LLEBRARS 


| OF THE 


MUSEUM OF ha RATIVE ZOÖLOGY. 


ara antan i 


A 


_ 


s BOHUSLÄNSK 


FISKERITIDDKRIFT. 


UTGIFVEN 


AF 


AXEL VILH. LJUNGMAN. 


N: o 49 — 54. Ba 1891. 


Innehäll: Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens 
och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och admini- 
stration. 1841—1891. Af A. V. L. (sid. 1—212). Lag- 
stifiningen för hummerfisket. I (sid. 213—215). — Vil- 
koren för salteriers och andra fisktörädlingsverks anläggning. 
I (sid. 216— 229). — Göteborgs och Bohus läns Fiskare- 
förening. 1890—1891 (sid. 230— 232). — Berätteles öfver 
Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet 
och förvaltning under ättonde äret af Föreningens tillvaro. 
1891 (sid. 233— 250). Den föreslagna styrelsen för admi- 
nistrationen af Bohusläns hafsfisken. Genmäle. At AxEL 
VILH. LJUNGMAN (sid. 251—252). — Handlingar rörande 
ätgärder till samfärdselns förbättrande i bohuslänska skär- 
gärden. Elfte samlingen. I—X (sid. 253—311). 


RIXIIINNTITIN TEN ETUI ENT TINTE TITTEN U TNTIITITTITNTIN V 


Tillkännagifvande frän Redaktionen. 


Bohuslänsk Fiskeritidskrift utsänder härmed sin attonde 
ärgäng, hvars innehäll liksom de föregäende ärgängarnes 
afpassats efter det tidskriftens hela art bestämmande syftet 
att till förmon för bohuslänska skärgärden bringa till ständ 
de offentliga ätgärder, som äro af nöden för de 
bohuslänska fiskarsamhällenas utveckling till den 
ekonomiska sjelfständighet, som allena förmär upp- 
bära ett varaktigt välständ och en högt stäende 
fiskebedrift. Tidskriften har dervid företrädesvis behand- 


lat frägorna om en tidsenlig, ändamälet motsvarande admi- 
nistration för bohuslänska hafsfiskebedriften och om bohus- 
länska skärgärdens upphjelpande genom förbättrad sam- 
fürdsel, hvilka hufvudfrägor för samma skärgärd äfven under 
nästa är skola blifva föremäl för Redaktionens särskilda upp- 
märksamhet, pä samma gäng som en större del aftidskriften 
än hittills torde komma att egnas ät behandlingen af fiske- 
bedriftens utöfning afseende förhällanden. 

Dä det ligger i Bohuslänsk Fiskeritidskrifts syfte att 
samla och genom offentliggörande bäde meddela ät sam- 
tiden och. bevara ät efterverlden allt som är af vigt för 
främjande af Bohusläns fiskerier och skärgärd eller 
som är upplysande för dessas historia och utveckling; sä 
vänder sig ock Redaktionen härmedels till allmänheten med 
anhällan att en hvar, som dertill är itillfälle, benäget mätte 
till Redaktionen för samma ändamäl insända 1:0) äldre hand- 
lingar, som lemna upplysningar om fiskerinäringens forna 
utöfning och betydelse, 2:0) domar, angäende enskild egan- 
derätt till fiske eller rörande fiskerinäringens utöfning och 
beskattning, 3:0) uppgifter, beträffande fiskens beredning till 
handelsvara och användning i bushällningen (fiskmatlag- 
ning m. m.), samt 4:0) upplysningar, angäende fiskhandeln, 
fraktfarten & saltexport- och sillimporthamnarne m. m. dylikt. 
— De emottagna handlingarne skola efter begagnandet i 
oskadadt skick äterställas. 


Redaktionens adress är: 


Doktor AxEL VırH. LJUNGMAN. 
Varekil. 


Tidskriften utlemuas endast till ledamöter af Föreningen till bo- 
huslänska fiskeriernas främjande, uti hvilken inträde kan vinnas 
genom insändande af den stadgade ärsafgiften med 5 kr. till Föreningens 
ordförande och skattmästare herr C. W. COLLANDER (adr. Uddevalla) eller 
ock till Redaktionen. 


BOHUSLÄNSK 


FISKERITIDSKRIFT. 


UTGIFVEN 


AXEL YILH. LJUNGMAN. 


VIII. 


1891. 
N:o XLIX—LIV. 


+ 


J’ GÖTEBORG 
GÖTEBORGS HANDELSTIDNINGS AKTIEBOLAGS TRYCKERI. 
1891, 


Sur 
L Er 
| JUL 18 ıg00 


Via instiftandet af „Föreningen till bohuslänska fiske- 
riernas främjande® ansägs vara bland Föreningens hufvud- 
uppgifter att äfven gagna fiskebedriften genom utgifvandet af 
nödig fiskeriliteratur och att „genom sin verksamhet bana 
väg för att den med allmänna medel understödda verksam- 
heten inom länet till fiskerinäringens förkofran komme att 
koncentreras i en lokal fiskeristyrelses händer“. Bäda 
dessa syften har Föreningen sökt förverkliga genom att be- 
kosta tryckningen af Bohuslänsk Fiskeritidskrift och att ge- 
nom sina funktionärer lemna bidrag till de inom skärgärden 
spridda tidningarnas fiskeriafdelning. 

Redan frän förstone framhölls nemligen i Bohuslänsk 
Fiskeritidskrift bäde vigten af att länets landstings ansökan 
är 1832 om en egen fiskeristyrelse för länets hafsfiske blefve 
af regeringen bifallen (B. F., 1884, sid. 142-—-143, 379) 
och nödvändigheten af att samma tidskrift „mäste vara af- 
sedd för sädana dels utförligare uppsatser, dels ett var- 
aktigare värde egande notiser, som passa mer för en tid- 
skrift än för tidnivgarna“, och hur „de oftast blott mer för 
tillfället värdefulla notiser, rörande de stora fiskenas utfall, 
fisıkmarknadens ställning m. m., som yrkesmannen är i sä 
stort behof af att erhälla, mäste ‚utan nägot det ringaste 
dröjsmäl offentliggöras genast de anlända, hvilket ju syn- 
barligen endast kan ske uti en tidning“ (B. F., 1884, 
sid. 3). Med ett sädant syfte som det nämnda är det ju 
en tydlig fördel, att den behöfliga tidskriften icke utkommer 
oltare än nödigt, utan att man fär innehället s& bekvämt 
samladt och för framtiden lätt tillgängligt som möjligt. En 


IV 


tidskrift, som utkommer för ofta, är nemligen ej lämplig 
säsom ett slags fiskeriarkiv för offentliggörandet af ut- 
förligare uppsatser rörande fiskebedriften, men är icke dess 
mindre ej tjenlig till att ersätta tidningarne, hvilket för 
öfrigt skulle kräfva allt för stora kostnader samt utgifvandet 
af minst ett häfte i veckan. 

Bohuslänsk Fiskeritidskrift, som hittills utkommit med 
minst 12—25 ark tätt tryck ärligen, har utan afvikelser 
fullföljt sin första uppgift och kan derföre nu äfven förete 
ett samladt material af betydande värde för en blifvande 
fiskeristyrelse.. Omdömena frän utlandet bära ock vitne om 
att tidskriften lyckats sä väl i att fylla sin uppgift, som 
med de ytterst smä ekonomiska tillgängar, Redaktionen haft 
att förfoga öfver, gerna varit möjligt. Af de flesta bland 
de större eller gagneligare uppsatserna hafva aftryck utde- 
lats inom skärgärden och i nägra fall äfven inom svenska 
riksdagen till spridande af en riktigare insigt om bohuslän- 
ska hafsfiskebedriften. Detta mä& här anföras säsom ett gen- 
mäle mot det obefogade klander, Redaktionen sä ofta fätt 
uppbära för sitt fullständigt lönlösa arbete och sina inga- 
lunda obetydliga uppoffringar. 

Tydligt är vidare, att en fiskeritidskrift, som icke in- 
tager en riktig hällning och redigeras med ätminstone huf- 
vudsakligt syfte att gagna fiskebedriften och fiskarbefolk- 
ningen, är längt mer till skada än gagn. En tidskrift, 
hvilken liksom t. ex. Norrvikens Fiskeritidskrift intager bäde 
likt och olikt, främjar icke fiskebedriften mer än t. ex. en 
religiös tidskrift, som & första bladet verkade för kristen- 
domen, ä& det andra för judendomen, ä& det tredje för mu- 
hamedanismen, & det fjerde för buddhaismen o. s. v. skulle 
föorm& främja det religiösa lifvet. En pä lıka omfattande 
som mängsidig sakkännedom grundad fasthet i uppfattningen 
om bästa sättet och rätta medlen att förkofra fiskebedriften 
utgör derför en oundgänglig förutsättning för en tillfreds- 
ställande redigering af en fiskeritidskrift. Saknas deremot 


v 


denna förutsättning, dä blifver resultatet ock derefter, och 
tidskriften blifver ur alla andra synpunkter än utgifvarens 
eller utgifningsortens sjelfviska intressen fullkomligt obehöflig. 

Under det kommande äret skall Bohuslänsk Fiskeritid- 
skrift fortsättas efter samma plan och med samma syfte 
som hittills, fast med större uppmärksamhet riktad & fiske- 
bedriftens praktiska utöfning. Till närmare belysande af 
tidskriftens hufvudändamäl mä emellertid utöfver hvad 
ofvan derom yttrats anföras följande frän tidskriftens sjette 
ärgäng. 

„Bohuslänsk Fiskeritidskrifts hufvudsyfte har städse varit 
att verka för ästadkommandet inom bohuslänska skärgärden 
af ett möjligast sjelfständigt och kraftigt närings- 
lif säsom den enda säkra grunden för ett varaktigt 
välständ och en högt utvecklad fiskebedrift, men dä 
under de föregäende sillfiskeperioderne skärgärdsbefolkningen 
systematiskt utsögs af de fremlingar, som slagit under sig 
den egentliga fiskeriaffärenr, och samma befolkning derför 
äfven vid periodens upphörande nedstörtades i det ömkligaste 
elände, under det att fremlingarne försvunno med sina hastigt 
förvärfvade rikedomar, samt dä en liknande tingens ordning 
börjat utveckla sig äfven under nu innevarande fiskeperiod 
och kraftigt understödjes frän intresserade i städerne och 
de större badorterna samt frän Fiskeriföreningen i Göteborg; 
sä är ock hög tid att en denna förderfbringande utvecklings- 
riktning motsatt verksamhet söker göra sig gällande och att 
skärgärdens egen befolkning och offentliga män med all 
kraft lägga sig vinn om att bringa skärgärdsförhällandena i 
det möjligast bästa läge. I öfverensstämmelse härmed har 
ock Bohuslänsk Fiskeritidskrift vidare haft till uppgift, dels 
att söka värna skärgärden och fiskarbefolkningen mot sträf- 
vandena att liksom under förra sillfiskeperioden draga den 
pä sillfisket grundade affären ät de helt andra intressen än 
skärgärden egande städerna, och dels att verka för att 
fiskeriaffären sä vidt möjligt mätte öfverfiyttas till 


Wi 


och koncentreras uti de fiskeidkande samhällena 
sjelfva.“ 

„Säsom ett oundgängligt vilkor härför stär emellertid 
skärgärdens förseende med de för fiskebedriftens utveckling 
oumbärliga samfärdsanstalterna och bland dem särskildt 
de nödiga jernvägslinierne ut till Bohusläns bästa hamnar i 
de för hafsfiskebedriften mest betydande delarne af skär- 
gärden, och i öfverensstämmelse härmed har äfven en möjJ- 
ligast fullständig utredning af frägan om bohuslänska 
skärgärdens förseende med tidsenlig samfärdsel hit- 
tills mäst utgöra en hufvuduppgift för Bohuslänsk Fiskeri- 
tidskrift, hvars innehäll mäst i väsentlig mon utgöras af just 
denna utredning.“ 

Den här sälunda angifna verksamhetsriktningen för Bo- 
huslänsk Fiskeritidskrift liksom för alla välsinnade sträfvan- 
den att utveckla bohuslänska hafsfiskebedriften och 
skärgärden till möjligast höga ständpunkt, har nu 
blifvit sa mycket mer af behofvet päkallad som det visat 
sig att icke blott den inom länet befintliga fiskeriadministra- 
tionen motverkar en sädan utveckling, utan äfven Kongl. 
Landtbruksstyrelsen med ett det mest förkastliga och mot 
här fordrade verksamhetsriktning fiendtliga syfte söker slä 
under sig bohuslänska hafsfiskebedriftens s. k. administra- 
tion, ehuru de för dennas ombesörjande nödiga krafterna 
fullständigt saknas hos samma styrelse. 


Lilldal, Varekil, i december 1891. 


AXEL VILH. LJUNGMAN. 


Innehallsförteckning: 


Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens 
och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administra- 


LTE a ER 13 7 Pi, Pa Pr Re ET RE 
Easstılmanven for hummerfisket I. ..-......2..-200..-200000ness e 
Vilkoren för sillsalteriers och andra fiskförädlingsverks anlägg- 

ER HERE EIER NEN TERRASSE HHRE 2) A 
Göteborgs och Bohus läns Fiskareförening. 1890—1891. ....... 
Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främ- 

jande verksamhet och förvaltning under ättonde äret af För- 

Bun HiBvara. 2 BOT. Sa ai en 
Berättelse öfver Orosts och Tjörns Fiskeriförenings verksamhet 

se ER... u); 
Den föreslagna styrelsen för administrationen -af Bobusläns hafs- 

Besen.  Genmale- AU AV. EJUNGMAN=..2.....2 Denen. 
Handlingar rörande ätgärder till samfärdselus förbättrande i bo- 

huslänska skärgärden. Elfte samlingen.............un........-- 


sid. 


A sid 
h,) n 
br] N 
br) N 
b,) N 
b,) b,] 
N 7 
b,) N 
N b>] 
N h,) 
p)] n 
n 7 
N 7 
7 7 


17, rad. 13 uppifrän star: 


39, 


00 


Rättelser: 


Göteborgs 
utlätanden 
använda 
den 5 Mars 
byräkratiskt 
4 af 


ät höjandet 
kraf och 


om än icke än 


XLI, N:o 1065, 


allannan 
samfärdsel 


borde 
20 


vexelstationers 


läs: 


„Göteborgs 
ansökningar 
anmälda 

den 2 Mars 
hierarkiskt 
4(„representative 
members“) af 

pä höjandet 

kraf pä offentlig 
omvärdnadgenom 
praktiska ätgär- 
der och 

om icke än 
XLI, London 
1890, N:o 1065, 
alla andra 
samfäıds- 
medel 
torde 

23 


vexelstationernas 


Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinärin- 
sens och särskildt hohuslänska hafsfiskets understöd 
och administration. 184—1891. 


Dä nu jemnt femtio är förflutit, sedan man vid riksda- 
gen först & ordinarie stat uppförde ett anslag till »fiskeri- 
näringens understöd», och dä fiskebedriftens upphjel- 
pande och administration under senaste ärtiondet mer än 
nägonsin tillförene tilldragit sig allt större uppmärksamnet; 
mä det vara i sin ordning, bäde att skäda tillbaka pä det 
gängna halfva ärhundradets verksamhet för nämnda näring 
och att lemna ett bidrag till utredning af frägan om bästa 
sättet och rätta medlen att förkofra samma näring och om 
dennas för ändamälet lämpligaste administration. I den första 
uppsats, som härmed lemnas till det särskildt för bohus- 
länska skärgärden sä vigtiga ämnets utredande, kan dock 
blott redogöras för den historiska utvecklingen och med- 
delas det denna nödigt belysande materialet, enär ämnets 
bäde omfattning och stora svärigheter icke medgifva dess 
behandling uti Bohuslänsk Fiskeritidskrift annat än i en 
serie af flera tid efter annan p& hvarandra följande upp- 
satser. 

Den stora fattigdom och det utomordentliga elände, 
hvaruti bohuslänska skärgärden efter den senast förflutna 
sillfiskeperiodens upphörande med vintern 1808—1809 ned- 
sjunkit, till följd hufvudsakligen af den förderfbringande 
riktning, i hvilken sillfiskebedriften till städernas fördel under 
särskildt denna period utvecklades, och af det utsugnings- 

1 


2 


system, som dervid fick göra sig gällande, föranledde vid 
den i s& mänga hänseenden märkliga riksdagen under ären 
1840 och 1841 väckandet af tvänne motioner, den ena i 
Ridderskapet och Adeln utaf landshöfdingen general GILLIS 
EDENHJELM och den andra i Bondestäendet utaf hemmans- 
egaren JOHANNES JOHANSSON i Hästekälla frän Orost, om 
beviljandet af medel till bohuslänska fiskarbefolkningens 
upphjelpande genom särskildt storsjöfiskets understödjande. 
Detta förestälde man sig äter lämpligast kunna ske medels 
utdelandet af premier eller annat understöd för tjenliga 
fiskefartygs eller bätars utrustande, och begärdes att för 
ändamälet undf& dels ett ärligt anslag, dels ock Kongl. 
Maj:ts och Kronans andel i strandvraksgods inom Göteborgs 
och Bohus län. 

Motionerna hänvisades till behandling af Stats- samt 
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten, hvilka uti deras 
betänkande (N:o 30) tillstyrkte »att Rikets Ständer mätte, 
för afhjelpande af den nöd, som tryckte fiskrarne i Bohus- 
läns skärgärd, bevilja ett ärligt anslag af 1,500 R:dr, att 
ställas till disposition af Konungens Befallningshafvande och 
Hushällssällskapet i länet, hvilka skulle ega att i samräd 
och pä& det sätt, som kunde synas dem snarast till ändamä- 
let ledande, fördela detsamma emellan de behöfvande till 
förbättring af deras fiskeredekap, fiskerimetod eller af deras 
fiskarefartyg». Emot detta utskottens förslag reserverade 
sig emellertid friherre SPRENGTPORTEN m. fl. under yrkande 
att anslaget borde uppföras & vederbörande »hufvudtitel» 
och »ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att derigenom 
befordra fiskerinäringen i allmänhet, hyarigenom motionärer- 
nes ändamäl kunde vinnas men det undvekes att gifva detta 
anslag egenskapen af en frän statsverket utgäende fortia- 
rande fattighjelp för nägon viss del af riket, hvilken ı läng- 
den kunde komma att medföra mera skada än gagn». Vid 
första behandlingen i ständen bifölls detta utskottens be- 
tänkande blott af Presteständet, men äterremitterades af 


3 


de tre öfriga, hvarefter utskotten i nytt betänkande (N:o 135) 
hemstälde: »att Rikets Ständer mätte uppföra & nionde huf- 
vudtiteln ett anslag af 3,000 R:dr, att ställas till Kongl. 
Maj:ts nädiga disposition för att derigenom beforda fiskeri- 
näringen inom riket, samt att Rikets Ständer, jemte anvi- 
sandet af berörda anslag, mätte i underdänighet anhälla att 
Kongl. Maj:tt, vid användandet af dessa medel och under 
nuvarande förhällanden, mä täckas särskildt fästa nädigt af- 
seende pä fiskrarnes i Bohusläns skärgärd nödstälda belä- 
genhet samt deras behof utaf snar hjelp». Dä emellertid 
blott Ridderskapet och Adeln samt Bondeständet biföllo ut- 
skottens hemställan, men Borgarständet beslöt anslagets 
höjande till 5,000 R:dr och inbjöd de öfriga ständen att 
deltaga i detta dess beslut, hvilket dock blott Presteständet 
sjorde; s& hänsköts saken till afgörande genom votering 1 
förstärkt Statsutskott, dervid med 79 röster mot 40 det 
högre anslaget eller 5,000 R:dr B:co (7,500 kronor) den 
28 maj 1841 blef beviljadt. 

Vilseledd utaf en eller annan af Naturhistoriska Riks- 
musei intendenter inlemnade MaTHIAS HysorT frän Stänge- 
näs härad vid riksdagen under ären 1844 och 1845 uti 
Bondeständet en motion om ätgärder till bohuslänska sill- 
fiskets upphjelpande genom bland annat premiers utdelande 
ät dem, som ville bedrifva sillfiske med sättgarn, hvilken 
motion märkligt nog, trots goda invändningar, vann Rikets 
Ständers bifall och tvifvelsutan icke litet bidrog till att den 
1852 utfärdade nya fiskeristadgan kom att innehälla det 
orimliga förbudet mot sillfiske med stora vadar. 

Vid riksdagen under ären 1850 och 1851 beslöto Ri- 
kets Ständer uti skrifvelse anhälla om öfverseende och för- 
bättring af bestämmelserna uti 1771 ärs hamnerätt. 

Den 29 Juni 1852 utfärdades efter mycket längvarıga 
förberedelser en ny fiskeristadga, hvars största betydelse för 
fiskebedriftens administration torde ligga i upphäfvandet icke 
blott af den för samma administration ingalunda ovigtiga 


= 


hamnerätten utan äfven af den särskilda lagstiftningen för 
bohuslänska hafsfısket. Den befattning domstolarne haft 
med s. k. fiskeriföreningars eller fiskeriöfverenskommelsers 
ävägabringande upphäfdes äfvenledes, och ett i högsta grad 
oklokt förbud mot sillfiske med stora vadar infördes. Ehuru 
den nya stadgan icke saknar förtjenster, har den dock vällat 
stora olägenheter säväl genom sistnämda förbud och det 
syfte den röjer att hafsfisket bör administreras efter söt- 
vattensfiskets anspräk som i synnerhet genom en lättsinnig 
ändring uti ätskilliga fiskerättsbestämmelser, ehuru Högsta 
Domstolen tvänne gänger, den 17 maj 1836 och den 27 
april 1852*), framhällit, att sädan ändring endast kunde 
verkställas i den ordning, 87 $ regeringsformen föreskrefve. 
Genom denna ändring har nemligen en af de vigtigaste 
fiskerättsbestämmelserna pä& administrativ väg gifvits en sä- 
dan lydelse att den kränker enskild eganderätt, vilseleder 
domarena och uppmuntrar till vitnesedens missbrukande. 

Vid riksdagen under ären 1853 och 1854 inlemnades 
uti Ridderskapet och Adeln af friherre R. CEDERSTRÖM och 
och A. von HARTMANSDORFF motioner om fiskets upphjel- 
pande genom fiskodling, för hvilket ändamäl anslaget till 
»fiskerinäringens understöd» borde ökas. Motionerne biföl- 
los och anslaget höjdes till 6,000 R:dr B:co (9,000 kronor), 
hvarefter Kongl. Landtbruksakademien fick i uppdrag 
att leda den nya verksamhet, som i följd af Rikets Ständers 
skrifvelse framkallades. Sedan 1855 har ock funnits anstäld 
en »undervisare i fiskodling m. m». 

Med anledning af de svärigheter, som i Bohuslän tyd- 
ligen komme att möta vid tillämpningen utaf den nya fiskeri- 
stadgan af den 29 juni 1852, hvilken med början af är 
1855 skulle träda ı verket, anhöll Konungens Befallnings- 
hafvande i Göteborgs och Bohus län den 22 december 1854, 
tillstyrkte Kongl. Maj:ts och Rikets Kommersekollegium den 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 156—157, 176. 


5 


8 februari 1855 och biföll Kongi. Maj:t den 23 samma mä- 
nad förordnandet af en särskild »tillsyningsman för lä- 
nets fiskerier» med ett ärligt arvode af 500 R:dr B:co 
och samma belopp till underhäll och bemanning af tjenlig 
farkost. Befattningen tillsattes omedelbart och har derefter 
fortfarit att finnas till, fast den som bekant ingalunda mot- 
svarat ändamälet *). 

P& grund af Kongl. Maj:ts hemställan vid riksdagen 
under ären 1856—1858 beviljade Rikets Ständer dels en 
förhöjning af arvodet för den med anledning af näst före- 
gäende Riksdags beslut tillförordnade undervisaren 1 fiskod- 
ling med 600 R:dr eller frän 900 till 1,500 R:dr, dels ett 
ärligt anslag för tre är af 1,000 R:dr R:mt till »förrättande 
af vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna», hvari- 
genom ärliga anslaget till »fiskerinäringens understöd» öka- 
des frän 9,000 kronor till 9,600 kronor i reservationsanslag 
och 1,000 kronor i extra anslag. 

Vid riksdagen under ären 1859 och 1860 förnyades 
det till Kongl. Landtbruksakademiens förfogande stälda extra 
anslaget & 1,000 kronor till »förrättande af vetenskapliga 
undersökningar» för ytterligare tre är. 

Sedan professor SVEN NILSSON under ären 1826, 1828 
och 1832 fätt uppbära statsanslag för vetenskapliga forsk- 
ningar under namn af undersökningar för utredande af hvilka 
ätgärder som vore att vidtaga till bohuslänska sillfiskets 
upphjelpande, fick man inom de naturvetenskapliga kretsarne 
klart för sig, hurusom näringarnes förmenta främjande kunde 
med fördel anlitas säsom svepskäl för utverkandet af 
anslag till naturvetenskapliga forskningar, och un- 


*) Denna befattning har man sökt göra sig till godo för andra syf- 
ten än de ursprungligen afsedda. Under icke sä fä är användes nemligen 
halfva tillsyningsmannaarvodet till lönebidrag ät föreständaren för Göteborgs 
musei zoologiska afdelning, och för närvarande användes hela samma ar- 
vode säsom ett slags pension ät förre föreständarens för nämnda musei-af- 
delning son, efter det man icke kunnat tilldela honom befattningen vid 
museet efter fadren, 


6 


der 1850-talet börjar äfven ett oafbrutet sträfvande i den 
riktningen att göra sig allt mer gällande. Under förevänd- 
ning att upphjelpa äkerbruket utverkades sälunda för exem- 
pel anslag till en kemisk institution vid universitetet i Up- 
sala och till det sä storslaget tilltagna vetenskapliga embets- 
verk, som benämnes Sveriges geologiska undersökning och 
som till följd af den okloka sammankopplingen med förmenta 
landtbruksintressen blifvit en bäde längsammare och sämre 
samt med större kostnader arbetande inrättning*), än fallet 
bort blifva, om man ej ansett sig böra gifva densamma ske- 
net af en anstalt till »befrämjande ı allmänhet af jordbruk 
och landtmannanäringar». Dä& nu Rikets Ständer 1858 be- 
viljat 20,000 kronor om äret för inrättande af sistnämnda 
anstalt, och dä detta anslag ökades till 30,000 kronor är 
1860 och 50,000 kronor är 1863, sä uppmuntrades deraf i 
hög grad sträfvandet att i fiskerinäringens namn utverka en 
liknande anstalt ät den del afzoologien, som behandlar de 
i sötvattnen eller i hafvet lefvande djuren. 

P& grund af förslag frän intendenten vid »Naturhisto- 
riska Riksmuseets afdelning för lägre evertebrater», profes- 
sor SVEN LOVEn, hemstälde Kongl. Landtbruksakademien 
hos regeringen om inrättandet af en under samma akademis 
Förvaltningskomite stäende administration för »fisket i rikets 
sötvatten och vid kusterna, med undantag af det egentliga 
hafsfisket vid bohuslänska kusten», hvars främsta uppgift 
skulle blifva »att efter hand genomföra en naturhistorisk 
undersökning af fisket.» Med anledning af denna hemstäl- 
lan äskade äfven Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beviljade 
vid riksdagen under ären 1862 och 1863 anslag för anstäl- 
landet af en under bemälda komite subordinerande fiskeri- 


*) Jfr Bihang till Riksdakens protokoll vid lagtima riksdagen i Stock- 
holm är 1889, 1 Saml. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft., sid. 5—7 (Motion i Andra 
Kammaren N:o 116 af herr A. V. LJunGMAN om framställning till Kongl. 
Maj:t i sammanhang med beviljande af anslag för fortsättande af de geolo- 
giska undersökningarne om desammas ställande under Vetenskapsakademiens 
inseende). 


# 


intendent samt en förste och en andre assistent med 
tillsammans 6,500 kronor, under det att det sedan 1858 ut- 
gäende extra anslaget af 1,000 kronor till förrättande af ve- 
tenskapliga undersökningar rörande fiskerierna indrogs, hva- 
dan reservationsanslaget till »fiskerinäringens understöd» kom 
att belöpa sig till 16,100 kronor. 

Den 12 februari 1864 utfärdade Kongl. Maj:t pä& grund 
af Rikets Ständers nämnda beslut förordning i ämnet, hvar- 
efter Kongl. Landtbruksakademiens Förvaltningskomite den 
2 April samma är afgaf instruktion för fiskeriintendenten 
samt »antog till fiskeriintendent docenten i zoologi, filosofie 
doktor Hs. WIDEGREN och till förste assistent förestända- 
ren för Jemtlands läns fiskodlingsanstalt herr ©. BysTröm, 
hvarjemte friherre @. C. CEDERSTRÖM förordnades, att fort- 
farande tillhandagä allmänheten med räd och upplysningar 
ı fiskodling m. m.» 

Ehuruväl den nya fiskeriadministrationen i verkligheten 
var afsedd att blifva en naturvetenskaplig institution med 
blott biordnadt administrativt syfte, sä vällade dock dels 
uppdragets egna natur, dels den antagne intendentens skap- 
lynne att den rent administrativa sidan af dennes befattning 
fick nära nog helt och hället upptaga och gifva riktning ät 
verksamheten. Härtill bidrog vidare, att den otillräckligt 
aflönte och med föga sjelfständig tjensteställning försedde 
fiskeriintendenten ville förbättra sin befattning och ansäg 

„sig mera skickad att göra detta säsom embetsman än säsom 
naturforskare, och i Öfverensstämmelse härmed gick äfven 
hans sträfvande hufvudsakligast ut pä att skaffa alla delar 
af riket särskilda lokala fiskestadgar med förbud mot fiske 
under viss tid eller med viss redskap och att fä talrika 
fiskeritillsyningsmän tillsatte för denna lagstiftnings tillämp- 
ning samt att befordra fiskodling eller med ett ord sädana 
ätgärder som skulle göra en fiskeritjenstemannakär och 
fiskeriintendenten säsom dess ledande chef oumbärlige. 

Med detta syfte genomdrefs först kungl. kungörelsen 


8 


den 8 november 1867, enligt hvilken dels fiskeriintendenten 
medgafs initiativ i fräga om meddelandet af bestämmelser 
enligt $ 22 i fiskeristadgan den 29 juni 1852 samt rätt 
att till länsstyrelserne öfverlemna förslag till fiskerinäringens 
förkofran och att föra klagan öfver beslut eller stadfästelse- 
resolution, som ansäges medföra men för fiskets värd och 
ändamälsenliga handhafvande, dels fiskeriintendentens ytt- 
rande skulle infordras, innan stadfästelseresolution & träffad 
öfverenskommelse meddelades eller utslag eljes utfärdades 
af länsstyrelserna, dels ock, der tillsyningsmän öfver fisket 
blifvit tillsatte, dessa skulle vara skyldiga att till ledning 
för sin verksamhet frän fiskeriintendenten emottaga anvis- 
ningar och räd, äfvensom att meddela honom upplysningar 
i de ämnen, som‘med deras verksamhet och hans tjenste- 
befattning stode i sammanhang o. =. v. 

Omkring tre är senare anhöll fiskeriintendenten om 
bland annat sädan ändring i fiskeriärendens behandling att 
dessa »borde af honom inför statsrädet och chefen för Civil- 
departementet föredragas och belysas» samt i samband der- 
med om en omorganisation af fiskeriadministrationen jemte 
ny instruktion för statens fiskeritjenstemän, hvilket allt vid 
remiss till Kongl. Landtbruksakademiens Förvaltningskomite 
tillstyrktes*), men lyckligtvis icke i hvad det rörde fiskeri- 
näringens administration vann Kongl. Maj:ts bifall**). 

Uti memorial af den 31 december 1870 hade länssty- 
relsen i Göteborgs och Bohus län anhällit om bland annat _ 
sädan förklaring »att hvad fiskeristadgan den 29 juni 1852 
i $ 22 ı allmänhet stadgade, beträffande not eller vad, ej 
skulle ega tillämpning i afseende & sill- och skarpsillfisket 


*) Handlingar rörande landtbruket och dess binäringar,. 1872. Stock- 
holm 1873, sid. 143. — Betänkande och förslag angäende Kommerskolle- 
giets indragning eller ombildning afgifna den 12 Mars 1884, Stockholm 
1884, sid. 84—85. 

**) Kongl. förordningen den 24 November 1876, angäende sättet för 
fullföljd af talan emot utslag i frägor om fiskes utöfvande, synes deremot 
hafva blifvit en följd af fiskeriintendentens hemställan. 


3 


i Göteborgs och Bohus län», och blef med anledning häraf, 
sedan Vetenskapsakademien, fiskeriintendenten och Kommers- 
kollegium hörts, den 19 juli 1872 dels medgifvet ett undan- 
tag »till slutet af februari mänad 1878» frän nämnda stad- 
 gande, dels befallning lemnad ät Vetenskapsakademien att 
»föoresl& ej mindre det sätt, hvarp& de af akademien och 
Kommerskollegium förordade undersökningar rörande de 
olika sillracernas lek i Kattegatt och Ööfriga med sillfisket 
vid vestkusten sammanhang egande förhällanden lämpligen 
borde anordnas, än äfven den eller de personer, ät hvilka 
verkställandet af sädana undersökningar borde uppdragas». 
Sedan Vetenskapsakademien äter den 12 mars 1873 inkom- 
mit med det anbefallda utlätandet, uppdrog Kongl. Maj:t 
den 28 mars 1873 utförandet af dessa undersökningar ät 
författaren af denna uppsats*). 

Dessa undersökningar fortgingo i tio är och började, 
sedan de snart nog anordnats efter af statsrädet och chefen 
för Kongl. Civildepartementet sjelf lemnad anvisning, att allt 
mer lända till verkligt gagn för sjelfva fiskebedriften derige- 
nom att de under hand ävägabragte den utredning, som 
med rent praktiskt syfte var af nöden icke blott ur natur- 
vetenskaplig utan äfven ur teknisk, nationalekonomisk, juri- 
disk, administrativ och bistorisk synpunkt säväl för ästad- 
kommandet af en förbättrad lagstiftning för och administra- 
tion af bohuslänska sillfiskebedriften som för samma bedrifts 
utveckling till en högre ständpunkt genom bland annat in- 
föorandet af törbättrad sillsaltning och genom fängstens me- 
dels förbättrad samfärdsel underlättade afsättning samt ge- 
nom framhällandet och förberedandet af sädana .ätgärder, 
som äro oumbärliga för att förläna fiskarsamhällena den 


*) Nya handlingar, rörande silifisket i bohuslänska skärgärden. 1. 
Göteborg 1874, sid. 5—74. — PA grund af frän författaren af denna upp- 
sats ingifven hemställan blef genom kungl. brefvet den 1 februari 1878 
medgifvet att »för fängst af silltills vidare använda not eller vad, som öfver- 
stiger fyratio famnars längd och fyra famnars djup och hvarä maskorna 
äro finare, än att en tums afständ finnes emellan knutarne äfven i bröstet». 


10 


ekonomiska kraft, som utgör den nödvändiga förutsättningen 
för att de skola kunna uppbära en högt stäende fiskebedrift, 
m. m. liknande*). Denna dessa undersökningars praktiska 
anordning och obestridliga gagn för fiskebedriften blefvo 
emellertid orsaken till att det för deras bedrifvande bevil- 
jade anslaget indrogs just dä undersökningsarbetet fortgätt 
sä pass länge att det började lemna större resultat, eme- 
dan en dylik sjelfva fiskebedriftens och fiskarbefolkningens 
bästa afseende verksamhet ju tydligen stode i vägen för 
sträfvandena att använda fiskerinäringen i allmänhet och 
bohuslänska sillfisket i all synnerhet säsom svepskäl för 
utverkandet af anslag till rent teoretiska under- 
sökningar af intet eller blott ringa värde för fiske- 
rinäringen och säsom medel att bereda personliga förmo- 
ner ät enskilda vetenskapsmän**). Redan omedelbart efter 
det den nu innevarande bohuslänska sillfiskeperioden begynt 
sökte och erhöll sälunda intendenten vid Naturhistoriska 
Riksmuseets afdelning för vertebrater, professor F. A. SMITT, 
gäng efter annan uppdrag att utföra undersökningar och 
fiskeförsök vid sidan af de äldre undersökningarna, till dess 
det slutligen visade sig, hur fullständigt omöjlig han var för 


*) Jfr LJUNGMAN, A. V., Kortfattad berättelse öfver de under ärtion- 
det 1873— 1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande sillen och 
sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 1883. — Talrika af de skrifter, 
som utgäfvos säsom resultat af undersökningarna, blefvo i utlandet öfversatta 
och offentliggjorda i ansedda tidskrifter eller handlingar. Dä emellertid 
undersökningarna längt ifrän hunnit afslutas, men icke dess mindre till 
följd af otillräckligt anslag medfört ät undersökningsförrättaren en pekuniär 
uppoffring af omkring 16,000 kr., anhöll han att under loppet af fyra är 
undfä ett ärligt anslag, motsvarande en fjerdedel af nämnda summa, »för 
fortsatt bearbetning och komplettering samt utgifvande i tryck af det under 
hans föregäende fiskeriundersökningar samlade materialet», men blott första 
fjerdedelen af den för ändamälet nödiga summan vardt af Kongl. Maj:t den 
7 maj 1855 beviljad, till följd hvaraf ocksa blott en mindre del af samma 
material hittills-kunnat tillgodogöras för fiskebedriftens utveckling (Bohus- 
länsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 212—222; 1888, sid. 162—176). 


**) Jfr LJUNGMAN, A. V., Kortfattad berättelse öfver de under ärtion- 
det 1873—1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, sid. 14—15, 24. 
— Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 160, 161, 175—176; 1890, sid. 
34, 42, 154. 


a 


arbeten af dylik beskaffenhet. Derefter fick man i nägra 
är vara i fred uti Bohuslän frän slika ingrepp uti fiskeri- 
näringens administration som bemälde professors. 

Vid riksdagen är 1874 beviljades en löneförhöjning ät 
fiskeriintendenten och de bäda fiskeriassistenterna, till följd 
hvaraf reservationsanslaget till »fiskerinäringens understöd » 
ökades med 2,000 kronor till 18,100 kronor, och vid riks- 
dagen är 1875 beviljades ytterligare 500 kronor till höjning 
af »det för bekostande af förste fiskeriassistentens resor af- 
sedda beloppet», sä att nämnda reservationsanslag allts& öka- 
des till 18,600 kronor. 

Under den längvariga striden om Kommerskollegiets 
indragning eller ombildning framhöll, p& grund af fullständig 
obekantskap med förhällandena, en den 5 juni 1874 till- 
förordnad komite att, »enär de flesta ärenden rörande fiske- 
rierna tillhöra Landtbruksakademiens Förvaltningskomit& och 
derunder lydande fiskeritjenstemän, och det icke kan vara 
lämpligt, att förvaltningsbestyr för en och samma näring 
äro delade mellan olika myndigheter, det syntes vara önsk- 
värdt att de fä fiskeriärenden, som Kollegium hade att hand- 
lägga, varda hänskjutna till Landtbruksakademiens Förvalt- 
ningskomite»; men oaktadt sistnämnda myndighet vid er- 
hällen remiss äterupprepade sitt ofvan anförda tillstyrkande 
att, d& »handläggningen af talrika rent administrativa ären- 
den till största delen upptoge fiskeriintendentens tid, bemälde 
intendent uti sin tjenstgöring lämpligast borde direkt un- 
derordnas chefen för Civildepartementet», samt tillade att, 
»i händelse ett sädant underordnande skulle ega rum, ifräga- 
varande fiskeriärenden borde komma att i första hand öfver- 
fiyttas till fiskeriintendentens handläggning»; sä lyckades det 
dock dävarande landshöfdingen für Göteborgs och Bohus län 
grefve A. EHRENSVÄRD att afvärja den olycka, som sälunda 
hotade vestkustens hafsfisken, och den nämnda 1874 tillför- 
ordnade komitens säväl som Landtbruksakademiens För- 


12 


valtningskomites och fiskeriintendentens anslag blefvo om 
intet *). 

Fiskeriintendentens verksamhet i den ofvan antydda 
riktningen nädde slutligen sin spets, dä Kongl. Maj:ıt genom 
densamma förmäddes att vid riksdagarne ären 1877 och 1878 
äska anslag, vid den förra med 20,000 och vid den senare 
med 40,000 kronor, i afsigt att Kongl. Maj:t derigenom skulle 
sättas »i tillfälle att anvisa ärliga bidrag till aflöning ät 
fiskeritillsyningsmän vid de större och vigtigare vatten- 
dragen och sjöarne & orter inom riket, för hvilka stadgar 
om fiskets skydd och ändamälsenliga bedrifvande blifvit 
faststälda»; men Riksdagen visade sig lyckligt nog icke be- 
nägen att slä in pä den af fiskeriintendenten eftersträfvade 
sträten, utan afslog de kongl. propositionerna. Vid den 
senare af de bäda nämnda riksdagarne gaf till och med det 
emot fiskeriintendentens verksamhet sä smäningom uppväxta 
missnöjet sig luft uti tvänne inom Andra Kammaren af fri- 
herre A. ÜCEDERSTRÖM väckta motioner, af hvilka den ena 
antydde de naturhistoriska intressenas missbelätenhet och 
föreslog inrättandet af ett »fiskeriinstitut» för undervisning 
hufvudsakligast i zoologi, botanik och praktiskt fiske men 
blef afslagen, under det att den andra, som framhöll fiskeri- 
lagstiftningens otillfredsställande beskaffenhet och utveckling 
i allt för längt gäende prohibitiv riktning, blef bifallen med 
det resultat att Riksdagen i skrifvelse anhöll »det Kongl. 

*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 8 — Bihang till Riks- 
dagens protokoll. 1875. 1 Saml. 1 Afd. 14 Häft., sid. 9—12. — Be- 
tänkande och förslag i fräga om Kommerskollegii indragning eller förändrade 
organisation afgifna den 13 januari 1875. Stockholm 1875, sid. 49, — 
Betänkande och förslag angäende Kommerskollegiets indragning eller om- 
bildning afgifna den 12 mars 1884. Stockholm 1884, sid. S4—85. (— 
— — »Derest emellertid den sälunda ifrägasatta förändringen uti fiskeriinten- 
dentens ställning icke skulle komma till stand, funne Förvaltningskomiten, 
som förmodade att vid frägor om förändringar i fiskeristadgan m. m. Veten- 
skapsakademien fortfarande komme att höras, intet hinder i öfrigt möta för 
öfverflyttning pa Förvaltningskomiten af de fiskerinäringen rörande ärenden, 
som af Kommerskollegiet handlades, helst en sädan Öfverfiyttning icke för- 


anledde behof af nägon förstärkning uti Förvaltningskomitens personal, ej 
heller nägot särskildt anslag>). 


13 


Maj:t täcktes läta genom sakkunnige personer företaga en 
fullständig revision af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 
jemte öfriga författningar, som beröra fiskerinäringen». 

Fiskeriintendenten WIDEGREN’S är 1878 timade död och 
intendentsbefattningens skötande blott pä förordnande tills 
vidare gjorde emellertid till fromma för fiskerinäringen under 
mer än ett ärtionde de af nämnde fiskeriintendent s& djerft 
inslagna sträfvandena i byräkratisk riktning maktlösa. 

Pä grund af Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse den 
22 maj 1878 tillförordnades den 22 januari 1881 en särskild 
komit& för att, efter utredning af de verkningar, kongl. fiskeri- 
stadgan den 29 juni 1852 utöfvat pä& fiskerinäringens ut- 
veckling, företaga den af Riksdagen begärda revisionen samt 
derefter afgifva författningsförslag i ämnet, hvilken komite 
märkligt nog utsägs uteslutande bland Kongl. Landtbruks- 
akademiens ledamöter och utan att nödig hänsyn togs till att 
hafsfiskebedriftens intressen blefvo inom komiten vederbörligt 
representerade. Deremot visar komitens sammansättning allt 
för synbarligt att det var meningen att komiten i främsta 
rummet skulle verka för tillfredsställandet af vissa natur- 
vetenskapliga institutioners intressen och önskningar *). 


*) Komitens sammansättning var i väsentlig mon, synes det, bestämd 
af de inflytelserika önskningarna ä& ena sidan att aflägsna prof. F. SMITT, 
hvilken sasom bekant stod i ytterst spändt förhällande till Naturhistoriska 
Riksmuseets förste intendent, frän sin befattning vid samma museum genom 
att bereda honom en bättre aflönad anställning vid fiskeristaten, och ä audra 
sidan att i fiskebedrifteus namn fä till ständ ett antal väl aflönta platser ät 
dem, som vid universiteten eller Naturhistoriska Riksmuseet egnade sig ät 
det zoologiska studiet. För detta ändamäl sökte man sä vidt möjligt 
meritera prof. SMITT genom hvarjehanda eljes opäkallade uppdrag under 
ären 1878 —1882 med hänsyn till bohuslänska sillfisket (se ofvan sid. 10) 
och genom att utsända honom till fiskeriutställningarne i Berlin (1880) 
och London (1883) säsom kommissarie och till internationela fiskerikon- 
ferensen i Haag (1882) samt genom ledamotskap i den ifrägavarande ko- 
miten (1881). Kongl. Landtbruksakademiens inflytelserike sekreterare gjordes 
dessutom benägen för planens genomförande genom det framstäende heders- 
pris för utomordentliga förtjenster om fiskerinäringen, som löjligt nog 1850 
utverkades ät honom vid fiskeriutställningen i Berlin. — Komitens samman- 
sättning föranledde emellertid att författaren af denna uppsats den 29 augusti 
1881 blef invald uti Riksdagens Andra Kammare för Orost och Tjörn med 
uppgift att värna skärgärdens och hafsfiskebedriftens intressen emot de an- 
tydda akademiska intrigerna. 


14 


Vid slutet af äret inlemnades af författaren utaf denna 
uppsats till statsrädet och chefen för Kongl. Civildeparte- 
mentet en vördsam pro-memoria om vidtagande af nödiga 
offentliga ätgärder till bohuslänska sillfiskebedrif- 
tens främjande, hvilken pro-memoria dels omedelbarligen, 
dels först efter förnyade ansökningar ledde till vidtagande 
af ätskilliga ätgärder i bohuslänska skärgärden, säsom in- 
rättande af nya fyrar, farledsförbättringar, utförande af tele- 
graf- och telefonanläggningar, nya postanstalter och lifligare 
postgäng, lättnader vid införandet af för sillfiskebedriften 
behöfliga icke tullpligtiga varor, utgifvande af upplysningar 
rörande sillsaltning och sillhandel m. m. *). 

Vid Göteborgs och Bohus läns är 1882 sammanträ- 
dande landsting väcktes utaf författaren af denna uppsats 
motion om skrifvelse till Kongl. Majıt med anhällan om in- 
rättande af en särskild fiskeristyrelse för länets hafsfiske 
efter skotskt och holländskt föredöme med säte inom länet, 
hvilken motion af Landstinget bifölls, hvarefter den af Lands- 
tinget aflätna skriftvelsen den 11 november samma är för- 
ordades af länsstyrelsen, som jemväl till Kongl. Maj:t in- 
sände förslag till instruktion för den önskade styrelsen eller 
nämnden **). 

Den 1881 tillförordnade fiskerikomitens den 3 mars 1883 
afgifna förslag till fiskeristadga blef, säsom redan af komi- 
tens sammansättning var att vänta, hvad det egentliga hafs- 
fisket vidkommer, ovanlıgt underhaltigt och ädagalägger fullt 
tydligt, att inom komiten icke ens fanns nägon sä pass sak- 
kunnig ledamot, att han begrep vare sig den lagstiftning, 
man förut hade, eller det lagförslag, komiten sjelf utarbetade. 


*) LIJUNGMAN, A. V., om offentliga ätgärder med hänsyn till det 
rika bohuslänska sillfisket. Göteborg 1882. 


**) Närmare upplysningar rörande bäde den tillämnade bohuslänska 
och de befintliga skotska och holländska fiskeristyrelserna meddelades af 
författaren uti Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning för den 20 oktober 
och 3 november 1882 (N:o 244, A, och N:o 256, A) samt uti Bohusläns 
Tidning Uddevalla, 1882, N:o 124, 135. 


15 


Hufvudsakligaste och vigtigaste resultatet af komitens arbete 
blef derför äfven dess förslag till ävägabringandet af lokala 
fiskestadgar för sötvattens- och östersjöfiskena efter friare, 
med sjelfstyrelsegrundsatsen mer öfverensstämmande äsigter 
och till anordnandet af ett slags för hela riket likformig fiskeri- 
administration. Det senare af dessa förslag gick ut pä att un- 
der namn af »Fiskeristyrelse» inrätta ett nytt centralt embets- 
verk med en jemförelsevis högt aflönad »öfverdirektör» sä- 
som chef samt att under denna styrelse anställa fyra »fiskeri- 
intendenter», hvilke »mäste ega ätminstone den grad af 
vetenskaplig bildning, som fordras af en lektor i naturkun- 
skap vid allmänt läroverk», och tvä »iktyologer», hvilke 
senare, säsom namnet antyder, skulle vara »vetenskapligt 
bildade tjenstemän» samt hafva att verkställa naturveten- 
skapliga »undersökningar» af fiskevattnen och att »biträda 
fiskeriintendenterne vid handläggning af vetenskapliga frägor». 
Förslaget afsäg sälunda tydligen att göra hela fiskeriadmi- 
nistrationen till ett slags naturvetenskaplig institution, lämpad 
nästan uteslutande efter sötvattensfiskets kraf samt helt och 
hället oduglig för befattning med det egentliga hafsfisket, 
hvars värd kräfver helt andra förutsättningar hos den vär- 
dande, än de af komiten ifrägasatta. Ingen af komitens 
ledamöter synes heller hafva haft nägot det minsta begrepp 
om hur en dugande verksamhet till hafsfiskebedriftens främ- 
jande bör vara beskaffad. 

Fiskerinäringen blef nemligen af 1881 ärs fiskerikomite 
med en rent af förfärande konseqvens använd säsom svep- 
skäl för utverkandet af anslag till en stor och betydande 
naturvetenskaplig institution, som skulle för den vattnet al- 
seende biologien (liksom kanske äfven för hydrografien) bilda 
en motsvarighet till »Sveriges geologiska undersökning» *). 


*) Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. af- 
gifvet den 3 Mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. 
Stockholm 1883, sid. 43. — Underdänigt utlätande af Kongl. Landtbruks- 


16 


Till sträfvandena i den riktningen hade man utom af de 
ofvan (sid. 5—6, 12) anförda förhällandena äfven uppmuntrats 
af i viss mon liknande verksamhetsriktning i Tyskland och 
Förenta Staterna, der man dock icke sökt sammanblanda 
vetenskapliga undersökningar och fiskeriadministrationen. 
(Först senare hafva i Skotland och Holland säsom hjelp- 
medel ät de befintliga fiskeriadministrationerna anordnats 
vetenskapliga forskningar till en eller annan för fisket in- 
tressant frägas belysande, ehuru dessa forskningar naturligen 
icke medfört nämnvärd fördel ät fiskebedriften). Ingenstädes 
i hela verlden har man dock förr än i Sverige är 1883 för- 
sökt att underordna fiskeriadministrationen under en veten- 
skaplig undersökningsanstalt, utan har allestädes anordningen 
varit helt annorlunda och snarare gäende i motsatt riktning. 

Vid 1883 ärs riksdag skingrades emellertid tron pä& 
prof. Smitrt’s sakkännedom och duglighet säsom blifvande 
ledare af landets fiskeriadministration *), och redan dermed 
var i verkligheten fiskerikomitens förslag tillintetgjordt. Huru- 
dan den föreslagna organisationen, om den kommit till ständ, 
hade tett sig i verkligheten, är lätt att inse. Fiskeristy- 
relsens »öfverdirektör» hade blifvit en af professorerne i 
zoologi vid nägon af statens institutioner, hvilken kommit 
att befordras eller aflägnas frän sitt professorat till chefs- 
platsen för fiskeriadministrationen, och han säväl som hans 
underordnade zoologer. hade blifvit fullt främmande för den 


akademiens Förvaltningskomite jemte yttrande af fiskeriintendenten i anled- 
ning af särskilde komiterades den 3 Mars 1883 afgifna betänkande med för- 
slag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1886, sid. 83. 


*) Kongl. Maj:t hade nemligen dels äskat ett anslag af 50,000 kronor 
till den stora internationela fiskeriutställningen i London, hvilket anslag 
eftrer en dräpande kritik af det sätt, pa hvilket de svenska fiskeriutställ- 
ningarna i utlandet skötts, nedsattes till hälften af det äskade beloppet, dels 
ock med hänsyn till Sveriges ifrägasatta deltagande i den internationela 
nordsjöfiskekonventionen framlagt ett förslag till »förordning angäende an- 
svar för vissa af fiskare i Nordsjön begängna förbrytelser», hvilket förslag 
af Riksdagen helt och hället förkastades; och voro bäda förslagen kom- 
prometterande för prof. SMITT's förmenta sakkunskap och duglighet (jfr 
Riksdagens Protokoll. 1883. Andra Kammaren, N:o 12, sid, 26—29, 


17 


vigtigaste delen ätminstone af rikets fiskebedrift. Redan 
benämningen »iktyologer» är betecknande nog och anty- 
der samma tokiga förhällande, som vunnes för landtbruket, 
om man utbytte de nuvarande praktiskt utbildade »landt- 
bruksingeniörerne» mot »botanister» med uppgift att »verk- 
ställa undersökningar rörande landets flora och landtbruk» 
08. V. 

Öfver Göteborgs och Bohus läns Landstings hemställan 
om inrättande af en särskild fiskeristyrelse för samma läns 
hafsfiske fick fiskerikomitön äfven i uppdrag att yttra sig. 
Dä nu Landstinget om denna styrelse eller nämnd (säsom 
den i ansökan ock, fast mindre passande, kallades) yttrat, 
att, dä Göteborgs och Bohus läns hatsfiske i alla afseenden 
skiljer sig frän det i öfriga delar af Sverige förekommande, 
antagligt syntes, att denna för riket och länet sä utomor- 
dentligt vigtiga näring skulle bäst främjas, om den be- 
fattning med fiskerifrägor, hvilken hittills varit 
öfverläten ät Kongl. Kommerskollegium, finge, hvad 
Göteborgs och Bohus län beträffar, öfvertagas afen 
med länets förhällanden mer bekant lokal styrelse, 
bestäende af i näringen ointresserade men i fiskerifrägor 
bevandrade medlemmar», och att det för vinnande af en 
önsklig värd om nämnda fiske »enligt Landstingets förme- 
nande vore lämpligast att, med tillgodogörande af er- 
farenheten fr&än Skotland och Nederländerna, till- 
sätta en oaflönad nämnd, hvilken borde lemna erforderlig 
utredning, när Kongl. Maj:t behagade päfordra ut- 
lätande i fiskerifrägor, likasom det torde stä nämnden 
öppet att sjelf hos Kongl. Maj:t göra underdäniga 
framställningar och förslag i sädana angelägen- 
heter, som tillhörde nämndens handläggning», samt 
hemstält att Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse dermed mätte 


30—31, 34—35; N:o 20, sid. 4—11, 14—22, 28—31, 34—35, 37—39, 
40—41. — LsunGMman, A. V., Sveriges deltagande i den internationela 
fiskeriutställningen i London 1883. Genmäle. Stockholm 1883). 


2 


13 


»utfärda reglemente» för och tillsätta en dylik nämnd; sä 
söker deremot fiskerikomiten i sitt utlätande göra troligt, 
att denna Landstingets ansökan blott skulle afsett en »in- 
stitution, som ej skulle erhälla nägon myndighet eller ens 
tillförsäkras att i vissa fall fä& yttra sig» samt förklarar pä& 
grund deraf att den anser det ansökningen ej mätte »pä- 
kalla Kongl. Maj:ts nädiga pröfning i annat, än hvad den 
underdäniga framställningen innefattar anhällan, det Kong). 
Maj:t i näder mätte utse tre af nämndens ledamöter, äfven- 
som det nämnden skulle ega att jemväl frän statens fiskeri- 
tjensteman infordra upplysningar» *). Detta fiskerikomitens 
sätt att behandla ett sä& godt och aktningsbjudande.förslag 
frän det Landsting, som representerar rikets största fiske- 
bedrift, röjer mer än väl & ena sidan hur ytterst angelägen 
komiten var att, ätminstone hvad Bohuslän vidkommer, 
möjligast utestänga all verklig sakkännedom och allt berät- 
tigadt intresse för fiskerinäringen och fiskarbefolkningen frän 
befattningen med fiskeriangelägenheterna, öch & andra sidan 
hur litet mon komiten var om att samma närings och be- 
folknings bästa skulle främjas och att den offentliga verk- 
samheten till hafsfiskebedriftens förkofran skulle motsvara 
sitt ändamäl. Fiskerikomitens utlätande ädagalägger tvärtom 
mer än tydligt att det var helt andra syften än fiskebe- 
drittens och fiskarbefolkuingens bästa, komitens ledande män 
hade föresatt sig att främja**). 

Den för utredning af frägan om Kommerskollegiets in- 
dragning eller ombildning den 2 November 1883 tillförord- 
nade komiten afgaf den 12 Mars 1884 sitt betänkande, uti 
hvilket med hänsyn till under nämnda kollegium hörande 


*) Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. 
afgifvet den 3 Mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. 
Stockholm 1883, sid. 45—47. 

**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 34, 154. — Berättelse 
öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och 
förvaltning under sjunde äret af Föreningens tillvaro. 1890. Göteborg 1891, 
Bid. 21, 


19 


fiskeriärenden framhölls, att beträffande vesterhafsfisket det 
för handel och näringar inrättade embetsverket endast borde 
höras »i de fall, när särskilda omständigheter det föranledde», 
samt att »för närvarande icke nägon annan ätgärd vore 
nödig, än att de tvä särskilda redovisningarna för de af 
allmänna medel anvisade bidrag till aflöning ät uppsynings- 
man öfver fisket dels i Göteborgs och Bohus län och dels 
i Hallands län tillsvidare finge af vederbörande insändas 
direkt till Civildepartementet». 

Vid riksdagen samma är fattades, p& grund af Kongl. 
Maj:ts derom gjorda framställning, det med hänsyn till samt- 
liga anslagstitlars belopp i riksstaten vigtiga beslutet, att 
alla älderstillägg till aflöningar skulle uppföras under 
särskild anslagstitel & hufvudtiteln, hyarigenom reservations- 
anslaget tör 1885 till fiskerinäringens understöd minskades 
med 1,000 kronor eller frän 18,600 till 17,600 kronor. 

Samma är afgafs frän Landstingen 1883 infordrade 
utlätanden öfver fiskerikomitöns ofvan omnämnda förslag, 
dervid den föreslagna fiskeristyrelsen och äsyftade anord- 
ningen af fiskeriadministrationen i regeln afstyrktes säsom 
icke ändamälsenliga. Göteborgs och Bohus läns Landsting 
anförde sälunda uti sitt den 10 Oktober 1884 afgifna ut- 
lätande bland annat följande*): »Landstinget kan ej biträda 
det slut, hvartill kungl. komiten kommit, dä den ansett att 
allt, som kan afse fiskerinäringens utveckling och förkofran 
inom landet, bör förenas uti en hand uti en under stats- 
rädet och chefen för Civildepartementet verkande fiskeri- 
styrelse. Landstinget är deremot af den äsigt, att en sädan 
centralisering, och detta just p& de grunder, fiskerikomiten 
anför för sitt förslag, skulle komma att verka i motsatt syfte, 
nemligen förlamande, hvaremot fiskerinäringens Iyftning och 
förkofran enligt Landstingets mening bäst befrämjades genom 


*) Jfr författarens uppsatser i: Bohusläningen, 1884, N:o 73, 75; 
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1884, N:o 216 (B); Strömstads 
Tidning, 1884, N:o 78, 


20 


en utvecklad sjelfstyrelse i tillämpliga delar inom de skilda 
orterna och detta genom att lemna Kongl. Maj:ts Befall- 
ningshafvande biträde af sakkunniga, för näringen intresse- 
rade personer, utgörande en nämnd, ungefärligen motsva- 
rande den af Landstinget ı förut afgifvet underdänigt förslag 
för detta län begärda. Skulle svärigheter möta att till 
ledamöter i sädan nämnd finna tillräckligt antal personer, 
som icke äro direkt intresserade uti näringen, torde valbar- 
heten icke göras deraf beroende, dä lagens bestämmelser 
om jäf i allmänhet vederbörligen iakttagas, och för tillämp- 
ningen af den af fiskerikomiten äberopade frivillighets- eller, 
säsom den snarare torde böra benämnas, sjelfstyrelseprinei- 
pen synes näringens framtida utveckling snarare kunna vänta 
föordelar af näringsidkares biträde vid ordnandet af länens 
fiskerier, men dertill erfordras, att nämndens hehörighet icke 
inskränkes till de angelägenheter, hyarmed densamma enligt 
fiskerikomitens förslag skulle taga befattning, utan hellre 
utvidgas, sä längt fiskeristyrelsens uppdrag enligt samma 
förslag skulle sträcka sig. Dä nämndens äligganden, i fall 
nu framställda äsigter vinna nädigt bifall, skulle komma att 
ökas utöfver hvad af Landstingets förra underdäniga fram- 
ställning kunnat blifva en följd, anser sig Landstinget böra 
alstä frän sin förut hysta äsigt, att nämndens ledamöter 
icke skulle ätnjuta nägon ersättning» *). 

Vid riksdagen är 1885 beviljades dels pä grund af fram- 


*) Underdäniga utlätanden af Öfverstäthällareembetet och Stockholms 
stadsfullmäktige samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen i 
anledning af särskilda komiterades den 3 Mars 1883 afgifna betänkande 
med förslag till ny fiskeristadga m. m, Stockholm 1885, sid. 282—284, 
— Att Landstinget afvek frän sin 1882 intagna kloka hällning att den 
oumbärliga fiskeristyrelsen för länets hafsfiske borde utverkas säsom en 
undantagsförmon pä grund af befintliga undantagsförhällanden hade sin 
grund deruti, att i den komite, som hade att upprätta förslag till Lands- 
tingets utlätande, sutto tre stadsbor och tva landtbor men ingen skärgärdsbo 
och att det genom öÖfverträdelse af landstingsförordningen lyckades lands- 
höfdingen-ordföranden att utestänga länets sakkunnigaste personer frän nämnda 
komite, Den 1882 begärda fiskeristyrelsen skulle för öfrigt säsom sädan 
enligt Landstingets skrifvelse blifva likstäld med ett centralt erabetsverk. 


21 


ställning frän Kongl. Maj:t ett älderstillägg af 500 kronor 
ät t. f. fiskeriintendenten R. LUNDBERG, och dels, pä& grund 
utaf genom författaren af denna uppsats väckt motion, ett 
extra anslag att utg& under är 1885 af »24,000 kronor för 
anläggning i bohuslänska skärgärden af för sillfiskebedriftens 
främjande behöfliga telegraf- eller telefonledningar med till- 
hörande stationer, under vilkor dock att hushällningssällskap, 
landsting, kommuner eller enskilde till de anläggningar, som 
med detta anslag utfördes, bidrogo med minst en fjerdedel 
af anläggningskostnaden » *). 

Den 27 Mars 1886 afgaf t. f. fiskeriintendenten R. 
LUNDBERG infordradt yttrande öfver kongl. fiskerikomitens 
meraberörda betänkande och förslag, ur hvilket utlätande 
följande anmärkningar med eget förslag till ny anordning 
af fiskerinäringens administration mä& här tullständigt med- 
delas, enär de af honom dä uttalade äsigterna s& synner- 
ligen starkt afvika frän hvad han fyra och ett halft är senare 
päyrkat säsom fiskeriinspektör i Kongl. Landtbruksstyrelsen. 
De förra Iydde: 

»Hvad slutligen beträffar den föreslagna omorganisa- 
tionen af fiskeristaten fär jag vördsammast anföra följande.» 

»Redan under det förra ärhundradet tillsattes 1791 för 
det dä pägäende stora sillfisket i Bohuslän en intendent för 
att tillse sillfisket och trankokerierna**). Sedan det stora 
sillfisket i början af ärhundradet upphörde, förklarade Kongl. 
Maj:t genom nädigt bref den 23 Maj 1821 att denna be- 
fattning skulle, s& länge sillfisket ej vore ymnigare, st& 
obesatt. Är 1855 anslogs medel till alöning och bätlega 
ät en särskild fiskeritillsyningsman för Bohuslän och samma 
är till en undervisare i fiskodling m. m. vid Kongl. Landt- 


*) De föreslagna nya telegraf- och telefonförbindelserna i bohuslänska 
skärgärden,. Uddevalla 1885. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 
169— 173, 178—179, 182—184, 191—211, 225—258; 1886, sid, 112 
— 155. 

®*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 18—23. 


22 


bruksakademien. Vid samma akademi tillsattes 1864 en 
fiskeriintendent med till en början en, sedermera tv& assi- 
stenter. Dessutom torde böra bemärkas, att uti flera län 
finnas särskilda instruktörer och tillsyningsmän pä bekostnad 
af hushällningssällskap och landsting. I fräga om de nu 
varande fiskeritjenstemännen torde för öfrigt böra erinras 
att fiskeriintendenten lika med de öfrige deltager uti att 
tillhandagä regvirenter med biträde o. s. v., men ensam 
sköter expeditionsgöromälen. » 

»Att i värt vidsträckta land ytterligare tjenstemän för 
fiskerierna kunna vara behöfliga, torde väl ej böra bestridas, 
men, dä den uppfattning af fiskeritjenstemännens verksamhet, 
som ligger till grund för det af fiskerikomiten framlagda 
förslaget till organisation af fiskeristaten, enligt min öfver- 
tygelse ej motsvarar näringens verkliga behof, torde det 
tillätas mig att andraga skälen för min skiljaktiga mening 
samt angifva den organisation, som enligt min mening vore 
för fiskets främjande mera lämplig.» 

»Man torde lätt finna, att komiterades förslag äfven i 
detta fall i viss mon innebär en verklig omhvälfning af hit- 
tills rädande förhällanden. Uppenbart är nemligen, att den 
töreslagna »fiskeristyrelsen» skulle fä ganska litet att direkt 
skaffa med det praktiska fisket. Styrelsens eller kanske 
rättare Öfverdirektörens befogenhet skulle nemligen blifva 
synnerligen inskränkt.. Den zoologiskt-botaniska undersök- 
ningen af landets vattendrag samt insamlingen för Riks- 
museum blifva hufvudsaken für honom och de föreslagna 
»iktyologerna». Hela styrelsen torde äfven i fräga om 
verkligt inflytande pä fiskerinäringen komma att, säsom 
äfven i motiveringen antydes, förhälla sig analogt med Geo- 
logiska byrän till jordbruket. De föreslagna fyra fiskeri- 
intendenterna skulle p& en gäng motsvara de nuvarande 
assistenterna och fiskeritillsyningsmännen. Att de i detta 
sistnämda fall skulle kunna uträtta synnerligen mycket med 
sä vidsträckta distrikt, är ej gerna möjligt, och deras antal 


23 


mäste, i fall de skola ersätta fiskeritillsyningsmännen, nöd- 
vändigt mängdubbelt ökas. Iktyologerna slutligen skulle 
blifva p& en gäng vetenskapliga samlare för Riksmuseum 
och tillfälliga vetenskapliga biträden ät fiskerintendenterna. 
Af allt synes framgä, att fiskeritjenstemännen skulie fä en 
öfvervägande vetenskaplig verksamhet i zoologisk-botanisk 
riktning. Utan att p& minsta sätt förneka vigten och värdet 
för fiskerinäringen säväl som andra näringar af vetenskap- 
lıga undersökningar, synes man likväl allt för mycket öfver- 
skattat betydelsen af de af fiskerikomiterade omnämnda un- 
dersökningar för de praktiska fiskerifrägornas lösning, och 
erfarenheten har fullväl visat, att man pä& den vägen icke 
kommer till klarhet med fiskeriernas praktiskt vigtigaste 
fräga eller om utredning af orsakerna till vexlingarne i fisk- 
tillgangen och verkningarna af de ätgärder, som för den- 
sammas bibehällande och förökande vidtagits. Jag har redan 
i det föregäende liksom vid andra tillfällen *), uttalat mina 
äsigter angäende fiskeriernas vetenskapliga undersökning och 
hoppas kunna i en särskild uppsats för Kongl. Akademien 
utförligare redogöra för denna fräga. Det kan visserligen 
invändas, att vi ej lära komma till full kännedom i dessa 
svära frägor i alla fall och att dertill skulle erfordras läng 
tid och oerhörda kostnader. Att tid och arbete, mängas 
förenade arbete dertill erfordras, är visserligen sannt, men 
redan af de fätaliga undersökningar, som skett, hafva ganska 
intressanta upplysningar vunnits utan stora kostnader. Jem- 
förelser äro visserligen alltid haltande, men för att i korthet 
visa de ifrägavarande undersökningarnas natur skulle jag 
vilja hänvisa till de meteorologiska, med hvilka de till sin 
metod synas mig närmast jemförliga.. Resultaten mäste 
byggas p& en serie observationer, ju talrikare desto bättre, 
och dessa af mig äsyftade observationer hafva äfven den 


*) »Se uppsatsen »Nägra ord om fiskeristatistiken samt vigten af 
vetenskapliga undersökningar om fiskets förlopp» ete. i »Meddelanden rö- 
rande Sveriges fiskerier» af R. LUNDBERG, Stockholm 1883, sid. 105.» 


24 


likheten med de meteorologiska, att de kunna verkställas 
äfven utan särskild vetenskaplig underbyggnad eller dyrbara 
apparater. De lysande resultat, till hvilka nyssnämnda ännu 
jemförelsevis unga vetenskap pä& denna väg hunnit, torde 
kunna ingifva förhoppningar, att man skall kunna uppnä 
nägot dylikt äfven i fräga om vissa fiskarters vandrıngar 
och förekomst m. m., hvaraf fiskets utiall till stor del är 
beroende. Specialundersökningar rörande vattendragens fauna 
och flora torde böra öfverlemnas ät med rent vetenskapliga 
undersökningar sysselsatta personer och för sädant ändamäl 
inrättade institutioner (t. ex. den nyligen inrättade zoologiska 
stationen vid Christineberg etc.). Fiskeritjenstemännen äro 
ej s& okunniga i fräga om de mer allmänt förekommande af 
dessa lägre djurarter etc. (och nägra andra torde ej vara 
af praktisk vigt), att de icke förmä tillgodogöra sig de 
praktiskt vigtiga iakttagelser, som rörande dem hos oss 
eller i utlandet kunna komma att göras. För fiskeritjenste- 
männen äro praktiskt vetenskapliga undersökningar rörande 
fisket de, som framför allt böra ifrägakomma.» 

»Den föreslagna »fiskeristyrelsen» synes, att döma af 
uttalanden i de öfver komiterades underdäniga förslag till 
ny fiskeristadga af länsstyrelserna och landstingen afgifna 
underdäniga utlätandena, icke hafva vunnit sympatier bland 
allmänheten, hvaremot förslaget om tillsättande af flera 
fiskeriintendenter synes hafva vunnit mera anklang. Enligt 
komiterades underdäniga förslag skulle landet delas i fyra 
särskilda distrikt med hvar sin intendent. Jag har redan 
nämnt, att, derest intendenterna skulle, säsom komiterade 
föreslagit, tillika blifva tillsyningsmän öfver fiskestadgarnes 
efterlefnad, s& äro distrikten tvifvelsutan för stora. Derest 
äter intendenterna komme att motsvara den nuvarande fiskeri- 
intendenten, borde en helt annan grund för deras tjenst- 
göring väljas. Den naturligaste blir i alla händelser efter 
fiskena, s& att en anställes för sötvattensfiskena och en för 
saltvattensfisket. För detta sistnämnda fiske torde lıkväl, 


25 


sä länge den nuvarande sillperioden i Bohuslän varar, böra 
tillsättas tvä intendenter, en för vestkusten ned till Kullen, 
och en för östersjökusten. Sedan sillperioden slutat, torde 
intendentsbefattningen pä& vestkusten kunna indragas tills 
vidare. Den nuvarande fiskeritillsyningsmansplatsen i Bo- 
huslän torde böra bibehällas säsom biträde ät intendenten 
för vestkusten, hvarjemte denne borde hafva en, helst i salt- 
ning och fiskberedning förfaren, ytterligare assistent. De 
öfrige intendenterna borde hafva hvardera tvä assistenter, 
af hvilka den ene af de för sötvattensfiskerierna antagna 
assistenterna borde hafva ingeniörsunderbyggnad, och den 
ene af de för östersjükusten anstälda hafva särskildt satt 
sig in i saltning och fiskberedning. Intendenterna, hvilka 
borde tillsättas af Kongl. Maj:t, skulle i fräga om aflöning 
och öfriga förmoner likställas med hvad för fiskeriintendenten 
vid Kongl. Landtbruksakademien är bestämdt samt sinsemel- 
lan vara fullkomlist likställda. Assistenterna torde böra er- 
hälla 2,000 kronor i lön med förhöjning af 500 kronor hvart 
femte är, pä& sätt uti fiskerikomiterades underdäniga betän- 
kande föreslagits. Nägon särskild styrelse torde med denna 
organisation ej vara behöflig, utan intendenterna direkt ställas 
under det departement, hvarunder fiskerierna nu eller fram- 
deles kunna komma att lyda. Kostnaderna för en sädan orga- 
nisation af fiskeristaten skulle icke komma att öfverstiga dem, 
som äro förenade med den af fiskerikomiterade föreslagna. » 

»Mot förslaget torde möjligen invändas, att intenden- 
terna, de tvä ätminstone, skulle f& för stora omräden och 
ej kunna förvärfva den noggranna kännedom om förhäl- 
landen och personer etc., som vore uödig etc. Det torde 
emellertid ingalunda vara nödvändigt, att fiskeritjenstemän- 
nen hvart enda är besöka samtliga vattendrag, hvilket ej vore 
möjligt, äfven om de blott hade fjerdedelen af landet till 
distrikt. För fiskeritjenstemännen skulle deremot uppstä 
den väsentliga fördel, att genom den arbetsfördelning, som 
bleive följden af mitt förslag, de finge tillfälle att mera 


26 


odeladt egna sig ät särskilda grenar af fiskerierna.. En 
ytterligare fördel vore, att de ej behöfde ingripa pä hvar- 
andras omräden. Härvid kan visserligen göras den invänd- 
ningen, att det finnes vissa fiskarter, som vandra frän salt 
till sött vatten och tvärt om, säsom t. ex. laxen, samt att 
sötvattensfisk äfven förekommer i östersjöskärgärden. Lax- 
fisket borde naturligtvis, hvarhelst det idkas, stä under söt- 
vattensintendenten, emedan i annat fall luckor uppstode i 
studiet af detta fiske och svärigheter i fräga om lagstift- 
ningsfrägor kunde. uppstä, men för öfrigt borde denna an- 
ordning samt skärgärdsfiskets i öfrigt förläggande under 
östersjöintendenten icke kunna välla nägra nämnvärda svä- 
righeter eller förvecklingar. Ett nägorlunda stort verksam- 
hetsfält är längt ifrän nägon olägenhet, tvärt om enligt min 
erfarenhet en fördel: Likasom för meteorologien vissa frägor, 
först genom att se saken i stort och genom att samman- 
ställa p& skilda trakter gjorda iakttagelser, kunnat n& sin 
lösning, s& eger likartadt förhällande rum äfven beträffande 
mänga fiskerifrägor. I hvad som rör kännedom om de 
lokala förhällandena kan fiskeritjenstemannen icke täfla med 
den pä platsen bofaste fiskaren, men för förklaringen af 
vissa fiskerifrägor fordras en vidsträcktare erfarenhet, som 
fiskeritjenstemannen just genom sitt större verksamhetsfält 
haft tillfälle att förvärfva. Härigenom undvikes äfven en 
viss ensidighet i uppfattningen af förhällandena, som eljes 
lätt nog plägar uppstä. Att & andra sidan hvardera af 
dessa intendenter med biträden skulle fä fullt tillräckligt 
fält för sin verksamhet, synes mig vara utom allt tvifvel. 
För den händelse tvekan skulle uppstä, huruvida ej genom 
denna organisation resekostnaderna skulle betydligst ökas, 
tror jag mig pä grund af flerärig erfarenhet kunna försäkra, 
att de för närvarande för hvardera af dessa fiskeritjenste- 
män ärligen anslagna beloppen för tjensteresor visat sig i 
allmänhet vara tillräckliga för resor öfver hela landet un- 
der den tid af äret, sädana egentligen ifrägakomma. » 


27 


»För min del finner jag denna fördelning af göromälen 
mellan fiskeritjenstemännen hafva sä öfvervägande fördelar, 
att jag p& det lifligaste ville förorda densamma, om och när 
en omorganisation af fiskeristaten ifrägakommer» *). 

Uti infordradt utlätande, som afgafs den 20 Oktober 
1886, framlade derefter Kongl. Landtbruksakademiens För- 
valtningskomit& sin uppfattning i fräga om fiskerikomiterades 
forslag, dervid med hänsyn till fiskerinäringens administra- 
tion följande anfördes, nemligen: »Villigt medgifvande önsk- 
värdheten deraf, att nägon öfver fiskeritjenstemännen stäende 
central myndighet mätte finnas, kan Komiten likväl icke 
föreställa sig, att inrättandet af den föreslagna fiskeristy- 
relsen skulle kunna anses vara af behofvet päkalladt. Det 
synes nemligen som om den verksamhet, som skulle äligga 
denna styrelse, ätminstone under den närmaste framtiden, 
komme att blifva allt för inskränkt, för att den kostnad, 
som alltid mäste blifva förbunden med ett sädant särskildt 
embetsverks upprättande, skall kunna anses rättfärdigad. 
Af detta skäl finner sig Komiten för närvarande sakna an- 
ledning att tillstyrka inrättandet af den föreslagna fiskeri- 
styrelsen och föreställer sig, att dess funktion pä& ett för 
staten vida mindre betungande sätt skulle, ätminstone tills 


*) Underdänigt betänkande af Kongl. Landtbruksakademiens Föryalt- 
ningskomite jemte yttrande af fiskeriintendenten i anledning af särskilde 
komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeri- 
stadga m. m. Stockholm 1886, sid. 82—87. — I huru hög grad den egna 
rent personliga ställningen inverkat pä doktor R. LUNDBERG’S förslag sä- 
som t. f. fiskeriintendent under Kongl. Landtbruksakademien och säsom 
fiskeriinspektör i Kongl. Landtbruksstyrelsen i afseende pä fiskerinäringens 
administration framgär ovederläggligt vid granskningen af hans mot hvar- 
andra sa stridande förslag den 27 mars 1886 och den 14 november 1890 
säväl hvar för sig som vid jemförelse sinsemellan. Den omständigheten 
att Kongl. Landtbruksstyrelsen inrättats och varit i verksamhet frän och 
med början af är 1890 utgör intet skäl hvarför icke tre »sinsemellan full- 
komligt likstälda» fiskeriinspektörer, som »ej behöfde ingripa pä hvarandras 
omräden» och som borde »direkt ställas under det departement, hvarunder 
fiskerierna nu eller framdeles kunna komma att lyda», skulle vara fullt lika 
behöfliga 1890 som 1886, dä de ju alla tre kunde ställas direkt under Civil- 
departementet och der föredraga hvar sina ärenden eller ock de tvä under 
Landtbruksstyrelsen och den tredje under Kommerskollegium, 


25 


vidare och intill dess frägan om inrättandet af ett stats- 
departement för jordbruk, handel och näringar varder af- 
gjord, kunna uppehällas af Landtbruksakademiens Förvalt- 
ningskomite, under hvars inseende de af staten aflönade 
fiskeritjenstemännen nu äro stälida. Dä emellertid Komiten 
icke inom sig räknar nägon i fiskerifrägor sakkunnig leda- 
mot, torde för detta ändamäl erfordras, att Komiten bemyn- 
digas att vid sädana frägors behandling med sig adjungera 
en föredragande för fiskeriärenden, för hvilken d& torde böra 
anvisas ett arvode lika med det, som nu af statsmedel utgär 
till Komitens öfriga föredragande ledamöter. Hvad slutligen 
beträffar fiskerikomiterades förslag till instruktion för sta- 
tens fiskeritjenstiemän, fär Komiten — i likhet med flera 
bland de i ärendet hörda myndigheterna — uttala säsom 
sin äsigt, att de föreslagna »iktyologerna» näppeligen torde 
för det närvarande vara behöfliga och att de undersökningar, 
som af dem skulle verkställas, lämpligen kunde anförtros 
ät yngre vetenskapsmän, som för hvarje särskildt fall der- 
till utsägos» *. 8& snöpligt Öfvergafs för tillfället det af 
fiskerikomiterade uppgjorda förslaget af dess egne upphofs- 
män, och om man i afseende pä fiskerinäringens bästa har 
allt skäl att vara tillfredsstäld dermed, sä& finnes dock än 
större skäl till belätenhet dermed att Landtbruksakademiens 
Förvaltningskomite hvarken fick med vesterhafsfiskets ad- 
ministration att beställa eller fick »med sig adjungera en 
föredragande för fiskeriärenden» säsom en verksam aspirant 
till chefsplatsen i en blifvande fiskeristyrelse, hvar gäng 
tiden för en dyliks genomdrifvande syntes vara inne. 

Till följd af ansökan frän författaren af denna uppsats 


*) Underdänigt utlätande af Kongl. Landtbruksakademiens Förvalt- 
ningskomitE jemte yttrande af fiskeriintendenten i anledning af särskilde 
komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeri- 
stadga m. m. Stockholm 1886, sid. 6—7. — Uti till Förvaltningskomitens 
protokoll afgifvet anförande gjorde prof. J. ARRHENIUS en kraftig gensaga 
mot fiskeriintendentens om Öönskadt sjelfherrskardöme i afseende pä fiskeri- 
lagstiftningen vitnande yttrande (anf. st., sid. 11—18). 


29 


och tillstyrkande utaf länstyrelsen äskade Kongl. Maj:t vid 
1887 ärs riksdag »ett extra anslag af 21,900 kronor till 
telefonledningar med stationer i bohuslänska skärgärden för 
fiskebedriftens främjande», hvilket anslag p& samma vilkor, 
som är 1885 fastställdes, af Riksdagen beviljades*). 
Sommaren 1888 gjordes af chefen för Sveriges geolo- 
giska undersökning, prof. O M TORELL, samt fiskeriförenin- 
gen i Göteborg nya ansträngningar att f& till ständ biolo- 
giska sillfiskeundersökningar vid Sveriges vestkust i syfte att, 
med bohuslänska sillfiskebedriftens främjande säsom svep- 
skäl, dels utverka anslag till ständiga sädana undersöknin- 
gar i samma trakt och dels hindra säväl vidtagandet af de 
verkligen nödiga ätgärderna till bohuslänska fiskebedriftens 
förkofran som en tillfredsställande lösning af frägan om bo- 
huslänska hafsfiskebedriftens administration i enlighet med 
Göteborgs och Bohus läns Landstings förslag af är 18832. 
Försöken kröntes sorgligt nog till en början med framgäng 
och ledde dertill att förste fiskeriassistenten F. TryBoM 
den 5 september samma är af Kongl. Maj:t erhöll uppdrag 
att ofördröjligen »verkställa undersökningar om vestkustsil- 
lens lekplatser, särskildt i ändamäl att utröna sammanhan- 
get mellan den i norra Kattegatt och södra Skagerack le- 
kande sillen samt den sill, som senare plägade gä till vid 
bohuslänska kusten». Resultatet af undersökningarna offent- 
liggjordes följande äret**) och ädagalade pä det allra tyd- 
ligaste, att bohuslänska sillfiskebedriften icke af desamma 
skulle kunna skörda nägot det minsta verkliga gagn, fort- 
sattes de än aldrig sä länge. De voro nemligen alldeles 
för opraktiskt planlagda för att kunna biifva till nytta, hvar- 
förutom det ju obestridligen är undersökningar och utred- 


*) LJUNGMAN, A. V., De föreslagna telefonledningarne i bohuslänska 
skärgärden. Stockholm 1887. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1887, sid. 
95—123, 184—292. 


*#=) 'TRYBOM, F., Sillundersökningar vid Sveriges vestkust hösten 1888. 
Berättelse till Kongl. Civildepartementet, Stockholm 1889, 


30 


ningar af helt annan art, som kräfvas för att som sig bör 
lägga i dagen hvad som är af nöden att ätgöra till bohus- 
länska hafsfiıskebedriftens och särskildt bohuslänska sillfiskets 
förkofran*). 

Segerglädjen öfver att hafva fätt taga initiativet i en 
för bohuslänska skärgärden visserligen olycksbringande men 
för vetenskapen skenbart gagnande verksamhet eggade för- 
slagsställarne att fortsätta i samma riktning genom att emot 
slutet af är 1883 inlemna nya ansökningar till Kongl. Maj:t 
om anslag till »en flytande biologisk station» och till nämnde 
fiskeriassistent, hvilken man nu ansäg vara vida lämpligare 
än prof. SmitT att ställa säsom ett oöfverstigligt hinder i 
vägen emot de bohuslänska Önskningarna om vidtagande af 
sädana ätgärder, som i verkligheten voro oumbärliga för bo- 
huslänska skärgärdens och hafsfiskebedriftens förkofran, och 
om inrättandet af en fiskeristyrelse för samma bedrift efter 
skotskt och holländskt föredöme. Under den häftiga strid, 
som med anledning af detta förkastliga sträfvande uppstod 
uti tidningspressen i Göteborg och Uddevalla **), antyddes 
vidare öppet att man hoppades i bohuslänska sillfiskebe- 
driftens namn kunna utverka en eller annan naturvetenskap- 
lig institution ät Göteborgs blifvande högskola. Denna strid 
i tidningarne fortsattes med anlitande frän skärgärdsfiender- 
nes sida af äfven de mest skamliga utvägar i öfver ett ärs 
tid och föranledde bland annat instiftandet af den första 

*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift. 1885, sid. 212—213; 1888, sid. 175— 
176; 1889, sid. 146—151, 171—174, 176—177, 1890, sid. 37—38, 43, 
149—150, 154—156. — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska 


fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning 1889, Göteborg 1890, 
sid. 20—23, 25—26; 1890, Göteborg 1391, sid. 16—17, 21—23. 

