El feb igisielstese el ed : Fira rer rst resas strer ars lst al SSE SR Hnrlinpe SS : . i PES En Sa TES sag febr triss reg = = EST SERS : sinn re a Tejeier siter ere ESSEN å : [Pn ER 3 ESR ERE re fans granna ESEIrSS SEEN ÖS RER 3 = = : = rRrrrlele le bered ER rn ere RETURN TO LIBRARY OF MARINE BIOLOGICAL LABORATORY WOODS HOLE, MASS. Frk, LENA RR Nå BIHANG TILL Å KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADENTENS HANDLINGAR. TJUGUFÖRSTA BANDET, AFDELNING III. BOTANIK, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER. STOCKHOLM 1896. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 1E797 10. tig: [2 13. 14. INNEHÅLL AF TJUGUFÖRSTA BANDET. Afdelning III. (Botanik, omfattande både lefvande och fossila former). SVENSSON, N. A. Om den fanerogama och kärlkryptogama vegeta- jie tionen kring Kaitumsjöarne i Lule Happmark| oocc-cs--sssse=--5s 1—46. CLEVE, A. On recent freshwater Diatoms from Lule Lappmark IE Sweden. oWitigermeap and plates5990000ee es lissersessss 1—435. BrotHERUS, V. F. Nouvelles contributions å la flore bryologique IE 6 LA a REA a EEE NO AN nl - 1—76. JuEL, H. O. Hemigaster, ein neuer Typus unter den Basidiomy- FEEL [ALE RAG BEAL ooo rt NA 5 2 Ca SUR ÅL JA SSA SE AA ER AA 1-—22. STARBÄCK, K. Discomyceten-Studien. Mit 2 Tafeln .......oooooo---- 1—42. BorGE, 0. Bidrag till kännedomen om Sveriges Chlorophyllo- phyceer. II. Chlorophyllophyceen aus Falbygden in Vestergöt- Tal FRIN rt ERA MES ae NNE ER ar a än 2 NES Re SE KA RE LE 1—26. KJIELLMARK, K. Några anmärkningsvärda Salix- och Betula-former. NL VE UC Öp os en SSE ANT ” TUBE OST IAS: ERS SE AREAN 1—-11. MaArsson, L. P. R. Botaniska reseanteckningar från Gotland, Öland DÄR Skutkat aloe Bok a rg EEE 1—68. STARBÄCK, K Spherulina halophila. En parasitisk pyrenomycet. VTG IR GE LR a Ra RR a aa oa a SES SEEN ENIRO Area oo RAA ED 1—19. ARNELL, H. W. och JENSEN, C. Ein bryologischer Ausflug nach MläsjostMassemerwcxarte.und einer) TatelpEre Se0te ss 1—064. MALME, G. O. De sydsvenska formerna af Rinodina sophodes (AcH.) OCh Rinodina extrema (A'CH.). Med 25alör, oo de sosse dd iskede 1—40. BRUNDIN, J. A. Z. Uber Wurzelsprosse bei Listera cordata L. YE LANT R Li TN An a nn a är a AREA TATE BAREN AE Al ER 1— 9. HELLBOM, P. J. Lichen&ea Neo-Zeelandica seu Lichenes Nove Zee- landie a S. BERGGREN annis 1874—75 collecti, additis ceteris specrepus mdidem buc usgue CognFftisEöE esse 1—150. MaALME, G. 0. Ueber Triuris lutea (GARDN.) BENTH. et Hook. Mit 2 Tafeln N BIR Pr Vi [RR än ' | a SPUR SEN SKL JAR Ö a a at rd M É - A KR 5 Jibeed Jr ' j i VI , Aled > TT 34 dö ge tg AS sng EN On 4 pc H j LC stök » d vy ! j FL TT SNES ' 5 ' F F | , ITE ERS ; urstid — — Kö SANN cc | ar 0 VY É Me 5 > veya og KL yt TAND N HR) filar Öh LI nig ro 5-0 CIA ENE FLYNN | före k & 2 i äl «| ön mät (RR sb surt tuo aln ä RN sb Cu u ÄRR 11 3 pr FAR LER s otal je, RR men En väv Så un satlavsövt ER an smeten At nb a, d strå AVR sens Öp osa vi PRE anför SE HE a CIn9A bov! i uh set, ot AO BN DV 2 4 - 479 ; EN, LV SKV Mad Ba Sön | happ Balin FH An .i fd RER : vn lå, Tr j w SN SMER LAN KLGE a | | 8) fyk fe , in. HE ker vå | Jr lin "Hy kr A eder NN ME Sk TX HTÄJ avnikg fäba a BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. III. N:o 1. OM DEN FANEROGAMA OCH KARLERYPTOGAMA VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNE I LULE LAPPMARK N. A. SVENSSON MED 4 FIGURER OCH EN KARTA MEDDELADT DEN 13 MARS 1895. GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH AA. G. NATHORST STOCKHOLM, 1895 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER | JELRL V li, RARIÖTKON so 10: af Vuolle Kaitumjaur och Paijeb Kaitumjaur bildade s. k. Kaitumsjöarna äro belägna 1 det öfre och inre af Lule Lappmark omkring 130 kilometer norr om polcirkeln, alltså vid 67”40' latitud. Afståndet från Östersjön är om- kring 250 kilometer och från Vesterhafvet omkring 100 kilo- meter. Sjöarna, hvilkas omgifningar äro fullkomliga ödemarker, hafva en utsträckning af omkring 6 mil; men nå ingenstädes någon större bredd. De omgifvas nästan helt och hållet af mer eller mindre branta bergmassor, bildande ett vidsträckt högfjällsområde, öfver hvilket flera af Skandinaviens högsta fjälltoppar höja sig. MWNärskildt märkes det öfver 2000 meter höga Kebnekaisse. Berggrunden utgöres till sin öfvervägande del af glimmer- och. lerskiffrar, de senare stundom Hyolithus- förande, och trakten kan alltså i botaniskt afseende anses ganska lofvande. Härtill kommer, att detta högfjällsområde — så vidt det synes — icke förut varit besökt af botanister; åtminstone finnas inga uppgifter härom i skrift. Det var under dessa förhållanden, som jag sistlidne sommar beslöt mig för en resa till dessa svårtillgängliga trakter. Färden, som omfattade något öfver en månads tid, företogs tillsam- mans med apotekare J. HAMNER, till hvilken jag står i den största förbindelse för alla de bidrag, som lemnats till den följande redogörelsen. Åtföljande teckningar äro af honom utförda. Jag vill här äfven begagna mig af tillfället att till herrar docenten GUNNAR ANDERSSON och statsgeologen, doktor FR. SVvENonIusS få frambära vår tacksamhet för de många och värdefulla råd, som 1 och för resan blifvit oss lemnade. Äfven till amanuensen H. DAHLSTEDT, som bered- villigt åtagit sig bestämmandet och diagnosticerandet af hemförda Hieracia, och rektor S. ALMQuist, hvilken bestämt Carices distigmatice och Calamagrostides, ber förf. att få be- tyga sin tacksamhet. Professor CHR. AURIVILLIUS har god- hetsfullt bestämt insamlade insekter. 4 N. ÅA. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Färden, som företogs med Gellivare till utgångspunkt, gick längs den delvis utstakade Ofotenbanan till Killinge, hvarifrån båt användes under den omkring 10 mil långa vägen uppför Kaitumelfven. Som bekant utgör Kaitumelfven en af de stora armar, som nedåt förenande sig bilda Kalix elf. Bland under vägen iakttagna växter torde följande för- 30' ZI) = AN | NN D IN Karta öfver Kaitumsjöarna och omgifvande trakter. Den mörka linien ut- visar de besökta ställena och färdens riktning. Björkregionen är inlagd med små rundlar. Skala 1:400,000. tjena att omnämnas. I kärren nedom Ladnivare nybygge vid Ofotenbanan: Petasites frigida (L.) FrR., Ranunculus lap- ponicus L. och RB. hyperboreus IL. samt på backarna kring Killinge: Carex festiva DEWEY-.: Den 22 juli kommo vi upp till sjöarna och slogo läger vid Tjuoltapakte på norra stranden. Tiden förefaller nog . BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 5 vara sen, men skulle under vanliga förhållanden varit fullt lagom. Nu var vegetationen 1 anledning af den ovanligt varma och tidiga sommaren visserligen långt framskriden, dock voro stora flertalet växter fullt tagbara, om än delvis i frukt. Vuolle Kaitumjaur, den första af sjöarna, ligger på en höjd af 578 meter öfver hafvet. Anmärkas bör, att hela det område, öfver hvilket våra undersökningar nu skulle börja, ligger helt och hållet öfver barrskogsgränsen. Vid färden uppför Kaitumelfven observerades den sista tallen, vid nära 5300 meters höjd nedom fjället Kuosatsavare, alltså omkring 3 mil nedom Kaitumsjöarna. Några egentliga barrskogsbe- stånd måste sökas ännu flera mil nedåt Kaitumelfven. Granen syntes upphöra redan i närheten af Killinge. Vid gräfningar, som företogos i torfmossar på olika ställen kring Kaitum- sjöarna, anträffades ingenstädes spår eller rester af barrträd. — En af våra första exkursioner gälde det snöfria Akkavare, som tillsammans med ett par andra fjäll bildar södra stran- dens närmare omgifningar. Akkavare, som till stor del be- står af lerskiffrar och olivinrika bergarter, visade en syn- nerligen rik vegetation. Af den mängd växter, som anteck- nades för detta fjäll, nämnes här endast några få såsom va- rande karaktärsväxter. Bland sällsyntare märkas flera Carices i björkregionens kärr, såsom Carex ampullacea G0oop., B bore- alis Hs., C. ampull. "rotundata Least. m. £.; högre upp vid slutet af den torra Empetrumregionen vid pass 700 meter och högre: Andromeda tetragona L., Rhododendron lapponicum (L.) We. och Pedicularis hirsuta L. Ännu högre upp vid branter, bildade af lerskiffer, ständigt fuktade af nedsipprande vatten, flera saxifrager, såsom Saxifraga cernua L., S. mivalis L., S. cespitosa L. och S. rivularis 1. samt högst uppe vid sjelfva randen af afsatserna stora exemplar af Campanula uniflora L. Ofvan dessa branter utbredde sig inåt stora dalsänkningar nästan gulklädda af Hieracium alpinum (L.) BAcCKH. och So- lidago Virgaurea L. y arctica HSN. Vid bäckar och på fuktiga ställen i dessa dalar växte: Saxifraga stellaris L. 8 comosa ReErtz., Sibbaldia procumbens L., Luzula Wahlenbergii RUuPR., samt i synnerhet Ranunculus nmivalis L. och BR. pygmeus L. Öfverst på sjelfva krönet af fjällets högsta topp, 1043 meter, antecknades Calamagrostis lapponica (We) HN. Af icke egentliga fjällväxter märkas Majanthemum bifolium (L.) FE. 6 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. W. ScHmMmioT, hvars förkrympta former ännu voro allmänna vid 800 meter, Epilobium angustifolwum IL., några tum hög, ofta enblommig, samt Taraxacum officinale WEB., hvilken allmän i förutnämda dalar, gick ända upp till 900 meter. Detta om Vuolle Kaitumjaurs södra sida. Akkavare kan nämligen i botaniskt afseende tagas till typ för de kringliggande fjällen. Den andra sidan var till sin fysiska beskaffenhet helt olik den södra och mera lämpad för en subalpin flora. Närmast stranden utbredde sig nämligen ett bredt låglandsbälte, som först långsamt höjde sig och vid pass 200 meter öfver sjöns yta öfvergick i ett föga kuperadt slättland med stor utsträck- ning. Här liksom öfverallt på lågländta ställen i dessa trakter kunde urskiljas mer eller mindre skarpt begränsade, tvänne redan af WAHLENBERG iakttagna ofta, synnerligast i närheten af stränderna, omvexlande regioner: en björk- och en videregion. Videregionen, som i grannskapet af strän- derna och i allmänhet på fuktiga ställen var dominerande, utgjordes af en mängd Salices; bland andra: Salix lanata L., S. glauca LT. och S. lapponum L. Närskildt Salix vagans L. uppträdde under vexlande former i ofantlig massa, bildande täta, ja ogenomträngliga snår. Den för alla torrare ställen utmärkande och till arealen ojämförligt öfvervägande björk- regionen, som först upphörde vid 150—170 meter öfver sjöar- nas yta — 730—750 meter öfver hafvet —, karaktäriserades af följande växter. Först och främst Betula odorata BECHST. med de mest varierande bladformer, nedåt bildande rätt höga träd, slutligen dverglika, tynande pygméer. Vidare Myr- tillus nigra GiuiB., M. uliginosa (L.) DREJ., Vaccinium vitis idea L., Arctostaphylos alpina (L.) SPRENG. och Empetrum nigrum IL., den sistnämde öfvervägande. Anmärkas bör, att Empetrum nästan alltid var rikt fruktificerande, ofta likaså Myrtillus nigra och M. uliginosa, Vaccinium vitis idea der- emot alltid steril' och tynande, fast mycket allmän äfven högt upp i fjällen. Sannolikt berodde Myrtillusarternas på- fallande rika fruktificering på en detta år ovanligt varm och tidig sommar. Mellan dessa småbuskar höjde sig en- staka exemplar af Solidago virgaurea L. y arctica HN. och Hieracium alpinum (1L.) BACKH., äfvensom Pedicularis lappo- meca LL. Här och der framträdde äfven små fläckar med Aira flexuosa L., hvilken tillika med Festuca ovina L. voro BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:01. 4 de enda representanterna för Graminee. Äfven Linnea bo- realis L. och ofta monströsa former af Cornus suecica 1. voro ingalunda sällsynta. Marken var för öfrigt täckt af lafvar och mossor. Björkregionen inneslöt, utom nu skildrade for- mation, äfven en annan, som uppträdde i kärrartade sänkor med Salices, Betula nana L., tufvor med Rubus Chamemorus L., Andromeda polifolia TL., Eqwisetum silvaticum L., Meny- anthes trifoliata L., Eriophora, Carices m. m.; dels en tredje formation, genomskuren af breda, strida och vattenrika bäckar. Vegetationen vid dessa vattendrag var mycket yppig. Karaktärsväxter voro: Solidago Virgaurea L. y arc- tica HN., Ranunculus acris L., Geranium silvaticum &L., Cir- svum heterophyllum (1L.) ALIL., Aira flexuosa L., Miltum effu- sum L., Anthoxanthum odoratum L., Epilobium angustifolwum L., Trollius europeus L., Myosotis silvatica Horrm., Ribes rubrum L., Bartsia alpina L., Galwum boreale LL. m. £. Här och der visade sig äfven grupper af Mulgedium alpinum (1.) LEss. samt på öppna soliga, men på samma gång något fuk- tiga ställen, rika bestånd af Calamagrostis phragmitoides HN. Våra sista utflygter gälde den ofvan nämda öfver träd- gränsen liggande milsvida fjällplatån, hvilken trots den ler- haltiga jordmånen visade sig mycket ofruktbar; det enda att finna var Betula nana L., Phyllodoce coerulea (L.) BAB. samt enstaka tufvor af Diapensia lapponica L. och Azalea procum- bens L. Vindarna hade här alltför fritt spelrum. — Det brant ned mot sjön stupande fjället Tjuoltapakte visade en vida rikare vegetation. Vi påträffade här flera former af Carex rigida Goop.: OC. rigida B inferalpina Last. och C. rigida f. acrogyna, hvilka senare kring Kaitumsjöarna var den vanligaste rigidaformen. Vi funno här vidare en hybrid mellan Cerastium arcticum TL.er och OC. alpimw L. var. glabra Rerz., hvilken närmare beskrifves 1 den speciella redogörelsen. Vid en sjö uppe på fjället, vid 950 meter, anträffades Carex limosa L. Detta i korthet om vegetationen vid den första af Kaitumsjöarna. Vi fortsatte nu med båt uppför de några meter höga forsar, som skilja de båda sjöarna åt samt slogo oss ned vid Paltaluoktes fiskarkåta på Paijeb Kaitumjaurs norra strand. Vid passagen af forsarna gjordes tvänne intressanta fynd i de omgifvande myrarna. Dels hybriden Carex aquatilis WG. xrigida Goop., dels en Carex aquatilis W6. omisskänneligt 3 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. erinrande om Carex "rotundata Last., tillsammans med hvilken den äfven växte. Rektor S. ALMQuIsT, som godhetsfullt be- stämt denna så väl som öfriga Carices, distigmatice, anser det vara en Carex aquatilis, härmande Carex rotundata, i det att den kommit att växa på den senares mark. Paijeb Kaitumjaur har en utsträckning af bortåt 3 mil, dock ingenstädes någon större bredd. Den omgärdas nästan helt och hållet af högfjäll, och dess öfre del är inkilad mellan de snöhöljda, brant ned i vattnet stupande, omkring 1500 meter höga fjällen Leipipirtjåkko och Livamtjåkko. Låg- landsbildningar hade nu helt och hållet försvunnit, efter- lemnande endast ett smalt bälte med björk och viden närmast stränderna, hastigt gifvande vika för karga, branta bergmassor. Ofantliga snömassor framträdde öfverallt, mångenstädes öfver- gående 1 glaciärer. På de med Betula odorata BEcHst. bevuxna strandslutt- ningarna anträffades ferstädes en ganska rik flora. Bland andra växter voro: Cerastium vulgatum DL. "alpestre (LINDBL.), Stellaria graminea L., S. Friesiana SER. 8 alpestris FR., Carex Buxbauwmi We., Campanula rotundifolia L., Melandrium sil- vestre (SCHKUHR) ROoEHL.; vid bäckarna: Luzula parviflora (EHRH.) Desv., Aira cespitosa L. var. vivipara S. F. GRAY samt jätteexemplar af Angelica Archangelica L., hvars väl- luktande blomflockar utgjorde samlingsplatsen för en mängd insekter. Vid stränderna, i själfva strandbandet: Ranunculus Flammula L. 8 reptans (L.), Cardamine pratensis L., Carices såsom Carex aquatilis We. och den höga tufvor bildande, vackra OC. juncella FR.; på stranden ofvanför: Parnassia pa- lustris 1. B tenwis Wa., Gentiana mvalis L., RBubus arcticus L., Coeloglossum viride (1L.) HS., Cirsium heterophyllum (1) ALL., den senare med högröda blomkorgar, flitigt besökta af humlor. Vid Paltaluoktes anträffades några mera anmärk- ningsvärda växter, nämligen Ramwculus hyperboreus L., Li- stera cordata R. Br., Carex canescens L. BP subloliacea ILasr., C. helvola BL. samt en Carex rigida Goop., som rektor S. ALMQUIST gifvit namnet juncelliformis; den är nämligen i det närmaste analog med C. juncella FR. Vegetationen uppe i den högre fjällregionen var på det hela taget ganska snarlik fjällens vid nedre sjön. En här tillkommande växt var Hierochloa alpina (LILJEBL.) RoEM. & ScH., som vid 800 meter och högre var allmän. För att få BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 9 en liten inblick i, på hvilka höjder de olika arterna upp- träda, bestegs en af det stora fjällkomplexet Kärsotjåkkos toppar till 1300 meters höjd. På de små jordfläckarna, som uppkommit här och der bland stenmassorna, anträffades uppe på denna stora höjd följande fanerogamer: Cerastium arcticum Lezr., Saxifraga mivalis L., S. rivularis L., S. cespitosa L., Pedieularis hirsuta L., Banunculus glacialis L., B. pygmeus L., Cardamine bellidifolia L., Saussurea alpina (: ) DC., Salix polaris WGa., Luzula arcuata (We) SM., Trisetum subspicatum (L.) P. B., Festuca ovina L., Poa cenisia ALL., äfvensom en Lycopodiumart, CL. Selago L. Flera af dessa gingo nog ännu högre, men väderleken hindrade oss att upptränga längre. Eget nog kunde moget frö här uppe insamlas af Cerastium aretiecum LeE. och Rammeulus glacialis D., hvilka nedåt voro i blomning. Myrtillus nigra Gus. och M. uliginosa (L.) DrrJ. kämpade ännu vid 1180 meter för sin tillvaro. Bland öfriga fjäll förtjenar Puoivitsaråtsavare att nämnas. Nedanför detta i videregionen påträffades dels en i afseende på blomdelarna monströs Rubus arcticus L., dels Polemonium coeruleum L. "campanulatum TH. Fr. Både denna och Hiero- echloa alpina (LILJEBL.) RoEM. & ScH. synas ej förut vara an- märkta för Lule Lappmark. Äfven uppe på fjället gjordes ett intressant fynd, en hybrid mellan Carex atrata L. och C. alpina (Sw.) LILJEBL. Om denna se närmare den speciella redogörelsen! Uppe på de högsta afsatserna anträffades vi- dare Epilobium angustifolium LT. med ovanligt högfärgade blommor, Luzuwla campestris (L.) DC. var. congesta (THUILL.) och en enblommig, spenslig Saxifraga nivalis L. I branter på sydsidan växte Polypodium vulgare T., Woodsia ilvensis (L.) R. Br. "Hyperborea (LiInJEBL.) R. Br., Draba mnivalis LinJEBL. och D. hrta L. Från Paltaluoktes företogs en utflygt till det 2 åa 3 mil norrut i Torne Lappmark liggande Kebnekaisse. De under vägen passerade fjällvidderna visade en mycket fattig växt- lighet med endast ett fåtal fanerogamer. Uppe på de stora höjderna var den af multnade lafvar och vittringsprodukter bildade svarta, ofta af smältande snömassor genomvattnade myllan, nästan fullkomligt steril. Endast några lafvar, Andromeda tetragona L., Luzula arcuata (W6.) SM. samt en- staka exemplar af Rammculus glacialis LT. växte der. Vi funno här vid några källsprång med iskallt vatten Catabrosa 10 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. algida (SoLAND.) Fr. Först när vi framkommit till den nedom Kebnekaisse börjande Ladtjo Voggedalen återfunno vi, i syn- nerhet på sluttningen åt söder af det stora fjällområdet Signetjåäkko, en rikare flora. Vi funno här på de högsta af- satserna Campamsula wniflora L., Draba nivalis LinJEBL., D. lactea ADAMS, Poa cemisia ALL, Cerastium arcticum JLeE., Saussurea alpina (L.) DC. f. subacaulis Last. m. £.; längre ned i björkregionen på skuggiga ställen Polemonium "cam- panulatum TH. Fr., uppträdande 1 rika bestånd, samt Cysto- pteris montana (HENKE) BERNH. I myrarna nedanför anträffa- des Carex heleonastes EHRrRH., OC. helvola Br. och C. rariflora (W6.) J. E. SM. Angående sjelfva det bekanta Kebnekaisse är i botaniskt afseende ej mycket att säga. Enligt hvad en flygtig under- sökning gaf vid handen, var vegetationen ganska fattig. Bland mera sällsynta växter observerades Hierochloa alpina (LILJEBL.) RoEM. & ScH., Rhododendron lapponicum (1L.) WE. och Wahlbergella apetala (L.) FR. Med hvita blommor an- träffades Campamula rotwndifolia LL. Om orsaken till den fattiga växtligheten må anföras, att det vidsträckta Kebne- kaisse med sina många höga toppar till sin öfvervägande del är inhöljdt i snö och glaciärer samt vidare beläget helt och hållet öfver trädgränsen. Ett fåtal björkar, krokiga och döende, anträffades visserligen nederst i Ladtjo Vogge-dalen, men syntes ej ersättas af yngre generationer och torde derför inom få år vara försvunna. Aterkomna till Kaitumsjöarna, anträdde vi snart färden mot norska kusten. Vi följde härvid i början ett af Kaitum- sjöarnas större tillflöden, den i slutet af Paijeb Kaitumjaur nedrinnande Kaitumjokk. Vid denna elfs källor, i stora dal- sänkningar, å ömse sidor om de glaciärer, som bilda vatten- delaren för elfvarna till Kaitumsjöarna och den på gränsen till Norge slutande stora sjön Sitasjaur, ånträffade vi en för oss ny vegetation. Bland de växter, som karaktäriserade dessa kalla, högt öfver trädgränsen liggande dalar, märkas Erigeron uniflorus L., Carex festiva DEwer, Carex misandra RB. BR., C. lagopina We. och CO. vesicaria L. ”saxatilis L., den sist- nämnde öfvervägande; på den kalla, fuktiga gytjan i när- heten af snödrifvorna Catabrosa algida (SoLAND.) FR., och Sagina nivalis (LINDBL.) FR.; uppe på fjällsluttningarna Cam- panula uniflora L., Alsine stricta (Sw.) We. och Antennaria BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o1. 11 carpatica (W6e.) BR. Br. Tyvärr kunde vi ej här göra några närmare undersökningar. Vår proviant var nämligen redan reducerad till ett minimum, och det var ganska ovisst, när vi skulle träffa någon af de norska fjordarna. Aterstoden af färden blef derför mera en turistvandring och skulle för- öfrigt ej fallit inom området för denna beskrifning. Då färden, såsom redan är nämdt, hade till syftemål en växttopografisk undersökning af ett i detta afseende okändt område, och då svårigheterna för en längre tids vistelse här uppe voro ganska stora, så kunde endast en ringa tid anslås till växtfysiognomiska iakttagelser. Några under resan iakt- tagna mera framträdande eller allmännare utbredda växt- formationer beskrifvas nedan. Framställningen af desamma grundar sig på anteckningar gjorda i naturen och äro endast afsedda att lemna en bild af ett fåtal mera karaktäristiska och i ögonfallande växtsamhällen, hvilka antingen genom sin skarpa begränsning eller utsträckning bidraga att gifva trakten en bestämd fysiognomi. Nedanstående lista å forma- tioner gör derför ingalunda anspråk på att vara uttömmande. Särskildt i björkregionen var antalet formationer ganska be- tydligt och ett särskiljande af desamma var förenadt med stora svårigheter, i det att dervarande växtsamhällen genom- korsade och öfvergingo 1 hvarandra. A. HSubalpina formationer. 1. Aira flexuosa-pura-formationen är en af Åira flexuosa L. bildad, ofta fullkomligt oblandad formation, som bekläder öppna, soliga ställen i björkregionen. Öfvergår i andra for- mationer, der Aira flexuosa imgår. 2. Betula odorata-Stereocaulon-formationen är en forma- tion, hvars understa skikt är helt och hållet bildadt af lafvar, hufvudsakligen Stereocaulonarter, öfver hvilka höja sig en- staka träd eller buskar af Betula odorata BEcHst. — Denna formation anträffades ferstädes i björkregionen, i synnerhet vid Kaitumelfven. I videregionen kunde en mängd formationer urskiljas, och dessa voro icke sällan väl begränsade, om än stundom öfvergående dels i hvarandra och dels i björkregionens for- 12 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. mationer. Bland mera framträdande förtjena följande for- mationer att omtalas. 3. Öfversta skiktet utgöres af Salizarter, hufvudsak- ligast Salix vagans L., samlade i täta svårgenomträngliga snår. Mellanskikt saknas ofta och om det finnes, 1 synnerhet då Salizbeståndet är glesare, bestående af fåtaliga individer Caltha palustris L., Comarum palustre L. och Alchemilla vul- garis L., den sistnämda utmärkt af sina stora och rikliga blad. Underskiktet utgöres af tätt hopfiltade, lifligt grön- skande mossor. — Denna formation anträffas på sumpiga lo- kaler, oftast på sluttningar i björkregionen, der vatten lång- samt nedsipprar öfver en större yta. 4. Öfversta skiktet bildas af högvuxna Salices (Salix vagans L., S. nigricans SM., S. glauca L. m. £.), ofta bildande täta bestånd. Mellanskiktet består af höga kraftiga tufvor af Carex juncela FR.; underskikt fattas. Mellan tufvorna är rikligt med stillastående eller rinnande vatten. 5. Öfversta skiktet är lika med föregående, men glesare och icke sällan med inblandning af buskformig Betula odorata Brcest. Mellanskiktet är vanligen yppigt och bildas af en mängd fanerogamer, särskildt Geranium silvaticum L., Trollius europeus L. och Gnaphalium norvegicum GuUNN. Underskikt saknas eller bestående af låga mossor med krypande Selagi- nella spinmulosa AL. BR — De båda sista formationerna (4 och 5) äro vanligt förekommande vid stränder och elfvar. 5. Öfversta skiktet utgöres af låga Salices (Salix lanata L., S. glauca L., S. lapponum L. m. £.) ej bildande snår, ofta växande enstaka. Underskiktet bildas af Carices och Erio- phora. Inblandade äro nästan alltid mossor: arter af släg- tena Sphagnum och Polytrichum. — Denna formation, som an- träffas på torrare kärrmark, har ofta stor utsträckning. Den inneslöt ofta en annan formation, nämligen torfartade tufvor, som höjde sig öfver underlaget. De Sphagna, som gifvit upp- hofvet till tufbildningen, voro antingen döda eller förde en tynande tillvaro på de numera torra tufvorna, hvilka i stället voro beklädda af ett tätt, sammanhängande lager af lafvar. Öfver tufvorna höjde sig Rubus Chamaemorus TL., Betula nana L. och Andromeda polifolia L. Inblandade voro Carices och Eriophora. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 13 B. Alpina och högalpina formationer. 7. Diapensia-formationen bildas hufvudsakligen af små, ständigt grönskande, kringströdda tufvor af Diapensia lap- ponica L. Inblandade äro Juncus trifidus L. och Azalea pro- cumbens L. — Denna typiska formation intager oblandad stora områden, i synnerhet grusiga och torra, ej alltför högt liggande kullar. Formationen är förut beskrifven af R. Elmer 8. Betula nana-Juniperus-formationen karaktäriserad af Betula nana L. och Juniperus communis L. 8 nana (WILLD.), risiga och krypande längs marken. Underskiktet bildas af lafvar. — Formationen förekommer högt uppe i fjällen i små branta backar åt söder. För öfrigt uppträda både Betula nana och Juniperus communis B nana hvar för sig formations- bildande. 9. Empetrum-Phyllodoce-formationen är en af Empetrum nigrum och Phyllodoce coerulea (L.) Baz. bildad formation. Empetrum är ymnig och beståndsbildande. Inblandade äro alltid Betula nana L., risig, med längs marken åt alla håll krypande, sköra, ofta mer än meterlånga grenar, och icke sällan tufvor af Azalea procumbens L. — Denna karak- täristiska formation anträffas mångenstädes kring Kaitum- tjäkko och BSitasjaur, ehuru endast beklädande mindre om- råden. 10. Andromeda tetragona-formationen bildas af Andro- meda tetragona L., risig och hopad i täta buskar. Inblandad är stundom Rhododendron lapponicum (L.) WG. — Förekom- mer uppe 1 fjällen, ofta på för öfrigt fullkomligt sterila lokaler. 11. Andromeda hypnoides-formationen bildas af på den svarta, fuktiga myllan nedanför snödrifvorna krypande An- dromeda hypnoides L., men inblandade äro vanligen Carex ri- gida Goop., Sibbaldia procumbens L. och Salix herbacea IL. —- Denna formation anträffas oftast nedom smältande snömassor 1 Die alpinen Pflanzenformationen des nördlichsten Finnlands. — Medd. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 14, 1887, sid. 177. 14 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. eller i allmänhet på ställen, der mycket snö hopar sig under vintern, och framträder allt efter det snön hinner smälta. Formationen är beskrifven af R. Hurt i förut cit. arbete, sid. 178. 12. Rhododendron-formationen utgöres af Rhododendron lapponicum (L.) WG. med ett underskikt af lafvar. — For- mationen förekommer på torra lokaler vid 750—900 meters höjd. Af denna kortfattade redogörelse för de allmänna grund- dragen af vegetationens sammansättning kring Kaitumsjöarna torde framgå, att vegetationen är särdeles rikhaltig. Med undantag af ett mindre antal rariteter, af hvilka troligen flera äro bundna vid lokala betingelser, hvilka ej öfverallt kunna uppfyllas, har man så godt som hela Sveriges fjäll- flora här sammanträngd inom ett ganska begränsadt område. Lätt kan äfven en och annan växt hafva undgått oss; för- hållandena 1 dessa Lapplands öde högfjällstrakter lägga — åtminstone om man måste tillse, att resekostnaderna ej blifva allt för höga — stora hinder i vägen för noggranna under- sökningar. Denna allmänna beskrifning åtföljes af en mera speciell redogörelse, innefattande dels en uppräkning af alla under färden anträffade växter, dels anteckningar om desamma. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 15 Composite L. Gnaphalium supinum L. allmän på fuktiga ställen i björk- regionen, i frukt och blommande ?4/7. Går äfven ofvan- för trädgränsen. G. norvegicum GUNN. allmän i björkregionen, med frukt och 1 blomma ?3/7. Antennaria dioica (L.) GErRTS. på flera ställen. A. alpina (L.) R. Br. allmän. A. carpatica (We.) B. BR. på sluttningen af Kaitumtjäkko ända ned till elfven Ainajokk, i frukt 19/s. Erigeron politus FR. vid Kaitumelfven; på sluttningen af Skartavardo, i blomma ?/s. E. uniflorus L. allmän. Solidago Virgaurea L. y arctica HN. är mycket ymnig och utgör tillsammans med Hieracium alpinum (1L.) BACKH. hufvudmassan af vegetationen på torrare lokaler. Går ända upp till 900 meter. Besöktes af humlor, särskildt Bombus scrimshiranus DALB. 2/8. Petasites frigida (L.) FR. allmän på fuktiga ställen så väl nedom som uppe på fjällen ända till 900 m., i frukt i slutet af Juli. Saussurea alpina (1) DC. allmän i synnerhet vid stränder och elfvar, men förekom uppe på fjällsluttningarna ännu vid 1000 m. och högre. Besöktes af humlor: Bombus scrim- shiranus DAB. och B. hyperboreus DALB. f. subacaulis Last. insamlades ferstädes bland hufvud- formen. Cirsium heterophyllum (L.) AL. allmän, i blomma 3/7. Bil- dade mångenstädes rika bestånd utmärkta af de hög- färgade blomkorgarna sittande ensamma på de höga, fast spensliga stjelkarna. Äfven denna besöktes flitigt af humlor, särskildt Bombus lhyperboreus. Mulgedium alpinum (1L.) LEss. på skuggiga lokaler uppträ- dande 1 vidsträckta bestånd, i frukt och blommande >3/s. Crepis paludosa (L.) MoEncH nedom Puoivitsaråtsavare, blom- mande !/s. 16 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Hieracium ! alpinum (L.) BACKH. Lule Lappmark, vid stranden af Kaitumelfven (J. HAM- NER); Akkavare; Paltaluoktes m. £. st. var. impexum DAHLST. n. var. A forma genuina foliis brevioribus glaucescentiviridibus letis, petiolis longioribus, caule graciliore, involucris angusti- oribus longioribus sed minoribus basi in scapo superne magis glauduloso squamifero + descendentibus, squamis dilutis an- gustioribus et magis protractis plurimis + acutis pilis densis canis sat longis glandulisque parvis et minutis sparsis nec non ligulis abbreviatis plurimis tubulatis stylogue luteo longe excedente diversum. Är kanske snarare en sjelfständig underart än blott var. af H. alpinum, med hvilken den i alla händelser är nära be- slägtad. Utmärkande för densamma äro framförallt de ljusa, något glaucescenta, små och breda, öfvervägande spadlika — bredt tunglika bladen, hvilka äro helbräddade eller endast sparsamt och lågt tandade, de långa smala bladskaften, hvilka vanligen äro dubbelt till en half gång längre än skifvan, den späda, ljusa stjelken med blott ett par vanligen liniesmala och helbräddade blad samt de smala, ljust grå holkarne, hvilkas bas är något nedlöpande på det fjälliga skaftet och hvilkas fjäll äro temligen smala, utdragna och mer eller mindre spet- siga samt rikligen gråhåriga af långa hår, och slutligen de korta, öfvervägande tubulerade blommorna med långt ut- skjutande stift. Enblomstrig. Lule Lappmark, Gellivare i subalpina regionen, fåtalig. H. ”leptoglossum DAHLST. H. Dahlstedt. Adnotationes de Hieraciis scandinavicis. Acta Horti Bergiani. Band 2. N:o 4, pag. 53. Lule Lappmark, Kaitumsjöarne vid forsarne. Afviker endast genom något gröfre och buktigare tandade blad än vanligt. 1 Hieracia äro bestämda och beskrifna af amanuensen H. DAHLSTEDT. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. kv H. ”amblyphyllarium DAHLST. H. Dahlstedt, Adnotationes de Hieraciis scandinavicis. Acta Horti Bergiani. Band 2. N:r 4, pag. 58. Lule Lappmark, Puoivitsaråtsavare vid Kaitumsjöarne, 3890 m. höjd. Från de jemtländska exemplaren skilja sig dessa endast genom något rikligare och kraftigare utbildade glandler på stjelken, i synnerhet dess öfre del, samt något tätare hårighet på örtstånd och holkar. Men då inga andra differenser finnas, äro dessa skiljaktigheter otvifvelaktigt att uppfatta såsom be- roende af ståndorten. Exemplarens utseende tyder också på, att de vuxit på torr, solöppen lokal. De äro mindre än i allmänbet de jemtländska och hafva ofta 1—2 bistjelkar utvecklade. H kaitumense DAHLST. n. sp. Caulis 18—25 cm. altus rectus v. leviter flexuosus 2—3- folius monocephalus, ex alis foliorum ramos monocephalos edens, ramo summo caulem zequante v. superante, reliquis haud su- perantibus, acladio 5—10 cm. longo, inferne sparsim superne magis magisque dense pilis mollibus longis obtectus, basi leviter superne + dense floccosus, a medio ad apicem magis magisque glandulosus, sub involucris dense et sat longe glan- dulosus sparsim et longe pilosus. Folia basalia exteriora + spathulata obtusa, subtus obscure violascentia obtuse dentata undulata, intermedia + late lingulata anguste obovata ob- tusiuscula late et inzequaliter dentata, interiora + lanceolata sat acuta crebrius et longius + inequaliter dentata dentibus duobus ad basin vel infra medium suboppositis longioribus, omnia + longe petiolata basi + cuneato-descendente, utrin- que sparsim in marginibus et in nervo dorsali + glandulosis densius et longius pilosa; cawlina 2—3 sessilia erecta v. in- fimum petiolatum + lanceolatum — lineare + acutum irre- gulariter et sat longe dentatum — subulate-dentatum, su- periora linearia sparsim subulato-dentata — integra magis pilosa et glandulosa; omnia presertim margine et in nervo dorsali + stellata. Caules secundarii monocephali 2—3-folii sepius evoluti.. Involucra atra brevia 11—13 mm. longa, c. 2 HÖ NE SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. 10—11 mm. lata crassiuscula basi rotundata. Squame atree, intime virescentes anguste et e basi latiore sensim in apicem obtusiusculum acutum — subulatum attenuatze, pilis longis tenellis nigris v. apice + fuliginascentibus + crebris obtectee et glandulis nigris densiusculis — sat densis vestite. Cala- thidvum parvum obscure luteum, ligulis apice breviter pilosis. Stylus obscurus. Utmärkande för denna form äro de bugtiga, groftandade bladen, af hvilka de yttre hafva breda och trubbade de inre mera spetsiga och oregelbundet anordnade olikstora utstående tänder, den raka eller svagt böjda stjelken med 2—3 smala uppräta spetsiga och ofta ojemt hvasstandade blad, af hvilka åtminstone de nedre i sina veck bära enblomstriga grenar, ofta 2—3 enblomstriga bistjelkar och korta mörka holkar, rikt klädda af mörka långa hår med inblandade något glesare glandler. De nedre grenarne äro temligen upprätta och sällan mer än en tredjedel längre än närmaste mellanled, den öfre grenen når oftast öfver akladiet, som upptar hälften till en fjerdedel af hela stjelken, och är mera utstående. Till bladens tandning och form äger denna form stor likhet med H. batyodon Datist. (Adnot. de Hier. scandinavicis. Acta Horti Berg., band 2, n. 4, p. 142), men bladen äro kor- tare och djupare tandade. Till holkarne likar den dels denna. dels H. ”amblyphyllarium. Anträffad i Lule Lappmark, Paltaluoktes vid öfre Kai- tumsjön (J. HAMNER). En troligen hithörande form är funnen i Norge, vid Nörstelien i Torpen (förf.). Hieracium ovaliceps NorrL. ”picinum DAHLST. H. Dahlst., Adnot. de Hier. scandinavicis. Acta Horti Bergiani. Band 2. N:o 4, p. 112. Pp akkavarense DAHLST. n. var. A forma primaria diversum foliis basalibus latioribus, exterioribus basi magis ovatis breviter et acute dentatis + obtusis, interioribus magis irregulariter dense et acute den- tatis + acutis basi sepe + truncatis, foliis caulinis 1—3, in- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. II. N:01. 19 fimo v. unico petiolato basi subulato-dentato, summis sessilibus lanceolato-linearibus parce subulato-dentatis — integris om- nibus + cuspidatis, ex alis sepe ramis monocephalis + di- varicatis preditis. Inflorescentia paniculata v. furcato-pani- culata + laxa divaricata ramo summo acladium 5—15 mm. longum superante, ramis superne densius glandulosis seepe parce — sparsim pilosis, involucris paullo densius et longius pilosis nec non squamis angustioribus magis acutis calathidiisque radiantibus ligulis longioribus. Hufvudsakligen skild genom sina bredare och inåt mera oregelbundet och tätare samt finare tandade blad med bredare bas, ofta 2—3-bladig stjelk, utspärrad inflorescens, som ofta är obegränsad nedåt genom enblomstriga grenar från de öfre bladvecken, samt smalare fjäll och glesare samt större korgar. Liknar nästan alldeles H. mnigrescens &C. J. LINDEBERG MHier. scand. exs. n. 111 till holkarne, men har smalare och mera tätt och skarpt tandade blad. Synes vara en medelform mellan denna och hufvudformen af H. ”pi- cinum. Anträffad 1 Lule Lappmark på fjället Akkavare vid Kaitumsjön (700 m.) af J. HAMNER. Hieracium eumorphum DAHLST. n. sp. Caulis 15—20 cm. altus gracilis flexuosus 2—23-folius, ex alis foliorum ramos monocephalos edens, inferne sparsim et longe pilosus usque a basi glandulosus, glandulis inferne minutis sparsioribus apicem versus magis magisque densis inferne parce superne densius stellatus. Folia basalia sub anthesi in rosulam multifoliam congesta, extima parva ellip- tica + obtusa subdentata, intermedia + ovata v. obovata sparsim et obtuse dentata — crebrius et magis acute ad basin sepe longe dentata basi contracta v. truncata — subhastata + obtusa, interiora + anguste ovato-lanceolata — lanceolata crebre et irregulariter presertim ad basin decurrentem inciso-dentata dentibus angustis usque subulatis seepe in pe- tiolo decurrentibus liberis + acuta; caulina minuta, infimum lanceolato-lineare longe et irregulater subulato-dentatum apice longo subulato, summa linearia bracteiformia, omnia in margi- 20 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. nibus in nervo dorsali et in petiolis pilis longis mollibus + dense pilosa, ceterum sparsius et brevius pilosa, basalia margine minute et sparsim caulina ubique densius glandu- losa, illa in nervo dorsali sparsim heec densius stellata. JIn- florescentia furcata deorsum ramis monocephalis brevibus ex alis foliolorum ortis indeterminata, ramo summo acladium 5 cm. longum 2equante v. paullo superante, ramis erecto- patentibus leviter curvatis densiuscule stellatis, inferne sat dense superne crebre glandulis nigris gracilibus minutis et 2 do parvis — sat longis obtectis. Involucra atroviridia gracilia 10—12 mm. longa 4—5 mm. lata basi ovata. Squame an- gustee sublineares basi paullo latiores, plurimee acute — su- bulatre apice picere epilose, ceterum glandulis gracilibus nigris + densis et pilis parcis obscuris sat longis hinc inde evolutis obtectis. Calathidium obscure luteum parvum. Stylus luteus v. leviter fuscohispidulus. Utmärkt af sin låga och späda med 2—3 blad försedda stjelk, af hvilka de öfre äro liniesmala och braktélika, det nedre föga utveckladt, mera örtbladslikt, och hvilka alla oftast i sina veck bära något böjda, svagt utstående, en- blomstriga grenar, af små fina holkar med smala af täta gland- ler och sparsamma hår klädda fjäll, små basalblad, af hvilka isynnerhet de inre äro ojemt tandade af långa, skarpa, på de inre bladen ej sällan syllika tänder, samt små mörka korgar med gula eller nästan gula stift. Erinrar till bladen om H. lacistophyllum Daurst., 1. ce. och till holkarnes utseende och beklädnad samt de temligen raka holkskaften om H. or- thopodum DaHLsTt. 1. c., med hvilken den torde vara närmast beslägtad. Är dock lätt skild från densamma genom bladens tandning och den låga och späda växten samt de ljusa stiften. Anträffad i Lule Lappmark vid Kaitumsjöarne nära forsarne i björkregionen. Hieracium orthopodum DAHLST. ”pycnadenium DAHLST.n. subsp. Caulis 30—35 cm. altus flexuosus crassus 0—1-folius, su- perne et apice parce pilosus, basi parce medio rare superne densiuscule glandulosus, medio rare superne parce stellatus. . — j r a . Folia basalia rosulata sub anthesi 3—5 persistentia longe petiolata, exteriora parva ovalia — elliptica v. subovata BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 21 obtusa — obtusiuscula basi truncata v. ovata — breviter cuneata parce et breviter dentata, intermedia ovalia — obovato-oblonga v. oblonga obtusa — obtusiuscula basi + descendente crebrius et sat acute dentata, intima v. intimum oblongo-lanceolata — lanceolata breviter — sat longe acuta crebre et magis irregulariter acute et sat longe dentata basi + longe descendente, omnia supra parce subtus sparsim in marginibus in nervo dorsali et in petiolo densius et sat longe pilosa, ceterum in marginibus parce — sparsim et minute glandulosa subtus fere efloccosa apicem versus in utraque pa- gina sciepe cruentata v. rubro-violacea; caulinuwm parvum in- fra v. supra medium caulis affixum subsessile lineari-lanceo- latum — lineare cuspidatum subintegrum. :Inflorescentia furcato-paniculata 3—4-cephala subindeterminata, ramo infimo sat longe distante, summis magis approximatis acladium 2—3 cm. longum + superantibus, omnibus erecto-patentibus cur- vatis obscure nigro-virescentibus glandulis nigris crebris longis et parvis minutisque obtectis sparsim floccosis. Involucra mediocria crassa brevia c. 12 mm. longa 6—7 mm. lata ni- grescenti-viridia basi ovata postea rotundato-truncata. Squamae plurimee exteriores sublaxee lineares obtusee, interiores et intimeae lineari-lanceolate acute — cuspidatre apice levissime comatse picere, glandulis nigris longis parvis et minutis densis micro- glandulis frequentibus immixtis obtexte efloccose. Calath- dium obscure luteum sat plenum 35—40 mm. diametro ligulis latis apice glabris v. levissime et minute pilosis. Stylus ob- Scurus. Utmärkt genom sina långskaftade föga håriga basalblad, af hvilka de yttre äro trubbiga mer eller mindre omvändt äggrunda till bredt aflånga med största bredden ofvan midten samt glest och kort tandade och de inre mera lancettlika skarp- tandade och spetsiga, den grofva böjda stjelken med vanligen ett liniesmalt spetsigt, helbräddadt eller skarpt glestandadt blad samt de mörkt svartgröna korta holkarne med liksom stjel- kens öfre del och holkskaften täta svarta oliklånga glandler (på holkarne utan inblandning af ludd och hår) och slutligen gles inflorescens med svagt utåtböjda och krökta grenar. Mot spetsarne äro bladen på båda sidor karaktäristiskt blodröda eller lifligt violettfärgade. Står i sina allmänna karaktärer nära H. subnigrescens (FR.) Norrl., men är skild från denna genom trubbigare, ofvan midten bredare och mindre tandade 22. NIA. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. blad, kortare glandler på holkar och skaft, mörkare blommor och väl utvecklade ligule. I dessa afseenden kommer den nära den i mina »Adnotationes de Hieraciis scandinavicis» till H. subnigrescens förda formen från Herjedalen (DaAurst., Herb. Hier. scand., Cent. III n. 44), hvilken är skild genom grof- tandade smalare blad med största bredden nedom midten och gröfre glandler samt bredare fjäll. Denna form bildar en slags mellanlänk mellan H. "pycnadenium och H. "subnigrescens och bör enligt min åsigt afskiljas som varietet af den senare, från hvilken den är väl skild genom väl utvecklade, mörkare blommor, smalare blad och gröfre kortare glandler. Jag föreslår att kalla denna form H. ”"subnmigrescens (ERr.) Norrl. var. glossophorum. H. "pycnadenium har i holkarnes utseende och beklädnad äfven vissa likheter med H. fuscatum ELFSTR. Anträffad i Lule Lappmark, Akkavare vid Kaitum- sjöarne. Hieracium microcomum DAHLS7. n. sp. Caulis 20—25 ctm. altus gracilis flexuosus 0—1-folius, basi apiceque rarissime pilosus, inferne sparsius superne sat dense floccosus, a basi glandulis inferne solitariis apicem versus sparsis obsitus. Folia dilute viridia subtus subglaucescentia, basalia sub anthesi persistentia rosulata mediocriter petio- lata parva, exteriora ovalia — obovata subintegra — parce et breviter dentata obtusa basi ovata — subtruncata, inter- media + ovata — ovalia crebrius dentata obtusiuscula, in- tima magis ovato-lanceolata ad basin crebrius angustius et longius dentata + acuta basi contracta — truncata, caulinum petiolatum + lanceolatum — lineare acutum subintegrum, om- nia supra parce pilosa — glabriuscula subtus sparsim pilosa in nervo dorsali in marginibus et in petiolis + dense et sat longe pilosa, ceterum in marginibus parce et minute glan- dulosa et in nervo dorsali sparsim foccosa, caulinum subtus + fHoccosum. Inflorescentia laxa furcato-paniculata — furcata sepe deorsum + indeterminata, ramis sat erectis curvatis superioribus acladium 20—70 mm. longum paullo superanti- bus, omnibus cum acladio + dense floccosis pilis mediocribus inferne raris superne sparsis glandulisque sat longis parvis et minutis inferne sparsioribus superne usque densis obtectis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 1; 23 Involucra parva dilute atroviridia ce. 10 mm. longa 6 mm. lata basi rotundata. Squame exteriores sat late triangu- lares v. lineares obtusiusculze, intermedize triangulari-lan- ceolate et intime + lanceolate in apicem acutum — su- bulatum leviter comatum et + piceum attenuate glandulis parvis et minutis sat densis et pilis brevibus basi crassa nigra apice longiore albo densis — sat crebris usque ad apicem obtectee, (fere) efloccose. Calathidium parvum obscure luteum. Ligule apice leviter et brevissime pilosee. Stylus obscurus. Utmärkt af den späda bladlösa eller med ett litet ofta liniesmalt blad försedda stjelken, de ljusa små basalbladen, den gaffelgrenade eller glesa kvastlika inflorescensen med små svartgröna af täta fina glandler och korta långt hvit- spetsade ända till fjällens spetsar uppträdande allt kortare hår försedda holkar samt små mörka korgar och mörka stift. Erinrar till holkarnes beklädnad på en gång om Alpina genuina och Nigrescentia och till habitus och de små hol- karne om Vulgata. Står troligen nära H. furculatum ELFsTR. Funnen i Lule Lappmark, Gellivare, Dundret. H. ”"umbelliferum LEG. f. v. var. En form af denna eller åtminstone mycket närstående den- samma, hufvudsakligast skild genom mera regelbundet kort- tandade mot basen (utom på det yttre, som har tvär bas) af- smalnande basalblad, ett outveckladt liniesmalt stjelkblad och saknad af hår på holkarne, som för öfrigt ej afvika till form och fjällens beskaffenhet, är funnen 1 ett exemplar vid Palta- Iuoktes vid öfre Kaitumsjön (J. HAMNER). Hieracium ”"subumbelliferum DAHLsST. u. subsp. Caulis usque ad 50 cm. altus crassiusculus 1—2-folius, inferne sparsim pilosus et leviter stellatus, superne + dense foccosus, apice rare glandulosus et pilosus. Folia basalia 3—4 rosulata + obtusa, exteriora + ovata parce et obtuse dentata, intermedia ovalia v. obovata crebre et obtuse + in- 2equaliter dentata basi contracta et sepe + truncata, inti- 24 ON. A. SVENSSON. OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. ' mum oblongo-lanceolatum crebre late et magis acute ad basin descendentem etiam magis irregulariter et anguste dentatum; caulinum infimum infra medium v. prope basin affixum + petiolatum anguste ovato-lanceolatum crebrius et angustius dentatum + obtusiuseulum, summum basi seepe latiuscula sessile lineari-oblongum v. lineari-lanceolatum seepe supra medium latius ad basin crebre et anguste denticulatum + obtusiusculum — breviter acutum; omnia tenuia supra glabriuscula, subtus parce pilosa, in nervo dorsali + foccoso in marginibus et in petiolis sat dense et longe pilosa. JIn- florescentia brevis 4—7-cephala umbellata v. subumbellata, ramo distante 1—2-cephalo sepe aucta, ramis patentibus et valde curvatis acladium 10—20 mm. longum paullo superan- tibus densiuscule foccosis glandulis sat longis gracilibus densiusculis — sat densis et in acladio pilis obscuris mediocri- bus raris — sparsis mixtis vestitis. Involucra atroviridia c. 11—12 mm. longa basi ovata. Squame exteriores triangu- lari-lineares, intermedizx et intime e basi latiore sensim in apicem obtusiusculum — acutum leviter comatum attenu- ate + viridi-marginate glandulis gracilibus nigris densis et pilis obscuris raris — sparsis v. in inv. primario subden- siusculis obtectze, fere efloccose. Calathidium mediocre sat obscure luteum subradians. TLigule apice epilosre. Stylus fuscus. Synes stå närmast H. umbelliferum LBG., från hvilken den är skild genom trubbigare och smalare basalblad med mera hopdragen bas och ofta största bredden ofvan midten samt med tätare, bredare och trubbigare tänder, genom smala stjelkblad samt genom luddlösa mera rent grönsvarta holkar med bredare och mot spetsarne mera afsmalnande fjäll, klädda af mörkare och längre glandler och talrikare mörka hår. Synnerligen karaktäristiska äro bladens form och tand- ning samt deras trubbighet och de mörka håren på holkar och skaft. Till beklädnad och bladform erinrar den i någon mån äfven om H. expallidum Norrl. och till holkarnes ut- seende samt fjällens form påminner den om H. serratifrons ALMQU. ”caliginosum DAHLST. Anträffad i ett fåtal exemplar i Lule Lappmark, Gelli- vare i subalpina regionen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0o1. 25 Hieracium kebnekaisense DAHLST. n. sp. Caulis usque ad 35 cm. altus gracilis flexuosus subbifolius glaber v. basi pilis solitariis obsitus, basi leviter apicem versus densiuscule stellatus. Folia pallide viridia, subtus lete glaucoviridia, basalia 5—7 rosulata mediocriter petiolata, exteriora sat magna obovata — ovalia v. ovata obtusiuscula — obtusa basi + cuneata — sat ovata sparsim denticulata, intermedia + late — anguste lanceolata et intima minora + lanceolata — lineari-lanceolata usque linearia crebrius et anguste serrato-dentata acuta — cuspidata basi + longe de- cendente, undique glabra v. subtus parce pilosa in nervo dor- sali sparsim stellato et in marginibus pilis longis mollibus sparsis in petiolis frequentioribus vestita; caulina linearia bracteiformia cuspidata subintegra in bracteas sensim abeuntia magis pilosa et floccosa. Inflorescentia laxe paniculata sub- indeterminata ramis remotis erecto-patentibus gracilibus rectis v. leviter curvatis, sammis acladium 30—50 mm. lon- gum superantibus, inferioribus idem vix v. haud &equantibus, densiuscule stellatis epilosis et eglandulosis v. glandulis so- litariis obsitis. Imcolucra sat obscure canescenti-viridia parva gracilia c. 10 mm. longa basi + ovata. Squame angustee, exteriores breves lineares acutiusculze in bracteas subulatas 2 —3 in pedunculum sensim abeuntes, ceterze e basi latiore sensim in apicem angustum obtusiusculum v. acutum — subulatum piceum nudum et glabrum attenuate, apice excepto floccis ubique sparsim adsperse, ceterum glandulis gracilibus parvis subdensiusculis et pilis brevibus obscuris sparsis v. raris obsitee. Calathidiuwm cec. 30 mm. diametro luteum sat radians. Ligule anguste apice glabre. Stylus obscurus. Tillhör gruppen Cesia af Vulgata och torde vara närmast beslägtad med H. leticolor ”miramarense AiMmau. Utmärkt framförallt af sina ljusa basalblad, hvilka hastigt aftaga i storlek och bredd utifrån och inåt, sin späda stjelk med ett par liniesmala 1 brakteerna utan gräns öfvergående blad, sin glesa nedåt obegränsade inflorescens med fina stjernhåriga och hårlösa grenar utan glandler eller med på sin höjd några få dylika under holkarne, hvilka äro små med smala nästan jembreda i spetsen nakna och ljusfärgade fjäll och för öfrigt 26 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. klädda af glesa korta och mörka hår och något talrikare små och fina glandler samt små korgar med smala ligulee. Särdeles i ögonen fallande äro de fina inflorescensgrenarne, de små holkarne och den skarpt framträdande motsatsen mellan de yttre breda och stora samt de inre små och oftast mycket smala basalbladen. Tandningen är kort skarp och jemn, tätast på de inre bladen, hvilka bli glest sågade, och tänderna sluta i sylhvassa glandeluddar. Anträffad i Torne Lappmark på Kebnekaisse. Hieracium fuliginellum DAHLST. n. sp. Caulis gracilis c. 45 em. altus bifolius, inferne purpu- rascens longe et molliter + dense pilosus, ceterum sparsius pilosus, inferne sparsim superne densius stellatus, supra fol. caulinum summum glandulis solitariis apicem versus sparsis obsitus. Folia basalia + acuta sub anthesi 2(—3) evoluta, extimum anguste ovatum — ellipticum regulariter et sparsim et latius dentatum, infimum ovato-lanceolatum — lanceolatum angustius dentatum; caulina duo, infimum + lanceolatum basi sparsim et anguste sepe subulate dentatum dentibus in utroque latere 2—3 iniequilongis, + petiolatum; summum sessile magis ovato-lanceolatum in utroque latere ad basin dentibus 1-—2 subulatis instructum longe acutum — cuspi- datum v. lineare subintegrum; omnia utrinque in pagina sparsim pilosa, in marginibus in nervo dorsali + stellato pr:e- sertim ad basin et in petiolis densiuscule — dense pilosa. Inflorescentia simplex brevis paniculata 2—5-cephala, ramis brevibus sat patentibus leviter curvatis gracilibus acladium 10—15 mm. longum + superantibus densiuscule floccosis et glandulis sat longis gracilibus inferne sparsis superne den- siusculis obtectis. Involucra parva 9J—10 mm. longa canescenti- atroviridia basi + rotundata. Squame late, exteriores line- ares + triangulari-lanceolate, imtermedix et intime anguste ovato-lanceolate + abrupte in apicem latiusculum — an- gustum obtusum — obtusiusculum leviter piceo-coloratum et leviter pilosulum contracte + virescenti-marginate, intimae pauce virescentes + acute, exteriores dorso densiuscule in- termedizx sparsius stellate, exteriores margine e&equaliter v. , [a] BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0o1. 27 passim conspicue et latiuscule floccoso-limbata, interiores minus conspicue et presertim apicem versus anguste limbatee, omnes intimis exceptis' glandulis gracilibus longis et brevibus — minutis cerassioribus + dense obtecte. Calathidium obscure luteum 40—45 mm. diametro radians. Ligule apice glabre. Stylus luteo-ferrugineus. En rätt egendomlig form, hvilken morphologiskt sedt står på gränsen mellan silvaticum- och vulgatum-typen, och hvilken synes beslägtad å ena sidan med de glandelhåriga formerna af Subvulgata å andra sidan med dylika former af Vulgata genwina, hos hvilka derjemte stjernludd är utbildadt i holkfjällens kanter, men den står ej särdeles nära någon af de sydligare redan kända formerna af dessa båda grupper. Dock torde den ha sina närmaste, ehuru dock aflägsna, för- vandta bland de i närheten af H. diaphanoides LBG. stående formerna af den sistnämnda gruppen t. ex. H. subpellucidum Norrl. Mest utmärkande äro de få och glestandade temligen långskaftade basalbladen, de med få vid basen utvecklade syllika eller skarpa korta tänder och lång mer eller mindre helbräddad spets försedda stjelkbladen, hvilka sitta på långa afstånd från hvarandra, den korta inflorescensen med få korta gråaktigt svartgröna holkar, hvilkas breda till största delen trubbade fjäll liksom skaften äro klädda af omvexlande långa och fina och medelstora till korta gröfre glandler och hvilkas fjäll på ryggarne äro spridt stjernludna och i kanterna äga hos de yttre en bredare och tydligare hos de inre en smalare och otydligare ofta ojemn stjernluddkant, samt mörka stora och glesa korgar. Anträffad i Lule Lappmark, Gellivare socken vid Ladni- vare (J. HAMNER). H. ”kuusamoönse WaINIo. Anträffad temligen talrikt vid stranden af Kaitumelfven (J. HAMNER.) Taraxacum officinale (WEB.) vid elfvarna, men äfven högt uppe i fjällen intill 950 m., med frukt och i blomma ??/7. 28 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Leontodon autumnalis IL. sparsamt vid stränderna, i blomma 28/7, 8 Taraxaci (L.) flerstädes 1 högre fjälldalar, i blomma 8/2. På blommorna hvilade ofta en fjäril, Argynnis chariclea SCHNEIDER. Rubiacee LAM. Galium boreale L. ymnig vid Kaitumelfven, blommande 29/7. G. trifidum L. flerstädes. G. uliginosum L. nedom Akkavare, i blomma 23/7. Caprifoliacee BARTL. Linnea borealis L. allmän i björkregionen, på fjällen ännu vid 900, m. Campanulace&e Juss. Campanula rotundifolia L. i björkregionen på spridda ställen, 1 blomma ?6/7. Anträffades på Kebnekaisse lågvuxen med enblommiga stjelkar och stora hvita blommor. C. uniflora IL. på högre fjällsluttningar (Akkavare 770 m.; Signetjåkko 830 m. och Skartatjåkko 390 m.) flerstädes, men öfverallt i fåtaliga exemplar, i frukt ?3/7 Borraginege Å DANS. Myosotis silvatica Horrm. vid bäckarna i björkregionen, blom- mande !/s8. Polemoniace&e VENT. Polemonium coeruleum L. ”"campanulatum TH. Fr. I vide- snåren vid elfven Paltajokks utlopp; i björkregionen på Signetjåkko flerstädes. Öfverallt på skuggiga och något fuktiga ställen. Bildade mindre bestånd, i blomma ?/s. Diapensia lapponica L. allmän på torra ställen i egentliga fjällregionen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 29 Gentiane&e JUuss. Gentiana nivalis L. flerstädes, i blomma !/s. Menyantheze MART. Menyanthes trifolia L.i kärren i björkregionen, öfverallt steril. Personate L. Veronica saxatilis ScorP. på södra sidan af Akkavare, i blomma 23/7. V. aipina L. allmän, i frukt och blomma ?2/1. PBartsia alpina DL. ymnig vid stränder och elfvar. Euphrasia officinalis L. allmän och mycket varierande, blom- mande ?2/7. Sceptrum Carolinum (1L.) HS. allmän. Pedicularis lapponica L. på torra ställen i björkregionen äfven- som högt uppe i fjälldalarna. Besöktes flitigt af humlor (Bombus alpinus). Pedicularis lMirsuta L. ymnig vid 750 m. och högre, öfverallt i frukt. Antecknades på Kårsotjäåkko ännu vid 1400 m. Lentibulariee L. C. RICH. Pinguicula vulgaris LD. flerstädes, varierande till blommornas färg och storlek. P. alpina L. nedom Akkavare, i blomma ?2/7. Primulacezse VENT. Trientalis europea IL. ända upp till 900 meter, oftast steril och tynande. Corne2&e (KUNTH) DUM. Cornus suecica LT. allmän i björkregionen, i frukt och blom- mande ?5/7. Former af denna växt med på flerfaldigt sätt monströst utvecklade blomdelar voro här liksom — efter hvad 30 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. det vill synas! — ferstädes i Skandinaviens fjäll- trakter helt vanliga. Umbellifer&e Juss. Angelica Archangelica L. i enstaka exemplar vid bäckarna, äfven högt upp i fjällen, i blomma ?2/7. Den redan på afstånd märkbara, angenäma doften från de stora blomflockarna lockade en mängd pollinerande insekter, humlor, getingar och flugor. Bland andra: Vespa rufa L., Bibio pomore DABR. och Bombus hy- perboreus. Cerefoliwm silvestre (L.) Bess. ferstädes vid Kaitumelfven; Tjuoltajokk vid nedre Kaitumsjön, i blomma ?2/z. Ranunculace& JuUss. Ranuwnculus glacialis 1. allmän, i blomma ?3/7. R. Flammaula L. 8 reptans (L.) flerstädes på stränderna. Var särdeles typisk; hufvudform eller öfvergångsformer ob- serverades ingenstädes. R. hyperboreus RottB. på stranden vid Paltaluoktes fiskar- kata. blomma; "2/7 R. pygmeus We. allmän, med frukt och blommande ?3/z. RB. mvalis L. allmän. R. acris L. flerstädes, i blomma ??/z. Gick ända upp till 900 meter och uppträdde på denna höjd med stora, högfärgade blommor. PBatrachium sp. (non confervoides FR.) på djupt vatten i öfre Kaitumsjön; kunde ej åtkommas. Thalictrum alpinum L. allmän. Caltha palustris DL. i videregionen, med frukt ??/z. p radicans (T. F. Forster) allmän. Trollius europeus L. vid stränderna och i björkregionen; uppför fjällen ännu vid 750 m. 1! C. P. LastADIVsS, Bidrag till växtligheten i Torne Lappmark, Upsala 1860, sid. 38 not 30. S Otto EkKstAM, Teratologische Beiträge. — Ofvers. af K. Vet. Ak:s för- handlingar 1894, n:r 2. ; Otto EKsTAM, Om Phyllodie hos Cornus suecica L. — Bot. Not. 1894 SICH BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 3l Crucifergze Å DANS. Erysimum lieraciifolium TT. på södra sluttningen af Skarta- vardo, 1 frukt ?/s. Cardamine pratensis L. vid stränderna, några tum hög, i blomma ?$/7. OC. bellidifolia LT. i den högre fjällregionen, öfverallt sparsam. Anmärkningsvärdt är, att denna så väl som några andra högalpina växter: Cerastiwm arcticum Lez., Saxifraga nivalis L. m. f. ofta förekommo nere på stränderna. Flertalet andra, såsom HAera Ranunculus-arter: BR. gla- cialis L., nivalis DL. och pygmeus L. gingo deremot, ehuru ej sällan växande i bäckfåror och dalgångar, aldrig nedom en viss gräns, vanligen liggande mellan 700—800 m. Arabis alpina IL. vid bäckar, mest 1 björkregionen. Draba hirta DL. fHerstädes, men på de flesta lokaler redan med moget frö. D. lactea ADAMS. på östra sidan af Skartatjäkko på 830 meters, höjd, 1 frukt ?/s. D. nivalis LILJEBL. flerstädes såsom på Puoivitsaråtsavare (880 m.); på Skartatjåkko (950 m.) etc., öfverallt i nuet -/S. Gruinales L. Geranium silvaticum IL. allmän vid elfvarna i björkregionen, uppe på fjällen ännu vid 900 m. Blommorna besöktes af en humla, Bombus hyperboreus. Violace&e DC. Viola biflora IL. allmän på fuktiga ställen 1 björkregionen; anträffades äfven uppe i egentliga fjällregionen. V. suecica FR. i videregionen vid elfven Paltajokks utlopp, 1 blomma ?9/7. Droserace&e DC. Parnassia palustris L. 8 tenuwis We. allmän vid stränderna, 1 blomma ?/s. 32 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Silenace&e LINDL. Silene acaulis L. flerstädes, äfven med hvita blommor. Melandriuwm silvestre (ScHKUHR) RozrHL. i björkregionen, mån- genstädes ymnig. p alpestre Fr. vid Paltaluoktes fiskarkåta. Wahlbergella apetala (1L.) FR. på Skartatjäkko; Signetjåkko m. 1; st. Var öfverallt nedvissnad och blommar tydligen tidigt (6, 7). Viscaria alpina (L.) G. Don allmän. Alsinace&e (W6c.) FR. Stellaria nemorum IL. allmän. En form med nedliggande eller krypande, i lederna ofta rotslående stjelkar anträffades på stränderna. Samma form observerades af förf. vid Tana elf i Ostfin- marken under en resa derstädes sommaren 1892. S. graminea IL. sparsamt på torra ställen i björkregionen, i blomma 2??9/z7. S. Friesiana SER. 8 alpestris Fr. flerstädes. S. borealis BiIGEL. allmän. Cerastium trigynum VILL. på fuktiga lokaler. C. arcticum Ler. på fjällsluttningarna från 700--1300 m., mångenstädes ymnig. Äfven vid elfvar och stränder. C..alpinum L. | Både hufvudform och varieteter all- B. ESA NRK y. glabrum RETz. C. alpinum DL. y glabrum REtTz. Xx arcticum LGE. Caules plures foliis numerosis marcidis obtecti, ramis bre- vibus decumbentibus v. adscendentibus, 1—3 -- foris prediti. Folia ovalia — oblonga, glabra et carnosa; bractece haud v. apice solum scariose. Pedicelli cum sepalis latis margine scariosis glabri. Petala breviter biloba; capsula subcurvata. Liknar Cerastiwum alpinum y glabrum, men afviker genom kortare, nedliggande grenar, ovala blad, bredare fo- derblad etc., hvilka senare karaktärer tyda på Ce- rastium arcticum. Den beskrifna formen torde derför utan tvifvel vara hybrid mellan de nämda arterna, IHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o1. 33 bland hvilka den äfven växte. Den anträffades på fjällsluttningen ofvan Tjuoltapakte lappkåta vid sidan af det egentliga fjället Tjuoltapakte. Fig. 1. Cerastium alpinum L. y glabrum (LAM.) X arcticum LGE. Cerastium vulgatum TL. ”"alpestre (LINDBL.) allmän 1 björk- regionen; uppe i fjällen ännu vid 750 m. (Akkavare). Alsine biflora (L.) We. flerstädes, äfven på stränderna. A. stricta (Sw.) We. nedom Kaitumtjåkko, 1 frukt 19/s, Sagina nivalis (LINDBL.) FR. nedom Kaitumtjåkko, i blomma 10/8, S. saxatilis Wimm. allmän. SATIN AS SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Ribesiaceze REICH. Ribes rubrum L. vid elfvarna i björkregionen, med frukt ?5/z. En varietet med gulbrokiga blad, erinrande om kultur- former, anträffades vid elfven Tjuoltajokk. Saxifrage&e Juss. Saxifraga stellaris 1. allmän. BP comosa RE1z. på fuktiga ställen bland hufvudformen. Ofta voro alla blommorna ersatta af de för formen egendomliga gyttringarna af fjällika blad. S. nivalis DL. allmän. En tumshög, späd och enblommig form, närmande sig var. temwis W&G., insamlades på Puoivitsaråtsavare. S. oppositifolia L. allmän. S. atgoides L. och 8 aurantia HN. nedom Signetjåkko m. fl. ställen. S. cernua L. flerstädes. BP racemosa HN. vid högre fjällbäckar (Kårsotjåkko). S. rivularis TD. allmän på högre belägna lokaler (Kårsotjåkko, vid 1300 m.). S. cespitosa L. flerstädes (Kårsotjåkko, 1300 m.). Crassulace&e DC. Rhodiola rosea L. vid stränderna så väl som uppåt fjällslutt- ningarna, 1 frukt och blommande !/s. Sedum annuum L. på sluttningen af Skartavardo (730 m.), 2 med frukt och i blomma ?/s. Onagrarie JUsSSs. Epilobium angustifolium TT. flerstädes i björkregionen, äfven uppe i fjällen t. ex. Puoivitsaråtsavare på 840 m. Varierade till blommornas färg. Så iakttogs vid strän- derna en form med blekröda blommor, något större än hos den röda hufvudformen. Särdeles vackra voro de högfärgade varieteter, som flerstädes observerades BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 35 uppe i fjällen. Man anträffade här icke sällan exem- plar, endast några tum höga, bärande en enda stor blomma. Besöktes af insekter: Bombus scrimshiranus DarB. och Vespa norvegica. E. alpinum L. allmän. E. palustre L. vid Paltaluoktes fiskarkåta, i blomma ?5/7. Pomacee L. Sorbus Aucuparia L. enstaka buskar i björkregionen (Tjuolta- pakte, 730 m.), ofta rikt fruktificerande. Senticose L. Alchemilla vulgaris L. flerstädes i den sumpiga videregionen, i blomma ?9/7. Den här anträffade formen afviker ganska betydligt från den vanliga Alchemilla vulgaris. Utmärkande är i synnerhet växtens till alla delar stora yppighet och rent gröna färg. Stjelkarna äro 30—45 ctm. höga bärande rika inflorescenser; rotbladen 12—13 ctm. breda, 9—11-delade, nästan glatta, och vanligen all- deles rundade med fullkomligt centralt fästade blad- skaft. — Denna form synes ganska väl öfverens- stämma med den af R. BusEr! (som håller på att sönderdela de gamla arterna af slägtet Alchemilla i en mängd nya) lemnade beskrifningen af A. connivens B Wichure. Denna beskrifning är gjord efter exem- plar från Quikkjokk, Lule Lappmark. Bubus saxatilis L. vid stränder och elfvar, 1 blomma ?3/7. RB. areticus L. på torra ställen vid stränderna, i frukt och blommande ?9/7. En monströs form (Fig. 2) med fera kronbladskransar i blommorna, flikiga kronblad och foderbladen ombil- dade till vegetativa blad anträffades i videregionen vid Paltajokks utlopp. RB. Chamemorus IL. allmän på kärrmark 1 björkregionen, äfven högt uppe i fjällen (8500—900 m.). Frukterna stora och bäst utvecklade på skuggiga lokaler. 1! R. BuseEr, Sur les Alchemilles subnivales etc. (Bull. de V'Herbier Boissier II, 1894, pag. 110.) 36 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Comarum palustre L. på sanka ställen i videregionen, i blomma ?9/7. Potentilla verna IL. flerstädes på torra, grusiga ställen, ofta högt uppe, i frukt ?9/7. Fig. 2. Rubus arcticus L. f. monstrosa. Sibbaldia procumbens L. med förkärlek i bäckfåror och dai- sänkningar. Framträder vanligen, 1 likhet med BRanun- culus nivalis L., Andromeda hypnoides L., Carex rigida GooD., m. f., allt efter som snön hinner smälta. Geum rivale L. vid Kaitumelfven. Dryas octopetala L. på Signetjåkko; Skartatjåkko, 1 frukt 3/8. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. DM Drupace&e L. Prunus Padus L. vid Kaitumelfven, mindre buske. Papilionace&e L. Astragalus alpinus LD. allmän. Phaca frigida L. flerstädes vid Kaitumelfven, i frukt ?9/1. Ozxytropis lapponica (W6.) Gaup. på sluttningen af Kärso- tjäkko, i blomma ?'/1. Ericine&e JUuss. Myrtillus nigra GiuiB. ymnig i den högre björkregionen t. ex. Paltaluoktes; Signetjåkko. Med riklig, mogen frukt ?/s. M. uliginosa (L.) DEsv. allmän, äfven i den högre fjällregio- nen (Kårsotjåkko, tillsammans med Vaccinium vitis idea IL: vid 1180 m.), ofta med frukt. Oxycoccus palustris PErs. ”microcarpus Turcz. nedom Akka- vare, 1 blomma ??/1. Vaccinium vitis idea L. allmän både i björkregionen och uppe i fjällen, ingenstädes fruktificerande. Arctostaphylos uva ursi L. ferstädes. A. alpina (L.) SPRENG. allmän. Andromeda polifolia LT. i björkregionens kärr, i blomma ??/17. Å. tetragona IL. från 750 meter ända upp på de högsta top- parna, öfverallt i frukt. A. hypnoides L. i fuktiga dalsänkor, helst der mycket snö hopar sig under vintern, i blomma ?!/7. Phyllodoce cerulea (L.) BAB. allmän. Azalea procumbens L. allmän. Rhododendron lapponicum (L.) We. allmän på torra ställen vid 700—900 meter, i frukt. Pyrola rotundifolia L. nedom Tjuoltapakte, i blomma ?/1. P. minor L. var numularia Test. flerstädes i björkregionen, i blomma ??/7. Empetrege NUTT. Empetrum nigrum DL. allmän och rikt fruktificerande. 38 NA: SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Polygone&e Juss. Polygonum viviparum IL. och var. alpina WG. allmänna. Rumex Acetosa L. flerstädes. Ozxyria digyna (1.) Hinr vid bäckar, med mogen frukt ?!/7. Salicines&e MIRB. Populus tremula IL., mindre buskar här och der i björkre- gionen. Salix lanata LD. allmän. S. glauca L. allmän. S. lapponum L. allmän. S. vagans L. allmän, bildande vidsträckta snår. S. mgricans Sv. ferstädes. S. myrsimites 1. nedom Kaitumtjåkko och vid Sitasjaur. S. hastata L. allmän. S. polaris We. allmän, äfven vid stränderna. S. herbacea L. allmän. S. reticulata LT. flerstädes. Betuline&e L. C. RICH. Betula odorata BrEcHst. under mycket varierande former upp- för fjällsluttningarna till 730—750 m. B. nana (L.) allmän. Callitrichines&e DLINK. Callitriche autumnalis LL. 1 Kaitumelfven flerstädes. Orchidee&e L. Coeloglossum viride (L.) HN. vid Paltaluoktes ofvan stranden, i blomma 29/7. Listera cordata (L.) R. Br. i björkregionen vid Paltaluoktes, blommande ?7/7. Saknade här den obehagliga lukt (af rutten tång), som annars är egendomlig för denna växt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 39 Liliacee DC. Majanthemwm bifolium (L.) F. W. ScHmiDT allmän 1 björkregio- nen, äfvensom högt uppe i fjällen, fast der tynande och steril. Nartheciace&e FR. Tofieldia borealis We. allmän. Juncace& C. A. AG. Juncus alpinus VILL. flerstädes vid stränderna. J. triglumis L. vid fjällbäckarna. J. trifidus LDL. allmän. | ITueula pilosa (L.) Wiunp. vid Tjuoltapakte; Paltaluoktes m. f. ställen i björkregionen. L. parviflora (EHRH.) DEsv. ymnig på fuktiga ställen vid 800 m. och högre. L. Wahlenbergii RuPr. allmän i björkregionen men 1 enstaka exemplar. Detta i motsats till föregående, som bildade bestånd. L. campestris (L.) DC. flerstädes. y congesta (THuILL.) uppe 1 fjällen. Erinrar habituelt något om L. hyperborea R. BR. L. arcuata (W6.) SM. allmän. L. spicata (L.) allmän. Cyperace&e ST. Hi. Scirpus cespitosus L. allmän. Eriophorum angustifolium RorA ferstädes. E. vaginatum LDL. allmän. E. Scheuchzeri HoPPpE allmän. E. alpinum L. allmän. Carex vesicaria L. "sazxatilis L. nedom Livamtjåkko; vid Kai- tumjokk flerstädes ymnig. Vid stranden nedom Livamtjåkko anträffades en till alla delar gröfre form med stora, svarta hängande ax. Får väl anses som en öfvergångsform till hufvud- arten, U. vesicaria L., som ingenstädes observerades. 40 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. C. rostrata WirH. 8 borealis HN. i kärren nedom Akkavare; flerstädes i myrarna nedåt Kaitumelfven. "rotundata Last. ferstädes. capillaris 1. nedom Kårsotjåkko m. fl. ställen. ustulata WG. på sluttningen af Skartatjåkko. misandra RB. Br. vid Kaitumtjåkko ferstädes. limosa L. flerstädes. På Tjuoltapakte, vid en sjö uppe på fjället vid pass 950 m. SAG Fig. 3. Carex atrata L. C. atrata L. X al: — C. alpina (SM) pina (SM.) LIiILJEBL. LILJEBL. C. irrigua (W&.) J. E. Sm. allmän. C. rariflora (W6e.) J. E. Sm. i Ladtjo Vogge-dalen. C. vagimnata TavscH allmän. C. Buxbaumii We. vid Paltaluoktes; allmän vid Kaitum- elfven. C. atrata L. allmän. C. alpina (Sw.) LILJEBL. allmän. C. alpina (Sw.) LiILJEBL. X atrata L. (Fig. 53). Calami 30—40 cetm. alti, subgraciles, stricti, triangulares, basi v. infra medium foliosi. Folia plana, margine BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o1. 41 aspera. PBractea infima foliacea, spica longior, ligula brevi albomarginata prceedita. Spice 3, dense ap- proximate; spica infima sepe stipitata, terminalis reliquis longior, omnes erecte. Utriculi obovati golumis acuminatis. Spica terminalis mascula; reliqu:e androgynee; infima tamen pro majore parte mascula, media pro majore parte autem feminea. Växte bland föräldrarna på sluttningen af fjället Puoi- vitsaråtsavare. Hybriden är förut beskrifven af O. JuEL! efter exemplar uppkomna vid odling af stam- arterna i Bergielunds botaniska trädgård. Carex atrata var. rectiuscula HN. anses af honom sannolikt vara identisk med ifrågavarande hybrid. C. aquatilis Wa.? allmän vid stränderna. Carex rigida ($00p. allmän och som vanligt ytterligt varie- rande. y acrogyna ALMQu. var den vanligaste formen. B inferalpina Last. flerstädes, såsom Tjuoltapakte; Kär- sotjaäkko. juncelliformis ALMQU. Lågväxt (15—25 cm.), mycket spenslig och smalbladig. Ax smala; honax omkring 3, det nedersta glest, lång- skaftadt; deras fjäll med bredt blekt midtparti, ofta utskjutande i en liten udd. Fruktgömmen ej olika dem hos C. aquatilis, ovala, ej mycket konvexa, med tunn kant, blekgröna, 1 mynningen hvitaktiga, nästan alldeles utan sprötbildning. Anträffades på myrmark ofvan stranden vid Palta- luoktes fiskarkåta. Beskrifningen är gjord af Rektor ALMQUIST. C. aquatilis We. Xx rigida Goop. 1 myrarna vid forsarna mellan de båda Kaitumsjöarna, äfvensom nedom fjället Tjuolta- pakte. Både f. subrigida och f. subaquatilis anträffades. C. Goodenowii J. Gar. p juncella Fr. allmän. Bildade höga tufvor vid stränderna och 1 videregionen. C. helvola BL. Som bekant innefattar denna art flera hybri- der, en uppfattning, som redan uttalades år 1891 i Svensk Flora för skolor af T. O: B. N.: KrRoK och S. ALMQUIST (4:de uppl. sid. 249). Förhållandet klargjordes sedermera ! 0. JuEL, i Acta Horti Bergiani. Band 1, N:r 3. ? Carices distigmatice äro bestämda af rektor S. ALMQUIST. 42 A Fig. 4. A Carex canescens L. X lago- C. canescens L. flerstädes. pina We. (Carex helvola BL.). B Carex för (E Cl N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. genom undersökningar af O. KIHLMAN,! som visade att C. helvola åtminstone innefattar tvänne hybrider: C. canescens X norvegica och CO. canescens Xx lagopina. Här vid Kaitumsjöarna < Liliacee 1 Silenacece 4 —- Menyanthece 1 Onagrarie . 35 - Nartheciacee 1 Papilionacece 3 Pomacece 1 Polygonee . 3 Primulacece 1 Rubiacece 3 Ribesiacee 1 Betulinece 2 Campanulacee . 2 Crassulacee . 2: .: LIICOLYUCA ATERN NAS Eqwisetacee 2 Montessuediner.. SERNSINa Sh Lentibulariee 2 GUYMNNOSPERNIG moss havde Orchidece 2 UCryptogame vasculares . . 18 Summa 232 46 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. Här nedan följer en förteckning öfver ett mindre antal mossor, som vid Kaitumsjöarna insamlades af J. HAMNER. De äro samtliga bestämda af fil. magister H. LINDBERG. För några mera sällsynta äro lokaler angifna. Amblystegium aduncum (L.) A. exannulatum DE N. A. fluitans (L.) DE N. A. sarmentosum (W6e.) DE N. på Signetjåkko. A. stramineum (DicKS.) DE N. Andreea obovata THEpD. på Kårsotjåkko (1200 m.). Astrophyllum pseudopunctatum (B. S-). Blepharostoma setiforme (EHRH.) på Paltåive. y minor på Kårsotjåkko (1200 m.). "Alum (Dum.) LINDB. på Kårsotjåkko (1200 m.). Bryum pallens Sw. B. pallescens ScHL. Ceratodon purpurens (1L.) BrRID. Cesia concinnata (LieTHF.) B. Gr. på Kårsotjåkko (1200 m.). Dicranoweissia crispula (HEDW.). Dicranuwm congestum BRID. D. scoparium (1L.) HEDW. Georgia pellucida (1L.) RAB. Hylocomtuwm parietinum (1L.) Hypnum plumosum HuDs. Jungermannia harbata SCHMID. J. lycopodioides WALLR. på Kårsotjåkko (1200 m.). Oncophorus torquescens på Paltåive. Plagiothecium denticulatum (1.). Pohlia nutans (SCHREB.). Polytrichum juniperinwm WILLD. P. sexangulare FLörK. på Paltåive. P. strictum (BANKS). Ptilidium ciliare (1L.). Splachnum pedunculatum Hups. på Signetjåkko. Tetraplodon bryoides (ZorG.) på Kårsotjokko; Akkavare. BULANG TILL: K. SVENSKA VET-ARAD, HANDLINGAR Band 21. AL TIL. Na 2. ON RECENT FRESHWATER DIATOMS FROM LULE LAPPMARK IN SWEDEN. BY ASTRID CLEVE. WITH A MAP AND PLATE. COMMUNICATED 1895, MARCH 13. REVISED BY V. WITTROCK AND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1895 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER STAVAR Tua LTT é Par ; 0 (AN 6 7 RR AN ce SV RAN 4 1 ål KAR HM KöR ; | (ALTER j i a of "Sn oo FL NA Me frö BR FR 4 | ' v RA > KR / | UTA NA TITS Sr AR ” N i ri ' ' SN Ag ” C AR sä ny fe ” ER rg VAIO GIRTEA” EO i j i k Få i | j 1 i H nu q ” Dn FY ; ; / i; | RN Hij " SR or Vau LR Ja NY MUT) | del Å N H/I KL Y i RN Å HN / An (Ar t . : Ke | LÄ F ye OS - I KR ä - nl. EN fat sörman dd IRIS [ - husl | i å Utesl i F tå Väg ij UKRE ere gl VJÄTGR AR 4 KR 4 (dt tr -— än [| AKER ALS SL OPERAN AIP CTREL [ ;V | fö i IN q 7 vig ) kablen cd d 1 EYE Lee RIS SRA OR i i An ' | MU AM ee ww BA [| I —— hå ib, vatlbv, urka Bal - AR TER Nu r Å Nb bk LULLE a | ns diatomaceous remains found in clays, sands and similar deposits of the later geological periods, have recently become of great importance in deciding the conditions under which these deposits were formed; whether in marine, brackish or fresh water, and even in ascertaining the proportion of salt contained in the water in which they were deposited. More- over as the geographical distribution of the living species of diatoms becomes well known, valuable indications may be obtained from the presence of their remains, as to the cli- mates that prevailed, while the formations which contain them were being laid down. This however is not yet the case with regard to Sweden. The recent diatomaceous fora of that country has been in- vestigated only in the middle and southern parts, but the boreal flora has not yet been studied. The only investiga- tions of the arctic-boreal freshwater diatoms of Europe and North America are those by LAGERSTEDT on the diatomaceous flora of Spitsbergen and Beeren Eiland, and by P. T. CLEVE on the diatoms of Greenland, and Russian Lapland (The dia- toms of Finland). No list of recent diatoms from Swedish Lapland thus having been published, I accepted with pleasure the opportunity of examining a number of about 40 gathe- rings from Lule Lappmark, collected in 1883 by Prof. G. LAGERHEIM and kept in the Riksmuseum of Stockholm, to- gether with some samples from Gellivare (Nos. 43 to 47) col- lected by Prof. V. WirrrocK. Besides I have examined some samples which Mr. E. NYMAN had the kindness to gather for me (Nos. 48 to 50, see below). The following is a list of the different localities in which the samples were collected: 4 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Abbreviations. Names. Nos. designating the samples. Gl. Gellivare . . SRA ur ko fe TA Gl. D. Gellivare Dundret . . . . 44, 45. Jm. JORKmoOkES, > bög. 10 rol. Ke. Kerkevare, reg. alp. 750 m. 49. Kk. Kvikkjokk, FAdCeps kar . 48. Km. IKamajokkt i : 6 i. MiRO SN Ks. [FOS KAS re ee KE NSAN Kv. IKvikkjokk «oc 3 LO ON20, 207 025 OT: IB Lule Lappmark (no special locallty SLven) . = 2 EoksRgde Na. INJädna at. >. se a tet telie 3 Nu. Njunnats . . 12, 0,,0, LI; 147, 18,19, 25, dd NRA S.-K. Between Storbacken and KOSkats:. cc oc sp NEAR SA: ANG IHaTAJOKEL a ssd ra > OG: Tj: Tjukkbakken . . .- . . 42. NE Voullerim . . + s2: Vi. Virijaur reg. alp. 600 m. . 50. In the enumeration of the species I have found, I men- tion the synonyms and drawings only which are necessary to identify the different forms. As to the systematical clas- sification, I have chiefly adopted for the naviculoid forms that of P. T. CrrevE in the Synopsis of the naviculoid Diatoms, Stockholm 1894; and for the rest, with some slight altera- tions, that of VAN HEUuRCK in the Synopsis des Diatomées de Belgique, Anvers 1885. Abbreviations of works referred to in this list: A. S. — Atlas der Diatomacéenkunde von ÅA. ScHMIiDtT, Aschersleben 1874. CL. Finl. — CrLEve, The diatoms of Finland. Helsingfors 1890. CL: Syns Nav: i — ÖLEVE Synopsis of the naviculoid diatoms Pt. I, Stock- holm 1894. CL. & Gr. 4. D. — CLEVE and GRUNOW, Beiträge zur Kenntniss der arcti- schen Diatomeen. Stockholm 1880. Gr. Fr. J. — GRUNOW, Die Diatomeen von Franz Josefs-Land. Wien 1884. Gr. Foss. OCT GRUNOW, Beiträge zur Kenntniss der fossilen Diatomeen Österreich—Ungarns, Wien 1882. HER. Anv. — HÉRIBAUD, Diatomées d”Auvergne. 1893. LaGsTt. Spitsb. — LAGERSTEDT, Sötvattensdiatomacéer från Spetsbergen och Beeren Eiland. Stockholm 1873 LEWIS. — LEWisS, On extreme and exceptional variations of Diatoms, in some White Mountain Localities. Philadelphia 1865. V. H. — VAN HEURCK, Synopsis des diatomées de Belgique. Anvers 1885. W. Sm. B. D.— W. SmitH, A Synopsis of the British Diatomaceae, London 1853. It is my duty here to acknowledge that in the more difficult questions which have occurred during the carrying out of this work I have had the advantage of the help and advice of my father, Professor P. T. CLEVE. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. I. Raphidege. Pinnularia EHB. Pirnopilis BHB. — ÅA. S. XLT, 20XxITNT) Vv: HH: Vv, 2. According to CrevE (D. Finl. p. 21) this species has 4,5 strie in 0,01 mm., but the Lapponian specimens as well as the figures in -A. S. all have 5,5 to 6 striae in 0,01 mm. Length of the valve 0,25 to 0,3 mm. Ks. 15, Kv. 26, 32, Tj. 42. — Somewhavt rare. Biviridis, DAB. -— Ar IS. ALI. 12 0T5020821 Nu. 18..— Rare. Var. intermedia CL. Finl. p. 22. — A. S. XLII, 9, 11. Strie 8 to 9 in 0,01 mm. Valve to 0,13 mm. in length. INST KONELON 20.047; KS LINA UINDER roar IANA Jm 1030, Tr. 38, Natos lj. £20SEKr2205 FRA GI DIA — Common. Var. commutata GR. — A. S. XLV, 35, K. H. V, 6. Striae 10 to 11 in 0,01 mm. Length of the valve 0,06 to 0,07 mm. Ks 15r—" Rather rare. Var. rupestris' ElANTZSCH. — ALS: NV, 38, 40041 Striae 13 to 14 in 0,01 mm. Length of the valve usually 0,04 to 0,05 mm.; sometimes up to 0,1 mm.; breadth of the valve 0,01 mm. In Nu. 18 I have found specimens measuring 0,1 mm. in length, but not differing in striation from the forms of normal length. RNE 190) 16720, 28, 32, 34, KILO NIND 27 305 INTA STON ad rag. tr. 38, S.-Kö 22 GIRDER AA KRRnAS: Ke. 49, Vi. 50. — Frequent. P. streptoraphe CL. Finl. p. 23. — A. S. XLVI, 7. The Lapponian specimens have 7 striae in 0,01 mm. (CLEVE gives the number of 5 in 0,01 mm. for this species in Finl. p. 23). Length of the valve 0,1335 to 0,22 mm., breadth 0,02 to 0,03 mm. KVINNO 20028, 92, Km. 10, NTONIKES RISK för AT Jim. v6: MESDNTGI ID 447 45: Frequent: The largest specimens are from Gellivare Dundret; the smaller forms, occuring for instance in Nu. 37, 41, graduate to the following variety. 6 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Var. minor CL. (P. viridis var. minor CL. in Finl. p. 22). — (CL. Finl pl: This variety doubtless belongs to P. streptoraphe, not to P. viridis. As typical, I consider the forms measuring 0,07 to 0,09 mm. in length and having 8 to 8,5 striae in 0,01 mm., in- terrupted on one side of the central nodule. KN S2 Jm. 0, Tr. 30: FA Nomewhat kare. Vad Sinbosa AOL 0 Mås RR Valve 0,15 to 0,2 mm. in length, 0,025 to 0,03 mm. in breadth, gibbous in the middle. Striae 6,5 to 7 in 0,01 mm. sligthly radiate in the middle and the ends. Median line strongly complex. 31. D. 44. — Rare. This form is closely connected with P. flexuosa CL. from the North American deposits, but is smaller and has closer striae. Pomsjor JCUTZT — At SV KIEKSA MEH St Specimens from Lule Lappmark are about 0,2 mm. in length, 0,027 mm. in breadth and have 8 striae in 0,01 mm. The striae usually are 7 in 0,01 mm. (CL. Finl. p. 24). Kv. 1, 9, 26, 34,1 Nu. 2, Sd IMO, al KS, L920, S.-K. 22, Gl. D. 45. — Frequent. Var. transversa A. SM. — A. S. XLIII, 6. Valve 0,14 mm. in length, 0,015 in breadth. Striae 9 in 0,01 mm. Nu. 19. — Rare. P. Lagerheimii A. CL. n. sp. — Pl. I, 2. Valve slender, slightly gibbous in the middle, 0,16 to 0,2 mm. in length, 0,015 to 0,017 mm. in breadth. HStriae 8,5 to 9 in 0,01 mm. radiate, alveoli small. Axial area about !/3 of the breadth of the valve. Median line strongly complex. This species resembles P. major var. transversa A. SwM., but differs from that by the characteristic median line. Nu. 5, S.-K. 22, 33. — Rather rare. P. Esox. EHB. — CL. Finl. pl. I, 3. The specimens from Lule Lappmark do not reach the length of 0,14 mm. given by CLrEvE in Finl. p. 24. They BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. measure 0,09 to 0,11 mm. in length, and frequently have less obtuse ends than those shewn in CLEVE'S figure. Kv. 34, S.-K. 33, Gl. 43. — Somewhat rare. This species seems to be a variety of P. viridis with slightly undulating margins. P. brevicostata CL. Finl. pl I; APR. A form, probably belonging to this species, occurs in SEREr33: It is 0,09 mm. in lenscthht0:017 mm. mn vreadth and has 8,5 to 9, parallel, very short striae in 0,01 mm. It seems identical with A. S. XLIII, 26, 27 (with 8 striae in 0,01 mm.) I think these forms, considered by CLEVE as pos- sibly belonging to P. hemiptera Körtz. (se Cr. Finl. p. 29), come nearer to P. brevicostata CL. S-K. 33. — Rare. Var: tenurs AL CL. nn. var. —PEIEEOA Valve linear, 0,09 mm. in length, 0,012 mm. in breadth; striae 10 in 0,01 mm. Axial area narrower than in the ty- pical specimens. läste Rare. Var. leptostauron CL. -- Finl. p. 25, A. S. XLIII, 25. Differs from the above variety only by the striae being interrupted in the middle of the valve. KS. 15, S-K. 7, Gl. 43. — Somewhat rare. Botlhemiptera. Kur. ÅA. S. XLIILP2810185-—A00EX EN 9 — CT Rinp. 20 Striae slightly radiate, 10 to 11 in 0,01 mm. Area about 1/3 of the breadth of the valve. This species comes near to P. brevicostata var. tenuis A. Cr. but is distinguished by its outline, and somewhat more radiate striae. KSV N20S2, dt Nur 18 25, JmiG kams 01 30KV. Fk S.-K. 7, 33, Gl. 43, Gl. D. 44, Ke. 49. — Pretty frequent. P. isostauron EHB. — CL. & Gr. A. D. pl. TI, 14. It is often difficult to distinguish this species from P. brevicostata var. leptostauron CL., which has a little broader area and slightly radiate striae. The length of the valve varies from 0,05 to 0,11 mm. RV ONTS 5 Jm v0S SEKYA2TSSNG). DIASIENot fare 8 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. P. Spitsbergensis CL. Ms. Valve linear, 0.055 to 0,07 mm. in length, 0,008 mm. in breadth. Striae 15 in 0,01 mm., parallel, interrupted in the middle of the valve. Axial area one fourth part of the breadth of the valve. Jm. 6. — Rare. P. mesogongyla EHB. — A. S. XLV, 45, Cz. Finl. pl. I, 11. Ky. 52, NU do, 17, 18, 25; 41, Jm. '6, VV; 12 Tj AA? SPRID Gl. 47, G1. D. 45. — Frequent. This species, occuring in northern parts of Finland (CL. Finl. p. 26) is pretty common also in Lule Lappmark, and may therefore be considered as a boreal form. P. stauroptera GRUN. — V. H. VI, 7. Length of the valve 0,09 to 0,15 mm. Striae 9,5 to 10 in 0,01 mm., sometimes not interrupted in the middle of the valve. A craticular (sporangial?) form, like that figured in A.S. XLIV, 31, occurs sparingly in V. 12. Ks: 157; Jm. 6; OL, VV. l2jEriod, Dj 42 GAS derately frequent. Var. gibba EHB. P. stauroptera var. parva V. H. VTI, 6. Length of the valve 0,05 to 0,055 mm. BStriae 11 to 11,5 in 0,01 mm. KV: /1, 54, Jm. 65, SoK 1350 CI: pad, - LI: 42 GR Moderately frequent. Var. capitata A. CL. — A. S. XLIV, 33. P. dicephala EHEB. var. stauroneiformis Å. ScHMIDT 1. c. Valve with slightly undulating margins and subeapitate ends, 0,05 to 0,075 mm. in length, 0,008 to 0,01 mm. in breadth. Striae 13 to 14 in 0,01 mm., strongly divergent in the middle, convergent in the ends of the valve; interrupted in the centre. KY 52, Km. 30, Jm. 0. — Somewhat rare. This form, evidently a variety of P. stauroptera, con- nects that species with P. stomatophora GRUN. (especially the variety ornata A. CL. (see below)). P. stomatophora GRUN. — ÅA. S. XLIV, 27, 28, 29. Jm. 6, Ks. 15, Kv. 9, Tj. 42, Gl. 47, Gl. D.45— Not rare: 'Var. ornata. Av Chon. varste REN a. Valve 0,06 mm. in length, with slightly subeapitate ends. Striae 14 in 0,01 mm., strongly radiate, interrupted in the BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 9 middle of the valve. End-fissures elongated, as in the typical form, but with two rows of puncta instead of the fissure-like lines on the sides of the central nodule. Kv. 26. — Very rare. P. subsolaris var. linearis GRUN. — ÅA. S. XLV, 29. Valve 0,1 to 0,13 in length, 0,013 to 0,018 in breadth, slightly gibbous in the middle. Ends rounded, with semi- circular end-fissures at some distance from the margin. BStriae radiate, 12 in 0,01 mm. Axial area strongly dilated in the middle of the valve. Jm. 6, Gl. D. 44. — Rare. Pilacrospheria BREB. — ÅA. So XLIIEP14E171023: A small form, like the above mentioned figure 23 by ÅA. SCHMIDT, 0,05 mm. in length, 0,01 mm. in breadth, with 12 to 13 parallel striae in 0,01 mm. was found in Kv. 26, to- gether with a few larger ones. — Rare. P. semicruciata A. ScHm. — A. S. XLIV, 44. Lapponian specimens are 0,045 mm. in length, 0,014 mm. in breadth and have 13 to 14 striae in 0.01 mm. ika ker 4gR= Rare. P. divergens W. Sm. — B. D. XVIII, 177. fvIo6N 2054; Nu. 14, 18) forn Kiera: 6, Km. 10, Tr. 38, V. 12, Tj. 42, G1. 47, G1. D. 44, Ke.49.—Frequent. This variable species graduates on one side to P. Legu- men, on the other to P. microstauron and P. Brébissoni. In Nu. 13 some specimens occur, that differ from the latter by their length only (0,065 mm.) Var. elliptica GRUN. — Fr. J. pl. I, 19. Typical specimens of this variety were found in Kv. 32, Nu. 17, 41, S.-K. 7; less broad, slightly constricted, forms in KML NU, 205. = Rather rare: Poölegumen tub. —— MV. Hd. VIS 16, fö KsölSskt Rare. P. microstauron EHB. P. Brébissonii var. subproducta GRUN. AV ERNVA 00 CI: Fin ki pa 200EASS SOX TING 04 Korv 26, 128, 192, 134, NUF2 ar dt, 8, 1925 or 1KSA20), Jun stol Km. 1107-30, Nas30, V:a £NSEKR: 22, 98, Gl. 43, Gl. D. 45. — Very common. 10 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. P. Brébissonii Körtz. — V. H. V, 7, A. 8. XLIV, 17, 18. Length of the valve 0,03 to 0,05 mm. Kv. 28, Nu. 14; 177195 250940 SEK Hör Kern derately common. Var. diminuta GRUS. — V. H. V, 8. Length of the valve 0,02 mm. Kv32 — Rare. P. kareliea CL. — Finl. pl. I, 6. Ke. 49. — Rare. P. molaris GRUN. — P. macra A. S. XLIV, 54. Striae 15 in 0,01 mm. Valve 0,03 mm. in length, with more or less (V. 12) narrow axial area. INT: ökad VE sl2; Gil AON SOmewiat Tane. BI Braun ORON. —— SV. EL VINIG JG a = INGENS P. subeapitata GrRÉG. — V. H. VI, 22. Kv: 9,34 28, Nu 2, 5, IS Ver Rom. TO MNS0ENE or Tr. 38, S.-K. 33, Gl. 43, 47, G1. D. 44, 45. — Frequent. Var. Hilseana JANIscH. — V. H. Suppl. A, 11. Axial area indistinct. ISKSKS fy ENRARe: P. gracillima GrRÉG. var. — V. H. VI, 24. Kv 132, 1NuU 2, 14,25; KSlör Km. 10,30, 61 47 RER — Rather frequent. P. divergentissima GRUN. — V. H. VI, 32. As typical, I consider the forms which gradually taper towards tbe ends. Kv: 92, Nu 2, 14:18 T9 sr uGI Di 44 /KEA9n Eee derately frequent. Var. subrostrata A. CL. n. var. — Pl. I, 5. Ends of the valve rostrate-capitate. Kv. 28, 34 Nu. 2, 0,01, IKS15, ND Jo VIL EET — Moderately frequent. P. mesolepta EHB. — A. S. XLV, 52, 53. P. nodulosa Körz. P. interrupta W. SwM. KV. 26, 32004 Er. 38: -— NSomewhatv rare: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 2. 11 Mar. tenuis ÅA. Om ni var. — ALS XDV, 62: Valve only half as broad as the typical form, 0,006 mm. in breadth, 0,04 to 0,045 mm. in length. Ks. 15, S.-K. 22, 33, Nu. 5, 19, Ll. 21. — Somewbhat rare. P. biceps GRÉG. — Nav. bicapitata LaAGst., Spitsb. pl. I, 5, — RSS Vv, 70: Length of the valve 0,06 mm. INST Jm: 6, Ks 15 ORDS ONGINAS I Not. rare: Var. stauroneiformis CL. Ms. — A. S. XLV, 72. Length of the valve 0,04 mm. Striae interrupted in the middle of the valve. Ks. 15. — Rare. P. borealis EHB. — V. H. VI, 3. IKSVARS2 Nu 2700, 145 17, LST Km 0 Tr. 38, V. 12, S.-K. 7, 33. — Frequent. BallatarbRneB. —— Vs VI 1. Kv. 1, 26, 28, 32, Nu. 3, 11, 17, 18, 37, 39. — Rather frequent. P. undulata GrRÉG. — CL. Finl. pl. II, 8, p. 30. Ks. 15. — Rare. Navicula Borr. Sectio: N. lineolate. (Radiosee). Nyrvolpina Körs. — MV: EL. VII, 18: Jm. 6, Ke. 49. — Rare. INSEadi05a UTA NV. EH. VELS24: Köv a 20,2, S.K. 7, Bö JIMEKORERS TIK 0, NR 30, LI. 21, Km. 30, Ke. 49. — Frequent. NEN GarL HB. 5 NE ERE VIL, 11; 16 Nu. 25. — Very rare. NEKemetal KoUmA, — SVE VIL TS: Of this species a broad (0,01 mm.) form occurs sparingly NNK. 9. NI angliea. RALES. — VV. H. VIII, 29530. KY 52, Km. 30, S.-K3 7. Somewhat rare. N. dicephala (EEB.?) W. Sm. — V. H. VIII, 33, 34. ERE TT ILLA — NARe. 12 N. N N ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. rostellata Körz. — V. H. VII, 24. Ke. 49... — Rare. tuseula (EHB.) GRUN. — V. H. X, 14. Ke. 49. — Very rare. Sectio: N. punctate. lacustris GRUS. — CL. Finl. pl. II, 14, p. 34. Km SO IKNTS2. — Rare: Sectio: N. Decussatee. Placenta (EHB.) Lewis. — C1. & Gr. A. D. III, 60. RN EL T200 SEK 220 — Rae Sectio: N. Heterostichee. eocconeiformis GRÉG. — V. H. XIV, 1. Kv. .25, Nu. 2, 14, 17,50, Km. 30.— Somewhart tanes scutiformis GRUN. — ÅA. NS. LXX, 62. KYGDg Km 0 RANG: Sectio: N. Microstigmatice (Stauroneis). anceps (EHB.) — CL. Syn. Nav., p. 147. Var. hyalina Br. & PÉrR. — Her. Auv. pl. III, 19. KSS 2 Nur 2 Se NaGNS Var. linearis GRUN. — V: EL TV, 08: Kim. 30 Er 38, (GL DIEAMIKRG TAN ES Not rare Var. elongata CL. — 1. c. p. 148. Jm mör GET 43. — Rare: Var. amphicephala Körz. — V. H. IV, 4, 5. KV SUSSI, (5 33, TT SONY aL2, Eri AST what frequent. Var. leiostauron A. CL. n. var. — Pl. I, 7. I refer to this new variety a specimen 0,07 mm. in length, 0,019 mm. in breadth, with lanceolate valve and rostrate ends, occuring in Kv. 26. Striae i8 to 19 in 0,01 mm., distinetly. punctate; puncta 24 in 0,01 mm. Stauros not reaching to the margin. Kw. 20. —NRNARG BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 13 S. Phoenicenteron EHB. — CL. Syn. Nav., p. 148. Var. amphilepta EHB. — Her. Auv., pl. III, 18. This variety often in its somewhat rostrate forms gra- duates to S. anceps. Such transitional forms occur in Nu. 5. Kv. 9, 32, 34, Nu. 5, 17, 19, 41, Jm. 6, 31, S.-K. 22, Tr. 38, Tj. 42, Gl. 43, 47, G1. D. 44, 45, Ke. 49. — Frequent. S. parvula var. prominula GRUN. — ÖL. Syn. Nav. p. 149. INSIS2 NU. är. — Rare. This form has more acute ends than S. produeta GRUN., figured in V. H. IV, 12. It is distinguished from S. Legu- men EHB. only by the valve not being biconstricted. S. Legumen EHB. — V. H. IV, II, Oz. 1. c. MänsöreRssnlSR— Rare: S. obtusa LAGsST. — Spitsb. pl. I, 11, Ci. 1. c. The specimens from Lule Lappmark I have seen have, with one exception in Nu. 14, slightly rostrate, more narrow ends than the typical form. They are identical with the form from Blue Mountains, mentioned by CLEVE in Syn. Nav. p. 149, and seem to graduate to S. parvula var. producta (GRUN., which, however, 1s of smaller size. — Pl. I, 6. Rik 48 Nu 18 Ky. 26; 28, SKT218 =E Ratherrane. S. lapponica A. CL. n. sp. — P1. I, 8. Valve linear-elliptical, with broad, rounded ends and small diaphragms, 0,035 mm. in length, 0,007 mm. in breadth. Stauros broad, reaching to the margin. Striae slightly ra- diate, delicate, more than 25 in 0,01 mm., punctate; puncta forming undulating longitudinal rows. Nu. 14. — Very rare. This species has some resemblance in outline, to S. obtusa LaAGsT. but has much finer striae, and is smaller. Sectio: N. Mesoleizge. N. Seminulum GRUN. — V. H. XIV, 38, 9. Nu 4 Rare. NI Rotaeana GRUN. — V. H.: XIV, 17. Kyl, 32, Nu. 2; 18,25, Jm u6öfRmI380 Tr 38, KeA — Frequent. 14 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. N. mutica Körtz. var. Göppertiana BLerscH. — V. H. X, 18. LI. 21. — Very rare. N. Pupula Körz. — V. H. XTITI, 15, 16. N. Pupula var. genuina GR. A. D. p. 45. Kv. 26, 32, Km. 30. — Somewhat rare. Var. bacillaroides GRUN. — ÅA. D. p. 45. JIA OEN.-KRA 0, Ks 15, GLAS YKofuteE Rathetttane: Sectio: N. Bacillares. N. Bacillum EHB. — Gr. A. D. pl. II, 50. Ke. 49. — Rare. Sectio: N. decipientes. N. Semen EHB. — GzR. Fr. J. pl. I, 34. Gl. D. 44. — Rare. This species, frequent in fossil deposits, but not living now in Finland (CL. Finl. p. 36) occurs in moderate abun- dance on the top of the mountain Gellivare. N. subtilissima CL. — Finl. pl. II, 15. Tj. 42, Ke. 49. — Somewhat rare. AnommÅeoneis PFITZER. Å. serians. KUTZ. — VV. EL XIL Jm GA IRANE: A. brachysira BrRÉB. —— V. H. XII, 9. Nav. serians var. minima Grun. V. H. XII, 9. Kv. 9:16, 28, 34, Nu, 8, 197 25: 180, 415 KJ Ks. 15, 20, Km. 10, 30. Na, Bowl). 42, S.-K: 7, 22) GI Very frequent. ARG LTU. = Merle Il INNE Jm. 6, Ke. 49. — Somewhat rare. A. Follis EHB. — LEwis pl. II, 5 b. Jm. 6. — Rare. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. ka) Frustulia (A6.) RaBH. (Van Heurckia BRÉB.) F. rhomboides BrÉB. — V. H. XVII, 1. KN r16, 280 34 ING. 57 17, BiSkteg Sönd Ja: 6, ohh INESO 20, Km. 107 30, Na: 30,0 som SstRN voth 1304 L1. 21. — Very frequent. Var. erassinervia BrÉB. — V. H. MIL, 4. INTER25 0KS, 20. — Rare. Var. amphipleuroides GrRUN. — A. D. pl. III, 59. Ke. 495 — Rare. Fötvolsaris) CewAITES.: — V. FL NMIDC6: NNAS2 Ne 40 EE Rare. Caloneis CLEVE. C. Silicula EHB. -— Nav. limosa Körz., CL. Syn. Nav. p. 51. Mar vsenuma OL. t.ses— Vi HTS: ika 20 KeA: — NSomewhatrare. Var. alpina CL. 1. c. — V. H. XII, 21, LaGst. Spitsb. pl. I, 6. RIVERS RA FINT d 208. "Ratheriisares I have in pl. I f. 9 figured a form, which I think be- longs to this variety, though somewhat different in outline. It is gibbous in the middle and has slightly clavate ends. It occurs in Kk. 48. iIMar. matar GRUN. — VO HÖ XNIEN205 Ke. 49. — Rare. Var. ventricosa DonK. — V. H. XII, 24. Kv. 26. — Rare. Var. Jenisseyensis GRUN. — A. D. pl. I, 18, p. 29. To this variety I refer the slightly gibbous forms with rounded ends and 21 striae in 0,01 mm., measuring 0,033 mm. inglengothjythat occur in Kv. 1, 28, Jm. 6, Km: 30, L1-21. — Somewhat rare. C. bacillaris GrRÉG. — V. H. XII, 27, Or. 1. ce. p. 50. A form belonging to this species occurs in Kv. 1. The valve is 0,023 mm. in length, 0,007 mm. in breadth, with 23 16 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. striae in 0,01 mm. Axial area the fourth part of the breadth of the valve. Kv. 1. — Rare. Var. thermalis GRrRUN. — V. H. XII, 27 a. Valve linear, gibbous in the middle, 0,055 mm. in length. Striae about 23 in 0,01 mm. Ks. 15. — Rare. C. obtusa W. Sm. — Nav. Hebes Rarrs. Cz. 1. ce. p. 54. Ky 9, 16; Nu. 17,: Ks: 15, 205 Jimi "6051 Bye Km. 10. — Rather frequent. C. fasciata LaAGst. — V. H. XII, 34, CL. 1. c. p. 50. Ke. 49. — Rare. Neidium PFITZER. N. Iridis EnB. — V. H. XIII, 1, A. S. XLIX, 3. Forms (mostly small) occur in Jm. 6, Kv. 32. — Rare. Var. ampliata EHB. — A. S. XLIX, 5, CL. Syn. Nav. p. 69. Jm. 6, Ke. 49..— Rare. N. amphigomphus EB. — A. S. XLIX, 9, V. H. XIII, 7. Ky: 20, 2, KS Lö TERdON NOU Stare N. Hitcheockii EHB. — ÅA. S. XLIX, 35, 36. Kv. 26, 32. —' Rare. N. produetum W. SM. — A. S. XLIX, 37—39. Nu. 41, Jm. 31, Tj. 42, GI. 43. — Not rare. N. affine EHB. Var. genuina CL. — 1. c. p. 68, A. S. XLIX, 21—23. Kv. 26, Ks. 15, Gl. 43. — Somewhat rare. Var. amphirhynehus EHB. — CL. 1. c., V. H. XIII, 5, forma minor. Length of the valve 0,05 mm. Kv: 32," Nu. 19, :Jm..;6, Gl 43 Gl DAFSISERee Somewbhat frequent. Var. longiceps GrÉG. — CL. 1. c. Length of the valve 0,03 mm. VV: 12: Km:30, 61:43, Gl. D4A5 — Not rare! og BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 17 N. bisuleatum LaGstT. — Spitsb. I, 8, A. S. XLIX, 15, 17, 18. The valve is sometimes slightly gibbous in the middle, asktocured in ÅA. S. XLIX, 18: Sva: 16:28:32, 34, Nus 2100MdiGs 8 108 25-180. 41; ns AVKRS. 15, Km... 30, Ir. Sö, SEKO 50 Nas do, Mo rL2: Gl. 43, Gl. D. 44, 45, Ke. 49. — Very frequent. Diploneis EuHB. D. elliptiea Körtz. — CL. Syn. Nav. p. 92. Length of the valve 0,027 mm., costae 12, puncta 14 in 0,01 mm. Tr: 38, Nu. 41; Ke. 49. — Rare. Var. Ladogensis CL. — Finl. pl. II, 9. One specimen, 0,045 mm. in length, with 10 costae in 0,01 mm. was found in Km. 10. — Very rare. D. Boldtiana CL. EK 61. Kv. 32, Ke. 49. — Rare. D. ovalis HiLnsE. — CL. Finl. pl. II, 13. Kiyat6: 9207 25, Nu. 14, Jm: 6, knavl0 30 IKRNAS: Occurs sparingly, though widely spread. D. fennica EHB. — CL. Finl. pl. II, 11. A small form, connecting this species with D. Parma Ci., 0,04 mm. in length, with 9 costae in 0,01 mm., occurs in Ks. 15. RHS iKke 49 Rare. D. domblittensis GRUN. Var. subceonstrieta A. CL. n. var. — PL I, 10. Valve very slightly constricted in the middle, 0,055 mm. vv CF G | in length, 0,018 mm. in breadth. Costae 11 in 0,01 mm., alternating with coarse, distant (8 in 0,01 mm.) alveoli. So Ke. 49. — Very rare. Bin pi. PSN NOV als minor + Och. Cymbella AG. C. mierocephala GRUN. — V. H. VIII, 36—39. Jim. sÖ.L—— Rare, C. Cesatii RABH. — AA. S. LXXI, 48, 49. IRS LV OKESNTS Im: u6 Tr udSUSOKkAT AK: 48 Someg- what frequent. do 18 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. C. angustata W. Sm. — LaGst. Spitsb. pl. II, 10. Of this species I have found specimens with distinetly oblique median line. Jm. 6 KEL5: — Rare: . borealis CL. — Finl. pl. II, 19. Jm aR GLAS: — Rare: Only found before in Russian Lapland. (Cr. Syn. Nav. LOL i delicatula (KUTZ: — Az SS. LX VER NI 6 ORSy Nav. pp. LOL Tr. 38. — Rare. ee ee FS (=) . leptoceras (EHB.?) GRUN. — V. H. Suppl. A, 2, Or. 1. ce. p. 162. Ke. 49. — Rare. C. amphicephala NAEG. — V. H. II, 6, Cz. 1. c. p. 164. Kv. 32, Jm. 6, Ks. 15, S.-K. 7, Gl. 43. — Moderately frequent. C. lapponica GRUN. — CL. Syn. Nav. pl. IV, 28. Nu. 41. — Rare. C. naviculiformis AUERSW. — V. H. II, 4, 5, C. anglica LAGST. Spitsbape ers: Kyv./T, 26,32 34 Km. 10830, IT58, VA H2GTRee — Somewhat frequent. Cikeuspidata. KU: == LV USAS Kv. 1, 26, 32, Jm. 6, 31, Ks. 15, Tr.” 38, GI 43 ken — Rather frequent. C. heteropleura EHB. — Å. S. IX, 5, 6. Kv. 9.528 Nu, 5, 17, 19, 37, 41 Jm. 6,31, Kon löRNabsn Ks. 20. — Frequent. Viars minor, CL. — lige: p. log AL So IX orog Kv. 32, Nu. 5, 18, 19, 41. — Somewhat frequent. Mar. Tanceolata ÅA. Om 0. Vals tie Sk Valve almost symmetrical, lanceolate, with scarcely ro- strate ends, 0,09 to 0,1 mm. in length, 0,018 to 0,025 mm. in breadth. Axial area distinet, somewhat broader towards the middle of the valve, where it is dilated, more on the BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. lI1. N:o 2. 19 ventral than on the dorsal side. Striae 10 to 11 in 0,01 mm., distinetly punctate, punceta about 20 in 0,01 mm. RNA 20 Nu. 8 ES Rare: I think this almost symmetrical and non-rostrate form must be considered as a variety of OC. heteropleura. C. (Encyonema) turgida GréG. — V. H. III, 12. Kv. 26. — Rare. C. (Eneyonema) ventricosa Körtz. — V. H. III, 15. Na A0, 32: 34; NU dy LR LS Roe ORO VISST LIN 20 NERE SERS 7 Km. 10, 30; LIS2INNatSo rr oh Ape Vi. 50. — Very frequent. Mar. cxespitosa Körz. — V. Homo KNEP O TT 35, Ke, 49. — Rare: This variable species in its larger forms much resembles C. turgida GrÉG. and passes over completely to that species. Such a transitional form, 0,05 mm. in length, occurs in Ks. 15. C. (Eneyonema) hebridica GRUN. — CL. Finl. pl. II, 16, 17. dfn 0 N INENNE C. (Encyonema) gracilis RABH. — A. S. X, 39, 40, V. H. III, 20, 21. Jano = RATe. NG oilunata Wo SM. — VV. EH. IIE 9205 NASA SIS Nu. 5, 145 Ta ROR for JmSEO Dk, Na. 35, Tj. 42. — Frequent. C. (Eneyonema) norvegica GRUN. — A. S. X, 38, 41. Ky. 16. S.-K. 7, Jm. 31, Km. 10, Ke: 4A9I= Somewhat rare. 0. incerta var. naviculacea GRUN. — CL. & Gr. ÅA. D. XVI, 11. REV IGAL2 6.0 Nutek 0, 195 1257 JIE SIREN LOSE Gl. 43. — Frequent. 05 equalis W. SM. — A. S. IX, 41 C. subaequalis GRUN. Kv. 16, Jm. 6, Kk. 48, Ke. 49. — Rather rare. C. sinuata GrécG. — V. H. III, 8. Km S0,Kex 49. — Rare. 450 ohtusa GREG. C. perpusilla A. OL. n. sp. — PI. I, 13. Valve very small, 0,017 mm. in length, 0,003 mm. in breadth, slightly cymbiform, lanceolate, with obtuse, slightly 20 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. | rostrate ends. Striae parallel, 15 in 0,01 mm. No isolated puncta. INGE SN(4 — NES This little form occurs in moderate abundance in Nu. 37. — It seems akin to O. parva. (5 PARA VERS MAL (ÅL NRPNSRL AE OSA felet AR IKE KRET49 Km. 30:-=Somewihatn fare. C. eymbiformis EHB. — V. H. II, 11. KN 20702, Ksld RSA INORILAne: C. Cistula HemPrR. — V. H. II, 12. Kyl 32: 34, Nu: 41, Km; 30, Ir: 381 tl 21 SEI Ke. 49. — Rather frequent. Var. maculata Kötz. — V. H. II, 16. IK 202 SOMewiatEane: f;feuntas! — =O EDO SR iIKNSIL200-— Rare. Var. aretiea LaAGsT. — Spitsb. pl. II, 21, 22. 21 KY. 32, Km. 30. = Somewhat rare. OC helvetiea su KUrZs — Vol, TLS: Km. 30, Tr. 38, Ke. 49. — Moderately rare. C. aspera EHB. — V. H. II, 8: OC. gastroides Körz. Kvu19' 26 32, Km. 10.130, KS 15:20, Nu: LISE — Rather frequent. C. lanceolata EHB. — V. H. II, 7. Ke. 49. — Rare. I have also observed in Nu. 17, 18, a Cymbella, that must be either a sporangial form, or a new species. I give figure of it in pl. I, 12. The end-nodules are at some distance from the ends; the striae are 12 to 14 in 0,01 mm., the valve is 0,04 mm. in length, 0,08 in breadth. Gomphonema AG. G. parvulum Körtz. — V. H. XXV, 9, 10, 11, CL. Syn. Nav. p. 180. Kv. 909206 34 Nu. 2/18 5Ke 20: SERH 22000 ved Gl. D. 44. — Frequent. Var. Lagenula Körtz. — V. H.: XXV, 8. Jing; 6 RNAre. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 21 Var. exilissima GRUN. — V. H. XXV, 12. öva 1; Nur 18: =Rare. Mar: AS Kön Vv. EH SSOKIVERA DN Or Nu. 25, Km. 30. — Somewhat rare. ERA AHO: Mar. —=rB RKS: Valve triundulate, with rostrate ends, 0,v2 mm: in length, 0,004 mm. in breadth. Axial and central areas indistinct. NStriae 16 in 0,01 mm. Kv. 1. — Rare. 6. angustatum Körz. — V. H. XXTIV, 49, 50, Cr. 1. ce. p. 181. Riva 16, JR SER TVP smör Notirare. Mar. produeta GRUN. — V. HONSUNID2, 33. INGE ES) Jm. 6, Km. 0, Vv: PNG STRRCtsfRe 490 Somewhat frequent. Wars tlapponica Av Ch. 0. Vär, este 20-20 Var. linear, almost symmetrical, sometimes slightly cym- belloid, 0,025 to 0,055 mm. in length, 0,01 mm. in breadth, occasionally slightly triundulate; with rostrate to capitate ends. Striae 13 in 0,01 mm. Axial area narrow, distinct, central area a broad, transverse fascia, with a few irre- gular striae on one or both sides. Nu. 14 (abundant), 37. — Somewbhat rare. &. intrieatom Körz. Rova 26, SSK 7, Tr. 33, Ks 400EEISomewhat rare. IGT VIDEO LER SV. EL: OCEVEE9G IREV! 932 IN LTR 38. — Rather fare Gö sobtile EHB. — V. H. XXIII, 13, 14, CE 1 ce. p: 182. Ks. 15. -— Rare. Mar. Sagitta SCHUM. — V. H. XOGIIEG20 KENT 200= Rare: Var. rotundata ÅA. OL. n. var. This variety is distinguished from the var. Sagitta by the apex being rounded instead of cuneate. Kva Br INGRAE. G. gracile EHB. — Ci. 1. ce. p. 182. Var. naviculacea W. Sm. — V. H. XXIV, 13 IKNANMSE Rare: Var. diehotomum W. Sm. — V. H. XXIV, 19, KSSS EREL( TIK. 32, Km S0EESNIL rare. 22 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Var. cymbelloides GRUN. — Pl. [, 16. Ks. 20: KyID2 — Rare. G. subelavatum GrRUN. — V. H. XXIII, 36—43, Ci. I. c. p. 183. Var. Mustela ErB. — V. H. XXIYV, 4. KYSK NU. LETS NOT ramen Var. montana ScHum. — V. H. XXTII, 35, 36. KY SN NUO6S2, Nu. 17, EVEREST SEKO Km. 10, 30, L1. 21, Ks. 20, GI. 44. — Frequent. f. sueciea GRUN. — V. H. XXIII, 32. KSL Rare. f. media GruN. — V. H. XXIII, 37. RIVAS AIN DESS Rare: G. Lagerheimii ÅA. OL. n. sp. -— Pl. I, 15. Valve almost symmetrical, linear, biconstricted, with acute ends, 0,045 mm. in length, 0,005 mm. in breadth. Striae slightly radiate in the middle, 15 in 0,01 mm., somewhat more distant in the middle of the valve. Nu. 18, 41, Jm. 31. — Rare. This species is probably akin to G. subcelavatum var. montana ScHUM. G. acuminatum EHB. — V. H. XXIII, 16, Cr. I. c. p. 184. Kv. (I, 9, 26, S.K, Tr KSkldkeO my SLET SINE — Rather frequent. f. Brébissonii Kötz. — V. H. XXIII, 23, 24. Ky. 26, 32, Jm.:6, KSl5, 201 Km 10:18 =KOT RENA — Somewhat frequent. f. coronata EHB. — V. H. XXIII, 15. Kv. 32, Jm. 6, S.-K: 7, Ks:15, Km. 30. — Not rare: förhastata AL OL oo. PS: Valve with cuneate apex (like that of G. acuminatum f. trigonocephala EHB.) abruptly constricted below, not gibbous in the middle, 0,037 mm. in length. Striae 13 in 0,01 mm. Tr. 38. — Rare. Var. elongata W. Sm. — V. H. XXIII, 22. Kv. 1, 26, 34, Ks. 15, 20. — Somewhat rare. G. constrietum EHB. — V. H. XXIII, 6, Cr. 1. ce. p. 186. Kv. 26,32, Jm 6) Vi FJ20 SEK7 av KstlbNESmathen frequent. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 23 In Kv. 26, Ks. 15 the typical form occurs, together with Tföcktrsubeapitata Gr: in Vv. HH. SOCIESt f. elongata A. CL. Valve elongated, 0,06 to 0,07 mm. in length. Kv. 26. — Rare. Mar capitata DAB. — Vol SC Kv. 1. — Rare. G. geminatum LYNGB. — CL. 1. c. p. 186. ISSvAr 98326, 32, 4, Kam ONS OVER Napier, LIST Tr. 38, Ke. 49. — Frequent. G. ventricosum GrRÉG. — V. H. XXV, 13. RER YT 260, 32, 34, Km. SÖ Iso NU 4LE Rather frequent. G. olivaceum EHB. — V. H. XXV, 22—25. Kvar 4eRe.: 490= Rare. INarmpusila ACC. n. var. — BESS Valve 0,017 mm. in length, 0,004 mm. in breadth; striae Örn 00 mm. KM INALe. Cocconeis (EHB.) GRUN. C. Placentula EHB. — V. H. XXX, 26, 27. KY LoIKeN 49 Rare. Achnanthes BoRrrz. A. borealis ÅA. CL. n. sp. — Pl. I, 24, 25. Valve elliptical, with subacute ends, 0,02 mm. in length, 0,01 mm. in breadth, the upper one with almost parallel striae, 15 in 0,01 mm., leaving a blank semicircular space near one of the margins. Lower (?) valve with a small rounded central area, and delicate, strongly radiate striae, Allan 0,01 mm. Ke. 49. — Rare. Both valves have not been seen together, but are found in the same sample. 24 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. A. linearis GRUN. — ÅA. D. p. 93, V. H. XX VII, 31, 32. Striae 35 in 0,01 mm. Kv. 9. SEKO t.oJm. 6, KerM9rG6l43. FA Nofimaner A. mierocephala (Körtz.) GRUN. — V. H. XX VII, 20—23. Km. 30. — Rare. A. marginulata GrRUuN. — V. H. XNXVII, 45, 46. Kero Rare. Achnanthidium (Körz.) GRUN. ÅA. flexellum BrRÉB. — VM. EH. XOOVE 29, 30, Ky: I, 16, Jm 07 Km. LOT Pr. 38, KR AST O Somewbhat frequent. f. minuta A. CL. Valve 0,015 mm. in length, 0,007 mm. in breadth. Striae fine, about 26 in 0,01 mm. Kv. 34. — Rare. Var. alpestris BR. — Diatomiste, II, 5, f. 15. IKST 15 — Rare. A. maximum ÅA. CL. n. sp. — Pl. I, 22, 23. Valves large, the lower one 0,075 mm. in length, 0,02 mm. in breadth, with 23 striae in 0,01 mm. The upper valve 0,065 mm. in length, with 26 striae in 0,01 mm. and a large, rectangular central area 0,015 mm. in length, 0,008 mm. in breadth; axial area narrow. Jm. 6. — Rare. Though not seen together, the two valves deseribed above, found in the same sample, certainly belong to the same spe- cies. They have the same outline and about the same size and number of striae. The pseudoraphe of the upper valve: seems to be slightly sigmoid. Amphora EuB. A. ovalis Körz. var. affinis Körtz. — V. H. I, 2. Kv. 32, Jm. 6, Ke. 49. — Rare. f. minor. — V. H. I, 45. Bri 8-4 Hane: | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. II. N:02. 25 II. Pseudoraphidee. Surirella TURPIN. S. robusta ExB. — V. H. LXXTI, 1, 2. Jm. 6. — Rare. S. splendida EHB. — V. H. LXXII, 4. Kv: 260, Jm. 6, Km. 10 Ke7490t- matcher rare. S. linearis W. SM. — A. S. XXIII, 33. INSER ENU: Lt, — Rare: S. lapponica A. CL. n. sp. — PI. I, 26. Valve linear with cuneate ends, 0,06 to 0,07 mm. in length, 0,01 mm. in breadth. Costae 6 to 7 in 0,01 mm., not reaching to the middle of the valve; striae 27 to 28 in 0,01 mm., pervious, delicate. Kv. 26, Tr. 38. — Rare. This species may possibly be identical with S. delicatissima Lewis, fig. 4, which is of about the same size, but has 7 to 9 costae in 0,01 mm., according to the figure. No number of striae is given by LEWIS. S. Lagerheimii A. OL. n. sp. — PIL. I, 27. Valve linear, tapering towards the narrower, but still obtuse, ends, 0,05 mm. in length, 0,005 mm. in breadth. Costae 6 in 0,01 mm., marginal; striae pervious, delicate, 21 in 0,01 mm. Nu. 25. — Rare. Stenopterobia BRÉB. S. anceps BRÉB. — Nurirella anceps LEWIs, fig. 3. Kan Rare. Nitzschia (HASSALL) GRUN. Sectio: Tryblionella. N. angustata var. acuta GRUN. — ÅA. D. p. 70. öv: LL N20,Jm.6; Ks. 15720, S-KITNIn Sa 42 Ke 49. — Frequent. 26 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Sectio: Grunowia. N. dentieula GRUN. — V. H. LX, 10. Jm. 6, 31. — Rare, Sectio: Lanceolatee. N. subtilis var. paleacea GRUN. — V. H. LXVIII, 10. Kv. 34. — Rare. . communis RABH. — V. H. LXIX, 32, Gr. A. D. p. 97. Kv. 26, Nu. 25, Km. 30. — Somewhat rare. PÅ N. amphibia var. fossilis GRUN. — ÅA. D. p. 98. Kv. 26. — Rare. . frustulum var. perminuta GRUN.—A. D. p. 97, V.H. LX VIII, 31. Kv. 34. — Rare. N. Hantzschiana RABE. — Gr. A. D. p. 99, V. H. LXIX, 1. Tr. 38. — Rare. FA Hantzschia GRUN. H. amphioxys GRUN. — V. H. LVI, 1. Specimens from Lule Lappmark often have closer striae than is stated in V. H. p. 168, 20 to 21 instead of 16. KV. 1, s34,! Jm 6, Nu: Oka SK, DL F20 GR Gl. D. 44, Km. 10, Tr. 38. — Somewhat frequent. Var. elongata GruN. — V. H. LVI, 7, 8. Kv. 32. — Rare. Denticula Körz. D. tenuis GRUN. — V. H. XLIX, 22—38. KEANE Rare. Epithemia BRrRÉB. E. Zebra (EHB.) Körtz. — V. H. XXXI, 9. KV: LI 20 020 AhRather. naner Var. longicornis PEraAG. & Här. — Auv. III, 14. IKYS 20: = ERATE. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 27 Var. proboscidea GRUN. — V. H. XXXI, 10. KN: 327 4 VE 2 NTE Dr RIItieT nare. Var. longissima (EHB.) PErRaAG. & HÉrR. — Auv. III, 13. iIv.260. — Rare. Ivar: bidens A. Ch DD. var. Valve impressed in the middle of the dorsal side, with rostrate ends. RYA0 rr Rare: Här sus Kur. VV. EL NXKIS Mim OrEKIR 48, Ke: 400 RAS ide Hats ba Ku — VV, HH: XXKIL IS Jims omINv 200 Rare. Var. ventricosa GrUuN. — V. H. XXXITI, 4, 5. VAS Nu 200: =— Rare. KaNorex) ICUTZ. — V. H. XXXL, 6=8 INer491 = Rare. Eunotia EHB. E. gracilis (EHB.) RaAB. — V. H. XXXIII, 1, 2. Valve arcuate, narrow, linear with rounded-capitate ends, 0,08 to 0,11 mm. in length, 0,004 to 0,007 mm. in breadth. Striae 12 in 0,01 mm., equidistant. RvR SIS T20, Km. 10, :S-KEEENOD SLRIST25, Re l4AD: — Rather frequent. E. major (W. SM.) RaBH. — V. H. XXXTIV, 14. Valve slightly arcuate, linear, constrieted under the slightly capitate, rounded ends; 0,09 to 0,12 mm. in length, 0,01 mm. in breadth, Striae not equidistant, 12 in 0,01 mm. Kv. 1, 16, Jm. 6, Ks. 20, Km. 10, Tj. 42, Gl. 47. — Mode- rately frequent. Marventricosa ÅA. OL. D..Värd-—-bERST Valve 0,09 mm. in length, in the middle gibbous on the ventral side. The projecting part of the valve separated from the rest by a distinct pseudo-raphe. Striae not equidistant, about 11 in 0,01 mm. Kval Km: 103== Rare. 28 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. E. monodon EmHB. — V. H. XXXITII, 3. Valve tapering from the middle to the slightly protracted, rounded ends, 0,08 to 0,09 mm. in length, 0,016 mm. in breadth. Striae equidistant, 12 in 0,01 mm. Kv. 17 52, Nu: 17, 18, Jm: 6, GL AT. = Somewhamnpmaunel This species 1s sometimes difficult to distinguish from E. major RABH. E. diodon EHB. var. minor (SRUN. — V. H. XXXIII, 5. Length of the valve 0,05 to 0,06 mm. WStriae 12 to 14 in 0,01 mm., equidistant. KENO OR LON257 Jan 67 SNS 2 0 INA GR Rather frequent. ; Var. diminuta GRUN. — V. H. XXXTII, 7. Length of the valve 0,02 to 0,035 mm. HStriae 14 in 0,01 mm. Kv. 28, 34, Nu. 14, 18,57, Ks: 20, SEK. 33. —Somewhan frequent. I think this species may include E. bidentula W. SM. as a variety. The latter graduates to E. diodon var. mimor GRUN., from which it is distinguished only by the narrower shape and somewhat closer striae, 17 to 18 in 0,01 mm. E. robusta EHB. Valve arcuate, with rostrate ends. WNStriae partly not reaching the ventral margin, 10 to 11 in 0,01 mm. Var. tetraodon RALFS: — MÖCEESSENOCEET CT: its 0 IKY 2 Jm ONE SOomewhat rare: Var. diadema RaALFs. — V. H. XXXTIII, 12. Kv. I, Jm. 6, Ks 15y 20: SEK: 22,.1Tr. SSL INEEECEN Ke. 49. -— Somewhat frequent. Var. hendecaodon RaALFs. — V. H. XXXIII, 13. Jm vöNRSL LI = Rare E. tridentula EHB. var. perminuta GRUN. -— V. H. XXXIV, 30. f. 3- to 4-dentate. Striae 17 in 0,01 mm. Nu. 21StNar mv, GODE Rare: E. parallela EnB. — V. H. XXXTIV. 16. Valve arcuate, linear, with non-protracted, rounded obtuse ends. WStriae 11 to 12 in 0,01 mm. End-nodules at the ends of the valve. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 2. 29 Kv. V z 32 INU: ro, 5,5 KILT, 879 ramo NA4 S.-K. 7, 22, 33, Jm. 31, Na. 35, Tj. 42, Gl. 47, GOD. 45. — Frequent. In Nu. 14 forms occur, that make a transition to E.in- cisa var. obtusa GRUN. E. lapponica GRUN. in CLEVES Ms. n. sp. — PI. I, 29, 30. Valve almost straight, linear, slightly contracted at the broad, obtuse ends, 0,07 to 0,08 mm. in length, 0,008 mm. in breadth. Striae equidistant, 18—19 in 0,01 mm. ' End-nodules at some distance from the margin. REV 0.02, NU 5,18, 9 TEEN sa. ms HON 30, Na. 35, Tj. 42, Gl. 43, 47. — Frojacnt This species, common in Lule Lappmark, has some re- semblance with E. denticula RaBH. in V. H. XXXIII, 14, but never has the dorsal margin denticulated. It occurs in CLEVE & MÖLLER, Diatoms I, 28, 37 under the name of E. (denticulata BrEB.) var. glabrata GRUN. Ås it is a smooth, constant form with the ends otherwise shaped than those of all the true E. denticulae I have seen from Lule Lappmark, and is besides of a much larger size than these, I think it preferable to make it a new, distinct species. E. denticula (BRÉB.) RABH., var. borealis A.CL.n. var. — Pl. 1,33, 34. Valve 0,025 to 0,04 mm. in length, with the ends almost acutely protracted towards the dorsal side. The dorsal margin with small teeth, 9 to 11 in 0,01 mm. WStriae 20 in 0,01 mm. INU S, 18, 27. Kv: 28. Na. 30. — Hather rare. This little denticulate form has almost the same outline as E. Nymanniana GERUN. and is perhaps a transitional form to this species. I have not seen any specimens from Lule Lappmark like the figure of E. denticula in V. H. XXKXIII, 14. E. suecica A. Ci. n. sp: — P1. I, 31, 32. Valve somewhat arcuate, 0,025 to 0,03 mm. in length, 0,01 mm. in breadth with broad, truncate ends and two rather acute dorsal ridges of a more or less slight elevation. Striae 14 in 0,01 mm., equidistant and of equal length. Ky 28 Nu. 2, 18, Tr. 38 ESRavher tare: This species sometimes resembles in outline E. robusta var. Papilio Grun. in V. H. XXXIII, 8, but the striation is quite different. It seems to be more akin to E. triodon EHB., which has the same kind of striation. 30 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. E. triodon EHB. — V. H. XXXIITI, 9. Striae 17 in 0,01 mm., equidistant, and reaching both margins. Kv: 28, Nurse, ro, 11,17: 18 107 37, 39541 KsH20 me 31, S.-K. 7, 33, Na. 35, Tj. 42, Gl. 43, G1. D. 44, — Frequent: E. polyglyphis GRUN. — V. H. XXXIV, 33. f. ä-, 6- and 7-gly- phis EHB. Striae 14 to 15 in 0,01 mm: End-nodules near the ventral margin at some distance from the ends of the valve. Kv. 28, Nu. 5, 18, 19, 37, 41; Jm. 6,81, Ke: 15, 20, Vil S.-K. 22, 33, Na. 35, Tj. 42, Gl. D. 47. — Frequent. Is perhaps but a variety of the following species, from which it differs only by the elevations on the dorsal side. EE. incisa GREG. — Vv. HH. XXNIV, 30 a. Striae and end-nodules as in E. polyglyphis. Ends acute. Kv: 1,79, 16; -26, 32, Jm. 65 KS: 15,20, Kaj 0 Na. 35, Tr. 38, Tj. 42. — Frequent. Var. obtusiusenla GrRuUN. — V. H. XXXIV, 35 b. Valve tapering towards the obtuse ends. Jm. 6. — Rare. Var. obtusa GRUN. — V. H. XXXIV, List of contents. Ends rounded-obtuse, as broad as the middle of the valve Or almost so- Striae ÖL tor LAVA OT TEIm. Nu 03 bt ög LINS ISKU20N Jin OSS SS Tr. 38, Tj. 42, Gl. 43. — Frequent. E. faba GrRUN. in V. H. XXXTIV, 34 has the same outline as this variety, but has more distant striae. The size of E. incisa var. obtusa is very variable, from 0,017 to 0,065 mm. in length. The larger forms sometimes graduate to E. parallela EEB. E. lIunaris (EHB.) GRUS. — V. H. XXXKXV, 3, 4, 6. Valve arcuate, narrow linear, with obtuse to subacute ends, 0,05 to 0,09 mm. in length, 0,005 mm. in breadth. Striae equidistant, 14 to 16 in 0,01 mm. Kv: 26, KN. v0 I SK SGI 45, GD AANNKSE NN Not rare. Var. subarcuata GRUN. -—— V. H. XXXV, 2. Smaller, with closer striae. Valve 0,016 to 0,04 mm. in length, 0,002 to 0,004 mm. in breadth. Striae 19 to 20 in 0,01 mm. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 31 IK. 32, 34. INULS OD, Hl4 219, TERES 0 IN 6 Rom. HIN: T2; SK:s t:b22r88; Nas. 35, Gear 47, Gl D:045 — Frequent. f. exceisa (GRUN.) — V. H. XXNXV, 6 c. Ventral margin indented in the middle of the valve. Striae 20 in 0,01 mm. S.-K. 33. — Rare. E. impressa EHB. var. angusta GRUN. — V. H. XXNXV, 1. Valve slightly arcuate, narrower towards the rounded, scarcely capitate ends; with slightly concave dorsal margin; 0,03 to 0,035 mm. in length, 0,0v4 to 0,005 mm. in breadth. Striae 17 to 19 in 0,01 mm. Ikev. slö KS 15; SEKT mRNA 0, obj LE Somewhat frequent. Though nearly connected with E. pectinalis RABH., espe- cially the var. minor, this form must, I think, constitute a dif- erent species, the striae being much closer than in E. pectinalis. E. pecetinalis RABE. Valve slightly arcuate with rostrate, protracted ends. Striae 10 to 13 in 0,01 mm., inequidistant. iMarstelongata.. — Vv. EH. XXNXNITESNG: Valve 0,02 to 0,15 mm. in length, 0,008 mm. in breadth. Striae 13 in 0,01 mm. IKT LO 28 NH 0, 18, 91, KmplOFImIt6, Nao d2. FESRNOL rare. Net FSstricta, NAR —: Vi. EL. NN TETSPIG: Valve 0,01 to 0,055 mm. in length, 0,006 mm. in breadth. Ntriae 2 to. 3 m 0,01 mm. Njusso ss Rare. Var. compaecta A. CE: n. var. Valve 0,045 mm. in length, 0,016 mm. in breadth. Striae Tin 0.01 Mmm. Kv. 1. — Rare. Var. minor (Kötz.) RaABH. — V. H. XXXTIII, 20. Valve 0,025 to 0,03 mm. in length, 0,005 mm. in breadth, sometimes slightly concave on the dorsal side. Striae 11 to 13 in 0,01 mm. Kva 932,4 IRK 10 NT ee SGD AAKel 49: — Somewhat frequent. 32 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Var. biconstrieta GrRUuN. — V. H. X XXIII, 19. The specimens from Lule Lappmark measure 0,05 mm. in length and thus are only half the length of that figured by GzRrun. in V. H. 1. c. The valve sometimes has 2 slight constrictions on the dorsal margin also. MStriae 9 to 11 in 0,01 mm. KvirS2 KS: 15, 20, SKI Sar NSOmewhat are: As seen above, the average number of striae in E. pec- tinalis and its varieties is in Lule Lappmark higher than that of 8 in 0,01 mm., stated by VAN HEURCK in the Synopsis p. 142. 10 to 12 striae in 0,01 mm. is the number usually occuring. E. media A. CL. n. sp. — PI. I, 38. Valve gently arcuate with rounded subeapitate ends, 0,045 to 0.065 mm. in length, 090,009 mm. in breadth. Dorsal margin slightly impressed in the middle. Striae 15 to 16 in 0,01 mm., equidistant and of equal length. INT Je IköS = INEkde The outline of this species is about the same as that of E. major var. bidens in V. H. XXXTV, 15; but the sizerand striation of these two forms being quite different, I think they must be specifically distinguished. ES fORMmiea FEB: — ÖV EL ES ENENSIVE RE TIE IN (OAS SE tet E. arcus EHB. — V. H. XXXIV, 2, 3. As typical I consider forms with broad, obtuse ends, and 10 to 13 almost equidistant striae in 0,01 mm. Valve 0,04 to 0,06 mm. in length, 0,007 to 0,009 mm. in breadth. KV: 16, 28, 32, 34, Nu: Ib TS Km. 107505 1555 Mölrpseau HL 21 Jm. 37 Tj. 42 Gl AVEReNA9N EN regent: Var. uncinata GRUS. — V. H. XXKXTITV, 13. Valve more slender. The lines limiting the ends con- verge towards the dorsal side of the valve. Kv. 9, Ks, 20--Jm. 6; LET; Tr: 38 Noret Km. 30. — Moderately frequent. Of this variable species, a great number of different forms occur in Lule Lappmark, passing into another; thus no limit can be fixed between the typical form and the var. minor GRrRUN. in V. H. XXXIYV, 3, for which reason I have BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 2. 33 united them. On the other hand this species frequently approaches E. praerupta EuHB., from which it is distinguished chiefly by its much closer striae. Höttenellas GRUN: — -V. H. XXXIV, 5, 6, 95 Valve more or less arcuate, 0,012 to 0,025 mm. in length, 0,003 to 0,008 mm. in breadth, with truncate ends. BStriae 18 in 0,01 mm. Nja, 18; 19. VITTNE AS GD AN Somewhat frequent. This small species is very like E. exigua BréB. in V. H. XXXIV, 11, but the latter has much closer striae: 27 in 0,01 mm. according to the figure. It is nearly akin to E. arcus EHB. but is much smaller and has closer striae, for which reason it has been made a different species. E. Nymanniana GRUN. — V. H. XXXIV, 8. — Pl. I, 36. Valve arcuate to almost straight, linear, 0,025 to 0,035 mm. in length, 0,003 mm. in breadth. Ends of the valve characteristic, acutely protracted towards the dorsal side. Striae 21 im 0,01 mm. INT Sonen 18; 195 39, Kvi 258 SERo 2233, Jm Sk, Na. 35, Gl. 43, 47. — Frequent. ES fallax) A. Cr. n. sp. — Pl TI, 35. The valve has the same outline and size (0,02 mm. in length) as E. Nymanniana GRUN., but the striae are only 14 to 15 in 0,01 mm. INTER SN Bo JR NANNEr rare! E. praerupta EHB. Ends of the valve abruptly truncate. Striae coarse, at unequal distances, 7 to 12 in 0,01 mm. The typical form has 7 to 8 striae in 0,01 mm. The valve is 0,04. to 0,07 mm. in, length, 0,012 to 0,015 mm. in breadth. — V. H. XXXTIV, 18, 19. Ry. 126,28, 32, Nu. 2.5, IK HLMSVIO, 25,87 ..30) Al SESKEA Ek Jmn6r Bly KN 0 NANSEN 43: OL. ID: 44. 45, Ke. 49. — Frequent. f. curta, GRUN. — V. H. XXNXIV, 28804. Length of the valve 0,,.3 mm. IKE 260, INU. 8) dt. — Rather rare. 34 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. f. elongata. Valve elongated, slightly rostrate, 0,08 to 0,1 mm. in length. KY JTSAENU 2, S-KO220-Somewhat £are: Var. bidens GRrRUN. — V. H. XXXIV, 20—22. Striae 12 in 0,01 mm. Elevations low. Kv. 9, 28, 32, 34, Nu. 3, 5, 11, 14, 17, 18, 25, 34030 LI. 21, Km. 30, Gl. 43. — Frequent. Var. bigibba Körtz. — V. H. XXXIV, 26. Striae 10 to 12 in 0,01 mm. Elevations high, protracted. Nu. 14, 17, 18, 25, 41, LJ. 21, S.-K. 22, 33, Kv. 32..—H Rather frequent. Var. laticeps GRUS. — V. H. XXXIV, 25. Striae 12 in 0,01 mm. Kv. 1, 28, 32, Nu:s; 47 018037, 41, KELASKESINOmeNo rat frequent. E. gibbosa GRUN. — VO HH. XNXNVI 13: INTA Kilo = JNA Pseudo-Eunotia GErun. P. hemicyclus (EHB.) GRUN. — V. H. XXNV, 23. Jm. 6. — Rare. Ceratoneis EHB. C. arcus (EHB.) Körtz. — V. H. XXXVII, 7. Kv. 9, 32, Nu. 17,.18, Km, 30, Tr. 38, Ke. AG Rather trequent. Synedra EEB. SÅ Ulna, uGHBS — I V.5 ELI XONCKSVEEEE oe Km. 30, Nu. 41. — Somewhat rare. Var. amphirhynchus EHB. — V. H. XXXVIII, 5. Kv. 9. — Rare. Var. danicea Kötz. — V. H. XXNX VIII, 14. Jm. 6. — Rare. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD: III. N:0 2. 35 S. minuscula Gr. — V. H. XXXIX, 13. : Striae 16 to 18 in 0,01 mm., delicate. Kv. 9, 32; Nu, 187 Km; 30; MöGBStL— Not, rare: S. amphicephala Körtz. — V. H. XXXIX, 14. Bilriae 1OFto f2an Ö:0T mn INT JG DN INShsE Var. pusilla A. CL. S. amphicephala var.? striis teniori- DuSÄVE FECXXN EX, 15: Strisenlakton im 0,01 mm: Km. 10, S.-K. 7, Ke. 49. — Somewhat rare. Fragilaria LYNGB. F. virescens RALFs. — V. H. XLIV, 1. INT? Jm sö. — Rare. Var. produeta GrRUN. — V. H. XLIV, 8. Nu. 2, 17, 25, Kv. 32, Gl. D. 44. — Somewhat frequent. F. undata W. SM. — V. H. XLIV, 9. INTROT Kv: 28, S-KOÖRAENA sor GINDTAg Rather frequent. f. strieta. Valve shorter than the typical form, not constrieted in the middle. Nu. 19, Na. 35. — Somewhat rare. f. tetranodis. Valve elongated, triconstricted, 0,06 mm. in length. INTER Örat ormen Rare: Prcapucina DESM..— V. H; XLV, 4. Striae 20 in 0,01 mm. SGD EAAE Rare. F. construens EHB. var. bigibba A. CL. n. var. — Pl. I, 28. Striae 17 in 0,01 mm. Valve strongly bigibbous, 0,011 mm. in length. Ke. 49. — Rare. F. lancettula ScHum. — V. H. XLV, 20. Valve 0,015 mm. in length, 0,006 mm. in breadth. Striae 9 in 0,01 mm. Area narrow, distinct. IRNSSkE Rare. 36 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. F. minutissima GRUN. — V. H. XLYV, 14. ING ol ITA F. intermedia GRUN. — V. H. XLV, 10. The specimens from Lule Lappmark have 16 striae in 0,01 mm. GrRUNOW's figure in V. H. 1. ce. has 13 in 0,01 mm. Km. 30. — Rare. F. lapponica GRUN. — V. H. XLV, 35. Valve 0,035 mm. in length, 0,007 mm. in breadth. BStriae 6 in 0,01 mm. Il, AI INNER Mars minuta AJ OR: nn: var. —— Pl. I -40: Valve smaller, 0,01 mm. in length, 0,004 mm. in breadtkh. Striae closer, 10 in 0,01 mm. Ke. 49. — Rare. Diatoma DE CAND. D. hiemale (LYNGB.) HEIBERG. — V. H. LI. 1, 2. Tr. 38. — Rare. Var. mesodon Körtz. — V. H. LI. 3, 4. Nu: 2, 18,25; Km? 10Kv 6 Er 2387 GL DNA ANNE Frequent. Meridion AG. M. circulare: C.. AG. — V. H. LI, 10—12. KV. 16, 32, Nu. 17, 18, Kan 10 Tri28,- GL -DS AA Frequent. Var. econstrieta RALFs. — V. H. LI, 14, 15. NG. 2518, V. 12, GLID: AE "somewhat rare: LÅ Tetracyelus (RALFs.) GRUN. T. lacustris RALFS. — W. SM. B. D. XXNIN, 308. Kv. I, 3234 Jm, 6, Ks. 15, 20, DEV2TCKmSORIe Nu. 41. — Frequent. Var. emarginata RALFSs. Kv. 1, 32, 34, Nu. 9, 41, L1l. 21, Km. 30, Tr. 38. — Some- what frequent. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 37 Var: maxima AL Ob. on. yar SS BIE 09. Valve 0,08 mm. in length, 0,024 mm. in breadth, bicon- stricted, broadest in the middle. Stilo Rare This variety comes near to T. tripartita Br. & PER. in Her. Auv. VI, 5, but the middle of the valve is relatively broader and the ends are more rounded. Diatomella GREV. D. Balfouriana GRrREV. — W. Sm. B. D. IT, LXI, 303. Kk. 48. — Rare. Tabellaria EHB. T. flocculosa KötTz. — V. H. VII, 10. INSVA KOR 28502, oc NU SRJ ST LÖR ÖRON SERERE 22 RS KSL, 20, KIRENONES0, IMO, SI SS, Na. 35, Tj. 42, Gl. 43, 47, G1. D. 44, Ke. 49. — Very frequent. T. fenestrata GRUN. — V. H. LIT, 6. IKVLIGT 27 34, Jan. 6, BL, KSRIA0NSESKAN KSK 0 Tr. 38, Tj). 42, Gl. 43, 47, Ke. 49. — Frequent. III. Cryptoraphidege&e. Stephanodiscus (EHB.) GRUN. S. astraea var. minutula GRUN. — V. H. XCV, 7. Ke. 49. — One specimen only found. Cyclotella Körz. C. Kitzingiana CHAUV. var. Schumanni GRUN. — V. H. XCIV, 2, 3. Jm. 6, Km. 30, L1l. 21, Ke. 49. — Somewhat rare. C. comta EHB. var. radiosa Körtz. — V. H. XCIII, 1. Um. 6, Kv. 92, Kers 49, — Rather rare. 38 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Melosira AG. MM; Roeseanaä NABEH, — VV: Ha OCANIT, 1—9. Kv. 26,92, Nu. 14, 17, 25; Km. 50.0— Somewhat måne. M. distans Körz. — V. H: EXXXNVI, 21—27. Kv. 1, 26, 28, 34, Nu 18) 30; Jm. 6, Nar adl GlLEDEAe — Rather frequent. M. crenulata Körtz. var. ambigua GRUN. — V. H. LXXXVIII, 12=—15, A.S. OLXXXT, 12,13. KY: 9) 32, Nu. 2,5; Hö Jmer6, KsJiTT2 SER NOS Km. 10, 30, G1. D. 44. — Frequent. If we consider the distribution of genera and species in the above list, we find that the following genera are espe- cially richly represented in Lule Lappmark, both as regards the number of species and the frequency of occurence: Pinnularia EEB. Frustulia (AG.) RABH. Cymbella AG. Gomphonema AG. FEunotia EB. Tabellaria EHB. On the other hand the following genera, of frequent oc- curence in the freshwater flora of southern parts of Sweden, and of other countries with a similar climate, are not (0), or only sparingly, represented in Lule Lappmark. Amphora EHB. o. Pleurosigma W. SM. Cocconeis (EHB.) GRUN. o. Fhoicosphenia GRUN. Surirella TURPIN. Cymatopleura W. SM. Campylodiscus EHB. Epithemia BrRÉB. Stephanodiscus (EHB.) GRUN. Several of the 270 forms I have hitherto found in Lule Lappmark are thoroughly boreal or arctic. P. T. CLEVE gives a list of such arctic forms in The diatoms of Finland p. 9, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 39 and all the forms he there enumerates, together with some few other arctic species, also occur in Lule Lappmark: Caloneis obtusa W. Sm. (Navicula Hebes RALFS.) Semen EHB. Cymbella heteropleura EHB. borealis CL. incerta var. naviculacea GRUN. lapponica GRUN. norvegica GRUN. cistula var. arctica TLAGST. Achnanthes marginulata GRUN. Eunotia lapponica GRUN. triodon EHB. Diatomella Balfouriana GREV. and of a less decided arctic character: Pinnularia mesogongyla (EHB.) CL. divergentissima GRUN. lata BrRÉB. Neidium bisulcatum LAGST. Anomoeoneis serians BRÉB. exilis GRUN. Cymbella hybridica GRÉG. Denticula tenuwis Körz. Melosira distans Körtz. There is also a great number of forms which, though now frequent in temperate regions, such as the southern part of Sweden, Belgium etc., are not yet found in Lule Lappmark. They are: Navicula gracilis (Körtz.) GRUN. oblonga Körz. viridula Körtz. cryptocephala Körtz. gastrum (EHB.) DONKIN. cuspidata Körtz. v. ambigua EuHB. Stauroneis acuta W. SM. Caloneis amplisbaena Borr. Anomoeoneis spaerophora Kurtz. 40 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Pleuwrosigma attenuatum W. SM. acuminatum (Körz.) GRUN. Cymbella Ehrenbergii Körz. affinis Kör. prostrata RALFS. Roicosphenia curvata GRUN. Cocconeis Pediculus EB. Achnanthes exilis Körtz. lanceolata (BRÉB.) GRUN. Amphora ovalis Körz. Surirella elegans EuB. ovalis BrRÉB. spiralis Körz. biseriata BRÉB., Cymatopleura elliptica W. Sw. Solea W. Sm. Campylodiscus hibernicus EHB. Niteschia Tryblionella HANTZSCH. dubia W. SM. dissipata (Körz.) GRUN. sigmoidea (EHB.) W. SM. linearis (AG.) W. SmM. Epithemia turgida Körz. var. gramnulata GRUN. Hyndmani W. SM. Synedrau Vaucheriae GRUN. radians GRUN. capitata EHB. Fragilaria construens v. venter GRUN. mutabilis GRUN. Diatoma elongatum LYNGB. vulgare Bory. tenue Körz. Cyclotella Meneghiniana Körz. Melosira varians AG. arenaria Moore. granulata (EHB.) RALFsS. It is of special interest to compare the recent flora of Lule Lappmark, so far as known at present, with that of the Ancylus-sea, which, during a certain postglacial period filled BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 41 with fresh water the basin of the Baltic sea and covered parts of Sweden. The lists of diatoms found in Ancylus-deposits and published in the works mentioned below! by MUNTHE, NaATHORST and Horst amount altogether to 75 species and varieties, gathered in Lärbro (Gotland) Heby, Skattmansö (Upland) Ryssby (Småland) and Viborg (Finland). In this number are not included the forms found in Ancylus-deposits from Norrland and published in G. ANDERSSON: »Om senglaciala och postglaciala aflagringar i mellersta Norrland» (Geol. Fören. i Stockholm förhandl. n:r 161, Bd. 16, h. 7), because a great number of them have certainly been carried by streams, coming from high parts of the country, and thus do not properly belong to the flora of the Ancylus-sea. Of those 75 forms, the following are frequent in and characteristic of the Ancylus-sea. Those which are rare in Lule Lappmark are marked r and those entirely absent o. Navicula tuscula EEB. Caloneis latiuscula Körz. Pleurosigma attenuatum W. SM. Diploneis domblittensis GRUN. elliptica Körz. Cocconers Pediculus EHB. Cymbella aspera EuHB. (gastroides Körz.) Ehrenbergii Körz. lanceolata EEB. Cymbella prostrata (RALES). Gomphonema geminatum AG. Amphora ovalis Körz. Surirella spiralis Körz. Cymatopleura elliptica W. Sm. Campylodiscus hibermicus EHB. noricus EHB. Epithemia turgida Körz. Hyndmanir W. SM. SIRTRTSeA SRS FrSNEReTerSns ! MusStEE: Uber die sogenannte »>Undre grålera> und einige darin ge- fundene fossilien. Bull. of the geolog. Instit. of Upsala 1894. NATHORST: Om en fossilförande leraflagring vid Skattmansö i Upland. Geol. Fören. i Stockholm förhandl. N:r 154, Bd 15, H. 7. NATHORST: En växtförande lera från Viborg i Finland. Geol. Fören. i Stockholm förbandl. N:r 158, Bd 16, H. 4. Horst: Om ett fynd af uroxe i Råkneby, Ryssby socken, Kalmar län. Geol Fören. i Stockholm förhandl. Bd 10, H. 7. 42 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Epithemia Zebra Körz. Eunotia Clever GRUS. Stephanodiscus astraea GRUN. Melosira arenaria MooRrE. eo HS Thus only 8 of these 22 forms occur at all in Lule Lapp- mark, and only 2 in any abundance. If now the flora of the Ancylus-sea be compared with that of a country enjoying a temperate climate, as for in- stance southern Sweden, and Belgium, of which the diatoma- ceous flora is comparatively well known, the result obtained is as follows: (f = frequent, r = rare, o = absent in Belgium). Nawvicula tuscula EnB. Caloneis latiuscula Kötz. Pleurosigma attenuatum W. SM. Diploneis domblittenensis GRUN. elliptica Kötz. Cocconeis Pediculus EHB. Cymbella aspera PHB. Ehrenbergii Kötz. lanceolata EHB. prostrata RALEFS. Gomphonema geminatum AG. Amphora ovalis Kötz. Surtirella spiralis Körz. Cymatopleura elliptica W. SM. Campylodiscus hibernicus EHB. noricus EHB. FEpithemia turgida Körz. Hyndmanit W. SM. Zebra Körtz. FEunotia Clever GRUS. Stephanodiscus astraea GRUS. Melosira arenaria MooRrE. ES Fo Ö0 Fo FF an rö na I Rn nns Rd RN er is T This list shows that there is a great resemblance between the diatomaceous flora of the Ancylus-sea and that of Belgium. Finally, some statistical statements may be permitted, though the percentages will probably be somewhat altered when further investigations have increased the number of diatom-forms known as living in Lapland. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 2. 43 Of the 270 forms (species and varieties) living in Lule Lappmark 34 (including 5 very rare ones) are found in the Ancylus-deposits, or 12,6 4. Of the 250 forms living in Bel- gium (according to V. H. Syn.) 58 are found in the Ancylus- deposits; or 23, 2 4. Of the 75 forms belonging to the flora of the Ancylus-sea, 34 now live in Lule Lappmark, where five of them are very rare; or 45,3 4, and 58 now live in Belgium; or 77,1 $. Of the 75 forms belonging/ to the flora of the Ancylus-sea, 27 are common to Lule Lappmark and Belgium. Now 34 of the forms I have found in Lule Lappmark belong to the flora of the Ancylus-sea, thus ?7/s1 or 80 4 of the Ancylus-forms living in Lapland are cosmo- politan diatoms occuring in Belgium as well as in Lapland. These figures tend, I think, to show that an examination of the diatomaceous remains found in a deposit may furnish valuable indications of the nature of the climate which pre- vailed during the formation of that deposit. The diatomaceous flora of Lule Lappmark proves to be relatively very rich, no less than 270 forms being already found. As it is of a decidedly boreal character, I have com- pared it with the diatomaceous freshwater flora of Spetsbergen and Russian Lapland, described in LAGERSTEDT, »Sötvattens- diatomacéer från Spetsbergen och Beeren Eiland>», and P. T. CrLEvE, »The diatoms of Finland». It may be observed then, that of about 100 species and varieties, stated by LAGERSTEDT, 1. c.. as occuring in Spetsbergen and Beeren Eiland, only 50 4 have been found in Lule Lappmark. On the other hand 55 species found by me in Lule Lappmark, are not mentioned by P. T. CLEvE, 1. c., as now living in Russian Lapland, which thus either has a scantier flora in this regard, or is in want of being further investigated. In order to compare the recent flora with the past, I have studied 2 samples of subfossil diatom-earths from peat- bogs in Lule Lappmark, the one from Muddas Ape, the other from Ripas near Gellivara. Both these gatherings have been fssmed mi OLEVE and MörLER, Diatoms, IL St and V, 2170, 271 where GRUNOW gives a list of some of the forms which they contain. As might be supposed, this list shows a great re- semblance with the recent flora of the country in question. All the forms found in the sample from Muddas Ape live at precent in Lule Lappmark in some abundance, for instance: 44 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. Pinnularia stauropteru GRUN., microstauron EHB., stomatophora GRUN., viridis EHB., nobilis EHB., Anomoeoneis brachysira BRÉB., Stauroneis phoenicenteron EHB., Cymbella hebridica (GRÉG.) GRUN., naviculacea GRUN., heteropleura EHB., Eunotia major (W. SM.) RABH., robusta RALFS, pentaglyphis GRUN., lapponica GRUN., praerupta EHB., lunaris (EHB.) GRUN., Fragiaria undata W. SmM., Tabellaria fenestrata Körz., Melosira distans var. nmivalis W. SM. The sample from Ripas also contains for the most part recent species not rare in Lule Lappmark in addition to a few forms which I have not, yet at least, found living there now. These are: Pinnularia gentilis DonK., of which I have mea- sured specimens 0,18 mm. in length, 0,03 mm. in breadth, with 8 to 8,5 striae in 0,01 mm. (7 striae in 0,01 mm. being the number stated by CLEvE in Finl. p. 21); P. distinguenda CL. (striae 8 in 0,01 mm., instead of 5, as stated by CLEvE 1. c. p. 22); Cymbella Ehrenbergii Körz. (frequent); Cymatopleura Solea (BrÉB.) W. Sm., which is of special interest as be- longing to a genus which is not represented in the recent flora either of Lule Lappmark, or of Russian Lapland, but has been found in a fossil deposit of the latter country (CL. Finl. p. 58); Synedra capitata EHB. (rare); Fragilaria virescens var. exigua GruUN. V. H. XLIV, 2, 3; F. mutabilis var. elliptfica ScHumm. V. H. XLV, 15, 17 (frequent) and Cyeclotella antiqua SM. (rare). 00 IA IR VI NH Description of the plate. Figures 1000 times magnified, when not otherwise stated. Pinnularia streptoraphe var. gibbosa A. CL. n. var. x 500. > Lagerheimii A. Crn. n. sp. x 500. > stomatophora GRUN. var. ornata A. OL. n. var. > brevicostata CL. var. tenuis A. CL. n. var. x 500. > divergentissima GRUN. var. subrostrata A. OL. n. var. Stauroneis obtusa LaGsTt. ff. » anceps var. leiostauron A. OL. n. var. > lapponica A. CL. n. sp. Caloneis Silicula EuB. var. alpina CL. Diploneis domblittensis GRUS. var. subconstricta A. CL. Cymbella heteropleura var. lanceolata A. Or. n. var. x 500. > n. sp.? (p. 20) x 500: » perpusilla A. CL. n. sp. Gomphonema olivaceum var. pusilla A. CL. n. var. » Lagerheimii A. CL. n. sp. > gracile EHB. var. cymbelloides GRUN. > acuminatum EunB. f. hastata. > parvulum Körz. var. undulata A. Or. n. var. Pinnularia divergens W. Sm. f. monstrosa x 500. Gomphonema angustatum var.? lapponica A. CL. n. var. » » LÅ Achnanthidiwum maximum A. OL. n. sp. Lower valve. > Upper valve. Achnanthes borealis A. CL. n. sp. Upper valve. > > Lower valve. Surirella lapponica A. CL. n. sp. > Lagerheimii A. OL. n. sp. Fragilaria construens EmB. var. bigibba A. OL. n. var. Ewnotia lapponica GRUN. > > > suecica A=: OL. n. sp. » » » denticula BrÉB. var. borealis A. CL. n. var. LÅ » » > — fallax AA. CL; n. sp. > Nymanniana GRUN. > major RABH. var. ventricosa A. OL. n. var. > media A. OL. n. sp. Tetracyclus lacustris RALFs. var. maxima ÅA. Or. n. var. x 500. Fragilaria lapponica GRUS. var. minuta A. OL. n. var. ANA Bihang till K. Vet.-Akad. Handl. Bd. 21. Afd. IL N:o 2, Storbakkern NS = Ler 4 Skala 1:2 mill. Lt No 22 Bihang till Kongl. Vet. Akad Handl. Bd.21 Afd. III N Ljustr.. Gen. Stab. Lit. Anst. Stockh. Cleve del. Astrid RA AA FN SEM AN MÅ YC i e by bl 4 r Vv a Å a SN EE or - iu CR fest Ren ' b Ci N v. Å | : | E hr ; ; a ” + + + 1 a f L is LC vå É N ' - ; SI LEN LAG te NR NRO - id - BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. N:o 3. NOUVELLES CONTRIBUTIONS LA FLORE BRYOLOGIOUE DU BRÉSIL PAR V. F. BROTHERUS. Fd fan KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTED T & SÖNER ' BO LAT Ba v Og ' Av fir MAT MID yt AROR AE OA OSSE NIE / |! es De traité se fonde principalement sur les riches collections faites par feu le docteur HJ. MosÉn, de 1873 å 1875, aux en- virons de Rio-Janeiro et de Caldas, dans la province de Minas- Geraöés et dans certaines parties de la province de San-Paulo. Il est vrai qu'avant lui des collections assez considérables avaient déja été faites; cependant il me semble qu'une publica- tion traitant celles de M. MosÉn ne sera pas sans intérét. Outre que M. MosÉn, en habile bryologue, a trouvé une foule d'especes nouvelles, ses exemplaires sont accompagnés d'indications exactes sur le lieu ou ils ont été trouvés. détail qui manque généralement dans les collections exotiques. M. J. J. PuIGGARI, qui bien des années g'est voué å I'étude de la flore cryptogamique de la province de San-Paulo, m'a envoyé, il y a quelques années, une grande collection å étudier. La plupart de ces espåces étaient déjå connues par les ouvrages de M. DuBY et de M.M. GEHEEB et HAMPE sur les mousses du Brésil. Cependant il s'y trouvait quelques-unes toutes nou- velles, et il y en avait d'autres qui n'avaient point encore été connues comme appartenant å cette province. En vue de la présente publication, Jai eu l'avantage, gråce å la prévenance de M. le professeur IGN. URBAN, de consulter les riches matériaux du musée de Berlin. M. le professeur W. ScHWACKE m'a, d'ailleurs, envoyé une collection intéressante faite par lui principalement dans la province de Minas-Geraös. Quwil me soit permis d'exprimer iciles sentiments de pro- fonde gratitude que j'€prouve envers ces messieurs, ainsi que ma grande reconnaissance pour I'honneur que M. le professeur V. B. WirtrBocK m'a fait en voulant bien me confier la dé- termination des collections de M. Mosén. Je dois aussi adresser mes plus sincéres remerciements å mon excellent ami, M. le docteur CH. MöLLER, qui ne s'est 4 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. épargné aucune peine lorsqu'il s'est agi de me fournir des renseignements, et äå mon ami M. A. GEHEEB, qui m'a envoyé des exemplaires de presque toutes les espeéces nouvelles qu'il avait décrites en collaboration avec M. HAMPE. MA Sä Musci veri. I. Acrocarpi. Dicranaceae. Dicranella (C.