(ÜoUtmbirt ®oUe0«
in the ®itij of &ten? ÎJorh

mmmm?

• ■■■■"■—

Digitized by the Internet Archive
in 2016 with funding from
BHL-SIL-FEDLINK

https://archive.org/details/botaniskanotiser1896lund

I!OT AM SK A N0TI8ER

FÖR ÂR 1896

ÜTGIFNE

O. F. O. NORDSTEDT.

Haftet 1.

LUND 1896,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERT-AKTIEBO LÄGET.

BOTANISKA NOTISER

J ) 'i I l A * 3 > > 7

FOR ÂR 1896

MED BITRÄDE AF

Hrr ARNELL, BORGE, BRENNER, K. F. DUSÉN, P. DUSÉN,
EKSTAM, ELIASSON, GELERT, GREVILLIUS, HEM-
MENDORF, KAALAAS, KINDBERG, KROK, LIND-
MAN, MALME, NEUMAN, P HJ. OLSSON,

P. OLSSON, J. PERSSON, SERNANDER,
STENSTRÖM, STÖRMER , 0. YESTER-
LUND, WESTERGREN

SAMT

DE BOTANISKA FÖRENINGARNE I LUND, STOCK¬
HOLM och UPSALA

UTGIFNE

AF

0. F. O. NORDSTEDT.

Med 23 figurer i texten.

LUND,

PA UTGIFVARENS FÖRLAG,
1896.

Yß

,û6r'f

\

LUND 1896,

BE II LINGS K A BOKTliYCKEllI

OCH ST I LGJU TER] - A KTIEBO LÄGET.

INNEHÂLL.

Original-afhandlingar och original-ref er at.

(Se vidare under lärda sällskap!)

Sid.

Arnell, H. W., Moss-studier. 10—11 . 97.

Borge, 0., Nachtrag zur subfossilen Desmidiaceen-Flora

Gotlands . . . . .111.

Brenner, M., Mossor insamlade i Kajana Österbotten
och angränsande delar af Norra Osterbotten och
Norra Karelen . 188.

— , Nagra ord om namnen Euphrasia tenuis och micran-

tlia och dermed betecknade växtformer . . . . 197.

Düsen, K. F., Om Ölands och sydöstra Smalands Gen-

tiance . • . 11.

Düsén, P., Den eldsländska ögruppens vegetation . . 258.

Ekstam, 0., Om ett af D:r A. Y. Grevillius funnet ’’ab¬
normt fall af skottbildning hos Antennaria dioica
(L.) Gærtn.” . 49.

Eliasson, A. G., Svampar ur C. J. Johansons herbarium 205.

Gelert, 0., j Batrachium peltatum (Schrank) * Suecicum

nom. nov. . 221.

Grevillius, A. Y., Genmäle till hr 0. Ekstam . . . 152.

Hemmendorf, E., ScirpuSL parvulus Roem. et Sch. funnen

pa Öland . 172.

K aalaas, B., Scapania gymnostomophila . 21.

Kindberg, M. C.. Om nagra skandinaviska mossarter 129, 189.

Lindman, A. M., Polygonum avicufare L. f. litoralis

(Link) i Skandinavien . . 75.

Malme, G. 0. A:n, Lichenologiska notiser, Y. Bidrag
tili kännedomen om de sydsvenska liinodina- ar-
terna af sophodes-g r uppen . 173.

— , Nya bidrag tili Södermanlands Hieracium- flora . 157.

Neuman, L. M., Anteckningar frân en botanisk resa till

Bornholm âr 1894 . 85.

— , Om Carex muricata *microcarpa L. N. Neuni. . . 231.

— , Studier öfver Skânes och Hallands Flora. III. . . 249.

Nyman, E., Om nâgra kotteformer af granen . . . .227

Olsson, P. Hj., Svenska växtnamn i sydöstra Finland . 1

244996

II

Olsson, P., Yäxtlokaler för nya eller sällsynta växter i

Norrland . 30

Persson, John, Bidrag tili Yestergötlands och Bohusläns

mossflora . 81.

Rosenberg, 0., Om den anatomiska byggnaden hos Par-

nassia palustris . 223.

Sernander, R., Nägra ord med anledning af Gunnar

Andersson, Svenska växtvärldens historia . . . 114.

Simmons, H. 0., Fontinalis antipyretica L. ß monensis

Cardot et Simmons nova var . 222.

— , Nägra bidrag till Färöarnes flora. 1 . 65.