*#) Göteborgs-Posten, 1888, N:o 212, 216 (B), 222, 278, 297 (B), 
298; 1889, N:o 2, 12, 60, 66, 301. — Göteborgs Handels- och Sjöfarts- 
Tidning, 1888, N:o 219, 225 (A), 238 (B), 276 (A), 278 (A), 291 (A), 
299 (B); .1889. N:o 2° (B), 39 (B), 54 (A), 61 (A), 95 (B), TAB) 
172 (B), 296 (B). — Göteborgs Aftonblad. 1888, N:o 38, 42; 1889, N:o1l, 
299. — Bohusläningen, Uddevalla, 1888, N:o 141, 149, 150, 151; 1889, 
N:o° 1, 6, 18, 21, 22, 25, 27, 30, 33, 35, 153. —. Bohusläns Allehanda, 
Uddevalla 1888, N:o 142, 150, 155; 1889, N:o 1, 5, 6, 20, 24, 25 (A), 
30,,32,/33,:39%(A), 2136: (A); 153,5155. 


ol 


och hittills enda bohuslänska fiskeriföreningen med säte i 
och ledamöter frän sjelfva skärgärden samt med syfte att 
sa vidt möjligt göra skärgärdens och fiskebedriftens berätti- 
gade intressen gällande gent emot de skärgärdsfiendtliga 
sträfvandena i Göteborgs och Bohus läns nu befintliga sjö- 
städer och större badorter *). 

Vid 1889 ärs riksdag beslöts p& grund af framställning 
fräu Kongl. Maj:t dels att inrätta en särskild landtbruks- 
styrelse för utöfvandet af den centrala administrationen i 
frägor, som röra jordbruket och landtmannanäringarna, hril- 
ken styrelse äfven skulle fä öfvertaga Landtbruksakademiens 
Förvaltningskomites befattning med sötvattens- och östersjö- 
fiskerierna, dels ock att med 24,400 kronor öka reservations- 
anslaget »till fiskerinäringens understöd» frän 17,600 till 
42,000 kronor, p& samma gäng som förre fiskeriintendentens, 
numera fiskeriinspektörens aflöning ölverflyttades till anslags- 
titeln »landtbruksstyrelsen». 

Det allmänna missnöjet med det sätt, hyarpä& Kongl. 
Landtbruksakademiens Förvaltningskomite fullgjort det den- 
samma arförtrodda administrativa uppdraget i förening med 
det egendomliga politiska läget för tillfället och sädana 
tryckta konjunkturer för landtmannanäringarna, som päkal- 
lade synbara ätgärder för tillfredsställandet af landtbefolk- 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 156. — Berättelse öfver 
Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvalt- 
ning under sjette äret af Föreningens tillvaro.. 1889. Göteborg 1890, sid. 
5. — Den 1 och 14 september 1883 utfärdades inbjudningar till bildande 
af en förening till främjande af de bohuslänska fiskerierna och den 2 okto- 
ber och 4 december samma är konstituerade sig »Föreningen till bohus- 
länska fiskeriernas främjande» i Uddevalla, den 28 mars 1834 konstituerade 
sig säsom kretsafdelning af den förra föreningen en andra fiskeriförening i 
Göteborg och den 21 januari 1889 (& Konungens 61 födelsedag) konstitue- 
rade sig pa samma sätt »Orosts och Tjörns fiskeriförening». Sedan striderna 
om de s. k. praktiskt-vetenskapliga undersökningarna och fiskerinäringens 
administration samt om telefonväsendets utveckling i skärgärden gjort ställ- 
ningen i fräga om ä ena sidan sjöstäderues och de större: badorternes och 
a andra sidan skärgärdens intressen klar, skilde sig fiskeriföreningen i Gö- 
teborg vären 1890 frän hufvudföreningen i Uddevalla och instiftades den 
29 november samma är »Norrvikens fiskeriförening» med säte i Strömstad. 


32 


ningens Önskningar, framdrefvo allt för hastigt synes det 
beslutet om nämnda styrelses inrättande, fastän frägan om 
bästa sättet ati sörja för näringarnes administration icke 
dessförinnan blifvit föremäl ens för en grundlig utredning. 
Särskildt gäller detta omdöme med hänsyn till fiskerinärin- 
gens administration, hvilken sälunda blef anordnad pä ett 
sätt, som lätt kan blifva olycksbringande nog för landets 
fiskerier. Det sätt, p& hvilket det förhöjda anslaget till 
»fiskerinäringens understöd» äskades och beviljades, var 
äfven i hög grad klandervärdt, dä en fullständig utredning 
ju bör föreg& i stället för att den nu mäste komma efter 
medlens ansläende, i fall den ens nägonsin kommer till 
ständ*). Olägenheterna af Riksdagens förhastade beslut i 
ena som andra fallet visade sig ocksä& snart, om än mest 
med hänsyn just till fiskebedriftens administration, hvilken 
mäste sa mycket mer lida af det sjelfherrskardöme, hvilket 
genom den nya organisationen anordnades, som fiskerinärin- 
gen ännu till sitt skydd saknar hushällningssällskapen mot- 
syarande organ i landsorterna. 

Det ökade anslaget till »fiskerinäringens understöd>» 
beviljades emellertid under uttalande af att »förhöjningen, i 
betraktande af den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket 
under de senare ären erhällit, icke kan anses för hög» och 
att »medlen i första hand böra användas till de praktiska 
behofvens tillgodoseende och icke utan Riksdagens vidare 
hörande till fortgäende statistiska arbeten». 

Sedan det genom i väsentlig mon öfverraskning lyckats 
att genomdrifva en autokratiskt anordnad fiskeriadministra- 
tion för fisket i rikets sötvatten och vid dess östersjökuster, 
gjorde äfven tillsyningsmannen vid Göteborgs och Bohus läns 
hafsfiske försök att, med undanskjutande af samma läns 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 176, 177; [890, sid. 
156. — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande 
verksamhet och förvaltning, 1889, Göteborg 1890, sid. 25 26; 1890, Göte- 
borg 1891, sid. 23. 


33 


Landstings förslag af ären 1832 och 1884 om en särskild 
fiskeristyrelse för bohuslänska hafsfisket, bereda sig en ställ- 
ning med hänsyn till nämnda fiske, som vore sä vidt möj- 
ligt likartad med den hvilken förre fiskeriintendenten, numera 
fiskeriinspektören, fätt med hänsyn till rikets sötvattens- 
och östersjöfisken, samt lyckades sorgligt nog med sädant 
syfte formä länsstyrelsen i Göteborg att till att börja med 
söka ät sig utverka dels en betydande löneförhöjning frän 
. 2,000 till 3,500 kronor och dels titeln af »fiskeriintendent>. 
Försöket ledde ock dertill att en den mest oförtjenta förhöj- 
ning af tillsyningsmannens arvode med 500 kronor den 20 
december 1889 utaf Kongl. Maj:t beviljades. För att än 
ytterligare föra sin sak framät utarbetade fiskeritillsynings- 
mannen derefter och sökte genomdrifva ett förslag till »ord- 
ningsstadga» för sillfisket, genom hvilken stadga honom skulle 
tilldelas en betydande administrativ myndighet samt talrike 
underordnade; men de i Uddevalia utkommande tidningarne 
samt Orosts och Tjörns fiskeriförening fäste lyckligtvis i tid 
uppmärksamheten & törslagets för skärgärden vädliga be- 
skafienhet, si att det blef om intet*). 

Vid 1890 ärs riksdag beviljades pä& grund af framställ- 
ning frän Kongl. Maj:t löneförhöjning ät fiskeriassistenterne 
sälunda att förste assistentens aflöning bestämdes till 2,000 
kronor med tvänne älderstillägg & hvardera 500 kronor och 
andre assistentens till 1,500 kronor med ett älderstillägg 
at 500 kronor. Vidare anhöll Riksdagen uti dess skrifvelse 
N:o 55 — med anledning af uti bäda kamrarne väckta mo- 
tioner och under uttalande af att »det anslag, hvarmed sta- 
ten understödjer näringen i fräga, jemväl efter den vid se- 
naste riksdag vidtagna förhöjningen i beloppet, är allt för 


*) Förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske. 
Afgifvet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 11 Januari 1890 af A. 
H. Mırm. Göteborg 1890. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 140— 
147, — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande 
verksamhet och förvaltning under sjunde äret af Föreningens tillvaro. 1890. 
Göteborg 1891, sid. 7—14A, 


3 


4 


ringa», samt af att »Riksdagen hyste den uppfattning, att 
det med motionerne afsedda syftet eller fiskerinäringens be- 
främjande under nuvarande förhällanden bäst befordrades 
genom att Riksdagen fäste Kongl. Maj:ts uppmärksamhet pä 
angelägenheten deraf att omförmälda näring mä i högre 
grad, än hvad för närvarande är förhällandet, af staten 
understödjas», — att »Kongl. Maj:t, efter det vederbörlig 
utredning i ämnet verkstälts, dervid de i motionerne fram- 
hällna omständigheter och behor lära blifva föremäl för 
närmare pröfning, täcktes för Riksdagen framlägga det för- 
slag, hvartill omständigheterna kunna föranleda». Den be- 
höfliga utredningen syntes Riksdagen emellertid, utan att 
föranleda »nämnvärda kostnader eller tidsutdrägt, kunna ske 
genom vederbörande embetsmyndigheter», och detta fastän 
saknaden af duglig utredning i Kongl. Maj:ts framställning 
vid näst föregäende riksdag om förhöjning af anslaget till 
»fiskerinäringens understöd» alldeles tillräckligt ädagalade 
att äsyftade »embetsmyndigheter» icke fürmädde ästadkomma 
en sädan. Vid öfverläggningen i Andra Kammarer om saken 
tramhölls derför ock af författaren till denna uppsats hur 
»man i utlandet i liknande fall vanligen tillsätter särskilda 
kommissioner, som utreda den ena eller andra specialiteten», 
och hur »man väl ocksä blefve tvungen att handla sä äfven 
här i Sverige» samt hur »ingenting hindrade att detta kunde 
söras s& att kostnaderne derför blefvo jemförelsevis ringa» 
0. 8. v.*) 

P& grund af ansökan frän länsstyrelsen i Blekinge län 
och utan föregäende hörande af vare sig Kongl. Landtbruks- 
styrelsen eller nägon annan sakkunnig myndighet eller person 
fann Kongl. Majıt den 6 juni 1890 för godt förordna, »att 
en af flottans kanonbätar skulle utrustas med erforderlig be- 
sättning för att under befäl af en med fiskeförhällandena i 
vära farvatten förtrogen officer under tiden frän 15 juli till 


*) Riksdagens Protokoll. 1890. Andra Kammaren N:o 8, sid. 12, 
14—15. 


35 


oktober mänads utgäng nämnda är besöka de vigtigaste 
fiskeplatserna utefter rikets södra och östra kuster, Gotland, 
Öland upp till Gotska Sandön äfvensom Bornholm och An- 
holt, dervid befälhafvaren skulle hafva till äliggande att 
bevaka svenska fiskarenas intressen, tillhandag& med räd 
och upplysningar vid fiskets bedrifvande och i afseende & 
fängstens lämpligaste behandling för afsättning samt lemna 
dem nödigt biträde vid större fängsters forslande till vigti- 
gare närbelägna afsättningsorter, äfvensom, dä omständig- 
heterna det medgäfve, söka genom frän fartyget anställda 
fiskeförsök eller p& annat lämpligt sätt förvärfva ytterligare 
kännedom om fiskeförhällandena uti ifrägavarande fiskevat- 
ten» o. s. v. Den sälunda ävägabragta tillställningen under 
ledning af kommendörkaptenen R. von MÜHLENFELS hade 
endast jemförelsevis helt kort tid fortgätt, d& en de föürmenta 
resultaten utpuffande redogörelse offentliggjordes uti Post- 
och Inrikes Tidningar, hvilken redogörelse visserligen för 
hvarje verkligt sakkunnig gjorde tydligt att samma resul- 
tat blott vore idel humbug, men icke dess mindre vilse- 
ledde flertalet läsare och antydde att man hade än vidlyf- 
tigare planer i syfte. Ansökningar inlemnades ock till Kongl. 
Maj:t den 31 juli af prof. O. M. TorELL och den 19 augu- 
sti af fiskeriföreningen i Göteborg om företagets utvidgning 
till att äfven omfatta Kattegatt och Skagerack, allt med 
samma syfte som ofvan framhällits med hänsyn till nämnde 
professors och fiskeriförenings liknande sträfvanden under 
de närmast föregäende tvänne ären, men lyckligtvis förgät- 
ves*). Den öfver färden med kanonbäten af kommendör- 
kapten R. von MÜHLENFELS den 13 november afgifna be- 
rättelsen antyder äfven hvilken ytterst ömklig valuta fiske- 
bedriften fick ätnjuta för den högst betydande andel — en- 
ligt uppgift bortät 12,000 kronor — af ärets fiskerianslag, 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 31—43, 148—156; 1891, 
sid. 29—31. — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas 
främjande verksamhet och förvaltning, 1890, Göteborg 1891, sid. 15—23. 


36 


som sälunda bortslösats, under det att det för samma be- 
drift allra nödigaste eller en tillfredsställande utredning af 
hvad som för fiskerinäringens upphjelpande vore af nöden för- 
summades. D& emellertid tidningen Nya Dagligt Allehanda 
i Stockholm senare sökte göra troligt, att färden i fräga 
ländt till gagn, sä& ansäg sig fiskeriinspektören i Kongl. 
Landtbruksstyrelsen uppfordrad att deremot inlägga en gen- 
saga *). 

P&ä grund af hemställan frän Kongl. Landtbruksstyrel- 
sen den 29 mars 1890 beviljade Kongl. Maj:t den 5 derpä 
följande september, för inrättande af en fiskodlingsan- 
stalt (med tillhörande dammar för kläckning och uppfö- 
dande af flera arter insjöfisk samt kräftor) jemte dermed 
förenad biologisk anstalt (för anställande af vetenskap- 
liga undersökningar med praktiskt syfte rörande fiskerinä- 
ringen) vid Finspongs bruk, Rösinge socken af Östergötlands 
län, ett anslag för en gäng af 6,590 kronor för anstaltens 
inrättande och anordnande samt ett anslag af högst 1,000 
kronor för anstaltens underhäll och drift under är 1891**). 

Med anledning af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse 
den 19 maj 1890 anbefallde Kongl. Maj:t den 29 derpä 
följande augusti Kongl. Landtbruksstyrelsen och Konungens 
Betallningshafvande i Göteborgs och Bohus samt Hallands 
län att »före den 15 nästkommande november till Kongl. 
Majıt inkomma med yttrande och förslag, beträffande de 
ätgärder, som till fiskerinäringens befrämjande, särskildt i 
de i Riksdagens skrifvelse angifna syften, böra vidtagas». 

Pä grund af denna befallning infordrade länsstyrelsen 
i Göteborgs och Bohus län yttrande frän tillsyningsmannen 
vid länets hafsfiske, som äfven, utan att dessförinnan inhemta 
fiskeriidkarnes mening, den 4 november fullgjorde det honom 


*) Nya Dagligt Allehanda, Stockholm 1891, N:o 62, 64. 


**) Anstalten var redan före Landtbruksstyrelsens inrättande förberedd 
af fiskeriintendenten och bär tydligt nog vitne om förslagsställarens kända 
dilettantism. 


37 


lemnade uppdraget. Detta yttrande torde höra till det mest 
ömkliga, som nägonsin i liknande fall företetts, och är sä 
mycket märkligare som det föregicks af en ny anhällan 
frän tillsyningsmannen om att länsstyrelsen mätte utverka 
ät honom en löneförhöjning af 1,000 kronor. Tillsynings- 
mannen förklarade nemligen uti detta sä ytterst knapphändigt 
affattade yttrande att nägra kraftiga ätgärder till bohus- 
länska hafsfıskebedriftens upphjelpande lika litet behöfdes 
som nägra anslag dertill eller nägon saklig utredning af 
hvad som vore af nöden att vidtaga, och att särskildt med 
hänsyn till sillfiskebedriften intet annat äterstode att ätgöra, 
än att sillfiskarena allt mer öfverginge till att fänga sillen 
med sättgarn*). För öfrigt innehöll yttrandet blott en om 
bristande sakkännedom vitnande, grumlig antydan om behof- 
vet af att en s. k. »fiskarefond» efter utländskt mönster 
inrättades med syfte att ät »fiskare, som genom inträdes- 
afgift och erlagda bidrag gjort sig dertill berättigad>, lemna 
»understöd vid sjukdom med ett bestämdt belopp för hvarje 
vecka under högst ett visst antal veckor» samt efter döds- 
fall utbetala »till hans hustru eller barn eller andra arfvin- 
gar ett visst belopp, som ej mä vara tilltaget för litet». De 
af länets landsting och hushällningssällskap säsom nödıga 
framhällna ätgärderna ville tillsyningsmannen deremot af 
rent personliga skäl icke veta af. 
Föga mindre klandervärdt är det sätt, p& hvilket Kongl. 
Landtbruksstyrelsen, likaledes utan att gifva vare sig de 
lokala myndigheterna och representativa korporationerna 
eller fiskeriidkarne nägot det minsta tillfälle att fä uttala 


*) Att sättgarnsfisket under förra fiskeperioden mäste allt mer gifva 
vika för vadfisket och att det förra fisket äfven nu utgör blott en mindre 
del af Bohusläns fiskebedrift samt att det visat sig lönande och ärvisst egent- 
ligen blott vid norra delen af länets hafskust och derför äfven flerstädes 
redan börjat öfvergifvas, har icke betydt nägot för tillsyningsmannen, hvil- 
ken icke velat taga nägon hänsyn till erfarenheten frän vare sig det nutida 
eller de forna sillfiskena. Att fiska tomsill med garn, dä det kan ske me- 
dels vadar, lönar sig synbarligen icke, och inmatssill gär ej till i tillräck- 
lig mängd hela kusten utefter. 


38 


deras Önskningar, fullgjorde sitt uppdrag. De tvänne till 
omfänget visserligen tillsammantagne ganska digra men till 
innehäll och värde dess obetydligare utlätanden, kongl. 
styrelsen den 14 november afgaf, innehälla nemligen, utom 
en mycket otillfredsställande utredning öfver de inom Riks- 
dagen väckta förslagen, blott tvänne egna framställningar, 
den ena afseende att styrelsen, som synbarligen icke förmär 
till nöjes r& med ens värden om rikets söttvattens- och 
östersjöfisken, dock skulle fä öfvertaga befattningen äfven 
med administrationen af vestkustens hafsfisken, och den 
andra afseende ökandet af de under styreisen stäende fiskeri- 
tjenstemännens antal samt undfäendet af ett ängfartyg för 
fiskeritjenstemännens resor. Ehuru styrelsen önskade att fä 
öfvertaga vestkustfiskets administration, hvilken styrelsen, 
trots samma fiskes kolossala omfattning och synnerliga behof 
af kraftiga ätgärder, dock tilltrodde sig kunna sköta med 
blott en »tredje fiskeriassistent», sä skulle de föreslagna nya 
fiskeritjenstemännen eller »fiskeristipendiaterne» icke dess 
mindre utbildas med hänsyn till sötvattensfiskets kraf, o. s. v. 
Det hela gör ett det mest sorgliga intryck och ädagalägger 
ä ena sidan hur ringa sakkännedom och fürmäga af initiativ, 
styrelsen med hänsyn till fiskebedriften inom sig besitter, 
och & andra sidan i hur hög grad fiskeriinspektörens rent 
personliga ställning säsom embetsman och sträfvan efter ett 
slags chefskap öfver. landets fiskerier fätt, till skada för 
saken, helt och hället bestämma förslagens beskaffenhet uti 
de utlätanden, styrelsen afgifvit. Man behöfver nemligen 
endast jemföra hvad fiskeriinspektören yttrat 1836 säsom 
t. f. fiskeriintendent under Kongl. Landtbruksakademien med 
hvad han kommer med 1890 för att f& klart för sig sist- 
nämnda förhällande (jfr ofvan sid. 24—27). 

Redan en mänad tidigare eller den 16 oktober hade 
Landtbruksstyrelsen till Kongl. Maj:t, med anledning af en 
framställning frän hushällningssällskapens ombud pä grund 
af dessas beslut den 19 februari 1889, inkommit med en 


39 


hemställan om inrättandet af ett landtbruksräd säsom 
rädgifvande myndighet »i fräga om om ätgärder, som anginge 
landtbruket och dess binäringar, skogshushällningen, fisket 
samt husslöjden», och med syfte att genom en slık institu- 
tion säsom biordnadt organ allt mer centraliseralandtmanna- 
näringarnes och märkligt nog äfven hafsfiskets hela admi- 
nistration i Stockholm samt, om än till en början blott me- 
delbart, hos just Landtbruksstyrelsen. 

Med anledning säväl af det förkastliga syftet i Landt- 
bruksstyrelsens anförda förslag, särskildt iı hvad de auginge 
bohuslänska hafsfiskebedriftens administration, som af den 
temligen uppenbara afvoghet, bäde nämnda styrelses och 
den bohuslänske fiskeritillsyningsmannens utlätanden öfver 
de för hafsfiskebedriftens upphjelpande nödiga ätgärderna 
ädagalägga med hänsyn till de af Göteborgs och Bohus läns 
Landsting och Hushällningssällskap understödda sträfvandena 
att utveckla bohuslänska fiskerinäringen och skärgärden, 
föranleddes författaren af denna uppsats, dels att hos stats- 
rädet och chefen för Kongl. Civildepartementet anhälla om 
uppskof med det slutliga afgörandet af frägan om bohus- 
länska hafsfiskebedriftens administration, för att fiskeriidkarne 
i bohuslänska skärgärden mätte blifva ı tillfälle att inkomma 
med päminnelser, och dels att hos Kongl. Maj:t uti tvänne 
särskilda utlätanden framhälla olämpligheten af Kongl. Landt- 
bruksstyrelsens ifrägavarande förslag samt de grundsatser, 
enligt hvilka en tillfredsställande administration af nämnda 
bedrift bör vara anordnad för att motsvara sin bestämmelse. 

Med är 1891 synes frägan om fiskerinäringens under- 
stödjande och administration hafva inträdt i ett nytt skede 
genom den bestämda hällning, Riksdagen intog gent emot 
de frän Kongl. Landtbruksstyrelsen härrörande förslagen 
med syfte att centralisera landtmannanäringarnas och der- 
med äfven hela hafsfiskebedriftens administration hos nämnda 
styrelse. Förslaget om landtbruksrädets inrättande förka- 
stades sälunda alldeles enhälligt af Riksdagens bäda 


40 


kamrar, utan att en enda af dessas ledamöter yttrade nä- 
got det allra minsta ens till försvar för detsamma. Man 
hade fätt ögonen öppna för det vädliga uti centraliserings- 
sträfvandena och insäg nu betydelsen af »sjelfstyrelse och 
sjelfverksamhet i orterna» säsom den rätta grunden för en 
tillfredsställande administration af landtmannanäringarna och 
fiskebedriften. 

Kongl. Maj:ts förslag om Kommerskollegiets omorgani- 
sation och om anslag pä extra stat för 1892 af 5,000 kro- 
nor till undersökningar — med syfte att äfven komma fiskeri- 
näringen till gagn — af mindre hamnar och farleder bi- 
föllos deremot. 

Kongl. Maj:ts framställning om anslag af 100,000 kro- 
nor & extra stat att utgä& med 50,000 kronor under hvart- 
dera af ären 1892 och 1893 till inrättande af en länefond 
till fiskerinäringens främjande bifölls äfven, fast med den 
förändring, att län ur denna fond skulle lemnas icke direkt 
ät fiskeriidkarne sjelfva utan ät sädana »landsting och hus- 
hällningssällskap, som förklarat sig villiga att utlemna läne- 
understöd för anskaffande af fiskebätar och, fiskeredskap 
elier för anläggande af smärre inrättningar för tillgodogö- 
rande och förädling af fiskets produkter.» Härigenom ansäg 
man sig nemligen kunna undgä icke blott den demoralise- 
rande centralisationen af befattningen med de ifrägavarande 
länen hos Landtbruksstyrelsen utan äfven det onödiga mäng- 
skrifveri och den risk för statsverket, som skulle blifvit följ- 
den af ett bifall till det ursprungliga förslaget. Vid öfver- 
läggningen om förslaget framhölls emellertid bäde den ge- 
nom vederbörande myndigheter verkställda utredningens 
otillfredsställande beskaffenhet och behofvet af en decentra- 
lisation af fiskerinäringens administration säsom vilkor för 
ett godt resultat*). 


*) Riksdagens protokoll. 1891. Första Kammaren. N:o 24, sid. 
22, 29—30. Andra Kammaren. N:o 36, sid. 10—11, 14, 17—18. — 
‚Det hemlighetsfulla sätt, pa hvilket utredningen i fräga ävägabragtes, är sä 


41 


Försöken frän tillsyningsmannen för Göteborgs och Bo- 
hus läns hafsfıske att definitivt sl& under sig bohuslänska 
hafsfiskebedriftens administration samt vinna förhöjd aflöning 
och tjenstetitel fingo vidare, till följd bland annat af Kom- 
merskollegiets förträffliga utlätande den 17 mars 1891, ett 
snöpligt slut genom kongliga brefvet den 22 derpä följande 
ma]. 

De redan vid slutet af är 1890 förebädade päminnel- 
serna, med anledning af säväl Kongl. Landtbruksstyrelsens 
som tillsyningsmannens vid Göteborgs och Bohus läns hafs- 
fisken utlätanden öfver de för fiskebedriftens upphjelpande 
nödiga ätgärderna, inlemnades till Kongl. Maj:t under senare 
hälften af maj mänad och innehöllo under form af en peti- 
tion hvad som enlist bohuslänska skärgärdsbefolkningens 
önskningar och öfvertygelse behöfde vidtagas till bohuslän- 
ska fiskerinäringens och skärgärdens förkofran. Denna pe- 
tition innehäller nemligen, ehuru naturligen mycket ofull- 
ständigt utarbetadt, dock ett tydligt och bestämdt program 
för den offentliga verksamheten till bohuslänska 
fiskebedriftens och skärgärdens främjande cch 
framhäller särskildt betydelsen för ändamälets ernäende af 
att de ansökningar, Göteborgs och Bohus läns Landsting 
med samma syfte ären 1882, 1386 och 1890 inlemnat till 
Kongl. Maj:tt, mä& vinna bifall och leda till vidtagande af de 
afsedda ätgärderna. Förslaget om en särskild fiskeristyrelse 
för hafsfisket har emellertid dervid omarbetats och förbätt- 
rats med ledning af erfarenheten frän särskildt Skotland, 
der man fätt fullt klart för sig, hur nödvändigt det är, att 
dess fiskeristyrelse erhäller en representativ karakter och 
derigenom äfven blifver ett slags sjelfstyrelse. Petitionen 
offentliggjordes uti den i bohuslänska skärgärden mest spridda 


mycket märkligare som statsrädet och chefen för Kongl. Civildepartementet 
vid sakens behandling i Andra Kammaren den 22 februari 1390 gaf löfte 
om ett helt annat och bättre tillvägagäende vid utredningens ästddkommande 
(Riksdagens Protokoll. 1890. Andra Kammaren. N:o 8, sid. 10—11). 


42 


tidningen och har sedan dess utgjort anledning till en \iflig 
strid i länets tidningspress*). 

Under den tid af femtio är, som förflutit, sedan Riks- 
dagen först beviljade ett anslag & ordinarie stat till »fiske- 
rinäringens understöd», har sälunda frägan om samma 
närings administration äunu icke funnit sin slutliga lösning, 
utan kämpa fortfarande tvänne motsatta hufvudriktningar 
föor denna administration med hyarandra om herraväldet, 
den ena äsyftande administration genom sjelfherrskardöme 
frän hufvudstaden och den andra administration genom 
sjelfstyrelse i orterne, dervid den förra visserligen för 
tillfället fätt öfvertaget genom kongl. kungörelsen den 8 
november 1867 och genom Kongl. Landtbruksstyrelsens in- 
rättande är 1889, men den senare genom Riksdagens beslut 
ären 1878 och 1891 dock visat sig hafva starkare rotfäste 
i folkets öfvertygelse och önskningar, hvadan utgängen icke 
bör vara oviss, sedan ställningen en gäng blifvit klar. Hvad 
särskildt bohuslänska hafsfiskebedriften vidkommer, s& bör 
icke gerna kunna vara mer än blott en mening derom att 
en administration af densamma genom sjelfherrskardöme ef- 
ter Kongl. Landtbruksstyrelseus förslag skulle lända till lika 
stort men som en administration genom sjelfstyrelse till gagn 
och att en administration af senare slaget utgör rent af en 
oundgänglig förutsättning för en tillfredsställande utveckling 
af rikets största och mest betydande fiske. 


A: Via: 


*) Bohusläningen, Uddevalla 1891, N:o 60, 64, 66, 67, 68, 71, 74, 
76 (A), 78, 80. — Bohusläns Allehanda, Uddevalla 1891, N:o 66. — Gö- 
teborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1891, N:o 123 (A), 124, 152 (B). — 
Göteborgs-Posten, 1891, N:o 130, 132, 161. — Nyheterna, Göteborg 1891, 
N:o 23. 


45 


I. 


Rikets Ständers underdäniga skrifvelse (N:o 365), angäende 
fiskeriens upphjelpande medelst Stats-anslag. 
S. A. K. 

Efter öfvervägande af hvad hos Rikets Ständer före- 
kommit, i afseende p& förhällandet med fiskerihandteringen 
inom Riket ı allmänhet, äfvensom serskildt, om ätgärder 
till afhjelpande af den fattigdom och nöd, som lärer före- 
finnas bland de i Bohus Läns skärgärd bosatte fiskare, 
hafva Rikets Ständer godt funnit att för innevarande är & 
Riks-Statens Nionde Hufvud-Titel, samt frän och med näst- 
kommande är, dä den af Rikets Ständer beslutade förän- 
drade fördelning af Hufvud-Titlarne kommer att taga sin 
början, & den Sjette uppföra ett anslag af Fem Tusen R:dr 
Banco, att af E. K. M. disponeras till befordrande af fiskeri- 
näringen inom Riket; med anmälan hvarom Rikets Ständer 
ansett sig böra i underdänighet anhälla, det E. K. M., vid 
användandet af desse medel, och under nuvarande förhäl- 
landen, mätte täckas serskildt fästa Nädigt afseende 
p& fiskarenasiBohus Läns skärgärd nödställda be- 
lägenhet samt deras behof afskyndsamt understöd. 

Rikets Ständer framhärda ete. 

Stockholm den 5 Juni 1841. 


II. 


Rikets Ständers underdäniya skrifvelse (N:o 166), angäaende 
ätgärder till upphjelpande af sillfisket i Bohuslänska 
skärgaärden. 


Stockholm den 22 April 1845. 
(Införd uti Behuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 159— 164.) 


+4 


III. 


Rikets Ständers underdäniga skrifvelse (N:o 10) med 
anhaällan att Kongl. Hamn-Ordningen af den 24 
Januari 1771 mätte öfverses och förbättras. 


Stockholm den 15 Februari 1851. 
(Införd uti Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 127—128.) 


IV. 


Rikets Ständers underdaniga skrifvelse (N:o 131), 
angäende regleringen af utgifterna under Riks- 
Statens Sjette Hufoud-Titel. 


DEN: K, 

De förändringar, som i afseende p& Riks-Statens Sjette 
Hufvud-Titel ifträgakommit, dels med anledning af E. K. Mits 
Nädiga Proposition om Stats-verkets tillständ och behof, 
dels i följd af inom Riks-Ständen gjorda framställningar 
eller andra förhällanden, f& Rikets Ständer nu i underdä- 
nighet anmäla i den ordning, anslagen i Riks-Staten före- 
komma. 


Fiskerinäringens understöd. 

30:0. Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad 
& angelägenheten att i Sverige, der äkerbruket ofta gäfve 
medelmättiga skördar samt bergshandteringen i icke ringa 
mon vore beroende af konjunkturerna, utvecklandet af andra 
medel till utkomst och bergning för en i allt starkare pro- 
gression tilltagande befolkning borde i möjligaste mon be- 
fordras, i hvilket afseende blifvit föreslaget, att man mätte 
söka tillgodogöra fäderneslandet en under senare ären gjord 


45 


upptäckt, styrkt af flerfaldiga lyckade rön, nemligen att, 
genom utplantering af fisk i floder och sjöar, efter en ganska 
kort tids förlopp, skaffa en riklig tillgäng derä, samt att, 
för vinnande af den fullständigaste och säkraste kunskap 
om denna method, Rikets Ständer mätte anvisa dels en viss 
summa att, fördelad i resestipendier till lämpliga belopp, 
af E. K. M:t disponeras ät skicklige personer, hvilka ätoge 
sig att i fremmande länder, företrädesvis i Frankrike och 
Skottland, der försök skett i betydlig skala, hvilka ästad- 
kommit en hastig och ymnig förökelse af sädana fiskarter, 
som trifdes äfven i Sveriges floder och sjöar, men flerestä- 
des deri under senare tider märkbart aftagit, inhemta till- 
förlitlig kännedom om fiskodlingskonsten, samt att, efter 
äterkomsten till fäderneslandet, meddela sina jakttagelser 
härutinnan, dels ock ett lämpligt belopp att, äfvenledes stäldt 
till E. K. Mits disposition, utdelas säsom premier till upp- 
muntran för dem, som inom Sverige ästadkomme de bäst 
lyckade resultater af anstälda fiskodlingsrön, och hvilka an-. 
tingen i märkbar mon riktade vetenskapen med nyttiga upp- 
täckter p& denna bana eller i vidsträcktare mon med fram- 
gäng tillämpade ifrägavarande method; eller ock att Rikets 
Ständer mätte anvisa en summa, hvaraf en del borde ställas 
till Landtbruksakademiens förfogande, en del användas till 
reseunderstöd, beräknadt för ett är, ät en yngre zoolog, 
som ätoge sig att resa till Frankrike och England för att 
pä de ställen, hvarest den konstgjorda fiskafveln vore längst 
drifven, taga kännedom om dervid begagnade methoder och 
härom vid äterkomsten afgifva berättelse, samt en del under 
hvardera af de följande ären intill nästa riksdag till lika 
belopp fördelas emellan denne vetenskapsman och ett at 
honom undervisadt biträde, emot skyldighet för dem att an- 
ställa resor och forskningar i fäderneslandet för fiskodlin- 
gens främjande, äfvensom att, emot ersättning för kostna- 
derna, tillhandagä enskilde med räd uti ifrägavarande hän- 
seende. 


46 


Med anledning af dessa framställningar och efter in- 
hemtad upplysning att det i Riks-staten uppförda anslag för 
fiskerinäringens understöd, 5,000 Rdr, under senare ären 
lemnat ringa behällningar, hafva Rikets Ständer, pä det att, 
derest E. K. M:t skulle pröfva statsbidrag för ofvan upp- 
sifna föremäl böra utgä, nämnda anslag mä härtill lemna 
bättre tillgäng, förhöjt detsamma till 6,000 Rdr. 


Rikets Ständer framhärda etc. 
Stockholm den 21 Oktober 1854. 


v. 


Till Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium. 

Med anledning af Kongl. Collegii anmodan uti skrif- 
velse den 19 sistlidne Januari, fär jag härigenom, sedan 
erforderlige upplysningar blifvit inhemtade, afgifva yttrande 
i fräga om de närmare bestämmelser, som mä finnas nödiga 
för &stadkommande deraf att saltsjöfisket inom detta län 
mä& ändamälsenligare varda bedrifvet. 

Redan i mänga är har man insett behofvet att vidtaga 
ätgärder för fiskerinäringens upphjelpande inom detta län, 
och allmänna medel: hafva under de sista tjugo ären till 
betydliga belopp blifvit anvisade för detta ändamäl. Oveder- 
sägligt är väl, att hvad härvid tillgjordt blifvit icke varit 
utan verkan, men mycket äterstär dock i detta afseende 
att Önska. 

De hittills vidtagna ätgärderna hafva i första rummet 
syftat dertill, att det s. k. storsjöfisket (hufvudsakligen af 
torsk, längor, helleflundror och gräsej) mätte p& ändamäls- 
enligt sätt idkas. I sädant hänseende hafva icke obetyd- 
liga belopp blifvit anvisade och utanordnade säsom pramier 
för byggande af fiskefartyg af större drägtighet, för fiske & 


47 


aflägsna bankar i Nordsjön, och sä inrättade, att fisken kan 
slagtas och saltas om bord. 

Derjemte hafva sedan är 1842 praemier utbetalts dels 
för fiskande af makrill med drifgarn, pä föreskrifvet sätt 
inrättade, dels för afläggande af finmaskade sillfiske-notar 
och begagnande, i deras ställe, af ständ- eller sättgarn, af 
föreskrifne dimensioner; men anslaget till berörde pramier 
upphörde för drifgarn är 1847 och för ständ- eller sättgarn 
är 1852. 

Derförutan hafva sedan är 1842 allt hittills icke obe- 
tydliga understöd ärligen beviljats ät fiskare, som genom 
storm under fiske lidit förlust af bätar och fiskeredskap. 

Af alla dessa serskilda medel att understödja och be- 
främja Bohuslänska fiskeri-näringen är det ovedersägligt, att 
pr&emierne för antagandet af ett förbättradt sätt för stor- 
fiskets bedrifvande varit för det afsedda ändamälet tjenli- 
gast; och otvifvelaktigt skulle detta medel hafva ästadkom- 
mit en ännu synbarare verkan pä& näringen, om det varit 
möjlist att fullständigt kontrollera iakttagandet af vilkoren 
för pr&miernas ätnjutande. Men det är, säsom jag under 
en icke längesedan företagen embetsresa utät länets kust- 
sträcka erfarit, skälig anledning att antaga, att dessa vilkor 
icke alltid blifvit med tillbörlig noggranhet upptylda. Krono- 
betjeningen kan omöjligen, utan att eftersätta andra skyldig- 
heter, egna tillräcklig uppmärksamhet ät huru i den yttre 
skärgärden härmed tillgär. 

Den öfvertygelse har derför mer och mer stadgat sig 
hos mig, att nägon tillförlitlig kontroll i detta hänseende 
icke kan vinnas utan tillförordnande af nägon serskild, pä- 
litlig och i fiskeriyrket kunnig person, som flitigt besöker 
fiskelägena och tillser huru med fisket förfares. Men icke 
endast för detta ändamäl vore en sädan tillsyningsman, ät- 
minstone under den närmaste framtiden, af nytta. Vid 
Bohuslänska kusten har fiskandet af smäsill med not eller 
 vad hittills utgjort en vinstgifvande gren af fiskeri-näringen. 


48 


Detta slags fiske kan emellertid icke efter innevarande ärs 
utgäng fortfara, sedan 1852 ärs Fiskeri-stadga aflyst bruket at 
finmaskad not eller vad. Det inses lätt, att dä hundradetals 
fattige strandboer varit för sitt uppehälle uteslutande af 
detta fiske beroende, den omförmälda förändringen mäste 
medföra en svär brytning, innan desse fiskare kunna blifva 
inledde och hemmastadde i nägon annan fiskerigren, hvar- 
ifrrän de mä kunna hemta nödtorftig bergning. För den er- 
forderliga kontrollen & efterlefnaden af nyssberörda förbuds- 
stadgande, likasom ock till meddelande af räd och hand- 
ledning ät fiskeri-allmogen till bedrifvande af ett förbättradt 
fiske, skulle ifrägavarande tillsyningsman kunna utöfva en 
gagnande verksamhet, som näppeligen annorledes kunde 
ästadkommas. 

Anordnandet af pr&mier för begagnande af ständ- eller 
sättgarn till sillfiske, i stället för hittills brukliga finmaskade 
notar, upphörde för tvänne är sedan af den anledning, att 
berörde fiskesätt ansägs dä vara tillräckligen kändt. Dä 
jag uti underdänigt utlätande af den 9 November sistlidet 
är föreslagit anvisande änyo af dylika premier, var det icke 
min afsigt, att desse medel skulle egentligen utgöra en be- 
löning för inlärandet i det nya fiskesättet, utan fast mera 
understöd för anskaffande af den dertill erforderliga nya 
redskap. För den del af fiskare-allmogen, som sysselsatt 
sig med fiskande af. smäsill, hafva de finmaskade vaderne 
utgjort nästan den enda egendomen. Sedan dessa nu för- 
lora sitt värde, mäste det säledes vara att befara, att denna 
befolkning, om äfven bekant med en annan art fiske, dock 
är utur ständ att- egna sig derät af brist pä& medel. För 
att förebygga att en talrik folkklass icke mä bringas till 
fullkomlig näringslöshet, är det allts& synnerligen angeläget 
att under den öfvergängstid, som förlöper, innan det uti 
1852 ärs Fiskeri-stadga afsedda nya skick hunnit blifva all- 
männare vedertaget, s& verksamt som möjligt bispringa de 
fiskare, som af brist p& tillgängar icke kunna förskaffa sig 


49 


fiskeredskap af annan och tilläten beskaffenhet; och sä vigtigt 
jag än finner det att, säsom hittills skett, uppmuntra ett 
ändamälsenligare bedrifvande af storsjöfisket, anser jag dock 
detta, om, för bristande tillgäng af medel, sä skulle fordras, 
böra under sagde öÖfvergängstid eller närmast följande är 
st& tillbaka för ändamälet att ät omförmälda fiskare-allmoge 
bereda nägon näringsutväg, som i följd af de förändrade 
förhällanderne eljest skulle saknas. 

Hvad angär de hittills beviljade understöden ät fiskare, 
som under fiske genom storm lidit förlust af bätar eller 
fiskeredskap, sä har härigenom visserligen en verksam hjelp 
blifvit beredd, till fördel äfven för sjelfva näringen; men 
det synes dock, att denna uppoffring icke borde blifva en 
stäende utgift för staten allt framgent; ty, ehuru bätegarne 
sjelfve, som genom kungörelse frän Konungens Befallnings- 
hafvande blifvit uppmanade till stiftande af en inbördes för- 
säkringsanstalt, hittills sädant underlätit, bör det dock vara 
att förmoda, att de, inseende sin egen fördel, inom en icke 
aflägsen framtid skola beqväma sig dertill. Att nu indraga 
dessa understöd helt och hället skulle jag anse betänkligt; 
men försäkringstagandet synes böra blifva ett af vilkoren 
för meddelande hädanefter af praemier för ändamälsenliga 
fiskefartyg, Skulle min framställning om anställande af en 
tillsyningsman för fisket vinna afseende, föreställer jag mig, 
att det genom honom blefve möjligt att formä egarne af 
storsjöfiskefartyg till ingäende af ett ömsesidigt försäkrings- 
bolag, dä ifrägavarande understöds-anslag framdeles kunde 
besparas. 

Med hänsigt till hvad ofvan blifvit anfördt, finner jag 
mig böra hemställa: 

1:0) att ett belopp af ätminstone 2,000 Rdr B:co mätte 
för nästa är anvisas, för att efter pröfning af Konungens 
Befallningshafvande användas till understöd ät de fiskarelag, 
som förut sysselsatt sig med fiskande af smäsill och af 
medellöshet icke kunna förskaffa sig erforderlig redskap och 

4 


50 


tjenliga tarkoster för annat slags fiske; dervid det torde 
böra iakttagas, att i intet fall sädant understöd mä sträc- 
kas utöfver en viss andel, säsom hälften eller tvä tredje- 
delar, af bätens eller redskapens vederbörligen intygade 
värde, samt att understöden mä& kunna lemnas förskottsvis 
emot antaglig borgen för bätens eller redskapens förfärdi- 
gande och användande till ändamälet inom ärets utgäng. 

2:0 att tills vidare äfven nästkommande är ett belopp 
af 1,000 Rdr mä& under vanliga vilkor anordnas till under- 
stöd ä&t de fiskeri-idkare, som lidit förlust af bätar eller 
fiskeri-redskap genom storm under fiske; lärande, derest hela 
detta belopp icke skulle finnas för ändamälet erforderligt, det 
kunna medgifvas att äterstoden finge användas säsom Ökad 
tillgäng för det i nästföregäende punkt omförmälda behot. 

3:0) att nägot anslag likaledes mä beviljas till premier 
för byggande af fiskefartyg, af förut föreskritne drägtighet 
och byggnadssätt, för storfiske, under bestämda vilkor; men 
att, om tillgängarne & den serskilda fonden för fiskeriernas 
befrämjande ej skulle medgifva att för äret till Bohuslänska 
fiskerinäringens upphjelpande anvisa ett större samfäldt 
belopp än föregäende ären, detta anslag heldre än de i 
nästföregäende punkter ifrägaställda mä inskränkas till ett 
mindre belopp, förutsatt äfven att endast ett premium & 
3331/, Rdr skulle till detta ändamäl kunna erhällas. 

Pä sätt jag förut antydt, anser jag mig i sammanhang 
härmed böra föreslä anställandet af en tillsyningsman för 
länets fiskerier,säsom mer än nägonsin under nu inträdande 
förhällanden af behofvet päkallad; tillförseende jag mig, att, 
om han, tills vidare, endast antages pä& tvänne är eller den 
närmaste öfvergängstiden till ett för näringen mera stad- 
gadt skick, medel & disponible fonder icke skola saknas till 
nödige aflöningskostnader. I sädant hänseende föreslär jag 
säsom ärligt arfvode 500 Rdr samt till underhäll och be- 
manning af tjenlig farkost 41?/, Rdr i mänaden eller för 
äret jemväl 500 Rdr B:co. 


ol 


Till denna befattning torde Konungens Befallningshaf- 
vande bemyndigas att förordna nägon pälitlig, nitisk och 
sakkunnig man och att genom instruktion bestämma hans 
äligganden, som hufvudsakligen böra afse fiskeri-allmogens 
handledning till förbättrade fiskesätt, kontrollerandet att vil- 
koren för de understöd och uppmuntringar, som af staten 
för fiskeri-näringens befrämjande meddelas, behörigen varda 
uppfyllde samt att i allmänhet med räd och däd, säsom 
exempelvis medelst tillvägabringande af en förening för in- 
bördes försäkring mot sjöskador, söka verka till näringens 
och dess idkares bästa. 

Slutligen anser jag mig böra fästa uppmärksamheten 
p& en omständighet, som är för ortens fiskeri-näring af 
yttersta vigt, nemligen behofvet af agn för det större hafs- 
fisket. Om det i nya fiskeri-författningen förekommande 
stadgande, som afser sillynglets sparande, sä skall tillämpas, 
att smäsill icke heller till agn för annat fiske fär upphäm- 
tas, mäste sädant under närvarande förhällanden afstänga 
fiskeri-allmogen äfven frän tvänne andra och betydligare 
grenar af fiskeri-näringen, som bedrifves med s. k. smä- och 
stor-backor, eller kolje- och storfisket. Sedan tillgängen pä 
dertill tjenlige musslor vid länets kuster nästan helt och 
hället blifvit uttömd, har p& senaste ären föga annat än 
smäsill kunnat användas till agn för omförmälde fisken, 
och det synes mig vara ett oundgängligt vilkor för bestän- 
det af dessa grenar af fiskeri-näringen, att enahanda agn- 
tägt än vidare mä vara tilläten. Jag hemställer säledes, 
om icke, i sammanhang med öfriga nu ifrägaställda anord- 


-nanden för fisket, det m& kunna förklaras, att nägot hinder 


icke mä& ega rum för fiskande af smäsill säsom agn till annat 
fiske, under iakttagande af nödig tillsyn, att denna rättighet 
icke missbrukas. 

Göteborg & Lands-Kansliet den 22 December 1854. 


Or. Im. FÄHR&US. 
CARL ENGELBLOM. 


52 


VE 


Stormäktigste, Allernädigste Konung! 


Sedan ätskillige fiskare inom Tanums socken af Göte- 
borgs och Bohus län hos Eders Kongl. Maj:t i underdänighet 
anhällit om ändring af det uti 22 $ af Kongl. Fiskeri-stadgan 
den 29 Juni 1852 förekommande stadgande, att sillfiske ej 
fär ske med not eller vad, som öfverstiger 40 famnars längd 
och 4 famnars djup och hvar& maskorna äro finare, än att 
en tums afständ finnes emellan knutarne, samt Eders Kong]. 
Maj:ts Befallningshafvande i nämnde län uti häröfver afgif- 
vet yttrande, jemte afstyrkande af ofvanberörde stadgandes 
äterkallande i hvad detsamma angär vad- eller notmaskor- 
nas storlek, tillika i underdänighet hemställt, huruvida icke, 
enär flera är mäste förlöpa, innan genom sillens och öfriga 
stränderna sökande fiskarters tillväxt nägot förmänligare 
fiske kan päräknas, större medeltillgängar än hittills kunde 
Länsstyrelsen anvisas till uppmuntringar för fiskets bedrif- 
vande i annan och ändamälsenligare riktning, för hvilket 
syfte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till en början 
töreslagit, att ett större antal premier mätte bestämmas för 
fiskande af sill med garn och att det mätte af Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande fä p& allmän bekostnad föran- 
staltas om undervisande i detta fiskesätt genom tillkallande 
af nägra dertill tjenliga och hugade fiskeriidkare frän Hal- 
land eller Skäne med der brukliga garnredskap, sä har 
Eders Kongl. Maj:t uti nädig remiss af den 9 December - 
1853, jemte tillkännagifvande, att, i betraktande af hvad 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i förenämnde un- 
derdäniga yttrande upplyst och anfört, de Bohuslänske 
fiskrarnes ofvanberörda ansökan funnits icke böra till nägon 
ätgärd föranleda, anbefallt Commerce-Collegium att inkomma 
med underdänigt utlätande öfver Eders Kongl. Maj:ts Befall- 


53 


ningshafvandes framställning om anvisande af större medel- 
tillgängar än hittills att af Länsstyrelsen disponeras till 
uppmuntringar för fiskets bedrifvande i annan och ändamäls- 
enligare riktning. 

För fullgörande af högstberörde nädiga befallning har 
Collegium uti skrifvelse den 19 Januari sistlidet är anmodat 
Eders Kongl. Majıts Befallningshafvande i Göteborgs och 
Bohus län att afgifva förslag till närmare bestämmelser i 
afseende & de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 
sälunda ifrägaställda ätgärder till fiskets ändamälsenligare 
bedrifvande; i anledning hvaraf Collegium under den 27 näst- 
lidne December frän Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 
emottagit det yttrande, som härhos i underdänighet bifogas. 

Eders Kongl. Maj:ıts bemälde Befallningshafvande har 
uti detta yttrande i första rummet fästat uppmärksamhet 
derä, att fiskandet af smäsill med not eller vad, hvilket 
fiske hittills utgjort en vinstgifvande gren af fiskerinäringen 
vid Bohuslänska kusten, icke kan efter utgängen af är 1854 
fortfara, sedan gällande Fiskeristadga aflyst bruket af fin- 
maskad not eller vad, i följd hvaraf och dä hundratais 
fattige strandboer varit för sitt uppehälle uteslutande af 
detta fiske beroende, omförmälde förändring mäste medföra 
en svär brytning, innan desse fiskare blefve hemmastadde 
i nägon annan fiskerigren, hvarifrfän de mä kunna hemta 
nödtorftig bergning. För den del af fiskare-allmogen, som 
sysselsatt sig med fiskande af smäsill, hade nemligen de 
finmaskade vadarne utgjort nästan den enda egendomen; 
och dä, sedan dessa nu förlorat sitt värde, det säledes vore 
att befara, att denna befolkning, om äfven bekant med en 
annan art fiske, likväl af brist p& medel vore utur ständ 
att egna sig derät, ansäge Eders Kongl. Maj:ts Befallnings- 
hafvande det vara, till förebyggande deraf att en talrik folk- 
klass blefve bragt till fullkomlig näringslöshet, synnerligen 
angeläget att under den Öfvergängstid, som komme att för- 
löpa, innan det uti 1852 ärs Fiskeristadga afsedda nya skick 


54 


hunnit blifva allmännare vedertaget, sä verksamt som möj- 
ligt bispringa de fiskare, som af brist pä tillgängar icke 
kunna förskaffa sig fiskeredskap af annan och tilläten be- 
skafienhet, en ätgärd, hvilken i Eders Kongl. Maj:ts Befall- 
ningshafvandes tanke vore, under ifrägavarande öfvergängs- 
tid, af större vigt än den att uppmuntra till ett ändamäls- 
enligare bedrifvande af storsjöfisket; hemställande p& grund 
häraf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdänig- 
het, att) ett belopp af (ätminstone) 2,000 rdr banko mätte 
för är 1855 anvisas, för att efter pröfning af Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande användas till understöd ät de 
fiskarelag, som förut sysselsatt sig med fiskande af smäsill 
och af medellöshet icke kunna förskaffa sig erforderlig red- 
skap och tjenliga farkoster för annat slags fiske, dervid det 
torde böra iakttagas att i intet fall sädant understöd mä 
sträckas utöfver en viss andel säsom hälften eller tvä tredje- 
delar af bätens eller redskapens vederbörligen intygade värde, 


samt att understöden mä& kunna lemnas förskottsvis emot 


antaglig borgen för bätens eller redskapens förfärdigande 
och användande till ändamälet inom ärets utgäng. 

Med hänsigt till de af Eders Kongl. Maj:ts Betallnings- 
hafvande ofvan anförda förhällanden, hvilka i Collegii tanke 
nogsamt ädagalägga, att bland de ätgärder, som för be- 
främjande af fiskerinäringen i Bohuslänska skärgärden mä 
finnas lämplige, beredandet af utväg för de med fiskandet 
af smäsill hittills sysselsatte medellöse fiskeri-idkarne att i 
stället för de aflysta finmaskade vadarne eller notarne an- 
skaffa ny tilläten fiskeredskap för annat tiske äfvensom att 
förse sig med tjenliga farkoster, under nuvarande omstän- 
digheter, företrädesvis är af behofvet päkalladt, finner Col- 
legium sig böra i underdänighet tillstyrka, att förenämnde 
belopp af 2,000 rdr mä för innevarande är till Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvandes disposition anvisas, för att till 
ifrägavarande ändamäl och under de af Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande ofvan föreslagna vilkor användas. 


55 


Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har dernäst i 
underdänighet hemställt, att tills vidare äfven är 1855 ett 
belopp af 1,000 rdr mätte under vanlıga vilkor anordnas till 
understöd ät de fiskeri-idkare, som lidit förlust af bätar eller 
fiskeredskap genom storm under fiske, och att, derest hela 
detta belopp icke skulle finnas för ändamälet erforderligt, 
äterstoden finge användas säsom ökad tillgäng för ofvan 
omförmälde i underdänighet föreslagne understöd ät de med 
fiskande af smäsill hittills sysselsatte fiskarelag. 

Dä de till understöd ät fiskeri-idkare, som genom storm 
under fiske förlorat bätar eller fiske-redskap, hittills bevil- 
jade ärliga anslag visat sig medföra verksamt gagn samt, 
efter hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upplyst, 
nägon försäkringsanstalt emot sjöskada ännu icke kunnat i 
Bohuslänska skärgärden tillvägabringas, anser sig Collegium 
böra i underdänighet biträda Eders Kongl. Maj:ts Befall- 
ningshafvandes förberörde hemställan, att för ofvan uppgifne 
ändamäl en summa af 1,000 rdr banko, eller enahanda belopp, 
som under flere föregängne är varit i sädant afseende an- 
visadt, m& jemväl för innevarande är ställas till Eders Kong]. 
Maj:ts Befallningshafvandes disposition under förut stadgade 
vilkor, äfvensom att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 
mä berättigas att pä föreslaget sätt använda hvad som för 
det egentligen afsedda ändamälet icke finnes behöfligt. 

Vidare har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i 
underdänighet hemställt, att nägot anslag mätte beviljas till 
premier för byggande af fiskefartyg af förut föreskrifne dräg- 
tighet och byggnadssätt för storfiske under bestämda vilkor; 
men att, om tillgängarne & den särskilda fonden för fiske- 
riernas befrämjande ej skulle medgifva att för äret till Bo- 
huslänska fiskeri-näringens upphjelpande anvisa ett större 
samfäldt belopp än föregäende ären, detta anslag heldre än 
de ofvanföre ifrägaställde mätte inskränkas till ett mindre 
belopp, förutsatt äfven att endast ett premium & 333 rdr 
16 s. skulle till detta ändamäl kunna erhällas. 


56 


Till pr&mier för byggande af fiskefartyg utaf större 
drägtighet för fiske & aflägsna bankar ı Nordsjön och s& 
inrättade, att fisken kan slagtas och saltas ombord, hafva 
sedan flera är tillbaka omkring 2,000 rdr banko ärligen varit 
af allmänna medel anvisade, och har detta anslag, jemlikt 
Kongl. Brefven den 4 Maj 1852, den 29 April 1853 och 
den 30 Juni sistlidne är, varit för hvartdera af dessa tre 
är fastställdt till 2,333 rdr 16 s. I betraktande af den väl- 
görande inflytelse, detta pr@mieanslag, efter hvad Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande intygat, befunnits utöfva p& stor- 
sjöfiske-näringen, och dä de för ändamälet anvisade medlen 
vanligen varit otillräckligs till meddelande af pr&mier för 
alla de nya fartyg af ifrägavarande beskaffenhet, derom an- 
mälan till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inkommit, 
anser sig Collegium ega skäl att i underdänighet tillstyrka, 
att nyssnämnde belopp af 2,333 rdr 16 s. banko, eller, i 
händelse disponible allmänna medel härtill saknas, ett efter 
tillgängarna lämpadt belopp mä jemväl för är 1855 varda 
anvisadt att af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till 
ifrägavarande slags premier användas under förut stadgade 
vilkor, hvartill likväl, med anledning af hvad Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande i sitt förevarande yttrande anfört, 
torde böra läggas det, att, derest en försäkringsanstalt emot 
sjöskador skulle inom Bohuslänska skärgärden under äret 
komma till ständ, det fartyg, hvarför premium mä kunna 
ätnjutas, bör i nämnde anstalt försäkras. 

Under äberopande af omöjligheten för kronobetjeningen 
i Göteborgs och Bohus län att, utan eftersättande af andra 
skyldigheter, utöfva fullständig kontroll säväl & iakttagandet 
af vilkoren för ifrägavarande prz@miers ätnjutande som ock 
ä efterlefnaden af det i 1852 ärs Fiskeri-stadga meddelade 
förbud emot. begagnandet af finmaskade notar eller vadar, 
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdänighet 
föreslagit, atten tillsyningsman för länets fiskerier mätte 
tills vidare f& antagas för tvänne är eller den härmaste Öfver- 


57 
gängstiden till ett för fiskerinäringen mera stadgadt skick; 
att för bemälde tjensteman mätte af allmänna medel anvi- 
sas ett ärligt arfvode af 500 rdr samt till underhäll och 
bemanning af tjenlig farkost 41 rdr 32 s. i mänaden eller 
för äret 500 rdr banko; samt att Eders Kongl. Maj:ts Be- 
fallningshafvande mätte bemyndigas att till denna befatt- 
ning förordna nägon pälitlig, nitisk och sakkunnig man och 
att genom instruktion bestämma hans äligganden, som huf- 
vudsakligen borde afse fiskeri-allmogens handledning till för- 
bättrade fiskesätt, kontrollerandet att vilkoren för de under- 
stöod och uppmuntringar, som af staten för fiskerinäringens 
befrämjande meddelas, behörigen varda uppfylide, samt att 
ı allmänhet med räd och däd, säsom exempelvis medelst 
tillvägabringande af en förening för inbördes försäkring mot 
sjöskador, söka verka till näringens och dess idkares bästa. 
Fräga om äterställandet af den enligt Kongl. Brefvet 
den 21 November 1821 vid innehafvarens afgäng indragna 
fiskeriintendents-befattningen i Göteborgs och Bohus län 


har redan tillförene eller är 1846 blifvit af Eders Kongl. Maj:ts 


dävarande Befallningshafvande i länet väckt; men framställ- 
ningen härom har, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nädiga Bref 
af den 2 April sistnämnde är, funnits icke böra bifallas, 
dels emedan samma befattning under den tid den fortfarit 
icke visat sig i väsendtlig män hafva gagnat sillfisket, för 
hyilket den tillkommit och hvartill den varit inskränkt, dels 
ock enär icke förväntas kunde, att i en sä vidsträckt skär- 
gärd en fiskeri-intendent skulle kunna uppfylla alla de af 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för honom före- 
slagne äligganden. En särskild eiter meddelandet af högst- 
berörde nädiga beslut tillkommen anledning für anställan- 
det af en fiskeri-tillsyningsman i Bohuslänska skärgärden 
företer sig emellertid i angelägenheten af en noggrannare 
tillsyn, än som af kronobetjeningen kan utöfvas, öfver efter- 
lefnaden af det uti 1852 ärs Kongl. Fiskeri-stadga intagna 
förbud emot sillfiskes idkande med finmaskade notar eller 


58 


vadar; och Collegium anser sig, med hufvudsakligt afseende 
här& samt i betraktande jemväl af hvad Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande i öfrigt i ämnet anfört, icke sakna skäl 
att i underdänighet tillstyrka, att en tillsyningsman för länets 
fiskerier mä& fä af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 
förordnas för en tid af tvä är; varande ej heller nägot att 
frän Collegii sida anmärka vid de för nämnde tjensteman 
föreslagna aflöningsförmäner eller de ifrägaställde bestäm- 
melserna rörande hans tjensteäligganden. 

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har slutligen 
erinrat, hurusom, derest det i den nya Fiskeri-stadgan före- 
kommande stadgande, som afser sillynglets sparande, skulle 
sä tillämpas, att smäsili icke heller till agn för annat fiske 
finge upphemtas, sädant under närvarande förhällanden mäste 
afstänga fiskeri-allmogen äfven frän tvänne andra och be- 
tydligare grenar af fiskeri-näringen, som bedrifves med s. k. 
smä- och storbackor, eller kolje- och storfisket, enär nem- 
ligen, sedan tillgängen pä& dertill tjenliga musslor vid länets 
kuster nästan helt och hället blifvit uttömd, pä senaste ären 
föga annat än smäsill kunnat användas till agn för omför- 
mälde fisken; med anledning hvaraf och dä det syntes vara 
ett oundgängligt vilkor för beständet af dessa grenar af 
fiskeri-näringen, att enahanda agntägt än vidare blefve tillä- 
ten, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt, om 
 icke, i sammanhang med öfrige af Eders Kongl. Maj:ts Be- 
fallningshafvande ifrägaställde anordnanden för fisket, det 
kunde förklaras, att nägot hinder icke mä ega rum för 
fiskande af smäsill säsom agn till annat fiske, under iakt- 
tagande af nödig tillsyn, att denna rättighet icke miss- 
brukas. 

Enär, vid jemförelse emellan den i 22 $ af 1852 ärs 
Kongl. Fiskeri-stadga förekommande bestämmelse, att »not 
med sä fina masker, att spädt fiskyngel deri kan fängas, 
ej mä nyttjas till annat fiske än efter norss eller annat agn 
för krokfiske», och stadgandet i samma $ angäende förbud 


59 


emot sillfiskes idkande med finmaskade notar eller vadar, 
nägon villrädighet onekligen kan uppstä, huruvida med dessa 
föreskrifter afses förbud emot fiskandet af smäsill, ämnad 
att begagnas säsom agn för annat fiske, samt, i Collegii 
tanke, synnerlig vigt icke kan fränkännas de af Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande anförde skäl för meddelande af 
en nädig förklaring röranrde tillätelse till sistnämnde slags 
agntägt, s& och dä missbruk af en dylik tillätelse torde 
kunna ätminstone i nägon män förebyggas medelst anstäl- 
landet af den föreslagne fiskeri-tillsyningsmannen, anser sig 
Collegium böra i underdänighet tillstyrka bifall till Eders 
Kongl. Maj:ıts Befallningshafvandes förenämnde hemställan, 
i hvilket afseende Collegium likväl fär i underdänighet föreslä, 
det stadgas mätte, att vid fiskandet af smäsill säsom agun 
for annat fiske endast mä begagnas för ändamälet tjenliga 
mindre notar. 

Collegium hemställer i underdänighet, huruvida icke 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och 
Bohus län mä fä sig i näder anbefaldt att, jemte insändande 
till Collegium i vanlig oraning af redogörelse för de all- 
männa medel, som till fiskerinäringens befrämjande i Bohus- 
länska skärgärden kunna varda för äret i näder anvisade, 
tillika afgifva berättelse rörande de af Eders Kongl. Majts 
Befallningshafvande och fiskeri-tillsyningsmannen i föreva- 
rande afseende vidtagna ätgärder samt den verkan desamma 
visat sig medföra; hvilken berättelse derefter torde böra af 
Collegium till Eders Kongl. Majıt i underdänighet ötver- 
lemnas. 

Remisshandlingarne äterställas i underdänighet och Col- 
legium framhärdar med djupaste vördnad, 

Stormäktigste Allernädigste Konung! 
Eders Kongl. Maj:ts underdänigste, tropligtigste 
undersäter och tjenare 
C. D. SKOGMAN. 
A. BRÄNDSTRÖM. VICTOR MELIN. 


60 


VIr 
OSCAR ete. 


Sedan uti en till Oss ingifven skrift, ätskillige fiskare 
inom Tanums socken af det Eder i Näder anförtrodda län i 
underdänighet anhällit om ändring af den uti 22 $ af Fiskeri- 
stadgan den 29 Juni 1352 förekommande föreskrift, att sill- 
fiske ej fär ske med not eller vad, som öfverstiger 40 fam- 
nars längd och 4 famnars djup och hyar& maskorna äro 
finare, än att en tums afständ finnes emellan knutarne, och 
WI i betraktande af hvad I uti Edert öfver denna ansök- 
ning den 9 November 1853 afgifna underdäniga yttrande 
anfört, funnit densamma icke böra till nägon ätgärd för- 
anleda, men dervid tillıka, genom Nädig remiss den 9 De- 
cember sistnämnda är, anbefalt Wärt och Rikets Commerce- 
Collegium, att inkomma med underdänigt utlätande öfver 
Eder i samma yttrande gjorda framställning om anvisande 
af större medeltillgängar än dittills att af Eder disponeras 
till uppmuntringar för fiskets bedrifvande i annan och ända- 
mälsenligare riktning och, bland annat, för fiskande af sill 
med garn; s& har bemälda Collegium, efter att frän Eder 
halva infordrat förslag till närmare bestämmelser i berörda 
afseende, uti underdänig skrifvelse den 17 sistlidne mänad, 
jemte eget utlätande, till Oss Öfverlemnat Edert i ämnet 
afgifna yttrande, hvaruti I hufvudsakligen anfört, att fiskandet 
af smäsill med not eller vad, hvilket hittills utgjort en vinst- 
gifvande gren af fiskerinäringen vid Bohuslänska kusten, icke 
kunde efter utgängen af är 1854 fortfara, sedan nu gäl- 
lande Fiskeristadga uti 22 $ frän och med nämnda tid af- 
lyst bruket at finmaskad not eller vad, samt att omförmälde 
förändring för den större mängd fattiga strandboer, som för 
sitt uppehälle uteslutande varit af detta fiske beroende, 
komme att medföra en svär brytning, innan desse fiskare 


61 


bletve hemmastadde i nägon annan fiskerigren, derifrän de 
kunde hemta nödtorftig bergning; hvadan och dä för den 
del af fiskare-allmogen, som sysselsatt sig med fiskande af 
smäsill, de finmaskade vadarne utgjort nästan den enda 
egendomen, och, sedan desse nu förlorat sitt värde, det vore 
att befara, att denna befolkning, om ock bekant med en 
annan art fiske, likväl af brist p& medel vore ur ständ att 
egna sig derät, I ansägen det, till fürebyggande deraf att en 
talrık folkklass blefve bragt till fullkomlig näringslöshet, vara 
synnerligen angeläget att under den Öfvergängstid, som för- 
löpte, innan det uti 1852 ärs Fiskeristadga afsedda nya skick 
hunnit blifva allmännare vedertaget, s& verksamt som möj- 
ligt bispringa de fiskare, hvilka af brist pä tillgängar icke 
kunde förskaffa sig fiskeredskap af annan och tilläten be- 
skaffenhet, hvilken ätgärd, i Eder tanka, vore, under ifräga- 
varande öfvergängstid, af större vigt än att uppmuntra till 
ett ändamälsenligare bedrifvande af storsjöfisket; varande, 
p& grund häraf, utaf Eder i underdänighet hemstäldt: att 
ett belopp af ätminstone 2,000 Rdr mätte för är 1855 
anvisas, för att, efter pröfning af Eder, användas till under- 
stöd ät de fiskarelag, som förut sysselsatt sig med fiskande 
af smäsill och af medellöshet icke kunna förskaffa sig er- 
forderlig redskap och tjenliga farkoster för annat slags fiske, 
dervid dock iakttagas borde att i intet fall sädant under- 
stöd mä sträckas utöfver en viss andel, säsom hälften eller 
tvä tredjedelar, af bätens eller redskapens vederbörligen 
intygade värde, samt att understöden mä kunna lemnas för- 
skottsvis emot antaglig borgen för bätens eller redskapens 
förfärdigande och användande till ändamälet inom ärets ut- 
gäng; — att tillsvidare äfven innevarande är ett belopp af 
1,000 Rdr mätte under vanliga vilkor anordnas till under- 
stöd ät de fiskeriidkare, som genom storm under fiske 
lidit förlust af bätar eller fiskeredskap, och att, derest hela 
detta belopp icke skulle finnas för ändamälet erforderligt, 
äterstoden finge användas säsom ökad tillgäng för ofvan 


52 


omförmälda understöd ät de med fiskande af smäsill hittills 
sysselsatta fiskarelag; — att nägot anslag likaledes mätte 
beviljas till premier för byggande af fiskefartyg af förut före- 
skrifne drägtighet och byggnadssätt för storfiske under be- 
stämda vilkor, dock att, om tillgängarne ej skulle medgifva 
att för äret till Bohuslänska fiskerinäringens upphjelpande 
anvisa ett större samfäldt belopp än föregäende är, detta 
anslag heldre än de öfriga nu ifrägaställda mätte inskränkas 
till ett mindre belopp; — samt att, dä för kronobetjeningen 
i länet omöjligt vore att, utan eftersättande af andra skyl- 
digheter, utöfva fullständig kontroll säväl & iakttagande af 
vilkoren för ifrägavarande premiers ätnjutande, som ock & 
efterlefnaden af det i 1852 ärs Fiskeristadga meddelade 
förbud emot begagnandet af finmaskade notar eller vadar, 
en tillsyningsman för länets fiskerier mätte tillsvidare 
fü antagas för tvä är eller den närmaste öfvergängstiden 
till ett för fiskerinäringen mera stadgadt skick, med ett 
ärligt arvode af 500 Rdr samt 41 Rdr 32 s.i mänaden till 
underhäll och bemanning af tjenlig farkost; anhällande I 
om bemyndigande för Eder att till denna befattning för- 
ordna nägon pälitlig, nitisk och sakkunnig man och att 
genom instruktion bestimma hans äligganden, som hufvud- 
sakligen borde afse fiskeriallmogens handledning till förbätt- 
rade fiskesätt, kontrollerandet att vilkoren för de understöd 
och uppmuntringar,, som af staten för fiskerinäringens be- 
främjande meddelas, varda behörigen uppiyllda, samt att 1 
allmänhet söka verka till näringens och dess idkares bästa, 
bland annat medelst tillvägabringande af en utaf behofvet 
päkallad, men ännu saknad förening för inbördes försäkring 
mot sjöskador. 

I sammanhang härmed hafven I fästat uppmärksamhet 
derä, att, om det i nya Fiskeristadgan förekommande stad- 
gande, som afser sillynglets sparande, skulle sä tillämpas, 
att smäsill icke heller till agn för annat fiske finge upp- 
hemtas, sädant under närvarande förhällanden mäste af- 


63 


stänga fiskeriallmogen äfven frän tvä andra och betydligare 
grenar af fiskerinäringen, som bedrifvas med sä kallade smä- 
och stor-backor, nemligen kolje- och storfisket, enär pä 
senaste ären föga annat än smäsill kunnat användas till agn 
‚för omförmälda fisken; med anledning hvaraf och dä det 
syntes vara ett oundgängligt vilkor för beständet af dessa 
grenar af fiskerinäringen, att enahanda agntägt än vidare 
blefve tiliäten, I hemstält, om icke det kunde förklaras, att 
nägot hinder icke mä& ega rum för fiskandet af smäsill sä- 
som agn för annat fiske, under iakttagande af nödig tillsyn, 
att denna rättighet icke missbrukas. 

Vid föredragningen häraf hafve WI, p& grund af hvad 
I sälunda anfört och föreslagit, samt ı öfverensstämmelse 
med hvad Commerce-Collegium dervid i underdänighet till- 
styrkt, godt funnit i Näder bifalla: 

1:0) att ett anslag af Tvä Tusen Rdr Banco mä för 
innevarande är f& till Eder disposition utgä, för att, pä sätt 
och under de iakttagelser I föreslagit, användas till under- 
stöd ät fiskarelag, som förut sysselsatt sig med fiskande af 
smäsill och af medellöshet icke kunna förskaffa sig erfor- 
derlig redskap och tjenliga farkoster för annat slags fiske; 

2:0) att, säsom under föregäende är, äfven för är 1855 
ett belopp af Ett Tusen Rdr Banco mä anordnas, för att 
under vanliga vilkor användas till understöd ät fiskeriidkare, 
som genom storm under fiske lidit förlust af bätar eller 
fiskeredskap, med rättighet för Eder att, derest hela detta 
belopp icke skulle finnas härtill erforderligt, använda äter- 
stoden säsom ökad tillgäng för det i föregäende punkt om- 
föormälda ändamäl; 

3:0) att till premium för byggande af fiskefartyg af före- 
skrifven drägtighet och byggnadssätt för storfiske ett belopp 
af Trehundra Trettiotre Rdr 16 s. Banko mä för inneva- 
rande är fä af Eder användas under förut i detta hänseende 
stadgade vilkor och med förbehäll derjemte att, om en för- 
säkringsanstalt mot sjöskador skulle inom Bohuslänska skär- 


64 


gärden under äret komma till ständ, det fartyg, hvarför 
premium mä& kunna ätnjutas, bör i nämnde anstalt försäkras; 
samt 

4:0) att en tillsyningsman för länets fiskerier mä& 
tillsvidare för en tid at tv& är fä af Eder förordnas, med 
de äligganden I föreslagit, och att för denna tjensteman mä . 
af allmänna medel fä utgä ett ärligt arvode af Femhundra 
Rdr Banco samt till underhäll och bemanning af tjenlig 
farkost 41 Rdr 32 s. i mänaden eller Femhundra Rdr Banco 
för äret; och hafve WI derjemte funnit skäligt i Näder för- 
klara, att hinder af gällande Fiskeristadga icke mä ega rum 
för fiskande af smäsill säsom agn för annat fiske, under 
iakttagande af nödig tillsyn, att vid fiskandet af sädant agn 
endast mä& begagnas för ändamälet tjenliga mindre notar; 
vijjande WI härmed hafva Eder i Näder anbefaldt att, jemte 
insändande till Commerce-Collegium i vanlig ordning af redo- 
görelse för de till fiskerinäringens befrämjande i Bohus- 
länska skärgärden nu anvisade medel, tillika afgifva berät- 
telse rörande de af Eder och Fiskeritillsyningsmannen i före- 
varande afseende vidtagne ätgärder samt den verkan de- 
samma visat sig medföra, hvilken berättelse bemälda Colle- 
gium derefter har att till Oss i underdänighet öfverlemna. 

Meddelade Eder detta till kännedom och behörigt iakt- 
tagande i hvad pä& Eder beror samt vederbörandes för- 
ständigande, läte WI nu Nädigt Bref till Wärt och Rikets 
Statskontor afg&, med föreskrift om ofvanberörda medels 
utanordnande; och WI befalle etc. Stockholms Slott den 
23 Februari 1855. 

OSCAR. 
J. F. FÄHRzuvs. 

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ıi Göteborgs 
och Bohus Län angäende vissa ätgärder till ändamals- 
enligare bedrifvande af fiskerinäringen i Bohuslänska skär- 
gärden. 


65 


vIir. 


Instruktion för den af Konungens Befallningshafvande för- 
ordnade tillsyningsmannen öfver fiskerierna i Göteborgs 
och Bohus län, gifven den 28 Februari 1855. 


(Införd uti Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 23—24). 


12. 


Rikets Ständers underdäniga skrifvelse (N:o 196), 
angäende regleringen af utgifterna under Riks- 
statens Sjette Hufoud-titel. 


SA. K. 

De förändringar, som i afseende & Riks-statens Sjette 
Hufvud-titel, innefattande anslagen för Civildepartementet, 
ifrägakommit dels i följd af E. K. M:ts Nädiga förslag, dels 
med anledning af framställningar inom Riks-Ständen eller 
andra förhällanden, f& Rikets Ständer nu i underdänighet 
anmäla i den ordning, anslagen till Riks-Staten förekomma; 
skolande Rikets Ständer i underdänighet sig yttra, beträf- 
fande de löneförhöjningar och nya löne-anslag, hvilka blifvit 
af Rikets Ständer & denna Hufvud-titel beviljade. 

H) Fiskerinäringens understöd. 
34:0) I öfverensstämmelse med hyad E. K. M:t föreslagit 
i afseende & aflöningen för tvenne af de i statens tjenst 
anställda s. k. Agronomer, hvilka biträda med odlingsföretag 
m. m., har E. K. M:t begärt, att nuvarande arvodet, 900 Rdr, 
för den person, som meddelar undervisning angäende fisk- 
odling, mätte höjas med 600 Rdr, eller till 1,500 Rdr Rmt; och 


5 


66 


enär Rikets Ständer ansett det vara billigt, att äfven be- 
mälde person kommer i ätnjutande af lika aflöningsförmoner 
med förstbemälde tjenstemän, för hvilka Rikets Ständer 
redan bifallit, att dylik arvodestillökning mä ega rum, har 
den af E. K. M:t nu föreslagna arvodestillökningen, 600 Rdr, 
blifvit af Rikets Ständer beviljad. 

35:0) Derjemte har E. K. Mit hemstält, att, säsom an- 
slag till förrättande af vetenskapliga undersökningar 
rörande fiskerierna, under nu ingängna statsreglerings- 
period mätte beviljas 1,000 Rdr Rmt ärligen, eller tillsam- 
mans 3,000 Rdr, hvilket Rikets Ständer jemväl bifallit; och 
är beloppet upptaget bland extra anslagen ä denna Hufvud- 
titel. 


Rikets Ständer framhärda etc. 
Stockholm den 6 Februari 1858. 


Bi 


Rikets Ständers underdäniga skrifvelse (N:o 167), 
angäende regleringen af utgifterna under Riks- 
statens Sjette Hufoudtitel. 


S. A. K. 

De förändringar, som i afseende & Riksstatens Sjette 
Hufvudtitel, innefattande anslagen för Civildepartementet, 
ifrägakommit dels i följd af E. K. Mits nädiga förslag, dels 
med anledning af framställningar inom Riksständen, fä Rikets 
Ständer nu i underdänighet anmäla i den ordning anslagen 


i Riksstaten finnas uppförda, dervid dock Rikets Ständer, 


med föranledande af den Kongl. Propositionens uppställning, 
i sammanhang med pröfningen af ätskilliga ordinarie anslag, 


förehaft frägan om de af E. K. Mit för samma ändamäl 


67 


använda behof af tillfälliga eller extra anslag äfvensom ät- 
skilliga hos Rikets Ständer i dessa ämnen särskildt gjorda, 
framställningar. 


35:0) till förrättande af vetenskapliga undersök- 
ningar rörande fiskerierna beviljades vid förra riks- 
dagen ett extra anslag af 1,000 Rdr ärligen, och dä, enligt 
hvad Statsrädsprotokollet utvisar, Landtbruksakademien an- 
sett detta anslag fortfarande vara behöfligt, hafva, ı öfver- 
ensstämmelse med E. K. M:ts derom gjorda Nädiga fram- 
ställning, Rikets Ständer funnit godt att samma belopp för 
nästkommande statsregleringsperiod till berörda ändamäl 
anvisa. 

Rikets Ständer framhärda etc. 

Stockholm den 24 Oktober 1860. 


Zul. 


 Rikets Ständers underdaniga skrifvelse (N:o 149), 
angäende regleringen af utgifterna under Riks- 
statens Sjette Hufvudtitel. 


SA.K. 

Ä Riksstatens Sjette Hufvudtitel, innefattande anslagen 
för Civil-Departementet, hafva, dels i följd af E. K. Mits 
Nädiga propositioner, och dels med anledning af hos Rikets 
Ständer gjorda framställningar, ifrägakommit de förändringar, 
hvilka Rikets Ständer nu fä i underdänighet anmäla i den: 
ordning, som af uppställningen i Riksstaten föranledes. 


Fiskerinäringens understöd. 
43:0) I fräga om fiskerinäringen och medlen för dess 
befrämjande innehäller Statsrädsprotokollet, bland annat, att 


68 


Landtbruksakademien, under hvars ledning, i bredd med de 
vetenskapliga undersökningarna rörande fiskerierna, äfven 
andra ätgärder i syfte att befordra fiskodlingen inom riket 
vidtagas, jemte anmälan om hvad i sädant afseende blifvit 
under nyssförflutna ären ätgjordt och de vigtiga upplys- 
ningar i afseende & denna näringsgren, som derunder vun- 
nits, till E. K. Mit öfverlemnat ett af Akademiens ledamot, 
Professoren S. LOvEx uppgjordt förslag, hvilket efter Akade- 
miens äsigt i väsentlig mon borde kunna leda till fiskeriernas 
förbättring. Enligt detta förslag skulle värden och tillsynen 
öfver fisket i rikets sötvatten och vid kusterna, med undan- 
tag af det egentliga hafsfisket vid Bohuslänska kusten, upp- 
dragas ät en Intendent, hvars verksamhet borde omfatta att 
utföra en vetenskaplig undersökning af fiskerierna, samt att 
föreslä och vidtaga ätgärder till fiskets förbättrande, sär- 
deles genom fiskodling i förening med fiskens fredande, 
genom plantering eller ledning af värdefulla fiskslag ı pas- 
sande vatten, genom anläggning af fiskparker och fiskdammar 
samt genom införande af förbättrade fiskedon och redskap; 
en närmast under denna Intendent stäende Assistent, som 
särskildt skulle hafva sig anförtrodd ledningen af en hufvud- 
station för fiskodling, hvarest personer frän olika delar af 
riket kunde erhälla praktisk handledning i anläggning och 
skötsel af sädana anstalter samt undervisning i bedrifvande 
af olika slags fiske, med hvad till dess värd och förbätt- 
ring hörer; samt en annan vid sidan af denne stäld Assistent 
eller medhjelpare med uppdrag att resa till de orter, der 
hans närvaro för dylikt ändamäl Önskades; hvarjemte, bland 
de vid hufvudstationen undervisade eleverna de skickligaste 
ansäges kunna, efter reqvisition utsändas, för att anlägga 
kläckningsanstalter, plantera fiskrom, o. s. v., äfvensom, enligt 
samma förslag, en ärlig summa borde vara disponibel för 
försöks anställande vid andra fisken än sädana, som kunde 
ifrägakomma vid hufvudstationen, exempelvis älfısket, samt 
för vidtagande af ätgärder för att pröfva nya, ännu oför- 


69 


sökta medel till fiskets förbättrande; hvarjemte Akademien, 
som till ledning upplyst, att de belopp, hvartill utgifterna 
för dylika anordningar i Norrige uppginge, utgjorde ärligen 
tillsammans 2,750 speciedaler eller i Svenskt mynt 11,000 
Rdr, hade, i enlighet med Professoren LovEnx’s förslag, dels 
upptagit de ärliga omkostnaderna pä sätt som följer: 


En Fiskeri-intendent, lön ....................- 2,000 
Ersättning för resekostnader och trakta- 

ee SELLER En. N ER 1,500 3,500 
Föreständaren för hufvudstationen, lön ... 1,500 
BBEPENEUB TOR EEBOT 202 un enonn eneenaeaseonen- 500 2,000 
Baron < lom 2.2... een. 1,000 
Bosse, fOT TESOT; :..2.4...400.#enaee: 500 1,500 
IR orsöks anställandes 1.82.52... 8%. Ja... 1,000 


eller tillsammans 8,000 Radar, 


dels ock beräknat, säsom för en gäng erforderliga, till upp- 
sättande af en kläckningsanstalt 500 Rdr; dock skulle, efter 
hvad Akademien vidare förmält, ifall förslaget bifölles, genom 
afdrag frän den förstnämnda summan af tvenne belopp, som 
hittills blifvit för fiskeriernas: understödjande utaf Rikets 
Ständer beviljade, dessa omkostnader kunna nedsättas och 
till ifrägavarande fullständiga reglering af ätgärderna för de 
inhemska fiskerierna endast behöfva anvisas, utom det extra 
anslaget für en gäng & 500 Rdr, ett nytt ärligt anslag af 
5,500 Rdr; och har E. K. Mit, som godkänt de af Landt- 
bruksakademien i berörda hänseende föreslagna ätgärder, 
äskat att anslaget till »fiskerinäringens understöd» mätte 
ökas ej mindre med de nu & Riksgälds-kontoret till veten- 
skapliga undersökningar anvisade 1,000 Rdr, än ock med 
ytterligare 5,500, eller' tillhopa med 6,500 Rär ärligen, 
hvaremot E. K. M:t ansett tillgäng till de af Akademien för 
en gäng jemväl äskade 500 Rdr börz frän befintliga till- 
gängar inom Hufvudtiteln beredas. 