-MULL.) SCHIMP., MITT. Dieranella exigua (SCHWAEGR.) MITT. Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen (MosÉNn n. 173, 174, 175), S. Theresa (MosÉnN n. 171). Fertilis. Dicranella Beyrichiana HAMP. Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen (MosÉn n. 174 aertLIS. Dieranella Martiana HAMP. Rio de Janeiro, ad rupes umbrosas prope viam corcova- densem (MosÉn n. 169). Fertilis. i Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis Espigao de Curupira, ad terram nudam abruptam (MoséÉN n. 59). Fertilis. Dieranella nitida BROoTH. Brasilia, sine loco designato (GLaAziou n. 17975). Fertilis. Trematodon MIcCHX. Trematodon reflexus C.-MULL. Brasilia, sine loco designato (Graziouv n. 17977). Fertilis. Prov. Minas Geraöés, Caldas, in argilla humida (MoséÉn n. 44). Fertilis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. HI. N:03. DD Trematodon crispatissimus HORNSCH. Rio de Janeiro, Corcovado, in arena humida (MosÉN n. 398). Fertilis. Trematodon gymnostomus LINDB. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad latera abrupta, humida rivuli campi (MosÉn n. 45). Fertilis. Holomitrium BRID. Holomitrium Olfersianum HORNSCH. Brasilia, sine loco designato (GLAziou n. 6398). Fertile. Rio de Janeiro, Tijuca (MosÉnN n. 203) et Corcovado, in lapide (n. 204). Fertile Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa aprica (MosÉNn n. 3). Fertile. Holomitrium erispulum MART. Brasilia, sine loco designato (GLraAziou n. 7094, 11747, 17982). Fertile. Rio de Janeiro, Corcovado, in cortice (MosÉn n. 202). Fertile. Prov. Minas Geraös, sine loco designato (BR. RuDoLrPH n. 1). Pedra de amolar pr. Ouro Preto (W. SCHWACKE n. 8697, 8777) et Tombos de Carangola, ad rupes (n. 6187). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida ad ar- bores (MOosÉN n. 15), Sororocaba, loco sicco ad arbores (n. 7), Sororocaba in adscensu montis Espigäo de Curupira ad arbo- res silvae primaevae (n. 58). Fertile. Holomitrium antennatum MITT. Brasilia, sine loco designato (GLraAziouv n. 7428). Fertile. Campylopus BRID. Campylopus rectisetus (HAMP.) JAEG. SAUERB. Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ad truncos arborum (MosÉn n. 24, 25). Fertilis. Campylopus diseriminatus (HAMP.) JAEG. SAUERB. Brasilia, sine loco designato (GLaAziov n. 17979). 6 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Rio de Janeiro, Corcovado, in arboribus et in terra (Mo- SÉN n. 189, 189 a, 192), Petropolis (Br. RUDoLPH n. 17), prope Novo-Friburgum (R. MENDONGA n. 436). Fertilis. Campylopus trachyblepharon (C.-MöLL.) MITT. Prov. S. Paulo, Santos, in litore arenoso, sicco, aprico maris atlantici (MosÉN n. 20) et S. Vincente, in solo arenoso silvae litoralis (n. 67). Fertilis. Campylopus penicillatus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro, Corcovado, ad rupes madidas (Mosén n. 349) et in cacumine ad terram (9: 191): Prov. Minas Geraös, Caldas, in grumis paludis prope amnem Ribeiräo dos Bugres (MosÉn n. 350). Prov. S. Paulo, Campinas, in arenosis siccis, umbrosis (MoséÉN n. 352), Santos, Sitio Sororocaba, ad terram siccam, umbrosam (n. 331). Campylopus Muelleri LOR. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad terram sicciorem, arenosam silvae caeduae (MoséÉnN n. 66, 393). MSterilis. Campylopus subgriseus (HAMP.) JAEG. SAUERB. Prov. Minas Geraöés, Caldas (REGNELL). WNSterilis. Prov. S. Paulo, distr. Apiahy, Faxina (PUIGGARI). Sterilis. Campylopus griseus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB. Prov. Minas Geraöés, Caldas, locis irrigatis (REGNELL), Serra de Caldas, ad rupes apricas (MoséÉn n. 23). Sterilis. Campylopus subincrassatus (HAMP.) JAEG. SAUERB. Prov. S. Paulo, inter Santos et S. Vincente oppida, ad latera umbrosa rupium litoralium (MoséÉn n. 19). Sterilis. Campylopus ditrichoides BROoTH. Var. robustior BRoTH. n. var. Robustior, caulis ad 3 cm. usque altus; folia longiora, se- cunda vel subfalcata. Brasilia, sine loco designato (Grazriouv n. 11761). Sterilis. Campylopus Moséni BROTH. n. sp. Dioicus; robustus, caespitosus, caespitibus densis, nigrescen- tibus, apice viridibus, nitidiusculis; caulis ad 3 cm. usque altus, erectus, strictus, e basi usque dense et aequaliter folio- BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. - BAND 21. AFD. III. N:0 3. 7 sus, infima basi tantum parce radiculosus, simplex vel superne ramosus, ramis fastigiatis; folia sicea laxe adpressa, humida patentia, comalia plerumque subsecunda, canaliculata, lanceo- lato-subulata, 5—6 mm. longa et 0,65—0,75 mm. lata, marginibus erectis, summo apice tantum remote denticulatis, nervo basi tertiam partem folii occupante, superne brevissime lamelloso et serrato, cellulis alaribus 'distinetissimis, permultis totam basin occupantibus, quadratis, atropurpureis, sequentibus rect- angulis, superioribus sensim minoribus, subrhombeis; bracteae perichaetii e basi longe vaginante, hyaline et anguste reticu- lata abrupte in subulam elongatam, subintegram productae; seta solitaria, 9 mm. alta, erecta, striecta, lutescens, laevissima; calyptra cucullata, basi fimbriata, apice fuscidula, laevissima. Caetera ignota. Prov. S. Paulo, Alto da Serra, alt. 1,000 m., ad latera rupium apricarum cum fructibus immaturis (MosÉnN n. 18). Habitu Dierano fuscescenti TURN. sat similis. A speciebus caeteris rectisetis brasiliensibus statura multo robustiore primo intuitu jam recedit. Campylopus subarenicolus C.-MöLL. n. sp. in litt. Dioicus; caespitosus, caespitibus late extensis, laxissime cohaerentibus, pulchre aureis, nitidiusculis; caulis ad 3 em. ueque altus, erectus, strictus, rigidus, e basi usque dense fo- liosus, usque ad apicem densiuscule rubro-tomentosus, simplex, apice ramulis femineis brevissimis multis incrassatus; folia rigida, aequalia, sicca erecta, stricta, humida erecto-patentia, canaliculata, lato-lanceolata, nervo excurrente longa aristata, 3—7 mm. longa et 0,6--0,75 mm. lata, marginibus erectis, apice denticulatis, nervo latissimo, basi dimidiam partem folii occupante, brevissime lamelloso, excurrente, dorso superne ser- rato, cellulis alaribus permultis, laxis, rotundato-hexagonis, fuseis, vicinis rectangularibus, superioribus multo minoribus, rhombeis; bracteae perichaetii e basi longe vaginente, laxe et hyaline reticulata in subulam elongatam, aristatam valde ser- rulatam productae. Caetera ignota. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in arenosis siccis apricis (MosÉN n. 94). A C. arenicolo (C.-MöLrL.) Mirr. valde affini colore pulchre aureo, statura elatiore et foliis longioribus, nervo excedente longe aristatis differt. 8 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLUGIQUE DU BRÉSIL. Campylopus catumbensis BRoTH. n. sp. Dioicus; gracilis, caespitosus, caespitibus laxissimis, in- ferne fuscescentibus, superne lutescenti-viridibus, nitidiusculis; caulis ad 2 cm. usque altus, erectus, strictus, e basi usque densiuscule foliosus, hand tomentosus, inferne foliis siccis dense adpressis filiformis, simplex vel prolifer, apice ramulis femineis brevissimis, paucis incrassatus; folia humida erecto- patentia, canaliculata, lato-lanceolata, nervo excedente brevi- ter cuspidata, 2,5—3,5 mm. longa et 0,65—0,75 mm. lata, marginibus erectis, superne dense serrulatis, nervo latiusculo, basi vix tertiam partem folii occupante, brevissime lamelloso, in pilum brevem, albidum, erectum, strictiusculum, denticu- latum producto, dorso superne serrato, cellulis alaribus in- conspicuis vel vix conspicuis, basilaribus hyalinis, laxe rectan- gularibus, superioribus multo minoribus, subrhombeis, pellu- cidis; bracteae perichaetii e basi late vaginante in subulam elongatam, argute serrulatåm productae. Caetera ignota. Rio de Janeiro, Catumby, loco sicco, arenoso (MOosÉN n. 190). A C. polytrichoide DE N., valde simili, foliis superne dense serrulatis, nervo multo angustiore cellulisque basilaribus multo laxioribus differt. Leucoloma BRID. Leucoloma Moséni BROoTH. n. sp. Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, laete viridibus, nitidiusculis; caulis niger, ad 3 cm. usyque altus, adscendens dense foliosus, simplex vel furcatus; folia falcata, canaliculato- concava, e basi semiamplectante lanceolata sensim angustata, subulata, summo apice tantum minute serrulata, limbata, limbo hyalino, superne sensim angustiore, summo apice evanido, nervo tenui, hyalino, apicem attingente, cellulis superioribus subquadratis, c. 0,0075 mm. dorso elevato-papillosis, basin versus sensim longioribus, basilaribus omnibus elongatis, in eisdem limbalibus sensim transeuntibus, laevibus, alaribus numerosis, quadratis, seriatis, pulchre fusco-aureis. Caetere ignota. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silva umbrosa, ad rupes (MosÉnN n. 322) et ad saxa rivuli umbrosi (n. 438 f. fus- cescens). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 9 L. caldensi C.-MörL. affine, sed foliis faleatis, areolatione nec non cellulis grosse papillosis distinguendum. Leucoloma caldense C.-MöULL. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvae cae- duae (MosÉn n. 323). Sterile. Leucobryaceae. Leucobryum HAMP. Leucobryum longifolium HAMP., Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen ad terram (Mo- SÉN n. 195) et prope rivulum Maracana, ad terram cavern. humidam (n. 195 a). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida, ad trun- cos putridos (MosÉn n. 65), Sororocaba, ad terram sicciorem silvae caeduae (n. 60) et in adscensu montis Espigäo de Curu- pira, ad terram abruptam umbrosam (n. 64). Fertile. Leucobryum megalophyllum RADDI. Prov. S. Paulo, Santos, Altos da Serra, 1,000 m. alt. (Mo- SÉN n. 16), Serra de Boa Vista, in cacumine (J. J. PUIGGARI n. 45). Sterile. Leucobryum Martianum (HORNSCH.) HAMP. Prov. Alto Amazonas, Manåos, Cachoeira do Teiu (W. SCHWACKE n. 4149) et Ygarapé de Cachoeira grande (n. 4152). Fertile. Leucobryum Widgrenianum ANGSTR. Prov. S. Paulo, Santos, in ripa umbrosa amnis Buturora, ad saxa collis (MosÉN n. 62), Sororocaba, in silva umbrosa ad rupes (n. 17) et prope cacumen montis Espigäo de Curupira, c. 700 m., ad ligna putrida (n. 62). Fertile. Leucobryum sordidum ÅNGSTR. Rio de Janeiro, Petropolis (Br. RUuDorpH n. 59). Sterile. Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 2001). Sterile. Leucobryum squarrosulum BROTEH. n. Sp. Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, ad 4 cm. usque altis, pallide glauco-viridibus; caulis erectus, fragilis, dense 10 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. foliosus, ramosus; folia brevia, e basi erecta, oblonga sicca et humida horride patula, lanceolata, profunde canaliculato-con- cava, cucullato-apiculata, dorso laevia, marginibus integerri- mis, superne conniventibus, limbata, limbo hyalino e cellulis 8-seriatis, rectangularibus composito, superne sensim angusti- ore, lamina e stratis cellularum hyalinarum, aequalium duo- bus composita. Caetera ignota. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad ligna putrida sil- vae caeduae humidae (MoséÉn n. 34) et ad terram sicciorem silvae caeduae (n. 61). A LI. angusto HAMP. proximo colore nec non foliis horride patulis, latius limbatis facile distinguitur. Folia haud raro apice radiculosa sunt. Octoblepharum HEDW. Octoblepharum albidum HEDW. Rio de Janeiro, Corcovado, ad radices et cort. arborum (MosÉN n. 197). Fertile. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores vetustas (MOoséÉn n. 242). Fertile. Octoblepharum Mittenii JAEG. Rio de Janeiro, Corcovado, prope Coixa de agua, ad ter- ram humidam (MosÉn n. 196). Sterile. Octoblepharum fragillimum ÅNGSTR. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in monte Espigaäo de Curupira, ad terram abruptam, umbrosam silvae primaevae (MosÉNn n. 36). Sterile. Fissidentaceae. Fissidens HEDW. Fissidens (Octodiceras) substissotheca BRoTH. n. sp. Autoicus; caespitosus, caespitibus densis, sordide atrovi- ridibus, apice sordide lutescenti-viridibus; caulis fasciculatim ramosus, ramis ad 3 cm. usque longis, flexuosis, parce et bre- viter ramulosis, densiuscule foliosis; folia parce homomalla, erecto-patentia, multijuga, inferiora plerumque destructa, ob- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 11 longa, breviter acuminata, obtusiuscula, 1,9—2,2 mm. longa et 0,147—0,66 mm. lata, haud limbata, integerrima, lamina vera paulum ultra medium folii producta, ala acuta lamina dorsali ad basin nervi enata, e basi angustata sensim latiore, nervo flexuoso, rubiginoso, infra summum apicem evanido, cellulis mollibus, rotundatis, 0,010 mm. diam., chlorophyllosis, setae in ramulis tenerrimis, terminalibus, aggregatis basilares, c. 0,95 mm. altae, pallidae, carnosae; theca erecta, minuta, ovalis, deoperculata sub ore constricta, fusca, laevis; peristomium simplex; dentes 16, sicci reflexi, humidi incurvi, ce. 0,15 mm. longi et c. 0,045 mm. lati, aurantiaci, dense lamellati, ultra medium in eruribus duobus filiformibus, parce papillosis divisi; sport 0,022—0,025 mm., lutescenti-virides, laevissimi; operculum conicum, breviter rostratum, rostro obliquo. Calyptra ignota. Prov. S. Paulo, Apiahy, ad saxa rivuli (J. J. PUIGGARI Dn. 1775) et Catas altas da Ribeira (n. 1972). AF. stissotheca HAMP. statura minore, foliis nervo longiore, infra summum apicem evanido nec non areolatione densiore certe differt. Fissidens (Octodiceras) Regnellii BRoTH. n. Sp. duwtoicus; robustus, mollis, sordide atrovirens, apice sor- dide lutescenti-viridis; caulis fasciculatim ramosus, ramis ad 10 cm. usque longis, flaccidis, irregulariter pinnatim ramu- losis, densiuscule foliosis; folia patentia, multijuga, inferiora plerumque destructa, late ovato-oblonga, in angulum obtusum subito contracta, haud limbata, integerrima, lamina vera pau- lum ultra medium folii producta, ala rotundato-obtusa,lami- na dorsali ad basin nervi enata, medio latiore, nervo lutes- cente, flexuoso, infra summum apicem evanido, cellulis molli- bus rotundatis, ce. 0,015 mm. diam., chlorophyllosis; theca in ramulo laterali, foliis circiter 5-jugis, terminalis, solitaria, sessilis, subglobosa, deoperculata sub ore haud constricta, fusca, laevis; peristomium simplex; dentes 16, sicci reflexi, humidi incurvi, c. 0,21 mm. longi et c. 0,06 mm. lati, auran- tiaci, dense lamellati, ad vel paulum ultra medium in cruri- bus duobus filiformibus, grosse papillosis divisi; spori 0,022 —0,027 mm., lutescenti virides, punctulati; operculum e basi conica breviter recte rostratum. Calyptra ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa rivuli (A. F. REcG- NELL, Pl. Brasil. Ser. III, n. 85). 12 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Species pulcherrima, a F. immerso MITT. statura multo ro- bustiore, caule elongato, flaccido, foliis in angulum obtusum subito contractis facillime distinguenda. Fissidens immersus MITT. Brasilia, sine loco designato (GLAziov n. 13371). Sterilis. Fissidens (Conomitrium) assimilis (HAMP.). Rio de Janeiro, Corcovado pr. cacumen (MosÉn n. 181). Fertilis. Fissidens (Conomitrinum) Glaziovii (HAMP.). Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (Mosén n. 180 a), Nicterohy, ad terram humidam (MosÉn n. 184, 185 p. p-), Petropolis (Br. Rudolph. n. 61). Fertilis. Fissidens (Conomitrium) rubiginosus (HAMP.). Rio de Janeiro, Nicterohy, ad terram humidam (MOosÉN n. 185 p. p.). Fertilis. Fissidens (Conomitrium) acicularis C.-MULL. n. sp. in sched. Amutoicus; gracilis, gregarius, viridis, aetate lutescens vel rufescens; cawlis ad 12 mm. usque altus, siccus decurvato- faleatus, humidus strictiusculus, infima basi radiculosus, in- ferne nudus, superne laxe foliosus, simplex; folia sicca corru- gata, circinato-faleata, humida parce homomalla, patentia, 12—20-juga, infima minuta, squamaeformia, remota, caetera multo majora, aequalia, 1,14—1,33 mm. longa et 0,28—0,34 mm. lata, oblonguv-lanceolata, acutiuscula, nervo excedente mucronata, marginibus crenulatis, lamina vera supra medium folii producta, limbata, limbo lato hyalino, lamina dorsali ad basin nervi enata, haud limbata, basi rotundata, lamina api- cali haud limbata, nervo lutescente, breviter excedente, cellu- lis minimis, valde papillosis, chlorophyllosis, impellucidis; seta solitaria, terminalis, vix ultra 3 mm. alta, e basi genuflexa erecta, tenuis, rufescens, laevissima; theca cernua, asymmetrica, ovalis, sicca sub ore haud constricta, pallida, laevis; peristo- mium simplex; dentes 16, aurantiaci. dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus filiformibus, spiraliter incrassatis, laevibus divisi; operculum rostratum, rostro recto, thecam subaequante. Calyptra ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ripas amnis Ribeiräo dos Bugres (MosÉn n. 125). PA SA BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 13 Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 559, 561). Prov. S. Catharina, ins. S. Catharina (BE. ULE n. 78) nec non pr. Blumenau, ad ripam rivuli umbrosi (n. 237). A F. rubiginoso, quocum foliorum structura bene convenit, statura multo altiore, foliis remotis nec non theca cernua re- cedit. Fissidens (Conomitrium) subpalmatus (HAMP.) Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (MosÉn n. 178, 180, 182). Fertilis. Fissidens (Conomitrium) catumbensis BRoTH. n. Sp. Pusillus, laxe caespitosus, caespitibus sordide obscure viridi- bus, mollibus; caulis 3 mm. altus, erectus, flexuosus, basi fusco-radiculosus, remote foliosus, simplex; folia Maccida, 6—7- juga, patula vix homomalla, infima minuta, caetera multo majora, superiora 1,5—1,7 mm. longa et 0,32—0,43 mm. lata, lineari-oblonga, obtusiuscula, apiculata, marginibus integerri- mis, ubique limbata, limbo angusto, lutescente, lamina vera ad medium folii producta, lamina dorsali ad vel paulum infra basin nervi enata, basi et apice sensim angustata, nervo ru- fescente flexuosulo, longe infra apicem evanido, cellulis laxis, ovali-hexagonis, superioribus 0,025—0,035 mm. longis et 0,015 mm. latis, chlorophyllosis, laevissimis. Caetera ignota. Rio de Janeiro, Catumby, in terra subhumida (MoséÉn n. 183). Fissidens (Conomitrium) perexilis BROTH. n. sp. Amutoicus; pusillus, gregarius, pallide viridis; caulis vix ultra 1,3 mm. altus, erectus, infima basi fusco-radiculosus, laxi- uscule foliosus, simplex; folia 3—6-juga, humida striecta, erecta, infima minuta, superiora multo majora, 1,1—1,3 mm. longa, lanceolata, longe acuminata, acutissima, ubique limbata, limbo lutescente, 2---3-seriato, e cellulis elongatis, angustissimis for- mato, integerrimo, lamina vera ad medium folii prodneta, la- mina dorsali ad basin nervi angustissime enata, nervo lutes- cente cum apice evanido, cellulis angulato-rotundatis, 0,010 mm. diam,, parce chlorophyllosis, pellucidis, laevissimis; seta solitaria, terminalis, ad 5 mm. usque alta, pallide rubra, tenu- issima, laevissima; theca erecta, minutissima, breviter ovalis, deoperculata sub ore vix constricta, pallida, laevis; peristo- mium simplex; dentes 16, aurantiaci, dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus filiformibus, spiraliter incrassatis, 14 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. grosse papillosis divisi; operculum rostratum, rostro recto, brev1; calyptra conica, basi integra, laevissima. Prov. S. Paulo, Apiahy, ad saxa parcissime (J. J. PuIiG- GARI n. 2323). E minutissimis, foliis pro plantula longis aliisque notis dignoscendus. Fissidens (Eufissidens) occultus BRoTH. n. Sp. Dioicus; perpusillus, gregarius, pallidus; cauwlis vix ultra 1 mm. altus, erectus, infima basi fusco-radiculosus, simplex; folia stricta, erecta, infima minuta, superiora multo majora, 2-juga, usque ad 1,2 mm. longa et 0,23 mm. lata, oblongo-lanceolata, cuspide stricto, acuto terminata, integerrima, haud limbata, lamina vera infra medium folii evanido, lamina dorsali saepe supra basin nervi enata, nervo lutescente, crassiusculo, fexu- oso, in cuspidem egrediente, cellulis ovali-hexagonis, 0,025— 0,030 mm. longis et 0,015 mm. latis, parce chlorophyllosis, pellucidis, laevissimis; seta 2 mm. alta, tenuis, pallide rubra, laevissima,; theca erecta, anguste ovalis, deoperculata sub ore vix constricta, fuscidula, laevis; peristomium simplex; dentes 16, rubri, dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus, spiraliter incrassatis, laevibus divisi; spori 0,008—0,010 mm., pallide virides, laeves; operculum rostratum, rostro paulum obliquo, dimidiam partem thecae aequante; calyptra conico- dimidiata, operculum obtegens, laevissima. Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (MosÉN NEO): Habitu F. pellucido, F. asterodontio, F. assimili e. a. similis, sed minutie foliisque cuspidatis, cellulis ovali-hexagonis jam dignoscendus. Fissidens (Eufissidens) paulensis BROTH. n. sp. Tenellus, rigidulus, caespitosus, caespitibus laxis, obscure viridibus, aetate nigrescentibus; caulis ad 7 mm. usque altus, cum foliis ce. 1,1 mm. latus, flexuosus, infima basi fusco-radi- culosus, dense foliosus, simplex; folia multijuga, erecto-paten- tia, paulum homomalla, infima minuta, squamaeformia, supe- riora c. 0,9 mm. longa et c. 0,18 mm. lata, lineari-lanceolata, obtusiuscula vel rotundato-obtusa, marginibus ubique crenu- latis, haud limbata, lamina vera paulum ultra medium folii producta, lamina dorsali ad basin nervi enata, basi rotundata, nervo lutescente infra summum apicem evanido, cellulis mini- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 15 mis, rotundatis, 0,005—0,007 mm. diam., valde chlorophyllosis, papillosis; seta solitaria, terminalis, 3 mm. alta, tenuis, rubra, laevissima; theca erecta, ovalis, deoperculata sub ore haud constricta, fuscidula, laevis; peristomium simplex; dentes 16, aurantiaci, dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus filiformibus, spiraliter incrassatis, laevibus divisi; operculum rostratum, rostro obliquo, thecam subaequante; calyptra oper- culum obtegens, conico-dimidiata, laevissima. Prov. S. Paulo, Apiahy, ad catarrhactas (J. J. PUuIGGARI n. 302, 531, 532). Fissidens (Eufissidens) obtusatus HAMP. Rio de Janeiro, Tijuca, ad terram humidam (MosÉnN n. 186). Sterilis. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli (Mo- SÉN n. 127). Sterilis. Fissidens (Eufissidens) oediloma C.-MörrL. in Ule Bryotheca bra- sSti.snis49. Dioicus; caespitosus, caespitibus densiusculis, obscure viri- dibus, aetate nigrescentibus; caulis 1 cm. altus, erectus vel adscendens, superne cum foliis 2—3 mm. latus, infima basi fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, simplex; folia usque ad 16-juga, erecto-patentia, parce homomalla, infima minuta, squamaeformia, caetera multo majora, superiora c. 2 mm. longa et c. 0,38 mm. lata, lineari-lanceolata, acuta, marginibus inte- gerrimis, ubique limbata, limbo rufescente, pluristratoso, te- reti pluriseriato, e cellulis valde incrassatis composito, lamina vera ad medium folii producta, lamina dorsali ad basin nervi enata, basi et apice sensim angustata, nervo lutescente flexuo- sulo, apice cum limbo confluente, cellulis minimis, angulato- rotundatis, 0,007 mm. diam., chlorophyllosis; seta solitaria, terminalis, ad 6 mm. usque alta, e basi genuflexa erecta, te- nuis, rubra, laevissima; theca cernua, demum subhorizontalis, asymmetrica, ovalis, deoperculata sub ore haud constricta, pallida, laevis; peristomium simplex; dentes 16, rubri, dense lamellati, ultra medium in eruribus duobus filiformibus, spi- raliter incrassatis, grosse papillosis divisi; spori 0,015—0,017 mm., laete virides, laeves; operculum alte conicum, breviter oblique rostratum; calyptra conico-dimidiata, operculum obte- gens, basi integra, laevissima. 16 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli in silva primaeva (MosÉn n. 126), Caldas, ad saxa amnis Ribei- räo dos Bugres (n. 129). Prov. S. Paulo, Apiahy, Agua Limpa, ad saxa rivuli (J. J. PUIGGARI n. 2007), Campinas, in ripa rivuli umbrosi (Mo- SÉN n. 151, 432). Prov. S. Catharina, Blumenau, ad saxa rivuli pr. Garcia (E. ULE n. 239) et ad saxa in Ribeiräo fresco (n. 241); Serra Geral, ad saxa rivuli Araucarieti (E. ULE n. 650 et Bryotheca brasiliensis n. 49). Species distinctissima, limbo pluristratoso facillime dignoscenda. Specimina paulensia a cl. PuIiGGARI lecta a typo limbo infima basi laminae dorsalis deficiente paulum recedunt. Fissidens (Eufissidens) erenatulus C.-MULL. n. sp. in sched. Dioicus; caespitosus, caespitibus densiusculis, nigrescenti- bus, apice rufescentibus; caulis ad 1,5 em. usque altus, flexu- osus, infima basi fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, simplex vel furcatus; folia multijuga, erecto-patentia, parce homo- malla, infima minuta, squamaeformia, caetera multo majora, superiora c. 1,8 mm. longa et c. 0,58 mm. lata, lineari-lanceo- lata, acuta, ubique limbata, limbo rufescente, bistratoso ideoque complanato, triseriato, e cellulis valde incrassatis composito, e medio folii ad apicem obtuse et indistinete denticulato, lamina vera ad medium folii producta, lamina dorsali ad ba- sin nervi enata, e basi angustissima, elimbata sensim dilatata, nervo lutescente vel rufescente, flexuosulo, cum apice vel pau- lum infra apicem evanido, cellulis minutis, angulato-rotun- datis, 0,010 mm. diam., pellucidis; seta solitaria, terminalis, ad 6 mm. usque alta, e basi genuflexa erecta, tenuis, pallide rubra, laevissima; theca cernua, asymmetrica, ovalis, deoper- culata sub ore vix constricta, lutescens, laevis; peristomivun simplex; dentes 16, rubri, dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus, filiformibus, spiraliter incrassatis, papillosis divisi; spori 0,020—0,022 mm., laete virides, puncetulati; oper- culum alte conicum, breviter oblique rostratum. Calyptra ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa amnis Ribeiräo dos Bugres (MOosÉN n. 5, typus) et ad rivulum (n. 128, forma sor- dide viridis). Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 1809, forma lutescenti-viridis). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. IH. N:0 3. 17 A praecedente, habitu simillimo, statura paulum graciliore, limbo foliorum angustiore, bistratoso, e medio ad apicem in- distinete denticulato, cellulis paulum majoribus, pellucidis nec non sporis majoribus optime diversus. Fissidens (Eufissidens) luteo-limbatus BROTH. n. sp. Autoicus; lutescenti-viridis, inferne fuscescens; caulis 1 cm. altus, erectus, strictiusculus, infima basi fusco-radiculosus, densiuscule foliosus, simplex vel superne plus minusve ramo- sus; folia 9—18—;juga, paulum homomalla, patentia, infima minuta, superiora 1,5—1,9 mm. longa et 0,28 mm. lata, lineari- lanceolata, breviter acuminata, acuta, parte superiore laminae apicalis et parte inferiore laminae dorsalis excepta ubique lim- bata, limbo intense luteo, 2—3-stratoso, complanato, inferne la- tissimo, usque ad 10-seriato, superne sensim angustiore, e cellu- lis elongatis, valde incrassatis composito, lamina vera ad medi- um folii producta lamina dorsali ad basin nervi enata ibidemque plus minusve distinete rotundata, nervo luteo vel rufescente, flexuoso, infra sammum apicem evanido, cellulis minimis, angu- lato-rotundatis, 0,007 mm. diam., chlorophyllosis, papillosis, ob- scuris; seta solitaria, terminalis, 2—3 mm. alta, e basi genuflexa erecta, tenuissima, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis, angusta, curvatula, fuscidula, laevis; peristonium simplex; den- tes 16, rubri, dense lamellati, ultra medium in cruribus duo- bus, filiformibus, spiraliter incrassatis, scabridis divisi; sport 0,010-—0,011 mm., pallidi, minutissime punctulati; operculum rostratum, rostro curvatulo, thecam aequante; calyptra conico- dimidiata, operculum obtegens, laevissima. Prov. S. Paulo, Apiahy, Quilombo, parce (J. J. PUIGGARI n. 2325) et pr Apiahy (n. 534). Inter species limbo incrassato praeditas limbo longe in- fra apicem folii evanido nec non seta brevi jam facile dig- noscenda. Fissidens (Eufissidens) capillisetus BRoTH. n. Sp- Autoicus; caespitosus, caespitibus laxis, facile dilaben- tibus, pallide wviridibus; caulis ad 1,5 cm usque altus, te- nuis, fexuosus, infima basi radiculosus, laxe foliosus, simplex; folva multijuga, patentia, vix homomalla, infima minuta, squamaeformia, caetera majora, superiora 1—1,2 mm. longa et 0,22—0,28 mm. lata, lineari-lanceolata, in cuspidem robu- stum, acutum, subintegrum subito contracta, marginibus in- (3 - 18 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. tegerrimis, ubique limbata, limbo" lutescente, 2—23-seriato, e cellulis elongatis, angustissimis formato, lamina vera paulum ultra medium folii producta, lamina dorsali ad basin nervi enata, e basi angusta dilatata, nervo lutescente, flexuosulo, in cuspidem cum limbo confluente, cellulis rotundato-hexago- nis, 0,012—0,015 mm. diam., pellucidis, parce chlorophyllosis; seta solitaria, terminalis. ad 10 mm. usque alta, e basi genu- flexa erecta, tenuissima, rubra, laevissima; theca horizontalis, asymmetrica, curvata, minuta, sub ore paulum constricta, pal- lida, laevis; peristomwum simplex; dentes 16, aurantiaci, dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus filiformibus, spi- raliter incrassatis divisi; operculum e basi alte conica brevi- ter curvirostrum. Calyptra ignota. Prov. S. Paulo, Apiahy, Agua Limpa, loco arenoso (J.J. PUuIGGARI n. 409). Species elegans, foliis in cuspidem latam, acutam subito contractis nec non seta tenuissima facile dignoscenda. Fissidens (Eufissidens) protracticaulis BRoTH. n. sp. Dioicus; gracilis, lutescenti-viridis, aetate lutescens; caulis ad 4 cm. usque altus, erectus, fexuosus, infima basi radicu- losus, remote foliosus, simplex vel basi furcatus; folia multi- juga, patentia, sicca paulum contracta, inferiora minuta supe- riora 1,7—1,9 mm. longa et 0,76 mm. lata, breviter oblonga, obtusa, summo apice excepto ubique limbata, limbo hyalino, angusto, 2—3-seriato, e cellulis elongatis, angustissimis com- posito, superne indistincte serrulato, lamina vera ultra me- dium folii (2/3) producta, lamina dorsali in parte longe decur- rente elimbata, nervo lutescente, fexuoso, infra summum api- cem evanido, cellulis angulato-subrotundis, c. 0,015 mm. diam., pellucidis, parce chlorophyllosis, laevissimis; seta 7 mm. alta, erecta, tenuis, rubra, laevissima; theca erecta, ovalis, deoper- culata sub ore haud constricta, fusca, laevis. Caetera ignota. Brasilia, sine loco designato (GLtaAziou n. 11762). Species distinctissima, statura elata, foliis remotis, longe decurrentibus, superne indistincte serrulatis, cellulis grossius- culis, pellucidis facile dignoscenda. Eustichia Brip., C.-MÖLL. Eustichia Brotheri BEsCH. n. sp. in sched. Dioica; caespitosa, caespitibus mollibus, latis, laxe cohae- rentibus, laete viridibus; caulis ad 1,5 cm. usque altus, erec- . BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21, AFD. III. N:0 3. 19 tus flexuosus, inferne simplex, longe fusco-radiculosus, su- perne ramosus, ramis longiusculis, flexuosis, subpinnatim ra- mulosis, densiuscule foliosis; folia inferne sparsa, superne subbifaria, complicata, patula, apice incurva, ovata, nervo excurrente breviter cuspidata, marginibus erectis, crenulatis, nervo crasso, in aristam brevem excedente, cellulis subqua- dratis, chlorophyllosis, pellucidis. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas. in cavernis rivuli ad saxum (MosÉn n. 42). Ab E. longirostri Brip. mollitie, colore laete viridi nec non foliis patulis oculo nudo jam distinguenda. Syrrhopodontaceae. Syrrhopodon SCHWAEGR. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) anomalus BROTH. n. Sp. Dioicus; caespitosus, caespitibus densis, mollibus, lutescen- ti-fuscidulis, facillime emollitis, haud nitidis; caulis ad 13 mm. usque altus, erectus, strictiusculus, e basi usque dense folio- sus, rubro-radiculosus, fastigiatim ramosus; folia sicca tortu- osa, humida mollia, erecta, parce canaliculata, brevia, usque ad 2 mm. longa et 0,,—0,6 mm. lata, e basi hyalina, superne haud vel parum dilatata perfecte ligulata, rotundato-obtusa, mutica vel minutissime apiculata, marginibus erectis, haud undulatis, parte superiore basis remote et minute denticula- tis, caeterum integerrimis, sed ob papillas prominentes ele- ganter crenulatis, basi tantum limbatis, limbo hyalino, pluri- seriato, nervo pallido, basi cirea 0,005 mm. lato, infra apicem evanido, dorso nitidissimo, summo apice tantum parce et hu- militer setuloso-scabro, cellulis basilaribus intralimbalibus inanibus, breviter rectangularibus, laminalibus minutissimis, subrotundis, chlorophyllosis, valde papillosis, opacis. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas ad arborem (MoséÉn n. 403). Planta femina sterilis. Habitu staturaque S. Gaudichaudii simillimus, foliis autem facile emollitis, perfecte ligulatis, rotundato-obtusis, parte laminali haud limbatis, integerrimis optime differt. A.S. in- flexo MITT. lamina folii omnino elimbata differt. 20 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Syrrhopodon Gaudichaudii MONT. Prov. Minas Geraöés, Caldas, Pedra Branca ad truncos putridos (MosÉnN n. 47). Fertilis. Syrrhopodon prolifer SCHWAEGR. Prov. Rio de Janeiro, Petropolis. (Br. RUDorPH n. 10). Sterilis. Prov. Minas Geraöés, Caldas, Pedra Branca ad truncos putridos (MosÉn n. 91). Fertilis. Syrrhopodon elatior HAMP. Rio de Janeiro, Niterohy, ad terram umbrosam (MoséÉn n. 188). Sterilis. Prov. S. Paulo, Apiahy, Vila Velha (PuIGGARI n. 1826) et in cacumine jugi Serra de Boa Vista (n. 1826). Fertilis. Syrrhopodon longifolius LINDB. Prov. S. Paulo, Apiahy, in cacumine jugi Serra de Boa Vista (PuIGGARI n. 395). BSterilis. Syrrhopodon capillaceus HAMP. Rio de Janeiro, Corcovado prope cacumen in ligno putrido (MosénN n. 194). Sterilis. Syrrhopodon Glaziovii HAMP. Prov, S. Paulo, San Vincente, in solo arenoso silvae lito- ralis (MosÉnN n. 50), Santos, in silva litorali humida inter Sphagna (n. 10), Sitio Sororocaba, loco sicco ad arbores (n. 48) et ad terram sicciorem silvae caeduae (n. 49). Fertilis. Seta ad 2 cm. usque alta, erecta, stricta, tenuis, sicca fortiter dextrorsum torta, rubra, laevissima; theca erecta, anguste elliptico-cylindrica, brevicollis, ore coarctata, brun- nescens, sicca nitidissima, plicatula, circa 2,5 mm. longa; annulus I; peristomium simplex, dentibus infra orificium ori- undis, erectis, anguste lanceolatis, albidis, torulosis; spori 0.012—0,015 mm., olivacei, papillosi; operculum conicum, longe rostratum, rostro tenui, recto. acuto, circa 1,4 mm. alto; ca- lyptra cucullata, basi integra, sordide lutescens, apice fusci- dula et ibidem scabriuscula, maximam partem thecae obte- gens. Syrrhopodon (Orthotheca) vaginans BROoTH. n. sp. Dioicus; laxe caespitosus, caespitibus lutescenti-viridibus, haud nitidis; caulis ad 4 cm. usque altus, adscendens, e basi BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 21 usque dense foliosus, basi rubro-radiculosus, simplex vel fur- catus; folia sicca flexuosula, humida patula, profunde carinato- concava, e basi erecta, convoluto-latissima, superne valde si- nuato-dilatata, usque ad 1,9 mm. longa et 1,3 mm. lata subito longe et anguste lineari-lanceolata, acuta, superiora usque ad 7 mm. longa, marginibus erectis, infima basi tantum limbatis, limbo luteo, 5-seriato, in parte superiore basis minutissime crenulatis, in lamina ubique incrassatis et grosse denticulatis, nervo crasso, cum apice evanido, dorso glabro, sammo apice tantum remotissime denticulato, cellulis hyalinis ad medium folii basis productis. Caetera ignota. Prov. NS. Paulo, Santos, ad truncos putridos silvae litora- lis (MOosÉN n. 14) et in silva litorali ad arbores (n. 46). A Syrrh. Berteroano C.-MörrL. valde affini colore, statura robustiore, foliis flexuosulis, multo longioribus, latissime va- glnantibus et grosse denticulatis differt. Syrrhopodon Hobsoni Hook. GREV. Prov. Minas Geraös, sine loco designato (Br. RUDoLPH n. 11). Sterilis. Calymperes NW. Calymperes lonchophyllum NSCHWAEGR. Prov. Rio de Janeiro, Petropolis (BR. RuDorPH n. 9). Sterile. Prov. S. Paulo, ad rupes calcareas inter Apiahy et Ipo- ranga (PUIGGARI n. 1809). Sterile. Tortulaceae. Hyophila BRID. Hyophila ovalifolia HAMP. Rio de Janeiro, ad murum aquaeductus prope Caixa de agua (MOosÉn n. 198 a, 198 b). Fertilis. Hyophila loxorhyncha ÅNGSTR. Rio de Janeiro, Catumby ad muros (MosÉNn n. 198). Ste- rilis. 22 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Hyophila laetevirens BROoTH. n. sp. Dioica; caespitosa, caespitibus densissimis, late extensis, inferne fuscescentibus, superne laete viridibus, naud nitidis; caulis ad 1 em. usque altus, erectus, strictus, fragilis, e basi dense foliosus, superne fastigiatim divisus; folia rigida, sicca involuta, cirecinato-incurva, humida stricta, e basi erecta, brevi, vaginante erecto-patentia, anguste-lanceolata, apiculata, sub- cucullata, integerrima, marginibus arcte involutis, nervo crasso, basi circa 0,10 mm. lato, excurrente, laevissimo, cellu- lis superioribus, valde chlorophyllosis, opacis, minutissimis, rotundis, minutissime papillosis, basilaribus rectangularibus lutescentibus, inanibus, laevissimis; bracteae perichaetiir foliis similes. Caetera ignota. Brasilia sine loco designato (Grtaziouv n. 9227). Rio de Janeiro, ad murum viae corcovadensis (MOoséÉn n. 199) et in muris pr. Catumby (n. 199 a). Ab Hyophila loxorhyncha colore foliisque multo angustiori- bus, lanceolatis, marginibus arcte involutis certe differt. Cum descriptione H. rubiginosae HAMP., colore excepto, bene quadrat. An eadem”? Hyophila Moséni BRoTH. n. sp. Autoica; pusilla, laete viridis, basi fuscidula, haud ni- tida; caulis humillimus, vix ultra 1 mm. altus, erectus infer- ne aphyllus, radiculosus, superne dense foliosus; folia sicca involuta, incurva, humida patula, subplana, mollia, elongate ligulata, obtusa, brevissime apiculata, 1,75—2 mm. longa et 0,,—0,6 mm. lata, marginibus erectis, integerrimis, nervo basi circa 0.05 mm. lato, cum apice evanido, laevissimo, cellulis chlorophyllosis, subrotundis, 0,007—0,010 mm., pellucidis, minutissime papillosis, basilaribus oblongo-rectangularibus, inanibus, laevissimis; bracteae perichaetii minores, foliis sub- similes; seta ad 2,5 mm. usque alta, erecta, stricta, tenuis, lutescens, laevissima; theca erecta, ovalis, 1 mm. alta et 0,4 mm. crassa, pallide fusca, nitidiuscula, laevissima. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores in ripa rivuli Ribeiräo de Girivas (MosÉn n. 38). Ab Hyophila blanda (Hook. WILS.) proxima foliis multo longioribus, ligulatis optime diversa. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 23 Leptodontium HAMP. Leptodontium brasiliense MITT. Prov. Minas Geraös, Caldas, in cacumine ipso montis Pedra branca, ad arbores (MosÉnN n. 43). Sterile. Prov. S. Paulo, Apiahy, Vila Velha (J. J. PUIGGARI n. 991, 991 b), distr. Faxina, Morro de Itambe, ad saxa (1: 2319)... Sterile. Tortella C.-MöLL., LIMPR. Tortella caespitosa (SCHWAEGR.) LIMPR. Rio de Janeiro, Tijuca, ad radices arborum (MoséÉNn n. 209), Nicterohy, ad terram humidam (n. 210). Fertilis. Prov. S. Paulo, Campinas, in campo sicco ad radices ar- borum (MosÉN n. 37) et ad arbores annosiores silvarum (n. 150), inter Campinas et Jaguary, ad terram siccam (n. 313). Fer- tilis. Hymenostomum R. BzR. Hymenostomum micaceum (SCHLECHT.) HAMP. Rio de Janeiro, Catumby, in via cava (MOosÉn n. 172, 177!/2), Rio Comprido, in arena (n. 177) et Nicterohy, ad ter- ram humidam (n. 170). Fertile. Hymenostomum striatum GEH. HAMP. Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (MoséÉNn n. 176). Fertile. Orthotrichaceae. Macromitrium BRID. Macromitrium filiforme (HooK. GREV.) SCHWAEGR. Rio de Janeiro, Morro redondo (W. ScHWACKE n. 921) et Morro de Santo Rodriguez (nu. 5616). Fertile. Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad arbores rupis aprici infra Pedra branca (MosÉn n. 237). Fertile. 24 BROTHERUS. LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Macromitrium nitidum Hook. WiILs. Prov. Minas Geraös, Pedra de amolar pr. Ouro Preto, ad corticem Velloziae (W. SCHWACKE n. 8698). Fertile. Macromitrium Didymodon SCHWAEGR. Rio de Janeiro, Corcovado, in cortice (MosÉn n. 205). Fertile. Prov. S. Paulo, Magy das Cruzes, ad arbores (W. ScHWACKE n. 6547). Fertile. Macromitrium mueronifolium SCHWAEGR. Prov. S. Paulo, ad latera rupium litoralium inter Santos et S. Vincente (MosÉn n. 11). Fertile. Macromitrium cirrhosum (SWw.) BRID. Rio de Janeiro, Corcovado, ad rupes humidas (W. ScHWACKE n. 5766). Fertile. Prov. NS. Paulo, Apiahy, Iporanga (J. J. PUIGGARI n. 1925) et Agua Limpa (n. 2000). Fertile. Maeromitrium (Leiostoma) Moséni BRoTH. n. Sp. Dioicum; caespitosum, caespitibus densiusculis, lutescenti- viridibus, haud mnitidis; caulis repens, dense ramosus, ramis adscendentibus, elongatis, ad 5 em. usque altis, dense foliosis, superne dichotome ramulosis, ramulis brevibus, fastigiatis; folia sieca crispula, humida e basi erecta patentissima, cari- nato-concava, brevia, e basi oblonga lanceolata, acuta, mucro- nata, marginibus basi uno latere reflexa caeterum erectis, apice inaequaliter serratis, nervo rufescente, in mucronem brevem excedente, dorso laevi, cellulis basilaribus elongatis, tuberculoso-papillosis, lamine angustissimo, superioribus minu- tis, inerassatis, lumine rotundato, laevibus; bracteae perichae- tu lanceolatae, acuminatae, integerrimae, magis pellucidae; seta 12 mm. alta, erecta, stricta, angulata, superne fortiter dextrorsum torta, rubra, laevissima; theca erecta, deoperculata turgide ovalis, microstoma, badia, laevis; calyptra nuda. Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad arborem campi (MOosÉN n. 231) et prope fontes dietos Pocos de Rio Verde, ad arbo- res (n. 238). Cum fructibus deoperculatis. M. Regnellii HAMP. et M. caldensi ÅNGSTR. simillimum, sed theca turgide ovali, laevi nec plicata dignoscendum. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 25 Macromitrium Regnellii HAMP. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa aprica vel umbrosa (MosÉnN n. 232, 233, 235, 236) et Pedra branca, ad arbores (un. 234). Schlotheimia BRID. Sehlotheimia nitida SCHWAEGR. Rio de Janeiro, Corcovado, ad arborem (MosÉn n. 434). Fertilis. Prov. S. Paulo, Santos, Sitio Sororocaba, ad arbores apri- cas (MOosÉN n. 405), ad arbores silvae caeduae (n. 56) et in ripa amnis Buturora ad arbores (n. 54). Fertilis. Schlotheimia Glaziovii HAMP. Rio de Janeiro, Corcovado in arboribus (MosÉnN n. 207) et in lapide (n. 208). Fertilis. Sehlotheimia breviseta ÅNGSTR. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas ad arbores (MoséÉn n. 406). Fertilis. Prov. S. Paulo, Campinas ad truncum Mespilodaphnis in locis siccis apricis (MosÉn n. 407). Fertilis. Schlotheimia Regnellii ÅNGSTR. Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas ad arborem (MOosÉn n. 422). Fertilis. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvae (Mo- BENEN 3a). - Hertilis. Sechlotheimia Jamesoni BRID. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arborem silvae (MOosÉN n. 57) et in ripa amnis Buturora ad arborem (n. 21). Fertilis. Schlotheimia Sprengelii FHORNSCH. Brasilia, sine loco designato (GrAziou n. 12303, 17457). Fertilis. Schlotheimia Trichomitrium SCHWAEGR. Prov. Minas Geraös, Caldas pr. fontes dietas Pocos de Rio Verde ad arbores (MosÉn n. 26) et Serra de Caldas ad arbores (n. 27). Fertilis. 26 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Funariaceae. Funaria SCHREB., LINDB. Funaria calvescens SCHWAEGR. Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad murum humidum (MosÉn n. 40), Säo Joäo de Batatal (W. ScHWACcKE n. 6181). Fertilis. Prov. S. Paulo, ad latera rupium litoralium umbrosarum aut apricarum inter Santos et Säo Vincente oppida (MosÉN n. 9), Campinas, ad terram humidam arenosam (n. 41), Serra de Caracol, ad terram siccam et lignum ustum (n. 312). Fertilis. Funaria riparia LINDB. Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad saxa rivuli, Hepaticis tecta (MosÉn n. 395). Fertilis. Physcomitrium BRID. Physcomitrium Thieleanum HAMP. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad terram nudam, subhumi- dam (MOosÉN n. 402) et prope Capivary (fazenda), ad terram humidam silvulae (n. 399), Serra de Caldas, ad terram sub- humidam, nudam silvae primaevae (n. 400). Fertile. Physcomitrium umbonatum MITT. Prov. Minas Geraös, Caldas, in argilla humida (MOosÉn n. 401). Fertile. Bartramiaceae. Breutelia SCHIMP. Breutelia grandis (HAMP.). Syn. Breutelia elegans C. H. WzicHTt Journ. of. Bot. 1892, p- 263. Brasilia, sine loco designato (GLAzIou n. 6390, 17971 p. p-). Sterilis. Breutelia subtomentosa (HAMP.) JAEG. SAUERB. Brasilia, sine loco designato (GLAztou n. 7459, 17971 p. p-). Sterilis. Fö ANSE I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 3. 27 Breutelia mierodonta (MITT.) JAEG. SAUERB. Prov. Minas Geraöés, Serra de Ouro Preto, ad rupes (W. SCHWACKE n. 9238). Fertilis. Philonotis BRID. Philonotis Gardneri (C.-MULL.) JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro, Corcovado prope Poinciras ad rupes ma- didas umbrosas (MosÉn n. 28). Fertilis. Philonotis glaucescens (HORNSCH.) BROTH. Rio de Janeiro, Tijuca ad terram humidam (MOosÉnN n. 213, 214) et Catumby ad rivulum (n. 212). Fertilis. Philonotis caespitosula C.-MULL. Prov. Minas Geraöés, Caldas ad terram irrigatam (MosÉn n. 34 a), in aquaeductu (n. 31) et ad saxa humida amnis Ri- beiräo dos Bugres (n. 460), in Serra de Caldas ad saxa rivuli (MosÉn n. 50, 32). Sterilis. Philonotis gracillima ÅNGSTR. Prov. Minas Geraös, Caldas ad terram irrigatam (MosÉnN n. 34). Sterilis. Philonotis Pabstiana (C.-MÖULL.) JAEG. SAUERB. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol ad terram (MoséÉN n. 311). Sterilis. Cryptopodium NCHWAEGR. Cryptopodiwm piligerum HAMP. Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad arbores silvae primaevae (MOosÉn n. 29) et ad latus rupis umbrosi (n. 457), Serra de Caracol, ad arbores (MosÉnN n. 315). Sterile. Bryaceae. Brachymenium HooK. Brachymenium Hornschuchianwm MART. Prov. Rio de Janeiro, Petropolis (BR. RuporpPH n. 12, 13). Fertile. 28 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Brachymenium Regnellii HAMP. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, supra saxa umbrosa (MOosÉN n. 291) et supra rupes humo tenui tectas (n. 292). Fertile. Bryum DILL., SCHIMP. Bryum Beyrichianum (HornscH.) C.-MöLL. Rio de Janeiro, prope Sapopemba (W. ScHWACKE n. 907), Corcovado (MosÉn n. 223) et prope Caixa de agoa, ad saxa humida (n. 222), ad saxa prope Novo Friburgum (R. MENDONGA n. 440). Fertile. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, aliis muscis im- mixtum (MosÉn n. 288). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, loco sicciore umbroso (MosÉN n. 92). Fertile. Bryum Glaziovianum HAMP. Prov. Rio de Janeiro, Petropolis (Br. RuDorPt n. 14). Sterile. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in solo sicciore um- broso (MosÉNn n. 286). Sterile. Bryum stenothecium HAMP. Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida ad ter- ram (MosÉnN n. 287). Sterile. " Bryum aberrans HAMP. Brasilia, sine loco designato (GLaAzriov n. 9279). Sterile. Rio de Janeiro, Corcovado, ad terram (MOosÉn n. 220). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in arenosis siccis um- brosis (MosÉn n. 93). Fertile. Bryum densifolium BRID. Rio de Janeiro, Catumby, in terra subsicca (MosÉn n. 218, 219) et prope aquaeductum (n. 221), Tijuca (MosÉn n. 217). Fertile. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa umbrosa interdum humectata rivuli ad originem aquaeductus (MosÉn n. 122) et in arena ad marginem aquaeductus (n. 39), Serra de Caldas, ad latera rivuli humida (MosÉn n. 123). Sterile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 29 Bryum corrugatum HAMP. Prov. Minas Geraöés, Caldas (REGNELL), Serra de Caldas, in rupium fissuris (MosÉnN n. 290) et loco sicco (n. 289). Fer- tile. Prov. S. Paulo, Santos, ad muros (MoséÉn n. 307). Fertile. Bryum apiculatum SCHWAEGR. Prov. S. Paulo, Apiahy, Chapeu (PuiGGaARI n. 603). Fertile. Bryum gracilisetum HORNSCH. Prov. Minas Geraös, Caldas, in ripa argillosa humida amnis Rio Verde (MostÉnN n. 425, 473). Fertile. Bryum coronatum SCHWAEGR. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad terram siccam (Mo- SÉN n. 309). Fertile. Bryum cavum C.-MULL. Prov. Minas Geraös, Caldas, in campo ad formicarum cuniculum siceum (MosÉn). Fertile. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad terram siccam (Mo- SÉN n. 308). Fertile. Bryum (Cladodium)oediloma C.-MöLL. n. sp. in sched. Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, latiusculis, in- ferne fuscescentibus, superne laete viridibus, aetate fuscescen- tibus, haud nitidis; cauwlis 0,5—1,5 cm. altus, erectus, strictus, inferne aphyllus, dense fusco-radiculosus, superne laxe foliosus, sub apice innovans, innovationibus 2—3 brevibus, erectis, strictis, laxifoliis; folia caulina et innovationum sicca corrugata, flexuo- sula, facile emollita, humida patula, subplana, sat longe de- currentia, elliptica, inferiora obtusa, superiora acuta, subcuspi- data, 1,,—1,7 mm. longa et 0,6—0,9 mm. lata, marginibus hbasi revolutis, superne erectis et minute denticulatis, limbata, limbo latissimo, ad apicem usque producto, nervo basi c. 0,05 mm. lato, rubro, infra apicem evanido vel excurrente, cellulis ovali-hexagonis, 0,03—0,04 mm. longis et 0,012—0,02 mm. la- tis, chlorophyllosis, basilaribus longioribus et laxioribus, ru- bescentibus, limbalibus 4—5 seriatis, elongatis, angustissimis, pachydermis; bracteae perichaetii anguste oblongae, subinte- gerrimae, angustius limbatae, externae breviter acuminatae, internae multo minores, obtusae, nervo cum apice vel infra apicem desinente; seta ad 1,5 cm. usque alta, erecta stricti- 30 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. uscula tenuis, rubra, aetate fusca, haud torta; theca minuta plerumque horizontalis, pyriformis, cum collo sporangio sub- aequilongo circa 2 mm. longa et ce. 0,75 mm. crassa, regula- ris vel leniter incurva, deoperculata sub ore haud constricta, fusca, laevis, haud nitida; annulus latus facile revolubilis; peristomium duplex; exostomit dentes 0,,—0,42 mm. longi et 0,075 mm. lati, inferne aurantiaci, extus dense et minute punctulati, intus dense lamellati, superne hyalini, papillosi; endostomium perfecte liberum, sordide flavescens, punctulatum, corona basilaris c. 0,15 mm. alta, processus angusti, in carina rimosi, cilia terna, bene evoluta, nodulosa, hyalina, papillosa; 0,017—0,020 mm., virides, punctulati; operculum elevato-coni- cum, mammillatum. Planta mascula ignota. Prov. S. Paulo, Apiahy, ad saxa rivuli fertile (PUIGGARI n. 1852, 2033) et ad saxa cataracti fertile (n. 557), Pasa Vinta, ad saxa rivuli prope viam inter Apiahy et Iporanga sterile (n. 1845), Catas Altas da Ribeira sterile (n. 1989). Prov. NS. Catharina, Minas, ad saxa £l. Tubaräo fertile (E. UzrzE n. 825). A Bryo socorrensi HAMP. proximo foliorum forma, limbo latissimo, distinetius denticulato, marginibus basi tantum re- volutis nervo multo latiore aliisque notis optime differt. Mniaceae. Mnium LL. Mnium rostratum SCHRAD. var. americanum Fl. Brasil. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad terram prope aquaeduc- tum (MosÉn n. 278), ad truncos putridos (n. 280) et ad radi- ces arborum prope Ribeiräo dos Bugres n. 277), Serra de Cal- das, ad radices arborum et etiam ad truncos putridos et sub- putridos silvae primaevae (n. 273, 274, 275, 276). Fertile. Prov. S. Paulo, ad ligna putrida silvarum inter S. Joäo de boa vista et Serra de Caracol (MosÉnN n. 272). Fertile. Rhizogonium BRID. Rhizogonium spiniforme (L.) BRUCH. Prov. Minas Geraéöés, Serra de Caldas, ad ligna putrida et ad caudices putridos silvae primaevae (MoséÉn n. 281, 283). Fertile. om stad mae SRA RR nee BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. Jon Prov. 8. Paulo, Santos, Sororocaba, in ripa rivuli umbrosi ad saxa (MosÉN n. 282), in adscensu montis Espigäo de Curu- pira, ad truncos putridos (n. 52). Fertile. Hymenodon Hook. WiILS. Hymenodon aeruginosus (Hook. Wi1Ls.) C.-MöLL. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silva primaeva, ad truncum Alsophilae (MosÉN n. 284). Fertilis. Polytrichaceae. Polytricehum DILL., EHRH. Polytrichum aristiflorum MITT. Brasilia, sine loco designato (GLAziou n. 17969, 17970). Fertile. Rio de Janeiro, Tijuca, ad murum (MosÉNn n. 225), ad Novo- Friburgum (R. MENDONGA n. 430). Fertile. Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad muros (MosÉn n. 227) et Serra de Caldas, ad muros (n. 229), Serra de Ouro Preto, ad rupes (W. ScHWACKE n. 9239). Fertile. Polytricehum Gardneri C.-MULL. Rio de Janeiro, Corcovado (MosÉn n. 224). Fertile. Prov. Minas Geraöés, Säo Juliäo (W. ScHWACKE n. 8037), Ouro Preto (n. 8790) et Tripahy pr. Ouro Preto (n. 8863), Jaldas, in ripa umbrosa, interdum inundata amnis Rio de Capivary, ad terram arenaceo-argillosam (MostÉn n. 230). Fertile. Polytrichadelphus C.-MöULL. Polytrichadelphus semiangulatus (PERS.) MITT. Rio de Janeiro, Tijuca, ad terram (MosÉn n. 226). Sterilis. Prov. Minas Geraöés, Ouro Preto, ad rupes (W. SCHWACKE n. 1744), Serra do Pic (n. 1652). Fertilis. Prov. S. Paulo, Santos Alto da Serra, ad rupes apricas et terram nudam abruptam, 1000 m. alt. (MosÉn n. 228). Fer- tilis. 32 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Oligotricechum DE C(. Oligotrichum Riedelianum (MONT.) MITT. Prov. S. Paulo, Serra de Bocayna (W. ScHWACKE n. 1965). Fertile. Catharinea FHRH. Catharinea Moséni BROoTH. n. sp. Dioica; robusta, laxe caespitosa, viridis, aetate lutescenti- fuscescens; caulis ad 5 cm. usque altus, erectus, flexuosus, inferne nudus, superne dense foliosus, simplex; folia sicca crispata, difficile emollita, humida stricta, patentia, ligulato- lanceolata, acuta, ad 1 cm. usque longa et c. 1,1 mm. lata, marginibus undulatis, limbata, limbo angusto, lutescente, basi integro, dein dense duplicato-serratis, lamina dorso superne dentibus sparsis obtecta, nervo crasso, dorso superne grosse serrato, dentibus infra apicem dense confertis, cellulis rotun- datis, 0,025—0,030 mm. diam., valde, pellucidis, basilaribus rectangularibus; bracteae perichaetir multo minores, lineari- subulatae, intimae elimbatae, grossius serratae, cellulis omni- bus conformibus. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ripas amnis Ribeiräo dos Bugres (MosÉNn n. 331, 332). II. Pleurocarpi. Hypopterygiaceae. Hypopterygium BRID. Hypopterygium flavescens HAMP. Rio de Janeiro, Corcovado, Guaiua dos porcos, in locis humidis (MosÉn n. 138). Fertile. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad arbores majores silvae primaevae (MosÉn n. 369). Fertile. Hypopterygium incerassato-limbatum C.-MULL. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in ripa rivuli umbrosi, ad saxa (MosÉnN n. 370). Sterile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 33 Helicophyllum BRID. Helicophyllum torquatum (HooKk.) BriD. Rio de Janeiro, prope viam corcovadensem, ad rupes um- brosas (MosÉN n. 153), Morro redondo (W. SCcHWACKE n. 919). Sterile. Prov. Minas Geraös, Tombos de Carengola (W. ScHWACKE n. 6185) et Säo Joäo de Batalal (n. 6224), Caldas, supra saxa umbrosa et ad latera rupium verticalia, umbrosa (MosÉnN n. 320) nec non ad saxa aprica (n. 321): Sterile. Racopilum BRID. Racopilum tomentosum (HEDW.) BRID. Rio de Janeiro, Corcovado, ad arbores annosiores (MOosÉn n. 294), Niterohy n. 135). Fertile. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad corticem (MosÉN n. 305), ad truncos arb. vetustos (n. 319), ad arbores putridos (n. 317), in stagno (n. 303) et in nemore campi sicci ad saxa (n. 306), Serra de Caldas, ad truncos subputridos et putridos silvae primaevae (n. 299, 301, 302, 316), ad truncos arborum n. 300), ad saxa umbrosa silvae primaevae (n. 296, 297) et supra alios muscos ad saxa rivuli silvae primaevae (n. 318). Fertile. Prov. S. Paulo, Jaguary (Roseira), ad radices arborum (MoséÉN n. 293), Santos, NSororocaba, ad saxa rivuli umbrosi (n. 295), Campinas, supra terram siccam, umbrosam (n. 304), Serra de Caracol, ad truncos silvarum emortuos (n. 298). Fertile. Erpodiaceae. Erpodium BRID. Erpodium Glaziovii HAMP. Rio de Janeiro, Catumby, in cortice (MosÉn n. 148). Fertile. Hookeriaceae. Lepidopilum BRID. Lepidopilum laevisetum HAMP. Rio de Janeiro (MosÉN n. 157). Sterile. d34 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL. Lepidopilum (Eulepidopilum) Moséni BROTH. n. sp. Dioicum; obscure viride, apice pallescens, nitidum; caulis repens, ramis elongatis, ad 7 cm. usque altis, per totam lon- gitudinem hic illic fasciculatim fusco-radiculosis, parce sub- pinnatim ramulosis, ramis et ramulis valde complanatis, cum foliis c. 4 mm. latis, obtusis; folia lateralia divergentia, asym- metrica, oblonga, acuta, margine inferiore inferne inflexo, apice breviter serrulata, haud limbata, nervis tenuibus, paulum di- vergentibus, paulum infra medium folii evanidis, cellulis hexa- gono-ellipticis, parce chlorophyllosis, laevissimis; bracteae pe- richaetii multo minores, e basi vaginante lanceolato-subulatae, patulae, marginibus superne serrulatis, enerves; seta ad 7 mm. usque alta, curvatula, rubra, setulis densis ubique asperrima; theca erecta, ovalis, pallida, ore sanguinea, laevis; peristomium duplex; exostomii dentes 0,76 mm. longi et 0,04 mm. lati, sor- dide lutei, papillosi, medio sanguineo-costati; endostomium sordide luteum, papillosum; processus dentibus conformes et aequilongi; spori 0,010 mm., lutei, punetulati; operculum co- nico-subulatum, rectum, thecam subaequans; calyptra ramen- tosa. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad saxa humida silvae primaevae (MosEN n. 266). A LIL. subfusco MiTtT., quocum habitu magnam similitudinem praebet, statura paulum robustiore, inflorescentia nec non calyptra ramentosa jam recedit. ÅA L. ovalifolio (DUBY), quogue affini, inflorescentia, foliorum forma setaque crassiore, setuloso- seaberrima facile distinguitur. Hookeria SM. Hookeria (Euhookeria) longifrons C.-MöULL. n. sp. in sched. Dioica; robusta, rigidula, pallide viridis; caulis ad 5 em. usque longus, pro maximam partem fusco-radiculosus, apice adscendens, irregulariter pinnatim ramosus, ramis inaequali- bus, parce complanatis, laxe foliosis, in axillis foliorum supe- riorum saepe fila pluricellularia, chlorophyllosa gerentibus obtusis; folia sicca parum mutata, haud crispula, firmiuscula, humida concaviuscula, horride patula, asymmetrica, lateralia late ovato-oblonga, breviter acuminata, cuspidata, margine inferiore inferne inflexo, limbata, limbo hyalino, biseriato, e BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 35 cellulis elongatis, angustissimis formato, superne denticulato, nervis binis e basi jam sensim divergentibus, paulum infra limbum evanidis, dorso superne denticulatis, cellulis basilari- bus oblongis, superioribus rotundato-hexagonis, 0,050—0,055 mm. diam., parce chlorophylloso-cinctis, caeterum inanibus, laevissimis, media ovata, breviter acuminata, cuspidata; brac- teae perichaetii multo minores, longe lanceolato-acuminatae, longe cuspidatae, limbatae, limbo denticulato nervis inconspi- cuis. Caetera ignota. Prov. S. Paulo, Campinas, in ripa rivuli umbrosi (MosÉn n. 154). Statura robusta, rigiditate, foliis horride patulis a con- generibus jam dignoscenda species. Hookeria (Euhookeria) glareosa BROTH. n. sp. Dioica; caespitosa, caespitibus latis, densiusculis, glauco- viridibus, aetate lutescentibus; cawlis ad 5 cm. usque longus, per totam longitudinem hic illic longe fusco-radiculosus, den- siuscule subpinnatim ramosus, ramis elongatis, complanatis, flexuosis, dense foliosis, apice curvatulis, obtusis, simplicibus vel parce subpinnatim ramulosis, brevibus, curvatulis, obtu- sis; folia flaccida, sicca paulum crispatula, humida homomalla, erecto-patentia, concaviuscula, lateralia ovato-oblonga, brevi- ter acuminata, breviter cuspidata, margine inferiore inferne inflexo, limbata, limbo hyalino, biseriato, e cellulis elongatis. angustissimis formato, superne denticulato, nervis binis e basi jam sensim divergentibus, paulum infra limbum evanidis, dorso superne denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, superioribus rotundato-hexagonis, 0,050—0,055 mm. diam., parce chloro- phylloso-cinetis, caeterum inanibus, laevissimis; media elon- gate ovata, breviter cuspidata; bracteae perichaetii multo mi- nores, e basi lata sensim lanceolato-subulatae, limbatae, mi- nute denticulatae, nervis tenuissimis vel nullis; seta ad 2,5 cm. usque alta, erecta, flexuosa, rubra, laevissima; theca hori- zontalis, asymmetrica, ovalis, sicca sub ore constricta, sordide fusca, laevis; peristomium duplex; exostomir dentes incurvi, lanceolato-subulati, c. 0,6 mm. longi et c. 0,1 mm. lati, pul- cherrime rubri, medio late aurantiaco-sulcati, densissime la- mellati, latere pulcherrime ciliati, apice pallidi, scabridi; en- dostomium luteum, papillosum; processus carinati, anguste per- forati, dentium longitudinis; sport 0,010—0,011 mm., ochracei, 36 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL. laevissimi; operculum alte conicum rostratum, rostro recto, subulato, longitudine thecam aequante. Calyptra ignota. Prov. NS. Paulo, Catas Altas da Ribeira, loco glareoso (J. J. PuIGGARI n. 1983, 1984). A praecedente specie, quacum inflorescentia dioica conve- nit, statura paulum graciliore, ramis apice curvatulis, foliis fAaccidis, erecto-patentibus, homomallis, angustioribus satis superque recedit. Hookeria (Euhookeria) rivalis C.- MULL. n. sp. in sched. Synoica; ab H. limbata Hamr. simillima statura duplo majore, foliis lateralibus magis patulis, foliorum limbo hya- lino, paulum angustiore nervisque pallidis differt. Prov. Minas Geraös, ad amnem Ribeiräo dos Bugres (Mo- SÉN n. 324). Fertilis. Hookeria (Euhookeria) chloroleuca LINDB. n. sp. in herb. Autoica; tenella, albescenti-viridis; caulis repens, densi- uscule subpinnatim ramosus, ramis brevibus, curvatulis, com- planatis, densiuscule foliosis, simplicibus, obtusis; folia Aaccida, sicca paulum crispatula, humida subhomomalla, erecto-paten- tia, concaviuscula, lateralia ovato-oblonga, breviter acuminata, cuspidata, margine inferiore inferne inflexo, limbata, limbo angustissimo, ex unica serie cellularum formato, hyalino, su- perne minute denticulato, nervis binis tenuibus, e basi jam sensim divergentibus, paulum infra limbum evanidis, dorso superne denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, superioribus rotundato — vel ovali — hexagonis 0,035—0,06 mm. longis et 0,035 mm. latis, inanibus, laevissimis, media ovato-ovalia, bre- viter acuminata, cuspidata; bracteae perichaetii multo minores, e basi truncata sensim angustatae, longe cuspidatae, denticula- tae, enerves; seta 1 cm. alta, flexuosula, tenuis, pallide rubra, laevissima; thecau horizontalis, subeylindrica, curvatula, fusca, laevis; operculum alte conicum, rostratum, rostro recto, subu- lato, longitudine thecam aequante; calyptra albida, glabra. Prov. NS. Paulo, Serra de Caracol, ad truncum emortuum silvae primaevae (MosÉn n. 377). Colore albescente, foliis subhomomallis, superne denticu- latis ab H. Olfersiana aliisque speciebus autoicis dignoscenda. Hookeria (Euhookeria) mollicula BROTH. n. Sp. Amutoica; sat robusta, mollissima, sordide pallide viridis, nitidiuscula; cauwlis elongatus, repens, per totam longitudinem BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 83. 37 fusco-radiculosus, flexuosus, pinnatim ramosus, ramis brevibus, complanatis, prostratis, dense foliosis, obtusis; folia flaccida, patentia, concaviuscula, lateralia ovalia, subito in cuspidem longiusculam contracta, margine inferiore inferne inflexo, lim- bata, limbo hyalino, e seriebus tribus cellularum formato, su- perne minutissime denticulato, nervis binis tenuibus, e basi jam sensim divergentibus, paulum infra limbum evanidis, dorso laevibus, cellulis basilaribus oblongis, superioribus hexa- gonis, 0,035 mm. longis et 0,025 mm. latis, parce chlorophyl- loso-cinctis, laevissimis, media ovata, cuspidata; bracteae pc- richaetii multo minores, e basi latiore sensim angustatae, cuspidatae, integrae, nervis binis tenuissimis vel enerves; seta 2 cm. alta, adscendens, flexuosula, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis, cerasse obovata, sicca sub ore haud con- stricta, fusca, laevis; peristomium duplex: exostomit dentesin- curvi, lanceolato-subulati, c. 0,6 mm. longi et ec. 0,1 mm. lati, pulcherrime rubri, medio late aurantiaco-sulcati, densissime lamellati, latere pulcherrime ciliati, apice lutei, scabridi; en- dostomium luteum, minutissime papillosum; processus profunde carinati, angustissime perforati. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedro branca (ÅA. F. REcG- NELL S. 1.). Species distinctissima, foliis lateralibus ovalibus, subito longiuscule cuspidatis, limbo triseriato nec non nervis dorso laevibus a congeneribus facillime dignoscenda. Hookeria Olfersiana HORNSCH. Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 23 p. p.). Fertilis. Hookeria incurva HooK. GREV. Rio de Janeiro, Corcovado, ad ligna putrida (MOosÉn n. P627 163) 164): Fertilis: Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida, ad trun- cos arborum (MosÉnN n. 85), Sororocaba, in ripa humida amnis Buturora, ad ligna putrida (n. 71), ad truncum putridum sil- vae primaevae (n. 83, 96), in ripa arenosa, graminosa rivuli (n. 69), ad saxa umbrosa (n. 70) et ad rupes madidas, umbro- sas (n. 84). Ubique fertilis. Hookeria (Callicostella) limosa Broth. n. sp. Synoica; gracilescens, sordide viridis; caulis elongatus, flaccidus, prostratus, vage ramosus, ramis brevibus, simplici- 38 BROTHERUS, LA FLORE BBYOLOGIQUE DU BRÉSIL. bus vel elongatis, parce ramulosis, valde complanatis, laxe foliosis, obtusis; folia patula, concaviuscula, lateralia oblonga, rotundato-obtusa, margine inferiore inferne inflexa, haud lim- bata, superne minute eroso-denticulata, nervis binis e basi jam raptim divergentibus, infra summum apicem evanidis, dorso dense denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, caeteris ovali — vel rotundato — hexagonis, 0,020—0,025 mm. longis et ec. 0,015 mm. latis, parce chlorophyllosis, laevissimis, media ovato-lanceolata, pellucidius reticulata. Caetera ignota. Prov. NS. Paulo, Santos, in ripa limosa amnis Buturora (MosÉN n. 103). Ab H. Merkelii HORNSCH. proxima ramis elongatis, laxe foliosis, foliis latioribus, nervis densius denticnlatis nec non cellulis majoribus differt. Hookeria Merkelii HORNSCH. Rio de Janeiro, Tijuca (W. ScHWACKE n. 913). Fertilis. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli um- brosi (MoséÉnN n. 463). Fertilis. Hookeria paulensis C.-MULL. Rio de Janeiro, Corcovado, ad truncos arborum (MOosÉn mLNLS9) AN Hertilis. Hookeria (Callicostella) irrorata C.-MöÖLL. n. sp. in sched. Gracilis; caespitosa, caespitibus laxis, nigrescentibus, apice obscure viridibus; cauwlis fluitans, elongatus, gracilis, regula- riter dense pinnatus, ramis elongatis, ad 3,5 cm. usque longis, flexuosis, valde complanatis, laxe foliosis, obtusis, simplicibus vel parce breviter ramulosis; folia erecto-patentia, planiuscula, asymmetrica, lateralia late oblonga, rotundato-obtusa vel an- gulo obtusissimo terminata, margine inferiore inferne inflexo, haud limbata, superne cellulis prominentibus minutissime crenulata, nervis binis e basi jam divergentibus, infra sum- mum apicem evanidis, dorso laevibus, cellulis basilaribus ob- longis, superioribus ovali-hexagonis, 0,020--0,025 mm. longis et 0,010—0,015 mm. latis, chlorophylloso-cinctis, laevissimis, media subeonformia. Caetera ignota. Brasilia, sine loco designato (GLraAziov n. 7071). Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad saxa rivuli prope S:a Cecilia (MosÉnN n. 116). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 83. 39 Species distinctissima, caule fluitante jam a congeneribus primo intuitu dignoscenda. Ab H. Merkelii, cui forsan sit affinis, preter caulem flui- tantem foliis subintegris, nervis dorso laevibus jam recedit:. Hookeria microcarpa HORNSCH. Rio de Janeiro, Corcovado, ad ligna putrida (MosÉN n. 160). Fertilis. Hookeria pallida HOoRNSCH. Prov. Alto Amazonas, prope Calderäo (W. NCHWACKE n.1042). Hertilis. Rio de Janeiro, Corcovado, in rivulo Maracana (MOosÉn n. 166). Fertilis. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in ripa rivuli silvae primaevae (MosÉn n. 100) et ad saxa rivuli umbrosi (n. 465). Fertilis. Hookeria (Callicostella) spurio-pallida C.-MöLL. n. sp. in sched. Synoica; caespitosa, caespitibus laxiusculis, latis, depres- sis, pallide viridibus: caulis repens, vage ramosus, ramis elon- gatis, valde fexuosis, dense et regulariter pinnatis, ramulis arcuatis, densiuscule foliosis, valde complanatis, simplicibus vel subsimplicibus, obtusis; folia sicea crispula, humida pla- niuscula, patentia, lateralia ovato-ligulata, angulo obtuso ter- minata vel mucronulata, margine inferiore inflexo, haud limbata, superne serrulata, nervis binis e basi jam di- vergentibus, infra summum apicem evanidis, dorso superne densiuscule denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, superio- ribus ovalibus, 0,015—0,020 mm. longis et 0,010 mm. latis, pel- lucidis, papilla media notatis; seta ad 18 mm. usque alta, fexuosa, crassiuscula, pallide rubra, ubique humiliter scabe- rula; theca horizontalis, turgide ovalis, pallide fusca, laevis; operculum rostratum, rostro subulato, thecam breviore; calyptra pallida, apice scabra. Prov. S. Paulo, Mogy-mirim, ad rivulum umbrosum (Mo- SÉN n. 388), Santos, Sororocaba (n. 76). Speciei praecedenti valde affinis, sed duplo major, mollis, foliis magis pellucidis, cellulis majoribus, seta longiore et crassiore, tenerrime scabra. Hookeria (Callicostella) perpallida BRoTH. n. sp. Synoica; caespitosa, caespitibus densiusculis, depressis, lutescenti-albicantibus; caulis repens, pinnatim ramosus, ramis 40 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. arcuatis, valde complanatis, densiuscule foliosis, obtusis, ple- rumque iterum subpinnatim ramulosis; folia sicca erispula, humida planiuscula, patentia, lateralia ovato-ligulata, bre- viter acuminata, haud limbata, superne serrulata, nervis binis e basi jam divergentibus, infra sammum apicem evani- dis, dorso superne denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, superioribus ovalibus, 0,015—0,020 mm. longis et 0,005—0,008 mm. latis, pellucidis, papilla media notatis, media ovata; seta ad 12 mm. usque alta, flexuosa, tenuis, pallide rubra, ubique scabra; theca horizontalis, ovalis, fusca, laevis; operculum rost- ratum, rostro subulato, thecam breviore; calyptra pallida, apice scabra. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa silvae primae- vae (MoséÉn n. 97). H. pallidae et H. spurio-pallidae affinis, sed foliis lateralibus breviter acuminatis nec truncatis, mucronulatis jam dignos- cenda. Hookeria (Callicostella) Moséni BROTH. n. Sp. Synoica; caespitosa, caespitibus laxis, depressis, rufescen- tibus; caulis repens, pinnatim ramosus, ramis brevibus, stric- tis, valde complanatis, densiuscule foliosis, simplicibus, obtu- sis; folia sicea crispula, humida patentia, planiuscula, lateralia oblonga, breviter acuminata, haud limbata, superne serrulata, nervis binis rufescentibus, e basi jam divergentibus, infra sum- mum apicem evanidis, dorso superne denticulatis, cellulis ba- silaribus oblongis, superioribus breviter ovalibus, 0,015 mm. longis et 0,010 mm. latis, pellucidis, papilla media notatis, media ovata; seta ad 1 cm. usque alta, flexuosula, tenuis, ru- bra, ubique dense scabra; theca horizontalis, minuta, ovalis, fusca, laevis; calyptra pallida, apice fusca, scabra. Prov. S. Paulo, Santos, ad truncum putridum silvae lito- ralis (MosÉN n. 86). Colore rufescente a speciebus affinibus jam dignoscenda. Hookeria (Omaliadelphus) Entodontella C.-MöLrL. n. sp. in sched. Dioica; lutescens, nitidissima; caulis elongatus, reptans, interrupte radiculis substrato adfixus et alternatim arcuatim assurgens, ramosus, ramis complanatis, dense foliosis, obtusis, brevioribus, simplicibus vel longioribus, subpinnatim ramulo- sis; folia planiuscula, patentia, lateralia elongate oblongo- acuminata, cuspidata, marginibus erectis, superne argute ser- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 41 ratis, nervis binis, tenuibus, paulum divergentibus, paulum supra medium evanidis, cellulis elongatis, angustis, utrinque acutis, pellucidis, laevissimis, basilaribus infimis tantum laxi- oribus, media subeonformia, minora; seta 11 mm. alta, erecta, stricta, rufescens, superne incrassata, laevissima; theca erecta, obovata, fuscidula, laevis; operculum rostratum, rostro recto, subulato, thecam breviore; calyptra pallida, parce pilosa. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis Morro de Curupira, 500 m. (MosÉN n. 72). H. nitenti HornNscH. et H. subnitenti GEH. HaAMP. valde affi- nis, sed robustior, densius foliosa, foliis lateralibus longiori- bus, apice erectis nec recurvatis. Hookeria (omaliadelphus) saprophila C.-MULL. n. sp. in sched. Autoica, viridis, hic illic rubescens, nitida; cawulis repens, elongatus, pluries divisus, ramis paulum arcuatis, valde com- planatis, obtusis, dense pinnatim ramulosis, ramulis brevibus, strictis, obtusis; folia transverse undulato-crispata, patentia, lateralia asymmetrica, late oblonga, in acumen breve subito contracta, margine inferiore imnferne inflexo, a medio usque ad apicem spinuloso-dentata, nervis binis e basi jam sensim diver- gentibus supra medium folii (2/3) productis, apice exstantibus, cellulis superioribus anguste ellipticis, inferioribus sensim longioribus, omnibus laevissimis, media ovato-oblonga, late et breviter acuminata; seta ad 16 mm. usque alta, flexuosa, te- nuis, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis obovata, fusca, laevis; calyptra pallida, parce pilosa. Rio de Janeiro, Corcovado, ad ligna putrida pr. rivulum Maracana (MosÉn n. 161) et Guaiua dos porcos, ad ligna putre- Tfadtar (mn. 1065. a). H. Beyrichianae HaAmMP. simillima. sed inflorescentia autoica, foliis lateralibus in acumen breve subito contractis dignos- cenda. Hookeria caldensis ÅNGSTR. Rio de Janeiro, Corcovado, Guaiua dos porcos, ad ligna putrefacta (MosÉn n. 165). Fertilis. Hookeria crispa C.-MöULL. Prov. Minas Geraöés, Serra de Ouro Preto, ad rupes (W. SCHWACKE n. 7581). Fertilis. 42 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Hookeria verrucosa HAMP. Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis Espigåo de Curupira, 400 m. alt., ad truncos putridos (MosÉN n. 79) et in cacumine ejusdem montis (n. 53 a). Fertilis. Distichophyllum D. M. Distichophyllum densirete BRoTH. n. sp. Syn. Mniadelphus densiretis C.-MöLL. n. sp. in sched. Autoicum, laxe caespitosum vel gregarium, humillimum, laete viride; caulis erectus, vix ultra 2 mm. altus, parce radi- culosus, superne dense foliosus; folia compressa, sicca parum flexuosa, humida homomalla, planiuscula, lateralia patentia, spathulato-oblonga vel spatulato-obovata, acuta, breviter ari- stata, marginibus erectis, integerrimis, limbata, limbo crassi- usculo, lutescente, superne aristam subintegerrimam formante, nervo lutescente, supra medium (?”/1—7/5) evanido, cellulis an- gulato-rotundatis, minutissimis, 0,009—0,010 mm. diam., pa- rietibus lutescentibus, basilaribus majoribus, hexagono-rectan- gularibus, inanibus, intermedia subconformia, media multo minora, ovalia, nervo breviore; bracteae perichaetii erectae, lanceolatae, anguste acuminatae, haud limbatae, integerrimae, enerves; seta 4 mm. alta, tenuis, rubra, laevissima; calyptra anguste mitraeformis, scabriuscula, basi ciliis hyalinis multi- fida. Caetera ignota. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silva primaeva ad arbores (MosÉNn n. 51). Eriopus BRID. Eriopus setigerus MITT. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in cacumine montis Espigåo de Curupira, ad truncos putridos (MosÉn n. 53). Fertile. Neckeraceae. Rhacocarpus LINDB. Rhacocarpus Humboldti (SPRENG.). Prov. Minas Geraös, Itacolumy, ad rupes in cacumine, 1600 m. (W. ScHWACKE n. 9048). Sterilis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 43 Rhacocearpus inermis (ÄÅNGSTR.) Rio de Janeiro, Corcovado, ad rupes humidas (W. SCcHWACKE n. 5741, 8780). Fertilis. Acrocryphaea Hook. WiILSs. Acrocryphaea julacea (HORNSCH.). Prov. S. Paulo, ad arbores inter Mogy-guassu et Serra de Caracol (MosÉn n. 87). Fertilis. Acroeryphaea Gardneri (MITT.) Prov. S. Paulo, ad arbores inter Mogy-guassu et Serra de Caracol (MosÉnN n. 88). Fertilis. Cryphaea W. M. Cryphaea Moséni BROTH. n. sp. Autoica; robusta, lutescenti-viridis, rufescens; caulis re- pens, dense ramosus, ramis ad 3 cm. usque altis, pinnatim ramulosis, ramulis crassis, teretibus, obtusis, dense foliosis, simplicibus vel subsimplicibus; folia sicca arcte imbricata, humida valde patula, concava, breviter decurrentia, ovata, acuta, subapiculata, marginibus e basi ad medium revolutis, summo apice inaequaliter denticulatis, nervo superne flexuoso, infra apicem evanido, cellulis minutis, ovali-rotundis, basila- ribus infimis elongatis, angustis, saepe flavidis, omnibus pel- lucidis, laevissimis; bracteae perichaetii erectae, externae ovato- lanceolatae, acuminatae, superne serrulatae, internae convolu- taceae, nervo longe excedente aristatae, arista rigida, scabra, elongate tenero-areolatae. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Serra de Caracol, ad arbores (MosÉn NH a). A Cr. Henscheni C.-MÖLL. et Cr. manoclada ÅNGsTR. foliis arcte imbricatis, marginibus ad medium tantum revolutis, apice denticulatis jam differt; a Cr. caldensi ANGSTR. foliis humidis valde patulis, ovatis, subapiculatis distinguitur. Prionodon C.-MöULL. Prionodon auriculatus ÅA NGSTR. Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad arborem vallis umbrosi (MoséÉn n. 267). Sterilis. 44 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Prionodon ealdensis BROTH. n. sp. Dioicus; laete viridis; cawlis repens, dense fusco-radiculo- sus, ramis elongatis, ad 15 cm. usque altis, flexuosis, superne parce subfasciculatim vel subpinnatim ramulosis, ramulis sae- plus apice arcuatis, hic illic elongatis, flagelliformibus; folia dense conferta, in parte inferiore ramorum plerumque destructa, sicca adpressa, apicalia subsecunda, humida erecto-patentia, pluries longitudinaliter plicata, e basi ovali breviter lanceo- lato-subulata, acuta, c. 4 mm. longa et c. 0,3 mm. lata, mar- ginibus basi integris, superne inaequaliter serratis, nervo te- nui, infra summum apicem evanido, cellulis marginalibus mi- nimis, angulato-rotundis, basilaribus interioribus anguste ob- longis, sublinearibus, diaphanis, superioribus subquadratis vel quadratis, papilla media notatis. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ad truncos arborum (MosÉnN n. 390). Species optima, ramulis fagelliformibus nec non foliorum cellulis superioribus regularibus, quadratis vel subquadratis facillime dignoscenda. Phyllogonium bBRID. Phyllogonium viride PERS. Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen in arboribus (MosÉN n. 134). Sterile. Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida, ex ar- boribus dependens (MosÉn n. 1). Sterile. Pterobryum HoORNSCH. Pterobryum densum HORNSCH. Prov. Minas Geraöés, Serra de Caracol, ad arbores (MOoséÉn n. 90). Sterile. Meteorium BRID. Meteorium recurvifolium (HORNSCH.). MITT. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉnN n. 333, 334) et in Serra de Caldas, ad arbores (MosÉn n. 335, 390). Sterile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 45 Meteorium Henscheni C.-MULL. Prov. Minas Geraös, Caldas, supra arenam humidam val- lis umbrosi (MosÉN n. 421). Sterile. Meteorium Widgrenii ÅNGSTR. Prov. Minas Geraöés, Caldas, prope Capivary ad ligna putrida silvae campi (MosÉN n. 435), ad augiportus gramino- sos oppidi Caldas (n. 268), Serra de Caldas, ex arboribus sil- vae primaevae dependens (n. 340) et ad arbores (n. 338, 355), Serra de Caracol, ad arbores (n. 337). Sterile. Prov. S. Paulo, Campinas, ex arboribus silvae caeduae dependens (MosÉn n. 339). Sterile. Meteorium subambiguum (HAMP.). Rio de Janeiro, Corcovado, ad terram (MosÉn n. 152). Sterile. Prov. Minas Geraös, Serra de Caracol, ad arbores (MosÉn n. 270): Sterile. Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, ad ligna putrefacta silvae caeduae humidae (MosÉn n. 269). Sterile. Meteorium remotifolium (HORNSCH.). MITT. Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad arbores (MosÉn n. 341, 346) et ad arbores vetustas silvarum prope amnem Rio Verde (n. 344), in Serra de Caldas, ad arbores silvae primaevae (n. 342, 343) et ad rupes (n. 345). Fertile. Prov. S. Paulo, Campinas (MosÉn n. 420), Jacupiranga (C. Souza n. 1930), Apiahy, Vila Velha (J. J. PUIGGARI n. 919) et Tijuco (n. 585). Fertile. Pilotrichella (C.-MöULL.). Pilotrichella crinita (SULL.). Rio de Janeiro, Petropolis (BR. RUDOLPH n. 42,43). Sterilis. Prov. S. Paulo, Santos, in ripa amnis Buturora, ad arbo- res silvae umbrosae MosÉn n. 74), Apiahy (J.J. PUIGGARI n. 43). Sterilis. Pilotrichella versicolor (C.-MULL.). JAEG. SATERDP. Brasilia, sine loco designato (GLrazrouv n. 17984). Sterilis. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silvis ex arboribus silvae primaevae dependens (MoséÉn n. 99, 371). Sterilis. 46 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Pilotrichella pachygastrella C.-MULL. Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ex arboribus dependens (MosÉn n. 374), Serra de Caldas in silva primaeva ex arboribus dependens (n. 375). Fertilis. Pilotrichella subpachygastrella BROoTH. n. sp. Dioica; robustiuscula, viridis, nitida; caulis repens, dense ramosus, ramis 4—98 cm. altis, strictis vel apice curvatulis, dense pinnatim ramulosis, ramulis patulis, strictis vel arcua- . tulis, subaequalibus, vix ultra 1 cm. longis, haud compressis, dense foliosis, simplicibus vel subsimplicibus, obtusiusculis; folia quinquefaria, in series obliquas, spirales disposita, laxe inflato-imbricata, e basi panduraeformi-excavata, distincte auriculata oblongo-obovata, obtusissima, breviter cuspidata, marginibus superne conniventibus, ubique minutissime serru- latis, nervis binis, brevissimis, saepe obsoletis, cellulis elon- gatis, angustissimis, superioribus flexuosulis, utringue acutis, alaribus sat numerosis, abbreviatis, aureis, omnibus laevissimis. Caetera ignota. Prov. S. Paulo, ad arbores montis Serra de Caracol (Mo- SÉN n. 428). E Brasilia sine loco designato sub n. 24 misit amicissimus J. CARDOT. | Species distinctissima, ramis brevibus, dense pinnatim ra- mulosis jam dignoscenda, cum P. pachygastrella comparanda. Papillaria (C.-MöLL.). Papillaria Henscheni C.-MULL. Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad truncos vetustos silvae primaevae (MosÉn n. 136), Serra de Caracol, ad arbo- res (n. 113). Fertilis. Papillaria media ÅNGSTR. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad arbores (MoséÉn Dn 3VO)TNErtris. Papillaria Regnellii BRoTH. n. sp. Dioica; gracilis, lutescenti-viridis, haud nitida; caulis elon- gatus, divisus, divisionibus elongatis, repentibus, ramosis, ra- mis ad 6 cm. usque longis, flexuosis, dense foliosis, obtusis, parce ramulosis, ramulis vix ultra 1 em. longis, dense folio- sis, curvatulis, simplicibus, obtusis; folia patula, planiuscula, plicata, e basi late cordata ovata, obtusa, cuspide piliformi BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 47 terminata, marginibus basi undulatis, cauli adpressis, superne incurvis, ubique minutissime crenulatis, nervo tenui, supra medium (2/3) evanido, cellulis anguste ellipticis, minute papil- losis, alaribus abbreviatis, laxis, hyalinis; bracteae perichaetii multo minores, externae ovato-lanceolatae, cuspidatae, inter- nae oblongae in cuspidem loriformem subito contractae, inti- mae infra cuspidem sinuato-dentatae, enerves, omnes tenero- areolatae, hyalinae; vaginula pilosissima; seta 6 mm. alta, curvata, apice in collum incrassata, lutea, scabriuscula; theca erecta, ovalis, fusca, laevis; peristomium duplex; exostomii den- tes suberecti, lanceolato-acuminati, obtusiusculi, albidi, linea media angulato-flexuosa, distincta notati, remote sed crassi- useule trabeculati, papillosi; processus angustissimi, carimati, angustissime perforati, dentibus subaequilongi, albidi, papil- losi; operculum e basi conica oblique rostratum; calyptra la- tere fissa, straminea, longe pilosa. Prov. Minas Geraös. Caldas (A. F. REGNELL). A PP. illecebra (C.-MULL.), P. Henschenii et P. media affini- bus, statura minore nec non foliis patulis jam primo visu dig- noscenda. Papillaria latifolia LINDB. Rio de Janeiro, Petropolis (Br. RuDoLnpH n. 47). Sterilis. Papillaria squamatula C.-MöÖLL. Prov. Minas Geraöés, Caldas ex arboribus campi depen- dens loco umbroso (MosÉnN n. 112). Sterilis. Papillaria Moséni BROoTH. n. sp. Dioica; gracilis lutescenti-viridis, haud nitida; caulis re- pens, dense ramosus, ramis elongatis, ad 15 cm. usque longis, pendulis, tenuibus. flexuosis, dense foliosis, remote pinnatim ramulosis, ramulis patulis, curvatulis, dense foliosis, breviter attenuatis, brevibus, vix ultra 1 cm. longis vel longioribus, parce ramulosis; folia sicca imbricata, indistinate plicata, hu- mida erecto-patentia, concaviuscula, e basi cordata, alis undu- latis sensim angustata, pilo longiusculo, laevi, superne hya- lino terminata, marginibus ubique minute crenulatis, nervo tenui, ultra medium (?/4) evanido, cellulis, alaribus paucis ex- ceptis, elongatis, angustissimis, papillosis. Caetera ignota. Rio de Janeiro, Corcovado (MosÉnN n. 137). Prov. Minas Geraöés, Serra de Caracol, ad arbores (MOSsÉN n. 114). 48 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Habitu P. nigrescenti (Sw.) haud dissimilis, sed foliis pili- feris jam dignoscenda. Papillaria laxifolia C.-MULL. Prov. Minas Geraös, Caldas prope amnem Rio Verde ad truncos arborum (MosÉn n. 115), sine loco designato (Br. Ru- DOLPH n. 45, 46). Sterilis. Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PuIGGARI n. 623, 1903, 2515), Iporanga (n. 1807, 1812, 1928), Posa bonita (n. 1961), FAXINA (n. 554). Sterilis. Papillaria perauriculata BRoTH. n. sp. Dioica; gracillima, viridis, haud nitida; caulis repens, dense ramosus, ramis elongatis, ad 8 cm. usque longis, pendu- lis, tenuissimis, flexuosis, laxe foliosis, ramis patulis, elonga- tis, flexuosis, obtusis, iterum pinnatim ramulosis, pinnulis brevibus, patulis, strictis, obtusis; folia sicca laxe imbricata, humida erecto-patentia, planiuscula, e basi pulchre auriculata, auriculis infAexis, haud undulatis vel erispatis, lacero-erenatis anguste ovato-lanceolata, acumine plerumque semitorto, mar- ginibus ubique minutissime serrulatis, nervi tenui, medio folii evanido, cellulis elongatis, angustissimis. chlorophyllosis, valde papillosis, alaribus vix ullis. Caetera ignota. E Brasilia sine loco designato sub n. 35 misit amicissimus J. CARDOT. Species tenella, cum P. socia ÅNGSTR. et P. ptychophylla ÅNGSTR. comparanda. Papillaria Cardoti BROTH. n. Sp. Dioica; laete viridis, aetate lutescenu-viridis; caulis elon- gatus, vage ramosus, ramis elongatis, repentibus, parce radi- culosis, dense foliosis, dense pinnatim ramulosis, ramulis bre- > vibus, vix ultra 7 mm. altis, erectis, strictis, complanatis, dense foliosis, haud attenuatis, simplicibus, obtusis; folia cau- lina horride patentissima, subsquarrosa, e basi late ovata, amplexicauli, haud auriculata subito lanceolata acuminata, cuspidata, acumine semitorto, marginibus inferne crenulatis, superne argute serrulatis, nervo tenui, ad vel paulum ultra medium folii evanido, cellulis elongatis, angustissimis, papil- losis, obscuris, basilaribus tantum laxioribus, pellucidis, alari- bus nullis. Caetera ignota. E Brasilia, sine loco designato sub numeris 22 et 33 misit amicissimus J. CARDOT. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 49 Species foliis horride patentissimis, subsquarrosis, apice argute serrulatis jam facile dignoscenda. Papillaria paulensis BROTH. n. sp. Dioica; robustiuscula, inferne fuscescens, superne Jaete viridis; caulis repens, dense ramosus, ramis procumbentibus, ad 4 em. usque altis, strictis vel flexuosulis, dense pinnatim ramulosis, ramulis patentibus, brevibus, dense foliosis, haud attenuatis, obtusis, simplicibus; folia indistincte plicata, pa- tentia, ramulina patula, e basi late cordata, undulata, lanceo- lata, breviter acuminata, hyalino-cuspidata, marginibus inte- gerrimis, nervo crassiusculo, lutescente, supra medium (/4) evanido, cellulis dense papillosis, valde obscuris, ellipticis, in- ferioribus longioribus et angustioribus, basilaribus hyalinis, alaribus nullis. Caetera ignota. Prov. S. Paulo, Apiahy, Chapeu (J. J. PUIGGARI n. 606, 615). Species a congeneribus americanis diversissima, cum non- nullis asiaticis, ex. gr. P. bicolore (R. H.) et P. subbicolore HawmP. comparanda. Neckera HEDW. Neckera undulata HEDW. Prov. 'S. Paulo, Campinas, ad arbusculam silvae primae- vae (MosÉnN n. 367). Fertilis. Neckera disticha Sw. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli umbrosi, inter Racop. tomentosum (MosÉn n. 368). Fertilis. Neckera brevinervis BROTH. n. sp. Autoica; valde complanata, viridissima vel pallide viridis, nitidissima; caulis primarius repens, ramis ad 10 cm. usque altis, cum foliis 3—4 mm. latis, pinnatim ramulosis, ramulis patulis, simplicibus vel subsimplicibus, obtusis; folia disticha, dense conferta, patula, laevia, asymmetrica, oblonga, brevis- sime apiculata, c. 2,5 mm. longa et c. I mm. lata, inferne mi- nute, superne argutius serrulata, baseos ala una ovata, plana, altera involuta, nervo brevissimo, saepe obsoleto, cellulis elon- gatis, angustis, apicalibus subrhombeis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii internae late ellipticae, acumine patulo, integrae, enerves; seta brevissima, vix ultra I mm. alta, stricta, 4 50 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. lutea; theca immersa, parva, ovalis; peristomium duplex; exo- stomii dentes pallidi, lanceolato-subulati, papillosi, hic illic pertusi; processus lineares, pallidi, papillosi, vix pertusi, den- tibus paulum breviores; spori 0,020 mm., ferruginei, papillosi; operculum e basi conica breviter curvirostrum; calyptra pal- lida, dense ramentacea. Prov. S. Paulo, Apiahy, Fundåo, ad arbores (J. J. PuIG- GARI n. 1824, 1910). Species distinctissima, N. Pabstianae C.-MULL. similis, notis supra datis optime diversa. Sematophyllaceae. Potamium MITT. Potamium pacimoniense (SPRUC.) MITT. Prov. SYS. Paulo, Santos, in amne Buturora, ad truncos ar- borum demersos (MosÉn n. 120). Fertile. Sematophyllum MITT. Sematophyllum pungens (Sw.) MITT. Prov. S. Paulo, Santos, ad truncos arborum silvae litora- lis (MosÉnN n. 353), Sororocaba, ad arbores silvarum frequens (n. 354). Fertile. Rhaphidostegium NSCHIMP. Rhaphidostegium loxense (HooK.) JAEG. SAUERB. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa rivuli (MosÉn n. 397), ad saxa amnis Ribeiräo dos Bugres (n. 391, 411), ad saxa ri- vuli Corrego de Gerivas (n. 392) et ad truncum arboris prope Rio Verde, in ripa interdum inundata (n. 444). Fertile. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad saxa rivuli (MOosÉN n. 396), Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 595). Fertile. Raphidostegium lithophilum (HORNSCH.) JAEG. SAUERB. Prov. S. Paulo, Faxina, Rigule, Pilon de Agua (J. J. PuIGGARI n. 556) et Iporanga, Sitio de Enrique Bruner, ad mar- ginem rivuli Jurimirim (n. 1919). Fertile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 51 Rhaphidostegium amnigenum BROTH. n. sp. Autoicum; gracile, flaccidum, caespitosum, caespitibus laxis, sordide viridibus, nitidiusculis; caulis elongatus, parce sub- pinnatim ramosus, ramis patulis, dense et turgide foliosis, simplicibus vel parce ramulosis, obtusis; folia patula, concava, late ovalia, obtusissima, marginibus erectis, integerrimis, ner- vis obsoletis, cellulis anguste ellipticis, apicalibus brevioribus, alaribus oblongis, aureis, partem infimam basis fere totam occupantibus, supraalaribus hyalinis, subquadratis; bracteae perichaetii oblongae, breviter acuminatae, obtusiusculae, inte- gerrimae; seta 1 cm. alta, sicca flexuosula, pallide rubra, lae- vissima; theca erecta, deoperculata inclinata, asymmetrica, ovalis, sicca sub ore constricta, pallida, laevis; peristomium duplex; exostomir dentes 0,31 mm. longi et 0,09 mm. lati, lu- tei, apice hyalini et parce scabridi, dense et alte lamellati; endostomium favidulum, minutissime papillosum; processus carinati, indistinete perforati; cilta rudimentaria; spori 0,020 —0,022 mm., virides, laeves; operculum cupulatum, rostratum, rostro obliquo, dimidiam partem thecae aequante. Prov. S. Paulo, Santos, in amne Buturora, ad ligna demersa. Rh. loxensi et Rh. lithophilo affine, sed minus, flaccidius, fo- liis obtusissimis, bracteis perichaetii oblongis, breviter acu- minatis, obtusiusculis. Rhaphidostegium orbatum BPBESCH. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa inundata ri- vuli (MosÉn n. 4). Fertile. Rhaphidostegium galipense (C.-MULL.) JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro, Catumby, loco umbroso (MosÉnN n. 130, 130 ec). Fertile. Rhaphidostegium (Limnobiopsis) cochleatum BROTH. n. Sp. Autoicum; caespitosum, caespitibus mollibus, densis, latis, viridissimis, haud nitidis; caulis elongatus, vage ramosus, ra- mis elongatis, remote pinnatim ramulosis, ramulis brevibus, strietis, patulis, teretibus, obtusis; folia laxe conferta, humida maxime turgescentia, cochleariformi-concava, e basi brevis- sima, parum contracta ovalia vel rotundato-ovalia, obtusissima, rarius acuminatula, marginibus basi parce recurvis, caeterum erectis, integerrimis, nervis binis obsoletis, cellulis superiori- bus grosse ellipticis, valde chlorophyllosis, inferioribus longio- 52 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. ribus, alaribus magnis, elongate oblongis, hyalinis, supraala- ribus paucis, quadratis, subinanibus, omnibus laevissimis; brac- teae perichaetii multo minores, pallidae, erecto-patentes, inter- nae e basi oblonga acuminatae, integerrimae, enerves; seta 1 cm. alta, erecta, tenuis, rubra, laevissima; theca erecta, ovalis, de- operculata sub ore paulum constricta, ochracea, laevis; peri- stomium duplex; exostomii dentes c. 0,36 mm. longi et c. 0,085 mm. lati, lutei, apice hyalini, scabridi; endostomium lutescens, papillosum; processus carlinati, anguste perforati; cilia 0; spori 0,017—0,020 mm., virides, laevissimi; operculum rTostratum, rostro obliquo, theca paulum breviore. Prov. S. Paulo, Santos, in amne Buturora, ad truncos ar- borum (MOosÉN n. 2). Species pulcherrima, distinctissima, a Rh. bracteato (C.- MöLL.) notis supra datis optime diversa. Rhaphidostegium subfulvum BROTH. n. Sp. Auwutoicum; caespitosum, caespitibus densis, rigidiusculis, pallide lutescentibus, aetate rufescenti-lutescentibus, nitidis; caulis elongatus, flexuosus, apice curvatus, dense foliosus, te- res, parce vage ramosus; folia sicca imbricata, humida erecto- patentia, concava, oblonga, in acumen piliformem subito con- tracta, marginibus ad apicem fere revolutis, integerrimis, ner- vis binis valde indistincetis vel nullis, cellulis elongatis, an- gustissimis, basilaribus infimis aureis, alaribus 3—5, seriem unicam formantibus, magnis, hyalinis, supraalaribus hyalinis, subquadratis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetiir mino- res, erectae, internae oblongo — vel lanceolato — acuminatae, marginibus parce revolutis, basi laxe areolatae; seta elongata, usque ad 2,5 cm. alta, flexuosula, tenuis rubra; theca cernua, asymmetrica, ovalis, sicca sub ore constricta, pallide fusca, laevis; operculum rostratum, rostro obliquo thecam subaequante. Prov. Minas Geraöés, Caldas, in ripa abrupta, umbrosa, humida amnis Ribeiräo dos Bugres (MOosÉn n. 119). A Rh. fulvo (HornscH.) affini caespitibus rigidiusculis, cel- lulis alaribus ex unica serie cellularum formatis nec non seta elongata optime differt. JAEG. SAUERB. Rh. circinale (HAMP.) JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos porcos (MOosÉN n. 130 a), prope cacumen, in radicibus (n. 245), Catumby, in radicibus (n. 132). Fertile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 53 Rh. Kegelianum (C.-MÖULL.) JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro (MosÉn n. 131). Fertile. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉn n. 454). Fertile. Rh. campicolum BROTH. n. Sp. Autoicum; caespitosum, caespitibus densis, turgescentibus, mollibus, viridibus, aetate rufescentibus, nitidis; caulis repens, dense ramosus, ramis adscendentibus, siccis curvatis, dense foliosis, obtusis, parce ramulosis; folia sicca imbricata, humida patentia, cochleariformi-concava, sursum spectantia, late ovalia, obtusissima, plerumque rotundato-obtusa, marginibus fere ad apicem valde revolutis, integerrimis, nervis inconspicuis, cel- lulis laxiuscule ellipticis, apicalibus late ovalibus, alaribus magnis, sex vel pluribus, aureis vel hyalinis, supraalaribus subquadratis, granulosis, omnibus laevissimis; bracteae peri- chaetii minores, erectae, oblongo-lanceolatae, breviter acumina- tae, obtusiusculae, marginibus integerrimis; seta brevis, vix ultra 8 mm. alta, tennis, pallide rubra; theca erecta, asymme- trica, ovalis, sub ore paulum constriecta, pallide fusca, laevis; operculum rostratum, rostro obliquo, thecam subaequante. Prov. Minas Geraöés, inter Caldas et thermas hepaticas dietas Pocos, ad truncos putridos in ripa rivuli campi (MOosÉN MD): Species distinctissima a Rh. circinali et Rh. Kegeliano foliis plerumque rotundato-obtusis, cellulis superioribus brevibus, late ovalibus facile dignoscenda. Rhaphidostegium cyparissoides (HOoRNSCH.). BROTH. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad Capivary, in truncis pu- tridis silvae primaevae (MosÉn n. 260). Sterile. Rhaphidostegium macrorrhynchum (HORNSCH.). JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro, Corcovado, ad arbores (MosÉn n. 151). Fertile. Trichosteleum MITT. Trichosteleum diecranoides BRoTH. n. Sp. Autoicum; robustum, caespitosum, caespitibus densis, late extensis, lutescentibus; caulis repens, flexuosus, ramosus, ramis adscendentibus, simplicibus vel parce ramulosis, dense foliosis; folia erecto-patentia, subsecunda, concava, oblonga vel oblongo- 54 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL. lanceolata, longe et anguste acuminata, marginibus usque ad basin acuminis revolutis, apice minute serrulatis, enervia, cellulis elongatis, angustis, dorso papilla unica, elevata in- structis, basilaribus aureis, alaribus 4—5, magnis; bracteae perichaetii internae e basi ovata longe subulatae, apice argu- tius serrulatae, cellulis laevibus; seta ad 13 mm. usque alta, flexuosa, tenuissima, pallide rubra, laevissima; theca minutis- sima, ovalis, nutans, sicca sub ore constricta. Caetera ignota. Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvarum (MosÉN n. 241). Trichosteleum flagelliferum BROoTH. n. sp. Gracile, viride aetate, pallescens vel pallide fuscescens; caulis repens, per totam longitudinem radiculosus, dense pin- natim ramosus, ramis brevibus, complanatulis, fagellis singu- lis vel pluribus terminatis vel omnino flagelliformibus, saepe copiosis; folia sicca laxe imbricata, humida erecto-patentia, concava, ovato-oblonga, longe et anguste acuminata, margini- bus erectis, superne minutissime serrulatis, nervis binis bre- vissimis vel obsoletis, cellulis elongatis, angustissimis, tener- rime seriatim papillosis, basilaribus infimis laxioribus, aureis, alaribus biseriatis, aureis vel hyalinis, inferioribus oblongis, superioribus subquadratis. Caetera ignota. Brasilia, sine loco designato (ÅA. GLaAziouv n. 6383, 9273). Prov. S. Paulo, Campinas, ad truncos arborum silvae cae- duae (MosÉN n. 155), Apiahy (J. J. PuIGGARI n. 608, 990), Iporanga (n. 1926) et Godoys (n. 1800), Catas altas (C. Souza 0:56): Species insignis, ramis flagelliformibus numerosis primo visu dignoscenda. Taxithelium NSPRUC. Taxithelium planum (BRID.) SPRUC. Rio de Janeiro, Corcovado (MosÉn n. 160). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad terram abruptam, sicceam, arenosam, umbrosam (MQsÉN n. 77) et ad truncum arboris silvae primaevae (n. 98). Fertile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:03. dd Stereodontaceae. Isopterygium MITT. Isopterygium curvicollum (C.-MÖLL.) MITT. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncos putridos silvae (MosÉN n. 446), Campinas, ad truncos putridos silvae caeduae (n. 158). Fertile. Isopterygium brachyneuron (C.-MULL.). MITT. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvae pri- maevae (MOosÉn n. 443). Fertile. Isopterygium longisetum BROTH. n. Sp. Autoicum; robustiusculum, pallidum, nitidum; caulis elon- gatus, substrato arcte adpressus, per totam longitudinem radiculosus, laxe foliosus, subpinnatim ramosus, ramis brevi- bus, valde complanatis, substrato adpressis, laxiuscule folio- sis; folia disticha, homomalla, concava, ovato-acuminata, mar- ginibus erectis, integerrimis, nervis binis brevissimis vel ob- soletis, cellulis elongatis, angustissimis, hyalinis, basilaribus infimis multc laxioribus, oblongis, hyalinis, omnibus laevissi- mis; bracteae perichaetu internae e basi vaginante, erecta sensim longissime lanceolato — subulatae, acumine patenti — flexuoso, integerrimae, enerves; seta 2 cm. alta, tenuissima, lutea vel lutescenti-rubra, laevissima; theca subhorizontalis turgide obovata, deoperculata curvata, sub ore paulum con- stricta, crassicollis, ochracea, laevis; peristomium duplex; exo- stomii dentes c. 0,45 mm. longi et c. 0,06 mm. lati, lutei, apice hyalini, scabridi; endostomium sordide flavidum; proces- sus carinati, vix perforati; cilia singula, brevia, hyalina; operculum e basi convexo rostratum, rostro crassiusculo, cur- vatulo, dimidiam partem thecae vix aequante. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ligna putrida stagni (Mo- SÉN n. 471) et prope Capivary, ad terram humidam silvulae (n. 439), Serra de Caldas, ad ligna putrida in stagno silvae primaevae (n. 469). Prov. S. Paulo, inter Campinas et Serra de Caracol, ad terram humidam (MosÉn n. 470). 56 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL. Species distinctissima, habitu I. laxo (HAMP.) sat similis, setis elongatis ab ommnibus congeneribus americanis primo visu dignoscenda. Leucomium MITT. Leucomium Moséni BRoTH. n. sp. Autoicum; robustum, caespitosum, caespitibus mollibus, latis, densiusculis, depressis, laete viridibus, aetate pallide viridibus, nitidis; caulis flaccidus, prostratus, vage ramosus, dense foliosus, cum foliis c. 4 mm. latus; folia sicca immutata; humida caviuscula, asymmetrica, dorsalia breviter oblonga, breviter cuspidata. lateralia conformia, sed majora, ventralia lanceolata, breviter acuminata, omnia marginibus erectis, in- tegerrimis, enervia, cellulis laxis, elongate hexagonis, parce chlorophyllosis; bracteae perichaetii lanceolatae, breviter acu- minatae; seta 11 mm. alta, tenuis, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis vel pendula, sicca strumosa, sub ore paulum constricta, ovalis, laevis, fusca; peristomium duplex; exostomii dentes incurvi, lanceolato-subulati, c. 0.45 mm. longi et c. 0,085 mm. lati, purpurei, densissime lamellati, late exarati; endostomium luteum, papillosum, processus carimati, parce per- forati. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, in ripa umbrosa humida amnis Rio Capivary, ad terram (MosÉn n. 264) et Caldas ad rivulos (n. 394). Species pulcherrima, statura robustissima foliisque siccis immutatis raptim dignoscenda. Leucomium strumosum (HORNSCH.) MITT. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores annosio- res silvae primaevae (MOosÉn n. 265) et in adscensu montis Espigåo de Curupira ad truncos putridos silvae primaevae alt. c. 500 m. (n. 81). Fertile. Leucomium lignicola MITT. Rio de Janeiro, Corcovado, ad arborem (MOosÉN n. 459). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis Espigåo de Curupira ad truncos putridos silvae primaevae alt. c. 500 m. (MosÉn n. 81 p. p.). Fertile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 57 Microthamnium MITT. Microthamnium simorhynchum (HAMP.). JAEG. SAUERB. Syn. M. flavidum ÄANGSTR. Rio de Janeiro, Corcovado, prope Poinciras in muro (Mo- SÉN n. 142), ad rupes umbrosas prope viam corcovadensem (n. 143), Tijuca, ad rivulum (n. 168). Fertile. Prov. Minas Geraöés, Caldas, prope Capivary, ad truncos putridos silvae umbrosae (MosÉn n. 141) et prope amnem Rio Verde, ad truncos putridos (n. 257). Fertile. Prov. S. Paulo, Campinas, ad ligna putrida silvae (MoséÉn n. 253), ad ligna putrida silvarum inter S. Joäo de Boa vista et Serra de Caracol (n. 252). Fertile. Microthamnium camptorrhynehum (HAMP.). JAEG. SAUERB. Syn. M. Widgrenii ÅNGSTR. Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos porcos, ad ligna putrida (MosÉN n. 140) et prope Coixa de agoa, ad ligna pu- ridar(n. 201). Fertile. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncos arborum et ad ligna putrida silvae umbrosae (MosÉn n. 251, 258). Fer- tile. Microthamnium reptans (SW.). MITT. Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu, montis Espigåo de Curupira. ad truncos putridos (MosÉn n. 75). Fertile. ”Microthamnium acrorrhizon (HORNSCH.). JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos porcos, ad lapi- des rivuli (MosÉn n. 139). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli um- brosi (MosÉn n. 259). Fertile. Microthamnium heterostachys (HAMP.). JAEG. NAUERB. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad truncos silvae primaevae (MosÉn n. 429). Sterile. Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, loco siceiore umbroso ad terram (MOosÉnN n. 95), Serra de Caracol, ad latera viae ca- vae in silva umbrosa (n. 430), ad ligna putrida silvarum in- ter S. Joäo de boa vista et Serra de Caracol (n. 261). Fertile. 58 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL. Microthamnium Aptychella BRoTE. n. sp. Autoicum; robustiusculum, caespitosum, caespitibus rufes- centi-lutescentibus, nitidis; caulis e basi breviter stipitato arcuato-decumbens, dendroideo-ramosus, ramis et ramulis vix complanatis, obtusis; folia caulina laxe conferta, patula vel patentissima, concaviuscula, breviter decurrentia, cordata, bre- viter acuminata, marginibus erectis, fere e basi argute ser- rulatis, nervis binis inaequalibus, altero ad medium folii pro- ducto, cellulis angustis, breviter linearibus, superioribus apice exstante, basilaribus infimis abbreviatis, aureis, ramulina ovato-lanceolata, acuminata, marginibus basi recurvis; brac- teae perichaetui e basi erecta, vaginante reflexae, subito lon- gissime loriformi-acuminatae, subintegerrimae, enerves; seta adscendens, 2 cm. alta, flexuosula, tenuis, rubra, laevissima; theca horizontalis, demum nutans, brevis, turgide ovalis, sub ore vix vel paulum constricta, fusca, laevis; peristomium du- plex; exostomir dentes c. 0,68 mm. longi et ce. 0,13 mm. lati, aurantiaci, hyalino-limbati, apice hyalini, scaberuli; endosto- mium sordide flavidum, papillosum; processus carinati, angu- ste perforati; cilia rudimentaria. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad thermas hepaticas Pocos dictas, ad arborem silvae primaevae (MosÉnN n. 451). Species pulcherrima, distinctissima, habitu Rhaphidoste- giis nonnullis similis, a caeteris congeneribus aliena. Ectropothecium MITT. Ectropothecium splendidulum (HOoRNsSCH.). MITT. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad radices arborum (MosÉn n. 458). ' Fertile. Prov. S. Paulo, inter Mogy-mirim et Serra de Caracol, ad arbores (MosÉn n. 441). Fertile. Eetropothecium gracillimum (HORNSCH.). MITT. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad radices et truncos arbo- rum (MosÉnN n. 440). Fertile. Eetropothecium laxum (HAMP.). JAEG. SAUERB. Rio de Janeiro, Rio Comprido, ad radices arborum (Mo- SÉN n. 455). Fertile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. '59 Ectropothecium apiculatum HORNSCH.). MITT. Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos Porcos, ad lapi- des rivuli (Mosén n. 256). Fertile. Ectropothecium rutilans (C.-MÖLL.). MIirr. Rio de Janeiro, Catumby, ad saxa rivuli (MosÉN n. 144). Fertile. Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli umbrosi (MOsÉN n. 255). Fertile, Eetropothecium subdenticulatum (C.-MöLL.). MITT. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncos arborum silvae umbrosae (MosÉn n. 250, 472). Fertile. Entodon C.-MULL. Entodon Beyrichii (SCHWAEGR.). C.-MULL. Prov. Minas Geraös, Caldas, prope Capivary in nemore campi sicci ad terram (MosÉn n. 246). Fertile. Entodon Lindbergii HAMP. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad corticem arb. (MOosÉNn n. 423). Fertile. Entodon splendidulus (HAMP.). JAEG. SAUERB. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos silvae caeduae umbrosae prope Capivary (MosÉn n. 424) et ad ligna putrida stagni (n. 448). Fertile. Entodon Moséni BROTH. n. Sp. Autoicus; caespitosus, caespitibus densis, mollibus, intense rufescenti-lutescentibus, nitidis; caulis repens, vage ramosus, ramis ad 3 cm. usque longis, plus minusve radiculosis, parce complanatis, densiuscule foliosis, pinnatim ramulosis, ramulis brevibus, vix ultra 3 mm. longis, siccis curvatulis, humidis strictis, parce complanatis, densiuscule foliosis, simplicibus, obtusis; folia ramea erecto-patentia, parce homomalla, concava, e basi paulum contracta ovato-acuminata, acutiuscula, margi- nibus erectis, superne plus minusve denticulatis, nervis binis brevissimis, indistinctis, cellulis elongatis, angustissimis, ut- rinque acutis, basilaribus infimis brevioribus et latioribus, alaribus quadratis, hyalinis, omnibus laevissimis; bracteac perichaetii multo minores, externae reflexae, internae erectio- res, multo majores, elongate oblongo-lanceolatae, acuminatae, 60 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. apice parce denticulatae, basi laxe reticulatae, enerves; seta 1,5 cm. alta, strictiuscula, tenuis, flavida, laevissima; theca erecta, asymmetrica, oblongo-cylindrica, pallide fusca, laevis; peristomium duplex; exostomii dentes elongate lanceolati, c. 0,45 mm. longi et c. 0,06 mm. lati, aurantiaci, remote lamel- lati, inferne distinctissime, superne indistincte striolati, linea media parce rotundato — vel rimoso — pertusi; endostomium intensius coloratum; processus angustissime perforati, nodulosi, dentibus aequilongi; spori 0,012 mm., olivacei, minutissime papillosi; columella longe exserta; operculum e basi conica rostratum, rostro brevi, curvato, obtuso. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉnN n. 262, sterilis) et Pedra branca, ad arbores (ÅA. F. REGNELL, fer- tilis). Ab E. Lindbergii et E. splendidulo colore intense rufescenti- lutescenti, mollitie nec non ramis et ramulis parce complana- tis, subteretibus distinguitur. Entodon Regnellianus (C.-MULL.). MITT. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉnN n. 263). Entodon brasiliensis (HAMP.). Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MOosÉn n. 108) et prope Capivary, ad truncum Chorisiae loco aprico (n. 109). Fertilis. Entodon bicolor LINDB. Prov. Minas Geraös, Biribiry prope Diamantina, ad ru- pes (W. ScHWACKE n. 8040), Serra de Caldas, supra rupes humo tenui tectas (MosÉn n. 104). Fertilis. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncum emortuum silvae (MosÉn n. 106), Campinas, in campo sicco, ad truncos arborum (n. 107). Fertilis. Entodon longisetus (HooK.). MITT. Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad arbores (MOosÉnN n. 475). Fertilis, Stereodon (BRID.) MITT. Stereodon caldensis BROTH. n. sp. Gracilis, caespitosus, caespitibus densis, lutescentibus, aetate fuscescentibus, nitidis; caulis longa prostratus foliis destructis, vage ramosus, ramis elongatis, prostratis, dense BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 61 ramulosis, ramulis erectis, brevibus, c. 1 cm. altis, curvatis, dense foliosis; folia secunda, valde canaliculato-concava, e basi late truncata sensim late acuminata obtusiuscula, mar- ginibus erectis, superne incurvis et minutissime serrulatis, nervis binis, plerumque obsoletis, cellulis linearibus, basilari- bus brevioribus, sed vix latioribus, alaribus nullis, omnibus laevissimis. Caetera ignota. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli (Mo- SÉN n. 118). Species distinctissima, foliis valde canaliculato-concavis, marginibus superne incurvis raptim dignoscenda. Hypnaceae. Helicodontium NSCHWAEGR. Helicodontium complanatum BROTH. n. sp. Autoicum; laxe caespitosum, surculis valde intricatis, ob- secure viride, haud nitidum; caulis longe repens, vage ramo- sus, ramis et ramulis laxe foliosis, ob folia distichacea com- planatis, decurvis, attenuatis; folia sicca laxa imbricata, hu- mida patula, plano-concava, ovata, obtusiuscula, 0,9—1,1 mm. longa et circa 0,> mm. lata, marginibus erectis, superne mi- nutissime serrulato-denticulatis, nervo ante apicem evanido, cellulis firmiusculis, valde chlorophyllosis, ovali-hexagonis, alaribus multis, quadratis, obscurioribus, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii erectae, pallidae, e basi vaginante, oblonga in acumen acutissimum sensim productae, superne denticula- tae, nervo minus distineto, evanido, cellulis teneris, laxius reticulatae; seta ad 1,5 cm. usque alta, flexuosa, crassiuscula, c. 0.15 mm. crassa, rubra, ubique scabriuscula; theca erecta, majuscula, brevis, ovalis, macrostoma, atrofusca, laevissima; annulus persistens, demum per partes secedens; peristomium duplex; exostomi dentes 0,4 mm. longi et 0,o8 mm. lati, fus- cato-lutei, dense lamellati, densissime striati, linea media flexuosa notati, apice scabridi; endostomium sordide lutescens, ubique minute papillosum'; corona basilaris humilis; processus carinati, late perforati; cilia terna, longa, brevissime appen- diculata, hyalina, papillosa; sport 0,020—0,025 mm., virides, punctulati; operculum brevissime rostratum, rostro vix ultra 0,5 mm. alto, obtuso. Calyptra ignota. 62 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad radices arboris (MosÉn n. 437). A forma typica foliis magis pellucidis et seta gra- ciliore, breviore differt. Prov. S. Paulo, distr. Apiahy, Fregnesia de Ribeira, Sitio de Thomé Diaz (PuIGGARI n. 1777, 1790, 1792). Ob folia distichacea cum H. pervirenti (C.-MULL.) argenti- nico comparandum, a quo tamen seta scabriuscula jam re- cedit. Helieodontium tenuirostre SCHWAEGR. Var. obtusiuseulum BROTH. n. var. Folia obtusiuscula. Prov. Minas Geraös, inter Caldas et thermas hepaticas dictas Pocos, ad truncos putridos in ripa rivuli campi (MosÉn n. 413) et prope Caldas, ad truncos vetustos silvae campi prope Rio Verde amnem (n. 416). Fertile. Prov. S. Paulo, distr. Apiahy, Catas Altas da Ribeira, ad saxa rivuli (PuviIGGARI n. 1988). Sterile. Stereophyllum MITT. Stereophyllum radiculosum (HooK.) MITT. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad arbores ustas (MosÉn n. 285). Fertile. Hypnum DiILL., MITT. Hypnum sulphureum GEH. HAMP. Prov. Minas Geraös, Caldas, c. fr. (A. F. REGNELL), Cal- das, ad terram et radices arborum, sterile (MosÉN n. 325, 326, 327, 329, 330, 461). Prov. S. Paulo, Mogy-mirim, ad terram umbrosam (MOoséÉN n. 328). Sterile. Hypnum aquaticum HAMP. Brasilia, sine loco designato (GLAztIov n. 12298, 12299, 12300, 12301, 12302, 12305, 17988). Sterile. Sprsiäbna (Ginna n. 17988 excepto, formam gracilem praebent. Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli (Mo- SÉN n. 239). Sterile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 63 Prov. S. Paulo, Santos, Sitio Sororocaba, ad saxa rivuli inundata (MoséÉn n. 240), Apiahy, ad saxa rivuli (J. J. PuIiG- GARI n. 574), Chapeu (n. 600) et ad saxa rivuli prope viam inter Apiahy et Iporanga (n. 1844, f. robusta). Sterile. Hypnum (Rhynchostegium) julaceum BROTH. n. sp. Gracile, rigidum, caespitosum, caespitibus densis, atroviri- dibus; caulis elongatus, procumbens, dense ramosus et ramu- losus, inferne ob folia destructa longe denudatus, ramis et ramulis curvatulis, dense foliosis, julaceis. obtusis; folia arcte imbricata, concava, minuta, orbicularia, obtusissima, margini- bus erectis, minutissime serrulatis, nervo basi crasso, dein subito tenuiore, vix ultra medium producto, cellulis laxe line- aribus, basilaribus infimis brevioribus et latioribus. Caetera ignota. Brasilia, sine loco designato (GraAzrov n. 17989). H. aquatico affine, sed ramis et ramulis julaceis, foliis multo minoribus, orbicularibus, nervo breviore primo intuitu dig- noscendum. Hypnum (Rhyncostegium) compridense C.-MöLnr. n. sp. in sched. Autoicum; caespitosum, caespitibus laxissimis, prostratis, pallide viridibus, nitidis; caulis repens, per totam longitudi- nem radiculosus, laxe foliosus, subpinnatim ramosus, ramis patentissimis, brevibus, strictis, complanatis, laxe foliosis, simplicibus, obtusis; folia sicca immutata, patula, planiuscula, ovato-lanceolata, piliformi-attenuata, marginibus inferne uno latera recurvis, minutissime serrulatis, nervo tenui, ultra me- dium (7/2) evanido, cellulis elongatis, angustissimis, basilari- bus infimis multo laxioribus, late oblongis, hyalinis; bracteae perichaetit minores, erectae, internae e basi oblonga anguste lanceolato-acuminatae, integerrimae, laxius reticulatae, ener- ves; seta vix ultra 1,5 cm. alta, tenuis, flexuosula, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis, turgide obovata, deoper- culata sub ore haud vel paulum constricta, fusca, laevis; peri- stomium duplex; exostomii dentes lanceolati, longe attenuato- setacei, c. 0,6 mm. longi et c. 0,08 mm. lati, dense lamellati, aurantiaci, apice hyalini; endostomium lutescens, minute pa- pillosum; processus carinati, perforati; cilia terna, bene evo- luta, hyalina, remote appendiculata; operculum rostratum, rostro recurvo, theca paulum breviore. 64 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL. Rio de Janeiro, Rio Comprido, in terra silvae (MosÉn n. 156). Ab H. pallidiore HAMP. proximo foliis piliformi-attenuatis, minutissime serrulatis differt; ab H. Beskeano C.-MöLL. et H. Sellowii HoRNSCH. jam longius recedit. Rhegmatodon BRID. Rhegmatodon schlotheimioides SPRUC. MITT. Prov. Minas Geraös, Caldas, in Serra ad radices arborum in margine paludis (MosÉn n. 365). Fertilis. Var. minor BROTH. Minor, seta brevis, vix ultra 7 mm. alta. E Brasilia sine loco designato sub n. 38 com. amiciss. J. CARDOT. Au premier examen il me semblait avoir å faire å une espece nouvelle, et j'en ai envoyé des exemplaires sous le nom de Rh. palustris å M. CH. MÖLLER, qui lui aussi en reconnut Fespeéce. Ayant eu depuis F'oceasion d'examiner le Rh. schlo- theimioides de Quito, je dois avouer mon incapacité de distin- guer les exemplaires de SprucE de ceux de MosgÉn. TIl peut sembler étrange quwune espece qu'on trouve å Quito, croisse aussi au N. E. du Brésil; cependant le terrain entre deux n'est encore que tres imparfaitement connu, et les espåces du genre Rhegmatodon étant tres rares, passent facilement inapercues. Amblystegium Br. eur., DE N. Amblystegium brevinerve BROTH. n. sp. Autoicum; caespitosum, caespitibus rigidiusculis, densis, latis, lutescentibus, aetate fuscescentibus, nitidiusculis; caulis elongatus, fluitans, vage ramosus, ramis julaceis, acutiusculis, dense' foliosis; folia arecte imbricata, oblongo-lanceolata, acu- minata, marginibus erectis, integerrimis, nervo crassiusculo, superne sensim tenuiore, paulum ultra medium evanido, cellu- lis elongate linearibus, basilaribus multo laxioribus oblongis, ommnibus laevissimis. Caetera ignota. | Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad saxa inundata rivuli Ri- beiräo de Girivas (Mosgn n. 117). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 65 Species distinctissima, ramis julaceis, foliis nervo brevi praeditis facillime dignoscenda, A. stramineo (DicKs.) DE N. persimilis. Amblystegium riparioides (HAMP.) JAEG. SAUERB. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad amnem Ribeiråo dos Bu- gres (MOosÉnN n. 410). Fertile. Anomodon H. T., Br. eur. Anomodon scaberrimus BROTH. n. sp. Dioicus; caespitosus, caespitibus laxis, rigidis, sordide vi- ridibus, aetate ferrugineis; caulis longe repens, dense radicu- losus, densiuscule ramosus, ramis 3—5 cm. longis, flexuosis, dense foliosis, obtusis, densiuscule ramulosis, ramulis ad 1,5 cm. usque longis, sursum decrescentibus, strictis, obtusis; folia pentasticha, fragilia, sicca arcte appressa, humida squarro- so-recurva, decurrentia, carinato-concava, e basi late ovali breviter ligulato-acuminata, acuta, marginibus paulum ultra medium parce revolutis, ob papillas prominentes pseudo-serru- latis, ubique sed praecipue in parte decurrente setuloso-papil- losa, nervo rufescente, infra apicem evanido, laevi, cellulis rotundis, valde chlorophyllosis, elevato-papillosis, eisdem par- tis decurrentis folii multo majoribus, SEGE RE hya- linis. Caetera ignota. Prov. Minas Geraöés, Caldas, prope amnem Rio Verde ad arbores (MOosÉnN n. 5364). Planta mascula. Species distinctissima, foliis pentastiche dispositis, fragi- libus, setuloso-papillosis facillime dignoscenda. 'Thuidium Br. eur. Thuidium pseudo-recognitum (HAMP.). Rio de Janeiro, Corcovado, ad lapides rivuli Maracana (MosÉN n. 147). Sterile. Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad saxa rivuli (MosÉNn n. 361) et in Serra de Caldas, ad saxa et arbores (n. 357, 359). Ste- rile. Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad radices arborum (MosÉN n. 358) et Campinas (n. 360). Fertile. 66 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉESIL. Thuidium subdelicatulum (HAMP.). Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ad latera ru- pilum umbrosarum (MosÉnN n. 362). Sterile. Thuidium subtamariscinum (HAMP.). Prov. Minas Geraös, Caldas, in silva prope aquaeductum (MoséÉn n. 363). Fertile. Thuidium pinnatulum ÅLINDB. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos (MOoséÉN n. 379, 380, 381, 383, 385) et Serra de Caldas, ad truncos pu- tridos in silva primaeva (n. 382, 384, 386, 387). Fertile. Thuidium filarium MITT. Rio de Janeiro, Corcovado, in radicibus arborum (MOosÉn n. 146). Sterile. Thuidium subpinnatum (HAMP.). Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ligna putrida stagni (Mo- SÉN n. 418). Fertile. Thuidium (Haplocladium) longicuspes BRoTH. n. SPp- Autoicum; caespitosum, caespitibus laxissimis, lutescenti- : bus; caulis longe repens, per totam longitudinem radiculosus, fexuosus, tenuis, laxe foliosus, paraphyllis brevibus, simpli- cibus, paucis obtectus, pinnatim ramosus, ramis brevibus, vix ultra 5 mm. longis, arcuatulis, complanatis, densius foliosis; folia caulina patula, apicalia subsecunda, paulum decurrentia, ovato-lanceolata, anguste acuminata, longe cuspidata, margi- nibus basi reflexis, superne erectis, integerrimis, neryo crassi- usculo, usque ad apicem producto, cellulis ovali-hexagonis, unipapillosis, valde pellucidis, ramea disticha, ovato-lanceolata, brevius et latius acuminata, nervo ad basin acuminis evanido; bracteae perichaetii erectae, pallidissimae, tenerrimae, e basi longe vaginata sensim in acumen.elongatum, subceapillatum protractae, integerrimae, nervo in acumen sensim evanescente, ceellulis laxis, elongatis, hyalinis, laevibus; seta 2,5-—3 em. alta, flexvosa, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis, cylindrica, arcuata, pallide fusca, laevis; annulus longe per- sistens; peristomium duplex; exostomii dentes ce. 0,5 mm. longi et c. 0,09 mm. lati, lutei, apice hyalini, hyalino-limbati, dense lamellati, densissime striolati et punctulati; endostomium fHa- vidum, minute punetulatum; processus carmati, angustissime BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 67 perforati; cilia terna, bene evoluta, nodulosa; sport 0,010 mm., virides, laevissimi; operculum convexo-conicum, mammillatum. Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos silvae campi prope amnem Rio Verde (MosÉn n. 468). Species insignis, foliis caulinis longe aristatis nec non seta elongata facile dignoscenda. Thuidium (Haplocladium) caldense BROoTH. n. sp. Autoicum; caespitosum, caespitibus densis, viridibus, aetate lutescentibus; cauwlis repens, per totam longitudinem radiculo- sus, vage ramosus, ramis repentibus, dense pinnatim ramulo- sis, ramulis brevibus, vix ultra 7 mm. longis, arcuatulis, tere- tibus, densiuscule foliosis; folia caulina laxe homomalla, late cordato-triangularia, falcato-acuminata, marginibus inferne reflexis, superne erectis, integerrimis, nervo crasso, lutescente, usque ad apicem producto, cellulis irregularibus, subrotundo — vel ovali — hexagonis, pellucidis, papillosis, ramulina multo brevius et latius acuminata, nervo infra apicem evanido; brac- teae perichaetii erectae, pallidae, vaginantes, plicatae, attenuato- cuspidatae integerrimae, nervo in acumen sensim evanescente, cellulis laxis, elongatis, hyalinis, laevibus; seta ad 3 cm. usque alta, flexuosa, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis, cylindrica, arcuata, pallide fusca, laevis. Caetera ignota. "Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos silvae campi prope amnem Rio Verde (MosÉN n. 453). Speciei praecedenti sat simile, sed statura robustiore, ra- mis dense pinnatim ramulosis, foliis caulinis late cordato- triangularibus, falcato-acuminatis jam recedit. Sphagna. Sphagnum DiLL., EHRE. Sphagnum Weddellianum BESCH. Prov. Minas Geraés, Morro de Säo Sebastiao pr. Ouro Preto, ad rupes (W. ScHWACKE n. 9070). Sterile. Sphagnum gracilescens HAMP. Rio de Janeiro, Corcovado (W. ScHWACEE n. 5438). Ste- rile. 68 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Prov. Minas Geraöés, Serra de Ouro Preto, ad rupes (W. SCHWACKE n. 7580). Sterile. Sphagnum purpuratum C.-MöLL. Prov. S. Paulo, Serra de Bocayna (W. ScHWACKE n. 1966). Sterile. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 69 Index alphabétigque des espeéces décrites ou citées.! Acrocryphaea Hook. WiLs. Pag. fmtärdneri: (MITT). oc OST SARIKCSER ROR STU Den SUVI ANTA0 GH 43 Krsulaccar (HORNSCE>)t a 13 FÅ SNES ASIENS AKER ALI RUBIN EN UA Amblystegium Br. eur., DE. N. lRtiprevinerves bROTH. DD. Sp. oc KÖ RESAS AA Ra län etser en tet) ÖR A. riparioides (HAMP.) JAEG. SAUERB. SRS. oc Att BYRITBUIGD FIS ammenum: (DICKS:) DE NI SO FESEOREEran HU RONMeURen.., 65 Anomodon H. T., Dr N. ARtEScabenrumust BROTE-"Ns Sp. 3 oc st JAS EN AA RINNA AN60 Brachymenium Hookr. farpRornsehuehanvumn MART. 3 fs oo 3 tös ann Je en Seg SAT ARE SROlElAMPS 0 oe 0 6 & ch SENS es Ae er fare AO Breutelia ScHIMP. I fe a ST OSS ERE WIRIGET vo so os 8 can ee Faler SNES Ri felen fe IAIO, Bilerandis, (EAMP.)— = APS ER of Vr, BIULRURTUNG B. microdonta (Mirr.) JAEG. SArnne 3 oe SERSEN SA JTLSAGT IRAS rk id Bitsatomentosa .(HAMP.) JAEG. SAUVERB: jo sf At SE 026 Bryum DILL., SCHIMP. RIS O READ SWELAMPS IE oc ie 08 18 8 1 6 de SRS sn SA ASSA B. apiculatum SCHWAEGR. . . . a so klen sc ön sec ARTE HIS B. Beyrichianum (HORNSCH.) C.-MöLL. 2 ARSA dra VIF YSSRFAL II Is ALNRS EE svin (CESIVIU Ts ere se ess & cs Ke MARKIS sf ES ITIS AE ORON alm NSCHWAHGR:. ccs co c & siya ENS oslo ENL BAKCOrEuSatunA HAMPS os ocs 6 oc få Jöns Ler tlsölat la AO FRA en Stol FBRIDA GG ne sr a oc 2 fre RA RSS EES ET SR Nasr al AS NG 10 viaAnuUm. ELAMP. sc fa € = sö su Br SSL Se le oe AS KIELOS B. gracilisetum HORNSCH. . . PRENSA 0 at GIN ASRISEE He B. (Cladodium) oediloma C.-MöLL. 1. SPYRINASELIRS (NES Mod re isen kel gat RA MER S0COT:NeNSe UETAMPERSS or sc. a ee Is TROTS oe ler I str NOV BAakeno fHecUWmIskÄME. cc. cc ca oh S ShA Len ere a oe na ifa d NAO Calymperes Sw. förlokehopbyllum! SCHWAEGR.: >: = oder are la An Campylopus BRriD. WAN Omen eo kus KF UOKMULL:). MITT « 3 5: fo FASTA: lane ller SA MK C. eatumbensis BRoTE. n. sp. .. EE ASL GT Pi Fä SNR ONE LÄRS FLLN ÅE (ol C. discriminatus (HAMP.) JAEG. SKUR MSS saflnatalel NRO 1! Les noms écrits en caractéres ordinaires sont ceux sous lesquels sont décerites les espéces: les noms en caractéres italiques sont ceux des synonymes ou des espéces simplement citées. 70 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. Pag. C. ditrichoides BrRorH., var. robustior BRoTH n. var. 6 C. griseus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB. 6 C. Moséni BROTEH. n. sp. 6 C. Mälleri LOoRr. . ERT II SRENST IA > fs 6 C. penicillatus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB.. 6 C. polytrichoides DE N. so ÅS TES 8 C. rectisetus (HAMP.) JAEG. SAULRB. 5 C. subarenicolus C.-MöÖLL. n. sp. in litt. . dj C. subgriseus (HAMP.) JAEG. SAUERB. 6 C. subincrassatus (HAMP.) JAEG. SAUERB. . 6 OC. trachyblepharon (C.-MöULL.) MITT. 6 Catharinea EuHRE. C. Moséni BRoTE. n. sp. 32 Cryphaea W. M. C. caldensis ÅNGSTER. . 43 C. Henscheni C.-MÖULL. 43 C. manoclada ÅNGSTE. 43 C. Moséni BROTH. n. sp. 43 Cryptopodium SCHWAEGR. C. piligerum HAMP. 27 Dicranella (C.-MöÖLL.) ScHIMmP., MITT. D. Beyrichiana HAMP. 4 D. exigua (SCHWAEGR.) MITT. 4 D. Martiana HAMP. 4 D. nitida BRorH. 4 Dieranum. JAN fustescens. "TURN, =, s so Star sänt (sr Distichophyllum D. M. ID: "densirete' BROTH: 1. SP, olesi sides arta fe 159 FFL NES Eetropothecium Mirr. E. apreulatum -(EORNSCH:;); MITT: = ce eo src fy ser SR BH. gracilimum (HORNSCH:;) MITT d oc fc te sejd et ss E. laxum ((ElAMP.;) JAEG; DAUERBI james sj ess. för nar ej EE: rutiläng (C.-MULL,) MITT GA op ot fee ter! per fe AS E. splendidulum- (HORNSCH.) MITT. oc 6 öl are fe ess AE BE. subdenticulatum (IORNSCH.:) MITT. = cs cf. a 6 c ES Entodon C.-MöLL. BE: Beyrichii (SCHWAEGR. (C.-MULI: = al 5 so a 6 ASSA EB. bicolör, LINDB. os de de ke el Ke fel id. 4 Der ie Af AASE KEENAN B.: bragiliengis ((EAMP:) « so doc rs a EE SORYE RER BE: Läindbergii HAMP: 20:00. 8 fd oa sl ft SUGAS TIKEN ere EX longisetus '(EIooK:) -MiTn ONA, "SUS of eka PICTURE E.; ;Moséni; BROTH.. D.; SDelndto or = al stest se a fre es H- Regnellianusy(C:=MULL:) MID adl je save ses cr ars ES E. splendidulus (HAMP.) JAEG: SAUERB. «0 «fel sked Jaa sd ee ASIEN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. ARD: III: N:0 8. Eriopus Brip. E. setigerus MiTT. . Erpodiuwm Brio. E. Glaziovii HAMP. . Eustichia Brip., C.-MöÖLL. E. Brotheri BEsSCH. n. sp. in sched. . E. longirostris Brin. Fissidens HEDw. (Conomitrium) acicularis C.-MöLL. n. sp. in sched. (Conomitrium) assimilis (HAMP.) . asterodon (C.-MULL.) Ts (Eufissidens) capillisetus BERO BSD: . (Conomitrium) catumbensis BRoTEH. n. sp. råka . (Eufissidens) crenatulus C.-MöLL. n. sp. in sched. . . (Conomitrium) Glaziovii (HAMP.) . immersus MITT. ÖAR (Eufissidens) Stim batus BEOra D-ÅSPp: (Eufissideus) obtusatus HaAMP. SiCkutfssidens). oceultus BROTE., DD. spsrfstaste . (Eufissidens) oediloma C.-MÖULL. n. sp. in sched. (Eufissidens) paulensis BRoTH. n. sp. . pellucidus HORNSCH. RAS - (Conomitrium) perexilis 50 I: SPN (Eufissidens) protracticaulis BROTH. n. sp. (Octodiceras) Regnellii BRrRorH. n. sp. . (Conomitrium) rubiginosus (HAMP.) . . stissotheca (HAMP.) å ] (Conomitrium) subpalmatus (Han) (Octodiceras) substissotheca BRoTH. n. sp. FREE RAA Funaria SCHREB., LINDB. F. calvescens SCHWAEGR. F. riparia LINDB. Helicodontium SCcHWAEGR. H. complanatum BROTH. n. sp. . H. pervirens C.-MÖLL. H. tenuirostre SCHWAEGR., var. obtusiusculum BRoTH. nov. Helicophyllum BriD. H. torquatum (HooK.) BripD. . Holomitrium BriD. H. antennatum Mirr. . H. crispulum MART. H. Olfersianum HORNSCH. Hookeria Sw. H. Beyrichiana Hamr. H. caldensis ÅNGSTR. 5 Sö MAR H. (Euhookeria) chloroleuca noe in herb. Ve 2 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. crispa C.-MöÖLL. (Euhookeria) glareosa BRoTH. n. sp. incurva HooK. GREV. SLS Se (Callicostella) irrorata CO. Mir. n. sp. in sched. . limbata HAMP. SKL: MR (Callicostella) limosa BrOTA. NS TSpa ; (Euhookeria) longifrons C.-MÖLL. n. sp. in Seed : Merkelii HORNSCH. microcarpa HORNSCH. CA (Euhookeria) mollicula Deore NN: BP (Callicostella) Moséni BrorH. n. sp. . nitens HORNSCH. Olfersiana HORNSCH. pallida HORNSCH. paulensis C.-MöULL. perpallida BRoTH. n. sp. SRS : (Euhookeria) rivalis C.-MÖLL. n. sp. in Sänd ; (Omaliadelphus) saprophila C.-MULL. n. sp. in sohed (Callicostella) spurio-pallida C.-MöÖLL. n. sp. in sched. . subnitens GEH. HAMP. : verrucosa HAMP. TV RARE RT IRA IA Hymenodon HooKr. WiLS. H. aeruginosus (Hook. Wins.) C.-MöÖLL. Hymenostomum RB. Br. H. micaceum (SCHLECHT.) HAMP. H. striatum GEH. HAMP. Hyophila BriD. H. blanda (HooK. Wains.) . H. laetevirens BRo'H. n. sp. H. loxorhyncha ÅNGSTR. H. Moséni BROTH. n. sp. H. ovalifolia HAMP. H. rubiginosa HaAmMP.. Hypnum DiLL., MITT. . aquaticum - HAMP. . Beskeanum Ö.-MÖLL. . (Rhynchostegium) öden C. MönL. B. SP INASCHSTNE . pallidius HAMP. . sSellowii HORNSCH. H H H H. (Rhynchostegium) julaceum BROTH. n. sp. . Jäla H. sulphureum GEH. HAMP. Hypopterygium BriD. H. flavescens HAMP. 3 H. incrassato-limbatum C. ök (Omaliadelphus) Eutedontells C. -MöLL. n. sp. in sched.. 23 22 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 73 Isopterygium Mirr. Pag. Wökbrachyneursont(CREMÖLI GMT) ugly BS Keats te ABS WäReurvicollum (C-SMURE))MEDT: oe ev ed sl SLE ERA sr NAD BERG au (ERA MP: IGN SG NALINE IEN 1reogi en lyss NE Tk nad ak yn KENO HöglonFisetuna : BROBHYMSVSPSEs ee er jer ale SA SR EN fl Lepidopilum Brin. L. laevisetum HaAMP. . . . Ti NONE BOTA VET SR SNRA [IOMA Fc L. (Eulepidopilum) Moséni Ragna. DNE SPAN sla N BAR fan buvtögg ÖN DA Kn Guo fun (DUBY) rss arr Sa SN SL ken pä stasis le dia RS Ilse BONDEN ET Teg hå ÄR ne er fe ee VE EAA MAA SA GE 1 SRA AN hy Leptodontium Hamre. WEtbrasitenser MITT, sd GÅ sh sto ålE RI NENT RER ära on VARAT SSD HD LU 2O Leucobryum HAMP. RS GS GIN ETAMP. sa ör herr ASIEN ESS VERS EK PTA ETEAAA URORAT RSRNSSK SAPA IE L. longifolium HAMP. ; 9 L. Martianum (HORNSCH.) HANE J L. megalophyllum RADDI 2) L. sordidum ÅNGS'R. . : 9 L. squarrosulum BROTH. n. sp. -. 9 L. Widgrenianum ÅNGSTR. . 9 Leucoloma BriD. L. caldense C.-Möur. . 2) L. Moséni BRoTE. n. sp. 8 Leucomium MITT. ESA ntCOlaSNIEETS 6 oa el ee Re SRS SN NTE KE SHNa SA NTDO IL. Moseéni BRoOTH. n. sp. FINER a rs UT RSRRA DE SST KE ASS EL MSN ELD L. strumosum (HORNSCH.) Mir To a Visar en TN ad SVEA SA Veta VARE NO Macromitrium BriD. MER Gal dens er ÄNGSDR. «a äs a ca a a RARE IVOR BINNNAT AA IMETeimrbhosum; (SW) BRID: & 3 je för til Se IKSKAA NAR HORST NIAN Sh dd M. Didymodon SCcHWAEGR. . . . ASSA SNES ars ALL MR NO ST, Vad M. filiforme (HooKr. GREV.) SRA 3 MAREN GSI SET LIEURALJIDST. ok AD NISK(ierostom a) Moséeni.'BROTE:, 1. "BPA bas ka Se SELMA RER UON ad Niäimacronifolum! SCHEWARGR:, - -sg45 sed A NE de BA IRAN DA Mät attidun: sE00KA NVILSS = cs cc gVRERASKEAT SEFJTUISDRE AA WNESERe omellit FlAMPA a Öre 0 nåder ENSE SE Oo är en Meteorium BriD. M. Henschenii C.-MöULL. . . SKANE PINE SSV SU Je TI MISPUEA SLAS M. recurvifolium (HORNSCH.) Mir SIREN ST HS RNSH IST ef KANON DIG RAA IMSremotitolium. (ElIORNSOH.) MIFTI- om oc sHIGURA SKANE LAS IM Stsabarmpistuum. ElAMP: >, 6 USA ot bSR An. HUA RAD ME SUVWIderenissÄNGSTE. ;. 0 e.o «omkr SAN svs tsråte MNEN Ad NOA RS Micerothamnium Mirr. IMfacrorrbizon(HORNSCH:), JAEG: SAUBBB. MULI: a. SÅS deta TR ER EON Ra MATS TOR SAS ERA So RAT enad Potamium Mitt. Fönpacimonirense: ((SPRUC) = MEPTS "15 UFS SRA Serra NsEA BYSEN KOR UETt5 0 Prionodon C.-MöLL. Rör ausiCu lans, -ÅNGSTR. I o.3 od. 3 sc ERA OESHO DIRT: TIMER NG sken ba FANGcaldensistbrROTH. 0: -SPp: = c of EEK NEF RU TEG UA AA Pterobryum HoRrnNscH. ; ARC ET SUmRELORNSOH:, & oc co dh 3 sä U HSP ks rar EDA SEND SAM RAA Rhacocarpus LINDB. KARE boldti ((SERENG:) - o« |: sf ee SAS Sa UR PAS RANA 3 Imorn (CNN Sv SA 60 SK Fer re SÄTRA AS Rhacopilum BRID. öäktamentosum. (ElEDW)) Var. MIDOT/ BROTTEN VIERA ENE: ANA BASAR RI ANTA: Rhizogonium BriD. R. spiniforme (L.) BRUCH. . 530 Schlotheimia BRrRID. 8. breviseta ÅNGSTR. VD) S. Glaziovii HaAMP. . 20 S. Jamesonii BRID. PA S. nitida SCHWAEGR. 20 76 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL. ie Pag. 5. "RegnelliiCANGSBBG «460 ic st fö ös, se a fer rö nga TEN sa S. Sprengelii HOoRNSCH. . . . RE RS ra SS TD N Er Ng SS: niehomitriam (SCRWAEGRA =. sn bedarrat sladden RR Sematophyllum Mitt. DS. PUngens. (NWs) MITT. + je. ps gediielenen & tele Fi wekiler fer Sphagnum EHRH. SS: .otacilescens. HAMP. . a jemte feel eget =) + tel EN SÅ purpiratum (C:=MULL. «4 6/6 ds SENS vr i fö RA S.Weddellianum BESCH. vol ess Janis sale (Aa t Ve Mie AN Stereodon (BripD.) Mitt. Si Ccaldensis, BROTH. 1; SPE so Ge As MER dö recipe) vrtna förstör Ne ; Stereophyllum Mitt. | SEsradiculosum. (HOOK:) MITT: "sl go ellen föll ages er fe art a Syrrhopodon SCHWAEGR. 5. (Eusyrrhopoden) anomalus BROTH: Mi SP. - sva. iel sitts re IS AB erteroanuss Os-MUNL.. oc, ss. okt Nee as rna is EN DS: scapulacensHAMP; |. feed Ce ec de ad a 6 sä SN SS: relatlot ElAMP: myc en Sönket 4. Va Ute ere feels os. 6 ÅS LER EER S. Gaudicehaudi MONT: > sq 6 does ar jö tje, er för RS 5: -GrlaZIONI HAMPo is omega en |A ake Ren AN FAL tak a ER RANE DE S:-Hobsoni Hook. GREV:, vie &. fe tkedle jösses og ar ar reser EN Sa v0eaus MUD os, ge de adde. å ASS de len an fe ve er SN 5. longifolius LINDB. « = = fec6 fö fe fö se so MEN FILL ERE URKRI S. prolifer ScHWAEGR. -.-. över AR a ISTER NL IESKTS REN SITEN 5: (Örthotheca) vaginans: BROTH: DD: SP= os de jr 71. FASIKEN INS Taxithelium SPrRuUc. sKörplanwn.(BRIDS SERUC: co ov fö Nee a PR a stred KV St Thuidium Br. eur. . ; ELR RER R NES KÄR oc T. (Haplocadium) dn BOTH. Do, SPe so cr descr sten RE Nta la rann VEPTANA ( ae Hs Å 80 ver rer Är (are Å AT SE REL EIGE T. (Haplocadium) SANNE BEOTK. Da, SP gor dep Sa fån SSE T. pinnatulum LINDB. .. SE reg öl sen Sä Se T. pseudo-recognitum (HAREN RA a en er Hargs RN ee ENE T-subdelreatulmm-s CEKAMP.) = ae. seg SA! a le eran le dis SN T=subpmmatums(HAMP:) , =ol6, ist RåNS, she. je I en smelasdt ban SAST IP subtamarscmumn (IAMP)) NN mckfa0 la Beer svt Tortella (C.-MÖLL.). TT: caespitosa, (SCHWAEGR)). IMER Ae ferde desde ist se rusk Trematodon M:icunx. T. crispatissimus HORNSCH. side fer söt fa se TT AE Soya storiastlINDB. sa, sön HEN til ps RR T. reflexus C.-Mönr. . : 4 Trichosteleum Mirr. TT: CdierambidesgBRÖTH: du: ,SPs se ee de «sys arr T.:flagelliferum BROTA. Da Böc. Ao född oe fe uses stirede er AN HANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd III. N:o 4, HEMIGASTER EIN NEUER TYPUS UNTER DEN BASIDIOMYCETEN VON MIT 2 TAFELN. MITGETHEILT DEN 10 APRIL 1895. GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1895 KUNGL. BOKTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT & SÖNER - hi Ne ST NE EN TEE JÄSER ; a , PRE Sn Sd Se ; P0 n pt Li d ] LL | 14 (Cd | | k j RER, 1 & RE fa St AL LANT 'LYT TA i g = TES fr we mr Renvndt - - FA 2 PE Ca NN - vaka - dr TEN ' NS IE 2 TÄNN PRIS q SN SER - g i 7 ESRI AE: 5 SA je tr for K i» na ONE vy - me Fest nad ag. OT er er OTTO € at $ p! IV or | | j Å her "i ot ? HAN Ny ARE CARMEN HH ei Vv cv Al i 07 hö V Mr Å x 2 FR al VÅ ÖRE BEAR rt TA | seen NE bee I - | I | ss" 4 SF Tr Botanischen Centralblatte 1895, N:o 3, hat der Verfasser dieser Zeilen eine »Vorläufige Mitteilung iber Hemigaster» veröffentlicht. Die in dieser Mitteilung gelieferte Diagnose will ich (mit einigen Zusätzen) hier wiedergeben. H. candidus JUEL a. ang. O. Mycel saprophytisch ohne Schnallenbildungen. Fruchtkörper weiss, geschlossen, aus einem runden 1—2 Mm. breiten Köpfchen bestehend, das mittels eines dännen und kurzen, kaum 1 Mm. langen Stieles dem Substrate aufsitzt, eine einzige Kammer enthaltend, welche von einer Mittelsäule durchsetzt wird. Peridie eimfach, sehr locker. Der Stiel besteht aus längsgehenden Hyphen. Die Mittelsäule ist nur ein direkter Fortsatz des Stieles und geht nach oben in die Peridie äber. Die peripherische Kammer- wand ist von einer Basidienschicht ausgekleidet. Von der centralen Wand der Kammer, also von der Mittelsäule, sprosst ein dichtes, Chlamydosporen erzeugendes und später die Kam- mer ausfäöllendes Hyphengewebe hervor. Die Basidien sind einzellig, ungef. 12 u lang, 6 u breit und tragen vier ter- minale, glatte, makroskopisch sehr blass feischfarbene, unter dem Mikroskope fast farblose Sporen, welche kugelig oder kaum ellipsoidiseh und im Durchm. wungef. 6 u sind. Die Chlamydosporen sind den Basidiosporen ähnlich, kugelig und ungef. 7 u im Durchm. Sie sind von kurzen Hyphenästen umschlungen. Wächst gesellig auf Kaninchen- und Meerschweinchen- Excrementen in Upsala. 4 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. Ueber das Auftreten von Hemigaster. Als ich im Herbste 1893 einen Kursus in Kryptogamen- kunde an der Universität Upsala leitete, benutzte ich zum Cultiviren der zu demonstrirenden Mucorineen Exkremente von Kaninchen und Meerschweinchen, welche ich mir aus dem zootomischen Institute geholt hatte. Mucorineen traten in der Cultur reichlich auf, aber nachdem diese zu verwelken begonnen hatten, zeigten sich an den Meerschweinchen-Exkre- menten weisse rundliche Pilzkörper von sehr zarter Konsi- stenz, deren Natur ich damals nicht aufklären konnte. Während der Winter-Ferien wurde die Kultur versäumt. Im Anfang des folgenden Semesters fand ich die Pilzkörper von Sporen ganz erfillt, aber weil ich die Entstehungsweise der Sporen nicht sehen konnte, blieb mir die Natur des Pilzes noch ganz rätselhaft. In November 1894 sollten in demselben Kursus wieder Mucorineen demonstrirt werden, und ich schaffte wie zuvor Kaninchen-Exkremente herbei aus einem Keller im Zootomi- cum, in welchem Kaninchen gehaust wurden. Die Exkremente wurden in eine flache mit Deckel versehene Glasschale gelegt. Nach einigen Tagen traten Mucor und dann Chzeetocladium am Substrate reichlich auf. Dann kamen aber wieder die mir vom vorigen Jahre bekannten weissen Pilzkörper zum Vor- schein. Sie wurden so reichlich entwickelt, dass sie bald die ganze Oberfläche der Kotstäcke einnahmen. Sie sassen im Allgemeinen am BSubstrate befestigt, aber einzelne Frucht- körper kamen auch zwischen den Kotstäcken, nur an den dichten Fäden der Mucorineen haftend, vor. Herr Docent L. ÅA. JÄGERSKIÖOLD war so freundlich die ganze Kultur zu photographiren, und eine Reproduktion dieser Aufnahme ist in Fig. 1 gegeben. Hier erscheint auch eine kleine Gruppe von Fruchtkörpern, die nur an den auch an der Afbildung sicht- baren Mucorineen-fäden befestigt sind. In den Pilzceolonien entwickelte sich immer an der Fläche des Substrates eine zusammenhängende, oft recht dichte My- celdecke, welche eine sehr reiche Conidienfruktifikation ent- hielt. Ein genetischer Zusammenhang mit den Fruchtkörpern BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 5 war durch deren regelmässiges gesellschaftliche Erscheinen recht wahrscheinlich. Ich habe in dem erwähnten Kaninchen-Keller auch an älteren schimmeligen Exkrementen nach Hemigaster gesucht, konnte aber keine Fruchtkörper auffinden. Zwar kamen unter den vielfachen Schimmel-Arten auch Conidien vor, welche den eben ervähnten in meinen Culturen auftretenden ähnlich waren, ein sicheres Identificiren war doch nicht möglich. Der Hemigaster ist mir also bis her nur aus Culturen bekannt. Unt ersuchungsmetoden. Um den Bau des Fruchtkörpers zu studiren benutzte ich anfangs frische Fruchtkörper, welche zuerst mit Alkohol be- feuchtet in einem Wassertropfen am Objekträger mit Nadeln zerzupft wurden. Ich konnte auf diese Weise den Bau der Peridie und das Vorhandensein von Basidien konstatiren. Ich versuchte auch den frischen Fruchtkörper mit dem Rasirmesser zu zersehneiden, aber seine Gewebe gewährten einen gar zu geringen Widerstand um wirkliche Schnitte zu bekommen. Es zeigte sich also Einbetten und Schneiden mit Mikrotom notwendig. Ich fixirte daher die Fruchtkörper in Alkohol bettete sie in Paraffin ein, verfertigte Schnittserien mit Mi- krotom, und färbte die aufgeklebten Schnitte mit Hämatoxylin. Diese Präparate liessen aber an Deutlichkeit viel zu winschen äbrig, ohne Zweifel weil der Alkohol den Hypbhben keine 'genägende Starrheit gegeben hatte. Ich habe dann die Wirkung der Ueberosmiumsäwre gepräft, und habe in dieser ein ausgezeichnetes Fixirmittel fär ein zartes und lockeres Pilzgewebe, wie es Hemigaster besitzt, gefunden. Wenn die Fruchtkörper den Dämpfen einer etwa 1-procentigen Lösung dieser Säure ausgesetzt werden, geht ihre weisse Farbe bald in eine schwarze iber, und die Hyphen erhalten nach einigen Stunden eine geniägende Starrheit um ohne störende Formveränderungen in die verschiedenen Reagenzmittel ge- bracht werden zu können. Die geschwärzten Pilze wurden zuerst in schwachen Alkohol, dann in successive stärkeren bis absoluten Alkohol gelegt, um danach in Chloroform und schliesslich in geschmolzenes Paraffin äbertragen zu werden. 