Stenström, K. 0. E., Nägra Uieracia macrolrp/clea frân

sydvestra Sverige . 27.

— , Nâgra skandinaviska former af Hier acium Auricula

Lamk. et DC. . 134.

Störmer, C., Om en art Puccinea paa Polemonium Cœ-

ruleum . 252.

AYestergren, T., Om Malra Alcca L. x moschata L. och

dess förekomst i Sverige . 252.

Wulef, Th., J:r, Some remarks on, the flora of the Isle

of AYight, England . 53.

Lärda sällskap. ^

(Se äfven under ruhriken Original-referat!).

Biologisk Selskab i Kristiania 150.

AYille 150.

Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga Studentsällskapet
i Upsala 223.

Nyman 231.

Botaniska Sällskapet i Stockholm 23, 248.

S. Almquist 22. Gunnar Andersson 25.
Eysiografiska Sällskapet 42, 94, 251.

Lunds botaniska Förening 51, 221.

Nordstrom 221, 222.

Societas pro Fauna et Flora fennica 42, 94, 202, 251
Mela 251.

A'etenskapsakademien 43, 94 149, 202, 250.
Yetenskapssocieteten 202.

AGdenskahsselskabet i Kristiania 150.

Literaturöfversigt.

Arnell, H. AY. et. Jensen. C., Oncopliorus suecieus . 41.

Briquet, J., Monographie du genre Galeopsis . . . 93.

Ill

C hod at, R., Monographia Polygalacearum. P. II. . . 92.

Fostif, M., The Norwegian Forms of Lithoth amnion . 42.

Kihlman, A. 0., Havainnoita Suomen Euphrasialajeista 236.
Wettstein, R. v., Monographie der Gattung Euphrasia 141.

Svensk botanisk literatur 1895 ^af Th. 0. B. N. K/rok.) CL2.

Smärre notiser.

Anslag 45. Antalet Hiera cium- arter i Sverige 46.

Bergens museums legater 150. Beriktigande (af 0. Vester-
lund) 47. Bytesanstalter for Kryptogamer 95.

Danske Yidenskabernes Selskabs prisuppgifter 151. Det
Rathherska légats ränter 150. Döde utländske botanister
1895 43.

Jästsvampar 45.

Lektor 294.

Resa till Java 203, 252. Reseauslag i Norge 45, 203.
Sfellaria nemorum L. *glochi doper ma Murb. i Sverige 151,
Svampsamling 95.

Vetenskaplig forskningsfärd 293.

Växter, som nagot utförligare blif vit omnämnda.

Alchemilla foeroënsis 67. Amblystegium glaucum v.
decipiens. 109. Anemone cærulescens 88. Anoraodon rigidu-
lus 129, rupestris 129. Antennaria dioica 49, 152.

Batrachium paucistamineum ß divaricatum f. anomala
286, peltatum *suecicum 221. Brachythecium intricatum
189, turgidum 189. Bryum capillare 97, — y norvegicum
107, — ô rosulatum 108, Ferchelii 194, flavescens 196,
Kuntzii 194 microcommutatum 197, nitescens 196, speirophyl-
lum 194, submicrostegium 195, subrotundum *turfaceum 195,
zonatiforme 196, zonatum 195.

Calamagrostis epigejos y riparia 290. Calamintha gran-
diflora 282. Calliergon submolle 132. Campanula rotundifo-
lia f. pygmæa 60. Camptotheciutn aureolum 133. Campv-
Hum decursivulum 189, protensum 189. Carex muricata
*microcarpa 231, paniculata v. simplicior 290. Carlina longi-
folia 279, vulgaris f. humillima 60. Cirsium arvense x ole-
raceum 280, palustre x rivulare 281. Cosmarium granatum
111, læve 111, 112, Meneghinii 112, 113.

Dicranum algidum 193, Bergeri *rigidum 192, Sphagni
193, subpalustre 192.

IV

Epilobium hirsutum X parviflorum 90. Erigeron acris
f. grandis 279. Eriophorum agustifolium 290. Euastrum
pectination f. 111. Euphrasia-arter 141 o. f., tenuis o. mi-
crantha 197. Eurhynchium Bryhnii 133, oedipodium 133.

Filago apiculata 85. Fontinalis antipyretica ß monen-
sis 222.

Galeopsis 93. Galium palustre v. decipiens 280. Genti¬
ana baltica och uliginosa 11. Gran 227.