Dä fiskerinäringen, om den ändamälsenligare bedrifves, 


70 


bör hblifva en synnerligt god inkomstkälla för en stor del af 
landets. befolkning och det säledes synes vara Statens pligt 
att söka understödja denna vigtiga näringsgren, hafva Rikets 
Ständer, som erfarit att for närvarande inom landet finnas 
personer, särdeles skicklige och lämplige för verkställande 
af de utaf Landtbruksakademien i 'sädant afseende före- 
slagna anordningar, hvilka synas komma att hafva ett för- 
delaktigt inflytande p& fiskerinäringens utveckling, beviljat 
den för ifrägavarande ändamäl af E. K. M:t äskade ärligu 
tillökning 6,500 Rdr i anslaget för Fiskerinäringens un- 
derstöd, hvarigenom berörda anslag kommer att utgöra 
16,100 Radr. 


Rikets Ständer framhärda etc. 
Stockholm den 3 November 1863. 


II, 


Instruktion för den af Kongl. Landtbruksakademiens För- 
valtningskomite förordnade Fiskeriintendenten (gifven 
den 2 April 1864). 


I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nädiga bref at 
den 12 Februari är 1864 äligger det Intendenten öfver 
fiskerierna i rikets sötvatten samt vid Sveriges 
östersjökuster *): 

a) att eiter hand genomföra en naturhistorisk under- 
sökning af fisket, med afseende pä de olika vattensystemer- 


*) Uti den af fiskeriintendenten Hs. WIDEGREN utgifna „Samling af 
förordningar beträffande fiskerierna i riket“, I, Stockholm 1870, sid. 118, 
har denne helt sjelfrädigt sökt vidga sitt verksamhetsomräde och sin myn- 
dighet, derigenom att de sista orden utelemnats, sa att embetstiteln i stäl- 
let blifvit: „Intendenten öfver fiskerierna inrıket“, 


(Utg. amm.) 


71 


nas egenheter och fiskarternas geografiska utbredning, lef- 
nadssätt, fortplantning och födoämnen, samt vilkoren för 
.deras trefnad; 

b) att tillvrägabringa en utredning af fiskets statistik, 
betraktadt säsom näring i förhällande till befolkningens öf- 
riga sysselsättningar, värdet af der& använd kostnad och af 
den beräkneliga vinsten m. m.; 

c) att, p& grund af förvärfvad sakkännedom i dessa 
hänseenden och med ledning af andra länders erfarenhet, 
samt med iakttagande af gällande stadgar, hos Kongl. Landt- 
bruksakademiens Förvaltningskomite föreslä, och efter dess 
bemyndigande vidtaga lämpliga ätgärder, dels till undanröd- 
jande af sädant förfarande, som är menligt för fiskets be- 
ständ och förkofran, dels till inforande af mera förmonliga 
fiskesätt; gifva tjenliga anvisningar till fiskets framtida för- 
ökande genom odling, plantering, ledning m. m. och vid- 
taga derför erforderliga mätt och steg, samt meddela god 
kännedom om de fel, som begäs vid fiskens beredande till 
tödoämne och handeisvara, och om nya ändamälsenliga för- 
faringssätt dervid; 

d) att för dessa syftens ernäende, säväl under resor, 
enligt uppgjord plan, i landets särskilda delar besöka och 
p& stället taga kännedom om förhällandena, som ock med 
iakttagande af nödig sparsamhet sjelf anställa eller föran- 
stalta lämpliga försök och rön till fiskerinäringens förbättring; 

e) att hafva allmänna ledningen af en normalstation 
för fiskodling och andra anstalter af detta slag, som kunna 
blifva inrättade, samt tillse, att den der meddelade under- 
visning, s& vidt ske kan, begagnas af personer frän olika 
delar af riket, der fiskedling mest kan ifrägakomma; 

‚f) att, i händelse Landtbruksakademien finner lämpligt 
att ävägabringa en utställning af redskap eller andra före- 
mäl, som tillhöra fiskerinäringen, besörja densammas ord- 
nande; 

g) att hos Kongl. Landtbruksakademiens Förvaltnings- 


12 


komit& föreslä tjenliga personer till förste och andre Assi- 
stentbefattningarne; 

h) att afgifva utlätanden i fiskerifrägor, samt ärligen 
inom slutet af Februari mänad till Förvaltningskomiten af- 
lemna redogörelse för sin verksamhet under det förflutna 
äret, jemte förslag till ätgärder för det innevarande; börande 
redogörelsen vara ätföljd af förste Assistentens särskilda 
berättelse med dertill fogadt yttrande af Intendenten; samt 

i) att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de förändrin- 
gar eller tillägg till denna instruktion, samt de särskilda 
föreskrifter, som Förvaltningskomiten kan finna erforderligt 
päbjuda. 


ZIIL, 


Kongl. Maj:ts nädiga kungörelse, angdende vissa närmare 
föreskrifter i afseende pa sättet för fiskeriärendens 
behandling. 


Vi CARL etc. göre veterligt: att Vi, med anledning 
af en utaf Fiskeriintendenten gjord och af Vär Landtbruks- 
akademis Förvaltningskomite hos ÖOss i underdänighet an- 
mäld framställning i fräga om behofvet af närmare före- 
skrifter, än nu gällande fiskeristadga af den 29 Juni 1852 
innehäller, rörande sättet för fiskeriärendens behandling m. m., 
funnit godt att, i hufvudsaklıg öfverensstämmelse med hvad 
bemälde komite& föreslagit, i näder förordna: 

1:0) att de bestämmelser, som: enligt $ 22 i fiskeristad- 
gan skola i fräga om fiskes utöfvande meddelas, der nägon 
rättsegande det begär, jemväl böra meddelas, när Fiskeriin- 
tendenten, p& grund af verkställda undersökningar för fiske- 
riernas förbättrande, till Väre Befallningshafvande inkom- 
mit med förslag i sädan syftning samt fiskevattensegarne 


13 


med anledning af samma förslag fätt i ämnet Öfverenskomma 
och Intendenten lemnats tillfälle att öfver sälunda träffad 
öfverenskommelse yttrande afgifva; 

2:0) att äfven i de fall, der utan förutgängen framställ- 
ning frän Fiskeriintendenten öfverenskommelse träffas mel- 
lan delegarne i fiskevatten, eller Vär Befallningshafvande 
pröfvar skäligt att angäende fiskerierna meddela särskilda 
förordnanden, Intendentens yttrande i ämnet bör infordras, 
innan stadfästelseresolution & träffad öfverenskommelse med- 
delas eller utslag eljes utfärdas; 

3:0) att Fiskeriintendenten, p& grund af innehafvande 
befattning, är behörig att i fiskerifrägor till Väre Befall- 
ningshafvandes handläggning Öfverlemna förslag till fiskeri- 
näringens förkofran samt föra klagan öfver beslut eller stad- 
fästelseresolution & öfverenskommelse, som anses medföra 
men för fiskets värd och ändamälsenliga handhafvande; 

4:0) att, der fiskevattensegare besluta tillsättande af 
särskilda tillsyningsmän för att öfvervaka efterlefnaden af 
meddelade bestämmelser angäende fiskes bedrifvande, sä- 
dane tillsyningsmän mä, der fiskevattensegare icke ät sig 
sjelfva förbehällit eller ät Vär Betallningshafvande öfverlem- 
nat deras tillsättande, p& kommunalstämma utses; 

5:0) att, der tillsyningsmän öfver fiske blifvit tillsatte, 
desse skola vara skyldige att till ledning för sin verksam- 
het frän Fiskeriintendenten emottaga anvisningar och räd, 
äfvensom att meddela honom upplysningar i de ämnen, som 
med deras verksamhet och hans tjenstebefattning stä i sam- 
manhang; skolande det äligga Fiskeriintendenten att hvart 
femte är till Vär Befallningshafvande afgifva en kort sam- 
manfattning af hvad som blifvit af Intendenten inom länet 
till fiskerinäringens förkofran vidgjordt; 

6:0) att af de beslut, som i fiskerifrägor af Väre Be- 
fallningshafvande meddelas, ett exemplar skall utan lösen 
Fiskeriintendenten tillställas, likasom ock till honom böra 
öfverlemnas tv& exemplar af de bestämmelser och förord- 


14 


nanden angäende dylika frägor, som i länets allmänna kun- 
görelser intagas; samt 
7:0) att, i anseende till de omfattande resor, som un- 
der en stor del af äret verkställas af Fiskeriintendenten, 
och angelägenheten deraf att under tiden till honom ställda 
embetsskrifvelser med säkerhet mä& honom tilllandakomma, 
alla dylika skrifvelser böra sändas till Landtbruksakademi- 
ens Förvaltningskomite, som dem till Intendenten fortskaffar. 
Det alle, som vederbör, hafve sig hörsamligen att ef- 
terrätta. Till yttermera visso hafve vi detta med egen hand 
underskrifvit och med Värt kongl. sigill bekräfta lätit. 
Stockholms slott den 8 november 1867. 
CARL. 
(L. 8.) 
G. LAGERSTRÄLE. 


IV, 


OSCAR etc. Vär synnerliga ynnest etc. 

Sedan Vi, efter inhemtande af yttranden i ämnet frän 
Eder samt Värt och Rikets Commerce-Collegium, under den 
19 Juli 1872, jemte meddelande af nädigt beslut i anled- 
ning af Vär Befallningshafvandes i Göteborgs och Bohus län 
hos Oss gjorda underdäninga framställning om medgifvande 
i afseende ä& sill- och skarpsillfisket i nämnda län af vissa 
undantag frän bestämmelserna i $ 22 af gällande fiskeri- 
stadga m. m., tillika anbefalt Eder att föreslä ej mindre 
det sätt, hvarpä de af Eder och Commerce-Collegium i ofvan- 
berörda yttranden förordade undersökningar rörande de olika 
sillracernas lek i Kattegatt och öfriga med sillfisket vid 
vestkusten sammanhang egande förhällanden lämpligen borde 
anordnas, än äfven den eller de personer, ät hvilka verk- 


75 


ställandet af sädana undersökningar borde uppdragas; sä 
hafven I med skrifvelse den 12 innevarande mänad till Oss 
öfverlemnat ett af Professorerne (©. J. SUNDEVALL, S. LOVEN 
och F. A. Suıtr pä Eder anmodan under samma dag afgifvet 
och säsom uttryckande Edra egna äsigter i ämnet af Eder 
antaget och godkändt utlätande, innefattande säväl de grun- 
der, enligt hvilka undersökningarna borde anordnas, som ock 
förslag till undersökningsförrättare, m. m. 

Hvad det sälunda afgifna utlätandet innehäller hafve 
Vi tagit i nädigt Ööfvervägande, dervid Vi, jemte förklarande 
att ifrägasatta undersökningarne rörande de olika sillracer- 
nas lek i Kattegatt och öfriga med sillfisket vid vestkusten 
sammanhang egande förhällanden skola med ledning af de 
uti samma utlätande uttalade äsigter, sä fort sig göra läter, 
verkställas, funnit godt i näder uppdraga 

dels ät Professorerna CARL JACOB SUNDEVALL, SVEN 
LovEn och FREDRIK ADAM SMITT jemte Fiskeri-Intendenten 
HJALMAR WIDEGREN att, i egenskap af komiterade för be- 
handlingen af detta ärende, utöfva uppsigt öfver undersök- 
ningsförrättarens verksamhet och tillse att undersökningarna 
blifva pä& lämpligt sätt, enligt vetenskapliga grunder, verk- 
ställda; 

dels ät Docenten i zoologi vid Universitetet i Upsala, 
Filosoffe Doktorn AxEL VILHELM LJUNGMAN att, med bi- 
träde af dertill skicklige personer, hvilka han eger utse, 
verkställa omförmälda undersökningar med ledning af e] 
mindre förutnämnda utlätande, hvaraf nödigt antal exemplar 
bör honom tillställas, än äfven de ytterligare anvisningar, 
som kunna varda honom af komiterade meddelade, och med 
skyldighet för LJUngmAan att under arbetets fortgäng till 
komiterade afgifva berättelse om desamma och de dervid 
gjorda erfarenhetsrön; viljande Vi, upp& derom af komiterade, 
efter förslag af LJUNGMAN, gjorda framställningar, meddela 
beslut om anskaffande af de materiela hjelpmedel, som för 
undersökningarnas verkställande kunna blifva erforderliga, 


76 


äfvensom framdeles bestämma beloppet af den ersättning, 
som för uppdragets fullgörande bör LJUNGMAN och hans 
biträden tillerkännas *). 

Jemte det Vi nu förständiga General-Tull-Styrelsen, 
Lots-Styrelsen och Väre Befallningshafvande i Göteborgs 
och Bohus, Hallands, Christianstads, Malmöhus, Blekinge 
och Gotlands län att anbefalla vederbörande tull-, lots- och 
kronobetjening att tillhandag& undersökningsförrättaren och 
hans biträden med nödiga upplysningar och i öfrigt lemna 
dem allt det biträde, som utan äsidosättande af andra tjentse- 
göromäl kan ästadkommas, hafve Vi lätit till trycket befor- 
dra ofvan omförmälda utlätande i en upplaga af 500 exem- 
plar, deraf erforderligt antal kommer att genom Väre för- 
bemälde Befallningshafvande utdelas till sädana personer 
inom länen, som hysa intresse för samt ega insigt och er- 
farenhet uti fiskeriväsendet, med uppmaning till dem att 
skriftligen meddela undersökningsförrättaren eller komiterade 
de af dem gjorda iakttagelser och erfarenhetsrön, som kunna 
tjena till ledning och upplysning för uppnäende af det med 
undersökningarna afsedda ändamälet. Hvilket allt Vi, med 
öfverlemnande af 20 exemplar utaf ofvanberörda utlätande, 


*) Genom nädigt bref den 1 augusti 1873 fastställdes beloppet af den 
ersättning, undersökningsförrättaren för fullgörandet af sitt uppdrag frän 
och med Juli mänad 1873 hade att uppbära, till ett »arvode efter är räk- 
nadt af 2,000 kronor», att qvartalsvis utbekommas, samt till befogenhet 
att »efter sjette klassen af gällande resereglemente ätnjuta ej mindre rese- 
kostnadsersättning än ock under resor och förrättningar dagtraktamente>», hvilka 
bestämmelser tillämpades till och med slutet af är 1879. För ären 1880 
och 1881 fastställdes genom nädigt bref den 12 December 1879 ersättningen 
satt utgä till belopp af 3,200 kronor för är räknadt, deruti inbegripen ej 
mindre resekostnadsersättning än äfven traktamente under resor och förrätt- 
ningar>, hvilka bestämmelser genom nädigt bref den 12 maj 1882 för ären 
1882 och 1883 förnyades. Medel »till anskaffande af en lämplig farkost» 
beviljades äfven 1873, men användes iche (Kortfattad berättelse öfver de 
under ärtiondet 1873—1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande 
sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 1883, sid. 15—16). 
Genom nädiga brefvret den 12 maj 1882 beviljades vidare 1,200 kronors 
reseanslag »för att företrädesvis i Skotland studera sillens vrakning och 
beredning till handelsvara», säsom resultat af hvilken resa utgafs: »Anteck- 
ningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel» (Uddevalla 1882, 
176 sidor 8:0). (Utg. anm.) 


77 


Eder till syar samt vederbörande komiterades och under- 
sökningsförrättares meddelande härigenom tillkännagifve; be- 
fallande Vi Eder Gud Allsmägtig synnerligen nädeligen. 
Stockholms slott den 28 mars 1873. 


OSCAR. 
AXxEL BERGSTRÖM. 
Till Vetenskaps-Akademien. 


=V, 


Riksdagens underdäniga skrifvelse (N:o 37), angäende reg- 
leringen af utigifterna under riksstatens sjette hufoudtitel. 


Sa: 201: 
Vid riksstatens sjette hufvudtitel, omfattande anslagen 
till Civildepartementet, hafva vid innevarande riksmöte ifräga- 
kommit de förändringar, hvilka här nedan omförmälas. 


Fiskerinäringens understöd. 

51:0) Under förestäende anslagstitel har Eders Kongl. 
Ma:jt föreslagit Riksdagen: 

att dels sä väl höja fiskeri-intendentens lön frän 3,000 
kronor till 4,000 kronor samt medgifva, att sistberörda löne- 
belopp mä, efter innehafvares väl vitsordade tjenstgöring 
under en tid af fem är, räknad frän och med äret näst ef- 
ter det, dä intendent blifvit utnämnd eller framdeles utnäm- 
nes, höjas med 500 kronor och säledes ärligen utgä med 
4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem ärs sädan 
tjenstgöring höjas till 5,000 kronor, som ock förhöja hvarje 
af de tvänne fiskeri-assistenternes löner med 1,000 kronor 
eller frän 1,000 tilll 2,000 kronor; 

dels för beredande af verkställighet ät ett sädant beslut 
under är 1875 öka ordinarie anslaget till fiskerinäringens 
understöd med 4,000 kronor, hvarigenom detsamma skulle 
komma att uppgä till 20,100 kronor; 


18 


dels ock slutligen bevilja nämnde tre tjenstemän ett till 
30 procent af hvarderas nuvarande lön beräknadt dyrtids- 
tillägg for är 1874 och för sädant ändamäl & extra stat 
för samma är anvisa tillsammans 1,500 kronor. 

Med afslag & berörda för innevarande är äskade dyr- 
tidstillägg, har Riksdagen Kongl. Maj:ts förevarande nädıga 
framställning i öfrigt p& det sätt bifallit, att Riksdagen dels 
höjt fiskeri-intendentens lön frän 3,000 kronor till 4,000 
kronor samt medgifvit, att sistberörda belopp mä, efter nu- 
varande innehafvares väl vitsordade tjenstgöring under en 
tid af fem är, räknad frän och med är 1875, höjas med 
500 kronor och säledes utg& med 4,500 kronor och vidare 
efter ytterligare fem ärs sädan tjenstgöring höjas till 5,000 
kronor, dels ock i de tvänne fiskeri-assistenternes löner be- 
viljat förhöjning med 500 kronor eller frän 1,000 kronor 
til 1,500 kronor; och har för beredande af tillgäng till 
nämda löneförbättringar anslaget till fiskerinäringens under- 
stöd blifvit med 2,000 kronor förhöjdt. 


Riksdagen framhärdar etc. 
Stockholm den 17 maj 1874. 


=zVI. 


Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition (N:o 31) till Riksdagen, 
angäende indragning af Commerce-Collegium och 
inrättande, i dess ställe, af ett nytt embetsverk, 

benämndt Kongl. Styrelsen för handeln 
och näringarne; Gifven Stockholms 
Slott den 2 Mars 1875. 


Under äberopande, af hvad bilagda Utdrag af Protokol- 
let öfver Civilärenden för denna dag innehäller, föreslär. 
Kongl. Maj:t Riksdagen: 


79 


De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Ut- 
skott tillhandahäilas; Och .Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen 
med all Kongl. näd och ynnest städse välbevägen. 

OSCAR. | 
AXEL. BETGSTRÖM. 
Protokoll öfver Civilärenden, hället infor Hans May:t 
Konungen i Statsrädet a Stockholms Slott den 2 
Mars 1875. 


Departementschefen Statsrädet BERGSTTÖM föredrog i 
underdänighet: 

‘ Hvad angär fiskeriärenden, har, p& sätt Komiterade ock 
förmält, den i ämnet gällande lagstiftning tillkommit under 
medverkan af Commerce-Oollegium. Sedan nemligen detta 
Collegium pä& nädig befallning afgifvit förslag till förnyad 
stadga rörande fiskerierna:i riket, ötver hvilket förslag Ve- 
tenskaps-Akademien i underdänighet sig. yttrat, samt jemväl 
Rikets Ständer, vitsordande angelägenheten af en ny fiskeri- 
stadgas utfärdande, med särskilda underdäniga framställnin- 
gar 1 afseende pä& detta ärende inkommit, utfärdades under 
den 29 Juni 1852 ännu gällande Nädiga Fiskeristadga. 

S& väl stadgandet i $ 2 af nädiga Instruktionen för. 
Commerce-Collegium, att till detsammas handläggning skulle 
höra fiskerierna, hvarunder inbegrepes: frägor om anstalter 
till fiskeriernas befrämjande egentligen i Nordsjön och Öster- 
sjön, sä vidt de kunde afse en särskild näringsgren; kontrol- 
ler.vid försäljningen af fiskvaror; frägor om salterier, tran-- 
kokerier o. s. v., som ock omförmälda omständighet, att till 
följd af nyss äberopade stadgande Commerce-Collegium med- 
verkat vid ästadkommande af den i ämnet gällande lag- 
Stiftning, hafva grundlagt den befattning, Collegium egt taga 
med fiskeriärenden. Emellertid, sedan Rikets Ständer, jem- 
likt underdänig skrifvelse den 11 November 1863, för utfö- 
rande af ätskilliga at.Kongl. Majit lämplige ansedda anord- 


80 


ningar till fiskerinäringens understöd beviljat nödiga medel, 
har Kongl. Maj:t, genom nädigt bref till Landtbruks-Akade- 
miens Förvaltningskomit& den 12 Februari 1864 förordnat, 
att, med undantag af det egentliga hafsfisket vid vestra 
kusten, värden och tillsynen öfver fisket i rikets sötvatten 
och vid Sveriges Östersjökuster borde uppdragas ät en In- 
tendent samt en Förste och en Andre Assistent, de der 
skulle af Förvaltningskomitön p& förordnande antagas, och 
emellan hvilka förekommande göromäl skulle enligt de af 
Förvaltningskomiten föreslagna bestämmelser fördelas; samt 
att Förvaltningskomiten egde att för dessa tjenstemän, i Öf- 
verensstämmelse med samma bestämmelser, utfärda instruk- 
tioner med rättighet för Förvaltningskomiten att, derest er- 
farenheten komme att päkalla nägra smärre förändringar 
uti eller tillägg till de i afseende p& bemälde tjenstemäns 
verksamhet och äligganden föreslagna bestämmelser, meddela . 
de ytterligare föreskrifter, som kunde finnas erforderliga för 
ett fullständigare ernäende af de med de tillämnade ätgär- 
derna afsedda syftemäl. 

Till följd af stadgandena i nyssäberopade nädiga Bref 
har Commerce-Collegii befattning med fiskeriärenden blifvit 
inskränkt till handläggning af sädana ärenden, som röra det 
egentliga hafsfısket vid vestra kusten. Pä sätt framgär af 
den utaf komiterade lemnade redogörelse för de af Commerce- 
Collegium under hvarje af ären 1864—1873 handlagda mäl, 
hafva fiskeriärenden af sistomförmälda beskaffenhet icke ı 
vidsträcktare män utgjort föremäl för Collegii behandling, 
än att de tvänne särskilda redovisningar, som vederbörande 
ärligen afgifva for de af allmänna medel anvisade bidrag 
till 'aflöning af uppsyningsman öfver fisket dels i Göteborgs 
och Bohus och dels i Hallands län, hittills insändts till 
Commerce-Collegium, som med eget utlätande öfverlemnar 
dem till Eders Kongl. Maj:t. Derjemte har Collegium under 
&r 1872 afgifvit infordradt underdänigt utlätande i anled- 
ning af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Göteborgs 


sl 


och Bohus län framställning om förordnande dels att sä 
kallade grund- eller sölvadar icke i allmänhet finge efter 
viss tid inom länet begagnas, dels ock att hvad Fiskeristad- 
gan den 29 Juni 1852 i allmänhet stadgade beträffande 
not eller vad icke skulle ega tillämpning i afseende & sill- 
och skarpsillfisket inom länet; upp& hvilken framställning 
Kongl. Maj:t resolverade genom nädigt Bref den 19 Juli 1872. 

Öfver komiterades förslag att de fä fiskeriärenden, hvilka 
Commerce-Collegium ännu hade att handlägga, mätte hän- 
skjutas till Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomite, har 
bemälda Förvaltningskomite afgifvit infordradt underdänigt 
utlätande. Deri erinrar Förvaltningskomiten, hurusom, till 
följd af nädig remiss & ett af Fiskeri-intendenten framstäldt 
förslag till Instruktion för Statens fiskeritjenstemän, Förvalt- 
ningskomiten redan förut afgifvit underdänigt utlätande och 
i detsamma med hänsyn dertill, att handläggningen af tal- 
rika rent administrativa ärenden beträfiande fiskerinäringen 
nu mera till största delen upptoge Fiskeri-intendentens tid, 
uttalat den äsigt, att bemälde Intendent uti sin tjenstgöring 
lämpligast borde direkt underordnas Chefen för Eders Kongl. 
Maj:ts Civildepartement. Förvaltningskomiten, som fortfa- 
rande vore af samma äsigt, hölle säledes före, att, i hän- 
delse ett sädant underordnande skulle ega rum, ifrägava- 
rande fiskeriärenden borde komma att frän Commerce-Üolle- 
gium i första hand öfverflyttas till Fiskeri-intendentens hand- 
läggning. Derest emellertid den ifrägasatta förändringen uti 
Fiskeri-intendentens ställning, som Förvaltningskomiten uti 
sitt först afgifna äberopade utlätande tillstyrkt säsom önsk- 
värd, icke skulle komma till ständ, funne Förvaltningskomi- 
ten, som förmodade att vid frägor om förändringar i Fiskeri- 
stadgan m. m. Vetenskaps-Akademien fortfarande kommer 
att höras, intet hinder i öfrigt möta för öfverflyttning pä 
Förvaltningskomiten af de fiskerinäringen rörande ärenden, 
som för närvarande af Commerce-Üollegium handläggas, helst 


en sädan öfverflyttning icke föranleder behof af nägon för- 
6 


82 


stärkning uti Förvaltningskomitäns personal, ej heller nägot 
särskildt anslag. 

P& sätt jag ofvan nämnt, äro värden om och tillsynen 
öfver hafsfisket vid vestra kusten undantagne frän Fiskeri- 
intendentens befogenhet. Uppsigten öfver ifrägavarande fiske 
i Göteborgs och Bohus samt Hallands län utöfvas af en sär- 
skildt för ändamälet antagen tillsyningsman, hvars aflöning 
bekostas dels af vederbörande Hushällningssällskap och dels 
med anvisade statsbidrag. Denna tjensteman tillhandagär 
Eders Kongl. Majtts Betallningshafvande med erforderliga 
upplysningar vid handläggningen af ifrägavarande fiskeriären- 
den och emottager af dem nödiga förhällningsordres. Han 
lefver midt ibland den fiskesidkande befolkningen och för- 
trogen, som han är, med denna befolknings vanor och tänke- 
sätt, bäde kan han utöfva och har utöfvat ett fördelaktigt 
inflytande till förbättrande af de brukliga sätten för fiskets 
bedritvande*. Omförmälda anordning i fräga om vester- 
hafsfisket har befunnits särdeles lämplig och torde derför, 
ätminstone tills vidare, böra blifva beständande. Om det 
skulle anses vara af nägon synnerlig vigt, att den befatt- 
ning, som Commerce-Collegium, i egenskap af mellaninstans, 
hittills haft med emottagande frän Eders Kongl. Maj:ts Be- 
fallningshafvande och öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t 
af ofvanomförmälda redovisningar för anvisade statsbidrag, 
komme att upphöra, ‚lära dessa redovisningar kunna utan 
olägenhet frän Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande in- 
sändas direkte till Civildepartementet, äfven om den ifräga- 
satta ätgärden att ställa Fiskeri-intendenten och öfrige 
fiskeritjienstemän omedelbart under nämnda departement och 
sämedelst tillvägabringa en art byr& för fiskeriärenden, icke 


*) Skada att icke äfven ät en »undrande och spörjande> efterverld 
lemnats noggrannare uppgifter om denna i bohuslänska skärgärden obekanta 
verksamhet. Den ifrägavarande anordningen har emellertid varit till obe- 
stridligt gagn derigenom att den stätt i vägen för den under Kongl. Landt- 
bruksakademiens Förvaltningskomits lydande fiskeriadministrationens ingrepp 
i bohuslänska hafsfiskebedriftens angelägenheter. (Utg. anm.) 


” As Ne Die 


83 


skulle komma till ständ. Behofvet att öfver förekommande 
framställningar om ändringar i gällande lagstadganden rö- 
rande vesterhafsfisket infordra Commerce-Collegii underdä- 
niga utlätande lärer icke heller finnas oafvisligt, enär dylika 
utlätanden af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och 
Vetenskaps-Akademien torde kunna göra tillfyllest. Pä detta 
sätt kunde Commerce-Collegii befattning. med ifrägavarande 
fiskeriärenden upphöra, utan att dessa behöfde, pä& sätt ko- 
miterade föreslagit, hänskjutas till Landtbruks-Akademiens 
Förvaltningskomite. De af Komiterade till stöd för detta 
förslag anförda skäl äro, att, sedan fiskeritjenstemännen, 
antagligen derför, att fiske, oftast p& grund af strandegande- 
rätt, idkas säsom en binäring till jordbruk, ställts under 
inseende af Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomite, de 
flesta ärenden rörande fiskerierna numera tillhörde nämnda 
Förvaltningskomite och derunder lydande fiskeritienstemän; 
samt att, dä det icke kunde vara lämplist, att förvaltnings- 
bestyr för en och samma näring vore delade mellan olıka 
myndigheter, det syntes vara Önskvärdt, att de fä fiskeri- 
ärenden, som Commerce-Collegium för närvarande hade att 
handlägga, öfverlemnades till Förvaltningskomiten. Dessa 
skäl synas mig dock ej vara afgörande, om än med fog kan 
pästäs, att sötvattensfisket idkas säsom en binäring till jord- 
bruket; och om än detsamma i viss män kan sägas om 
östersjöfisket, är dock forhällandet ett helt annat med hafs- 
fisket vid vestra kusten. Detta fiske utöfvas till större de- 
len i öppna hafvet utom Sveriges vattenomräde och kan 
icke betraktas säsom binäring till jordbruket, utan säsom 
ett fritt och sjelfständigt yrke, sysselsättande en stor mängd 
personer, hvilka uteslutande deri söka och finna sitt lifs- 
_ uppehälle. Snarare kan detta yrke uppfattas säsom en bi- 
näring till den utrikes sjöfarten, hvilken detsamma till följd 
af sin natur närmar sig och med hvilken det har mänga 
beröringspunkter. SA t. ex. är större delen af de Bohus- 
länska fiskarefartygens besättningar nu mera inskrifven i 


S4 


sjömanshusen; och frän dessa härdade besättningar lära be- 
fälhafvarne & kopverdifartygen erhälla sitt bästa folk. Un- 
der sädana förhällanden torde sötvattens- och östersjöfisket 
samt hafsfisket vid vestra kusten icke böra anses säsom en 
och samma näring. För ädagaläggande af hafsfiskets inom 
Göteborgs och Bohus län ekonomiska betydelse torde jJag 
fä äberopa och uppläsa en mig Irän Landshöfdingen i nämnda 
län Grefve A. EurENnsvÄrD tillhandakommen statistisk redo- 
sörelse eller tablä, s& Iydande: 
"Bohusläns hafsfiske 1864 och 1873. 


DRS __ _ _ - —- 


| ıs6a | 182. | 
Storfisket: | | 
Bankfartyg, mindre ............. st. 62 39 
» ER IT 63 “| 
Besatinmgar 2 NN män 1,205 1,127 |, 
Försäljningsvärde, erhället ı | 
Ines ‚barnkır. R:dr 365,295 ı ss 
Vinterfisket: dio do... » 39,975| 116,869 
Makrillfisket: | 
Basaltnınsar. Ar onue: a. ae män| —— 1.241 | 
re ee A st.| —— 338 12 
Försäljningsvärde i första hand R:dr 67,770 | 239,202 
Sillfisket: | 
Panel wire ao Tunnor 1374| 23,890 *)| 
Försäljningsvärde iförsta hand R:dr 37,760, 190,280 
Hummerfisket: | 
Försäljningsvärde i första hand R:dr 58,206 114,800 
Ostronfisket: 2:05 "...0:9, 43 11,880 10,460 
Hela försäljningsvärdet i första | 
Hana PRIV DANIERIOE- N... » 582,886 | 1,324,876 


ı De större fartygen använda i proportion ett mindre antal manskap 
än de smärre fartygen; & dessa utgöres manskapet af 7 till S man; & de 
större af 12 till 19. 

» För 1864 saknas uppgift & garnbätar och manskap. 

*) Sillens ringa värde i Bohuslän emot det, hon har i Östersjön, sy- 
nes deraf, att under det 23,890 T:r här uppskattas till endast 190,280 R:dr, 
si »representerade», enligt WIDEGREN, »fängsten vid Gotland 30,700 T:r 
Sill och Strömming samt 3,195 T:r Torsk ett kapitalvärde af R:dr 545,020». 
_ Se WIDEGREN i FIEDLER’S tidskrift, V. 1, pag. 112, 


85 


Af ofvanupptagna 109 st. bankfartyg voro 1374 försäk- 
rade i Göteborgs och Bohus läns fiskareförening 57 st. med 
redskap för R:dr 262,021,se. 

I samma förening voro 1874 försäkrade af ofvan upp- 
tagna 338 garnbätar 99 st. med redskap för R:dr 110,592,50. 

Beräknas värdet af hela bankflottan och garnbätarne 
efter de i föreningen antagna, mycket läga, värdena, erhälles 
för bankflottan med redskap ett värde af R:dr 500,960: — 
och för garnbätarne med redskap do » » 374,546: — 

Äfven i Hallands län är hafsfisket af stor betydenhet 
samt skänker bergning ät en stor mängd dermed sysselsatta 
personer. 

Pä grund af hvad sälunda anfördt blifvit, anser jag 
mig icke kunna understödja Komiterades ofvanomförmälda 
förslag, att de fiskeriärenden, hvilka Commerce-Üollegium 
för närvarande har att handlägga, mätte varda hänskjutne 
till Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomite. 


Vidare tillstyrker jag, att, under förutsättning af bifall 
till sädan Nädig proposition, Eders Kongl. Maj:t, som torde 
anse den nya Styrelsen böra sättas i vexelverkan med nä- 
rıngarnes idkare, täcktes förklara sig vilja framdeles, efter 
det styrelsen blifvit i ämnet hörd, bestämma den ordning, 
hvari ombud för näringarne och yrkesbildningen skola träda 
i förbindelse med styrelsen och deltaga i dess embetsverk- 
samhet. 

Stockholm i Februari mänad 1875. 

AXEL BERGSTRÖM. 


Hans Maj:t Konungen behagade i näder bifalla hvad 
föredragande Departementschefen tillstyrkt och hemställt och 
befallde, att nädig proposition i ämnet, sä lydande, som bi- 
lagan till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflätas. 

In fidem 
PAUL STRANDBERG. 


86 


ZVII. 


Riksdagens underdäniga skrifvelse (N:o 27), angdende 
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette 
hufoudtitel. 


S.A.K. 

I afseende pä regleringen af utgifterna under rikssta- 
tens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen för Civildepar- 
tementet, hafva vid- innevarande riksmöte ifrägakommit de 
föorändringar, hvilka här nedan omförmälas. 


Fiskerinäringens understöd. 

23:0) Riksdagen, som frän 500 kronor till 1,000 kronor 
höjt det för bekostande af förste fiskeri-assistentens resor 
afsedda belopp, har alltsä ökat anslaget till fiskerinäringens 
understöd med 500 kronor, eller frän 18,100 till 18,600 
kronor. 


Riksdagen framhärdar etc. 
Stockholm den 21 maj 1875. 


SZVIII, 


Riksdagens underdäniga skrifvelse (N:o 48), angaende 
regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjette 
hufoudtitel. 


3. AK. 

Vid Riksstatens Sjette hufvudtitel, innefattande ansla- 
gen till Civildepartementet, hafva vid innevarande riksmöte 
ifrägakommit de förändringar, hvilka här nedan omförmälas. 

Fiskerinäringens understöd. 
33:0) Under denna anslagstitel har Eders Kongl. Maj:t 


87 


föreslagit Riksdagen att, pä det Eders Kongl. Maj:ıt mätte 
komma i tillfälle anvisa ärliga bidrag till aflöning ät fiskeri- 
tillsyningsmän och fiskodlingsinstruktörer vid de större och 
vigtigare vattendragen och sjöarna & orter inom riket, för 
hvilka stadgar om fiskets skydd och ändamälsenliga bedrif- 
vande blifvit faststäl€da, höja ordinarie anslaget »fiskerinä- 
ringens understöd» frän 18,600 kronor till 38,6000 kronor. 

Den rörande detta ämne i statsrädsprotokollet medde- 
lade utredning har emellertid icke synts Riksdagen inne- 
bära fullgiltig anledning att redan nu bevilja det för ifräga- 
varande ändamäl äskade anslaget. Riksdagen har nemligen 
icke kunnat. annat än finna det tvifvelaktigt, huruvida der- 
med nägot verkligt gagn för fiskerinäringen skulle komma 
att vinnas, för hvilken uppfattning Riksdagen jemväl hemtat 
stöd af de olika meningar, som yttrats rörande beloppet af 
det nu erforderliga anslaget. Enligt Riksdagens förmenande 
kräfver förevarande ärende ytterligare utredning, p& grund 
hyaraf och dä anspräken pä anslag för ifrägavarande ända- 
mäl otvifvelaktigt kunna, om de en gäng godkännas, komma 
att erhälla vidtomfattande proportioner, det synts Riksdagen 
mest ändamälsenligt, om, sedan vederbörande landsting och 
hushällningssällskap fätt tillfälle att afgifva yttranden, huru- 
vida de ansäge ätgärder i ofvan antydda hänseenden vara 
af behofvet päkallade samt vore villiga att dertill lemna 
bidrag, Eders Kongl. Maj:t täcktes, derest till följd af sä- 
lunda inkommande yttranden anledning dertill förefinnes, 
til en kommande Riksdag göra förnyad nädig framstälining 
i ämnet. 

Pä grund af hvad sälunda blifvit anfördt har Eders 
Kongl.. Maj:ts förevarande nädiga framställning icke vunnit 
Riksdagens bifall. 


Riksdagen framhärdar etc. 
Stockholm den 22 maj 1877. 


88 


=I2. 


Riksdagens underdäniga skrifvelse (N:o 35), angäende 
regleringen af utgifterna under riksstatens Sjette 
hufvudtitel. 


S.A.K. 
Vid Sjette hufvudtiteln, innefattande anslagen till Civil- 
departementet, hafva vid innevarande riksmöte ifrägakommit 
de förändringar, hvilka här nedan omförmälas. 


Fiskerinäringens understöd. 

27:0) Under denna anslagstitel har Eders Kongl. Maj:t 
föreslagit Riksdagen att, pä det Eders Kongl. Maj:t mätte 
komma i tillfälle anvisa ärliga bidrag till godtgörelse ät 
fiskeritillsyningsmän och fiskodlingsinstruktörer vid de större 
och vigtigare vattendragen och sjöarne & orter inom riket, 
för hvilka stadgar om fiskets skydd och ändamälsenliga be- 
drifvande blifvit faststälda, p& ordinarie stat bevilja och 
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande 40,000 kronor 
samt förty höja ordinarie anslaget »fiskerinäringens under- 
stöd» frän 18,600 kronor till 58,600 kronor. 

Den i ämnet förebragta utredning har visserligen gifvit 
ökadt stöd för den äsigten, att den för en betydande del 
af riket särdeles vigtiga fiskerinäringens upprätthällande och 
förkofran är väl förtjent af uppmärksamhet; men, enligt Riks- 
dagens förmenande, mäste likväl stora betänkligheter upp- 
st& rörande lämpligheten af de nu ifrägasatta ätgärderna; 
och af de i statsrädsprotokollet äberopade yttrandena fram- 


gär jemväl, att tvifvel i sädant hänseende blifvit af flere 


vederbörande uttryckta. Att spridande af kunskap i till 


fiskodling hörande ämnen samt om sättet för fiskets rätta 


bedrifvande mäste verka gagnligt och vore eftersträfvansvärdt, 
lärer icke kunna bestridas; men deremot har det synts 
Riksdagen i hög grad tvifvelaktigt, huruvida nägon väsentlig 


“89 


och mot kostnaden svarande fördel skulle vinnas genom af- 
lönade tillsyningsmäns polisuppsigt. En dylik tillsyningsman 
skulle sannolikt af befolkningen allmänt mötas med miss- 
troende och stor obenägenhet att meddela upplysningar, och, 
vid sädant förhällande, skulle utan tvifvel tillsyningsmannens 
ansträngningar icke krönas med Öönskvärd framgäng. Dess- 
utom torde, för att öfvervakandet af stadgarna för fiskets 
bedrifvande skulle blifva verkligt och ej blott skenbart, en 
sä betydlig tillsyningspersonal blıfva erforderlig, att det för 
ändamälet nu äskade anslaget sannolikt mycket snart komme 
att visa sig alldeles otillräckligt, och, sedan Riksdagen en 
gäng inlätit sig pä att för detta ändamäl anvisa medel, 
kunde den svärligen undgä att derför bevilja de ökade an- 
slag, som komme att erfordras, för att ändamälet ej skulle 
blifva förfeladt. Till stöd för Riksdagens sälunda uttryckta 
farhäga, att det nu äskade anslagsbeloppet snart skulle visa 
sig alldeles otillräckligt, har synts med fog kunna äberopas 
den omständighet, att Eders Kongl. Maj:t nästlidet är an- 
sett anslaget kunna till en början inskränkas till 20,000 
kronor, men redan nu funnit ett dubbelt sä stort belopp 
vara erforderligt. 

Med hänsyn ytterligare dertill att, vid en tid, dä stats- 
verkets tillgängar synas vara i nedgäende och tagas i an- 
spräk för mänga olikartade och vigtiga behof, nödig om- 
tänksamhet bjuder, att företrädesvis de kostnader, som afse 
föremäl, om hvilkas nödvändighet och ändamälsenlighet me- 
ningarne äro väsentligt delade, tills vidare undanskjutas, har 
Riksdagen funnit sig icke böra Eders Kongl. Maj:ts föreva- 
rande nädiga framställning bifalla. 

28:0) Inom Riksdagen har framställning blifvit gjord 
angäende behofvet af ändringar i nu gällande fiskeristadga, 
dervid hufvudsakligen anförts, dels att bestämmelserna i 
nämnda stadga icke i alla hänseenden egde den tydlighet, 
som vore Önskvärd, samt i afseende & s& väl ortförhällanden 
som fiskslag vore af allt för generel beskaffenhet, dels ock 


90 


att stadgans föreskrifter i allmänhet kunde anses vara af 
väl prohibitiv natur. 

Dä en revision af fiskeriförfattningarne i nu antydda rigt- 
ning synes Önskvärd, fär Riksdagen i underdänighet anhälla, 
det täcktes Eders Kongl. Maj:t läta genom sakkunnige per- 
soner företaga en fullständig revision af Kongl. fiskeristad- 
gan af den 29 Juni 1852 jemte öfriga författningar, som be- 
röra fiskerinäringen. 

Riksdagen framhärdar etc. 

Stockholm den 22 Maj 1878. 


——. 
Till Göteborgs och Bohus läns Landsting. 


Den stora betydelse för länets ekonomiska utveckling, 
»det yppade ymniga sillfisket» synbarligen erbjuder icke 
blott med hänsyn till de tillfällen till förkofran, som det 
medför, utan äfven och framför allt med afseende pä den 
rubbning, det tydligen mäste ästadkomma uti länets jemna 
ekonomiska utveckling bäde under sin fortgäng och kanske 
än mer vid sitt efter ett fätal ärtionden inträffande upphö- 
rande, säväl som den frän bäde nämnda fiskes äldre perio- 
der och frän utlandets stora sillfisken förvärfvade erfarenhe- 
ten att ett dylikt fiskes hela yrkesutveckling och verkningar 
i ena som andra hänseendet äro beroende af den riktning, 
näringen frän sin början erhäller, och af det sätt, pä hvilket 
det frän statens sida administreras, mana till ett framträ- 
dande nu i begynnelsen af fiskeperioden frän Landstingets 
sida till att inför Kongl. Maj:t framhälla hvad länets ekonomi- 
ska intressen och framtida välfärd med hänsyn till nämnda 
fiske kräfva. 


91 


Redan under förra fiskeperioden, hyars verkningar, för 
landskapet Bohuslän ätminstone, blefvo s& fruktansvärdt 
olycksdigra, väcktes ‚hos oss förslag om inrättandet af en 
särskild »Fiskeri-Direction» för Göteborgs och Bohus län, 
och under innevarande ärhundrade hafva med tydligaste 
framgäng införts dylika fiskeristyrelser först i Skotland och 
senare uti, Holland för ledandet af den ofientliga verksam- 
heten till fiskerinäringens främjande. För värt stora perio- 
diska sillfiske med dess begränsning till blott en enda af 
rikets provinser framstär emellertid just till följd af denna be- 
gränsning icke allenast behofvet af en lokal fiskeristyrelse, 
sädan som den skotska, utan äfven olägenheterna och faran 
af dess saknad i längt högre grad, än för exempel i Skot- 
land eller Holland kan vara fallet, ett förhällande, som 
ytterligare manar till att hos regeringen söka utverka in- 
rättandet af en dylik styrelse, sammansatt af uti näringen 
eintresserade personer och med säte inom länet. 

Dä nu vidare, säsom ofvan nämnts, värt stora sillfiske 
just i början af sin tillvaro kan gifvas den för bäde länet 
och landet förmonligaste riktningen för sin utveckling, och 
d& ingen myndighet eller korporation är närmare eller kan 
med större hopp om framgäng göra en framställan om de 
för nämnda fiskes bästa administration vigtigaste ätgärderna 
än just Landstinget; s& dristar jag mig härmed vördsammast 
föreslä; 

det mätte Landstinget uti underdänig skrifvelse 
hos Kongl. Maj:t göra hemställan om inrättandet 
af en särskild fiskeristyrelse för länets hafsfiske 
med säte inom länet. 

Göteborg den 28 Augusti 1882. 


AXEL VILH. LJUNGMAN. 


als 
Stormäktigste, Allernädigste Konung! 


I alla afseenden skiljer sig Göteborgs och Bohus läns 
hafsfiske frän det i öfriga delar af Sverige förekommande, 
hvadan antagligt synes att denna för riket och länet sä 
utomordentligt vigtiga näring bäst skulle befrämjas, om den 
befattning med fiskerifrägor, hvilken hittills varit öfverlem- 
nad &t Kongl. Kommerskollegium, finge, hyad Göteborgs och 
Bohus län beträffar, öfvertagas af en med länets förhällanden 
mera bekant lokal styrelse, bestäende af i näringen ointres- 
serade, men i fiskerifrägor bevandrade medlemmar. Ännu 
kraftigare framträder detta länets behof, sedan sillfiske i 
större skala änyo börjats och, efter hyvad man hoppas, kom- 
mer att fortfara under sädan tidslängd som fordom. Erfa- 
renheten frän de äldre sillfiskeperioderna har tydligen äda- 
galagt, att detta fiske, i stället för att ät länet medföra 
stora förmoner, der ästadkommit elände af mängahanda 
slag. Det är ocksä otvifvelaktigt, att anledningen härtill ı 
icke ringa mon fär sökas i den omständigheten, att lednin- 
gen af ätskilliga länets i samband med fisket stäende ange- 
lägenheter icke var lyckobringande, utan tvärtom egnad att 
framkalla olyckliga resultat. 

Dessa takta förtjena stor uppmärksamhet och hafva hos 
länets Landsting framkallat den önskan, att om möjligt 
kunna, genom anordningar redan i början af sillfiskeperioden, 
förebygga de ofvan i underdänighet päpekade olägenheterne. 
Lämpligast torde efter Landstingets förmenande dä vara att, 
med tillgodogörande af erfarenheten frän Skotland och Ne- 
derländerna, tillsätta en oaflönad nämnd, hvilken borde 
lemna erforderlig utredning, när Eders Kongl. Maj:t beha- 
gade päfordra utlätande i fiskerifrägor, likasom det borde 
st& nämnden öppet att sjelf hos Eders Kongl. Maj:t göra 
underdäniga framställuingar och förslag i sädana angelägen- 
heter, som tillhörde nämndens handläggning. 


93 

Beträffande sammansättningen af denna nämnd har 
Landstinget tänkt' sig att, om antalet bestämdes till nio 
personer, tre skulle utses af Eders Kongl. Maj:t, tre af 
Landstinget och tv& af Göteborgs stad, hvarjemte länets 
höfding anses böra vara sjelfskrifven ledamot i nämnden, 
hvars säte torde varda Göteborg eller Uddevalla. 

Skulle Eders Kongl. Maj:t behaga, med bifall till hvad 
Landstinget nu i underdänighet hemställer, förordna om 
tillsättande af en dylik nämnd, vägar Landstinget i lika 
underdänighet anhälla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes ut- 
färda reglemente för densamma. 

Landstinget framhärdar etc. 


all, 
Till Konungen! 


Sedan {rän länets innevarande är församlade Landsting 
hit inkommit en till Eders Kongl. Maj:t stäld underdänig 
skrifvelse, innefattande framställning om tillsättande af en 
Nämnd, som för länet skulle öfvertaga den befattning med 
fiskerifrägor, hvilken pä& sätt Landstinget anmärkt hittills till- 
kommit särskild embetsmyndighet, fär Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande härhos underdänigst öfverlemna samma 
skrifvelse samt dervid säsom eget utlätande i ämnet anföra 
följande: 

Enligt 22 $ af nädiga fiskeristadgan den 29 Juni 1852 
kunna öfverenskommelser rörande fiskes ändamälsenliga be- 
drifvande pä s& sätt tillvägabringas, att Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande kallar »delegare i fiskevattnet» till sam- 
manträde inför sig, hvarefter och sedan desse sig yttrat, 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelar förord- 
nande i ämnet, deröfver underdäniga besvär kunna hos Eders 


94 


Kongl. Maj:t anföras. Denna utväg, den enda fiskeristad- 
gan angifver, är emellertid näppeligen tillämplig, dä fräga 
är om ästadkommande af föreskrifter rörande hafsfisket och 
allra minst ett stort sillfiske, hvilket, dä det stöter till sä- 
som i Bohuslän under de förra sä kallade stora sillfiske- 
perioderna, pägär i en helt annan utsträckning och kräfver 
en vida kostbarare materiel än nägot af de fisken, som den 
&beropade paragrafen synes afse, hvarföre ocksä de högsta 
bötesbestämmelser, som enligt denna paragraf fä meddelas, 
femtio kronor, skulle ifräga om sillfisket vara fullkomligt 
overksamma. Af stadgandena i 1 $ och 3 $ 2 mom. af 
ofvanberörde författning, att hvarje rikets innebyggare eger 
frihet att idka och sig till fördel använda fisket ı öppna 
hafvet och vid sädana Kronan tillhöriga hafsstränder samt i 
saltsjöon belägna skär och holmar, hvilka icke till nägot 
hemman höra eller under särskilda vilkor innehafvas, äfven- 
som att i de rikets skärgärdar, der för fängande af sädan 
hafsfisk, som gär till stränderna i stora stimmar, de fiskande 
af älder oklandradt fätt följa fisken efter dess dref och fiska 
vid annans strand, dervid ock bör förblifva, torde för öfrigt 
klarligen följa, att det icke heller varit lagstiftarens mening, 
att & de fisken, som i nu nämnda lagrum omfürmälas, 22 5 
skulle ega tillämpning, ty att till ett sammanträde inför 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kalla samtlige rikets 
innebyggare, hvilka i dessa fall äro »delegarne i fiskevatt- 
net», läter sig helt naturligt icke göra. Dä säledes ı fiskeri- 
stadgan icke omnämnes nägot sätt, hvarpä äsigterna och 
önskningarna hos dem, som i saltsjöfisket deltaga eller ı 
deraf beroende näringar äro intresserade, kunna blifva kända 
och pröfvade, samt hvarken hos Kommunalnämnderna eller 
Landstinget, säsom de i allmänhet äro sammansatta, kan 
päräknas nägot pä verklig sakkunskap eller insigt grundadt 
intresse, som ät deras yttranden i fiskerifrägor lörmär gifva 
nägon objektiv betydelse, förefinnes alltsä en lucka i gällande 
lagstiftning, hvilken lucka Landstinget med sin underdäniga 


95 


framställning torde hafva afsett att fylla. Dä nu, enligt 
Eders Kongl. Maj:ıts Befallningshafvandes förmenande, den 
föreslagna Nämnden, om för densamma lämpliga personer 
stä att erhälla och dess verksamhet begränsas till att, pä 
sätt Landstinget antydt, afgifva yttranden i fiskerifrägor samt 
henne icke medgifves att, säsom förhällandet är med mot- 
svarande, af Landstinget äsyftade institutioner i Stor-Britan- 
nien och Nederländerna, besluta och verkställa ätskilliga 
ganska genomgripande administrativa ätgärder, kan varda 
af synnerligt gagn säsom en med Eders Kongl. Maj:ts Be- 
fallningshafvande samverkande rädgifvande korporation, som 
bör kunna lemna äfven Eders Kongl. Maj:ıt värdefulla upp- 
lysningar i mänga saltsjö- och sillfisket berörande frägor, 
beträffande hvilka man icke torde kunna begära, att de cen- 
trala myndigheter, som eljest pläga derom yttra sig, skola 
kunna ega nägra pä& praktisk kännedom om näringens eller 
dess binäringars behof grundade insigter, anser sig derföre 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som icke har nägot 
annat att anmärka emot den föreslagna Nämndens samman- 
sättning, än att det möjligen kan möta svärighet att finna 
ätta personer, hvilka, p& samma gäng de icke äro i fiskeri- 
näringen pä ett eller annat sätt intresserade, kunna anses 
i dertill hörande frägor bevandrade, böra till den underdä- 
niga framställningen förorda Nädigt bifall; och tilläter sig 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derjemte att för 
den händelse, Eders Kongl. Maj:ıt täcktes finna framställ- 
ningen vara förtjent af Nädigt afseende, bifoga ett förslag 
till instruktion för den blifvande Nämnden. 
Göteborg & Landskansliet den 11 November 1882. 


ALB. EHRENSVÄRD. 
CARL HAFSTRÖM. 


Förslag till Instruktion 
för Nämnden för saltsjöfisket vid Göteborgs 
och Bohus läns kuster. 


sl. 

Nämnden utgöres af Landshöfdingen i Göteborgs och 
Bohus län säsom ordförande samt ätta ledamöter, deraf tre 
utses af Oss, tre af länets landsting och tva al stadsfullmäk- 
tige i Göteborg; egande Nämnden att inom sig välja en vice 
ordförande. 

Ledamöterna utses för en tid af /yra är; dock skall 
vid Nämndens första sammanträde genom lottning bestäm- 
mas, hvilka tvä ledamöter skola utträda vid slutet af hvart- 
dera af de tre första ären. Afgär ledamot innan den tid, 
för hvilken han blifvit utsedd, tilländagätt, skall den, som 
: hans ställe kan komma att inträda, tjenstgöra under den 
tid, som för den afgängne äterstätt. Nämnden äligge att 
hvarje är inom Augusti mänads utgäng hos Vär Befallnings- 
hafvande göra anmälan om hvilka ledamöter, som vid det 
ärets slut äro i tur att utträda, äfvensom att, när ny leda- 
mot dessförinnan behöfver utses, derom ofördröjligen under- 
yätta Vär Befallningshafvande, som i begge fallen har att 
vidtaga nödiga ätgärder, pä det Nämnden mä hällas full- 
talig. 

Innan ledamot i Nämndens förhandlingar deltager, skall 
till densamma af honom aflemnas skriftlig, p& heder och 
tro afgifven försäkran, att han hvarken sjelf eller genom 


andra idkar eller är delaktig i saltsjö- eller sillfiske, ej 


heller i dermed samband egande näring, yrke eller företag. 

Ärende mä icke hos Nämnden till afgörande företagas, 
sävida ej fem af dess medlemmar, ordföranden eller vice 
ordföranden inberäknad, tillstädes äro. 


ei 


S2. 

Nämnden har sitt säte i Göteborg, men kan, om ord- 
föranden sä pröfvar nödigt och pä kallelse af honom, för 
särskildt ärendes utredning sammanträda äfven & annan ort 
inom länet. 


S 3. 
Nämnden, hvars ledamöter säsom sädana icke uppbära 
arvode eller reseersättning, eger att sjelf antaga sekreterare 
mot den godtgörelse, som af Landstinget kan varda anslagen. 


ae S4 

Nämnden äligge: 

att i de saltsjö- eller sillfisket rörande frägor, öfver. 
hvilka Vi finna för godt att höra Nämnden, afgifva underdä- 
nigt utlätande och förslag; 

att likaledes yttra sig öfver frägor, som till densamma 
af Vär Befallningshafvande hänskjutas; 

att sjelimant hos Oss eller Vär Befallningshafvande göra 
de framställningar i afseende & saltsjö- eller sillfiskets ända- 
mälsenliga bedrifvande, hvartill Nämnden kan finna sig be- 
fogad; samt 

att efter hvarje ärs slut inom päföljande April mänads 
utgäng till Vär Befallningshafvande säväl ingifva till Oss stäld 
underdänig berättelse om sina arbeten under det föregäende 
äret som ock inkomma med statistisk redogörelse för salt- 
sjö- och sillfisket med tillhörande näringar, hvarvid dock 
iakttages, att för silliske, som börjat det ena äret, men 
slutat först det päföljande, redogörelse afgifves icke für ka- 
lenderär utan i ett sammanhang. 


Si. 
Nämnden ege icke att omedelbart meddela nägra före- 
skrifter eller att befatta sig med nägra verkställighetsätgär- 
der, men kan af de vid fiskerierna i vederbörlig ordning 


‘ 


98 


anställde tjenstemän och betjente äska de muntliga eller 
skriftliga upplysningar, som Nämnden för visst uppgifvet 
ändamäl mä behöfva. | 


221. 


Betänkande och förslag angdende Kommerskollegiets 
indragning eller ombildning, afgifna af de den 
2 November 1883 förordnade komiterade. 


Till Konungen. 

6:0) Ärenden rörande fiskerinäringen. 

Enligt $ 2 ı kommerskollegiets instruktion, skulle till 
kollegiets haudläggning höra, bland annat, ärenden rörande 
fiskerierna, hvarunder inbegrepes: frägor om anstalter till 
Askeriernas befrämjande, egentligen i Nordsjön och Öster- 
sjön, sä vidt de kunde afse en särskild näringsgren; kon- 
trollen vid försäljning af fiskvaror; frägor om salterier, tran- 
kokerier o. 8. V. 

Kollegiets äligganden i detta afseende upphörde dock 
redan till väsentlig del genom den under kollegiets med- 
verkan tillkomna fiskeristadgan af den 29 juni 1852. Efter 
det sedermera genom nädigt bref till landtbruksakademiens 
förvaltningskomite den 12 februarı 1864 blifvit förordnadt, 
att, med undantag af det egentliga hafsfısket vid vestra 
kusterna, värden och tillsynen öfver fisket i rikets sötvatten 
och vid Sveriges östersjökuster borde uppdragas ät en in- 
tendent samt en förste och en andre assistent, hvilka skulle 
af förvaltningskomitön pä förordnande antagas, och emellan 
hvilka förekommande göromäl skulle enligt de af förvalt- 
ningskomiten föreslagna bestimmelser fördelas, samt att för- 
valtningskomiten egde att för dessa tjenstemän, i öfverens- 


99 


stämmelse med samma bestämmelser, utfärda instruktioner, 
har kommerskollegiets befaitning med fiskeriärenden blifrit 
inskränkt till handläggning af sädana ärenden, som röra det 
egentliga hafsfisket vid vestra kusterna. Under de senare 
ären har denna kollegiets befattning bestätt deruti att, 
sedan de tvä särskilda redovisningar, som vederbörande är- 
ligen algifva för de af allmänna medel anvisade bidrag till 
aflöning af uppsyningsman öfver fisket dels i Göteborgs och 
Bohus län och dels i Hallands län, inkommit, kollegiet med 
eget utlätande öfverlemnar dem till Eders Kongl. Majit, 
hvarjemte kollegiet vid flera tillfällen afgifvit underdäniga 
utlätauden i frägor, rörande vesterhaisfisket. 

Pä sätt redan blifvit omnämndt, föreslogo 1874 Ars 
komiterade, att enär de flesta ärenden rörande fiskerierna 
tillhörde landtbruksakademiens förvaltningskomit& och der- 
under Iydande fiskeritjenstemän, och det icke kunde vara 
lämpligt, att förvaltningsbestyr for en och samma näring 
voro delade mellan olika myndigheter, de f& fiskeriärenden, 
som kollegiet fortfarande hade att handlägga, äfven mätte 
hänskjutas till förvaltningskomitön. Öfver detta förslag af- 
gaf sedermera förvaltningskomitön underdänigt utlätande, 
deruti bland annat erinrades, hurusom till följd af nädig 
remiss & ett af fiskeri-intendenten framstäldt förslag till 
instruktion för statens fiskeritjenstemän, förvaltningskomiten 
redan förut afgifvit underdänigt utlätande och i detsamma 
med hänsyn dertill, att handläggningen af talrika rent ad- 
ministriva ärenden beträffande fiskerinäringen till största 
delen upptoge fiskeri-intendentens tid, uttalat den äsigt, att 
bemälde intendent uti sin tjenstgöring lämpligen borde 
direkt underordnas chefen för civildepartementet; och ansäg 
förvaltningskomiten, som fortfarande vore af samma äsigt, 
att, 1 händelse ett sädant underordnande skulle ega rum, 
ürägavarande fiskeriärenden borde komma att frän kollegiet 
i första hand öfverflyttas till fiskeri-intendentens handlägg- 
ning. Derest emellertid den sälunda ifrägasatta förändringen 


100 


uti fiskeri-intendentens ställning icke skulle komma till 
ständ, funne förvaltningskomiten, som föormodade att vid 
frägor om förändringar i fiskeristadgan m. m. vetenskaps- 
akademien fortfarande komme att höras, intet hinder 1 öfrigt 
möta för öfverflyttning pä& förvaltningskomiten af de fiskeri- 
näringen rörande ärenden, som af kommerskollegiet hand- 
lades, helst en sädan öfverfiyttning icke föranledde behof 
af nägon förstärkning uti förvaltningskomitens personal, e] 
heller nägot särskildt anslag. 

Vid underdänig föredragning den 5 Mars 1875 af komi- 
terades betänkande samt förvaltningskomitens deröfver af- 
gifna utlätande förklarade emellertid dävarande chefen för 
eivildepartementet sig icke kunna biträda hvad komiterade 
med afseende & fiskeriärendena föreslagit, hvarvid han bland 
annat anförde, att om ocksä sötvattensfisket och i viss mon 
äfven östersjöfisket kunde betecknas som binäringar till jord- 
bruket, kunde deremot detsamma icke med lika fog pästäs 
om hafsfisket vid vestra kusterna, hvilket mäste betraktas 
säsom ett fritt och sjelfständigt yrke. Uppsigten öfver ifräga- 
varande fiske i Göteborgs och Bohus län samt Hallands län 
utöfvades af en särskildt för ändamälet antagen tillsynings- 
man, hvilkens aflöning bekostades dels al vederbörande hus- 
hällningssällskap och dels medelst anvisade statsbidrag. 
Denne tjensteman tillhandaginge Konungens befallningshaf- 
vande med erforderliga upplysningar vid handläggningen af 
ifrägavarande fiskeriärenden och emottoge af dem nödiga 
förhäliningsorder, hvilken anordning hade befunnits särdeles 
lämplig och derför syntes, ätminstone tillsvidare, böra blifva 
beständande. Om det emellertid skulle anses vara af nägon 
synnerlig vigt att den befattning, som kommerskollegiet, ı 
egenskap af mellaninstans, dittills haft med emottagande 
frän Konungens befallningshafvande och öfverlemnande till 
Kongl. Maj:t af ofvan omförmälda redovisningar för anvisade 
statsbidrag, komme att upphöra, syntes dessa redovisningar 
kunna utan olägenhet frän Konungens befallningshafvande 


101 


insändas direkt till eivildepartementet, äfven om den ifräga- 
satta ätgärden att ställa fiskeri-intendenten och öfrige fiskeri- 
tjenstemän omedelbart under nämnda departement och sä- 
medelst tillvägabringa en art byrä för fiskeriärenden icke 
skulle komma till ständ. Behofvet af att öfver förekom- 
mande framställningar om ändringar i gällande lagstadganden 
rörande vesterhafsfisket infordra kommerskollegits under- 
däniga utlätande vore heller icke oafvisligt, enär dylıka 
utlätanden af Konungens befallningshafvande och veten- 
skapsakademien syntes kunna göra tillfyllest. 

Efter det emellertid frägan om kommerskollegiets om- 
bildning vid 1875 ärs riksdag förfallit, lades äfven förslaget 
om ifrägavarande fiskeriärendens öfverflyttning frän kollegiet 
tillsvidare äsido. 

Sedan emellertid Eders Kongl. Maj:t den 22 januari 
1881 uppdragit ät en komite att företaga en revision af 
fiskeriförfattningarna, har denna komit& i den 3 mars 1883 
afgifvet underdänigt betänkande bland annat föreslagit upp- 
rättande af en särskild »fiskeristyrelse» med under den- 
samma ställde fiskeri-intendenter och iktyologer, hvarjemte 
komiten hemstält, att allt som -hittills älegat kommers- 
kollegiet rörande fiskerierna samt landtbruksakademiens 
förvaltningskomit& beträffande fiskeritjenstemännen mätte 
öfverflyttas pä& denna styrelse; och borde, enligt komitens 
äsigt, en af de fyra ifrägasatta fiskeri-intendenterna f& till 
uppgift inseendet öfver hela vesterhafsfisket, halländska lax- 
fiskena samt fisket i sundet och vid Skänes sydkust ®). 

Frägan om ett definitivt ordnande af inseendet öfver 
vesterhafsfisket lärer p& grund häraf icke böra förekomma 
annat än i sammanhang med berörda förslag, hvilket ännu 
är beroende pä Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Vid en om- 
bildning af kommerskollegiet torde det dock vara mindre 


*) Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. 
afgifvet den 3 Mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. 
Stockholm 1883, sid, 41—45. (Utg. anm.) 


102 


lämpligt att hos embetsverket bibehälla nu ifrägavarande 
äliggande, som antagligen i alla händelser inom kort pä 
annan myndighet öfverflyttas. 

P& grund häraf och dä, med undantag för de fall, när 
särskilda omständigheter föranleda det för handel och nä- 
ringar inrättade embetsverkets hörande, ifrägavarande ut- 
lätanden, säsom ofvan blifvit antydt, synas äfven af andra 
redan bestäende myndigheter kunna med tillbörlig sakkänne- 
dom afgifvas, lärer för närvarande icke nägon annan ätgärd 
i berörda hänseende vara nödig, än att de tvä särskilda 
redovisningarna för de af allmänna medel anvisade bidrag 
till aflöning ät uppsyningsman öfver fisket dels i Göteborgs 
och Bohus län och dels i Hallands län tills vidare finge af 
vederbörande insändas direkt till civildepartementet. 


Underdänigst 
ALFR. LAGERHEIM. 
EL1s SIDENBLADH. J. SJÖBERG. 
EMIL EKMAN. RoB. ALMSTRÖM. 


Huso E. G. HAMILTON. 
Stockholm den 12 Mars 1884. 


==IV, 


Riksdagens skrifvelse (N:o 49) till Konungen, angdende 
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette 
hufvudtitel. 


Till Konungen. 


Fiskerinäringens understöd. 
14:0) Vidare har Riksdagen — jemväl med anledning 
af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och det 


103 


i fräga om anslagstiteln »älderstillägg» fattade beslut — 
frän och med är 1885 minskat anslaget för »fiskerinäringens 
understöd» med 1,000 kronor eller det belopp, som för inne- 
varande är är till älderstillägg anvisadt, sä att anslaget frän 
nuvarande 18,600 kronor nedsatts till 17,600 kronor. 


Med undersätlig vördnad. 
Stockholm den 11 Maj 1884. 


eV, 


Riksdagens skrifvelse (N:o 58) till Konungen, angaende 
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette 
hufoudtitel. 


Till Konungen. 


Fiskerinäringens understöd. 

15:0) Under denna anslagstitel har Eders Kongl. Maj:t 
föreslagit, att Riksdagen mätte medgifva, att Fiskeriinten- 
denten RuUDOLF LUNDBERG mä ega att frän och med inne- 
varande är uppbära första älderstillägget till den med hans 
befattning förenade lön eller 500 kronor. 

Hvad till stöd för denna framställning anförts har synts 
Riksdagen gifva vid handen att Fiskeriintendenten LUNDBERG 
icke är berättigad att utan Riksdagens särskilda medgifvande 
komma i ätnjutande af det nu för honom begärda älders- 
tillägget; och har Riksdagen, med afseende pä& de angäende 
LUNDBERG’S tjenstgöring meddelade vitsord, medgifvit, att 
Fiskeriintendenten RUDOLF LUNDBERG mä ega att frän och 
med innevarande är 1885 uppbära första älderstillägget till 
den med hans befattning förenade lön, eller 500 kronor. 


— m En — nom PE —— -_ — [1 — 


104 


Fiskerinäringens understöd. 

31:0) Ien inom Riksdagen väckt motion har, pä an- 
förda skäl, föreslagits, att Riksdagen mätte ställa ett anslag 
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för anläggning af för 
sillfiskebedriftens främjande behöfliga telegraf- eller telefon- 
ledningar med tillhörande stationer i bohuslänska skärgärden; 
och dä Riksdagen ansett, att genom bristande telegraf- eller 
telefonstationer i Bohusläns skärgärd betydliga förluster för- 
orsakas icke blott för Bohusläus fiskare, utan äfven för den 
befolkning, som eljes kunde vara i tillfälle att köpa färsk 
sill, samt att ett dröjsmäl med anläggning af sädana sta- 
tioner sannolikt gör summan af dessa förluster större än 
hela den ifrägasatta anläggningskostnaden, har Riksdagen, 
med anledning af berörda motion, säsom extra anslag, att 
utg& under är 1885, till Eders Kongl. Majits förfogande 
stält högst 24,000 kronor för anläggning i Bohuslänska 
skärgärden af för sillfiskebedriftens främjande behöfliga tele- 
graf- eller telefonledningar med tillhörande stationer, dock 
under vilkor, att hushällningssällskap, landsting, kommuner 
eller enskilde till de anläggningar, som med detta anslag 
utföras, bidraga med minst en fjerdedel af anläggningskost- 
naden. 


| 
| 


Med undersätlig vördnad. 
Stockholm den 18 maj 1885. 


—=VI. 
Riksdagens skrifvelse (N:o 29) till Konungen, angäende 
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette 
hufoudltıtel. 


Stockholm den 7 juli 1887. 
(Inford i hyvad den rörer fiskerinäringens understöd uti Bohuslänsk 
Fiskeritidskrift, 1887, sid. 115—117). 


eo; 


ZZVIL 


Riksdagens skrifvelse (N:o 67) till Konungen, angäende 
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette 
hufoudtitel, innefattande anslagen tıll kongl. 
civildepartementetet. 


Tıll Konungen. 

I afseende & regleringen af utgifterna under riksstatens 
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildeparte- 
mentet, fär Riksdagen för Eders Kongl. Maj:t anmäla föl- 
jande beslut. 

Ordinarie anslag. 


Landtbruksstyrelsen. 

6:0) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen 
mätte, med godkännande af det i statsrädsprotokollet öfver 
civilärenden den 12 januari 1889 intagna förslaget till stat 
för en landtbruksstyrelse äfvensom af de vilkor och förbe- 
häll, som blifvit föreslagna för ätnjutande af deri upptagna 
löneförmoner, medgifva, att i riksstaten under sjette hufvud- 
titeln näst efter anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten 
uppfördes under benämningen »landtbruksstyrelsen» ett an- 
slag af 29,300 kronor. 


De föreslagna vilkoren och förbehällen för ätnjutande 
af de i staten uppförda löneförmonerna äro af följande 
innehäll: 

att embets- eller tjensteman vid landtbruksstyrelsen 
skulle vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyl- 
dighet eller jemkning i äligganden, som vid en möjligen 
inträdande förändrad organisation af styrelsen eller eljes i 
allmänhet kunde vara stadgad, äfvensom, derest i en fram- 


106 


tid verkets ställning inom förvaltningen sä förändrades, att 
styrelsen ej längre kunde säsom själiständigt embetsverk 
anses, vara förpligtad att, med bibehällande af den tjenste- 
grad och aflöning, han innehade, efter den nya arbetsord- 
'ningen sköta de med tjensten förenade göromäl; 

att med embete eller tjenst i landtbruksstyrelsen icke 
finge förenas annan tjenst i rikets, Riksdagens eller kom- 
muns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den 
befunnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen 
i verket; 

att de med hvarje befattning förenade tjenstgörings- 
penningar finge uppbäras endast för den tid, tjenstens inne- 
hafvare verkligen tjenstgjort eller ätnjutit semester, men 
skulle för den tid, han eljes varit frän tjenstgöring befriad, 
utgä till den, som tjensten förrättat; 

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst för- 
rätta, egde uppbära hela lönen; men att den, som eljes und- 
finge ledighet för svag helsas värdande, enskilda angelägen- 
heter eller särskilda uppdrag, kunde förpligtas att under 


ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstä sä mycket 


af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljes 
pröfvades skäligt; 

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordrades i följd 
af embetsresor eller för beredande af semester tjensteman 
af lägre grad skulle vara skyldig att, om han förordnades 
till högre befattning inom verket, densamma, mot ätnjutande 
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenst- 
göringspenningar men eljes af deremot svarande belopp I 
stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre 
än tre mänader under ett är; 

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt inne- 
hafvande af tjenst i samma lönegrad vore medgilven, tid- 
punkten för första förhöjningen bestämdes att inträda efter 
fem är, under vilkor att innehafvaren mera än fyra är af 
denna tid sjelt med godt vitsord bestridt sin egen, eller pä 


| 


107 


grund af förordnande annan statens tjenst, dock att dervid 
icke finge föras honom till last den tid, han ätnjutit semester, 
och för andra förhöjningen, om sädan egde rum, efter ytter- 
ligare fem är p& samma vilkor, under iakttagande, hvad säväl 
den ena som den andra förhöjningen anginge, att den högre 
aflöningen ej finge tillträdas förr än vid början af kalender- 
äret näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteäldern 
blifvit uppnädd; och borde i fräga om älderstillägg ät fiskeri- 
inspektören, om till denna befattning nuvarande fiskeriinten- 
denten utnämndes, tillgodoräknas honom den tid, han säsom 
fiskeriintendent tjenstgjort; | 

att embets- eller tjensteman skulle, da han uppnätt 
65 lefnads- och minst 35 tjenstär, vara förpligtad att med 
oafkortad lön säsom pension & allmäuna indragningsstaten 
frän tjensten afgä, Eders Kongl. Maj:t eller styrelsen, der 
det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget 
att läta med detsamma anstä, derest och sä länge den 
pensionsberättigande pröfvades kunna i tjensten pä tillfreds- 
ställande sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig ı 
densamma qvarstä; samt 

att semester finge, när sädant utan hinder för göro- 
mälens behöriga gäng kunde ega rum, ätnjutas af styrelsens 
chef, fiskeriinspektören samt byräingeniör under en och eu 
half mänad samt af sekreteraren en mänad ärligen. 

I fräga om kostnaden för det nya embetsverkets in- 
rättande, har, säsom af statsrädsprotokollet inhemtas, de- 
partementschefen vid ärendets föredragning anfört, att, ehuru 
staten för landtbruksstyrelsen slutade pä& en summa af 
29,300 kronor, anslagen till statsverkets utgifter dock icke 
behöfde med motsvarande belopp förhöjas.. Säsom förut 
angifvits, skulle nemligen, derest den föreslagna styrelsen 
komme till ständ, fiskeriintendentens befattning komma 
att indragas. Dä för denna befattning vore & anslaget till 
»fiskerinäringens understöd» anvisadt dels säsom arvode ett 


| belopp af 4,000 kronor och dels säsom ersättning för rese- 


108 


kostnader en summa af högst 1,500 kronor för är, skulle 
detta anslag kunna minskas med nämnda belopp, tillhopa 
5,500 kronor, hyaremot ersättningen till fiskeriinspektören 
för dennes resor, likasom jemväl reseersättningar till Öfrige 
tjenstemän inom styrelsen, borde, i likhet med hvad för- 
hällandet i allmänhet vore i afseende ä& andra dylıka er- 
sättningar ät tjenstemän under civildepartementet, bestridas 
frän sjette hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och trakta- 
mentspenningar. Frän sjette hufvudtitelns förslagsanslag 
till älderstillägg borde ock älderstilläggen till landtbruks- 
styrelsens tjenstemän utgöras. Nägon förhöjning i dessa 
bäda anslag syntes dock icke häraf böra föranledas. 


Det olämpliga deri, att landtbruksakademiens förvalt- 
ningskomit€ med dess för rent vetenskapliga uppgifter af- 
passade organisation utöfvar den centrala administrationen 
i frägor, som röra jordbruket och landtmannanäringarne, 
ligger, enligt Riksdagens förmenande, i sä öppen dag, att 
nägon tvekan ej kan förefinnas om önskvärdheten af en för- 
ändring härutinnan. D& Riksdagen derjemte till fullo delar 
de i statsrädsprotokollet uttalade betänkligheterna mot att 
förlägga nämnda administration till nägon redan befintlig 
myndighet, har förslaget att för ifrägavarande ärendens be- 
handling skapa ett fristäende embetsverk synts under nu- 
varande förhällanden vara den lämpligaste utvägen, helst 
Riksdagen, i öfverensstämmelse med den uppfattning depar- 
tementschefen synes omfatta, anser frägan om bildandet af 
ett särskildt departement för näringarne vara tills vidare 
undanskjuten. 

Den för den nya myndigheten föreslagna organisationen 
har jemväl synts Riksdagen ändamälsenlig och mot de för 
styrelsens embets- och tjenstemän ifrägasatta aflöningsför- 
moner liksom mot de vilkor och förbehäll, hvarunder dessa 
skulle ätnjutas, har Riksdagen icke funnit anledning till 
annan afvikelse frän hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, än 


109 


att dels aflöningen för fiskeriinspektören och de tvä 
byräingeniörerne, af Eders Kongl. Maj:t föreslagen till lön 
3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor och tvä 
älderstillägg ä& 500 kronor hyartdera, synts skäligen kunna 
nedsättas med 500 kronor för dem hvar & lönen och säledes, 
med älderstilläggens bibehällande, bestämmas till lön 2,500 
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, hvarigenom 
statens slutsumma minskas frän 29,300 kronor med 1,500 
kronor till 27,800 kronor; dels ock pensionsäldern för öfver- 
direktören och chefen ansetts lämpligen kunna inträda redan 
eiter uppnädda minst 30 tjenstär. 
ee understöd. 

10:0) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att Rich 
mätte, med godkännande af de enligt statsrädsprotokollet 
öfver civilärenden den 12 januari 1889 föreslagna förän- 
dringar i dispositionen af anslaget till »fiskerinäringens un- 
derstöd», höja nämnda anslag frän dess nuvarande belopp. 
17,600 kronor, till 42,000 kronor, eller med 24,400 kronor. 

Hvad i statsrädsprotokollet anförts till stöd för en ök- 
ning i det under förevarande anslagstitel uppförda anslag 
synes Riksdagen till fullo ädagalägga behöfligheten 
af anslagets förhöjning. I betraktande af den stora 
betydelse, särskildt Nordsjö-fisket under de senare 
ären erhällit, kan det belopp, hvarmed Eders Kong]. 
Maj:t funnit anslagstiteln böra ökas, icke heller 
anses för högt. 

Riksdagen har alltsä ansett sig böra bifalla Eders Kongl- 
Maj:ts förevarande framställning, dock med uttalande af 
den uppfattning, att medlen i första hand böra an- 
vändas till de praktiska behofvens tillgodoseende 
och icke utan Riksdagens vidare hörande till fort- 
gäende statistiska arbeten. 

Med godkännande af de enligt statsrädsprotokollet öfver 
civilärenden den 12 januari 1889 föreslagna förändringar i 


110 


dispositionen af anslaget till »fiskerinäringens understöd», 
har Riksdagen för den skull höjt nämnda anslag frän dess 
nuvarande belopp, 17,600 kronor, till 42,000 kronor, eller 
med 24,400 kronor*). 
Stockholm den 15 Maj 1889. 
Med undersätlig vördnad. 


SZ VIIl. 


OSCAR etc. — — — 
Vär ynnest etc. — — — Sedan VI enligt nädiga bref den 
13 Juli och den 16 December 1887 samt den 9 November 
1888 anvisat till arvode och bätlega för hvart af ären 1877, 
1888 och 1889 ä&t tillsyningsmannen vid fiskerierna inom 


Göteborgs och Bohus län ett belopp af tillhopa 2,000 kronor, _ 


sä hafven I, enligt hvad Värt och Rikets Kommers- 
kollegium i skrifvelse den 8 nästlidne November i under- 
dänighet anmält, till bemälda Kollegium insändt dels med 
skrifvelse den 9 nästförutgängne September en af F iskeri- 
tillsyningsmannen, Filosofie Doktorn A. H. MaLm afgifven, 


af ätskilliga tabeller ätföljd berättelse, innefattande redo- 


*) Bilagor till Kongl. Maj:ts nädiga proposition om statsverket Ar 
1889. Sjette Hufvudtiteln, sid. 61. »Säsom jag under anslagstiteln »Landt- 
bruksstyrelsen» anmärkt, blifva, i händelse af bifall till hvad jag under 
nämnda anslagstitel hemstält, de belopp, som under nu förevarande anslags- 
titel äro anvisade dels säsom arvode till en fiskeriintendent, 4,000 kronor, 
dels säsom ersättning till resekostnader ät denne tjensteman, 1,500 kronor, 
eller tillhopa 5,500 kronor ieke vidare under denna anslagstitel behöfliga. 
Derest dessa anvisningar, utan minskning af anslagstitelns slutsumma, frän 
anslagstiteln uteslutas — hvarom jag mu tilläter mig att framställa för- 
slag — och deras belopp sälunda blifver för andra ändamäl disponibelt, 
skulle den erforderliga tillökningen i anslagstitelns slutsumma blifva 24,500 
kronor och slutsumman komma att uppga till 42,100 kronor, hvilket be- 
lopp dock lämpligen torde kunna afjemnas till 42,000 kronor.» 

(Utg. anm.) 


p” 


111 


görelse för stor- och makrillfiskena under kalenderäret 1888, 
vinter-, sill- och skarpsillfiskena under vintermänaderna 1883 
— 1889, hummer- och ostronfiskena under de för dessa fisken 
tillätna tider frän hösten 1838 till vären 1889 äfvensom 
uppgifter angäende lax- och strandfiskena, dels ock med 
skrifvelse den 7 päföljande Oktober landränteriets af verifi- 
kationer ätföljda räkning öfver de för är 1888 för ofvan- 
berörda ändamäl anslagna medel, utvisande att desamma 
blifvit till MALm utbetalda, och hafven I uti först nämunda 
skrifvelse, med tillkännagifvande dels att behofvet af en till- 
syningsman vid länets fisken äfven för nästkommande är 
förefunnes, dels ock att länets hushällningssällskap för samma 
är beviljat i anslag till fiskerinäringen i allmänhet 6,500 
kronor och till Edert förfogande för ordnande af tillsyn 
öfver fisket och till insamlande af statistiska uppgifter au- 
gäende detsamma 1,500 kronor, begärt att Kommerskolle- 
gium mätte hos Oss göra framställning om anvisande för Ar 
1890 af arvode och bätlega ät tillsyningsmannen och ı sädant 
afseende föreslagit att, enär de belopp, hvarmed tillsynings- 
mannens arvode och bätlega för närvarande af statsmedel 
utginge och hvilka bestämts, innan det stora bohuslänska 
sillfisket med deraf följande göromäl tagit sin början, arvodet 
till 1,500 kronor och bätlegan till 500 kronor, numera vore 
für sina ändamäl otillräckliga, samma arvode och bätlega 
mätte för 1890 höjas, arvodet till 2,700 kronor och bät- 
legan till 800 kronor; hvarjemte I hemställt, att tillsynings- 
mannen vid länets hafsfisken hädanefter mätte fä benämnas 
fiskeriintendent; 

och har Kommerskollegium för egen del, med afseende 
ä& hvad I anfört om behofvet jemväl för nästkommande är 
af en tillsyningsmans anställande vid länets hafsfisken, hem- 
ställt, det Oss täcktes, i likhet med hvad förut egt rum, 
äfven för är 1890 anvisa medel till arvode och bätlega ät 
en sädan tillsyningsman, men beträffande beloppet af an- 
slaget förklarat sig icke vara ı tillfälle att derom afgifva 


112 


nägot omdöme, utan hänvisat till hvad I uti sädant hän- 
seende anfört. 

Di Vi nu I näder lätit detta ärende Oss föredragas, 
hafve Vi beträffande frägan om anslag till tillsynings- 
mannen vid fiskerierna inom Göteborgs och Bohus län 
funnit godt att ät bemälde tillsyningsman för är 1890 an- 
visa tvätusen kronor säsom arvode och femhundra kronor 
säsom bätlega, eller tillsammans tvätusenfemhundra kronor, 
att af Värt Statskontor, upp& vederbörlig regqvisition, ut- 
betalas. 