6 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. Die aus diesem Materiale verfertigten Schnitte brauchen nicht gefärbt zu werden, die Contouren der Hyphen und Basidien treten ohnedem mit genägender Schärfe hervor. Fär das Studium von dem Bau des ganzen Fruchtkörpers sind die so gewonnenen Schnitte sehr geeignet. Sehr diänne Schnitte sind doch dazu nicht zu empfehlen wegen der zu grossen Durchsichtigkeit des Bildes. Dagegen sind dimnne Schnitte fär das Studium der Basidien zu wählen. Ich habe daher oft in derselben Schnittserie abwechselnd Schnitte von 0,005 und 0,01 Mm. Dicke verfertigt. För Untersuchungen iäber die Peridie und iäber das Chla- mydosporengewebe sind die Schnitte nicht geeignet. Zupf- präparate von mit Osmium fixirten Fruchtkörpern lieferten hier ein besseres Resultat. Da es mir fast unmöglich schien von einem solchen Schnitte ein korrektes Bild mit der Camera lucida zu zeichnen, so wandte ich mich der Mikrophotographie zu. Die Schnitte scheinen in der That fir photographische Aufnahmen recht gut geeignet zu sein. Ich hoffe wenigstens, dass einige der beigefägten Mikrophotographien ein solches Urteil berechtigen können. Der Docent der Zoologie D:r L. A. JÄGERSKIÖLD hat mir sowohl sein Mikrotom fär meine AÅrbeiten zu Verfägung ge- stellt, wie auch einige photographische Aufnahmen von meinen Präparaten verfertigt und hat mir dadurch fir diese Unter- suchung wertvolle Dienste geleistet, fär die ich ihm meinen verbindlichsten Dank hier öffentlich aussprechen möchte. Kärz- lich hat aber das Botaniche Laboratorium unsrer Universität ein mikrophotographisches Apparat erworben, und die Mehrzahl meiner Bilder sind mit demselben verfertigt worden. Fir das Studium der Sporenkeimung wurden Culturen in Nährlösung ausgefihrt. Die angevandte Nährlösung war ein Dekokt an Kaninchenmist. Die Culturen wurden in ent- weder am Objektträger liegenden oder am Deckglase han- genden Tropfen und in feuchten Kammern angestellt. Endlich habe ich auch Kaninchenmist als Substrat fär Reinculturen verwandt. Die Exkremente wurden während mehrerer Stunden im Thermostat bis 90” Cels. erwärmt, und weil sie dadurch ausgetrocknet waren, in kochendes Wasser getaucht. Dann wurden mit einer Nadel Sporen oder Conidien an dieselben eingeimpft. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 7 Bau und Entwiecklungsgesechichte des Fruchtkörpers. In einer Reinkultur von Hemigaster an sterilisirtem Kaninchenmist konnte ich die ersten Anfänge der Frucht- körper beobachten. Eine sehr junge Fruchtkörperanlage, welche direkt unter das Mikroskop gelegt wurde, bestand aus einem breit kegelförmigen Knäuel von dicht verflochtenen Hyphen, weleher oben in eine kurze Spitze verjängt war. In dieser Spitze liefen die Hyphen beinahe parallel, mit ihren Enden nach oben gerichtet. Hier befindet sich an diesem Entwick- lungstadium der Vegetationspunkt, in dem ein ausschliesslich akropetales Wachstum vor sich geht. Der jängste Fruchtkörper, welcher an Schnitten unter- sucht wurde, zeigt schon den ersten Anfang einer Differenzirung in Stiel und Hut. An einem kurzen und dicken Stiele sitzt ein schwach gewölbter kleiner Hut. An dem Längenschnitte (Fig. 4) erscheint diese Fruchtkörperanlage etwa garben- förmig. Die akropetal wachsenden Hyphen sind hier aus- gespreizt, so dass bereits ein seitwärts gerichteter Rand vorhan- den ist. Unter dem Rande befindet sich eine schwach konkav gewölbte Partie, welche die untere Seite des Hutes repräsentirt. Die Hyphen welche diese untere Fläche begrenzen, laufen derselben nicht parallel, sondern sind nach aussen gebogen, so dass ihre Spitzen gegen dieselbe einen Winkel bilden. Diese Hyphen sind nämliech die erste Anlage des Hymeniums. An einem wenig älteren, hier nicht abgebildeten Frucht- körper erscheint der Hut vom Stiele durch eine feine Ring- furche abgegrenzt. Unter der konkaven Partie des Hutes ist nämlich der Stiel durch unregelmässig aussprossende Hyphen plötzlich verdicht, und die eben erwähnte Ringfurche ist unten von dieser Verdickung, oben von Hutrande begrenzt. Das nächste beobachtete Entwicklungsstadium ist durch das Vorhandensein eines deutlichen Hymeniums ausgezeichnet (Fig. 5). Die Differenzirung in Stiel und Hut ist hier weiter vorgeschritten. Der Stiel besteht aus längsgehenden Fasern, welche im Hute divergiren und einen Schopf bilden. Die peripherischen Fasern biegen sich nach aussen und bilden ein horizontales Dach, dessen Rand sich nach unten krimmt. Von den Hyphen, die dieses Dach bilden, gehen nach unten dicht stehende keulenförmige Hyphenenden aus, welche junge 8 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. Basidien sind. Hier ist also das Hymenium gelegen, und dieser Ort entspricht der schwach, konkaven Partie an dem vorigen, eben beschriebenen Entwickelungsstadium. Unter dem vom Hute gebildeten Dache befindet sich ein kleiner Raum, welcher der erwähnten Ringfurche des jängeren Frucht- körpers entspricht. Nach unten ist dieser Raum begrenzt durch Hyphen, die vom Stiele aussprossen eben wie: vorher beschrieben wurde. Der Hutrand wächst diesen Hyphen ent- gegen, wodurch die untere Oeffnung jenes Raumes verengert wird. Oberhalb jener aussprossenden Hyphen ist der Stiel schmäler: Diese Partie des Stieles soll später zur Mittelsäule werden. Ein anderes Individ, das nur wenig älter ist als das eben beschriebene (Fig. 6) zeigt eine etwas stärkere Einkrämmung des Hutes, so dass der Hohlraum unter dem Hute sich hier zu schliessen schon beginnt. Avuch treten in diesem Raume einige Hyphenzweige auf, die aus der Mittelsäule entspringen. Es sind dies die ersten Anlagen desjenigen Hyphenkomplexes, den ich als Chlamydosporengewebe bezeichnet habe. Während der jetzt folgenden Entwicklung schliesst sich die untere Oeffnung des Hohlraums im Hute vollständig. Wie die Figuren 7 und 8 es zeigen kommt dieser Verschluss dadurch zu Stande, dass die Hyphen des Hutrandes und diejenigen, die vom Stiele unterhalb des Hohlraumes aussprossen, eimnander entgegenwachsen und sich immer mehr verflechten. Von nun an wird also der Fruchtkörper angiokarp. Er enthält eine Kammer, welche rings um eine Mittelsäule verläuft, und das Gewebe des Hutes bildet jetzt eine Peridie. An der Fig. 9 ist ein Teil von einem schon angiokarp gewordenen Exemplare abgebildet. Hier ist auch eine andere Veränderung zu bemerken. Der von der Mittelsäule hervor- sprossende Hyphenbischel hat einen dentlichen Zuwachs und eine weitere Differenzirung erlitten. Er besteht aus einem wirren Geflecht von Hyphen, die dinner sind als diejenigen der Mittelsäule. An der äusseren Grenze dieses Geflechtes treten schon vereinzelte Chlamydosporen auf (an dem ab- gebildeten Schnitte sind doch keine deutlich zu sehen). Nach dem also jetzt alle Teile des Fruchtkörpers angelegt worden sind, wachsen dieselben während der folgenden Ent- wicklung zu und werden immer mehr differenzirt. Bei der beginnenden Reife des Hymeniums und des Chlamydosporen- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 9 gewebes wird das Köpfehen des Fruchtkörpers etwas ab- geplattet (Fig. 10). Die Kammer ist im Durchschnitt fast rund: In der Peridie sind zwei Schichten zu unterscheiden. Die äussere ist dicker, aber sehr locker und besteht zum grossen Teil aus schraubförmig gewundenen Hyphen. «Die innere Peridienschicht ist weit dichter. Sie trägt das nach innen zu schauende Hymenium und därfte dem subhymenialen Gewebe der Hymenomyceten entsprechen. Das Hymenium nimmt ungefähr 2 eines Kreises auf und trägt schon zahlreiche Sporen. Unten reicht es kaum zur Mittelsäule hervor, denn hier be- ginnt das von dieser hervorsprossende Chlamydosporengewebe, welches das iäbrige Drittel des Kreises einnimmt. Diese Ge- webepartie ist recht kräftig entwickelt und reichlich fertil, aber nimmt nur die Hälfte der Kammerhöhlung auf. Am unteren Winkel der Kammer ist die Verwachsung vollständig, und nichts deutet mehr auf die fräher hier gelegene Oeff- nung. Die Mittelsäule geht nach oben in die äussere Peridien- schicht iber, welche das Köpfchen ringsum bekleidet. Der Stiel ist an der Oberfläche zwar flockig, aber seine bekleidenden Hyphen sind hier nicht schraubförmig gewunden. Bei kräftig wachsenden Fruchtkörpern wächst das Köpf- chen allmählig sehr in die Breite, wie es die Fig. 11 zeigt. Die Kammer wird dadurch horizontal ausgedehnt. Bei solchen völlig reifen Individuen ist die Kammer von dem gewaltig vergrösserten Chlamydosporengewebe fast gänzlich ausgefällt. Die Peridie ist jetzt durchweg ganz locker geworden, und ibre Hyphen sind sehr brächig. Ohne zweifel können an diesem Stadium die Sporen durch den Wind verstauben. Specielles äber die einzelnen Teile des Fruchtkörpers. Die Peridie der jängsten Fruchtkörper zeigt noch keine Schichtung, sondern besteht aus ziemlich dicht gelagerten Fasern, die in der Richtung des Hutes, also in einem Bogen, und mit nach unten zu wachsenden Enden verlaufen. Auch wenn der Hut eben geschlossen worden ist, kann ein solcher Verlauf der Fasern wahrgenommen werden (Fig. 9). HEine Wachstumzone ist an dem Hutrande des noch offenen Frucht- körpers gelegen, und auch an dem geschlossenen Fruchtkörper därfte ein Randzuwachs an der entsprechenden Stelle statt- 10 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. finden, wenn auch ein solcher wegen der dichten Verflechtung der Fasern des Hutrandes mit denjenigen, die vom Stiele aussprossen, nicht direkt wahrgenommen werden kann. För die Anwesenheit dieser Zuwachszone spricht auch die That- sache, dass an dieser Stelle im Hymenium eine Zuwachszone gelegen ist. An einem halbreifen Fruchtkörper sind, wie schon erwähnt, zwei Schichten in der Peridie differenzirt, die äussere Peridien- schicht und die innere oder subhymeniale Schicht. Die äussere Schicht besteht gänzlich aus Hyphenzweigen, die von der inneren Schicht entspringen. Ihre Hyphen sind verhältniss- mässig dick, ungef. 6,5 u breit. Sie sind mehrfach verzweigt, und die Zweige sind schraubförmig gewunden. Die längeren Zweige machen mehrere Windungen und gleichen Korkziehern (Fig. 2, 3), die Kirzeren sind in gleicher Weise gebogen, aber machen derer wenige oder nur einen Bruchteil einer Windung. Weil die äussere Peridienschicht nur Verzweigungen aus dem subhymenialen Gewebe darstellt, welche Verzweigungen an den oben besprochenen jängsten Eutwicklungsstufen nicht ausgebildet sind, so kann man wohl sagen, dass an diesen Stadien das Peridiengewebe eigentlich nur dem subhymenialen Gewebe entspricht. Die subhymeniale Schicht zeigt an einem halbreifen In- dividuum ein dichtes und wirres Geflecht von reichverzweigten Hyphen, ein radiär-bogiger Verlauf der Hyphen ist hier nicht mehr zu sehen. Das Randzonenwachstum därfte an diesem Stadium aufgehört haben. Der nicht unbedeutende Zuwachs, den die Peridie noch erleidet, kommt nun dadurch zu Stande, dass die Hyphen der subhymenialen Schicht etwas auseinander gehen, so dass auch dieses Gewebe einen lockeren Bau annimmt, wie es die Abbildungen von älteren Fruchtkörpern zeigen (Pigs ll oAlD): Das Hymenium. Die erste Anlage des Hymeniums wurde oben beschrieben und ist an den Fig. 6 und 7 zu sehen. Am oberen Winkel der Kammer sind seine ältesten Teile gelegen, und am unteren Rande ist eine Zuwachszone gelegen, wo neue Basidien hervorsprossen. Noch an einem bereits geschlossenen Fruchtkörper ist eine solche Neubildung von Basidien zu sehen (Fig. 9). Der Randzuwachs därfte indess kaum länger dauern, als bis dass die Basidien Sporen zu erzeugen an- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 11 gefangen haben. Ohne Zweifel findet gleichzeitig mit dem Randzuwachs und auch nach dem Aufhören desselben ein interkalares Wachstum statt, indem neue Basidien zwischen den älteren hervorsprossen. Dies trägt ohne Zweifel zu der oben erwähnten Ausdehnung der subhymenialen Schicht bei älteren Fruchtkörpern bei. Das Hymenium enthält nur Basidien, aber keine Para- physen oder Cystiden. Es ist ganz glatt, ohne Effigurationen. An einem älteren Fruchtkörper stehen die Basidien nicht mehr so gedrängt, es kommen dazwischen Liäcken vor, welche durch das Absterben von Basidien, die Sporen erzeugt haben, entstanden sind (Fig. 14). Die noch vorhandenen Basidien stellen sozusagen das letzte Aufgebot des Hymeniums dar, da ein Neuerzeugen von Basidien jetzt nicht mehr stattfindet. Ein völlig reifes Exemplar hat endlich keine Basidien mehr, das Hymenium ist gänzlich geschwunden (Fig. 11, 15). Die Basidien entstehen in dichten Bischeln an Zweigen, die aus der subhymenialen Schicht entspringen. (Fig. 12,13.) Vor der Reife sind sie etwa birnförmig. Wenn sie sich zur Sporenbildung anschicken, verlängern sie sich, so dass sie äber die noch sterilen emporragen, und bilden an der Spitze vier feine, ungef. 2 bis 3 u lange Sterigmen, an deren Enden die Sporenanlagen als rundliche Blasen entstehen. Während des Zuwachses der Sporen wird der Inhalt der Basidie in dieselben allmählig entleert. Bei der Sporenreife ist daher die geleerte Basidie kaum mehr sichtbar, sie wird vermutlich von den heranwachsenden Nachbarn zerdriäckt und scbliesslich aufgelöst. Das Chlamydosporengewebe.t Die ersten Anlagen dieses Gewebes erscheinen an einer sehr fröhen Entwicklungsstufe und wurde oben besprochen. (Vergl. Fig. ö—9.) Der von der Mittelsäule entspringende Hyphenbischel, der seine erste Amnlage darstellt, besteht aus Hyphen die denen des iäbrigen jungen Fruchtkörpers gleich sind. Aber wenn die Anlage sich weiter entwickelt hat, tritt eine Differenzirung ein. Ausser Fäden von gewöhnlicher Dicke findet man feinere Hyphen von ungef. 1 bis 2 u Durchm, die von diesen aussprossen, ! Ich bin iäber die richtigste Bezeichnung dieses Gewebes und den in demselben erzeugten Gonidien etwas ungewiss gewesen. Wegen der Analogie mit Nyctalis, in deren Fruchtkörpern auch solche nicht basidiogene Gonidien erzeugt werden, fär welche der Name Chlamydosporen zuerst benutzt wurde, habe ich mich fär letztere Bezeichnung entschlossen. 12 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. und welche die dännsten im ganzen Fruchtkörper sind. Die Chlamydosporenbildung scheint fast ausschliesslich an diese geknäpft zu sein. Alle Hyphen dieser Gewebemasse sind äusserst unregel- mässig in einander verwebt, so dass an Schnitten von dem Ansatz der Sporen an den Hyphen nur wenig zu sehen ist. Indess findet man an den Schnitten die Sporen fast immer von dännen Hyphenschlingen umfasst, wie an der Fig. 17 zu sehen ist. Zerzupfte Teile dieses Gewebes zeigen dasselbe noch deutlicher (Fig. 18—20). Die reifen Sporen werden in diesen Präparaten zum grossen Teil frei, zuweilen findet man sie von der Hyphenschlinge noch umgeben. An den Fäden des Gewebes kann man auch solche Stellen auffinden, wo Spo- ren befestigt gewesen, und wo die Schlingen leer sind. Die dinnen, sporenerzeugenden Hyphen werden bei der Reife allmählig zerstört. In einem iberreifen Fruchtkörper, wie dem in Fig. 15 dargestellten, bleiben dann nur die grö- beren Fasern dieses Gewebes wie ein Netzwerk, in welchem die Sporen eingestreut liegen, zurick. Die Chlamydosporen scheinen an den Hyphen seitlich und fast ungestielt zu sitzen. Die Narben abgefallener Sporen sind oft deutlich zu sehen und ragen sehr wenig äber die Fläche der Hyphe vor. Im Allgemeinen därften die Chlamydo- sporen einzeln abgeschnärt werden, doch habe ich auch Sporen gesehen, welche zu zwei vereinigt waren, und die allem Anscheine nach als zweigliedrige Ketten entstanden waren. Bei denjenigen Hymenomycetengattungen, die Chlamydosporen besitzen, werden ja dieselben reihenweise abgegliedert, und nach der Deutung BREFELD'S sind sie als höher differenzirte Oidienformen aufzufassen.! Bei Hemigaster ist also die Zahl der Chlamydosporen in jeder Reihe bis auf zwei oder noch häufiger bis auf eine einzige gesunken. An jeder Hyphe in diesem Gewebe können mehrere Chla- mydosporen successive abgeschnärt werden. Nachdem an der Spitze der Hyphe eine Sporenanlage entstanden ist, wächst die Hyphe, der Sporenwand sich dicht anschmiegend, weiter und bildet dadurch den Anfang der Umhällung der Spore. Dann scheint die Hyphe wieder gerade aus zu wachsen um eine neue Spore zu erzeugen (vergl. Fig. 20 mit Erklärung). ! BREFELD, Unters. aus dem Gesammtg. der Mykol. H. VIII, p. 205. BIHANG TILL K. SV. VET -AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 13 Ob die Spore wirklich terminal oder dicht unter der Spitze der Hyphe entsteht, ob also das Wachstum monopodial oder sympodial ist, wage ich nicht zu entscheiden. Die eigentämlichen Hyphenschlingen um die Chlamydo- sporen sind ziemlich rätselhafte Gebilde, sowohl hinsichtlich ihrer Entstehungsweise, wie ihrer Funktion. Diese Schlingen werden durch Hyphen gebildet, welche sich der Sporenwand dicht anschmiegen. Es giebt bei jeder reifen Spore derer mehrere, so dass an einem diännen Mikrotomschnitte jeder Querschnitt einer Spore von einer einfachen NSchicht von mehreren Hyphenquerschnitten rings umsäumt ist (Fig. 17). Dies därfte teilweise durch Verästelung der Hyphenschlinge, aber auch wohl durch mehrere Umwindungen desselben Hyphen- zweiges zu Stande kommen. Ich habe auch Fälle gesehen, wo zwei besondere Hyphen an der Schlingenbildung um eine Spore beteiligt waren (Bie 19): Kulturversuche. Die reifen Fruchtkörper enthalten zweierlei Sporen, und es war mir nicht möglich die eine oder andere Sporenform zu isoliren. Auch sind die beiden Sporenformen einander so ähnlich, dass ich freie Sporen hinsichtlich ihres Ursprunges nicht bestimmen konnte. Leider kann ich daher von den mit Sporen von Hemigaster ausgefiährten Kulturversuchen nicht angeben, ob sie sich auf Basidio- oder auf Chlamydosporen beziehen. Ich habe etliche Kulturen von Sporen in hangenden und in liegenden Tropfen von Mistdekokt angestellt. Am reich- lichsten keimten die Sporen in einer ziemlich koncentrirten Nährlösung. Hier erfolgte die Keimung nach 1 bis 2 Tagen. Bei der Keimung wird ein Mycelschlauch entwickelt, der sogleich sich zu verzweigen anfängt, so dass schon nach ein paar Tagen eine ziemlich reiche Verästelung vorhanden ist. (Fig. 21.) Die Zweige wachsen unter fortwährender Ver- zweigung von der in der Mitte bleibenden Spore radiär aus. Das so entstandene Mycel wuchs in gut ernährten Kulturen iäber den Rand des Tropfens hinaus und bildete hier ein ziem- lich spärliches Luftmycel. Etwa 14 Tage nach der Aussaat traten im Luftmycel mehrere dichtere Hyphenbiäschel auf, 14 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. welche durch eine sehr reiche Verzweigung gewisser Hyphen- fäden entstanden. Die am weitesten vorgeschrittenen unter diesen Gebilden waren schon ziemlich kompakt und hatten die mir aus den Mistkulturen wohlbekannte Gestalt der juäng- sten Fruchtkörpenanlagen vom Henmigaster. Zwar kamen diese Anlagen nicht iber die ersten Entwicklungszustände hinaus, aber durch ihr Auftreten ist es konstatirt, dass bei diesem Pilze die Fruchtkörper auf dem aus der Spore ent- standenen Mycel erzeugt werden. In schlechter ernährten Kulturen entstanden an den zuerst gebildeten radiär wachsenden Hyphen kurze, quere ÅAeste von gekrämmter und unregelmässiger Form, welche den Zellinhalt in sich ansammelten, während die radiären Hyphen allmählig abstarben. Diese kurzen Zweige wurden häufig perlschnurartig aufgetrieben und stellen offenbar eine beginnende Gemmen- bildung vor. Die Entwicklung derselben konnte ich nicht weiter verfolgen. In diesen Kulturen konnte ich sonst keine Conidien- oder andere Nebenfruchtform entdecken. Die in den Kulturen gebildeten Mycelien waren ebenso frei von Schnallenbildungen, wie die Hyphen der Fruchtkörper. Auf sterilisirtem Kaninchenkot wurden zwei Culturen ausgefiährt. Eine Woche nach dem Einimpfen der Sporen war ein an der Fläche des Substrates kriechendes Mycel ersicht- lich. Dasselbe wuchs radiär aus, so dass ein sich allmählig erweiternder Mycelkreis entstand. Nach dem Verlaufe noch einer Woche erschienen auf diesem Mycelkreise kleine weisse Verdichtungen, welche sich bald zu deutlichen Fruchtkörper- anlagen entwickelten. Die Bilder Fig. 4 und 5 sind nach Exemplaren aus diesen Kulturen aufgenommen. Auch in diesen Kulturen wurden die Fruchtkörper ziemlich bald in ihrer Entwicklung gehemmt. In den spontanen Kulturen an Kaninchenkot scheinen im Allgemeinen von der Anlegung der Kultur bis zur völligen Reife der entstandenen Fruchtkörper etwa 4 bis 5 Wochen verfliessen. In diesen spontanen Kulturen wird das Substrat zu der Zeit, wo sich die Fruchtkörper zur Reife nähern, immer von einer anfangs reinweissen Myceldecke äberzogen. In derselben wird eine oidien- oder vielleicht eher chlamydosporenartige Conidienform iberaus reichlich entwickelt, und die Mycel- decke nimmt bei der Reife dieser Conidien dieselbe blasse ' BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 15 Fleischfarbe an, welche dem reifen Hemigaster charakteristisch ist. Dass diese eine Nebenfruchtform von Hemigaster ist, kommt mir sehr wahrscheinlich vor. Aus einer Reinkultur dieser Conidienform wurden Conidien auf sterilisirtem Mist ausgesäet, aber es entstand daraus nur ein dieselbe Conidien- form wieder reichlich bildendes Mycel. Da also diese Form als Nebenfruchtform des Hemigaster noch zweifelhaft ist, finde ich es nicht nötig dieselbe genauer zu beschreiben. Als Resultat dieser Kulturversuche will ich folgende Punkte hervorheben. Die Spore wird bei der Keimung nicht gefächert, bildet nicht ein Promycel, sondern erzeugt direkt ein sich sofort verzweigendes Mycel mit Neigung zur Bildung von Luftmycel. An diesem entstehen direkt die Fruchtkörper. Die Keimung geschieht also in derselben Weise wie bei den meisten Hymenomyceten. Es giebt unter diesen auch Gattun- gen, die sich in der folgenden Entwicklung ebenso wie Hemi- gaster verhalten, indem sie an dem aus der Spore hervorgegan- genen Mycel direkt Fruchtkörper erzeugen, wie z. B. Arten von Coprinus und Marasmius.! Uber die systematische Stellung von Hemigaster. Hemigasier gehört entschieden zu den typischen Auto- basidiomyceten Bref., welche einzellige, vier terminale Sporen tragende Basidien besitzen. Daher ist an eine Verwandt- schaft mit Pilacre Petersii Berk. & Curt.,? dem dieser Pilz in der Form des Fruchtkörpers, sowie durch die schraubför- migen Fasern der Hille gewissermassen ähnelt, gar nicht zu denken, da P. Petersii vierzellige Basidien mit seitlich inserir- ten Sporen trägt. In wie weit die iäbrigen, von älteren Myko- logen beschriebenen Pilacre-Arten mit dem BREFELD'schen Typus der Gattung ibereinstimmen, oder ob es etwa unter denselben auch Formen giebt, die sich dem Hemigaster nähern, ist zur Zeit nicht zu sagen, da diese Arten ungeniägend be- kannt sind. Unter den Autobasidiomyceten giebt es eine Reihe von durchweg angiokarpen Formen, die Gasteromycetenreihe. Wir SKVersLabBRERRLD, (&..&;. Ö.H, VI 2 BREFERD, åå arv O., H.: VIL 16 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. finden hier auch Typen mit einer Mittelsäule, die in der Peridie endet und von der Gleba rings umgeben wird. Solche Typen sind Secotium, Podaxon und Phallus. Eine Gleba ist nicht bei Hemigaster vorhanden, aber es liesse sich denken, dass eine solche durch kräftigere Entwicklung und Fältelung eines einfachen Hymeniums, wie es Hemigaster be- sitzt, hervorgegangen sei. Aber die Entwicklungsgeschichte der Fruchtkörper ist bei allen untersuchten Gasteromyceten eine ganz andere als bei Hemigaster. Secotium und Podaxon sind in dieser Hinsicht nicht gekannt, erstere Gattung wird aber als den Hymenogastreen nahe verwandt beschrieben. Bei diesen, wie bei den ibrigen Gasteromyceten, entsteht der Fruchtkörper als eine solide Kugel, in der die Gewebe der Peridie und der Gleba sich allmählig differenziren.! Auch bei Phallus und verwandten Gattungen ist nach den Unter- suchungen FiscHER's der Entwicklungsgang im wesentlichen der nämliche.? Im Gegensatz zu den Gasteromyceten zeigt Hemigaster eine sog. progressive Entwicklung des Fruchtkörpers. Dieser hat zuerst ein terminales Wachstum, bei der Anlegung des Hutes geht dasselbe in ein Randzonenwachstum iber, während der Hutrand sich nach unten einkrämmt. An der unteren Fläche des Hutes entsteht das Hymenium, das gleichfalls am Rande zuwächst. Hierin besteht eine grosse Ubereinstimmung mit den mit centralem Stiele versehenen Hymenomyceten, den eigentlichen »Hutpilzen>, denn bei diesen ist die Entwicklung des jungen Fruchtkörpers (von den höchsten, angiokarpen Formen, wie Amanita u. a. abgesehen) genau dieselbe wie bei Hemigaster.? Dieser »Hutpilz-Typus» (>Mesopus») tritt als die höchste Form fast in allen den verschiedenen Serien der Hymenomy- ceten-Gruppe auf. Er begegnet uns unter den Thelephoreen in gewissen tropischen Arten der Gattung Stereum, in der Gattung Hydnum und Tremellodon unter den Hydneen, in der Gattung Boletus und einigen Polyporus-Arten unter den Po- lyporeen, und endlich bei zahlreichen Agaricineen-Gattungen. 1 Siehe DE Barr, Vergleichende Morphologie und Biologie der Pilze (Leipzig 1884), p. 338. 2 Ep. FiscHER, Untersuchungen zur vergleichenden Entwicklungsgeschichte und Systematik der Phalloideen (Denkschr. der Schweiz. naturf. Ges., Bd. 32, 1890). 3 Vergl. DE BaRrY, a. a. O., p. 58, Fig. 24; p. 313, Fig. 183. fard BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 17 Man könnte daher vermuten, dass alle diese Typen und mit ihnen auch Hemigaster auf eine gemeinsame Stammform zu- räckzuföhren wären, welche diesen Charakter als Haupt- merkmal besässe, und deren Hymenium einen sehr einfachen Bau, etwa wie bei Hemigaster und bei den Tomentelleen hätte. Aus dieser Urform hätten sich dann die im Bau des Hymeniums verschiedenartigen Typen der Hutpilze heraus- differenzirt. Dann missten die in allen diesen Hymenomyceten- Serien auftretenden halbirt-sitzenden und resupinaten Form aus dem >»Hutpilz»-Typus als regressiv entwickelt erklärt werden. Der Stammbaum der Thelephoreen wirde dann in Corticium und den Tomentelleen enden. Dagegen sprechen aber wichtige Thatsachen. Die Tomentelleen sind offenbar sehr ursprängliche Formen, und die Gattung Pachysterigma unter denselben knäpft diese Gruppe möglicher Weise an die Tremellineen unter den Protobasidiomyceten an.! Unter den Hydneen sind diejenigen Gattungen, deren Hymenium eine niedrigere, unbestimmtere Ausbildung hat, resupinate Formen, wie Radulum, Phlebia, und besonders Grandinia, welche offen- bar diese Reihe an die noch tiefer stehende Gattung Corticium unter den Thelephoreen anknäpft: Auch unter den Poly- poreen sind die im Bau des Hymeniums einfacheren Formen resupinat, wie z. B. Porothelium, oder fast resupinat wie Merulius, aus welcher Gattung vielleicht auch die Agaricineen ableitbar sind. Es erscheint dadurch richtiger den folgenden Gang der phylogenetischen Entwicklung anzunehmen. Aus resupinaten, Hypochnusartigen Stammformen sind resupinate Formen mit verschiedenartig gestalteter Hymenialfläche her- vorgegangen. Corticiumartige Formen als Grundformen fär die Thelephoreen, Phlebia- oder Radulum-ähnliche fär die Hyd- neen, Porothelium- oder Merulius-ähnliche fär die Polyporeen. Aus jeder dieser resupinaten Typen haben dann sitzende und, als höchste Form, gestielte Typen ihren Ursprung ge- nommen,. Wenn diese Erwägungen richtig sind, so wäre also der »Hutpilz»-Typus an mehreren gesonderten Punkten im Systeme entstanden. Dieser Charakter kann daher nicht das systema- tisch wichtigste Merkmal der »Hutpilze» sein. Hemigaster braucht durch diesen Charakter an keine der Hutpilz- ! Vergl. BREFELD, a. a. O., H. VIII. 18 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. Gattungen eng angeknäpft zu werden, weil dieser Typus mit Hemigaster noch einen gesonderten Ursprung haben kann. Es ist aber einleuchtend, dass eine Neigung sich in Hut- pilzform zu entwickeln der ganzen Hymenomyceten-Reihe innewohnt. Und fär eine Verwandtschaft zwischen Hemigaster und der Gesamtheit der Hymenomyceten spricht daher dieser Charakter ganz entschieden. Vielleicht können wir in der Beschaffenheit des Hyme- niums einen massgebenden Charakter finden. Die Tomen- telleen und die Thelephoreen haben wie Hemigaster eine ebene Hymenialfläche. In der Thelephoreen-Gattung Stereum giebt es Formen mit Hut und centralem Stiele, aber es sind dies tropische, lederartige Pilze, welche viel zu stattlich entwickelt sind, um mit unserem kleinen Hemigaster nahe verwandt sein zu können. Vielmehr därfte eine Verwandtschaft mit den Tomentelleen, mit Hypochnus und Tomentella, möglich sein. Es sind dies sehr einfache, resupinate, einen eigentlichen Fruchtkörper entbehrende Pilze. Ihr Hymenium hat einen sehr einfachen Bau, es besteht nur aus Basidien, hat keine Cystiden oder Paraphysen. Ihre Gewebe sind sehr zart und locker, weiss oder hell gefärbt. MNSchnallenbildungen werden an den Hyphen vermisst. In allen diesen Merkmalen, ausser in der Form des Fruchtkörpers, stimmt ja Hemigaster mit jenen beiden Gattungen iberein. Die Keimung geschieht bei Hy- pochnmus ohne Fächerung der Spore durch ein verzweigtes Mycel, das keine Nebenfruchtform erzeugt. Auch in dieser Hinsicht spricht wenigstens nichts gegen eine Verwandtschaft mit Hemigaster. Wenn wir die obigen Erwägungen jetzt zusammenfassen, so Wirde aus denselben hervorgehen, dass Hemigaster weder den Pilacreen, noch den Gasteromyceten zugezählt werden darf. Er ist zu den Hymenomyceten zu rechnen, ist jedoch mit keimnem der gestielten Typen nahe verwandt, eher könnte an eine Verwandtschaft mit den niedrigsten Hymenomyceten, den Tomentelleen, gedacht werden. Indess kann davon nicht die Rede sein, diesen Pilz als eine Tomentelleen-Gattung zu betrachten. Zwar enthalten die äbrigen Hymenomyceten-Familien sowohl resupinate als ge- stielte Typen, aber immer durch häufige und allmählige Ueber- gangsformen verknäöpft. Den resupinaten Tomentelleen wirde dagegen der gestielte Hemigaster sehr vereinzelt und entfernt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 19 gegeniber stehen. Dazu kommt noch, dass bei Hemigaster der Fruchtkörper sich zu einem ausgesprägt und dauernd angiokarpen entwickelt, was bei den äbrigen Hymenomyceten- Familien ohne Beispiel ist. Daher därfte der am ersten Blatte dieser Abhandlung gebrauchte Ausdruck, dass Hemigaster einen neuen Typus unter den Basidiomyceten bildet, berechtigt sein. Die Gastero- myceten sind vom ersten Anfang bis zur Reife angiokarp, die Hymenomyceten sind entweder von Jugend auf gymnokarp, oder entwickeln sich von Angiokarpie zu Gymnokarpie. Hemigaster wird dagegen gymnokarp angelegt und endet als angiokarp. Mir scheint es daher am richtigsten fär diese Gattung eine besondere, den ibrigen Hymenomyceten-Familien eben- bärtige Familie zu bilden, Hemigastreae nov. fam., welche den Tomentelleen am nächsten zu stellen ist. 20 H. 0. JUEL, HEMIGASTER. Erklärung der Abbildungen. Sämmtliche Bilder, ausser Fig. 21, sind nach photographischen Aufnahmen ausgefäöhrt. Das Habitusbild Fig. 1 ist von D:r L. JÄGEB- SKIÖLD aufgenommen. Die iäbrigen Photographien sind mittels des mi- krophotographischen Apparates der botanischen Institution in Upsala vom Verf. ausgefihrt worden. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Tafel 1. 1. Drei Stäcke von Kaninchenkot, mit Kolonien von Hemigaster bewachsen und zwischen den Fruchtkörpern mit konidienbildendem Luftmycel, welches vermutlich dem Hemigaster angehört. Um die BSubstratstäcke erscheinven Reste von Mucorineen-Mycelien, und eine Gruppe von Hemigaster-Fruchtkörpern, nahe an der Mitte des Bildes, erscheint nur an diesen Mycelien befestigt. — Ungefähr nat. Gr. 2. Ein ganzes Köpfchen eines mit Osmium erhärteten reifen Frucht- körpers, der in Wasser liegend unter dem Deckglase etwas zu- sammengedräckt worden. In der Mitte erscheint ein Loch, das durch das Abreissen vom Stiele entstanden. Die korkzieher- ähnlichen Hyphen der äusseren Peridienschicht sind deutlich zu sehen. — Vergrösserung ?9/1. 3. Zupfpräparat von Osmium-Material. Schraubförmige Hyphen aus der Peridie. Links liegen andere Hyphen, wahrscheinlich aus der subhymenialen Schicht. — "7/1. 4—11. Mediane Längenschnitte von mit Osmium präparirten Fruchtkörpern von verschiedenem Alter. 4. Der jängste an Schnitten untersuchte Fruchtkörper. Erster An- fang der Hutbildung als ein Schopf von divergirenden Fasern. Unter dem Rande desselben die Stelle, wo das Hymenium ent- stehen soll. — 75/1. 5. Etwas späteres Stadium. Deutlich abgesetzter, schirmförmiger Hut, unten das junge Hymenium tragend. Vom Stiele sprossen Hyphen gegen den Hutrand aus. Oberhalb dieser Stelle setzt sich der Stiel in die kurze Mittelsäule fort. — "?/1. 6. Ungefähr dasselbe Stadium wie vorige Fig. Im Hymenium sind einige Basidien sichtbar. Von der Mittelsäule in der halb ge- schlossenen Kammer sprossen einige Hyphen als erste Anlage des Chlamydosporengewebes hervor. — 90/1. 7. Junger Fruchtkörper, dessen Hutrand mit dem Stiele zu ver- wachsen beginnt. — ?9/1. Lt nt ARNE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 4. 21 Fig. Fig. Fig. 8. Fin halber, dem vorigen etwa gleichaltriger Fruchtkörper mit stark eingebogenem Hutrande, dessen Hyphen sich mit den vom Stiele aussprossenden schon verflechten. Junge Basidien schicht mit Zuwachszone am Hutrande. Anlage des Chlamydo- sporengewebes deutlich. -— ?90/1. 9. Etwas vorgeschrittneres Stadium als die beiden vorigen Bilder. Der cirkuläre Verlauf der Peridienhyphen noch deutlich. Ver- schluss der Kammer vollständig, die Grenze zwischen Hutrand und Stiel nicht mehr zu sehen. Junge noch sterile Basidien- schicht, jängste Basidien am unteren Winkel, wo die Zu- wachszone gelegen ist. Chlamydosporengewebe ein dichtes, von der Mittelsäule entspringendes Geflecht von dännen Hyphen bildend, noch fast steril. — 159/1, 10. Fast reifer Fruchtkörper. Der Stiel ist etwas schief durch- schnitten. Er besteht aus längsgehenden Hyphen, in der Mitte des Köpfchens bildet er die Mittelsäule und geht oben in die äussere Peridienschicht äber. Diese lockere Schicht bekleidet ringsum das Köpfchen und geht nach innen in die dichtere subhymeniale Schicht äber. Von dieser entspringt das allgemein sporenerzeugende Hymenium. An die Mittelsäule grenzt das jetzt reichlich fertile Chlamydosporengewebe. Die ringförmige Kammer ist gänzlich geschlossen, am unteren Winkel die Stelle, wo fräher die Zuwachszone des Hutes und des Hymeniums gelegen war, und wo der Verschluss der Kam- mer stattgefunden hat. — 0/1. Fig. 11. Ueberreifes Exemplar. Das Köpfchen ist sehr in die Breite Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. gewachsen und etwas zusammengesunken. Die subhymeniale Schicht ist auch locker geworden. Die gänzlich ausgefillte Kammer enthält an der äusseren Grenze eine dichte Masse von Basidio- und Chlamydosporen, in der Mitte mit Hyphen vermischte Chlamydosporen. — 79/1. Tafel 2. 12—17. Mikrotomschnitte von mit Osmium präparirten Frucht- körpern. 12. Basidienschicht eines fast reifen Fruchtkörpers. An einer Ba- sidie zwei Sterigmen mit Sporenanlagen. Aeussere Peridien- schicht noch wenig differenzirt. — 00/1, 13. Wie vorige Fig. Eine Basidie mit 4 halbreifen Sporen. -— ?00/4, 14. Aus einem Fruchtkörper am Höhenpunkte seiner Entwicklung. Basidienschicht schon etwas decimirt. Subhymeniales Gewebe Iöcker = LOU 4 15. Ein Teil von dem in Fig. 11 abgebildeten Schnitte. Oben die äussere Peridienschicht und das lockere subhymeniale Ge- webe, in der Mitte vermischte Basidio- und Chlamydosporen, unten das centrale Chlamydosporengewebe. — 2?00/1, 22 Fig. Fig. Fig. as 17. EN ed PD: 3 AR Cile H.-0; JUEL,; HEMIGASTER. Tangentialer 'Schnitt durch das Hymenium desselben Frucht- körpers, dem die Fig. 12 und 13 entnommen sind. Hie und da erscheinen Basidien, «a vertice gesehen, mit. 4 Sterig- MEn: Rd Chlamydosporengewebe desselben Fruchtkörpers. Reife Chla- mydosporen von einem: Saume von Hyphenquerschnitten um- geben. Am Rande des Gewebes kommen einige junge noch nackte Chlamydosporen vor. — 00/4, . 18-20. Zerzupfte Partien vom Chlamydosporengewebe eines fast reifen, mit Osmium präparirten Fruchtkörpers. Fast reife und unreife: Chlamydosporen, den dännen chlamyde- sporenerzeugenden Hyphen ansitzend. — ?00/1. Chlamydosporenbildende Hyphen. Bei einer Chlamydospore scheinen zwei Hyphen an der Schlingenhildung teilnehmen. — Endpartie einer chlamydosporenbildenden Hyphe. Links drei Chlamydosporen, von derselben Faser successive erzeugt, die unterste fast reif mit vollständiger Hyphenhälle, die mittlere an der rechten Seite von der Hyphe umfasst, die oberste fast terminal der Hyphe ansitzend, noch nackt. Die Chlamydo- spore zur rechten Seite ist von der erzeugenden Hyphe zu etwa ?/3 umschlungen. — 00/4: Keimende (Basidio- oder Chlamydo-?)Spore ein oder zwei Tage nach der Keimung. Die Querwände im Mycel wurden nicht gezeichnet. — Ungefähr ?00/1. Bihang tul K. Vet Akad. Handl. Bd. 21 Afd II RANE RE 5 NE 11] L Jigerskiöld et O. Juel phot Ljustr. af C. Westphal Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bad. 21 Afd. TII wi 4. Ta. IP, LA RR SJ Ag FRASEN ATS EE 0. Juel phot. et delin. Ljustr, af C. Westphal BANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Af HL. No 5. DISCOMYCETEN-STUDIEN. VON KARL STARBÄCK. MIT 2 TAFELN. MITGETHEILT DEN 8. MAI 1895. GEPRUFT VON TH. M. FRIES UND V. WITTROCK. STOCKHOLM 1595 KUNGL. BOKTRYCKERIET, P. A. NORSTEDT & SÖNER F$ Ån HÅ » Mara UTa-UATEOY NON 'å "ni 4 ät! HOARFATBJHAN FLÄTA GSE TU AT I AM Aå Ka UC! "vu YELe C IOOATEN FT VT SHUPE JM HOV UN ; ORM SOTFA OTe RÖR. ARA ANNINA DT Wioänrena der letztverflossenen Monate habe ich mich mit dem Bestimmen des reichhaltigen, von mir in den vergangenen Jahren eingesammelten Materiales von Hysteriaceen und Discomyceten beschäftigt. Dieses Material ist in wesentli- chem Grade durch die Sammlungen bereichert worden, welche ich behufs einer Untersuchung in erster Linie von Herrn ERIK HAGLUND sowie auch von den Herren A. G. ELIASSON, E. NYMAN und R. SERNANDER erhalten habe. Bei dieser Ar-« beit habe ich unter der grossen Zahl mehr oder weniger häufiger Pilzarten auch mehrere fär die Wissenschaft neue und ein paar fragliche Formen gefunden und ich habe es fär angemessen gehalten, hier eine Beschreibung und Erör- terung zu liefern. In mehreren kritischen Fällen habe ich Herrn Dr REHM meine Bestimmungen zur Prätung vor- gelegt, die er denn auch mit seiner gewöhnlichen zuvorkom- menden Bereitwilligkeit ausgefährt hat, und es ist mir daher ein Vergnigen, ihm dafiär meinen besten Dank öffentlich ab- zustatten. Im Fortgang dieser Arbeit bin ich von den grossen Sehwierigkeiten, die bei dem Studium der Discomyceten zu iberwinden sind, immer mehr iberzeugt worden. Obgleich auf diesem Gebiete die Beschreibungen in der Litteratur der letztverflossenen Jahre an Präcision und Ausfäöhrlichkeit gewonnen haben und ausserordentlich hervorragende Werke erschienen sind, in welchen man bisher unbeachtete Charaktere fär die Begrenzung der systematischen Einheiten angewendet hat, bleibt doch in dieser Beziehung noch viel zu thun öäbrig. Eine bestimmtere Terminologie bezäglich der verschiedenen Theile des Apothecium und eine Klarstellung der verschie- denen Arten von Geweben mit bestimmten Ausdräcken fär diese scheinen mir zwei ersehnte Ziele zu sein, deren Errei- 4 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. chen die systematischen Arbeiten innerhalb dieser Gruppe in nicht geringem Grade befördern und erleichtern wärde. Auf den nachfolgenden Seiten will ich einen Beitrag dazu liefern. I. Beitrag zur Kenntnis der inneren Morphologie der Discomyceten. Die descriptive Discomycetenkunde entbehrt fast gänz- lich eine gute Terminologie betreffs der verschiedenen Theile der Apothecien. Während die Ausdröcke Epithecium, Hy- menium und Hypothecium wohl selten gegen andere ver- tauscht werden, gebrauchen verschiedene Verfasser fär den gan- zen Fruchtkörper Apothecium und Ascoma (SaAcc.), för den nicht rein fructifikativen Theil Excipulum und Cupula. Der Ubelstand davon mag unbedeutend und leicht zu vermeiden sein, wichtiger därfte es aber sein, bestimmte und deutliche Benennungen fär die einzelnen Theile des Excipulum zu be- kommen, so dass mehr oder weniger weitläufige, die Beschrei- bung belastende Umschreibungen äberflässig werden, um diese Theile auszuzeichnen. HEDLUND hat in seiner Abhandlung: Kritische Bemerkungen iber einige Arten der Flechtengat- tungen Lecanora (ACH.), Lecidea (AcH.) und Micarea (FR.) (Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Bd. 18. Afd. ITT. N:o 3) p. 12—19 fär die discocarpen Flechten eine Ter- minologie gerade in dieser Beziehung vorgeschlagen und mo- tivirt. Er sagt auf Seite 15: »Nach der Funktion kann man indessen bei diesem Uliginosa-Typus, wie auch bei den nachfolgenden, zwei Theile unterscheiden, nämlich einen äus- seren freien Theil, Pars marginalis excipuli, welche die Aufgabe hat, der Flächenvergrösserung des Theciums bei Wasseraufnahme entgegenzuwirken und dadurch zur HEja- culation der Sporen mitzuwirken, und einen innerhalb des ersteren liegenden nahrungszufihrenden Theil, Pars cen- tralis excipuli. — Diese Funktion der Pars marginalis be- kommt bei Lecidea sulphurea auch eimen Ausdruck im ana- tomischen Bau» Da der Flechtenthallus bei den hier ge- nannten Arten sich nicht an der Bildung des Apothecium betheiligt, könnte also der hier vorgeschlagene Ausdruck leicht auf das Apothecium eines Discomyceten angewendet werden. Aus HEDLUND's Figuren 31. und 32. ersehen wir, RE EOS "BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. » dass er unter Pars marginalis nicht, wie man infolge des Ausdruckes »einen äusseren freien Theil» erwartet hätte, den das Hymenium und das Epithecium umgebenden Theil, son- dern die ganze äussere Partie des Excipulum versteht. Da man aber, wenn es sich um die Discomyceten handelt, in den meisten Diagnosen finden wird, dass gerade der freie Rand des Excipulum, der das Hymenium und das Epithecium um- giebt oder oft mit seiner äussersten Kante etwas iber diese hinausragt, Margo genannt wird, so kann man schwerlich, ohne Verwirrung zu verursachen, und nur dadureh, dass man einem allgemein angenommenen und, wie es mir scheint, guten Gebrauch beinahe Gewalt anthut, den Ausdruck Pars mar- ginalis excipuli in dem Sinne, wie ihn HEDLUND genommen hat, auf diesem Gebiete anwenden. Fir die äussere Nchicht des Excipulum erlaube ich mir dagegen die Benennung Pars parietis excipuli vorzuschlagen, eine Benennung, die vom Gedanken an die Seiten der Schale (Cupula, Exceipulum) sich ab- leitet. Die Pars centralis als den inneren, unter dem Hypothe- cium liegenden Theil des Excipulum bezeichnend könnte man wohl fär die Mycologie acceptiren, da kein Missverständnis da- von zu befärchten wäre. Allein dieser Ausdruck scheimt mir doch nicht der beste zu sein, weil diejenige Partie des Excipu- lum, welche derselbe angeben wärde, nicht als eine centrale zu betrachten ist, insofern man von emem Centrum eines Kugel- segment nicht sprechen kann. Annstatt der Pars centralis sehlage ich also, dabei an den Grund der Schale (Cupula, Execipulum) denkend, den Ausdruck Pars fundi excipuli vor, die doch in den meisten Fällen nur schwer vom Hypo- thecium abzugrenzen ist. Die Entstehung der Grenze zwi- schen diesen ”Theilen des Excipulum kann man sich leicht denken, wenn man eine der Oberfläche desselben parallele Ebene durch den äussersten Rand des Hymenium legt. Schlägt man nun zugleich Margo excipuli (oder Pars mar- ginalis excipuli) als denjenigen Theil der Pars parietis auszeichnend fest, der das Hymenium und das Epithecium selbst umschliesst oder etwas iber dieselben hinausragt, so erhalten wir drei abgegrenzte Theile des Excipulum, welche, da sie häufig verschieden gebaut sind, gute Art- und Gat- tungscharaktere liefern. KARSTEN diärfte der erste gewesen sein, der die anatomi- schen Charaktere in der Systematik der Discomyceten zur 6 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Anwendung gebracht hat (Monographia Pezizarum fennica- rum. Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora fennica för- handl:; Ny serie; 7 häft. Helsingfors 1869. .z.+B. pr ön Microtrochila und Lachnella). Besonders hat er in Mycologia Fennica p. 11 u. 14 den Unterschied zwischen den Familien Mollisiee und Helotiee präcisirt und fär die letztere »exci- pulo ceraceo, cellulis elongatis, arctis contexto aut fibroso>, för die erstere »excipulo ceraceo-molli, cellulis parenchyma- ticis (rarissime filamentis) composito» hervorgehoben. MSpäter haben in der descriptiven Litteratur zwei Ausdräcke allge- meinen FEingang gefunden, welche die verschiedenen Struk- turtypen benennen, die durch die soeben angefihrte Beschrei- bhung angedeutet sind, und zwar fär die aus langgestreckten Hyphen zusammengesetzte Textur prosenchymatisch, fär die aus rundlichen oder meist isodiametrischen Zellen zusammen- gesetzte pseudoparenchymatisch. Dabei hat man es aber im Grossen und Ganzen — ausgenommen bei einer oder der an- deren ausföhrlicheren Beschreibung — bewenden lassen, höch- stens hat man sich damit begnägt, seine Meinung durch Hin- zufigung gewisser Attribute zu verdeutlichen zu suchen. Allein die Ausdräcke »distinete pseudoparenchymatica» oder indistincte prosenchymatica textura» geben vielleicht eine unrichtigere Auffassung, als wenn diese Attribute niemals existirt hätten. In seiner klassischen Monographie der Disco- myceten (Dr. L. RABENHoORST's Kryptogamen-Flora. Erster Band. III. Abtheilung) hat auch REM diese Ausdriäcke ver- wendet, obgleich er den Bereich ihrer Anwendung erweitert und die verschiedene Struktur zur Differenzirung auch an- derer Familien als der soeben erwähnten benutzt hat. Eben- falls hat er sich anderer anatomischen Charaktere, speziell der etwaigen Anwesenheit eines Hypothecium und der Be- schaffenheit der Margo bedient, ohne jedoch bestimmtere De- finitionen zu geben oder diejenigen verschiedenen Modifika- tionen und Ubergänge beider Strukturformen zu beachten, welche schon KARSTEN unterschied und zum systematischen Zwecke benutzte. Wenn man also in der descriptiven Litteratur in dieser Beziehung noch immer beinahe auf demselben Punkte steht wie KARSTEN im Jahre 1869, so kann man unter den zahlrei- chen Arbeiten der letzteren Zeit, welche die Morphologie der Pilze behandeln, schwerlich eine vollständigere Erörterung BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. HI. N:05. = 7 der Hyphengewebe finden als die von pE BARrRY 1884 gelieferte (in: Morphologie und Biologie der Pilze p. 3—4). Ausser demjenigen Gewebe, das er schon 1866 in der ersten Auflage seiner Arbeit (p. 2) als pseudoparenchymatisch bezeichnete, erwähnt er betreffend »die Verbindung der Hyphen unter- einander zu den zusammengesetzten Pilzkörpern» noch zwei verschiedene Formen. Diese Verbindung geschieht theils da- durch, »dass die Hyphen untereinander verflochten sind>; theils wird »bei parallelem Verlaufe der Hyphen die Verbin- dung durch Verklebung und Verwachsung der Membra- nen zu Stande gebracht». Diese Gewebeformen scheimen von WIESNER (Elemente der Wissenschaftlichen Botanik. I. Anatomie und Physiologie der Pflanzen. Wien 1885, p. 119) unter die alten schon von SCHLEIDEN und BonNorDEN vorgeschla- genen Namen: Filzgewebe oder Tela contexta zusammengefasst sein. NSchliesslich beschreibt pr BaArRY »das Gallertgewebe»>, das bekanntlich unter den Discomyceten bei gewissen Bulga- riaceen vertreten ist. ZorPr fäöhrt in »Die Pilze» (SCHENK, Handbuch der Botanik. IV. Breslau 1890) p. 384 unter »Hyphengewebe» nur zwei Arten von solcehen an und zwar das Knäuelgewebe und das Stranggewebe. Ersteres identifizirt er mit dem Pseudoparenchym. Das Stranggewebe »entsteht durch Vereinigung von Hyphen, die sämmtlich in im Ganzen paralleler Richtung verlaufen und dabei mehr oder minder beträchtliche Länge erreichen.>» Da es nunmehr dargethan ist, dass eine Zelltheilung in allen drei Raumdimensionen nicht so selten ist, wie sie DE Bary (cit. Arb. p. 3—4) fär die Pilze angegeben hat, kann man folglich den von ihm fär den Ausdruck Pseudoparen- chym vorgebrachten Grund nicht mehr als gleich berechtigt betrachten. Hat man doch sogar Beispiele för Fruchtkörper mit einem parenchymatischen Aussehen, die sich aus Hyphen aufbauen, wo eine solche Zelltheilung in mehr als einer Raum- dimension stattgefunden hat (vergl. ZoPF cit. Arb. Entwicke- lung der Gewebepycniden von Fumago salicina p. 326 Fig. 39). Betrachten wir andere Pflanzengruppen als die Pilze, so finden wir Organe oder Gewebe, die schlechthin parenchyma- tisch genannt werden, obgleich sie aus einfachen, septirten Fäden entstanden sind, welche, in ihrem Aussehen den Hyphen ähnlich, von letzteren nur durch ihre Wachsthumweise und assimilirende Funktion abweichen. Um nur ein einziges Bei- 8 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. spiel aus der Gruppe der Algen herauszugreifen, finden wir, dass KJELLMAN diese Benennung fär Sporochnus benutzt hat (in Handbok i Skandinaviens Hafsalgflora. I. Fucoideere. Norrköping 1890, p. 29). Da es nicht als zweckmässig be- zeichnet werden kann, nur wenn es sich um die Pilze handelt, bei der Benennung eines Gewebes, dessen Histogenie, die äbri- gens, wie oben bemerkt, recht abwechselnd ist, zu beräcksich- tigen, kann der Ausdruck Pseudoparenchym meiner Ansicht nach nicht föglich in der Litteratur beibehalten werden. HABERLANDT sagt (Physiologische Pflanzenanatomie. Leipzig 1884, p. 16): »Man ptlegt vielfach diejenigen Gewebe, welche ausschliesslich der typischen Zelltheilung ihre Enstehung verdanken, als »echte Gewebe» den durch Verschmelzung und Verwachsung von einzelnen Zellen, Zellfäden oder Zell- körpern enstandenen »unechten Geweben» gegeniberzu- stellen und im letzteren Falle von einer scheinbaren Ge- webebildung, von Pseudoparenchym u. s. w. zu sprechen. Diese Unterscheidung ist aber schon der mannigfachen Uber- gänge halber nicht empfehlenswerth. Vor Allem aber ist sie deshalb zu verwerfen, weil die Entstehungsweise eines Gewebes mit seimem Endzwecke nichts zu thun hat.» Gehen wir dann zu den in der descriptiven Mycologie gebräuchlichen Ausdräcken prosenchymatisch und pseudo- prosenchymatisch iber, welche beide von REHM verwendet werden, ohne dass er jedoch die verschiedenen Gewebeformen andeutet, die er damit angeben will, so muss ich gegen diese Benennung HEinspruch thun, da sie gegen den Sinn streitet, welchen man im Allgemeinen dem Prosenchym giebt. STRAS- BURGER (Lehrbuch der Botanik för Hochschulen von E. STRAS- BURGER, NOLL, SCHENCK, SCHIMPER. Jena 1894), um ein jängst erschienenes Werk zu wählen, sagt p. 77: »Als extrem aus- gebildetes prosenchymatisches Gewebe ist ein solches an- zusehen, das aus dickwandigen, in einer Richtung besonders ausgedehnten Zellen besteht, die spindel- oder fasernförmig gestaltet sind, mit ihren zugespitzten Enden fest zwischen einander greifen, deren protoplasmatischer Inhalt sehr redu- cirt oder ganz geschwunden ist.» Auch wenn wir von den verdickten Wänden absehen, die ja ziemlich oft bei denjenigen Gewebeformen fehlen, welche man in der Mycologie mit dem Namen prosenchymatisch hat bezeichnen wollen, so dirfte es äuvsserst selten, wenn iiberhaupt je, der Fall sein, dass nicht FE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 9 bei den gewebebildenden Hyphen die Querwände winkelrecht gegen die Längsrichtung der Hyphe angelegt werden. Dass man aus der Phanerogamenanatomie einen Ausdruck auf die Mycologie iberträgt, ihm aber gleichzeitig eine andere Be- deutung giebt, därfte von Niemaud vertheidigt werden können. Auch diejenigen Gewebe, welehe bisher den Namen prosen- chymatisch gefihrt haben, werden also — etwa mit Ausnahme der floececösen Gewebe, die ich hierunten unter den Namen ver- flochtenes Filzgewebe zusammengefasst habe — schlecht- hin nur Parenchym. Der Vortheil, den die Anwendung dieser beiden Ausdricke geboten hat, fiele mithin fort. Er scheint mir aber durch die Einföhrung der Ausdräcke kurzzelliges Filzgewebe und langzelliges Filzgewebe leicht zu ersetzen zu sein. Von diesen Ausdräcken umfasst jener das frähere Pseu- doparenchym, dieser dagegen all'diejenigen Gewebe, wo die einzelnen Hyphen unterscheidbar sind. Zwei Formen des Filzgewebes habe ich im Anschluss an DE BARY's angefährte Darstellung »verflochtenes Filzgewebe» bez. »verklebtes Filz- gewebe» genannt. Nach dieser kurzen Zusammenfassung des hauptsächlich- sten, was die mycologische Litteratur iäber die Zusammen- schliessung der Hyphen zu Geweben enthält, gehe ich zur Besechreibung gewisser bei den Discomyceten vorkommenden Gewebeformen iäber. Bei dem Studium derselben benutzte ich ausschliesslich getrocknetes Material, das ich zuerst in reinem Wasser etwas aufquellen liess, dann setzte ich recht viel Kalilauge zu und schliesslich macerirte ich vorsichtig die Apotheciumtheile, indem ich das Deckgläschen gegen den Objektträger dräckte. Durch dieses Verfahren bekommt man sicherlich eine richtigere Vorstellung von der Zusammenset- zung der Gewebe, als wenn man sie auf Schnitten studirt. Das alte typische pseudoparenchymatische Gewebe, das ich kugeliges Filzgewebe nenne (auf der schemat. Fig. ku. Fg.), das bei gewissen Mollisia-Arten am bestimmtesten hervortritt, besteht aus rundlichen oder vieleckigen, stets ziemlich isodiametrischen Zellen und ist, wie es die Figuren 11 b, ce, und 13 c (auch Fig. 28 b) zeigen, oft dadurch ent- standen, dass schmale, langgestreckte Hyphen dichter septirt, die in dieser Weise entstandenen Räume erweitert und sämmt- liche Hyphen dichter verflochten worden sind. Bei diesem Gewebe lassen sich die einzelnen Hyphenfäden nicht unter- 10 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. scheiden. Auch wenn man dasselbe in Kalilauge macerirt, behält es doch ein ähnliches Aussehen bei, und nur bei dem Ubergange in ein Gewebe anderer Art treten die isolirten Partien in der Weise hervor, wie die Fig. 11 b zeigt. Unter den von mir untersuchten Mollisia-Arten ist die Pars parietis excipuli bei MNiptera duplex (Fig. 11. HNiehe unter p. 26) von einem Kugelparenchym aufgebaut, das in- dessen in der Pars fundi in ein ganz anderes Gewebe iber- geht. Letzteres ist von dicht in einander verflochtenen, stark verzweigten, anastomosirenden, mitunter septirten Hyphen gebildet, die jedoch stets ihre cylindrische Form behalten und äöbrigens niemals mit den Wänden verwachsen. Fär dieses unter den Discomyceten sehr häufige Gewebe schlage ich den Namen verflochtenes Filzgewebe (textura intricata) vor (auf der schem. Fig. verfl. Fg. Siehe Figuren 11 c; 22 a,b; 28 b, f.). Eine nahestehende Form ist das in der Marksubstanz der Nclerotien vorkommende (Fewebe. Der einzige Unterschied ist, dass es hier keine Zwischenräume unter den Hyphen giebt. Auch dieses Gewebe geht in ein kurzzelliges Gewebe iäber, denn, falls man die Rinde känstlich abschält, bildet sich, wie BREFELD nachgewiesen hat, wieder eine neue Rinde vom Mark aus (Vergl. be1 BREFELD Untersuch. äber Sahimmelp. ELbeElett p.a20): Wenn die Hyphen — indem sie von allen möglichen Richtungen her zu einer einzigen äbergehen, in welcher sie wenig gebogen einander parallel verlaufen — im Verhältnis zu ihren Wänden ziemlich kleine Lumina bekommen und die Wände verwachsen oder verklebt werden, so entsteht ein Ge- webe von dem Aussehen, wie es die Fig. 24 g zeigt. Dieses Gewebe, welches man sowohl bei der Gattung Phialea als auch bei gewissen Dermateaceen, z. B. bei Crumenula Linnece typisch ausgebildet wiederfindet, därfte föäglich als ein ver- klebtes Filzgewebe (textura oblita) zu bezeichnen sein (auf der schem. Fig. verkl. Fg.). In diesem sind die Hyphen wenig septirt, während dagegen die Intercellularsubstanz! bisweilen sehr mächtig ist. Auch in langgestreckten Organen verlaufen die Hyphen im Allgemeinen untereinander parallel, sind aber mit duännen ! Ich gebrauche hier diesen Ausdruck, ohne damit eine bestimmte An- sicht iäber dessen eigentliche Bedeutung auszusprechen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 11 Wänden versehen, locker verbunden und ziemlich dicht sep- tirt: Das betreffende .Gewebe, welches wenigstens zum Theil mit ZoPF's Stranggewebe zusammenfällt, nenne ich ein langge- strecktes Filzgewebe (textura porrecta. Auf der schem. Fig. Ingstr. Fg.). Dasselbe kommt unter den Discomyceten Zz. B. im Stengel von Geoglossum vor. Noch eine Form des Filzgewebes sei hier an- gefährt. Unter den von mir untersuchten Disco- myceten ist sie nur bei COrumenula Linnee und Phialea fumosellina vor- handen und zwar als die alleräusserste Schichtam Grund des Apothecium (Fig. 25 a). Auch bei dieser Gewebeform lassen sich die einzelnen Hy- phen leicht nnterschei- den. Sie sind geschlän- gelt, mit zusammenge- dräcktem Lumen, dicht aneinander geschlossen oder wahrscheinlich mit einander verwachsen, aber jedoch ohne Inter- cellularsubstanz, und stellen ein sprödes, fast kohliges, membranenähn- liches Gebilde dar. Da das Aussehen dieses Ge- webes etwas an die Epi- dermis gewisser Farne SÄD SSD 3 AA Lam. Vv ZE 25 (= (0 <> il | I | NRO (NR FSA / | epid. NT Cd Schematische Figur einiger Gewebe- formen der Discomyceten: pr. Fg. = prisma- tisches Filzgewebe; ku. Fg. = kugeliges Filz- gewebe: verfl. Fg. = verflochtenes Filzgewebe: äub. = Ubergang zwischen den beiden letzteren: verkl. Fg. = verklebtes Filzgewebe; Ingstr. Fg. = langgestrecktes Filzgewebe; ep. Fg. = epidermoides Filzgewebe. erinnert, schlage ich den Namen epidermoides Filzgewebe vor (textura epidermoidea. Auf der schem. Fig. ep. Fg.). Eine kurzzellige Gewebeform, die von der Oberfläche gesehen an die soeben beschriebene er- 12 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. innert, wird von DE BaArRY beschrieben und abgebildet (cit. Arb. pp. 34—35, Fig. 15 b, c.). Das langzellige Filzgewebe ist folglich nicht nur das formenreichste, sondern auch das bei den Discomyceten am häufigsten vorkommende Hyphengewebe, und auch innerhalb anderer Pilzgruppen, etwa die Pyrenomyceten ausgenommen, ist dies wahrscheinlich der Fall. Aus diesem Gewebe entsteht auch nicht gar selten das kurzzellige. Eine Modifikation des letzteren, die ebenfalls auf demselben Wege entsteht oder viel- mehr ebensowohl zu der einen als'zu der anderen Hauptart von Hyphengeweben gerechnet werden könnte, ist das bei zahl- reichen Arten der Peztizella (siehe Fig. 16 b, 17 b) vorkom- mende Gewebe. Die Hyphen sind mit einander locker ver- bunden, jedoch ohne Intercellularräume, mit dinnen Wänden und grossem Lumen?sowie dichten Septa. Auf Durchschnitten haben die einzelnen Hyphenzellen einen rechteckigen oder quadratischen, obgleich mehr oder weniger unregelmässigen, aber fast stets rechtwinkligen Umkreis. Auch ist eine ziem- lich parallele Struktur vorhanden, obgleich man die einzelnen Hyphen nicht unterscheiden kann, und aus diesem Grunde habe ich dieses Gewebe prismatisches Filzgewebe (textura prismatica. Auf der schem. Fig. pr. Fg.) genannt. Betreffend das Auftreten dieser verschiedenen Gewebe in den Fruchtkörpern der Discomyceten habe ich bereits oben eine Form Niptera duplex erwähnt, die in der Parietalschicht des Excipulum aus emmem kugeligen, im basalen Theile des- selben aber aus einem verflochtenen Filzgewebe zusammen- gesetzt ist. Fin analoger Bau findet sich auch bei Mela- chroia, obgleich das kurzzellige Gewebe hier von einer etwas mehr lockeren Beschaffenheit ist und die Zellen bedeutend weiter sind. In ähnlicher Weise ist das Apothecium bei Pezigella dilutelloides (Fig. 22 b) gebaut, obgleich ihr Gewebe sich dem prismatischen Typus nähert. Bei den meisten Arten der Gattung Phialea ist das verklebte Filzgewebe das vorherrschende und bildet sowohl die Pars parietis und die Pars fundi excipuli als auch den Stiel des Apothecium. Die inneren Gewebeschichten haben doch eine kleinere Inter- cellularsubstanz und weniger stark gefärbte Hyphenwände. Eine ähnliche Struktur zeigt Crumenula Linnee. Bei dieser wie bei Plualea fumosellina tritt auch ein epidermoides Filz- gewebe am Grund des Apothecium auf. HEinen gleichför- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:O 9. 13 migen Bau, aber von prismatischem Typus besitzt das Apo- thecium einiger Arten der Pezizella. Nähere Beschreibungen der hier angefihrten Beispiele sollen unter den respektiven Arten geliefert werden. Hier mag indessen ein Schema iäber die oben besprochenen Gewebeformen gegeben werden. Schema tuber einige bei den Discomyceten vorkommende Gewebe. I. Die einzelnen Hyphen nicht unterscheidbar: kurzzelliges Filzgewebe. a. Zellen rundlich bis vieleckig, fast 1sodiametrisch: kugeliges Filzgewebe (textura globulosa). b. Zellen auf Durchschnitten mehr oder weniger recht- eckig, nicht isodiametrisch: prismatisches Filgzgewebe (textura prismatica). (Hierher gehört auch das Rindengewebe der Sclerotien; eine besondere Form bildet wahrscheinlich das Gewebe der Orbiliaceen, da diese Familie zu den durch Aufquellen im Wasser charakterizirten Bulgariaceen gehört). II. Die einzelnen Hyphen leicht unterscheidbar: langzelliges Filzgewebe. a. Hyphen in allen Richtungen verlaufend, nicht parallel. 1. Hyphen mit ihren Wänden nicht verbunden, ge- wöhnlich deutliche Zwischenräume: verflochtenes Filzgewebe (textura intricata). 2. Hyphen mit ihren Wänden verbunden, wenig- stens ohne Zwischenräume, gewöhnlich ein mem- branenähnliches Gewebe bildend: epidermoides Filzgewebe (textura epidermoidea). b. Hyphen in einer Richtung verlaufend und mehr oder weniger parallel. 1. Hyphen mit engem Lumen, Wände stark verdickt, sodass eine intercellulare Substanz gebildet wird: verklebtes Filzgewebe (textura oblita). 2. Hyphen mit weitem Lumen, Wände nicht ver- dickt und Hyphen mit einander locker verbun- den: langgestrecktes Filzgewebe (textura porrecta). (Zu den langzelligen Filzgeweben gehören auch das Mark- gewebe der Sclerotien und das Gallertgewebe gewisser Bul- gariaceen). | 14 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Es war meine Absicht nicht, eine erschöpfende Darstel- lung all” der verschiedenen Gewebeformen zu liefern, welche in der auch in dieser Beziehung vielfach variirenden Gruppe der Discomyceten auftreten, sondern nur, wie ich oben an- gegeben habe, meine Auffassung dessen, was ich fär die Ar- tenbeschreibung der nachfolgenden Seiten zunächst nöthig hatte, durch eine bestimmtere Beschreibung und Benennung darzulegen. Aus derselben Ursache will ich mich hier etwas bei dem Theile des Excipulum aufhalten, den ich p. 5 unter dem Namen Margo (oder Pars marginalis excipuli) näher angegeben habe. Dieser liefert oft sehr gute Artcharaktere, und auch in diesem Falle hat REHM, wie oben angedeutet wurde, besonders innerhalb der Gattung Mollisia, aber auch innerhalb anderer zu derselben Familie gehörenden Gattungen sich dessen bedient. Während die Margo z. B. bei Pmalea sich in eine ebene Kante endigt, zeigt dieselbe sowohl bei den soeben erwähnten Gattungen als besonders bei Pezizella eine recht grosse Unähnlichkeit bei verschiedenen Arten. Bei jenen weiecht die Margo von der Pars parietis excipuli da- durch ab, dass die in isodiametrischen oder rundlichen Zellen septirten Hyphen hier bestimmt vertikal parallel verlaufen und zwar so, dass man jede einzelne Hyphe deutlich unter- scheidet. Ubrigens werden die Zellen gewöhnlich etwas lang- gestreckt, wie bei Belonidiwm Haglundi (Fig. 13 c), oder die Septirung hört rasch auf und die Hyphen endigen sich in lange, keulenähnliche, ziemlich freie Enden, wie bei Mollisia affimis (Fig. 10 b). Fär diese Hyphenendungen gebraucht REHM recht oft das Wort Randfasern, ein Ausdruck, den man durch seine Arbeit als eingebärgert in der descriptiven Ter- minologie bezeichnen muss. Zwischen diesen ziemlich extre- men Formen, die ich nur als Beispiele dargestellt habe, bil- den die Randfasern noch eine Menge Variationen. Dies ist auch mit der Gattung Pezizella der Fall. Inner- halb dieser Gattung lassen sich zweierlei Typen des Baues der Margo unterscheiden. In dem einen findet man, dass die Zellen des prismatischen Gewebes in längere oder kärzere Hyphen von wechselnder Form äbergehen, die aber immer von den Paraphysen bestimmt verschieden sind und ausserdem keine zusammenhängende Margo bilden. Der andere zeichnet sich dadurch aus, dass die Randfasern sich der Form nach nur wenig von den Paraphysen unterscheiden und zugleich BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 15 eine mehr oder weniger dichte Schicht bilden, so dass hier- durch eine Margo entsteht, die in morphologischer Hinsicht von hymenialer Art, in dem ersteren Falle aber eine wahre Margo ist. Beispiele fär den ersteren Typus liefern die Fi- guren 16—20, för den letzteren die Figuren 22—23. HEine Zwischenform stellt Pezizella punctiformis Fig. 21 dar (Siehe weiter p. 28 unter Pezigella). Wenn es auch in Bezug auf die von mir vorgeschlagene Terminologie fraglich sein mag, ob ich die allerbesten Aus- dräcke fär die einzelnen Partien des Apothecium oder fär die von mir benannten Gewebeformen gefunden habe, muss es doch jedem, der sich mit der descriptiven Mycologie be- schäftigt, eimleuchtend sein, wie sehr die Annahme einer sol- chen Terminologie jede Arbeit dieser Art erleichtern wird. II. Einige neue oder wenig bekannte Hysteriaceen und Discomyceten. Hysterographium simillimum mn. sp. Fig. 1 a, b. Apothecia primo plus minusve solitaria, lenticularia, cir- culariter determinata, 150—200 u diam., deinde ellipsoidea vel ellipsoideo-rotundata, 300—500 u longa, 200wu lata, demum longitudinalia —2 mm. longa, 0,2 mm. lata, gregaria, seepissime parallela, superficialia basi insculpta, matricem non vel vix atroinquinantia, atrata, carbonacea, extus rugosa, vix vel paullum striatula, rima arcta dehiscentia. Asci cylindracei, 8-spori, sursum obtusi, breviter stipitati, 90—120/14—16 u. Spo- ridia fere monosticha primo ellipsoidea vel deorsum angu- stiora, hyalina, 2—3 septata, sensim fusoideo-solezeformia, pre- sertim medio sed etiam ad alia septa interdum constricta, 4—6 transversim septata, loculis mediis vel rarissime omnibus sepimento uno longitudinali partita, juniora tunieca mucila- ginosa cireumeineta, 20—24,6—9 u, fuscescentia. Paraphyses sursum ramosee, epithecium fusco-nigrum formantes. Ad ba- sin perithecii sub microscopio adsunt hyphe mycelii ramosee, septate, rugose, 2—3 u late. — Hab. in ligno quercino(?) decorticato Suecia, Östergötland, par. Qvillinge (leg. HAGLUND). Diese Art steht ohne Zweifel dem H. biforme REuMm Disc. p. 17 sehr nahe, aber stimmt nicht, »denn sie hat Sporen 16 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. 24/8—9, quer 4-—6 zellig, zuletzt bräunlich», wie REHM selbst brieflich erklärt. Wie es aus der Beschreibung hervorgeht, können die Sporen sogar 7 Zellen besitzen, und sowohl dadurch als durch die soeben erwähnten Merkmale scheint meine Art sich auch von dem äusserst nahestehenden H. cur- vatum (FR.) REHM 1. c. zu unterscheiden. Diese Art REHM's ist aber keineswegs mit Hysterium biforme FR. Obs. myc. II, p- 354 synonym. Ähnlich wie Coorz (Grevillea) habe auch ich bei der Untersuchung von NSecler. suec. 329, welche Nummer in den hiesigen Sammlungen durch besonders reichliche und gute Exemplare vertreten ist, gefunden, dass diese Art ein wahres Hysteriwwm nach der nunmehr geltenden Gattungs- begrenzung ist. Im Anschluss an SaccaArpDo (Syll. II, p. 747) finde ich indessen die Fries'scehe Art zunächst mit H. eumor- phum Sacc. verwandt, obgleich von demselben vollständig ge- trennt. Eine Beschreibung mag hier zur Ergänzung der von Fries cit. Arb. gegebenen geliefert werden. — Was FRIES unter seinem Ausdrucke: »immixta sunt tubercula spheerica rimose dehiscentia» versteht, kann ich nicht mit völliger Ge- wissheit entscheiden. Möglicherweise meint er die Perithecien von einer mehr rundlichen Form oder vielleicht diejenigen kleinen rundlichen, leider inhaltsleeren Perithecien, die sich mittels eines Spaltes zu öffnen scheinen und gleich ersteren an allen drei vor mir liegenden Exemplaren zu finden sind. Vielleicht gehören die leeren Perithecien zu einer »Neben- fruchtform>». Hysterium biforme FR. Obs. myc. II, p. 354. Perithecia sparsa, primum immersa, erumpentia, demum superficialia, basi tantum innata, linearia, recta, interdum subflexuosa, utrinque acuminata, inter qua fere spheerica in- termixta sunt, nigra, nitentia, longitudinaliter striatula, labiis tenuibus, rimam angustissimam efformantibus, dehiscentia, 0,5—2 mm. longa, 0,3 mm. lata. Asci 8-spori cylindraceo- clavati, breviter pedicellati, 120—130/16—20 u. MSporidia di- sticha fusiformia vel elongata, triseptata, ultimis locis per- paullum angustioribus, olivacea, 30—40/6—9 u. Paraphyses filiformes,' graciles, ramulosee, epithecium tenue efficientes. — Ab Hysterio eumorpho Sacc., cui heec species maxime affinis, aliis notis exceptis sporidiis tantum plane differt. (Cfr. Sacc. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O0 5. 17 Syll: IE po477, FR: Syst. Myc. II; p. 582, nec non Veten- skaps-Akademiens Handlingar, Stockholm 1819, p. 93). Lophodermium intermissum n. sp. Fig. 2 a, b. Apothecia epiphylla nec non ad margines folii relaxatas nidulantia, sparsa vel aggregatula, plerumque ellipsoidea vel elongata, recta vel curvula, interdum stellatim divisa vel irregulariter determinata, olivaceo-fuscescentia; primo matrice velata, deinde rima longitudinali, angustissima erumpentia et mox epidermide relaxata dehiscentia, discum ochraceum vel pallide olivaceum in conspectu ponentia, crasstuscule marginata, textura globulosa cellulis minutissimis composita, 0,5—1 mm. longa, 0,2—0,25 mm. lata. Asci 8-spori, clavati, longe anguste- que pedicellati, sursum obtusati, 60—75/4,5-—5 u. Nporidia sti- pata, filiformia, utringue obtusa, ascos, pedicello excepto, subae- quantia, 25—35(—45)/1—1,5 u, recta vel curvula, hyalina. Paraphyses sat numerosee, filiformes, sursum in clavula, qua- cum ascos superantes, seepe medio vel pluries incurvata, 10— 15/5—06,5 u, transeuntes. — Hab. in foliis aridis Andromedee polifolie Suecia, Östergötland, par. Qvillinge, Torshag (leg. HAGLUND). — L. clavuwligerum SPEG. quam maxime affine, differt »peritheciis e discoideo- subellipticis, in sieco subcollabescen- tibus, rimula minutissima vix perspicua donatis, — — — sporidiis 3—9-septatis». Neevia monilispora n. sp. Fig. 3 a, b.. Apothecia sparsa, primitus immersa, clausa, spheroidea, deinde margine, cum epidermide lacerata conjuncta, erumpen- tia, circulariter patellaria, fusca vel castanea, disco pallide fulvo-melleo, 0,3—0,5 mm. diam., textura cellulis minutis globulosa, marginem versus seriebus cellularum attenuatis perpaullum inter se distantibus. Asci 8-spori, elavati, sursum rotundati, sessiles, 42—52/6—7 u:” Sporidia monosticha, sepe omnia, semper nonnulla transversim jacentia, ovoidea vel ovoideo-ellipsoidea, simplicia, kalio adjecto endoplasmate par- tito, 6—7/3—3,5 u. Paraphyses numerosee, filiformes, firmulze, sursum sensim latiores, ad apicem — 4 u latze, simplices, hya- line, sparsim septate, ascos cequantes vel fere superantes. J+. — Hab. in foliorum aridorum superiore pagina Rub. Chamzeemori Suecia, Östergötland, par. Qvillinge, Torshag (legi HAGLUND). LIND 18 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Es ist mir unmöglich, diese Art unter irgend eine voll- ständig beschriebene zu bringen. Sie ist wahrscheinlich neu und mag »ad interim» den von mir gegebenen Namen fihren. Infolge der Jodreaktion ist diese Art zur Untergattung Habro- stictis REAM Dise. pp. 113 u. 137 zu stellen und steht der N. munitissima (AwD) REM am nächsten, von welcher sie sich indessen leicht unterscheidet und zwar besenders durch die Anordnung der Sporen in den Schläuchen, wo sie — viel- leicht mit Ausnahme der zwei äussersten — fast immer trans- versell einreihig, niemals ganz zweireihig liegen, ferner auch dureh die bei dieser Art niemals oben rundlichen Paraphysen. Neevia obscure-marginata n. sp. Fig. 4 a, b. Apothecia gregaria, sepe longe lateque culmos ambientia, spheroidea vel late lenticularia, primitus clausa, immersa, deinde per epidermidem sepe quadristellatim vel longitudina- liter fissam erumpentia, madefacta superficiem matricis conice superantia, ore latirusculo, eirculari vel polygono, non rare quadrigono aperta, pallide ochracea vel flavescentia, margine lacerata, obscuriore rufescente, 0,2—0,3 mm. diam., textura globulosa cellulis minutis, marginem versus series cellularum permultum producte, 1,5—2 u late. Asci 8-spori, cylin- draceo-fusiformes, sursum angustiores, attenuatim obtusati, 40—50/4,5—5 u. MNporidia disticha, aciculari-fusoidea vel per- paullum clavulata, simplicia, hyalina, 12,5—17/2 u. Paraphy- ses teretiusculze, graciles, — 2 u lat&. J.+. — Hab. Nor- vegia, prope oppidum Dröbak in culmis aridis Junci effusi. (Legi ipse mense Julio 1893.) — Nevie Lamyi (MOoNT.) REHM affinis margine obscura sporidiisque angustioribus mox differt. Phragmoneevia alpina n. sp. Fig. 5 a, b. Apothecia laxe gregaria, primo spheroidea, clausa, deinde per epidermidem elevatam 4—5-stellatim erumpentia, fusco- nigricantia, disco ochraceo vel fuscescente, vix matricis super- ficiem superantia, 0,2—0,5 mm. diam., textura cellulis mi- nutis prismatica. Asci 8-spori, clavati, sursum obtusato- rotundati, fere sessiles, 45—55/6—7 u. Sporidia disticha vel tristicha, aciculari- vel fusoideo- clavulata, superne rotun- data, inferne acutata, rectiuscula vel seepissime curvata, primo continua, deinde 1—2-septata, 18—25/2,5—4 u. Paraphyses filiformes, ramosee, sensim sursum 2—14 u clavulatim incrassatee. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 19 — Hab. Suecia, Jemtland, Åre in caulibus siccis Ranunculi aconitifolii. (Leg. GREVILLIVS.) — Species quam maxime Ph. emergenti KARSTEN proxima sporidiis longioribus, presertim autem paraphysibus plane planeque differt. In siccitate ma- culas tantum minutissimas, rotundas, nigerrimas fungillus prebet. Propolidium ambiguum n. sp. Fig. 6 a—c. Apothecia sparsim gregaria, primo clausa, plane globosa, deinde ore plerumque circulari aperta, margine pallida, tumi- dula, pro maxima parte ligno elevato figurata matricem fere plane immutatam superantia, disecum fulvido-ochraceum rete- gentia, 0,2—0,3 mm. diam. Asci 8-spori, cylindracei, sessiles, sursum rotundati, 30—55/6—7 u. HNporidia oblique monosticha vel plerumque disticha, fusiformia vel fusiformi-elongata, hya- lina, primo continua. deinde 3-septata, 13—17/2,5—3 u. Para- physes numerose, filiformes, hyalinge, ramose, sursum clavu- latim vel globulosim — 2 u incrassate. J>—. — Hab. Suecia, prope oppidum Norrköping in ligno pineo ecarioso. (Leg. HAGLUND.) — Species cum Cryptodisco niveo primo conspectu fere omnino congruit, ascis jodo non ceerulescentibus generice autem facile dignoscenda est. Da die Schlauchspitzen dieser Art von Jod nicht gebläut werden, muss sie zur Gattung Propolidium SACc., wie sie REHM (Disc. p. 167) begrenzt hat, gezogen werden, obgleich sie, durch all” ihre Merkmale von den hierher gehörenden Arten gut verschieden, ohne Zweifel zunächst mit Cryptodiscus pallidus (PERS.) CDA verwandt ist. Ausser durch die Gat- tungscharaktere unterscheidet sie sich aber von dieser Art sowohl durch die Form der Apothecien und die Grösse und Form der Sporen als auch dadurch, dass das Substrat nicht den bei Cr. pallidus so charakteristisehen, blassgelblichen Anflug annimmt. Cenangium populneum (PERS.) REHM var. Ssingulare REtMan Hit; vPRig,7 av Apothecia solitaria, numquam fasciculata, gregaria, super- ficialia. NSporidia 8—12/2,>—3,5 u. Paraphyses sursum vix vel perpaullum inerassate. — Hab. Suecia, Nerike, par. Ler- bäck ad Klockarhyttan ad peridermium internum denudatum truncorum vetustorum Populi Tremule. (Leg. SERNANDER.) 20 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Diese Form, die durch die Art und Weise, wie sie wächst, sich so vollständig von der Hauptart wegen der vereinzelt und ganz oberflächlich wachsenden Apothecien unterscheidet, macht auf den ersten Blick gar keinen Eindruck ihrer inni- gen Zusammengehörigkeit mit der Hauptart. Erst bei eimer Untersuchung der iäberhaupt ähnlichen inneren Theile erkennt man die nahe Verwandtschaft. Wie bei der Hauptart sind die Apothecien auch bei der Varietät »aussen etwas runzelig und von grauweissem Mehl oder Filz bestäubt». Auf jänge- ren Entwicklungsstufen sind die Apothecien damit ganz bedeckt, sodass die kleinen, vollkommen geschlossenen, kugel- oder eiförmigen Fruchtkörper wolligen Knäuvelchen ähneln. Aller Wahrscheinlichkeit nach ist die Variation dadureh zu Stande gekommen, dass die äusseren Theile der Borke weg- gefallen sind. Die Sporen keimen an demselben Theile der Matrix wie bei der Hauptart, allein die Fruchtkörperchen werden hier nicht genöthigt sich zu vereinigen, um durch dicke, ihnen im Wege stehende Gewebemassen gemeinschaft- lich hervorbrechen zu können. Godronia Linnea Karst. Rev. mon. p. 144. Syn. Peziza Linne&e Karst. Mon. Pez. p. 172. Crume- nula Linne&e. Symb. ad Myc. Fenn. I p. 251; Myc. Fenn. p. 214. Apothecia sparsa, solitaria, interdum mnonnulla ceespi- tosula, primum globosa, clausa, fere immersa, deinde erum- pentia, dolioloidea vel depressiuscule spheeroidea, basi angu- stiore sessilia, ore orbiculari, margine acuta, aperta, rugulosa, vix striatula, umbrino-nigricantia vel fusco-umbrina, circa os cinerascentia, hymenio pallidiore vix visibili, 0,2—0,4 mm. lata, 0,,—0,6 mm. alta. Textura partis parietis excipuli oblita, partis fundi intricata; e basi circiter ad dimidium altitudinis apothecii hoc membrana textura epidermoidea ve- latum. Asci 8-spori, cylindracei, sursum acutiuscule rotundati, fere sessiles, 80—100/6—8 u. Sporidia filiformia, continua, 55 —T70/1,5 u. Paraphyses filiformes, ad basin, interdum ad medium, ramosulee, erecte, 1,5 u late. J+.— Hab. Norvegia, prope opp. Dröbak. in caulibus aridis vel subvivis Linne borealis. (Leg. ipse.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 21 Der Bau dieser Art zeigt eine ziemlich grosse Eigen- thämlichkeit, die wahrscheinlich auch bei anderen Derma- teaceen zu finden ist. Das Excipulum ist im Grossen und Ganzen so zusammengesetzt, wie KARSTEN in Mycologia fen- nica I p. 214 sagt: »Exipulum cellulis elongatis vel filamentis aretis contextum fuscescentibus, qua nota precipue a Molli- siis comparandis differt», d. h. aus verklebtem Filzgewebe bestehend. Dieses Gewebe ist von geringer Dicke und en- digt sich aufwärts in einen ebenen, unter dem Mikroskop wegen der ungleich langen Hyphen etwas unebenen Rand, wo aber die Hyphenenden in tangentialer Richtung nur wenig oder gar nicht auseinandergehen; nach innen geht dasselbe in ein verflochtenes Filzgewebe iber, das die Pars fundi des Excipulum ausmacht. Von der Basis des Apothecium an erstreckt sich indessen nach oben an der Aussenseite der soeben erwähnten aus verklebtem (Fewebe bestehenden Rinden- partie eine andere membranenähnliche Partie, sich etwas oberhalb der Mitte des Gehäuses endigend. Diese ist von ziemlich kohliger und spröder Beschaffenheit und zerfällt bei Druck zwischen Deckgläschen und Objektträger in ziemlich regelmässige Partien. Sie ist aus kleimen, geschlängelten, tafelförmigen Zellen mit unregelmässigem Umriss aufgebaut und mithin von epidermoider Gewebenatur. Ubrigens ist diese Partie schwärzlich und beinahe undurchsichtig, sodass man nur an isolirten Theilen die Struktur sehen kann, während dagegen die inneren Hyphenschichten, die aus langgestreckten »Filamenta» zusammengesetzt werden, bei durchfallendem Liecht als gelbgrän erscheinen. Dass die mir vorliegenden Exemplare mit völliger Sicher- heit zu der von KARSTEN aufgestellten Art zu bringen sind, geht aus der Ubereinstimmung mit der eleganten Beschrei- bung desselben in Myc. Fenn. (1. ce.) hervor. Er hat diesen Pilz zwar nur auf Blättern gefunden, aber fäögt in Revis. Mon. auch Stengel hinzu. Da er ihn nicht fruktifizirend ge- funden, habe ich die obige Beschreibung geliefert. Diese Art ist die kleinste innerhalb der Gattung und an den ab- geplattet sphärischen Apothecien leicht erkennbar. Gesellig mit den ascusföhrenden Apothecien finden sich auch Spermo- gonien von völlig iiberenstimmendem Bau, weshalb es sehr wahr- seheinlich ist, dass diese mit einander in genetischem Zusam- menhang stehen. Eine Beschreibung derselben sei hier gegeben: 22 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Godroniella Linneee n. sp. Pycnogonia sparsa, fere plane superficialia, primo clausa, globosa vel ovoidea, deinde ore lacerato, orbiculari aperta, textura fere omnino oblita. Stylospore bacillariter cylin- drice, utrinque obtuscee, verticellatim acro- vel pleurogence, hyalinge, continue vel medio spurie uniseptate, 8—12/1,5 u. Basidia filiformia, ramosissima, seepe fasciculatim conjuncta. Filamenta excipuli latiora quam apud formam ascigeram. — -Hab. Norvegia, prope opp. Dröbak in caulibus Linnee borealis una cum Godronia Linnee. (Leg. ipse.) Durella vilis n. sp. Fig. 8 a, b. Apothecia laxe gregaria, superficialia, concaviuscula vel cupulata, siccitate margine connivente lophioidea, marginata, atro-brunnea, hymenio vix pallidiore, 200—300 u diam.; tex- tura fere porrecta, hyphis arctissimis conglutinatis, paullum flexuosis composita. Asci 8-spori, late clavati, breviter pedi- cellati, sursum rotundati, 95—110/15—18 u. NSporidia elongato- cylindrica vel fere fusoidea, interdum clavulata, utringue plerumque obtusa, rarissime obtuse acutiuscula, recta, inze- quilateralia vel leniter curvula, primo guttulis 8, rarissime 9 ornata, deinde 7-, rarissime 8-septata, (30—)40—50/6—7 u. Paraphyses numerosissimee, gracillime, ad basin ramose, eleganter. flexuosre, ascos superantes et obvallantes, sed epi- thecinm conglutinatum non formantes. J—. — Hab. Suecia, prope oppidum Venersborg in ramulis decorticatis Loniceree Xylostii et Viburni opuli. (Leg. A.G. ErtAsson.) — Paåtellarie Lonicere PHIuL. proxima heec species sporidiis 7-septatis pr:e- sertim differt. Von Patellaria Lonicerae Puri. (Man. p. 364) scheint dieser Pilz hauptsächlich durch die niemals weniger als 7- septirten Sporen verschieden zu sein, welche ausserdem durch- schnittlich länger sind. Die vorliegende Form nur auf Grund dieser Merkmale als eine besondere Art aufzustellen, mag als voreilig erscheinen. PuHinuies (cit. Arb.) hat indessen in seiner kurzen Beschreibung nichts äber die Struktur des Excipulum erwähnt und da REHM (cit. Arb. p. 279) diese sowie die Be- schaffenheit des Hypothecium als ein unterscheidendes Merk- mal zwischen den zwei Unterfamilien Pseudopatellarie und Eupatellarie benutzt hat, habe ich es för angemessen gehalten BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 23 die Art aufzustellen, die sich in beiden erwähnten Beziehun- gen an erstere Familie anschliesst. Patellaria corticola n. sp. Fig 9 a—c. Avpothecia solitarie vel plerumque in ceespitulis per cor- ticem erumpentia, initio globosa, clausa, mox orbiculariter aperta, cupularia et demum patellaria, margine crassa, nec non striatulo-erenulata, fusco-nigricantia, puberulo-rugosa, disco nigerrimo, 0,5—1,5 mm. lata; textura excipuli cellulis minutis carbonacea, hypothecio crasso, hyalino-flavescente preesente. Asci 8-spori, cylindraceo-clavati, sursum rotundati, 100— 110/8—10 u. BSporidia disticha vel conglobata, primum sim- plicia multiguttulata, demum tri- vel multi-septata, hyalina, fusoideo-clavulata, deorsum semper aciculariter attenuata, sursum obtusata vel acutiuscule obtusata, recta vel seepissime deorsum curvata, 24—40/3—4 u. Paraphyses filiformes, nu- merosissimee, sursum clavula fusco-olivacea, 2—3-septata vel continua, interdum dichotome ramosa, finite vel interdum glo- bulosim incrassatee, epithecium crassum fusco-atrum efficientes. — Hab. Suecia, prope oppidum Venersborg ad ramulos corti- catos Cratzegi(?). (Leg. ELIASSON.) — Pat. Carestie DE Nor. sec. REHM proxima heec species manifestim aliis notis exceptis sporidis tantum nec non matrice divergit. Mollisia affinis n. sp. Fig. 10 a, b. Apothecia sparsa, superficialia, primo clausa, globosa, sessilia, deinde ore orbiculari aperta, demum patellariter cupu- lata, deorsum paullum angustiora, siccitate varie contracta, extus rugosiuscula, fusco-nigricantia, disco pallide olivaceo vel ochraceo-olivaceo, 0,2—1 mm. lata; textura globulosa, molliter coriacea vel coriaceo-ceracea, margine cellulis clavi- formibus, 40—50/4—5 u composita. Asci 8-spori, cylindracei, superne perpaullum obtuse acutati, sessiles, 45—55/5—06 u. Sporidia monosticha, disticha vel stipata, ellipsoidea vel ellipsoideo-allantoidea, hyalina, 6—9/2,5—3 u. Paraphyses parce, firmule, filiformes, — 2 u late. J.+. — Hab. Suecia, Östergötland, par. Qvillinge ad lignum induratum pineum. (Leg. HAGLUND.) Äusserlich gleicht diese Art gar sehr der M. Myricarie (REnM) oder, da die Margo dieselbe Farbe wie das Excipulum hat, vielleicht noch mehr der M. ligmicola (PHILL.), unter- 24 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. scheidet sich aber von beiden durch die Jodreaktion und von letzterer durch die langen Randfasern. Unter den Arten, bei welchen wie bei dieser die Sporenschläuche durch Jod blaugefärbt werden, scheint M. Cembrincola zunächst ver- wandt zu sein, ist aber durch ihre kurzen Randfasern gut verschieden. REHM selbst hat sich brieflich fär das Aufstellen dieser Art ausgesprochen. Mollisia umbrina n. sp. Fig. 15. Apothecia gregaria vel fere cceespitosa, primum eclausa, globosa, deinde cupulariter aperta, mox autem applanata, sessilia vel potius ad basin angustiora, fere turbinata, sed non vere stipitata, tenuiter marginata, pallide umbrina vel fulva, disco albido-ochraceo vel isabellino, sicea margine lobata, vix paullum connivente, seepe fere xeque aperta ac humectata, avellaneo-olivacea, 0,2—1 mm. diam.; textura globulosa, ad marginem series cellularum paullum attenuate. Asci 8-spori, cylindracei, sessiles, sursum rotundati et non paullum in- crassati, 2)—36/4—5 u. MBNSporidia disticha, breviter fusoidea vel cylindrica, 5—7/1,5—2 u. Paraphyses parce, filiformes, firmulze, — 2,5 u late. J.— — Hab. Suecia, Östergötland, par. Qvillinge ad caulem herbe maximee, aride. — Sec. REHM (in lit.) M. Polygoni proxima, differt autem Jodi, reactione, spo- ridiis ascisque minoribus, nec non colore pallidiore siccitate vix commutato. Mollisia Curreyana PuHIiLL. Man. Br. Disc. p. 406. Apothecia sparsim gregaria, primitus clausa, spheroidea, punctiformiter emergentia, deinde ore latiusculo aperta, de- mum patellaria, late sessilia, fuligineo-fusca, margine striatula, obscuriore, disco pallidiore, fusco-livido-cinerascente vel fere atrato, 0,3—0,5 mm. diam. Asci 8-spori, tereti-clavati vel fere cylindracei, sursum obtusati, 40--50/4—5 u. MSporidia disticha vel oblique monosticha, anguste clavulata, utringue obtusius- cula, interdum curvata, 8—12/2,5 u. Paraphyses filiformes, tote fere xXquilatiores, sursum — 3 u late. J+. Textura globulosa, cellulis in margine non multum seriatis, minimis composita. — Hab. Norvegia, prope oppidum Dröbak in culmis siccis Junci effusi. (Leg. ipse mense julio 1893.) Diese Art steht ohne Zweifel der M. Poaeoides REHM (Dise. p. 544) am nächsten und zwar besonders was die Form BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 25 und Farbe der Apothecien betrifft, unterscheidet sich aber, wie es mir scheint, völlig geniägend durch die Form der Sporenschläuche und besonders der Sporen. Die einzige von mir in der Litteratur gefundene Art, mit der die vorliegende Form identisch sein könnte, ist indessen Patellaria palustris Curr. (Trans. Linn. Soc. XXV p. 155. Tab. 25 Fig. 35), syn. Mollisia Curreyana Puri. (Man. p. 406). Sie stimmt mit der Beschreibung von PHiLrriies vollständig äberein, abgesehen von seiner Angabe: »In the original specimen the cups are seated on a sootyblack space having the appearance of a tapesium.» Es dirfte jedoch dies keine grosse Bedeutung haben, und es liegt gar keine Ursache vor, die Bestimmung nicht fär rich- tig zu halten, zumal die citirte Figur CURREY'S zu meinen Exemplaren fast gänzlich stimmt, obgleich die Sporen bei diesen etwas schmaler sind. Sie stimmen indessen nach den von PHILLIPS ausgeföährten Messungen mit den Massen der Originalexemplare iberein. Niptera tristis n. sp. Fig. 14. Apothecia sparsa, superficialia, matricem atro-inquinan- tia (?), primo globosa clausa, deinde aperta concaviuscula, mox patellariter planiuscula, late sessilia, crassissme marginata, extus rugosa, fuligineo-nigricantia, disco aeque colorato, sicca complicata, nigerrima, 0,2—1,5 mm. diam. Textura cellulis minutissimis globulosa, coriaceo-ceracea, in margine cellulis seriatis, semper autem isodiametricis. Asci 8-spori, cylindracei, sursum rotundati, sessiles, 50—60/6--8 u. MNporidia disticha, elongata vel elongato-fusiformia, utringque obtusiuscula, primo multiguttulata, deinde bipartita, hyalina, 9—15/2,5—3,5 u. Paraphyses numerosee, firme, clavulato-filiformes, sursum — 3 u late, ramulosee, ascos paullum superantes. J+. — Hab. Suecia, Nerike, par. Lerbäck, ad Klockarhyttan ad lignum vetustate vel fungillo nigrefactum. Es ist mir unmöglich gewesen, diese Art unter irgend eine bisher beschriebene zu bringen. Vielleicht findet sie sich irgendwo in der Litteratur, obgleich sie durch ihre schwarze Farbe und den Standort sowie durch ihr vor Alter ganz schwarz gewordenes Holz etwa der Aufmerksamkeit ent- gangen ist. REHM ist sie unbekannt. Auwusgezeichnet ist sie, wie es scheint, durch ihr dunkelgefärbtes Hymenium sowie 26 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. durch die dicht kleinzellige Textur und die ausserordentliech dicke Margo des Excipulum. Niptera invisibilis n. sp. Fig. 12. Apothecia sparsim gregaria, superficialia, sessila vel deor- sum angustiora, primitus globosa, clausa, deinde applanata vel convexulo hymenio marginem superante, albido-hyalina vel luteo-rufescente, pellucida, sicca globosa, sordide albida vel isabellina, 0,2—0,4 mm. diam.; textura cereacea, typice globulosa, hyalina, in margine cellulis seriatis, omnibus globuli- formibus. Asci 8-spori, clavati, breviter pedicellati vel sessi- les, sursum obtusati, 55—65/7—9 u. Sporidia oblique mono- sticha, disticha vel conglobata, ellipsoidea vel fere ovoidea, hyalina, primo biguttulata, demum medioseptata, 6—9/3—4 u. Paraphyses filiformes, firmulze, sursum interdum clavula lon- giuscula, 3 u lata coronate. J>—. — Hab. Suecia, Öster- götland, par. Qvillinge ad lignum vetustum Betulze. (Leg. HAG- LUND.) — Niptere subbiatorine REAM proxima videtur, quam- quam etiam ab illa longe differt. Apotheciis humectatis con- vexulis et textura hyalina ad ÖOrbilias (cfr. REHM op. cit. p. 204 sub N. tyrolensi) heec species spectat, marginis autem constitutione melius Mollisieis adseribenda sit. Niptera duplex n. sp. Fig. 11 a—d. Apothecia plus minusve gregaria, primo globosa, clausa, demum aperta, cupularia vel patellariter turbinata, disco applanato, margine acuta, fexuosa vel lobata, vix lacerata, pallide fuscescentia, disco albo-griseo, sicca extus umbrina vel fere nigricantia, disco ochraceo-fulvo, varie sed non mul- tum contracta, 0,,—1 mm.; textura partis parietis excipuli globulosa, cellulis fuligineis, partis fundi intricata, cellulis hyalinis. Asci 8-spori, longe clavati, fere sessiles, sursum obtusati, 65—80/6—8 u. MSporidia oblique monosticha vel di- sticha, fusoidea vel elongata, utringque obtusa, primo simplicia, granulosa, demum uniseptata, 9—16/2,,—4 u. Paraphyses firmule, filiformi-clavulate, sursum paullum, — 3 u incras- sate. J+. — Hab. Suecia, Vestergötland, ad latus septen- trionale montis Halleberg in ligno indurato Juniperi. (Leg. mense junio 1888 A. G. ELIASSON.) Eine durch den Bau des Apothecium besonders gut aus- gezeichnete Art, die ich unter keine bisher beschriebene habe e. " BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 27 bringen können. Sie scheint mir sogar zu verdienen, als eine besondere Gattung Nipterella unterschieden zu werden. Die Pars fundi excipuli ist aus einem typischen verfloch- tenen Filzgewebe aufgebaut sowie auch das Hypothecium, wo aber zunächst unter dem Hymenium ein Ubergang in kurzzelliges Filzgewebe vorkommt. Wie es die Figur zeigt, wird die Pars parietis excipuli dagegen von dem gewöhn- lichen typischen Mollisia-Gewebe gebildet. Wenn man das Apothecium in verdännter Kalilauge mittels des Deckgläs- chens macerirt, so treten isolirte Hyphenpartien hervor, wo man deutlich sieht, wie die langen Hyphen, weleche die Pars fundi bilden, in ein kurzzelliges Gewebe iäbergehen und zwar dadurch, dass die Septa, wie ich oben beschrieben habe, dichter werden und die Zellen zu einer vieleckigen, rundlichen oder fast kugeligen Form erweitert werden. Dieses Gewebe der Parietalpartie wird gegen den Grund des Excipulum beinahe ein langgestrecktes. Die Hyphen ähneln jenen der Pars fundi, werden aber gefärbt und mehr gleichlaufend. Gegen die Margo ordnen sich die Zellen des kurzzelligen Gewebes kaum zu Reihen und sind stets von derselben Beschaffenheit. Eine so scharfe Grenze zwischen den verschiedenen Partien, wie sie die Figur zeigt, ist nicht vorhanden. Vielmehr kommt eine Grenzschicht vor, dadurch gebildet, dass einige der lang- gestreckten Hyphen ihre Form beibehalten und mit anderen verwachsen sind, die schon das kurzzellige Gewebe zu bilden begonnen haben. Der Ubergang zwischen diesen beiden Ele- menten lässt sich schwer beobachten, ein paar in der soeben erwähnten Weise isolirte Hyphen zeigt indessen die Fig. 11 b. Oft findet man gerade dabei die Neigung zu einer dichotomi- schen Theilung. Belonidium Haglundi n. sp. Fig. 13 a—d. Apothecia gregaria, scepe mutua depressione difformia, interdum confluentia, crustam latam longamque efformantia, primitus globosa, clausa, mox aperta, demum fere applanata, patellzeformia, late sessilia, ad basin hyphis fuscis, flexuosis, ramosis, 3—4 u latis obsessa, ceterum glabra, niggerrima, disco murino vel livido-cinerascente vel intéerdum atrato, mar- gine crassa, inflexa, nigra, in extrema parte albida, sicca plus minusve plicata, 0,;—2 mm. lata; textura globulosa, in mar- gine cellulis rectangularioribus seriatis. Asci 8-spori, clavati, 28 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. fere sessiles, sursum rotundati, 60—75/6—8 u. MNporidia di- sticha, fusoidea, rarissime recta, plerumque curvula, guttulis pluribus sepe quattuor ornata, denique verisimillime septata, 13—22/2,5—3 u. Paraphyses numerosee, firme, filiformes, ascos paullum superantes, 2—3,5 u late. J+. — Hab. Suecia, Östergötland, prope opp. Norrköping in caulibus aridis Com- positarum. (Leg. HAGLUND.) Diese Art, welche REHM »ein wunderschönes Belonidium» nennt, gleicht am meisten der Niptera Carduorum (REEM), unterscheidet sich aber davon leicht durch die Sporen sowie dureh die Farbe des Apothecium. Makroskopisch erscheint das Excipulum »zart berandet», was aber nicht von der Be- schaffenheit der Randhyphen abhangen kann, da diese wegen der geringen vertikalen Ausdehnung der Zellen sich nur wenig von dem Aussehen des kurzzelligen Gewebes des Excipulum unterscheiden. Vielmehr wird dieses Verhältnis dadurech be- dingt, dass innerhalb der Margo eine sterile Partie des Hy- menium, d. h. ein ziemlich kompakter Kranz von Paraphysen vorhanden ist, welehe sich zuäusserst sogar ein wenig iber die Margo hinaus erstrecken. Ein deutliches Mycelium findet sich hier, das von der Unterseite des Apothecium ausgeht und zunächst diesem bisweilen so dicht wird, dass es fast ein NSubiculum bildet, wodurch diese Art sich der Tapesia nähert. Die Hyphen des Mycelium sind zunächst dem Apothecium olivenfarbig, septirt und verzweigt, 3—4 u breit; nach aussen werden sie nahezu farblos uud einfach. Pezizella. Ohne mich auf eine geschichtliche Darstellung dieser Gattung einzulassen, die von FUcKEL (Symb. p. 299) auf- gestellt wurde, jetzt aber von REHM ganz anders begrenzt wird. muss ich mich doch ein wenig bei der von letzterem gelieferten Diagnose aufhalten. TIeh kann nämlich nicht dar- auf eingehen, den Bau des Apothecium als einen »prosenchy- matischen> zu bezeichnen, sondern im Anschluss an meine hier oben gelieferte Erörterung wird er ein prismatisch kurzzelliger. Dadurch schliesst sich diese Gattung noch näher an Mollisia an, und es entsteht dann die Frage, ob "BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 29 sie nicht von den Helotieen zu derselben Familie zu bringen wäre. Auch sagt REHM iber diese Gattung: »Sie steht pa- rallel mit der Gattung Mollisia und unterscheidet sich von dieser insbesondere durch prosenchymaftischen Bau.» Obgleich selbstverständlich eine gewisse Differenz in dem Bau vor- kommt, da dieser bei Mollisia zumeist kugelig kurzzellig ist, wird die Ubereinstimmung zwischen den beiden Gattun- gen auch dadurch eine grössere, dass die Margo in beiden oft einen eigenthämlichen Bau zeigt. »Gehäuse zart, am Rand häufig mit faserig auselmander tretenden Zellreihen»>, welche ich hier oben Randfasern genannt habe. Abgesehen von der wahrscheinlich nahen Verwandtschaft mit Mollisia, welche hierdurch noch mehr bestätigt wird, liefern diese Randfasern gute systematische Charaktere innerhalb der Pe- 2i2ella. Auf Grund der Verschiedenheit der Margo und des Apotheciumbaues möchte ich auch vorschlagen, dieselbe in zwei Untergattungen einzutheilen und zwar: 1. Eupezizella: Apothecia tenuia, hypothecio vix pre- sente, excipulum totum textura prismatica, ad marginem hyphe in filamentis, plus minusve sparsis longisque exeuntes. 2. Ctenoscypha: apothecia crassiuscula, hypothecio pree- sente, pars fundi excipuli stepe textura intricata, pars parietis textura prismatica, margo corona continua crassaque hypha- rum paraphysibus plus minusve similium composita. Unter den von mir untersuchten Arten gehören fol- gende zur ersteren Untergattung: P. candida StaArB. (Fig. 16), P. gramulosella (K.) R. (Fig. 17) — von welch” letz- terer ich vollständigere Zeichnungen gegeben habe, um die vollkommene Ubereinstimmung in der Struktur zwischen dieser und der P. candida zu zeigen — P. hyalina (PERS.) R. (Fig. 18), P. deparcula (KaArst.) R. (Fig. 19) und P. minor R. (Fig. 20), zur letzteren P. dilutelloides R. (Fig. 22) und P. helotioides StaArB. (Fig. 23). P. punctiformis (GRrREv.) R. därfte einen Ubergang zwischen beiden Untergattungen bilden, aber sie ist doch zur Ctenoscypha zu ziehen (Fig. 21). Wie aus der Figur ersichtlich, ist P. dilutelloides theils aus einem verflochtenen Filzgewebe, theils aus einem ziemlich prisma- tischen Filzgewebe aufgebaut. Ersteres bildet hauptsäuch- lich das Hypothecium und geht sowohl in der Pars parietis als in der Pars fundi excipuli (vergl. Fig. 22 b) in ein kurzzelliges Gewebé iber. Die auf der Fig. 22 a abgebildete 30 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Partie ist dem an das Hymenium grenzenden Theil der Margo entnommen und hat also die Margo und das Hypothecium, aber nicht den kurzzelligen Theil des Excipulum getroffen. Bei dieser wie bei P. helotioides haben die Randfasern dieselbe Form und Länge wie die Paraphysen, ja bei letzterer fehlt den inneren Fasern nicht eimmal die charakteristische Bie- gung der Paraphysen. Die Margo wird mithin hier dadurch ge- bildet, dass die Pars parietis excipuli nur mit ihren alleräusser- sten Zellenschichten und zuletzt mit der alleräussersten Schicht um das Hymenium emporragt, während ein kompakter Kranz von Paraphysen, stets äber den Rand hinausragend, die Funk- tion der Margo ibernimmt. Dieser Paraphysenkranz ent- spricht also biologisch der Margo excipuli, wird aber morpho- logisch ein modifizirter Bestandtheil des Hymenium. P. punc- tiformis stellt eine Zwischenform dar, indem die Randfasern auch morphologisch zum Gewebe des Excipulum gehören und demnach mit denen der Fupezgtizella gleichwerthig sind, allein ihrer Form nach den Paraphysen nicht unbedeutend ähnlich sehen und sich zu einem dichten Kranz zusammenschliessen. Sicher ist, dass die Charaktere, welche die Margo innerhalb die- ser Gattung abgiebt, im Allgemeinen von grösstem Interesse, in systematischer Hinsicht als sehr werthvoll zu bezeichnen sind. P. (Eupezizella) candida n. sp. Fig. 16 a—c. Apothecia sparsa, superficialia, primo globosa, clausa, deinde cupulariter aperta, deorsum angustiora vel obconica, extus rugosiuscula, candida vel bene humectata hyalino-albida, disco seque colorato, siccitate margine connivente, ad basin hyphis paucissimis, hyalinis, repentibus preedita, 0,1—0,25 mm. diam.; textura prismatica, extrema pars marginis fila- mentis filiformibus, longissimis, apice obtusatis, circ. 200 u longis, 2—3 u latis composita. Asci 8-spori, cylindracei vel cylindraceo-clavati, sessiles, sursum rotundati, 32—40/4—535 u. Sporidia disticha vel oblique monosticha, ellipsoidea, inrequi- lateralia vel curvula, plerumque guttulis duabus apicalibus vel interdum pluribus ornata, demum verisimillime medio- septata, I—6,5/2,5—53 u. Paraphyses sat numerosee, filiformes, graciles, sursum non incrassate 1,5 u late. J.+. — Hab. Suecia, Östergötland, par. Qvillinge ad lignum betulinum. (Leg. HAGLUND.) — Species a proximis forma apothecii, lon- gissimis filamentis marginis plane distincta. Apud affinem BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. 31 P. hyalinam illa sunt 40—50 u, apud P. gramslosellam 50—100 u longa. P, (Eupezizella) atomaria n. sp. Apothecia sparsa, superficialia, primitus globosa, deinde ore orbiculari aperta, cupulata, vix umquam planiuscula, rugosa, sordide albida vel ochracea, sicca plus minusve con- tracta, saturatim favescentia, 0,,—0,2 mm. lata; textura mol- lissime ceracea, prismatica; filamenta marginis longiuscula, obelavulatim filiformia, apice acutata, hyalina, — 60 u longa. Asci 8-spori, ceylindracei, sessiles, sursum rotundati, 40— 45/5—6 u. Sporidia monosticha vel disticha, fusoidea vel ellipsoideo-cylindracea, 5—7/1,5—2 u. Paraphyses parcee, fili- formes, vix sursum incrassatulee. — Hab. Suecia, Östergöt- land, par. Qvillinge ad lacum Glottern ad lignum induratum Pini. (Leg. HAGLUND.) — Species vilis a P. gramulosella et hyalina, cvi proxima, apotheciis minutissimis, sporidiis an- gustis distincta, a P. candida colore apotheciorum nec non forma filamentorum marginis plane differt. Die Art unterscheidet sich von P. granulosella durch die Form ihrer Randfasern, welche dagegen jenen von P. hyalina (Fig. 18) ähnlich sehen. Von beiden ist sie durch ihre iber- aus winzigen Apothecien und ihre schmaleren Sporen ver- schieden. Obgleich die Struktur der Pars fundi excipuli nicht so bestimmt prismatisch ist, muss die Art jedoch zu FEupezizella gebracht werden, da das Hypothecium fast gänz- lich fehlt und die Margo in spärliche Randfasern ausläuft. P. (Eupezizella) minor (REHM) Fig. 20 a—c. N Syn. Pezizella punctiformis (GREV.) REHM var. minor REHM (in lit.). ÅA pothecia nebulosim gregaria, interdum nonnulla con- nata, superficialia, primo eclausa, globosa, deinde ore orbiculari, erenulato aperta, demum patellariter concaviuscula, albicantia, sicca plus minusve contracta, favescentia, 150—300 u diam.; textura molliter ceracea, prismatica; filamenta marginis e basi lata sensim angustissima, paullum flexuosa, apice acutato, plerumque curvato vel fere contorto, 20—30 u longa, deorsum I—7 u lata. Asci 8-spori, late cylindraceo-clavati, sessiles, d2 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. sursum rotundati, 28—40/5—7 u. Sporidia disticha vel sti- pata, fusoidea vel fusoideo-allantoidea, curvula vel inequi- lateralia, 7—12/2 u. Paraphyses parcee, graciles, sursum cla- vatim 2—53 u incrassate, ascos paullum superantes. J.— — Hab. Suecia, prope oppidum Upsala ad folia languescentia Aceris platanoidis. (Legi 1ipse.) Wie mir REHM gätigst mitgetheilt hat, ist diese Art auch ihm bekannt. Er schreibt: »Ganz gleiche Exemplare, ebenfalls auf Acer, besitze ich aus Berlin, beide haben J.—, ich habe aber vorläufig keine Trennung von Pezizgella puncti- formis (GREV.) REHM Discom. p. 664 vorgenommen und nur als f. minor unterschieden.> Abgesehen davon, dass diese Art sich von P. punctiformis durch mangelnde Jodreaktion und durch die Form der Sporen sowie durch die geringere Grösse der Apothecien unterscheidet — ein Unterschied, der wobhl fär sich allein als eine genägende Artdifferenz bezeichnet werden könnte —, ist die Margo der beiden Arten vollkommen ver- schieden (vergl. Fig. 20 u. Fig 21). Ich kann deshalb nicht umhin, der Varietät Rrerm's den Werth einer Art zu geben. P. (Ctenoscypha) helotioides n. sp. Fig. 23 a—c. Apothecia plus minusve gregaria, superficialia, rarissime nonnulla connata, late sessilia, primo globosa, clausa, deinde cupulata, demum patellaria, margine obtusa, albido-furfuracea, flavescentia, disco fulvo vel sulfureo, sicca saturatiora, — 1 mm. lata; textura partis parietis excipuli prismatica, textura partis fundi hypothecium versus magis typice globulosa, mar- gine crassa, fere ommino filamentis 40—50 u longis, para- physibus simillimis composita. Asci 8-spori, clavati, pedicel- lati, sursum rotundati, 60—70/5—7 u. MSporidia oblique mono- sticha vel disticha vel irregulariter ordinata, fusoidea, utrinque guttula una ornata etacutata,simplicia,hyalina, 10—14/1,5—2 u. Paraphyses numerosissimee, filiformes, ramose, sat firmule, sursum uncinatim curvate, ascos obvallantes. J.+. — Hab. Suecia, prope oppidum Venersborg in caulibus aridis Lilii Martagonis. (Leg. ELIASSoN.) — Affinis est P. dilutelloidi REHM, sed sec. Asc. exs. 1003, ceteris notis exceptis, filamentis marginis dimidio brevioribus differt. Apud P. dilutelloidem ceterum est textura partis fundi excipuli intricata. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. 33 Phialea Starbäckii REHM n. sp. (in lit.) Fig. 24 a—g. Apothecia sparsim gregaria, primo plane globulosa, clausa, deinde ore orbiculari, albide tenerrimeque marginato aperta, spheroideo-cupulata, sicca vix contracta, stipite firmulo cu- pula vix longiore predita, sordide albescentia vel pallide fuscescentia, disco paullum pallidiore, presertim marginem versus rugosiuscula vel villosula, 0,2—0,5 mm. lata, stipite- cum 0,4—71 mm. alta; textura fere” omnino oblita. 'Asei 3-spori, anguste clavati, pedicellati, sursum rotundati, 35— 45/5 u. NSporidia disticha vel oblique monosticha, cylindrica, vel fusiformia, interdum guttulata. simplicia, hyalina, 5— 3i1,5—2 u. Paraphyses numerose, filiformes, obtuse acu- tiuscule, ascos paullum superantes, 2—3 u late. Apothecia presertim ad marginem ecristallis caleio-oxalatis inerustata. J.— — Hab. Norvegia, prope oppidulum Dröbak ad caules aridos Umbelliferarum. (Leg. ipse mense Julio 1893.) Phia- lee glanduliformi REAM quam proxima, sed sec. auctorem dif- fert »propter apothecia multo minora, tenuiora, imprimis versus marginem, ibique multo dilutius colorata, sporidia 6—8/1,5 uu. Diese Art, die den gewöhnlichen Bau der Gattung Phia- lea besitzt, hat gleich mehreren Arten eine reichliche Inkru- stirung oxalsauren Kalkes. Die Krystalle sind von sehr un- regelmässiger Form, besonders bei dieser Art sehr klein, gegen den Rand iäberaus reichlich angehäuft und nach unten rasch an Anzahl abnehmend. Ohne Zweifel ist es diese In- krustirung, die dem Apothecium ein gestreiftes oder fast zottig unebenes Äusseres verleiht. Die Kante des Apothe- cium ist ganz eben, nur bei starker Vergrösserung findet man, dass die Hyphenenden etwas ungleich lang sind, aber nicht in nennenswerthem Grade divergiren. HEin verzweigtes grossmaschiges Mycelium, bestehend aus sehr spärlich ge- theilten, völlig hyalinen Hyphen, ist in dem von keinem an- deren fruktifizirenden Pilz befallenen Substrat verbreitet. Phialea bicolor n. sp. Fig. 26 a, b. Apothecia plus minusve solitaria, sparsa, vix gregaria, primitus spheeroidea, clausa, immersa, deinde erumpentia, turbinata vel crasse breviterque stipitata, cupulariter margine erassiuscula, aperta, rugosiuscula, fumoso-fuliginea vel um- brina, disco pallide roseo vel roseo-albido, sicca seepissime a 3 34 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. lateribus compressa, hysterioidea, fuseca vel interdum fere atrata, 0,,—1 mm. diam. Textura partis superne parietis typice oblita, in parte inferna parteque fundi excipuli autem fere intricata. Asci 8-spori, cylindraceo-clavati, sessiles, sur- sum rotundati, 50—65/6—8 u. Sporidia disticha, fusoidea, recta vel curvula, utrinque acutiuscula, guttulis apicalibus duabus seepe ornata, (12—)17—22/2—5,5 u. Paraphyses filifor- mes vel filiformi-clavate, superne 3—4 u crasse. J.— — Hab. Norvegia, ad oppidum Dröbak in caulibus aridis Loti corni- culati. — Species Ph. hysteroidi REHMm affinis, sed plane differt presertim sporidiorum forma modisque. Betreffend Ph. lvysteroides sagt REHM (cit. Arb. p. 731): »Eine sehr eigenthiämliche, durch die grossen Apothecien und grossen Sporen von den anderen dunklen Helotieen ganz ver- schiedene Art. Ob ihre Stellung bei Phialea richtig oder nicht besser wegen der Sporen-Grösse bei Helotium, mag dahin gestellt bleiben.> Nicht nur in den hier erwähnten Charakteren steht die benachbarte Phialea bicolor, die auch REHM als neu bezeichnet hat, den Helotieen nahe. . Sobald ein deutliches Hypothecium entwickelt ist und das Apothecium sich dadurch verdickt, wird auch der Bau des letzteren kom- plizirter. Während bei den typischen Phialea-Arten die ver- schiedenen ”Theile des Apothecium einen gleichförmigen Bau besitzen, wird das Verhältnis dagegen hier ein anderes und gleichzeitig nehmen die Intercellularmassen des verklebten Filzgewebes an Mächtigkeit ab und die Struktur nähert sich der des langgestreckten Filzgewebes. HEin verklebtes Filz- gewebe kommt in den oberen Theilen der Pars parietis vor, geht aber nach dem Hypothecium und der Pars fundi zu in ein verflochtenes Filzgewebe iber, das sich auch in den Stiel ausschliesslich der alleräussersten Schicht fortsetzt. Dieser Bau des Stieles wäre höchst eigenthämlich, da in langgestreck- ten Organen ein verklebtes oder langgestrecktes Filzgewebe vorzukommen pflegt, erklärt sich aber dadurch, dass der Stiel nichts anderes als der verschmälerte Basaltheil des Apothe- cium ist. Phialea fumosellina n. sp. Fig. 25 a, b. Apothecia gregaria, primitus obeonice vel globosim clausa, deinde aperta, applanata, tenuiter marginata, stipite firmo, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. 35 striatula vel fere striatulo-squamulosa, ceesio-fusco-pruinosa, disco excipulo pallidiore, fusco-umbrino vel, magis evoluto, fusco-cinereo vel interdum fere ochraceo-griseo; siccitate mar- gine connivente, stipite sepe fexuoso, totus fungus atro-fu- scus vel fere nigricans, 0,5—1 mm. lata, stipitecum que alta; textura excipuli oblita, deorsum autem apothecia membrana textura epidermoidea vestita. Asci S-spori, lineariter clavato- cylindracei, sursum acutiuscule obtusati, 90—100/4—5 u. Spo- ridia disticha, aciculari-fusoidea, recta vel ineequilateralia, multiguttulata (an semper?), 16—20/2 u. Paraphyses numero- sissimee, gracillimee, filiformes, ascos superantes. Ascosporidia extra ascos non vidi, et intra ascos non bene manifesta. Imn- termixta crescunt spermogonia: Hymenula fumosellina n. sp. Fig. 25 c. Sporodochia gregaria vel sparsa, interdum connatula, primo punctiformi-spheeroidea, erumpentia, deinde e basi ap- planata, umbrino-fusca apertiora, obeonico-cupulata, margine inflexa, interdum distincta, flexuosa predita, demum patella- ria, convexula, aurantiaco-flava vel fulvida, sicca rubino- vel topazio-fulgentia, 200—300 u diam. Sporophore discum satu- ratiorem formantes pluries furcatre; sporule et pleuro- et acro- gene, bacillariter cylindricee, recte vel lenissime curvul:e, utringue detruncate, 10—14/2—2,5 u. Textura molliter gela- tinosa, ad basin membrana epidermoidea presente, superne fere typice oblita est. — Hab. Suecia, prope Upsala et in Östergötland, par. Qvillinge ad acus languescentes Abietis. (Leg. ipse et HAGLUND.) — Phialece fumoselle C. et EirL. et Hymemulce fumoselle C. et Err. affines differunt, ab illa apo- theciis pruinosis, ascis sporidiisque longioribus, ab hac autem colore sporodochiorum, sporulis minoribus. Wenn nicht mit Ph. fumosella C. et E. Grev. VI, p. 91 identisch, so steht diese Art doch ohne Zweifel derselben sehr nahe. Die kurze Beschreibung, welche von diesen Autoren geliefert wird, macht es indessen unmöglich, diese Frage be- stimmt zu entscheiden. Durch ihre im frischen Zustande bläulich bereiften Apothecien, die dunkelgefärbte Scheibe, die längeren Sporenschläuche und Sporen sowie vor Allem durch den bestimmten Unterschied, welcher zwischen den Spermo- gonformen von Ph. fumosella und: Ph. fumosellina besteht, scheint diese Form sich gut zu unterscheiden. Die genannte 36 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Spermogonform steht ohne Zweifel in genetiscehem Zusammen- hang mit der Art. Hymenula fumosellina ist aprikosen- bis zimmtfarben, im trockenen Zustande rubin- bis topasglän- zend und besitzt ausserdem kleinere Sporulzee als Hymenula fu- mosella. Diese scheinen gleich den Basidien in ihren Enden mit einem Öltropfen versehen zu sein, was jedoch von der verschiedenen Lichtbrechung abhängt, welche dadurch be- wirkt wird, dass diese Enden quer abgehauen sind. Der Bau des Apothecium stimmt mit dem gewöhnlichen Phalea-Typus äberein, weicht aber von demselben darin ab, dass ein epi- dermoides Filzgewebe am Grund des Apothecium entsteht. In dieser Hinsicht sowie auch dadurch, dass das häufigste Hyphengewebe ein verklebtes Filzgewebe mit kräftig ent- wickelter Intercellularsubstanz ist, steht diese Art den Der- mateaceen nahe, wo ähnliche Gewebe vorkommen. (Vergl. unter Crumenula Linnee.) -: Phialea caulicola (FRIES) REHM. Apothecia farimoso-pubescentia sub microscopio videntur cristallis caleio-oxalatis fere crustam continuam supra totum excipulum formantibus obsessa. Sporidia 7—9/1,5—2 u, for- tasse perpaullum crassiora et breviora quam apud Ph. cya- thoideam, cujus textura est laxior, ut hyphe facilius disso- cientur. His notis specifice Ph. caulicola dignoscenda sit a Ph. cyathoidea. J+. — Hab. Suecia prope oppidum Veners- borg. Leg. ELIASSON. REHM liefert Disc. p. 727 eine ausföhrliche geschichtliche Erörterung dieser Art, die ihm jedoch unbekannt ist, weshalb er die Beschreibung KARSTEN's in Myc. fenn. (I, p. 134) citirt. In den Sammlungen des hiesigen Museums habe ich Exem- plare gefunden, die von FucKEL eingesammelt und von FRIES als Ph. caulicola bestimmt worden sind. Mit diesen Exem- plaren stimmen die durch ELIASSON eingesammelten in allen Theilen völlig iberein. Auf Grund eines Vergleiches mit Ph. cyathoidea ist es mir schwer, die Art beizubehalten, ob- gleich ich im Anschluss an REHM (brieflich) dieselbe als »aller- dings von Ph. cyathoidea ävsserlich sehr verschieden» be- zeichnen muss. Sagt doch schon Frirs (Syst. Myc. IL, p. 94) »minuta, gregaria, firmula, persistens, demum glabrescens; tum cegre dignoscitur ab affini Ph. cyathoidea, cam qua con- venit loci, substantiee, form et coloris mutationibus», und er BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 37 hat also dadurch betont, dass der massgebende Charakter in »eupula farinoso-pubescens» besteht. Bei makroskopischer Ver- grösserung erscheint auch das Apothecium und zwar gegen den Rand mit einem mehligen Flaume besetzt, der jedoch, wie es sich bei mikroskopischer Untersuchung herausstellt, von einer ungemein starken Inkrustirung oxalsauren Kalkes verursacht wird. Diese oxalsauren Krystalle sitzen im oberen Theil des Excipulum so dichtgedrängt, dass sie fast eine zu- sammenhängende Kruste bilden, durch welche das Hyphen- gewebe beinahe verborgen wird. Darin bestände also die ei- gentliche Artdifferenz zwischen Ph. caulicola und Ph. cya- thoidea. Ubrigens ist die Struktur letzterer Art etwas lockerer, sodass die verschiedenen Hyphen leichter auseinandertreten, und schliesslich sind die Sporen (7—9/1,5—2 u) bei Ph. cauli- cola durchschnittlich etwas kärzer und breiter. Von der Art Fries und FUcKEL's muss dagegen NYLANDER's und KAR- STEN's Ph. caulicola ohne Zweifel getrennt werden. In Ob- servationes circa Pezizas Fennie (Not. ur Sällskapets pro Fauna et Flora fennica förhandl., 10 häft. Ny serie, 7 häft. Helsingfors 1869) sagt NYLANDER: »Pili cupulcee luteo-fusce- scentes breviusculi, crassit. fere 0,005 mm.» und KARSTEN, der diesen in Monographia Pezizarum et Ascobolorum Fennize (Ibid. 1869) citirt, äussert sich folgendermassen (M. F. I c.): »ÅA H. cyathoideo fere tantum cupulis pilis luteo-fuscescen- tibus breviusculis, ecrass. 4,5—5 mm. obsessis differens.» Beide geben ausserdem an: »Asci jodo non coerulescentes.» In bei- den genannten Charakteren weichen sie von Phialea caulicola (FR.) FucE. ab, wo die Sporenschlänche durch Jod, wenn auch nur ziemlich schwach, gebläut werden. Sclerotinia Johanssoni n. sp. Fig. 27 a, b. Apothecia singula, vel 2—3 cespitosim vel solitarie e selerotio et magnitudine et forma valde variabili, plerumque polygono, interdum elliptico vel spharoideo vel lenticulari, primo foliis languescentibus velato, mycelio arachnoideo plus minusve cincto, intus albido, extus opace nigerrimo, deinde emergente, sicco rugoso-plicato erumpentia, initio globosa, clausa, deinde cupularia vel planiuscula, tenuia, vix marginata, allutaceo-ochracea, 2—5 mm. lata, stipite firmulo, flexuoso, basin versus mnigricante, 1--20 mm. longo predita. Asci 8- spori, cylindracei vel cylindraceo-clavati, sursum rotundati, 38 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. 90—110/6—38 u. MWNporidia in suprema parte asci sita, oblique monosticha, ellipsoidea vel fere ovoidea, 6—8/4—5. Paraphyses numerosissimee, filiformes, ad basin flexuose, ramulose, sur- sum sensim latiores, —3 u crasse. Asci 8-spori jodi ope ad apicem lenissime coerulescunt. — Hab. Suecia, in horto bot. Upsaliensi. WNelerotia inter folia languescentia Arabis alpince legimus mense Majo 1888 def. C. J. JOHANSSON et ipse. Mense Augusto messem apotheciorum feci, quee JOHANSSON coluit, quare speciel melius nomen quam cultoris inventorisque dare non possum. — dSeclerotinie Candolleane proxima sclerotiis presertim differt. Die Sclerotien der oben beschriebenen Art wurden im Mai 1887 von dem im Sommer desselben Jahres hingerafften C.J. JOHANSSON im hiesigen botanischen Garten angetroffen und zwar in den seit dem vorhergehenden Jahre liegen gebliebenen Blättermassen von Arabis alpina. Die Sclerotien wurden im genannten Monat in einen mit feuchten Sand gefillten Topf ausgesäet, der in ein Gewächshaus gestellt wurde. Die ersten Apothecien kamen Ende Juli hervor. — Der Bau des Apo- thecium stimmt mit dem von Secl. Trifoliorum ERIKSS. äber- ein, wie dieser Pilz von E. REHMm geschildert wird (Die Ent- wickelungsgeschichte eines die Kleearten zerstörenden Pilzes ete. Göttingen 1872). Melachroia Nymani n. sp. Fig. 28 a—e. Apothecia gregaria vel sparsa, late breviterque cylindrica, olivacea vel fusco-olivacea, squamulosa, disco repando, con- vexulo vel plerumque applanato, viridi- vel zerugineo-olivaceo, margine flexuosa, paullumque crenulata, sicca umbonata vel fere cupularia, juniora disco lete viridi extus fusca, veter- rima nigricantia, 0,>—1,5 mm. lata, 0,3—1 mm. alta; ad basin hyphis 2—5 u latis, ramosis, parcissime septatis, fuscescenti- bus, seepe subiculum crassum, in quo apothecia immersa, fuli- gineo-theobrominum efformantibus obsessa. 'Textura corneo- gelatinosa partis fundi excipuli et hypothecii intricata, partis parietis excipuli fere typice globulosa, sed laxior, virescenti- flavida. Asci 8-spori, cylindraceo-clavati, sursum rotundati, breviter pedicellati, 114—120/9—10 u. Sporidia monosticha, ellipsoidea, guttula unica ornata, 10—12/4—5 u. Paraphyses numerosissimee, gracillime, elegantissime fexuose, sursum irregulariter ramose, ramulis uncinatim vel spiraliter vel BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 5. 39 aliter curvate, rarissime —5 u incerassate. J.— — Hab. Suecia, Jemtland, Are ad Mörsilån. (Leg. 9/8 anno 1894 E. NYymMAn.) — Propter texturam apothecii formamque para- physum nec non subiculo presente sub Melachroia locanda species, que autem a M. zxanthomela (PErs.) Boup. forma coloreque apotheciorum aliis notis exceptis plane planeque differt. Diese iäberaus schöne Art muss unzweifelhaft zu Mela- chroia gezogen werden. Freilich tritt das chokoladenfarbige Subiculum nicht immer auf, aber dagegen stimmt sie in ihrem inneren Bau und ihren Paraphysen mit M. xanthomela voll- ständig iiberein, indem das Hypothecium und die Pars fundi excipuli aus einem verflochtenen Filzgewebe (Fig. 28 f.) gebildet sind, welches erst in der Pars parietis in ein loc- keres grosszelliges kugeliges Filzgewebe äbergeht (Fig. 28 b). Die Paraphysen sind an der Spitze zumeist verästelt und bilden mit den Enden der Aste höchst ungleichförmige Kräimmungen (Vergl. REEM Disc. p. 998 und Fig. p. 989). Ferner kann das Subiculum auch bei M. xanthomela (PERS.) ganz und gar verschwinden. Zahlreichen Exemplaren dieser Art aus der Umgegend von Upsala — eingesammelt von NY- MAN und BRUNDIN — fehlt dasselbe gänzlich, sie stimmen aber im Ubrigen mit dem Typus vollkommen iiberein und sind von REHM (brieflich) als M. xanthomela ft. athallina REHM bestimmt worden. Man vergleiche auch die Abbildungen von CooKE Miycogr. (Plvlor Pig: Aljup.»25. Lachnea Balnei n. sp. Fig. 29 a—c. Apothecia gregaria vel aggregata, superficialia, sessilia, primo globosim elausa, demum patellariter aperta, olivascen- tia, pilis firmis, setaceis, marginalibus 0,2—1 mm. longis, de- mum 18—530 u crassis, ceteris circa 200/10—12 u,septatis, fu- scis dense obsessa, disco applanato vel seepissime convexo, ochroleuco vel fere avellano, 2—4 mm. lata. Textura carneo- ceracea partis fundi excipuli et hypothecii fere intricata, hyphis dense septatis, loculis inflatis, irregularibus composita, in partibus extremis parietis excipuli globulosa. Asci 8-spori, fere sessiles, sursum rotundati, 180—210/17—20 u. WSporidia recte monosticha, ellipsoidea, intra ascos sepe guttula una ornata, extra ascos endoplasmate granuloso, membrana echi- nulata (?), 17—20/10—12 u. Paraphyses filiformes, simplices, 40 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. sparsissime septatze, sursum fere lanceolatim in celavula 24—30/6—7,5 i, septo limitato, incrassate et cum illa ascos superantes. J.— — Hab. Suecia, Nerike, par. Lerbäck prope Klockarhyttan ad ligna fabrefacta madidagque balneariorum. -— Inter Lachneas disco pallido L. erinacee (ScHw.) proxima est, quacum multis notis congruit, pilis autem septatis, colore disci, magnitudine pilorum differre videtur (Cfr. C0oKE op. cit. Pl. 36. Fig. 140). A. L. sublivida SaAcc. pilis fuscis, apothe- ciis minoribus sporidiisque satis divergit. Dem Herrn Prof. F. R. KJELLMAN, der mich im Fort- gange dieser Arbeit mit Rathschlägen und Aufschlässen unterstätzt hat, beehre ich mich hier meinen tiefsten Dank öffentlich auszusprechen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDIL BAND 21. AFD. III. N:0 5. 41 Fig. 2 » 2 » Figurenerklärung. (Wo nicht anders angegeben, ist der Massstab der Vergrösserung ungefähr 900). 14 2. 3. 4. or 10. 1 Vs 5. Hysterographium simillimum: a) Ascus, b) Ascosporen. Lophodermium intermissum: a) Ascen und Paraphysen, b) Ascosporen. Nevia monilispora: a, b) Ascen, Ascosporen und Paraphysen. » — obscure-marginata: a) Ascen mit Paraphysen, b) Asco- sporen. Phragmonevia alpina: a) Ascus mit Paraphysen, b) Ascosporen. Propolidium ambiguum: a) Habitusbild nur wenig vergrössert, b) Ascus mit Paraphysen, c) Ascosporen. Cenangium populneum v. singulare: a) völlig entwickelte Apo- thecien, b) junge Apothecien; beide in natärlicher Grösse. Durella vilis: a) Ascen mit Paraphysen, 6) Ascosporen. Patellaria corticola: a) Habitusbild des Pilzes in natärlicher Grösse, 4) Ascen mit Parapbysen, ce) Ascosporen. Mollisia affinis: a) Ascen mit Paraphysen, b) Randfasern. Niptera duplex: a) Habitusbild des Pilzes in natärlicher Grösse, b) isolirte Hyphenpartien von der Grenze zwischen der Pars fundi und der Pars parietis excipuli, ec) Partie die Struk- tur der ungleichen Theile des Apothecium darstellend, d) Ascen mit Paraphysen. Niptera invisibilis: Ascus mit Sporidien und Paraphysen. Belonidium Haglundi: a und 6) Habitusbild von Apothecien ungleicher Entwicklung, natiärliche Grösse, c) Partie der Margo, d) Ascus mit Paraphyse und Sporidien. Niptera tristis: Ascus mit Paraphysen. Mollisia umbrina: Ascen mit Paraphyse. Pezizella candida: a) Apothecium ungefähr 50 mal vergrös- sert, 0) Partie des Excipulum mit Margo und Randfasern, c) Ascen mit Paraphysen und Sporidien. Pezizella granulosella: a) zwei Apothecien ungefähr 50 mal vergrössert, b) Partie des Excipulum mit Margo und Rand- fasern, c) Ascen mit Paraphyse und Sporidien. Pezizella hyalina: Partie der Margo mit Randfasern. » deparcula: > > » » » a) Fuss- zellen der Randfasern abgefallen, »h) dieselben sitzen ge- blieben. 4 42 Fig. 2» 2» 20. 2 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN. Pezizella minor: a) Partie der Margo mit Randfasern, b) iso- lirte Partie der Margo nebst Ascosporen, c) Ascen mit Para- physen. Pezizella punctiformis: Partie der Margo mit Randfasern. » dilutelloides: a) an das Hymenium grenzende Par- tie der Margo nebst einem Theile des Hypothecium, 6) Partie der Pars fundi excipuli nach unten in kugeliges Filzgewebe ibergehend. Pezizella helotioides: a) Partie des Excipulum und der Margo ungefähr 300 mal vergrössert, b) Ascen mit Paraphysen, c) Ascosporen. Phialea Starbäckii: a) Habitusbild in natärlicher Grösse, »b) Habitusbild wenig vergrössert, c, d) Apothecien etwa 50-mal vergrössert, e) Ascosporen, f) Ascen mit Paraphysen, g) Partie der Pars parietis excipuli verklebtes Filzgewebe und die Margo mit den oxalsauren Kalkkrystallen darstellend. Phialea fumosellina: a) Theil des epidermoiden Filzgewebe von der Basis des Apothecium, 56) Ascen mit Paraphyse, c) Sporophore mit Sporule von Hymenula fumosellina. Phialea bicolor: a) Habitusbild des Pilzes, annähernd natär- liche Grösse, b) Ascus mit Paraphyse und Ascosporen. Sclerotinia Johanssoni: a) Habitusbild in natärlicher Grösse, b) Ascus mit Paraphysen. Melachroia Nymani: a) Habitusbild in natärlicher Grösse, b) Partie der Pars parietis und der Pars fundi excipuli, c) Ascosporen, d) Paraphysenspitzen, e) Ascus mit Paraphysen, /) Partie der Pars fundi excipuli von Melachroia xanthomela. Lachnea balnei: a) Ascen mit Paraphysen und Ascosporen, b) Haare, c) Hyphen von der Grenze zwischen der Pars fundi und parietis excipuli. Aa 3 = G (= 25] fo) v LE en en c SS | fll. = EN EA TS EES 2 TITS GRP000E> br Jar far FASEN Ljunggren. bd C ) | Del. K. Starbäck & L TON ÖST | EE 7 = FA = = =S = EN = > a ee Bihang lill K.Vet. Akad. Handl. Bd.2LATfd. I. NOS. BOLAG: I NOG. TN L an ad NO kad. Hc WLILOR ER ne [2 ret (] An fe = (> V [=] on a =S sl HH SSA Ma (A 1. K, Starb äck & L.Ljunggren. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. TIL. N:o 6. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYGCEER. AF O. BORGE. Il: CHLOROPHYLLOPHYCEEN AUS FALBYGDEN IN VESTERGÖTLAND. MENS IDAR: STOCKHOLM 1895. OKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT Ö& SÖNER. vO SANT rKToLatESÖR0dRa 2000 AOAOA 0; KÄaJTHFOJSTRIOAO AKS SE CT ATA käke a ; i ATAAKITÖDSNPSRV I VI ATQUFR TAR 2 ; ACE CAT Sk mn a ONT KYL FA [G å 4) TOTTA 6 TA EE ROT TEN, ONE NDS 4 RA / ' MM É i Fer pe ml t SN. fy ÖRA a (BRP MKO H ANOR RR AAGE drar fee BB TRÖG NMRFRO IFO UKN IN ackfolgender Beitrag !) zur Algenflora Schwedens ist das Resultat einer Exkursion, welche der Verf. im Sommer 1892 (11—21. Juli) machte. Die Absicht war urspränglich, das ganze betreffende Silurgebiet genauer zu durchforschen, was doch aus Mangel an Zeit vereitelt wurde. Die Untersuchungen wurden deshalb beschränkt hauptsächlich auf einige Exkur- sionen auf dem Mösseberg und dem Billingen und nach dem Seengebiet in Valle Härad westlich vom Billingen. Der Verlauf der Exkursion war hauptsächlich folgender: 11. Juli. Die Gegend zwischen Falköping und dem Alleberg (keine Algen gefunden). Das Moor bei Tomten säd- westlich von Helköping. 12. Juli. Von Falköping iber den Mösseberg nach dem See Bergsjön und iäber den sädlicehen Abhang dieses Berges nach Falköping zuriäck. 13. Juli. Von Espås längs dem Flässchen Slafsan nach Bolum am See Hornborgasjön. 14. Juli. Von Bolum nach dem See Bergsjön auf dem Billingen. Von da nach Axevalla. 15. Juli. Ausflug nach dem Seengebiete nordöstlich von Axevalla. 17. Juli. Von Varnhem nach Öglunda; von da auf den Billingen äber Hallan, Grufvesäter, Svarfvare- backen nach der Landstrasse; folgte dieser nach Varnhem zuriäck. 20. Juli. Exkursion von Sköfde nach der Gegend von Åsbotorp auf dem Billingen. 21. Juli. Von Sköfde nach der Gegend von Aspö nörd- lich von Sköfde. !) »Bidrag I» ist unter meinem vorigen Namen (Andersson) in Bihang till k. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Band 16. Afd. III. N:o 5. Stockholm 1890, veröffentlicht. 4 0. BORGE, OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER Coleochaete N.rc. C. pulvinata ÅA. BR. In den Seen Vagnsjön und Skärflången. C. soluta PRINGSH. In dem Vagnsjön. C. scutata BRÉB. ; In Morästen bei Asbotorp. Bulbochaete AG. B. intermedia DE Bar. 8 depressa WITTR. In Morästen bei Asbotorp. B. polyandra CLEVE. Die Exemplare stimmten mit der Beschreibung und den Figuren WirrRocE's vollständig iberein, mit Ausnahme des Oogons, welches nur etwa 24 u lang und 31 u breit war. Moräste bei Asbotorp. B. crassiuscula NOoRDST. In einem kleinen See an der iäber den Billingen fäöhren- den Landstrasse. B. spec. steriles in Mooren etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen und in einigen der Seen in Valle Härad. Oedogonium LINK. O. fragile WITTR. Moore bei Tomten. O. pluviale NORDST. Morast auf der Heide bei Axevalla. O. spec. steriles. Moräste, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen, in Bächen bei Espås und Bjellum, im Horn- borgasjön, in einigen der Seen in Valle Härad und in einem Graben bei Husgärdet. Spheroplea AG. 5. annulina (ROTH) AG. Morast bei Svarfvarebacken. Hormischia FRIES. H. zonata (WEB. & MoHR.) ÅRESCH. var attenuata (KöTz.) RAB. Bach unterhalb der Grotte bei Öglunda. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 5 Aphanochete A. Br. A. repens ÅA. BR. Seen und Moräste auf dem Billingen. Chaetophora ScHRANK. 'C. pisiformis (RoTH) AG. Pfitzen und Gräben bei dem See Skärflången und bei Husgärdet und in einem Moraste bei Svarfvarebacken. C. elegans (RoTH) AG. Bach bei Eggby und in einem Graben an der Landstrasse äber den Billingen. C. Cornu Dame (RoTH) ÅG. See bei Husgärdet Draparnaldia Borr. D. glomerata (VAUCH.) ÅG. Bäche auf dem Mösseberg und dem Billingen. -— 8 gracillima ÅG. Seen und Gräben auf dem Mösseberg und dem Billingen. Conferva LINK; WILLE. 'C. pachyderma WiLLE. Bäche am Bergsjön auf dem Billingen. C. bombycina ÅG. var. genuina WILLE. Gräben, Moräste etc. auf dem Billingen und in einem Graben bei Husgärdet. | — var. major WILLE. Moor bei Grufvesäter. — var. minor WILLE. Cell. valde tumidee. Graben bei Husgärdet. Trentepohlia MaARrr. 'T. umbrina (Körz.) Born. Auf Acer und Fraxinus bei Espås und an einem Zaun sädlich von Öglunda. T. Jolithus (L.) WALLR. An Steinen hie und da auf dem Billingen. 6 0. BORGE, OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. Mierothamnion NEG. M. Kätzingianum NEG. Moräste auf Billingen. Cladophora Körz. C. glomerata (L.) Körz. Bäche bei Espås, Bolum und Bjellum und im Hornborga- sjön bei Bolum. C. species. Bäche bei Falköping und Skärf und im Ormsjön. Vancheria D. C. V. terrestris LYNGB. Auf Sandgängen bei Sköfde. Volvox (L.) EHRENB. V. minor STEIN. Pfitzen bei Svarfvarebacken. Eudorina EHRENB. E. elegans FEHRENB. Moräste auf der Heide bei Axevalla und auf dem Bil- lingen. Pandorina Borr. P. Morum (MöULL.) Bor. Moore, Gräben ete. auf dem Mösseberg und dem Billingen. Gonium MuLL. G. pectorale MöLL. Pfitzen bei Svarfvarebacken. Scenedesmus MeEY. S. bijugatus (TurrP.) Körz. In dem Flässchen Slafsan bei Espås und in Bächen und Morästen auf dem Billingen. — var. alternans (REINSCH) HANSG. Moore bei Tomten. S. acutus Mey. Moore bei Tomten und auf dem Mösseberg, in Slafsan bei Espås, in Pfitzen und Morästen auf dem Billingen und in einem Teiche bei Sköfde. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 7 S. quadricauda (TURP.) BRÉB. Moore uud Moräste bei Tomten, auf dem Mösseberg und dem Billingen, in der Slafsan bei Espås und im Hornborgasjön und Ormsjön. — var. horridus KIRCHN. Slafsan bei Espås. S. denticulatus LAGERH. f. WILDEM. Obs. Alg. 1888, Tab. I, Figg. 27—50. Dim. cell. 13=6—7 u. Pfitzen bei Svarfvarebacken. Coelastrum NEG. C. microporum NEG. Im Hornborgasjön und in Morästen bei Svarfvarebacken. Pediastrum MeEy. P. Boryanum (TURP.) MENEGH. In der Slafsan bei Espås und in einigen der Seen in Valle Härad. — £ granulatum Å. BR. Moore bei Tomten, Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billingen, in der Slafsan bei Espås und im Horn- borgasjön bei Bolum. P. duplex MEY. Im Ormsjön. — f asperum A BR. In einem Moore auf dem Mösseberg, in einem kleinen See an der Landstrasse iäber den Billingen. — y reticulatum LAGERH. Im See bei Husgärdet. P, angulosum (EHRENB.) MENEGH. 8 araneosum Rac. Przegl. Gat. Pediastr. Pag. 18. Ähnelt am meisten der Fig. 40 in der oben citierten Arbeit von RAcIBORSKI, weicht aber ein wenig ab durch die mehr undulierten Zellwände sowie dadurch dass der zapfen- artige Vorsprung der Innerwand kräftiger entwickelt ist. Ausserdem sind die Fortsätze der Randzellen immer quer ab- gehauen. Juat.- cell... marginal. 19—21 u. Tab. nostr. Fig. I. Morast bei Asbotorp. 8 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. Wahrscheinlich ist diese Form identisch mit P. mirabile LEMMERM. in KLEBAN und LEMMERMANN Vorarbeiten zu einer Flora des Plöner Seengebietes (Forschungsber. d. Biolog. Stat. IPlön.. 130555 ES)ipag:. 42.) P. Tetras (EHRENB.) RALES. Bach auf dem Mösseberg. Sciadium A. Br. S. Arbuscula ÅA. BR. Morast auf der Heide bei Axevalla. Ophiocytium N-c. O. majus NEG. Pfitzen auf dem Billingen. — Bf bicuspidatum Borer. Siswass. Chloroph. Gouv. Arch- angel. (Bih. K. Vet.-Ak. Handl. 1894) Pag. 10, Tab. I, Fig 3. Lat. cell” 10—=11 u. Moräste bei Svarfvarebacken. O. cochleare (EIcCHW.) AÅ. BR. Moore, Moräste etc. auf dem Billingen und dem Mösse- berg und auf der Heide bei Axevalla. O. parvulum (PERTY.) A. BR. Moor auf dem Mösseberg. Raphidium Körz. R. polymorphum FRESEN. Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen und dem Mösse- berg. Eremosphera DE Bar. E. viridis DE BAR. Moräste auf dem Billingen. Schizochlamys A. BR. S. gelatinosa ÅA. BR. Gräben und Moräste auf dem Billingen. 1!) Nachdem dieser Aufsatz schon unter die Presse gelegt ist, hat Herr LEMMERMANN gitigst dem Verf. brieflich mitgetheilt, dass P. mirabile mit P. undulatum (WILLE) Bornprt (Botan. Notsier 1893, pag. 157.) nicht identisch ist, dass sie aber mit der Form des Verf:s >ziemlich genau» itbereinstimmt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O0 6. 9 bå lb D. N. Oo. Oo. G. Tetraspora LINK. gelatinosa (VAUCH.) DEsV. Morast bei Svarfvarebacken. lubrica (RoTH) ÅG. Bach auf dem Mösseberg. Dietyosphrerium NEG. pulchellum WoopD. Pfitze bei Svarfvarebacken. Nephrocytium NG. Agardhianum NEG. Morast auf dem Billingen nordwestlich von Sköfde. Oocystis NEG. Negelii ÅA. BR. f. Nordstedtiana Toni. Moor auf dem Mösseberg, solitaria WiITTR. Moräste auf dem Billingen. Gloeocystis N=c. Gigas (Körtz.) LAGERH. Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem lingen. G. vesiculocsa NEG. Moor bei Tomten und Morast bei Svarfvarebacken. Trochiscia Kurtz. reticularis (REINSCH) HANSG. Morast bei Svarfvarebacken. Protocoecus AG. viridis ÅG. An den Mauvern in der Kirche von Varnhem. Mougeotia AG. . parvula Hass. Bäche am Bergsjön auf dem Billingen. M. viridis (KörTtz.) WITTR. . spec. steriles. Moor bei Tomten; Moore, Bäche etc. Bäche am Bergsjön auf dem Billingen. dem Mösseberg und dem Billingen; Hornborgasjön Ormsjön. Bil- auf und 10 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. Zygnema AG. Z. spec. steriles. Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen und in der Slafsan bei Espås. Spirogyra LINK. S. calospora CLEVE. Forma minor; chlorophoro anfractibus 4—9; cell. fructif. plus minusve tumidis. Lat. cell. veg. 26—30 u > >» fructif... .34—39 » Long. zygot. 69 —68—-68—69 u Lat. » 45,5 40-35 A006 Tab. nostr. Fig. 2. Auch scheint diese Form betreffend die Zellhaut der Zy- goten ein wenig von der von Petit in »Spirogyra d. envir. de Paris» Pag. 11. Pl. II, Figg. 11—13 beschriebenen und abge- bildeten Form abzuweichen, da die Erhöhungen des Mesospo- riums spitz sind. Moore auf dem Mösseberg. S. spec. steriles. Moore bei Tomten; Moore, Moräste, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen; im Horn- borgasjön; Gräben und Moräste auf der Heide bei Axe- valla und in einigen der Seen in Valle Härad. Desmidium AG. D. cylindriecum GREV. Pfätzen und Moräste auf dem Billingen. D. Swartzii ÅG. Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen. Hyalotheca EHRENB. H. mucosa (MERT.) EHRENB. Gräben und Moräste auf dem Billingen. H. dissiliens (SMITH) BRÉB. Bäche und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billin- gen. In den Bächen, welche von Norden in den Bergsjön auf dem Billingen fliessen, kam die Art reichlich mit Zygo- ten vor. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 11 Sphaerozosma CorRDA. S. excavatum RALFS. Moräste und Bäche am Bergsjön auf dem Billingen. S. granulatum Rory. & BrIss. Teich auf dem Mösseberg; Morast auf der Heide bei Axe- valla; in einem kleinen See an der Landstrasse äöber den Bil lingen. Onychonema WaALLICH. O. filiformis (EHRENB.) Roy. & BIss. Moräste bei Svarfvarebacken. Gymnozyga EHRENB. G. moniliformis EHENB. Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen. Gonatczygon DE Bar. G. Brébissonii DE Bar. f. gracillima Turn, Fr.-wat. alg. East Ind. Pag. 24, Tab. XX, Fig. 7. Dim. 136,58 u. Nur ein eiziges Individuum wurde in einem Moraste bei Asbotorp gefunden. Spirotenia BRÉB. S. condensata BRÉB. Moräste bei Asbotorp. Closterium NITzZscH. C. direetum ÅRCE. Moräste und Moore auf dem Billingen. C. didymotocum CoRDA. Moore und Moräste auf dem Billingen. — var. Baileyanum BRÉB. Moräste auf dem Billingen. C. angustatum Körz. Moore und Moräste auf dem Billingen. C. gracile BRÉB. Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen. C. juncidum RALFs. Moore, Bäche ete. auf dem Billingen. 12 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. C. prelongum BriB. f. brevior Norpbst. Fr.-wat. alg. Pag. 68, Tab. III, Figg. 22—24. Moor bei Grufvesäter. C. attenuatum FHRENB. Moräste auf dem Billingen. C. acerosum (NSCHRANK.) EHRENB. Moor bei Tomten; Bach bei Falköping; Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billingen. — ? Forma tumida; membrana glabra. Dim. 487—- 488=41— Aus Ihabimostr. KYSK. Morast bei Svarfvarebacken. C. Lunula (MöLL.) NITZSCH. Moräste auf dem Billingen. C. turgidum FEHRENB. Pfiätzen und Moräste auf dem Billingen. C. striolatum FHRENB. Moore, Bäche ete. auf dem Billingen; Morast auf der Heide bei Axevalla. — ff erectum KLEBS. | Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billingen. — Forma tumida. "Dim. 315—317=50-—-51 w., Tab nostre: Fig. 4. Morast am Bergsjön auf dem Billingen. C. Cornu EHRENB. Bäche am Bergsjön auf dem Billingen. C. acutum (LYNGB.) BRÉB. Pfätzen und Moräste bei Svarfvarebacken. C. Diane FHRENB. Moor bei Tomten; Slafsan bei Espås; Morast auf der Heide bei Axevalla; Bäche, Moore etc. auf dem Billingen. C. Jenneri RALFS. Morast auf der Heide bei Axevalla. C. parvulum NG. Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen. C. Venus Körz. Moor bei Tomten; Moore, Moräste etc. auf dem Mösse- berg und dem Billingen C. Archerianum CLEVE. Dim. 253—280=20—27 u. Tab. nostr., Fig. 5. Morast bei Åsbotorp. ; C. Leibleinii Körz. Moore bei Tomten und auf dem Mösseberg. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 13 — Forma Börges. Desmid. Brasil. pag. 30 (935), Tab. II, Fig. 7. In einem Graben und im See bei Husgärdet. C. Ehrenbergii MENEGH. C. Bach westlich von Falköping. moniliferum (BorG.) EHRENB. 8 concavum KLEBS. Desm. Ostpreuss, Tab. I, Fig. 5 a. C. C. Dim. 252—253=55 u. Moor bei Tomten Ralfsii BRÉB. " Moor bei Grufvesäter. rostratum HFHRENB. Moor bei Tomten; Moore, Moräste etc. auf dem Mösse- berg und dem Billingen. GS Kätzingii BRÉB. Pfätzen, Moräste etc. auf dem Billingen. Penium BRrRÉB. . Digitus (EHRENB.) BRÉB. Moräste bei Svarfvarebacken. lamellosum BRÉEB. Moräste, Moore etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen. . Negelii BRÉB. Moräste bei Svarfvarebacken. . oblopgum DE BAR. Moräste auf dem Billingen. . interruptum BRÉB. Moore und Moräste auf dem Billingen. . Libellula FOCKE. Moore und Moräste auf dem Billingen. Navicula BRÉB. Bäche und Moräste auf dem Billingen. . margaritaceum (FEHRENB.) BRÉB. Bäche und Moräste auf dem Billingen. cylindrus (EHRENB.) BRÉB. var. silesiaecum KIRCHN. Moore und Moräste auf dem Billingen. . spirostriolatum BARKER forma BorGE Chlorophyc. Norska Pinm:Bistl5 un. Morast auf der Heide bei Axevalla. . minutum CLEVE. Bäche und Moräste auf dem Billingen. 14 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. Tetmemorus RALFs. T. Brébissonii (MENEGH.) RALFS. Bäche und Moräste auf dem Billingen. — 8 attenuatus NoRDST: Moräste bei Svarfvarebackeu. T, levis (KöTtz.) RALFS. Moor und Moräste auf dem Billingen. T. granulatus (BrRÉB.) RALFS. Bäche und Moräste auf dem Billingen. Docidium BréÉB. D. Baculum BRÉB. In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil- lingen. Pleurotrxnium. NG. ; P. nodulosum (BrÉB.) DE BAR. Moräste bei Svarfvarebacken. — HHfundarta TurglcHbags Dim 390258 u. Morast bei Asbotorp. P. Ehrenbergii (RALFS) DELP. Moore bei Tomten; Moore und Moräste auf dem Mösse- berg und dem Billingen. — 8 erassum (WITTR.) NORDST. Moore, Pfitze etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen. P. rectum DeELP. Moräste auf dem Billingen. Xanthidium. EHRENB. X. armatum BRÉB. a Bäche und Moräste anf dem Billingen. X. antilopeum (BrRÉB.) Körz. Bäche, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. — 8 dimazum NOoORDST. Dim. sine acul. 535514 u. Tab. nostr, Fig. 6. Die Höcker sind mit je einer kleinen Warze versehen. In einen kleinem See an der Landstrasse tber den Bil- lingen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 15 X. fasciculatum FHRENB. Moräste bei dem Bergsjön auf dem Billingen. X. ceristatum BRÉB. Moräste auf dem Billingen. Cosmarium CoRrDa. C. amoenum BRÉB. Moräste bei Svarfvarebacken. C. pseudamoenum WILLE. Pfitzen und Moräste auf dem Billingen. C. Botrytis (BoryY) MENEGH. Moore bei Tomten; Moore, Pfitzen etc. auf dem Mösse- berg und dem Billingen; Bach bei Bjellum; in einigen der Seen in Valle Härad; in einem Graben bei Husgärdet. C. tetraophthalmum (Körz.) BRÉB. Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. — 8 Lundellii WITTR. Gräben und Moräste auf dem Billingen. C. Brébissonii MENEGH. f. erosa WEst Fr.-wat. alg. W. Irel. Bas els2 Tab. XL Fion6. Stimmt habituell mit der Form WEsT's äberein, ist aber viel kleiner. Dim. 605217 u. Morast bei Bostorp auf dem Billingen. C. latum BRÉB. Moore auf dem Mösseberg und dem Billingen. C. margaritiferum (TURP.) MENEGH. Moor bei Tomten; Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billingen. — Forma BorGE Sässwass. Chloroph. Gouv. Archangel. Pag. 205laba hk, Fig4dö. Dim. 34—89=27--33=9—12 u. Moräste etc. auf dem Billingen. C. reniforme (RALFS) ÅA RCH. Moore auf dem Mösseberg; im Vagnsjön und Ormsjön. C. subpunctulatum NORDST. Moore und Bäche auf dem Billingen. — Forma BorGz. 1. ce. Pag. 20. Moräste bei Svarfvarebacken. — var. Bergesenii WEsTt 1. c. Pag. 154. Moore und Bäche auf dem Mösseberg und dem Billingen. 16 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. C. Portianum ÅRCE. Moore und Moräste auf dem Billingen. C. punctulatum BRÉB. Moor bei Tomten; im Hornborgasjön bei Bolum; Moore, Mo- räste etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen; in einigen der Seen in Valle Härad. . C. Wittrockii LUND. var Schmidlei n. var. (= CO. Wittrockii SCcHMIDLE Algenfl. Schwarzw. Pag. 32 [99], Tab. IV, Fig 23). Var. dorso truncato vel leviter emarginato; granulis in series transversales. Dim. (individ. nostr.) 19—20=17=7—38 u. Moor auf dem Mösseberg. C. nodosum ANDERSSON Bidrag I, Pag. 14, Fig. 8. Dim. "GREH2SII Morast bei Åsbotorp, C. substriatum NOoORDsrT. var. minus NSCHMIDLIE 1 c. Pag. 35 (102), Tab. V, Fig. 10. Dim. 141425 u. In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil- lingen. C. crenatum RaLFs. Forma ecren. lat. 3 Norpbst. Desm. Spetsberg. Pag. 30, Tab. VI, Fig. 7. Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen; Graben bei Hus- gärdet. — Forma formee precedenti similis, sed ad basin annulo gra- nulorum cum in medio granula singula. Tab. nostr. Fig .7. Morast auf der Heide bei Axevalla. — Hörma erenylat: Norpst etbnabtluvi FSS Im Ormsjön und in Mooren, Bächen etc. auf dem Mösse- berg und dem Billingen. C. suberenatum HANTZSCH. Moor bei Tomten; Bäche, Pfätzen etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen; in einigen der Seen in Valle Härad. C. Blyttii WILLE ” Hoffii BÖRGES. Dim. 19—22017-—-18=6—17 pu. Moor auf dem Mösseberg. C. Negelianum BRÉB. Forma major lateribus rotundatis; membrana punctata. Long. cell. 40 —41—(Semic.) 