LIBRARY OF THE MUSEUM OF a.Y RATIVE ZOÖLOGY. Balz singe- Mbay 12.1893 2 > u ER 2 \ E; f j Bit. VL Hr X BOHÜSLÄNSK FISKERITIDSRRIFT. s AURPET UTGIFVEN AF nrrnnnnnmnmnnmnN mn —— 1892. innehäill: Försäkringsföreningar för fiskare till hafsfiskets främjande, I (sid. 1—22). — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. II. 1891—1892 (sid. 23— ERRIRETR RAR IANAANDARRNIDINTNDTNNNNnNNNnNnNnNNT Ba Tillkännagifvande frän Redaktionen. Bohuslänsk Fiskeritidskrift utsänder härmed sin nionde ärgäng, hvars innehäll liksom de föregäende ärgängarnes af- passats efter det tidskriftens hela art bestämmande syftet att tl förmon för bohuslänska skärgärden bringa till ständ de offentliga ätgärder och inrättningar, som äro af nöden för de bohuslänska fiskarsamhällenas ut- _ veckling till den ekonomiska sjelfständighet, som allena förmär uppbära ett varaktigt välständ och en högt stäende fiskebedrift. Tidskriften har dervid företrädesvis behandlat frägorna om en tidsenlig, ändamälet motsvarande administration för bohuslänska hafsfiskebedrif- ten och om bohuslänska skärgärdens upphjelpande genom förbättrad samfärdsel samt börjat meddelandet af en serie kortare uppsatser rörande lagstiftningen för hafsfisket. Dä det ligger i Bohuslänsk Fiskeritidskrifts syfte att samla och genom offentliggörande bäde meddela ät samtiden | och bevara ät efterverlden allt, som är af vigt för främ- | jande af Bohusläns fiskerier och skärgärd eller som är upplysande för dessas historia och utveckling; s& vänder sig ock Redaktionen härmedels till allmänheten med anhäl- lan att en hvar, som dertill är i tillfälle, benäget mätte till Redaktionen för samma ändamäl insända 1:0) äldre hand- lingar, som lemna upplysningar om fiskerinäringens forna utöfning och betydelse, 2:0) domar, angäende enskild egande vätt till fiske eller rörande fiskerinäringens utöfning och be- skattning, 3:0) uppgifter, beträffande fiskens beredning till handelsvara och användning i hushällningen (fiskmatlagning m. m.\, samt 4:0) upplysningar, angäende fiskhandeln, frakt- farten ä saltexport- och sillimporthamnarne m. m. dylikt. — De emottagna handlingarne skola efter begagnandet i oska- dadt skick äterställas. Redaktionens adress är: Doktor AxEL VILH. LJUNGMAN. Varekil Tidskriften utlemnas endast till ledamöter af Föreningen till bo- huslänska fiskeriernas främjande, uti hvilken inträde kan vinnas genom insändande af den stadgade ärsafgiften med 5 kr. till Förenipgens ordförande och skattmästare herr C. W. COLLANDER (adr. Uddevalla) eller ock till Redaktionen. BOHUSLÄNSK FISKERITIDSKRIFT. UTGIFVEN AXEL YILH. LJUNGMAN. GÖTEBORG. GÖTEBORGS HANDELSTIDNINGS AKTIEBOLAGS TRYCKERI. 1892. b ä OA IIERN oh ee Pe 7er na | | F R 2 i ri « % Kran i | ’ ; Ä | » - F I | f | | | | | « > x © e L . ! - | 4 ‘ W ‘ ve P N - * 4% Pr ; ‘ “ Y F x ‚ v U Innehällsförteckning: Försäkringsföreningar för fiskare till hafsfiskets främjande. I.... Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. la ie, a Fu Fe N FB Särskild lagstiftning för hafsfisket vid rikets vestkust. I. AfA. V.L. Lagstiftningen för hummerfisket. II. AfA. V. L..........ueee... Om anordnandet af offentliga rapporter under bohuslänska sillfisket Buchelydelsen af s. k. sillrapporter, Af A, V. In uneacnassceeene. Göteborgs och Bohus läns fiskareförening. 1891—1892............ Nägot om saltning af sill i Bohuslän. Af An. R................... Ordningsstadganden för bohuslänska skärgärden. Första samlingen Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande i bohus- länska skärgärden. Tolfte samlingen ...........- 2222222000200... Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning under nionde äret af Föreningens BER car a EEE ER N RE ER IE yeah Berätteise öfver Orosts och Tjörns fiskeriförenings verksamhet under BED ee ee en Beet. Bid: r» b) n 376. 380. A sid Ira SI20, 0 ,108,- 5 - 34 10 27 n Rättelser: hu) „ » . 27 uppifrän siär: proposition till Stockholm 1890 verkligen styrelse, N läs: proposition om, Fjerde upplagan. Stockholm 1890. verkligheten. styrelse eller drät- selkammare. en p> 4 [; MAY 12 1893 Försäkringsföreningar för fiskare till hafsfiskets främjande. T. Under det senast förflutna halfva ärhundradet har i värt land ofta nog framhäillits vigten af att fiskarbefolknin- gens välständ och fiskerinäringens uppblomstring främjades genom särskildt inrättande af föreningar till försäkring af fiskemateriel; och hafva sädana föreningar äfven flerstädes inom landet kommit till ständ, fast blott den för Göteborgs och Bohus läns skärgärd inrättade ernätt en i högre grad lifskraftig utveckling*). Först till följd af en i Riksdagens Andra kammare af Sven NıLsson i Efveröd är 1890 väckt motion (N:o 125) om höjandet af reservationsanslaget till “fiskerinäringens understöd“ med 25,000 kronor i syfte att astadkomma och understödja försäkringsföreningar för fiskemateriel blef saken emellertid föremäl för en Riks- dagens skrifvelse till Konungen och slutligen äfven oftentlig utredning**). Säsom en fortsättning af denna utredning torde äfven vara att räkna det uppdrag ät sakkunnige män att utarbeta förslag till säväl reglemente för som bestäm- melser om vilkoren för statsunderstöd ät dylika föreningar, hvilket föranledde afgifvandet af följande skrifvelse till stats- rädet och chefen för Kongl. civildepartementet med dertill hörande förslag. *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 113-123, 157—181; 1891, sid. 230— 232. (Utg. anm.) *®) Bilagor till Kongl. Maj:ts nädiga proposition till statsverket är 1891. Sjette hufvudtiteln, sid. 130—132. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 116, 118, 175. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska .hafsfiskets understöd och admi- nistration. Göteborg 1891, sid. 116, 118, 175. (Utg. anm.) 1 Till Herr Statsrädet och chefen för Kongl. civildepartementet. Efter fullgörande af det uppdrag, vi undertecknade vid innevarande ärs början erhällit att utarbeta förslag till dels reglementen för föreningar till försäkring af hafsfiskemateriel, dels bestämmelser om vilkoren för statsunderstöd ät sädana föreningar, fä vi härmed vördsammast öfverlemna ej mindre förslag till reglemente, afsedt att kunna tjena till ledning vid uppgörande af sädana reglementen för de skilda orter- nas hafsfisken*), än äfven utkast till bestämmelser om stats- understöd ät fiskeriförsäkringsföreningar. Vid förslagets utarbetande hafva vi s& noggrannt som möjligt sökt taga hänsyn icke blott till svenska förhällan- den och svensk erfarenhet utan äfven till erfarenheten frän utlandet, i den mon nemligen den varit för värt uppdrags fullgörande upplysande. I öfverensstämmelse med äberopade erfarenhet hafva vi ock ansett oss böra antaga att de föreningar här i värt land komma att blifva de mest vanliga, anlitade och trygga, hvilka försäkra antingen blott fiskefartyg och fiskebätar eller ock jemte farkoster äfven fiskeredskap, under förutsättning att den tillika med farkost gär förlorad. Det härmed öf- verlemnade förslaget afser fördenskull allenast föreningar till försäkring mot s. k. *totalförlust“ af sädan fiskemateriel, som användes för rörlist fiske i öppna sjön, men kan med mer eller mindre genomgripande förändringar göras pas- sande äfven för sädan förening, som afser försäkring ocksä af frän farkost använd fiskeredskap mot s. k. “partiel för- lust“ eller af annorlunda använd fiskeredskap, i händelse särskilda föreningar för dylik försäkring mot förmodan skulle *) Meningen är sälunda tydligen ej att förslaget allestädes skall möj- ligast troget följas, utan blott ait detskall *tjena till ledning“* vid upp- görandet af efter de lokala förhällandena lämpade reglementen. (Utg. anm.) 3 kunna ästadkommas. Äterförsäkringsföreningar synas oss deremot för närvarande ätminstone icke vara behöfliga*). Förslaget är bygdt pä försäkring mot fasta ärspremier med begränsad ansvarsskyldighet för delegarne i det fall att ärspremierna jemte reserverade medel ej förslä till er- sättande af uppkomna förluster. Enligt vär äsigt är detta system mest egnadt att bereda delegarne trygghet säväl mot allt för stora opäräknade utgifter som för utbekom- mande af ersättning för liden förlust. Dä de olyckhändelser, mot hvilkas följder försäkringen meddelas, i hög grad vexla är frän är, böra premierna na- turligtvis beräknas sä att de, efter medeltalsberäkning för en längre period, t. ex. tio är, kunna antagas motsvara genom- snittsförlusten under äret, dervid hvad som sparas under ett gynsamt är reserveras för det ogynsammare. Det sta- tistiska material, som stätt oss till buds, har emellertid ingalunda varit nog omfattande att medgifva en tillförlitlig beräkning af premiesatsen. Likväl tro vi oss kunna antaga, att för en förening, hvilken ej ersätter redskap, som gär förlorad annorledes än tillsammans med farkosten, en pre- miesats af en procent i allmänhet kan anses tillräcklig. För olıka risker böra dock, allt efter de inom den särskilda orten rädande förhällandena, olika höga premiesatser lämp- ligen kunna fastställas inom en och samma förening. Pä det att föreningarne i fräga mä erbjuda större sä- kerhet ät delegarne och kräfva smärre förvaltningskostnader i förhällande till försäkringarnas antal och betydenhet, hafva vi ansett att i regeln hvarje förening bör omfatta ett helt läns hafskust samt att i de fä fall, der hafsfiskets ringhet inom ett län försvärar en egen förenings inrättande, sam- *) Jfr Bilagor till Kongl. Maj:ts nädiga proposition om statsverket ar 1891. Sjette hufvudtiteln, sid. 130—132, — Jfr vidare: Mittheilungen der Section für Küsten- und Hochsee-Fischerei, 1886, sid. 164—165, 193 — 202; 1888, sid. 96—105. — Die Thätigkeit der Sektion für Küsten- und Hochsee-Fischerei seit ihrer Gründung (1885) bis zum Sommer 1890. Berlin 1891, sid. 9—10. (Utg. anm.) + manslagning med ett angränsande län mä& ega rum, För särskildt Kristianstads län torde dock möjligen vestkustens hafsfiske behöfva skiljas frän ostkustens och enas med Hal- lands läns hafsfiske om en gemensam förening. För Kal- mar län äter torde de befintliga förhällandena betinga en egen förening för Öland, skild frän den för länets fastland. Vidkommande det understöd i penningar, som staten kan anses böra lemna sädan förening, hafva vi tänkt oss, att det bör äsyfta att under ätminstone den första tiden af föreningens verksamhet, intill dess denna kan anses hafva vunnit nödig stadga, dels minska tungan af kostnaden för förvaltningen, dels ock, för den händelse ett synnerligen ogynsamt är skulle inträffa, innan förutgängna gynsamma är medgifvit samlande af en premiereserv, i nägon mon aflägsna nödvändigheten att infordra tillskott frän delegarne, i det staten skulle ikläda sig ansvaret för en viss begränsad andel af uppkommande brist. I fräga om vilkoren för understödets beviljande tilläta vi 0ss erinra, att dä, säsom vi förut anmärkt, den föreslagna minimipremiesatsen icke grundar sig p& nog omfattande be- räkningar, dess definitiva fastställande torde böra göras be- roende af de utlätanden, som kunna varda afgifna rörande förslaget. Stockholm den 31 maj 1892. AXEL VIiLH. LJUNGMAN. KARL HERLITZ. FıLıp TRYBoMm. (wo) | Förslag till reglemente för N. N. läns fiskeriförsäkringsförening. ST. N. N. läns fiskeriförsäkringsförening har till ändamäl att ät egare af fiskebätar, fiskefartyg och fiskeredskap inom N. N. län, i öfverensstämmelse med detta reglemente, med- dela försäkring mot förlust af farkost och redskap. Delegare är en hvar, som har försäkring i föreningen. 8 2. Föreningen träder i verksamhet, när delegare ingätt ı föoreningen för en sammanlagd försäkringssumma af minst 00,000 kronor. SCH Till försäkring mä ej annan redskap antagas än sädan, som användes ute till sjös frän bät eller fartyg: (och mä förty försäkring ej meddelas & för instängning af fisk af- sedda, stäende garn, ryssjor, bottengarn, strandsätt, kilnotar, stakagarn, mockor, pator med tillhörande notar, land- eller stängvadar eller annan redskap, som drages till eller invid land). Ss 4. Ä farkost eller redskap, som ej befinner sig i godt och fullt brukbart skick, mä& försäkring ej meddelas. Försäkring af farkost innefattar jemväl tillbehör till densamma. S5. Ä farkost mä ej försäkring meddelas till högre belopp än 0,000 kronor. Ej heller mä försäkring meddelas till högre belopp än fyra femtedelar af det försäkrades värde. 8.00, I afseende & föreningens verksamhet är N. N. län in- deladt i följande O distrikt: ee 2 Gr Er Zu SEE rn Zu ie Sn u sT. För hvarje distrikt utser föreningens styrelse en och de inom distriktet bosatte delegarne en besigtningsman. Vid valet af den senare, hvilket eger rum pä kallelse af och inför den af styrelsen utsedde besigtningsmannen, har en hvar delegare en röst. P& enahanda sätt utses en eller flere suppleanter för hvardera besigtningsmannen. Besigtningsmän och suppleanter utses för kalenderär. | S 8. Vill egare af farkost eller redskap söka inträde i för- eningen, har han att till besigtningsman i det distrikt, inom hvilket han är bosatt, ingifva skriftlig ansökan med uppgift & de till försäkring anmälda föremäls beskaffenhet, älder och värde, & farkosts namn, der sädant finnes, och & an- talet af redskap af hvarje särskild art. 50, När ansökan om försäkring inkommit, skola besigtnings- männen inom distriktet ofördröjligen anställa besigtning och värdering & de till försäkring anmälda föremäl. Öfver denna {örrättning, till hvilken sökanden bör kallas, skall protokoll uppsättas och, jemte ansökningen, inom fjorton dagar, efter det ansökningen inkommit, insändas till styrelsen, som har att s& fort ske kan och sist inom en mänad företaga ären- det till pröfning. s 10. Öfver beviljad försäkring skall styrelsen utfärda för- säkringsbref, upptagande försäkringstagarens namn och hemvist, försäkrad farkosts namn och nummer i föreningen, försäkrad redskap till art, beskaffenhet och antal, de försäkrade föremälens antagna försäkringsvärde och det belopp, som af föreningen försäkras & hvarje sär- skildt föremäl. SIT Beviljad försäkring träder i kraft, när sökanden, mot erhällande af försäkringsbref, erlagt inträdesafgift samt ärs- afgift för tiden intill löpande kalenderärs slut. Har sökanden begärt, att försäkringen mä träda i kraft först med ingängen af det töljande äret, skall, vid försäk- ringsbrefvets utlemnande, jemte inträdesafgift erläggas ärs- afgift för det följande äret. När försäkringsbrefvet utlemnas, skall detsamma förses med anteckning om tiden, dä försäkringen träder i kraft. 8.12. Har, efter det försäkring beviljades, försäkradt föremäls värde ökats, och vill egaren i anledning deraf vinna för- höjning af försäkringsbeloppet, förfares sä, som i $$ 8-10 är stadgadt om ny försäkring. Beviljas förhöjning skall nytt försäkringsbref, Iydande ä det förböjda försäkringsbeloppet, utfärdas och till försäk- ringstagaren öfverlemnas mot äterställande af det äldre för- säkringsbrefvet. Sc13s Försäkradt föremäl skall till utrönande, huruvida det underhälles i godt och fullt brukbart skick, minst en gäng hvarje är besigtigas sä som i $ 9 sägs. Anmärkt bristfällighet skall vid den i $ 24 stadgade päföljd afhjelpas, innan föremälet vidare användes. 8 14. Befinnes vid besigtning, att värdet af försäkradt före- mäl i följd af älder eller vanvärd eller af annan orsak ned- gätt under försäkringsvärdet, ege styrelsen besluta nedsätt- ning af försäkringsvärdet och försäkringsbeloppet. Förekommer eljes anledning, att försäkradt föremäl nedgätt i värde, som nu är sagdt, skall besigtning derä ofördröjligen anställas; äliggande det styrelsen samt besigt- ningsmännen inom distriktet att härom draga försorg. Styrelsens beslut, hvarigenom. försäkringsvärde eller försäkringsbelopp blifvit nedsatt, skall lända till efterrättelse frän den dag, dä det skriftligen delgafs försäkringstagaren, dock att hans afgifter till föreningen för det löpande kalen- deräret beräknas efter det förutvarande försäkringsbeloppet. 8 15. Delegarnes afgifter till föreningen utg& säsom a) inträdesafgift, b) ärsafgift och c) tillskottsafgift. 8 16. Inträdesafgiften skall mot erhällande af försäkrings- bref erläggas med O för hundrade af försäkringsbeloppet. Eh Ärsafgiften utgär med 0 för hundrade af försäk- ringsbeloppet och erlägges förskottsvis fürsta gängen s& som i$ 11 är stadgadt och sedermera inom januari mänad hvarje är. Träder försäkring i kraft efter den 1 juni, m& pä& styrel- sens pröfning ankomma, huruvida och i hvilken mon ned- sättning i ärsafgiften för det löpande äret mä& ega rum. 9 Erlägges ©) förfallen ärsafgift, vare päföljd, som i $ 24 sägs; men föreningen ege ej utsöka beloppet. 8 18. Tillskottsafgift utgär i det fall, hyarom $ 23 för- mäler, med högst fem för hundrade af försäkringsbeloppet och skall efter utgängen af det är, för hvars behof den upptages, erläggas inom tid, som styrelsen bestämmer. Erlägges ej tillskottsafgift & rätt tid, äligger det den försumlige att gälda ej blott sex procent ränta frän för- fallotiden, tills betalning sker, utan ock derutöfver tio för hundrade af afgiftens kapitalbelopp. gs 19. Föreningen ersätter försäkrad farkost, när den gätt förlorad genom stormflod, svär sjö, kantring, grundstötning, strandning, päsegling, pädrifning eller förlisning af annan orsak eller genom brand. Försäkrad redskap, som gätt förlorad, ersättes endast om jemväl den farkost, hvari redskapen funnits elier frän hvilken den användts, varit hos föreningen försäkrad och gätt förlorad genom sädan olyckshändelse, som nu är sagd. Farkost eller redskap, som förloras under användning för annat ändamäl än fiske, ersättes ej. 8 20. Förlust af försäkradt föremäl skall anses hafva egt rum ej blott när föremälet gätt helt och hället förloradt, utan äfven när föremälet blifvit s& skadadt, att kostnaden för iständsättande, med inberäkning af bergarelön, vid besigt- ning uppskattats till tvä tredjedelar af försäkringsvärdet. Har all underrättelse om farkost uteblifvit under O0 mänader, dä mä ock farkosten med deri befintliga redskap anses hafva gätt förlorad vid utgängen af nämnda tid. 10 gs 21. Anspräk pä& ersättning för försäkradt föremäl, som gätt förloradt, skall, s& fort ske kan, skriftligen anmälas hos besigtningsman inom det distrikt, försäkringstagaren till- hör; och äligger det besigtningsmannen att med nästa post derom underrätta styrelsen. Sker ej anmälan inom 0 mänader, efter det olyckan timade eller efter utgängen af den i $ 20 sista stycket an- gifna tid, hafve försäkringstagaren förlorat rätt till ersätt- ning. Har olyckan timat vid främmande kust, skall, sä vida ske kan, vid anmälan fogas protokoll öfver aflagd sjöförkla- ring eller, der sädan ej afgifvits, en af vitnen bestyrkt skriftlig redogörelse för tilldragelsen. S 22. När anmälan inkommit, som i $ 21 sägs, äligger sty- relsen att ofördröjligen läta anställa undersökning rörande olyckshändelsen samt besigtning af det, som bergats. Till biträde vid besigtning af farkost om 15 tons dräg- tighet eller deröfver ege styrelsen och försäkringstagaren kalla en eller, der de ej kunna om valet sig förena, hyar- dera en i skeppsbyggeri kunnig man. Sä fort ske kan, efter det protokoll, rörande undersök- ning och besigtning inkommit, har styrelsen att meddela beslut rörande det anmälda ersättningsanspräket. $ 23. Ersättning för förlust af försäkradt föremäl utgär med det & samma föremäl försäkrade belopp; dock ersättas red- skap, som med en och samma farkost gätt förlorade, e] med sammanlagdt högre belopp än 000 kronor. Tima nägot är förluster af försäkrad egendom till sä- dant belopp, att de ej kunna ersättas af föreningens dertill HM afsedda tillgängar, äro delegarne skyldige att erlägga den tillskottsafgift, som af styrelsen i öfverensstämmelse med $ 13 beslutes. Kunna ej ur dessa tillskottsafgifter jemte föreningens öfriga för ändamälet tillgängliga medel de under äret upp- komna förluster till fullo ersättas, skola de till ersättning berättigade, hvar i förhällande till det honom tillerkända belopp, vidkännas bristen. Ss 24. Föremäl, som gär förloradt, medan derä belöpande för- fallen ärs- eller tillskottsafgift utestär ogulden, eller innan bristfällighet, som vid besigtning anmärkts, blifvit afhulpen, ersättes icke. S 25. Har försäkringstagaren af uppsät eller genom grof värds- löshet orsakat förlust af försäkrad egendom, eller har han eljes öfvat svek mot föreningen, ege han ej utfä ersättning för förlusten. S 26. Det äligger försäkringstagaren vid päfölid, som i $ 25 sägs, att sävidt ske kan söka berga föremäl, som lidit skada. I det som bergas skall föreningen erhälla andel efter förhällandet mellan försäkringsbeloppet och hela försäkrings- värdet. Det bergade skall, derest ej annorledes äsämjes, säljas & offentlig auktion. Ss 27. Faststäldt ersättningsbelopp utbetalas i den mon för- eningens tillgängar det medgifva. Pä styrelsens pröfning ankommer att fordra säkerhet för äterbäring af ersättningsbelopp, som utbetalas, innan bedömas kan, huruvida sädan brist kan komma att uppstä, 12 som de till ersättning berättigade enligt $ 23 skola vid- kännas. Efter utgängen af mars mänad mä ej med utbetalning af faststäld ersättning för förlust, som timat det föregäende äret, dröjas i vidsträcktare mon, än som föranledes deraf, att infordrade tillskottsafgifter icke influtit. S 28. Försäkringstagare, som vill utträda ur föreningen vare sig helt och hället eller för viss del af den egendom, han har försäkrad, skall derom skriftligen göra anmälan hos styrelsen före den 1 — —-; hyarefter han med det lö- pande kalenderärets slut upphör att vara delegare i för- eningen vare sig helt och hället eller för den egendom, med bvilken han anmält sig vilja utgä. Sker anmälan efter ingängen af — — mänad, qvar- stär försäkringstagaren säsom delegare intill slutet af det följande kalenderäret och är följaktligen pligtig att erlägga den tillskottsafgif, hvaraf behof kan uppstä under sist- nämanda är. 8 29. Mom. 1. Har försäkringsbref lemnats säsom pant för försträckning ur offentlig kassa eller annan allmän penninge- inrättning, bör skriftlig anmälan derom göras hos styrelsen; skolande anmälningen vara af försäkringstagaren underteck- nad och af tvä trovärdige vitnen styrkt. Mom. 2. Har sädan anmälan skett, mä, der förlust timat, styrelsen icke, utan att laga dom eller annat beslut af offentlig myndighet eller af skiljemän dertill föranleder, läta till annan än längifvaren utbetala större del af för- säkringsbeloppet, än att hvad som innehälles motsvarar längifvarens anmälda fordran. Är försäkringstagaren, efter hvad i SS 24—26 sägs, ej berättigad till ersättning, ege likväl längifvaren, att af försäkringsbeloppet utbekomma 13 hvad som svarar mot hans fordran; dock att, om styrelsen med allmänna posten i rekommenderadt bref till längifva- ren afsändt underrättelse, att försäkringstagaren gjort sig skyldig till försummelse, som enligt $ 24 medför förlust af rätt till ersättning, det äligger längifvaren, der han vill varda vid sin rätt bibehällen, att tillse, det förfallen afgıft betalas eller anmärkt bristfällighet afhjelpes inom en mä- nad efter det brefvet afsändes. Mom. 3. Längifvare, hvilken gjort sädan anmälan, som i mom. 1 sägs, vare berättigad att genom styrelsens för- sorg erhälla underrättelse om sädant beslut, som i $ 14 omtörmäles, äfvensom om försäkringstagarens anmälan om utträde ur föreningen; börande underrättelsen meddelas sä- som i mom. 2 är stadgadt. Mom. 4. Pä styrelsens pröfning i hvarje särskildt fall ankomme, huruvida, hvad i denna $ är stadgadt, mä gälla jemväl till formon för annan längifvare än ofientlig kassa eller annan allmän penningeinrättning. Mom. 5. Nödgas föreningen i följd af denna $ att till längifvare utbetala försäkringsbelopp, som försäkrings- tagaren icke egt utbekomma, vare denne skyldig att ersätta hvad af föreningen sälunda utbetalas. Ss 30. Nöjes ej den, som anser sig berättigad till ersättning för liden förlust, ät styrelsens beslut i fräga om framstäldt ersättningsanspräk, skall tvisten afgöras af skiljemän enligt lagen om skiljemän den 28 oktober 1887. Den, som är missnöjd med styrelsens beslut, äligger att inom en mänad, efter det han deraf undfätt del, skrift- ligen underrätta minst tvä af styrelsens ledamöter om sitt val af skiljeman. Sker det ej, vare rätt till talan mot styrelsens beslut försuten. 14 8 31. Föreningens angelägenheter förvaltas af en styrelse, be- stäende af det antal ledamöter, bolagsstämman beslutar, minst 5 och högst 9. Styrelsens ledamöter väljas af bolagsstämman för tiden till ordinarie bolagsstämman andra äret efter valet: dock att af dem, som först väljas, hälften eller, om ledamöternas antal är udda, det antal, som är närmast mindre än hälf- ten, skall afg& vid följande ärets bolagsstämma. Afgär ledamot “före utgängen af den tid, för hvilken han blifvit vald, anställe bolagsstämma nytt val för äter- stäende tiden. Ä hvarje ordinarie bolagsstämma skola väljas fem sup- pleanter för styrelsens ledamöter att, i mon af behof, af styrelsen kallas till tjenstgöring. g 32. Styrelsen väljer inom sig ordförande och vice ordfö- rande, uppgör arbetsordning och fördelar göromälen mellan ledamöterna. 5.33, Styrelsen sammanträder s& ofta göromälen det fordra. Vid styrelsens sammanträde skall protokoll föras. Styrelsen mä& ej i nägot ärende fatta beslut, derest icke antingen samtlige: ledamöter deltaga i ärendets behand- ling eller ock minst hälften af ledamöterna äro om beslu- tet ense. S 34. Styrelsen äligge att handhafva föreningens angelägen- heter i allt, hvarom icke annorledes finnes i behörig ord- ning stadgadt, samt tillse, att föreningen förvaltas i öfver- ensstämmelse med allmän lag, detta reglemente och de af bolagsstämman meddelade föreskrifter. Styrelsen eger ock besluta, af hvilken eller hvilka af dess ledamöter bolagets firma mä tecknas. 15 Den, som eger teckna bolagets firma, eger ock utan särskildt bemyndigande att sjelf eller genom ombud föra bolagets talan inför skiljemän, domstol, exekutiv, förvaltande och kommunal myndighet samt i konkurser, äfvensom att & bolagets vägnar. ingä förlikning i rättegäng och besluta om ackord i konkurs. S 35. De i $ 7 omförmälda besigtningsmän äligger ej blott att verkställa alla inom distriktet förekommande besigtnin- gar och värderingar, utan ock i öfrigt med noggranhet öfver- vaka föreningens angelägenheter inom distriktet, samt att gä styrelsen tillhanda med upplysningar äfvensom med sä- dana ätgärder, som styrelsen finner för godt att ät dem uppdraga. Kunna i nägot fall besigtningsmännen ej enas om be- slut, ega de tillkalla en tredje man. Besigtningsman mä ej verkställa besigtning eller vär- dering & eget gods. 8 36. Öfver hela föreningens rörelse ej mindre hvad angär beviljade försäkringar än öfver inkomster och utgifter samt tillgängar och gäld, skall noggrann räkenskap föras. Bokslut skall ske för kalenderär och vara färdigt före utgängen af april mänad det följande äret. 8 37. De säsom inträdesafgifter inflytande medel skola häl- las skilda frän föreningens Öfriga tillgäangar och särskildt bokföras under namn af grundfond. Af denna fond mä allenast ärliga räntan, i den ord- ning $ 38 bestämmer, användas till bestridande af förvalt- ningskostnad och ersättning för förluster. När räntan ej för sädant ändamälserfordras, skall den läggas till kapitalet. 16 8 38. Till bestridande af förvaltningskostnad och ersättning for förluster skola i första hand användas inflytande ärs- afgifter. Uppstär öfverskott, skall det särskildt bokföras under namn af försäkringsfond. Om äter, sedan ärsafgifterna och möjligen befintlig för- säkringsfond ätgätt till gäldande af förvaltningskostnad och ersättning för förluster, brist uppstär, skall den fyllas af räntan & grundfonden, sä längt samma ränta förslär. Förslä ej de tillgängar, som nu äro nämnda, till utgif- ternas bestridande, gälle hyad i $ 23 stadgas. 8 39. Inflytande ärsafgifter skola, i den mon de ej omedelbart behöfvas för förestäende utgifter, af styrelsen göras frukt- bärande genom insättning i Riksbanken, i nägon med af Kongl. Maj:t faststäldt reglemente försedd bankinrättning eller i annan bankinrättning, som af Korungens befallnings- hafvande godkännes. De mot grund- och försäkringsfonderna svarande be- lopp skola, der de ej innest& ı sädan bankinrättning, som nu är sagd, redovisas i värdehandlingar, hvilka med lätt- het kunna förvandlas i penningar, säsom statens, allmänna hypoteksbankens eller andra fullgoda obligationer. Län mä ej lemnas mot annan säkerhet än pant af sädana obligatio- ner eller af inteckning uti fastighet, & landet inom hälften af medeltaxeringsvärdet för de tio sista ären och i stad inom hälften af sist fastställda taxeringsvärdet; dock att äbyggnad & egendom skall, för att inteckning i egendomen mä godkännas, vara brandförsäkrad i nägon med vederbör- ligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom riket*). *) Jfr dock Mittheiluugen der Section für Küsten- und Hochsee-Fi- scherei, 1886, N:o 11, sid. 177, 186 ($ 26). — I trakter, der, liksom t. ex. i bohuslänska skärgärden är fallet, fiskarbefolkningen är mer burgen g 40. Emottager föreningen anslag af staten, landsting, hus- hällningssällskap eller enskilda, lände de vilkor, som der- vid fästas, till efterrättelse. 8 41. Föreningens förvaltning, räkenskaper och säkerhetshand- lingar skola för hvarje kalenderär granskas af tre revisorer, som jemte lika antal suppleanter väljas & ordinarie bolags- stämma. Revisorerna skola & den ort, der styrelsen har sitt säte, sammanträda senast & första helgfria dagen i maj mänad; och skall revisionsberättelsen vara till styrelsen aflemnad sist den 31 maj. 8 42. Styrelsens ledamöter och revisorer ätnjute i sädan egen- skap ej annan ersättning än för nödiga resor i föreningens angelägenheter; egande de för dyliıka resor ätnjuta resekost- nads- och traktamentsersättning för resedagar enligt bestäm- melserna för femte klassen i kongl. resereglementet af den 11 februari 1881. Besigtnings- och tjenstemäns aflöning bestämmes af bo- lagsstämma. S 43. Ordinarie bolagsstämma skall & den ort, der styrelsen och äfven förvärfvat sig god kredit, torde utläning till delegare äfven mot borgen kunna och böra fortfara, ätminstone till dess samma befolknings be- hof af förlagskapital för näringsutöfningen stär att erhälla pä lämpliga vil- kor ur den af Riksdagen för ändamälet beviljade länefonden eller pä annat sätt (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 175, 176—177, 186— 189, — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göte- borg 1891, sid. 175, 176—177, 186—189). Det här ofvan föreslagna stad- gandet torde emellertid föra med sig nödvändigheten af att nämnde “värdehand- lingar, hvilka med lätthet kunna förvandlas i penningar“, förvaras uti kassa- skäp, till hvilket nägra af styrelsens ledamöter innehafva hvar sin nyckel, och att bestämmelse derom införes i reglementet. (Utg. anm.) 2 ai 18 har sitt säte, hällas hvarje är den — — — — eller, om söndag dä infaller, & näst följande söckendag. Styrelsen ege besluta sammankallande af extra bolags- stämma. Pä skriftligt yrkande af minst 00 delegare skall ock extra bolagsstämma sammankallas, och varde i ty fall utsatt att hällas inom tvä mänader, efter det yrkandet till styrelsen inkom. Kallelse till dylik stämma skall innehälla uppgift & de ärenden, som skola vid stämma förekomma. Styrelsen äligger att läta införa kallelse till bolags- stämma i länskungörelserna sä tidigt att den kan hinna i länets kyrkor uppläsas minst 00 dagar före stämman; sko- lande kallelsen dessutom minst 00 dagar före stämman in- föoras i minst tv& af ortens tidningar. Är kallelse till ordinarie bolagsstämma ej s& kungjord, som nu är sagdt, vare det dock ej hinder för stämmans hällande. S 44. Delegare, som vill framställa förslag att behandlas & ordinarie bolagsstämma, ingifve det, skriftligen aftattadt, till styrelsen före den — — — —; och skall styrelsen hälla förslaget tillgängligt för den, som vill taga kännedom deraf. Ss 45. Rätt att föra talan & bolagsstämma tillkommer en hyar delegare, som icke häftar för oguldna, förfallna afgifter till föreningen. Hafva flere gemensamt erhällit försäkring äligger dem att ät en uppdraga att föra deras gemensamma talan. Styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter ega, om de ej äro delegare i föreningen, deltaga endast i öfverläggningarne & bolagsstämma, men ej i besluten. Styrelsens ledamöter och suppleanter mä ej deltaga i beslut rörande granskning af deras egen förvaltning eller i val af revisorer eller revisorssuppleanter för dylik granskning. 19 $ 46. Ä ‚bolagsstämma skall styrelsens ordförande eller, i hans fränvaro, vice ordföranden föra ordet. Äro bäda frän- varande, ege närvarande delegare efter hufvudtalet utse ord- föorande för stämman. Protokoll skall föras af den, som styrelsen dertill för- ordnar, och justeras af stämmans ordförande jemte tvä af stämman utsedde delegare. 8 47. Ä hvarje ordinarie bolagsstämma skola följande ären- den förekomma: 1) föredragning af revisionsberättelsen och beslut rö- rande deri väckta frägor; samt 2) val af a) ledamöter i styrelsen, b) suppleanter i styrelsen, c) revisorer och d) revisorssuppleanter. Vid extra bolagsstämma mä ej andra ärenden före- komma än de, som blifvit kungjorda, pä sätt i $ 43 sägs. SiAB, Vid omröstning & bolagsstämma beräknas rösträtten efter försäkringsbeloppet sälunda, att en röst räknas för hvarje fullt hundratal af försäkringsbeloppet; dock mä ej nägon, ehvad han för talan endast för sig sjelf eller jemväl för annan, rösta för mer än en tiondedel af det vid stäm- man representerade försäkringsbeloppet. Omröstning skall, der minst fem delegare det yrka, ske med slutna sedlar. Hafva vid val tvä eller flere erhällit lıka antal röster, anställes lottning dem emellan. I andra fall gälle vid lika röstetal den mening, som de fleste delegarne efter hufvud- 20 talet biträda. Äro lika mänga röstande & bäda sidor, hafve stämmans ordförande utslagsröst. gs 49. Nedgär föreningens sammanlagda försäkringssumma un- der det i $ 2 stadgade belopp, skall föreningen upplösas. 8 50. Förslag om ändring i detta reglemente eller om före- ningens upplösning i annat fall, än som i $ 49 sägs, mäste, for att anses antaget, hafva blifvit bifallet af tvä pä hvar- andra följande bolagsstämmor. 8 51. Skall föreningen upplösas, välje bolagsstämman tre gode män, hvilka hafva att träda ı styrelsens ställe samt med dess makt och myndighet verkställa utredning och afveck- ling af föreningens affärer; egande desse gode män att sjelfve eller genom ombud tala och svara för föreningen. Om, sedan afvecklingen afslutats, öfverskott uppstätt, mä det ej utdelas bland delegarne, utan skall efter bolags- stämmans beslut, som underställes Konungens befallnings- hafvandes pröfning, användas till nägot för fisket inom lä- net gagnande ändamäl. 21 Utkast till bestämmelser om statsunderstöd ät fiskeri- försäkringsföreningar. Fiskeriförsäkringsförening erhäller understöd af staten dels genom ett ärligt bidrag till förvaltningskostnader, hvilket bidrag utgär under de tio första ären af föreningens verksamhet med det belopp, Konungen pä framställning af Konungens befallningshafvande bestämmer, dels ock sälunda att, om under nägot af de första tio ären af föreningens verksamhet & den hos föreningen för- säkrade egendom s& stora förluster uppstä, att ärsafgifterna för äret, försäkringsfonden och ärsräntan & grundfonden e] försi& till deras gäldande, bristen fylles af statsverket, dock ej med högre belopp, än som motsvarar tre procent af för- eningens hela försäkringsbelopp för äret *). Förening, som vill fä statsunderstöd sig tillförsäkradt, har att till Konungens befallningshafvande i länet ingifva sin till Konungen ställda underdäniga ansökan. För rätt till statsunderstöd gälla följande vilkor: 1:0) Föreningens reglemente skall pröfvas och fast- ställas af Konungens befallningshafvande i länet; af förenin- gen beslutad ändring deri blifver ej gällande, innan beslu- tet blifvit af Konungens befallningshafvande faststäldt. 2:0) AÄrsafgiften mä ej sättas lägre än en procent, in- trädesafgiften ej lägre än en tiondedels procent af försäk- ringsbeloppet. 3:0) Föreningens sammanlagda försäkringsbelopp mä icke understiga 50,000 kronor. *) För ändamälet torde ätminstone till en början det 1889 beviljade törhöjda reservationsanslaget till “fiskerinäringens understöd* erbjuda fullt tillräcklig tillgäng. (Utg. anm.) 22 4:0) Reglementet skall innehälla föreskrift, att om, när föoreningen upplöses och afvecklingen af hennes affärer af- slutats, öfverskott uppstär, detta ej mä utdelas till egarne, utan skall användas till nägot för fiskerinäringen nyttigt ändamäl, som föreningen eger bestämma; dock att förenin- gens beslut derutinnan skall underställas Konungens befall- ningshafvandes pröfning; och skall denna bestämmelse, äfven om föreningen upphör att ega rätt till statsunderstöd, fort- fara att gälla, intill dess Kongl. Maj:t annorledes beslutar. Pä Konungens pröfning ankommer, huruvida och i hvil- ken mon redan befintlig förening, till hvilken delegarne er- lägga afgifter efter annan grund, än den här ofvan under 2:0 förutsatta, m& komma i ätnjutande af förvaltningsbidrag. 23 Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och sär- skildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, IT. 1891—1892. Uti första uppsatsen öfver ifrägavarande för fiskerinärin- gen sä synnerligen vigtiga ämne redogjordes i korthet för de vigtigaste ätgärderna till fiskerinäringens främjande och de mest betydande af de rörande fiskerinäringens admini- stration framställda förslagen under det halfva ärhundradet 1841—-1891*). Uti denna andra uppsats öfver samma ämne skall deremot blott lemnas en helt kortfattad upplysning om de resultät, hvartill den är 1890 & nyo uppväckta stri- den om bohuslänska hafsfiskets administration ledt. Sedan Göteborgs och Bohus läns landsting den 23 sep- tember 1891, med anledning af infordradt yttrande öfver de till Kongl. Maj:t ingifna ansökningarna om en förbättrad administration af bohuslänska fiskerinäringen**), för tredje gängen enhälligt beslutat hemställa om inrättande af en egen styrelse för länets hafsfiske, ingick Orosts och Tjörns fiskeriförening den 31 derpä följande oktober till Kongl. Majit med en ytterligare ansökan i ämnet, i hvilken ansökan mer *) Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 1—42. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 1—42. **) Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 146—179, 192—211. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 146— 179, 192—211. 24 fullständigt redogjordes icke blott för den föreslagna fiskeri- styrelsens sammansättning, utan äfven och i synnerhet för densammas blifvande äligganden*). Göteborgs och Bohus läns landstings nämnda hällning i frägan grep emellertid fiskeriinspektören i Kongl. Landtbruksstyrelsen, doktor R. LUNDBERG, s& härdt, att han uti en längre uppsats i Göte- borgs Handels- och Sjöfarts-Tidning för den 30 oktober 1891 (N:o 252, B) pä det häftigaste angrep förslaget i fräga, och detta med användande af ett skrifsätt och med anli- tande af sanningen vanställande uppgifter och förvrängnin- gar i sädan omfattning, att svenska litteraturen väl knap- past torde hafva nägot värre att uppvisa i den vägen. Af- tryck af denna sä förkastliga uppsats utdelades sedan med lika tydligt som beklagligt syfte uti bohuslänska skärgärden ji stort antal exemplar**). Dä strax derefter Göteborgs och Bohus läns hushäll- ningssällskaps förvaltningsutskott i infordradt yttrande i följd af denna fiskeriinspektörens uppsats blott helt lamt föror- dade och länsstyrelsen i Göteborg senare rent af afstyrkte Kongl. Maj:ts bifall till förslaget om den ifrägasatta fiskeri- styrelsens inrättande; sä ansäg sig utgifvaren böra ing& till Kongl. Majıt med en ny, mer utförligt motiverad ansökan i ämnet, i hvilken ansökan invändningarne mot den före- slagna fiskeristyrelsen fullständigt vederlades***). För att bringa fiskerifrägans innehäll och betydelse i vidsträcktare omfattning än hittills till den stora allmänhe- *) Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 211— 12, — Berättelse öfver Föreningens till bohus- länska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning. 1891. Göteborg 1891, sid. 6—18. — DBohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 211—212, 238— 250; 1892, sid. 26—42. **) LUNDBERG, R., Nägra ord om den föreslagna nya styrelsen för Bohusläns hafsfisken. (Aftryck ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning d. 30 oktober 1891). Göteborg 1891. ‚ *®) Bihang till Riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen är 1892. 1 Sam]. 2 Afd. 2 Band. 29 Häft. (Motion i Andra Kammaren N:o 165), sid. 18—36. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid. 62 o. följ. ‘ DD ) tens kännedom och derigenom kraftigare, än dessförinnan kunnat ske, framdrifva saken till afgörande, väcktes derpä vid riksdagen i januari 1892 af utgifvaren motion om »vid- tagande af nödiga ätgärder för ävägabringandet af en tids- enlig administration af hafsfıskebedriften vid rikets vestra och södra kuster» samt om anslag »för anställandet af tvä _ fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus’, Kristianstads och Blekinge läns hafsfisken». Denna motion tillstyrktes i dess förra del af Riksdagens statsutskott och bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af Första Kammaren, dervid den omständigheten, att motionen afsäg icke hela rikets fiskeri- näring, utan blott de s. k. eröfrade provinsernas hafsfiske, torde hafva verkat afgörande. Med anledning i väsentlig mon af denna utgäng väcktes derföür med samma syfte i Andra Kammaren en ny motion om utarbetande och fram- läggande af »förslag till förbättrad anordning af administra- tionen utaf rikets sötvattens- och östersjöfisken», hvilken motion af vederbörande tillfälliga utskott tillstyrktes, men ej vann Andra Kammarens bifall, enär den afsäg blott en del af rikets fiskerinäring. Hufvudsyftet med motionerne, eller att fästa den stora allmänhetens uppmärksamhet ä fiskerifrägan och derigenom draga densamma under offent- lighetens dom, vanns emellertid i väsentlig mon. | I afsigt att främja inföorandet af en pä tillämpning af sjelfstyrelsegrundsatsen hvilande fiskeriadministration, väcktes vidare i Riksdagen motioner om sädan äÄndring i regerings- formen och i landstingsförordningen att landshöfding icke mätte inom det honom anförtrodda län kunna utses till ord- förande i representativ korporation, som har till uppgift att rädslä och besluta om för länet gemensamma angelägenhe- ter, hvilka motioner af vederbörande utskott tillstyrktes och vunno Andra Kammarens bifall. Under loppet af vären 1892 inlemnades slutligen till Kongl. Maj:tt ansökningar frän flere af Bohusläns för fisket 26 mest betydande kommuner och frän Bohusläns riksdags- män i Andra Kammaren för landsbygden om ordnandet af bohuslänska hafsfıskets administration i Ööfverensstämmelse med Göteborgs och Bohus läns landstings samt Orosts och Tjörns fiskeriförenings förslag. De bohuslänske riksdags- männen hänvisade dervid till de grundsatser, rörande nä- ringslifvets administration, som uttalats af de den 2 novem- ber 1883 och den 24 oktober 1884 tillförordnade komite- rade för behandlingen af frägorna om handelns och indu- striens administration i särskildt deras den 22 juli 1885 af- gifna betänkande och förslag angäende industri- och han- delskammare*). | Z. Till Konungen. Uti särskilda underdäniga ansökningar hafva dels riks- dagsmannen i andre kammaren, filosofie doktorn A. V. LJUNGMAN, dels talrike fiskeriidkare uti flera af Bohusläns större fiskelägen hos Eders Kongl. Maj:t hemstält derom 1:0) att det förslag till ordnande af det bohuslänska hafs- fiskets administration, som den 14 november 1890 af Kongl. Landtbruksstyrelsen ingifvits till Eders Kongl. Maj:t, icke mätte vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall, och 2:0) att tör hand- hafvandet af samma administration mätte i stället för den nuvarande fiskeritillsyningsmannainstitutionen, p& sätt Göte- borgs och Bohus läns landsting redan 1882 i underdänig- het anhällit, inrättas en särskild fiskeristyrelse, till hvars r *) Betänkande och förslag angäende industri- och handelskammare afgifna den 22 juli 1885 af de jemlikt nädiga beslut den 2 november 1883 och den 24 oktober 1884 förordnade komiterade. Stockholm 1885. 27 förfogande för ändamälets vinnande skulle ställas en viss bestämd andel af det utaf Riksdagen till fiskerinäringens understöd beviljade anslaget, hvarjemte nämnde fiskeriidkare derutöfver särskildt hemstält om 3:0) bohuslänska hatfsfıske- bedriftens och skärgärdens kraftiga främjande genom äväga- bringandet ai förbättrad samfärdsel säväl inom nämnda skär- gärd som mellan densamma och det inre landet. Bäda an- sökningarna äro nu i tryck tillgängliga (Bil. A, sid. 146— 179, 192—210), och har den frän fiskelägena härrörande af dem äfven varit offentliggjord uti flera af länets tidningar samt under den senast förflutna sommaren utgjort föremäl for en liflig dryftning i dessa*), hvarförutom ansökningarne den 23 sistlidne september blifvit af länets landsting (Bil. A, sid. 211—212) i hufvudsak tillstyrkta **). Den stora betydelse, de ifrägavarande till Eders Kongl. Maj:t ingifna framställningarnas förslag obestridligen inne- bära, i förening med det oförnekliga behofvet af att bohus- länska hafsfıskebedriften och skärgärden’ mätte, i öfverens- stämmelse med hvad under liknande förhällanden eger rum i utlandet, undf& en nämnda bedrifts ekonomiska betyden- het mer motsvarande omvärdnad frän det allmännas sida, än hittills kommit dem till del, mana äfven Orosts och Tjörns Fiskeriförening att i djupaste underdänighet inför Eders Kongl. Maj:t framföra den för fiskebedriften mest be- *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 146—179, 192—210. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration 1841—1891. Göte- borg 1891, sid. 146—179, 192—210. — Bohusläningen, Uddevalla 1891, 3:0) 60, 64, .66,:67, 68, .71,.74, 76, (A), 78,80, 95,129, 133: (A), ‚138. — DBohusläns Allehanda, Uddevalla 1891, N:o 66. — Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1891, N:o 123 (A), 124, 152 (B), 252 (B). — Gö- teborgs-Posten, 1891, N:o 130, 132, 161, 263, 279. — Nyheterna, Göte- borg 1891, N:o 23. (Utg. anm.) ##) Göteborgs och Bohus läns J.andstings handlingar, 1891, N:o 23, sid. 1—2, N:o 27, sid. 17 ($ 65). — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 211—212. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskeri- näringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891, Göteborg 1891, sid. 211—212. (Utg. anm.) 25 tydande delens af samma skärgärd Önskningar med hänsyn till dessa förslag. Genom alla europeiska länder med högre utveckladt näringslif gär sedan en längre tid tillbaka en allt starkare vardande strömning till förmon för samma näringslifs främ- jande medels förbättrad administration af sädan beskaffen- het, att näringsidkarne genom en representativ organisation af densamma sjelfva fä sä& stor andel deri, att denna admi- nistration i verkligheten varder ett slags sjelfstyrelse*). Denna strömning har ı utlandet föranledt inrättandet af handels-, industri- och landtbrukskamrar m. fl. sädana an- stalter af stor betydelse för näringarnas administration, och äfven i Sverige har en liknande uppfattning medfört hus- hällningssällskapens inrättande och understödjande af staten samt stadgandet af den bestämmelse uti $ 2 af förordnin- gen om landsting den 21 mars 1862, enligt hvilken lands- ting äfven skulle tillkomma att »rädslä och besluta om för länet. gemensamma angelägenheter, hvilka afse den allmänna hushällningen, jordbrukets och andra näringars utveckling». (rundsatsen att näringarne böra administreras hufvudsak- ligast »genom sjelfstyreise och sjelfverksamhet i orterna» är sälunda längesedan bäde erkänd och tillämpad i värt fädernesland. Enär bohuslänska hafsfiskebedriften särskildt med an- ledning af »det yppade ymniga sillfiskets» utomordentliga betydenhet och de rubbningar i skärgärdens jemva ekono- miska utveckling, det medfört och i oändligt större omfatt- ning hotar att medföra vid fiskeperiodens slut, dä enligt bäde erfarenheten frän forna tider och nutidens förebäd *) Betänkande och fürslag angäende Kommerskollegiets indragning eller ombildning afgifna den 12 mars 1884 af de enligt nädigt beslut den 2 november 1883 förordnade komiterade. Stockholm 1884, sid. 156—169, Bil. F, sid. 62*—86*, — Betänkande och förslag angäende industri- och handelskammare afgifna den 22 juli 1885 af de jemlikt nädiga beslut den 2 november 1883 och den 24 oktober 1834 förordnade komiterade. Stock- hoim 1885. — GRAETZER, R. Die Organisation der Berufsintressen, Ber- lin 1890, sid. 330. (Tg. anm.) 29 den skenbart sä goda ekanomiska ställningen i nära nog 'ett enda slag kan ombytas till ruin, för undgäende deraf päkallar en kraftigare administration än för fisket i de öfriga länen är och under tiden näst före sillfiskeperiodens början äfven i Bohuslän var af nöden; s& ingick länets landsting redan är 1882 till Eders Kongl. Maj:t med en underdänig hemställan om inrättandet af en i väsentlig mon med till- lämpning af anförda grundsats organiserad styrelse för bohuslänska hafsfıskets administration®). Den sedan 1855 inom Göteborgs och Bohus län befint- liga fiskeriadministrationen genom en af länsstyreisen för- ordnad »tillsyningsman» är nemligen hyarken tidsenlig eller tillräcklig eller möjlig att utveckla till det bättre (Bil. A, sid. 140—141, 161—163, 195—196, Bil. B, Bil. G, Bil. D, Bil. E, sid. 7—14) samt erbjuder dessutom genom sjelfva denna sin naturliga svaghet den betydande vädan för bohus- länska hafsfiskebedriften**) att man för att afhielpa denna *) Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1882, N:o 11, sid. 4, N:o 22, sid. 30--31. — Underdänigt betänkande med förslag till fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. Stockholm 1883, sid. 41--47. — LJUNGMAN, A.V., Kort- fattad berättelse öfver de under ärtiondet 1873—-1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göte- borg 1883, sid. 91—92. — Göteborgs och Bohus läns Landstings hand- lingar, 1884, N:o 2, sid. 5—6, N:o 23, sid. 7 ($ 28). — Underdäniga utlätanden af Ötverstäthällareembetet och Stockholms stadsfullmäktige samt Kongl. Maj:ts Befallningsbafvande i länen och Landstingen i anledning af särskilda komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 276—279, 282—284. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 14, 17—18, 19—20, 90—98. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göte- borg 1891, sid. 14, 17—18, 19—20, 90—98. — Jfr vidare Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1882, N:o 244 (A), 256 (A). (Ttg. anm.) #*) Jfr LJUNGMAN, A. V., Kortfattad berättelse öfver de under är- tiondet 1873—1883 utförda vetenskapliga undersökningarna. rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 1883, sid. 94. — Bohus- länsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 140—147; 1891, sid. 5, 33, 37, 140 — 141, 161—163, 195—196, 214, 226. — Förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske. Af A. H. Marm. Göteborg 1890. — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- samhet och förvaltning. 1890. Göteborg 1891, sid. 7—14. — Upplysningar 30 bristfällighet lockas att tillgripa den tvifvelsutan förderf- bringande utvägen att Öfverläta ät den för det en binäring ät landtbruket utgörande fisket förordnade administrationen att handhafva värden äfven om bohuslänska hafsfiskets an- gelägenheter. Talrika skäl utöfver de af länets landsting 1832 och 1884 samt nu senast uti de ifrägavarande fram- ställningarna meddelade kunna visserligen äberopas till för- mon för särskiljandet af bohuslänska hafsfiskets administra- tion frän det öfriga rikets och anordnandet af en särskild fiskeristyrelse blott för Göteborgs och Bohus läns skärgärd; men de redan anförda äro fullt tillräckliga.. Är 1875 fann Eders Kongl. Maj:t ock för godt att afböja det förslag till förläggande af bohuslänska hafsfiskets administration under den för sötvattens- och östersjöfiskena anordnade, som dä föreläg tillstyrkt af Kongl. Landtbruksakademiens förvalt- ningskomite*), och detta ehuru Bohuslän d& icke säsom nu hade ett sillfiske, hvilket p& grund af dess bäde ofantliga ymnighet och periodicitet päkallade en den mest kraftiga särskilda verksamhet. De ifrägavarande framställningarne skilja sig med hän- syn till den föreslagna fiskeristyrelsens organisation egent- ligen blott deruti att de »representativa» medlemmarne uti hemställan frän fiskelägena äro sju till antalet, af hvilka fem skulle utses af fiskarbefolkningen samt en af landstin- get och en af hushällningssällskapet, under det att de uti rıksdagsman LJUNGMAN’S hemställan blott skulle vara fem till antalet samt alla utses af nämda befolkning**). Skälen och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 5, 33, 37, 140—141, 161—163, 195--196. (Ütg. anm.) - *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 8, 11—12, 19, 81—85, 99 —102. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841— 1891. Göteborg 1891, sid. 8, 11—12, 19, 81—85, 99— 102. (Tig. anm.) *®) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 166, 200. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 166, 200. (Utg. anm.) a al till förändringarna äro uppenbarligen att man Önskar att den föreslagna styrelsens lertal verkligen skall kunna sägas representera fiskebedriften och skärgärden och att man anser det Göteborgs stad eger all den representation, den för bevakande af sina intressen behöfver, samt lika litet bör fä& utse ledamöter i en lokal representation för skär- gärden som denna senare kan hafva anspräk pä att fä utse ledamöter uti en sädan representation för Göteborg. Att de företrädesvis »representativa» medlemmarne i fiskeristy- relsen väljas af fiskarbefolkningen sjelf genom elektorer, ut- sedde efter samma grunder, som för val af nämndemän i Rättegängs-Balkens 1 kap. $ 1 faststälts, af de samhällen, inom hvilka fiskebedriften utvecklats till en sjelfständig nä- ring för sig af större betydenhet, torde helt visst erkännas vara ur principiel synpunkt riktigast: men pä grund af de ännu s& outvecklade förhällandena i bohuslänska skärgärden och med hänsyn till dess större beqvämlighet vid styrelsens första anordnande, mä länets landstings nyligen afgifna för- slag (Bil. A, sid. 211—212) kanske vara att föredraga*). Säsom ett önskemäl för framtiden mäste dock alltid, i hän- delse sistnämnda förslag vinner afsedt bifall, qvarstä att förhällandena mätte utveckla sig derhän att flertalet af sty- relsens medlemmar fä utses af de fiskeidkande samhäliena sjelfva. Sedan är 1889 hatva ock uti storbritanniska parla- mentets bäda hus under hvarenda session inlemnats förslag *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 211—--212. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 211—212. — Den omständigheten, att de ifrägavarande ansökningarnes för- slag förutsätta utfärdandet ä administrativ väg af föreskrifter rörande valkretsar och val af elektorer inom dessa, är emellertid icke att räkna för en mer oöfvervinnerlig svärighet för Bohuslän än för Skotland, der ingen tyckes ens hafva tviflat pä en slik anordnings möjlighet och lämplighet. Att bestämma hvilka samhällen som pa grund af deras betydenhet för fiske- bedriften böra fA utse elektorer liksom till hvilket antal sädana böra utses, erbjuder tydligen ingen verklig svärighet. Kommun, som eger flera större fiskelägen, bör naturligen fa utse en elektor för hvartdera af dessa, men eljes blott en sädan. (Utg. anm.) 32 « om den skotska fiskeristyrelsens ombildning*) genom insät- tande i densamma af antingen fyra eller sex representativa medlemmar (»representative members») jemte de fem, rege- ringen fortfarande skulle utse (»appointed members»). Lämp- ligt torde dock vara att äfven vid genomförandet af nämnda önskemäl länets landsting och hushällningssällskap fä i en- lighet med förslaget frän fiskelägena utse hvar sin ledamot i styrelsen**), s& att länets allmänna intressen derigenom fä representanter inom den till förmon för länets hafsfıske- bedrift tillförordnade styrelsen. Beträffande landshöfdingens i länet af landstinget är 1832 föreslagna sjelfskrifvenhet säsom ledamot i styrelsen, sä är uppenbart, att den var betingad af Önskan att sty- relsen skulle f& öfvertaga Kommerskollegiets befattning med bohuslänska hafsfiskets administration, och bortfaller den naturligen i händelse styrelsen skulle fä en samma kollegium underordnad ställning***). Skulle äter enligt det i viss mon alternativa förslaget af riksdagsman LJUNGMAN tvänne nya under Kommerskollegium eller ock direkt under Kongl. Civil- departementet lydande fiskeriinspektörer komma att tillsättas för administrationen af hafsfisket i de eröfrade provinsernar), *) Sea Fisheries (Scotland) regulation bill (52 & 53 Viıcr.), 1889. — Fisheries regulation (Scotland) bill (53 Vıcr.), 1890. — Fishery Board (Seotland) bill (53 Vıcr.), 1890. — Fisheries regulation (Scotland) bill (54 Vıcr.), 1890. — Fishery Board (Scotland) bill (54 Vıcr.), 1891. (UÜtg. anm.) **) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 200. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafs- fiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 200. (Utg. anm.) ***) Kortfattad berättelse öfver de under ärtiondet 1873—1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göteborg 1883, sid. 91—92, 93—94. — Bohuslänsk Fiskeritid- skrift, 1891, sid. 166. — Upplysniugar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och admini- stration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 166. — Se vidare den nedan under V införda ansökan till Kongl. Maj:t den 30 december 1891 uti fjerde punkten. (Utg. anm.) f) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 168— 170. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 168— 170. (Utg. anm.) 38 torde den af dem, som finge Göteborgs och Bohus län till ‚sitt distrikt, lämpligen böra vara sjelfskrifven ledamot uti styrelsen, hvars medlemmars antal i sädant fall blefve nio. Ehuru visserligen önskligt vore, att om möjligt flertalet af styrelsens ledamöter utgjordes af fullt opartiske män, ätminstone sä till vida att de icke vore direkt intresserade uti fiskebedriftens utöfning; sä synes det dock vara mindre tjenligt att, p& sätt länets landsting 1832 föreslog*), genom en bestämd föreskrift i detta afseende begränsa de väljandes rätt att utse den de finna för ändamälet lämpligast. I för- ordningen om den föreslagna styrelsens inrättande torde dock, i likhet med hvad nämnda landsting 1882 framhöll, böra angifvas att de valde styrelseledamöterne skola vara kände för sakkunskap i fräga om hafsfiskebedriften. Styrelsens sammanträden böra hällas & den plats inom länet, som för hvarje särskildt fall anses lämpligast, enär ombyte helt visst kommer att verka förmonligt med hänsyn till den -närmare beröringen med de skilda trakter- nas fiskeriidkare. Styrelsens expedition bör deremot för- läggas ungefär centralt uti nägot af fiskelägena i länets mellersta skärgärd. Styrelsen bör hafva till äligsgande 1:0) att afgifva utlätanden till vederbörande myndig- heter öfver bohuslänska hafsfiskebedriftens eller fiskarbefolk- ningens värd afseende frägor;' 2:0) att utarbeta förslag till möjligen behöfliga ordnings- stadganden för fiskebedriftens utöfning; 3:0) att lemna upplysningar och räd ät den fiskeriid- *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 20, 92, 95, 96, 166, 200. — Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1884, N:o 2, sid. 5. — Underdäniga utlätanden af Öfverstäthällareembetet och Stockholms stads- fullmäktige samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen och Landstingen ıi anledning af särskilde komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till uy fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 283. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 20, 92, 95, 96, 166, 200. (Utg. anm.) 34 kande allmänheten rörande säväl fiskebedriftens utöfning och fiskerilagstiftningens tillämpning som de ätgärder, hvilka äro af nöden för fiskarsamhällenas förkofran; 4:0) att hos vederbörande göra hemställanden om vid- tagande af för fiskebedriftens och fiskarsamhällenas förkofran behöfliga ätgärder; 5:0) att anordna och leda den offentliga ekonomiska verksamheten inom skärgärden till fiskerinäringens främ- jande*); 6:0) att ombesörja utaf behofvet päkallade utredningar af fortgäende eller tillfällig art rörande hafsfiskebedriften;; 71:0) att draga försorg om samlandet och utgifvandet af nödig fiskeristatistik; samt 8:0) att ombesörja ästadkommandet och värdandet af tör den offentliga verksamheten till fiskebedriftens främjande behöfliga samlingar säsom arkiv, bibliotek och fiskerimu- seum. Styrelsen bör deremot icke hafva nägot att beställa med värden om vare sig ordningens upprötthällande eller fiskerilagstiftningens tillämpning inom skärgärden, hvilket ju äligger kronobetjeningen med tillhjelp af de ordningsmän och öfriga biträden, som kunna varda för ändamälet tillför- ordnade**). Det utgör nemligen en af den befintliga fiskeri- tillsyningsmannainstitutionens svagheter att tillsyningsmannen *) Det behöfver icke sägas, att denna »offentliga ekonomiska verksamhet», säsom äfven ordalydelsen utvisar, blifver af alldeles samma art som hushällningssällskapens, och att nägra kollisioner med andra vare sig administrativa eller kommunala myndigheter i följd af denna verksamhet icke gerna kunna ifrägakomma (jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 165, 199. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841 — 1891. Göteborg 1891, sid. 165, 199). ‚(Utg. anm.) **) J{r Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 23—24; 1890, sid. 144—145; 1891, sid. 51, 56—57, 62, 64. — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning. 1890. Göteborg 1891, sid. 11—12. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och admini- stration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 51, 56—57, 62, 64. (Utg. anm.) or 9 79] skall vara pä en och samma gäng bäde polistjensteman och fiskeritjensteman, enär institutionens hela art derigenom blifvit en annan, än hvad den borde vara, om den i nägon högre grad skolat kunna motsvara sin bestämmelse. För utförande af sitt uppdrag behöfver styrelsen helt visst, pä sätt i bäda ansökningarna framhälles eller antydes, hafva till sitt förfogande bäde ett bestämdt statsanslag och nödiga biträden, dem styrelsen sjelf eger utse*); och kan för jemförelses skull med hänsyn härtill anföras, att Nederländernas statsutgift för hafsfiskebedriftens administra- tion är för i &r beräknad till 75,175 floriner, at hvilka 10,600 floriner till aflöningar ät biträden och 34,760 flo- riner & marinbudgeten (för tillämpningen af nordsjöfiske- konventionen), och att Storbritanniens statsutgift för Skot- lands hufvudsakligast haisfısket afseende fiskeriadministration är för äret 1890-1891 beräknad till 24,122 pund sterling, af hvilka 9,538 pund sterling till aflöningar och 6,324 pund sterling till hamnförbättringar, hvartill kommer att fiskeri- styrelsen eger att använda 1,500 pund sterling af öfverskottet & sillvrakningsmedlen för telegrafnätets utsträckning till platser af betydenhet för hafsfisket (Bil. F). Svenska riks- dagen har ock bäde 1889 och 1890 uttalat, att hyad som för fiskerinäringens upphjelpande inom landet ätgjordes vore otillräckligt och att »särskildt nordsjöfisket, i betraktande *, Den nödiga verksamheten för bohuslänska hafsfiskebedriftens admi- uistration är helt visst s& synnerligt omfattande att den kräfver oafbrutet arbete af mer än blott en person, äfven om denne vore i besittning af än sa stora insigter och än sä rik och värdefull erfarenhet. För samma ad- ministration torde derföre behöfva anställas ätminstone en sekreterare (med insigter i lagstiftning och förvaltning) för handhafvande af fiskeri- styrelsens expedition och en fiskeriinspekıör eller fiskerikonsulent för särskildt utredningen af vigtigare, mängsidiga vetenskapliga insigter ofta kräfvande fiskerifrägor samt dessutom nödige insamlare af statistiska upp- gifter m. m. i skärgärden. Äfven en eller annan fiskeriassistent säsom bi- träde vid utöfningen af den ena eller andra grenen af fiskeriadministrationen torde kanske icke under fiskeperioden kunna undvaras, men sedan torde indragning af flera af dessa tjenster vara möjlig. — Jfr vidare Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 167, 201. (Uig. anm.) 96 af den stora betydelse det under de senare ären erhällit», ' vore förtjent af en bättre omvärdnad*). I afseende äter pä& . betydenheten af bohuslänska hafsfisket i jemförelse med ut- landets mä vara nog -att anföra, att den bohuslänska sill- fängsten är näst den skotska den största i Europa och att Bohusläns export af färsk fisk öfverstiger hvarje annat lands. Uti sin underdäniga ansökan är 1882 om inrättande af en särskild styrelse för länets hafsfiske hemställde länets landsting, att denna styrelse skulle fä öfvertaga all den be- fattning med samma fiske, som dä tillkom och ännu till- kommer Kommerskollegium, och dä, säsom redan af stats- rädet och chefen för Kongl. Civildepartementet i dennes underdäniga anförande till statsrädsprotokollet öfver civil- ärenden den 2 mars 1875 framhällits, nämnda fiske »icke kunde betraktas säsom en binäring till jordbruket utan sä- som ett fritt och sjelfständigt yrke, sysselsättande en mängd personer, hvilka uteslutande deri söka och finna sitt lifs- uppehälle», samt dä det har dess mer likhet och beröring med sjöfart, handel och industri*”); sä torde, om denna länets landstings önskan icke kan vinna nädigt bifall, utan bemälde fiske anses böra fortfarande lyda under nägot af de s. k. centrala embetsverken i Stockholm, det ligga syn- nerlig vigt uppä att detta embetsverk varder Kommers- kollegium (Bil. A. sid. 144, 145, 168), hvilket ju har att handlägga de med bohuslänska hafsfiskebedriften mest öf- verensstämmande näringarnas angelägenheter och dessutom i sitt arkiv eger tillgäng till de för det periodiska sillfiskets *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 109, 117. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 109, 117. (Utg. anm.) **) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 17, 83—84, 92, 100, 145, 150—151, 168. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskeri- näringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 17, 83—84, 92, 100, 145, 150—151, 168. (Ütig. anm.) 31 värd sä vigtiga äldre handlingarna rörande samma fiske*), och icke Landtbruksstyrelsen (Bil. A, sid. 151—156), som ju till följd af bäde sin organisation och sjelfva arten af sin förvaltning mäste blifva fullständigt fremmande för en nä- ring sädan som bohuslänska hafsfiskebedriften samt deri- genom äfven olämplig för befattningen med dennas värd*”). SA länge bohuslänska hafsfiskets administration är skild frän sötvattens- och Ööstersjöfiskenas, s& länge finnes ätmin- stone hoppet om en dugande fiskeriadministration ännu gqvar. Ett bifall till Kongl. Landtbruksstyrelsens ofvan omförmälda förslag skulle deremot göra fullständigt slut äfven pä& detta hopp. Med anledning af Riksdagens underdäniga skrifvelse den 19 maj 1890, angäende regleringen af utgifterna under riks- statens sjette hufvudtitel, och i denna uti sjunde punkten gjorda hemställanden samt Eders Kongl. Maj:ts nädiga bret den 29 derpä följande augusti till Landtbruksstyrelsen och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ı Göteborgs och Bohus samt Hallands län hafva till Eders Kongl. Maj:t un- der november mänad förra äret inlemnats underdäniga ut- redningar med förslag till de ätgärder, som skulle vara af nöden för hafsfiskebedriftens främjande***); men dä dessa utredningar och förslag, i hvad de afse Göteborgs och Bohus läns hafsfıske, icke motsvara vare sig hafsfiskebedriftens kraf eller skärgärdsbefolkningens Önskningar, s& har den naturliga följden deraf blifvit att samma befolkning sjelf _ *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 144, 145, 168, 169. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841--189f. Göte- borg 1891, sid. 144, 145, 168, 169. (Utg. anm.) *#=) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 144, 151—156, 158. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göte- borg 1891, sid. 144, 151—156, 158. (Utg. anm.) ##®) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 36—38, 122—138. — Upp- lysningar och handlingar rörande fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 36—38, 122—138. (Utg. anm.) 38 hos Eders Kongl. Maj:t sökt framhälla hvad som för bohus- länska hafsfiskebedriftens och skärgärdens upphjelpande vore af nöden®). Hon har dervid anslutit sig dels till de un- derdäniga framställningarna frän länets landsting den 29 oktober 1886 om jernvägsanläggningar och den 10 novem- ber förra äret om farledsförbättringar i bohuslänska skär- gärden, dels till de ansökningar om telefonväsendets utveck- ling inom länet, som utgätt frän samma skärgärd sjelf och ensamt kunna sägas motsvara dennes önskningar. Det lider intet tvifvel att ju icke, pä sätt i ansökningen frän fiskelägena framhälles, bäde hafsfiskebedriften och skär- gärden med hänsyn säväl till de nuvarande som till de vid sillfiskeperiodens siut förestäende förhällandena behöfva upp- hjelpas genom en kraitigt utvecklad samfärdsel, hvarigenom särskildt de tryckande olägenheterna, deraf att en allt för stor del af den pä särskildt det ymniga sillfisket grundade affären monopoliserats uti nägra helt fä privilegierade sam- hällen, kunde undvikas och fiskarsamhällena utvecklas till erhällande af ett pi utöfningen af en möjligast mängsidigt idkad och fullständig hafsfiskebedrift hvilande varaktigt välständ*”). P& grund af hvad sälunda i underdänighet anförts fär ÖOrosts och Tjörns Fiskeriförening alltsä hemställa det de ifrägavarande underdäniga framställ- ningarne frän länet mätte med iakttagande af ofvanstäende anmärkningar vinna Eders Kongl. *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 198—210. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 198— 210. (Utg. anm.) #%*) Jemför Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—30, 55—H7, 157—158, 176; 1890, sid. 33, 41—42, 155; 1891, sid. 193—194, 201— 205. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 193—194, 201—205. 39 Maj:ts nädiga bifall och föranleda till de äsyf- tade ätgärdernas vidtagande. Ellös den 31 oktober 1891. Underdänigst Orosts och Tjörns Fiskeriförening. (Underskrifter.) Säsom bilagor följa: A) Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och sär- skildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841i— 1891. Göteborg 1891. B) Lagstiftningen för hummerfisket. Göteborg 1891. C) Vilkoren för sillsalteriers och andra fiskförädlingsverks anläggning. Göte- borg 1891. D) Förslag till ordningsstadga för Götehorgs och Bohus läns sillfiske. Af- gifvet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 14 januari 1890 af A. H. Marm. Göteborg 1890. E) Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- samhet och förvaltning under sjunde äret af Föreningens tillvaro. 1890. Göteborg 1891. F) Utdrag ur skrifvelser frän generalkonsulatet i Amsterdam och konsulatet i Leith. Bilaga F.. 1:0). Utdrag ur skrifvelse frän generalkonsulatet i Amsterdam den 22 september 1891. »I Anledning af Herr Rigsdagsmandens rede Skrivelse af 12 dennes skal jeg herved meddele Dem, med hvilke Be- lob Administrationen af det nederlandske Sofiske findes op- fort paa iaars Statsbudget: Salserer for: Sekrztereren i Het Collegie voor de Zeevis- BeherijentH INNE RR REINE fl. 600. Collegiets videnskabelige Raadmand .......... REE4)09? id’s Forste Tilsynsmand.................. DUO: id’s Tilsynsmand og tvende Ässistenter „ 2,200. id’s Brovare #. NE IS IR „ 1,800. 40 Maanedspenge til Bemandingen paa Statens Damp- SKıb ser. nn: 6 N. ET fl. 4,885, Kontorudaitter, Porto tteAi8,. EN AN „AI SEHEN Reiser or Dietudaifter PN U ee „ 32.500, Udgifter for Polititilsynet: Kul, Materialer, Rengjoring og Reparation af Dämpskıbet 1er. 2.22 ken}. 2,27 ee »„ 2,410. Leie af 2 Fartoier med Bemanding, Vedlige- holdelse og Reparation ...............-........- »„ 4,020. Undersogelser og Granskninger til Sofiskeriets Eremme £tt......2 dns Kal Arch re „508 fl. 40,415. Paa Marinebadgettet findes desforuden folgende Poster: Dampskonnerten »Dolfyn» og Gaffelskonnerten »Argus» med henholdsvis 50 og 23 Mand Besztning, til Tjeneste ved Polititilsynet med Sofisket: Spofficirernes »S@gager> .......2.-.-.-ucnsenene fl. 7,800. TValelpenDe, elerkepr De re 5:6 Underofficirernes og Menigenes Gager .....- „ 22,770. Drateler Ve HERE RA g 690. fl. 34,760. Da Tilsynet med Sofisket er en Rigssag haves, saavıdt vides, ingen andre Udgifter dermed, end ovenstaaende.» 2:0). Utdrag ur uppgifter, ätföljande skrifvelse frän kon- sulatet i Leith den 24 september 1891. »Salaries and Expenses of Public Departments. (OLIVER & Boyp’s Edinburgh Almanac, 1891, p. 286.) The Fishery Board for Scotland. 1. Salaries: Chairman (at £ 800 a year), £ 800; secretary (at £ 300, rising by £ 20 a year to £ 400), £ 41 400; chief clerk (at £ 400 a year), £ 400; first clerk (at £ 175, rising by £ 15 a year to £ 200), £ 200; two clerks (at £ 125, rising by £ 15 triennially to £ 200), £ 295; one lower division clerk (at £ 70 a year, rising by £ 15 triennially to £ 200), £ 86; additional clerical assistance, £ 168; messenger, £ 61; inspector of salmon fisheries (at £ 600 a year), £ 600; general inspector at Leith (at £ 280, rising by £ 20 quinquennially to £ 320), £ 300; assistant inspector at Greenock (at £ 230, rising by £ 15 quinquennially to £ 260), £ 252; officers at Eyemouth, Leith, Anstruther, Montrose, Stonehaven, Aberdeen, Peter- head (2 officers at Peterhead), Fraserburgh (2 officers), Banft, - Buckie, Findhorn, Cromarty, Helmsdale, Lybster, Wick, Orkney, Shetland (2 officers), Stornoway, Barra, Lochbroom, Lochcarron, Fort-William, Campbeltown, Inveraray, Rothesay, Greenock and Ballantrae, 30 in number (at £ 100 a year, rising by £ 10 triennially to £ 180, five officers at Leith, Aberdeen, Peterhead, Fraserburgh and Wick, receiving in addition 2 20, and officers at Shetland and Greenock re- ceiving in addition £ 10 a year of duty pay), £ 5,054; allowances for stores at Wick and Lochcarron, £ 5; fishery correspondents, £ 350; clerical assistance for fishing districts, £ 141; messenger, £ 55; substitute for messenger during leave of absence, £ 3; commander of the »Vigilant» cutter, £ 200; commander of Her Majesty’s steamvessel »Jackal» (in addition to naval pay), £ 100; commanders of gunboats, 2 68; total of salaries, £ 9,538, an increase of £ 278 on the preceding year. (The sums estimated for the assistant inspector and officers include allowance for office rent.) 2. Miscellaneous Expenses: Travelling, £ 1,325; law expenses, £ 110; postage, £ 160; incidental expenses, £ 7150: total, £ 2,845. 3. For Piers or Quays (under the Act. 5 Geo. IV, c. 64), £ 3,000, Surplus of herring brand fees of 1889; :8: 3,324. 42 4. Cutter and Boat Service, £ 3,615. 5. Scientific Investigation, £ 1,800. Aggregate total of the Fishery Board, £ 24, 122, being an increase of £ 4,557 on the previons year. Estimated extra receipts for 1890—91, £ 8,715, viz., brand fees, £ 8,677, and other receipts, £ 38. [The amount of herring brand fees collected in 1889 vas £ 7,589; and the expen- diture in connexion therewith was, cost of collection (revised estimate), £ 3,876; pensions (proportion chargeable to brand service), £ 234; stationery, etc, £ 155: total, £ 4,265; surplus, £ 3,324. A sum of £ 1,500 a year out of the annual surplus, or from the accumulated surplus of previous years, is applied to providing payments under guarantee on account of the extension of telegraphic communication to certain districts.]» £I. Till Konungen. Uti underdänig skrifvelse den 13 sistlidne oktober har Eders Kongl. Maj:ts och rikets kommerskollegium med öfver- lemnande af »berättelsen öfver Göteborgs och Bohus läns hafsfisken under 1890—-1891» pä& grund af hemställan frän Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län till- styrkt att äfven for 1892 mätte anordnas medel till arfvode och bätlega ät tillsyningsmannen vid samma läns hafsfısken och dervid med hänsyn till beloppet hänvisat till hyrad samme Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört. Den stora betydelse, hafsfiskebedriften eger för Bohus- län och särskildt för den del deraf, hvilken jag under ett ärtionde representerat i Riksdagens Andra Kammare, i för- 45 ening med en under tjuguärig sysselsättning med samma bedrift rörande angelägenheter förvärfvad erfarenhet om den ytterst otillfredsställande beskaffenheten af den befintliga bohuslänska fiskeriadministrationen, nödgar mig att, pä grund. af de förtroendeuppdrag, jag säsom riksdagsman och lands- tingsman för en för hafsfisket mycket betydande del af bo- huslänska skärgärden ätnjuter, härmed i djupaste underdä- nighet framlägga min frän säväl Eders Kongl. Maj:ts befall- ningshafvandes som Eders Kongl. Maj:ts och rikets kommers- kollegii hemställanden afvikande uppfattning, i hopp att deri- genom vinna en länge Önskad förbättring i de ifrägavarande förhällandena inom bohuslänska skärgärden. Det är nem- ligen sä& längt ifrän att nämnda tillsyningsmannabefattning nu mer är behöflig eller medför nägot det allra minsta gagn ät Aiskebedriften att den tvärt om i flera fall utgör ett hin- der för samma bedrifts förkofran, som behöfver undanrödjas, hvarpä& säsom bevis mä anföras följande. Tillsyningsmannabefattningen är icke af nöden för füiskeri- lagstiftningens tillämpning, enär denna ombesörjes af krono- ‚betjeningen (med tillhjelp af utat Eders Kongl. Maj:ts be- fallningshafvande förordnade uppsyningsmän och de ordnings- män, som utses enligt $ 45 i kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852), och enär den nuvarande tillsyningsmannen visat sig sakna hjelpliga insigter i samma lagstiftning, hvarpä& hans - »förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske den 11 januari 1890» och hans yttrande den 20 sistlidne april öfver sillsalterinäringens utölning vid Ste- nungssund, bland mycket annat, .m& kunna anföras säsom alldeles ovederläggliga bevis (Bil. A, Bil. B, Bil. O). Ej mer behöflig är tillsyningsmannen för fiskebedriftens upphjelpande genom förbättringar i sjelfva näringsutöfningen, enär han sä uppenbarligen saknar insigter i denna och hel- ler icke kunnat tillhandag& fiskeriidkarne med nägon den minsta upplysning derutinnan eller förmätt taga nägot det allra minsta initiativ för att föra näringen framät, men väl 4 sökt afböja länets hushällningssällskaps ätgärder till införande af förbättrad sillsaltning efter skotska sättet*). Ej heller behöfves tillsyningsmannen för utvecklingen af försäkringsväsendet inom bohuslänska skärgärden, enär han visat, att han saknar duglighet att föra detta framät, och enär han säsom styrelseledamot i länets »Fiskareförening» motsatt sig äfven de mest nödiga förbättringar i föreningens reglemente samt mäst uteslutas ur föreningens styreise, hvil- ket senare skedde nära nog enhälligt. Än mindre behöfves tillsyningsmannen för yttrandens afgifvande eller för utredningars eller fiskestadgars ästad- kommande, enär han för sädana arbetens tillfredsställande utförande visat sig sakna alla förutsättningar, hvarpä& det nämnda »förslaget till ordningsstadga för sillfisket» och yttran- dena den 20 sistlidne april öfver sillsalterinäringens utöfning vid Stenungssund**) och den 28 sistlidne oktober öfver lag- stiftningen för hummerfisket torde vara mer än tillräckliga bevis (Bil. A, Bil. B, Bil. C). De yttranden, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erhöllos frän kronobetje- ningen öfver det merabemälda »förslaget till ordningsstadga för sillisket», ädagalägga för öfrigt mer än väl att hos krono- betjeningen förefans vida större kännedom om bäde fiske- bedriften och fiskerilagstiftningen än hos tillsyningsmannen. I fräga för öfrigt om möjligen nödiga fiskestadgars utarbe- tande har sädant och kan sädant icke annat än hindras dderigenom att fiskeritillsyningsmannen, säsom nu är fallet, *) Detta bevisas af, bland mycket annat, äfven den uppsats »om sill- saltning>, som offentliggjorts: uti Göteborgs och Bohus läns Hushällnings- Sällskaps qvartalsskrift, 1891, sid. 199— 221, och hvilken mer än tillräck- ligt ädagalägger, bäde att tillsyningsmannen fullständigt saknar all praktisk insigt i hvad som för silisalterinäringens utöfning är af nöden och att han till och med är oförmögen att ens hjelpligt dölja sin rent af löjliga obe- kantskap med nära nog allt hvad till näringsutöfningen hörer och ej kunnat af andres skrifter inhemtas. (Utg. anm.) **) Tillsyningsmannens beteende i denna fräga röjer en sädan partisk- het och är af sä upprörande beskaffenhet att det är rent af förvänansvärdt ott han kunnat efter ett sädant prof pä sin tjensteverksamhet fortfarande bibehällas vid tjensten. (Tig. anm.) 45 stär i vägen icke blott för en tidsenlig administration af fisket utan äfven för en tillfredsställande frivillig verksamhet frän fiskeriidkarne sjelfva för ändamälets vinnande. Allra minst behöfves tillsyningsmannen för utarbetandet af den ärligen afgifna statistiska berätteisen Öfver länets hafsfisken, enär denna berättelse, p& det sätt den hittills ästadkommits, saknar allt värde för fiskebedriften och för öfrigt, sä länge det icke är fräga om en mer duglig fiskeri- statistik, kan minst lika väl ästadkommas af till exempel ett tillfälligt biträde vid landskansliet mot en vida lägre ersätt- ning, än den tillsyningsmannen uppbär, eller af hushällnings- sällskapet. Dä uti Eders Kongl. Maj:ts och rikets kommerskollegii underdäniga utlätande den 17 sistlidne mars rörande arfvode ät tillsyningsmannen framhälles, att hvarken i den af till- syningsmannen afgifna berättelsen eller i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse den 13 september förra äret finnes nägon redogörelse lemnad, som ädagalägger det gagn, tillsyningsmannen genom sina ätgöranden medfört ät bohus- länska hafsfiskebedriften; sä besvarar Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande nu denna fullt berättigade anmärkning med att hänvisa till den dess skrifvelse af den 9 sistlidne oktober ätföljande berättelsen, ehuru den lika litet innehäl- ler nägot bevis för en gagnande verksamhet frän tillsynings- mannens sida som nägon af dennes föregäende berättelser. Att Eders Kongl. Maj:t den 29 augusti förra äret anbefallde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att afgifva under- dänigt utlätarde med »förslag om erforderliga ätgärder» till fiskerinäringens befrämjande, tyckes lika fullständigt hafva fallt samme befallningshafvande ur minnet som det ytterst otillfredsställande sätt, pä hvilket tillsyningsmannen uti sitt yttrande den 4 november förra äret tullsgjorde uppdraget att afgifva sädant förslag. (Jfr Bilagorna till Kongl. Maj:ts nä- diga proposition om statsverket är 1391. Sjette hufvudtiteln, sid. 135). 46 Hvarje samvetsgrant och ärligt bedömande af saken i fräga skall med nödvändighet leda till det resultat att den omvärdnad, som genom tillsyningsmannen kommer bohus- länska hafsfiskebedriften till del, är sä& underhaltig, att väl knappast nägon tid eller nägot land kan under liknande för- hällanden uppvisa nägot ens tillnärmelsevis motsvarande. Hundratals fiskeriidkare hafva fördenskull ock i är uti skilda ansökningar framlagt sina underdäniga Önskningar om en bättre och mer tidsenlig sädan omvärdnad, och länets lands- ting har i är för tredje gängen ingätt med en underdänig hemställan om inrättandet af en särskild »styrelse» för administrationen af länets hafsfiıske. Det framstär ock vid en allvarligare utredning af förhällandena säsom ett oafvis- ligt behof för bohuslänska skärgärden och bohuslänska hafs- fiskebedriften att erhälla en dylik efter helt andra grunder än den nuvarande anordnad administration för samma fiske eller att ätminstone blifva qvitt den otillfredsställande fiskeri- administration efter »en-persons-systemet» man nu har, enär den ı alit för mänga hänseenden är till betydande olägen- het, utan att i nägot annat hänseende hafva varit till gagn, än att den möjligen stätt ı vägen för sträfvandena frän ad- ministrationen af sötvattens- och Ööstersjöfiskena att sl& un- der sig äfven bohuslänska hafsfısket. Det är nemligen vida bättre, att liksom under större delen af förra ärhundradets silliskeperiod icke hafva nägon fiskeriadministration alls, än att hafva en för näringsutvecklingen skadlig sädan, och längt förmonligare för näringslifvet, att näringsidkarne f& sköta sig helt och hället sjelfva, än att de, säsom nu är fallet, skola vara beroende af en enda med näringslifvet s& obekänt persons godtyckliga partiskhet. (Jemtör Upplysningar och hand- lingar rörande svenska fiskerinäringens understöd och admi- nıstration, 1841—1891, sid. 140— 141, 161—163, 195 —196). Under förra ärhundradets sillfiskeperiod afskaffades och indrogs äfven, pä grund af underdänig hemställan den 23 juni 1774 frän en den 19 augusti 1773 tillförordnad kongl. 