Vidkommande framställningen om förändrad benämning 
för fiskeritillsyningsmannen hafve Vi funnit samma fram- 
ställning innefatta ett ämne, hvarmed Vi icke taga befatt- 
ning. Hvilket, äfvensom att nädigt bref till Statskontoret 
nu afgär, Eder till kännedom och efterrättelse härigenom 1 
näder meddelas, hvarjemte de af Kommerskollegium insända 
verifikationer till landtränteriets ofvanomförmälda räkning 
härmed till Eder äterställas. Stockholms slott den 20 
December 1889. 

OSCAR. 
V. L. GROLL. 

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs 
och Bohus län, angäende anslag till arvode och batlega ät 
tillsyningsmannen vid fiskerierna inom länet. 


==l. 


Riksdagens skrifvelse (N:o 55) till Konungen, angäende 
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette 
hufoudtitel, innefattande anslagen tıll 
kongl. civildepartementet. 

Till Konungen. 

I afseende & regleringen af utgifterna under riksstatens 
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet, 
fär Riksdagen för Eders Kongl. Maj:t anmäla följande beslut. 


Ordinarie anslag. 

Fiskerinäringens understöd. 
6:0) Eders Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel 
föreslagit, dels att förste fiskeriassistentens lön mätte für 
tiden frän och med är 1891 bestämmas till 2,000 kronor, 
motsvarande sammanlagda beloppet af den nu till honom 
anslagna lön 1,500 kronor, och det till honom p& grund af 
kongl. brefvet den 24 mars 1876 utgäende arvode, 500 
kronor; dels ock att Riksdagen mätte medgifva, att säväl 
förste som andre fiskeriassistentens lön finge, efter inne- 
hafvarens af sädan befattning väl vitsordade tjenstgöring 
säsom fiskeriassistent under en tid af fem är, höjas med 
500 kronor, efter tio ärs sädan tjenstgöring med ytterligare 
300 kronor och efter dylik tjenstgöring under femton är 
med ytterligare 500 kronor, med iakttagande, hvad hvarje 
al dessa förhöjningar anginge, att den högre aflöningen ej 
finge tillträdas förr än vid början af kalenderäret näst efter 
det den stadgade tjensteäldern blifrit uppnädd, samt med 
rätt för de nuvarande innehafvarne af dessa befattningar, 
förste fiskeriassistenten FıLıp TryBom och andre fiskeri- 
assistenten JOHAN VIKTOR WAHLBERG, att i fräga om dylikt 
tillägg tillgodogöra sig den tid efter 1874, de innehaft sina 
befattningar. 

Genom hvad till statsrädsprotokollet blifvit erinradt 
synes det Riksdagen vara till fullo ädagalagdt, att en för- 
bättring i fiskeriassistenternes nuvarande aflöningsförmoner 
är af rättvisa och billighet päkallad: men det förslag, Eders 
Kongl. Maj:t i sädant afseende nu framstält, har Riksdagen 
dock icke kunnat till alla delar biträda. Enligt Riksdagens 
förmenande skulle nemligen den förhöjning, som, derest 
förslaget i dess helhet blefve bifallet, komme att inträda 
uti de bäda ifrägavarande tjenstemännens aflöning, blifva 
allt för stor. Hvad särskildt den nuvarande andre assi- 
stenten angär, skulle denne sälunda p& grund af det antal 


Ss 


114 


tjenstär, han enligt förslaget egde att tillgodoräkna sig, redan 
frän löneförbättringens början komma 1 ätnjutande af alla 
de tre ifrägasatta älderstilläggen och i följd häraf pä& en 
gäng fä sina löneinkomster fördubblade; men en sä bety- 
dande tillökning i bemälde tjenstemans aflöningsförmoner 
torde icke skäligen kunna anses af omständigheterna pä- 
kallad. Riksdagen föreställer sig i sjelfva verket, att andre 
assistentens anspräk pä& löneförbättring mä kunna anses vara 
tillgodosedt derigenom att han berättigas att uppbära det 
första af de för honom föreslagna älderstilläggen. Den förste 
assistentens löneförmoner anser Riksdagen deremot böra 
sättas nägot högre än den andre assistentens, helst det be- 
lopp af 500 kronor, hvarmed den förres lön enligt Eders 
Kongl. Maj:ts proposition skulle komma att öfverstiga den 
senares, efter hvad ı statsrädsprotokollet meddelats, egent- 
ligen torde f& anses tillkomma honom säsom särskild er- 
sättning för den undervisning, han är skyldig meddela ät 
elever vid de inom riket befintliga fiskodlingsanstalterna. 
Riksdagen har derför ät förste assistenten anvisat tvä älders- 
tillägg, hvartdera & 500 kronor, att utg& det första efter 
fem och det senare efter tio ärs tjenstgöring. 

Riksdagen, som deremot icke har nägot att erinra vare 
sig mot förslaget, att de bäda nuvarande innehafvarne af 
assistentbefattningarna skola ı fräga om älderstillägg f& till- 
sodoräkna sig den tid efter är 1874, de innehaft sina be- 
fattningar, eller mot törslaget, att förste assistentens lön 
bestämmes till 2,000 kronor, motsvarande sammanlagda be- 
loppet af den nu till honom anslagna lön och det till honom 
utgäende arvode, fär allts& anmäla, 

att Eders Kongl. Maj:ıts förevarande framställning pä& 
det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen dels beslutit, 
att förste fiskeriassistentens lön mä för tiden frän och med 
$r 1891 bestämmas till 2,000 kronor, motsvarande samman- 
lagda beloppet af den nu till honom anslagna lön, 1,500 
kronor, och det till honom pä grund af kongl. brefvet den 


115 


24 mars 1876 utgäende arvode, 500 kronor, dels ock med- 
gifvit, att förste fiskeriassistentens lön mä, efter inne- 
hafvarens af sädan befattning väl vitsordade tjenstgöring 
säsom fiskeriassistent under en tid af fem är, höjas med 
500 kronor och efter tio ärs sädan tjenstgöring med ytter- 
ligare 500 kronor, samt att andre fiskeriassistentens 
lön, 1,500 kronor, mä efter innehafvarens af sädan befatt- 
ning väl vitsordade tjenstgöring under: en tid af fem är, 
höjas med 500 kronor, med iakttagande, hvad hvarje af 
dessa förhöjningar angär, att den högre aflöningen ej fär 
tillträdas förr än vid början af kalenderäret näst efter det, 
den stadgade tjensteäldern blifvit uppnädd, samt med rätt 
för de nuvarande innehafvarne af dessa hefattningar, förste 
fiskeriassistenten FILIP TrYBOM och andre fiskeriassistenten 
JOHAN VIKTOR WAHLBERG, att i fräga om dylikt tilläge 
tillgodoräkna sig den tid efter 1874, de innehaft sina be- 
fattningar. 

7:0) I fräga om fiskerinäringens befrämjande hafva i sär- 
skilda motioner följande förslag inom Riksdagen blifvit fram- 
stälda: 

dels att Riksdagen mätte till Eders Kongl. Maj:ts för- 
fogande ställa ett belopp af 200,000 kronor, i ändamäl att 
p& billigaste möjliga vilkor deraf lemna län ät behöfvande 
fiskare för inköp af tidsenliga fiskebätar eller redskap och 
anläggande af salterier eller andra dermed jemförliga in- 
rättningar, äfvensom bestämma, att ansökningar om und- 
fäende af sädana län skulle pröfvas säväl af lokalkomitser, 
hvilka Eders Kongl. Maj:ıts Befallningshafvande inom de 
respektive länen utsett, som ock af bemälde Befallnings- 
hafvande, hvarefter fördelningen skulle at Eders Kongl. Maj:t 
verkställas; 

dels att Riksdagen mätte bevilja ett anslag af 8,000 
kronor eller det mindre belopp, som kunde anses tillräckligt, 
att användas till arvoden ät en komite, som skulle erhälla 
uppdrag att undersöka anledningen till de missgynnande 


116 


konjunkturer, hvarmed den bohuslänska sillfiskebedriften 
trycktes, samt att afgifva förslag till de ätgärder, som borde 
ifrägakomma för afhjelpandet af sagda ogynsamma förhäl- 
landen; 

dels att Riksdagen, med syfte att ästadkomma och un- 
derstödja försäkringsföreningar för fiskemateriel, mätte höja 
det nuvarande reservationsanslaget till fiskerinäringens un- 
derstöd med 25,000 kronor; samt 

dels att Riksdagen mätte sa oval pä extra stat 1891 
anvisa 48,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts 
förfogande för att med 3,000 kronor tilldelas de landsting 
eller hushällningssällskap, med undantag af dem, som före- 
{unnes i Kronobergs, Jönköpings, Skaraborgs, Örebro, Vest- 
manlands, Elfsborgs, Vermlands, Kopparbergs och Jemtlands 
län, som ettdera eller gemensamt med minst 1,000 kronor 
bidroge till fiskerinäringens understödjande‘ inom sıtt om- 
räde, med rätt för landstinget eller hushällningssällskapet 
att af det sälunda dem tillkommande belopp utdela 2,000 
kronor, jemte 500 kronor af det dem gifna anslag, säsom 
understöd utan äterbetalningsskyldighet till enskilde eller 
föreningar, som idkade fiske och vore i behof af understöd 
till anskaffande af fiskeredskap och bätar eller andra för 
fisket nödiga ätgärder, säsom salterier, eller för transport 
af den erhällna fängsten, och äterstoden, 1,000 kronor, jemte 
500 kronor af de af landsting eller hushällningssällskap 
tillsammans eller ensamt anvisade 1,000 kronor, säsom län 
för fiskerinäringens enahanda befrämjande, att äterbetalas 
under de närmaste fem ären med en femtedel ärligen, dock 
utan ränta: som ock i sammanhang dermed besluta, att de 
vilkor, som borde iakttagas, dä understöd utan äterbetal- 
ningsskyldighet meddelades, och de, som borde stadgas för 
den afsedda utläningen, borde af landstinget, derest det 
ensamt lemnat bidraget, 1,000 kronor, eller af hushällnings- 
sällskapet, om det sä gjort, eller af begge gemensamt, om 
begge dertill bidragit, bestämmas, samt att alla de ätgärder, 


117 


som med medlens utdelande och utlänande erfordrades, 
borde pä enahanda sätt handhafvas, dervid som förberedande 
nämnd härtill skulle utväljas lämpliga personer, minst en 
för hvarje härad inom landstingets eller hushällningssäll- 
skapets omräde, hvilka skulle vid gemensamt sammanträde 
algifva yttrande öfver de ansökningar, som inkommit dels 
om understöd utan äterbetalningsskyldighet och dels om län, 
hvarefter ansökningarna borde vid landstinget eller vid all- 
män sammankomst med hushällningssällskapet pröfvas och 
afgöras, med iakttagande att, om ansökningarna komme att 
pröfvas af bäde landsting och hushällningssällskap och de 
dervid staunade i olika beslut, landstingets mening borde 
gälla som afgörande. 

Af motionerna framgär, att, ehuru de särskilda motio- 
närerne föreslagit i viss mon olika ätgärder till befrämjande 
af fiskerinäringen, de likväl alla äro öfverens derutinnan, 
att staten bör pä ett mera kraftigt sätt, än hittintills skett, 
söka befordra den ifrägavarande näringens intressen. I 
sjelfva- verket torde ocksä en med motionärernes ı detta 
hänseende likartad uppfattning under senare tiden allt mera 
sjort sig. gällande inom landet. Af ätskilliga omständigheter 
att döma, synes nemligen den öfvertygelsen blifvit allt all- 
männare, att, derest tjenliga ätgärder vidtoges, fiskerinä- 
ringen skulle kunna blifva af ojemförligt större betydelse 
för värt land, än den för närvarande är. Riksdagen hyser 
ocksä denna öfvertygelse, i följd hvaraf Riksdagen äfven 
häller före, att det anslag, hvarmed staten under- 
stödjer näringen i fräga, jemväl efter den vid senaste 
riksdag vidtagna förhöjningen i beloppet, är allt för ringa, 
en uppfattning, hvars riktighet synes hiksdagen bekräftas 
bland annat deraf att värt grannland Danmark, hvars fisken 
dock anses ega mindre värde än vära, för näringens be- 
främjande offrar ojemförligt större belopp. 

Riksdagen, som emellertid icke ansett sig kunna bifalla 
nägon af de framlagda motionerna, hyser deremot den upp- 


115 


fattning, att det med motionerna afsedda syftet, eller fiskeri- 
näringens befrämjande, af Riksdagen under nuvarande för- 
hällanden bäst befordras genom att Riksdagen fäster Eders 
Kongl. Maj:tts uppmärksamhet pä& angelägenheten deraf, att 
omförmälda näring mä i högre grad, än hvad för närva- 
rande är förhällandet, af staten understödjas, äfvensom i 
sammanhang dermed anhäller, att Eders Kongl. Maj:t, efter 
det vederbörlig utredning i ämnet verkstälts, dervid de i 
motionerna framhällna omständigheter och behof lära blifva 
föremäl för närmare pröfning, täcktes för Riksdagen fram- 
lägga det förslag, hvartill omständigheterna kunna föranleda. 
En sädan utredning, som synes Riksdagen böra kunna ske 
genom vederbörande embetsmyndigheter, torde icke böra 
föranleda hvarken nämnvärda kostnader eller tidsutdrägt. 

Under äberopande af hvad nu blifvit anfördt, fär Riks- 
dagen anhälla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes efter behörig 
utredning taga i öfvervägande, hvilka ätgärder till fiskeri- 
näringens befrämjande, särskildt i de af motionärerna före- 
slagna syften, böra vidtagas, samt om möjligt till nästın- 
stundande Riksdag inkomma med de framställningar 1 ämnet, 
hvartill ärendets pröfning kan föranleda. 


Stockholm den 19 maj 1890. 
Med undersätlig vördnad. 


2. 
OSCAR etc. 

Vär yunest etc. Uti underdänig skrifvelse den 29 Mars 
inneyarande är hafven I, under framhällande derat, att det 
skulle lända till fiskerinäringens höjande och befordran, 
derest inom riket upprättades en fiskodlingsanstalt med till- 
hörande dammar för kläckning och uppfödande af laxöring, | 


r 119 


äl, gös och braxen med flere arter insjöfisk samt kräftor, 
gjort framställning om anordnande vid Finspängs bruk i 
Rösinge socken af Östergötlands län af en dylik anstalt 
jemte dermed förenad biologisk anstalt för anställande af 
vetenskapliga undersökningar med praktiskt syfte rörande 
fiskerinäringen, hvarvid I, med öfverlemnande af en utaf 
O. ERIKSSON upprättad plan med tillhörande kostnadsför- 
slag, hufvudsakligen anfört, att I med aktiebolaget Finspängs 
styckebruk, säsom egare af Finspängs bruk och jordegendom, 
inledt underhandlingar om upplätande af erforderligt omräde 
för ifrägasatta anläggning, hvartill bolaget förklarat sig villigt; 
att Finspängs läge i närheten af ängbäts- och jernvägsstation 
vore synnerligen lämpligt för anläggning af en anstalt af 
ifrägavarande beskaffenhet, enär egendomen, belägen ej längt 
frän sjön Glan, omgäfves af mindre skogssjöar, af hvilkas 
olika vattenförhällanden ätskillig erfarenhet för fiskodlingen 
säkerligen stode att vinna; 

att ifrägakomna fiskodlingsanstalt skulle bestä dels 
af en kläckningsanstalt med tillhörande dammar, hvilkas 
antal I ansägen böra till en början begränsas till fem, och 
hvilka dammar skulle användas till uppfödnings- och lek- 
dammar för hvarjehanda fiskarter, dels ock af en biologisk 
anstalt; 

att för anläggning och begagnande af förberörda fem 
dammar borde för anstaltens räkning betingas upplätelse af 
nyttjanderätt säväl till den nedanför stora Hagdammen be- 
fintliga dalsänkan, som ock till vattnet i nämnda dam samt 
den ofvanför liggande stora Hagkällan; 

att säväl kläckningsanstalten, som den biologiska an- 
stalten skulle inrymmas i en nägot större byggnad, i hvars 
närhet en för bäda gemensam uthusbyggnad skulle uppföras, 

att en härför synnerligen lämplig byggnadsplats funnes 
p& en udde invid den s. k. stora Hagdammen vid. Finspäng 
i närheten af den nu för fiskodling begagnade stora Hag- 
källan, belägen sä högt öfver den föreslagna byggnadsplatsen, 


120 A 


att vattnet utan svärighet kunde pressas ända upp till taket 
i den tillämnade kläckningsanstalten; 

att kostnaden för ifrägavarande byggnader med nödiga 
rörledningar och kaminer m. m., men utan. kläckningslädor 
och möblering, skulle enligt förberörda kostnadsförslag ut- 
söra for hufvudbyggnaden 3,331 kronor 8 öre och för uthus- 
byggnaden 559 kronor 50 öre eller tillhopa 3,890 kronor 
DS Ore; 

att för den första uppsättningen af kläckningslädor er- 
fordrades 600 kronor, deri inberäknadt kostnaden för rom- 
transportlädor och dylıkt; 

att för möhleringen af det vetenskapliga arbetsrummet 
samt rummen i öfre väningen kostnaden uppginge till 475 
kronor; att för den vetenskapliga undersökningsanstalten be- 
höfde anskaffas nägra mindre arbetsaqvarier, ett medelstort 
mikroskop med tillhörande apparat samt en s. k. mikrotom 
för verkställande af snitt för mikroskopiska undersökningar, 
för tillsammans 575 kronor äfvensom en roddbät för 50 
kronor, hvadan allts& det för anstaltens anläggning, möble- 
ring och utrustning erforderliga belopp uppginge till 5,590 
kronor 58 öre, hvartill komme kostnaden för anläggning af 
fem fiskdammar, efter ett pris af 200 kronor för hvarje, 
med 1,000 kronor, eller tillsammans 6,590 kronor 58 öre; 

alt beträffande den för anstalten erforderliga mark, 
hvilken funnes upptagen & ofvan omförmälda plan, den- 
samma innehölle en areal af omkring en hektar; och hade 
bolaget, som egde marken, förklarat sig villigt att emot en 
Srlig afgäld af 25 kronor förutom vissa andra vilkor af 
mindre vigt under en tid af 49 är för det afsedda ända- 
mälet uppläta nyttjanderätten dertill ät staten; samt 

att vidkommande slutligen den antagliga kostnaden för 
anstaltens drift, I ansägen att till en föreständare och bi- 
träden ät honcm erfordrades förutom fri bostad för före- 
ständaren jemte vedbrand tillhopa 1,000 kronor; samt att 
kostnaderna för anstaltens drift i öfrigt, hvilka kostnader 


a ee u u 


121 


under olika är kunde vexla alltefter som anstaltens verk- 
samhet utvecklades eller utgifterna för densamma i större 
eller mindre mon betäcktes genom inkomster medelst för- 
säljning af fiskrom, yngel och matnyttig fisk, icke borde 
beräknas lägre än till 1,000 kronor för är, hvarmed dä 
äfven det ärliga arrendet för den upplätna marken kunde 
bestridas; hemställande I, p& grund af hvad sälunda blifvit 
anfördt, att Oss täcktes, jemte godkännande af den för 
ifrägakomna anstalt upprättade plan, anvisa dels till an- 
ordnande af fiskodlingsanstalten med dertill hörande biolo- 
giska anstalt ett belopp af 6,590 kronor 58 öre att af Eder 
i mon af behof Iyftas, dels ock för anstaltens drift under 
innevarande och nästkommande är frän den tid anstaltens 
verksamhet toge sin början 2,000 kronor för är, äfvensom 
bemyndiga Eder att uppgöra och & Vära och kronans vägnar 
underteckna kontrakt om förvärfvande af nyttjanderätt till 
den för anstalten erforderliga mark äfvensom i öfrigt vid- 
taga de für anstaltens ordnande nödiga ätgärder. 

Vid underdänig föredragning af detta ärende hafve Vi 
funnit godt bemyndiga Eder att upprätta och anordna den 
iirägasatta anstalten i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 
det af Eder afgifna förslag, för hvilket ändamäl I jemväl 
egen att & Väre och kronans vägnar för ett ärlist arrende 
‚af högst tjugufem kronor genom kontrakt, som vederbörligen 
intecknas, sluta aftal med egaren af Finspäng om nyttjande- 
rätt under femtio är till den mark och det vatten, som en- 
list planen för anstalten erfordras, i hvilket kontrakt bör 
intagas förbehäll för kronan att före nämnda tids utgäng fä 
aistä frän arrendet sex mänader efter derom & kronans sida 
gjord uppsägning; och hafve Vi tillika funnit godt dels an- 
visa till Edert förfogande, att i mon af behof lyftas, ej 
mindre för anstaltens inrättande och anordnande ett belopp 
af sextusen femhundranittio kronor att utgä med högst ett- 
tusen kronor under innevarande är och med äterstoden un- 
der är 1891, än äfven för bestridande af kostnaderna för 


122 


anstaltens underhäll och drift under sistnämnda är högst 
ett tusen kronor, dels ock förordna, att I skolen före in- 
gängen af 1892 och sedermera, si länge anstalten för ända- 
mälet begagnas, före hvarje ärs utgäng underställa Vär 
pröfning förslagsberäkring öfver inkomster och utgifter vid 
anstalten för det kommande äret. Hvilket Vi, som nu afläte 
nädigt bref i ämnet till Värt Statskontor, Eder till syar och 
efterrättelse härigenom i näder meddele, hvarjemte den af 
Eder insända plan med tillhörande kostnadsförslag äter- 
ställes. 

Stockholms Slott den 5 September 1890. 

OSCAR. 
V. L. GROLL. 
Till Landtbruksstyreisen. 


nl. 

Tıll Konungen. 

Med öfverlemnande af Riksdagens underdäniga skrifvelse 
den 19 Maj innevarande är har Eders Kongl. Maj:t i nädigt 
ref den 29 päföljande Augusti anbefalt Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande att afgilva underdänigt yttrande och för- 
slag beträffande ätgärder, som till fiskerinäringens befräm- 
jande borde vidtagas beträffande kustfisket utefter Göteborgs 
och Bohus län. 

Till underdänigt fullgörande af nämnda nädiga befall- 
ning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig 
höra höra Intendenten vid hafsfisket i länet för vinnande 
af erforderlig utredning i ämnet; och sedan bemälde Inten- 
dent till Eders Kongl. Maj:ts Befaliningshafvande inkommit 
med utlätande i frägan, har Eders Kongl. Maj:ts Befall- 
ningshafvande funnit sig böra inskränka sitt yttrande till 
&beropande af innehället i Intendentens till Eders Kongl. 


123 


Maj:ts Befallningshafvande stälda skrifvelse, hvilken härhos 
i underdänighet bifogas. Göteborg, & Landskansliet, den 
14 November 1890. 
G. SNOILSKY. 
HENR. WESTIN. 


Bilaga. 


Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfver 
Göteborgs och Bohus län. 


I enlighet med mig lemnad föreskrift af den 13 Sep- 
tember 1890 att afgifva yttrande och förslag beträffande de 
ätgärder, som böra vidtagas till fiskerinäringens befräm- 
jande, särskildt med afseende pä Göteborgs och Bohus läns 
hafsfiske och de syften, som angifvas uti en skrifvelse, som 
Kongl. Maj:t mottagit frän Riksdagen den 19 sistlidne Maj, 
har jag äran anföra följande. 

Riksdagens skrifvelse innehäller förslag till 

1:0) Länefond för fiskare, bildad af statsmedel; 

2:0) Komite för att undersöka de missgynnande kon- 
junkturer, hyarmed den bohuslänska sillfiskebedriften tryckes, 
och afgifva förslag till afhjelpande deraf; 

3:0) Försäkringsförening för fiskemateriel; 

4:0) Anslag för 1391 af 3,000 kronor till hvartdera af 
vissa landsting eller hushällningssällskap att dels utdelas 
säsom understöd ät fiskeriidkare, dels utlänas för fiskeri- 
näringens befrämjande. 

Förslagen skola här beröras i omvänd ordning mot den, 
hyari de framkommit. 

Fjerde förslaget. 

Om det fjerde förslagets förra del afsäge understöd ät 
mycket fattiga, pä det att de genom smä- och strandfiske 
mätte kunna skaffa sig nödtorftigt uppehälle, skulle den före- 


124 


slagna summan kunna verka mycket godt för det mindre 
antal fiskare, den till tillräckligt stor del kunde träffa. P& 
detta läns fiskerinäring i detta ords egentliga bemärkelse 
kan den icke utöfva nägot nämnvärdt inflytande, ty sä stor- 
slagen är denna näring och sä dyrbar den redskap, som 
användes & densamma. (Den senast offentliggjorda berät- 
telsen om länets hafsfısken bilägges för att ädagalägga detta). 

Det fjerde förslagets andra del om att utläna 1,000 
kronor och det tillägg dertill, som landsting eller hushäll- 
ningssällskap skulle vilja lemna, eger icke heller nog be- 
tydelse. 

Tredje förslaget. 

Försäkringsföreningar för fiskebätar och fiskefartyg med 
tillhörande redskap har länet trenne, nemligen: 

Göteborgs och Bohus läns fiskareförening, 

Öckerö sockens fiskareförening och 

Styrsö enskilda assuransförening. 

Den förstnämnda af dessa föreningar stär Öppen för 
fiskeriidkare frän hela länet och anlitas mest af storsjöfiske- 
fartyg. De bäda sistnämnda föreningarne afse hvar sın 
socken och anlitas mest för det af dessa socknar mycket 
idkade Kattegattsfisket. 

Med dessa tre försäkringsföreningar för bätar och red- 
skap är behofvet af dylika uppfyldt för detta län. 

Andra förslaget. 

Dä det stora bohuslänska vintersillfisket började 1877 
__78 samt under dess första ärgängar, troddes allmänt, att 
sillen borde fiskas med vadar, och en myckenhet af denna 
redskap, dyr bäde till inköp och underhäll, anskaffades 
längs länets hela kust. En sillvad kostar i medeltal 3,000 
kronor. Erfarenheten har sedan visat, att för saltnings- 
ändamäl är sättgarnfisket att föredraga, emedan garnen 
fänga endast den bättre sillen, och detta slags redskap är 
jemförelsevis billig. Garn finnas numera ocksä längs länets 
hela kust. Dock egnar sig nästan aldrig en och samma 


125 


fiskare samtidigt ät bäde vad- och garnfiske. Sättgarnfisket 
är lönande öfverallt, vadfisket i stor skala deremot endast 
i de trakter, der afsättning finnes ät dem, som handla med 
färsk sill p& in- och utlandet, samt der guanofabrikerna äro 
belägna. Pä ett par orter blifver visserligen äfven vadsill 
i större partier saltad, mest för Ryssland, men tull och kon- 
kurrens med andra länders sill hindra denna affär att taga 
sä stora dimensioner, att den kunde blifva allmän. P& grund 
af dessa förhällanden finnas kuststräckor, som frän tidigare 
är innehafva och ännu begagna vadar, utan att ega tillfälle 
till annan afsättning för vadsillen än ät traktens landtbor, 
som begagna denna sill till gödsel, och för dessa vadfiskare 
äro konjunkturerna till den grad tryckande, att de göra rik- 
tigast i att öfvergifva vadfisket och slä sig p& garnfisket, 
ätminstone tills nya kommunikations- och dermed nya han- 
delsförhällanden uppstä i deras trakt. Ocksä försiggär en 
sädan öfvergäng sä& smäningom*), 

Under de senare ärens höstar fiskas sill längre frän 
land med drifgarn, men ätminstone ännu si godt som ute- 
slutande af och vid länets sydligaste del samt utanför Hal- 
land. Detta fiskes alkastning gär mest till färsksillhandeln, 
emedan den ställer sig dyr för salterierna, isynnerhet som 
vintersillfisket dä väntas börja snart. 

Första förslaget. 

»Fonden i Göteborg till förbättrande af länets skärgärds- 
och kustallmoges ställning» utlänar till fiskare, dock icke 
till andre än sädana, som intaga en plats i det egentliga 
näringslifvet, detsamma är förhällandet med »Göteborgs och 
Bohus läns fiskareförenings» reservfond. Dessa kassor äro 
för detta ändamäl icke stora. De uppgä sammanräknade 
till nägot öfver 55,000 kr., men mänga goda fiskefartyg 
hafva under ärens lopp ästadkommits genom län ur dem. 
Denna erfarenhet visar, att en större länefond skulle kunna 


*) Jfr ofvan sid. 37. (Utg. anm.) 


126 


fäs att verka gagneligt, och den skulle helt säkert icke 
missbrukas. Fiskarena hafva i de nämnde kassorna gjort 
sig kände säsom redlige betalare. Den sparsamhet, hvar- 
med Bohusläns fiskare bedrifva det stora sillfisket med den 
stundom betydliga bruttoinkomsten men alltid stora skyl- 
digheten mot redskap, bätar, hus och hem, lemnar ocksä 
ett godt vitsord. — Dessutom har sedan nägra är behofvet 
af lifförsäkring eller deremot svarande inrättning för fiskare 
gjort sig allt mera känbart, och intresset derför tilltagit, 
utan att nägot resultat ännu vunnits., — Likasom inom 
andra yrken en mängd sammanslutningar uppstätt för att 
st sina medlemmar skaffa understöd under sjukdom eller 
eljest nödstäld belägenhet, är det tydligt, att sädan sam- 
manslutning med deraf härflytande förmoner skulle verka 
betryggande för fiskaren, derigenom upplifva hans häg och 
stärka hans företagsamhet. 

Att för dessa tre ändamäl upprätta skilda fonder skulle 
erfordra summor, större än som antagligen kunde ästad- 
kommas, äfven om inrättningarne afsäge endast Bohusläns 
hafsfiske med dess egendomliga karaktär. Lättare skall det 
vara att uppnä& de tre ändamälen ı ett sammanhang. Att 
i detta yttrande ing& i detaljer, som delvis kunna fördel- 
aktigt ordnas pä mera än ett sätt, torde vara olämpligt, 
men i allmänna drag tecknadt vore lösningen följande. 

En fond bildas, hvartill grundpläten lemnas af staten, 
och som för öfrigt ökas genom donationer, fiskares inträdes- 
afgifter och bidrag och sin egen förräntning. Det är af vigt 
ej blott ur ekonomisk utan äfven ur moralisk synpunkt, att 
fiskare, som önska komma i ätnjutande af de fördelar, denna 
fond skall gifva dem, erlägga inträdesafgifter och derefter 
bestiämda bidrag pä bestämda tider, p& det att de mä 
känna, att de utgöra aktade yrkesidkare ı samhället och ej 
ringaktade tiggare sä godt som utanför detta. Ur fonden 
utlemnas län mot antaglig säkerhet och pä moderata be- 
talningsvilkor ät fiskare för inköp af fiskebätar och redskap. 


127 


Af fondens afkastuing betalas till fiskare, som genom in- 
trädesafgift och erlagda bidrag gjort sig dertill berättigad, 
understöd vid sjukdom med bestämdt belopp för hvarje 
vecka under högst ett visst antal veckor. Dä en af desse 
fiskare dör, utbetalas till hans hustru eller barn eller andra 
arfvingar ett visst belopp, som ej mä vara tilltaget för litet, 
ty det är detta, som skall motsvara lifförsäkring, och för 
detta belopps skull mä fiskares bidrag icke tagas för smä 
men fördelas pä& korta tider. 

Ait en sädan inrättning är möjlig synes i England. 
Der finnas mänga fiskareföreningar och välgörande inrätt- 
ningar för fiskare. Den i Grimsby är till hufvuddrag och 
ändamäl inrättad s& som här framstälts. Bohusläns fiskare- 
ständ eger ocksä erforderlig fasthet derför, ty det egnar sig 
uteslutande ät fisket i dess mera betydande former med den 
samhällighetskänsla, som deraf uppkommer. 

Lysekil den 4 November 1890. 


A. H. MALM, 
Intendent vid Göteborgs och Bohus läns hafsfisken. 


en ıll. 


Till Konungen. 

Genom nädigt bref den 29 sistlidne Augusti har Eders 
Kongl. Maj:t anbefalt Landtbruksstyrelsen att efter veder- 
börlig utredning inkomma med underdänigt yttrande och 
förslag beträffande de ätgärder, som till fiskerinäringens be- 
främjande särskildt i de i Riksdagens underdäniga skrifvelse 
af den 19 Maj innevarande är, angäende regleringen under 
riksstatens sjette hufvudtitel, uti sjunde punkten angifna 
syften, borde vidtagas beträffande hafsfisket utefter rikets 
kuster, med undantag af kustfisket utefter Göteborgs och 
Bohus samt Hallands län, hvarjemte Statsrädet och Chefen 


128 


för Civildepartementet med remiss af den 26 sistförflutna 
September till Styrelsen öfverlemnat särskilda framställnin- 
gar om understöd af statsmedel ät fiskarena vid Mölle och 
Nyhamns fiskelägen för anskaffande af fiskegarn, hyilka fram- 
ställningar jemte deröfver afgifna yttranden borde af Sty- 
relsen tagas i öfvervägande vid besvarande af förberörda 
nädiga: remiss. —ı— 477.7 m 
Sisom en fräga af särskild vigt tilläter sig Styrelsen 
framhälla ordnandet af vär fiskeriadministration. I sitt 
nuvarande skick torde denna kunna sägas endast vara hali- 
färdig. Styrelsen syftar härmed pä det egendomliga och 
sedan läng tid hos oss rädande förhällande att hafsfiısket ı 
Bohuslän och i senare tid äfven i Halland är i administra- 
tivt hänseende skildt frän landets öfriga fiskerier och pä 
grund häraf stäldt sä godt som utan sakkunnig kontroll 
frän statens sida. Förklaringen till detta förhällande torde 
kunna sökas uti de omständigheter, under hvilka den hit- 
tills befintliga fiskeriadministrationen uppkommit. Dä 1564 
en fiskeriintendent med assistenter anstäldes vid Landtbruks- 
akademien, fans redan förut sedan 1855 en’ särskild tillsy- 
ningsman för hafsfisket i Bohuslän. Sistnämnda län undan- 
togs derför frän det verksamhetsfält, som utstakades för 
fiskeriintendenten och som omfattade samtliga landets öfriga 
fiskerier och sälunda kunde anses ändock vara stort nog. 
Ett ytterligare skäl torde legat deruti att, dä sistnämnda 
befattning inrättades, icke kunde pä förhand förutses den 
utveckling i administrativ riktning, som fiskeriintendentens 
befattning genom omständigheternas kraf snart nog erhöll 
och som ledde sitt upphof frän nädiga kungörelsen den 3 
November 1867 angäende fiskeriärendens handläggning. Sedan 
nämnda kungörelse blefvo visserligen samtlige fiskeritillsy- 
ningsmän stälde under fiskeriintendentens ledning, och denne 
blef sälunda att betrakta säsom chef för landets fiskerier. 
Men dä nägon ändring uti fiskeriintendentens instruktion 


129 


icke i samband härmed egde rum, vann berörda föreskrift 
i ofvan nämnda kungörelse icke nägon tillämpning hvad 
Bohusläns hafsfiske beträffar. Fiskeritillsyningsmannen vid 
hafsfısket derstädes kom fortfarande att lyda endast under 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och under 
Kommerse-Kollegium, som af älder haft att taga befattning 
med landets fiskerier. Utom den oegentlighet, som ligger 
deruti att Öfverinseendet öfver landets vigtigaste hafsfiske 
utan sakkunnig kontroll frän statens sida är öfverlemnadt 
at en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnad 
tillsyningsman, hvilket förhällande enligt Styrelsens förme- 
nande icke väl stär tillsammans med den ordning och reda, 
som i fräga om fiskeriadministrationen lika väl som andra 
förvaltningsgrenar är Önskvärd och nödig, leder detta för- 
hällande till, förutom andra olägenheter, äfven den inga- 
lunda oväsentliga oegentligheten att den omöjliggör den enhet 
i den ärliga Ööfversigten öfver landets fiskerier, deras förlopp 
och afkastning, som vore sä ytterst Önskvärd att kunna 
ästadkomma. Berättelserna om bohuslänska hafsfısket afgif- 
vas nu eiter den plan, som tillsyningsmannen derstädes kan 
finna för godt att uppställa, och offentliggöras för närva- 
rande uti »Göteborgs och Bohus läns Hushällningssällskaps 
qvartalsskrift», en publikation som är svärtillgänglig för andra 
än nämnde sällskaps ledamöter*). Ätskilliga andra olägen- 
_ heter, som i större eller mindre grad härflyta frän den obe- 
stämda ställning, Bohusläns hafsfisken intaga i administra- 
tivt hänseende, skulle visserligen kunna anföras, men det 
anförda torde vara tillräckligt för framhällandet af en oegent- 
lighet, som för öfrigt ligger i öppen dag. Att det nuva- 
rande förhällandet i fräga om bohuslänska fiskets ställning 
til landets öfriga fiskerier endast är ett betrakta säsom 


u) Berättelsen öfver Göteborgs och Bohus läns hafsfisken offentlig- 
göres sedan flera är tillbaka icke uti Göteborgs och Bohus läns Hushäll- 
ningssällskaps qvartalsskrift, utan särskildt för sig, fast den utdelas äfven 
till nämnda sällskaps ledamöter. (Utg. anm.) 


9 


150 


provisoriskt, antydes äfven uti den för Landtbruksstyrelsen 
utfärdade nädiga instruktionen, men dä det synts Styrelsen 
vara af största vigt, att enhet och reda snarast möjligt 
bringas uti vär fiskeriadministration, har Styrelsen velat ı 
underdänighet fästa Eders Kongl. Maj:ıts nädiga uppmärk- 
samhet pä önskvärdheten deraf att Bohusläns liksom Hal- 
lands hafsfisken samordnas med öfriga fiskerier och sälunda 
ställas under Landtbruksstyrelsens inseende. Att sädant 
icke förut skett, har tydligen föranledts icke af nägra ı 
sakens natur liggande förhällanden, utan sä att säga af till- 
fälliga omständigheter och emedan fiskeriadministrationen 
hos oss ännu icke blifvit fullständigt ordnad, ty ehuruväl 
bohuslänska hafsfisket drifves under i viss mon olika för- 
hällanden än andra af landets fiskerier, äro dessa olikheter 
dock ingalunda af nägon genomgripande art eller pä& nägot 
sätt större än olikheterna mellan t. ex. fiskerierna i Skäne 
och dem vid vära nordligare kuster och i alla händelser 
icke af sädan natur, att derutinnan skulle ligga nägot verk- 
ligt skäl för bohusläuska hafsfiskets skiljande frän landets 
öfriga fisken*). Ej heller kan Styrelsen dela den uppfattning, 
som ej sällan frän Bohuslän sökt göra sig gällande, att dess 
hafsfiısken skulle i värde vara eqvivalenta med landets samt- 
liga öfriga fiskerier**). Denna äsigt kan hafva sin förklaring 
at obekantskap med förhällandena i andra delar af landet 
och kan möjligen finna nägot stöd af de beklagligen högst 
ofullständiga uppgifter, man eger rörande dessas och sär- 
skildt sötvattensfiskeriernas verkliga värde, som allt för 
mycket underskattats. Mot sammanförande af det bohus- 
länska fisket under samma styrelse, hvarunder öfriga fiske- 


*) Detta pästäende vederlägges tillräckligt af hvad Landtbruksstyrelsen 
sjelf anfört i den här icke meddelade inledningen till dess sä utförliga ut- 
lätande, deruti med företeende af tillräckligt goda skäl framhälles den 
grundväsentliga olikheten mellan bäde fiskevattnet och fiskebedriften uti & 
ena sidan Östersjön och & andra sidan Nordsjön med Skagerack och Katte- 
gatt. Jfr vidare ofvan sid. 83—84. (Utg. anm.) 


*%*) När och af hvem? (Utg. anm.) 


151 


rier Iyda, kan möjligen invändas, att äfven der saknas spe- 
ciel kännedom om bohuslänska hafsfiskeförhällanden, emedan 
statens fiskeritjenstemän ej haft att med dem taga befatt- 
ning; men denna invändning torde vara af ringa vigt, dä 
nämnde tjenstemän hafva alla förutsättningar för att kunna 
sätta sig in äfven uti nyssnämnda förhällanden och för öfrigt 
Landtbruksstyrelsen är det enda embetsverk, hvarest nödig 
sakkunskap för att administrera fiskerierna för närvarande 
kan päräknas. Hvad här anförts rörande oegentligheten af 
bohuslänska hafsfiskets skiljande frän Öfriga fisken, gäller 
om möjligt i ännu högre grad beträffande Hallands hafs- 
fiske, som förut Iydde under fiskeriintendenten*) och för 
öfrigt i fräga om vigt och betydelse, trots de senare ärens 
framsteg, ingalunda intager nägon framstäende ställning eller 
öfverträffar samma fisken utanför andra landskaps kuster, 
exempelvis Skänes och Blekinges. Tillsyningsmannen derstä- 
des är för närvarande en af fiskeriassistenterne, ett miss- 
förhällande som det visserligen ligger i Styrelsens eget skön 
_ att afhjelpa, men som visar till hvilka oegentligheter det nu- 
varande förhällandet kan leda. Rättelse uti ofvan nämnda 
förhällande skulle enligt Styrelsens förmenande kunna ske 
utan nämnvärd tillökning uti statsverkets utgifter, för den 
händelse det nu sedan mänga är tillbaka utgäende bidraget 
af statsmedel i stället Öfverflyttades pä ordinarie stat säsom 
aflöning ät en tredje fiskeriassistent med station i Bohuslän, 
_ för hvilken dessutom ett reseanslag af 500 kronor i sä fall 
torde böra ansläs, mot skyldighet för assistenten att i den 
mon sädant vore förenligt med hans öfriga tjenstgöring ut- 
föra äfven andra förrättningar i vestra delarne af landet*®). 

Pä grund at hvad ofvan i underdänighet blifvit anfördt, 


*) Jfr ofvan sid. 70, 98—102. (Utg. anm.) 

**) Jfr Underdänigt utlätande af Kongl. Landtbruks-Akademiens För- 
valtningskomit& jemte yttrande af Fiskeriintendenten i anledning af sär- 
skilde komiterades den 3 Mars 1883 afgifna betänkande och förslag till ny 
fiekeristadga m. m. Stockholm 1886, sid. 82—87. — Jfr vidare ofvan 
sid. 21—27, 38, (Ttg. anm.) 


132 


_fär Landtbruksstyrelsen till Eders Kongl. Majits nädiga pröf- 
ning hemställa att med öfverfiyttande af nu utgäende stats- 
bidrag till aflöning ät en tillsyningsman vid hafsfisket i 
Bohuslän pä ordinarie stat säsom lön ät en tredje fiskeri- 
assistent med station i Bohuslän samt med ett reseanslag 
af 500 kronor för de ytterligare förrättningar, hvilka utom 
skärgärden kunna blifva honom älagda att utföra, haisfisket 
vid vestra kusten mätte i likhet med öfriga fiskerier ställas 
under Landtbruksstyrelsens inseende. 

Men äfven oafsedt den tillökning i fiskeritjenstemännens 
antal, som blefve en följd af nädigt bifall till ofvanstäende 
förslag, anser sig Landtbruksstyrelsen böra i underdänighet 
framhälla vigten af att nägonting ätgöres för att utbilda 
blifvande fiskeritjenstemän i statens tjenst samt till följd 
deraf önskvärdheten af att Styrelsen sattes i tillfälle att an- 
ställa en eller tv& stipendiater säsom aspiranter till dylika 
befattningar. 

Styrelsen anser sig tillika böra underdänigast framhälla 
önskvärdheten af att, i likhet med hvad i andra länder 
eger rum, en för fiskeritjenstemännens resor längs kusterna 
tjenlig, mindre ängbät anskaffades, hvarigenom betydligt 
mera arbete skulle kunna utföras, än hvad nu är fallet. 
Dä det emellertid torde vara lämpligare att behandla denna 
fräga särskildt, anhäller Styrelsen att i nämnda fall fä in- 
komma med särskilda underdäniga framställningar. 
Remisshandlingarna med dertill hörande bilagor öfver- 
lemnas härmed. 

Stockholm den 14 November 1890. 

Underdänigst 
THEODOR ÜODELBERG. 
RUDOLF LUNDBERG. FREDRIK EGERSTRÖM. 


133 


SZ ZZILr. 


Till Konungen. 


Sedan Landtbruksstyrelsen uti underdänig skrifvelse 
denna dag, angäende ätgärder till fiskerinäringens befräm- 
jande, jemte framhällande af önskvärdheten af dels anstäl- 
lande af fiskeristipendiater, dels ock anskaffande af en äng- 
bät för fiskeristyrelsens behof, förbehällit sig att i dessa 
begge afseenden till Eders Kongl. Maj:t inkomma med sär- 
skild framställning, fär Styrelsen till fullgörande häraf i un- 
derdänighet anföra följande: 

Statens fiskeritjenstemän utgöras för närvarande, utom 
af Landtbruksstyrelsen, af tvä assistenter och en undervi- 
sare i fiskodling m. m. D& dessa tjenstemän hafva till 
äliggande ej blott att tillhandagä allmänheten med räd och 
upplysningar i fräga om fiskets värdande m. m., utan der- 
jemte att genomföra en undersökning af landets fiskevatten 
samt de förhällanden, under hvilka näringen i olika delar 
af landet bedrifves, för att kunna ävägabringa den utredning 
af näringens tillständ och behof, som för statens ändamäl 
är oundgänglig, s& mäste antalet sädana tjenstemän betrak- 
tas säsom 'ringa i förhällande till värt lands vidsträckthet. 
Afven afsedt den omständigheten att en statens fiskeritjen- 
steman vid hafsfisket i Bohuslän för närvarande alldeles 
saknas, lärer väl allts4 behofvet af flera assistenters anstäl- 
lande för tillgodoseende af det äskade behofvet af fiskeri- 
tjienstemän i en icke aflägsen framtid göra sig gällande. 

Om ocksä icke hänsyn tages till detta framtida behof, 
torde i allt fall svärigheten att, i den mon de nu varande 
fiskeritjenstenstemännen afg&, ersätta dem med personer, 
som kunna fylla de fordringar, hvilka ställas p& dylika 
tjenstemän, vara sä& beaktansvärd, att ätgärder redan nu 
böra vidtagas för utbildande af lämpliga personer till att 
kunna, när helst sädant päfordras, öfvertaga tjenst af ifräga- 


134 


varande art. Oaktadt den vetenskapliga behandlingen af 
fiket säsom näring ännu är i sin början och hittills ej ens 
#ätt nägon benämning säsom särskild vetenskapsgren, torde 
denna vetenskap, som i vära dagar är stadd i snabb utveck- 
ling, ingalunda vara att betrakta endast säsom praktiskt 
tillämpad iktyologi. För att, en fiskeritjensteman skall 
kunna med framgäng lösa den uppgift, som är honom före- 
lagd, är det ej tillräckligt, att han eger nöjaktiga kunskaper 
i zoologi, utan han bör äfven ega insigter i flera andra gre- 
nar af naturvetenskapen samt dessutom erhällit utbildning 
i näringens praktik och säledes ega kännedom om fiske- 
metoder, fiskodling, vattenbyggnader för fiskeriäindamäl, bästa 
sättet för fiskens förvaring och beredning till handelsvara 
o. 8. v. Fordringarne, som ställas pä dessa tjenstemän, äro 
sälunda s& svära, att det icke ens skäligen kan begäras, 
att hvarje fiskeritjensteman skail vara specialist uti allt, 
som kan hänföras tili fiskerinäringens teori och praktik, 
men af en statens fiskeritjensteman bör det likväl ı alla 
fall kunna fordras, att han har insigt om det hufvudsakliga 
af näringens olika grenar och mera speciel utbildning i vissa 
af dessa. Denna mängsidiga utbildning kan emellertid, säsom 
lätt kan inses, icke förvärfvas utan flerärig sysselsättning 
med hithörande frägor under resor och studier. 

Att vid inträffande ledighet eller behof af flera dylika 
tjenstemän genast hafva dugliga personer att tillg& är pä 
grund häraf under nuvarande förhällanden icke att päräkna, 
och detta allt mindre i samma mon näringen utvecklas och 
krafven p& insigter hos sädana tjenstemän till följd deraf Ökas. 

Landtbruksstyrelsen har derföre ansett sig böra fästa 
Eders Kongl. Maj:ıts nädiga uppmärksamhet pä önskvärd- 
heten deraf, att ju förr desto heldre ätgärder vidtagas för 
anställande af aspiranter till befattningar säsom fiskeritjen- 
stemän i statens tjenst, i hvilket hänseende Landtbrukssty- 
relsen tilläter sig erinra om landtbruksstipendiaterna, hvilka 
redan länge intagit en sädan ställning som här är i fräga 


A Ei a re 


135 


med hänsyn till landtbruksingeniörstjensterna. För att ern& 
nödig utbildning skulle dessa fiskeristipendiater dels ätfölja 
nägon af fiskeritjenstemännen pä& vissa af dessas förrättnin- 
gar, dels vid derför lämpliga anstalter och anläggningar i 
-In- och utlandet studera fiskodling samt olika fiskberednings- 
metoder m. m. Planen för stipendiaternas studieresor m. m. 
torde böra bestämmas af Landtbruksstyrelsen, som äfven 
skulle ega antaga och afskeda stipendiater. För närvarande 
synes, särskildt med hänsyn till fördelen af att kunna nt- 
bilda fiskeritjenstemän med speciel insigt i vissa grenar af 
fiskerinäringen, Önskvärdt att tvä sädana stipendiatplatser 
blifva upprättade, samt att innehafvarne af desamma tilla- 
des enahanda förmoner i afseende ä arvode och resekost- 
nadsersättning som landtbruksstipendiaterne. 

P& sätt Landtbruksstyrelsen i sin förberörda skrifvelse 
framhällit, torde derjemte en mera tidsenlig tjenstebät för 
iiskeritjenstemän än den nu för detta ändamäl befintliga lilla 
segelkuttern böra anskaffas. Uppä underdänig framställning 
af framlidne fiskeriintendenten Hs. WIDEGREN beviljade Eders 
Kongl. Majıt den 23 September 1874 ett belopp af 2,600 
kronor till inköp af en däckad s. k. kosterbät, hvilken äfven 
päföljande är anskaffades, hvarjemte för densammas inred- 
ning den 18 April 1873 anvisades ytterligare 352 kronor 
37 öre, hvarmed kostnaderna öfverstigit den för tjenstebä- 
tens anskaffande nädigst beviljade summan, hvarjemte ock 
Eders Kongl. Maj:t den 18 April 1873 upp& derom af 
fiskeriintendenten gjord underdänig framställning förklarade, 
att ersättning för förhyrning af erforderligt manskap för 
manövrering af berörda bät finge af allmänna medel utgä. 
Slutligen har till reparation samt anskaffande af nya segel 
till samma tjenstebät genom nädigt bref den 4 April 1879 
anvisats ett belopp af tillsammans 1,585 kronor 40 öre. 

Tıl följd af den stora utsträckning värt lands kuster 
hafva är det omöjligt att med en segelbät, äfven om hela 

sommaren dertill användes, hinna befara denna kuststräcka 


136 


och dervid besöka fiskeriplatser och utföra undersökningar. 
Det kan utan öfverdrift sägas, att hvad med användande af 
en segelbät kan hinna uträttas p& en vecka, det kan under 
vanliga förhällanden utföras pä en eller ett par dagar med 
användande af en lämplig ängbät. Derest fiskeritjenstemän- 
nen disponerade en sädan säsom tjenstebät, skulle en rund- 
resa längs hela ost- och sydkusten kunna hinna utföras 
hvarje eller ätminstone hvart annat är, hvarigenom Landt- 
bruksstyrelsen skulle verkligen blifva i ständ att följa fiskets 
gäng och derp& inverkande förhällanden och icke säsom för 
närvarande behöfva ätnöja sig med ofullständiga eller orik- 
tiga underrättelser i förevarande afseende, hvartill komme 
den afsevärda fördelen att fiskeritjenstemännen sälunda för- 
sattes i lifligare beröring med fiskeribefolkningen, än hvad 
som under närvarande förhällanden, dä ej sällan flera är 
förgä mellan dessa tjenstemäns besök vid fiskeplatserna, är 
möjligt, samt att resorna kunde utsträckas längre pä hösten, 
än med en segelbät kan läta sig göra. Med det fätal dy- 
lika tjenstemän, som finnas inom värt land i förhällande till 
landets stora utsträckning, synes det Styrelsen vara af vigt 
att de utrustas med nödiga hjelpmedel för att väl kunna 
begagna den tid, d& fiskeriförrättningar kunna utföras. 
Kostnaden för anskaffande af en ängbät komme tvif- 
velsutan att till fullo uppvägas af nyssnämnda fördelar. I 
främmande länder har man äfven insett nyttan af och be- 
höfligheten att förse ifrägavarande tjenstemän med de bästa 
hjelpmedel. $& har man, för att ej tala om Förenta Sta- 
terna, hvarest man för fiskeriäindamäl disponerar ej mindre 
än tre ängbätar, i Skotland en särskild ängbät, »Garland», 
för fiskeriundersökningar och i Danmark, der fiskeriadmini- 
strationen under de senare ären ordnats, har man utrustat 
de anställda tvänne fiskerikontrollörerna med hvar sin äng- 
bit för en kostnad af 68,500 kronor för hvardera, hvar- 
förutom en nytillsatt fiskeriassistent försetts med en segel- 
kutter för en kostnad af 14,000 kronor. Enligt de upplys- 


157 


ningar, som meddelats uti »Fiskeri-Beretning for Finantsaaret 
1888—89», hafva sistnämnda ängbätar följande dimensioner: 
Längd i vattenlinien 82 fot 6 tum 
Bremacbreiid®.,. :. 1,0, 
Djupgäende ..... ED en 

Bätarne hafva yawlrigg samt tre gänger expansions- 
maskiner p& 185 indicerade hästkrafter, arbetande med 
ett ängtryck af 150 skälpund pr qvadrattummen. Farten 
93/, knop. 

För vära förhällanden vore dock en nägot mindre och 
billigare bät fullt tillräcklig, och säsom lämplig för nu ifräga- 
varande ändamäl anser Styrelsen en ängbät af samma stor- 
lek som de mindre bland lotsfördelnings-chefernas tjenste- 
bätar. En sädan bät, utrustad ı likhet med Lotsverkets 
ängare »Göteborg», bygd p& W. LinDBErg’s varf 1881 och 
füorsedd med maskin af compound-systemet at tillräcklig 
styrka att framdrifva fartyget till 9 knops fart vid en kol- 
ätgäng af 41/, kub.-fot stenkol, skulle enligt hosföljande med- 
delande frän W. LinpBErg’s verkstads- och varfsaktiebolag 
kosta 31,000 kronor. Enligt bifogade projektritning har 
nämnda fartyg följande dimensioner: 

Längd öfver allt 19 meter (63 fot) 
Bredd pä& spant 42 „ (14 „) 
Prupeichder ser ie, €) 

Denna bät, hvars inredning likväl skulle nägot fürändras, 
hvilket dock ej torde inverka p& kostnaden, för att blifva 
användbar för nu afsedda ändamäl, behöfde förses med en 
mindre vinch m. fl. inrättningar, torde kostnaden för den- 
samma beräknas till 35,000 kronor. Kostnaden äter för 
fartygets besättning, drift och underhäll skulle enligt Sty- 
relsens beräkning kunna upptagas till följande belopp: 


an AN PIE LIRE 1 AA NETT kr. 1,200. 
esse Re DE ER EEE BE 18:67,000) 
Tvä besättningskarlar, hvaraf den ene borde vid 


behof tjenstgöra säsom eldare ........ „xu1900. 


138 


Koläteäne. for, Tsmänader Zu la Ban kr. 3,000. 
Talesoch hass 53: u ee ae rer ER > | 
Underhlli arsar 2... Senke era sr za 


'Summa kr. 5,900. 


Till ledning vid beräkning af dessa kostnader har tjenat, 
bland annat, för Styrelsen tillgänglig uppgift om kostnaden 
föor de förutnämnda danska fiskeriängbätarnas besättning, 
drift och underhäll, hvilka kostnader upptogos till 16,950 
kronor för hvardera bäten, oberäknadt aflöningen för kon- 
trollören. Besättningen pä& dessa bätar utgöres af en styr- 
man, en »maskinmester», tvä eldare samt tvä besättnings- 
karlar, hvarjemte det bör tagas i betraktande, att samtliga 
till besättningen hörande personer äro i tjenstgöring äret om. 

P& grund af hvad sälunda blifvit anfördt, fär Landt- 
bruksstyrelsen i underdänighet hemställa, att Eders Kongl. 
Maj:t mätte vidtaga erforderliga ätgärder för att sätta Sty- 
relsen i tillfälle dels att anställa tvä fiskeristipendiater, dels 
ock att anskaffa en för fiskeristyrelsens behof erforderlig 


ängbät. 
Stockholm den 14 November 1890. 
Underdänigst 
THEODOR ÜDELBERG. 
RUDOLF LUNDBERG. FREDRIK EGERSTRÖM. 
une 1V. 
Till herr Statsradet och Chefen för Kongl. Civil- 
departementet. 


Uti underdänig skrifvelse (N:o 67) meddelade 1889 ärs 
Riksdag, att den bifallit Kongl. Maj:ts nädiga proposition 
om höjandet af anslaget till »fiskerinäringens understöd>» 
med 24,400 kr. eller frän 17,600 kr. till 42,000 kr, samt 


framhöll dervid att »i betraktande af den stora bety- 


Wis ertree 


139 


delse, särskildt Nordsjöfisket under de senareären 
erhällit, kunde det hopp, hvarmed Kongl. Maj:t funnit an- 
slaget böra ökas, icke anses för högt», samt att »Riksdagen 
ansett sig böra bifalla Kongl. Maj:ts framställning, med ut- 
talande dock af den uppfattning, att medlen i första hand 
böra användas till de praktiska behofvens tillgodoseende 
och icke, utan Riksdagens vidare hörande, till fortgäende 
statistiska arbeten». Uti underdänig skrifvelse (N:o 55) ut- 
talade Riksdagen ytterligare i är, med anledning bland 
annat af en i Första Kammaren väckt motion om anslag 
till ästadkommande af nödig utredning med förslag till ät- 
gärder för bohuslänska sillfiskebedriftens upphjelpande*), »den 
uppfattning, att det med motionerna afsedda syftet eller 
fiskerinäringens befrämjande af Riksdagen under nuvarande 
förhällanden bäst befordras genom att Riksdagen fäster 
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet pä angelägenheten deraf att 
omförmälda näring mä i högre grad, än hvad för närva- 
rande är förhällandet, af staten understödjas», samt »anhöll 
i sammanhang dermed, att Kongl. Maj:t, efter det veder- 
börlig utredning i ämnet verkstälts, dervid de i mo- 
tionerna framhällna omständigheter och behof hlifvit föremäl 
för närmare pröfning, täcktes för Riksdagen framlägga det 
förslag, hvartill omständigheterna kunna föranleda», allt 
under förmenande att »en sädan utredning, som syntes Riks- 
dagen kunna ske genom vederbörande myndigheter, icke 
torde böra föranleda hvarken nämnvärda kostnader eller 
tidsutdrägt». 

De till Kongl. Maj:t nu frän Kongl. Landtbruksstyrel- 


*) Motionen i fraga väcktes af en af länets riksdagsmän, häradshöf- 
ding F. D. CARLBORG, men vann till följd af sin svaga motivering intet 
understöd. Redan är 1889 hade emellertid Orosts och Tjörns fiskeriförening 
hos Kongl. Maj:t gjort hemställan “om anställandet af en sädan praktisk 
utredning och. vidtagandet af sädana rent praktiska ätgärder, som äro af 
nöden för bohuslänska hafsfiskebedriftens och skärgärdens säkra förkofran* 
(Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1839, sid. 176 —177. — Berättelse öfver Före- 
ningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning, 
1889, sid. 25—26). (Utg. anm.) 


140 


sen samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län inlem- 
nade utredningarne Ööfver nädiga ätgärder till fiskerinärin- 
gens främjande, i hvad de afse hafsfiskebedriften, ädaga- 
lägga emellertid p& det mest obestridliga sätt att den oum- 
bärliga utredningen icke stär att vinna p& den af Riks- 
dagen förmenta vägen och det pä& grund bland annat deraf, 
att det tydligen icke ligger uti de äsyftade fiskeritjenste- 
männens intresse att lemna en opartisk och Riksdagens 
ändamäl motsvarande utredning och att det vid bildandet 
af den befintliga fiskeritjenstemannapersonalen icke tagits 
nägon den minsta hänsyn till vare sig hafsfiskebedriften eller 
de af Riksdagen 1889 framhällna »praktiska behofvens till- 
godoseende». 

Dä sälunda frän Göteborgs och Bohus län icke med 
anledning af Riksdagens nämnda skrifvelser fräu vederbö- 
rande myndighet inkommit annan hemställan om anslags 
beviljande till fiskerinäringens främjande än den om löne- 
förhöjning ät den sinekur*), som sedan längre tid tillbaka 
funnits till under benämningen »tillsyningsman för länets 
hafsfiske», och dä denna sinekurs nuvarande innehafvare i 
sitt den 4 sistlidne november afgifna utlätande, med an- 
ledning af Kongl. Maj:ıts nädiga bref till ofvan nämnda sty- 
relser den 29 sistlidne augusti, icke tillstyrkt afhjeipandet 
af nägot enda utaf bohuslänska fiskebedriftens talrika behof 
eller vill veta af nägon sakkunnig utredning, samt dä han 
t. o. m. sökt säsom enligt hans förmenande onödig afböja 
länets hushällningssällssällskaps ätgärder till sillsaltningens 
förbättrade utöfning; sä torde vara tydliıgt hur litet godt 
man frän det hället kan hafva att vänta**). Längt före 


*) Se ofvan sid. 5, anm., 33, 37. Löneförhöjning ät fiskeritillsy- 
ningsmannen beviljades ock den 20 december 1889 pä grund af hemstäl- 
lan frän länsstyrelsen i Göteborg den 9 september samma är. Uti denna 
hemställan begärdes ock en högre titel ät bemälde tjensteman. (Utg. anm.) 


**) Den nuvarande fiskeritillsyningsmannens fullständiga omöjlighet 


säsom offentlig värdare af bohuslänska hafsfiskebedriftens angelägenheter 
framgär än tydligare af de en genomgäende brist ä all verklig bäde sak- 


141 


Kongl. Landtbruksstyrelsen, eller redan 1882, har länets 
landsting derföre hos Kongl. Maj:t framfört underdäniga önsk- 
ningar om en bättre värd om bohuslänska hafsfisket, än den 
som undfätts frän fiskeritillsyningsmannen, genom att hem- 
ställa om inrättandet af en utaf sakkunniga personer sam- 
mansatt, oaflönt fiskeristyrelse efter skotskt och hol- 
ländskt föredöme för samma fiske*). Länets »fiskareförening» 
har ock nyligen vitsordat tillsyningsmannens obehöflighet 
genom att med sällspord enighet utesluta honom ur förenin- 
gens styrelse, sedan han kland annat motsatt sig äfven de 
minsta och mest nödvändiga förbättringar i föreningens regle- 
mente och visat sig vara allt för partisk i sina ätgöranden. 
Det lider heller intet tvifvel att, om ett nädigt bifall till Lands- 
tingets nämnda hemställan egt rum, skulle inom Bohuslän 
ganska mycket hafva till fiskerinäringens upphjelpande kunnat 
uträttas med äfven de smä belopp, som under de senaste ären 
af statsmedel utgätt till samma närings förmenta främjande. 

Af än mer nedsläende beskaftenhet för hafsfisket i all- 
mänhet och den bohuslänska fiskebedriften i synnerhet äro 
Kongl. Landtbruksstyrelsens utlätanden iämnet, hvilka, utom en 
till väsentlig del af oriktiga uppgifter vimlande eller mycket 
vilseledande kompilation, icke innehälla nägon enda om 
egen sjelfverksamhet och eget initiativ vitnande framställ- 
ning, med undantag för ett förslag om ordnandet af rikets 
fiskeriadministration, hvilket ordnande Kongl. Styrelsen vill 
skola ske pä ett sätt, som i förkastlighet förgäfves söker 
sin like. Intet land i verlden med hafsfiske af nägon be- 
tydenhet torde heller kunna uppvisa ens ett förslag än 
mindre en anordning af s& rent af orimlig beskaffenhet som 
det af Kongl. Landtbruksstyrelsen nu framställda förslaget. 


och lokal-kännedom röjande berättelser och skrifter, han utgifvit, och af det 
förslag till “ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske*, han 
utarbetat, samt af den liknöjdhet för och det högförnäma beteende gent 
emot skärgärdsbefolkningen, han städse funnit för godt ädagalägga, o. s. v. 
(Utg. anm.) 
*) Se ofvan sid. 14, 17—18, 19—20, 90—98. (Utg. anm.) 


142 


Dä vidare ett förhastadt bifall till Kongl. Landtbruks- 
styrelsens ifrägavarande förslag tydligen skulle lända bohus- 
länska fiskebedriften till allra största skada, och dä bohus- 
länska skärgärden, i motsats mot hvad inom nämnda Sty- 
relse är fallet, eger ganska mänga personer, som äro grund- 
ligt förfarne i hvad till hafsfiskebedriftens utöfning hörer 
och kunna lemna värdefulla bidrag till den för fosterlandet 
sä vigtiga sakens utredning, samt dä slutligen de till saken 
hörande handlingar först i dag och ännu blott ofullständigt 
kunnat blifva här i orten kända; fär jag alltsä vördsam- 
mast hemställa, 

det lämplig tid för underdäniga päminnelsers 
ingifvande mätte förunnas äsyftade skärgärdsbor 
före ärendets föredragning till afgörande inför 
Kongl. Majit. 
Tjörn den 8 December 18%. 
AxEL VILH. LJUNGMAN, 
Riksdagsman för Orost och Tjörn. 


nV, 


Tıll Konungen. 

Uti underdänigt utlätande den 16 sistlidne oktober har 
Kongl. Landtbruksstyrelsen hemstält om inrättande af en 
rädgifvande myndighet för hela riket i landtbruksärenden 
under benämningen Landtbruksräd samt derutöfver for- 
drat att detta af hushällningssällskapen med ett antal af 
öfver trettio ledamöter utsedda räd skulle, efter att sjelf 
hafva kompletterat sig medels utseendet af en enda i fiskeri- 
näringen förfaren ledamot, f& utgöra sakkunnig rädgifvare 
för hela riket äfven med hänsyn till sistnämnda näring; 
men dä det sälunda föreslagna sättet att skaffa en s. k. 
sakkunnig representation för en betydande näring, genom att 
läta en annan helt olika intressen egande närings idkare fä 


145 


utse densamma, tydligen är ända till löjlighet principvidrigt 
och stär i den allra bestämdaste strid mot den till grund 
för förslaget om Landtbruksrädet liggande tanken att bereda 
en afsevärd förmon ät landets s. k. modernäring, genom att 
för hennes räkning läta hennes idkare genom desses egna 
mälsmän i landsorterna fä utse en sädan representation, 
och dä Kongl. Landbruksstyrelsens ifrägavarande förslag 
innebär sä synnerligt mänga betänkligheter i öfrigt med 
hänsyn särskildt till hafsfiskebedriften, att dess genomfö- 
rande uppenbarligen komme att i stället för det förmenta 
gagnet medföra en den allra största skada ät samma bedrift: 
sä anser jag mig förpligtad att, säsom riksdagsman i andra 
kammaren för den i afseende pä hafsfisket mest betydande 
valkretsen inom riket och säsom ordförande för denna val- 
krets’ fiskeriförening, härmed i djupaste underdänighet hänleda 
Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet & samma förslags otill- 
fredsställande beskaffenhet i hvad det rörer fiskerinäringen. 
Vid äfven den allra obetydligaste granskning af för- 
 slaget faller genast i Ögonen, att det icke innebär nägon 
den minsta säkerhet för att fiskerinäringen alls varder i 
verkligheten representerad inom Landtbruksrädet, enär sanno- 
likt andra intressen än den för valmännen fremmande fiske- 
bedriftens torde komma att göra sig gällande vid valet af 
den enda ledamoten för en betydande näring, som erbjuder 
minst lika stora skiftningar i afseende p& bäde ekonomisk 
och teknisk beskaffenhet inom rikets skilda delar som nä- 
Sonsin landtbruket. Tages emellertid vid valet verkligen 
hänsyn till fiskerinäringen, dä ligger det tydligen i sakens 
natur, att det blifver sötvattensfisket och strandfisket vid 
rikets östra kust som varda tillgodosedda och icke det egent- 
liga hafsfisket. Det är derför lika orimligt att hafva blott 
en enda person säsom representant för fiskerinäringen inom 
landet som det vore det med hänsyn till landtbruket. 
Ingenstädes i hela verlden har man heller föst sam- 
"man hafsfiskets angelägenheter med landtbrukets pä ett 


144 


sädant sätt som nu af Kongl. Landtbruksstyrelsen föresläs, 
och hvarje den allra ringaste eftertanke bör ock genast 
göra klart, att det ligger helt andra syften under Kongl. 
Styrelsens förslag om Landtbruksrädets befattning med fiskeri- 
näringen än de angifna. Allt sedan den lika misslyckade 
och förderfbringande som i sitt slag inom hela den bildade 
verlden enastäende ätgärden vidtogs att utan nägot som 
helst fullgiltigt skäl förfiytta fiskeriärendenas behandling frän 
Kongl. Kommerskollegium, der dessa ärenden sköttes jem- 
förelsevis väl, till den för administrationen af landtbrukets 
angelägenheter förordnade centrala myndigheten, af hvilken 
de till följd af sakens egen natur mäst skötas längt sämre, 
hafva nemligen gäng efter annan försök sjorts att fä äfven 
det egentliga hafsfisket vid rikets vestra kust bragt under 
den fiskeritjenstemannabyräkrati, som till men för fiskeri- 
näringens förkofran bildats och fätt utveckla sig p& tillskyn- 
dan af sistnämnda myndighet*); och det orimliga tillägget 
om fiskerinäringen i Kongl. Landtbruksstyrelsens ifrägava- 
rande förslag säväl som samma Styrelses underdäniga utlä- 
tanden den 14 sistlidne november, rörande ätgärder till 
fiskerinäringens främjande, ädagalägga tillfylles, att det i 
verkligheten endast är fräga om att till förmon för nämnda 
byräkrati fullständigt beröfva hafsfisket vid rikets vestra 
kust de ännu äterstäende förhoppningarne & en god om- 
värdnad fräu det allmännas sida. 

Bohuslänska hafsfisket, som enligt senast offentliggjorda 
uppgifter lemnar öfver 95 procent utaf rikets utförsel af 
fiskvaror samt de största fraktmängderna af dylika varor At 
statens jernvägar**) och sälunda tydligen besitter en helt 


*) Se ofvan sid. 8, 11—12, 38, 70, anm,, 81, 99—100, 128—132. 
Jfr vidare Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 42. (Tg. anm.) 

**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 140—141, 162—164, 
182—184, tab. 1—7. — Det är att märka det bohuslänsk fisk utföres äfven 
frän andra svenska hamnar än Göteborgs och Bohus läns samt att sädan 
fisk. forslas i betydande mängd ä privatbanorna och frän andra jermvägs- 
stationer säsom utgängspunkt än nämnda läns, (Utg. anm,) 


145 


annan och större betydenhet, än den Kongl. Landtbruks- 
styrelsen vill läta päskina, eger en väsentligen olika beskaf- 
fenhet med det oftast i hufvudsaklig mon binäring ät landt- 
bruket utgörande fisket inom öfriga delar af riket, derigenom 
att det, i motsats mot det senare, gifver upphof ät be- 
tydande förädlingsverk och en storartad fiskhandel 
samt ett sjöfart liknande storsjöfiske i Nordsjön, 
hvilket allt äter mäste fordra en helt olika omvärdnad frän 
statens sida. Bohuslänska hafsfisket har inga berörings- 
punkter med landtbruket, men dess fler med handel, sjö- 
fart och industri*), hvarföre man i bohuslänska skärgär- 
den mäste önska, att Kongl. Landtbruksstyrelsen liksom 
Kongl. Landtbruksakademien icke mätte fä nägon befattning 
med bohuslänska hafsfısket, utan att detta fortfarande mätte 
f& sortera under Kongl. Kommerskollegium, ända till dess 
att Göteborgs och Bohus läns landstings underdäniga fram- 
ställning är 1832 om en särskild oaflönt fiskeristyrelse 
efter holländskt och skotskt föredöme kan vinna Eders 
Kongl. Maj:ts nädiga bifall**). 

Förläggandet af bohuslänska hafsfiskets administration 
under Kongl. Landtbruksstyrelsen och öfverlätandet i sam- 
band dermed af rädgifvareskapet för samma fiske ät Landt- 
bruksrädet mäste slutligen ingifva sä mycket större betänk- 
ligheter som Kongl. Landtbruksstyrelsen i sina utlätanden 
röjer nära nog fullständig obekantskap om hafsfiskebedrif- 
tens beskaffenhet och medlen för dess upphjelpande samt 


*) Se ofvan sid. 24—25, 83—84, 92, 100. Til statsrädsprotokol- 
let öfver ceivilärenden för den 2 Mars 1875 anförde dävarande statsrädet 
och chefen för Kongl. Civildepartementet om bohuslänska hafsfisket att det 
“snarare kunde uppfattas som binäring till utrikes sjöfarten, hvilken 
detsamma till följd af sin natur närmar sig och med hvilken det har mänga 
beröringspunkter*. (Utg. anm.) 

**) Se ofvan sid, 14, 17—18, 19-20, 90—98. — För Kommers- 
kollegiets fortfarande befattning med bohuslänska hafsfiskebedriften talar 
bland annat den omständigheten, att dä samma bedrift, allt ifrän det Bo- 
huslän blef svenskt, sorterat under nämnda kollegium, dettas arkiv ock 
innehäller snart sagdt alla äldre handlingar af värde för bedriftens admi- 
nistration. (Utg. anm ) 


10 


146 


ett allt annat än välvilligt sinnelag mot särskildt det bohus- 
länska hafsfisket. 

Kongl. Landtbruksstyrelsen har heller icke funnit för 
godt att i sitt underdäniga utlätande den 16 sistlidne okto- 
ber ens omnämna, att Göteborgs och Bohus läns hushäll- 
ningssällskap i dess utlätande den 13 sistlidne september 
öfver förslaget till ett Landtbruksräds inrättande hemstält, 
att det blifvande Landtbruksrädet icke mätte f& nägon be- 
fattning med hafsfisket vid rikets vestra kust. 

Pä grund af uppmaning frän bohuslänska skärgärden 
och i öfverensstämmelse med hvad sälunda anförts, fär jag 
alltsä i djupaste underdänighet hemställa, 

att det blifvande Landtbruksrädet, i enlighet 
med yrkandet frän Göteborgs och Bohus läns 
hushällningssällskap, icke mätte tillerkännas nägon 
befattning med bohuslänska hafsfiskebedriften. 
Underdänigast 
AxEL VILH. LJUNGMAN, 


Ordförande i Orosts och Tjörns fiskeriförening. 


Tjörn den 20 december 18%. 


S22VI. 


Till Konungen. 

Uti tvänne till Eders Kongl. Majıt afgifna underdäniga 
utlätanden den 14 sistiidne november har Kongl. Landt- 
bruksstyrelsen gjort ätskilliga hemställanden, som mer eller 
mindre tydligt afse äfven bohuslänska hafsfiskebedriften eller 
behandla frägor, hvars lösning ocksä för samma bedrift är 
af betydelse*. Dä emellertid dessa utlätanden med de i 
dem framställda förslagen äro grundade pä en lika ofullstän- 


*) Se ofvan sid. 38, 128—132. (Uig. anm.) 


147 


dig som otillfredsställande och tendentiös utredning samt i 
sjellva verket tyckas afse icke sä mycket fiskerinäringens 
främjande som dess mer höjandet af den under Kongl. Landt- 
bruksstyrelsen lydande fiskeriadministrationens betydelse och 
makt bland annat derigenom att dess myndighet föresläs 
skola utsträckas till att omfatta hela riket och derigenom 
att de nya anslag, som af Riksdagen väntas beviljade till 
»äiskerinäringens understöd» föresläs skola, pä sätt är 1889 
skedde, beviljas i klump, utan att Riksdagen säsom eljes 
öfligt borde fä närmare angifva fördelningen, hvilken sälunda 
ı verkligheten komme att blifva nämnda administrations sak; 
och dä framgäng ät dessa här antydda syften obestridligen 
skulle medföra de största olägenheter för bohuslänska hafs- 
fiskebedriften; sä anser jag mig, som i ungefär tjugu ärs tid 
nära nog uteslutande varit sysselsatt med samma bedrifts 
angelägenheter, härmed böra i djupaste underdänighet fram- 
hälla nägra helt fä anmärkningar emot de uti ifrägavarande 
utlätanden företedda förslag och utredningar. Den knappt 
tillmätta tiden i förening med talrika bohuslänska hafsfiskets 
och skärgärdens bästa afseende göromäl hafva nemligen icke 
medgifvit en nog utförlig behandling af si omfattande frägor 
som den om fiskerinäringens administration och den om 
bästa sättet och rätta medlen att främja samma näring. 


Fiskerinäringens administration. 


Den öfversigt, Kongl. Landtbruksstyrelsen lemnar öfver 
ätskilliga länders fiskeriadministration, är bäde ofullständig, 
otillförlitlig och i hög grad vilseledande, hvartill kommer 
att sjelfva urvalet af det meddelade synes vara gjordt ute- 
slutande med hänsyn till de byräkratiska syften, Kongl. 
Landtbruksstyrelsen sä uppenbart vill främja. Hvarföre allt 
omnämnande af fiskeriadministrationens anordniug i Frank- 
rike och Canada undvikits, är sälunda lätt begripligt. I det 
förra landet lyda nemligen fiskerierna under tvänne skilda 
statsdepartement (»Ministöre de la marine» och »Ministere 


14S 


des travaux publies») och i det senare är fiskeriadministra- 
tionen förlagd till marindepartementet (»Departement of 
marine and fisheries»), hvilket i Frankrike är fallet blott 
med hafsfisket. Äfven i Danmark sortera fiskerierna under 
tvänne statsdepartement, ı det att ostronfisket lyder under 
finansdepartementet*). Hollands fiskeristyrelse omnämnes icke 
alls**) och Skotlands blott pä ett sädant sätt, att det är 
omöjligt att deraf fä en riktig uppfattning om dess beskaf- 
fanhet och verksamhet. Hollands och Skotlands fiskeristy- 
relser äro nemligen hvarken byräkratiskt anordnade eller 
aflönta, och kunna säledes icke heller i afseende p& sın 
organisation och art finna näd inför Kongl. Landtbrukssty- 
relsens ögon***). Beträffande England framhälles vidare 
märkligt nog ett helt enskildt förslag, som icke vunnit nägot 
bifall, om »en gemensam styrelse för Storbritanniens och 
Irlands samtliga fiskerier», men deremot icke ett af flere 
främstäende parlamentsledamöter och slutligen äfven af stats- 


*) Hvartdera statsdepartementet har ock sin särskilda fiskerikonsulent 
anstäld för de under detsamma hörande fiskeriärendenas behandling. 
(Utg. anm.) 

**) Uti Holland är nemligen en särskild styrelse tillförordnad för var- 
den om hatsfisket (*Collegie voor de zeevisscherijen“), som synes hört under 
annat statsdepartement än sötvattensfisket. Lagen för det senare fisket om- 
fattar nemligen äfven lagstiftningen för jagten (“Wet van den löden Junij 
1857, tot regeling der Jagt en Visscherij“) och är kontrasignerad af annan 
minister än lagen för hafsfisket (“Wet van den 13den Junij 1857, op de 
zeevisscherijen* och “Wet van den 21sten Junij 1881, houdende bepalingen 


omtrent de zeevisscherijen*). Sedan 1881 har hafsfiskekollegiet dock ätagit 


sig äfven uppsigten öfver den med statsmedel understödda laxodlingen. 
(Ttg. anm.) 
***) Bade Skotlands och Hollands fiskeristyrelser äro kollegialt amord- 
nade utan minsta spär af den för den svenska fiskeriadministrationen efter- 
sträfvade hierarkiska organisationen under en sjelfherrskande chef. Skotska 


fiskeristyrelsen bestär enligt “the Fishery Board (Seotland) Act, 18824 
(45 & 46 Vıcr. ch. 78) uf 9 utaf regeringeu nämnda ledamöter, af hvilka 


5 skola vara sheriffer. Ordförande, vice ordförande och sekreterare utses af 
regeringen, och äro ordföranden och sekreteraren salarierade. Holländska 


hafsfiskekollegiet bestär enligt “Wet van den 2isten Junij 1881, 


houdende bepalineen omtrent de zeevisscherijen“ af 15 utaf regeringen nämnda 
p g J g g 


ledamöter, af hvilka flertalet icke fä vara i fiskebedriftens utöfning intres- 


serade. (Ttg. anm.) 


m 


149 


sekreteraren för Skotland, markisen af LoTHIAn, i storbri- 
tanniska parlamentet väckt förslag om den skotska fiskeri- 
styrelsens förstärkande med at de fiskeriidkande samhällena 
sjelfva utsedde ledamöter*) o. s. v. 

Kongl. Landtbruksstyrelsen har dessutom vid redogö- 
relsen för de fremmande ländernas fiskeriadministration icke 
tagit nägon den allra minsta hänsyn till den helt olika be- 
skaffenheten af de i fräga om betydelsen af samma admi- 
nistration en sä afgörande vigt egande statsrättsliga förhäl- 
landena ı samma länder, och ej heller fäst nog afseende vid 
om de resultat, som blifvit följden af de olika administra- 
tiva anordningarne, äro tillfredsställande eller icke, eller om 
dessa anordningar äro af byräkratisk art eller icke, eller 
i hvilken grad de afse en centraliserad eller decentraliserad 
verksamhet. 

Den öfversigt, Kongl. Landtbruksstyrelsen lemnat öfver 
tillkomsten m. m. af de befintliga förhällandera med hän- 
syn till administrationen af svenska hafsfisket vid vestkusten, 
är heller icke riktig, säsom redan vid jemftörelse med nädiga 
brefvet den 12 Februari 1864 till Kongl. Landtbruksakade- 
miens Förvaltningskomit& bör vara tydligt. Dä emellertid 
en mer sanningsenlig redogörelse lemnats i »Betänkande 
och förslag angäende Kommerskollegiets indragning eller 
ombildning, afgifna den 12 Mars 1884», sid. 83—86, hän- 
visas blott till densamma**). 


*) Sea Fisheries (Scotland) regulation bill (52 & 53 Vıcr.), 1889. — 
Fisheries regulation (Scotland) bill (53 Vıcr.), 1890. — Fishery Board 
(Seotland) bill (53 Vıcr.), 1890. — Fisheries regulation (Scotland) bill 
(54 Vıcr.), 1890. — Fishery Board (Seotland) bill (54 Vıcr.), 1891. — 
Enligt de i öfverhnset väckta förslagen skulle skotska fiskeristyrelsen utgö- 
ras af 9 ledamöter, utaf hvilka 5 skulle utses af regeringen (*appointed 
members“) och 4 af de uti fyra distrikt indelade hafsfiske idkande samhäl- 
lenas fiskerikomiteer (Local Sea Fishery Committees), men enligt de i un- 
derhuset väckta förslagen af 11 ledamöter, utaf hvilka 5 skulle utses af 
regeringen och 6 af de uti sex distrikt indelade fiskarsamhällenas fiskeri- 
komiteer. (Utg. anm.) 


**) Se ofvan sid, 70, 80, 82—85, 98—99, 100, 102. (TUtg. anm.) 


150 


Sötvattensfisket och strandtisket vid rikets östra kust 
utgöra mestadels enskild egendom och binäring till landt- 
bruket, under det att det egentliga hafsfisket stär alla rikets 
medborgare öppet att fritt begagna och utgör en egen 
sjelfständig näring för sig*), hvars idkare gemenligen 
bo samlade uti köpingslika fiskelägen. De förra fiskena 
behöfva derför icke blifva föremäl for nägen deras idkare 
säsom en särskild klass för sig afseende omvärdnad, utan 
mäste likställas med jagten och andra binäringar till landt- 
bruket, för hvilkas idkares bästa sörjes genom den landtbruks- 
näringen i allmänhet afseende verksamheten. Det senare fisket 
deremot är en med de förra olikartad, med handel, sjöfart 
och industri närmast Öfverensstämmande samt städernas nä- 
ringslif mer än landsbygdens liknande näring med en i Bo- 
huslän ätminstone nog tydligt utvecklad arbetsfördelning, 
som der gifvit upphof ät en betydande fiskförädlingsindustri 
och en storartad fiskhandel samt ett till sjöfart sig när- 
mande storsjöfiske i Nordsjön **). 

Dä med hänsyn till sötvattensfisket och strandfisket vid 
rikets östra kust värden om fisktillgängens beständ och reg- 
leringen af fiskerättsförhällandena mellan de fiskeberätti- 
gade spela hufvudrollen i fräga om den offentliga verksam- 
heten till samma fiskens främjande, sä mäste deremot med 
hänsyn till det egentliga hafsfisket denna verksamhet huf- 
vudsakligast afse förädlingsindustrien och fiskhandeln samt 
först och sist de fiskeidkande samhällena säsom de, hvilka 
uppbära hela fiskebedriften. Dä sälunda för sötvattensfisket 
fiskodling och dylika i nägon mon ätminstone naturveten- 
skaplig kännedom om fiskevattnens beskaffenhet förutsättande 


*) Se ofvan sid. 83—84, 92, 100. (Ttg. anm,) 

**) Se ofvan sid. 83—84. — Ar 1875 förklarade sälunda statsrädet 
och chefen för Kongl. Civildepartementet att han ansäge det “hafsfisket vid 
vestra kusten icke kunde betraktas säsom binäring till jordbruket, utan 
säsom ett fritt och sjelfständigt yrke“, hvilket “snarare kunde uppfattas 
säsom en binäring till den utrikes sjöfarten, hvilken detsamma till 
följd af sin natur närmar sig“. Jfr vidare ofvan sid. 145. (Utg. anm.) 