Hieracium Auricula-former 134 o. f., lampedotrichum
31, mallotum 32, *mediiforme 165, sabulosorum f. revertens
33, *sudermannicum 163, *subpeleterianum ß tonsum 33. Hy-
locomium alaskanum 130, calvescens 131. Hypnum dovrense 191,
perichætiale 190, pseudo-fastigiatum 190, reptile 189.

Isothecium tenuinerve 131.

Lamium amplexicaule x purpureum 282. Lychnis flos
cuculi f. micropetala 89.

Malva Alcea x moschata 215. Myosotis repens 72.

Neckera tenella 129.

Oligotrichum parallelum 191. Oncliophorus suecicus 41.
Orchis latifolia 289.

Parnassia palustris 223. Plagiothecium lætum 131, niti-
dulum 132. Polygala amarella och vulgaris 92 et 93 Po¬
lygonum aviculare f. litoralis 75. Polystichum spinulosum
*dilatatum v. recurvata 291. Polytrichum septemtrionale 192.
Wahlenbergii 191. Potamogeton polygonifolius f. Sphagno-
phila 91. Pseudoleshea heterocladioides 130. Puccinia Po-
lemonii 214.

Rinodina cacuminum 176, diverse arter 173 o. f.

Scabiosa Columbaria f. nana 59. Scapania gymnostomo-
phila 21. Scirpus parvulus 172.

Utricularia Bremii o. minor 285.

Veronica agrestis ß carnosula 283, Beccabunga f. brac-
teata 288, opaca v. affinis 283.

Svenska växtnamn i sydvästra Finland.

Af P. Hj. Olsson.

Ingen del af svenska sprâket synes mer blifvit
missvârdad än de inhemska Naturalstrens namn.

E. Fries i Botaniska utflykter. Andra bandet.

Den sanning, som med dessa ord uttalades anno
1850, äger ännu i närvarande tid sin tillämplighet.
Svenska akademien har visserligen genom E. Fries i
ihans Ordbok öfver svenska växtnamnen försökfc göra
<ett urval af allmänt antagna växtnamn, och Kongl.
svenska landtbruksstyrelsen har fastställt en normal-
förteckning öfver svenska växtnamn att användas vid
undervisniugen vid de med statsmedel understödda
landtbruks- och landtmannaskolorna, men icke desto
mindre användas i de floristiska handböckerna allt
fortfarande mänga namn, hvilkas Ursprung med sä-
kerhet star att sökas pa nagon studerkammare och
hvilka aldrig komnia att vinna burskap hos allmän-
heten. Att införandet af sâdana namn i den bota¬
niska nomenklaturen endast bidrar tili att öka den
osäkerhet, som nu är radande, inser man lätt. Och
likväl är det af synnerlig vikt att i läroböcker, där
inhemska namn maste komma tili användning, be-
gagna sâdana som af allmänheten utan svärighet igen-
kännas. Af denna orsak böra jämte de i riksspräket
förekommande namnen äfven sâdana frân folksprâket
i olika trakter anföras.

Lingvister och dialektforskare hafva visserligen
tagit vara pâ växternas liksom pâ andra fôremâls
namn i folksprâket, men dels blifva dessa namn bort-
glömda bland mängden i nâgon ordlista, dels kan
det vara diskussion underkastadt om filologernas be-
.stämningar af naturfôremâlen alltid äro säkra och oui

Dot. Not. me,.

l

2

Sprakforskaren haft lika skarp blick för olika karak-
som den med natnren förtrogne allmogemannen.
T/ •att denne ofta eger en ovanligt uppöfvad iaktta-
'gels'eförmaga och visar sig vara i stand att uppdraga.
. ganska fina gränslinier mellan nära besläktade före-
mâl kan man blifva i tillfälle att observera. Hvad
särskildt växterna beträffar är det emellertid allmänt
kändt att nrskiljningsförmägan rörande dessa icke är
stör. Yäxter, som äro tili nagon nytta, vare sig som
föda at människor eller djur, som läkemedel eller som
prydnad, äro de enda som hafva egna namn i folk-
spräket. För att dock äfven dessa skola tillgodogöras
maste botanisten uppträda säsom samlare af dialekt-
ord, och han har härvid ett pâ en gang svârt och
intressant arbete sig förelagt.

Under tre somrars exkursioner i sydvästra Finn¬
lands skärgard har jag npptecknat en mängd mer
eller mindre originella namn pâ växter. af hvilka i
följande förteckning upptagits alla sâdana, som af be-
folkningen allmännare atskiljas. Manga af dessa be-
nämningar användas äfven af de ”bildade”.