47 komite, öfveruppsyningsmannabefattningen vid bohuslänska hafsfisket (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 68—69), och bör med än större skäl nu förfaras pä samma sätt med fiskeritillsyningsmannabefattningen *). Ett skäl, som ytterligare talar för en sädan ätgärd är att befattningen i träga tillsatts utan föregäende ansökan samt under förhällanden frän äfven den tillsattes sida, som böra läta alla betänkligheter fara. Allmänna meningen inom länet är ock den, att nuvarande innehafvaren af befattningen erhällit densamma säsom ett slags pension pä& grund af en honom beskyddande Göteborgs-millionärs stora inflytande, och att vederbörande vid första förordnandet voro väl med- vetna om den tilliörordnades olämplighet för tjensten; och kan under sädana förhällanden väl icke fürsvaras att befatt- ningen säsom en obehöflig sinekur upprätthälles med anslag af de medel, Riksdagen anvisat till »tiskerinäringens understöd». Pä grund af hvad sälunda i underdänighet anförts och med hänvisning till de underdäniga framställningar, som frän Göteborgs och Bohus läns landsting samt talrike fiskeri- idkare i bohuslänska skärgärden ingifvits till Eders Kongl. Maj:t, fär jag allts& hemställa det mätte Eders Kongl. Maj:ts och rikets kom- merskollegii hemställan om anslag till arfvode och bätlega ät en tillsyningsman vid Göteborgs och Bohus läns hafsfisken icke vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall, utan den ifrägavarande tillsynings- mannabefattningen, säsom icke blott obehöflig utan rent af för fiskebedriften menlig, indragas. Lilldal och Varekil den 16 november 1891. Underdänigst AXEL VILH. LJUNGMANn. Riksdagsman för Orost och Tjörn. *) Vid rikets hofrätter är det häfdvunnen sed att icke lemna nagra ytterligare förordnanden säsom domare ät extra ordinarie tjenstemän, hvilka ädagalagt otillfredsställande skicklighet vid domareembetets utöfning. (Utg. anm.) 48 Säsom bilagor följa: A) Förslag till ordningsstadga för Göteborgs ooh Bohus läns sillfiske. Af- gifvet till Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 11 januari 1890 af A. H. Marm. Göteborg 1890, B) Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- samhet och förvaltning under sjunde äret af föreningens tillvaro. 1890. Göteborg 1891. C) Vilkoren för sillsalteriers och andra fiskförädlingsverks anläggning. Gö- teborg 1891. I Till Konungen. Sedan Eders Kongl. Maj:ıt genom nädig remiss den 18 sistlidne juli uppä dels en af ledamoten af Riksdagens an- dre kammare, filosofie doktorn A. V. LJUNGMAN, gjord framställning i fräga om ätgärder till bohuslänska hafsfiske- bedriftens främjande och dels petitioner frän Homborgssund, Grundsund och Guliholmen i samma ämne, anbefalt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län att frän länets hushällningssällskap infordra yttrande rörande den i nämnde skrifter omförmälda frägan om inrättande af en oaflönad fiskeristyrelse för länet, fär Göteborgs och Bo- hus läns hushällningssällskap i underdänighet afgifva följande yttrande *): Förutom den stora betydelse, det bohuslänska storsjö- tisket eger säsom en egen sjelfständig näring, har länets hafs- fiske genom det nu äterkomna storsillfisket erhällit en ökad vigt icke blott för länets fiskeidkande befolkning utan äfven för länets och hela landets öfriga befolkning genom det stora tillskott i födoämne, som här ärligen erhälles. För tillgodo- *)- Detta yttrandes oriktigheter vederlades snart uti nedan under V införda ansökan den 30 december 1891 till Kongl. Maj:t. (Utg. anm.) 49 görande af dessa rika tillgangar har en är frän är stegrad verksamhet visat sig inom länets skärgärd, dels genom ökad handel och sjöfart i och för den färska varans försäljning säväl inom som utom landet, dels genom den stora industri, som uppstätt inom skärgärden för rävarans förädling och konservering eller för hennes tillgodogörande för landtbru- kets och andra näringars behof, der den ej kunnat försäljas färsk eller beredas till föda. Att denna handel och indu- stri har medfört ekonomiska fördelar, icke blott för de di- rekta utöfvarne häraf, utan äfven och icke minst för sjelfva fiskarbefolkningen, är alldeles pätagligt*). Den utveckling af skärgärdens näringslif, som sälunda visat sig, och hvilken varit till gagn för alla samhällsklasser derinom, har skett icke genom konstlade medel utan säsom en naturlig följd af allmänna ekonomiska lagar och till största delen genom befolkningens egen omtanke med nödigt biträde af kapitaler. Denna nydanade industri har naturligtvis ännu icke nätt den höjd, hvartill den bör kunna stiga. Gränsen här- för är knappast beroende pä tillgäng af rävaran, hvilken i viss mon kan sägas vara outtömlig, utan beror gifvetvis pä *), Sä syntes vara förhällandet äfven under den sorgligt ryktbara sillfiskeperiod, som tog sin början med vintern 1747—1748 och slutade med viatern 1808—1809, dä först periodens upphörande med deraf följande elände visade, hur det i verkligheten stod till med den lysande bild, skärgärden under perioden företedde. Af en skärgärdsbo, som med egna ögon sett bäde det ena och andra, mä följande ord här anföras till sakens belysande: „Den som för tjugufem är sedan sag bohuslänska skärgärden och nu äter fär se densamma, skall knappast kunna afhälla sig frän tärar. Den erbjöd dä en präktig anblick. Ur sjelfva hafvet stego kostsamma murar och pälverk, hvarpä hvilade vidsträckta salterier och trankokerier ; längre frän stranden säg man rika magasiner och driftiga verkstäder; öfverst präktiga karakters- byggningar samt tusentals fiskarstugor och arbetares boningar. Man säg stränderna vimla af menniskor och hafvet fladdra af segel; man säg hvarje natt utefter hela kusten den präktigaste illumination, som frän fönstren och de p& bryggorna blossande lamphusen mängdubblades mot de rullande va- gorna. Allt var lif och rörelse, och förtjensterna räknades i tunnor guld.— Nu ser man af all denna herrlighet intet mer än blotta ruinerna; endast här och der finner man en lutande koja, som 1 likhet med en förfallen graf- vard väcker en sorglig känsla äfven hos den fremmande äskädaren.“ (Lunn- BECK, O., Antekningar rörande Bohuslänska Fiskerierna, i synnerhet Sill- fisket. Götheborg 1832, sid. 42—43). (Utg. anm.) 4 50 möjligheten att finna afsättning. Ätgärder och sträfvanden för skärgärdens förkofran böra säledes i väsentlig mon vara riktade pä att underlätta afsättningen af dess produkter. Detta har ock i ofvan nämnda underdäniga framställ- ningar särskildt framhällits, och för att verkligen gagnande ätgärder säväl i detta som andra afseenden till skärgärdens bästa skulle kunna ha utsigt att komma till ständ, ha pe- titionärerna, säsom ett nödvändigt och det enda verksamma medel, föreslagit inrättande af en oaflönad fiskeristyrelse för länet, hvilken styrelse till och med tänkts kunna öfvertaga den befattning, som Kongl. Kommerskollegium hittills haft med hit hörande ärenden. Denna styrelse skulle särskildt hafva till uppdrag, att genom vidtagna ätgärder underlätta fiskfängstens afsättning och fiskarsamhällenas höjande ı välständ, samt vara sam- mansatt af 8 personer, af hvilka 5 borde väljas af befolk- ningen inom skärgärden, som för detta ändamäl skulle in- delas i 5 valkretsar. Hushällningssällskapet anser visserligen, att en styrelse eller nämnd, sammansatt af med skärgärdsförhällandena för- trogna personer, skulle kunna vara till ganska stort gagn vid behandling af ärenden rörande hafsfısket, genom att af- gifva yttranden öfver desamma äfvensom genom att sjelf föreslä ätgärder till skärgärdens förkofran. Deremot synes det Hushällningssällskapet icke vara lämpligt eller af be- hofvet päkalladt, att ät en sädan styrelse öfverlemna nägon administrativ eller beslutande myndighet, s& mycket mindre som det icke blifvit visadt att eller i hvad afseende skär- gärden och fiskerinäringen lidit af den nuvarande admini- strationen af deras angelägenheter. Att skärgärdens gärings- lif utvecklat sig under de senaste ären kan ju icke bestridas; men att denna utveckling skulle skett hastigare eller pä ett fördelaktigare sätt under en oaflönad fiskeristyrelses myn- dighet, har Hushällningssällskapet inga skäl att antaga *). *) Mer uppenbara osanningar hafva väl näppeligen nägonsin ut- öl I afseende & sättet för styrelseledamöternas utseende synes det af petitionärerna föreslagna, genom skärgärdens indelning i valkretsar, möta sä mänga svärigheter i tillämp- ningen, att det ej kan förordas*); utan anser Hushällnings- sällskapet, att ledamöterna böra utses af Eders Kongl. Maj:t, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, Landstinget och Hushällningssällskapet samt staden Göteborg. I de ifrägavarande underdäniga petitionerna är, säsom en gifven förutsättning för inrättandet af en särskild, oaf- lönad fiskeristyrelse, hemstäldt att Eders Kongl. Maj:t icke mätte bifalla ett af Kongl. Landtbruksstyrelsen afgifvet un- derdänigt förslag rörande administrationen af bohuslänska hafsfiskebedriften. Dä& Hushällningssällskapet ej eger känne- dom om beskaffenheten af detta förslag, kan Hushällnings- sällskapet ej derom yttra sig. Ej heller anser sig Hushäll- ningssällskapet böra yttra sig rörande de farhägor, som i den förstnämnda underdäniga framställningen — enligt Hus- hällningssällskapets äsigt i allt för starka ordalag **) — ut- talats i afseende & följderna af förslagets möjliga antagande. Dock har Hushällningssällskapet ansett sig böra framhälla det oupplösliga samband, som hafsfisket, pä sätt här ofvan är visadt, eger med handel och industri, hvarföre enligt Hushällningssällskapets förmenande hit hörande ärenden talats, och ä större liknöjdhet för bohuslänska skärgärdens bästa har väl svärligen nägonsin förut lemnats sä sorgliga bevis; och är härvid att märka, det „yttrandet* af landshöfdingen-ordföranden genomdrefs emot be- stridande af sakkunnige personer, hvilka päyrkade instämmande uti det af landstinget enhälligt beslutade „yttrandet*. [Bihang n:o 5 till Göteborgs och Bohus läns Hushällningssällskaps qvartalsskrift 1891, sid. 16—17 ($ 9), 19—22]. (Utg. anm.) *) Med nägon möda att sätta sig in uti saken borde snart hafva blifvit klart, att „svärigheterna“ isgalunda voro oöfvervinneliga._ (Betän- kande och förslag angäende industri- och handelskammare afgifna den 22 Juli 1885. Stockholm 1885, sid. 42—47, — Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning. 1891. Göteborg 1891, sid. 10—11, — DBohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 211, 242—243; 1892, sid. 31). (Utg. anm.) #*) Helt visst dock mindre „starka,“ än den sorgliga verkligheten pä- kallade. (Utg. anm.) 52 rättast borde, fortfarande som hittills, Iyda under Kongl. Kommerskollegium. P&ä grund af hvad sälunda blitvit anfördt fär Hushäll- ningssällskapet i underdänighet hemställa, att förslaget om inrättandet af en oa fiskeristyrelse endast pä sä sätt mätte bifallas, att denna styrelse, hvars ledamöter utses af Eders Kongl. Maj:t, Eders Kongl. Maj:ts befall- ningshafvande, Landstinget och Hushällningssäll- skapet samt staden Göteborg, med det antal Eders Kongl. Maj:t finner nädigt bestämma, endast fär till uppdrag att afgifva yttrande öfver ämnen, som af Eders Kongl. Maj:ıt eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till dess hörande re- mitteras, äfvensom att sjelf ingifva förslag till ätgärder för hafsfiskebedriftens främjande. Underdänigst. Pä Bares och Bohus läns Hushällningssällskaps vägnar: G. SNOILSKY. J. V. Koch. Göteborg den 4 november 1891. IV. Till Konungen. Sedan dels filosofe doktor A. V, LJUNGMAN, dels ock ätskillige fiskare i Gullholmen, Grundsund och Homborgs- sund i tre särskilda till Eders Kongl. Maj:t ingifna ansök- ningar anhällit, bland annat, att Göteborgs och Bohus läns landstings är 1882 ingifna underdäniga ansökan om förord- nande af en särskild oaflönad fiskeristyrelse för länets hafsfiske mätte af Eders Kongl. Maj:t bifallas och den för detta hafsfiskes administration tillförordnade fiskeritillsynings- mannabefattningen, säsom fullständigt onödig, i samband 55 dermed indragas, har Eders Kongl. Maj:t i nädig remiss den 18 juli innevarande är anbefalt Eders Kongl. Maj:ts befall- ningshafvande att frän länets landsting och hushällnings- sällskap infordra yttranden rörande omförmälda, i nämnde skrifvelser framställda fräga samt med dessa yttranden och eget underdänigt utlätande till Eders Kongl. Maj:t inkomma. Till underdänig ätlydnad häraf fär Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande härhos öfverlemna landstingets och hus- hällningssällskapets yttrande och för egen del anföra föl- jande *): Landstingets af LJungMmAan äberopade ansökning om förordnandet af en särskild oaflönt fiskeristyrelse för länets hafsfiske innehäller det förslag att antalet ledamöter skulle bestämmas till nio personer, af hvilka tre skulle utses af Eders Kongl. Maj:t, tre af landstinget och tvä& af Göteborgs stad samt landshöfdingen säsom sjelfskrifven, och att denna styrelse skulle ega att afgifva yttranden i fiskerifrägor med rättighet att sjelf hos Eders Kongl. Maj:t göra underdäniga tramställningar och förslag i sädana angelägenheter, som tillhörde nämndens handläggning **); men i sin nu inlemnade skrifvelse föreslär LJUNGMAN i olikhet med landstinget, att den oaflönade fiskeristyrelsen, som skulle icke allenast mot- svara behofvet af en »dugande fiskeriadministration» utan äfven fü en helt annan och bättre karaktär än »den efter byräkratiskt mönster anordnade,» skulle utgöras af ätta för sakkännedom och nitälskan om bohuslänska skärgärdens bästa kände personer, af hvilka tre borde utses af Eders Kongl. Maj:tt och fem genom derför utkorade valmän af *) Detta utlätandes mänga oriktigheter och vilseledande tendens pä- visades och vederlades snart utj nästföljande, under V införda ansökan till Kongl. Maj:t den 30 december 1891. (Utg. anm.) *#) Referatets oriktighet är uppenbar (Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets under- stöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 17—18, 92—93. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 17—18, 92—93). (Utg. anm.) 54 fiskarsamhällena i skärgärden, som för sädant ändamäl borde indelas i valkretsar sälunda att mellersta delen med sina längt talrikare fiskelägen finge utse tre ledamöter samt norra och södra delarne hvar sin ledamot. LJUNGMAN’S särdeles vidlyftiga ansökning, som synes hufvudsakligen hafva till mäl att framställa klander mot tvä af landtbruksstyrel- sen till Eders Kongl. Maj:t ingifne skrifvelser, hvilka icke finnas bland handlingarne, och hvilkas innehäll är för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande obekant, äfvensom uttala nedsättande omdömen om den af Eders Kongl. Maj:t för- ordnade tillsyningsmannabefattningen vid länets hafsfisken samt innehafvaren af denna befattning*), lemnar deremot en ofullständig utredning rörande motiverna för den föreslagna fiskeristyrelsens sammansättning och föremälen för densam- mas verksamhet, men af de nio gänger upprepade orden »sjelfverksamhet» och »sjelfstyrelse» äfvensom en antydan om att fiskeristyrelsen lämpligast borde sortera direkte un- der kommerskollegium, kan man sluta till att LIUNGMAN med sin ifrägavarande ansökning afsett att f& den af honom förordade fiskeristyrelsen förklarad säsom en med full makt beslutande myndighet i alla hafsfiskebedriften rörande an- gelägenheter, hvilka skulle komma att pä det bästa sätt skötas och förvaltas, i fall, säsom det uttryckes i den af Grundsunds och Gullholmens fiskare undertecknade skrif- velse, »värden om bohuslänska hafsfiskebedriften öfverlätes ät en med de lokala förhällandena fullt förtrogen” och *) Ansökningen i fräga hade synbarligen till enda mäl att skafla Bohuslän en tidsenlig fiskeriadministration och fick för vinnande af detta mäl tydligen päpeka icke ailenast den i Bohuslän befintliga fiskeriadmini- strationens synnerligen otillfredsställande beskaffenhet och den vanvärd, för hvilken bohuslänska skärgärdens offentliga fiskeriangelägenheter voro ut- satta, utan äfven den fullständiga odugligheten af det förslag till anordning af samma administration, hvilket till Kongl. Maj:t den 14 november 1890 ingifvits frän Kongl. Landtbruksstyrelsen; och har dervid de uttalade “om- dömena“ varit vida mindre “nedsättande,* än den sä ytterst sorgliga verk- ligheten päkallade. 5) af ett berättigadt lokalintresse besjälad egen fiskeristy- relse» *). Egandet af detta lokalintresse tyckes emellertid hvarken af landstinget eller hushällningssällskapet betraktas säsom i och för sig fullt tillräckligt för att p& detsamma bygga en sädan anordning som LJUNGMAN och de med honom lik- tänkande fiskrarne finna vara den Önskvärdaste. Lands- tinget har nemligen med vidhällande af grundtanken i lands- tingets är 1882 till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdäniga ansökan om inrättande af en öfverstyrelse för länets fiske- rier, beträffande antalet af styrelsens ledamöter och sättet för deras väljande, yttrat, att dä alla bestämmelser saknades säväl angäende hvilka »fiskeriidkande samhällen» skulle an- ses säsom »de främsta,» som ocks& angäende sättet för val af elektorer, den af sökandena önskade förändring i valsät- tet icke kunde i sädan ordning genomföras, om ocksä & andra sidan medgäfves lämpligheten deraf att landstinget till ledamöter i styrelsen utsäge en representant för hvardera af de i ansökningarne nämnda distrikt, hvadan antalet leda- möter blefve beroende af huru mänga Eders Kongl. Maj:t täcktes utse tillika med ett ombud för G@öteborgs stad och ett för länets hushällningssällskap **); och Yushällningssäll- skapet har anfört, bland annat, hurusom en styrelse eller nämnd, sammansatt af med skärgärdsförhällandena förtrogne personer, väl skulle kunna vara till ganska stort gagn vid behandling af ärenden rörande hafsfısket genom att afgifva yttranden öfver desamma, äfvensom att sjelf föreslä ätgärder till skärgärdens förkofran, men att det deremot icke syntes *, Referatets oriktighet framstär tydligt vid jemförelse med originalet (Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Götehorg 1891, sid. 146—179, 195—201. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 146—179, 195— 201). (Utg. anm.) **) Referatets oriktighet är i ögonen fallande och den anförda kritiken af förslaget vederlagd i de under I och V införda ansökningarna till Kongl. Maj:t (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 233—250; 1892, sid. 26—39, 62—86). (Utg. anm.) 56 lämpligt eller af behofvet päkalladt, att ät en sädan styrelse öfverlemna nägon adminstrativ eller beslutande myndighet, sä mycket mindre, som det icke blifvit visadt att eller i hvad afseende skärgärden och fiskerinäringen lidit af den nuvarande administrationen af deras angelägenheter; att skärgärdens näringslif obestridligen utvecklat sig under de senare ären, men att intet skäl funnes till det antagande, att denna utveckling skulle skett hastigare eller pä ett för- delaktigare sätt under en oaflönad fiskeristyrelses myndig- het; att i afseende & sättet för styrelseledamöternas utväl- jande, det af sökandena föreslagna genom skärgärdens in- delning i valkretsar syntes möta s& mänga svärigheter i tillämpningen, att det ej kunde förordas, utan ansäg hushäll- ningssällskapet att ledamöterna borde utses af Eders Kongl. Maj:t, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, landstinget, hushällningssällskapet och staden Göteborg; p& grund hvaraf hushällningssällskapet i underdänighet hemställde, att försla- get om inrättande af en oaflönad fiskeristyrelse endast pä si sätt mätte bifallas, att denna styrelse, hvars ledamöter borde p& nyssnämnda sätt utses med det antal Eders Kongl. Maj:t funne nödigt bestämma, endast finge till uppdrag att afgifva yttrande öfver ärenden, som af Eders Kongl. Maj:t eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till dess hö- rande remitterades, äfvensom att sjelf afgifva förslag till ätgärder för hafsfiıskebedriftens främjande *). Sedan berörde utlätanden afgifvits, har Eders Kongl. Maj:t i nädig remiss den 24 nästlidne november till Eders Kongl. Maj:ts betallningshafvande, för att tagas i öfvervä- gande vid afgifvande af det genom remissen den 18 juli in- fordrade underdäniga utlätandet öfver här ofvan omförmälda ansökningar, Öfverlemnat ett af LJUNGMAN med flera, & *) De anförda anmärkningarna mot förslaget äro vederlagda dels i noter till det under III anförda yttrandet, dels i den under V nedan införda ansökan den 30 december 1891 till Kongl. Maj:t (Bohuslänsk Fiskeritid- skrift, 1891, sid. 242—243; 1892, sid. 31, 51, 76—79). (TUtg. anm.) 57 Orosts och Tjörns fiskeriförenings vägnar, till Eders Kongl. Maj:t ytterligare ingifven skrift*), hyaruti föresläs, bland an- nat, att den begärda fiskeristyrelsens äliggande mätte blifva: 1:0) att afgifva utlätanden till vederbörande myndigheter öf- ver bohuslänska hafsfiskebedriftens eller fiskarbefolk- ningens värd afseende frägor; 2:0) att utarbeta förslag till möjligen behöfliga ordningsstad- ganden för fiskebedriftens utöfning; 3:0) att lemna upplysningar och räd ät den fiskeriidkande allmänheten rörande säväl fiskebedriftens utöfning och tiskerilagstiftningens tillämpning som de ätgärder, hvilka äro af nöden för fiskarsamhällenas förkofran; 4:0) att hos vederbörande göra hemställanden om vidtagande at för fiskebedriftens och fiskarsamhällenas förkofran behöfliga ätgärder; 5:0) att anordna och leda den offentliga ekonomiska verk- samheten inom skärgärden till fiskerinäringens främjande; 6:0) att ombesörja utaf behofvet päkallade utredningar af fortgäende eller tillfällig art rörande hafsfiskebedriften; 7:0) att draga försorg om samlandet och utgifvandet af nö- dig fiskeristatistik; och 8:0) att ombesörja ästadkommandet och värdandet af för den offentliga verksamheten till fiskebedriftens främ- jande behöfliga samlingar säsom arkiv, bibliotek och fiskerimuseum; varande vid ansökningen liksom vid de föregäende fogade ätskilliga tryckta bilagor, hland andra ett Konungens befall- ningshafvande utslag i ett mäl rörande förbud för enskild person att i ett magasin vid en badort i länet under som- marmänaderna utöfva anjovisberedning och sillsaltning jemte *) Det följande referatets synbarligen afsigtliga ofullständighet är sa mycket märkligare som den refererade ansökan innehäller vederläggning af de i det föregäende anförda invändningarna. Jfr ofvan under I. (Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning. 1891. Göteborg 1891, sid. 6—18. — Bohuslänsk Fiskeritid- skrift, 1891, sid. 238—250; 1892, sid. 26-42). (Utg. anm.) 58 de öfver samma utslag anförda besvär, utan att uppgifvet är i hvad afseende detta mäl kan hafva sammanhang med det ärende, hvarom nu är fräga *). Vid insändande till Eders Kongl. Maj:t af landstingets är 1882 giorda framställning om tillsättande af en nämnd, som för länet skulle öfvertaga den befattning med fiskeri- frägor, hvilken, p& sätt landstinget anmärkt, dittills tillkom- mit särskild embetsmyndighet, anförde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, bland annat, att dä ifiskeristadgan den 29 juni 1852 icke omnämndes nägot sätt, hvarpä äsigterna och önskningarne hos dem, som i saltsjöfisket deltaga eller i deraf beroende näringar äro intresserade, kunde blifva kända och pröfvade, samt hvarken hos kommunalnämnderna eller landstinget, säsom de i allmänhet äro sammansatte, kunde päräknas nägot p& verklig sakkunskap eller insigt grundadt intresse, som ät deras yttranden i fiskerifrägor för- mädde gifva nägon objektiv betydelse, förefunnes alltsä en lucka i gällande lagstiftning, hvilken landstinget med sin underdäniga framställning torde hafva afsett att fylla; samt att dä den föreslagna nämnden, om för densamma lämpliga personer stode att erhälla och dess verksamhet begränsades till att, p& sätt landstinget antydt, afgifva yttranden i fiskeri- frägor, samt henne icke medgäfves att, säsom förhällandet är med motsvarande af landstinget äsyftade institutioner i Storbritannien och Nederländerna, besluta och verkställa ät- skilliga ganska genomgripande administrativa ätgärder **), *) Hade Konungens befallningshafvande gjort sig möda att genom- läsa de bifogade eller äberöpade handlingarne, hade mänga grofva misstag i dess utlätande helt visst ätminstone kunnat undvikas. Den här närmast af nämnde befallningshafvande äsyftade bilagan innehäller säsom bekant ovederläggliga bevis ä den synnerligt otillfredsställande beskaffenheten af den befintliga fiskeriadministrationen. Jfr ofvan under I och II införda an- sökningar till Kongl. Maj:t (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 216— 229, 240--241, 250; 1892, sid. 29, 39, 42—48, 63, 69). (Utg. anm.) *#=) Af denna polemik mot landstingets förslag af är 1882 framgär till- räckligt att nämnda förslag ej varit sa innehälls- och betydelselöst som Konungens betallningshafvande vill göra det till (jfr Bohuslänsk Fiskeritid- skrift, 1891, sid. 17—18). (Ütg. anm.) 59 kunde varda af synnerligt gagn säsom en med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande samverkande rädgifvande korpo- ration, som borde kunna lemna äfven Eders Kongl. Maj:t värdefulla upplysningar i mänga saltsjö- och sillfisket berö- rande frägor, beträffande hvilka man icke torde kunna be- gära, att de centrala myndigheter, som eljes plägade derom yttra sig, skulle kunna ega nägra pä praktisk kännedom om näringens eller dess binäringars behof grundade insigter, ansäg sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra till den underdäniga framställningen förorda nädigt bifall; hvar- jemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande bifogade ett förslag till instruktion för den blifvande nämnden. De äsigter, som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande dä uttalade, hyser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande äfven nu; men sedan den tiden hafva förändrade förhällan- den ı länet inträdt, som föranleda till en närmare under- sökning, huruvida samma behof som dä ännu göra sig gäl- lande i afseende & tillsättande af särskild fiskeristyrelse för länet. Är 1883 stiftades i Uddevalla “Föreningen till bohus- länska fiskeriernas främjande“ med kretsafdelning i Göte- borg. Denna förenings ändamäl är att med samfällda krafter verka för de bohuslänska fiskeriernas samt den bohuslänska skärgärdens förkofran, i hvilket afseende föreningen söker att understödja alla sträfvanden till fiskeriernas och skär- gärdens icke blott höjande utan äfven skyddande mot de olägenheter, som ätfölja det »yppade ymniga sillfisket,» samt lägger sig derför ock särskildt vinn dels om det sakkunniga utredandet af alla ı samband med fiskebedriftens och skärgärdens ändamälsenliga utveckling stäende frägor, dels om spridandet af ökade kunskaper i näringsutöfningen, och dels om att, när sädant pröfvas lämpligt, uttala sig rörande de ätgärder frän det offentligas sida, som befinnas önsk- värda eller af behofvet päkallade. Kretsafdelningen har sedermera Öfvergätt i »Göteborgs 60 fiskeriförening» med ändamäl att säväl teoretiskt som prak- tiskt verka för fiskeriernas samt den bohuslänska skärgär- dens förkofran genom sakkunnigt utredande af alla i sam- band med fiskebedriftens och skärgärdens utveckling stä- ende frägor samt genom underlättande af fiskerinäringen och spridande af kunskap om densamma. Vidare har tillkommit och verkar dels »Orosts och Tjörns fiskeriförening» med enahanda ändamäl, som före- ningen i Uddevalla till bohuslänska fiskeriernas främjande, samt dels »Norrvikens fiskeriförening» med ändamäl att verka för fiskeriernas samt Norrvikens skärgärds förkofran genom sakkunnigt utredande af alla iı samband med fiskeridriftens och skärgärdens utveckling stäende frägor, genom spridande af kunskap om fiskerinäringen och underlättande af den- samma, särskildt i fräga om beredande af tillfälle till fördel- aktig afsättning af produkter, samt genom vidtagande af ät- gärder för bildande af en försäkringsanstalt för fiskebätar och redskap och verka för försäkring af annat slag, säsom lifförsäkring med mera. Dä nu otvifvelaktigt är att dessa pä& senare tider till- komna föreningar, mera fullständigt ju mera de vunnit ut- veckling och stadga, äro i tillfälle att meddela erforderliga upplysningar och afgifva yttranden öfver ärenden, som af Eders Kongl. Majıt eller Eders Kongl. Maj:ts befallnings- hafvande till deras hörande remitteras *), äfvensom sjelfva afgifva förslag till ätgärder för hafsfiskebedriftens främjande, och säledes utöfva den verksamhet, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdäniga utlätandet den 17 januari 1883 afsaäg vid förordande af nädigt bifall till förslaget om tillsättande af en fiskeristyrelse för länet, torde numera inrättande af en sädan styrelse vara öfverfiödigt, hvarför *) Med undantag för Orosts och Tjörns fiskeriförening har ingen af de nämnda fiskeriföreningarne ädagalagt ens nägon den allra minsta för- mäga att pä ett tillfredsställande sätt utreda fiskerifrägor. (Utg. anm.) 61 Eders Kongl. Maj:ıts befallningshafvande underdänigst hem- ställer, att LJUNGMAN’S och Öfrige sökandenas i sädant af- seende framställda begäran icke mätte till nägon ätgärd föranleda. Skulle det oaktadt Eders Kongl. Maj:t nädigst finna, att den ifrägaställda styrelsen lämpligen bör komma till ständ, hemställer Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, dels att sammansättningen af styrelsen, hvilken lämpligen torde böra, säsom förut föreslagits, kallas nämnd, wmätte blifva sädau som Hushällningssällskapet föreslagit, dels att nägot bemyn- digande utöfver det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshai- vande i föreslagna instruktionen den 17 januari 1883 upp- tagna icke mätte styrelsen tillkomma*), och dels att, med ändring af $ 3 i samma instruktion, ät Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande nädigst inrymmes rättigheten att tillsätta styrelsens sekreterare. Göteborg & Landskansliet den 12 december 1891 **). Underdänigst. G. SNOILSKY. HENR. WESTIN. *) Konungens befallningshafrande har icke ens sä fullständigt satt sig in uti de ansökningarne atföljande handlingarna att Konungens befall- ningshafvande förmätt skilja emellan den dag, dä dess äberopade utlätande afgafs (den 11 november 1882) och den dag, dä den ansökan af den 30 december 1890 bilagda afskriften af samma utlätande vidimerades (den 17 januari 1883). (Utg. anm.) **) Detta Konungens befallningshafvandes förslag ädagalägger mer än tillräckligt det äfven ur ren moralisk synpunkt förkastliga syftet i utlätan- dets innehäll och är för öfrigt lika orimligt som ett förslag om, att Konun- gens befallningshafvande mätte fä utse landstingens och hushäll ningssäll- skapens sekreterare, skulle vara det. Jfr den nedan under V införda an- sökan till Kongl. Majit. (Betänkande och förslag angäende industri- och handelskammare afgifna den 22 juli 1885. Stockholm 1885, sid. 48. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid. 84). (Utg. anm.) V, Tıll Konungen. Med anledning af de underdäniga utlätanden, som frän Göteborgs och Bohus län afgifvits öfver de af mig samt tal- rike fiskeriidkare i ätskilliga af samma läns större fiskelägen till Eders Kongl. Maj:t inlemnade underdäniga ansökningarne med förslag till ätgärder för bohuslänska hafsfiıskebedriftens och skärgärdens upphjelpande genom särskildt inrättandet af en förbättrad, tidsenlig fiskeriadministration, fär jag, dä de tvä senast afgifna af dessa utlätanden sä tydligen afse att undanskjuta eller ätminstone möjligast försvaga detta förslag, allts& till den för bohuslänska skärgärdens och hafs- fiskebedriftens förkofran s& ytterst vigtiga frägans ytterligare belysande härmed i djupaste underdänighet afgifva följande helt korta päminnelser. De ifrägavarande underdäniga utlätandena innehälla nem- ligen icke nägot det allra minsta bidrag ens till utredning eller lösning af den för nämnda skärgärd och fiskebedrift sä betydelsefulla frägan, och det af Eders Kongl. Maj:ts be- fallningshafvande afgifna af dem företer icke en gäng sä mycket som ett ärligt referat af de till utredning emottagna förslagen. Deremot framträder sorgligt nog uti Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utlätande en vid flera tillfällen visad afvoghet mot bohuslänska skärgärden och hafsfiskebe- driften p& ett sätt, som ädagalägger att samme befallnings- hafvande äfven hyllar den af hans företrädare i embetet öppet uttalade och med orubblig konseqvens tillämpade satsen att bohuslänska skärgärdens intressen städse borde uppoftras för att tillfredsställa staden Göteborgs. Till den sä& underhaltiga beskaffenheten af de tvä senast afgifna af de ifrägavarande utlätandena har väsentligen bi- dragit, dels att Eders Kongl. Maj:ts landshöfding kunnat sä- som ordförande i länets hushällningssällskap och dettas för- valtningsutskott använda hela sitt inflytande p& grund af sin 63 embetsställning till att tvärt emot sakkunniges ovederlagda invändningar genomdrifva ett förslag till utlätande, hvars felaktighet pävisats*), och dels att fiskeriinspektören i kongl. landtbruksstyrelsen doktor R. LUNDBERG uti en ansöknin- garna i fräga till det yttersta vanställande smädeskrift, som offentliggjorts uti länets största tidning och derefter spridts ı talrika aftryck, vilseledt bäde den icke sakkunniga allmän- heten och de flesta af dem, som inom ätminstone länets hus- hällningssällskap hade att enligt särskildt uppdrag yttra sig i frägan (Bil A, Bil. B). Vid redogörelsen för Orosts och Tjörns fiskeriförenings underdäniga ansökan har Eders Kongl. Maj:ts befallnings- hafvande anmärkt, att bland de tryckta bilagorna till an- sökan äfven funnes »ett Konungens befallningshafvandes ut- slag i ett mäl rörande förbud för enskild person att i ett magasin vid en badort i länet under sommarmänaderna ut- öfva anjovisberedning och sillsaltning jemte de öfver samma utslag anförda besvär, utan att uppgifvet är i hvad afseende detta mäl kan hafva sammanhang med det ärende, hvarom nu är fräga»; men förbiser dervid att det äsyftade tryckta häftet företer ovederläggliga bevis icke blott & den af Eders Kongi. Maj:ts befallningshafvande anställde fiskeritillsynings- mannens fullständiga obekantskap med fiskerilagstiftningen och lättsinniga hänsynslöshet i fräga om fiskeriidkarnes rätt att fritt fA utöfva sin näring, utan äfven & behofvet för fiskeri- idkarne af att i den ifrägasatta fiskeristyrelsen erhälla en institution, som tager sig an deras rätt och förmär lemna sakkunnigt biträde, d& nämnda rätt blifvit genom embets- mannagodtycke olagligen trädd för nära. Min underdäniga ansökan i fräga har, i motsats till hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vill läta pä- skina, till enda syfte att närmare utreda den för icke blott bohuslänska hafsfıskebedriften utan äfven hela riket vigtiga *) Bihang n:o 5 till Göteborgs och Bohus läns Hushälluingssällskaps qvartalsskrift 1891, sid. 16—17 ($ 9). (Utg. anm.) 64 frägan om hur en möjligast ändamälsenlig administration af fiskerinäringen i allmänhet och bohuslänska hafsfısket i syn- nerhet bör vara beskaffad samt att för utverkandet af en s&dan administration för nämnda fiske pävisa den otillfreds- ställande beskaffenheten bäde af kongl. landtbruksstyrelsens förslag den 14 november 1890 och af den sedan 1855 be- fintliga fiskeriadministrationen för Göteborgs och Bohus läns hafsfisken. Det var dervid tydligen min uppgift att ädaga- lägga hvad som icke vore ändamälsenligt bäde i den nuva- rande fiskeriadministrationen inom riket och i nämnda för- slag samt att angifva de allmänna grunderna för och dra- gen af en mer tillfredsställande anordning af samma ad- ministration, men alls icke att framlägga ett sädant i alla detaljer utarbetadt fullständigt förslag, som det tillkommer vederbörande myndigheter att pä grund af Eders Kongl. Maj:ts befallning afgifva. De emot ansökningarne i fräga gjorda anmärkningarna skola emellertid samtliga bemötas och förslaget till en för- hättrad fiskeriadministration för särskildt Göteborgs och Bo- hus läns hafsfisken ytterligare belysas under följande ätta hufvudsynpunkter för det föreliggande ämnets mer fullstän- diga bedömande. | 1:0. Den föreslagna fiskeristyrelsens behöflighet. Invändningarna frän motständarne till en välordnad och tidsenlig sä kallad administration af bohuslänska hafsfıske- bedriften mot behöfligheten af en dylik, i enlighet med det förslag till inrättande af en särskild fiskeristyrelse för värden af bohuslänska hafsfisket, som, efter att hafva ı underdänig- het ingifvits af mig och talrike skärgärdsbor, pä det krai- tigaste förordats af Göteborgs och Bohus läns landsting, äro i verkligheten sä fä och s& afvikande frän sanningen samt sä svaga att de snarare tala för än emot detta förslags ge- nomförande. 65 Fiskeriinspektören i kongl. landtbruksstyrelsen har sä- lunda intet annat att anföra till stöd för sitt hätska anfall mot detsamma än en massa rent personliga smädelser emot mig samt den tydligt nog obefogade anmärkningen att för- slaget, ehuru med flera ärs mellanrum tre gänger efter hvar- andra antaget af länets landsting, dock skulle vara ett re- sultat blott och bart af en »agitation» med rent »person- list» syfte frän mig, utan nödgas han rikta sitt väldsamma klander emot den verksamhetsart, som han tvärt emot för- slagets egen ordalydelse med ett det mest förkastliga syfte söker päbörda den önskade fiskeristyrelsen. Giltig anledning till befogade anmärkningar förefans nemligen icke (Bil. A, Bil. B). Göteborgs och Bohus läns hushällningssällskap äter söker ı det underdäniga utlätande, hvars innehäll Eders Kongl. Maj:ts landshöfding förmätt emot sakkunniges invänd- ningar genomdrifva, att medels en den mest ytliga redogö- relse für de ekonomiska förhällandena inom bohuslänska skärgärden göra troligt, att allt stode sä synnerligen väl till i denna och att förhällandena derstädes voro sädana man gerna kunde önska sig dem, men förbigär med tydligt syfte helt och hället det af mig och länets landsting 1882 samt i är äfven af talrika petitionärer frän flera af länets större fiskelägen sä starkt framhällna behofvet af kraftiga ätgärder för afvärjandet af den hittills vid hvarje sillfiskeperiods upp- hörande inträffade väldsamma ekonomiska krisen med ty ät- följande nöd och elände i skärgärden. Dylika ätgärders be- höflighet i enlighet med »allmänna ekonomiska lagar» veder- lägges icke med den frän helt olikartade förhällanden länta frasen om »konstlade medel. Hushällningssällskapet söker vidare göra troligt, att »utvecklingen af skärgärdens närings- lif icke skulle skett hastigare eller pä ett fördelaktigare sätt under en oaflönad fiskeristyrelses myndighet», än faktiskt egt rum; men förtiger dervid att förhällandena i verklig- heten äro sädana, att hvarje ärlig utredning mäste ädaga- lägga, att nästan intet af allt det obestridligen nödiga blif- 5 66 vit ätgjordt och att ofantligt mycket, som äfven med jem- förelsevis smä anslag kunnat utan anlitande af »konstlade medel» uträttas. till främjande af den ymniga sillfängstens beredning till handelsvara och afsättning, försummats samt att just saknaden af en välordnad och dugande fiskeriadmi- nistration och den deraf härrörande utomordentliga van- väarden af bohuslänska hafsfiskebedriftens offentliga ange- lägenheter ät bohuslänska skärgärden och fiskarbefolkningen medfört högst betydande olägenheter, säsom vida lägre be- hällning af fisket, otillräcklig näringsverksamhet, mindre till- fredsställande tillständ ı skärgärden till följd bland annat af uteblifna, men för en nöjaktig utveckling oumbärliga an- ordningar 0. s. v. Den förlust, som drabbat bohuslänska skärgärden blott och bart till följd af uraktläten offentlig verksamhet till särskildt fiskafsättningens främjande, sedan det Iyckats dels. ätskillige professorer och fremlingar, dels fiskimportörer i städerna och dels Eders Kongl. Maj:ts be- fallningshafvande i Göteborg att afbryta och hämma den fiskebedriftens och skärgärdens hbästa afseende verksamhet, som allt ifrän sillfiskeperiodens början frän bohuslänsk sida sökt göra sig gällande, är tvärt om sä ofantlig, att hur lägt man än mä skatta densamma, mäste den dock alltid räk- nas i millioner kronor. -Detta allt är s& mycket betänk- ligare som försummelserna till större delen icke kunna gö- ras om intet genom en kommande verksamhet af önskad art. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande slutligen, som, i trots af ämnets synnerliga vigt för bohuslänska skärgärden, blott egnar detsamma en den mest knapphändiga och un- derhaltiga utredning, har till sitt äldre utlätande den 11 november 1882 (icke den 17 januari 1883 eller den dag, d& den min ansökan bilagda atskriften vidimerades, säsom oriktigt uppgifves) i fräga om den föreslagna institutionens behöflighet blott att tillägga, att, sedan under ären 1883— 1890 fyra frivilliga fiskeriföreningar inom länet tillkommit, hvilka »äro i tillfälle att meddela erforderliga upplysningar A 1 A 67 och afgifva yttranden öfver ärenden, som af Eders Kongl. Maj:t eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till deras hörande remitteras, äfvensom sjelfva afgifva förslag till ät- gärder för hafsfiskebedriftens främjande», s& torde inrättan- det af en sädan styrelse som den föreslagna »vara öfver- flödigt» samt hemställer p& grund deraf att »sökandenas be- gäran icke mätte till nägon ätgärd föranleda». Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har emellertid förbisett att nämnda föreningar sakna nödıg enhet och sam- stämmighet i bäde organisation, syfte och verksamhet samt redan förete en allt för stor splittring i afseende pä& bäde krafter och sträfvanden för att kunna ästadkomma den för fiskerinäringens främjande behöfliga verksamheten. (Se vidare nedan under 7 punkten). Fiskeriföreningarne hafva för öfrigt i Göteborgs och Bohus län liksom i utlandet visat sig icke kunna ersätta en oftentlig fiskeriadministration, hvarförutom deras verksamhet till följd af bristen & nödiga medel och & samverkan är otillräcklig, ätminstone hyad nämnda län vidkommer. De äsyftade föreningarne erbjuda heller icke nägon den minsta säkerhet för vare sig nödig kontinuitet och likartad beskaffenhet hos verksamheten eller för att ens flertalet at dem i verkligheten kommer att värda sig om fiskarbefolkningens bästa eller besitta en tillräcklig sakkän- nedom. Fiskeriföreningarne i Göteborg och Strömstad hafva tvärt om genom sin uppenbara skärgärdsfiendtlighet och sina för fiskarbefolkningen vädlıga försök att, trots den fullstän- digt bristande sakkunskapen hos de ledande männen, dock vilja upphäfva sig till ett slags sjelfskritven fiskeriadministra- tion med ett sjelftaget förmynderskap öfver skärgärden i hög grad Ökat behofvet af och önskningarne efter en fiskeristy- relse säsom en aktningsbjudande oftentlig institution och ett välbehöfligt skydd mot just dessa försök. En enda hela länet omfattande fiskeriförening, som kunde för hafsfiskebe- driften motsvara, hvad hushällningssällskapet är för landt- bruket, och som kunde utgöra ett slags representation för 68 hafsfiskedriften, har visat sig omöjlig att ästadkomma, hyar- förutom nödig säkerhet för att fiskarsamhällenas och fiske- bedriftens intressen skulle inom en sädan förening erhälla tillräcklig öfvervigt svärligen lär kunna vinnas. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hänvisar syn- barligen ock till fiskeriföreningarne inom länet, emedan det är sä väl bekant att af länets fyra fiskeriföreningar de tre äro sä sammansatta, att mot fiskarbefolkningens bästa stri- diga lokalintressen i dem äro herskande, och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sälunda kan genom att underläta att höra den enda af dessa föreningar, inom hvilken skär- gärdsbefolkningens intressen äro Öfvervägande, helt och häl- let undandölja skärgärdens Önskningar och, stödjande sig pä stadsföreningarnes yttranden, gifva ett mot skärgärdsbefolk- ningens bästa fiendtligt utlätande skenet af att vara den allmänna meningen bland fiskeriidkarne. Eders Kongl. Maj:ts befalluingshafvande har för öfrigt vid afgifvandet af utlätande rörande Eders Kongl. Maj:ts nädiıga bref den 29 augusti 1890 om nödiga ätgärder till hafsfiskebedriftens främjande icke behagat höra nägon enda af länets fiskeriföreningar och vid afgifvande af utlätandena öfver föreslagna ändringar i lagstiftningen för hummerfisket första gängen hört ingendera och andra gängen lätit höra blott den af dessa föreningar, som kunde antagas villigast att uppträda emot särskildt den fattigare fiskarebefolkningens önskningar. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes klander öfver yrkandet i ansökan frän fiskelägena & att »värden om bohuslänska hafsfiıskebedriften mä öÖfverlätas ät en med de lokala förhällandena fullt för- trogen och af ett berättigadt lokalintresse besjälad egen fiskeristyrelse», bevisar ock tillfylles att fiskeriföreningarne föredragas just emedan de i de flesta fallen med hänsyn till fiskebedriften och fiskarbefolkningen alls icke äro »besjälade at ett Dberättigadt lokalintresse» och sälunda icke heller kunna anses lämpliga att representera fiskebedriften och be- vaka fiskarbefolkningens intressen. Eders Kongl. Maj:ts be- 69 fallningshafvande har nemligen vid flera tillfällen visat sig afvogt stämd emot just dessa sist nämnda intressen. Den redan befintliga fiskeriadministrationen genom den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillförordnade fiskeritillsyningsmannen eller s. k. intendenten, skulle sälunda, enligt samme befallningshafvandes förmenande, vara jemte de nämnda fiskeriföreningarne för ändamälet fullt tillräcklig, och detta fastän ansökningarne frän bäde fiskelägena och mig samt ÖOrosts och Tjörns fiskeriförening pä det mest ove- derläggliga sätt ädagalagt, hur nämnde tillsyningsman icke blott fullständigt saknar all förmäga och sakkunskap för att kunna uträtta nägot till verkligt gagn, utan rent af genom arten af sin verksamhet är till skada och hinder. Att under sädana förhällanden offra statsmedel för underhällandet af en uppenbar sinekur, hvars innehafvare blott söker till- godose sina egna och sina beskyddares oberättigade intres- sen, kan tydligen icke vara med god ordning Öfverensstäm- mande och utgör ytterligare ett skäl för den föreslagna fiskeri- styrelsens inrättande. Bohuslänska skärgärden har redan länge nog i den under Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf- vande lydande fiskeritillsyningsmannainstitutionen haft en fiskeriadministration, som i verkligheten torde vara den allra sämsta i sitt slag i hela den bildade verlden, hvadan det icke bör vara för tidigt att samma skärgärd sent omsider fär en ändamälsenlig och dugande sädan administration. Denna päkallar ock till följd af de med anledning af det ymniga sillfisket befintliga förhällandena en den mest mäng- sidigt insigtsfulla och af kärlek till fiskarbefolkningen ledd, möjligast kraftig och förutseende samt oafbrutet samman- hängande och planmessig verksamhet frän flera i en och samma korporation eller styrelse enigt samarbetande per- soner, om ändamälet skall ernäs. Den föreslagna fiskeri- styrelsen är sälunda behöflig äfven ur synpunkten af den befintliga fiskeriadministrationens s& synnerligt otillfredsstäl- lande beskaffenhet och af olämpligheten deraf att denna s. k. 70 administration, hvilken dock är af samma art som den al hushällningssällskapen med hänsyn till landtbruket utöfvade, skall ombesörjas af en sä allt annat än sakkunnig myndig- het som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Denna sä kallade administration bör tvärt om lika väl som administra- tionen af landtbruket skiljas frän den af den civila landtre- geringen handhafda egentliga administrationen och fä en egen institution für sig af öfvervägande representativ art, hvilken institution, säsom redan ofvan uti inledningen fram- hällits, äfven bör hafva till uppgift, att tillhandagä dem med räd och biträde, hvilka i fräga om fiskebedriftens utöfning blifvit utsatte för godtyckliga missgrepp af Eders Kongi. Maj:ts befallningshafvande. (Se vidare under 2 och 3 punk- terna.) Utlandets bästa erfarenhet bär ock tillräckligt vitne om bäde behöfligheten och gagnligheten af ändamälsenliga fiskeristyrelser för hafsfiskebedriftens sä kallade administra- tion. Skottland skulle nemligen icke bibehällit samt Neder- länderna och Newfoundland icke hafva inrättat sina fiskeri- styrelser, om de icke ansetts behöfliga och lämpliga för om- besörjandet af den ofientliga verksamheten till fiskerinärin- gens främjande. En fiskeriadministration efter »en-persons- systemet» anses dessutom allestädes för otillfredsställande och dess utöfvande genom den lokala landtregeringen torde i fräga om ett betydande hafsfiske endast ega rum vid Sveriges vestkust samt för Öfrigt än mindre läta försvara sig, hvadan äfven utlandets föredömen och erfarenhet gä ı en helt annan riktning, än Eders Kongl. Maj:ts befallnings- hafvandes Önskningar. I Norge, der man bäde tidigare och i högre grad än i Bohuslän sökt hjelpa sig med en hafsfiskeadministration p& frivillighetens väg genom en för hela Norge bildad fiskeriförening med talrika kretsafdel- ningar, har under senaste tiden uppstätt en sä stark op- position emot det sjelftagna förmynderskap, samma för- ening sökt tillvälla sig, att man sannolikt äfven der nödgas al öfvergä frän en mer enskild till en offentlig fiskeriadmini- stration*). 2:0. Den föreslagna fiskeristyrelsens befogenhet och ställning inom statsförvaltningen. Med hänusyn till den befogenhet, det ifrägavarande för- slaget vill tilldela den föreslagna fiskeristyrelsen, hafva sä- väl bemälde fiskeriinspektör som Eders Kongl. Maj:ts befall- ningshafvande i Göteborg sökt att förminska ansökningarnes utsigter till framgäng genom att pähbörda förslaget ett helt annat innehäll, än det i verkligheten besitter. Fiskerinspek- törens försök dervidlag röjer emellertid s& mycken illvilja och sjelfviskhet samt sä fullständig obekantskap med bäde uppgifterna för och organisationen af en tidsenlig fiskeriad- ministration samt en sädan administrations rätta ställning inom statsförvaltningen, att ett närmare pävisande af för- sökets obefogade och underhaltiga beskaffenhet torde vara öfverflödigt, i synnerhet som samma försök under 3 punkten blifvit föremäl för närmare skärskädande. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande äter söker göra troligt, att förslaget tvärt emot ansökningarnas egen ordalydelse skulle afse att »fä den förordade fiskeristyrelsen förklarad säsom en med full makt beslutande myndighet i alla hafsfiskebedriften rörande angelägenheter», men kan för detta sitt oriktiga pästäende icke anföra annat skäl, än att i min ansökan finnas orden »sjelf- verksamhet och sjelfstyrelse» flera gänger upprepade »äfven- som en antydan om att fiskeristyrelsen borde sortera direkt under kommerskollegium». Uti ansökningarne i fräga är emellertid fiskeristyrelsens befogenhet inskränkt till den verksamhet, som inbegripes under benämningen fiskerinäringens administration, samt *) Jir Trondhjems Adresseavis, 1891, n:o 324. — Aarsberetning for 1891 fra Tronähjems Filial af Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme, Trondhjem 1392, sid. 4—5. (Tig. anm,) 12 till att göra hemställanden hos vederbörande myndigheter om för samma närings främjande nödiga ätgärders vidta- gande. Säväl jag som senare Orosts och Tjörns fiskeriför- ening hafva vidare städse sökt att fä den bohuslänska fiskeri- administrationens direkta verksamhet begränsad till befatt- ningen med blott och bart de ofientliga ekonomiska ätgär- derna till fiskerinäringens främjande samt dervid gätt längre i fränskiljandet af för dessa ätgärder fremmande uppdrag, än nägon dessförinnan gjort. Att dervid ocks& päyrkats, det fiskeriadministrationen skulle i väsentlig mon vara grun- dad & »sjelfstyrelse och sjelfverksamhet i orterna», stär ju i öfverensstämmelse med hvad redan i fräga om landtbruket vunnit tillämpning och för öfrigt är politiskt riktigt samt äfven säsom sädant vunnit ett nog allmänt erkännande. Skola dessutom en dylik administrations utlätanden ega nägot värde, böra de utan all byräkratisk censur afgifvas af en i väsent- lig mon pä sjelfstyrelsegrundsatsen hvilande institution af sädan beskaffenhet och sammansättning, att den med fog kan sägas utgöra en representation för näringen*). Fiskeristyrelsens ställning inom statsförvaltningen blif- ver alltsä enligt förslaget sädan, att styrelsen kommer att utgöra en laglig representation för bohuslänska hafsfiskebe- driften och fär öfvertaga en verksamhet med hänsyn till nämnda bedrift, motsvarande den som i fräga om landtbru- ket utöfvas af hushällningssällskapen. Fiskeristyrelsen bör derför, i händelse den icke fär Öfvertaga äfven kommers- kollegiets befattning med bohuslänska hafsfisket, erhälla samma ställning till & ena sidan kommerskollegium och & andra sidan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som tillkommer hushällningssällskapen i förhällande till ä& ena sidan landtbruksstyrelsen och & andra sidan vederbörande Konungens befallningshafvande. Fiskeristyrelsen bör allts& *) Jfr Betänkande och förslag angäende indusiri- och handelskam- mare afgifna den 22 juli 1885. Stockholm 1885. (Utg. anm.) 7 Os ställas direkt under antingen kongl. civildepartementet, i likhet med hvad fallet är med kongl. landtbruksakademiens förvaltningskomite, som förr hade större delen af rikets fiskeri- administration sig anförtrodd, eller ock kongl. kommerskol- legium: samt för öfrigt s& fullständigt som möjligt afskiljas ifrän och ställas oberoende af Konungens befallningshafvande i länet. Länsstyrelserna böra nemligen i sina ätgöranden till näringslifvets främjande inskränka sig till hufvudsakligen blott sädana rent administrativa ätgärder i fräga om ord- ningens upprätthällande, ekonomiska lagstiftningens tillämp- ning, samfärdselns utveckling med mera, som utgöra en för- utsättning för näringslifvets trefnad, men deremot icke be- fatta sig med sädana verkställighetsätgärder, som äro af nöden för näringarnes sä kallade administration, hvilka ät- gärder tillhöra en helt annan art af ofientlig verksamhet och böra hafva särskilda institutioner sädana som för exem- pel hushällningssällskapen för sitt verkställande. Eders Kongl. Maj:ts befallningshatvande i Göteborg äflas sälunda att fort- farande behälla en befattning med bohuslänska hafstiskebe- driften, som samme befallningshafvande icke är mäktig att pä& ett tillfredsställande sätt sköta, och detta fastän erfaren- heten frän säväl näst föregäende som nu innevarande sill- fiskeperiod pä det tydligaste ädagalägger, att bohuslänska skärgärden och hafsfiskebedriften deraf skördat största olägen- het, samt Göteborgs och Bohus läns landsting redan 1382 antydt detta sorgliga förhällande. 3:0. Den föreslagna fiskeristyrelsens äligganden. Fiskeristyrelsens aligganden äro tydligt nog angifna i min underdäniga ansökan redan genom Öfverskriften »fiskeri- näringens administration» och genom hänvisningen till be- hotvet af en »representation», som för hafsfısket kunde mot- svara, hvad hushällningssällskapen äro för landtbruket, samt genom framhällande af att bafsfıskebedriftens sä kallade ad- 14 ministration bör utöfvas hufvudsakligast »genom sjelfstyrelse och sjelfverksamhet i orterna». Fiskeristyrelsens uppgift att säsom en representation för hafsfiskebedriften äfven verka för dennas idkares bästa och att sälunda söka fä till ständ sädana obestridligt värde egande anstalter och anordningar inom skärgärden, som äro af nö- den för att fiskarsamhällena mä& kunna uppbära en högt stä- ende fiskebedrift samt komma i besittning af ett möjligast varaktigt välständ, har föranledt merabemälde fiskeriinspektör att söka göra förslaget i fräga löjligt genom att päbörda detsamma ätskilliga orimliga yrkanden om att fiskeristyrel- sen skulle »dirigera jernvägar och landsvägar», »hälla brand- syn och sundhetsinspektioner», »utestänga städerna och i främsta rummet Göteborg frän sillfiskebedriften» med flera slika tokigheter, hvarom förslaget naturligen innehäller alls intet. Fiskeristyrelsen skulle nemligen enligt förslagets ut- tryckliga ordalydelse blott f& med den del af ätgärderna till fiskebedriftens och fiskarsamhällenas främjande att beställa, som kan hänföras under rubriken »fiskerinäringens admi- nistration», samt med hänsyn till de öfriga af dem vara in- skränkt till blotta hemställanden hos vederbörande admi- nistrativa eller kommunala myndigheter. Att det äfven bör vara styrelsens uppgift att i sin mon i utlätanden och hem- ställanden understödja sträfvandena att »söka utveckla skär- gärdsförhällandena i sädan riktning att den hufvudsakliga delen af fiskaffären kommer att tillhöra de fiskeidkande sam- hällena sjelfva», i likhet med hvad sedan läng tid tillbaka redan är fallet i fräga om utlandets främsta fiskarsamhällen, det är tydligen nägot helt annat än att »utestänga frän sill- fiskebedriften», en sak, hvarom i Bohuslän aldrig varit ens ta. De nämnda sträfvandena hafva tvärtom aldrig afsett annat än att skaffa ätminstone de mest välbelägna af fiskar- samhällena sädana samfärdsanstalter och andra anordningar, som kunde möjliggöra för dessa samhällen att sjelfva öfver- taga skötandet af de pä deras eget fiske grundade affärerna. [B) Fiskeriinspektören har emellertid genom sitt häftiga 'upp- trädande emot förslagets sansade och kloka yrkanden, under det förslaget föreläg till bedömande hos länets hushällnings- sällskap, sökt och äfven lyckats förvärfva sig bifall och un- derstöd i sina sträfvanden frän alla dem, hvilka önska att qvarhälla bohuslänska skärgärden i ekonomiskt beroende sä- som ett lämpligt föremäl för en vinstgifvande utsugning, pä sätt under näst föregäende sillfiskeperiod var fallet. Fiskeri- inspektörens beteende i denna sak röjer emellertid en sä utomordentlig sjelfviskhet och hänsynslöshet och sä liten aktning för sanningen och sä ringa omtanke om fiskarbe- folkningens välfärd, att det helt visst skulle blifvit till det allra största men för bohuslänska hafsfıskebedriften, om den- sammas administration förlagts under landtbruksstyrelsen, hvilket ju vill säga ungefärligen detsamma som under fiskeri- inspektören. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande äter söker un- dandölja, det länets landsting med hänsyn till den föreslagna styrelsens verksamhetsart hänvisar till »erfarenheten frän Skottland och Nederländerna» samt kraftigt framhäller, att »erfarenheten frän de äldre sillfiskeperioderna tydligen har ädagalagt, att sillfisket, i stället för att ät länet medföra stora förmoner, der ästadkommit elände af mängahanda slag», och att det vore »otvifvelaktigt, att anledningen härtill i icke ringa mon fär sökas i den omständigheten, att lednin- gen af ätskilliga länets i samband med fisket stäende ange- lägenheter icke var lyckobringande, utan tvärt om egnad att framkalla olyckliga resultat». Erfarenheten frän utlandet bär ock mer än tillräckligt vitne om att fiskeristyrelserna varit till gagn hufvudsakligast genom den direkta verksamhet, de utöfvat till fiskebedriftens främjande, hvarförutom en anordning med blott rädgifvande myndighet ät fiskeristyrelsen, sädan som den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade, ingenstädes kommit till användning och för öfrigt i sig sjelf är s& uppenbarligen 76 förkastlig, att dess olämplighet icke närmare torde behöfva pävisas. Bäde fiskeristadgans nödiga förbättring hvad bestäm- melserna rörande hafsfisket vidkommer och utarbetandet af nödiga ordningsstadganden för bohuslänska sillfiskebedriften förutsätta flere sakkunnige personers förenade arbete; och lider det intet tvifvel, att ju icke en välorganiserad fiskeri- styrelse skulle utgöra en den allra bästa komite för utar- betandet af de för ändamälets vinnande nödiga förslagen. I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen är 1889 ut- talat med hänsyn till organisationen af den till landtbruks- styrelsen förlagda offentliga verksamheten till landtbrukets främjande, bör administrativ och vetenskaplig verksamhet icke förenas hos en och samma institution. En fiskeristyrelse bör derför icke heller, p& sätt 1831 ärs kongl. fiskerikomite dock föreslog, äfven utgöra en vetenskaplig institution för utförandet eller ledandet af fortgäende biologiska och hydro- grafiska undersökningar, men väl bör den kunna fä sig upp- draget . att ombesörja eller leda tekniskt eller ekonomiskt - vetenskapliga utredningar eller undersökningar af direkt prak- tisk betydelse för fiskebedriften. Den föreslagna fiskeristyrelsens äligganden finnas för öfrigt nog fullständigt angifna i Orosts och Tjörns fiskeri- förenings underdäniga ansökan, till hvilken alltsä hänvisas (Bil. C, sid. 15—14). 4:0. Den föreslagna fiskeristyrelsens sammansättning. De anmärkningar, som framstälts emot ansökningarnes förslag till den ifrägasatta styelsens sammansätining, äro i sjelfva verket redan tillbakavisade genom hvad ofvan yttrats uti inledningen. Det kan nemligen väl knappast anses vara en skyldighet för enskilde sökande att ingifva nägra i äfven de minsta detaljer utarbetade förslag. De gjorda invänd- ningarne hafva dessutom bemötts uti Orosts och Tjörns Dun r TI fiskeriförenings underdäniga ansökan (Bil. C, sid. 10—11). Att särskilda & administrativ väg utfärdade föreskrifter skulle fordras för de nödiga valen inom fiskarsamhällena*), är väl en helt naturlig sak, och har i storbritanniska parlamentet med hänsyn till den ifrägasatta förändringen af den skotska fiskeristyrelsens sammansättning icke ansetts innebära nägon den minsta betänklighet (Bil. C, sid. 10—11, Bil. F, Bil. G, Bil. H och Bil. J). Vid jemförelsen med utlandet i fräga om anordningen af fiskerinäringens s. k. administration bör icke förbises de betydande olikheterna i de rädande konstitutionella, ekono- miska eller lokala förhällandena eller det starkare behofvet för bohuslänska skärgärden af en jemförelsevis kraftigare och snabbare verkande fiskeriadministration till följd af det bo- huslänska sillfiskets periodicitet. För att motsvara sin bestämmelse torde den ifrägasatta fiskeristyrelsens sammansättning böra blifva följande, nem- ligen: A) i händelse fiskeristyrelsen i enlighet med länets lands- tings förslag kommer att sortera direkt under kongl. civildepartementet, antingen a) i Ööfverensstämmelse med förslaget uti ansökan frän skärgärden sälunda att fem ledamöter med en för hvar sitt af de angifna distrikten utses af de fiskeri- idkande samhällena, en ledamot af länets landstirg och en af länets hushällningssällskap samt en af Eders Kongl. Maj:t, eller ock b) sälunda att länets landsting med en ledamot för hvar sitt af de angifna distrikten utser fem ledamöter, länets hushällningssällskap tvä& ledamöter och Eders Kongl. Maj:ıt en ledamot — inom kongl. landtbruks- akademiens förvaltningskomite, ät hvilken administra- *) Jtr Betänkande och förslag angäende industri- och handelskam- mare afgifna den 22 juli 1885. Stockholm 1885, sid. 42—47T. (Utg. anm.) tionen af rikets sötvattens- och östersjöfisken länge var anförtrodd, utses blott ordföranden af Kongl. Maj:ıt —; samt B) i händelse fiskeristyrelsen gilves samma ställning. till kongl. kommerskollegium, som hushällningssällskapen intaga till kongl. landtbruksstyrelsen, antingen a) i ungefärlig öfverensstämmelse med förslaget uti an- sökan frän skärgärden sälunda att fem ledamöter med en för hvar sitt af de angifna distrikten utses _ af de fiskeidkande samhällena, tvä ledamöter af länets landsting och en ledamot af länets hushällningssäll- skap, eller ock sälunda att fem ledamöter med en för hvar sitt af de angifna distrikten utses af länets landsting och tre ledamöter af länets hushällningssällskap. Att nägon ledamot i fiskeristyrelsen icke i nägot af de nämnda fallen bör fä utses af Göteborgs stad, derför finnas tillräckligt goda skäl anförda af Orosts och Tjörns fiskeri- förening. Den nya institutionens verksamhet bör dessutom ‘cke redan frän förstone försväras genom en sammansättning, som mäste medföra inre slitningar. I händelse Eders Kongl. Maj:t, sedan Riksdagen derför beviljat nödigt anslag, förord- nar en särskild fiskeriinspektör för länets hafsfisken, torde denne, i öfverensstämmelse med hvad Orosts och Tjörns fiskeriförening föreslagit, böra vara sjelfskrifven ledamot af fiskeristyrelsen. Att hvarken Eders Kongl. Maj:t eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ı Göteborg böra utse nä- gon eller nägre ledamöter i fiskeristyrelsen, om denna er- häller en ställning i förhällande till kommerskollegium, mot- svarande den hushällningssällskapen intaga till landtbruks- styrelsen, torde vara af sjelfva jemförelsen rent af sjelfklart. Eders Kongl. Maj:ts landshöfding i Göteborg bör naturligen vara lika litet sjelfskrifven ledamot eller ordförande i fiskeri- styrelsen som han är det i länets hushällningssällskap, Ja, äfven om fiskeristyrelsen ställes direkt under kongl. civilde- b a 79 partementet i enlighet med länets landstings förslag, är en sädan sjelfskrifvenhet tydligen alldeles obefogad‘*). 8:0. Den föreslagna fiskeristyrelsens benämning. Dä ordet »nämnd» ännu icke inom nägon del af riket eller nägonsin förut blifvit definitivt användt för att beteckna en förvaltande institution för den ofientliga värden om fiskeri- näringens angelägenheter, under det att ordet »fiskeristyrelse» deremot för sädant ändamäl begagnats inom t. ex. Verm- lands och Gefleborgs län, hvilka hafva hvar sin lokala fiskeri- styrelse, samt dä ordet nämnd dessutom af 1881 ärs kongl. fiskerikomite anlitats säsom en passande benämning & de sakkunniga förtroendemän, som enligt komit£ens förslag skulle hafva att afgifva yttrande i fräga om särskilda lokala fiske- stadgar, hvilkas bestämmelser af de fiskeberättigade öfver- klagats**); sa synes det frän förstone använda ordet styrelse tydligen vara att föredraga säsom benämning & den före- slagna institutionen. Eders Kongl. Maj:ts befailningshafvan- - des förslag i motsatt riktning röjer för öfrigt blott den för- . kastliga afsigten att äfven genom sjelfva namnet & den ifräga- satta ıinstitutionen försvaga och nedsätta densamma. 6:0. Den föreslagna fiskeristyrelsens första anordnande. Beträffande sjelfva anordnandet af fiskeristyrelsen vid dess första inrättande mä& vara nog att hänvisa till erfaren- heten frän Skottland och Nederländerna, der man funnit helt korta förfatiningar vara för ändamälet tillräckliga (Bil. *) Jfr Betänkande och förslag angäende industri- och handelskam- mare afgifna den 22 juli 1885. Stockholm 1885, sid. 48 ($ 20), 49 ($ 24). — Jfr vidare hvad nedan införts under VI och VII. (Bohuslänsk Fiskeri- tidskrift, 1892, sid. 73, 87— 96.) (Utg. anm.) **) Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m, af- gifvet den 3 Mars 1883. Stockholm 1883, sid. 31, 65,66, 68-70 ($ 28). 2 (Utg. anm.) 80 D, Bil. E). I Nederländerna har vidare hafsfiskekollegiet sjelf fätt utarbeta de för kollegiets och dess tjenstemäns verksamhet fastställda instruktionerna. Nederländska lagen den 21 juni 1881, innehällande be- stimmelser rörande hafsfiskerierna, stadgar i 3 $, 11 art. om hafsfıskebedriftens administration följande: »Befrämjandet af hafsfiskeriernas intressen uppdrages ät ett »kollegium för hafsfiskerierna». Detta skall stä re- geringen till tjenst med betänkanden och underrättelse om alla med hafsfiısket i samband stäende förhällanden samt eftertrakta utvecklingen af denna gren af industrien, äfven- som genom att upptäcka, bekantgöra och hjelpa till att in- föra annorstädes äAvägabragta förbättringar s& vidt möjligt befrämja densamma. Kollegiet är sammansatt af femton af oss utnämnde medlemmar, af hvilka flertalet utgöres af per- soner, som p& intet vis äro intresserade uti hafsfiskebedriften. Ledamöterne qvarstä under tre är. Hvar tredje af dem al- sär ärligen efter en för den skull uppgjord ordningslista. De afgäende mä genast & nytt utnämnas. En af oss fast- stäld instruktion reglerar kollegiets verksamhet. Beloppet af administrationskostnader och andra utgifter för kollegiet bestämmes af oss och utanordnas ärligen af statsbevillningen.» Samtidigt med att fiskeristyrelsen för bohuslänska hafs- fisket inrättas bör äfven förordnas om den befintliga fiskeri- tillsyningsmannainstitutionens indragning vid slutet af ärets andra qvartal, hvarvid bör bestämmas att arfvodet för sista halfäret först utbetalas, efter det fullständig berättelse för det senast tilländalupna fiskeäret afgifvits och tillsynings- mannen till vederbörande öfverlemnat af honom frän före- trädaren eller eljes & tjenstens vägnar emottagna handlin- gar m. m. I afseende pä platsen för den föreslagna fiskeristyrel- sens cxpedition och sammanträden m. m. hänvisas till Orosts och Tjörns fiskeriförenings underdäniga ansökan (Bil. C, sid. 12—13). sl 7:0. De för bohuslänska fiskeriadministrationen behöfliga anslagen och fiskeritjenstemännen. Skall ett önskligt resultat ernäs af den offentliga verk- samheten till bohuslänska hafsfiskebedriftens främjande, mäste denna verksamhet naturligen ega nödig omfattning och in- tensitet, hvilket äter förutsätter, att den styrelse, som ut- öfvar densamma, mäste hafva nödiga anslag och arbetskrafter till sitt förfogande. Utan tillräckliga medel för anställandet af för fiskerinäringens främjande verksamma personer samt för bekostandet af behöfliga utredningar, resor, försök m. m. samt för anskaffandet af bibliotek och andra samlingar, som äro at nöden för en välordnad verksamhet till fiskebedriftens främjande, är en sädan verksamhet ı önsklig omfattning icke möjlig; och framträder äfven i denna omständighet, säsom redan under 1 punkten antydts, otillräckligheten af den en- skilda verksamheten till fiskerinäringens främjande. Det är nemligen icke att hoppas, att man fortfarande skall isamma omfattning som hittills p& frivillighetens väg erhälla en upp- offrande enskild verksamhet till förmon för bohuslänska skär- gärdens och hafsfiskebedriftens bästa, om det allmänna fort- farande ställer sig sä fullständigt likgiltigt för att icke säga afvogt mot samma verksamhet. Det är ock orimligt att för- utsätta, det enskilde personer i bohuslänska skärgärden fort- farande skola ombesörja och bekosta all den verksamhet, som vid de utländska stora hafsfiskena handhafves genom den med statsmedel bekostade fiskeriadministrationen. I Norge, der en väsentlig del af hafsfiskebedriftens administration ut- öfvas genom »Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme» i Bergen, fär denna fiskeriförening uppbära ett betydande ärligt statsanslag, s& att hon äfven kan anställa flera biträ- den och bland dem en sekreterare med 4,000 kronors ärlıg aflöning. Obilligt mäste det ock anses vara, att staten gör rätt stora uppofiringar för rikets öfriga fiskerier, men icke för det bohuslänska hafsfısket, som dock är rikets mest be- 6 82 tydande fiske. Den med statsmedel aflönta fiskeritillsynings- mannabefattningen är nemligen att betrakta säsom en stor olägenhet för samma hafsfıske, enär hon icke blott användts säsom en fullständig sinekur, utan äfven af nuvarande inne- hafvaren skötts pä& ett sätt, som gör, att hon är fiskebedrif- ten till väsentlig skada i stället för till gagn och att hon hindrar den af enskilde utöfvade verksamheten till främjande af bo- huslänska skärgärdens bästa. Den af Eders Kongl. Maj:t den 22 januari 1881 tillför- ordnade fiskerikomiten föreslog i sitt den 3 mars 1883 af- gifna underdäniga betänkande bland annat äfven anställandet af /yra ordinarie fiskeritjenstemän med titel af fiskeriinten- dent; och tillstyrktes detta förslag i hufvudsak af samtliga länsstyrelser och landsting, sä att blott länsstyrelsen i Gö- teborg föreslog nedsättning af antalet till tre, dä länsstyrel- serna i Visby och Umeä deremot föreslogo fem och läns- styrelsen i Nyköping minst sex sädana ..tjenstemäns anstäl- lande, under det att af landstingen blott Jemtlands läns foreslog en nedsättning af antalet till tvä, men Vesterbottens läns, Södermanlands läns samt Göteborgs och Bohus läns deremot en tillräcklig ökning utöfver fyra af dessa tjenste- män, hvilka skulle verka hvar och en inom sitt särskilda distrikt. Den under kongl. landtbruksakademiens förvalt- ningskomite dä sorterande fiskeriintendenten (numera fiskeri- inspektören i kongl. landtbruksstyrelsen) tillstyrkte derefter den 27 mars 1886 anställandet af tre sädana tjenstemän med tvä& biträden hvardera, och skulle af dessa en intendent med tvä& biträden tillförordnas för hafsfisket vid vestkusten. Kongl. landtbruksakademiens förvaltningskomite tillstyrkte äter den 20 oktober 1886 det ursprungliga förslaget om fyra intendenters anställande*). *) Underdänigt betänkande med försiag till ny fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883. Stockholm 1883, sid. 42, 44, 80—81. — Un-- derdäniga utlätanden af öfverstäthällareembetet och Stockholms stadsfull- mäktige samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen och landstingen i 83 I Norge finnas fem fiskeriinspektörer anställde, af hvilka en för sötvattens- och fyra för hafsfıskena. I Tyskland fin- nas sex öfverfiskemästare och trettiosex fiskemästare anställde för blott hafsfiskets administration. I Skottland finnas en inspektör för laxfiskena samt tvä inspektörer för hafsfisket med trettio dem underordnade tjenstemän. England och Irland hafva för deras samtliga fiskerier hvartdera tre fiskeri- inspektörer, under det att Nederländerna hafva tre ordinarie fiskeritjenstemän för blott hafsfiskebedriften, 0. s. v. De skottska och holländska fiskeristyrelserna hafva vidare hvar sin af regeringen utnämnde, aflönte sekreterare. Den skottske inspektören för laxfiskena nämnes af statssekreteraren för departementet för det inre och de holländska ordinarie fiskeritjenstemännen af regeringen efter förslag af hafsfiske- kollegiet. Skottska fiskeristyrelsen utnämner deremot sjelf alla de för hafsfiskebedriftens administration anställde fiskeri- tjenstemännen. Pä sätt ı min underdäniga ansökan den 30 december 1890 framhölls, kräfver administrationen af hafsfisket vid rikets vestra och södra kuster anställandet af to& direkt under kongl. civildepartementet eller ock under kongl. kom- merskollegium sorterande fiskerünspektörer med likadan ställ- ning och aflöning, som tillerkänts den till kongl. landtbruks- styrelsen hörande fiskeriinspektören, hvilka tjenstemän böra efter ansökan i vederbörlig ordning utnämnas af Eders Kongl. Maj:t, den ene för Göteborgs och Bohus läns och den andre för de f. d. danska landskapens hafsfısken. Den förre af dessa fiskeriinspektörer bör vara sjelfskritven ledamot i den ofvan förordade styrelsen för Göteborgs och Bohus läns hafs- fiske och den senare ledamot (och sekreterare) i den styrelse anledning af särskilde komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885. — Underdänigt utlä- tande af Kongl. Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomit& jemte yttrande af fiskeriintendenten i anledning af särskilde komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1886. (Utg. anm.) 84 eller de styrelser, som för de f. d. danska landskapens hafs- fiske borde bildas utaf de af dessa landskaps landsting och hushällningssällskap för ändamälet utsedde ledamöter. Äfven den för bohuslänska fiskeristyrelsen p& grund af hennes sä synnerligen omfattande och intensiva verksamhet behöflige sekreteraren torde kanske böra p& tillförordnände, ehuru i sädant fall efter förslag af styrelsen, utnämnas af Eders Kongl. Maj:t eller af kongl. kommerskollegium. I öfrigt be- höfliga biträden torde deremot böra utses al fiskeristyrelsen sjelf (bil. C, sid. 14). Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf- vandes i Göteborg yrkande att fä tillsätta den för fiskeri- styrelsen behöflize sekreteraren bör sä mycket hellre lem- nas utan allt afseende, som samme befallningshafvande ge- nom det sätt, pä hvilket vid tillsättandet af fiskeritillsynings- mannabefattningen förfarits, bör hafva s& fullständigt som möjligt förverkat alla anspräk i den vägen och som en sä- dan befogenhet för länsstyrelsen i Göteborg ju vore lika litet pä sin plats med hänsyn till fiskeristyrelsen i fräga som med hänsyn till de under kongl. kommerskollegium och kongl. landtbruksstyrelsen hörande tjenstemännen eller med hänsyn till länets hushällningssällskaps tjenstemän. Fiskeri- styrelsens nog mödosamma arbete bör nemligen icke ytter- ligare försväras genom att pätvinga styrelsen för hennes verksamhet olämpliga funktionärer*). Att den befintliga fiskeritillsyningsmannabefattningen bör indragas säsom icke blott obehöflig utan rent af olämplig och menlig för bohuslänska hafsfiskebedriften, är redan un- der 1 och 6 punkterna framhället. (Jemför vidare Upplys- ningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administra- tion. 1841—1891, sid. 162—164, 195—196, 209). .% Jfr Betänkande och förslag angäende industri- och handelskam- mare afgifna den 22 juli 1885. Stockholm 1885, sid. 48 ($ 20). — Jfr vidare ofvan den vid slutet af det under IV införda utlätandet fogade an- märkningen (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid. 61). (Utg. anm.) 35 8:0. Förslagets betydelse med hänsyn till ävägabringandet af en förbättrad fiskeriadministration äfven för öfriga delar af riket. Förslagets genomförande med hänsyn till Göteborgs och Bohus län skulle synbarligen utgöra första och vigtigaste steget till hela den svenska fiskeriadministrationens väl be- höfliga decentralisation och lokalisering, samt är sälunda äfven ur ytterligare en vigtig synpunkt önskvärdt. Den un- der kongl. landtbruksstyrelsen nu hierarkiskt centraliserade fiskeriadministrationen af rikets sötvattens- och östersjöfisken erbjuder nemligen längt mindre säkerhet för en tillfredsstäl- lande verksamhet och innebär genom sin autokratiska an- ordning en längt större väda för fiskerinäringen, än den fiskeriadministration, man hade före kongl. landtbruksstyrel- sens inrättande, hvilken fiskeriadministration dock ansägs s& otillfredsställande i afseende pä sin organisation och deri- genom äfven hafva medfört s& betydande olägenheter ät fiskerinäringen att den framkallade Riksdagens underdäniga skritvelse till Eders Kongl. Maj:t den 22 maj 1878 om »en fullständig revision af kongl. fiskeristadgan af den 29 juni 1852 jemte Ööfriga författningar, som beröra fiskerinäringen». Den här antydda successiva omändringen af den befintliga fiskeriadministrationen efter sjelfstyrelsegrundsatsen, i för- ening med anställandet af flera fiskeriinspektörer (intill fem för hela riket) med hvar sitt skilda distrikt, utgör ock helt visst en förutsättning för en tillfredsställande omarbetning af fiskerilagstiftningen och en tidsenlig utveckling af fiskeri- näringen i Öfverensstämmelse med Riksdagens nämnda önsk- ningar. Pä grund af hvad sälunda i underdänighet anförts, fär jag allts& hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstäm- melse med hvad ofvan föreslagits, dels förordna om inrättandet af en särskild fiskeristyrelse för 86 värden om Göteborgs och Bohus läns hafsfiske, dels hos Riksdagen äska nödigt anslag för an- ställandet af tvänne fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns hafsfisken. Lilldal, Varekil, den 30 december 1891. Underdänigst AXEL VILH. LJUNGMAN. Riksdagsman för Orost och Tjörn, Säsom bilagor följa: A) Nägra ord om den föreslagna nya styrelsen för Bohusläns hafsfisken, Af R. LUNDBERG. Göteborg 1891. (Aftryck ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 30 oktober 1891.) B) Den föreslagna styrelsen för administrationen af Bohusläns hafsfisken. Genmäle. Af AxeL VıLH. LJUNGMAnN. Göteborg 1891. (Aftryck ur Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891.) C) Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verk- samhet och förvaltning under ättonde äret af Föreningens tillvaro. 1891. Göteborg 1891. D) Staatsblad van het koningrijk der Nederlanden, (N:o 76.) Wet van den 2l:sten junij 1881, houdende bepalingen omtrent de zeevisscherijen. £) Fishery Board (Scotland) Act. 1882. (45 & 46 VıcT. Ch. 78.) F) Sea Fisheries (Scotland) Regulation Bill, 330. (52 & 53 Vicr.) G) Fisheries Regulation (Scotland) Bill, 53. (53 Vıcr.) H) Fisheries Regulation (Scotland) Bill, 22. (54 VIcr.) I) Fishery Board (Scotland) Bill, 259 (H. L.) (54 Vier.) 87 vI. Motion i Andra Kammaren, N:o 3, om ändrad Iydelse af 46 $ regeringsformen. Vid inrättandet af hushällningssällskap och landsting för rikets samtliga län blefvo till en början landshöfdingarne i regeln utsedde till ordförande i dessa pä sjelfstyreise- grundsatsen i verkligheten hvilande korporationer, och detta ehuru ett sädant förfaringssätt uppenbarligen stod i strid med nämnda grundsats. Landshöfdingarnes i förstone snart sagdt regelmessiga ordförandeskap i samma korporationer var dock dä ofta nog betingadt af de ännu allt för litet ut- vecklade förhällandena i fräga om kommunal sjelfstyrelse, men detta skäl för en afvikelse frän det fullt konseqventa genomförandet af den nämnda grundsatsen torde numera e] längre förefinnas. Ett sädant genomförande af samma grund- sats bör ock s& mycket mindre afstäs ifrän, som det i verk- ligheten rent af utgör en förutsättning för att de ifrägava- rande korporationerna skola i fullaste mätt motsyara sın bestämmelse. Landshöfdingarnes ordförandeskap i landsting eller hushällningssällskap har dessutom nägon gäng äfven dragit ned landshöfdingeskapet och hopar lätt eljes uppen- barligen mindre befogade anspräk & landshöfdingen af den beskaffenhet, att deras motsvarande ofta knappast ligger ens inom möjlighetens omräde. Landshöfdingen kommer ock genom att innehafva sädant ordförandeskap i ett mindre lämpligt jäfsförhällande med hänsyn till den korporation, för hvilken han är ordförande. Skäl saknas allts& icke för vid- fogandet af ett sädant tillägg till $ 46 regeringsformen, hvarigenom anförda olägenheter undvikas, och de ifrägava- rande korporationerna allestädes inom riket erhälla den ve- derbörliga sjelfständigheten gent emot länsstyrelserna, och hvarigenom landshöfdingarne befrias frän ett ansvar med hänsyn till särskildt näringarnes s. k. administration, hvilket eljes icke bör äligga dem. 88 Hur tydligt det än mä& vara, att den högsta civila och militära myndigheten inom ett län icke lämpligen bör inne- hafvas af en och samma person, sä har dock en förening af nämnda myndigheter hos en person faktiskt egt rum äfven sedan 1809 ärs regeringsform faststälts till efterrättelse, hvadan ett inskränkande tillägg till nämnda $ ocks& med hänsyn till detta fall torde vara pä sin plats. Pä grund af hvad sälunda anförts fär jag alltsä hem- ställa, Ä det mätte Riksdagen antaga nedanstäende för- slag till ändrad lydelse af $ 46 regeringsformen att ie till vidare grundlagsenlig behandling. S 46. Landet skall förblifva indeladt i höfdingedömen under den vanliga landtregeringen. Ingen gene- ralguvernör inom riket mä hädanefter förordnas. Landshöfding mä icke innehafva militärbefäl eller ordförandeplatsen i landsting och hushäll- ningssällskap. Eiekihain den 20 januarı 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. Konstitutionsutskottets utlätande, N:o 2, i anledning af väckt motion om ändrad Iydelse af $ 46 regeringsformen. re 7 Te > Se N 2, , 5, 0 — Till hvad motionären anfört anser sig utskottet, i fräga om ordförandeskap i landsting, böra lägga nedanstäende yttrande af den komite, som är 1859 afgaf förslag till för- ordning om landsting. »Om», säger komit&n, »ändamälet med landstingets in- rättande endast vore det att af detsamma bilda en rädgif- 89 vande församling, hvilken länets höfding egde sammankalla för att med henne ingä i rädplägning om medlen att be- fordra länets ekonomiska väl, skulle det vara naturligt, att ordförandeplatsen blefve honom tillerkänd. Sädan är likväl icke den institution, Rikets Ständer, att sluta af deras i äm- net aflätna skrifvelse, med landstinget afsett; det är deremot en inom lagliga gränser beslutande församling, som de önska att i denna institution se organiserad, och ur denna synpunkt har äfven nu ifrägavarande förslag blifvit utarbetadt. Den beslutanderätt, landstinget skulle tillkomma, innefattar väl icke den följd, att i allmänhet dess beslut ovilkorligen skulle erhälla bindande kraft; men besiuten skola dock ut- trycka landstingets sjelfständiga mening och erhälla verk- ställighet, sä vidt ej ett högre statsintresse eller allmän lag deremot lägger hinder. Den pröfning och kontroll, som ur dessa synpunkter landstingets beslut torde böra underkastas, och som uti detta förslag under $$ 58—60 äfven är reglerad, utgör ett hufvudskäl att icke i landstinget insätta landshöf- dingen säsom ordförande. Det vore att försätta honom ı en falsk ställning, som lätt kan undvikas genom den i sjelfva verket högre ställning, honom enligt förslaget skulle till- komma. Han skulle försättas i en falsk ställning, om han, efter att i sin egenskap af landstingets ordförande hafva funnit sina der försvarade meningar och förslag rörande länets angelägenheter underkända af tingets pluralitet, skulle i egenskap af landshöfding, vidhällande samma sina äsigter, anse sig föranläten att vägra fastställelse pä pluralitetens beslut, äfven om goda skäl för en sädan vägran kunde an- föras. Missförständ och misstydningar kunde sä lätt der- igenom framkallas och mähända leda till en splittring, som hvarken för saken eller i allmänhet för institutionen vore nyttig, och som allts& redan derföre bör afböjas; och dä härtill kommer, att det äfven vore stridande mot andan ı vär lagstiftning att läta samma ärende i tv& instanser af samma person handläggas och pröfvas, hafva komiterade, 90 efter öfvervägande af allt detta, lätit tanken pä& landshöf- dingens insättande säsom ordförande i landstinget falla och endast förbehällit honom rättighet att deltaga i landstingets förhandlingar, när han sä finner för godt». Af dessa skäl föreslog komiten att »Kongl. Maj:t utser for hvarje lagtima landsting, bland tingets ordinarie leda- möter, en ordförande, hvilkens befattning fortfar intill nästa lagtima sammankomst». Hvad äter beträffar de representativa korporationer i ett län, bvilka mer direkt än landstinget afse näringarnes administration, s& förete de i anseende till arten af sin verk- samhet och sitt förhällande till länsstyrelsen en väsentlig likhet med landstingen; och gäller derför hvad bär ofvan om landstingen blifvit anfördt i tillämpliga delar äfven om nämnda korporationer. Vidkommande slutligen förslaget i den del, som afser att landshöfding icke mä innehafva militärbefäl, — — — Om sälunda ett länge öfverklagadt undantag frän en redan i 1634 ärs regeringsform uttalad grundsats omsider faktiskt upphört, s& finnes likväl ej nägon laglig garanti för orubbadt upprätthällande af denna grundsats. Utskottet anser frägan vara af den vigt, att säkerhet bör beredas mot möjlig ätergäng till ett missbruk i vär administration, som det kostat s& mycken möda att fä faktiskt afskaffadt, och vill utskottet derför tillstyrka äfven hvad motionären i denna del föreslagit. Utskottet, som sälunda biträder förslaget ı alla dess srunder, har dock ansett lämpligt att ät samma förslag gifva en med ett grundlagsstadgandes natur mera Öfverens- stämmande, i allmänna ordalag affattad form; och hem- ställer alltsä& utskottet, i enlighet med hvad sälunda blifvit anfördt, att Riksdagen i anledning af herr LJUNGMAN’S ifrägavarande motion mätte antaga att hvila till 91 vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad lydelse af $ 46 regeringsformen: S 46. Landet skall förblifva indeladt i höfdingedömen under den vanliga landtregeringen. Ingen general- guvernör inom riket mä& hädanefter förordnas, och ej heller ma landshöfding innehafoa militär- befäl eller inom det honom anförtrodda län ut- ses till ordförande i offentlig korporation, som har till uppgift att rädslä och besluta om för länet gemensamma angelägenheter. Stockholm den 11 mars 1892. Konstitutionsutskottets ofvanstäende förslag afslogs den 16 mars 1892 i Första Kammaren, men bifölls samma dag af Andra Kammaren, dervid motionären anförde följande *): »Redan den omständigheten, att regeringsformen icke innehäller nägot om dessa representativa korporationer, som under senare tider utbildat sig i värt land, borde kunna fä anses innebära tillräckligt skäl för införandet af sädana be- stämmelser i grundlagen & den plats deri, som mä finnas lämpligast, att dessa korporationer komma att intaga en mer sjelfständig ställning gent emot länsstyrelserna, än hit- tills i regeln varit fallet., Att jag icke stär ensam om den uppfattningen, derpä kan jag anföra ett exempel frän en kongl. komite, som är 1885 haft att yttra sig om och be- handla frägan om inrättande af industri- och handelskamrar, d. v. s. ett slags representativa korporationer, som i utlan- det äro allmänna och som man önskat att äfven här fä införda, i syfte att främja industri och handel. Det heter nemligen i $ 20 af det förslag till förordning, som af nämnda komite *) Riksdagens Protokoll. 