18 u. Hart. Höskegdsbad gåt BA » Isthm. 13 —13— F28g0 Bach bei Bjellum. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 17 C. undulatum CorRDA var. subundulata (WILLE) BörRGES. Ferskvandsalg. Östgrönl. Pag. 17. Dim. 58—59=43=17 u. In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil- lingen. C. incisum (JACoBS.) RaAc. Dim. 57-32—33=19—20 u. Moor bei Tomten. C. Thwaitesii RALFs. Forma major. Dim. 100—109=39-—-40=35—36 u. Moräste bei Svarfvarebacken. C. Palangula BRÉB. Pfitzen und Moräste auf dem Billingen. C. Cucurbita BRÉB. Bäche am Bergsjön auf dem Billingen. C. De Baryi ÅA RCH. Moräste bei Svarfvarebacken. — Forma Tab. nostr. Fig. 8. Long. cell. 105--117 u. Kat. » 40—39 » Isthm. 35—-34 > Moräste auf dem Billingen. C. quadratum RALFSs. Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. — Forma Borezr, Sibir. chlorophyll. Pag. 12, Fig. 6. Long. 58,5—065 u. Lat. 329—39 Isthm. 21—22 Moräste etc. auf dem Billingen. C. eruciferum DE BAR. Moräste bei Svarfvarebacken. C. globosum BuLnH. Forma BorGE, Sässwass. Chloroph. Gouv. Archangel. Pag. 23, Tab. II, Fig. 20: Moräste bei Svarfvarebacken. C. connatum BRÉB. Moräste auf dem Billingen. C. pyramidatum BRÉB. Moräste auf dem Billingen. C. Ralfsii BrÉB. - Moräste bei Asbotorp. 18 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. C. pachydermum LUND. Im Ormsiön und in eimem Moraste bei Åsbotorp. C. pseudopyrginidatum LUND. Moräste und Bäche auf dem Billingen. C. granatum DBRÉB. Im Hornborgasjön; Moräste, Moore etc. auf dem Mösse- berg und dem Billingen; in einigen der Seen in Valle Härad; in einem Weiher bei Sköfde. - PP subgranatum Norpbst. forma Norpst. Fr.-wat. alg. Pag. H6,Kab VIE Moor bei Tomten; Weiher auf dem Mösseberg; in eimem See bei Husgärdet. C, nitidulum DE Nor. Bäche am Bergsjön auf dem Billingen; Bach bei Bjellum. Die Individuen stimmten mit Fig. 17, Tab. 6 in NORDSTEDT. Fr.-wat. Alg. iberein. — Forma Norpst. in Norpst. & WittrR. Desm. et Oedogon. Italk Pag: 34) Tabs PERS 0: Dim 28-—29223—24T6—7 wu. Morast am Bergsjön auf dem Billingen. C. Hammeri REINSCH. Pfätzen bei Svarfvarebacken. C. subtumidum NORDST. Moräste und Bäche auf dem Billingen. C. ellipsoideum ELFV. Moräste auf dem Billingen. — Forma minor. Dim. 16=14=6,5 u. Bach auf dem Mösseberg. C. moniliforme (TURP.) RALFS. Morast auf dem Billingen. C. bioculatum BRÉB. Hornborgasjön bei Bolum; Moräste etc. auf dem Bil- lingen. C. tetrachondrum LUND. Forma lateribus semicellularum levissime undulatis. Dim 21—-22223-—--25T6—7 u. Morast bei Åsbotorp. C. depressum (N.zG.) LUND. Bach auf dem Mösseberg. C. rectangulare (FRUN. Im See bei Husgärdet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 19 C. striatum BoLpr. ; Weiher auf dem Mösseberg; Ormsjön; Morast bei Asbo- torp. — Forma minor. Dim. 13—14213—14=3—6 u. Tab. nostr. Nie d Cfr. C. striatum F. Norpst. & Borpr in WITTR. & NORDST. exs. N:o 978! Die Basalloben der Zellhälften sind gar nicht oder sehr schwach eingekerbt. Bei Bolum im Hornborgasjön. C. venustum (BRÉB.) ÅRCH. Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billingen.” — Forma BorerE Säswass. Chlorophyll. Gouv. Archangel. Pag. 26 (OC. ven. 8 indurat. NOorpsT. similis»). Dim. 2tSI6 EA Morast bei Svarfvarebeacken. C. trilobulatum REINSCH. F. retusa Gutw. F1. gl. ok. Lwowa, Pag. 42, Tab”I, Fig. 16. Morast bei Asbotorp. — 8 basicehondrum NORDST. Moor auf dem Mösseberg. C. Meneghinii BRÉB. Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. — Forma Tab. nostr. Fig. 10. Dim. 1613 wu. In der Slafsan bei Espås. — 8 Reinschii Istv. (incl. C. impressulum ELFV.) Moore bei Tomten; Moore, Moräste etc. aut dem Mösse- berg und dem Billingen; in Slafsan bei Espås; in der Horn- borgasjön bei Bolum. — 7 Braunii (REINSCH) HANSG. Moor bei Tomten; Moräste auf dem Billingen. C. granatoides ScHMmipLE Chlorophyc. FI zu Virnbeim Pag. 52. | Moräste bei Åsbotorp. C. Regnellii WILLE f. minor. Moore und Bäche auf dem Mösseberg und dem Billingen; Morast auf der Heide bei Axevalla. C, tinetum RALFs. Moräste und Bäche auf dem Billingen; Morast auf der Heide bei Axevalla. 20 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. C. pygm&eum ÅRCH. Moor bei Tomten; Weiher auf dem Mösseberg. C. trachypleurum LUND. 8 minor RAc. Dim. 32—39=29—32=11—13 u. Moräste am Bergsjön auf dem Billingen; Morast auf der Heide bei Axevalla. — Forma Borer, Säswass.-Chloroph. Gouv. Archangel Pag. 280 His. 30. Dim. 35732,513 up. Bach am Bergsjön auf dem Billingen. - C. Kirehneri BörGESs. Moräste bei Svarfvarebacken. — Forma ANDERSSON Bidrag I, Pag. 17. Moräste auf dem Billingen. C. Turpinii BRÉB. « Brébissonii RAc. See bei Husgärdet. — 8 Lundellii GUTW. Moor bei Tomten; im Ormsjön. C. formosulum HorFrF. Dim. 39—40=34—36=12—16 u; lat. ap. 14—16 u. Moräste bei Svarfvarebacken. Wenigstens die 2—3 oberen BSeitencren&e sind undeutlich »bigranulatze». C. ornatum RALFS. Moräste bei Svarfvarebacken. — 8 protraetum WoLLE. Dim 433912 u. Im Ormsjön. C, coelatum RaALFsS Brit. Desm. Tab. XVil, Fig. 1 b. Bach am Bergsjön auf dem Billingen. C. Kjellmanii WILLE £ ornatum WILLE. Moor auf dem Mösseberg. C. tumidum LUND. Dim. 40234=12 u. Moor auf dem Mösseberg. C. Phaceolus BRÉB. Bach am Bergsjön auf dem Billingen. — 8 elevatum NORDSsT. Bach auf dem Mösseberg. — y achondrum BoLpr. Moor auf dem Mösseberg. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 21 Arthrodesmus EHRENB. A. octocornis EHRENB. Moräste auf dem Billingen und Heide bei Axevalla. A. Incus (BrRÉB.) Hass. Moräste auf dem Billingen. — F. rotundata Rac. Nowe Gat. zielenic. Tab. III. Fig. 17. Moräste bei Svarfvarebacken. — Forma RaALFs Brit. desm. : Tab. XX, Fig. 4, e—h (A. Ralfsii West. Freshwat. alg. W. Irel. Pag. 168). In einem kleinen See an der Landstrasse öber den Billingen. A. convergens FHRENB. Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen. Euastrum EHRENB. E. oblongum (GREV.) RALFS. Moore, Moräste etc. auf dem Billingen. E. crassum (BrRÉB.) Körz. Pfätzen und Moräste auf dem Billingen. E. humerosum RALFSs. Pfiätzen und Morästen auf dem Billingen. — F. scrobiculata Norpst. Sydl. Norges Desm. Pag. 8. Moräste bei Svarfvarebacken. E. affine RALFSs. Moor bei Grufvesäter. E. ampullaceum RALFs. Moräste bei Svarfvarebacken. E. sinuosum LENORM. Bach bei Krogstorp auf dem Billingen. E. insigne Hass. Dim. 117-65X15 u. (SEG) MINE tlab. mostr. Fig. IL. Morast bei Åsbotorp. E. Didelta (TurP.) RALFS. Pfätzen, Moräste etc. auf dem Billingen. E. ansatum RALFS. Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen. E. elegans (BrRÉB.) Körz. Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen; Morast auf der "Heide bei Axevalla. 22 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. — 8 speciosum BoLpr. Pfiätzen und Moräste auf dem Billingen. -— Forma Tab. nostr. Fig. 12. Dim: 523359 u. d Morast bei Svarfvarebacken. | — y bidentatum (N-z6.) Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. E. binale (TURP.) RALFS a minuta TURN. Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen; Morast auf der Heide bei Axevalla. — 8 secta TURN. Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. E. anglieanum TURN. Desm. Notes (Naturalist 1893) Pag. el ITS Dim. 32—33321S6—7 jä. Bach am Bergsjön auf dem Billingen. E. denticulatum (KIRCHN.) GAY. Pfiätzen uud Moräste auf dem Billingen; Morast auf der Heide bei Axevalla. E. pectinatum BRÉB. Moräste auf dem Billingen. E. verrucosum FHRENB. Moräste auf dem Billingen. — F. minor Lunbp. De Desm. Pag. 16. Moore, Moräste etc. auf dem Billingen. Micrasterias AG. M. pinnatifida Körz. In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil- lingen. M. truncata (CorpDA) BRÉB. Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. M. rotata (GREV.) RALFS. Bäche, Moore etc. auf dem Billingen. M. denticulata (BRÉB.) RALFS. Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen. — 8 notata NORrDsT. | | Bäche und Moräste auf dem Billingen. | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 23 M. conferta LUND. Dim. 817318 u. SLETSIOS Moor und Bäche auf dem Billingen. M. brachyptera LUND. 182149 —-150=34 u. Moräste bei Asbotorp. M. papillifora BrRÉB. Moräste bei Asbotorp. M. Crux-Melitensis (EHRENB.) RALFSs. Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. Ntaurastrum MEY. S. muticum BRÉB. Moor bei Tomten; Moore und Pfitzen auf dem Mösseberg und dem Billingen. 8. orbiculare (EHRENB.) RALEFS. Moore bei Tomten; Moore, Bäche etc. aut dem Mösseberg und dem Billingen. — £ depressum Roy & Briss. Bäche und Moräste auf dem Billingen. S. pachyrhynchum NORDST. Moräste am Bergsjön auf dem Billingen. S. inconspicuum NORDST. Bäche und Moräste auf dem Billingen. S. brevispina PBRÉB. Moräste am Bergsjön auf dem Billingen. S. Dickiei. RALFS 8 parallelum NORDST. Forma semicell. ellipticis; aculeis minutissimis. Dim. 20—21-22-5 u. Tab. nostr. Fig. 13. In einem kleinen See an der Landstrasse iäber den Bil- lingen. S. aversum LUND. Moräste am Bergsjön auf dem Billingen. S. connatum (LUuND.) Rory & Briss. Moräste bei Svarfvarebacken. 8. dejecetum BRÉEB. Bäche, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen. - 8 Debaryanum (JACOBS.) NORDST. Moräste auf dem Billingen. 24 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER. — Forma semicellulis triangularibus, lateribus rectis, dorso leniter concavis; aculeis rectis introrsum directis; a vertice visis 2—3 angularibus. Dim. sine acul. 19—20=19—20 3 us; lat. cum acul. 32—33 u. Tab. nostr. Fig: 14. Bach am Bergsjön auf dem Billingen. S. mucronatum RBALFS. Bach am Bergsjön auf dem Billingen. S. cuspidatum BRÉB. ; Moräste auf dem Billingen. S. Avicula BRrRÉsz. Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. 8. punctulatum BRÉB. Moor bei Tomten; Gräben und Moräste auf dem Bil- lingen. S. pygmaeum BRÉB. j Morast auf der Heide bei Axevalla. S. alternans BRÉB. Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen. S. hexacerum (EHRENB.) WITTR. Moore bei Tomten; Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen. S. margaritaceum FHRENB. Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen; Morast auf der Heide bei Axevalla. S. tetracerum (KöÖTZ.) RALFS. Morast am Bergsjön auf dem Billingen. S. polymorphum BREÉB. Bäche, Moräste etc. auf dem Mösgseberg und dem Bil- lingen. S. gracile RALFS. Moore, Bäche, Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. 8. cyrtocerum BRÉB. Bach am Bergsjön auf dem Billingen. S. bicorne Hauptfl. ? Forma Tab. nostr. Fig. '5. Dim. 44265—7T72=12 u. Morast am Bergsjön auf dem Billingen. S. hirsutum (EHRENB.) BRÉB. Bäche und Pfiätzen auf dem Mösseberg und dem Bil- lingen. BIHANG TILL K.: SV. VRT.-AKAD. HANDLE. BAND 21. AFÖ. II. N:o 6. 25 8. pilosum (NEG.) ÅRCH. Weiher auf dem Mösseberg. S. tracehynotum West. Fr.-wat. Alg. W-. Trel. Pag. 176 (S. saxonicum REINSCH.). Moräste bei Svarfvarebacken, S. setigerum CLEVE. Morast bei Svarfvarebacken. S. cristatum (NEG.) ÅA RCH. Moor auf dem Mösseberg. 8. oligacanthum BRÉB. Die Individuen stimmten mit der Fig. 39, Tab. VIII in NORDSTEDT Desmid. arct. iberein, waren aber a vertice gesehen dreieckig. ; Morast bei Asbotorp. S. monticulosum BRÉB. 2 bifarium NOoRDST. Bäche am Bergsjön auf dem Billingen. S. spongiosum BRÉB. Moräste bei Svarfvarebacken. S. Renardii REINSCH. In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Billingen. S. oxyacanthum ÅRCH. Forma ad " sibiricum Borpr. "Tab. nostr. Fig. 16. Dim.30345—46=10—11 u. Morast bei Svarfvarebacken. Als Formen unter dieser möchte ich S. scorpioideum DeELP. und S. scorp. var. brevius Gutw. FL-glon. ok. Lwowa Pag. 69, Tab. III, Fig. 19 bezeichnen. S. forficulatum LUND. Moräste auf dem Billingen. S. vestitum RALFS. Morast auf der Heide bei Axevalla. — Forma ? Tab. nostr- Fig. 17. 105 OSAMA Morast bei Svarfvarebacken. S. furcatum (EHRENB.) RALFS 8 spinosum (RALFsS). Bäche am Bergsjön auf dem Billingen S. furcigerum BRÉB. Bach auf dem Mösseberg. S. tumidum BRÉB. Bäche und Moräste auf dem Billingen. 2 fö vr 26 nd 16. 0. BORGE. OM SVERIGES: CHLOROPHYLLOPHYCEER. Figurenerklärung. Pediastrum angulosum är araneosum f. 740/ Spirogyra ealospora f. ?!? /1. Closterium acerosum ? f. ?79/1. > striolatum f. ?!? - > Archerianum ?79/1. Xanthidium antilopeum 3 dimazum f. "2/1, Cosmarium crenatum f. 70/1. DecBaryai föS?Mar » striatum di Sö Meneghinii f. Euastrum insigne ”0/1. > elegans 8 speciosum f. 70/1. Staurastrum Dickiei 8 parallelum f. 79/1 > dejectum 8 Debaryanum > bicorne ? f. 720/1. > oxyacanthum ? f. 79/1, VestL(Um ? I. Cd. Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.21Afd. ill. No6. Del.ad nat. O.B or ge. d [ ä « H su ba PKT - $ k 4 e A s 5 å ER MA färg z WO KERo SAC St d sv 4 ER - Le Kr ag AN t a s Nat LER BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afil II. N:o 7. NÅGRA ANMÄRKNINGSVÄRDA SALIX- OCH BETULA-FORMER AF KNUT KJELLMARK FIL. KANDIDAT. MED 2 TAFLOR. MEDDELADT DEN 12 JUNI 1895. GRANSKADT AF TH. FRIES OCH V. WITTROCK. STOCKHOLM 1895 BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER AU SÄTOOVIA TRÄNA ANDAR 206 4 j fa = 3 Rb vi I ääMaOT-AdUTaT HO0 I a 0 CA MALAMMISLE UAH > AR PAMELA DT HR | HOTAR än In ; 4 0 Jap RATE TA DER RR TV PA n | a 4 KE Ör 15 ; fnrrtöRr VEG NE IKT FR KEARAD 3 Jnder sommaren 1894 kom jag att fästa min uppmärk- samhet vid ett par egendomliga Betula-former af B. nana- gruppen, hvilka jag 1 mediet af Juli påträffade i Axbergs socken i Nerike på en torfmosse vester om Gottersäter vid sjön Lången. Redan för flere år sedan fann jag här Betula nana Li. och Betula wntermedia "'THOoM., växande 1 sydvestra delen af mossen 1 ett sphagnetum myrtillosum med enstaka martallar. Den förra bildar ett ymnigt bestånd af stundom meter- höga individ och är såsom växande under gränsen för Litorina- hafvets maximiutbredning att hänföra till den växtgeografiska grupp, som SERNANDER först karaktäriserat och NATHORST senare benämnt »glaciala pseudorelikter.»! B. intermedia förekommer dels i en mer än manshög, särdeles frodig buske, som årligen utvecklar hängen, dels i - några mindre och föga utvecklade individ. Bland den typiska 5. nana observerade jag här ett par exemplar, som genom alla delars litenhet och genom sin lju- sare gröna färg väsentligt skilde sig från de kringstående. Då jag till följd af denna iakttagelse ytterligare genom- sökte platsen, fann jag snart, att denna form isynnerhet förekom inom en zon af ett par meters bredd i kanten af det öfriga B. nana-samhället utåt den trädlösa mossen. Några mellanformer anträffade jag ej, utan kunde redan på afstånd med ledning af såväl storleksförhållandena som färgen lätt afgöra, om de enskilda individen hörde till den ena eller andra af dessa former. ' RUTGER NSERNANDER: Om s. k. glaciala relikter. Bot. Notiser 1894, pag. 185 och A. G. NATHORST: Ett par glaciala' »pseudorelikter.> Bot. Notiser 1895, pag. 29. i 4 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER. De hufvudsakliga afvikelserna, hvarigenom denna dverg- form skilde sig från den 1 Gottersätersmossen typiska 5. nana, voro följande: Den omkring 3,5 decim. höga buskens kvistar spädare, med tätare ställda kortgrenar. Bladen nästan hälften mindre, till färgen lifligt ljusgröna med smala, tunglika naggtänder (till antalet 15—22 såsom hos den typiska formen) (fig. 7, Pl. I). Äfven hängena hälften mindre med 1—2 mm. långa skaft. Hängefjällen och frukterna mycket små, de senare med synnerligen smala vingar. För arktiska trakter äro lågväxta och småbladiga former af B. nana utmärkande och saknas ej häller i de skandinaviska fjällen. Till någon af de från dessa trakter förut beskrifna dvergformerna kan emellertid ifrågavarande form ej hänföras. Deremot öfverensstämmer den nära med exemplar i Upsala botaniska museums herbarium från Vermland (Ransäter), från Vestergötland samt från Dovre, det senare taget af L. M. LARSSON och af honom (på etiketten) benämndt Betula nana IL. f. nivalis. En annan närstående form, som i samma herbarium före- ligger från Dovre, Åreskutan och Öland,l! afviker från den sistnämnda, som den föröfrigt liknar med afseende på bladens storlek, genom större, längre skaftade och kraftigare utveck- lade hängen, samt derigenom, att bladens naggtänder äro få till antalet (10—1535>) och inskärningarne mellan dem märkbart djupare (fig. 3, P1. IT). Dovre-exemplaret är af M. N. BLYTT (på etiketten) namngifvet till Betula nana — minor. I sammanhang med de nu omnämnda formerna vill jag i förbigående erinra om, att 5: nana med afseende på bladens storlek ofta visar en variation åt motsatt håll. I Upsala botaniska museums herbarium finnas från en mängd spridda lokaler dylika från den typiska bB. nana genom utprägladt större blad afvikande former. I en del fall äro dock dessa att hänföra till B. alpestris eller B. inter- media eller till hybrider mellan någon af dessa och B. nana. Äfven med afseende på den egentliga bladformen företer B. nana en stor föränderlighet. Den vanligaste formen är den rundadt vigglika med något hjertlik bas och bladets bredd större än längden (fig. 3, P1. I). Mycket sällan få ! Troligen har här någon förväxling egt rum. Exemplaret är antag- ligen från någon af Våra fjälltrakter. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. IIl. N:0 7. 5 bladen en antydning till spets. NStundom blir längden betyd- ligt större än bredden och den omvändt äggrunda eller typiskt vigglika formen rådande. Sistnämnda bladform eger en af C. HARTMAN vid Kattilakoskis fors i Torne elf (18551) insam- lad storbladig B. nana (fig. 12, Pl. T). På den ofvannämnda Gottersätermossen fann jag ett par enstaka individ, som utmärkte sig för temligen stora, omvändt äggrunda blad (fig. 11, PI. IT). Beträffande bladkanten synes B. nana någon gång kunna variera analogt med B. verrucosa och B. odorata, i det att inskärningarna mellan naggtänderna stundom äro så djupa, att bladen nästan kunna sägas vara flikade. En sådan form är funnen i Finnmarken, Alten (Skaadavara), ar J. E. ZETTERSTEDT 1868 och på Åreskutan, enligt exemplar i mitt eget herbarium, tagna af fröken A. FRrRiesTtEDT 1888. (Se figg. 9 och 10, PI. I). Såsom ett lämpligt namn på denna varietet vill jag föreslå: Betula nana L. f. sublobulata n. f. Då som bekant B. odorata särskildt med afseende på blad- formen företer en så stor omväxling, att en hel mängd olika bladtyper kunna uppställas, och en dylik variation äfven i någon mån kan, såsom jag ofvan visat, sägas tillkomma &£. nana, är det klart, att de genom korsbefruktning mellan dessa båda arter uppkomna hybriderna i olika fall böra få ett väsentligt olika utseende. De intressanta serier af hithörande former, som före- finnas, äro också synnerligen svårtydda, men torde i många fall genom studier på växtplatsen lätt kunna utredas. Min åsigt är, att hybridbildningen inom slägtet Betula är allmännare, än man vanligen tror, och att åtminstone i en del fall hybrider af andra eller högre ordning kunna påvisas. För denna åsigt talar särskildt en af mig på Gotter- sätersmossen iakttagen form. Innan jag lemnar en kort beskrifning på denna, vill jag påpeka, att den i Gottersätersmossen växande B. intermedia (se fig. 1, P1. I) är en tydlig och väl utveckladshybrid med fullkomligt intermediära karaktärer mellan den i björkskogen vid mossens vestra gräns förherrskande B. odorata (= B. car- patica WaALpsTi. et Kir.!) och B. nana (fig. 3, P1. IT), dock ! L. M. LARSSON: Öfversigt af de inom Skandinavien hittills kända arter af slägtet Betula. Forhandlinger ved de Skandinaviske naturforskeres syvende möte i Christiania den 12—18 Juli 1856, pag. 307. 6 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER. med afseende på bladens spetsiga sågning något närmande sig den förra. — Af intresse är, att de ännu ej hängebärande och, att döma äfven af storleksförhållandena, delvis betydligt yngre buskarne till alla karaktärer fullkomligt öfverens- stämma med det större fertila exemplaret, hvilket förbål- lande strider mot L. M. LARSSONS uppgift, att B. intermedia varierar högst betydligt efter olika ålder.»! I närheten af en grupp meterhöga individ af B. inter- media midt inne i B. nana-beståndet fann jag några intill hvarandra stående ungefär 1,3 m. höga hängebärande buskar, som gjorde intryck af att vara hybrider mellan B. inter- media och B. nana. De karaktärer, som utmärka denna form (fig. 2, P1. D, äro följande: Internodierna mellan kortskotten nästan så korta som hos B. nana. Förgreningen betydligt rikare än hos denna genom tätt sittande, väl utvecklade långskott af flere ord- ningar, påminnande om en liten bB. intermedia. Årsskotten kort och glest ludna med tydliga hartsvårtor såsom hos den senare, — snitt visa dock, att håren äro något längre och rik- ligare än hos denna — Bladrikedomen stor genom de tätt ställda kortskotten. Bladen af ljusare färg än hos B nana, obetyd- ligt längre skaftade än hos denna, till storleken förhållande sig intermediärt. Enstaka blad öfverensstämma till formen, än med dem hos B. nana, än med dem hos B. intermedia; flertalet blad ha en karaktäristisk rundadt rhombisk form med längden vanligen större än bredden samt bestämd antyd- ning till spetsbildning, ehuru i sjelfva spetsen tilltrubbade. Bladkanten tydligt dubbelnaggsågad med i allmänhet något tillspetsade naggtänder. Honhängena med långa skaft (12— 14 mm.) som hos B. intermedia (Gottersäters-formen); sjelfva hänget kortare och smalare än hos denna, tydligt kortare än sitt skaft. Hängefjäll och frukter nästan så små som hos B. nana. Nöten elliptisk eller ofta snedt äggrund. Frukt- vingarne smalare än halfva nöten, nedåt bredast. Bladens intermediära natur framträder isynnerhet utmärkt tydligt hos de frodigare årsskottsbladen, såväl beträffande sjelfva bladformen som kantens beskaffenhet. VESM: LARSSON, op. cit., pag. 311. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 7. 7 Några pollenundersökningar har jag ej haft tillfälle att anställa, men dylika torde ej lemna något utslag, då här enligt min åsigt är fråga om en hybrid af andra ordningen. Anatomiska karaktärer synas mig ej heller kunna lemna några goda upplysningar, då B. intermedia, såsom gjorda under- sökningar visat, med afseende på sin inre byggnad vacklar mellan B. odorata och B. nana, och ifrågavarande form väl närmast bör ansluta sig till den senare. Emellertid tror jag mig dock ha funnit, att bastväfnaden uti blad- och hängeskaft, hvilken hos B. nana bildar en cylinder med någorlunda jemna väggar, men hos PB. intermedia består af skilda strän- gar, lemnar en hållpunkt, i det att den hos ifrågavarande form bildar en cylinder, hvars väggar äro försedda med oregelbundna åsar, och sålunda kan sägas visa en öfvergång mellan de båda andra. Vidare förefinnes hos 6B. nana innan- för epidermis å hängeskaften en väl utvecklad korkväfnad, hvilken saknas hos PB. intermedia (Gottersäters-formen), men hos mellanformen förekommer sporadiskt. Såsom synes af den nu lemnade beskrifningen, finnas goda skäl att anse denna form för en hybrid mellan B. intermedia och B. nana, sålunda en Betula nana x odorata Xx nana. På de tidtals öfversvämmade ängarne i trakten norr om Ervalla station på ömse sidor om Ervalla-ån, som här mar- kerar gränsen mellan Vestmanland och Nerike, har en yppig Salix-vegetation uppkommit. Täta och ända till 4 m. höga dungar af S. nigricans, aurita och cinerea omväxla med mera spridda buskar af S. pentandra och S. lapponum. — Den senare är föröfrigt i flere former ganska ymnig, men de yngsta individen afstubbas årligen vid höbergningen. Ymnigt förekommer här äfven en glabrata-form af SS. repens, täckande stora ytor, vidare vid åns stränder S. fragilis samt i utkanterna af området på torrare lokaler S. caprca. Föröfrigt odlas i långa häckar på banvallarne hufvud- sakligen S. viminalis och S. purpurea men äfven S. acutifolia, caprea Xx viminalis och möjligen några andra. På ett område, der så många Salix-former förekomma blandade om hvarandra och i så stort individantal, kan man 8 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER. | med skäl vänta sig finna en mängd hybrider. På den exkur- sion, jag förliden sommar företog till trakten, gjorde jag också Aere intressanta fynd af hithörande egendomliga former. De bestämbara hybrider, som anträffades, voro följande: ! S. aurita X repens, på södra sidan om Ervalla-ån imvid landsvägen. S. aurita Xx migricans, vid Ervalla--Nora-banan. S. cinerea Xx mgricans, i närheten af föregående. S. repens Xx viminalis påträffades 1 två former; en 3 decim. hög buske, som öfverensstämmer med den från Köpinge-ån i Skåne kända, ? samt en meterhög buske, som visar afvikelser från den förra, men antagligen är att räkna hit. Båda buskarne stodo nära intill hvarandra några få meter från viminalis-häcken å banvallen till Köping —Hults-jernvägen och med ymnig S. repens i närmaste omgifningen. S. lapponum x repens. Till denna hybrid kunde minst ett 20-tal individ bestämmas, som förekommo på skilda håll, der S. lapponum och S. repens växte blandade med hvar- andra. De flesta funnos på vestra sidan om Ervalla—Nora- banan, nära den punkt, der nämnda bana och Köping —Hults- banan sammanlöpa. S. lapponum L. x viminalis L. nov. hybr. (se P1 II, figg. 1 och 2). En omkring manshög buske till storlek, för- grening och öfriga karaktärer stående midt emellan S&S. lap- pomun och S. viminalis. Grenarne med ljus bark, de yngre glest hvithåriga. Bla- den med 6—10 mm. långa skaft, lancettlika, i allmänhet långspetsade, 7—10 centimeter långa, 1!/,—2 centimeter breda, ofta undulerade med isynnerhet mot basen + tillbakavikna kanter, ofvan grågröna, temligen skrynkliga, vanligen glest hvitludna, på undersidan tätt hvitulliga såsom hos S. lapponum, men genom sin silfverglans häntydande på S. viminalis. Hän- gena tjocka, tätblommiga, oskaftade och bladlösa, 3—6 cen- timeter långa. Hängefjäll mörka, hvitludna. Kapslarne nästan oskaftade, kägellika, gråhvitludna. Stiftet långt. Af dt al tydliga och vackra hybrid har jag hittills funnit omkring 8 buskar på de sanka ängarne å båda sidor om Köping—Hults-jernvägen ungefär 1,000 steg från jern- ! Ett par intressanta, kritiska former från samma trakt återstå ännu att bestämma. ? Enligt exemplar i Upsala botaniska museum. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:07. 9 vägsbron öfver Ervalla-ån. Af dessa voro åtminstone 2 han- och 3 honbuskar fullt utvecklade. — De förekommo spridda tillsammans med SS. lappomm och under den på kanten af banvallen planterade S. viminalis. Egendomligt är, att denna wiminalis-hybrid ej förut i naturen blifvit anträffad. Utom på Alperna förekommer näm- ligen S. viminalis växande i sällskap med S. lapponum i Jenissej-området, för hvilket den förra arten är en karaktärs- växt, och. såsom A. N. LUNDSTRÖM visat, bildar densamma på öarne vid Jenissejs mynning gerna hybrider med andra, S. lapponum närstående former.! Sistnämnda fall framhåller LUNDSTRÖM för öfrigt såsom ett exempel på, att Salix-hybrider 1 synnerhet förekomma på de ställen, som ligga på gränsen af utbredningsområdet för en af föräldrarna.? Då S. lapponum söder om den nyssnämnda Ervalla-ån endast förekommer på ett par långt skilda ställen, men der- emot norr derom blir mer och mer allmän, och man sålunda kan säga, att arten på nämnda plats befinner sig vid syd- gränsen af sitt utbredningsområde inom Sverige, lemna de derstädes gjorda fynden af denna arts hybrider med SS. vi- minalis och S. repens ett nytt exempel på berörda lag. Ett annat dylikt lemnar den af J. A. O. SKÅRMAN funna Salix hastata Xx repens vid Mösseberg 1 Vestergötland, som är en af de sydligaste lokalerna för S. hastata 1 vårt land.? Enligt en notis i »The Gardeners Chronicle», XVIII, 1882, pag. 108, skulle Salix lapponum Xx viminalis förut på artificiel väg vara framställd. Den beskrifning, WOLKENSTEIN meddelar på denna och på några andra, af M. SCHROEDER först påvisade Saliz-hybrider, är emellertid allt för ofull- ständig för identifiering. — >»The lower surface of the leaves shining silverly», den enda karaktär, WoOLKENSTEIN 1 nämnda notis lemnar på S. lapponum x viminalis, tillkommer en mängd olikartade former. ! ÅA. N. LUNDSTRÖM. Om Jenissejsträndernas Salix-flora. Bot. Not. 1858, pag. 27 och 28. 2 ÅA. N. LunDsTtRÖM. Op. cit., pag. 28. 3 J. A. O. SKÅRMAN. Om Salix hastata X repens nov. hybr. Bot. Not. 1890, pag. 132. 10 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER. Såsom ett tillägg till ofvanstående bidrag till känne- domen om Nerikes Salix-flora förtjenar omnämnas, att jag sommaren 1894 fann en enstaka liten buske af S. lapponum vid sjön Lången i Axberg. Denna art uppgifves 1 HARTMANS Nerikes-flora (1866) för Hemängen vid Götlunda prestgård, men är mig veterligen ej derstädes sedd på många år och föröfrigt utom vid Ervalla- åns stränder och sistnämnda plats i Axberg ej iakttagen i Nerike. Då Salix lapponum vid Lången växer på ungefär samma nivå som de ofvan beskrifna Betula-formerna, är dess före- komst härstädes 1 likhet med dess uppträdande vid Ervalla- ån att hänföra till de »glaciala pseudorelikterna.»! ! RUTGER SERNANDER. Öp. cit., pag. 185. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 7. 11 ga; Figurförklaring. Plansch I. 1. — Betula intermedia Tmom. från Gottersätersmossen i Nerike. Ze > intermedia X nana > » » » Sö nana L. > » > 4. Blad från ett af de yngsta långskotten (årsskotten) af B. intermedia THOM. 30 AT ; > » > B.intermedia X nana. 6. > UK | > B. nana L. i: kortskott af B. nana L. f. mivalis LARrRss. från Gotter- sätersmossen. S. > > > B. nana L. f. minor Bl. från Dovre. 9&10. > > > > B. nana L. f. sublobulata nov. f. från Finn- | marken. dök > » » B. nana L. f. från Gottersätermossen Ik > > > >» B. nana L. 1. från Torneå elf. 13. — Fruktaf B.intermedia THom. från Gottersätersmossen (! gång först.) 14. >» > B.intermedia X nana > > AV > 156 > B. nana L. > > > > > 16. > B. nana L. f. nivalis LARSs. från > JE > Plansch II. Salix lapponum X viminalis nov. hybr., insamlad den 28 Juni 1894. 2. Blad af föregående. insamladt i September 1894. erteng HLK: Vet Akad bad. BASLAfd.III. NOT Lit. L.Ljunggren Upsala. Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.21Afd. IL. N97. TER Jr L. Ljunggren Ups did — BINANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. No 8. BOTANISKA RESEANTECKNINGAR FRÅN GOTLAND, ÖLAND OCH SMÅLAND AF L. P. REINHOLD MATSSON. MEDDELADT DEN 12 JUNI 18953. GRANSKADT AF-TH. FRIES OCH V. WITTROCK. STOCKHOLM, 1895 BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖN ri vå | a KURTAN ADATNAMET KT ARP TAN NGN JE VI « - f = + fr N | | I - ; |) id i vä 14 ' Å ; U 1 . : i Ra | | 1 ' | JG Go ROUGH Be Oo 3 . LP $ j ) hf) , ' (0 a I I A | | - - ; BL | ÖN ÅN / — j N é - L "| S l MH vå å .H Ko (EA: TÅ Å : 1 te 4 Y d : ÖA NYTTA et FAI FACK AIN FA FI AGP I | ES - CR . f NY FEST Y nn = ÅR RE | sd p Så by da Rag Pider de båda senaste somrarna har jag såsom innehafvare af det Kniggeska resestipendiet idkat studier på Gotland och Öland samt till någon liten del äfven i Småland öfver dessa provinsers fanerogama vegetation, hvarvid särskild upp- märksamhet egnats åt släktet Rosa. En del af de därunder gjorda iakttagelserna anhåller jag att här få framlägga. Som bekant, variera rosorna i högsta grad. Att finna fullt begränsade former är inom fera grupper mycket svårt. Visserligen gifves det författare, som velat göra ett motsatt askådningssätt gällande, men den som aldrig så litet gör iakttagelser i naturen, finner snart, att ofta nog de olika arterna och varieteterna äro förenade genom hela se- rier af mellanformer. Liksom hos åtskilliga andra släkten torde artbildningen hos rosorna vara långt ifrån afslutad. Mellanformerna hafva icke ännu försvunnit. Tvärtom torde nya både former och mellanformer allt fortfarande bildas. De moderna fytograferna pläga sidoordna begreppet varietet med begreppet underart eller sekundär art och angifva skill- naden dem emellan såsom den, att den senare saknar öfver- gångar. Vill man stricte följa denna anordning, måste man — för att nämna ett exempel — med LEFFLER! upptaga RB. ca- nina IL. (genuina LEFFL.), BR. glauca Vin. (= PB. Beuteri Gop.), R. corufolia EFR., R. sclerophylla ScHz., R. gothica WINSL. och BR. dumetorum THuILL. såsom varieteter af R. canina L.i vid- sträckt bemärkelse. Denna anordning synes mig vara mindre tillfredsställande, ty otvifvelaktigt rymma åtminstone de fyra förstnämnda inom sig verkliga artbegrepp, och då böra de väl också framställas såsom arter, låt vara såsom sekundära sådana, och detta i trots af alla mellanformer. De sekundära 1 J. ÅA. LEFFLER, Öfversigt af den skand. halföns anmärkningsvärdare Rosaformer. Bot. Not. 1888, pagg. 306—37. 4 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. arterna innefatta sedan en hel massa varieteter eller varia- tionsserier, såsom jag hellre skulle vilja kalla dem, hvilka i sin ordning låta sig uppdelas i en mängd mer eller mindre ut- präglade former, ordnade kring hvarje variationstyp. Stundom tyckas dessa varieteter peka mot nya underarter; men oftare få de endast betraktas såsom mera utpräglade öfvergångs- serier eller lokalvarieteter. Liksom de sekundära arterna förete de ofta sinsemellan en ganska anmärkningsvärd parallelism eller äro, som man vanligen säger, analoga. I hvad fall som helst synas de mig vara förtjenta af uppmärksamhet och hvarför då icke också af ett eget namn? Detta senare finna åtskilliga rhodologer icke lämpligt, utan mena, att man genom att öka antalet af varietetsnamn endast åstadkommer för- virring. För min del anser jag det dock omöjligt att hålla reda på dessa former, om de icke kunna betecknas med ett namn. Att, då man vill nämna en sådan, i hvarje fall be- höfva uppräkna dess karaktärer är däremot både mindre lämpligt och torde väl, om något, just leda till den största förvirring. De svenska rosorna hafva i senare tider varit föremål för omfattande studier förnämligast af CRÉPIN, SCHEUTZ, LEFF- LER, WINSLOW och GABRIELSSON. Ganska goda resultat hafva härigenom vunnits. Men ännu återstår mycket att göra. Stora områden af, vårt land äro härvidlag föga eller alldeles icke undersökta. Ett sådant område är bland andra äfven Gotland. Hvad den sistnämnda provinsen angår, intager dess fora i ganska många fall en alldeles egendomlig ställning; så äf- ven 1 afseende på rosorna. Jag vill ej påstå, att Rosa-floran här är rikare än i flertalet andra provinser 1 södra Sverige, men jag vill framhålla, att den har en helt annan karaktär. Många af de gotländska formerna ega nog motsvarande for- mer på det sftarka fastlandet, men hafva synts mig så af- vikande, att jag tills vidare nödgats inrangera dem såsom nya varieteter. Om dessa skola uthärda kritik eller icke, må framtida undersökningar afgöra. Hufvudsaken är, att de blifva uppmärksammade och, om möjligt, diskuterade, så att en säker kunskap om dem en gång måtte vinnas. Det är mig en kär plikt att framföra min uppriktiga och vördsamma tack till de herrar, som på ett eller annat sätt bistått mig vid de studier, jag här går att framlägga. Bland dessa herrar beder jag att särskildt få nämna: Professorerna BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 5 TH. M. Fries och FR. CRÉPIN, Konservator K. ÅA. TH. SETH, Docenten Sv. MurBrEcKk, Kandidaterna C. AREsKoG, O. W. WEN- NERSTEN och J. A. G. LÖTHBERG samt Studerandena TYcHo WESTERGREN och C. G. WiTtTBERG. Likaså uttalar jag min uppriktiga tacksamhet till alla dem, som visat mig gästfri- het och tillmötesgående under mina resor ; och vänder jag mig härvidlag närmast till följande herrar: Kyrkoherden L. J. ÅSBERG i Burs på Gotland, Kontraktsprosten m. m. J. H. LAGsTRÖM i Runsten på Öland samt Komministern, utn. Kyr- koherden i Arby V. J. LJUNGGREN 1 S:t Sigfrid i Småland. Jag öfvergår nu till en redogörelse för mina undersök- ningar år 1893. Efter att i början af juni hafva lemnat Upsala begaf jag mig först till mitt hem, Isume i Väte socken på Gotland. Här stannade jag något öfver en vecka, hvarunder jag bota- niserade 1 trakten. Från mina exkursioner härstädes anteck- nar jag: Viola silvestris (LAM.) RercH.!, som jag redan året förut observerat på ett ställe vid Isume, såg jag nu ferestädes på gränsen mellan Hejde och Väte socknar. Af andra Viola- arter förekomma här: V-. mnmirabilis L., V. Riviniana REICH. med 8 memorosa N. W. M., V. canina (1L.) REIcCH. a ericetorum (ScHRAD.) ReIcH., V. stagnina Kit. och V. pumäila ÖCHAIx. Följande hybrider iakttogos: V. RBiviniana x silvestris, V.ca- nina Xx Rivimana, V. canina Xx silvestris, V. camnina Xx stagnina och V. pumila x stagnina. Orcelhis sambucina T., hvilken måste räknas bland Gotlands sällsyntare Örc/Ms-arter, fann jag på flera ställen i ängarna norr om NSigsarfve i Hejde, men endast med blekgula blom- mor. På Gotland möter man sällan röda blommor hos denna art. På Öland däremot uppträder växten, enligt meddelande af kand. C. ARESKoG, med blommor varierande i alla möjliga färgskiftningar, från mörkt purpurrödt till nästan hvitt, hvar- jämte den där är mycket allmän. Orchis Morio L. är spridd i Hejde och Väte socknar, men saknas i trakten närmast Isume. Vanligen växer den på torra ! Viola-formerna äro granskade af kand. C. ÅRESKOG. 6 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. ängsbackar. En och annan gång får man dock se den på ganska fuktig mark och då oftast i ovanligt stora exemplar. 0. nu- litaris DL. är tämligen sparsam, men synes alltmer vinna ter- räng på bekostnad af O. mascula L. Som vanligt förekom- mer OO. ustulata LT. rätt allmänt, fast alltid i enstaka in- divid. Den 14 juni företog jag en färd till Silte socken och därifrån vidare genom Habblingbo, Alfva och Hemse socknar till Burs, dit jag ankom den 17 juni. Från Silte nämner jag: Viola hirta L., V. mirabilis L., V. Riviniana REIoH. med 8 nemorosa N. W. M., V: canimna (L.) REIoH. « ericetorum (ScHraD.) REtoH. och V. pumila ÖCHATIX. samt Lathrea Squa- maria L. och Anemone ranunculoides L., båda allmänna i ängarna, men nu öfverblommade. I Burs anträffade jag åter V. silvestris (LAM.) REICH. i en hage nära prästgården. Vi- dare sågos här: V. odorata L., förvildad i prästgårdens träd- gård, därifrån den sedan spridt sig ut i en angränsande äng, Leucojum vermum L., förvildad 1 samma äng, Orchis militaris L., 0. Morio L. och O. ustulata L. på samma ställe, Lemna tri- sulea L. i en »brya» vid prästgården, Turritis glabra L. flere- städes i närheten af kyrkan sparsamt — så vidt jag kan finna, tyckes denna växt blifva alltmer sällsynt på Gotland — samt Reseda lutea L., allmän såsom ogräs i trakten. Sistnämnda växt är numera mångenstädes på Gotland ett besvärligt ogräs. I Bot. Not. 1888 uttalar LÉNstRÖM! den för- modan, att den skulle vara fullkomligt vild härstädes och ej, såsom HARTMAN i sin Skand. Flora ed. 11 uppgifver, blott för- vildad. HARTMANS uppgift torde dock vara den riktigaste. Växten nämnes ej alls i äldre botaniska arbeten öfver Got- land. Om den fordom varit så spridd, som den nu är, hade den omöjligen kunnat blifva förbisedd. Flerestädes i de trak- ter inne i landet, där den förekommer, har befolkningen, en- ligt hvad jag varit i tillfälle att utröna, från början odlat den; och, som bekant, eger den en ovanlig förmåga att ha- stigt kunna föröka sig, sedan den väl en gång inkommit på en plats. I ängar mellan Vanges och Bandelunda gårdar i Burs växer ÄAlnus glutinosa (L.) J. GARTS. 1 mängd. Detta träd, 1 C. ÅA. E. LÉSstTRÖM, Spridda växtg. bidr. t. skand. flora, Bot. Not. 1888, pag. 259. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:08. id som fordomdags haft stor utbredning på Gotland, hör nu- mera till de sällsyntare företeelserna 1 denna provins” flora. Från Burs afreste jag den 22 juni till Väte, där jag på grund af helsoskäl nödgades hålla mig i stillhet omkring en vecka. Den 6 juli företog jag från Väte en exkursion genom Buttle och Guldrupe socknar, hvilka 1 botaniskt hänseende just icke blifvit så särdeles uppmärksammade. Från denna exkursion meddelar jag följande: Buttle: söder om järnvägsstationen växa: OÖrepis prdae- morsa (L.)' TAuscH., Sangwisorba officinalis 1. och Euphorbia palustris L., alla tre ymniga. Öfverallt på kalkhällarna före- kommer här Sedum rupestre L. På en ängsbacke vid Änge sågos Lonicera Xylosteum IL.. Banunculus ”nemorosust D.C., Thalictrum Kochii FR. och Rosa cinnamomea L. Nedom Änge anträffades 1 skogen: Melampyrum silvaticum L. och Sorbus fennica (KALM) samt vid järnvägen Åvena elatior L. På andra sidan järnvägen observerades: Tofieldia calycwlata T. och Gym- nadenia conopsea (L.) R. Br. 8 densiflora (W6.). Nere vid järnvägsstationen iakttogs Pastinaca sativa L. förvildad. Guldrupe: Mellan Buttle järnvägsstation och Krasse upp- märksammades: Melampyrum silvaticum L., Ranunculus "ne- morosus D. C., Oxalis Acetosella L., Rosa cinnamomea L., Ne- ottia Nidus avis (L.) BicH., Nardus stricta LT. [och Polystich- um Filix mas (L.) RortH] samt vid Krasse: Carduus acanthoi- des L., C. nutans L. ymnigt och Marrubium vulgare T. Vid Bjers funnos: Rosa corivfoliau FR. var. genwina ÖRÉP., ScHz. och Calamagrostis epigejos (L.) RotH — denna uppträder sedan spridd öfver Väte, Hejde och Klinte socknar. — I en äng väster om Bjers insamlades: Geranium silvaticum Ti. f. fasti- giata HN. och Atra cespitosa IL. f. pallida KocH. På tal om pineta herbida yttrar SERNANDER i sina Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria:? »Så vidt jag kunnat finna, inkräkta, om ock ytterligt långsamt, i denna formation, om den fritt får utveckla sig, de ädlare löfträden framförallt eken, som äfven mycket sparsamt växer !' Hvad denna form angår, så instämmer jag med ZETTERSTEDT: >Den gotl. BR. nem. synes mig vara en föga utmärkt form af R. polyanthemos.> (J. E. ZETTERSTEDT, Bot. exk. på Gotl. 1872, Bot. Not. 1874, pag. 137.) ? J. R. SERNANDER, Stud. öfv! d. gotl. vegetationens utvecklingshistoria 11894), pag. 80. 8 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. i pineta hylocomiosa. Vanligen användes den dock till betes- mark, hvarigenom en mängd för formationens vidare utveck- ling bestämmande förändringar i undervegetationen inträder. Fältskiktens örter och gräs aftaga allt mer och mer i styrka och frekvens, Hylocomierna sluta sig allt tätare och tätare, och i deras hägn gror den ena granplantan efter den andra. Formationens vidare utveckling till abiegna hylocomiosa står klar och tydlig.» Jag begagnar mig här af tillfället att med stöd af de iakttagelser, jag gjort i de inre socknarna på mel- lersta Gotland, instämma 1 detta yttrande. Jag har sett flera fall, då en ängsformation påtagligen utgått ur ett pinetum herbidum. Bland de växter, som i undervegetationen härvid- lag spelat en framstående roll, har Carex ornithopoda WIiLLD. synts mig intaga främsta rummet. Som NSERNANDER säger, är orsaken, hvarför pinetum herbidum oftast öfvergår i abi- egnum hylocomiosum, närmast den, att undervegationen för- ändras genom betning, hvarvid äfven de späda löfträdsplan- tor, som kunnat nuppspira, blifva förderfvade. Liksom alla halfgräs är nyssnämnda Carex-art icke synnerligen smaklig för boskapen. Den får därför i det längsta vara 1 fred. Vi- dare är den mycket tufvad och utbreder sig lätt på de sva- gare gräsens bekostnad. I dess skygd gro nu plantor före- trädesvis af ek, asp och björk, och om lokalen icke allt för hårdt betas, så att de ej blifva för illa åtgångna, få dessa snart nog öfvertaget. Tallen fortlefver dock länge, men ut- går slutligen. Emellertid händer äfven, särskildt om får lemnas att beta en dylik plats, att Carex ormnithopoda ej heller skonas. De unga löfträdsplantorna äro då likaledes döds- dömda, om de ej hägnas af någon en-, häagtorn- eller nypon- buske, som kan skydda dem. Granen skyndar i stället att infinna sig och undantränger så småningom de öfriga träden. En särdeles intressant blandformation af tall, ek, asp och gran finnes mellan Buttle och Etelhem. Från Väte antecknar jag denna gång Lychnis Flos cuculi L. och Carex Buxbaumi Wk&., båda iakttagna på gränsen mot Hejde. Den 10 juli reste jag åter ned till Silte. Dels här dels i det närgränsande Habblingbo vistades jag något öfver en vecka, hvarunder jag hufvudsakligen idkade växtgeografiska studier i Mästermyr. «Dessa studier anser jag mig dock ej för närvarande kunna offentliggöra. I stället medde- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 9 lar jag här några spridda iakttagelser af mera allmänt in- tresse. Nedom Stenstu i Habblingbo anträffade jag vid myren i det s. k. »myrlandet» en form af Trifolwum pratense L., hvilken jag efter jämförelse med originalexemplar i Upsala botaniska museum bestämt till 7. pratense fp villosum W AHLB. Endast några få individ sågos. -På samma ställe iakttogos för öfrigt: Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. 8 densiflora (W&G.), Oplhrys myodes (L.) JACQN. och Tofieldia calycuwlata L., ingen- dera särdeles sällsynt på Gotland. Orchis laxiflora LAM. var. palustris (JACQN.). I sin Skand. Flora, ed. 11, upptager HARTMAN för Gotland af O. laxiflora LAM. såväl hufvudformen som var. palustris (JACQN.). Skillnaden mel- lan båda dessa varieteter angifves vara den, att den förra i afse- ende på kalken har läppens midtflik något kortare än sidoflikarna, under det att midtfliken hos den senare är minst af sidofli- karnas längd eller något längre. I den af Krok utgifna 12:e uppl. af nämnda flora finner man anförd samma skillnad mel- lan de båda varieteterna, men här påstås däremot, att endast var. palustris blifvit observerad 1 Sverige. Den, som varit i tillfälle att på Gotland undersöka de därstädes förekommande formerna af 0. laxiflora, men som icke alls sett utländska exemplar af arten eller gjort bekantskap med de diagnoser, som för densamma lemnas i utlandets mera utförliga floror, skall säkerligen betvifla den senare uppgiften. Man påträffar nämligen emellanåt exemplar af den gotländska formen, hvilka hafva läppens midtflik tydligt kortare och därför måste anses tillhöra hufvudformen. I Mästermyr förekom- mer ÖO. laxiflora Herestädes ymnig, och vid tiden för mina undersökningar därstädes denna gång (11 juli) stod den ännu i blom. Jag granskade då minst ett tusen individ. AT dessa hade ungefär halfva antalet läppens midtflik minst lika lång eller längre än sidoflikarna; större delen af den andra hälften visade samma förhållande vid en del blommor, under det att de öfriga hade midtfliken tydligt kortare; och slutli- gen fann jag ett tjugutal stånd, där alla blommorna egde märkbart kortare midtflik. Att särskilja dessa senare från de öfriga, då ingen annan olikhet kunde upptäckas och öfver- gångarna voro så många, var naturligen icke möjligt. Här förefanns icke mer än en varietet. Men denna uppträdde dock i två former, och hade då ej HARTMAN rätt, ehuruväl 10 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. det måste betraktas såsom allt för småaktigt att upptaga dessa under olika namn? Det kan synas så. Likväl är den senare uppgiften den riktiga, men det måste anmärkas, att den är för ofullständig. Den äkta 0. laxiflora LAM. (= 0. laxiflora B breviloba Dörr) växer endast i västra Europa. Hos denna är läppens midtflik konstant mindre och kortare än sidoflikarna, ofta t. o. m. felslående, då läppen endast är två- flikig, bladen bredare och sporren smalare samt minst lika lång som fruktämnet eller längre. Den har dessutom något skiljaktig habitus. Den gotländska formen åter tillhör den af JACQuIN beskrifna 0. palustris eller, som den nu- mera kallas, O. laxiflora var. palustris (= O. laxiflora &« lon- giloba Dörr), hvilken, såsom jag nämnt, har läppens midt- flik af sidoflikarnas längd eller något längre, understundom ock något kortare, hvarjämte dess blad äro smalare och spor- ren gröfre samt 1 regel något kortare än fruktämnet. Anmär- kas må slutligen, att de äldre botanisterna för den got- ländska formen använde namnet O. palustris WILLD.,! hvilket afser samma form som 0. palustris JACQN. I Hagmyr — så kallas den åt Silte belägna delen af Mästermyr mellan Risalaträsk och Esketräsk — fann jag Juncus bufonius L. f. fasciculata KocH och f. parvula HS. I Risalamyr — en likaledes inom Silte belägen del af Mäster- myr — sågs J. obtusiflorus (EHRH.) Horrm. vid den kanal, som förbinder Storträsk med Risalaträsk, helt nära det först- nämnda träsket. Vid Rikvide 1 Silte, där jag gjort mina första botaniska exkursioner, förnyade jag nu bekantskapen med flera för den gotländska floran sällsyntare växter. Bland dessa uppräknar jag här: Inula Britannica 1. (allmän i hela trakten), Cam- pamuda Trachelium L., Leonurus Cardiaca L., Marrubium vul- gare L., Adoxa Moschatellina L., Ranunculus Philonotis EHRH. (allm. på södra Gotland), Senebiera Coronopus (1L.) Porr., Malva borealis WALLM.. Geum rivale L. x urbanum L., Vicia villosa RotH (allm. i trakten), Fuphorbia exigua IL. (ett i åkrarna härstädes besvärligt ogräs), Rumex crispus L. X< ob- ! I CAROL. A LINNÉ, Spec. plant. ed. 4, IV, 1 pag. 26 säger WILLDENOW: >0O. labello obovato leviter trilobo, lobis subequalibus>, och vidare: »>Valde affinis O. ensifolig (— 0. laxifl.), sed labellum obiter trilobum, labio inter- medio parum prominente quandoque emarginato>. Dessutom citeras JACQN. Coll. I. pag. 75 och Ic. rar. I, tab. 181. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 8. 11 tusifolius L., Ulmus campestris SM. med varr. suberosa EHRH. och glabra Miur., Allium arenarium L., Carex lurta 1. BP lirte- formis (PERS.), Festuca duriuscula FR., Bromus arvensis Li. (i åkrar nedom gården) och Melica uniflora RErz. (allm. i Silte, under hasselbuskar i ängarna). — Från Silte äro så- som sällsynta fynd uppgifna Geranium dissectum HL. och Alopecurus agrestis L., hvilka numera såväl här som i de flesta trakter på Gotland förekomma ganska allmänt. I Silte socken finnes nere vid hafsstranden en plats, kallad »Eipe bodar». Blott några få meter från själfva stranden ligger här ett litet kalkkärr, hvilket mot söder är starkt uppgrundadt och där fortsättes af en med tallskog bevuxen dalgång af ringa utsträckning. Denna försumpning eger en mycket intressant vegetation. MNärskildt äro ett par former härifrån väl värda att något närmare beaktas: Redan 1888, när jag första gången besökte stället, på- träffade jag härstädes en egendomlig Scirpus-form, som jag då bestämde till Sc. carinatus SM. och utdelade under detta namn. Jag har sedermera egnat den noggrannare undersök- ningar och därvid funnit, att detta icke kan försvaras. Nämnda form förekommer hufvudsakligen dels vid kärrets västra sida långs kanten och är här tämligen lågväxt med nedtill synnerligen groft strå dels äfven 1 sydvästra hörnet ute i själfva kärret, som den i icke oväsentlig mån just bi- dragit till att uppgrunda, men blir här åter mycket hög- växt och spenslig. I båda fallen har den dock en särdeles karaktäristisk habitus, som måste ådraga den uppmärksam- het. Vidare är dess strå upptill icke fullt trindt, fastän det nog behöfs en smula fantasi för att kunna se, att det är köladt. Märkena äro till antalet två och nöten något tilltryckt från sidorna. Axfjällen äro svagt urnupna med små, stundom något trubbade fikar. Slutligen må äfven uppmärksammas dess växtplats, hvilken naturligen har sött vatten. Den äkta Sc. carimatus SM., som vanligen växer vid Hodstränder, skiljer sig likväl enligt beskrifning och figur i Engl. Bot. (33, tab. 2983) genom något högre och gröfre växtsätt, upptill tydligt köladt strå, längre och något spetsigare småax samt bredare och mera trubbiga flikar å ax- fjällen. Nu har LönsrorH i Öfv. af Vet. Akad:s förh. 1882! a 1! KE. J. LÖNNROTH, Ber. om en bot. resa i östra Småland och på Gotl. Ofv. af Vet. Akad:s förh. 1882, pagg. 97—98. 12 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. beskrifvit en dylik om Sc. carinatus påminnande form, som han kallar Sc. "digynus och hvilken han observerat dels i sött vatten i Klinte på Gotland dels i salt vatten vid Visby och vid Kalmar. Jag har varit i tillfälle att undersöka denna form 1 lefvande tillstånd på de båda sistnämnda loka- lerna, men vågar ej fullt identifiera formen från Silte med denna. Ej heller synes den mig lämpligen böra förenas med -: Sc. lacustris L. var. Tabernemontani (C. G. GMEL.), dit man också skulle kunna sätta i fråga att hänföra den. Så vidt jag kan finna, måste den betraktas såsom en mera egendomlig, efter lokala förhållanden anpassad form, stående emellan varr. Tabernemontam och digynus — denna kan nämligen icke anses såsom underart — och åtminstone delvis (i den högväxta variationen) kommande närmast den sistnämnda. Sc. carinatus, som äfven uppgifvits från Visby, är säkerligen aldrig funnen i Sverige. Hvad man på den senare lokalen tagit för Sc. carmatus har påtagligen endast utgjorts af mera utpräglade exemplar af Sc. lacustris var. digynus. På östra stranden af det omtalade kärret växer en form af Erythrea vulgaris (RAFS.) Wittr. Äfven denna form hade jag förut iakttagit, men jag hade ej egnat den någon vidare uppmärksamhet förr än denna sommar. Nu insamlade jag den emellertid; och då jag ej sysslat med specialstudier öfver släktet FErythrea, lemnade jag den sedermera åt kand. C. ARESKOG för bestämning. Vid granskningen af densamma har han funnit, att här föreligger en för den svenska floran alldeles ny form, E. vulgaris var. uliginosa (KIT.) Wirir. Med anledning häraf har han meddelat följande be- skrifning: »Erythrea vulgaris (RAFN.) Wirrr. 8 uliginosa (KIT) Wirttz. Erythr. exswice. n:r 17. Syn. Clhironia uliginosa W.&Kir. — Centaurium Erythrea RAFN. 8 uliginosum G. Beck (F1. v. NIED.-(EEsST.). Till alla delar tätt småhårig. Stjälk fyrkantig, rundtom hårig. WStjälkblad smalt lancettlika, högst 3 mm. breda, rot- blad knappt bredare än stjälkbladen. Härigenom skild från hufvudformens sammantryckt fyrkantiga stjälk, omkring 5 mm. breda stjälkblad och något bredare rotblad. Enligt WITTROCK är denna Erythrea-form en inlandsform, men är nu funnen nära hafsstranden i Silte s:n å Gotland. Den torde icke förut blifvit funnen så nordligt, åtminstone ej i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 13 Sverige. Växtens hufvudsakliga utbredningsområde synes vara Österrike och Ungarn.» I hafvet utanför »Eipe bodar» förekomma Ruppia brachy- pus J. Gar och Zannichellia pedicellata (W6.) FR. samt på stranden Bupleurum tenuissimum 1. Såväl längre norrut som längre söderut uppträda: Salsola Kali L., Corynephorus ca- nescens (L.) P. B. och Phleum arenarium L. På sydvästra Gotland är Lolium temulentum L. mycket sällsynt. Enstaka exemplar kunna någon gång anträffas bland vårsäd 1 strandåkrarna. På östra kusten däremot är växten ej så sparsam. Vid Mickels i Silte liksom vid Stenstu och Vastäde i Habblingbo finnes Sempervivum tectorum LL. Den är dock ursprungligen odlad. Som redan NYMAN! anmärker, möter denna växt icke vild på Gotland. Den 19 juli återvände jag till Väte. På vägen hit gjorde jag en exkursion från Bjerges järnvägsstation till Viklau kyrka. Denna trakt var mig väl bekant sedan före- gående sommar, då jag noggrant undersökte den. Jag åter- såg nu endast flera gamla bekanta, bland hvilka jag upp- räknar: Galium rotundifolium T., Prunella vulgaris L. c. f. lil. et alb., P. grandiflora (1L.) JACQN., Veronica spicata IL. f. orchidea HN., Thalictrum Kochii FR., Rosa mollis SM. var. cerulescens (ScHz.), Trifolium striatum L., Ervum Mrsutum L. B angustifolium FR. (de båda sistnämnda på en backe nära Viklau kyrka), Juncus effusus L., Elymus europeus L., Bra- chypodium silvaticum (Hups.) Rorm. & ScHuLrr., Festuca gigan- tea (L.) Vit. och f. triflora (1.), [Polystichum Filix mas (L.) RotH f. serrata HNs., Phegopteris Dryopteris (1L.) FÉE ”Rober- tiana HoFFM. samt Athyrium Filix femina (1:.) RotH]. — Nära Sorby i Väte sågs Inula Britannica L., här 1 trakten säll- synt, och Molinia cerulea (1:.) MoEncH f. arundinacea SCHRANK. Jag tillbrakte så närmare fjorton dagar vid Isume. Under denna tid företogos smärre exkursioner åt olika håll i grannskapet. Floran i denna trakt är emellertid icke sär- deles rik. Dock torde, frånsedt hvad som redan blifvit an- fördt, vidare böra nämnas: Achallea Ptarmica IL. uppträder rätt talrikt i en åker nedom Isume vid vägen till Öjlemyr. Den har med säkerhet på ett eller annat sätt hit inkommit under den senare tiden 1 C. F. NyMAn, Bidr. t. Gotl:s flora, Vet. Akad:s handl. 1840, pag. 142. 14 IL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. och här förökat sig. Växten är icke inhemsk på Gotland, Hvad angår de lokaler, som i litteraturen blifvit uppgifna, råder där otvifvelaktigt samma förhållande som här. Sherardia arvensis L. är liksom Alchemilla arvensis Scor., tillsammans med hvilken den ofta förekommer, tämligen all- män i Hejde och Väte socknar. Ingendera kan betraktas såsom sällsynt på Gotland. Asperula odorata IT. möter emellanåt 1 ängarna i Väte. Cuscuta Epithymum (1.) Murr. I en äng vid Isume i Väte, Scutellaria hastefolia 1. I en äng vid Isume. Stachys palustris T. TIsume, 1 trädgården. Braya supina (L.) KocH. Vid Hejdeträsk. Draba muralis L. Flerestädes 1 trakten. Malva moschata L. och M. Alcea L. äro numera ganska spridda på mellersta Gotland och hafva här full infödings- rätt. Att förhållandet dock icke varit sådant särdeles länge, kan inses däraf, att ingen uppgift om dessa växter finnes lemnad, förrän WAHLENBERG 1 Nov. Act. Ups. 1821! upptager dem, den förra från trädgårdar 1 Viklau, den senare från Kvie i Hejde och från Hafdhem. Båda arterna odlas af gammalt i trädgårdarna särdeles allmänt och utbreda sig: härifrån fortfarande allt mer och mer. Hypericum montanum L. TIsume i Väte. Agrostemma Githago LT. f. nana HN. Flerestädes, Ej sällsynt är en mellanform mellan denna och hufvudformen med hög och grenig stjälk, men med foderflikar knappt så långa som kronbladen. Arenaria trinervia L. Tsume. Epilobium adnatum GRISEB. och E. Lamyi F. ScHurtz. I åkrarna vid Isume och annorstädes. Geum rivale L. Xx urbanum LDL. Ett enstaka stånd obser- veradt vid Isume. Orobus niger L. Ett enda stånd vid Isume. Trifolwuwm striatum L. TIsume och Haltarfve 1 Väte. Rumex crispus LT. x obtusifolus L. Denna hybrida form uppgifves redan af WAHLENBERG” för Gotland under termen »passim», men har sedan af flera författare blifvit förbisedd. Nämnda uppgift synes mig dock riktig. I litteraturen an- ! G. WAHLENBERG, Gotl. plant. rar. ann. 1816, 1817 et 1818 detect. a JOH. PETR. RosÉN etc. Nov. Act. Ups. Ser. II, VIII 1821, pag. 222. ? WAHLENBERG, 1. c. pag. 216. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 15 föres den från Visby vid Gamlehamn och Lummelunda vid Lummelundsbruk (LAGERHEIM)! samt från Mölner i Klinte (Wzsröö enl. LEÉnNsTtTRÖM).? Själf har jag iakttagit den på följande ställen: Väte vid Isume, Hejde vid Kvie, Silte vid Rikvide, Burs vid Anges och Sigsarfve, Stånga vid Bosarfve samt Fardhem vid Brogårds. Vid Isume har jag äfven ob- serverat en form, som med all säkerhet är hybrid mellan R. crispus Xx obtusifolius och RB. crispus. Jag har af denna sändt exemplar till docenten NS. MUuRBECcK i Lund, och har han förklarat, att han anser min åsikt sannolik. Chenopodium polyspermum IL. Isume. Salix ”rosmarmifolia L. Stenstu i Hejde. Sparganium ramosum Hups. och Sp. simplex Hups. Isume i Väte. Sp. minimum FR. Öjlemyr. Triticum repens L. a« agreste ANpDs. och & nemorale ANDS., T. caninum L., Brachypodium pinnatum (1) P. B., B. silva- ticum (Hups.) Rorm. & ScHurr., Festuca gigantea (1L.) VILL. och 8 triflora (1:.), Schedonorus asper (MURR.) LitJA, Bromus secalinus Li. f. mutica HornNn., Briza media L. f. pallescens Dörr, Poa trivialis L., P. pratensis L. varr. elatior ANDsS., humilis (EHRH.) och angustifolia (1L.), P. serotina EHREH., P. nemoralis L. f. micrantha HS. och var. firma ANDS. samt ÅAgrostis alba L. varr. viridula ANDS., levigata BL., patula Br., coarctata BL. och gigantea GAup. förekomma alla vid Isume. Bromus arvensis L. har jag vid Isume funnit i en form med stor slak, ensidigt lutande vippa och med vid mognaden något utspärrade borst. Dylika former hafva här 1 Sverige misstagits för B. patulus Mert. & KocH.? På Gotland är B. arvensis ganska sällsynt, och jag har eljest ingenstädes i trakten erhållit den. Däremot växer den längre söderut t. ex. i Lefvide och Nilte. EIS8EN och STUXBERG? angifva den emellertid såsom »öfverallt allmän», ett misstag, hvartill äfven " WAHLENBERG?” gjort sig skyldig. Efter att omkring fjorton dagar hafva vistats 1 Väte företog jag därifrån den 1 aug. en färd till sydöstra Gotland. Denna färd varade jämnt en vecka och gick öfver Hemse 1! G. LAGERHEIM, Växtgeog. bidr. Bot. Not. 1880, pag. 160. > OC. A. E. LENSTRÖM, Sprid. växtg. bidr. t. Skand. flora, Bot. Not. 1888, pag. 261. 3 S. MURBECK, Brom. pat. auctt. suec. Bot. Not. 1891, pagg. 65—638. + G. EISEN och Å. STUXBERG, Gotl. fanerog. och thallog. (1869), pag. 55. ? WAHLENBERG, Utk. t. Gotl. flora, Vet. Akad:s handl. 1805, pag. 116. 16 (£&£. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. genom Rone, Burs', Stånga och Lye socknar, hvarefter jag den 7 aug. återvände till Väte. I Burs gjorde jag denna gång fera värdefulla fynd, men för öfrigt såg jag föga af intresse. Jag upptager här följande under resan iakttagna växtformer såsom mera anmärkningsvärda: Rosa canina L. var. glaucophylla (WiscH). Hit hänför jag en form, som jag funnit 1 prästgårdens trädgård 1 Burs och som därstädes från början torde vara odlad. Jag har sedermera varit 1 tillfälle att studera den såväl under blom- ningstiden som vid fruktmognaden och kan med anledning däraf meddela följande beskrifning öfver densamma: Täml. hög buske med bågformigt böjda grenar; taggar spridda, stora och starka, typiskt klolikt krökta; stipler täml. stora, jämnbreda 1. upptill något vidgade med diverge- rande öron, glatta, 1 kanten glandulösa; gemensamma blad- skaftet och medelnerven taggiga och glandulösa, icke håriga; småblad af medelstorlek, äggrundt lancettlika — om- vändt äggrunda 1. ovala, glatta, blågröna, glandulöst dubbel sågade med framåt riktade sågtänder; skärmblad! aflånga, spetsiga, glatta, i kanten glandulösa; blomskaft ensamma l. i flock, släta; blommor rosenröda; skenfrukter vanl. utdraget ovala, släta, sent mognande (i midten af sept.), hårda och läderartade; foderblad föga fikade med i kanten något glandelbärande fikar, för öfrigt släta, typiskt nedböjda, kvarsittande till fruktmognaden; stift håriga. Rosa dumetorum 'THuvILL. var. convinciens Marss. TI sina arbeten öfver de skandinaviska rosorna beskrifver ScHEUTZ? från södra Sverige under namnet RB. tomentella LEM. en serie former, hvilka, eniigt hvad CÖCRrRÉPIn i Bot. Not. 1894? upp- lyser, visst icke kunna räknas hit, utan i stället utgöra »un mélange de variations de RB. canina et de RB. coriifolia». Hvad SCHEUTZ anser såsom 1 Sverige närmast konstituerande RB. to- mentella (= R. tomentella LEM. a genuina ScHz. 1 Bot. Not. 13877 pag. 9) är med all säkerhet en varietet af BR. corufolia !' Hos de flesta svenska Rosa-former öfvergå skärmbladen utan all gräns i örtbladen, en omständighet, som här icke framhålles vid beskrifningen af denna växtdel. så a N. J. ScHeurz, Studier af de skand. arterna af sl. Rosa (1872) pagg. NE Öfversigt af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not. 1877, pagg. 3—9. > FR. ÖRÉPIN, Quelq. considérat. sur la distribution géografique des Rosa en Scandinavie, Bot. Not. 1894, pag. 67. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 8. 17 FR., stående på öfvergång till BR. canina L. och KE. sclerophylla ScHz. Den kan betecknas såsom en RB. corufolia var. pseudoto- mentella. Jag skall i det följande behandla tvänne hithörande former, funna i Väte. Äfven LEFFLER! upptager RB. tomen- tella för vårt land, men placerar den under RB. dumetoruwm. Han har dock icke närmare beskrifvit den eller de former, han anser sig böra innefatta under detta namn. Vare här- med huru som helst, CRÉPIN har tvifvelsutan rätt, då han förnekar tillvaron af den äkta KE. tomentella LrM. 1 Sverige. Den ersättes här af den besläktade RB. sclerophylla NcHz., hvilken af många författare betraktas såsom en varietet af den förra. Likväl hafva enstaka former blifvit iakttagna, hvilka erbjuda en mycket stor likhet med £. tomentella. En sådan är t. ex. funnen i Vestmanland vid Kungsör (enligt exemplar i J. E. ZETTERSTEDTS herbarium 1 Upsala botaniska museum). En annan, som ganska nära tyckes stämma öfverens med den föregående, anträffade jag under ifrågavarande resa i Bursi en äng mellan Änges och Burs' prästgård, där växande 1 minst ett tjugutal buskar. ÖCRrRÉPIN, till hvilken jag skickat exemplar af denna form, anser, att den tillsvidare bör in- rangeras under RR. sclerophylla och icke, såsom jag föreslagit, under EB. dumetorum: »Les dents sont franchement glandu- leuses et ne permettent pas de voir dans cette forme une var. du R. dumetorum»>. Må vara, att denna karakter icke tillkom- mer den särekilda formserie, som 'THvILLIER? från början närmast åsyftade med sitt namn HB. dumetorum, men nam- net har sedan länge användts såsom ett kollektivnamn för alla canine pubescentes sep. decl., och det bör väl icke vara omöjligt att äfven där finna former med en sådan serratur som hos formen från Burs. Den har mycket mindre att skaffa med RK. sclerophylla. Mot denna art talar hela dess utseende, dess växtsätt, bladform, pubescens m. m. ÖRÉPIN har också uttryckt såsom en förmodan, att dock här förelåge en närmast KB. tomentella kommande form; men då jag genom hans välvilja att sända säkra exemplar af nämnda art blifvit 1 tillfälle att jämföra min form med denna, kan jag icke iden- tifiera dem. Jag måste fortfarande i den af mig observerade 1 J. ÅA. LEFFLER, sl. Rosa i HARTMAN, skand. flora ed. 11, pag. 275. — VE Ofvers. af den skand. halföns anmärkningsvärdare Rosa-former, Bot. Not. 1888, pag. 37. 2? J. L. THUILLIER, Flore des environs de Paris ed. 2, (1799), pag. 250. 2 18 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. formen se en varietet af BR. dumetorum; och då det icke varit mig möjligt att i litteraturen finna någon under denna art — om den nu får betraktas som sådan — beskrifven varietet eller form, till hvilken jag vågar hänföra den, har jag sett mig nödsakad att här framställa den under ett eget namn, RB. dumetorum var. convinciens, hvilket jag bildat med hänsyn till den förbindande ställning, som varieteten intager mellan R. dumetorum, R. sclerophylla och BR. tomentella. Efter vid olika tider sedermera gjorda observationer lemnar jag föl- jande diagnos: Täml. låg, slankig buske med spensliga, icke synnerligen starkt beväpnade grenar; taggar spridda, de å stammen större, de å grenarna mycket mindre, alla typiskt klolikt krökta; stipler smala, jämmnbreda med divergerande öron, vanl. rödaktiga, undertill ofta svagt småludna, 1 kanten håriga och glandulösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, svagt glandulösa Il. utan glandler, icke taggiga småblad täml. små och tunna, bredt ovala, spetsade, undertill småhåriga, ofvan glatta, glandulöst dubbelsågade med spet- siga, framåt riktade sågtänder; skärmblad små, ovalt lancett- lika -- aflånga, undertill glabrescenta, i kanten håriga och glandulösa; blomskaft vanl. ensamma, cirka 1 cm. långa, släta; blommor slutligen blekt rosenröda; skenfrukter täml. små, bredt ovala — rundade, släta, hårda och läderartade, sent mognande; foderblad flikade med i kanten 1. 1 spetsen svagt glandel- bärande fikar, för öfrigt släta, nedböjda, kvarsittande till fruktmognaden; stift täml. svagt ludna — håriga. Hvad Rosa-floran i öfrigt angår, har jag att anföra en, som det tyckes, mycket tillfällig form af RB. sclerophylla ScHz., tillhörande den variationsserie, som jag snart skall beskrifva under namn af RB. sclerophylla var. tomentellina. Den sågs endast i en mindre buske i en äng vid Änges. Vidare må anmärkas, att af BR. dumetorum gifves det icke sällan former, hvilka habituelt, ja till de festa delar ganska nära likna R. sclerophylla, särskildt i dess ofvannämnda varietet. Stun- dom afvika de allenast genom typiskt enkel serratur, men vanligen sakna de dessutom glandler såväl å gemensamma bladskaftet som å nerverna. Deras utbredningsområde synes ungefärligen vara detsamma som för KB. scleroplylla var. tomentellina Matss. Jag har ej här vågat upptaga dem såsom en egen varietet, men rekommenderar dem till all uppmärk- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 19 samhet under rhodologiska exkursioner i södra Sverige. Vid Burs' prästgård växer en dylik form, fastän blott i en enda, kanske ursprungligen odlad buske. Andra mera säkra lokaler skola anföras 1 det följande. (F. swmilis ad int. miln in herb.) Hypericum quadrangulum L. I Burs allmän. Den är eljest mycket sällsynt på Gotland. Medicago falcata L.x sativa DL. I trakten kring Burg” kyrka. Potentilla recta L. Denna växt torde emellanåt kunna anträffas förvildad på Gotland. Jag har förut (1891) sett den i en åker vid Takstens i Lärbro; och nu fann jag den i Burs dels i folkskoleträdgården dels i en åker midt emot präst- gården. Växten odlas af gammalt i prästgårdens trädgård.! Från Rone antecknas: Rudbeckia hirta DL. i den numera torrlagda Ronemyr, Galiuwm Mollugo LE. och G. palustre L. B decipiens HN., Thymus Chamecedrys FR. nära Findarfve, här redan observerad under en exkursion 1891 och nu återfunnen, Malva Alecea L. och M. moschata IL. samt Setaria viridis (D.) P. B., den senare i ett exemplar 1 prästgårdens trädgar d. SE Stånga järnvägsstation växer Oenothera bienmis IL. förvildad. Den uppträder rätt ofta på södra Gotland. Jag har sett den i Ejsta, Sproge, Silte, Habblingbo och Hafdhems socknar. Som redan omtalats, återvände jag 7 aug. till Väte. Under denna och påföljande dag insamlade jag i trakten kring Isume fera härstädes förut iakttagna och noga studerade Rosa-former. Då jag ej publicerat någonting om dessa, lämnar jag 1 detta sammanhang en närmare redogörelse för de vik- tigaste: Rosa canina L. var. Lutetiana (LEM.), den varietet, som inom sig rymmer grundtypen för BR. canina L. (= R. canina a nmtens Desv. och 8 glaucescens DEsv., ScHz. Stud.) och som otvifvelaktigt är den allmännaste af alla Rosa-varieteter, möter här, såsom vanligt, i åtskilliga föga utmärkta former. I ängar nära Haltarfve har jag funnit en form, som är högväxt och spenslig med svagt pubescenta bladskaft och tämligen stora päronformiga skenfrukter. Den torde kunna hänföras till R. 1 Sedan detta nedskrefs, har arten i fråga blifvit omnämnd från Got- land vid ett af Botaniska sällskapets i Stockholm sammanträden under febr. 1895. 20 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. canina var. pyriformis GREN. (= RB. Towranginiana DÉsÉen. et RIP.). Rosa dumetorum THuinr. Former tillhörande denna grupp äro icke sällsynta. De låta sig fördelas på följande varie- teter: var. pubescens (FR., ScHz.) (= BR. camnina var. pubescens Fr. Sum. Veg. Scand., ScHz. Stud.), var. campestris (Sw. An. bot.) (= BR. dumetorum THVILL., « ScHz. Stud.), var. platyphylla (Rav) och var. urbica (LEM.). Hvad vidkommer den sist- nämnda af dessa varieteter, må anmärkas, att den form, som jag funnit vid Isume och som jag räknar hit, 1 det närmaste öfverensstämmer med den, som af WIiINszcLow (Herb. ros. 1, N:r 20) utdelats från Göteborg. Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Martss. Bland de svenska Rosa-arterna är RB. sclerophylla ScHz. den, som kom- mer närmast den utländska &R. tomentella Lem. Många för- fattare se rent af i den förra ingenting annat än en varietet af den senare. Likheten mellan HB. tomentella och R. sclero- phylla, sådan den beskrifves af ScHEutzt och sådan den van- ligen uppträder på södra Sveriges fastland och på Öland, är verkligen så stor, att de utan någon svårare olägenhet synas mig kunna förenas under samma art, fastän gifvetvis såsom två skilda varieteter. HB. sclerophylla förekommer emel- lertid äfven på Gotland och är långt ifrån sällsynt härstädes. Därtill varierar den här mycket mera, än hvad synes vara fallet i någon annan trakt af vårt land. Den typiska BE. sclerophylla ScHz. (RB. sclerophylla var. genwina) är jämförelse- vis sällsynt. Oftare anträffar man, särdeles i ängarna, en hel del former, hvilka förefalla mig så afvikande från den fastländska varieteten, men sins emellan så nära förenade, att de lämpligast böra betraktas såsom bildande en egen varietet. Dessa former stå habituelt ännu närmare BR. tomentella än den äkta RB. sclerophylla var. gemwina, och jag har på grund däraf för dem bildat namnet BK. sclerophylla var. tomentellina. Mellan dem och formerna af var. gemwina gifves det sedan en stor mängd öfvergångsformer, om hvilka det ofta nog är ganska svårt att afgöra, hvart de egentligen böra räknas. Denna omständighet anser jag dock icke utgöra något hinder för min uppställning, då ju detta förhållande kan anmärkas vid nästan hvarje Rosa-varietet, ja t. o. m. vid många arter, 1 N. J. ScHEurz, Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa, pag. 20. — Öfvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not. 1877, pag. 10. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:OS. 21 hvilka man allmänt erkänner såsom sådana. Den nya varie- teten beskrifver jag sålunda: Högväxt, spenslig buske med långa bågböjda grenar; taggar spridda, stora, starka, typiskt klolikt krökta; stipler af me- delstorlek, upptill vidgade med täml. långa, spetsiga, diver- gerande öron, äfven undertill vanl. glatta, i kanten glandel- bärande; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, glandulösa och något taggiga — glandler mycket mera spar- samma än hos var. gen..—; småblad tunna, vanl. ovala, ofvan glatta, undertill på nerverna småludna — småhåriga, stundom något glandulösa, för öfrigt mer 1. mindre småhåriga — glabrescenta, mörkgröna, glandulöst dubbelsågade med vanl. framåt riktade, ofta t. o. m. åtböjda sågtänder; skärmblad täml. stora, ovalt lancettlika — aflånga, undertill glabrescenta, i kanten glandulösa; blomskaft vanl. 1—2 cm. långa, släta, oftast ensamma; blommor blekt rosenröda; skenfrukter ovala — rundade, släta, hårda och läderartade, sent mognande; foder- blad fikade med i kanten och i spetsen glandelbärande flikar, för öfrigt släta, typiskt nedböjda, täml. länge kvarsittande; stift håriga. — Till de flesta delar gracilare och vekare än var. genwina och härigenom i sina mera utpräglade former synner- ligen lätt skild från denna. Af den nu beskrifna varieteten har jag vid Isume an- träffat tvenne former, den ena särdeles typisk, den andra af- vikande genom svagt pubescenta stipler, svagare glandulositet å gemensamma bladskaftet och medelnerven samt ovalt lan- cettlika, något tjockare småblad, hvilka vanl. äro försedda med lång sned spets. Denna form närmar sig rätt mycket R. dumetorum var. biserrata WINSL. (Bot. Not. 1880, pag. 188), hvilken varietet synes mig böra placeras mellan RB. dumeto- rum var. convinciens och RB. sclerophylla var. tomentellina. En form, som ännu mera liknar den af WINSLow uppställda va- rieteten, har kand. O. W. WENNERSTEN meddelat mig från Visby. Rosa coriifolia FR. var. Blytti (GAND.). ÅA. BLYTT be- .skrifver i Veg. ved Sognefjord.! under namn af R. pubescens en varietet af BR. corufolia med glandulösa bladskaft, glandu- löst dubbelsågade småblad samt vanligen släta blomskaft, skenfrukter och foderblad. GANDOGER har sedan ändrat detta ! A BLytt, Om Veget. ved Sognefjorden (1869), pag. 174. 22 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. namn till BR. Blytti;t och då af R. canina i vidsträckt me- ning en annan var. pubescens (här inordnad under BR. dume- torum) finnes framställd och det äldre namnet tillika är syn- nerligen olämpligt, synes mig det yngre namnet böra före- dragas. Denna varietet har af olika författare blifvit mycket olika begränsad. LEFFLER inrymmer t. o. m. i den både RB. scamiana ÖCrår. och BK. corufolia f. glandulosa LEFFL. eller f- glandulifera LErFL.? Härigenom har gifvetvis den verkliga R. pubescens Br. blifvit alldeles bortblandad. För att kunna. åstadkomma någon reda bland de hit hänförda formerna är det nödvändigt att uppdela varieteten, sådan den numera van- ligen begränsas, 1 flera dylika. Atminstone böra de konstant glandulösa formerna frånskiljas. Någon ytterligare uppdel- ning våger jag mig icke på, fastän en sådan nog kunde be- höfvas. De norska former, BLyYTtTt utdelat, äro icke fullt öfver- ensstämmande med de svenska såsom identiska ansedda for- mer, hvilka jag varit i tillfälle att se, om också dessa i många. fall ej gärna kunna särskiljas. Samma förhållande råder äfven med de hithörande former, jag iakttagit på Gotland — i Väte och Atlingbo socknar. I mitt herbarium har jag tills vidare sammanfört dessa under namn af RK. coriifolia var. Blytti f- commixta. Mest typisk och utpräglad uppträder denna form i Atlingbo. Vid Isume har jag funnit några buskar, hvilka måste räknas hit, men som äro föga utmärkta och till den grad' öfvergå i den vanliga RB. cortifolia var. gemwina, att jag ej anser det vara värdt att närmare beskrifva dem. Deremot skall jag i detta sammanhang lemna en beskrifning på for- men från Atlingbo: Täml. hög, mycket grenig buske med vanl. svagt båg- böjda grenar; taggar spridda, icke särdeles stora, men starka, klolikt krökta; stipler jämnbreda med divergerande öron, undertill småludna, i kanten glandulösa; gemensamma blad- skaftet och medelnerven småludna, vanl. åtminstone svagt glandulösa, ofta utan taggar; småblad medelstora (mindre än småbladen hos de norska former, jag sett), bredt ovala, kort spetsade, täml. tunna, ofvan glabrescenta — glatta, undertill småludna — småhåriga; glandulöst dubbelsågade med framåt 1 M. GANDOGER, Essai sur une nouvel. classif. des roses etc. (1876), n:r 496, pag. 31. k ? J. ÅA. LEFFLER, Ofvers. af d. skand. halföns anmärkn. Rosaformer, Bot. Not. 1888, pag. 37. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 23 riktade sågtänder; skärmblad icke särdeles stora, dock något längre än blomskaften, undertill glabrescenta, i kanten hå- riga och glandulösa; blomskaft vanl ensamma, korta (omkring 0,3—0,8 cm.), släta; skenfrukter kort elliptiska — ovala — run- dade, icke synnerligen starkt pulpösa, släta, mognande något se- nare än hos RB. cortifolia var.genwina; foderblad föga flikade, släta, slutligen riktade uppåt, täml. länge kvarsittande; stift ludna. Rosa coriifolia ER. var. pseudotomentella Marss. Jag har i samband med RB. dumetorum var. convinciens omtalat, huru- som RB. tomentella a« genuina Sckz. (Bot. Not. 1877, pagg. 8—9) icke får hänföras till BR. tomentella LEM., utan till RB. cort- folia såsom en var. pseudotomentella. Äfvenså har jag med- delat, att denna varietet, för så vidt jag kan finna, bildar öfvergång till BR. canina L. och BE. sclerophylla ScHz. (var. tomentellina). Någon diagnos för varieteten lemnar jag ej utan hänvisar härför till det citerade stället hos SCcHEUTzZ. Vid Isume har jag anträffat tvenne hithörande former. Dessa beskrifver jag här: Form. 1. Medelstor, grenig buske med svagt bågböjda grenar; taggar spridda, af samma storlek och form som hos den typiska &. coriifolia; stipler ofta rödaktiga, undertill små- ludna, i kanten glandulösa; gemensamma bladskaftet och me- delnerven småludna, glandulösa och något taggiga; småblad täml. stora och tjocka, äggrunda -- ovala, spetsade, ofvan glabre- scenta — glatta, undertill småhåriga, glandwlöst dubbelsågade med utåt — framåt riktade sågtänder; skärmblad icke särdeles stora, dock längre än blomskaften, ofta rödaktiga, glabrescenta — små- håriga, 1 kanten något glandulösa; blomskaft ensamma, korta (0,3—0,8 cm.), släta; blommor rosenröda; skenfrukter ovala — rundade, släta, något pulpösa; foderblad flikade med jämn- breda, 1 kanten föga glandelbärande flikar, för öfrigt släta, riktade utåt — nedåt; stift ludna. Form. 2. Skild från den föregående genom olika habitus, talrikare, starkare och stundom nedåt bågböjda grenar, nuindre starkt ludna, något mera glandulösa bladskaft och medelnerver, ovala — elliptiska — vanl. ovalt lancettlika, tunnare och hälften mindre småblad, något längre blomskaft och mera ljust rosen- röda blommor samt ludna — håriga stift. — Denna form står mycket närmare RB. sclerophylla än form. 1. Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.) representeras vid Isume af flera mer eller mindre egendomliga former. Liksom 24 LIL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. hos B. canina L. var. Lutetiana (LEM.) (f. spherica AVcTT.) förekomma här ibland klotrunda skenfrukter. Hos en otvifvel- aktigt närmast hit hörande form äro foderbladen därtill van- ligen utåt riktade — nedböjda och tidigt affallande. Den står här- igenom ganska nära KB. spherica GRESN., hvilken dock allmänt anses för en form af RB. canina. Andra former ha blott ned- böjda foderblad och kunna sålunda sidoordnas med RB. glauca var. subcanina (CHRIST). Att endast på grund af foderbladens riktning urskilja varieteter synes mig emellertid oriktigt, då ej allt för stor vikt får läggas vid denna karaktär. VWVidare är RB. coriifolia var. genwina ÖREP., ScHz. allmän i trakten. Den har äfvenledes en form med klotrunda skenfrukter (f. frutetorum AvecTtt., vix BEss.). BR. rubiginosa LDL. var. comosa (RiP.) möter också, fastän sparsamt. Af RB. mollis SM. finnas här var. typica (ScHz.) och var. cerulescens (ScHz.). Ej säll- synt i ängarna är BR. cinnamomea L. var. typica ILErFL. Från det ifrågavarande området återstår ännu att nämna åtskilliga former. Dessa skola i det följande behandlas i sam- band med redogörelsen för längre fram på hösten företagna exkursioner härstädes. Åtföljd af en yngre broder, OLoF MATsson, reste jag 9 aug. från Isume till Visby. Därifrån gjorde vi samma dag en exkursion norrut förbi Snäckgärdet till Veskinde. Re- sultatet af denna exkursion blef emellertid skäligen klent. Trakten norr om Visby utmärker sig, hvad rosorna angår, för en särdeles stor rikedom på individ, men också för en särdeles stor fattigdom på former. Bland mera sällsynta va- rieteter kan jag endast amteckna: Rosa canina L. var. senti- cosa (ACH.) — mycket sparsam —, B. dumetorum THUuILL. var. urbica (LEM.) — redan observerad vid Visby af ScHEurz! — samt RB. rubiginosa L. varr. horrida LeE. och echinocarpa (BIP.) — båda sparsamma och i föga utmärkta exemplar. — Vid Snäckgärdet tillkommer RB. canina var. dumalis (BECHST.), här iakttagen på flera ställen.? RB. pimpinellifolia L. lär skola finnas härstädes, ehuru gifvetvis i någon förvildad form.? Jag sökte efter den, men anträffade den icke. — Från Veskinde har jag ingenrting att meddela. N. J. ScHEUuTz, Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa, pag. 27. Enl. ex. i Upsala bot. mus., tagen ofvanför Snäckgärdet 1581 af K. J. LÖNNROTH. 3 Enl. uppgift af stud. TYCHO WESTERGREN i bref till förf. 1 2 fri BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 25 Från Visby ställde vi dagen därpå (10 aug.) vår färd söderut. Vägen togs genom Träkumla, Vall och Atlingbo till Väte. Dessa socknar undersöktes nu 1 rhodologiskt hänseende synnerligen noggrant under denna och påföljande dag. Ett icke obetydligt antal anmärkningsvärda former blefvo här- under uppmärksammade. WNärskildt må nämnas, att jag i ängar vid Kvie i Vall erhöll en ganska god Eosa-lokal. Hela det genomresta området är för öfrigt väl värdt en närmare undersökning. I Träkumla anträffades Rosa tomentosa SM. 1 en form, hvilken jag efter någon tvekan ansett mig böra upptaga under var. cuspidata (DisÉeL.) eller var. pseudocuspidata (CrRÉP.). Ehuru trenne stora buskar blefvo funna, lyckades jag icke erhålla flera fertila grenar, än hvad som behöfdes för två herbarieexemplar. Att med bestämdhet våga yttra sig om en form, då ett så ringa och otillräckligt material står till buds, synes mig vara för djärft. Så vidt det dock varit mig möjligt att döma af detta material, torde formen kunna beskrifvas sålunda: Täml. hög, grenig buske med bågböjda grenar, hvilka jämte årsskotten vanl. äro mer 1. mindre pruinösa; taggar täml. talrika, långa och hvassa, 1 spetsen något böjda; stipler medelstora, jämnbreda med spetsiga, vanl. divergerande öron, undertill och i kanten småludna och glandulösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och glandulösa: småblad medelstora, ovala — ovalt lancettlika, på båda sidor småludna, undertill något glandulösa, skarpt glandulöst dubbel- sågade med vanl. framåt riktade sågtänder; skärmblad icke särdeles stora, undertill och i kanten småludna och glandu- lösa; blomskaft i flock, i regel cirka 0,8 em. långa, glandel- borstiga; skenfrukter kort elliptiska -— ovala — rundade, den i flockens midt stundom päronlik, hårda och broskartade, släta !l. något glandelborstiga; foderblad glandelborstiga, riktade utåt — uppåt, tidigt affallande; stift täml. svagt ludna. Ifrågavarande form af KR. tomentosa är den mest utpräg- lade bland de former, hvilka hittills på Gotland blifvit iakt- tagna af denna art. Jag skall i det följande omtala tvenne andra gotländska former af RB. tomentosa. Vid redogörelsen för en af dessa skola tillika några anmärkningar göras med afseende på arten och dess förhållande till den gotländska floran. 26 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. Det nämndes, att en god Hosa-lokal upptäcktes i ängar vid Kvie i Vall. De intressantare former, jag här lyckades finna, tillhöra uteslutande RK. glauca Vin. och RB. coruifolia FR. Rosa glauca VILL. Af var. genuina (GREN.) kan jag an- föra dels en form med täml. gles armatur, stora, tunna, ovalt lancettlika, oregelbundet sågade småblad, ovala — rundade sken- frukter samt stundom mycket svagt pubescenta bladskaft dels en form med tunna. vanl. rutformiga, spetsade småblad och stora, oftast elliptiska skenfrukter. Var. transiens (GREN.) förekom- mer äfven, men endast i en långt ifrån typisk form. Den har talrika, små, svaga och nästan raka taggar, små, oftast rödaktiga stipler och skärmblad, vanl. rödaktiga, stundom något pubescenta, taggiga, icke glandulösa bladskaft och medel- nerver, täml. små, tunna, ofta elliptiska, spetsade småblad, korta, glandelborstiga blomskaft, medelstora, vanl. rundade, släta skenfrukter och utåt riktade, glandulösa och tidigt af- fallande foderblad. Rosa coriifolia FR. Utom en del mer eller mindre egendom- liga former af var. genwina ÖREÉP., ScHz. fann jag här en säker- ligen helt och hållet ny varietet, hvilken måhända är besläktad med den utländska RB. abietina (GREN.) CHRIST. Jag kallar den: Rosa coriifolia FR. var. gotlandica Marss. Få varieteter af RB. coriifolia torde i naturen vara så väl skilda och så skarpt begränsade som denna. Den utmärkes af ett tämligen lågt växtsätt, starka, ofta nedåt bågböjda grenar, jämförelsevis talrika, små, icke särdeles starka, nästan raka taggar, starkt hvitludna bladskaft, ofvantill blågröna, alldeles glatta, under- till gråaktiga, i det närmaste utom på nerverna likaledes glatta småblad samt medelstora, släta, icke vidare starkt pul- pösa skenfrukter. I följd af dessa karaktärer eger den gif- vetvis en synnerligen utpräglad habitus, som ovillkorligen måste ådraga den uppmärksamhet. De på öfre sidan blå- gröna, till större delen glatta småbladen påminna 1 hög grad om RF. glauca, de nästan raka taggarna och starkt småludna bladskaften om £. abietina. Varieteten sönderfaller i tvenne habitnuelt alldeles lika former, den ena med släta blomskaft och foderblad, den andra med glandulösa sådana. Jag be- skrifver den på följande sätt: Täml. låg buske med starka, ofta nedåt bågböjda grenar; taggar talrika, små, icke särdes starka, raka Il. föga böjda; stipler små, bredare uppåt med täml. korta, divergerande öron, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 27 ofta rödaktiga, undertill vanl. småludna, i kanten håriga, knappt glandulösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven starkt småludna, något taggiga, icke glandulösa; småblad af medelstorlek, vanl. ovala — ovalt lancettlika, thwma, fasta, ofvan- till blågröna, alldeles glatta, undertill gråaktiga, glabrescenta, på nerverna håriga, enkelsågade med framåt riktade, i kanten håriga sågtänder; skärmblad ovalt lancettlika, icke synnerli- gen stora, dock längre än blomskaften, undertill vanl. små- ludna, i kanten håriga, knappt glandulösa; blomskaft vanl. ensamma, korta (cirka 0,3—0,s cm.), släta 1. glandelborstiga; skenfrukter kort elliptiska — rundade, släta, icke särdeles pul- pösa; foderblad föga flikade, men med lång, spetsig uddflik, släta 1. glandulösa, riktade utåt — uppåt; stift ludna. Denna varietet påträffade jag vidare under samma färd i närheten af Mickels i Vall samt 1 en hage i Atlingbo icke långt från Skoghem. Nedermera har jag äfvenledes iakttagit den, i den närbelägna Björke socken. Sannolikt är den ute- slutande hänvisad till denna del af Gotland, då jag eljest ingenstädes observerat den. I Atlingbo samt på gränsen mellan Atlingbo och Väte fann jag den förut omtalade Rosa corifolia var. Blytti f.commixta. Från Väte reste jag den 12 aug. till Hemse. Dagen därpå företog jag en exkursion till Alfva, hufvudsakligen i afsikt att söka efter Rosa-former. Några sällsyntare sådana anträffade jag ej. På de s. k. »Asarna» mellan Alfva och Hemse såg jag däremot talrika ovanligt stora och vackra exemplar af Taxus baccata L. Den 14 aug. gjorde jag 1 sällskap med studeranden C. WITTBERG från Hemse en utflykt till Fardhems socken. Efter att hafva genomströfvat trakten mellan Mästermyr och Niks- arfve begåfvo vi oss förbi Brogårds till Sandarfvekulle, där vi hoppades att finna några intressantare rosor. Det visade sig emellertid, att vi härutinnan till god del missräknat oss. Släktet Rosa är i Fardhem representeradt af ett tämligen ringa antal former. Hvad åter angår vegetationen i allmänhet, erhöllo vi i stället i denna socken flera för den gotländska floran synnerligen viktiga växter. Serratula tinctoria L. Denna växt, som redan af WaAu- LENBERG! uppgifvits härifrån, förekommer mångenstädes i än- 1 G. WAHLENBERG, Gotl. plant. rar. annis 1816, 1817 et 1818 det. a Joh. Petr. Rosén etc. Nov. Act. Ups., ser. II, VIII, pag. 224. 28 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. garna såväl i Fardhem som 1 Hemse. För öfrigt torde den icke vara anmärkt på södra Gotland. Tilia europea L. Detta träd har sannolikt fordomdags egt en vidsträckt utbredning på Gotland.! Numera hör det till sällsyntheterna 1 denna provins flora. Bland de få lo- kaler, som ännu kunna nämnas för detsamma, är just Fard- hem. Här finnes det på Sandarfvekulle samt i en äng mel- lan Niksarfve och Mästermyr, på det senare stället dock endast bekant i ett större exemplar. Det synes mig icke vara för djärft att antaga, att stränderna kring Mästermyr i äldre tider till större delen varit beklädda med löfängar, i hvilka linden ingått som karaktärsväxt. I de ängar, som ligga mellan Stenstu i Habblingbo och Hägdarfve 1 Silte å ena sidan och Mälstäde och Simes 1 Habblingbo å den andra, är det icke alldeles omöjligt att anträffa trädet. Jag har sett det på tre olika ställen, men endast i enstaka individ. I Silte möter man det däremot oftare; och det är t. o. m. synnerligen tal- rikt i de s. k. »Österängarna» mellan Stenbro och Hallvards. Lång tid dröjer nog icke, förrän flertalet af de nu enstaka lokalerna försvinna. Längst kommer det tvifvelsutan, om människan icke ingriper, att bibehålla sig på Sandarfve- kulle och i »Österängarna». Mellan dessa platser blir det då icke lätt att i detta fall i naturen kunna spåra något sam- manhang. Rosa canina IL. var. dumalis (BEcHst.) uppträder i när- heten af Sandarfvekulle i en lågväxt form med tämligen små, oregelbundet dubbelsågade småblad samt små, rundade sken- frukter. Denna form torde komma mycket nära R. canina var. sylvularum (RIP.). Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Mamrss. såg jag i en föga utmärkt form vid Sandarfvekulle. Därjämte iakttog jag en öfvergångsform mellan denna och RB. coriifolia FR. (ej = var. pseudotomentella!) med tunna, oregelbundet dubbel- sågade, ljusgröna småblad och föga glandulösa bladskaft. Butomus umbellatus L. Denna på Gotland sällsynta växt kan antecknas från en »brya» vid Niksarfve. Den förekom- mer tillsammans med Iris Pseudacorus L. Befolkningen här- städes kallar den förra »blå», den senare »gula svärdsliljor» eller »säfblommor». »Blå säfblommor» omtalas ofta af allmo- ! Jfr J. R. SERNANDER, Stud öfv. den gotl. veg. utvecklingshist., pag. 87. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD III. N:08. 29 gen från flera håll. Det är troligt, att Butomus umbellatus 1 många fall förorsakat dessa uppgifter. Det är icke heller otänkbart, att en del af de lokalanteckningar, som finnas för Gotland, med afseende på förekomsten af Iris sibirica L.,! för- skrifva sig från dylika källor. Oftast torde dock, enligt hvad f. d. adjunkten 0. WzEstöö meddelat författaren, härvid- lag föreligga förväxling med I. Pseudacorus 1 första årets ut- vecklingsstadium, då denna ännu har synnerligen smala blad och tillika är steril. Det är äfven att märka, att ingen af de författare, som uppgifvit I. sibirica för Gotland, säger sig hafva sett blombärande exemplar af densamma. Den 15 aug. begaf jag mig, äfven nu åtföljd af herr WITT- BERG, till Gröttlingbo socken. Här inkvarterade vi oss i den omkring en half fjärdingsväg söder om nämnda sockens kyrka belägna gården Norrkvie. Med denna såsom utgångspunkt före- togo vi under de närmast följande dagarna till och med den 19 ströftåg i olika riktningar i den kringliggande trakten. Täm- ligen fullständigt undersöktes på detta sätt Rosa-vegetatio- nen i socknarna Gröttlingbo, Hafdhem, Fide och Öja. Det närbelägna Näs ansågo vi oss med kännedom om dess natur- förhållanden icke behöfva egna någon uppmärksamhet, då vi kunde förutse, att en exkursion dit icke skulle löna sig. Likaså läto vi af det klena resultatet af vårt besök i Öja skrämma oss från att utsträcka färden till de längre söderut belägna socknarna. Af största intresse voro deremot Gröttlingbo och Fide. Dessa socknars Rosa-flora är särdeles rik. Jag skall nu först redogöra för Rosa-formerna i Grött- lingbo: Rosa canina IL. var. Lutetiana (LEM.) förekommer, som vanligt, i åtskilliga former, allt för obetydliga för att kunna upptagas. Jag nämner dock här en form med svagt pube- scenta bladskaft och medelnerver (f. villosuwla [J. B. KELL.]) samt en form med oregelbundet sågade småblad. Rosa canina L. var. dumalis (BEcHst.) iakttogs vid Norr- kvie i en form, som mycket nära öfverensstämmer med den nyss från Fardhem såsom möjligen besläktad med var. sylvu- larum (RiP.) anförda formen. Rosa dumetorum ”THviur. var. pubescens (FR., ScHz.). Allmän. 1 C. F. Nyman, Bidr. t. Gotl. flora. Vet. akad. handl. 1840, pagg. 128 —129 och 136. — P. C. AFzELiuvs, Nov. fl. gothl. (1844). pag. 5. 30 IL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESBANTECKNINGAR. Rosa dumetorum THvIiLL. var. campestris (Sw.). Denna varietet, som närmast motsvarar den egentliga B. dumetorum TuHvILL., är härstädes sparsammare än den föregående. MNå- som mera egendomliga former under densamma må antecknas dels en mellan Dals och Mårtens funnen form med högt, slan- kigt växtsätt, tämligen små, rutformiga, bleka, mer eller mindre håriga småblad, stundom något glandulösa bladskaft och medelnerver, blomskaft än dubbelt kortare, än dubbelt längre än skärmbladen, typiskt hårda och läderartade sken- frukter samt tämligen små, nedböjda, flikade foderblad med i kanten och i spetsen glandelbärande fikar dels en nära Rombs observerad form, hvilken mycket liknar den föregående, men är något mera lågväxt med kraftigare stam och grenar samt har tjockare småblad. Båda dessa former, hvilka synas mig kunna inordnas under var. pallens FR., förete habitu- elt rätt stor likhet med BR. cortifolia. Det kan i detta samman- hang omtalas, att, frånsedt den obetydliga glandulositeten å bladskaft och foderflikar, hvilken icke är någonting utmär- kande för den citerade varieteten, och småbladens form, hvil- ken är mycket variabel, motsvarande former hos BR. coriifolia icke äro särdeles sällsynta i de gotländska ängarna. Dessa former, som vanligen knappast skilja sig genom annat än nå- got tjockare småblad, något större, obetydligt pulpösa sken- frukter och slutligen uppåt riktade foderblad, äro ofta ganska svåra att bestämma. I det föregående har jag af BR. dumetorum omnämnt en form med habitus af RB. sclerophylla var. tomentellina, men skild genom typiskt enkelsågade småblad samt oftast icke glandu- lösa bladskaft och nerver. Denna form är allmän i Grött- lingbo. Rosa dumetorum THvIiLnL. var. urbica (1LEM.). Till denna varietet hänför jag en särdeles egendomlig och karaktäristisk form, som jag sett på några få ställen i Gröttlingbo, men hvilken i Fide tyckes vara tämligen allmän. Jag lemnar för den följande beskrifning: Tämligen robust, grenig buske af medelhöjd; taggar spridda, jämförelsevis små, knappt klolikt krökta; stipler vanl. jämnbreda med divergerande öron, ofta rödaktiga, un- dertill småludna — glabrescenta, 1 kanten glandulösa; gemen- samma bladskaftet och medelnerven vanligen något taggiga, stundom något glandulösa, liksom alla de större nerverna BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 31 småludna; småblad af medelstorlek, vanl. ovala, spetsade, täml. tjocka, ljusgröna, de å årsskotten ofta rödaktiga, ofvan glatta, undertill likaledes utom på nerverna glatta, enkelså- gade 1. i enstaka fall oregelbundet glandulöst dubbelsågade med vanl. framåt riktade sågtänder; skärmblad stora, under- till vanl. glabrescenta, i kanten glandulösa; blomskaft ofta ensamma, 0,s—1,+4 em. långa, släta; skenfrukter små, ovala — rundade, släta, hårda och läderartade, sent mognande; foder- blad mer 1. mindre flikade med i kanten och i spetsen svagt glandelbärande flikar, för öfrigt släta, typiskt nedböjda; stift håriga. Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina MaArss. är i Grött- lingbo allmän. I en äng mellan Domerarfve och Rovalds in- samlade jag en f£. glabrata med, äfven hvad nerverna angår, nästan alldeles glatta småblad. Någon form af BR. sclerophylla var. genuina observerade jag icke i denna socken, men herr WITTBERG har sedermera härstädes funnit ett par sådana, af hvilka den ena, som af honom likaledes blifvit tagen i Fide, i det följande skall något närmare beskrifvas. Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.) är i Gröttlingbo allmän och uppträder; flera, dock tämligen obetydliga former; Rosa coriifolia ER. var. genuina ÖRBÉP., ScHz. likaså. Rosa corufolia ER. var. elongata Matss. Som ÖRÉPIN m. fl. påvisat, existerar hos släktet Rosa liksom hos många andra släkten en synnerligen anmärkningsvärd parallelism mellan ett flertal former. NSärskildt är detta fallet hos gruppen Ca- nine. Så är B. canina L. parallel eller, som man vanligen säger, analog med RB. glauca VILL., BR. dumetorum THUILL. med RB. coriifolia FR. 0. s. v. Strängt taget äro R. tomen- tella Lem. och BE. sclerophylla ScHz. ingenting annat än under- arter under £. canina (1L.) Crér. eller närmast under RB. du- metorum "THUILL.. hvilken af CREÉPIN icke erkännes såsom art. Men i så fall bör det icke vara underligt, om man hos R. coriifolia påträffar former, hvilka äro analoga med dessa. En sådan, parallel med RK. tomentella, har MAx ScHULzE erhållit vid Jena.! Han upptager den under RB. coriifolia var. compli- cata CHrist (= var. .vialis H. Br.). Någon mot RB. sclero- phylla svarande form har, så vidt jag vet, icke ännu blifvit anmärkt, så framt man nämligen icke vill betrakta RB. gothica ! MAX SCHULZE, Jenas wilde Rosen, Mitth. des Bot. Vereins fär Gesamt- Thäringen V, extr. pag. 41. d2 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. WINSL.! såsom en sådan, hvilket väl knappast låter sig göra. Åtminstone kan den icke uppställas såsom fullt analog med R. sclerophylla var. genwina, möjligen då snarare med RB. du- metorum var. biserrata WINsSL.,? hvilken kanske hellre bör förenas med denna art. Men den senare är i afseende på bla- den mycket mindre glandulös. Enligt auctor själf liknar R- gothica 1 bladens glandulositet en &. rubiginosa. En med R; sclerophylla var. genuina alldeles parallel form af BR. coriifolia torde säkerligen blifva omöjligt att framvisa. Däremot har jag funnit en dylik, svarande mot den af mig såsom varietet uppställda B. sclerophylla var. tomentellina. Denna form an- träffade jag i Gröttlingbo på en ängsbacke ofvanför Norrkvie. Den Ööfverensstämmer med nämnda varietet till alla delar, om man undantager, att dess skenfrukter äro betydligt större och upptill ofta hafva insnörd hals samt att foderbladen äro riktade uppåt och stiften ludna, det vill, med andra ord, nära på säga just de karaktärer, som göra den till en B. coriifo- lia. Men skall den då verkligen anses för en sådan? R. sclero- phylla anföres här såsom egen art; det vore då konsekvent att äfven särskilja denna. Må vara, att denna anmärkning är riktig, det synes mig dock vara säkrare att ej göra allt för mycket väsen af en form, innan den blifvit tillräckligt känd och diskuterad äfven af andra än dess upptäckare. CRÉPIN, till hvilken jag sändt exemplar, har också inrangerat den un- der RB. cortifotia och sidoordnat den med RB. gothmca, hvilken likaledes af honom betraktas såsom en varietet af samma art. Namnet på den nya varieteten har jag bildat med hänsyn till dess i förhållande till den typiska &. coritfolia högre och spens- ligare växtsätt, mera utdragna bladskaft, långa blomskaft och ofta förlängda skenfrukter. Jag meddelar följande beskrifning: Högväxt, täml. spenslig buske med långa bågböjda gre- nar; taggar spridda, tämligen stora, starka, typiskt klolikt krökta; stipler medelstora, jämnbreda med ofta parallela öron, äfven undertill vanl. glatta, i kanten glandelbärande; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och glandulösa; småblad tunna, vanl. ovala, kort spetsade, ofvan mörkgröna, glatta, undertill på nerverna småludna — småhariga, stundom något glandulösa, för öfrigt glabrescenta — ! ÅA. P. WISsLow, Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora II, Bot. Not. 1880, pagg. 105—106. ? A. P. WInsLow, Rose Scandinavice, Bot. Not. 1880, pag. 188. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 33 glatta, glandulöst dubbelsågade, med vanl. framåt riktade, stund- om åtböjda sågtänder; skärmblad stora ovala — ovalt lancett- lika — aflånga, ofta dock kortare än blomskaften, glabrescenta, 1 kanten glandelbärande; blomskaft vanl. ensamma, långa (0,s—1,5 em.), släta; skenfrukter stora, vanl. utdraget ovala med sammansnörd hals, släta, täml. hårda och läderartade, mognande täml. tidigt; foderblad flikade med smala, jämn- breda, 1 kanten och i spetsen något glandulösa flikar, för öf- rigt släta, riktade utåt — uppåt — samstående, täml. länge kvarsittande; stift ludna. Denna varietet är emellertid ytterst sällsynt. Jag har icke lyckats påträffa mer än två större buskar af densamma. Måhända förekommer den dock på fera ställen i trakten. Kanske äro dessa buskar också endast en rest af hvad som förut funnits. Större delen af den omtalade ängsbacken har nämligen i senare tider blifvit uppodlad. Måtte i så fall den lilla återstoden blifva skonad så länge som möjligt! Rosa rubiginosa L. och KR. mollis SM. äro mycket säll- synta i Gröttlingbo och erbjuda ingenting af intresse. BR. tomentosa SM. såg jag icke alls. Jag öfvergår så till Rosa-formerna 1 Fide: Först må då nämnas, att de för Gotland allmännare Rosa- varieteterna äro de samma och hafva här samma spridning som i Gröttlingbo. De upptagas därföre icke nu återigen. Rosa dumetorum THuvILL. var. urbica (LEM.) är särdeles i trakten kring Fide kyrka allmän. Den uppträder i samma form, som förut beskrifvits från Gröttlingbo. Därjämte sågos former, som kommo mycket nära den från Väte anförda formen. Rosa dumetorum THvIiLL. var. convineiens Mavss. En till denna varietet närmast hörande form observerades i en äng nära Odvalls. Rosa selerophylla SocHz. var. genwina Marss. förekommer i ängar och på åkerrenar kring Fide kyrka. Den här iakt- tagna formen är den mest typiska, jag sett från Gotland. Jag anser mig därföre böra närmare beskrifva den: Tämligen hög buske med långa bågböjda grenar; taggar spridda, stora och starka, typiskt klolikt krökta; stipler van- ligen jämnbreda med divergerande öron, undertill vanl. glatta, i kanten glandelbärande; gemensamma bladskaftet och me- delnerven småludna, taggiga och glandulösa; småblad i regel ovala, ofta täml. tjocka, stundom täml. ljust gröna, ofvan [ Di 34 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. glatta, undertill på nerverna småludna — småhåriga, något glandulösa, för öfrigt vamnl. glabrescenta, starkt glandulöst dubbelsågade med utåt — framåt riktade sågtänder, — vanl. öppen serratur —; skärmblad täml. stora, ofta alldeles glatta,1 kan- ten glandelbärande; blomskaft ensamma 1. 2—3 tillsammans, omkring 1 cm. långa, släta; skenfrukter små vanl. ovala — rundade, hårda och läderartade, släta, sent mognande; foder- blad vanl. täml. små, fikade med i kanten och i spetsen glandulösa flikar, för öfrigt släta, nedböjda; täml. länge kvar- sittande; stift håriga. Herr WITTBERG har af denna varietet sedermera medde- lat mig en f. umbrosa, hvilken han insamlat i Fide och Grött- lingbo socknar. Den har föga glandulösa bladskaft och ner- ver, stora, tunna, äfven på nerverna 1 det närmaste glatta små- blad med mycket hvassa, utåt riktade, normalt sammansatta, men föga glandulösa sågtänder samt i kanten och i spetsen knappt glandelbärande foderflikar. Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Marss. I ängar nära Fide kyrka. Typiska exemplar äro sällsynta. Såväl mellan de här upptagna båda varieteterna af BR. sclerophylla som mellan dessa och de flesta i trakten befint- liga Rosa-varieteter gifves det vid Fide kyrka talrika öfver- gångsformer. Bland dessa må anföras: Mellan RB. sclerophylla var. genmwina och RB. sclerophylla var. tomentellina: En del former med tunna, mörkgröna, stund- om ovalt lancettlika småblad samt täml. skarp och öppen ser- ratur. Mellan RB. sclerophylla var. genwina (1. var. tomentellina) och RB. canina var. Lutetiana: En form med äggrunda 1. bredt ovala, täml. långt spetsade, glänsande, utom på de större ner- verna fullkomligt glatta, glandulöst dubbelsågade småblad med vanl. åtböjda 1. framåt riktade sågtänder, något glandu- lösa, stundom nästan alldeles glatta bladskaft och större ner- ver, vanl. små, ovala — rundade skenfrukter och i kanten och i spetsen svagt glandelbärande foderflikar. Mellan RB. sclerophylla var. genuina och B. dumetorum var. pubescens: En form med särdeles å årsskotten täml. tjocka, något glandulöst, oregelbundet sågade småblad och knappt glan- delbärande bladskaft och medelnerver. Mellan RB. sclerophylla var. genuina och RB. dumetorum var. urbica: En form med årsskottens småblad mycket röda, ty- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 35 piskt enkelsågade, de öfriga oregelbundet glandulöst dubbelsågade, alla täml. tjocka, bladskaft och nerver vanl. icke glandulösa. Mellan RB. sclerophylla var. tomentellina och R. dumetorum var. pubescens: En form, knappt skild från den ofvan upp- tagna öfvergångsformen mellan RK. sclerophylla var. genuina och RB. dumetorum var. pubescens, om icke genom tunnare, nå- got mera mörkgröna småbiad. Ingen af alla dessa former kan anses hafva uppkommit genom hybridisering. Hvad fanerogamvegetationen i öfrigt vidkommer, upp- tager jag från dessa trakter blott följande växter, hvilka alla observerats 1 Gröttlingbo: Rumex sanguwimeus L. Denna Rumex-art, som jag 1888 upptäckte för Gotland i Habblingbo socken,! fann jag nu i en äng vid Norrkvie, där den förekommer synnerligen ym- nigt, ehuru på en tämligen inskränkt plats. : Carex leporina LL. I en äng vid Kattlunds. Schedonorus asper (MURR.) Liusa. På samma ställe som den föregående. Den 19 aug. återvände vi från Norrkvie till Hemse. Under färden dit påträffadesi en trädgårdstäppa mellan Alfva och Hemse Amarantus retroflexus L., här i mängd växande såsom ogräs bland potatis. I Hemse gjorde jag icke nu något uppehåll. Med första lä- genhet afreste jag härifrån till Stånga och vidare till Burs, hvarest jag stannade något mera än en vecka för att taga vara på det material, som jag insamlat. Då jag emellertid endast delvis hunnit genomforska Hemse-trakten, lofvade herr WITTBERG att för min räkning fortsätta med undersökningarna och lemna mig de Rosa-former, han kunde finna. Detta sitt löfte har han äfven hållit. Jag skall här redogöra för hvad som kan vara af någon vikt: Rosa canina L. var. Andegavensis (BaAst.). Af denna va- rietet har jag dels från Alfva dels från närheten af Hemse kyrka erhållit en synerligen karaktäristisk form med tämligen stora, tunna, utdraget ovala småblad, släta bladskaft och ner- ver samt typiskt glandelborstiga blomskaft och foderblad. Rosa mollis SM. var. arenaria (Lez.). En hithörande form har insamlats i Eke socken. Den synes ha varit lågväxt, är försedd med täml. små, tjocka, undertill gråhvita, glandulösa ! C.A.E.LENsTRÖM, Sprid. växtg. bidr. t. Skand. flora. Bot. Not. 1888, pag. 261 36 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. småblad samt har små, rundade, släta eller glandelborstiga skenfrukter och typiskt samstående foderblad. Rosa mollis SM. var. subrubiginosa (LARSS.). Denna va- rietet föreligger i en hel serie former, bland hvilka två, som äro särdeles utmärkta, något närmare beskrifvas: Form 1. Som det vill synas, täml. lågväxt buske med ut- stående 1. något bågböjda grenar; taggar spridda, små, nålfina, alldeles raka; stipler jämnbreda med ofta skärformiga parallela öron, undertill och i kanten småludna och glandulösa; gemen- samma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och glan- dulösa; småblad täml. små, ovala — elliptiska, tunna, på båda si- dor i regel småludna, undertill grågröna, glandelbärande, glan- dulöst dubbelsågade med utåt—framåtriktadesågtänder; skärm- blad af blomskaftens längd, undertill och i kanten småludna och glandulösa; blomskaft ensamma, vanl. 0,,:—0,s cm. långa, svagt glandelborstiga; skenfrukter små, rundade, svagt glandel- borstiga ; foderblad glandulösa, slutl. samstående; stift ludna. — Funnen 1 Alfva. En närstående form med längre blom- skaft och släta skenfrukter är insamlad i Hemse. Form 2. Af allt att döma likaledes lågväxt buske, skild från form 1 genom något större småblad, vida längre (1,5—2 cm.), starkt glandelborstiga blomskaft och ovala — vanligen päronformiga, större, starkt glandelborstiga skenfrukter. — Funnen i Alfva. Den 28 aug. for jag från Burs till Väte i afsikt att dels här, dels i de närgränsande socknarna eftersöka och noggran- nare studera en på ett par ställen i trakten förut observerad form af Rosa tomentosa Sm. Med anledning häraf gjorde jag under de följande dagarna exkursioner i Vänge, Viklau, Guld- rupe, Hejde och Väte socknar. Jag lyckades också anträffa den nämnda formen på flera håll. Dessutom iakttog jag några andra Rosa-former, hvilka icke torde sakna allt intresse. Resultatet af dessa exkursioner liksom af en del längre fram på hösten (20—22 sept.) företagna sådana, för hvilka jag ej anser det vara skäl att särskildt redogöra, ter sig sålunda: Rosa canina L. var. affinis (RAuv). Så vidt jag af Raus! beskrifning kan finna, afses med detta namn en skuggform af BR. canina med småludna, vanligen knappt taggiga, svagt glan- dulösa bladskaft och medelnerver, ovala, spetsade, ofvan nå- got håriga, undertill glatta, glandulöst dubbelsågade småblad, ! A. Rav, En. ros. cir. Wirceb. et pag. adj. spont. cresc. (1816). pagg. 79—81. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD: II1l. N:08. 37 släta blomskaft, ljusröda — hvita blommor samt släta, flikade foderblad med i kanten och i spetsen glandelbärande flikar. Hvilken den form är, som ligger till grund för beskrifningen, känner jag icke. Många författare hafva sedan användt nam- net för af dem funna former, hvilka ej ega någon mot RAus diagnos stridande karaktär, fastän de med all säkerhet icke äro identiska med den ursprungligen åsyftade formen. Ehuru ett så- dant tillvägagående egentligen icke är riktigt, har jag likväl sett mig nödsakad att här följa detsamma, då jag under det anförda namnet upptager en dylik, säkerligen mycket tillfällig form, som jag påträffat i en äng mellan Hejde och Väte sock- nar. Utom de angifna karaktärerna kan nämnas, att den är spenslig och högväxt, har gles armatur, svagt småludna — glabrescenta, 1 kanten glandelbärande stipler och medelstora, ovala skenfrukter. Småbladen äro äfven undertill stundom gleshåriga, 1 äldre tillstånd vanligen på båda sidor alldeles glatta, och hafva i afseende på serraturen framåt riktade — åtböjda sågtänder. Stiften äro håriga. Rosa corufolia FR. var. genwina ÖREÉP., ScHz. Denna va- rietet är på mellersta Gotland allmän och förekommer i en massa vanligen föga utmärkta former. I Väte har jag vid Isume funnit en form med talrika, korta grenar, talrika, stora och starka taggar, små, tjocka småblad, små, rundade sken- frukter och tidigt affallande foderblad. En annan har jag observerat i Guldrupe vid Bjers. Den är högväxt med täm- ligen talrika, bågböjda grenar, har medelstora, tunna, under- till gråhvita småblad, stundom tämligen långa blomskaft, vid mognaden mörkröda, föga pulpösa skenfrukter samt utåt rik- tade, tidigt affallande foderblad. I ängar mellan Hejde och Väte har jag iakttagit en hel serie former, hvilka karaktäri- seras af tämligen spensligt växtsätt, ofta svag armatur, smala, rödaktiga stipler, tunna, till storleken mycket varierande små- blad, vanligen stora, pulpösa, utdraget ovala — päronformiga, stundom med insnörd hals försedda skenfrukter och ofta vid fruktmognaden fullkomligt samstående foderblad. Äfven må här omtalas en form, som man någon gång möter i de got- ländska ängarna, men alltid i enstaka exemplar, och hvilken har en synnerligen egendomlig habitus, beroende på dess ljusgröna, tunna, om RB. cinnamomea till form och stor- lek starkt påminnande småblad, ehuru den eljest är ganska obetydlig. 38 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. Rosa tomentosa SM. var. Westovii Matss. Under detta namn upptager jag den till BR. tomentosa hörande form, jag nyss omnämnde. Jag har i litteraturen icke funnit någon form beskrifven, med hvilken jag kan identifiera den. Då jag tillika anträffat den på fera ställen och jag således är säker på, att här icke föreligger någon blott tillfällig form, utan att det fast mer är fråga om en hel formserie, och en mycket egendomlig sådan, finner jag mig på grund häraf för- anlåten att uppställa den såsom en egen varietet. Denna va- rietet uppkallar jag efter den om Gotlands flora i så hög grad törtjente f. d. adjunkten vid Visby högre allmänna läroverk O. A. WEstöö, hvilken redan 1851 funnit den i Vänge. Från den typiska B. tomentosa afviker den ganska mycket. Den utmär- kes af smala, långa och hvassa, mycket svaga taggar, ovala — elliptiska, undertill mer eller mindre starkt glandulösa, tunna, ljusgröna och mjukludna småblad, i regel släta skenfrukter samt uppåt riktade, vanligen länge kvarsittande foderblad. Den tyckes mig genom sina flesta karaktärer tillhöra CrÉ- PINS grupp Coronate. Nämnas bör dock, att former ofta förekomma, hvilka utan all gräns öfvergå 1 samme författa- res grupp Eutomentose. Möjligen är den en uteslutande got- ländsk varietet. Jag har dock från Åland och från Skåne sett former, hvilka stå den tämligen nära. Den skånska for- men, som insamlats af ScHEuTtz,! har af honom bestämts till RB. tomentosa var. cuspidata (DÉSÉGL.). Den skiljer sig genom större, starkare taggar, sträfvare, mera spetsade småblad, glan- delborstiga skenfrukter och, som det vill synas, tidigare af- fallande foderblad. Den nya varieteten beskrifver jag så- lunda: Medelstor, grenig buske med bågböjda grenar; taggar vanl. spridda, långa, nästan nålfina, svaga, mycket obetydligt böjda; stipler jämnbreda med vanl. divergerande spetsiga öron, undertill och i kanten småludna och glandulösa; gemen- samma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och glandulösa; småblad af medelstorlek, ovala — elliptiska, kort spet- sade, tunna, ljusgröna, mjukludna, undertill mer eller mindre starkt glandelbärande, ylandulöst dubbelsågade med framåt rik- tade sågtänder; skärmblad täml. stora, vanl. bredt ovala, långt spetsade, undertill och i kanten småludna och glandu- ! N. J. ScHEurz, Bidr. t. känned. om sl. Rosa, Öfvers. af Vet. Akad:s förh. 1873, pag. 44. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 39 lösa; blomskaft ensamma 1. stundom 2—3 tillsammans, oftast ungefär af skärmbladens längd (cirka 1—1,2 em.), glandelbä- rande; skenfrukter kort elliptiska — ovala — rundade, täml. stora, något pulpösa, i regel alldeles släta, mognande i början af sept., foderblad »iktade uppåt, ehuru knappt samstående, hos typ. ex. länge kvarsittande; stift ludna. Den här beskrifna varieteten har jag iakttagit i Vänge, Väte och Hejde socknar. En närstående form har jag äfven observerat i Endre och Follingbo. WNäkerligen är denna va- rietet den på Gotland mest utbredda varieten af ifråga- varande art. EISEN och STUXBERG uppgifva i Gotlands fanerog. och thallog. (p. 33) B.tomentosa för flera lokaler, men om ar- ten verkligen blifvit funnen på dessa, är mycket osäkert. ScHEUTZ har i sina arbeten öfver de skandinaviska Rosa-for- merna icke ansett sig kunna anföra den från detta fora- område. I HARTMAN, Skand. Flora ed. 11 nämner LEFFLER BR. tomentosa var. umbelliflora (Sw.) härifrån. Denna uppgift är säkerligen oriktig. Atminstone har jag icke hittills på Gotland lyckats anträffa någon form, som kunnat hänföras hit. I Visbytrakten liksom äfven annorstädes möter man visserligen ännu en form af RB. tomentosa, men denna, som kommer mycket nära KE. mollis SM. och säkerligen blifvit med denna art förväxlad, kan icke alls räknas till var. umbelliflora. Jag har också nödgats urskilja den såsom en egen varietet, R. tomentosa var. perturbans, och jag skall längre fram be- skrifva den. Från Väte gjorde jag någon af de första dagarna i sep- tember en tur genom Atlingbo och Björke socknar till Roma. Härunder iakttog jag följande sällsyntare växter: Rosa dumetorum "THuvILL. var. Déseglisei (Bor.). En hit- hörande form förekommer 1 Roma mellan prästgården och Karby. Blott en enda buske kunde anträffas. Rosa coriifolia FR. var. gotlandica Marss. Björke icke långt från Harkvie. i Juncus tenuwis WinLpD. Observerad sedan 1891 vid Roma järnvägsstation, men endast i enstaka stånd. Växten synes ej vilja sprida sig och torde därföre snart utgå. I Roma stannade jag blott en dag. Därpå begaf jag mig med tåget vidare söderut. Efter ett kortare uppehåll i Etel- hem och ett något längre i Stånga och det närbelägna Burs ankom jag till Hemse 6 sept. Härifrån begaf jag mig 40 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. öfver Alfva och Habblingbo till Silte, där jag vid tidigare besök funnit, att jag hade åtskilliga Rosa-former att studera. Från Silte återvände jag sedan samma väg, jag kommit, och den 20 sept. var jag åter i Väte. Hvad mina iakttagelser under denna resa angår, må följande antecknas: Rosa canina L. var. Lutetiana (LEM.) uppträder i fera, fastän mycket obetydliga former i ängar ofvanför Rikvide 1 Silte. Rosa dumetorum THuvILL. varierar vid Rikvide i hög grad. Bland mera egendomliga hithörande former, som observerades på denna lokal, må nämnas: en om var. convinciens MaATss. något påminnande form, utmärkt af tämligen lågt växtsätt, ofta rödaktiga stipler och skärmblad, ovala — elliptiska, kort spetsade, mer eller mindre håriga, ofta, synnerligen 1 äldre tillstånd, utom på nerverna glabrescenta, tämligen tunna, ljusgröna eller stundom rödaktiga, enkelsågade — oregelbundet dubbelsågade småblad, släta, ofta rödaktiga blomskaft, ovala — elliptiska skenfrukter, typiskt nedböjda, tidigt affallande, med i kanten och i spetsen något glandelbärande flikar försedda, för öfrigt släta foderblad samt svagt ludna — håriga stift, vi- dare en med denna mycket nära besläktad form, skild genom talrika, korta, nedåt bågböjda grenar och mindre, något tun- nare småblad, samt slutligen en närmast var. pallens ER.stå- ende form, hvilken är högväxt och spenslig och har tunna, hå riga — glabrescenta småblad, cirka 1 cm. långa, släta, ensamma blomskaft, elliptiska — aflånga, täml. små, jämförelsevis. tidigt mognande skenfrukter och släta, utåt riktade — nedböjda, till fruktmognaden vanligen kvarsittande foderblad. Denna form erinrar i afseende på skenfrukter och foderblad något om R. cortiifolia FR., men är säkerligen en god R&B. dumetorum, hvilken art den för öfrigt 1 allo liknar. Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. förekommer mycket sparsamt vid Rikvide. Rosa glauca VILL. representeras vid Rikvide af ett stort antal former, hvilka alla låta inrangera sig under var. ge- nwina (GREN.). Såsom mera utmärkta anför jag bland dessa: en form, karaktäriserad af tämligen lågt växtsätt, talrika, starka, men icke synnerliga stora, typiskt klolikt krökta taggar, starkt blågröna, tämligen tjocka småblad med öppen serratur, ensamma, korta blomskaft, ofta päronformiga sken- frukter och utåt riktade, vanligen vid fruktmognaden affal- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 41 lande foderblad, vidare en form, som är synnerligen högväxt och spenslig med gles, men typisk armatur samt har tämligen stora, tunna, enkelsågade — oregelbundet dubbelsågade småblad med framåt riktade, stundom dåtböjda sågtänder, ensamma, långa (ofta öfver 1 cm.) blomskaft, ofta päronfornmiga sken- frukter och uppåt riktade, länge kvarsittande foderblad, så en form, som skulle kunna hänföras till var. subcanina CHRIST, men af CREPIN anses närmast besläktad med RK. canina L. var. Lutetiana (TLEM.), äfven den högväxt och tämligen spenslig, men med särdeles stark armatur samt försedd med likaledes tämligen stora, tunna, enkelsågade — oregelbundet dubbelsågade småblad med framåt riktade (dock aldrig åtböjda!) sågtänder, ensamma, jämförelsevis långa, släta blomskaft, tämligen stora, päronformiga, sent mognande skenfrukter och typiskt ned- böjda, på ryggen släta, länge kvarsittande foderblad, samt slutligen en form med högt, spensligt växtsätt, icke särdeles stark armatur, småludna bladskaft och nerver, tunna, veka, undertill ofta glest håriga, enkelsågade — oregelbundet dubbel- sågade småblad med framåt riktade, stundom åtböjda såg- tänder, ensamma, tämligen långa blomskaft, jämförelsevis sent mognande, vanligen päronformiga skenfrukter och utåt rik- tade, länge kvarsittande foderblad. Rosa cortifolia FR. var. genuina CRÉP., ScHz. finnes äfven vid Rikvide, men varierar mycket mindre än RB. glauca var. genwina. I Alfva har jag insamlat en anmärkningsvärd form, som måste räknas hit. Den har undertill starkt blågröna småblad, vanligen päronformiga, knappt pulpösa skenfrukter och ned- böjda, till fruktmognaden kvarsittande foderblad. Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. Ler.) anträffas emel- lanåt på skogsbackar ofvanför stränderna af Mästermyr. Aterstår nu endast en resa för år 1893. Den företogs öfver Burs' och Rone socknar till Eke 25 sept. Enligt hvad som blifvit mig meddeladt, skulle härstädes finnas en rik Rosa-vegetation, och jag hoppades därför, att jag skulle komma att göra en god skörd. Men min förhoppning slog fel. Rosorna voro verkligen synnerligen talrika, men endast i af- seende på individantalet. Någon sällsyntare form lyckades Jag icke upptäcka. Kosa glauca VILL. synes här vara den förhärskande arten. Den varierar dock föga. De former, jag observerade af densamma, tillhörde alla var. gemwina (GREN.) 42 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. och äro så obetydliga, att jag icke anser mig böra redogöra för någon bland dem. Eke är eljest en mycket växtrik socken, som särskildt under våren väl förtjenar en exkursion. Mina undersökningar för år 1894 började jag i Burs' och Stånga socknar, hvarest jag under våren kunde glädja mig åt flera viktiga fynd. Såsom mera intressanta må från vår- floran härstädes följande växter upptagas: Veronica triphyllos LL. Burs och Stånga på flera ställen. Lathrea Squamaria L. Burs och Stånga, här som van- ligt på mellersta och södra Gotland långt ifrån sällsynt i ängarna. Anemone ranunculoides L. Stånga nära Kylfver. Viola canina (1L.) REicH. x silvestris (LAM.) REIcH. Burs flerestädes i ängar vid Änges samt norr därom. Medicago minima (1L.) ScHREB. Burs på den sandås, som från Dala sträcker sig förbi kyrkan fram till Bondarfve, mångenstädes i största ymnighet. Trifolium filiforme L. Burs på samma sandås som den föregående, men mycket mera sparsam än denna. Orcelus maculata LD. var. dubia Marss. I en äng nära Vestlaus i Burs påträffade jag en synnerligen anmärknings- värd ÖOrchis-form, hvilken otvifvelaktigt måste anses stå när- mast O. maculata, men möjligen är hybrid mellan denna art och någon form af O. incarnata L. Den kan i detta fall dock. icke alls likställas med 0. elatior LÖNNR. Från den ty- piska 0. maculata, tillsammans med hvilken den observerades, skiljer den sig genast vid första påseendet i hög grad. Den är något mera lågväxt än denna och har 1 det närmaste ofläckade blad samt något större, mörkröda blommor, ordnade i kort och tämligen tätblommigt ax. Jag lyckades emellertid icke erhålla den i mer än några få individ. Den hade dock varit talrikare, ty flera afplockade vissnade blommor hittades 1 närheten. Så afvikande som denna form synes mig vara från öfriga bekanta former af O. maculata, torde den böra särskiljas från dessa genom ett eget namn. Likväl är jag själf ytterligt tveksam, om jag härvidlag träffat på det rätta sättet för en sådan anordning, liksom jag ej heller vågar yttra mig med någon säkerhet om det värde, formen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 8. 43 i fråga verkligen eger. I det namn, jag tillagt den, ger jag också en anspelning härpå. Jag karaktäriserar den på föl- jande sätt: Omkring 15 cm. hög, spenslig ört, vanl. nästan full- komligt saknande de för O. maculata så karaktäristiska fläc- karna å flera af växtens delar; rotknölar små, men täml. breda, djupt flikade med långa, nästan trådsmala fikar; stjälk smal, spenslig, tät, med 2—3 blaglösa slidor vid basen, om- kring 4-bladig med de nedre bladen af 4—5,5 cm:s längd utom slidorna, de öfre kortare, alla från något smalare bas nästan jämnbredt lancettlika (de nedre mot midten bredast, de öfre mera långt afsmalnande), i spetsen något trubbade; ax täml. tätblommigt, knappt mer än tumslångt och af nästan lika stor bredd; skärmblad från något smalare bas bredt lancettlika, tydligt 3—5-nerviga, violettröda, icke nående öfver blom- morna; kalk täml. stor, mörkröd; läpp bred, grundt flikad med breda, naggade, snart nedböjda sidoflikar och smal, hel- bräddad, i spetsen icke urnupen midtflik, som är något längre än sidoflikarna, men stundom saknas, de två yttre sidobladen utstående — bakåt böjda; de tre öfriga kalkbladen hjälmlikt samstående; sporre smal, något kortare än fruktämnet. Narcissus Pseudo-narcissus IL. Stänga, förvildad i en äng nära Österlings. Gagea arvensis (PErRs.) Dum. Stänga i en delvis igen- lagd åker mellan kyrkan och Hervide, där den uppträder ganska ymnigt. Den lär äfven, ehuru sparsamt, förekomma i åkrar i närheten. I HARTMAN, Skand. Flora ed. 12, utg. af KRrRoK, anföres denna växt från Gotland: »Visby utanför Österport (L. Ep- MAN, enl. ex. af C. LÉNSTRÖM)». Jag vågar icke direkt för- neka sanningen af denna uppgift, men jag begagnar mig af tillfället att anmärka, att jag på den angifna lokalen, som jag mycket väl känner till, aldrig funnit G. arvensis, men att jag däremot härstädes iakttagit G. stenopetala FR., hvil- ken åter i det citerade arbetet icke upptages för Gotland. Den nämnes emellertid härifrån af DLEÉNSTRÖM! själf i Bot. Not. 1888, där G. arvensis i stället icke omtalas. Skulle icke här en förväxling hafva egt rum? Detta tyckes mig vara mycket sannolikt. Svaret på denna fråga må utfalla 1 CO, ÅA. E. LEnNstrRÖM, Sprid. växtg. bidr. t. Skand. flora, Bot. Not. 1888, pag. 262. 44 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. huru som helst, G. arvensis tillhör i alla fall Gotlands flora. Luzgula angustifolia (WULF.) GARCKE. Burs i prästgårdens trädgård, dit den förmodligen inkommit med utländskt gräs- frö. Den har i så fall dock bibehållit sig här ganska länge, då enligt uppgift icke något gräsfrö härstädes blifvit utsådt under de senaste trettio åren. Carex Buxbaumi We. Burs norr om Änges i den s. k. »'Tynnbetningen>», där den observerats 1 ett dike. Carex leporina L. Burs 1 ängar mellan kyrkan och Vestlaus. Sehedonorus tectorum (1L.) Fr. Burs vid kyrkan. Poa bulbosa L. Burs ferestädes. I ändamål att åt Upsala botaniska museum för sprit- läggning insamla sällsynta gotlandsväxter företog jag under våren och försommaren åtskilliga mindre färder, såsom till Stångaslott och till Tomklint. På det senare stället, som är beläget i Lojsta socken, växer, som bekant, Pulsatilla patens (L.) Min. och P. patens x pratensis (L.) Mir. Hvad den sistnämnda angår, må anmärkas, att den numera är ytter- ligt sparsam. Jag påträffade endast två individ. Tack vare skoningslösa samlare, skall den snart vara utrotad. Hufvudsakligen 1 samma ändamål, som föranledt bemälda mindre färder, gjorde jag under första veckan af juli månad en längre tur genom mellersta och norra Gotland, hvarunder bland andra följande platser besöktes, nämligen: Roma, Visby, Endre, Bro, Bäl, Boge, Slite, Lärbro och Hellvi samt det mellan Hellvi och Rute belägna Fardumeträsk med dess hol- mar. Från denna resa kunde vara mycket att anteckna, om det gällde att upptaga alla möjliga mer eller mindre säll- synta växter, som sågos. Emellertid är redan så mycket i den vägen publiceradt från det genomresta området, att jag knappt skulle kunna komma med något egentligt nytt. Af detta skäl skall jag inskränka mig till att lemna blott några få uppgifter eller anmärkningar: Stachys silvatica L. Bäl vid Nystu. Veronica persica Porr. förekommer numera mångenstädes i Visby-trakten. Arabis Gerardi Bess. växer som bekant i Akebäcksmyr. Vid ett besök härstädes 1891 såg jag den 1 stor ymmnighet. Man kunde då utan fara för dess fortlefvande insamla rätt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 45 ansenliga massor. Nedan dess har dock en god del af den gamla lokalen uppodlats och lagts till åker, hvarigenom växten naturligtvis blifvit undanträngd. Då jag nu åter besökte platsen, antog jag, att arten åtminstone i det närmaste skulle vara utrotad. Emellertid lyckades jag finna den på ett ställe 1 närheten. Detta ställe är därtill synnerligen väl skyddadt för odling. Återstår blott att se, om det också är skyddadt för samlare. Rosa mollis Sm. forma! Ungefär en half fjärdingsväg norr om Slite upptäckte jag å en öppen plats i ett för öfrigt skogbevuxet område en synnerligen anmärkningsvärd form af af R. mollis. Den utmärkes af lågt växtsätt, små, tunna, undertill blågröna och vanligen åtminstone något glandulösa småblad, långa blomskaft och /vita blommor. Blott några få buskar kunde anträffas. Möjligen är den tillfällig; och jag har därför icke velat upptaga den såsom en särskild varietet. Emellertid anser jag mig böra närmare beskrifva den: Låg, täml. grenig buske; stam och grenar brunaktiga, den förra vanl. utan, de senare beklädda med spridda, fina, stundom svagt böjda taggar; stipler jämnbreda med i regel skärformiga, nästan parallela öron, undertill och i kanten småludna samt försedda med mycket små och fina glandler; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och glandulösa; småblad små, vanl. bredt ovala, tunna, vanl. på båda sidor småludna, undertill blågröna, oftast åtminstone något glandulösa, glandulöst dubbelsågade med trubbiga utåt riktade sågtänder; skärmblad täml. små, undertill och i kan- ten småludna och glandulösa; blomskaft vanl. ensamma, långa (cirka 2 cm.), glandelborstiga; blommor hvita, framkommande 1 början af juli; skenfrukter små, rundade, släta; foderblad föga flikade, glandulösa, efter blomningen snart samstående; stift ludna. (F. delicatula ad int. mihi in sched.) Orchis Traunsteineri Saur. Boge i Västers myr ymnigt. Anacamptis pyramidalis RicH. Boge 1 en hage vid lands- vägen nära Mojner. På holmarne i Fardumeträsk sökte jag efter de härifrån uppgifna Liparis Loeselii (L.) RicH. samt Malazxis paludosa (L.) Sw. och monophyllos (L.) Sw., men påträffade ingendera. Dessa växter höra till den gotländska florans sällsyntaste företeelser. 46 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. Under återstoden af juli månad företog jag inga resor i botaniskt syftemål. Dock må nämnas, att jag vid ett besök i Habblingbo vid Vastäde fann Trifoliwm striatum L. Denna växt, som jag i det föregående redan anfört från ett par lokaler, har under de senaste åren blifvit observerad flerestädes på Gotland. Tmalles har jag sett den från följande ställen: Viklau vid kyrkan (1892—94), Väte vid Isume och Halt- arfve (1892), Habblingbo vid Vastäde (1894), Fole (1894 — L. HEbdeLnL och O. W. WENNERSTEN). Den 1 aug. for jag in till Visby, där jag stannade till följande dag. Härunder gjorde jag en exkursion till trakten mellan Visby och Follingbo, men anträffade föga af intresse. Jag upptager blott: Rosa glauca VILL. var. transmissa Marss. Öster om Vis- by förekommer på magra öppna betesmarker tämligen ym- nigt af RB. alauca en form, hvilken synes mig vara ana- log med HB. canina L. var. senticosa (ACH.). Jag har:an- sett det vara skäl att bibehålla sistnämnda varietet såsom sådan. För att vara konsekvent har jag då också nödgats nppställa den motsvarande formen af RB. glauca såsom en egen varietet, ehuru den knappast förtjenar så stor uppmärk- samhet. Den kan nämligen icke betraktas såsom annat än en habituelt mera utmärkt lokalform, hvilken under gynn- sammare förhållanden icke länge torde dröja att öfvergå i den vanliga var. gemwina (GREN.). Flera författare! hafva omnämnt dylika former utan att tillägga dem något namn. Af detta skäl har jag kallet den var. transmissa. Jag lem- nar följande beskrifning: > Lågväxt, men ganska robust buske med täml. korta ut- stående — bågböjda grenar, hvilka jämte årsskotten vanl. äro mycket pruinösa; taggar talrika, stora och starka, nästan raka; stipler jämnbreda med spetsiga, divergerande öron, ofta röd- aktiga, glatta, i kanten glandelbärande; gemensamma blad- skaftet och medelnerven icke håriga, stundom dock mycket svagt pubescenta, taggiga och glandulösa;småblad vanl. ägg- runda —- äggrundt lancettlika eller ovala, glatta, tjocka, men fasta, på båda sidor vanl. starkt blågröna, enkelsågade — dubbel- sågade med utåt — framåt riktade sågtänder; skärmblad icke synnerligen stora, ovala — ovalt lancettlika, vanl. rödaktiga, 1 kanten glandelbärande (glandler dock här som hos stiplerna ! Jfr t. ex. H. CHrisT, Rosen der Schweiz, pag. 155. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:08. 47 ofta ersatta af en mucron); blomskaft ensamma 1. 2—3 till- sammans, korta (0,3—0,7 cm.), släta; skenfrukter täml. stora päronformiga — rundade, släta, tidigt mognande; foderblad föga flikade, släta, riktade utåt — samstående, länge kvarsittande; stift starkt ludna. — Någon gång möter man hithörande former med enstaka glandler å blomskaft och foderblad. Det kan omtalas, att kand. O. W. WENNERSTEN funnit en form af Rosa coruifolia FR. var. glandulifera LEFFL., växande tillsammans med denna varietet. För att studera de öländska RKosa-formerna afreste jag 12 aug. 1 sällskap med kand. WENNERSTEN öfver Visby och Kalmar till Borgholm, dit vi anlände dagen därpå. Här dröjde vi en dag och botaniserade. HNedan begåfvo vi oss norrut. Vägen togs genom Köpings, Alböke, Föra, Persnäs”, Källa och Högby socknar förbi den vackra Hornsjön i sist- nämnda socken till Böda långs västra kusten och tillbaka igen från Böda genom Högby, Källa, Persnäs, Föra, Alböke, Löt och Egby långs den östra öfver Köping till Borgholm. Under hela färden besöktes hvarje plats, där möjligen ett fynd kunde väntas. Återkomna till Borgholm, stannade vi där 1 två dagar för att ännu närmare undersöka den kring- liggande trakten, hvilken i rhodologiskt afseende har rätt mycket af intresse. Efter fullgjordt värf på detta håll fort- satte vi (21 aug.) söderut förbi Halltorp genom Räpplinge, Högsrums och Glömminge socknar på västra kusten tvärs öfver landet till Runsten på den östra. Från Runsten foro vi vidare genom Norra Möckleby och ånyo tvärs igenom lan- det till Algutsrum samt därpå förbi Tveta genom Thors- lunda ned till Färjestaden. Från denna plats gjorde vi sedan en exkursion långs stranden åt Vickleby, hvarjämte vi före- togo en vandring inåt det här på allvar vidtagande skoglösa alvaret. Att äfvenledes under resan söderut knappast något ställe lämnades ur sikte, där en FRosa-lokal förmodades vara, behöfver väl ej omtalas. Ursprungligen hade jag tänkt att från Färjestaden fortsätta färden öfver Mörbylånga ned till Ottenby, men då största delen af södra Öland utgöres af alvar och vi redan ansågo oss hafva gjort tillräcklig bekant- skap med alvarnaturen, då den med sitt ständiga enahanda ej gärna kunde lemna så många nya växtformer, uppgafs denna plan. I stället togo vi från Färjestaden vägen öfver Kalmarsund till det närbelägna Kalmar i förhoppning att 48 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. här blifva 1 tillfälle att göra en mycket rikare skörd. Jag skall nu redogöra för de viktigare former, som uppmärk- sammades på Öland; och anser jag då lämpligast att börja med Borgholmstrakten och att sedan följa resans gång från socken till socken, med den ändring likvisst, att jag vid de socknar, som besöktes äfven på återvägen, icke kommer med någon redogörelse mer än på ett ställe. Borgholm: Rosa canina L. var. Lutetiana (LEM.). Af denna varietet förekomma fera former härstädes. Ingen torde dock vara värd att särskildt omnämnas. Rosa canina IL. var. dumalis (BEcHst.). Kungsgårds- parken. Rosa dumetorum "'THvILL. varierar ganska mycket vid Borgholm. Jag har iakttagit former tillhörande varr. pubes- cens (FR., ScHz.), campestris (Sw.), platyphylla (BaAv) och ur- bica (LEM.). De båda förstnämnda varieteterna äro på Öland tämligen allmänna. Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Martss. Flerestädes i Borgholms omgifningar, såsom 1 Kungsgärdsparken, vid Rosenfors och i Borgahage. Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.). Allmän här lik- som på hela Öland. Rosa glauca VILL. var. suberistata (BAK.). I närheten af Rosenfors flera buskar. Rosa coriifolia FR. var. genwina ÖRrEÉP., ScHz. Allmän. Den uppträder ofta med glandulösa bladskaft och medel- nerver. Rosa rubiginosa L. var. comosa (RiP.). Allmän. Rosa rubiginosa 1. var. echinocarpa (RiP.). I typiska former sällsynt. Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.) är i Borgholms- trakten ingalunda sällsynt. ScHrurz har af denna varietet beskrifvit flera former. Härstädes finnas ff. elatior, umbrosa och aberrans. Så vidt jag vet, har den sistnämnda ej förut blifvit uppmärksammad på Öland. Vid Rosenfors såg jag åtskilliga former, hvilka i mer eller mindre mån tycktes närma sig följande art. Rosa mollis SM. synes vara sällsynt vid Borgholm. Den är åtminstone vida sparsammare än ff. tomentosa. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 49 Köping:! Rosa dumetorum ”THuIiun. var. wrbica (LEM.). Mycket sparsam. Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Marss. I trakten kring Törneby ej sällsynt. Rosa glauca Vinn. var. transiens (GREN.). Nära Lunde- gård. Den här funna formen afviker från den typiska genom svagare glandulositet. Rosa coriifolia FR. var. genuina CRÉP., ScHz. Vid Tör- neby insamlades en form, som måste hänföras till denna va- rietet, men som skiljer sig från den äkta H. corifolia genom något längre blomskaft, täml. små, hårda och läderartade (ej pulpösa!) skenfrukter, hvilka likväl mogna synnerligen tidigt, samt genom utåt riktade — nedböjda, tidigt affallande foderblad. Rosa rubiginosa IL. uppträder här 1 samma former som vid Borgholm. Den äkta Rosa mollis Sm. var. alvarensis (FR.) har blifvit beskrifven efter exemplar från Köping. Jag sökte efter den, men lyckades icke finna den vare sig här eller annorstädes på Öland. Alböke: Rosa sclerophylla ScHz. var. genuwina Marss. Nära kyrkan i flera buskar. Såväl af denna varietet som af åtskilliga andra +t. ex. Rosa glauca var. gemwina förekomma på norra Öland ofta former med ovanligt rika blomsamlingar. Föra: Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. Mellan kyr- kan och Vässby. Persnäs: Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. HFlerestädes. Rosa coriifolia FR. var. gemwina ÖRÉP., NSOHzZ. såg jag mellan Sandvik och Stenninge i en form med starkt pruinösa, särdeles taggiga årsskott, undertill blågröna, tjocka och mycket rynkiga småblad, jämförelsevis långa (1,2 cm.) blomskaft och klotrunda skenfrukter samt utåt riktade — samstående foderblad. ! Då jag i slutet af denna afhandling lemnar en öfversikt öfver utbred- ningen af Gotlands och Olands anmärkningsvärdare Rosa-former, har jag an- sett det obehöfligt och olämpligt att i det följande för hvarje socken angifva de varieteter, hvilka måste betecknas såsom allmänna på hela Oland, så framt de nämligen icke därtill gifva någon särskild anledning. 4 50 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. Rosa tomentosa SM. var. venusta (ScHz.). En närmast denna varietet kommande form anträffades på samma ställe som den föregående. Källa: Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Marss. I en äng söder om kyrkan. Rosa glauca VILL. var. genwina (GREN.) observerades på samma ställe i en form med starkt bågböjda grenar, tunna, bredt ovala, kortspetsade småblad samt klotrunda skenfrukter. Rosa cinnamomea L. I ängar söder om kyrkan. Högby: Rosa camina L. var. dumalis (BEcHst.). I de ängar, som åt söder begränsa Hornsjön, torde man emellanåt kunna an- träffa denna varietet liksom äfven Rosa dumetorum THUILL. var. platyphylla (RaAu). Rosu sclerophylla ScHz. var. genuina Marss. Flerestädes. Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Marss. Särdeles talrik i ängarna söder om Hornsjön. Här iakttog jag äfven- ledes af RB. dumetorum den form, hvilken jag förut omtalat såsom mycket liknande ifrågavarande varietet, men som skiljer sig genom typiskt enkelsågade småblad. Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. Lez.). Nära Alvidsjö. Böda: Rosa canina L. var. dumalis (BEcust.). Skäfteskärr. Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. Flerestädes. Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Marss. Skäftes- kärr. Egby: Rosa tomentosa Sm. var. umbelliflora (Sw.) insamlades icke långt från Öij i Köping i en form med små, ovala och tjocka småblad samt små, knappast mer än ärtstora skenfrukter. väpplinge: Rosa canina LD. var. dumalis (BEcuHst.). Enstaka exemplar Aerestädes. Rosa canina IL. var. Acharii (BILLB.). Ofvanför Strand- torp anträffade jag på ett par ställen en form, hvilken jag ansett mig böra upptaga under detta namn. Till sina festa karaktärer öfverensstämmer den nämligen så nära med RK. Acharit, sådan den beskrifves och afbildas i Sv. Bot. (IX, tab. 577), att intet skäl finnes, hvarför den icke skulle kunna identifieras med denna form. Visserligen kan det synas BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0S. ål vanskligt att afgöra, hvad BR. Acharii verkligen är, då nästan hvar och en rhodolog har sin särskilda uppfattning 1 denna fråga. Det tyckes mig dock icke kunna råda något tvifvel om, att den af BILLBERG 1 nämnda arbete uppställda arten måste anses för en glandulös form af KR. canina med dubbel- sågade småblad. Det kan mot en sådan uppfattning möjligen och med fog anmärkas, att foderbladen å den på den citerade figuren afbildade mogna skenfrukten äro riktade utåt. Nu visar det sig” emellertid hos den af mig funna formen, hvil- ken alldeles säkert är en god HB. canina, att samma egenhet här möter. Foderbladen, som ända till fruktmognaden äro nedböjda, höja sig då något, så att de ofta nog erhålla denna för BR. canina synnerligen märkvärdiga riktning. Jag ingår icke här på någon ytterligare jämförelse, utan lemnar i stället följande beskrifning på den öländska formen: Knappt medelhög buske med bågböjda, i yngre stadium lik- som arsskotten ofta pruinösa,i äldre stadium brunaktiga grenar; taggar spridda, typiskt klolikt krökta; stipler oftast jämnbreda med divergerande öron, glatta, i kanten glandelbärande; ge- mensamma bladskaftet och medelnerven starkt glandulösa, tag- giga, icke håriga; de sekundära nerverna föga 1. icke glandu- lösa; småblad vanl: ovala 1. äggrunda, spetsade, tunna, på båda sidor glatta, undertill gråaktiga och med upphöjda ner- ver, starkt glandulöst dubbelsågade med framåt riktade, stundom atböjda sågtänder; skärmblad aflånga, glatta, i kanten glandel- bärande; blomskaft jemförelsevis korta (knappt 1 cem.), vanl. icke af skärmbladens längd (hos den i Sv. Bot. afbildade formen tyckas de vara något längre), glandelborstiga; sken- frukter ensamma 1. oftast i Hock, äggrunda — elliptiska, släta, hårda och läderartade, mognande i slutet af aug.