151 


ätgärder ofta kunna vara af nöden, sä kräfver deremot hafs- 
fiskebedriften hufvudsakligen kännedom om förädlingsindu- 
strien och fiskhandeln samt medlen för den ekonomiska och 
. sociala utvecklingen af fiskaresamhällena. Dä den ofient- 
liga verksamheten i förra fallet hufvudsakligen har att afse 
fiskevattnen, s& mäste den i det senare framför allt vara 
riktad ät höjandet af fiskaresamhällenas hela lifskraft der- 
hän att dessa samhällen varda lämpade för fiskebedrittens 
tidsenliga utöfning*). 

Förutsättningarna för en tillfredsställande offentlig verk- 
samhet till fiskerinäringens främjande äro ock i väsentlig 
mon helt andra för det blott binäring ät landtbruket utgö- 
rande fisket än för det en sjelfständig näring för sig utgö- 
rande egentliga hafsfisket, sä att med hänsyn till det förra 
alldeles icke säsom i fräga om det senare fordras en äfven 
näringsidkarnes hela ekonomiska och sociala lif afseende 
lokalkännedom samt ett varmt intresse för de fiskebedriften 
utöfvande samhällenas förkofran derhän att de förmä upp- 
bära en allt högre utvecklad fiskerinäriug. Häraf bör ock 
kunna inses hvarför hvarje vän af hafsfıskebedriftens för- 
kofran mäste se en betydande fara uti sammanfösandet, pä 
sätt Kongl. Landtbruksstyrelsen nu senast föreslagit, af de 
sa olika anspräk egande fiskena, enär derigenom det eko- 
nomiskt mer betydande hafsfısket tydligen blefve icke blott 
tillbakasatt och uppoffradt för det mindre betydande fiske, 
som endast utgör en binäring ät landtbruket, utan äfven 
tvingadt in under det förderfbringande herravälde, som kom- 
mer att utöfvas af de med hänsyn till det förra fisket ut- 
bildade tjenstemännen. 

Af hvad sälunda i största korthet anförts, torde ock 
vara klart, hur obilligt det är att fordra det en och samma 
fiskeritjensteman skall vara kunnig i fiskebedriftens alla olika 


*) Jfr Bohusländsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 154—156. — Berät- 
telse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet 
och förvaltning, 1890. Göteborg 1891, sid. 21—23. (Utg. anm.) 


152 


grenar och hur olämpligt det mäste vara att, pä sätt Kongl. 
Landtbruksstyrelsen föreslagit, uppamma fiskeritjenstemännen 
för samtliga fisken efter sötvattensfiskets anspräk*). Genom 
ett bifall till Kongl. Landtbruksstyrelsens förslag härutinnan 
skulle nemligen blott skapas för tjenstgöring vid hafsfisket 
oduglige tjenstemän, för hvilka man dock, till följd af hafs- 
fiskebedriftens mängfaldigt större ekonomiska betydelse, skulle 
söka att bereda bättre aflönta anställningar med äberopande 
af hafsfiskebedriftens kraf pä bättre omvärdnad**). 

Allt sedan den för värden om landtbrukets angelägen- 
heter förordnade centrala myndigheten fick hand om en del 
af fiskerinäringens administration, har det varit ett genom- 
gäende fel vid de offentliga försöken att ordna rikets fiskeri- 
administration, att man, med fullständigt äsidosättande af 
all erfarenhet frän utlandet, sisom hufvudsak sträfvat efter 
att ästadkomma en möjligast fullständig centralisation under 
en enda chef af rikets hela fiskeriväsende. Dä man i ut- 
landet antingen säsom i Holland och Skotland samt hvad 
hafsfisket vidkommer äfven i Tyskland öfverlätit ledandet af 
den offentliga fiskeriverksamheten ät af hufvudsakligen prak- 
tiske män bestäende korporationer, eller ock säsom i Norge, 
Danmark och Canada uppdragit den vigtigaste delen ätmin- 
stone af denna verksamhet ät särskilde uti de olika orterna 
stationerade fiskeritjenstemän; s& har man deremot ı Sverige, 
dä Bohuslän undantages, stält s& till, att man har en chef 
i hufvudstaden med tre under honom lydande tjenstemän, 
af hvilka tv& äro bosatte i hufvudstaden och den tredje i 
dess närhet. Allt har gätt ut pä att centralisera admini- 
strationen hos nämnda chef derhän att all sjelfständig verk- 
samhet och allt nägon viss ort afseende intresse för eller 


*) Se ofvan sid. 131, 133—135. (Ttg. anm.) 

**) Jfr ofvan sid. 24—26, der det meddelas ett yttrande af fiskeri- 
inspektören i Landtbruksstyrelsen säsom fiskeriintendent under Kongl. Landt- 
bruksakademiens Förvaltningskomite, i hvilket vida bättre äsigter framhaäl- 
las. Jfr vidare ofvan sid. 27, anm., 38, 131-—-132. (Utg. anm.) 


155 


djupare kännedom om fiskebedriften mä möjligast fullständigt 
saknas hos de underlydande, hvarföre samme tjensteman 
som den ena mänaden tjenstgör i Skäne kan den andra fä 
tjenstgöra i Norrbotten, hvilket ju med hänsyn till det egent- 
liga hafsfiıskets administration är rent af orimligt. — Detta 
grundfel i den befintliga fiskeriadministrationens anordning 
afhjelpes icke derigenom att en ängbät ställes till fiskeri- 
_ tjenstemännens förfogande, utan snarare tvärtom förvärras; 
ty den närmare beröringen med fiskeriidkarne blifver der- 
igenom om möjlist än mindre*). 

Hafsfiskets utveckling till det bättre under de senare 
ären har derföre ock egt rum icke pä grund af utan snarare 
trots af fiskeritjenstemännens verksamhet. Den har nemli- 
gen förorsakats hufvudsakligen af näringslifvets och rörel- 
sens allmänna utveckling inom riket och angränsande län- 
der samt den derigenom af sig sjelf uppstäende fiskhandeln 
och fiskexporten & utlandet; och har den offentliga verk- 
samheten genom fiskeriutställningar, fiskhandelsagenter ı ut- 
landet och fiskeritjenstemän dervid knappast varit till nägot 
gagn alls, men väl ofta nog till hinder. Motionen i Andra 
Kammaren N:o 60 vid 1889 ärs Riksdag om östersjöfiskets 
upphjelpande genom tullskydd utgör ett mer än tillräckligt 
bevis & hur litet fiskeriadministrationen förmätt uträtta äfven 
i den ort, der den har sitt säte. Ett fortgäende p& den 
inslagna vägen med bifall till Kongl. Landtbruksstyrelsens 
förslag skulle sälunda i verkligheten hvad hafsfisket vid- 
kommer snart nog medföra betydligt ökade kostnader 
för statsverket utan motsvarande gagn samt derjemte 
förkväfva den lofvande början till en fruktbringande sjelt- 
verksamhet i orterna, som utgör den oundgängliga förut- 
sättningen för samma fiskes utveckling till en högre ständ- 
punkt, utan att sätta nägot af verkligt värde ı stället. 


*) Jfr ofvan sid. 135—138. Genom tillgäng & ängbät undvikes naturligen 
anlitandet af segelbät med besättning frän den för tilltället besökta trakten. 
(Utg. anm.) 


3 


154 


Säväl inrättandet och understödjandet med andel i 
bränvinsmedlen af hushällningssällskapen som ock bestäm- 
melserna uti $ 2 af förordningen om landsting den 21 mars 
1862 ädagalägga pä& det tydligaste, att det varit bäde Kongl. 
Maj:tts och Riksdagens afsigt att näringslifvet företrädesvis 
borde främjas genom sjelfverksamhet och sjelfstyrelse 
i orterne. I öfverensstämmelse härmed mäste ock den 


offentliga verksamheten till fiskebedriftens främjande vara 


anordnad, om ett godt resultat skall näs. Det ofvan nämnda 
byräkratiska sträfvandet att centralisera fiskeriadministra- 
tionen äflas ‚nemligen att grundlägga sädana förhällanden 
som förmä att bereda en bättre ställning med större lön, 
trygghet och makt ät denna administrations chef, hvilken 
för sädant ändamäl söker skapa fler ärenden att behandla 
och fler underordnade att befalla öfver, pä det att den egna 
tjensten mätte framstä allt vigtigare, mer betydande och i 
högre grad berättigad af större förmoner. Fiskeriadmini- 
strationen kommer derför, om detta intresse fär räda, att 


j 
| 
4 
j 


öfver höfvan svälla ut till att omfatta allt fer ärenden och 


allt större personal samt att i motsvarande grad blifva hin- 
derlig för fiskenäringens utveckling till det bättre*). 

Till följd af sakens egen natur mäste nemligen den 
hierarkiskt centraliserade fiskeriadministrationen tillintetgöra 
den sjelfverksamhet och den sjelfstyrelse, som allena kunna 
förmä att föra hafsfıskebedriften fram till en högre ständ- 
punkt, derigenom att den beröfvar den fria verksamheten i 
orterna den sjelfständighet och de medel, hon för sin ut- 
veckling och trefnad behöfver. Man fär vidare icke förbise, 
att fiskeriadministrationen särskildt i fräga om sötvattens- 
fisket i väsentlig mon gär ut pä& att reglera fiskfängsten 


*) Liknande sträfvanden har äfven den nuvarande fiskeritillsynings- 
mannen för Göteborgs och Bohus län gjort sig skyldig till (se ufvan sid. 
33). Jfr vidare Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 146-—147. — Be- 
rättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksam- 
het och förvaltning, 1890, Göfeborg 1891, sid. 13—14. /TUtg. anm.) 


155 
genom förbud*), eu verksamhetsart som vid öfriga närin- 
gars administration endast undantagsvis förekommer, och att 
detta förhällande & ena sidan gör en administration genom 
sjelfstyrelse än mer Önskvärd för hafsfiskebedriften och & 
andra sidan innebär en fara för nämnda bedrift med hän- 
syn till förslaget att administrera densamma efter de för 
sötvattensfisket gemenligen tillämpade grunderna. Fiske- 
förbuds anordnande genom en byräkratisk myndighet i ett 
land som Sverige med oinskränkt envälde hos regerin- 
gen & det ekonomiska lagstiftningsomrädet innebär alltid 
en allvarlig betänklighet. Den hierarkiskt centraliserade 
fiskeriadministrationens makt skulle ock, i händelse Kongl. 
Landtbruksstyrelsens förslag vunne bifall, blifva rent af väd- 
lig och lända till hvarjehanda demoralisation, om afgörandet 
af de utaf Riksdagen beviljade anslagens fördelning skulle 
helt och hället eller i väsentlig mon läggas i samma admi- 
nistrations händer, under det att den inom nämnda admi- 
nistration bestämmande chefens ansvar och den kontroll, 
denne chef i sin ordning blefve underkastad, ju komme att 
varda jemförelsevis ringa. Mängfaldigadt skrifveri och trassel 
jemte hvarjehanda humbug med mer eller mindre vetenskap- 
lig anstrykning samt lysande resultat i tidningspressen och 
embetsberättelser men icke i verkligheten skulle helt visst 
varda den fullt säkra följden af ett insläende pä den af 
Kongl. Landtbruksstyrelsen förordade vägen. 

*) Fiskeförbud päyrkas tyvärr allt för ofta af fiskeritjenstemän och 
andre, som syssla med fiskerierna, dels för att dölja okunnigheten om hvad 
som verkligen är af nöden att ätgöra till fiskets främjande, dels för att mo- 
tivera anställandet af fiskeritjenstemän för förbudsbestämmelsernas genom- 
förande, dels för att gynna vissa fiskeriintressen, som hafva fördel af iun- 
skränkning i nägot visst fiske under en viss tid, dels ock i afsigt att gagna 
fisket genom lekfiskens fredande eller geuom förhindrandet af ödeläggande 
fiske under olämplig tid ä äret, o. s. v., fastän nödig visshet om att ett 
godt resultat deraf vore att förvänta saknas. Fiskeförbuden utgöra genom 
det band de lägga & fiskebedriftens utöfning och genom den kostsamma till- 
syn, deras genomförande kräfva, i regeln ett stort ondt eller ätminstone en 
stor fara för fiskebedriftens utveckling till största möjliga höjd.. För myc- 


ken reglementering och tör mänga fiskeritjenstemän med för mycken makt 
utgöra nemligen stora hinder för fiskebedriftens höjande. (Utg. anm.) 


156 


Under det att man allestädes i utlandet, liksom till- 
förene här i Sverige, tyckes hafva fullt klart för sig att 
näringarne böra främjas genom af deras idkare utöfvad 
sjelfverksamhet och sjelfstyrelse, synes Kongl. Landt- 
bruksstyrelsens planer tvärtom gä ut p& att under hand 
undantränga den sjelfständiga verksamheten i landsorterna 
och ersätta densamma med en hierarkiskt centraliserad ad- 
ministration frän ett embetsverk i hufvudstaden, dervid det 
synes vara meningen att göra början med fiskerinäringen. 
Centraliserade byräkratiska anordningar till närings- 
lifvets förmenta främjande kunna emellertid aldrig för närin- 
garne motsvara sin bestämmelse, enär de alltid mäste för- 
blifva i saknad af den allsidiga lokalkännedom och det 
varma lokalintresse, som för ett godt resultats ernäende 
oundgängligen äro af nöden, men helt visst torde de föra 
med sig ett allt olidligare tillständ för näringsidkarne, hvil- 
ket äter komme att alstra ovilja mot den bestäende ord- 
ningen och en misstro till allt hvad administration och 
byräkratiska anordningar heter, som i sin tur skulle upp- 
väcka ett växande missnöje inom landet. Äfven ur rent 
politisk syapunkt är det sälunda riktigt att läta näringarne 
sä vidt möjligt fä administrera sig sjelfva, p& det att icke 
regeringen och hennes för landets styrelse oumbärliga organ 
mätte utöfver de redan förut nog stora anspräk, folket har 
& dem, äfven fä uppbära skulden för om näringarne icke 
lemna sina idkare den önskliga vinsten. 

De skäl, som af Kongl. Landtbruksstyrelsen anföras 
för att det egentliga hafsfisket vid rikets vestkust äfven 
borde förläggas under Kongl. Styrelsens administrativa myn- 
dighet, äro hvarken mänga eller i nägon den minsta mon 
bevisande. Styrelsen anför s&lunda först att nämnda fiske 
»är i administrativt hänseende skildt frän landets Öfriga 
fiskerier och pä& grund häraf stäldt sä godt som utan sak- 
kunnig kontroll frän statens sida», men kan sedan icke an- 
föra nägot bevis för att detta förhällande skulle p& nägot 


s 
y 
j 
i 
” 
r, 
D 
Äh 


157 


sätt vara en olägenhet för nämnda fiske, utan blott för det 
helt visst lika obestridliga som lyckliga faktum att fiskeri- 
inspektören till följd deraf ännu icke i verkligheten blifvit 
»chef för landets fiskerier». För denne senares s. k. 
»sakkunniga kontroll» torde fiskeriidkarne vid rikets vest- 
kust säkerligen hafva allt skäl att önska sig förskonade. 

De visserligen om sjelfbelätenhet men alls icke om sjelf- 
kritik vittnande yttrandena, att »Landtbruksstyrelsen är det 
enda embetsverk, hvarest nödig sakkunskap för att admini- 
strera fiskerierna för närvarande kan päräknas», och att de 
under Landtbruksstyrelsen sorterande ° fiskeritjenstemännen 
»hafva alla förutsättningar för att kunna sätta sig in äfven 
uti de bohuslänska hafsfiskeförhällandena», torde vara utaf 
det i det föregäende anförda tillräckligt vederlagda. Landt- 
bruksstyrelsen synes icke en gäng hafva minsta begrepp om 
hvilken tid som fordras för att lära känna och hvilka för- 
utsättningar som kräfvas för en god administration af en 
näring sädan som bohuslänska hafsfiskebedriften. Hur litet 
Kongl. Styrelsen i verkligheten har reda pä beskaffenheten 
och omfattningen af bohuslänska hafsfıskebedriftens admi- 
nistration, framgär nemligen bland annat deraf att Kongl. 
Styrelsen tror sig förmä att nöjaktigt verkställa densamma 
med blott »en tredje fiskeriassistent», hvilken derutöfver 
skulle »utföra äfven andra förrättningar i vestra delarne af 
landet» *). 

Pästäendena att det nuvarande förhällandet »icke väl 
stär tillsammans med den ordning och reda, som i fräga 
om fiskeriadministrationen lika väl som andra förvaltnings- 
grenar är Önskvärd och nödig», utan vore en »oegentlighet, 
som läge i öppen dag», m. m. liknande utgöra endast en 
äterupprepad jemmer Öfver att fiskeriinspektören ännu icke 
blifvit »chef för landets fiskerier». 


*) Se ofvan sid. 38, 131—132. --. En vida bättre uppfattning hyste dä 
fiskeriinspektören i Landtbruksstyrelsen säsom fiskeriintendent under Kongl. 
Landtbruksakademiens Förvaltningskomite. (Jfr ofvan sid. 24—27.) 


(Utg. anm.) 


158 


Försöket att förneka det berättigade i en med sötvat- 
tensfiskets olikartad omvärdnad för den bohuslänska hafs- 
fiskebedriften är ofvan vederlagdt och samma bedrifts öfver- 
ensstämmelse hufvudsakligen med handel, sjöfart och indu- 
stri pävisad. Olägenheterna af att samma bedrift sorterar 
under annat centralt embetsverk i Stockholm kunna väl 
svärligen innebära större men, än liknande förhällanden gjort 
det uti f. ex. Frankrike och Danmark, der ingen klagat Öfver 
att olika fiskerier lyda under t. o. m. helt skilda statsde- 
partement. Vill man för öfrigt sammanföra under ett cen- 
tralt embetsverk allt som har sä liten likhet som de ifräga- 
varande skilda fiskerierna, dä blefve de centrala embets- 
verkens antal helt visst mycket reduceradt och befattningen 
med landtbrukets och dess binäringars administration finge 
nog Ööfvertagas utaf gamla Kommerskollegium igen. Sä länge 
Kongl. Landtbruksstyrelsen icke har med bohuslänska hafs- 
fisket att beställa, torde ock de detta senare rörande ären- 
dena förblifva sä fä, att de böra kunna behandlas direkt i 
Kongl. Civildepartementet utan föregäende behandling af 
nägot mellanliggande centralt embetsverk*). SA sker ock 
i Norge med alla ärenden rörande fiskerierna och bör väl 
kunna ske här i Sverige med hänsyn till blott hafsfisket vid 
vestkusten. Ingenstädes i hela den bildade verlden har heller 
förr än nu af Kongl. Landtbruksstyrelsen ens ifrägasatts aft 
forlägga ett större och mer betydande hafsfiskes administra- 
tion under ett mindre’ betydande sötvattensfiskes administra- 
tion, men väl förete Holland, England, Skotland m. fl. länder 
bevis pä raka motsatsen eller att sötvattensfiskets admini- 
stration förlagts under hafsfiskets och att sötvattensfiskets 
administration flyttats till ett embetsverk, motsvarande Kom- 
merskollesium**). Kongl. landtbruksstyrelsens förslag till 

*) Jfr ofvan sid. 8S0—81, 83, 85, 92, 99, 100—101, 102. (Tig. anm.) 

**) Uti Holland har sälunda hafsfiskekollegiet anmodats att öfvertaga 
befattningen med tillsynen öfver laxodlingen (Verslag van den staat der ne- 


derlandsche zeevisscherijen over 1881, 'sGravenhage 1882, sid. 76), uti Skot- 
land har befattningen med sötvattensfiskets administration 1882 förlagts till 


ee MR ee ee 


159 


fiskeriadministrationens ordnande är ock i verkligheten alle- 
nast en genom än längre och ända till ytterlighet drifven 
centralisation betydlist försämrad upplaga af 1881 ärs kung- 
liga fiskerikomites redan nog förkastliga förslag *). 

Kongl. Landtbruksstyrelsen är vidare, att döma af 
fiskeriinspektörens offentliggiorda skrifter, icke i ständ att 
taga hand om den hafsfisket rörande fiskerilagstiftningens 
nödiga förbättring**), hvadan det äfven ur ytterligare en 
ganska vigtig synpunkt är af behofvet päkalladt att bohus- 
länska hafsfiıskets administration icke förlägges under Kongl. 
Landtbruksstyrelsen. 

Hvad äter vidkommer Kongl. Landtbruksstyrelsens klan- 
der af den bohuslänske fiskeritillsyningsmannens statistiska 
ärsberättelser, mä visserligen medgifvas att desamma äro, 
liksom dennes andra skrifter rörande fiskerierna och öfriga 
verksamhet, mycket underhaltiga, men detta är förhällandet 
äfven med den under Kongl. Styrelsen sorterande fiskeri- 
inspektörens. De gäng efter annan upprepade försöken att 
helt afsigtligt nedsätta bohuslänska hafsfiskebedriftens, verk- 
liga betydenhet vitnar nemligen just icke till förmon för 
den sistnämndes företräde som statistiker. Riksdagen har 
ock är 1889 tydligt nog uttalat sitt misstroende till den 
statistiska »öfversigt Öfver landets fiskerier, deras förlopp 
och afkastning», som Kongl. Landtbruksstyrelsen antyder 
den ursprungligen blott för hafsfisket afsedda fiskeristyrelsen och uti Eng- 
land öfverfiyttades 1886 befattningen med sötvattensfiskets administration 


fran »Home Office» till »Board of Trade», hvilket senare embetsverk när- 
mast motsvarar det svenska Kommerskollegiet. (Ütg. anm.) 
*) Se ofvan sid. 14—17, 18, 22—24, (Utg. anm.) 

**) Redan vid föredragningen uti Kongl. Landtbruksakademiens För- 
valtningskomit€ den 20 oktober 1886 af fiskeriintendentens yttrande öfver 
1881 ärs fiskerikomites förslag till fiskeristadga antyddes nagot liknande 
beträffande fiskeriintendentens duglighet med hänsyn till fiskerilagstiftningens 
förbättrande i den skrifvelse, prof. J. ARRHENIUS till ledning för Förvalt- 
ningskomitens ledamöter afgifvit och lätit bland desse eirkulera (Underdänigt 
utlätande af Kongi. Landtbruks-akademiens Förvaltningskomite jemte ytt- 
rande af fiskeriintendenten i anledning af särskilda komiterades den 3 mars 
1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 
1886, sid. 14— 18), (Utg. anm.) 


160 


sig kunna ästadkomma, ehuru hon ju icke är i besittning 
ens af de derför nödiga medlen*). En dugande fiskerista- 
tistik bör äfven i verkligheten och ej blott till skenet lemna 
eu redogörelse för fiskebedriftens tillständ och hela resul- 
tat samt fär för den skull icke undanskjuta nägon enda än 
mindre flera af de mest betydande delarne af samma bedrift 
för att redogörelsen m& kunna tjena säsom medel för all- 
mänhetens eller vederbörande myndigheters vilseledande till 
främjande af statistikerns personliga syften. Äfven fiskeri- 
statistiken bör vara »ätminstone ur moralisk synpunkt akt- 
ningsvärd>. 

Att bohuslänska hafsfiskebedriften icke är sä obetydlig 
som Kongl. Landtbruksstyrelsen vill göra troligt, torde tyd- 
list nog framg& af Kongl. Kommerskollegiets statistiska 
redogörelser för rikets export och af Kongl. Jernvägssty- 
relsens berättelse öfver jermvägstrafiken, med hänsyn till 
hvilkas siffror dock är att iakttaga, att färsk fisk frän Bo- 
huslän, efter att hafva medföljt vestkustbanan, utföres äfven 
frän sydsvenska hamnar, och att saltad bohussill äfven ut- 
föres frän andra af rikets tullplatser än de inom Göteborgs 
och Bohus län belägna, samt att sädan sill ocksä frän andra 
hamnar än nämnda läns sändas inät landet med jernvä- 
sarne**, Dä man i Tyskland med en vida mindre stor- 
artad fiskebedrift dock har funnit för godt att, efter hvad 
t. o. m. Kongl. Landtbruksstyrelsen ej ansett sig kunna för- 
tiga, öfverläta den offentliga verksamheten rörande hafs- 
fisket ät den ett slags »af regeringen utsedd kommission» 
utgörande Sektionen för kust- och storsjölisket utaf Tyska 
fiskeriföreningen, och dä bohuslänska hafsfiskebedriften till 
följd af det ymniga sillfiskets periodicitet är i det mest 


*) Se ofvan sid. 32, 109. (Tig. anm.) 
*®) Se ofvan sid. 144. — Jfr vidare Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, 
sid. 140-141, 162—164, 182—184, tab. 1—7. — Berättelsen öfver 


Göteborgs och Bohus läns hafsfisken under 1888—1889. AM AVB 
Göteborg 1890, sid. 5--7, tab. 1—7. (Utg. anm.) 


161 


trängande behof af en p& den möjligast fullständiga 
lokalkännedom och det allra varmaste intresse för 
fiskarebefolkningens bästa grundad administration, 
sä torde ock Kongl. Landtbruksstyrelsens anmärkning att 
samma bedrift icke egde den betydenhet, som för en sjelf- 
ständig ställning i administrativt hänseende päkallades, böra 
lemnas utan allt afseende. 

Uti sitt underdäniga utlätande har Kongl. Landtbruks- 
styrelsen klandrat den för Bohuslän genom den för dess 
hafsfiske tillförordnade tillsyningsmannen utöfvade fiskeriad- 
ministrationen, och för sä vidt verksamheten till bohuslänska 
fiskebedriftens främjande verkligen utöfvats genom denne, 
har Kongl. Styrelsen helt visst rätt; men Bohuslän har ock 
en annan verksamhet af helt annan och vida ändamälsen- 
ligare art att uppvisa, hvilken Kongl. Styrelsen liksom 
nämnde tillsyningsman tyckas vara angelägna nog om att 
göra slut pä. 

Fiskeriadministrationens utöfvande inom en ort med sä 
betydande fiskebedrift som Bohuslän genom blott en enda 
person är uppenbarligen förkastligt, bäde deruti att det- 
samma icke erbjuder nägon säkerhet för kontinuiteten i be- 
skaffenheten af den offentliga verksamheten till fiskebedrif- 
tens främjande och deruti att det lemnar fiskeriidkarne utan 
det säkra stöd för bevakandet af näringens intressen, som 
allenast genom sjelfstyrelse och sjelfverksamhet inom oıten 
sjelf kan ästadkommas. En-persons-systemet ömsar tvärtom 
med hänsyn till sina verkningar karakter allt efter som per- 
sonen i fräga är egennyttig eller oegennyttig, kunnig och 
duglig eller icke och blifvit för sin syssla utbildad. Fiskeri- 
tillsyningsmannatjensten har heller icke nägonsin ländt bo- 
huslänska hafsfiskebedriften till nägot större gagn. Denna 
tjenstebefattning har vidare tillsatts, utan att förut hafva 
förklarats till ansökan ledig samt utan att nägon den allra 
minsta hänsyn tagits till vare sig praktiska insigter eller 
lämplighet för tjenstens skötande till fiskebedriftens gagn 

11 


162 


hos den utnämnde, hvadan det ju vore orimligt att ens 
fordra nägot dugande frän honom *). i 
Befattningens nuvarande innehafvare har genom hela sitt 
uppträdande och hela sin verksamhet sä& fullständigt som 
möjligt ädagalagt sın oduglighet för en syssla med ett sädant 
syfte som den ifrägavarande. I stället för att vistas bland 
de i fiskebedriften deltagande för att öfvervaka förloppet 
af samt lära känna näringsutöfningen **), har han äflats att 
möjligast fullständigt isolera sig frän skärgärdsbetolkningen 
och att spela en öfver henne upphöjd, förnäm embetsman 
hemma i sin väning uti Lysekil med anspräk pä& att fä 
administrera fiskebedriften genom skrifvelser till sina under- 
ordnade uppsyningsmän i de distrikt, uti hvilka skärgärden 
med hänsyn till fiskets betydenhet och omvärdnad indelats, 
och att vid hemtningsäfventyr fä kalla till sig de fiskare, 
med hvilke han täcktes finna för godt att meddela sig (jfr 
bilagda »förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus 
läns sillfiske», $ 1). Den ärligen afgifna statistiska berät- 
telsen har klandrats äfven af Kongl. Landtbruksstyrelsen och 
är liksom tillsyningsmannens flesta öfriga skrifter en under- 
haltig kompilation för att icke säga plagiat, som i alla delar 
röjer obekantskap med fiskebedriften ***). Hur litet han 
bemödat sig om att sätta sig in uti fiskeristadgan och den 
: samband med hans befattning stäende lagstiftningen fram- 


*) Se ofvan sid. 5, anm., 33, 37, 140—141. — Det anses allmänt att 
den nuvarande fiskeritillsyningsmannen har friherre O. Dickson’s infly- 
tande hos vederbörande att tacka för sin utnämning. (Utg. anm.) 


**) De antydningar om fiskeritillsyningsmannens verksamhet, som före- 
komma uti en dennes skrifvelse till länsstyrelsen den 12 augusti 1890 om 
löneförhöjning, motsvaras blott helt füga af verkligheten. Fiskeritillsynings- 
mannen besöker s& sällan fiskelägena och har sä ringa beröring med fiskar- 
befolkningen att denna knappt vet af att han ens finnes till. 

(Utg. anm.) 
**#) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1887, sid, 319—321, 323—324, 
335336, 338—340; 1889, sid. 178—182. — Berättelsen öfver Göteborgs 
och Bohus läns hafsfisken under 1886—1887. Af A. V. L. Göteborg 1888, 
sid. 1-3, 5—6, 17—18, 20—22. Berättelsen öfver Göteborgs och Bohus 
läns hafsfisken under 1888—1889. Af A. V. L. Göteborg 1890, sid. 1—5. 
(Tig. anm.) 


163 


gär mer än tillräckligt af bilagda »förslag till ordnings- 
stadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske», i hvilket 
han söker skapa sig en Öökad byräkratisk betydenhet och 
Ökade inkomster samt vill göra sig sjelf till bäde äklagare, 
domare och den der skulle fä uppbära tvä tredjedelar af 
de orimligt höga bötesbeloppen*). Allt som icke öfverens- 
stämmer med dessa byräkratiska tendenser har derför ock 
funnit en motständare i tillsyningsmannen, hvars oförmäga 
af initiativ, liknöjdhet för skärgärdens bästa, partiskhet och 
högdragenhet för öfrigt beröfvat honom fiskarbefolkningens 
förtroende **). 

Bohuslänska hafsfiskebedriftens och skärgärds- 
befolkningens bästa bör icke längre fä äsidosättas 
blott för att en tillförordnad tjenstemans enskilda 
intressen mä varda tillgodosedda, utan bör fiskeri- 
tillsyningsmannabefattningen indragas, pä sätt redan skett 
med fiskhandelsagenturen i London. Den ifrägavarande be- 
fattningen har dessutom tillsatts p& ett sädant sätt och 
under sädana förhällanden frän äfven den tillsattes sida att 
redan ur blott den synpunkten all betänklighet mäste fara***), 
Dä det gick för sig att helt plötsligt indraga befattningen 
med sillfiskeundersökningarna vid rikets vestkust, ehuru dess 
innehafvare för densamma öfvergifvit sin tjenst vid univer- 
sitetet och mäst för den äfven i utlandet väl vitsordade 
tioäriga verksamheten, tvärt emot hvad honom förespeglats 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 140—147. — Berät- 
telse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet 
och förvaltning, 1890. Göteborg 1891, sid. 7—14, — Det yttrande, fiskeri- 
tillsyningsmannen afgifvit öfver herr M. Jansson’s sillsalteri och ansjovis- 
fabrik vid Stenungssund och som ledde till att länsstyrelsen utfärdade ett 
' det mest orimliga förbud, bär ytterligare vitne om tillsyningsmannens bäde 
fullständiga okunnighet om lagstiftningen och hänsynslösa liknöjdhet om 


fiskeriidkarnes rätt och välfärd. (Utg. anm.) 
**) Se ofvan sid. 37, 141. (Utg. anm.) 
*##) Se ofvan sid. 5, anm., 140. — Den uppsats öfver fiskeläget Grund- 


sund, hvarigenom den till tjensten utnämnde skulle ädagalägga sin för- 
mäga att sköta befattningen med länets fiskeristatistik, lär, säsom var att 
vänta, icke hafva denne sjelf till författare, (Utg. anm.) 


164 


vid tillträdet, göra stora uppofiringar af egna medel *), sä 
böra än mindre nägra hinder förefinnas mot att slopa en 
tillfällig tjenst, som nuvarande innehafvaren blott skött en 
jemförelsevis helt kort tid pä ett det mest otillfredsstäl- 
lande sätt. 

Utaf den genom fiskeritillsyningsmannen utöfvade fiske- 
riadministrationens otillfredsställande beskaffenhet är man 
emellertid icke berättigad att sluta till att det af Kongl. 
Landtbruksstyrelsen framlagda förslagets genomförande skulle 
i verkligheten leda till ett bättre tillständ, enär detta, sä- 
som ofvan flerstädes visats, skulle sä att säga förflytta bo- 
huslänska hafsfiskebedriften »ur askan i elden». Hvarje 
samvetsgrann utredning skall ock leda till det resultat, att 
det är genom af näringsidkarne sjelfve utöfvad sjelfverk- 
samhet och sjelfstyrelse, som hafsfiskebedriften allena 
kan p& ett tillfredsställande sätt administreras, och att by- 
räkratiska anordningar, sädana som de at Kongl. Landt- 
bruksstyrelsen föreslagna, icke blott skulle lända hafsfiske- 
näringen till stor skada, utan äfven törhindra utvecklingen 
af den lika önskliga som oumbärliga sjelfverksamheten och 
sjelfstyrelsen, hvilka senare lika litet kunna undvaras för 
hafsfisket som för landtbruket **). 


*) Kortfattad berättelse öfver de under ärtiondet 1873—1883 ut- 
förda vetenskapliga undersökningarna rörande sillen och sillfisket vid Sveriges 
vestkust. Göteborg 1883, sid. 16, 29—50, 103 — Bohuslänsk Fiskeritid- 
skrift, 1885, sid. 214, 219—220; 1888, sid. 173—174. (Ttg. anm.) 


**) Fiskeriadministrationen genom sjelfstyrelse och sjelfverksamhet inom 
orterna skulle sälunda bland amnat framkalla ett ökadt antal sakkunnige 
och för fiskerinäringens främjande intresserade personer derstädes samt en 
mer mängsidig och efter de olika lokala förhällandena lämpad verksamhet 
för fiskebedriftens utveckling till allt högre ständpunkt. Personer, som t. ex. 
invaldes uti en fiskeristyrelse, skulle nemligen derigenom nödgas att sätta 
sig in uti de fiskerinäringen rörande frägorna och samma näring uti desse 
personer finna nu saknade verksamme mälsmän. (Utg. anm.) 


165 


Likasom det binäring ät landtbruket och enskild egen- 
dom utgörande fisket uti hushällningssällskapen redan har 
ganska lämpliga lokalrepresentationer och i det föreslagna 
landtbruksrädet kanske kan fä en central sädan för hela 
riket; sä behöfver ock det egentliga hafsfisket egna lokala 
representationer med samma sjelfständighet i fräga 
om bäde verksamhet och medel som hushällnings- 
sällskapen, om ett tillfredsställande tillständ för hafsfiske- 
bedriften skall ernäs. 

Decentralisation är allts& i främsta rummet af nöden, 
pä det att de lokala förhällandena mä& kunna göra sig gäl- 
lande, och böra de nu redan ett fjerdedels ärhundrade 
gamla stridigheterna mellan fiskeribyräkratiens och fiskeri- 
idkarnes intressen fä ett godt slut genom inrättandet af 
en egen fiskeriadministration för hafsfisket af sädan 
beskaffenhet att genom densamma fiskerinäringens och fiskar- 
befolkningens bästa blifver den ledande grundtanken för den 
otfentliga verksamheten till samma fiskes förkofran EI): 

För bohuslänska hafsfisket har en sädan anordning 
länge varit eftersträfvad och funnit ett uttryck i den under- 
däniga ansökan frän Göteborgs och Bohus läns Landsting, 
som är 1882, i Öfverensstämmelse med en utaf mig väckt 
motion, inlemnades till Kongl. Majtt med hemställan om 
inrättande af en särskild oaflönt fiskeristyrelse för samma 
läns hafsfiske**). En sädan styrelse skulle nemligen icke 
allenast motsvara behofvet af en dugande- fiskeriadministra- 
tion, utan äfven fä en helt annan och bättre karakter än 
den efter byräkratiskt mönster anordnade. Den skulle icke 
som den senare hafva nägot intresse af att onödigt öka 
ärendenas antal eller att framkalla obehöfliga tjenstebefatt- 
ningar, hvilkas indragning, sedan man insett deras gagn- 
löshet, dock alltid möter svärigheter. 


*) Se ofvan, sid. 39—40, 150— 151. (Ütg. anm.) 
“*) Se ofvan sid. 14, 17—18, 19—20, 90-98, 141, 145. 
(Utg. anm.) 


166 


En sädan fiskeristyrelse kan lämpligen utgöras af ätta 
för sakkännedom och nitälskan om bohuslänska skärgärdens 
bästa kände personer, af hvilka tre böra utses af Kongl. 
Majıt*) och fem genom derför utkorade valmän af fiskar- 
samhällena i bohuslänska skärgärden, som för sädant än- 
damäl bör indelas i valkretsar sälunda att mellersta delen 
med sina längt talrikare fiskelägen fär utse tre ledamöter 
samt norra och södra delarne hvar sin ledamot (Bil. D, sid. 
9—11). Till ledamöter böra äfven kunna utses personer, 
som äro intresserade uti fiskebedriftens utöfning. Huruvida 
äter, säsom ifrägasatt blifvit, landshöfdingen uti Göteborgs 
och Bohus län bör vara sjelfskrifven ledamot af och ord- 
förande i denna styrelse eller icke, är naturligen beroende 
af styrelsens blifvande ställning & ena sidan till Konungens 
Befallnigshafvande i länet och & andra sidan till den öfver- 
ordnade myndigheten i Stockholm, s4 att landshöfdingen 
endast i det fall, att styrelsen i enlighet med samma läns 
landstings förslag fär ölvertaga Kommerskollegiets befatt- 
ning med bohuslänska hafsfisket, bör intaga sädan plats**). 

Denna fiskeristyrelses ledamöter böra säsom sädana icke 
uppbära nägot arvode, men ätnjuta skälig resekostnadser- 
sättning. Fiskeristyrelsen utser inom eller utom sig en 
sckreterare, hvilken mä tillerkännas arbetet motsvarande 


*) De utaf Kongl. Maj:t utnämnde ledamöterne i styrelsen kunna 
lämpligen minskas till en, om fiskeristyrelsen kommer att ställas under 
Konungens Befallniugshafvande säsom en med länets hushällningssällskap 
och dess förvaltningsutskott likstäld korporation, hvilket till en början At- 
minstone torde vara lämpligast. Det är nemligen sannolikt klokast att 
börja med en mer blygsamt tilltagen institution och derefter under hand 
utveckla densamma till allt större betydenhet och bättre ställning. Till- 
sättes en särskild (under Kommerskollegium stäende och med den i Landt- 
bruksstyrelsen befintlige likstäld) fiskeriinspektör, bör denne, i händelse 
fiskeristyrelsen ställes under Konungens Befallningshafvande, kanske vara 
sjelfskrifven ledamot i fiskeristyrelsen, hvars sekreterarebefattning da, för sa 
vidt den icke innehades af fiskeriinspektören, komme att förlora en del af 
sin betydelse. (Tg. anm.) 

**) Kortfattad berättelse Öfver de under ärtiondet 1873—1883 utförda 
vetenskapliga undersökningarna rörande sillen och sillfisket vid Sveriges 
vestkust. Göteborg 1883, sid. 91—92, 93—94. (Uty. anm.) 


167 


ersättning. För arkiv och bibliotek m. m. torde dessutom 
ätskilliga utgifter vara af nöden, och skall styrelsen liksom 
i Skotland och Holland befatta sig med samlandet och ut- 
gifvandet af fiskeristatistik, sä tillkommer naturligen derför 
nödig kostnad *). 

Att derföre en bestämd andel af Riksdagens anslag 
till »fiskerinäringens understöd» bör under form af reserva- 
tionsanslag öfverlätas ät den bohuslänska fiskeristyrelsen, 
är lika sä tydligt som det är säkert, att eljes knappast 
nägon nämnvärd del af samma anslag kommer att användas 
till bohuslänska hafsfiskebedriftens verkliga främjande. Dä 
vidare Riksdagen är 1889 ökade anslaget till »fiskeri- 
näringens understöd» med 24,400 kronor med hänsyn till 
»den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket under de senare 
ären erhällit», sä torde det helt visst icke vara för mycket 
begärdt, om ungefär en tredjedel af hela det nämnda an- 
slaget eller 16,000 kronor anvisades till bohuslänska hafs- 
fiskets upphjelpande, i synnerhet som den närvarande sill- 
fiskeperioden obestridligen päkallar en den mest kraftiga 
verksamhet för just »de praktiska behofvens tillgodoseende». 

Att en sädan fiskeristyrelse till och med kan fä öfver- 
taga all den befattning med bohuslänska hafsfiskebedriften, 
som hittills utöfvats af Kongl. Kommerskollegium samt Kongl. 

*) Se ofvan sid. 20, 92, 97. — Bland fiskeristyrelsens hufvudupp- 
gifter blifver att räkna bildandet af ett möjligast innehällsrikt arkiv och 
bibliotek för samlandet och bevarandet ät efterverlden af sädana hand- 
lingar och böcker samt anteckningar öfver fiskebedriftens utöfning m. m,, 
som äro af nöden för bäde den närvarande och den framtida verksamheten 
för fiskerinäringens främjande. Den äldre literaturen liksom äldre, bohus- 
länska fiskerierna afseende handlingar blifva nemligen allt svärare att er- 
hälla, hvarfor med samlandet af hvad som ännu finnes i behäll icke bör 
dröjas. Det är dessutom en betänklig olägenhet äfven för nu innevarande 
sillfiskeperiod att blott litet eller intet tillvaratagits i nägon offentlig in- 
stitution af hvad som är behöfligt för att under framtiden tjena till ledning 
yid kommande stora sillfisken. Uti Norge har man till gagn för hafsfiske- 
bedriften äfven bildat fiskerimuseer, och bör ett sädant väl äfven för Bohus- 
län anordnas af den blifvande fiskeristyrelsen. Lämpligast vore tvifvelsutan 
om för styrelsens behof uppfördes en särskild byggnad & nägot af lägena i 


Bohusläns mellersta skärgärd för inrymmandet af samlingar, expeditionsbo- 
kal m. m. (Utg. anm.) 


168 


Vetenskapsakademien och Kongl. Landtbruksakademiens för- 
valtningskomite, bör sä mycket mindre innebära nägot be- 
tänkligt som man ju i bäde Storbritannien och Tyskland 
med framgäng handlat p& samma sätt med hänsyn till hafs- 
fiskebedriften*) samt Statsrädet och chefen för Kongl. Civil- 
departementet är 1875 uttalat sig for att ärendena rörande 
hafsfisket vid vestkusten kunde insändas direkt till nämnda 
departement**. Till dess att en sädan ställning kan gif- 
vas den bohuslänskä fiskeristyrelsen, är det emellertid af 
behofvet päkalladt, att bohuslänska hafsfiskebedriften fort- 
farande fär sortera under Kongl. Kommerskollegium, 
enär samma bedrift företer den största likheten med handel, 
sjöfart och industri***). Att landets fiskerier derigenom 
komme att lyda under olika, till ett och samma statsdeparte- 
ment hörande myndigheter, bör väl ej medföra nägon olä- 
genhet, d& man ı Frankrike icke ens skördat sädan deraf 
att de bäda hufvudslagen af fiskerier Iyda under hvar sitt 
skilda statsdepartement. 

Vill man emellertid uträtta nägot till gagn för fiskebe- 
driften äfven genom anställandet af fiskeritjenstemän, dä bör 
man icke, säsom hittills skett, förbise erfarenheten frän bäde 
utlandet och hemlandet, hvilken enstämmigt vitnar om nöd- 
vändigheten af att desse tjenstemän hyar för sig erhälla ett 
bestämdt omräde för. sin verksamhet, hvarigenom möjlighet 
ernäs för dem att förvärfva sig den oumbärliga sak- och 


*) Jfr ofvan sid. 148, 158. — Uti Storbritannien har salunda skotska 
hafsfisket länge haft en särskild fiskeristyrelse för sig och i Tyskland har 
äfven sedan 1885 funnits en särskild fiskeriadministration för hafsfisket, och 
detta fast det tyska hafsfisket icke i betydenhet torde kunna mäta sig med 
det bohuslänska. Äfven Holland har egen administration för hafsfisket. 

(Utg. anm.) 
**) Se ofvan sid. 82, 100—101, 102. 


***) Se ofvan sid. 83—84, 85, 10, 145, 150. Äfven den omständigheten att 
bohuslänska hafsfiskebedriften allt sedan Bohuslän blef svenskt hört under 
Kommerskollegium, hvilket derföre i sitt arkiv förvarar största delen af de 
samma bedrift afseende offentliga handlingarne, utgör ett talande skäl för 
att bohuslänska hafsfisket fortfarande für lyda under Kommerskollegium, till 
dess det kan fä en egen administration för sig. (Utg. anm.) 


169 


lokalkännedomen*). En bestämd arbetsfördelning är 
nemligen, i följd af sakens natur och nutidens ökade an- 
spräk, af nöden för ett godt resultats ernäende. Med hän- 
syn härtill torde ock vara klart, att man behöfver ätmin- 
stone £oa fiskeriinspektörer till jemte den redan befintlige, 
hvars verksamhet bör begränsas till blott sötvattensfisket 
och strandfisket vid rikets östra kust. Af de nyanställde 
fiskeriinspektörerne äter torde den ene böra f& de frän Dan- 
mark eröfrade provinsernes hafsfiske och den.andre Göte- 
borgs uch Bohus läns hafsfiske p& sin lott samt liksom dessa 
fisken sortera under Kongl. Kommerskollegium eller ock di- 
rekt under Kongl. Civildepartementet. Den under Kongl. 
Landtbruksstyrelsen nu sorterande fiskeriinspektören bör der- 
efter kunna upphöra med anspräken pä att fungera blott 
och bart säsom en alldeles obehöflig schef för landets 
fiskerier» och i stället taga en mera verksam del i arbe- 
tet för främjandet af den gren af rikets fiskerinäring, som 
fallit pä hans lott **). 

Vid behandlingen af vigtigare frägor, der hafsfisket och 
sötvattensfisket beröra hvarandra, eller när eljes sädant pä- 
fordrades, kunde de tre fiskeriinspektörerne sammanträda 
för att kollegialt afgifva gemensamt utlätande till Kongl. 
Civildepartementet***), hvarigenom med minsta kostnad all 


*) Liknande uppfattning hade äfven fiskeriinspektören i Landtbruks- 
styrelsen vid den tid han säsom blott fiskeriintendent under Landtbruks- 
akademiens Förvaltningskomite afgaf yttrande öfver 1881 ärs fiskerikomites 
förslag till fiskeriadministrationens anordnande i riket. Se ofvan sid. 24—27, 

(Utg. anm.) 

**) Det behöfver knappast framhällas att Kongl. Landtbruksstyrelsens 
organisation icke lägger nägot det minsta hinder i vägen för äfven en den 
mest genomgripande omorganisation af hela den svenska fiskeriadministra- 
tionen. Fiskeriinspektören är nemligen »underkastad den vidsträcktare tjenst- 
göringsskyldighet eller jemkning i äligganden, som vid en möjligen inträ- 
dande förändrad organisation af styrelsen eller eljes i allmänhet kan varda 
stadgad». Se ofvanı sid. 105— 106, (Utg. anm.) 


***) En sädan anordning har valts vid organisationen af den irländska 
fiskeriadministrationen, hvilken anses vara en bland de bästa af de fiskeri- 
administrationer, som utöfvas blott genom af vederbörande regering anställde 
tjenstemän. (Ütg. anm.) 


170 


olägenhet af saknaden utaf ett enda gemensamt embetsverk 
för fiskerinäringen undanröjdes. En dylik behandling af 
Askeriärendena torde emellertid icke ofta behöfva päkallas. 

De nya fiskeriinspektörstjensternas tillsättande bör na- 
turligen ske, efter det de blifvit i vederbörlig ordning för- 
klarade till ansökning lediga, och med hänsyn i främsta 
rummet till »de praktiska behofvens tillgodoseende». Vidare 
böra fiskeritjenstemännens äligganden bestämmas pä ett sä- 
dant sätt att deraf tydligt nog framgär, att fiskeritjenste- 
männen äro till för fiskebedriftens och fiskarbe- 
folkningens skull men icke tvärtom, och att samme 
tjenstemän böra med hela sin kraft g& till handa den upp- 
spirande sjelfverksamheten hos fiskeriidkarne till desses nä- 
ringslits främjande, s& att alla planer ä ett slags chefskap 
öfver landets fiskerier mätte fä ett sedan flere ärtionden 
tillbaka efterlängtadt slut*). 


Hafsfiskebedriftens upphjelpande. 

Om Kongl. Landtbruksstyrelsens utredning och förslag 
i fräga om fiskerinäringens administration äro otillfredsstäl- 
lande, si är detta i än högre grad fallet med samma sty- 
relses utredning och förslag till de ätgärder, som för hafs- 
fiskebedriftens upphjelpande äro af nöden. Det är nemligen 
omöjligt att genomläsa Kongl. Styrelsens utlätande, utan att 
pätvingas den uppfattningen, att Kongl. Styrelsen rent af 


*) „För en duglig fiskeriadministration fordras den största 
vide sak- och lokalkännedom samt ett lika berättigadt som varmt lokalin- 
tresse och sälunda icke blott yrkeserfarenhet samt nöliga insigter i natur- 
vetenskap, nationalekonomi, socialvetenskap, lagstiftning och förvaltning, 
utan äfven en innerlig kärlek till verksamhetens föremäl samt en oegen- 
nytta och en karaktersfasthet, som icke medgifva ett det minsta vikande 
frän den rätta riktningen pä mälet vare sig för personliga obehag eller för- 
moner eller för pätryekningar frän inflytelserika personer» (Göteborgs-Posten, ° 
1891, N:o 132. — Bohusläningen, Uddevalla 1891, N:o 67). 

(Ttg. anm.) 


171 


velat genom samma utlätande vilseleda Kongl. Maj:tt. Det 
verkliga resultatet af ett bifall till Kongl. Styrelsens förslag, 
i den form de nu föreligga, blefve helt visst ock blott en 
fiskeriadministrationens till ytterlighet drifna och förderf- 
bringande centralisering samt hela den offentliga fiskeri- 
verksamhetens successiva demoraliserande*). 

Med en den mest oryggliga konsegvens uraktläter nem- 
ligen Kongl. Landtbruksstyrelsen att omnämna säväl de för- 
hällanden och ätgärder, hvilka i utlandet hufvudsakligast bi- 
dragit till hafsfiskebedriftens kraftiga utveckling, som ock just 
det, hvilket här i Sverige utgör den oundgängliga förutsätt- 
ningen för samma bedrifts tidsenliga förkofran, under det 
att Kongl. Styrelsen deremot gjort sig den allra största möda 
att leta fram de bäde offentliga och enskilda försöken med 
biologiska undersökningar till nämnda bedrifts förmenta 
främjande, utan att dock förmä anföra ett enda exempel 
p& att dessa undersökningar medfört nägot afsevärdt gagn 
ät det egentliga hafsfisket**). Förbuden mot trawl-fiske vid 
kusterna hade nemligen kunnat ästadkommas lika väl dessu 
kostsamma undersökningar förutan, och förökandet af de för 
fisket vigtiga hafsfiskarne genom odling har t. o. m. veten- 
skapligt pävisats vara ren humbug (Mittheilungen der Section 
für Küsten- und Hochsee-Fischerei, 1889, sid. 51). De sä 
okloka försöken att sammantvinga naturforskning och fiskeri- 


*) Det behöfver knappast framhällas, i hvilket beroende af Landt- 
bruksstyrelsen de skilda orterna inom riket skulle komma, i fall samma 
styrelse finge i sä väsentlig mon som hon synes Önska bestämma öfver för- 
delningen af de till näringslifvets främjande i orterna af Riksdagen anslagna 
medlen, och hvilket demoraliserande band en sädan henne genolu denna för- 
delning lemnad makt skulle lägga pä orternas representanter vid Riksdagen, 
hvilka ju genom att tillmötesgä styrelsens Önskningar kunde hoppas att fä 
större men i motsatt fall mindre eller t. o, m, alls ingen andel för deras 
valkretsar af nämnda medel; ty det bör ändock vara en och hvyar erfaren 
man klart nog. (Utg. anm.) 


**) Jfr, Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1888, sid. 176; 1889, sid. 171— 
172, 174—175. Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas 
främjande verksamhet och förvaltning, 1889. Göteborg 1890, sid. 20—21, 
23— 24. (Utg. anm.) 


172 


administration hafva vidare allestädes ledt till bäde natur- 
vetenskapens och hafsfiskebedriftens skada. Naturvetenska- 
pen har nemligen gjorts löjlig och dragits ned, dä de natur- 
forskare, som haft sig tillämpningen af den naturvetenskap- 
liga metoden till hafsfiskets främjande ombetrodd, nödgats 
att humbuga, dä de skolat visa att de förm& uträtta nägot 
för samma fiske, hvartill kommer att befattningen med 
nämnda fiske hindrat och snedvridit den naturvetenskapliga 
verksamheten till förminskande af hennes resultat. Fiske- 
bedriften äter har hämmats i sin utveckling genom allmän- 
hetens och myndigheternas vilseledande med hänsyn till be- 
skaffenheten af de för fiskerinäringens främjande nödiga ät- 
gärderna, hvartill kommer att stora belopp dragits bort frän 
de fiskerinäringens understöd afseende statsanslagen för att 
; stället offras & vanligen blott helt ringa värde äfven för 
vetenskapen egande undersökningar. Man har utverkat stora 
anslag till fiskeriernas främjande, men bjudit stenar i stället 
för bröd ät fiskeriidkarne, dä man velat hjelpa desse senare 
i deras näringsutöfning genom för denna värdelösa biologiska 
forskningar. Med samma belopp, som flerstädes bortslösats 
p& den sä olyckligt sammankopplade verksamheten, skulle 
helt säkert hafva ernätts tusenfaldt bättre resultat, om det 
fördelats & tvänne af hvarandra fullständigt oberoende verk- 
samhetsomräden, sä att naturforskarne fätt arbeta alldeles 
oberoende af fiskebedriftens kraf och den för »de praktiska 
behofvens tillgodoseende» anställda fiskeripersonalen fullt 
skild frän naturforskningens anspräk*). 


*) TYNDALL, J., Six lectures on light delivered in America in 1872 — 
73. London 1875. sid. 228. LJunGMan, A. V., Bohusläns hafsfisken 
och de vetenskapliga hafsfiskeundersökningarna., I. Göteborg 1878, sid. 6, 
11—12, 21. — Träffande yttrar den berömde naturforskaren och f. d. fiskeri- 
inspektören, prof. Tu. H. HuxLEY uti ett bref till »the Seeretary of the 
Society of Arts» bland annat följande: „the best method of bringing science 
into its proper relation with the Fishery Department is that the latter, 
when it requires a seientifie answer for an inquiry or when it desires that 
a scientifie problem should be thoroughly investigated, should apply to the 
President of Couneil of the Royal Society to nominate a person or persons 
to undertake the work.» »If it should be thought better to have a perma- 


173 


De ty värr s& ofta upprepade ropen & biologiska hafs- 
undersökningar till hafsfiskets fürmenta främjande äro i verk- 
ligheten framkallade antingen af okunnighet hos fiskeriad- 
ministrationen om hvad som verkligen behöfves för samma 
fiskes förkofran, eller af nämnda administrations oduglighet 
och oförmäga eller ovilja mot att arbeta för det för hafs- 
fiskebedriftens förkofran verkligen nödiga, eller af byräkratiska 
eller vetenskapliga önskningar att f& använda fiskebedriften 
säsom svepskäl för utverkandet af förmoner eller anslag 
till ändamäl, som i verkligheten alls icke afse att främja 
fiskebedritten eller fiskarbefolkningen, eller ock af vissa egen- 
nyttiga lokalintressens önskningar att undanskjuta de för 
samma bedrifts och befolknings bästa oumbärliga, rent prak- 
tiska ätgärderna. 

De som yrkat p& sädana hafsundersökningar hafva i 
regeln med en sällspord enighet förbisett att det gifves andra 
vetenskaper än biologien och hydrografien samt att det är 
just frän resultaten af dessa andra vetenskaper, som hafs- 
fiskebedriften har att emotse större gagn®). Att Kungl. Landt- 


nent adviser, or a permanent Committee of reference, Isee no great objection 
tho the adoption of either of these plans.» »But whatIdisireto repudiate 
as strongly as possible in the name and interests of Science, no less 
than in that of the working fishermen, is the proposal, which I see con- 
tinually pressed, to appoint a body of seientific men to "manage’ the fisheries, » 
(Se The Fisheries Year-book, 1890. London 1890, sid. 42—-43). 

(Utg. anm.) 


*) LsunGMan, A. V., Bohusläns hafsfisken och de vetenskapliga 
hafsfiskeundersökningarna. I. Göteborg 1878, sid. 6, 14. — Kortfattad be- 
rättelse Ööfver de under ärtiondet 1873—1883 utförda vetenskapliga under- 
sökningarne rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 
1883, sid. 9—10. — DBohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 212—213; 
1888, sid. 175—176; 1889, sid 172; 1890, sid. 149. 155. — Berättelse 
öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och 
förvaltning, 1889, sid. 21; 1890, sid. 16, 22. — Det mest egendomliga är 
att ingen enda af de fiskeriadministratörer, som sä ifrigt ropa pa vetenskap- 
liga forskningar säsom medel för fiskebedriftens upphjelpande, kunnat fä 
klart för sig att ökade insigter i fiskets nationalekonomik och uti 
fiskeriförvaltningspolitiken just är hvad som ur vetenskaplig syn- 
punkt i främsta rummet är af nöden för en förbättrad fiskeriadministration, 

(Utg. anm ) 


174 


bruksstyrelsen skulle göra sig skyldig till samma missgrepp, 
var till följd af Kongl. Styrelsens hela verksamhetsriktning 
med hänsyn till fiskebedriften blott att vänta*). 


Dä för ett riktigt bedömande af hvad som för hafs- 
fiskebedriftens upphjelpande i främsta rummet är af nöden, 
enligt hvad ofvan pävisats, oundgängligen fordras en möj- 
ligast fullständig, icke allenast de fysiska utan framför allt 
de ekonomiska och sociala förhällandena afseende lokal- 
kännedom, och dä& Kongl. Landtbruksstyrelsen icke är eller 
till följd af sin organisation ens nägonsin kan komma i be- 
sittning af en tillräcklig dylik kännedom; s& söker Kongl. 
Styrelsen ock, för att icke blotta denna sin svaghet, att undan- 
skjuta hvad som bort utgöra hufvuduppgiften för Kongl. Sty- 
relsens utlätande eller hur fiskarbefolkningen mä förväriva 
ekonomiskt välständ. Derför fordras nemligen i främsta 
rummet att de ekonomiska förhällandena utvecklas derhän 
att samma befolkning kan förtjena tillräckligt med pen- 
ningar och är besjälad af sinne för sparsamhet. Att, säsom 
Kongl. Styrelsen söker göra troligt, »sträfvandena att afhjelpa 
nöd och fattigdom bland fiskarbefolkningen rätteligen böra 
g& i riktningen af pensions- och understödsföreningars 
inrättande för fiskare», kan tydligen ej vara med sanna för- 
hällandet öfverensstämmande, ty »nöd och fattigdom bland 
fiskarbefolkningen» torde i de flesta fallen härröra frän för 
smä inkomster af fisket. Dylika föreningar äro helt visst 
icke att förakta, men deras betydelse är dock blott under- 
ordnad **). 


*) En nägot bättre uppfattning afsaken hade fiskeriinspektören i Landt- 
bruksstyrelsen säsom fiskeriintendent under Landtbruksakademiens Förvalt- 
ningskomite. Se ofvan sid. 22—24. (Utg. anm.) 

**) Jfr LJUNGMAN, A. V., Om offentliga ätgärder med hänsyn till det 
rika bohuslänska sillfisket. Göteborg 1882, sid. 28, 32. 
(Utg. anm.) 


175 


Beträffande föreningarne för fiskebätars och fiske- 
redskaps försäkring mä vara päkalladt att anmärka, det 
deras betydelse icke mä öfverskattas och att de, hvad ät- 
minstone hafsfisket vid rikets vestra kust vidkommer, lämp- 
ligast kunna frän statens sida understödjas genom ärliga 
anslag till förvaltningskostnadernes bestridande m. m., som 
kan vara af nöden. I Göteborgs och Bohus län har den 
hela länet afseende bätförsäkringsföreningen frän Hushäll- 
ningssällskapet fätt emottaga en fond & 10,000 kronor, hvil- 
ken visserligen ej fär minskas, men medför fördelen af en 
säker ärsinkomst i ränteafkastningen och af tillgäang & medel 
för utläning till fiskarlag, som behöfva län för nyanskaffning 
al fiskebätar. Denna dubbla verksamhet hos den nämnda 
bohuslänska bätförsäkringsföreningen har gjort densamma 
mer bäde gagnande för och omtyckt af fiskarbefolkningen 
samt torde lemna en god antydan om den väg, man har 
att inslä med hänsyn till hafsfiskebedriftens förkofran medels 
bäde försäkringsföreningar och län till fängstmateriels an- 
skaffande. För främjandet af en sädan utveckling torde 
Riksdagen, efter vederbörlig utredning i orterne, böra till 
dylika fonders nybildande eller ökande bevilja bestämda an- 
slag ät hvarje sädan försäkringsförening, som styrkts deraf 
vara 1 behof. Att öfverläta en sädan utredning och den 
‘derpä& grundade fördelningen af ett dylikt af Riksdagen utan 
föregäende utredning i klump beviljadt anslag ät Kongl. 
Landtbruksstyrelsen skulle deremot icke leda till det afsedda 
mälet men väl medföra en betänklig demoralisation. 

Samma anmärkning träffar ock Kongl. Landtbrukssty- 
relsens förslag om en understödsfond & till en början 
48,000 kronor att, efter af samma styrelse uppgjord fördel- 
ning, användas genom särskilda »fiskerikomiterade» i orterne. 
Det behöfver icke sägas att desse »fiskerikomiterades» ställ- 
ning i förhällande till Kongl. Landtbruksstyrelsen blefve sä- 
dan att nägon fruktbriugande sjelfverksamhet frän dem svär- 
ligen torde kunna päräknas. För hafsfisket vunne man ock 


176 


genom den föreslagna anordningen blott en den ömkligaste 
parodi p& den i verkligheten eftersträfvansvärda fiskeriad- 
ministrationen genom sjelfstyrelse. Att den nämnda under- 
stödsfonden i sjelfva verket blott blefve ett mäktigt demorali- 
sationsmedel i fiskeribyräkratiens händer till hundrafaldt mer 
skada än gagn, torde vara uppenbart nog för hvar och en 
som vill göra sig besvär att tänka sig in uti saken. Det 
frän Norge anförda exemplet är hvarken likartadt eller be- 
visande. 

Vidkommande slutligen den föreslagna länefonden & 
200,000 kronor till understödjande medels län ä billiga vil- 
kor af fiskeriidkare för fiskemateriels anskaffande och salte- 
viers anläggning m. m. dylikt, sä lider Kongl. Landtbrukssty- 
relsens förslag af alldeles samma fel, nemligen att utfördt 
i verkligheten lägga en demoraliserande makt i samma sty- 
relses händer. I fräga om understödjandet af fiskebedriften 
med dylika län fär ej förbises att de som fä del af sädant 
understöd tydligen gynnas framfor dem, som nödgats skaffa 
sig det for deras bedrift nödiga kapitalet & mycket härdare 
vilkor, och att det i regeln icke gagnar fisket att man lockar 
större antal idkare till detsamma. Ett ökande af fiskarenas 
antal samt fängstmaterielens storlek och kostnad, utan mot- 
syarande ökning af den tydligen s& oumbärliga afsättningen 
till nöjaktigt pris af den Ökade fängsten, mäste nemligen 
till följd af sakens natur medföra förlust och ruin för mänga 
bland de fiskande, tills den rubbade jemnvigten äterupprät- 
tats. Vill man för öfrigt rättvist tillgodose fiskerinäringen 
med dylika billiga län, utan att gynna blott nägra fä, dä 
behöfves helt visst flera gänger det föreslagna beloppet allenast 
&t Bohuslän. Bestämmer man sig nu utan särskilda full- 
giltiga skäl för att understödja fisket med län mot läg ränta, 
dä mäste man ock vara beredd pä& att handla sammalunda 
med öfriga näringar, hvarigenom man ju snart kommer till 
orimligheter. De vanligen anförda exemplen frän utlandet 
afse antingen säsom i Irland och Skotland förhällanden, 


177 


hvartill intet liknande finnes hos oss, eller afse de framkal- 
landet af en viss bestämd näringsform eller ock erbjuda de 
i verkligheten intet för slika läns ändamälsenlighet bevisande. 
Kongl. Landtbruksstyrelsen är för öfrigt icke i besittning af 
den lokalkännedom, som fordras för att ens kunna med 
rättvisa bedöma hvilka länesökande som böra gynnas och i 
hvilken omfattning sädant bör ske, hvadan en rättvis fördel- 
ning af den med fonden afsedda törmonen ju icke är att 
emotse *). 

Jemte den ofvan pävisade, inom Göteborgs och Bohus 
län utvecklade formen för hafsfiskets upphjelpande medels 
län eger hela riket i de utaf Riksbanken utlemnade afbe- 
talningslänen redan en läneform för smärre näringsidkare, 
hvilken visat sig förträfflig och i Bohuslän anlitats af fiskeri- 
idkarne i den största omfattning. Önskligt vore dock helt 
visst att sädana län äfven kunde erhällas & helärs- i stället 
för blott & halfärsafbetalning. Riksbankens läneverksamhet 
erbjuder ock, i motsatts mot den af Kongl. Landtbrukssty- 
relsen föreslagna, de stora förmonerne att omgängarne äro 
färre och att länen gemenligen kunna erhällas genast samt 
att vilkoren och utsigterna äro lika för alla och att länens 
utdelning icke innebär ett hopande af en demoraliserande 
makt hos en enda embetsman. 


*) Förslag att upphjelpa bohuslänska hafsfiskebedriften genom län och 
att använda kommunerne säsom läneförmedlande hafva äfven framstälts, men 
snart öfvergifvits säsom opraktiska (jfr Förslag till Reglemente för Tjörns 
härads sparbank och läneförening. 1881. Göteborg 1882, sid. 3, S, 14). 
Göteborgs och Bohus läns hushällningssällskap sökte ock under loppet af 
mänga är att främja hufvudsakligast storsjöfisket medels län (Bohuslänsk 
Fiskeritidskrift, 1884, sid. 387). Vid innevarande ärs riksdag beviljades 
visserligen anslag till en länefond för billiga lan ät fiskeriidkare, men 
med landstingen och hushällningssällskapen säsom läntagare af staten och 
längifvare ät fiskeriidkarne (se ofvan sid 40), hvarigenom man ansäg sig 
kunna undgä de vigtigaste af de anförda betänkligheterna. Se vidare nedan 
sid. 187— 188. (Utg. anm.) 


178 


För uppgörandet af en tillfredsställande plan för fiskeri- 
näringens upphjelpande behöfves emellertid en särskild ut- 
redning för hvarje trakt, hvilka utredningar lämpligast torde 
böra, med biträde der sä ske kan af vederbörande fiskeri- 
tjensteman, utföras af de befintliga eller blifvande representa- 
tionerne för fisket, nemligen i fräga om det binäring ät 
landtbruket utgörande fisket af hushällningssällskapen och i 
fräga om det en sjelfständig större näring för sig utgörande 
egentliga hafsfisket af de korporationer, som för dess värd 
böra bildas *). 

Att, säsom nu senast skett, under iakttagande af en 
den allra största hemlighetsfullhet och med undanskjutande af 
all medverkan frän fiskebedriftens idkare och de korporationer 
i orterne, som der hafva att bevaka näringslifvets intressen, 
öfverläta utredningen af bästa sättet och rätta medlen för 
fiskebedriftens främjande helt och hället ät fiskeritjenste- 
männen allena, kan omöjligen leda till ett godt resultat. 
I utlandet handlar man ock helt annorlunda och försmär 
der ingalunda de bidrag till fiskerifrägornas utredning, som 
kunna inhemtas frän sakkunninge fiskeriidkare och fiskeri- 
föreningar. 


Pä grund af hvad sälunda blifvit anfördt, fär jag allts& 
i djupaste underdänighet hemställa: 
dels att Kongl. Landtbruksstyrelsens ofvan om- 
förmälda förslag, i hvad det rörer hafsfiskebe- 
driftens administration, icke mätte vinna Eders 
Kongl. Maj:ts nädiga bifall; 


*) Jfr ofvan sid. 36—38, 40, anm., 165. — Att en sädan utredning 
icke kan förväntas af den befintliga fiskeriadministrationen torde vara mer 
än tillräckligt ädagalagdt af erfarenheten. Jfr vidare Bohuslänsk Fiskeritid- 
skrift, 1888, sid. 175—176; 1889, sid. 177; 1890, sid. 156. — Berättelse 
öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och 
förvaltning, 1889, sid. 26; 1890, sid. 23. 

(Utg. amm.) 


179 


dels att Göteborgs och Bohus läns Landstings 
är 1882 ingifna underdäniga ansökan om förord- 
nandet af en särskild oaflönt fiskeristyrelse för 
samma läns hafsfiıske mätte, pä& sätt ofvan före- 
slagits, af Eders Kongl. Maj:t bifallas och den 
för detta hafsfiskes administration tillförordnade 
fiskeritillsyningsmannabefattningen säsom fullstän- 
digt onödig i samband dermed indragas; 

dels att en viss bestämd andel af det utaf 
Riksdagen till fiskerinäringens understöd beviljade 
anslaget mätte ställas till nämnda fiskeristyrelses 
förfogande för att, efter af Eders Kongl. Majit fast- 
ställda bestämmelser, användas till bohuslänska 
hafsfiskebedriftens upphjelpande; 

dels ock att nämnda fiskeristyrelse mätte an- 
förtros uppdraget att ombesörja den för en till- 
fredsställande offentlig verksamhet till bohuslänska 
hafsfiskebedriftens främjande särskildt nödiga ut- 
redningen. 

Tjörn den 30 December 1890. 


Underdänigast 
AxEL VILH. LIUNGMAN. 


Säsom bilagor följa: 

A) Förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske. 
Af A. H. Marm. Göteborg 1890. 

B) Pro-memoria rörande fiskeritillsyningsmannen doktor August Huco 
Anonıs MaLm’s förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus 
läns sillfiske den 11 Januari 1890. 

C) Utlätande den 31 Mars 1890 fran Magistraten i Göteborg öfver 
samme fiskeritillsyningsmans förslag till ordningsstadga för sill- 
fisket. 

D) Berättelsen öfver Göteborgs och Bohus läns hafsfisken under 1886— 
1887. AfA. V. L. Göteborg 1888. 

E) Berättelsen öfver Göteborgs och Bohus läns hafsfisken under 1888 — 
1889. AfA. V. L. Göteborg 1890. 


150 


ZZZVII. 


Till Konungen. 


Sedan Eders Kongl. Majıt för befrämjande af fiskeri- 
näringen i bohuslänska skärgärden, dels enligt särskilda nä- 
diga bref anvisat till arfvode och bätlega ät tillsyningsman- 
nen vid fiskerierna inom Göteborgs och Bohus län för hvarje 
af ären 1868—1889 ett belopp af tillhopa 2,000 kronor, 
dels ock — 

efter det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ı Gö- 
teborgs och Bohus län, jemte insändande till Kommerse- 
Kollegium af en af fiskeritillsyningsmannen, filosofie doktorn 
A. H. Maım afgifven berättelse rörande fiskeriförhällandena 
inom länet under är 1888 samt i vissa afseenden under 
vintermänaderna 1888—1889 och med tillkännagifvande, bland 
annat, att behofvet af en tillsyningsman vid länets fisken 
äfven för är 1890 förefunnes, begärt att Kollegium mätte 
hos Eders Kongl. Maj:t göra framställuing om anvisande för 
är 1890 at arfvode och bätlega ät tillsyningsmannen och ı 
sädant afseende föreslagit att, enär de belopp, hvarmed till- 
syningsmannens arfvode och bätlega för närvarande af stats- 
medel utginge och hvilka bestämts, innan det stora bohus- 
länska sillfisket med deraf följande göromäl tagit sin början, 
arfvodet till 1,500 kronor och bätlegan till 500 kronor, nu- 
mera vore för sina ändamäl otillräckliga, samma arfvode 
och bätlega mätte för är 1890 höjas, arfvodet till 2,700 
kronor och bätlegan till S00 kronor; 

samt Kollegium i underdänig skrifvelse den 8 Novem- 
ber 1889 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i likhet 
med hvad förut egt rum, äfven för är 1890 anvisa medel 
till arfvode och bätlega ät en tillsyningsman vid nämnda 
läns hafsfiısken, men beträffande beloppet af anslaget förkla- 
rat sig icke vara i tillfälle att derom afgifva nägot omdöme, 
utan hänvisat till hvad Eders Kongl. Maj:ıt Befallningshaf- 
vande i sädant hänseende anfört — 


181 


enligt nädigt bref den 20 December 1889 funnit godt att 
ät bemälde tillsyningsman för är 1890 anvisa 2,000 kronor 
säsom arfvode och 500 kronor säsom bätlega, tillhopa 2,500 kr.; 

sä har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda 
län med underdänig skrifvelse den 13 September 1890 till 
Eders Kong]. Maj:t öfverlemnat en till Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande stäld skrift af tillsyningsmannen vid om- 
törmälda fiskerier, filosofie doktorn A. H. Man, innefattande 
anhällan om att Eders Kongl. Maj:ts Betallningshafvande 
mätte göra underdänig framställning om förhöjning frän och 
med är 1891 med 1,000 kronor af det till bemälde fiskeri- 
tillsyningsman utgäende arfvode; i hvilket hänseende MALM 
anfört, bland annat, hufvufvudsakligen, att han hade att af- 
gifva utlätanden i fiskeriärenden, att uppgöra förslag till 
särskilda stadganden rörande fiskets bedrifvande, att under 
resor göra sig underrättad om fiskeriernas tillständ samt 
tillhandag& dem, som sädant önskade, med upplysningar och 
räd rörande fisket, att upprätta fiskeristatistik, att föreslä 
ätgärder till fiskets förkofran genom förbättrade fiskemeto- 
der, fiskens ändamälsenliga beredning till handelsvara m. m., 
att tillse det säväl länets särskilda fiskeritörordningar som 
den allmänna fiskeristadgan efterlefdes och att afgifva ärs- 
berättelser; att allt detta medförde icke oansenliga utgifter 
för resor, farkost, materiel och litteratur m. m.; samt att 
MALM, som sjelf hölle sig med tjenstebät, hvilken vore för 
befattningens uppehällande erforderlig, mäste i anledning af 
arfvodets ringhet ärligen göra förluster genom de utgifter, 
tjensten föranledde, och hvilka numera till följd af-sillfiskets 
tillväxt betydligt ökats, och har Eders Kongl. Maj:ts Befall- 
ningshafvande, med äberopande af de af MaLm andragna 
skäl, hemstält, att Marm’s anhällan mätte varda af Eders 
Kongl. Maj:t bifallen *). 


*) Det behöfver knappast sägas huru ofvanstäende uppgifter om fiskeri- 
tillsyningsmannens verksamhet motsvaras af verkligheten. — Se ofvan sid. 


5, 33, 37, 140—141, 161—163. (Utg. anm.) 


182 


Efter det Eders Kongl. Maj:t genom nädig remiss an- 
befalt Kommerse-Kollegium att i detta ärende afgifva un- 
derdänigt utlätande, har Eders Kongl. Maj:ts förbemälde 
Befallningshafvande i skrifvelse till Kollegium den 29 sist- 
lidne December, jemte öfverlemnande af en utaf bemälde 
Marm afgifven, af ätskilliga tabeller ätföljd berättelse, om- 
fattande storsjö- och makrilfiskena under kalenderäret 1889, 
vinterfisket 1889-1890, sill- och skarpsillfiskena hösten 
1889 och vintern 1889-1890, hummer- och ostronfiskena 
under de för dessa fisken tillätna tider, räknadt frän hösten 
1889 till vären 1890, flundre-, gräsej-, kummel- och lax- 
fiskena äfvensom uppgifter augäende strandfisket, samt med 
tillkännagifvande att behofvet af en intendent vid länets 
fisken äfven för är 1891 förefunnes, begärt, att Kollegium . 
mätte hos Eders Kongl. Maj:t göra underdänig framställning 
om anvisande äfven för är 1891 af arfvode och bätlega ät 
denne, dervid Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande rö- 
rande det i sädant hänseende behöfliga beloppet äberopat 
hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i omförmälda 
till Eders Kongl. Maj:ıt aflätna underdäniga skrifvelse den 
13 September 1890 anfört, hvarföorutom Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande upplyst, att länets hushällningssällskap 
äfven för är 1891 beviljat anslag till fiskerierna, nemligen 
till fiskerinäringen i allmänhet 8,000 kronor och till Eders 
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förfogande för ordnande 
at tillsyn öfver fisket och till insamlande af statistiska upp- 
sifter angäende detsamma 1,500 kronor eller tillsammans 
9,500 kronor, samt att det till länsstyrelsens förfogande 
stälda beloppet användes till arfvoden ät de särskilda fiskeri- 
uppsyningsmännen med undantag af 100 kronor, som utbe- 
talades till intendenten säsom ersättning för skrifmaterialier 
m. m. 

Med äterställande af remissakten och med öfverlem- 
nande af omförmälda frän Eders Kongl. Maj:ts Befallnings- 
hafvande till Kollegium inkomna skrifvelse med dertill hö- 


183 


rande handlingar, fär Kollegium säsom utlätande rörande 
forevarande angelägenhet i underdänighet antöra följande. 

Af den nu afgifna berättelsen inhemtas att försäljnings- 
värdet af den fängst af de särskilda fiskslagen, som erhäl- 
lits under den tid samma berättelse afser, uppgätt till sam- 
manlagdt 2,753,180 kronor, medan enahanda värde under den 
tid, näst förut afgifna berättelse omfattade, utgjort 2,401,748 
kronor, samt att ökningen berott företrädesvis derpä, att 
sättgarnsillfisket i norra delen af länet varit mer gifvande 
än förut. 

Hvarken i den af Marm afgifna berättelsen eller i Eders 
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse i ämnet till 
Kollegium förekommer nägot om ätgärder för tillgodoseende 
och utveckling af den för ifrägavarande län och medelbart 
för det allmänna synnerligen vigtiga fiskerinäringen inom 
länet eller om beskaffenheten af den tillsyn, som frän den 
af Länsstyrelsen anstälde fiskeritillsyningsmannen eller s. k. 
intendentens sida egnas ät bedrifvandet af näringen och den- 
sammas främjande medelst ändamälsenliga anordningar; och 
ej heller i den förberörda framställningen om arfvodesför- 
höjning för MALm är nägon egentlig utredning i dessa hän- 
seenden lemnad. Kollegium saknar allts& ledning för bedö- 
mande huruvida anslag af allmänna medel mä allt fortfa- 
rande vara för saken i fräga af omständigheterna päkalladt, 
och än mindre är det för Kollegium möjligt att bedöma 
huru stort belopp mä för ändamälet erfordras. Kollegium 
finner sig allts& för egen del endast kunna, under äbero- 
pande af hurusom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 
förmält, att behof af en s. k. intendent vid länets fisken 
äfven för äret 1891 förefunnes, med afseende härä tillstyrka 
att Eders Kongl. Maj:t täcktes äfven för detta är anvisa 
medel till arfvode och bätlega ät en tillsyningsman vid hafs- 
fiskena inom Göteborgs och Bohus län; och dä det synes 
Kollegium vara af vigt att, i den mon sädant mä vara er- 
forderligt, lämpliga ätgärder frän det allmännas sida vidta- 


184 


gas för tillgedoseende och främjande af fiskerinäringen vid 
Sveriges vestra kust, enkannerligen inom Göteborgs och 
Bohus län, hemställer Kollegium tillika att Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande mätte undf& nädig befallning att 
i fräga om behofvet af anslag efter är 1891 inkomma med 
närmare utredning ı ämnet. 

Stockholm den 17 Mars 1891. 

Underdänfgst 
S. CEDERSCHIÖLD. HuGo REHBINDER. 
ERNST GÜNTHER. 

Kommerse-Kollegium: underdänigt utlatande ifräaga om 
anslag till arfvode och bätlega ät tillsyningsmannen vıd 
fiskerierna inom Göteborgs och Bohus län. 


I ZVIII 


Riksdagens skrifvelse (N:o 36) till Konungen, angädende 
reglering af utgifterna under riksstatens sjette hufoud- 
titel, omfattande anslagen till civildepartementet. 


Tıll Konungen. 

I afseende & regleringen af utgifterna under riksstatens 
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartemen- 
tet, fär Riksdagen för Eders Kongl. Majit anmäla följande 
beslut. 

Ordinarie anslag. 


Kommerskollegium. 


1:0) Eders Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 
14 januari 1891 aflätna proposition angäende statsverkets 
tillständ och behof föreslagit, att Riksdagen, med godkän- 
nande af det i statsrädsprotokollet öfver civilärenden den 
12 i samma mänad intagna förslag till ny stat för kollegiet 
samt af de vilkor och förbehäll, som blifvit föreslagna för 


185 


ätnjutande af deri upptagna löneförmoner, mätte medgifva, 
att den & sjette hufvudtiteln förekommande anslagstiteln 
»kommerskollegium», under hvilken för närvarande vore med 
tillhopa 83,500 kronor sammanförda dels anslaget till kol- 
legiet, 49,000 kronor, och dels anslaget till bergsstaten, 
34,500 kronor, finge fördelas i tvä titlar under benämning, 
den ena af »kommerskollegium» och den andra af »bergs- 
staten», äfvensom uppföra under den förra titeln 64,609 
kronor och under den senare 32,000 kronor. 

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har af Riks- 
dagen bifallits. 


= — —— — — —— — — — — —— _— — — —— —— 


6:0) Under ofvanstäende anslagstitel har Eders Kongl. 
Maj:t vidare föreslagit, att Riksdagen mätte pä extra stat 
för 1892 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersöknin- 
gar af mindre hamnar och farleder. 

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har af Riks- 
dagen bifallits. 

Befrämjande i allmänhet af jordbruk 
och landtmannanäringar. 

10:0) Eders Kongl. Maj:tt har under förestäende anslags- 
titel föreslagit, att Riksdagen mätte, till bestridande af kost- 
naderna för ett landtbruksräd, bevilja ett ärligt förslags- 
anslag af 5,000 kronor. 

I liket med de hushällningssällskap, hvilka, enligt hvad 
i statsrädsprotokollet meddelas, afstyıkt bifall till det af 
landtbruksstyrelsen först framlagda, i samma protokoll om- 
nämnda förslaget till inrättande af ett landtbruksräd, be- 
farar Riksdagen, att en dylik institution skulle komma att 
hämmande inverka p& den allt lifligare och mera frukt- 
bringande verksamhet, som de särskilda hushällningssällska- 
pen nu utöfva till jordbruksnäringens fromma, utan att in- 


186 


stitutionen, d& de olika landsdelarne sä fätaligt der komme 
att blifva representerade, skulle kunna p& ett tillfredsstäl- 
lande sätt tillvarataga dessa landsdelars särskilda intressen. 
I betraktande häraf och dä derjemte, pä sätt i vissa hus- 
hällningssällskaps utlätanden iemväl finnes antydt, de ut- 
redningar i frägor af allmän vigt för det svenska jordbru- 
ket, hvaraf vederbörande embetsmyndigheter äro i behof, 
bäst torde Astadkommas derigenom, att yttranden infordras 
frän de med förhällandena i de olika orterna väl förtrogna 
hushällningssällskapen, har Riksdagen icke kunnat biträda 
det föreliggande förslaget. 

Riksdagen fär allts& anmäla, att Eders Kongl. Maj:ts 
förevarande framställning e} vunnit Riksdagens bifall. 


— —— — — — _—— — — BE —— — — — — — 


_— -_— — — — m __— — — 0 _—— — 1 —— — — 


Fiskerinäringens understöd. 

30:0) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att 
dels till inrättande af en fond, hyarifrän p& i statsräds- 
protokollet öfver eivilärenden den 12 januari 1891 intagna 
vilkor och i enlighet med de närmare bestämmelser, som 
af Eders Kongl. Majıt komme att meddelas, finge utlemnas 
län ej mindre för anskaffande af fiskebätar och fiskered- 
skap än äfven för anläggande af smärre inrättningar för till- 
godogörande och förädling af fiskets produkter, bevilja ett 
anslag af 100,000 kronor och deraf p& extra stat för är 
1892 anvisa 50,000 kronor, dels ock medgifva, att infly- 
tande räntor & de frän fonden utlemnade län finge ingä 
till fonden för att tillsammans med dennas öfriga tillgängar 
användas för det med fonden afsedda ändamäl. 