1892. Andra Kammaren. N:o 18, sid. 41—43, (Utg. anm.) 92 afgifvits: »Industri- och handelskammare väljer vid sitt första sammanträde och sedermera ärligen inom utgängen af januari mänad bland sina ledamöter ordförande och vice ordförande samt eger antaga sekreterare och nödig betjening». Vidare heter det i $ 24: »Landshöfding eger, ı kraft af sitt embete, att i industri- och handelskammares förhandlingar, men ej i besluten, deltaga»*). Jag är Öfvertygad, att, i händelse en författning skulle utarbetas för t. ex. hushällningssällskapen, det vore i allt bäde klokt och väl motiveradt att i densamma införa sä- dana bestämmelser som de anförda. Nu har emellertid nägon dylik författning icke utkommit, och i följd deraf finnes icke heller nägon bestämmelse beträffande landshöf- dings ordförandeskap i eller ställning till hushällningssäll- skapen. Men att det är fullt korrekt, att landshöfding icke bör vara ordförande i en dylik korporation, det bör hvar och en fä klart för sig, om han noga tänker sig in i saken. En landshöfding har nemligen ett synnerligen maktpäliggande uppdrag, omrädet för hans verksamhet är sä stort, och de ärenden, som han har att handlägga, äro af sä olikartad beskaffenhet, att det fordras icke allenast stora insigter och stor arbetsförmäga, utan äfven en stark koncentration af denna förmäga pä sjelfva embetets utöfning, för att det- samma mä kunna skötas s& som sig bör. Men det är ocksä gifvet att landshöfdingens sysslande äfven med andra befatt- ningar rycker honom bort frän det maktpäliggande embete, för hvilket han borde i främsta rummet verka. Det bör alltsä, säsom jag nyss nämnde, finnas nägon bestämmelse i grundlagen, som för med sig att dessa kor- porationer i verkligheten bhlifva, hvad de äro afsedda att vara, nemligen sjelfständiga representativa korporationer gent emot de administrativa myndigheterna; ty det bör vara *) Betänkande och förslag angäende industri- och handelskammare afgifna den 22 juli 1885. Stockholm 1885, sid. 48, 49. (ÜUtg. anm.) 93 klart för hvar och en, att en god del af denna sjelfständighet gär förlorad, derest landshöfdingen är ordförande i dessa korporationer»*). VII Motion i Andra Kammaren, N:o 4, om ändrad Iydelse af 25 $ ı förordningen om landsting den 21 mars 1862. Med hänvisning dels till den uti motionen i Andra Kammaren N:o 21 vid 1884 ärs riksdag lemnade utredning, dels till den samma riksdag vid lagutskottets utlätande N:o 17 fogade reservationen, dels till hvad af mig vid detta utlätandes föredragning i Andra Kammaren yttrats (Riks- dagens protokoll, 1884, Andra Kammaren, I, N:o 9, sid. 10), dels till lagutskottets utlätande N:o 13 vid 1891 ärs riksdag, dels ock till stadgandet för det analoga fallet i S 33 riksdagsordningen, fär jag härmed hemställa, det Riksdagen mätte för sin del besluta, att föorsta punkten i 25 $ af Kongl. Maj:ts nädiga förordning om landsting den 21 mars 1862 skall erhälla följande lydelse: Kongl. Maj:t utser för hvarje lastima landsting bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens befattning skall fortfara intill nästa lag- tıma sammankomst. Stockholm den 20 januari 1892. AxEL VILH. LJUNGMAN. *) Häraf torde vara klart, hvilket nära samband den föreslagna grund- lagsförändringen har med frägan om att uppdraga det bohuslänska hafsfiskets administraiion ät en representativ korporation, enär man har velat göra landshöfdingen till sjelfskrifven ledamot och ordförande i denna korporation (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 93, 96, 166, 243—244; 1892, sid. 32, 53, 73, 78—79), (Utg. anm.) 94 Lagutskottets utlatande, N:o 18, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen om lands- ting den 21 mars 1862. I sin ofvan omförmälda motion har herr LJUNGMAN förnyat sin vid sistlidne riksdag gjorda framställning att landstingens ordförande mä utses allenast bland tingens ordinarie ledamöter: och har motionären under erinran om frägans behandling vid nämnda riksdag sälunda änyo hem- stält, »det Riksdagen mätte för sin del besluta, att första punkten i 25 $ af Kongl. Maj:ts nädiga förordning om lands- ting den 21 mars 1862 skall erhälla följande lydelse: »Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens befatt- ning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst». Motionärens framställning vid sistlidne riksdag blef af utskottet i dess utlätande N:o 13 tillstyrkt och af Andra Kammaren utan diskussion bifallen. Första Kammaren deremot afslog utan diskussion och omröstning utskottets hemställan. Säsom utskottet i sitt ofvan berörda utlätande erinrat, hade ifrägavarande lagrum enligt det förslag till förordning om landsting, som den 31 oktober 1859 afgafs af komite- rade för utarbetande af sä väl dylik förordning som förord- ning om kommunalstyrelse i stad och & landet m. m., den af motionären nu föreslagna lydelse och erhöll sin nuva- rande affattning i öfverensstämmelse med hvad en af reser- vanterna i nämnda komite föreslagit. I motiven till be- rörda förslag anföra komiterade bland annat, huru som, derest ändamälet med landstingets inrättande endast vore att af detsamma bilda en rädgifvande församling, hvilken länets höfding egde sammankalla för att rädpläga om med- len att befordra länets ekonomiska väl, det skulle vara na- turligt, att ordförandeplatsen blifve honom tillerkänd. Men dä nu landstinget vore en inom lagbestämda gränser be- slutande församling, hvars besiut länets höfding i denna sin 95 egenskap i flera fall egde att pröfva och godkänna, kunde han mängen gäng komma i en falsk ställning, dä han, efter att i sin egenskap af landstingets ordförande hafva funnit sına der försvarade meningar och förslag rörande länets angelägenheter underkända af tingets pluralitet, skulle i sin egenskap af landshöfding se sig föranläten att vägra fast- ställelse af tingets beslut, äfven om goda skäl för en sädan ätgärd kunde finnas. Missförständ och misstydningar kunde härigenom lätt framkallas; och härtill komme vidare, att det vore stridande mot andan i vär lagstifning att samma ärende i tv& instanser handlades och pröfvades af samma person. Utskottet delar fortfarande denna komiterades uppfatt- ring och vidhäller tillika sin tillförene uttalade äsigt, att ett läns höfding, i denna sin egenskap närvarande och upp- trädande i landstinget, kan pä ett längt mera verksamt sätt ingripa i dess förhandlingar och främja förslag, dem han finner gagneliga för länet, än derest han är satt att frän ordförandeplatsen, med den mera passiva ställning, detta medför, leda tingets förhandlingar. Slutligen häller utskottet, likasom utskottet vid sistlidne riksdag, före att, d& landstingens nuvarande sammansättning torde erbjuda full trygghet för lämpligheten af ett valinom deras egen krets och förslaget derjemte till en viss grad innebär ett förverkligande af den princip af kommunal sjelf- styrelse, hyar& jemväl landstingsförordningen hvilar, tiden kan anses vara inne för en förändring i den af motionären angifna riktning. . P& grund af hvad sälunda blifvit anfördt, fär utskottet hemställa *), att Riksdagen, med bifall till herr LJunGMmAn’S motion, ville för sin del antaga följande *) Utskottets hemställan föredrogs i Riksdagens bäda kamrar den 12 mars 1892 och bifölls dervid i den Andra, men afslogs i den Första Kam- maren. (Utg. anm.) 96 Förordning angäende ändrad lydelse af 25 $ i förordningen om landsting den 21 mars 1862. Härigenom förordnas, att 25 $ ı förordningen om landsting den 21 mars 1862 skall hafva föl- jande lydelse: s$S 25. Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens befattning skall fortfara in- till nästa lagtima sammankomst. Konungens befallningshafvande gifver i läns- kungörelserna tillkänna, hvilken blifvit till ord- förande förordnad. Stockholm den 7 mars 1892. VIII. Motion i Andra Kammaren, N:o 165, om atgärder för befrämjande af hafsfisket vid rikets vestra och södra kuster. Vid 1889 ärs riksdag höjdes p& grund af hemställan frän Kongl. Maj:t det förutvarande anslaget & ordinarie stat till »fiskerinäringens understöd» frän 17,600 kronor till 42,000 kronor, under uttalande af att »i betraktande af den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket under de senare ären erhällit, kunde det belopp, hvarmed Kongl. Maj:t funnit an- slagstiteln böra ökas, icke anses för högt». Tvänne är hafva emellertid sedan dess förflutit, och hafsfisket vid rikets vestra kust har derunder än ytterligare utvecklats, pä samma gäng som det i allt mer trängande grad kommit i behof af en länge eftertraktad omvärdnad frän det allmännas sida; men den vid det ökade anslagets beviljande antydda rn 97 verksamheten till samma fiskes förkofran har uteblifvit och ökningen i anslaget till största delen hamnat i sjette huf- vudtitelns besparingsfond för »besparingar & anslagen till jordbruket, handeln och näringarne» eller användts för sädant som lämpligast bort helt och hället äsidosättas. Dä nu detta sorgliga förhällande synbarligen har sin orsak hufvud- sakligast i den s& synnerligt underhaltiga beskaffenheten af den befintliga fiskeriadministrationen och icke stär att hjelpa p& annat sätt, än genom en fullständig omorganisation af denna efter de bästa föredömen, utlandet har att bjuda pä; sä har man äfven frän bohuslänska skärgärden under förra äret sökt ävägabringa en sädan omorganisation genom att hos Kongl. Maj:ıt anhälla om inrättande, i öfverensstämmelse med Göteborgs och Bohus läns landstings hemställan ären 1882 och 1884, af en särskild oaflönad fiskeristyrelse etter skottskt och holländskt mönster för bohuslänska hafsfiske- bedriftens s& kallade administration, hvilken anhällan der- efter af samma landsting förordats. Obestridligt torde ock vara, att, skall en dugande offentlig verksamhet till främ- jande af rikets största och mest betydande fiskebedrift ästad- kommas, sä mäste man först hafva ett organ för denna verk- samhet, som förmär pä ett tillfredsställande sätt handhafva densamma. Redan 1883 hemställde den 1881 tillförordnade kung- liga komiten för fiskerilagstiftningens omarbetning och fiskeri- administrationens omorganisation om Ökandet af antalet or- dinarie fiskeritjenstemän, och tillstyrktes detta dess förslag af nära nog samtliga länsstyrelser och landsting. Klart är nemligen att man för fisket liksom för landtbruket behöfver ett antal personer, som kunna helt och hället egna sig ät den offentliga värden om fiskerinäringen samt tillhandagä de fiskeriidkare med räd och biträde, som deraf äro i be- hof. Sädana personer äro till följd af fiskebedriftens bäde större betydenhet och egendomliga art företrädesvis päkal- lade med hänsyn till de sä kallade eröfrade provinsernas - 98 hafsfisken, hvarför här äfven skall framläggas ett förslag om tvänne sädana personers anställning för nämnda fisken, fastän väl knappast nägon förhoppning finnes derom, att Riksdagen skall p& grund af enskild motionärs framställning bevilja anslag till aflöning af nya tjenstemän & ordinarie stat. Dessa tvä fiskeritjenstemän borde benämnas fiskerünspektörer och undfi samma löneförmäner, som tillerkänts fiskeriin- spektören i landtbruksstyrelsen. Pä grund af hvad sälunda anförts och med hänvisning till de frän Bohuslän till Kongl. Maj:t ingifna och senare offentliggjorda skrifterna i ämnet fär jag allts& hemställa, det mätte Riksdagen dels ı skrifvelse hos Kongl. Majıt anhälla om viätagande af nödiga ätgärder för ävägabringandet af en tidsenlig sä kallad administration af hafsfiskebedriften vid rikets vestra och södra kuster, dels uppfüra ett anslag & ordinarie stat af 9,000 kronor för an- ställande af tv& fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus’, Kristianstäds och Blekinge läns hafsfisken. Stockholm den 28 januari 1892. AXEL VıLH. LJUNGMAN. Statsutskottets utlätande, N:o 7, angdende regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufoudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. Ördinarie anslag. —. — — — — — he —— — — — — — 0. 6:0) I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 165) har herr A. V. LyunGMmAn hemstält, att Riksdagen mätte dels i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhälla om vid- a u Ze 99 tagande af nödiga ätgärder för ävägabringandet af en tids- enlig sä kallad administration af hafsfiskebedriften vid rikets vestra och södra kuster, dels uppföra ett anslag & ordinarie stat af 9,000 kronor för anställandet af tvä fiskeriinspektö- rer, den ene för Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus’, Kristianstads och Blekinge läns hafsfisken. Motionären har till stöd för förslaget anfört följande: Motionären har vid sitt förslag säsom bilagor fogat bland annat tvä af motionären under förlidet är till Kongl. Maj:t ingifna skrifter, innefattande den ena en hemställan om in- dragning af tillsyningsmannabefattningen vid Göteborgs och Bohus läns hafsfısken och den andra en hemställan att Kongl. Maj:t mätte ej mindre förordna om inrättande afen särskild fiskeristyrelse för värden af Göteborgs och Bohus läns hafsfiske än äfven hos Riksdagen äska nödigt anslag för anställande af tvänne fiskeriinspektörer, den ene för Gö- teborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmö- hus’, Kristianstads och Blekinge läns hafsfisken. Utskottet finner det icke vara af behofvet päkalladt att referera dessa skrifters innehäll, utan fär till dem hänvisa*). Ehuruväl genom motionärens omförmälda skrifvelser Kongl. Maj:ts uppmärksamhet blifvit fäst & ifrägavarande angelägenhet, har utskottet dock trott sig böra föreslä Riks- dagen att hos Kongl. Maj:t göra särskild framställning i detta ämne, pä& det att förevarande frägor mä betraktas ur mera omfattande synpunkt och dervid äfven m& komma under ompröfning, huruvida icke den ifrägasatta administra- tionen af hafsfisket m& möjligen komma att omfatta ejalle- nast fisket vid rikets vestkust utan äfven det som bedrifves vid sydkusten. *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid, 42—47, 62— 86. (Tig. anm.) 100 P&ä grund häraf hemställer utskottet: a) att Riksdagen mä& i skrifvelse anhälla, att Kongl. Majit täcktes taga i öfvervägande, huru en verksam administration af hafsfısket s& väl vid rikets vestkust som ock, om sä af förhällan- dena finnes päkalladt, vid dess sydkust lämp- ligen mä& kunna bringas till ständ; b) att herr LJsun@gman’s förevarande motion icke mä till nägon vidare ätgärd föranleda. —— —— — — — — m — — —— — — — — — -— Stockholm den 19 februari 1892. Statsutskottets ofvanstäende förslag afslogs i Första Kammaren den 24 februari 1892, men bifölls samma dag i Andra Kammaren, dervid motionären anförde följande*): »Ehuru jag icke har nägot att invända mot det slut, hyartill utskottet kommit, anser jag mig dock böra nämna nägra ord för att förklara, hvad jag med senare delen af min motion äsyftat, och äfven tillägga nägot med hänsyn til den utgäng, motionen fätt vid behandlingen i Första Kammaren. Dä de skrifvelser, Riksdagen förut under senare ären af- gifvit i syfte att främja fiskerinäringen, tillkommit pä& grund af hemställanden frän statsutskottet, ansäg jag, att min motion ocksä borde behandlas af samma utskott; och derför mäste jag till motionen foga ett anslagsyrkande. Jag hade dervid att välja mellan & ena sidan den vanliga utvägen att begära anslag till utredning och & den andra sidan ett anslags uppförande pä ordinarie stat. Att jag icke valde det förra, berodde derpä att Andra Kammaren sä nyligen som 1890 starkt uttalat sig emot utredning genom en komite. *) Riksdagens protokoll. 1892. Andra Kammaren, N:o 12, sid. 1—3. (Uig. anm.) Fe 44 101 Jag hade ocksä ett annat syfte med detta förslag. Be- träffande statens fiskeritjenstemän ville jag nemligen antyda, huru förfaras skulle för att vinna Önskadt resultat, ı hän- delse man ville främja fiskerinäringen genom att anställa sädana tjenstemän, och vidare nödvändigheten af att, om flere ordinarie fiskeritjenstemän tillsättas, de mätte göras likställda bäde sins emellan med hvarandra och med den förut befintliga fiskeriinspektören, sä att man sluppe en för- derfbringande centralisation under en fiskerihierarki med en allenastyrande chef och flere möjligast osjeltständigt stälide underordnade. Emellertid är ej mycket förloradt derigenom, att Riks- dagen afslagit motionen; ty faktiskt hafva de skrifvelser, som under senare ären aflätits angäende fiskerinäringen, icke till äsyftad ätgärd föranledt. Riksdagen skref är 1878 och begärde förbättring af fiskerilagstiftningen. En komite blef nedsatt och denna lemnade ifrän sig ett arbete, af hvilket man icke torde kunna hemta mycket. Det har heller icke töranledt till nägon vidare ätgärd. Är 1889 fingo vi deremot en administration för rikets sötvattens- och östersjöfisken, som är en betydande försämring af hvad som fans förut. Man mä hafva huru stor uppfinningsförmäga som helst och man mä anstränga denna huru mycket man behagar, s& ligger ändock näppeligen inom möjlighetens om- räde att ens uttänka en anordning, som är mera otillfreds- ställande än den, som bestämdes skola gälla för nämnda fiskeriadministration. De skrifvelser, som Riksdagen aflät ären 1889 och 1890, hafva heller icke ledt till nämnvärdt resultat. Men hvad jag med min motion företrädesvis äsyftade var att hindra ätskilligt »fiske i grumligt vatten», derigenom att de faktiska förhällandena framläggas för offentligheten sädana de äro i verkligheten och blifva bekanta ı Riksdagen. Ty det finnes dock intet, som desse herrar, hvilka göra i detta slags fiske, sky sä& mycket som just offentligheten. 102 I Första Kammaren anmärktes, att ätskilligt i de bila- gor, som jag vidfogat min motion, icke skulle vara affattadt med tillräcklig mjukhet i formen; och det will jag i viss mon gä in pä. Men det ligger i sakens natur, att sä& mäste vara förhällandet, enär den knappt tillmätta tiden icke med- gifvit ett utförligt referat af äsyftade fakta, utan det varit nödigt att med användande af blott nägra fä ord skildra verkligheten. Ty om en person har ett revisionsuppdrag och utan vidare helt kort anmärker, att till exempel kassabalans före- finnes och vanvärd egt rum, sä kännes nog en sädan an- märkning mer obehaglig för vederbörande, än om blott nakna fakta framlagts, och det öfverlätits ät läsaren af re- visionsberättelsen att sjelf draga slutsatserna; men det är obestridligen den reviderandes icke blott rätt utan äfven skyldighet och pligt att under den ena eller andra formen päpeka hela sanningen. Likasä anser jag det hafva varit min skyldighet och pligt att framlägga fiskeriförhällandena i fräga, sädana de äro. Men om tid och förmäga hade till- lätit mig att i mina skrifter med s& att säga fotografisk trohet ätergifva dessa förhällanden, sädana de äro beskaffade i verkligheten, skulle bilden helt visst blifvit s& afskräckande, att den ofantligt mycket öfverträftat hvad jag nu presterat. Den skulle dä ocks& säkerligen föranledt allvarliga ätgärder till rättelse och ej blott sädana anmärkningar som de, hyilka nu i Första Kammaren riktats mot min motion. Jag har för närvarande intet mer att tillägga, utan förklarar mig nöjd med det slut, hvartill statsutskottet kommit». 103 I. Motion i Andra Kammaren, N:o 193, om skrifvelse tıll Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i syfte af förbättrad anordning af administrationen utaf rikets sötvattens- och östersjöfisken. Under särskildt de senast förflutna femton ären har hos dem, hvilka i värt land egna sig ät fiskerinäringens ut- öfning, funnits en ganska allmän Önskan efter en ändamäls- enligare och kraftigare omvärdnad om denna näring frän det allmännas sida, än den som hittills faktiskt kommit den- samma till del. Denna önskan har äfven framförts till och behjertats af Riksdagen, som aflätit skrifvelser till Kongl. Maj:t med anhällan om nödiga ätgärders vidtagande ären 1878 och 1890 samt höjt reservationsanslaget till »fiskeri- näringens understöd» är 1889 frän 17,600 kronor till 42,000 kronor eller med 24,400 kronor, samtidigt med att aflönin- gen ät fiskeriintendenten öfverfördes frän nämnda anslag till anslagstiteln »landtbruksstyrelsen». Den administration för rikets sötvattens- och östersjö- fisken, som sistnämnda är anordnades vid inrättandet af landtbruksstyrelsen, är emellertid, säsom äfven i tidnings- pressen kraftigt framhällits, »s& ytterst otillfredsställande och principvidrig till sin organisation, att det icke ligger inom möjlishetens omräde att ens tänka ut nägot i den vägen sämre.. Den är naturligen ock i det närmaste ena- stäende i sitt slag och sä fullständigt stridande mot allt hvad eljes anses oundgängligt för en god administration i allmänhet och en dugande administration af näringslifvet i all .synnerhet, som nägonsin en offentlig institution i ett konstitutionelt land kan vara det. En tillfredsställande sä kallad administration af näringslifvit anses nemligen numera allestädes s& enstämmigt böra ske genom, i väsentlig mon ätminstone, pä sjelfstyrelsegrundsatsen hvilande inrättningar, att det är rent af förvänande, att man, pä& sätt som skett, 104 kunnat fä fram nägot dylikt som den.under landtbrukssty- relsen hörande fiskeriadministrationen. I spetsen för denna stär nemligen säsom »chef» fiskeriinspektören*), hvilken, tvärt emot hvad eljes inom corpser och stater är fallet, icke är förtroendeembetsman utan oafsättlig, under det att hans underordnade fiskeriassistenter deremot äro afsättlige förtroendetjenstemän. »En-persons-systemet», ehuru allmänt förkastadt i fräga om näringarnas sä& kallade administration, är sälunda här genomfördt i den mest afskräckande form». Fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen eger vidare att sjelf eller genom nägon af sina underordnade assistenter taga initiativ till särskilda fiskestadgars stiftande, afgifver utlätanden till länsstyrelserna öfver förslag till dylika stad- gar, innan de mä af länsstyrelserna fastställas, samt bere- der, föredrager och, i händelse af förfall för öfverdirektören, till och med afgör till landtbruksstyrelsen hänvisade fiskeri- mäl, hvarförutom han säsom föredragande för fiskeriärenden inom samma styrelse till följd af sakens natur tydligen blif- ver den vid dessa ärendens afgörande i regeln bestämmande. Samme embetsman fär sälunda i flere instanser handlägga samma ärende, hvilket ju allmänt anses vara »stridande mot andan i vär lagstiftning», ett förhällande som vinner ökad betydelse, dä man ihägkommer, att lagstiftningen för sötvattens- och östersjöfiskena är i öfvervägande grad »pro- hibitiv», och att ätgärderna för samma fiskens upphjelpande hittills hufvudsakligast gätt ut pä att reglera och inskränka fiskets utöfning genom förbud. Detta är emeilertid en form för den offentliga verksamheten till fiskerinäringens främ- jande, hvars anlitande kräfver den allra största omsorgs- fullhet och grannlagenhet, pä& det att ingens lagliga rätt mä& trädas för nära och ingen inskränkning ske uti närings- utöfningen, som icke af värden om enskildes fiskerättighet *) Göteborgs-Posten, 1891, N:o 279 (— — “säsom chef för landets fiskerier /sie/} och allenastyrande fiskerisjelfherskare fiskeriinspektören*). (Utg. anm.) 105 eller näringens bästa oundgängligen päkallas. Iakttages ej detta, och erbjuder ej den befintliga fiskeriadministrationen största möjliga garantier mot misstag och missbruk vid an- vändningen af förbud säsom medel till fiskets upphjelpande, dä kunna rättskränkningar svärligen undvikas och dä blifva de fiskeberättigade lätt utsatta för ett förderfligt godtycke, gent emot hvilket de i verkligheten stä nästan rättslöse. Dy- lika garantier stä dock, säsom äfven under de senaste ären kraftigt framhällits, icke att vinna, d& fiskeriadministrationen för mycket centraliserats i en enda persons händer, utan mä- ste eftersträfvas genom en klok decentralisation och lokali- sering al samma administration. Den under landtbruksstyrelsen förlagda fiskeriadmini- strationen motsvarar, till följd af felaktig anordning, icke de anspräk, fiskeriidkarne med rätta ega ställa pä& den- samma, och den förmär af samma skäl icke heller att till- handagä Kongl. Maj:t vare sig med tillfredsställande utred- ningar af för utlätandes afgifvande emottagna mäl eller med de för fiskerinäringens främjande oumbärliga förslagen till nödiga ätgärders vidtagande, hvarför den ock bör snarast möjligst ersättas med en mer tidsenligt organiserad insti- stitution. Dä nu medel för ävägabringandet af en förbättrad oftentlig omvärdnad om fiskerinäringen är 1889 af Riks- dagen beviljats, och dä hafsfisket vid rikets vestkust, hvars administration, till följd af sin frän sötvattens- och öster- sjöfiskena väsentligen afvikande samt med sjöfart, handel och industri mera öfverensstämmande beskafienhet, helt riktigt förlagts under kommerskollegium, föranledt till och for närvarande är föremäl för en utredning med syfte att erhälla ett tillfredsställande förslag till en möjligast god anordning af dess administration; s& synes tidpunkten vara särskildt läglig för, att Kongl. Maj:t samtidigt äfven före- tager frägan om anordnandet af en tidsenlig administration för sötvattens- och östersjöfiskena till behandling; och fär 106 jag fördenskull med hänvisning till de offentliga handlingar, rörande svenska fiskerinäriugens administration, jag af tryc- ket utgifvit och lätit i kammaren utdela, härmedels hem- ställa*), att kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen mätte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhälla, det täcktes Kongl. Maj:t läta, efter före- gängen saklig utredning, utarbeta och derefter till Riksdagens granskning och godkännande öfver- lemna förslag till förbättrad anordning af admi- nistrationen utaf rikets sötvattens- och östersjö- fisken, Stockholm den 26 mars 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. *) Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 1-—-212. — Motionen tillstyrktes af Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott i dess utlätande (N:o 5) N:o 17, men vann ej den vid föredragningstillfället blott helt fätaligt samlade kammarens bifall (Riksdagens protokoll. 1892. An- dra Kammaren. N:o 34, sid. 54—56). Det sätt, pä hvilket det tillfälliga utskottet behandlat den för fiskerinäringen sä synnerligt vigtiga frägan, röjde ock i flera hänseenden en sä felaktig tendens, att afslaget kanske var att föredraga framför ett bifall. (Ütg. anm.) 107 =. Konstitutionsutskottets memorial, n:r 14, angäende full- bordad granskning af de ı statsradet förda protokoll. _— — —— —_—— — m — — _— — — De _ _—— — —— — — —— —- — —— — _—— — — —— — —— — — — — Herr LJUNGMAnN, med hvilken instämt herrar BENGTS- SON, BJÖRKMAN, BOSTRÖM, DAHN, JOHNSSON. WIKSTEN och HeEDpin, har anfört: Statsrädsprotokollen öfver civilärenden för den 22 maj, n:ö 18, och för den 31 december, n:o 69, utvisa, huru som pä statsrädets tillstyrkan Kongl. Maj:t, med anledning af an- sökningar om anslag till och ätgärder för bohuslänska hafs- fiskets administration, allenast anvisat det öfliga anslaget till arfvode och bätlega ät den af länsstyrelsen för närva- rande anställde tillsyningsmannen för nämnda fiske, men i öfrigt lemnat de med hänsyn till administrationen af samma fiske, hvilket är det ojemförligt största inom riket och ett af de främsta i Europa, gjorda hemställandena utan tillbör- list afseende. Af handlingar, som varit för utskottet tillgängliga, fram- gär nemligen dels 1:0) att Göteborgs och Bohus läns lands- ting redan under ären 1882 och 1884 hos Kongl. Maj:t hemstält om anordnandet af en mer tillfredsställande och tidsenlig administration för ifrägavarande fiske än den be- fintliga och dervid bland annat är 1882 med hänsyn till det & nyo »yppade ymniga sillfisket» framhällit, huru som »erfarenheten frän de äldre sillfiskeperioderna tydligen ädaga- lagt, att detta fiske, i stället för att ät länet medföra stora förmoner, der ästadkommit elände af mängahanda slag», och att »det vore otvifvelaktigt, att anledningen dertill i icke ringa mon finge sökas i den omständigheten, att ledningen 108 af ätskilliga länets i samband med fisket stäende angelägenhetericke varfitlyckobringande, utan tvärt- om egnad att framkalla olyckliga resultat»; dels 2:0) att i en till Kongl. Maj:t ingifven, den 30 december 1890 daterad ansökan frän bohuslänska skärgärden företetts de mest tydliga bevis & den i samma skärgärd nu befintliga fiskeriadministrationens högeligen otillfredsställande beskaf- fenhet och de deraf härrörande olägenheterna för närings- lifvet samt, med äberopande af länets landstings anförda skrifvelse, hemstälts om en mer tidsenlig anordning af samma administration; dels 3:0) att kommerskollegium uti den 17 mars 1891 afgifvet underdänigt utlätande yttrat, att »hvarken i den af tillsyningsmannen afgifna berättelsen eller i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse i ämnet till kollegium törekomme nägot om ätgärder för tillgodoseende och ut- veckling af den för ifrägavarande län och medelbart för det allmänna synnerligen vigtiga fiskerinäringen inom länet eller om beskaffenheten af den tillsyn, som frän den af länssty- relsen. anställde fiskeritillsyningsmannens eller sä kallade in- tendentens sida egnades ät bedrifvandet af näringen och densammas främjande medels ändamälsenliga anordningar, och ej heller i framställningen om arfvodesförhöjning för till- syningsmannen vore nägon egentlig utredning i dessa hän- seenden lemnad», och att »kollegium allts& saknade ledning för bedömande huru vida anslag af allmänna medel mä allt fortfarande vara för saken i fräga af omständigheterna pä- kalladt», och att »det än mindre vore för kollegium möjlist att bedöma huru stort belopp mä för ändamälet erfordras», samt att »kollegium allts& funne sig för egen del endast kunna, under äberopande af huru som Kongl. Maj:ts befall- ningshafvande förmält, att behof af en sä kallad intendent vid länets fisken äfven för äret 1891 förefunnes, med afse- ende derä tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes äfven för detta är anvisa medel till arfvode och bätlega ät en tillsyningsman vid hafsfiskena inom Göteborgs och Bohus län; och dä det 109 syntes kollegium vara af vigt att, i den mon sädant mä vara erforderligt, lämpliga ätgärder frän det allmännas sida vidtoges för tillgodoseende och främjande af fiskeri- näringen vid Sveriges vestra kust, enkannerligen inom Göteborgs och Bohus län, hemställde kollegium tillika, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande mätte undfä nädig befallning att i fräga om behofvet af anslag efter är 1891 in- komma med närmare utredning i ämnet»; dels 4:0) att hundratals fiskeriidkare i bohuslänska skärgärden uti till Kongl. Maj:ıt under sistlidna sommar ingifna ansökningar framhällit bäde den vanvärd, som egde rum i fräga om bohuslänska hafsfiskets administration, och det trängande behofvet för samma fiske, att den befintliga fiskeritillsynings- mannainstitutionen mätte indragas och i densammas ställe en tidsenlig fiskeriadministration, i Öfverensstämmelse med länets landstings äberopade hemställan och utlandets bästa erfarenhet, anordnas för nämnda skärgärd; dels 5:0) att Göteborgs och Bohus läns landsting, till följd af erhällen anmodan att yttra sig öfver de under 2:0 och 4:o här om- nämnda ansökningarna, uti den 23 sistlidne september af- gifvet utlätande till Kongl. Maj:t vidhällit sina förut i ämnet uttalade Önskningar och för tredje gängen hemstält om in- rättande af en pä& helt andra grunder än den nu befintliga hvilande administration af bohuslänska hafsfısket; dels 6:0) att Orosts och Tjörns fiskeriförening uti en den 31 sistlidne oktober daterad ansökan hos Kongl. Maj:t framhällit huru som »den sedan 1855 inom Göteborgs och Bohus län be- fintliga fiskeriadministrationen genom en af länsstyrelsen för- ordnad tillsyningsman hvarken vore tidsenlig eller tillräcklig eller möjlig att utveckla till det bättre» samt efter utredning af saken hemstält om en anordning af bohuslänska fiskeri- administrationen i enlighet med förslaget i de under 2:0 och 4:0 här anförda ansökningarna, dels ock 7:0) att uti en till Kongl. Maj:t ingifven, den 16 sistlidae november daterad ansökan frän bohuslänska skärgärden ytterligare bevis an- 110 fürts & »den ytterst otillfredsställande beskaffen- heten af den befintliga bohuslänska fiskeriadmi- nistrationen» och hemstälts om den ifrägavarande fiskeri- tillsyningsmannabefattningens indragning*). Under sädana förhällanden synes det hafva bort vara statsrädets skyldighet att tillstyrka Kongl. Maj:t att vidtaga kraftiga ätgärder till de anmärkta olägenheternas afhjelpande och att icke vidare förorda anvisandet af statsmedel för det fortfarande upprätthällandet af en tillfällig institution af sä ringa gagn; men dä detta icke skett, synes mig utskottet hafva bort, i enlighet med föreskriften i $ 107 regerings- formen, det anmärkta förhällandet för Riksdagen tillkänna- gifva. —— — — — —_— — ——— en. — — — — 0. — — *) Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1882, n:o 22, sid. 22 ($ 58), 30—31; 1884, n:o 2, sid. 5—6, n:o 23, sid. 7 ($ 28); 1891, n:o 23, sid. 1—2, n:o 27, sid. 17 ($ 65). — Upplysningar och hand- lingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. I, 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 19—20. 90—98, 138—184, 189—212; II, 1891—1892. Göteborg 1892, sid. 26— 48, 62—86. — DBerättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning. 1891. Göteborg 1891, sid. 6—18. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 19—20, 90—98, 138— 184, 189 — 212, 238—250; 1892, sid. 26—48, 62—86. — Bihang till Riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen är 1892. I Saml., 2 Afd. 2 Band. 29 Häft. (Motion i Andra kammaren n:o 165), sid. 13—36. (Utg. anm.) 111 I, Till Konungen. Uti underdäniga ansökningar hafva talrıka skärgärds- bor frän Homborgssund, Grundsund, Gullholmen, Kärringön, Mollösund och Skärhamn m. fl. bohuslänska fisklägen sist- lidne maj mänad hemstält om dels inrättandet af en sär- skild styrelse för den offentliga ekonomiska verksamheten till bohuslänska hafsfiskebedriftens främjande, dels ock vid- tagandet af kraftigare ätgärder än hittills för utvecklingen af näringslifvet i bohuslänska skärgärden till en högre ständ- punkt, dervid särskildt förbättrad samfärdsel säväl inom nämnda skärgärd som mellan densamma och det inre af landet samt hamnförbättringar framhöllos säsom oumbärliga för ändamälets vinnande. Dessa ansökningar hafva p& grund af nädig remiss den 18 sistlidne juli till Eders Kongl. Maj:ts befallnings- hafvande i Göteborg varit hänvisade för underdäniga yttran- dens afgifvande till länets landsting och hushällningssällskap, hvilka bädadera, om än med anförande af i viss mon af- vikande meningar, tillstyrkt framställningarne i fräga. D& emellertid ansökningarnas föremäl för bohuslänska skärgärden eger en den allra största betydelse, och dä det omöjligen kan ens förnekas, vare sig att samma skärgärd med sin betydande hafsfıskebedrift är i behof af en kraftig omvärdnad frän det allmännas sida eller att en särskild anstalt för denna omvärdnad är af nöden; f& vi underteck- nade härmed inför Eders Kongl. Maj:t i djupaste underdä- nighet framföra vära Önskningar i afseende p& denna an- stalts anordnande. Att rikets främsta fiskebedrift, ı stället för den nuva- rande lika tillfälliga som otillfredsställande anordningen af dess offentliga omvärdnad eller sä& kallade administration; sent omsider erhäller en tidsenlig, ändamälet motsvarande 112 sädan, är tydligen af det mest trängande behof päkalladt, och f& vi fördenskull äfven i likhet med länets landsting p& det kraftigaste förorda bifall till förslaget om inrättan- det af en i hufvudsaklig mon pä representativ grund hvi- lande öfverstyrelse för administrationen af länets hafsfiskebedrift med säte inom länet. Med hänsyn till utseendet af ledamöterne i denna Sty- relse finna vi visserligen de ifrägavarande ansökningarnas förslag följdriktigast motsvara syftet att i denna styrelse ävägabringa äfven en representation för länets hafsfiske- bedrift, men sluta oss icke dess mindre till landstingets i dess nämnda yttrande afgifna förslag, sädant det af Orosts och Tjörns fiskeriförening lämpats efter de rädande förhäl- landena, säsom nu i förstone lättare genomförbart. Skulle emellertid en särskild fiskeriinspektör, med ställning mot- svarande den i Kongl. Landtbruksstyrelsen befintliges, komma att förordnas för nämnda hafsfıskebedrift, torde denne böra vara sjelfskrifven ledamot uti styrelsen. Med hänsyn äter till denna styrelses befogenhet och verksamhet sluta vi 0ss till den af Orosts och Tjörns fiskeriförening uttalade upp- fattningen, enligt hvilken styrelsen för bohuslänska skär- gärden skulle komma att ungefärligen motsvara hyad neder- ländska hafsfıskekollegiet är för Nederländerna och hvad skottska fiskeristyrelselsen är för Skottland. I fräga deremot‘ om bohuslänska hafsfiskebedriftens ställning till de sä kallade centrala embetsverken i Stock- holm sluta vi oss till länets hushällningssällskaps redan förra äret i yttrandet öfver det dä föreslagna »landtbruks- rädet» uttalade och nu änyo upprepade mening, att samma bedrift icke bör förläggas under Kongl. Landtbruksstyrelsen, och vidhälla sälunda de upprepade gänger frän länet utta- lade Önskningarne att den mätte fä sortera direkt under Kongl. Civildepartementet eller, om detta icke kan vinna nädigt bifall, fä fortfarande höra under Kongl. Kommers- kollegium, enär den till sin ekonomiska art erbjuder den Lea 113 största öfverensstämmelsen med industri, handel och sjöfart samt alls icke utgör nägon binäring ät landtbruket. Vidkommande slutligen förslagen om bohuslänska hafsfiskebedriftens upphjelpande medels förbätt- rad samfärdsel fä vi äterigen sluta oss till länets lands- tings uppfattning och pä det varmaste förorda de ifräga- satta ätgärdernas vidtagande. Underdänigast Ä Tjörns härads kommuners vägnar enligt uppdrag: J. E. BILLSTRÖM. OLAUS OLSSON. OLOF JOHANSSON SUNDBERG. A Kärringöns kommunalstämmas vägnar: B. SÖDERBERG. Ä Gullholmens kommunalstämmas vägnar: C. A. OLsson. Ä Grundsunds kommunalstämmas vägnar: AXEL HAGBERG. Säsom bilagor följde utdrag ur protokoll, hällna vid kommunal- stämma: den 28 december 1891 med Stenkyrka, Klädesholmens och Rönnängs kommun; den 21 december 1891 med Valla kommun; den 28 december 1891 med Klöfvedals kommun; den 12 januari 1892 med Kärringö kommun; den 14 januari 1892 med Gullholmens kommun, och den 31 december 1891 med Grundsunds kommun. 114 =ZII. Till Konungen. Sedan ett ärtionde tillbaka har i Göteborgs och Bohus läns skärgärd funnits en lika allmän som stark önskan efter en tidsenlig och kraftig samt med ledning af utlan- dets bästa erfarenhet annordnad fiskeriadministration för samma skärgärds hafsfisken. Länets landsting har ock ären 1882, 1884 och 1891 ı underdäniga ansökningar hos Eders Kongl. Maj:t framhällit denna Önskan, hvars snara förverk- ligande s& tydligen utgör en förutsättning för att nu inne- varande sillfiskeperiod skall, i motsats till de föregäende sillfiskeperioderne, medföra en förkofran till varaktigt väl- ständ för bohuslänska skärgärden i stället för blotta anled- ningar till mängahanda förderf. Pä& grund af den synnerligt stora betydelse, den offent- liga omvärdnaden om ett fiske sädant som det änyo yppade ymniga sillfisket i bohuslänska skärgärden eger med hän- syn till fiskets resultat i bäde ekonomiskt och socialt hän- seende för den trakt, der det bedrifves, fä vi undertecknade, säsom riksdagsmän för Bohuslän, med hänvisning till de grundsatser, som uttalats dels i allmänhet af de den 2 no- vember 1883 och den 24 oktober 1884 ı näder tillförord- nade komiterade för behandlingen af frägorna om handelns och industriens administration i deras den 22 juli 1885 af- gifna underdäniga betänkande och förslag angäende industri- och handelskammare, dels särskildt, hvad bohuslänska hafs- fiskets administration vidkommer, af Orosts och Tjörns fiskeri- förening i dess den 31 oktober 1891 till Eders Kongl.: Maj:ıt ingifna underdäniga ansökan om anordnandet af en tillfredsställande sädan administration, härmed i djupaste underdänighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i näder vid- taga nödiga ätgärder för ävägabringande snarast 115 möjligt af en dylik frän den under Kongl. Landt- bruksstyrelsen sorterande fiskeriadministrationen fullständigt skild administration för Göteborgs och Bohus läns hafsfisken. Stockholm den 12 maj 1892. Underdänigst AXEL VILH. LJUNGMAN. A. ANDERSSON. JOHAN SJÖHOLM. C. T. LIND. C. MAUR. EKSTRÖM. 116 Särskild lagstiftning för hafsfisket vid rikets vestkust. I: Den äldsta lagstiftning, som egt tillämpning & bohus- lönska sillfisket och ännu finnes i behäll, utgöres af de all- männa norska rättsreglerna för fiske i konung MAcnxus VI HÄKRANSSONS (»lagabotarens») lJandslag och konung CHRISTIAN IV:s norska lag af är 1604, hvilken senare fortfor att gälla för Bohuslän äfven nägon tid efter det att Bohuslän blıfvit svenskt landskap*). Redan under 1500-talens bekanta sill- fiskeperiod säg man sig dock nödsakad att efter föredömet frän skänska sillfisket utfärda särskilda administrativa be- stämmelser för sillfiskebedriftens utöfning i under namnet »motböcker» utgifna författningar, af hvilka flera ännu äro ı behäll**). Sedan Bohuslän är 1658 blifvit införlifvadt med Sverige, förfors p& samma sätt, och redan 1666 utfärdades ett regle- mente för fiskebedriften under den dä pägäende sillfiske- perioden***), ja, äfven under den stora sillfiskeperiod, som egde rum under senare hälften af förra ärhundradet och början af det nu innevarande, ansäg man nödigt handla p& samma sätt, och det oaktadt det framstäende arbete pä fiskerilagstiftningens omräde, hvilket under ären 1762—1772 *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 201—216. **) Norske Rigs-Registranter, II, Christiania 1863, sid. 45, 142, 168 —174, 397, 414, 535—541, 580—581, 626—630, 676—679; IH, Chri- stiania 1865, sid. 74, 76—89. — BoEcK, TH., Oversigt over Juiteratur, Love, Fororäninger, Rescripter m. m. vedrörende de norske Fiskerier. Chri- stiania 1866, sid. 8, Bilag, sid. 3—8. — LJUNGMAN, A. V., Anteckningar vörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel. Uddevalla 1882, sid, 142 —143. **#) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 216— 221. I, 8 217 verkställdes af Riksens Höglofliga Ständers Fiskeri-Deputa- tion, medfört utfärdandet är 1766 af en bäde fullständig och för sin tid syunerligen utmärkt allmän fiskeristadga för riket*). Särskilda förordningar af större betydelse för hafs- fiskets reglerande genom lagstiftning utfärdades sälunda ären 1754, 1766, 1771 och 1774**®), hvarjemte den 19 augusti 1773 och den 3 mars 1788 tillförordnades särskilda kongl. komiteer eller s. k. »beredningar» för öfverseende och för- bättring af den speciela lagstiftningen för vestkustens hafs- fiske ***), Den 1774 utfärdade stadgan fortfor att tillämpas, intill dess nu gällande allmänna fiskeristadga af den 29 juni 1852 med ingängen af är 1853 trädde i kraft. Dä en ny sillfiskeperiod med vintren 1877 — 1878 & nyo begynte och behofvet af en särskild lagstiftning för det ym- niga sillfisket snart började framträda, verkställde utgifvaren p& grund af det offentliga uppdrag, han dä ännu innehade att utföra vetenskapliga undersökningar rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust, omfattande förarbeten för en sädan lagstiftnings ästadkommande samt föreslog, dä nämnda uppdrag i följd af konglig skrifvelse den 12 maj 1882 vid medlet af 1883 upphörde, inrättandet af en egen fiskeri- styrelse efter holländskt och skotskt föredöme för att taga *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 250—270, *#=) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 232—248, — 308. ##*#) TÖRNGREN, M., Ödmjukaste Förklaring uppä de Frägor, som den förordnade Höglofl. Kongl. Beredningen til Sill-fiskerie författningarnes regle- rande behagat mig säsom fullmägtig för Götheborgs och Uddevalla Städers Salterie-Idkare til besvarande Höggunstigast meddela. Götheborg 1774. — Vırain, A., Anmärkning vid den sä kallade af trycket utgifne Förklaring, hvilken Herr Martin Törngren, säsom Fullmägtig för Götheborgs och Udde- valla Städers Salteri-Idkare, afgifvit pä de frägor, som Höglofl. Kongl. Com- mitterade til författningarnes förbättrande för Nordsjö-fisket, behagat honom til besvarande meddela. Stockholm 1774. — Handlingar och Protocoller rörande Kongl. Maj:ts i näder förordnade Beredning öfwer Sillfiskeri-Hand- teringens närmare reglerande, 1788. Götheborg 1789, — Bohuslänsk Fiskeri- tidskrift, 1884, sid. 7—18; 1885, sid. 55—172. 275—279. 271-274, 280 118 saken om händer*). Att den befintliga, ytterst otillfreds- ställande fiskeriadministrationen genom den af länsstyrelsen tillförordnade fiskeritillsyningsmannen icke skulle förmä ästad- komma det i vare sig ifrägavarande eller andra afseenden nödiga, var nemligen väl bekant och vitsordades senare bäde af fiskeritillsyningsman G. J. von YHLEN’S verksamhet säsom adjungerad ledamot af den den 22 januari 1881 tillförordnade komiten för fiskeriförfattningarnas revision**) och af fiskeri- tillsyningsman A. H. A. Maum’s lika orimliga som löjlıga och om största okunnighet vitnande försök till ävägabringande af en ordningsstadga för bohuslänska sillfisket***). S& framt icke den nämnda fiskeristyrelsen kommer till ständ, mäste föordenskull utarbetandet af den nödiga lagstiftningen för vestkustens hafsfiske uppdragas ät sakkunnige och med orts- förhällandena bekante personer. Med anledning häraf väcktes ock slutligen vid 1892 ärs riksdag, sedan andra utvägar förgätves anlitats, motion om skrifvelse till Kongl. Majtt med hemställan »om ut- färdande af en särskild, efter föregängen saklig utredning och fiskeriidkarnes hörande utarbetad fiskeristaga för hats- fisket vid rikets vestkust»; hvilken motion i allt väsentligt vann Riksdagens bifall. Bristen & duglig lagstiftning för särskildt det ymniga *) LJUNGMAN, A. V., Bohusläns hafsfisken och de vetenskapliga hafs- fiskeundersökningarna. I. Göteborg 1878, sid. 16—17. — Göteborgs Han- dels- och Sjöfarts-Tidning 1882, n:o 244 (A). — LJUNGMAN, A. V., Kort- fattad berättelse öfver de under ärtiondet 1873—1883 utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust. Göte- borg 1883, sid. 8, 27, 29—30, 90—92. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringe#s och särskildt bohuslänska hafsfiskets un- derstöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 92—-98, 159. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 81; 1891, sid. 92—98, 159; 1892, sid. 76. -- Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Saml. 2 Afd. 2 Band. 29 Häft. (Motion i Andra Kammaren n:o 165), sid. 28. *%*) Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. Stockholm 1883, sid. 54—56. ***) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 140—147; 1891, sid. 162 —163; 1892, sid. 44, 122—140. 119 bohuslänska sillfisket medför följande olägenheter för samma fiske, nemligen: a) tvister mellan strandegare och fiskare; b) tvister mellan fiskare med samma eller med olika red- skap (garn och olika slags vadar); c) sjelfsväldig ockupation af fisket i välbelägna sund och vikar genom enskilde fiskare med kränkande af andres lika goda rätt och med resultat af minskad och sämre fängst samt af genom död sill orenad botten m. m.; d) ovisshet och godtycklighet i vissa delar af näringsutöfningen i följd deraf att man icke har nödiga före- skrifter att rätta sig efter; e) svärigheter för domstolarne, hvilka tvingas stifta »lex in casu» eller afst& frän till afgö- rande hänskjutna tvisters slitande; /) svärigheter för polis- myndigheterne vid ordningens upprätthällande under fisket, Oi En särskild stadga för vestkustens hafsfiske bör emel- lertid innehälla nödiga bestämmelser säväl för det ymniga bohuslänska sillfisket som för skarpsill- och lottsillfiskena samt makrillfisket inomskärs, för hummerfisket och för flundre- fisket med efter bottnen dragen redskap o. s. v. samt är sä- lunda af behofvet päkallad icke blott under den innevarande sillfiskeperioden utan äfven för tiden mellan denna och näst- följande period. $$ 23 och 38 samt 27 och 40 i kungliga fiskeristadgan den 29 juni 1852 böra fördenskull lämpligast öfverfiyttas frän denna till den särskilda fiskeristadgan för blott vestkustens hafsfiske, under det att $ 28 i den förra stadgan bör säsom föräldrad upphäfvas eller ock omarbetas efter nu rädande ändrade förhällanden, sä att den mä kunna blifva till gagn. Utarbetandet af den ifrägavarande stadgan möter stora svärigheter till följd af de för särskildt bohuslänska sillfiske- bedriftens reglerande behöfliga stadgandenas olika natur i svenskt statsrättsligt hänseende‘ och de förhällandens inveck- lade och vexlande beskaffenhet, för hvilka man har att lag- stifta. Det förutsätter dessutom en omarbetning af ätmin- 120 stone $ 3, mom. 2 och $ 21 i kungl. fiskeristadgan den 29 juni 1852*). Utfärdandet af lagstiftningen i fräga, hvilken ju skall afse de fyra vestkustlänens hafsfiske, kan svärligen tillkomma länsstyrelserna i dessa län enligt föreskrifterna i vare sig $ 22 af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 eller S$ 10 och 31 af kongl. instruktionen för landshöfdingarne den 10 november 1855, och naturligen än mindre enligt bestäm- melserna i kongl. ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 eller i kongl. förordningen den 8 maj 1874 an- gäende hamnordningar m. m. Kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 afser nemligen i $ 22 blott »stadfästandet» af »öfverenskommelser» mellan delegarne i fiskevatten, hvadan brott mot enligt samma $ ävägabragt fiskestadga icke lärer höra under allmänt ätal (jfr $ 43) och bestämmelser om böter ı sädan stadga ansetts tillämpliga endast mot delegarne i fiskevattnet**). Alla de äldre nu ej längre gällande för- fattningarne rörande hafsfısket vid vestkusten hafva ock ut- färdats af Kong]. Maj:t och icke af länsstyrelserne, hvarför- utom läggandet af en sä betydande lagstiftningsmakt i läns- styrelsens händer skulle för bohuslänska hafsfıskebedriften innebära de största vädor ***). *) Jfr LJUNGMAN, A. V., Bohusläns hafsfisken och de vetenskapliga hafsfiskeundersökningarna. I. Göteborg 1878, sid. 16—17. — Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. Stockholm 1883, sid. 20, 56. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841— 1891. Göteborg 1891, sid. 4. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 6, 148, 152, 154, 156—157, 159, 163—164, 166, 177—178, 179—182, 201, 205—207, 208, 213—216, 259, 260, 262, 268, 274, 284, 289, 298, 302; 1885, sid. 19—20, 81, 92, 105, 113, 135; 1891, sid. 4. *#*) Kongl. Maj:ts utslag den 29 mars 1882 (UppsTRöM, W., Sveriges rikes lag. Stockholm 1890, sid. 404). — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets under- stöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 93—94. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 143, 146; 1891, sid. 93—94. **%*) Jfr Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m, afgifvet den 3 mars 1883 af särskilät i näder förorduade kommiterade. Stockholm 1883, sid. 66 ($ 24, m. 9). 121 För Sverige skulle det helt visst vara förmonligast att erhälla fiskerilagstiftningen fördelad pä& en i öfverensstäm- melse med föreskrifterna i 87 $, 1 mom. regeringsformen stiftad allmän fiskerilag för hela riket och särskilda p& administrativ väg enligt 89 $ regeringsformen stiftade lokala fiskeristadgar för de skilda orterna. I utlandet är ge- menligen alla bestämmelser rörande enskild rätt till fiske inföorda i allmänna lagen, sä att fiskerilagstiftningen blott innehäller stadganden af administrativ natur. Norge, Nederländerna och England hafva särskilda stadgar for hafsfisket utan nägon som helst sammanbland- ning med lagstiftningen för sötvattensfisket, hvilken senare i Nederländerna är sammanförd i en och samma författning med lagstiftningen för jagten *). Norge och Skottland hafya särskilda författningar för sillfisket, och i Norge tillförordnades senast den 2 augusti 1837 en kunglig komite af fyra ledamöter för revision af lagstiftningen för sillfisket, hvilken komit& den 13 juni 1889 afgaf ett utförligt betänkande**). Benämningen ordningsstadga för den ifrägasatta lag- stiftningen är föga lyckligt vald, dä den väl icke kommer att bestä af blott ordningsföreskrifter. Sakens vigt för bohuslänska skärgärden och hafsfiske- bedriften gör att den i Bohuslänsk fiskeritidskrift skall blıfva föremäl för en serie uppsatser med ty ätföljande oftentlig- sörande af till ämnet hörande handlingar. *) Wet tot regeling der jacht en visscherij van den 13:den junij 1857 (Staatsblad n:o 87). — Wet van den 21:sten junij 1881, houdende bepalingen omtrent de zeevisscherijen (Staatsblad n:o 76). — Sea Fisheries Act, 1883 (46 & 47 Vıicr., ch. 22), — North Sea Fisheries Act, 1888 (51 & 52 Vıer., ch. 18). — Sea Fisheries Regulation Act, 1888 (51 & 52 VIcr., ch. 54). **) Indstilling fra den ved Kgl. Resolution af 2:den August 1887 ned- satte Kommission til Lov om Sildefiskerierne. Kristiania 1889. 122 I. Förslag till Ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske. Afgifvet till Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 11 januari 1890 af A. H. Marnm. Sl. Tillsynen vid Göteborgs och Bohus läns sillfiske utöfvas af Konungens befallningshafvande genom dess fiskeriinten- dent jemte de uppsyningsmän och andre personer, som för- ordnas till hans biträden. ‚Fiskeriintendenten och hans biträden skola enligt dem meddelade särskilde föreskrifter dels i allmänhet söka upp- rätthälla laglig ordning bland fiskarena, dels särskildt tillse, att denna ordningsstadga efterlefves. När öfverträdelser af stadgan begäs, skola de draga försorg om, att den skyldige bliftver stäld i ansvar. De hafva myndighet att kalla till sig enhvar, af hvilken förklaring om nägon öfverträdelse er- fordras, och hafva, derest sädan kallelse ej hörsammas äfven- som eljest, när det för uppfyllande af deras tjensteäliggan- den är behöfligt, 'rätt att efter anmaning erhälla vederbö- rande kronobetjenings handräckning. Dock skall det vara de personer, som utöfva tillsynen, angeläget att, der sädant kan vara tillätligt och lämpligt, söka att genom godvillig uppgörelse f& tvister i anledning af fisket bilagda. Fiskeriintendenten och hans biträden skola ocksä, der ej särskild hamnstyrelse finnes, utöfva uppsigt Öfver, att god ordning iakttages i hamnarne. De ätnjuta i utöfningen af sina befattningar lika skydd med dem, som Kongl. Maj:ts ärenden gä. 8 2. Der sill plägar fiskas med vad eller vanligen gär ın samt i hamnar eller hamninlopp och sund eller farleder, 123 mä icke utkastas barlast eller annat, hvaraf uppgrundning kan förorsakas. Ej heller mä kasserad sill eller affall frän sillsalterier, trankokerier, guanofabriker och dermed jemför- liga anläggningar utkastas i vattnet. Om vid vadfiske sill qvarlemnas död & bottnen till den mängd, att bottnen deraf kan taga skada, skall sillen upptagas genom vadlagets för- sorg, sävida det icke kan styrkas, att aktsamhet iakttagits, och att sillen qväfts af väda. Garnfiskare skall ilandföra hela sin fängst och fär icke vid sortering kasta nägon del deraf i sjön. Förseelse häremot straffes med böter intill 100 kronor. S 3. Den, som under pägäende fiske genom oskickligt upp- förande stör det allmänna lugnet pä fiskeplatsen, böte intill 100 kronor. S 4. Den, som skadar annans utestäende redskap genom att utkasta ankare, dragg eller krabbe, eller som lägger bät fast i annans redskap, böte intill 100 kronor. Sea! Den, som söker hindra ett vadkast genom att vara i vägen för vadens utsättning, genom att föra oljud eller pä annat sätt, böte intill 500 kronor. Fartyg eller bät, som förtöjts sä, att vadkast hindras, skall förhalas, sävida annan god ankarplats finnes i när- heten. För underlätenhet häraf vare lika straff som ofvan. S 6. Den, som sedan en vad blifvit stängd, uppsätligen ska- dar densamma eller förspiller fängsten helt eller delvis, straffes med böter intill 500 kronor och godtgörande af skada och förlust, sävida han icke enligt allmänna straff- lagen gjort sig skyldig till högre straff. 124 8:1. Dä ängbät passerar ställe, der vadfiske pägär, skall han gä med sakta fart. Nödgas ängbät gä öfver vad, hvars öfvertelna synes i vattenytan, skall maskinen stannas. Underlätenhet häraf straffes med böter intill 100 kronor. Har ängbät, fartyg eller bät gjort skada & redskap, som är utsatt sä, att den ej stänger allmän farled, straffas med böter intill 400 kronor och ersätte fiskarena med ska- dans fyradubbla värde. Dock skall, om vadlag gär ifrän vadstäng utan att sätta vakt, vadtelnans midt utmärkas, om dagen medelst en der- vid förtöjd bät och om natten medelst lanterna. Vid un- derlätenhet häraf vare i händelse af sädan oafsigtlig skada, som här ofvan afses, anspräk frän vadlaget utan päföljd. Ss 8. Hafva utestäende fiskeredskaper, tillhörige olika bätlag, blifvit sa sammanvecklade, att ett lag icke kan upptaga sin redskap utan att skada andras, dä skall upptagningen göras pä en gäng och gemensamt af de lag, som äro närvarande. Äro icke alla egarne närvarande, skall fränvarandes redskap ilandtöras af dem, som verkstält upptagningen, och jemte skälig andel i fängsten kostnadsfritt öfverlemnas till egaren. Sädan redskap med tillhörande fängst, hvartill härvid ingen egare är att finna, skall behandlas sä, som i nästa S stadgas om bergad redskap. Den, som för att kunna upptaga sin redskap nödsakas att lösa eller kapa andras, skall äterigen tillbörligen sam- manknopa det, han sälunda löst eller kapat. Öfverträdelser af dessa föreskrifter straffes med böter intill 100 kronor. Ss 9. Den, som bergar fiskeredskap, som kommit i drift eller annars gätt förlorad, skall göra fyndet kändt genom att 125 upphänga det pä& öppet och synligt ställe samt läta lysa derom i närmaste kyrka. Uppskjuter bergaren mer än en vecka, efter det han kommit ı land, med att sälunda kun- göra bergningen, straffes säsom för underlätenhet att lysa hittegods, med böter af dubbla värdet af det hittade. Den, som styrker sig vara egare af fyndet, tage sin egendom och gifve en sjettedel af dess värde ı bergarelön. Om efter sädan kungörelse ingen egare anmäler sig inom fjorton dagar, skall bergaren aflemna fyndet antingen i den ort, der bergningen gjorts, eller der han sjelf är man- talsskrifven, till kronolänsmannen, som har att dermed för- fara enligt allmän lag. Underlätes sädant aflemnande, vare lika straff som för försummelse af fyndets kungörande. Fördöljes fyndet, dä egaren eller annan dertill berät- tigad anmäler sig, vare straffet derför det, som stadgas 1 allmän lag. $ 10. Lördags afton och afton före helgdag skola, sävida vä- derleken ej hindrar, alia fiskeredskaper, undantagandes utsatt stängvad, vara upptagna ur sjön. Intet redskap, vare sig garn eller vad, mä& sedan pä nytt utsättas förr än kl. 6 e. m. p& sön- och helgdagar. Sill, som är instängd med vad, mä& ej upptagas under den tid, det sälunda är förbjudet att utsätta redskap. Dock mä, när till följd af oväder redskap ej kunnat i rätt tid upptagas, samt när stängvad eller dess fängst är ı fara att förloras, arbete dermed vara tillätet p& hvarje tid. I öfrigt mä sättgarn icke utsättas eller upptagas mel- lan dagens slut och dagbräckningen. Ej heller mä nägon under den tiden infinna sig pä garnfiskeplatsen för att lägga hand vid de utestäende gärnen. Förseelser mot dessa bestämmelser straffes med böter af intill 4,000 kronor för olofligt vadfiske och för Öfrigt in- till 200 kronor. 126 811. Drifgarnbät skall föra lanterna eller böte 100 kronor. gs 12. Fiskeriintendenten eger att förbjuda nyttjande af sätt- garn pä ställen, der de kunna antagas hindra sillens in- steg, äfvensom att bestämma, i hvilken rigtning garnen skola utsättas p& sädana ställen. Derjemte vare fiskeriintendenten berättigad att, dä om- ständigheterna göra sädant lämpligt, bestämma tiden för gar- nens utsättning och upptagning. Öfverträdelse af hithörande förbud eller bestämmelser straffes med böter intill 200 kronor. Se} Den, som utsätter garn öfver annans redan utsatta garn, straffes med böter intill 100 kronor, men härvid gif- ves icke af nägondera parten ersättning för förspildt fiske. 8 14. När vad är utsatt, m& garn icke sättas pä& mindre af- ständ frän vaden än 20 meter. Öfverträdelse häraf straffes med böter intill 100 kro- nor, hvarjemte vadlaget har rättighet att upptaga garnen och lägga dem pä närmaste land. Bun: När vad är utkastad och andra draglinan förts i land, skall vaden, sävida icke is, storm, ström, ojemnheter pä hafsbottnen, allt för stor sillmängd eller annat hindrar, utan uppehäll dragas mot land, och ilanddragningen oafbrutet fortsättas, ätminstone tills sillen är instängd. Uraktlätes detta, förvärfvas ej den företrädesrätt till kastet, hvarom talas i $S$ 16 och 25. 127 8 16. När vadstäng fullbordats, är vadfıske derinnanför till- lätet endäst för dem, som stängt, undantagandes att tidigare vadkast fär obehindradt fortgä. Olofligt vadfiske inom vad- stäng straffes med böter intill 4,000 kronor. 847. Der mer än ett vadlag infunnit sig för fiske, är det lag berättigadt till kastet, som först utgifvit vadtäg och börjat utkasta sin vad, och som utan ovanligt uppehäll fort- sätter dermed, och mä& intet annat vadlag dervid vara till hinder. Förseelse härvid straffes med böter intill 500 kronor. 8 18. Dä tvä vadlag p& samma gäng utgifvit täg och börjat utkastningen, säsom i $ 17 nämnes, men det ena innanför det andra, skola de, ifall sill finnes i begge vadarne, och det yttre vadlaget icke kan upptaga sin fängst, innan den inre vaden blifvit upptagen, dela fisket genom öfverenskom- melse, eller, der sädan ej kan träfias, genom besigtning och värdering enligt $ 32. Om tvä vadlag, hvilka samtidigt utgifva täg, kasta emot hyarandra, och icke nägot af dem drager vaden i land ät sin sida, dä skola de ock dela fisket, intill dess bäda vadarne äro fria, med hälften p& vadarne och andra hälften p& allt manskapet. Fri är vad icke, förr än den är upptagen. 4% Intet vadstäng mä bibehällas längre än 30 dagar. Här- vid räknas icke sön- och helgdagar eller sädana dagar, dä is eller ogynsam väderlek förhindrar stängets ilandtagning. Förseelse häremot straffes med böter intill 4,000 kronor. 128 82%. När sädant kan undvikas, mä vadlag, som stängt sill med sin vad, ej utsläppa sin fängst i utanför stäende vad utan samtycke af dennas förman. Öfverträdelse häraf straffes med böter intill 200 kronor. s 21. Utestäende vad, i hvilken ej finnes fängst, skall genast upptagas, dä sä begäres af vadlag, som har vad med fängst stäende utanför densamma. Förseelse häremot straffes med böter intill 1,000 kronor. 8729, Om, när vad utkastas, garn st& i vägen och till hinder för vaden, skola de genast och utan ersättning upptagas af garnfiskarena. Underlätes detta, är vadlaget berättigadt att med aktsamhet upptaga garnen och upplägga dem pä när- maste land. Upptager laget garnen, skall det gifva dessas egare ersättning för den skada, som möjligen tillfogas garnen. 8 23. Om, när vadarmarne ilanddragas och vaden sälunda stänges, garn stä i vägen eller till hinder, skola de genast och utan ersättning upptagas af garnfiskarena. Underlätes detta, mä& vadlaget antingen med aktsamhet upptaga garnen och upplägga dem pä& närmaste land eller möjligen draga dem ı land med vadarmen, i bäda fallen mot ersättning till egaren för garnen tillfogad skada. S 24. Kommer vaden, sedan vadarmarne ilanddragits och den säledes blifvit stängd, att stä& öfver garnfiskares redskap, skall vadlaget inom 12 timmar aflemna garnen till egaren eller upplägga dem pä& närmaste land, i hvilka fall ersätt- ning lemnas för garnen tillfogad skada, eller ocksä skall 129 garnfiskaren godtgöras med ny och god redskap eller med dennas dubbla värde i penningar. I senare fallen skall vadlaget gifva garnfiskaren vederlag för förspildt fiske för hvarje dygn, som förfiyter, innan ersättningen blifvit erlagd. Sädant vederlag beräknas efter den fängst, som dä är i orten vanlig. Garn, som kommit att stä under vad, när denna är stängd, fär ej upptagas af nägon, hvem det vara mä, utan vadförmannens samtycke vid straff af böter intill 400 kronor. 8 25. Om vad, sedan den blifvit stängd, stär sä öfver vik eller fjord, att afständet mellan vadens midt och innersta punkten af viken eller fjorden är 400 meter eller derut- öfver, s& vare garnfiske innanför vaden förbjudet under den första veckan, stänget stär ute, och garn, som, innan vaden stängdes, utsatts i det rum, vaden omsluter, skola utan er- sättning upptagas af garnfiskare senast innan aftonen, ifall garnen blifvit satta under förmiddagen, eller följande dagens morgon, ifall de blifvit satta under eftermiddagen. För- summa garnfiskarena sädan upptagning, mä vadlaget akt- samt upptaga garnen och lägga dem pä närmaste land utan att lemna nägon ersättning. Äfven sedermera under den tid, stänget fär bibehällas, vare garnfiske innanför vaden förbjudet, ifall vadlaget inom första veckan, efter det stänget gjordes, börjat arbeta med sillens upptagning och sedan dagligen fortsätter dermed. Arbetas ej p& detta sätt med stängets tömmande, är enhvar berättigad till garnfiske in- nanför vaden efter den första veckans förlopp. Härvid räk- nas icke sön- och helgdagar eller sädana dagar, dä stormig eller eljest ogynsam väderlek förhindrar arbetet. Vid stäng af mindre djuplek än 400 meter vare garn- fiske innanför vaden förbjudet under hela den tid, stänget fär bibehällas, oafsedt p& hvilken tid laget arbetar med stängets tömmande. Garn, som möjligen, innan vaden 9 150 stängdes, blifvit utsatta i det rum, vaden omsluter, skola borttagas af garnfiskarena genast och utan ersättning. Un- derlätes detta, bör vadlaget aktsamt upptaga garnen och upplägga dem pä& närmaste land. Ifall laget dervid skadar garnen, skall det gifva egaren ersättning för skadan. Det, som här stadgats om förbud mot garnfiske i stäng af mindre djuplek än 400 meter, gäller ocksä för sädant vadkast, hyarvid vaden ofördröjligen tages i land och sillen säledes upptages genast utan att nägon tid hällas instängd. Öfverträdelse af dessa bestämmelser straffes med böter intill 200 kronor. S 26. Tages vad i land, utan att garn, som stä innanför den- samma, upptagits, skall vadlaget lemna garnen ifrän sig eller gifva ersättning, liksom i $ 24 stadgas. S 27. Är vik eller fjord delad af holmar eller skär, s& skola, ifall ett vadlag med användande af tvä eller flera vadar stänger Öppningarna, dessa vid tillämpningar af denna stadga betraktas säsom ett vatten. Om i sund, som icke är allmän farled, sill instänges mellan tvä vadar, gäller för det sälunda afstängda rummet samma bestämmelser som för enkelt vadstäng, och storleken af sundstänget bestämmes af afständet mellan de bäda va- darnas midtpunkter. $ 28. Vadlag, som aflägsnar sig utan att vid anfordran hafva betalt eller satt säkerhet för ersättning, som det är skyldigt utgifva enligt denna stadgas $S$ 22, 23, 24, 25 och 26, skall sedan gälda samma ersättning med dess dubbla värde. 8:29, Vad eller snörpvad fär ej ställas s&, att den hindrar 131 trafiken i allmän farled. För den häremot bryter, vare straffet böter intill 500 kronor. 8 30. Med »vad» förstäs i denna stadga landvad (stängvad), och med »garn» sättgarn. Seal, Snörpvad fär ej kastas eller bogseras sä, att den blif- ver till hinder för utsatta garn. Üfverträdelse häraf straffes med böter intill 200 kronor, hvarjemte garnfiskarena skola godtgöras säväl för garnen tillfogad skada som för förspildt fiske, säsom i $ 24 stadgats vid fräga om landvad och garn. Om hinder vid kast med snörpvad eller äverkan och fängstspillan dervid gäller det, som i $S$ 5 och 6 stadgas om landvad. 8 32. Är tvist mellan fiskande uppkommen om delning af fängst enligt $ 18 eller ersättning för skadad redskap och dylikt, och bäda parterna önska tvisten afgjord genom be- sigtning med värdering, skall denna, om parterna sä begära, utföras af fiskeriuppsyningsmannen i det fiskeridistrikt, der förrättningen skall ega rum, jemte tvä af honom utsedde ojäfvige fiskare, och ätnöje sig de tvistande sedan med den värdering, hvarvid desse efter utförd besigtning stannat. BER Vid öfverträdelse af denna stadga kan fiskeriintenden- ten förelägga den skyldige att erlägga stadgade böter och ersättning med bestämda belopp. Ätager sig den skyldige denna bot, anmäler fiskeriintendenten detta hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.e Om den skyldige, eller den, med honom tvistar, icke medgifver, att saken sälunda af- 132 söres, eller fiskeriintendenten finner saken tvifvelaktig, dra- ges denna inför rätta af kärande part eller allmän äklagare i den ordning, som eljest är bestämd för brottmäl. 8 34. Uppskattning af skadeersättning eller godtgörelse enligt denna stadga göres, dä saken dragits inför rätta, af fiskeri- intendenten och tvenne af honom utsedde ojäfvige fiskare. 8 35. För böter och skadeersättning, som ädömts eller god- villigt ätagits i enlighet med denna stadga, kan den felan- des fängst äfven som den redskap och bät, han vid förseel- sen nyttjat, sättas i taka händer. Ss 56. Böter, som ädömas efter denna stadga, skola fördelas sälunda, att en tredjedel tillfaller kronan samt tvä tredje- delar den, som anstält ätalet. Äklagare vare endast mälseganden eller ock allmän äklagare, den senare endast efter medgifvande af eller an- maning frän fiskeriintendenten. Saknas hos den, som blifvit till böter fäld, tillgäng till deras fulla gäldande, skola böterna förvandlas till fängelse enligst allmän lag. Ss 37. Ätal i enlighet med denna stadga kan icke anställas senare än 3 mänader efter den händelse, som dertill gifvit anledning. Ss 38. Denna stadga skall tillämpas frän den 1 augusti 1890. 133 II. Pro-memoria rörande fiskeritillsyningsmannen doktor August Huso ADONIS Marm’s förslag till ordningsstadga för Göteborgs och Bohus läns sillfiske den 11 januari 1890. Den lagstiftning, som kan behöfvas till reglerande af för- hällandena vid sillfisket och mäste afse den nödiga ordningen säväl mellan fiskare med samma som mellan fiskare med olika slags redskap, bör tydligen blott innehälla hyad som för ändamälets ernäende är oundgängligen nödigt och detta sä kort och allmänfattligt framstäldt som möjligt. Allt onö- digt reglementerande efter utländskt föredöme bör allts& undvikas och man i stället hälla sig hufvudsakligen till den egna erfarenheten frän föregäende fiskeperioder säväl som frän den närvarande. — Hvarje inskränkning i näringsfri- heten, som icke är af behofvet oundgängligen päkallad, är alltid en stor olägenhet, hvarförutom man vid förslagets be- dömande icke fär förgäta den gamla sanningen, att för myc- ket reglementerande med straffpäföljd for öfverträdelser ska- par brott och tvister i stället för att föorekomma sädana. För denna lagstiftnings ästadkommande mäste emeller- tid dels hithörande fiskerättsbestämmelser i fiskeristadgan nödigt omarbetas och den derutöfver behöfliga ordningsstad- gan fotas p& den reviderade fiskeristadgan, dels ock de för ändamälet nödiga förslagen redan frän förstone grundas pä& och beledsagas af en fullgod saklig utredning. Omöjligheten att skrifva en ordningsstadga för sillfisket, utan att göra in- grepp uti eller ändra den lagbestämda rätten till fiske, vällar nemligen, att man med största noggrannhet bör samtidigt behandla fiskerättsbestämmelserna och ordningsstadgandena för hafsfısket, pä det att nödig öfverensstämmelse mä er- hällas och allt kränkande af bestämmelser utaf lags natur genom ordningsstadgans bestämmelser undvikas. 134 Förslaget deremot förbiser fullständigt den behöfliga lagstiftningens beskaffenhet och sättet för dess ästadkom- mande, d. v. s. & ena sidan samma lagstiftnings innehäll och omfattning samt & andra sidan hennes konstitutionela art och de olika vägarne för hennes ästadkommande. För- slagsställaren har icke insett, att en del af bestämmelserna i fräga äro af allmän lags natur och icke kunna ästadkom- mas pä& administrativ väg och att en annan del af dem för- utsätta en revision af fiskeristadgans fiskerättsbestämmelser. Ett stadfästande af förslaget skulle derföre innebära en all- varlıg kränkning af föreskrifterna i $$ 16 och 87 regerings- formen samt föranleda anmälan hos justitieombudsmannen med yrkande om ätal och ersättning för vällad skada. Förslaget äsyftar nemligen bäde en lagstridig inskränk- ning i den medborgerliga friheten och ändringar af befint- liga stadganden af allmän civil- eller kriminallags natur. Genom detsammas fastställande af länsstyrelsen skulle sä- lunda icke allenast strandegarne beröfvas en väsentlig del af deras fiskerätt, utan äfven för vissa brott andra straff sättas i stället för de i strafflagen eller fiskeristadgan nu bestämda o. s. v.*). Sädana förhällanden som de, hvilka i Norge päkallat en dylik lagstiftning som den nu ifrägasatta, finnas endast i ringa omfattning i Bohuslän. Fisket bedrifves nemligen hos oss hufvudsakligast direkt frän hemmet, och sammanträffan- det af sä& stora skaror af fiskande frän olika trakter & en och samma fiskeplats, som flerstädes i Norge är fallet, eger *) “Att det ifrägavarande förslagets bestämmelser till upphäfvande af den obetydliga fiskerätt, strandegarne ännu hafva qvar, frän visst häll vinna bifall, mä ej förväna nägon, men sädant bevisar lika litet att dessa bestäm- melser äro berättigade som liknande bifall till förslag om tillätelse att fritt taga bränsle ä annans skog eller att vintertiden släppa kreatur ä bete pa. annans mark skulle innebära slika förslags godkänbara beskaffenhet. Ur rättslig synpunkt kan ej heller vara mer än blott en mening om det för- kastliga i fürsöket att förvärfva bifall ät det ifrägavarande förslaget genom angrepp ä den enskilda eganderätten.“ (Bohusläningen, Uddevalla 1890, n:o 38. — Bohusläns Allehanda, Uddevalla 1890, n:o 38). (Utg. anm.) DA re A a a a 135 icke rum. Nägra allvarliga oordningar, som päkallat en särskild lagstiftning med sä drakoniska straffbestämmelser som de föreslagna eller en egen fiskeripolis, hafva heller icke inträffat vare sig under nu innevarande eller under näst föregäende fiskeperiod. Skulle dessutom sättgarnsfisket säsom under förra fiskeperioden komma att aftaga och vad- fisket blifva det hufvudsakliga fisket, minskas ock i väsent- lig mon behöfligheten af dylik lagstiftning. Under nämnda periods rika fiske kunde man äfven, i trots af allmän till- gäng & rusdrycker, mindre folkbildning, sämre kommunika- tioner m. m., hjelpa sig en sädan ordningsstadga och slik polis förutan. Vid de stora norska sillfiskena hjelpte man sig ganska länge utan nägon utförligare lagstiftning af sädan art som den nu för Bohuslän ifrägasatta. Behofvet af en dylik lag- stiftning med ty ätföljande tjenstepersonal för dess tillämp- ning framstod nemligen först i högre grad, när stora mäng- der af fiskare frän olika delar af landet började samman- skockas & vissa platser med särskildt rikt fiske, sä att deraf uppkom anledning till allvarliga kollisioner och oordningar. I Skottland har man icke ansett sig behöfva nägon sär- skild ordningsstadga för inomskärssillfisket uti vestkustens fjordar. | Förslaget i fräga torde icke vara nog berättigadt säsom en »ätgärd» för att »upprätthälla allmän ordning och säkerhet,» hvadan man allts& icke kan grunda den- samma pä föreskriften i $ 10 af instruktionen för landshöf- dingarne af den 10 november 1855, enär »allmän ordning och säkerhet» hittills icke blifvit störda i bohuslänska skär- gärden eller anledning finnes att befara sädant störande 1 en omfattning, som kan päkalla en särskild ordningsstadga med vitesbestämmelser sä höga, att de i flera fall kunna uppgä till 4,000 kronor*) Än mindre kan förslaget stödjas *) Beloppens storlek vinna ökad betydelse, dä man ihogkommer, att fiskeritillsyningsmannen afses skola fä icke blott förelägga skyldige bötes- 136 & föreskriften i första punkten af $ 31 i samma instruktion om vidtagande af sädana' »ätgärder» för befrämjande af i orten öfliga näringars utveckling, som »kunna leda till all- mänt och enskildt gagn och förkofran,» dä nägra vitesbe- stämmelser icke mä enligt denna föreskrift fastställas och ordningsstadgan i fräga utan sädana bestämmelser naturligen blefve betydelselös. Förslaget kan ej heller fotas p& bestämmelserna i $ 22 mom. 2 af fiskeristadgan den 29 juni 1852, enär mom. 4 af samma $ bestämmer att högre vite än 75 kronor ej mä fastställas för Öfverträdelse af enligt denna $ äväga- bragta öfverenskommelser »till fiskets bevarande och upphjelpande,> men förslaget innehäller vitesbestämmelser ända till belopp af 4,000 kronor*). Sammalunda är ock fal- let med $ 45 i bemälda fiskeristadga, hvilken $ blott med- gifver utfärdandet af den instruktion, hvarefter de ordnings- män i tjenstgöringen skola sig rätta, som för ordningens vidmakthällande förordnats skola finnas & fiskeläge eller annan plats, der flere personer för fiskerinärings idkande sig nedsatt, och som böra vara fiskare samt tillsättas genom val af de fiskande. | Förslaget äsyftar emellertid att efter en alldeles otill- räcklig utredning varda pä& ren administrativ väg stadfäst af länsstyrelsen inom sä kort tid att det skulle börja till- lämpas redan frän och med den 1 nästkommande augusti. Den norska förebilden till förslaget är deremot grundad p& en i ett utförligt betänkande framlagd utredning samt pä& ett allvarligt tillgodogörande af erfarenheten frän de in- hemska sillfiskena. Den är ock afsedd att föreläggas stor- belopps erläggande utan äfven, säsom den der allena skulle ega rätt med- gifva ätal, hafva att sjelf uppbära tvä tredjedelar af samma belopp. (Utg. anm.) *) Länsstyrelsens befogenhet att i enlighet med föreskrifterna i $ 22 fiskeristadgan utfärda stadganden för sädant fiske, som icke är underkastadt enskild eganderätt, torde för öfrigt vara allt för mycket tvifvel underkastad. (Utg. anm.) 137 tinget till antagande och att först derefter, i händelse den af stortinget antagna formuleringen godkännes af regeringen, promulgeras till efterrättelse säsom lag. Förslaget i fräga äter är en, utan nödig hänsyn till vare sig de i Bohuslän rädande helt olikartade förhällandena eller den under säväl föregäende fiskeperioder som nutiden inhemtade erfarenheten, verkstäld kompilation ur norsk källa*), hvilken kompilation försiggätt sä okritiskt, att äfven bestämmelser, som blott afse sädana egendomliga förhällan- den vid fetsillisket i norska Nordlanden, till hvilka intet motsvarande finnes i Bohuslän, fätt inflyta i förslaget. Detta röjer ock i allt för hög grad att dess upphofsman icke varit ämnet mäktig, dä han synbarligen icke förmätt uppfatta vare sig det norska originalets mening eller verkliga innebörden af den bearbetning af samma original, han sjelf framlagt**). Dä det norska »fiskeri-opsynet» förordnas af Konungen, skulle enligt förslaget den bohuslänska fiskeripolisen deremot med vida lägre anspräk pä duglighet tillsättas af länssty- relsen, och d& norska »fiskeri-opsynets» chefer hittills ı re- geln utsetts bland sädana flottans officerare, som ansetts vara mest lämpliga att handskas med folk och rikligast ı besittning af förmägan att göra sig ätlydde, s& skulle till- synen öfver den bohuslänska ordningsstadgans tillämpning öfverlätas ät den för helt andra ändamäl utsedde och helt annorlunda qvalificerade fiskeritillsyningsmannen och hans biträden. Med benämningen »fiskeriintendenten» i förslaget torde nemligen väl menas samme tjensteman som offcielt heter »fiskeritillsyningsman». Fiskeritillsyningsmannatjensten är emellertid inrättad för värden om bohuslänska hafsfisket och alls icke för *) Plagiat hade väl i flera hänseenden varit en vida riktigare be- nämning ä& författareskapet i fräga. (Utg. anm.) **) Jfr Indstilling fra den ved Kgl. Resolution af 2:den August 1887 nedsatte Kommission til Lov om Sildefiskerierne. Kristiania 1889. (Utg. anm.) 138 upprätthällandet af allmän ordning och säkerhet inom skärgärden, hvilket ju äligger kronobetjeningen med tillhjelp, der sädant pröfvats nödigt, af de ordningsmän, hvilka enligt $ 45 fiskeristadgan den 29 juni 1852 kunna utses genom val af och bland de fiskande samt skola förses med förordnande af Konungens befallningshafvande. Krono- betjeningen har heller icke sä illa uppfylt denna sin pligt att hon nu behöfver för skärgärden ersättas med ett eget slags fiskeripolis under fiskeritillsyningsmannens befäl. Skulle för öfrigt den nya fiskeripolisen ej blifva tillräcklig för ord- ningens upprätthällande i skärgärden utan kronobetjeningen behöfva derför fortfarande anlitas, dä komme ordningsstad- sans fastställande sannolikt att medföra ovisshet i afseende p& befogenheten med hänsyn till & ena sidan fiskeritillsy- ningsmannen och hans biträden samt & andra sidan krono- fogdar och länsmän. Förslaget fordrar i $ 1, med hänsyn till denna fiskeri- tillsyningsmannens nya verksamhet till ordningens upprätt- hällande i skärgärden, längt större makt ät denne tjenste- man öfver dersammastädes befintlige personers frihet, än nägon svensk embetsman eller myndighet, länsstyrelse och regering inbegripne, besitta; men klart torde vara, att öfver- lätandet af en sädan makt ät en person, som ädagalägger en s& stor okunnighet om svenska medborgares rättigheter och en s& fullständig obekantskap med svensk lagstiftning och lagskipning, tvärtom skulle innebära en allvarlıg väda för säkerheten inom skärgärden*) *, Till närmare belysande häraf mä följande utdrag ur de öfver för- slaget afgifna offentliga utlätandena här anföras. Magistraten i Göteborg yttrar nemligen bland annat: “Särskildt finner magistraten grundad anled- ning till tvifvel huruvida genom en orduingsstadga af ifrägavarande slag kan icke blott tilldelas intendenten och hans biträden rätt att ‚su inställelse hos sig inkalla en hvar, af hvilken de anse förklaring om nägon öfverträ- delse erfordras, utan äfven bestämma dels skadeständ till skadans fyrdubbla värde och dels böter i den omfattning eller ända till 4,000 kr., som försla- get upptager, dä skadeersättning i allmänhet enligt lag ej utgär med högre värde än den förorsakade skadan, och Kongl. Maj:ts ordningsstadga för ri- 159 Förslagets bestämmelser i $ 12 om befogenhet för fiskeritillsyningsmannen att i vissa fall förbjuda eller reglera silliskets utöfning och i $ 34 om skyldighet för samma tjensteman att verkställa »uppskattningen af skadeersätt- ning eller godtgörelse», som enligt stadgan bör utgä, inne- bära likaledes, med hänsyn till fiskeritillsyningsmannens äda- galagda obekantskap med länets fiskeriförhällanden, en stor väda för skärgärdsbefolkningen*). Utan en tillräckligt aflönt och tairik, sakkunnig perso- nal för öfvervakandet af den ifrägasatta ordningsstadgans allt för talrıka bestämmelser skulle samma stadgas faststäl- lande till efterföljd blifva utan gagn samt endast minska vördnaden för myndigheternes föreskrifter och verka demo- raliserande & befolkningen. Nägot skäl att förvänta sig det Riksdagen skall bevilja det för en sädan personals aflöning behöfliga anslaget finnes emellertid s& mycket mindre som kets städer, hvilken stadga äfven tillämpas för ätskilliga fiskelägen och landtkommuner, inskränkt högsta beloppet för böter, som mä i särskilda ordningsstadgar af Konungens befallningshafvande bestämmas, till 100 kr., hvartill kommer att i Kongl. Maj:ts fiskeristadga ej äro utsatte böter till högre belopp än 300 kr., och att i samma stadga bestämmes 50 kr. säsom det högsta bötesbelopp, kvilket mä stadgas för Ööfverträdelse af öfverenskom- melser angäende fisket, som af Konungens befallningshafvande stadfästas.