—början af sept.; foderblad flikade med jämnbreda fikar, glandwulösa, nedböjda, vid fruktmognaden höjande sig till nästan utåt rik- tade, vanl. länge kvarsittande; stift håriga. Få växtnamn torde hafva blifvit så mycket bortblandade och på grund däraf åstadkommit så mycken oreda och för- virring i litteraturen som Rosa Achari. Jag nämnde nyss, att nästan hvar och en rhodolog har sin särskilda uppfatt- ning 1 fråga om detta namn. Jag anser det därföre vara nödvändigt att här meddela en kort historik öfver detsamma. Det ifrågavarande namnet framställdes, åtföljdt af be- skrifning och afbildning, 1823 af BILLBERG 1 Sv. Bot. (IX, tab. 52 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. 577) för en i Swartz herbarium förvarad form, hvilken blifvit insamlad i Östergötland på Omberg och vid Sjöstorp af AcHA- rus. Då den i afseende på sina festa karaktärer fullkom- ligt öfverensstämmer med den form, jag nyss beskrifvit, näm- ner jag ingenting härom. Egendomligt nog synes den aldrig hafva blifvit återfunnen på de angifna lokalerna. Atminstone lemnar, för så vidt jag vet, litteraturen ingen upplysning, att så skett. Er. Fries egnar icke synnerligen stor uppmärksamhet åt dem nya arten. I Novitige tl Svec: ed 2 (T825)Hom- talar han den blott i förbigående under R. camina p opaca FRr., och i Novitiarum fl. Suec. Mant. I (1832) antecknas den såsom en glatt form af R. collina JaAcon. I Sum. Veg. Scand. (1846), där en efter dåtida förhållanden ypperlig monografi lemnas öfver de skandinaviska rosorna, upptager han den icke alls. Den nämnda RB. collina, sådan den uppfattas af FRIES och af honom blifvit utdelad i Herb. Norm. (VTI, 42), är emel- lertid icke en varietet af KR. canina, utan af BR. tomentosa Sm. Det har icke heller undgått denne forskare själf, att så är förhållandet, ty 1 Sum. Veg. Scand. (pag. 173) säger han om sin R. collina: »ut prior (R. dumentorum THUILL.) ad R. coriifoliam, hec ad RB. tomentosam vergit aculeis parum aduncis, sepe rectis, pedunculis hispidis...» Efter att hafva kommit till en sådan uppfattning af formen i fråga har FRIES icke längre kunnat likställa BR. Achari med densamma; ty att han faktiskt utmönstrat den, framgår däraf, att han i det nyss citerade arbetet endast uppgifver RB. collina för syd- västra Sverige. C. J. HARTMAN följer i sin Skand. Flora edd. 2 (1832) och 3 (1838) Fries” uppställning i Novitie fl. Suec. ed. 2. I ed. 4 (1843) däremot ansluter han sig till anordningen i No- vitiarum fl. Suec. Mant. I, men med den ändring, att han, då namnet R. collina förefaller honom för mycket bortblan- dadt, utbyter detta mot BE. Achartii, hvilket härigenom bere-- des ett liknande öde. Att Fries sedermera rättat sitt miss- tag, föranleder icke till någon åtgärd i de följande upplagorna, hvilka utom större delen af den 5:te utarbetats af C. HART- MAN. RB. Acharii öfvergår i stället efter hand till ett kol- lektivnamn för en hel del mindre typiska former af BR. to- mentosa och förväxlas särskildt med dess varietet umbelli- flora (SW-.). BIHÅNG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0S8. 53 ScHEUTZ återgår 1 sina Studier öfver de skand. art. af sl. Rosa (1872) till Frirs” anordning i Novitiarum fl. Suec. Mant. I. Äfven han anser dock namnet R. collina alltför bortblandadt för att böra användas. Att härvidlag utbyta det mot BR. Acharii synes honom ej heller lämpligt. I stället tillägger han den af FRIES uppställda arten ett nytt namn R. Friesit. Härunder upptager han sedan RK. Acharii såsom en varietet. Snart nog finner han likväl, att denna åtgärd icke kan försvaras. I Bidrag till kännedom. om sl. Rosa (1873) återför han ändtligen RB. Achariv till B. canina såsom en varietet af denna »med dubbelsågade glatta blad» och glandu- lösa blomskaft och foderblad. Samma uppställning bibehåller han äfven sedermera i Öfversigt af Sveriges och Norges Rosa- arter: (1877). LEFFLER inordnar i HARTMAN, Skand. Flora ed. 11 (1879), där han redigerat släktet Rosa, likaledes BR. Acharii under R. canina (gemwina ILEPFL.), men tyckes vilja utsträcka namnet till alla glandulösa former af sistnämnda art, hvilka hafva dubbelsågade småblad. Med afseende på ett sådant tillväga- gående tillåter jag mig att anmärka, att, ehuruväl det är sant, att man vid en gruppering af Rosa-formerna ofta nog nödgas förena ganska heterogena element, detta dock enligt min upp- fattning icke bör gifva anledning till en uteslutande skema- tisk och konstgjord uppställning, då något dylikt visst icke alltid är af behofvet påkalladt. Och vidare förefaller det mig åtminstone, som om RB. Achariv verkligen åsyftar en så pass från den typiska RB. canina afvikande form, att detta namn ej gärna kan uppställas såsom å ena sidan parallelt med £K. Andegavensis Bast. och å den andra med £. dumalis BEcHst. Gäller det att finna ett sådant namn, torde man böra upptaga R. Suberti Rir. (in Disgen. Cat. rais. 1877) såsom det lämp- ligaste. De äldre RE. psilophylla Rav (Enum. ros. cirea Wirceb. 1816) och BR. ambigua LEJ. (Rev. fl. de Spa 1824) kunna näm- ligen icke heller komma 1 fråga, då de afse mycket tvifvel- aktiga former. Den äkta RB. Suberti Rip. finnes för öfrigt med all säkerhet 1 Skandinavien. Jag har visserligen icke iakttagit den 1 det af mig undersökta florområdet, men detta hindrar visst icke, att den äfven möjligen där kan an- träffas. WIiNsLow förklarar 1 Göteborgstraktens Salix- och Rosa- fora II (1880), att »R. Achari torde vara en för de festa 54 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. (alla?) svenska botanister obekant art», och meddelar för den- samma en kort beskrifning, hvilken af allt att döma dock refererar sig till en form af RB. glauca VILL. och för visso ej passar in på formen 1 Sv. Bot. DrsSÉGLISE upptager 1 Essai monogr. sur cent cinq espéc. de Rosiers etc. (1861) och i Catalogue rais. ete. (1877) R. Acharit för Frankrike. Redan ScHrvtz! ville dock icke er- känna den af DisgerisE under detta namn beskrifna formen för äkta; och sedermera har det genom CRÉPINS? undersök- ningar blifvit konstateradt, att nämnde författare med sin R. Acharu dels förstått en hybrid form mellan RB. canina och R. gallica 1. dels också en form af RB. glauca. CREÉPIN citerar i sina äldre arbeten ScHEutz 1 fråga om R. Acharit, men är numera böjd för att i denna s. k. art se en form af 2. glauca. I Rose hybride (1894) yttrar han nämligen i förbigående å pag. 86 (extr.): »I'espece décrite par BILBERG, qui, d'aprés ce que j'ai pu voir dans les herbiers de Suede, doit étre une variation du £. glauca VILL.» Om KR. Acharii finnas i den botaniska litteraturen åt- skilliga uppgifter från såväl Oland som Gotland. Att med dessa uppgifter ens i något fall den äkta BR. Acharii BiLLB. skulle afses, kan bestämdt förnekas. Hvad man på Öland tagit för BR. Achartii, torde uteslutande hafva varit RB. tomen- tosa var. umbelliflora. Hvilken eller hvilka former man på Gotland hedrat med detta namn, är däremot svårare att af- göra. Jag har sett former af RK. mollis, hvilka blifvit hän- förda hit. Möjligt är dock, att man äfven här haft framför sig former af RB. tomentosa; men hvilka dessa hafva varit, blir en annan fråga, som jag icke tilltror mig att kunna besvara. Jag håller för alldeles visst, att BR. tomentosa var. umbelliflora icke har funnits ibland dessa. För resten må man lägga märke till, att de festa äldre lokalanteckningar om Rosa- former under alla förhållanden måste anföras med mycken varsamhet, om man ens i något fall utan att hafva sett exem- plar från de anförda lokalerna kan egna dem någon upp- märksamhet. ! N. J. ScHeEurz, Bidr. t. känned. om sl. Rosa, Ofvers. af Vet.-Akad:s förh. 1873, pag. 34. ” FR. ÖCRÉPIN, Prim. monogr. ros. etc. Bull. de la soc. royal. de bot. de Belg. AE 1. (1879), pagg. 303—354. — Rose hybrid, Bull. de la soc. royal. de bot. de Belg. XXXIIL, 1 (1894), pag. 90 (extr. pag. 86). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0OS8. 55 I samband med Rosa canina L. var. Acharui (BILLB.) må nämnas en med denna, som det vill synas, mycket nära be- släktad form, hvilken anträffades i dess sällskap och hvilken hufvudsakligen skiljer sig genom vanligen äggrundt lancett- lika, enkelsågade, om RB. glauca Vin. rätt mycket påminnande småblad samt genom frånvaron af glandler å bladskaft och nerver. På grund af dessa karaktärer måste man placera den närmast FB. canina var. Andegavensis (Bast.). Något gene- tiskt sammanhang har den säkerligen icke med denna varietet. Rosa dumetorum THVILL. var. urbica (LEM.). Flerestädes i Räpplinge. Rosa rubiginosa L. var. comosa (RiP.). Högst allmän. Rosa tomentosa SM. var. wmbelliflora (Sw.). Ej sällsynt. Rosa mollis Sm. var. nemoralis (LGz.). En form, som otvifvelaktigt måste anses såsom stående närmast denna va- rietet, observerades icke långt från Strandtorp. Högsrum: Rosa canina IL. var. senticosa (AcH.). Mellan Halltorp och Vipetorp. Rosa canina LDL. var. Acharii (BIuLB.). Ofvanför St. Rör på gränsen mot Glömminge. Rosa dumetorum THuirr. var. urbica (LEM.). Nära Hall- torp. Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Martss. På samma ställe som RB. canina var. Acharti. osa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Flerestädes. Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. LGE.). Glömminge: Utom hvad jag redan anfört från gränsen till Högsrum, ma antecknas: Rosa sclerophylla Sckz. var. gemwina Marss. Söder om Is- gärde och i närheten af Ryd. Rosa coriifolia FR. var. genuina CRÉP., SoHz. Nära Ryd i en form med glandulösa bladskaft och medelnerver. Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Troligen ferestädes. Runsten: Rosa glauca VILL. var. transiens (GREN.). Spjutterum. En synnerligen typisk form. Rosa coriifolia FR. forma! I närheten af Södra Bäck iakttog jag en särdeles intressant, men påtagligen mycket 536 LI. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. tillfällig form af BR. cortifolia. Jag har ansett mig böra när- mare beskrifva den: Täml. högväxt, spenslig buske med bågböjda, i yngre till- stånd något pruinösa grenar; taggar spridda, täml. samman- tryckta, typiskt klolikt krökta; stipler vanl. jämnbreda 1. vidgade uppåt med divergerande öron, undertill ofta glabre- scenta, 1 kanten håriga och glandulösa; gemensamma blad- skaftet och medelnerven småludna, taggiga och glandulösa; småblad utdraget ovala, spetsade, tunna — nerverna på under- sidan starkt framträdande —, ofvan glatta, undertill glest små- ludna — glabrescenta, vanl. oregelbundet dubbelsågade med spet- siga, utåt — framåt riktade — åtböjda sågtänder; skärmblad af- långa, undertill vanl. glabrescenta, i kanten håriga och glandu- lösa; blomskaft vanl. ensamma, jämförelsevis långa (— 1,5 cm.), släta — glest glandelborstiga; skenfrukter ofta päronformiga, släta, något pulpösa, tidigt mognande; foderblad oftast föga Mlikade, i kanten och på ryggen glandelborstiga, vanl. till slut samstående; stift ludna. Analoga såväl enkel- som dubbelsågade, icke glandulösa former såg jag äfven 1 ängarna härstädes. Sådana möter man likaledes i de gotländska ängarna. Vid redogörelsen för Rosa- formerna från Gröttlingbo har jag i förbigående i sammanhang med liknande former af BR. dumetorum THUuILL. talatnågothärom. Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Troligen fere- städes. Norra Möckleby: Rosa coriifolia FR. var. aberrans LEFFL. På gränsen till Algutsrum. Af RB. cortiifolia fann jag dessutom en form, hvilken mycket påminner om den från Runsten beskrifna formen, men afviker från denna genom typiskt enkelsågade småblad, släta blomskaft, vanligen rundade skenfrukter och oftare blott utåt riktade foderblad. Rosa mollis SM. var. coerulescens (ScHz.). Flerestädes. Algutsrum: osa sclerophylla ScHz. var. gemwina MATss. tosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Troligen flere- städes. Thorslunda: Rosa canina L. var. Acharii (BILLB.). Söder om Färje- staden. Äfven såg jag på samma ställe en öfvergångsform BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 57 mellan denna varietet och var. Lutetiana (LrM.). Den har habitus af den förstnämnda, oregelbundet dubbelsågade små- blad, släta blomskaft och endast i kanten glandelbärande, ned- böjda foderblad. Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. Mellan Tveta och Färjestaden. Blott en enda stor buske. Rosa glauca VILL. var. transiens (GREN.). Tveta. Rosa -glauca Vinn. var. complicata (GREN.). Vid Färje- staden observerade jag en form, som, ehuru icke fullt identisk med, dock torde komma närmast denna varietet. Den har äggrundt — ovalt lancettlika, spetsade, något tjocka och rynkiga, svagt glandulöst dubbelsågade småblad, glandulösa bladskaft och medelnerver, släta, tämligen korta blomskaft, rundade — kort elliptiska, släta, tidigt mognande, pulpösa skenfrukter samt släta, utåt riktade, till fruktmognaden, men, knappast längre kvarsittande foderblad. Endast en enstaka buske an- träffades. Rosa corufolia ER. var. clivorum (NcHz. p. p.-)- ScHEUTZ! omtalar i Bot. Not. 1877 i sin Öfvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter under RB. cortifolia »en afvikande form från Öland, Tveta, hvilken» han » Bot. Not. 1875 oriktigt hänfört till R. collina Awvett., men som af CHRIST anses för »R. coriifolia ad abietinam vergens». Denna form sökte jag efter vid Tveta, och jag tror mig äfven hafva funnit den. Jag har sedermera under namn af BR. cortifolia var. elivorum (ScHz. p. p.) (=. subcollina CHrist) skickat exemplar af den till CRÉPIN med förfrågan om hans åsikt om densamma, och har han svarat, att den kan placeras »å cöté du £. clivorum NCHEUTZ Pp. P->, men att den ingalunda har något att skaffa med RB. subcollina CHrIsT. Då jag ej anser mig böra framställa den såsom en egen varietet och då det ej heller är möjligt att inordna den under någon annan förut beskrifven sådan — RR. coritfolia var. aberrans LEFFL., som 1 så fall närmast skulle komma i fråga, förefaller mig ännu mera aflägsen — finner jag det vara lämp- ligast att upptaga den såsom en afvikande form af var. cli- vorum (ScHz. p. p). Som jag emellertid med ScHEutz identi- fierar denna varietet (= BE. clivorum var. glaucescens ScHz.) med var. subcollina CHRriIst, kommer jag här som så många 1 N. J. ScHeuvrz, Öfvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not. LOT SAG 58 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. gånger förut till en annan åsikt än CrÉPIn. Härvid vill jag dock påpeka, att jag, såsom nyss framhållits, alldeles icke likställer formen från Tveta med var. clwvorum eller var. sub- collina, utan att jag anför den, sådan den verkligen är, näm- ligen såsom en afvikande form. Jag lemnar för den följande beskrifning: Täml. lågväxt buske med utstående grenar; årsskottens taggar raka Il. något krökta, stammens och grenarnas taggar böjda — klolikt krökta, alla spridda; stipler jämnbreda med divergerande öron, ofta glabrescenta, i kanten håriga och glandulösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven små- ludna, taggiga och glandulösa; småblad medelstora (ungefär 3 cm. långa och 1,8 cm. breda), ovala, spetsade, icke särdeles tunna, ljusgröna, på båda sidor småludna, stundom med sva- gare pubescens, enkelsågade med spetsade, utåt — framåt riktade sågtänder; skärmblad vanl. äggrundt lancettlika, glabrescenta, i kanten håriga; blomskaft ensamma 1. i flock, korta (0,3— 0,8 cm.), glandelborstiga; skenfrukter vanl. rundade, släta 1. svagt glandelborstiga, pulpösa, tidigt mognande; foderblad fikade, glandulösa, vanl. riktade utåt, i regel kvarsittande till fruktmognaden; stift ludna. Härmed anser jag mig hafva tillräckligt behandlat den vid Tveta funna formen. Jag skall nu yttra några ord om Rosa coriifolia FR. var. eclivorum (ScHz. p. p-) 1 allmänhet och tillika redogöra för de skäl, som förmått mig att här upp- taga densamma med uteslutande af var. subcollina CHRIST. I sina Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa (1872) sam- manför NScHEUTZ! till en art under namn af B. clivorum en hel del ganska heterogena former af RB. cortiifolia och BR. du- metorum THUILL., utmärkta af enkelsågade småblad och glandu- lösa blomskaft och foderblad. Såsom synonym till RB. clivo- rum anföres RB. collina JACQN. et Averr. Den beskrifning, som lemnas, refererar sig otvifvelaktigt till £. dumetorum och närmast till den variationsserie, som LEFFLER 1 Bot. Not. 1871 kallat var. Jacquimi. Men att, såsom nyss nämndes, ScHEUTZ äfven i den nya arten innefattade former af RB. corufolia, er- känner han dels själf i Bot. Not. 1877? och i Bot. Centralbl. ! N. J. ScHeutz, Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa (1872), pagg. 28—209. 2 So Ofvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not. 1877, pag. 6. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 59 1883,1 dels vittna därom talrika originalexemplar, som jag varit i tillfälle att granska. I Bot. Not. 1877? meddelar NScHEUTZ tillika, att dessa former (RB. clivorum var. glaucescens ScHz. Bidr. 1873) äro identiska med dem, som CHRIST i Rosen der Schweiz (1873) förenar under namnet var. subcollina. I det sista arbetet? får man dessutom den upplysningen, att den äkta PB. collina JACQN. är en hybrid form mellan RK. du- metorwm och RB. gallica L. Under sin RB. clivorum beskrifver SCcHEUTZ också en var. glabrescens från Lyckeby 1 Blekinge. Då han med kännedom om den konfusion, han tidigare be- gått, 1 sina senare arbeten söker rädda den framställda arten, inskränker han den till denna form. Emellertid har han på detta sätt ingalunda uppnått det resultat, som åsyftades. Genom ÖREÉEPINSt undersökningar har det blifvit konstateradt, att den sålunda ombildade arten ingenting annat är än en form af RB. dumetorum var. Déséglisei (Bor. F1. Centr. ed. 3, 1357), till hvilken varietet BR. dumetorum var. Jacquwini LEFFL. till största delen äfven låter hänföra sig. Möjligen kan man upptaga formen i fråga såsom en f. glabrescens under först- nämnda varietet, men detta är säkerligen den största upp- märksamhet, man kan egna den. Namnet RK. clivorum måste härmed anses dödadt. Det torde dock vara skäl att återupp- lifva det. Enligt hvad jag nyss anförde, afsåg det från början också RB. cortufolia var. subcollina CHrisT. Då det senare namnet är yngre och tillika förefaller mig synnerligen olämp- ligt, anser jag, att det hellre bör utgå och ersättas af R. clivorum, hvarifrån då naturligen alla former af RB. dumeto- rum äro utmönstrade. Om man strängt håller på prioritets- principen, måste ovillkorligen denna anordning blifva gäl- lande. Slutligen kan det i detta sammanhang förtjena att på- pekas, att det bland de enkelsågade, icke glandulösa formerna af RB. coriifolia gifves en med var. clivorum fullkomligt ana- log variationsserie, hvilken dock vanligen föga uppmärksammas 1 den rhodologiska litteraturen. 1 N. J. ScHEUTZ, Observ. rhodol., Bot. Centralbl. Jahrg. IV, B. XVI, (1883) pag. 189. ; SE = Ofvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not. 1577, pag. 6. 3 H. CHrRiIsT, Die Rosen der Schweiz (1873), pagg. 206—207. + FR. ÖORÉPIN, Quelq. considérat. sur la distribution géografique des Rosa en Scandinavie, Bot. Not. 1894, pagg. 66—067. 60 L. P. REINHOLD MATTSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Tveta m. fl. ställen. Rosa mollis SM. var. coerulescens (ScHz.) och Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. Lez.). Mellan Färje- staden och Runsbäck. Jag afslutar härmed min redogörelse för de öländska Fosa-former, jag iakttagit. Hvad fanerogamvegetationen i öfrigt på Öland angår, nämner jag blott, att Verbascum nig- rum IL. f. gymnandra F. AREScCH. anträffades vid Runstens prästgård. Den 24 aug. lemnade vi Öland och foro från Färjestaden öfver till Kalmar. Dels under denna och påföljande dag dels något längre fram företogo vi exkursioner åt olika håll i Kalmartrakten, såsom till Skälby, Hagen och St. Törneby. Att finna något nytt 1 detta af ScHEUTZ så noga undersökta område, var icke att vänta. Vi påträffade ej ens allt, som blifvit uppgifvet härifrån. En redogörelse för våra fynd på denna plats är således af föga värde och borde måhända icke ens komma 1 fråga. Då jag emellertid, hvad rosorna angår, hittills meddelat alla viktigare fynd, oafsedt, om de, som 1 en- staka fall inträffat, förut blifvit publicerade, anser jag det icke heller här vara skäl att frångå denna princip, synner- ligen som min redogörelse icke blir särdeles lång. Rosa canina L. förekommer strax norr om Kalmar i en form, som ganska mycket närmar sig RK. sclerophylla ScHz. Den har habitus af den sistnämnda och utmärkes för öfrigt af svagt småludna, något taggiga och glandulösa bladskaft, tjocka, glatta, äggrundt lancettlika, oftast svagt glandulöst dub- belsågade småblad, släta blomskaft, i kanten och i spetsen något glandulösa foderflikar samt glatta — svagt håriga stift. Rosa canina LL. var. Andegavensis (Bast.). En närmast denna varietet stående form observerades mellan Skälby och staden. Rosa glauca WILL. var. genuina (GREN.). Under denna varietet placerar jag såsom form KE. Reuteri Gop. var. mitigata ScHz. (NStud.). Jag sökte på den uppgifna lokalen nära Skälby efter denna form, men erhöll endast ett exemplar, som dock var tämligen taggigt. Enligt benäget meddelande af kand. C. AREsSKoG är den äkta f. mitigata borthuggen. Jag nämner här, att denna form äfven blifvit iakttagen på Gotland. AT studeranden TYcHo WESTERGREN har jag näm- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 8. 61 ligen erhållit alldeles oväpnade exemplar af densamma, tagna på Galgberget vid Visby 1894. Rosa glauca VILL. var. suberistata (BaAK.). Flerestädes. Rosa rubiginosa L. var. comosa (RiP.). Flerestädes. Rosa rubiginosa L. var. echinocarpa (RIP.). Sparsam norr om staden. Rosa rubiginosa L. var. anceps ScHz. Skälby. Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Skälby. Rosa tomentosa SM. var. venusta (SeHz.). I goda exemplar sällsynt. Rosa tomentosa SM. var. omissa (DÉSsÉGL.). NOCHREUTZ upp- gifver 1 sina arbeten denna varietet från Kalmar. Jag såg äfven Herestädes former med undertill glandulösa småblad, tämligen korta blomskaft och samstående, varaktiga foderblad. De tycktes mig dock vara långt ifrån typiska och närmade sig vanligen mycket mera var. venusta. Rosa mollis SM. var. pyrifera (ScHz.). Vid Skälby fann jag en till denna varietet hörande form. Den har, särskildt om den växer i skugga, ganska stora blad och skulle på grund häraf kanske kunna förväxlas med RB. Grenieri DÉSÉGL., hvil- ken säkerligen icke finnes 1 Sverige. MScHEUTZ har 1 sina se- nare arbeten bortlagt namnet pyrifera för det yngre spine- scens OHrisT. Då det äldre namnet ingalunda kan anses olämpligt, har jag icke ansett det vara nödigt att förkasta detsamma. | Från Kalmar reste vi på e. m. 25 aug. till Trekanten och därifrån vidare genom Ljungby till S:t Sigfrid. Här dröjde vi närmare en vecka, hvarunder vi företogo flera ströftåg i trakten. Resultatet af våra exkursioner blef ringa, Jag antecknar här endast en form af Rosa tomentosa SM., iakttagen i närheten af St. Mölebo i S:t Sigfrids socken. Jag har trott den vara värd att något närmare beskrifvas: Högväxt, grenig buske med bågböjda grenar; taggar spridda, täml. stora, starka, böjda; stipler jämnbreda med di- vergerande öron, undertill småludna, i kanten glandulösa; ge- mensamma bladskaftet och medelnerven småludna, knappt taggiga, icke glandulösa; småblad ovala — elliptiska, de å års- skotten ofta äggrundt lancettlika, alla tjocka, på båda sidor mjukludna, utan glandler, än enkelsågade, än svagt glandulöst dubbelsågade med spetsade, utåt — framåt riktade sågtänder; skärmblad små, ovalt lancettlika, undertill småludna, i kanten 62 oL. F. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. glandulösa; blomskaft ensamma 1. i flock, 1,5—2,5 cm. långa, glandelborstiga; skenfrukter kort elliptiska — ovala —rundade, stundom något nedlöpande, nästan pulpösa, släta 1. svagt glan- delborstiga; foderblad något fikade, glandulösa, vanl. riktade utåt, åtminstone kvarsittande till fruktmognaden; stift ludna. — Denna form påminner habituelt i hög grad om R. coru- folia FR. En liknande form har jag sett från Nerike, insamlad i Kringlaskogen vid Örebro 1887 af kand. G. A. RINGSELLE. Som jag redan nämnt, stannade vi 1 S:t Sigfrid närmare en vecka. Nedan återvände vi till Kalmar. Etfter att där- städes ännu hafva gjort ett par exkursioner, hvilkas resultat blifvit behandladt i det föregående, lemnade vi Småland och afreste till Visby. I Visby måste jag dröja en dag för att taga vara på hvad jag insamlat. Dagen därpå företog jag 1 sällskap med studeranden "TYcHo WESTERGREN en tur till Endre. Under ett tidigare besök härstädes hade jag varit 1 tillfälle att iakt- taga och i blom studera åtskilliga intressantare Rosa-former. Dessa återfann jag nu till största delen med mogen frukt. Dessutom anträffade jag några former, som jag förut icke uppmärksammat. Trakten mellan Allekvia och Endregårda är en synnerligen god HRosa-lokal. Jag räknar den till de bästa på Gotland. Ifrågavarande korta exkursion blef också en af de mest lönande, jag gjorde denna sommar. Jag med- delar följande från densamma: Rosa camna L. representeras 1 Endre af var. Lutetiana (LEM.) och BR. dumetorum THvILL. af varr. pubescens (ER., SCHz.) och campestris (SWw.). Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.) förekommer här i flera former. Jag antecknar bland dessa: en form, skild från den typiska genom småludna bladskaft och långt elliptiska — utdraget päronformiga skenfrukter samt utåt riktade foder- blad, en annan med tjocka småblad, småludna bladskaft och ovala — päronformiga skenfrukter samt en tredje, genom svagt glandulösa foderblad stående på öfvergång till följande va- rietet. Rosa glauca VILL. var. transiens (GREN.). Allekvia. Rosa coriifolia FR. var. genwina ÖRÉP., Sonz. är allmän i Endre. Bland dess former härstädes må endast nämnas en form från Allekvia med små småblad, små, rundade — något BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 63 nedlöpande, föga pulpösa, men tidigt mognande skenfrukter och slutligen samstående foderblad. Rosa coriifolia ER. var. clivorum (ScHz. p. p-) anträffades vid Allekvia i en form, som är mycket lik den förut från Tveta beskrifna. Den är dock något spensligare, har stundom mera starkt krökta taggar samt saknar glandler å gemensamma bladskaftet och medelnerven. Rosa rubiginosa L. Af denna art såg jag här blott var. comosa (RIP.). Rosa tomentosa SM. var. perturbans Marss. I Endre lik- som 1 hela Visbytrakten och äfven annorstädes på Gotland, t. ex. i Klinte och Hejde socknar, uppträder HB. tomentosa 1 en synnerligen egendomlig formserie, hvilken jag, om ock efter någon tvekan, ansett mig böra upptaga såsom en särskild varietet. Genom fera karaktärer närmar den sig i hög grad RB. mollis Sm., och den torde hittills vanligen hafva blifvit med denna förväxlad och därigenom undgått uppmärksamhet. Af denna anledning har jag kallat den var. perturbans. Möj- ligen ersätter den på Gotland B. tomentosa var. umbelliflora (Sw.). Men med denna varietet kan den eljest icke förblandas. Af de många varieteter, som uppställts af BR. tomentosa, är kanske var. omissa (DÉSÉGL.) den, som kommer närmast. En- ligt exemplar, benäget meddelade af OCREÉPIN, afviker dock denna varietet genom svagare armatur, tunnare småblad, van- ligen ensamma blomskaft, större skärmblad, hvilka äro längre än de knappt 1 cm. långa blomskaften, samt nästan påäron- formiga skenfrukter, hvarjämte den har en helt annan ha- bitus. Den nya varieteten kan beskrifvas sålunda: Täml. högväxt, tätt grenig buske med bågböjda, liksom årsskotten ofta pruinösa grenar; taggar täml. talrika, långa, starka, något böjda, nedåt riktade; stipler jämnbreda med divergerande öron, undertill och i kanten småludna och glandu- lösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, tag- giga och glandulösa; småblad af medelstorlek, ovala, spetsade, tjocka, något rynkiga, i yngre stadium vanl. svagt pruinösa, på båda sidor mjukludna, undertill i regel glandulösa, glandu- löst dubbelsågade med utåt — framåt riktade sågtänder — bladens glandler ofta ofärgade —; skärmblad vanl. små, bredt ovala, spetsade, undertill (ofta) och i kanten småludna och glandulösa; blomskaft vanl. i flock, cirka 1,2 cm. långa, vida längre än skärmbladen, glandelborstiga; blommor lifligt rosen- 64 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. röda; skenfrukter vanl. rundade, stundom något nedlöpande, broskartade, släta 1. någon gång svagt glandelborstiga, tidigt mognande; foderblad vanl. föga flikade, glandulösa, riktade utåt — samstående, affallande vid fruktmognaden; stift ludna. — (Var. intercedens mili in litt.). Rosa mollis Sm. var. typica (ScHz.). Flerestädes. Rosa mollis SM. var. nana (M. T. Lez.). Troligen fere- städes. Rosa cinnamomea IL. Xx mollis Sm. I närheten af Allekvia fann jag på en hög och myllrik åkerren bland typiska former af BR. mollis SM. var. typica (SoHz.) och R. cinnamomea L. var. typica LEFFL. en form, hvilken enligt min åsikt bestämdt måste betraktas såsom hybrid mellan dessa båda varieteter. Jag påträffade den ej i mera än tre små buskar, hvilka hade en höjd af omkring 40 cm. Habituelt påminner den starkt om R. cinnamomea. Den liknar äfven denna art i afseende på smäåbladens form och färg samt deras stundom enkla serratur, vidare genom nästan oflikade foderblad samt framför allt ge- nom sina små, klotrunda, mycket tidigt (långt förr än hos R. mollis) mognande skenfrukter. Med RK. mollis åter öfverens- stämmer den däri, att småbladen äro tämligen tjocka och ofta dubbelsågade samt att den har starka, likformiga taggar. Dessutom är den till sina flesta delar mer eller mindre glan- dulös.! Såsom en egendomlighet härvidlag kan anmärkas, att skenfrukterna äro starkt glandelborstiga, något som jag icke lyckades iakttaga på någon som helst annan i närheten väx- ande Rosa-form. Så vidt jag vet, har förut icke någan hy- brid blifvit observerad mellan RB. cinnamomea och RB. mollis.? I jämförelse med de på platsen förekommande representan- terna af de förmodade stamarterna beskrifver jag den på föl- jande sätt: Buske lågväxt (cirka 40 cm.); stam kanelbrun (BR. cinn.) med likformiga, täml. talrika, raka 1. något böjda taggar (närm. RB. moll.); årsskott och grenar något pruinösa (närm. R. cmn.), stipler jämnbreda med skärformiga, parallela öron, 1 I Asien och Amerika uppträder dock äfven RB. cinnamomea i former med . dubbelsågade småblad 1. glandulösa blad, blomskaft och foderblad. (Jfr. UPNCRe REGEL, Tent. Ros. monogr. (1877), pagg. 41—421). ? ORÉPIN, till hvilken jag skickat exemplar af ifrågavarande form, har : i bref till förf. uttalat tvifvel, huruvida den verkligen "skulle vara hybrid. Enligt honom är den blott en enkel variation af BR. "mollis. Jag kan emel- lertid icke dela denna uppfattning. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 69 undertill småludna (gem.), ofta glandulösa (AR. moll.), i kanten glandulösa (gem.); gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna (gem.), något taggiga, glandulösa (BR. moll.); småblad utdraget ovala 1. långt elliptiska — aflånga, undertill grågröna (närm. RB. cinn.), stundom täml. tjocka, undertill något glandu- lösa (R. moll.), stundom utan glandler (KR. cinn.), enkelsågade (R. cinn.) 1. vanl. glandulöst dubbelsågade (R. moll.); skärmblad undertill och i kanten vanl. småludna och glandulösa (BR. moll,); blomskaft ensamma, korta (omkring 0,5 cm.) (närm. BR. cimn.), glandelborstiga (R. moll.); skenfrukter klotrunda, små, mycket tidigt mognande (i början af sept. alldeles öfvermogna !) (BR. cinn.), glandelborstiga (RR. moll.); foderblad vanl!. oflikade (R. cinn.), glandulösa (R. moll.), samstående, kvarsittande (gem.); stift korta (närm. KR. cinn.), ludna (gem.). Rosa cinnamomea L. är synnerligen allmän i trakten mellan Allekvia och Endregårda och varierar ej så obetyd- ligt. Jag omnämner dock icke någon form särskildt. Från min exkursion till Endre kan dessutom anföras: Salvia pratensis L. På en åker vid Ölbäck sparsamt. Verbascum Lyclhmitis L. På samma ställe ymnigt. Lik- som föregående gifvetvis förvildad. Cherophyllum bulbosum TT. Gamla Hulte. Från början odlad och sedermera bibehållande sig. Funnen härstädes redan föregående år af stud. WESTERGREN. "Till dessa anteckningar bifogar jag slutligen en kort S SS Öfversikt af Gotlands och Ölands anmärkningsvärdare Rosa-former. Rosa TouRN. canina (1.) ÖRÉP. a. canina L. var. Lutetiana (LEM.). Gotl. Allmän. Öl. Allmän. var. senticosa (AcH.). Gotl. Sällsynt: Visbytrakten (sparsamt); närstående former äro funna i Burs och Alfva. Öl. Täml. sällsynt: Högsrum samt flere- städes på alvaren söderut. 13) 66 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. var. Andegavensis (BaAst.). Gotl. Sällsynt: Hemse nära kyrkan; Alfva (C. G. WITTBERG). var. dumalis (BEcHst.). Gotl. Flerestädes: Visby vid Snäckgärdet; mellan Visby och Follingbo (0. W-: WENNERSTEN); Nanda (T. WESTERGREN); Fardhem; Gröttlingbo ete. Öl. Flerestädes: Borgholm; Räpp- linge; Högby; Böda etc. var. glaucophylla (WiscH). Gotl. Sällsynt: Burs vid prästgården. var. Acharii (BiurB.). Öl Sällsynt: Räpplinge; mellan Högsrum och Glömminge; Färjestaden. var. mitis ScHz. Gotl. Sällsynt: Lilla Karlsö (0. A. WEstTöö enl. SCHEUTZ). var affinis (RAv)? Gotl. Sällsynt: mellan Hejde och Väte; trol. flerestädes. b. dumetorum "THUVILL. var. pubescens (FR., ScHz.). Gotl. Täml. allmän. Öl. Täml. allmän. var. campestris (Sw.). Gotl. Täml. allmän, ehuru vanl. sällsyntare än föregående. Öl Täml. allmän. var. platyphylla (Bau). Gotl. Flerestädes: Väte; Sanda; Klinte etc. Öl. Flerestädes: Borgholm; Böda etc. var. urbica (LEM.). Gotl. Flerestädes: Visby; Väte; Gröttlingbo; Fide etc. Öl. Flerestädes: Borgholm; Köping; Räpplinge etc. var. Déségliset (Bor.). Gotl. Sällsynt: Roma; trol. Aerestädes. var. convinciens Martss. Gotl. Sällsynt: Burs mellan prästgården och Änges; Fide vid Odvalls. sclerophylla ScHz. var. genuina Matss. Gotl. Flerestädes: Mästerby (WITT- BERG); WNSilte vid Rikvide; Gröttlingbo; Fide etc. Öl. Flerestädes: Borgholm; Köping; Alböke; Föra; Persnäs; Källa; Högby; Böda; Högsrum; Glöm- minge; Thorslunda; mellan Resmo och Fröbygårda (SCcHEUTZ) etc. var. tomentellina Marss. Gotl. Flerestädes: Visby (WEN- NERSTEN); Väte; Gröttlingbo (allm.); Fide etc. Öl. Sällsynt: Högby söder om Hornsjön; Böda vid Skäf- teskärr. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:08. 67 glauca VILL. var. gemwina (GREN.). Gotl. Allmän. Öl. Allmän. f. mitigata (Sckz). Gotl. Sällsynt: Visby på Galg- berget (WESTERGREN). var. transmissa Marss. Gotl. Sällsynt: Visbytrakten. var. transiens (GREN.). Gotl. Sällsynt: Endre. Öl. Flere- städes: Köping; Runsten; Tveta etc. var. complicata (GREN.) f. Öl. Sällsynt: Färjestaden. var. suberistata (BaK.). Öl. Sällsynt: Mellan Kolstad och Köping (P. HåBErRT); Borgholm. cortiifolia FR. var. genwina CrRÉrP., ScHz. Gotl. Allmän. Öl. Allmän. var. aberrans LErFfL. Gotl. Sällsynt: Hörsne (WeEsTtöö). Öl. Sällsynt: Norra Möckleby. var. Bovernierana (LAG. et DE ta Sorr). Öl. Sällsynt: mellan Tveta och Thorslunda (enl. ScHEUTz). var. gotlandica Marss. Gotl. Sällsynt: Vall; Atlingbo; Björke. var. clivorum (ScHz. p. p.) f. Gotl. Sällsynt: Endre. Öl. Sällsynt: Tveta. var Blytti (GAND.) f. Gotl. Sällsynt: Atlingbo; Väte. var. glandulifera LEFPL. Gotl. Sällsynt: Visby i skogen åt Follingbo (WENNERSTEN). var. pseudotomentella Matss. Gotl. Sällsynt: Väte. var. elongata Marss. Gotl. Sällsynt: Gröttlingbo vid Norr- kvie. Jundeilli Bess. Gotl. Sällsynt: Stora Karlsö (E. FRI herbar. enl. ÖRÉPIN). rubiginosa L. var. comosa (RiP.). Gotl. Flerestädes: Visbytrakten etc. Öl. Täml. allmän. var. echinocarpa (RiP.). Gotl. Sällsynt: Visby. Öl. Säll- synt: Borgholm; Köping. var. horrida Ler. Gotl. Sällsynt: Visbytrakten; Sanda (WirrBERG). Öl Flerestädes på alvaren. var. subeglandulosa Sckz. Öl. Sällsynt: Borgholm. tomentosa SM. var. pseudocuspidata (CRÉP.)? Gotl. Sällsynt: Träkumla. var. umbelliflora (Sw.). Öl. Flerestädes: särskildt på mel- lersta delen af ön. f. umbrosa Scz. Öl. Borgholm etc. 68 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR. f. aberrans Scez. Öl. Sällsynt: Borgholm. var. Westovit Marss. Gotl. Täml. sällsynt: Vänge; Hejde; Väte etc. var. perturbans Matss. Gotl. Täml. sällsynt: Visbytrakten; Hejde etc. ; var. venusta (ScHz.). Ol. Sällsynt: St. Rör (NcHEutz); Persnäs. mollis SM. var. typica (ScHz.). Gotl. Täml. allmän. Öl. Täml. all- män. var. coerulescens (ScHz.). Gotl. Flerestädes. Öl. Flere- städes. var. glabrata (Fr). Öl. Sällsynt: Borgby (ScHrurz). var. nemoralis (L6E.). Gotl. Sällsynt: Vesterhejde. Öl. Sällsynt: Räpplinge. var. arenaria (LeEz.). Gotl. Eke (WirrBERG); trol. fere- städes. Öl. Troligen ferestädes. var. nana (M. T. Lez.). Gotl. Flerestädes: Endre; Lef- vide; Silte ete. Öl. Flerestädes: Källa; Högby; Högs- rum ete: var. alvarensis (FR). Öl. Sällsynt: Köping (D:r PETERSSON enl. FrIEs och SCHEUTZ). var. subrubiginosa (LARSs.). Gotl. Sällsynt: Hemse och Alfva (WirrBEre). Öl. Sällsynt: Räpplinge och Gärds- lösa (enl. SJÖSTRAND). cinnamomea L. Gotl. Flerestädes på mellersta delen af ön. Öl. Flerestädes: Källa; Runsten etc. BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Af. IL. No 9. SPHAERULINA HALOPHILA (Bomm. R0USS. ET Sacc. EN PARASITISK PYRENOMYCET AF KARL STARBÄCK 1 FLA EDDE g STOBER 1895. GR AF M. FRIES OCH F. R. KJELLMAN. 2 Le STOCKHOLM 1896 BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & S 4 J CR 455 NEOVMORLA TEARS AKAT TA 4 sÅ | 5 r ' j rr å ÅA HD 4 TRRREEENA & od j då HFOATHATA JCAR 2 Jag €£ VC Br bi fa é tyd » 4 Mi + - UTE ”-: 4 fe EF Vv [285 indOVA & rit 9 HIN I Ra flv 0 VERS KRA SM Sgt nt SEA , X j b j « Ar " I V i i å ' IK] 1 N it Nr - é ? A I . ” , Ä | åd g j OR wlan DR på ANN skr mRNA. [4 Då jag sommaren 1886 vistades vid Sandhamn å Sandön i södra Roslagen egnade jag en del uppmärksamhet åt svamp- floran därstädes specielt Ascomyceterna.! Bland annat påträf- fade jag i slutet af Juni å ett bestånd Halianthus peploides, som intog en ganska lång strandremsa på öns nordöstra sträckning, bladen å de festa plantorna mer eller mindre svartfläckiga. Vid närmare undersökning befunnos dessa fläc- kar härröra från tätt sittande svarta perithecier, hvilka understundom bildade en sammanhängande skorpa på bladets hela såväl öfver- som undersida. Mikroskopisk granskning visade emellertid perithecierna fyllda af en näringsrik kärna af tätt septerade hyfer utan spår af utdifferentierade för- ökningsorgan. Vid närmare efterseende befunnos de sedan förra året kvarliggande bladresterna äfvenledes beklädda af lika formade perithecier, sålunda sannolikt tillhörande samma svamp, men här funnos endast väggarna kvar, innehållet var fullständigt uttömdt. Då äfven perithecier insamlade mot slutet af sommaren på de ännu friska bladen, dock ej senare än i mediet af Augusti, befunnos till sitt innehåll af samma be- skaffenhet som de från Juni, föreföll det troligt, att utbil- dandet af svampens förökningsorgan sker först på våren, hvarefter groning inträder å de unga skotten af Halianthus, som uppkomma redan i Maj månad. För att närmare under- söka detta förhållande skaffade jag mig de första dagarna af Juni 1892 åter tillfälle att besöka ön, och återfann äfven utan svårighet svampen. Af det material, bladrester från föregående år, som då insamlades, framgick emellertid att min resa på det hela taget misslyckats. Visserligen kunde jag konstatera att peritheciets innehåll börjat undergå för- ändringar och att asci börjat utvecklas, men att bestämma svampen var naturligtvis omöjligt då inga sporer ännu ut- ! En del af der anträffade fynd finnes publicerad i Bot. Not. 1887 p. 206. 4 KARL STARBÄCK, SPHJZRULINA HALOPHILA. bildats. Slutligen företog jag 1 år 2 och 3 Juni en utflykt till ön, denna gång på grund af den ovanligt tidiga våren och ihållande värmen med goda förhoppningar att lyckas. Jag påträffade nu också temligen väl utvecklade asci och sporer och fann att svampen var identisk med Lizonia halo- phlila Bomm. Rouss. Sacc. beskrifven i Saccardos Sylloge IX (Supplement. Universal. I) p. 680. Ehuru det af helt naturliga skäl ej varit mig möjligt att följa ifrågavarande svamparts utveckling fullständigt, utan en mängd luckor finnas 1 mina undersökningar, har jag likväl ansett det vara af intresse att här meddela desammas resul- tat, då deraf i alla händelser flera vigtiga drag ur svampens lif torde framgå. Det material som undersökts har insamlats under skilda besök på ör: omkring 1 Juni, omkring 20 Juni och medio af Neptember 1892, samt 2 Juni 1893. Det har varit mest spritlagdt, delvis torrt. Å de redan den 20 Juni blommande Halianthus-exem- plaren uppträda å de öfre stjelkbladen, mera sällan å kalk- bladen, gulbrunaktiga föga skarpt begränsade fläckar (Fig. 1, a), intagande hvilken del af bladet som helst ofta i spet- sen, men nästan lika ofta på sidorna och äfven vid basen. Bladen bli här tunnare, dess kanter något vågiga eller vikna, isynnerhet spetsen ofta böjd i ett par riktningar. Vid under- sökning af genom fläcken gjorda snitt finner man att den- samma åstadkommits genom 1 bladets väfnad utbredt my- celium, bestående af hyalina, temligen glest förgrenade, 4—5 u tjocka, mycket sparsamt septerade hyfer. Man finner alltid förgreningen rikligast i de under klyföppningarna befintliga andhålorna, och i många fall har jag iakttagit mellan klyf- öppningscellerna ut- eller snarare inträdande hyfändningar, under stundom två, till och med tre i en och samma inter- cellulargång (Fig. 2 och 3). Dessa hyfbitar äro möjligen rester af ascosporernas groddslangar, eller, då jag ej kunnat iakttaga direkt groning, för hvilket omständigheterna lagt oöfverstigliga hinder, och ej heller funnit rester af ascosporer lika sannolikt lemningar af ett tidigare på bladets yta m. l. m. rikligt utveckladt luftmycelium. Att, huru som helst här- med, de första hyferna yarit extramatricala framgår af följande förhållande. Om ej det bladet genomväxande myceliet in- kommit utifrån, kan det ej hafva inträngt någon annan väg än från stammen. Det har emellertid ej varit möjligt att i RET BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:09. 5 densamma finna något spår af hyfer, ehuru snitt från delar mellan starkt angripna blad undersökts. Skulle alla de blad som på en gren finnas angripna, ha inficierats från stammen, är det emellertid tydligt att densammas väfnader borde vara fyllda af hyfer, och det är sålunda ej sannolikt att den af mig konstaterade frånvaron af dem skulle vara beroende på ett förbiseende. För öfrigt finnas inga hyfer 1 de delar af bladen som äro ofläckade, och endast den omständigheten att bladsjukan uppträder i fläckar, som bildas långt ifrån bladets insertionspunkt kunde anses tillräckligt bevisande.! Fläckarna uppträda ej på de allra yngsta bladen, utan först på de temligen långt utvecklade, ofta endast på skot- tets nedersta blad. Hyferna intränga också städse genom klyföppningarne; och den redan hos bladen i knoppläget starkt utvecklade kutikulan på epidermiscellerna synes omöjlig att genomtränga. Redan på myceliets yngsta stadium synes en alldeles tydlig tendens till starkare förgrening i sjelfva andhålorna, der så godt som genast perithecierna börja anläg- gas (Fig. 2). I början synas för öfrigt hyferna utlöpande åt alla håll hufvudsakligen följa intercellularrummen. Snitt genom starkare brunfärgade och mera skarpt begränsade fläc- kar (Fig. 1, b) visa emellertid häruti en ändring. Då fläckarna tilltaga i storlek sker detta till en början, så att omkretsen blir mer eller mindre rundad, tydligen på grund af myceliets sätt att utbreda sig. Begränsningslinien blir emellertid mycket oregelbunden beroende på att ofta många mer eller mindre angränsande andhålor bilda lika många ut- gångspunkter och dessutom sammansmälta ofta fläckar upp- komna på olika ställen af bladet. Sjelfva begränsningen visar sig icke blott genom afbrottet mellan bladets gröna och det af myceliet angripna områdets bruna färg, utan ofta äfven såsom en afsats mellan de tjockare friska väfnaderna och fläcken. Denna, som vanligen börjar nära bladets kant, sällan i midten, der klyf- öppningarnas antal är något mindre, verkar så hopdragande på väfnaderna, att den sjuka bladranden drages inåt halfmån- formigt och härigenom vridningar och böjningar af hela blad- skifvan åstadkommes. Den yttersta bladkanten synes alltjemt såsom en gul- eller hvitaktig något hinnaktig rand utanför ' Man jemföre förhållandet hos t. ex. de olika Taphrina-arterna. Se JOHANS- SON, Studier öfver svampslägtet Taphrina (Bih. t. Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. BAS FS: Afd IT N:o 4) pp; 6—8 6 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA. fläcken, beroende derpå att epidermis här blir merskiktig och myceliet ej kan genomtränga densammas tjocka väggar. Myceliet är nu synnerligen väl utveckladt. Hyferna in- tränga äfven 1 grundväfnadens celler och utbreda sig sålunda både intercellulärt och intracellulärt. Några haustorier har jag ej kunnat finna. Men en del hyfspetsar kunna, ofta till ganska stor längd, liksom särskildt tillpassa sig för närimgsupptagande (Fig. 4). Dessa lägga sig tätt intill cellväggarna, afdelas genom septa i en del rum, från hvart och ett sådant utsän- dande ett utskott, som synes intränga mellan cellväggens lamel- ler. Dessa äro emellertid icke haustorier, utan början till grenar, hvilket tydligen framgår deraf, att man å samma hyf kan iakttaga en temligen jemn öfvergång från de tappformiga utskotten till ganska långt utväxta förgreningar. Att de likväl med all sannolikhet verka såsom haustorier torde man kunna antaga, då moderhyfen är dubbelt så tjock som de van- liga hyferna och af ett ovanligt mäktigt innehåll. Dessa tjocka hyfer har jag vanligen funnit långt inuti bladväf- naden, dock äfven mot bladets yta. De omnämnda grenarne visa, huru hyfspetsarne kunna tränga igenom cellmembranerna, hvilket för öfrigt försiggår på tvenne olika sätt. Dels genom- bryter hyfspetsen cellväggen (Fig. 5), dels kan den äfven genomborra densamma (Fig. 4 och 6). Vid betraktandet af de angripna grundväfnaderna skall man finna att dessas celler, äfven der de icke direkt äro på- verkade af myceliet, äro skilda från hvarandra på långa styc- ken, 1 det midtellamellen blifvit upplöst (Fig. 7). Liksom i andra fall! beror detta troligen på att ett enzym utvecklas af svampen, ehuru man måhända kunde anse myceliets hastiga tillväxt såsom tillräcklig orsak.> För antagandet af ett en- zym talar emellertid den omständigheten att hyfer fram- tränga genom hål i membranen, som äro större än deras egen omkrets, såsom ses af fig. 6, under det att fig. 5, der hålet tydligen bildats genom membranens sönderslitande, visar att endast en energisk tillväxt uppnår samma resultat. Svampen eger sålunda tvenne medel till sitt förfogande vid myceliets framträngande, hvilka väl emellertid ofta samverka. ! Se HaArRTIG, Lehrbuch der Baumkrankheiten p. 49 följ. och Lehrbuch der Anatomie und Physiologie der Pflanzen p. 33 följ.:;: jemför äfven DE BARY, Morfol. und Biologie der P. pp. 391, 392 o. 393. ? Jemför RUDOLF NEUMANN: Ueber die Entwickelungsgeschichte der Aecidien, Hedwigia 1594 p. 352. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 7 Myceliet utbreder sig hastigt under riklig, men fullstän- digt oregelbunden förgrening. Denna är synnerligen mäktig i andhålorna (Fig. 8), der hyferna under ferfaldiga vindlingar lägga sig tätt intill hvarandra, bildande ett nystan, som så småningom nästan upptager luftrummets hela vidd, i omkret- sen lösare, i midten med en allt tätare kärna. Från detta ny- stan utgå en mängd hyfer åt alla håll uppdelande sig i grenar, men sällan septerade utom vid spetsarne såsom ofvan nämnts. MNådana hyfkomplex som uppstå i andhålorna kunna äfven bildas inuti bladets väfnad, helt och hållet uppfyllande ett par eller flera närliggande parenkymeeller, och antagande deras form (Fig. 9), dock utan att vara af deras väggar fullständigt begränsade. Vid fortgående utveckling af svampen förändrar sig fläc- kens utseende så till vida, som på densamma uppträda små svarta punkter. Dessa orsakas af hyfnystanens vidare dif- ferentiering till peritheciianlag. Likväl gäller detta endast de omedelbart under epidermis och vanligtvis under klyf- öppningscellerna liggande komplexen. Sådana som bildas inuti bladets inre har jag aldrig sett undergå någon förändring, men deremot funnit ett och annat, under epidermis liggande utveckla sig vidare, ehuru jag ej kunnat konstatera någon klyföppnings närhet. Att de flesta perithecier anläggas i and- hålorna förefaller mycket troligt till följd deraf, att man här genast finner en rik förgrening af hyferna, således en omedel- bar början till perithecieanläggningen; och dessutom ligga klyföppningarna så tätt, att äfven med tanke på den nästan sammanhängande skorpa som de färdigbildade perithecierna bilda, dessa äfven af utrymmesskäl knappast kunna uppkomma annat än på dessa ställen. Det material som stått mig till- buds har emellertid visat sig otillräckligt för att besvara denna fråga. Då emellertid fläckarna tilltaga i omfång äfven sedan de gamla perithecierna fullständigt uttömt sitt inne- håll, och nya perithecier bildas äfven å fläckens yngre delar, är det allt skäl att antaga att om också dessa bildas i and- hålorna de likväl anläggas sekundärt från det intramatri- cala myceliet och ej primärt från bladets yta och de genom klyföppningarna inträngande hyferna. Anledningen skulle så- ledes sökas 1 lättheten för myceliet, att just i andhålorna rikligt förgrena sig. 8 KARL STARBÄCK, SPHAZRULINA HALOPHILA. De hyfnystan som skola bilda perithecierna blifva skar- pare begränsade (Fig. 10), i det den redan förut antydda kärnan nu bestämdare skiljer sig från de periferiska hyferna. Den antager en bestämdare klotform och hyferna ligga så tätt slingrade om hvarandra, att den »parenkymatiska» väfnads- typen med oregelbundet månghörniga eller temligen isodiame- triska celler skarpt framträder, såväl från ytan som på tvär- snittet. Alla cellerna äro fyllda af näringsämnen, ehuru redan nu skilnad mellan perithecieväggen, som är något brunfärgad, och de inre ascogena hyalina partierna inträdt. Det hela bildar ett klotformigt perithecieanlag at »parenkymatisk» bygg- nad från hvars yta en massa hyfer 1 alla riktningar utträda. Skilnaden mellan svampens vegetativa och fruktifikativa delar framskrider nu allt mera. Peritheciets form öfvergår ifrån den rena klotformen till en mera äggformig (Fig. 11), väggen blir svartfärgad och tjockare och dess celler börja förlora sitt innehåll, anlag till peritheciimynningen framträder i det att barklagret här blir tunnare och betraktadt från ytan afsticker peritheciets hjessa genom en ljusare färg, då den hyalina kärnan skiner igenom. Denna sista differentiering inträffar redan i Juni på de tidigast angripna bladen, som kunna vara helt och hållet besatta af svampen och till följd af de ofta nästan skorplikt sammanväxande perithecierna full- ständigt svarta (Fig. 1, c). Härtill bidrager äfven myceliet. Dettas inre delar äro ännu verksamma såsom näringsupptagande, ehuru de aftagit i antal och man här och der varsnar sammanfallna hyfer; de äro i allmänhet hyalina, och endast utåt bladets ytor inträder brunfärgning af membranen. De delar deremot som ligga närmast perithecierna ha fortfarit att förgrena sig och bilda mer eller mindre tjocka strängar af mörkbrun färg. Isyn- nerhet närmast under epidermis har myceliet rikt utvecklats utgörande mer eller mindre mäktiga komplex af skiftande utseende (Fig. 13), som förena äfven mer aflägsna perithecier med hvarandra. De bilda sålunda ett slags stroma, som ut- bredt mellan perithecierna ofta kan sträcka sig ganska djupt ända till deras bas, och i hög grad bidrager till den sam- manhängande svarta färg, som i detta stadium utmärker det angripna bladet. Nedanför perithecierna kunna äfven hyf- strängar utbildas, dock ej af sådan storlek, ej heller så sam- manhängande, och de löpa då vanligen parallelt med blad- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 9 ytan. Taga de en annan riktning upplösas de snart i enstaka förgreningar och förlora sin bruna färg. Undersöker man blad från September månad finner man svampen på nästan alldeles samma utvecklingspunkt som den nu skildrade. Ett inre hyalint mycelium kan ännu iakttagas. Perithecieväggarna ha antagit en mörkare färgton, liksom äfven det ytliga myceliet, och mynningen synes något, om ock ytterst obetydligt, skarpare framträda. Peritheciernas storlek är ej heller förändrad, den uppgår till emellan 80 å 100 ui diameter. Kvarvaron af det inre myceliet, som tyd- ligen genom närvaron af en del hyfer af samma utseende, som fig. 4 utvisar, ännu är lifskraftigt, talar för att näring ännu tillföres perithecierna, och detta får väl ej anses upphöra förr än med de angripna delarnes fullständiga förvissnande. I allt väsentligt är likväl svampens första utvecklingsstadium afslutadt redan i Juni, om den också först vid vegetations- periodens slut är fullt färdig till öfvervintring. De öfver- vintrande perithecierna äro närmast att likna vid selerotier med en näringsfylld märg: den ascogena kärnan, och ett skyddande barklager: perithecii- väggen! På våren bildas inuti detta sclerotium sporsäckar och ascosporer af beskaffenhet som i den nedan meddelade diagnosen angifves. En intressant fråga som jag likväl ej kan besvara, är den: vid hvilken tidpunkt och under hvilka tem- peraturförhållanden utbildningen af fruktlagret eger rum. De parasiterande Pyrenomyceter, som angripa gröna växtdelar äro dels sådana, som redan på den lefvande värd- plantan nå en fullständig utveckling, och oftast föga eller intet skada denna. Exempel på sådana lemna flera Mycospheaerella- och Stigmatea-arter, Mamiania Coryli och fiimbriata m. £. Hos dem äro inga bifruktformer kända, ehuru det är ganska möjligt att just sådana bilda deras öfvervintringsstadium. Dels finnas andra, der den parasiterande svampen hufvudsakligen representeras af »pycnogonier» eller »spermogonier», under det att det ascusförande stadiet antingen uteslutande utvecklas på de döda växtdelarna, t. ex. Mycospherella-arter, Gnomonia erythro- stoma, Stigmatea Mespili Sor., eller anläggas på de qvarsittande organen för att först till påföljande vår färdigbilda sitt hy- menium, tt. ex. Polystigmu, bland Discomyceterna Rhytisma. Till denna senare grupp närmar sig tydligen äfven utveck- ! Jmf. DE BARY anf. arb. p. 417—418. 10 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA. lingen af Spherulina halophila. En väsentlig skilnad före- finnes emellertid. Under det att hos de förra fläckarna bildas och sålunda svampens verksamhet börjar först på eftersom- maren, 1 allt fall ej synligt vid vårens inbrott; intränga hos Spherulina ascosporgrodderna 1 bladet vid vegetations- periodens inbrott och börja genast att arbeta på bildandet af nya perithecier, så att dessas första utvecklingsstadium i allt väsentligt är afslutadt i Juni månad och de redan då synas möjliga för en öfvervintring. Svampen befinner sig sålunda under en ovanligt lång tid från slutet af Juli till början af Juni (eller Maj?) i relativ hvila. Vid genomgång af de para- sitiska ascomyceter v. TuBEUF i sin nyligen utkomna lärobok! upptager, har jag ej kunnat finna någon, som mera närmar sig denna i biologiskt afseende än de nämnda Polystigma och Khytisma, äfven, måhända i ännu högre grad, Dothidella betulina. Den sclerotieliknande karaktären hos peritheciet är deremot något, som sannolikt återfinnes hos alla såväl sapro- phyta som parasitära svampar, der detta utgör öfvervintrings- stadiet. ? Under svampens utveckling undergår bladväfnaden natur- ligtvis vissa förändringar, som sluta med densammas så godt som fullständiga maceration och död. Redan efter groddens inträngande och vid första början af myceliets utbredning börja klorofyllkornen upplösas och cellinnehållet blir amorft hos alltmer aflägsna celler alltefter som myceliet förgrenar sig. Såsom ofvan nämnts förstöres också grundväfnadens cell- membraner dels derigenom att hyferna genomborra dem dels genom midtellamellens upplösning. En sådan upplösning in- träffar äfven inom väfnadspartier som ej direkt påverkas af hyferna, samtidigt som membranerna färgas gula, hvilket äfven synes tyda på bildandet af ett enzym. Hela grundväf- naden, som är ungefär lika byggd på båda bladsidorna, på den öfre med något mera vertikalt sträckta, på den undre med mera rundade celler, bildar härigenom inom fläckens område ett virrvarr af de kring hvarandra slingrade ytterlamellerna, som här och der sammanhållas af rester af midtellamellen (Fig. 7). Mot slutet af svampens utvecklingsstadium kan man ej längre urskilja dessa rester, det hela är fullständigt macererat och !' KARL Freiherr VON TuBEUF, Pflanzenkrankheiten durch kryptogame Parasiten verursacht. HFEine Einfihrung in das Studium der parasitären Pilze etc. Berlin. Julius Springer 1895 p. 157-289. 2? Jmfr WINTER, Die Pilze II, p. 522 under Pl. phoeocomes. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 11 utgör oregelbundet löpande tågor bildade af cellemningar och dessa omslingrande hyfer (Fig. 14). De delar af grundväf- naden som sist upplösas äro de, som ligga närmast epidermis och bladets midtplan, lagdt mellan bladets sidokanter parallelt med dess ytor. I detta plan löpa ledningssträngarna, som omgifvas af en åt bladets undersida starkt utvecklad ofta nästan sluten mantel af bastceller, och utanför denna af en tunnväggig parenkymslida; vidare ligga i detta plan sällan utanför detsamma talrika kristalldruser af calciumoxalat hvar och en inom en stor klotformig cell. Såväl denna som paren- kymslidan dela de öfriga tunnväggiga väfnadernas öde och förgöras om ock mycket sent af myceliet. Deremot visa sig baststrängarne, liksom äfven ledningssträngarnes hadromdel och på grund af deras skydd äfven leptomet i det längsta oberördt. Att äfven dessa element slutligen förändra sin konsistens, i det att af vedkärlen endast de ringformiga förtjockningarna ligga kvar och äfven bastcellernas väggar visa spår af upp- lösning, torde väl knappast direkt bero på svampens inflytande utan på bladets genom densamma orsakade allmänna förvissning. Liknande resistens från här nämnda väfnaders sida finnes för öfrigt omtalad flerestädes inom den växtpathologiska litera- turen. ! Kristalldruserna äro fullkomligt oförändrade äfven då bladet är fullständigt förvissnadt. Epidermis undergår få förändringar. Då den af svampen angripna bladdelen hopdrages och skrumpnar måste epidermis följa med, så att å alla de inre och sidocellväggarne skarpa veckningar, å de yttre buktningar åstadkommas (Jfr fig. 15 o. 16). Allteftersom perithecieanlagen bildas och tillväxa ökas denna deformering hos de angränsande epidermiscellerna. Så småningom försvinner lumen hos dem som ligga öfver peritheciets hjessa och denna täckes af en membran bildad af de med ytterväggen hoppackade inner- och sidoväggarna (Fig. 11). Då svampen, perithecierna och de dem förenande my- celsträngarna slutligen bilda en sammanhängande skorpa, har denna epidermis hoppackning nått samma utbredning, tills slutligen den täckande membranen vid peritheciemognaden af de frambrytande mynningarne spränges och nu kvarligger som små fjäll. 1 T. ex. NEUMANN anf. arb. p. 352, 3053. — ERIKSSON och HENNING, Några hufvudresultat af en ny undersökning af sädesrosten. Föregående med- delande. Meddelande från Kongl. Landtbruksakademiens experimentalfält N:r 27. Stockholm 1894, p. 8. 12 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA. Slutligen må här påpekas, att en viss förändring åstad- kommes genom svampsjukdomen äfven i de delar af ett blad, som ligga utanför det direkt af svampmyceliet occuperade området. Om detta befinner sig vid bladets bas visar sig detta tydligast, i det att bladets öfre del blir betydligt mindre, ehuru ju ledningen af svampen ej kan afbrytas. Men äfven annars bli väfnadernas turgescens mindre och såväl epidermis som grundväfnaden underkastas verkningar liknande de förut omtalade (Fig. :15—18). Som bekant har man från olika synpunkter indelat parasitsvamparne i olika grupper. Med hänsyn till huruvida svampen för hela sin utveckling är bunden vid den lefvande värden eller blott till en viss tid, eller ock kan utvecklas såväl saprofytiskt som parasitiskt, gör DE BARY! en indelning i facultativa parasiter (Halb-Saprophyten, Hemi-Saprophyt:e 'TUBEUF)”, samt obligata parasiter. Dessa indelas åter i strängt obligata parasiter och fakultativa saprophyter (Halb-parasiten, Hemi-parasit:ee ”TuBrur) eller arter »welche nach der beste- henden Erfahrung der Regel nach ihren Entwickelungsgang in parasitischer Lebensweise vollständig durchmachen, welche aber auch die Fähigkeit haben wenigstens in bestimmten Stadien saprophytisceh zu wegetiren.> Med tanke på utveck- lingen at Sphaerulina halophila, som tydligen närmast sluter sig till pE Barys fakultativa saprofyter, kunde här en tredje grupp tilläggas omfattande sådana arter, hvilka nödvän- digtvis genomgå sitt första stadium på lefvande delar af värdplantan, men efter all erfarenhet lika nödvändigt öfvervintra och nå sin fulla utbildning på densammmas döda delar. För dessa vore benämning half-parasiter synnerligen lämplig. Med afseende på sitt växtsätt är Spherulina halophila ätminstone hufvudsakligen endophytisk. J. H. WAKKER? in- delar efter en annan grund parasitsvamparne 1 fyra grupper: ktenophyter, som döda den angripna växtdelen, hypertro- phyter, som framkalla hypertrophier, isotrophyter, som endast åstadkomma en ringa förändring hos värden och atro- phyter, hvilka orsaka atrophi af viktiga organ. Spherulina tillhör tydligen den första af dessa grupper. Anf. arb. p. 382. SNATNE "arb. po. 3 Untersuchungen iäber den Einflusss parasitären Pilze auf die Nähr- pilanze. Pringsheims Jahrbicher 1893, p. 538. FA BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III N:0 9. 13 Vid sammanfattningen af den undersökning här med- delats framställa sig följande hufvudpunkter: 1) Sporernas grodd eller ett luftmycelium intränger genom klyföppningarna. 2) Myceliet förgrenar sig hastigt intramatricalt och hyferna framtränga såväl inter- som intracellulärt. 3) Det senare sker såväl medelst cellmembrånens genom- trängande, som genomborrande, sannolikt genom afsöndrandet af ett enzym. 4) Hyferna bilda flerestädes täta komplex, dock mest i andhålorna. 5) De under epidermis liggande hyfkomplexen (hvart och ett uppkommet från olika sporer och liggande i en andhåla”?) utveckla sig till perithecier. 6) I allt väsentligt afslutas dessas första utvecklings- stadium redan 1 Juni, om också näring tillföres ända till vegetationsperiodens slut genom de ännu lefvande mycelii- delarne. 7) De sclerotieliknande perithecierna öfvervintra och svam- pens andra utvecklingsstadium genomgås på våren å värd- plantans döda bladrester. 38) Bladets parenkymatiska väfnader förstöras fullständigt af myceliet, som kvarlemnar den af perithecierna hoptryckta epidermis, samt delar af bast- och kärlsträngarna, jemte kristalldruserna. 9) Spherulina halophila är sålunda en endophytisk och ktenophytisk half-parasit. Såsom redan ofvan angifvits har här ifrågavarande svamp beskrifvits af BomMmER, RoussEav och SAcCCcARDo,! hvilka föra svampen till slägtet Lizonia. I hvilket omfång detta slägte bör tagas och till hvilket slägte Lizomiaa halophila bör föras, skall blifva föremål för en kort undersökning i de följande raderna. Namnet Lizonia möter oss i literaturen för första gången hos CEsaATI och DE NOTARIS? såsom subgenus under Cucurbitaria med följande diagnos: »Sporidia hyalina vel dilutissime lute- ! Sylloge fung. IX (Suppl. univ. I) 1. c. >? Schema di Classificazione degli Sferiacei Italici Aschigeri (Comment. Soc. crittog. Ital. vol. 1. Genova 1863) p. 41. 14 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA. scentia, loculis subinde binucleiferis», sålunda skiljande sig från de äkta arterna till slägtet hufvudsakligen genom olik- heten hos sporerna. Utom Spheria emperigonia Auvsw. fördes hit Sph. Lise ve Nor. och Sph. macrospora DESM. Dessa båda sistnämda arter föras nu till helt andra slägten utan tvifvel alldeles riktigt, då de ej äro vidare beslägtade med Sph. emperi- gonia, om det ock må vara omtvistadt, hvarthän de egentligen höra. Visserligen lemnar icke pE Nortaris då han sedermera ! gifver en utförligare beskrifning å denna senare, någon ny diagnos å slägtet Lizonia, men han placerar det icke under Cucurbitaria utan 1 stället långt ifrån detta intill Pleospora sålunda antydande en ändrad uppfattning om dess samhörig- het. KARSTEN ? räknar det till sin familj Spherellee, åt det- samma gifvande en diagnos, som tydligen uppställts efter AVUERSWALDS art, hvilket otvetydigt framgår af uttrycket efter diagnosen: »Folia periandrica Polytrichi infestans». Icke desto mindre för han 3? till Lizomia äfven en annan art L. distincta Karsr., enligt beskrifningen ej obetydligt afvikande från slägtets karaktärer. Vi finna nemligen: »Perithecia sparsa, parenchymati folii innata, dein utrinque prominula, sphee- roidea, interdum vertice subeupulato-collapsa, astoma», då det i slägtdiagnosen heter: »Perithecia in series disposita, ovoidea, glabra, osculo minutissimo, coriaceo-membrana- cea erumpentia., Om man sålunda redan kan draga 1 tvif- velsmål, huruvida KARSTENS båda arter äro så nära beslägtade, att de tillhöra samma genus, blir detta i långt högre grad berät- tigadt, med afseende på de arter SAccARDo och en del andra författare? gifva namnet Lizonia. NACCARDO lemnar följande diagnos öfver detta slägte: »Perithecia subaggregata, ovoi- dea, glabra, ostiolo minutissimo, coriaceo-membrana- cea, erumpenti-superficialia. Asci clavati. Sporidia disticha, oblonga, scepius ingequilateralia, uniseptata, e hyalino fuscidula, majuscula. Paraphyses null. — Fungilli foliicolze; a Spherella recedentes ob perithecia subeoriacea con- gesto-erumpentia et sporidia sepius majuscula; ab Epicymatia quia non lichenicole etc.> Vid genomläsandet af diagnoserna på de 13 arter som sammanföras under denna slägtdiagnos ! Sferiacei Italici. Centuria prima Genova 1863 p. 72. 2 Mycologia fennica II. Helsingfors 1873 p. 22. 3 Anf. arb. p. 186. I Se SaAccARDO: Sylloge I. 574 och Syll. IX (Suppl. Univers. I) p. 679. ar frida skate RN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. Il. N:0 9. 15 skola vi emellertid finna, att nästan hvar och en i något afseende visar sig afvikande åtminstone från någon af de angifna slägtkaraktärerna och 1 många fall från de viktigare, af mig med spärrad stil återgifna eller från de af SACCARDO såsom särskildt distinguerande angifna. MNålunda har L. fra- gilis (BERK.) Sacc. »perithecia fragilissima»; L. bertioides Sacc. ET BERL. »Perithecia spheroidea, asci paraphysibus longioribus cinctiv>; L. Thalictri Rostr. »perithecia papilla conoidea pree- dita; L. Sphagni Cooke »perithecia sparsa; sporidia Il-septata, dein 3-septata?» Af de öfriga finna vi hos L. haloplila BomMM. Rouss. Sacc., L. paraguayensis Spec. och L. Jaquinie BR. ET Har. en ascusform angifven, som är allt annat än klubb- formig och 1 stället närmar sig den hos Mycosplerella så ofta förekommande; vidare finna vi att L. inequalis WIiNT. och L. guaranitica SPEG. af respective auctorer endast provisoriskt eller med tvekan föras till Lizgonia, och hvad L. pullulans (BERK.) NSacc. beträffar är beskrifningen så pass torftig, att man ur densamma ej kan bilda sig något bestämdt omdöme. Af de 13 Lizonia-arterna återstå sålunda enligt min mening endast tvenne L. emperigonia (AUSw.) DE Not. och L. abscondita JOHANSS., hvilka man med säkerhet kan anse böra kvarstå, och hos båda dessa finna vi en viktig karaktär hemtad från myceliet, som af NoTtARIS återgifves: »Pyrenia filis a basi pro- deuntibus fuligineis in folio repentibus affixa.> NSCHRÖTER! an- vänder också denna karaktär i sin genusdiagnos: »Frucht- körper frei aufsitzend, am Grunde mit wurzelartigen Fäden eingewachsen. Peridium dinn lederartig. Schläuche bäöschlig, 8-sporig. Sporen durch eine Querscheidewand 2-zellig; Mem- bran -farblos oder hellbräunlich>, och jag dristar mig föreslå att denna, med tillägget: »Paraphyses nicht vorhanden» hädan- efter skulle blifva den bestämmande. Att Lizonia äfven sålunda begränsadt eger sina närmaste slägtingar hos de små, ofta paraphyser saknande Spheriacee af späd byggnad, hvilka KARSTEN till större delen för till sin familj Spherellee och WINTER till tredje sektionen af sina Spheriacece 1 inskränkt mening, kan jag ej annat än på det bestämdaste framhålla i motsats mot denne senare auctor? och JACZzEWsKI,? hvilken i ! Kryptogamenflora von Schlesien. Pilze II, p. 295. 2 Anf. arb. p. 331. 3 Essai de classification naturelle des Pyrénomycétes. (Bull. de la Soc. mycol. de France 1894) p. 32. 16 KARL STARBÄCK, SPHAZRULINA HALOPHILA. likhet med CzEsaAtI och DE NortaARIS räknar slägtet till Cucur- bitariacee. På samma sätt synas mig äfven de ofvan upp- räknade af mig såsom tvifvelaktiga ansedda Lizgomia-arterna naturligast höra hemma under slägten tillhörande "WINTERS ofvan nämda tredje sektion. Så kan jag ej finna någon håll- bar skilnad förefinnas mellan de Lizomia-arter, som sakna paraphyser och tydligt framträdande mynning, och slägtet Spherulina eller Mycospherella. Vi ha dock inom detta senare slägte, som tyvärr ännu väntar sin monograf, ej få arter med på samma gång tättväxande, nästan ytliga och nästan läderartade perithecier, och gränsen mellan t. ex. »perithecia subeoriacea» och »perithecia tenui-membranacea» måste ju alltjemt anses ganska obestämd. Skulle man återigen vilja lägga någon vigt vid att sporerna öfvergå från hyalina till bruna, så fin- nas ju äfven härå talrika exempel inom Mycospherella. Dess- utom har ju redan uppställts ett slägte Pheospherella! grun- dadt på denna egenskap, som äfven af SACCARDO? accepterats. Förekomma åter paraphyser finnes för mig intet skäl, hvarför ej dylika arter skulle föras till Didymosphaeria, ty hvad är väl skilnaden mellan Pheospherella och Eudidymos- pheria, om ej närvaron af paraphyser hos detta senare under- slägte, inom hvilket vi äfvenledes finna arter med tätt hop- trängda perithecier. Slutligen måste jag anse L. Thalictri Rostr. dels på grund af hans beskrifning, dels till föjd af egna undersökningar” böra hänföras till Cryptoderis såsom varande försedd med ett ehuru kort dock tydligt cylindriskt rostrum. Undvika vi att bestämdt uttala oss om de arter, som af sina auctorer medelst ett ? betecknats såsom med afseende på sin närmaste samhörighet tvifvelaktiga, och hvilkas plats först torde kunna bestämmas efter de uttömmande undersök- ningar som endast tillgång på rikligt material kan möjlig- göra, då det gäller denna ändlösa skara af så ytterligt små »fungilli;> bortse vi vidare från dem, hvilka så ofullständigt beskrifvits, att endast derigenom ett riktigt omdöme förhin- dras, böra arterna fördelas på olika slägten enligt nedan- stående förteckning. ! KARSTEN Symb. ad Myc. Fenn. XXVI, p. 28. 3 SACCARDO Pp. 123 anf. arb. 3 Utan ringaste tvekan ställer jag såsom synonym med ROSsTRUPS art Oryptoderis oligotheca StARB. & GrREvV. Bidrag till kännedomen om Sveriges ascomycetflora. (Bih till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 16. Afd. III. N:o 3) p. 9. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 9. 17 1. Ligonia emperigonia (AUW).) DE NoTt.] 2. abscondita JOHANSS. Ha. fragilis (BERK) Sacc. I vd pullulans (BERK.) SACO: -. | Lizonia. 200. » incequalis WINT. 1. [ avÖ. guaranitica SPEG. H Mycospheerella 2: paraguayensis SPEG. . | (event. — Phceo- 8. distinecta KARST. | spherella.) Si > Jaqwinie BR. ET NG - 10: » bertioides NACC. ET Dan > - Didymospheria. il. > Thore OROSTR. 22 hette hi tor KKRUPTOderiS: 210. > Sphagni CooKE St | ; SS halophila Bomm. Rouss. (5400: | Ce rena. Gerna medgifver jag, att alla systematiska enheter, isyn- nerhet de af högre beskaffenhet än arten, äro beroende af det subjektiva omdömet, något som väl af ingen bestrides och särskildt med afseende på svamparna nyligen af LInDavu! framhållits; och på denna grund är ju värdet af en utredning sådan som ofvanstående blott momentant, gällande endast så länge som de nuvarande slägtbegränsningarna ega bestånd. Af de ifrågavarande slägtena äro ju äfven ett par utan tvif- vel att anse såsom kollektivgenera, de der snart komma att sönderdelas i Hera, och dessutom gränserna emellan dem åt- minstone delvis betydligt svaga, hvilket än ytterligare skulle förrimga värdet af det försök till utredning jag här presterat, om ej göra densamma helt och hållet värdelös. Emellertid är det väl så, att samtidigt med utvidgningen af artkänne- domen, således i och med detsamma som möjligheten till en bestämdare framtida uppfattning af arternas fördelning på högre systematiska enheter ökas, men innan materialet blifvit tillräckligt rikt för monografisk bearbetning af hvarje grupp eller en sådan bearbetning på grund af andra omständigheter ej föreligger, de skilda artbeskrifvarne så att säga tvingas att instoppa sina nya arter i det slägtfack, som för hvarje särskild art synes för tillfället lämpligt. Ett sådant fack af olika auktorer apteradt för deras re- spektive arter synes Lizonia hafva blifvit, och då fyndet af Spherulina halophila härtill gaf mig en osökt anledning, ' Die Beziehungen der Flechten zu den Pilzen. Hedwigia 1895, p. 203. Q - 18 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA. har jag vågat försöket att åt detta slägte gifva en natur- ligare begränsning. Hvad nu till sist denna sistnämnda art beträffar har jag funnit att densamma har slutligen ferdelade sporer, och bör den på grund häraf föras till slägtet Spherulina. En utförlig diagnos må här lemnas: Perithecia initio parasitica, maculas primum mycelio tan- tum efformatas, pallide griseo-fuscas, amphigenas, plerumque autem epiphyllas insidentia, plane immersa, globulosa, scle- rotioidea, deinde saprophyta, crustam continuam formantia, sepe folia tota nigrofacientia,ovoidea, ostiolo minutissimo prominula, denique plane ex epidermide squamulis adheerente liberata, ni- gerrima, rugulosa vel plicatula, 75—150 u lata, eque fere alta, textura coriacea, fere typice globulosa. Asci ovoidei vel glo- bosim ovoidei, superne angustiores, rotundati, permultum incra- ssati, 40—50,/20.—25 u. MNporidia 8:na, inordinatim stipata, an- guste ellipsoidea vel cylindracea, recta vel lenissime curvula vel inequilateralia, primo simplicia, multiguttulata, deinde medio septata et constrictula, guttulis tribus "vel sapius quattuor, magnis ornata, denique bi-tri-septata, 18—25/5—3 u. Paraphyses nulle. Fig. 1-—21. Hab. in foliis Halianthi peploides, que necat, Nieuport Belgii, in insula Sandön Roslagie et ad oppidulum Falsterbo Scaniee (leg. ÖSTERGREN.) Nueciee. För den hjelp fr. K. Haglund lemnat mig vid figurrit- ningen ber jag att här få offentligen framföra mitt tack. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 19 Figurförklaring. 1. Skott af Halianthus med olika angripna blad; a, svampen i sitt första utvecklingsstadium, perithecierna ännu ej antydda; b, perithecierna börja ut- vecklas och fläcken blir mörkare; c, perithecierna tydliga, hela bladet täckt af en svart skorpa. Nat. storlek. Hyfer inträngande genom en klyföppning sedd i tvärsnitt. Omkr. 09/1. 3. Hyfer inträngande genom en klyföppning sedd från ytan. Omkr. £00/:. 4. Näringsupptagande hyf med tappformiga förgreningar. Omkr. 909/1, 5. Hyf genombrytande en cellvägg. Omkr. 09/1. 6. Hyf genomborrande en cellmembran. Omkr. 09/1. 7. Tvenne grundväfnadseceller med delvis upplösta membraner ej direkt angripna af svampen. Omkr. 09/1, 3. Ett rikt förgrenadt, tätt hopnystadt hyfkomplex bildande ett peri- thecieanlag i en andhåla. Omkr. ?90/1. 9. Hyfkomplex inuti långsträckta till ledningssträngarna gränsande celler af grundväfnaden. Omkr. 309/1. 10. Tvenne temligen långt utvecklade perithecieanlag. Omkr. 390/4, 11. Öfre delen af ett perithecieanlag täckt af den hoppackade epidermis. Omkr: 00073; 12. En rad nästan färdigbildade perithecier förenade af mycelkomplex och täckta af epdiermis-rester. Omkr. ?09/1, 13. Exempel på olika sammanslutningar af det ytliga mycel, som sam- manbinder perithecierna. Omkr. 599/3. 14. Tvärsnitt af ett blad visande ett antal perithecier, tågformade partier bildade af mycelium och väfnadsrester, samt i midtlinien nästan orörda bast- och ledningselement, samt kristalldruser. Omkr. 109/1, 15. Tvärsnitt af frisk epidermis. Omkr. 00/1. 16. Tvärsnitt genom epidermis från den af svampen ej angripna blad- delen. Omkr. 900/3. 17. Del af tvärsnitt från ett friskt blad. Omkr. 900/;, 15. Del af tvärsnitt från ett sjukt blad, men från den af svampen ej angripna delen. Omkr. 6909/15 — Obs. 15 och 17 äro tagna från samma blad; 16 och 18 likaledes från ett blad af samma storlek och samma skott som 15 och 17. 19--21. Asci och ascosporer. Omkr. 809/1, fara STURE å 4 vel fr SAR a a j RI = In Pa ES : före 1) sj : ac år . Å T vv Pr lv AS Pla sd Xx kår 4 -. "ej sit - ; . kel å a MESA T AAA 2 TN rv SR "we + MW é BAR ; ATA ES IRON ae NS LT TESTET RESA TNF ED ve våg bä "et så s” i ee Hå H É - å - 7 - TAR NV SS i & Le N 1 2 K 3 v 4 v ;» T NER TS LI | : T S v sl TI = = ee [2 2 SA ee [5 Å Oo ol -O fa (2 = [25] 4 mA — "BIIANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. III. N:o 10. EIN BRYO0OLOGISCHER AUSFLUG H. W. ARNELL usp CO. JENSEN. MIT EINER KARTE UND EINER TAFEL. MITGETHEILT DEN 8. MAT 1895. GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1896 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER AUTTATA ATHEroOTOv AE a | ; 2 | [9 ! 4 MN | få - ÖRERA Röker då I VU" | - i” lIa8KaL LU. -(É) Jul SMA Kr Ht å ib I VAT OMR : Bi wa 5 ; i AN 1 tok a Vv i « FETLV vö vu J | ; nd b | & AR 3 / ; | Han) NOIR og Mr TR VAR NAT NR 3 EN ER [å VR Kirchspiel Tåsjö bildet die nordwestliche, zwischen Jämtland und Åsele Lappmark gelegene Spitze der Provinz Ångermanland und liegt mel nördlich von 64” n. Br.! Die. Naturverhältnisse des Kirchspieles sind sehr wechselnd, indem verhältnissmässig hohe Berge, von welchen der 656 Meter hohe Tåsjöberg der höchste ist, mit mehr oder minder sumpfigen Tiefländern und schattige Wälder mit lichteren Gegenden oder offenen Moorbildungen abwechseln. Die Land- schaft ist auch sehr wasserreich; der grösste Strom ist der Saxelf, welcher sich imnerhalb des Kirchspieles zuerst zu dem etwa 3 Meilen langen Tåsjö-See und später zu dem hibschen Hoting-See ausbreitet. Am meisten trägt jedoch die wech- selnde geologische Unterlage, die aus Gabbro, Gneiss, Granit, Qvarzit, Sandstein und Alaunschiefer besteht, dazu bei, der Gegend Abwechselung zu geben.? Dass die fanerogame Vegetation auf der abwechseinden Unterlage in Tåsjö reich und äppig ist, ist schon längst be- kannt, besonders durch die Untersuchungen von R. FRISTEDT und OC. P. LAESTADIUS, > wogegen mit Ausnahme einiger we- nigen Angaben in der Litteratur? von der Moosvegetation dieser Gegend bisher nichts bekannt war. Da aber die geolo- gischen Verhältnisse in Tåsjö es vermuthen liessen, dass die ! Die in der Publikation erwähnten Moosarten sind von uns gemein- sechaftlich bestimmt; die Redaktion hat der Unterzeichnete äbernommen mit Ausnahme der Sphagnaceen, die Herr Apotheker JENSEN gitigst bestimmt und redigirt hat. H: W. ARNELL. ? Von den geologischen Verhältnissen in Tåsjö habe ich vom Herrn Staats- geolog H. LUNDBOHM zahlreiche Mitteilungen erhalten, und es ist mir daher eine angenehme Pflicht Herrn LUNDBOHM fär diese liebenswärdigst gegebenen, fär unsere Untersuchungen höchst werthvollen Anweisungen hiermit meinen besten Dank auszusprechen; besonders sind wir ihm verpflichtet, weil er uns Erlaubniss gegeben hat, seine noch nicht veröffentlichte geologische Uebersichts- karte iber Vesternorrlands län fär die Ausarbeitung einer geologischen Kar- fe äber Tåsjö zu benutzen. > Sehe R. FR. FristEDT, Växtgeografisk skildring af Södra Ångerman- land, Upsala, 1857. t In Botaniska Notiser, 1858, p. 118—119 werden von FristEDr 11 in Tåsjö gefundenen Moosarten erwähnt: in HARTMANS Skandinaviens Flora fin- den sich auch einige vereinzelte Angaben äber in Tåsjö gefundene Moose. 4 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. dortige Moosvegetation reich sein wiärde und vielleicht einer eigenartigen Charakter aufzuweisen hatte, widmeten wir im Sommer 1894 die Zeit von 13—22 Juli der Untersuchung der Moosflora in Tåsjö. Die Zeit, die wir zur Untersuchung verwenden konnten, war natärlich viel zu kurz um eine er- schöpfende Kenntniss der Moosflora zu ermöglichen. Wenn wir jedoch die Resultate der Untersuchung hier veröffent- lichen, so geschieht dies, weil die subalpine Moosvegetation Schwedens noch so wenig bekannt ist, dass jeder Beitrag zur erweiterten Kenntniss derselben werthvoll sein därfte und diese Veröffentlichung einen Grund bilden wird, auf welchem später immer weiter gebaut werden kann, um den wahren Charakter dieser interessanten Gegenden kennen zu lernen. Am 13 Juli langten wir in Tåsjö-by an, woselbst wir beim Gasthofe abstiegen; dieser lag am östlischen Ende des Tåsjö-Sees auf der Grenze zwischen einem Granitgneissgebiet, das die Strecke zwischen den Tåsjö- und Hoting-Seen ein- nimmt, und den mächtigen Alaunschieferlagern, die den Grund in der Thalsohle des Tåsjö-Sees wie auch mehrere hundert Meter hoch den Tåsjöberg selbst bildet.! Der Tåsjö-See ist 276 Meter iber der Meeresfläche belegen, und von dem See aus fast bis zum Gipfel des Berges besteht der Tåsjöberg aus Alaunschiefer; in den höchsten 'Theilen des Berges wird der Alaunschiefer von Wemdalsquarzit iäberlagert. Am meisten interessirte es uns, die Moosvegetation des Alaunschiefers zu sehen, und dieser widmeten wir daher zuerst unsere Aufmerk- samkeit. Der Alaunschiefer verleiht dem Tåsjöberg ein eigen- artiges Aussehen; von der schwach aufstiegenden 'Thalsohle aus, deren Boden hauptsächlich aus verwittertem Alaun- schiefer besteht, so z. B. in den Gräben längs der Landstrasse durch Tåsjö-by, wird die Steigung immer steiler, um oben plötzlich in das sanft aufsteigende Hochplateau, welches die höchsten Theile des Berges einnimmt, äberzugehen. Die Thalsohle ist zum grossen Theile för Ackerbau oder Gras- wiesen, die hier und da von Hainen aus gemisechten Birken, Erlen, Weiden, Espen, Fichten u. s. w. unterbrochen werden, abgelichtet. Je steiler der Abhang, je mehr vorherrschend wird die Fichte, die auch auf dem Hochplateau des Berges dominirt. Das Hochplateau ist unserer Erfahrung nach von ! Nach unserem Aufenthalt in Tåsjö ist ein anderes, mehr westlich im Dorfe belegenes Haus zum Gasthof angewiesen worden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 5 weiten Fichtensimpfen bedeckt, die zahlreichen Bächen Nah- rung geben; die grösseren Bäche stärzen in tiefen Schluchten äber den Abhang des Berges herunter, während die kleineren den Abhang iberrieseln und somit etwas sumpfig machen. Die Nordseite des Tåsjöberges ist sehr naturschön, begrenzt wie sie ist elmerseits von dem leuchtenden Wasserspiegel des langen Sees und andererseits von dem steilen aber doch sanft abgerundeten, häufig von tiefen Ravinen durchfurchten und mit einer äppigen Vegetation bewachsenen Bergabhange. Die Schönheit der Landschaft wird erhöht durch die reiche Um- wechselung von Äckern, Wiesen und Hainen und durch die zahl- reichen in der Thalsohle und an den unteren Abhängen zer- streuten Häuser, die ausserdem einen HEindruck des Wohl- standes der zahlreichen Bevölkerung macht, was in diesen entfernten Gegenden iberraschend wirkt. Im Alaunschiefergebiet sahen wir von Moosen während der ersten Wanderungen in der Nähe des Gasthofes und längs der Landstrasse durch das Dorf an den trockenen Wegrändern und auf trockenem und grasigem Boden Polytrichum junipe- rmum, P. pilosum, Pohlia nutans, Tortula ruralis (reichlich und zuweilen fruchtend), Ceratodon purpureus, Thujidium abie- tinum, Hypnum albicans, Hylocomium proliferum, H. parieti- num, Jungermania lycopodioides und spärlicher Bryum argen- teum, Leptobryuwm pyriforme, Funaria hygrometrica, Barbula convoluta u. s. w., somit nur Arten, die auf jeder Unterlage an solchen Lokalitäten gemein sind. In den Gräben längs der Landstrasse wuchsen, ausser häufigen Arten wie z. B. Polytrichum urnigerum, Bryum pallens, Pohlia annotina, Di- cranella cerviculata, Marchantia polymorpha, Blasia pusilla u. 8. w., einige seltenere Arten, wie Pohlia carnea, Nardia erenulata (eine im hohen Norden seltene Art), Bryum Duvalii, die subalpine Pohlia commutata und zuweilen reichlich Am- blystegium glaucum mit var. falcatum, welche beiden letzten Moose auf eine etwas kalkhaltige Unterlage deuten. Auf einem Acker beim Gasthotfe wurden Bryum oblongum (sehr spärlich), Br. intermedium, Br. inclinatum, Jungermania Lim- prichtii und Cephalozia bifida eingesammelt, wie auch in einer Erdhöhle in einem naheliegenden Birkenhaine eine merkwär- dige Form von Schistophyllum viridulum. An etwas feuchten Stellen waren am häufigsten Polytrichum commune, P. gracile, P. strictum, Catharinea undulata, Cinclidium stygium, Astro- 6 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. phyllum eceuspidatum, A. Seligeri, A. einelidioides, Sphaeroce- phalus palustris, Paludella squarrosa (sehr reichlich), Philo- notis fontana, Thujidium Blandowii, Amblystegium stellatum, ÅA. intermedium, ÅA. revolvens, A. Richardsoni, A. cordifolium. ÅA. stramineum, Hypnum trichoides (massenhaft), Hylocomium triquetrum, Stereodon arcuatus, Climacium dendroides; spär- licher waren Brywm inclinatum, Br. cuspidatum, Thujidium recognitum u. s. w.; von Sphagnaceen wuchsen hier S. fuscum (reichlich), S. Warnstorfit, S. subsecundum und S. contortum. Ausserdem sahen wir in einem Sumpf am Ufer des Tåsjö- Sees Amblystegium flwitans var. orthophyllum, A. cordifolium var. coloratum, Meesea triquetra u. s. w., zwischen Riedgräsern am Ufer des Sees Amnisothecium crispum var. elatum und Aecro- cladium cuspidatum, unter Weidengebäsch an dem schlam- migen Ufer Dichodontium pellucidum, Oncophorus Wahlenbergii var. gracile (reichlich), Chomocarpon quadratus (massenhaft), Cephalozia fluitans, C. denudata, Saccogyna graveolens, die subalpine Anthelia nmivalis (spärlich in anderen Lebermoosen eingesprengt), Jungermania quadriloba, J. sphaerocarpa, J. pu- mila, Sphagnum platyphyllwm u. s. w. Die zahlreichen Bäche, die iäber den Nordabhang des Tåsjöbergs herabstärzen, liefern jedoch die Lokalitäten, welche die reichste Ausbeute abgeben, und wo die fär den Alaun- schiefer besonders charakteristichen Moose zu finden sind. So fanden wir an den Ufern eines kleinen Baches östlich vom Standort des Botryclhium virginianum Anisothecium Grevillea- mum, Amblystegium filicinum, A. palustre, Hypnum rivulare, Cheiloscyphus polyanthos, Jungermania bantryensis, Cephalozia pleniceps u. s. w. Mehr eingehend wurde jedoch Sågbäcken, ein Bach, der 2—3 Kilometer westlich vom damaligen Gast- hofe vom Tåsjöberge herabfliesst, untersucht. Das Thälchen dieses Baches wurde von uns von der Landstrasse ab bis zum Hochplateau hinauf untersucht und bewährte sich als eine sehr reiche und schöne Mooslokalität. Zmerst war das Thal eine kurze Strecke ziemlich breit nnd wenig tief; im Bache fanden sich hier wie auch länger oben zahlreiche Quarzit- blöcke, die das Wasser von dem Quarzit des Hochplateaus herabgefährt hatte; an diesen von Wasser iberrieselten Stei- nen wuchsen Amblystegium dilatatum, A. rivulare, A. palustre, A. ochracewm (reichlich), Grimmia fascicularis, Gr. alpicola, Dieranoweissia ecrispula, Oncophorus virens var. serratus u.s. w. sön ns BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 7 Im untersten Theile des Baches fanden sich auch einige Ge- treide- und Säge-Miählen, an deren feuchten Holzwänden wir Bryum pendulum, Br. inelinatum, Br. intermedium, Br. palle- scens, Amblystegium radicale u. s. w. sammelten. Bald dran- gen wir aber von diesem offenen Theile des Thales in eine tiefe und wilde Schluecht hinein, wo die steilen sowie auch die weniger steilen, mit Fichten bewachsenen Alaunschiefer- abhänge die schönste Moosvegetation beherbergten. Im unteren Theile der Schlucht ist der Alaunschiefer lockerer und, wo die Wände nicht zu steil sind, von verwitterter Bergart be- deckt; im oberen Theile wird der Alaunschiefer fester. Die Grenze zwischen dem lockeren und dem festeren Alaunschiefer wird von einem hohen und wilden Wasserfall angedeutet, augenscheinlich vom Bache selbst gebildet, weil er hier von den festen Lagern auf die lockereren herabstärzt und sie erodiert. Dieser Wasserfall ist der schönste Punkt der Sehlucht; das schäumende, herabstiärzende Wasser, die hohen, dunklen Felsenwände, die von bräunlichen Moosen bekleidet sind, der finstere, iiberhängende Fichtenwald, die vom Bache im bunten Wirrwarr heruntergeworfenen Holzstämme und Quarzitblöcke, dies alles bildet ein Ganzes, das sehr wild und malerisch ist. Oberhalb des Wasserfalles kommt man zum schwach aufsteigenden Hochplateau des Berges; der Bach fliesst hier ruhiger, und sein Thälchen ist daher und wohl auch, weil der Felsengrund fester ist, weniger tief. An den feuchten und steilen Alaunschieferwänden im Thälehen des Sågbäckens waren die Lebermoose vom Boden ab und ein bis zwei Meter hinauf fast alleimherrschend und bildeten auf dem Alaunschiefer einen häbschen, unten weiss- lichgränen, oben immer bräunlicheren Uberzug. Dieser Uber- zug bestand unten, nächst dem Wasser, aus Martinellia-Arten, wie M. subalpina, M. undulata (sehr reichlich) und M. irrigua, Nardia haematosticta var. suberecta, spärlicher von Nardia obovata, N.scalaris, Chomocarpon quadratus, Marsilea Neeseana, Cephalogia islandica, OC. pleniceps, Kantia trichomanis. Ober- halb dieser Arten kamen Cephalozia bicuspidata, (sehr äppig), Martinellia rosacea, M. curta, Diplophyllum taxifolwum, Plagiochila asplenioides, Jungermania heterocolpos, J. sphaero- carpa, J. quinquedentata, J. barbata, J. lycopodioides, J. incisa, J. alpestris, J. ventricosa, J. inflata var. heterostipa (reichlich unterhalb des Wasserfalles), Marsupella emarginata, wozu 8 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. noch spärlich Lophocolea minor, L. heterophylla, Blepharostoma trichophyllum, Jungermania bicrenata, J. socia, J. longidens und J. obtusa sich gesellten. MNSågbäcken bewährte sich somit, besonders wenn die dort auf faulem Holz gefundenen, weiter unten erwähnten Arten mitgerechnet werden, als eine an Lebermoosen sehr reiche Lokalität nicht nur durch seinen Reichthum an Arten, sondern noch mehr durch massenhaftes Vorkommen der meisten dieser Arten und ihrer sehr reich- lichen Fructification. Von Laubmoosen sahen wir bei Såg- bäcken am Bachufer Oligotricum incurvum, Astrophyllum punc- tatum, ÅA. pseudopunctatum, A. cinelidioides, Timmia austriaca, Pohlia albicans, P. annotina, Tayloria lWingulata (spärlich), Anisothecium squarrosum, Dichodontium pellueidum, Swartzia inelinata, Amblystegium protensum, ÅA. cordifolium, Hyloconmium squarrosum, u. 8. w., und an den Alaunschieferwänden oder auf dem schattigen Waldboden Polytrichum alpinum (auch in einer Form mit deutlich, wenn auch stumpf 4-kantigen Fräch- ten), Buxbaumia aphylla, Astrophyllum silvaticum, ÅA.-stellare, A. orthorrynchum, A. Wycopodioides, ÅA. marginatum, ÅA. spino- sum, Bartramia ityphylla, B. crispa, Bryum proliferum, Pohlia proligera, P. cruda, Schistostega osmundacea (spärlieh), Leersia laciniata, Barbula rubella, Dicramwm majus, Dicranella secunda, Swartzia montana, Ditrichum homomallum, Oncophorus tor- quescens, O. strumifer, Saelania caesia, Andreaea petrophila (massenhaft), Hypnum piliferum, H. reflexum, H. curtum, Hylo- comium umbratum, H. calvescens, Isopterygium nitidum mit var. pulchellum; die Sphagnaceen waren nur durch S. Girgen- sohnii und S. contortum spärlich vertreten. Anf den zahl- reichen morschen Stämmen wuchsen Georgia pellucida, Di- cranum fuscescens, Hypnum velutinum, H. Starkei, H. plumosum, Campylium Iispidulum, Cephalozia leucantha, C. Helleriana, Lophocolea heterophylla, Riccardia latifrons, Ptilidwum pulcher- rimum, Martinellia convexa, die för Schweden neue M. apticu- lata, Jungermanmia longidens, J. guttulata u. s. w. Ein anderer Bach im Alaunschiefergebiet, den wir auch untersuchten, war Lakaviksbäcken, der 3—4 Kilometer west- lich von der Kirche iber den Nordabhang des Tåsjöbergs herabfliesst. Der untere Thal dieses Baches ist breiter und mehr offen als der des Sågbäckens; doch findet man hier auch einen hohen und schönen Wasserfall bei dem Beginn der festeren oberen Lager des Alaunschiefers; in den hohen und BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 10. 9 senkrecht steilen Felsenwänden beim Wasserfall waren zahl- reiche, kugelförmige, grosse Bälle von Stinkkalk in dem Alamunschiefer eingelagert. Oberhalb des Falles fliesst der der Bach noch eine Strecke hinauf durch eine ziemlich tiefe Schlucht; auf dem Hochplateau des Berges schlingt er sich dagegen fast ohne sich in der Unterlage niederzugraben durch den weiten Sämpfen des flachen Thälchens hervor. Auch in Lakaviksbäcken fanden sich im ganzen Laufe des Baches zahlreiche vom Wasser heruntergeföhrte Quarzit- blöcke. Die Moosvegetation war hier in der Hauptsache mit der in Sågbäcken ibereinstimmend; die Lebermoose spielten jedoch hier bei weitem nicht eine so hervorragende Rolle wie in jenem Bache; zahlreiche fär das Alaunschiefergebiet neue Moosarten wurden doch hier beobachtet, so z. B. Schistophyl- lum osmundioides, S. bryoides (spärlich), Astrophyllum medium, Bartramia norvegica, Tetraplodon bryoides (auf einem alten Baumstumpf wachsend), Pohlia elongata, Leersia contorta, L. rhabdocarpa, Dicranum undulatum, Dicranella crispa, Anoec- tangium lapponicum, Hypnum strigosum, Myurella julacea. die bisher unbeschriebene Martinellia gymmnostophila KAALAAS in sched. (sehr spärlich), die erst in den letzten Jahren fär Skandinavien nachgewiesene J. atrovirens, J. exsecta, J. gra- cilis, J. polita, J. minuta, Cephalozia media und OC. catenulata. Von den mit Sågbäcken gemeinschaftlichen Arten mögen hier erwähnt werden Polytrichum alpinum, Astrophyllum orthor- rhynchum, ÅA. lycopodioides fruchtend, A. marginatum, ÅA. spi- nosum, Pohlia albicans fruchtend, P. proligera fruchtend, Amninothecium squarrosum, Dichodontium pellucidum (die beiden letztgenannten Moose sehr reichlich und öppig, von der letzten Art wurden 13 cm. lange Exemplare eingesammelt), Onco- phorus virens var. serratus, O. torquescens (sehr reichlich), Saelania caesia, Amblystegium protensum, A. glaucum, Hylo- comium umbratum, Martinellia subalpina, M. apiculata, Junger- mania socia, J. obtusa, J. heterocolpos, Nardia obovata, N. haemotosticta var. suberecta u. s. w. Die Lebermoosvegetation der morschen Stämme war wie bei Sågbäcken; an den tber- rieselten Quarzitblöcken wuchsen auch hier Amblystegium di- latatum, A. rivulare, A. ochracevm u. 8. w. Vom oberen Laufe des Lakaviksbäckens beabsichtigten wir die Quarzitlager auf dem Gipfel des Berges aufzusuchen; wir wählten aber eine unrichtige, zu östliche Richtung, und 10 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. kamen deshalb erst spät im Abend zum Quarzit. Unser Weg auf dem Hochplateau fährte fast die ganze Zeit durch sump- fige Fichtenwälder mit eingesprengten Erlen und Birken; von Kräutern waren Eqwisetum palustre, E. silvaticam und E. scirpoides Charakterpflanzen. In diesen Simpfen waren Åstrophyllum pseudopunctum, A. punctatum, Méeesea trichoides, Tayloria Uingulata, Oncophorus virens (bis 13 cm. lang) und Hypnum trichoides sehr reichlich vorhanden; von anderen Moosen wurden hier beobachtet Bryum neodamense, Br. bimum, Br. pallescens forma, Leptobryum, Splachnum luteum, S. pée- dunculatum, S. vaseulosum, Tayloria tenuwis, Thujidium Blan- dowir, Amblystegium intermedium fruchtend, A. Richardsoni, Å. sarmentosum (spärlich), ÅA. stramineum, Hypnum plumosum var. turgidum fruchtend, Isopterygium pratense, Cephalozia pleniceps, C. media, Harpanthus Flotowianus (reichlich), Cheilo- scyphus polyanthos, Martinellia irrigua, Mylia anomala, Junger- mama RButheana, J. Kaurini u. s. w. Von den Sphagnaceen waren auch mehrere Arten vertreten, wie S. squarrosum, S. acutifoliuwm, S. Warnstorfii (reichlich), S. fuscum, S. Russo- wii, S. Girgensohniz und S. recurvum, wenn auch die Mehr- zahl dieser Arten verhältnissmässig spärlich vorkamen; der Alaunschiefer bewährte sich somit hier wie auch sonst im Alaunschiefergebiet als eine den Sphagnaceen wenig an- sprechende Unterlage. Unsere Untersuchung der weiten Suämp- fe des Hochplateaus auf dem Tåsjöberge konnte nur wenig erschöpfend werden; die Zeit war zu kurz und die Moose hier von Regen so durchnässt, dass sie scehwer zu unterscheiden waren; diese Sämpfe därfen daher eine reiche Nachernte lie- fern können. Noch schlechter ging es mit der beabsichtigten Untersuchung der Moosflora des Quarzits, weil wir da so spät anlangten, dass wir sogleich genöthigt waren, den Heim- weg anzutreten; vom Quarzit haben wir daher nur Pohlia proligera und P. commutata heimgebracht; sie wuchsen reich- lich und fruchtend auf einem feuchten Waldwege; die letztere Art sahen wir auch an mehreren Stellen auf dem Wege ab- wärts nach Tåsjö. Im Alaunschiefergebiet scheint, wie auch sonst im Kirch- spiele Tåsjö, eine Moosvegetation auf den Stämmen der leben- den Bäume, wenn von den bisweilen die Wurzeln bekleiden- den Erdmoosen abgesehen wird, fast völlig zu fehlen. Nur aut zwei Bäumen, emer Espe und einer Weide, sahen wir in BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 1I Tåsjö-by einige Moose und zwar Dorcadion obtusifolium und Stereodon polyanthus, wozu noch am untersten Theile des Stammes Amblystegium serpens und Bryum elegans kamen, alle nur sehr spärlich. Die mehr oder minder beschatteten, erratischen Gneiss- und Granitsteine, die zahlreich in den Hainen des Alaun- schiefergebiets vorkommen, liefern Unterlage fär eine ziemlich artreiche Moosvegetation, die jedoch, obgleich innerhalb des Alaunschiefergebiets befindlich, fär den Alaunschiefer als fremd betrachtet werden muss. An solchen Steinen wuchsen in emem Haine westlich vom Gasthofe und unmittelbar hinter der Poststation in reichlicher Menge Dicranum scoparium, D. longifolium (auch fruchtend), Grimmia rammulosa, Hedwigia albicans, Andreaea petroplhila, Amblystegium aduncum, Hyp- num plumosum, Hylocomium proliferum, H. parietinum, Pti- liwm, Ptilidium pulcherrimum wu. s. w. und spärlicher Dicra- mun montanum, D. undulatum, Oncophorus strumifer, Grimmia ovalis, Gr. Miihlenbechii, Lesquereuxia filamentosa, Bryun elegans und die bisher unbeschriebene Art Hypnum trom- soeense KAURIN und ARNELL. Vom Gasthofe aus machten wir auch ein Paar Ausfläge nach dem naheliegenden Gneissgebiete. So fihrte uns ein Spaziergang von wenigen Minuten zum Gneissgebiete am öst- lichen Ende des Tåsjö-Sees. Die Lokalitäten, die uns hier begegneten, waren zuerst ein ziemlich trockener Sumpf, in welchem Sphagna, Amblystegia und Riedgräser, besonders Erio- phorum vaginatum, die Charakterpflanzen waren, später eine trockene, mit Nadelwald bewachsene Erhöhung mit zahlreichen von Moosen und Flechten dicht bekleideten Blöcken und dem Boden mit Hylocomium-vegetation bekleidet, zuletzt das perio- disch ibersehwemmte Ufer des Tåsjö-Sees. Das Ufer war steinig und mit Weiden- und Erlengebäsch bewachsen, in den niedrigeren Theilen sandig-schlammig mit Scirpus palus- fris und hohen Rasen von Carex acuta. Im Sphagnumsumpf merkten wir sogleich, dass wir aus dem Alaunschiefergebiete in das Gebiet einer kieselhaltigen Bergart gekommen waren, nämlich wegen des massenhaften Auftretens der Sphagnaceen; von solchen sahen wir hier S. centrale, subescundum, platy- phyllum, squarrosum, Warnstorfii, RBussowii, recurvum, angusti- folium, riparium und fuscum, von welehen besonders die letzte Art in grosser Menge vorkam. Von anderen Moosen sahen 12 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. wir im Sumpf ausser mehreren gemeinen Arten, wie z. B. Polytrichwm strictum, Astrophyllum cinelidioides, Dicranum Bergeri, D. majus, Mylia anomala u. s. w., einige seltenere, wie das in Schweden fräher wenig beachtete Dicranum an- gustum (reichlich und fruchtend), Amblystegium Richardsoni fruchtend, ÅA. revolvens var. Cossoni, Cephalozia plemiceps, Jungermania Kunzgeana u. s. w. Die Moosvegetation auf dem trockenen Waldboden war mehr trivial wie auch auf den erratischen Blöcken, von welchen letzteren nur Diecranum longifolium, D. congestum var. flexicaule, D. undulatum, Hyp- num reflexum, Pterigynandrum filiforme, Ptiliwm, Hedwigia, Pti- lidium pulcherrimum, Jungermania gracilis, J. longidens (die beiden letzten mit Kelchen) und J. minuta hier erwähnt wer- den mögen. Von grösserem Interesse war die Moosvegetation unter dem Gebäsch am Seeufer, wo Mollia fragilis, Onchopho- rus virens, Bryum elegans (reichlich und fruchtend), Amblyste- gium chrysophyllum, Chomocarpon quadratus, Anthelia nivalis (sehr spärlich), Blepharostoma trichophyllum, Martinellia undu- lata, M. irrigua, M. curta, Plagiochila asplenioides, Junger- mania quadriloba (mit Kelchen), J. heterocolpos, Nardia hya- lina und Sphagnum immdatum eingesammelt wurden. Auf den Carex-Rasen im Wasser wuchsen Stereodon arcuatus, Am- blystegium scorpioides, Fossombromia Dumortieri und Riccardia pinguis. Unser zweiter Ausflug im Gneissgebiet hatte zum Ziel einige grösseren Moosbildungen bei Tåsjöedet, etwa 5—7 Kilo- meter östlich vom Gasthofe. In erster Reihe wiänschten wir die Sphagmun-Vegetation in den Sämpfen zu untersuchen. Die Sämpfe bei Tåsjöedet waren von verschiedenartiger Be- schaffenheit. Die wasserreichsten waren flach und baumlos mit Scheuchzeria palustris als fanerogame Charakterpflanze ; hier waren Sphagnum recurvum, S. balticum und S. Dusenii fast alleinherrschend; am weniger sumpfigen Umkreise fanden sich eingesprengt als kleinere Kolonien S. medium, S. com- pactum, S. Lindbergii, Amblystegium fluitans, Dicranum Ber- geri, Jungermania inflata u. s. w. Andere Sämpfe waren mehr uneben und höckerig mit zerstreuten Kiefern, Zwerg- birken, Rubus Chamaemorus und Eriophorum vaginatum als Charakterpflanzen; in diesen Sämpfen waren Sphagnum fuscum, S. Warnstorfii, S. medium, S. recurvum, Polytrichum strictum, Dicranum Bergeri u. s. w. vorherrschend, und im Umkreise, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 13 am Ufer des Moores, hatten Sphagnum angustifolium, S. ripa- rum, Polytriclum commune, Amblystegium flwitans, A. stranmi- neum u. s. w. sich gesellt. Die höckerigen Sämpfe mit zer- streuten Birken waren hinsichtlich der Sphagnaceen mit den letzt erwähnten Sämpfen so ziemlich ibereinstimmend. Einen ganz anderen Charakter zeigten die flachen Simpfe, in wel- chen Riedgräser, wie Carex limosa, C. irrigua und C. Ulivida, Juncus stygius u. s. w. als tongebend auftreten; in diesen Sämp- fen waren die Sphagnaceen nur spärlich vertreten durch kleine Kolonien von S. subsecundum, S. Dusenii und S. Lindbergi, wozu an dem trockeneren Umkreise 5. Russowiiund S. Warnstor fit kamen; die Hauptmasse der Moosvegetation war hier von Amblysteqgia. wie A. scorptioides, revolvens, sarmentosum, badium u. s. w. gebildet. Von anderen Moosen, die in den Sämpfen bei ”Tåsjöedet eingesammelt wurden, mögen hier erwähnt werden: Cinelidiwm stygium, Meesea triquetra, Spllachnum luteum, S. pedunculatum, Diceranum fuscescens var. tortum n. var., D. angustum, Hylocomium parietinum var. secundum n. var., Isopterygium pratense, Cephalozia fluitans, C. Lammersiana, CO. catenulata, C. leucantha, C. media, Riccardia pingwis, Marti- nellia irrigua, Mylia anomala, Jungermamia gracilis, J. Kuwn- z2eana, J. Wenzelii, J. ninuta, Sphugnum centrale, S papillo- sum, S. platyphyllum, S. teres, S. squarrosum, S. Girgensohnit, wozu noch die auf morschem Holz wachsenden Dicranum fuscescens (reichlich), Cephalozia Helleriana, Biccardia latifrons u. s. w. kommen. An dem torfigen Ufer des Sees Stortjärn, der auch Prästtjärn genannt wird, beobachteten wir eine intressante Moosvegetation aus Schistophyllwm osmundioides, Astrophyllum pseudopunctatum, A. hornum (spärlich), Pohlia annotina, Tayloria lingulata, Oncophorus Wahlenbergii, Ambly- stegium polygamum, Chephalozia denudata, Plagiochila asple- noides, Jungermania lanceolata, J. polita (reichlich und mit Kelchen), J. Kaurini u. s. w. bestehend. Am Ende mögen noch von diesem Ausfluge einige Moose erwähnt werden, die auf feuchter, sandiger Erde in Austichen und Gräben längs der Landstrasse wuchsen, nämlich Catharinea tenella, ÅAnisothe- cium rufescens, Ditrichum tortile var. pusillum, Jungermania sphaerocarpa (massenhaft), J. bicrenata, J. ventricosa, J. al- pestris, Nardia hyalina, N. haematosticta u. s. w., und ausser- dem Tetraplodon angustatug in einem winzigen Rasen auf trockenem Waldboden. 14 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Nach diesen Untersuchungen am östlichen Ende des Tåsjö- Sees siedelten wir zum Gasthofe in Hoting iäber, in dessen Nähe drei verschiedene geologische Gebiete zusammenstiessen. Das eine Gebiet ist das eben besprochene Granitgneissgebiet, das sich zwischen den Tåsjö- und Hoting-Seen ausbreitet, und dessen nördlichen Theil wir schon von Tåsjö-by aus be- sucht hatten. Östlich vom Gneiss liegt ein Augengranitgebiet, das sich vom Hoting-See nördlich bis zum Dorfe Backsved- jan an der lappländischen Grenze verbreitet. Östlich vom Hoting-See wird der Augengranit von einem grossen Gab- brogebiet abgelöst, welches sich in östlicher Richtung bis Lappland ausdehnt. Von diesen drei Bergarten dringt der Granit nur als ein schmales, keilförmiges Band, das den Gneiss vom Gabbro trennt, bis zum Hoting-See hervor; un- sere sehr begrenzte Zeit in Hoting erlaubte uns leider nicht das Granitgebiet zu untersucheu. Vom Gasthofe in Hoting hat man einen schönen und weiten Ueberblick äber den Hoting- See und die umgebende Landschaft mit ihrem verschiedenarti- gen Charakter, je nachdem die Berge aus Gneiss oder Gabbro gebildet sind. Das westliche Gneissgebiet ist zum grossen Theile flach und sumpfig, und seine Berge sind langestreckt, sanft aufsteigend, nur selten mit exponirten Felsenwänden und dicht waldbewachsen. Das östliche Gabbrogebiet präsentirt sich dagegen als ein Wirrwarr von Bergen mit steilen, nackten Felzenwänden und kuppelförmigen, abgerundeten und nur sehr licht bewaldeten Gipfeln. Unser Aufenthalt in Hoting war zu kurz, um mehr ein- gehende Untersuchungen zu ermöglichen. In der Nähe des Gasthofes sahen wir im Gneissgebiete auf Erde in Ausstichen, Gräben oder an Wegrändern Polytrichum urnigerum (reichlich), P. pilosum, Catharinea undulata, C. tenella, Bryum oblongum (spärlich), Br. intermedium, Leptobryum, Pohlia annotina, Funaria hygrometrica, Dicranella secunda (reichlich), D. ecrispa, Ditricluwm tortile var. pusillum (reichlich), D. tenwifolium (spär- lich), Hylocomium parietinum, H. triquetrum, Climacium, Marti- nellia rosacea, M. curta, Jungermama sphaerocarpa, Nardia haematosticta, Blasia, Marsilea Neesiana, M. epiphylla u.s. w., und an feuchteren Stellen Polytrichum commune, P. gracile, Astrophyllum pseudopunctatum, ÅA. cinelidioides, A. cuspidatum, Sphaerocephalus palustris, Paludella, Philonotis fontana, Bry- um bimnmum, Anisothecium crispum var. elaiwm, Amblystegivm BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 15 Richardsoni, A. stramineum, Dichelyma falcatum (an einem iberrieselten Stein), Martinellia irrigua, Jungermania Kun- geana (mit Keimkörnern), Sphagnum centrale. S. medium, S. Warnstorfii, S. Russowir, S. recurvum S. Girgensohnii, S. Lind- bergui, S. Dusenii, S. fuscum, S. squarrosum u. s. w.; am Ufer des Hoting-Sees wuchs Sclnstophyllum osmundioides (reichlich) und Jungermania atrovirens; unter Weidengebäsch hat Herr Assistent Torr dort auch Stereodon arcuatus reichlich fruch- tend eingesammelt. Vom Gasthofe in Hoting machten wir einen Ausflug nach dem Jakobssvedberg, der im Gneissgebiete 4—5 Kilometer nord westlich vom Gasthofe nahe der Landstrasse nach Tåsjö- by belegen ist und durch seine steilen Abhänge eine gute Ausbeute versprach. Hier fanden wir viele Moose, die wir nicht vorher im Gneissgebiete gesehen hatten, wie Astro- phyllum medium, AA. stellare (spärlich), Bartramia ityphylla, B. crispa, Bryum capillare var. flaccidum, Br. elegans fruch- tend, Br. pallescens, Pohlia proligera (fruchtend auf einem feuchten Waldwege), P. cruda, Tetraplodon bryoides, Tortula ruralis, Dieranum longifolium var. ditrichiforme n. var., D. elatum, Diecranoweissia crispula, Oncophorus torquescens, Weis- sia curvifolia (sehr reichlich), Dorcadion rupestre, Åmnoectan- gium Mougeotii (reichlich), ÅA. lapponicum, Grimmia ericoides, Gr. fascicularis, Gr. unicolor, Gr. acicularis, Gr. funalis, Gr. torquata (reichlich), Gr. gracilis, Hypnum strigosum, H. pseudo- plumosum (reichlich), H. Starkei (reichlich), H. sericeum (spär- lich), Stereodon mamillatus, Neckera complanata, N. oligocarpa, Radula complanata, Metzgeria furcata, Lepidozia reptans, Cephalozia divaricata, Lophocolea minor, Martinellia undulata, M. convexa, Jungermania exsecta, J. quinquedentata, J. socia, J. obtusa und JI. heterocolpos. Bemerkenswerth als sehr reich- lich auf dem Jakobssvedberg waren ausserdem Dicranuwm un- dulatum, Grimmia Miillenbeckii, Amblystegium aduncum, Pteri- gynandrum decipiens, Hedwigia albicans und Martinellia curta und als seltenere Moose Grimnvia ovalis, Isopterygium nitidum, Cephalozia pleniceps, CO. Helleriana, Jungermania Kunzeana, J. bicrenata, J. longidens u. 8. w. Im Gabbrogebiete machten wir nur eine Exkursion und zwar nach dem Berge Norrtjärnsklimpen am sädöstlichen Ufer des Hoting-Sees; obgleich das Wetter den ganzen Tag sehr regnerisch war, wurde die Ausbeute ziemlich reich. Auf 16 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Waldwegen zwischen dem See und dem Berge sahen wir Polytrichwm urnigerum, Pohlia annotina (massenhaft), P. pro- ligera, Dicranella secunda, D. cerviculata, Ditrichum tortile var. pusillum, Lophocolea minor, Jungermania bicrenata, Nar- dia scalaris u. s. w.; auf morschen Stämmen wuchsen Dicra- num fragilifolium, D. fuscescens, Hypnum Starkei, Cephalozgia leucantha, C. Helleriana, Ptilidium pulcherrimum, Martinellia convexa, Jungermania exsecta, J. incisa, J. guttulata u. 8. w. In den Sämpfen am Fusse des Berges sahen wir ausser ge- meineren Moosen Cinclidium stygium, Astrophyllum cinelidioi- des, Bryum neodamense, Meesea trichoides, Splachnum peduncu- latum, S. vasculosum, Dicranum scoparium var. paludosum, Thujidium Blandowii, Amblystegium gigantewm, A. RBichard- soni, Hypnmuwm trichoides, Cephalozia pleniceps, C. media, Har- panthus Flotowianus fruchtend, Saccogyna graveolens (in einer Erdhöhle reichlich und fr.), Jungermania quadriloba (mit Kel- chen), J. Kunzgeana (> und mit Keimkörnern), Sphagnum cen- trale, S. medium, S. teres, S. squarrosum, S. Wulfianum, S. Warnstorfit (reichlich), S. fuscum, S. Russowitr (reichlich) und S. Girgensolmii; die Sämpfe am Fusse des Norrtjärnsklimpen waren meistens grosshöckerige Fichtenwaldsämpfe; fache, licht bewaldete Sämpfe mit Riedgräsern und Amblystegia als Charakterpflanzen sahen wir dort auch. An den Gabbrofelsen fanden wir sehr reichlich Polytrichum piloswm, Anoectangium lapponicum, Grimmia fascicularis, Gr. ramulosa (massenhaft), Gr. torquata, Gr. apocarpa, Andreaea petrophila, Amblystegium aduncum, Pterigynandrum decipiens, Ptilium, Hedwigia, Ptiii- dium ciliare, Martinellia curta, Diplophyllum taxifolium, Jun- germania qwinquedentata, J. barbata, J. ventricosa und Sphag- mem acutifolium (in grossen, schwellenden Rasen); ziemlich reichlich sahen wir Polytrichum juniperinum, Astrophyllum marginatum, Bartramia crispa, Bryum Miihlenbeckii (spärlich fruchtend), Br. bimum (steril), Tortula ruralis, Mollia tortuosa, Dieranum longifolium (fruchtend), D. fuscescens, D. congestum, D. Bergeri, D. undulatum, D. scoparium. D. spurium, D-. ela- tum (die beiden letzten Moose in einem trockenen und lichten Kieferwald am Fusse des Berges), die för die Wissenschaft neue Art Omncophorus suecicus, O. torquescens, O. strumifer, Grimmia unicolor, Gr. ovalis, Amblystegium sarmentosuwm, Hyp- num plumosum. Isothecium myosuroides, Hylocomium proli- ferum, Plagiothecium denticulatum, P. piliferum, Neckera oligo- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 17 carpa, Martinellia undulata, Plagiochila asplenioides, Junger- mania lWycopodioides, J. gracilis, J. alpestris, J. longidens, J. saxicola, Marsupella marginata, die fär Schweden neue M. sparsifolia (fruchtend), Cesia obtusa fr. und Blepharostoma setiforme (mit Kelchen), von welehen die drei letztgenannten nur an Felsen nahe dem Gipfel des Berges vorkamen. Auf Gabbro wuchsen dagegen nur spärlich Buxbaumia aphylla, Timmia austriaca, Philonotis fontana, Bartranvia ityphylla, PBryum capillare var. flaccidum, Br. pallescens, Plagiobryuwm Zierii (in emer der zahlreichen Höhlen des Berges), Tetraplo- don bryoides, Leersia contorta, L. laciniata, Diceramwm Sechisti, Diceramoweissia crispula, Saelania, Weissia curvifolia, Anoectan- gium Mougeotii, Grimmia ericoides, Gr. hypnoides (nur in 2—3 kleinen Kolonien an den höheren Felsen), Gr. acicularis, Gr. elatior, Gr. Miihlenbeckii, Leskea nervosa (in Höhlen am Fusse), Hypnum pseudoplumosum, Isothecium viviparum, Stereodon cu- pressiformis var. subjulaceus und var. mamillatus, Isopterygium nitidum, Plagiothecium silvaticum, Neckera complanata, Junger- mana Floerki, J. socia und J. heterocolpos. Die Moosvegeta- tion auf Gabbro betreffend mag noch erwähnt werden, dass wir bei der Abreise von Hoting an Gabbrofelsen nahe der Landstrasse nach Bodum Oncophorus suecicus und Plagiothe- cum denticulatum var. laetum emsammelten. So wenig erschöpfend unsere Untersuchung der Moosflora in Tåsjö auch war, zeigt dieselbe jedoch, wie empfindlich die Moose fär Verschiedenheiten in der geognostischen Unterlage sind. Dies leuchtet deutlich hervor, wenn wir die Zusammen- setzung der Moosvegetation auf den drei von uns untersuch- ten Bergarten vergleichen. So fanden wir in Tåsjö nur im Alaunschiefergebiet: Polytrichum alpinum, Oligotrichum in- curvum, Schistophyllum bryoides, Sch. viridulum, Astrophyllum punctatum, A. Seligeri, A. silvaticum, A. orthorrhynchum, A. lycopodioides, A. spinosum, Bartramia norvegica, Bryum proli- ferum, Br. Duvalii, Br. caespiticium, Br. cuspidatum, Br. pen- dulum, Br. inelinatum, Pohlia albicans, P. comnmutata, P. carnea, P. elongata, Schistostega, Tayloria tenwis, T. lingulata (gehört hauptsächlich diesem Gebiet an, wo sie massenhaft und äppig vorkam, während sie im Gneissgebiet nur sehr spärlich war), 2 3 18 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Leersia rhabdocarpa, Barbula rubella, B.: convoluta, Anisothe- ciwum squarrosum, ÅA. Grevilleanum, Swartzaia montana, Sw. inclinata, Ditrichum homomallum, Dichodontium pellucidum, Oncophorus Wahlenbergii var. gracile, O. virens var. serratus, Thujidium recognitum, Th. abietinum, Amblystegiwm filicinum, Å. glaucum mit var. falcatum, A. cordifolwuwm var. coloratum, ÅA. ochracewm (wächst auch auf Quarzit), Hypnum piliferum, H. velutinum, H. curtum, H. rivulare, H. plumosum var. tur- gidum, H. albicans, Myurella julacea, Hylocomium umbratum, H. calvescens, H. squarrosum, Isopterygium nitidum var. pul- chellum, Acrocladium cuspidatum, Sphagnum contortum, Mar- chantia, Cephalozia islandica, Lophocolea heterophylla, Chetiloscy- plus polyanthos, Martinellia gymmnostoplula, Jungermania pu- mila, J. inflata var. heterostipa, J. Limprichtii, J. bantryensis, J. Rutheana, Nardia obovata und N. haematosticta var. sub- erecta; hier können auch die nur innerhalb des Alaunschiefer- gebietes gefundenen auf äberrieselten Quarzitsteinen in Bächen wachsenden Amblystegium dilatatum, A. rivulare, A. palustre und Grimmia alpicola und die auf Bäumen oder morschem Holz wachsenden Dorcadion obtusifolium, Amblystegium ser- pens, A. radicale, Campyliwm hispidulum, Stereodon polyanthos und Martinellia apiculata eingereiht werden. Dagegen beobachteten wir nur im Gneissgebiet: Catharinea tenella, Schistophyllum adianthoides, Astrophyllum hornum, Te- traplodon angustatus, Mollia fragilis, Diceranum longifolium var. ditrichiforme, D. fuscescens var. tortum, D. montanum, D. con- gestum var. Hlexicawle, Anisothecium rufescens, Ditrichum tenwi- folium, Dorcadion rupestre, Grimmia funalis, Amblystegium chry- sophyllum, A. polygamwm, A. badium, Hypnum tromsoeense, H. sericeum, Lesquereuxia filamentosa, Pterigynandrum decipiens var. filiforme, Hyloconium parietinum var. secundum, Diche- lyma falcatum, Sphagnum papillosum, S. centrale (nur fär dieses Gebiet völlig sichergestellt), S. subsecundum, S. inun- datum, S. teres, S. compactum, S. angustifolium, S. balticum, S. Dusenii, S. riparium, S. Lindberg, Radula complanata, Metzqeria fuwrcata, Cephalozia Lammersiana, &O. divaricata, Jungermania lanceolata und Fossombroma Dumortieri. Unserer Erfahrung nach sind auf dem Gabbrogebiet be- schrenkt: Bryum Miihlenbeckii, Plagiobryum Zierit, Mollia tortuosa, Dicramuwm spurium, D. Schisti, Oncophorus suecicus, Grimnuia lypnoides, Gr. elatior, Leskea nervosa, Amblystegium da. Förs BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 19 gigantewm, Isothecium myosuroides, I. viviparwm, Stereodon cupressiformis var. subjulaceus, Plagiothecium silvaticum, Pl. denticulatum var. laetum, Pl. piliferwum, Sphagnum Wulfianum, Blepharostoma setiforme, Jungermania Floerkei, Marsupella sparsifolia, Cesia obtusa und das auf morschem Holz wachsende Dieranum fragilifolium. Diese Verzeichnisse därften in der Hauptsache das Ver- hältniss zwischen der Moosvegetation auf dem Alaunschiefer einerseits und auf dem Gneiss und Gabbro andrerseits richtig andeuten, wenn sie auch wahrscheinlich durch spätere, mehr eingehende Untersuchungen etwas modificirt werden können; jedenfalls zeigen sie deutlich dass die Moosvegetation auf Alaunschiefer von der auf Gneiss und Gabbro sehr verschie- den ist. Um die Grösse dieser Verschiedenheit heller zu be- leuchten wollen wir noch daran erinnern, dass folgende Arten, die dem Gneiss und dem Gabbro gemeinschaftlich sind, im Alaunschiefergebiete fehlen: Dicranwm longifoliwm, D. con- gestum, D. elatum, Weissia curvifolia, Anoectangium Mougeotit, Grimnmäia ericoides, Gr. ramulosa, Gr. acicuwlaris, Gr. unicolor, Gr. ovalis, Gr. Miihlenbeckii, Gr. torquata, Hypnum pseudo- plumosum, Pierigyndrwm decipiens, Stereodon manmillatus, Nec- kera complanata, N. oligocarpa, Hedwigia, Sphagnum medium, Jungermania saxicola und Marsilia epiphylla. Die angefiähr- ten Thatsachen zeigen, dass die Moosflora des Alaunschiefers an Arten die reichste ist, was jedoch gegenwärtig, wegen der mangelhaften Untersuchung der Gneiss- und Gabbro-Gebieten, nicht als völlig entschieden behauptet werden kann. Mehrere Gattungen scheinen auch von der Bergart mehr oder weniger abhängig zu sein. Reichlicher im Alaunschiefergebiet sind Zz. B. die Gattungen Astrophyllum mit 12 Arten gegen 6 Arten im Gneissgebiete und 4 Arten im Gabbrogebiete, Bryum und Pohlia mit zusammen 24 Arten gegen 14 im Gng. und 8 im Gbg., Hypnum mit 10 Arten gegen 8 im Gng. und 4 im Gbg. u. s. w. Spärlicher vertreten im Alaunschiefergebiete sind die Gattungen Grimmia, Sphagmum und Dicranum. Sehr bemerkenswerth ist die Armuth der Alaunschieferflora an Grimmia-Arten; wir sahen in der Wirklichkeit nur eine Art, Gr. gracilis, auf Alaunschiefer; die beiden anderen fär das Alaunschiefergebiet angegebenen Arten, Gr. fascicularis und Gr. alpicola, wachsen zwar innerhalb des Gebietes aber nur auf iberrieselten Quarzitblöcken in den Bächen und missen 20 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. somit wohl am richtigsten der Quarzitflora zugerechnet wer- den; im Gneissgebiete sind 11 Arten dieser Gattung gefun- den und dieselbe Anzahl fanden wir auch im Gabbrogebiete. Die Sphagnaceen sind auch im Alaunschiefergebiete verhält- nissmässig schwach repräsentirt; die Artenanzahl ist zwar ziemlich gross, 9 Arten, die Individuenmenge aber, mit den Verhältnissen im Gneissgebiete verglichen, bedeutend geringer, weil man im Alaunschiefergebiete solche ausgedehnten Moorbildungen, in welchen die Sphagnaceen fast Alleinherr- scher sind, wie sie im Gneissgebiete so häufig vorkommen, nirgends antrifft; der lockere Alaunschiefer lässt das Wasser zu leicht hindurch, und besitzt daher keime Bedingungen fir solehe Moorbildungen. Die Gattung Dicranum ist auch im Alaunschiefergebiete verhältnissmässig spärlich vertreten, nur 6 Arten gegen 10 Arten im Gneissgebiete und 11 Arten im Gabbrogebiete. Auf dem Alaunschiefer wachsen die Moose gewöhnlich bedeutend mehr gemischt als auf den anderen hier erwähnten Bergarten, was besonders der Fall ist an Felsen- abhängen und auf trockenem Boden, weniger aber in den hier so häufigen grasigen Sämpfen. Die mangelhafte Untersuchung des Gabbrogebietes ge- stattet nicht eime eingehende Vergleichung der Mossvegeta- tion in den Gneiss- und Gabbro-Gebieten; die Moosvegetation scheint auch in den beiden Gebieten so ziemlich denselben Charakter zu haben. FEine auffallende Ausnahme bilden je- doch die Sphagnaceen, die im Gabbrogebiete nur mit 3 Arten gegen 20 im Gneissgebiete vertreten sind. Zwar kann die Artenzahl der Sphagnaceen im Gabbrogebiete gewiss durch weitere Untersuchungen leicht grösser werden, eine Ver- schiedenheit därfte doch immer zuräckbleiben und zwar, dass die Sphagnaceen im Gabbrogebiete, wenn auch reichlich vor- handen, kaum in solchen weiten und reinen Massen vorkom- men, wie in den Sphagnum-Sämpfen des Gneissgebietes. Die Ursache dazu liegt gewiss in den Bauverhältnissen der Berg- art mit ihren vielen, dicht neben einander stehenden, steilen Kuppen, die kaum fär grosse Moorbildungen Platz äbrig lassen. Ein Ueberblick iäber die in Tåsjö gefundenen Moose zeigt, dass die Moosflora dieser Gegend ziemlich reich ist; sie zählt schon 330 Arten und Varietäten, und jedoch darf in Tåsjö BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 21 eine reiche Nachernte zu machen sein, da wir noch am letzten Tage unseres Aufenthaltes in Tåsjö auf dem Jakobssvedberg mehrere fär den Bezirk neue Arten fanden. Von den in Täsjö gerundenen Moose sind vom grössten Interesse diejenigen, die fär die Wissenschaft neu sind, wie Oncophorus suecicus, Hypnum tromsoense, Martinellia gym- nostoplila, Dicramun fuscescens var. tortum, D. longifolium var. ditricliforme und Hylocomium parietinum var. secundum. Von Interesse sind auch die Moose, von deren Vorkommen in NSehweden vorher nichts oder doch sehr wenig bekannt war, wie Cephalozia Lammersiana, C. fluitans, C. pleniceps, C. leu- cantha, OC. bifida, OC. Helleriana, Martinellia apiculata, Junger- mana inflata var. heterostipa, J. atrovirens, J. quadriloba, J. polita, J. socia, J. obtusa, Nardia haematosticta mit var. sub- erecta, Marsupella sparsifolia, Sphagmun centrale, S. inunda- tum, S. Warnstorfu, S. fuscum, S. RBussowi, S. angustifolium, S. balticum, S. Dusenui, Schistophyllum viridulum, Astrophyl- lum Seligeri, A. lycopodioides, Bryum elegans, Br. oblongum, Br. cuspidatum, Dieranum angustum, Anisothecium ecrispum var. elatum, Oncophorus Wahlenbergii var. gracile, O. virens var. serratus, ÖO. torquescens, Grimmia alpicola, Gr. gracilis, Am- blystegvum protensum, ÅA. revolvens var. Cossoni, A. cordifolium var. coloratum u. s. w. Der Charakter der Moosflora in Tåsjö ist subalpin; als subalpine Elemente derselben mögen in erster Reihe genannt werden Harpantlus Flotowianus, Jungermania lycopodioides, J. Floerkei, J. Kunzeana, J. longidens, J. guttulata, Cesia ob- tusa, Sphagnum Wulfianum, Astrophyllum pseudopunectatum, ÅA. medium, Bryum Duvalii, Br. Miihlenbeckii, Splachnum lu- teum, S. rubrum, S. pedunculatum, S. vaseulosum, Tetraplodon angustatus, Dicramumn fragilifolium, D. elatum, D. Schisti, Weissia curvifolia, Anoectangium lapponicum, Grimmia ramu- losa, Gr. umicolor, Gr. ovalis, Gr. elatior, Gr. Miihlenbeckiti, Amblystegium badium, A. dilatatum, A. Bichardsoni, Hypnuwm Starkei, Lesquereuxia filamentosa, Hylocomium umbratum, H. calvescens, Plagiothecium piliferum, Neckera oligocarpa, Diche- lyma falcatum u. s. w., welche Arten auch in anderen Theilen von Vesternorrlands län verbreitet sind, und von welehen die meisten dort häufig sind. Der subalpine Charakter der Tå- sjöflora zeigt sich auch durch das spärliche Vorkommen meh- rerer Arten die im sädlichen Schweden hänfig und die meisten 22 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. auch massenhaft sind, wie z. B. Neckera complanata, Stereo- don cupressiformis, St. polyanthos, Acrocladium cuspidatum, Hypmuvn sericeum, H. wvelutinwm, Isothecium viviparum, I. myosuroides, Amblystegium serpens, ÅA. giganteum, Tujidium recognitum, Bryum caespiticium, Marsilia epiphylla, Junger- mania lanceolata, Metzqeria furcata, Badula complanata u.s. w., und noch mehr durch das Fehlen mehrerer Gattungen und Arten, die in sädlicheren Gegenden häufig sind, wie z. B. die Gattungen Porella, Lejeunia, Frullania, Fissidens, Antitrichia, Homalia, Entodon, Anomodon u. s. w. und sädlich so häufiger Arten wie Grimmia heterosticha, Dicranella heteromalla, Mollia viridula u. s. w. Dass in der subalpinen Region die Moos- vegetation auf lebenden Bäumen sehr spärlich ist, habe ich schon oben hervorgehoben; mit diesem Verhältniss hängt die spärliche Vertretung der meistens auf lebenden Bäumen wach- senden Arten von den Gattungen Dorcadion und Weissia zusammen. i Zm den rein subalpinen Arten haben sich in Tåsjö aus- ser Arten, die äöber ganz Skandinavien verbreitet sind, auch eimige entschieden alpine wie auch einige entschieden sid- liche Arten, deren hiesige Vorkommen bemerkenswerth ist, gesellit. Von den alpinen Arten sind besonders hervorzuheben Cephalozia islandica, Anthelia nivalis, Jungermania quadriloba, Astrophyllum orthorrynchum, ÅA. lycopodioides, Pohlia commu- tata, P. longicollis, Grimnmia funalis, Isopterygium pulchellum und Plagiothecium laetum, die nicht fruher in Vesternorrlands län beobachtet worden sind, und ferner Martinellia subalpina, Jungermania alpestris. J. Wenzgelii, J. polita, Nardia obovata, Oligotrichum incurvum, Astrophylhum spinosum, Plagiobrywm Zierii, Dicranum angustum, Amblysteginm rivulare, ÅA. ochra- ceum und Hypnmum plumosum var. turgidum, die auch anderswo in Vesternorrlands län gefunden sind. Andrerseits war es uäberraschend so entschieden sädliche Arten, wie Cephalozia catemulata, Jungermania Limprichtii, J. socia, Schistophyllum bryoides, Sch. viridulum, Pohlia carnea und Amblystegium pa- lustre, in ”Tåsjö zu finden. Ueber die Moosvegetation in Vesternorrlands län sind fröher nur zerstreute Notizen veröffentlicht worden; die hier gegebene Beschreibung von der Moosvegetation in Tåsjö ist AR RARE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 23 somit der erste mehr erschöpfende Beitrag zur Kenntniss von den bryologischen Verhältnissen dieses Gebietes, der publicirt wird. Da ich aber seit mehreren Jahren Materialien zu einer bryologischen Beschreibung von Vesternorrlands län gesam- melt habe, mag hier als eine vorläufige Mittheilung, bis ich Gelegenheit gefunden habe meine Sammlungen und Notizen aus Vesternorrlands län endgältig zu bearbeiten, genannt werden, dass dort noch mehr als 100 Moosarten beobachtet sind, die wir nicht in Tåsjö gefunden haben, und zwar so- wohl in Angermanland wie in Medelpad: Polytrichum attenuatum, Oinelidium subrotundum, Cato- scopium nigritum, Bryum alpinum, Pohlia pulchella, Discelium nudwm, Tortula truncatula, Diceranum elongatum, D. brevifolium, D. flagellare, D. Bonjeami, Blindia acuta, Ditrichum flexicawule, Oncophorus Sclhisti, Dorcadion alpestre, D. speciosum, D. Ar- nellii, D. anomalum, D. gymnostomum, Zygodon rupestris, Grimmia Hartmanii, Andreaea crassinervis, Anomodon veticu- losus, A. attenuatus, Amblystegiuwm Kneiffiu, A. trifarium, Hyp- man viride, H. Mildeanum. H. erythrorrhigon, Hylocomium py- renaicum, Stereodon pallescens, St. incurvatus, St. hamulosus, Isopterygium elegans, Homalia trichomanoides, Neckera crispa, Fissidens sciuroides, Asterella pilosa, Frullania Tamarise, Lejewwvia cavifolia, Porella platyphylla, Biccardia palmata, R. multifida und RB. major; nur in Angermanland sind beobachtet: Georgia Browniana, Astrophyllum rostratum, Mnium andro- gynum, Meesea longiseta, Conostonwm tetragonum, Anomobryum concinnatum, Bryum purpurascens, Br. serotinum, Br. cyclo- phyllum, Br. erythrocarpon, Pohlia gracilis, P. cucullata (nach HJ. HOLMGREN), Gymnostomum pyriforme, Splachnum ampulla- ceum, Amsothecium humile (nach S. O. LINDBERG), Trematodon ambiguus, Oncophorus polycarpus, Weissia americana, Grim- mia pulvinata (nach R. FRISTEDT), Gr. patens, Anomodon lon- gifolius, Amblystegium subtile, A. Sendtneri, Heterocladium Ssquarrosulum, Stereodon imponens, Isopterygium turfaceum, Plagiothecium striatellum, Fontinalis dalecarlica, F. antipyre- tica, Antitrichia curtipenduwla, Bazzamnmia triangularis, Cepha- lozia integerrima, C. borealis (nach S. O. LINDBERG), Mylia Taylori, Jungermanmia caespiticia und Fossombronia cristata:; in Medelpad sind ausserdem gefunden: Astrophyllwm luymeno- plyllum, Timmia barvarica (nach E. CoLLInDER), Bartramia Oederi, Amblyodon dealbatus, Bryum arcticum, Br. Mildeanum, 24 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Tortuwla muralis, T. brevirostris, Phascum acaulon, Mollia te- nwirostris, Barbula curvirostris, B. fallax, Anmisothecium va- rium, Dorcadion rufescens, Grimmia ovata, Leskea polycarpa, Amblystegium elodes, A. vermicosum, A. Smithii, Hypnuwm rusci- forme, H. glareosum, Hylocomium rugosum, Stereodon Haldani- anus, St. subrufus, Entodon palatinus, Fontinalis seriata, Nec- kera pennata (nach E. COoLLINDER), Sphagnum Ångstroemii, S. tenellwm (nach K. F. DusÉn), S. fimbriatum (nach K. F. DusÉnN), Ricewa sorocarpa, Frullania dilatata, Riccardia fuscovirens, Jungermania badensis vad J. Michauxii (nach R. Torr). Bei einer näheren Untersuchung von Tåsjö durften in erster Reihe viele von den soeben genannten Moosen sich dort nachzu- weisen lassen. Ehe ich zum systematischen Verzeichniss der in Tåsjö gefundenen Moose ibergehe, mag noch bemerkt sein, dass ich in der Nomenklatur wie auch in der Systematik S. O. LIND- BERGS Musci Scandinavici in systemate novo naturli dispositi (Upsala, 1879) gefolgt habe. LINDBERG'S Nomenklatur ist Zzwar von manchen Bryologen angegriffen worden; diese An- griffe scheinen mir aber fast durehweg schlecht begrändet zu sein, und die bei den Angriffen öfters angewandte Schärfe hat augenscheinlich nur das Ziel gehabt, die Schwäche der vertheidigten Sache durch starke Wörter zu bemänteln. Durch die wissenschaftliche, neue Litteratur, so z. B. die Laub- moose betreffend durch R. BrarrHWaitE's The British Moss- flora und durch die Litteraturangaben in G. LiImPRICHT'S Die Laubmoose in RABENHORSTS Kryptogamenflora, wird auch die Berechtigung von LINDBERG'S Nomenklatur glänzend bewiesen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 25 Verzeichniss der im Kirchspiele Tåsjö gefundenen Moose. Verkärzungen: Alg. = Alaunschiefergebiet, Gng. = Gneissgebiet, Gbg. = Gabbrogebiet, fr. = fruchtend. Marchantia polymorpha L. Alg.: notirt för 'Taäsjö by, fr. Chomoearpon qvadratus (ScoP.) LINDB. "Ch. commutatus (LIN- DENB.) LINDB. — Preissia commautata (1:.) NEEs. — Im Alg. gefunden spärlich bei Sågbäcken und massenhaft am Ufer des Tåsjö-Sees; Gng.: spärlich bei Hoting, fr. Radula complanata (L.) Dum. Gng.: Jakobssvedberg, spär- lich und mit Keimkörnern. Metzgeria fureata (L.) Dum. Gng.: auf dem genannten Berge spärlich. Lepidozia reptans (L.) Dum. Häufig. Cephalozia denudata (NEES.) SPRUCE. — Sphagnocoetis NEES. — Odontoschisma Dum. — Alg.: spärlich am Ufer des Tåsjö- Sees. Gng.: spärlich in den Sämpfen bei Tåsjöedet, reich- licher am Ufer des Stortjärns (hier formu elongata). C. fmitans (NERs.) SpPrRucE. Alg.: spärlich am Ufer des Tå- sjö-Sees. Gng.: etwas reichlicher in den Sämpfen bei Tåsjö- edet, hier mit C. catenuwlata und C. leucantha vergesellschaftet. C. islandiea (NEES.) LINDB. — Trigonanthus albescens var. — Pleuroclada SPrRucE. — Mit Kelehen, nicht reichlich am Ufer des Sagbäckens im Alg. C. bicuspidata (L.) Dum. Hänufig; besonders reichlich an feuchten Alaunschieferwänden bei Sågbäcken, fr. C. Lammersiana (HöB.) SPprucE. Gng.: in eimem Sumpf Zzwischen Tåsjöedet und Tåsjö by in Martinellia irrigua ein- gesprengt, Y. C. pleniceps (ÅA UST.) LINDB. — O. crassiflora SPRUCE. — Ziem- lich hänvfig und in allen drei Gebieten vorkommend; sie wächst aut feuchter Erde und entwickelt fast immer Kelche; Exem- plare dieser Art wurden von Tåsjö by, dem Ufer des Tåsjö- Sees, Någbäcken, feuchten Nadelwäldern auf dem Tåsjöberge (hier fruchtend), Norrtjärnsklimpen und Jakobssvedberg heim- gebracht. C. leucantha NSPRUCE. In den drei Gebieten nicht selten; sie wächst auf morschen Stämmen wie auch in Säimpfen und 26 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. trägt fast immer Kelche; Exemplare der Art wurden von Såsbäcken Lakaviksbäcken, ek Ag und Norrtjärnsklimpen heimgebracht. C. media LINDB. — OC. multiflora SPrRvcE. — Häufig; beson- ders reichlich in den Sämpfen bei Tåsjöedet; kelobrägiet wurde sie bei Tåsjöedet wie auch auf dem Tåsjöberge und Norrtjärnsklimpen eingesammelt. C. ecatenulata (HÖBEN.) LiINDB. Alg.: spärlich aber mit Kelchen bei Lakaviksbäcken. Gng.: spärlich zusammen mit C. leucantha in den Sämpfen bei Tåsjöedet. C. divarieata (FRANC.) DUM. — Jungermania Starkii NEES. — Gng.: in den Sämpfen bei Tåsjöedet 2; an eimem trockenen Abhange des Jakobssvedbergs mit Kelchen und Keimkörnern. C. bifida (SCHREB.) LINDB.. — Jungermania divaricata NEES. — Alg.: auf emem Acker beim Gasthofe in Tåsjö mit Keim- körnern und bei Lakaviksbäcken,. Gbg.: auf Norrtjärns- klimpen mit Martinellia curta und Marsupella sparsifolia ver- gesellschaftet und an Gabbrofelsen nahe am Wege nach Bo- dum, hier mit Kelchen. C. Helleriana (NEES.) LINDB. — Jungermania NEES. — Häufig auf morschen Stämmen; besonders reichlich auf Norrtjärns- klimpen und Jakobssvedberg; iäberall mit Keimkörnern, bei Takaviksbäcken mit Kelchen. Lophocolea minor NEES. In den drei Gebieten gesehen: bei Någbäcken, auf Norrtjärnsklimpen und Jakobssvedberg; iäberall nur sehr spärlich und wie gewöhnlich mit Keim- körnern. L. heterophylla (ScHRAD.) Dum. Alg.: spärlich bei Såg- bäcken und DLakaviksbäcken; wächst auf morschem Holz, bei NSågbäcken auch auf schattiger Erde. Harpanthus Flotowianus (NEES.) NEEsS. Alg.: spärlich bei Sägbäcken; reichlich in den Nadelwaldsämpfen auf dem Tåsjö- berge. Gbg.: in einem Sumpf unterhalb Norrtjärnsklimpen fruchtend. Cheiloscyphus polyanthos (L.) Corpa. Alg.: spärlich an einem Bachufer in Tåsjö by und mit Jungermania Rutheana vergesellschaftet in einem Sumpf auf dem Tåsjöberg. Kantia trichomanis (L.) LINDB. — Calypogeia Corpa. — Häuvfig, doch äberall ziemlich spärlich; in dem Sumpf unter- halb des Gasthofes in Tåsjö wurde eine in Sphagnaceen ein- gesprengte forma laxa eingesammelt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 27 Saccogyna graveolens (SCHRAD.) LINDB. — Geocalyx NERS. — Alg.: spärlich am Ufer des Tåsjö-Sees. Gbg.: reichlich und fr. in einer feuchten Erdhöhle unterhalb Norrtjärnsklimpen. Riccardia latifrons (LINDB.) LINDB. — ÅAneura LINDB. — Alg.: bei NSågbäcken und Lakaviksbäcken. Gng.: bei Täsjö- edet; iiberall auf morschem Holz gesehen. R. pinguis (L.) B. GR. — Aneura Dum. — Nicht selten; im Alg. bei Lakaviksbäcken und am Ufer des Tåsjö-Sees, im Gng. bei Tåsjöedet und Hoting gesehen. Ptilidium ciliare (L.) HaAMmP. Häufig, besonders reichlich an den Gabbro-Felsen des Norrtjärnsklimpens; Kelche fanden wir bei Sagbäcken und an einem Granitblock in Tåsjöby. Pt. puleherrimum (WEB.) Hamre. Sehr reichlich auf mor- schen Stämmen und an erratisehen Blöcken; wie gewöhnlich öfters mit Kelchen. Blepharostoma trichophyllwm (L.) DuwM. — Häufig, auch fruchtend gesehen. Bl. setiforme (EHRH.) LINDB. — Jungermania FHRH. — Chandonamthus ILiNpDB. -— Gbg.: Norrtjärnsklimpen reichlich an Gabbro-felsen, hier auch mit Kelchen. Anthelia nivalis (Sw.) LInNDB. — Jungermanma Juratzkana LTivmPrR. — Alg. und Gng.: sehr spärlich am iäberschwemmten Ufer des Taäsjö-Sees, zwischen anderen Moosen. Martinellia subalpina (NEES.) LINDB. — Scapania NEES. — Alg.: reichlich (>, mit Kelchen und Keimkörnern) auf dem feuchten Alaunschiefer bei NSågbäcken, auch bei Lakaviks- bäcken (> und mit Keimkörnern); schon fräher von FRISTEDT fur den Taåsjöberg angegeben. Gng.: am iberschwemmten Ufer des Tåsjö-Sees. M. undulata (L.) B. Gr. — Scapania NErs. — In den drei Gebieten; in mehreren Formen am Ufer des Sågbäckens (&, mit Kelchen und Keimkörnern) und am Ufer des Tåsjö-Sees (7. fr. und mit Keimkörnern); för Norrtjärnsklimpen und Jakobssvedberg notirt. Zu dieser Art gehört wahrscheinlich auch die Scapama nemorosa var. purpurascens, die FRISTEDT fär den Tåsjöberg angiebt. M. irrigua (NEES.) LINDB. — Scapania NERsS. — Häufig; wir haben Exemplare heimgebracht von Sågbäcken, Laka- viksbäcken, dem Ufer des Tåsjö-Sees, Gabbro-felsen nahe an der Landstrasse nach Bodum und eine dunkelbraune, kräf- tige Form von Tåsjöedet. Jungermania I. 28 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. M. rosacea (CoRDA) LINDB. — Scapania NEES. — Alg.: auf feuchtem Alaunschiefer bei Sägbäcken (>, mit Kelchen und Keimkörnern), aut Erde bei Lakaviksbäcken. Gng.: auf Erde bei dem Gasthofe in Hoting. Gbg.: Norrtjärnsklimpen auf Erde (8 und mit Keimkörnern). M. curta (MaArt.) LINDB. — Scapania NeEres. — Häufig; Exemplare heimgebracht von den Alaunschieferwänden bei Sägbäcken (> und mit Kelchen) und Lakaviksbäcken, von den Ufern der Tåsjö- und Hotings-Seen, von den Gabbro-felsen des Norrtjärnsklimpens, hier sehr reichlich und fr., und von den Gneiss-felsen des Jakobssvedberges, hier mit Keimkörnern; schon fröher von FRISTEDT för den Tåsjöberg angegeben. M. gymmnostophila (KAALAAS). — Scapama gymnostophila KaaLaas in sched. — Dioica, obscure viridis, applanata, re- pens, statura M. rosaceae; caulis fasciculate radiculosus; folia aequalia, ad ?/3 lobata, acute complicata; lobus posticus oblique obovatus, rotundate obtusus vel interdum breviter apiculatus, concavus, lobo antico 3--4 major, ab caule distans, integer; lobus anticus imbricatus oblique rhomboideus — obovatus, con- vexus, obtusus vel apiculo brevi munitus, integer; cellulac ro- tundate 4—5-gonae, granulis chlorophylliferis farctae et opacae, membranis hyalinis toto ambitu sat incrassatis praesertim autem ad angulos. Gonidia in apice foliorum superiorum na- scentia, luteo-viridia, bicellularia, ovaliter rhomboidea. In- florescentia mascula apicalis, amentacea, bracteis basi sacca- tulis. Ab M. rosacea differt lobo postico multo majore, vulgo ro- tundate obtusato et integro, foliis profundius incisis,sutura lobo- rum acuta, cellulis foliorum minus incrassatis, magis opacis etc. Alg.: nur sehr spärlich auf Alaunschiefer bei Lakaviks- bäcken, mit Keimkörnern. Die Exemplare von Tåsjö sind einem mit männlichen Inflorescensen und Keimkörnern ver- sehenen Exemplar von Lysaker bei Kristiania, welches mir Kand. B. KAaALaAs gätigst geschenkt hat, völlig ähnlich. M. convexa (NCO0P.) LINDB. — Scapania umbrosa (SCHRAD.) NErs. — In den drei Gebieten nicht selten auf feuchten Wald- wegen und auf morschen Stämmen. M. apiculata (SPRUCE) LINDB. — Scapania SPRUCE. — Alg.: auf faulem Holz bei Sågbäcken und bei Lakaviksbäcken; an den beiden Fundorten mit Keimkörnern. Diese häbsche Art, die erst neulich för das Skandinavische Florengebiet von B. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 29 KaaALaaASs entdeckt wurde (sehe Nyt Magazin for Naturviden- skaberne, 1893, pag. 261), verbindet gewissermassen M. con- vexa mit M. rosacea; von M. convexa unterscheidet sie sich schon durch die Blattzellen, die fast gleichgross sind und nur am Rande ein wenig kleiner werden; von M. rosacea weicht sie aber ab durch die rothbraunen, einzelligen Keim- körner, die sich von der Spitze des Stengels, zuweilen auch von den Spitzen der obersten Blätter entwickeln. Diplophyllum taxifolium (W GG.) DUM. — Jungermania W AHLENB. — Alg.: reichlich an Alaunschieferwänden bei Sågbäcken, hier mit Keimkörnern, und Lakaviksbäcken. Gbg.: reichlich auf Norrtjärnsklimpen. Plagiochila asplenioides (L.) Dum. Ziemlich häufig an Felsenwänden, ausserdem nicht spärlich an den Ufern des Tåsjö-Sees und des Stortjärns; nur als forma minor gesehen. Mylia anomala (HooK.) B. GR. Jungermania Hook. — In allen drei Gebieten gefunden; spärlich im Alg., z. B. in einem Sumpf aut dem Tåsjöberge, sehr reichlich im Gng., besonders in den Sämpfen bei Tåsjöedet; immer mit Keimkörnern. = Jungermania pumila WITH. Alg.: spärlich am iiberschwemm- ten Ufer des ”Tåsjö-Sees (mit paroecischen Inflorescensen). ” J. atrovirens SCHLEICH. Alg.: spärlich an öberrieselten Stei- nen in Lakaviksbäcken. Gng.:am Ufer des Hoting-Sees; an den beiden Fundorten &A und mit Kelchen. Am Hoting-See ist diese, erst in 1891 fär Skandinavien nachgewiesene Art, schon fröher vom Assistent R. Torr gesammelt worden. J. lanceolata WeEIsSs., ScHRAD. Gng.: spärlich mit jungen Kelchen am Ufer des Stortjärns. J. sphaerocarpa Hook. Im Alg. die Hauptform bei NSåg- bäcken fr., Lakaviksbäcken fr. (hier auch als var. nana) und auf dem Ufer des Tåsjö-Sees; im Gng. als var. nana NEES. sehr häufig und reichlieh und stets mit Kelchen auf sandig- thonigem Boden, so z. B. an den Rändern von Gräben bei Tåsjöedet und Hoting. Die Hauptform wächst an feuchteren Stellen, z. B. an Bach- und Seeufern, wogegen var. nana als ein wabres Erdmoos auftritt; die Varietät unterscheidet sich ausserdem durch ihre Kleinheit und dadurceh, dass das oberste Hillblatt fast immer mit der Basis des weniger emporragen- den Kelches etwas zusammengewachsen ist. J. inflata Hups. Alg.: in den Sämpfen auf dem Tåsjö- berge mit Kelchen. Gng.: bei Hoting und massenhaft in den 30 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Sämpfen bei Tåsjöedet, hier auch mit Kelchen. Gbg.: Norr- tjärnsklimpen. var. heterostipa (SPRUCE) LiNDB. Sehr reichlich, & und mit Kelchen auf dem feuchten Alaunschiefer bei Sågbäcken. J. exseceta NcHMID. Hier und da in den drei Gebieten, doch stets nur spärlich, äberall mit Keimkörnern; wächst in Tå- sjö am häufigsten auf faulem Holz, bei Lavaviksbäcken sam- melten wir sie auf trockenem Waldboden. J. quinquedentata Hups. Häufig; im Alg. bei Sågbäcken, &A und fr., und Lakaviksbäcken, im Gng. auf Jakobssvedberg fr. und am Stortjärn; im Gbg. sahen wir sie sehr reichlich und fr. auf Norrtjärnsklimpen; wächst gewöhnlich auf Felsen- grund, bei Stortjärn auf Torferde. J. lycopodioides WaALLRr. Hänufig und reichlich, bei Såg- bäcken fr. J. Floerkii W. M. Ncheint selten zu sein, da sie von uns nur auf Norrtjärnsklimpen im Gbg. gefunden wurde, hier auch Kelche tragend. J. barbata ScHMID. Häufig, besonders reichlich auf Gabbro; >-Pflanzen wurden bei NSågbäcken und auf Jakobssvedberg gesammelt. J. gracilis SCHLEICH. — Jungermama attenuata (MART.) LINDENB. — Im Alg. nur bei Lakaviksbäcken gesehen; häufiger in den Gng. und Gbg; besonders reichlich und mit Kelchen auf erratischen Blöcken am Ufer des Taåsjö-Sees. ; J. quadriloba LINDB. In den drei Gebieten gefunden; in den Alg. und Gng. unter Erlen- und Weidengebäsch am pe- riodisch iberschwemmten Ufer des Tåsjö-Sees; im Gbg. in einem Sumpf unterhalb Norrtjärnsklimpen; an beiden Fund- orten mit Kelchen. J. Kunzeana HUBEN. Im ÅAlg. nur in einem Sumpf auf dem Tåsjöberge in der Nähe von Lakaviksbäcken gesehen; im Gng. häufig an sumpfigen Stellen; im Gbg. auf Norrtjärnsklimpen SZ. Die Exemplare von der letztgennanten Stelle und von Hoting zeigten gut entwickelte Keimkörner von wechselnder Form; am häufigsten waren sie rhomboidisch und zweizellig. Sie werden von den Spitzen der obersten Blätter abgeschnärt, wodurch diese Blätter in verschiedener Weise deformirt und häufig in zahlreiche feine Wimper aufgelöst werden. Diese Art entwickelt gewiss sehr selten Keimkörner, wenigstens haben wir niemals vorher Keimkörner bei ihr gefunden, und in ' Wu; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 31 der Litteratur wird das Vorkommen solcher nirgends er- wähnt. J.. polita. NEEsS. Alg.: spärlich am Ufer des Lakaviks- bäckens; Gng.: nicht spärlich auf dem torfigen Ufer des Stor- tjärns, hier mit Kelchen. J. ineisa ScHRAD. Häufig, fr. J. Limprichtii LinDB. Alg. spärlich in Tåsjöby auf trocke- nem Boden fr. und mit Keimkörnern. J. socia NERsS. MScheint in Täsjö häufig zu sein; wir sam- melten sie wenn auch töberall spärliceh im Alg. an Alaun- schieferwänden bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken, im Gng. auf Jakobssvedberg und im Gbg. aut Norrtjärnsklimpen. Diese paroecische Art scheint immer die eigenthämlichen, weit emporgehobenen, walzenförmigen Kelche zu entwickeln; die Exemplare vom Jakobssvedberg haben ausserdem Keimkörner, welche denen der J. Limprichtii völlig gleich sind. Das Vor- kommen dieser Art so nördlich wie in Tåsjö war sehr iber- raschend. J. bierenata ScHMID., GorTSCH. In den drei Gebieten häu- fig und stets fr.; besonders reichlich war sie an einem trocke- nen Alaunschieferabhange bei Lakaviksbäcken. J. alpestris SCHLEICH. Alg.: reichlich an feuchten Alaun- schieferfelsen bei Sågbäcken, hier mit Kelchen und Keimkör- nern; Omg.: spärlich auf sandig-thonigem Boden bei Tåsjö- edet, mit Kelchen; Gbg.: ziemlich reichlich an Gabbrofelsen aut Norrtjärnsklimpen, > und mit:Keimkörnern. J. Wenzelii NEES. Nur sehr spärlich gefunden; Alg.: einem Sumpi auf dem Tåsjöber ge fr. und mit Kelmknk Gng.: in den Nämpfen bei Tåsjöedet; an den beiden Fund- orten äber und in Spagnumpolstern kriechend. J. longidens LINDB. Alg.: bei Sågbäcken und Lakaviks- bäcken, an beiden Stellen mit Kelchen; Gmng.: an erratischen Steinen am Tåsjö-See mit Kelchen und Jakobssvedberg; Gbg. auf Norrtjärnsklimpen. Wir fanden diese Art in Tåsjö am häuvfigsten auf Felsengrund und iberall nur ziemlich spär- lich stets aber mit den charakteristischen rothen Keimkörnern. J. ventricosa DicKs. Gemein an Felsen, auf Erde und auf morschem Holz; besonders massenhaft an Gabbrofelsen; fast immer fr. und mit Keimkörnern. J. guttulata LINDB. & ÅRN. Häufig auf morschem Holz und stets mit Kelchen, hier und da auch fr. 32 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. J. obtusa LINDB. Alg.: nicht spärlich auf schattigem Wald- boden bei Sågbäcken (>) und Lakaviksbäcken; Gng.: Jakobs- svedberg; stets in anderen Moosen eingesprengt. Zu den schon friher veröffentlichten Standorten dieser erst in den letzten Jahren mehr beachteten Art können hier ausserdem gelegt werden: Angermanland, Hamreberg in Långsele und Framnäs in Säbrå (H. W. A.); Medelpad, Slädbäck auf Alnö (” und mit Keimkörnern, E. CoLLrInpEr); Gestrikland, bei Gefle und auf Iggö (H. W. A.); auf Bondberg bei Jönköping habe ich sie nach der Anweisung des Herrn Assistents R. Torr mit reichlichen Kelchen gesammelt. J. bantryensis HoorK. Alg.: bei Sägbäcken und am Ufer eines kleinen Baches westlich von Sågbäcken, hier reichlich und mit Kelchen. i J. heterocolpos THED. WSehr reichlich im Alg. an feuchten Alaunschieferabhängen bei NSågbäcken und Lakaviksbäcken, an beiden Stellen &, fr. und mit Keimkörnern; spärlicher in den Gng. und Gbg.: Ufer des Tåsjö-Sees (2), auf Jakobssved- berg (8 und mit Keimkörnern) und auf Norrtjärnsklimpen (3 und mit Keimkörnern). Fär diese Art haben wir den Artnamen in der Form beibehalten, wie er zuerst von K. F. THEDENIUS in K. Vet.