I öfverensstämmelse med den mening, Riksdagen sist- 
lidet Ar uttalade, anser Riksdageu angeläget, att fiskeri- 
näringen i vidsträcktare mon, än för närvarande är förhäl- 
landet, af staten understödjes, hvarför ocksä ätgärder i sädant 
syfte synts Riksdagen böra vidtagas. Af de olika förslag till 


187 


näringens befrämjande, hvilka under frägans behandling fram- 
kommit, anser Riksdagen, efter den utredning, Eders Kongl. 
Maj:ıt nu lätit verkställa, det föreliggande förslaget om in- 
rättande af en länefond för anskaffande af fiskebätar 
m. m. vara det, som i frägans nuvarande läge mäste anses 
mest ändamälsenligt, dä detsamma dels i jemförelse med 
öfriga mera vidtomfattande förslag torde läta sig lättast 
genomföra, dels ock torde bäst tillgodose de behof, hvilka 
göra sig starkast gällande hos den del af värt lands fiskeri- 
idkande befolkning, som bedrifver hafsfiske i större skala. 
Riksdagen häller säledes före, att början till ett kraftigare 
befrämjande af fiskebedriften lämpligen bör göras genom 
inrättande af en länefond för detta ändamäl. 

Mot den föreslagna storleken af fonden liksom mot de 
särskilda ändamäl, för hvilka län derifrän enligt förslaget 
skulle kunna beviljas, har Riksdagen icke heller funnit an- 
leäniug till erinran. Deremot hyser Riksdagen i fräga om 
sättet för sjelfva länerörelsens anordnande en frän Eders 
Kongl. Maj:ts äsigt i viss mon afvikande mening. Riksdagen 
anser nemligen en länerörelse af ifrägavarande slag icke 
böra af staten omedelbart bedrifvas, utan häller före, att 
densamma bör förmedlas genom vederbörande landsting och 
hushällningssällskap p& sädant sätt, att frän fonden i mon 
af tillgäng, efter ansökan, utlemnas län till de landsting eller 
hushällningssällskap, hvilka förklara sig villiga att utlemna 
sälunda erhällna belopp till läneunderstöd för ifrägavarande 
ändamäl. Vid sädant förhällande, och dä länerörelsen följ- 
aktligen skulle komma att bedrifvas p& landstingens och 
hushällningssällskapens risk, torde det ocksä böra ankomma 
p& dem att, utan särskilda föreskrifter, bestämma den säker- 
het, mot hvilken läneunderstöden mä& utlemnas. 

Tiden för länens amortering torde, pä sätt Eders Kongl. 
Maj:t föreslagit, böra bestämmas till ätta är. I afseende & 
den ränta, som af landsting eller hushällningssällskap skall 
för ifrägavarande län erläggas, har Riksdagen deremot an- 


188 


sett den förändring i Eders Kongl. Maj:ts förslag böra ske, 
att räntan bestämmes till 3 procent i stället för af Eders 
Kongl. Maj:t föreslagna 2 procent*). 

Öfverlemnande ät Eders Kongl. Maj:t att utfärda när- 
mare bestämmelser för utlemnande af län frän fonden till 
landsting och hushällningssällskap samt under erinran att 
för dessa län icke torde vara erforderlig annan säkerhet 
än landstings- eller hushäliningssällskaps förskrifning derä, 
fär Riksdagen anmäla, att Riksdagen deis till inrättande af 
en fond för fiskerinäringens befrämjande — frän hvilken 
fond, i mon af tillgäng och pä ofvan angifna vilkor, län 
mä tilldelas landsting eller hushällningssällskap, som för- 
klarat sig villigt att utlemna läneunderstöd för angkaffande 


*) Riksdagens Protokoll. 1891. Andra Kammaren, N:o 36, sid. 10. 
Vid ärendets föredragning i Andra Kammaren yttrade utgifvaren bland annat 
följande: *Ehuru det icke kan förnekas att statsutskottets förslag innehäller 
ätskilliga mycket betydande förbättringar i förhällande till Kongl. Maj.ts 
proposition, anser jag dock förefinnas nägra betänkligheter mot de läne- 
vilkor, som utskottet här tillstyrkt. Utskottet har föreslagit amorterings- 
tiden till ätta Ar, men detta är längre, än hvad som ij allmänhet enligt vär 
erfarenhet i Sverige kan anses nödigt och lämpligt I Bohuslän, der dock 
största och dyraste fiskematerielen brukas, är den vanliga amorteringstiden 
för liknande län icke längre än fem är, och den allra största delen af läne- 
behofvet fyiles genom riksbanksafbetalningslän, för hvilka, som bekant, 
amorteringstiden blott är 2'/, Sr. I bohuslänska skärgärden anlitas nemli- 
gen riksbankens afdelningskontor i Göteborg myeket, och länen der till 
fiskeriidkare uppgä till mer än en half million kronor.“ 

“Det är gifvet att, om man dels sätter amorteringstiden sä läng som 
till ätta är och dels sätter räntan sä lag som till tre procent, skall fiskar- 
befolkningen trycka pä landstingen och hushällningssällskapen att öfverg# 
till att blifva ett slags kreditanstalter tör att skaffa heune allt det kapital, 
<om hon behöfver. Detta är tydligt, och troligen skola sedermera äfven andra 
näringsidkare yrka pa samma förmon, sä att landstingen och hushällnings- 
sällskapen slutligen skulle fä en väsentligt olika karakter, mot hvad de nu 
hafva, och komma att smäuingom fü öfvertaga den befattning med afbetal- 
ningslänen, som nu tillkommer riksbankens afdelningskontor. Jag tror der- 
före, att det vore klokast af dem, som önska bifalla förslaget, att öfverläta 
ät Kongl. Maj:t aıt efter de skilda grenarnes af fiskerinäringen olika an- 
spräk helt och hället fastställa vilkoren samt att sätta räntan lika hög 
som för afbetalningslänen i riksbanken eller till 4!/, procent, och jag 
anser detta sä mycket mindre betänkligt, som ju räntan icke skall ga 
sisom en vinst till statsverket, utan användas till ökning af den för fiskar- 
befolkningens bästa ifrägasatta fonden.“ Se vidare ofvan sid. 175, 176— 
177. (Utg. anm.) 


189 


af fiskebätar och fiskeredskap eller för anläggande af smärre 
inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets pro- 
dukter — beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf 
pa extra stat för är 1892 anvisat 50,000 kronor: dels ock 
medgifvit att inflytande räntor & de frän fonden utlemnade 
län mä ingä till fonden för att tillsammans med dennas öfriga 
tillgängar användas för det med fonden afsedda ändamäl. 
Stockholm den 13 Maj 1891. 
Med undersätlig vördnad: 


I. 


DBOEE Bien se rasen uigggts and thin 
Vär ynnest ete.e — — — Sedan Vi enligt nädiga bref 
den 13 Juli och den 16 December 1887 samt den 9 No- 
vember 1888 anvisat till arfvode och bätlega för hvart af 
ären 1837, 1888 och 1889 ät tillsyningsmannen vid fiske- 
rierna inom Göteborgs och Bohus län ett belopp af tillhopa 
tvä tusen kronor, 
samt Vi derefter, i anledning af framställning om anslag 
af allmänna medel för enahanda ändamäl jemväl för är 1890, 
i hvilket afseende I föreslagit, att arfvodet till tillsynings- 
mannen, som dittills utgjort ett tusen femhundra kronor, 
mätte höjas till tvä tusen sjuhundra kronor och den förut 
med femhundra kronor utgäende bätlegan till ättahundra 
kronor, enligt nädigt bref den 20 December 1889 ät füre- 
nämnde tillsyningsman för är 1890 anvisat tvä tusen kronor 
säsom arfvode och femhundra kronor säsom bätlega, eller 
tillhopa tvä tusen femhundra kronor, 
sä hafven I med underdänig skrifvelse den 13 Septem- 
ber 1890 till Oss öfverlemnat en till Eder stäld skrift af 
tillsyningsmannen vid ofvanomförmälda fiskerier, filosofie dok- 


190 


torn A. H. MArm, af Eder benämnd fiskeriintendent, inne- 
fattande anhällan, att det till tillsyningsmannen utgäende 
arfvodet mätte frän och med innevarande är varda med ett 
tusen kronor förhöjdt; i hvilket afseende MALMm hufvudsak- 
ligen anfört, att han hade att afgifva utlätanden i fiskeri- 
ärenden, att uppgöra förslag till särskilda stadganden rörande 
fiskets bedrifvande, att under resor göra sig underrättad 
om fiskeriernas tillständ samt tillhandag& dem, som sädant 
önskade, med upplysningar och räd rörande fisket, att upp- 
rätta fiskeristatistik, att föreslä ätgärder till fiskets förkofran 
genom förbättrade fiskemetoder, fiskens ändamälsenliga be- 
redning till handelsvara m. m., att tillse det säväl länets 
särskilda fiskeriförordningar som den allmänna fiskeristad- 
gan efterlefdes och att afgifva ärsberättelser; att allt detta 
medförde icke oansenliga utgifter för resor, farkost, materiel 
och litteratur m. m.; samt att MaLm, som sjelf hölle sig 
med tjenstebät, hvilken vore för befattningens uppehällande 
erforderlig, mäste i anledning af arfvodets ringhet ärligen 
göra förluster genom de utgifter, tjensten förauledde, och 
hvilka dämera till följd af sillfiskets tillväxt betydligt ökuts*); 
varande af Eder, under äberopande af de utaf MALm an- 
dragna skäl, hemstäldt, att MaLm’s anhällan mätte af Oss 
bifallas. 

Vidare hafven I, enligt hvad Värt och Rikets Kommers- 
kollegium uti öfver Marm’s nyssberörda anhällan afgifvet 
underdänigt utlätande anmält, uti skrifvelse till Kollegium 
af den 29 December 1890, med öfverlemnande af en utaf 
MArm afgifven, at ätskilliga tabeller ätföljd berättelse, om- 
fattande storsjö- och makrilfiskena under kalenderäret 1889, 
vinterfisket 1889—1890, sill- och skarpsillfiskena hösten 1889 
och vintern 1889—1890, hummer- och ostronfiskena under 


de för dessa fisken tillätna tider, räknadt frän hösten 1889. 


*) Det behöfver knappast sägas hur dessa uppgifter om fiskeritillsy- 
ningsmannens verksamhet motsvaras af verkligheten. Jfr ofvan sid. 5, anm., 


33, 37, 140—141, 161— 163. (Utg. anm.) 


— 


191 


till vären 1390, äfvensom flundre-, gräsej-, kummel- och 
laxfiıskena, samt med tillkännagifvande att behofvet af en 
»intendent» vid länets fisken äfven för innevarande är före- 
funnes, begärt, att Kommerskollegium mätte hos Oss göra 
framställning om anvisande äfven för detta är af arfvode 
och bätlega ät denne, dervid I rörande det i sädant hän- 
seende behöfliga beloppet äberopat hvad I uti ofvan omför- 
mälda underdäniga skrifvelse den 13 September 1890 anfört, 
hvarförutom I upplyst, att länets hushällningssällskap äfven 
för innevarande är beviljat’anslag till fiskerierna, nemligen 
till fiskerinäringen ı allmänhet ätta tusen kronor och till 
Edert förfogande för ordnande af tillsyn öfver fisket och 
till insamlande af statistiska uppgifter angäende detsamma 
ett tusen femhundra kronor, eller tillhopa nio tusen fem- 
hundra kronor, samt att det till Edert förfogande stälda 
beloppet användes till arfvoden ät de särskilda fiskeriupp- 
syningsmännen med uudantag af etthundra kronor, som ut- 
betalades till »intendenten» säsom ersättning för skrifmate- 
rialier m. m. 

För egen del har Kommerskollegium uti ärendet anfört: 
att hvarken i den af Marm afgifna berättelsen eller i Eder 
skrifvelse i ämnet till Kollegium förekomme nägot om ät- 
särder för tillgodoseende och utveckling af den für Göte- 
borgs och Bohus län och medelbart för det allmänna syn- 
nerligen vigtiga fiskerinäringen inom länet eller om beskaf- 
fenheten af den tillsyn, som frän den af Eder anstälda 
fiskeritillsyningsmannens sida egnades ät bedrifvandet af 
näringen och densammas främjande medelst andamälsenliga 
anordningar, likasom icke heller i ofvanberörda framställ- 
ning om arfvodesförhöjning för MALm nägon egentlig utred- 
ning ı dessa hänseenden vore lemnad; att Kollegium alltsä 
saknade ledning för bedömande huruvida anslag af allmänna 
medel allt fortfarande vore för saken i fräga af omständig- 
heterna päkalladt; att det än mindre vore för Kollegium 
möjligt att bedöma, huru stort belopp för ändamälet erfor- 


192 


drades; samt att Kollegium derför endast kunde, under 
&äberopande hurusom I förmält, att behof af en s. k. inten- 
dent vid länets fisken äfven för innevarande är förefunnes, 
med afseende härä förorda, att Oss täcktes äfven för detta 
är anvisa medel till arfvode och bätlega ät en tillsyningsman 
vid hafsfiskena inom länet. j 

Di Vi nu i näder lätit detta ärende Oss föredragas, 
hafve Vi funnit godt att till tillsyningsmannen vid fiske- 
rierna inom Göteborgs och Bohus län för är 1891 
anvisa tv& tusen kronor säsom arfvode och femhundra kro- 
nor säsom bätlega, eller tillhopa tvä tusen femhundra kronor 
att af Statskontoret uppä vederbörlig regvisition utbetalas. 
Hvilket Eder till kännedom och efterrättelse härigenom i 
näder meddelas. Lätande Vi nädigt bref i ämnet afgä till 
Värt Statskontor. 

Stockholms Slott den 22 Maj 1891. 

OSCAR. 
V. L. GROLL. 

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs 
och Bohus län, angäaende anslag till arvode och baätlega 
at tillsyningsmannen vid fiskerierna inom länet. 


—=L. 


Till Konungen. 

Den stora betydelse, bohuslänska hafsfiskebedriften eger 
icke allenast genom sitt hufvudsakligen i fremmande haf 
utöfvade storsjöfiske utan äfven och i synnerhet genom sitt 
ymniga sillfiske *), hvilket ju i verkligheten nära nog ensamt 
för sig ökat Sveriges utförsel af färsk fisk frän 53,300 kg. 


*) LJUNGMAN, A. V., Bohusläns hafsfiske och dess framtid, Göte- 
borg 1882, sid. 3—18. — Se vidare ofvan sid. 144—145, 160. 
(Utg. anm.) 


193 


är 1875 till 68,391,000 kg. är 1890 och af saltad sill frän 
1,192,000 kg. är 1886 till 22,701,000 kg. är 1890 (Bil. 
A, B, C), i förening med den jemförelsevis sä& ringa om- 
värdnad, samma fiskebedrift ätnjutit frän det allmännas 
sida, och de mycket betydande olägenheter, som för bohus- 
länska skärgärden blifvit följden deraf, att de nya förhäl- 
landen, det nämnda sillfisket medfört, icke vederbörligen 
ordnats, utan lemnats Ööppna för godtyckliga ingrepp frän 
snart sagdt hvem som helst, föranleda oss säsom bohus- 
länske skärgärdsbor att härmed i djupaste underdänighet 
vända oss till Eders Kongl. Majıt med anhällan om vid- 
tagande af sädana rent praktiska ätgärder, som äro af 
nöden för att den i sillfisket yppade rika anledningen till 
förvärf mä varda pä bästa sätt begagnad och för att bohus- 
länska skärgärden mätte undg& de ofantliga svärigheter, 
som fordom städse blifvit följden af bemälda fiskes semise- 
kulära periodicitet och äfven nu hota att framträda vid 
fiskets en gäng förestäende upphörande *). 


*) Innevarande sillfiskeperiod har visserligen liksom de föregäende 
företett en ofantligt rik fängst och ett derpä grundadt storslaget näringslif, 
hvilket äfven gifvit sig till känna uti förhöjda taxeringsbelopp och ett sken- 
bart ätminstone kraftigt välständ, men sjelfva näringsutöfningens ekonomiska 
art är lika om än icke än mer förderfbringande än under de föregäende 
perioderna och visar än mindre än under nägon af dem en sädan anord- 
ning af fiskebedriften och ävägabringandet af sädana förhällanden i skär- 
gärden, som förmä uppbära en högt stäende, tidsenligt anordnad hafsfiske- 
bedrift och föra med sig ett varaktigt välständ. Den innevarande fiske- 
perioden hotar sälunda med en omstörtning och ett elände vid periodens 
upphörande, som kanske kommer att till och med längt öfverträffa allt 
hvad man vid föregäende sädana tillfällen fätt bevitna. 

Undersöker man nu allvarligt hvad som utgjort den verkliga orsaken 
till de sa plötsliga vexlingarna i skärgärdens ekonomiska välständ vid sill- 
fiskeperiodernas upphörande; sä skall man finna att den ligger i sjelfva 
näringsutöfningens felaktiga anordning derutinnan att den pä fisket grun- 
dade affären tillhört fremlingar eller samhällen med andra intressen och annat 
näringslif, än fiskarena egde, hvilka fremlingar och samhällen, efter att 
under perioderna hafva utsugit fiskarbefolkningen, vid periodernas slut öfver- 
gäfvo att syssla med fiskebedriften för att i stället egna sig ät andra affärer, 
hvarefter skärgärden stod utan bäde de kapital och de företagsamme män, 
som skulle kunnat bringa till ständ och uppbära en pä annat fiske än det 
periodiska sillfisket grundad stor hafsfiskebedrift. Nägot pä en allsidig ut- 
öfning af fiskebedriften grundadt varaktigt välständ i fiskarsamhällena sjelfva 


13 


194 


Under närmast föregäende bohuslänska sillfiskeperiod 
egnades deremot merabemälda fiske en den största om- 
sorg*), och knappast i nägot annat land i verlden skulle 
en sä lofvande näring lemnats helt och hället ät sig sjelf 
utan nämnvärdt understöd frän det allmännas sida. Än 
värre än saknaden af en sädan omvärdnad har emellertid 
varit att fremmande och med näringslifvet i bohuslänska 
skärgärden obekante personer i särskildt Stockholm och 
Göteborg fätt, pä sätt som skett, gripa in uti och taga om 
händer den offentliga verksamheten till samma fiskes främ- 
jande derhän att denna verksamhet, i stället för att lända 
till verkligt gagn, tvärt om blifvit just det största hindret 
emot en kraftig och sund utveckling af näringslifvet i skär- 
gärden. Intet kan nemligen i högre grad hämma en sädan 
utveckling än att näringsidkarne märka sig vara utsatte för 
med säväl de lokala förhällandena som näringsutöfningen 


kom nemligen aldrig till ständ under nämnde perioder. Oordentligt lefnads- 
sätt biand fiskeriidkarne, bristande upplysning m. m. liknande hafva deremot 
lika litet framkallat den ekonomiska rubbningen som de vällat sjelfva fiske- 
periodernas upphörande. Ser man vidare efter hur förhällandena uti ifräga- 
varande fall artat sig under den nu innevarande fiskeperioden, skall man 
förvanande nog finna, att de i stället för bättre snarare äro längt sämre, 
än dä fiskeperioden begynte. Storsjöfisket, som utgör den del af fiskebe- 
driften, hvilken mellan sillfiskeperioderna har att i främsta rummet upp- 
bära skärgärdens näringslif, har nemligen minskats, och största delen af 
den pa sillfisket grundade affären ligger i händerna pa fremlingar, som 
komma att öfvergifva skärgärden, sä snart perioden upphör, samt har dess- 
utom samlats uti med hvarjehande faktiska monopol gynnade samhällen, 
som ega helt andra intressen och helt annat näringslif än fiskarbefolknin- 
gens och hvilka skjuta ifrän sig den del af fiskebedriften, hvilken liksom 
f. ex. storsjüfisket och den pä detta grundade salterinäringen är mindre 
lönande eller icke öfverensstämmer med nämnda intressen och näringslif. 
Härigenom säväl som genom nämnda samhällens storartade försäljning af 
rusdrycker m. m. försvagas fiskarsamhällena sä smäningom och blifva i 
verkligheten allt mera offer igen för det gamla utsugningssystemet. Nä- 
ringsverksamheten är vida mindre men utvecklingsriktningen är längt far- 
ligare än under näst föregäende sillfiskeperiod. Det är sälunda hög tid pä 
att man, innan det är för sent, söker ästadkomma en till ett godt resultat 
ledande utveckling af skärgärdsförhällandena under den nu innevarande sill- 
fiskeperioden. (Utg. anm.) 


*, Nemligen i hvad pä fängstens utöfning och den af städerne be- 
drifna fiskeriaffären vidkum, (Utg. anm.) 


195 


obekante personers eller myndigheters hugskott och att hos 
näringsidkarne sälunda utbildar sig ett fast medvetande 
derom att deras näring saknar den nödiga tryggheten och 
icke heller kan päräkna nägon omvärdnad till verkligt gagn 
frän det allmänna. Detta missförhällande har i bohuslänska 
skärgärden redan urartadt derhän att det börjar blifva out- 
härdligt*). Näringsutöfningens fulla säkerhet i förening med 
vissheten om näringslifvets vederbörliga hägnande frän det 
allmännas sida utgör nemligen en oundgänglig förutsättning 
säväl i allmänhet för näringsverksamhetens trefnad och för- 
kofran som särskildt för att kapital i nödig omfattning skall 
strömma till och söka förmonlig placering uti samma verk- 
samhet (Bil. D, sid. 8—9, 10—26; Bil. E, sid. 15—23). 
Erfarenheten har mer än väl ädagalagt, att bot för det 
nämnda missförhällandet icke stär att vinna genom den 
under Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborg 
Iydande fiskeritillsyningsmannainstitutionen. Denna 
har nemligen aldrig ländt bohuslänska hafsfiskebedriften till 
nägot större gagn och har nu nedsjunkit till en sinekur, 
som besatts utan att tjensten förut anslagits ledig till sö- 
kande och utan att nägon hänsyn tagits till den tillförord- 
nades lämplighet för platsen och duglighet att ä& densamma 
kunna uträtta nägot till gagn. Den utgör snarare ett vä- 
sentligt hinder mot en tillfredsställande anordning utaf för- 
hällandena och bör s& mycket hellre kunna indragas som 
den i alla hänseenden är fullständigt obehöflig och endast 
vällar onödig utgift, ett pästäende hvars sanning mer än 
tillräckligt bevisas redan af beskaffenheten af det yttrande 
öfver ifrägasatta eller behöfliga ätgärder till fiskerinäringens 
_ *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 159—160, 161—177; 1890 
sid. 140—156. — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskerierna 
främjande verksamhet och förvaltning, 1889, sid. S—9, 10—26; 1890, sid 
7—23. — Se vidare ofvan sid. 29—31. — Tillkomsten af en ny fiskeri- 
förening i Strömstad med syfte att samarbeta med fiskeriföreningen i Göte- 
borg i afseende pa omintetgörandet af alla försök att utveckla skärgärden 


till ekonomisk sjelfständighet har äfven i sin mon ökadt det närvarande 
tillständets ohällbarhet. (Ütg. anm.) 


196 


främjande, hvilket fiskeritillsyningsmannen den 4 sistlidne 
november afgifvit och som finnes äberopadt uti »bilagorna 
till Kongl. Maj:ts nädiga proposition om statsverket är 1391» 
(Sjette hutvudtiteln, sid. 135). Ehuru Riksdagen är 1889 
uti underdänig skrifvelse N:o 67 biföll Eders Kongl. Maj:ts 
nädiga proposition om höjandet af anslaget till »fiskerinä- 
ringens understöd» med 24,400 kronor eller frän 17,600 
kronor till 42,000 kronor, under framhällande af att »i be- 
traktande af den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket un- 
der de seuare ären erhällit, kunde det belopp, hvarmed 
Kongl. Maj:t funnit anslaget böra Ökas, icke anses för högt»; 
sä har dock frän fiskeritillsyningsmannen genom Eders Kongl- 
Maj:ts nämnda Befallningshafvande icke päyrkats undfäende 
med hänsyn till samma fiske af nägon den minsta andel af 
detta anslag för nägot annat ändamäl än en löneförhöjning 
ät just fiskeritillsyningsmannen sjelf*). Frän denne har man 
sälunda helt säkert icke att emotse den för bohuslänska 
hafsfiskebedriftens och fiskarbefolkningens förkofran oumbär- 
liga verksamheten (jfr Bil. E. sid. 7—14; Bil. F). 

Ej heller frän Kongl. Landtbruksstyrelsen kan 
den för bohuslänska hafsfiskebedriftens tidsenliga och kraf- 
tiga utveckling nödiga omvärdnaden vara att förvänta, 
enär samma styrelse icke eger tillräckliga krafter ens för 
att kunna till nöjes sköta rikets öfriga fiskerier och icke 
heller med hänsyn till bohuslänska fiskerinäringen kan vare 
sig tillerkännas den oumbärliga sak- och lokalkännedomen 
samt ett derp& grundadt anseende eller utöfva den af ett 
varmt lokalintresse besjälade intensitet i verksamheten, som 
sä oundgängligen päkallas af de egendomliga bohuslänska 
förhällandena. Kongl. Landtbruksstyrelsens eget underdä- 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 140—147; 1891, sid, 5, 
33, 37, 140—141, 161—163. — DBerättelse öfver Föreningens till bohus- 
länska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning 1890, sid. T—14. 
— Förslag till ordningsstadga för Göteborgs noch Bohus läns sillfiske. Af 
A. H. Marm. Göteborg 1890. — Se ofvan sid. 5, 33, 37, 140--141, 161 
— 163. (Utg. anm.) 


197 


niga utlätande den 14 sistlidne november ädagalägger äfven 
mer än tillräckligt hur rent af omöjlig Kongl. Styrelsen är 
för en befattning sädan som den ifrägavarande, hvarförutom 
Kongl. Styrelsens egen organisation lägger oöfverstigliga 
hinder i vägen för en verksamhet af sädan art som den för 
Bohuslän behöfliga *). 

I de länder, frän hvilka man i fräga om hafsfiskebe- 
driften vanligen helst vill hemta exempel, eller Holland och 
Skotland, har man äfven pä& helt annat sätt anordnat fiskeri- 
administrationen, och der skulle man äfven hälla en anord- 
ning sädan som den af Kongl. Landtbruksstyrelsen ifräga- 
satta för en ren orimlighet. Man har der nemligen länge- 
sedan insett behofvet af bäde sak- och lokalkännedom samt 
lokalintresse och kontinuitet äfven i afseende pä verksam- 
hetens beskaffenhet jemte anseende för duglighet hos fiskeri- 
styrelserne och sökt tillfredsställa detta behof pä det enda 
möjliga sättet genom att sammansätta styrelserna af ett 
tillräckligt antal praktiske män, som kollegialt ega att fatta 
sina beslut. Genom att förlägga fiskeriadministrationen i 
en enda persons händer kunna deremot nämnda vilkor för 
en god verksamhet icke uppfyllas **). 

Det säväl vid anordnandet af den bohuslänska fiskeri- 
tillsyningsmannainstitutionen som vid Kongl. Landtbrukssty- 
relsens organisation följda en-persons-systemet är hvad 
hafsfiskebedriiten vidkommer genom sjelfva sin ändamäls- 
vidrighet sä förkastligt att dess fortfarande användning med 
hänsyn till bohuslänska fiskebedriftens administration tyd- 
ligen bör öfvergifvas. 

Medvetandet härom i förening med insigten om den 
rınga nytta, som hemtats af och, sedan en ny sillfiskeperiod 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 42; 189i, sid. 37—39, 42, 
151—153, 155. — Se ofvan sid 37—39, 42, 151—153, 155. 
(Utg. anm.) 
*#) Se ofvan sid. 141, 148, 152—153, 161, 164. — Jfr vidare: Nature, 
XLI, N:o 1065, sid. 497—500. (Utg. anm.) 


198 


begynt, vore att vänta af fiskeritillsyningsmannainstitutionen, 
föranledde derför redan 1882 Göteborgs och Bohus läns 
landsting att ing& till Eders Kongl. Maj:t med en under- 
dänig framställning om inrättandet för bohuslänska hafsfisket 
af en egen utaf sakkunnige och med bohuslänska skärgär- 
dens näringslif förtrogne personer sammansatt, oaflönt fiskeri- 
styrelse efter holländskt och skotskt föredöme*). Förut- 
sättningarne för en god offentlig verksamhet till bohuslänska 
hafsfiskebedriftens och fiskarbefolkningens främjande äro 
nemligen en tillräcklig sak- och lokalkännedom samt ett 
varmt intresse för verksamhetens föremäl, och dessa förut- 
sättningar torde endast vara möjliga att ernä& genom för- 
ordnandet af en särskild lokal styrelse med den för ända- 
mälet nödiga sjelfständigheten och myndigheten. 

Den bohuslänska hafsfiskebedriftens stora omfattning, 
egendomliga och frän det öfriga rikets afvikande beskaffen- 
het samt behof, till följd särskildt af det ymniga sillfiskets 
periodicitet, af p& samma gäng snara och omfattande ät- 
gärder kräfva tydligen en alldeles särskild offentlig verk- 
samhet, enastäende för sig och helt olika den för de öfriga 
delarne af riket nödiga. För de pä samma gäng undan- 
tagsartade och frän det öfriga rikets afvikande hafsfiskeför- 
hällandena i Bohuslän behöfves oundgängligen, om än blott 


*) Göteborg; och Bohus läns Landstings handlingar, 1882, N:o 11, 
sid. 4, N:ö 22, sid. 30—31. — Underdänigt betänkande med förslag till 
fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förord- 
nade kommitterade. Stockholm 1883, sid. 41—47. — LJUNGMAN, A. V., 
Kortfattad berättelse öfver de under ärtiondet 1873—1883 utförda veten- 
skapliga undersökningarna, rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vest- 
kust. Göteborg 1883, sid. 91—92. — Göteborgs och Bohus läns Lands- 
tings handlingar, 1884, N:o 2, sid. 5—6. — Underdäniga utlätanden af 
Öfverstäthällareembetet och Stockholms stadsfullmäktige samt Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvarde i länen och Landstingen i anledning af särskilda komi- 
terades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeri- 
stadga m. m. Stockholm 1885, sid. 276—279, 282—284. — Göteborgs 
och Bohus läns Landstings handlingar, 1891, N:o 23. — Bohuslänsk Fiskeri- 
tidskrift, 1884, sid. 142—143; 1890, sid. 41—43; 1891, sid. 14, 17—18, 
19—20, 41—42, 90—98, 165—168. — Se vidare ofvan sid. 14, 17—18, 
19—20, 41—42, 90—98, 165—168. (Tig. anm). 


199 


säsom ett öfvergäende undantagsförhällande, en egen fiskeri- 
administration för allenast samma läns skärgärd, ty med 
mindre komma icke dennas kraf p& nödig omvärdnad att 
varda som sig bör tillgodosedda. Undantagsförhällandena i 
bohuslänska skärgärden. päkalla med nödvändighet undan- 
tagsartade anordningar och en undantagsställning, om svära 
olägenheter nu och i framtiden skola undgäs *). 

Den betänkliga vädan för bohuslänska hafsfiskebedriften 
af att, p& sätt under nu innevarande sillfiskeperiod skett, 
utgöra ett slags lekboll för hvarjehanda med samma skär- 
gärds näringslif obekanta myndigheters eller personers hug- 
skott är lika uppenbar som det är tydligt att det nuvarande 
oefterrättlighetstillständet endast kan undgäs derigenom att 
värden om bohuslänska hafsfiskebedriften öfverlätes ät en 
med de lokala förhällandena fullt förtrogen och af ett berät- 
tigadt lokalintresse besjälad egen fiskeristyrelse. 

En sädan fiskeristyrelse skulle hafva sig uppdraget, 
dels att ästadkomma den behöfliga utredningen af hvad som 
i hvarje särskildt fall är af nöden att ätgöra till bohus- 
länska hafsfiskebedriftens och fiskarbefolkningens upphjel- 
pande, dels ock att handhafva den offentliga värden om 
och leda den af verkligt behof päkallade offentliga verk- 
samheten till nämnda bedrifts främjande, och hon borde för 
sädant ändamäl fä hafva att tillg& en viss bestämd andel 


*) Jfr vidare ofvan sid. 20, anm., 83—84, 92, 145, 150, 168. — Frä- 
gan om bästa sättet att anordna fiskeriadministrationen för bohuslänska hafs- 
fiskebedriften är svärlöst nog för sig, och bör derfor en lösning af den- 
samma icke än ytterligare försväras genom en sammankoppling med en 
bättre anordning af rikets fiskeriadministration i öfrigt. Det är dessutom 
klokt att vid det första försöket att genomföra en pä sjelfstyrelsegrundsatsen 
fotad fiskeriadministration begränsa denna till att blott afse ä ena sidan en 
allenast helt liten del af riket men & andra sidan dettas mest betydande och 
utvceklade fiskebedrift med bäde talrika och kunnige idkare.. Den bohus- 
länska hafsfiskeadministrationen fär vidare ill följd af det ymniga sillfiskets 
peridiocitet en sä öÖfvervägande riktning pä fiskarsamhällenas upp- 
hjelpande att nägot motsvarande knappast annorstädes förekommer. Den 
föreslagna fiskeristyrelsen torde deremot nog behöfva fortfara att finnas till 
och verka äfven efter innevarande sillfiskeperiods slut. (Ttg. anm.) 


200 


af det utaf Riksdagen beviljade reservationsanslaget till 
»fiskerinäringens understöd»; ty med mindre s& sker torde 
hon icke kunna med nägon säkerhet päräkna vare sig de 
nödiga medlen eller den för en tillfredsställande verksamhet 
oumbärliga sjelfständigheten. 

Denna styrelse torde lämpligast kunna utgöras af aätta 
ledamöter, at hvilka tvänne ärligen böra afg& i tur, som 
första gängen genom lottning bestämmes, och af hvilka fem 
skola utses af skärgärdsbefolkningen samt en af Eders Kongl. 
Maj:tt, en af Göteborgs och Bohus läns landsting och en af 
Göteborgs och Bohus läns hushällningssällskap. De af skär- 
gärdsbefolkningen valde ledamöterne böra utses genom elek- 
torer frän de främsta fiskeriidkande samhällena, sälunda att 
en ledamot väljes frän Norrvikens fögderi, en frän Sunner- 
vikens fögderi, en frän Orosts bäda härader, en frän Tjörns 
härad och Inlands fögderi samt en frän Göteborgs fögderi. 
Suppleanter böra utses till samma antal som de ordinarie 
ledamöterne, och bör delaktighet i fiskebedriftens utöfning 
icke utgöra hinder mot valbarhet *). Arvoden ega styrelsens 
ledamöter icke uppbära för deras verksamhet säsom sädane 
utan endast resekostnadsersättning, men den sekreterare, 
styrelsen utser inom eller utom sig, mä tillerkännas skälig 
aflöning**. För bibliotek och arkiv m. m. torde vidare 


*) LJUNGMAN, A. V., Kortfattad berättelse öfver de under ärtiondet 
1873— 1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande sillen och 
sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 1883, sid. 91—92, 93—94. 
Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1884, N:o 2, sid. 5. — 
Underdäniga utlätanden af Öfverstäthällareembetet och Stockholms stadsfull- 
mäktige samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen och Landstingen i 
anledning af särskilde komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande 
med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 283. — Se 
vidare ofvan sid. 20, 95, 166. — Uti Holland är föreskrifvet att flertalet 
af fiskerikollegiets medlemmar icke fä vara direkt intresserade uti hafsfiske- 
bedriftens utöfning. (Utg. anm.) 

**) Jfr Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1884, N:o 2, 
sid. 5. — Se vidare ofvan sid. 20, 97, 166—167. — I Skotland fä fiskeri- 
styrelsens bäde ordförande och sekreterare uppbära arvode. 


(Utg. anm.) 


201 


ärliga utgifter ifrägakomma*}, och skall styrelsen befatta 
sig med samlandet och utgifvandet af fiskeristatistik, be- 
höfves tydligen tillgäng & derför nödiga medel (jfr Bil. G.) 


Beskaffenheten af den offentliga verksamheten till bo- 
huslänska hafsfiskebedriftens främjande mäste naturligen be- 
stämmas af samma verksamhets hufvudsyfte, och detta kan 
väl knappast vara annat än att bereda tillräcklig, billig och 
gcd fiskföda ät den konsumerande allmänheten samt ett 
varaktigt välständ ät fiskarbefolkningen **), med hänsyn till 
hvilken senare uppgift nämnda verksamhet mäste afse icke 
blott de nuvarande förhällandena under den pägäende sill- 
fiskeperioden utan äfven de blifvande förhällandena vid denna 
periods en gäng förestäende slut, i afseende hvarpä ju sä- 
dana ätgärder som förmä att motväga den ofantliga rubb- 
ning i skärgärdens näringslif, en dylik händelse alltid mäste 
medföra, äfven böra vara ıi förväg vidtagna. 

Ästadkommandet af möjligast rikliga tillgäng till billigt 
pris & goda fiskvaror förutsätter tydligen ett sädant välständ 
hos de fiskeidkande samhällena, som allena förmär uppbära 
en, sä högt de i öfrigt befintliga förhällandena det med- 
gifva, utvecklad fiskebedrift; men för att ävägabringa ett 
sädant välständ fordras en dessa samhällens hela ekono- 
miska lif afseende verksamhet, som särskildt mäste vara 
riktad pä att förskaffa en god afsättning för fängsten, ty 
det är uppenbarligen endast en tillfredsställande afsättning 
för fiskets produkter, som törmär göra fisket lönande. Med 
ie bfyen sid. 97, 166-—-167. — Bland den föreslagna fiskeristyrel- 
sens vigtigaste uppgifter torde vara att ästadkomma de för belysande af fiske- 
bedriftens forntida och nuvarande beskaffenhet nödiga samlingarna af 
författningar, handlingar, ritningar, beskrifningar, modeller o. s. v., och 
torde för dessa samlingars förvarande liksom för den dagliga expeditionen 


behöfvas en särskild byggnad ä nägot af de för ändamälet bäst belägna 
fiskelägena i länets mellersta skärgärd. (Utg. anm.) 

**) Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar 1889, sid. 25, 37 
—44, — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 126, 142—151. — LJunG- 
MAN, A. V., Om de stora hafsfiskena, betraktade frän nationalekonomisk 
synpunkt. Göteborg 1890, sid, 27, 43—52, (Ütg. anm.) 


202 


mindre äter fisket och den pä& detsamma inom fiskarsam- 
hällena grundade fiskaffären är lönande, gä dessa senare 
icke framät, och sjelfva fiskebedriften stär stilla eller gär 
tillbaka*. Dä vidare för en möjligast lifskraftig utveck- 
ling af bohuslänska hafsfiskebedriften tydligt nog fordras 
att innehafvarne af den pä fisket i första hand grundade 
affären uppträda äfven säsom fiskarenas förlagsgifvare, s& 
inses ock af hvilken synnerlig vigt det är för just hufvud- 
ändamälets vinnande att nämnda affär tillhör fiskarsam- 
hällena sjelfva och icke säsom under de forna bohuslänska 
sillfiskeperioderna eges af de utaf helt andra intressen än 
skärgärden besjälade städerne. Det är för öfrigt af nöden 
för fiskarsamhällenas förkofran att de för sina ändamäl fä 
ätnjuta kommunalskatt af innehafvarne af de pä fisket i 
första hand ätminstone grundade affärerne, hvadan alltsä 
dessa affärers förläggande till de helt olika näringslif och 
helt andra intressen egande städerne eller större badorterne 
ju tydligen mäste motverka ernäendet af det för fiskar- 
samhällena eftersträfvansvärda välständet. Erfarenheten frän 
de orter i utlandet, der fiskebedrifteu stär högst, vitnar ock 


*) Jfr LJUNGMAnN. A. V., Om offentliga ätgärder med hänsyn till det 
rika: bohuslänska sillfisket. Göteborg 1882, sid. 18—19. — Bohusläns 
hafsfiske och dess framtid. Göteborg 1882, sid. 21 (»Vidgad afsättning för 
fängsten för med sig en lifligare utveckling af näringen derigenom att den 
möjliggör införandet af förbättringar i yrkesutöfningen och användandet af 
en dyrbarare materiel, samt lockar nye idkare till yrket»). — Anteckningar 
rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel. Uddevalla 1832, sid. 5, 
99—100. — Sveriges deltagande i internationela fiskeriutställningen i Lon- 
don 1883. Genmäle. Stockholm 1883, sid. 5—6 (»Under den längvariga 
strid, som förts rörande särskildt det bohuslänska sillfisket, har jag upp- 
repade gänger framhällit, hurusom »främsta vilkoret för fiskebedriftens upp- 
blomstring vore en välordnad fiskhandel med möjligast snabb 
och punktlig afsättning för fängsten» och hurusom det, hvad sär- 
skildt det ymniga sillfisket beträffar, vore klart att »i den mon man kan 
bereda sillen till en värdefull handelsvara, som ju längre den häller sig 
och täl transport ocksä kan spridas öfver allt större omräden, i den mon 
ökas ock möjligheten för fiskarena att erhälla allt bättre betaldt för sin 
fängst, hvilket äter igen utgör hufvudvilkoret för fiskets förkofran; ty höga 
fiskpris uppmuntra fiskarena och möjliggöra användandet af en för- 
bättrad, dyrbarare materiel och införandet af nya, kostsam- 
mare men mer gifvande fiskesätt»). (Utg. anm.) 


203 


mer än väl derom att det varit en koncentrering af den 
hufvudsakliga fiskaffären i de fiskeriidkande samhällena 
sjelfva, som allena förmätt höja dessa till den ständpunkt 
de intaga. 

De oftentliga ätgärderna till underlättande af 
fiskfängstens afsättning och till fiskarsamhällenas 
höjande i välständ mäste fördenskull särskildt afse 

dels fiskafsättningens främjande genom att lemna un- 
dervisning om sätten att bereda handelsvaror af den fängade 
fiiken samt om utvägarne och de tillfälliga konjunkturerne 
för fiskvarornas spridning i marknaden, 

dels beredandet af den för en välordnad fiskafsättning 
och fiskarsamhällenas utveckling oumbärliga samfärdseln 
genom utförandet af behöfliga jernvägs-, telegraf- och tele- 
fonanläggningar, landsvägar, farleds- och hamnförbättringar, 
led- och inseglingsfyrar 0. s. v., | 

dels genomförandet inom fiskarsamhällena af för deras 
förkofran nödiga anstalter och inrättningar i kommunalt hän- 
seende för vinnande bland annat af god ordning, sundhet, 
skydd mot eldfara o. s. v., 

dels ock främjandet och utvecklingen af fiskarbefolk- 
ningens sjelfverksamhet till egen förkofran och trygghet 
genom inrättandet och understödjandet af försäkringsan- 
stalter, sjelfhjelps- och understödsföreningar, kreditanstalter 
och dylikt *). 

Af dessa fyra slag af ätgärder till hafsfiskebedriftens 
och fiskarsamhällenas förkofran eger, efter hvad erfaren- 
heten allestädes ifrän ädagalagt, det andra i ordningen den 
största betydelsen, och sädana samfärdsmedel som det 
%) LJUNGMAN, A. V., Om offentliga ätgärder med hänsyn till det 
rika bohuslänska sillfisket. Göteborg 1882. — Om de stora hafsfiskena, 
betraktade frän nationalekonomisk synpunkt. Göteborg 1890, sid. 47—52. 
— Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 134—143; 1887, sid. 340— 348; 
1889, sid. 26—29, 55—57, 157—158, 168, 176; 1890, sid. 32—34, 155 
— 156. — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främ- 


jande verksamhet och förvaltning, 1889, sid. 6—7, 17, 25; 1890, sid. 
22—23. (Ütg. anm.) 


204 


ä& ena sidan icke ligger inom fiskarsamhällenas förmäga 
att förskaffa sig genom egna krafter och & andra sidan 
utgöra den oundgängliga förutsättningen för en tidsenligt 
ordnad fiskhandel, äro ock i verkligheten hvad som mest 
tränges för bohuslänska skärgärden. Utan tillgäng & de 
framför allt annat nödiga jernvägsförbindelserne är i vär 
tid ingen i verkligheten högt stäende hafsfıskebedrift ens 
möjlig. 

Vidkommande den särskilda beskaffenheten af de för 
ändamälet i fräga behöfliga jernvägsförbindelserna mä 
följande anföras ur Göteborgs och Bohus läns landstings 
jernvägskomites sista utlätande *): »En jernväg kan fä bety- 
delse till gagn för hafsfiskebedriften endast i den mon den 
förmär utveckla ett kraftigare näringslif och skapa ett be- 
ständigt välständ i skärgärden sjelf, hvilket äter endast stär 
att vinna genom fiskaffärernes Öfvertagande af de fiskeid- 
kande samhällena sjelfva, derigenom att jernvägsnätet 
utsträckes till de bäst belägna bland dessa ı de 
för hafsfisket mest betydande delarne af skär- 
gärden. De sorgliga följderna af förra sillfiskeperioden 
hade säsom bekant sin egentliga grund deruti att fiskaffä-: 
rerne tillhörde de mer afsides frän skärgärden liggande 
städerne och särskildt Göteborg, under det att skärgärds- 
befolkningen i verkligheten blott utgjorde stadsbornes till- 
fällige arbetare, hvadan, dä sillen upphörde att gä till, bäde 
kapital och företagsamme män saknades i skärgärden för 
framdrifvandet af nya näringsformer, och med ledning säväl 
af denna erfarenhet frän Bohuslän sjelft som af förhällan- 
dena i de länder, der hafsfıskebedriften stär främst, torde 
vara klart att man, för ernäendet af ett bättre resultat än 
under förra sillfiskeperioden, mäste söka att utveckla skär- 
gärdsförhällandena i sädan riktning, att den hufvudsakliga 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 55—57. — Göteborgs och 
Bohus läns Landstings handlingar, 1889, N:o 18, sid. 5. 
(Utg. anm,) 


205 


delen af fiskaffärerne kommer att tillhöra de fiskeriidkande 
samhällena sjelfva*), och att jernvägar liksom all annan 
samfärdsel erhälla betydelse till gagn eller skada 
för bohuslänska skärgärden och hafsfisket i den 
mon de främja eller motverka denna utveckliugs- 
riktning». (Jfr Bil. J, sid. 26—31, 55—57). 

Uti en till Eders Kongl. Maj:t med kraftigt tillstyrkande 
frän Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborg 
insänd underdänig ansökan har Göteborgs och Bohus läus 
landsting den 29 oktober 1886 med äberopande af äväga- 
bragt utredning hemstält om vidtagande af »nödiga ätgärder 
för anläggandet säsom normalspäriga statsbanor af de pä 
Göteborgs och Bohus läns hushällningssällskaps och lands- 
tings bekostnad undersökta samt särskildt för bohuslänska 
hafsfiskebedriftens och skärgärdens utveckling den största 
betydelsen egande linierna Uddevalla— Torp—Ellös och Torp 
—Saltkällan — Grebbestad— Krossekärr i förening med Udde- 
valla— Venersborg—Herrljunga jernvägs inlösande till stats- 
verket och dermed följande utläggning till normal spärvidd», 
under det att Elfsborgs och Skaraborgs läns landsting sam- 
tidigt anhöllo om sistnämnda jernvägs »inköp för statens 
räkning och utläggning till lika spärvidd med den & statens 
jernvägar». Senare har förstnämnda läns landstings jJern- 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—31. — Se vidare 
ofvan sid. 193, 202. — Jemför man förhällandena i i Bohuslän (och Norge) med 
dem vid Storbritanniens och Nederländernas nordsjökuster i afseende pa hafs- 
fiskebedriftens hela anordning, skall man snart finna den nycekeln till gätan 
utgörande olikheten. Dä nemligen i Bohuslän üiskebedriften oftast genom 
missriktad arbetsfördelning utvecklats derhän att den pä fisket grundade 
affären öfvertagits af nägra fä icke fiskeidkande handelsstäder, under det 
att fisket utöfvas af en i jemförelsevis blott helt svaga och obetydliga sam- 
hällen, hopad fiskarbefolkning; sa hafva deremot vid vestra Nordsjöns kuster 
bäde fiskare, fiskberedare och fiskhandlare förenats uti derigenom längt kraf- 
tigare och 'ekonomiskt mer betydande vordna samhällen med förmäga att 
uppbära en högt stäende fiskebedrift. Den ekonomiska anordningen af fiske- 
bedriften är sälunda helt olika, och det samarbete sinsemellan med förenade 
krafter, som sä fördelaktigt utmärker t. ex. de skotska fiskarstädernas skilda 
grenar af fiskebedriften, saknas i det stora hela i vestra Skandinavien, 
der i stället det ena samhällets affärsmän suga till sig vinsten af det andra 
sarmhällets arbete. (Utg. anm.) 


206 


vägskomite ytterligare pävisat lämpligheten för det äsyftade 
ändamälets vinnande och riktigheten ur samtliga de syn- 
punkter, som ega betydelse för sakens bedömande, af dessa 
hemställanden *); och lider det intet tvifvel att ju icke ett 
nädigt bifall till desamma kraftigare, säkrare och med 
mindre verklig uppoffring för statsverket än nägon annan 
ätgärd skulle, om det ledde till de nämnda anläggningarnas 
utförande pä statens bekostnad, främja bohuslänska hafs- 
fiskebedriftens och skärgärdens förkofran (Bil. H, sid. 21 
—54; Bil. J, sid. 55—57, 69—76). Bohuslänska skär- 
gärden saknar nemligen sjelf fürmäga att ästadkomma dessa 
anläggningar, hvarförutom erfarenheten frän säväl Sverige 
som utlandet oförtydbart ädagalagt, att det äsyftade resul- 
tatet icke kan näs medels jernvägar af annan spärvidd eller 
med ogynsammare trafikförhällanden än & de svenska sta- 
tens jernvägar, till hvilka anslutning direkt eller medelbart 
uti här ifrägavarande fall mäste ske **). 

Enär den tid, dä statens jernvägsanläggningar i Norr- 
land hunnit afslutas, synbarligen ej kan vara aflägsen, och 
cnär andra sädana anläggningar, som för staten ega större 
betydelse, än den de nämnda bhohuslänska besitta, säker- 
ligen icke förefinnas, förefaller det ock som om en vid läglig 
tid framlagd nädig proposition till Riksdagen om anslag till 
siıstbemälda jernvägsanläggningar med visshet borde kunna 
päräkna Riksdagens bifall. 

Vid sträfvandena att upphjelpa hafsfiskebedriften har 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1888, sid. 197—230; 1889, sid. 69 
—76. — DBetänkande, angäende den beslutade planen för Göteborgs och 
Bohus läns Landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohus- 
läns utveckling oumbärliga jernvägar, afgifvet af den utaf samma läns 
Landsting den 24 september 1885 utsedde jernvägskomiten, Stockholm 
1886, sid, 80—81, 83—84, 85—86, S8S—91. — Jfr vidare: Bohuslänsk 
Fiskeritidskrift 1884, sid. 32—41, 135—137; 1886, sid. 223— 235; 1887, 
sid. 127—141, 343—345. (Utg. anm.) 

**) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 136; 1888, sid. 202. — 
Jfr vidare: Second report of the Royal Commission on Irish Public Works. 
London 1888, sid. 30 —35. (Ütg. anm.) 


5er 


207 


man i utlandet länge insett jernvägsförbindelsers oumbärlig- 
het för de främsta eller bäst belägna fiskarsamhällena och 
med största framgäng handlat derefter, ett förhällande hvarpä 
Danmark, Tyskland, Holland, Storbritannien och norra Ame- 
rika äfven förete de mest öfvertygande exempel. För när- 
varande äro sälunda med hänsyn särskildt till hafsfiske- 
bedriftens främjande under utförande statsjernvägar till 
fiskarstäderna Vlaardingen och Maassluis uti Holland samt 
till Norddeich i nordvestra Tyskland, under det att sak- 
kunnige komiteer uti Irland, Skotland och Tyskland förordat 
hafsfiskets upphjelpande företrädesvis genom nya jernvägs- 
anläggningar*). 

Beträffande äter hafsfiskebedriftens främjande genom 
nya telefonanläggningar har Orosts och Tjörns fiskeri- 
förening uti till Eders Kongl. Maj:t stäl€d underdänig ansö- 
kan den 12 oktober 1839 framhällit hvilka telefonstationer 
för allmänheten, som med syfte att ersätta bristen ä tillräckligt 
antal telegrafstationer ytterligare äro af nöden i bohuslänska 
skärgärden, samt den riktning, i hvilken telefonväsendet inom 
samma skärgärd vidare bör utvecklas. Under den utred- 
ning, som med anledning af denna ansökan verkstälts af 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborg, har 
frän största delen af bohuslänska skärgärden gjorts med 
ansökan Öfverensstämmande uttalanden och derjemte fram- 
hällits önskligheten af dels en dubbelträdig telefonstamled- 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 173—174; 1890, sid. 48. — 
Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- 
samhet och förvaltning, 1889, sid, 22—23. — Second report of the Royal 
Commission on Irish Publie Works. London 1888, sid. 3, 9—10, 23—24, 
37—43. — Light Railways (Ireland) Act, 1889 (52 & 53 VıcT. ch. 66). — 
Report on the Commission appointed to inquire into certain matters affecting 
the interests of the population of the Western Highlands and Islands of 
Scotland. London 1890, sid. 3, 10—13, 22. — Staatsblad van het Ko- 
ningrijk der Nederlanden. (N:o 205). Wet van den l10den November 1875, 
tot aanleg van Staatsspoorwegen. I, 7. — De Ingenieur. ’s-Gravenhage 
1889. N:o 44, sid. 373—377 (Kock, A. W. T., De spoorweg Schiedam— 
Hoek van Holland). — Mittheilungen der Section für Küsten- und Hochsee- 
Fischerei, 1887, sid. 97; 1888, sid. 114. (Utg. anm.) 


208 


ning frän Göteborg öfver Inland samt telegrafstationerna 
Varekil, Lysekil och Fjellbacka till Grebbestad och dels 
ätminstone de för rörelsen mest betydande lokalledningar- 
nes ombyggnad till dubbelträdiga, dervid äfven den till Mar- 
strand frän Göteborg gäende enkelträdiga ledningen afsägs*). 
Genom uppfyllandet af dessa Önskningar blefve äfven den 
for fisket mest betydande delen af bohuslänska skärgärden 
intagen uti rikstelefonnätet till helt visst betydande gagn 
for samma skärgärds ekonomiska utveckling. (Jfr Bil. I, 
sid. 26—47; Bil. K, sid. 21—33, 36). 

I nägra fall torde äfven landsvägsförbindelser vara 
af nöden för hafsfiskebedriftens och skärgärdens förkofran **), 
och kunna säsom exempel härpä framhällas de ifrägasatta 
häradsvägarne till fiskelägena Hunnebostrand, Grafvarne, 
Ellös, Kyrkesund, Skärhamn och Rönnäng, af hvilka den 
tili Ellös redan genom laga kraftvunnet utslag af Eders 
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 24 oktober 1888 är 
faststäld till utförande. (Jfr Bil. H, sid. 54—68). 

Om utförandet pä statsverkets bekostnad af für sam- 
färdselnı inom bohuslänska skärgärden nödiga farledsför- 
bättringar har Göteborgs och Bohus läns landsting den 10 
sistlidne november gjort underdänig hemställan***), uti hvil- 
ken äfven framhällits de föreslagna arbetenas Ööfverensstäm- 
melse med de af samma landsting önskade jernvägsförbin- 
delserna. (Bil. K, sid. 9—17.) Af de sälunda ifrägasatta 
farledsupprensningarna har den sydligaste, afseende kanali- 
sering af Kalfvesundet eller sundet mellan Tjörns hufvud och 
Tjörns kalff), redan för mer än fyratio är sedan varit före- 
mäl för Eders Kongl. Maj:ıts uppmärksamhet (Kongl. Maj:ts 

*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—47; 1890, sid. 69—81, 
84—85. (Utg. anm.) 

*#*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1888, sid. 230— 244. (Utg. anm.) 


*#%) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 57—65. (Ütg. anm.) 


7) Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1882, N:o 11. 
sid. 3, N:o 22, sid. 29—30. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid 
374—340. — Uppgiften att Kalfvesundet ej förut blifvit undersökt och att 


209 


näd. proposition om statsverket, 1850, sid. 60. Protokoll 
öfver Civil-ärender den 13 November 1850). 

Ehuru bohuslänska skärgärden har öfverflöd & goda 
naturliga hamnar, förefinnas dock & flera ställen behof af 
arbeten för vinnandet af erforderliga förbättringar*), nägot 
hvarpä bilagda tryckta handlingar förete exempel. (Bil. L). 


P& grund af hvad sälunda anförts och med hänvisning 
till bilagda skrifter f& vi allts& i djupaste underdänighet 
hemställa: 

dels att Kongl. Landtbruksstyrelsens ofvan om- 
förmälda förslag i hvad det rörer bohuslänska hafs- 
fiskebedriftens administration icke mätte vinna 
Eders Kongl. Maj:ts nädiga bifall; 

dels att Göteborgs och Bohus läns Landstings 
är 1882 ingifna underdäniga ansökan om förord- 
nandet af en särskild oaflönt fiskeristyrelse för 
samma läns hafsfiske mätte, pä& sätt ofvan före- 
slagits, af Eders Kongl. Maj:t bifallas samt den 
för detta fiskes administration tillförordnade fiskeri- 
tillsyningsmannabefattningen, säsom icke blott full- 
ständigt onödig utan rent af för skärgärdens nä- 
ringslif menlig, i samband dermed indragas; 

dels att nämnda styrelse icke allenast mätte 
anförtros uppdraget att verkställa den för en till- 
fredsställande offentlig verksamhet till bohuslän- 
ska hafsfiıskebedriftens främjande särskildt nödiga 
utredningen, utan äfven tilldelas en viss bestämd 


Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens arkiv derom intet innehäller är oriktig, 
dä ju Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vattenbyggnader uti underdänigt 
memorial den 19 oktober 1850 förordar sundets upprensning för en kost- 
nad af 14,452 Rdr 16 sk. banko. (Ütg. anm.) 

*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1887, sid. 145—157. (Utg. anm.) 


14 


210 


andel af det utaf Riksdagen till fiskerinäringens 

understöd beviljade anslaget för att, efter af Eders 

Kongl. Maj:t fastställda: bestämmelser, användas 

till bohuslänska hafsfiskebedriftens upphjelpande; 

dels ock att ofvan omförmälda förslag till 

bohuslänska hafsfiskebedriftens och skärgärdens 

kraftiga främjande genom ävägabringandet af för- 

bättrad samfärdsel säväl inom nämnda skärgärd 

som mellan densamma och det inre landet mätte 

vinna Eders Kongl. Maj:ts nädiga bifall och för- 

anleda till vidtagande af de för förslagens genom- 
forande nödiga ätgärderne. 

Homborgssund, Grundsund, Gullholmen, Kärringön, Mollö- 

sund, Skärhamn m. fl. fiskelägen i Maj 1891. 

Underdänigast 


(Underskrifter.) 


Säsom bilagor följa: 
A) Berättelsen öfver Göteborgs och Bohus läns hafsfisken under 1888 — 
1889. AfA. V. L. Göteborg 1890. 


B) Rikets in- och utförsel af vissa varor Jan.—Dec. 1886—1890. Stock- 
holm 1891. 


C) Rikets in- och utförsel af vissa varor Jan.—Mars 1887—1891. Stock- 
holm 1891. 


D) Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- 
samhet och förvaltning under sjette äret af Föreningens tillvaro. 1889. 
Göteborg 1890. 


E) Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- 
samhet och förvaltning under sjunde äret af Föreningens tillvaro. 1890. 
Göteborg 1891. 


F) Förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske. Af 
A. H. Marm. Göteborg 1890. 


G) Afskrift af 1:0) motion till Göteborgs och Bohus läns Landsting den 28 
augusti 1382, 2:0) samma Landstings skrifvelse till Konungen och 
3:0) Konungens Befallningshafvandes i Göteborgs och Bohus län skrif- 
velse till Konungen, allt: om förordnande af en särskild fiskeristyrelse 
för länets hafsfiske. 


211 


H) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohus- 
länska skärgärden. Attonde samlingen. Göteborg 1889. 


I) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohus- 
länska skärgärden. Nionde samlingen. Göteborg 1890. 


K) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohus- 
länska skärgärden. Tionde samlingen. Göteborg 1891. 


L) Handlingar rörande föreslagna hamnförbättringar i bohuslänska skär- 
gärden. Göteborg 1888. 


LI, 


Till Konungen. 

Öfver de af ledamoten i Riksdagens Andra Kammare, 
filosofie doktorn A. V. LJuNGMAN samt petitionärer frän 
Homborgssund, Grundsund och Gullholmen gjorda under- 
däniga framställningar i fräga om ätgärder till bohuslänska 
hafsfiskebedriftens främjande*) fär Landstinget enligt erhäl- 
len anmodan i underdänighet afgifva följande yttrande. 

Med vidhällande af grundtanken i Landstingets är 1882 
till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdäniga ansökan om in- 
rättande af en öfverstyrelse för länets hafsfiskerier, anser 
Landstinget fortfarande i likhet med petitionärerne en sädan 
institution synnerligen behöflig. 

I fräga om antalet af Styrelsens ledamöter och sättet 
för deras väljande hafva petitionärerna deremot önskat en 
förändring uti Landstingets underdäniga förslag, men dä 
alla bestämmelser saknas säväl angäende hvilka »fiskeri- 
idkande samhällen» skola anses säsom »de främsta» som 
ocksä angäende sättet för val af elektorer, torde den af 
petitionärerna önskade förändring i valsättet icke kunna i 
sädan ordning genomföras**), om ocksä & andra sidan kan 


*) Se ofvan sid. 146—179, 192—210. (Utg. anm.) 


**) Den svärighet, Landstinget här päpekat, torde icke vara större, än 
att den med lätthet bör kunna öfvervinnas, (Utg. anm.) 


212 


medgifvas lämpligheten deraf att Landstinget till ledamöter 
i Styrelsen utsäge en representant för hvartdera af dei 
ansökningarne nämnda fem distrikt, hyadan antalet ledamö- 
ter blefve beroende utaf huru mänga Eders Kongl. Maj:t 
täcktes utse tillika med ett ombud för Göteborgs stad och 
ett för länets hushällningssäliskap. 

Hvad petitionärerna anfört i fräga om förbättrade sam- 
färdsmedel fär Landstinget sä mycket hellre förorda som 
Landstinget i sädant afseende redan i samma syftning hos 
Eders Kongl. Maj:t i underdänighet gifvit uttryck ät länets 
behof deraf. 

Göteborg den 23 September 1891. 

Underdänigst. 


215 


Lagstiftningen för hummerfisket. 


I. 


Säsom resultat af de utaf professor S. NILsson under 
ären 1826—1832 utförda vetenskapliga undersökningarna 
rörande hafsfisket vid rikets vestkust blef bland annat för- 
bud emot fiskande och försäljning af hummer ifrän början 
af juli till medlet af september mänad, eller »under den 
tid af äret, dä densamma vanligen fäller rommen och om- 
byter skal», faststäldt för Bohuslän genom kongl. kungörelse 
den 31 augusti 1833 och för öfriga delar af riket, der 
hummer finnes, den 21 april 1837 vid päföljd för den som 
i ena eller andra fallet deremot bröte att böta 6 Rdr 32 sk. 
banko, äklagarens ensak*). Detta förbud fick inflyta uti 
sS$ 23 och 38 af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852, 
der dock strafipäföljden bestämdes till böter af frän 5 till 
20 Rdr banko samt förlust af fängst och redskap. Genom 
kongl. kungörelsen den 10 december 1880 förbjöds vidare 
vid enahanda bot fiskandet och försäljandet af hummer, 
som icke i längd häller 21 centimeter, beräknadt frän huf- 
vudets spets till ändan af stjerten. Genom kongl kungörelse 
den 24 april 1890 utsträcktes slutligen fridlysningstiden 
äfven till senare hälften af september. 

Fiskarbefolkningen är säsom bekant i regeln föga gyn- 
samt stämd mot inskränkningar i fiskets utöfning medels 
förbud, och hafva fördenskull heller icke saknats försök att 
erhälla förbuden mot hummerfiskets utöfning under viss tid 
af äret upphäfda eller inskränkta. Det senaste af dessa 
försök utgöres af nedanstäende ansökan till Kongl. Majit. 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 306. (Utg. anm.) 


214 


Till Konungen. 

Uti nädig kungörelse den 24 AR förra äret har Eders 
Kongl. Maj:t förordnat om utsträckning af fridlysningstiden 
för hummer till äfven senare hälften af september mänad, 
men dä denna förändring af 23 och 38 S$ af nädiga fiskeri- 
stadgan den 29 juni 1852 vällat fiskarena stora olägenheter, 
derigenom att fisket utan tillräcklig anledning inskränkts 
under en del af äret, dä det i regeln lämpligen kan be- 
drifvas; f& vi undertecknade bohuslänske skärgärdsbor här- 
med p& nedan anförda grunder underdänigast anhälla om 
nädig rättelse. 

Förändringen i fräga har sitt upphof uti en ansökan 
frän länets fiskeritillsyningsman doktor A. H. A. MaALM, 
hvilken senare, säsom allmänt kändt är, icke eger nägon 
nämnvärd kunskap om  vare sig bohuslänska skärgärden 
eller hafsfiskebedriften eller eljes ädagalägger nägot intresse 
för bohuslänska fiskerinäringen *), men lätit, utan att när- 
mare utreda saken, förleda sig af det i början af hösten 
1886 rädande undantagsförhällandet, att en mängd hummer 
dog i bäde tinor och sumpar, till att begära den ifräga- 
varande inskränkningen i hummerfisket hos Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande i Göteborg, som, utan att förut 
höra fiskarbefolkningen**), förordade det förhastade 
förslaget hos Eders Kongl. Majit. 

Förkortandet af tiden för höstfisket efter hummer är 
sä mycket känbarare som det ymniga sillfisket numer under 
en betydande del af hösten rycker fiskarbefolkningen bort 
frän hummerfisket och som talrike fiskare nu under senare 
hälften af september beröfvas den lönande inkomst, de förr 
hade af hummerfisket. Ur syftet att föröka hummerns 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 144, 145—147; 1891, sid. 
140— 141, 161—163, 195— 196. (Utg. anm.) 

2) Sä skedde deremot icke vid det ursprungliga förbudets utfärdande 
och sa bör heller icke nägonsin i strid mot den svenska fiskerilagstiftningens 
anda ske med hänsyn till lokala fiskeförbud, till hvilka det ifrägavarande i 
verkligheten ju äfven är att räkna. (Utg. anm.) 


215 


mängd genom fredning läter förändringen heller icke för- 
svara sig, enär inskränkningen i sädant fall borde hafva 
träffat fisket under försommaren, dä romkläckningen är före- 
stäende, hummern gär närmast land och högst upp pä 
grunden samt allts& äfven är mest utsatt för Ödeläggelse 
senom oförständigt fiske *). 
| Uti Danmark är hummerfisket i öppna hafvet fritt 
under hela äret, men i Limfjorden är det förbjudet under 
juli mänad, under det att i sydöstra Norge hummerfisket 
är förbjudet i Nedenäs amt frän 1 juli till 15 september, 
i Smaalenenes amt frän 15 juli till 15 september och i 
Akershus, Christiania, Buskeruds, Jarlsberg och Laurvigs 
samt Bratsbergs amter under blott augusti mänad. 
P&ä grund af det anförda fä vi allts& i djupaste under- 
dänighet hemställa 
det täcktes Eders Kongl. Maj:ıt vidtaga den 
föorändring i SS 23 och 38 nädiga fiskeristadgan 
den 29 juni 1852 att hummerfiske mä vara för- 
bjudet frän och med den 15 juni till och med 
den 15 september. 
Gäsö, Gullholmen, Helleviksstrand, Kärringön, Mollösund, 
Kyrkesund, m. fl. fiskelägen i maj 1891. 


Underdänigast. 
(Underskrifter.) 


*), Frän talrike fiskare i länets mellersta skärgärd har utgifvaren fätt 
emottaga en uppmaning att vid riksdagen söka utverka skrifvelse om sädan 
ändring i lagstiftningen för hummerfisket att detta blefve förbjudet under 
tiden frän den 1 maj till den 15 september. Det är emellertid uppenbarligt, 
att olika intressen framkalla olika önskningar, sa att den som idkar hum- 
merfiske säsom binäring ät landtbruket har andra önskningar än den hvilken 
idkar hummerfiske säsom binäring ät storsjöfisket och att fiskhandlarnes an- 
spräk ej sällan afvika frän fiskarenas. — Jfr vidare: Nya handlingar rö- 
rande sillfisket i bohuslänska skärgärden, I. Göteborg 1874, tillägg, sid. 
XVl, XXI, XXX—XXXI — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid, 92— 
93, 99, 110—111, 122, 148; 1887, sid. 356. (Utg. anm.) 


216 


Vilkoren för silisalteriers och andra fisk- 
förädlingsverks anläggning. 


2 2 


Ui $ 27 af kongliga fiskeristadgan den 26 juni 1852 
fastställdes till efterrättelse följande bestämmelser rörande 
sillsalteriers och trankokeriers anläggning: »Vill man an- 
lägga sillsalteri eller trankokeri, söke tillständ dertill af 
Vär Befallningshafvande, som tillser, att anläggningen sker 
& sädant ställe, att buller och stank derifrän ej kan ut- 
öfva menligt inflytande pä fisket. Vid sillsalteri och 
trankokeri skall noggrann tillsyn hällas, att afskräde af fisken 
icke i fiskevatten utkastas; och skall derjemte vid trankokeri 
allt trangrums sä samlas, att det ej i vattnet utflyter.» Uti 
Ss 40 af samma stadga fastställdes vidare straff för förbry- 
telser mot anförda bestämmelser sälunda: »Anlägges sill- 
salteri eller trankokeri utan Vär Befallningshafvandes till- 
ständ eller p& annat ställe, än tillätet blifvit, vare päföljden 
böter frän 100 till 200 Rdr. Innehafvare af trankokeri 
eller sillsalteri, som underläter att om trangrums eller fiskens 
afskräden hälla den värd, som i 27 $ 2 mom. föreskrifves, 
böte frän 10 till 50 Rdr.» 

Genom förordningarnes om kommunalstyrelser den 21 
mars 1862 bestämmelser om rätt för sädan styrelse att ut- 
färda särskilde kommunalstadgar till främjande af bland 
annat helsovärd och ordning, genom ordningsstadgan för 
rikets städer den 24 mars 1868, genom byggnadsstadgan 
för rikets städer den 8 maj 1874 och genom helsovärds- 
stadgan för riket den 25 september 1874 samt särskildt 
genom de tre sistnämnde stadgarnes bestämmelser att, hvad 
i stadgarne förordnats om stad, skall i tillämpliga delar 


217 


gälla äfven för köping, hamn, fiskeläge och annat ställe 
med större sammanträngd befolkning, äro vidare icke ovig- 
tiga inskränkningar ı rätten att tritt anordna och sköta fisk- 
förädlingsverk möjliggjorda. 

Dä& tillämpningen af anförda stadganden med hänsyn 
till fiskförädlingsverken inom länet är af största betydelse 
för fiskebedriften, skall i Bohuslänsk Fiskeritidskrift äfven 
meddelas sädana handlingar, som tjena till sakens belysande 
och början dervid göras med det uppseendeväckande förb ud, 
som den 30 sistlidne maj utfärdades med hänsyn till det 
ena af de bäda vid Stenungssunds ängbätsbrygga belägna 
sillsalterierna. 


I. 


Konungens Befallningshafvandes i Göteborgs och 
Bohus län utslag i anledning deraf, att kronolänsmannen 
i Inlands Nordre härad, uti en den 22 augusti 1890 hit in- 
gifven skrift, med förmälan, hurusom i hus vid Stenungssunds 
ängbätsbrygga ı Norums socken firman M. JAnsson med ve- 
derbörligt tillständ idkade sillsalteri och i sammanhang der- 
med inläggning af ansjovis, samt att nägon olägenhet i sund- 
hetshänseende deraf icke försports, men att kronolänsmannen 
erfarit att genom ansjovisinläggningen under sommarmäna- 
derne uppstätt en vedervärdig lukt*), hemstält att, dä krono- 
länsmannen saknade kännedom om de medel, som möjligen 
funnos att förekomma lukten, som tycktes utgä frän ansjo- 
visen äfven i dess ej ruttna tillständ, och kronoläusmannen 
icke kunde bedöma, huruvida lukten vore oskadlig för helsan, 
Konungens Befallningshafvande, d& lukten deremot vore 


*) Det behöfver knappast päpekas hvilken öfverdrift och missuppfatt- 
ning af förhällandena här förelegat och hur det är badortsintresset som fram- 
kallat bäde beskyliningarne och förbudet. (Utg. anm.) 


218 


mycket obehaglig och derigenom till skada för den tätt be- 
bygda och mycket besökta platsen, mätte efter verkstäld 
utredning antingen lemna föreskrifter till ffrekommande af 
olägenheten eller, om den ej kunde pä annat sätt förebyggas, 
förbjuda all inläggning af ansjovis pä stället under sommar- 
mänaderna; 

Öfver hvilken framställning kommunalnämnden i No- 
rums församling blifvit hörd och yttrat: 

att, vid af hela nämnden hälien syn & stället, lokalen, 
der ansjovisen inlades, befunnits snygg och ingen annan lukt 
förmärkts än den af vanlig frisk ansjovis, hvaremot det luktat 
temligen illa i magasinet, hvarest funnos dels en mängd icke 
öppnade tunnor, innehällande kryddad och insaltad ansjovis, 
och dels ej rengjorda tomtunnor, af hvilka ätskilliga inne- 
hölle rester af lake och affall frän beredningen, hvarefter 
man tyckte sig märka att stank uppkom frän sjöbottnen 
under magasinet, der nägon hafstäng fans liggande, som 
möjligen innehöll illaluktande ämnen; 

att kapten JAnsson sjelf härvid varit tillstädes och 
gjorts uppmärksam pä& ätskilligt, som kunde ätgöras till 
föorekommande i nägon mon af osundheten, säsom att ren- 
skölja tomtunnorna och förflytta dem till öfversta väningen 
af magasinet, att ofta skrubba och afspola golfvet i nedre 
väningen, att iakttaga nödig försigtighet, dä lake och dylikt 
uttömmes i sjön, s& att den icke möjligen af vind och ström 
spolas tillbaka under magasinet och qvarstannar i tängen, 
som bör väl bortrensas; 

att, om dessa med flera försigtighetsmätt iakttoges, an- 
säg kommunalnämnden att inga berättigade klagomäl pä 
osundhet frän fabriken skulle kunna göras, sävida icke sjö- 
bottnen under magasinet redan vore sä impregnerad af affall 
frän sillsaltningen under vintertiden, att den nödvändigt 
mäste sprida elak lukt, hvarom kommunalnämnden icke 
kunde med bestämdhet sig yttra; pä grund af hvilka om- 
ständigheter kommunalnämnden icke ansäg sig för närva- 


219 


rande kunna tillstyrka ett förbud för firman att under som- 
marmänaderna utöfva ansjovisinläggning, hvilket förbud för 
öfrigt torde vara Ööfverflödigt, dä firmans hufvudman förklarat, 
att inläggning af ansjovis troligen icke komme att hädan- 
efter verkställas under sommaren; 

hvarefter ej mindre provinsialläkaren i Jörlanda distrikt 
än äfven intendenten. vid länets hafsfisken blifvit i ärendet 
hörda, dervid de yttrat: 

Provinsialläkaren: att den af kronolänsmannen an- 
märkta och af mängen konstaterade stanken vid ansjovis- 
fabriken & Stenungssund tvifvelsutan i betydlig mon här- 
ledde sig frän den af ruttnande sill impregnerade grunden 
vid stenbrons norra sida; att som emellertid af kommunal- 
nämndens undersökning framgick, att ansjovisfabriken äfven 
i väsentlig mon bidroge till öfverklagade olägenheten, i det 
att illaluktande rester af lake och affall befunnits kvarstä 
ä magasinet och att dertill grunden under detta vore utsatt 
för infektion af dylıka ämnen, läge deri en fara af allmänt 
sanitärt intresse, som det mäste vara angeläget att undan- 
rödja, hvilket borde ske dels genom förbud mot ansjovis- 
beredning under den varma ärstiden, dels genom förord- 
nande om sköljvattens och sillaffalls bortskaffande till lämp- 
lig plats, der ingen olägenhet kunde af detsamma ästad- 
kommas; att Önskligt vore, att nämnden ärligen vid den 
varma ärstidens annalkande gjorde ett besök pä fabriken, 
för att tillse, att renlighet och snygghet blefve tillräckligt 
tillgodosedda; samt att, i den händelse ansjovisberedningen 
finge fortgä äfven under sommaren, dylika besök under 
denna ärstid allt som oftast upprepades; och 

Fiskeriintendenten*®): att sävidt han kunnat utröna, 
den elaka lukten mest härledde sig frän ruttnande sill vid 
stenbrons norra sida och antagligen derjemte frän oriktig 


*) Med »fiskeriintendenten» torde menas den tjensteman, hvilken af 
Kongl. Maj:t samt eljes benämnes »fiskeritillsyningsman». 
(Utg. anm.) 


220 


renhällningsmetod vid JANSSON’s ansjovisfabrik; att JANSsoN 
erhällit salterirättighet den 5 december 1883, men att, 
derest han, i strid med fiskeristadgans 27 $ 2 mom., läte 
afskräde af fisken komma i vattnet under magasinet eller 
eljes, han utsatte sig för att rättigheten honom fräntoges 
eller att hans tillverkningstid inskränktes, i fall ej tillräcklig 
venlighet iakttoges, eller fabriken eljes ansäges s& förlagd, 
att den under den varmare ärstiden vore till obehag för 
kringboende, hvarom allt Jansson syntes hafva saknat kän- 
nedom *); att i ett yttrande, som JANsson afgifvit till kom- 
munalnämnden, han pästod, att alla andra ansjovisfabriker, 
och särskildt Lysekils, opätaldt kunde drifva sin tillverkning 
äret om, hvilket dock icke vore händelsen, enär, der be- 
lägenheten dertill gäfve anledning och särskildt ı Lysekil, 
tillverkningstiden vore begränsad, s& att arbetet ärligen 
skulle vara slutadt i vissa fall den 1 aprıl, i andra den 
1 maj, för att icke äterupptagas förr än den 15 septem- 
ber **); samt att JAnsson berde genom kronolänsmannen 
underrättas om den risk, hans rörelse löpte att blifva helt 
och hället förbjuden eller till tiden begränsad, derest han 
gäfve anledning till berättigade klagomäl öfver bristande 
renlighet och deraf framkalladt obehag för de kringboende; 
Gifvet Göteborg & Landskansliet den 30 maj 1891. 

Konungens Betallningshafvande har detta mäl i öfver- 
vägande tagit; och som belägenheten af det magasin, hvar- 
uti kapten JANSSoN’s ansjovisberedning utöfvas, säsom lig- 
gande alldeles invid nedfartsvägen till bryggan vid Stenungs- 


*) Det torde af den ofvan meddelade redogörelsen för fiskerilagstift- 
ningens bestämmelser uti ifrägavarande fall vara klart, att sädan päföljd 
som den af fiskeritillsyningsmannen antagna icke kan härledas ur 27 $ 
2 mom. fiskeristadgan. (Utg. anm.) 


**) Det behöfver väl knappast anmärkas att dessa inskränkningar i 
utöfningen af sillsalterinäriugen m. m. i Lysekil, i den mon de verk- 
ligen förefinnas, icke.äro grundade pä äberopade | 27 i fiskeristadgan utan 
i första hand ätminstone pä $ 16 i helsovärdsstadgan för riket samt endast 
tillämpats pä efter inskränkningens bestämmande anlagda fiskförädlingsverk, 
men icke egt retroaktiv verkan & förut befintliga sädana. (TUtg. anm.) 


221 


sund, är för ändamälet olämplig derigenom att under som- 
marmänaderna elak lukt derifrän mäste, äfven med iakt- 
tagande af vanliga försigtighetsmätt, uttränga och blifva för 
de närboende och trafikerande synnerligen besvärlig och 
möjligen äfven medförande fara för sundheten; alltsä& finner 
Konungens Befallningshafvande skäligt förordna, att ansjovis- 
beredning eller sillsaltning icke i nämnda magasin fär ut- 
öfvas under mänaderne maj, juni, juli och augusti, och att 
under dessa mänader icke heller upplag af sill eller ansjovis 
fär i magasinet förefinnas; och har Sundhetsnämnden att 
noga tillse och öfvervaka efterlefnaden af detta förbud, samt, 
om detsamma öÖfverträdes, genast derom underrätta krono- 
länsmannen, som har att vidtaga de ätgärder, hvartill om- 
ständigheterna mä föranleda. 

Härjemte och beträffande utöfvandet af sillsalteri och 
ansjovisinläggning under öfriga delar af äret älägges kapten 
JANSSON och hans firma att noga vaka deröfver att ej lake 
eller fiskaffall fär nedtränga i vattnet under eller omkring 
magasinet, vid äfventyr att, om sädant sker eller nödig ren- 
hällning i andra hänseenden äsidosättes, den meddelade 
tillätelsen till idkande af sädan handtering firman fräntages. 

Af detta beslut har kronolänsmannen att skyndsamligen 
gifva firman M. Jansson del. 

Den som med detta utslag icke ätnöjes, eger deröfver 
hos Kongl. Majıt anföra underdäniga besvär, hvilka böra 
till Kongl. Civil-Departementet ingifvas, eller mä, pä kla- 
gandens eget äfventyr, i betaldt bref med allmänna posten 
insändas, och bör dervid iakttagas: att besvären inkomma 
till nämnda Departement innan klockan tolf & trettionde 
dagen frän delfäendet, delgifningsdagen oräknad, eller, om 
besvärstiden tilländagär p& helgedag, & nästpäföljande söck- 
nedag före klockan tolf; att besvären, derest de icke äro 
af klaganden egenhändigt undertecknade, böra af behörig 
fullmakt för ingifvandet eller insändandet ätföljas; samt att 
besvären, när klaganden icke sjelf kan skrifva, böra af för- 


222 


fattaren, med utsättande af namn, syssla och boningsort, 
underskrifvas; men försummas nägot at hvad sälunda är 
föreskrifvet, har den klagande förlorat sin talan och ut- 
slaget kommer att emot honom för laga kraft vunnet anses. 
G. SNOILSKY. 
HENR. WeESsTIN. 


II. 

Till Konungen. 

Uti den 30 sistlidne maj afkunnadt utslag har Eders 
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus 
län — under förmenande att belägenheten af mitt invid 
nedfartsvägen till bryggan vid Stenungssund liggande ma- 
gasin, uti hvilket jag utöfvar ansjovisberedning, vore för 
ändamälet olämplig derigenom att under sommarmänaderna 
elak lukt derifrän mäste, äfven med iakttagande af vanliga 
försigtighetsmätt, uttränga och blifva för de närboende och 
trafikerande synnerligen besvärlig och möjligen äfven med- 
förande fara för sundheten — funnit skäligt förordna, att 
ansjovisberedning eller sillsaltning icke i nämnda magasin 
fär utöfvas under mänaderne maj, juni, juli och augusti och 
att under dessa mänader icke heller upplag af sill eller 
ansjovis fär i magasinet förefinnas, hafvande »sundhets- 
nämnden» att noga tillse och öfvervaka efterlefnaden af 
detta förbud, samt, om detsamma öfverträdes, genast derom 
underrätta kronolänsmannen, som har att vidtaga de ät- 
gärder, hvartill omständigheterna mä föranleda, hvarjemte 
och beträffande utöfvandet af sillsalteri och ansjovisinlägg- 
ning under öfriga delar af äret jag älagts att noga vaka 
deröfver, att ej lake eller fiskaffall fär nedtränga i vattnet 
under eller omkring magasinet vid äfventyr att, om sädant 
sker eller nödig renhällning i andra hänseenden äsidosättes, 
den meddelade tillätelsen till idkande af sädan handtering 
mig fräntages.. Dä emellertid detta Eders Kongl. Maj:ts 


223 


Befallningshafvandes utslag icke synes mig grundadt vare 
sig p& föregäende tillräcklig utredning eller pä gällande 
lagstiftnings bestämmelser, fär jag härmed, inom föreskrifven 
tid och i enlighet med erhällen besvärshänvisning, hos Eders 
Kongl. Maj:t i djupaste underdänighet anföra besvär. 

I likhet med hvad flerstädes är fallet vid Sveriges 
vestra kust, plägar vid Stenungssund pä den länggrunda 
stranden uppdrifven täng under varma sommardagar med 
lägt vattenständ förorsaka en föga behaglig lukt*), och har 
ett af Eders Kongl. Maj:t Befallningshafvande faststäldt be- 
slut af kommunalnämnden om ätgärders vidtagande för denna 
olägenhets afhjelpande äfven varit föremäl för Eders Kongl. 
Maj:ts pröfning och dervid hlifvit den 3 juni 1887 till för- 
nyad behandling äterförvisadt (jfr Texnow, CHR. L., Hand- 
'bok i byggnads- och ordningsmäl. Stockholm 1890, sid. 
187). Senare har denna olägenhet för platsen förvärrats 
derigenom att, vid den under vintern vid Stennngssunds 
brygsga försiggäende försäljningen af färsk sill till landtbor, 
sädan spilles och jemte hästgödsel m. m. nedköres uti den 
af sand bestäende grunden, i hvilken en grop dervid bil- 
dats, samt der förruttnar, ett förhällande som nyligen fram- 
kallat beslut vid häradsrätten om nödig utfiylinad för olägen- 
hetens afhjelpande. 