* Kronolänsmannen i Tjörns härad äter päpekar rörande fiskeritillsynings- mannens eftersträfvade myndighet bland annat följande: “Han skulle sä- lunda utom sin befattning som polischef äfven utrustas med dömande makt och myndighet och pä honom ensam skulle det ankomma att bestämma, hvilka förseelser emot ordningsstadgan finge af allmän äklagare ätalas, t. o. m. sädane som endast förnärma enskild mans rätt och som eljes icke höra under allmänt ätal.“ Talrika liknande omdömen kunde anföras, men det redan meddelade mä vara nog. (Utg. anm.) *) Bland de talrika uttalanden frän skärgärdsbefolkningen, som alla framhöllo den stora obekantskap med fiskets utöfning, hvilken stadgeförsla- get ädagalägger, mä följande frän Bovallsstrand anföras: “I $ 12 säges att fiskerüntendenten skall bestämma i hvilken riktning garnen skola sättas samt tiden för garnens utsättande och upptagande. Detta läter sig aldrig regleras, ty garnsättningen är beroende utaf tvänne vigtiga vilkor, nemligen ström och vind, hvilket fiskeriintendenten ej har haft nägon aning om. Efter dessa naturförhällanden mäste garnsättningen ovilkorligen rättas, om ej garnen skola gä tilsammans och förstöras, hyarom sä stora böter äbero- pas som i $$ 8 och 13 stadgas.* (Behusläningen, Uddevalla 1890, n:o 39). (Utg. anm.) 140 behofvet af en dylik personal eljes icke kan anses vara ädagalagdt. | Förslagets stadfästande skulle vidare föra olägenheter for näringslifvet i skärgärden med sig, bäde derigenom att det skulle fordra, det statsanslag rycktes bort frän för fiske- bedriften vigtigare ändamäl till genomförandet utaf stadgans tilämpning*) och derigenom att allmänhetens tillförsigt till näringsutöfningens trygghet sälunda skulle minskas, hvilket äter torde förorsaka att kapitalisterne blifva afskräckta frän att placera kapital i bedriften. Ett nytt, i öfverensstämmelse med svensk lag stäende och för ändamälets vinnande mer dugligt förslag bör för- denskull utarbetas af sakkunnige och med skärgär- dens näringslif förtrogne personer, och bohuslänska fiskerinäringen i öfrigt förskonas frän allt experimenterande frän fiskeritillsyningsmannens sida, enär sädant alltid mäste fora med sig en för samma närings utveckling skadlig miss- tro till näringsutöfningens säkerhet. LIT. Motion i Andra Kammaren, n:o 197, om skrifvelse tıll Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af SS 23, 27, 38 och 40 i fiskeristadgan den 29 juni 1852 m. m. Uti min motion i Andra Kammaren, n:o 194, har jag hemstält om aflätandet af en skritvelse till Kongl. Maj:t med anhällan om upphäfvande af $$ 23 och 38 ı kongl. *) “Förslaget i fräga synes hafva tillkommit icke sa mycket för att afhjelpa en befintlig brist i vär fiskerilagstiftning som för att bereda ökadt inflytande och derpä grundad högre aflöning ät länets fiskeri- tillsyningsman eller “fiskeriintendent“ (sie!) säsom chef för den tillkonı- mande fiskeripolisen, ty utan personal för den vidlyftiga stadgans genomfö- rande blefve densamma naturligen fullständigt utan värde.* (Bohusläningen, Uddevalla, 1890, n:o 30; Bohusläns Allehanda, Uddevalla 1890, n:o 30). (UÜtg. anm.) 141 fiskeristadgan den 29 juni 1852, i syfte att lagstiftningen ‘ för fiske af hummer och ostron framdeles mätte ävägabringas mer i öfverensstämmelse med den ordning, $ 22 i samma stadga föreskrifver, än hittills varit fallet. Denna hemställan utgick vidare frän den utan allt tvif- vel fullt riktiga och äfven af 1881 ärs kongl. fiskerikomite förut framhällna uppfattningen, att »det ej vore lämpligt att i en fiskerilag intaga föreskrifter, afsedda att gälla endast för en viss del af landet»”), och att den allmänna fiskeristadgan för hela riket hufvudsakligast bör innehälla blott sädana bestämmelser om rättighet till fiske m. m., som äro af allmän civillags natur, samt de föreskrifter, en- ligt hvilka särskilda fiskeristadgar för de olika orterna böra ävägabringas; men d& nu gällande allmänna fiskeristadga icke innehäller nägra tydliga bestämmelser om huru förfaras skall vid ästadkommandet af lokala specialstadgar för värden om vare sig fiske af hummer och .ostron eller andra kräft- artade djur och musslor eller för utöfvande af sädant fiske, hvilket antingen blott till nägon del eller alls icke är en- skild egendom och hvilket »hvarje rikets inbyggare» sälunda, till dels ätminstone, »eger frihet att idka och sig till fördel använda», och dä detta förhällande särskildt med hänsyn till de betydande fiskerierna vid rikets vestkust tydligen innebär en allvarlig olägenhet; torde denna brist i fiskeri- lagstiftningen ‘äfven vid en förestäende omarbetning af samma lagstiftning böra afhjelpas. För hafsfısket vid rikets vestkust och i all synnerhet för »det yppade ymniga sillfisket» derstädes är emellertid nödigt att nu liksom under föregäende ärhundraden jemte den allmänna fiskeristadgan erhälla en egen särskild fiskeri- stadga för sig, hvilken kan lända till efterrättelse med hän- syn till de talrıka egendomliga förhällanden, som i synner- *) Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. Stockholm 1883, sid. 20, 22—23, 66. (Ütg. anm.) 142 het sistnämnda fiske erbjuder. Under senast förra ärhun- dradet utfärdades för hafsfisket vid rikets vestkust sädana särskilda stadgar och reglementen ären 1766 och 1774, hvarförutom kongl. komiteer för dylika stadgars utarbetande tillföorordnades ären 1773 och 1788*), Att den för ifrägavarande fiske behöfliga speciella lag- stiftningen icke stär att vinna genom den befintliga fiskeri- administrationens försorg, är tydligt nog genom det lindrigast sagdt orimliga förslag till sädan lagstiftning for bohuslänska sillfisket, som den 11 januari 1890 afgafs till Konungens befallningshafvande i Göteborg af tillsyningsmannen vid Gö- teborgs och Bohus läns hafsfisken (Bih. till Riksd. prot. 1892. 1 saml. 2 afd. 2 band. 29 häft., sid. 3—13. — Bo- huslänsk fiskeritidskrift, 1890, sid. 140—147), hvarför en hemställan till Kongl. Maj:t om de för ändamälets vinnande nödiga ätgärdernas vidtagande äfven torde vara behöflig. De $$ i nu gällande allmänna fiskeristadga, som pä grund af deras blott vestkustens fiskerinäring afseende inne- häll ‚böra utsöndras frän den allmänna fiskeristadgan och öfverflyttas till den särskilda specialstadgan för allenast hafs- fisket vid rikets vestkust, äro $$ 23, 27, 38 och 40, hvar- förutom vid en sädan specialstadgas utarbetande naturligen hänsyn mäste tagas dertill, att äfven ätskilliga bestämmel- ser i den allmänna stadgan varda nödigt förbättrade eller med hänvisning till den här föreslagna särskilda stadgan försedda. Pä& grund af hvad sälunda i största korthet anförts, fär jag allts& hemställa, att kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen mätte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhälla om upphäfvande af S$ 25, 27, 38 och 40 af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 ®) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 7—18, 216-221, 232 — 248, 271—274, 280—308; 1885, sid. 55—-72, 134—157. (Tig. anm.) 143 samt om utfärdande i samband dermed af en särskild, efter föregängen saklig utredning och fiskeriidkarnes hörande utarbetad fiskeristadga för hafsfisket vid rikets vestkust”). Stockholm den 6 april 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. IV, Riksdagens skrifvelse, n:o 85, till Konungen angäende utfärdande af en särskild ordningsstadga för hafsfisket vid rikets vestkust. Till Konungen. Enlist $ 22 i gällande fiskeristadga af den 29 juni 1852 skall, d& nägon rättsegande det begär eller Eders Kon gl Maj:ts befallningshafvande s& nödigt aktar, för hvarje ort bestämmas under hvilka delar af äret, med hänsigt till det ena eller andra fiskslagets lektid, fisket efter samma fisk- slag bör inställas, det sätt, hvarpä& fiske under tilläten tid pör ske, beskaffenheten af de redskap, som vid fisket mä användas m. m. För träffande af öfverenskommelser uti be- rörda hänseenden skola delegarne i fiskevattnet och de fiske- lag, som derstädes idka fiske, kallas till sammanträde inför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som efter behörig pröfning genom utslag förordnar i ämnet. Föreskrifterna i nämnda paragraf torde emellertid vara affattade med särskild tanke p& insjöfisket, med hvars del- *) Motionen tillstyrktes i hufvudsak af de af bäda kamrarnes tillfäl- liga utskott, till hvilkas behandling motionen hänvisades, samt vann Riks- dagens bifall i den omfattning, Riksdagens skrifvelse till Konungen n:o 85 den 19 maj 1892 närmare angifver. (Utg. anm.) 144 egare Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande lätt kan träda i förbindelse. Hvad äter angär vestkustens hafsfıske och särskildt det för närvarande rikliga sillfisket, torde man en- dast undantagsvis kunna tala om den enskildes rätt dertill, enär den vigtigaste delen af nämnda fisken är öppen för hvar och en af rikets inbyggare. Vid tillämpningen & hafs- fisket af de i $ 22 fiskeristadgan gifna bestämmelser möta derför svärigheter, bland annat, derigenom att, dä detta fiske försiggär i en ojemförligt större skala än de vanliga insjöfiskena, de bötesbelopp och andra straffbestämmelser, som enligt fiskeristadgan kunna af Eders Kongl. Maj:ts be- fallningshafvande utfästas, äro allt annat än lämpliga och säsom otillräckliga ej kunna ästadkomma den med dem äsyftade verkan. Hos Riksdagen har framhällits, hurusom behof päkal- lade att en ordningsstadga för vestkustens hafsfiske blefve utarbetad, och har dervid blifvit ifrägasatt att ombesörjan- det deraf skulle äläggas Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshatvande, men Riksdagen anser en dylık stadga böra utfärdas af Eders Kongl. Maj:t, som lättare kan för- foga öfver tillräckligt sakkunnig utredning och som eger 1 sin makt att bättre lämpa föreskrifterna efter förhällandenas kraf, än 1852 ärs fiskeristadga medgifver länsstyrelserna. Det torde fä erinras, att i det af utsedda komiterade den 3 mars 1883 afgifna förslaget till ny fiskeristadga uti S 24 intagits den föreskrift, att der för en viss ort särskilda bestämmelser erfordrades angäende sädant fiske, som vore öppet för alla rikets inbyggare, Eders Kongl. Maj:ts befall- ningshafvande eller fiskeristyrelsen hade att derom göra framställning hos Eders Kongl. Majit. I den ifrägasatta ordningsstadgan torde, bland annat, beträffande sillfisket böra inrymmas stadganden för ordnande af förhällandena mellan de fiskande och strandegarne samt mellan de fiskande inbördes och särskildt mellan dem, hvilka fiska med olika redskap. 145 Med anledning af hvad sälunda blifvit anfördt och dä bestämda och tydliga föreskrifter i ofvanberörde afseende utan tvifvel skulle lända till bätnad för de näringsidkande samt lätta uppgiften för ordningens upprätthällande, fär Riks- dagen hos Eders Kongl. Maj:t anhälla om utfärdande efter fiskeriidkarnes hörande af en särskild ordningsstadga för hafsfisket vid rikets vestkust. Stockholm den 19 maj 1892, Med undersätlig vördnad. 10 146 Lagstiftningen för hummerfisket. II. Uti föregäende uppsats lemnades en kort redogörelse för tillkomsten af den uti kungliga fiskeristadgan den 29 juni 1852 införda lagstiftningen för hummerfisket och de senare förändringar, densamma genom kongl. kungörelserna den 10 december 1880 och den 24 april 1890 undergätt, samt meddelades en frän flera af Bohusläns större fiskelägen till Kongl. Maj:t ingifven ansökan om ändring uti sistanförda kungörelsens bestämmelser*'). I denna andra uppsats öfver ämnet skall nu meddelas de för saken mest upplysande utlätanden och ansökningar, hvilka sedan förra uppsatsens tryckning afgifvits, säväl som den motion, hvilken under senaste riksdag väcktes inom Andra kammaren med syfte att efter nödig förbättring erhälla be- stämmelserna uti $$ 23 och 38 af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 öfverfiyttade till en särskild fiskeristadga för blott hafsfısket vid vestkusten. En utförligare redogörelse för den svenska lagstift- ningen för hummerfisket skall emellertid sparas till en tredje uppsats, samtidigt med hvilken äfven en utförligare redogörelse för den svenska lagstiftningen rörande ostron- fisket skall meddelas i en särskild uppsats. *, Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 213—215. SE u U EN 147 = Till Konungen. Med anledning af den i uppenbar strid mot hvad eljes i liknande fall är öfligt stäende behandling, som pä grund af Eders Kongl. Maj:ts nädiga remiss den 16 sistlidne maj kommit en frän min valkrets säsom riksdagsman i Andra Kammaren ingifven underdänig ansökan om ändring uti $$ 23 och 38 af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 till del frän Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborg, fär jag, som i tjugu ärs tid nästan oafbrutet sysslat med bohuslänska hafsfiskebedriften rörande angelägenheter och derunder förvärfvat noggrann bekantskap med skärgärdsbe- folkningens förhällanden, härmed i djupaste underdänighet framlägga en gensaga mot Eders Kongl. Maj:ts nämnde be- fallningshafvandes den 5 dennes öfver bemälda ansökan af- gifna underdäniga utlätande. Efter en föregäende saklig utredning, dervid icke blott framstäende naturforskare och kongl. vetenskapsakademien sig yttrat, utan äfven fiskarbefolkningen blef hörd, utfärda- des under ären 1833 och 1837 förbud mot fiske af hummer under tiden frän och med den 1 juli till och med den 15 september, hvilket förbud bibehölls uti kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852. Vetenskapsmännen framhöllo väl, att ur synpunkten af hummerns förökande en utsträckning af förbudet under sommaren kunde anses gagnelig (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 92—93, 99, 110—111, 122, 148), men Kongl. Maj:t ansäg sig icke böra frängä den pä grund äfven af fiskarbefolkningens medgifvande en gäng fastställda fredningstiden*). Bland fiskarena var förbudet emellertid aldrig riktigt omtyckt, och motionerne i bondeständet vid riksdagarne ären 1850—1851 och 1859 — 1860 om förbudets *) Jfr Handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skärgärden. Stock- holm 1843, sid. 142. — Nya handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skärgärden. I. Göteborg 1874, tillägg, sid. 16, 21, 30—31. (Utg. anm.) 143 upphäfvande angifva helt visst den mest vanliga uppfatt- ningen hos fiskarena eller att förbudet hvarken ökat till- gängen p& hummer eller eljes gagnat fisket deraf (Bonde- ständets protokoller vid lagtima riksdagen i Stockholm är 1850, I, sid. 638; är 1859, I, sid. 250—251). Det nämnda förbudet var emellertid utfärdadt med obe- stridligt syfte att upphjelpa hummerfisket genom fredning af hummern »under den tid af äret, dä densamme vanligen fäller rommen och ombyter skal», under det att det den 24 april 1890 pä fiskeritillsyningsmannens i länet tillskyndan utfärdade förbudet deremot är tillkommet utan föregäende saklig utredning och utan att fiskarbefolkningen pä& nägot sätt blifvit hörd eiler underrättats om, hvad som med hän- syn till fredningstidens förlängning förehades, och med tyd- list syfte att göra handeln med lefvande hummer mindre riskabel och mer lönande för hummerhandlarne i norra Bo- huslän. I afseende pä det senare förbudet har allts& icke blott öfvergifvits det eljes i liknande fall följda bruket att läta dem, som närmast träffas af förbudet, före utfärdandet fä yttra sig om dess behöflighet, utan äfven tiıllämpats en alldeles ny grundsats för vär näringslagstiftning, eller att produktionen bör inskränkas allt efter produktförsäljarens beqvämlighet och fördel. Granskar man nu den utredning, som lemnats af till- syningsmannen för länets hafsfiısken och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborg, skall man snart finna, att den blott äberopar sig pä& tvänne (säger 2) hummerhandlare i Tanums socken uti nordliga Bohuslän samt de fä herrar, som närvarit vid fiskeriföreningens i Strömstad möte den 1 sistlidne oktober, men icke pä en enda vare sig fiskare eller hummerhandlare i det öfriga Bohuslän. Vore emellertid verkliga uppfattningen i bohuslänska skärgärden sädan, som tillsyningsmannen pästär, hade det väl icke varit svärt för honom att skaffa offentliga uttalanden i mängd, under det att saknaden af sädana uttalanden nu vederlägger hans pä- en 149 stäendens trovärdighet. Den verksamme hummerhandlare, Isak Larsson frän Gullholmen, som ävägabragt den under- däniga ansökningen i fräga, torde helt visst ega mängfaldigt större erfarenhet säsom fiskare och idka hummeruppköp ötver större omräde, än de af tillsyningsmannen äberopade tvänne hummerhandlarne, och de, som jemte den förre un- dertecknat samma ansökan, torde äfven de vara personer, som väl vetat, bäde hvad de gjorde och hvad deras fiske- bedrift kräfver. Deras ansökan torde ock bäde ı afseende p& kunskap om de »pä& hafsfiskebedriften inverkande förhäl- landena» och med hänsyn till förandet af »ett hyfsadt och för befolkningen tillständigt tal» synnerligen fördelaktigt ut- märka sig framför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdäniga utlätande. Är det väl rättvist, att den fattige fiskaren skall fä sin näringsutöfning inskränkt blott derför, att den jemförelsevis rike fiskhandlaren skall förtiena mer penningar med mindre risk, och är det väl rimligare, att utfärda ett förbud mot hummerfiske af sädan orsak, än att t. ex. utfärda förbud mot odling af sädana frukter, som lätt skämmas, och hvilkas försäljning derför äfven bereder frukthandlaren ringa eller ingen vinst; och om nu än medgifves, att hummern kan be- tinga litet högre pris i början af oktober än i slutet af sep- tember, är det väl derför mer skäl att förbjuda hummer- fisket under sistnämnda tid, än att förbjuda produktionen och försäljningen af andra matvaror under sädan ärstid, dä de äro billigast? Är det vidare väl ens rimligt att inskränka fisket och försäljningen af hummer under en viss del af äret utmed Sveriges hela vestkust blott derför, att en sädan in- skränkning uppgifves vara Öönsklig för Norrvikens fögderi ı Bohuslän? Vore dä ej lämpligare att, pä sätt t. ex. isödra Norge egt rum, afpassa förbudet efter de skilda trakternas olika behof, d& ingens rätt kunde sägas trädd för nära. Skulle derför Norrvikens fiskare verkligen önska förlängning at den tid, under hvilken hummer icke fär fiskas, mä& de 150 gerna fä sin vilja fram, blott andra trakters fiskare veder- faras samma tillmötesgäende med hänsyn till deras lika be- rättigade Önskningar. Uti den ifrägavarande utredningen har sälunda icke tagits nägon den allra minsta hänsyn till vare sig mellersta eller södra delarne at länets skärgärd eller till de olika an- spräk, skilda trakter och skilda slag af fiskande ega. De, hvilka idka hummerfiske som binäring ät storsjöfisket och. de, hvilka idka det som binäring ät landtbruket, hafva helt olika Önskningar bäde sinsemellan och med de fiskare, som hafva att lıfnära sig af det s. k. smäfiskets afkastning*). Den som idkar hummerfiske säsom blott binäring har sä- lunda föga invändning att göra mot ett förbud under den tid, han är upptagen af hufvudnäringens utöfning, under det att för den fattige smäfiskaren alla inskränkningar i närings- utöfningen äfven äro inskränkningar i möjligheten för honom att kunna försörja sig. . Det bör heller icke förbises, att med den lifliga för- bindelse med angränsande länder, som numera eger rum, innebär en längre utsträckt förbudstid, än den grannländerna hafva, nägon gäng äfven den olägenheten, att det längre förbudets tillämpning, ätminstone i närheten af städer och större badorter, försväras under den tid, införsel frän det ena eller andra grannlandet fritt pägär, dä fiskarena lätt frestas till öfverträdelser derigenom, att deras fängst kan gä under namn af utländsk vara. Fiskarena inse heller icke vare sig nödvändigheten eller fördelen af, att de skola vara mer inskränkta i sin näringsutöfning, än deras utländske konkurrenter äro 1 sin. *) Sammalunda är förhällandet med hänsyn till & ena sidan idkarne af storsjöfiske med backor och ä andra sidan idkarne af sillfiske under au- gusti till och med oktober mänader med drif- eller sättgarn. Jfr Underdäniga utlätanden af Öfverstäthällareembetet och Stockholms stadsfullmäktige samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen och landstingen i anledning af särskilde komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 262, (Utg. anm.) 239] . Säsom en allmänt erkänd regel torde kunna anföras, att näringslifvets uppblomstring förutsätter näringsutöfnin- gens trygghet, men hvilker trygghet erbjuder väl bohuslänska hafsfisket sina idkare, om desse riskera att plötsligt öfver- raskas af än det ena än det andra näringsutöfningen in- skränkande förbudet pä tillskyndan af en för samma närings- utöfning lika främmande som för näringsidkarnes välfärd lik- nöjd fiskeritillsyningsman? Hur kan väl talas ens om sädan trygghet i ett län, der förbud pä de lösaste grunder faktiskt utfärdats, och der man endast har det energiska uppträdan- det frän Orosts och Tjörns fiskeriförening att tacka för, att bohuslänska skärgärden icke äfven erhöll en den mest orim- liga »ordningsstadga för sillfisket» faststäld tili efterrättelse af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande? Hvad tillsyningsmannen anför om, att hans ansökan om förbudet var fiskarbefolkningen bekant genom hans berättel- ser och genom de utdrag ur dessa, som förekommit i tid- ningarna, sä torde vara öfverflödigt mer än blott nämna, att fiskarbefolkningen icke läser vare sig de förra eller de se- nare, och att för öfrigt ingen utan särskild anledning plägar fästa afseende vid tillsyningsmannens förslag, enär dessa sä allmänt anses för mindre välbetänkta, att man tager för gifvet, att de icke kunna till nägon allvarlig ätgärd föran- leda. Nägot tillfälle för fiskarbefolkningen att inlägga »gen- saga» mot hvad den icke visste af, fans väl icke heller, och en hyar, som känner till fiskarbefolkningens lynne, vet mer än väl, att fiskarena icke, utan att vara dertill genom fak- tisk olägenhet nödgade, taga nägot initiativ i slika saker. Fiskeritillsyningsmannens sätt att inhemta fiskarbefolkningens önskningar är emellertfd lika nytt, som det är förkastligt och stridande mot svenska fiskerilagstiftningens anda. Fiskeritillsyningsmannens uppgifter s& väl om det för- ' menta hummerfiskeregalet*) som om lagstiftningen för hum- *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 5—6. (Utg. anm.) 152 merfisket i Norge och om hummerhandeln i Bohuslän m. m. röja blott obekantskap med ämnet och visa äfven de, hur svaga grunder han har att stödja sig p&. Förbud emot hummerfiske under hösten skulle helt visst vara regel och icke sällsynt undantag, om tillsyningsmannens uppfattning vore riktig. Vattnet är heller icke varmare eller mer öde- läggande för hummern vid Bohusläns än vid grannländernas eller tilloch med än sydligare belägna länders kuster, der man icke ansett sig behöfva ett sädant förbud mot hummerfiske under senare hälften af september som det ifrägavarande. Sökandenas anmärkning om, att »förkortandet af tiden for höstfisket efter hummer är sä& mycket känbarare, som det ymniga sillfisket numer under en betydande del af hösten rycker fiskarbefolkningen bort frän hummerfisket och som talrika fiskare nu under senare hälften af september beröf- vas den lönande inkomst, de förr hade af hummerfisket», är tydligen en ovederlägglig sanning, som tillsyningsmannen sökt komma ifrän genom att i sitt yttrande afsigtligt vanställa den- samma. Sillfisket har för öfrigt under vintern dragit s& mänga fiskande frän hummerfisket, att man helt visst icke numer kan med samma skäl som förr orda om nägon öfverfiskning. Det mest betänkliga uti Eders Kongl. Maj:ts befallnings- hafvandes och fiskeritillsyningsmannens ätgöranden med hän- syn till saken i fräga ligger emellertid deruti, att skärgärds- befolkningen, om desamma vunne nädigt bifall, skulle finna sig vara utsatt för en fullständigt godtycklig behandling, hvarigenom den mer inflytelserike och ekonomiskt starkare kunde med fiskeritillsyningsmannens tillhjelp förvärfva sig förmoner pä den svagares bekostnad. Dylika ärendens af- görande pä det nu nyinslagna sättet skulle ock tydligt nog medföra en vädlig demoralisation. P& grund af hvad sälunda i underdänighet anförts, fär jag allts& hemställa, det mätte antingen lagstiftningen för hummer- fisket äterbringas till den lydelse, den hade före 155 den den 24 april 1890 vidtagna ändringen, eller ock ärendet äterförvisas till förnyad utredning inom länet genom bland annat fiskarbefölkningens hörande. Lilldal, Varekil, den 10 november 1891. Underdänigst AXEL VILH. LJIUNGMAN. Riksdagsman för Orost och Tjörn. II. Till Riksdagens Justitieombudsman. Under vären förra äret öfverraskades fiskarena i bo- huslänska skärgärden af ett den 24 april utfärdadt förbud mot idkande af hummerfiske under senare hälften af sep- tember mänad. Dä emellertid detta förbud, i motsats mot det 1833 och 1837 utfärdade och i kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 i $$ 23 och 38 influtna päbudet om hum- merns fridlysning under tiden frän början af juli till medlet af september, tillkommit, utan att fiskarbefolkningen förut fatt yttra sig öfver förbudets behöflighet eller inflytande pä näringslifvet; s& hemställde jag i förening med talrike andre fiskeriidkare hos Kongl. Maj:t i underdänighet om ändring af det nya förbudet, i hopp om att ätminstone f& vär sak underkastad samma allvarliga utredning, som under 1830- talet egde rum med hänsyn till lagstiftningen för hummer- fisket. Detta hopp har emellertid fullständigt svikits, ty pä& grund af Kongl. Maj:ts nädiga remiss den 16 sistlidne ma] af den nämnda hemställan till Konungens befallningshafvande i länet har denna myndighet blott funnit för godt höra till- syningsmannen eller den s. k. intendenten vid länets hafs- 154 fisken, hvilken äter i sin ordning endast inhemtat upplys- ningar frän tvänne hummerhandlare i Tanums socken*) samt de fä herrkarlar, hyilka i Strömstad uppträda säsom s. k. fiskeriförening. Zela fiskarbefolkningen har deremot be- handlats sasom om den icke funnits till. Uti sitt underdäniga utlätande den 5 sistlidne novem- ber i ärendet har Konungens befallningshafvande i länet bland annat framhällit, att »sökande fiskarbefolkningen bort vända sig till intendenten vid länets hafsfısken med begäran ‘om räd och upplysning i förevarande fräga»; men till hvil- ket gagn skulle väl ett sädant handlingssätt frän fiskarbe- folkningens sida kunna leda, dä tillsyningsmannen eller den s. k. intendenten vid länets hafsfisken väl icke lär vilja till- stä, att han för att göra sig bemärkt ävägabragt det ifräga- varande förbudet, och dä han i sin inbillade höghet är allt annat än tillgänglig för fiskarbefolkningens Önskningar, hvilka han, till följd af sin s& uppenbara obekantskap med bäde fiskebedriften och fiskarbefolkningens förhällanden, icke ens kan uppfatta, samt d& hans egenskaper i öfrigt göra honom snart sagdt omöjlig att anlita, hvilket allt äfven tvingade storsjöfiskarena i länet att förra äret utesluta honom ur sty- relsen för länets fiskareförening, sedan han försökt hindra tilloch med de mest nödiga förbättringar i dennas förvaltning. Dä emellertid en fortsättning pä& den nu sälunda in- slagna banan, att utan föregäende utredning genom äfven deras hörande, hvilka närmast drabbas af förbuden, utfärda det ena förbudet efter det andra, skulle »bereda en allmän osäkerhet för medborgarnes rättigheter» ı skärgärden, fär Jag, med hänvisning till den af riksdagsmannen i Andra Kam- maren för Orost och Tjörn nyligen till Kongl. Maj:t ingifna *) Skälet till hummerhandlarnes i norra Bohuslän önskan om förlängd fredningstid für hummern angifves vara den förmon, dessa handlande genom förbudet mot hummerfiske under senare hälften af september kunna skörda af handeln med norsk hummer under nämnda tid, om hvilken handel samme handlande till följd af lokala förhällanden kunna päräkna att fä vara en- samme. (Tig, anm,) 155 underdäniga skrifvelse i ämnet och med äberopande af $$ 2, 14 och 19 ; instruktionen för rikets ständers justitieom- budsman den 1 mars 1830, härmedels vördsammast hem- ställa om vidtagandet af sädana ätgärder, hvarigenom fiskar- befolkningen kunde i nägon mon ätminstone varda för fram- tiden skyddad emot de för hennes näringslif sä skadliga ändringarna p& grund af blott embetsmannagodtycke i fiskeri- lagstiftningen. Kolbuxeröd, Zenan, den 1 december 1891. Isak Larsson. er. Motion i Andra Kammaren, N:o 194, om skrifvelse tıll Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af $$ 23 och 38 i fiskeristadgan den 29 juni 1852. Genom utfärdandet af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 fastställdes dels uti $ 22, pä& hvilket sätt »för hvarje ort» skulle »bestämmas, under hvilka delar af äret, med hänsigt till det ena eller andra fiskslagets lektid, fisket efter samma fiskslag bör inställas», dels uti $ 23, under hvilka tider af äret fiske efter hummer (och ostron) vore förbjudet*). Nägra andra skäl för den undantagsställning, som sä- lunda skapades för fisket efter hummer (och ostron) än det att en kongl. förordning, innehällande förbud mot fiske af hummer under viss tid, sedan 1837 förefunnits och att man *\ Förbud mot fängst af ostron »fräan och med den 1 maj till och med den 1 september» eller »som i diameter eller bredd icke hälla en och en half decimaltum» stadgades först genom kungl. kungörelsen den 10 mars 1865. (Utg. anım.) 156 höll töre att dessa hafsdjur, p& grund af deras förekomst blott vid rikets vestkust, jemförelsevis lätt kunde göras till töremäl för direkta bestämmelser i sjelfva stadgan, hafva väl knappast funnits och kuuna i alla händelser icke hafva varit synnerligen mer berättigade*). Nägon olägenhet af att förbudet mot ifrägavarande fiskes utöfning under viss ärstid forekom i sjeltva fiskeristadgan för hela riket framträdde icke förr, än man började ändra de 1852 fastställda bestäm- melserna, utan att förut höra de fiskande; ty först derige- nom blef det uppenbart, i hvilken sämre ställning än Öfrige fiskare hummerfiskaren kommit. Före utfärdandet af förbud mot utöfningen under viss tid af äret utaf annat fiske än efter hummer och ostron mäste nemligen i öfverensstämmelse med fiskeristadgans $ 22 de fiskande höras, hvilket deremot icke är fallet i fräga om hummer- och ostronfiske. Att denna omständighet icke är af blott helt ringa betydelse, bör vara klart redan deraf, att hummerfisket till dels eger rum ä en- skilde personer tillhöriga fiskegrund och att i följd af förbud, hvarigenom tiden för fiskets utöfning inskränkes, inkomsten af fisket kan ganska väsentligt minskas, p& samma gäng som de fiskande beröfvas en del af den möjlishet till fördelaktig användning af materiel och arbetskraft, som före förbudets utfärdande förefans. Den inskränkning i nyttjanderätten till enskild egendom och i utsigterna för särskildt de fattigaste bland fiskarena att kunna försörja sig, som ett förbud mot fiskes utöfning under viss ärstid i regeln innebär, i förening med behofvet af att före hvarje prohibitiv reglering af fiske med syfte att förbättra fisket inhemta de fiskandes bäde *) Ett annat skäl för införandet redan frän förstone uti allmänna fiskeristadgan den 29 juni 1852 af bestämmelser om hummerfisket (men icke om ostronfisket) torde hafva varit, att man ansäg nämnda stadga böra innehälla alla de bestämmelser, som behöfdes för sädant fiske, hvilket icke vore underkastadt enskild eganderätt och för hvilket länsstyrelserne i följd deraf icke heller egde lagstifta enligt $ 22 (Jfr Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. Stockholm 1883, sid. 20, 66). (Utg. anm.) 37 yrkeserfarenhet och Önskningar, om säkerhet för ett godt resultat skall erhällas, gör att man aldrig bör underläta att lemna de fiskande tillfälle att fä uttala deras mening i fräga om förslag till sädan reglering, Man bör ej heller vid be- handlingen af dylika förslag förgäta den betydelsefulla er- farenheten, att fiskeförbud oftast skapat lagbrytare och de- moraliserat fiskarbefolkningen, utan att nägon nämnvärd förbättring i fisket genom förbuden ernätts. Olämpligheten af det ifrägavarande förbudets införande i allmänna fiskeristadgan framgär vidare i afseende pä ostron- fisket deraf, att ostron i Sverige blott förekomma inom mel- lersta och norra bohuslänska skärgärden samt & enskilda personer tillhöriga fiskegrund, och i afseende p& hummer- fisket deraf, att förbudet mäste tillämpas äfven vid södra Hallands och vestra Skänes kuster, fast hummer der ej är foremäl för särskildt fiske med för sädant afsedd redskap, utan endast mer tillfälligtvis erhälles i för annat fiske ut- satta redskap*), och förbudet sälunda der tydligen är ända- mälslöst. Olämpligheten af att förbudet mot hummerfiskes utöfvande under viss ärstid fätt inflyta i allmänna fiskeri- stadgan framstär slutligen deraf, att skilda trakter erbjuda olika förhällanden och hafva olika intressen och önskningar, hvilkas tillmötesgäende kräfver en olika begränsning af frid- lysningstiden, hvartill kommer att de skilda trakternas Önsk- ningar i saken ingalunda alltid äro beständiga, utan kunna vexla med inträdandet af olikartade förhällanden. I Norge hafva för den skull ock för skilda kuststräckor faststälts ganska olika tider för hummerns fridlysning**). Äfven förbudet mot försäljning af hummer och ostron *) Enligt meddelande af bland andre förste fiskeriassistenten doktor F. TRYBoM. (Ütg. anm.) *#) Jfr Bohusläusk Fiskeritidskrift. 1891, sid. 215. — Uti England är förhällandet likartadt (40 & 41 VıcT. ch. 42, s. 10. Parl. paper 1885, 44. LXIV. 621) samt rent af förutsättes uti allmänna stadgan för hafsfisket (Sea fisheries regulation act 1888. 51 & 52 VıcrT. ch. 54 s. 2). (Utg. anm.) 158 under fridlysningstiden är olämpligt sä till vida, att det svär- ligen kan göras effektivt, s& länge utländsk hummer och ut- ländska ostron under samma tid i obegränsad myckenhet f& inföoras och till salu utbjudas. Skall emellertid för hummer finnas en allmän frednings- tid införd i fiskeristadgan för riket, bör den ej vara längre, än nödigt är för att skydda hummern under den tid han ombyter skal, d. v. s. ej längre än frän medlet af juli till medlet af september, samt det i öfrigt öfverlätas ät de skilda orterna att erhälla denna fredningstid utsträckt till att afse tiden närmast före eller närmast efter den allmänna fred- ningstiden genom antagandet, pä sätt i $ 22 fiskeristadgan föreskrifves, af särskilda bestämmelser om sädan utsträck- ning af fredningen *). Den förlängning af fredningstiden för hummer och ostron *) I sädant fall borde dock till $ 23 fogas stadgande om förfarings- sättet vid stiftandet af bestämmelser för utöfning af sadant fiske, som ej är underkastadt enskild eganderätt, utan enligt $$ 1—3 stär hvarje rikets in- byggare »fritt att idka och sig till fördel använda», pä sätt i $ 22 egt rum i fräga om enskilde delegares fiske i samma vatten. Att i händelse af olika fridlysningstid för hummer i skilda distrikt, »afundsjuka skulle uppstä mellan de mera och mindre gynnade distriktens befolkningar», strider mot erfarenheten frän utlandet och är dessutom ett i sig sjelft orimligt pästäende, enär i den trakt, som fär sina önskningar efter- satta för en annan trakts, pä sätt nu är förhällandet, just alstras missnöje, under det att, om de skilda trakterna finge sina olika önskningar uppfyllda, allmän belätenhet naturligen skulle blifva följden. Ej mer berättigadt är pästäendet att, dä »hummerfisket idkas, utom Bohuslän, endast vid Hallands och Skänes vestkust, samt de lokala och klimatiska förhällandena inom dessa omräden äro ganska enahanda i afseende pä ifrägavarande hafsdjurs lefnads- och fortplantningssätt; sä skulle en olikhet i bestämmelserna af fisketiden icke vara af behofvet päkallad, utan blott föranleda till förveck- lingar och osäkerhet i afseende pä kontrollen öfver olagligt fiske>; ty de »lokala» förhällandena äro säsom bekant mycket olika vid Skänes och Hal- lands sandiga och öppna kuster emot i bohuslänska skärgärden och ej heller äro Kattegat och Skagerack i fysiskt hänseende hvarandra sä likartade som i nämnda pästäende antydts, hvarförutom vid förbud mot hummerfiske (med syfte att hindra öfverfiskning) hänsyn mäste, pä sätt i utlandet skett, huf- vudsakligen tagas till de Jokala ekonomiska förhällandena. Svärigheterna »i afseende pä kontrollen öfver olagligt fiske» böra ej blifva större hos oss än i utlandet eller de redan äro med hänsyn till de olika förbudstiderna i Danmark och Norge (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 215). (Utg. anm.) ei 0 159 under september, som föresläs uti den 1881 förordnade kungliga fiskerikomitens förslag till ny fiskeristadga, har ej af komiten kunnat med ett enda ord motiveras och torde vara en förhastad förändring eller kanske rent af en blott misskrifning*). , Frägan om ändrad fridlysningstid för hummer har ofta varit p& tal inom Bohuslän, der fiskarenas och fiskhandlar- nes liksom de skilda trakternas intressen längt ifrän alltid äro Öfverensstämmande och der senast erfarenheten frän hösten 1886 medförde en ökad ästundan hos fiskhandlarne om utsträckning af fridlysningstiden för hummer till ätmin- stone slutet af september mänad, och dä denna ästundan i förening med andra skäl, för hvilka här ej lämpligen bör redogöras, föranledde den för Göteborgs och Bohus läns hafsfisken tillförordnade fiskeritillsyningsmannen att ingifva förslag till ändring af fiskeristadgans ifrägavarande bestäm- melser samt detta hans förslag, utan att fiskarbefolkningen gafs tillfälle att f& yttra sig i saken och utan föregäende nöjaktig utredning, blef af Kongl. Maj:t faststäl€dt den 24 april 1890; sä& hafva de, hvilkas intressen blifvit genom ändringen tillbakasatta, sökt rättelse. Hurudan utgängen af denna sak än mä blifva, s& innebär dock alltid qvarstäendet i fiskeristadgan af undantagsbestämmelserna rörande fiske af hummer och ostron den faran, att fiskarena när som helst kunna blifva helt plötsligt öfverraskade af pä blott tjensteman- ‚nagodtycke grundade inskränkningar i näringsutöfningen **), ett förhällande, som är sä mycket betänkligare, som en dugande och tidsenlig fiskeriadministration inom riket full- ständigt saknas. *) Underdänigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i näder förordnade kommitterade. Stock- holm 1883, sid. 21, 63—64, 84. — Underdäniga utlätanden i anledning af särskilde komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 262. (Utg. anm.) **) Yttrandet afser naturligen närmast bibehällandet af bestämmelserna i $ 23 uti dessas nuvarande form utan tillagdt stadgande om förfarings- sättet vid ändringars ästadkommande. (Utg. anm.,) 160 Pä grund af hvad sälunda anförts, fär jag härmed hem- ställa, att kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen mätte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhälla om upphäfvande af $$ 23 och 38 i kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852*). Stockholm den 28 mars 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. IV. Tıll Konungen. I följd deraf att fiskeriidkarne i bohuslänska skärgärden under 'vären 1890 helt oväntadt öfverraskats af ett pä till- skyndan af länets fiskeritillsyningsman ävägabragt förbud mot fiske af hummer under senare hälften af sep- tember mänad, och sedan fiskarbefolkningen nu hunnit förvärfva sig en för henne ledsam erfarenhet om detta för- buds olämplighet; f& vi undertecknade äfven, i likhet med hvad redan under förra äret egde rum frän fiskelägena i Orosts och Tjörns fögderi i samma skärgärd, härmed i djupaste underdänighet framhälla behofvet för vär ort af att *) Hemställan afsäg i verkligheten, säsom af den litet senare afgifna motionen n:o 197 framgär, öfverförandet af bestämmelserna i $$ 23 och 38 till »en särskild, efter föregängen saklig utredning och fiskeriidkarnes hö- rande utarbetad fiskeristadga för hafsfisket vid rikets vestkust.» — Motionen i fräga (n:o 194) afstyrkies af Andra kammarens tredje tillfälliga utskott i ett af misstag i den mest ovanliga grad vimlande utlätande (n:o 18) och vann ej annat bifall af Riksdagen, än det som läg i godkännandet af motionen n:o 197 och aflätandet af Riksdagens skrifvelse till Konungen n:o 85 (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid. 140—145). (Utg. anm.) 161 88 23 och 38 i kgl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 mätte äterf& den lydelse, de hade före utfärdandet af den Eders Kongl. Maj:ts nädiga kungörelse den 24 april 1890, hvari- genom nämnda förbud stadgades. För nädigt bifall till denna vär underdäniga ansökan fä vi säsom stöd äberopa de skäl, som anförts i de nämnda underdäniga ansökningarne frän Orost och Tjörn samt vär egen erfarenhet. Skulle emeller- tid mot förmodan nägon enstaka ort för sin del önska bibe- hälla utsträckningen af den äldre fredningstiden till äfven senare hälften af september, finnes ju för öfrigt intet hinder mot att en sädan önskan tillmötesgäs genom en särskild förordning för den orten, pä& sätt i utlandet i liknande fall är brukligt*). Det för bohuslänska fiskerinäringen sä trängande be- hofvet af trygghet i näringsutöfningen i förening med den fullständiga saknaden af en representativ fiskeriadmi- nistration för bohuslänska skärgärden nödga oss dessutom att, med anledning äfven af Eders Kongl. Maj:ts &beropade nädiga kungörelses utfärdande, i djupaste underdänighet fram- föra vära förhoppningar om att fiskarbefolkningen hädanefter mätte beredas tillfälle att ytira sig öfver förslag till närings- utöfningens inskränkande medels förbud, innan dylika förbud utfärdas. P& grund af hvad sälunda i underdänighet anförts, fä vi allts& hemställa, det mätte $$ 23 och 38 i kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 ätergifvas den lydelse, de fingo genom kungl. kungörelsen den 10 december 1880, samt fiskarbefolkningen hädanefter i näder för- unnas tillfälle att fä yttra sig öfver förslag till =) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 215; 1892, sid. 146, 157 — 158. — I England rent af förutsättes i den allmänna förordningen om hafs- fisket att särskilda författningar (»byelaws>) skola i händelse af behof utfär- das för de skilda smärre distrikt, i hvilka kusten indelas (Sea Fisheries Re- gulatior Act, 1888. 51 & 52 Vıct. Ch. 54). (Utg. anm.) il 162 inskränkande af fiskerinäringens utöfning genom förbud, innan dylika förslag vinna nädigt bifall. Hunnebostrand, Bäckevik, Grafvarne, Smögen, Malmön och Grundsund i juli 1892. Underdänigst: (Underskrifter.) 163 Om anordnandet af offentliga rapporter under bohuslänska sillfisket. Redan i första början af innevarande sillfiskeperiod framhölls af utgifvaren behofvet af ett ordnadt rapportväsende (efter norskt föredöme) under det yppade ymniga sillfisket till underlättande af den färska sillens afsättning och till ledning särskildt för de talrika sillförarne samt utverkades äfven anläggning af för ändamälets näende nödiga telegraf- och telefonstationer i skärgärden. Detta sälunda föreslagna rapportväsende afsäg emellertid meddelandet af. möjligast tilltörlitliga och snabba uppgifter ät fiskelägena och de utmed hufvudleden för sillförarbätarnes färder bäst belägna platserna i skärgarden med syfte att dessa uppgifter skulle tjena till ledning för fiskare, sillförare och förädlingsverkens egare. Detta förslag motverkades emellertid liksom alla andra skärgärdsbefolkningens bästa och utveckling till varaktigt välständ afseende ätgärder utaf inflytelserike personer i stä- derna och ledde sälunda ej till äsyftadt resultat; men den frän och med är 1885 starkt tilltagande utvecklingen af bo- huslänska skärgärdens telefonväsende gjorde ock ett sädant rapportväsende i väsentlig mon mer umbärligt, än i för- stone var fallet. Sedan man emellertid erhällit en fiskeritillsyningsman, som allt mer visade en afgjord benägenhet att säsom sädan »tillgodose sina egna och sina beskyddares oberättigade intressen» och sedan äfven länsstyrelsen börjat intaga en allt mer afvog ställning gent emot de skärgärdens bästa af- seende sträfvandena*), ansäg sig Göteborgs fiskeriförening, *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 147; 1891, sid. 140, 163, 196, 214—215, 219— 220, 224, 226—227; 1892, sid. 44, 46, 51, 53—61, 164 säsom ledare af den skärgärdsfiendtliga verksamheten, sist- lidne vinter kunna gripa verket an med anordnandet af ett rapportväsende, som i motsats mot det ofvan omnämnda hade till tydligt syfte att gynna särskildt vissa stadsintressen pä skärgärdens fiskeriidkares bekostnad. Det dröjde heller icke länge, innan man i skärgärden förnam de sorgliga följderna af den förkastliga anordningen och röster höjde sig mot den- samma i den bohuslänska tidningspressen. Efter afslutandet af förra vinterns sillfiske och sedan följderna af första försöket blifvit af de genom detsamma gynnade tillräckligt insedda, dröjde det heller icke länge, innan man med anförda syfte sökte utverka anslag till det nya, för bohuslänska sillfisket alldeles egendomliga rapport- väsendets fortsättning under det förestäende vinterfisket ge- nom inlemnande af ansökningar först till länets hushällnings- sällskap och senare äfven till regeringen. Att dessa ansök- ningar frän förstone kraftigt understöddes af landshöfdingen i länet var visserligen ej oväntadt, men icke dess mindre lika inkonseqvent som omotiveradt. Samme man hade nem- ligen ej längt förut anlitat hela sitt inflytande för att hindra det den af länets landsting ären 1882, 1884 och 1891 be- gärda särskilda styrelsen för länets hafsfiske skulle, om den komme till ständ, f& nägon annan befattning med utöfningen af fiskerinäringens administration än den att af- gifva yttranden & erhällna remisser; men var icke dess mindre nu färdig att förorda öfverlemnandet icke blott af statsmedels handhafvande utan äfven af ledningen utaf en vigtig admini- strativ verksamhet genom statens fiskeritjensteman ät ett 62, 65—67, 68—69, 75, 84, 140, 148, 149, 152, 154, 159. — Upplys- ningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohus- länska hafsfiskets understöd och administration, I, Göteborg 1891, sid. 140, 163, 196:. II, Göteborg 1892, sid. 22, 24, 29, 31—39, 40, 43—45, 46— 47, 53—62. — Särskild lagstiftning för hafsfisket vid rikets vestkust, I, Göteborg 1892, sid. 25. — Lagstiftningen för hummerfisket, I, Göteborg 1891, sid. 2—3; II, Göteborg 1892, sid. 3, 4, 7, 9, 14. — Vilkoren för sillsalteriers och andra fiskförädlingsverks anläggning, I, Göteborg 1891, sid. 4—5, 9, 11—12, 165 under namnet »fiskeriförening» verkande, af nägra f& per- soner bestäende kotteri i Göteborg, hvilket, ehuru i fullstän- dig saknad af de för en god förvaltning af fiskebedriftens angelägenheter nödiga insigterna, dock länge äflats att slä under sig bohuslänska hafsfıskets administration. Hans be- teende i detta fall är ock sä mycket mer förkastligt, som han säkerligen ej var okunnig om, huru liten garanti för en kontinuerlig och dugande verksamhet ett dylikt sig sjelf god- tyckligt bildande och kompletterande eller upplösande kotteri i verkligen innebär, och huru ringa anseende för sakkänne- dom och lämplighet säsom administrativ myndighet, det ifrägavarande kotteriet eger. Det behöfver knappast nämnas, att en sädan förhäl- landenas utveckling genom länsstyrelsens inverkan, att bo- huslänska hafsfiskebedriftens administration fölle i händerna pä ett kotteri personer, som bevisligen icke är ı besittning af vare sig den sakkunskap eller det anseende, som äro af nöden för en tillfredsställande administrativ verksamhet, och hvars ledande män redan lätit komma sig s& mycken par- tiskhet och sä mänga felsteg till last, skulle för bohuslänska hafsfiısket och skärgärden innebära en den allra största vada. En betänklig osäkerhet i näringsutöfningen för fiskeriid- karne i skärgärden skulle ock deraf blifva följden, pä samma gäng som ett sädant näringsidkarnes beroende af ett slikt kotteriregemente skulle medföra en förderflig demoralisa- tion. Beträffande särskildt ämnet i fräga ädagalägger säväl Göteborgs fiskeriförenings ansökan som fiskeritillsyningsman- nens yttrande deröfver icke blott en den mest uppenbara oförmäga att utreda äfven ett sä& föga inveckladt ärende, utan ock en den mest fullständiga likgiltighet för skärgär- dens bästa. Ingendera af dem har heller tagit nägon den minsta hänsyn till utlandets erfarenhet, ehuru de utan skäl äberopa sig & Norges helt olikartade rapportväsende. De ej sällsynta klagomäl, utgifvaren bland fiskeriidkarne fätt höra 166 öfver det sätt, p& hvilket Göteborgs Handels- och Sjöfarts- Tidning sökt inverka pä& fiskebedriften och fiskaffärerne*), bära ock vitne om hur olämpligt det vore att öfverläta det ifrägavarande rapportväsendets anordnande och ledning ät samma tidnings redaktion eller medarbetare. Det mäste ock erkännas, att tidningspressens uppgift är en helt annan, än att handhafva en vigtig närings administration, och att det mäste medföra olägenheter bäde ät tidningspressen och näringsidkarne, om den förra fär öfvertaga förvaltningen af de senares allmänna angelägenheter. Hvarje allvarlig utredning af saken i fräga skall snart leda till den öfvertygelsen, att en tidsenlig representativ fiskeriadministration för länet utgör en oundgänglig för- utsättning säväl för ett dugligt rapportväsende under sill- fisket, som för all annan offentlig verksamhet till bohuslän- ska hafsfiskebedriftens främjande. I. Till Konungen. Dä vid senaste vinterfiske sillen gick till p& norska sidan om Hvalöarne, infann sig genast den norska statens fiskeriinspektör och meddelade sä godt som dagligen rap- porter rörande befintliga stäng, pris m. m., allt upplysningar af största vigt säväl för fiskarena som för den stora allmän- heten**). ”) Är 1888 pa hösten tog missnöjet till och med sadan omfattning, att ett rätt talrikt besökt sammanträde i sjelfva Göteborg hölls för öfver- läggning om ifrägasatt protest mot Göteborgs Handels- och Sjöfarts- -Tidnings vilseledande notiser om sillfiskei, hvilka medförde stora förluster ät säväl salteriidkare som sillhandlare, och är 1889 afgafs äfven en dylik protest af Orosts och Tjörns fiskeriförening (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. :160). =#) Det behöfver väl knappast nämnas att de här äsyftade rapporterne voro af helt annat slag och hade helt annat syfte än de af sökandene an- ordnade. (Utg. anm.) 167 Under det dessa upplysningar förefunnos om fiskets gäng p& norska sidan, saknades alldeles meddelanden om huru forhällandena gestaltade sig i den bohuslänska skärgärden — en omständighet som & svenska sidan vällade icke ringa afbräck och olägenheter. Göteborgs fiskeriförening, som redan under föregäende fängstsäsong framhällit den mycket kännbara bristen af ett ordnadt och tillfredsställande rapportsystem, beslöt dä att taga initiativet till ästadkommande af de hardt när oumbär- liga rapporterna och bekostade dem med egna medel. Ät fiskeriintendenten A. H. MALm uppdrogs att uppgöra planen till rapporternas affattande och anordnande. Den 1 Januari 1892 gjordes början, och rapporterna frän de olıka fängstplatserna fortgick under januari och 'fe- bruari mänader eller sä länge medlen räckte till. Rapporterna telegraferades eller telefonerades frän Lysekil, der de af intendenten MALM redigerades, och offentliggjordes i tidnin- garne i Göteborg, Uddevalla och Strömstad i den form, som synes af närlagda bilaga. Frän skilda häll har man uttalat sig erkännande om den stora nytta, rapporterna i fräga mediört säväl för fiskare, hvilka lättare och hastigare fätt sälja sina »stäng», som ock för affärsverlden. Genom den gjorda början och de resultat, som lemnats, är man inne pä den väg, hvilken redan under en följd af är, särskildt i Norge, varit pröfvad och godkänd. Göteborgs fiskeriförening, som icke ser sig i ständ att med egna medel bekosta rapporterna under kommande fängstsäsongen, vägar med stöd af det nu anförda, hvars riktighet torde kunna af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gö- borgs och Bohus län vitsordas, hos Eders Kongl. Maj:t göra en underdänig hemställan, att Eders Kongl. Maj:t ville af statens medel bereda för- eningen ett ärligt anslag af tvätusen kr. att mot 163 redovisningsskyldighet användas till fortsättande af det under sistliden vinter tillämpade systemet med täta rapporter frän sillfängstplatserna i Bo- huslän rörande tillgäng, priser m. m. Underdänigst Göteborg den 25 juni 1892. MAURITZ RUBENSON. Ordförande, BERNHARD FLOREN. Vice ordförande. Epvin TENGSTRÖM. Sekreterare. II. Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfver Göteborgs och Bohus län. Kongl. Majt:s befallningshafvande har genom skrifvelse af den 20 sistlidne juli anmodat mig afgifva yttrande öfver en af Göteborgs fiskeriförening hos Kongl. Maj:t gjord under- dänig ansökan om anvisande till föreningen af statsmedel för ästadkommande af rapporter genom telegraf och telefon . rörande sillfiskets förlopp vid länets kust, och fär jag med anledning deraf härmed vördsamt anföra följande: För dem, som drifva sillaffärer, är det Önskvärdt att, s& länge fisket pägär, kunna följa dess förlopp längs hela kusten, liksom fiskarne önska sina fängster bekantgjorda. Det har länge ansetts lämpligast, att täta och systematiskt insamlade meddelanden offentliggöras genom tidningarne. Ökadt antal telefon- och telegrafstationer gör det numera möjligt att ästadkomma dagliga meddelanden. Med gillande af en af undertecknad uppgjord plan anslog Göteborgs fiskeri- förening i december förra äret penningar till ästadkommande 169 af sädana meddelanden. De togo sin början med nyäret 1892 och fortgingo i tvä& mänader, under hvilken tid jag tre dagar i veckan genom telefon tillställde tidningarna i länet meddelanden om sillfiskets förlopp, s& att dessa meddelan- den offentliggjordes p& samma dag, hvars fiske de afsägo *). För ästadkommandet af dessa meddelanden assisterades jag af 18 rapportörer med hvar sitt omräde af kusten. Rap- porterna uppsamlades, och det sammanfattade meddelandet afsändes till tidningarna, oberoende af pä hvilket ställe jag för tillfället uppehölle mig. Det är att önska, att framdeles den sälunda inslagna vägen fortsättes, men rapporterna böra dä naturligtvis taga sin början p& samma gäng som vintersillfisket. Det är att vänta, att de personer, som samverka till meddelandenas ästadkommande, skola kunna lemna allt bättre och lämp- ligare bidrag dertill, sä att meddelandena allt fullständigare uppfylla det dermed afsedda ändamälet, som är ledning för säväl säljare som köpare vid uppgörande af sillaffärer till undvikande i möjligaste mon af hasard. Sädana meddelanden, som de nu ifrägavarande, kunna ocksä päräknas fria frän den partiskhet, som gerna vidläder uttalanden om fisket frän vare sig köpares eller säljares sıda. I händelse sädana systematiska meddelanden icke ästad- kommas, uppstä af sig sjelft en mängd spridda tidnings- notiser, som icke hafva nägot sammanhang med hvarandra, och som icke äro egnade att gifva en lugn eller tillräckligt fullständig föreställning om fiskets förlopp, i det de vanligen icke omfatta hela kusten och alltid förskrifva sig frän per- soner med helt olika sätt att bedöma och yttra sig om för- hällandena**). *) Hvilken förfärande okunnighet om fiskeförhällandena ädagalägger icke detta yttrande! (Utg. anm.) =%) Det felaktiga i ofvanstäende motivering är fullständigt vederlagdt i de under IV nedan införda päminnelserna och är sa mycket märkligare, som förslagets underhaltighet förut pävisats i tidningarne (Tig. anm.) 170 Det af Göteborgs fiskeriförening i underdänighet be- gärda beloppet är enligt vunnen erfarenhet det för en fiske- säsong erforderliga. Pä grund af det anförda fär jag vördsamt förorda, att Göteborgs fiskeriförenings underdäniga ansökan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkes sä, att ett anslag af statsmedel af 2,000 kronor anvisas sökanden för ästadkommände genom tele- graf och telefon af snabba underrättelser om in- stundande sillfiskes förlopp, att genom allmänna tidningarne offentliggöras, allt i hufvudsaklig lık- het med det rapportsystem, som pä föreningens bekostnad under innevarande ärs januari och februari mänader törefans. Lysekil den 5 augusti 1892. A. H. Mam. LIL. Till Konungen. Till underdänig ätlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nädiga befallning i remiss den 12 nästlidne juli upp& en af Göte- borgs fiskeriförening hos Eders Kongl. Maj:t gjord under- dänig ansökning om anvisande till föreningen af statsmedel för ästadkommande af rapporter rörande sillfisket vid länets kuster, fär Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifva underdänigt utlätande och i sädant afseende anföra, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansett sig böra infordra intendentens vid länets hafsfisken yttrande i ämnet, hvilket härhos öfverlemnas, underdänigst instämmer uti hvad 171 fiskeriintendenten i samma yttrande anfört*). Göteborg & Landskansliet den 22 augusti 1892. Underdänigst G. SNOILSKY. HENR. WEST. IV. Till Konungen. "»Likhet inför lagen» är en fordran, som länge stälts pa samhället, och nutiden kräfver derutöfver säsom en gärd af billig rättvisa äfven sädan likhet inför statsförvalt- ningen att icke den ene mä orättvist gynnas p& den andres bekostnad och framför allt icke den ekonomiskt starkare och mer inflytelserike sättas i tillfälle att sig till förmon undertrycka den ekonomiskt svagare och mindre betydande. Det förra stora bohuslänska sillfiskets historia ädaga- lägger säsom bekant huru ett skenbart välständ under den sextioäriga fiskeperioden vid dennas upphörande med vintren 1808—1809 helt plötsligt ombytts i det största elände samt att en sädan näringslifvets organisation att den pä sillfisket grundade affären tillhörde icke fiskarsamhällena sjelfva utan *) Med »fiskeriintendenten» (sic!) torde menas den fjensteman, som af Kongl. Maj:t benämnes »fiskeritillsyningsman». Redan förut hade i länets hushällningssällskaps förvaltningsutskott landshöfdingen-ordföranden medels anlitande af hela den hans embetsställning medföljande myndigheten lyckats emot de mest bevisande och ovederläggliga invändningar genom- drifva ett berättigande för samma utskotts »afdelning» att, »sedan det visat sig hvad belopp fiskeriföreningen erhällit af statsmedel för ifrägavarande ändamäl>, emot redovisningsskyldighet bevilja af till fiskerinäringens främ- jande anslagna medel »ett anslag af 1,000 kronor att utga i mon af behof, om ett begärdt statsanslag till samma ändamäl ej räcker till för bestridande af alla kostnaderna» (Bihang n:r 3 till Göteborgs och Bohus läns Hushäll- ningssällskaps qvartalsskrift 1892, sid. 22, $ 45). (Utg. anm.) 172 städerne och skärgärdens deraf följande ekonomiska utsug- ning af de senare dertill varit skulden*). Med största sorg har derför hvarje vän af bohuslänska skärgärdens framät- skridande och utveckling till varaktigt välständ sett det oaf- brutna sträfvandet frän Göteborgs fiskeriförening samt den befintliga fiskeriadministrationen att under den innevarande fiskeperioden utveckla förhällandena i samma förderfbringande riktning som under förra fiskeperioden genom att pä allt sätt gynna städerne och särskildt Göteborg pä& skärgärdens bekostnad **). En af de mänga yttringarne af detta beklagliga sträf- vande är igängsättandet under förra vintren af det till sin organisation sä förkastliga rapportväsende, för hvars tortsät- tande i vidgad omfattning äfven under nästa vinter Göte- borgs fiskeriförening (och länets fiskeritillsyningsman) ıi af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt ansökan hemstält om understöd af allmänna medel***). Säsom skäl för nädigt bifall till denna hemställan före- tes ingen vare sig saklig utredning eller redogörelse för ut- landets erfarenhet och ätgöranden i liknande fall, utan en- dast nägra helt f& i allmänna och sväfvande ordalag hällna samt mycket vilseledande uttalanden, bland hvilka för öfrigt intet lemnar nägot det minsta bevis för att hemställan är berättigad. I Nederländerna och Skottland finnes intet offentligt rapportväsende för sillfisket, och har skottska fiskeristyrelsen ®, Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 56; 1891, sid. 193, 202, 204—205; 1892, sid. 49, — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och admini- stration. I. Göteborg 1891, sid. 193, 202, 204—205; II. Göteborg 1892, sid. 27. (Utg. anm.) *=) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid. 69. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, II, Göteborg 1892, sid. 47. (Utg. anm.) ***) Ansökan är naturligen ingifven blott af Göteborgs fiskeriförening, ‚pä det att fiskeritillsyningsmannen sedan mätte fä yttra sig säsom ende s. k. sakkunnig och dervid förorda ansökan. (Utg. anm.) 173 afvisat förslagen om inrättande af ett sädant säsom stridande mot grundsatserna för en god fiskeriförvaltning. De notiser, som i skottska och nederländska tidningar förekomma om fiskets förlopp och som genom sin tillförlitlighet och prak- tiskhet fördelaktigt utmärka sig framför de af länets fiskeri- tillsyningsman anordnade s. k. silltelegrammen, äro nemligen af rent enskild natur. De mer lokala sillfisketelegram, som under vissa förhällanden afsändas af de skottska fiskeritjen- stemännen, afse att gagna fiskeriidkarne i orten och erbjuda ingen likhet med de ifrägasatta bohuslänska rapporterna (Annual reports of the Fishery Board for Scotland, I, for 1889, p. 47*; for 1890, p. 45*, 46*; for 1891, p. 16*). I Norge finnes visserligen för bäde Lofotfisket och vär- sillfisket anordnadt ett offentligt rapportväsende, men detta är »af helt annat slag med helt annat syfte och heilt annan verkan» än det bohuslänska. De norska fisketelegrammen äro nemligen offentliga anslagstelegram eller telegram till offentliga myndigheter, men aldrig blotta tidningstelegram samt afse att gagna i främsta rummet fiskeriidkarne & fiske- platserne, hyadan de sändas till fiskelägen och hamnar med telegraf- eller telefonstation p& samma gäng de sändas till städerne. Säsom anslagstelegram komma de ock utan dröjs- mäl allmänheten till handa fullständigt kostnadsfritt. De an- gifva vidare med önsklig noggrannhet för hvarje vecka fäng- stens och saltningens belopp. Samma är förhällandet äfven med telegrammen under fetsillfisket, ehuru dessa anses mindre tillfredsställande. Tidningsnotiser rörande fisket anser man deremot i Norge icke lända fisket till afsevärdt gagn, men väl i fräga om särskildt fetsillfisket ofta medföra högst betydande för- luster för salteriidkarne och exportörerne af den saltade sillen. De af Göteborgs fiskeriförening och fiskeritillsynings- mannen äanordnade telegrammen äter äro uteslutande tid- ningstelegram, hvadan de blott komma allmänheten till 174 godo genom prenumeration & tidningarne samt prenumeran- terne i städerne tidigare än prenumeranter i skärgärden, hvarförutom Göteborg med dagligen utkommande tidningar ju är gynnadt framför Uddevalla och Strömstad, hvars tid- ningar utkomma mer sällan. Endast särskildt gynnade kunna fä dem genast, dä den stora allmänheten deremot mäste af- vakta tidningarnes erhällande. Telegrammen komma derför antingen alls icke eller ock först dä de blifvit för gamla fiskeriidkarne i skärgärden till handa och äro dessutom icke säsom i Norge tillgängliga för allmänheten utan afgift. Det af Göteborgs fiskeriförening begärda anslaget blefve sälunda i verkligheten ett anslag till minskande af tidnin- ningarnes utgifter för deras notisafdelning och till ökande af tidningarnes prenumerantantal, och det i främsta rummet till fördel för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tid- ning, af hvars redaktion tvä af de tre personer, som under- tecknat nämnda fiskeriförenings ansökan, ock äro medlemmar*). De af fiskeritillsyningsmannen förra vintren äfgifna rap- porterna voro af allt annat än tillfredsställande beskaffen- het med hänsyn till bäde anordning, innehäll och tillförlit- lighet, hyadan klagomälen i skärgärden mot deras underhal- tiga och vilseledande beskaffeuhet voro allmänna samt äfven framkallade befogadt klander i tidningarne. Särskildt voro uppgifterna rörande sillsaltningen, ehuru för affärslifvet af största betydelsen, i hög grad otillförlitliga. De förra vintren anordnade rapporterna nedtryckte pri- set & den färska sillen och omöjliggjorde nära nog all för- säljning at saltad sill till nöjaktigt pris under den tid, de afgäfvos, samt vällade derigenom fiskarena och sillförarne samt de mindre kapitalstarke salteriidkarne ofantliga för- luster, under det de deremot oskäligt gynnade de firmor, som hade fördel af att fä köpa den färska eller saltade sillen *) Äfven den tredje af undertecknarne anses vara en ingalunda opar- tisk meddelare af sillhandelsnotiser ät Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tid- ning. (Utg. anm.) 175 till möjligast lägt pris. Dä ingen hänsyn togs till fiskeri- idkarnes och sillförarnes bästa vid rapporternas anordning, s& vällades stundom äfven för stark tillförsel at färsk sill till städerne och deraf följande prisfall och förlust. Dessa rapporter hafva sälunda ät skärgärdens fiskeri- 'idkare medfört hufvudsakligen blott olägenheteter samt i väsentlig mon ökat den »hasard», med hvilken sillaffären alltid är förenad. Denna deras skadlighet kommer ock att tilltaga i den mon de utsträckas öfver längre tid genom att börja tidigare. De hafva i »partiskhet», synes det, icke heller stätt tillbaka för de af fiskeritillsyningsmannen klan- drade »uttalandena om fisket» frän de i näringen intresse- rade, och hafva ingalunda »gifvit en lugn eller tillräckligt fullständig föreställning om fiskets förlopp» samt hafva all- deles ovedersägligt härrört just »frän personer med helt olika sätt att bedöma och yttra sig om förhällandena». Att döma af sökandenes sak förordande uppsatser i den af det föreslagna rapportväsendet intresserade Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning synes det vara meningen att rapporterna äfven skola innehälla omdömen om sillens be- skaffenhet i de särskilda vadstängen; men dä förlustbringande misstag dervid svärligen kunna undvikas, sä hade sökandene bort ställa tillräckligt stor, vederbörligen godkänd säkerhet för att de skadeständ, som komma att af domstolarne ädö- mas fiskeritillsyningsmannen för felaktiga uppgifter, ocksä kunna utbekommas. Skall ett offentligt rapportväsende anordnas för bohus- länska sillfisket, mäste det alltsä ske efter helt andra grun- der och med helt annat syfte, än förra vintren egde rum, dervid erfarenheten frän Norga och äldre, frän annat häll härrörande inhemska förslag af mer nöjaktig beskaffenhet icke böra förbises*). Ett tillfredsställande sädant rapport- *) LJUNGMAN, A. V., Om offentliga ätgärder med hänsyn till det rika bohuslänska sillfisket. Göteborg 1882, sid. 14. — Anteckningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel. Uddevalla 1882, sid. 106—107. (Utg. anm.) 176 system kräfver dock, enligt erfarenheten frän Norge, rätt stora kostnader, och mäste dess handhafvande öfvervakas af en sakkunnig och duglig myndighet samt för öfrigt noga till- ses, att all partiskhet till förmon för det ena eller andra egennyttiga intresset noga undvikes och att icke en orimlig makt att godtyckligt gynna eller skada lägges i en enda persons händer under sä& otillfredsställande öfverinseende, som det nu ifrägasatta. Sä länge Bohuslän emellertid fortfarande är i saknad af den Önskade, efter utlandets bästa föredömen anordnade fiskeristyrelsen, är helt visst lämpligast, att äfven försla- get rörande ofientliga sillfiskerapporter fär hvila, och det sä mycket hellre som ett nädigt bifall till ansökan i fräga obe- stridligen innebär allvarlig väda för bohuslänska skärgärden och skulle utöfva ett demoraliserande inflytande. P& grund af hvad sälunda ı underdänighet anförts och med hänvisning till bifogade tidningsuppsats samt bilagda skrifvelse frän »opsynscheferne» vid norska Lofot- och vär- sillfiskerierna*) fär jag allts& hemställa, det mätte Göteborgs fiskeriförenings omförmälda ansökan om anslag för ästadkommande af rap- porter rörande sillfisket vid Göteborgs och Bohus läns kuster icke vinna Eders Kongl. Maj:ts nädiga bifall. Underdänigst AXEL VILH. LJUNGMAN. Riksdagsman för Orost och Tjörn. Lilldal, Varekil, den 1 september 1892. (Tre bilagor följa.) =) Äfven frän flera andra norrmän med erkänd sakkännedom har ut- gifvaren erhällit detaljerade upplysningar rörande rapportväsendet vid de stora norska fiskerierna. (Utg. anm.) et Bilaga B. Fra N i Opsynschefen Die Carl Johansv&rn d. 21 Juli 1892. ved Lofotfiskeriet. Hr Doktor AxEL VırH. LJIUNGMAN. Varekil. I Anledning af det i Deres srede Skrivelse af 14 den- nes gjorte Spörgsmaal angaaende Fisketelegrammernes Ud- ferdigelse og Omsendelse under Lofotfiskeriet skal jeg herved give fölgende Oplysninger. De Beretninger om Fisket, som Aviserne indeholder, er som Regel Aftryk af de Telegrammer, som Opsynschefen under hele ÖOpsynstiden afsender til Regjeringens Indrede- partement og til samtlige Telegrafstationer i Nordland og Finmarken samt til Telegrafstationerne i de Byer og Land- distrikter for övrigt, hvor Fiskeriinteresserne har större Betydning. Disse Telegrammer affattes efter de af Opsyns- betjentene i de forskjellige Fiskeveer hver Söveirsdags Aften til mig indsendte telegrafiske Fiskeberetninger, hvilke de ‚desuden samtidig telegraferer til samtlige Telegrafstationer {n- den Opsynsdistriktet, hvor de af den der stationerede Op- synsbetjent besörges opslaaede paa hensigtsm&ssige Steder til Underrettelse for Kjöbere og Fiskere, saaledes att disse overalt inden ÖOpsynsdistriktet til enhver tid holdes & jour med Fiskets Gang over hele liofoten. Et udförligt Sammen- drag af disse Telegrammer afsendes derpaa af mig i Regelen 3 Gange ugentlig til Indredepartemeutet og 52 Telegrafsta- tioner udenfor Opsynsdistriktet paa samme Tid som Afskrift deraf ved Opsynschefens Foranstaltning besörges sendt fra nzermeste Telegrafstation pr Post til de Fiskevzr, hvor der ikke er Telegrafstation. Man kan altsaa gaa ud fra at paa denne Maade kan Enhver der er interesseret i Lofot- fiskeriet til enhver Tid holde sig bekjendt med Fiskerifor- 12 178 holdene der. Hver Fredag foretages derhos i ethvert Fiske- ver af vedkommende ÖOpsynsbetjent en nölagtig Optalling af saltet og haengt Fisk, af Leverpartiet, Rognpartiet og Medicintranpartiet, hvorefter Resultaterne strax telegraferes til Opsynschefen, der udregner det samlede Kvantum af hver Sort og hver Lördag Morgen sender telegrafisk Beretning herom til förnsvnte Telegrafstationer saavel i som udenfor Lofoten. Til Bestridelse af Udgifterne ved denne temmelig vidtlöftige Telegraferen bevilges aarlig Kr. 4,800, men paa Grund af at Telegraftaxten for enslydende Fiskeberetninger er meget lav—almindelig Telegramtaxt for 1 Station og kun 25 Öre pr Hundrade Ord for hver af de övrige — i For- bindelse med, at Afskrift af samtlige Fisketelegrammer sen- des for Kr. 2:50 pr Kvartal til Enhver, som forlanger dem og altsaa for en billig Pris kan blive sendt pr Post fra nzermeste Telegrafstation paa Kysten til de Fiskevzr, der ingen Telegrafstation har, andrager Opsynets Telegrafudgifter i Regelen kun til omkring Kr. 3,000 pr Aar. Som Regel afsendes meget udförlige Fisketelegrammer, da kun Stats- telegraf benyttes og Udgiften saaledes igjenkommer til Ind- tegt i Statskassen. I det Hele taget tör det vistnok med Tryghet siges at alle Interesserede ved den af Opsynet be- sörgede Telegraferen til enhver Tid faar fuldt tilfredsstillende Besked om Fisket og der höres nu aldrig nogen Klage over manglende Underretning isaahenseende. Ogsaa ved de övrige större Fiskerier — saavel Torske- som Sildfiskerier — foranstalter vedkommende Autoriteter lignende telegrafiske Fiskeberetninger bekjendtgjorte i de interesserede Distrikter. Jeg haaber at disse Oplysninger vil veere nogenlu.nde tilfredsstillende og kan de i nogen Maade vare hr Doktoren til Nytte skal det glaede. Deres med Höiagtelse serbödige C. Knar. +19 Bilaga €. Fra ? ; Opsynschefen ved Horten den 22 Juli 1892. Vaarsildfiskeriet. Ta H. Hr AxeEL VicEH. LJUNGMAN Varekıl. I Besvarelse af Deres srede Skrivelse af 14 dennes skal jeg anföre fölgende. Rapportvesenet under Vaarsildfisket henhörer under Opsynet, i det dette foruden Politistillingen har den Opgave mest muligt at vzere til Hjselp og Nytte for Alle i Fisket Interesserede ; saaledes som Havnfoged, Forligelseskommissair og Rapportör etc. Som Opsynschef sörger jeg da for daglig (tidligst muligt) at erholde telegrafiske Meddelelser fra ethvert Sted, hvor noget af Interesse vedkommende Fisket foregaar og tele- graferer saa selv til Indre-Departementet, alle interesserede Byer samt de forskjellige Fiskevsr ı Distriktet, saa ofte jeg anser det hensigtsmassigt — ı Regelen en Gang daglig. De i Aviserne indtagne Telegrammer er Attryk af mine Telegrammer til vedkommende By. Meningen med disse Telegrammer er at skafte officielle faktiske Oplysninger om Fisket, for at enhver derefter kan tage sine Dispositioner. Jeg vedlegger en Telegrafblanket som af mig benyttet. Ligeledes vedlegger jeg min Beretning for iaar. Med s:erdeles Agtelse serbödigst E. BRETTEVILLE. 180 -pugsuersiumgg) ‘PuwsopfiT — c«— ‘epuoay ‘1OSL119IS() oroseıy ‘punsodu®] ‘UIRASJIIP9IT AAına ‘pus —c— -J1Apoa] “PIBYSNTApaTg ‘punsopwy ‘punsuensiyg ‘wolgpuoa] ‘punsw] —«— “UABUSPUBS “IRABELT 'UOOPJOM "Peraoffeyy ‘O1 'pueg ‘yrArorı ‘pıosep —c— -[ayy ‘punsopuvig “waodsy ‘NLAUONSg ‘waoyy Seusdıy SUSI une y —c— ‘yuarodoy ‘Swusopnyg ‘osduıppriapp “punsaoyrsg 'Tepusdsog “PaoloyyoLg —s— ‚A99UBARIg ‘uspuewyuvy “uos19g uspugyuwy —c— j "gıuigstay oyuowegıedepsapuf :Sejsdg :7xaı bo assaupy | DER ee TM 68T / wp BAO PeaalT N a) en | :P9A 09%4PoW Ve DI | EIS u spuog FRISOTOL-SIEIS ONSION UA ‚ıorägeg a 0:N JONULTEH :ISSa4PY SUBLEPUASIY ‘pıOQ 99 105 SOLOXBI PUAOSTOJILON.IO T "UOSSHIPY Umof sOy108 9qossondxg * (dx) ‚wo221 Iso °* (ad) sreyag geog "© (da) yfeJoq aeag ac]fe (dyy) : wos A9s[foALduUYy "OYYI SOPoJs -]7 AOdUuTuJesuowwBS -pIQ osıpıysdordg "A'8'O PIO Z 105 souadı ayrz OT Tnpur G 1040 [eL 10110 aoAu)sogt 08 [npur GI 1ıAo pıg aıou PIO JOAU A0J 910) G 80 PAOSOT FA, 20 05 :YXıL NSpurjuppuf SO88D.IPY SIPIREISINnd "JJLIYSPERHE SIpOpÄL, 181 Om betydelsen af s. k. sillrapporter. Smärre tidningsuppsatser *) af AN, dh. T. Under förra vintren började man för bohuslänska sill- fisket införa bruket af offentliga rapporter om sillfiskets ut- fall i afsigt, synes det, att gynna vissa ekonomiskt star- kare intressen pä& de svagares bekostnad. Försöket mötte ock frän mänga starkt ogillande, och detta äfven i tidningspressen, men skulle hafva gjort det i längt högre grad, om konjunkturerna för sillfängsten och sillsaltningen varıt ogynsammare, än de voro. Klart är nemligen, att rapporter, hvilkas tolkande gifver sä fritt spelrum ät fanta- sien, som de i vintras offentliggjorda, mäste i hög grad bi- draga till att nedtrycka prisen bäde & den färska sillen för fiskarena och sillförarne samt under fisketiden äfven & den saltade sillen för de salteriidkare, som dä önska eller äro nüdsakade att afyttra sin vara, under det att naturligen de, som hafva fördel af att dä erhälla den färska eller den saltade sillen till möjligast läga pris, göra betydande vinst pa fiskarenas och de mindre kapitalstarke salteriidkarnes bekostnad. Bohuslänska sillfiskets egendomliga beskaffenhet säväl med hänsyn till sjelfva fängsten, hvilken sker med bäde garn och vadar, som i fräga om afsättningen, hvilken är mer mängartad, än annorstädes, lägger vidare de största hinder *) Göteborgs-Posten, 1892, N:o 164, 179, 186. — Bohusläningen, Uddevalla 1892, N:o 87, 97, 106. 182 i vägen för ästadkommandet af sädana rapporter öfver fiskets utfall, som icke skola blifva vilseledande. Dä& sälunda t. ex. i Skotland och Holland, der fängsten bedrifves hufvudsak- ligast biott med garn och landas i jemförelsevis f& hamnar det är lätt nog att dag för dag erhälla rätt tillförlitliga upp- gifter om den ilandförda fängstens myckenhet; sä möter sädant deremot i Bohuslän nästan oöfvervinneliga svärighe- ter, enär största delen af fisket sker med vadar, ur hvilka fängsten än upptages genast, än först efter längre eller kortare tid eller under hand, samt vanligen kringföres med bätar till afsättning & de mest olika ställen och till använd- ning för flerahanda ändamäl. De bohuslänska sillförädlings- verken ligga ock säsom bekant spridda hela kusten utefter och icke säsom ı Skotland samlade i nägra fä städer. Fängsten är vidare i Bohuslän af mer olikartad beskaf- fenhet än i t. ex. Skotland, hvadan tvänne väsentliga svärig- heter te sig med hänsyn till bedömandet af fiskets utfall, nemligen ovissheten om icke blott verkliga mängden sill i vadstängen utan äfven den instängda sillens beskaffenhet. Om ett vadstäng t. ex. innehäller blott 300 eller ända till 30,000 hektoliter sill, derom lemna rapporterna ingen eller ätminstone ingen ens närmelsevis säker uppgift, och än min- dre kunna de göra det i fräga om sillens beskaffenhet. Dä vidare i Skotland liksom under norska fetsillfisket hufvudmassan af fängsten beredes till saltad sill, sä finner fängsten deremot i Bohuslän utom till saltning afsättning i hufvudsaklig mon äfven till utförsel färsk eller till forsling färsk inät landet eller till tran- och guanofabriker, hyadan beräkningen äfven i afseende p& omfattningeh af sillsaltnin- gen m. m. är ytterst vansklig att göra efter rapporterna. Dessa här i största korthet helt ofullständigt berörda förhällanden, i förening med sillrapporternas egen art och bristande tillförlitlighet samt deras för de fleste ätminstone allt für sena emottagande, göra att rapporterna oftast gifva allt för liten ledning för en säker beräkning och allt för 183 stort spelrum för fantasien vid bedömandet af bäde fäng- stens och sillsaltningens myckenhet, hvilken i regeln blifver öfverskattad. Dessa rapporter komma dessutom de fleste af uppköparne utaf färsk sill alldeles för sent till handa för att kunna tjena till ledning vid uppköpen och blifva derför i regeln ej användbara till annat än som skäl för prisets nedsläende vid aftal med fiskarena. Rapporterna tjenstgöra sälunda säsom ett prisen nedtryckande toangsutbud frän mänga häll p& en och samma gäng, gent emct hvilka fiska- rena icke hafva annat medel att rädda sig, än genom att, dä sädant är möjligt, läta fängsten qvarst& uti stängen i af- vaktan p& högre pris. Sillrapporterna komma sälunda att bidraga till ökande af det redan nog stora oskicket med de längvariga stängen*). För salteriidkarne och särskildt för de smärre eller mindre kapitalstarke bland dem erbjuder det en synnerligt stor fördel att s& fort som möjligt f& till nöjaktiga pris af- yttra ätminstone den tidigast saltade sillen, men detta mot- verkas, efter hvad erfarenheten redan visat, genom den ned- tryckning af prisen & saltad sill, som rapporterna, under den tid fisket pägär och är rikt, oftast komma att föra med ‚sig till följd af just sin nämnda beskafienhet. Täta berättelser om handels- och fraktmarknadens ställ- ning mä vara för affärslifvet och sjöfarten gagnliga, ja rent af oumbärliga; men detta endast under förutsättning att dessa berättelser äro tillförlitliga och icke lemna för stort spelrum ät fantasien. Hvarje allvarlig granskning af de bo- *) Sillrapporterne höja icke prisetäden färska sillen vid ringa fängst utöfver hvad sillen ändock under sädana förhällanden skulle betinga utan snarare tvärtom; ty de afhälla köparen säväl dä de meddela mycket rik som blott helt ringa fangst och detta genom köparnes fruktan i förra fallet för prisens nedgäende i följd af den myckna fängsten och i senare fallet för prisens allt för stora höjd för tillfället i följd af den ringa fängsten och i förhällande till ett möjligen förestäende prisfall. Sillföraren afskräckes frän att söka sillköp i skärgärden, dä han hör att fängsten är ringa och pa grund deraf befarar stor risk vid köp för mycket hög betalning. (Utg. anm.) 184 huslänska sillrapporterna skall emellertid genast ädagalägga, att de icke egt eller kunna väntas komma att ega sädan beskaffenhet att de gerna kunna gagna mer än blott nägra fä pä det stora flertalet producenters bekostnad genom ned- tryckning af sillprisen. Rapporter af sadan beskaffenhet som de bohuslänska sillrapporterna afgilvas för öfrigt icke nägonstädes med hänsyn till nägon annan näring. I Skotland och Holland afgifvas inga liknande vare sig dagliga eller veckorapporter af fiskeriadministrationen, och de förslag om sädana, hvilka framkommit i Skotland, hafva der af fiskeristyrelsen afvisats säsom stridande mot den non- interventionspolitik, som man i Skotland anser sig böra följa i afseende pä näringslifvets administration®). De rapporter, rörande fiskets utfall m, m., som förekomma i skotska och holiändska tidningar, äro af alldeles privat natur, fast i alla fall ı tillförlitlighet och praktiskhet längt öfverträffande de bohuslänska sillrapporterna. I Norge finnes emellertid ett utbildadt of rap- portsystem med hänsyn till torskfisket vid Lofoten, men det är af helt annat slag med helt annat syfte och helt annan verkan, än det för bohuslänske sillfisket inslagna. Sammalunda är ock fallet med det vid norska värsillfisket förekommande rapportväsendet. Under norska fetsillfisket offentliggöras äfven ätskilliga telegram, af hvilka en del här- röra frän embetsmän; men äfven dessa telegram äro väsent- ligen olika de bohuslänska och för öfrigt af tvetydigt värde, for s& vidt man kan döma efter de ganska härda beskyll- ningar om deras förkastlighet och ruinerande verkningar, som med synbarlig sakkännedom ofta framhällits i t. ex. »Bergensposten». Äfven de rapporter till norska regeringen, *, De telegram, som under särskilda förhällanden af fiskeritjenstemän- nen i vissa distrikt sändas till angränsande orter med syfte ati lemna fiskeri- idkarne der upplysning om tilldragelser af vigt för näringsutöfningen, er- bjuda tydligen ingen likhet med de bohuslänska sillrapporterna (Annual reports of the Fishery Board for Scotland, I, for 1889, sid. 47*, for 1890, sid. 45*, 46*, for 1891, sid. 16*). (Utg. anm.) .185 som afgifvas af fiskeriinspektörerna under deras vidsträckta resor i skärgärdarne, äro af väsentligt annan art och verkan, än de bohuslänska sillrapporterna *). Nöjaktigt tillförlitliga sillrapporters afgifvande skulle för öfrigt kräfva stora kostnader, dä de förutsätta icke blott talrika inom hvar sitt lilla distrikt under fisket kringströf- vande insamlare af uppgifterna och en eller ett par kring- resande inspektörer till insamlingens öfvervakande, utan äfven en redaktör med stor kännedom om fisket och skärgärdsför- hällandena, hvilken kan pä ett tillfredsställande sätt sköta redaktionen. P&ä den befintliga fiskeriadministrationen inverkar rapportväsendet skadligt, s& till vida att det mäste nödga fiskeritillsyningsmannen att allt mer draga sig ifrän inspek- tionen af den praktiska fiskebedriften till blotta redaktions- bestyr i hemmet. För fiskeriidkarne i skärgärden mäste rapportväsendet, säsom ofvan pävisats, ofta blifva till men och medföra känn- bara förluster utan utsigt för dem att kunna fä dessa för- Juster ersatta. Ur skärgärdens synpunkt äro sillrapporterna sälunda icke eftersträfvansvärda. II. Säsom var att vänta, har Göteborgs Handels- och Sjö- farts-Tidning uti en ledande uppsats den 28 sistlidne juli sökt genom hvarjehanda svängningar, obevista pästäenden och dylikt försyara de af fiskeriföreningen i Göteborg genom fiskeritillsyningsmannen ävägabragta sillrapporterna under ärets första mänader. *) De norska fiskerapporterna äro samtliga telegram direkt till fisk e- lägen eller fiskeplatser eller offentliga myndigheter, hvilka telegram ansläs a lämpliga ställen för allmänhetens begagnande, men aldrig blotta tidnings- telegram till allenast städerne. (Utg. anm,) 186 Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning börjar sin upp- sats med det helt oblyga pästäendet att »om nägon ätgärd till sillfiskets främjande helsats med allmän belätenhet (sie), s&ä har det väl varit de sillrapporter, hvilka under senaste silliske anordnades af härvarande fiskeriförening och pä dess bekostnad»>. Dä anordnarne sjelfve och ett jemförelsevis ringa fätal affärsmän, som haft direkt fördel af dessa sillpriserna ned- tryckande rapporter, undantagas, har nemligen missbeläten- heten med samma rapporter varit sä genomgäende allmän hos fiskeriidkarne som gerna kan vara möjligt. Denna s& allmänna missbelätenhet gaf sig ock, säsom i förra uppsatsen nämndes, luft uti tidningspressen; och mä ur en utförlig uppsats i Bohusläningen för den 23 sistlidne februari af en för mig okänd »praktiker» säsom bevis härpä anföras följande sanna anmärkningar: »Det vore mycket bättre att icke alls offentliggöra nägra rapporter än att offentliggöra sädana de nu förekomma, ty dessa skada mycket mer än de gagna för säväl fiskaren som köpmannen och sillsaltaren. Synnerligen lida de senare ganska stora förluster derigenom. Största delen af den sill, som saltas i Bohuslän, exporteras nemligen till Tyskland och Ryssland. Köpmännen der läsa dessa rapporter och ha ej klart för sig huru stora stängen äro, utan tro och söka äfven i eget intresse göra troligt, att alla dessa uppräknade stäng hvar för sig äro ofantligt stora.» »Att verkligen stora förluster härigenom uppstä, fram- gär deraf, att en af Tysklands största importfirmor af sill i sin senaste rapport af den 16 dennes, bland andra orsaker till nu rädande däliga pris p& sill, särskildt päpekar, att detta till en stor del har sin grund deruti att »enligt frän Sverige ingängna rapporter derstädes ännu försiggär ett mycket stort sillfiske.» Men är detta sannt? Ja, att döma efter de offentliga rapporterna, skall man kunna tro det, men icke sä, om man ser det i verkligheten; ty dä fär man 187 erkänna, att fisket nu är helt obetydlist mot hvad det var föore jul samt icke kan fä& namn af ett mycket stort fiske.» »Dä& man betänker att minst 100,000 tunnor sill per är exporteras frän Bohuslän*) och att det ej vill mycket till, för att de durchdrifne tyske och ryske köpmännen — — skola f& nog trumf pä hand för att nedpressa priset ett par tre mark per tunna, samt att fall ofta förekommit, dä priset genom mer eller mindre tillförlitliga rapporter om stort fiske pä& nägra dagar nedprutats ända till 7 & 3 mark per tunna; s& fär man en aning om hur ofantligt vigtig denna fräga är för hela bohuslänskz skärgärden. » »Betänker man dä, hur lättvindigt och utan vidare hö- rande af länets vare sig sillfiskare eller sillköpmän beslutet om desse rapporters utfärdande tillkom, samt att dessa kun- göranden lades i en persons hand, som endast är teoretiker och icke besitter pä& längt när den praktiska erfarenhet i sillaffärer, som borde finnas hos en person, i hyvars hand ett sä stort förtroende är lagdt, sa kan man icke värja sig för den tanken, att det mäste finnas »something rotten» i det sätt, hvarpä det ofantligt värderika bohuslänska sillfisket nu ledes. » Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning kommer der- efter med en allt igenom falsk skildring af den historiska utvecklingen af förhällandena i bohuslänska skärgärden, hvilka senare med hänsyn till sillfängstens afsättning förbättrats icke genom nägra sillrapporter utan genom Ökadt antal salteri- idkare och fiskhandlare, hvilka med allt större kapital och utrustning bedrifva sin röreise, och genom s& smäningom förvärfvad större marknad för sillen bäde utom och inom landet samt genom förbättrad samfärdsel särskildt för snabba meddelanden mellan skärgärdens skilda delar bäde sinsemel- lan och med afsättningsorterna.. Om sälunda atsättningen i förstone var mindre god, sä& var detta en följd af bristen pä *) Genom skrif- eller tryckfel torde den bohuslänska sillexportens be- tydenhet här vara alldeles för lägt upptagen. (Utg. anm.) 188 affärsmän, marknad och samfärdsel m. m. dylikt i.tillräcklig omfattning, men alls icke af saknaden af s. k. sillrapporter, hvilka, när man slutligen en gäng fick dem, hufvudsakligast voro till skada för det längt öfvervägande flertalet fiskeri- idkare. Nägot »arbetande i mörkret», s& länge man icke hade dessa sillrapporter, kan man lika litet tala om hos oss som i t. ex. Holland och Skotland, der man Iyckligt nog alltid varit befriad frän offentliga rapporter af den art, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning vill hafva fram för att gynna sina skyddslingar. L Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning ordar vidare om huru, »sä snart sillen gär till vid norska kusten, fiskeri- inspektören genast infinner sig och rapporterar dagligen i telegram till Indredepartementet», men antyder dervid ej ens att: dessa rapporter frän fiskeriinspektörerna under deras resor i de vidsträckta skärgärdarne äro nägot helt annat, än hvad som bestätts bohusläningarne af den i Lysekil helt orörlig residerande fiskeritillsyningsmannen. De af de norska »Fiskeri-Opsynen» ombesörjda fiskerirapporterna äro ock, säsom i förra uppsatsen antyddes, »af helt annat slag, med helt annat syfte och helt annan verkan», än de i Bohuslän förra vintern anordnade s. k. sillrapporterna*). (öteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning söker undan- skjuta den ovederläggliga sanningen, att sillrapporterna sist- lidne vinter tillkommo »i afsigt, synes det, att gynna vissa ekonomiskt starkare intressen pä de svagares be- kostnad», genom att framhälla, huru »de större affärsmän- nen redan förut skaffade sig privata meddelanden om fiskets gäng, hvilket äter mindre stod i de smärre uppköparnes för- mäga att göra»; men bestyrker derigenom snarare än veder- *) Rapporternas anordnande har icke föregätts af nägon allvarlig ut- redning och ej heller har man tagit nägon den ringaste hänsyn till vare sig erfarenheten frän utlandet eller fiskarbefolkningens bästa. (Utg. anm.) 189 lägger nämnda sanning. Genom den allt mer förbättrade samfärdseln fär en hvar för sina egna affärer fortfarande skaffa sig de för dessa behöfliga underrättelserna samt göra sina anbud & eller utbud af den sill, han önskar köpa eller vill sälja, dä sillrapporterna med hänsyn till verkliga affärers afslutande ju icke ens kunna vara till nämnvärd ledning, under det att samma rapporter deremot ega stor betydelse for dem, som önska bekomma stora sillmängder för möjligast lägt pris, hvilket nu börjar allt mer eftersträfvas af »de större affärsmännen», sedan konkurrensen i sä hög grad tilltagit, att nettovinsten & affären börjar aftaga och det sä- lunda för dem blifvit ett behof att nedirycka priset & den sill, fiskarena eller sillförarne hafva att utbjuda. Att sillrapporterna ej vällade än värre skada, än de sjorde under sistlidne vinter, dertill har man att söka or- saken dels i de jemförelsevis gynsamma konjunkturerna i töljd af mindre rik fängst i utlandet än vanligt, dels i rap- porternas början först & nyäret, d& mänga leveranser redan hunnit med fördel afslutas, och dels i den gynsamma ställ- ningen i skärgärden efter de under förra ärets tvä sista mä- nader, dä rapporter ej förekommo, redan intjenta beloppen. Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning söker inbilla allmänheten att rapporterna »bidraga till att locka köpare», under det att verkliga förhällandet tvärtom är att rappor- terna afskräcka köparne och nedtrycka prisen, dä de tid- tals nära nog stänga marknaden för den saltade sillen*). *) Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning yttrar att »säkert är att rapporterna ledt till att öka tillgängen pa köpanbud, mellan hvilka fiska- rena haft att välja>, och att »det är barnsligt att neka dertill, da sädant ligger i sakens natur» ; men har icke och skall icke nägonsin kunna pävisa hvari denna rapporternas egenskap att öka köpanbuden skulle bestä eller hvarur den skulle härleda sig, da rapporterne ju komma sillförarne alldeles för sent till handa för att kunna lända till nägon den minsta anvisning för uppköpen. De flesta »stängen» torde nemligen i regeln vara sälda eller t. o. m. länsade, innan rapporterna erhällas, hvarförutom sillförarne icke behöfva begagna sig af rapporterne för annat ändamäl än för att bevisa det sillen mäste säljas billigt, emedan fisket är sa rikt samt salteriidkare och exportörer derför äfven betala mindre för sillen. 190 Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning har ej kunnat i nägon den minsta mon vederlägga pästäendena om sill- rapporternas vulseledande beskaffenhet med hänsyn till fäng- stens säväl mängd som qvalitet, men gör sig deremot skyl- dig till väl stark missuppfattning af förhällandena. »Att döma om den instängda sillens qvalitet lär vara den lättaste sak i verlden; det sker helt enkelt genom att ur vaden upp- taga en eller annan hektoliter sill och undersöka den», läter den för sin farbroderlighet s& kända tidningen allmänheten fä veta, men glömmer försigtigt nog att äfven tala om af hvilka och med hvilken rätt en opartisk och dugande sädan undersökning af stängen skall förrättas samt tyckes vara i okunnighet om att sillen längt ifrän alltid stär jemnt blan- dad inom stängen*®). Om det verkligen är sä lämplist att offentligen redo- göra för mängden och beskaffenheten af de varor, som ut- bjudas, hvarför gör man dä icke bürjan med de stora varu- lagren i städerna och läter polismyndigheterna tillkännagifva att den ene handlanrden har sä& och s& mycket inne af god och den andre s& och sä& mycket af sämre beskaffenhet o. s. v.? Eller är det blott skärgärden, som skall vara un- derkastad ett slikt för densamma förderfligt förmynderskap? Hur är det möjligt att en fordom sä frisinnad och frihan- Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning yttrar vidare hänfullt att »det torde vara en ny nationalekonomisk upptäckt, att ökad tillgäng pä kö- pare medför prisfall>, men glömmer dervid taga i betraktande att sillrap- porterna hvarken Ökat antalet köpare eller anbud, utan snarare minskat bädadera, hvarförutom de verkat »säsom prisen nedtryckande tvrängsutbud frän mänga häll pä en och samma gäng», hvilket senare pästäende Göte- borgs Handels- och Sjöfarts-Tidning ej velat ens ärligt refera, utan sökt vanställa genom att ändra ordet »utbud» till »anbud» för att det bättre skulle passa i stycke. (Utg. anm.) *) Tvängsutbud med ty ätföljande tvängsvärdering är hvad Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning afser för de bohuslänske fiskarenas fängst, ehuru all erfarenhet och all eftertanke bära vitne om att sädant försäljnings- sätt medför lägre pris, än dä egaren fär fritt och sjelfständigt utbjuda sin vara. DBohuslänske fiskarena böra väl förunnas att lika väl som stadsborne sjelfve fa bestämma om sättet för deras varors försäljande. (Ttg. anm.) 191 delsvänlig tidning som Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tid- ning nu kan komma med slika reaktionära och näringsfri- heten inskränkande förslag som det om sillrapporterna? Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning gör en stor sak af att i förra uppsatsen »ej andragits ett enda exempel, der rapporterna skulle i päfallande mon missvisat», men förgäter dervid att sädant var obehöfligt, dä de gjorde det i s& längt öfvervägande grad att särskilda exempel voro onödiga. Om den bristande tillförlitligheten och fullständig- heten har näppeligen heller funnits mer än blott en enda mening inom skärgärden. Att »ingen enda anmärkning frän de i sillfisket intresserade» förekommit, är en redan ofvan vederlagd osanning. Sillrapporterna hafva ej heller »bidragit att minska hasarden i affären», för sä& vidt man nemligen icke dermed menar detsamma som att de »hjelpt tu och stjelpt sju». Resultatet af talrika sakskäl, dem Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning ej förmätt vederlägga, blef i förra upp- satsen att sillrapporterna ur skärgärdens synpunkt icke äro “ eftersträfvansvärda, ett resultat som än mer stärkts genom uppsatsen i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning; ty det förmenta resultat, hvartill den stora tidningen nu vill komma, är tydligen grundadt blott pä& »tycke» och »subjektivt om- döme» för att icke säga nägot än värre. »Hvilket värde kan tillmätas en p& sädan lös grund bygd slutsats» som den Göteborgs Handels- och Sjöfarts- Tidning nu kommer med? III. Uti Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning för den 9 dennes har gjorts ett ytterligare försök att försvara de af fiskeriföreningen i Göteborg anordnade sillrapporterna genom att ur norska »Morgenbladet» aftrycka ett telegram till Indredepartementet frän amtmannen i Nordlands amt af den 6 dennes; men tidningen förgäter dervid följande för sakens bedömande vigtiga förhällanden: nemligen 1:0) att ingen i Norge anser dylika offentliggöranden i tidningarna lända ‚fisket till nägot gagn, 2:0) att man i Norge ofta klagar öfver tidningstelegrammens skadliga inflytande med hänsyn till den pä& fetsillfisket grundade aflären, 3:0) att äfven det af Göte- borgs Handels- och Sjöfarts-Tidning nu aftryckta exemplet stär i afseende pä& affattningens praktiskhet ofantlist före de sistlidne vinter i Bohuslän oftentliggjorda sillrapporterna samt 4:0) att slutsatsen, det de norska fiskerapporterna äro »af precis samma slag och innehäll som de, hvilka i vintras an- ordnades för Bohuslän», är förhastad och röjer en rent af löjlig obekantskap med norska rapportväsendet. Detta be- stär nemligen i direkta telegram till fiskelägen och andra för fiskets utöfning betydande platser eller till offentliga myndigheter, hvilka telegram genom uppsläende ä& lämpliga ställen äro för allmänheten kostnadsfritt tillgänglige, hvadan de ock först i andra hand komma tidningarne till del och i jemförelsevis ringa omfattning genom dem vinna sin för fisket afsedda spridning, under det att de bohuslänska sill- rapporterna deremot uteslutande varit tidningstelegram till de tre tidningsutgifvande städerne, hvilka telegram sälunda först dä de redan humnit blifva för gamla kommit skärgärden till handa. Rapporterna i tidningarne komma den konsumerande allmänheten, sillhandlarne i inlandet och sillimportörerne i utlandet men ej fiskeriidkarne i skärgärden till gagu och 195 mäste redan pä& grund af denna deras egenskap gagna de forra genom prisens nedtryckande, under det de skada de senare. Kan verkligen Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning inbilla sig att sillrapporterna ı norska Morgenbladet kunna komma fiskeriidkarne i Nordlanden sä& tidigt till handa att de kunna begagna sig af dem eller att dessa rapporter eljes kunna vara fiskeriidkarne & fiskeplatserna till afsevärd nytta? Af blott den omständigheten, att man i Norge har an- ordnat fiskerapporter, är man för öfrigt ej berättigad sluta till att man äfven i Bohuslän skulle hafva gagn af sädana rapporter, och alira minst kan man sluta till att den form för dylika rapporter, som äfven i Norge klandras, skall vara den enda lämpliga för oss. Norges föredöme är för öfrigt längt ifrän alltid värdt att efterlikna i fräga om fiskerinä- ringens administration, enär det i Norge är urgammal sed att fiskarenas och skärgärdarnes intressen tillbakasättas och uppoffras för de fiskhandel idkande städernes. Man mä ej heller vid jemförelsen med Norge förgäta att Norge är ett nästan blott sillproducerande land, under det att Sverige äfven är en vigtig konsumtionsort för sillen. I Norge var ock sillsalterinäringen en urgammal och stadgad näring, när sillrapporterna under förhällanden, som voro mycket olika de nu i Sverige rädande, infördes, under det att sillsaltningen i Bohuslän ännu är en jemförelsevis ny och outvecklad näring, som kanske just genom ett förhastadt in- förande af ett otillfredsställande rapportväsende blifrer häm- mad i sin utveckling till önsklig betydenhet. Innebörden af bohuslänska sillfiskets periodicitet bör ej heller förbises vid denna frägas bedömande. Det är nem- ligen fara för att salterinäringen och den pä& densamma grundade affären ej under den jemförelsevis korta perioden blifva sä& utvecklade och stadgade att sillhandlarne uti in- landet och & kontinenten tillräckligt lära känna de egen- domliga bohuslänska förhällandena för att kunna riktigt be- 13 194 döma rapporternas verkliga betydelse och rätta halten af deras innehäll. Ofvanstäende uppsatser afse naturligen fiskerapporterne i den form, de anordnats af Göteborgs fiskeriförening och länets fiskeritillsyningsman, samt tidningsrapporter om sillfisket i allmänhet, men alls icke sädana rapporter till och emellan fiskelägena och andra för fisket betydande platser, som afse meddelandet af nödiga upplysningar ät de fiskande eller ät uppköparne af den färska fisken. 195 Göteborgs och Bohus läns Fiskareförening, 1891—1892*). Undertecknade, vid bolagsstämma med Göteborgs och Bohus läns Fiskareförening utsedde att granska föreningens räkenskaper och förvaltning under 1891, fä häröfver afgifva följande revisionsberättelse: Under äret hafva uti föreningen varit för- säkrade 97 större och mindre fiskefartyg ee RE Be tdeleip- IN o 222. 22000, Summa försäkringsvärde Inkomster: Behällnıne frän- 1890........=::. Kr. 16,617: Anslag ur »Fonden till förbätt- ring af länets skärgärds- och kustallmoges ställning ........ c 350: Ärets inträdesafgifter ............ : 873: De RE RE RR £ 685: 4 Utgifter: Förvaltningskostnader............ Kr #699: Reservfond den 30 december Be Na „ 16,841: 77 18597 Af reservfonden Benlagerader nl RT RE Ä deposition i Bohusläns en- ee Hank. ROTEN a Kr. 4,000: Genom utlemnäde län till fiskare och derä& upplupna räntor... „ 12,043: Kr. 300,478: „ 136,455: Kr. 456,934: 88 Kr. 16,541: 13 *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 230—232, - 45 18,597: 50. 21. 21. Tt: 196 Obetalta inträdesafgifter......... Kr. 14: 85 Kassabehällning ........- ......... x 183: 19 16,841: 77. De här ofvan upptagne obetalte inträdesafgifter, kr. 14: 85, som varit utestäende sedan 1890, anse revisorerne böra ge- nom lagliga ätgärder indrifvas eller ock ur räkenskaperna afföras. Säsom ett glädjande förhällande vilja revisorerne icke lemna obeaktadt, att de försäkrade fartygens antal under äret Ökats med 18 stycken och försäkringssumman stigit med omkring 68,000 kronor, äfvensom att nägra förluster bland försäkringstagare icke förekommit. Dä räkenskaperne äro förde med vanlig noggrannhet, utgifter s& väl som inkomster med allegater styrkta och för- eningens medel pä ett betryggande sätt placerade, fä vi, med vitsordande af styrelsens och tjenstemännens osparda nit för föreningens framgäng, tillstyrka tacksam ansvarsfrihet för det är, revisionen omfattar. Lysekil den 4 maj 1892. J. E. Birıströn. CARL J. ÖDMAN. J. B. JONSson. P& grund af Konungens befallningshafvandes förordnande i resolution den 30 nästlidne april har jag närvarit vid före- stäende revision. N. J. NIELSEN. Föreningens styrelse har frän och med början af är 1891 utgjorts af: ordinarie ledamöter: A. V. LJunGman (Lilldal, Varekil), ordförande. A. GULLBRING (Gullholmen), vice ordförande. A. HAGBERG (Grundsund). L. TH. WESSBERG (Kärringön). F. CArıson (Lysekil). 197 suppleanter: ‚ G. HALLGREN (Gullholmen). P. A. BERNTSSON (Smögen). B. SÖDERBERG (Kärringön). Säsom föreningens embetsmän hafva under är 1892 tjenstgjort i egenskap af kamrerare: F. CArLson (Lysekil). i egenskap af besigtningsmän: för 2 distriktet: A. J. KrısTENnsson (Ropekullen, Rönnäng). J. RAFSTEDT (Ellingseröd, Hoga). IR e J. S. Epström (Mollösund). E. A. SÖDERSTRÖM (Kärringön). A. A. Harıoım (Södra Grundsund). we; n A. ScHILLER (Norra Grundsund, Lyse). u . J. Hansson (Grafvarne). er. 6 ; C. A. KJELLMAN (Strömstad). I föreningen hafva under innevarande är försäkrats 90 större eller mindre fiskefartyg för ett försäkringsvärde a lartye all. Kr. 301,462: 25, & redskap af...... ut OE: SE Summa Kr. 443,414: 10. Under näst föregäende är utgjorde de försäkrade fiske- fartygens antal 97 och försäkringssumman kronor 436,934. Ingen förlisning af i föreningen intaget fartyg har un- der äret inträffat, hvadan ej heller nägon uttaxering & del- egarne behöfts. Sedan förra ärets bolagsstämma hafva län af förenin- gens tillgängar beviljats ät tre fiskarelag med tillsammans kronor 3,550 emot med fullgod borgen försedda skuldför- bindelser. 198 Frän »Fonden till förbättrande af länets skärgärds- och kustallmoges ställning» har föreningen fätt emottaga ett anslag för innevarande är af kronor 350. Tryckning af revisorernes och styrelsens berättelser m. m. samt af särskilde komiterades förslag till reglemente för för- eningar till försäkring af fiskemateriel för utdelning bland föreningens delegare har utan kostnad för föreningen ombe- sörjts af Bohuslänsk Fiskeritidskrift. Styrelsen, som under tiden sedan näst föregäende bo- lagsstämma hällit 9 sammanträden, har varit betänkt pä att föreslä&ä föreningen att & bolagsstämman besluta inrättandet af en fristäende afdelning för försäkring af sillförarbätar, men anser sig nu böra dessförinnan invänta de ätgärder och beslut frän regeringen, hvartill nämnde komiterades förslag och skrifvelse till statsrädet och chefen för kongl. civilde- partementet kunna föranleda. 199 Nägot om saltning af sill i Bohuslän, Den tillstundande sillsaltningssäsongen ger anledning till reflektioner angäende de framsteg, som redan äro gjorda, efter det den skotska sillsaltningen för 10 är sedan började införas i Bohuslän, och öfver hyad som ännu äterstär, innan sillsaltningen här blifvit s& pass {ullkomnad, som man har rätt att fordra*). Först och främst är det ett glädjande faktum, att salteri- idkarne i Bohuslän allt mera vinlägga sig om en god och rationell behandling af sillen. Härtill hafva utan tvifvel de ärligen införskrifna skotska »coopers» till stor del bidragit, men nekas kan ej, att ätminstone en del af de sig här un- der saltningsperioden uppehällande köparne frän Ryssland och Tyskland genom den stränga kontroll, desamme under- kastat beredningen af für dem bestämd vara, äfven utöfvat ett välgörande infiytande i denna riktning. Det visar sig äfven vara just den äf dessa personer för- nämligast köpta varan, »tomsillen», som mest kommit i ät- njutande af den bättre behandlingen. Enligt fiskeritillsynings- mannens rapport för 1891—92, var alltomsill behandlad p& skotskt vis, under det nära °/,, af fullsillen der- emot var behandlad pä norskt vis. Väre sillsaltare äro icke sä litet konservativa i sina äskädningssätt rörande sillsaltningen (detta gäller icke allenast de mindre eller s. k. fiskaresaltarne), och de gamla frän Norge och norska förhällanden hämtade äsigterna om be- handlingen af sillen, kärlens beskaffenhet etc. hafva endast sa smäningom och nödtvunget fätt gifva med sig inför de nya och förbättrade arbetsmetoderna. *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 1—30. (Utg. anm.) 200 Den gamla sillsaltningen hade till en viss grad en skrä- messig anda uti sig. Om den oinvigde sökte intränga i dess hemligheter, fick han oitast blott mystiska antydningar om, att det var nägot obegripligt svärt och att den eller den hade nu hällit p& i s& och sä mänga är dermed, men kunde visst icke ännu salta en tunna sill fullkomligt väl. Nä, deri kanske läg mera sanning, än hvad sagesmannen sjelf menade. Var meddelaren riktigt liberal, kunde man fä en half antydning om vissa finter och fabrikationshemligheter, som gjorde att just vederbörandes vara blef sä& mycket bättre än alla andras. De gamla salterierna, hvilka man rent af tycktes be- möda sig om att klämma ihop i de obeqvämaste vrär eller p& de knappaste bergspallar, tydligen efter mönster af de gamla packbodarne i Bergen eller andra norska städer, voro kuriöst bygda och inredda, och ett mystiskt halfdunkel rädde i de läga lokalerna äfven under den klaraste dag. De i öfverväningarne i flera lag uppstufvade tunnorna med sill läto stundom sin salta lake i bittra tärar falla pä& den i underväningen arbetande personalen. Tränga »smuttar» och lifsfarliga brobeläggningar hörde äfven till systemet. Renligheten var pä det hela taget en okänd 1lyx, och ända in i senaste tid har man kunnat fä se salterier, som mätte haft en viss slägtskap med de sorgligt ryktbara korf- fabrikerna, att döma af beskrifpingen & dessa. För gälnin- gen begagnades fingrar eller fällknifvar, och det var just ej sä noga huru mänga verkligt gälade sillar, som kommo i tunnan. Sorteringen skedde temligen »ad libitum», efter hvars och ens tycke och smak, — framför allt gällde det dock att fä nägra hyggliga sillar, som kunde representera, öfverst i tunnan — en konst som nog ännu fortlefver pä mer än ett ställe. Det var gifvetvis nödigt att söka med ett Öfvermätt af starkt salt, om möjligt, äterhälla den förstöring af varan, hvartill redan vid första behandlingen en början blifvit gjord. 201 Emellertid har nu öfvertygelsen om, att saltad sill lika- väl som andra matvaror bör behandlas med snygghet och ordentlighet, s& smäningom fätt mera insteg, och den ene efter den andre har bemödat sig om att införa det arbets- system och den ordning, som synbarligen beredt dess utöf- vare en öÖfverlägsenhet i marknaden genom högre försälj- ningspris och lättare afsättning af varan. Sälunda har nu det »skotska systemet» till en god del undanträngt det gamia slentrialmessiga arbetssättet. Vid sitt första införande för 10 är sedan var det likväl föremäl för mycken misstro och förkastades snart igen nästan öfverallt*). Först p& senaste ären har det kommit fallt till heders. För att kunna upprätthälla den vid handteringen nödiga snyggheten och ordningen, fordras gifvetvis rymligare och bättre inrättade lokaler, än es de äldre salterierna kunde erbjuda. De nya salterier, som nu uppföras till rätt stort antal, byggas väl äfven i allmänhet pä& ett riktigare sätt och med vederbörlig hänsyn tagen till befintligheten af nödigt ljusa lokaler, tillräckliga upplagsplatser m. m.; men i mänget fall kunde de nog anordnats bättre, i synnerhet med hänsyn till beqvämare och lättare transporter, bättre tilläggsplatser för bätar och fartyg o. =. v. Det är en sak af största vigt för industrier, som röra sıg med jemförelsevis mycket skrymmande och tunga varor, hvartill ju saltad sill, salt och tomtunnor kunna räknas, att anordningar göras för ernäende af i möjligaste mon korta och begväma transporter, hvilka medgifva en hastig för- fiyttning af varorna, t. ex. vid skeppning, och sä, ai den ena transporten icke hindrar den andra. Att utfinna de bästa anordningarne för vinnande af dessa mäl under de mängfaldigt varierande förhällanden, *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 179—180. (Utg. anm.) 202 som vid olika fall kunna förekomma, fordrar mycken efter- tanke och erfarenhet och läter sig knappast göra utan en fullständigt utarbetad plan öfver hela anläggningen. Kost- naden härför hblifver en obetydlighet gent emot den vinst ı sparade arbetskostnader, som kan ästadkommas. Just dessa transportkostnader representera en rätt betydlig utgiftspost, i synnerhet som under saltningstiden arbetskrafterna äro tem- ligen dyra och pä& mänget ställe svära att anskaffa. En god och fullständig arbetsplan underlättar äfven sä- väl beräknandet af nödig byggnadsmateriel och arbetets kost- nad som utförandet samt förhindrar misstag, hvilka i annat fall kunna blifva svära nog att rätta. En vigtig sak är äfven, att för behandlingen af varan i alla stadier endast användes fullt lämplig materiel. Materielen, liksom lokalens golf, böra dagligen efter slutadt arbete väl rengöras och spolas. När detta blifvit en vana och en regel, som aldrig upphäfves, gär det lättare och med mindre tidsförlust, än man i början skulle vara böjd att tro. Men, förutsatt att nu sillen blifvit i alla afseenden väl behandlad och innesluten i goda kärl, äterstär dess försälj- ning, sävida ej denna gjorts redan före insaltningen, hvilket brukar benämnas försäljning p@ leverans. I hvilket fall som helst är detta en operation, som gif- vetvis hyar och en mäste söka fä utförd pä för sig gynsam- maste sätt, allt efter de omständigheter, under hvilka för- säljningen sker, Det skulle emellertid nog äfven vara till salteriidkares gemensamma bästa, om nägot sorts system, sä längt det är möjligt att genomföra, härvidlag följdes. Jag afser härvid hufvudsakligen försäljningarne p&@ leverans. Ätskilliga af vära sillsaltare torde hafva en obehaglig erfarenhet af svärigheten vid slutuppgörelsen för sädana leveranser, som ingätts utan noggranna bestämmelser angä- ende varans godtagning och ligvidering m. m. I synnerhet nn 203 vid det inträffade prisfallet under sista säsongen lära ej sä fä tvistigheter med anledning häraf hafva uppstätt, och nästan utan undantag fick härvid sillsaltaren draga det kortare sträet. Det är nemligen gifvet, att dä, i följd af bristande be- stämmelser angäende varans sortering, gälning, pack- ning och saltning, kärlets beskaffenhet m. m. be- dömandet af huruvida varan är acceptabel eller ej, hblifver hufvudsakligen beroende pä& köparens godtycke; denne vid nedgäende priser skall hlifva frestad kassera varan, för att möjligen sedan, mot nedsalt pris, fä öfvertaga densamma. Skulle nu en säljare, mot ett sädant pästäende frän köparens sida, vädja till gode mäns omdöme, blefve det i regeln för desse svärt, att icke säga omöjligt, gifva ett, be- stämdt utlätande för hvarje fall, dä ju ännu sä mycket god- tycke eller obestämdhet räder angäende hvad som bör för- stäs med sill af det eller det märket. Hvad K- och KK-märkena beträffa är deras oefter- rättlighet sä& stor, att derom ej är värdt orda, och den, som förbinder sig leverera i enlighet med dem, har föga utsigter att sedan kunna häfda sin rätt. En stor del af vära sillsaltare hafva tillgripit den egen- domliga metoden, att märkä sin vara med engelsk beteckning säsom »Large spents» och »Spents». Skulle det nu gälla att fastställa, hvad som under sädana märken bör anses fullgodt eller ej, finge man väl söka nägon hällpunkt uti »skotska fiskeristyrelsens regler för märkning af silltunnor». Dervid finna vi emellertid genast, att endast ett slag af tomsill, »Crown spent», kan komma i ätnjutande af den “officiella vrakningen, och reglerna för godkännandet af denna sort (bland annat en minimilängd af 101/, eng. tum = 267 mm.) passa ej för nagon af de tvä sorter, i hvilka vär tomsill vanligen sorteras. Dessutom är det ju rent af ett bedrägeri, att märka varan sä, att den för allmänheten mäste te sig säsom nägot annat än svenskt fahrikat. 204 ‘Man har ju pä senare tid, bäde hos oss och annor- städes, börjat lagligen strängt beifra sädant förfarande pä andra omräden, och dä kan det väl med sä mycket större skäl böra anses orätt, att läta vär saltade sill g& under en falsk skylt. | Eller tro kanske vederbörande att dessa ord, hvilka för en del af desamme äro till sin mening obegripliga (löjliga exempel derä saknas ej), innehälla nägon mäktig trollformel, hvilken kan tjena som pass för en dälig vara och förskaffa den högre pris. Äh nej! De som köpa direkte af sill- saltarne förstä nog bättre, än att »köpa varan efter eti- ketten». Nu kan det visserligen hända, att dessa uppköpare rent af fordra, att l& varan märkt p& sä sätt, men detta skulle nog icke sä ofta ske eller sä bestämdt vidhällas, om sill- saltaren hade sitt bestämda system att märka sillen, detta vore för alla svenska sillsaltare lika och strängt iakttoges. Det är för svenska sillsaltningens framtid .af vigt, att sovensk vara blifver känd under sitt eget märke och icke som nu under än det ena än det andra länta märket. Följden kan blifva (säsom vi pä& smörmarknaden fätt bevittna) att det däliga, som kommer härifrän, fär behälla sin nationalitet, under det allt det bättre fär passera som andra länders produkt och sä- lunda äsigten om vär varas underlägsenhet bibehälles och befästes. För mellanhänderna kan detta vara en fördel, ty derigenom komma vi uti ett ständigt beroende af dem och förmä ej föra vär misskrediterade vara direkt i handeln. Hvarföre dä ej heldre använda de märken, som af »Föreningen till bohuslänska fiskeriernas främ- jande» antogos är 1887 och hvilka äro för ossialla afseenden lämpliga? De borde emellertid kompletteras med en bestämmelse om den största och minsta längd, inom hvilken sill finge sorteras till hvarje märke. 205 Erfarenheten har visat följande sortering vara passande för vär sill. Fullsill: Märke F* med total längd öfver 32 cm. (nära 13 sv. v.-t.) EIGRAL;:, 2 „ frän 32 cm. till 29 cm. (11?/, „) S3sEBirı 5 5 ste 2 a iben (lO8/;[r5) Fol RE, 15 - u I F26 ea ET) ; Mari h 5 2 2er) Tomsill: Märke S* med total längd öfver 29 cm. ie 5 5 „ frän 29 cm. till 26 cm. StlDBR iz R A „vi 26 0 „3 Zen SEID Cie, h L .: Am r20rsenE Derjemte borde bestämmelser träffas, angäende sättet för sillens gälning, packning o. s. v., den ungefärliga nettovigten, och antalet sillar i tunnan för hvarje märke borde fastställas, allt med sa rymligt tilltagna varia- tioner som päfordras för att bestämmelserna verkligen mä kunna under alla omständigheter iakttagas och efterföljas. Det skulle dä blifva klart, hvadsom menas med svensk sill af det eller det märket, och vi skulle i mark- naden kunna uppträda med en likformig och jemn produkt, hvilket alltid är en fördel. Vore nu en sädan öfverenskcmmelse träflad mellan alla eller ätminstone de förnämsta af vestkustens sillsaltare, och om vid uppgörande af leverans eller annan försäljning af sill hänvisning till dessa bestämmelser gjordes, samt dess- utom betalningsvilkoren, s& vidt möjligt, likformigt bestämdes (helst genom användande af samma kontraktsblanketter); sä skulle detta enligt mitt förmenande underlätta dessa uppgörelser och betrygga sillsaltarens rätt lika väl som köparens. Detta hufvudsakligen hvad tomsillen be- träffar. Fullsillens saltning gär ännu till största delen i de gamla spären, hvilket väl beror pä, att denna vara till största 206 delen afsättes i Sverige, der man är van vid den rorska behandlingen och icke fordrar nägon bättre. Emellertid erkännes ju äfven i Norge numera, att en fullständigare gälning och omsorgsfullare behandling är nödig för att tillförsäkra sillen större hällbarhet, och re- dan för länge sedan har inspektör S. A. BucH genom försök visat, att sälunda behandlad vara blifver icke allenast hällbarare utan fär äfven en bättre smak än den enligt äldre metod beredda (se Norsk Fiskeritidskr. Häft. I 1884). Hos oss blifver dessutom en stor del af fullsillen rundsaltad och först sedermera underkastad en knapphändig gälning, hvilken i s& fall är fullkomligt ända- mälslös, enär dä ingen blod längre kan afg& frän sillen. Detta gäller väl hufvudsakligen den s. k. fiskaresilien, som saltas ombord & jakter eller & skären vid fängstplatserna, men äfven större salteriidkare begagna samma system. Den hufvudsakligaste delen af fullsillen fängades under sista säsongen i trakterna kring Kosteröarne och var i syn- nerhet under den första tiden (senare hälften af november och början af december) full med »at» till en grad, som väl sällan om nägonsin här förut varit fallet. Under sädana förhällanden hade naturligtvis en full- ständig gälning, som aflägsnade äfven magsäcken med dess innehäll, varit synnerligen af behofvet päkallad och hade kunnat förhindra den senare inträffade förskämningen utaf betydliga qvantiteter af denna vid inköpet sä högt betalda vara. Det finnes för öfrigt intet skäl, hvarföre ej fullsillen, som i regeln mäste hällas lagrad läugre och är i sig sjelf ömtäligare än tomsillen, skulle i samma grad som denna senare behandlas med omsorg och iakttagande af alla mätt och steg för sitt bevarande, och det sä mycket hellre, som den representerar ett längt högre värde. Sker saltningen ombord ä& jakter eller p& andra platser med trängt utrymme, kan en omständligare behandling naturligtvis icke företagas, 207 hvarföre sädan sill mäste blifva af mindre god beskaffenhet, äfven om den nästan omedelbart efter upptagandet kommit i salt, hvilket i alla händelser är en stor fördel. Den för närvarande, pä- grund af riklig fängst & andra häll, rädande öfverfyllnaden pä sillmarknaden samt den ge- nom kolerafarhägorna hämmade förbindelsen med utlandet torde nog i betydlig mon komma att mana till äterhällsam- het och synnerlig försigtighet vid bedrifvandet af saltningen under kommande säsong. Under alla omständigheter är det tillrädligt, att behandla framför allt fullsillen sä, att den utan skada kan förvaras ätminstone ett ar; ty derigenom skulle sädana forcerade försäljningar, som här skett under sistlidne vär och sommar, med deraf följande pristryckningar icke blifva nödiga, och den ökade tryggheten skulle rikligen ersätta den högre beredningskostnaden. Oktober 1892. Anp- IR. 208 Ordningsstadganden för bohuslänska skärgärden. Första samlingen *). Orosts och Tjörns fögderi. ZT. OSCAR etc. WVär ynnest etc. Med förmälan att I, efter vederbörandes hörande, ge- nom utslag den 11 augusti 1885 förordnat, att hyad i helso- värdsstadgan för riket den 25 september 1874 vore före- skritvet om stad skulle i tillämpliga delar gälla för fiske- lägena »Fiskebäckskil, Grundsund, Gullholmen, Kär- ringön, Mollösund och Klädesholmen i kapellförsam- lingarne af samma namn, Stora och Lilla Tjörnekalf äfvensom Ästol i Rönnängs kapellförsamling samt Helle- viksstrand i Morlanda socken, under sistnämnda fiskeläge inbegripet hela det omräde, som vid hemmanen Hellevik Neder- och Mellangärden är 1825 ägänget storskifte enligt den deröfver af kommissionslandtmätaren C. WETTERSTRÖM upprättade karta afsatts af oskiftad mark säsom bäda hem- manens geinensamma tillhörighet, hafven I uti skrifvelse den 26 november 1885, enligt föreskrifterna i $ 26 af berörda stadga, understält Edert beslut Vär nädiga pröfning**), Efter det Vär Medicinalstyrelse häröfver afgifvit under- dänigt utlätande, hafve Vi lätit detta ärende Oss föredragas och dervid funnit godt Edert ifrägavarande beslut fastställa samt, med anledning af hyad I tillika föreslagit, vidare för- ordna: *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 172—176; 1888, sid. 275—29. **) Konungens Befallningshafvandes utslag öfverklagades frän Fiske- bäckskil, & hvilket läge man förmenade sig vara för fattig att kunna genomföra tillämpningen af helsovärdsstadgans bestämmelser för stad, men besvären lemnades utan afseende. (Utg. anm.) fi PR Te > < s ne or : 209 att närmaste inseendet öfver och befattningen med all- männa helsovärden & förenämnda fiskelägen skall tillkomma en för sädant ändamäl för hvarje fiskeläge tillsatt helso- värdsnämnd, bestäende af tre personer; att ordförandena i Fiskebäckskils, Grundsunds, Gull- holmens, Kärringöns och Mollösunds kapellförsamlingars kom- munalnämnder skola vara sjelfskrifne ledamöter af helso- värdsnämnderna ä& fiskelägena med samma namn; att de öfriga tvä ledamöterne i helsovärdsnämnden & nyss uppräknade fem fiskelägen äfvensom samtlige ledamö- terne af helsovärdsnämnderna & fiskelägena Klädesholmen, Stora och Lilla Tjörnekalf, Ästol och Helleviksstrand skola af vederbörande kommunalstämmor väljas för hvarje fiskeläge bland der bosatta personer; att för de valda ledamöterna skola utses suppleanter till lika antal; | att helsovärdsnämnderna ega att inom sig utse ordfö- rande och vice ordförande pä& sätt i $ 2 mom. 1 af helso- värdsstadgan sägs; x att helsovärdsnämndernas valde ledamöter och supple- anter skola i sina befattningar qvarst& under fyra är, bö- rande, om nägon af dem under tiden afgär, fylInadsval för den äterstäende tjenstgöringstiden anställas p& ofvan stad- gadt sätt; att i afseende pä valbarhet till ledamot och suppleant i helsovärdsnämnderna äfvensom rätt att afsäga sig sädant uppdrag skall gälla hvad i $ 1 mom. 4 och 5 af helsovärds- ‘ stadgan är bestämdt; att ı fräga om sättet för helsovärdsnämndens verksam- het och om vidden af dess befogenhet skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad helsovärdsstadgan före- skrifver om helsovärdsnämnd i stad; ati hvad i $ 27 af helsovärdsstadgan finnes föreskrifvet om rätt för vederbörande provinsial- och distriktsläkare att, när kommunalnämnd pä landet behandlar frägor om allmänna 14 210 helso- och sjukvärden, deltaga i öfverläggningarna men icke i besluten, äfvensom att för behandling af dylikt ärende päkalla kommunalnämndens sammanträde, skall lända till efterrättelse jemväl för ifrägavarande helsovärdsnämnder:; skolande i följd hära? sammanträde med helsovärdsnämnd, dä sädant för behandling af helsovärds- eller sjukvärdsärende af ortens provinsial- eller distriktsiäkare päkallas, skyndsamt ega rum och denne i god tid erhälla underrättelse om tiden och stället för sammanträdet; att, ı den mon sädant kan erfordras för utöfvande af den helsovärdsnämnderna tillkommande befattning med sund- hetspolisen inom fiskelägenas omräden eller med tillsynen öfver ordningen derstädes, hvad helsovärden angär, äfvensom for verkställande af nämndernas beslut, nämnderna ega att päkalla och erhälla handräckning af ortens kronobetjening, hvilken handräckning dä skall skyndsamt lemnas; dock att kronobetjeningen dervid skall ega enahanda rätt att vägra verkställande af nämndernas beslut, som enligt $ 7 i helso- värdsstadgan tillkommer polisföreständare i stad; börande kronobetjeningen ock sjelfmant vidtaga de ätgärder med an- ledning af helsovärdsstadgans föreskrifter, som kunna finnas nödiga och ligga inom dess befogenhet; samt att de äligganden, som, enligt $$ 5, 7 och 24 i helso- värdsstadgan, uti stad tillkomma magistrat, stadsfullmäktige eller allmän rädstuga, skola & fiskelägena fullgöras, magi- stratens af kronofogden i orten och stadsfullmäktiges eller allmän rädstugas af vederbörande kommunalstämma. Hvilket Vi Eder till kännedom och vederbörandes för- ständigande härigenom meddela. Stockholms slott den 29 januari 1886. OSCAR. C. G. HAMMARSKJÖLD. 211 II. OSCAR etc. Vär ynnest etc. Med förmälan att I, efter vederbörandes hörande, genom utslag den 26 oktober 1837 förordnat, att helsovärds- stadgan för riket den 25 september 1874, ı hvad den af- säge stad, skulle i tillämpliga delar blifva gällande för fiske- läget Skärhamn, beläget & hemmanen Tubberöds och Nöt- säters utmarker inom Stenkyrka kommun och begränsadt ı norr och vester af saltsjön, i söder af hemmanet Nötsäters inegor samt i öster af en högre bergsträcka, kallad Hamne- berget, hafven I uti skrifvelse den 12 sistlidne januari en- list föreskriften i $ 26 af berörda stadga understält Edert beslut Vär nädiga pröfning. Efter det Vär Medicinalstyrelse häröfver afgifvit under- dänigt utlätande, hafve Vi lätit detta ärende Oss föredragas och dervid funnit godt fastställa Edert omförmälda beslut; hvarjemte Vi med anledning af hyad I tillika pä& grund af nämnda $ i helsovärdsstadgan föreslagit, velat i näder förordna: att närmaste inseendet öfver och befattningen med all- männa helsovärden & fiskeläget Skärhamn skall tillkomma för sädant ändamäl tillsatt helsovärdsnämnd, bestäende af tre personer; att helsovärdsnämndens ledamöter skola af Stenkyrka kommuns kommunalstämma väljas bland & fiskeläget bosatta personer; att för de valda ledamöterna skola utses suppleanter till lika antal; | att helsovärdsnämnden eger att inom sig utse ordfö- rande och vice ordförande pä sätt i $S 2 mom. 1 af helso- värdsstadgan sägs; att helsovärdsnämndens ledamöter och suppleanter skola i sina befattningar qvarst& under fyra är; börande, om nä- gon af dem under tiden afgär, fylInadsval för den äter- stäende tjenstgöringstiden anställas p& ofvan stadgadt sätt; 212 att i afseende p& valbarhet till ledamot och suppleant i helsovärdsnämnden äfvensom rätt att afsäga sig sädant uppdrag skall gälla hvad i $ 1 mom. 4 och 5 af helsovärds- stadgan är bestämdt; att i fräga om sättet för helsovärdsnämndens verksam- het och om vidden af dess befogenhet skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad helsovärdsstadgan före- skrifver om helsovärdsnämnd i stad; att hvad i $ 27 af helsovärdsstadgan finnes föreskrifvet om rätt för vederbörande provinsial- och distriktsläkare att, när kommunalnämnden pä landet behandlar frägor om all- männa helso- och sjukvärden, deltaga i öfverläggningarne, men ej i besluten, äfvensom att för behandling af dylikt ärende päkalla kommunalnämndens sammanträde, skall lända till efterrättelse jemväl för ifrägavarande helsovärdsnämnd; skolande i följd häraf sammanträde med helsovärdsnämnd, dä sädant för behandling af helsovärds- eller sjukvärdsärende af ortens provinsial- eller distriktsläkare päkallas, skyndsamt ega rum och denne i god tid erhälla underrättelse em tiden och stället för sammanträdet; att, i den mon sädant kan erfordras för utöfvande af den helsovärdsnämnden tillkommande befattningen med sund- hetspolisen inom fiskelägets omräde eller med tillsynen öfver ordningen derstädes, hvad helsovärden angär, äfvensom för verkställande af nämndens beslut, nämnden eger att päkalla och erhälla handräckning af ortens kronobetjening, hvilken handräckning dä skall skyndsamt lemnas; dock att krono- betjeningen dervid skall ega enahanda rätt att vägra verk- ställande af nämndens beslut, som enligt $ 7 i helsovärds- stadgan tillkommer polisföreständare i stad; börande krono- betjeningen ock sjelfmant vidtaga de ätgärder med anled- ning af helsovärdsstadgans föreskrifter, som kunna finnas nödiga och ligga inom dess befogenhet, samt att de äligganden, som, enligt $$ 5, 7 och 24 i helso- värdsstadgan, uti stad tillkomma magistrat, stadsfullmäktige » RE 213 eller allmän rädstuga, skola & fiskeläget fullgöras, magistra- tens af kronofogden i orten och stadsfullmäktiges af Sten- kyrka kommuns kommunalstämma. Hvilket Vi Eder till kännedom och vederbörandes för- ständigande härigenom meddela. Stockholms slott den 13 februarı 1888. Under Hans Majits Vär allernädigste Konungs och Herres fränvaro Dess tillförordnade Regering GUSTAF. HENRIK LovEn. C. v. OTTER. FE. von KRUSENSTJERNA. NILS CLAESON. III. OSCAR etc. Vär ynnest etc. Sedan vid kommunalstämma med Stenkyrka socken samt Klädesholmens och Rönnängs kapell den 3 juni 1889 vissa personer blifvit utsedde att utgöra en särskild nämnd med äliggande, bland annat, att hos vederbörande myndig- het utverka tillämpning af byggnadsstadgan och brand- stadgan för rikets städer af den 8 maj 1874 ä& de till Klädesholmens församling hörande öarne Klädesholmen och Koholmen, samt ledamöterne i berörda nämnd hos Eder ej mindre anhällit om att, som det för Klädesholmens fiskeläge, hvilket räknade omkring 800 invänare, alla boende & nämnda tv& helt smä öar eller holmar, länge varit ett önskningsmäl att icke blott fä sina byggnadsförhällanden och sitt brandväsende bättre ordnade, än dittills under d& rädande förhällanden kunnat ske, än äfven vinna laglıgt medgifvande att sjelfva fä handhafva ätskilliga kommunala angelägenheter, utan att 214 dervid nödgas bero af eller derför behöfva ı kommunalt hänseende fullständigt skiljas frän den för Stenkyrka, Klä- desholmens och Rönnängs församlingar gemensamma kom- munen, I mätten förordna att nämnda stadgar skulle gälla tör öarne Klädesholmen och Koholmen, af hvilka den senare genom ett med Vär Lotsstyrelse den 26 juli 1888 afslutadt kontrakt öfverlätits ät Klädesholmens församling till bebyg- gande, än äfven hemstält, att följande hufvudgrunder skulle gälla vid tillämpningen af byggnads- och brandstadgarne & ofvan nämnda tvä öar, & hvilka fiskeläget läge, nemligen: att handhafvandet af fiskelägets särskilda kommunala ange- lägenheter säsom ett enskildt samhälle skulle besörjas af egen styrelse, hvilken under benämning samhällsstyrelse skulle bestä af en ordförande och tv& ledamöter, af hyilka ordföranden, under benämning af ordningsman, förordnades af Eder samt de bäda ledamöterna jemte tvä suppleanter för fyra är i sender utsäges af fiskelägets i kommunalt hän- seende röstberättigade invänare viel allmänt sammanträde; att samhällsstyrelsen skulle handhatva debiteringen, uppbör- den, värden och förvaltningen af de medel, som, oberoende af de kommunala utskylderna vid Stenkyrka, Klädesholmens och Rönnängs församlingars kommun, af fiskelägets i kom- munalt hänseende röstberättigade invänare beslutades att utg& för bestridandet af utgifter till fiskelägets allmänna be- hof säsom enskildt samhälle; att de bestyr och äligganden, . som enligt byggnadsstadgan och brandstadgan i stad till- hörde poliskammare, magistrat eller i dess ställe tillsatt stadsstyrelse eller drätselkammare, skulle inom Klädeshol- mens fiskeläge tillkomma och besörjas af samhällsstyrelsen; att för öfvervakande af byggnadsstadgans efterlefnad och ut- öfvande af närmaste inseendet öfver byggnadsväsendet inom fiskeläget derstädes skulle finnas en byggnadsnämnd med enahanda äligganden och befogenhet som dylik nämnd i stad, hvilken nämnd skulle bestä af tre ledamöter samt ett lika stort antal suppleanter, som valdes för fyra är i sender, 215 en af samhällsstyrelsen inom eller utom sig och de tvä& öf- riga af fiskelägets i kommunalt hänseende röstberättigade invänare vid allmänt sammanträde, med stadgande tillika att, om nägon af ledamöterne eller suppleanterne i nämnden under tjenstgöringstiden afginge, fylInadsval för den äterstä- ende tiden skulle pä& föreskrifvet sätt verkställas; och att all, som jemlikt byggnadsstadgan och brandstadgan i stad ankomme pä stadsfullmäktige eller allmän rädstuga, skulle inom fiskeläget, intill dess de kommunala törhällandena der- städes blefve annorlunda ordnade, tillkomma fiskelägets i kommunalt hänseende röstberättigade invänare vid allmänt sammanträde, utlyst afordningsmannen, som dervid förer ordet; sä och efter det kronofogden i orten i anledning deraf sig yttrat, hafven I genom utslag den 25 oktober 1889 Eder ut- lätit att, som strandlägenheten*) Klädesholmen beboddes af en större sammanträngd befolkning, hvars bostäder vore be- lägna utan särskild ordning tätt intill hvyarandra, samt till förekommande, sä vidt möjligt vore, säväl af eldfara som af de olägenheter i sanitärt hänseende, hvilka pä grund af an- märkta förhällanden och i anseende till det näringsfäng, som af befolkningen hufvudsakligen idkades, p& ifrägavarande plats kunde uppstä, det vore af stor vigt att sunda och be- stämda töreskrifter rörande uppförande af byggnader der- städes blefve stadgade, alltsä pröfvaden I skäligt förordna, att byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer skulle i tillämpliga delar gälla för strandlägenheten Klädesholmen med dertill hörande Koholmen; i sammanhang hvarmed I, som saknaden stöd af lag för bifallande af framställningen om tillsättande för Klädesholmens fiskeläge af en särskild styrelse, hvilken under benämning samhällsstyrelse skulle handhafva lägets särskilda kommunala angelägenheter och besörja ätskilliga andra i ansökningen uppräknade bestyr, *) Denna benämning ädagalägger allt för tydligt hur ringa länssty- relsens kännedom om orten i verkligheten är, (Utg. anm.) 216 ansett Eder böra bestämma: att närmaste inssendet Öfver ifrägavarande omrädes bebyggande skulle utöfvas af en för sädant ändamäl tillsatt byggnadsnämnd; att denna nämnd, hvars befogenhet sträckte sig öfver omrädets hela vidd, skulle bestä af tre för fyra är i sender utsedde ledamöter, af hvilka församlingens kommunalnämnd skulle välja en och kommunal- stämman de bäda öfrige; att vid slutet af hvartdera af de tre första ären en af ledamöterne skulle efter lottning utgä, hvarefter val af ledamot i hans ställe skulle ega rum; att p& enahanda sätt, som nyss vore nämndt, suppleanter till lika antal med ledamöterne skulle utses; att de äligganden, som enligt byggnads- och brandstadgarne i stad tillkomme magistrat, polismyndighet, drätselkammare, stadsfullmäktige eller allmän rädstuga, skulle beträffande Klädesholmen och Koholmen fullgöras, magistratens, polismyndighetens och drät- selkammarens af församlingens kommunalnämnd och stads- fullmäktiges eller allmänna rädstugans af kommunalstämman; samt att förslag till byggnads- och brandordningar för det sälunda bestämda omrädet skulle af kommunalstämman an- tagas och till Eder för fastställelse insändas. Öfver detta utslag hafva ledamöterne i ofvan omförmälda nämnd A. J. KRISTENSSON, JOHAN NORDSTRÖM, AXEL VILH. LJUNGMAN, BERNHARD ANDERSSON, AXEL BERNTSSON och BERNDT PERSSoN i underdänighet anfört besvär med yrkande, att de uti den till Eder ingifna ansökningen föreslagne grun- der för tillämpningen af ifrägavarande stadgar mätte af Oss ast ställas; i anledning af hvilka underdäniga besvär I inkommit med vederbörandes förklaring samt eget underdänigt utlä- tande af den 4 nästlidne februari. Tillika hafven I uti underdänig skrifvelse af den 11 nästlidne februari understält Vär nädiga pröfning Edert i ärendet meddelade utslag. D& Vi nu i näder lätit detta ärende Oss föredragas, hatve Vi funnit godt fastställa Edert understälda beslut, att 217 byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets stä- der skola i tillämpliga delar gälla för strandlägenheten Klä- desholmen med dertill hörande Koholmen. Beträffande frägan om de hufvudgrunder, som skola gälla ‚för bringande till verkställighet inom nämnda öar af ofvannämnda författningar, hafve Vi, som, enär det i detta afseende endast tillkommer Eder att till Oss afgifva förslag, undanröjt Edert derutinnan meddelade beslut, funnit skäligt forordna att hvad i byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer är föreskrifvet om polismyndighet, magistrat eller idess ställe tillsatt styrelse eller drätselkammare skall inom nämnda öar gälla för en särskild styrelse, hvilken skall utgöras af en utaf Eder förordnad ordningsman säsom ordförande samt tvä ledamöter, hvilka jemte tvä& suppleanter för dem skola för fyra är i sender utses af Öarnes röstberättigade invänare vid allmänt sammanträde; dock att de äligganden, som enligt 10 $ af brandstadgan tillhöra polismyndighet och enligt 14 $ af samma stadga magistrat eller poliskam- mare, öfverlätas p& länsmannen i orten; att allt, som jemlikt byggnadsstadgan och brandstadgan ankommer pä stadsfullmäktige eller allmän rädstuga, skall tillkomma öarnes invänare vid allmänt sammanträde; att för utöfvandet af inseendet öfver öarnes bebyggande skall utses en byggnadsnämnd, bestäende af tre ledamö- ter jemte tre suppleanter, valde för fyra är i sender pä det sätt att en ledamot och en suppleant utses af ofvan omför- mälda styrelse, inom eller utom styrelsen, och de tvä öfrige af öarnes invänare vid allmänt sammanträde; och skall, om nägon af ledamöterna eller suppleanterna i nämnden under tjenstgöringstiden afgär, fylInadsval för den äterstäende tiden anställas; att byggnadsnämnden likväl icke skall ega den bygg- nadsnämnd i stad tillerkända rätt att genom föreläggande af vite göra sig hörsammad; samt ’ 218 att förseelser emot byggnadsstadgan och brandstadgan samt derpä grundade byggnads- och brandordningar för öarne skola af allmän äklagare ätalas vid domstolen i orten; Och vilje Vi härmed uppdraga ät Eder att, med till- lämpning af dessa hufvudgrunder, till efterrättelse utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet. Hvilket Eder till svar och efterrättelse samt vederbörandes meddelande i näder tillkännagifves. Stockholms slott den 7 mars 1890. OSCAR. V. L. GROLL. Till Kongl. Mayj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, i fraga om tillämpning af byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer vid strandläyenheten Klädesholmen med dertill hörande Koholmen. | IV, OSCAR etc. Vär ynnest etc. Sedan Vi genom nädigt bret den 7 mars 1890 dels faststält Edert understälda beslut, att byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer skulle i tillämp- liga delar gälla för strandlägenheten Klädesholmen med dertill hörande Koholmen, dels ock, beträffande de hufvud- grunder, som skulle gälla för bringande till verkställighet inom nämnda öar af ofvannämnda författningar, förordnat, bland annat, att hvad i byggnadsstadgan och brandstadgan vore föreskrifvet om polismyndighet, magistrat eller i dess ställe tillsatt styrelse, skulle inom nämnda öar gälla för en särskild styrelse, hvilken skulle utgöras af en utaf Eder förordnad ordningsman säsom ordförande samt tvä ledamö- ter, hvilka, jemte tvä suppleanter för dem, skulle för tyra 219 är i sender utses af öarnes röstberättigade invänare vid all- mänt sammanträde, samt 1, efter det vederbörande derom gjort framställ- ning, genom utslag den 23 december 1890 förordnat, att jemväl bestämmelserna i ordningsstadgan för rikets städer skulle i tillämpliga delar gälla för öarne Klädes- holmen och Koholmen, hafven I uti underdänig skrifvelse den 2 i denna mänad understält Vär pröfning Edert berörda utslag, hvilket enligt bifogade bevis blifvit uppläst frän predikstolen i Stenkyrka socken den 1 februari innevarande är samt i Klädesholmens och Rönnängs kapell den 8 i samma mänad, äfvensom pä vederbörandes framställning föreslagit, att den styrelse, som för tillämpning af säväl ordningsstadgan som byggnads- och brandstadgarne & ifrägavarande öar borde utses, skulle ut- göras af fem i stället für tre ledamöter. Dä Vi nu i näder lätit detta ärende oss föredragas, hafve Vi funnit godt ej mindre gilla Edert understälda be- slut, att ordningsstadgan för rikets städer skall i tillämpliga delar gälla för strandlägenheten Klädesholmen med dertill hörande Koholmen, än äfven förordna dels, med ändring af hvad i nädiga brefvet den 7 mars 1890 blifvit stadgadt rö- rande sammansättningen af den deri omförmälda särskilda styrelse, att denna styrelse skall utgöras af en utaf Eder förordnad ordningsman säsom ordförande samt fyra leda- möter, hvilke, jemte tvä suppleanter för dem, skola för fyra är i sender utses af öarnes röstberättigade invänare vid all- mänt sammanträde, dels ock att följande hufvudgrunder skola gälla för bringande till verkställighet inom ofvannämnda öar af ordningsstadgan, nemligen: att sagda styrelse jemväl skall behandla ärenden, som det enligt ordningsstadgan tillkommer polismyndighet, ma- gistrat eller i dess ställe tillsatt stadsstyrelse att handlägga, dock med iakttagande, dels att styrelsen icke eger utöfva den rätt, som enligt 21 $ af ordningsstadgan tillkommer 220 magistrat att i vissa der afsedda fall utfärda nya, med bö- tesbestämmelser förenade ordniugsföreskrifter, utan bör sty- relsen, der behofvet af sädan föreskrift finnes vara sä trän- gande, att det i 20 $ af ordningsstadgan föreskrifna för- faringssättet skulle medföra vädlig tidsutdrägt, genast under- ställa frägan Edert bepröfvande, dels ock att styrelsen icke heller eger utöfva den polismyndighet uti 22 $ af ordnings- stadgan tillerkända rätt att genom föreläggande af vite till- hälla den, som tredskas, att ställa sig en af samma myn- dighet gifven föreskrift till efterrättelse; att allt, som jemlikt ordningsstadgan ankommer pä stadsfullmäktige eller allmän rädstuga, skall tillkomma öar- nes invänare vid allmänt sammanträde; samt att förseelser mot ordningsstadgan och derpä grundade ordningsföreskrifter für öarne skola af allmän äklagare äta- las vid domstolen i orten: Och vilje Vi härmed i näder uppdraga ät Eder att, med tillämpning af dessa hufvudgrunder, till efterrättelse utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet. Hvilket Eder till svar och efterrättelse samt vederbörandes förständigande ı näder meddelas. Stockholms slott den 17 april 1891. OSCAR. V. L. GROLL. Till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, angaende tillämpning af ordningsstadgan för rikets städer vid strandlägenheten Klädesholmen med dertill hörande Koholmen m. m. 221 hr’ OSCAR etc. Vär ynnest etc. Sedan Vi förorduat, dels den 29 januarı 1886, att de i helsovärdsstadgan för riket gifna bestämmelser för stad skulle i tillämpliga delar gälla för Klädesholmens fiske- läge i Tjörns härad af det Eder anförtrodda län, dels den 7 sistlidne mars*), att byggnads- och brandstadgarne för rikets städer skulle i tillämpliga delar gälla för säväl före- nämnda fiskeläge som för den till bebyggande af dess in- vänare i enlighet med nädiga brefvet den 14 juni 1888 frän lotsverket förvärfvade Koholmen, s& hafven I med skrit- velse den 2 nästlidne april understält Vär nädiga pröfning ett af Eder, pä& gjord framställning af komiterade frän Sten- kyrke, Rönnängs och Klädesholmens kommun, den 23 de- cember 1890 meddeladt utslag, hvarigenom förordnats, att helsovärdsstadgans bestämmelser för stad skola i till- lämpliga delar gälla äfven för Koholmen, och hafven I der- vid tillika föreslagit, att den för Klädesholmen och Koholmen gemensamma helsovärdsnämnden mätte f& utses af dessa öars kommunalt röstberättigade invänare inför den enligt nädiga brefvet den 7 mars innevarande är**) om tillämp- ning af byggnads- och brandstadgarne för rikets städer & samma öar förordnade styrelse; i hvilket ärende Vär Medi- cinalstyrelse afgifvit infordradt underdänigt utlätande. Vid föredragning häraf hafve Vi, med gillande af Edert understälda beslut, att helsovärdsstadgans föreskrifter för stad skola i tillämpliga delar gälla för den till Klädeshol- men hörande Koholmen, funnit godt föreskrifva, att de i nädiga brefvet den 29 januari 1886 gifna närmare bestäm- melser skola jemväl för Koholmen ega tillämpning, dock *) Skall vara: den 7 mars förlidet är, d. v. s. den 7 mars 1890 (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid. 213— 218). (Utg. anm.) *#) Skall vara: den 7 mars förlidet är, d. v. s. den 7 mars 1890. (Ttig. anm.) 222 med den ändring deruti, att lägenhetens helsovärdsnämnd, hvilken blifver gemensam för Klädesholmen och Koholmen, skall utses af dessa öars vid kommunalstämma röstberätti- gade invänare vid sammanträde inför den enligt nädiga bref- vet den 7 mars innevarande är*) cm tillämpning af bygg- nads- och brandstadgarne för rikets städer & samma Öar, förordnade styrelse.. Hvilket Vi Eder till kännedom och vederbörandes förständigande härigenom meddele. Stock- holms slott den 29 maj 1891. OSCAR. G. WENNERBERG. Till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ıi Göteborgs och Bohus län angaende tillämpning a den till fiskeläget Klädesholmen hörande Koholmen af helsovardstadgans före- skrifter rörande stad. v7 Konungens befallningshafvandes i Göteborgs och Bohus län utslag uppä& den af rikdagsfull- mäktigen doktor A. V. LJuUngGMmAn och krono- länsmannen JOHAN NORDSTRÖM, & Stenkyrka soc- kens med Klädesholmens och Rönnängs kapeller vägnar, skriftligen gjorda ansökning, att som Kong]. Maj:ıt i nädiga bref förordnat den 29 januarı 1886 och den 29 maj 1891, att helsovärdsstad- gans för riket bestämmelser för stad, samt den 7 mars 1890 och den 17 April 1891, att bygg- nadsstadgan, brandstadgan och ordningsstadgan *) Skall vara: den 7 mars förlidet är, d. v. s. den 7 mars 1890. (Utg. anm.) 223 för rikets städer skulle i tillämpliga delar vara gällande för det af öarne Klädesholmen och Ko- holmen bestäende fiskeläget Klädesholmen i Stenkyrke socken af Tjörns härad, samt för till- lämpningen af isynnerhet sistnämnda stadga, en- list nädiga brefvet den 17 april 1891, särskilda af Konungens befallningshafvande faststälda ord- ningsföreskrifter vore af nöden, Konungens be- fallnıngshafvande mätte fastställa ett vid ansök- ningen fogadt förslag till ordningsföreskrifter för Klädesholmens fiskeläge; hvaröfver kronofogden i Orosts och Tjörns fögderi med infordradt ytt- rande inkommit, hvaruti han förklarat sig icke finna hinder möta för berörda förslags faststäl- lande. Gifvet Göteborg ad Landskansliet den 29 augusti 1892. Konungens befallningshafvande har af här förvarade handlingar inhämtat, att sedan Kongl. Maj:t genom nädigt bref den 7 mars 1890 dels faststält Konungens befallningshafvandes understälda beslut, att byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer skulle i tillämpliga delar gälla för strandlägenheten Klädesholmen med dertill hörande Koholmen, dels ock, be- träffande de hufvudgrunder, som skulle gälla för bringande till verkställighet inom nämnda öar af ofyannämnda författ- ningar, förordnat, bland annat, att hvad i byggnadsstadgan och brandstadgan vore föreskrifvet om polismyndighet, ma- gistrat eller i dess ställe tillsatt styrelse eller drätselkam- mare skulle inom nämnda öar gälla för en särskild styrelse, hvilken skulle utgöras af en utaf Konungens befallningshaf- vande förordnad ordningsman säsom ordförande samt tvä ledamöter, hvilke, jämte tvä suppleanter för dem, skulle för fyra är i sänder utses af öarnes röstberättigade invänare vid allmänt sammanträde; och Konungens befallningshafvande, efter det vederbö- 224 rande derom gjort framställning, genom utslag den 23 de- cember 1890 förordnat, att jämväl bestämmelserna i ord- ningsstadgan för rikets städer skulle i tillämpliga delar gälla för öarne Klädesholmen och Koholmen; sä och efter det Konungens befallningshafvande i un- derdänig skrifvelse den 2 april 1891 understält Kongl. Maj:ts pröfning sitt berörda utslag, äfvensom pä& vederbö- randes framställning föreslagit, att den styrelse, som för tillämpning af säväl ordnigsstadgan som byggnads- och brand- stadgarne & ifrägavarande öar borde utses, skulle utgöras af fem i stället för tre ledamöter; har Kongl. Maj:t i nädigt bref den 17 april 1891 fun- nit godt ej mindre gilla Konungens befallningshafvandes understälda beslut, att ordningsstadgan för rikets städer skulle i tillämpliga delar gälla för strandlägenheten Klädes- holmen med dertill hörande Koholmen, än äfven förordna dels med ändring af hvad i nädiga brefvet den 7 mars 1890 blifvit stadgadt rörande sammansättningen af den deri om- förmälda särskilda styrese, att denna styrelse skulle utgöras af en utaf Konungens befallningshafvande förordnad ord- ningsman säsom ordförande samt fyra ledamöter, hvilke, jämte tvä& suppleanter för dem, skulle för fyra är i sänder utses af öarnes röstberättigade invänare vid allmänt sam- manträde, dels ock att följande hufvudgrunder skulle gälla för bringande till verkställighet inom ofvannämnda öar af ordningsstadgan, nemligen att sagda styrelse jämväl skulle behandla ärenden, som det enligt ordningsstadgan tillkomme polismyndighet, magi- strat eller i dess ställe tillsatt stadsstyrelse att handlägga, dock med iakttagande dels att styrelsen icke egde utöfva den rätt, som enligt 21 $ ordningsstadgan tillkom magistrat att i vissa der afsedda fall utfärda nya, med bötesbestäm- melser förenade ordningsföreskrifter, utan egde styrelsen, der behofvet af sädan föreskrift funnes vara sä trängande, att det i 20 $ ordningsstadgan föreskrifna förfaringssätt 225 skulle medföra vädlıg tidsutdrägt, genast underställa frägan Konungens befallningshafvandes bepröfvande, dels ock att styrelsen icke heller egde utöfva den polismyndighet i stad uti 22 $S af ordningsstadgan tillerkända rätt att genom före- läggande af vite: tillhälla den, som tredskades, att ställa sig en af samma myndighet gifven föreskrift till efterrättelse; att allt, som jämlikt ordningsstadgan ankomme pä stads- fullmäktige eller allmän rädstuga, skulle tillkomma öarnes invänare vid allmänt sammanträde; samt att förseelse mot ordningsstadgan och derpä grundade ordningsföreskrifter för öarne skulle af allmän äklagare äta- las vid domstolen i orten; hvarjämte Kongl. Maj:t i näder uppdragit ät Konungens befallningshafvande att, med tillämpning af dessa hufvud- grunder, till efterrättelse utfärda erforderliga bestämmelser ı ämnet. Vid öfvervägande af hvad sälunda förekommit och efter granskning af det ingifna förslaget finner Konungens befall- ningshafvande skäligt att till efterrättelse utfärda följande Ordningsföreskrifter för Klädesholmens fiskeläge. Ss 1. 1. För handhafvandet af vissa, i det följande närmare angifna kommunala angelägenheter inom det öarne Klädeshol- men och Koholmen omfattande fiskeläget Klädesholmen skall finnas en siyrelse, hvilken utgöres af en utaf Konun- gens befallningshafvande förordnad ordningsman säsom ord- förande samt fyra ledamöter, hvilke jämte tv& suppleanter för dem skola för fyra är ı sänder utses af fiskelägets röst- berättigade medlemmar & allmänt sammanträde. Halfva an- talet ledamöter och suppleanter utträder dock efter lottning vid slutet af andra äret ifrän det dessa ordningsföreskrifter vunnit tillämpning. 15 226 2. Styrelsen utser inom sig en vice ordförande att föra ordet, när ordföranden har förhinder. Äro bäde ord- föoranden och vice ordföranden hindrade att bevista sam- manträde, utses ordförande för tillfället. S 2. 1. Styrelsen sammanträder & det ställe och & de ti- der, hon sjelf bestämmer, samt deremellan sä ofta ordfö- randen det nödigt finner eller d& minst halfva antalet af de utaf fiskeläget utsedde ledamöterne derom göra fram- ställning; och gälle för öfrigt om styrelsens sammanträden, arbetssätt, befogenhet m. m. i tillämpliga delar hvad för kommunalnämnd finnes stadgadt. 2. Ordförande, ledamot eller till tjenstgöring kallad suppleant, som utan anmäldt, af styrelsen godkändt förhin- der frän styrelsesammanträde sig afhäller, skall till fiskelä- gets kassa erlägga vite med tvä kronor och dubbelt s& myc- ket, om sammanträdet mäste ı anseende till de närvarandes fätalighet inställas eller upplösas. S 3. 1. Styrelsen skall under ansvar, som för kommunal- nämnd finnes stadgadt, handhafva förvaltningen af de me- del, som för verkställigheten inom fiskeläget af bestämmel- “ serna i ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer ı tillämpliga delar samt de pä& dessa stad- gar grundade särskilda ordningar och föreskrifter erfordras, for hvilket ändamäl styrelsen äfven eger rätt att inom sig utse en kassaförvaltare; skolande styrelsen ärligen uppgöra och till granskning för fiskelägets invänare, p& sätt för kom- muns debiterings-, uppbörds- och fyrktalslängder är före- skrifvet, framlägga förslag för det följande äret öfver in- komster och utgifter samt den uppbörd, som för nämnda verkställighet erfordras. 2. Styrelsen äligger tillse att det med Kongl. lotssty- 227 relsen den 26 juli 1888 afslutade kontrakt om öfvertagande af ön Koholmen till bebyggande i allt fullgöres. 3. Styrelsen handhafver inseendet öfver fiskelägets ga- tor och allmänna platser samt bör noga tilise att de städse befinna sig i tillbörligt skick. S 4. Hvarje är före utgängen af oktober mänad skall sty- relsen till Stenkyrka, Klädesholmens och Rönnängs kommuns kommunalnämnd, hyilken verkställer debiteringen och upp- börden af de & allmänt sammanträde beslutade afgifter till- sammans med öfriga utskylder till kommunen, aflemna upp- bördsförslaget för det nästföljande äret, sedan detsamma ändrats i Öfverensstämmelse med hvad & allmänt samman- träde vid granskningen kan hafva beslutats; skolande till grund för debiteringen af dessa afgifter läggas den för Sten- kyrka, Klädesholmens och Rönnängs kommun gällande fyrk- talslängd, hvaraf ett utdrag, innehällande samtlige de i läng- den upptagne personer, hvilke till fiskeläget erlägga ut- skylder, alltid bör finnas tillgängligt & det rum, hvarest allmänt sammanträde hälles. 5:5: Handlingar, hvilka angä fiskeläget, skola förvaras hos styrelsens ordförande, som jämväl skall emottaga och i en- lighet med styrelsens beslut besvara alla ankommande, till styrelsen stälda skrifvelser, hvilka jämte öfriga undfängna handlingar rörande fiskeläget skola af honom uppföras & en förteckning. S 6. 1. Till att granska styrelsens och andra vid allmänt sammanträde utsedda nämnders och beställningsmäns räken- skaper och förvaltning väljas & allmänt sammanträde tre revisorer, hvilke inom förelagd tid böra sin berättelse till styrelsens ordförande aflemna. Ordföranden äligger att öfver 228 sjorda anmärkningar infordra vederbörandes förklaringar, hvarefter & det allmänna sammanträde, som eger rum i mars mänad, bör beslutas huruvida anmärkning mä förfalla eller laglig ätgärd för bevarande af fiskelägets rätt skall vidtagas. | 2. Räkenskaperna skola för granskningen genom sty- relsens försorg tillhandahällas revisorerne före den 1 februari. ST. 1. För utöfvandet af inseende enligt särskild bygg- nadsordning öfver fiskelägets bebyggande skall utses en byggnadsnämnd, bestäende af tre ledamöter med lıka antal suppleanter, valde för fyra är i sänder pä det sätt att en ledamot och en suppleant utses af styrelsen, inom eller utom henne, och de tvä öfrige med tvä& suppleanter & allmänt . sammanträde. En af ledamöterne och en af suppleanterne utträda dock efter lottning vid slutet af hvartdera af de tre första ären ifrän det dessa ordningsföreskrifter vunnit tillämpning. 2. Byggnadsnämnden utser inom sig ordförande för ett är i sänder. Är denne hindrad att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället. S 8. För närmaste värden enligt särskild brandordning om fiskelägets brandväsende utses & allmänt sammanträde för fyra är i sänder dels en brandbefälhafvare med ställföreträ- dare, dels en brandsynenämnd, bestäende, utom brandbefäl- hafvaren säsom ordförande och brandbefälhafvarens ställ- företrädare säsom vice ordförande, af tre ledamöter med lika antal suppleanter. Af brandbefälhafvaren och hans ställföreträdare skall den ene efter lottning utträda vid slu- tet af andra äret ifrän det dessa ordningsföreskrifter vunnit tillämpning samt af ledamöterne och suppleanterne likaledes en af hvardera vid slutet af hvartdera af de tre första ären ifrän nämnda tid. 229 89. Till att vaka öfver ordningen i fiskelägets hamn samt hälla hand öfver tillämpningen af den hamnordning, som, i öfverensstämmelse med kongl. förordningen den 8 maj 1874 angäende hamnordningar och andra ordningsföreskrit- ter för allmänna hamnarne, kan framdeles varda faststäld till efterrättelse för fiskeläget, utser styrelsen, inom eller utom sig, för fyra är i sänder en hamnmästare med stäli- företrädare. s 10. 1. För handhafvandet af närmaste inseende öfver befatt- ningen med allmänna helsovärden & fiskeläget utses & all- mänt sammanträde en helsovärdsnämnd, bestäende af tre ledamöter med tre suppleanter, valde för fyra är i sänder. En af ledamöterne och en af suppleanterne utträda dock efter lottning vid slutet af hvartdera af de tre första ären iirän det dessa ordningsföreskrifter vunnit tillämpning. 2. Helsovärdsnämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande för ett är i sänder. Äro begge hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället. s 11. 1. I afseende pä vilkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant i styrelse och nämnder eller till revisor eller till beställningsman, äfvensom angäende rättighet att afsäga sig sädant uppdrag, gäller hvad förordningen om kommunalstyrelse p& landet i $ 14, byggnadsstadgan för rikets städer i $ 3, mom. 7 och 8, samt helsovärdsstadgan för riket iı $S 1, mom. 4 och 5, föreskrifva. 2. Vid val ai suppleanter bestämmes den ordning, i hvilken de skola inträda, vid öppen omröstning genom sär- skildt beslut, men vid sluten omröstning genom röstetalet. Vid lika röstetal skilje lotten. 3. Afgär ledamot eller suppleant i styrelse eller nämnd under tjenstgöringstiden, anställes fylInadsval; och bör den 230 sälunda valde tjenstgöra under den tid, som för den af- gängne äterstätt. 8 12. Hvad i byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer är föreskrifvet om polismyndighet, magistrat eller i dess ställe tillsatt styrelse eller drätselkammare skall inom fiskeläget gälla för den enligt $ 1 i dessa ordningsföreskrif- ter utsedda styrelsen, hvilken ock skall behandla de ären- den, som det enligt ordningsstadgan för rikets städer till- kommer polismyndighet eller i dess ställe tillsatt stadssty- relse att handlägga; dock att de äligganden, som enligt 10 $S af brandstadgan tillhöra polismyndighet och enligt 14 $ af samma stadga magistrat eller poliskammare, äro Öfver- lätna pä& länsmannen ı orten, och att fiskelägets styrelse icke eger utöfva vare sig den rätt, som enligt 21 $ af ord- ningsstadgan tillkommer magistrat att i vissa der afsedda fall utfärda nya med bötesbestämmelser förenade ordnings- föreskrifter, utan bör styrelsen, dä behofvet af sädan före- skrift finnes vara s& trängande, att det i 20 $ af ordnings- stadgan föreskrifna förfaringssätt skulle medföra vädlig tids- utdrägt, genast underställa frägan Konungens befallningshaf- vandes bepröfvande, eller den polismyndighet uti 22 $ af ordningsstadgan tillerkända rätt att genom föreläggande af vite tillhälla den, som tredskas, att ställa sig en af samma myndighet gifven föreskrift till efterrättelse. 8.18, 1. Hvad i helsovärdsstadgan för riket enligt $ 24 i stad tillkommer magistraten, skall & fiskeläget fullgöras af kronofogden i orten. 2. Hvad i 27 8 af samma stadga finnes föreskrifvet om rätt för vederbörande provinsialläkare, att, när kommu- nalnämnd pä landet behandlar frägor om allmänna helso- och sjukvärden, deltaga ı öfverläggningarna men ej i be- sluten, äfvensom att för behandling af dylikt ärende päkalla 251 kommunalnämndens sammanträde, skall lända till efterrät- telse jämväl för fiskelägets helsovärdsnämnd; skolande i följd häraf sammanträde med fiskelägets helsovärdsnämnd, dä sä- dant för behandling af helsovärds- eller sjukvärdsärende af ortens provinsialläkare päkallas, skyndsamt ega rum, och denne i god tid erhälla underrättelse om tiden och stället for sammanträdet. 3. I den mon sädant erfordras för utöfvandet af den helsovärdsnämnden tillkommande befattning med sundhets- polisen inom fiskelägets omräde eller med tillsynen öfver ordningen derstädes, hvad helsovärden angär, äfvensom för verkställande af nämndens beslut, eger nämnden päkalla och erhälla handräckning af ortens kronobetjening, hvilken handräckning dä skall skyndsamt lemnas; dock att krono- betjeningen dervid skall ega enahanda rätt att vägra verk- ställande af nämndens beslut, som enligt 7 S i helsovärds- stadgan tillkommer polisföreständare i stad; börande krono- betjeningen ock sjelfmant vidtaga de ätgärder med anled- ning af helsovärdsstadgans föreskrifter, som kunna finnas nödiga och ligga inom hennes befogenhet. Ss 14. Allt, som jämlikt ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt 1 $ 2 mom. af helso- värdsstadgan för riket ankommer pä stadsfullmäktige eller allmän rädstuga, skall tillkomma fiskelägets röstberättigade medlemmar vid allmänt sammanträde; men hvad som jäm- likt 5, 7 och 24 S$ i helsovärdsstadgan ankommer pä stads- fullmäktige eller allmän rädstuga, skall äfven för fiskeläget tillkomma Stenkyrka, Klädesholmens och Rönnängs kommuns kommunalstämma. Sy 03} Tre ordinarie allmänna sammanträden skola ärligen hällas, nemligen ett i mars, dä beslut fattas i anledning af den berättelse öfver granskningen af föregäende ärets rä- 232 kenskaper och förvaltning, som de för samma granskning utsedde revisorerne hafva att aflemna; ett under förra hälf- ten af oktober, dä beslut fattas om utgifter för och uttaxe- ringar inom fiskeläget under kommande äret, och ett i de- cember, dä val anställas till de befattningar inom fiskeläget, hvilka vid ärets slut blifva lediga, äfvensom af revisorer. $ 16. Vid allmänt sammanträde föres ordet af styrelsens ord- förande eller, i händelse af förfall för honom, af styrelsens vice ordförande. Äro bäde ordförande och vice ordförande hindrade att närvara, ega de tillstädeskomne utse annan person att för tillfället föra ordet. 8 1% Vid allmänt sammanträde tillkommer att föra talan och utöfva rösträtt allenast de & kommunalstämma inom Sten- kyrka, Klädesholmens och Rönnängs kommun röstberättigade personer, hvilke det äligger att till fiskeläget erlägga ut- skylder och icke häfta för oguldna sädana; skolande rösterna beräknas efter den för Stenkyrka, Klädesholmens och Rönn- ängs kommun gällande fyrktalslängd i hvad den rör fiske- läget. 8 18. 1. Vid allmänt sammanträde mä till behandling före- tagas ofvan omförmälda ärenden, som afse verkställigheten i tillämpliga delar inom fiskeläget, p& sätt och i den om- fattning, i det föregäende närmare angifvits, af bestämmel- serna i ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt helsovärdsstadgan för riket; och gälle i öfrigt med hänsyn säväl till dylikt sammanträdes kungö- rande och befogenhet att ärenden till öfverläggning och be- slut upptaga som till sättet och ordningen för ärendenas afgörande m. m.i tillämpliga delar hvad i berörda hänseenden finnes stadgadt om kommunalstämma. 233 2. Vid allmänt sammanträde mä vidare fattas beslut om ätgärd, som päkallas med anledning af det med Kongl. lotsstyrelsen den 26 juli 1883 afslutade kontraktet om öf- vertagande af ön Koholmen till bebyggande. | & 19. 1. Den som är missnöjd med af fiskelägets röstberät- tigade medlemmar & allmänt sammanträde fattadt beslut, ege att deröfver kos Konungens befallningshafvande anföra besvär i den ordning, som för klagan öfver kommunal- stämmas beslut finnes stadgadt. 2. DBesvär öfver styrelsens beslut i frägor, som det, enligt hvad här ofvan är stadgadt, tillkommer styrelsen att pröfva och afgöra, mä inom trettio dagar efter erhällen del af beslutet hos Konungens befallningshafvande anföras. För- summas det, mä beslutet kunna gä i verkställighet. Ss 20. 1. Förseelser mot ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt helsovärdsstadgan för riket säväl som mot de pä dessa stadgar grundade sär- skilda ordningar eller föreskrifter skola af allmän äklagare ätalas vid domstolen i orten; och gälle i fräga om klagan öfver domstolens beslut i dessa mäl hvad i allmänhet an- gäende besvär i brottmäl är förordnadt. 2. Till böter och viten efter nämnda stadgar, ordnin- gar och föreskrifter mä& icke för förseelse dömas i det fall att & densamma följer straff efter allmän lag. 3. Böter och viten, hvilka med anledning af ord- ningsstadgans, byggnadsstadgans och brandstadgans samt de ä& dem grundade ordningars och föreskrifters bestämmelser ädömas, tillfalla fiskelägets kassa; dock att allmän äklagare, dä han utför ätal för förseelse mot brandstadgans eller brandordningens bestämmelser, eger att af beloppet undfä bälften. Böter och viten med anledning af helsovärdsstad- 2534 gans bestämmelser tillfalla Stenkyrka, Klädesholmens och Rönnängs kommuns kassa. 4. Saknas tillgäng till fulla gäldandet af berörda bö- ter och viten, skola de förvandlas enligt allmän lag. Ofvanstäende bestämmelser skola lända till efterrättelse frän och med den 1 december 1892. G. SNOILSKY. HENR. WESTIK. VII. Konungens befallningshafvandes i Göteborgs och Bohus län utslag uppä den af folkskollära- ren A. J. KRISTENSON i Rönnäng, riksdagsfull- mäktigen doktor AXEL VILHELM LJUNGMAN i Lilldal, kronolänsmannen JOHAN NORDSTRÖM i Hoga samt fiskhandlandena BERNHARD ÄNDERS- SON, BERNT PERSSON och ANDERS JOHAN AnN- DERSSON frän Klädesholmen, p& uppdrag af Sten- kyrka socken med Klädesholmens och Rönnängs kapeller, skriftligen gjorda ansökning, att, som Kongl. Maj:t i nädigt bref den 7 mars 1890 för- ordnat, att byggnadsstadgan för rikets städer skulle ı tillämpliga delar gälla för det af öarne Klädesholmen och Koholmen bestäende fiskelä- get Klädesholmen i Stenkyrka socken, och för tillämpningen af nämnda stadga särskildt af Ko- nungens befallningshafvande faststäld ordning vore af nöden, Konungens befallningshafvande mätte fastställa bifogadt törslag till byggnadsord- ning för Klädesholmens fiskeläge; öfver hvilken 235 ansökning kronofogden i Orosts och Tjörns fög- deri blifvit hörd och yttrat, att han ej funne hinder möta för förslagets fastställande; Gifvet Göteborg d Landskansliet den 20 september 1892. Konungens befallningshafvande finner, efter granskning af det ingifna Seh skäligt till efterrättelse fastställa följande Byggnadsordning för Klädesholmens fiskeläge. s1. För utöfvandet af inseende öfver fiskelägets bebyggande skall finnas en byggnadsnämnd, bestäende af tre ledamöter, valde för fyra är i sänder pä& det sätt att en ledamot och en suppleant utses af fiskelägets styrelse, inom eller utom henne, och de tvä öfrige med tvä suppleanter & allmänt sam- manträde. En af ledamöterne och en af suppleanterne ut- träda dock efter lottning vid slutet af hvartdera af de tre för- sta ären ifrän det denna byggnadsordning vunnit tillämpning. Afgär nägon af ledamöterne eller suppleanterne i nämnden under tjenstgöringstiden, anställes fyllnadsval, och bör den sälunda valde tjenstgöra under den tid, som för den afgängne äterstätt. & 2. 1. Byggnadsnämnden utser inom sig ordförande för ett är i sänder. Är han hindrad bevista sammanträde, ut- ses ordförande för tillfället. 2. Sammanträde, hvartill ordföranden kallar, hälles med nämnden, si ofta omständigheterna dertill föranleda. Dervid föres protokoll, hvars riktighet granskas senast vid nästa sammanträde. 3. Genom anslag & lämpligt ställe inom fiskeläget 236 kungöres af hvem, hvarest och p& hvilka tider nämnden emottager anmälanden och skrifter. 4. Biträden antagas och entledigas af nämnden i mon af behot. SL 1. Ärende mä icke af byggnadsnämnden företagas till afgörande, med mindre den är fulltalig. 2. Uteblifver ledamot af nämnden frän sammanträde utan anmäldt och af öfriga ledamöter godkändt förfall, er- lägge vite med tv& kronor. Ss 4. Byggnadsnämnden öfvervakar efterlefnaden af denna byggnadsordning och byggnadsstadgan för rikets städer, s& vidt denna senare skall inom fiskeläget tillämpas, samt upp- tager och afgör alla de ärenden, som enligt dem skola be- dömas och ej p& grund af föreskrift i nämnda stadga eller annan allmän författning tillhöra annan myndighets pröfning, men eger icke den byggnadsnämnd i stad tillerkända rätten att genom föreläggande af vite göra sig hörsammad. SD Värden om och tillsynen öfver fiskelägets öppna platser, torg och gator samt hamn och bryggor tillkommer fiskelä- gets styrelse och ej byggnadsnämnden att utöfva. S 6. 1. För ön Klädesholmens ytterligare bebyggande län- der till efterrättelse den af kommissionslandtmätaren B. Hansson är 1876 upprättade karta och för ön Koholmens bebyggande den af kommissionslandtmätaren A. A. Rönn- BÄCK är 1883 uppgjorda byggnadsplan. 2. Yppas tillfälle till förbättrad reglering af olämpli- gen bebygdt omräde & ön Klädesholmen, bör sädan regle- ring genast i laga ordning verkställas. 237 SET. Önskas nybyggnad i de utom byggnadsplanen belägna omräden, som icke beqvämligen kunna till qvarter indelas, pröfve byggnadsnämnden, hyad som lämpligen bör i af- seende pä tomt m. m. iakttagas, samt göre, derest behof af ändring i eller tillägg till gällande tomtreglering skulle yppas, derom anmälan till fiskelägets styrelse, som har att i detta hänseende vidtaga nödiga ätgärder. S 8. Fiskelägets styrelse har att vaka öfver byggnadsnämn- dens ätgöranden i fräga om qvarters indelande i tomter och jämkningar i gällande tomtindelning, s& att byggnadsstadgans syfte att ävägabringa en möjligast väl ordnad tomtindelning ej mä förfelas. Sg; Tomt mä ej s& tätt bebyggas att deraf följer särskild fara vid eldsväda eller olägenhet för sundheten. s 10. Mot öppen plats eller torg uppföres byggnad intill denna eller detta, men vid gata mä& byggnaderna efter byggnads- nämndens beslut indragas en meter eller mer, dervid dock iakttages att indragningen hela gatan utefter varder lika bred och huslinien sälunda rak. Trappa mä icke utan bygg- nadsnämndens särskilda medgifvande utbyggas & gata och i intet fall öfver en meter. s 11. 1. Boningshus mä& ej vid gata uppföras med mer än en väning eller med större höjd frän den bredvidliggande gatan till takäsen än 81/, meter. Äfven vid torg eller öp- pen plats mä ej boningshus uppföras med mer än tvä vä- ningar eller med större höjd till takäsen frän den bredvid- liggande platsen än 12 meter. Frontespis mä& ej finnas 238 & tvävänıngshus, men eljes mä vindsrum inredas ı bonings- husen. Andra enskilda hus än boningshus mä& ej uppföras till större höjd, än för boningshus är bestämdt. Frän dessa bestämmelser ege dock byggnadsnämnden att, d& ökad fara vid eldsväda och olägenhet för sundheten ej kunna deraf förväntas, ı utomordentliga fall göra undantag. 2. Boningsrummens höjd frän golf till tak bör vara 21/, meter eller mer, men byggnadsnämnden eger medgifva lägre höjd fast dock ej under 2 meter. 8 12. 1. Boningshus skall hvila pä& stenfot af minst 30 cen- timeters höjd öfver den bredvidliggande gatans eller platsens högsta punkt. 