-Akad:s Handl. 1838 veröffentlicht wurde; NS. O. LiInDBERGS Korrektion in K. Vet.-Akad:s Handl. 1889 von heterocolpos zu heterocolpa scheint nicht gut begrändet zu sein, jedenfalls aus sprachlichen Gränden nicht nöthig. J. Kaurini LiMmPrR. Im Alg. mit Meesca trichoides in einem Sumpf auf dem Taåsjöberge; im Gng. spärlich mit J. polita am Ufer des Stortjärns; an beiden Stellen mit paroecischen Inflorescensen. J. Rutheana LiMmPrR. — J. lophocoleoides TLinpvB. — Alg. reichlich und mit Kelchen in einem Fichtensumpf aut dem Tåsjöberge in der Nähe von Lakaviksbäcken. J. saxicola ScHRAD. Gmng.: spärlich auf einem erratischen Granitblock in Tåsjö-by; Gbg.: reichlicher an den Gabbro- felsen des Norrtjärnsklimpens. J. minuta CRANZ. In den drei Gebieten; am meisten aur Felsengrund, seltener auf faulem Holz; im Alg. selten und nur bei Lakaviksbäcken beobachtet; an Gabbrofelsen dagegen reichlich und mit Kelchen; häufio mit Keimkörnern. Nardia erenulata (SM.) LInNDB. — Jungermania SM. — Alg.: in Täsjö-by auf den Seiten der Strassengraben reichlich auf BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 33 feuchter, aus verwittertem Alaunschiefer bestehender Erde, mit Dicranella cerviculata vergesellschaftet, > und mit Kelchen; Gng.: am Ufer des Tåsjö-Sees; Gbg.: auf Erde unterhalb Norrtjärnsklimpen mit Kelchen. N. hyalina (LYELL.) LINDB. -— Jungermanmia LYELL. —- Im Alg. am Ufer des Tåsjö-Sees; im Gng. spärlich auf Erde bei Tåsjöedet, aber mit Kelchen. N. obovata (NEES.) LINDB. — Jungermanma NEEs. — South- bya LiNDB. — WSehr spärlich, aber fr. bei NSågbäcken und Takaviksbäcken im Alg. N. scalaris (ScHRAD.) B. Gr. — Alicularia NErEs. — Sehr spärlich; nur bei Sågbäcken im Alg. und auf Norrtjärns- klimpen im Gbg., hier AA, gesehen; wird auch von FRISTEDT fur den Tåsjöberg angegeben. N. haematostieta (NEES.) LINDB. — ÅAlicularia minor (NEES.) LivmPrR. — Alg.: bei Sågbäcken mit Kelchen; Gng.: spärlich auf Erde bei Hoting und Tåsjöedet, an beiden Stellen mit Kelchen. Var. suberecta LINDB. Reichlich und fr. auf feuchtem Alaun- schiefer bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken. Marsupella emarginata (EHRH.) B. Gr. — Sarcoscyphus Ehrharti CorpvaA. — Alg.: massenhaft, 7 und fr., auf feuch- tem Alaunschiefer bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken; Gbg.: nicht spärlich auf Norrtjärnsklimpen. M. sparsifolia (LINDB.) LINDB. — Nardia LINDB. — Gbg.: an den Gabbrofelsen des Norrtjärnsklimpens, am reichlichsten an einer senkrechten, schattigen Wand nahe dem Gipfel des Berges, fr. Diese för Schweden neue Art ist auch nahe dem Gipfel des Dalsbergs bei Räfsö im Kirchspiele Nordingrå, Angermanland, gefunden (H. W. A.). Cesia obtusa LINDB. (Gbg.: reichlich an senkrechten Wiän- den nahe dem Gipfel des Norrtjärnsklimpens, fr. Fossombronia Dumortieri (H. G.) LInpB. Gng.: spärlich in kleinen Kolonien am Ufer des Tåsjö-Sees. Blasia pusilla L. Gemein, besonders reichlich bei Hoting. Marsilia Neesiana (LIMPR.) LINDB. — Pellia GOTTSCH. — Gemein, A und 2. M. epiphylla (L.) LINDB. — Pellia CorpaA. — Viel spär- licher als vorige Art; von uns nur bei Tåsjöedet und Hoting im Gng. und unterhalb Norrtjärnsklimpen im Gbg. beobach- tet; an den drei Fundorten deutlich monoecisch. vu 34 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Sphagnum papillosum LINDB.! Gng.: in Sphagnum-Sämp- fen bei Tåsjöedet spärlich (forma robusta, ochracea, dasyclada). Das spärliche Vorkommen der: Art in Tåsjö stimmt gut mit den Folgerungen, zu welchen DusÉN gekommen ist, dass nähm- lich S. papillosum in Skandinavien eine vorwiegend sädliche Art ist, weleche nördlich von 62” n. Br. spärlicher wird, wenn auch zerstreut sogar 68” 50' n. Br. erreichend. S. centrale nomen novum. — SS. intermediuwm RBussow (Zur Kentniss der Subsecundum- und Cymbifoliumgruppe europäi- scher Torfmoose, Dorpat, 1894). — Gng.: in einem Sphagnum- sumpf unterhalb des Gasthofes in Tåsjö (forma imbricata, versicolor, anodasyclada), fr. Vielleieht nicht selten in Tåsjö, da aber keine Exemplare von anderen Lokalitäten, auf wel- chen wir zur Cymbifoliumgruppe gehörige Formen sahen (so z. B. Hoting und Norrtjärnsklimpen), eingesammelt wurden, muss es gegenwärtig unentschieden gelassen sein, ob diese Formen zu dieser Art oder zu S. cymbifolium gehören. Da aber die letzgenannte Art eine mehr sädliche Verbreitung zu haben scheint, ist es sehr wahrscheinlich, dass die in Tåsjö beobachteten cymbifolium-ähnlichen Formen zu S. centrale gehören, welche Art dann in Tåsjö ziemlich gemein sein muss. Nach Russow ist S. centrale in den schwedischen Provinzen Skåne, Östergötland, Uppland, Medelpad, Härjedalen und . Jämtland gefunden; die Art ist somit in Schweden sehr ver- breitet, und wahrscheinlich wird es sich herausstellen, dass sie hier häufiger ist als S. cymbifolium, welche letztere Art Ruvssow nur fir Skåne, Småland, Östergötland und Uppland angegeben hat. Russow theilt in der citirten Abhandlung die Cymbifoliumgruppe in fänf Arten, die eingehend beschrieben werden. Aus diesen Beschreibungen werde ich hier den Schläs- sel för die Artbestimmung mittheilen, in welchem die beiden Arten &S. imbricatum und S. cymbifolium weniger eingehend behandelt werden, weil sie in Tåsjö nicht von uns beobachtet wurden, und sie ausserdem in »De danske Sphagnum-Arter» ausfährlich beschrieben sind. Der Schlässel der fraglichen Arten wird somit: ! Die in Tåsjö gefundenen Sphagnum-Arten hat Apotheker C. JENSEN bestimmt, so wie er auch alles was von der Gattung in dieser Publikation gesagt wird, redigirt hat. Die skandinavischen Spagnaceen betreffend ver- weisen wir äbrigens auf: K. F. DusÉn, Om Sphagnaceernas utbredning i Skandinavien, Upsala, 1887, und C. JENSEN, De danske Sphagnum-Arter (Den botaniske Forenings Festskrift, Kjobenhavn, 1890). y BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 35 »l1. (SV Chlorophyllzellen excentrisch, trigono-trapezoidaler Ty- pus; Querschnitt der Chlorophyllzellen gleichseitig bis gleichschenklig dreieckig oder trapezisch bis fast recht- eckig-quadratisch, im letzteren Fall hypocentrisch. S. imbricatum. S. cymbifolium. . Chlorophyllzellen hypocentrisch, trigono-elliptischer Typus. Querschnitt der Chlorophyllzellen gleich- schenklig dreieckig, trapezisch, rechteckig-tonnenförmig bis schmal elliptisch oder spindelförmig mit abgerundet kreisförmigem oder elliptisehem bis spindelförmigem Lumen, das excentrisch, hypocentrisch bis centrisch ist. Die freien Aussenwände der Chlorophyllzellen fast immer stark bis sehr stark verdickt; werden die Chloro- phyllzellen von den Hyalinzellen umschlossen, so sind die den benachbarten und verwachsenen Hyalinzellen gemeinsamen Wandstäöcke stark bis sehr stark ver- dickt. a. Astblätter ohne Papillen, nicht faserreich, meist reich an Poren; Stängelblätter meist ohne Fasern oder mit wenigen zarten Fasern, selten mit zahlreichen Fasern, Hyalinzellen nicht septirt, Rindenzellen mit 1—2 (3—6) Löchern und meist zahlreichen, derben Fasern. S. intermedunmn. b. Astblätter meist mit Papiller, faserreich und meist porenarm; MNStengelblätter sowohl mit zahlreichen Fasern als auch faserlos, Hyalinzellen meist septirt; Rindenzellen meist faserarm mit ziemlich zahlreichen (1—9) Löchern (meist 2—4). S. papillosum. . Chlorophyllzellen centrisch, elliptischer Typus. Quer- schnitt der Chlorophyllzellen elliptisch, ganz einge- schlossen von den Hyalinzellen, deren Wände, so weit sie mit der benachbarten verwachsen, nicht verdickt sind. Stengelblätter klein bis mittelgross, mit und ohne Fasern, mit zahlreichen Poren und Membranlicken. Rindenzellen faserarm bis faserlos und porenarm, 1-2, selten 3—6 Löchern. S. medium.» 36 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Die Cymbifoliumgruppe betreffend mag noch erwähnt sein, dass der Speciesname »intermedium> schon friäher in die- ser Gattung Anwendung gefunden hat (S. recurvum P. B. = IS. intermedium HoFFmM. ex. p.) und daher fir RUussows neue Art nicht frei ist, wesshalb der neue Name SS. centrale hier vorgeschlagen wird. S. medium LIiMPR. Gng.: bei Hoting, sehr reichlich in den Sämpfen bei Tåsjöedet und unterhalb des Gasthofes in Tåsjö- by; Gbg.: unterhalb Norrtjärnsklimpen. Kommt wie die an- deren Arten der Cymbifoliumgruppe gern in grösseren oder kleineren Kolonien vor, seltener sich iäber grössere Strecken ausbreitend. Gewiss eine in Schweden gemeine Art. S. subsecundum NErEsS. — S. subsecundum var. mollis WARNST. — S. subsecundum Russow 1. ce. — Nur im Gng. ge- funden und zwar in einem Sphagnum-Sumpf unterhalb des Gasthofes in Taåsjö-by (forma versicolor, submersa) und in einem Carex-Sumpf zwischen Tåsjö-by und Tåsjöedet, hier reichlich und fr. Diese Art zieht feuchte Standorte vor, z. B. die Ränder von Torfgräben und Stellen, wo Gräser oder andere höhere Pflanzen ein wenig Schatten geben. Ohne Zwei- fel äber ganz Schweden verbreitet, wenn auch vielleicht selte- ner als folgende Art. S. inundatum Russow. I. ce. Gung.: spärlich am periodisch äberschwemmten Ufer des Tåsjö-Sees (forma anisopora, humi- lis, oxyclada.) Professor Russow hat in seiner oben citirten Abhandlung einen Versuch gemacht, die äusserst formreiche Subsecundum- gruppe nach einer neuen Methode zu systematisiren, indem er nicht die Rindenlager des Stengels, sondern die Blattporen als erstes Eintheilungsprincip annimmt. Er meint somit, wenn die Dicke des Rindenlagers mit in Betracht genom- men wird, ausser dem isolirt stehenden S. Pylaiei 5 Arten unterscheiden zu können. Von diesen sind 4 in Tåsjö ge- funden und zwar S. subsecundum, S. inundatum, S. contortum und S. isophyllum, wogegen S. Gravetii, welcehe Art eine mehr westeuropäische Verbreitung hat, dort fehlt. S. sub- secundum Russ. ist die alte wohl bekannte feine Hauptform mit einseitig gebogenen Astblättern, S. inundatum und SS. Gravetit umfassen die gröberen Formen mit breiten Blättern, die fräher var. contortum und var. obesum und später var. intermedium, var. turgidum und var. rufescens genannt wur- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 37 den. AS. contortum und S. isophyllum entsprechen bezugs- weise hauptsächlich S. contortum SCcHuLtTz und S. platyhyllum (LINDB.) WArRNST. Fir die Unterscheidung des S. inundatum von S. subsecundum und S. Gravetii wird hier emen Auszug aus dem von Russow gegebenen Schläissel för die Artbestim- mung gegeben, und ibrigens zu Russows Publikation hin- gewiesen: AA. Enantiopora. Lagerung der Poren an Aussen- und Innenfäche bei Ast- und Stengelblättern in entgegen- setztem Simne: bei den Astblättern aussen mehr Poren als innen,-bei den Stengelblättern umgekehrt; eimige Formen machen eine Ausnahme, insofern zu- weilen die Astblätter an ihrer Innenfläche mehr Poren föhren als an der Aussenfläche. 1. Astblätter fast nur an der Aussenfläche mit ein- fachen Ringporen, meist dicht perlschnurförmig; Stengelblätter klein und meist sehr klein, 0,6—1,0 mm. lang, faserlos mit Pseudofasern, grossen und zahlreichen ungesäumten Löchern an der Innen- fäche des oberen Drittels; aussen kleine, sparsame Poren. Saum meist nach unten verbreitert, hyalin. Zellen fast immer ungetheilt. Sph. subsecundum (NEES.) m. 2. Astblätter 1,1—4,5 mm. lang, mit meist dichten Perihofporen an der Aussenfläche, an der Innen- fläche keine oder wenige zerstreute bis zahlreiche Hofporen mit Pseudoporen oder lockere und zum Theil dichte Perlhofporen, selten aussen wenige, zerstreute Poren noch seltener innen mehr Poren als aussen. Stengelblätter mittelgross bis gross, 1,0—1,8 mm. lang, gleichschenkligdreieckig, selten dreieckig zungenformig mit zahlreichen Fasern im oberen 1/3—1/2. selten ?/3 oder mehr; an der Innenfläche mit zahlreichen grossen bis sehr grossen unberingten Löchern, an der Aussenfläche meist mit sehr kleinen, wenigen beringten Poren; hyalin. Zellen meist ge- theilt, Saum nach unten nicht verbreitert. Sph. inundatum m. B. Homopora. Lagerung der Poren an Aussen- und Innenfäche der Ast- und Stengelblätter gleichsinnig. Bei Ast- wie Stengelblättern (mit wenigen Ausnah- 38 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ: men) an der Aussenfläche mehr Poren als an der Innenfäche. Sph. Gravetii m.» Zu Homopora gehört auch S. platyphyllum (S. isophyllum Russ.) mit 2—3 Schichten von Rindenzellen; bei S. Graveti findet sich nur eine Schicht. Da S. Gravetu nicht in Tåsjö gefunden ist, wird die Frage, ob S. Gravetir und S. inundatum als getrennte Arten aufrecht zu halten sind, hier nicht berährt werden. S. Gravetii scheint in Schweden selten zu sein, und eine söädwestliche Verbreitung zu haben, da sie Russow nur von den Provinzen Skåne und Bohuslän kennt. S. inundatwm ist dagegen eine der in Schweden am weitesten verbreiteten Arten; von RUus- sow wird diese Art fir Skåne, Småland, Vestergötland, Öster- götland, Gestrikland und Helsingland angegeben. Wenn hier der Speciesname »nundatum» benutzt wird, liegt darin keine Anerkennung von der Berechtigung dieses Namens; WILSONS alter und wohlbekannter Name S. obesum bezeichnet ja eine Art, die mit Russows fast völlig identisch ist, und macht somit aus Prioritätsgränden die Aufnahme von Russows neuem Namen unmöglich. Zweifelhafter stellt sich die Sache mit den Namen S. Gravetii und S. rufescens; diese Prioritätsfragen missen aber hier unentschieden gelassen werden. S. inundatum wächst an sehr feuchten Stellen, sogar häu- fig in Wasser und die Länge wechselt nach der Tiefe des Wassers von einigen Centimetern bis einen Meter. S. contortum SCHULTZ. — S. laricinum Wins. — Alg.: in einem Numpf in der Nähe von Sågbäcken und am Ufer des Täsjö-Sees. Nach DusÉn auf der Skandinavischen Halbinsel eine söädöstliche Art, die in Schweden fräher nicht nördlicher als 63” n. Br. bekannt war. S. platyphyllum (LINDB.) WARNST. — S&S. tisophyllum Russ. 1. c., ex p. — Am periodisch äberschwemmten Ufer des Tåsjö- Sees sowohl im Alg. wie im Gng. (formae oligoporae et formace mesoporae, parce vel non ramosae, sordide virescentes); in Sämp- fen bei Tåsjöedet im Gong. (f. polypora). S. squarrosum CROME. In den drei Gebieten ziemlich häu- fig; in den Sämpfen bei Tåsjöedet verhältnissmässig spärlich. S. teres (SoHtmPp.) Ånastr. Gng.: in einem Sphagnumsumpf zwischen Tåsjö-by und Tåsjöedet (forma viridis, squarrosula et forma fuscescens, imbricata). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 10. 39 S. compactum D. C. — S. rigidum ScHimP. — Gng.: reich- lich in den Sphagnumsämpfen bei Tåsjöedet (forma glauco- fuscescens, anodasyclada, subsquarrosa et forma flavescens, da- syelada). Bildet in Tåsjö grössere oder kleinere Kolonien in den Sämpfen zwischen anderen Sphagnum-Arten;in Dänemark wächst diese Art auf feuchtem Haideboden, zuweilen auch auf sandigem Boden, aber nur sehr selten in Suämpfen. S. Wulfianum GIRGENS. Gbg.: reichlich in einem beskränk- ten Bezirke in sumpfiger Fichtenwald am Fusse des Norr- tjärnsklimpens; nach DusÉn von R. FristEDT schon fröher bei Hoting gesammelt. 8. acutifolium EHrRH. Föär die drei Gebiete notirt, so z. B. von Tåsjöberg, Tåsjöedet und Norrtjärnsklimpen. Die Art wächst an feuchten Stellen in Nadelwäldern und findet in Schweden eine grosse Verbreitung. Ich besitze Exemplare von den Provinzen Skåne, Bohuslän, Småland, Östergötland, Westergötland, Uppland, Medelpad und Jämtland und die Art ist unzweifelhaft in Schweden noch nördlicher verbreitet. S. Warnstorfii Russow. In den drei Gebieten gemein; no- tirt als besonders reichlich in den sumpfigen Fichtenwäldern auf dem Tåsjöberge und fruchtend bei Tåsjöedet. Exemplare heimgebracht von Tåsjö-by (forma purpurascens, tenera, fon- tana), Lakaviksbäcken (forma versicolor, tenera, fontana), von dem Sphagnumsumpf unterhalb des Gasthofes in Tåsjö (forma versicolor, dasydrepanoclada) und von einem Carexsumpf bei Tåsjöedet (forma purpurascens). : Diese Art scheint in Skandinavien weit verbreitet zu sein. In Norwegen wächst sie in den sädlichsten Theilen wie auch in Alten im nördlichsten Norwegen. In Schweden darf sie auch häufig sein, wenn ich auch nur Exemplare von Små- land, Medelpad und Ångermanland gesehen habe, wozu kommt, dass WARNSTORF sie fär Dalarne angiebt. Alle die Exem- plare von S. rubellum ähnlichen Sphagnumformen, die ich in Tåsjö einsammelte, erwiesen sich bei miskropischer Unter- suchung als S. Warnstorfii, welche Art somit wahrscheinlich weiter nach dem Norden geht als S. rubellum. S.Warnstorfii bevorzugt ein wenig schattige Lokalitäten; so wächst sie z. B. längs den Rändern der Torfmoore oder in mit Gräsern und anderen grösseren Pflanzen bewachsenen Versumpfungen. S. fuscum (ScHIMmP.) Ktrineer. Häufig und zuweilen mas- senhaft, so z. B. in emem Sumpf am Ufer des Tåsjö-Sees und 40 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. auf Norrtjärnsklimpen; bei Tåsjöedet fr. In der Litteratur findet man keine Angaben äber die Verbreitung dieser Art in Schweden, woselbst sie jedoch unzweifelhaft in den Torf- mooren gemein ist. In Småland ist sie häunfig, und wenn S&S. luridum in S. O. LINDBERGS Musci Scand. in syst. nov. nat. disp. mit S. fuscum 1identisch ist, ist sie auch in Lappland ge- funden. In Norwegen ist sie nicht selten. S. Russowii WARNsT. In allen drei Gebieten gesehen, doch gewöhnlich nur spärlich; reichlich unterhalb Norrtjärnsklimpen. Wächst in versumpften Wäldern und ist gewiss in Schweden weit verbreitet, da ich Exemplare von Skåne, Östergötland, Gestrikland und Angermanland gesehen habe; WARNSTORF gibt sie fär Lappland an. In Norwegen geht sie nördliech bis zum Altenfjord. S. Girgensohnii Russ. — Sph. strictum LINDB. — In Tåsjö gemein; am Fusse eines Gabbrofelsens nahe an der Landstrasse nach Bodum wurde var. leptostachys Russ. forma anoclada eingesammelt. S. baltiecum Russ. — S. recurvum var. mollissimum Russ. — 8. vrecurvum subsp. balticum Russ. — Gng.: in Sphagnumsämpfen bei Tåsjöedet massenhaft und iber weite Strecken allein dominirend (var. elegans und forma dasyelada et anodasyclada). Scheint eine entschieden nördliche WVer- breitung zu haben und kommt im nördlichen Skandinavien an ähnlichen Lokalitäten wie S. rubellum in sädlicheren Ge- genden vor. S. angustifolium C. JENS. — S. recurvum subsp. angusti- folium C. JENS. et Russow. — S. recurvum var. parvifolum (SENDT.) WARNST. — In dem Gng. häuvfig und reichlich; gern mit S. recurvum vergesellschaftet an den Rändern der Torf- moore. Ueber ganz Schweden verbreitet, wie auch in Nor- wegen, wo die Art so nördlich wie in Alten gefunden ist. WARNSTORF betrachtet S. balticum und S. angustifolium nur als Varietäten des S. recurvum, wodurch sie mit den anderen Varietäten dieser Art ebenbärtig werden, obgleich die Cha- raktere bei weitem beständiger sind. Richtiger wäre es, wie Russow es gethan hat, sie als Unterarten aufzufassen. Dieser Standpunkt scheint mir aber wenig befriedigend zu sein, warum ich vorziehe, sie als Arten aufzustellen. Der Art- werth der meisten Acutifolia und Subsecunda därfte nur sehr wenig höher sein. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 41 S. recurvum P. B. — SS. recurvum subsp. mucronatum Russ. — S. recurvum var. mucronatum WARNST. — SS. interme- dium HorrM., LInDB. -— Alg.: in einem Sumpf in der Nähe des Lakaviksbäckens; Gng.: gemein an den Rändern der Torf- moore, besonders massenhaft in den Sämpfen bei Tåsjöedet. Eine iöber ganz Schweden verbreitete Art. S. Dusenii (C. JENS.) Russ. et WARNsTI. -— S. majus (RuU88.) C. JENSEN. — S. mendocinum WaARNstT. — Nur im Gng. be- obachtet und zwar massenhaft und fr. in den Torfmooren bei Tåsjöedet (forma aquatica, major, falcata et forma mollis, fuscescens), spärlicher in einem Sumpf unterhalb des Jakobs- svedbergs (forma mollis oxyclada). Diese Art wächst in offe- nen, nassen Siäimpfen, wo sie meterlang werden kann. WaARN- STORF giebt sie fir Lappland an, auch von Gestrikland ist sie bekannt. S. riparium ÅNGsTR. — S. spectabile ScHwmr. — Auf dem Gng. beschränkt, wo die Art bei Hoting (f. mollis flavescens), in einem Sumpf am Ufer des Tåsjö-Sees und reichlich in den Söämpfen bei Tåsjöedet beobachtet wurde. S. Lindbergii ScHIMP. Gng.: in den Sämpfen bei Tåsjö- edet sehr reichlich, fr. und mit S. Dusenii, S. compactum und S. balticum vergesellschaftet; reichlich auch in einem Sumpf bei Hoting unterhalb des Jakobssvedberges. Polytriehum commune L. Hänufig, fr. P. juniperinum WiLLD. Häufig, fr. "P. strietum (BANKS.) LINDB. Häufig, fr. P. pilosum NECK. — P. piliferum ScHREB. — Häufig, fr. P. gracile DicKs. Häufig, fr. P. alpinum L. — Pogonatum RörL. — Alg.: ziemlich spär- lich bei Sågbäcken und bei Lakaviksbäcken; bei Sågbäcken wurde eine Form mit deutlich stumpf 4-kantigen Friächten beobachtet. P. urnigerum L. — Pogonatum P. B. — Gemein, fr. Oligotrichum incurvum (HuUpDs.) LInNDB. — O. hercynicum Lawn. et DC. Alg.: spärlich am Ufer des Sågbäckens, g&. Catharinea undulata (L.) W. M. Gemein, fr. C. tenella RöHL. Gng.:spärlich bei Tåsjöedet und Hoting, &. Buxbaumia aphylla L. Spärlich im Alg. bei Sågbäcken und im Gbg. auf Norrtjärnsklimpen, fr. Georgia pellucida (L.) RaB. — Tetraphis Hepw. — Ge- mein, fr. 42 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ- Schistophyllum adianthoides (L.) LA Pyr. — Fissidens HEDW. — Gng.: spärlich am Ufer des Tåsjö-Sees. S. osmundioides (Sw.) LA Pyr. — Fissidens HEpDw -— An Ufern in den drei Gebieten häufig und reichlich, so .z. B. an den Ufern von Lakaviksbäcken, Tåsjön, Stortjärn und Ho- tingssjön. S. bryoides (L.) LA Pyrn. — Fissidens Hevdw. — Alg.: spärlich mit Jungermania atrovirens am Ufer des Lakaviks- bäckens, fr. S. viridulum (Sw.) LinDB«B. Alg.: spärlich in einer Erd- höhle in dem Haine hinter der Poststation in Tåsjö by, fr. Eine sehr merkwirdige Form, besonders was den Bläthen- stand betrifft; dieser wechselt synoecisch, autoecisch oder dioe- cisch. Häufig ist die terminale Bläthe weiblich mit genäherten, knospenförmigen, axillären Ö&-Bläthen, wozu weiter unten käörzere oder längere Zweige mit terminalen 7 Bläthen kom- men. Zuweilen ist die terminale Bläthe zwitterig oder weib- lich mit nackten Antheridien in den Axillen der Höllblätter. Auch fanden wir terminale, fertile ?9-Bläthen ohne männliche Bläithen an demselben Individ. Unsere Form ist ausserdem ' ungewöhnlich reich verzweigt. Cinelidium styginw Sw. In allen drei Gebieten häufig und reichlich, fr. Astrophyllum puncetatum (L.) LinpDB. — Mnium HEDw. — Nur von HNågbäcken und Lakaviksbäcken im Alg. no- (Get A. pseudopunctatum (B. S.) LInDB. — Mnium subglobosum Br. et ScH. — Gemein und fruchtend; besonders reichlich in den Sämpfen auf dem Tåsjöberge; schon fräher in HARTMANS Skand. Flora als in Tåsjö vorkommend angegeben. A. cinclidioides (BLYTT.) LINDB. — Mnium Biytt. — Häufig,2. A. cuspidatum (L., NECK.) LINDB. — Mnium affine BLAND. -—- Nur bei Tåsjö-by im Alg. und bei Hoting im Gng. be- obachtet. A. Seligeri (JUR.) LINDB. — Mnium Jur... — Alg.: Tåsjö- by an einem feuchten, grasigen Abhange, A und 2. A. medium (Br. eur.) LIiInDB. — Mnium Br. et ScH. — Im Alg. bei Lakaviksbäcken mit Bläithen und im Gng. auf Ja- kobssvedberg fr. A. silvatiecum (LINDB.) LINDB. — Mnium cuspidatum HEDW. — Im Alg. bei Sågbäcken fr. N | ? BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 43 A. stellare (REICH., TIMM.) LINDB. — Mnwum HEDW. — Im Alg. reichlich bei Sågbäcken, 3, 2 und spärlich fr.; in Gng. spärlich auf Jakobssvedberg, 9. A. hornum (L) LinDB. — Mnium LDL. — Gng.: sehr spär- lich und steril in einem Sumpf bei Stortjärn. A. orthorrhvnehum (BR. eur.) LINDB. — Mnium BR. et ScH. — Alg.: nicht spärlich auf schattigem Waldboden bei Sågbäcken,2. A. lycopodioides (HooKk.) LiInDB. — Mnium HoorK. — Alg.: nicht spärlich bei Sågbäcken (> und 2) und bei Lakaviks- bäcken, A und fr. Diese kritiscehe Art unterscheidet sich durch weit herablaufende Blätter und die doppelt grösseren Blattzellen von ÅA. orthorrynechum; diese Arten betreffend ver- weisen wir äbrigens zu der vorziglichen Analyse derselben, welche H. PHILIBERT in Rev. Bryol., 1895, p. 2—11, veröffent- licht hat. A. marginatum (DICKS.) LINDB. — Mmium serratum BRID. — Im Alg. spärlich bei Lakaviksbäcken; reichlicher im Gbg. auf Norrtjärnsklimpen, fr. A. spinosum (VoIT.) LINDB. — Mnium ScHWAGR. — Im Alg. ziemlich reichlich auf schattigem Waldboden bei Sågbäcken, S&S, und bei Lakaviksbäcken. Timmia austriaca HEDw. Alg.: spärlich an den Ufern von NSågbäcken und Lakaviksbäcken; Gbg.: reichlicher in den Fel- senhöhlen des Norrtjärnsklimpens. Sphaerocephalus palustris (1:.) LINDB. — Gymmnocybe FRIES. — Auwlacomnium ScHwacR. — Gemein, fr. Paludella squarrosa (L.) Brio. Gemein an feuchten, gra- sigen Stellen. Meesea triquetra (1..) Ånastr. Nicht spärlich in grasigen Sämpfen am Ufer des Tåsjö-Sees im Alg. und bei Tåsjöedet im Gng. M. trichoides (L,) SPRUuCE. — M. uliginosa HEpDw. — In den drei Gebieten beobachtet und zwar reichlich in den sumpfigen Fichtenwäldern auf dem Tåsjöberge, spärlicher am Ufer des Stortjärns und in einem Sumpf unterhalb des Norrtjärn- klimpens, fr. Philonotis fontana (L.) Brio. Gemein und hänufig fr.; in Felsenhöhlen in den Gng. und Gbg. fanden wir eine eigen- thämliche zarte Form dieser Art. Bartramia ityphylla BriD. An mehreren Stellen, aber nur spärlich, fr. 44 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. B. norvegica (GUNN.) LiNDB. — B. Halleriana HEDw. — Auf Alaunschiefer bei Lakaviksbäcken nicht spärlich, fr. B. crispa Sw. In allen drei Gebieten häufig, fr. Bryum proliferum (L.) SIBTH. Alg.: spärlich bei Sågbäcken. Br. capillare L. var. flacecidum Br. eur. Alg.: bei Såg- bäcken fr.; Gng.: Jakobssvedberg; Gbg.: Norrtjärnsklimpen; iäberall a Haka klient Fökenprtkrd Br. elegans NEEsS. Alg.: bei Sågbäcken auf Alaunschiefer, 2, und in Tåsjö by an der Wurzel emer Espe. Gng.: unter Weidengebäsch am steinigen, periodisch äberscehwemmten Ufer des Tåsjö-Sees reichlich und fr. in einer zarten Form; an den schattigen Felsenwänden des Jakobssvedberges fr., his auch eine Form mit saumlosen Blättern. Wenn hier Br. elegans als eine von Br capillare getrennte Art aufgenommen wird, wollen wir damit keineswegs das Artrecht desselben aner- kannt haben; Br. elegans ist im Gegentheil durch zahlreiche Uebergangsformen mit Br. capillare so eng verknäpft, dass es höchstens als eine Unterart desselben aufgefasst werden kann. Br. ventricosum DICKS. — B. pseudotriquetrum SCHWAEGR. — Massenhaft an feuchten, grasigen Abhängen im Alg.; reich- lich im Gng. auf Jakobssvedberg und bei Hoting, fr. Br. neodamense Itz. Notirt von den Sämpfen auf dem Tå- sjöberge und dem Ufer des Tåsjö-Sees im Alg. und fär Norr- tjärnsklimpen im Gbg. Br. Duvalli Vor. An mehreren Stellen im Alg., z. B. in einem Graben längs der Landstrasse in Tåsjö by. Br. pallens Sw. Gemein, besonders reichlich bei Ho- Tio Br. Miihlenbeckii BR. eur. An den Gabbro-felsen des Norr- tjärnsklimpens reichlich und mit einzelnen Frichten. Br. oblongum LINDB. Äusserst spärlich auf Erde beim Gasthof in Taåäsjö by im Alg. und bei Hoting im Gng, fr. Diese hiäbsche Art scheint im mittleren Schweden ziemlich verbreitet zu sein; ausser in Tåsjö habe ich sie i Medelpad an mehreren Stellen in Torp und bei Ånge in Borgsjö und in Ångermanland bei Selsjö in Resele und bei Vestby in Hellgum (hier zuerst von C. JENSEN entdeckt) gefunden, ausserdem hat Apotheker J. PERSSON mir ein reichliches Exem- plar von Emnafors in Jämtland mitgetheilt. Br. argenteum L. An mehreren Stellen in Täsjö by im Alg.; bei Hoting im Gng.; öberall nur spärlich. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 45 Br. caespiticium L. Nur im Alg. gefunden und zwar auf Ackerboden in Tåsjö by und an einem dirren Alaunschiefer- abhang bei Lakaviksbäcken, fr. Br. pallescens SCHLEICH. Alg.: an einer feuchten Holz- wand bei Sågbäcken (hier synoecisch und autoecisch) und in einem Sumpf in der Nähe von Lakaviksbäcken; ziemlich reich- lich an Felsen auf Jakobssvedberg im Gng. und Norrtjärns- klimpen im Gbg, fr. Br. bimum NSCHREB. Alg.: in einem Sumpf bei Lakaviks- bäcken fr. (eine merkwärdige Form mit unter der Mändung stark eingeschnärten Frächten); Gng.: auf einer sumpfigen Wiese bei Hoting fr.; Gbg.: Norrtjärnsklimpen, reichlich an Felsen, mit Bliäthen. Br. cuspidatum ScHIMP. Alg.: auf einer sumpfigen Wiese unterhalb des Gasthofes in Tåsjö mit Br. inclinatum verge- sellschaftet, fr. Br. intermedium Beripv. Alg.: auf Erde in Tåsjö by und an einer nassen Holzwand bei Sågbäcken; Gng.: auf Erde bei Hoting, fr. Br. pendulum (HORNSCH.) ScHIMP. Alg.: spärlich an einer feuchten Holzwand bei Sågbäcken, mit Br pallescens, fr. Br. inclinatum (SW.) BLAND. Alg.: auf Ackererde und auf einer sumpfigen Wiese beim Gasthof in Tåsjö und an einer feuchten Holzwand bei Sågbäcken, fr. Plagiobryum Zierii (DICKS.) LINDB. — Zieria julaceda SCHIMP. — Gbg.: ziemlich reichlich in einer Höhle auf Norrtjärns- klimpen. Pohlia albicans (WG.) LINDB. — Webera NScHIMP. -— Alg.: nicht spärlich an den Ufern von Sågbäcken und Lakaviks- bäcken; an beiden Stellen spärlich fr. P. commutata (NSCHIMP.) LINDB. — Webera ScHIMmP. — Reich- lich auf dem Tåsjöberge; am reichlichsten auf einem feuchten Waldwege im Quarzitgebiete nahe dem Gipfel des Berges und davon zerstreut in das Alg. herunter bis zum Graben längs der Landstrasse in Tåsjö by. P. annotina (L.) LInNDB. — Webera ScHwWwAaGcR. — Häufig auf feuchtem Boden in den drei Gebieten; besonders reichlich auf einem Waldwege unterhalb des Norrtjärnsklimpens; stets mit Keimkörnern. P. proligera LINDB. Ziemlich häufig in den drei Gebieten; stets mit Keimkörnen; spärlich fr. auf Alaunschiefer bei Laka- 46 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. viksbäcken und auf feuchten Waldwegen auf Tåsjöberg und Jakobssvedberg; wächst am häufigsten an trockenen Erdab- hängen. P. carnea (L.) LiInpB. — Webera ScHimP. — Spärlich auf verwittertem Alaunschiefer im Graben längs der Landstrasse in Tåsjö-by. P. nutans (SCHREB.) LINDB. — Webera HEDw. — Gemein, fr. P. cruda (L.) LiInpDB. — Webera ScHImP. — Gemein, fr. P. longicollis (Sw.) LInpB. — Webera HEDW. — Nach HART- MANS Skand. Flora, 10 Aufl., in Tåsjö gefunden, P. elongata HEDw. — Webera ScHwzaGcRr. — BNpärlich auf einer schattigen Alaunschieferwand bei Lakaviksbäcken, fr. Leptobryum pyriforme (L.) Wins. An mehreren Stellen in Tåsjö-by im Alg. und bei Hoting im Gng., öberall spärlich, fr. Schistostega osmundacea (DiIcKs.) Motr. Spärlich auf Alavun- schiefer bei Sågbäcken; schon fräher in HARTMANS Skand. Flora för "Tåsjö angegeben. Funaria hygrometrica (L.) SIBTH. MSpärlich; im Alg. in Tå- sjö-by und im Gng. bei Hoting, fr. Splachnum luteum MOoNTISN. WSpärlich in Säumpfen bei Laka- viksbäcken im Alg. und bei Stortjärn im Gng., fr. S. rubrum MONTIN auf dem Tåsjöberg nach FRISTEDT. S. pedunculatum (Hups.) LinDB. Spärlich mit S. luteum vergesellschaftet; ausserdem bei Hoting, fr. S. vasculosum L. In allen drei Gebieten gefunden und. zwar auf dem Tåsjöberge, bei Hoting und unterhalb Norr- tjärnsklimpen; wächst auf alten Rinder-Excrementen und gern mit anderen Splachnum-Arten vergesellschaftet, fr. Tetraplodon bryoides (ZoEG.) LINDB. — TI. mmioides SCHIMP. — An mehreren Stellen in den Alg. und Gng., so z. B. in Tåsjö-by und bei Hoting; wächst nur spärlich in vereinzelten kleinen Rasen an moosigen Felsen; zweimal auch am oberen Ende von Baumstämpfen gesehen; öäberall fruchtend. T. angustatus (Sw.) Br. eur. Gng.: Ein winziges Räschen auf trockenem Waldboden bei Tåsjöedet, fr. Tayloria tenuis (DicKs.) ScHimP. — T. serrata Br. & SoH. var. — Alg.: spärlich zusammen mit Splaclmuwm-Arten aut dem Tåsjöberge, fr. T. lingulata (DicKs.) LINDB. — Dissodon splachnoides GREV. et ÅRN. — Alg.: spärlich an den Ufern von Sågbäcken und Lakaviksbäcken, massenhaft und äppig in den sumpfigen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:010. 47 Fichtenwäldern auf dem Tåsjöberge, fär welche Lokalität die Art auch von FRISTEDT angegeben wird. Gng.: spärlich am Ufer des Stortjärns; äberall fruchtend. Leersia contorta (WuLF.) LinpB. — Encalypta streptocarpa HEbw. — Alg.: bei Lakaviksbäcken spärlich; Gbg.: Norr- tjärnsklimpen. L. rhabdocarpa (SCHWAEGR.) LINDB. — Encalypta SCHWAEGR. — BSpärlich auf Alaunschiefer bei Lakaviksbäcken, fr. L. laciniata HEpDw. — Encalypta ciliata (HEDW.) HOoFFM. — Alg.: bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken; Gbg.: Norrtjärns- klimpen; iäberall spärlich aber fruchtend. Tortula ruralis (L.) EHrRE. Häuvfig und reichlich auf trocke- nem, grasigem Boden und an Felsen, zuweilen fr. Mollia fragilis (DRUMM.) LINDB. — Tortula Wis. — Gng.: Spärlich zwischen Steinen am äberschwemmten Ufer des Tå- Sjö-Sees. M. tortuosa (L.) ScHRANK. — Tortula EtrRH. — Gbg.: ziem- lich reichlich auf Norrtjärnsklimpen. Barbula rubella (HorrM.) Mitt. — Didymodon BR. et ScH. — Alg.: bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken, z1emlich spärlich, fr. B. convoluta HEDW. — Tortula ScHrap. — Alg.: spärlich auf trockenem Boden in Tåsjö by. D. longifolium EmrH. Reichlich an Granit-, Gneiss- und Gabbro-Blöcken und Felsen, häufig fr. var. ditrichiforme n. var. gracilius; cespites deplanati, condensati, lutescenti-virides, sericei, inferne fusci, foliis erectis, strictis, brevioribnus, serratis. Ex habitu Ditricho flexicauli vel speciebus certis Campylopodis haud dissimile. Hab. parce in rupe umbrosa montis Jakobssvedberget. D. fuscescens TURN. Alg.: an morschen Stämmen bei Såg- bäcken; Gng. und Gbg. häufig an Felsenblöcken und faulenden Stämmen, besonders reichlich bei Tåsjöedet, fr. var tortum n. var. Gracilius; foliis non secundis, patulis, apice tortis, hic illic ad capitula demum prolificatione per- forata confertis; habitu peculiari squarroso Oncophorum Wah- lenbergit in memoriam referens. Hab. in terra paludosa ad Tåsjöedet. D. montanum HEDWw. Gng.: häufig an erratischen Blöcken bei Tåsjö by. D. fragilifolium LINDB. Gbg.: nicht spärlich an einem morschen Stamm am Ufer des Hoting-Sees. 48 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. D. congestum BriD. Häufig an Blöcken und Felsen in den Gng. und Gbg., fr. var. flexicaule (Brip.) Br. eur. Gng. auf emem Felsenblock am Ufer des Tåsjö-Sees, fr. D. spurium HEDW. Gbg.: reichlich in einem lichten Kiefern- wald unterhalb des Norrtjärnsklimpens, fr. D. elatum LINDB. — D. robustum BLYTT. — Gng.: Jakobs- svedberg an trockenen, licht bewaldeten Felsen; Gbg.: Auf Nocskjerkeldampön mit D. spurium, fr. D. Bergeri BLAND. — D. Schraderi W. et M. — Häufig; sehr reichlich in den Torfmooren bei Tåsjöedet, fr. D. undulatum EHRE. Im Alg. spärlich und nur einmal auf trockenem Waldboden beobachtet, sonst gemein und reichlich, fr. D. angustum LINDB. Alg.: spärlich in Versumpfungen am Ufer des Tåsjö-Sees. Gmng.: reichlicher in eimem Sphagnum- sumpf am östlichen Ende des Tåsjö-Sees und in einem Sumpf bei Stortjärn, fr. Diese Art, welche nicht friher för Schwe- den angegeben ist, wurde schon im Jahre 1856 in einem Sumpf zwischen Långträsk und Svanselet im Kirchspiele Norsjö, Vesterbotten, von S. O. LINDBERG eingesammelt; später wurde sie bei Djupröra am Ufer des Holmsjö-Sees, Medelpad, fr. (H. W. A.) und an mehreren Stellen in Piteå und Luleå Lappmarker (E. NYMAN) aufgefunden. Ausser Schweden ist sie von Norwegen, Finland und dem nördlichen Jeniseithal bekannt. Sie wurde von LINDBERG zuerst in der Sitzung der Soc. p. f£. & ff. fenn. am 6 Nov. 1880 veröffentlicht, wobei hervorgehoben wurde, dass sie von dem verwandten D. Bon- Jjeani en ch die schmalen, fast völlig ganzrandigen, eingerollten und abstehenden Blätter und durch die laga pfriemenför- mige Spitze der Perichetialblätter abweicht; in LINDBERG & ARNELL, Musci Asiae borealis, II, p. 30 (1890) wurde die Art eingehend beschrieben. D. Bonjeani De N. — D-. palustre BrRip. — Diese Art wird zwar von FRristeEDT för den Tåsjöberg angegeben, muss aber als zweifelhaft betrachtet werden, weil eine Verwechselung mit D. angustum oder D. scoparium var. paludosum sehr wahr- scheinlich ist. D. scoparium (L.) HEDw. Häufig, fr. var. paludosum Br. eur. An sumpfigen Stellen in den drei Gebieten, so z. B. bei Lakaviksbäcken, am östlichen Ende des Tåsjö-Sees und unterhalb Norrtjärnsklimpen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 49 D. majus SM. Hier und da in den drei Gebieten; schon FRISTEDT giebt die Art fär Hoting an; fr. An einem trockenen Alaunschieferabhang bei Sågbäcken wächst reichlich eine glän- zende Form mit nur schwach einseitswendigen Blättern und fast ohne Wurzelfilz; diese Form entspricht vielleicht var. ortho- phyllum A. Br., von welcher Varietät wir leider keine Exem- plare gesehen haben. D. Schisti (GUNN.) LiINDB. — D. Blyttii Br. et ScH. — Gbg.: Norrtjärnsklimpen, spärlich an Felsen, fr. Diecranoweissia crispula (HEDW.) LInNDB. — Weissia HEDW. — Hier und da spärlich an erratischen Blöcken und Felsen; im Alg. an den Quarzitblöcken in Sågbäcken und Lakaviks- bäcken, fr. Anisothecium squarrosum (STARK.) LINDB. — Dicranella SCHIMP. — Im Alg. gemein und iäppig, wie z. B. an den Ufern des Sägbäckens und Lakaviksbäckens. A. Grevilleanum (BR. EUR.) LINDB. — Dicranella SCHIMP. — Nur im Alg. beobachtet; Exemplare heimgebracht nur vom Ufer eines kleinen Baches in Tåsjö by; ausserdem fär Såg- bäcken und Lakaviksbäcken notirt; fr. A. Grevilleanum ersetzt im hohen Norden A. crispum. Die sädlichsten schwedischen Exemplare jener Art, die ich gesehen habe, sind in Uppland bei Edsbo (HI. MosÉnN) und bei Lassby (W. BERNDES) gesammelt. Noch im mittleren Schwe- den ist sie ziemlich selten, da ich sie in Medelpad nur bei Kälen und Nordanede in Torp und bei Östavall in Hafverö und in Ångermanland ausser in ”'Tåsjö nur bei Bondsjö in Säbrå gesammelt habe. Norwegische Exemplare besitze ich von Ryenbergene bei Kristiania (J. HAGEN) und Kongsvold auf dem Dovrefjeid (P. OLssoN); im nördlichen Norwegen scheint sie gemein zu sein, da ich sie dort bei Mo und auf Brend- berg bei Hemnes in Ranen, auf Vigsfjeld in Salten und an meh- reren Lokalitäten in Tromsö Amt gesammelt habe. In einem feuchten Graben auf der Mesterviksinsel in Malangen, Tromsö Amt, war sie besonders äppig und sogar 4 cm. lang. Man findet sie fast immer fruchtend, welche Thatsache fir den Umstand spricht, dass die Art, wie ScHIMPER etc. behaupten, autoecisch sein soll; es ist mir jedoch nur selten gelungen männliche und weibliche Bläthen auf demselben Individ nach- zuweisen, und so ist es auch mehreren anderen Bryologen, wie Zz. B. BRAITHWAITE und HusnNor, gegangen. Der Bläthenstand 4 50 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ: liefert somit keinen praktisch verwendbaren Charakter fär die Unterscheidung von A. Grevilleanum und ÅA. erispum. A. crispum (SCHREB.) LINDE. Var. elatum( BRYOL. EUR.) BRAITHW. — Dicranella Schreberi SCcHIMmP. var. — Im Alg. zwischen Ca- rices am iberschwemmten Ufer des Tåsjö-Sees; Gng.: Hoting. Der Variationskreis dieser Art ist sehr ausgedehnt. Die Hauptform ist zart, fruchtend nur 1 cm. hoch, mit allmählich verschmälerten, in der Spitze am häufigsten deutlich gezälhnten Blättern; die Rippe hört unter der Spitze auf, und das Zell- netz der Blätter ist verhältnissmässig locker. Von der Haupt- form habe ich keine Exemplare aus Skandinavien gesehen, son- dern nur aus England, Cheshire, Bowdon fr. (G. E. HUNT) und von Augsburg fr. (J. D. HoLrrEr). Die in Skandinavien vor- kommende fruchtende Form ist doppelt kräftiger (aber nicht höher) mit von der Scheide ab plötzlich verschmälerten Blät- tern, die in eine rinnförmige, ziemlich lange und nicht oder nur sehr spärlich gezähnte Spitze auslaufen; die Blattrippe endet erst mit der Spitze und das Blattzellnetz ist enger. Diese Form kam mir zuerst so abweichend vor, dass ich be- dacht war, sie als eine besondere Varität aufzustellen; bei der Durchmusterung eines grösseren Materials erwies sie sich aber so eng mit der Hauptform verknäpft, dass ich diese Absicht aufgeben musste. Durch die Blätter wird diese Form dem A. Grevilleanum sehr ähnlich; sie unterscheidet sich aber da- durch, dass sie kräftiger ist und durch das Blattzellnetz, so z. B. durch die zahlreichen kurzen und breiten Randzellen im oberen Theile der Scheide; ausserdem weisen fast immer einige der Blätter auf ÅA. crispum hin, indem sie sich mehr allmählich verschmälern; auch sind die Fräöchte denen der Hauptform völlig ähnlich, d. h. ungestreift, länglich, dunkel schwarzbraun und mit dem Deckel verhältnissmässig kurz geschnäbelt, und da diese Form fast immer mit Frächten versehen ist, darf eine Verwechselung mit A. Grevilleanum nicht gern in Frage kommen. Diese Form ist in Skandinavien weit verbreitet; ich besitze Exemplare derselben von Bohus- län, Orust, Rossö fr. (H. W. A.); Småland, Sanna bei Jön- köping fr. (A. ARvÉN); Nerike, zwischen Ånäs und Karlslund bei Örebro fr. (C. HARTMAN); Gestrikland, Iggö; Medelpad, Torp, Djupröra fr. und Borgsjö, Ranklefven fr. (H. W. A.); Jämtland, Ljungå fr. (H. W. A.); Ångermanland, Hernösands varf fr., Selsjö in Resele, Hamre in Långsele und Vestby in BR PN RDE > or BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 10. 51 Hellgum fr. (H. W. A.); Finland, Helsingfors, Djurgården fr. (S. O. LInDBERG). Dieselbe Varietät habe ich auch von Frank- reich, Calvados, Falaise fr. (DE BrRÉBISSON); Russland, Moskau, Petrovskoje-Rasumowskoje fr. (ZINGER) und von mehreren Lokalitäten in Nord-Sibirien gesehen. Die var. elatum ist mehr diöokfrasik gewöhnlich viel kräf- tiger, steril 2—4 cm. lang mit breiteren und kärzeren Blättern, welche sich allmählich verschmälern und von der Spitze bis zur Scheide hinab ungleichförmig grobgezähnt sind; die Rippe hört unterhalb der Spitze auf und das Blattzellnetz ist sehr locker. Skandinavische Exemplare dieser Varietät kenne ich von Små- land, an einem Bachufer zwischen Husqvarna und Brunnstorp (ÅA. ARVÉN); Västergötland, Kinnekulle, am Ufer des Venerns bei Råbäcks hamn (H. W. A.) und an einem Bachufter bei »Vind- säters sjöbranter» (J. E. ZETTERSTEDT); Gestrikland, Holmsund bei Gefle (C. HARTMAN); Medelpad, am Ufer des Bosjö-Sees in Stöde, bei Kälen, Djupröra. Rogsta, Komsta und Byns fäbodar in Torp, bei Ånge in Borgsjö und bei Östavall in Hafverö CERSOW FAT); Ärbomnlind: Tåsjö (ARN. & JENS.); Norwegen, Lillehammer, Naeverfjeld und Gudbrandsdalen, Ringebo, Elstad (J. E. ZETTERSTEDT). Ausserdem besitze ich ein Exemplar aus England, Warrington (J. CASH). Diese Varietät weicht von der anderen in Skandinavien vorkommenden, häufig fruchtenden Form sehr ab, ist aber mit ihr durch Zwischenformen verbunden. Während A. crispum sonst auf thoniger Erde wächst, findet man var. elatum an feuchten Standorten, am häufigsten an Ufern. Die Grösse wechselt sehr; zuweilen wird sie kaum kräftiger als die Haupt- form, so z. B. meine Exemplare von Huskvarna, Vindsäter und Elstad; am häufigsten ist sie doch weit kräftiger, so z. B. meine Exemplare von Bosjö und Komsta, die beim ersten Anblick sogar mit ÅA. squarrosum verwechselt werden können. Die Fräöchte dieser Varietät sind sehr selten; so kennt LiMP- RICHT in seiner Kryptogamenflora die Varietät nur als steril, wogegen BRAITHWAITE in British Mossflora p. 114 (1881) an- deutet, dass sie in England fruchtend gefunden ist, und er bemerkt dabei, dass die fruchtenden Exemplare der Haupt- form ähnlicher werden. Fruchtende Skandinavische Exem- plare besitze ich nur von Kälen in Torp, woselbst var. elatum mit ÅA. Grevilleanum vergesellschaftet wuchs; die fruchtenden Exemplare, die in August 1590 eingesammelt wurden, zeigten 52 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. zahlreiche junge Seten und ein Paar alte Frächte, die denen der Hauptform völlig ähnlich waren. A. rufescens (DICKS.) LINDB. — Dicranella rufescens SCHIMP. — Gng.: auf sandig-thoniger Erde neben der Landstrasse zwischen Tåsjö by und Tåsjöedet. Dicranella cerviculata (HEDW.) ScHIMP. Häufig und reich- eh te: D. secunda (Sw.) LinpDB. — D. subulata ScHimP. — Hier und da in den drei Gebieten; besonders reichlich bei Ho- ting, fr. D. crispa (EHRH.) ScHIMP. ÅAlg.: bei Lakaviksbäcken spär- lich; Gng.: bei Hoting reichlich, fr. Swartzia montana (LAM.) LINDB. — Distichwum capillaceum Br. et ScH. — Ziemlich reichlich auf Alaunschiefer bei Såg- bäcken und Lakaviksbäcken. S. inelinata EHrH. — Distichiwum Br. et ScH. — Spärlich bei Sågbäcken im Alg., fr. Ditrichum homomallum (HEDW.) HamMrP. — Leptotrichum ScHiMP. — Ziemlich reichlich auf Alaunschiefer bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken, fr. Von letzterer Lokalität haben wir eine forma minor, fo- liis brevioribus, strictis, nervo dilatato, partem angustiorem foli fere explente, heimgebracht; vielleicht ist sie mit var. sub- alpinum Br. EUR. identisch. D. tortile (SCHRAD.) HAMP. var. pusillum (HEDW.) LINDB. — Leptotrichum tortile HaAmrP. var. — Häufg. D. tenuifolium (SCHRAD.) LINDB. — Trichodon cylindricus ScHIMP. — Sehr spärlich bei Hoting im Gng., fr. Dichodontium pellucidum (L., NEcK.) ScHimrP. Häufig im Alg., wie z. B. an den Ufern des Tåsjö-Sees, Sågbäckens und Lakaviksbäckens; be1 Lakaviksbäcken besonders äppig und bis 13 cm. lang. In Tåsjö wurden zwei etwas abweichende For- men beobachtet und zwar bei Sågbäcken eine forma foliis magis patulis et acutioribus und bei Lakaviksbäcken eme forma minor, foliis parum papillosis et magis pellucidis. Oncophorus Wahlenbergii BrID. — Cynodontium BR. et ScH. — Exemplare heimgebracht nur von einem Sumpf bei Stor- tjärn im Gng.; ausserdem notiert als reichlich in den Sämpfen auf dem Tåsjöberge im Alg. var. gracilis (BROTHERUS). —- O. virens (Sw.) BrID. var. gracilis BrotH. in Musci Fenn. Exsicc. IX, 434, und Musci BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 53 Lapp. Kolaönsis, 1890, p. 75. — Massenhaft im Alg. und fr. unter Erlen- und Weiden-Gebisch am periodisch äberschwemm- ten Ufer des Tåsjö-Sees. Diese merkwärdige Varietät, die beim ersten Anblick an Anisothecium Grevilleanum sehr erin- nert, muss, weil der Blattrand ungezähnt, nicht reflex und nur oben doppelschichtig ist und weil die Blattflögelzellen undeut- lich begrenzt und einschichtig sind, zu 0. Wahlenbergi und nicht zu OO. wvirens gebracht werden, wenn sie sich auch O. virens durch die kärzeren, breiteren und mehr allmählich zu- gespitzten Blätter nähert. Dieselbe Varietät haben wir auch am Ufer des Faxelfs bei Utanede in Edsele (Ångermanland) und auf Åreskutan in der Alpenregion gefunden. Ausserdem haben wir Exemplare von Fogstuen auf dem Dovrefjeld (J. E. ZETTERSTEDT) und von Rödfjeld im Dunderlandsthal im nördlichen Norwegen (BLYTTt & ARNELL) gesehen. 0. virens /Sw.) Brip. — Cynodontium Br. et ScH. — Alg.: sehr ippig und bis 11 cm. lang in den sumpfigen Fichten- wäldern auf dem Tåsjöberge; Gng.: am Ufer des Tåsjö-Sees, ausserdem för Tåsjöedet notirt, fr. var. serratus (BR. EUR.) BrarrHw. Alg.: an den Ufern des Sågbäckens und des Lakaviksbäckens, fr. 0. strumifer (EHRH.) Brio. — Cynodontium polycarpum SCHIMP. var. — Auf Alaunschiefer in O. torquescens einge- sprengt bei Lakaviksbäcken: in den Gng. und Gbg. häufig an Stenen und Felsen, fr. 0. torqueseens (BrucH.) LIinpDB. — Cynodontiuwm ILIMPR. — In den drei Gebieten häufig und reichlich; Exemplare heim- gebracht von Sågbäcken, Lakaviksbäcken, Jakobssvedberg und Norrtjärnsklimpen, fr. Diese Art scheint im Skandinavischen Florengebiete, be- sonders in den nördlicheren ”Theilen desselben, sehr verbreitet zu sein, als ich fruchtende Exemplare derselben gesehen habe von: Schweden: Bohuslän, Koön (A. ARVÉN) und Rossö auf Orust (H. W. A); Vestergötland, Kinnekulle (J. E. ZETTER- STEDT und LINDGREN); Småland, Tenhult, Tjurberg (H. W. A.); Östergötland, Ydre, Skamsgata (H. W. A.); Nerike, Skåleklint (C. HARTMAN, von ihm O. gracilescens benannt), Viby, Sump- hallen (J. E. ZETTERSTEDT); Medelpad, Torp, Stummåberg und Ånge; Ångermanland, Vårdkasberg auf Hernö, Gådeåberg und Bondsjöberg in Säbrå, Bölesta in UNOra Sand in Skog, Veda in Högsjö, Selsjö in Resele und an den genannten Stellen in 34 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ. Tåsjö (H. W. A-.); Herjedalen, Sveg, Björnknätten (J. PErs- SON); Jemtland, Ljungå und Ösbbörsn bei Östersund (H. W. A..); Norwegen: Gudbrandsdalen, Fossgaard (O. BuURCHARD); Dovre, Kongsvold (W. BEENDES, N. OC. KINDBERG u. 8. w.); Ranen, Handnesö (0. BurcHArRD), Mo und Lerskardalen (BLYTT & AR- NELL); Salten, Berghulnes und Kjernfjeld; Malangen, Mester- viksö und Lanes; Maalselvdalen, zwischen Fleskemo und Sundli; Bardo, Strömsmo, Middagsfjeld und WSalvasskarfjeld; Nord- reisen, Gakkovare (H. W. A:); Alten (J. E. ZETTERSTEDT); Finland: Nyland, Tusby (V. F. BrotHErRUs). Im nördlichen Norwegen iberschreitet sie meiner Erfahrung nach niemals die Birkenregion. 0O. polycarpus (EHRH.) BrID. ist auch in Skandinavien weit verbreitet, scheint aber viel seltener als O torquescens zu sem; von O. polycarpus besitze ich fruch- tende Exemplare von: Danmark: Jylland, Geisdal bei Veile (C. JENSEN); Schweden: Vestergötland, Halleberg, Hunneberg, Kinnekulle (J. E. ZETITERSTEDT), Öglunda Grotta auf Billingen und Tunarp in Sandhem (H. W. ÅA. ); Småland, Tenhult, Ifjans bero. (EH: WEAD; Ångermanland, Hvitmossaberg auf Hernö, Gådeåberg und Kanseljbebhon in Säbrå (H. W: A.); Nor: wegen: Ranen, Lygtö, Tombö und Dönnesö (BLYTT & ARNELL); Bardo, Bergkletten in der Kieferregion; Nordreisen, Gakko- vare in der Kieferregion (H. W. A.). C. gracilescens (W.M>) LINDB. und Ö. alpestris (W6G.) LINDB. gehören dagegen, meiner Erfahrung nach, zu den seltensten Moosen des Skandinavischen Florengebietes; jene Art kenne ich nur von Småland, Barke- ryd, Boarp, fr. (HW. AD. Von: O: alpestris. besitzenel skandinavische Exemplare nur von Tromsö amt, Bardo, Berg- kletten, an der oberen Grenze der Kieferregion, woselbst ich die Art reichlich und fruchtend im Jahre 1891 sammelte, und von Finland, Savolax, Kangasniemi (ster., V. F. BRoOTHERUS); dieselbe Art habe ich ausserdem auch bei Tolstoinos an der Mändung des Jeniseiflusses gesammelt. Oncophorus suecicus ARNELL & JENSEN in Rev. Bryol. 1895, 0: Autoicum; laxe ceespitosum, 2—5 cm. altum, inferne nigro- fuscum, superne nitidulum et viride vel luteum. Caulis 1—5 cm. longus, parce tomentosus, fere cylindricus, uno (hic illic duobus) strato cellularum corticalium crasso-membranacearum vestitus. Folia aequalia, undique patentia, sicca Hexuose torta, raro subsecunda, e basi vaginante lanceolata sensim ad cuspi- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 55 dem longam et canaliculatam angustata; margo cuspidis irregu- lariter et leviter crenulato-dentatus;nervus breviter excurrens, inferne tribus stratis cellularum, superne 3—4 stratis con- structus, cellulis strati medii distinete majoribus, superne sae- pissime duo vasa stereidea ventralia ab 1—3 cellulis formata exhibens, superne interdum in dorso humiliter dentatus; cel- lulae humiliter papillosae, granulis chlorophylliferis opacae, basales lineari-rectangulares, superiores immo breviores et quadratae vel fere quadratae, marginales cuspidis itaque ac ommnes cellulae laminae angustioris bistratae; alares uni- stratae, magnae, fusco-luteae, haud raro ab ceteris bene definitae, in 4—6 seriebus, sed nervum non attingentes. Flos masculus mox infra perichaetium, gemmiformis; folia perigonialia late ovata, subito breviter et obtusate cuspidata, intimum enerve. Folia perichaetialia alte vaginantia et plu- rima breviter cuspidata. Seta 1—2 cm. longa, rubra, superne lutescens, parum fexuosa, superne sinistrorsum torta. Theca elongata, fere erecta, leniter curvata, vix strumifera, e collio angustiore, brevi et 6—7 stomatibus rotundis munito fere cy- lindracea, profunde 6—8-striata, leptodermis, inferne lutea, superne rubescens, evacuata ad os paullulum dilatatum; cel- lulae exothecii majusculae, ovaliter elongatae, membranis sat tenuibus. Annulus revolvens, ab 1—53 (saepissime 2) seriebus cellularum lutearum. - - 5 A TENS in magnitudine naturali. — Fig. 2. Pars superior plantae; magnit. T- — 20 Fig. 3. Folium cum lobo superiore reflexo: magnit. He — Fig. 4. Latus in- : SSA SO I TOS ferius apicis plantae; magnit. +. — Fig. 5. Pars plantae masculae bracteas 3 0 ; av FARA = a HETS masculas exhibens; magnit +. — Fig. 6. Textura cellularis limbi superioris + 2 = c 2 ., 400 folii; contenta cellularum modo in mediis cellulis delineata; magnit. T- — Fig. 7. Textura cellularis limbi inferioris folii: contenta cellularum in pluri- S 2 3 Sd AU sve ro re en mis cellulis delineata; magnit. I. — Fig. 8. Apex folii juvenilis cum gonidiis; 11400 35 oe 24 75400 MASNT0: ne fe LIE 9. Gonidia matura: magnit. T- amn ARS till K.Vet. Akad.. Handl. Bd. 21. Afd.HI. N210. TIA Geologiseche Uebersichtskarte DES KIRCHSPIELS NAV TÄSJÖ Mass stab 1:400000 IMoglesger, tebragg tl xo ot ox OM Ox od SEA Vd 2» ff OM OO fs NI Sy x SÄ Jakobssvedi > VET SÅ A C-J.0.Iellström Fötolitograti, Gen. Stab.Lit.Anst. FÅ + NEW YORK. NN dfrpar Kö Bihang till Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd.21 Afd. II N210 TG N | CC NS ST ] ber N SJ gå 2 ( 7; Dr mast I JA CE - GM NU eg TC få SEA ma VIL Cd SÅR d C. Jensen. ad nat dåcelin EM 4 BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. 271. N:o HH. DE SYDSVENSKA FORMERNA RINODINA SOPHODES (Ack) TH FR OCH RINODINA EXIGUA (ACH) TH FR GUST. O. A:N MALME. MED TVÅ TAFLOR. STOCKHOLM 1895 BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖN hj ; Käse AneRrVente dä k ART (ROMA 00NT02-ANLEDNN a ok ante LOU KS MIAN KACOLPEOR | KÖPARE EE At FS BENA sämre KNM fö VURVÄRÖR Aa ARNÄRS TaNVarsR PA Fa bar Vid undersökningen af de lafsamlingar, jag hopbragte i södra Sverige hufvudsakligen somrarne 1889, 1890 och 1891, har jag, äfven då det gällt de slägten, som behandlats i professor TH. M. Frirs' Lichenographia scandinavica, mer än en gång stött på grupper, inom hvilka det visat sig synner- ligen svårt att komma till rätta. Under det att man, då det gäller norra Sveriges lafvegetation, har en god hjelp i de arbeten, som under de båda senaste årtiondena offentlig- gjorts öfver Finlands fora, finner man i den skandinaviska literaturen efter 1874 så godt som ingen handräckning i hvad rör de södra provinsernas. Der gjorda lichenologiska sam- lingar hafva visserligen blifvit föremål för bearbetning, men man har 1 allmänhet nöjt sig med att inpassa de undersökta formerna i de af TH. M. Fries beskrifna arterna.! Och då nog en och annan af dessa måste anses som kollektiv, har detta i de festa fall lyckats, utan att man allt för mycket behöft våldföra sig på de i Lichenographia scandinavica gifna artkaraktererna. Det är resultatet af en undersökning af två dylika kol- lektiva arter — Rinodina sophodes (AcH.) TH. FR. och Rino- dina exigua (AcCH.) TH. FR. — jag nu går att framlägga. Min sträfvan har i första rummet varit att urskilja och be- gränsa de i södra Sverige förekommande formerna; i andra rummet har jag sökt taga kännedom om hvad om dem är publiceradt. Då emellertid beskrifningarna på dessa växter allt för ofta äro så ofullständiga, att man af dem ej förmår sluta sig till, hvart en behandlad form hör, än mindre kan med säkerhet identifiera en här hos oss anträffad med den beskrifna, har det varit mig nödvändigt att anlita exsickat- verk och af auktorerna utdelade herbarieexemplar i så stor skala som möjligt. Trots de rika samlingar af sådana, som ' Ett beaktansvärdt undantag bildar docenten T. HEDLUNDS afhandling: Kritische Bemerkungen.... Hufvudmassan af de af honom behandlade grup- perna har dock sin utbredning i mellersta Sverige. Å GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA-. stått till mitt förfogande, vågar jag dock ej hoppas, det fel i nomenklaturen helt och hållet undgåtts, och jag vill på förhand anhålla om ett mildt bedömande af hvad i den vägen kan vara brutet. För den hjelp vid mina lichenologiska exkursioner, som i form af resestipendier lemnats mig af KONGL. SVENSKA VETEN- SKAPSAKADEMIEN och af UPsALA UNIVERSITET, uttalar jag, då nu för första gången några resultat af dessa exkursioner publiceras, offentligen min djupt kända tacksamhet. Min vördnadsfulla tack ber jag också att få hembära professorerna TH. M. Fries och V. B. WirrrocKk för den beredvillighet, hvarmed de ställt under deras vård stående samlingar till mitt förfogande, och för den välvilja, med hvilken de omfattat mitt arbete. I stor förbindelse stannar jag äfven till min vän docenten T. HEbLunp särskildt för den instruktiva sam- ling af Rinodina-former från mellersta Sverige, han lemnat mig till undersökning. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 5) Historik. Nära ett sekel har förflutit, sedan ACHARIUS 1 Licheno- graphix suecice Prodromus beskref Lichen sophodes, Lichen Pyrinus och Lichen exiguus. En, om ock summarisk, redo- görelse för den olika uppfattning senare författare hyst om dessa arter jemte de båda senare 1 AcHARII Methodus upp- ställda Parmelia confragosa och Parmelia milvina, skulle taga ett ansenligt utrymme i anspråk. Jag inskränker mig derför till att påpeka det, som för svenska lichenologer kan. vara af särskildt intresse. Redan AcHARIUS ändrade från tid till annan åsigt rörande deras ställning. Parmelia milvina WNBG, som han endast kände från Finmarken, betraktade han äfven i Lichenographia universalis och 1 Synopsis methodica Lichenum som egen art under namn af Lecanora milvina. Parmelia confragosa hän- fördes der som varietet till Lecanora atra (Hups.), med hvilken den ju.också onekligen företer en viss yttre likhet. Lichen pyrinus, som, när slägtet Lichen uppdelades i flera, kom att tillhöra först Parmelia, sedan Lecanora, ställdes i Lichenogr. univ. som varietet under L. sophodes (till hvilken, likaledes som varieteter, äfven hänfördes archea, crenata, levigata och drymea). Lichen exiguus för han deremot som varietet till Lecanora periclea. Onekligen är denna uppställning, såsom också ARNOLD! påpekar, den bästa, man kunde vänta sig, så länge mikroskopet ännu icke kommit till användning vid lichenologiskt systematiska undersökningar. =E. FRIES var, hvad dessa arter beträffar, ingalunda lycklig i sina sträf- vanden att reducera och draga in de Acharianska formerna. Hans anordning af desamma 1 Lichenographia europiea re- formata eger näppeligen något företräde framför den ofvan nämnda af AcHARIUS gifna. Ett framsteg ligger deremot 1 Flora 1881, pag. 195. 6 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA-. onekligen deri, att i Summa vegetabilium Scandinavie (pag- 107) exigua åtminstone till en del ställes tillsammans med Parmelia confragosa, hvilken dock fortfarande placeras 1 ome- delbar närhet af P. atra. När mikroskopet började användas af lichenologerna, kom man snart till insigt om, att dessa fem Acharianska arter voro med hvarandra nära beslägtade, och de hänfördes, jemte andra sporologiskt lika, till slägtet Rinodina (AcH.). Egen- domligt nog använde då KÖörRBER — 1 Systema lichenum Ger- manie och Parerga lichenologica — namnet sophodes för en form, på hvilken AcHARIH beskrifning alls icke passar in, nemligen för den art, som nu är känd under namnet B. poly- . spora TH. FR. Den äkta sophodes, som inom det område, han lichenologiskt undersökte, är ytterst sällsynt, om den ens i typisk form förekommer, kallades BR. horiga (AcCH.). Lichen pyrinus blef obekant för KÖRBER. Lichen exiguus hänfördes till BR. metabolica under den origtiga förutsättningen, att verkligen Lecanora metabolica AcH. vore identisk eller i det närmaste identisk med denna. Enligt TH. M. FrRIES' under- sökning af Acharianska originalexemplar är dock så inga- lunda fallet, utan den ursprungliga L. metabolica AcH. (>e Gallia») är sannolikt Lecania syringea (AcH.) TH. Fr. Full visshet derom lemnar ett i Riksmuseets botaniska afdelning (Herb. Swartz) förvaradt exemplar (»e Gallia. Lecanora meta- bolica» med AcHARII egen handstil), som är fullt bestämbart och utan den ringaste tvekan måste hänföras till nämnda Lecania-art. Ett annat der befintligt exemplar (ve Helvetia») hör deremot till Rinodina polyspora TH. Fr. Rinodina con- fragosa betraktas af KÖRBER som särskild art; om BR. milvina, som han ej kände från Tyskland, yttrar han sig ickel. Af större intresse för svenska lichenologer, än de nämnda båda arbetena af KÖRBER, torde W. NYLANDERS Lichenes Scan- dinavie vara. Ofvannämnda fem Acharianska arter (med dithörande former) fördelas af honom högst olyckligt i två: Lecanora milvina (WNB6) AcH. — dit han hänför de af WaAHLENBERG hemförda exemplaren från Finmarken — och L. sophodes (AcH.) Nyr. Till den senare räknar han, såsom det framgår af beskrifningen och de anförda synonymen, icke blott Lichen sophodes, L. exiguus, L. pyrinus och Parmelia ! HEPPS exs. N:o 208, som tydligen tillhör denna art, citerar han i Parerg. lich. under Rinodina atrocinerea. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 7 confragosa m. ff. utan äfven exemplar af Lecanora milvina från den finska skärgården. Som bekant hänför också TH. M. FRrIEs 1 Lichenographia scandinavica samtliga dessa arter — dock icke alla deras varie- teter — till två arter: Rinodina exigua (AcCH.) TH. Fr. och R. sophodes (AcH.) TH. Fr. Inom hvardera af dem urskiljer han en hufvudsakligen på bark och naken ved och en ute- slutande på sten förekommande varietet. Framställningen blir onekligen på så sätt synnerligen öfverskådlig, och i hvad rör RB. sophodes, är denna anordning säkert också naturlig. R. sophodes a genwina Tu. Fr. är en väl begränsad, lätt ur- skiljbar systematisk enhet, och detsamma gäller äfvenledes 8 milvina (WNBG) TH. FR. Några öfvergångar dem emellan äro mig icke bekanta, och olikheterna äro så stora, att de lätt kunna skiljas som arter. Nära beslägtade äro de dock utan allt tvifvel. Den till « genuina förda formen Lecanora sophodes 8 levigata AcH. är deremot icke närmare beslägtad med dessa; den företer betydligt större affinitet med Rinodina exigua (ACH.). De till 8 milvina hänförda formerna mela- nochlora (SMRET) TH. FR. och cacuminum TH. FR. saknas i södra Sverige; den sistnämnda, af hvilken jag undersökt de i Herb. Th. Fries befintliga exemplaren, afviker till sin inre byggnad så väsentligt från RB. milvina, att den sannolikt måste betraktas som en särskild art eller kanske som en nordlig varietet af R. demissa (FLÖRKE). KR. sophodes y ma- langica (NormM.) TH. Fr. saknas i de mig tillgängliga sam- lingarna; om dess plats och systematiska rang vågar jag derför ej yttra mig. Beskrifningarna på Rinodina exigua a pyrina Tu. FR. och 8 confragosa (AcH.) Tu. Fr. afse likaledes, åtminstone hufvudsakligen, tvenne bestämda systematiska enheter, som stå hvarandra så nära, att det är med mycken tvekan, jag i det följande håller dem skilda som arter. De under a an- förda synonymen och ännu mera de i Herb. Th. Fries befint- liga exemplaren visa emellertid, att härunder dölja sig icke mindre än tre specifikt skilda former: R. pyrina (AcH.), RB. exigua (ACH.) och på naken ved, på en och på gammal bark växande R&B. levigata (AcCH.). Vid den sistnämnda torde af- seende hafva fästats vid angifvandet af sporstorleken, hvars maximigränser äro något för höga för exigua. Af den först- nämnda finnas i professor FRIES samlingar ej så få exemplar, 8 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. och anteckningar på etiketterna visa, att det icke undgått hans uppmärksamhet, att här föreligger något från hufvud- massan af hans a pyrina afvikande, men på beskrifningen har inblandningen af denna form, som nämndt, ej haft någon inverkan. En naturlig följd deraf, att den verkliga Lichen pyrinus ACH. förts tillsammans med exiquus, är att hit också föres den på sten förekommande närstående Rinodina demissa (FLÖRKE). Varieteten 8 confragosa (AcH.) Tu. FR. afser enligt be- skrifningen en distinkt form utan någon som helst inblandning af andra. Den anförda lokalen »Bahusia (Foss: M. Floderus)» hänför sig dock enligt Herb. Th. Fries till en annan art, nemligen RB. atrocinerea (Di1cKs.).+ Huruvida RB. cestiella (FLÖRKE) KörB. är en skild art, tilltror jag mig icke att sä- kert afgöra; då den ej är funnen i södra Sverige, har saken ej heller någon direkt betydelse för föreliggande undersökning. R. exigua d fatiscens TH. Fr. visar 1 apotheciets byggnad en så stor öfverensstämmelse med RK. atrocinerea (DICKS.), att den måste betraktas som en varietet af denna. Var. y in- undata BLoMB. torde vara närmast beslägtad med 5. arenaria (HEPP.); men såsom också professor TH. FRIES påpekar, är den otvifvelaktigt en af ståndorten betydligt förändrad form. Till BR. sophodes-gruppen — nemligen till RB. levigata (AcH.) — hör också en del af de former, som 1 Lichenogr. scand. hänförts till R. turfacea (WNBG) TH. FR. De båda tyska lafflororna: B. STEN, Die Flechten, i Kryptogamenflora von Schlesien von F. Conn (1879) och P. Sypow, Die Flechten Deutschlands (1887), som ofta rådfrågas af svenska lichenologer, afvika, 1 hvad rör här behandlade former, ej synnerligen mycket från TH. M. Fries och kunna näppeligen sägas häri förete något framsteg. | W. A. LEIGTHON kvarstår ännu 1879 — i The Lichenflora of Great Britain — ungefär på den ståndpunkt, W. NYLANDER intog 1860. Under Lecanora sophodes (AcH.) NYL. hänför han således en samling af högst olikartade former. Lecanora atrocinerea (Dr1cKs.) hålles som skild art, och beskrifningen samt en del af de citerade exsickaten hänvisa otvetydigt på den nedan beskrifna former, som sparsamt anträffats i syd- ! Ex. från Kållandsö i Westergötland (GRAWE) höra också hit. De sakna emellertid den anteckning, som plägar finnas på dem, som förelegat vid ut- arbetningen af Lichenogr. scand. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANEL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 9 vestra Sverige. , Andra citerade exsickat höra deremot icke hit, att döma efter de exemplar, som förvaras 1 härvarande Riksmusei botaniska afdelning.! E. WaAIinro lemnar — 1 Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag. 151 — en kort beskrifning på Rinodina levigata (AcH.), hvilken han i likhet med NYLANDER — Flora 1878 -—- betraktar som en särskild art. Då hans förtjenstfulla arbete behandlar ett område, hvars lafvegetation är i många afseenden olik södra Sveriges, innehåller det för öfrigt icke mycket af intresse för kännedomen om här behandlade arter. Synnerligen vigtiga bidrag för utredningen af Rinodina- arterna hafva lemnats af F. ARNorp. Talrika former har han utdelat i sina exsickat. Och i Flora, 1872 (pag. 34 och följ.) meddelade han en öfversigt öfver de af honom kända på sten växande arterna. En liknande öfversigt öfver de på bark förekommande publicerade han i samma tidskrift för 1881 (pag. 195 och följ.). Tyvärr lemnar han i allmänhet inga eller blott korta och ofullständiga beskrifningar och inskränker sig till utförliga literatur- och i synnerhet exsickathänvis- ningar. Att de senare äro af ovärderlig nytta och i betydlig grad underlätta dens arbete, som med tillgång till exsickat- verk egnar sin uppmärksamhet åt dessa former, ligger i öppen dag, om man också icke i alla fall kan vara öfvertygad om, att hela upplagan af ett exsickatverk under samma nummer meddelar fullt samma form. Som de nedan vid beskrifningen af de särskilda arterna anförda synonymen visa, har min un- dersökning 1 fertalet fall ledt mig till samma uppfattning om arternas begränsning, som ARNOLD i nämnda öfversigter visat sig ega. Rinodina sophodes-gruppens anatomi. Bålens anatomi företer hos de här behandlade arterna föga af intresse från systematisk synpunkt. I regeln är krustan af obetydlig tjocklek och består ytterst af ett mer 1 Så t. ex. höra NyrL. Paris 43, LEiGTH. 146 och ZWACKH 65 B till Rino- dina atrocinerea (DICKS.), under det att HEPr 646 är R. arenaria (HEPP) och HEPP 208 måste hänföras till R. milvina (WNBG). Att döma efter uppgiften om sporstorleken tillhör Leigthons Lecanora milvina ei Rinodina milvina (WNBG) TH. FR. utan snarare Rinodina are- naria (HEPP). 10 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. eller mindre tunnt kortikallager, deri man hos de bäst ut- vecklade formerna vid lämplig behandling kan innerst ur- skilja vertikalt förlöpande, kortledade hyfer, men för öfrigt utgöres det af en amorf massa. Derunder befinner sig medul- larlagret, som tätt sluter sig till det substrat, på hvilket lafven växer. Gonidierna tillhöra den vanliga palmellacé- (Protococcus-)typen och växla något i storlek hos de skilda arterna, liksom de också variera hos samma art allt efter den hastighet, hvarmed de dela sig, eller tätheten i den hyf- väfnad, hvari de ligga. Störst har jag funnit dem hos RK. pyrina (AcCH.), der de oftast äro öfver 15 u 1 diameter eller i längd. Något mindre hålla de sig hos RB. demissa (FLÖRKE) och RB. levigata (AcH.), och hos de öfriga arterna nå de i re- geln icke en längd af 15 wu. Liksom fallet är hos Archi- lichenerna i allmänhet, omspinnas gonidierna af hyferna. De delar af dessa, som lägga sig intill gonidierna, äro som van- ligt kortledade och äro dessutom ofta märkbart förtjockade. Deras lumen är ej sällan betydligt vidare än i de mera fritt förlöpande delarne af hyferna. Någon genomgående olikhet i detta afseende mellan de undersökta arterna har jag icke kunnat konstatera. Marginaldelen af excipulum är byggd efter varia-typen,! ej sällan dock i modifikationer, som högst betydligt närma sig anopta-typen. Högst utvecklad, hvad exipulum beträffar, är Rinodina sophodes (AcH.) (fig. I: 3). Kortikallagret är hos denna art nedtill tjockt, afsmalnar upptill och är öfverst på kantens krön knappt märkbart. Medullarlagret är tätt fyldt af lifligt vegeterande gonidier. Genom den starka utbild- ningen af kortikallagret på basaldelen är förbindelsen mellan dessa gonidier och bålens gonidiallager hos det fullt utveck- lade apotheciet i regeln afbruten. Margo proprius är svagt utvecklad. En i det allra närmaste lika byggnad har den art, som utdelats i RABENHORSTS exs. n:o 889 (fig II: 29). Båda hafva dessutom den karakteren gemensam, att kortikallagret färgas (svagt) blått af jod + jodkalium, något som jag ej iakttagit hos någon annan af de undersökta arterna. Hos RB. levigata (AcH.) (fig. I: 2) förblir kortikallagret ofta temligen tjockt upptill, och i så fall innehåller medullar- ! HEDLUND, Kritische Bemerkungen, pag. 17. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 11. 11 lagret endast få gonidier. Hos äldre apothecier äro dessa döda eller döende. På samma sätt förhåller sig hufvudformen af R. atrocinerea (DIcKs.). En följd af detta gonidiernas bort- döende är, att kanten antager en mörk färg (det uppkommer en falsk margo proprius), något som hos sist nämnda art framträder skarpare och tydligare, då ju krustan är hvitaktig eller ljusgrå. Denna excipulum-byggnad är emellertid icke konstant hos RB. levigata (AcH.). Från nu skildrade extrem finns en jemn serie öfvergångar till den rena varia-typen med talrika gonidier i medullarlagret. Margo proprius är äfven hos dessa arter svagt utvecklad. I en annan rigtning varierar R. exigua (AoH) (fig. II: 23). Kortikallagret, som ej når samma tjocklek som hos RB. sophodes (ACH.), är upptill i regeln märkbart tunnare, stundom mycket tunnt, och medullarlagret är fyldt af lifligt vegeterande go- nidier. Margo proprius är hos en del former, särskildt de på ek och al växande, svagt utvecklad, under det att den hos andra utvecklas temligen starkt och stundom nästan helt och hållet undantränger kantens båldel. Det uppkommer på så sätt ett excipulum, som mycket nära ansluter sig till anopta- typen. Kantens gonidier förblifva 1-omedelbar förbindelse med bålens. Helt och hållet byggd efter varia-typen har jag funnit excipulums marginaldel hos Rinodina pyrina (AcH.) (fig. I: 1), under det att hos BR. demissa (FLÖRKE) margo proprius ofta når en rätt betydlig utveckling. Parafyserna förete hos de olika arterna vissa skilj- aktigheter, hvilka man efter någon öfning utan svårighet märker, men dem det icke faller sig så lätt att beskrifva. Oftast äro de upptill något greniga, och i regel är sjelfva spetsen klubblikt eller hufvudlikt-klubblikt förtjockad och mer eller mindre mörkt smutsigt brunfärgad. Ju mindre greniga de äro och ju kortare och bredare klubban är, desto lättare frigöras de från hvarandra och desto skarpare be- gränsad är den färgade delen. Sträcker sig förtjockningen öfver flera leder af parafysen, är klubban insnörd vid tvär- väggarna. I andra fall, då hon består af en enda cell, är hon ej sällan nedåt begränsad af ett brunaktigt och tydligt septum. Af stor betydelse vid arternas begränsning och karak- terisering har jag funnit sporens form och ännu mera vägg- 12 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. förtjockningen hos densamma vara. Som WaIinro — Etude sur les lichens du Brésil I, pag. 127 — påpekar, är det ett nästan genomgående drag för Buelliéerna i allmänhet, att episporiet är förtjockadt på insidan. Och denna förtjockning. som till graden kan vara ganska olika, träffar än sporväggen likformigt, än hufvudsakligen vissa delar af densamma och af septum. Hvad de här undersökta arterna beträffar, har Ri- nodina pyrina (ACH.) i detta afseendet stannat på den lägsta utvecklingsgraden, 1 det att sporväggen förblir relativt tem- ligen tunn. Nära till denna art ansluter sig RK. sophodes (AcCH.). Redan hos mycket unga sporer har ytterväggen nått sin definitiva tjocklek, under det att septum ännu är tunnt. Så småningom förtjockas detta senare, och det sker i regeln likformigt, så att ingen porkanal kommer till utveckling. Sker detta någon gång, försvinner den dock, för så vidt jag kunnat finna, alltid hos den mognade sporen. Ungefär på samma sätt förhåller sig RB. milvina (WNB6). Väggen och septum äro dock betydligt tjockare, och man finner oftare en porkanal, som till och med någon gång synes kvarstå hos den mogna sporen. Då septum är tjockt och porkanal saknas — såsom hos RK. sophodes (AcH.) och BE. milvina (WNBG6) — är sporen i regeln märkbart insnörd på midten. oo Hos Rinodina ezxigua (AcH.), R. levigata (AcH.), R. tur- facea (WNBG) m. f. är väggen hos unga sporer rätt tunn. Förtjockningen sker olikformigt; 1 hvardera ändan af sporen är den linsformig, och 1 septum qvarstår en ofta vid porkanal (se fig. I: 14, 20, 21 m. fl.).. Hos mogna porer äro de apikaia förtjockningarna ofta mer eller mindre försvunna. Sporen erhåller således hos dessa arter ett utseende, som 1 viss mån erinrar om det, som finns hos Theloschistee (Theloschistes (NorM.), Caloplaca TH. Fr. m. £.), och efter WAIN1Ios föredöme har jag i beskrifningarna kallat sådana sporer placodiomorfa. Benämningen är visserligen icke rätt god, ty dels syns det mig icke vara fullt berättigadt att fästa namnet Placodium vid Theloschistece thallo crustaceo, och dels är dock episporiets förtjockning hos Rinodina-arterna af en något annan art än i de polärt tvårummiga sporerna. Men jag har af flera skäl icke velat införa en ny benämning. En obetydlig variant af nu nämnda typ representerar RK. demissa (FLÖRKE), i det att hos den den linsformiga förtjockningen i sporernas ändar ofta uteblir. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 21. AFD. III. N:o 11. 13 Som en ytterlighetsform af denna typ torde man kunna anse den, som förekommer hos RB. biatorina (KörB.), BR. squa- mulosa BaGrL. m. fl. och — något mindre utpreglad — hos RB. arenaria (HeEPP), 1 korthet hos den grupp, vid hvilken ARNOLD i Flora 1872, pag. 36 eventuelt velat fästa namnet Mischoblastia (Mass.). Väggförtjockningen har här gått ännu längre än hos RB. exigua (AcH.) och närbeslägtade, och spor- rummen antaga den form, som i optiskt längssnitt synes i fig. II: 38 och 37. Jag benämner dessa sporer mischoblastio- morfa. Det är emellertid icke blott genom graden af sin väggförtjockning de skilja sig från ofvan skildrade sporer. Under det att hos dem alla tidigt, så snart de börja mörkna, uppträder ett tunnt, mörkfärgadt, tydligt midtskikt i septum (det primära septum”?), saknas ett sådant hos de sistnämnda arterna helt och hållet hos yngre sporer och är ofta mycket otydligt äfven hos mogna. Hos RB. atrocinereu (DICKS.) förtjockas sporväggen likformigt och mycket starkt, under det septum till allra största delen förblir tunnt. Sporrummen blifva till sist nästan klot- eller äggformiga (se fig. II: 35). I hvilket förhållande denna typ står till de öfriga, derom vågar jag ännu ej yttra mig. Bland de svenska arterna är RB. atrocinerea (DICKS.) 1 detta afseende ensamstående; och af öfriga europeiska ansluter sig nog RR. roboris (DuF.) närmast hit, på samma gång den dock något erinrar, hvad sporerna beträffar, om RB. arenaria (HEPP). Gruppens begränsning. De här behandlade formernas begränsning mot öfriga hos oss förekommande småsporiga Rinodina-arter med lik- formigt skorplik bål möter inga svårigheter. Rwodina leca- norina Mass. är redan genom sin habitus lätt igenkänd. En förväxling kan vara tänkbar endast med R. atrocinerea (DICKS.), men dess små tunnväggiga, på midten mer eller mindre starkt insnörda, 1 båda ändarne trubbiga sporer skilja den redan vid den ytligaste mikroskopiska undersökning. Rinodina Bi- schoffii (HEPP) uppträder hos oss alltid med mycket svagt utvecklad bål och är dessutom synnerligen väl karakteriserad genom sina sporer, som vid hög inställning visa sig försedda med ett bredt svart eller svartaktigt tvärband (eller rättare en gördel), uppkommet derigenom, att sporens tvärvägg ut 14 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. emot ytterväggen är starkt förtjockad och mörkt färgad. R. colobina (AcCH.) TH. FrR.! har upptill blåaktiga parafyser och är för öfrigt skarpt skild från öfriga svenska arter genom epitheciets kalireaktion. Rinodina polyspora Tu. FR. har, som namnet antyder, mer än åtta sporer; föröfrigt torde den komma RB. pyrina (AcH.) och RB. exigua (AcH.) skäligen nära. Långt svårare är att uppdraga gränsen mot de stor- sporiga arterna, enkannerligen HB. turfacea (WNBG) TH. FR. Alla exemplar från södra Sverige, som bestämts till KR. tur- facea f. archea, som jag haft tillfälle att undersöka, tillhöra R. levigata (AcCH.) och stå närmast f. maculiformis (HEPP). Enligt hvad docenten T. HEDpbLuNnpD haft godheten meddela mig, samt enligt hans änteckningar vid exemplaren 1 Herb. Th. Fries, är också hufvudmassan af R. turfacea f. orbata (A CH.) Tu. Fr. att hänföra till denna art. Min undersökning af några bland dessa har endast kunnat konstatera detta för- hållande. Waisros uppgift (i Adjum. ad Lich. Lapp. fenn.) om sporstorleken hos de i AcHARII herbarium förvarade exem- plaren af dessa båda former — Lecanora sophodes & archea och g orbata AcH. — ger dock vid handen, att de ursprung- ligen tillhöra RB. turfacece formkrets. Onekligen äro RB. levi- gata (A0H.) och R. turfacea (WNB6) rätt nära beslägtade med hvarandra, men en tydlig gräns mellan dem synes dock före- komma. Redan i det yttre är den senare igenkänd på sin gröfre, ljusare krusta och sina större apothecier. "Och klyftan, hvad sporstorleken beträffar, fylles, för så vidt kändt är, icke genom några mellanformer. Som ofvan nämndes, synes RB. exigua y wnundata BLoMB. stå i närheten af, om icke rent af vara en ståndortsmodifika- tion af RB. arenaria (HerPrP). Tillsammans med RB. biatorina KörB.? RB. squamulosa BAGL. och några andra bilda de en liten grupp, som närmast ansluter sig till BR. levigata (ACH.). !' Denna art, som förut ej är uppgifven för Sverige, anträffades som- maren 1890 sparsamt på en gammal pil vid landsvägen mellan St. Åby och Ödeshög i Östergötland, der den växte tillsammans med Physcia obscura (EtHRrE.) och Lecanora Hageni (ACH.). ” Om verkligen KÖRBERS RB. biatorina och den under detta namn af TE. M. FRIES beskrifna äro identiska. KÖRBERS beskrifning —- »Spor2e par- vule, obtuse biscocteformes> etc. — passar icke väl in på den svenska formen. Den af A. BERG i Botaniska Notiser 1890, pag. 164 beskrifna R. biato- rina BP buellioides hör alls icke hit; redan sporernas form och storlek anvisa den en helt annan plats. Den är ingenting annat än en form af Buellia myriocarpa (D. 6.). (Se Botaniska Notiser 1895, pag. 212.) Den i Lichenogr. scand. beskrifna arten är af docenten T. HEDLUND funnen i Upland (Norrtelje och Knifsta) och Helsingland (Jerfsö). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 15 Utbredning (på den skandinaviska halfön). Såsom framgår redan af den ofvan gifna historiken, har arternas begränsning varit i hög grad vacklande och växlande, och flera hafva hos oss sammanförts till kollektiva form- komplexer. På grund deraf måste uppgifterna i literaturen om deras utbredning mottagas med stor försigtighet, och jag har sett mig nödsakad att helt och hållet lemna åsido dem, som jag ej kunnat kontrollera genom undersökning af hem- förda herbarieexemplar. Och sådana hafva rätt ofta icke förelegat. De på bark och naken ved förekommande Rino- dina sophodes a genuina Tu. Fr. och RB. exigua « pyrina TH. Fr. hafva betraktats som allmänna, och resande lichenologer hafva derför icke ansett det vara mödan värdt att insamla af dem, åtminstone icke i någon större mängd. Stora delar af den skandinaviska halfön äro dessutom lichenologiskt föga kända; särskildt sydvestra Norge är 1 det afseendet så godt som en terra incognita. Till följd af dessa förhållanden är vår kännedom om hithörande formers utbredning och freqvens högst ofullständig. De uppgifter, jag 1 det följande lemnar, stödja sig hufvudsakligen på exemplar i de rikhaltiga laf- samlingarna 1 Upsala botaniska museum och i Riksmusei botaniska afdelning. Rinodina pyrina (ACH.) synes i Sverige förekomma mången- städes eller temligen allmänt upp till Mälareprovinserna. Norr derom är den mig bekant endast från Jerfsö i Helsing- land. Norska exemplar har jag sett från Kristiania och Trondhjem. Ungefär samma utbredning hafva BE. sophodes (AcH.) och R. exigua (AcCH.): Den förra är dock utan tvifvel sällsynt i de sydligaste provinserna. I Flora scanica (pag. 266) upp- gifves den förekomma »ad ramos Betulze, Alni, Tilize etc., men några skånska exemplar föreligga icke i Upsala botaniska musei herbarier. Icke heller anträffade jag den under mina exkursioner 1 Skåne. Den senare uppträder allmänt i hela södra Sverige och är åtminstone i vissa trakter en af karak- tersväxterna för mer eller mindre fritt stående gamla klib- balar och ekar. 16 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. Något längre mot norr går den typiska formen af R. con- fragosa (AcH.), ehuru äfven den synes hafva sitt utbrednings- centrum i södra Sverige. I östra Skåne insamlade jag den på fera ställen. Enligt TH. M. Fries är den anträffad fler- städes i Lule Lappmark, och i Riksmuseets herbarier finnas exemplar från Herjedalen, Medelpad och Jemtland. R. demissa (FLÖRKE) är rätt allmän i Skåne, helst vid kusterna, ock synes dessutom förekomma mångenstädes i Bohus- län. Föröfrigt är den anträffad sparsamt i Småland, Vester- götland och Nerike. I Mälareprovinserna saknas den, för så vidt man känner. Från Norge är äfven denna art känd från Kristiania och Trondhjem. R. atrocinerea (DicKs.) har helt och hållet förbisetts af de svenska lichenologerna. I de samlingar, som stått till mitt förfogande, har jag funnit den från Bohuslän och från en lokal i Vestergötland. Då den förekommer mångenstädes i England och Skotland, är det mer än sannolikt, att den äfven finns 1 sydvestra Norge. Dess var. fatiscens (TH. FR.) går längre mot öster och norr, ända upp i Upland. RB. levigata (AcH.) är utbredd från Finmarken ned till Blekinge och Småland. Sannolikt saknas den icke heller i Skåne; men allt hvad jag der insamlade och vid hastigt på- seende antecknade såsom Rinodina exiguu f. — R. levigata (ACH.) var mig då ännu icke bekant — har vid närmare un- dersökning visat sig vara BR. Conradi KörB. Den på slät bark växande formen, RB. sophodes f. levigata TH. Fr. Lich. scand. pag. 200, förekommer hufvudsakligen norr ut. I södra Sverige uppträder arten vanligen på naken ved eller på bar- ken af halfdöda enar och antingen med ganska starkt ut- vecklad krusta (f. maculiformis (HEPP), de sydsvenska exem- plaren af R. turfacea f. archea 1 TH. FR. Lich. scand.) eller oftare med mycket ringa utvecklad, så godt som ingen krusta, i hvilket senare fall den i regeln kallats BR. exigua (ACH.). En likartad utbredning har RB. milvina CW NBG), som dock i allmänhet synes förekomma mycket sparsammare. I södra Sverige ersättes den delvis af RB. arenaria (HEPP). Hvad vi beträffande utbredningen veta om i det följande beskrifna arter, torde kunna sammanfattas sålunda: 1) utbredningen öfvervägande sydlig: BR. pyrina (AcH.), R. exigua (ACH.), BR. sophodes (AcH.), R. arenaria (HEPP) och R. z BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 17 atrocinerea (DICKS.) var. fatiscens (TH. FR.) (samt R. confra- gosa (AcH.)); ; 2) utbredningen öfvervägande sydvestlig: R. demissa (FLÖRKE); 3) utbredningen öfvervägande vestlig: R. atrocinerea (DICKS.); 4) utbredningen öfvervägande nordlig: RR. milvina (WNBG) och RB. levigata (AcCH.). [a 18 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. Conspectus specierum (in Suecia meridionali occurrentium). A. Spore oblonge v. late ellipsoidee v. ovoider, episporio (vulgo) aut sat tenui aut zequaliter incrassato. a) Episporium sat tenue aut, si magis est incrassatum, septo crasso. Crusta + obscura. a) Spore medio vulgo non constricte, 3—6,5 u crasse. Apothecia parva, vulgo demum convexa. 1) ER. pyrina (ACH.) ARN. £) Spore medio vulgo + constricte, crassiores. Apo- thecia mediocria v. sat magna, persistenter plana. ) Corticola. Spore 6,5—8 u crasse. Stratum cor- ticale excipuli J. dilute coerulescens. 3) RB. sophodes (AcCH.) HELLB. ++) Saxicola. Spore 9—11 u crasse. Stratum corticale excipuli J. non reagens. 4) BR. milvina (WNBG) TH. FR. b) Episporium valde incrassatum. Septum tenue. Crusta albida v. cinerea. (Spore medio non constricte, 10—12 u crasse, loculis maturarum globosis v. late ovoideis. Saxicola.) 8) BR. atrocinerea (DICKS.) ARN. B. Spore ellipsoidere, rarius late oblonge, medio vulgo non constricte, episporio saltem immaturarum inequaliter in- crassato. E a) Spore minores (raro ultra 20 u longe, 10 u crasse). Thecium minus altum. a) Crusta (v. in formis acrustaceis margo apothecio- rum) + obscura (KOH immutata (v. fuscescens)). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 19 ”) Spore 12—15 u longe, 6—38 u crassee, late oblongae v. subellipsoidere. Apothecia sepe demum con- vexiuscula. Naxicola. 2) BR. demissa (FLÖRKE) ÅRN. ++) Spore 15—20 u longe, 3—10 u crassee, ellip- soide&. Apothecia persistenter plana. Corti- cola v. lignicola. 5) R. levigata (ACH.) MALME. 8) Crusta albida v. cinerea (KOH sanguineo-rubescens v. lutescens). +) Spore 14—18 u longe, 6,5—8 u crasse. Crusta tenuior; si est verrucosa, saltem vulgo KOH sanguineo-rubescens. Corticola v. lignicola. 6) BR. exigua (ACH.) ÅRN. +) Spore 16—20 u longe, 7,>—10 wu crasse. Crusta crassior, KOH lutescens. WNSaxicola. 17) B. confragosa (ACH.) KÖRB. b) Spore majores (vulgo ultra 20 u longe, 10 u crasse). Thecium altius (ultra 100 u). (Crusta normaliter + obscura, KOH immutata. Episporium valde incras- satum.) 9) BE. arenaria (HEPP) TH. FR. Deseriptio specierum formarumque. 1) Rinodina pyrina (ACH.) ÅRN. ARNOLD, Flora 1881, pag. 196. Häger lNlrAet. 9 Syn.: Lichen pyrinus AcH. Prodr. pag. 52; Lecanora so- phodes y pyrina AcH. Lich. univ. pag. 357 (secundum spec. auth. in Museo Stockholmiensi); Rinodina exigua « pyrina TH. FR. Lich. scand. pag. 201, pr. p. min. (secundum spec. ab eo determ., Herb. Th. Fries Musei bot. Upsal.). 20 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. Exs.: ÅRN. 994, ARN. Monac. 25. Descr.: Crusta tenuis, inzequalis, verruculosa (vulgo pa- rum evoluta), cinereoviridis v. sordide cinerea (KOH fere immutata), hypothallo concolorev. paullulo obscuriore. Apothecia sat conferta, parva, 0,2—0,35 mm. lata, adnata; disco opaco, primum plano, dein vulgo mox convexo, fuscescente v. fusco- nigricante (humido stepe sordide rufescente); margine integro, thallo concolore, demum vulgo fere excluso. Excipulum sat crassum; strato corticali mediocri, superne attenuato; strato medullari gonidiis magnis referto; margine proprio sat tenui — tenuissimo v. subnullo. ”Thecium usque ad 70 u altum, incoloratum, superne dilute fuscescens, hypo- thecio incolorato. Paraphyses facile libere, sat crasse, distincte breviterque capitato-clavat:e, clava ad 4 u crassa, parte supe- riore fuscescente. Asci clavati v. leviter inflato-clavati. Spore octonze, irregulariter distiche, oblonge (apicibus obtuse ro- tundate) v. raro subellipsoidere, curvule v. recte, medio non v. raro + constrict:e, episporio sat tenui (haud placodiomorphee), 11—15(—16) u longe, (4,5—) 5—6,5(— 7) u crassee. Thecium J. intense persistenterque cerulescens, strato cor- ticale excipuli non reagente. Colore cruste apotheciorumque, sporis parvis, episporio sat tenui etc. ab omnibus formis suecicis hujus gregis facile dignota. In Herb. Swartzii (Stockholm) adest specimen nomine Lecanore sophodes var. pyrine manu ÅA CHARII adscripto a specie supra descripta nullo modo differens. Distrib. geographica: Specimina suecica examinavimus e Scamia: Lund (ad corticem et ad lignum nudum; E. FRIES; Ups.!), Glimminge pr. Cimrishamn et Oppmanna (ipsi); Bahu- sia: Tjörn (HELLBoM; Stockh.!); Ostrogothia: St. Åby (ipsi); Sudermanlandia: Julita et St. Malm (ipsi); Nericia: Götlunda (BLOMBERG; Ups. et Stockh.); Uplandia: pluribus locis (TH. FRIES, BLOMBERG, GRAWE,S. ALMQVIST, HEDLUND; Ups. et Stockh.); Vestmanlandia: Arboga (BLoMBERG; Ups.), et Helsinglandia: Jerfsö (HEDLUND). ! Ups. significat Herbarium musei botanici Upsaliensis, Stockh. Herbarium musei botanici Stockholmiensis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 21 Specimina norvegica vidimus e Christiania (MOE; Ups.) et Trond- hjem (KINDT; Ups.). Etiam in insula danica Bornholm occurrit se- cundum specimina a D:re HELLBOM reportata (Stockh.). FE Stettin Pommeranie misit D:r A. MINKS (Ups.). Precipue ad cortices levigatos crescit, rarius ad cortices vetustos et ad lignum nudum. 2) Rinodina demissa (FLÖRKE) ÅRN. ARNOLD, Flora 1872, pag. 34 (solum nomen, exsicc. citatis). Kuga k bet. Syn.: Psora demissa (FLÖRKE) HEPP exs. 645; Rinodina exigua f. demissa TH. FR. Lich. scand. pag. 203. Exs.: HEPP 645, ARN. 1040. Desecr.: Crusta sat tenuis v. tenuis, imequalis, verru- culosa v. granulata (scepe parum evoluta), fuscescens v. obs- cure sordideque cinerea (KOH fere immutata), hypothallo con- colore Vv. paullulo obscuriore. Apothecia sat conferta, raro sparsa, sat parva, 0,3—0,> mm. lata, adnata v. subadpressa; disco opaco, primum concavo, dein mox plano, demum seepe convexiusculo, fusco, fuscosnigricante v. nigricante; margine integro, thallo concolore, primum elevato, persistente, raro fere excluso. Excipulum sat crassum; strato corticali vulgo tenui; strato medullari gonidiis magnis referto; margine proprio vulgo sat evoluto, interdum partem thallodem + excludente. Thecium usque ad 75-—80 u altum, incoloratum, superne + fu- scescens, hypothecio incolorato. Paraphyses facile liberee, di- stinete capitato-clavate, clava ad 3,5 uw crassa, parte su- periore fuscescente, apicem versus uno alteroque septo seepe articulate.. Asci clavati v. inflato-clavati. Spore octonee, irregulariter distiche, late oblonge (apicibus rotundate) v. subellipsoideze, recte v. curvule, medio vulgo non constrictee, episporio crassiusculo (séepe + placodiomorphee), (11-—-)12—-15 (—16) u longe, (5—)6—8(—9) u crassee. Thecium J. intense persistenterque coerulescens, strato corticali excipuli non reagente. . A RBinodina confragosa (ACH.), quacum a D:re P. J. HELL- BOM confusa est secundum specimina ab eo determinata, thallo AD GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. obscuro, sporis minoribus etc. longe distat. FEtiam cum PB. milvina (WNB6) fuit commixta. Sine dubio RB. pyrine (ACH.) proxime affinis; differt thallo vulgo obscuriore, apotheciis majoribus, sporis latioribus seepe placodiomorphis etc. Forte ejus subsp. saxicola; transitum tamen non observavimus. Specimina e WNcania orientali reportata crusta predita sunt bene evoluta, orbiculari; externo habitu Rinodinam so- phodem (ACH.) quodammodo in memoriam revocant. Däistrib. geographica: Specimina suecica examinavimus e Scamia: pluribi, ex. gr. Gladsax hallar, Gislöfs hammar et Tomarp pr. Cimrishamn (ipsi), Lomma et Kullaberg (S. ALM- QvIsT; Stockh.), Hallands Väderö (HELLBOM; Stockh.); Bahusia: Oroust (THEoRIN, HELLBOM; Stockh., Ups.), Marstrand (S. ALM- QVIST; Ups.); Smolandia: Nydala (THEoRIN; Ups.); Vestrogothia: Kinnekulle (GrReEWwE; Ups.); Nericia: Askersund (BLoMBERG; Ups.). Specimina norvegica adfuerunt e Christiania (MOE; Ups.) et Trond- hjem (KINDT; -Ups.). In insula danica Bornholm pluribi occurrit (HELLBOM; sec. specim. in Stockh. asservata); etiam e Sjellandia vidimus (BRANTH; Ups.). Plurima specimina germanica et anglica Ups. inspicere licuit. Saxa incolit; optime evoluta in qvartzoso-arenariis et schistosis litoralibus. 3) Rinodina sophodes (ACH.) HELLBOM. HELLBoM, Nerikes lalora (1871) pag. 41. Figal: oxe d. Syn.: Lichen sophodes AcH. Prodr. pag. 67; Lecanora so- phodes AcH. Lich. univ. pag. 357 (f. primaria); Rinodina so- phodes a genuina "TH. Fr. Lich. scand. pag. 199 (secundum descr.); R. sophodes ARN. Flora 1881, pag. 196 (saltem pr. p.). ExXs.: FRIES 252; STENHAMMAR 132; ANzZI Longob. 304 A. Descr.: OÖOrusta crassiuscula, verrucosa Vv. vVverrucoso- areolata, sepe suborbicularis, cinereo-fuscescens v. sordide cinerea (KOH immutata), hypothallo atro distincto. Apothecia conferta v. sat conferta, mediocria v. majuscula, usque ad BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 23 1 mm. lata, adnata v. adpressa; disco persistenter plano, fu- sconigricante v. atro, margine integro v. gramnuloso, thallo concolore, srepe + fexuoso, persistente. Excipulum crassum; strato corticali inferne crasso, superne attenuato tenuissimo; strato medullari gonidiis mediocribus referto; margine proprio parum evoluto, tenui. 'Thecium us- que ad 90 u altum, superne fulvescens v. dilute fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses sat crassee, apicibus + coheerentes ramoszeque, leviter clavate, clave parte superiore dilute fuscescente. Asci clavati. Spore octonee, oblongee (apicibus rotundate v. obtusae) v. raro subellipsoidere, rectae v. curvule, medio vulgo constriet2e, septo sat crasso, episporio sat tenui (haud placodiomorphee), (13—)14—16(—19) u longee, (6—)6,5—8(—9) u crasse. Thecium J. intense persistenterque cerulescens, strato corticali excipuli eodem modo at minus intense reagente. Descriptio a Tu. M. Fries 1. ce. data ad hanc speciem omnino spectare videtur; f. levigata (Lecanora sophodes B levi- gata AcH. Lich. univ.), de qua mentionem facit pag. 200, ta- men ad aliam est referenda. An omnes form&e a F. ARNOLD Ål. c. ex exs. enumerate hujus sint loci, valde incertum est. Species supra descripta, sine dubio verus Lichen sophodes AcH., ab omnibus Rinodinis apud nos occurrentibus cruste indole, sporarum forma et re- actione jodetica strati corticalis excipuli facile dignoscitur. Distrib. geographica hujus speciel cum formis corticolis RB. levigate (ACH.) sepe commixte parum cognita est. Speci- mina examinavimus e Smolandia: Femsjö (E. FrIEs et Tu. Fries; Ups.); Vestrogothia: Lidköping (GRAWE; Ups.); Bahusia: Väderöarna (ipsi); ÖOstrogothia: 1loco haud indicato (STEN- HAMMAR; Stockh.), St. Aby (ipsi), Gränsö (HELLBOM; Stockh.); Sudermanlandia: pluribus locis (BLoMBERG, ipsi; Stockh., Ups.); Nericia: pluribus locis (HELLBOM, BLoMBERG; Ups.); Uplandia: pluribus locis (TH. FRIEs, HEDLUND etc.; Ups., Stockh.); Verm- landia: Ölme (H. FALK; Stockh., Ups.); Dalekarlia: T.eksand (HEDLUND; Ups.). E Norvegia adfuit e Christiania (MOE; Ups.), Ringebo (H. FALK; Ups.) et Trondhjem (KINDT; Ups.). Cortices levigatos incolit, presertim Betule, Alm in- cane et Sorbi. 24 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. 4) Rinodina milvina (WNB6) Tu. FR. TE. M. Fries, Lich. Arct. pag. 124. PWgRIRrOLONeT 115 Syn.: Parmelia milvina WNBG in AcH. Suppl. Meth. pag-. 34; Lecanora milvina NYL. Lich. Scand. pag 150; RBinodina sophodes 8 milvina TH. FR. Lich. scand. pag. 199. Ezxs.: HEPP 208 (>Psora cestiella»); NORRLIN 274; ÅRN. 1160. Descr.: Crusta crassiuscula v. sat crassa, Verrucoso- areolata v. rimoso-areolata, fusco-cimerea v. fusco-nigra (KOH immutata), hypothallo obscuro vulgo limitata. Apothecia con- ferta, adpressa v. subinnata, mediocria, ad 0,5—0,7 mm. lata; disco persistenter plano, fusconigricante v. atro; margine in- tegro v. raro + granuloso, thallo vulgo paullo pallidiore, + flexuoso, persistente. Excipulum crassum; strato corticali inferne sat tenui, superne attenuato tenuissimo; strato medullari gonidiis me- diocribus referto; margine proprio tenui — subnullo. Thecium usque ad 100 u altum superne sat dilute fulvofuscescens v. fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses sat crasse fir- meeque, apicibus parce ramose, + coherentes, leviter clavatee, clav&e parte superiore dilute fuscescente. Asci clavati. Spore octon:e, late oblonge (apicibus rotundate) v. raro ellipsoide2e, recte v. raro curvule, medio vulgo constricte, septo crasso, episporio crassiusculo, (14—)16—20(—22) u longee, (8—)9—11 (—12) u crassee. Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli haud reagente. Omnino est Rinodina sophodes 8 milvina TH. FR. 1. c. Forme pag. 201 allate in Suecia meridionali desunt. F. ca- cuminum TH. FR. ad hanc speciem non pertinet; differt sporis multo minoribus (12—14 u longee, 5,5—7,5 u crasse), vulgo curvulis medioque non constrictis, episporio tenuiore, para- physibus firmis facile liberis, distincte capitato-clavatis. Forte Rinodine demisse (FLÖRKE) forma Vv. varietas arctica al- pinaque. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o Il. 25 A RB. sophode (AcCH.), externo habitu subsimili, preesertim sporis paraphysibusque dignota est £. milvina (WNBG). Distrib. geographica: Specimina e Suecia meridionali reportata vidimus ex Ostrogothia: Häradshammar (STENHAMMAR; Ups.); Sudermanlandia: Julita (ipsi); Nericia: pluribus locis (HELLBOM, BLOMBERG; Stockh. Ups.). In Uplandia pluribi est reperta; usque in Finmarkiam, ad Mare glaciale progreditur. Saxa duriora, precipue subhumida incolit. Rinodina badiella (NYL.) TH. FR. Lich. scand. pag. 199, quam WAINIO — Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag. 152 — ad hanc spe- ciem trahit, et habitu externo et sporis sXpissime + placodiomorphis medioque haud constrictis distincta videtur. Pauca parumque evoluta vidimus specimina, ut certam opinionem enuntiare audeamus. 53) Rinodina levigata (ACH.) MALME. Fig. I: 2 et 12—19. Syn.: Lecanora levigata WaAnio Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag. 151 (emend.). Cfr. preeterea syn. sub ff. infra deseriptis allata. Descr.: Crusta tenuis, raro crassiuscula, granulata, gra- nulato-verruculosa v. disperse verrucosa, sepe subnulla, fusca, fuscocinerea v. obscure cinerea (KOH immutata v. + fusce- scens), hypothallo obscuro sepe distincto. Apothecia sparsa v. conferta, sat parva, 0,3—0,5 mm. lata, adnata v. vulgo adpressa v. subinnata; disco primum concaviusculo, dein plano persistente, opaco, fuscescente, fusconigricante v. nigro; mar- gine integro v. granuloso, thallo concolore, persistente. Excipulum stepe v. vulgo sat tenue; strato corticali in- ferne crasso v. sat crasso, superne vulgo attenuato, mediocri; strato medullari vulgo gonidia pauca, sat magna fovente; margine proprio parum evoluto, tenui, sepe subnullo. The- cium 75—100(—110) u altum superne fulvo-fuscescens v. fu- scescens, hypothecio incolorato. Paraphyses apicibus cohze- rentes ramoseque, leviter clavate, clava sepe uno alteroque septo articulata, parte superiore fuscescente. Asci clavati v. vulgo inflato-clavati. Spore octone, irregulariter distichee, ellipsoideze, recte v. curvulze, medio non constricte, episporio 26 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. sat crasso (+ placodiomorpheae), (14—)15—20(—23) u longe, (7—)8—10 u crasse. Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli non reagente. F. 1. Crusta crassiuscula, granulato-verruculosa, fusco- cinerea. Apothecia conferta, margine granuloso, seepe + flexuoso. Excipulum spe gonidia sat numerosa fovens. Syn.: Rwodina turfacea f. archea TH. Fr. Lich. scand. pag. 197 (saltem quoad spec. e Suecia meridionali); Psora exi- gua B maculiformis HEPP exs. 79 (f. crusta tenuiore, ad f. se- quentem accedens); Rinodina maculiformis ARN. Flora 1881, pag. 196 (eadem f.). Exs.: FRIES 100; HeEPP 79 (f. macrior); ANzI Longob. 107 (eadem f.). F. 2. Crusta tenuis, subnulla. Apothecia sparsa v. sat sparsa, margine integro, fuscescente v. cinereo-fuscescente. Syn.: Lecanora sophodes var. lecideoides NYL. Lich. Scand. pag. 149 (sec. descr.); LEiGTH. Lich. Great Brit. 1879, pag. 215 (sec. descr. — exs. Mass. 237 ad RB. polysporam TH. FR. per- tinet); Lecanora sophodes " levigata NYL., NORRLIN exs. N:o 157; Rinodina exigua a« pyrina TH. FR. Lich. scand. pag. 201 pr. p. (sec. spec. perplurima ab eo determ.). FE xs.: NORRBLIN 157. F. 3. Crusta disperse verrucosa v. subnulla, fusca v. fuscocinerea, hypothallo distincto, seepe praeedominante. Apo- thecia sparsa v. sat conferta, margine integro. Syn.: Lecanora sophodes 8 levigata Ack. Lich. univ. pag. 357; Rinodina sophodes f. levigata Tu. Fr. Lich. scand. pag. 200. F. 4. Crusta obscure fuscocinerea, subnulla. Apothecia sparsa, subinnata, disco fusconigro v. nigro, margine crasso elevato. Spore haud raro medio leviter constricte (apicibus sepe rotundat:e). BIHANG TILL K. SV. VET. =AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 27 Protea species, difficillima circumscriptu. Ff. 1 et 2 om- nino confluunt. Specimina inter ff. 2 et 3 intermedia rarius occurrunt; in Suecia meridionali in par. St. Malm Suderman- landie (ad cort. Aceris) legimus. FE. 3 BR. sophodem (ACH.) sepe in memoriam revocat, at sporarum forma structuraque excipuli ab ea valde recedit. F. 4 habitu est distincta; forte ei major dignitas systematica est tribuenda, at structura apothecii nullam differentiam certam offerre videtur, et adhuc solummodo uno loco parce est inventa. Precipue f. 2 cum RB. exigua (AcH.) facile confunditur. Saltem ff. in Suecia meridionali occurrentes colore crustee marginisque, paraphysibus apicibus magis coherentibus minus- que distincte clavatis et sporis majoribus apices versus magis attenuatis differunt. Rinodina Trevisanii (HEPP) KÖRB. Parerg. lich. pag. 79, huic spe- ciei peraffinis, in Suecia nondum est inventa. Distrib. geographica: Specimina f. 1 bene evolutze e Suecia meridionali examinavimus e Smolandia: Femsjö (E. Fries; Ups.); Ostrogotlhia: Ö. Ryd (A. PEtrRÉN; Ups.) et St. Åby (ipsi); Sudermanlandia: St. Malm (ipsi) — f. 1 macrioris et f. 2 e Blekingia: Elleholm (HuLTING; Stockh.); Smolandia: Femsjö (E. Fries; Stockh.); Dalslandia: Steneby (HuLTING; Stockh.); Vestrogotlia: Kinnekulle (GRAWE; Ups.); Ostrogothia: Omberg (THEorRIN; Ups.) et St. Åby (ipsi); Nericia et Suder- manlandia: pluribus locis (HELLBOM, BLOMBERG, ipsi; Stockh., Ups.); Uplandia: pluribus locis (TH. FrIiEs, HEDLUND, ipsi; Ups.); Vestmanlandia: Setterbo (BLomBEre; Stockh.) — f. 3 e Smolandia: Femsjö (E. Fries; Ups.) — f. 4 solummodo e Su- dermanlandia: St. Malm (ipsi). Septentrionem versus usque in Finmarkia occurrunt ff. 1, 2 et 3; in provinciis Norrlandicis inter vulgares numerari vi- dentur. Circa Christianiam ff. 1 et 2 pluribi legit N. G. MOoE (Ups.). Incolunt ff. 1 et 2 precipue lignum nudum (sepimenta lignea, tecta etc.), rarius cortices vetustos Quercus, Betule ete. — f. 3 cortices levigatos arborum frondosarum — f. 4 ramos Populi tremule et corticem levigatum Salicis cinerece. 28 << GUST. 0. A:N MALME; RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. In Herb. Stenhammar (Stockh.) adest specimen Lecanorce sophodis var. levigate, ab ACHARIO determinatum, quod sine dubio ad f. 3 supra descriptam est referendum. E provinciis Norrlandicis a D:ribus HELLBOM (e Vesterbotnia) et HEDLUND (e Helsinglandia et Herjedalia) reportata est hujus speciei forma (cortices lavigatos Alni incanm incolens) sat recedens (fig. 200: Crusta est dispersa, minute verruculosa v. subnulla, cinerea v. fuscocinerea (KOH immutata v. sordide fuscescens), hypothallo obscuro sepe praedominante. Apothecia + sparsa, parva, adnata; disco opaco plano, fusconigro Vv. nigro; margine cinereo v. fuscocinereo persi- stente. Stratum corticale excipuli sat tenue, superne parum attenuatumj; stratum medullare gonidia mediocria pauca v. sat numerosa fovens; margo proprius vulgo parum evolutus. 'Thecium 65—75 u altum, superne dilute fuscescens. Paraphyses sat facile libere, apicem versus nonnihil ramose, leviter clavate. Spore ellipsoidexe v. raro oblonge, vulgo curvulae, medio non constricte (placodiomorphae), (15—)17—20 (—22) u longe, 7—98 u crasse. Thecium J. intense c&erulescens, dein saepe nonnihil sordide de- coloratum. A f. dispersella WAINIO (Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag. 151), cujus specimina non vidimus, sporis majoribus differt. Ad f. 3 tran- sire videtur; spor&e anguste colorque cruste spe fere Rinodine exigue (ACH.). Ulterius: est examinanda. 6) Rinodina exigua (ACH.) ÅRN. ARNOLD, Flora 1881, pag. 197 (solum nomen, exsicc. citatis). Fig. 22 et IT 2328. Syn: Lichen exiguus AcH. Prodr. pag. 69; Lecanora pe- riclea y exigua AcH. Lich. univ. pag. 356; Lecanora sophodes var. exigua NYL. Lich. Scand. pag. 150; Rinodina exigua a pyrina TH. Fr. Lich. Scand. pag. 201 pr. p. max. Exs.: Fries 341; NyL. Paris. 128; HEPP 207; ZWACKH 62 A et B; ARN. 663 B; ARN. Monac. 101. Deser.: Crusta tenuis v. crassiuscula, interdum fere obso- leta, gramnulato-verruculosa, verrucosa, verruculoso-areolata v. fere contigua, albida, cinerea v. glaucocinerea (KOH sor- dide lutescens v. sordide sanguineo-rubescens), hypothallo BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 29 vulgo indistineto. Apothecia + conferta v. sat sparsa, parva v. mediocria, 0,3—0,7 mm. lata, adnata, v. adpressa v. subin- nata; disco primum plano, dein convexo vel plano persistente, nigro v. fusconigricante; margine thallo concolore, integro v. irregulariter granuloso, interdum + fexuoso, aut persistente aut demum fere excluso. Excipulum sat crassum; strato corticali mediocri v. tenui, superne vulgo + attenuato; strato medullari gonidiis medio- cribus referto; margine proprio nunce tenuissimo, nunc bene evoluto partemque thallinam excipuli + excludente. Thecium usque ad 100 u altum, superne + fuscescens. hypothecio in- colorato. Paraphyses sat facile libere, distincte et vulgo bre- viter capitato-clavate v. clavate, clave parte superiore fuscescente, apicem versus seepe ramose. Asci clavati v. le- viter inflato-clavati. Spore octone, ellipsoidee v. rarius fere oblonge, curvule v. recte, medio non v. rarius + con- strict, episporio crassiusculo (+ placodiomorphze), (12 —) 14—18 (— 20) u longe, 6,5—38 (— 10) u crassee. Thecium J. intense coerulescens, strato corticali excipuli haud reagente. F. 1. Crusta tenuis, vulgo verruculosa (interdum fere levigata), cinerea v. cinereo-albida, KOH saltem vulgo sanguineo-rubescens. Apothecia parva, adnata v. subinnata; disco diu plano, nigro; margine thallode integro seepe demum excluso. Margo proprius vulgo bene evolutus. Paraphyses sat facile libere, distincte capitato-clavate (clava sat brevi, crassa). Spore (13 —) 15—18 (— 20) u longee, 7—8,5 (— 10) u crasse, haud raro oblonge, medio vulgo non constrictee. Exs.: ÅRN. 663 B. F. 2. Crusta tenuissima, subnulla, KOH sanguineo-rube- scens. Discus sepe mox convexulus. Spore 14-—17 u longe, 6,5—38 u crasse. Cetera prioris. F. 3. Crusta crassiuscula v. sat tenuis, granulato-ver- ruculosa v. verrucosa, glaucocinerea, KOH sanguineo-rube- scens. Apothecia sat conferta, adnata; disco mox convexo, nigricante v. nigro; margine thallino irregulariter granuloso demum fere excluso. 30 =: GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. Margo proprius vulgo parum evolutus. Paraphyses sat facile libere, distincte capitato-clavate (clava brevi, crassa, usque ad 4 u lata). Spore 12—17 u longe, 6,5—8 u crasse, medio seepe constrictee. F. 4. Crusta crassiuscula v. tenuis, verrucoso-areolata v. fere contigua, cinerea v. albida, KOH sordide lutescens. Apothecia conferta, mediocria; disco persistenter plano, fusco- nigricante v. nigro; margine integro persistente, sepe + flexuoso. Margo proprius parum evolutus. Stratum corticale exci- puli mediocre, superne attenuatum. Paraphyses minus facile libere, minus distinete clavate, clava sat angusta. Sporze sepe suboblongee (13 —) 14—18 (— 20) u long, (6 —) 6,5— 3 (— 10) u crasse, medio non v. leviter constricte. AST NYI. PARIS, 28 Species vulgaris, numerosis formis ludens. Supra allate proposite sunt, ut facilius pateat, quanta sit speciel vis vari- andi; inter sese ommnino confluunt. F. 2, in par. St. Malm Sudermanlandie (ad sepimenta lignea) lecta, habitu fere est Buellie myriocarpe (D. O.) v. minute Buellie paraseme (AcH.); analogiam cum f. 2 RB. levigate (AcH.) prebet. F.4, precipue specimina scanica, BR. roboris (DuF.) simillima est, quce tamen distincta est species nondum in terris scandinavicis inventa. Distrib. geographica: Specimina suecica examinavimus e perplurimis locis Scanie — Dalekarlie et Helsinglandie (Jerfsö; HEDLUND). An septentrionem versus longius progrediatur, non liquet. De distrib. norvegica nihil possumus afferre. Incolunt f. 4 precipue corticem vetustum Quercus roboris, f. 3 presertim corticem Alni glutinose, f. 1 et intermedize cortices variarum arborum frondosarum (rarius Pim silvestris Piceceque) et lignum nudum (sepimenta lignea, tecta etc.). Distincta species, nondum in peninsula scandinavica observata, est Rinodina roboris (DUF.) ARN. (fig. II: 31 et 32). Externo habitu si- millima est f. 4 (presertim specim. in par. V. Vram Scanie collectis), at differt sporis multo latioribus, (17 —) 19—22 (— 23) u longis, (9 —) 10—12 (— 13) wu crassis, sepe ovoideis v. suboblongis, epi- sporio valde incrassato (fere ut apud &. atrocineream (DICKS.)). Exa- BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 31 minavimus exs. SCHAR. 569 et compluria alia specimina gallica in Herb. Th. Fries asservata, inter que unum quoque adest a DUFOUR missum. Quid sit primaria Lecanora sophodes O drymea ACH., nescimus; specimen authenticum (ex America septentrionali; MÖHLENBERG),in Herb. Swartz, Stockh. asservatum, Bacidie est species, B. millegrane (TAYL.) affinis. Distincta species, neque cum RR. roboris (DUF.) neque cum R. exigua (ACH.) conjungenda, videtur etiam exs. RABENHORST 889 (Le- canora roboris (DUF.) NYL.. = Rinodina metabolica ANZI Longob. 377) (fig. II: 29 et 30). Ab hac differt sporis majoribus, 19—21 wu longis, 9—11 wu crassis, episporio crassiore, paraphysibus apice coharentibus, sat indistincte clavatis etc.; ab illa apotheciis mox convexis, strato medullari excipuli pauca solummodo gonidia fovente, strato corticali inferne crasso J. leviter coerulescente. 7) Rinodina confragosa (ACH.) KÖRB. KÖRrRBER, Syst. lich. Germ. pag. 125. vig Soret ad: Syn.: Parmelia confragosa AcH. Suppl. Meth. pag. 33; Lecanora sophodes var. confragosa NYL. Lich. scand.; L. firma NyL. Flora 1869 pag. 149 (sec. descript. et specim. ab eo de- terminatum); Rinodina exigua B confragosa TH. Fr. Lich. scand. pag. 202; Lecanora confragosa WAInto, Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag. 150. Exs.: FRIES 283; NORELIN 275; RABENHORST 873.! Deser.: Crusta crasstuscula, verrucosa, verrucis inter- dum margine crenulatis, v. verrucoso-areolata, albida, albido- cimerea v. sordide cinerea (KOH lutescens), hypothallo nigro vulgo distincto. Apothecia sparsa v. sat conferta, mediocria, 0,,—0,8 mm. lata, adnata v. raro adpressa; disco plano v. de- num convexiusculo, nigro, v. nigricante v. raro fusconigricante; margine thallo concolore, integro, persistente. Excipulum crassum v. sat crassum; strato corticali cras- siusculo v. crasso, superne vulgo + attenuato; strato medul- lari gonidiis mediocribus referto; margine proprio vulgo sat evoluto. Thecium usque ad 90 u altum, superne fulvo- ! Exs. ZwAcKH 68 B a TH. M. Fries sub 8 confragosa cit. ad BR. atro- cineream (DICKS.) pertinet. 2 GUST. O. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. fuscescens v. fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses apicibus sat libere v. + coherentes, sat leviter clavate, fu- scescentes. Asci clavati. Spore octone, irregulariter di- stiche, ellipsoideze, recte v. leviter curvulae, medio vulgo non constricte, episporio crasso (+ placodiomorphee); (14—)16—20 (—23) u longe, (6—)7,5—10 u crasse. Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli non reagente. F. 1. Crusta disperse verrucosa, albida v. albido-cinerea. Apothecia sparsa v. sat conferta. Thecium superne fulvo- fuscescens. F. 2. Crusta verrucoso-areolata, sordide cinerea. Apo- thecia sat conferta. Thecium superne + obscure fuscescens. Rinodine exigue (ACH.) peraffinis et forte ejus subsp. saxicola. A f. 4, cujus crusta KOH lutescit, statione, sporis paullo majoribus, margine proprio melius evoluto etc. differt. Cetere RB. exigue ff. cerustam habent saltem vulgo KOH mox sanguineorubescentem et paraphyses distinctius (capitato-) clavatas. Apothecia B. confragose etiam vulgo magis clavata. Forme&e supra allate inter sese confluunt. R. cesiella (FLÖRKE) KÖRB. apotheciis sporisque majoribus differt. In Suecia meridionali nondum reperta. De ejus dignitate specifica certam opinionem enuntiare non audemus. Distrib. geographica: Specimina e Suecia meridionali examinavinus e Scania: pluribus locis (ipsi); Blekingia: plu- ribus locis (HurTtING, H. FALK; Ups., Stockh.); Smolandia (P. T. CLEvE); Gotlandia: Lummelunda (HELLBOM; Ups.), Boxarfve (STENHAMMAR; MNtockh.); Ostrogothia: pluribus locis (STEN- HAMMAR, THEORIN, ipsi); Bahusia: Oroust (HELLBoM; Stockh.); Nericia: pluribus locis (HELLBOM, BLOMBERG; Stockh., Ups.); Sudermanlandia: pluribus locis (BLOMBERG, HELLBOM, ipsi; Stockh., Ups.); Uplandia: pluribus locis (TH. FRIES, S. ALM- QVIST, ipsi, etc.). Secundum TH. FrRIEs usque in Lapponiam Lulensem pro- greditur. In Stockh. adsunt specimina e Medelpadia (E. ALM- QVIST), Herjedalia (HELLBOM) et Jemtlandia (S. ALMQVIST). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o ll. 33 Saxa duriora incolit, f. 1 precipue latera verticalia la- pidum rupiumque. 8) Rinodina atrocinerea (DICKS.) ARN. ARNOLD, Lich. fränk. Jura pag. 103 (solum nomen, exsice. citatis).! tg do: Syn.: Lecanora sophodes var. atrocinerea NYL. Paris. (exs.) 43; Lecanora atrocinerea LEiGTH. Lich. Great Brit. (1879) pag. 216; Rinodina confragosa ARN. Flora 1872, pag. 35. Exs.: NYL. Paris. 43; LEIGTH. 146; ZWACKH 68 B (&A>?). Desecr.: Crusta sat tenuis v. crassiuscula, depresse verru- coso-areolata, albida v. + obscure cinerea (KOH lutescens), hypothallo atro vulgo distincto. Apothecia sat conferta, sat parva, ad 0,5 mm. lata, adpressa v. subinnata; disco primum urceolato, dein plano, fusconigricante v. nigro; margine in- tegro, turgidulo, thallo primum concolore, dein vulgo + obs- curiore, persistente. Excipulum crassum; strato cortieali sat crasso, superne + attenuato; strato medullari permulta gonidia mediocria, seepe demum emarcescentia fovente; margine proprio tenui v. subnullo. Thecium ad 75(—90) u altum, superne fuscescens, hypothecio incolorato. Asci elavati. Paraphyses apicibus + coherentes, sat leviter clavate (clava ad 3 u crassa), apice fuscescentes. Spore octone, late oblonge (apicibus obtuse rotundat2), raro subellipsoidee v. ovoidere, recte (rarissime curvulee), medio non constricte, episporio valde inecrassato (neque placodiomorphae neque mischoblastiomorphee), (15—) 17—20(—23) u longe, 10—12(—13) u crassee. Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli non reagente. RBinodine confragose f. 2 externo habitu in memoriam revocat heec species in terris scandinavicis rarissima, at ei ! Syn. Rinodina atrocinerea KörB. dubium est. Exs. cit. in Syst. Lich. Germ. (ZWACKH 68 A) non omnino est certum; exs. HEPP 208 in Parerg. lich. cit. ad BR. milvinam (WNB6G) pertinet. Ut docent specimina in Herb. Th; Fries asservata, diversissime&e forme presertim in Germania nomen RB. atro- cinerec aceeperunt. 2 Id 34 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. parum est affinis; structura excipuli et presertim sporarum forma facile distinguitur. Distrib. geographica: Specimina scandinavica examina- vimus solummodo e Bahusia: Foss (M. FLopErus; Ups.), Mar- strand (S. ALMoQvisT; Ups.), Väderöarna (ipsi), et e Vestrogothia: Kållandsö (GRAZWE; Ups.) Permulta specimina anglica et gallica inspeximus in Herb. Th. Fries, Ups. Saxa duriora incolit. Var. fatiscens (Tu. FR.). Syn.: Rinodwma exigua d fatiscens TH. FR. Lich. seand. pag. 202. Ofr. ARN. Lich. fränk. Jura pag. 103! IRAS Descr.: Crusta sat tenuis, + disperse verrucosa, verrucis plurimis pulverulento-fatiscentibus, cinerascens (KOH lutes- cens v. fere immutata), hypothallo atro distineto. Apothecia sparsa, parva, adpressa v. verrucis subinnata, disco primum urceolato, dein plano, nigro; margine crassiusculo, integro v. granuloso, thallo concolore, persistente. Excipulum cerassum; strato corticali sat tenui; strato me- dullari gonidiis mediocribus referto; margine proprio parum evoluto, subnullo. Thecium usque ad 75 u altum, superne fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses sat crassee, apicibus sat coheerentes, sepe indistincte clavate, uno altero- que septo articulate. Spore octonr, late oblonge (apicibus rotundatze), recte, medio non constricte, episporio crasso (ne- que placodiomorphe neque mischoblastiomorphee), (13—)17—20 (—21) u long, (8—)10—12 u crassee. Thecium J. cerulescens. A vera R. atrocinerea (DIcKs.) presertim crusta apothe- ciisque sparsis minoribus differt. Specimina Heidelbergiana (a ZWACKH lecta) transitum evidentissimum prebent. Specimina Uplandiea (e Norrtelje; HEDLUND) sporas habent paullo bre- viores, 12—-18 u longas. In Herb. Stenhammar (Stockh.) adest speciminulum hujus varietatis a Prof. E. FRIEs missum (loco non indicato), no- mine Parmelie atrocineree adscripto. REA BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 35 Distrib. geographica: Specimina suecica examinare li- cuit e Scania: Degeberga (sterilia et haud certe determinanda; ipsi); Bahusia: Foss (M. Froperus; Ups.); Ostrogothia: St. Aby (ipsi); Sudermannia: Julita (ipsi); Uplandia: pluribus locis (TH. Fries, S. ALMQVIST, HEDLUND; Ups., Stockh.). Verisimiliter late distributa in Suecia meridionali, at fa- cile pretervisa. E ceteris terris scandinavicis nondum adfuit. Lapides, 'saxa duriora incolit, precipue subumbrosa, sub- humida. 9) Rinodina arenaria (HEPP) TH. FR.! Tu. M. Fries, Lich. scand. pag. 197. Hög: IL3 Sr. Syn.: Psora atrocinerea Pp macrospora a. arenaria HEPP exs.? Exs.: HEPP 646. Descr.: Crusta tenuis v. crassiuscula, verrucoso-areolata v. rimoso-areolata, areolis granulosis, fusca v. fusco-cinerea (KOH immutata), hypothallo obscuro. Apothecia sat conferta v. sparsa, (adnata v.) adpressa v. subinnata, usque ad 1 mm. lata; disco plano, atro, nudo; margine thallo concolore, integro, persistente. Excipulum crassum; strato corticali inferne sat crasso — sat tenui, superne attenuato, stepe tenuissimo; strato medullari gonidiis mediocribus v. majusculis referto; margine proprio parum evoluto, subnullo. ”Thecium 120—140 u altum, superne + dilute fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses graciles, apicibus ramose et nonnihil cohrerentes, leviter clavatre, clavee parte superiore fuscescente. Asci inflato-clävati. Spore oc- tonze, late ellipsoidere, recte v. subeurvulaee, medio non con- stricte, episporio valde incrassato (placodiomorphae v. mischo- blastiomorphee), (18—)20—25(-—29) u longee, (10—)12—15 u late. Thecium J. coerulescens. ! Etsi in Lich. scand. neque ad BR. sophodem (AcH.) TH. Fr. neque ad RB. exiguam (AcCH.) TH. FR. relata est forma normalis hujus speciei, tamen hoc loco non omittenda videtur. ” Ad hanc speciem pertinere videtur Lecanora milvina LEiGTH. Lich. Great Brit. (1879) pag. 216 (>Spores 0,030 mm. long, 0,017 mm. broad>). 36 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. In ripa lacus Immeln Scaniee orientali-borealis, loco inter- dum inundato, legimus hujus speciei f.: crusta rimoso-areolata, areolis planis v. convexiusculis, cinerea v. obscure cinerea, hypothallo indistincto; apotheciis usque ad 0,6 mm. latis, sub- innatis, disco nigro v. fusconigro; thecio tenuiore, 100-—120 u alto; paraphysibus magis coherentibus; sporis paullo minoribus, 18—24(—26) u longis, (9J—)10—12(—14) u crassis (fig. IT: 36). Externo habitu £. milvinam (WNB6) sepe in memoriam revocat heec species, at ei parum affinis. Major affinitas adesse videtur cum RB. levigata (AcH.). Sporarum indole cum RB. biatorina Körs. (BR. squamulosa BaGL., BR. fimbriata Körs. etc.) sat congruit, ut jam monuit TH. M. FRIES. Distrib. geographica: Specimina in Suecia meridionali lecta examinavinus e Scania: Tomarp (ipsi) et Hjersås (f. su- pra commemor.; ipsi); Blekingia: Tving (eandem f.; H. FALK; Ups.); Ostrogothia: Ödeshög (ipsi); Vestrogothia: Kinnekulle (GRAWwE; Ups.). Verisimiliter latius distributa. Saxa et arenaria et duriora, sepe + humida, incolit. Ad hanc speciem pertinere crederemus Rinodinam exiguam 7 mundatam BLomB. apud TH. Fr. Lich. scand. pag. 202. Stratum corticale excipuli sat tenue, superne paullum attenuatum, medullare gonidiis mediocribus refertum; margo proprius parum evolutus. 'Thecium 90—110 u altum, superne + fuscescens. Paraphyses apicem versus + ramose, sat indi- stinete clavate, clava uno alterove septo articulata, apicibus coherentes. Spore (parce evolute, sepe morbose) ut apud R. arenariam (HEPP) at nonnihil minores, 18—22 u longe, 9—-11 u crasse. Cfröpraeterea. Li. PECIAGe OR BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 11. 37 Literaturförteckning. ACHARIUS, E., Lichenographie suecice prodromus. Lincopie 1795. —, Methodus, qua omnes detectos lichenes... illustrare tentavit. Lipsie 1803. Cum: Supplementum... —, Lichenographia universalis. Gottinge 1810. —, Synopsis methodica lichenum. Lunde 1814. ARNOLD, F., Lichenen der fränkischen Jura. Regensburg 1885. (Separat- Abdruck aus »Flora» 1884—85.) —, In: Flora oder allgemeine botanische Zeitung, herausgegeben von der könig. bayer. botan. Gesellschaft in Regensburg. (1872, 1881 etc.). BERG, ÅLFR., In: Botaniska Notiser... utgifne af C. F. O. Nordstedt. Lund 1890. Fries, E., Lichenographia europega reformata. Lunde 1831. —, Flora scanica (Corpus florarum provincialum Suecie. I1.). Upsalie 1835. —, Summa vegetabilium Scandinavig. Upsalie 1846. FrIes, TH. M., Lichenes Arctoi. (Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. Ser. III, Vol. IIT). Upsalige 1860. —, Lichenographia scandinavica. Pars I. Upsalie 1871. HEDLUND, T., Kritische Bemerkungen iber einige Arten der Flechtengattungen Lecanora (AcH.) Lecidea (AcCH.) und Micarea (FR). (Bihang till K. Svenska Vet.-akad. Handlingar. Band 18, Afd. III, N:o 3.) Stock- holm 1892. HELLBOM, P. J., Nerikes lafflora. Örebro 1871. KÖRBER, G. W., Systema lichenum Germanizx. Breslau 1855. —, Parerga lichenologica. Breslau 1865. LEIGTHON, W. A., The Lichen-flora of Great Britain... Shrewsbury 1879. NYLANDER, W., Lichenes Scandinavie. (Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora fennica förhandlingar. Ny serie, andra häftet.) Helsingfors 1861. —, In: Flora oder allgemeine botanische Zeitung. (1869 etc.) —, & Hur, A., Addenda nova ad Lichenographiam europegam ... exposuit W. NYLANDER ... disposuit A. Hur. Auch 1886. STEIN, B., Die Flechten. (Kryptogamen-flora von Schlesien herausgegeben von F. Cohn. II: 2.) Breslau 1879. SYDOW, P., Die Flechten Deutschlands. Berlin 1887. Wa1no, E., Adjumenta ad Lichenographiam Lapponie fennice atque Fenniz borealis. (Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica. Sjette häftet.) Helsingfors 1881. —, Etude sur la classification naturelle et la morphologie des lichens du Brésil. Helsingfors 1890. 38 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. Citerade exsickatverk. ANzI, M., Lichenes rariores Longobardi. Como 1861 & sequ. ARNOLD, F., Lichenes Jure et aliorum regionum exsiccati. Minchen 1859 & sequ. —, Lichenes Monacenses exsiccati. Minchen. Fries, E., Lichenes exsiccati Suecie. Lund 1824 & sequ. Herr, PH., Die Flechten Europas in getrockneten, microscopisch untersuchten Exemplaren. Zirich 1853 & sequ. KÖRBER, G. W., Lichenes selecti Germanie. Breslau 1858 & sequ. LEIGTHON, W. A., Lichenes britannici exsiccati. Shrewsbury 1851 & sequ. MASSALONGO, ÅA. B., Lichenes italici exsiccati. Verona 1855 & sequ. NORRLIN, J. P., Herbarium lichenum Fennie. Helsingfors 1875 & sequ. NYLANDER, W., Herbarium lichenum Parisiensium. Paris 1853 & sequ. RABENHORST, L., Lichenes europ&ei exsiccati. Dresden 1855 & sequ. SCHZRER, L. E., Lichenes helvetici exsiccati. Bern 1823 & sequ. STENHAMMAR, CHR., Lichenes Suecie exsiccati (ed. altera). Stockholm 1860 & sequ. | ZWACKH, W. von, Lichenes exsiccati. 1850 & sequ. Tryckfel: Sid. 15 rad. 1 och 2 nedifrån står: klib-balar läs: klibb-alar BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 39 Namnförteckning. Pag. HRNBGR FA OH." (LeCanora: sophodes: Vär). o. fars ee SANS Ds RO SADE SERIER SIDE: LAR: (RINOCdINa furfaCea fia sikgrse Fa EKA 14) 10020. arenaria (HEPP.) TH. Fr. (Rinodina) . . ss sc. CE By Cr OR SG na SLA (EUDS.) ACE. (Lecanora, Parmelia).. . so söö Skrea En AN KRAVEN atrocinerea (DICKS.) ÅRN. (Rinodina) . . 8,9, 11, 13, 16, 17, 18, 30, 31, 33, 3 atrocinerea (DICKS.) LEIGTH. (Lecanora) . . . .. .. YRAN är] SFP KSR RANSRASKSR atrocinerea (DICKS.) NYL. (Lecanora sophodes var:) . . . . . . Ne ae STA KDE MEG NETT CTO a sISÖRB: (RANGAINANN oc sheined sn orre ber NS MaA DA re UA RCNISa: ) us I0R su (RADOCATA), 2055 a rs lortar KAND ES AAGE: ST OLED EA Kra at KOBBN(RAINOAEIN) cs sö, sg se sr fer REA LASS Bischoffä (HEPP) (Rinodina) . .. .. HYRA UTE | AL VS EET SIS FONSLA buellioides ÅA. BERG (Rinodina biatorina sär) SNAER OROL dAe sr SR Tee Ear FR ERS ERK VÄLA Bactmimaa Le NR: (Rinodina! sophodes fy: sc: sf RAT nd. KRETA ETORKE) KÖRS: (RINOCdINA), 3: 034 förfan ös SNES AST BI RI RE RER VEN 8, 32. cesiella HEPP (Psora) . . . ALLES dä ln frn td SNS EV LE MA AR pod eb colobina (ACH.) Tu. FR. (Rinodina)' - da FS REINE P Re Sea BO. ARD JA BINNENS PSUR AKAN KORkagosek(ACE:) KÖRB. (Rinodina) s . . = »s «v6, 16: 17, 19, 20 20032: MERERER KORANAIOELA (IC CAN OLA ATA VÄL) da mtr så KS SPA, (LR KOL VENES BENA rSD confragosa ACH. (Parmelia) . . . . . . Sh bi Nr ok Oka AS BA kofta Lo confragosa (ACH.) NYL. (Lecanora Hophsdes " : Ta confragosar (ACHE): LH. IR; (Rinodina exigua Vär). scd co. CP, INS BOTHRA SOS (ACE )L WATNIOT (ILeCanora) ie sr fv ARA ISETE KDE RIIS SUN SÖ KATRINS (ESD OCT AN), ed ve sl ag Hå en er ERNA Få RA TA AED, REN TRANS OR PRE NOTE: (EAUOCITAN fö a agn EE hs RS SINDERINSERRA TI 8002 Fe BST JA MENSEN crenata AcCH. (Lecanora sophodes var.) . . . 2. demissa (FLÖRKE) ÅRN. (Rinodina) . . . 7, 8 10, 11, 12, 16, 17, 49, 21, 24. demissa (FLÖRKE) HEPP (Psora). . . . . . c ö é ; - SR demissa (FLÖRKE) TH. Fr. (Rinodina exigua £). SMATHINERED AE REN, IL PRI BRA 18! 20 drymea AcCH. (Lecanora sophodes SAR AME RA ns el Da exigua (ACH.) ARN (Rinodina) . . . 7, 11, 12, 13, 15, I ÅA Kr ART fer dr ef GRs FAOH: tlecanora periclegSFärsji: to ov ss Kl kos EPN FaUaEN PURE OS EES (AGE) NYTT. (Hecanora. sophodeg' Var.) 55 vv FRE EG NNgS: BRT AA(A CE) SLE: ER (BANOdiINA). sc ds Sr VISAR KLEN SARAHS UNS Sr SPA GES KL ICHen) 3 KN ER AE SAS fa a TSAR TRE Fr TSG EN SAN Te Yatiscens (TH. FR.) (Rinodina atrocinerea vari) '. oc 28, 16, 17, 34: Festen saker BR. (RinOdina exigUua Vär.) 4 öl ge forsk SMEKA SEFELEAN DI SRA REL VICORBS (RANOCIMNN Ike sju for ed, är TA or pe ALVA SNR SA CARLA: 0 RUD I INLAGT NRA NY. (LCCaNOTA) > « d sd a I ASKSITRERSSN ET SR IRSKE SR CSR Ae BOSE genuina TH. FR. (Rinodina söpkudes sant SFEMRNRAT VOKERIASETA MI REST) JA KATRIN HFASPRINA CER (IMCCaTLOLA)! sag > te Aris 1 LA SEEKBEIPIR ALE VIRERED ENE LAND VI I SVEA boriza KöRrRB. (Rinodina) . . . « . - LINE FELET 2 TA scr Sr RR RER inundata (BLomMB.) (Rinodina arenaria £) REL ad LER Ave ARR SN fe NA 40 — GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA. inundata , HLOMB:; (RIKOMIMAFSXICHA VAL) < rg or dr 8. 14, 36. leevigata (ACcH.) MALME (Rinodina) 7,8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 19, 25, 30, 36. l2vigata. ACH; (Lecanorarsophodes svar,)e res CE 5, 7, 26, 28: levigata (AcH.) NYL. (Lecanora sophodes subsp.) . .s. - ss — . ss ss so am « 26. levigata (AcH.) TH. Fr. (Rinodina sophodes f.). . so «os oo . 7,14, 16, 23026) Ievigata (ACH) -WAINIO; (Lecantara)t KYRSOTIUIAE dh og ed sie SN Iecanorina. MASS (RINO0INA) 4 s. > se dör Ke a AE a ÅR EN AE EN Teeideoides NYr. (Lecanora sophodes Väl) ,e. fitirstet dö ve ce oi ARE 26. maculiformis (HELP) (Rinodina 1rvigsata fy). so cc card fel nit vn 14, 26. maculiformis: fÄREP (Psora exigua Mal.) smb oe ud. urftel en 26. macwiformis (HEPP) ARN. (Rinodina). .fvijossrne. sjeterve fy spp KATE 26. malangica: (NORM) TH. FR. (Rinodina sophodeg. Var.) «.. 5 &....ccin = chef de melanochlora (SMRFT) TH. Fr. (Rinodina sophodes f.). . «so ss so so ro rv i meta bollca, ACK. (LeCANOTA) Ace nde bone SE insåg SA EE 6. metabolica, KÖRB; (RINOCINA) soc od oorsosa se sne rg) Fk Berns käre SE EA 6. Mmetabolica ANZI (RINOCINA) GX. sed sc seas: sö rted pin Söders DAN ker pefkon kr äte ÅRES EE 31. Inadllegrama (TAYL.)(BaCICia): . « csr se se "dyr sad fors ER RE OM milvina (WNB6) TH. FR. (Rinodina). . . . « 7, 9, 12, 16,.18, 24; 20500 0a0e IRiVina WNBG (Parmella) .. s sv d ucqe vet dh nh er ct EA SRA ERSTA RE 5, 24: mälvina (WNBE) ACHE: (Lecanora), 3 söscdn ess otur) ENE DOE milvina. (WNBG) NEG. (Lecanora). —hceftg Ior iglestän dest SN skr 6, 24. milvina (WNnNBG) TH. Fr. (Rinodina sophodes var.) . . . . sc cc 7, 24. Tvinga. URIGTEH: /(LeCANOIA) =. sie" is kl, diures RTR 9,20, myriocarpa. (D.: O.)-(Buellia). ms. so As förmslusåtftt srt a Je file fe 14; 30: OPSCUTA (NERE) (PAYSCA) cd dö friar dag se för leken star EE 14. Onbata ACE. (Lecanora, sophodes, Väl). «ss «cs Gå ddbonrr stf als 14. onbata TH. FR (Rinodina turfarea fn. fans siedsme le geo) eek 14, Pparasema. (AOH:) TE. FR.(BUellia) au! öns hotensiöte uid yr ror 30. Perielea > AGE. (LeCanoOra), << cs lest De ef korar sn fö veg da VE KA 5; POLySspora gb ER. (RANOCINA) SN oms tt SG Leer ft rr RE 6, 14, 26. pyrina (ACH.) ARN. (Rinodina) . . . . . 7, 10, 11, 12, 14, 15, 16, 18190ER Pyrina ACcH.(Lecanora sOphodes väl). der sekler era 5, OO Pyrina. (A.cH:) TE: FR: (Rinoding exigna Väl )is. sj: oah 5 7, 8,19, 207255 PyTINuS LAGE; (JuLCREM) 3 öv de stR SKR fl fören kkä erd lögn SE SNR PÅ Mor TOboris: (DUE) ARN. (RIDOdina). ch sen boresiel feriteb der KANSSA 13, 30, 31. Toboris NELL. M(IL0CanOLa) I ot. Ho Vas redis dr forte ar El Na se a SATTE al. sophodes (AcH.) HELLB. (Rinodina) . . . . 10, 11, 12, 15, 16, 18, 22, 23, 25. sophodeg AGH::(LLecanora) sc oc sys ske fore sila used 5, 22. Söphades AGE ((LICHhen) 5, fs Ede et öl ellen felt EET RE 5. 6, 22,2 Sophodes (ACH) (ARN. (Binodina)lig sc. cc co spe dlertel tel ed vat 22, 23. soöphodes (ACH.) NYn: (Lecanorajl sc. js le cake ec > was iESILEEE 6, 8. sophödes:,(Ach.) TE. FR: (RinodMS) a cchel stygn oj föreföll AN ANS sophodes KÖRrRB: (Rinodina): - bk == ci svg ärnreds de kall ne SDR 6. Squamulosa: BAG. (RINOUIDA) Gr sec drcr felis stl ker LER Lar LEE 13, 36. Ssykringea (ACH.) TECFR: (HeCANIS) = os vm css ös ls 1 are 6. kwevisanil (HEPP) KÖRB. (Rinodina) &,svycbetisac göstlväral rs se RE 21. törtacea (WNBG6) TE. FR, (Binodina) » october e cite falerner RA 8, 12; ' KS sänd ÄN Kid YE Je i ; e An VRANNO Nn s LVR OLA, I BYE på ved Arne GE V Nn Hade Foto hem, Ole: $' JG Rone Vvias (CN d : El: TAN NäR Pre ” le) USER Le på db av Ub NVIG NN Nek-os DE SEE NN blir Di KORS He Flultladå i ture | så TE VETE SM ( Hades une ura NI 1 Al so fuptnleoglr ig dn EE As AR ia tor | Np. f gr Vy TAL if Fajue "AG wirigl LES ALE IESTN ES r AN TR KN Wat a MEDAN iv ups lygt LD AIN AL ee €) re Hö HR Mann RUSTIES Al Lö Hehe | No f i ARE gu dl FR FYND MENT Sr VÄN gard te AL nisv0sv skdägart Br = | q vi NOTER Vi LIGE pad STAR MV MG AR är Wangen lm VF Une tal NA vel JT NRA BL gå kål 06 HUN Orea jug STA [RT VIL TULTAGN T WT (FRA) HAN hd al | (Eu be UKN NA HH t AN bör I VORIGN Ufrsea a Br LA vå CNE dh bal CM ; -: tpt? AVTAL skr Aku NA TTR i | (I a Het AdTL OR | ST TIGA FSA SVIRVSKAMAL oerh JR Få MM AN dk i) AP RV CN wi JENA NS ib. byg: tin Mål ML NET YAN SÖ SÅ inde OR - Vv (AAA RR le 3 FREE Vv 4 Lan Kl) SYN ÄN Bas v ; ; Mel Aa be NG TE urk JA 6 tat a Te FR RAL Mt; ER ol ORTER lä SA u Hsljlgs ij VRETA PT USE ELK kninbgej lag I nn, AS sh IN TERASS YR BA SER OM iv TM NV 4 (al HAR) ASA NA 5 j ye 4 Brldd Ko A ( LP åka ad a 10 Yv an Explicatio tabularum. Tafi. 1. Sectio apothecii Rinodince pyrince (AcH.) (specim. e Julita Suder- manlandie) schematica. th. —thecium, h. — hypothecium, p. c. = pars centralis excipuli, s. m. = stratum medullare excipuli, s. c. = stratum corticale excipuli. Pars sectionis apothecii R. lcevigate (AcH.) f. 2 (specim. e St. Malm Sudermanlandie) schematica. Ut apud precedentem. Pars sectionis apothecii R. sophodis (AcH.) (specim. e St. Åby Ostrogothixe) schematica. Ut apud precedentes. Paraphysum duarum pars superior BR. pyrince (AcH.) KOH, HNO, & J. tractata. Circiter 1000/,, 5 spore BR. pyrince (AcH.) (specim. e Julita Sudermanlandie). 70/1. D spore BR. demissce (FLÖRKE) (specim. e Gislöfs hammar Scanie orientalis). 729/1. Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J. tractata. Circeiter 1000/, 5 spore R. sophodis (AcH.) (specim. e St. Åby Ostrogothize). 750/. 3 spore BR. milvince (WNBG) (specim. e Julita Sudermanlandize). 750/1, i: Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J. tractata.. CITerter --X9/a; 4 spore BR. milvince (WNBG) (specim. e Vaxala Uplandize). 70/1. 3 spore RB. levigate (AcH.) f. 4 (specim. e St. Malm Suderman- landi&e). 750/4. A Paraphysum trium pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J. tractata. Circiter 1000/3. 2 spore R. levigate (AcH.) f. 3 (specim. authent. in Herb. Sten- hammar asservat.). 7?9/1. 4 spore RB. levigate (AcH.) f. 2 (specim. ad cort. Juniperi, ex Upsala). 720/1. 2 spore R. levigate (AcH.) f. 1 (specim. e St. Åby Ostrogothia). 750/3. 4 spore ejusdem f. (specim. e St. Malm Sudermanlandize). 720/1. 3 spore RB. levigate (AcH.) f. 2 (specim. e St. Åby Ostrogothize). 750/4, spore ejusdem f. (specim. e Jerfsö Helsinglandize). 7/1. spore R. levigate (AcH.) f. pag. 2S commemorate (specim. ec Helsinglandia). 720/1. 2 spore RB. turfacere (WNB6) « nude Tua. Fr. (specim. e Jemtlandia). 750 2 d 2 d 1. 3 spore RB. exigue (AcH.) f. 3 (specim. e St. Åby Ostrogothize). 759/1. | | i q i 4 Y 4 få | Bihang till K. Vet Akad. Handl, Ba. 21. Afd. IL No tt. Tafl. 1. id 806 | 290 808 889 I ad JA rd 26 T I i få 22 W. Sehlachier, Stockholm ”EKRTRAL PARK, MEW YORK SAryRAr ss 120. Tafl. 2. Sectio apothecii Rinodince exigucw (AcH.) f. 1 (specim. e St. Malm Sudermanlandie) schematica. th. = thecium, h. = hypothecium, p. c. = pars centralis excipuli, m. p. = margo proprius, s. m. = stratum medullare excipuli, s. c. = stratum corticale excipuli. Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J. tractata. Circiter 1000/;, 4 spore ejusdem plante. 70/4. 2 spore R. exigue (AcH.) f. 4 (specim. ex Upsala). 29/1. 4 spore ejusdem forme (specim. e V. Vram Scanize). 759/1. Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J. tractata. Cireiter 1000/,, j Sectio apothecii Rinodince sp. (RABENHORST, Exs. N:o 889) schema- tica, WNignificatio ut in fig. 23. E 3 spore ejusdem plante. 770/1. / ; 3 spore BR. roboris (DuF.) (specim. in ScHARER, Exs. N:o 569 di- strib.). 759/1. i 3 spore ejusdem speciei (specim. e Normandie, a PELvET missi). 759/1. > spore R. confragosce (AcH.) f. 1 (specim. e Stockholm). 759/1. od 2 spore RB. confragosc (AcH.) f. 2 (specim. e Stenshufvud Scanie). ; 750/3 4 spore RB. atrocinerece (DICKS.) (specim. e Väderöarna Bahusize). :| 750 / / de i 4 spore R. arenaric (HEPP) f. pag. 36 commemorate (specim. ex Immeln NScanie). 70/4 4 spore RB. arenaric (HEPP) (specim. e Tomarp Scanize). 2/1. 4 spore RB. biatorince KÖRB. (specim. e Knifsta Uplandie). 7594. Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 21. Afd. TIL. N? 41. ak 3388 38. 3Z G.O.A Malme delin. W. Schlachter, Stockholm. sr BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR Band 21. Afd. TIL. N:o 12. UBER WURZELSPROSSE BEI LISTERA CORDATA L. J. A. Z. BRUNDIN. MIT 1 TAFEL. MITGETHEILT DEN 9. OKTOBER 1895. GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1895 UNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER STEKER) sn yt "dan NNE joså pAkovvinkerse RSA - UN r Jv ff L seinem Aufsatze iiber »Skudbygning, Overvintring og Foryngelse» (Naturhist. Forenings Festskr., Kjöbenhavn 1884) bildet WARMING auf Seite 36 (Fig. 4, C) ein Exemplar von Listera cordata 1. ab, welches nach semer Muthmassung aus einem Wurzelsprosse entstanden ist. In der Figurenerklärung sagt er nämlich von demselben, dass es aus einer Wurzel zu entspringen scheint (»synes udspringe fra en Rod»). 9So- viel ich finde, ist diese unbestimmte Angabe WARMING'sS die einzige, die bisher iäber die Wurzelsprossbildung der betref- fenden Pflanze in der Litteratur vorliegt. Schon im Herbst des Jahres 1893, wo ich L. cordata zu anderem Zwecke in der freien Natur untersuchte, wurde ich auf das Vorkommen von Wurzelsprossen aufmerksam und in den beiden nachfolgenden Jahren habe ich dieses Verhältnis näher beobachten können. Auf den nachstehenden Seiten will ich meine dariäber gemachten Beobachtungen in der Kärze mittheilen. Bei den weitaus meisten Wurzelsprosse erzeugenden Pflan- zen sind die Wurzelsprosse rein adventive Gebilde, d. h. sie kommen ohne jede bestimmte Ordnung hervor und haben ihren Ursprung von einem Meristem, das durch die Theilungen be- reits ausdifferenzirter Zellen entstanden ist. Nur von einer geringen Anzahl ist es mit BSicherheit bekannt, dass die Sprosse vom Vegetationspunkte der Wurzel ausgehen. Dieser fängt auf einmal an, in einer neuen Richtung zu arbeiten: statt ein Bildungsherd neuer Wurzelelemente zu sein, liefert er das Material zum Aufbau eines Sprosses. Diese Entste- hungsweise der Wurzelsprosse dirfte zunächst bei der der Gattung Listera nahestehenden Neottia nidus avis L. studirt sein. Anfänglich, ehe ich in der Lage gewesen war, bei L. cordata das Anlegen der Wurzelsprosse selber zu beobachten, 4 BRUNDIN, UBER WURZELSPROSSE BEI LISTERA CORDATA IL. glaubte ich mich berechtigt, diese Pflanze als einen in Bezug auf die Wurzelsprossbildung besonderen Typus aufzustellen. Es war zwar deutlich, dass die Sprosse ähnlich wie bei Neot- tia vom Vegetationspunkte ausgingen, allein während be- kanntlich bei Neottia das ganze meristematische Gewebe fär den Aufbau der Sprosse in Anspruch genommen wird und diese infolgedessen terminal werden, hatte es bei L. cordata den Anmnschein, als ob die einzelnen Sprosse Seitenbildungen wären. Ich glaubte, dies annehmen zu missen, weil bei L. cordata das Wachsthum der Wurzeln nicht wie bei Neottia durch die Wurzelsprossbildung begrenzt zu sein schien, ich fand nämlich mitunter an dem Aussehen nach einer und der- selben Wurzel 2—3 Sprosse, sämmtlich verschiedenen Alters und, wie es schien, von einem und demselben Vegetations- punkte in streng akropetaler Reihenfolge ausgebildet. In- dessen war ja die Möglichkeit, dass diese Sprosse anders ent- standen sein konnten, nicht ganz ausgeschlossen. Es wäre nämlich denkbar, dass der Vegetationspunkt der Wurzel wie bei Neottia seimen Charakter gänzlich veränderte und dass die Sprosse auch bei &L. cordata terminal wären, dass aber im Gegensatz zu dem bei Neottia herrsehenden Verhöältnis eine neue Wurzel sogleich angelegt wiärde, welche sich in der- selben Richtung wie die vorige fortsetzte, bis auch sie von einem NSprosse begrenzt wiärde. Um mit Bestimmtheit ent- scheiden zu können, wie es sich damit verhielt, wurde es nothwendig, den Anlegungsprozess selbst zu beobachten, und eine später an passendem Materiale angestellte Untersuchung ergahb in der That, dass die Sprosse auch bei L. cordata ter- minal sind. : Um die Zeit, wo sich die Sprosse anlegen, kann man eine auffallende Veränderung in der äusseren Form und der Kon- sistenz der Wurzelspitze wahrnehmen. Bis dahin sich all- mählich verschmälernd (Fig. 1), weich und biegsam, schwillt sie nunmehr nicht unbedeutend an (Fig. 2) und bekommt einen festeren Bau. :Gleichzeitig lässt sich eine eben so sehr auffallende Veränderung betreffs der inneren Struktur beob- achten. Denn solange die Wurzelspitze die typische äussere Form besitzt, zeigt sie ebenfalls die typische Wurzelstruktur, d. h. die äusserste Spitze wird vollständig von einem meriste- matischen "Gewebe eingenommen und zwischen diesem und dem völlig ausdifferenzirten liegt eine ziemlich breite Zone, ue BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 12. d innerhalb welcher die einzelnen Elemente sich im Streckungs- stadium befinden; die Spitze ist mit einer gut ausgebildeten Wurzelhaube bedeckt, welche von einer besonderen Calyp- trogenschicht regenerirt wird (Fig. 1, ce). Untersucht man hingegen eine Wurzelspitze mit der soeben charakterisirten, veränderten äusseren Form, so findet man, dass die Uber- gangszone zwischen dem meristematischen Gewebe und dem völlig ausdifferenzirten eine iäberaus geringe Ausdehnung hat, weshalb der Vegetationspunkt selbst hier deutlicher und mehr abgegrenzt hervortritt (Fig. 2). Was die Wurzelhaube be- trifft, sind alle ihre Zellen und zwar auch die innersten ganz eingeschrumpft. Es leuchtet mithin ein, dass der Vegeta- tionspunkt seinen Charakter gewechselt, dass er aufgehört hat, als Wurzelvegetationspunkt zu dienen. Die von dem- selben zuletzt hervorgegangenen Wurzelelemente sind fast alle zu ihrer völligen Ausbildung gelangt, und wir finden daher den Vegetationspunkt scharf abgegrenzt, sowie die ganze Wurzelspitze angeschwollen, fest und steif. Kurz nachdem diese soeben erwähnten äusseren und inne- ren Veränderungen eingetreten sind, findet man an der Wur- zelspitze die Anlage eines Sprosses. Dieselbe erscheint gerade unter der eingetrockneten Wurzelhaube (Fig. 2, w. sp.) und erweist sich demnach entschieden als eine terminale. Die Wurzelhaube kann man später als ein gelbbraunes, die Spross- spitze lose bedeckendes Häubehen beobachten. Auf Längs- schnitten erscheint die Sprossanlage als zwei Wilste — das erste ringförmige Blattprimordium im Durchschnitt — welche eine niedrige, kegelförmige Erhöhung, die Spross-spitze, um- schliessen. Hinsichtlich der Wurzelsprossbildung selbst stimmt also L. cordata vollkommen mit Neottia äberein. Beide haben terminale Wurzelsprosse. Laterale Sprosse habe ich niemals bei L. cordata angetroffen. Ob solche etwa bei Neottia zu finden sind, ist mir nicht bekannt. Allein ungefähr gleichzeitig mit dem Anlegen des Sprosses bei L. cordata geschieht regelmässig an der einen Seite des Vegetationspunktes eine Vermehrung des meristematischen Gewebes, wodurch die Wurzelspitze unmittelbar an der jungen Sprossanlage eine Erhöhung bekommt, die sich in einem et- was älteren Stadium als Anlage einer Wurzel heraus- stellt. Dass es hier von einer direkten Fortsetzung der sprosser- zeugenden Wurzel keine Rede sein kann, sondern dass wir es 6 BRUNDIN, ÖUBER WURZELSPROSSE BEI LISTERA CORDATA L. in der That mit einer vollkommen neuen Weurzelanlage zu thun haben, ist offenbar, da der Spross in der unmittelbaren Verlängerung der alten Wurzel steht. Wie ist denn diese neuangelegte Wurzel zu deuten? Sie kann unmöglich eine NSeitenwurzel sein, denn die Wurzeln von L. cordata sind stets unverzweigt, und iberdies sind ohne Ausnahme alle Seitenwurzeln endogenen Ursprungs, während diese, wenn man von der eingetrockneten Wurzelhaube absieht, völlig exogen angelegt wird. Man muss sie folglich als die erste Neben- wurzel des terminalen Sprosses deuten, die sich ungefähr gleichzeitig mit dem Sprosse selbst vom Vegetationspunkte aus anlegt. Die neuangelegte Wurzel wächst aber nicht in jeder be- liebigen Richtung, sondern setzt sich immer schnurgerade in ' der Richtung der sprosserzeugenden Wurzel fort, bis sie während der nachfolgenden Vegetationsperiode ihrerseits von einem Sprosse begrenzt wird, wobei eine neue Nebenwurzel sich zu gleicher Zeit anlegt. Da nun die die Sprosse verbin- denden Wurzeln nicht jährlich absterben, sondern oft mehrere Jahre hindurch fortleben, so entstehen solche Gebilde, wie sie Fig. 4 zeigt. Letztere sind eine Art Sympodien von abwech- selnder Spross- und Wurzelnatur. Sie verlaufen vollständig horizontal in der Moosschicht selbst oder unmittelbar unter derselben und, obgleich sie wohl gar nicht spärlich vorkom- men, gelingt es jedoch selten, ein solches Sympodium her- zupräpariren, weil die Wurzeln dieser Art einen sehr lockeren Bau besitzen und deshalb leicht zerrissen werden. Die ein- zelnen Wurzeln dieser Sympodien sind häufig 100—150 mm. lang, und die Sprosse befinden sich also in einer entsprechen- den Entfernung von einander. In dem abgebildeten Sympo- dium, das aus dem Anfang des Monats Oktober stammt, fin- den sich drei Sprosse, die alle während verschiedener Vege- tationsperioden angelegt sind. Der älteste Spross (w. sp.') trägt Uberreste zweier oberirdischer Achsen (r), am nächst- folgenden (w. sp.”) findet sich nur ein solcher Uberrest und der dritte (w. sp.'') ist noch sehr jung, höchstens einige Mo- nate alt. In keinem Falle habe ich an einem und demselben Sympodium mehrere Sprosse gleichen Alters gefunden. Nach und nach werden die einzelnen Sprosse isolirt wegen des successiven Absterbens der dieselben verbindenden Wur- zeln, was eine Verbreitung der Art iäber ein grösseres Gebiet BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:012. 