Dä nu Stenungssund och den närliggande Stenungsön 
sommartiden besökas af ätskilliga s. k. badgäster, som finna 
den ur nämnda förhällanden härrörande lukten obehaglig 
och önska att nägot bör ätgöras för denna lukts undan- 
rödjande, men dä sädant med hopp om framgäng icke kan 
ske utan i förhällande till platsens ringa betydenhet allt 
for stora kostnader, s& har min ansjovis- och sillsalteriaffär 
utsetts till syndabock för att ofiras, i afsigt att visa att man 
dock vill göra nägot för samma badgästers trefnad. 

Den utredning, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallnings- 


*) Sä är fallet särskildt med en länggrund vik öster och sydost om 
den ifrägavarande ansjovisfabriken. (Tig. anm.) 


224 


hafvande förmenas berättiga till ifrägavarande, min handte- 
ring i verkligheten förstörande utslag, utgöres af yttranden 
frän Norums sockens kommunalnämnd samt frän provinsial- 
läkaren i orten och frän länets fiskeritillsyningsman eller 
s. k. fiskeriintendent. Kommunalnämnden har emellertid 
förklarat att, om vissa »försigtighetsmätt iakttoges, kommu- 
nalnämnden ansäge, att inga berättigade klagomäl p& osund- 
het frän fabriken skulle kunna göras», och att nämnden 
»icke ansäge sig för närvarande kunna tillstyrka 
ett förbud för firman att under sommarmänaderna 
utöfva ansjovisinläggning». Provinsialläkaren äter äbe- 
ropar sig icke pä& egen utan blott p& kommunalnämndens 
undersökning och förvandlar dervid helt obefogadt kommu- 
nalnämndens säsom en blott möjlighet anförda giss- 
ning om den under magasinet befintliga grundens infektion 
utaf lake och affall till verklighet, men kommer icke dess 
mindre blott till det slutresultat, »att önskligt vore, att 
nämnden ärligen vid den varma ärstidens annalkande gjorde 
ett besök pä fabriken för att tillse, att renlighet och snygg- 
het blefve tillräckligt tillgodosedda, samt att, i den hän- 
delse ansjovisberedningen finge fortgä& äfven under somma- 
ren, dylika besök under denna ärstid allt som oftast upp- 
repades». Fiskeritillsyningsmannen slutligen, hvilken äfven 
afgifvit sitt yttrande, utan att hafva för sakens utredning 
besökt platsen, stödjer sig p& rent godtyckliga och emot 
gällande lagstiftnings uttryckliga bud stridande antaganden 
om att, »derest jag, i strid mot fiskeristadgans 27 $ 2 mom., 
läte afskräde af fisken komma i vattnet eller eljes, jag ut- 
satte mig för att rättigheten mig fräntoges eller att min 
tillverkningstid inskränktes, i fall ej tillräcklig renlighet iakt- 
toges», m. m. sädant, men gör intet yrkande om nägot för- 
bud utan endast om hotelse derom genom kronolänsmanner. 

Granskar man den lagstiftning, p& hvilken vederbörande 
haft att stödja sig, skall man finna att den i $$ 27, 28, 
30 och 31 af helsovardsstadgan för riket den 25 september 


225 


1874 kommunalnämnd tillagda myndighet i afseende pä all- 
männa helsovärden är, med hänsyn till fall af sädan be- 
skaffenhet som det förevarande, hufvudsakligen begränsad 
till skyldigheten att »egna synnerlig uppmärksamhet derät, 
att icke fabrik eller annan näring inom kommunen anlägges, 
anordnas eller drifves p& sädant sätt, att den blifver menlig 
för arbetarnes eller närboendes helsa», hvarjemte det älig- 
ger nämnden att »ställa sig till noggrann efterlefnad de 
särskilda helsovärdsordningar, som i öfverensstämmelse med 
kommunallagarnes föreskrifter kunna varda för kommunen 
antagna och fastställda». Nägot det ringaste verkligt bevis 
för att min handtering drifvits p& sädant sätt, att den 
»blifvit menlig för arbetarnes eller närboendes 
helsa», har ej företetts, ehuru det minsta, som kan fordras 
för att berättiga ett sä väldsamt ingrepp i näringsfriheten 
som ett förbud, väl torde vara fullgiltig bevisföring för att 
ett sädant verkligen är af behofvet päkalladt. Nägon helso- 
värdsordning för platsen har heller icke i enlighet med före- 
skrifterna i helsovärdsstadgans $ 23 mom. 2, $30 och $ 31 
bragts till ständ, utan i stället blott ett forbud af personlig 
art, hvarigenom den mig tillhöriga salteriinrättningen icke 
fär under en viss del af äret begagnas, dä deremot en p& 
andra sidan om ofvannämnda nedfartsväg till bryggan vid 
Stenungssund belägen, herr J. Larsson tillhörig sädan in- 
rättning fär fritt användas för sillsaltning och sillupplag hela 
äret om. Ej heller har nämnden ansett sig behöfva be- 
gagna sig af den henne i $ 30 gifna rättigheten att »genom 
lämpliga viten, som tillhopa ej mä öfverstiga 20 kronor, 
göra sig hörsammad», hvadan bäde hastigare, kraftigare och 
strängare ätgärd af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 
tillgripits, än som i motsvarande fall för stad finnes stadgad 
uti $ 16 mom. 3 och 4, enligt, hvars bestämmelser, dä fa- 
brik eller näring redan lagligen finnes till & plats, der den 
ej bort fä anläggas, »helsovärdsnämnden skall tillse att, till 
föorekommande af de utaf läget förorsakade sanitära olägen- 


15 


226 


heter, de ätgärder vidtagas, som utan allt för stor svärighet 
kunna verkställas», samt dä »fabriker eller näringar inrät- 
tats eller drifvas s& att de blifva i helsoväg till men för 
arbetare, närboende eller det allmänna, nämnden skall till- 
hälla vederbörande att vidtaga tjenliga ätgärder till sädan 
olägenhets afhjelpande», och först, om »detta ej inom före- 
skrifven tid verkställes och den anmärkta olägenheten är 
svär, mä nämnden ega att tills vidare förbjuda fabrikens 
eller näringens fortsatta drifvande». Uti ifrägavarande fall 
äter har förbudet, tvärt emot lagstiftningens anda, mot mig 
tillgripits säsom allra första ätgärd, utan att det visat sig 
att jag underlätit att efterkomma nägon enda enligt helso- 
värdsstadgan mig älagd föreskrift, och fastän i slutet af 30 $ 
uttryckligen stadgas, att först, »om rättelse ej kan ernäs 
pa i $ omförmälda sätt eller eljes dertill finnes anledning, 
har nämnden att anmäla saken hos Konungens Befallnings- 
hafvande», samt ehuru handlingarne i mälet utvisa, att 
nämnden ansett sig sakna sädan anledning. 

Vid granskning äter af hithörande bestämmelser uti 
fiskeristadgan den 29 juni 1852, hvilka bestämmelser inne- 
hällas uti stadgans 27 och 40 $$, finner man snart, att 
säsom straff för öfverträdelse följer böter men alls icke 
vare sig inskränkning uti eller förlust af enligt 27 $ 2 mom. 
meddeladt tillständ att idka sillsalteri. För öfverträdelse 
af hvad fiskeristadgan härvidlag föreskrifver har jag emel- 
lertid icke blifvit äklagad, än mindre bötfäld. Af säväl sist 
anförda lagrum som utaf de till grund för fiskeristadgan 
liggande handlingarna framgär dessutom tydligt nog att be- 
stämmelserna i fräga blott afse att hindra sädant som kan 
»utöfva menligt inflytande pä fisket». Icke ens fiskeri- 
tillsyningsmannen har dock, trots sin kända obekantskap 
med fiskerinäringen *), kunnat pästä att det sätt, hvarpä jJag 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1887, sid. 321; 1889, sid. 178— 
179, 181; 1890, sid. 144, 145—147; 1891 sid. 37, 140—141, 162—163, 
195-- 196. (Ütg. anm.) 


227 


vid Stenungssund utöfvat min handtering, har i nägon den 
allra minsta mon kunnat lända fisket till men, och en verk- 
ligt sakkunnig person sknlle naturligen än mindre kunnat 
göra sig skyldig till ett slikt orimligt pästäende. Icke heller 
kan det i strid emot uttryckliga ordalydelsen vara fiskeri- 
stadgans mening att, sedan Konungens Befallningshafvande 
funnit »belägenheten» för en salterianläggning »lämplig» och 
beviljat vederbörligt tillständ, det skall vara samme Befall- 
ningshafvande medgifvet att godtyckligt ätertaga detta till- 
ständ för att derigenom tillmötesg& ett badortsintresse. De 
af fiskeritillsyningsmannen frän Lysekil anförda fallen här- 
röra ur förhällanden, till hvilka intet motsvarande finnes vid 
Stenungssund *). 

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag läter 
sälunda icke nöjaktigt motivera sig ur vare sig helsovärds- 
stadgans eller fiskeristadgans eller nägon annan författnings 
föreskrifter. Det äberopar sig heller icke pä& nägot lagrum **), 


*) Inom Lysekils köping tillämpas nemligen ordningsstadgan och 
byggnadsstadgan för rikets städer samt helsovärdsstadgans för riket be- 
stämmelser om stad, hvilket icke är förhällandet vid Stenungssund. Nyare 
inskränkningar i afseende pä tiden för utöfvande af sillsalteri hafva emel- 
lertid icke heller inom Lysekil tillämpats ä äldre rättigheter. 

(Utg. anm.) 


**) Att utslaget icke kan stödja sig pa den Konungens Befallnings- 
hafvande pä& grund af instruktionen för landshöfdingarne i riket den 10 
november 1855 tillkommande befogenhet enligt $ 10 att »hafva omsorgs- 
full värdnad der& att allmän ordning och säkerhet upprätthällas samt i 
händelse häremot brytes, vidtaga erforderliga ätgärder>, och att »för hand- 
hafvande häraf uti sädana fall, der ansvar icke är i lag bestärndt, stadga 
erforderliga viten», eller enligt $ 29 att »vaka deröfver att vederbörande 
i städerna och pä landet fullgöra sina äligganden i afseende pä helsovärden » 
eller enligt $ 31 mom. 9 »att, med iakttagande af hvad genom särskilda 
författningar derom stadgas, upptaga och pröfva ansökningar om handels-, 
handtverks- och fabriksrörelsers idkande pä landet eller besvär öfver magi- 
strats beslut i dylika frägor eller om annan handterings utöfvande>», är tyd- 
ligt nog, dä i förstnämnda fallet myndigheten ju mäste utöfvas genom pä- 
bud medels allmänna kungörelser och i de sistnämnda fallen är inskränkt 
till hvad genom särskilda förordningar derom stadgas (jfr RABENIUS, TH., 
Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt. II. Upsala 1871, sid. 13— 
14, 62, 63—64, 212—213, 226. — LiNnDE, L. G., Sveriges ekonomirätt. 
Stockholm 1888, sid. 63, 321, 419—422, 424, 425, 867—868). — För- 
budet i fräga träffar blott ett enda fall med förbiseende af alla detsamma 
liknande. (Utg. anm.) 


228 


ehuru besvärshänvisningen till Kongl. Civildepartementet 
kanske häntyder pä att det är fiskeristadgan, som skall ut- 
göra det förmenta stödet. Deremot ädagalägger detta ut- 
‘ slag en tydlig obekantskap med den gällande lagstiftningen, 
dä det päkallar verksamhet frän en institution, »sundhets- 
nämnden», som icke ens finnes till. 

Nägot lagrum, som innehäller rätt för administrationen 
att förbjuda sädan näring, som är för den del af allmän- 
heten, hvilken framför annat eftertraktar ett möjligast ange- 
nämt lefnadssätt, obehaglig, finnes icke. Nägot verkligt be- 
vis för att en starkare oangenäm lukt utträngt frän mina 
byggnader vid Stenungssund har dessutom icke kunnat an- 
föras, utan är pästäendet derom en omotiverad gissning. 
Uti Gullholmen, Grundsund, m. fl. tätbebygda lägen finnas 
sedan längre tid tillbaka bäde salterier och ansjoviskryd- 
derier, liggande midt inne bland boningshusen, och upplag 
af sill eller ansjoviskrydderier saknas ej heller uti en eller 
annan stad inom riket, och lıkväl hafva klagomäl deröfver 
icke försports eller förbud deremot ansetts nödigt. I sjeltva 
Stockholm bedrifves sälunda ansjoviskryddning uti en lägen- 
het vid Skeppsbron, andra exempel frän bäde in- och ut- 
landet att förtiga. Mellan boningshusen och de för min 
handtering uppförda byggnaderna vid Stenungssund är äfven 
jemförelsevis stort afständ *), hvarförutom egarne af nämnda 
boningshus, säsom bilagda intyg utvisar, icke hysa nägon 
önskan att i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts Befallnings- 
hafvandes URREBRSTINNE utslag förhindra min näringsut- 
. öfning. 

Affallet vid abe. och ansjovisfabrikationen störtas 
icke i sjön, utan tillvaratages för att till gödningsämne an- 
vändas. Öfverflödig sillake hälles deremot i sjön, der den 


*) Mellan boningshusen och ansjovisfabriken vid Stenungssund finnes 
pa södra sidan om nedfartsvägen till ängbätsbryggan en grund vik, hvars 
botten sa ofta den ligger torr vanligen stinker af ruttnande täng, som dit 
indrifvit med sydvestlig vind. (Utg. anm.) 


229 


icke vällar nägon olägenhet för vare sig fisket eller sund- 
heten & stället. Förbud mot sädant bruk att göra sig af 
med öfverflödig lake är nära nog detsamma som förbud 
mot allt hvad sillsaltning heter. 

Ehuru den under vintren saltade sillen i regeln före 
vären afyttras, s& kunna dock förhällanden inträffa, som 
nödga en salteriidkare att till och med hela sommaren 
öfver behälla större eller mindre delar af det parti, han 
saltat*), hvadan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes 
förbud äfven i denna del mäste hällas för lika vädlıgt som 
det är obehöfligt ur sundhetshänsyn och obilligt. 

Pä grund af det anförda och med hänvisning till bi- 
lagda sju handlingar fär jag allts& i djupaste underdänighet 
hemställa | 

det täcktes Eders Kongl. Maj:t i näder ogilla 
och i alla delar upphäfva Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshatvandes ifrägavarande utslag. 
Stenungssund i juli 1891. 
Underdänigst 
M. JAnsson. 


*) Salteriidkaren kan dervid blifva nödsakad icke blott päfylla utan 
äfven ompacka, ja till och med rent af omsalta större eller mindre antal 
tunnor. (Ütg. anm.) 


230 


Göteborgs och Bohus läns Fiskareförening. 


1890—1891. 


Undertecknade, & bolagsstämma utsedde att granska 
Göteborgs och Bohus läns Fiskareförenings räkenskaper och 
förvaltning under är 1890, fä efter fullbordadt uppdrag af- 


gifva följande 
revisionsberättelse: 
Under äret hafva uti Föreningen varit försäkrade 


19 st. bankfiskefartyg till ett värde af ... Kr. 242,074: 50. 
Dess) redskap; ul, 4. ds ae BEN NE:0 2% 
Summa försäkringsvärde Kr. 365,293: 75. 
Inkomster: 
Behällning frän 1889 ............. Kr. 15,423: 56 
Anslag ur fiskerifonden _......... „ 1,000: — 
Ärets inträdesafgifter ............ ; 730: 62 
PaRtBE NRGER Are ee > 688: 27 17,842: 45. 
Utgifter: 
Förvaltningskostnader ...........- Kr. 1,224: 57 
Reservfond vid 1890 ärs slut... „ 16,617: 88 17.842: 45. 
Ofvanstäende reserofond..:.......u2... 0.0.2... Kr. 16.61: 
är placerad: | 
Ä deposition i Bohusläns enskilda 
banks... Su 2 run fres Kr 22017: 11 
Genom utlemnade län till fiskare 
och der& upplupna räntor „ 12,350: 32 
Kassabehällning, reserverad för 
beyıljade Jan te®, wer; >» 2,250: 45 16,617: 88. 


231 


Dä räkenskaperna äro med ordning förda, allegater fö- 
retedda, Föreningens medel, enligt vär öfvertygelse, mot full- 
goda säkerheter placerade och förvaltningen i allo väl hand- 
hafd, f& vi tillstyrka att förtroendemännen beviljas ansvars- 
frihet för den tid revisionen omfattar. 

Lysekil den 25 Mars 1891. 


J. E. BiLLstköm. P. F. LanDELivus. J.B. Jonsson. 


Föreningens styrelse har frän och med början af är 
1891 utgjorts af 
ordinarie ledamöter: 
A. V. Lsun@gman (Lilldal, Varekil), ordförande, 
A. GULLBRING (Gullholmen), vice ordförande, 
A. HAGBERG (Grundsund), 
L. TH. WESSBERG (Kärringön) och 
F. Carson (Lysekil). 
suppleanter: 

. HALLGREN (Gullholmen), 
. A. BERNTSSON (Smögen) och 
. SÖDERBERG (Kärringön). 

Säsom Föreningens embetsmän hafva under är 1891 
tjenstgjort 


zu. oe 


i egenskap af kamrerare: 
F. CARLsoN (Lysekil). 
i egenskap af besigtningsmän: 
för 2 distriktet: A. J. KristEnsson (Ropekullen, Rönnäng). 
J. Rarstept (Ellingseröd, Hoga). 
ee . J. S. Epström (Mollösund). 
E. A. SÖDERSTRÖM (Kärringön). 
A. A. HALLDIN (Grundsund). 
„4 „  f A. Scmrer (Norra Grundsund, Lyse). 
RE, . | J. Hansson (Grafvarne). 
6 ä C. A. KJELLMAN (Strömstad). 


232 


Styrelsen har under innevarande är hällit 3 samman- 
träden. 
I Föreningen hafva under innevarande är försäkrats 
97 fiskefartyg för ett försäkringsvärde 
& fartyg af... Kr. 297,857: 50, 
a redskap :afı 14 4135,517:550; 


summa Kr. 433,375: —. 

Under näst föregäende är utgjorde de försäkrade fiske- 
fartygens antal 79 och försäkringssumman Kr. 365,293: 75. 

Ingen förlisning af i Föreningen intaget fartyg har un- 
der äret inträffat, hyadan ej heller nägon uttaxering & del- 
egarne förekommit. 

Sedan förra ärets bolagsstämma hafva län af Förenin- 
gens tillgängar beviljats ät tvänne fiskarelag & Grundsund 
med tillsammans 3,800 kronor emot med fullgod borgen 
törsedda skuldförbindelser. 

Frän Fonden till förbättrande af länets skärgärds- och 
kustallmoges ställning har Föreningen fätt emottaga ett an- 
slag för innevarande är af kronor 350. 

Tryckning af Föreningens reglemente m. m. i behöfligt 
antal exemplar har utan kostnad för Föreningen ombesörjts 
af Bohuslänsk Fiskeritidskrift. 


233 


Berättelse Ööfver Föreningens till bohuslänska 
fiskeriernas främjande verksamhet och 
förvaltning under ättonde äret af 
Föreningens tillvaro.*) 


1891. 


Föreningen har äfven under ättonde äret af sin till- 
varo fortsatt sina sträfvanden att gagna bohuslänska fiskeri- 
näringen. 

Föreningens verksamhet har emellertid liksom under 
de föregäende ären varit begränsad af Föreningens ringa 
ekonomiska krafter, hvilka icke medgifvit att »anställa nö- 
digt aflönta personer för utförandet af en väl behöflig verk- 
samhet till fiskerinäringens förkofran eller lemna nägon er- 
sättning för sädant arbete, som för genomförandet af För- 
eningens syftemäl är oumbärligt»; men Föreningen har dock 
förmätt uträtta ätskilligt genom sina egna ledamöters fri- 
villiga arbete. Af förekommen anledning fär fördenskull än 
ytterligare framhällas att Föreningens förtroende- eller em- 
betsmän samt utgifvaren af Bohuslänsk Fiskeritidskrift icke 
uppburit nägot det ringaste arvode för sin verk- 
samhet säsom sädane, hyadan anspräken ä& dem heller 
icke fä vara för stora. 

Föreningen har under det tilländalupna äret bland annat 
liksom under de närmast föregäende utverkat anslag till 
anställande af skotske coopers säsom undervisare i sillsalt- 
ning och har genom sina funktionärer tillhandagätt dem med 
räd och upplysningar, som sädana Önskat, o. s. v. 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 361—380; 1885, sid, 
363—368; 1886, sid. 275—280; 1887, sid, 354-—362; 1888, sid. 337— 
340; 1889, sid. 152—155; 1890, sid. 134—138. 


254 


Föreningens ekonomi är fortfarande inskränkt till 
samma helt smä& förhällanden som förut. Enligt den af 
Föreningens revisorer afgifna berättelsen öfver Föreningens 
ekonomiska förvaltning under tiden frän och med den 1 sep- 
tember 1890 till och med den 31 augusti 1891 befans 
resultatet af denna förvaltning vara följaude: 


Föreningens egna medel: 


Inkomster: 
Behällning frän förra räken- 
skapsäret ....... bc Kr. 986: 98 
Ärsafgifter ............... le 
ee: “ n .25.39 1,172: 37 
Utgifter: 
- Ätskilliga omkostnader ............... 51 d2 
Behallning till nästa räkenskapsär............... Kr. 1,115: 25. 


Hushällningssällskapets anslag: 
Inkomster: 
Ärsanslagen för 1890 
BEH@ISIE, . ..a:.. Kr. 2,500: — 
Anslagen till anstäl- 
lande af skotske 
DOBDEIS Es ser 4900: = 7000: 


 Utgifter: 
Bohuslänsk Fiskeritidskrift 1,155: 20 
Föreningens förskott förra 
räkenskapsäret ......... 1,010: 68 
Anställning af 
skotske coopers 4,239: 54 


Äterremitteradt 
öfverskott .... 260: 46 4,500: — 6.665: 88 
Behällning till nästa räkenskapsär ..............- 334: 12. 


Summa behällning Kr. 1,449: 37. 


Föreningens tillgängar: 
Innestäende i Bohusläns 
Enskilda Bank .... Kr. 1,626: 94 
Kassabehällning ...... ö 9: 65 1,636: 59 


Föreningens skulder: 
Förskott af Redaktionen 
för Bohuslänsk Fiskeri- 


Bastzrulb. 2122. 20% Kr 1An2 ar 
Förskott af Föreningens 
skattmästare ......... ne NEIL), E87, 


Tillgängar utöfver skulderna Kr. 1,449: 37. 


Föreningens arbetsafdelningar och styrelse utgöras 
efter senaste val af följande ledamöter, nemligen: 
Arbetsafdelningen för fiskfängst och fiskeredskap: 
J. PETERSON (Uddevalla), ordförande. 
G. HALLGREN (Gullholmen), vice ordförande. 
N. Ousson (Glimsäs, Kärehogen). 


Arbetsafdelningen för fiskberedning och fiskhandel: 
C. W. COLLANDER (Uddevalla), ordförande. 
A. HAGBERG (Grundsund), vice ordförande. 
A. RypnHorm (Källviken, Uddevalla). 


Arbetsafdelningen för fiskevärd: 
G. J. von YHLEN (Känsö, Styrsö), ordförande. 
W. GIBson (Jonsered), vice ordförande. 
A. H. A. Marm (Lysekil). 


Arbetsafdelningen för fiskarevärd och skärgärdens 
törkofran. 
A. V. Lyungman (Lilldal, Varekil), ordförande. 
J. N. SanneE (Uddevalla), vice ordförande. 
S. Hepström (Varekil). 


236 


Ledamöter i styrelsen jemte de fyra arbetsafdelnin- 
garnas ordförander: 
F. L. CöstEr (Uddevalla). 
W. T. LUNDGREN (Strömstad). 
J. N. SannE (Uddevalla). 
A. HAGBERG (Grundsund). 
A. H. A. Marm (Lysekil). 


Suppleanter i styrelsen jemte arbetsaidelningarnes 
vice ordförander: 

A. W. RypHorım (Uddevalla). 

M. JAnssoN (Stenungssund). 

G. HALLGREN (Gullholmen). 

S. HEDSTRÖM (Varekil). 

D. THoRBURN (Uddevalla). 

Inom Föreningens styrelse äro utsedde till ordförande 
och skattmästare herr ©. W. CoLLANDER (Uddevalla), till 
vice ordförande herr J. N. SannE (Uddevalla) och till 
sekreterare doktor A. V. LJungMman (Lilldal, Varekil). 


Af Föreningens kretsafdelningar har allenast den un- 
der namn af »Orosts och Tjörns Fiskeriförening» 
bildade ädagalagt en om full litskraft vitnande verksamhet, 
för hvilken i särskild berättelse skall redogöras. 

Uddevalla i december 1891. 

AXEL VILH. LJUNGMAN. 


237 


Berättelse öfver kretsafdelningens för Orost och Tjörn 
(»Orosts och Tjörns Fiskeriförenings») 
verksamhet under ar 1891.*) 


Kretsafdelningen har under äret hällit flera samman- 
träden för öfverläggningar rörande för hafsfiskebedriften vig- 
tiga angelägenheter, hon har verkat för förbättrad utöfning 
af storsjöfisket, hon! har sökt ästadkomma en allt mer ut- 
vecklad samfärdsel inom sxärgärden genom ansökningar om 
nya fyrar, sjömärken och prickar, landsvägar, telefonanlägg- 
ningar m. m. samt genom uppförandet af en ny tidsenlig 
bygguad för telegraf- och centraltelefonstationen i Varekil, 
hon har genom bland annat en särskild, utförligt motiverad 
ansökan till Kongl. Maj:t gjort ett vigtigt inlägg i frägan om 
anordnandet af en pä& sjelfstyrelsegrundsatsen hvilande, tids- 
enlig administration för bohuslänska hafsfiskebedriften, och 
hon har genom sina funktionärer i vidsträckt omfattning 
tillhandagätt dem med räd och upplysningar, som för sä- 
danas erhällande vändt sig till Föreningen, o. s. v. 

Kretsafdelningen har under under äret frän länets hus- 
hällningssällskap fätt mottaga ett anslag af 1,000 kronor, 
'hvilket för praktiska ändamäl användts p& sätt som För- 
eningens revisorer i den berättelse, de nästa är komma att 
afgifva, närmare skola redogöra för. Föreningens funktio- 
närer hafva för sin verksamhet säsom sädana icke mottagit 
nägot det minsta arvode eller nägot slags ersättning. 

Ellös i december 1891. 

AXEL VILH. LJUNGMAN. 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid, 156—177; 1890, sid. 
139— 156. 


IS) 
os 
[0 .e) 


Bilaga. 


Till Konungen. 

Uti särskilda underdäniga ansökningar hafva dels riks- 
dagsmannen i andre kammaren, filosofie doktorn A. V. 
LJUNGMAN, dels talrike fiskeriidkare uti flera af Bohusläns 
större fiskelägen hos Eders Kongl. Majıt hemstält derom 
1:0) att det förslag till ordnande af det bohuslänska hafs- 
fiskets administration, som den 14 november 1890 af Kongl. 
Landtbruksstyrelsen ingifvits till Eders Kongl. Majit, icke 
mätte vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall, och 2:0) att för hand- 
hafvandet af samma administration mätte i stället för den 
nuvarande fiskeritillsyningsmannainstitutionen, p& sätt Göte- 
borgs och Bohus läns landsting redan 1882 i underdänighet 
anhällit, inrättas en särskild fiskeristyrelse, till hvars för- 
fogande för ändamälets vinnande skulle ställas en viss be- 
stämd. andel af det utaf Riksdagen till fiskerinäringens 
understöd beviljade anslaget, hvarjemte nämnde fiskeriidkare 
derutöfver särskildt hemstält om 3:0) bohuslänska hafsfıske- 
bedriftens och skärgärdens kraftiga främjande genom äväga- 
bringandet af förbättrad samfärdsel säväl inom nämnda 
skärgärd som mellan densamma och det inre landet. Bäda 
ansökningarna äro nu i tryck tillgängliga (Bil. A, sid. 146 
—179, 192—210), och har den frän fiskelägena härrörande 
af dem äfven varit offentliggjord uüti flera af länets tidningar 
samt under den senast förflutna sommaren utgjort föremäl 
för en liflig dryftning i dessa *), hvarförutom ansökningarne 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 146—179, 192—210. — 
Upplysringar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt 
bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841-—-1891. Göte- 
borg 1891, sid. 146—179, 192—210. — Bohusläningen, Uddevalla 1891, 
N:o 60, 64, 66, 67, 68, 71, 74, 76 (A), 78, 80, 95. — Bohusläus Alle- 
handa, Uddevalla 1891, N:o 66. — Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tid- 
ning, 1891, N:o 123 (A), 124, 152 (B). — Göteborgs-Posten, 1891, N:o 
130, 132, 161. — Nyheterna, Göteborg 1891, N:o 23. (TUtg. anm.) 


239 


den 23 sistlidne september blifvit af länets landsting (Bil. A, 
sid. 211—212) i hufvudsak tillstyrkta *). 

Den stora betydelse, de ifrägavarande till Eders Kongl. 
Maj:t ingifna framställningarnas förslag obestridligen inne- 
bära, i förening med det oförnekliga behofvet af att bohus- 
länska hafsfıskebedriften och skärgärden mätte, i öfverens- 
stämmelse med hvad under liknande förhällanden eger rum 
i utlandet, undf& en nämnda bedrifts ekonomiska betydenhet 
mer motsvarande omvärdnad frän det allmännas sida, än 
hittills kommit dem till del, mana äfven Orosts och Tjörns 
Fiskeriförening att i djupaste underdänighet inför Eders 
Kongl. Maj:t framföra den för fiskebedriften mest betydande 
delens af samma skärgärd Önskningar med hänsyn till dessa 
förslag. 

Genom alla europeiska länder med högre utveckladt 
näringslif gär sedan en längre tid tillbaka en allt starkare 
vardande strömning till förmon för samma näringslifs främ- 
jande medels förbättrad administration af sädan beskaffen- 
het, att näringsidkarne genom en representativ organisation 
af densamma sjelfva f& s& stor andel deri, att denna admi- 
nistration i verkligheten varder ett slags sjelfstyrelse. 
Denna strömning har i utlandet föranledt inrättandet af 
handels-, industri- och landtbrukskamrar m. fl. sädana an- 
stalter af stor betydelse för näringarnas administration, och 
äfven i Sverige har en liknande uppfattning medfört hus- 
hällningssällskapens inrättande och understödjande af staten 
samt stadgandet af den bestämmelse uti $ 2 af förordningen 
om landsting den 21 mars 1862, enligt hvilken landsting 
äfven skulle tillkomma att »rädslä och besluta om för länet 
gemensamma angelägenheter, hvilka afse den allmänna hus- 
hällningen, jordbrukets och andra näringars utveckling». 

*) Göteborgs ‘och Bohus läns Landstings handlingar, 1891, N:o 23, 
sid. 1—2, N:o 27, sid. 17 .$ 65). — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, 
sid. 211—212. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskeri- 


näringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 
1841— 1891. Göteborg 1891, sid. 211--212. (Utg. anm.) 


240 


Grundsatsen att näringarne böra administreras hufvudsak- 
ligast »genom sjelfstyrelse och sjelfverksamhet i orterna» är 
sälunda längesedan bäde erkänd och tillämpad i värt fäder- 
nesland. 

Enär bohuslänska hafsfiskebedriften särskildt med an- 
ledning af »det yppade ymniga sillfiskets» utomordentliga 
betydenhet och de rubbningar i skärgärdens jemna ekono- 
miska utveckling, det medfört och i oändligt större omfatt- 
ning hotar att medföra vid fiskeperiodens slut, dä enligt 
bäde erfarenheten frän forna tider och nutidens förebäd 
den skenbart s& goda ekonomiska ställningen i nära nog 
ett enda slag kan ombytas till ruin, för undgäende deraf 
päkallar en kraftigare administration än för fisket i de öfriga 
länen är och under tiden näst före sillfiskeperiodens början 
äfven i Bohuslän var af nöden; s& ingick länets landsting 
redan är 1882 till Eders Kongl. Majıt med en underdänig 
hemställan om inrättandet af en i väsentlig mon med till- 
lämpning af anförda grundsats organiserad styrelse för 
bohuslänska hafsfiskets administration *). 

Den sedan 1855 inom Göteborgs och Bohus län befint- 
liga fiskeriadministrationen genom en af länsstyrelsen för- 
ordnad »tillsyningsman» är nemligen hyarken tidsenlig eller 


*) Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1882, N:o 11, 
sid. 4, N:o 22, sid. 30—31. — Underdänigt betänkankande med förslag till 
fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förordnade 
kommitterade. Stockholm 1883, sid. 41—47. — LJUNGMAN, A. V., Kort- 
fattad berättelse öfver de under ärtiondet 1873—1883 utförda vetenskapliga 
undersökningarna, rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göte- 
borg 1883, sid, 91—92. — Göteborgs och Bohus läns Landstings hand- 
lingar, 1884, N:o 2, sid. 5—6, N:o 23, sid. 7 ($ 28). — Underdäniga 
utlätanden af Öfverstäthällareembetet och Stockholms stadsfullmäktige samt 
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen och Landstingen i anledning af 
särskilda komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag 
till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 276279, 232— 284. 
— DBohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 14, 17—18, 19—20, 90—98. 
— Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och sär- 
skildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. 
Göteborg 1891, sid. 14, 17—18, 19—20, 90—98. — Jfr vidare Göteborgs 
Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1882, N:o 244 (A), 256 (A). 

(Utg. anm.) 


241 


tillräcklig eller möjlig att utveckla till det bättre (Bil. A, 
sid. 140—141, 161—163, 195—196, Bil. B, Bil. C, Bil. D, 
Bil. E, sid 7—14) samt erbjuder dessutom genom sjelfva 
denna sin naturliga svaghet den betydande vädan för bo- 
huslänska hafsfiskebedriften *) att man för att afhjelpa denna 
bristfällighet lockas att tillgripa den tvifvelsutan förderf- 
bringande utvägen att öfverläta ät den för det en binäring 
ät landtbruket utgörande fisket förordnade administrationen 
att handhafva värden äfven om bohuslänska hafsfiskets an- 
gelägenheter. Talrika skäl utöfver de af länets landsting 
1882 och 1884 samt nu senast uti de ifrägavarande fram- 
ställningarna meddelade kunna visserligen äberopas till för- 
mon för särskiljandet af bohuslänska hafsfiskets administra- 
tion frän det öfriga rikets och anordnandet af en särskild 
fiskeristyrelse blott för Göteborgs och Bohus läns skärgärd; 
men de redan anförda äro fullt tillräckliga. Är 1875 fann 
Eders Kongl. Maj:ıt ock för godt att afböja det förslag till 
förläggande af bohuslänska hafsfıskets administration under 
den för sötvattens- och östersjöfiskena anordnade, som dä 
föreläg tillstyrkt af Kongl. Landtbruksakademiens förvalt- 
ningskomite **), och detta ehuru Bohuslän dä icke säsom nu 
hade ett sillfiske, hvilket p& grund af dess bäde ofantlıga 


*) Jfr LJuUnGMan, A. V., Kortfattad berättelse öfver de under är- 
tiondet 1873—1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande sillen 
och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 18835, sid. 94. — Bohus- 
länsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 140—147; 1891, sid. 5, 33, 37, 140— 
141, 161—163, 195—196, 214, 226. — Förslag till ordningsstadga för 
Göteborgs och Bohus läns sillfiske. Af A. H. MaLm. Göteborg 1890. — 
Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- 
samhet och förvaltning 1890. Göteborg 1891, sid. 7—14. — Upplysningar 
och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska 
hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 
5, 33, 37, 140—141, 161—163, 195— 196. 

(Utg. anm.) 


**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 8, 11—12, 19, 81—85, 
99—102. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens 
och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841— 
1891. Göteborg 1891, sid. 8, 11—12, 19, 81—85, 99—102. 

(Utg. anm.) 
16 


242 


ymnighet och periodicitet päkallade en den mest kraftiga 
särskilda verksamhet. 

De ifrägavarande framställningarne skilja sig med hän- 
syn till den föreslagna fiskeristyrelsens organisation egent- 
.ligen blott deruti att de »representativa» medlemmarne 
uti hemställan frän fiskelägena äro sju till antalet, af 
hvilka fem skulle utses af fiskarbefolkningen samt en af 
landstinget och en af hushällningssällskapet, under det att 
de uti riksdagsman LJUN&MAN’S ’hemställan blott skulle vara 
fem till antalet samt alla utses af nämnda befolkning *). 
Skälen till förändringarna äro uppenbarligen att man önskar 
att den föreslagna styrelsens flertal verkligen skall kunna 
sägas representera fiskebedriften och skärgärden och att 
man anser det Göteborgs stad eger all den representation, 
den för bevakande af sina intressen behöfver, samt lika litet 
bör f& utse ledamöter i en lokal representation för skär- 
gärden som denna senare kan hafva anspräk pä att fä utse 
ledamöter uti en sädan representation för Göteborg. Att 
de företrädesvis »representativa» medlemmarne i fiskeristy- 
relsen väljas af fiskarbefolkningen sjelf genom elektorer, ut- 
sedde efter samma grunder, som för val af nämndemän i 
Rättegängs-Balkens 1 kap. $ 1 faststälts, af de samhällen, 
inom hvilka fiskebedriften utvecklats till en själfständig nä- 
ring för sig at större betydenhet, torde helt visst erkännas 
vara ur principiel synpunkt riktigast; men pä grund af de 
ännu sä outvecklade förhällandena i bohuslänska skärgärden 
och med hänsyn till dess större beqvämlighet vid styrelsens 
första anordnande, mä länets landstings nyligen afgifna för- 
slag (Bil. A, sid. 211—212) kanske vara att föredraga **). 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 166, 200. — Upplysningar 
och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska 
hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 
166, 200. (Utg. anm.) 

**) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 211—212. — Upplysningar 
och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska 
hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid, 


243 


Säsom ett önskemäl för framtiden mäste dock alltid, ı hän- 
delse sistnämnda förslag vinner afsedt bifall, qvarstä att 
förhällandena mätte utveckla sig derhän att flertalet af sty- 
relsens medlemmar fä utses af de fiskeidkande samhällena 
sjelfva.. Sedan är 1889 hafva ock uti storbritanniska parla- 
mentets bäda hus under hvarenda session inlemnats förslag 
om den skotska fiskeristyrelsens ombildning”*) genom insät- 
tande i densamma af antingen fyra eller sex representativa 
medlemmar (»representative members») jemte de fem rege- 
ringen fortfarande skulle utse (»appointed members»). Lämp- 
list torde dock vara att äfven vid genomförandet af nämnda 
önskemäl länets landsting och hushällningssällskap fä ı en- 
lishet med förslaget frän fiskelägena utse hvar sin ledamot 
i styrelsen **), sä att länets allmänna intressen derigenom 
fä representanter inom den till förmon för länets hafsfıske- 
bedrift tillförordnade styrelsen. 

Beträffande landshöfdingens ı länet af landstinget är 
1382 föreslagna sjelfskritvenhet säsom ledamot i styrelsen, 
sa är uppenbart, att den var betingad af önskan att sty- 
relsen skulle fä öfvertaga Kommerskollegiets befattning med 
bohuslänska hafsfıskets administration, och bortfaller den 


211—212. — Den omständigheten, att de ifrägavarande ansökningarnes för- 
slag förutsätta utfärdandet & administrativ väg af füreskrifter rörande 
valkretsar och val af elektorer inom dessa, är emellertid icke att räkna för 
en mer oöfvervinnerlig svärighet för Bohuslän än för Skotland, der ingen 
tyckes ens hafva tviffat pä en slik anordnings möjlighet och lämplighet. 
Att bestämma hvilka samhällen som pä grund af deras betydenhet för fiske- 
bedriften böra fa utse elektorer liksom till hvilket antal sädana böra utses, 
erbjuder tydligen ingen verklig svärighet. Kommun, som eger flera större 
fiskelägen, bör naturligen fa utse en elektor för hvartdera af dessa, men 
eljes blott en sädan. (Utg. anm.) 


*) Sea Fisheries (Scotland) regulation bill (52 & 53 Vıcr.), 1889. 
— Fisheries regulation (Scotland) bill (53 Vıcr.), 1890. — Fishery Board 
(Scotland) bill (53 Vıcer.), 1890. — Fisheries regulation (Scotland) bill 
(54 Vıcr.), 1890. — Fishery Board (Seotland) bill (54 Vıcr.), 1891. 
(Utg. anm.) 

*#*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 200. — Uppiysningar och 
handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafs- 
fiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 200. 

(Uig. anm.) 


244 


naturligen i händelse styrelsen skulle fä en samma kollegium 
underordnad ställning*). Skulle äter enligt det i viss mon 
alternativa förslaget af riksdagsman LJUNGMAN tvänne nya 
under Kommerskollegium eller ock direkt under Kongl. Civil- 
departementet Iydande fiskeriinspektörer komma att tillsättas 
för administrationen af hafsfisket i de eröfrade provinserna **), 
borde den af dem, som finge Göteborgs och Bohus län till 
sitt distrikt, lämpligen böra vara sjelfskrifven ledamot uti 
styrelsen, hvars medlemmars antal i sädant fall blefve nio. 
Ehuru visserligen önskligt vore, att om möjligt flertalet 
af styrelsens ledamöter utgjordes af fullt opartiske män, 
ätminstone sä till vida att de icke vore direkt intresserade 
uti fiskebedriftens utöfning; s& synes det dock vara mindre 
tjenligt att, p& sätt länets landsting 1882 föreslog***), genom 
en bestämd föreskrift i detta afseende begränsa de väljandes 
rätt att utse den de finna för ändamälet lämpligast. I för- 
ordningen om den föreslagna styrelsens inrättande torde 
dock, i likhet med hvad nämnda landsting 1332 framhöll, 
böra angifvas att de valde styrelseledamöterne skola vara 
kände för sakkunskap i fräga om hafsfiskebedriften. 
Styrelsens sammanträden böra hällas & den plats 


*) Kortfattad berättelse öfver le under ärtiondet 1873—1883 utförda 
vetenskapliga undersökningarna rörande sillen och sillfisket vid Sveriges 
vestkust. Göteborg 1883, sid. 91—92, 93—94. — Bohuslänsk Fiskeritid- 
skrift, 1891, sid. 166. —  Upplysningar och handlingar rörarde svenska 
fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och admini- 
stration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 166. (Utg. anm.) 


*#=) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 168—170. — Upplysningar 
och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska 
hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 
165— 170. (Utg. anm.) 

®*#*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 20, 92, 95, 96, 166, 200. 
— dGöteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1884, N:o 2, sid. 5. 
— Underdäniga utlätanden af Öfverstäthällareembetet och Stockholms stads- 
fullmäktige samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen och Landstingen 
i anledning af särskilde komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande 
med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 283. — 
Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt 
bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, 1841— 1891. Göteborg 
1891, sid. 20, 92, 95, 96, 166, 200. (Utg. anm.) 


245 


inom länet, som för hvarje särskildt fall anses lämpligast, 
enär ombyte helt visst kommer att verka förmonligt med 
hänsyn till den närmare beröringen med de skilda trakter- 
nas fiskeriidkare. Styrelsens expedition bör deremot för- 
läggas ungefär centralt uti nägot af fiskelägena i länets 
mellersta skärgärd. 

Styrelsen bör hafva till äliggande 

1:0) att afgifva utlätanden till vederbörande myndig- 
heter öfver bohuslänska haisfiskebedriftens eller fiskarbefolk- 
ningens värd afseende frägor; 

2:0) att utarbeta förslag till möjligen behöfliga ordnings- 
stadganden för fiskebedriftens utöfning; 

3:0) att lemna upplysningar och räd ät den fiskeriid- 
kande allmänheten rörande säväl fiskebedriftens utöfning och 
fiskerilagstiftningens tillämpning som de ätgärder, hvilka äro 
af nöden för fiskarsamhällenas förkofran; 

4:0) att hos vederbörande göra hemställanden om vid- 
tagande af för fiskebedriftens och fiskarsamhällenas förkofran 
behöfliga ätgärder; | 

5:0) att anordna och leda den offentliga ekonomiska 
verksamheten inom skärgärden till fiskerinäringens främ- 
jande *); 

6:0) att ombesörja utaf behofvet päkallade utredningar 
af fortgäende eller tillfällig art rörande hafsfıskebedriften; 

1:0) att draga försorg om samlandet och utgifvandet af 
nödig fiskeristatistik; samt 

8:0) att ombesörja ästadkommandet och värdandet af 
för den oftentliga verksamheten till fiskebedriftens främjande 


*) Det behöfver icke sägas att denna »offentliga ekonomiska 
verksamhet», säsom äfven ordalydelsen utvisar, blifver af alldeles samma 
art som hushällningssällskapens och att nägra kollisioner med andra vare 
sig administrativa eller kommunala myndigheter i följd af denna verksamhet 
icke gerna kunna ifrägakomma (jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 
165, 199. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens 
och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841— 
1891. Göteborg 1891, sid. 165, 199). (Utg. anm.) 


246 


behöfliga samlingar säsom arkiv, bibliotek och fiskerimu- 
seum. 

Styrelsen bör deremot icke hafva nägot att beställa 
med värden om vare sig ordningens upprätthällande eller 
fiskerilagstiftningens tillämpning inom skärgärden, hvilket ju 
äligger kronobetjeningen med tillhjelp af de ordningsmän 
och öfriga biträden, som kunna varda för ändamälet tillför- 
ordnade *). Det utgör nemligen en af den befintliga fiskeri- 
tillsyningsmannainstitutionens svagheter att tillsyningsmannen 
skall vara p& en och samma gäng bäde polistjensteman och 
fiskeritjensteman, enär institutionens hela art derigenom 
blifvit en annan, än hvad den bort vara, om den i nägon 
högre grad skolat kunna motsvara sin bestämmelse. 

För utförande af sitt uppdrag behöfver styrelsen helt 
visst, pä sätt i bäda ansökningarna framhälles eller antydes, 
hafva till sitt förfogande bäde ett bestämdt statsanslag 
och nödiga biträden, dem styrelsen sjelf eger utse **); och 
kan för jemförelses skull med hänsyn härtill anföras, att 
Nederländernas statsutgift för hafsfiskebedriftens administra- 
tion är för i är beräknad till 75,175 floriner, af hvilka 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 23—24; 1890, sid. 
144—145; 1891, sid. 51, 56—57, 62, 64. — DBerättelse öfver Föreningens 
till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning 1890. 
Göteborg 1891, sid. 11—12. — Uppiysningar och handlingar rörande svenska 
fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och admini- 
stration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 51, 56—57, 62, 64. 

(Utg. anm.) 

**) Den nödiga verksamheten för bohuslänska hafsfiskebedriftens adıni- 
nistration är helt visst sä syunerligt omfattande att den kräfver oafbrutet 
arbete af mer än blott en person, äfven om denne vore i besittning af än 
sa stora insigter och än sä rik och värdefull erfarenhet. För samma ad- 
ministration torde derföre behöfva anställas ätminstone en sekreterare 
(med insigter i lagstiftning och förvaltning) för handhafvandet af fiskeri- 
styrelsens expeditiou och en fiskeriinspektör eller fiskerikonsulent 
för särskildt utredningen af vigtigare, mängsidiga vetenskapliga insigter ofta 
kräfvande fiskerifrägor samt dessutom nödige insamlare af statistiska upp- 
gifter m, m, i skärgärden. Äfven en eller annan fiskeriassistent säsom bj- 
träde vid utöfningen af den ena eller andra grenen af fiskeriadministrationen 
torde kanske icke under fiskeperioden kunna undvaras, men sedan torde 
indragning af flera af dessa tjenster vara möjlig. — Jfr vidare Bohuslänsk 
Fiskeritidskrift, 1891, sid. 167, 201. (Utg. anm.) 


247 


10,600 floriner till aflöningar ät biträden och 34,760 flo- 
riner & marinbudgeten (för tillämpningen af nordsjöfiske- 
konventionen), och att Storbritanniens statsutgift för Skot- 
lands hufvudsakligast hafsfisket afseende fiskeriadministration 
är för äret 1890—1891 beräknad till 24,122 pund sterling, 
af hvilka 9,538 pund sterling till aflöningar och 6,324 pund 
sterling till hamnförbättringar, hvartill kommer att fiskeri- 
styrelsen eger att använda 1,500 pund sterling af öfverskottet 
ä sillvrakningsmedlen för telegrafnätets utsträckning till 
platser af betydenhet för hafsfisket (Bil. FJ. Svenska riks- 
dagen har ock bäde 1889 och 1890 uttalat, att hvad som 
för fiskerinäringens upphjelpande inom landet ätgjordes vore 
otillräcklist och att »särskildt nordsjöfisket, i betraktande 
af den stora betydelse det under de senare ären erhällit», 
vore förtjent af en bättre omvärdnad *). I afseende äter pä 
betydenheten af bohuslänska hafsfisket i jemförelse med ut- 
landets mä vara nog att anföra, att den bohuslänska sill- 
fängsten är näst den skotska den största i Europa och att 
Bohusläns export af färsk fisk öfverstiger hvarje annat lands. 

Uti sin underdäniga ansökan är 1882 om inrättande 
af en särskild styrelse för länets hafsfiske hemställde länets 
landsting, att denna styrelse skulle f& öfvertaga all den be- 
fattning med samma fiske, som dä tillkom och ännu till- 
kommer Kommerskollegium, och dä, säsom redan af stats- 
rädet och chefen för Kongl. Civildepartementet i dennes 
underdäniga anförande till statsrädsprotokollet öfver civil- 
ärenden den 2 mars 1875 framhällits, nämnda fiske »icke 
kunde betraktas säsom en binäring till jordbruket utan sä- 
som ett fritt och sjelfständigt yrke, sysselsättande en mängd 
personer, hvilka uteslutande deri söka och finna sitt lifs- 
uppehälle», samt dä det har dess mer likhet och beröring 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 109, 117, — Upplysningar 
och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska 
hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 
10% I. (Ütg. anm.) 


248 


med sjöfart, handel och industri*); s& torde, om denna 
länets landstings Önskan icke kan vinna nädigt bifall, utan 
bemälda fiske anses böra fortfarande Iyda under nägot af 
de s. k. centrala embetsverken i Stockholm, det ligga syn- 
nerlig vigt uppä& att detta embetsverk varder Kommers- 
kollegium (Bil. A, sid. 144, 145, 168), hvilket ju har att 
handlägga de med bohuslänska hafsfiskebedriften mest öf- 
verensstämmande näringarnas angelägenheter och dessutom 
i sitt arkiv eger tillgäng till de för det periodiska sillfiskets 
värd s& vigtiga äldre handlingarna rörande samma fiske **), 
och icke Landtbruksstyrelsen (Bil. A, sid. 151--156), som 
ju till följd af bäde sin organisation och sjelfva arten af sin 
förvaltning mäste blifva fullständigt fremmande för en nä- 
ring sädan som bohuslänska hafsfıskebedriften samt deri- 
genom äfven olämplig för befattningen med dennas värd ***), 
Sä länge bohuslänska hafsfiskets administration är skild 
frän sötvattens- och Ööstersjöfiskenas, s& länge finnes ätmin- 
stone hoppet om en dugande fiskeriadministration ännu qvar. 
Ett bifall till Kongl. Landtbruksstyrelsens ofvan omförmälda 
förslag skulle deremot göra fullständigt slut äfven pä detta 
hopp. | 
Med anledning af Riksdagens underdäniga skrifvelse den 
19 maj 1890, angäende regleringen af utgifterna under riks- 
statens sjette hufvudtitel, och i denna uti sjunde punkten 
gjorda hemställanden samt Eders Kongl. Maj:ts nädiga bref 


*) Bohusläusk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 17, 83—84, 92, 100, 145, 
150—151, 168. — Upplysningar och hanälingar rörande svenska fiskeri- 
näringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, 
1841—1891. Göteborg 1891, sid. 17, 83—84, 92, 100, 145, 150—151, 
168, (Utg. anm.) 


*#) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 144, 145, 168, 169. — 
Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt 
bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göte- 
borg 1891, sid. 144, 145, 168, 169. (Utg. anm.) 

***) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid, 144, 151—156, 158. — 
Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt 
bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göte- 
borg 1891, sid. 144, 151—156, 158. (Utg. anm.) 


249 


den 29 derpä följande augusti till Landtbruksstyrelsen och 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och 
Bohus samt Hallands län hafva till Eders Kongl. Maj:t un- 
der november mänad förra äret inlemnats underdäniga ut- 
redningar med förslag till de ätgärder, som skulle vara af 
nöden för hafsfiskebedriftens främjande*); men dä dessa 
utredningar och förslag, ı hvad de afse Göteborgs och Bohus 
läns hafsfiske, icke motsvara vare sig hafsfiskebedriftens 
kraf eller skärgärdsbefolkningens önskningar, sä har den 
naturliga följden derat blifvit att samma befolkning sjelf 
hos Eders Kongl. Maj:t sökt framhälla hvad som för bohus- 
länska hafsfiskebedriftens och skärgärdens upphjelpande vore 
af nöden**). Hon har dervid anslutit sig dels till de un- 
derdäniga framställningarna frän länets landsting den 29 
oktober 1886 om jernvägsanläggningar och den 10 novem- 
ber förra äret om farledsförbättringar i bohuslänska skär- 
gärden, dels till de ansökningar om telefonväsendets utveck- 
ling inom länet, som utgätt frän samma skärgärd ‚sjelf och 
ensamt kunna sägas motsvara dennes Önskningar. 

Det lider intet tvifvel att ju icke, p& sätt i ansökningen 
frän fiskelägena framhälles, bäde hafsfiskebedriften och skär- 
gärden med hänsyn säväl till de nuvarande som till de vid 
sillfiskeperiodens slut förestäende förhällandena behöfva upp- 
hjelpas genom en kraftigt utvecklad samfärdsel, hyarigenom 
särskildt de tryckande olägenheterne, deraf att en allt för 
stor del af den pä särskildt det ymniga sillfisket grundade 
affären monopoliserats uti nägra helt f& privilegierade 
samhällen, kunde undvikas och fiskarsamhällena utvecklas 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 36—38, 122—138. — Upp- 
lysningar och handlingar rörande fiskerinäringens och särskildt bohusläuska 
hafsfiskets understöd och adıninistration. 1841 —1891. Göteborg 1891, sid. 
36—38, 122—138. (Utg. anm,) 

**) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid.. 198—210. — Upplysningar 
och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska 
hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, 
sid, 198— 210. (Utg. anm.) 


250 


till erhällande af ett pä& utöfningen af en möjligast mäng- 
sidigt idkad och fullständig hafsfiskebedrift hvilande varak- 
tigt välständ ®). 
Pä grund af hvad sälunda i underdänighet anförts fär 
Orosts och Tjörns Fiskeriförening alltsi hemställa 
det de ifrägavarande underdäniga framställ- 
ningarne frän länet mätte med iakttagande af 
ofvanstäende anmärkningar vinna Eders Kongl. 
Maj:ts nädiga bifall och föranleda till de äsyf- 
tade ätgärdernas vidtagande. 
Ellös den 31 oktober 1891. 
Underdänigst 


Orosts och Tjörns Fiskeriförening. 
(Underskrifter) 


Säsom bilagor följa: 
A) Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och sär- 
skildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841 — 
1891. Göteborg 1891. 


B) Lagstiftningen för hummerfisket. Göteborg 1891. 


C) Vilkoren för sillsalteriers och andra fiskförädlingsverks anläggning. Göte- 
borg 1891. 


D) Förslag till ordniugsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske. Af- 
gifvet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 11 januari 1890 af 
A. H. Marm. Göteborg 1890. 


E) Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- 
samhet och förvaltning under sjunde äret af Föreningens tillvaro. 1890. 
Göteborg 1891. 


F) Utdrag ur skrifvelser frän generalkonsulatet i Amsterdam och konsulatet 
i Leith. 


*) Jemför Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—30, 55—57, 
157—158, 176; 1890, sid. 33, 41--42, 155; 1891, sid. 193—194, 201— 
205. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och 
särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. 
Göteborg 1891, sid. 193—194, 201— 205. 


251 


Den föreslagna styrelsen för administra- 
tionen af Bohusläns hafsfisken. 


Genmäle *), 


Uti en lıka vidlyftig som frän all verklig bevisföring 
fullständigt fri uppsats i n:ır 252 (B) af Göteborgs Handels- 
och Sjöfarts-Tidning har fiskeriinspektören i Kongl. Landt- 
bruksstyrelsen doktor R. LUNDBERG behagat rikta ett per- 
sonligt angrepp mot mig af sädan beskafienhet att det i 
verkligheten -icke ens förtjenar nägot det minsta bemötande. 
Det skulle heller icke frän min sida fätt mottaga ett sädant, 
om det icke egde en viss officiel karakter och i verkligheten 
endast utgör en offentlig upplaga af de om möjligt än värre 
skrifvelser, jag frän »Kongl. Landtbruksstyrelsen» fätt emot- 
taga och jag härmed öppet anhäller att för framtiden fä 
undslippa **). 

Dä länets landsting tre särskilda gänger eller 1882, 
1384 och 1891 hos regeringen anhällit om förordnandet af 
en egen oaflönad styrelse för administrationen af länets hafs- 
fisıke, och dä länets höfding för än längre tid tillbaka hos 
regeringen hemstält derom att samma fiske icke mätte für- 
läggas under den för sötvattens- och östersjöfiskena förord- 
nade administrationen och detta med den framgäng, att re- 
geringen pä de mest fullgoda grunder den 2 mars 1875 af- 
böjde ett af Kongl. Landtbruksakademiens förvaltningskomite 
tillstyrkt förslag om en dylik ätgärd, som redan dä föreläg 
till afgörande; sä bör det ock vara hvarje tänkande person 
fullt klart att i den petition, som med anledning af Kongl. 
Landtbruksstyrelsens förslag om att fä öfvertaga bohuslänska 


*) Infördt uti Bohusläningen, Uddevalla 1891, n:o 129. 


*%*) Uti under tjenstefrimärke mig tillsända och med öfverskriften 
“Kongl. Landtbruksstyrelsen“ försedda skrifvelser har fiskeriinspektören 
nemligen behagat rikta förnärmande angrepp bäde mot mig och svenska 
riksdagen. 


252 


hafsfiskets administration ingifvits frän bohuslänska skärgär- 
den, ligger nägot helt annat och vida mer än en blott »agita- 
tion» med »personligt» syfte frän mig*). 

De förebräelser, fiskeriinspektören gör emot petitionen 
i fräga, äro liksom de beskyliningar, han utan all rimlig an- 
ledning utkastar mot mig, lika obestyrkta som obevisliga, 
samt vederläggas för öfrigt fullständigt nog redan af det 
skrifsätt, fiiskeriinspektören anlitar. För en verkligt god saks 
värjande behöfver man heller icke vare sig päbörda mot- 
ständarne yttranden eller ätgöranden, som äro för dessa 
fullt fremmande, eller eljes tillgripa sä förkastliga utvägar, 
som fiskeriinspektören, hvilken synbarligen alldeles förgätit 
liknelsen om »grandet och bjelken» samt väl behöfver pä- 
minna sig att det är af nöden för den, som vill styra andra, 
att kunna i nägon mon ätminstone »styra sig sjelf». 

Fiskeriinspektörens uppsats liksom Kongl. Landtbruks- 
styrelsens äberopäde skrifvelse till regeringen den 14 no- 
vember förra äret ädagalägga emellertid ä& ena sidan en den 
mest tydliga obekantskap med uppgifterna för och organisa- 
tionen af administrationen utaf hafsfiskebedriften i allmänhet 
och & andra sidan en alldeles obestridlig afvoghet mot bo- 
huslänska hafsfiskebedriften och de frän bohuslänska skär- 
gärden sjelf utgäende sträfvandena att utveckla samma be- 
drift till en allt högre ständpunkt. Uti den utförliga skrif- 
velse i ämnet, jag snart kommer att till regeringen ingifva, 
skall jag fördenskull heller icke underläta att äberopa mig 
p& och säsom bilaga bland talrika upplysande handlingar 
vidfoga äfven fiskeriinspektörens ifrägavarande uppsats, dä 
den ju bör utgöra ytterligare ett kraftigt stöd för min upp- 
fattnings riktighet och mina förslags nödvändighet. 

Grundsund den 2 november 1891. 

AXEL VILH. LJUNGMAN. 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 11—12, 14, 19—20, 41, 
83—85, 90—98, 192— 212, 


Handlingar rörande ätgärder till samfärd- 
selns förbättrande i bohuslänska skärgärden. 


Elfte samlingen *). 


I. 
Till Konungen. 


Öfver de af ledamoten i Riksdagens andra kammare 
filosofie doktorn A. V, LJUNGMAN samt petitionärer frän 
Homborgssund, Grundsund och Gullholmen gjorda underdä- 
niga framställningar i fräga om ätgärder till bohuslänska 
hafsfiskebedriftens främjande**) fär Landstinget enligt er- 
hällen anmodan i underdänighet afgifva följande yttrande. 

Hvad petitionärerne antört i fräga om förbättrade sam- 
färdsmedel fär Landstinget sä mycket heilre förorda, som 
Landstinget i sädant afseende redan i samma syftning hos 
Eders Kongl. Maj:t i underdänighet A uttryck ät länets 
behof deraf. 

Göteborg den 23 september 1891. 

Underdänigst 
Pä Landstingets vägnar: 


*) Bobuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 309—342; 1885, sid. 158 — 
211, 225—279; 1886, sid. 1— 163, 211—2 74; 1887, sid. ee 158 — 
298; 1888, sid, 65—151, 177274; 1889, sid, 1-99; 1890, sid. 49 — 104. 

*%*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 146—179, 192—210. — 
Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt 
bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, 1841—1891. Göte- 
borg 1891, sid. 146-—179, 192—210. (Utg. anm.) 


DD 
oO“ 
AR 


ZI. 


Till Konungen. 

Uti särskilda underdäniga ansökningar hafva dels riks- 
dagsmannen i andra kammaren, filosofie doktorn A. V. LJUNG- 
MAN, dels talrike fiskeriidkare uti flera af Bohusläns större 
fiskelägen hos Eders Kongl. Maj:t hemstält derom 1:0) att 
— — —, hyarjemte nämnde fiskeriidkare derutöfver sär- 
skildt hemstält om 3:0) bohuslänska hafsfiskebedriftens och 
skärgärdens kraftiga främjande genom ävägabringandet af 
förbättrad samfärdsel säväl inom nämnda skärgärd som mel- 
lan densamma och det inre landet. Bäda ansökningarna 
äro nu I tryck tillgängliga*), och har den frän fiskelägena 
härrörande af dem äfven varit oftentliggjord uti flera af lä- 
nets tidningar samt under den senast förflutna sommaren 
utgjort föremäl för en liflig dryftning i dessa, hvarförutom 
ansökningarna den 23 sistlidne september hlifvit af länets 
landsting i hufvudsak tillstyrkta *®). 


Med anledning af Riksdagens underdäniga skrifvelse den 
19 maj 1890, angäende regleringen af utgifterna under riks- 
statens sjette hufvudtitel, och i denna uti sjunde punkten 
gjorda hemställanden samt Eders Kongl. Maj:ts nädiga bref 
den 29 derpä följande augusti till Landtbruksstyrelsen och 
Eders Kongl. Maj:ıts Befallningshafvande i Göteborgs och 
Bohus samt Hallands län hafva till Eders Kongl. Maj:t un- 
der november mänad förra äret inlemnats underdäniga ut- 
redningar med förslag till de ätgärder, som skulle vara af 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 146—179, 192—210. — 
Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt 
bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göte- 
borg 1891, sid. 146—179, 192—210. (Ttg. anm.) 

**) Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1891, n:o 23; 
n:o 27, sid. 17 ($ 65). — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 211— 212, 

(Utg. anm.) 


255 


nöden för hafsfıskebedriftens främjande; men dä dessa ut- 
redningar och förslag, i hvad de afse Göteborgs och Bohus 
läns hafsfıske, icke motsvara vare sig hafsfiskebedriftens kraf 
eller skärgärdsbefolkningens Önskningar, s& har den natur- 
liga följden deraf blifvit, att samma befolkning sjelf hos Eders 
Kongl. Maj:t sökt framhälla hvad som för bohuslänska hafs- 
fiskebedriftens och skärgärdens upphjelpande vore af nöden *). 
Hon har dervid anslutit sig dels till de underdäniga fram- 
ställningarna frän länets landsting den 29 oktober 1856 om 
jernvägsanläggningar och den 10 november förra äret om 
farledsförbättringar i bohuslänska skärgärden, dels till de 
ansökningar om telefonväsendets utveckling inom länet, som 
utgätt frän samma skärgärd sjelf och ensamt kunna sägas 
motsvara dennes Önskningar. 

Det lider intet tvifvel att ju icke, pä& sätt i ansöknin- 
gen frän fiskelägena framhälles, bäde hafsfiskebedriften och 
skärgärden med hänsyn säväl till de nuvarande som till de 
vid sillfiskeperiodens slut förestäende förhällandena behöfva 
upphjelpas genom en kraftigt utvecklad samfärdsel, hvari- 
genom särskildt de tryckande olägenheterna, deraf att en 
allt för stor del af den pä särskildt det ymniga sillfisket 
srundade affären monopoliserats uti nägra helt f& privile- 
sierade samhällen, kunde undvikas och fiskarsamhällena ut- 
vecklas till erhällande af ett p& utöfningen af en möjlıgast 
mängsidigt idkad och fullständig hafsfiskebedrift hvilande 
varaktigt välständ*”). 

Pä grund af hvad sälunda i underdänighet anförts fär 
Orosts och Tjörns Fiskeriförening allts& hemställa, 

det de ifrägavarande underdäniga framställnin- 
garna frän länet mätte med iakttagande af ofvan- 


*) Bohuslänsk Fiskeritidtkrift, 1891, sid. 201—209, 
(Utg. anm.) 
**) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—30, 55—57, 157—15S, 
176; 1890, sid. 33, 41—42, 155; 1891, sid. 193—194, 201—205. 
(Tig. anm.) 


256 


stäende anmärkningar vinna Eders Kongl. Maj:ts 
nädiga bifall och föranleda till de äsyftade ät- 
gärdernas vidtagande. 
Ellös den 31 oktober 1891. 
Underdänigast. 


Örosts och Tjörns Fiskeriförening. 
(Underskrifter.) 


III. 


Till Göteborgs och Bohus läns Landsting. 

Allt sedan 1867 har Landstinget tid efter annan vid- 
tagit ätgärder för ästadkommandet af en möjligast fullstän- 
dig inomskärsfarled längs bohuslänska hafskusten, säsom 
varande af stor betydelse icke blott för samfärdseln inom 
länets skärgärd samt mellan denna och länets ekonomiska 
hufvudort, Göteborg, utan äfven för den är efter är tillta- 
gande trafiken till sjös mellan Göteborg och Kristiania ®). 
Denna trafik längs utmed länets kust är vidare at vigt bäde 
för näringslifvet i skärgärden och för utvecklingen derstädes 
af sädana förhällanden, som kunna främja uppkomsten af 
jernvägar ut till de för nämnda näringslif mest betydande 
trakterna i samma skärgärd. 

Dä trafiken i den längs länets hafskust gäende inom- 
skärsfarleden sä företrädesvis söker eller kommer frän Göte- 
borg, blifver deraf ock en följd, att densamma tilltager i 
betydenhet och liflighet, i den mon man närmar sig denna 
stad, och att äfven anspräken pä en verkligt bekväm sädan 
farled med detsamma ökas. S& snart det blef bekant i 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 310, 316—317, 337 — 
338, 340—341; 1885, sid. 173—177, 179—181, 184—188; 1886, sid. 
64—102, 242—252; 1887, sid. 124—127 (jemte tabell), 158—161; 1888, 
sid. 251—257; 1889, sid. 1—17; 1890, sid. 50—65. (Titg. anm.) 


257 


skärgärden, att Landstinget ingätt till Kongl. Majıt med en 
underdänig ansökan om upprensning p& allmän bekostnad 
af ätskilliga sund i eller utmed den söder om Fjellbacka 
belägna delen af nämnda farled*), uttalades fördenskull 
äfven derstädes allt lifligare Önskningar om att en sädan 
upprensning ocks& mätte komma det emellan Marstrands 
Koö och Instön liggande Metsundet till del, enär detta 
sund nu endast med svärighet kan befaras med större segel- 
bätar, men erbjuder den enda raka och vid den öfvervä- 
gande vindriktningen förmonliga farleden pä sträckningen 
emellan Tjörns kalf och Längö, och enär farlederna säväl 
öster om Instön som vester om Koön genom sin krokighet 
icke motsvara behofvet af en bekväm farled för segelbätar. 
Farleden vester om Koön är för öfrigt icke nog skyddad, 
dä den ju fordrar, att ätminstone Pjäskuddarne med utanför 
dem stundom rädande väldsamma sjögäng mäste passeras. 
Utom för segelfarten inomskärs skulle en upprensad farled 
genom Metsundet äfven fä betydelse för ängfartygslinien 
Göteborg— Stenungssund— Uddevalla, för hvilken färden ge- 
nom Metsundet skulle erbjuda väsentliga fördelar **). 

Vidare vore ur ängbätstrafikens synpunkt af vigt, att 
en utskjutande obetydlig bergssvada i det strax söder om 
Hjerterösundet belägna, tränga Flatholmssundet blefve nödigt 
afsprängd, sä att den icke vidare, säsom nu är fallet, er- 
bjöde faror för ängfartygens propellrar. 

Dä nu kostnaden för en detaljerad undersökning af 
nämnda, för kompletterandet af den till grund för redan 
utförda undersökningar liggande planen nödiga farledsför- 
bättringar icke är betydlig, och dä det helt visst är lämp- 
ligast, att Landstinget sjelf tager om händer sträfvandena 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 61—65. — Handlingar rö- 
rande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. 
Tionde samlingen. Göteborg 1891, sid. 13—17. (Utg. anm.) 

**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 69. — Handlingar rö- 
rande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. 
Tredje samlingen. Göteborg 1886, sid. 69. (Utg. anm.) 


17 


258 


att ernä en allt bättre inomskärsfarled för den alltmer till- 
tagande sjötrafiken Zängs bohuslänska kusten; fär jag alltsä, 
p& grund af uppmaning frän särskildt talrıke fiskeriidkare i 
länets mellersta skärgärd, hemställa, 
det Landstinget mätte ställa till sitt förvalt- 
ningsutskotts förfogande under är 18392 ett för- 
slagsanslag af 1,000 kronor för utförandet af de- 
taljerad undersökning med upprättande af kost- 
nadsförslag för upprensning till 3,« meters djup 
af det mellan Marstrands Koö och Instön belägna 
Metsundet samt för af behotvet päkallad förbätt- 
ring uti inomskärsfarleden genom Flatholms- 
sundet *). 
Lilldal den 1 september 1891. 
AXEL VILH. LJUNGMAN. 


IV. 

Till Kongl. Lotsstyrelsen. 

Det betydande gagn, hafsfiskebedriften de allmänna 
rörelsen inom bohuslänska skärgärden tillskyndats genom 
de under de senare ären uppförda smärre led- och inseg- 
lingsfyrarne **), föranleder oss, säsom riksdagsmän för 
nämnda skärgärd, att pä grund af Öönskningar frän vära 
valmän hos Kongl. Styrelsen hemställa om underlättandet 
af inseglingen till nedanstäende ställen genom belysandet 
medels nya dylika fyrar af följande farleder i samma skär- 
gärd, nemligen: 


*) Motionen bifölls den 23 September 1891. Göteborgs och Bohus 
läns Landstings handlingar. 1891, n:o 11, sid. 2—3; n:o 22, sid. 2 (6:0), 
n:o 27, sid. 14 ($ 62, 6:0). (Uig. anm.) 

**) Jfr LJUNGMAN, A. V., Om offentliga ätgärder med hänsyn till det 
rika bohuslänska sillfisket. Göteborg 1882, sid. 5—6. — Bohuslänsk Fi- 
skeritidskrift, 1884, sid. 139; 1890, sid. 49. (UÜtg. anm.) 


u Ye a 


259 


1:0) inseglingen till Källö ı Hisingens skärgärd 
genom fyrar & Oseskär och Burö, 
2:0) inseglingen till Skärhamn i Tjörns härad, 
3:0) inseglingen till Kyrkesund i Tjörns härad, 
4:0) inseglingen till & ena sidan Kungshamn och 
ä& andra sidan Tängerännan i Sotenäs hä- 
rad genom en fyr & Tjufsundsholme, samt 
5:0) inseglingen till Smögen och Grafvame ı 
Sotenäs härad frän Hällö genom en fyr & 
antingen Mjölkebäden eller Vestra Hatten 
eller Klefudden. 
Stockholm den 11 maj 1891. 
JOHAN SJÖHOLM. AxEL VILH. LJUNGMAN. 
C. MAUR. EKSTRÖM. 


V. 

Till Kongl. Lotsstyrelsen. 

Med lifligt erkännande af allt det myckna, som under 
särskildt det senaste ärtiondet blifvit ätgjordt för underlät- 
tande säväl af inseglingen frän hafvet till som af segelfarten 
inomskärs uti bohuslänska skärgärden genom uppförandet 
af talrika nya fyrar och en allt fullständigare utprickning 
af de vigtigare inomskärsfarlederna, fär Orosts och Tjörns 
Fiskeriförening icke dess mindre härmed vördsammast hän- 
vända sig till Kongl. Lotsstyrelsen med anhällan om vidta- 
gande i nämnda hänseenden af ytterligare nägra förbättrin- 
gar, hvilka päkallas af det särskildt i Bohusläns mellersta 
skärgärd s& betydande storsjöfisket och af det derstädes sä 
ymniga sillfisket. 

Storsjöfisket päkallar nemligen underlättad insegling frän 
öppna hafvet till &tminstone de mest betydande och välbe- 


260 


lägna af de sädant fiske idkande fiskelägena, dervid dess 
anspräk ofta sammanfalla med utrikes sjöfartens, och det 
ymniga sillfisket är i behof icke blott af prickar och smärre 
gasoljefyrar uti de större af kustfarten lifligast anlitade 
farlederna för sillförarbätarnes färder till och frän afsätt- 
ningsorterna, utan ock af en mer fullständig utprickning af 
befintliga grund i ätskilliga farleder af mindre betydenhet, 
hvilka äfvenledes flitigt trafikeras af nämnda bätar, som för 
öfrigt ofta nödgas besöka trakter, der deras skeppare äro 
mindre hemmastadde. 

Beträffande först behofvet af nya fyrar i bohuslänska 
skärgärden kan Fiskeriföreningen hänvisa till den ansökan, 
som den 11 sistlidne ma] af riksdagsmän i andra kamma- 
ren frän Bohuslän ingafs till Kongl. Styrelsen, och fär en- 
dast tillägga 1:0) att för seglingen nattetid öfver Marstrands- 
fjorden till Klädesholmen ıi Tjörns härad skulle en gasolje- 
fyr & Bärlin eller östra udden af sjelfva Klädesholmen med- 
föra stort gagn för de seglande, som dä icke behöfde rädas 
för att till följd af misstag om rätta leden stöta pä Barken 
eller Truskärsbäden, och 2:0) att för inseglingen norrifrän 
till Gullholmen i Orosts Vestra härad en liknande fyr & 
Gullholmens norra udde är af behofvet päkallad för bland 
annat undvikande af Gräsejbädarna och Korset (Dynan). 

I fräga äter om för seglingen inomskärs nödiga märken 
eller prickar fär Fiskeriföreningen angifva följande önsk- 
ningar *), nemligen: 

1:0) för trakten kring Klädesholmen i Tjörns 
härad: 
prickar & Kjersen, Kupholmebäde och Sil- 
lebäde. 

2:0) för trakten kring Skärhamn i Tjörns härad: 
prickar & Holebäde och Längholmsbäde. 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 318, 333 —334. 
(Utg. anm.) 


u . 


4:0) 


6:0) 


7:0) 


9:0) 


261 


för Stigfjorden jemte Skopesund (med deras 
iem af ängbätar trafikerade stationer) mel- 
lan Tjörn och Orost: 

prickar & Skopesundsbäde, Hakholmsgrund, 
Flatebäde, Fjolbädarne och Hästebäde samt 
ett kummel & Tuten. 

för trakten kring Mollösund i Orosts Vestra 
härad: 

prickar & yttersta Grisviksbäden (vid Tänge- 
landets sydöstra udde) och Musholmsgrundet. 
för Kärringöfjorden i Orosts Vestra härad: 
prickar & Ommen, Kopparnaglarne, Knatten 
och Kristensbäde. 

för inre farleden mellan Kärringön och Gull- 
holmen i Orosts Vestra härad: 

prickar & Bengt, Skalbäde och Halfankarn. 
för trakten kring Gullholmen i Orosts Vestra 
härad: 

prickar & Dynebäde (sydvest frän Guleskär) 
och Gräsejbädarne. 

för farlederne genom Ellös- och Björnsunds- 
fjordarne i Orosts Vestra härad: 

prickar ä& Smörstacksbäde (i nordöstra EI- 
lösfjorden) samt Fjolbäde och Bräckebä- 
darne (1 Björnsundsfjorden). 

för farleden vester om Skaftölandet innan- 
för Gäsöskärgärden i Orosts Vestra härad: 
prickar & Hittebäde, Kölholmsfall, Grund- 
sundsbäde, Deckolsbäde, Rian, Lerviksbäde, 
Längegapsbäde och Gräskärsbädarne. 


10:0) för trakten kring Lysekil i Stängenäs härad: 


prick & Stängebäde. 


Ellös den 31 oktober 1891. 
Orosts och Tjörns Fiskeriförening. 


(Underskrifter.) 


262 


vr. 

Till Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. 

Uti en till Kongl. Maj:t sistlidne maj mänad frän tal- 
rika fiskeriidkare uti ätskilliga af Bohusläns största fiskelä- 
gen ingifven underdänig ansökan om vidtagande af ätgärder 
till fiskerinäringens främjande *) hafva sökandene säsom för 
ändamälets vinnande nödigt bland annat äfven framhällit 
följande: 

»I nägra fall torde äfven landsvägsförbindelser vara 
af nöden för hafsfiskebedriftens och skärgärdens förkofran, 
och kunna säsom exempel härpä framhällas de ifrägasatta 
häradsvägarne till fiskelägena Hunnebostrand, Grafvarne, 
Ellös, Kyrkesund, Skärhamn och Rönnäng, af hvilka den 
till Ellös redan genom laga kraftvunnet utslag af Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande den 24 oktober 1888 är faststäld 
till utförande» **). 

Denna ansökan, som af Kongl. Maj:t hänvisats till un- 
derdäniga yttrandens afgifvande frän länets landsting och 
hushällningssällskap samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 
i Göteborg, har af den förstnämnda korporationen redan 
hunnit förordas (Bil.) och torde helt visst varda tillstyrkt 
äfven af öfriga vederbörande inom länet. 

Med anledning häraf och dä af de anförda landsvägs- 
förbindelserna den till- upprödjning och underhäll af Orosts 
Östra och Vestra häraders väghällningsskyldige, »sävida an- 
slag af allmänna medel till tvä tredjedelar af kostnaden för 
arbetets utförande erhälles», den 24 oktober 1888 fastställda 
vägen frän Huseby klef & den nyligen med understöd af 
statsmedel utförda häradsvägen frän Gilleby öfver Rälanda 


=) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 192—210. — Upplysningar 
och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska 
hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 
192—210. (Utg. anm.) 

**) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1888, sid. 230—244. — Handlingar 
rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. 
Attonde samlingen. Göteborg 1889, sid. 54—68. (Ttg. anm.) 


u 


263 


til Bua i Orosts Vestra härad ned till Ellös strand ®) 
eger synnerligt stor betydelse för hafsfiskebedriften samt 
dessutom utgör en nödvändig afslutning af det med utföran- 
det af Gilleby-Bua-vägen begynta vägarbetet; fär Orosts och 

Tjörns Fiskeriförening allts& vördsammast hemställa, 
det mätte Kongl. Styrelsen uti sitt underdä- 
niga utlätande till Kongl. Maj:t angäende fördel- 
ningen af anslaget till vägförbättringar under 
1892 förorda nödigt anslags beviljande till utfö- 
rande af den ofvan omförmälda vägen frän Huse- 

by klef till Ellös i Orosts Vestra härad. 

Ellös den 31 oktober 1891. 


Orosts och Tjörns Fiskeriförening. 
(Underskrifter.) 


vr 


Promemoria 
rörande förslagen till nya telefonanläggningar ınom 
Göteborgs och Bohus län. 

Sedan yttranden frän städerna Strömstad och Uddevalla 
samt Bohusläns tv& nordliga fögderier nu afgifvits öfver de 
ansökningar om utförandet af nya telefonanläggningar 
inom länet, som till Kongl. Maj:t inlemnats frän Fiskeriför- 
eningen i Göteborg samt frän Orosts och Tjörns Fiskeriför- 
ening**), mä det vara pä sin plats att med hänsyn till dessa 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1888, sid. 243—244, — Handlingar 
rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. 
Attonde samlingen. Göteborg 1889, sid. 67—68. (Utg. anm.) 


*%*) Orosts och Tjörns Fiskeriförening har vid sitt förslags utarbetande 
mäst taga hänsyn till de befintliga förhällandena och till nödvändigheten af 
att icke fordra allt für mycket eller mer än blott sädant som läte tillräck- 
ligt motivera sig ur fiskebedriftens kraf, hvarförutom icke heller fär 
förbises, att hon pä fullgoda skäl ansäg sig böra invänta utfallet af det 
primära rikstelefonnätets tillkomst, innan hela skärgärdens intagande i det 
blifvande stora rikstelefonnätet ifrägasattes. (Utg. anm.) 


264 


yttranden söka än ytterligare utreda frägan om länets behof 
af ökade telefonförbindelser och om betydelsen för länet och 
dess näringslif af de i nämnda ansökningar framställda för- 
slagen till sädana förbindelser m. m., som med saken eger 
verkligt samband. 

Redan vid första granskning af de bäda förslagen fram- 
stär genast att Orosts och 'Tjörns Fiskeriförening med större 
kännedom om skärgärdsförhällandena fästat sig uteslutande 
vid fiskebedriftens kraf samt afsett skärgärdsbefolkningens 
ekonomiska förkofran och fiskelägenas upphjelpande *), UD- 
der det att Fiskeriföreningen i Göteborg deremot afsett be- 
redandet af förmoner ät städerne samt nägre helt f& orter 
iınom länet, dem man af en eller annan orsak särskildt velat 
gynna, och detta utan att dervid tagits nödig hänsyn till 
vare sig den fiskebedrifts eller den fiskeriidkande befolknings 
behof af. förbättrad samfärdsel inom skärgärden, & hvilka 
man dock säsom svepskäl äberopat sig. Orosts och Tjörns 
Fiskeriförening har vidare företett en rätt utförlig utredning 
ı sak. med hänvisning till erfarenheten frän säväl Sverige 
som utlandet, under det att man frän de öfriga hällen 
mestadels nöjt sig med blotta pästäenden eller yrkanden 
utan motsvarande bevisföring. 

För att emellertid i än högre grad belysa den för bo- 
huslänska skärgärden sä betydelsefulla frägan, m&ä den här 
nedan skärskädas under följande tolf skilda synpunkter, 
nemligen: 

126; 
Betydelsen för hafsfiskebedriften af nya telefon- 
anläggningar i bohuslänska skärgärden. 

Säsom af Orosts och Tjörns Fiskeriförening framhällits, 
vitnar erfarenheten frän bäde utlandet och Sverige om tele- 
grafens stora betydelse för fiskafsättningen, under det att 
telefonen hittills visat sig ega betydelse för fiskaffärerna 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—47; 1890, sid. 69 


—54 (Utg. anm.) 


265 


hufvudsakligast blott säsom utvidgande telegrafstationernes 
lokala verksamhetskrets *). Marstrand, som ombesörjer Sve- 
riges största färskfiskexport, anlitar för denna telegrafen, 
dä Marstrand som bekant icke eger nägon telefonförbindelse 
med vare sig de orter i utlandet, dit exporten sker, eller 
de delar af skärgärden, frän hvilka inköpen af exportvaran 
eger rum. I Skotland, Holland, m. fl. länder, der hafsfiske- 
bedriften är högst utvecklad, är ock telefonen helt och hället 
eller nära nog oanvänd för samma bedrift, hvadan den 
egentliga erfarenheten om telefonförbindelsers betydelse för 
nämnda bedrift torde vara att hemta frän Bohuslän. 

Nägot bevis för vidsträckta telefonnäts behöflighet för 
fiskerinäringen eller för telefonens förmäga att genom tele- 
fonliniernes utsträckning fullständigt ersätta telegraten hafva 
de bohuslänska förhällandena emellertid ännu icke före- 
tett*®); men klart torde vara, att om nägot experimente- 
rande för utredande af vidtomfattande telefonnäts gagnlighet 
för hafsfiıskebedriften skall ega rum, dä bör detta experi- 
menterande naturligen i främsta rummet afse de delar af 
och de platser i bohuslänska skärgärden, som ega största 
betydelsen för fiskebedriften, det vill säga, enligt hvad nedan 
under tredje punkten skall visas, ı mellersta delen af samma 
skärgärd med Marstrand och Smögen. 