2. Uti stenhus skola alla murade väggar, skorstenspi- por och eldstäder samt minst en trappa af sten uppföras p& grundmur eller hvalf, som hvilar pä& grundmur. 3. Uti trähus eller af dermed jämförligt byggnadsämne uppfördt hus skall grundmur läggas under ytterväggar och invändiga knutar samt under skorstenspipor, eldstäder och annat tyngre murverk. 4. Innan byggnad uppföres, skall byggnadsnämnden hafva godkändt grundläggningen eller den s. k. knäppningen. 8.43; Trähus fär icke uppföras närmare gränsen till bredvid- liggande tomt än 2 meter. Derest sädant hus med bygg- nadsnämndens tillständ dock förlägges intill gränslinien, skall det förses med brandmur, ehuru, der grannes hus ej möter p& mindre afständ än 4 meter, med brandmurs uppförande mä anstä, till dess grannen motbygger, fast med vilkor att grund lägges till brandmuren och rum för dess uppförande lemnas. För vid hamnen omedelbarligen belägna salterier eller sjöbodar utan eldstäder mä& dock af byggnadsnämnden kunna medgifvas skäligt undantag frän dessa bestämmelser. 239 Ss 14. 1. Brandmur skall uppföras midt i tomtlinien och skall i tjocklek alltigenom och utan undantag hälla för tvävänings- hus minst en och en half sten mot väningarne och en sten mot vinden, men för enväningshus blott en sten mot säväl väning som vind. Den skall uppföras till 30 centimeters höjd öfver husets tak samt pä öfverkanten täckas med plät. 2. Brandmur mellan hus, som samtidigt och till lika höjd byggas, skall af husens egare till hälften hvar bekostas. Uppföras husen till olika höjd, bekoste den, som högre byg- ger, ensam den pämurning, som i anledning deraf päfordras. Om ny byggnad af trä uppföres intill ett före denna bygg- nadsordnings stadfästande uppsatt hus, bekostar den byg- gande ensam brandmuren. Är brandmur bygd eller skall p& redan lagd grund uppföras med anledning deraf att granne motbygger, deliage dä denne efter värdering enligt vid värderingen gällande priser till hälften i kostnaden för s& stor del, han sig af brandmuren begagnar. Bygger gran- nen icke fram, men närmare gränsen än 2 meter, betale ändock hälften i den del af brandmuren, hvaraf han skulle hafva sig begagnat, om han bygt till tomtgränsen. 3. Hvad här stadgats angäende brandmurs uppförande vid byggande af trähus, gäller äfven för stenhus, som upp- föres intill tomtens gränslinie mot nästa tomt. &’1n; 1. Eldstäder, skorstenar och eldrör skola, dä de ge- nomgä trossbottnar eller tak eller äro uppdragna utmed trävägg, förses med fodermur. Vid ledning genom trävägg skall eldrör inuti förses med jernrör. 2. Trävägg fär icke finnas närmare bakugn än 30 centimeter eller spis än 18 centimeter. 3. Framför eldstad bör golfvet beläggas med stenhall, tegel, cement eller jernplät till minst 40 centimeters bredd. 4. Eldstad, hvari stark eldning eger rum, skall förses 240 med derefter afpassadt, fast och tjockt murverk, ställas fri och tillgänglig pä alla sidor samt med sorgfällighet kalksläs. 5. Fodermur bakom kakelugn eller kamin, stäende & fri vägg, skall vara minst 8 centimeter tjock, och fär ej ka- kelugnen eller kaminen ställas närmare denna fodermur än 5 centimeter. . 6. Skorsten skall uppdragas genom takäsen eller sä nära derintill som möjligt och hafva tillräcklig höjd öfver densamma. 7. Derest vid uppförande eller eljes rörledning eller skorsten skulle befinnas vara i ett eller annat afseende eld- farlige, m& de ej bibehällas eller nyttjas, utan skall bygg- nadsnämnden desamma genast utdöma och tillse att om- byggnad inom utsatt kort tid verkställes. S 16. 1. Takresning fär ej vara bruten och mä i höjd ej öfverstiga en tredjedel af husets bredd, sä framt ej bygg- nadsnämnden af särskild, giltig befunnen auledning ansett sig böra medgifva enstaka undantag härifrän. 2. Takafhäll mot angränsande tomt skall vid bygg- nads uppförande undvikas”). 3. Yittertak & tväväningshus bör förses med takfönster eller lucka af sädan storlek att en man derigenom kan uppkomma pä taket, för hvilket ändamäl äfven tjenlig trappa eller stege bör finnas att tillg& & vinden. 4. Yittertak mä ej täckas med halm, rör, näfver, spän, torf eller andra lätt antändbara ämnen, utan skall till täck- ningen begagnas tegelpannor, skiffer, plät eller tjenlig tak- papp med underlag af bräder, sä framt ej byggnadsnämnden medgifver användandet af annat ej eldfarligt taktäcknings- ämne. *) Denna bestämmelse torde ej böra tolkas sä att den innebär för- bud mot byggnads förläggande med gafveln mot gatan, utan endast sä att afledning af takvyatten till olägenhet för angränsande tomt bör undvikas. (Utg. anm.) 241 s 17. Byggnad för handtering af eldfarlig beskaffenhet mä icke utan byggnadsnämndens särskilda medgifvande inom fiskelägets omräde anläggas och skall, enligt byggnadsnämn- dens noggranna föreskrift, föürses med alla de mot eldfara tryggande inrättningar samt alla de försigtighetsmätt vidta- gas, som kunna anses erforderliga. s 18. 1. Boningshus mä icke utan mellanlisgande brandmur sammanbyggas med stall, fähus eller uthusbyggnad, afsedd till förvarande af foderämnen. Ej heller mä upplag af fo- der eller andra lätt antändbara ämnen inrättas & vind öfver boningsrum. 2. I afseende & afträdeshus, fähus, stall, salterier, fa- briker och dylika byggnader länder till efterrättelse hyad i helsovärdsstadgan föreskrifves. 8 19. 1. Redan befintliga hus mä, äfven om de icke öfver- ensstämma med föreskrifterna i denna byggnadsordning, fortfarande bibehällas, si länge väda för brand, säkerhet eller sundhet icke deraf vällas. 2. Sker tillbyggnad till eller större reparation & byggnad, som icke blifvit uppförd i enlighet med denna byggnadsordning, mä byggnaden, i den mon sädant läter sig göra, bringas i Ööfverensstämmelse med samma byggnads- ordnings föreskritter. S 20. 1. Alla hus skola försvarligen underhällas och mot gata eller öppen plats vara i sädant skick, som Öfverens- stämmer med snygghet och god ordning. 2. Bofälligt hus, som anses medföra fara för eld eller olyckshändelse, skall nedrifvas, om det ej kan repareras 16 242 eller af byggnadsnämnden förelagd reparation icke inom ett är efter föreläggandet pä föreskrifvet sätt verkställes. Sl. 1. Boningshus eller annan byggnad mä icke inom fiskelägets omräde uppföras utan dertill af Be lemnadt tillständ. 2. Vid anhällan om tillständ att en byggnad skola nöjaktiga upplysningar i tvä lika lydande skrifter lem- nas om byggnadens storlek, indelning i rum, blifvande an- vändning m. m. hvarom byggnadsnämnden pröfvar nödigt erhälla kännedom pä förhand. 3. Svar & begärdt tillständ om byggnads uppförande skall af byggnadsnämnden meddelas senast ätta dagar efter det ansökan ingifvits eller framstälts. 4. Är byggnad ej uppförd inom tvä är efter erhället tillständ, anses detta förverkadt. 5. Vid tillbyggnad, förändring eiler större reparation af byggnad förfares p& enahanda sätt som vid nybyggnad. 6. Säväl vid nybyggnad som vid tillbyggnad, förändring eller sädan reparation, som icke utan erhället tillständ fär ega rum, skola besigtningar af byggnadsnämnden företagas för att tillse, det den byggande i allt ställer sig till efter- rättelse säväl byggnadsplanen som byggnadsordningens och byggnadsnämndens föreskrifter; och vare den byggande för den skull skyldig att hos byggnadsnämnden göra anmälan om arbetet icke blott vid dettas början och afslutande utan äfven under dess förlopp, dä stenfoten lagts eller den s. k. knäppningen egt rum, dä bjelklag öfver rum inlagts och dä murning af eldstäder och skorstenspipor försiggätt, men in- nan dessa rappats samt golf och tak anbringats. 8 22. 1. Öfver byggnadsnämndens beslut mä klagan föras hos Konungens befallningshafvande inom trettio dagar efter erhällen del af beslutet. 243 2. Innefattar byggnadsnämndens beslut förbud mot ätgärd eller fullföljd af sädan, hvilken anses stä i strid mot föreskrifterna i byggnadsordningen, gär beslutet i verkstäl- lighet utan hinder af besvär, sä framt icke byggnadsnämnden annorlunda förordnar. $ 23. 1. Förseelse mot denna byggnadsordning straffas i de fall, d& der& icke följer strafi enligt allmän lag, med vite frän 5 till 300 kronor, hvarförutom genom förseelsen upp- kommen skada skall af den vällande ersättas och inom af byggnadsnämnden förelagd tid det försummade verkställas eller det felaktigt utförda ändras. 2. DBöter eller viten, hvilka med anledning af bygg- nadsstadgans för rikets städer eller denna byggnadsordnings föreskrifter ädömas, tillfalla fiskelägets kassa. 3. Saknas tillgäng till fulla gäldandet af berörda böter och viten, skola de förvandlas enligt allmän lag. S 24. Förseelse mot denna byggnadsordning skall af allmän äklagare ätalas vid domstolen i orten, och gälle i fräga om klagan öfver domstolens beslut hvad i allmänhet angäende besvär i brottmäl är förordnadt. Ofvanstäende bestämmelser skola lända till efterrättelse frän och med den 1 december 1892. G. SNOILSKY. HENnR. WEST. VIIt. Konungens befallningshafvandes i Göteborgs och Bohus län utslag uppä den af folkskoleläraren A. J. KRISTENSON i Rönnäng, riksdagsfullmäktigen doktor AXEL VILHELM LJUNGMAN i Lilldal, kro- nolänsmannen JOHAN NORDSTRÖM i Hoga samt fiskhandlandena BERNHARD ANDERSSON, BERNT PERSSON och ANDERS JOHAN ANDERSSON frän Klädesholmen, pä& uppdrag af Stenkyrka socken med Klädesholmens och Rönnängs kapeller, skrift- ligen gjorda ansökning att, som Kongl. Maj:t i nädigt bref den 7 mars 1890 förordnat, att brand- stadgan för rikets städer skulle i tillämpliga de- lar gälla för det af öarne Klädesholmen och Ko- holmen bestäende fiskeläget Klädesholmen i Stenkyrka socken, samt för tillämpningen af nämnda stadga särskild af Konungens befallnings- hafvande faststäld ordning vore af nöden, Kenun- gens befallningshafvande mätte fastställa bifogadt förslag till brandordning för Klädesholmens fiske- läge; öfver hvilken ansökning kronofogden i Orosts och Tjörns fögderi blifvit hörd och yttrat, att han ej funne hinder möta för förslagets faststäl- lande. Gifvet Göteborg a Landskansliet den 20 september 1892. Konungens befallningshafvande finner, efter granskning af det ingifna förslaget, skäligt till efterrättelse fastställa följande Brandordning för Klädesholmens fiskeläge. Bid: För närmaste värden om fiskelägets brandväsende skall finnas dels en brandbefälhafvare med ställföreträdare, dels 245 en brandsynenämnd, bestäende af brandbefälhafvaren säsom ordförande och brandbefälhafvarens ställföreträdare säsom vice ordförande samt tre ledamöter med lika antal supple- anter, samtlige valde för fyra är i sänder. Af brandbefäl- hafvaren och hans ställföreträdare skall den ene efter lott- ning utträda vid slutet af andra äret ifrän det denna brand- ordning vunnit tillämpning samt af ledamöterne och supple- anterne likaledes en af hvardera vid slutet af hvardtera af de tre första ären frän nämnda tid. 8 2. 1. Brandsynenämnden sammanträder sä ofta denna brandordnings föreskrifter eller omständigheterna dertill för- anleda, och mä ej syneförrättning verkställas eller .‚beslut fattas, derest icke minst tre af nämndens medlemmar äro närvarande. Äro vid sammanträde bäde ordförande och vice ordförande hindrade att deltaga, utses ordförande för tillfället. Uteblifver medlem af nämnden frän sammanträde utan anmäldt och af öfrige ledamöter godkändt förfall, er- lägge vite med 2 till 10 kronor. 2. DBeslut fattas af nämnden medels öppen omröstning, dervid i händelse af lika röstetal den mening skall gälla, som biträdes af ordföranden. Vid alla förrättningar föres protokoll, hvars riktighet snarast möjligt granskas och be- styrkes. 3. Nämnden eger vid syneförrättningar tillkalla sak- kunnigt biträde, som mä för sitt besvär tilldelas ersättning ur fiskelägets kassa. 83. 1. Brandbefälhafvaren utöfvar högsta befälet öfver brandstyrkan säväl vid öfning och mönstring som vid inträf- fande eldsväda, handhafver värden om brandväsendets be- höriga ordnande och utser brandstyrkans underbefäl, an- svarar för namnrullas upprättande öfver brandstyrkan, eger kalla brandkären eller del af honom till tjenstgöring, besig- 246 tiga och profva säväl fiskelägets gemensamma som enskilde personers brandredskap samt göra framställning hos fiske- lägets styrelse om anslag af medel till brandväsendet och om instruktioner för brandstyrkan eller om föreskrifter i brandordningen. 2. Bortreser brandbefälhafvare för längre eller kortare tid, vare han skyldig öfverlemna sitt befäl ät ställföreträda- ren eller i dennes fränvaro till annan för befattningen lämp- lig person. Enahanda skyldighet äligger de särskilda afdel- ningarnes underbefälhafvare eller förmän. Den som sälunda träder i befälhafvares eller förmans ställe, inträder dermed i befälhafvares eller förmans rättigheter och skyldigheter, s& länge han fortfar att utöfva befattningen. 3. Uraktläter brandbefälhafvare eller hans ställföreträ- dare eller förman att, efter erhällen kunskap om eldsväda, genast inställa sig & sin post eller att vid bortresa ställa sig till efterrättelse föreskriften i näst föregäende moment, vare förfallen till vite af 2 till 10 kronor. Uteblifver befäl- hafvare eller förman alldeles utan giltigt förfall, vare vitet dubbelt större. Befälhafvare eller förman, som uteblifver frän befälssammankomst, erlägge vite med 1 till 3 kronor. Ss 4. 1. Fiskelägets brandstyrka utgöres af alla inom fiske- läget befintliga, icke vanföra män emellan 18 och 60 ärs älder. 2. Brandstyrkan fördelas pä& tre särskilda afdelningar, nemligen eldsläckningsmanskapet för eldsläckning och vatten- hemtning, bergningsmanskapet för räddning af lif och egen- dom samt reservmanskapet för vakthällning vid brandstället och värden om hemmen m. m. De tvä först nämnda afdel- ningarna tillsammans utgöra fiskelägets brandkär. 3. Ordnandet af fiskelägets brandstyrka i afdelningar med befäl och manskap för dem samt bestämmandet af i hvilken egenskap en hvar skall tjenstgöra, tillkommer brand- ur ee 247 befälhafvaren i samräd med hans ställföreträdare, och skall en hvar medlems befattning vara i särskild namnrulla an- gifven. 4. Mönstring och öfning med brandkären verkställes minst en gäng ärligen pä kallelse af brandbefälhafvaren. 5. Hvarje medlem af brandkären är pligtig inställa sig till tjenstgöring, dä brandbefälhafvaren, hans ställföreträdare eller brandsignal dertill kallar, vare sig det gäller utbruten eldsväda eller blott öfning eller mönstring; skolande en hvar dervid infinna sig & den plats, som blifvit för honom af brandbefälhafvaren förut bestämd, och vara försedd med sädan redskap som bör af honom medföras. 6. Vid inträffande eldsväda vare dessutom hvar och en af fiskelägets invänare, man eller qvinna, som frän hem- met kan undvaras, pligtig att biträda, p& sätt brandbefälet bestämmer. 7. Hvar och en af brandstyrkans medlemmar skall under tjenstgöring vid eldsväda eller öfningsmöte ovilkorligen lyda förmans bud och tillsägelse samt emottaga och utföra det befäl, som förman af förekommande omständigheter kan finna för godt ät honom öfverlemna. Utan förmans tillständ mä han icke aflägsna sig frän tjenstgöringsstället. 8. Till befäl och manskap utlemnad brandredskap vär- das pä& sätt och vid ansvar, allmän lag stadgar om anför- trodt gods. 9. a) Uraktläter medlem af brandkären att, efter det kunskap om eldfara genom brandsignal eller p& annat sätt erhällits, genast inställa sig pä sin post, vare förfallen till vite af frän 1 till 5 kronor. Uteblifver medlem alldeles utan giltigt förfall, vare vitet dubbelt större. b) Skulle medlem af reservmanskapet eller nägon, som enligt momentet 6 är förpligtad efter särskild tillsägelse bi- träda vid eldsväda, göra sig skyldig till dröjsmäl eller ute- blitvande, vare förfallen till vite af frän 1 till 3 kronor. c) För förfallolöst uteblifvande frän mönstrings- och öf- 248 ningsmöte, sedan detsamma blifvit vederbörligen kungjordt, utgifves i vite hälften af det belopp, som för uteblifvande frän eldsväda finnes stadgadt. | d) Aflägsnar sig nägon olofligen frän anvisadt göromäl vid eldsväda eller öfningsmöte eller eljes derunder emot för- mans bud visar olydnad och uppstudsighet, vare förfallen till vite af frän 3 till 20 kronor. e) Husbonde, som utan giltigt skäl vägrar tjenstehjon eller arbetare att inställa sig vid eldsväda eller öfningsmöte, vare förfallen till vite af 3 till 15 kronor. SH: 1. Dä sädant anses af nöden, mä fiskelägets röstberät- tigade invänare & allmänt sammanträde ega utfärda sär- skilda instruktioner för brandstyrkan och hennes befäl, för sotare eller andre, som med brandväsendet hafva befatt- ning. I dessa instruktioner mä dock ej böter, viten eller annan päföljd stadgas för underlätenhet att fullgöra hvad deri föreskrifves, utan skola de bestämmelser derom, hvilka kunna anses erforderliga, införas i denna brandordning. 2, DBrandstyrkans befäl, underbefäl och manskap ät- njuta under tjenstgöring det skydd emot väld och oförrätt, som enligt lag tillkommer dem, hvilka äro förordnade eller valde att offentligt tjensteärende förrätta eller kallade att vid offentlig förrättning tillhandagä. S 6. 1. Brandredskap till antal och beskaffenhet, som pä förslag af brandbefälhafvaren och fiskelägets styrelse beslutas & allmänt sammanträde, anskaffas och underhälles pä fiske- lägets gemensamma bekostnad. Dessutom äro enskilde hus- egare pligtige att pä& egen bekostnad anskaffa och under- hälla sädan brandredskap, som de särskilda brandstodsbo- lagen fordra, hos hvilka de hafva sin egendom försäkrad, eller som fiskelägets styrelse p& brandbefälhafvarens eller 2 249 brandsynenämndens framställning med hänsyn till afsevärda omständigheter pröfvar nödigt böra finnas. 2. Allmänna brandredskapen förvaras i rum eller & ställen, som af fiskelägets styrelse bestämmes,. 3. DBesigtning och profning af all inom fiskeläget be- fintlig brandredskap verkställes minst en gäng om äret i samband med eldsläckningsmanskapets öfningar uppä kallelse af brandbefälhafvaren. 4. Har i brandspruta eller annan redskap, som till dels eller helt och hället bestär af för rost utsatt metall, användts saltvatten, skall sköljning med sött vatten efter begagnandet snarast möjligt ega rum. 5. Redskap, som i öfrigt erfordras för elds släckande, säsom stegar, bätshakar, vattenämbar, segel och dylikt, till- släppes af dem, som sädan ega, och skall, för den händelse den skadas eller gär förlorad, ersättas med penningar ur fiskelägets kassa. ST. 1. Hvarje är i augusti mänad skall brandsyn hällas & förut kungjord tid. Denna syn förrättas af brandsyne- nämnden, hvilken, om den sä pröfvar nödigt, eger för ända- mälets bättre ernäende tillkalla sakkunnigt biträde. Brand- stodskomite eller annan motsvarande, i orten befintlig un- derstyrelse för allmän brandstodsinrättning, hvars reglemente är af Kongl. Maj:t eller Dess befallningshafvande faststäldt, mä genom en för ändamälet utsedd ledamot närvara vid brandsynerna med rätt att der göra erinringar, men ej att deltaga i besluten. 2. Vid brandsyn skola alla byggnader noga skädas och dervid tillses, huruvida allt blifvit iakttaget, som i denna brandordning samt brandstadgan för rikets städer och fiske- lägets byggnadsordning eller eljes är föreskrifvet till före- kommande af eldsväda eller till lättnad vid vädelds däm- pande. Sälunda skall bland annat anmärkas hvarje & bygg- 250 nad vare sig & eldstad, mur, rör, skorsten, tak eller annor- städes befintlig brist, som anses medföra fara för eld, samt efterses huruvida behörig sotning verkstälts och föreskrifven redskap finnes och i godt skick underhälles pä hvarje ställe, der han skall finnas. 3. Bristfällighet skall vara afhulpen före nedan om- förmälda efterbesigtning. Anser brandsynenämnden nägot böra tidigare bättras eller iakttagas, utsätte tid för fullgö- randet deraf och underrätte derom skyndsamlingen fiske- lägets styrelse, hvilken skall tillse att det anbefalda varder verkstäldt. 4. Befinnes eldstad, rör, mur, ‚skorsten eller annat dylikt vara i sä bristfälligt skick, att synnerlig väda för elden är för handen, eger brandsynenämnden, der s& nödigt pröfvas, att genast läta rifva den eller de eldstäder, genom hvilkas begagnande eldsolycka kan befaras, eller vidtaga annan lämplig ätgärd, hvarigenom begagnandet kan hindras, till dess bristerna blifvit afhulpna. 5. I oktober mänad skall brandsynenämnden hälla efterbesigtning pä alla de ställen, der bristfälligheter vid brandsynen anmärkts. De bristfälligheter, som vid denna efterbesigtning finnas icke vara afhulpna, anmälas skynd- samligen hos fiskelägets styrelse, som skall tillhälla den för- sumlige att fullgöra hyad honom äligger. 6. Hvad vid brandsyn eller efterbesigtning anmärkes, skall skriftligen upptecknas; och äligger det brandsynenämn- den att, innan hon aflägsnar sig, lemna husegaren eller den, som är i hans ställe, besked om den anmärkta bristen och angäende hvad han har att iakttaga. 7. Är lägenhet, redskap eller annat, som skall af brand- synenämnden undersökas, icke för henne tillgängligt ä den för brandsyn eller efterbesigtning kungjorda tid, skall ny tid utsättas för förrättningen eller den del deraf, som ej kunnat verkställas. Tredskas nägon att lemna nämnden till- 251 träde till lägenhet eller annat, som skall undersökas, eger hon fä handräckning af länsmannen i orten. 8. Vid förekommen anledning eger brandsynenämnden dessutom efter uppdrag af fiskelägets styrelse verkställa extra _ brandsyn och mä dervid kunna med lika verkan som vid ordinarie brandsyn föreskrifva tid för befunna eldfarligheters botande; och gälle för extra brandsyn samma bestämmelser, som för ordinarie brandsyn. 9. Ät allt, som kan utgöra föremäl för undersökning vid brandsyn, skall äfven fiskelägets styrelse egna uppmärk- samhet och tillsyn, särdeles under de tider af äret, dä brand- syn eller efterbesigtning ej hälles. Arbete för anmärkta brist- fälligheters afhjelpande, som ej verkställes till efterbesigt- ningen eller eljes inom föreskrifven tid, mä& fiskelägets sty- relse läta verkställa mot lega pä den försumliges bekostnad. Felande brandredskap eger styrelsen ock läta inköpa pä& den försumliges bekostnad, dä dylık redskap ej vid efterbe- sigtning eller eljes inom föreskrifven tid anskaffats. 10. Underläter nägon att hafva de vid brandsyn an- märkta bristfälligheter afhulpna före efterbesigtningen eller inom annan tid, som blifvit af synemännen utsatt, eller tred- skas nägon vid brandsyn eller efterbesigtning lemna brand- synenämnden tillträde till lägenhet eller annat, som skall undersökas, vare förfallen till vite af frän 5 till 50 kronor. S 8. 1. Sotning af eldstäder med tillhörande skorstens- pipor verkställes minst en gäng ärligen, men nödigt oftare i fräga om eldstäder, i hvilka starkare eldning eger rum eller i högre grad sotbildande bränsle användes, efter ty fiskelägets styrelse uppä förslag af brandsynenämnden för- ordnar. 2. Sker ej föreskrifven sotnring, vare den försumlige förfallen till vite af frän 3 till 10 kronor, och mä fiskelägets styrelse läta pä& den försumliges bekostnad verkställa den- 252 samma. Tredskas nägon dervid lemna sotaren nödigt till- träde, ege styrelsen undfä handräckning af länsmannen i orten. 3. Det äligger sotare att väl fullgöra sotningen äfven- som att tillse, huruvida & eldstad, mur, rör, skorsten eller dylikt finnes felaktighet, som kan innebära eldfara, och dä sädan felaktighet upptäckes, derom göra anmälan hos fiske- lägets styrelse, som, i händelse anmälan finnes vara befogad, lemnar sotaren skälig ersättning för densamma ur fiskelägets kassa *). 89. l. Hvar och en, som inom fiskeläget bor eller vistas, vare pligtig att varsamt och försigtist umgäs med elden samt att tillse, det eldstäder och rörledningar för elden äro utan brister och att, när sädana uppstä eller varseblifvas, de ofördröjligen blifva afhulpna. 2. En hvar förbjudes att lemna lägande eld eller brin- nande ljus eller lampa utan tillsyn eller att öfverlemna sig ät sömn, innan nyttjad eld är utsläckt, eller ljus eller lampa, om de behöfvas lysande, äro sä stälda att det ej medför eldfara, eller att bära bart ljus eller lampa äfvensom att röka tobak i fähus eller lada eller & annat ställe, hvarest lätt antändbara ämnen finnas öppet förvarade eller upplagda. Ur eldstad tagna kol eller aska mä ej, innan de slocknat eller afsvalnat, förvaras annorlunda än i metall- eller stenkärl. 3. Förräd af hö, halm, hyfvelspän eller dylikt mä& icke uppläggas ä& vindar öfver eller uti rum eller andra lägen- heter, i hvilka eld uppgöres eller eldstad finnes, samt icke heller större förräd af bränsle i rum, der eldstad finnes och begagnas. Ej heller mä lätt antändbara ämnen uppläggas i närheten af skorstenar, eldrör, spislar, bakugnar, kölnor och andra eldstäder eller stackar af hö eller halm uppsät- tas & tomts gärdsplats. I afseende p& krut, dynamit ‘och *) Denna paragraf är faststäld genom särskildt utslag den 15 oktober 1892. (Utg. anm.) 253 andra sprängämnen samt eldfarliga oljor och vätskor länder till efterrättelse, hvad derom särskildt är stadgadt; dock mä ej mera än ett kilogram krut inom samma lägenhet pä& en gäng innehafvas af annan än försäljningsman. 4. Kokning eller uppvärmning af tjära, olja eller dylika eldfarliga ämnen mä ej alls ega rum inomhus och utomhus endast pä& minst 50 meters afständ frän byggnad & plats, som af brandbefälhafvaren medgifves fä för dylikt ändamäl användas. 5. Den som för handtering eller hushällssyssla säsom brygg, bak, tvätt m. m. behöfver använda stark eldning, skall egna särskild uppmärksamhet derä att eldstäderne äro i fullgodt skick samt hälla noggrann tillsyn och värd om elden, synnerligast nattetid samt under bläst och stark torka, dä äfven lämpligt förräd af vatten till släckning bör vara till hands. 6. Fabriks- och handtverksidkare skola särskildt vaka deröfver att de hos dem anstälde arbetare försigtigt umgäs med elden. s 10. 1. Dä eldfara eller eldsväda yppar sig, äligger det den, som varseblifver faran, att omedelbarligen om henne lemna underrättelse ät dem, som närmast hotas af elden, samt, om farans undanrödjande päkallar hjelp, äfven ät ord- ningsmannen och brandbefälhafvaren eller dennes ställföre- trädare, hvilke draga försorg om brandsignaler. Under sär- skilda förhällanden eger fiskelägets styrelse förordna om vaktgöring nattetid genom fiskelägets brandstyrka efter brand- befälhafvares fördelning. 2. Den, som varseblifvit yppad eldfara men uraktlätit derom lemna föreskrifven underrättelse, vare liksom den, hvilken undandragit sig förelagd vaktgöring, förfallen till vite af frän 5 till 100 kronor. 254 Sa]; 1. Alla inom fiskeläget befintliga brunnar eller dam- mar skola vid eldsväda vara tillgängliga för hemtning af för släckning nödigt vatten. 2. Vid eldsväda under stark köld mä ingen pä& brand- befälhafvarens anmodan undandraga sig att, d& han eger tillgäng till större inmurad panna för kokning, i sädan läta uppvärma vatten för sprutornas behof. För sädan uppvärm- ning lemnas, om slikt päfordras, skälig ersättning ur fiske- lägets kassa. s 12. 1. Vid eldsväda, som eger rum efter mörkets inbrott, vare alla i närheten af brandstället samt utmed gata och andra ställen, der vatten hemtas eller forslas eller der bergnings- arbete försiggär, boende skyldige att under behörig tillsyn ställa brinnande ljus eller lampa i fönstren; och eger brand- befälhafvaren förordna om i hvilken utsträckning sädant bör ske. Gator och vägar till och frän brandställe fä icke till- stängas genom upplag at undan elden bergadt gods, utan bör detta helst undanskaffas öfver andra gator än dem, som be- gagnas för eldsläckningen. 2. De personer, som under eldsväda qvarstanna i hem- men för att värda der befintlig egendom, böra tillse, att luckor, fönster och dörrar i säväl boningshus som i synner- het uthus och vindar äro eller genast blifva stängda, att eldfängda ämnen bringas i säkert förvar, att befintlig brand- redskap iordningställes för användande, att vatten hälles i beredskap för vindar och andra ställen, som äro utsatta för att antändas, och att för öfrigt alla ätgärder vidtagas, som till förekommande af antändning eller beredande af skyni- sam släckning kunna erfordras. Är fara för antändning ge- nom flygeld för handen, bör uppmärksamt gifvas akt uppä, hvarest flygbraud nedfaller, och densamma sä vidt möjligt genast släckas. För öfrigt iakttages de föreskrifter och bud, 255 som brandbefälhafvaren eller förmannen för brandstyrkans reservmanskap meddela. 3. Finnes hus, der eldfara förmärkes, tillslutet, och kan inträde ej der beredas annorledes eller husfolket natte- tid väckas sä& skyndsamt som är af nöden, mä saklöst ytter- dörr uppbrytas eller fönster insläs. 4. Vid eldsväda eger brandbefälhafvaren för hämmande af eldens spridning läta, utan hinder af vägran, nedrifva byggnad, stängsel eller dylikt; skolande brandbefälhafvaren dock, dä omständigheterna det medgifva, innan befallning om byggnads nedrifvande meddelas, derom rädgöra med sin ställföreträdare och förmännen för brandstyrkans afdelningar. För byggnad, stängsel och dylikt, som pä brandbefälhafva- rens befallning vid eldsväda nedrifvits, njute egaren, för sa vidt han icke godtgöres genom brandförsäkring, ersätt- ning ur fiskelägets kassa; skolande dock vid ersättningens bestämmande fränräknas värdet af de ı behäll varande ma- terialier. & 13. När eldsväda timat, äligger det länsmannen i orten att ofördröjligen hälla noggrann undersökning för utrönande af orsaken till eldens uppkomst och spridning. Vid detta till- fälle skall ock undersökas, om föreskrifven brand- och rädd- ningsredskap vid tiden för eldens utbrott förefunnits och varit i godt skick underhällen. S 14. Nöjes ej den, som enligt ofvanstäende bestämmelser anser sig berättigad till ersättning för vid eldsläckning eller bergning skadad eller förstörd redskap eller för vid eldsväda nedrifven byggnad, stängsel eller dylikt, ät fiskelägets sty- relses beslut i fräga om framstäldt ersättningsanspräk, skall tvisten afgöras af skiljemän enligt lagen om skiljemän den 28 oktober 1837. 256 8:15, Den, som vid brandsyn fätt sig förelagdt att nägot full- göra, men ej nöjes med brandsynenämndens beslut, eger att hos fiskelägets styrelse öfverklaga nämnda beslut inom fjorton dagar, efter det han deraf bevisligen fätt del, den dagen oräknad. $ 16. 1. Förseelse mot denna brandordning skall af allmän äklagare ätalas vid domstolen i orten; och gälle i fräga om klagan öfver domstolens beslut i dessa mäl, hvad i allmän- het angäende besvär i brottmäl finnes förordnadt. 2. Förseelse mot denna brandordning straffas i de fall, d& derä icke följer straff enligt allmän lag eller ofvan an- norlunda föreskrifvits, med vite frän 1 till och med 100 kronor, hvarförutom genom förseelsen uppkommen skada skall af den vällande ersättas. 3. DBöter eller viten, hvilka med anledning af före- skrifterna i denna brandordning eller brandstadgan för rikets städer ädömas, tillfalla fiskelägets kassa; och eger allmän äklagare, dä han utför ätalet, att af beloppet undfä hälften. 4. Saknas tillgäng till fulla gäldandet af berörda böter och viten, skola de förvandlas enligt allmän lag. Ofvanstäende bestämmelser skola lända till efterrättelse frän och med den 1 december 1892. G. SNOILSKY. HENR. WESTIN. 257 Handlingar rörande ätgärder till samfärd- seins förbättrande i bohuslänska skärgärden. Tolfte samlingen *). Z. Motion i Andra Kammaren, N:o 2, om ändring af SS 5 och 6 regeringsformen, afseende inrättande af ett nytt statsdepartement för samfärdseln m. m. Sedan det visat sig, & ena sidan, att den anordning af de olıka statsdepartementen, som egde rum 1840, var otill- fredsställande s& till vida, att till särskildt ett par af dessa departement, nemligen civildepartementet och ecklesiastik- departementet, förts mycket olikartade ärenden, hvilkas an- tal dessutom starkt ökades, och & andra sidan att den allt mer tilltagande omfattningen af samfärdseln inom riket jemte de för denna samfärdsel nödiga anstalterna och allmänna arbetena kräfde, det ett eget nytt statsdepartement inrätta- des för värden om de dessa anstalter och arbeten afseende regeringsärendena, aflät Kongl. Maj:t 1857 proposition till riksdagen om inrättandet af ett sädant departement för »all- männa arbeten och kommunikationsanstalter» samt ökandet i samband dermed af antalet ledamöter i statsrädet till Zo/f. Denna proposition bifölls vid slutlig behandling under 1859 —1860 ärs riksdag utaf ridderskapet och adeln samt preste- ständet, under det att borgareständet biföll densamma med den af konstitutionsutskottet föreslagna ändringen, att antalet ledamöter i statsrädet nedsattes till e/foa, men bondeständet afslog densamma. Efter den stora representationsreformens genomförande *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 188%, sid. 309—342; 1855, sid. 158, 211, 225—279; 1886, sid. 1—163, 211—274; 1887, sid, 95—142, 158 —298; 1888, sid. 695—151, 177—274; 1889, sid. 1—99; 1890, sid. 49 — 104; 1891, sid. 253—311. 17 258 äterupptogs saken & nytt, men sammankopplades olyckligt nog med frägorna om kommerskollegiets indragning och om införandet af s. k. ministerstyrelse (utan motsvarande mini- steriel ansvarighet). Är 1868 hemställde sälunda Kongl. Maj:t om inrättande af ett nytt statsdepartement för »näringar och allmänna arbeten», under det att af enskilde motionärer föreslogs inrättandet af ett sädant departement 1868, 1874 och 1875 för »jordbruk och kommunikationer», 1880 och 1881 för »landtibruk och öfriga näringar» samt 1884 för »landtbruk och öfriga näringar samt allmänna arbeten»; hvarefter Kongl. Maj:t slutligen 1555 hemställde om inrät- tandet af eti statsdepartement för »Zandtbruk, industri och handel». Sistnämnda förslag förkastades emellertid vid 1883 ärs riksdag, dervid säsom skäl för yrkandena & afslag bland annat framhölls, att »äkerbruk, handel och industri sköta sig bäst sjelfva och icke behöfde nägot förmynderskap». Uppfattningen om näringslifvets främjande hufvudsak- ligast genom sjelfstyrelse och sjelfverksamhet i orterna gjorde sig sälunda 1yckligt nog gällande gent emot den vädliga äsisten om regeringens icke blott skyldighet att genom ut- öfvandet af ett omfattande statsförmynderskap draga försorg om näringarnes blomstring, utan äfven ansvarighet för närin- garnes trefnad. Sedan nu af riksdagen 1889 och 1891 ä ordinarie stat uppförts anslag till de behöfliga centrala embetsverken för behandlingen af ärenden rörande näringarnes främjande, har det redan 1857 tillräckligt motiverade förslaget om en sär- skild mälsman i statsrädet för samfärdsel och allmänna ar- beten ändtligen äterkommit i ett läge, som möjliggör en lösning utan sammankoppling med frägan om kommerskolle- giets indragning och om förläggandet af näringarnes s. k. administration direkt till Kongl. Maj:ts kansli. Pä grund af hvad sälunda anförts och med hänvisning till den förut af Kongl. Maj:t lemnade utredningen fär jag alltsä hemställa, 259 det riksdagen mätte antaga nedanstäende för- slag till ändring af S$ 5 och 6 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling: 5 Statsrädet skall bestä af elfoa ledamöter, bland hvilka Konungen utnämne en att vara statsmi- nister och statsrädets främste ledamot. Desse ega att alla ı statsrädet förekommande ärenden öf- vervara. Ej mä fader och son eller bröder pä. en gäng vara ledamöter af statsrädet. $ 6. Af statsrädets ledamöter skola aätta vara chefer och föredragande, hvar för sitt departement, nem- ligen: ministern för utrikes ärendena för utrikesde- partementet, en chef för justitiedepartementet, en för landtförsvarsdepartementet, hvilken till- lika vare Konungens rädgifvare i kommandomäl för armen, en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rädgifvare i kommandomäl för flottan, en för civildepartementet, en för finansdepartementet, en för ecklesiastikdepartementet samt en för samfärdselsdepartementet. Den närmare fördelningen af ärendena departe- menten emellan bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga. Stockholm den 20 januari 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. 260 Riksdagens protokoll vid lagtima riksmötet är 1892. Andra Kammaren. Lördagen den 12 mars kl. I1 f. m. 8 10. Härefter företogs handläggning af konstitutionsutskottets utlätande N:o 1 i anledning af väckt motion om ändring i SS 5 och 6 regeringsformen. Utskottet hemställde emellertid, att motionen icke mätte till nägon riksdagens ätgärd föranleda. Emot denna utskottets hemställan hade reservationer afgifvits af herrar LJUNGMAN, BJÖRKMAN, BOSTRÖM i Bodbyn, DAus, JoHnsson i Bollnäs, WıKstEn, HEDIN och NILSON frän Lidköping, som ansett, att utskottet bort med anled- ning af motionen hemställa, att riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t mätte anhälla, det Kongl. Maj:t, efter förnyad pröfning af frägan om lämpligaste antalet af och benäm- ningarna & statsdepartementen, dervid icke blatt inrättandet af ett nytt departement för samfärd- seln och närstäende ärenden utan äfven förenan- det af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen till ett departement borde tagas i Öfvervägande, täcktes till riksdagen afgifva den proposition om ändring af regeringsformen, hvartill denna pröf- ning kan föranleda. Efter föredragning af ärendet anförde: Herr LJungMAn: Dä, säsom herrarne kunna finna af betänkandet, de fieste af kammarens ledamöter inom kon- stitutionsutskottet reserverat sig mot det slut, hvartill ut- skottet kommit, anser jag mig vid frägans behandling här i kammaren böra yttra nägra fA ord. Dä departementalstyrelsen infördes är 1840 och $ 6 i regeringsformen erhöll sin nuvarande lydelse, skedde det pä 261 riksdagens initiativ. Sedan dess hafva ätskilliga förslag blitvit väckta om förändring af nämnda $ i den riktning, att man skulle erhälla ett nytt departement antingen för samfärdsel och allmänna arbeten eller för allmänna arbeten och näringarne, ehuru för öfrigt med alldeles liknande syfte. Af dessa förslag är tvifvelsutan det äldsta det bästa, d. v. s. det förslag som framkom, innan den häftiga striden om kom- merskollegiets indragning utbröt, en strid som förvirrade denna fräga. Utskottets majoritet har framstält den anmärkningen, att förhällandena nu äro annorlunda än är 1857, dä Kgl. Maj:ts första proposition i detta ämne för rikets ständer framlades. Ja, det vill jag visserligen medgifva, att förhäl- landena äro förändrade; men jag anser att de äro det pä ett sätt, som talar för min motion och icke mot densamma. Utskottet framhäller nemligen, att man nu skulle i statsde- partementen fätt byräer med »fackkunskap» egande per- soner, hvilket skulle göra en förändring af departementsin- delningen onödig. Ser man likväl efter, huru det förhäller sig i det departement, som frägan närmast gäller, eller eivil- departementet, s& skall man finna, att byräerne äro sä fä och de ärenden, som hvarje byr& har att handlägga, sä olikartade, att det icke kan blifva fräga om nägon egentlig »fackkunskap», utan endast om en i hög grad uppdrifven embetsmannarutin. Vidare säger utskottet, att regeringen i de för alla för- valtningsgrenar inrättade centrala embetsverken erhällit en hjelp, som bör göra den ifrägasatta förändringen obehöflig. Om man äter i detta afseende ser efter, hurudana förhäl- landena äro, s& finner man, att af de fem centrala embets- verk, som hafva att behandla ärenden rörande samfärdsel och allmänna arbeten, sä funnos fyra (eller kommerskollegium, poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt tele- grafstyrelsen) redan är 1857, och det femte (eller jernvägs- styrelsen) var under bildande. Utskottets majoritet tyckes 262 ER äfven antaga, att allt är sä väl bestäldt, dä det säger i be- tänkandet, »att vi för behandlingen af alla de frägor, som beröra detta intresse, redan ega särskilda centrala embets- verk, hvilka genom chefen för civildepartementet kunna fä samtliga sina bebof och önskningar hos Konung och riksdag framställda». Här synes likväl utskottets majoritet hafva förbisett, att just de centrala embetsverk, som i största be- röring med hvarandra hafva med samfärdseln att beställa, höra under olika statsdepartement, nemligen post- och tele- grafstyrelserna under finansdepartementet men jernvägssty- relsen under civildepartementet, samt att det händt, att olika uppfattning rörande för samfärdseln gemensamma angelägen- heter gjort sig gällande inom dessa bäda statsdepartement*). Hvad som talar mest för den motion, jag afgifvit, synes mig dock vara den omständigheten att samfärdseln är för är Ökats i den grad, att det allt mer och mer kräfves en- het och kraft i ledningen, en enhet som icke kan existera, sa länge samfärdselns angelägenheter skola vara delade mel- lan tvä olika statsdepartement och sä& länge det under dem finnas verk, som handla efter olika grundsatser. Det sam- arbete, som här är sä& nödvändigt, lärer näppeligen kunna vinnas p& annat sätt än genovm att förlägga samtliga hithö- rande angelägenheter under ett och samma departement. Utskottets flertal har vidare i utlätandet meddelat, att det saknat nödiga insigter för att bedöma denna fräga. Ja, helt visst är det lika sant som beklagligt att sä& är förhäl- landet, men det är icke nägot skäl att anföra mot motionen. När riksdagen hade insigt nog att först föreslä och derefter 1340 besluta en sä stor förändring som departementalstyrel- sens införande, och dä konstitutionsutskottet senare ansett sig kunna bäde bedöma och behandla samt till riksdagen *) Lotsstyrelsen, som äfven är ett centralt embetsverk för en sär- . .. == u. »,..0 . . oO skild gren af samfärdseln, har här förbigätts, emedan i motionen afsags att denna styrelse fortfarande skulle lyda under sjöförsvarsdepartementet. (Utg. anm.) 263 inkomma med förslag i frägan, sä& finner jag för min del icke nägot skäl, hvarför icke sä äfven nu kunnat ske, i syn- nerhet som den fräga, hvilken nu föreligger, blifvit föremäl for utredning i icke mindre än tre kungliga propositioner samt ätskilliga motioner och utskottsutlätanden. De här ifrägavarande ärendena utgöra för öfrigt den största och mest betydande grupp af ärenden, som inom rikets statsförvaltning förefinnes, utan att hafva fätt en sär- skild egen mälsman inom Konungens räd, hvadan utskottets invändning,. att det icke vore klart, att »det företrädesvis skulle vara just kommunikationsväsendet, som borde fä plats inom det nya statsdepartementet», icke heller kan vara be- fogad. Hvad utskottet vidare yttrar i afseende derä, att Jag i mitt förslag till förändring af $ 6 regeringsformen uteslutit det nu befintliga stadgandet, »att bland de tre statsräden utan departement minst tvä böra hafva förvaltat civil be- ställning», s& vill jag endast päpeka, att detta är ett gam- malt förslag, De kongl. propositionerna af 1868 och 1885 hafva bäda föreslagit denna uteslutning, och det af det enkla skälet, att denna bestämmelse i sjelfva verket är temligen betydelselös och af sä ringa värde, att den snarare är till hinder än till gagn. Ser man efter i statskalendern, huru ofantligt bäde mänga och olikartade samt föga betydande eivila beställningar som nu finnas, s& blifver genast klart, att bestämmelsen i fräga icke innebär nägon den ringaste garanti vare sig för insigter och erfarenhet eller för att be- svärsmälen i statsrädet skola blifva bättre behandlade, om denna bestämmelse qvarstär, än om den uteslutes. Utskottets majoritet slutar med att framhälla, att det skulle föranleda ätskilliga kostnader, om motionen bifölles. Ja, det kan icke bestridas, att, för den händelse motionen bifölles utan förändring och dess förslag blefve grundlag, sädant kunde medföra ätskilliga kostnader; men dessa skulle ı alla fall blifva ringa i jemförelse med de förmoner äfven 264 i ekonomiskt hänseende, som en bättre anordning i afseende ä den högsta ledningen af samfärdselns offentliga ange- lägenheter skulle medföra. Ty det är gifvet, att om man med verklig framgäng ‚vill vara sparsam, för att hindra skattebördornas ökande, och med de nu utgäende skatterna ästadkomma största möj- liga resultat, s& mäste initiativet dertill komma frän rege- ringen, som inom sig behöfver sakkunniga personer för att anordna de olika grenarne af förvaltningen pä& bästa sätt. Emellertid föreligger i detta fall en möjlighet, säsom re- servanternas förslag utvisar, att kunna vinna det resultat, som närmast äsyftas, äfven utan att öka antalet af departe- menten eller öka kostnaderna. Men dä godkännandet af ett sädant förslag som det föreliggande alltid skulle innebära en förändring i statsregleringen, sä kan det vara en fördel, att proposition j ämnet kommer frän regeringen, och att sä- ledes initiativet tages af densamma, hvarför ocksä de flesta af kammarens ledamöter i utskottet uti till utlätandet fogad reservation hemstält, att riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t mätte anhälla, det Kongl. Maj:t, efter förnyad pröfning af frägan, täcktes till riksdagen afgifva den proposition om ändring af regeringsformen, hvartill denna pröfning kan för- anleda. Jag ber derför, herr talman, att f& yrka bifall till denna reservation*). — [ERS KH = _—_ *) Denna hemställan bifölls efter votering med 109 röster emot 76 (Riksdagens protokoll. 1892. Andra kammaren. N:o 17, sid. 32). (Utg. anm.) LI. Bilagor till Kongl. Maj:ts nadiga proposition om staisverket ar 1891. Sjunde hufvudtiteln. — u u —— — — — ..o0 7 ı — Anläggning af telefonledningar. För anläggning af telefonledningar beviljade 1889 ärs riksdag ett extra anslag af 750,000 kronor, att utg& under fem är, af hvilket anslag hittills anvisats 150,000 kronor för hvartdera af ären 1890 och 1891. Enligt den för nyss- nämnda riksdag framlagda plan borde i första rummet till anläggande förekomma linierna Stockholm— Malmö, Stock- holm— Hernösand, Göteborg—Malmö, Göteborg—Jönköping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar. — u s>z>— => ===>» + >= — — = — — —— — — Vidare har telegrafstyrelsen i underdänig skrifvelse af den 19 sistlidne december gjort framställning om anvisande utöfver den del af det utaf 1889 ärs riksdag för anläggning af telefonledningar beviljade anslag, som bör utgä under är 1892, eller 150,000 kronor, af ett särskildt anslag & sam- manlagdt 116,000 kronor för ästadkommande af telefonför- bindelse mellan Pite& och Haparanda samt för utsträckning af rikstelefonnätet frän Uddevalla till Strömstad och frän Örebro till riksgränsen vid Magnor. Beträffande 2:0 linien Uddevalla— Strömstad anför telegrafstyrelsen, att denna telefonlinie skulle utgöra en naturlig fortsättning af den delvis redan utförda och i sin helhet besiutade vestkustlinien Malmö—Helsingborg— Halmstad— Göteborg— Uddevalla samt antagligen komma att i en icke aflägsen framtid fortsättas fram till Norges huf- 266 vudstad*). Telegrafstyrelsen förmenar, att denna linie, hvil- ken synes kunna fullt likställas med den äfvenledes beslutade ostkustlinien, är af alira största vigt för de bohuslänska kust- platserna med deras talrika skeppsrederier, storartade fiske- rier och mänga badorter. Enligt kommerskollegii senaste berättelse uppgär lästetalet af de & den bohuslänska lands- bygden hemmahörande fartygen till 35,854 tons eller till 6,916 tons mer än i nägot annat län och mängdubbelt mer än i flertalet af de andra länen. Fiskerierna hafva under fisketiden 1883—1889 lemnat en afkastning af omkring 2,500,000 kronor. Af landets badorter äro de förnämsta belägna inom Bohuslän **). Behofvet af ifrägavarande interurbana telefonförbindelse inom länets norra del gör sig s& mycket mer känbart, som denna länsdel är i saknad af jernvägar och äfvenledes un- der en stor del af äret ytterst knapphändigt försedd med ängbätslägenheter, s& att till exempel postbefordringen, med undantag för Strömstad, inskränker sig till kärrpost tre gänger i veckan. Just under denna tid, eller vintermänaderna, är det som fiskebedriften hufvudsakligen pägär och nästan alla fraktslut ega rum, hvadan telefonförbindelsen i synnerhet *) Linien Uddevalla—Strömstad var förutbestämd att erhälla_ dubbel- trädig telefonledning redan dA kungliga propositionen till J889 ärs riks- dag om anslag af 750 ‚000 kronor till rikstelefonnätet afgafs, och har denna felefonledning alldeles samma grund för sin jemförelsevis de tidiga tillkomst som telegrafleiningen Uddevalla—Strömstad. Det löjliga pästäendet, att nämnda telefonledning skulle tillkommit pa grund af Göteborgs fiskeriför- enings eller skolföreständaren Hans HOLMLIN’S initiativ (jfr Meddelanden frän Göteborgs fiskeriföreuing. IV. Telefonnätets utvidgning i Bohuslän. Göteborg 1891, sid. 5), saknar derför all verklig grund (jfr Telegrafstyrel- sens nedan under III införda utlätande). (TUtg. amm.) ve Bohusläns betydelse för fiskerinäringen, sjöfarten och badortsväsen- det är alldeles obestridlig, men motiverar naturligen rikstelefonnätets ut- sträckning i främsta rummet till de delar af landskapet, som ega största be- tydelsen för nämnda näringslif, d. v. s. till Bohusläns mellersta skärgärd (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 267—269, 270—272, 288 —289, 293—307. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Elfte samlingen, sid. 15—17, 18—20, 36 —537, 41—55). (Utg. anm.) 267 under nämnda ärstid, dä öfriga kommunikationer äro sämre, skulle varda till oberäknelig fördel*). Derjemte ligger det, enligt telegrafstyrelsens mening, stor vigt uppä, att de nuvarande genom telegrafverkets för- sorg anlagda och staten tillhöriga, i skärgärden spridda tele- fonstationerne varda sins emellan förbundna, sä& att derige- nom erhölles ett fullständigt provinsnät med snabb kom- munikation med de förnämsta afsättnings- och skeppnings- orterna för fisken, bland hvilka särskildt böra nämnas Gö- teborg och Uddevalla**). Telegrafstyrelsen har vidare meddelat, att det af sty- relsen päräknade antalet abonnenter för upprättande af lo- kalnät ı Strömstad och Grebbestad redan är fulltecknadt, men blott under vilkor att den föreslagna hufvudledningen Uddevalla—Strömstad kommer till ständ ***). Kostnaden för denna telefonlinie med utgreningar till Munkedal och Grebbestad samt med dubbel kopparledning af 25 mm. tjocklek och 113 km. i längd är af telegrafsty- relsen beräknad till 26,000 kronor’r). Ex protocollo: ADOLF VON HOFSTEN. *, Samma grunder motivera i än högre grad rikstelefonnätets utsträck- ning till länets mellersta skärgärd, d. v. s. Varekils och Lysekils telefon- omraden. ==) Att Uddevalla skulle utgöra en af »de förnämsta afsättnings- och skeppningsorterna för fisken» är en uppenbar och flera gänger pävisad osan- ning (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 36; 1890, sid. 74). (Utg. anm,) **%, Enligt en i januari 1891 till hushällningssällskapets förvaltnings- utskott afgifven, af M. RUBENSON och H. HoLMLIN undertecknad ansökan om understöd till telefonnätens utvidgning i norra Bohuslän voro dä 16 abonnenter tecknade ji Strömstad och 6 (jemte 2 förväntade) i Grebbestad. (Utg. anm.) +) Det äskade anslagsbeloppet beviljades i riksdagens bada kamrar onsdagen den 18 februari 1891 (Riksdagens protokoll. 1891. Första Kam- maren, N:o 6, sid. 25. Andra Kammaren, N:o 6, sid 49--54). Riksdagens skrifvelse N:o 37 (Bih. till Riksd. prot. 1891. 10 Saml. 1 Afd. 1 Band. 8 Häft.), sid. 15—17, 22. (Utg. anm.) 268 ZII. Till Konungen. Genom nädig remiss den 21 sistlidne februari har Eders Kongl. Maj:t anbefalt telegrafstyrelsen att afgifva underdänigt yttrande i anledning af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallnings- hafvande i Göteborgs och Bohus län anfört i underdänigt utlätande öfver tv& särskilda hos Eders Kongl. Maj:t gjorda underdäniga ansökningar, den ena af fiskeriföreningen i Gö- teborg, innehällande förslag till utvidgning af Göteborgs och Bohus läns telefonnät: genom anläggning af en dubbel led- ning af koppar frän Göteborg öfver Hisingen och Inland till Uddevalla och med en enkel ledning frän Varekil till Göte- borg; medeis likaledes en dubbel ledning af koppar frän Uddevalla öfver Munkedal och Grebbestad till Strömstad, med enkelledningar frän Munkedal till Lysekil och frän Grebbestad till Fjellbacka äfvensom en enkel ledning frän Bovallsstrand öfver Hunnebostrand till Grafvarne; och genom en kabelledning frän Lysekil till Fiskebäckskil samt vidare enkla ledningar frän Rönnäng pä Tjörn öfver Hättan till Marstrand och frän Göteborg till Kalfsund *); samt den andra ansökningen af Orosts och Tjörns fiskeriförening med hem- ställan, att pä statens bekostnad, med anslag af riksdagen, mätte utföras följande telefonanläggningar i bohuslänska skär- gärden till hafsfiıskebedriftens främjande, nemligen: nya tele- *) Endast Ljungskile, Uddevalla, Munkedal, Grebbestad och Strömstad skulle sälunda blifva delaktiga i rikstelefunnätet, och hela den egentliga skärgärden frän och med Hafstenssund och söder ut till och med Marstrand icke blott blifva utestängd frän rikstelefonnätet, utan hela den norr om Orost belägna delen af densamma äfven frän duglig telefonförbindelse med Göte- borg. Ursprungligen afsäg förslaget till och med endast en dubbelträdig ledning fraän Uddevalla öfver Munkedal och Grebbestad till Strömstad samt enkelträdiga ledningar frän Grebbestad till Fjellbacka och frän Lysekil till Munkedal, hvilken station redan förut hade telefonförbindelse med Uddevalla, samt frän Göteborg till Kalfsund (jfr Bohusläningen, Uddevalla 1889, N:o 39); och var det först efter kraftigt framhällande i tidningspressen af för- slagets otillfredsställande beskaffenhet och orättvisa, som man gaf nägot med sig (jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 34—35; 1890, sid. 74—75, 78—79; 1891, sid. 271—272, 281). (Utg. anm.) 269 fonstationer & Resö, Homborgssund, Hunnebostrand, Gäsö, Kyrkesund, Skärhamn, Hättan, Tjufkilshufvud, Rörö och Hönö, samt föreningslinier emellan de redan befintliga telefonsta- tionerne Bovallsstrand och Grafvarne & ena samt Rönnäng och Marstrand & andra sidan *). Uti sitt ofvan äberopade underdäniga utlätande har Eders Kongl. Maj:ts betallningshafvande, som frän myndig- heter och enskilde personer inom länet inhemtat yttranden rörande ärendet i fräga, för egen del anfört, att särskildt for detta län, der anläggning af jernvägar för närvarande icke syntes hafva nägon utsigt att förverkligas och, äfven om sä skulle ske, traktens beskaffenhet och fiskeplatsernas skilda och splittrade lägen omöjliggjorde för mänga af dem att af sädan anläggning skörda nägon direkt förmon, det för samfärdselns befrämjande vore angeläget att af ett sä vidt som möjligt utsträckt telefonnät komma i ätnjutande, men att det, för att statens bidrag för ästadkommande af ett sädant nät skulle kunna i större skala med framgäng tagas i anspräk, fordrades, att deraf kunde päräknas nägra in- komster för bekostande af det framtida underhället, hvar- förutan fortsättning af det hittills följda systemet att anskaffa telefonstationer genom anslag af staten och kommuner till anläggningskostnaden mäste möta svärigheter samt telefon- nätets fullständigande förhindras. En öfvergäng frän an- läggning at kostnadsfria samtalsstationer till abonnerade syn- tes derför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande nödvän- dig, och hade säväl landstinget som länets hushällningssäll- skap i öfvereusstämmelse med denna äsigt gjort sina anslag för bidrag till telefonanläggningar beroende pä inrättande *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 26—47; 1890, sid. 71, 72, 76, 80—81; 1891, sid. 207—208, 263— 282, 235—307. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Nionde samlingen, sid. 26—47; Tionde saml., sid. 23, 24, 28, 32--33; Elfte saml., sid. 11—30, 33—55. — Upplysningar och handlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration. 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 207—208. (Ttg. anm.) 270 af abonnementsstationer. Pä& fastlandet torde ock telefon- förbindelse mellan abonnent och närmaste centralstation kunna i regeln beredas utan understöd af staten, emedan anläsgningskostnaden, af hvilken abonnementsafgiften är be- roende, der icke varder särdeles betungande. Deremot skulle för alla de telefonstationer, som vore belägna ute i skär- gärden och till hvilka undervattenskablar erfordrades, abonne- mentsafgiften, om anläggningskostnaden dermed borde amor- teras, sannolikt blifva sä stor, att den ej kunde af abonnen- terne bestridas, äfven om de erhölle understöd af landstinget eller hushällningssällskapet, och ıi dessa fall, likasom dä centralstationer borde med hvarandra sammanbindas, torde understöd af allmänna medel icke kunna undvaras*). Be- träffande de af begge fiskeriföreningarne framställda, sins- emellan skiljaktiga förslag rörande de ställen, emellan hvilka telefonledningar företrädesvis borde anläggas, mäste, enligt den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade äsigt, afgörandet af denna fräga vara beroende p& utredning i hvilka trakter abonnenter i tillräckligt antal sig anmälde och genom sädan anmälan ädagalade det större eller mindre behofvet af telefonanläggningar; vid hvilket förhällande och dä sädan utredning ännu icke föreläge derom, att behöfliga abonnenter kunde vinnas pä de af fiskeriförenmgarne före- slagna platser**), Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 22—25, 45—47; 1890, sid. 6569, 70-71, 84-85; 1891, sid. 276278, 282—285, 286-288, 289—290, 291- — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbätt- rande inom bohuslänska skärgärden. Nionde samlingen, sid. 22—25, 45 —47; Tionde saml, sid. 17—21, 22—23, 36—37; Elfte saml., sid. 24— 26, 30—33, 34—36, 37—38, 39. — Beklagligt är att ej säsom ett resultat af denna uppfattning följde ett tillstyrkande af utförandet pä statens bekost- nad af ätminstone de telefonanläggningar, som förordades uti den till hus- hällningssällskapets förvaltningsutskotts utlätande den 20 september 1890 fogade reservationen (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 84. — Hand- lingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skär- gärden. Tionde samlingen, sid. 36. — Bihang N:o 5 till Göteborgs och Bohus läns Hushällningssällskaps qvartalsskrift 1890, sid. 9— 10). (Utg. anm.) **) A]l för ändamälet nödig utredning hade ganska lätt kunnat ästad- kommas, om man blott velat det (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 234, anm.) (Utg. anm.) 271 sin del icke kunde biträda deras förslag ı vidsträcktare mon, än att, dä ingen skiljaktighet rädde i afseende pä behofvet af snar anläggning af undervattensleduingar emellan Rönnäng och Hättan samt emellan Hättan och Marstrand, hvilket behof jemväl af Eders Kongl. Maj:ts befallningshatvande vits- ordades, och föga eller ingen utsigt funnes, att p& denna led nägra abonnenter skulle anmäla sig, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansäge sig böra säsom ett undantag frän den uppställda regeln tillstyrka, att kostnaden för dessa led- ningar mätte af statsmedel bestridas*). Öfver den ena af nu förevarande underdäniga ansöknin- gar, nemligen fiskeriföreningens i Göteborg, har telegraf- styrelsen, efter erhällen nädig remiss, redan den 13 sep- tember 1889 afgifvit underdänigt utlätande**), och äligger *) En uppenbar »skiljaktighet» föreläg emellertid deruti att Orosts och Tjörns fiskeriförening ej föreslagit att telefonstationen ä Hättan skulle utgöra en blott mellanstation & linien Rönnäng—-Marstrand (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 45). Den föreslagna telefonstationen & Hättan förordades redan den 13 oktober 1886 af länssiyrelsen och fick pä grund sä- väl deraf som af sin obestridda betydelse ingä bland de af regeringen till utförande under 1888 uti statsverkspropositionen till 1887 ärs bäda riks- dagar föreslagna nya telefonstationerne i bohuslänska skärgärden (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 161, 253, 254—255, 259, 264— 265; 1887, sid. 98, 99, 100—101, 102, 109, 113, 115, 223—234, 261; 1889, sid. 42, — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Tredje samlingen, sid. 161; Fjerde saml,, sid. 43, 44—-45, 49, 54—55; Femte saml., sid. 4, 5, 6—7, 8, 15, 19, 21; Sjette saml., sid. 66—67, 104; Nionde saml., sid. 42). (Utg. anm.) **) Uti detta sitt utlätande förklarar telegrafstyrelsen att den föreslagna dubbelträdiga ledningen Göteborg— Uddevalla vore under dä för handen varande förhällanden obehöflig samt yttrar dessutom följande: »Telegrafstyrelsen är icke i tillfälle att bedöma huruvida ytterligare anslag af statsmedel kunna beredas för de nu ifrägasatta nya telefonledningarne i Bohuslän, ej heller huruvida dessa ledningar äro särskildt för fiskerinäringen af den vigt och betydelse, som sökandena velat tillägga dem, men dä i detta senare afseende olika meningar yppat sig inom länet och gifvit sig tillkänna genom tidningspres- sen och dä uti flera motioner till Göteborgs och Bohus läns nu förestäende landsting förslag blifvit väckta om anvisande af ärliga bidrag för inrättande af allmänna telefonstationer i sädana socknar inom länet, som ännu äro deraf i saknad; torde en närmare utredning vara af behofvet päkallad i fräga om ytterligare telefonanläggningar inom nämnda län och de bidrag, som för detta ändamäl kunna frän länet päräknas, och en sädan utredning lämpligast verkställas af E. K. Maj:ts befallningsbafvande, som bäst är i tillfälle att, efter frän orterna inhemtade upplysningar, pröfva hvilka intressen härvid 272 det telegrafstyrelsen, enligt nädig remiss den 16 oktober 1889 att nu afgifva utlätande jemväl beträffande den under- däniga ansökningen frän Orosts och Tjörns fiskeriförening, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t, genom ytterligare nädig re- miss den 10 innevarande december, till telegrafstyrelsen öfverlemnat, för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af de sälunda anbefallda utlätandena, en frän Orosts och Tjörns fiskeriförening nyligen inkommen skrift, med anhällan om nädigt bifall till den underdäniga ansökning, som, med syfte att utverka ätgärder till bohuslänska hafsfiskebedriftens främ- jande, sistlidne maj mänad frän talrika skärgärdsbor inlem- nades och hvari framhälles önskvärdheten af dels en dub- belträdig telefonstamledning frän Göteborg öfver Inland samt telegrafstationerne Varekil, Lysekil och Fjellbacka till Greb- bestad och dels de för rörelsen mest betydande lokallednin- garnes ombyggnad till dubbelträdiga, deruti äfven inbegripen den till Marstrand frän Göteborg gäende enkelträdiga led- ningen *). För sin del fär telegrafstyrelsen i underdänighet an- föra, att, dä styrelsen redan den 18 innevarande mänad, i sammanhang med sin begäran om anslag till vissa telefon- förbindelser, i underdänighet hemstält om anordnande af en dubbelträdig ledning Göteborg— Varekil—Lysekil och dä en dubbelträdig ledning frän Göteborg till Marstrand redan är under anläggning och innan kort varder fullbordad, samt kunna anses böra i främsta rummet tillgodoses.» — Jfr Bohuslänsk Fiskeri- tidskrift, 1889, sid. 22—25; 1890, sid. 65—69. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Nionde samlingen, sid. 22—25; Tionde saml., sid. 17—21. (Utg. anm.) *) Telegrafstyrelsen förbiser här, att säväl nämnda underdäniga an- sökning frän talrika skärgärdsbor som Orosts och Tjörns fiskeriförenings nämnda skrift äfven anhöllo om utförande pä statsverkets bekostnad och utan bidrag frän orten af de utaf samma fiskeriförening i hennes underdäniga ansökan den 12 oktober 1889 föreslagna nya telefonstationernei skär- gärden (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 207—208, 285—286, 291 — 292, 309—311. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbätt- rande inom bohuslänska skärgärden. Elfte samlingen, sid. 3—34, 39 —40, 57—59). (Utg. anm.) a nn 273 dertill kommer att, p& sätt styrelsen förut i sitt underdäniga utlätande den 13 september 1889 framhällit, s& olika me- ningar inom länet yppat sig, att en närmare utredning be- träffande ytterligare telefonanläggningar mäste anses behöflig, men vid den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande verk- ställda och nu förelisgande utredning nägon sammanjemkning af de olika intressena icke vunnits, och telegrafstyrelsen ännu mindre än Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande är i ständ att i detta afseende nägot uträtta, styrelsen anser sig icke under nuvarande förhällanden kunna i vidsträcktare mon, än som redan skett, förorda vissa platser i Bohuslän till erhällande af ytterligare telefonanläggningar med bidrag eller helt och hället p& bekostnad af statsmedel**). Enär emellertid säväl de bäda fiskeriföreningarne som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet tillstyrkt an- ordnande af undervattensledning emellan Rönnäng och Hättan samt mellan Hättan och Marstrand, hvadan meningarne icke synas vara delade om vigten deraf att Hättan sättes i för- bindelse med det öfriga telefonnätet, fär äfven telegrafsty- relsen förorda en sädan förbindelse; men dä det föreslagna sättet härför medels kabelledningar pä& ömse sidor om Hät- tan blefve synnerligen dyrbart och i tekniskt hänseende mindre tillfredsställande, torde i stället en direkt förbindelse- ledning frän Hättan till Stockevik, som redan har telefon- förbindelse med Varekil, böra föredragas**), Under förutsättning att ofvan omförmälda linie Göte- *) Helt annorlunda och bättre för bohuslänska skärgärden hade tele- grafstyrelsens utlätande helt visst utfallit, om länsstyrelsen verkligen sökt ästadkomma en duglig utredning samt i sitt utlätande tillstyrkt ätminstone de anläggningar till utförande pä statsverkets bekostnad, hvilka förordades i reservationen till hushällningssällskapets förvaltningsutskotts yttrande den 20 september 1890 (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 84. — Hand- lingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande i bohuslänska skär- garden. Tionde samlingen, sid. 36). (Utg. anm.) ° **) Sammalunda lydde äfven telegrafstyrelsens underdäniga utlätande den 9 november 1886 (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 264— 265. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden Fjerde samlingen, sid. 54—55). (Utg. anm.) 18 274 borg— Varekil—Lysekil kommer till utförande äfvensom att nu ifrägavarande linie Hättan—Stockevik göres dubbelträdig, skulle, enär det helt säkert ej kan dröja länge, innan den nuvarande enkelträdiga förbindelseledningen frän Stockevik till Varekil kommer att göras dubbelträdig, Hättans telefon- station genom den sälunda föreslagna anordningen erhälla en beqväm förbindelse med alla de orter, som af sökandena afses genom den pä& andra sidan Hättan ifrägasatta kabel- ledningen till Marstrand. Kostnaden för en dubbelträdig ledning Hättan—Stockevik beräknas till 8,000 kronor, medan kostnaden för en dubbelträdig dylik ledning Rönnäng—Hät- tan—Marstrand beräknas till minst 20,225 kronor. Slutligen fär telegrafstyrelsen, med anledning af den frän Orosts och Tjörns fiskeriförening senast inkomna an- sökning, hänvisa till hvad ofvan anförts beträffande linierna Göteborg—Marstrand och Göteborg— Varekil—Lysekil. Med stöd af hvad sälunda blifvit anfördt och enär te- legrafstyrelsen, i betraktande af de redan frän det allmän- nas sida nedlagda betydliga kostnader & telefonanläggnin- garne i Bohuslän, anser sig icke kunna för närvarande för- orda anslag af allmänna medel för vidare utsträckning af dervarande nät eller detsammas ombyggnad till dubbelträ- digt, sä framt icke genom anmälan af ytterligare abonnenter ädagalägges tillräckligt intresse derför hos befolkningen och derigenom beredas medel för det framtida underhället, mäste telegrafstyrelsen inskränka sig till att, för anordnande af en dubbelträdig ledning Hättan—Stockevik, förorda an- slag af statsmedel till belopp af ätta tusen kronor. Samtliga remisshandlingar äterfölja härjemte. Underdänigst Efter nädigste förordnande: HERMAN ÜDDENBERG. N. R. CURMAN. EpDv. SVANBECK. C. F. ENGSTRÖM. Stockholm den 29 december 1891. 275 IV, Bilagor till Kongl. Maj:ts nädiga proposition om statsverket är 1892. Sjunde hufvudtiteln. — —— — — — DD _--- Do .u_ De _——- — — m — —— — — — ee — —_ — — — —— —— —— — — _— —— Anläggning af telefonledningar. För anläggning af telefonledningar beviljade 1889 ärs riksdag ett extra anslag af 750,000 kronor, att utg& under tem är, af hvilket anslag hittills anvisats 150,000 kronor for hvartdera af ären 1890, 1891 och 1892. Enligt den för nyssnämnda riksdag framlagda plan borde i första rum- met till anläggande förekomma linierna Stockholm—Malmö, . Stockholm—Hernösand, Göteborg— Malmö, Göteborg— Jön- köping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar. I underdänig skrifvelse den 22 sistlidne december har telegrafstyrelsen vidare gjort framställning om anvisande, utöfver den del af det utaf 1889 ärs riksdag för anläggning af telefonledningar beviljade anslag, som bör utgä& under är 1893, eller 150,000 kronor, af ett särskildt anslag till be- lopp af sammanlagdt 250,000 kronor för ästadkommande af följande interurbana telefonlinier, nemligen: 1:0) Stockholm—Örebro—Karlstad; 2:0) Stockholm —Norrköping—Linköping; 3:0) Malmö—Kristianstad; samt 4:0) Göteborg— Varekil— -Lysekil. Till stöd för nu gjorda underdäniga framställning anför telegrafstyrelsen beträffande 276 Hvad slutligen vidkommer 4:0) linien Göteborg— Varekil—Lysekil, erinrar telegrafstyrelsen, att styrelsen i sin är 1890 afgifna underdäniga framställning om anslag till telefonlinien Udde- valla—Strömstad framhällit, hurusom det läge stor vigt uppä, att de nuvarande genom telegrafverkets försorg anlagda och staten tillhöriga, i bohuslänska skärgärden spridda telefon- stationerne blefve sins emellan förbundna, s& att derigenom erhölles ett fullständigt provinsnät med snabb kommunika- tion med de förnämsta afsättnings- och skeppningsorterna för fisket, bland hvilka särskildt borde nämnas Göteborg. I öfverensstämmelse med denna uppfattning anser telegrafsty- relsen fortfarande, att en telefonlinie Göteborg— Varekil— Lysekil är af nöden. Härigenom skulle den stora fördelen vinnas, att nyss nämnda skärgärds mest betydande men nu ätskilda telefonnät, de i Varekil och Lysekil, erhölle för- * .bindelse med hvarandra och med Göteborg. Dessa bäda nät ega nemligen de flesta telefonstationerne för allmänheten inom Göteborgs och Bohus län och förete redan nu ett jem- förelsevis betydande antal abonnenter, hvilket antal torde komma att tilltaga, i den mon telefonens användbarhet Ökas. Länets hushällningssällskap och landsting hafva ock under de senaste ären beviljat anslag, det förra med 4,000 kronor om äret ı fem ärs tid, och det senare med 3,000 kronor om äret i lika läng tid eller bäda tillsammans med i allt 35,000 kronor, allt för att understödja teckning af abonnen- ter och utvecklingen af länets telefonnät. Skäl finnas ock, _ enligt hvad telegrafstyrelsen anför, till det antagande, att dessa länets korporationer komma att fortsätta & den sälunda inslagna vägen att främja länets telefonväsende. En dubbelträdig telefonlinie Göteborg— Varekil—Lyse- kil skulle naturligtvis äfven blifva till stort gagn för Göte- borgs stad, hvars telefonabonnenter och öfriga innevänare derigenom erhölle telefonförbindelse med de vigtigaste fiske- stationerne inom länet. Samma förbindelse har af största 277 delen utaf länets kustbefolkning eftersträfvats säsom den nu- mera mest vigtiga och behöfliga anläggning samt erbjuder vidare den förmonen ät bohuslänska telefonväsendet, att tv& föorbindelsevägar komma till ständ emellan Lysekil och Göte- borg, hvilken förmon vore ganska afsevärd, enär den förut- varande förbindelselinien öfver Uddevalla och Venersborg numera är strängt anlitad för annan korrespondens. Den del af bohuslänska skärgärden, som omfattas af Varekils och Lysekils telefonnät, eger den ojemförligt största betydelsen för fiskebedriften ej mindre inom Bohuslän än ock i hela riket samt utgör ett af de allra främsta fiskeri- centra. De fiesta af länets stora fiskelägen tillhöra denna trakt, hvilken dessutom är den mest framstäende inom länets skärgärd i afseende äfven ä& skeppsrederi, badortsväsende och affärsrörelse i allmänhet samt derför redan besitter de flesta af just denna rörelse framkallade samfärdsanstalterna inom samma skärgärd. Hvilken stor betydelse Göteborgs och Bohus län eger för sjöfarten och fiskebedriften inom riket, framgär tillräck- list deraf, att enligt kommerskollegii senast offentliggjorda underdäniga berättelse öfver utrikes handeln och sjöfarten angifves hela landets handelsfiotta för är 1839 hafva egt en drägtighet af 504,679 tons, af hvilka närmare tre tionde- delar eller 146,356 tons kommo pä nämnda län. Under det att för samma är hela rikets utförsel af färsk fisk uppgick till 55,806,882 kilogram och af saltad sill till 20,494,685 kilogram, sä hafva icke mindre än 53,543,086 kilogram af förra slaget och 18,905,919 kilogram af det senare utförts frän sagda läns tullkammardistrikt och detta oberäknadt den ganska betydliga mängd af fisk, som frän Bohuslän forslats till öfriga delar af riket för att der förbrukas*). Den bo- *) En ej obetydlig mängd bäde färsk fisk och saltad sill, som forslats frän Bohuslän, der den fängats, till andra hamnar inom riket, utföres sedan frän dessa till utlandet. — Ofvan meddelade statistiska uppgifter äro för är 1889. (Utg. anm.) 278 huslänska hafsfiskebedriften uppgifves omfatta ett sillfiske, som är näst det pä& kusten af Skotland förekommande det största i verlden, samt en export af färsk fisk, som är den allra största, som finnes eller nägonsin funnits till. För ädagaläggande af den offervillighet, som är & dessa orter rädande för. telegraf- och telefonväsendets utveckling derstädes, anför telegrafstyrelsen, hurusom en för telegraf- och centraltelefonstationen i Varekil nyuppförd, rymlig och för ändamälet lämplig byggnad med tillhörande tomt inom kort kommer att till telegrafverket med full eganderätt öf- verlätas af enskilda personer i orten*'). Äfven för den nu ifrägasatta linien anser telegrafstyrel- sen böra användas dubbel kopparledning af 2,5 mm. diame- ter, och har densamma synts lämpligast böra uppläggas pä& telegrafverkets förutvarande stolplinie af 76 kilometers längd frän Göteborg via Kungelf, Hälta och Svanesund till Vare- kil samt derifrän fortsättas äfvenledes p& förut befintliga stolpar ä& en sträcka af 20 kilometer via Kärehogen till när- heten af Fiskebäckskil, hvarifrän 13 kilometer ny stolplinie jemte en 3 kilometer läng kabelledning öfver Gullmarsfjorden ı närheten af de sä kallade Kopparnaglarne erfordras för liniens framdragande till Lysekil. Kostnaden för linien Göteborg—Varekil utgör med in- beräkning af kortare kabelledningar och apparater 20,580 kronor samt för linien Varekil—Lysekil, hvilkens längd ut- gör 36 kilometer, 17,355 kronor eller tillsammans för hela linien Göteborg— Varekil—Lysekil 37,935 kronor**). Ex protocollo: FR. N:son IHRFELT. *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 87—89. — Handlingar rö- rande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden, Tionpde samlingen, sid. 87—89. (Ütg. anm.) **) Det äskade anslagsbeloppet beviljades af riksdagens bäda kamrar onsdagen den 30 mars 1892 (Riksdagens protokoll. 1892. Första Kammaren N:o 19. Andra Kammaren N:o 23). — Riksdagens skrifvelse N:o 68 (Bih. till Riksd. prot. 1892. 10 Saml. 1 Afd. 1 Band. 13 Häft.), sid. 16—20. (Utg. anm.) 279 v. Till Göteborgs och Bohus läns landsting. Sedan landstinget är 1889 pä grund af fyra likalydande motioner beslutat afsl&ä det förut af hushällningssällskapet biträdda förslaget om att med en viss bestämd andel (en fjerdedel) af anläggningskostnaden bidraga till utförandet af vissa för telefonväsendet behöfliga »förbindelse- eller stam- linier för länet ıi dess helhet» och i stället bifallit nämnda motioners förslag att, »pä& af förvaltningsutskottet fastställda vilkor, medels ärliga bidrag understödja inrättandet och un- derhället af för allmänheten mot viss billig afgift för hvarje samtal tillgängliga telefonstationer i sädana socknar inom länet, som dä vore i saknad af telefonstation för allmänheten» (Landstingets tryckta handlingar är 1889, N:o 26, sid. 13, $ 61), och sedan hushällningssällskapet följande äret, med fränträdande af sitt förra beslut, bestämt sig för att ansluta sig till landstingets uppfattning, har länets telefonväsende raskt utvecklats i den riktning, att staten bekostat de be- höfliga »förbindelse- eller stamlinierne för länet i dess hel- het» utan nägot tillskott frän orten till bestridande af den ifrägasatta fjerdedelen af anläggningskostnaden, under det de af landstinget och hushällningssällskapet beviljade anslagen fätt användas uteslutande till ävägabringandet af lokalnät genom att understödja teckning af abonnenter för längre lokallinier *). Genom ett sädant förfaringssätt har vunnits, icke blott att länet jemte nämnda »förbindelse- och stamlinier» erhäl- lit värdefulla lokalnät, utan äfven att betydande belopp be- sparats länet derigenom att berörda linier undfätts af staten *) Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar 1889, N:o 12, sid. 4—9, 21-22, 25—26. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 22 —25; 1890, sid. 65—69. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Nionde samlingen, sid. 22—25; Tionde saml., sid. 17—21. (Utg. anm. 280 och de för deras utverkande afsedda bidragen frän lands- tinget och hushällningssällskapet kunnat användas till un- derstödjande af lokalnäten, för hvilkas ästadkommande eljes hade mäst beviljas motsvarande anslag. Telefonväsendet i allmänhet och särskildt rikstelefon har ock härigenom med mindre kostnad för länet blifvit en för talrika orter tillgäng- lig förmon i stället för, säsom med det 1889 förkastade för- slaget afsägs, ett slagt monopol för blott nägra fä orter*). Dä nu hushällningssällskapet för telefonväsendets främ- jande pä anförda grunder beviljat ärsanslag att utg& under fem ärs tid, 1889 med 2,000 och 1891 med ytterligare 2,000 kronor eller tillsammans 20,000 kronor, men landstinget, hvilket dock främjandet af samfärdseln inom länet närmast äligsger, ärsanslag för fem ärs tid 1889, 1890 och 1891 med blott 1,000 kronor eller tillsammans 15,000 kronor**), och dä ännu mänga orter inom länet sakna af behofvet päkallad telefonförbindelse; sä torde skäl nog finnas för landstinget att än en gäng bevilja ett ärsanslag till telefonväsendets fortsatta utveckling. Vid bestämmandet af ett sädant anslags användning torde dock nu nägot friare händer än tillförene kunna lem- nas förvaltningsutskottet och nödig hänsyn tagas äfven till andra omständigheter, än den att telefonstation för allmän- heten saknas inom socknegränsen. Pä grund af hvad sälunda anförts, fä vi "alltsä hemställa, det mätte landstinget för hvartdera af ären *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889. sid. 26—38; 1891, sid. 291. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohus- länska skärgärden. Nionde samlingen, sid. 26—38S; Elfte saml., sid. 39. (Utg. anm,) **) Göteborgs och Bohus läns Hushällningssällskaps qvartalsskrift, 1889, Bihang N:o 3, sid. 35—36 ($ 23); 1890, Bih. N:o 4, sid. 25 ($ 40), sid, 29—31 ($ 2), N:o 5, sid. 8—10 ($ 9); 1891, Bih. N:o 4, sid. 17—18 ($ 28). — Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar, 1889, N:o 26, sid. 13 ($ 61, 3:0); 1890, N:o 26, sid. 12 ($ 55, 3:0); 1891, N:o 27, sid. 13—14 ($ 62, 5:0). — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1890, sid. 81—86. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Tionde samlingen, sid. 33—38. _ (Utg. anm.) 281 1893, 1894, 1895, 1896 och 1897 bevilja ett reservationsanslag af 1,000 kronor att ställas till förvaltningsutskottets förfogande för att, p& af utskottet bestämda vılkor, användas till att me- dels ärliga bidrag understödja inrättandet och vidmakthällandet af nya, mot viss billig afgift för hvarje samtal tillgängliga telefonstationer för all- mänheten *). Tjörn den 8 augusti 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. J. E. BILLSTRÖM. J. L. KJELLBERG. Arendal den 29 augusti 1892. JOHAN OHLSSON. v7. Till Kongl. Telegrafstyrelsen. Allt sedan telefonanläggningar p& statens bekostnad först började utföras inom bohuslänska skärgärden, har det inom den för sillfisket mest betydande delen af samma skär- särd funnits en enstämmig Önskan att erhälla en telefon- station för allmänheten & tull- och lotsplatsen Hättan ı Stenkyrka socken af Tjörns härad. Ansökningar om bland annat äfven denna telefonstations inrättande hafva derför ock ingifvits under ären 1886, 1887 och 1890 till Konungens befallningshafvande ı länet, som ı den 13 oktober 1886 och den 16 februari 1891 afgifna ut- lätanden förordat denna önskan, samt under ären 1888 och 1889 till Kongl. Maj:t, hvarförutom Kongl. telegrafstyrelsen uti underdäniga utlätanden den 9 november 1886, den 24 *) Förslaget tillstyrktes af vederbörande särskilda utskott och vann landstingets enhälliga bifall den 22 september 1892. Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar, 1892, N:o 24, sid. 1, N:o 25, sid. 22 ($ TI). (Utg. anm.) 282 januari 1888 och den 29 december 1891 tillstyrkt bifall till samma Önskan*). Uti Kongl. Maj:ts nädiga proposition om statsverkets tillständ och behof till 1837 ärs bäda riksdagar anfördes ock, vid äskandet at anslag till telefonanläggningar i bohuslänska skärgärden, Hättan bland de ställen, som före- trädesvis ansägos förtjente af att till fiskerinäringens främ- jande erhälla telefonstation**); men dä det af 1887 ärs se- nare riksdag beviljade anslaget icke räckte till äfven för an- läggningen af den ifrägavarande stationen, och dä Hättan, huru stor betydelse säsom tull- och lotsstation samt fiske- plats den än mä hafva, dock icke är sä 1Iyckligt lottad, att den af egen kraft förmär skaffa sig telefonförbindelse genom abonnementsteckning; si har den ock fätt förblifva i fort- farande saknad deraf. Tull- och lotsplatsen Hättan är belägen uti en trakt, som enligt bäde innevarande och föregäende sillfiskeperioders erfarenhet företett ett det allra ymnigaste sillfiske, samt är i besittning af det för inrättandet af en sillfiskets främjande afseende telefonstation för allmänheten lämpligaste läget i samma trakt, p& samma gäng som en sädan station der skulle erbjuda äfven en betydande förmon för sjöfarten frän utrikes orter & Uddevalla. Saknaden af telefonstation p& denna plats har derför länge utgjort en stor olägenhet, som särskildt för sillfiskebedriften varit känbar samt lagt hinder *) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom . bohuslänska skärgärden. Tredje samlingen, Göteborg 1886, sid. 161; Fjerde saml., Göteb. 1887, sid 44—45, 49, 54—55, 59; Sjette saml., Göteb. 1888, sid. 66—67, 71—72, 73, 103—105, 107, 128, 130, 134, 135; Sjunde saml., Göteb. 1888, sid. 76; Nionde saml., Göteb. 1890, sid, 42, 47, 48; Tionde saml., Göteb. 1891, sid. 24; Elfte saml., Göteb. 1891, sid. 32, 33; Tolfte saml., Göteb. 1892, sid. 15, 17—18. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 161, 254—255, 259, 264—265, 269; 1887, sid. 223—224, 228 — 229, 230, 260—262, 264, 285, 287, 291, 292; 1888, sid. 140; 1889, sid. 42, 47, 48; 1890, sid. 72; 1891, sid. 284—285; 1892, sid. 271, 273 — 274, (Utig. anm.) **) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Femte samlingen, Göteborg 1887, sid. 6—7, 15, 21. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1887, sid. 100—101, 109, 115. (Utg. anm.) Sue 283 i vägen för uppkomsten af nödiga förädlingsverk i nejden för sillens beredning till handelsvara. Enligt hvad Kongl. styrelsen förut pävisat, kan stationen ı fräga lämpligast ävägabringas medels ledning frän Varekil öfver Stockevik och Rönnäng, hvilken ledning för att i ful- laste mätt: motsvara ändamälet redan frän förstone bör göras dubbelträdig, s& att den blifvande stationen & Hättan äfven varder intagen uti rikstelefonnätet. Dä bidrag frän orten till ifrägavarande telefonstations ästadkommande, säsom äfven af Konungens befallningshaf- vande i länet framhällits, alls icke stär att erhälla, fär jag derföre äfven härmed vördsammast hemställa, det mätte Kongl. styrelsen hos Kongl. Maj:t göra underdänig hemställan om för anläggningen af en dubbelträdig telefonledning Varekil—Stoc- kevik— Hättan nödigt anslags äskande af riks- dagen. Stockholm den 10 november 1892. AXxEL VILH. LJUNGMAN. Riksdagsman för Orost och Tjörn. vır. Till Konungen. Eders Kongl. Maj:t har genom remiss den 20 november nästlidne är nädigst anbefalt väg- och vattenbyggnadssty- relsen afgifva underdänigt utlätande angäende en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län inlemnad underdänig framställning af länets landsting, att »Eders Kongl, Maj:t täcktes i näder vidtaga ätgärder för upprensning pä& statens bekostnad af inomskärs- farleden längs bohuslänska kusten mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka till ett djup vid medelvattenständ af minst 3,56 meter och i öf- 284 verensstämmelse med företedda undersökningshandlingar»*); och fär styrelsen, sedan dels infordradt nytt kostnadsförslag inkommit frän chefen i vestra väg- och vattenbyggnadsdi- striktet, dels ock Eders Kongl. Maj:ts lotsstyrelse p& styrel- sens anmodan i ärendet afgifvit yttrande, nu efterkomma den nädiga befallningen och, jemte äterställande af de re- mitterade handlingarne och dem ätföljande ritningar samt med öfverlemnande af föresagda kostnadsförslag och lotssty- relsens yttrande, i underdänighet anföra: Landstinget erinrar- derom, dels att Eders Kongl. Maj:t den 18 november 1870 förordnat om upprensning af far- leden innanför Hjerterön och Toftön vid Tjörns vestkust (hvilket arbete verkställdes med ett dertill anvisadt statsan- slag af 4,000 kronor); dels att landstinget dragit försorg om utförandet af nödiga undersökningar för ästadkommande al en fullständig inomskärsfarled utanför bohuslänska kusten, dels ock att förrättaren af de under ären 1873—1883 ut- förda vetenskapliga undersökningarne rörande sillen och sill- tisket :vid Sveriges vestkust, filosofie doktorn A. V. LJUNG- MAN i en till Eders Kongl. Maj:ts civildepartement den 12 december 1881 afgifven promemoria pävisat angelägenheten af att utaf den ifrägasatta och undersökta fullständiga inom- skärsfarleden längs genom bohuslänska skärgärden särskildt sträckorna emellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hun- nebostrand och Fjellbacka voro eftersträfvansvärda för hafs- fiskebedriften och allmänna rörelsen, och att han i egenskap af riksdagsman derom den 28 december 1885 gjort under- dänig framställning, som af Eders Kongl. Maj:ts befallnings- hafvande förordats, samt uti en ny skrifvelse af den 12 de- cember 1888 närmare redogjort för de föreslagna farleds- förbättringarnes betydelse för bohuslänska skärgärdens nä- ringslif och den allmänna rörelsen. *) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bo- huslänska skärgärden. Tionde samlingen, sid. 9—17. — Bohuslänsk Fiskeri- tidskrift, 1890, sid. 57—65. (Utg. anm.) 285 Öfver ofvansagda under den 28 december 1885 afgifna underdäniga hemställan har äfven styrelsen, efter erhällen remiss af den 3 mars 1886, den 15 derpä följande april af- gifvit underdänigt yttrande. Landstinget framhäller vidare, att Eders Kongl. Maj:ıt senom nädiga bref af den 31 december 1888 och den 5 september 1889 anbefalt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidtaga ätgärder för upprensandet af Hjerterö- och Toftö- sunden vid sagda kust till ett djup under medelvatten af 3,56 meter (— 12 fot) samt dertill anvisat 52,550 kronor frän Handels- och Sjöfartsfonden. Detta arbete, hyarom entreprenadkontrakt med kaptenen vid Eders Kongl. Maj:ts väg- och vattenbyggnadskär m. m. J. LAURELL afslutats, har sä fortgätt, att detsamma kan motses snart blifva fullbordadt, för en kostnad, som under- stiger det anvisade beloppet*;). De arbeten, som landstinget nu rar säsom af be- hofvet mest päkallade och egande största betydelse icke blott för fiskerinäringen utan äfven för allmänna rörelsen, i anseende till den lifliga trafik, som eger rum utmed kusten frän och med de ifrägavarande delarne af skärgärden söder ut till Göteborg, äro: p& leden A) mellan Marstrand och Lysekil: kostnad enl. kostnad enl. äldre förslag nytt förslag Sundet mellan Tjörns hufvud ar Korms. kalt .!......:4... kr. 14,900: — 20,790: — Sundet Kyrkesunds ränna...... „10,150: — 87,960: — Sundet utmed Skattölandets östra kust mellan Oxeviks- hamnen och Snäckedjupet... „ 37,500: — 51,840: — Summa kronor 122,550: — 160,590: — *) Uti en till.herr statsrädet och chefen för Kongl. eivildepartementet den 9 maj 1892 ingifven skrifvelse, angäende fullbordandet af farleden ge- nom Hjerterö- och Toftösunden ; anföres: »Härmed für Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äran meddela, 286 B) mellan Hunnebostrand och Fjellbacka: kostnad enl. kostnad enl. äldre förslag nytt förslag Sundet mellan Flatholmen och Ovarımyre.:). a kr. 5,200: 7 ee Sundet mellan Hornön och fast- landet a, AN AR RIS | 5 8,400: — 12,850: — Sundet mellan Homborgön och tastlandet. HE IERAER „10,200: — 14,720: — Summa kronor 23,800: — 35,810: — Dä styrelsen vid granskning af de under ären 1883 och 1887 uppgjorda förslagen funnit dels att massorna voro väl knappt beräknade, dels ock att de utförda arbetspriserna borde med hänsyn till under tiden inträffade prisstegringar höjas, infordrade styrelsen förslagsställarens yttrande härom med anmodan att göra de förändringar vid förslagen, som han numera kunde anse vara af nöden; och hafva i anled- ning häraf de förhöjningar i de beräknade kostnadssummorna vidtagits, som här ofvan antecknats. Det djup, som enligt planerna förutsättes skulle blifva lika för alla sunden, är 3,56 meter (—12 fot), och är botten- bredden antagen blifva för Tjörnskalfsundet 8,» meter (— 30 fot), fr Kyrkesundsrännan 23,75 meter (— 80 fot) och för alla de öfriga 14,s; meter (—50 fot), samt sidodoseringarne ut- lagda med anlag lika med 2 gänger höjden; och har sty- relsen vid granskning af de nu senast utlemnade förslagen icke haft nägot att anmärka. Emedan styrelsen hyst tvifvel, huruvida Kyrkesundsrän- nan skulle vara lika angelägen att fördjupa, som de öfriga att den af Kongl. Maj:t genom nädiga brefven af den 31 december 1888 och den 5 september 1889 anbefallda upprensningen af farleden genom Hjerterö- och Toftösunden i bohuslänska skärgärden nu är fullbordad och af distriktschefen, majoren m. m. ERNST ATTERBOM godkänd säsom utförd i öfverensstämmelse med faststäld plan för en kostnad af 42,280 kr. 56 öre, understigande den beräknade och fastställda kostnaden med ett belopp af 10,269 kr. 44 öre.» (Utg. anm.) 287 söder om Lysekil belägna sunden, hvilkas uppmuddring torde böra företagas före de norr derom varande, och huruvida ej den äfvenledes ifrägasatta upprensningen af Albrektssunds kanal, hvartill styrelsen erhällit Eders Kongl. Maj:ts nädiga befallning att vidtaga förberedande ätgärder genom upprät- tande af förslag, borde föregä de nu ifrägavarande företagen, har styrelsen härom meddelat sig med Eders Kongl. Maj:ts lotsstyrelse, som i skrifvelse till styrelsen af den 15 i denna mänad uttalat den äsigt, att de tre sunden »söder om Lyse- kil böra i första rummet utvidgas och fördjupas» och att »frägan om rätning af segelrännan i Kyrkesundet är af allt för stor vigt för den allmänna sjöfarten för att böra undan- skjutas for den mindre betydande rörande upprensning af Albrektsunds kanal». Dä företagens vigt för det allmänna sälunda synes vara otvifvelaktig, fär styrelsen, under äberopande af hvad sty- relsen i sitt underdäniga utlätande af den 15 april 1886 anfört om omöjligheten att till utförandet erhälla bidrag af kommuner eller enskilde, om utförandet af arbetena genom styrelsens försorg och om det framtida underhällets besör- jande af staten i underdänighet hemställa, att till upprens- ning af de tre mellan Marstrand och Lysekil varande sunden ett sammanlagdt belopp af 160,590 kronor mätte anvisas frän Handels- och Sjöfartsfonden, att utgä med en tredjedel under hvartdera af ären 1892, 1893 och 1894 — eller om sagda fonds tillgängar icke skulle medgifva den ifrägasatta utgiften, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen göra framställning om anvisande af den erforderliga summan 160,590 kronor, att utgä& pä sätt ofvan föreslagits, samt att med fördjupningen af sunden mellan Hunnebostrand och Fjellbacka mätte fä anstä, till dess att arbetena med de förstnämnda tre sunden söder om Lysekil blifvit utförda. I händelse att medel blitva till de ifrägasatta företagen i näder anvisade, torde, jemte det att planerna fastställas att tjena till efterrättelse vid arbetenas utförande, styrelsen 288 dels lemnas uppdrag att vidtaga de ätgärder, som äro er- forderliga för verkställandet af de gillade planerna, och dels bemyndigas att af de anslagna medlen bestämma arfvode för utöfvandet af nödig kontroll öfver arbetena samt att vid- taga de mindre ändringar i de fastställda planerna, som un- der arbetenas fortgäng kunna befinnas önskvärda säsom le- dande till förbättring. Stockholm den 31 oktober 1891. Underdänigst J. G. RicHERT. ALB. LINDGREN. Bilaga A. Kostnadsförslag Jör upprensning af farled i sunden: Tjörn—Tjörnskalf, Kyrkesundsränna, Skaftöland—fastlandet, Flatholmen—-Qvarnmyren, Hornön—fastlandet, samt Homborgön—fastlandet; alla vid bohuslänska kusten & sträckorna Marstrand—Lyse- kill och Hunnebostrand—Fjellbacka. Farledsdjup = 3,56 m. (12 fot) vid medel- vatten. Dragvägar & bankar: krönbredd — 15 a2 m. (5,0 & 6,74 fot). Doserin- gar 1r2, 1. Sundet mellan Tjörn och Tjörnskalf. Bottenbredd — 8,» m. (30 fet). Inga s. k. sqvalpbankar. Fot af dragvägsbanks- dosering minst O,s & 0,» m. (2 & 3 fot) frän rännans öfverkant. = Muddring i sand och stenblandadt grus, transport och lossning, 8,300 kbm. a 1,75 Med undantag af den vid muddringen erhällna sten, som kan användas till sten- beklädnad, afläggas circa 3,700 kbm. i dragvägsbankar, hvaremot det öfriga tran- sporteras till sjös och lossas. Stenbeklädnad af segelrännans sidolutnin- gar jemte dosering af dragvägsbankar, med dels ofvannämnde, dels särskildt an- Bed Alena. en nich Utprickning af berggrund utanför sundets sydöstra ände, tillsyn, oförutsedda utgif- ter m. m. omkring 20 % af förestäende 2. Kyrkesundsränna, mellan Herrön och Tjörnslandet. Bottenbredd —= 23,75 m. (80 fot). Rensningsarbetet innefattar äfven ett grund i sjelfva Kyrkesundet. Muddring i lera, med transport till sjös och lossning, 73,300 kbm. a 1,00 ....... Tillsyn, oförutsedda utgifter m. m. circa 29: at forestäetde 2.2... AAN 3. Sundet mellan Skaftöland och fast- landet frän Snäckedjupet till Oxe- vikshamnen. Bottenbredd = 14,35 m. (50 fot). Muddring i lera, med transport till sjös och lossning, 43,200 kbm. a 1,0 .......- Tillsyn, oförutsedda utgifter m. m. omkring Ze al Or liende nn 4. Sundet mellan Flatholmen och Qvarn- myren. Bottenbredd — 14,3; m. (50 fot). Kostnad kr. 14,525. 2,800. 3,465. 73,300, 14,660. 43,200. 8,640. 289 S:a kr. 20,790. 87,960. 51,840. 19 290 Kostnad kr, Muddring i lera, med transport till sjös och lossning, 5,850 kbm. & 0,9...............- 5,265. Trälvägsbryggor af trä (öster sida)........- 1,600. Tillsyn, oförutsedda utgifter m. m. omkring 9 Ziaf fürestäindd AN HEINZE 1,373. 5. Sundet mellan Hornön och fastlan- det. Bottenbredd —=14,s; m. (50 fot). Muddring i lera, med transport till sjös och lossning, 4,300 kbm. & O,90................ 3,370. Muddring i stenblandad sand, med transport \ till sjös och lossning, 1,000 kbm. a 1,5; 1,350. Muddring i stenblandad sand, med transport och uppläggning i dragvägsbank, 2,230 kbm. 3 18... As re Fr 3,762. Trälvägsbryggor af trä (öster sida)......... 825. Stenbeklädnad af dragvägsdosering ........- 900. Tillsyn, .oförutsedda utgifter m. m. circa 20 % af. Jorestäende:.£3.. Secret Dei 2,143. 6. Sundet mellan Homborgön och fast- landet. Bottenbredd = 14,5 m. (50 fot). Muddring i lera, med transport till sjös och lossning, 5,600 kbm. a O,90...............- 5,040. Muddring i lera, med transport och loss- ning inom sandfördämningar, till fyllIning af i krönet 1,7 m. (6 fot) breda träl- vägsbankar, 1,600 kbm. & 1,15...........- 1,840. Sand till fyllning af nämnda fördämningar jemte bank-krön, 3,400 kbm. & 0,55..... 3,250. (anskaffas genom schaktning eller mudd- ring omkring N:o 22, vester sida). Stenbeklädnad af trälvägsdoseringen ........ 1,760. S:a Kr. 8,240. 12,850. 291 Kostnad kr. S:a kr. Anordnande af trälväg omkring berget N:ris #014: (vester\sida). 22.2.2. 400. Tillsyn, oförutsedda utgifter m. m. omkring Bin sat korestäsnder RN. NEEREN: . 2,480. 14,720. Summa kronor 196,400. Göteborg den 18 juli 1891. ERNST ATTERBOM. Bilaga B. Tıll Kongl. väg- och vatienbyggnadsstyrelsen. Sedan Kongl. Maj:t genom nädig remiss den 20 novem- ber sistlidet är anmodat Eder att afgifva underdänigt utlä- tande i anledning af en utaf Göteborgs och Bohus läns lands- ting gjord underdänig framställning om vidtagande af ätgär- der för upprensning pä statens bekostnad af inomskärsfar- leden längs bohuslänska kusten mellan Marstrand och Lyse- kil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka till ett djup vid medelvattenständ af minst 3,56 meter i öfverensstämmelse med plan och förslag af distriktschefen, majoren m. m. E. ÄTTERBOM, samt majoren ATTERBOM af uppgifven anledning, pä anmodan af Eder, upprättat nytt kostnadsförslag, deruti han till vissa af Eder uppgifna belopp beräknat kostnaderna för upprensning af ifrägavarande sund, nemligen: Tjörnskalfs- sundet, Kyrkesundsrännan, Skaftölandssundet, Flatholmssun- det, Hornösundet och Homborgsundet, hafven I uti skrifvelse den 5 innevarande oktober, un- der anförande att, enligt hvad I inhemtat, Kyrkesundet re- dan i sitt nuvarande skick skulle vara trafikabelt; att det derför torde vara angelägnare att, om medel dertill kunde anskaffas, först läta upprensa den numera bristfälliga Al- 292 brektsunds kanal, samt att det i allmänhet synts Eder som om de söder om Lysekil varande sunden företrädesvis borde utvidgas och fördjupas, begärt Kongl. lotsstyrelsens uttalande i denna fräga. Med anledning häraf fär Kongl. styrelsen, med äterstäl- lande af de utaf Eder öfverlemnade handlingar och ritnin- gar, äran till svar meddela, att, med hänsyn till önskvärd- heten deraf att ätminstone en sammanhängande längre inom- skärsled anordnas i Bohuslän och den päbörjade upprens- ningen i Hjerterösund utgör en afdelning af inomskärsleden mellan Lysekil och Göteborg, Kongl. styrelsen delar Eder äsigt att i första rummet sunden söder om Lysekil böra ut- vidgas och fördjupas, hyaremot Kongl. styrelsen för sin del anser frägan om rätning af segelrännan i Kyrkesund vara af allt för stor vigt för den allmänna sjöfarten för att böra undanskjutas för den mindre betydande rörande upprensning af Albrektsunds kanal, hvilken senare farled för öfrigt icke är föremäl för landstingets förevarande framställning. Stockholm den 15 oktober 1891. Under generaldirektörens fränvaro: M. D. Ruutn. JOHAN KINANDER. VEZIl. Tıll Konungen. Uti en af Göteborgs och Bohus läns landsting gjord, at Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 17 no- vember 1890 till Eders Kongl. Maj:t insänd underdänig an- sökning har landstinget, jemte erinran hurusom Eders Kongl. Maj:t, jemlikt nädigt bref, dels af den 18 november 1870 förordnat om upprensning af farleden innanför Hjerterön och 293 Toftöon vid Tjörns vestkust, dels ock af den 31 december 1888 och den 5 september 1889 förordnat om upprensning af Hjerterö- och Toftösunden till ett djup under medelvat- tenhöjden af 12 fot och för ändamälet anvisat 52,550 kronor att utg& frän Handels- och Sjöfartsfonden, anfört, bland an- nat, att landstinget, som dragit försorg om utförande af nö- diga undersökningar för ästadkommande af en fullständig farled inomskärs utmed bohuslänska kusten, ansäge de der- vid ifrägasatta farledsarbetena mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka ega den största betydelse icke blott för fiskerinäringen utan äfven för all- männa rörelsen, samt derför vara af behofvet mest päkal- lade, enär trafiken utmed kusten vore lifligast frän och med de ifrägavarande delarne af skärgärden söderut till Göte- borg; att de upprensningsarbeten, som erfordrades för far- leden mellan Marstrand och Lysekil, afsäge dels sundet mel- lan Tjörns hufvud och Tjörns kalf, dels Kyrkesunds ränna, dels sundet utmed Skaftölandets östra kust mellan Oxeviks- hamnen och Snäckedjupet; samt att de arbeten, som behöf- des för farleden mellan Hunnebostrand och Fjellbacka afsäge sunden mellan Flatholmen och Qvarnmyre, mellan Hornön och fastlandet samt mellan Homborgön och fastlandet; och har landstinget med bifogande af ritningar och kostnadsför- slag, uppgjorda af chefen i vestra väg- och vattenbyggnads- distriktet, majoren m. m. E. ATTERBOM, för samtliga omnämnda arbeten med undantag för upprensningen af sundet mellan Tjörns hufvud och Tjörns kalf, öfver hvilket arbete ritning och kostnadsförslag redan tidigare inlemnats till Eders Kongl. Maj:t, samt med hänvisning till de handlingar, som äberopats i högstberörda nädiga bref den 31 december 1888, i under- dänighet hemstält, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i näder vidtaga ätgärder för upprensning p& statens bekostnad af inomskärsfarleden längs bohuslänska kusten mellan Mar- strand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjell- backa till ett djup vid medelvattenständ af minst 3,56 meter 294 och i öfverensstämmelse med företedda undersökningshand- lingar. Uti häröfver pä nädig befallning afgifvet underdänigt utlätande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som infordrat nya kostnadsförslag beträffande de ifrägasatta upprensnings- arbetena, enligt hvilka förslag kostnaden skulle uppg& för upprensningen af de tre sunden mellan Marstrand och Lyse- kıl till 160,590 kronor, och för upprensningen af de tre sunden & farleden mellan Hunnebostrand och Fjellbacka till 39,810 kronor — efter inhemtande af yttrande frän lotssty- relsen, som ansett att de tre sunden söder om Lysekil borde i första rummet utvidgas och fördjupas, — uti den 31 sist- lidne oktober afgifvet underdänigt utlätande, under äbe- ropande af hvad styrelsen i sitt underdäniga utlätande den 15 april 1886, i fräga om ätgärder för ästadkommande af en sammanhängande farled utmed vestra kusten af Orosts och Tjörns fögderi, anfört, bland annat, angäende omöjlig- heten att till utförandet erhälla bidrag af kommuner eller enskilda, hemstält, att till upprensning af de tre mellan Marstrand och Lysekil varande sunden ett sammanlagdt be- lopp af 160,590 kronor mätte anvisas frän Handels- och Sjöfartsfonden, att utgä& med en tredjedel under hyartdera af ären 1892, 1893 och 1894, eller om sagda fonds till- gängar icke skulle medgifva den ifrägasatta utgiften, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen göra framställning om anvisande af den erforderliga summan, att utgä pä sätt sälunda föreslagits, samt att med fördjupningen af sunden mellan Hunnebostrand och Fjellbacka mätte f& anstä, till dess arbetena med de förstnämnda tre sunden söder om Lysekil blifvit utförda; att i händelse medel blefve till de ifrägasatta företagen i näder anvisade, de för desamma upp- gjorda planerna mätte fastställas att tjena till efterrättelse vid arbetenas utförande; samt att styrelsen dels mätte er- hälla uppdrag att vidtaga de ätgärder, som vore erforder- liga för verkställande af de gillade planerna, dels bemyn- 295 digas att af de anslagna medlen bestämma arfvode för ut- öfvandet af nödig kontroll öfver arbetena samt att vidtaga de mindre ändringar i de fastställda planerna, som under arbetenas fortgäng kunna befinnas önskvärda säsom ledande till förbättring. Genom nädig remiss har jemväl statskontorets under- däniga yttrande i frägan blifvit infordradt; och fär statskon- toret, med remissaktens äterställande, i underdänighet an- _föra följande. Jemlikt ofvan äberopade nädiga bref den 18 november 1870, hvilket är stäldt till styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, anvisades för öppnande af farled innanför Hjerterön i Bohusläns skärgärd norr om Marstrand ett belopp af 4,000 kronor, att utgä af den för är 1871 beviljade fond till understödjande af mindre hamn- och brobyggnader samt upprensning af äar och farleder. Enligt högstberörda nädiga bref den 31 december 1888 pröfvade Eders Kongl. Maj:t skäligt att, uppä& gjord under- dänig framställning om anslag af allmänna medel för ästad- kommande af en sammanhängande och trygg inomskärsfar- led utmed vestra kusten af Orosts och Tjörns fögderi, och enär Ööfriga dä ifrägasatta arbeten med undantag af farledens genom Hjerterösund förbättrande för det dävarande icke borde till nägon ätgärd föranleda, till omförmälda arbetes utförande 1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med upprättad plan och kostnadsförslag, beräknadt efter ett djup af 12 fot, anvisa ett anslag af högst 52,550 kronor, att utg& frän Handels- och Sjöfartsfonden; hvarjemte väg- och vattenbyggnadssty- relsen anbefalldes draga försorg om arbetets utförande. Slutligen fastställdes genom nädigt bref den 5 septem- ber 1889 dels en förändrad plan för förbättrandet af far- leden genom Hjerterösund, hvarigenom den förut härför be- räknade kostnaden nedbringades, och dels en plan för far- ledens genom Toftösund upprensning, hvarjemte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bemyndigades att ombesörja jemväl 296 sistnämnda farleds upprensning sävida det för farledens ge- nom Hjerterösund förbättring anvisade anslaget lemnade till- gäng äfven till nyssberörda arbetes utförande. 'Dä, enligt hvad inhemtats af högstberörda nädiga bref den 31 december 1888, ingen utsigt förefanns att till de dä beslutade företagens utförande erhälla bidrag af kom- muner eller enskilda, och förhällandet synes vara enahanda beträffande ifrägavarande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu förordade upprensningar; lärer annan utväg ej äterstä, än att statsverket träder emellan. Hvad dä först vidkommer Handels- och Sjöfartsfondens ställning, frän hvilken fond väg- och vattenbyggnadsstyrelsen alternativt föreslagit att det för ändamälet erforderliga be- lopp skulle utgä, fär statskontoret meddela, att tillgängarne & fonden enligt senast afslutade rikshufvudbok vid nästlidet ärs slut uppgingo till ett belopp af 2,935,089 kronor 54 re. Häraf finnes enligt denna dag upprättad utredning nu di- sponibelt: Kontantet IT. BON RAR BAR 38,826: 32. samt i värdepapper, som utan svärighet kunna 2 ji penningar omsättas....uunnneeenene 553,500: — säger kronor 592,326: 32. Om härifrän afräknas är 1889 och innevarande är gjorda, ännu icke bestridda anvisningar 30,700: — äterstä kronor 561,626: 32. Tillgäng till bestridande af kostnaderna för ifrägava- varande arbete kan alltsä& frän fonden beredas; men dä den- samma under de senaste fem ären, eller ären 1886—1890 tillvuxit med i medeltal omkring 52,061 kronor eller unge- färligen samma belopp, som under hvart och ett af de när- ınaste tre ären skulle för ifrägavarande ändamäl erfordras, anser sig statskontoret vid det förhällande, att fonden under nämnda tid otvifvelaktigt mäste tagas i anspräk för ätskıl- liga andra för dess uppgift lika angelägna ändamäl som det 297 förevarande, icke kunna ätminstone i nägon vidsträcktare mon tillstyrka nädigt bifall till väg- och vattenbyggnads- styrelsens förslag i denna del. Di pä sätt ofvan anförts nägon möjlighet icke finnes att för utförandet af nu ifrägavarande upprensningsarbeten erhälla bidrag af kommuner eller enskilda, lärer ej extra anslaget under sjette hufvudtiteln till understödjande af bro- byggnader och mindre hamnbyggnader samt upprensning al äar och farleder härför kunna anlıtas, enär för erhällande af understöd frän detta anslag fordras, att en tredjedel af den för ett företag erforderliga summa af vederbörande inom orten tillskjutes; hemställande statskontoret vid sädant förhällande, huruvida Eders Kongl. Majıtt ej skulle finna skäl vara för handen att genom nädig proposition hos riks- dagen äska beviljande af det utaf väg- och vattenbyggnads- styrelsen för ofvanberörda ändamäl begärda anslaget 160,590 kronor, att, pä sätt bemälda styrelse föreslagit, utg& under ären 1892, 1893 och 1894 med en tredjedel hvarje är. Stockholm den 8 december 1891. Underdänigst ALB. ANDERSSON. C. DRAKE. E. AF SILLEN. 298 12. Arbeisplan för upprensning till 3,6 meters djup, vid dagligt vatien, af Metsundet mellan Marstrands Koö och Instön, jemte för- bättringar af inomskärsfarleden genom Flatholmssundet, i Göteborgs och Bohus län 1892 af ERNST ATTERBOM. Härtill höra 2 häften ritningar, Sedan, p& anmodan af Göteborgs och Bohus läns lands- tings förvaltningsutskott, genom skrifvelse af den 19 april detta är frän landstingets sekreterare, enligt uppdrag, före- tagits detaljerade undersökningar med upprättande af kost- nadsförslag och ritningar för upprensning till 3,6 meters djup, vid dagligt vatten, af det mellan Marstrands Koö och Instön belägna Metsundet samt för af behofvet päkallad för- bättring uti inomskärsfarleden genom Flatholmssundet, öfver- lemnas härmed till förvaltningsutskottet ofvan nämnda kost- nadsförslag och ritningar (4 st.) jemte ctt titelblad och 2 st. topografiska kartor, & hvilka med röd färg inritats ifrä- gavarande företags ungefärliga lägen. Beträffande först - Metsundet, som nu endast med svä- righet kan befaras med större segelbätar, yttrar motionären herr doktor A. V. LJUNGMAN i sin motivering, att det »er- bjuder den enda raka och vid den öfvervägande vindrikt- ningen förmonliga farleden p& sträckningen emellan Tjörns kalf och Längö, och att farlederna säväl öster om Instön som vester om Koön genom deras krokighet icke motsvara behofvet af en beqväm farled för segelbätar. Farleden ve- ster om Koön är för öfrigt icke nog skyddad, dä den ju fordrar att ätminston Pjäskuddarne med utanför dem stun- dom rädande väldsamma sjögäng mäste passeras. Utom för [adland' bi 299 ' segelfarten inomskärs skulle en upprensad farled genom Met- sundet äfven fä betydelse för ängfartygslinien Göteborg— Stenungssund—Uddeyalla, för hvilken färden genom Met- sundet skulle erbjuda väsentliga fördelar»*). Pä dessa af motionären anförda skäl synes högst önsk- ligt att upprensning af detta sund kunde komma till utfö- rande. För vinnande af det ästundade djupet mäste (säsom af ritningarne inhemtas) rensas & tvä skilda ställen, nemli- gen i sundets sydliga och mellersta delar. Ehuru af jem- förelsevis ringa längd, blifva dock dessa rensningsarbeten tyvärr ganska kostsamma till följd af den myckenhet berg af stor utsträckning, som pä& ifrägavarande djup anträf- fades. 1 sundets sydliga del mäste till och med en mindre klippholme genomsprängas, för att ej fi farleden alltför krokig. - Upprensningen mäste allts& ske genom bäde muddring och sprängning. För de muddrade sträckorna har säsom normalmätt antagits 15 meters bottenbredd med sidolutnin- gar 1:3, samt för de sprängda 8,6 meters bottenbredd med sidolutningar 4:1. P& plankartan (Blad 3) antyder en prickad röd linie den föreslagna farledens medellinie; fulldragna röda äter utmärka de blifvande bottenkanterne af de upprensade rän- norna. Rörande vidare Flatholmssundet och der önskad för- bättring af farleden yttrar motionären i sin motivering, att det »vore ur ängbätstrafikens synpunkt af vigt, att en ut- skjutande obetydlig bergsvada i det strax söder om Hjer- terösundet belägna tränga Flatholmssundet blefve nödigt afsprängd, s& att den icke vidare, säsom nu är fallet, er- bjöde faror för ängfartygens propellrar.» Det utskjutande undervattensgrundet befinnes i norra *) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden, Elfie samlingen, sid. 4—6. — Bohuslänsk Fiskeri- tidskrift, "1891, sid. 256— 258. (Ttg. anm.) 300 änden af sundets trängsta del, utmed Flatholmslandet, säsom synes af ritningens (Bl. 6) plankarta, hvar& med fulldragna röda linier angifvas de ungefärliga konturerna af den före- slagna bortsprängningen, till 3,s meters djup under dagligt vatten och med antagen sidolutning ät landsidan af 2:1. För den dryga kostnadens skull har jag ej velat föreslä större afsprängning, än som bör kunna anses »nödig» för upp- gifna ändamäl. Den beräknade kostnaden gär ändock till 3,600 kronor, och finge för en ytterligare bortsprängning inät land af t. ex. 3 meter antagas till minst 5,000 kronor högre. I bäda sunden torde de sprängda rännorna böra ut- prickas genom i de qvarstäende bergkanterne inborrade och fästade, öfver högsta vattenytan synliga jernstänger ; äfvensom nägra ringbultar här och der i bergen torde böra anbringas. Mansdagspenningen i orten torde kunna antagas till minst 2,25 kronor för vanlıge arbetare. Göteborg i september 1892. - ERNST ATTERBOM. Distr.-chef. Kostnadsförslag för upprensning till 3,6 meters djup, vid dagligt vatten, af Metsundet i Göteborgs och Bohus län. Muddring i lera, med transport till sjös och loss- nur 4.500 kom. a 2 RT, ....u.......00 kr. 9,000. Bergsprängning, 1,200 kbm. & 30 kr................ » 36,000. Tillsyn, diverse redskap och materialier samt transporter, jernprickar och ringbultar i bergen, möjliga prisstegringar och andra oförutsedda utgifter m. m. 20 % af förestäende ............ » 9,000. Summa kronor 54,000. Göteborg i september 1892. ERNST ATTERBOM. Distr.-chef. 301 Kostnadsförslag tıll forbättring af inomskärs-farleden genom Flatholms- sundet ı Göteborgs och Bohus län. Beenzaneuing, In kbu. a AOkr. 0... kr. 3,000. Tillsyn, diverse redskap och materialier samt transporter, jernprickar och ringbultar i bergen, möjliga prisstegringar och andra oförutsedda ut- gifter m. m. 20 % af förestäende .............-. » 600. Summa kronor 3,600. Göteborg i september 1892. ERRST ATTERBOM. Distr.-chef. ==. Riksdagens underdäniga skrifvelse (N:o 62), i anledning af väckt fraga om uppgörande af plan för framtida jernvägs- anläggningar samt sättet för deras utförande. idR. Med anledning af inom riksdagen väckt fräga om upp- sörande af plan för framtida jernvägsanläggningar samt sättet för deras utförande har riksdagen, bland annat, tagit under öfvervägande gjorda framställningar om godkännandet af vissa jernvägslinier, hvilka för landets utveckliug i in- dustrielt hänseende kunna anses vara af behofvet mest pä- kallade, och hvilkas utförande till följd deraf borde af sta- ten pä tjenligt sätt uppmuntras®); och har riksdagen med *) Redogörelse för samtliga de talrika motionerna j riksdagens bäda kamrar finnes uti statsutskottets betänkande n:o 66 (Bih, till Riksd. prot. 1869. 4 saml. 1 afd. 36 häft.). — Jfr vidare: Betänkande, angäende den beslutade planen för Göteborgs och Bohus läns Landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohns läns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886, sid. 5— 17. (Utg. anm.) 302 afseende & behofvet deraf att möjliggöra införandet af ett nytt system för privatbanors anläggning funnit uppgörandet af en sädan plan vara desto mera angeläget, som, efter det statens förnämsta behof af jernvägar blifvit fyldt, de hädan- efter erforderliga jernvägsbyggnaderna skulle utgöras af en stor mängd ortsbanor, hvar för sig hufvudsakligen betjenande särskilda landsdelars lokala behof. Alla dylika jernbanor, som för närvarande äro ifrägasatta eller framdeles kunna blifva föreslagna, äro naturligtvis icke af lıka vigt. Det blir säledes i afseende pä privatbanorna nödvändigt att klassi- ficera dem under flera afdelningar. För den närmaste fram- tiden kan understöd icke afses für andra än de vigtigaste. Enligt riksdagens äsigt böra i första rummet upptagas de banor, som afse bergsbrukets befordrande, hvilket vid stam- banornas anläggande icke i nägon väsentlig mon kunnat af- ses. De bergslager, som företrädesvis äro i behof af lättade kommunikationer, äro otvifvelaktigt Vestmanlands, Nerikes och Dalarnes. Detta länge insedda behof har framkallat en mängd förslag till jernvägsanläggningar i dessa orter. Dä& likväl riksdagen icke funnit sig böra närmare ingä i be- dömandet af banornas läge, utan endast för frägans skynd- sammare afgörande uttrycka hvad riskdagen anser för dessa bergslager behöfligt och säledes angifva ungefärliga beloppet af det understöd, som för berörda orters jernvägsanläggnin- gar mä& kunna beviljas, fär riksdagen här angifva dem, hvilka riksdagen anser vigtigast, nemligen: Bana frän Fröci till Falun med grenbana till Insjön; Üttersbergsbanans förlängning till trakten af Ludvika; samt Bana frän Zudvika-trakten till Norbergs bergslag. Näst bergslagsbanorna torde böra ifrägakomma: 1:0. Köping—Hultbanans utsträckning fran Köping till Norra stambanan; 2:0. Jernväg frän Vexiö till Kalmar och Karlskrona; 3:0. Jernväg frän Nässjö till Vestervik eller Oskarshamn; “ 303 4:0. Jernväg frän norska gränsen i riktning mot Fre- drikshall till nagon punkt pa Uddevalla— Venersborgs jernväg, s& belägen att banan kan sträckas till Göteborg och längs vestra kusten till Helsing- borg; samt . 5:0. Jernväg frän Södra stambanan till lämplig hamn pä vestra kusten. Det vore visserligen önskligt, om de ifrägavarande ba- norna kunde utan statens biträde komma till ständ. Detta torde dock, ätminstone under närvarande förhällanden, icke kunna päräknas; och dä det icke lärer förnekas, att staten genom banornas anläggning tillskyndas betydande fördelar, torde det icke kunna anses säsom ett för staten fremmande äliggande att p& lämpligt sätt befrämja deras anläggning. Detta kan ske hufvudsakligen pä tre sätt, nemligen genom läneunderstöd, genom räntegarantı eller genom direkt an- slag. At dessa har det första blifvit under den förflutna ti- den begagnadt för understödjandet af privata bolagsbanor; men det torde numera knappast vara användbart, synnerli- gast dä fräga är om jernvägsanläggningar i större skala. En af de förnämsta orsakerna dertill ligger i den omstän- digheten att, dä, säsom billigt är, staten fordrar ränta p& -sina utlänta medel, dessa räntebetalningar under första tiden efter jernvägens anläggande bhlifva svära att verkställa och ej kunna, säsom räntan pä delegarnes egna tillskott, innestä till dess jernvägstrafiken med tiden kan dem ersätta. Dä, säsom hittills vanligast egt rum, bolagsmännen sjelfva en- dast tillsläppt en tredjedel af anläggningskostnaden och sta- ten säsom län lemnat de öfriga tvä tredjedelarne, har det belopp, staten fätt för detta ändamäl anskaffa, uppgätt till allt för stor summa samt sämedels i betydlig mon Ökat stats- skulden. Det andra sättet, eller att genom räntegaranti under- stödja jernvägsanläggningar, är, om garantien motsvarar full ränta & byggnadskapitalet, ett säkert medel att f& banorna 304 anlagda; men detta sätt har olägenheten af statens inbland- ning uti kontrollering utaf enskildas affärer, dervid det van- ligen blir staten som förlorar. Staten torde nemligen sällan kunna päräkna att erhälla den nedsättning i sin utgift, som borde densamma tillfalla, i den mon jernvägstrafiken ökas. Ätminstone blir detta händelsen vid sädana jernvägar, som icke äro lönande, enär det är ganska lätt att, genom den ringa behällningens användande direkt för jernvägen, undan- draga staten den del af inkomsterna, som bör förminska räntegarantien. Full räntegaranti verkar äfven till framkal- lande af omogna och mindre nödvändiga företag. Gifves äter räntegarantien till ett belopp, som understiger den van- liga räntan, s& befordrar den naturligtvis endast i mindre' mon banornas anläggning af enskilde. Genom räntegaranti, som ej motsvarar den allmänna räntan, kunna dock jernvägsbolagen icke befrias frän den stora och ofta oöfvervinneliga svärigheten att anskaffa hela byggnadskapitalet. Erfarenheten har visat, huru svärt det är för bolag att fä de sista delarne af detta kapital teck- nadt. Bolagen hafva till följd deraf, för att kunna utföra de afsedda arbetena, ofta nödgats genom län, utfärdande af preferensaktier och andra dyliıka ätgärder anskaffa de er- forderliga medlen, hvilket stört affärens jemna gäng och dess ordnande till alla delegarnes lika fördel. Af alla dessa skäl anser riksdagen det lämpligaste sät- tet att uppmuntra enskilda jernvägsanläggningar vara, att staten understödjer dem med direkt anslag till viss del af den beräknade anläggningskostnaden. Att staten dock icke kan utfästa sig att obetingadt lemna understöd för alla de jernvägsanläggningar, som kunna ifrägakomma, torde knappt behöfva erinras. Det blir derföre nödigt, icke blott att meddela föreskrift om huru stor del af kostnadssumman mä ı form af anslag högst kunna beviljas, utan ock att en viss ärlig summa härtill ansläs, samt att riksdagen bestämmer 305 -hvilka bansträckningar, som anses vara af den vigt, att de mä af ett sädant understöd komma i ätnjutande. Riksdagen anser visserligen, att det obestridligt vore ur mera än en synpunkt önskligt, om staten p& förhand an- visade en viss summa att ärligen under nägon längre tid utgä till understöd för enskilda jernvägsanläggningar, helst det svärligen kan antagas, att bolag skola, i beräkning pä möjligheten att erhälla sädant understöd, uppstä, om icke fonder dertill finnas pä& förhand anslagna, och riksdagen skulle derför icke tvekat att redan nu härtill anvisa erfor- derliga medel. Men dä nödig utredning saknas, om de jern- vägssträckningar, som borde ifrägakomma att af sädant un- derstöd erhälla del, samt om det belopp, som för sädant ändamäl kan behöfva anvisas, äfvensom rörande de vilkor, som för understödets tillgodonjutande mä [öreskrifvas, fär riksdagen nu endast i underdänighet anhälla, det Eders Kongl. Maj:t mätte pröfva, dels hvilka jernvägsanläggningar mä anses för utveckling af landets industri mest af behofvet päkallade under den närmaste tiden af 12 till 15 är samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan an- tagas uppgä, dels lämpligaste sättet att befordra deras ut- förande genom ett eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af högst en fjerdedel af anlägg- ningskostnaden eller pä& annat sätt; samt att Eders Kongl. Maj:t derefter behagade till nästkommande riksdag afläta nädig framställning i ämnet; och har riksdagen för bestri- dande af de härmed förenade kostnader till Eders Kongl. Maj:ts nädiga disposition anvisat tjugufemtusen riksdaler. Riksdagen framhärdar etc. Stockholm den 12 maj 1869. 306 I. Till Konungen. Hos Eders Kongl. Maj:t f& undertecknade härmed i un- derdänighet anhälla om koncession för anläggning af en jern- väg frän Uddevalla stad till sjöon Lelängen i Dalsland; och tilläta vi oss att för bifall till vär underdäniga ansökan an- föora följande: Jernvägen afser att upprätta en gen förbindelse mellan Uddevalla stads utskeppningshamn samt det stora och vidt- omfattande omräde af Dalslands och Vermlands län, som genomskäres af de stora sinsemellan förbundna sjöarne Lax- sjön, Lelängen, Foxen, Vester- och Östersilen samt Stora Le, hvilket omräde innefattar omkring fjorton socknar med ett ytinnehäll af ej mindre än c:a tjugutvä qvadratmil; och torde den derför blifva af synnerlig betydelse för säväl nämnda bäda län som Uddevalla stad och den bohuslänska skärgärden. Berörda skogsomräde samt de mera sädesproducerande mänga socknarne inom Valbo härad p& Dal komme nem- ligen genom jernvägen att erhälla en under alla ärstider tillgänglig förbindelse med Uddevalla stad, som är Dalslands naturligaste och genaste utfartsort vid hafvet; och dä Udde- valla hamn genom en lıflig trafik af ängfartyg & in- och ut- rikes orter numera, äfven under stränga vintrar, hälles öp- pen, s& torde den tilltänkta jernvägen komma att kraftigt medverka till utveckling af ifrägavarande omrädens naturliga rikedomar och näringskällor. För bohuslänska skärgärden med dess storsjöfisken och och rika sillfiske blifver denna jernvägsförbindelse af stor betydelse, dä den & ena sidan kommer att kraftigt befrämja afsättningen af nämnda skärgärds produkter uppät de stora omräden, som genom jernvägen snabbt och beqvämt förbin- das med kusten, samt & andra sidan bereder skärgärden u a a 307 billigare tillförsel af skogsprodukter, hvilket för dess mäng- faldiga behof af dylikt material till hus- och bätbyggnader samt för dess storartade tunnbinderier m. m. är af i ögonen fallande vigt*). För Uddevalla stad slutligen skulle jernvägen med den- samma ätföljande telegrafförbindelse och dagliga postgäng blifva till gagn och betydelse derigenom att den komme att underlätta och utvidga den handel jemte utbyte af varor, som sedan gammalt eger rum mellan Uddevalla och ifräga- varande omräden. Intresset för denna jernväg, hvilken för ett tiotal af är sedan varit pätänkt, har nu jemväl visat sig vara synnerli- gen lifligt inom de orter, som af jernvägen komme att mera eller mindre beröras, ity att säväl Uddevalla stad som Elfsborgs län och Göteborgs och Bohus läns landsting äf- vensom landskommuner och enskilda redan beslutat aktie- teckning till betydande belopp i detta företag. Vi bifoga de för jernvägen uppgjorda plan- och profil- ritningar samt kostnadsförslaget, hvaraf inhemtas: att banans hela längd är 91,6 kilometer; att spärvidden är O,ssı meter; samt att skenvigten är 14,5 kilogram pr meter. Byggandet af jernvägen beräknas taga sin början före 1892 ärs slut samt afslutas under är 18395. Med stöd af hvad ofvan anförts väga vi i underdänig- het anhälla om Eders Kongl. Maj:ts nädiga tillständ att dels anlägga och trafikera en jernbana om O,ssı meters spärvidd med lätt öfverbyggnad frän Uddevalla stad till lämplig punkt vid sjön Lelängen ı Dalsland, i enlighet med *) Det behöfver väl knappast sägas och är för öfrigt redan mänga gänger framhället, att Uddevalla stad icke eger nägon större betydelse för bohuslänska skärgärden i annan mon än genom de hinder, den städse lagt emot utvecklingen af samfärdseln inom samma skärgärd och hvilka hinder kunna antagas komma att ytterligare ökas, sedan Uddevalla fätt sina önsk- ningar uppfylda i afseende pä jernvägsförbindelser samt derigenom äfven erhällit större medel att värna det monopol ä& sadana samfärdsmedel, det nu faktiskt innehar uti Bohuslän. (Utg. anm.) 308 närslutna förslag, med rätt för oss eller ett blifvande in- hemskt bolag att inom jernvägens ändpunkter företaga sä- dane mindre ändringar i jernvägens riktning, som icke Öf- verstiga sexhundra (600) meter pä Ömse sidor af den & plan- ritningen utlagda banan, äfvensom att beträffande stationers och hällplatsers antal och lägen framdeles fä& till Eders Kongl. Majıt inkomma med förslag till de ändringar, som kunna af omständigheterna päkallas; dels genom expropriation inlösa den för jernvägens an- läggning erforderliga, enskilde personer, myndigheter eller inrättningar tillhöriga mark, äfvensom i banans omedelbara närhet befintliga grustägter; | dels att erhälla kostnadsfri upplätelse af all kronan tillhörig mark, som stär under dess omedelbara disposition, hvilken till jernvägens anläggning kan finnas erforderlig; dels att likaledes afgiftsfritt f& begagna de & kronans mark, som stär under dess omedelbara disposition, befintliga kalkbrott, stenbrott samt grustägter, som för banans byg- gande erfordras; dels ock att tilltänkta jernvägen, med hvad till den- samma kommer att höra, mätte komma i ätnjutande af samma skydd mot äverkan, som är statens jernvägar till- försäkradt. ' Uddevalla den 13 oktober 1891. Underdänigst: G. SNOILSKY. L. W. LoTHiIgIvus. adr. Göteborg. RoßB. M. THORBURN. J. N. SANNE. adr. Uddevalla. Ledamot af Riksd. 1:sta kam. C. W. COLLANDER. JOHN PETERSON. Ledamot af Riksd. 2:dra kam, adr. Uddevalla. ADOLF P. ZACHAU. SVANTE NATT OcCH DA6. adr, Uddevalla, adr. Uddevalla. 309 P. MALMBERG. DaAavıp THORBURN. adr, Uddevalla, adr. Uddevalla, GUSTAF MELLIN. f, d, riksdagsman. J. Epv. JANSSON. M. ANDERSSON. adr. Ellenö. Ledamot af Riksd. 2:dra kam. N. PERSSsoNn. ©. NORDER. Tängelanda, Kyrkoherde i Torps pastorat, regementspastor, adr. Ryr, Enkelsrud. FREDR. PETTERSSON, J. A. JOHANSSON. Ledamot af Riksd. 1:sta kam. Ledamot af Riksd. 2:dra kam. P. ANDERSSON. Ledamot af Riksd, 2:dra kam. all. + Tıll Konungen. Hos Eders Kongl. Maj:ıt har ett flertal för saken in- tresserade personer frän Göteborgs och Bohus län samt Elfsborgs län den 24 sistlidne oktober gjort underdänig an- sökan om erhällande af koncession för anläggning af jern- väg mellan staden Uddevalla och sjön Lelängen i Dals- land; och har sedermera för sagda företag härstädes bildat sig ett bolag, hvars af aktietecknare den 27 ı samma mä- nad utsedda interimsstyrelse hos Eders Kongl. Maj:t den 31 is. m. sökt nädig stadfästelse af antaget förslag till bo- lagsordning för »Uddevalla--Lelängens jernvägs aktiebolag». Sedan berörde koncessionsansökare, enligt här bilagda handling, till sistnämnda jernvägsaktiebolag öfverlätit kon- cessionen, under förutsättning att densamma varder af Eders Kongl. Maj:t beviljad, s& hafva undertecknade, utgörande 310 ofvannämnda interimsstyrelse, äfven erhällit i uppdrag att ing& till Eders Kongl. Maj:tt med underdänig ansökan om erhällande af statslän för ifrägavarande jernvägsföretag, till hälften af den beräknade anläggningskostnaden, enligt det kostnadsförslag, som Eders Kongl. Maj:t finner skäligt fast- ställa. Uti de berörda koncessionsansökan bilagda handlingar, plan- och profilritningar samt kostnadsförslag är anlägg- ningskostnaden, rullande materiel inbegripen, beräknad till 2,495,000 kronor, hvadan allts&, om detta vinner Eders Kongl. Maj:ts stadfästelse, det nu af oss i underdänighet sökta statslänet skulle utgöra kronor 1,247,500. Enligt den uppgjorda planen skulle jernvägen blifva 91,6 kilometer läng med O,ssı meters spärvidd samt hafva skenor af 14,5 kilograms vigt per meter, syllar af 1, meters längd, skrödda till O,1ıs meters tjocklek, ballast med krön- bredd 2 meter och banvallens krönbredd 3,6 meter, största lutning 16,67 %/,, med undantag af sjelfva uppgängen frän Uddevalla, der stigningen utgör 20 °/,,, minsta krökning i hufvudspäret 180 meters radie. Den föreslagna jernvägen, sbm utgör en föreningslänk mellan det stora sjöoomrädet i Dalsland och Vermland samt Uddevallas utskeppningshamn, genomlöper och p& närmare häll berör följande socknar i Bohus län: Bäfve och Ryr i Lane härad, Krokstad, Sanne och Hede socknar i Sörbyg- dens härad, samt inom Dalsland: Torp och fortsättande öf- ver flottleden Ellenö- och Östersjöarne till Ödeborg, Ferge- landa, Högsäter, Rennelanda, Räggärd och Jerbo i Valbo härad och Bäcke, der Fredrikshald—Sunnanä jernväg kor- sas, vidare genom Ödsköld, Steneby, Laxarby och Ärtemark i Vedbo härad fram till Bengtsfors, der banan kommer i beröring med det vidsträckta skogsomrädet kring sjöarne Lelängen, Laxsjön, Foxen, Vester- och Östersilarne och Stora Le, hvilket sinsemellan förbundna sjöomräde omgifves af, förutom de fyra sistnämnda socknarne, Fröskog, Häbol, 3ll Torskog och Värvik i Dalsland samt Trankil, Fogelvik, Blomskog, Silbodal, Sillerud och Karlanda i Nordmarks hä- rad af Vermlands län, hvilka alla i mer eller mindre mon kunna anses bilda trafikomräde för banan ifräga och genom densamma vinna den, frän sitt aflägsna och instängda läge, genaste, billigaste och beqvämaste, för att icke säga enda utfartsväg hela äret om till och frän hafvet. Utgäende frän den redan befintliga Uddevalla jern- vägsstation, blifva de föreslagna stationerna och hällplatserna längs banan följande: Kopperöd, Nättjebacka, Ellenö, Ferge- landa, Hjertsäter, Högsäter, Stora Torp, Bäckefors, Iväg, Billingsfors, Dingelvik och Bengtsfors; och utvisa de understrukna namhnen stationerna. Med Uddevalla— Venersborg—Herrljunga-banans station i Uddevalla och Fredrikshaldl—Sunnanä-banans station vid Bäckefors, är samtrafik föreslagen. Innevänarnes antal inom det antagna trafikomrädet, som utgör circa 27 qvadratmil, kan uppskattas till omkring 60,000 personer, hvaraf pä Bohus län och Vermlands län komma ungefär !/, för hvardera och öfriga ®/, pä& Dalsland. Folktätheten utgör allts& i genomsnitt omkring 2,200 pä& qvadratmilen; men är dä härvid ej medtaget det stora, tätt befolkade omräde af Bohusläns mellersta skärgärd, som af denna nu föreslagna jernvägskommunikation skulle för om- sättning af sina oftast rika fisken och äter för billigt till- godoseende af sina trävarubehof, som nu till stor del hem- tas frän Norge, tillskyndas stora och vigtiga fördelar genom nya och vidgade handelsomräden till befolkningarnes ömse- sidiga förkofran. Taxeringsvärdet, inom trafikomrädet, uppgär för jord- bruksfastighet till omkring 20 millioner kronor samt för annan fastighet till omkring 8 millioner kronor. Säväl uti koncessionsansökan som uti det betänkande, hvilket vid uppgörandet af kostnadsförslaget blifvit afgifvet af kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskären ALB. AMUND- 312 son, och till hvilka handlingar vi underdänigst i sädant af- seende anhälla t& hänvisa, har blifvit utförligare framhällen den stora vigten och betydelsen af ifrägavarande jernvägs- förslaget för näringslifvet inom de orter, som komma att utgöra banans trafikomräde; och den ofiervillighet, som lands- tingen, kommuner och enskilde ädagalagt genom redan teck- nade belopp i detta företag, vittnar nogsamt om att den föreslagna samfärdsleden kommer att, som man säger, fylla ett länge kändt behof. Det är emellertid sä, att denna offervillighet inom or- ter, som ej äro tillräckligt kapitalstarka, ej ensamt förmär genomföra ett företag af den omfattning som det föreliggande, utan endast kan hoppas nä mälet genom statens kraftiga understöd; och väga vi härvid i underdänighet framhälla, att under närvarande tidpunkt, dä arbets- och materialpriser ej äro högt uppdrifna, en sädan mellankomst frän statens sida i än högre grad skulle lemna oss utsigt att kunna rea- lisera detta jernvägsförslag. Rörande den föreslagna banans räntabilite, har följande trafikberäkning blifvit uppgjord: Inkomst. Af persontrafik, 35,000 resande ä& 1 kronas afgift kr. 35,000. » post we A uiehsfa afenn 1 dfeie sur hiers write bergab een 6 el aretn Alfa sehe » 3,000, >» boskap, hästar, äkdon och resegodsöfvervist » 5,000. » spannmäl, 2,500 tons & 40 öre.............-- » 10,000. » skogseffekter säsom: sägblock, grufstöttor, plank, bräder, staf m. m. c:a 79,000 kbm., motsvyarande c:a 40,000 tons & 35 öre per 100 EEE ET RAR TAN DEE 2 » 140,000. » brukseffekter säsom: pappersmassa, papper ale hi) BRENNER » 10,000. > 'sill- och andra fekvarı I EEE » 5,000. » stenkol, salt, gödningsämnen, oljor och andra handelsvaror samt ilgods........ -..2uns000 00. » 20,000. Summa trafikinkomster kr. 228,000. 313 Utgift. Driftkostnader antagas uppgä till ca 53 % af MRomschaloppet:i 22.0. 22 ANNE. kr. 121,000. Nettoinkomst af trafiken kr. 107,000. Denna beräkning utvisar per bankilometer en inkomst af kr. 2,489 och en nettobehällning af kr. 1,168 af trafiken. Hela nettoinkomsten, kr. 107,000, utgör ı förhällande till byggnadskostnaden, eller kr. 2,495,000, omkring 4,2» %. Vi äro fullt öfvertygade om att förestäende inkomstbe- räkning blifvit mycket mättligt att ej säga lägt uppgjord samt att derföre banan efter endast fä ärs trafik skall lemna ej obetydligt högre inkomster, samt tilläta oss i underdä- nighet att till stöd för sädant antagande anföra nägra syn- punkter. Dä nemligen de smalspäriga jernbanorna inom landet i genomsnitt utvisa en trafikinkomst per bankilometer af omkring 2,600 kronor, sä torde man tryggt kunna antaga att den föreslagna jernvägens trafikinkomst snarare borde komma öfver denna medelinkomst, än som ofvan blifvit be- räknadt lägre än samma, ty erfarenheten visar att de jern- banor, som tillkommit hufvudsakligast för transport af större varumängder frän skogs- och bruksdistrikter eller andra mera betydande industriela omräden i regeln visa större förmäga af bärighet, än de banor, som äro hänvisade hul- vudsakligast för transport af jordbrukets alster. Vid en sädan jemförelse ställer sig det föreliggande jernvägsförslaget synnerligen gynsamt, enär, säsom en blick p& kartan genast visar, hufvudmassan af de effekter, som skola transporteras till utskeppningsorten, ha att betala tra- fikafgift för hela banlängden. Ehuru vid uppgörande af trafikberäkningen jemväl är antaget att en hel del skogsprodukter komma att tillföras banan frän Valbo härad, som dock öfvervägande frambrin- gar ladugärdsalster och säd, vilja vi dock särskildt päpeka, 14 att de varumängder frän oftaberörde skogs- och sjüomräde i Dalsland och Vermland, hvilka genom Dalslands kanal transporterats, i medeltal under de senaste fem ären uppgä till omkring 4 gänger s& mycket som trafikberäkningen för jernbanan upptagit; och det synes ej heller som skogarne blifvit allt för härdt anlitade, dä under de 22 är Dalslands kanal trafikerats, trävarutransporten derä icke visat nägot nedgäende utan tvärtom, hvilket förhällande framgent ej heller torde komma att förändras, särskildt med hänsyn till trafiken i allmänhet, dä erfarenheten lärer oss, att der jern- väg tillkommit, välmägan och företagsamheten ökats och allt större behofver af olikartade kommunikationer göra sig gäl- lande. Under femärsperioden 1372—76 fördes genom kana- len i medeltal eirca 3,200,000 kubikfot trävirke mot circa 9,800,000 kubikfot iı medeltal under 1886—90; är 1880 transporterades 3,765 tons pappersmassa, men är 1890 hade den ökats till 10,460 tons, allt endast under den tiden af äret, som sjökommunikationer till följe af isförhällande kunna uppehällas. Af den för banans trafik ofvan beräknade qvantiteten af trävaror nedföres redan nu !/,—-'/; deraf till Uddevalla frän nyssnämnde sjöomräde för utskeppning, ehuru sädant till följd af omvägar och omlastningar fär ske till mycket betungande transportkostnader. Frän samma skogsomräde söka sig dessutom sedan äldre tider betydliga virkesqvantiteter utfart frän norsk utskeppningsort, men om nägon del deraf, till följd af ny och förmonligare trafikled inom Sverige ned till hafvet, i stället kan blitva skeppad frän svensk hamn, sä är ju detta, frän nationel synpunkt sedt, endast en Önskvärd sak. Sannolikheten af att, om denna trafikled kommer till ständ, en fortsättning deraf inät vestra Vermlands skogs- och bruksdistrikter nog ej läter länge vänta pä sig, gör 315 ifrägavarande jernvägsförslag ännu mera till ett verkligt statsintresse, värdt ett understöd frän det allmännas sida. P&ä grund af hvad vi i underdänighet anfört och dä sistlidne riksdag, till understödjande af enskilda jernvägs- anläggningar medels län, stält till Eders Kongl. Maj:ts för- fogande ett belopp af fem millioner kronor, väga vi i under- dänighet anhälla: att Eders Kongl. Maj:t täcktes i näder, pä de af riksdagen för sädant understöds ätnjutande töreskrifna vilkor, anvisa ett belopp af en million tvähundrafyratiosjutusen femhundra kronor säsom län ät »Uddevalla—Lelängens jernvägsaktiebo- lag», att utg& med omkring en tredjedel under hvartdera ären 1892, 1893 och 1894, dock s& att, hyvad som ej ena äret häraf ätgär, tär lyftas under följande är; allt under den förutsättning, att Eders Kongl. Maj:t dels finner skäligt bevilja den sökta koncessionen och dels att stadfästa den för anläggningen uppgjorda planen samt kostnadsförslaget. Uddevalla den 9 november 1891. Underdänigst: L. W. Loraigivs. Ro. M. THORBURN. J. N. SANNE. ©. W. COLLANDER. SVANTE NATT OcH Dag. JOHN PETERSON. DaAavıp 'THORBURN. P. ANDERSSON. P. MALMBERG. J. Epv. JANsson. M. ANDERSSON. N. PERSSoNn. 316 II. Till Konungen. Hos Eders Kongl. Maj:t hafva landshöfdingen m. m. L. W. LorHicıus, R. M. THORBURN, ©. W. COLLANDER m. fl. i underdänighet anhällit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i näder, pä& de af riksdagen för sädant understöds ätnjutande föreskrifna villkor, anvisa ett belopp af 1,247,500 kronor säsom län ät »Uddevalla—Lelängens jernvägsaktie- bolag», att utg& med omkring en tredjedel under hyartdera af ären 1892, 1893 och 1894, dock sä att hvad som ej ena äret häraf ätginge, finge lyftas under följande är, allt under den förutsättning att Eders Kongl. Maj:t funne skäligt dels bevilja det af sökandene begärda tillständet till jernvägsan- läggning och dels stadfästa säväl den för anläggningen upp- gjorda planen med kostnadsförslag som ock förslaget till ordning för ofvannämnda aktiebolag. Genom nädig remiss den 17 sistlidne november har Eders Kongl. Maj:t anbefalt väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen att öfver detta ärende afgifva underdänigt utlätande, till ätlydnad hvaraf styrelsen fär, med remisshandlingarnas äter- ställande, i underdänighet anföra följande. Sökandene hafva vid sin underdäniga ansökan fogat dels transsumt af protokoll, hället vid sammanträde med aktietecknarne i »Uddevalla—Lelängens jernvägsaktiebolag» i Uddevalla den 27 oktober 1891, hvaraf inhemtats, att be- slut fattats om att dels hos Eders Kongl. Maj:t söka fast- ställelse & bolagsordning dels ock ing& till Eders Kongl. Maj:t med underdänig ansökan om statslän & hälften af an- läggningskostnaden för jernvägen i enlighet med det kost- nadsförslag, som af Eders Kongl. Maj:t kunde blifva fast- stäldt, dels ock en förklaring, att sökandene till nyssnämnda jernvägsaktiebolag öfverläta den koncession, som pä grund af deras ansökan kan dem tillkomma, samt tillika bland 317 annat anfört, att jernvägen genomlöper eller p& närmare häll berör 5 socknar i Göteborgs och Bohus län och 12 socknar i Elfsborgs län, att den kommer i beröring med det vidsträckta skogsomrädet kring sjöarne Lelängen, Laxsjön, Foxen, Vester- och Östersilarne samt Stora Le, som utgö- res af 4 socknar i Dalsland och 6 ı Vermlands län, och att alla dessa socknar i mer eller mindre mon kunna anses bilda trafikomräde för banan i fräga och genom densamma vinna den genaste, billigaste och beqvämaste förbindelse med hafvet. Styreisen, som ej har nägot att anmärka mot de af sökandene här ofvan framhällna omständigheter, har uti un- derdänigt utlätande den 3 sistlidine december anfört, att ba- nan Uddevalla—Lelängen skulle blifva en väl behöflig kom- munikationsled för utmed densamma belägna trakter samt for mellersta och öfre Vermland komma att utgöra en 28 kilometer kortare utfartsväg till hamn vid hafvet, än hvad förut funnits, och att banan sälunda bör verksamt bidraga till nämnda orters förkofran och nytta, med anledning hvaraf styrelsen i underdänighet hemstält, att ät sökandene mätte beviljas tillständ till ifrägavarande jernvägsanläggning. Styrelsen har ej nägot att anmärka mot kostnadsför- slagets slutsumma 2,495,000 kronor, utan anser i likhet med sökandene, att detta belopp bör läggas till grund vid bestäm- mandet af ett möjligen blifvande statsbidrag för jernvägen. Interimsstyrelsen för jernvägen har genom sin vice ord- förande, R. M. THORBURN, till väg- och vattenbyggnadssty- relsen inlemnat härhos bifogad skrifvelse, hvari anföres, att & teckningslistor, som redan till interimsstyrelsen inkommit, aktier till belopp af 721,000 kronor tecknats, att anledning finnes till antagandet, att & utevarande listor torde, delvis säsom ersättning för jordlösen, kunna päräknas närmare 200,000 kronor, hvarjemte frän utlandet motses en teckning af omkring 100,000 kronor, och att interimsstyrelsen ansett sig böra päpeka, att en del kommuner och för saken lifligt 318 intresserade enskilda personer afvaktade koncessions bevil- jande och bestämmelse om statslän, innan de fattade beslut om hvad de, hvar för sig, borde och kunde teckna, för att ern& mälet att fä denna jernvägsanläggning till ständ. P&ä grund af hvad som ofvan anförts, fär styrelsen sä- som sin äsigt uttala, att den ifrägavarande jernvägen Udde- valla—Lelängen är förtjent att, derest medel kunna beredas, hugnas med statsbidrag i form af län, och synes enligt sty- relsens beräkningar trafiken & banan böra blifva s& stor, att säkerheten för annuiteterna & statslänet blifver fallt nöj- aktig. Huruvida jernvägen i nägon mon kan komma att minska trafiken & Dalslands kanal och Dalslands jernväg, torde vara svärt att förutse, men, om ock en eventuel minsk- ning i trafiken kunde motses, torde detta likväl i intet fall böra utgöra hinder för de ifrägavarande vidsträckta omrä- denas ändamälsenliga förkofran genom en tidsenlig kom- munikationsled. Dä& säsom styrelsen i ffregäende underdäniga utlätande päpekat, ansökningar om statslän för jernvägsanläggningar uppg& till ett större belopp, än hvad som finnes att tillgä, har styrelsen icke ansett sig kunna afgöra, huruvida nu ifrägavarande jernväg kan anses vara af den vigt, att den bör fä företräde framför öfriga föreslagna banor. För den händelse emellertid, att Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäligt bevilja sökandenes anhällan om säväl koncession som län, torde, som ofvan är nämndt, beloppet för detsamma böra beräknas efter en kostnad af 2,495,000 kronor. Stockholm den 23 februari 1892. Underdänigst J. G. RICHERT. J. MARCKS VON WÜRTEMBERG. 319 IV, Till Konungen. Interimsstyrelsen för Uddevalla—Lelängens jernvägs- aktiebolag, som hos Eders Kongl. Maj:t sökt erhälla stats- län för anläggning af jernväg mellan Uddevalla stad och sjön Lelängen i Dalsland, för hvilken anläggning Elfsborgs läns samt Göteborgs och Bohus läns landsting, kommuner och enskilde tecknat aktier till belopp motsvarande halfva anläggningskostnaden enligt faststäldt kostnadsförslag, fär härmed hos Eders Kongl. Maj:t i underdänighet hemställa, att det förhällande, att aktieteckningens belopp icke genast kan styrkas, enär ej alla kommuners beslut om teckning ännu vunnit laga kraft, och den mark, som till stor del kommer att afstäs mot betalning i aktier, ej ännu kunnat af vederbörligen förordnad expropriationslandtmätare appro- ximativt uppskattas, icke mätte utgöra hinder för nädigt bi- fall till förutnämnda underdäniga ansökan; viljande interims- styrelsen förbinda sig att inom viss utfäst tid, för länemed- lens Iyftande, i behörig ordning styrka, att bolagets aktie- kapital uppgär till minst hälften af stadfästade anläggnings- kostnaden. | Stockholm den 21 mars 1892. Underdänigst ä interimsstyrelsens vägnar L. W. Loraıcıus. J. N. SANNE. C. W. COLLANDER. P. ANDERSSON. —V, Kongl. May:ts nädiga resolution pä en af landshöfdingarne grefve G. SnoILskY och L. W. Lornicıus, RogB. M. THORBURN, J. N. SANNE, (©. W. COLLANDER, JOHN PETERSON, ADOLF P. ZACHAU, SVANTE NATT OCH Das, P. MALMBERG, DAvıD THORBURN, GUSTAF MELLIN, J. Epv. Jansson, M. ANDERSSON, N. PERSSoN, C. NORDER, FREDR. PETTERSSON, J. A. JOHANSSON och P. ANDERSSON gjord underdänig an- sökning om tillständ att, i enlighet med bifogade, af kaptenen P. OTERDAHL upprättade plan- och pro- filritningar jemte af kaptenen A. AMUNDSON upp- gjordt kostnadsförslag, anlägga och trafikera jern- väg frän Uddevalla stad till lämplig punkt vid sjön Lelängen i Dalsland, att genom expropriation inlösa den för jernvägens anläggning erforderliga, enskilde personer, myndigheter eller inrättningar tillhöriga mark samt i banans omedelbara när- het befintliga grustägter, att erhälla kostnadsfri upplätelse af all kronan tillhörig, under kronans omedelbara disposition stäende mark, som vore för jernvägens anläggning erforderlig, samt att afgiftsfritt f& begagna för banans byggande er- forderliga kalk- och stenbrott samt grustägter, som vore belägna & under kronans omedelbara disposition stäende mark, äfvensom att jernvägen med tillbehör mätte komma i ätnjutande af samma skydd mot äverkan, som vore statens jernvägar tillförsäkradt; i anledning af hvilken ansökning väg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen afgifvit underd. utlätande, hvarefter och sedan invänarne i de orter, genom —.. 321 hvilka den ifrägavarande jernvägen är afsedd att framdragas, lemnats tillfälle att vid utlyst sam- manträde yttra sig angäende jernvägens nytta och lämplighet för orten, Kongl. Maj:ts befallningshaf- vande i Göteborgs och Bohus län samt i Elfsborgs län med eget yttrande öfverlemnat det vid be- rörda sammanträde förda protokoll; hvarjemte chefen för generalstaben sig yttrat. Gifven Stockholms slott den 29 april 1892. Kongl. Maj:t har lätit handlingarna i detta ärende sig föoredragas och dervid inhemtat hufvudsakligen: att enligt planen jernvägen vore afsedd att utgä frän Uddevalla invid Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jern- vägs station och hamnspär samt framgä i nära nordlig rikt- ning förbi Fagerhult, Ellnesjön, Ödeborgs, Fergelanda och Högsäters kyrkor, vidare genom Jerbo och Bäcke socknar fram till Bäckefors station & Dalslands jernvägsaktiebolags jernväg, som den derstädes skulle korsa i plan, hvarefter banan skulle fortsätta förbi Ödskölds kyrka och söder om Ivägsjön samt framgä genom Steneby socken till Billingsfors bruk och erhälla sin ändpunkt vid Bengtsfors & södra stran- den af sjön Lelängen; att banan, som skulle erhälla en spärvidd af O,ssı meter och en läugd af 91,5 kilometer, för- utom sidospär ä& stationer och hällplatser samt ett O,4s kilo- meter längt spär frän Billingsfors till Laxsjön, vore ämnad att byggas med stälskenor af 14,; kilograms vigt för meter och med syllar, som, skrädda pä tvä sidor, hölle 1,s meter i längd och O,ıs meter i tjocklek, och hvilka skulle utläggas pä ett afständ frän hvarandra af högst O,7 meter; att ba- nans största lutning skulle blifva 16,6 millimeter pä metern utom vid uppgängen frän Uddevalla, der lutningen föreslagits till 20 millimeter p& metern; att banans minsta kröknings- radie skulle blifva 180 meter i hufvudspäret och 100 meter i sidospär; att ballastens krönbredd skulle blifva 2 meter och dess djup frän syllens öfverkant till balansplanet 0,4 -} : 322 meter; att banvallen skulle erhälla en bredd ı krönet af 3,6 meter; att jordskärningarna skulle f& en bredd i balanspla- net af 6 meter med sidolutningar af 1:1, samt bergskär- ningarna en bredd i balansplanet af 3,7 meter med sidolut- ningar af 10:1; att & banan förekomme ätta broar, nemligen en öfver Ellenösundet med 15 meters spann, en öfver Val- boän med 12 meters spann, en öfver Ivägsän med 2 spann, hvartdera om, 6 meter, en med 6 meters och fyra med 3 meters spann hvar; att samtliga broarne föreslagits att byg- gas med murverk af tuktad sten i kallmur och de tvä& öf- versta skiftena i cementbruk samt med öfverbyggnad af jern; att i förslaget upptagits föreningsstationer i Uddevalla och Bäckefors, ändstation i Bengtsfors, mellanstationer vid Ellenö, Fergelanda och Högsäter, sju hällplatser, tre vatten- stationer, 19 vaktstugor, tvä lokomotivstall för tillsammans sex maskiner, tvä vägportar, en vägbro, stängsel, telegraf och signaler; att den rullande materielen skulle utgöras af 5 lokomotiv, 9 personvagnar och 105 godsvagnar; samt att jernvägsanläggningen beräknats kosta 2,495,000 kronor med rullande materiel och 2,221,000 kronor utan dylik materiel eller i förra fallet 27,223 kronor och i det senare 23,785 kronor för hvarje kilometer; att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som funnit den föreslagna nedgängen till Uddevalla icke erbjuda erforderlig trygghet och beqvämlighet, enär tägen, efter att hafva ned- gätt frän en tvä kilometer läng lutning af 20 millimeter pä metern skulle stanna p& ett 400 meter längt spär i lutning af 1,« millimeter p& metern och derifrän backa in p& sta- tionen, öfverlemnat en efter framstäld anmärkning om be- rörda förhällande frän sökandena erhällen, af kaptenen OTER- DAHL uppgjord planritning jemte utlätande, utvisande att undersökning i syfte att förekomma de af styrelsen anmärkta olagenheterna ledt till det resultat, att en ny linie blifvit uppgangen närmast Uddevalla, hvilken linie, & nämnda plan- ıtmıng streckad med röd färg, styrelsen funnit utgöra en stor 323 förbättring säväl i tekniskt hänseende som för trafıkens sä- kerhet; att styrelsen i afseende & de tekniska bestämmel- serna föreslagit den förändring att syllarnes tjocklek borde ökas till 0,15 meter, hvarjemte styrelsen hemstält om med- delande af vissa bestämmelser i syfte att göra jernvägen an- vändbar för rikets försvar och för transport af mindre trupp- styrkor; samt att styrelsen tillstiyrkt beviljande af koncession ä jernvägsanläggningen och fastställelse af den derför upp- gjorda plan med den ändring, som & planschen I blifvit af styrelsen med röd linie utmärkt; att vid ofvannämnda sammanträde med invänarne i orten enhälligt uttalats den mening, att jernvägen vore af framstäende vigt för de orter, den skulle genomlöpa; att Kongl. Maj:ts befaliningshafvande i Göteborgs och Bohus län samt i Elfsborgs län hemstält om nädigt bifall till ansökningen; samt att chefen för generalstaben tillstyrkt koncessionens be- viljjande med iakttagande af de utaf väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen af militära hänsyn föreslagna bestämmelser. Detta med hvad mera handlingarne innehälla har Kongl. Maj:ıt tagit i nädigt Öfvervägande, och finner Kongl. Maj:t godt ej allenast bevilja sökandene rättighet att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift uppläta jernväg af O,ssı meters spärvidd frän Uddevalla till sjön Lelängen ı Elfs- borgs län, utan äfven till eiterrättelse vid jernvägsanlägg- ningens utförande fastställa ofvan omförmälda, derför upp- rättade, medels plan- och profilritningar äskädliggjorda plan, med iakttagande af den förändring, som blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen & planschen I med röd linie utmärkt, under förklarande: dels att broarnes öfverbyggnad skall förfärdigas med sädan styrka och bärighet, att de kunna uppbära hälften af de belastningar, som vid statens jernvägar äro föreskrifna; dels att mötesstationer skola anordnas pä ett afständ af högst 24 kilometer pä det sätt, att fripälarne mellan 324 hufvudspäret och närmast derintill liggande sidospär komma pä ett afständ frän hvarandra af minst 135 meter; dels att vid dessa mötesstationer lastkaj med full höjd skall anbringas pä& lämplig plats utmed spär; dels att normalsektionen för det fria rummet skall göras lika med den, som gäller för Vestervik—Ätvidaberg—Bersbo jernväg; dels att den rullande materielen jemväl skall inrättas efter samma system i afseende ä& kopplingsinrättningar och buffrarnes höjd som & den nämnda jernvägen; dels att anordningar skola vidtagas ı syfte att vatten- tillgängen mä kunna uppbringas sä, att den blir tillräcklig för en trafik af 8 täg om dygnet i hvardera riktningen; dels att frägorna om anordningarne och vilkoren för jernvägens inledning pä& Uddevalla— Venersborg—Herr]junga jernvägs station i Uddevalla och för dess korsning med jern- vägen Sunnanä—norska gränsen och inledning p& denna jernvägs station vid Bäckefors mä afgöras medels öfverens- kommelse mellan koncessionshafvarne och egarne af omför- mälda jernvägar, under iakttagande att, der sädan öfverens- kommelse icke kan bringas till ständ, koncessionshafvarne skola vara underkastade de bestämmelser i ämnet, som Kongl. Maj:t förbehäller sig att för sädant fall efter aumälan med- dela; dels att, der jernvägen kommer att, enligt den fast- ställda planen, öfvergä eller beröra kronan tillhörig mark eller lägenhet, särskild fullständig plan och beskrifning öfver jernvägsanläggningen derstädes jemte uppgift & densamma angränsande byggnader, verk och inrättningar skola, innan jernvägsarbetet mä& pä sädant kronans omräde päbörjas, in- gifvas till Kongl. Maj:t, som, utan hinder af nu meddelade stadfästelse & planen, dä will förordna om de afvikelser i jernvägens sträckning eller de ändringar i planen för öfrigt, som af sädan anledning kunna finnas erforderliga för till- godoseende af Kongl. Maj:ts och kronans rätt och fördel; 325 dels att nu gifna fastställelse af plan för jernvägsan- läggningen icke utgör hinder för pröfning i laga ordning af framdeles möjligen uppkommande frägor angäende omlägg- ning af vägar, som jernbanan Öfvergär, eller om vattenupp- dämning & egor och hinder i flottled eller farled till följd af jernvägsanläggningen; dels att vid jernvägsanläggningens utförande koncessions- hafvarne mä ega att, i afseende & banans läge, göra smärre afvikelser inom ett afständ af 600 meter frän den fastställda sträckningen samt att i banans balanslinie och i planens detaljer för öfrigt vidtaga sädana smärre förändringar, som kunna finnas nödiga eller ändamälsenliga, under vilkor att fastställda kröknings- och lutningsförhällanden för banan derigenom icke försämras samt att, innan dylika afvikelser eller förändringar vidtagas, de anmälas hos och godkännas af chefen i vestra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, hvilken kommer att under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen & statens vägnar i vanlig ordning utöfva tillsyn & jernvägsarbetet och kontrollera, att detsamma varder enligt faststäld plan och med användande af fullgoda materialier utfördt; dels att, innan anläggningen af stationer och hällplatser eller uppförandet af broar & banan företages, fullständiga ritningar för dessa anläggningar skola genom koncessions- hafvarnes försorg uppgöras samt för pröfning och godkän- nande underställas kontrollerande ingeniören, hvilken dervid har att tillse, att &t stationer och hällplatser gifves det om- fäng, att enhvar af dem blifver för det närvarande tillräck- lig och framgent kan motsvara en möjligen växande trafiks fordringar p& Öökadt utrymme, äfvensom att broarne erhälla föreskrifven bärighet; dels att, sedan ritningar ej mindre öfver sädana möj- ligen ifrägakommande smärre afvikelser frän det fastställda läget för banan eller ändringar i banans balanslinie eller i planens detaljer för öfrigt, än ock öfver stationer, hällplatser och broar blifvit kontrollerande ingeniören, säsom ofvan 326 är sagdt, underställda och af honom godkända, kopior af dessa ritningar skola af koncessionshafvarne ofördröjligen tillställas kontrollerande ingeniören, som har att samma kopior, försedda med behörig päskrift om godkännandet, in- sända till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för att der för- varas; dels att det äligger koncessionshafvarne att för gransk- ning ej mindre af ifrägasatta smärre ändringar i afseende & banans läge och balanslinie samt planens detaljer för öfrigt än äfven af ritningar till stationer, hällplatser och broar er- sätta statens kontrollerande ingeniör i enlighet med gällande taxa p& arvode för förrättningar, som verkställas af bIEBERR- männen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten; dels ock att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har att förse de nu ingifna ritningarne med päskrift, att desamma blifvit af Kongl. Majıtt, p& sätt och med vilkor här förut nämnts, fastställda att lända till efterrättelse vid arbetets utförande. Derjemte vill Kongl. Maj:t icke allenast berättiga kon- cessionshafvarne att, i enlighet med gällande författning om jords eller lägenhets afstäende för allmänt behof, inlösa och med full eganderätt besitta den enskilda personer, menig- heter eller inrättningar tillhöriga mark, som för jernvägens anläggning enligt faststäl€d plan erfordras, samt medgifva, att koncessionshafvarne 'erhälla upplätelse af den für samma anläggning behöfliga, kronan tillhöriga jord utan annan kost- nad än att, hvad angär boställsjord eller annan ät enskild person med äborätt eller annorledes uppläten kronojord, er- sättning derför lemnas i enlighet med hvad kongl. förord- ningen den 14 april 1866 i sädant afseende stadgar, äfven- som att koncessionshafvarne mä& ega för anläggningen kost- nadsfritt begagna sädana & kronans egor belägna kalk- och stenbrott samt grustägter, som kunna vara disponibla, utan ock i näder förordna, att jernvägsanläggningen med dertill hörande telegraf- och telefoninrättningar skall ätnjuta samma 327 skydd, som enligt 19 kap. 11, 12, 13 och 21 S$ strafflagen tillkommer dylika af staten utförda anläggningar. För tillgodonjutande af de koncessionshafvarne sälunda förunnade rättigheter och förmoner stadgar Kongl. Maj:t föl- jande vilkor och förbehäll, nemligen: 1:0) att arbetet & jernvägsanläggningen skall börja senast den 51 december 1893 samt derefter sä bedrifvas, att jern- vägen i sin helhet, äfven hvad den i förslaget upptagna tra- fikmateriel angär och, i händelse trafikmateriel utöfver hvad förslaget upptager mäste för jernvägen anskaffas, jemväl hvad sädan materiel beträffar, mä, derest öfverenskommelse om banans trafikerande med annan jernvägs materiel icke träf- fats, vara färdig att för trafik upplätas senast den 1 oktober 1896; 2:0) att koncessionshafvarne icke ega begagna den dem tillerkända rätt att inlösa den för anläggningen erforderliga jord eller att & sädan mark börja jernvägsarbetets utförande förr än, p& derom gjord framställning och sedan koncessions- hafvarne visat skälig anledning till antagandet, att de äro i ständ utföra jernvägsanläggningen, Kongl. Maj:t uti ifräga- varande hänseende lemnat särskildt tillständ; 3:0) att kongl. kungörelsen den 21 okt. 1864 angäende vissa bestämmelser i fräga om begagnande och underhäll af enskilda bolags för allmän trafik upplätna jernvägar, med deri sedermera vidtagna ändringar, skall vara tillämplig pä nu ifrägavarande jernvägsanläggning, hvars egare äro under- kastade kontroll frän statens sida, säväl i afseende & banans byggande som i fräga om dess underhällande för all fram- tid, samt pligtige att verkställa de förbättringar derä, som för vinnande af nödig trafiksäkerhet kunna föreskrifvas; allt vid äfventyr att trafiken & banan iuställes, intill dess sädan föreskrift fullgjorts; förbehällande Kongl. Maj:t sig rätt att, derest erforderliga förbättringar icke inom af Kongl. Maj:t bestämd tid verkställas, förklara denna koncession förverkad och läta för egarnes räkning försälja jernvägen i dess helhet 328 med allt tillbehör, med rättighet för köparne att ätnjuta de förre egarne tillförsäkrade fördelar mot fullgörande af der- emot svarande skyldigheter; 4:0) att afgifterna för transporten & banan skola utgä enligt taxa, som Kongl. Maj:t, efter pröfning af dertill utaf koncessionshafvarne afgifvet förslag, vill i näder fastställa, och hvilken taxa i allmänhet bör & vissa tider, som Kongl. Maj:t bestämmer, lämpas efter sig dä företeende omständig- heter; skolande koncessionshafvarne vara pligtige ställa sig till efterrättelse de bestämmelser i fräga om samtrafik med statens eller enskilda jernvägar och om afgifterna derför, som kunna af Kongl. Maj:t utfärdas, äfvensom i öfrigt alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämp- liga och nödiga: 5:0) att det äligger koncessionshafvarne ej mindre att ä& jernvägen fortskaffa trupper, fängar och allmänna posten samt ombesörja alla andra för kronans eller det allmännas räkning ifrägakommande person- och varutransporter emot den ersättning, som enligt gällande eller blifvande bestäm- melser utgär för dylika transporter & de enskilda jernvägarne i riket, än äfven att i krigstid, dä Kong]. Maj:t sädant fordrar, ställa jernvägen med rörlig materiel och tjenstepersonal till Kongl. Maj:ts förfogande mot den godtgörelse, som af Kongl. Maj:t bestämmes, skolande vederbörande länsmän eller till- syningsmän för allmänna ordningens upprätthällande ega att, hvar inom sitt tjenstgöringsomräde, ätnjuta fria resor & jern- vägen; 6:0) att, derest koncessionshafvarne skulle underläta att uppehälla trafiken & banan i det omfäng, som af Kongl. Maj:t pröfvas skäligt, Kongl. Maj:t eger, om Kongl. Majit dertill finner skäl, förordna, att trafiken tills vidare mä be- sörjas af staten eller annan med användande af jernvägens materiel och öfriga tillhörigheter, med rätt för jernvägens egare att uppbära den behäilna afkomsten af banan; förbe- hällande sig Kongl. Maj:t dessutom att, om rättelse icke 329 följer inom af Kongl. Maj:t förelagd tid, förklara denna kon- cession förverkad och läta försälja jernvägen pä& sätt i punk- ten 3:0 här ofvan sägs; 7:0) att koncessionshafvarne skola före den 1 december 1893 till Kongl. Maj:t inlemna bevis, att de, till säkerhet for fullgörandet af sälunda stadgade vilkor för denna kon- cession, nedsatt i statskontoret ett belopp af sjuttiofemtusen kronor antingen i kontanta penningar eller i sädana värde- papper, som kunna af Kongl. Maj:t godkännas, och hvilken deposition koncessionshafvarne, derest densamma icke, pä sätt i punkten 8:0 sägs, delvis eller i sin helhet förverkats, ega att äterlyfta, sedan i statskontoret blitvit styrkt, att jern- vägen är i allo fullbordad, afsynad och för trafık fullstän- digt uppläten; 8:0) att förevarande koncession, hvilken icke mä& utan Kongl. Maj:ts samtycke pä annan öfverlätas, skall auses för- verkad, förutom i de fall, hyarom i punkterna 3:0 och 6:0 här ofvan sägs, jemväl i händelse antingen den i näst före- gäende punkt föreskrifna deposition icke inom stadgad tid fullgöres; eller arbetet & jernvägsauläggningen icke, enligt vederbörande kronofogdes bevis, som till Kongl. Maj:t ingif- ves, blifvit senast den 31 december 1893 päbörjadt, i hvil- ket fall äfven en fjerdedel af det deponerade beloppet skall vara förverkadt till svenska statskassan, men vederbörande ega att äterlyfta öfriga tre fjerdelar deraf; eller ock arbetet, ehuru i rätt tid päbörjadt, likväl finnes icke vara & utsatt tid fullbordadt, eller sädana afvikelser frän den fastställda planen vidtagits i afseende & anläggningen, att äsyftad trygg- het och ändamälsenlighet derigenom förminskats, hvilka för- hällanden derjemte medföra förlust af hela det deponerade beloppet; skolande tillika, om koncessionshafvarne icke inom ett är frän den dag, jernvägen skall vara färdig att för trafik upplätas, fullborda den eller de delar af jernvägen, som vid besigtning eller afsyning tilläfventyrs funnits ofulländade, eller icke inom samma tid rättat vid besigtningen eller af- 330 syningen anmärkta felaktigheter, p& Kongl. Majıt ankomma att läta för vederbörande egares räkning försälja jernvägen i dess helhet jemte allt tillbehör uti befintligt skick, med rättighet för köparen att ätnjuta de förre egaren tillförsäk- rade fördelar, men med skyldighet för köparen att inom viss tid fullborda jernvägsanläggningen; 9:0) att, ı händelse annan jernväg skulle komma att med nädigt tillständ anläggas sä, att den nu ifrägavarande deraf beröres, denna senares egare skola vara underkastade de bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna nödigt af sädan anledning meddela; 10:0) att svenska staten, der sä erfordras, skall ega att utefter jernvägen, utan ersättning till dennas egare, anlägga och begagna telegraf- och telefonledning med dertiil hörande inrättningar; 11:0) att svenska statsverket är berättigadt att inlösa ifrägavarande jernväg med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp, a), som, om sädant sker inom tio är, efter det jern- vägen i sin helhet eller till nägon del blifvit öppnad för allmän trafik, motsvarar hvad jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt räkenskaper, som Kongl. Maj:t god- känner, kostat med tillägg af ränta efter fem för hundra om äret efter afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och b), som, om inlösen sker efter tio är, frän det banan blifvit i sin helhet eller till nägon del uppläten för allmän trafik, skall, allt efter det sätt, som finnes vara för konces- sionshafvarne förmonligast, antingen beräknas sä, att det- samma motsvar tvä gänger summan, enligt af Kongl. Maj:t godkända räkenskaper, af hela den under de tio är, som förflutit närmast före det är, hvarunder lösningsanspräket blifvit väckt, uppkomna uettobehällning af trafiken, innefat- tande alla under samma tio är gjorda utdelningar till del- egarne i jernvägen jemte ränte- och kapitalafbetalningar & 3al upptagna län samt afsättning af kontanta medel eller öfver- forande af säkra fordringar till befintlig reserv- eller för- nyelsefond, eller ock bestämmas af fem gode män, utaf hvilka Kongl. Maj:t utser tvä och koncessionshafvarne tvä, hvarefter de fyra sälunda valde tillkalla den femte; skolande löse- summan för jernvägen af svenska statsverket erläggas vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlös- ningsvärdet af hela jernvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af hvad slag de vara mä, äfvensom af hela den i behäll varande reserv- och förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för trafikens behof ıi förräd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, sasom obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt; och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt afdrag & löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet af den i jernvägen intecknade skuld; hvaremel- lertid det äligger koncessionshafvarne att ärligen, efter det behörig revision af jernvägens förvaltning och räkenskaper egt rum, insända till Kongl. civildepartementet, för att der förvaras, fullständig uppgift & beloppet af de utdelningar till jernvägens delegare, de kapital- och ränteafbetalningar & upptagna län samt de Öfverföringar af medel till reserv- eller förnyelsefonden, som för det är, revisionen omfattar, blifvit af öfverskott & jernvägens trafikinkomster bestridda; 12:0) att koncessionshafvarne äligger att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inlemna dels före mars mänads bör- jan hvarje är under byggnadstiden fullständig berättelse om arbetets fortgäng under nästföregäende är, dels, efter det banan blifvit öppnad för allmän trafik, ärligen före mars mänads ingäng redogörelse för de arbeten, som & banan blifvit under det föregäende äret utförda, äfvensom särskild uppgift & banans rullande materiel, sädan den befanns vid det föregäende ärets slut, dels inom tre mänader, efter det banan afsynats och godkänts, Öfversigtskarta och detaljerad je} uppgift & anläggningskostnaden, dels ock de upplysningar 332 angäende banan och dess trafikerande, som framdeles kunna af bemälda styrelse äskas; 13:0) att koncessionshafvarne äro pligtige att före de- cember mänads utgäng hvarje är tillhandahälla generalstaben statıstiska uppgifter angäende banan, uppställda enligt der- ifrän meddeladt formulär, samt att inom en mänad, efter det jernvägen blifvit afsynad, kostnadsfritt inlemna till ge- neralstaben afskrift af syneinstrumentet samt kopior af plan- och profilritningarne öfver banan jemte planritning af stationer och hällplatser samt spärutläggningen & dem, utvisande i allo det skick, hvari banan vid afsyningen befunnits, äfven- som att lemna de officerare, hvilka kunna erhälla ordres att studera banans trafikförhällanden, alla af dem äskade upplysningar samt fritt tillträde till jernvägens lokaler; 14:0) att det äligger koncessionshafvarne föranstalta, dels att, ı god tid före banans Öppnande för trafik, ett efter banans förhällanden lämpadt förslag till tjenstsöringsregle- mente varder inlemnadt till Kongl. jernvägsstyrelsen, som efter pröfning af förslaget har att utfärda dylikt reglemente med iakttagande, att deri inflyta alla sädana bestämmelser i fräga om säkerhets- och försigtighetsmätt vid .handhafvandet af bantägens gäng, som kunna finnas erforderliga för trafikens betryggande; dels ock att, i den mon jernvägen varder för trafik öppnad, sädana uppgifter angäende banan och trafiken derä, som för upprättändet af allmän svensk jernvägsstatistik äro behöfliga, blifva till samma styrelse ingifna & behöriga tider och i enlighet med formulär, som af bemälda styrelse tillhandahälles; 15:0) att koncessionshafvarne skola inom tre mänader efter delfäendet insända afskrift af kostnadsförslaget samt kopior af de nu fastställda ritningarna för jernvägsanlägg- ningen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för att i denna styrelses arkiv förvaras; 16:0) att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län samt i Elfsborgs län skola, derest sädant be- 333 finnes nödigt, ega att hvar inom sitt län, för vidmakthäl- lande af ordning och skick bland de vid jernvägsanläggnin- gen anställde arbetare, tillförordna en eller flere extra läns- män, hvilkas aflönande helt och hället äligger koncessions- hafvarne, som det jemväl tillkommer att vidkännas de kost- nader, som kunna föranledas af behofvet att anordna nödig religions- och sedlighetsvärd ät bemälde arbetare; 17:0) att, derest, för transporter för kronans eller det allmännas räkning eller för beredande af genomgäende ban- täg till befordrande af resande eller allmänna posten & nu ifrägavarande och med densamma i förbindelse varande jern- vägar, Kongl. Maj:t finner att tägen & Uddevalla—Lelängens jernväg böra med hänsyn till tiderna eller eljes pä visst sätt ordnas, koncessionshafvarne skola vara skyldige att ställa sig till efterrättelse hvad Kongl. Maj:t iı sadant afseende be- stämmer; samt 18:0) att, i fräga om tolkningen af denna koncessions rätta mening, koncessionshafvarne äro underkastade Kongl. Maj:ts afgörande. Hvilket Eder till egen och vederbörandes nee härigenom i näder meddelas. Under Hans Maj:ts Min Allernädigste Konungs och Herres fränvaro enligt Dess nädiga beslut: GUSTAF. V. L. GRoLL. 