7 zur Folge hat. Die Wurzeln thun also hier denselben Dienst wie die bei mehreren anderen Pflanzen vorkommenden un- terirdischen Ausläufer, und ohne Zweifel ist die Individuen- bildung, welche bei L. cordata auf vegetativem Wege durch die Isolirung der Wurzelsprosse herbeigefiährt wird, von gros- ser Bedeutung fir den Bestand und die Verbreitung der Art. Wenn nämlich bei einer Verbreitung iäber grössere Strecken die Samen' auch die einzigen Mittel sind, von denen es die Rede sein kann, so muss man doch in der Wurzelsprossbildung die vornehmste Ursache suchen, dass diese Art an den ver- schiedenen Standorten in einer verhältnismässig so grossen Individuenzahl auftritt. In Bezug auf die Frequenz der Wurzelsprossbildung besteht also ein grosser Unterschied zwischen L. cordata und Neottia, bei welcher letzteren die betreffende Vermehrungsweise ziemlich selten vorzukommen scheint, weshalb man auch grössere Mengen von beisammen wachsenden Neottia- Individuen selten antrifft. Ich habe noch keine Gelegenheit gehabt, die andere in unserem Lande vor- kommende Art der Gattung Listera in der freien Natur zu untersuchen. Es scheint mir aber nicht unmöglich, dass sich auch diese Art durch Wurzelsprosse vermehrt. Und wenn es sich bei einer näheren Untersuchung herausstellen sollte, dass dies wirklich der Fall ist, so könnte man schon von vornherein annehmen, dass die Wurzelsprossbildung hier keines- wegs so häufig vorkommt wie bei L. cordata, denn nach dem, was mir mitgetheilt worden ist, stimmt L. ovata L. in der Art und Weise, wie sie vorkommt, weniger mit L. cordata als mit Neottia äberein. Die meisten Wurzelsprosse von L. cordata legen sich wohl im Anfang der Vegetationsperiode an. Schon in der ersten Zeit des Frählings, lange vor dem HEintreten des Bli- hens, findet man mehrere W urzelspitzen mit deutlicher Spross- anlage; bei anderen Wurzeln ist die Spitze angeschwollen, wovon es sich mit Sicherheit schliessen lässt, dass der Vege- tationspunkt bereits angefangen hat, in einer neuen Richtung zu arbeiten, wenn man auch mit unbewaffnetem Auge noch keine Anlage eines Sprosses erblicken kann. Allein auch weiter im Sommer kann man ähnliche junge Stadien finden. Jedenfalls aber bleibt der Spross während des ersten Jahres im Knospenstadium stehen, und wenn man eine solche Knospe im Herbst untersucht, findet man zuäusserst drei Niederblät- 5 BRUNDIN, UBER WURZELSPROSSE BEI LISTERA CORDATA L. ter sowie von diesen umschlossen die beiden scheinbar gegen- ständigen LDLaubblätter. Im nächsten Sommer gelangt der Spross zur Entwicklung, wird aber nicht bläthentragend. Auch der erste Verjuängungsspross, der sich in der Achsel des mittleren Niederblattes anlegt, därfte selten, wenn iberhaupt jemals, zum Blihen kommen. Erst mit der dritten Generation scheinen die auf vegetativem Wege enstandenen Individuen in das Fruktifikationsstadium einzutreten. Sehr häufig nehmen die Wurzelsprosse eine eigenthäm- liche Stellung ein. Kurz nach dem Anlegen der ersten Ne- benwurzel entwickelt sich nämlich auf der entgegengesetzten Seite des Sprosses eine zweite Nebenwurzel, welche meistens in derselben Richtung wie die erste wächst. so dass der Spross in dem von den beiden Wurzeln gebildeten Winkel zu stehen kommt (Fig. 4). In diesem Falle hat auch die zweite Neben- wurzel einen typisch exogenen Ursprung. Wie die erste wird auch diese vom Vegetationspunkte selbst aus angelegt. Was den Ursprung der iäbrigen Nebenwurzeln anlangt, so werden sie durch Theilungen der Zellen der äusseren Rindenschichten angelegt, und der nähere Verlauf bei der Bildung des Vege- tationspunktes scheint in der Hauptsache mit der Beschrei- bung iäbereinzustimmen, welche WARMING (Videnskabl.: Meddel. fra den Naturhist. Forening i Kjöbenhavn, 1874, p. 28) äber dasselbe Verhältnis bei Neottia Vefert. Im Zusammenhang mit der Wurzelsprossbildung von L. cordata sei hier auch auf eine Eigenthimlichkeit in der Aus- bildung des Nebenwurzelsystemes derselben Pflanze näher hin- gewiesen. Allbekannt ist, dass bei Pflanzen mit einer kräf- tigen Hauptwurzel die Seitenwurzeln verschiedener Ordnung von der Schwerkraft verschieden beeinflusst werden und dass das Wurzelsystem dadurch gleichmässig in der Erde ver- theilt wird, was nicht nur fär die Anheftung, sondern auch in noch höherem Grade fär die Nahrungsaufnahme von Be- deutung ist. Bei denjenigen Pflanzen dagegen, welche einer Hauptwurzel entbehren, dafär aber mit einem gut entwickel- ten System von Nebenwurzeln ausgestattet sind, lässt sich im Allgemeinen in Betreff der einzelnen Nebenwurzeln keine wesentlich verschiedene Reaktion der Schwerkraft gegeniber spären. Alle sind sie in den meisten Fällen stark positiv geotropisch und dringen also senkrecht in den Boden hinab. So verhält es sich jedoch nicht mit L. cordata, denn hier kann BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 12. 9 man betreffend die Richtung, welche die Wurzeln einnehmen, Zwei bestimmt verschiedene Arten unterscheiden. Nur einige wenige sind stark positiv geotropisch. Sie verlaufen mit einer scharfen Biegung nahe zu senkrecht nach unten und dringen bis zu einer ansehnlichen Tiefe hinab. Andere wiederum und zwar die bei weitem meisten verlaufen völlig horizontal. Ein solehes Verhalten haben wir immer bei der zu einem Wurzel- sprosse gehörenden, ersten Nebenwurzel gefunden. Obgleich es sich durchaus nicht bezweifeln lässt, dass beide Arten von Wurzeln bei der Nahrungsaufnahme von Bedeutung sind, därfte man jedoch annehmen können, dass die tiefgehenden Wurzeln bei diesem Prozesse die grösste Rolle spielen, denn nur diese reichen bis zu der unter der Moosdecke befindlichen humusreichen Erdschicht hinab. Aber wenn auch die äbrigen Wurzeln infolge ihrer Lage bei der Nahrungsaufnahme der Pflanze eine weniger bedeutende Rolle spielen, so haben sie nichtsdestoweniger die grösste Bedeutung, denn gerade an diesen in der Moosschicht weit herkriechenden Wurzeln ist es, wo Sprosse ausschliesslich erzeugt werden, und offenbar erblickt man in dem abweichenden Verhalten dieser Wurzeln gegen die Schwerkraft eine Anpassung, die dahin abzielt, die auf vegetativem Wege entstandenen Individuen möglichst weit von der Mutterpflanze zu entfernen. do Figurenerklärung. Fig. 1. Längsschnitt durch eine gewöhnliche Wurzelspitze ohne Spross- anlage. (Schemat. Figur). + Nachet. w. h., Wurzelhaube; c, Calyptrogen; pl, Plerom; pb, Periblem; d. Dermatogen. Fig. 2. Längsschnitt durch eine Wurzelspitze mit terminaler Spross- anlage. $$ Nachet. w. sp., Anlage des terminalen Sprosses; n. w., Anlage der ersten Nebenwurzel desselben; w. h., die eingetrocknete Wurzelhaube. Fig. 3. Längsschnitt durch eine Wurzelspitze mit dem terminalen Sprosse etwas weiter entwickelt; die zwei ersten Niederblätter des Sprosses sind schon angelegt. (Schemat. Figur). & Nachet. w. sp., Wurzelspross; n. w., Nebenwurzel. Fig. 4. Ein Sympodium (im Anfange Oktober gesammelt). Nat. Grösse. W. S8p.', W. sSp.”, w. sp.”, drei Wurzelsprosse verschiedenen Alters; n. w.', n. w.”, die erste resp. zweite Nebenwurzel der drei Sprosse; r, Uberreste oberirdischer Achsen. 7 vå H JCA Ar Brundin det; BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. N:o 4. LICHENAEA NE0O-ZEELANDICA LICHENES NOVJE ZEELANDLA A SV. BERGGREN ANNIS 1874—735 COLLEOCTI, ADDITIS CETERIS SPECIEBUS INDIDEM HUC USQUE COGNITIS, BREVITER COMMEMORATIS. CONCRIPSIT P., J. HELLBOM. MEDDELADT DEN 13 NOVEMBER 13895. GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1896 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER Å , ” | (A i 4 oc + ve Je 1 - et VAN Na Cu - Ä AA KRA - på : Å - så j e 5 j > NÄSET 2 vc HUB JS bolt ARVET PDRE TT ANG GR free se tt dt RR Ret UV Ya ör AV 4 ” ” =S a , på. Pa É N | ' 2 ' é i Å Lo + a : - 4 v earn Fd ee AM sp - p : a FN > ör sg (AN 4 / y > di 4 Ufa 1 1 Was 4 ' ' ig KAN i EU TUER i 4 " T i LET Ny poll nn dr le er ÅN Ng a JOKE ( h Y J [ YET IM H N Kal 4 ' [ 4 a + y . X 4 | , i | i MS . . X ” - om - v v rn ”n P pb f r ( på er te rf t x , 4 er & 4 $ ' - EC Mä ( å [ 4 - viginti sunt anni, quum Sv. BERGGREN, nunc Botanices Professor Academie Lundensis, in Nova Zeelandia versatus est, cujus insulae gemine eximiam et mirabilem vegetationem per duos annos diligenter assidueque perscrutatus est. Preeter plantas, quas dicunt phanerogamas, magnam multitudinem muscorum, lichenum fungorumque inde reportavit. Quorum quum musci et fungi iam pridem, ut opinor, determinati sint et distributi, lichenes, nescio quo casu, prorsus, ut videtur, oblivioni traditi sunt. Superiore enim anno vergente in lichenibus Musei publici (regii) Holmiensis, qui per decem lustra undique coacervati sunt, preparandis et disponendis occupatus, tres imveni fasci- ceulos cire. 200 species lichenum continentes. Lichenes, nomi- nibus locisque natalibus carentes, solis numeris signati erant. Defuit etiam nomen collectoris. Qua re nonnihil deliberata verisimile mihi visum est, eos lichenes in Nova Zeelandia a Prof. BERGGREN esse collectos. Quam rem se ita habere eum ipsum percontando certior factus sum. Idem ille proposuit, ut lichenes neo-zeelandicos simul cum lichenibus Musei Holmi- ensis prepararem et determinarem. Quod si pollicitus essem, se reliquos lichenes neo-zeelandicos, quos apud se haberet, mihi remissurum, ut in tutela Musei regil a me examinati determi- natique in diversa Musea Suecie distribuerentur. Quod mandatum, adnuente Prefecto partis botanicee Musei publici Holmiensis, non sine aliqua dubitatione suscepi, haud ignorans, quantas difficultates res haberet et quam parvee vires mere essent. Perpauca mneo-zeelandica in Museo regio nec multa in meo herbario aderant specimina, cum quibus lichenes Berggrenii conferri possent. Difficile etiam visum est, omnia maiora vel minora scripta, que his viginti annis de vegetatione lichenea Nov&e Zeelandie publicata sunt, colligere. Libris vero, qui in Bibliotheca Academie Holmiensis aderant, 4 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 18. mihi benigne permissis, opus aggressus sum et rationem dissertationis auctoritate Priefecti part. bot. Musei institu- ere coepi. Progrediente labore, pluribus scriptis precipue Nylandri libello de Lich. Nov. Zel. et I. Mälleri Conspeetu Lichenum Nov. Zel. acceptis, plenam expositionem omnium in Nova Zee- landia inventorum lichenum in publicum edere decrevi. Quum assidue per aliquect menses laborando negotium iam peractum esset, multis speciminibus mancis reiectis, id quod restabat et satis magnum ad lichenes Nove Zeelandicae cognoscendos attulit adiumentum et indicavit, amicum BERGGREN diligentem et felicem lichenum investigatorem fuisse, preecipue si respicias, perscrutationem lichenum ultimum itineris finem non fuisse. Quantum ipse in lichenibus determinandis et disponendis profecerim, aliorum sit iudicium. Qui vero bonum quidquam omnino se negat fecisse, huic nec magna laus nec gratia est tribuenda. Certum est, me in hoc difficillimo labore quantum potui fecisse. Quod forsan erraverim benevoli et periti lectores excusent. Quibus preemissis ad propositum veniam et in hoc opus- culo paucis dicam, primum de natura insule Nove Zeelandiae generatim, deinde de singulis locis a BERGGREN visitatis, tum de scriptis maiorem vel minorem partem vegetationis licheneze Nov. Zeel. tractantibus, postremo de lichenibus a BERGGREN collectis simul cum synonymis et locis natalibus et distribu- tione geographica. Etiam si qua alia de singulis speciebus memoria digna sint, ea breviter disseram. Ad expositionem specierum BERGGRENII culiusvis generis enumeratio specierum, quas alii in Nova Zeelandia observarunt, se applicabit. Ivsula gemina illa, quam in medio septendecimo szeculo detectam, Batavi Novam Zeelandiam (Nieuw-Zeeland) appella- verunt, in Oceano magno seu tranquillo sita est, inter latitud. australem 34!/22—47!/2” et longitud. orientalem 166!/2—178?/4” extenta. Duas continet insulas a Freto Cookiano distinctas, dico Insulam septentrionalem et meridionalem, quibus aliquot insulze minores ut insule Stewart, Auckland, Campbell alizeque adnumerantur. Insula Nova Zeelandia zeque longe a circulo zequinoctiali iacet meridiem versus ac Italia europaa ab eodem circulo versus septentrionem. Configuratio insule statu con- verso peninsulam TItaliam in memoriam revocat. Quam si P. J. HELLBOM, LICHEN.EA NEO-ZEELANDICA. d cogites supra TItaliam superiectam, hanc totam obtegeret et superque usque ad Monachiam, Bavarie urbem, pateret. Superfieies totius insule est ad 4905 milia quadr. german. ideoque circ. eeque magna ac Britannia et Hibernia. Longe a continentibus distans et extra finem innumera- bilium illarum in zona tropica Oceani tranquilli insularum sita, e mari Telluris maximo sola assurgit, magis separata quam ulla alia terra eiusdem magnitudinis. Insule illeg ambe (septentr. et meridion.), etsi ad idem systema geologicum pertinentes, in nonnullis rebus inter se differunt. Media pars insulze meridionalis regi0o est vera alpina. Series alpium ingentium contimua e pluribus dorsis con- stans parallelis, iugis transversis coniuncetis et vallibus pro- fundis angustis longisque separatis, totam insulam a freto Foveaux ad fretum Cookii percurrit, cacumina exhibens nive glacieque perenni tecta et altitudinem utque ad 11—13,000 ped. supra mare attingentia. Occidentem versus latera usque ad 3—4,000 ped. exhibet prerupta, infra quee saltus dense silvosi ad oceanum patent, orientem versus in planitiem transit alpinam, quee sensim gradibus ad mare decurrit, altitudinem 3—900 ped. ad litus attingens. MNeries montium continua a meridie usque ad fumina Taramakau et Hurunui ad finem prov. Canterbury et Nelson alpes meridionales (Southern Alps) proprie nominatur. Intra finem provinceie Nelson alpes in duas partes sunt divise, quarum altera, occidentalis, e saxis crystallinis et, ut dicunt, metamorphicis constat ut granito, gneisso, schisto micaceo et amphibolitico, quarzite et schisto argillaceo, altera, orientalis, e formationibus, ut dicunt, schistosis et sedimentariis constat ut saxis arenariis indolis eiusmodi, quam dicunt Grau- wacka, e schistis rubris, griseis viridibusque argillaceis et stratis caleareis tenuibus solitariis. Schisti a saxis, ut dicuntur, eruptivis sicut syenite, diabate, hypersthenite 1. porphyrite augitico sunt erupti. Alpis utraque in fretum Cookii pluribus peninsulis insulisque minoribus decurrit. Inter eas alpes sinus meridiem versus profunde incidens efficitur marinus, guem Britanni Blind Bay appellant, ad quem regio edita se applicat, que meridiem versus sensim ad 2,000 ped. supra mare se extollit. Etiam montes vuleanii in insula meridionali adsunt, precipue ad litus orientale ut peninsula Banksii sed vis vul- 6 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138. cania omnino destitit efficax esse et tantummodo. in nonnullis fontibus fervidis, qui in regione Kaikoras sunt detecti, apparet. Trans fretum Cookii alpes quidem precipue series orien- talis a Cap Palliser usque ad Ostcap secundum litus orien- tale continuantur, sed cacumina solum 5—6,000 ped. vulgo attingunt. Prieterea insula septentrionalis imaginem regionis, ut dicitur, vulcanige prebet veram. Alti montes trachytici et minores conici, ut dicunt, basaltici vicissim proveniunt. Fontibus fervidis, qui velut Geisir islandici per intervalla aquas ferventes in altum etiiciunt, abundat solum. Eruptiones, quas dicunt fumarolas, solfataras cet., maximam varietatem prebent regioni. Maxime eximia eiusmodi est regio circa lacum magnum Taupo, cuius vicinitate altissimi iacent coni vulcanii, ut Tongarura 6,500 ped. alt. duobus ingentibus fauci- bus semper fumantibus et Ruapahu circ. 9,000 ped. alt. cacu- mine e&eterna nive tecto, vulcanus omnino exstinctus. Ii montes a pluribus vulcanis exstinctis, ut Pihanga, Kuharua, Hauhanga cet. circumdati sunt. FEtiam peninsula Auckland solo iacet vulecanio, wubi ignis subterraneus, nune omnino exstinctus, olim punctis 61 diversis erupit. In regione Bay of Island solum vulcanium fere est huiusmodi. Terminus nivium hiemalium est in lateribus alpium circ. ad 3,000 ped. angl. sed in vallibus utque ad 2,500 ped. angl. descendit. Infra 2,500 ped. nives non permanent, quam ob causam planities prov. Canterbury ipsa hieme a nivibus om- nino sunt libere. Terminus glacialis inferior est vulgo ad 4,500 ped. angl. habendus, si etiam solitariis locis usque ad 3,000 ped. descendit. Terminus glacialis (nivis sempiternzee) est in alpibus meri- dion. circa montem Cookii ad 7,800 ped. angl. et inter 43— 44” latid. merid. vulgo ad 7,800—7,500 pedum. Terminus superior silvarum faginearum et initium vegeta- tionis alpine in vallibus alpium variat inter 3,180—3,220 ped. angl. Ora occidentalis utriusque insule, magnos imbres ha- bens et largos, est silvosa. Litus orientalis pluviam habet 2eque magnam ac Suecia, sed hiems sola est pluviosa, restas vero arida, Quod ad temperiem attinet aöäris, ea in terra iacente insulze scptentrionalis non subter lineam cadit glacialem (07 C.), sed in parte australi insulze meridionalis ex. causa ad Dunedin P. J. HELLBOM, LICHENZEA NEO-ZEELANDICA. 7 aliquot gradus subter hanc lineam nonnumquam descendit, sed nix in planitie cadens solum per unam vel duas dies per- manct. His de natura Nove Zeelandi&e (secund. BERGGREN in litteris & HocHSsTETTER »Neu-Seeland>) generatim preemissis, in loca, que visitavit amic. BERGGREN, proponenda transgrediam et primum de duabus excursionibus ab eodem susceptis, quarum in litteris mihi communicavit narrationem, breviter disseram, qua re loca diversa ab eo visitata quodommodo illu- strentur. Primo adventu per transversam insulam meridionalem iter fecit. Ex Christchurch, capite provinciae Canterbury, exiens flumenque Waimakariri proxime secutus, ad dorsum alpium per planitiem silvis carentem (Canterbury plains) per- venit. Ad Porters Pass, transitum angustum ad 3,000 ped. supra mare situm prope montem Torlesse, qui deorsum ad angustias patet nec procul a flumine Waimakariri aliquamdiu commoratus est. Etiam ad Castle Hill, coloniam inter alpes parvulam, in media via inter Christchurch et litus occidentale 2—3,000 ped. supra mare sitam, paulisper mansit. Dein ad Bealey, flumen in Waimakariri influens 2,000 ped. supra mare et ad Artluu's Pass, angustias alpium maxime occidentales 3,000 ped. supra mare, unde montes occidentem versus in abrup- tum feruntur, pervenit. Inde per ÖOtira Gorge, fauces montis profundas silvosas prope infra Arthur's Pass circ. 2,000 ped. s. mare et iuxta Kelly's Hill, montem circ. 4,000 ped. s. mare altum, lateribus silvis densissimis vestitis sed vertice calvo (arboribus carente) progressus est. Silve inde per provinciam Westland usque ad litus occidentale pertinent, quo pervenit flumen Teremakau secutus. Iter per insulam septentrionalem ex Bay of Islands, sinu maritimo in litore orientali sito, initium cepit et ad Hokianga, pagum in ora occidentali pertinuit. Pagum Ohaeawai cire. medium inter Bay of Islands et Hokianga habuit stationem, ex quo loco excursiones ad diversa loca usque ad Hokianga suscepit plurimas. In ea regione sita sunt Taheke, territo- rium silvosum occidentem versus ab Ohaeawai, Papakaurti, catarrhacta vicinitate silvosa prope Taheke, Waima, pagus prope litus occidentale, silvis circumdatus, Pihanga, mons prope Ohaeawai dense silvosus circ. 2,000 pedum altus, Otaua, 8 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD: III. N:0 138. tuguria nonnulla prope ÖOhaeawai occeidentem versus. De his locis plura proxime disseram. Loca ab amico BERGGREN visitata eorumque indoles natu- ralis breviter descripta!) una cum speciebus memoria dignis- simis ab eodem singulis locis lectis: Insula septentrionalis. Provineia Auckland. Hokianga: Vieulus ad litus occidentale situs. Plana terra cum collibus paucis, hic inde raris arboribus vestita. Saxum vuleanium 1. solum argillaceum passim rupinulas efficiens, precipue iuxta litus. Lobaria filix, Physcia leucomela, Cladonia aggregata, Bra- tora coarctata, Spherophorus australis, Psorotheciwm Tatitense "epiglaucum. Auckland, urbs provincie inter utrumque litus: Planities edita, altitudinem aliquot centum ped. attingens. Territorium aridum, torrentibus carens. Solum maxime ex argilla vulcania vel conglomeratis vuleaniis constans, collibus passim basal- ticis, parum silvosum. Gyalolechia vitellina, Placodium perrugosum, Rinodina thiomela, Stereocaulon ramulosum, Cladonia adspersa, Bia- tora coarctata, Lecidea eleochroma var. pilularis, Buellia myrio- carpa, cet. Bay of Islands: Sinus maritimus permagnus. Vicus antiquus, quem Maori & Emuropei incolunt; partim terra de- missa, partim clivi, altitudinem aliquot centum pedum attin- gentes. Regio e saxis vulcaniis constans, parce silvosa. Whangaroa: Portus parvus prope Bay of Islands septen- trionem versus. Terra in colles 1—2,000 ped. altos assurgit. Saxa vulcania. Silva rara adest. Usneu barbata f. rubiginea, Lobaria filix, fossulata var. linearis, Parmelia perlata var. cristifera, Stereocaulon ramulo- sum, Cladina pycnoclada, Cladonia squamosa, aggregata. Waitangi: Viculus ad septentrionale litus sinus Bay of ') Que ad indolem locorum naturalem pertinent, mihi in litteris a BERG- GREN lingua Suecica communicata, in latinum converti. jar RN WS NE P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 9 Usnea barbata tf. rubiginea, Parmelia subconspersa, Xan- thoria parietina var. awreola, Cladina pycnoclada, Cladonia retipora, aggregata, Lecidea macrocarpa" albocoerwlescens, cet. Kohukohu: Vieulus prope Bay of Islands. Sticta crocata, Psorothecium Tatitense" epiglaucwm. Waima: Pagus prope Bay of Islands & Ohaeawai occi- dentem versus, non procul a litore occidentali positus. 'Terri- torium silvosum. Ramalina Yemensis, Peltigera dolichorliza, Lobaria lati- frons. filixt parvula, fossulata & var. linearis, glaucolurida, damccornis, coriacea, Pannaria rubiginosa var. conoplea. &Lo- padium chrysostictum. Coromandel: Pagus 1. oppidulam cum portu ad sinum Hauraki (Hauraki Golf) meridiem versus ab Auckland. Regio collibus interrupta, aliquot centum pedes supra mare edita, parce silvosa. Solum partim e saxis vulcaniis & argilla par- tim e saxis arenariis constans. Lobaria latifrons, Placodium rhodocarpum, rhodomma, geli- dum, Psorothecium Taitense, Biatorina lenticularis, Leptogium tremelloides var. azureum, cet. Papakauri: Catarrhacta inter Bay of Islands et Hoki- anga, prope Ohaeawai & Taheke. Regio silvis vestita. Usnea angulata, barbata f£. rubiginea, Ramalina fraxinea, Peltigera malacea, Sticta fuliginosa, Stereocawlon ramuloswm, Cladina pycnoclada, Leptogium tremelloides. Taheke: VWViculus prope Papakauri. Regio silvosa. Usnea barbuata var. ceratina, angulata, Stieta carpoloma, Parmelia perlata, Stereocaulon ramulosum, Biatorina lenticu- laris, cet. Ohaeawai: Pagus inter Bay of Islands et Hokianga. Regio silvosa eiusdem indolis ac ad Bay of Islands, sed magis plana. Nephroma antarcticwm, Sticta uargyracea, Lobaria macro- phylla, orygmea, granulata, dissimulata multifida, fossulata, homocophylla, Stereocawlon ramulosum, Cladina pycnoclada, Cla- donia retipora, aggregata, Bilimbia pusilla, Buellia melaxan- thella cet. Otaua: Viculus vicinitate pagi Ohaeawai occidentem versus. Lobaria orygmea, Psorothecium marginiflexum, Biatorina cesiopallens, Collema subeonveniens. Whalkarewarewa: prope lacum Rotorua; plures fervidi fontes in vicinitate adsunt, qui diversa saxa conglomerata efficiunt. 10 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. "BAND 21. AFD. III. N:0O 138. Pihanga: Mons vicinitate pagi Ohaeawai (inter Bay of Islands et Hokianga) circ. 2,000 ped. altus, preter summum montem dense silvosus. Regio valde pluviosa. Sticta fragillima var. lutescens, retigera, Lobaria physcio- spora, dissimulatat multifida, orygmea, latifrons, Coccocarpia smaragdina, Plhyscia speciosa & leucomela, Gyalecta diluta, Biatorina cceswopallens, Sphaerophorus australis, cet. Tapuaeharuru: Viculus ad sinum lacus Taupo septen- trionalem circ. 1,200 ped. supra mare positus. Solum maxime e sabulo pumiceo et ad fontes calidos e conglomeratis, silice incrustatis, constat. Regio e fundo arida, magna ex parte Pteride aquilina var. esculenta una cum fruticibus generis Leptospermi vestita, arboribus caret sed in montibus e longinquo iacentibus adsunt silve. Usnea barbata & florida, Ramalina dilacerata, Parmelia phy- sodes var. wvittata, RBinodina exigua, Cladonia aggregata, reti- pora, angustata, capitellata, Biatora cinnabarina, Buellia stel- lulata, cet. Rotorua: Lacus septentriones versus a lacu Taupo in di- stricto fontium calidorum circ. 1,100 ped. supra mare positus. Solum eiusdem est indolis ac ad Tapuaeharuru. Terra arida, undulata, collibus obsita, Pteride fruticibusque generis Lepto- spermi est vestita, parum silvosa. Usnea barbata a florida, Ramalina Yemensis, Parmelia physodes, Lecanora symmictera, Cladonia capitellata, Biatora cinnabarina, cet. | Orakeikorako: Viculus, quem Maori incolebant, ad flumen Waikato inter lacus Taupo et Rotorua 1,1—1,200 ped. supra mere iacens. Fontes multi fervidi adsunt. Natura eiusdem est indolis ac ea ad lacum Rotorua. Rotomahana: Lacus aqua calida parvulus meridiem versus a lacu et monte Taravera in medio regionis vulcaniee situs, a Geisirs, ut dicunt, Fumarolisque et aggeribus gradatim assurgentibus conglomeratis fuit circumdatus. Que omnia simul cum ipso lacu eruptione vuleania anno 1889 sunt de- structa. Natura ut ad Taupo et ad Rotorua. Regio arida, collibus obsita, 1,1—1,200 ped. supra mara alta. Usnea barbata a florida, Ramalina Yemensis, Lobaria dissi- mulata" multifida, Parmelia perlata var. ceristifera, Cladina pycnoelada, Cladonia retipora, aggregata, Biatora cinnabarima, Buellia stellulata, cet. I P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO0O-ZEELANDICA. 1 Tauranga: Oppidulum cum portu septentrionem versus a Taupo et Rotorua in litore orientali iacens, prope urbem Auckland meridiem versus. Planities solo argillaceo, in longin- quo parce silvosa. Manganmui: Locus vicinitate Tauranga 800 ped. supra mare altus. Parmelia prolixa, conspersa, Physcia speciosa, Nanthoria parietina var. awreola, Pertusaria amaurospora, Buellia stellu- lata, Diplotomma alboatrum var. ambiguum, cet. Omatangi: Viculus, quem incolebant Maori, prope Taupo orientem versus in planitie edita arida circ. 2.000 ped. supra mare situs. Paullum silvis vestita regio, solo e glarea pumicosa et argilla constante. Usnea barbata a florida, trichoidea, Lobaria gramulata dis- simulata" multifida, physciospora, Parmelia physodes var. vittata, Lecanora atra, Stereocaulon denudatum Cladonia retipora, capi- tellata, aqggregata, Biatora erythrophea subfuscescens, cet. Provincia Hawkes Bay. Napier: Urbs provincite Hawkes Bay, in litore orientali sita. Territorium undulatum, silvis carens. Solum calcareum, glaream efficiens. Placodium fulgenst bracteatum, Urceolaria cinereocesia gypsacea, Psora decipiens, Sarcogyne simplex, Psorothecium Tai- tense, Buellia rorida, Verrucaria rupestris, cet. Provincia Wellington. Wellington: Urbs coloniz totius (utriusque insulee) et pro- vincie Wellington ad fretum Cookii. Regio clivosa montibus ad aliquot centum pedes altis, silvis parce vestitis. Saxa vul- cania, precipue soluta, atque argilla. Lecanora pallescens, albescens" dispersa, flavopallescens, Caloplaca aurantiaca" erythrella, citrina, Pertusaria leioplaca, Thelotrema lepodinum, monosporum, Psorothecium Taitense, cet. Hutt prope Wellington: Regio eiusdem indolis sed abunde et densius silvosa. Physcia leucomela var. angustifolia, Rinodina tluomela, Cladonia aggregata, pyxidata var. chlorophea, bacillaris, Beomy- ces heteromorphus f. rubens, Biatorina cesiopallens,. cet. 12 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 138. Maungaroa: Mons dense silvosus prope Wellington sep- tentrionem versus. Lobaria orygmea, granulata, glaucolurida, aurata, subca- perata, latifrons, Physeia hypoleuca, Placodium gelidum, Leca- nor paallescens B parella, Pertusaria cupuwlaris, Cladonia capi- tellata, bucillaris, Beomyces Nove Zeelandie, Lopadium mono- sporum, Spherophorus australis, Calicium curtum, cet. Ruapahu: Alpis ad finem septentr. provincie sita circ. 9,000 ped. alta. Vulcanus deflagratus cuius latera saxo, quod dicunt lava, glareaque saxorum vulcaniorum sunt tecta. BERG- GREN ad terminum vegetationis adscendit. ' Usnea barbata a florida, Stereocaulon denudatum, Cladonia aggregata, Rluzocarpon geographicum, cet. Insula meridionalis. Provincia Canterbury. Christchurch: Urbs provincize Canterbury. Plamnities silvis fere carens, glarea & lapillis arenariis obtecta. Riccarton: Villa et nemus prope Christchurch. Ramalina gemiculata, Lobaria latifrons, Cladonia aggre- gata, retipora, Spherophorus australis. Peninsula Banksii: Medio in litore orientali iacens. Mons basalticus rotundatus, peninsulam efficiens, pluribus profundis sinubus, portubus idoneis, qui a veteribus, ut videtur, crateribus sunt formati. Regio partim dense silvosa, partim collibus planitiebusque editis aridis, gramine vestitis, obsita. Lobaria latifrons, fossulata, orygmea, dissumulata” multi- fida, Urvillei var. flavicans, Thelotrema monosporum, Sphero- phorus australis, Leptogium tremelloides var. azureum. Little River: TLocus in peninsula Banksii dense silvosus. Nephroma schizocarpum, Stieta crocata, Lobaria latifrons, Freycinetii, coriacea, Parmelia perlata var. ciliata, Thelotrema monosporoides, cet. Porters Pass: Transitus alpium angustus maxime orien- talis. Vide supra. | Saxum vetus arenarium, partim rupes continentes efficiens sed maxime in minores acutos lapides solutum, qui campos laterum preruptorum vastos obtegunt. Celum regionis, silvis carentis, sat aridum. Fe Nag RÖDE LEE ASEAS P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO0O-ZEELANDICA. 13 Usnea barbata var. florida, var. articulata, Neuwropogon sulphureus”" ciliatus, Peltigera horizontalis, Parmelia perforata, plysodes var. vittata, Sticta cerocata, carpoloma, Pertusaria epi- leiae, cupuwlaris, Stereocaulon ramulosum, Thamnoliavermicularis, Biatora cinnabarina, subfuscescens Collema pulposum, cet. Castle Hill: Viculus alpinus, inter Porters Pass et Bealey River situs. Nilve faginer adsunt. Vide prete- rea supra. Usnea barbata var. articulata, Sticta crocata, Lobaria Ur- villet, Parmelia pertusa, Cladonia aggregata, cet. Bealey River: Vide supra. Regio saxis arenaris, dense silvosa, celo humido (pluvioso). Usnea trichodea, Peltigera malacea, Lobaria filix, sinuosa, Urvillei & var. flavicans, orygmea, glaucolurida, physciospora, Parmelia caperata, perlata, pertusa, physodes var. vittata, Leca- nora atra, Pertusaria epileia, cupularis, leioplaca, Stereocaulon Colensoi, ramulosum, Cladonia cornucopioides, Sphaerophorus Stereocauloides, tener, compressus, australis. cet. Arthur's Pass: Vide supra. Regio silvis carens, ceelo humidiore quam ad Porters Pass predita, solum e saxo arenario constans. Lobaria fossulata var. linearis, damaecornis, Parmelia phy- sodes var. vittata, Cladina pycnoclada, Cladonia retipora, aggre- gata, cet. Otira Gorge: Fauces montium profunde, silvose infra Arthurs Pass. Cceelum humidum. Preterea vide supra. Nephroma australe, Nephromium Lyallii, Sticta crocata, Lobaria filix & parvula, latifrons, damecornis, Urvillei, dissi- mulata" nmultifida, homoeophylla, coriacea, Parmelia perlata, Pannaria periptera, brunnea, Lecanora pallescens var. pa- rella, Caloplaca hematites, Beomyces heteromorphus f. rubens, Psorothecwum marginiflexum, Leptogium tremelloides var. azu- reum, cet. Kellys Hill: Mons ecirce. 4,000 ped. altus infra Arthurs Pass. Vide supra. Saxum arenosum, precipue e lapidibus solutis constans. Regio valde pluviosa. Parmelia physodes var. vittata, Stereocaulon Colensoi, Cladina uncialis var. turgescens, Cladonia cervicornis, cornu- copioides. 14 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 13. Provineia Westland. Westland: Pars septentrionalis provincie Westland ab Arthurs Pass et Otira Gorge ad Hokitika, locum in litore occidentali situm. Regio densissimis silvis veteribus inceduis- que obtecta, valde pluviosa. Peltigera polydactyla, dolichorhiza, Nephroma antarcticum, Stixta retigera, Lobaria filix, orygmea, granulata, disstmulata" multifida, fossuwlata, Spherophorus australis, Leptogium tremel- loides, cet. Provincia Otago. Dunedin: Urbs provincie Otago. Regio pedetentim a litore ad altitud. aliquot centum pedum assurgens, vallibus silvosis et torrentibus percursa, hieme sat pluviosa. NSolum e saxis vulcaniis et argilla constans. Ramalina calicaris, Peltigera polydactyla, dolichorlhiza, Lo- baria physeiospora, coriacea, Pannaria immixta, nigrocineta, Placodium gelidum, perrugosum, Caloplaca hematites, Rinodina thiomela, Cladonia cariosa, Toninia amphitropa, Beomyces fun- goides, heteromorphus, Lopadium chrysostictum, Bacidia subru- bella, Spherophorus tener, Leptogium tremelloides, cet. Waitatr (Blueskins bay): Sinus parvus in litore orien- tali 2—3 milia Suec. a Dunedin septentrionem versus. Pla- nities e litore se extollens. Regio eiusdem indolis ac ad Dunedin. Usnea barbata var. lurta, Ramalina fraxinea, Peltigera rufescens, Sticta crocata, carpoloma, Lobaria filixt paroula, Urvillet var. flavicans, orygmea, dissimulata" multifida. ad- scripta, Parmelia perlata, physodes, Xanthoria echrysophtalma, Pannaria triptophylla, Psoroma hypnorumé coralloideum, Pla- codium gelidum, perrugosum, Hematomma puniceum, Lecanora pallescens, atra, symmvictera, Caloplaca pyracea, cerina, hema- tites, Rinodina thiomela, exigua, Gyalecta diluta, Pertusaria obvelata, erumpescens, Thelotrema lepadinum, monosporum, Cla- donia cariosa, enantia, adspersa, angustata, Beomyces fungoi- des, Lopadium chrysostictum, Bacidia Buchanrani, subrubella, arceutinoides, PBiatora cinnabairina, coarctata. Biatorina cestio- pallens, atropurpurea, Catillaria grossa, Lecidea fuscoatrula, Graplus assimilis, Arthothelium fusconigrum, Spherophorus tener, Normandina pulchella, cet. P. J. HELLBOM, LLCHFN:EA NEO-ZEELANDICA. 15 Provincia Southland. Invercargill: Urbs provincie Southland. Regio plana, parce silvosa, secundum litus uliginosa. Lobaria fossulata, Cladonia enantia, cet. Winton: Tugurium 4—-5 milia Suec. ab Invercargill sep- tentrionem versus situm. Regio plana, ex argilla constans vuleania, silvis vestita, hieme valde pluviosa. Nephroma secluzocarpum, Stict: crocata, Lobaria fossulata, coriacea, filix £" parvula, Cladonia verticillata, macrophylla, adspersa, Spherophorus compressus, australis, cet. Seripta maiorem vel minorem partem vegetationis liche- nee Nove Zeelandie tractantia, ad ordinem temporum enu- merata: 1. RICHARD (et Lesson) in Voyage des découvertes de I Astro- labe, 1832. 2. CUNNINGHAM in Hookeri Companion to the Bot. Mag., vol. 2., p. 232, 1836. 3. Tayrror & J. D. Hooker, Lichenes antarctici in Hookeri Lond. Journ of Bot. vol. 3, 1844. 4. E. Raour,, Choix de plantes de la Nouv. Zélande, p. 33, 34, 1846. 3. CHURCHILL BABINGTON, The Lichens of New Zealand in Hook. Botany of the Antarct. Voy., 1855. 6. CHARLES KNIGHT, Ön some New Zealand Verrucarie in Transact. of Linn. Soc. vol. 23, 1860. 7. OCH. KNIGHT et W MITTEN, Contributions to the Liche- nogr. of New Zealand in 'Transact. of Linn. Soc. vol. 237 1860: 3. ABRAHAM BARTH. MASSALONGO, Sopra tre Licheni della N. Zelandia in Bullet: de la Soc. nat. de Moskou 1863. 9. WILLIAM NYLANDER, Circa Lichenes crustaceos Nove Ze- landize, in Flora 1865 p. 337—340. 10. LAUDER LINDSAY, Observations on new Lichens and Fungi collected in Otago, New Zealand, in Transact. Royal Soc. Edinb. XXIV, 407, 1866 et on a New Species of Melanospora from Otago in Trans. Bot. Soc. Edinb. VIII, 426. 11: W. NYLANDER, Lich. Nov. Zelandie in Journ. Linn. Soc. Bot: vol. IX p. 244—259. 1866. 16 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138. 12; 16. 107 18. 22. 'W. NYLANDER, Addenda queedam ad Lichenographiam Nove Zelandiz, in Flora 1867 p. 433—440. J. D. HooKErR, Handbook of the New Zealand Flora, Li- chenes p. 550—594 et Addit. p. 755. 1867. AUGUST VON KREMPELHUBER, Exot. Flecht. aus dem Herb. Wien 1868 et Neue Beiträge zur Flechten-Flora Neu- Seelands 1876. JAMES STIRTON, Descriptions of some New Zealand Lichens, collected by JoHN BUCHANAN in the Province of Wel- lington in Transact. of the Neu Zealand Institut. vol. VI p. 2385—241, 1874. J. STIRTON, Additions to the Lichenflora of New Zealand in Journ. of Bot. of the Linnean Soc. vol. XIV, 1876 et 1577. OH. KNIGHT, Contributions to the Lichenography of New Zealand in Transact. of the Linn. Soc. 1878, p. 275— 283, t. 37—38. | CH. KNIGHT, Contributions to the Lichenogr. of New Zea- land in Transact. of the Linn. Soc. 1880, p. 367-—378, fig. 1—48. CH. KnicHT, Description of a new species of Thysanothe- cium in Mem. of the Wellingt. Phil. Soc. 1881. CH. KNIGHT, On the Lichenogr. of New Zeal. in Mem. of the Wellingt. Phil. Soc. 1884. CH. KniIcHt, On the Lichenogr. of New Zeal. in Mem. of the Wellingt. Phil. Soc. 1893. CH. KNIGHT, Stictei of the Ken. Museum. W. NYLANDER, Lichenes Nove Zelandia 1888. In hoc libro, qui lichenibus a Dominis HErms, KNIGHT et LINDSAY collectis nititur, omnia fere scripta de vegetatione lichenea Nov. Zeel. publicata commemorat auctor, operibus STIRTONIS, KREMPELHUBERI et ex parte KNIGHTII exceptis. Descriptiones, ubi sunt, optimee, ut species facile dignos- cantur. 24. E. STIZENBERGER, Neuseeländische Lichenen in allgemeiner zugänglichen Exsiccatenwerken in Flora 1889. 25. J. MÖLLER (Möll. Arg.) Lichenologische Beiträge zur Flora Neuseelands in Flora. 26. MÖLLER ARrG., Lichenes Knightiani in Nova Zelandia lecti cet. in Bullet. de la Soc. royale de Bot. de Belgique, tome XXXI, deuxieme partie, pp. 22—42. 1892. P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 17 27. MÖLLER ARrRG., Conspectus systematicus Lichenum Nov. Zelandize in Bullet. de L'herbier Boissier, Tome IT 1894, på ki Omnia scripta antea de vegetatione lichen. Nov. Zeel. publici iuris facta complectitur. Species omnes huc usque cog- nite partim cum speciminibus originalibus partim cum de- scriptionibus collatre, enumerantur, quare hoc opus expositio plena vegetationis lichen. Nov. Zeelandize usque ad illud tem- pus cognite est hahendum. Gravissima horum operum legi et consului, parte scrip- torum STIRTONIS et KNIGHTII excepta. Scripta KREMPELHUBERI non vidi. Longum est omnia opera enumerare, que pro opusculo meo consului. Tria modo nuncupare velim, NYLANDRI Synop- sin Lich., STIZENBERGERI Lichen&eam Africanam et Monogra- phiam Cladoniarum I & II a Wainio editam. Specimina originalia mihi presto fuerunt partim in mea collectione lichenum exoticorum non spernenda partim in collec- tionibus Musei regil Holmiensis e Japonia, Madera, cet. Col- leetionem lichenum, quos in Nova Zeelandia legit KNIGHT, amicus 0. G. BLOMBERG, Preepositus ecclesiarum Dunker et Malma Nudermannig, mihi benigne communicavit, quam ob rem gratias magnas ei debeo. 18 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13. Heterocarpi. Fam. 1. USNEELI. I. Usnea DILL. 1. U. bärbata (L.) FR. ScHED! crit. 9 p. 34, D. Hur. p. 18. NYL. syn. p. 267: a florida (1.) Syn. LDLichen floridus L. Spec. Plant. ed. I. (1753) 1156, F1. Svece. ed. II (1755) 1130 (p. 427); Lichen comosus ÅCH. in V. AV Handl. 1775) Prodr. p: 220 (ut! sp, propria a mesHes rido distincta). Usnea forida AcH: Univ. p. 620, syn. p. 304; KörB. syst. p. 3. Usnea florida 8 comosa SMRELT. Suppl. p. 116. Usnea comosa Pers. in Gaudich. Uran. p. 210. Usnea :barbata f. 1 florida NYL. Syn. p. 267. Habitat in arboribus fruticibusque diversi generis Insulze septentr.: Coromandel, Tapuaeharuru (ad lacum Taupo), Omatangi in ramis Dracophylli Urvilleani (ad fam. Epacrid. pertinentis), Rotomahana, Rotorua, Whangaroa; Ins. meridion.; Waitati in ramulis Leptospermi scoparii (ad fam. Myrtac. pertin.) Porter's Pass 3000 ped. supra mare. Distributio geographica: In omnibus telluris partibus sparsa, passim copiosa. f. pumila, HELLB. minima, tenerrima, abunde fructifera. Habitat in ramulis fruticum Ins. septentr.: Tapuaeharuru in Leptosperm. scopario, Ro- tomahana; Ins. merid.: Waitati (Blueskins Bay) in Plagiantho divari- cato (ad. fam. Malvac. pertin.). f. rubiginea, MicH. F1. Bor-Amer. p. 322. Usnee foride similis sed passim plus minusve ferruginea. P. J. HELLBOM, LICHENEA NEO-ZEELANDICA. Ur Hab. ad Waitangi Bay of Islands, Whangaroa, Papa- kauri Insul. septentr. Obs. Verisimile, ut ait Stizenberger (Lich. Afr. p. 41), »nilnisi status artificialis, sicut omnis forma Usnearum ru- bescens;». Color ferrugineus haud dubie est accessorius. B hirta (1.) Syn. Lichen hirtus L. Fr. Svec. 1128 (p. 306). Usnea florida var. hirta AcH. Meth. p. 309. Usnea plicata var. hirta AcH. Lich. Univ. p. 623, Syn. p- 305. Usnea barbata f. 2 hirta NyL. Syn. p. 267. Hab. in arboribus Ins. septentr.: Auckland, Wellington; Ins. merid.: Dunedin, Waitati, Riccarton. Distr. geogr.: In Europa, Africa, America utraque pre- eipue ad lignum. y ceratina AcH. Univ. p. 619, Syn. p. 304. Syn. Usnea barbata f. 6 ceratina NYL. Syn. p. 268. Usnea ceratina Nyrn. Lich. Nov. Zel. p. 23 (ut species distincta). Usnea barbata var. scabrosa MöLrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 27. Hab. in arboribus Ins. septentr.: Taheke, Waitangi Bay of Islands, Ohaea- wai, Papakauri; Ins. merid.: Waitati, Riccarton. Distr. geogr.: In zonis calidis temperatisque Europe, Amer., Africe et Asie frequens. 0 articulata AcH. Meth. p. 313, L: U. p. 625, Syn. p. 268. Syn. Lichen articulatus L. Spec. Plant. 1156. Usnea barbata f. 5 articulata NYL. Syn. p. 268. Usnea articulata Nyr. Lich. Nov. Zel. p. 23, MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 27 (ut distincta species). Hab. in arboribus ramulisque frutieum Ins. merid.: Riccarton. Porter's Pass Castle Hill 2—3000 ped. supra mare, Invercargill. Distr. geogr.: In Europa, Africa, Asia, America, Austra- lia, sparsa. 2. U. angulata AcH. syn. p. 307, TucKERM. L. N. Amer. p-US,IYBABINGTON N. Zeal:p: 5, NY syn: p. 272, Lich. Nov. Zel. p. 23; Krmenn. N. Beitr. p. 27; MörnL. Arg. Censpect. p. 28. 20 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 13. Hab. in arboribus Ins. septentr.: Taheke, Papakauri, sterilis. Planta admodum rara, primo aspectu U. longissime si- milis sed crassior robustiorque et »thallo anguloso fibrilloso- strigoso, passim scabro facile dignota» (Nyn. 1. c.). Distr. geogr.: In Ameriea utraque, Africa, Madagascar, Australia, inventa. 3. UU. trichodea Aoms Meth. prrol2 t.v 8afrdj HNOCK026) Syn. p.: 307; NYn. Syn. p. 270; Mörr. Arg. Conspect..p. 28. Hab. sterilis ad arbores fruticesque Ins. septentr.: Omatangi; Ins. merid.: Bealey River 2—3000 ped. supra mare. Distr. geogr.: Inventa est in America, Africa (in pro- montorio Bone spei, in insulis Mascarenis), in Asia et Au- stralia. Heec species, ut ait NYLANDER (Syn. p. 270), »vVix consi- deranda, nisi ut varietas gracilis Usnee barbate et quidem non bene definienda». Quam sententiam, ut opinor, NYLANDER postea merito mutavit. Mihi quidem dignior videtur; que autonoma species habeatur, quam plures alizxe generis Usner formee, dico Usn. articulatam, ceratinam, plicatam cet. In libello »Lich. Nov. Zel.> inscripto NYLANDER speciem Usnez&e refert xanthopogam NYL. Campb. p. 2, »quasi Usneam hirtam, sed thallo flavido lxvi, modo ramis et ramulis leviter soredioso-punctatis. Ramulicola ibi et in Fuegia sterilis.> Meminisse velim me in collectione Berggreniana speciminulum tale, inter alias formas generis Usneze ramulicolas immixtum, vidisse, quod reperire mihi postea non contiguit. Quod nunc modo observatum velim, ut Nov. Zeel. inhabitantes Licheno- logi eam haud dubie ad delectandum aptam speciem investi- gare sint adducti. Ceterum in Nova Zeelandia, ut ait MöLrrn. Arg., sunt lectee: U. plicata Horrm. D. F1. p. 132; KrmeiH. L. Novara p: 123; Mörir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 27; U. bar- bata var. plicata Fr. L. Eur. p. 18; LinDs. Observ. p. 526; U. barbata f. alpestris. Krmeni. Exot. F1. Pp: oL2; — dichotoma Fr. Syst. Orb. Veg. p. 282; Usn. Vriesiana Mont. et. v. d. BoscH. L. Jav. p. 2; KRMPLH. L. Novara p..123; MöLiL. Arg. Conspect. L. N. Zel. p. 27. P. J. HELLBOM, LICHENZA NEO-ZEELANDICA. 2 U. intercalaris KrmeiH. L. Sudsee Ins. p. 4; N. Beitr. p. 26; Mörr. Arg. Conspect. L. N. Zel. p. 27. -— longissima Ach. Univ. p. 26, ex Krmein. N. Beitr. n. 28; MöLL. Arg. Conspect. L: N. Zel. p: 28. 2, Neuropogon NEES & FLor. Genus Neuropogon est ad Usneam ut ad Alectoriam Bryo- pogon. 1. N. sulphureus (KoENIG). Syn. Lichen sulphureus KOoEniG in OÖLAFSENS Reise igj. Island: Appendix p. 16 (1772). Lichen aurantiaco-ater Jacqu. Misc. 2. T. 11 f. 2, Ach. Prodr. p. 226. Usnea melaxantha Ach. Meth. p. 307 (1803), Lich. Univ. NA0LST Syn. p.- 3037 Ii Fr lich.” Aretipe 28. Usnea sphacelata R. Br. F1. Melv. p. CCCVII (1824). Cornmeularia flavicans Pers. in Gaudich. Uran. p. 210. Usnea sulphurea Th. Fr. Lich. Scand. exs. N. 51, Lich. Spitsb. p. 9. Neuropogon antennarius NEEsS & Frort. in Linn. 1834 p. 497. Neuropogon melaxanthus NYL. Syn. p. 272. =N, ciliatus Nyr. N. Zeal. p. 245, Lich. Nov. Zel. (1888) Pp. 23. »A pothecia nigra, receptaculo (vel margine) ciliis nonnul- lis, munito> NYL. 1. c. Hab. in rupibus apricis Ins. merid.: Porters Pass 3,000 ped. supra mare. Etiam in Tarndale prov. Nelson a SINCLAIR lecta, ut ait NYLANDER 1.7e. p. 24. In Mus. Par. lignicola quogque fertilis e Nov. Zeelandia adest (NYL. Syn. p. 273). — In Mount Patriarch a J. DALL lectus (MöLL & KNIGHT n. 8). Lichen eximius, pulcherrimus, abunde fructificans, statura aliquoties maior quam arcticus. Species primaria (N. sulphureus) per totam regionem arc- ticam est sparsa, sed semper sterilis. Etiam in zona antarc- tica pluribus locis est inventa et sub nominibus variis publi- cata ex. ce. in Kerguelens Land (N. Taylori Hoox. fil.), Fueg. Patag. (N. trachycarpus Stirt. NYL.). An :ille omnes forma ut distincte species sint habendee, admodum, ut mihi videtur, est incertum, quamdiu speciem 22 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. arcticam fertilem invenire non contiguit. Note (distinctive) relate non sunt constantes. Magnitudine sporarum inter se parum differunt. Spore N. Taylori sunt, ut ait NYLANDER, (Syn. p. 273) 0,010—0,012 millim. longie, 0,006—0,007 millim. late, spore in specimine e Cap Horn reportato sunt 0,007—0,010 mm. long&e et 0,006 mm. late (Th. Fr. Lich. Arct. p. 25). Spore N. ciliati sunt 0,009—0,011 mm. longe 0,007—0,009 mm. late (NyYL. Nov. Zel. p. 23); In specim. ab amic. BERGGREN repor- tato (Porters Pass) sporas inveni 0,009—0,012 mm. longas, 0,006—0,009 mm. lat. Quod ad »receptaculum ciliis nonnullis lon- go1usculis munitum»> attinet, N. antennarius NEEs & FLort. ean- dem notam indicare videtur, si antennarius zeque ac qui anten- nas habet interpretari liceat. Quod si verum est, nomen anten- narius ciliato est antiquius. Utcumque est, quum occasio eas plantas in statu naturali videndi mihi defuerit et pauca solum exempla mihi licuerit examinare, Doctorem Nylandrum, quod ad lichenem neo-zeelandicum attinet, nunc quidem non sine aliqua dubitatione secutus sum. Obs. In libello, qui insceribitur »Lichenes Knightiani», MöLrL. Arg. de ea planta hoc fert iudicium: »In iisdem ce- spitibus offert apothecia margine nuda, subnuda et ciliata et habitus est omnino conspecificus. Ab Usnea nullo charactere generico distat. Alectoria ACH. A. ochroleuca (EKrH.) Fr.; Lichen rigidus ViLL. ex Ach. Prodr. p. 215; Alectoria ochroleuca NYL. Syn. p. 281; Ever- nia ochroleuca Fr. L. Eur. p. 22; BABINGT. L. of New Zeal. p, 5; Bryopogon Körb. Syst. p. 5. MöULL. Arg. L. B. n. 1272, Conspect. L. Nov. Zel. p. 28. — Northern and Middel Islands: Col. Bidw. — sarmentosa var. crinalis Ach.; A. RicH. Astrol. p. 35; Mass. Mem. p. 63; Evernia ochroleuca d. cerinalis Fr. L. Eur. p. 22; Bryopogon sarmentosus Pb erinalis Körb. Syst. p. 7; MöLL. Arg. Conspect. p. 28. — »Pendula ad truncos arborum» MörL. Arg. 1. c. Siphula FR. genus incerte sedis) S. subeoriacea MörL. Arg. L. Cap Horn, n. 24 (1888) et L. KN. n. 76, Conspect. L. Nov. Zel. p. 27; Siphula P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NE0-ZEELANDICA. 23 decumbens NYyLn. L. Nov. Zel. p. 14. — Supra terram ad Greymouth Ins. merid. (HELMS TYAL2E NTE Ne 5. subcoriacea var. dissoluta NyLr. L. Nov. Zel. p. 14; MöLL. Arg. Conspect. p. 27. — Muscicola (HELMms 131) NyL.l.c. — medioxima Nyrn. L. Nov. Zel. p. 15; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 27; supra terram lichenoso- muscosam NYL. 1. c. — roccelleformis NyL. L. Nov. Zel. p. 15; Mörir. Arg. Conspect. p. 27. — In Nova Zelandia (SINCLAIR et Hoost.) Nyn 1 e. Fam. 22 RAMALINELI. Roeccella De. R. tinctoria Dec. FI. Er. 2. p. 334 (ex Krmein. N. Beitr. n. 21), Mörr. Arg. Conspect. 1: Nov. Zel: p. 20: Sagenidiuwm STIRT. S. molle StIRT. Addit. p. 21; Mörr. Arg. Conspect. p. 26. — Wellington Mörr. Arg. I. c. 3. Ramalina ACH. EVIRSS försitan earn (Tal) SAO? Syn. fäichen. fraxineus L. Fl. Suee. 1091. Ack: Prodr. p. 175. Ramalina fraxinea AcH. Lich. Univ. p. 602. Ramalina calicaris Fr. f. 1 fraxinea NYr. Syn. p. 294. Ramalina calicaris v. fraxinea Hook. Handb. p. 564; Ramalina fraxinea Mörr. Arg. Conspect. Lich. Nov. Zel. p. 29. Hab. in arboribus Insul. septentr. ad Papakauri; Insul. merid. ad Waitati (Blueskins Bay). Distr. geogr.: Totius mundi (telluris), si regiones arcticas excipias, est civis. Obs. Specimina collectionis BERGGREN. sunt R. fraxinece sat similia, sed determinatio forsan sit non omnino certa. An vera Ramalina (L.) in Nova Zeelandia sit inventa, in- certum est. In Mönrn. Arg. Conspect. secund. HooKr. Handb. est allata, in Nyzr. L. Nov. Zel. (1888) non commemoratur. NYyL. Recogn. monogr. Ramalin. (1870) non vidi. 24 BIHANG TILL:K. SV-VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. 2. R. dilacerata (HoFrM.) Wainio. Syn. Lobaria dilacerata Horrm. Deutschl. Flora (1796) p. 140 (excl. Syn. DILL.) Ramalina dilacerata Horrm. herb. vivum (1825) p. 451. Ramalina calicaris 3 minuscula Nyr. L. Lap. or. (1867) p. 114; Ram, calicaris £ fastigata” minuscula Th. Fr. Lich. Scand. (1867) p. 35; Ram. minuscula NyL. Recogn. Ram. p. 66; Wainio ADJUM (1881) p. 118; Ramal. dilacerata Wainio meddel. af Soc. pro Fauna et Flora Fennica (1886) p. 21. - Exsiec. Arn. SOND. Kd w. 494. Hab. in ramulis arborum ad Tapuaeharuru prope lacum Taupo Insul. septentr. et in Peninsula Banksii Insul. meri- dionalis. Distrib. geogr.: Europa (Suecia, Fennia, Germania), Africa (ins. Teneriffa, Madera), America arctica. Iaf JaR Mede (CE) NN Syn. . Lich. calicaris L. Sp. P1 (1753) p. 1146, FI Suec p- 415. | Ramalina calicaris c. canaliculata Fr. Lich. Eur. p. 30. Ramalina calicaris NYL. Syn. p. 293. Hab. ad ramulos fruticum arborumque Insulze merid.: Waitati (Blueskins Bay) in ramis Plagi- anthi divaricati, Dunedin. Distr. geogr.: In Europa, Africa, Asia, America utraque sparsa. 4. ÅR. geniculata Hook. & TAYL. Syn. NyL. Ram. p. 65 Lich. Nov. Zel: p. 22. Ramalina inflata v. grandis Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 30. Hab. ad arbores Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands; Ins. merid.: Riccarton provincie Canterbury. Distr. geogr.: In America calidiori, Africa, Australia, Polynesia. Di: uh Xemensis. ,A:oH. In Upp. 602, SYynip. 206j-NIES Ramal. p. 46, L. Nov. Zel. p. 22. P. J. HELLBOM, LLCHENEA NEO-ZEELANDICA. 25 Syn. Parmelia Eckloni Spr. Syst. veg. 4, suppl. p. 328; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 30. Ramalina calicaris f: 6 Eckloni NyL. Syn. p. 295. Hab. ad arbores fruticesque Ins. septentr.: Auckland, ad lacus Rotorua et Rotoma- hana in ramulis Leptospermi scoparii, Waima. Distr. geogr.: In America, Africa, Asia et Australia. bb 6. R. usneoides AcH. L. U. p. 594, Syn. p. 292. Syn. Lichen Usnea Linn. Sw. FL Ind. occid. 3. p. 1912, ACE. Act. Sc. Suec: 1797, -Prodr. (1798) p. 183. Alectoria teniata Fée Ess. suppl. p. 148. Parmelia usneoides AcH. Meth. p. 270. SPRENG. Syst. Veg. 4 p. 278. : Ramalina usneoides Fr. Lich. Eur. p. 468. Ramalina scopulorum var. tortuosa Hook. in KUNTH. Syn. IBISKor bu Nova piBö. Ramalina usneoides Babington N. Zeal. p. 6. Ramalina usneoides NYL. Syn. p. 291. Ramalina usneoides NyL. L. Nov. Zel. p. 23; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 29. Hab. in arboribus Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands, admodum rara, sterilis. Distr. geogr.: In America, Africa (in Algeria, insulis Bourbon, Sanct. Helena), Asia et in Australia. Primo aspectu Alectorige sarmentose est persimilis, sed differt thallo striato-nervoso hinc inde spiraliter torto. Pree- cipue- spore dyblaste (a NYLANDRO in syn. Tab. VIII fig. 27 a delineatze) haud dubie manifestant, eam ad genus Ramalin. esse referendam. In specimine e Rio de Janeiro f. tenui NYL. sporas inveni dyblastas, elongato-oblongas 0,018—0,021 mm. long., 0,006—0,007 mm. lat. Preterea sunt in Nov. Zeelandia, ut aiunt NYLANDER l. c. et MöLL. Arg:., invente. Rarabum (AoH) Mar et Frotsin(NAct Nat Cura Ku Suppl. I. p. 212; Möir. Arg. Conspect. p. 29. — Arboricola, MöLrL. Arg. 1. ec. -— retiformis 'Tuck.; NYyL. syn. p: 291; Krmert. L. Novara p- 122; Mörr. Arg. Conspect. p. 29: — leg. Hocusr. Mörr: Arg. 1..e. 26 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 21. AFD. IlI. N:018. R. linearis NyL. Recogn. Ramal. p. 31; MöLrrL. Arg. Conspect. 1; Nov. Zelp.t20: — leiodea Nyrn. L. Nov. Zel. p. 22; MöLrL. Arg. Conspect. p. 29; Ram. calicaris leiodea NyYL. Recogn. Ramal. p. 43. — In variis collect. (LESSon, KNIGHT cet.) NYL. 1. c. — farinacea (L.) AcH.; Mörir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 30; Ramal. calicaris var. farinacea HooKr. Handb. p. 364. — Havre de V'Astrolabe, MörL. Arg. — scopulorum var. tenuis MöLrrL. Arg. L. Sandwich. n. 19,1. c. Conspect. p. 30: R. microspora KRMPLH. Aufzählg. d. F1l. Wawra e Sandw. n. 10 et N. Beitr. n. 30. — MöLL. Arg. Conspect. I. c. Cetraria. (AcCH.) TH. FR. C. aculeata (SCcHREB.) FR.; BaABInNGT. Neu Zeal. p. 7; TH. FR. Lich. Scand. p. 101; Mörr. Arg. Conspect. p. 30; Cornicularia aculeata AcH. Meth. p. 302; Körb. syst. p. 8. — Middle Island: D'UrvitnLE, Mörir. Arg. 1. c. — corallophora MöLrL. Arg. LD. KN. n. 9 Conspect. p. 31. — Super rhizomata Filicum: STEPHENSON (MiLL. Aros 1 IG): — seepincola (EHRH. AcCH. Babingt. Neu Zeal. p. 7; MöLL. Arg. Conspect. p. 31. — Auckland: SINCLAIR, MirnL. Arg. 1. ec. — glauca (L.) AcH. Babingt. Neu Zeal. p. 7; MöLir. Arg. Con- spect. p. 31. — Middle Island: D'UrvirnrE. MöLL. Aregesl 0: Fam. 3 0PRUTIGIORET 4. Nephroma ACH. 1: N. antareticuam NYL. Syn. p- 317. Syn. Lichen antarecticus JAcQ. MISCELL. 2. p. 370 t. 10 f. 1. Nephroma homalodes NyL. Nov. Zel. 43 (verisimile); MöLL. Conspect. L. Nov. Zel. p. 31. Hab. ad cortices arborum Ins. septentr.: Ohaeawai, Tapuaeharuru; Ins. merid.: Bealey River, Westland. Distr. geogr.: In silvis Americe australis ad Fretum Magellanicum. Yr P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 2 DEN dustralev AMNRIOH JABtrol: palt v0fl2 NEIL Syn. p- 318. Syn. Nephroma antareticum var. tenue NYL. Syn. p. 317. Nephroma pallens NyYrL. Enum. p. 101. Nephroma australe Nyr. L. Nov. Zel. p. 44; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p, 31. Hab.: Ad truncos arborum et supra muscos Ins. merid.: Ad Otira Gorge. --- In Northern and Middle Islands secund. BABINGTON. Ad Dunedin, LINnDsAY (NYL. 1. c.). Distr. geogr. In insula Juan Fernandes (var. tenue). 2 3. N. schizocarpum NYL. Enum. p. 101, Syn. p. 318. Syn. Nephroma resupinata var. pruinosa Mont. Voy. kölerSud. p. 1925 BAB. N. Zeall pi dö. Nephroma schizocarpum NYL. L. Nov. Zel. p. 44; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 31. Hab. in cortice arborum Ins. septentr.: Hutt prope Wellington; Ins. merid.: In peninsula Banksi et ad Little River eiusdem penins., Winton. — »In montibus Peninsulzre Banksii usque ad limitem arborum Hombroa» (NYL. 1. c.). 5. Nephromium NYL. EIEND Byallun(BAB:) Syn. Nephroma Lyallii Babington L. N. Zeal. p. 8 t. M2GCAN Nephromium Lyallii NyL. Syn. p. 322, L. N. Zel. p. 42. MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 31. Hab. ad cortices et supra muscos Ins. merid.: Otira Gorge provincie Canterbury 2—3,000 ped. supra mare. — Etiam in Northern Island (Colenso), in Middle Island corticicola (LYALL) secund. BABINGTON 1. c. ad Greymouth (HeLMms) lectum (NyL. L. N. Zel. 1. c.). 2. N. helveticum AcH:! NYL:: Syn: p='319; IL: Nov. Zel. p. 43; Mörr. Arg. Conspect. p. 32; Nephroma resupinatum var. rufum BABINGT. New Zeal. p. 8. H b. ad Dunedin Insul. merid.: — Northern and Middle Island Mönr. Arg. 1. c. Preterea in Nov. Zeel. sunt inventa: 28 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.- BAND 21. AFD. III. N:0 13. N. cellulosum NyL. Syn. p. 321; MöLL. Arg. Conspect. p. 31; Nephroma cellulosum AcH. Hook. Handb. p. 566. secund.. NYL. Syn. L-e: — levigatum NYL. Syn. p. 320; KRMPLH. Novara p. 121; Mörr. Arg. Conspect. p. 32; Nephroma resupinatum BaABINGT. New Zeal. p. 8: 6. Peltigera (Wild.) NYL. 1. P. malacea AcH: NYL. Syn. p. 323. Syn. Peltidea malacea AcH. Syn. p. 242. Hab. inter muscos Ins. septentr.: ad Papakanri; Ins. merid.: ad Bealey River 2—3,000 ped. supra mare, Westland. Distr. geogr.: In Europa (in Scandinavia frequens), Asia, Africa, America utraque plus minusve sparsa est inventa. 2. Po rufescens (NECK) Hr! Syn. Lichen rufescens NECK. Meth. p. 79, Sm: E. Bot: t. 2,300. Peltidea canina var. rufescens WHLENB. F1. Suec. p. 878. Peltidea eanina var. erispa AcH. L. U. p. 517, Syn. p. 239. Peltigera rufescens FR. L. Eur. p. 46 Mass. Mem. p. 21, KozErB. syst. p. 59, NyYL. Syn. p. 324; Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.. p. 32. Hab. supra muscos et ad terram nudam Ins. merid.: ad Waitati (Blueskins Bay). Distr. geogr.: In Europa tota valde frequens, in Africa, Asia atque in America utraque. Obs. Utrum hic lichen ut autonoma species, an ut vari- etas Pelt. caninze sit habendus, auctores inter se dissentiunt. Exempla bene evoluta haud difficulter dignoscuntur, sed de formis variis certum iudicium ferre sit difficilius: De notis (disiunctivis) videas Fr. L. Eur. p. 46. Sole in natura disquisi- tiones controversiam eius rei tollere possunt. 3. P. polydactyla Horrm. F1. Germ. 2 p. 106. Syn... Lichen polydactylus NEcK. Meth. p. 132. Peltidea polydactyla AcH. Meth. p. 286, Li. U. p. 549, Syn. p. 240. RE TS DE SE P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 29 Peltigera polydactyla Fr. L.: Eur. p: 46; KOoERB. Syst. Ju, Ger.!p. 61; NYH. syn p.3260; Mö Anov Cons speet...L. Nov. Zel. p: 32. Hab. inter muscos ad radices et basin arborum, adscendens Ins. merid.: ad Dunedin et in provincia Westland: Distr. geogr.: Totius fere telluris est civis. 4. P. dolichorhiga, NY. DT. Nov. Zell. ps 43: Syn. Peltigera polydactyla var. 2. dolichorhiza NYL. syn. p. 327; Peltig. polyd. var. dolichorhiza MörrL. Arg: Coön- speet..p. 32. Peltigera dolichorhiza Nyr. L. Japon. p. 32.. « Hab. in terra muscosa Ins. septentr.: ad Waima; Ins. merid.: Dunedin et in provincia Westland. >»A plu- rimis collectoribus in Nov. Zelandia lecta» (NYL. 1. c.). Distr. geogr.: In Africa, America calidiori, Australia et Polynesia inventa. d.cP. hortgontalis (Ii) Syn. DLichen horizontalis L. Mant. p. 132. Peltidea horizontalis AcH. Meth. p. 288; L. U. p. 515, Syn: p. 238. Peltigera horizontalis F. L. E. p. 47, KorrB. S. L. Germ. Ppr.6L) NY YSynup 327: Hab. inter muscos Ins. merid.: Ad Porter's Pass 3,000 ped. supra mare, exemplum unicum parvulum, sed facile dignotum. Distr. geogr. In Europa fere tota frequens, Africa (ins. Madera), America septentrionali frigida. In Nova Zeelandia, ut ait MÖLLER Arg., ceterum lecta est P. pusilla KoErB. syst p. 99; MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 32; P. canina v. pusilla BABINGT. New Zeal. p. 1. — Northern and Middle Island: Mörr. Arg. 1. c. Fam. 4. PARMELIELI. 7. Sticta SCHREB. 1. St. arqyracea (BoRr.) Syn. Lichen argyraceus Bory. Voy. (teste STIzENB. die Griibehenfl. p. 126). 30 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13. Sticta rärgyracean Del St: p; MIn 1 BOERNA New Zeal. p. 17. Stictina argyracea NYL. Syn. p. 334. Stictina intricata var. subargyracea NYL. L. Nov. Zel. PI LÖR Stictina Dozyana NYyLr. Nov. Zel. p. 297? Stictina argyracea MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p- 32; STIZENB. Die Gräbcehenfl. p. 126 (1895). Hab. ad Ohaeawai in prov. Auckland Insulie septentrio- nalis parce lecta (2 exempla). Distr. geogr.: Inter circulos solstitiales sparsa. In Africa et insulis vicinis (Bourbon, Mawe. Madagascar), in promon- torio Bone spei, Asia (in Cochinchina) et Polynesia. Regio vere argyrace&e (NYL. Syn. p. 334). 2. St. fragillima Bag. L. New Zeal. p. 15 p. p- Syn. Stictina fragillima NYL. Syn. p. 335. Hab. ad cortices in parte septentr. provincize Westland, Insule meridionalis parce lecta. F. lutescens Krmern. NyL. N. Zeal. p. 246, L. Nov. Zel. Pp. 20: Hab. in corticibus arborum ad Otaua Pihanga Insulze septentrionalis in Knigthia excelsa ad fam. Proteac. pertin. Distr. geogr.: Przeeterea in Asia (ins. Java) et in Peru- via ad Payta Americe meridionalis inventa (NYL. Syn. p- 336), utrum forma primaria an forma lutescens est in- certum. 3. St. crocata (L.) Syn. Lichen eroeatus Linn. Mont. p. 310; Aet. Prodr. p. 158. Sticta ' crocata . AcH..L. U. p. 447, Syn. p-232. Bab El NI ZAeal: pole Stictina crocata NYL. Syn. p: 338, L: Nov. Zel. p. 30; Mör. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 33; STIzZENB. Die Grib- chenfl. p. 130 (1895). Hab. Supra muscos et cortices Ins. septentr. Tapuaeharuru, Kokokohu; Ins. merid. Porters Pass 3,000 ped. s. mare, Castle Hill; Otira Gorge 2—3,000 ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay), Peninsula Banksii, Winton. ES P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. aut Distr. geogr.: Europa (Britannia, Hibernia, Hispania), Africa (in promont. Bonce spei, Transvaal, ins. Canariis, Masca- renis), Asia (ins. Java), America utraque, Australia, Polynesia (ins. Sandwichenibus). 4. St. carpoloma Del. st. p. 159: Syn. Sticta carpoloma BaB. L. New Zeal. p. 12 +t. 126. Stictina carpoloma NYL. Syn. p. 339, L. Nov. Zel. p. 30; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 33. STIZENB. Die Gräb- chenfl. p. 130 (1895). Hab ad cortices arborum Ins. septentr. ad Taheke prov. Auckland; Ins. merid. Porters Pass 3,000 ped. supra mare, Bealey River 2—3,000 ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay). — Pree- terea inventa ad Astrolabe Harbour Middle Island (D'URVILLE), Northern Island (Colenso, J. D. HooKEr), Great Barrieére Is- land (SINCLAIR). BAB. 1. c., ut ait NYLANDER L. Nov. Zel. p. 30. " Distr. geogr. In America, Australia, Africa (insulis Mas- carenis), Asia (ins. Java), Australia. 5. St. fuliginosa (DICKS.) ACH. Syn. filichen fuliginosus DrekskOrCBrat p. 13; Sm. Bot. tv, 103: Lichen (Sticta) fuliginosus Acu. Prodr. p. 158. Sticta fuliginosa AcH. Meth. p. 281, L. Univ. p. 454, Syn. fp: 20050 Kr SAN ER uTritp.sd2; KÖRB) Syst: (pi 66. Stictina fuliginosa BABINGT. New Zeal. p. 18. NyL. Syn. p. 347, L. Nov. Hell Pp. 31; STIZENBA. DichitA fr I po64; MÖrL. Arg. Conspect. LDL. Nov. Zel. p. 33; STIZENB. Die Öräbelkad. p. 135 (1895). Hab. in saxis muscosis. Insul. septentrionalis: Papakauri, Otaua, Pihanga, Maungaroa ad Wellington, sterilis. — Ste- rilis lecta a plurimis collectoribus; etiam ad Greymouth. Ins. merid: (HELMS n. 36) Nr. 1. c.; North. Isl., Tarndale: NELSON, Ihr WwA Tel el Distr. geogr. Europa, Africa (Guinea, Abyssinia, Africa austr., in insul. Borbonia et Madagascar), America. 6. St. retigera (Borr) AcCH. syn. p. 233. ex MöLrL. Arg. Consp: L. Nov. Zel. p. 34. Syn. Dichen retiger Borr Voy. III p. 101 (1803). 3 NS BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 13. Lobarina retigera NyLr. Lich. Japon p. 31. (1890). Lobarina retigera STIZENB. Lich. Afr. p. 65 (1890). Stietina retigera Mörr. Arg. LDL. B. n. 74. Stictina retigera MöLur. Arg. Conspect. Lich. Nov. Zelandie p. 34 (1894). Stictina retigera NSTIZENB. Die Gribcehenflecht. (Stictei) prEL25r (1895): Hab. supra truncos arborum muscosos ad Otaua Pihanga Insule septentrionalis et ad Westland et Winton Insul. meri- dionalis. Distrib. geogr.: Africa (in regno Schoa, in insulis Sancti "Thome, Sancti Mauritii, Borbonia et Madagascar, cet.), Asia (in Japonia ad Oumagayeshi--Itchigome et ad Mourayama: E. ArLMQvisT, Ostindia, China, Java, cet). Secundum NYLANDER et MEULLER Arg. sequentes species generis Sticte sunt invente: St. intricata v. Thouarsii - NYL. Syn. p. 335; Mörn. Arg. LE. KN. n. 10. Conspect. p. 32 (Stictina). St. limbuta v. subflavida BABINGT. New Zeal. p. 19 (fide MöLL. Arg. 1. c.). — Ad Greymouth (HELrms, Colenso). — -- v. subargyracea NyL. L. Nov. Zel. p. 29; MöLL. Arg. Conspect. p. 32. — Dozyana NYL. Syn. p. 335: HeLMs. n. 64; MöLnL. Arg. Con- spect. p. 32 (Stictina). — faveolata Ny1. Syn. p. 337; Mönn. Arg. Conspect. p. 32 (Stictina); Sticta faveolata Del. Tuck. in A.. GRAY Exped. WILKES p. 137. — cinnamomea Mörr. Arg. LDL. B. n. 561, Conspect. p. 33 (Stic- tina); Sticta cinn. Baz. L. of New Zeal. p. 15; Stictina dissimilis NYL. L. of New Zeal. p. 246; Stictina fragillima v. dissimilis NYL. Syn. p. 336; Sticta fragillima v. dissimilis KRMPLH. L. No- vara m.ultd: — fragillima var. dissecta Mörnr. Arg. L. B. n. 362; Conspect. p. 33; Stictina fragillima Nyr. L. of New Zeal. p--246, obs:) L: Nov. Zell. p. 29: — — var. myrioloba Mörnr. Arg. L. KN. n. 11, Con- spect. p. 33; Sticta fragillima BAB. New Zeal. p. 15; Hook. Handb. p. 567. — — var. glaberrima Mönn. Arg. L. B. n. 562, Con- spect. p. 33; Sticta fragillima var. glaberrima AS TG P. J. HELLBOM, LICHENAMA NEO-ZEELANDICA. 33 Baz. New Zeal. p. 15. — »Kaipara forests» MöLL. Arg. Consp. LI. c. St. Hookeri Baz. New Zeal. p. 18; HooK. Handb. p. 567; Stic- tina Hookeri NYL. syn. p. 336; Mörr. Arg. Con- spect. p. 39. — Mougeotiana Del. St. p. 62, t. 5, fig. 13; Baz. New Zeal. p; 12;: Stictima Nn syn. p. 340; MöLnr. Arg. Conspect. p. 33. — Middle Island: D'URVILLE, MUPis ATS LIC = = var. disseeta Mörn. Arg. L. KN. n. 12, Con- spect. p. 33. — — var. aurigera NYL. Syn. p. 341; Krmeit. L. No- vara p. 116; Mörrn. Arg. Conspect. p. 33. — astietina Nyr. L. Nov. Zel.: p. 30; Mörr. Arg. Conspect: p. 33. — Corticicola ad Greymouth (HELMS) Nn Ne: — quercizans ÅcH. Syn. p. 234 pr. p.; KrEmeri. N. Beitr. n 43; Stictina querc. NYL. Syn. p. 344; MöLL. Arg. Cousp. Pp. 33. — tomentosa Sw. ex Krment. N. Beitr. n. 57; Stictina NYL. Syn. p. 343; Mörn. Arg. Conspect. p. 33. 8. Lobaria SCHREB. 1. IL. subcaperata (NYL.) Syn. Sticta subcaperata Nyrn. New Zeal. p. 247, Lich. Nov. Zel. p. 31; St. sinuosa var. macrophylla Mörr. Arg. Conspect. p. 34. Hab. ad truncos arborum Ins. septentr. Maungaroa prope Wellington. — »Adest a Nov. Zel. in variis collectionibus (LINDSAY, KNIGHT & HELMS)» Nyzr. Nov. Zel. 1. ce. — Exsicc. Lojka 116. Distr. geogr. »Etiam in Tasmania» inventa NyL. 1 c. 2. DL. filix (HoFFM.) Syn. Lichen filix Sw. Meth. muse. t. 2. f. 2; AcH. Prodr: PNG: Platisma filix Horrm. Pl. lich. 3. OR AN Sticta filicina AcH. Meth. p. 275, L. W: Pp: 2208 Syn. p. 230; BABINGTON L. New Zeal. p. 12. Stictina filicina NYL. Syn. p. 349. 34 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138. Stieta filix Nyu. Nov. Zel. p. 32; Mörn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p: 34. Hab. ad cortices arborum Ins. septentr. ad Hokianga, Whangaroa, Waima, Wat- tangi, Bay of Islands, Ohaeawai, Wellington; Ins. merid. Bealey River, Otira Gorge, Westland, Winton. IL. parvula (NYr. N. Zeal. p. 246) L. Nov. Zel. p. 33; Sticta lacera (TAYL.) Mörr. Arg. L. B. n. 1278, Conspect. Nov. Zel. p. 34. Hab. supra truncos arborum Ins. septentr. Otaua, Waima, Ohaeawai; Ins. merid. Otira Gorge, Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Winton, Dunedin. — Tarndale prov. Nelson (SInNcLAIR) NYL. Nov. Zel. 1. c. Distr. geogr. In America meridionali et in Asia, insula Java NYL. Syn. p. 349 (f. primaria ut videtur). 3. LIL. latifrons (RICH.) Syn. Sticta latifrons RicH. Astrol. p.' 27, t. 8, f. 2; BAB. New Zeal. p. 13, NyLr. Zeal. p. 248; L. Nov. Zel. p. 33; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 35; STIZENBERGER die Gräbehen flechten (STICTEI) p. 125 (1895). Stictina filicina f. maior, latior NYL. Syn. p. 349. Hab. ad truncos arborum Ins. septentr. Waitangi Bay of Islands, Coromandel, Waima, Otaua Pihanga, Maungaroa prope Wellington; Ins. merid.: Riccarton, Otira Gorge 2—3,000 ped. s. mare, Peninsula Banksii, Little River, Winton. 4. IL. damccorms (SW.) Syn. Lichen dameecornis Sw. F1. Ind. Occid.; AcH. Prodr. Pp: LOT. Platisma cornudamee Horrm. Pl. Lich. T. 24 f. 1—7. Sticta dameecornis AcH. Meth. p. 270, L. U.p. 446, Syn.p.231. Sticta damzecornis NYL. Syn. p. 356; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p.-34. Hab. ad cortices arborum Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands, Waima; Ins. merid.: Bealey River, Otira Gorge 2—3,000 ped. supra mare, Arthurs Pass 3,000 ped. s. m., Little River in Peninsula Banksi. P. J. HELLBOM, LICHENAZA NEO-ZEELANDICA. 30 Distr. geogr.: In Europa (Hibernia bene evoluta et fructificans (NyL. Syn. 1. c.), Africa in promontorio Bonee spei & insulis Azoreis, in Madera (Mandon Mad. 25), in Ma- dagascar et insulis Mascarenis, in America, Australia et Poly- nesia. 5. LDL. sinuosa (PERS.) Syn. Stiecta sinuosa Prrs. in Gaudich. Uran. p. 199; Baz. New Zeal. p. 16; NYr. in Flora 1869 p. 117, 118. Sticta dameecornis var. 1 sinuosa NYL. Syn. p. 356; Sticta sinuosa Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 34. Hab. ad cortices arborum Ins. merid. Bealey River 2—3,000 ped. s. m., Westland. Obs. Huc pertinet pr. parte Sticta quercizans ACH. & DEL. secund. NYL. in Syn. 1. c. Distr. geogr. Africa in insula Comorensi Johanna (HriL- DEBRANDT NSTIZENB. in Lich. Afr. p. 66), in America tropica et in Asia (ins. Phillipinis NYL. Syn. Le.) 6. LDL. macrophylla BAB. L. New Zeal. p. 15. Syn. Sticta dameecornis var. 2 macrophylla NYL. Syn. p. 356, NYL. in Flora 1869 p. 118? Hab. ad truncos arborum insule septentrionalis ad Ohaea- wai, unum exemplum. Distr. geogr.: Fere ut L. dameecornis patet sparsa, preeci- pue in Polynesia et in insulis ad Africam pertinentibus (Mada- gascar, Bourbon). 7... DL. Urvillet (DEL) Syn. Stieta Urvinner DEL. st. p. 170; Baz. New Zeal. p. PINT Syn. pir360) 1; NovrZelupi 30. Sticta endochrysea var. URVILLEI MULL. Arg. Conspect. p. 39. Hab. ad frutices insulzee meridion.: Bealey River 2—3,000 ped. s. m., Castle Hill 2—3,000 ped. s. m., Otira Gorge 2— 3,000 ped. s. m. — »Northern and Middle Islands BaB. 1. c. Ad Greymouth> in prov. Nelson insulzee meridionalis »HELMS> NYE: NoSZgeltib fe Distr. geogr.: Africa (in insula Johanna: HILDEBRANDT STIZENB. Lich. Afr. p. 67), America ad fretum Magellanicum et in Maclovianis insulis. var. flavicans (Hook & TAYL.) 36 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Syn. Sticta favicans Hook & Tayrn. Lich. Antarct. n:o SIMPE.oP: Sticta URVILLEI var. 2 flavicans NYL. Syn. p. 360, Nov. Zel. p. 35; Mörr. Arg. Conspect. p. 35. Hab. ad cortices Insuli:e meridion.: Bealey River 2—3,000 ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay), Peninsula Banksii. Exsiec Arn. 1200. Distr. geogr.: Insulis Maclovianis, Cap Horn, ad Fretum Magell. in Nukahivi (NYL. Syn. 1. ec.) NYLANDER in L. Nov. Zel. p. 35 mentionem facit de varie- tate Colensoi BaB. New Zeal. p. 10, t. 123. Est »flavicanti similis, sed thallo firmiori et scrobiculato, marginibus granu- lose 1. lobulose isidiosis>. »Ad cortices in silvis Nov. Zelan- die» NYL. Syn. p. 360. 8. IL. orygmea (ACH.) Syn. Stieta orygmea AcH. Meth. p. 278, L.: U.: p. 449, Syn. MöLL. Arg. 1. ec. var. platyloba Mörr. Arg. L. Socotr., Conspect. p. 38; »mi- sit Roumeguére sub n. 5» Mörr. Arg. 1 c. var. macrocarpa Pers.; MörL. Arg. Conspect. p. 38; Parm. macrocarpa Pers. in Gaudich. Uran. p.97;»ex KrmPrH. Neu Beitr. n. 78», Mörrn. Arg.l.c. perforata var. ulophylla Mzy. et Fror. in Act. Acad. Leop. 1843 p. 218; Märnr. Arg. Conspect. p. 38. cetrata AcH. Syn. p. 198; Mörr. Arg. Conspect. p. 38. — Cortieicola Mörr. Arg. 1:'e: lzeevigata AcH. Syn. p. 212; Krmeie. Neu. Beitr. n. 82; Mörr. Arg. Conspect. p. 38. tiliacea (HoFFM.) AcH.; Lichen tiliaceus HoFrm. Enum. (1784) p. 96; Parmelia tiliacea Acu. Meth. p. 215, L. Univ. p. 460, Syn. p. 199; BaABIngt. New Zeal. p. 21; Mörr. Arg. Conspect. p. 38. — Northern Island, Mörr. Arg. 1. c. subtiliacea NYyr. in Flora 1885 p. 614; Möir. Arg. Conspect. p. 38. — Corticicola MöLrL. Arg. 1. ce. - revoluta (NYL.) Mörn. Arg. Conspect. p. 38; Parmelia levi- gata var. revoluta NYL. Syn. p. 385, New Zeal. p. 249. — Corticicola, Auckland, MörL. Arelle. saxatilis (1.) - var. signifera (NYL.) Mörrn. Arg. D. KN:n. 20, Conspect. p. 38; Parmelia signifera NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 25; Parmelia saxa- tilis BaBinGt. Neu Zeal. p. 21. — Saxicola (KNIGHT) NYz. 1. c: — var. ochroleuca KRMPLH. L. Novara p. 115; MörnrL. Arg. Conspect. p. 38. PSC PYTT TT NE See ASK ESKS VESA P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 47 P. tenuirimis Tayr. vide supra. p. 43. -— — var. erimis NYL. L. Nov. Zel. p. 25; MöLrL. Arg. Conspect. p. 38. — Coll. KN. n. 55. Nys. 1 ce. — — var. rudior NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 25; MöLL. Arg. Conspect. p. 38. — Coll. KN. n. 57, NYyn. 1. c. — Borreri Turn. in Transact. Linn. Soc. V p. 148; MöLuL. Arg. Conspect. p. 39. — Corticicola Möir. Arg. 1. c. — subrudecta Nyz. in Flora 1886 p. 320, L. Nov. Zel. (1888) p. 26; Mörn. Arg. Conspect. p. 39. — In Coll. HELMS-on/ 1811 (Nycsphie) — rutidota Hooxr. et Tavrzr. f. sorediosa MöLrr. Arg. L. KN. Dn. 197 Conspect. 1; Novo Zelpi ad. Stisinuosa, ACH.- Syn. p. 207; Mönr. Arg: Conspect..p. 39; Parmelia levigata var. sinuosa NYL. Syn. p. 384; Hoor. Handb. p. 571. — Saxicola, Otago (LiINDSAY), Hook. Hamndb. 1. c. — furcata Mönunr. Arg. L. B.: n. 1015, Conspect. p. 39. -— Saxi- cola: Cunningham, MörL. Arg. 1. c. — conspersa f. isidiigera MöLrrL Arg. L. B. n. 575, Conspect. p. 39. — Legit STEPHENSON, MULL. Arg. 1. c. — Mougeotii ScHzar. Enum. p. 46; MörLn. Arg. Conspect. p- 39; NYL. Syn. p. 392, New Zeal. p. 249. — Saxi- cola, frequentissime, Dunedin (NYL. New Zeal.l. c.) -— - var. obsurata MörrL Arg. LDL. KN. n. 21, Conspect. L. Nov. Zel. p. 39; Parmelia Mougeotina NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 27. — Saxicola, socia Parmelize consperse (NYL. 1. c.) — pertransita STtIRT. Add. p. 10 (asci & spori). — Corticicola, Mö A ro ne: — foraminulosa KrRmerE. Neu. Beitr. n. 73 (thallus pallide sulphureus, spore 2—--4:n&e&e); MörL. Arg. Conspect. p- 39. — Corticicola. — physodes var. enteromorpha Tuck. L. Amer. p. 28; BABINGT. New Zeal. p. 22; NYn. New Zeal. p. 249; Mö. Arg. Conspect. p. 39; Parmelia enteromorpha AcH. Univ p. 494; KrmeiH. Neu. Beitr. n. 77. — Ad cortices, Auckland (SINCLAIR), Dunedin (NYL. 1. ce); Northern et Middle Island (Mörr. Arek): — — var. placorhodioides (NYr.) Mörr. Arg. L. B.n. 377, Conspect. p. 39. 48 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. P. encausta (Sm.) NyL.; Lichen encaustus Sm. in Trans. Linn. Soc. I (1791) p. 83; Parmelia NYL. Scand. p. 104; AcE. Meth. p. 202; Mörr. Arg. Conspect. p. 39; Kr. ment. Neu. Beitr. n. 81. — angustata Pers. in: Gaudich. 'Uran..p. 195; NY Syr ip 403; HoozK. Handb. p. 572; Parm. moniliformis BaBINGT. New Zeal. p. 23; Anzia angustata MöLL. Arg. L. B. n. 1503, Conspect. p. 40. — Lignicola: Northern Island (Colenso) HovKk. Handb. 1. c. — — var. hypoleucoides Mörr. Arg. L. KN. n. 22, Con- spect. p. 40. — Corticicola (Magnin) MörL, Arg. EL KNJINe: 10. Physcia (FR.) Tu. FR. 1; CP RIstetlares (15) NY Syn. Lichen stellaris Linn. Spec. PI. (1753) 1144, F1. Suec. (155) 1082 ip vdt2katon Erodr: pl Parmelia stellaris AcH. Meth. p. 209, L. Univ. p. 476, Syn p: 165F'R., Dich... Bunsp-S2;, Körb.syst. Pp: 55: Physcia stellaris Nyrn. Scand. p. 111, Syn. p. 424. TH. FR. Seand. p. ,138; NynyL,, Novs Zelp. 45; Mössartas: Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. Hab. ad cortices arborum fruticumque Insul. septentrion.: Maungaroa prope Wellington. Distr. geogr.: Europa, Africa, Asia, America utraque. 2. Ph. speciosa (WULEF.) NYL. Syn. Lichen speciosus WuzrrF. in Jacou. Coll. III (1789) phll95; AdibProdrpil235 Parmelia speciosa AcH. Meth. p. 198, L. U. p. 480, Syn. ip. 2115; PR OehSRnrp: 80 (a); Körb. syst. p. 89. Physcia speciosa NYL. Prodr. p. 307, Syn. p. 416, Scand. pal09;; Ta. FrRickichoScandp;ldd: Pseudophyscia speciosa Mörn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 40. Hab. ad cortices Insul. septentr.: Tauranga, Maunganui, Otaua, Pihanga. Distrib. geogr. In Europa fere tota sparsa, rarius fructi- ficans, in Africa insulisque, Asia (Japonia: Mourayama, Naga- saki, Exped. Veg., E. ALMQVIST), America utraque, Australia. P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 49 3. Ph. leucomela (1L.) MIicH. Syn. Lichen leucomelas LINN. Spec. Pl. ed. III (1764) p. 1613 sec. Krmert. Geschicht. der Lichenol. IT p. 529. Tichen leucomelos LINN. — Sw. Obs. bot. T. 11. f. 3.; AcH. Prodr. p 181. | Parmelia leucomela Act. Meth. p. 256; Fr. L. Eur. p. 76 (non P. speciosa b. p. 80); BaBIngt. New Zeal. p. 24. Borrera leucomela AcH. L. U. p. 499, Syn. p. 222. Anaptychia leucomelena Waisro Etud. I p. 128; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 30. Physcia leucomela MicH. F1. Bor. Amer. 2. p. 256; NYL. Prodr. p. 61 Syn. pi 414, IL. Nov: Zell pi 45. Hab. ad cortices arborum Insule septentr.: Hokianga. — Northern Island ex TayrL. Antarct. 62 (MöLL. Arg. 1. c.). var. angustifolia Mer. & FLor. Hab. ad Ohaeawai et ad Hutt prope Wellington Insulze septentrionalis. — Distr. geogr. In Europa occident., Asia, Africa austr. et in insulis (Madera: Mandon 43), America utraque, Asia, Australia. Var. angustif. in Africa, Asia, Amer. calida, Polynesia. 4. Ph. hypoleuca (AcH.) NYL. Syn. Parmelia speciosa var. hypoleuca AcH. Syn. p. 211. Physcia speciosa var. 2 hypoleuca NYL. Syn. p. 417; Pseu- dophyscia speciosa var. hypoleuca Mörr. Arg. Consp. p. 40. Physcia hypoleuca NYyL. L. Nov. Zel. p. 45. Hab. ad Otaua, Pihanga et ad Maungaroa prope Wel- lington Insulre septentrionalis. Distr. geogr. In Europa (Scotia, Hibernia), Africa, Asia calidiori, Amer. utraque, Polynesia. 5. Ph. pieta (Sw.) var. sorediata NYL. (verisimile). Ad Riccarton Insule merid., exempl. unicum. Obs. Forma primaria ad cortices Northern Island est lecta, ut ait Mörr. Arg. in Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. Ceterum in Nov. Zeel. sunt lecte: Ph. pulverulenta (ScHREB.) NYL.; Lichen pulverulentus ScHREB. Spicil. (1779) p. 128; Parmelia pulverulenta ETEN Hör: Pp 1945 Rör: SVS] p. o6;- Phys- cia pulverul. Nyzr. Syn. (1860) p. 419; Mörr. 4 6 50 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 21. AFD. III. N:0 13. Ph. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 40. — Middle Island: Mörr. Arg. 1. c. — cesia (HorFfm.) NYL.; LDichen czesius Horrm. Enum. (1784) p:14 605 ACHE Prodr: p.s107; -Barmelianersa AcH. Meth. p. 197, L. Univ: p: 479, Syn p: 216; KörB. Syst. p. 86. Physcia ceesia NYL. Prodr:; (L850).pr- 308; DH: ERITEFScaN 140; Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. — Saxicola, Mörr. Arg. 1. ec. — obscurmscula NyL. L. Nov. Zel. p. 46; MöLL. Arg. Conspect. p. 41. »Forsan subspecies Physcise obscura minor. Saxicola in collect. »Knight» NYL.. c. — obscura (EHRH.) NYL. Parmelia obscura FR. L. Eur. p. 84; Physcia obscura NYL. Scand. p. 112; Syn. p. 427; TH. FE. L. Scand. p. 141; Mörn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. — In Nova Zelandia' NyYL. Syn. 1. c. — adglutinata (FLKE) Nyrn. var. minor Mönn. Arg. Revis. Lich. Feean. p. 13, Conspect. L. Nov. Zel. p. 41; KNIGHT On Lichenogr. 1884 n. 3, f. 4. — Corticicola. MörL. Arg. 1: e. — plinthiza Ny1. L. New Zeal. p. 249, L. Nov. Zel. p. 46; KN. Contrib. 1880 p. 369 fig. 10; LInps. Observ. 1866 p. 419, fig. 32; Hyperphyscia plinthiza MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. — Trunci- cola ad Dunedin (LiNDsAY) NYL. Nov. Zel. 1. c. — synthalea KN. On Lichenogr. 1884 n. 4, fig. 3; Hyperphyscia synthalea Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. — Corticicola. 11. Xanthoria (FR.) HELLB. 1. X. chrysophthalma (1.) HELLB. Syn. Lichen chrysophthalmus LINnn. WurnF in JAcQu. Colleet:,t. 44 Parmelia chrysophthalma AcH. Meth. p. 267; Fr. L. Eur. p. 75; BaB. New Zeal. p. 23. Borrera chrysophthalma AcH. L. U. p. 502, Syn. p. 224. Physcia chrysophtalma NYL. Syn. p. 410, STtIzENB. Lich. Afric. p. 71, Nyz. L. Nov. Zel. p. 45; Theloschistes chrysophthal- mus TH. Fr. Gen. Heterol (1861) p. 51; MörL. Arg. Consp. p. 29. P. J. HELLBOM, LICHENEA NEO-ZEELANDICA. 31 Hab. in cortice arborum et in ramulis fruticum Ins. septentr.: Ad Papakauri, Tapuaeharuru in Lepto- spermo scopario; Ins. merid.: Ad Little River in Peninsula Banksii, Wai- tati (Blueskins Bay) — Ad Dunedin (LINDSAY). Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque, Australia. Obs. Xanthoria flavicans (Sw.) NYL. Syn. p. 406 est in »Northern Island (CoLENSo)» inventa ex BaB. New Zeal. p. 5 & Nyz. L. Nov. Zel. p. 44. 2. X. parietina (L.) TH. ER. Syn. Lichen parietinus LINN. Spec. pl. (1753) p. 1143, Hr Suec: 1080 ps 411; Ac: Prodr.pa121: Parmelia parietina AcH. Meth. p. 213, L. U. p. 463, Syn. 2005 ER: L;) Hur: p. 72, (a). Physcia parietina NYL. Scand. p. 107, Syn. p. 410; Körs. BMStAD- ÖIS NYL: FRA Nov Zell ip. 49, SBR eh VA p.d2. Xanthoria parietina TH. FR. Lich. Arct. p. 67 (P aureola), Lich. Scand. p. 145; Mörr. Arg. Conspect, L. Nov. Zel. p. 40. Hab. in Peninsula Banksi Ins. merid. (unieum specimen parvulum). — Preterea lecta est »in Northern Island» (Co- LENS0) et ad Dunedin (LINDSAY) ex BAB. New Zeal. p. 23. Nyt. IH. Nov: Zel. p. 45 Distr. geogr. Ad truncos, saxa et ligna in omni Europa vulgatissima (zona arctica excepta, ubi nullum vestigium est visum), in Africa & insulis huc pertin., Asia, America. Var. aureola AcH. L. U. p. 487, Syn. p. 210; MöLrL. Arg. Conspect. p. 40. Hab. ad saxa: Waitangi Bay of Islands et Tauranga, Maunganui Insule septentrionalis. Ceterum e Nova Zeelandia a MÖLLER Arg. commemo- rantur: X. parietina var. spinulosa Mörr. Arg. Conspect. p. 40; Phys- cia parietina v. spinulosa KRMPLH. L. exot. p. S220t RA RuS LENE Belmm nt 04: —? aurea (ÅA. RicH.) Mörr. Arg. Conspect. p. 40. Parmelia aurea A. RicH. Fl. Nouv. Zel: pu23, t. 3, fig. 1; BarinGt. New Zeal. p. 27. — Ad saxa et trun- cos, Middle Island (Mörr. Arg. 1. e.). — flavicans (Sw.) HEniB. Lichen flavicans Sw. F1. Ind. occid. 3, p. 1908; AcH. Prodr. p. 182; Physcia Do Fl. 52 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 13. Fr. 6 p. 189; NYyL. Syn. p. 406; Parmelia AcH. Meth. p. 268; Hoor. Handb. p. 572; Borrera AcH. LL: Univ. p. 504, Syn. p. 224; Evernia Er OM Eur. p. 28; BaABInGT. New Zeal. p. 5; Theloschi- stes flavicans Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 29. — Ceterum vide supra p. 51. Fam. 5. LECANORELI. Subfam. 1. PANNARIEL 12. Pannaria DEL. 1. P rubiginosa (THUNB.) var. conoplea (ACH.) Syn. Parmelia conoplea AcH. Univ. p. 467, Syn. p. 213; Fr Lich. Eur. p. 88; BaB. New Zeal. p. 26. Pannaria conoplea DEL.; NyLz. Syn. II p. 30; Hoor. Handb. p. 575; Mörnr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 43. Hab. ad cortices Insul. septentr. ad Waitangi Bay of Islands et ad Ohaeawali; Insul, meridion. ad Winton. — Northern Island (MöLrL. Ano Ne 2. P. periptera (NYL.) Mörrn. Arg. Conspect. 1. Nov. Zel. p. 43. Syn. Coccocarpia periptera Nyz. L. Nov. Zel. p. 47. Hab. ad cortices Insul. septentr. Wellington et ad Maungaroa prope Wel- lington; Ins. merid. Otira Gorge, Winton. 3. P. immizta Nin. L. New Zeal. p. 249, L. Nov. Zel. p. 48, Linps. Observ. 1866 p. 418 fig. 28; Mörr. Arg. Con- spect. p. 43. Syn. Parmelia pholidota BaBInGt. New Zeal. p. 262 (verisim.); KrmerE. L. Novara p. 112 et N. Beitr. n. 80. Pannaria atrofumosa KN. Contrib. 1880 p. 367, fig. 3. Pannaria pholidota Nyr. HooK. Handb. p. 575. Hab. supra cortices arborum ad Dunedin Insul. meri- dion. — Ibidem quoque lecta a Linpsar (NyL. L. N. Zel. 1 ec.) P. J. HELLBOM, LLCHENAEA NEO-ZEELANDICA. 5d 4. P. holospoda Nyr. L. Nov. Zel. p. 49. Syn. Pannaria leucosticta NYL. L. of New Zeal. p. 250; Linps. Observ. p. 535; Pannaria subimmixta KN. Contrib. 1880 Pp. 369 fig. 9; MörL. Arg. Conspect. p. L. Nov. Zel. p. 43. Hab. ad Papakauri Insul. septentr. et ad Winton Insul. merid. (fragmenta manca, fortuito lecta). — Ad Dunedin Ins. merid. supra terram in rimis saxorum micaceo-schistos. (LIND- SAY) secund. NYL. 1. c. 5. P. brunnea (Sw.) Mass. Syn. Lichen brunneus Swartz. Act. Ups. 4; AcH. Prodr.p.49. Lecanora brunnea AcH. Univ. p. 409, Syn. p. 193. Pan- naria brunnea Mass. RiocH. p. 113; KörB. Syst. p. 107. Hab. ad terram Insul. merid. in Peninsula Banksii, ad Waitati, Dunedin, Invercargill. 6. P. nigrocineta (MONT.) NyLn. Syn. 2, p- 39. Syn. Parmelia nigrocineta Mont. in Ann. sc. nat. 2, IV p. 91; Hoor. Handb. p. 575; BaABIngGt. New Zeal. p. 26. Pannaria subsimilis KN. Contrib. 1880, p. 368; NyL. L. Nov. Zel. p. 50. Parmeliella nigrocincta Mörr. Arg. L. B. n. 243 obs., Con- spect. L. Nov. Zel. p. 44. Hab. ad cortices ad Dunedin Insul. merid. — Corticicola, Northern Island (Mörr. Arg. 1. ce.) 7. P. triptophylla (AcH.) Mass. Syn. Lecidea triptophylla AcH. Univ. p. 215 (exclus. syn.) Parmelia triptophylla Fr. L. Eur. p. 91; BABInNGT. L. New Zeal. p. 26. Pannaria triptophylla Nyr. Syn. 2. p. 36; KRMPLEH. L. Novara p. 112. Parmeliella triptophylla Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. Hab. ad cortices: Riccarton, Waitati Insul. merid. Distrib. geogr. Europa, Africa (Promont. Bone spei), Ame- rica septentr. 8. P. microphylla (Sw.) Mass. Syn. Lecanora microphylla Act. L. Univ. p. 420 (excl syn. var.) i 54 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Lecidea microphylla ÅcH. Syn. p. 53. Parmelia microphylla Fr. L. Eur. p. 91. Pannaria microphylla Mass. NYL. Syn. 2 p. 34; Hookr. Handb. p. 576. Parmeliella microphylla Mörr. Arg. L. Yatab. n. 61, Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. Hab. ad saxa in Peninsula Banksii Insul. merid. — Nor- thern Island, Mörr. Arg. 1. c. Distrib. geogr. Europa, Africa (Algeria), Asia, America utragque. Sequentes species gen. Pannarize, quie in collectione Berg- grenii desunt, in Nova Zeelandia sunt lecte: P. mariana Möirn. Arg. L. B. n. 1159, Conspect. L. Nov. Zel. p. 43; Pannaria pannosa NyL. Prodr. Nov. Granat. p. 27; KRMPLH. N. Beitr. n. 84. — perfossa StrRrt. Add. (1876) p. 462, Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 43. — Corticicola, Wellington (Mörrn. Arg. Ice) — immixta var. gyrantha NYyzr. L. Nov. Zel. p. 49; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 43. — pycnophora (NyYL. Mönn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 43; Leioderma pycnophorum NYL. L. Nov. Zel. p. 47. — Supra vegetabilia destructa ad Greymouth Ins. merid. (HELMS n. 221) Nr. 1. ec. — crustata SrTIRT. Add. (1876) p. 462; Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 43. — Saxicola ad Wellington, MöurL. Arg. e - brunnea v. pulverulenta KN. On Lichenogr. 1884, n. 5, fig. 5. Supra terram humidam MöLnr. Arg. Con- spect. L. Nov. Zel. p. 43. — nigrocincta var. obliterans (NYL.); Pannaria nigrocincta obliterans NyzL. L. Nov. Zel. p. 50; Parmeliella Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. — Corti- cicola MuöLL. Arg. I. e. — varlegata STIRT. Add. (1876) p. 461; Parmeliella MöLr. Arg. Conspect. p. 44. — Corticicola ad Welling- ton Munn. Arg: oc — amphibela Nyr. Kn. Contrib. 1880 p. 369; Nyrn. L. Nov. Zel. p. 50; Parmeliella Möir. Arg. Con- spect. Nov. p. 44. -— Corticicola KnicHt, MULL. Arg. lite 24 SNARARE Tr DA P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 55 P. apiculata KN. Contrib. 1880 p. 368 fig. 4; Parmeliella MöLL. Arg. Conspect. p. 44. — Corticicola. — biatorina Kn. Contrib. 1880 p. 369, fig. 8; Parmeliella Gayana Mörr. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 44. — Ad Iun- germannias MöLrL. Arg. 1. c. Ny. Syn. 2 p. 4 et L. Nov. Zel. p. 46 (sub Cocco- carpia); Hook. Handb. p. 575; Parmelia Gayana BaBInGt. New Zeal. p. 24; Parmeliella MöLL. Arg. L. B. n. 1021, Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. — Greymouth et Northern Island, Mörr. Arg. 1. c. var. melacarpina (NYL.); Coccocarpia Gayana v. melacarpina Nyr. L. Nov. Zel. p. 47; Parme- liella Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. gymnocheila NyL. L. New Zeal. p. 250, L. Nov. Zel. p. 51; LINDS. Observ. 1866 p. 418 fig. 29; Parmeliella gym- nocheila MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. — Corticicola ad Dunedin (LiInpDsaY) Nyr. L. Nov. Vielsne. nigra (Hups.) Nyr. Scand. p. 126, L. erust. Nov. Zel. p. 336; Lecidea nigra AcuH. Meth. p. 76; Collema nigrum /AcH. Iieh. (Univ. ip, 628, Syn. p. 308; Lecothecium corallinoides KörB. Syst. p. 398; Pannularia nigra Nyrn. L. Nov. Zel. p. 51; Par- meliella nigra MörrL. Arg. Conspect. L. N. Zel. p. 44. (Pannaria Schereri Mass. Ricerch..p. 114 et Sched. crit. p. 148; KörB. Par. p. 46; Tu. FR. Lich. Arct. p. 76)? -— Saxicola (CoLENsSo, LINDSAY). Lichenem neo-zeeland. non vidi; mihi igitur in- certum, utrum sit Lecothecium corallinoides KöRB, an Pannaria Scheereri Mass. 13. Coccocarpia PERS. 1. C. smaragdina. Pers. in Gaudich. Uran. p. 206. Syn. Coccocarpia smaragdina BABINGT. New Zeal. p. 90. Coccocarpia molybdiea ”smaragdina NYL. Syn. 2 p. 43. Coccocarpia smaragdina Nyr. L. Nov. Zel. p. 47. Coccocarpia pellita v. smaragdina Mörr. Arg. L. B. n. 421; Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. Hab. ad cortices: Otaua Pihanga Insul. septentr. — Cortici- cola (KNIGHT) NyL. L. Nov. Zel. 1. c. Ceterum in Nova Zeelandia occurrit. 56 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. HI. N:0 13. C. aurantiaca Mont. et v. d. Bosc. Lich: Jav. p. 39; NyL. DL. Nov. Zel. p. 47; Coccocarpia molybdea var. auran- tiaca NyL. Syn. 2 p. 43; Mönrn. Arg: Conspect. L. Nov. Zel. p. 45; Nolorina aurantiaca Hooxr. et TaAyr. in Lond. Journ. of Bot. 1844 p. 635. — »Northern Island (Colenso) ex BABINGT. New Zeal.;p..9, t.. 129 D.> Nyrn. L. Nov. Zel. 17 c Massalongia Körk. M. carnosa (Dicks.) KöÖRB. Syn. Lichen carnosus Dicks. Cr. Br. 2, p. 21, t. 6, i 2 Lecanora muscorum AcCH. Syn. p. 193. Parmelia muscorum Fr. L. Eur. p. 95 (excel. b) BABINGT. New Zeal. p. 27. Pannaria muscorum DeL. in Dict. class: XTIIT p. 20; NYL. Lich. Scand. p. 127, Syn. 2 p. 40. Massalongia carnosa KörB. Syst. p. 109; Tu. Fr. Lich. Arct. p. 80. Parmeliella muscorum Mörr. Arg. Conspect. L. NOG Zel. p. 44. — Northern Island Mönr. Arg. 1. c. Subfam. 2. PLACODPIEIL: 14. Psoroma (AcCH.) NYL. 1. Ps. hypnorum (Waur) ”coralloidewm NYL. Syn. 2 p. 23; Hoor. Handb. p. 574. Syn. Psoroma coralloideum NyL. L. Nov. Zel. p. 54; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 42. Parmelia Femsionensis (FR.) BABInGt. New Zeal. 3 p. 27? Hab. ad Waitati (Blueskins Bay) et ad Dunedin Insul. meridion. — In Nova Zelandia (coll. CoLENso n. 4548) NYL. i: Nov: elle 2. Ps. sphinctrinum (Mont. Voy. Pöle Sud, p.- 180, t. Lömgog 3). Syn. Psoroma sphinctrinum NyL. Syn. 2 p. 24, L. Nov. Zel. p: 51; Mörr.' Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p: 42. Lecanora sphinctrina Nyrn. New Zeal. p. p. 250. Parmelia rubiginosa TayL. L. Antarct. n. 56. Hab. ad cortices arborum. In coll. BERGGR. fragmenta par- vula, vix certe determinanda. — Dunedin, Middle et Northern AE SVIS P. J. HELLBOM, LICHEN.AEA NEO-ZEELANDICA. 57 Island, Mönrn. Arg. 1. c.; super truncos arborum a plurimis collectoribus lectum. FEtiam in Insula Campbell (Nyr. I. ec.) Varietates a Nyr. et Mörnrn. Arg. e Nova Zeelandia com- memoratie: var. pholidotoides Nyz. L. Nov. Zel. p. 52; Linpsayr Observ. 1866 p. 419; MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 42; Lecanora sphinctrina var. pholido- toides Nyz. L. New Zeal. p. 250. — discreta NYL. Syn. 2 p. 25, L. Nov. Zel. p. 52; Mörrn. Arg. ; Conspect. p. 42. = leproloma NYrn: 1. 'e:p. 52; Mörr. Arg. I ec: p. 42. — erispellum Nv. Syn. 2 p. 25, L. Nov. Zel. p. 52; MöULL. ATS ELI GNpu da — microphyllizans Nyr. B. Nov. Zel. p. 52; MöLnL. Arg. 1. c. In Nova Zeland.(D'UrviLLE, KNIGHT) NYL.1.c. 2 3. Ps. araneosum NYL. Syn. Psoroma araneosum NYL. mspt. in KRMPLH. Novara PAR Syns? pa i23, Lu; Nov. Zell ps 93; MULL Arg. Conspect. Nov: Zelp! 42. Psoroma subpruinosum Nyr. HooKr. Handb. p. 374. Parmelia rubiginosa? v. araneosa BaABINGT. New Zeal. Pp: 29: Hab. ad cortices et truncos arbornm Insul. septentr.: Waitangi Bay of Islands. — Corticicola (MiLNE, KNIGHT). Etiam in Insula Campbell (FILHOL) NYL. 1. ce. — Exsice. Lojka 123. Obs. Nonnulla fragmenta ad genus Psoroma pertinentia, nimis manca, certe determinare non potui. Accedunt sec. Nyn. & Mörrn. Arg: — athroophyllum SrtrIRT. Add. (1876) p. 461; Mörr. Arg. Con- spect. p. 41; Psoroma Buchanani Nyr. in Flora 1886 p. 328, L. Nov. Zel. p. 55; Thysanothe- cium Buchanani KNIGHT in Wellingt. Phil. Soc. 1881, Transact. N. Zeal. Instit. XIII p. 386 t. 17. — In summis montibus Aspiring Range, altitud. 4,000 ped. legit D. BUCHANAN (KN. 1. ec.) Ps. euphyllum Nyr. Syn. 2 p. 21, L. Nov. Zel. p. 53; MöLL. Arg. Conspect. p. 41. — In Nov. Zel. ex herb. BABINGT. (NYL. 1. e.) 58 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III N:0 13. Ps. implexum SrTtIRT. Add. p. 461; MöLrL. Arg. Conspect. p. 42. — Corticicola ad Wellington MörrL. Arg. I c. — caliginosum STIRT. Ön new gen. and spec. p. 11; MöLrL. Arg. Conspect. p. 42. — Corticicola ad Wellington Mörr. Arg.sl. ce: — pyxinoides NyL. L. Nov. Zel. p. 53; MöLnL. Arg. Conspect. p. 42. — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1 c. — soceatum (Ri. BB.) NY. in (Crombi ;Austr. LURSBRep 398 (1879), Fueg. Patag. p. 6, L. Nov. Zel. p. 55; MörrL. Arg: Conspect. p. 42. — descendens NY1. L. Fueg. Patag. p. 7, L. Nov. Zel. p. 54; Mörir: Arg. Conspect. p. 42. -— Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. ec. — xanthomelanum NYL. Syn. 2 p. 26, Campb. p. 3, L. Nov. Zel. p. 54; Mörrn. Arg. Conspect. p. 42. — Cor- ticicola (Colenso). Etiam in Insula Campbell INST SÖe: — contextum SrTiIrRT. On new gen. & sp. from New Zeal. p. 10; Mönn. Arg. Conspect. p. 42. — Cortici- cola ad Wellington. Mörr. Arg. 1. c. MöLL. Arg. Conspect. p. 42. — lanuginosum (AcH.); Leproloma lanuginosum NyL. in Flora 1883 p. 107; Pannaria? lanuginosa Körs. Syst. p- 106; incert:e sedis ob apothecia ignota. Phyllopsora MöLL. Arg. »Gonidia palmellacea; apothecia biatorina-lecideina; spor: simplices, hyalinge.> Ph? Wellingtonii (StIrt.) Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 45; Psoromidium Wellingtonii StIrtT. Add. (1877) p. 20. — Corticicola, Wellington (Mörr. Arg. 1; c.) — aleuroides (StIrRtT.) Mörn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 45; Lecidea aleuroides STtIRT. Add. 1876 p. 469. — Corticicola ad Wellington MöLrr. Arg. 1. c. — breviuscula (Ny1.) Mörr. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 45; Psora breviuscula (Nyr.) Mörr. Arg. L. B. n. 494. -— parvifolia (PErs.) Möin. Arg.; Lecidea parvifolia PERrRs. in Gaudich. Uran. p. 182; Nyzn. N. Gran. p. 154, N. Caled. p; 41, LZ: Nov. Zel. (18858) p: | | P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 59 81; Biatora parvifolia Mont.; BABINGT. New Zeal. p. 35; Phyllopsora parvifola MönL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 45. -— Cor- ticicola (KNIGHT) NYL. 1. c. Ph. — var. fibrillifera (NYL.) Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 45; Lecidea parvifolia var. fbrillifera Nyrn. Nov. Caled. p. 42; Lecidea parvifolia var. corallina Tuck. KN. Contrib. 1880, p. 375, fig. 36. — Corticicola, MULrL. Atrovilile. 15. Placodium (HiLnL) TH. FR. 1. Pl. rhodocarpum (NYL.) Mörr: Arg. Syn. Squamaria rhodocarpa NYL. Bol. p. 376. Placopsis rhodocarpa NYyL. L. Nov. Zel. (1888) p. 56. Placodium rhodocarpum Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 46. Hab. Super argillam vulcaniam ad Coromandel et ad Maungaroa prope Wellington Insul. septentr. — Saxicola ad Greymouth (HELMS) NYL. 1. c. 2. Pl. rhodomma (NYL.) KN. Syn. Placopsis rhodomma Nyr. L. Nov. Zel. (1888) p. 56. Placodium argillaceum KN. Contrib. 1878, t. 38, fig. 14. Lecanora rhodophthalma Möir. Arg. L. B. n. 101, Con- spect. 1. Nov Zell p. 48. Hab. supra saxum ad Coromandel Insul. septentr. — Saxi- cola KN.; ad Greymouth (HELMS). Obs. »Lecanora argillacea» KNIGHT in Trans. Linn. Soc. March 1877, p. 282, I XXNYTIE Ef T4tRxsice höjkaog. est huius speciei forma sec. STIz. Neuseeländ. Lich. (1889). 3. Pl. gelidum (L.) Syn. Lichen gelidus Linn. Mant. IT (1771), AcH. Prodr.p. 74. Parmelia gelida AcH. Meth. p. 188; Fr. L. Eur. p. 104 (a). Lecanora gelida AcH. L. Univ. (1810) p. 428, Syn. p. 186. Placodium gelidum Körs. Syst. p. 117; Tu. Fr. Lich. ATEU. Pp. do! Squamaria gelida NyLn. Scand. p. 134. Placopsis gelida Nyz. L. Nov. Zel. (1888) p. 57; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 46. 60 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Gyalecta cupularis BaABInGt. New Zeal. p. 90 (fide Mö. Arg. Conspect. 1. c.) Hab ad saxa et lapillos Ins. septentr.: Coromandel, Tapuaeharuru, Maungaroa & Hutt prope Wellington; Insul. meridion.: Peninsula -Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Dunedin, Riccarton. Distrib. geogr. In Europa sat frequens; Africa (insula Madera), Asia (Japonia: Foujiyama, E. ALMQuIst, Java), America septentr. et meridion. (Bolivia, Fuegia). 4. Pl. perrugoswm (NYL.) Mörnr. Arg. Conspect. p. 47. Syn. Placopsis perrugosa NyL. L. Nov. Zel. (1888) p. 57. Hab. ad saxa basaltica (sepe socium Pl. gelidi) Insul. septentr.: Auckland; Insul. merid.: Little River in Peninsula Banksii, Wai- tati (Blueskins Bay), Dunedin. — Ad Dunedin etiam a LIND- SAY lecetum, NYL. 1. ce. — Exsice. Lojka 126. - 5. Pl. fulgens (Sw.) ”bracteatum (HFOFFM.) Syn. DLichen bracteatus AcH. Prodr. (1798) p. 102. Psora bracteata Horrm. D. Fl: IL (1795) p: 169. Parmelia fulgens 8 bracteata AcH. Meth. p. 193; Fr. L. Enrap. 9. Lecanora AcH. Univ. p. 438, Syn. p. 183. Placodium fulgens ”bracteatum NYL. Scand. p. 1537. Placodium bracteatum Nyrn. DL. Nov. Zel. (1888) p. 98; MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 47. Hab. ad terram in regionibus calcareis Insul. septentr.: Napier provincie Hawkes Bay. Distr. geogr. In regionibus Europe calcareis. Cetera loca mihi sunt ignota. Accedunt: P1. fulgens (Sw.y Do: FI fr. 2 p.!378; NYn. Scand. p. 13; Mört. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 47; Parme- lia fulgens/ Fri I Eur: p. 119; Basen FNeEwH Zeal. p. 27. — Saxicola, Northern Island ex Ny. et Möt Aro ie: — thaumastum (StrRT.) Mö. Arg. Conspect. p. 47; Squa- maria thaumasta STIRT. Add. 1876 p. 462. — Saxi- cola, Wellington sec. MörrL. Arg. 1. c. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0O-ZEELANDICA. 61 Ricasolia (MaAss.) MöLL. Arg. R. lecanorina (KN.) Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 47; Placodium lecanorinum KN. Contrib. 1878 p. 282 t. 38, fig. 15; (Spore 4 loculares). — Ad lapides Möre ATS Eke L Subfam. 3. RINODINEIL. 16. Hamatomma (Mass.) KörgB. 1. H. puniceum (ACH.) BAGL. Syn. Lecanora punicea AcH. Meth. p. 167, L. U. p. 395, Svep. LT455p PEN YR SNS Gran, 2"p530, Syn. Nov. Caled. p- 30, L. Nov. Zel. (1888) p- 66; Lecania punicea Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 50. Hematomma simile Bagl. Abyss. p. 248. Hzematomma puniceum Wainio Lich. du Bresil. p. 72 Hab. in ramis ramulisque fruticum varii generis in Penin- sula Banksii et ad Waitati (Blueskins Bay) Insul. meridion. fortuito lectum. Distrib. geogr.: Europa (Gall. occid.), Atrica orient. (Abyssinia) et austr., ins. Borbonia cet., Asia orient., Poly- nesia, America utraque (Brasilia, sat frequenter WaAInIo l. c.) Przeeterea in Nova Zeelandia lectum est. H. Babingtoni (KN.) Mörr. Arg. Lecanora Babingtoni KN. Contrib. 1880, p. 370, fig. 11; Hematomma Babingtoni Mass. Sopra tre Lich. della Nuova Zelandia p. 7, t. 2; Lecania Babingtoni MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 50. Lecania (Mass.) MörrL. Arg. L. vallata (STtIrT.) Mörr. Arg.; Lecanora vallata SrtrIrt. Add. 1876 p. 463; Lecania vallata Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel:-p. 50. — Corticicola. — subundulata (SrtIrRT.) Mönn. Arg.; Lecanora subundulata SrtIRT. Add. 1877 p. 11; Lecania subundulata MöLrr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 50. — »Supra fron- des Nephrodii hispidi Hook. (An vere sp. huius generis?)» Mörr. Arg. 1. c. 17. Lecanora ÅCH. 1. LIL. pallescens (L.:) SCHAR. a. tumidula (PERS.) SCHAER. 62 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Syn. Lichen pallescens Linn. Suec. (1755) p. 409; AcH. Prodr. p. 36. Lichen tumidulus PErs. in Ust. Ann. XI (1794) p. 18. Parmelia parella £ pallescens AcH. Meth. p. 164; Leca- Nora; AoH. Ups St0, Syn. p. 169. Parmelia pallescens a Fr. Lich. Eur. p. 132. Hab. ad cortices arborum Ins. septentr. Wellington; Ins. merid. Waitati (Blueskins Bay). In utroque loco admodum rara. 6 parella (1.) ScHAER. Syn. Lichen parellus LInn. Mant. (1767) p. 132; AcH. Prodr. p. 36. Parmelia parella AcH. Meth. p. 164; Lecanora AcH: Univ. p- 370, Syn. p. 169. Parmelia pallescens £ parella Fr. L. Eur. p. 133. Hab. ad saxa et lapillos Ins. septentr. Maungaroa prope Wellington; Ins. merid. Otira Gorge, Winton; Obs. Habitu Lecanore parelle similis, sed asci, precipue in speciminibus ex Otira Gorge, sunt angustiores, spore magis elongate (ellipsoidese-oblonge) et minores quam in L. parella. Utrum sit Lecanora parellina NYL. in HooK. Handb. p. 579 citata sed non descripta an Lecanora (Placopsis) NYL. (COLENSO n. 4731) a NTIZENBERGER in Neuseeländ. Lich. in allgem. zugängl. Exsiceatenwerken commemorata, in medio relin- quere cogor. Distr. geogr.: z Europa, Africa (ins. Madera), America utraque, Asia (Japonia), Polynesia. 8 Europa, Asia arct., America austr. (Bolivia, Cap Horn). 2. IL. atra (HuDps.) ACE. Syn. Lichen ater Hups. F1. Angl. (1778) p. 530. Lichen tephromelas AcH. Prodr. p. 67. Parmelia atra AcH. Meth. p. 154; Fr. L. Eur. p. 141 (excel. P confragosa). Lecanora atra AcH. L. U. p. 344 (excl. £, vy) Syn. p. 146 (excel. Pp); Körs. Systip. Lo95, LE. CER. ua Scand.:p:2504NNE Scand. p. 170, L. Nov. Zel. p. 65; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 48. xrister ad RER AN P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 62 Hab. ad cortices et saxa Insul. septentr.; corticicola ad Tapueaharuru et ad lacum Rotomahana in Leptospermo scopario, ad Omatangi in Draco- phyllo Urvilleano; Insul. merid. corticicola ad Bealey River, saxicola ad Waitati (Blueskins Bay) et ad Dunedin. Distr. geogr. Europa, Africa (Algeria, in promontorio Bone spei, Asia (Japonia), America utraque. Obs. Lecanora pachypholis NYL. in Flora 1867 p. 440, Leighton N. Zeal. p. 32, t. 4, f. 6—-2; Nyn. L. Nov. Zel. p. 65, MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 48 forma Lecanoree atre mihi e descriptione videtur. d. LL. subfusca (1) ACH. Syn. Lichen subfuscus LINn. Suec. (1755) p. 409; Ac. Prodr. p. 47 (max. part.) Parmelia subfusca AcH.: Meth. p. 167 (max. part); Er: Lieh. Eur. p. 136 (max. part.) Lecanora subfusca AcH. Univ. p. 393. Syn. p. 157 (max. Dart) FLKÖRB. Syst. ip. 1405 TER IStan dip 238:F NYE KH. Jap. p. 43. Hab. ad cortices arborum fruticumque Insul. septentr. Maungaroa prope Wellington; specimi- nulum fortuito lectum ad Napier (lignieicola). In collec- tione Berggrenil etiam in ramulis fruticum aliorum locorum pauca apoth. huius speciel passim obveniunt. Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Java, Japonia), Ame- rica utraque. VAL. CAMPEStNYSILSOCEER. ISpiecis sp. Lady num Pp. NO NYr. in Flora 1873 p. 198, L: Nov. Zell p.; 62: Hab. ad saxa in Peninsula Banksii Insul. meridion. Distr. geogr. Europa, Africa (Abyssinia, Algeria cet.) 4. IL. atrynea ”melacarpa Nyr. in Norrl. Lapp. p. 330; IErGERNL Brap 18 Syn. Lecanora atra var. expansa AcH. L. U. p. 345. Lecanora subfusca var. expansa Nyr. Scand. p. 161, Lich. Japon. p. 43. Lecanora atrynea ”melacarpa NyYL. L. Nov. Zel. p. 62. f. melacarpiza L. Japon. p. 44. Hab. ad saxa et lapillos 64 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138. Insul. septentr. Waitangi Bay of Islands, specimen par- vulum. Distr. geogr. mihi incerta. 5. IL. symmictera NYL. in Flora 1872 p. 249; Arn. Exsice. (005 AN SNES OS Yng 1 NOV el pioD: Lecanora symmicta MöLrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 49. Hab. ad lignum Ins. septentr. Rotorua; Ins. merid. Waitati (Blueskins Bay). — Corticicola et lignicola (KNIGHT) NYL. 1. cec. Distr. geogr. incerta. Haud dubie latissime patet. In Japonia multis locis (Oumagayeshi, Itchigoma, Rockosan) ab E. ArmMQuisTt lecta. NyYL. Lich. Japon. p. 46. 6. LIL. flavopallescens NL. L. Nov. Zel. p. 63. Syn. Lecanora tlavopallescens Möirn. Arg. Conspect. Syst. L.: Nov. Zel. p. 49. Lecidea flavopallescens Hook. Handb. p. 582. Hab. ad cortices arborum Ins. septentr.: Wellington; Ins. merid. Peninsula Banksii. — Corticicola: CoLEnso et KnicHTt. Etiam lignicola (KNIGHT) NYL. 1. c. 7. IL. albescens 2 galactina (Horrm.) Tu. FR. Syn. Psora albescens Horrm. D. FI. II (1795) p. 165. Lecanora galactina AcH. Univ. p. 424, Syn. p. 187 (a); Nr bappsror, psrdö2;0k a Nov yZel. piu62: Hab. ad saxa in Peninsula Banksii Ins. merid. — Saxi- cola (KNIGHT.) - Distr. geogr. Europa. L. "dispersa (PERs.) FLRE. Syn. Lichen dispersus Pers. in Ust. Ann. VII (1794) p. 27; AcH. Prodr. p. 49. Lecanora galactina Pp dispersa AcH. Univ. p. 424, Syn. pP- LST: : Lecanora dispersa Nyl. L. Nov. Zel. p. 62. Hab. ad saxa ad Wellington et ad Rotomahana Insul. septentrion. — Saxicola prope Dunedin (LInpsar) — Etiam a KNIGHT lecta. Distr. geogr. Europa, Africa (Algeria). ARKEN PT SAVE kodas er IA TS NESS IST far P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 65 Species gen. Lecanore sequentes in Nova Zeelandia in- vente sunt sec. NYL. 1. c. L. umbrina (EHrH.) Nyn.; Mönr. Arg. Conspect L. Nov. Zel. p. 49. — Lignicola ad Dunedin (LINDsSAY); saxicola, KNIGHT. — subgranulata Nyr. -— Corticicola, KNIGHT. — albella (PeErs.) Nyr. — Corticicola, KniIcHt ad Greymouth (HELMS). Lecanora flavidofulva Mörr. Arg. Consp. p. 49. — pallidocerina EscHw. — Corticicola, CoLENSo. — perflavida NYyL.; Möir. Arg. Conspect p. 49. — Corticicola ad Greymouth (HELMS). Mörr. Arg. Conspect p. 350. — thelotremoides NyL., — Corticicola (KNIGHT). — pachypholis NyLn. — Saxicola ad Napier (CoLENso). Vide supra p. 63. Preterea Lecanora continua XKnicHtT. Exs. Lojka Univ. 129, SSA Ta. 1201 "et 17 Hartmann KNIGHT. |. BxS. Arn. 1202 ad saxa Insul&e »Thursdy bei Neuseeland a KNIGHT sunt lecte (1886). Secund. MörL. Arg. Conspect L. Nov. Zel. sunt addende: L. glaucoma AcH. Univ. p. 362 (p. p-) Syn. ip. 165; Nyr. Scand. p. 159; Hoocx. Handb. p. 579; MöLrr. Arg. Conspect. p. 48; Parmelia sordida Fr. L. Eur. p. 178 (a); Zeora KörB. Syst. p. 133. — Saxicola: Otago, (LINDSAY) Hook. Handb. 1. c. — subfusca var. leucopis ScHzeEr. Enum. p. 74; Mö. Con- spect. L. Nov. Zel. p. 48. — Saxicola. pd — var. distans NYyr. Scand. p. 160; Mörr. Arg. l. c. — Corticicola, leg. CoLENSo. — — var. bryontha (AcH. Meth. p. 167 sub Parmelia); Mörr. Arg. Conspect. p. 48. L. subfusca var. epibrya Linps. Observ. p. 540, L. subfusca var. hypnorum (WuLF.) ScHer. Enum. p. 75? — — var. cinereocarnea (EscHW.) TucK. in C. WRIGHTII Ev Cuby nsl81 =Corticicola,, Möt. Amg lie: — trachyderma Krweit. N. Beitr. n. 71. — Saxicola (an eadem ac L. pachypholis NYyLr.?») MöLrL. Arg. 1. c. — rubrocincta SrtIRt. Add. 1876 p. 11. -— Saxicola ad Wel- lington. — cyrtospora KN. on Lichenogr. 1884, n. 6, fig. 6. — Corticicola. — cyamidia SrtIRT. Add. 1877 p. 21; Mörn. Arg. Conspect. p. 49. — Corticicola. J 66 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. L. frustulosa (D1cKs.); AcH. Syn. p. 159; Mörr. Arg. Conspect. p. 49; Parmelia frustulosa var. thiodes Bas. New Zeal. p. 28; Lecanora argopholis v. thiodes Hooz. Handb. p. 579. — Ad lapides, Northern Island, Mörr. Arg. 1. c. — polytropa (ERRH.) ScHAar. Enum. p. 81; MöLrL. Arg. Con- spect. p. 49. — Ad lapides Northern Island, Mörr. Arg. 1 c. — symmictoides Nyzr. L. Nov. Zel. p. 64; MöLrr. Arg. Con- spect. p. 49. — Corticicola. — flavopallida STtIrRT. Add. 1876 p. 463; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 49. — Corticicola, Wellington MöÖrn ATS EC: 18. Caloplaca TH. FR. 1. .C. elegans (LINE) TH. FR. f. tenuis (WNBG Lapp. p. 417) Tu. FR. Syn. Lichen elegans LINK Ann. d. Bot. I (1794) p. 37; AcH. Prodr. p. 102. Parmelia elegans AcH. Meth. p. 193, Fr. L. Eur. p. 114. Lecanora elegans AcH. Syn. p. 182. Xanthoria elegans TH. FR. Arct. p. 69. Placodium elegans Nyzr. Scand. p. 136, L. Nov. Zel. p. 58; Amphiloma elegans MöLrr. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 47. Caloplaca elegans Tu. FR. L. Scand. p. 168. Hab. ad Tauranga, Maunganui province. Auckland Insul. septentrionalis ad schistum argillaceum, specimen unicum parvulum, certum vero. Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, America. 2. C. aurantiaca (LicHTtTF.) TH. Fr. »In collectione Knigthii». NYL. Nov. Zel. p.59; Callopisma au- rantiacum Mö. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 50 var. lignicola. =C. erythrella (A CH.) Syn. Lichen erythrellus AcH. Prodr. p. 43. Lecanora AcH. L. Univ. p. 401, Syn. p. 175; Nyr. Scand. p. 142, L. Nov. Zel. p. 59; Callopisma Mörr. Arg. Con- Spect. POL Caloplaca aurantiaca TH. FR. Lich. Scand. p. 178 (forma). Hab. ad saxa lapidesque P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 67 Ins. septentr. Auckland, Wellington; Ins. merid. in Peninsula Banksii. Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia, China), America merid. var. macrocarpa (ANzI) Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zell: p. al. 2 3. C. pyracea (AcCH.) Tu. FR. Syn. Parmelia cerina var. pyracea AcH. Meth. p. 176; cerina b gilva Fr. Lich. Eur. p. 168. Lecanora cerina ”pyracea NYL. Scand. p. 145, Lecanora pyracea Lapp. or. p. 129, Lich. Japonie p. 37, L. Nov. Zel. p. 59; Callopisma Mörr. Arg. Conspect. p. 51. Hab. ad cortices arborum Insulze meridionalis: Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay). — Ad Dunedin (LINDSAY) saxicola; lignicola, corticicola et saxicola a KNIGHT missa (Nwn. Be) Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia), America utraque. var. holocarpa (AcH.) indicatur e Nov. Zeland. a MöLL. Arg. in Conspect. L. Nov. Zel. p. 51. 4. C. lobulata (Smrreirt) Tu. FR. Syn. Lecanora lobulata SMRFT. Suppl. p. 87. Parmelia murorum b lobulata Fr. L. Eur. p. 115. Lecanora lobulata Nyr. in Flora 1883 p. 105, Lich. Jap. p. 37. Caloplaca murorum forma lobulata TH. Fr. Lich. Scand. prultlkL. Hab. ad saxa in Peninsula Banksil Ins. meridion. Distr. geogr. Europa, Asia (Japonia). 3 Ck citering (HorEmM)y TH. ER. Syn. Verrucaria citrina Horrm. D. F1. p. 198 p. p. Lecanora citrina AcH. L. Univ. p. 402 (a), Syn. p. 176 (a). Caloplaca citrina TH. Fr. Lich. Arct. p. 118, Lich. Scand. pitlv6. Hab. ad saxa lapidesque Insul. septentr. Wellington; Ins. merid. Dunedin. Distr. geogr. Europa, Asia, Africa, America septentr. 68 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 13. 6. C. cerina (EHRH.) TE: FR. Syn. Lichen cerinus EHRH. exs. (1785) n. 216; ACH. Prodr. p. 40. Lecanora cerina AcH. Lich. Univ. p. 390, Syn. p. 173; NyL. Scand. p. 144; Callopisma Mö. Arg. Conspect. Nov. Zelip kol Caloplaca cerima 'TH. Fr. Arct. p. 118, Iiech. Scand: Pp; 173: Hab. ad Tapuaeharuru Insul. septentr., in Peninsula Bank- sii et ad Waitati (Blueskins Bay) Insulze meridionalis ad cortices. — Northern Island, MöLrL. Arg. 1. c. Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque. 7. C. hematites (CHAuB.) HELLB. Syn. Lecanora hematites CHauB. F1 Agen. p. 492. Parmelia cerina y hematites FR. L. L. Eur. p. 169. Callopisma hematites Körs. Par. p. 64; ARN. Exs. 1157. Hab. ad cortices Insul. merid. Otira Gorge, Waitati (Blueskins Bay), Dunedin; in Peninsula Banksii ad saxum. Distr. geogr. Europa, Africa, America. Preeterea in Nov. Zeel. secund MöLrrL. Arg. sunt lecte: C. murorum (HorFrM.) TH. FR. Amphiloma Mörir. Arg. Con- Spect. p. 4 — var. miniata (Horrm.) TH. Fr. KörB. Par. p. 48; Linps. Observ. p. 936; MöLL. Arg. 1. 'e. — inclinans (STIRT.); Lecanora inclinans STIRT. Add. 1876 p. 463; Callopisma Mörr. Arg. — Corticicola, Wel- lington. — pallidior (NYL.) Lecanora pallidior Nyr: Prodr. L. Nov. Granat. p. 29; KrRMerue. LG. Novara p. 110. — LEG. HOoCHSTETTER. — homologa (NYL.) Lecanora homologa NYL. New Zeal. p. 251, DL. Nov. Zel. p. 59; KN. Contr. 1880 p. 378 fig. 48; LINDS. Observ. 1866 p. 414; Callopisma Mötrr. Arg. Conspect. p. 51. — Corticicola, Du- nedin. : ferruginea (Hups.) TH. FRxR.; Lecanora NYL. Scand. p. 143; Hoor. Handb. p. 578; Blastenia ferruginea Körb. syst. p. 183; Mörn. Arg. Conspect.: L. Nov: Zel. p. 69. — Middle Island, Otago (LINDSAY) HooKr. Handbi 1. ce. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 69 19. Gyaloleehia (MaAss.) TH. FR. 1. .G. vitellina (EHrRH.) Tä. FR. Syn. Lichen vitellinus EHRH. exs. (1785) n. 155; ACE. Btodr: p. dl. TLecanora vitellina AcH. L. Univ. p. 403, Syn. p. 176 (max. ”part.); NYLI Scand. ps 141, Tack. Nov: Zel. p. 607 E: Japon. p. 39. Gyalolechia vitellina TH. Fr. Spitsb. p. 19. Candelariella vitellina Mass. Mem. p. 46; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 47. Hab. ad saxa Ins. septentr. Auckland, Tauranga, Maunganui, Roto- mahara; Ins. merid. Peninsula Banksii in saxo vulcanio. — Ad Dunedin (LINDSAY) saxicola NYL. 1. c. Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia), America utraque. 20. Rinodina MAss. 1. RB. thiomela (NYL.) Mörr. Arg. L. B. n. 336, Conspect. ps J250ILecanora, NYL:sN. Zeal pa252, Ta NovsZelbp: 61, NYL. in Flora 1865 p. 338; LiInpsaY Observ. 1866 p. 414, fig. 16. Hab. ad saxa Ins. septentr. Auckland, Hutt ad Wellington; Ins. merid. Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Dunedin. — Super poryphyrum basaltieum, Dunedin: LINDS. sec. MöLL. Arg. 1. c. Distr. geogr. Qvantum scio, tantummodo in Nova Zee- landia inventa. 2.0 R. exigua AcHNYr. Seand. p. 150, IT! Nov. Zel. p. 61 (sub Lecanora); Rinodina exigua MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 52. Hab. ad ramulos fruticum varii generis. Ins. septentr. Tapuaeharuru in Leptospermo scopario & Waitati (Blueskins Bay) Insule merid. fortuitu lecta (per- pauca apothecia); speccimen ad saxum e Peninsula Banksii verisimile huc pertinet. Obs. Specimen parvulum ad saxum e Peninsula Banksii in collectione BERGGREN. adest. Apothecia fusconigra et sporee 70 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. sat magnee significant Rinodinam peloleucam NYL. L. Nov. Zel. p- 61, sed ob exemplar, non perfectum certum iudicium ferre non audeo. Ceterum in Nova Zeelandia secund. NYL. et MöLrr. Arg. proveniunt: R. propior (NYL.) Mö. Arg. L. Nov. Zel. p. 52; Lecanora propior Nyz. L. Nov. Zel. p. 60. — Corticicola (KIND) I NYT "Te: — peloleuca Möir. Arg. DL. MirosH. n. 84, Conspect. LZ. Nov. Zel. p. 52; Lecanora peloleuca NyL. in Flora 1865 p. 338, New Zeal. p;l25l, LX Nov Zell. poo6len Supra saxa basaltica, Dunedin: LINDSAY. — Conradi Körb. var. sepincola Körb. syst. p. 123; Lecanora pyreniospora var. paupercula NYL. Scand. p. 152, L. Nov. Zel. p. 62; Rinodina paupercula MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 52. — Lignicola (COoLENS0) NYL. 1. c. Subfam. URCEoLARIEI. Aspicilia Mass. A. depressa v. obscurata Mörr. Arg. Lecanora cinerea v. obscurata NYL. Scand. p. 153; Pertusaria fumosa KN. On Lichenogr. 1883 n. 5 fig. 24. — Saxicola (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 49. — cinerea (L.) Körb.; Lichen cinereus Linn. Mant. I (1767) p. 132; AcH. Prodr. p. 32; Lecanora cinerea SMRELT suppl. (1826) p. 99; HooKrx. Handb. p. 578; LINDS. Observ. p. 540; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 49; Aspicilia cinerea KöRrB. Syst. p. 164. — Saxicola; Middle Island, Otago (LINDs.) HooKr. Handb. 1. c. — verrucosa (AcH.) KörB.; Urceolaria verrucosa AcH. Univ. p. 339, Syn. p. 140; Lecanora verrucosa NY. Scand. p. 156; Hoox. Handb. p. 579; MörrL. Arg. Conspect. p. 50; Aspicilia verrucosa KÖRB. Syst. p. 167. — Northern Island, Mört. Arg. 1; ce. 21. Gyalecta (ACH.) TH. FR. 1. G. diluta (PErs.) HELnrB.; Peziza diluta PErRs. Syn. p. 668. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 71 Syn. Lecidea pineti AcH. Univ. p. 195, Syn. p. 41. ScHzErR Enum. p. 141; LiND8. Observ. p. 545; StirtT: Addit. 1877 p. 14. Biatora pineti KörB. Syst. p. 189. Biatora vernalis d. pineti Fr. L. Eur. p. 261. Biatorina pineti TH. Fr. L. Arct. p. 185. Gyalecta diluta HerrB. Norrl. Lafv. p. 62. Biatorinopsis diluta Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 13. Hab. ad cortices Insul. septentr. ad Otaua, Pihanga, Ins. meridion. ad Otira Gorge, Waitati. Distr. geogr. Europa, Japonia (Itchigome: E. ALMQVIST). 2. G. lutea (DICKS.) Syn. Lichen luteus DicKs., Sm. E. B. t. 1263. Lecidea lutea ScHar. Enum. p. 147; Nyrn. Prodr. p. 103, lästScand; py 192; IG Nov. Zell. (1888) Dp: od Tecidea foveolaris var. lutea SMRFLT Lapp. p. 171. Biatorinopsis lutea Mörr. Arg. Conspect. p. 72. Biatora pyrophtalma Mont. Chile p. 172. Hab. ad cortices Insul. septentr. Hutt prope Wellington. — Corticicola ad Greymouth (HELMS). Distr. geogr.: Europa, Africa (Algeria, Port Natal, in in- sula Principis), Asia (Japonia: Nagasaki, Yokohama), America (Brasilia: Wainio). 3. G. Berggremii HELLB. n. sp. Thallus tenuis, verruculoso-leprosus glaucescens I. albidus. Apothecia plus minusve immersa, urceolata, disco testaceo-rubello, margine proprio integro, a thallode sub-crenulato plus minus tecto. Spore in ascis clavatis fusiformes, 8:ne, constanter 4- blaste, hyaline, 0,018—0,021 mm. long., 0,006 mm. lat.; para- physes hyaline, filiformes, laxe coherentes. Hymemum K—, ITodo fulvescens. Hab. Super argillam vulcaniam ad Dunedin Insul. meri- dionalis. Facile dignota sporis constanter 4 blastis et hymenio I. fulvescente, cet. Ceterum sec. MöLL. Arg. et NyL. in Nova Zeelandia in- vente sunt: G. carneola (AcH.) HeELLB.; Lecidea -carneola AcH. Univ. p. 194; Hoor. Handb. p. 581; Biatora carneola FR. L. Eur. p. 264; Bacidia carneola Körs. Syst. p. 72 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III N:0 13 186; Secoliga carneola SrTIzENB. Krit. Bemerk. p. 68; MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 72. — Corticicola, Northern Island (CoLrENso) Hoozr. Handb:. I. c. G. cupularis (EHRH.); Lecidea cupularis AcH. Meth. p. 170; Hoor. Handb. p. 581; Gyalecta cupularis FR. L. Huriprt95; SKNÖRBIUSYySst pp. LT2; MORD SEAmneN Conspect. L. Nov. Zel. p. 72. — Northern Is- land, HooKr. Handb. 1. c. — pallidula (Mörr. Arg.) HELLB.; Biatorinopsis pallidula MöLL. Arg. IL. KN: nh. ol, Conspecet. il. Nov. Aelparos — Corticicola (KN.) — myriadella (NYL.) HeELiB.; Lecidea myriadella NYL. Syn. Lich. Nov. Caled. (1868) p. 78, L. Nov. Zel. p. 78; Biatorinopsis myriadella Mörr. Arg. Con- spect. p. 73; Lecidea glabella Krmeit. N. Beitr. p. 114; Phlyctis occellata KN. Contrib. p. 281. Vide Mörr. Arg. Conspect. p. 56 & 73. — Corti- cicola (Colenso; etiam in coll. KN.) Nr. I. ce. 22, Urceolaria ACHE. 1. U. cinereo-cesia (SW.) AcCH. Syn. p. 339; Nyz. L. Nov. Zel. p. 71; Diploschistes scruposus var. cinereo-ceesius MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 52. Hab. in solo. calcareo ad Napier Insul. septentr. — Supra terram ad Dunedin (Linps.) NYL. 1 c. 2. U. gypsacea AcH. Syn. p. 142; Nyrn. Japonie p. 49: Hab. in solo calcareo ad Napier Insul. septentr. Insuper e Nova Zeelandia allate sunt: U. stictica KörBz. Reliqu. HocHstETT. p. 32; NYL. in Flora 1864 p. 267; L. Nov. Zel. p. 72; LiNDps. Observ. p. 542; Diploschistes sticticus Mörr. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 52. — Super saxa conglomerato-quartzosa ad Dunedin (LINDsAY) NYL. 1. ce. — Otago (Mörr. Arg. I. c.) — actinostoma ScHar. Enum. p. 87; Urceolaria Nov&e Zelan- dig KNIGHT. Contrib. 1878 t. 37, fig. 1; Diploschi- stes actinostoma ZAHLBR. in Hedwigia 1892 p. 34; Mört. Arg. Conspect. L: Nov. Zel. p. 52. AA EA P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0-ZEELANDICA. 3 Subfam. 5. PERTUSARIEL 23. Pertusaria Doc. 1. : P. obvelata NYL. L. Nov. Zel. (1888) p- 66: Syn. P. velata Nyn. Nov. Zel. (1866) p. 253 (non TURN.); MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 53. Hab. ad saxa Insul. meridion. Waitati (Blueskins Bay), Dunedin (sper- mogonia). — Etiam »ad Dunedin super saxa basaltica (LIND- BAY RONYL Lue. Ex optima descriptione NYLANDRI 1. c. facile dignota: Thallus K—Ca Cl—; spore solitarie, maximee. »Obiter visa faciem habet Lecanor&e glaucomie ACH.> Distr. geogr. Hucusque extra Novam Zeelandiam non inventa. 2. P. amaurospora HELLB. n. sp. Thallus cartilagineus levigatus, politus ochroleucus, lineola nigricante circumdatus et percursus, kali leviter fuscescens. Verruce fertiles depresso-semiglobose ostiolis (vulgo) solitariis (interdum 2:nis), demum in discum nigricantem dilatatis. Spore magne, 2—4—6:e, elongato-ellipsoidee Il. rotundate, fusconi- gricantes, halone lato dilutiore fuligineo circecumdatce, 0,06—-0,075 mm. long., 0,03—0,045 mm. lat. (cum halone). Hymenium todo intense coerulescit, kali non mutatur, apices wvero paraphysium leviter violascunt. Hab. ad saxa Insul&e septentr. ad Tauranga Maunganui inter oppidum Auckland et lacus Taupo et Rotorua. Duas'!) generis Pertusarie species sporis obscuris preditas inveni commemoratas: sunt P. melanospora NYL. et P. aperta STIZENB., quarum neutram vidi. Illa est in Nyr. Add. Chile 1) Accedit P. Pentelici STEINER Beitr. zur Lichenenfl. Griechenlands und Höypt. 1893, p. 4, Taf; I. fig. 2. >Thallus Kali lutescit, tandem sanguineorubet. Spore bin, raro singu- le, magne, plus minus oblonge ad 126 pu long., 44 p. lat., elliptice aut ovales 110—136 p. long., 66—75 p. lat. Membrana sporarum transversim rugosa, primo hyalina, deinde pars media et interior viridescens aut fuscescens, tandem obscure colorata.» Hab. in monte Pentelicon Grecie. — Hic libellus, iam anno 1893 mihi ab auctore benigne communicatus, presto non fuit, quum Pertusarias sporis eoloratis supra commemorarem. : 74 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. p. 150 commemorata, quam commentationem assequi mihi non contigit, haec in Lich. Africana p. 137 est descripta. P. melanosporam NYL. a P. aperta STIZENB. diversam esse facile est intellectu, quoniam NSTIZENB. 1. c. p. 142 eandem ut propriam speciem accepit et preterea quod Tu. FRIES in Lich. Scand. p. 304 contendit »Pertusariam melanosporam NYL. e Chile secund. specim. origin. sporas habere hyalinas. Species neozelandica differt a P. aperta colore thalli, numero spora- rum cet., quare eandem ut propriam speciem sistere non du- bitavi. An ille tres species connexum guendam inter se ha- beant, id ille solus pro certo judicare protest, cui tres omnes videre et examinare aditus patuit. 3. P. erumpescens NL. L. Nov. Zel. (1888) p: 69; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 53; Bagliettoa ocellata KN., P. ocellata Mörr. Arg. Conspect. p. 55 est cadem sec NYL. 1. ce. Hab. Super saxa Insul. merid. ad Waitati (Blueskins Bay), Dunedinr ad saxa basaltica et ad doloritem. Spore 3:ne—S8:ne. HFExemplar a KNIGHT, nomine P. gra- phica ad BLoMBERG missum, ex reactione Kali »e luteo cinna- barine rubescens»> huc pertinet. Thallus P. graphice Kali, ut alt NYLANDER, non tingitur. 4, P. epileia Nyr. Lich. Japon. p. 57. Hab. ad cortices arborum Ins. meridion. ad Porters Pass, Bealey River 2—3000 ped. s. mare. Specimen e Japan, a NYLANDRO determinatum, omnino quadrat: spore in ascis subcylindrieis 8:ne, mediocres 1. magnee, anguste limbate; hymenium Iodo fulvescens; thallus K. — I. leviter fuscescens. Distr. geogr. Japonia: corticicola ad Youmoto—Mouray- ama. (Legit. E. ALMQVIST). 5. P. leioplaca (ACH.) ScHAR. Syn. Porina leioplaca AcH. L. Univ. p. 309, Syn. p- 110. Pertusaria leioplaca ScHAaRr. Spicil. (1823) p. 66; KörB. Syst. p. 386, Nyr. Scand. p. 181; TH. Fr. Lich. Scand. p. 316; Ny. Lich. Nov. Zel. p. 70; Mörrn. Arg. Conspet. LD. Nov. Zel. p. 54. Hab. ad. cortices Ins. septentr. Wellington (sporis 2:nis t. —3:nis); SO VER Aga AE P. J. HELLBOM, LICHEN.EA NEO-ZEELANDICA. fd Ins. merid. Bealey River 2—3,000 ped. s. m. (spo- ris 8:nis) Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia), America utrague. 6. P. cupularis KNIGHT (1884) On the Lichenogr. of New Zeal. p. 402; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 53. Syn. Pertusaria subglobulifera NyL. Enum. gen. Lich. (1858) pu lli7H Li Nov: Zell. (1888) Pp. 68 Hab ad cortices Insul. Septentr. Maungarva prope Wellington; Insul. merid. Bealey River Porters Pass. — Corticiola, CoLENso — Ad Greymouth (HeELMs), NYL. 1. c. Descriptio a KNIGHT data quadrat: Asci conferti, nume- rosi, cylindrici. Spore ellipsoidere uniseriales. In specimine a KNIGHT ad BLOMBERG misso sporas inveni. 'Thallus K—, Ca (C1.) violaceus. Nomen a KNIGHT datum accepi, quod incertum videtur, an P. subglobulifera hec eadem sit, ut ait NYLANDER L. Nov. Zel. p. 68. »Sporeée nonnihil majores» in P. cupulari diversi- tatem quandam indicare videntur. Si re vera ezedem sint, P. subglobulifera NyL. habet prioritatem. 17. P. sorodes StiIrRT. Addit. 1867 p. 13; Mörrn. Arg. Con- spect. Lich. Nov. Zel. p. 54. Spore maxime, bin, oblonge, adult: »intus belle costu- late», 0,180—0,210 mm. long., 0,060—0,075 mm. lat., [odo asci et spore intense coerulescunt, Kali non mutantur. Hab. in cortice ad Wellington Insul. septentr.; unicum specimen fortuito lectum. Ceterum a NYLANDRO (L. Nov. Zel. 1888) sequentes spe- cies generis Pertusarize, in Nova Zeelandia inventee, comme- morantur: P. velata "sublzevata NYL. p. 67. — Corticicola (KN.) — globulifera ”glaucomopsis NYL. p. 67. — Corticicola ad Greymouth (HELMS); KNIGHT. — subverrucosa NYL. p. 67. — super saxa coll. CoLENSO. Specimen a KNIGHT nomine P. communis var. verrucosa ad BLoMmBERG missum et mihi ab eodem benigne communicatum est eadem: thallus K. ferrugineo-rubens, spor: 2:ne, cet. vide INYL. ol (Gå 76 Pi BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138. subeommunis NYL. p. 67, P. communis NYL. Nov. Zel. (1866) p. 522. — Corticicola prope Duncedin (LIND- SAY); ad Greymouth (HELMS), perrimosa NYL. p. 68 —- Basalticola ad Dunedin (LINDSAY). perfida NYL. p. 69. — Dunedin ad saxa (LINDSAY). graphica KNIGHT NYL. p. 69. — Saxicola KNIGHT. adveniens NYL. p. 70. — Corticicola ad Greymouth (HELMS). adventans NYL. p. 70. — Corticiecola ad Greymouth (HELMS). leucodes KNIGHT. NYL. p. 71. — Corticicola KNIGHT. Sec. MÖLLER Arg. Conspect. L. Nov. Zel. accedunt: . subvaginata NYyL. in Flora 1866, p. 290; MörrL. Arg. p. 53. — Corticicola. circumcincta STIRT. Add. 1876 p. 464; Mörr. Arg. I. ce. — Corticicola, Wellington. creberrima NTIRT: Add. 1877, p. 12; Mönr. Arg. I. ce. — Corticicola. denota STtiIrRT. Add. 1867, p. 12; Mörr. Arg. 1. ce. — Saxi- cola, Wellington. truncata Krmerne. N. Beitr. N. 92; Mörr. Arg. 1. ce. — Corticicola. adscripta StIrRT.: Add. 1876 p. 13; Mörn. Arg. Il. ce. — Corticicola. ceuthocarpa FR. v. crenulata StirT. Add. 1877 p. 12 (var. chemica ”versicolore inclusa); MöÖLL. Arg. 1. ce. — Saxicola. patagonica Mörr. Arg. L. B. n. 1484, Conspect. p. 954. — Saxicola. cretacea Mönr. Arg. LD. B. n. 727, Conspect. 1. ce. — Corti- cicola. melaleucoides Mörr. Arg. L. B. n. 722, Conspect. I. e. — Corticicola. Krempelhuberi Mö1ir. Arg. Conspect. p. 54; Pertusaria subverrucosa KRMPHL. N. Beitr. n. 89 (non NyYL.). — Corticicola. leucodeoides Mörir. Arg. L. B. n. 728, Conspect. 1. ce. — Corticicola. melaleuca var. octospora Mörr. Arg. L. B. n. 729, Con- spect. L. Nov. Zel. p. 54. — Corticicola. micropora KrmerH. N. Beitr. n. 88; Mörn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 54. — Corticicola. albissima Mörr. Arg. L. B. n. 749 Conspect. 1. c. P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. TT — Knightiana Möinrn. Arg. L. KN. n. 25, Conspect. 1. c. — Saxicola. — theochroa Krmert. N. Beitr. n. 90; Mönrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 54 (thallus pallide sulphu- reus, spore 8:n&e). — Corticicola. — levis KN. On Lichenogr. 1884 n. 8, fig. 8; Mörr. Arg. L. B. n. 771, Conspect. p. 54. — Corticicola. — lavata Mörr. Arg. L. B. n. 785, Conspect. p. 55. — Saxi- cola. — Peponula Mörr. Arg.; Lecanora Peponula Mörr. Arg. L. B. n. 795; Perforaria Peponula Mörr. Arg. L. Miyosh. n. 91; Conspect. p. 55. — Corti- cicola. — cucurbitula (Mont.); Porina cucurbitula Mont.; BABINGT. New. Zeal. p. 42; Pertusaria cucurbitula Hook. Handb. p. 580; Perforaria cucurbitula Mörn.. Arg. L. Miyosh. n.-91, Conspect. L. Nov. Zel. p. 55. — Corticicola, Northern Island. 24. Thelotrema ÅCH. 1. Th. lepadinum ACHE. Syn. Lichen lepadinus AcH. Prodr. p. 30. Thelotrema lepadinum AcH. Meth. p. 322, L. Univ. p. 312, TROR TSyo pula; ER fick Hurtp. 428; NYR Scandip. 185; L. Nov. Zel..p. 76; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 14. Hab. ad cortices arborum Insul. septentr. Wellington; Ins. meridion Waitati (Blueskins Bay). — Ad. Dunedin , (LINDSAY), ad Greymouth (HELMS) Distr. geogr. In Europa, Africa (Cap. Bone spei), America. 2. Th. monosporum NYL.. Enum. Gen. Lich. p. 118, N. Caled. p. 38, L. Nov. Zel. (1888) p. 76. Hab. ad cortices arborum Insul. septentr. Wellington; Ins. meridion. Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay). — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. ec. "patulum NYL. Distr. geogr. Asia (Japonia), America septentr., Brasilia. 78 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. 2. Th. monosporoides Nyr. Lich. Nov. Zel. (1888) p. 76. Syn. Leptotrema monosporoides Mö. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 75. Hab. ad cortices in Peninsula Banksii ad Little River. Obs. Th. saxatile KNIGHT (e specim. ad BLoMBERG misso): sporis maximis solitariis, murali-polybl., fuscis, ad saxa, pro- pria species videtur. Huc forsan pertinent TH. lepadinum ”saxicola Wainio Etude des Lich. du Brésil, II p. 76 et Th. lepad. 3 rupestre TURN & Borr (in herb. meo). Th. (Ascidium) melanosporum KNIGHT: sporis solitariis maximis, fuscis, KNIGHT ad cortices in Nov. Zeel. invenit spe- cimenque ad BLoMBERG misit. Ceterum commemorantur e Nov. Zeel. a NYLANDRO 1. c: a Mörnr. Arg. Conspect. p. 74 & 75: Th. bicavatum Ny. in Flora 1864, p. 269, L. Nov. Zel. p. 75. — Corticicola KNIGHT. — allosporoides NyY1L. L. Nov. Zel. p. 75. — Corticicola KNIGHT. — cavatum (AcH.); Ocellularia cavata Mörr. Arg: L. B. n. 319, Conspect. L. Nov. p. 74; Thelotrema cir- cumscriptum KN. On Lichenogr. 1883 n. 2. — Corticicola. — hians SrtirRT. Addit. 1876 p. 465; Ocellularia hians MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 14. — Trunci- Jo. Wellington. — dolichosporum (NYL.); Ocellularia. dolichospora Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 74. — Corticicola. —-- obovatum SrTIRT. Addit. 1876 p. 465; Ocellularia obovata Mörr. Arg. Couspect. L. Nov. Zel. p. 74. — Abico Wellington. — attenuatum (KN.); Ascidium attenuatum KN. On Lichenogr. 1883, n. 25. fig. 19 a; Pheotrema attenuatum Mörr. Arg. Cdnspebt. p. 74. — Corticicola. — farinaceum Kn. On Lichenogr. 1883, n. 3, fig. 16 a; Lep- totrema farinaceum Mörr. Arg. Conspect. p. 74. — Corticicola. -— &mulans Krwmene. N. Beitr. n. 97; Leptotrema semulans Mör. Arg. Conspect. p. 75. — Corticicola. — manosporum (KN.); Ascidium manosporum KN. On Liche- nogr. 1883 n. 26, fig. 18; Leptotrema mano- P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. Ö sporum Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 75. — Corticieola. Th. elatius (STIRT.); Ascidium elatius Strrr. Add. 1876 p. 466; Leptotrema elatius Mörrn. Arg. Conspect L. Nov. Zel. p. 753. — Ramulicola. — oceultum (STIrtT.); Tremotylium occultum SrrirRr. Addit. 1876 p. 465; Mörnr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 75. — Corticicola, Wellington. — suboccultum (SrtirRtT.); Tremotylium suboccultum STIRT. Addit. 1876 p. 465; MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 75. — Phlyctella KRMPLE. Spore (fusiformes) transverse divisee hyalinee. Phl. stromatophora (KN.) Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p- 55; Phlyctis stromatophora KN. On Lichenogr. Nov. Zel. 1883 n. 6, fig. 16. — Corticicola. — oleosa (StIrRT.) Mörr. Arg. Conspect. 1. c.; Phlyctis oleosa STIRT. Addit. "1876, på 464! = Corticicola, Wellington. — cyrtospora (KN.) Möir. Arg. I. c.; Phlyctis cyrtospora KN. On Lichenogr. 1883 n. 7. fig. 27. — Corti- cicola. — neo-zelandica NYL. L. Nov. Zel. p. 72; Mörr. Arg. I. ce. p. 56; Phlyctis neo-zeland. NyL. in Flora 1869 p. 121. — Corticicola. — Exsice. Lojka 131 —1339. — atropa Nyrn. L. Nov. Zel: p. 74; Mörr. Arg. 1; e.; Platy- grapha longifera NyYr. New. Zeal. p. 258; LiNDS. Observ. 1866 p. 417, fig. 22--23. — Corticicola ad Dunedin. — uncinata (STIRT.) MöLL. Arg. 1. c.; Phlyctis uncinata STIRT. Add. 1876 p. 464. — Corticicola. — sordida (KN.) MöLirL. Arg. 1. c.; Phlyctis sordida KN. Contrib. 1878 p. 281 tt. 38, fig. 9; Phlyctella inter- fuscata NYLz. L. Nov. Zel. p. 74. — Corticicola. — abstersa KrmMmern. N. Beitr. (1876) n. 94; Mörr. Arg. I. c.; Phlyctis Neo-Zelandiee KN. Contrib. 1878 p-. 281 t. 38. fig. 11—12 pr. p.; Phyctella egen- tior N. L. Nov. Zel. p. 73. — Corticicola ad Greymouth (HELMS). 30 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Phl. abstersa var pallidula (NyLr.) Mörr. Arg. 1. c.; Phlyc- tella egentior var. pallidula Nyz. L. Nov. Zel. p. 73. — Corticicola. — pityrodes Krwrein. N. Beitr. n. 93; Mörr. Arg. Conspect. 1. ce. — Corticicola. — | peregena NYL. L. Nov. Zel. p. 74; Mönr. Arg. 1. ec. — Cor- ticicola (KN.). Phlyctis W ALLR. Phl. antaxia Nyr. L. Nov. Zel. p. 74; Mötrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 56. Homocarpi. Fam. 6. CLADONIELI. 25. Stereocaulon SCHREB. 1... St, Colensot BAB. N. Zeal.; py dl, t. 130 A. Syn. Stereocaulon Colensoi NYL. Syn. p. 232. Corynophoron Colensoi NYL. Nov. Zel. (1888) p. 15; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 22. Hab. supra saxa insul. meridion. ad Kellys Hill 4000 ped. s. mare et ad Bealey River (fragmenta sterilia). 2. St. ramuwlosum (SW.) Syn. Lichen ramulosum Sw. Prodr. Gmel. Syst. LINN.; AomfeProdri pa4209. Stereocaulon ramulosum AcH. Meth. p. 314, L. Univ. p. 380, ENSYnA Pa 2345 NY Syn py 2500 prop NYE di Nov Aer (833) P—=LG6IPrAp: Hab. ad saxa et ad terram Insul. septr. Waitangi Bay of Islands, Whangaroa, Auck- land, Tapuaeharuru, Ohaeawai, 'Taheke, Papa Kauri, Maunga- roa et ad Hutt prope Wellington; Insul. merid. Bealey River 2—3000 ped. s. mare, Porter's Pass, Kelly's Hill 4000 ped. s. mare, Westland. Obs. In hac specie haud dubie in collect. Berggreniana latent St. .mixtum Nys. Syn: ps 237 1. Nov. Zel. (1888) p: 16: — »ad Dunedin supra saxa lectum a LINDSAY>, P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 81 St. proximum Ny. Syn. p. 237, L. Nov. Zel. p. 16 »legit HELMS>. Exsice. Arn. 1209 et St. macrocarpoides NyL. Syn. p. 238, L. Nov. Zel. p. 16 >Auckland Sinclair, — Notas, quas refert NYLANDER e textura cephalodiorum sumtas ut gonidia sirosophonoidea, scytonemoidea, nodulos gonimicos, minime inveni constantes. TH. Fries illustr. Mono- graphus generis Stereocauli in Lich. Scand. p. 43 contendit: »hec diversa gonidia in eodem specimine et quidem in eodem cephalodio inveniri et eas nil aliud esse quam diversa evolu- tionis stadia alge cuiusdam parasitantis», id quod FORSSELL (in Stud. öfver Cephalodierna p. 74) perquisite affirmavit. Unde patet, eos characteres non esse idoneos ad species di- stinguendas. Distr. geogr. St. ramulosi: America a Mexico usque ad fretum Ma- gellanicum, St. mixti: America central. et austr., Insul. Sandwich., Africa (insula Tristan d'Acunha), St. proximi: America (Mexico, Nova Granada, Peruvia, Bolivia), Africa (insulis Comoreis), Asia (Japon). 2 3. St. denudatum FLKE. Syn. Stereocaulon denudatum Fr. Lich. Eur. p. 204; Körs. Syst. p. 13; Tu. Fr. Mon. Ster. p. 46, Lich. Aret. 143; Lich. Scand. p. 30; NYL. Scand. p. 65; BABINGT. New Zeal. p. 31; Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 22. Hab. ad terram Insule septentr. Omatangi, Ruapahu, sterilis. Distr. geogr.: Europa, Africa (in monte Camerun, in in- sula Madera: Mandon (Mad. 44), Asia (Japonia in summo Foujiyama: E. ALMQVIST), America septr. Ceterum commemorat NYLANDER (L. Nov. Zel. 1888); St. corticatulum NyYzr. Syn. p.: 240, 1. Nov. Zel: p..15 "detergens — Otago. St. ramulosum ”submollescens (insula Campbell) St. proximum ”macrocarpoides (Auckland: Sinclair.) St. argodes NYL. Campb. p. 1 (St. Argus Hooxr. et TAYL. p- p.-) Neque hoc neque Argopsis megalospora TH. FR., quee a NyL. solum subgenus Stereocauli habetur in collect. BERG- GREN. adsunt. Heec est in insula Campb. inventa. 82 BIHANG TILL Ki SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138. Actedunt sec. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.: St. neseum NYL. Syn. p. 240; KrmPiE. LD. exot. p. 311; Mönr. Arg. Conspect. p. 22. St. ramulosum var. compressum BaB. New Zeal. p. 30; MöLL. Arg. Conspect. 1. ce. — North. Isl. -— — var. elegans Tu. Fr. Mon. Ster. p. 24; MULL. Arg. 1. ce. — In prov. Nelson. — -— var. implexum NYL. Syn. p. 236; KRMPHr. L. Novara p. 124; Mörnr. Arg. Consp: 1. ce. — — var. macrocarpum NYL. BABINGT. New Zeal. p. 30; MöLrL. Arg. 1. c.; Stereoc. macrocarpum A. RioE. Astrol. p. 34, t. 9, f. 4. — Havre de P'Astrolabe. 26. Cladina NYL. 1. Cl. pycnoclada (GAUDICH.) NYL. Syn. Cenomyce pycenoclada GAUDICH. in MIRBEL Rapp. Fl. Malouin. (Ann. Sc. nat. t. V 1825) p. 97; Pers. Voy. Uran. (1826) p. 212. Cladonia rangiferina var. pycnoclada NyLr. Syn. p. 212, Clad. pycnoclada Nyzr. Lich. Nov. Zel. (1866) p. 244 (ut propr. species); MöLrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 23. Cladina silvatica var. pycnoelada Nyr. Nov. Caled. p. 11. Cladina pycnoclada Wainio Monogr. Clad. I. p. 34; NY. L. Nov. Zel. p. 20. Hab. ad terram et supra rupes humo tectas et ad truncos putridos Ins. septr. Waitangi Bay of Islands, Whangaroa, Rotorua, Rotomahana, Tapuaeharuru, Maungaroa, Ohaewai & Papa- kauri fructif.; Ins. merid. Arthur's Pass 3000 ped. s. mare, Porters Pass. Per utramque insulam frequens videtur. Multis locis a LinDsaY, KNniIGHT et HELMS lecta est, NYL. 1. c. WaiNsro (Monogr. Clad. p. 38) commemorat formam «a flavidam WAInIo e Peninsula Banksii (Raouvr 1843, Mus. Par.) et B exalbescentem Waisro e Nov. Zel. (Mus. Par.) Distr. geogr. In hemispheerio australi hec species latis- sime patet sicut Cl. rangiferina et affin. in septentrionali. Precipue in regionibus antarcticis et temperatis nec non in 2equinoctialibus est copiosa: in America merid. sat frequens Re BALLS MES P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA . 83 (Cap Horn, Brasilia, Peruvia cet.), in America septentr. ra- rior (Spec. in Mus. Par. sec. WaAIn1Io Mon. Clad. p. 37), Africa austr. & in insulis Bourbonia, St. Maurit., Australia, Asia (Nepal, Tartaria sec. WaAInIo 1. e.). ZAO RT CIA TSK) NYT S VT Pp: Var. turgescens FR. L. Eur. p. 244. Hab. ad terram Ins. merid. ad Kelly's Hill. An forma primaria in Nov. Zeel. sit inventa, mihi est ignotum. In Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. non com- memoratur. Secund. WaIiN1o Mon. Clad. I. p. 260 ad Otago in Nov. Zel. est lecta (JACQuINoT 1841; mus. Paris.) 27. Cladonia (HILL.) HOFFM. 1. Cl. pyxidata var. chlorophea FLKE; MöLrL. Arg. Con- spect. IL. Nov. Zel. p. 24. Syn. Cenomyce chloropheea FLER in SMRFLT Suppl. (1826) p- 130. Cladonia chlorophea NyL. L. Nov. Zel. p. 17. Hab. ad Hutt prope Wellington Insul&e. septentr., ad Waitati (Blueskins Bay) et in Peninsula Banksii Ins. meri- dionalis. — Etiam ad Greymouth Ins. merid. (HELMS) NYL. 1. c. Forma primaria est ad Dunedin Ins. merid. inventa (LIND- SAD INN TG de GC. Distr. geogr. Est omnis telluris civis, in zona calida ra- rescens. 2 CU piren FETTER) NYL Nov: Zell p. 18; MönrnfARS Conspect. p. 34; NYL. Syn. p. 193 sub Cl. pyxidata. Cladonica pityrea WaIiN1ro Mon. Clad. II. p. 349. Hab. ad. Maungaroa prope Wellington Insul&e septentr. — Ad Otago et alibi in Nov. Zel. sec. Wainio Cl. p. 358. Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque. 3. Cl. cariosa (ACH.) SPRENG. Syn. Lichen cariosus AcH. Prodr. p. 198. Beomyces cariosus AcH. Meth. p. 326. Cenomyce cariosa AcH. L. U. p. 567, Syn. p. 273. 84 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Cladonia cariosa NSPRENGEL WNyst. Veg. IV p. 292; NY. Syn: / ps 1194; KöRB.nBarpi 10; TH FRI LI Se.op: 90F Mor Arg. Conspect.: p. 24. Hab. ad Waitati (Blueskins Bay) et ad Dunedin Insulze merid. Distr. geogr. In omnibus telluris regionibus sat frequens, in zona calida rarior. 4: Ol., enantia NYL. 1 Nov: Zell, p. 185 WANIoMOD Clads pat. Syn. Cl. cariosa Mörnrn. Arg. Conspect. p. 24; KRMPLEH. Neu. Beitr. p. 448. Hab. ad terram glareosam Ins. merid. in Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Invercargill. Parum a Cl. cariosa diversa. Thallus K. non tingitur. 5. Ol. macrophylla (NCHAER.) Syn. Cladonia ventricosa Pp macrophylla ScHAar. Spic. (1833) p. 316. Cladonia decorticata NYL. Scand. p. 53. Syn. p. 199; BaB. New Zeal. p. 34; MörrL. Arg. Conspect. p. 24. Cladoma decorticata z macrophylla TH. Fr. Lich. Scand. p. 91; Cladonia alpicola (FN.) Wariso Mon. Clad. IL p. 58. Hab. ad tetram, presertim supra rupes Ins. merid. Waitati (Blueskins Bay) et ad Winton (forma minor). Distr. geogr. In Europa passim. »In Africa adest> (STIzENB. Lich. Afr. p. 21.) 6. Cl. verticillata (HoFFM.) Syn. Cladonia pyxidata var. verticillata Horrm. D. Fl. (1795) p. 122 Cladonia gracilis a. verticillata Fr. L. Eur. p. 219; TH. Fr. Lich. Arct. p. 149; Linps. Observ. p. 534. Cladonia gracilis ”verticillata NYL. Syn. p. 197; TH. FR. Dich. Scand. p. 83. Cladonia verticillata WaAinro Mon. Clad. II. p. 176; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 24. Hab. ad terram Insul. merid. Winton. — Northern Island Mörirn. Arg. 1. c. RS EI pe WyCNg Ta P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 85 Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque, Asia, Australia. t. Ol. cervicormis (ACH.) FLEE. Syn. Lichen cervicornis AcH. Prodr. (1798) p. 184. Cladonia verticillata var. cervicornis FLKE Clad. (1828) p- 28; WaAIiNIo Mon. Clad. II 'p. 187. Cladonia gracilis ""cervicornis NYL. Syn. p. 197. Cladonia gracilis ”"verticillata P cervicornis TH. Fr. Lich. Scand. p. 84. Cladonia cervicornis MörirL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 24. Hab. ad terram et ad rupes muscosas Insul. septentr.: Waitangi Bay of Islands; Ins. merid.: Bealey River, Porters' Pass 3,000 ped. s. mare, Kelly's Hill, ubique sterilis. Distr. geogr. Europa, Africa (in Algeria et ins. Madera), Asia, Australia. 