Efter en del namn angifvas inom parentes i.
hvilken socken de äro npptecknade och halva dervid
följande förkortningar användts: Fby = Finnby, Fgl
= Föglö, Jla — Jomala, Kpo = Korpo, Kto = Ki-
mito, Kkr = Kökar, Sga = Sottunga, Tla = Tenala,.
Vdö = Yardö, Yfjd — Yästanfjärd, AI = Aland.

Abies excelsa — gran, gren.

Acer — lönn.

Achillea Millefolium saknar här ett svenskt namn;
man kan stundom fa höra dess vetenskapliga.
artnamn förvrängt tili ’’millifolia7’.

A. ptarmica — tusensköna.

Aconitum Napellus — stormhatt; munkehatt (Pojo)'
troligen genom inflyttade arbetare frän Sverige..
Acorus — kalmusrot.

3

Actaea spicata — trollbär (med detta namn beteck-
nas äfven Bhamnus frangula); paddbär.

Aesculus — hästkastanj.

Aethusa cynapium — vildpersilja.

Agarius muscarius — flugsvamp.

Agrimonia eupatoria kattrumpa (Ydö).

Agrostemma githago — kornblomma.

Aira-arterna nämnas med det gemensamma namnet tâ-
tel, stundom särskiljes A. caespitosa sâsom tuffcâtel.

Alcbemilla — daggkâpa.

Alectoria — laf; trädlaf.

Algae — alger; sjögräs.

Allium Cepa — rysslök; sipul (af det finska sipuli
= lök).

A. scboenoprasum — gräslök; bärglök (Uagu) ; hund-
lök (ül).

Ainus — al.

Alopecurus benämnes allmänt med dess vetenskapliga
släktnamn.

Althaea (äfven Lavatera thuringiaca) — stockros.

Anemona nemorosa — hvitsippa; varblomma (Kto).

A. ranunculoides — gulsippa.

Anethum — dill.

Antennaria dioica — kisstassar; kisstossor (Al).

Anthemis tinctoria — gul prästkrage.

Antoxanthum — luktgräs. ”He riktiga luktgräse ä’”
ända Artemisia abrotanum.

Anthriscus silvestris — hundfloka ; hunnkummin ; hunn-
kummil; hunnkummen (Al).

Aqvilegia — akleja.

Angelica litoralis — kvanna (Sga).

Artemisia abrotanum — äbrodd; abrodd (Fby); pa
Aland obrodd enl. medd. af stud. J. A. Sjöblom.

A. absinthium — malört.

Asperugo — ormögon (Aspö), jfr Thedenius, Flora
öfver Uplands och Södermanlands fanerogamer,
Stockholm 1871, s. 93.

4

Aspidium — ormbunke.

Atriplex patula och Gbenopodium album — svinmalla.
Avena sativa — hafre.

f. orientalis — turkisk hafre.

A. pubescens — vildhafre.

Beilis perennis — tusenskön (se Achillea ptarmica) ;
bellis.

Beta — rödbeta och hvitbeta.

Betula — björk; birk.

Boletus — ticko (Fby).

Brassica campestris — âkerkâl.

Briza media — darrgräs.

Bromus seealinus — râglosta.

Bunias orientalis — ryssrofva; ryssläder (Abo).
Calamintha acinos — harmynta.

C. clinopodium — bärgmynta.

Calendula — ringeblommor ; ringerosor.

Calhina — ljungris.

Caltha palustris — svafvelblomma (Kto) ; kalfleka ( Al) ;
pâ Aland afses med svafvelblomma Primula fa-
rinosa (se d.) I Finnby har jag hört arten kallas
grodblomma, troligen en öfversättning af det fin-
ska sammakonkukka.

Campanula — blâklocka; toppklocka.

C. patula — rödklocka (Pojo).

C. persicifolia — prästklocka (Fby); björnskälla 1).
Cantharellus cibarius — chantarell.

Capsicum annuum — spansk peppar.

Carduus och Cirsium — tistlar.

Carex — starr.

Carum carvi — kummin (Pojo); kummil (Nagu); kum-
ming (Kto); kummen (Al).

Centaurea cyanus — blâklint; kornblomma eller of-
tare râgblomma (Kto); akerblomma.

Cetraria islandica — islandsmossa.

‘) H. Vendell, Ordlista öfver det svenska allmogesprâket i
Pinnby kapell, Hfors 1890, s. 23.

5

Chelidonium majus — reformsört.