334 VI. Kongl. Mayji:ts nädiga resolution p& en af landshöfdingen L. W. LoTHIeIus, Roß, M. THORBURN, J. N. SANNE, C. W. COLLANDER, SVANTE NATT OCH DAG, JOHN PETERSON, DaAvIıDp THORBURN, P. ANDERSSON, P. MALMBERG, J. Epv. JANSSON, M. ANDERSSON och N. PERSSON gjord underdänig ansökning, att Kongl. Maj:t mätte af det utaf 1891 ärs riksdag till understödjande af enskilda jernvägsanläggnin- gar medels län anvisade belopp af tem millioner kronor tilldela det för anläggning af jernväg frän Uddevalla till sjön Lelängen i Elfsborgs län bildade Uddevalla—Lelängens jernvägsaktiebolag for utförande af berörda jernvägsanläggning ett läneunderstöd af 1,247,500 kronor; i anledning af hvilken ansökning väg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen afgifvit infordradt underd. ut- lätande; hvarefter interimsstyrelsen för Uddevalla — Lelängens jernvägsaktiebolag ingifvit en till Kongl. Maj:t stäld skrift ı ärendet; Gifven Stock- holms slott den 3 juni 1892. Kongl. Majıt har ıi näder lätit detta ärende sig före- dragas och dervid inhemtat hufvudsakligen: att sökandene med flere den 29 april 1892 erhällit koncession & anläggning af ofvan berörda jernväg, hvilken, enligt den i sammanhang med koncessionens beviljande fast- ställda plan för anläggningen, skulle fä en längd af 91,65 kilometer och en spärvidd af O,ssı meter; att enligt koncessionen, hvilken icke fing utan Kongl. Maj:ts samtycke p& annan öfverlätas, arbetet & jernvägen skulle börja senast den 31 december 1893 och derefter sä bedrifvas, att jernvägen i sin helhet kunde vara färdig att för trafik upplätas senast den 1 oktober 1896; 335 att koncessionshafvarne, enligt en ansökningen bilagd handling, den 27 oktober 1891, under förutsättning att kon- cession ä jernvägsanläggningen blefve beviljad, öfverlätit rättigheten till samma anläggning & det dä bildade Udde- valla—Lelängens jernvägsaktiebolag; att enligt det vid ansökningen om koncession fogade, af kaptenen A. AMUNDSON upprättade kostnadsförslaget jern- vägen beräknats i anläggning kosta 2,495,000 kronor med rullande materiel; samt att vid granskningen af detta förslag väg- och vatten- byggnadsstyrelsen icke haft nägot att anmärka mot försla- gets slutsumma utan ansett, att, om län beviljades, detta borde beräknas efter en kostnad af 2,495,000 kronor. Detta med hvad mera handlingarna innehälla har Kongl. Maj:t tagit i nädigt Öfvervägande, och finner Kongl. Maj:t godt att — jemte fastställande af förut nämnda kostnads- förslag att, sävidt den deri upptagna kostnaden mä tagas till grund för bestämmande af det sökta statslänets belopp, sluta & 2,495,000 kroner — härigenom bevilja Uddevalla— Lelängens jernvägsaktiebolag für utförande af omförmälda jernvägsanläggning ett län af en million tvähundrafyrtiosju- tusen kronor att af de medel till belopp af 5,000,000 kronor, som 1891 ärs riksdag stält till Kongl. Maj:ts förfogande till läneunderstöd för enskilda jernvägsanläggningar, utg& med femtiotusen kronor af 1894 ärs anslag, etthundranittiosju- tusen kronor af 1895 ärs anslag och en million kronor af 1896 ärs anslag. För tillgodonjutande af denna bolaget sälunda förunnade formon stadgar Kongl. Maj:t, i enlighet med riksdagens be- slut och pä grund af hvad härvid i öfrigt förekommit, föl- jande vilkor, nemligen: 1:0) att bolaget skall före den 1 december 1892 inför Kongl. Maj:tt, p& sätt som kan af Kongl. Maj:ıt godkännas, styrka, dels att bolaget fätt den & ifrägavarande jernvägs- anläggning meddelade koncession med Kongl. Maj:ts sam- tycke pä sig öfverläten, dels ock att bolaget förfogar öfver ett kapital, som jemte statslänet är fullt tillräckligt till jern- vägsanläggningens utförande enligt den af Kongl. Maj:t fast- ställda arbetsplanen och det godkända kostnadsförslaget, skolande minst s& stor del af detta kapital, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden för banan, utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiekapital eller eljes utan äterbetalningsskyldighet lemnadt tillskott till jernvägs- anläggningens utförande; 2:0) att bolaget skall icke allenast i Pi : med faststäld plan och under iakttagande af de föreskrifter, som för arbetets verkställande i öfrigt meddelas, utföra och fullborda jernvägsanläggningen äfvensom anskaffa den trans- portmateriel, som enligt planen erfordras, utan ock derefter för allmän trafik öppna samt för all framtid, utan ytterligare bidrag af allmänna medel, underhälla jernvägen med hvad dertill hörer i sädant skick, att den kan för allmänna rörel- sen begagnas; 3:0) att de handlingar, som innefatta aktietecknarnes förbindelser att fullgöra dem äliggande skyldighet att inbe- tala tecknade aktiebelopp, skola insättas hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län; 4:0) att annuiteten för läneunderstödets ätergäldande beräknas till fem procent & ursprungliga försträckningsbe- loppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fyra och en half för hundra & oguldet kapitalbelopp och äter- stoden utgör afbetalning derä; 5:0) att anständ med räntans erläggande medgifves för tre är frän lyftningsdagen, dock icke utöfver ett är frän den dag, den 1 oktober 1896, dä jernvägen enligt den medde- lade koncessionen senast skall vara färdig och för trafik öppnad; skolande beloppet af den ränta, med hvars erläg- gande anständ sälunda medgifvits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetsligviderna all öfrig ränta, med hvilken anständ icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet 337 godtgjordt, sä att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande fortfares sä länge, till dess äfven beloppet af den ränta, med hvars erläggande anständ medgifvits, blifvit till staten inbetaldt; 6:0) att kapitalafbetalningen skall vidtaga den I oktober 13899 och i sammanhang dermed godtgörelse ske af derför- innan upplupen obetald ränta, för s& vidt uppskof med den- sammas erläggande icke beviljats; skolande annuiteten seder- mera erläggas samma dag hvarje är, till dess försträcknin- gen och all derä upplupen ränta blifvit till fullo gulden; 7:0) att, derest till betalning förfallet belopp icke 1 före- skrifven ordning erlägges, bolaget skall der& gälda sex pro- cent ärlig ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetaldt; 8:0) att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande byggnader och materiel äfvensom all bolagets öfriga egen- dom skall utgöra säkerhet för den af staten lemnade för- sträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekom- mande erhälla inteckning i jernvägen med förmonsrätt fram- för hvarje annan fordran; 9:0) att i bolagets styrelse en af Kongl. Maj:t förord- nad ledamot eller suppleant för denne skall ega säte och stämma med den befogenhet, särskild instruktion, som af Kongl. Maj:ıt kommer att utfärdas, bestämmer, samt att i hvarje revision af bolagets förvaltning och räkenskaper en af Kongl. Maj:ıt förordnad revisor skall deltaga; äliggande bolaget att bekosta arfvoden till bemälde ledamot och revisor med belopp, som, derest vederbörande ej derom äsämjas, af Kongl. Maj:t bestämmas; 10:0) att, innan nägon del af läneunderstödet fär lyftas, bolaget skall hafva ej mindre fullgjort det här ofvan i punk- ten 1:0 stadgade vilkor än äfven till riksgäldskontoret af- lemnat: a) i bestyrkt afskrift ett emellan bolaget och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, & Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, 22 338 afslutadt, behörigen undertecknadt kontrakt att utföra jern- vägsbyggnaden och fullborda dertill hörande anläggningar samt anskaffa erforderlig trafikmateriel, allt i den ordning och inom den tid, som i arbetsplanen eller annorledes be- stämmes; b) skuldebref, af bolaget utfärdadt, af beskaffenhet att kunna af fullmäktige i riksgäldskontoret godkännas; c) bevis att den i tredje punkten omförmälda insättning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län egt rum; d) bevis att arbetet inom föreskrifven tid päbörjats äfvensom att detsamma fortsatts och pägär; och e) särskild säkerhetsförbindelse för behörigt användande af försträckningsbeloppet äfvensom af de utaf delegarne | i bolaget tecknade aktiebelopp; hvarförutom bolaget, hvarje gäng lyftning af läneunder- stödet ifrägakommer, skall dessförinnan till riksgäldskontoret ingifva bevis, att delegarne i bolaget inbetalt af det tecknade aktiekapitalet ätminstone sä stor del, att förhällandet emel- lan det sälunda inbetalda beloppet, & ena sidan, och be- loppet af den till lyftning ifrägakommande andel af försträck- ningen, sammanräknadt med förut möjligen lyftade andelar deraf, & andra sidan, blifver detsamma, som emellan det tecknade aktiekapitalet, & ena, och försträckningsbeloppet, ä andra sidan; skolande derjemte af fullmäktige ıi riksgälds- kontoret beträffande utbetalningen af läneunderstödet iakt- tagas: att en tredjedel af länet skall innestä, till dess in- teckning i jernvägen med den i punkten 8:0 stadgade för- monsrätt meddelats för förut Iyftade andelar af länet; ati denna tredjedel e] mä& utbekommas förr, än inteckning för dess belopp med förmonsrätt framför hvarje annan fordran än statens blifvit i jernvägen behörigen meddelad; samt att en tiondedel af försträckningen, eller etthundratjugufyratusen sjuhundra kronor, skall innestä, till dess besigtning af jeru- vägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse med $ 2 mom. 2 339 af kongl. kungörelsen den 11 december 1874, angäende ordningen för afsyning och besigtning af enskilda jernvägar och deras upplätande för allmän trafık, förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillständ till banans öppnande för allmän trafik; 11:0) att, i händelse den för jernvägsanläggningen fast- ställda arbeisplan icke behörigen följes eller skedd afvikelse derifrän icke varder pä föreskrifvet sätt rättad eller ock arbetet pä anläggningen icke i stadgad ordning fortsättes samt inom derför bestämd tid fullbordas, Kongl. Maj:t eger inställa vidare utbetalning af det beviljade läneunderstödet samt äterfordra hvad deraf utbekommits att p& en gäng eller efter hand till riksgäldskontoret inbetalas inom den termin, Kongl. Maj:t kan finna godt i näder stadga; 12:0) att, derest behällna inkomsten af jernvägsrörelsent, efter afdrag af de ärliga inbetalningarna ej mindre & den bolaget nu beviljade försträckning än äfven & län, som bo- laget möjligen kan för anskaffande till fullo af beräknadt anläggningskapital komma att upptaga, skulle öfverstiga sex procent & det belopp, som för jernvägens byggande blifvit af aktieegarne tillskjutet, det skall ankomma pä Kongl. Maj:t att, jemte begagnande af den Kongl. Maj:t förbehällna rätt att bestämma afsıftstaxan, föreskrifva huru stor del af detta öfverskott bör afsättas till underhälls- och nybyggnadsfond; 13:0) att ı alla till jernvägens anläggning och trafike- rande hänförliga eller ur bolagskontraktet härflytande rätts- förhällanden, som kunna uppstä& mellan bolaget, ä ena, samt svenska staten eller enskilde medborgare, & andra sidan, eller mellan bolagsmännen inbördes, bolaget skall lyda un- der svensk domstol och vara underkastad svensk lag; 14:0) att, i fräga om kegagnandet och underhället af jernvägen med hvad dertill hörer, de föreskrifter och stad- ganden, som Kongl. Maj:tt kan finna godt meddela, skola tjena bolaget till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget och dess biträden pligtige att iakttaga och fullgöra hvad som 340 med hänsigt till den staten tillkommande kontrollerande värd om jernbanan och tillsyn & trafiken p& densamma kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet; 15:0) att, i sammanhang med pröfningen, huruvida bo- laget fullgjort det under punkten 1:0 här ofvan stadgade vilkor, Kongl. Maj:tt vill meddela närmare bestämmelser i fräga om tiderna för lyftning af det beviljade läneunderstö- det; samt 16:0) att, i fräga om tolkningen af de rörande jernvägen gällande bestämmelser, jernvägens egare äro underkastade Kongl. Maj:t afgörande. Slutligen vill Kongl. Maj:t, som nu anbefaller och be- myndigar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att med Udde- valla—Lelängens jernvägsaktiebolag afsluta och & Kongl. Maj:ts och kronans vägnar underteckna kontrakt ı tvä exem- plar om jernvägsanläggningens utförande, uti hvilket kontrakt böra intagas bolagets alla förbindelser och rättigheter enligt meddelade beslut, i näder föreskrifva, att förslag & lämplige personer att ä& kronans vägnar vara ledamot i bolagsstyrel- sen och suppleant för denne skall afgifvas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som jemväl har att är efter är föresl& revisor att & kronans vägnar del- taga i revisionen af bolagets förvaltning och räkenskaper. Hvilket Eder till egen och vederbörandes kännedom härigenom meddelas. "Under Hans Maj:ts min allernädigste Konungs och Herres fränvaro: GUSTAF. V. L. GROLL. 34l SZVII. Kongl. Mayj:ts nädiga resosution p& en af L. W. LorHisıus, Rog. M. THORBURN, J. N. SAnNE, SVANTE NATT ocH DAG, JOHN PETERSON, C. W. COLLANDER, Davıp THORBURN, M. ANDERSSON, J. EDV. JANS- son, N. PERSSON och P. ANDERSSON gjord un- derdänig ansökning om fastställelse af ordning för »Uddevalla—Lelängens jernvägsaktiebolag» ı enlighet med ett den underdäniga ansökningen bilagdt förslag; Gifven Stockholms slott den 10 Juni 1892. Kongl. Maj:t, som lätit detta ärende sig föredragas, vill härmed i näder fastställa följande Bolagsordning för »Uddevalla—Lelängens jernvägsaktiebolag». 3 Detta bolag, som benämnes »Uddevalla—Lelängens jern- vägsaktiebolag», är grundadt pä& aktier med begränsad an- svarighet i enlighet med kongl. förordningen angäende aktie- bolag den 6 oktober 1848. 8 2. Bolagets ändamäl är att, efter erhällen öfverlätelse af beviljad koncession, anlägga jernväg fräu Uddevalla till lämp- lig punkt vid sjön Lelängen i Dalsland, samt att & denna bana mot afgift underhälla regelbunden trafik med lokomotiv till personers och varors fortskaffande; skolande bolaget i afseende & sträckningen och anläggningen samt trafikerande af ifrägavarande jernväg vara underkastadt de föreskrifter, som Kongl. Maj:t meddelat eller kan komma att meddela. . 342 S 3. Bolagets styreise har sitt säte i Uddevalla. SA. Bolagets aktiekapital skall utgöra minst en million kro- nor och högst en million femhundra tusen kronor, fördeladt i aktier, hvarje & tvähundra kronor. S5. Bolaget mä icke träda i verksamhet förr, än minimi- kapitalet blifvit fulltecknadt, tjugu procent deraf inbetalts samt aktietecknarnes förbindelser för äterstoden till styrelsen aflemnats. Utöfver minimikapitalet m& inom den i $ 4 stadgade begränsning nya aktier efter bolagsstämmas beslut kunna utsläppas, dock hvarje gäng endast i den mon förut teck- nadt aktiekapital visat sig icke motsvara rörelsens växande behof. För de aktier, som utöfver minimikapitalet m& komma att utfärdas, skall aktietecknare vid teckningen, för att den skall anses giltig, kontant inbetala tjugu procent samt derjemte afgifva sin skriftliga förbindelse för äterstoden. S 6. Af oguldet aktiebelopp vare aktietecknare skyldig att p& de tider, styrelsen bestämmer samt i allmänna tidnin- garna och i en eller flera af ortens tidningar minst en mä- nad förut kungör, inbetala, mot erhällande af styrelsens in- terimsbevis, hvarje gäng högst tjugu procent & aktiebeloppet, dock med iakttagande deraf att en tid af minst tre mänader skall förfiyta mellan hvarje inbetalning; samt att inbetalnin- gen skall vara i allo verkstäld, hvad ursprungliga aktierna beträffar, sist nom tvä är frän det bolaget trädde i verk- samhet och, hvad aktier utöfver minimikapitalet angär, sist inom tv& är frän teckningsdagen. Uraktläter aktietecknare att & föreskrifven tid fullgöra 343 föreskrifven inbetalning och dröjer han dermed utöfver en mänad, sedan han blifvit derom bevisligen pämind, eger bo- gets styrelse förklara hans aktierätt med hvad & förbindelsen blifvit till bolaget inbetaldt förverkad; varande sälunda ute- sluten aktietecknare ej befriad frän skyldigheten att infria den af honom afgifna förbindelsen. S.T Dä tecknadt aktiebelopp blifvit till fullo inbetaldt, er- häller aktieegare, mot interimsbevisens äterställande, af sty- relsen utfärdadt aktiebref, försedt med ordningsnummer och stäldt till innehafvaren. Aktiebrefven kunna omfatta en eller tio aktier. Med hvarje aktiebref följa talong jemte tio ut- delningskuponger, hyardera för ett ärs utdelning. Efter dessa kupongers inlösen undfär aktieegare, mot talongens äter- ställande, ny talong med tio utdelningskuponger, pä& hvilket sätt förfares, tills bolaget varder upplöst. 1 88. Aktie är ı förhällande till bolaget odelbar, hvadan en- dast en person kan for aktie föra talan vid bolagsstämma. 59 Alla aktier skola hos styrelsen införas efter ordnings- följd i en särskild, för en hvar vid anfordran tillgänglig re- gisterbok, som för hvarje aktie upptager: a) dess ordningsnummer; b) ursprungliga egarens namn och hemvist; c) & aktien verkställda inbetalningar; samt d) alla för styrelsen anmälda förändringar af egande- rätten till aktien. s 10. All bolaget tillhörig egendom skall vara under gemen- sam förvaltning, sä att aktieegares andel i bolaget icke fär utbrytas eller nägon bolagets egendom för aktieegares en- skilda skuld utmätas eller intecknas. 544 s ıl. Aktieegare är icke skyldig till nägon betalning utöfver tecknadt aktiebelopp eller förbunden till ansvarighet för bo- lagets skulder med mera än han i bolaget insatt eller ätagit sig att insätta, derest han icke till vidare ansvarighet sig särskildt utfäst; men hafva aktieegare säsom ledamöter af bolagets styrelse eller vid bolagsstämma deltagit i beslut, stridande mot denna bolagsordning eller gällande förordning om aktiebolag, vare de, som beslutet fattat, en för alla och alla for en, skyldige att ersätta all derigenom uppkommande skada. 8 12. Om aktiebref förloras, bör egaren läta efterlysa detsamma tre gänger i allmänna tidningarne och göra anmälan derom hos styrelsen. Visas anledning, att aktiebrefvet blifvit för- stördt, sä att det icke kan mot bolaget göras gällande, eger styrelsen, sedan ett är efter sista efterlysningen förflutit, läta utfärda nytt aktiebref under benämning »duplettaktiebref» och försedt med samma nummer som det förlorade; egande styrelsen, dervid för öfrigt vidtaga de ätgärder och föreskrifva de vilkor, som kunna anses erforderliga, i händelse det sä- som förloradt ansedda aktiebrefvet framdeles tillrättakommer och anspräk p& grund af detsamma lagligen kan mot bolaget göras gällande. Hvad nu är sagdt om aktiebref gäller ock i tillämpliga delar, om vinstutdelningskupong gär förlorad. Blifver aktiebref s& skadadt, att det ej kan begagnas, mä det hos styrelsen utbytas mot qvitto derä och nytt aktie- bref; och skall det gamla aktiebrefvet förvaras till nästa re- vision, men derefter genast förstöras. 818: Om för utförandet af jernvägen statslän beviljas bo- laget, skall bolaget vara skyldigt att till säkerhet för statens 345 fordran inteckna bolagets jernväg, med förmonsrätt för samma fordran framför hvarje annan fordran hos bolaget. g 14. Bolagets styrelse skall bestä af minst fem och högst nio aktieegare, hvilke, jemte suppleanter till ett antal af högst tre, väljas första gängen vid den konstituerande bo- lagsstämma, som hälles efter det denna bolagsordning vunnit stadfästelse. Styrelsens ledamöter och suppleanter, hvilke, med det undantag, som i $ 15 omförmäles, utses för ett kalenderär i sänder, skola vara i Sverige bosatte svenske undersätar. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt verkställande direktör. Pä kallelse af ordföranden ega suppleanterne att i frän- varande ledamöters ställe i styrelsens öfverläggningar och beslut deltaga. 8.15 De först valde ledamöterne i styrelsen jemte deras suppleanter fortfara med utöfvandet af dem lemnadt upp- drag intill den ordinarie bolagsstämma i november, som häl- les näst efter det bolagets jernväg blifvit färdigbygd samt af vederbörande myndighet fullständigt afsynad och godkänd; egande styrelsen att vid ledamots eller suppleants afgäng under nämnda tid genom omröstning efter hufvudtalet utse annan ledamot eller suppleant. S 16. Styrelsen bestämmer tiden för sina ordinarie samman- träden. Extra sammanträde utsättes af ordföranden eller den hans ställe företräder. Är hvarken ordförande eller vice ordförande vid sam- manträde närvarande, föres ordet af den, som dertill af leda- möterne för tillfället utses. 346 8 47: För att styrelsen skall kunna fatta giltigt beslut, fordras att minst fem) ledamöter eller suppleanter äro närvarande. Dä vid skiljaktiga meningar inom styrelsen rösterna äro lika fördelade, gälle den mening, som af ordföranden biträdes. s 18. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som, senast vid nästa sammanträde, p& behörigt sätt justeras; egande ledamot, som ej instämt i beslutet, att fä sin skilj- aktiga mening derom i protokollet intagen. s 19. För handhafvandet och redovisningen af de styrelsen ombetrodda uppdrag ausvara dess ledamöter gemensamt, med den inskränkning, att för fattade beslut endast de blifva ansvarige, som i desamma deltagit, samt att, om nägot för- summas eller obehörigen tillgöres af ledamot i sädant upp- drag, som ä bolagsstämma blifvit denne ensamt öfverlemnadt, han derför äfven ensam ansvarar. 8 20. Styrelsen eger att med bolagets makt handla uti allt hvad till förvaltningen af dess angelägenheter hörer, säsom emottagande och förvaltande af tecknadt aktiekapital; af- slutande och uppbärande af det eller de län, som i och för jernvägsbyggnaden upptagas; utfärdande af aktiebref och försäljning af aktier efter deras nominela värde, intill dess jernbanan blifvit färdigbygd samt af vederbörande myndighet fullständigt afsynad och godkänd; öfverlätande af särskilda uppdrag till en eller flera af styrelsens ledamöter för ut- förande af förvaltningsbestyr; betalning af förberedande kost- nader; inköp af jord; anläggande af jernvägen och under- hällande af trafiken derä; antagande och entledigande af bolagets tjenstemän och betjening, jemte bestämmande af 347 deras skyldigheter och aflöning, eller, med andra ord, att bolaget i alla afseenden fullständigt företräda, allenast med den inskränkning, som i denna bolagsordning bestämmes. 8 21. Styrelsen eger att, genom nägon dess ledamot eller sär- skildt befullmäktigadt ombud, i alla förekommande fall & bolagets vägnar tala och svara. S 22. Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen ingär för bo- 'laget, skola undertecknas & bolagets vägnar och med utsät- tande af dess antagna benämning, vid äfventyr att de sty- relsens ledamöter, som afhandlingen underskrifvit, skola för fullgörande af bolagets derp& grundade förbindelse ansvara säsom för egen skuld, en för alla och alla för en. Bolagets firma tecknas af den eller de styrelsens leda- möter, som dertill af styrelsen utses. Ss 23. Till bolaget infliytande medel skola insättas i nägon af landets bankinrättningar mot den ränta, som kan betingas, intill dess de för bolagets ändamäl erfordras. S 24. Verkställande direktören äligger att egna sig ät och vaka öfver jernvägens anläggning, värd och ändamälsenliga förvaltning i öfverensstämmelse med styrelsens beslut samt att hafva tillsyn öfver bolagets tillhörigheter. Verkställande direktören erhäller frän och med jern- vägsarbetets början ärlist arfvode, som under byggnadstiden bestämmes af styrelsen och sedermera af bolagsstämma. 8 25. Arfvoden för styrelsens öfrige ledamöter, liksom för bo- lagets revisorer, bestämmas vid ordinarie bolagsstämma; kun- 348 nande beslut derom fattas för ett eller flera är i sänder, dock högst för fem är. S 26. Öfver bolagets inkomster och utgifter skall styrelsen läta föra ordentliga räkenskaper, som uti fullständigt bok- slut för hvarje kalenderär sammanföras; börande bokslutet vara färdigt till granskning innan den 15 mars nästföl- jande är. S 27. Bolagets räkenskaper jemte öfriga förvaltningen rörande handlingar skola genast efter det bokslutet blifvit verkstäldt för granskning tillhandahällas de af bolaget utsedde revisorer, hvilke pä styrelsens kallelse sammanträda i Uddevalla. Granskningen bör vara afslutad och berättelse deröfver till styrelsen aflemnad före den 1 päföljande maj, sä att berättelsen, tillika med styrelsens förklaring öfver möjligen gjorda anmärkningar, m& kunna vid ordinare bolagsstämma i sistnämnda mänad framläggas. Särskildt äligger det en af revisorerne att Öfvervara den inventering af de bolagets i böckerna säsom behällning den 31 december upptagna förräd, som bör företagas under förra hälften af derp& följande januari mänad. $ 28. Ordinarie bolagsstämmor hällas ärligen, en i maj och en i november uti Uddevalla & tid och plats i öfrigt, som styrelsen bestämmer. Extra bolagsstämma hälles i Uddevalla eller & det ställe invid jernvägslinien, som styrelsen för särskildt ändamäl finner lämpligt, dä styrelsen aktar nödigt, eller aktieegare, representerande minst en tiondel at tecknade aktier, pä- fordra extra stämmas sammankallande. I sistnämnda fall är styrelsen pligtig att inom fjorton dagar, efter det fram- ställning derom blifvit hos styrelsen skriftligen gjord, utfärda kallelse till stämma i den ordning, som i $ 29 föreskrifves. 349 8 29. Kallelse till säväl ordinarie som extra bolagsstämma sker genom kungörelse i allmänna tidningarne tre gänger, sista gängen minst fjorton dagar före den für bolagsstäm- man utsatta dag. I kallelse till extra bolagsstämma skall alltid föremälet för densamma uppgifvas. s 30. Bolagsstämma öppnas af styrelsens ordförande eller vid förfall för honom af annan styrelseledamot. Sedan bolags- stämma af tillstädeskomne aktieegare förklarats vara i be- hörig ordning utlyst samt röstlängden blifvit uppläst och godkänd, företages val af ordförande för stämman genom omröstning efter hufvudtalet. Öfver besluten föres protokoll, som justeras antingen infor stämman eller sedermera af dertill bland de i stäm- man deltagande utsedde personer. SEE Hvar och en, som vid bholagsstämma vill föra talan, skall före stämman, & tid och ställe, som i kallelsen till- kännagifvits, hos styrelsen eller den person, styrelsen inom sig dertill utser, nedsätta, under byggnadstiden interims- qvitto och sedermera talongerna till de aktier, för hvilka han ämnar föra talan. Äro aktiebref i bank eller annorstä- des i allmänt förvar nedsatta, mä& egaren, om han deröfver företer vederbörligt bevis, innefattande tillika, att aktiebref- ven icke före bolagsstämmans slut skola utlemnas, för dessa aktier föra talan. För aktieegare mä, pä& grund af skriftlig fullmakt, talan föras af annan aktieegare. För aktier, som innehafvas af landsting, kommuner eller bolag, mä talan föras af den eller de personer, som dertill blifvit af landsting, kommunalstyrelse eller bolagsstyrelse utsedde, vare sig. dessa ombud äro aktieegare eller icke; 350 dock skall, derest flera ombud sändas, uti deras fullmakt vara utsatt, huru stor andel af det vederbörande tillkom- mande röstetal hvartdera ombudet skall representera. 8 32. Vid bolagsstämma mä icke nägon föra talan för aktie, &ä hvilken icke alla förfallna inbetalningar blifvit verkställda. 8'353. Med iakttagande af hvad i $ 32 är föreskrifvet beräk- nas vid omröstning & bolagsstämma en röst för hvarje aktie, dock att icke nägon mä utöfva rösträtt för sammanlagdt mer än en tiondel af tecknade aktieantalet. I följd häraf skall, derest landsting, kommun eller bo- lag representeras af flera ombud, dessa ombuds röster be- räknas som om endast en person förde hufvudmannens talan och det antal aktier, för hvilket hvartdera ombudet eger rösta, i enlighet dermed jemkas. Ss 34. Alla val vid bolagsstämma äfvensom Öfriga omröstningar skola ske med slutna sedlar, dä sädant af nägon äskas. Utom i de fall, som i $ 41 omförmälas, bestämmas bo- lagets beslut genom enkel röstpluralitet. I händelse rösterna & ömse sidor utfalla lika, eger stämmans ordförande afgöra hvilken mening skall gälla säsom bolagets beslut, utom i fräga om val, d& lottning skall ske. S 35. Vill aktieegare till behandling vid ordinarie bolagsstämma framställa fräga eller förslag, som icke af förhandlingarne under bolagsstämma föranledes, vare han skyldig att minst fjorton dagar före den mänad, dä& stämman skall hällas, till styrelsen inlemna skriftlig framställning i ärendet. S 36. Vid ordinarie bolagsstämma i maj mänad skola följande ärenden behandlas: Sal a) styrelsens berättelse om förvaltningen, särskilda ytt- randen om jernbanans, byggnaders och den rullande materi- elens beskaffenhet, samt redogörelse för bolagets ställning, jemte deraf möjligen föranledda förslag frän styrelsens sida; b) revisorernes berättelse jemte styrelsens förklaring öfver de anmärkningar samt yttrande öfver de förslag, som möjligen blifvit i revisionsberättelsen framställda; c) frägan om ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning under den tid, revisionen omfattat; skolande, om ansvars- frihet vägras, mot styrelsen inom tre mänader efter bolags- stämmans slut vidtagas de lagliga ätgärder, bolagsstämman beslutar, enär i annat fall styrelsen skall anses hafva er- hällit full ansvarsfrihet för ifrägavarande förvaltning; d) af aktieegare i behörig tid och ordniug afgifna skrift- liga framställningar och förslag tillika med styrelsens der- öfver afgifna utlätanden; samt e) frägan om tillgängliga vinstmedels användande. S 37. Vid ordinarie bolagsstämman i november mänad skola följande ärenden behandlas: a) förslag, som styrelsen kan hafva funnit anledning framställa, eller som af aktieegare, pä& sätt i föregäende $ under d) omnämnes, blifvit afgifna; b) bestämmandet af antalet ledamöter och suppleanter i den styrelse, som vid stämman skall utses, med iaktta- gande af hvad i SS 14 och 15 stadgas; c\) bestämmande af arfvoden till styrelsen och revisorerne, med iakttagande af hvad i SS 24 och 25 föreskrifves; d) val af styrelse för nästföljande kalenderäret samt af tre revisorer med tvä suppleanter för granskning af det lö- pande kalenderärets förvaltning. S 38. Efter hvarje val till ledamöter eller suppleanter i sty- relsen skall om valens utgäng, genom styrelsens försorg, 352 behörig anmälan ske i enlighet med lagen angäende han- delsregister, firma och prokura af den 13 juli 1887. $ 39. Efter det af hvarje ärs bruttoinkomst alla trafikförvalt- nings- och underhällskostnader, annuiter & upptagna län samt Öfriga utgifter blifvit bestridda, skall till en reserv- och reparationsfond afsättas ett s& stort belopp, som anses mot- svara jernvägens och materielens slitning och värdeförminsk- ning. Sedan af den derefter uppkomna behällningen utdel- ning i hela procenttal skett & aktierna, skall ytterligare möj- ligen befintlist öfverskott tillföüras nämnde fond. Till större förbättringar, säsom nya broar, längre sträc- kors förseende med nya skenor och den rullande materielens förstärkande genom anskaftande af nya lokomotiv och jern- vägsvagnar, mä& reserv- och reparationsfonden anlitas. Vıd bestämmandet af utdelning till aktieegarne skall iakttagas att, sä& länge bolagets verksamhet fortfar och innan - alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda, bolaget icke mä af tillgängarne göra vidare utdelning, än att, enligt sista bokslutet, och det ej äldre än för nästföregäende är, utöfver tecknadt aktiekapital alltid finnes öfverskott, motsvarande minst tvä procent deraf. S 40. Om tvist uppkommer mellan aktieegare, i följd af deras forhällande säsom delegare i bolaget, eller mellan bolaget och aktieegare, p& grund af deras delaktighet i bolaget, eller mellan bolaget och styrelsen, skall sädan tvists afgörande hänskjutas till gode män, hvilke utses en & hvardera sidan, hvarefter de sälunda valde tillkalla den tredje.. Om nägon- dera af parterna med afseende & sakens vigt päyrkar, att ett större antal gode män skall utses, böra tvä väljas & hvardera sidan och dessa fyra tillkalla den femte. Vägrar nägondera parten att utse gode män eller dröjer han der- med utöfver fjorton dagar, sedan han blifvit underrättad om 353 motpartens val af gode män, eller kunna de af parterna ut- sedde gode män icke om valet af den tredje eller femte gode mannen sig förena, förfares säsom lagen om skiljemän af den 28 oktober 1887 stadgar. Gode männen sammanträda & det ställe, hvarom de flesta af dem sig förena, och ‚höre parterna, om nägon af dem sädant ästundar. S 41. Är förslag väckt angäende ändring i denna bolagsord- ning, om bolagets upplösning, om jernvägens öfverlätande till annan egare eller om jernvägens utsträckning eller om in- köp af annan jernbana, skall sädan framställning, jemte sty- relsens och revisorernes hvar för sig deröfver afgifna yttrande, hällas för aktieegarne tillgänglig & styrelsens kontor i Udde- valla minst tv& mänader före deri bolagsstämma, som skall behandla sädant ärende, derom tillkännagifvande bör senast samtidigt med dessa handlingars tillhandahällande i allmänna tidningarne införas. För att dylikt förslag skall säsom antaget anses, er- fordras, att det biträdts af tvä tredjedelar af de vid bolags- stämman afgifna rösterna. Beslutad ändring af bolagsordningen eger icke giltighet, med mindre Kongl. Maj:ts stadsfästelse derä erhälles. S 42. Dä bolaget upplöses, skall, sedan räkenskaperna för sista tiden blifvit behörigen afslutade, ärsstämning & bolagets okände borgenärer ofördröjligen sökas. Det äligger bolaget att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för aktiebolag finnas meddelade i lagen angäende handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887; skolande sökandena inom tv& mänader härefter in- 23 354 gitva bestyrkt afskrift af denna resolution till Kongl. civil- departementet. Hvilket vederbörande till underdänig efter- rättelse länder. Under Hans Maj:ts min allernädigste Konungs och Herres fränvaro GUSTAF. V. L. GRoLL. == VIII. Till herr statsrädet och chefen för Kongliga civilde- partementet. Den allt större betydenhet, bohuslänska skärgärden och hafsfiskenäringen under det senaste ärtiondet tillvunnit sig, ı förening med den synnerliga vigten för nämnda skärgärd och näring af att den förra af dem mä komma i omedelbar förbindelse med statens jernvägsnät genom dettas utsträck- ning till Bohusläns bästa uthamnar, föranleda oss, säsom riksdagsmän frän Bohuslän, att vördsammast fästa uppmärk- samheten ä i hvilken utomordentligt hög grad samma skär- gärd och näring är i behof af och i sin utveckling skulle främjas af en sädan statsbanenätets utsträckning. För en tidsenlig utveckling af fiskfängstens afsättning och för fiskarsamhällenas förkofran till den ekonomiska sjelf- ständighet och kraft, som utgöra förutsättningen för en högt stäende och blomstrande hafstiskebedrift, är nemligen, enligt utlandets mest lärorika erfarenhet, jernvägsförbindelser af tillfredsställande beskaffenhet säkraste, ja i de flesta fallen rent af enda medlet. Danmarks, Tysklands, Nederländernas, Storbritanniens och Norra Amerikas hafsfiıskeförhällanden vitna mer än tillräckligt bäde att sä är fallet och huru hafs- fiske kommit till ständ och städer helt hastigt vuxit upp, der en jernväg dragits ut till en säsom ändpunkt vid sjön lämplig hamn. 355 Med klar insigt härom har Göteborgs och Bohus läns landsting och hushällningssällskap anslagit medel till sakens omsorgsfulla utredning, hvarefter, sedan sädan egt rum, samma landsting i underdänig ansökan hos Kongl. Maj:t den 29 oktober 1886 hemställde om de för bohuslänska fiskeri- näringens och skärgärdens förkofran vigtigaste jernvägslinier- nas utförande pä statsverkets bekostnad, en hemställan som landstinget den 23 september 1891 förnyade. Uti en tili Kongl. Majtt den 28 september 1888 afgifven underdänig skrift frän länets jernvägskomite säväl som uti till Kongl. Maj:t under förra äret frän hundratals skärgärdsbor ingifna underdäniga ansökningar har denna landstingets hemställan ytterligare motiverats och framhällits till behjertande*). En omständighet, hvilken nu, jemte hvad ofvan anförts, förmätt oss att & nyo fästa uppmärksamheten ä saken i fräga, är att, dä statens verksamhet för jernvägsbyggande ı Norrland synbarligen om ett eller ett par är när sin afslut- ning, tiden synes oss särskildt läglig för att bohuslänska skärgärdens önskningar mä tillgodoses och derigenom ett det kraftigaste näringslif med ty ätföljande välständ utveck- las inom en redan allt för länge tillbakasatt landsdel. P3 grund af hvad sälunda anförts, fä vi allts& härmed vördsammast hemställa om vidtagande af nödiga ätgärder för det slut- liga bifallandet af Göteborgs och Bohus läns lands- tings omförmälda ansökan. Stockholm den 12 maj 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. A. ANDERSSON. ©. T.. LinD: G. MAUR. EKSTRÖM. JOHAN SJÖHOLM. J. W. LYCKHOLM. *) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bo- huslänska skärgärden. Fjerde samlingen, sid. 13—21; Attonde saml., sid. 24—54; Elfte saml., sid. 1—4. — Upplysningar och haudlingar rörande svenska fiskerinäringens och särskildt bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, I, 1841—1891. Göteborg 1891, sid. 204—207, 212, — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 223—231; 1888, sid. 200—230; 1891, sid. 204— 207, 212, 253— 256. (Utg. anm. 356 I, Till Göteborgs och Bohus läns landsting. Sedan landstinget den 23 september 1885 beslutat 1:0) satt understödja ett successivt genomförande af en lands- tingsomrädet i dess helhet afseende jernvägsplan af beskaf- fenhet att den, med iakttagande af nödig begränsning i an- seende till utförbarheten, dels pä bästa sätt tillgodosäge det stora flertalets intressen med hänsyn till säväl länet i dess helhet som hvart och ett af dess fögderier, dels förlänade ät hvart och ett af dessa en sä& vidt möjligt i förhällande till deras bäde betydenhet och behof rättvist afpassad jern- vägssträcka», och 2:0) »att i främsta rummet understödja utförandet af en genom ätminstone största delen af länet gäende längdbana säsom en oundgänglig del af antydda jernvägsplan», samt 3:0) »att, med fästadt afseende & för- delen för länets blifvande jernvägsföretag, uttala sig för Ud- devalla—Venersborg—Herrljunga-banans inlösen till staten och utläggning till normal spärvidd utan utgift för lands- tinget»*), och sedan den för samma jernvägsplans utarbe- tande tillsatta komiten fullgjort sitt uppdrag och inkommit med ett utförligt betänkande samt landstinget med anled- ning at detta den 22 september 1886 beslutat, »att vidhälla sitt i fräga om jernvägsbyggnader inom länet förut fattade beslut» och »att för det successiva genomförandet af lands- tingets jernvägsplan inom en närmare framtid uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhälla om anläggandet säsom normalspäriga *) Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar. 1885, N:o 26, sid. 9—10 ($ 42). — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 272; 1886, sid. 212. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Andra samlingen, andra häftet, sid. 48; Fjerde samlingen, sid. 2. — Betänkande angäende den beslutade planen för Göte- borgs och Bohus läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohus läns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886, sid. 18—19. (Ttg. anm.) 357 statsbanor af de p& hushällningssällskapets och landstingets bekostnad redan fullständigt undersökta samt särskildt för hafsfiıskebedriftens och skärgärdens utveckling den största betydelsen egande linierna Uddevalla— Torp—Dragsmark — Morlanda— Ellös och Torp—Saltkällan—Rabbalshede—Norra Litsleby— Grebbestad— Krossekärr i förening med Uddevalla — Venersborg—Herrljunga-banans inlösen till statsverket och dermed följande utläggning till normal spärvidd»*); har landstinget icke vidtagit nägon som helst ytterligare ätgärd för det s& högeligen önskliga genomförandet af landstingets nämnda beslut den 23 september 1885, i hvad detta afsäg Bohuslän **). Att det stränga vidhällandet af fattade besluts helgd ı afseende p& genomförandet af anförda jernvägsplan är alldeles nödvändigt, torde vara tydligst redan deraf att samma genomförande i sä hög grad päkallar understöd frän statsverket, ett understöd hvars erhällande icke torde stä att vinna, om landstinget och befolkningen vackla mellan stridiga uppfattningar. En sädan vördnad för egna beslut är sa mycket mer af nöden i föreliggande fall som lands- tingets nämnda beslut af den 22 september 1886 i väsentlig mon erhällit understöd frän Elfsborgs och Skaraborgs läns landsting, en omständighet som, med hänsyn till Bohusläns i afseende pä rikets jernvägsnät isolerade läge och hufvud- *) Göteborgs och Bohus läns landsiings handlingar. 1886, N:o 24, sid. 12 ($ 48). — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 222, 223—231; 1887, sid. 128; 1888, sid. 117—118, 200—230. — Hanälingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Fjerde samlingen, sid. 12, 13—21; Femte saml., sid. 34; Sjunde saml., sid. 53— 54; Attonde saml., sid. 24—54, (Utg. anm,) *#) Tandstingets beslut den 18 september 1890 att bevilja 60,000 kro- nor för aktieteckning i ett blifvande bolag för byggande af jernvägslinie melian Strömstad och Mon och den 24 september 1891 att bevilja 60,000 kronor för aktieteckning i ett bolag för en jernväg mellan Uddevalla stad och lämplig punkt vid sjön Lelängen stodo säsom bekant i strid med lands- tingets berörda beslut af den 23 september 1885 (Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar. 1890, N:o 26, sid. 17, $ 64; 1891, N:o 27, sid. 20, $ 68). | (Utg. anm.) 358 sakligen blott lokal betydelse egande jernvägsönskningar, ingalunda är att underskatta*). Uti till landstinget afgifvet utlätande hade en den 18 september 1884 tillsatt äldre jernvägskomite bland annat anfört, hurusom för det framtida genomförandet af en för jernvägsbyggandet inom länet gemensam plan och särskildt underlättande af ränteligvider och amortering af de län, landstinget för jernvägsbyggnader kan komma att upptaga, det syntes vara fördelaktigt, att en derför afsedd fond pä& det sätt bildades, att ett visst belopp ärligen afsattes, samt med anledning deraf hemstält, »att landstinget mätte besluta att ärlıgen frän och med är 1886 afsätta 25,000 kronor till en jernvägstond, hufvudsakligen afsedd för ränta och amortering af blifvande jernvägslän, och dermed fortfara till en början under fem är»; men detta förslag vann ej dä landstingets bifall**). Dä emellertid genomförandet i verkligheten af lands- tingets nämnda, obestridligen lika kloka som rättvisa beslut af den 23 september 1885 utan allt tvifvel päkallar upp- offringar frän länets sida, och det äfven om staten skulle kunna förmäs att öfvertaga byggandet af alla eller nägon större del af de linier, som med nämnda beslut afsägos; och dä länets hushällningssällskap den 27 sistlidne juli med liknande syfte som landstinget beslutat anslä ett belopp af 15,000 kronor att ärligen utgä för bildande af en jernvägs- fond***);, s& fä vi allts&, med hänvisning till den af lands- *) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 236—238; 1888, sid. 117, 197—201; 1891, sid. 212, 253. — Handlingar rörande ätgärder till sam- färdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Fjerde samlingen, sid. 26--28; Sjunde saml., sid. 53; Ättonde saml., sid, 21—25; Elfte saml., sid. 1. (Dig, amm.,) **) Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar. 1885, N:o 13, sid. 5, 6, N:o 26, sid. 10 ($ 42). — Handlingar rörande ätgärder till sam- färdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Andra samlingen, forts., sid. 47, 48, — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1885, sid. 271, 272 (Utg. anm.) **%*) (Göteborgs och Bohus läns hushällningssällskaps qvartalsskrift, 1892, Bihang, N:o 3, sid. 1—2 ($ 2); Bihang, N:o 4, sid. 9—11, $ 20. (Utg. anm.) 359 tingets jernvägskomite afgifna utförliga utredningen*), här- med hemställa, det mätte landstinget, med vidhällande af sina den 23 september 1885 i ämnet fat- tade beslut, för dessas genomförande besluta dels att ärligen frän och med är 1893 afsätta 15,000 kronor till en jernvägsfond och dermed fortfara till en början under tem är, dels ock att till denna jernvägsfond Öfverläta de aktier i jern- vägsföretag inom länet, landstinget eger eller inom ärets slut kommer att förvärfva sig**). Ellös den 4 augusti 1892. AXEL VILH. LJUNGMAN. AxEL HAGBERG. NICLAS OLSSON. Kungelf, Tunge, den 15 augusti 1892. PEHR ANDREASSON. *) Betänkande angäende den beslutade planen för Göteborgs och Bo- hus läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohusläns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886. (Utg. anm.) **) Motionen bifölls den 23 september 1892 sä till vida att landstinget vidhöll sina den 23 september 1885 och den 22 september 1886 fattade beslut i afseende pä säväl längdbanan som utfartsbanorna till Morlanda— Ellös och Grebbestad—Krossekärr (Göteborgs och Bohus läns lands- tings handlingar. 1892, N:o 24, sid. 5, N:o 25, sid. 22—23, $ 735). (Utg. anm.) 360 Bilaga. Tabell, utvisande hur läng sträcka jernväg hvart och ett af Göteborgs och Bohus läus fem fögderier komme att erhälla efter genomförandet af samma läns landstings jern- vägsplan. DieBira Snan Dura ee Nudel Uddevalla— Venersb.— Herrljungajernv. Bergslagernas jernväg_.........neser..... Göteborg—Hallands jernväg ............ Göteborg—Boräs jermväg .....nnnnennn Uddevalla—Lelängens jernväg ......... Linien Göteborg— Tingstad ............. Tingstad—Jörlanda ............... Jörlanda—Källsnäs ............... Jörlanda — Ucklum —Ljungskile Ljungskile— Uddevalla ........... Uddevalla—Herrestad ......... br] x Herrestad— Morlanda—Ellös ... „ Herrestad—Lägum . % Lägum — Bovallsstrand — Graf. - WERERET ER RE „ Lägum—Norra Litsleby.......... Norra Litsleby—Krossekärr ... „ _Norra Litsleby—Hjeltsgärd ..... „ Hjeltsgärd—Strömstad............ »„ Hjeltsgärd—Svinesund ............. 119P.30J 490 pejs 8310990 16,27 | 119p -307 spugjuf 110p -397 sug(L 490 8I85010 Längd i kilometer pa | un E = [er ar 2 ee — 5 33 Be og © es EI Su ms, © = ce er =} 2.5 2.8 = © = = z - uw _ 33,00 17,36 | 29,76 6,64 6,64 _— 26,5: | 26,54 — 7,14 7,14 — 21,16 | 21,46 Q,26 130,97 | 79,14 | 367,42 Obs. 1. För de under utförande varande Göteborg—Boräs och Udde- valla—Lelängens jernvägar är exakta längden ännu icke fullt känd. För linien Lägum— Bovallsstrand— Grafvarne, som med en del af sin sträckning ligger i sjelfva gränsen mellan Sotenäs och Qville härader, har längden ej kun- nat med säkerhet uppgifvas, enär fullständig undersükning ännu ej egt rum. u a EI 361 Obs. 2. Väljes för södra delen af längdbanan alternativet Jörlanda— Stenung—Ljungskile, ökas samma banas längd genom Inlands fögderi med 1,22 km., och väljes för norra delen af längdbanan alternativet genom Bul- laredalen, ökas längden jernväg i planen för Sunnervikens fögderi med 6,01 km. och för Norrvikens fögderi med omkring 3 km., ovissheten beroende derpä att bibanelinien Bramseröd— Lur—Hjeltsgärd—Strömstad endast till dels blifvit fullständigt undersökt. Linien Lägum— Tingvall— Vassbotten mäter nemligen 43,11 km,, af hvilka 18,41 km. komma pä Sunnervikens fög- deri och 24,70 km. pä Norrvikens fögderi, och Linien Tingvall—Bramseröd — Krossekärr 27,30 Krn. Obs. 3. För Bergslagernas jernväg har den 3,sı km. länga sträck- ningen genom den till Hisings vestra härad fordom hörande delen af Nödinge socken i tabellen utlemnats, hvilket äfven är fallet med hamnspären i bäde Göteborg och Uddevalla. De Till Göteborgs och Bohus läns landsting. Uti tvänne likalydande motioner (N:r 2 och 15) hafva herrar A. V. Lyun@gMman, J. E. BILLSTRÖM, J. L. KJELLBERG och J. OHLSON hemstält, »det mätte landstinget för hvart- dera af ären 1893, 1894, 1895, 1896 och 1897 bevilja ett reservationsanslag af 1,000 kronor att ställas till förvaltnings- utskottets förfogande för att, p& af utskottet bestämda vilkor, användas till att medels ärlıga bidrag understödja inrättan- det och vidmakthällandet af nya, mot viss billig afgıft för hvarje samtal tillgängliga telefonstationer för allmänheten». Dä den hittills i öfverensstämmelse med 1889 ärs lands- tings beslut bedrifna verksamheten att medels anslag frän länets landsting och hushällningssällskap främja telefonväsen- dets utveckling inom länet obestridligen medfört synnerligen godt resultat, d& ännu talrika socknar inom länet äro i sak- nad af nödiga telefonstationer für allmänheten och de jem- förelsevis mindre lyckligt lottade trakterna ej böra undan- dragas en förmon, som redan kommit de mer gynnade till del, och dä ett fortsatt understödjande af lokalnätens ut- 362 veckling är af nöden för framkallandet af ytterligare behöf- liga förbindelseledningar, samt dä de skilda socknarnes inom länet olika storlek och folkmängd gör, att en stor och folk- rik socken med en telefonstation i t. ex. ena hörnet kan med hänsyn till en större del af sin folkmängd vara lika illa tillgodosedd som en liten socken med vida mindre folk- mängd än den nämnda, sä att större frihet än enligt besluten ären 1889—1891 bör lemnas förvaltningsutskottet vid bi- drags utdelande, fär utskottet allts& hemställa, det ifrägavarande förslag mätte af landstinget bifallas*). Uti särskilda motioner har hemstälts dels af herr OÖ. E. GÄppA (N:o 1) »att landstinget frän cch med är 1893 mätte ärligen afsätta 25,000 kronor till en jernvägsfond och dermed fortfara till en början under fem är för att användas till jernvägsbyggnad» enligt den 23 september 1885 fattadt beslut; dels af herrar P. AnDRRAssoN (N:o 5) samt A. V. LJunG- MAN, A. HAGBERG och N. OLssox (N:o 8) »det mätte lands- tinget, med vidhällande af sina den 23 september 1885 i ämnet fattade besiut, för dessas genomförande besluta, dels att ärligen frän och med är 1893 afsätta 20,000 kronor till en jernvägsfond och dermed fortfara till en början under fem är, dels ock att till denna jernvägsfond öfverläta de aktier i jermvägsföretag inom länet, landstinget redan eger eller inom ärets slut kommer att förvärfva sig»; dels af herrar W. T. LuUNDGREN och J. H. SYLVANDER (N:o 12) med hänsyn till jernvägsförslaget Strömstad—Mon »att landstinget mätte besluta höja sin förut beslutade aktie- teckning till 100,000 kronor och ät sitt förvaltningsutskott *) Hemställan bifölls enhälligt den 22 september 1892 (Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar. 1892, N:o 25, sid. 22, $ 71). (Utg. anm ) 363 uppdraga att vidtaga de i följd af sädant beslut nödiga ät- gärder»; dels af herrar H. W. LINDEBERG, R. M. THORBURN, P. MALMBERG, S. NATT ocH Daß, J. LARsson, D. W. FLOBECK och J. Outsson (N:o 17) »att landstinget mätte anslä ett belopp af 7,000 kronor per bankilometer till understödjande af det eller de bolag, som bildas för utförande af jernvägs- företag inom Bohuslän, hvilka afse fullbordandet af en ge- nom hela länet gäende längdbana (Göteborg— Svinesund— Berg) med dermed i samband stäende utfartsbanor, och un- der förutsättning att för dessa medel erhälles motsvarande belopp i aktier, tillhörande den förmonligaste serie, som för dylik jernvägs ästadkommande utfärdas, samt besluta att till bestridande af de utgifter, som sälunda kunna ifrägakomma, med vederbörligt tillständ upptaga ett län att amorteras genom ärliga afbetalningar under 40 är»*). dels ock af herrar F. D. CARLBORG och A. LypEn (N:o 18) »att, sävida innevarande ärs landsting beviljar anslag till jernvägsanläggningar inom länet, landstinget beslutar att för understödjande af sädana anläggningar utfärda obligationer intill ett belopp af en million femhundra tusen kronor, hvilka bära en ärlig ränta af 4!/, procent och inlösas genom högst 40 ärs amortering med landstingsmedel eller andra sädana tillgängar, som landstinget dertill anvisar; att, sävida ofvan- berörda obligationslän kommer till ständ, förbinda sig att för en genom hela länet frän Göteborg till lämplig punkt & norska gränsen gäende bredspärig längdbana med dertill erforderliga utfartsbanor, ehvad bolag bildas för utförande af samtliga eller vissa delar af dessa längd- och utfartsba- nor, genom utbyte af obligationer al pari mot aktier ı före- taget bidraga till detsamma med sju tusen kronor för hvarje inom länet före är 1901 färdigbyggd eller i sädant hänse- *) Motionen afsäg tydligen säsom hufvudsyfte att omintetgöra lands- tingets ansökan är 1886 till Kgl. Maj:t om byggandet af statsbanor i Bo- huslän, (Utg. anm ) 364 ende betryggad bankilometer; att hos Kongl. Maj:t i under- dänighet anhälla, att, jemte godkännande af landstingets be- slut uti erforderliga delar, till nästkommande riksdag nädig proposition mätte aflätas dels om bidrag utan äterbetalnings- skyldighet till minst dubbla beloppet af landstingets bidrag och dels om län pä billiga vilkor till halfva kostnaden för iträgavarande jermvägsbyggnader; att landstinget mätte upp- draga ät sitt förvaltningsutskott att, derest landstingets be- slut rörande obligationslänet vinner vederbörligt godkännande, & landstingets vägnar taga jernvägsfrägan om hand och sä- ledes, med tillämpning af landstingets beslut, teckna aktier i berörda företag, utfärda obligationer och utbyta sädana mot aktiebref, för sävidt sädant under tiden intill nästa landsting kan ifrägakomma». Utskottet har vid närmare granskning af dessa motioner funnit sig böra tillstyrka landstinget att understödja tingets ansökan till Kongl. Maj:ıt är 1886 om anläggande pä stats- verkets bekostnad af tvänne för särskildt fiskerinäringen och sjöfarten inom länet betydande linier genom att, pä sätt vid statens jernvägsbyggande i öfre Norrland egt rum, tillskjuta de belopp, som behöfvas för att inköpa den för dessa liniers anläggning behöfliga jord och hvilka beräknats uppgä till nägot öfver 2,340 kronor för kilometer eller inalles 233,200 kronor, samt att för öfrigt främja genomförandet af lands- tingets äberopade beslut i ämnet den 23 september 1885 medels beviljande af ett visst belepp för kilometer till un- derstödjande af hufvudsakligast smalspäriga jernvägars anläggning inom länet*); och fär utskottet säsom skäl för dessa sina förslag anföra följande. För särskildt hafsfiskebedriftens och skärgärdens önsk- *) Normalspäriga jernvägar säsom enskilda företag ansäg utskottet nemligen inom Bohuslän endast kunna komma till ständ säsom bibanor ät de af staten pa grund af landstingets hemställanden der bygda jernvägs- linierne; och ansäg utskottet för öfrigt, sasom nedan synes, att landstinget borde söka stycke efter stycke utverka allt mer statsjernvägar ät länet. (Utg. anm.) 565 liga förkofran är, säsom af landstingets är 1885 tillsatta jernvägskomite ädagalagts, en oumbärlig förutsättning att erhälla de för nämnda bedrift mest betydande delarne af bohuslänska skärgärden medels normalspäriga jernvägar bragta i direkt förbindelse med det inre landets jernvägsnät, men dä skärgärden sjelf saknar förmäga att, äfven med un- derstöd af landstinget, säsom enskilda företag ästadkomma de för ändamälets vinnande behöfliga jernvägslinierna och dessutom en sädan lösning af skärgärdens jernvägsfräga längt ifrän vore den ur synpunkten af skärgärdens näringslif mest önskliga*); s& har landstinget 1886 heslutat hos Kongl. Maj:t hemställa om samma liniers byggande pä statens be- kostnad i förening med Uddevalla — Venersborg—Herrljunga jernvägs i följd deraf nödiga inlösande till statsverket och utläggning till normal spärvidd. Utskottet synes ock det god förhoppning förefinnes att Kongl. Maj:t, sedan stambane- byggandet i öfra Norrland afslutats, kommer att gä lands- tingets Önskningar till mötes, och att det till och med är möjligt, att Bohusläns tre nordliga fögderier p& sädant sätt kunna erhälla bäde den eftersträfvade längdbanan och de mest vigtiga utfartsbanorna af staten, hvarföre en sädan följd af landstingets ifrägavarande ansökan ock bör p& nämnda sätt främjas p& samma gäng som landstinget begär ett slut- ligt svar & sin hemställan inom loppet af de närmaste, fem ären. Vid denna tidpunkt bör man nemligen enligt utskot- tets tanke hafva bragt byggandet af den smalspäriga längd- banan genom södra Bohuslän sä längt att en fortsättning genom norra Bohuslän omedelbart kan ega rum, i händelse riksdagen ej skulle lemna sitt bifall till Kongl. Maj:ts emot- *) Betänkande angäende den beslutade planen för Göteborgs och Bo- hus läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohus läns utveckling oumbärliga jernvägar, Stockholm 1886, sid. 82—83. — Hand- lingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande i inom bohuslänska skär- gärden. Fjerde samlingen, Göteborg 1887, sid. 14—15; Ättonde samlingen, Göteborg 1889, sid. 47—49, — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 224 — 225; 1888, sid. 223225. (Utg. anm.) 366 sedda proposition med anledning af landstingets merabe- mälda ansökan. Beträffande Bohusläns tillgodoseende med nödiga jern- vägsförbindelser har vidare hos utskottet den öfvertygelsen gjort sig gällande, att det icke vore möjligt att under den närmare framtiden vare sig af staten utverka byggandet af hela längdbanan genom Bohuslän säsom statsbana eller ästad- komma samma längdbana säsom enskildt företag, i händelse man fasthölle vid normal spärvidd och afsäge att f& till ständ en med den befintliga delen af vestkustbanan genom Elfsborgs lin om genomgängstraäiken till och frän Norge konkurrerande linie*). Utskottet anser ock att en smalspärig jernväg af sädan beskaffenhet att den fär tillräcklig trafik- förmäga och medgifver nödig täghastighet bör fullt motsvara bohuslänska laudsbygdens behof och äfven skall i öfverens- stämmelse med den liknande Stockho)lm—Rimbo-banan, om den erhäller Göteborg säsom utgäangspunkt, lemna ett i ekonomiskt hänseende mycket godt resultat. En sädan jern- väg bör ock kunna ästadkommas för föga mer än häliten af den kostnad för kilometer, som en normalspärig jernväg kräfver i utförande. Denna jemförelsevis billiga anläggnings- kostnad underlättar ock ävägabringandet af bibanor till huf- vudlinierna. Att genom en sädan förhällandenas utveckling man finge en normalspärig jernväg längs norra Bohuslän, hvilken öfver Uddevalla i Öxnered träffade den redan befintliga vestkust- *) Betänkande angäende den beslutade planen för Göteborgs och Bo- hus läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohus läns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886, sid. 12, 85. — Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar. 1889, N:o 18, sid. 4, 5—7T. — Bo- huslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 54—55, 57—59. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Nionde samlingen, Göteborg 1890, sid. 54—55, 57—59. Säsom skäl för de ringa utsigterna för den normalspäriga längdbanans ästadkommande säsom enskildt, pa aktieteckning grundadt företag, framlades i utskottet bland annat här bifogade tvänne tabeller öfver folkmängden i de delar af länet, längdbanan komme att enligt de olika förslagen genomlöpa. (Utg. anm.) 367 banan, under det att den genom landstingets medverkan tillkomna smalspäriga Uddevalla—Lelängens jernväg blefve med samma spärvidd fortsat: genom södra Bohuslän till Gö- teborg, anser utskottet knappast för en olägenhet och i alla händelser icke en sä& betydande dylik, att man för dess und- vikande bör för en antagligen rätt läng tid fördröja genom- förandet snarast möjligt af södra Bohusläus jernvägsönsk- ningar. Den smalspäriga längdbanan genom södra Bohuslän bör ock kunna p& sädant sätt utföras att en framdeles möj- ligen behöflig utläggning till normal spärvidd kan jemförelse- vis lätt ega rum. Det understöd, landstinget kan lemna enskilda jernvägs- företag inom länet, anser utskottet deremot, med hänsyn till behofvet äfven af Dibanor till längdbanan samt den redan synnerligt höga landstingsskatten, ıcke gerna kunna utga med större belopp än 4,000 kronor för kilometer smalspärig och 7,000 kronor för kilometer normalspärig jernväg, enär ett sädant bidrag för allenast smalspäriga linien Göteborg —Ljungskile—Uddevalla kommer att uppgä till 324,000 kro- nor och för en smalspärig linie Göteborg— Uddevalla—Rab- balshede— Strömstad till 696,000 kronor. Pä grund af hvad sälunda anförts fär utskottet alltsäa med anledning af de ifrägavarande motionerna hemställa, det mätte landstinget, med vidhällande af sina den 23 september 1885 i ämnet fat- tade beslut om bland annat understödjande at en genom Bohuslän gäende längdbana med nödiga bibanor, för dessa besluts genomförande dels 1:0) i skrifvelse till Kongl. Maj:t meddela, att landstinget är villigt betala de kostnader, som äro förenade med anskaffandet af nödig jord ät de af landstinget är 1886 säsom statsbanor be- gärda jernvägslinierna Uddevalla— Torp—Mun- keby—Ellös och Torp—Saltkällan—Grebbestad 368 —Krossekärr, i händelse beslut om dessa liniers byggande fattas före utgängen af är 1897; dels 2:0) understödja byggandet af jernvägar med 891 eller 1,435 millimeters spärvidd inom länet för de delar deraf, som icke undfä stats- banor, med eit belopp för kilometer af 4,000 kronor för den fürra och 7,000 kronor för den senare spärvidden samt att för sädant understöds utgäende redan nu fastställa följande vilkor, nem- ligen: att jernvägen i fräga är afsedd för ordnad jernvägstraik med minst en station (eller häll- plats) & milen och eger för den afsedda tra- fiken lämplig byggnad med tillräckligt länga krökningsradier och ej för branta stigningar; att aktier i jernvägen af förmonligaste serien erhäl- las för understödsbeloppet samt att utbetalning af nägon del af nämnda belopp ej fär ske förr, än vederbörlig koncession & jernvägen erhällits och bolag med af Kongl. Maj:t faststäld bolags- ordning finnes bildadt samt förmär styrka att, landstingets bidrag inberäknadt, aktieteckning af godkänbar beskaffenhet finnes, motsvarande halfva anläggningskostnaden; dels 3:0) till en jernvägsfond, hvars afkastning skall användas till understödjande af jernvägs- förbindelsernas utsträckning till allt fler delar. af länet, öfverläta de aktier ı enskilda jernvägar, landstinget redan eger eller intill slutet af är 1900 kan komma att förvärfva sig; dels ock 4:0) p& de ofvan under 2:0 anförda vilkor för understöds utgäende bifalla herrar W. T. Lunperen’s och J. H. SYLVANDER’S motion om höjning till 100,000 kronor af förut beslutad teckning af aktier i en jernväg af 891 millime- ters spärvidd mellan Strömstad och Mons jern- 369 vägsstation & Dalslands-banan, varande detta be- slut dock bindande endast under förutsättning att före 1893 ärs utgäng aktier tecknats för ett belopp af minst halfva anläggningskostnaden för den ifrägasatta jernvägen*). Göteborg den 20 september 1892. Pä utskottets vägnar: AXEL VILH. LJUNGMAN. *) Punkten 3 afslogs, punkterna 2 och 4 biföllos med obetydlig än- dring och punkten 1 bifölls med ett tillägg om längdbanan, hyarigenom den erhöll följande lydelse: »1:0) i skrifvelse till Kongl. Maj:t meddela, att landstinget är villigt betala de kostnader, som äro förenade med an- skaffande af nödig jord At säväl de af landstinget är 1886 säsom statsbanor begärda jernvägslinierna Uddevalla—Torp—Munkeby—Ellös och Torp— Saltkällan—Grebbestad— Krossekärr som üfven för längdbanans fortsätt- ning d ena sidan till vestkustbanan vid Göteborg och ad andra sidan till norska gränsen, allt i händelse beslut om dessa liniers byggande fattas före utgängen af är 1897». Besluten fattades den 23 september 1892 (Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar. 1892, N:o 25, sid. 22—23, $ 73). Hufvudsakligaste motständet kom frän Uddevalla och afsäg att omintetgöra landstingets an- sökan är 1886 till Kgl. Maj:t om byggandet af statsbanor i Bohuslän. (Tig. anm.) 24 BYAO Bilaga A. Uppgift @ folkmängden den 31 december 1891 i de härad och städer inom landstingsomrädet, hvilkas omräden genomlöpas eller icke af de skılda bohuslänska längdbane- förslagens linier. ABkım ... 502% Bes 14,474 Balyelal une... 0 13,687 Östra Hising......... 7,500 Vestra Hising ...... 8,536 Kungelfn. Ms a0 947 MATSIANG 22 enenaer re 1,495 Inlands södre ........ 9,288 Inlands nordre ...... 11,277 Inlands Torpe ....... 5,096 Inlands Fräkne...... 5,807 Daorn ran 10,084| Orosts vestra......... 12,706 Droste Beat)... 2% 8,101 Uddeyalla ... 7,135 Dane ee eecc anne 10,530 TE 7,210 Sörbygden ............ 5,080 Stängenäs ..........-- 9,743 en EN 9,431 Dale urn | 8,168 ann en 9,066 En 10,539 Bnllaren 20,5. 4008 4,535 Strömstad .......0. | 2,608 Folkmängden i ej ge- | nomlupna härad | och siäder ......-.- Landstingsomrädets | folkmängd ......... 193,943) 28,161 16,036 33,910 30,891 18,265 31,464 35,216 Se, 8,536| 8,536) 8,5361 8,536 9,288| 9,288] 9,288) 9.288 11,277) 11,277| 11,277] 11,277 5,807 5,807. 5,807| 5,807 = m I nm. nr | = —: eu | — En“ ee 7,735 | W730 10,530! 10,530, 10,530! 10,530 7210| 7,2101 7,2101 7,210 = = N 8,168] 8ı6Hl — Rr 9,0661 9,066 — ERS 10,839] -10,8391 7 ei = 4,535| 4,535 a a 57,183| 64,918 | | 113,222| 105,487, 136,760] 129,025 | | 193,943) 193,943, 193,943 I 193,943 en Bilaga B. Uppgift a folkmängden den 31 december 1891 ı de pastorat inom landstingsomrädet, hvilkas omräden genomlöpas eller icke af de skilda bohuslänska längdbaneförslagens linter. Styrsö Nya Varfvet... V;tra Frölunda Fässberg Landvetter ..... Bamye n........0 Kongelf u nun» Torsby Solberga ....... Spekeröd ...... Ödsmäl......... Hjertum Forshälla Tjörn Tegneby Myckleby Bokenäs ....... Uddevalla...... Skredsvik ...... 2 Krokstad Näsinge Nafverstad .. 4.217) 4,217 3,218] 3,218 3,464) 3,464 4,079 1,495 5,235! 5,235 2,858| 2,858 3,184 5,096 5,807 10,084 8,480 5,999 6,328 2,332 11,315| 11,315 4,618| 4,618 7,210) 7,210 5,080 9,743 9,431 8,168, 8,168 9,066] 9,0661 10,170 10,170) BALL RAT 4,535 ee 943| 78,623| 67,308] 78 5 67,634| 52,477) 8,168 9,066 10,170| 3,271 8,168 9,066 10,170 3,277 | ne 11,315 4,618] 4,618 7,210| 7,210 8,168 9,066 10,170 3,277 4,535 I | 4,535| 4,535) 4,535 41,162| 52,803| 41,488 Sal. Tıll Konungen. En frän länets landsting hit inkommen, till Eders Kongl. Maj:t stäld och af bilagor ätföljd underdänig skrifvelse*), innefattande anmälan om landstingets beslut den 23 sist- lidne september i fräga om tillhandahällandet af nödig jord till statsbanor inom länet m. m., fär landshöfdinge-embetet härhos i underdänighet öfverlemna. Göteborg & landskans- liet den 20 oktober 1892. Underdänigst Landshöfdinge-embetet HENR. WESTIN. V. BILLMANSON. Bilaga. Tıll Konungen. Uti underdänig skrifvelse den 29 oktober 1886 har Gö- teborgs och Bohus läns landsting hos Eders Kongl. Maj:t anhällit, »det täcktes Eders Kongl. Maj:t i näder vidtaga nödiga ätgärder för anläggandet säsom normalspäriga stats- banor af de pä& Göteborgs och Bohus läns hushällningssäll- skaps och landstings bekostnad undersökta samt särskildt för bohuslänska hafsfiskebedriftens och skärgärdens förkofran den största betydelsen egande linierne Uddevalla—Torp — Munkeby—Malösund—Ellös och Torp—Saltkällan—Rab- balshede—Grebbestad—Krossekärr i förening med Ud- devalla—Venersborg—Herrljunga jernvägs inlösen till stats- *) Endast en bilaga medföljde landstingets skrifvelse säsom nedan synes. Den ytterliga knapphändigheten af landshöfdinge-embetets skrifvelse adagalägger mer än väl länsstyrelsens fullständiga likgiltighet för Bohusläns bästa, (Utg. anm.) u u | A a 315 verket och dermed följande utläggning till normal spärvidd»*); och hafva Skaraborgs läns landsting uti skrifvelse den 22 september och Eifsborgs läns landsting uti skrifvelse den 19 oktober, allt samma är, i underdänighet likaledes hem- stält om sistnämnda jernvägs »inlösen för statens räkning» och »utläggning till spärvidd lika med den & statens jern- vägar»**). Uti sitt öfver Göteborgs och Bohus läns landstings an- sökan den 19 november 1886 afgifna underdäniga utlätande har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ıi Göteborg dels med hänsyn till Uddevalla— Venersborg— Herrljunga jernväg förklarat, att »landstingets hemställan om ätgärder för denna jernvägs inlösen af staten och utläggning till normal spär- vidd syntes i hög grad förtjent af Eders Kong]. Maj:ts upp- märksamhet», dels med afsecende pä& den begärda utfarts- banan till Orost »icke tvekat att p& det kraftigaste förorda bifall tıll landstingets hemställan om ästadkommande at jern- vägsförbindelse emelian Uddevalla och Ellös», dels ock i fräga om den begärda grenbanan frän nämnda utfartsbana till norra Bohuslän framhällit att, om »jernvägens ändpunkt förlades till Strömstad i stället för till Grebbestad och det sedan skulle med tiden visa sig, att hafsfisket för nödig utveckling och förkofran i och för sig päkallade särskilda anordningar för fiskprodukternas aflemnande i Grebbestad för hastigare befordran inät landet, det icke torde vara med särdeles stora svärigheter förenadt att ästadkomma en bi- bana frän lämplig punkt pä den förenämnda stambanan till Grebbestads hamn», samt derefter hemstält »huruvida och i hvad utsträckning Eders Kongl. Maj:t täcktes finna lands- *) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Fjerde samlingen, sid. 13—21. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 223—231. (Utg. anm.) **) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Fjerde samlingen, sid. 26—28; Attonde saml,, sid. 21—24. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1886, sid. 236—238; 1888, sid. 197 —200. (Ütg. anm.) 314 tingets underdäniga ansökning om beredande af en jernväg inom länet jemväl i nordlig riktning nu borde till nädigt bi- fall föranleda»*). Slutligen har äfven Göteborgs och Bohus läns landstings jernvägskomite, hvars utförliga betäukande af är 1886 sä- som saklig utredning bifogats landstingets ifrägavarande an- sökan, genom sin ordförande uti underdänig skrifvelse den 28 september 1888 ytterligare motiverat samma ansökan**). Landstinget, som fortfarande vidhäller sina är 1836 ut- talade önskningar och äsigter, har nu, för att än ytterligare lägga i dagen bäde sitt varma intresse för de redan 1886 säsom statsbanor, i förening med Uddevalla—Venersborg— Herrljunga jernvägs inlösen till statsverket, begärda jern- vägslinierna frän Uddevalla till skärgärden och sin ofter- villighet att, i händelse »staten skulle ät Bohuslän liksom ät sä& mänga andra af sina provinser bekosta utförandet af de vigtigaste hufvudlinierne och derigenom en nu saknad samverkan mellan de skilda intressena inom länet ästad- kommes, anstränga sig sä& längt kraiterna räcka för att vi- dare utveckla de jernvägsförbindelser, staten sälunda gifvit det», beslutat »dels att ı skrifvelse till Kongl. Maj:t meddela, att landstinget vore villigt betala de kost- =) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bo- huslänska skärgärden. Fjerde samlingen, sid. 21—25. — Bohuslänsk Fiskeri- tidskrift, 1886, sid. 231— 235. (Utg. anm.) **) Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Ättonde samlingen, sid. 24—25. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1888, sid. 200— 230. Den 23 september 1891 beslöt landstinget, med anledning af infordradt yftrande öfver ansökningar hos Kongl. Maj:t om ätgärder till bohuslänska hafsfiskebedriftens upphjelpande, att förorda bifall till bland aunat sin den 29 oktober 1886 ingifna ansökan om jernvägarne till Ellös och Krossekärr (Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar, 1891, N:o 23, sid. 2, N:o 27, sid 17T, $ 65. — Handlingar rörands ätgärder tn samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgärden. Elfte samlingen, sid. 1—4. Upplysningar och händlingar rörande svenska fiskerinäringens och Era bohuslänska hafsfiskets understöd och administration, I, 1841—1891. Göte- borg 1891, sid. 204—207, 212. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1891, sid. 204— 207, 212, 253 — 256. (Utg. anm.) 315 nader, som äro förenade med anskaffande af nödig jord ät säväl de af landstingetär 1886 säsom stats- banor begärda jernvägslinierne Uddevalla—Torp— Munkeby-—Ellösoch Torp—Saltkällan—Grebbestad— Krossekärr, som äfven för längdbanans fortsättning & ena sidan till vestkustbanan vid Göteborg och ä& andra sidan till norska gränsen, allt i händelse be- slut om dessa liniers byggande fattas före utgängen af är 1897, dels ock att understödja byggandet af jernvägar med 891 eller 1,435 millimeters spär- vidd inom länet för de delar deraf, som icke und- finge statsbanor, med ett belopp för kilometer af 4,000 kronor för den förra och 7,000 kronor för den senare spärvidden»®). Med äberopande af ofvan anförda underdäniga skrifvel- ser och dem bifogad utredning fär Göteborgs och Bohus läns landsting nu härmed i djupaste underdänighet meddela Eders Kongl. Maj:t sitt sistnämnda beslut säsom ett ytter- ligare stöd för landstingets förut i underdänighet framförda Önskningar. Tryckt exemplar af landstingets handlingar 1892, N:o 24, innefattande särskildt utskotts utlätande i ämnet, bifogas ı underdänighet. Underdänigst Pä Göteborgs och Bohus läns landstings vägnar: G. SNOILSKY. PETER LAMBERG. Göteborg den 23 september 1892. *) Göteborgs och Bohus läns landstings handlingar, 1892, N:o 25, sid. 22—23 ($ 73). — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns för- bättrande inom bohuslänska skärgärden. Tolfte samlingen, sid. 108--113. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1892, sid. 364—369, (Utg. anm.) Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande verksamhet och förvaltning under nionde äret af Föreningens tillvaro®). 1892. Föreningen har under nionde äret af sin tillvaro p& samma sätt som tillförene fortfarit med sina sträfvanden till bohuslänska fiskeriernas och skärgärdens förkofran. Föreningens verksamhet har liksom under de föregä- ende ären mäst afpassas efter Föreningens ringa ekonomiska krafter, hvilka icke medgifvit att »anställa nödigt aflönte personer för utförandet af en väl behöflig verksamhet till fiskerinäringens förkofran eller lemna nägon ersättning för sädant arbete som för genomförandet af Föreningens syfte- mäl är oumbärligt»; men Föreningen har icke dess mindre kunnat genom sina egna ledamöters frivilliga arbete uträtta ätskilligt till främjande af Föreningens syfte. Af fürekommen anledning fär derför än ytterligare framhällas att Föreningens förtroende- eller embetsmän samt utgifvaren af Bohuslänsk Fiskeritidskrift icke uppburit nägot det ringaste arf- vode för sin verksamhet säsom sädane, hyadan anspräken ä& dem äfven böra vara helt mättliga. Föreningen har under det förflutna äret liksom under de föregäende utverkat anslag till anställande af skotske undervisare i sillsaltning och sökt sprida ökad kännedom uti salterinäringen samt har genom sina funktionärer tilihanda- gätt dem med räd och upplysningar, som sädana Önskat, o. s. v. *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 361—380; 1885, sid. 363—368, 1886, sid. 275—280; 1887, sid. 354—362; 1888, sid. 337 — 340; 1889, sid, 152—155; 1890, sid. 134—138; 1891, sid. 233 —236. 317 Föreningens ekonomi är allt fortfarande inskränkt till helt smä förhällanden. Enligt den af Föreningens revisorer afgifna berättelsen öfver Föreningens ekonomiska förvaltning under tiden frän och med den 1 september 1891 till och med den 31 augusti 1892 befans resultatet af denna för- valtning vara följande*): Föreningens egna medel: Inkomster: Behällning frän förra räken- skapsäret ............ Kr. rios 20 2 0 E 40: 28 1155: 53 Utgifter: Ätskilliga omkostnader .................. 67: 73 Behällning till nästa räkenskapsär ............ Kr. 1,087: 80. Hushällningssällskapets anslag: Inkomster: Behällning frän förra räken- skapsäret:..10... ... Kr. 334: 12 Anslaget för 1892...... 5 4,000: 1,384: 112 Äterbetaldt törskott till coopers ...... 45: 27 Anslag till skotske coopers: frän hushällningssäll- apa. Kr. 3,500: — Ira Staten een. se. TOO 8,319::.39 Utgifter: Anställning af skotske EBODOEST ur, Kr... 6,539;.67 *) Redogörelse för uppburne drsafgifter och ytterligare omkostnader under äret för Bohuslänsk Fiskeritidskrift kommer att lemnas nästa är, 378 Äterremitteradt öfver- akatt:e. Siam tt. Kr. 664: 33 Kr. 7,000: — Bohuslänsk Fiskeritid- Bere. IRRE » 1,175: 75 8175: 75 Behällning till nästa räkenskapsär ............. Kr. 203: 64. Summa behällning Kr. 1,291: 44, Föreningens tillgängar: Innestäende i Bohusläns Enskilda EN LER Kr. 1,309: 69 Föreningens skulder: Förskott af Föreningens skatt- mästare u REITS R 18: 25 Tillgängar utöfver skulderna Kr. 1,291: 44. Föreningens arbetsafdelningar och styrelse utgöras efter senaste val af följande ledamöter, nemligen: Arbetsafdelningen för fiskfängst och fiskeredskap: J. PETERSON (Uddevalla), ordförande. G. HALLGREN (Gullholmen), vice ordförande. N. Ousson (Glimsäs, Kärehogen). Arbetsafdelningen för fiskberedning och fiskhandel: ©. W. COLLANDER (Uddevalla), ordförande. A. HAGBERG (Grundsund), vice ordförande. A. RrpnoLm (Källviken, Uddevalla). Arbetsafdelningen för fiskevärd: G. J. von YHLEN (Känsö, Styrsö), ordförande. W. GıBsoN (Jonsered), vice ordförande. A. H. A. Marm (Lysekil). 379 Arbetsafdelningen för fiskarevärd och skärgärdens förkofran: A. V. LsungMman (Lilldal, Varekil), ordförande. J. N. SanneE (Uddevalla), vice ordförande. S. HEDSTRÖM (Varekil). Ledamöter i styrelsen jemte de fyra arbetsafdelnin- garnes ordiörander: W. T. LunpGRrEN (Strömstad). J. N. SannE (Uddevalla). A. HAGBERG (Grundsund). A. H. A. Marm (Lysekil). D. THoRBURN (Uddevalla). Suppleanter i styrelsen jemte arbetsafdelningarnes vice ordförander: A. W. RypHoLm (Uddevalla). M. Jansson (Stenungssund). G. HALLGREN (Gullholmen). S. HEDSTRÖM (Varekil). J. ÜOLLANDER (Uddevalla). Inom Föreningens styrelse äro utsedde till ordförande och skattmästare herr C. W. COLLANDER (Uddevalla), till vice ordförande herr J. N. SAnnE (Uddevalla) och till sekreterare doktor A. V. LJuUnGMAN (Lilldal, Varekil). Uddevalla ı december 1892. AXEL VILH. LIJIUNGMAN. 380 Berättelse Ööfver Orosts och Tjörns Fiskeri- förenings verksamhet under är 1892), Fiskeriföreningen har under det förflutna äret p& samma sätt som hittills verkat för förbättrad utöfning af storsjöfisket och för skärgärdens utveckling till högre välständ och ett kraftigare näringslif genom ävägabringandet af en tidsenlig samfärdsel, hon har vidtagit förberedande ätgärder för ästad- kommandet af ett mer omfattande försäkringsväsende ı skär- gärden och för en förbättrad fiskerilagstiftning samt för till- lämpningen & fiskelägena af gällande allmänna ordningsstad- ganden för rikets städer, och hon har genom sina funktionä- rer tilllandagätt dem med räd och upplysningar, som för sädanas erhällande vändt sig till Föreningen, o. s. v. Föreningen har äfven under det förflutna äret fätt frän länets hushällningssällskap emottaga ett anslag af 1,000 kro- nor, hvilket användts till anskaftande af fiskeriliteratur, till understödjande af den för telegraf- och telefonväsendet inom orten nödiga stationsbyggnaden ä Varekil och till genom-. förandet af ordningsföreskrifter i skärgärden samt till ät- skilliga andra praktiska -ändamäl. Föreningens funktionärer hafva för sin verksamhet säsom sädana icke mottagit nägot det minsta arfvode eller nägot slags ersättning. Ellös ı december 1892. AxEL VILH. LJUNGMAN. *) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1889, sid. 156—177; 1890, sid. 130—156; 1891, sid. 237—250. 381 Bilaga. Till Konungens befallningshafvande öfver Göteborgs och Bohus län. (Genom nädiga bref den 29 januari 1886, den 18 februari 1888 och den 29 maj 1891 har Kongl. Maj:t förordnat, att helsovärdsstadgans bestämmelser för stad skola till- lämpas & de flesta af fiskelägena inom Orosts och Tjörns fögderi, och genom nädigt bref den 17 april 1891 har Kongl. Maj:t förordnadt, att ordningsstadgan för rikets städer i tillämpliga delar skall vara gällande för Klädesholmens fiskeläge inom Stenkyrka socken af samma fügderi; men ännu har sädan förmon icke kommit det gamla fiskeläget Ellös i Morlanda scecken af Orosts vestra härad till del, hvartill skälet väl är att söka deri att Ellös efter förra sill- fiskeperiodens upphörande nedsjunkit till en jemförelsevis mindre betydenhet, frän hvilken det först under senaste är- tiondet börjat kraftigt höja sig. Säsom skäl för tillämpningen af den anförda lagstift- ningen äfven & Ellös fiskeläge, hamn- och handels- plats kan anföras 1:0) att Ellös under de senaste ären visat en stark tillväxt genom oafbrutet tilltagande bebyggande, sä att pä det ifrägavarande helt ringa omrädet redan finnas omkring 50 boningshus och en deremot svarande talrik befolk- ning; 2:0) att Ellös utgör en vigtig hamnplats och ängbätsstation, som fär ökad betydelse genom den nyanlagda vägen Gilleby—Rälanda—Husebyklef—Ellös och den till ut- förande fastställda vägen Rälanda—Eskekärr—Lunden; 3:0) att Ellös derför redan blifvit platsen för talrıka handt- verkare, betydande brädhandel, minut- och spanmäls- handel, salterier, varm- och kallbadhus m. m.; 4:0) att Ellös utgör platsen för Orosts enda, talrikt besökta 382 mänadsmarknad samt hufvudorten för utbytet mellan skärgärdens och det inre Orost-landets produkter; 5:0) att Ellös, till följd af tilltagande betydelse för sillfisket och särskildt för fiskebedriften tjenlig belägenhet, redan 1886 erhöll allmän telefonstation samt efter föregängen noggrann utredning befunnits vara enda fullt lämpliga ändpunkten vid hafvet för den jernväg frän det inre landet till uthamn i Bohusläns mellersta skärgärd, om hvars utförande pä& statens bekostnad länets landsting nämnda är ingaf en utaf Konungens befallningshafvande p& det kraftigaste förordad underdänig ansökan*); 6:0) att föregäende ärhundradens erfarenhet bär vitne om att Ellös under sillfiskeperioderne ernätt större bety- denhet, efter hvilken ännu minnesmärken finnas, samt att Ellös p& grund deraf under Bohusläus norsk-danska tid hade egen tullplats**); 1:0) att Ellös, hvilket i motsats mot de stora fiskelägena inom ÖOrosts vestra härad icke utgör egen kommun, är i starkt behof af att genom tillämpning af ordningsstad- gan för rikets städer undfä& icke blott en kommunal myndighet ä& platsen jemte all den kommunala sjelfsty- relse, som är möjlig att erhälla, utan att läget blifver egen kommun, utan äfven rätt att enligt kungl. förord- ningen den 8 maj 1874 angäende hamnordningar pä ett tillfredsställande sätt ordna sina hamnförhällanden; samt *) Betänkande, angäende den beslutade planen för Göteborgs och Bo- hus läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohusläns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886, sid. 50—57, 66, 67— 68, 76-77, 89—90. — Handlingar rörande ätgärder till samfärdselns för- bättrande inom bohuslänska skärgärden. Andra samlingen, forts., sid. 36— 38; Fjerde saml., sid. 13—25; Femte saml., sid. 41—42; Attonde saml., sid. 39—44, 50; Nionde saml., sid. 70, 73; Elfte saml., sid. 1—4; Tolfte saml., sid. 108—113, 116—119. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1835, sid. 203, 260—262; 1886, sid. 110, 144, 223 —235; 1887, sid. 135—136, 343 —344; 1888, sid. 134, 215—220, 226; 1889, sid. 70, 73; 1891, sid, 204 — 207, 212, 253—256; 1892, sid. 364—369, 372—375. (Utg. anm.) **) Gamla pergamentsbref finnas ännu i behäll, hvilka utfärdats & »Toldboden» i Ellös. (Utg. anm.) 383 8:0) att den inom ett föga vidsträckt omräde boende, starkt tilltagande befolkningen och den oafbrutet växande rö- relsen pä& platsen i förening med den sannolikt förestä- ende koleraepidemien göra det i hög grad önskligt att genom tillämpningen af helsovärdsstadgans bestämmel- ser för stad erhälla egen helsovärdsnämnd och en kraf- tigare sundhetsvärd & läget. Det läget lämpligen tillräknade, föga vidsträckta omrä- det ä& hemmanen Vestra Slätthults och Glimsäs’ samt Lilla och Mellan Husebys (Huseby Hällas) egor utmed Ellösfjorden begränsas i vester af denna fjord samt i öfrigt frän norr räknadt af bergen Svaleberget, Tullbodsberget, Värshäller och Sandviksberget & Vestra Slätthults och af berget Hundäs ä& hemmanet Glimsäs’ egor, intill dess hemmanet Mellan Husebys egor vidtaga, d& hemmansskilnaden utgör gräns in- till häradsvägen, hvilken sedan utgör gräns, till dess hem- manet Stora Husebys egor vidtaga, derifrän egoskilnaden mellan sistnämnda hemman och Huseby Hälla utgör gräns mot söder ned till Ellösfjorden. Öfver omrädet är karta under utarbetning af kommissionslandtmätaren A. A. RÖNN- BÄCK, hvilken karta, s& snart den erhällits, skall till Konun- gens befallningshafvande insändas. Med hänsyn bäde till hvad ofvan blifvit anfördt och till den s& uppenbarligen stora fördelen af ifrägavarande lagstiftnings tillämpning & Ellös redan före den ifrägasatta jernvägens utförande, f& vi undertecknade invänare & platsen eller egare af det till läget räknade omrädet, med äbero- pande af 30 8 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 och 26 $ ı helsovärdsstadgan för riket den 25 september 1874, härmedels vördsammast hemställa, det mätte Konungens befallningshafvande skynd- sammast möjligt förordna, det & fiskeläget, hamr- och handelsplatsen Ellös med ofvan närmare an- gifna omräde skola vara gällande säväl ordnings- stadgan för rikets städer ıi tillämpliga delar som 384 ock helsovärdsstadgans bestämmelser för stad, samt i sin underdäniga skrifvelse till Kongl. Maj:t om .fastställelse af detta förordnande med för- slag till hufvudgrunder för ordningsstadgans ge- nomförande anhälla, det samma hufvudgrunder mätte i näder förordnas skola gälla för Ellös, som i nädiga brefvet den 17 april 1891 före- skrifvits för fiskeläget Klädesholmen i Tjörns härad. Ellös den 1 september 1892. (Underskrifter.) ——— nn [0 =. re u R „In y k . .. En Pos Pr r j nr U fi . we en Kr ö B p ‘ ö . @“ . f Fa r ur) a u. 2 Art, ve F IN NR Fo | d iu FW ’ Ka A “u D au 3 2044 093 328 417