8. Cl. ochrochlora FrkE Clad. p. 75; Nyzr. EL. Nov. Zel. (1888) p. 17; MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 24. Syn. Cladonia fimbriata var. ochrochlora WaAIin1Io Mon. CladKIE piS19 Hab. ad terram Insul. merid.: Bealey River 2—3,000 ped. s. mare. — Ad Greymouth Ins. merid.: (HELMS) Ny. 1. c. Distr. geogr. Europa, Africa (ins. Madera), America meridion. 9... Cl fimbriata (1L.) ER. Syn. Lichen fimbriatus LInn. Sp. PI. (1758) p. 1152; AcH. Prodr. p. 187. Cladonia fimbriata Fr. Lich. Eur. p. 222; TH. Fr. Lich. Ameta op. Lo; NYENSyn pe. 1947 TE Novs Zell (1885)/p-kr; MöLnr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 25; WaAIino Mon. Clad. IT. p. 246. Hab. ad terram Insulxe merid. ad Waitati (Blueskins Bay). — Inter muscos ad Dunedin (LINDSAY) NYL. 1. c. Var. tubeformis (HOFFM.) Hab. ad Auckland Ins. septentr. — Ad Greymouth (HELMS) NYD. Ive: 86 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Distr. geogr. In omnibus terris sat frequens (»cosmopolita»). Var. tubreformis in Europa, Africa merid.; et in America sep- tentr. est inventa. 10. Cl. adspersa FLKE. Syn. ' Clad. adspersa NyYL. in Flora 1875 p. 447, L. Nov. Zel. (1888) p. 19; Clad. furcata var. adspersa MöLrL. Arg. Con- spect. p. 23; Clad. furcata y seabriuscula f. surrecta 'WAINIO Mon. Clad. II. p. 372 & 450, Exs. Zw. 889, 1031, 1032. Hab. ad terram Insul. septentr. Auckland; Ins. merid. Little River in Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Winton. — Etiam ab HeLms et KniGHTt lecta (INGE CL C.) Distr. geogr. Europa (Helvetia, Mecklenburgia). An pluri- bus locis sit inventa, mihi ignotum. 11: CI capitellata, (TANT) BAB. Syn. Cenomyce capitellata TAyL. in Hooxr. & TaAvyL. Lich. Antarct. (1844) p. 652. Cladonia capitellata BaB. in Hoor. F1. Nov. Zel. II (1855) p: 296; Hoox. Handb. New Zeal. II (1867) p. 361; Wainio Mon. Clad. I. p. 274; Mörnr. Arg. Conspect. ps 241. Cladonia amaurocrea var. capitellata Nyr. Enum. Gen. Lich. (1857) p. 95, Syn. Lich. (1860) pi 217. Hab. ad terram Insulie septentrion.: Tapuaeharuru, Roto- rua, Omatangi, Maungaroa prope Wellington. Distr. geogr. Nova Hollandia, Tasmania, America au- stralis (Brasilia). Similis Cl. amaurocrere sed diversa. An Cl. amaurocrea in Nov. Zeelandia sit inventa, mihi est ignotum. In collec- tione Berggreniana non adest. In Wainro Monogr. Clad. I. p. 248 indicatur e Nov. Zeel. teste KrmpPrH. Neue Beitr. Flecht. Neu Seel. p. 447, sed incertum. Vide infra p. 91. 12. Cl cornucopioides (L.) ER. Syn. Lichen cornucopioides Linn. F1. Suec. 1110 p. 421. Cenomyce coccifera AcH. Univ. p. 531. Cladonia cornucopioides Fr. L. Eur. p. 236; KöRrB. Syst. P.1285EP HER: Lach., Aret. pal53 NYL Synps 220, dIKNONS Zel. p. 20. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. ST Cladonia coccifera Tu. Fr. Lich. Scand. p- 70; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 25; Waino Mon. Clad. I. p. 149. Hab. ad terram nudam et inter muscos Insul. merid. Bealey River, Porters Pass 3,000 ped. s. mare. Kellys Hill 4,000 ped. s. m. — Ad Greymouth (HELMS) NY lie: j Distr. geogr. In Europa, America, Asia (Japonia) Au- stralia. In Africa hucusque non inventa (WaAIino Monogr. Clad. p. 154; STIzENB. Lich. Afr. p. 28.) 13. Cl. macilenta (EHRH.) HoFrM. Syn. DLichen macilentus EHRH. exs. (1793) n. 267. Cladonia macilenta Horrm. D. F1. II. (1795) p. 126; Fr. skar. p:x 240; BAB. NS Zeal. ps 34; Körs. Syst pita Da RSKR: Aret ip. aako6smN vr Syn: pr225; laNovivZelep. 20; MötrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 25. Cladonia digitata ”macilenta TH. Fr. Lich. Scand. p. 68. Hab. supra truncos putridos et ad terram muscosam ad Tapueaharuru Insulse septentrionalis. — Ad Greymouth Ins. merid. (HELMS) NYL. 1. c. Distr. geogr. Europa, Africa et ins. Madera (MaAND. Mad. 47), America utraque, Asia, Australia. 14: (Cl 1 baeillaris (ACE, wkE. Us py5342) NYL, LAN. Zell, (ISSS)IpE 208 Japon. ps 21. Cladonia macilenta MörrL. Arg. L. Nov. Zel. p. 25; Cla- donia Flörkeana ”"bacillaris WaAInto Mon. Clad. I. p. 88. Hab. ad truncos putridos Ins. septentrionalis: Tapuaeharuru, Maungaroa et ad Hutt prope Wellington. — Etiam ab HeELMs et KniGur lecta (NYLSAL e.) CI. macilent&e similis sed thallus K. non tingitur. Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (in Japonia), America utraque. 15. ..Cl-angustata NYL. Syn. Cladonia cornucopioides var. angustata NYyr. Enum. Gen. Lich. (1857) p. 96. Cladonia angustata Nyrn. Lich. Exot. (1859) p. 236 sec. Wainio Mon. Clad. p. 185, Syn. p. 226. Cladonia angustata Wainro Monogr. Clad. I. p. 185. 88 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. hj Hab. in truncis putridis ad Tapuaeharuru Ins. septentr. simul cum. Cl. bacillari et ad Waitati (Blueskins Bay). Ins. merid. cum Cl. macrophylla f. minori, rarissima. ; Distr. geogr.: In insula Sandwicensi Hawai ab J. REMY lecta (Mus. Par). Etiam prope Kouno in prov. Tasima Ja- ponie a D:re Ave. HENON lecta est teste J. MöLrrEr (F1. 1879 p. 482). Wainro Mon. Clad. I. p. 186. 16. Cl. squamosa HoFFM. Syn. Cladonia squamosa Horrm. D. FI. II. (1795) p-. 12550 TEER: (Cicki Arret:sporl5 8: NYC Scandulpst57 Sya 209; ag Fr. L. Scand. Ip. 75; MönL. Arg. Conspect. LD. Nov. Zel. p. He bd terram et supra rupes muscosas Insul. septentr. Whangaroa, Maungaroa prope Welling- ton. — f. densata NYL. ab HeELms ad Greymouth Ins. merid. leeta NyL. Nov. Zel. p. 19. Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, Australia, America utradque. 17. Cl. aggregata (Sw.) ACHE. Syn. Lichen aggregatus Sw. Nov. Gen. (1788) p. 147; AcH. Prodr. (1798) p. 206; Sw. Fl. Ind. Oeccid. TII. (1806) PALIN Beomyces aggregatus AcH. Meth. (1803) p. 355. Cenomyce aggregata AcH. L. U. (1810) p. 563, Syn. (1814) p- 275. Cladonia aggregata AcH. in Vet. Acad. Nya Handl. T. XVI (1795) p. 68, Prodr. p. 206; EscHWwELL. in Mart. F1. Bras. (1833) p. 278; BaABInGT. in Hoor. F1. Nov. Zel. II. (1855) p. 295 (31); NYT! Syn. (1860)0:p; 121831 WATINIoONMonunCladypR p. 224. Cladina aggregata NYL. in Flora (1866); Cladia aggre- gata L. Nov. Zel. (1888) p. 21. Clathrina aggregata MöLL. Arg. in Flora 1883 p. 50, F1. 1884 p. 619, Conspect.. L. Nov. Zel. p. 23. Hab. ad terram humosam et inter muscos Ins. septentr. Waitangi Bay of Islands, Hokianga, Whan- garoa, Omatangi, Tapuaeharuru, Ruapahu, Rotorua, Rotoma- hana, Otaua, Pihanga, Hutt prope Wellington; P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 89 Ins. meridion.: Porters Pass 3,000 ped. s. mare, Bealey River, Kellys” Hill 4,000 ped. s. mare, Castle Hill, Little River in Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Riccar- ton, Winton, Invercargill. — Prope Greymouth Ins. merid. var. straminea Möur. Arg. F1. 1879 p. 162 est a D:ne FERD. v. MöLLErR lecta teste WaAIino Mon. Clad. p. 230. Cl. aggregata var. trichophora Mörr. Arg. L. KNIGHT. p. 24, Conspect. L: Nov. Zel. p;231 In Nova Zel: "legit KNIGHT. Species polymorpha, e formis inter se primo aspectu con- stans dissimilibus, formas Cetrarize, Cornicularize et alias spe- cies gen. Cladonize emulantibus. Omnium formarum communis est nota: Podetia foraminibus oblongis 1. subrotundis latera- libus terebrata. Nec deest, ut ait NYLANDER Nov. Zel. p. 21, transitus in Clad. retiporam, quod me quoque observasse credo. E copia magna collectionis Berggreniane aliquot formas di- stinxi, que an constantes sint, ulterius in locis natalibus examinandum est: F. cetrariotdes HELLB. Podetia dense ccespitoso-conferta, ramosa, ramis divaricatis, apieibus subulatis, albida, testacea I. pallescentia foraminibus raris, oblongis Il. sublinearibus. Sterilis ad Ohaeawai, Papakauri, Maungaroa prope Wel- lington Insul. septentr. et ad Waitati Insul. meridion. (f. pulvinata, si placet). F. subdiveryens HELLB. Podetia adscendentia 1. suberecta, ramosa, spadicea, niti- diuscula foraminibus raris, oblongis. Sterilis ad Tapuaeharuru et ad Omatangi Insul. septen- trionalis. Distr. geogr.: In zona tropica latissime patet. In Africa meridionali et insulis Mascarenis, America utraque, Asia (Ja- ponia), Australia (Tasmania, insul. Sandwicens., Nova Hol- landia cet.) 18. Cl. retipora (LABILLARD.) FR. Syn. Beomyces retiporus Jac. Jun. Labillardiere Nov. Holl. Plant. Specimen (1804) p. 110. Cenomyce retipora AcH. Syn. (1814) p. 248. 90 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13. Cladonia retipora FR. Nov. Sched. crit. (1826) p. 21; FLKE Clad. Comm. (1828) p. 181; BazingGt. New Zeal. p. 31; WAINIO Monogr. Clad. I. p. 231; Nyrn. in Flora 1867 p. 194. Cladina retipora NYL. in Flora 1866 p. 179. Clathrina retipora Mörr. Arg. F1. 1883 p. 80, Conspect. DL. Nov. Zel: p: 23. Cladia retipora NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 21. Hab. ad terram, interdum supra rupes et ligna Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands, Whangaroa, Ohaeawai, Omatangi, Tapuaeharuru, Rotomahana, Maungaroa prope Wellington; Ins. merid.: Arthur's Pass 3,000 ped. s. mare, Riecarton, Dunedin. — Eandem e Nov. Zeel. reportaverunt LABILLARDIERE, RAO0OUL, JACQUINOT, HOMBRON, SINCLAIR, testib. WAINIO & NYL: — Etiam in insula Campbell inventa Ny. 1. c. Distr. geogr.: In Australia (Nova Hollandia, Tasmania, Nova Caledonia). NSecund. Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel: sequen- tes species et varietates generum Cladinze et Cladonie lectae sunt: Cladina alpestris (L.)Nyr. Cl. rangifera v. alpestris, BAB. New. Zeal. p. 32; Cladonia alpestris, Mörr. Arg. Jonspect. L. Nov. Zel. p. 23. — Cladina al- pestris Wainzio Clad. I. p. 41; Northern and Middle Island. — — var. portentosa Mörnr. Arg. DL. KNnon. 4; Conspects LL: Now: Zeltpp205 — silvatica — (L.) Nyz.; Cladonia rangiferina var. silvatica KrmenE. LDL. Novara p. 126; Cladonia silva- tica Möir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p- 23. — Cladina silvatica WaAin1o Mon. Clad. I. p. 18. Legit FlocHSTETTER. — rangiferina (L.) NyL.; Cenomyce rangiferina AcH. A. RicH. Astrol. p. 33; CUNNINGH. in Hoor. Compan.!nw2jri p.o232;0.0.; Amtaret! DI Abw6 Cladonia Mörnr. Arg. Conspect: L. Nov. Zel. p. 23; Cladina Wainro Mon. Clad. I. PLN Cladonia furcata var. racemosa (HoFFM.) FLKE; Mönn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 23. — Ad Grey- mouth; Northern et Middl. Isl. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 91 Gladonia 4— var. ereeta KRMPLH. N. Beitr. n. 11. + Hol Var: tcorymbösal(AcH. NYL. Syn. pi 207 (ex. KrRMPLH.) N. Beitr. n. 12. pungens Cl. cervicornis> HovKr. in herb. Hoor.) Exsice. Lojka, Lich. Univ. (1885) n. 3 sec. WaAINnIo 1. c. — verticillata £ Krempelhuberi WaIin1io Mon. Clad. II. p. 187. — Nov. Zelandia (KNIGHT. herb. ARN.) WaInIo 1. c. j 28. Thammolia (ÅCH.) SCHAER. Th. vernuicularis (LiN.) Syn. Lichen vermicularis LINnN. Dicks. Or. Br.; ACH. Prodr. p. 205. Beomyces vermicularis AcH. Meth. p. 359. Cenomyce vermicularis AcH. L. Univ. p. 566, Syn. p. 278. Cladonia vermicularis Dec. F1. FR. 2 p. 235; ScHAR. spicil. p. 44; FLEE Clad. p: 175. Cladonia amaurocrea var. vermicularis KÖRB. Syst. p. 26. Thamnolia vermicularis ScHAaR. Enumer. p. 243; Mass. in Flora 1856 p. 234; NyL. Syn. p. 264; KörB. Par. p. 14: Hoozr. Handb. of the New Zealand Flora p. 5363; NyzL. L. Nov. Zel. (1888) p. 15. Hab. ad terram inter muscos et lichenes Insul. merid.: Porters” Pass 3,000 ped. s. mare. — Middle Island (SINCLAIR) Hoox. 1. c.; Tarndale, prov. Nelson (SINC- BATIR) NYL. I ce. Distr. geogr.: In Europa. America utraque, Asia (Hima- laya), Australia (Nova Hollandia). 2 BAN db BiA P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 95 Umbilicariei. Gyrophora ACH. G. polyphylla (1L.) Ev.; Lichen polyphyllus Linn. Sp. Pl. (1753) p. 1150; Umbilicaria polyphylla FR. L. Eur. p. 352; LiNDs: Observ. p. 519; HooKx. Handb. p. 574. Gyrophora polyphylla Fw. Lich. Sil. (1850) p. 28; Köre. Nyst-p. Jog LH. ER. Lich. Scand.;p. 163; ML... Arg. Con: spect. L. Nov. Zel. p. 31. — »Middle Island: gneiss rocks, Otago, LINDSAY» Hook. Handb. 1. c. Fam. 7. LECIDEINELI. Subfam. 1. Psorer. 29. Psora (HALL.) MAss. 1. Psora decipiens (EHRH.) Körb. Syn. Lichen decipiens ErtHr. in Stirp. crypt. (1889) p. 7; ACH. Prodr. p. 96: Lecidea decipiens AcH. Meth. p. 80, Syn. p. 52; NYL. Scand. 214. iPsora,, decipiens, Körb., Syst. Pp. Lc, Dh. Fr. Inch) Aret pk Hab. supra terram calcaream ad Napier Insule septen- trionalis. Distr. geogr.: Europa, Africa, America septentr. Obs. Psora Colensoi (BaB.) Mörrn. Arg. Lecidea Colensoi Nyt. L. Nov. Zel. p. 78 est supra terram lecta (CoLENso) NYL. 1. e.; Mörr. Arg. Conspect. p. 46. 30. Toninia. 1. T. amphitropa (NYL.) HELLB. Syn. Lecidea amphitropa NYL. L. Nov. Zel. p. 110; Thalloi- dima Möir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 46. Hab. supra terram rupium ad Napier Insul. septentr. — Dunedin MörrL. Arg. I c. Spore 1—3 septate, 0,012—-0,021 mm. long., 0,003—0,006 mm. late. Species intermedia inter Toniniam et Thalloidima, que parum diversa genera connectit. 94 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Thalloidima Mass. Th. coeruleo-nigricans (Lightf. F1. Scot. p. 1777); Patel- laria vesicularis HoFrmM. 1794. Lecidea vesicularis Ach. Univ. p. 212; BaB. New Zeal. p. 37; Hook Handb. p. 584; Thalloi- dima Körb. Syst. p. 179; Mörr. Arg. Conspect. p. 46. Nor- thern Island, Colenso, Hook Handb. 1. c. Th. mamillare Mass. Rec. p. 96. Mörr. Arg. Conspect. p- 46; Lecidea mamillaris Duf.; BAB. New Zeal. p. 36. North- ern stand. MULL Are: le. Subfam. 2. BEOMYCEL. 31. Bexomyces PERS. 1. B. fungoides (Sw.) Syn. Lichen fungoides Sw. Ind. Occid. 3 p. 1886; AcH. IREOCT. p-LS2E Beomyces fungoides NYL. Syn. p. 179; L. Nov. Zel. p. 13; Mörr. Arg. Consp. p. 25; Baeomyces roseus Baz. New Zeal. p. 34; Hook Handb. p. 558; Beomyces arcuatus STIRT. Add. p- 460. Hab. ad terram argillaceam Insul. merid.: Waitati (Blueskins Bay), Dunedin. — Terre- stris ad Dunedin (Linpsayr). Ad Greymouth (HeLMs). Tarn- dale prov. Nelson (SINCLAIR). NYL. 1. c. Distr. geogr.: Africa (Madagascar, Bourbonia), Asia (Java), America tropica. 2. B. Nove Zelandie KnieHt L. N. Zeal. 1883 p. 348, fig. 28.; NYn. L. Nov. Zel. p. 13; Beomyces absolutus TucK. Suppl. 2 p. 201 v. subsessilis (fide Mörr. Arg. 1. c.). Hab. ad argillam lapillosque Ins. septentr.: Maungaroa prope Wellington. — Terrestris, argillicola (KNIGHT) NYL. 1. c. 3. B. heteromorphus NYL. Syn. p. 178, L. Nov. Zel. (1888) p. 14; Biatora byssoides BaB. New Zeal. p. 35; Beomyces rufus Hook Handb. p. 559. Hab. ad terram argillaceam et ad lapillos argilla tectos Insul. septentr.: ad Hutt et Maungaroa prope Welllington; Insul. merid.: Invercargill, Dunedin. — Terrestris (HELMS). Etiam saxicola B. arcuatus STIRTON NYL. 1. c. P. J. HELLBOM, LICHEN.EA NEO-ZEELANDICA. 95 Distr. geogr.: 'Tasmania. F. rubens apotheciis rubentibus videtur, ut ait NYLANDER 1. c., accidentatis. In Coll. Berggreniana ex Otira Gorge 2— 3,000 ped. s. m. et ex Hutt pr. Wellington etiam ex Winton fertilis adest, sterilis e Rotorua. Obs. In NYLAND. Synopsi meth. Lich. p. 176, 179 comme- morantur Beeomyces rufus De. = Sphyridium byssoides (L.) et B. roseus PErs. ut cives Flore Nov. Zeelandie. Tile in colleetione Colensoi N:o 5174 citatur hic a Dr:e Jolliffe lectus, quos quum NYLANDER in L. Nov. Zel. (1888) silentio prieteri- ret, res ei visa est dubia. Neuter in collectione Berggre- nii adest. Secund. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. est ille Bieomyc. heteromorphus hic Beeeomyc. fungoides. Vide supra. Accedunt sec. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.: B. cupreus Mörr. Arg. LDL. Kn. n. 6, Conspect. p. 25. Terri- cola: Rev. W. COoLENSO. — pertenuis SrTIRT. Add. p. 460; MörL. Arg. Conspect. p. 25. Ad truncos arborum. — hemotropus LzicHT. Add. ad Lich. New Zeal. p. 30 t. 4 f. 1 (1867); Mörr. Arg. Consp. p. 26; Beeomyces granosus STIRT. Add. p. 460 (1876). Northern Is- land, COoLENSO0. — subgranosus SrIRT. Add. p. 460; Mörr. Arg. Conspect. p. 26. Ad rupes prope Wellington! > Subfam. 3. BIATOREI. 32, Lopadium (KÖRB.) HELLB. 1. LL. chrysostictum (TAYL.) HELLB. Syn. Lecanora chrysostieta TaAYL. in Lond. Journ. of Bot. p- 642; Lecidea NYL. New Zeal. (1866) p. 252, Lich. Nov. Zel. (1888) p.- 90. Heterothecium Berteroanum Mont. Chil. p. 176, t. 12, f. 5; Myxodictyon chrysosticetum Mörr. Arg. Conspect. p. 51. Hab. ad cortices arborum Insul. septentr.: Waima, Otava, Pihanga, Wellington; Ims. merid.: Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Winton, Dunedin. — Corticicola (CoLENSo0, LINDSAY, KNIGHT) INNE e: 96 BIHANG TILL K: SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Habitus vere lecanorinus; sed gonidia, ut ait NYLANDER, in margine thallode albido desunt. Quo juniores fructus, eo crassior margo. Distr. geogr.: 2. LDL. monosporum (KN.) HELLB. Syn. Lecidea pheomma NyrL. ad KnicHtT 1867, Lich. Nov. Zel. (1888) p. 90? Heterothecium Mört. Arg. Con- spect.l pA (0; Tecidea (Bombyliospora) monospora KNIGHT On the Li- chenogr. of New Zealand p. 402 (in Transact. New. Zeal. In- stitute Vol. XVI (1884). Hab. ad cortices arborum Insul. septentrion. ad Maunga- roa prope Wellington. -— Nov. Zelandia KNIGHT secundum specimen ad BLoMBERG missum. Descriptio KNicHrII 1. ce. cum specimine BLoMBERGILI con- gruit; hypothecium fuscum, paraphyses bene discrete incolo- res attamen in pileum atrum oblongum 1. conicum terminantes (in specimine a BERGGREN lecto sunt modo fusco-capitatee), asci monospori, spore murali-divise. NSecundum Mörr. Arg. Con- spect.. L: Nov. Zel. p. 70 differt L.: pheomma (NYL.) a L. monosporo (KN.) hypothecio hyalino (hypoth. incol. NY. 1. c.). Que nota si constans est, L. pheomma et monosporum sunt distincte species, sed NYLANDER (1. c.) L. monosporum KN. non commemorat. Lopadium fuscoluteum (DicKs.) Mupp, Heterothecium MöLL. Arg. Conspect. p. 70 in 1. Nov. Zel. (1888) p- 90 indicatur: corticicola KnicHt. Etiam specimen a KNIGHT ad BLOMBERG missum, de more loco natali carens, vidi et examinavi. In collectione BERGGREN non adest. Tres ille species unam stir- pem naturalem efficiunt 1., ut rectissime art NYLANDER, ad unam stirpem pertinent. Communes note preter ascos mono- sporos sporasque murales sunt sec. NYL. apothecia presertim iuniora epiperithecio ferruginascente, ex acido chrysophanico supersperso (K. purpurascente) predita. Thallus K. flavens. Accedunt sec. Mörrn. Arg. Conspect, L. Nov. Zel: p. 70. L. phyllophilum (StIRT.) MörL. Arg.; Leceidea phyllophila STIRT. Add. 1877 p. 14. Supra frondes Filicum. L.? insidens (StIrRt.); Heterothecium MöLL. Arg. Conspect. p. 70; Lecidea insidens SrtirtT. Add. 1876 p. 470. Ad folia Dicrani Menziezii prope Wellington. od ER KA VARESE P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 97 Bombyliospora DE Nor. B: Domingensis Pers. in Act. Wett. ex AcH. Syn. p. 336; Parmelia gyrosa BaB. New Zeal. p. 29; Patella- ria Domingensis Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 65. — Corticicola, Northern Island. — tuberculosa (FÉzrE); Lecidea tuberculosa FÉrE Ess. p. 107; Hook Handb. p. 583 (et p. 585); Patellaria tuber- culosa MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 635. — Northern Island, Hook Handb:. 1. c. — pachycarpa DurF.; Biatora pachycarpa Baz. New Zeal. p. 35; Lecidea pachycarpa Hook Handb. p. 585; Patellaria subvigilans Mörr. Arg. L. B. n. 433, Conspect. LE. Nov. Zel. p- 64; Arn. sExsiee: 593. 33. Psorothecium Mass. 1. Ps. Taitense (Mont. SYLL. p. 338). Syn. DLecidea campylospora NSTIRT. in Transact. of the New Zealand Institute Vol. VI (1874) p. 238. Lecidea Taitensis NyL. L. Nov. Zel. (1888) p. 87. Hab. ad cortices arborum ad Coromandel Ins. septentrion. — Corticicola (KnicGHT et HELms) Ny. 1. c. Thallus albido flavescens. Spore 4—6:ne magnee dyblaste, medio (altero latere) constricte, ut vulgo fiant arcuate (>»bent at middle» STIRT.), hyaline, limbatee. Huc haud dubie pertinet Lecidea campylospora MSTIRT., sed nota principalis non est constans. Spore enim vulgo sunt arcuat:e, sed in eodem apothecio nonnulla inveniuntur omnino rectee. "Ps. epiglaucum (NYL.) L. Nov. Zel. (1888) p. 87. Thallus albidus rimosus. Spore 2—6:ne, dyblaste recte. Huc pertinet Lecidea clathrata KNIGHT sec. specimen originale. Hab. ad Maungaroa prope Wellington Insul. septentr. in cortice Podocarpi spec., Hokianga, Kokukohu. 2. Ps. marginiflexum (TAYL.) Mass. Syn. Lecidea marginiflexa NyLn. L. Nov. Zel. (1888) p. 87. Hab. ad cortices arborum Insul. septentr.: Otava, Wellington, Napier; | Insul. merid.: Otira Gorge, Bealy River, Little River in Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Dunedin. — 7 98 BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Corticicola frequens (a CoLENSo0, LINDsAY, KNIGHT, HELMS lecta). In insula Campbell (FirHon) Nyt. 1. e. Arn. Exs. 1240. Lojka 139. 34. Bacidia (DE Nor.) TH. FR. 1. B. Buchanani (STIRT.) KN. Syn. Stereocaulon Buchanani STIRT. New Gen. et Spec. of Lich. from New Zeal. p. 9 (1877). Bacidia pedicellata KnicHtT Contrib. 1880, p. 372, fig. 22. Lecidea subglobosa NYL. L. Nov. Zel. p. 93. Patellaria Wilsoni Mörr. Arg. L. B. n. 1435 (1888). Patellaria Buchanani Mö. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. [bk Hab. ad cortices et supra Iungermannias Insul. merid. ad Waitati (Blueskins Bay) et in Peninsula Banksii ad Little River. — Muscicola et corticicola KN. sec. Ny. 1. c.; ad Wellington MöLir. Arg, 1. c. 2. B. endoleuca (NYL.) KICK. Syn. Biatora luteola f. endoleuca NYL. Bot. Not. 1853 P3198; Biatora atrogrisea Hepp. Exsicce. n. 26. Bacidia atrogrisea ARN. in Flora 1858 p. 505 et 1871 Pp. 59. Secoliga atrogrisea StIRT. Krit. Bemerk. p. 62. Lecidea luteola v. fuscella Nyrn. Flora 1855 p. 292. Lecidea endoleuca NyL. L. Nov. Zel. p. 94. Bacidia endoleuca KicKx Flor. Crypt. Fland. (1867) p. 261. Hypothecium fulvorubescens, paraphyses apice incrassatee, coeruleo nigricantes, spore longiores aciculares, recte. Hy- menium K. TIodo intense coerulescit, hypothecium fulvo-rubri- cosum. Hab. ad cortices arborum Insulze meridionalis in Penin- sula Banksii et ad Dunedin. Corticicola ad Dunedin (LIND; sAv) Nyn: 170 Distr. geogr.: Europa, Africa, America utraque, Nova Hol- Iandia. 3. B. subrubella NYL. ad KNIGHT 1867. Syn. Bacidia rimosa KN. 1. o. p. 372 et B. pannarioidea Kn. Lecidea subrubella Nyrn. Lich. Nov. Zel. p. 97. P. J. HELLBOM, LICHENAMA NEO-ZEELANDICA. 99 Hab. ad cortices arborum Insul. meridion. ad Waitati (Blueskins Bay), Dunedin. — Corticicola KnicGHrt, NYL. 1. c. 4. B. arceutinoides (NYL.). Syn. Lecidea arceutina NYLr. N. Zeal. (1866) p. 256. Lecidea arceutinoides Nyr. 1. Nov. Zel. p. 97. Hab. ad cortices arborum Insulie meridionalis ad Waitati (Blueskins Bay). — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY). Thallus albidus, tenuis, rimuloso-difractus. Apothecia intus incoloria. Hymenium TIodo coerulescit dein lutescit. Hypothecium incoloratum; spore altero apice angustiores, paraphyses apice fuscescentes. 3. B. albido-plumbea (Hook & TAYL.) KNIGHT Syn. Lecidea albidoplumbea Hook f. & TAYLOR in London Journ. of Bot. 1844 p. 638. Patellaria albidoplumbea MörrL. Arg. L. B. n. 1419, Con- spect. syst. Lich. Nov. Zel. p. 66. Bacidia suberipta KNniGHt Contrib. (1880) p. 370 fig. 12. Lecidea mutata Nyr. L. Nov. Zel. p. 100. Hab. ad cortices Insul. septentr. ad Maungaroa prope Wellington, Insul. merid. ad Waitati (Blueskins Bay) fortuito lecta. — Nupra corticem arborum KNIGHT, NYL. 1. c. Speci- men a KNIGHT ad BLOMBERG missum omnino quadrat. a 6. B. spirospora KnigGHT Contrib. 1880 p. 371 fig. 15. Syn. Lecidea deflexa NyYL. ad KN. 1867, L. Nov. Zel. p- 100 (1888). Hab. ad cortices arborum Insule septentr. ad Wellington, in Peninsula Banksii Ins. merid. — Lignicola-et corticicola KN. (Ny. 1. c.). Thallus albidus, tenuis, linea nigra determinatus, K. — Apothecia fusconigra, basi pallescentia. Hypothecium incolo- ratum, lutescens 1. fulvescens (cupreo fulvescens NYL.). Spore in ascis clavatis spiraliter contorte, vermiculares; paraphyses apice coerulescenti-nigricantes, incrassate. Hymenium K. —, paraphyses apice smaragdule; Iodo coerulescens dein fusce- scenti-obscuratum. Denominatio deflexa antiquior quidem est, sed serius (1888) publicata. 100 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 13. N Syn. B. melasema (NYL. ad KN. 1867) KNIGHT Bacidia melasema KN. Contrib. 1880 p. 371 fig. 19. Lecidea melasema NYyL. L. Nov. Zel. p. 101. Patellaria melasema MörnrL. Arg. Conspect. p. 69. Hab. ad cortices arborum Insul. merid. ad Waitati (Blue- skins Bay), specimen unicum. — Corticicola KNIGHT, NYL. 1. c. Ceterum in Nova Zeelandia sunt lect&e et a Nylandro in LDL. Nov. Zel. (1888) descripte: Bacidia millegrana (TaAyLn.) Nin. — Corticicola (LINDSAY, KNIGHT). i —- leucothalamia (NYL.) — Corticicola prope Dunedin (LINDSAY). — interponens (NYL.). — Corticicola (KNIGHT). — superula (NYL.). — Corticicola, KNIGHT. = subbacillifera NyL. — Corticicola, KNIGHT. — anceps KNIGHT 1. c. p. 371. — Corticicola, KNIGHT. — delusa (NYL.) — Corticicola, KNIGHT. — subrosella (NYL.). — Lignicola (KNIGHT). — subsimilans (NYL.). — Corticicola (KNIGHT). rosello carnea (NYL.). = rhodocarpa KNIGHT. — Corti- cicola, KNIGHT. rosello-pallida (NYL.). — Corticicola, KNIGHT. albido lutea (NYL.). — Corticicola, KNIGHT. leucocarpa KNIGHT. — Corticicola, KN. pseudophana (NYL.). — Corticicola, KNIGHT. gilvo-rufella (NYL.). — Corticicola, KNIGHT. cerasentera (NYL.). — Corticicola, KNIGHT. Otagensis (NYL.). — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY). pleistophragmoides (NYL.). — Corticicola, KNIGHT. meiophragmia (NYL.). — Corticicola, KNIGTH. Huc accedit Bacidia pseudopyrra KNIGHT, que e speci- mine ad BLoMBERG misso vix a Bacidia albescente (ARN.) Zw. sit distinguenda. Secund. MöLLER Arg. Conspect. L. Nov. Zel. accedunt: B. glomerulosa KN. Contrib. 1880 p. 370 fig. 13; Patellaria glomerulosa Mörr. Arg. Conspect. p. 66. — Corti- cicola. — brachyspora (MöirL. Arg.); Bacidia nanospora KN. Contrib. 1880, p. 374, fig. 30; Patellaria brachyspora MöULL. Arg. Conspect. p. 66. — Corticicola. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 101 B. mesospora KN. Contrib. 1880, p. 372, fig. 20; Patellaria meso- spora Mörr. Arg. Conspect. p. 66. — Corticicola. — nubilior (STIRT.); Lecidea nubilior StIRT. Addit. 1876, p. 469; Patellaria nubilior MöLrL. Arg. Conspect. p- 66. — Corticicola. — eucoccodes KN. Contrib. 1880, p. 370, fig. 16; Patellaria eucoccodes Mörr. Arg. Conspect. p. 67. — Corti- cicola. — rosella (PErs.); Lecidea rosella AcH. Meth. p. 57 (a); Hookr. Handb. p. 583; Bacidia rosella DE Nor. Framm. lieh. (1846) p. 1905; KörBg. Syst. p.- 185; TH FR Lich. Scand. p. 343; Patellaria rosella MöLrr. Arg: Conspect. p. 67. — Northern Island CoLENso. Hoox. Handb. 1. ce. — ceroplasta (BaB.); Biatora ceroplasta BaABInGt. New Zeal. p. 36; Lecidea ceroplasta Hook. Handb. p. 583; Patellaria ceroplasta Mörr. Arg. Consp. p. 68. — Northern Island, Corenso HooKr. Handb. I. ce. — prelucida (KRMLPH.); Lecidea prelucida KrmiPn. N. Beitr. n. 106; Patellaria Mörr. Arg. Conspect. p. 68. -— Corticicola. — permutata (STIRT.); Lecidea permutata StIrRT. Add. 1877 p. 15; Patellaria MörrL. Arg. Conspect. p. 68. — Corticicola. — ceratina (STIRT.); Lecidea ceratina STIRT. Add. 1867 p. 468; Patellaria Mörr. Arg. Conspect. p. 68. — Corti- cicola ad Wellington. — rimosa KN. Contrib. 1880 p. 372 fig. 23; Patellaria rimosa Mö. Arg. Conspect. p. 68. — Corticicola. — carneorufa KnicHt Contrib. 1880 p. 272, fig. 23; Patellaria carneorufa MöLrrL. Arg. Conspect. p. 68. — Corti- cicola. — melastegia KN. Contrib. 1880 p. 371 fig. 16; Patellaria melastegia MöLrrL. Arg. Conspect. p. 68. — Corti- cicola. — rhodocarpa KN. Contrib. 1880 p. 374 fig. 32; Patellaria rhodocarpa Mörr. Arg. Conspect. p. 68. — Corti- cicola. — concinnior (STIRT.); Lecidea concinnior STIRT. Addit. 1876 p. 479; Patellaria concinnior MöLirL. Arg. Conspect. p. 68. — Corticicola ad Wellington. 102 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. B. minutissima KN. On Lichenogr. 1883 n. 8. fig. 26. — Pa- tellaria minutissima MöLrL. Arg. Conspect. p. 69. -— Cortiecicola. — stenosporina (MörL. Arg.) Kn. Contrib. 1880 p. 372 fig. 21 (Bacidia stenospora); Patellaria stenosporina MöLL. Arg. Conspect. p. 69. — Corticicola. 35. Bilimbia DE Nor. 1. B. pusilla HELLB. n. sp. Thallus tenuissimus I. obsoletus. Apothecia minuta, adnata l. sessilia, sparsa Il. conglomerata, mox convexa immarginata, pallide rufa Il. rufofusca. Spore in ascis elavatis S:ne, tetra- blaste, hyaline, 0,0018 mm. longe, 0,06 mm. late. Hypothecium incoloratum; paraphyses conerete, luteo-fuscescentes. Hyme- nium Iodo intense coerulescit, Kali non mutatur. Habitus fere Biatore vernalis. a Hab. supra muscos ad Ohaeawai Insul. septentr. 2. B. spheroides -(DICKs). ; Syn. BLecidea spheroides f. minor Krmein. N. Beitr. n. 100; Patellaria spheroides Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 65. Hab. supra saxum trachyticum ad Dunedin Insul. merid, — Muscicola et terricola Möir. Arg. 1. c. Sequentes species generis Bilimbize sunt in Nova Zeelan- dia lecte sec. Nyr. L. Nov. Zel. et Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.: B. sabuletorum FLKE, NyL. Scand. p. 204. — Supra terram rupium ad Dunedin (LINDSAY). — trachona var. marginatula Nyr. — Saxicola ad Dunedin (LINDSAY). — deposita (NyL.) HEnrB. — NSaxicola KNIGHT. — allotropa (NYL.) HELLB. — Super saxa micaceo-schistosa ad Dunedin (LINDSAY). — rhyparobola (NYL.) HELLB. — Super saxa basaltica. — albicerata (KrRMPLH); Lecidea albicerata KrmPrE N. Beitr. n. 115; Patellaria albicerata MöLrr. Arg. Conspect. L. N. Zel. p. 65. — Corticicola. — nidulans (STIRT.); Lecidea nidulans StIRT. Addit. 1876 p. 469; Patellaria nidulans Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 65. — Ad folia Dierani Menziezii. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 103 36. Biatora FR. 1. B. cinnabarina (SMRFLT). Syn. Lecidea cinnabarina SMrFLr in Vet.-A kad. Handl. 1823 p. 115, Suppl. p. 170; Baz. New Zeal. p. 36 till 129 C; Nyr. Scand. p. 194, L. Nov. Zel. p. 80; TH: FR. Lich. Scand. p. 422. Biatora cinnabarina Fr. L. Eur. p. 266; KörB. Syst. p- 206 ER ER TTChAPA ret) "p. 0191 Hab. ad ramulos fruticum Insul. septentr.: Tapuaeharuru, Rotomahana; Insul. merid.: ad Waitati (Blueskins Bay), Porters Pass, Dunedin. NYLANDER 1. c. commemorat formam cinnabarodem a B. cinnabarina sporis multo majoribus, 0,014—18 mm. long., 0,007—8 mm. latis differentem. 2. B. helvola (KörB.) HELLB. Syn. BLecidea meiocarpa Nyr. Lich. Japon. p. 61. Hab. in ramulus fruticum ad Dunedin et ad Porters Pass in cortice Phylloclad. alpini Ins. mer. fortuito lecta. Distr. geogr.: Europa, Asia (Japonia: Itchigome, E. ALM- QVIST). 3. B. fusca (ScHAR.) 8 atrofusca (EW. Syn. Biatora atrofusca Fw. in Hepp exs. (1857). Lecidea sanguineoatra ”fusca NYL. Lapp. or. p. 143. Hab. supra terram ad Tapuaeharuru Insul. septentr. Etiam granula coerulescentia (TH. Fr. Lich. Scand. p. 436) frequenter adsunt. Distr. geogr. (form&e primarie): Europa, Africa, Asia (Japonia), America septentr. Distributio var. atrofusce extra Europam mihi ignota. 4. B. coaretata (Sm.) Tu. FR. Syn. Lichen coarctatus Sm. Eng. Bot. VIII (1789) t. 534. Parmelia coarctata AcH. Meth. p. 158; Fr. Lich. Eur. p. 104. Lecanora coaretata AcH. Univ. p. 352, Syn. p. 149; NYL. ES Nov. Zelspa65. Zeora coarctata Körs. Syst. p. 132. Biatora coarectata TH. Fr. Lich. Arct. p. 189. Lecidea coarctata NYyr. Prodr. (1857) p. 112, Scand. p. 196; TH. Fr. Lich. Scand. p. 447. 104 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Hab. ad saxa et lapillos Insul. septentr.: Auckland, Hokianga, Omatangi; Ins. mer.: ad Porters Pass, Waitati, Dunedin. Distr. geogr.: Europa, Africa, Asia (Japonia), America septentr., Brasilia, 5. B. subfuscescens HELLB. n sp. Thallus disperse granulosus, albidus hypothallo nigricante. Apothecia sessilia Il. adnato-sessilia, margine tenwi exeluso con- vexa, atrofusea, humida fuscescentia, intus et ad basin pallida. Spore in ascis clavatis 8:ne ellipsoridee Il. vulgo oblonge, tenu- iter limbate, 0,015 mm. long., 0,006 mm. lat. Hypothecium in- coloratum; paraphyses apice fuscidule l. smaragdulo-nigrican- tes, incrassate. Hymemum kali —, Iodo coerulesett. Hab. in ramulis arborum fruticumque Insul. septentrion. ad Omatangi in Dracophyllo Urvilliano; Insul. merid. ad Porters Pass 3,000 p. s. mare. 6. B. erythrophea (ELKEE). Syn. Lecidea erythrophea FLKE in SMRFLT Suppl. p. 163. Biatora hvalinella KöreB. Syst. p. 201. Biatora erythrophea Tu. Fr. Lich. Arct. p. 136, Lich. Scand. p. 465. Lecidea mutabilis var. stenospora NyLzL. Herb. Mus. Fenn. p- 88, L. (vernalis) "tenebricosa NYL. Scand. p. 201. Hab. ad cortices fruticum Insul. septentr. ad Omatangi in Dracophyllo Urvilliano et ad Waitati (Blueskins Bay) Insul. meridion. Distr. geogr. extra Europam mihi ignota. 1. BB. turgidula (ER) NYE. Syn. Lecidea turgidula Fr. Sched. crit. I (1824) p. 10. Körer. Syst. px 243; TH. Frö bieht Scand. py4695 Biatora turgidula NyL. Bot. Not. 1853 p. 183. Lecidea (vernalis) ”turgidula NyLr. Scand. p. 201. Lecidea turgidula NyrL. Lich. Japon p. 63. Hab. in ligno ad Winton Insul. meridionalis. Distr. geogr.: Europa, Asia (Japonia ad Itchigome super lignum pini ad limitem arborum legit E. ALMQVIST). Przeterea in Nov. Zeelandia sec. NYL. L. Nov. Zel. species hujus generis lecte: P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA 103 Biatora interversa (NYL.) HeirrB. — Corticicola, KNIGHT. — alboprietexta (KN.) HeErLB. — Corticicola, KNIGHT. — furfuracea PErs. — Corticicola, LinpsayY & KN. — - "gubsimilis Nyr. — Corticicola, Linpsar & KN. — microdactyla Nyrn. — Corticicola, KNIGHT. — thysaniza NyL. — Corticicola, KNIGHT. Biatora familiaris Nyr. — Corticicola, KNIGHT. — miscescens NyL. — Corticicola ad Greymouth (HELMS). Accedunt secund. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.: B. eleetrodes (STIRtT.); Lecidea electrodes StIrRrT. Addit. 1877 p. 13; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — Lignicola, Wellington. — nigritula Mörir. Arg. L. KN. p. 26, Conspect. p. 58 (sub Tecidea). —- Corticicola. — cerinocarpa (KN.); Lecidea cerinocarpa KN. Contrib, 1880, p- 575; MöLrL. Arg. Conspect. p. 38. — Corticicola. — subpineti (KRMPLH.); Lecidea subpineti KrRMmerH. N. Beitr. n. 103; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — Terricola et muscicola. — rupestris (ScoP.) KörB. Syst. p. 207; TH. FR. L. Arct. p. 191; Lecidea rupestris AcH. Syn. p. 39; Mö. Arg. Conspect. L. Nov. Zel: p. 58. — Northern Island. — subglaucodes (KRMPLH.); Lecidea subglaucodes Krmeit. N. Beitr. n. 108; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — NSaxicola. — rubricatula (STIRT.); Lecidea rubricatula STtIrRT. Addit. 1876, p. 468; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — tabacina (KRMPLH.); Lecidea tabacina Krmein. N. Beitr. n. 107; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — Corticicola. — russula (AcH.); Lecidea russula AcuH. Univ. p. 197; MöLL. Arg. Conspect. p. 59; Callopisma sangumolentum Krwmere. N. Beitr. n. 67. — Naxicola. — leptoloma (Mörr. Arg.); Lecidea leptoloma Mötrr. Arg. L. B. n. 347, Conspect. L. Nov. Zel. p. 59. — Daerydii (Mörr.); Lecidea Dacrydii MörL. Arg. L. exot. n. 67, Conspect. p. 59. — Ad corticem Daerydii cupressini, COLENSO. — gramulosa (EHRH.); Lecidea decolorans NYL. Scand. p. 197; Hook: Handb. p: 582; Mörr. Arg. Conspect. p. 59. — Northern Island. 106 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. B. canorufescens (KRMPLH.); Lecidea canorufescens KRMPLH. N: Beitr. (1876) n. 99; MörL. Arg. Conspect. p. 59; Tecidea glandulosa KN. Contrib. (1880) p. 376 fig. 41: Lecidea intervertens Nyr. L. Nov. Zel. (1888) p. 79. — Corticicola. — conisalea (KN.); Lecidea conisalea KN. Contrib. 1880 p. 375 fig. 38; Mörnr. Arg. Conspect. p. 59; Lecidea in- tervertens ”diacrita NYLz. L. Nov. Zel. p. 80. — Corticicola. — exigua (CHAUB.); Lecidea exigua CHauB. Flor. Ag. p. 478; MöLL. Arg. Conspect. p. 59. — vernalis (L.); Lecidea vernalis AcH. Univ. p. 198; KRMPLuH. L. Novara p. 110; Möir. Arg. Conspect. p. 59. — Hochstetter. — fuscocincta (STtIrRT.); DLecidea fuscocinceta STIRT. Addit. 1876 p. 470; Mörr. Arg. Conspect. p. 59. — Cor- ticicola. — coccodes (KN.); Lecidea coccodes KN. Contrib. 1880 p. 376; MörL. Arg. Conspect. p. 59. — subcoarctata (KN.); Lecidea subceoarctata KN. Contrib. 1878 p: 276, ty at, fru Minn ATS. Conspect parad: — WNaxicola. — leucophea FIiKE; Lecidea leucophea Nyt. L. Nov. Zel. p. 105; Mörr. Arg. Conspect. p. 59. — Saxicola prope Napier. — rivulosa (AcH.); Lecidea rivulosa AcH. Meth. p. 38; STIRT. Addit. 1876, p. 468; Möir. Arg. Conspect. p. 39. -—- MHaxicola. 37. Biatorina Mass. 1. B. cesiopallens (NYL.) HELLB. Syn. Lecidea ciesiopallens NYL. ad KNIGHT 1867, CAMPB. p. 3, Lich. Nov. Zel. p. 85. Patellaria cesiopallens MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 63. | Hab. ad cortices arborum fruticumque Insul. septentr.: Pihanga, Ottaua, Wellington et ad Hutt prope Wellington; Ins. merid.: Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay). — Corticicola KNIGHT. (NYL. 1. c.) P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 107 var. amoenior NYL. 1. ce. »thallo virescente, apotheciis carneo- luteo-pallidis, nudis aut tenuiter caesiopruinosis,. — Cortici- cola; simul cum f. prim. interdum crescit. Species eximia, a NYLANDRO 1. c. optime descripta, ut fa- cile dignoscatur, quid autem commune cum L. intermixta NYL. (Biatorina atropurpurea) habeat, non intelligo. 2. B sublivens (NYL.) Mörr. Arg. Syn. Lecidea sublivens NyL. L. Nov. Zel. p. 84. Patellaria sublivens Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 64. Hab. ad cortices Insul. septentr. ad Coromandel et ad Wellington; Insul. merid. Little River in Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay) in cortice Leptospermi scoparii, fortuito lecta. = Cortieicola (KN.) Nyz. 1. 'e. Paraphyses apice incrassate, coerulescentes, rarius incolo- rate. Hymenium Iodo vinose rubens. »Pertinet ad stirpem L. intermixte» NYL. 1 c. 3. B. atropurpurea (SCHAER.). Syn. Lecidea spheroides £ atropurpurea ScHAR. Spicil. (1835)p: 165: Biatorina atropurpurea Mass. Rich. p. 135; Körs. Par. p. 142. Biatorina arceutica KörB. Syst. p. 192. Lecidea intermixta NYL. Prodr. p. 105, Scand. p. 194. Hab. ad cortices arborum Insul. merid. Waitati (Blue- skins Bay). Huc proxime pertinent Lecidea melaleuca Tuck. (»vix nisi var. LD. intermixtee» NYT..) et L. spodophana NYL. Gest e stirpe L. intermixtse» NY), im Nyr: DL: Nov. Zel. p. 84 & 85 commemoratae et a KNieut ad cortices arborum lect:e.. In collectione BERGGEENII desunt. 4. B. melanotropa (NYL.) HELLB. Syn. Lecidea melanotropa NyL. N. Zeal. p. 255, L. Nov. Zel. p. 86. Patellaria melanotropa Mörr. Arg. Conspect. Syst. Nov. Zel. p. 63. Hab. ad cortices fruticum in Peninsula Banksii Insule meridionalis, Bacidie spirospore immixta. -— Corticicola KNiGHT (NY. 1. c.). 108 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Spore 8:ne ellipsoidere 1. ellipsoideo-oblongee, dyblastee, hyalinge; hypothecium incoloratum, paraphyses hyaline apice fuscescentes, incrassate. Hymenium Iodo vinose rubet. 5. B. lenticuwlaris (AcH.) KER. Syn. Lecidea lenticularis AcH. Syn p. 28; NYn. Scand. p- 242, N. Zeal. p. 257, Nov. Zel. (1888) p. 109. Biatorina lenticularis KörB. Syst. p. 191. Catillaria (Biatorina) lenticularis TH. Fr. Lich. Scand. p. 567. Patellaria lenticularis Mörr. Arg. Conspect. p. 63. Hab. ad saxa Ins. septentr.: Coromandel, Taheke; Ins. merid.: Porters Pass 3,000 ped. s. mare. — Super saxa basaltica ad Dunedin (LINDSAY), sec. NYL. 1. c. Distr. geogr.: Europa, Africa. Species generis Biatorinzee a NYL. et MöLL. Arg. comme- moratee: Bi. pyrophthalma (BaB.). — Corticicola (CoLENSO0). — stillata (NyL.) = Kelica Stirr. — Corticicola ad Welling- ton sec. MörL. Arg. Conspect. p. 62. — pulverea (Borkr.); Linps. Cat. ex Hook f. Handb. p. 585. — Otago (Mörr. Arg. 1. c.). — 'subearnea Mö. Arg. L. Exot. n. 71. — Cortieicola in Stewart Island Nov. Zel. (Mörr. Arg. 1. e.). -— cyrtella (Möir. Arg.) Lich. Geneve p. 57. — Corticicola. — semipallida (NYL.). — Lignicola, KNIGHT. — synothea (AcH.) MönL. Arg. L. Geneve p. 57; Lecidea denigrata (FRrR.) Nyrn. Scand. p. 202; StirT. Addit. 1876 p. 468; Lecidea pauxilla KrmerE. Neu. Beitr. n:o 105 (verisim. sec. MönL. Arg. 1. c.). -— Ligni- cola ad Wellington. | — hemitropa (NYL.). — Corticicola KNIGHT. — leucoplacoides (KrRMPLH.). — Corticicola Mörr. Arg. 1. c. — spodophana (NYL.). — Corticicola KNIGHT. — maculosa SrTIRT. Add. 1876 p. 440. — Corticicola ad Wel- lington (MöLrL. Arg.) — melaleuca Tuck. -— Corticicola KNIGHT. - baliola Krmerr. Neu. Beitr. n. 70. — Corticicola (Mörr. AfSulep 163). -— corroborans StiRT. Add. 1877 p. 14. — Corticicola ad Wel- lington (MöiL. Arg. Conspect..p. 64). P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 109 Bi. melaclina (NYL.). — Corticicola KNIGHT. "melastegia NYL. — versicolor (FÉE). — Corticicola (NYrn. L. Nov. Zel. p- 85). Bet 8 var. incondita (KRMPLH.) MöLL. Arg. L. B. n. 1,028, Conspect. p. 64. — Corticicola. — subvigilans Mörr. Arg. L. B. n. 433, Conspect. 1. Nov. Zel. p. 64; Biatora pachycarpa BaABInGt. New. Zeal. p. 35; Lecidea pachycarpa Hook Handb. p. 585. — Corticicola. 38. Coenogonium EHRENB. 1. C. implexum NY. Syn. Coenogonium implexum NYL. Coenog. p. 92, Lich. of New Zeal.: p. 254, L. Nov. Zel. p. 77; LInDs. Observ. p. 5344; Hook Handb. p. 581; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. P-RAD: Hab. ad Tapuaeharuru Insul. septentr. supra corticem Leptospermi scoparii (parvulum specimen, fortuito lectum), Waitangi Bay of Island (vestigium). — Super truncos arbo- Tum ad Dunedin (LINDSAY). Etiam in coll. KN. Spore 2—4 bl.; hymenium primo coerulescens, dein vinose rubens. Distr. gecgr.: Africa (in planitie secus flumen Quillu: PECHUEL-LOoESCHE), Zeylania, Nova Hollandia. MÖLLER Arg. in Conspectu Lich. Nov. Zel. p. 73 tres species generis Coenogonii addit: C. Linkii EHRENB.; BaABINGT. New Zeal. p. 46. — Northern Island (;fertile visum a cl. BABINGTON> MULL. Arg.). C. interpositum NYL. Coenog. p. 91. — Corticicola (CoLENSoO I: ORNENNO): C: interplexum v. contextum SrTiRT. Add. 1877 p. 13: — Corti- cicola. PByssocaulon MONT. B. filamentosum NyL1. L. Nov. Zel. p. 77; HooKk:;Handb. p- 381; Parmelia gossypina v. filamentosa Monte. Guyan. n. 95; BABINGTON New Zeal. p. 21; Möirn. Arg. Conspect. Syst. Lich. Nov. Zel. p. 73. — Super cortices et muscos (CoLENSo0). Super quisquilia vegetabilia vetusta ad Greymouth (HELMS). Sterilis. 110 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Blastenia Mass. Bl. endochromoides (NYL.) MöLrL. Arg.; Lecidea endochromoides Ny. Prodr. Nov. Gran. p. 588, L. Nov. Zel. p. 89; Blastenia endochromoides Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 69. — Corticicola (KNIGHT). — iodomma (NYL.) Mörrn. Arg.; Lecidea iodomma Nyr. L. Nov. Zel. p 839; Blastenia iodomma Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 69. — Corticicola KNIGHT. —- subtubulata (KN.) MörrL. Arg.; Lecidea subtubulata KNIGHT Contrib. 1878 p. 277 t. 37, fig. 12; Blastenia sub- tubulata Mörr. Arg. Conspect. p. 69. — Saxicola. — tubulata (KN.) Mörr. Arg.; Lecidea tubulata Kn. Contrib. 1878 p. 277 t. 37 fig. 15; Blastenia tubulata MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 70. — Saxicola. Biatorella DE Nor. Bi. epiphysa SriRtT. Add. 1876 p. 468; MörrL. Arg. Conspect. p. 57 (sect. Biatorella). — Parasitica in thallo : Arthoni&e peranguste ad Wellington. — demaspora KN. On Lichenogr. 1884 n. 11 fig. 11 (sub Le- cidea). Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 57 (sect. Biatorella). — Corticicola. Subfam. 4. BUELLIEI. 39. Arthrorhaphis TH. FR. 1. AA. flavovirescens (DICKS.). Syn. Lichen flavovirescens DrcKcs. Crypt. Britt. 3, T. 8, £. 9. Lichen citrinellus AcH. Act. Sc. Svec. 1795, Prodr. p. 64. Lecidea citrinella AcH. L. Univ. p. 179 (a), Syn: p. 23 (a); Fr. 'L. Eur. p. 346; NyL. Scand. p. 248; Hook Handb. p. 585 (»spores acicular»). Raphiospora flavovirescens Mass. Ale. gen. p. 12; Körs. Syst. p. 268. Arthrorhapis flavovirescens TH. Fr. Lich. Arct. p. 203. Hab. supra terram nudam ad Napier Insul. septentrion. una cum Psora decipiente fortuito lecta. — Northern Island, Colenso Hook Handb. 1. c. Distr. geogr.: Europa, Africa (insula Kerguelen NAUMANN). P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 111 40. Catillaria MAss. 1. C. grossa (PERsS.) BLOMB. Syn. Lecidea grossa Pers. in Herb. Moug.; NYL. Prodr. (SSE TS SCandAp:F239 10: NOT Zell pp. Hlö: Lecidea premnea FR. Vet.-Akad. Handl. 1822 p. 260 (p. Max part), UTP: 20. Catillaria premnea KörB. Syst. p. 231. Patellaria premnea DuBY Bot. Gall. p. 649; Mörr. Arg. Conspect. Syst. p. 64. Lecidea leucoplaca FR. S. v. Scand. p. 115. Catillaria leucoplaca TH. Fr. Gen. Heterol. p. 88. Catillaria grossa BLomB. Vet.-Akad. Förh. 1867 p. 122; LbeSAER eh: Scand=p. Jo. Hab. ad cortices arborum Insul. septentr. ad Otawa, Pihanga, Waima, Wel- lington; Insul. merid. ad Bealey River 2—3,000 p. s. mare, Penin- sula Banksii, Waitati (Blueskins Bay). — Super corticem arborum et vegetabilia destructa (Linpsar, KNIGHT, HELMS) Nyz. EL. Nov. Zel. p. 110; corticicola ad Dunedin (MöLrL. Arg. Conspect. syst. p. 64). Distr. geogr.: Europa, Africa (insula Madera), America. Accedit: C. flavidoatra (NYL.) HeErrB. Lecidea flavidoatra NYL. New Zeal. p. 257, L. Nov. Zel.. p. 111; Lindsay Observ. p. 412; Patellaria (sect. Biatorina) flavidoatra Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 64. — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY). 41. Lecidea ÅCH. TREE SR der ocean ar (DTE SER. a platycarpa (AcH.) TH. FR. Syn. Patellaria macrocarpa Doc. Fr. Fr. IT (1805) p. 347. Lecidea platycarpa AcH. L. Univ. (1810) p. 173, Syn. p. TSEKORB I Syst, Pap. Lecidea contigua £ platycarpa FR. L. Eur. p. 300; NYL. Scand. p. 224 (max. part.) Hab. ad saxa Insul. septentr. Waitangi Bay of Islands. Distr. geogr. Europa, Africa (insula Madera), America septentr. 112 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BÅND 21. AFD. III. N:0 13. L. albocoerulescens (WuLF.) ScHErR. TH. Fr. Lich. Scand. p. 508. Syn. Lecidea albocoerulescens ScHAR. Spic. p. 142 (excl. fb), Emum. (1850):p:1118;- Körs" Syst. p.. 247; NYL. Bb. Nowvs ell p. 105; Mörrn. Arg. Conspect. Syst. L. Nov. Zel. p. 61. Hab. ad saxa et lapides Insul. septr. ad Waitangi Bay of Islands, Wellington. — Saxiola KNIGHT NYL. 1. c.; Nor- thern Island Mörr. Arg. 1. c. Distr. geogr.: Europa, Africa (ins. Madera: Mandon (Mad. 57) Asia (Japon., Hiroshima, Nagasaki, Kobe, Mozi, Itchi- gome: E. ALMQVIST), America septentr. << IT cinereoatra ACK. TH. FR: Lich. Scand: p. 509. Syn. Lecidea cinereoatra AcH. L. Univ. (1810) p. 167. Lecidea contigua FR. L. Eur. p. 298; KöÖRB. Syst. p. 247 (p. p.) Lecidea contigua var. meiospora NYL. Scand. p. 225 (p. max. part.) Lecidea meiospora NyLr. L. Nov. Zel. p. 105. Lecidea subglobulata KN. Contrib. 1878 p. 275; MöLL. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 61. | Hab. ad saxa lapidesque prope Wellington Insul. septentr. Distr. geogr. Europa, Africa (in monte Tabulari: Eaton). Asia (Japonia: in summo Foujiyama E. ALMQVIST). =&+T, erustulata (AcH.) TH. FR. LL: Seand. ps ori Syn. Lecidea parasema var. crustulata AcH. L. Univ. (1810): pr T76 tet Syntp. 154p.up-) Lecidea nitidula FR. L. Eur. p. 308 (max. part.). Lecidea crustulata Körs. Syst. (1855) p. 249; TH. FR. L. ATRetSE por2005 Lecidea contigua var. meiospora NYL. Scand. p. 225 (p. p-) Lecidea crustulata Nyr. L. Nov: Zel. (1888) p. 105; MöLL. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 61. Hab. ad saxa lapidesque Insul. septentr. ad Wellington et ad Maungaroa prope Wellington. — Saxicola prope Auckland (LINDSAY) NYL. 1. c.; ad saxa arenaria Dunedin Insul. merid. MörrL. Arg. 1. c. Distr. geogr.: Europa. 2.1 DL. fuscoatrula NL: LZ. Nov. Zel. p. 106. Syn. -LTecidea: fuscoatra NyL L. crust. Nov. Zel: p. 339, L. of New Zeal. p. 256. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0O-ZEELANDICA. 113 L. fuscoatrula Mörr. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. PE 60. Hab. ad saxa doleritica Ins. meridion. ad Waitati (Blue- skins Bay). Specimen iuvenile et mancum. — MNSuper saxa basaltica ad Dunedin (LINDSAY) NYL. 1. c. d.0Eeleockroma (ACE ) TH. FR. 1. Scand. pi o42. a latypea (A CH.) TH. FR. Syn. Lecidea latypea AcH. Meth. Suppl. (1803) p. 10. Lecidea sabuletorum KörB. Syst. p. 234; TH. Fr. Lich. Arct. p. 214. Lecidea parasema var. latypea NYL. Scand. p. 217. Lecidea latypiza Nyzn. L. Nov. Zel. p. 103 secund. MöLL. Arg. Conspect. Syst. p. 60. Lecidea sabuletorum (ScHREB. 1771) MöLrr. Arg. Conspect. Syst. p. 60? Hab. super saxa Insul. septentr. ad Waitangi Bay of Islands; Insul. meridion.: in Peninsula Banksii, Riccarton. — Naxi- cola (LINDSAY, KNIGHT) NYL. I. c. Distr. geogr.: Europa. p Ipilularis (DAv?) TE. Fr. Lich. Scand. p. 543. Syn. Lichen pilularis DaAv. in Trans. Linn. Soc. IT (1794) Pp- 2807 Lecidea goniophila Körs. Syst. p. 235; Tu. Fr. Lich. Arct. p. 219. Lecidea parasema var. euteroleuca NYL. Scand. p. 217 (max. part.) Lecidea parasemiza? NYL. DL. Nov. Zel. p. 103 (pr. part). Hab. ad saxa Insul. septentr. ad Auckland, Waitangi Bay of Islands; Ins. merid. ad Waitati (Blueskins Bay). y achrista SMRFLir. TH. Fr. Lich. Scand. p. 544. Syn. Lecidea elzeochroma 3 achrista SMRFLT. Suppl. (1826) DE LO: Lecidea enteroleuca FR. Lich. Eur. p. 331; KörB. Syst. Pp. A3ssTEetn ER. -Liteh sAretip. 216: Hab. ad cortices fruticum 114 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 138. Insul. meridion. ad Waitati (Blueskins Bay) in Discaria Toumatou (Rhamnaceze). Distr. geogr.: Europa. d flavicans (AcH.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 544. Syn. Lecidea anomala y flavicans AcH. Syn. (1814) p. 39. Lecidea enteroleuca 3 flavida Fr. Vet. Ak. Handl. 1822 p. 261 (Corticicola). Lecidea parasema var. flavens NYL. Scand. p. 217. Hab. in ligno nudo ad Wellington Insul. septentrionalis. Distr. geogr.: Europa. Species gen. Lecidez&e a NYLAND. (L. Nov. Zel.) et a MöLL. Arg. (Conspect. Syst. L. Nov. Zel.) commemoratee: L. parasemiza NYL. — Cortiecicola, KNIGHT. — circumdiluens NYL. — HNaxicola (CoLEnso, »Wellington Harbour») — subtenebrosa NYL. — Naxicola in prov. Otago (herb. JONES). -—"Iittoralis KN. Contrib: 1878 p. 2070, t. Sd, ASO Ume Aro vb URKNG 13 20,1) COnSPect. Syst pa (OLE contigua var. persistens NyL. L. Nov. Zel. p- 105. — Naxicola KNIGHT. — contigua FR. L. Eur. p. 298; L. spuria TayYn. I An: tarct. n. 10 secund. MörrL. Arg. Conspect. p- 61. — NSaxicola. — leptocarpa NYL. — HNaxicola in prov. Otago super saxa arenaria (LINDSAY). — pallidoatra Nyr. — Saxicola KNIGHT. — melastroma NYL. — Super lapides siliceos ad Greymouth (HELMS.) — petrina NyYL. — NSaxicola KNIGHT. — sylvicolella NyL. — Lapidicola prope Greymouth (HELMS.) — chalybeiza Nyrn. — Super saxa schistosa in prov. Otago (JONES). — "cyanopis an spec. Opegraphe e sect. Lecanactidis?)» MörL. Arg. Conspect. p. 62. 42. Mycoblastus NORM. 1. M. melinus (KRMPLH.) Syn. Megalospora melina KRMPLE. in NYL. Prodr. Lich. Nov. Gran. (1864) p. 72. Mycoblastus melinus HeirB. Nerik. Lafveg. (1871) p. 174. Lecidea sanguimnaria var. melina NyL. Lapp. or. p. 166; PRStER ErehifScand. p. 479. Lecidea didymospora Srtirt. in Grev. II p. 60. Lecidea hypomelina SrtIrRtT. Addit. 1877 p. 21. Megalospora dispora KN. Contrib. 1880 p. 378 fig. 47. Lecidea concordans NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 108. Lecidea melina NyLr. Lich. Japon. (1890) p. 77. Mycoblastus hypomelinus Mörr. Arg. Conspect. syst. L. NELL pot. Hab. ad cortices arborum Insul. meridion. ad Bealey River 2—3,000 ped. supra mare. — Corticicola ad Greymouth (HEeLms) NY. 1. c. Distr. geogr. Europa, Asia (Japonia). Altera species huius generis est in Nov. Zeel. inventa: M. implicatus (STIRT.) MöLL. Arg. Syn. Lecidea implicata STIrRT. Addit. 1876 p. 466. Mycoblastus implicatus Mörr. Arg. Conspect. syst. Lich. Nov. Zel. p. 56. — Truncicola ad Wellington Ins. sept. (MöLL. ATS. de) 43. Sarcogyne (Fu.) Mass. 1. S. simplex (DAV-.) Syn. DLichen simplex Dav. Trans. LInn. Soc. II (1794) p. 283; AcH. Prodr. p. 78. Lecidea privigna AcH. Meth. p. 49. 116 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Sarcogyne privigna KörB. Syst. p. 266 (excl. £). Lecanora (Sarcogyne) simplex Nyzr. L. Nov. Zel. p. 66. Lecidea simplex MöLL. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel.p. 57. Hab. ad saxa calcarea Insul. septentr.: ad Napier prov. Hawkes Bay. — Rupi- cola prope Dunedin Ins. merid. (LINDSAY) NYL. 1. c. Distr. geogr. Europa, Africa (Algeria), America arctica (Grönlandia). 44. Buelilia. KÖRB. 1. B. stellulata (TAYL.) BR. & ROsTrR. Syn. LDecidea stellulata TAYL. in Mack. F1. Hib. II (1836) p. 118; Nyr. Lich. crust. Nov. Zel. p. 339, L. Nov. Zel. (1888) p. 113. Buellia stellulata Br. & Rostr. Dan. (1869) p. 111; Mupp. Map... 21065EMTTIE EA TSECOnsp pa AO: Hab. ad saxa Insul. septentr. ad Rotomahana, Tauranga Maunganui, Tapuaeharuru. Distr. geogr. Europa, Africa (Cap. Bone spei), Asia (Ja- ponia, ad Hiroshima, Kobe, Mozi, Nagasaki: E: ALMQUIST), America austr. 2. B. rorida HELLB. 1. sp. Thallus cartilagineus, contiguus, rimosus, albidus, Kali ferrugineo-rubens; I—,CaCl—; hyphe non amyloidee. Apothe- cia adnata, primitus plana albopruinosa, mox nigra, disco nudo margine pruinoso, dein convexa margine exeluso. Spore in ascis elavatis 8:ne ellipsoidee, dyblaste, fusce, 0,012—0,015 mm. longe, 0,006—0,009 late. Hypothecium luteofuscum, paraphyses coherentes, apice incrassate. Hymenium Kali —, Iodo para- physes coerulescunt, hypothecium vix mutatur. Hab. ad saxa calcarea Insul. septentrion. ad Napier in prov. Hawkes Bay. 3. B. melaxanthella (NYL.) MöLrL. Arg. Syn. Lecidea melaxanthella Nyz. L. Nov. Zel. p. 112. Buellia melaxanthella Mörr. Arg. Conspect. Syst. L. Nov. Zell. Hab. in cortice arborum ad Ohaeawai Ins. septentr. 4. B. myriocarpa (De.) MuDp. Syn. Lecidea myriocarpa NYL. Scand. p. 237. 1. of New - ZAeal.: p. 207, Lich. Nowi4el palla. P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. ET Buellia myriocarpa Mupp. Brit. (1861) p. 217; Tu. FR. Tieh. Scand. p. 395; Mört. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 71: Buellia punctata KörB. Syst. p. 229; TH. FR. Arct. p. 229. Buellia stigmatea KörB. Syst. p. 226; TH. Fr. Lich. Arct. p. 230 (Saxicola). Hab. ad cortices arborum Insul. septentr. Auckland, Insul. merid. in Peninsula Banksii. -— HNuper corticem arborum pr. Dunedin (LINDSAY) INF OLE e: f. stigmatea KörB. Saxicola ad Tapueharuru et ad Napier Ing. septentr., in Peninsula Banksii Ins. merid. — Super saxa prope Dunedin (LINDS.) NYL. 1. c. Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, America utraque. Obs. Nonnulla exempla gen. Buellize, que in collect. BERGGRENII manca et mutilata adsunt, determinare non potui. Sequentes species gen. Buellize sunt in Nov. Zeel. invente secund. NYL. L. Nov. Zel. & Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. B. minutula (HeEPP) MöLrL. Arg. — Saxicola KNIGHT. '— subbadioatra (KN) MÖLLER Arg.; Lecidea subbadioatra KN. CONTEST ST pin 200 Gol LÖN fa LNSAS Njörr. Arg. Consp. Pp. «0: — decedens (NYL.) MörL. Arg. — ad saxa arenaria litto- ralia »south side of Wellington Harbour» (COLENSO) NYL. L. Nov. Zel. p. 111. — exsoluta (NYzL.) Mörr. Arg. — Saxicola KNIGHT. — hypopelidna (StiIRtT) Mönrn. Arg.; Lecidea hypopelidna STIRT. Addit. 1877 p. 14. -— Corticicola, Wel- lington (MörrL. Consp. p. 71). — albula (NYL.) MörL. Arg. — Saxicola (CoLENsSo) NYL. TNPNOME Zen ip. ob. — meiosperma (NYL.) Mörr. Arg. — Saxicola sec. MULL. Arg. Conspect. p. 71. — ferax Mötir. Arg. L. KN. n. 31. »Videtur L. myrio- carpa saxicola NYL. 1. ce.» Mörnr. Arg. Consp. p. 71. Buellia stigmatea KörB.? — porulosa MöLL. Arg. L. Exot. n. 76. — Ad ramulos denu- datos: CorEnso sec. Mörr. Arg, Consp. p. 71. 45. Diplotomma (Fw.) KöRre. 1. D. alboatrum (HorFrM.) KER. var. ambiguum (ÅA CH.) 118 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Syn. Lecidea ambigua AcH. Univ. (1810) p. 161, Syn. p. 14 (2). Lecidea alboatra v. ambigua NYL. Scand. p. 236. Diplotomma tegulare Körs. Par. p. 176. Hab. ad saxa Insul. septentr. ad Tauranga Maunganui prov. Auckland. Distr. geogr.: Europa. 46. Catocarpon (KÖRB.) ÅRN. 1: C. atroflavellum (NYL.) HELLB. Syn. Lecidea atroflavella NyYL. L. Nov. Zel. p. 114. Buellia atroflavella Mörr. Arg. Conspect. syst. Lich. Nov. Zel. p. 70. Thallus pallide sulphureus, areolis sparsis, Kali —; hyphe non amyloideex. Apothecia adnata Il. sessilia, tenuiter margi- nata, atra, nuda. Spore in ascis ventricoso-clavatis ö:ne, 8:n&e ellipsoide&e dyblaste, medio leviter constricte, demum fusci- dulze 0,018—0,021 mm. long. et 0,009—0,012 mm. late. Hypo-. thecium fuscum. Hymenium lIodo coerulescens. Differt a Lecidea atroflavella NYyL. apotheciis adnatis I.” sessilibus, tenuiter marginatis et sporis maioribus (sec. NYLAND. 1. c. spore sunt 0,0011—0,14 mm. long., 0,006— 0,08 mm. lat.); ceterum bene congruit. Nominetur var. disper- sum, si placet. Hab. ad Rotomahana Insul. septentr. supra conglo- meratum siliceum. — Lapidicola ad Greymouth (HELMS) Nyrse: 47. Rhizocarpon RAM. 1. Bh. geographicum (L.) De. Syn. Lichen geographicus LINS. Spec. plant. (1753) p- 1607, AcH. Prodr. p.:33. Rhizocarpon geographicum Dec. FI fr. II (1805) p. 365; KörB. Syst. p. 262; TH. Fr. Lich. Arct. p. 236; Mörr. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 72. Lecidea geographica Fr. L. Eur. p. 326; NyL. Scand. p. 248; Hoor. I. Handb. p. 585. Hab. ad saxa Insul. septentr.: ad Ruapahu; Insul. merid.: in Peninsula Banksii. P. J. HELLBOM, LLCHENAZEA NEO0-ZEELANDICA. 119 Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, Nov. Holland., America septentr. 2. Rh. grande (ELKE) ARN. f. eupetrea NYL. Syn. Lecidea eupetreea NYL. in Flora 1870 p. 36. Hab. ad saxa Peninsule Banksii Ins. merid. In Conspect. syst. a MöLL. Arg. commemorantur: Rh. Montagnei KörB. Syst. p. 229; Rh. geminatum (FW.) TH. Fr. — Saxicola. Rh. petrexeum Körs. Syst. p. 260; Lecidea petrea Fw.; NYT. Prodr. p. 128, Scand. p. 250; Lecidea petrea v. neo- Zzelandica et var... violacea KN. Contrib. 1878, t. 37, fig. 13,- 14. — Ad saxa micaceo-schistosa, Dunedin (LINDSAY) MöÖLL. ATS COnsps P-- (2: Obs. Quum neque specimen neque descriptionem Rh. petrei neo-zeelandici viderim, quid sit nescio. Rhizocarpon petreum KÖRB. Syst. p. 260 ad Rhiz. grande (FLKE) 1. ad Rh. obscuratum (ÅACH.) spectare videtur. Lecidea petra NYL. Scand. p. 233 non solum Rbhiz. grande (FLKE) ARN. cum f. eupetrea NYL. sed etiam Rh. distinetum TH. FR. et obscu- ratum AcH. ut ait Tu. Fries Lich. Scand. p. 625, complectitur. Ram. 95 GIVARE EE Subfam. 1. ÖPEGRAPHEL Platygrapha NYL. P1. occulta KN. et Mitt. Contrib. p. 104, fig: 26; Nyt. L. Nov. Zel. p. 118; MörrL. Arg. Conspect. p. 76. — Cor- ticicola KNIGHT. — — var. evolutior Nyr. L. Nov. Zel. p. 119; MöLrL. Arg. Consp. p. 76; Pl: microsticta KN. et Mitt. Contrib. p. 103 fig. 23. — Corticicola Aukland (Mörr. Arg.l. c.) — tumidula KN. et Mitt. Contrib. p. 103 fig. 23; MörrL. Arg. Con- spect. p. 76. Corticicola Auckland (MöLL. Arg. 1. ec.) -— constrieta KrmerE. N. Beitr. n. 122 Mö. Arg. Conspect. p. 77; Stigmatidium subtilissimum Nyn. L. Nov. Zel. p. 118. — Corticicola (KNniGHt) Nyz. 1. c. — myriommata KN. Contrib. 1880 p. 377, fig. 46; MöLL. Arg. Conspect. p. 77. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c. Jlätrata. Serri wAddit. AM8TT1i poo16; MöinfATrS: Cons Speet. ip. MW- 120 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Pl. verruculosa (KN.) Mörr. Arg. L. KN. n. 34, Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 77; Arthonia verruculosa KN. On Lichenogr. 1883, n. 18, fig. 6; Arthonia platygraphella Nyr. L. of New Zeal. p. 258 et L. Nov. Zel. p. 120. — Corticicola ad Du- nedin (MöLrL. Arg. 1. ce.) Lecanactis EScHW. L. subfarinosa (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 78; Lecidea sub- farmosa KN: Contrib. 1878 p. 217 t,ot.Holös NyL. EL. Nov. Zel. p. 110. — Corticicola KNIGHT. (NS) — pleistophragmoides (NYL.) MöLiL. Arg. L. KN. n. 36, Con- spect. syst. p. 78; Lecidea pleistophragmoides NYL. L. Nov. Zel. p. 102. — Corticicola (KNIGHT.) NYSE: 48. Opegrapha HUMB. 1: ON varigt (EERS) VAR. Syn. Opegrapha varia PErs. Ust. Ann. St. 7; p. 30: FR. 1 Eur. pi 364; Mass. Mem: p. 1035 KÖRB. SySkep: 20556 LHC ER. CAS Afreti fpri2asr Hab. ad cortices arborum ad Hutt prope Wellington Insul. septentr. Species generis Opegraphe e Nova Zeelandia a NYL. et MöLL. Arg. commemorate: O. cinerea KN. et Mirr. Contrib. p. 101 fig. 18; Dictyographa cinerea MöLrL. Arg. Conspect. syst. p. 78 — Arbori- cola, Auckland Mötrr. Arg. 1. c. — stellata Kn. On Lichbenogr. 1884 n. 14, »sed excl. fig. 14, omnino aliena» MöLL. Arg. Conspect. p. 77. — Cor- ticicola MörrL. Arg. 1. c. — intertexta Kn. On Lichenogr. 1884 n. 15, fig. 15; MönL. Arg. Conspect. p. 77 — Corticicola Mörr: Arg. 1.e. — modesta Mörr: Arg. L. KN. n. 35, Conspect. p: 77. — Cor- tieicola Mörr.. Arg. le. — diaphoriza Nyn. HL. Nov. Zel. p. 114; Mörnn. Arg. Con- spect. p. 77; Opegr. saxicola KN. Contrib. 1878, p. 280, t. 38, fig. 5. — Basalticola (KNIGTH.) NYTENIG P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. T2E « murina KrmMmene. N. Beitr. n. 119; Mörr. Arg. Conspect. Pp. föds Corticicola Mö. Argyll c. herpetica AcH. Syn. p. 72 var. rufescens NYL. Scand. p-. 256; Mörrn. Arg. Conspect. p. 77; Hooxr. f. Handb. p. 587. — Corticicola Northern Island, Auckland KN SEC HOOKS; C! atra .. .NYG Scand. p. 204; Hook. Handb. (1867) p. 387; Mörrn. Arg. Conspect. p. 77. — Corticicola Nor- thern Island: Auckland KnicHrt. (Hook. Handb. 1. c.) subdifficilis Nyt. L. Nov. Zel. p. 115; Mörr. Arg. Conspect. ad der (Ölomtirengolka (GSI fuscescens KrmPrH. N. Beitr. (1876) n. 120; MörL. Arg. Conspect. p. 78; Opegr. spadolzeina KN. On Liche- nogr. 1884 mn. 13, fig. 13 — Corticicola MöLL. a aorulla He ageleoides Ny. N. Zeal. p. 257, L. Nov. Zel. p. 114; Mörr. Arg. p. 78. — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY) NYE ret prominula KN. et Mirr. Contrib. p. 102 fig. 19; Hoozr. Handb. p. 587; MöLrr. Arg. Conspect. p. 78. — Cor- ticicola ad Auckland Ins. septentr.: (KNIGHT) HooK. Handb. p. 588. varia PERS. Vv. pulicaris NYL: Scand. :p: 253; MöULL. Arg. Conspect. p. 78; Opegr. pulicaris Nyr. L. Nov. Zel. p- 115? corticicola KNIGHT. (NYL. I. ec.) - heterocarpa MörrL. Arg. Revis. L. EscHw. IL n. 22, Conspect. p. 78 — ad corticem Coprosmee: COoLENSO, Til AD (LA Jae, ITE) devia” (KN. et Mirr.) Ny: N: Zel: (1888) p- 116; MöLL. Arg. Conspect. p. 78; Plagiographis devia KN. et Mitt. Contrib. (1862) p. 104, fig. 27; Hooc. Handb. p. 588. — Corticieola Northern Island: Auckland KnicHt. Hook. Handb. p. 589. rubrica (KN. et Mitt.) Mörr. Arg. Conspect. p. 78; Plagio- graphis rubrica KN. et Mitt. Contrib. p. 104, fig. 28; Hoor. Handb. p. 589. -— Corticicola, Auckland. Ins. septentr.: KNIGHT. Hook. Handb. 1. c. spodopolia NYL. circa L. erust. Nov. Zel. p. 339, L. New Z6al pars, us Nov. "Zel. (0888)vp. 1155 Mor Arg. Conspect. p. 78. — Super saxa-basaltica ad Dunedin (LINDSAY) NYL. 1. ec. 122 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 13. 49. Graphis (ÅA DANS.) NORM. 1. Gr. sophistica Nr. Nov. Gran. p. 74, L. Nov. Zel. p. 125. Syn. Graphina sophistica MörrL. Arg. L. B. n. 148, Con- spectus syst. L. Nov. Zel. p. 81. Spore murali-divise. Hab. ad cortices arborum prope Wellington Insul. sep- tentr. — Corticicola MöLrL. Arg. 1. c. Distr. geogr. Europa occid., Asia orient. (Insula Labuan prope oram septentr. insul. Borneo sita: E. ALMQVIST), Africa (Transvaalia, insula Sanct.. Thomee), Australia, America merid. et antarctica. 2. Gr, jassemilis NYtjiProdr: Gall;Alger.p: f500Sym: IL: Nov. Called: p. 7071 Nov. Zell p. 124: MULE Amooktone spect. p. 80. Syn. Graphis conturbata Krmert. N. Beitr. n. 116. Graphis confinis KN. et Mitt. Contrib. p. 102, fig. 20; HooK. Handb. p. 586. — Spore 8—10 loculares. Hab. ad cortices arborum Ins. septentr. pr. Wellington; Insul. merid. in Peninsula Banksil, Waitati (Blueskins Bay) in Leptospermo scopario. — Corticicola in prov. Auck- land Ins. septentr.: KNIGHT. Hook. Handb. 1. c. Obs. In cortice Leptospermi scoparii et Coprosmee parvi- folie vestigia Graphidis cuiusdam nonnulla adsunt, que ut nimis manca determinare non potui. Ceterum sequentes species huius generis sunt in Nova Zeelandia invente: ) Gr. elegans AcH. Syn. p. 85; Hoox. Handb. p. 586; MöULL. Arg. Conspect. p. 79. — Corticicola, Auckland Ins. septentr.: KNIGHT. Hooker Handb. 1. c. — anfractuosa EscHw. Bras. p. 86; Mörr. Arg. Conspect. p. 79. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c. — librata KN. On Lichenogr. 1884 n. 17, fig. 17; Mönr. Arg. Conspect. p. 80 — Ad cortices arborum KNIGHT. 1. c. — scripta ÅAcH. Syn. p. 81; BaB. New Zeal. p. 38; MöLL. Arg. Conspect. p. 80. — Northern Island MöLr. AT TROL TC — — v. varia ACH. LD. Univ. p. 265; Mörnr. Arg. p. 80. — rufula - Mont. Gur., n. 132, Syll. p. 346; MöLL. Arg. Consp. p. 80; Graphis subcontexta NyL. Syn. L. Nov. Gr. P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 123 anguina inusta strigata Caled. p. 125; Fissurina subeontexta NYL. L. Nov. Zel. p. 125. — Corticicola (KNIGHT.) NYL. 1. c. (Mont.) NyL. Emnum. p. 128; HooKr. Handb. p. 586; Ustalia anguina Monr. Syll. p. 352; Gra- phina anguina Mönr. Arg. L. B. n. 470, Con- spect. p. 81. — Corticicola: Auckland Ins. sep- tentr.: KNIGHT. sec. Hook. Handb. 1. c. ACH.F Syn por dd NY vbn Nov: Zelsipa dl206 Pheosraphs > unustar, Möri, Arg. ob. Bon 459, Conspect. p. 81. — Corticicola KNIGHT. (NET IE) KN. On Lichenogr. 1884 n. 16, fig. 16; Phreogra- phis strigata Mörr. Arg. Conspect. p. 81 — Ad cortices arborum KN. 1. c. scalpturata AcH.; HooKx. Handb. p. 586; Pheographina scalp- comparilis turata. Mörn. Arg, DL: .B: on. 482, Conspect. p. 82. — Cortieicola: Auckland Insul. septentr.: KNIGHT. sec. Hook. Handb. I. c. Fissurina NYL. . Nove Zelandie KN. Contrib. 1878 p. 281 t. 38, fig. 7; MöLL. Arg. Conspect. p. 380. — Saxicola MöLL. Areuwlyg INST: Novi k4elpi 257 Mört. Arop: 80; Graphis comparilis NyYL. Syn. L. Nov. Caled. p. 80. — Cortieicola KN. NyL. I ce. var. trifissa NYL. L.. Nov. Zel. p. 125. Mara Digririmais /NYLIu: Nov. Zel. ps 1255 var. inquinata KN. et Mitt. Contrib. 1860 p. 102, fig. 22. var. insidiosa KN. et Mitt. Contrib. p. 102 fig. 21; Graphis insidiosa HooKr. Handb. p. 5386; MönrL. Arg. Conspect. p. 80. — Cortici- cola ad Auckland Insul. septentr.: KNIGHT. Hoox. Handb. 1. c. consentanea NY. L. Nov. Zel. p. 126; MöLrr. Arg. Con- spect. p. 81. — Corticicola NYL. 1. c. monospora IRONI ANI Zealypalasd NG om NYTyue: Nov. Zel. p. 126; Graphina monospora Mörnr. Arg. Conspect. p. 81. — Super cor- ticem arborum (KNIGHT) NYL. I. c. 124 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Et Ch. alba rugosa confraga KN.s'Onbiehenogr. (18841) 19, Ao9; Pheeographis alba Mörrn. Arg. Conspect. p. 382 — Ad nudas arborum radices KN. 1. c. KN. On Lichenogr. 1884 n. 18, fig. 18; Pheeographis rugosa Mörr. Arg. Conspect. p. 82; Fissurina comparilis forma NyL. L. N. Zel. p. 125. — Corticicola, KNIGHT. KrMPLE. N-: Beitr. n. 117; Pheographina confraga MöLL. Arg. p. 82. — Corticicola. Subfam. GLYPHIDEI. Ohiodecton ACH. inconspicuum KN. et Mitt. Contrib. 1878 p. 280, t. 38, fig. submoniliforme sinuosum prominulum Colensoi gelatinosum subgelatinosum 5 (incl. Ch. conchyliatum, moniliatum = submoniliforme NYL. & sinuosum STIRT. teste Mö. Arg. Conspect. p. 85). — Corticicola Kn. NyYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 117; Ch. monilia- tum: StIRT. — Corticicola KN. Ny1. 1. ec. SqtIRT. Addit. 1876 p. 472; Mörr. Arg. Con- spect. p. 86. -— Corticicola in prov. Wel- lington. Mörn.: Arg: L/ c. (KNn.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 86; Stig- matidium prominulum KN. On Lichenogr. 1884 n. 21, fig. 21. — Ad cortices arbornm KNIGHT. 1. c. (Mass.) Mörr. Arg. Conspect. p. 86; Leuco- decton Colensoi Mass. sopra tre Lich. della N. Zel. p. 13, t. 3; Stigmatidium crassum Baz. New Zeal. p. 39, non DuBYr; Hoozr. Handb. p. 589. — Corticicola Northern Is- land. CoLEnso sec. Hook. Handb. 1. c. (StIRT.) Mörn. Arg. Conspect. p. 86; Platy- grapha gelatinosa StIrRt. Addit. 1877 p. 16. — Corticicola, Wellington Mörr. Arg. l.c. (STtIrRT.) Mönn. Arg. Conspect. p. 86; Pla- tygrapha subgelatinosa STtIRT. Addit. 1877 p. 16. — Saxicola, Wellington, Mörr. ArgsivIke, P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 125 Subfam. 2. ÅA RTHONIEL. Arthonia ACH. . gregaria v. adspersa (Mont.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 82; A. adspersa NYL. Nov. Zel. p. 119; A.: albida KN. et Mitt. Contrib. p. 105. fig. 31; HooKx. Handb. p- 590. -— Corticicola, Auckland, KnicHt.; HooK. and ball. te: — var. opegraphina MörrL. Arg. L. B. n. 1492, Con- spect. p. 82; Arthonia lirelleformis KN. On Lich. 1883 n. 15, fig. 2. — Cortiecicola MöLrL. Arg. 1. c. epiodes Nyr. L. Nov. Zel. p. 121; Mörrn. Arg. Conspect. p. 82. — Cortieicola (KN.) NL. 1. ce. conspiceua NyYL:;/ Nov: Gran. ps 101,:/E. Nov. Zel. op. 123; MörrL. Arg. Conspect. p. 83; KN. On Lichenogr. 1883, n. 12, fig. 5; Arthonia lurida HooKr. Handb. p. 5389; Myriangium inconspicuum, BaB. New Zeal. p. 46, 128 B. — Super corticem arborum ad Du- nedin Insul. merid. (LINDSAY) NYL. Nov. Zel. 1. c. diaphora NSqtirRt. Add. 1877, p. 17; Mönn. Arg. Conspect. p- 83. — Corticicola. impolita (EHRH.) Borr; Parmelia impolita AcH. Meth. p. 160; Arthonia impolita Borr E. B. 2692; Artho- nia pruinosa -AcCH. Lich. Univ. p. 147, tab. I, fig. Sn MASS, Riel psrolkenNtisemneht/Scand. p. 208; Mörr. Arg. Consp. p. 83. — Corticicola, Northern Island fMOTa VAT SVG nigrocincta KN. et Mitt. Contrib. p. 106, fig. 33; HooKr. Handb. p: 590; Mörrn. Arg. Conspect. p. 83. — Corticicola, Auckland: KNniGHtT. Hook. Handb. 1. c. phymatodes KN. On Lichenogr, 1884 n. 12, fig, 12; MöLL. Arg. Conspect. p. 83. -— Corticicola. dispersa (NSCcHRAD.) NYL. Scand. p. 261; Mörnr. Arg. Con- spect. p. 83; Arthonia minutula NYr. Arth. p. 102; Hook. Handb. p. 590. -— Corticicola: Nor- thern Island, CoLEnso, HooK. Handb. 1. c. astroidea AcH. Syn. p. 5; Hoor. Handb. p. 590; MöLL. Arg. Conspect. p. 35; Opegrapha atra ”macularis FR. L. Eur. p. 367. — Corticicola: Northern Island, Auckland, KNniGHTt, Hook. Handb. 1. cec. 126 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. II. N:0 13. A. subramulosa Mörr. Arg. Conspect. p. 83; Arthonia ramu- losa KN. et Mitt. Contrib. p. 105, fig. 32; Hoor. Handb. p. 590. — Corticicola: Northern Island, Auckland, KnicGHt. Hook. Handb. 1. c. — indistineta KN. et Mitt. Contrib. p. 105, fig. 30; HooK. Handb. p. 590; Nyrn. L. Nov. Zel. p. 120; Mö. Arg. Conspect. p. 83; Arthonia myophsna KRMPLH. N. Beitr. n. 123. — Corticicola: Northern Island, Auckland, KniIGHT. Hoor. Handb. 1. c. — polymorpha AcH. Syn. p. 7; BAB. New Zeal. p. 39; KREMPLH. N. Beitr. n. 125; MönLn. Arg. Conspect. p. 83; Arthonia aspera KN. On Lichenogr. 1883 n. 13 fig. 7, et Å. tenuissima n. 17, fig. 30. — Cortici- cola Mörr. Arg. 1. c. — lecideoides KN. On Lich. n. 14, fig. 1; MörL. Arg. L. KN. n. 37, Conspect. p. 84. — Corticicola, KNIGHT. — peraffinis Nyz. Syn. L.: Nov. Caled. p. 63, L. Nov. Zel. p. 122; Mörr. Arg. Conspect. p. 84. — Corticicola, KNINYOTe — complanata FÉE Ess., p. 54; Mörrn. Arg. Conspect. p. 84 — Ad truncos Veronic2ee: COoLENS0, n. 237; MULL. APS Ne: — excedens NYz. Nov. Granat. p. 106, L. of New Zeal. p. 258, L. Nov. Zel. p. 121; Mörr. Arg. Conspect. p 84. — Super corticem arborum (LINDSAY, KNIGHT) NYL. 1. c. 50. Arthothelium Mass. 1. A. fusconigrum (NYL.) Mörir. Arg. Syn. Arthonia fusconigra NYL. L. exot. p. 245, L. Nov. Zel. p. 120. Arthothelium fusconigrum Mörr. Arg. Conspect. Syst. Lich. Nov. Zel. p. 84. Thallus albidus. Apothecia rotundata 1. suboblonga, fusco- nigra; spore in ascis rotundatis 8:n&e magna, muriformi-po- lyblaste (»5—7 septate et inter septa submurali-divisee» NYL.), oblonge&e altero apice crassiores, incolorate demum fuscee. Iodo gel. hymen. vinose rubescit. Hab. in cortice Leptospermi scoparii ad Waitati (Blue- skins Bay) Insul. meridion. (Specimen parvulum fortuito lec- tum). — Corticicola Knicnt. NYL. 1 c. - P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 127 Distr. geogr.: In Promontorio Bone spel, Tahiti, Brasilia sec. NYL. 1. c. ut A. M. Sequentes species generis Arthothelii in Nova Zeelandia, ailunt NYLANDER et MÖLLER Årg., sunt inventee: obtusulum (Nyr.) Mörr. Arg. Conspect. p. 84; Arthonia obtusula Nyz. L. Nov. Zel. p. 123. -— Cortici- cola KNIGHT. sec. NYL. I 'c: suffusum (KN.) MörrL. Arg. Conspect. p. 84; Arthonia, suffusa KN. On Lichenogr. 1883, n: 19, fig. 4. — Corticicola. infuscatum (KRMPLH.) Mörr. Arg. Conspect. p. 84; Artho- E nia infuscata KRMPLH. N. Beitr. no. 124. — Cor- ticeicola Mörr. Arg. 1: Ce. spadiceum (KN.) Mörr. Arg: L. KN. n. 38, Conspect. p-. 384; Arthonia spadicea KN. On Lichenogr. 1883 n. 20, fig. 3, non LEIGHT. — Corticicola. Stirtianum MörrL. Arg. Conspect. p. 84; Arthonia cinera- scens (KRMPLH.) V. crustosa STIRT. Addit. 1876, p. 22. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c. ampliatum (KN. et Mitt.) MörL. Arg. Conspect. p. 86, Ar- thonia ampliata KN. et Mitt. Contrib. p. 106, HERE DOK SEN Dp 05 NYE IRENE Zel. p. 122, fig. 6. — Northern Island: Auck- land, corticicola, KNniGHT. HooK. Handb. 1. c. pellucidum (KN.) Mörir. Arg. Conspect. p. 85; Arthonia pellucida KN. On Lichenogr. 1883, n. 16, fig. 46. — Corticicola MöLrr. Arg. 1. c. Melaspilea NYL. metabola Ny. Syn. L. Nov. Caled. p. 69, Lich. Andam. pa la IN Ovs Zell pp. La4; KN. Contribilsrst p. 281, t. 38, fig. 8; Melaspilea amphorodis STIRT. Addit. L. of New Zeal. p. 471 (1876); Melampylidium metabolum SrTIRT. MöLL. Arg. Conspect. p. 79. — Corticicola (KN.) subeffigurans (NYL.) Mörr. Arg. Conspect. p. 79; Opegrapha subeffigurans NyL. L. of New Zeal. p. 258, L. Nov. Zel. p. 116. — Corticicola prope Dunedin (LINDSAY). lobulata : (KN. et Mirt.) Nyn. L: Nov. Zel. p. 124; MöLL. Arg. Conspect. p. 79; Arthonia lobulata KN. 128 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13. et Mitt. Contrib. p. 104, fig. 29; Hoor. Handb. p.- 3290. — Northern Island: Auckland, on bark, KniGHT. HooKk. Handb. 1. c. M. deformis - Nyr. Prodr. p. 170; Hoor. Handb. p..591; Möt. Arg. Conspect. p. 79. — Northern Island: Auck- land, on bark, KNIGHT. HooK. Handb. I. c. — concerucians (KRMPLH.) MöLL. Arg. Conspect. p. 79; Opegra- pha concrucians KRrRMPLH. N. Beitr. n. 121. — Corticicola. Subfam. 4. NYLOGRAPHIDEI. Lithographa NYL. L. cyrtospora (KN.) Nn. L. N. Zel. p. 117; MörrL. Arg. Consp. p. 76; Fissurina cyrtospora KN. On Lichenogr. 1883 n. 23, fig. 25. — Corticicola KNIGHT. Obs. Nonnulla apothecia iuvenilia, facie externa Litho- graphe cyrtospore similia ad Waitati Insul. merid. in Lepto- spermo scopario observavi, sed sporas non inveni. Odontrema concentricum STIRT. Add. 1876 p: 466; MöLL. Arg. Conspect. p. 75 ad Wellington lectum meo iudicio fungis est adscribendum. Xylographa NYL. X. perangusta (StIrT.) Mörr. Arg. Conspect. p. 76; Arthonia perangusta STIRT. Addit. 1876 p. 470. — Cor- ticicola, Wellington. — perparvula (STtIRT.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 76; Arthonia perparvula SrqTiRtT. Addit. 1877 p. 17. — Ad ligna vetusta MörL. Arg. 1. ec. Encephalographa Mass. E. Otagensis (LINDs.) MöriL. Arg. Conspect. p. 96. Melanospora ÖOtagensis LIiNDS. Observ. 1866; p. 411. — Basalticola in provinc. Otago (LINDSAY). Subfam. 5. MYRIANGIEL Myriangium MoNT7. M. Durizei Mont. et BErRK.; NYL. Syn. p. 139; KN. On Lichenogr. 1834 nn; 2, fig. 2; Mörn Arg. Conspect.: p.- 86. — Corticicola. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0-ZEELANDICA: 129 Coniocarpi. ifam. 419. ASP EVEROPHORET 51. Sphaexrophorus PERS. 1. Sph. stereocauloides NYr. in Flora 1869, p. 69, L. Nov. Zell: p. 12; Mönr. Arg: Conspect. syst. Lich. Nov. ”Zel p. 20. Hab. ad Bealey River Insul. merid. 2—3,000 ped. supra mare. — Corticicola KNIGHT. (NYL: I. ec). 200 SPI ten ere AR AFAN SN INN PSN pa 457 t. 1 HT BaBInGtT. New Zeal. p. 40; NYL. Syn. p. 171 L. Nov. Zel. p. 13; Mörr. Arg. Conspect. syst. p. 20: Hab. ad Omatangi et Maungaroa Ins. septentr., ad Bealey River 2-—3,000 ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay) et ad Dunedin Insul. merid. — Super truncos emortuos prope Du- nedin (LINDSAY) et ad Greymouth (HELMs) NYL. 1. c. Sph. tener var. stereocauloides NYL. Syn. p. 171 (non Sph. stereocauloides NyL. L. Nov. Zel. p. 12). Hab. ad Omatangi Insul. septentr. — ad Greymouth Ins. merid. leg. R. HELMs (Arn. Exsice. 1210). Distr. geogr. America merid. (Chili) et in insulis an- tarcticis. 3... Sph. compressus AcH. Meth. -p.. 135, L. Univ. p 386, t... 12, fig. 6, Syn. p: 287; BABINGT. New Zeal. p. 41; NYL. Syn. -p. 170, EL. Nov. Zel. p. 13; Mönn. Arg. Conspect. syst. p. 20. Hab. ad Bealey River 2—3,000 ped. s. m. et ad Winton Insul. merid. — Etiam legerunt KnicHt et HeLms. In prov. Auckland Ins. septentr. (SINCLAIR) NYL. 1. c. å Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, Australia, America utragque. 4. Sph. australis TLAUR. in LINN. 1827, p. 44; NYL. Syn. ped0, I: Nov: Zelyp: 13; Mönr, Arg. Conspect. syst.: p. 20. Hab. pluribus locis utriusque Insule sc. Insul. septentr. ad Hokianga, Tapuaeharuru ad lacum [EN Za, Pp Taupo, Otaua, Pihanga, Maungaroa prope Wellington; 8 ) 8 ] F SS , Insul. merid. Bealey River, Westland, Peninsula Banksii, -. . 2 . . . Riccarton, Winton. — »Vix nisi subspecies Sph. compressi» NYL. oN. Zell Ile J 130 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 138. Distr. geogr. Africa (Madagascaria), Asia (Java), Austra- lia, America meridion. (ad Fretum Magell.) Ceterum in Nova Zelandia provenit Sph. coralloides Pers. in Ust. N.Amn. Lp. 255 ACHE Univ. p. 586, t. 12, fig. 5, Syn. p. 287; BABINGT. New Zeal. p. 40; Nyz. Syn. p. 171; Mörr. Arg. Conspect. p. 20. — Nor- thern et Middle Island. Mörr. Arg. 1. c. Fam. CONIOPHYLLELI. Coniophyllum MöLrL. Arg. C. Colensoi Mö. Arg. L. KNIGHT. n. 2, Conspect. p. 21. — Corticicola: CozEnso (in hb. KEWENsSI) MöLL. Arg. 1. c. Fam. 10. CALICIEI. 52. Calicium (PErRs.) De Not. 1. C. curtum Turns. et Borr. Lich. Britt. p. 148; BABINGT. New Zeal. p. 40; NyL. L. Nov. Zel. p. 12; MöLir. Arg. Con- spect. p. 21. Syn. Calicium spherocephalum var. abietinum AcH. Meth. P2 Syr pd Calicium quercinum ”curtum NYL. Syn. p. 156. Hab. ad lignum: Maungaroa pr. Wellington Insul. sep- tentr. et ad Waitati (Blueskins Bay) Insul. merid. — Ligni- cola, Insul. septentr. CoLEnso secund. BABINGT. 1. c. Distr. geogr. Europa, Asia (Japonia: Itchigome, E. ALM- QVIST), America septentr. Splunetrina. Sph. leucopodoides Nyr. L. Nov. Zel. p. 12; MöLr. Arg. Conspect. syst. Lich. Nov. Zeland. p. 21. — Supra thallum Pertusarize, KNIGHT. Pyrenocarpi. Fam. 11: "ENDOCARPELI. Dermatocarpon. ESscHWw. D. fluviatile (WEB.) Tu. Fr. Lich. Arct. p. 254; Mörr. Arg. Conspect. p. 87; Endocarpon fluviatile Fr. Lich. Eur. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 131 p. 409; Körs: Syst. p. 101; BaABInGt. New Zeal. p. 42; Hoozr. Handb. p. 592. — Saxicola. Northern Island: CoLtEnso. Hook. Handb. 1. c. D. -hepaticum : (AcH.) TH. Fr. Lich. Arct. p. 255; Endo- pyrenium hepaticum KÖrB. Syst. p. 323; MönL. Arg. Conspect. p. 87; Endocarpon hepaticum AcH. L. Univ. p. 298; NY. Scand. p. 265; Endocarpon pusillum BaAzInGt. New Zeal. p. 42. — Ad terram supra saxa, Northern Island. Mörr. Arg. 1. c. Endocarpon HEDW. EE. pusillum/ HEDW. Stirp. Crypt. (1789) psi565 Mö. Arg., Conspect, syst., L. Nov: Zel ps 87; Verrucaria pal- lida Nyr. Pyrenoce. p. 20, New Zeal. p. 259, L. Nov. Zel. p. 127. — »Supra terram in fissuris rupium micaceo-schisto- sarum, Dunedin» NyL. 1. c. 53. Normandina NYL. 1. N. pulchella (Borr.) NYL. Syn. Endocarpon pulchellum Borr. apud HooKErR and SOWERBY: Supplem. to the Engl. Bot. (1831) Tab. 2602 fig. 1; Hookr. f. et TaAyzL. L. Antarct. n. 29 (1844). Lenormandia Iungermanie DEL. in Desmaz. Cr. FR. ed. 2 n. 354. Normandira Iungermanige NYrn. Prodr. p. 173, Pyrenoc. POSK EoorR) Elandb. p. 591. Coccocarpia? pulchella BaABInGt. New Zeal. p. 9. Normandina pulchella Nyr. L. Nov. Zel. p. 127; Mö. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 87. Hab. supra muscos frondosos et hepaticos ad Waitati (Blue- skins Bay) Insul. meridion. (specimen parvulum). — »Nor- thern Island: Bay of Islands, I. D. HooK.> HooKr. Handb. 1. c. Distr. geogr. Europa, Africa (in monte Tabulari, Port Natal, Abyssinia), Asia (Japonia: Kobe, Rockosan, Oumagay- eshi, ERNST ÅLMQVIST), America utraque. Fam. 12. VERRUCARIELI. Segestria (FR.) Tu. FR. S. leptaleina (NyYL1.) HeLLB.; Verrucaria leptaleina NYL. L. Nov. Zel. p. 130; Porina leptaleina Mörr. Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola ad Greymouth (HELMS.) NyL. 1 c. 132 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. S. desquamescens FtE Ess. p. 75 fide Str. Addit. 1877 p. stöCuA — spilophena — mastoidea — retrospiciens; — albinula — subsimplicans — retifera — Atriblasta 18, sub Verrucaria; Porina desquamescens MönL. Arg. Conspect. p. 91. — In Nova Zelandia cortieicola seeund. MöLL. Arg. l. ce. AcH. Syn. p. 112, in Nova Zel. fide STIRT. Addit. 1877 p. 18 sub Verrucaria sec. MöLL. Arg. Conspect. p. 91. KrwmrPLiE. N. Beitr. n. 127; Porina spilophaena Mörr. Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola sec. MöLL. Arg. 1. ec. MörrL. Arg. Pyrenoc. Cubens., p. 400; in Nov! Zel> fide” STtIrRr. Addit. 1877, pk sub Verrucaria sec. Mö. Arg. Conspect. po Verrucaria retrospiciens STIRT. Addit. 1877 p. 18; Ascidium fusiforme KN. On Lichenogr. 1883,” nME TS. 285" Porina retrosprerens Mörrn. Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola Mönn: SA rgu le. Mörr. Arg: ol KN ni 40; Oomspectiump vd Corticicola (KNIGHT) MöLL Arg. 1. c. (NYL.); Verrucaria subsimplicans Nyr. L. Nov. Zel. p. 130; Porina subsimplicans MöLL. Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola (KNIGHT) INF OLEG: var. äalbens NYL. 1. c: (StIRT.); Verrucaria retifera StIRT. Addit. 1877 p. 19; Porina retifera MöuL. Arg. Con- spect. p. 91. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c. (KN); Verrucaria triblasta KN.; Porina tri- blasta Mönrn. Arg. L. KN. n. 41, Conspect. p. 91. — Corticicola (KNIGHT) sec. MöLL. AlrÖdlde. — cinereo-nigrescens (STIRT.); Verrucaria cinereo-nigrescens — albicascens STtiIRT. Addit. 1877 p. 19; Porina cinereo- nigrescens! MöLL. Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola sec. MörrL. Arg. Li c. (NYL.); Verrucaria albicascens NyL. L. Nov. Zel. p. 129; Porina albicascens MöLnr. Arg. L. KN. n. 42, Conspect. p. 92. — Corticicola (KNIGHT) NyL. 1. c. Po Jil S. indutula — emiscens — metabletica — leptostegia =säscola — lampocarpa Ph. epiphylla — leptalea — chrysophora HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 133 (NYL.); Verrucaria indutula Nyr. LD. Nov. Zel. p. 129; Porina indutula Mörr. Arg. Conspect. p. 92. -— Corticicola (KNIGHT) NEF Lbye (NyL.) HeELLB.; Verrucaria emiscens Ny. L. Nov. Zel. p. 129; Porina emiscens Mö. Arg. L. KN. n. 43, Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 92. — Corticicola (KNIGHT) Ny. 1. c. (KN.); Verrucaria metabletica KN. On Liche- nogr. 1883, n. 32 fig. 14. Porina metable- tica Mörr. Arg. Conspect. p. 92. — Cortici- cola MörL. Arg. c. (KN.); Verrucaria leptostegia KN. Contrib. 1880 p. 377, fig. 46; Porina leptostegia MöLL. Arg. Conspect. p. 92. (KN.); Verrucaria saxicola KN. Contrib. 1878 p- 280, tab. 38 fig. 2; Porina saxicola MöLL. Arg: LI KN. pp: l44Conspect. p. 92. — Saxicola (KNIGHT) MöLL. Arg. 1. c. (STIRT.); Verrucaria lampocarpa STIRT. Addit. 1877, p. 20; Porina lampocarpa MöLrL. Arg. Conspect. p. 92. — Corticicola MöLL. Arg. 1. c. Phylloporina MöLL. Arg. FgE Diction. class. d'Hrist. nat. par Audoin Bourb. Tom; XIV) 1828; MuULL. Arg, DL. epi- phyll. p. 21; Verrucaria epiphylla StIrRT. Addit. (1877) p. 18; Phylloporina epiphylla Mö. Arg. 'Conspect. syst.. L. Nov. Zel. p. 92. — Supra frondes Filicum prope Wellington Insul. septentr. MöLL. Arg./1. c. (STIRT.) MörL. Arg. Verrucaria leptalea STIrRT. Ardeliti, IST, på 18, non Nm; Phylloporina Leptalea Mörr. Arg. Conspect. syst. L. Nov, Zel. p. 92. — Supra frondes Filicum prope Wellington MöirL. Arg. 1. c. (STtTIRT.) Mörn. Arg.; Verrucaria chrysophora STIRT. Addit. 1877, p. 19; Phylloporina chryso- phora MörL. Arg. Conspect. p. 92. — Ad fron- des Hymenophylli dilatati prope Wellington Mörrn. Arg: 1. ce. 134 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Clathropovina MöLL. Arg. CI. exocha (NYL.) Möir. Arg.; Verrucaria exocha Ny. L. Nov. Zel. p. 127; Clathroporina exocha MörL. Arg. Conspect. p. 93. — Corticicola MöLrr. Arg. 1. c. — endochrysea (BABINGT.) MönL. Arg.; Porina endochrysea BaB. L. New Zeal. p. 42; KN. Contrib. 1878, p. 280, t. 38 fig. 4; Verrucaria perfragilis NYr. L. Nov. Zel. p. 28; Porina pustulata Krwmeir. N. Beitr. n. 126; Clathroporina endochrysea Mö. Arg. Conspect. p. 93. — Northern Island MöLr. Arg. Il. c. — Exsice. Arn. 1203, Lojka 146. — Wellingtonii (StiIrRtT.) Mörr. Arg.; Thelenella Wellingtonii StIRT. Addit. 1876, p. 473; Clathroporina Wel- lingtonii Mörr. Arg. Conspect. p. 93. — Cortici- cola ad Wellington. MöLrL. Arg. 1. c. — Haultaini (KN.) Mörir. Arg.; Verrucaria Haultaini KN. NewioZeal kiVenrs am TI ti XT fig) fAHOOR Handb. p. 594; Clathroporina Haultaini MöLL. Arg. Conspect. p. 93. — Corticicola: Auckland Insul. septentr. KnicgHt. Hook. Handb. 1. c. 54. Pyrenula (AcCH.) Mass. 1. P. nitidella (FLKE) MöiL. Arg. Syn. Pyrenula nitidella Mört. Arg. Pyrenoc. Cubens. p. 414, Conspect. Lich. Nov. Zel. p. 95. Pyrenula nitida £ nitidella KörB. Syst. p. 360. Verrucaria nitidella FiKE; NyL. L. Nov. Zel. p. 130. Verrucaria nitida var. pseudonitidella KN. New Zeal. Mens no folebe a ft Hab. in cortice ad Winton Insul. merid., unicum specimen parvulum. Distrib. geogr. Europa, Asia (Japonia: Yokohama, Rocko- san, Mourayama-Oumagayeshi, E. ALMQVIST), Africa (Guinea, Transvalia, insul. Borbonia), America utrague. Preeterea sequentes species huius generis sunt in Nov. Zeel. lecte: P. nitida (Wzic.) AoH. Spheeria nitida Wei. Obs. (1772) T. 2. f. 14; Verrucaria? nitida AcH. Prodr. (1798) p. 18; Verrucaria nitida ScHraAD. Journ. Bot. (1801) I p. 79 Fr. L. Eur. p-r445; NY. Pyrenoc. puts; P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 135 L. of New Zeal. p. 259, L. Nov. Zel. p. 130; Hoozr. Handb. p. 594; Pyrenula nitida AcH. Syn. p. 125; Körs. Syst. p. 359; Möir. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 95. — Corticicola, Northern and Middle Islands: Bay of Island HooKr. Handb. 1. c., ad Du- nedin Ins. merid. Möirn. Arg. Conspect. L. Nov. Zeleke: P. glabrata Mass. Ric. p. 163; MöLnn. Arg. Conspect. p. 95; Verrucaria glabrata AcH. Syn. p. 91; Kn. New Zeal.'Verri nt6;INYES Pyrenoe] p.47;-L. of New. Zeal. p. 259, L. Nov. Zel. p. 131. — Corticicola (LINDSAY, KNIGHT) NYL. 1. c. — crassescens (StIRT.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verru- caria crassescens STIRT. Addit. 1877, p. 19. — Cor- ticicola Mörr. Arg. I c. — subpunctella (NyL.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verru- ecaria subpunctella Nyr. L. Nov. Zel. p. 131. — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c. — occulta (KN.) Mörr. Arg. L. KN. n. 52; Verrucaria occulta KINA Contribij 1879 paredog tt. Nat fig. 24; Vetruc caria mieromma NYL. Pyrenoc. p. 49 L. Nov. Zel. p- 131 (non Mont vide Mört. Arg. c:); STIRT. Addit. 1876, p. 473. — Corticicola (KNIGHT) MöLL. ATSIISG Ce: — Knightiana Mörr. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 95; Verrucaria olivaceofusca KN. On Lichenogr. 1884, n. 23, fig. 23 (non Pyrenula olivaceofusca Mözr. Arg. L. Costar. fide/ Mörr. Arg. I. ce). — Corticiecola. — arthoniza (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verrucaria arthoniza KN. On Lichenogr. 1883, n. 30, fig. 10. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c. — moniliformis (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verrucaria moniliformis KN. New Zeal. Verruc. n. 7 t. XI, fig. 10; Hoorx. Handb. p. 594. — Corticicola, Auck- land Ins. septentr. KniGHtT. Hook. Handb. 1. c. — cyrtospora (StrRt) Mörnn. Arg. Conspect. p. 95; Verru- caria cyrtospora STIRT. Addit. 1876 p. 472. — Cor- ticicola, Wellington Mörr. Arg. 1. c. — deliquescens (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verrucaria deliquescens Kn. New Zeal. Verr. n. 8, t. XT, fig. 136 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13. 11 Gfgura incompleta», MörL. Arg.); Hooc. Handb. p. 594. — Corticicola, Auckland Insul. septentr. KniGHt. Hoor. Handb:. 1. c. P. Bonplandige FtrE Ess. p. 74, t. 21, fig. 3; Möin. Arg. Conspect. p. 94; Verrucaria aspistea NYL. Nov. Galed)..p:189,. 11: NN ovssAelsp; TfSlsa Verrucatta astata KN. Contr. 1878 p. 280 t. 38, f. 3. — Cor- ticicola. — subtrahens (NYL.) Mörr. Arg. Pyrenoc. Cubens. p. 410, Con- spect. L. Nov. Zel. p. 96. Verrucaria subtrahens Nyr./L; Kurz. Javan. n. 53: — Cortieicola, Wel- lington. — Kunthii FéE Suppl. p. 80; Mörr. Arg. Pyrenoc. Cubens. p. 411 Conspect. L. Nov. Zel. p. 94; Verrucaria. Santensis Ny. Nov. Caled. p. 88; L. Nov. Zel. p. 131; Verrucaria inflata STtrIrRr. Addit. 1877 p- 18; Verrucaria glabrata d. homolisma KN. New Zeal. Verruc. n: 6 dj t: XI f./9; Hook. Handb. p- 594. — Corticicola, Wellington. — dealbata (KN.) Mörr. Arg. Conspect.: &L. Nov: Zel. p. 94; Verrucaria dealbata KN. Contrib. 1878 p. 280 t. 38, fig. 1. — Corticicola. Staurothele NORM. St. umbrina (WNB6); Verrucaria umbrina WNBG. pr. p; Ny1. Pyrenoe. p.; 21, Scand. -p. 269; BABInGT. New Zeal. p. 43; Hoor. Handb. p. 592; Spheromphale umbrina MöLL. Arg. Conspect. p. 96. — Ad lapides silaceos Insul. septentr. MöULL. ATS Polyblastia Mass. P. trachyspora (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 93; Verru- caria trachyspora KN. On Lichenogr. 1883, n. 29, fig. 9. — Saxicola MöLr. Arg. 1. c. Thelidium Mass. Th. calcareum (KN.); Verrucaria calearea KN. On Lichenogr. 1883. n. 34, fig. 11; Verrucaria calcicola NYL. L. Nov. Zel. p. 127; Arthopyrenia calcarea Mörr. Arg. Conspect. p. 88. — Super saxa calearea (KNIGHT) NYL. 1. c. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZBELANDICA. köt Th. maurospilum (NYL.); Verrucaria maurospila Nyr. L. Nov. Zel. p. 134; Arthopyrenia maurospila MöLL. Arg. Conspect. p. 88. — Lapidicola ad Grey- mouth (HeLrMms) NYL. 1. ec. Acrocordia Mass. A. conformis (NYL.); Verrucaria conformis NYL. in Flora 1864 p. 357; L. Nov. Zel. p. 132; Arthopy- renia conformis MörrL. Arg. Conspect. p. 90. — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c. — gemmata (ACH.); Verrucaria gemmata AcCH. Syn. p- 90; FR. Lich. Eur. p. 444; NyL. Pyrenoc. p- 53, Scand. p. 280; Hoor. Handb. p. 593; Arthopyrenia gemmata MöLrr. Arg. Conspect. p- 90. — Corticicola, Bay of Islands Insul. septentr. J. D. Hooker, Hoor. Handb. 1. c. 55. Verrucaria (PERS.) Mass. 1. V. rupestris ScHRAD. Spicil F1. Germ. p. 109. Syn, Verrucaria rupestris KörB. Syst. L. G. p. 346 pr. POreKORBAYPa Up. r504ENYT Scandi ps 2405 Hook. Handbi p 392; MörL. Arg. Conspect. p. 88. Verrucaria immersa Pers. in Ust. Ann. 1, p. 23: BABINGT. New. Zeal. p. 43, fide Mörir. Arg. 1. c, Hab. in saxis calcareis ad Napier prov. Hawkes Bay Ins. septentr. Specimen parvulum, mancum, quam ob causam determinatio non certa. — Calcicola: Northern Island, Mört. Aro! c. 2. V. submargacea KnicHt. Lichenogr. 1883 n. 28, fig. 13; Mörr. Arg. L. KN. n-39; Verrucaria fusea Nyr. in Flora 1873, p. 203 et L. Nov. Zel. p. 127 secund. Mörr Arg. Con- specet. :p. 38. Hab. ad saxa: Waitangi Bay of Islands Insul. septentr. — Saxicola Mörr. Arg. Conspect. 1. c. Obs. Si Verrucaria fusca NYL. est eadem ac V. submar- gacea KNIGHT, ut ait MörL. Arg. in Conspect. 1. c., denomi- natio fusca antiquior est et V. submargacer preferenda. 3. V. mawra, WNB6. in AcH. Meth. suppl. p. 19; BABINGT. New Zeal. p. 43; Linps. Observ. p. 555; Hoox. Handb. p. 592; 138 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13. NyL. L. Nov. Zel. p. 134 (relata cum reservatione); MöLL. Arg. Conspect. p. 88. Hab. ad lapillos in ora maritima: Invercargill Insul. merid. — Ad saxa maritima Insul. septentr. MörrL. Arg. 1. ce. Obs. TIuxta Verr. mauram aliam Verrucariam observavi crescentem, thallo obscuro, fusco, contiguo, sporis minutis, Verr. maculiformem KRMPLH. vel Verr. minimam Mass. (in KörB. Par. p. 388) in memoriam revocantem. Specimen par- vulum certam determinationem non concessit, sed res ulterius in natura est observanda. Ceterum in Nov. Zeel. lecta: V. muralis AcH. Syn. p. 95; BaABInGt. New Zeal. p. 43; MönL. Arg. Conspect. p. 88. -— Ad saxa arenacea Insul. septentr. MöLL. Arg. 1. c. Arthopyrenia Mass. A. gemellipara (KN.); Verrucaria gemellipara KN. Contrib. 1878. p. "278, tanig! 20-(no0n NYr KENO: Zel. p. 132 fide Mörir. Arg. Conspect. p. 89); Verrucaria epidermidis v. gemellipara HooK. Handb. p. 593; Verrucaria cirecumpressa NYL. L. Nov. Zel. p. 133; Arthopyrenia gemelli- para Möin. Arg. L. KN. n. 45, Conspect. p. 389. — Corticicola KNIGHT. — transposita Mörnrn Arg. L. KN. n. 46 Conspect. p. 89; Verrucaria gemellipara Nyzn. L. Nov. Zel. p. 132, non KNIGHT; Verrucaria epidermidis, KN: New Zeal: Verr. nd, t. XI He NoN Corticicola KNIGHT. — analepta KörB. Par. p. 389; Verrucaria punctifor- mis Nyr. L. Nov: Zel. sp. 133; Verruc epi- dermidis v. punctiformis Myr. L. Scand. p. 281, L. of New Zeal. p. 259; Arthopy- renia analepta Mörr. Arg. Conspect. p. 89. — Super corticem fruticam ad Dunedin Insul. merid. (LINDS. et KNIGHT) NYL. L. Nov. Zell. 1; c: — leptiza (StIRT.); Verrucaria leptiza STtirRtT. Addit. 1876, p. 472; Arthopyrenia leptiza Mö. Arg. Conspect. p. 89. — Corticicola ad Wel- lington. MöULL. Arg: I4C P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO0-ZEELANDICA. 139 . subatomaria (NYL.) Mörr. Arg. L. KN. n. 47, Conspect. p. 89; Verrucaria subatomaria Nyn. L. Nov. Zel. p. 134. — Corticicola KnicHt. NL. 1. c. pruinoso-grisea (KN.) MöiL. Arg. Conspect. p. 89; Verru- minutella suffusa subbiformis mycospora . beloniza caria pruinoso-grisea KN. Contrib. 1878, p. 279, t. 37, fig. 25. — Cortieicola MöLrr. Arg.l. c. (KN.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 89; Verruca- ria minutella KN. New Zeal. Verr. n. 1, t. XT, fig. 1; Hoox. Handb. p. 593. — Cortici- cola, Auckland Insul. septentr. KniIGHT. HooK. Handb: re (EN.) Mörir. Arg. /L. KN. n. 48, Conspect. p. 389; Verrucaria suffusa KN. On Lichenogr. T5SS NR Da Ho EN YR ENN Ova Zelkp: 133. — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c. (KN.) Mörr. Arg. DD: KN. n. 49, Conspect. p. 90; Verrucaria subbiformis KN. Contrib. LSS PTIKN ET SAY REA Corticicola (KN) MörL. Arg. 1. ce. (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 90; Verruca- ria mycospora KN. On Lichenogr. 1884 n. 22. fig. 22. — Corticicola Möir. Arg. 1. c. Leptorhaphis Körs. (STIRT.); Verrucaria beloniza STIRT. Addit. 1876, p. 472; Arthopyrenia beloniza (Sect. Leptorhaphis) Mörr. Arg. Conspect. p. 90. — Corticicola, Wellington. MöLrrL. Arg. 1. c. macrocyrtospora (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 90; Verru- . Knightiana binucleolata caria macrocyrtospora KN. On Lichenogr. 1883 n. 27, fig. 28. — Corticicola. Microthelia (KörB.) MAss. MörrL. Arg. L. KN. n. 50; Verrucaria minu- tissima KN. Contrib. 1878, p. 279, t. 37, fig. 21. — Corticicola (KN.) (KN.) MörrL. Arg. Conspect. p. 93; Verruca- ria binucleolata KN. New Zeal. Verr. n. 2, t. XI, fig: 2; Hoör. Flandb. p. 993. — Cor- ticicola, Auckland Insul. septentr. KNIGHT. HooKr. Handb. 1. c. 140 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. A. magmnifica A. eceellulosum (NyL.) Möir. Arg; L. KN. n. 5l, Conspect. p-. 93; Verrucaria magnifiea Nyrn. L. Nov. Zel. p. 132; Verrucaria magnospora KN. New Zeal.,;Verrs ps-19, te 1 Egg RONNE cola (KNIGHT) Ny. 1. c. Anthracotheceium Mass. (KN.) Mörr. Arg: Conspect. p. 96; Verru- caria cellulosa KN. New Zeal. Verr. n. 10, t. XI, fig. 13; Hooxz. Handb. p. 594. — Cor- ticicola: Auckland Insul. septentr. KNIGHT. Hooxr. Handb. 1. ec. Trypethelium "TREV. Fr. pulcherrimum ,FÉE: Monogr::Tryp: p..41, t. 11, fig. 2. fide bicolor ornatum STIRT. Addit. 1877 p. 20. — Corticicola, Wel- lington. Mörr. Arg. Conspect. p. 96. Kn. On Lichenogr. 1884, p. 20, fig. 20. — Corticicola KN. Mönr. Arg. Conspect. p. 96. pyrenuloides + KN. 1. c.; MöLnn Arg. Con- spect. p. 96. madreporiforme EscHw. F1. Bras. p. 156, (1829); BABINGT. New Zeal., p.c411(1835); Hook: Elamndbsm: 591; Bathelium madreporiforme TRrREvV. Syn. gen. Trypeth. p. 21; Möirn. Arg. Conspect. p- 96. — Corticicola. var. obscurius BABINGT. New Zeal. p. 41. — Corticicola Insul. septentr. CozrEnso Hook. Handb. p. 592. Cumingianum (Mörr. Arg.); Trypethelium Cumingil STIRT. Addit. 1876 p. 473, non Mont.; Melanotheca Cumingiana Mörr. Arg. Conspect. p. 96. — Corticicola, Wellington. MörL. Arg. I c. Stirtoniannm (Mörr. Arg.); Trypethelium erumpens STIRT. Addit. 1876 p. 473, non FteE; Melanotheca Stirtoniana Mörr. Arg. Conspect. p. 96. — Corticicola, Wellington, MörL. Arg. 1 c. (Mör. Arg.); Trypethelium connivens STIRT. Addit. 1876 p. 473, non NYL.; Melanotheca ornata Mur. Arg. Conspeet. p. 97. — Cor= ticicola, Wellington. Mörrn. Arg. 1. c. P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 141 Parmentaria FÉE. P. microspora MörrL. Arg. LD, B., n. 1205; Conspect. p. 97. —- — astroidea Corticicola Mörr. Arg. 1. c. Får ESS Ip A0 tr 0TESPA (secanUANYR Nov. Zel. p. 132 et KrmerH Geschichte der Lichenol. II p. 581), FER Meth. pu v67t. ffs. 14 (secund. MöLrr. Arg. Conspect. p. 97); MULL. Arg. Conspect. p. 97; Verrucaria astroidea NYL. Pyrenoc. p. 44. — Corticicola, KNIGHT. NYL. I. c. — subumbilicata Mörr. Arg. L. B. n. 1204 (1887) Conspect. — prostrata - p- 97; Astrothelium ochrocleistum Nyrn. L.: Nov. Zel. p. 135 (1888) — nomen antiquius (ad KN. 1867) sed serius (1888) publici iuris factum. — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c. (StIRT.) MörL. Arg. Conspect..p. 97; Astrothe- lium prostratum Strrt. Add. 1876, p. 473. — Corticicola, Wellington. MörL. Arg. 1. c. — pyrenastroides (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 97; Verru- — gregalis — subplana caria pyrenastroides KN. New Zeal. Verr. p. NO0RmTAeR Elor andbip Astrothelium pyrenastroides KN. Contrib. 1878 PINGAT "öd 3 ORT OSPINIvIER Ia NOV. Zepto — Corticicola: Auckland Insul. septentr. KNIGHT. Hooxr. Handb. 1. c. — Exsicc. Lojka 149. (KN) Möre Amos 0 IBSEN 1203, Conspect.np. 97; Trypethelium gregale KNnicHt. Queensl. p. tt. — Corticicola Mört. Arg. 1. c. (KN) MörL. Arg. L. B., n. 1203, Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 97; Trypethelium subplanum KN. Queensl., p. 97. — Corticicola Mörr. Arg.l. c. Collemacei. Fam. 13. COLLEMELI. 56. Collema HOFFM. 1. C. pulposum (BERNH.) Syn. Lichen pulposus BERNRARDI in SCHRAD. Journ. (1799) oe 5 25 7 a 2 ls rk 142 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Collema pulposum AcH. Univ. p. 632 Syn p. 311; Körs. Syst. p. 404; TH. Fr. Lich. Arct. p. 277; BABINGT. New Zeal. p. 46; Mörr. Arg. Conspect. L; Nov. Zel. p. 19. Hab. supra terram ad Porter's Pass Insul. merid. 3,000 ped. s. mare. — Ad terram Northern Island: Mörr. Arg.l1. c. Distr. geogr.: Europa, Africa (Algeria & in Zgypto), Asia, America septentr. 2. OC. subconvenrens NYL.. LDL. Nov. Zel. p. 8, DL. Japon. p- 14; Möir. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 19. Hab. in cortice arborum ad Otaua Insul. septentr., ste- rile, — Corticicola (KN.) NyYL. Nov. Zel. IL ce. Obs. Specimen ab E. ArMQvisTt ad Murajama Japonige lectum et a NYL. determinatum sat congruit. Sequentes species huius generis a NYL. et MöLL. Arg. ut in Nov. Zel. lecte commemorantur: C. suberispum NyYL. L. Nov. Zel. p. 8; MöLL. Arg. Conspect. p. 19. — Corticicola (KN.) Ny. 1. c. = contiguwm KN. et. Mir. Contrib. sp... 100, to-ko;fElboRe Handb. p. 557; MörL. Arg. Conspect. p. 19. — Lignicola: Auckland Insul. septentr., KNIGHT. Hooxr. Handb. 1. c. = plicatuile "”AcH. Univ... Pp. 095, CHeox. Handpymioodg MörrL. Arg. Conspect. p. 19. — Auckland, Insul. septentr. KNIGHT (MITTEN). Hook. Handb. 1. c. — furvum AcCH. var. microphyllum Möir. Arg. L. KN. n. 1, Conspect. p. 19. -- Ad corticem Myco- pori lati: CoLEnso, n. 6280, 6449 (in hb. Kew) Minr. Arg. LL. KN. I ec. 57. Synechoblastus TREV. 1. S. leucocarpus (TAYL.) MöLrL. Arg. Syn. Collema leucocarpon TayL. et Hoor. Lich. antarct. in Lond. Journ. of Bot. Vol. III (1844); LinpsarY Observ. p- SS NYL: Jur Nov. Aelpsrd. É Collema nigrescens v. leucocarpon BaBInGt. New Zeal. p. 44 (excel. Coll. glaucophtalmo NYLr. Syn. p. 114). Synechoblastus leucocarpus Mörr. Arg. L. B. n. 379, Conspect. L. Nov. Zel. p. 19. Hab. Supra corticem arborum ad Dunedin Insul. meri- dion. — OCorticicola ad Greymoth (HeLms n. 207). Etiam P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO0-ZEELANDICA. 143 naGO LS -KNICNYEA 1es: Dunedin,. Northern Island: MöLL- Aspen Le: 2. S. nigrescens (L.? Hups.) Syn. Lichen , nigrescens: LInn. Suppl. Pl. p. 451; Hups. F1. Angl: Collema nigrescens AcH. L. Univ. p. 646, Syn. p. 450 (1762) ps 321; Nyr. Syn. p. 114 Cich. Scandyp. 31; BABINGT. New Zeal. p. 44. Synechoblastus nigrescens TH. Fr. Lich. Arct. p. 280; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 19. Hab. ad. cortices: Otaua Insul. septentr. (specimen par- vulum, fortuito leetum). — Middle Island Mö. Arg. 1. c. Distr. geogr. Europa (sat frequens), Asia (Japonia: Mozi, Mourayama-Oumagayeshi, E. ALMQVISr), Africa (Alge- ria, Abyssinia, Madagascar, Madera), Australia, America. Cetere species huius gen. in Nov. Zeel. lectze: S. aggregatus (ACH.) Collema fasciculare £ aggregatum ACH. TUVA DD: 64055 Collerma NY. Syn ps ige Synechoblastus Vespertilio var. KöRrRB. Syst. p- 411; Synechobl. aggregatus TH. Fr. Lich. Arct. p. 280; Mörr. Arg. Conspect. p. 19; Collema thysaneum (AcH.) Nyzr. in Flora 1883 p. 104, L: Nov. Zel. (1888) p. 8. — Corticicola (HELMS) NYL. Nov. Zel. 1. c. — levis (CIAR Re 01 SEKO ORSS TT) MUTE Are UL TeD myter Conspect. L. Nov. Zel. p. 19; Collema flaceidum v. leve Bas. New Zeal. p. 45; Collema leve IPAYE: IR Amtaret. nn. 142; KRMPLES L. Novara p. 128. — ”Truncicola: Bay of Islands Insul. septentr. MörL. Arg. Conspect. I. c. -- flaccidus (AcH.) Collema flaccidum AcH. Univ. p. 647 (excel. &«), Syn. p. 322; Synechoblastus flaccid. Kör: Syst: p. 4tö, If ER) MO ATER pu28; MörrL. Arg. Conspect. p. 19. Northern Island MörL. Arg. 1. c: — — var. coerulescens (BaB.) Collema faccidun v. coerulescens BaB. New Zeal. p. 45; Syne- choblastus face. v. coerulescens MöLn. Arg. Conspect. p. 19. — Truncicola MöLrL. Arg. 144 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13. Physma Mass. Ph. byrsinum (AcH.) Mass. Neag. p. 9; Dichodium byrsinum NyzL. Nov. Caled. p. 4; Collema byrsinum ACH. Univ. p. 642; Möir. Arg. Conspect. p. 19. — Corticicola MörrL. Arg. 1. c. (apoth. ignota). —? pannarinum (NYL.) Amphinomium pannarinum NYL. L. Nov. Zel. p. 9; Physma? pannarinum Mörr. Arg. Conspect. p. 20. — Super vegetabilia destructa ad Greymouth (HELMS) NyL. 1. c. —? rigens NyL.; Leptogium rigens Nyr. L. And. Boliv. p- 368; Collemodium rigens NYL. L. Nov. Zel. p. 11; Physma? rigens Mörr. Arg. Conspect. p. 20. — »In Nov. Zelandia leetum a D'Uzr- VILLE», NYL. 1. c.: (apoth. ignota). 58. Leptogium FR. 1. L.-saturminum (DICKS.) Syn. Lichen saturninus DicKs. Pl. cryptog. Fasc. II (fyr 0) pa 2 last OILERS: Collema saturninum AcH: Univ. p. 644, Syn. p. 320; BAB. New Zeal. p. 45; Hoox. Handb. p. 558. Mallotium myochroum Mass. Mem. p. 96. Mallotium tomentosum KörB. Syst. p. 416. Leptogium - saturninum NYL. 'Prodr. p. 26, Syn.:p. 127; "TR: FrRå Lich: Aret. p. 282; Mörnr. Arg. Conspect. L. Nov: Zell pt Hab. ad cortices arborum. Fragmenta parvula sterilia nonnullis locis vidi, sed certum quendam locum non annotavi. — Northern Island, CozrEnso HooKr. Handb. 1. c. Distr. geogr.: Europa. 2. IL. tremelloides (TL. fil.) Syn. Lichen tremelloides Lin. fil. Syst. veg. plant. Suppl. (1781) p. 405; AcH. Prodr. p. 136. Collema tremelloides AcH. L. Univ. p. 655, Syn. p. 323. Leptogium tremelloides Fr. F1. Scan. p. 293; NYL. Syn. p./124;1 BAriner. "New Zeal. p.A4; Nim Nov. Zel pro; MöLrr. Arg. Conspect. p. 18. Hab. ad cortices arborum P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-=ZEELANDICA. 1435 Insul. septentr. Waitangi Bay of Islands, Ohaeawali, Papakauri, Otaua Pihanga; Ins. meridion. Westland, Peninsula Banksii. Dunedin. var. :azureum-(ACH.) NYL Syn. p. 125, Ny. LZ. Nov. Zel. p.i 10; Mört. Arg. Conspect. p. 18. Hab. ad cortices: Coromandel Insul. septentr., Otira Gorge 2—-3,000 ped. s. mare et in Peninsula Banksii Insul. meridion. Distr. geogr. In regionibus precipue calidioribus tellu- ris plurimis. 3. DL. scotinum (ACH.) Syn: Collema scotinum AcH. L. Univ. p. 651, Syn. p. 323. Leptogium scotinum Fr. FI. Scan. (1836) p. 293; Bag N. Zeal. p. 44; HoorK. Handb. p. 558; NYL. Syn. p. 123; MöLL. Arg. Conspect. p. 18. Leptogium sinuatum Körs. Syst. p. 418; Nyn. L. Nov. Zel. p. 10. Hab. (ad cortices arborum et) supra muscos. Insul. septentr.: Papakauri; Ins. meridion.: Waitati (Blueskins Bay). —- Northern Island, Corrnso Hook. Handb. 1. ce Ad Greymouth, sterile (HELMS n. 208) Nyr. N. Zel. I Distr. geogr. In tota fere Europa, Africa (Algeria). Species huius generis prieeterea in Nova Zeelandia invente: L. Brebissonii Most. BaBinGt. New Zeal. p. 43; Leptogiopsis Brebissonii MöLrL. Arg. L. B., n. 372, Conspect. I!) Nov. Zel. p. 17. -—- Corticieola, Northern Island, Mörr. Arg. 1. c. — Menziesii (AcCH.) Mont. Chil., p. 225 (ex Krmein. N. Beitr. TEN EMOT AT o. Corsi Parka -— inflexum = Mörr. Arg. 1 C. — chloromelum (Sw.); Lichen chloromelus Sw. FI Ind. occid. p. 1862; Collema chloromelum AcH. L. Univ. p. 646, Syn. p. 321; Leptogium chloromelum Nyr. Syn. p. 128; Hook. Handb. p. 558; MöULL: Arg. Conspect. p. 18. — Northern Island: Bay of Islands, on trees, J. D. HookKER. /HoöK: HlandkYl5e — bullatum Act. Prodr. p. 137 (Lichen); Collema bullatum AcH. LH. Univ. /p. 655, Syn: 325; Leptogium bullatum Nyr. Syn. p. 129; Hook. Handb. p. 558; MönL. Arg. Conspect. p. 18: — »In Nova Zelandia», NYL. Syn. 1. c. — tremelloides-var. pichneum (AcH.) Nyzn. L. Nov. Zel. p. 10; Mönn. Arg. Conspect. p. 18. — Cortiecicola (KNIGHT 131, HEeLms 207) NYL. 1. e. — diaphanum AcH. Prodr. p. 137 (Lichen); Collema diapha- num AcH. L. Univ. p. 654, Syn. p. 325; Lepto- gium diaphanum NYL. Syn. p. 125; MöLL. Arg. Conspect. p. 18. — Corticicola secund. MöLL. Aino Al je: -— erispatellum NyL. L. Nov. Zel. p. 10; Mörr. Arg. Conspect. p. 18. — Corticicola ad Greymouth (HELMS n. 2145: NYE Ske: — filicinellum NyY1. L. Nov. Zel. p. 10 (Dendriscocaulon); Leptogium dendroides NYyzr. in Flora 1867 p. 458; MöLL. Arg. p. 18. Fam. PYRENOPSIDELI. Fuopsis NYL. E. granatina (SMRFLT) NYL. in Flora 1875 p. 363; Lecanora granatina NYL. Scand. p. 171; Pyrenopsis gra- natina NyL. Lapp. Or. p. 104; MöLL. Arg. Con- spect. p. 20; Euopsis granatina NYL. L. Nov. Zel. p. 7. — »Degit /KNnIGHT super thallum Tecide&e petrinse», NYL. 1; c. FE: L. pygmea J: HELLBOM. LICHENAA NEO-ZEELANDICA. 147 Fam: LC ELIN Lichina AG. AGINSVIäo pa db NYE: Syn. p.oolydg. Nov. Zelp. 7; HoorE. Handb. p. 556, Mönr. Arg. Conspect. p. 20. — NSaxicola, Otago harbour (LYALL) HooK. Handb. 1 c. var. intermedia BABINGT. New Zeal. p. 47; Hoor. Handb. 1 p- 1956; MönL. Arg. Conspect. p. 17. — On rocks, Otago harbour (LYALL) Hoor. Handb.l.c. LTichenes parasiticti. Obs. Nonnulli horum lichenum verisimile in collectione BERGGRENII adsunt sed eos non observavi. ÅAbrothallus Mass. A. Parmeliarum ARNOLD in Flora 1874 p. 102; MöLL. Arg. Conspect. p. 85. — In thallo Parmelize caperate MönL. Arg. l. c.. A. Curreyli 250; i: Nov Zelap. 107; Mö. Arg. Conspect. p. 61; Abrothallus oxysporus Tur. Mém. Lich. p. 116, t. 16; LiInps. Monogr. Arbrath. . på 11 etXObserv. (1866) p. 410: — Im thallo Parmelii consperse ad Dunedin Ins. menid: Mönm. Arg le 148 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21 AFD. III. N:0O 13. B. A. AA: Buellia Körs. parasitica (FLKB) TH. FR Lich; Arct. p; 230; MUDL ATS: Conspect. p. 71; Lecidea parasitica FLKE. SCHAER. Enum. 'p. 136; NYL. L. Nov: Zel. p. 1125 Däctylo" spora Flörkei KörB. Syst. p. 271. — Super Leca- noram parellam (CoLENSo) NYL. I. c. scabrosa (AcH.) Körs. Syst. p. 227, Tr FR. IrehfA nen p. 232; Mörrn. Arg. Conspect. p. 71; Lecidea sca- brosa AcH. Meth. p. 48; Lecidea flavovirescens FR. L. Eur. p. 291 (p. p.):. — Northern Island: MUD: Above: badiella (NYr.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 71; Lecidea badi- ella eNYr Obs Pyr. "ormep.. 12 Novellen 112. — Supra thallum Physcie obscuriuscule NYTALEe: Arthonia ÅA CH. stietaria NYr. in: Flora 1867 p. 440, D. Nov. Zel. pi 125; Ks. On Lichenogr. 1883 n. 11, fig. 4 a; MöLL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. po 82. — Supra thallum Lobarize auratre (KN.) NYL. 1 c. Arthopyrenmia Mass. fossularia (STIRT.) MöLL. Arg. Conspect. p. 89; Verrucaria fossularia SrTiRT. Addit. 1877, p. 19. — Supra thallum Lobarize fossulate Mörr. Arg. 1 c. Microthelia (KörB.) Mass. . perrugosaria Linps. Observ. 1866 p. 347, fig. 25-—28; MöLL. Arg. Conspect. I: Nov. Zel. p. 93. — In disco apotheciorum Placodii perrugosi in province. Otago ins. merid. VÖGELI CATS MPEe. ramalinaria LinpDs. Observ. 1866 p. 440 fig. 44-—46 (spore non vise); Mönn. Arg. Conspect. p. 94. — Ad ramulos Ramaline cuiusdam, verisim. R. leiodere Nyr. provinc. Otago, Möir. Arg. I c. vermicularia LiInps. Observ. 1866 p. 441; MörLn. Arg. Con- spect. L. Nov. Zel. p. 94. — In provinc. Otago, Mörn. Argulve P. J. HELLBOM, LICHENAZA NEO-ZEELANDICA. 149 Lichenes a BERGGREN et ab aliis in Nova Zeelandia lecti in singulas familias distributi: 7] | I | RE Lichenes - In | AT | aliorum. summa. | | a I Tisagel gr sng ARE AA SU 15) | Fa TA GIN OT AE FÅ To Anf a bena ÖREN [SR NE RN fa: IS [Elna OR Re RANA RNE 10 5 HiK GUT nd Be gt oa AS NN SR STR 39 61 100 | Lecanorei. Sön få nn NAS FN 9 14 3 JM HET ENN AE 8 17 25 | ROT O GINETTA SE fet S Tenta ISSN 17 29 46 | > UTCEOLaTIEN = « > LILI 0, sen SR 5 &) 14 | . IPETINSATIOIN I: Ge Fes orig SE 10 53 695 (ÖTGNEDIETET o& SN TS Sö str SL ROK 24 20 44 (Äl DATE ER ve VS TA SARS SA RER SNR AN ER — 1 1 Lecidinei. | | SR faTm ARRSOREIN:, «4 om sele föl sh rg ere AS 2 2 4 > Beomycei . | 3 4 il SUS BI ALOE 14. kr sa ARI) FREE KORR ENA BISSE be AR Re 15 28 43 Graphidei. Supfam EÖPECGapHEL. . cc s do ds oc 3 42 45 > GIYPIden. MA AR Re z — iu 7 » Jaa FSLENE ENL OT OM St ESR SER 1 20 30 Xylograpludet - ss cc sg sr — 4 4 VIVEKA SEI nd AR MARG — 1 il [SE ROTOR oa LR Lo gsl de el dl eos AS 1 1 0) | GIOTTO ST EN fe ANS a G de, ge er SM re — 1 il | Caliciei . . AST 1 1 20 | [BRT OG BT: EIA ELSE I SRA ark ee 1 3 4 | Verrucariei .. 4 14 78 | Collemei . id 21 28 IERNNGnOpsideite ss a es kn ov SL — ill 1 ECE SE LA or oe a egg er Alle ES — id 1 GRAND ATAST0 EE ere ge od) lle a Kos RAR RS — 13 SE Summa 198 555 753 150 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEL. BAND. 21 AFD. III N:0 13. Maximus numerus specierum (753) aperte indicat, Novam Zeelandiam inter regiones Telluris lichenum ditissimas esse numerandam, etiam si nonnulli species olim erunt reducendee, sed quantum restat ad detegendum! Quum alpes altissimee, varie formationes, calcarere, trachy- tic, arenacee, vulecanie, silve veteres incedurze, ore mari- time scopulose nec non alia loca memorabilia a peritis Liche- nologis accurate pervestigata erunt, tum demum vegetatio lichenea ditissima perfecte cognita existimari poterit; tum demum imago perfecta distributionis lichenum geographicee utriusque Insule ceterarumque rationum exponi poterit, cuius rei initium BERGGREN fecit haud contemnendum, quoniam certa lichenum loca et stationes, que ab aliis collectoribus tantummodo generatim sunt commemorata, accurate edidit. BINANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. N:o UEBER IRIURIS LUTEA (GARDN) DENTH ET HOOK. GUST. O. A:N MALME. MIT ZWEI TAFELN. MITGETHEILT DEN 11 DECEMBER 1895. GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1896. KTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT Ö& SÖNER. Åls ich im Juni des letztvergangenen Jahres (1894) von einem Ausflug nach der Serra da Chapada im westlichen Teile der brasilianischen Hochebene nach Cuyabå, der Hauptstadt von Matto Grosso, zuröäckkehrte, äbernachtete ich in einer kleinen Estancia in der Nähe von der Bräcke äber den Coxipé Mirim, etwa drei Meilen von Cuyabå. Mehrmals war ich von dem Besitzer dieser Estancia gastfreundlich empfangen worden, und in den Umgebungen hatte ich mehrere schöne, interessante Funde gemacht. Jetzt war schon die därre Zeit da; die phane- rogame Vegetation in den Campos, sowohl in den »Cerrados» wie in den »Campos limpos», stand deswegen in Wintertracht. Und Wald gab es nur in vereinzelten Gehölzen längs des Flusses. Ehe ich, wie ich damals glaubte, zum letzten Mal den häöbschen Platz verliess, wollte ich noch einige Wäldchen besuchen, hauptsächlich um Flechten, Ascomyceten und trockene Polyporeen zu sammeln. Ich war eben in einen derartigen kleinen Wald eingedrungen und hatte schon den lästigen Streit mit den Moskitos angefangen, als ich eine kleine Pflanze ge- wahr wurde, die mich alle Mihsal vergessen machte. Das Wäldehen war, nach allem zu urteilen, eine alte »Capoeira» — d. h. eine frähere Pflanzung, die wieder mit Ge- bäsch und Gehölz bewachsen war — wo hier und da hoher Bambus vorwaltete. Der Boden war mit abgefallenen, ver- faulenden Blättern und Zweigen dicht bedeckt, und aus dieser modernden Masse ragte eine etwa 6 Cm hohe, blattlose, chloro- phyllfreie, durchscheinend gelbliche oder braungelbe Humus- pflanze mit aus sechs Blättern gebildeter, sternförmiger Bliten- hälle hervor. Die ersten Individuen, die ich fand, waren männlich und erinnerten unleugbar an saprophytische Bur- manniaceen. Wie bekannt, ist aber in dieser Familie nur eine Gattung mit zweihäusigen Bliten beschrieben worden, und die einzige hiehergehörige Art, Arachnites uwniflora PHILIPPI hat zygomorphe Bliitenhiälle. Bald fand ich auch weibliche Individuen, und es ward mir dann sofort klar, dass meine 4 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA. Pflanze gar keme Burmanniacee war. Das Gynoecium bestand nämlich aus zahlreichen freien Fruchtblättern, und jede Kar- pelle enthielt nur einen Samen. Es war ein Repräsentant der kleinen Familie Triuridaceae und zwar der Gattung, die der Familie ihren Namen gegeben hat: Triuris (nach der Eintei- lung BENTHAMS und HooKERrsS). Wie es sich jetzt herausgestellt hat, ist unsere Pflanze mit aller Wahrscheinlichkeit Triuris lutea -(GARDN.) BENTH. et HooKk. (= Peltophyllum luteum GARDN.). Da unsere Kenntnis von dieser Art, wie von so vielen anderen Humuspflanzen, bisher sehr mangelhaft ist, teile ich im folgenden eine Beschreibung derselben hauptsäch- lich nach reichhaltigem, jetzt im Regnellschen Herbar der botanischen Abteilung des Reichsmuseums zu Stockholm auf- bewahrtem Spiritusmaterial mit. Fast alles, was wir von Triuris lutea bis jetzt kennen, stätzt sich auf die Angaben GARDNERS. Während seiner Reise in Brasilien hatte er die Pflanze in Goyaz (im Jahre 1841) gefunden und beschrieb sie nach seiner Räöckkehr in den Trans- actions of the Linnean Society! (1843). Seine Beschreibung ist jedoch zum Teil ganz unrichtig, zum Teil unvollständig. Zusammen mit Triwris fand er schildförmige, langgestielte, gröne Blätter, die er als die assimilierenden Blätter dieser Pflanze betrachtete, die aber ohne Zweifel eimer ganz anderen, wahrscheinlich einer Art der Gattung Cissampelos, angehören. Der Name Peltophyllum, der von der Form dieser Blätter ab- geleitet ist, muss deshalb als »nomen ineptum» verworfen werden, auch wenn man die Gardnersche Pflanze nicht mit der zwei Jahre fräher beschriebenen Gattung Triuris vereinigen wollte. GARDNER hatte iäbrigens nur weibliche Individuen und zwar ganz junge eingesammelt, männliche sind bis jetzt nie be- schrieben worden. In demselben Bande der Transactions, aber wie oben ge- sagt zwei Jahre friher (1841), veröffentlichte J. MIERS seine Hostasibune der Gattung Triuris,? itber welche er auch ganz vorzägliche Abbildungen lieferte. Neun Jahre später hatte ! Description of Peltophyllum --———. By GEORGE GARDNER. (The Transactions of the Linnean Society of London. Vol. XIX (1841—1845). London 1845. Pag. 155.) > 2 Description of a new Genus of Plants from Brazil. By JoHN MIERS. (Ebenda, pag. 77.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 3 er gefunden, dass die Brumesche Gattung Sciaphila den von ihm und von GARDNER beschriebenen Pflanzen verwandt ist und zu derselben Familie gehört. Im einundzwanzigsten Bande der Transactions behandelte er ausfährlich diese Familie ?) und bemerkte dabei, dass die von GARDNER beschriebenen Blätter den blihenden Individuen ganz fremd seien. Da er sich aber nicht entschliessen konnte Peltophytllum luteum GARDN. in der Gattung Triuris unterzubringen, veränderte er den von GARDNER gegebenen Namen in Hexuwuris, ja er ging dabei sogar so weit, dass er den Species-Namen unnötigerweise verwarf und mit Gard- neri ersetzte. Wohin die von GARDNER gesammelten Herbarexemplare sich später verirrt haben, ist mir nicht bekannt. Neuere An- gaben iäber dieselben habe ich in der einschlägigen Litteratur nicht finden können; BENTHAM und HooKER, die die Pflanze unter dem Namen Triuris lutea (GARDN.) anfihren,? sagen ausdräcklich: »a nobis non visa est». Prof. Dr K. SCHUMANN nimmt die Pflanze in die Flora brasiliensis ? unter dem GARDNER- schen Namen auf. Ob er Herbarexemplare zur Ansicht gehabt hat, ergiebt sich nicht aus seiner Beschreibung; die Abbildung aber ist aus der oben angefährten Arbeit von GARDNER ent- liehen worden Dass man die Anatomie einer so seltenen Pflanze nicht studiert hat, wird nicht befremden. Bis in den letzten Jahren waren iberhaupt die Triuridaceen anatomisch ganz und gar unbekannt. Dr V. A. PouLsEn war der erste, der in Spiritus aufbewahrtes Material einer hiehergehörigen Pflanze unter- suchen konnte. Im Jahre 1886 veröffentlichte er seine Unter- suchung äber die Anatomie der von ihm als neu beschriebenen Sciaphila caudata.? Drei Jahre später erschien die verdienstvolle Abhandlung F. JoHows? iäber die chlorophyllfreien Humuspflanzen, wo ! On the Family of Triuriacee. By Jon MieErs. (The Transactions ——— — Vol. XXI (1852—1855). London 1855. Pag. 43.) ? Genera plantarum. Vol. III. Londini 1883. . Pag. 1002. 3 Martius: Flora brasiliensis. Fasc. OXVI, pag. 645 et seqq. Lipzize 1594. (Triuridacee. Exposuit CAROLUS SCHUMANN.) + Bidrag til Triuridaceernes Naturhistorie. Af V. A. PouLsEn. (Viden- skabelige Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kjobenhavn for Aaren 1884—86. Kjobenhavn 1884—1887. Pag. 161.) > Die chlorophyllfreien Humuspflanzen ———— —. Von FRIEDRICH JoHow. (Jahrbiächer fär wissenschaftliche Botanik. MHerausgegeben von Dr. N. PRINGSHEIM. Band XX. Pag. 475. Berlin 1889.) 6 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA. noch eine neue Art derselben Gattung, Sciaplhila Schwackeana JOoH., systematisch und anatomisch erörtert wurde. Schon im folgenden Jahre konnte Dr PouLsEn wieder einen interessanten Beitrag zur Anatomie der Triuridaceen liefern. Unter einigen in Spiritus aufbewahrten Pflanzen, be- sonders Saprophyten, die Prof. Dr WARMING von dem bekannten französisch-brasilianischen Botaniker GLAzrou in Rio de Janeiro bekommen hatte und jenem zur Verfägung stellte, befand sich das ausgezeichnete Untersuchungsmaterial einer ferneren neuen Art dieser Familie und zwar der Gattung Triuris, Tr. major PoOunst Unter den noch nicht dreissig bekannten Arten dieser Familie sind somit nicht weniger als drei schon der Gegen- stand anatomischer Untersuchungen gewesen. Die Resultate derselben stimmen in den Hauptzägen genau unter sich iäberein, was auch zu erwarten ist, da es Pflanzen gilt, deren Lebens- weise aller Wahrscheinlichkeit nach fast dieselbe ist. Triuris lutea (GARDN.) weicht sehr unbeträchtlich von den schon be- kannten ab (namentlich von Tr. major Povrs.); obgleich ich folglich fast nichts Neues äber die Anatomie der Familie mit- teilen kann, will ich es doch nicht unterlassen, auch die dies- bezäglichen Verhältnisse in der Kärze zu beriäcksichtigen. Wie aus Taf. I, Fig. 1, die ein grosses männliches Indi- viduum ?/, mal vergrössert darstellt, hervorgeht, ist das Rhi- zom schwach entwickelt. Gewöhnlich verläuft es mehr oder weniger vertikal, seltener fast horizontal. Die Glieder sind kurz und die Blätter bis auf winzige, äbrigens bald ver- schrumpfende Schuppen reduziert. Entweder ist der Stamm bis in den Blitenstand hinauf ganz und gar unverzweigt, mit anderen Worten, das Rhizom endigt in einen blätentragenden Stengel, wie es bei dem abgebildeter Individuum der Fall ist, oder es entwickeln sich aus den Achseln der Rhizomschuppen ebenfalls oberirdische Stengel. Uber das Alter der unterir- dischen Stammteile liegen mir keine direkte Beobachtungen vor; der zarte anatomische Bau derselben und der Umstand, ! Triwris major sp. nov. Et Bidrag til Triuridaceernes Naturhistorie af V. ÅA. PouLseEn. (Botanisk Tidsskrift udgivet af den botaniske Forening i Kjsbenhavn. Redigeret af HJALMAR KriAERSKOU. Bind 17. Kjebenhavn 1890. Pag. 293.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 14. 7 dass, nach dem von mir eingesammelten reichhaltigen Spiritus- material zu urteilen, das Rhizom in der Regel in einen bli- tentragenden Stengel endigt, auch wenn andere Sprossen als Seitensprossen sich entwickelt haben — die ebenfalls bald Bläiten hervorbringen — scheinen mir anzudeuten, dass die Lebensdauer eine ziemlich kurze ist und wir es mit einer einjährigen Pflanze zu thun haben.! Aus den Knoten des Rhizoms entspringen zahlreiche ein- fache Wurzeln, die oft eine Dicke erreichen, die fast der des Stammes gleichkommt. Ob Wurzelhaare vorhanden sind, habe ich nicht entscheiden können. Auf dem Querschnitte sieht man ausserhalb des Centralcylinders fänf Zellenschichten. Die Zellen der äusseren, die der Epidermis, waren bei allen von mir untersuchten Wurzeln mehr oder weniger zusammen- gesunken, sogar schon abgestorben. Die erste subepidermoi- dale Schicht besteht aus längeren oder kärzeren, tangential ein wenig gestreckten Zellen, die zum Teil die schäötzende Funktion der Epidermis zu äbernehmen haben, ohne jedoch eine spezielle Ausbildung fär diesen Zweck zu erhalten. Die Zellen der zweiten dagegen sind kurz und auf dem Quer- schnitte beinahe isodiametrisch; diejenigen der dritten, die gewöhnlich zehn oder elf an der Zahl und ebenfalls kurz sind, haben sehr weite Lumina und sind mehr oder weniger in radialer Richtung gestreckt (vergl. die vierte Schicht der Rinde auf Fig. 9, Taf. XX, JoHow 1. c.). Alle beide sind mit Pilzmycelien ganz und gar vollgepfropft, wie es PouLsEn und JoHow bei den von ihnen untersuchten Arten gefunden haben. Bei Sciaphila Sehwackeana JoH. grenzen diese mycelfihrenden Zellen unmittelbar an die Endodermis; bei den äbrigen, wie auch bei Triuris lutea, tritt noch eine fänfte aus langen, auf dem Querschnitte beinahe isodiametrischen Zellen bestehende Schicht auf, die keine Mycelfäden hegt. In Bezug auf den Centraleylinder (Taf. II, Fig. 14) steht meine Pflanze auf einer sehr niedrigen Entwicklungsstufe. Die Zellen der En- dodermis, die sechs oder sieben an der Zahl sind, haben im ! JOHOW sagt (1. c. pag. 492): »Was die von mir untersuchten tropischen Saprophyten anbetrifft, so beschränkt sich bei ihnen die gesamte vegetative Reproduktion auf die Bildung von ein paar seitlichen Blitensprossen aus dem Rhizome, die nach dem Verblihen des ersten Schaftes als normale, blattachsel- bärtige Auszweigungen emporgetrieben werden. Diese Pfianzen haben aber, da es keinen Winter in ihrem Vaterlande giebt, Dauerzustände nicht von nöten»>, woraus hervorzugehen scheint, dass auch er den einzelnen Individuen eine kurze Lebensdauer zuschreibt. 0) MALME, UEBER TRIURIS LUTEA. Gegensatz zu dem, was der Fall bei den äbrigen anatomisch bekanten Triuridaceen ist, gar keine Wandverdickungen. Und innerhalb des Pericambiums liegen auf dem Querschnitte nur sechs oder sieben FElemente, von denen in dem abgebildeten Falle vier Gefässe (Ring- oder Spiralgefässe) sind. Der oberirdische Teil des Stammes, der Stengel, ist cylin- drisch, zart, aufrecht und erreicht eine Höhe von sechs, sel- tener bis acht, Cm. In der Regel ist er, abgesehen von den Hochblättern des Blätenstandes, nur in der Nähe des Bodens mit einem schuppenförmigen Blatt versehen. Wie die Wurzeln steht auch der Stamm in anatomischer Hinsicht sehr niedrig. Den grössten Teil des Querschnittes nimmt die Rinde ein. Die Epidermiszellen, deren äussere Wand eine sehr dinne Cuticula hat, sind lang, mit geraden, radialen und mehr oder weniger schiefen Querwänden; auf dem Querschnitte sind sie in der Regel etwas radial gestreckt. Npaltöffnungen fehlen, wie bei den ibrigen Triuridaceen und den chlorophyllfreien Saprophyten im allgemeinen, gänzlich. Die Rindenparenchym- zellen, die ebenfalls lang und mit fast horizontalen Querwänden versehen sind, haben weite Lumina und sehr dänne Wände. Die unmittelbar unter der Epidermis liegenden sind etwas enger als die äbrigen. Intercellulargänge fehlen vollständig oder sind sehr eng. Die Endodermis, die nach PouLsEn bei Triuris major scharf ausgeprägt ist, tritt bei vorliegender Art ziemlich undeutlich hervor, und von »Casparyschen dun- keln Punkten» habe ich keine Spur beobachten können, was auch keineswegs befremden darf, da, wenn ich mich nicht irre. keine Verkorkung vorliegt. Die Gefässbäöndel (Taf. II, Fig. 12), deren es nur zwei oder drei giebt, liegen beinahe im Centrum des Stammes und fliessen oft mehr oder weniger zusammen. Der Hadromteil besteht aus einigen Ring- und Spiralgefässen, die keine Phloroglucin-Reaktion zeigen. Mark- parenchym ist nur spärlich vorhanden. : Der anatomische Bau des Rhizoms weicht nur dadurch von dem des Stengels ab, dass die Gefässbändel noch weniger gesondert sind. :Pilzmycelien in der Rinde fehlen, was nach PouLsENn auch bei Triuris major der Fall ist. Der Blätenstand ist eine Traube mit nur wenigen Neben- achsen (die grösste Anzahl an den von mir gesammelten Exem- plaren ist sechs). Wie schon MrIiErs auf seinen Figuren, be- sonders auf den des männlichen Individuums der Triwris hya- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 9 t lina, gut abgebildet und PouLsEn, was Triuris major anbetrifft, hervorgehoben hat, steht der Stiel der jungen Blite beinahe aufrecht, und die Hauptachse ist zur Seite gedrängt. Allmäh- lich biegt sich der erstere nach der Seite und nimmt zuletzt eine ungefähr horizontale Lage ein mit iberhangender oder zuriäckgebogener Spitze, während die letztere sich aufrichtet und vertikal stellt. Die Tragblätter sind schuppenförmig, halbumfassend, stumpf und verschrumpfen bald; in jedes geht ein schwaches Gefässbändel, das, ohne sich zu verzweigen, bald endigt. Die Bläötenstiele erreichen eine Länge von 10—15 Mm.; in anatomischer Hinsicht stimmen sie mit dem Stengel genau berein, doch ist der Centralcylinder noch schwächer entwickelt. Zwischen den Stielen der männlichen und denen der weiblichen Bliäten habe ich keine Unterschiede finden können. Weder die grössere Nahrungszufuhr, die die Frucht- knoten wahrscheinlich erfordern, noch der etwaige grössere Anspruch der reifenden Friächte an der Biegungsfestigkeit der weiblichen Blitenstiele hat anatomische Veränderungen hervorgerufen. Die Blitenhälle (Taf. I, Fig. 2 und 5) besteht aus sechs (seltener sieben oder acht) am Grunde vereinigten Blättern, deren untere Teile (die »Spreiten») schmal dreieckig und im Knospenstadium klappig sind, die oberen Teile (die »Anhängsel») dagegen schwanzförmig, cylindrisceh und im Knospenstadium eingeschlagen und zusammengerollt, bei älteren Bliten zurick- geschlagen sind. Jedes Blatt enthält ein Gefässbändel, das bis an die Spitze des Anhängsels geht. In der »Spreite» sind nur zwei bis vier Spiralgefässe vorhanden; etwas unterhalb der Spitze treten aber deren mehrere auf, so dass das Bändel den grössten Teil derselben ausfillt und nur von ein paar Zellenschichten um- geben wird. Entweder haben wir es hier mit einer Art von Wasserspalte — ob eine wirkliche Pore vorliegt, habe ich je- doch nicht entscheiden können — oder vielleicht mit einem anderen secernierenden Organ zu thun. Jedenfalls funktioniert es nur bei den jungen Bliten; bei älteren sind nämlich immer die Spitzen der Anhängsel vertrocknet und zerstört. Die Epidermis des »Anhängsels» (2) weicht, wie es aus nebenste- henden Figuren hervorgeht, sehr auffallend von derjenigen der »Spreite» (1) dadurch ab, dass die Zellen viel kleiner und in recht regelmässigen Längsreihen geordnet sind. Auf der 10 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA. oberen Weite ist der Ubergang ein allmählicher, auf der unteren dagegen ein plötzlicher. Nach MiIiErRs und GARDNER sind die Triuwris lutea (GARDN.) BENTE. & HooK. Die Epidermis des Perigonblattes: 1) der »Spreite», 2) des »Anhängsels». Flächenansicht. 100/4, Anhängsel bei Triuris hyaltma wenigstens an ihrer Basis hohl; bei meiner Pflanze, wie bei Triuris major, sind sie von Anfang an solid. Bei den männlichen Bliten (Taf. I, Fig. 2) fehlt die bei Triuris Ihyalina beschriebene pyramidenförmige Bliätenachse (der »Torus») ganz und gar. Die drei sehr kurzen Staubfäden stehen fast dicht neben einander im Centrum der Bläte und sind drei Perigonblättern opponiert. Die Antherenhälften sind fast kugelig mit je zwei Loculamenten (Taf. IT, Fig. 13). Die Anatomie der Antherenwände bietet nichts bemerkenswertes. Unter der sehr zarten und diännen Epidermis liegt eine wohl entwickelte fibröse Zellenschicht. Die kugeligen Pollenzellen, die einen Diameter von etwa 0,025 Mm. erreichen, haben keine bemerkenswerte Skulptur; nur bei stärkerer Vergrösserung zeigt sich die Wand feinhöckerig. Das Öffnen der Antheren geschieht bei der Gattung Sciaphila durch einen apicalen, die beiden Hälften schneidenden Spalt, wodurch zwei Klappen entstehen, wie es Mirrs bei mehreren Arten gut abgebildet hat. Was Triuris hyalina anbetrifft, sagt MiErs: »Antherae — — — loculis longitudinaliter dehiscentibus», welche Angabe jedoch spätere Verfasser entweder iibersehen oder bezweifelt haben. BENTHAM und HooKER sagen ausdröcklich, dass das Öffnen bei der Gattung Triuris, von der männliche Bliäten da- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 11 mals nur bei 7T. hyalina bekannt waren, »rima transversa» geschieht. Und ENGLER! erwähnt in dieser Beziehung keinen Unterschied zwischen den beiden Gattungen der Familie. An zahlreichen Bliten bei der von mir gefundenen Art habe ich bestätigen können, dass die Antheren sich durch seitliche Längsspalte öffnen, die keineswegs am NScheitel zusamman- stossen, wie es auf Fig. 3 (Taf. T) auch dargestellt ist. Es scheint mir deshalb wahrscheinlich, dass die Angabe MTIERS” die richtige ist, und somit auch in dieser Beziehung ein Unter- schied vorliegt zwischen den beiden Gattungen, die ja auch in anderen Hinsichten recht verschieden sind. In den weiblichen Bläiten (Taf. I, Fig. 5 und 6) ist die Achse halbkugelig angeschwollen. Auf dem so gebildeten Torus sitzen zahlreiche Fruchtknoten (Taf. I, Fig. 8 und 9), die länglich oder schmal verkehrt eiförmig sind mit ventra- lem apicalem Griffel. Dieser ist beinahe cylindrisch, weder zugespitzt noch an der Spitze angeschwollen (sondern nur abgerundet). In jedem Fruchtblatt findet sich eine aufrechte, anatrope, unten auf der Bauchnaht sitzende Samenanlage mit ventraler Rhaphe und nur einem Integument. Die Friächte (Taf. I, Fig. 10) sind breit, verkehrt eiförmig mit bleibendem, verwelktem und gekrämmtem Griffel, die Samen breit ellip- soidisch mit brauner Testa. Nach MIERS und späteren Forschern sind die Frächte bei Sciaplila Springfrächte, die obgleich sie nur einen Samen haben, wohl am besten mit den Balgfrächten verschiedener Ranunculaceen zu vergleichen sind. Erst durch die Untersuchungen PouLsEns sind Frächte einer Triuris-Art bekannt geworden. Er giebt zwar nicht ausdräcklich an, ob das Pericarp sich öffnet oder nicht; aus seiner Beschreibung scheint es mir jedoch als sicher hervorzugehen, dass letzteres der Fall ist. Und bei unsrer Art sind die Frächte offenbar Schliessfrächte. Im reifen Zustande sind sie etwas klebrig; es därfte deswegen als sehr wahrscheinlich anzunehmen sein, dass die Verbreitung durch Tiere, epizoisch, geschieht. Es wärde somit die Gattung Triuris eine Ausnahme von der all- gemeinen Regel bilden, dass die Samen der chlorophyllfreien Saprophyten durch den Wind verbreitet werden. Die angeschwollene Bliitenachse besteht aus dännwandigen Parenchymzellen. Der Centralcylinder des Blitenstiels sendet ! Die natärlichen Pflanzenfamilien. II. Teil. 1. Abteilung. Pag. 237. (Leipzig 1889). 12 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA. zuerst Gefässbändel in die Perigonblätter (je eines in jedes Blatt); bald darauf löst er sich in mehrere Zweigen auf, von denen die meisten eine kärzere Strecke horizontal verlaufen. Nach nochmaligen Verzweigungen enden die Gefässe — die Ring — oder seltener Spiralgefässe sind — blind in dem Torus. Von diesen Enden aus gehen zu den Fruchtknoten Stränge etwas verlängerter, ebenfalls dännwandiger Parenchymrzellen, die wohl hauptsächlich die Leitung der Nährstoffe besorgen. Schleimgänge, wie sie PouLsEn bei Truwris major beschrieben hat, konnten auch bei T. lutea festgestellt werden. Thren Verlauf und ihre Entwicklung habe ich jedoch leider nicht verfolgen können. Ebensowenig habe ich eine regelmässige Anordnung der Fruchtknoten, wie sie bei der PouLrsEnschen Art vorkommt, bei der unsrigen beobachtet. Die Wand des Fruchtknotens besteht auf den Seiten aus zwei NSchichten tafelförmiger Zellen mit diännen Wänden; auf der Räckenseite treten deren mehrere auf, wobei noch die Zellen ein wenig länger sind. Am Scheitel ragen die Epider- miszellen papillen- oder kuppelförmig hervor, fallen aber spä- ter, wie auch die äbrigen Zellen, besonders die der Epidermis, des grössten Teils des Pericarps, mehr oder weniger zusammen. An der Bauchnaht sind die Elemente enger und in die Länge gestreckt und gehen allmählich in die Zellen des Griffels uber. Im unteren Viertel des Pericarps bekommen besonders die Epi- dermiszellen, die hier länger sind als weiter oben (zweimal so lang wie breit oder noch mehr), während des Reifwerdens der Frucht ring- oder spiralförmige Wandverdickungen; sonst kommen keine solche in der Fruchtwand vor. Die Samenschale (Taf. II, Fig. 15) besteht, abgesehen von dem rings um die Mikropyle gelegenen Teil, aus einer einzi- gen Nchicht tafelförmiger Zellen, deren Innenwand verdickt und braun ist. Hin und wieder sind vereinzelte Zellen ganz und gar oder gewöhnlich teilweise und zwar an den Quer- wänden mit einem braunen WStoff geföllt (Taf. IT, Fig. 11), der sich in kochendem Alcohol und in Äther langsam löst, in Kalilauge allmählich zerfliesst. Das Endosperm besteht, wie bei Triuris major Pouis., aus wenigen verhältnismässig grossen Zellen mit öligem Inhalt und dicken, in Kalilauge guellenden Wänden mit deutlicher Schichtung. Der Embryo (Taf. II, Fig. 15) ist ungegliedert. Ob es einen Träger giebt, wie bei Sciaphila Schwackeana JoH. und anderen Arten, ist BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 13 mir bei den winzigen Samen nicht gelungen sicher zu beo- bachten. Wie ich schon angedeutet habe, stimmt die von mir ge- sammelte Pflanze nicht genau mit der von GARDNER gelieferten Beschreibung iberein. Die meisten und zwar die wichtigsten Abweichungen scheinen mir jedoch dadurch erklärt werden zu können, dass diese Beschreibung nach unvollständigem und mangelhaftem, wahrscheinlich auch hauptsächlich nach getrock- netem Material gemacht worden ist. Aus mehreren Gränden, besonders weil die GARDNERSchen Herbarexemplare wahrschein- lich verloren gegangen sind und somit eine völlige Sicher- stellung seiner Art gegenwärtig nicht möglich ist, habe ich meiner Pflanze keinen neuen Namen geben wollen. Um dem Leser den Vergleich zu erleichtern, will ich hier kurz zu- sammenfassen, was von der äusseren Gliederung der hier be- handelten Art oben gesagt worden ist.! Triuris lutea (GARDN.) BENTH. & Hook? Peltophyllum luteum GARDNER (foliis ab auctore descriptis ad aliam plantam pertinentibus)? Herba annua (7), hyalino-luteola (v. hyalino-fuscescenti- luteola), saprophytice vigens, foliis assimilantibus ommnino de- ficientibus. Rhizoma verticale v. adscendens, filiforme, saepe subsimplex, squamis sparsis, subamplexicaulibus, adpressis, obtusis, mox emarcescentibus munitum, e nodis radices sim- plices, sat crassas emittens. Caulis erectus, aphyllus v. suba- phyllus, simplex, teres, sat gracilis. Inflorescentia racemosa, ! Unter Weglassung dessen, was vom Blatte gesagt wird, will ich auch die GARDNERSche Beschreibung hier wiedergeben: Char. Gen. Flores dioici. Masc. ignoti. Foem.: Perigonium 6-partitum, coloratum, patens, persistens: laciniis ovatis longe acuminatis; acumine plano. Ovaria plurima in tori apice sessilia, adpressa, libera. Styli ad apicem incrassati, oblique truncati. Fruc- tus ignotus. Herba parvula Brasiliensis. —— — — — Radix tuberosa fibrosa. Scapus subramosus, basi squamosus, pedunculis basi bracteatis unifloris; floribus luteis. Hab. In arenosis umbrosis humidis Provincie Goyazan&e, Brasilie. Mar- tid vHorebat: Deser.Herba dioica, bipollicaris'——= ==—=— Scapi foeminei solitarii, subramosi, basi squamosi, subbipollicares. Pedunculi uniflori, 4 lin. longi, basi bracteati; bracteis ovatis acutis, lineam longis. Perigonium 6- partitum, luteum, patens, persistens; laciniis ovatis longe acuminatis, estiva- tione basi valvatis, acumine plano, ante anthesin gyrato incluso. Ovaria plu- rima, in tori apice sessilia, adpressa, libera. Styli sublaterales, ad apicem incrassati, oblique truncati. Fructus ignotus. 14 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA. pauciflora, pedunculis bracteis semiamplexicaulibus, brevibus, obtusis, mox emarcescentibus suffultis, primum erectis, dein patentibus — patentissimis, demum apicibus recurvatis. Flores dioici, perigonio 6- (rarius 7- v. 8-) partito, laciniorum par- tibus inferioribus sat anguste triangularibus, estivatione val- vatis, adultis patentissimis, partibus superioribus (»appendici- bus») longis, fagelliformibus, cylindraceis, solidis, zestivatione induplicatis, inflexis, in alabastro inclusis, adultis patentissi- mis, demum recurvatis. Flores masculi staminibus tribusg, laciniis tribus perigonil oppositis, centro (toro deficiente) fere juncetis affixis, filamentis brevissimis, antheris 4-locularibus, rimis longitudinalibus dehiscentibus. Flores feminei ovariis numerosis, dense confertis, in toro hemispheerico sessilibus oblongis v. anguste obovatis, apice papillosis; stylis ventrali- apicalibus, cylindraceis; ovulis solitariis in angulo interiore sessilibus, erectis, anatropis, raphe ventrali. Fructus indehis- centes, pericarpio tenui; semina late ellipsoidea, testa sat te- nui levi, albumine magno, embryone minimo. Hab. in silvula densa (loco umbroso) supra terram foliis, ramis ramulisque putridis obtectam, ad fluvium Coxipö Mirim inter Säo Jeronymo et Cuyabå civitatis Matto Grosso Brasi- lie. Ineunte Junio florentem fructibusque maturis ornatam legimus. Exped. I:me Regnellian. Phanerogamae N:o 1674. Aus dem oben mitgeteilten geht hervor, dass Triwuris lu- tea (GARDN.) BENTH. et HooK., wie ich die Art aufgefasst habe, nicht nur durch eine grössere Anzahl von Perigonblättern son- dern auch durch das vollständige Fehlen einer pyramiden- förmigen Blitenachse bei den männlichen Bliten und durch die etwas ventral stehenden Griffel von den drei anderen Arten der Gattung abweicht. Die von MIErRs aufgestellte Gattung Hezxuris ist deswegen vielleicht nicht unberechtigt. Aus praktischen Grinden habe ich es jedoch vorgezogen, BENTHAM und HooKER zu folgen. Spätere Forschungen werden, wenn sie sich auf die biologisch so interessanten chlorophyll- freien Saprophyten richten, gewiss viele neue Triuridaceen zu Tage fördern. Es wachsen nämlich diese Pflanzen an Lokali- täten, in die der reisende Botaniker, der sich hauptsächlich mit” Phanerogamen beschäftigt, sonst keine Veranlassung hat et te neat a BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 15 einzudringen, wenn er nicht den besonderen Zweck verfolgt, eben Humusbewohner zu studieren. Vor den iäbrigen Triuridaceen, die von den späteren An- toren gewöhnlich in der Gattung Sciaphila zusammengefäöhrt werden, zeichnet sich Triuris im weiteren Sinne durch mehrere Merkmale-— durch die wenigblitige Inflorescenz, die »Anhängsel» der Perigonblätter, die mehr oder weniger endständigen Griffel, die sich durch Längsspalten öffnenden Antheren u. s. w. — 80 auffallend aus, dass es völlig berechtigt sein därfte, sie als eine natärliche Gruppe zu betrachten. Es scheint mir sehr wahrscheinlich, dass eine vollständige Revision dieser Familie die Einteilung MIErs' wohl in einer etwas veränderten Form zuröäckföhren wird. Die Anatomie unsrer Pflanze ist die der ausgeprägten Humusbewohner. Die Hauptaufgabe der oberirdischen Teile ist die, die Bliten den bestäubenden Insekten zu exponieren und die Friächte in die der Verbreitung gänstigste Lage zu versetzen; ihre Lebensdauer ist deswegen eine sehr kurze. Sie wachsen in der Regel — und besonders gilt das von der hier behandelten Art — im ruhigen NSchatten der Wälder. Die Anspräöche an der Festigkeit des Stammes sind deshalb recht unbeträchtlich. Es darf somit nicht befremden, dass die stät- zenden Gewebe wenig entwickelt sind; bei Triuris lutea sind sogar keine specifiseh mechanischen Elemente vorhanden. Das Leitungssystem (die Gefässbändel) ist ebenfalls sehr reduziert, was wohl zum Teil dadurch zu erklären ist, dass das Rinden- parenchym, das aus langen Zellen besteht, beim Leiten der Nährstoffe eine nicht unbeträchtliche Rolle spielen därfte. Man hat als Regel aufgestellt, dass die chlorophyllfreien Humuspflanzen zahlreiche Samen besitzen. In gewisser Hin- sicht bilden die Triuridaceen, wie JoHow hervorgehoben hat, hierin eime Ausnahme. Jedes Fruchtblatt enthält nämlich nur einen einzigen Namen. Aber die Zahl der Fruchtblätter ist recht bedeutend, und da besonders bei den Sciaplila-Arten jedes Individuum mehrere Bliten erzeugt, wird die Zahl der Samen dennoch eine nicht geringe. Was Triuris lutea (und wahrscheinlich ebenfalls die anderen Arten der Gattung) an- betrifft, därfte es nicht ohne Belang sein, dass die Frächte Schliessfröchte sind, und somit die Samen wenigstens etwas besser gegen ungänstige Verhältnisse geschiätzt werden — 16 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA. was meines Wissens bei keinen anderen NSaprophyten der Fall ist. In Bezug auf die Anatomie der Samen habe ich nichts Neues vorbringen können; ich habe nur zu bestätigen, was durch die Untersuchungen PoULsENs, JoHOWs und SCHUMANNS schon bekannt ist. Ebensowenig kann ich neue Aufschliässe öber den systematischen Platz der Familie geben. Weder die Anatomie der wegetativen Organe noch die der Samen scheint mir diese Frage beantworten zu können, da es sich um wahr- scheinlich sehr alte saprophytische Pflanzen handelt, die durch ihre Lebensweise sowohl in dieser wie in jener Hinsicht so durchgreifend verändert sind. Befremdend kommt es mir jedoch vor, diese Pflanzen, deren Samen ein verhältnismässig so grosses Endosperm haben, in der Nähe der endospermlosen Alismaceen stehen zu lassen. Meines Wissens liegt doch sonst nie zwischen anderen unter sich verwandten chlorophyllfreien und chloro- phyllhaltigen Pflanzen ein derartiger Unterschied vor. Viel- leicht wird sich die Mutmassung PouLsEns, die Familie sei mit den Ranunculaceen verwandt, einst als die richtige her- ausstellen, sobald man die Keimung wird beobachtet haben können. Erklärung der Abbildungen: Tafel I. 1. Männliches Individuum. 3/2. 2.,Männliche Blute. . 5/1. 3. Anthere, sich öffnend. ?9/1. 4. Diagramm der männlichen Blite. 3. Weibliche Bläte. ?/. 6. Längsschnitt durch die Blätenachse einer weiblichen Bläte. 9/1. 7. Der untere Teil (die »Spreite») des Perigonblattes und die Basis des »Anhängsels»> von unten gesehen. 16/1. än rö. tempel. Cod, > JAKStempel 2/1 > 10. 1Reife Frocht, .?2/4. Tafel II. - Fig. 11. (Epidermis der) Samenschale, Flächenansicht. ?990/:. >» 12. Teil eines Querschnittes durch den Stengel. 2994. e=Endodermis; p= Pericambium (péricycle): 1=Leptom; g— Gefässe; m= Markparenchym. ; 3. Querschnitt durch eine Anthere, halbschematisch. 199/1. » 14. Teil eines Querschnittes durch die Wurzel, mit dem Centralcylinder. 400/4. e = Endodermis; p=- Pericambium (péricycle); 1=Lep- tom; g — Gefässe. 15. Längsschnitt durch einen reifen Samen. 99/4. s— Samenschale; end. = Endosperm; emb. = Embryo; ch. — Chalaza. Sa Bihang till KX. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. Afd. III N9 14. | Tafl. I. G.O.A.Malme [fig.4) | getin. W.Schlachter. Stockholm A. Ekblom (cet) — f 'Triuris lutea (Gardn) Benth. & Hook. RE matt. I Bihang till K' Vet. Akad. Handl.Bd. 21. Afd. III No 14. W. Schlachter, Stockholm G.0.A. Malme delin. Triuris lutea (Gardn:) Benth. & Hook. Id, FÅ 'v 2 MAR Te : HEW.YO nn Fen BE NESSER BL WHOI Library - Serials Eerör at Ser I SVSEREE PSSETA SR 2 Re I