Hvarje samvetsgrann utredning af frägan om bohus- 
länska fiskebedriftens förkofrande medels nya telefonanlägg- 

*) Telefonstationerne för allmänheten i bohuslänska skärgärden hafva 
ä de platser, der de finnas, ersatt bristen af telegrafstation och 
derigenom möjliggjort fiskaffärers skötande i större omfattning frän samma 
platser, hvarigenom de med telegrafstation försedda platsernas faktiska mo- 
nopol & särskildt färsksillhandeln i stort blifvit i väsentlig mon undauröjdt. 

(Utg. anm.) 

**) Den hittills förvärfvade erfarenheten antyder att ökadt antal telefon- 
stationer bidrager till ökande af de uppköpandes antal och verksamhet samt 
derigenom äfven ökar efterfrägan och höjer prisen, under det att vidsträckta 
telefonförbindelser öka antalet tillbud frän olika trakter hos de uppköpande 
samt desses kännedom om fängstens riklighet, hvaraf ock lägre bud samt 
prisens fallande blifva följden. Olika intressen förefinnas sälunda, hvadan 


fiskarena helst önska fler stationer och de uppköpande helst vidsträckta 
telefonnät. (Utg. anm.) 


266 


ningar skall säkerligen i allt, som är af hufvudsaklig be- 
tydelse, leda till samma resultat, som Orosts och Tjörns 
Fıskeriförening förut kommit till, d. v. s. att man först och 
främst bör tillgodose de större fiskelägen och för fiskebe- 
driften mycket betydande platser inom skärgärden, som ännu 
äro i saknad af telefonförbindelser, ehuru det helt visst 
torde vara antagligt, att bohuslänska skärgärden redan nu 
behöfver längt fler nya stationer än de föreslagna och att 
de skilda telefonanläggningarne snart nog böra samman- 
bindas med hvarandra pä det af samma förening antydda 
sättet. 
2:0. 
De särskilda fiskenas och fiskaffärernas olika 
behof af telefonförbindelser. 

Säsom upprepade gänger pävisats i de under de senare 
ären frän Orosts och Tjörns fögderis skärgärd härrörande 
yttrandena öfver fiskebedriftens främjande medels telefon- 
anläggningar, är det företrädesvis affären i färsk fisk, som 
är i behof af telegraf- och telefonförbindelser, och detta ej 
blott med hänsyn till sillfisket, utan äfven med afseende pä& 
det s. k. vinterfisket, makrillfisket och hummerfisket samt i 
högre grad under den varmare ärstiden än under den kallare. 
Utomskärsfisket är vidare, efter hvad äfven utlandets erfa- 
renhet gifver vid handen, särskildt i behof af dylik sam- 
färdsel och dessutom  framför andra fisken förtjent af att 
jemte de lägen, frän hvilka det idkas, med alla till buds 
stäende medel upphjelpas, enär detsamma vid sillfiskeperio- 
dens förestäende slut tvifvelsutan har att i s& väsentlig mon 
uppbära skärgärdens näringslif. Utomskärsfiskets förkofran 
förutsätter emellertid en kraftig utveckling af de detta fiske 
idkande lägena genom bland annat förbättrad samfärdsel. 
Hvad frän Strömstad yttrats till undanskjutande af storsjö- 
fiskets och de storsjöfiske bedrifvande lägenas kraf p& om- 
värdnad frän det allmänna, förtjenar allts& intet afseende. 
Den pä storsjöfisket grundade salterinäringen torde för öfrigt 


267 


vara i lika hög grad i behof af telefonförbindelser som den 
pa sillfisket fotade är det. Det är härvid icke att förbise, 
det storsjöfiskare frän Hisings vestra härad och frän Orosts 
vestra härad pläga försälja sin fängst till salteriidkare inom 
Tjörns härad. 


3:0. 
De särskilda skärgärdsdelarnes olika betydelse 
för hafsfiskebedriften. 

Tager man i betraktande de uti Telegraf- och Post- 
styrelsernas statistiska berättelser offentliggjorda uppgifterna 
och sammanställer dem med turlistorna för de bohuslänska 
kustängarne *), skall man snart finna, hur mängfaldigt mer 
utveckladt och betydande näringslifvet är i den mellersta 
delen at Bohusläns skärgärd än i den norra delen deraf. 
Tager man vidare hänsyn till antalet större fiskelägen samt 
verklige yrkesfiskare, fiskhandlare och salteriidkare, skall 
man likaledes finna, att alldeles samma förhällande eger 
rum äfven i afseende pä& fiskebedriften och att främsta 
platsen med hänsyn till betydenheten för denna näring inom 
länet tillkommer Sotenäs, Orosts vestra och Tjörns härader. 
Sammalunda vitna ock de af Kommerskollegium offentlig- 
sjorda statistiska uppgifterna öfver exporten af fisk och fisk- 
varor frän länets tullkamrar. Af färsk fisk utfördes sälunda 
under är 1888 frän länets hamnar 37,638,202 kg., af hvilka 
34,156,447 kg. komma pä& södra och mellersta skärgär- 
dens hamnar men blott 2,881,755 kg. p& norra skärgär- 
dens, och under nu senast förflutna vinter har enligt till- 
förhitlig uppgift i tidningarne utförseln af färsk sill ensamt 


*) Enligt en den 16 september 1890 i Bohusläns Allehanda meddelad 
tabell öfver »samfärdsanstalter» inom Göteborgs och Bohus län funnos dä 
18 ängbätsstationer och 13 postanstalter j Inlands fögderi med Marstrand 
och Kungelf, 25 ängbätsstationer och 21 postanstalter i Orosts och Tjörns 
fögderi, 17 ängbätsstationer och 21 postanstalter i Sunnervikens fögderi med 
Uddevalla och Lysekil samt 5 ängbätsstationer och 14 postanstalter i Norr- 
vikens fögderi med Strömstad. (Utg. anm,) 


268 


frän Marstrand stigit till öfver 29 millioner kg*). Ar 1888 
uppskattades nämnda export till ett värde af omkring tvä 
millioner kronor, men äfven detta belopp har sedan dess 
betydligt ökats. De stora massor af fisk och fiskvaror, som 
forslas med jernvägarne inät landet frän Göteborgs och 
Uddevalla jernvägsstationer och hvilka pläga uppgä till om- 
krıng 20 millioner kg., härröra ock till största delen frän 
länets mellersta och södra skärgärdar. Mot dessa fakta är 
ju de frän Strömstad anförda siffrorna rena obetydligheter. 
Granskar man vidare de af länsstyrelsen i senaste femärs- 
berättelsen lemnade uppgifterna Öfver bland annat fiske- 
fartyg och fiskebätar, skall man finna, att af samma fartyg 
och bätar, hvilkas värden med fog mä hällas för rätt säkra 
uttryck af fiskebedriftens betydenhet, komma med hänsyn 
till värdet blott omkring en tiondedel p& norra skärgärden 
men omkring tvä tredjedelar pä den mellersta och bortät 
en fjerdedel pä den södra**),. P& ensamt Orost och Tjörn 
komma nära 44 procent af det hela. — Mer än sex och 
ett halft ärhundradens erfarenhet vitnar ock om att det 
semiskulärt-periodiska sillfisket gätt rikligast och säkrast till 
ı mellersta delen af länets skärgärd, som derför äfven er- 
hällit de flesta af länets större fiskelägen. Storsjöfisket och 
makrillfisket utomskärs hafva ock nätt deras egentliga be- 
tydenhet inom samma skärgärdsdel, det förra frän Orosts 
och Tjörns och det senare frän Sotenäsets fiskelägen. 

Uti de frän Strömstad lemnade statistiska uppgifterna 
hafva för det äsyftade resultatets erhällande 2 och 7 fiske- 
distrikten helt oriktigt uteslutits frän mellersta skärgärden 
och 2 fiskedistriktet frän Orost och Tjörn, ehuru sistnämnda 
distrikts enda fiskelägen jemte det rika sillfisket vid Hättan 
ju tillhöra Tjörn, hvarjemte storsjöfisket och den pä det- 
samma grundade salterinäringen förbigätts o. s. v., ty med 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 72. (Utg. anm.) 
**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1887, sid. 231, 321—322, 327 — 
334; 1888, tab. (Utg. anm.) 


269 


mindre hade icke norra skärgärden kommit att framst& sä 
som den nu gör i nämnda uppgifter*). Vidare hafva, ehuru 
det befintliga och med skäl väntade men ej det förflutna 
fisket bör afses, äberopats siffror ur fiskeritillsyningsmannens 
statistik för ären 1879 och 1884, hvilka dock pä& sin höjd 
skulle kunna bevisa att under de ären Norrvikens fiske be- 
tydde mer än eljes, hvilket möjligen mä hafva varit fallet. 
Den af länets fiskeritillsyningsman utgifna statistiken är för 
öfrist genom sin ofullständighet och det ytterst okritiska 
sätt, hvarp& den redigeras, i högsta grad vilseledande säsom 
urkund för bedömandet af bohuslänska hafsfiskebedrittens 
verkliga betydenhet. Ärhundradens erfarenhet och andra 
mer tillförlitliga statistiska uppgifter f& icke äsidosättas för 
lösryckta utdrag ur en den mest underhaltiga fiskeristatistik**). 

Knappast mer än en tiondel af länets hafsfiskebedrift 
torde allts& komma pä den norra skärgärden, d. v. s. Norr- 
vikens fögderi. 


4:0. 
De särskilda skärgärdsdelarnes olika behof af 
telefonförhindelser. 

Säsom af de i förra punkten meddelade statistiska och 
historiska uppgilterna otvetydigt torde framgä, är den mel- 
lersta delen at länets skärgärd för dess mängfaldist mer 
betydande näringslif naturligen i behof af ett vida mer ut- 
veckladt telegraf- och telefonväsende än norra delen af samma 
skärgärd. Dä nu vidare den förra skärgärdsdelen har sina 


*, Rent af löjligt och i hög grad betecknande är försöket frän Ström- 
stad att vilja inbilla vederbörande att blott nordliga men icke mellersta 
skärgärden hade ymnigt sillfiske under den del af vintren 1889—1890, dä 
exporten af färsk sill var som mest storartad frän just mellersta skärgärdens 
rika fiske, (Utg. anm.) 


**) Jfr LJUNGMAN, A. V., Kortfattad berättelse öfver de under är- 
tiondet 1873—18S3 utförda vetenskapliga undersökningarna rörande sillen 
och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 1883, sid. 69. — Bohuslänsk 
Fiskeritidskrift. 1887, sid. 320—321, 323—324, 335 —336, 338—340; 
1889, sid. 178—-182; 1891, sid. 162. (Tig. anm,) 


210 


hufvudsakligaste fiskaffärer & Göteborg, Marstrand och Smö- 
gen, s& har deremot den senare sina pä& Norge, och dä 
affärsförbindelsen mellan Göteborg och den förra skärgärds- 
delen är ytterst liflig, sä är detta deremot af lätt begripliga 
skäl alls icke fallet med den senare. För den norra skär- 
gärdens ganska lifliga affärsförbindelse med Norge komme 
äfven det af Fiskeriföreningen i Göteborg framställda förslagets 
genomförande ju icke att erbjuda nägon afsevärd förmon. 
Länets fiskeritillsyningsman har heller icke ansett sig kunna 
tillstyrka förord ät den dubbelträdiga ledningen Uddevalla 
—Grebbestad—Strömstad. Säsom nedan under sjunde punk- 
ten skall visas, innebär samma förslag ej heller nägra till- 
fredsställande anordningar för telefonsamfärdseln emellan 
länets mellersta skärgärd och Göteborg. 

l enlighet med hvad redan under första punkten fram- 
hällits och än mer kommer att framhällas under den femte 
punkten, behöfva de särskilda skärgärdsdelarne helt visst 
mer, än bäde den ena och den andra fiskeriföreningen före- 
slagit; men dä, med hänsyn till önskningarnes utsigter att 
varda förverkligade genom anslag af allmänna medel, en 
begränsning tvifvelsutan är af nöden; sä torde böra med- 
gitvas att Orosts och Tjörns fiskeriförening, bäde med hän- 
syn till fiskebedriftens kraf och med afseende pä& angif- 
vandet af anspräken pä en tillfredsställande utveckling af 
de nu skilda telefonanläggningarne till ett planmessigt sam- 
manhängande helt, gjort det bästa urvalet och framstält det 
mest afsevärda förslaget. | 


8:0. 
Betydelsen för näringslifvet i allmänhet afnya 
telefonanläggningar inom länet. 

Lika tydligt som det torde vara, att endast en del af 
de för länets näringslif behöfliga telefonanläggningarne kunna 
motiveras och läta utverka sig ur fiskebedriftens kraf, lika 
säkert är det ock, att samma näringslif är i behof af tele- 


271 


fonförbindelser uti längt större omfattning, än fiskerinäringen 
päkallar. Endast en mindre del af länets befolkning är 
nemligen fiskeriidkande, och blott en mindre del af länets 
areal är att räkna till för fiskebedriften betydande skärgärd. 
Bland näringar, som man emellertid med hänsyn till frägan 
om nya telefonförbindelser inom länet särskildt framhällit, 
kunna nämnas badortsväsendet och sjöfarten*). Af dessa 
skulle den förra helt visst skörda ganska väsentlig fördel af 
att ätminstone de mer betydande bland badorterna bragtes 
i direkt förbindelse med rikstelefonnätet, dervid dock södra 
hälften af länet bör tillgodoses lika s& väl som den norra 
och Styrsö, Marstrand och Stenungssund komma i ätnju- 
tande af samma förmon som enligt Fiskeriföreningens i Göte- 
borg och Uddevalla stads förslag blott skulle komma Lyse- 
kil, Grebbestad och Strömstad till del**. Vill man äter 
tillgodose bohuslänska sjöfartsnäringen, fär man väl icke 
förbig& den del af skärgärden, som för denna näring är 
mest betydande, d. v. s. den mellersta delen, eller helt och 
hället förbise sädana platser som t. ex. Gäsö. Utom för 
näringslifvet i allmänhet har man dessutom & landet behof 
af telefonförbindelser för sjukvärden, ordningens upprätt- 
hällande m. m. 

I alla dessa fall framstär emellertid behofvet mest mo- 
tiveradt för den mellersta delen af Bohuslän med dess kral- 
tigare utvecklade näringslif, under det att für landet huf- 
vudsakligast är att eftersträfva tillräckliga lokalnät, men för 
städerna och badorterna föreningslinier med dessa lokalnät, 
samt helst äfven att varda intagna uti rikstelefonnätet. 


*) Vidare kunna nämnas landthandeln och industrien samt rörelsen 
vid ängbätsstationerna. (Utg. anm.) 


**) Enligt det ursprungliga förslaget skulle ej heller Lysekil fä dub- 
belträdig telefonförbindelse med Uddevalla och komma med i rikstelefon- 
nätet, utan var det först efter stark pätryckning i tidningspressen genom af 
utgifvaren skrifna uppsatser, som man mäste gifva nägot vika. 

(Ttg. anm.) 


6:0. 
Betydelsen af rikstelefonnätets utsträckning till 
bohuslänska skärgärden. 

Säsom i näst föregäende punkt redan nänmnts, skulle 
det för badortsväsendet erbjuda en afsevärd förmon, om 
rikstelefonnätet utsträcktes till ätminstone de mer betydande 
bland länets badorter, och att de städer inom länet, som 
ännu ej intagits i samma nät, önska att blifya det, behöfver 
icke särskildt framhällas. Tillräcklig erfarenhet om ett dylikt 
vidtomfattande näts betydelse för uäringslifvet eger man 
emellertid ännu icke, men att döma efter utlandets erfaren- 
het är fördelen af ett sädant nät häri Sverige kanske nägot 
Ölverskattad *). Vid försöks anställande och än mer vid ett 
fullständigt genomförande af en sädan utsträckning böra 
emellertid den mellersta skärgärdens telegraforter och främsta 
platser **), till följd af de under tredje och fjerde punkterna 
anförda förhällandena, gifvas företrädet samt telegraforterne 
Marstrand, Varekil och Lysekil jemte vexlingsstationerna 
Stockevik, Kärehogen och Grafvarne icke, säsom dock af 
Fiskeriföreningen i Göteborg föreslagits, tillbakasättas för 
Munkedal, Grebbestad och Strömstad. 


*) I alla händelser erbjuda dock de dubbelträdiga ledningarne stora 
tekniska fördelar framför de enkelträdiga med hänsyn bland annat till tele- 
foneringens tydlighet ä längre afständ. (Utg. anm.) 


**) Rikstelefonnätets ulsträckning till de större lägena i skärgärden är 
visserligen icke oumbärlig för dessa lägens fiskerinäring, men erbjuder helt 
visst en förmon ät samma lägens affärslif i allmänhet, och detta dess mer 
ı ju lifligare affärsförbindelse dessa lägen stä till de större affärsorterna 
inom riket och särskildt till Göteborg. Den mellersta, för näringslifvet mest 
betydande delen af skärgärden bör alltsä icke isoleras frän den öfriga 
delen af riket blott för att tillfredsställa smästadsintressena; ty om riks- 
telefonnätets utsträckning till nämnda skärgärdsdel än icke är nödvändig 
för fiskebedriftens utöfning, s& kan den dock anses vara det med hänsyn 
till näringslifvet i allmänhet och med afseende pa de vida större resultat i 
ena som andra hänseendet, hvilka skulle blifva följden af en sädan utsträck- 
ning till mellersta skärgärden emot till den norra, 

(Ttg. anm.) 


273 


7:0. 

Tekniska anordningen af de nya telefonanlägg- 
ningarne med hänsyn särskildt till de skilda 
telefonnätens förening till ett samman- 
hängande helt. 

Den tekniska anordningen af särskildt de önskade för- 
eningsledningarne mellan länets skilda telegraforter samt 
central- och vexlingsstationer bör icke, pä sätt i ansökan 
frän Fiskeriföreningen i Göteborg skett, föreskrifvas af sökan- 
dena, utan helt och hället öfverlätas ät Telegrafstyrelsen, pä 
det att ett i tekniskt hänsende tillfredsställande förslag ät- 
minstone mätte komma under ompröfning. Dä nu vidare 
det stora telefonnätet i Göteborg helt säkert inom den när- 
mare framtiden kommer att ombyggas till dubbelträdigt, 
mäste det väl hällas för att vara med god ordning och 
hushällning Öfverensstämmande att samtliga de ledningar, 
som skola förena detta nät med central- och vexlingssta- 
tionerna i Bohuslän, äfven göras dubbelträdiga redan frän 
förstone, s& att framtida ombyggnad blifver onödig och möj- 
ligast bästa resultat i tekniskt hänseende mä& ernäs. Dessa 
blott för sina särskilda ändamäl afsedda föreningsledningar 
böra ock, tvärt emot hvad Fiskeriföreningen i Göteborg m. fl. 
i nägra fall föreslagit, anordnas utan att förses med nägra 
andra stationer än blott de central- och vexlingsstationer, 
de förbinda med hvarandra. 

Att, säsom nämnda fiskeriförening m. fl. önska, söka 
ästadkomma en förening af skärgärdens telefonanläggningar 
hufvudsakligen blott genom att sammanbinda de hvarandra 
närmast belägna ändarne af de befintliga lokallinierna, är 
tydligen s& i grund förkastligt, att det rent af är förvänande, 
att sädant ens kunnat, p& sätt som skett, ifrägasättas. 
Genom utförandet af t. ex. de af länets fiskeritillsyningsman 
förordade linierne finge man sälunda sä längt ifrän »ett 
planmessigt förgrenadt telefonnät» att hyad man erhölle 

18 


274 


snarare mäste anses för en parodi ä ett sädant, enär det 
ju komme att jemte nägra f& smärre lokalnät utgöras afen 
(säger 1) enda läng enkelträdig telefonledning längs största 
delen af länet, som skulle slingra sig fram genom sä talrika 
i en och samma rad belägna stationer att (de föreslagna 
stationerna & Resö och Sannäs oberäknade) Varekil blefve 
den trettonde, Marstrand den nittonde och Tofta den tju- 
gonde i ordningen norr ifrän räknadt. Hur liten utsigt norra 
och mellersta delen af länets skärgärd finge att genom en 
sädan ordning komma i telefonförbindelse med Göteborg, 
är lätt att inse. 

Skall sälunda f. ex. Marstrand direkt förbindas med 
Tjörns telefonstationer, bör sädant helt visst ske genom 
anbringandet af en särskild föreningsledning (utan mellan- 
stationer) mellan centralstationen i Marstrand och vexlings- 
stationen i Stockevik, och skola Lysekils och Orosts tele- 
fonnät förbindas med hyarandra, bör sädant väl likaledes 
ske genom en direkt föreningsledning mellan centralstationen 
i Lysekil och Kärehogens vexlingsstation*). Dä vidare den 
befintliga telefonledningen till Marstrand anses mindre till- 
fredsställande och för öfrigt svärligen torde kunna räcka 
till för hela den ytterst lifliga korrespondens, som till följd 
af de i tredje och femte punkterna anförda förhällandena 
kan väntas uppstä mellan Göteborg och stationerne i länets 
mellersta skärgärd; s& Önskar man ock inom samma skär- 
gärd att fäA till ständ en tillfredsställande telefonförbindelse 
med Göteborg och mellan de nu skilda näten medels an- 
bringandet af dubbelträdiga ledningar dels frän Göteborg 
öfver Kongelf och Hälta till 1:0) Tjufkil och Marstrand samt 
2:0) Stenungssund, Varekil, Kärehogen och Lysekil, dels ock 
frän Uddevalla till Lysekil, Grafvarne och Smögen **). Huru- 
vida dessa Önskningar äfven äro ur teknisk synpunkt de 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 79. (Utg. anm.) 


**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 76, 79, 80, 84. 
(Utg. anm.) 


275 


bästa, derom mä Telegrafstyrelsen döma, men obestridligt 
torde vara att Orosts och Tjörns Fiskeriförenings uttalande, 
att utvecklingen af de skilda bohuslänska telefonanläggnin- 
garna till ett sammanhängande s. k. provinsnät bör »ske i 
ordning söderifrän med Göteborg säsom utgängs- 
punkt och pä ett sädant sätt att detta nät under 
alla ärstider fullt motsvarar trafikens kraf», är 
riktigt; ty utaf anordningar, som lemnade affärsrörelsen ıi 
sticket, när telefonering för affärers inledande mest behöfdes, 
skulle näringslifvet skörda blott ringa gagn. 


8:0. 

De med telefonstationer försedda orternas skyldig- 
heter och rättigheter samt billiga anspräk. 
Enligt kongl. brefvet till Telegrafstyrelsen den 20 no- 

vember 1885 samt Telegrafstyrelsens skrifvelse till Konungens 

Befallningshafvande i länet den 30 augusti 1839 (Bohuslänsk 

Fiskeritidskrift, 1886, sid. 151; 1889, sid. 19—21) äro dei 

bohuslänska skärgärden med statsmedel samt tillskott frän 

länets landsting och hushällningssällskap, kommuner och 
enskilda personer utförda telefonanläggningarna att betrakta 
säsom en fiskebedriftens främjande afseende gäfva ät skär- 
särdskommunerna med skyldighet för dessa att sörja för 
stationernas »behöriga betjenande», hvadan andra näringar 
och intressen ej med fog kunna göra anspräk pä att samma 
anläggningar skola till nämnda bedrifts uppenbarliga skada 
gifvas en helt annan och ny användning än den ursprung- 
ligen afsedda. Man hyser nemligen inom Orost och Tjörn, 
till inrättandet af hvilka öars telefonstationer äfven kommu- 
ner och enskilda bidragit, den farhägan att om telefonför- 
bindelse mellan & ena sidan norra hälften af länet med 

Lysekil och & andra sidan södra hälften af länet med Mar- 

strand och Göteborg anordnades pä det sätt att de hvar- 

andra närmast belägna stationerne sammanbundes med syfte 
att f& använda de befintliga lokalledningarne äfven säsom 


276 


föreningsledningar, sa mycken korrespondens skulle hopas & 
nägra af dessa lokalledningar, att de blefvo för det med 
dem egentligen afsedda ändamälet sä otillräckliga, att tele- 
fonlinierna till de stora lägena uti Orosts och Tjörns skär- 
gärd komme att förlora större delen af deras värde för 
fiskerinäringen. Det synes ock vara i viss mon härdt, att 
kommunerne i fräga under sädana förhällanden skola sörja 
för vexelstationers »behöriga betjenande» äfven sedan dessa 
stationer sälunda blifvit beröfvade en betydande del af deras 
värde för orten, fast betjeningsskyldigheten till följd af den 
tilkomna fremmande genomgängstrafiken i hög grad ökats. 
Derföre är det äfven af behofvet päkalladt att särskilda 
ledningar anbringas för sammanbindandet af mellersta skär- 
gärdens central- och vexlingsstationer med hvarandra och 
med Göteborg, sä att de befintliga lokalledningarna fortfa- 
rande f& användas uteslutande för det med dem ursprung- 
ligen afsedda ändamälet. 


| 2:0; 
Skälen för de ifrägasatta telefonanläggningarnas 
utförande med allmänna medel. 

Dä& Bohuslän är en provins, som & ena sidan med 
hänsyn till för dess utveckling nödiga samfärdsanstalter 
m. m. blifvit mycket tillbakasatt af staten och ä& andra sidan 
med särskild hänsyn till dess skärgärds näringslif skulle 
kunna i väsentlig mon främjas genom ytterligare utveckladt 
telefonväsende; sä torde äfven skäl förefinnas, att söka f& det 
i detta hänseende nödiga utfördt med anslag af allmänna 
medel. Dä nu vidare det stora telefonnätet i Göteborg 
lemnar statens telefonverk ganska betydande nettoinkomster, 
synes man ock i Göteborg, som ju för öfrigt är rikets andra 
stad, kunna hafva goda anspräk pä& detta näts utsträckning 
öfver Bohuslän och särskildt till den del deraf, som har 
den lifligaste affärsförbindelsen med Göteborg eller de mel- 
‚ersta och södra delarne af dess skärgärd. En mycket liflig 


277 


telefonkorrespondens är ock, säsom redan under tredje, 
fjerde och sjunde punkterna framhällits, att förvänta mellan 
särskildt länets mellersta skärgärd och Göteborg. Erfaren- 
heten har dessutom redan ädagalagt att statens telefonverk 
har att emotse ett vida större antal abonnenter i den mel- 
lersta delen af länet, än som nägonsin kan vara att förvänta 
i den norra delen deraf, hyadan skälen för den förras till- 
godoseende äfven ur statens telefonverks synpunkt mäste 
vara att föredraga. 
10:0. 

Behofvet af statsanslagets beviljande utan vilkor 
om bidrag frän orten till täckande af en 
fjerdedel af anläggningskostnaden. 

Säsom af Orosts och Tjörns Fiskeriförening framhällits» 
böra föreningslinierne mellan central- och vexlingsstationerne 
bekostas af staten utan vilkor om byggnadsbidrag frän or- 
terne*). Fasthällandet af ett slikt vilkor för till en början 
Bohuslän skulle icke allenast utgöra ett hinder för statens 
telefonväsendes utveckling i tillräcklig omfattning, utan äfven 
innebära allvarliga betänkligheter ur allmän telefonpolitisk 
synpunkt. Den ort, som fätt bidraga till de für densammas 
telefonväsende nödiga föreningsliniernes utförande, skulle helt 
visst genom sina riksdagsmän päyıka samma vilkor äfven 
för Öfriga orter, hvarigenom betänkliga svärigheter skulle 
beredas regeringen vid utverkandet af statsanslag för tele- 
fonväsendets utveckling utan sädant vilkor. Hade emellertid 
vid 1889 ärs riksdag slikt vilkor varit fästadt vid det dä 
äskade telefonanslagets beviljande, hade propositionen derom 
helt säkert icke bifallits; men hade sädant dock skett, dä 
hade ätminstone icke alla orterne uppfylt vilkoret, hvadan 
ju ät dessa orter gifvits eit slags veto mot genomförandet 
af det telefonförslag, som regeringen framlagt. Att statens 
telefonverk deremot beredes de nödiga inkomsterna af de 


E *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid, 45—47; 1890, sid. 
0—71. (Ütg. anm.) 


278 


frän eentral- och vexlingsstationerna utsträlande lokalnätens 
abonnenter och stationer, är icke blott önskligt utan äfven 
en förutsättning för telefonväsendets beständ och vidare ut- 
veckling. 

Hvad äter särskildt vidkommer de fiskebedriftens främ- 
jande afseende telefonanläggningarne, torde jemte de af 
Orosts och Tjörns Fiskeriförening anförda skälen mot vilkoret 
om bidrag frän orterne sjelfva till bestridande af en fjerde- 
del at anläggningskostnaden kunna ytterligare nämnas, att 
fiskebedriften synbarligen icke gagnas derigenom att man 
bereder fiskelägena svärigheter att skaffa sig de för deras 
näringslifs tidsenliga och kraftiga utöfning behöfliga sam- 
färdsanstalterna eller att man undanrycker samma bedrift 
en väsentlig del af det kapital, fiskeriidkarne förfoga öfver, 
enär ett försvagande af näringsutöfningen och ett försenande 
af näringsutvecklingen deraf mäste varda följden. Hur olik- 
tänkande de, som syssla med fiskerinäringens förkofran 
genom ätgärder frän det allmännas sida, än äro, s& hafva 
dock alle sakkunnige blifvit ense derom att för undfäendet 
af statens understöd till hamn- eller samfärdsförbättringar 
icke bör fordras tillskott frän fiskelägena sjelfva. 


11:0. 

Slitningar mellan de olika intressena inom länet 
samt städernas hämmande inverkan pä utveck- 
lingen af länets samfärdsanstalter. 

Striden inom Bohuslän i fräga om bästa sättet och 
rätta medien för utvecklingen af länets sä försummade sam- 
färdsel utgör i verkligheten en kamp mellan & ena sidan 
en landsbygd och en skärgärd, som vilja framät i utveck- 
ling, och & andra sidan nägra privilegierade smästäder och 
badorter, som vilja hälla igen för att icke blott fortfarande fä 
förblifva allena om sina företräden, utan äfven erhälla dessa 
senare Ökade pä ett sädant sätt att de än mer höja deras 
egare till ett allt säkrare ekonomiskt välde öfver det om- 


279 


gifvande landskapet. Derför söka nu stadsintressena att 
hindra särskildt skärgärdssamhällenas utveckling till ekono- 
misk sjelfständighet samt att för sädant syftes skull undan- 
skjuta skärgärdens Önskningar och behof, genom att anlita 
fiskebedriften säsom svepskäl för egna, mot nämnda sam- 
hällens förkofran fiendtliga syftens främjande. Eifterser man 
nu närmare orsaken till Bohusläns s& ytterst läga ställning 
bland rikets landskap med hänsyn till särskildt post- och 
telegraf- samt jernvägsväsendets utveckling (jfr Betänkande, 
angäende den beslutade planen för Göteborgs och Bohus 
läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af 
för Bohusläns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 
1886, sid. 78—80, 126, 127), skall man ock snart nog finna, 
att det är just dessa sjelfviska stadsintressen, som utgöra 
den egentliga orsaken till detta för Bohuslän och dess nä- 
ringslif sä ytterst beklagliga förhällande (Bohuslänsk Fiskeri- 
tidskrift, 1887, sid. 212, 270—271; 1889 sid. 29—30, 31. 
Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande 
inom bohuslänska skärgärden, 6 saml. sid. 55, 113—114; 
9 saml. sid. 29—30, 31). En ändring till det bättre torde 
allts& nu sent omsider tarfvas och äfven kunna ernäs genom 
att man läter bohuslänska skärgärden vederfaras den rätt- 
visa, den sä& väl förtjenar. 

Ett egendomligt uttryck har nämnda skärgärdsfiendtliga 
sträfvande fätt uti Uddevalla stadsfullmäktiges alldeles opä- 
kallade yttrande om Grimsby *), hvilken betydande fiskare- 
stad i England ju icke finnes nämnd i nägon af ansöknin- 
garne i fräga. Att anlägga nägra kostsamma fiskedockor, 
liknande dem i Grimsby, har väl aldrig varit ifrägasatt i 
Bohuslän, och om jernvägen till Grimsby äfven "har stor 


*) Uddevalla stads hufvudsakliga betydelse för samfärdseln inom Bo- 
huslän bestär just deri att ett egennyttigt Uddevalla-intresse hittills förmätt 
hindra en tidsenlig utveckling deraf genom särskildt jernvägsanläggningar, 
och Uddevalla utgör derigenom äfven i verkligheten den egentliga orsaken 
till att Bohuslän i afseende pä samfärdsanstalter är sämre lottadt än öfriga 
delar af riket. (Utg. anm.) 


280 


betydelse för andra affärer än dem i fisk, sä vederlägger 
ett sädant förhällande hvarken det af länets landsting hos 
regeringen framhällna behofvet af statens jernvägsnäts ut- 
sträckning ut till bohuslänska skärgärden för hafsfiskets 
främjande derstädes eller det faktum att jernvägar i ut- 
landet flerstädes dragits ut till hamnar, hvilka ega betydelse 
nästan blott och bart för hafsfiskebedriften säsom f. ex. är 
fallet med Gloucester (Mass.), Yarmouth, Peterhead, Fraser- 
burgh, Wick, Vlaardingen, Maassluis m. fl. 


12:0. 
Oriktiga yrkanden eller uppgifter i utlätandena 
frän städerna. 

Frägan om bohuslänska telefonväsendets ytterligare ut- 
veckling vinner tydligen den bästa utredningen, om hvarje 
ort framhäller och möjligast väl motiverar sina Önskningar, 
och med hänsyn härtill skulle ingen kunnat klandra, om 
man frän norra hälften af Bohuslän begärt vida mer än 
som skett, nägot hvartill för öfrigt Orosts och Tjörns Fiskeri- 
förenings ansökan lemnat goda antydningar; men slikt bör 
kunna ske, utan att man onödigtvis motsätter sig andras 
lika eller mer berättigade önskningar. Endast i händelse 
uppenbar skada komme att vällas af ett förslags genom- 
forande, säsom f. ex. fallet skulle blifva, om man pä ett 
föreslaget otillfredsställande sätt sammanbunde de enkel- 
trädiga telefonledningarne i norra och södra hälften af länet 
eller om fiskebedriften anlitades säsom svepskäl för utver- 
kandet af anslag till för samma bedrift fremmande ändamäl, 
kan giltig anledning förefinnas till ett motsatt förfarande. 

Dä man sälunda i Uddevalla änyo antyder, att Kongl. 
Maj:ts fördelning af de utaf Riksdagen 1885 och 1887 be- 
viljade anslagen till telefonanläggningar icke skulle varit 
»rättvis», fast dock norra hälften af länet blifvit genom 
dessa anslag i förhällande till dess fiskebedrifts betydenhet 
sa rikligt tillgodosedd, och derefter instämmer i Orosts och 


231 


Tjörns Fiskeriförenings försiag till nya telefonstationer, blott 
när det gäller de tvä& nordliga fögderierna, men nära nog 
fullständigt bestrider samma förslag, när det gäller de tre 
sydliga fögderierna, samt vidare Önskar rikstelefonnätets ut- 
sträckning blott till de förra, men ej till de senare; s& har 
man synbarligen gätt för längt och visar att man icke stär 
p& rättvisans och billighetens ständpunkt*). Hivilken skada 
skulle man väl i Uddevalla kunna hafva deraf att skärgärds- 
befolkningen finge sina önskningar uppfyllda med hänsyn 
till de föreslagna nya stationerna & Hönö, Tjufkilshufvud, 
Skärhamn, Kyrkesund och Gäsö eller deraf att rikstelefon- 
nätet äfven utsträcktes till de för samfärdseln och närings- 
lifvet vigtigaste platserna ıi södra hälften af länet. 

Hvad stadsfullmäktige i Uddevalla anfört i fräga om 
Kalfsunds lämplighet att fä telefonstation med uteslutande 
af Hönö, som är den för näringslifvet mest betydande och 
folkrika af Öckerö sockens öar, förlorar helt och hället sin 
betydelse, när man tager i betraktande, dels att det 1885 
och 1886 blott var fräga om en hufvudlinie för blifvande 
grenlinier till de skilda öarne, men att det nu är fräga om 
bädadera, dels ock att erfarenheten i fräga om skärgärds- 
näringarnes tillgodoseende medels telefonanläggningar be- 
tydligt ökats under de senare ären. 

Att man i Uddevalla förnekar att det äldsta, uti Fiskeri- 
föreningen i Göteborg först föredragna förslaget till nya tele- 
fonanläggningar skulle härröra frän samma stads telefon- 
komite, är s& mycket märkligare som det redan före detta 


*) Sträfvandena frän Uddevalla i afseende pä telefonväsendet inom 
Bohuslän har tydligen afsett 1:0) att skaffa Uddevalla största möjliga tele- 
fonomräde, 2:0) att afstänga mellersta skärgärden frän all användbar tele- 
fonförbindelse med Göteborg och i stället lägga samma skärgärd under 
Uddevalla säsom telefoncentrum, 3:0) att afstääga hela mellersta skär- 
gärden frän delaktighet uti rikstelefonnätet, och 4:0) att bereda Uddevalla 
de telefonförbindelser det behöfver, men hindra största delen af bohuslänska 
skärgärden samt nästan hela Inland frän att fä de telefonförbindelser, de 
behöfva; och hafva för dessa syftens förverkligande inga medel skytts. 

(Utg. anm.) 


282 


förslags offentliggörande i Göteborg var väl bekant, att det 
var under utarbetande af ett par af nämnda komites leda- 
möter, nägot som för öfrigt äfven antydts och lemnats obe- 
stridt uti de bäda i Uddevalla utkommande tidningarne. 
Stockholm i april 1890. 
AxEL VILH. LJUNGMAN. 


VIII. 


Till Konungen. 

Med anledning af hit ingängna remisser äligger det 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att afgifva under- 
dänigt utlätande öfver tvä särskilda hos Eders Kongl. Maj:t 
gjorda underdäniga ansökningar dels af Fiskeriföreningen i 
Göteborg, innehällande förslag till utvidgning af Göteborgs 
och Bohus läns telefonnät genom anläggande af en dubbelled- 
ning af koppar frän Göteborg öfver Hisingen och Inland till 
Uddevalla och med en enkel ledning frän Varekil till Göte- 
borg; likaledes en dubbel ledning af koppar frän Uddevalla 
öfver Munkedal och Grebbestad till Strömstad med enkel- 
ledningar frän Munkedal till Lysekil och frän Grebbestad 
till Fjellbacka samt en enkelledning frän Bovallsstrand öfver 
Hunnebostrand till Grafvarne; en kabelledning frän Lysekil 
till Fiskebäckskil samt vidare enkla ledningar frän Rönnäng 
ä& Tjörn öfver Hättan till Marstrand samt frän Göteborg till 
Kalfsund, och dels af Orosts och Tjörns Fiskeriförening, som 
hemstält, att p& statens bekostnad med af Riksdagen utver- 
kadt anslag mätte utföras följande telefonanläggningar i bo- 
huslänska skärgärden .till hafsfiskebedriftens främjande, nem- 
ligen: nya telefonstationer & Resö, Homborgssund, Hunnebo- 
strand, Gäsö, Kyıkesund, Skärhamn, Hättan, Tjufkilshufvud, 
Rörö och Hönö, samt föreningslinier emellan tvänne par 
redan befintliga telefonstationer, nemligen emellan Bovalls- 
strand och Grafvarne samt emellan Rönnäng och Marstrand. 


283 


Till följd häraf fär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshaf- 
vande, med bifogande af de remitterade handlingarne och 
med öfverlemnande af dels infordrade, dels till Eders Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande ingifna yttranden i ärendet frän 
intendenten vid detta läns hafsfısken, länets hushällnings- 
sällskap, kronofogdarne i Norrvikens, Sunnervikens samt 
Orosts och Tjörns fögderier, magistraterne och stadsfullmäk- 
tige i Strömstad, Uddevalla och Marstrand, samt frän per- 
soner i Hunnebostrand, Resö, Öckerö, Kungsbamn, Qville, 
Lycke, Jörlanda och Fjellbacka, för egen del anföra följande. 

Den vigt, samfärdselns befrämjande i allmänhet har 
för höjande af en orts välständ, har vid framläggande af 
frägor rörande anläggning af telegrafer och telefoner med 
rätta betonats, och sanningen häraf kan särskildt framhällas 
beträffande detta län, der anläggning af jernvägar för när- 
varande icke synes hafva nägon utsigt att förverkligas och, 
om äfven s& skulle ske, traktens beskaffenhet och fiskepiat- 
sernas skilda och splittrade lägen omöjliggöra för mänga af 
dem att af sädan anläggning skörda nägon direkt förmon. 
Sä mycket angelägnare blir det dä för länet att af ett sä 
vidt möjligt utsträckt telefonnät komma i ätnjutande. För 
att statens bidrag för ästadkommande af sädant nät mä 
kunna i större skala med framgäng tagas i anspräk fordras 
dock, att deraf skall kunna päräknas nägra inkomster för 
bekostande af det framtida underhället, hvarförutan fort- 
sättning af det hittills följda systemet att anskaffa telefon- 
stationer genom anslag till anläggningskostnaden af staten 
och kommuner mäste möta svärigheter och telefonnätets 
fullständigande förhindras. 

En öfvergäng frän anläggning af kostnadsfria samtals- 
stationer till abonnerade synes derföre Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande nödvändig; och säväl landstinget som 
länets hushällningssällskap hafva ock, i öfverensstämmelse 
med denna äsigt, gjort sina anslag för bidrag till teleioners 
anläggande beroende pä inrättande af abonnementsstationer. 


284 


Pä& fastlandet torde ock ästadkommande af förening emellan 
abonnent och närmaste centralstation i regeln kunna beredas 
utan understöd af staten, emedan abonnementsafgiften mäste 
blifva beroende af anläggningskostnaden och denna i sin 
ordning icke blifva särdeles betungande, dä ledningen endast 
föres öfver land. Deremot skulle abonnementsafgiften, om 
anläggningskostnaden med densamma borde amorteras, för 
alla de telefonstationer, som vore sä belägna ute i skärgärden, 
att undervattenskablar dit erfordrades, sannolikt blifva s& 
stor att den ej kunde af abonnenterna bestridas, äfven om 
de erhöllo understöd af landstinget eller hushällningssäll- 
skapet, och i dessa fall, likasom dä centralstationer böra 
med hyarandra sammanbindas, torde understöd af allmänna 
medel icke kunna undvaras. 

Beträffande nu de af sökande fiskeriföreningarne sins 
emellan nägot stridiga förslag rörande de stationer, emellan 
hvilka telefonledningar företrädesvis böra anläggas, mäste, 
enligt den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande här 
ofvan .uttalade äsigt, afgörandet af denna fräga vara bero- 
ende pä utredning i hvilka trakter abonnenter till tillräck- 
ligt antal sig anmäla och genom sädan anmälan ädagalägga 
det större eller mindre behofvet af telefonanläggningar, vid 
hvilket förhällande och dä& sädan utredning ännu icke före- 
ligger derom att behöfliga abonnenter kunna vinnas pä de 
af fiskeriföreningarne "föreslagna platser*), Eders Kongl. 
Maj:ts Betallningshafvande för sin del nu icke kan biträda 
deras förslag ı vidsträcktare mon, än att, dä ingen skiljak- 
tighet räder ı afseende pä behofvet at snar anläggning af 
undervattensledning emellan Rönnäng—Hättan och Hättan 
—Marstrand, hvilket behof jemväl af Eders Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande vitsordas, och föga eller ingen utsigt 


*) All nödig utredning hade mycket väl kunnat medhinnas, om blott 
handlingarne icke remitterats till och fätt hvila hos sädana vederbörande, 
som hade intresse af att den i verkligheten behöfliga utredningen icke skulle 
komma till ständ., (Utg. anm.) 


285 


finnes att p& denna led nägra abonnenter skola sig anmäla, 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser sig böra sä- 
som ett undantag frän den uppställda regeln tillstyrka, att 
kostnaden för denna ledning mätte af statsmedel bestridas. 
Göteborg, & Landskansliet, den 16 februari 1891. 
Underdänigst. 
G. SNOILSKY. 
HENR. WESTIN. 


12. 


Till Kongl. Telegrafstyrelsen. 

Uti en sistlidne maj mänad ingifven underdänig fram- 
ställning till Kongl. Maj:t hafva talrika fiskeriidkare frän ät- 
skilliga af Bohusläns största fiskelägen med hänsyn till bo- 
huslänska fiskerinäringens upphjelpande medels telefonvä- 
sendets ytterligare utveckling bland annat anfört följande*): 

»Beträffande hafsfiskebedriftens främjande genom nya 
telefonanläggningar har Orosts och Tjörns Fiskeriförening 
uti till Kongl. Maj:t stäl€d underdänig ansökan den 12 
oktober 1889 framhällit hvilka telefonstationer för all- 
mänheten, som, med syfte att ersätta bristen & tillräckligt 
antal telegrafstationer, ytterligare äro af nöden i bohuslänska 
skärgärden, samt den riktning, i bvilken telefonväsendet inom 
samma skärgärd vidare bör utvecklas. Under den utredning, 
som med anledning af denna ansökan verkstälts af Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande i Göteborg, har frän största delen 
af bohuslänska skärgärden gjorts med ansökan Öfverensstäm- 
mande uttalanden och derjemte framhällits önskligheten at 
dels en dubbelträdig telefonstamledning frän Göteborg öfver 
Inland samt telegrafstationerna Varekil, Lysekil och Fjell- 
backa till Grebbestad, och delis ätminstone de för rörelsen 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 207—208, 
(Utg. anm.) 


236 


mest betydande lokalledningarnas ombyggnad till dubbelträ- 
diga, dervid äfven den till Marstrand frän Göteborg gäende 
enkelträdiga ledningen afsägs *). Genom uppfyllandet af dessa 
önskningar blefve äfven den för fisket mest betydande delen 
af bohuslänska skärgärden intagen uti rikstelefonnätet till 
helt visst betydande gagn för samma skärgärds ekonomiska 
utveckling» (Bil. E, sid. 26—47; Bil. F, sid. 21 -33, 36). 

Denna framställning har varit hänvisad för underdänigt 
yttrandes afgifvande till länets landsting**), som den 23 
sistlidne september tillstyrkte densamma (Bil. A). 

Vid sträfvandena att förskaffa Göteborgs och Bohus län 
ett dess näringslit och öfriga förhällanden motsvarande tele- 
fonväsende har man tydligen att taga hänsyn till icke blott 
de utaf näringslifrets och orternas lokala skiljaktigheter be- 
tingade olika anspräken och behofven, utan äfven den tek- 
niska anordningen af de skilda lokalnätens förening med 
hvarandra till ett sammanhängande helt af sädan beskaffen- 
het, att det motsvarar rörelsens kraf. 

Hvarje allvarligare utredning af saken skall nemligen 
visa, att telefonväsendet icke skulle för alla delar af länet 
motsvara sin bestämmelse, om det allestädes anordnades p& 
samma sätt som uti städerna med deras & jemförelsevis smä& 
omräden samlade stora folkmängd samt talrıka affärsmän 
och förmögne personer. För landsbygden och särskildt för 
skärgärden med dess talrıka öar och fiskelägen mäste an- 
ordningen blifva i större eller mindre grad olika den i stä- 
derna och detta med hänsyn till säväl sättet för telefonin- 
rättningarnes anlitande utaf allmänheten som den i förhäl- 
lande till anläggningskostnaden svarande afkastningen ät 
telegrafverket. S& kunna f. ex. telefonstationer för allmän- 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—47; 1890, sid. 69— 
81, 84. (Utg. anm.) 

*#=) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 211—212. — Göteborgs och 
Bohus läns Landstings handlingar, 1891, n:o 23, sid. 2; n:o 27, sid. 17 
($ 65). (Utg. anm.) 


287 


heten, med syfte att ersätta bristen ä telegrafstation, 
behöfvas & orter, der man hyarken kan vänta nägon abon- 
nementsteckning eller nägon nämnvärd inkomst af en sädan 
station och der ej heller nägon kommun finnes, af hvilken 
man kan rimligtvis begära uppoffringar för en dylik station. 
En telefonstation för allmänheten, som skall ersätta bristen 
af telegrafstation, kan i ätminstone de flesta fallen icke utan 
olägenhet och bör ej heller utbytas mot en abonnements- 
station, d& nemligen begagnandet af densamma för affärer 
derigenom skulle monopoliseras hos den eller de förmögnaste 
p& platsen, hvilket i bohuslänska skärgärden allt för ofta 
skulle blifva falle, om teleionstationerna för allmänheten 
ändrades till abonnementsstationer. För telefonstationer ä 
skärgärdens smä öar, dit telefonledningarne mäste ega rum 
medels undervattenskablar, blifver för öfrigt abonnementsaf- 
giften allt för hög, för att dess utgörande af betolkningen 
pä& stället skulle kunna ens ifrägasättas. För dylika statio- 
ners ävägabringande behöfves sälunda helt visst statens mel- 
lankomst, dä telegrafverkets skuldsättande för deras anlägg- 
ning väl icke kan ifrägakomma. Bekostas emellertid an- 
läggningen med af Riksdagen beviljade medel, betungas tele- 
grafverket blott med underhället, hvilket helt visst icke kan 
varda af nägon betydenhet i förhällande till den stora be- 
hällning, telegrafverket har at Göteborgs och Bohus läns tele- 
graf- och telefonväsende. Telegrafverket bör dessutom väl 
äfven liksom hvar och en, hvilken tillhandagär allmänheten 
med prestationer mot vinstgifvande betalning, göra uppofirin- 
gar för sina kunders bekvämlighet, och äro de befintliga eller 
blott föreslagna telefonstationerna för allmänheten i skärgär- 
den sädana att de äro önskliga ur affärslifvets och rörelsens 
syupunkt. Med hänsyn särskildt till de för hafsfiskebedrif- 
tens upphjelpande anlagda eller föreslagna telefonstationerna 
tör allmänheten kan ock anmärkas, att samma bedrift i sä 
hög grad ökat telegrafverkets inkomster & de flesta af tele- 
grafstationerna inom länet, att underhället af de för samma 


bedrift anlagda telefonlinierna i jemförelse dermed torde vara 
mycket obetydligt (Bil. B). 

Beträffande äter de skilda telefonnätens förenande med 
hvarandra och med Göteborg till ett sammanhängande helt 
och dermed följande intagning uti rikstelefonnätet, s& är 
gifvet att, om hvarje anläggning utaf förbindelseledningar 
skulle beköstas af den ort, till hvilken ledningen frän Göte- 
borg drages, gennm en anläggningskostnaden motsvarande 
abonnementsteckning, dä blefve denna ort i de flesta fallen 
genom de fordrade beloppens storlek för alltid utestängd 
frän rikstelefonnätet. De flesta och största förbindelseled- 
ningarne inom riket hafva ock bekostats af staten utan vil- 
kor om bidrag frän orterna, och hafva pä& sädant sätt äfven 
ledningarne till Uddevalla och Strömstad kommit till ständ. 
Vid bedömandet af denna sak bör ock tagas hänsyn till icke 
blott den ort, som kommer i förbindelse med den större 
hufvudorten, utan äfven denna senares behof af att komma 
i förbindelse med sina omgifningar,. Vidare fär ej i fräga 
om länstelefonväsendets afkastning ät telegrafverket tagas 
hänsyn allenast till de särskilda delarne hvar för sig med 
anspräk pä att hvarenda en af dem skall bära sig, utan 
blott fordras att det hela skall bära sig; ty det ligger i sa- 
kens egen natur att telefonväsendet endast medels genom- 
förandet af denna senare uppfattning kan vinna en tillräck- 
ligt allmän betydelse für landet och motsvara sin bestäm- 
melse. Sammalunda är ock fallet med postväsendet, med 
hänsyn till hvilket denna uppfattning redan fätt göra sig 
gällande och kraftigt bidragit till postsamfärdselns bäde ut- 
veckling och afkastning ät statsverket. 

Hvad särskildt länets hafskust vidkommer, sä visar tele- 
grafverkets liksom all annan samma kust afseende statistik 
hur näringslifvet med dess betydande fiskebedrift, sjöfart, 
badortsväsende m. m. nätt den största utvecklingen i länets 
södra och mellersta delar, hvars telegrafstationer ock lemna 
telegrafverket en högst betydande inkomst (Bil. B, C, D). 


289 


De tre södra kuststationerna visa nemligen för är 1890 en 
uppbörd af kr. 279,966: 39 samt ett öfverskott utöfver ut- 
gifterna af kr. 82,116: 70, de fyra ı länets mellersta del 
belägna kuststationerna en uppbörd af kr. 39,572: 09 med 
ett öfverskott af kr. 15,014: ı2 och de tre norra kuststa- 
tionerna en uppbörd af kr. 8,577; 61 med ett öfverskott af 
kr. 414: 36. De fem i södra hälften af länet belägna sta- 
tionerna visa för samma är en uppbörd af kr. 297,017: — 
med ett öfverskott af kr. 90,279: 06, under det att de sex 
ı norra hälften af länet belägna stationerna haft en uppbörd 
af kr. 32,325: 54 med ett öfverskott af kr. 6,721: 55. Till 
följd af en sädan näringslifvets utveckling är det ock som 
man ı södra och mellersta delarne af skärgärden samt södra 
hälften af länets fastland är angelägen om att erhälla samma 
förmoner, hvilka redan kommit norra skärgärden och norra 
hälften af länets fastland till del, och som dessa önskningar 
äfven funnit ett uttryck icke blott i den ifrägavarande an- 
sökan utan i viss mon äfven uti Kongl. Maj:ts Betfallnings- 
hafvandes underdäniga utlätande den 16 sistlidne februari 
öfver föreslagna nya telefonanläggningar inom länet till sär- 
skildt fiskebedriftens främjande, uti hvilket i verkligheten 
allena tillstyrkes det Göteborgs, Marstrands och Varekils 
telefonnät mätte bringas ı törbindelse med hvarandra samt 
tull- och lotsstationen Hättan erhälla telefonstation för all- 
mänheten. (Att samme Befallningshafvande dervid tillstyr- 
ker ett ı tekniskt hänseende annat förfarande, än det ı 
ofvan anförda framställning och här för detta mäls vin- 
nande förordade, har sin tydliga grund uti förbiseendet af 
att nu, sedan »rikstelefonnätet» kommit till ständ, 
förhällandena te sig helt annorlunda emot dä de i utlätan- 
det äberopade fiskeriföreningarne afgäfvo sina underdäniga 
ansökningar). 

En särskild telefonstamlinie längs länets hafskust frän 
Göteborg upp till Grebbestad och med mellanstationer 
blott & telegrafstationerna pä sätt i ofvan anförda fram- 

19 


290. 


ställning Önskas är helt visst af behofvet päkallad icke blott 
för de skilda telefonnätens förening med hvarandra, utan 
äfven med hänsyn till behotvet af att Bohusläns telefonnät 
törenas med Göteborgs medels mer än blott en ledning & 
en enda linie öfver Venersborg*), i synuerhet som denna 
senare ledning väl snart behöfver anlitas äfven för telefon- 
samfärdseln mellan & ena sidan Göteborg och & andra sidan 
Dalsland, Vermland och Norge (Bil. F, sid. 26—23, 30—32). 

Vidare är ock af behofvet päkalladt, att ätminstone alla 
central- och vexlingsstationer i länet af nägon större bety- 
denhet för rörelsen varda intagna uti rikstelefonnätet. 

Till ökande af lokalnätens utsträckning & länets lands- 
bygd och dermed äfven telegrafverkets inkomst af dem har 
länets hushällningssällskap beviljat ärsanslag att utg& un- 
der fem ärs tid dels 1889 med 2,000 kr. och dels 1891 
med ytterligare 2,000 kr. eller tillsammans 20,000 kronor, 
under det att länets landsting likaledes för fem ärs tid be- 
viljat ärsanslag med 1,000 kr. 1889, med 1,000 kr. 1890 
och med 1,000 kr. 1891 eller tillsammans 15,000 kronor, 
hvarförutom dessa korporationer säkerligen äro beredde att 
än vidare fortsätta & den sälunda inslagna vägen att främja 
telefonväsendet**), hvilken väg tvifvelsutan är den enda ur 
bäde ortens och telegrafverkets synpunkt riktiga (Bil. E, sid. 
22—25, 33; Bil. F, sig. 17—20). Önskligt vore helt visst 
ock, om antalet telefonabonnenter särskildt i skärgärden 
ökades äfven derigenom att med statsmedel bekostades abon- 
nementer ät kronolänsmännen ***) och ät de för tullbevaknin- 
sen anställde tjenstemännen, hvilkas tjensteutöfning derige- 
nom skulle i väsentlig mon främjas. 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 74—76, 78—80. 
(Utg. anm.) 
**) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 22—25, 33; 1890, sid. 
66—68. (Utg. anm.) 
*##) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid 152—155. 
(Tig. anm.) 


291 


Uti Skotland och Norge har fiskebedriften i hög grad 
gagnats genom anläggning af nya telegrafstationer, och i det 
förstnämnda landet finnes ett ärligt statsanslag (stort 1,500 
pund sterling) uppfördt & ordinarie stat för ändamälet. I 
Bohuslän har med vida mindre kostnad ungefär samma gagn 
vunnits genom inrättandet af telefonstationer för all- 
mänheten, en utväg att främja fiskebedriften, som icke bör 
öfvergifvas, fast dervid icke är lämpligt att, p& sätt förut 
skett, säsom vilkor fordra tillskott frän orten till täckande 
af en del utaf anläggningskostnaden *). Detta är ock fram- 
hället uti Orosts och Tjörns Fiskeriförenings ofvan äberopade 
ansökan om nya telefonanläggningar i bohuslänska skärgär- 
den den 12 oktober 1889 och Öckerö sockens ansökan till 
länsstyrelsen med liknande syfte den 27 december samma 
är (Bil. E, sid. 45—47; Bil. F, sid. 22—23). 

Vid all verksamhet att upphjelpa näringslifvet i bohus- 
länska skärgärden genom förbättrad samfärdsel och sälunda 
äfven i fräga om telefonväsendets utveckling derstädes är 
emellertid att taga den noggrannaste hänsyn till att denna 
verksamhet försiggär efter en väl genomtänkt plan med tyd- 
ligt syfte att läta möjligast mänga orter fä del af en tids- 
enlig samfärdsel och att sä& vidt ske kan hindra en sädan 
förmons monopolisering hos nägra fä orter till sväraste skada 
för de öfriga**). Samfärdsanstalterna böra ock anordnas sä 
att de verkligen varda medel till allmän förkofran men icke 
till det stora flertalets utsugning genom nägra fä gynnade 
(Bil. E, sid. 26 —38). 

Med anledning säväl af Orosts och Tjörns Fiskeriföre- 
nings underdäniga ansökan den 12 oktober 1889 om nya 
telefonanläggningar i bohuslänska skärgärden och den ut- 
redning, hvilken med hänsyn till dessa anläggningar äväga- 
bragts, som ock af den ofvan i utdrag meddelade underdä- 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 45—47, 1890, sid, 70—71; 
1891, Bid. IT — 218: (Utg. anm.) 
**) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—38. (Utg. anm.) 


292 


niga ansökan med enahanda syfte sistlidne maj mänad frän 
talrike fiskeriidkare i samma skärgärd fär jag allts& vörd- 
sammast hemställa, 
det mätte Kongl. Telegrafstyrelsen hos Kongl. 
Maj:t förorda vidtagande af nödiga ätgärder för 
ästadkommandet af de i sistnämnda ansökan före- 
slagna nya telefonanläggningarna i bohuslänska 
skärgärden. 
Lilldal, Varekil, den 20 oktober 1891. 


AXEL VILH. LJUNGMAN. 
Riksdagsman för Orosts och Tjörns domsaga. 


Säsom bilagor följa: 
A) Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1891, n:o 23. 
B) Tabeller, utvisande begagnandet af, uppbörden vid och bebällningen för 
telegrafverket frän statstelegrafstationerna i Göteborgs och Bohus län. 


C) Tabeller, utvisande skeppsrederiets och hafsfiskets betydenhet inom de 
skilda delarne af Göteborgs och Bohus län. 

D) Revisionsberättelse den 21 februari 1891 öfver köpmännens ä landet 
inom Bohuslän assuransbolag. 

E) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohus- 
länska skärgärden. Nionde samlingen. Göteborg 1890. 


F) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohus- 
länska skärgärden. Tionde samlingen. Göteborg 1891. 


293 


Bil.,B: 


Tabelier, 


utvisande begagnandet af, uppbörden vid och behäll- 
ningen för telegrafverket frän Göteborgs och Bohus 
läns statstelegrafstationer. 


Afsända taxerade telegram frän länets 


*) De delar af är 1881 Brän 


Stationer 1881 1382 1883 1884 
ee 94,055 95,793 99,650 93,111 
Bea 2... = 141 105 148 
Vinga*) . _ 669 732 679 
a 1,859 1,706 1,969 1,541 
VER REN — - —_- _ 
PrBeralla 3er 050 4,814 5,345 5,522 4,707 
akerlal, 222.2... 595 787 744 630 
Vs Pe Ne 4,244 4,072 4,674 | 3,714 
Bellbackt N, 897 1,166 1,004 905 
Grebbestal”) . .....:.. ..0%.. — — _ _ 
Biromaelad 2.22 Ssoe: 2,663 2,947 2,956 2,426 
Uppbörd af porto- och andra afgifter vid läne 

1831 1882 1883 18834 
Stationer a N 
Kronor Kronor Kronor Kronor 
Göteborg ............... 255,489 39 | 252,615 65 257,339 |93 | 235,028 | 5} 
tn On en 138 | 65 13175 182 | 9 
er a 204 12 216 97 216 1 
Marstrand............... 2,610 97| 2,348 81| 2,605 80| 1,998 | 3 
Narekilı )*2. 2.3.22. 05: a — |— — |— — | 
Uddevalla...............| 8478|83| 8,888 63| 9,639la7| 8155 
Munkedal..............:: 1,026 |96| 1,267|09| 1,160|72| 1,012|% 
N ER 7,267)12| 7,189|52| 7,741)25| 5,7111 
‚Fjellbacka RR 1,299|37\ 1,789/94| 1,326 65| 1,161 

Wrebbertad®) .........: — = u Hi — — — 

ea 4,011 52| 4,344 04) 4,062|06| 3,255|5 


nö och Vinga, den del afär 1884 Grebbesta 


Br“ 


2: 


295 


E } 


arande statstelegrafstationer 1881—1890. 


1885 | 1886 1887 1888 | 1889 | 1890 
— 


97,052 97,903 101,245 116,758 145,487 146,875 
e139 157 95 152 157 125 
658 778 633 3032| 784 706 


Kronor 


1,856 2,570 3,820 2,955 | 6,788 7,205 
.— a 12118 1,741 3,511 | 3,986 
5,580 5,696 5,758 5,858 | 8,381 | 7,690 
645 608 655 | 629 | 993 951 
3,883 4,977 4,644 6,278 9,635 11,114 
‚1,031 1,225 1,071 1,837 2,428 2,484 
1027 | 130% | 820 1,151 1,873 | ‚2,602 
2,097 2,378 1,890 2,501 4,012 4,225 
uvarande statstelegrafstationer 1881 — 1890. 
1885 1886 1887 | 1888 | 1888 | 1890 
1 a: E oner FF Kroner | Kronor Kronor | 


238,312) 49 230,122 | 34 233,363 | 16 274,472 | 97 278,883 04 279,688 | 59 
179 30| 21850 96 40 176 02 222 45 88 85 
185 01 240 95 185|10| 398190) 130/22 188 |95 
2,557163| 5,778|83| 9,078.72| 6,089|72| 13,401 65| 13,682 | — 
- —| 1,419|80| 2,185 42| 3,036|95 | 3,368 61 
9,649 95 | 9,357|50| 9,709|57| 9,735 40 9,729 84| 8,976 — 
Biiss5| 965 57 | 957|65| 881|90| 965,25 1,226|45| 
5,957 87 | 7,223 31| 6,958|78| 9,481|79| 11,692 |53| 13,545 |48 
1459|90| 1,725 47| 1,431|95| 2,556 55| 2,248 | 71| 2,274|10, 
1392| 91| 1,811|53, 1,045|37| 1,471|86) 1,671|45 2,382 36. 
2,809|32| 3,182 | 22, 2,426|79| 3,394|37| 3,782|80| 3,921/15 


! ı 


h den delaf är 1886 Varekils stationer varit för trafik öppna äro ej medräknade. 


296 


Stationer 


...... 
.o. | .. 
Du Br ur Er Zr Zr 


Mollösund ... 
Ljungskile *).. 
Uddevalla ... 
Munkedal .... 
Lysekil 


Strömstad ... 


*) Öppen endast frän och med 1 maj till och med 31 augusti. 


Marstrand .... 


Fjellbacka ... 
Grebbestad ... | 


Öppnade för 
trafik 


| 


1854 
2 


Porto- och andra afgifter 


Antal a 
af:ända tillfallande 
taxerade telegrafverket 
telegram | 
Kronor 
| 
97,052 | 136,501 22 
| & 
= 149 61 
658 | 183 | 80 
364, 406 | 28 
1,856 2,206 61 
| 
481. 574|86 
| 
233 258 78 
5,580| 6,531|18 
645 725 05 
3,883| 4,525 05 
1,031| 1,178|54 
1,027| 1,122|39 
j | 
2,097| 2,327 |74 


Göteborgs och Bohus 


icke till- | 

ı fallande tele- summa 
grafverket 
Kronor Krono 


I 
I 
| 
N 
| 


101,811 | 27 | 258,312 


| 


29|169| 1729| 
121 185 
2547| ai 
351/02 2,557| 
100 54 675 
37|67| 2961 
3,118|/77| 9,649 


393|30| 1,118] 
1,432 | 82 
28136 1,459 
270,52| 1,392] 


| | 
481 58| 2,809]: 


BB 
# 297 


2 


FF — 


y R telegrafstationer är 1885. 


tei ter für i 

irift och Öfverskott Brist ‚a. Sie | 
nderh 1 rn Anmärkningar 
3 telegram ) 
K onor Kronor Kronor | 
1,418 |18| 55,083 |04| °— || — 

a 0: \_|.2406|73| . — 

3,116 A > 2,933,10 | — | 
1,343 —a — | 337 |62 E— Ersättning frän orten kr. 400: — | 
3,455 = | res ten. — | 
1,265 | 08 — = 690 22 — Ersättning frän orten kr, 625: 14. | 
376 |34 — — 117 |56 = | Ersättning frän orten kr. 141: 22. 

ls». -|—- |, 760|88| ©6885 

1,158 | 10 — )— 433 05 115 

6,481 | 79 —  |—, 1,956 | 74 569 | 
1,162 1630| — | — 48 | 
1,248 ne || 4722883) 100144 | 
4,363 u) | 38,036 de 28 | 


298 


Göteborgs och Bohus 1; 


Porto- och andra afgifter 


Ana) 
2. % 7 ; icke till- 

Stationen | PRranı ira a. ala sam 
Ten 

| | 

Göteborg ...... 1854 | 97,903 137,770 33 92,352 01 | 230,122) 
Bränd... 20), 1881| 157 163149] 55101|  2ı18ll 
at... 15), 188311 778| 2s9|20 1755| 2s0| 
Kongelf®) .... | 2%/,; 1871 383 58 br ssIss| segll 
Marstrand ....| 1®/, 1871 2,5707 4,735|36| 1,043|47| 5,7788 
Mollösund®)..) ®/.ı 1883| 239| 265 96 40/091 306 
Varekil ....... 0, 1886| 618) 6rıles) 1os|e2| 7801 
Uddevalla .... | 3/ us 5,696 | 6,683 |45| 2,724 05| 9,357|R 

Munkedal .... | 20/., 1872| sos| zıolis| 255|39| 965 
Lysekil........ 26], ne 4,977 Ka 1,459|03| 7,2231 
Fjellbacka ... | 10/, 1868| 1,225| 1,388)63| 336\84| 1,725|% 
Grebbestad ... | 24/,s id! 1,304| 1,416|75| 394/78] 1,8118 
|Strömstad ...| °/), 1862| 2,378) 2,601)26) 580|96| 3,1822 


*) Kongelfs telegrafstation indrogs den 31 december och Mollösw 


En = 


% F = 
Kr 


er F 


oifter für 


rift och Öfverskott Brist 
gen | 

Kronor ei Kronor 
‚087 99 re —_— |— 
604 |. |- 2,440 |51 
201 |15| — = 3,161 |95 
1,373 4 0 — 2) 1,048 | 37 
3,625 03. 1110 33, ne 
544 — = 278 |45 
io > || auılss 
Biss a) — 2 504|99 
1,283 |08| 9 — I 572|90 
| m 790 |65 
6556| 12307) — |— 
1247 9) 168 s0| erg er= 
BaTh 44 — =) 1,873 | 18 
9 juni. 


tstelegrafstationer ar 1886. 


299 


Anmärkningar 
rade ie) 


Antal 

telefone- 

telegram 
\ 
| 
| 
| 


| 
| 
| 


Ersättning frän orten kr. 400: — 


i 
| 


300 


- 


Stationer 


ı Göteborg 
Bfannol.-....-- 
‚ Marstrand 
‚ Varekil 
‚ Uddevalla 
‚ Munkedal 
ı Lysekil 
' Fjellbacka 
' Grebbestad ..... 
 Strömstad 


wa a 
ze rnnen 
u... ... 
u... |... 
. rn .ne 


| Stationer 


ı Göteborg 
Heranno® ...2::. 


ı Marstrand 


 Lysekil 
' Fjellbacka 
' Grebbestad 
Strömstad 


.orcee 


ee. | 


| 
Öppnade | 
för 
trafik 


1854 
1881 | 
15/, 1881| 


för 


| 
Öppnade | 
| 
| 
trafik 


1854 
1881 


Be 
En 
eb 
je #) 
Du 
| or 


Antal 
afsända 
taxerade 

telegram 


101,245. 


95 


Antal 
afsända 
taxerade 
telegram 


116,758 


1521 


Göteborgs och Bohus I 


tillfallande 
telegrafverket 


Kronor | 
ER 
| 90 70) 
|... 180|39| 
7,527 54 
1,233 |20| 
6,947 80, 

788 51 
5,421 |82| 
1,160 86 

858 79 

2,018 56 


Göteborgs och Bohus lär 


tillfallande 
telegrafverket 


| 


Kronor 

166,768 | 01 
153 81 
| 369|53| 
5,105 72) 


| 1,894 | 50 
| 7,387 110) 
| 767 
7,573 
2,010. 
1,210°27 
2,741 |19 


Porto- och andra afgifter 


icke tillfallande 
telegrafverket 


Kronor 
90,869 
5 


4 
1,551. 
186° 
2,761 
169. 
1,536 
271 
186° 
408. 


Porto- och andra afgifter 


iek&.llfallende 


summa 
y 


Kronor 


68 | 233,363) 
70 1 
h 


telegrafverkel zZ 

Kronor | Krono: 

107,704 96 274,472] 
32727, 176| 

29 37 398 | 

984 | — | 6,0895 
290 92| 2,1852 
2,348 |30| 9,7354 
114/)70| 888 
1,908 64, 9,481|7 
546 |36 | 2,5568 
260159| 1,4718 

653 18 


3,394 8 


tatstelegrafstationer är 1887. 


tgifter för 


£ 4 Antal 
drift och Ofverskott Brist telefon=- 
underhäll rade tele- 
a gram 
Kronor | Kronor Kronor | 
Bag A ae TE 
— !|—| 26211233 — 
AB. | | 
3,964 51 | — |—| — 
— — 2271 723|. 5692 
— |-| 122|79| 1,426 
— — | 610 06 698 | 
—— rn 1,181 | 41| 2,106 | 
256 j22 1 30146) | er 
— |. 537|20| 490 
— —_ 2,246 67 243 | 


statstelegrafstationer är 1888. 


Ütgifter för Rt 
drift och Öfverskott | Brist least 
‚underhäll | Irade tele- 
= | | gram 
Kronor Kronor | | Kronor | 

38 83,771.,80| 2°) 25|1 9/3830 
1944| — |—| 2580113; — | 
E02 =.) Sg AO; 
18739 — 0 — — 

413 10| — |—| 2,942 

Sa | 1,390 

Fan.) ee | | 78 

878.01 | 9222 !E 2) 13430 
78315 | 751 
— ||  133)\44| 688] 
— |—| 2,063|160, 8304| 


301 


Anmärkningar 


| Ersättning frän orten kr. 341: 21 


Anmärkningar 


302 


Göteborgs och Bohus li 


Porto- och andra afgifter 


Ö Antal 
BERaR® afsända - i > N 
| Stationer Er tillfallande icke tillfallande u 
rsck taxerade | telegrafverket | telegrafverket 
| telepman 0 EEE 2 
| Kronor Kronor Kronoı 
Göteborg ......- 1854 | 145,487 | 170,283 |08 | 108,599 | 96 278,883 
HARNO... :- -*-. u 1881 157 111|70 18:52 130) 
ee Re er 1881 784 219 01 3 44 
Marstrand...... 2, Br 6,788| 11,189 | 04 2,212 | 61 
Narekil......... 10/, 1886 3,511 2,656 |41 380 | 54 
ı Uddevalla...... ja 1855 8,381 7,487 |14| 2,242 |70 
Munkedal ...... 2,1872 9293| 817 69| 147|56 
Lysekil......... 26). 1867 9,635 | 10,133 | 22 1,559 | 31 
Fjellbacka...... 10), 1868| 2,428| 2,113|51 135 20| 
Grebbestad..... ie 1884 1,873| 1,558|29 113 |16 | 1,671 
| Strömstad...... > 1862 4,012 3,557 |26 225 | 54 3,782) 
Göteborgs och Bohus 1ä 
| Porto- och andra afgifter 
Ö d Antal 
FE TSEBIRIF afsända ; - - ; 
| Stationer für tillfallande Jicke tillfallande u 
| trafik taxerade | telegrafverket | telegrafverket 
telegrana. | —  — _ 
| Kronor Krouor Kronor 
| Göteborg ....... 1854 | 146,875 174,425 | 83 | 105,262 | 76 | 279,688 | 
Brännö......... 20/, 1881 125 82,79 6 06 88 | 
Minen 10. 22.5 el, 1881 706 186 | 93 2.02 188 
Marstrand...... 12, By 7,205| 11,472 | 30 2,389 | 70| 13,682 
Warekil.. ..... --» =, 1886 3,986 2,995 | 07 373 54 3,368 
Uddevalla ...... 3/, 1855 7,690| 6,760|74| 2,215|26| 8,976 
Munkedal ...... 26/,, 1872| 951 808 |02| 418 43| 1,226 
era a... 26/, 1867| 11,114| 11,214 | 56 2,330 | 92 13,545 | 
Fjellbacka...... 20), 4868 2,484 2,118 | 75 155 | 35 2,274 
'Grebbestad..... |?!/,, 1884| 2,602| 2,188|66| 193 70| 2,382 
ı Strömstad...... | %, 1862| 4,225| 3,631|60 289 55| 3,921 


B> 


Itgifter för 
drift och 
underhäll 


Kronor 


3,061 
2,778 
2,754 
3,436 
2,338 
6,938 
1,423 
1,372 
1,514 
1,475 


Öfverskott 


Brist 


Kronor 


otgifter för 
drift och 
underhäll 


Kronor 


| 87,453 


Öfverskott 


- Kronor 


Brist 


tatstelegrafstationer är 1889. 


Antal 


telefone- 
rade tele- 


gram 


statstelegrafstationer är 1890 


Antal 
telefone- 
rade tele- 


gram 


305 


Anmärkningar 


Anmärkningar 


Ersättning frän orten kr. 300: — 


nn 


305 


Bil. _C. 


Tabeller, 


utvisande skeppsrederiets och hafsfiskets betydenhet 
inom de skilda delarne af Göteborgs 
och Bohus län. 


306 


f 


Tabell, utvisande de Göteborgs och Bohus län tillhörig 
enligt Göteborgs och Bohı 


| Se ge Vera 


Antal Tons | Antal 


Tons 


Göteborgs stad och fögderi: Göteborgs | | 


SE N ME ER a SR 105, 44,042 
Götebores:; fügderi ! ...2.. anne urn 32| 2,242| 137| 462 
Ynlarnıl: Kongelis wlad’r... 2 Ser 
Marstrands “sta -.-=.eL a. Sn At 5 923 
Inlands inaderi 1... 2. 8... 8. 57| 4263| 62/7 51 
Orost och Tjörn: Orosts och Tjörns 
Trgledi sa ur Se ee a u Eee | 101 | 15,929 
Sunnerviken: Uddevalla stad_.......... 12| 2,004 
Iysekils köpınp 2.2... Eu u 1812 22594 
Sunnervikens fögderi ......... ee ı 2927| 4295| 52| 8,616 
Norrviken: Norrvikens fögderi .....-..- 49| 4,341 
Strömstads stad .....22mneeeeeneen en 13| 1,985| 62| 6,326 


| | 414| 82,341 


Tabell, utvisande de inom Göteborgs och Bohus län fö 
värde är 1885 enligt Kongl. Maj:ts Befallning 


| Bankfiskefartyg | Däckade 


Antal | Värde: kr. Antal 


Göteborgs fögderi: Askims härad ...........- 123 

Hisines: Ostra. iharad.. ur. 0. ge) 

Hisings) Vesira haradz.. 7.2. zus e .2% 101 
Inlands fögderi (med Marstrands stad) ..... 2 
Orosts och Tyjörns fögderi: Tjörns härad... 29 1167,435 67 

rneis Data harad 2 Eee 

Drosts. Vestra harad 2. 2. 2 511/, |489,815 7 
Sunnervikens fögderi: Stängenäs härad...... 3 14,150 8 

Bntenas: Harald eur ee 10°/,| 36,000 228 
Norrvikens fögderi (med Strömstads stad)... 


94 | 707,400 


307 


Bi och ängfartygens antal och drägtighet 2 ar 1889 
ä ns kalender, 1890, sid. 239. 


Ängfartyg Summa 
Antal | Tons | Antal | Tons Antal | Tons | Antal | Tons 
120| 47,239 | 
120| 47,239| 257| 93,523| 257| 93,523 
2 81 
4 559 
6 640 68 5,826 
32 2,4 
| 101| 15,929 | - Fe 
ii) 2,125 
11 2,125 63| 10,741| | 
| | | 62| 6,326 62| 6,326 
| | 137| 50,00£] | 551| 132,345 | 


1afsfisket använda fiskefartygens och bätarnes antal och 
hafvandes femärsberättelse 1881—1885, sid. 8. 


bätar Öppna bätar SB DRHEN BP tale Are 


Be: kr. | Antal | Värde: kr, Kronor Procenttal 
| 151,800| 170 13,990 | 165,790. 8,37 
| 201 585 585 0,03 
F 228,900| 342| 43,110|272,010| 438,385 | 13,”| 22,12| 22,12 
2,400| 131| 7,495 9,895 | 0,50 
| 62,400| 409 | 32,993 |262,828 13,56 | 
| Tal. sach = 310 | 00 ERRR 
R 85,150| 374| 28,675|603,640 866,778 | 30,15 43,13 ve 
9,350| 66 3,440| 26,940. Ber | 
365,050] 472| 27,970|429,020| 455,960 21,64 23,00 | 
156,685 | 374| 54,465 211 1150| 10,65 | 10,65 
|1,061,735 |2,374 | 213,033 '1,982,168 | | 100,00 , 100,00 


7 4:9, RETTET ER N 


er rer 


ac ea rear Bi 
re ERBE un 3 


en ee A ne ie a Zu 
+ Bd - 5 


’ , 


t I } . #r ei 3 & ia? RE 
’ 
an wu worin. Zi 
.- —.r * — ig u a er u 7 nz Zu 
£ wur; .. 
3 vet # AEREN Bere: 

f ‘ -- 

E41 RANGE AN 

4 ® 
RE ES ira oe HE Ur: 
Eee 9: a ieh 
> + 


Pu ! 
wi ü 3 p .r d A f N b 
Fi Sen ar HE ATERRE N GN RAT TOR ARTE 


Klinke. Bay ad ee 
R Le neh OEL ASA 
ORDENS BER BET 1 ae BEN 


FerVON AO ara WE 


309 


=. 

Tıll Konungen. 

Uti underdänig ansökan den 12 oktober 1889 hemställde 
Orosts och Tjörns Fiskeriförening om utförandet pä& statens 
bekostnad af ätskilliga nya telefonanläggningar i bohus- 
länska skärgärden till hafsfiskebedriftens främjande samt 
antydde derjemte den derutöfver önskliga utvecklingen af 
telefonväsendet inom samma skärgärd under den närmare 
framtiden. Den utredning, som framkallades af denna an- 
sökan, i förening med rikstelefonnätets tillkomst föranledde 
flera uttalanden frän nämnda skärgärd i den af Orosts och 
Tjörns Fiskeriförening angifna riktningen och slutligen att 
uti den underdäniga ansökan till Eders Kongl. Maj:t, som, 
med syfte att utverka nödiga ätgärder till bohuslänska hafs- 
fiskebedriftens främjande, sistlidne maj mänad frän talrıka 
skärgärdsbor inlemnades uti Kongl. Civildepartementet, äfven 
fick inflyta följande framställning ®): 

»Beträffande hafsfiskebedriftens främjande genom nya 
telefonanläggningar har Orosts och Tjörns Fiskeriförening 
uti till Eders Kongl. Maj:tt stäld underdänig ansökan den 
12 oktober 1889 framhällit hvilka telefonstationer för all- 
mänheten, som, med syfte att ersätta bristen & tillräckligt 
antal telegrafstationer, ytterligare äro af nöden i bohuslänska 
skärgärden, samt den riktning, i hvilken telefonväsendet inom 
samma skärgärd vidare bör utvecklas. Under den utred- 
ning, som med anledning af denna ansökan verkstälts af 
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborg, har frän 
största delen af bohuslänska skärgärden gjorts med ansökan 
öfverensstämmande uttalanden och derjemte framhällits önsk- 
ligheten af dels en dubbelträdig telefonstamledning frän Göte- 
borg öfver Inland samt telegrafstationerna Varekil, Lysekil 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 207—208, 285—286. — 
Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt 
bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841— 1891. Göteborg 
1891, sid. 207— 208. (Utg. anm.) 


310 


och Fjellbacka till Grebbestad, och dels ätminstone de för 
rörelsen mest betydande lokalledningarnas ombyggnad till 
dubbelträdiga, dervid äfven den till Marstrand frän Göte- 
borg gäende enkelträdiga ledningen afsägs. Genom uppfyl- 
landet af dessa önskniugar blefve äfven den för fisket mest 
betydande delen af bohuslänska skärgärden intagen uti riks- 
telefonnätet till helt visst betydande gagn för samma skär- 
gärds ekonomiska utveckling» *). 

Senare har först länets landsting den 23 sistlidne sep- 
tember uti infordradt underdänigt utlätande tillstyrkt nädigt 
bifall till denna sistanförda ansökan och derefter äfven riks- 
dagsmannen i andra kammaren för Orost och Tjörn den 20 
sistlidne oktober ingätt till Kongl. Telegrafstyrelsen med en 
utförligare motiverad hemställan om att samma styrelse 
mätte hos Eders Kongl. Maj:t förorda nädigt bifall till be- 
mälda ansökningar **). 

Af de i ansökningarna framställda förslagen har visser- 
ligen blott det, som aftser föreningen af Göteborgs, Mar- 
strands och Varekils centralstationer med hvarandra medels 
derför nödiga förbindelseledningar samt inrättandet af en 
telefonstation för allmänheten & tull- och lotsplatsen Hättan 
i Tjörns härad, blifvit den 16 sistlidne februari af Eders 
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet tillstyrkt till utfö- 
rande pä statsverkets bekostnad ***); men denna alltför starka 
begränsning af Önskningarne om nya telefonförbindelser i lä- 
net har synbarligen haft sin grund dels i missuppfattning 
om telefonväsendets beskaffenhet och dels i obekantskap om 
den utveckling, rikstelefonnätet i norra hälften af länet fätt 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—47; 1890, sid. 69—81, 


84—85. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom 
bohuslänska skärgärden. Nionde samlingen, sid. 26—47. Tionde samlingen, 
sid, 21—33, 36—37, (Ütg. anm.) 


**) Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1891, n:o 23, 
sid. 2; n:o 27, sid. 17 ($ 65). — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, I891, sid, 
211—212, 253, 285— 292. (Utg. anm.) 

***) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 234—285. (TUtg. anm.) 


31l 
till följd af Riksdagens beslut att bevilja anslag till en tele- 
fonstamlinie mellan Uddevalla och Strömstad, fast den- 
samma icke var af Eders Kongl. Maj:ıts Befallningshafvande 
i länet till utförande pä statsverkets bekostnad förordad. 
Under sädana förhällanden är det gifvet, att man i södra 
hälften af Bohuslän med dess vidsträckta skärgärd är ytterst 
angelägen att undfä samma förmon som redan kommit den 
 norra hälften till del och att erhälla en dubbelträdig 
telefonstamlinie frän Göteborg öfver Inland och 
ÖOrost (Varekil) till ätminstone Lysekil, hvarigenom 
Göteborgs, Varekils och Lysekils telefonnät blefve bragta i 
direkt telefonförbindelse med hvarandra. 

P&ä grund af hvad sälunda ı underdänighet blifvit an- 
fördt och med hänvisning till den utforligare motiveringen i 
den ofvan anförda skrifvelsen frän ortens riksdagsman till 
Kongl. Telegrafstyrelsen fär Orosts och Tjörns Fiskeriföre- 
ning allts& hemställa, 

det mätte de ifrägavarande ansökningarne vinna 
Eders Kongl. Maj:ts nädiga bifall och föranleda 
till de äsyftade ätgärdernas vidtagande. 

Ellös den 1 december 1891. 

Underdänigst: 
Orosts- och Tjörns Fiskeriförening. 
(Underskrifter.) 


A  — 


aujunlinlnl ul I 


3 2044 093 328 417