Chrysanthemum leucanthemum — älskanblomma (Kto,
AI); prästkrage.

Cladonia rangiferina — renmossa; fönstermossa.
Claviceps purpurea — mjölökor — af öka, förstora —
(Vfjd enl. medd. af teol. stud. C. Karlsson).
Convallaria majalis — liljonkonvalj (Nagu); kovaljer
(Kto); liljekonvalj.

C. polygonatum — ormbär (Vfjd).

Convolvulus arvensis — âkerbinda — ieke -vinda —
(Pojo).

Cornus suecica — hönsbär; fägelbär; kalfbär (Kkr).
Corylus avellana — hassle (Kpo); hassel; nytterträ
(Fby, Nagu).

Crambe maritima — strandkâl; bladkâl.

Crataegus monogyna — hagtorn.

Cuscuta europaea — nässelrefva; humlebinda (Kto).
Cynanchum vincetoxicum — ormstingsgräs, jfr Fries
a. a. s. 155.

Cynoglossum — hundtunga.

Dahlia variabilis — georgin.

Dianthus deltoides — studentnejlika.

Dielytra spectabilis — spruckna löjtnantshjärtan.
Drosera — târar.

Eleocharis — salting.

Elymus — strandrâg.

Empetrum — krâkris, kräkbär.

Epilobium angustifolium — bränslor (Vfjd); kattrumpa
(Nagu); räfrumpa (Al).

Eqvisetum — kuckugran (Kto, Al).

^ E. hiemale — skrapgräs.

Eriophorum — harull; ängsull; tippe (Vfjd).

Fragaria vesca — * smultron; backsmultron ; jordbär.
F. elatior — jordgubbar.

Fuchsia hybrida — Kristi bloddroppar.

Fucus — höjter (Kto, Nagu, Kpo); hotter (Al); tang.
Fuligo varians — trollsmör.

6

Galeopsis och Lamium — blinnässla ; pipgräs (Vfjd
enl. Karlsson).

Galium aparine var. Vaillantii — snärjgräs; snärjo
(Fgl).

G. boreale — hvit jungfru Marias sänghalm.

G. verum — jungfru Marias sänghalm. Namnet frillo-
gräs i Pojo är mahända direkt importeradt fran
Sverige genom arbetare vid bruken.

Gentiana — ängsöta.

Geum rivale — fârpungar (Nagu); kattballar (Tla).
Gramineae — gräs, hö. Kombässhö kallas fint mjukt
hö, hvilket förr sparades ät ”rombässarna” = af-
velsgumsar (Vfjd enl. Karlsson).

Gymnadenia — brudgran.

Hedera helix — murgröna.

Helianthus — solros; solblomma.

Hepatica triloba — blâsippa; varblomster.

Hesperis matronalis - — nattfiol.

Hierochloë borealis — majgräs, jfr Thedenius, a. a.
s. 44.

Hippophaë — haftorn (Al).

Hippuris — vattengran; hästrumpa.

Hordeum — körn; bjugg.

Humulus — humla.

o

Hyoscyamus — bolmstakar (Al); bolmört.

Hypericum qvadrangulum — bloddroppar; blodstänk.
Hypnum parie tinum m. fl. — väggmossa.

Impatiens noli tangere — balsamin.

Iris pseudacorus — gul svärdslilja.

Juniperus — enbuske; enrisbuske.

Lactarius deliciosus — riska.

Lappa — karrborre.

Lathyrus maritimus — strandärter (Kto).

Ledum palustre — getpors; bockfors (Vfjd).

Lemna — ankmat; fly (Vfjd). Förväxlas ofta med
Callitriche.

Levisticum — libersticka (Nagu, Al); liebsticka.

7

Liiium bulbiferum — eldslilja. Stundom kejsarkrona,
hvilket namn dock offcast tilldelas Frifcillaria im-
perialis.

Linnaea — Linnéblomma.

Linum usifcafcissimum — lin.

Lithospermum arvense — sminkrofc.

Lotus corniculatus — käringtänder.

Lychnis flos cuculi — gökblomma.

Lycoperdon — röksvamp ; käringfis ; blindsvamp, fesopp.

Lycopodium clavafcum — mafctgräs; kräkfötter.

L. selago — lusgräs.

Ly thrum — strandblomster.

Majanthemum — tvâbladig konvalj (Nagu), jfr The-
denius a. a. s. 69; pappasblomma (Al. enh Sjö-
blom).

Matricaria chamomilla — kamillblomster ; johanne-
blommor; sötblommor (Yfjd).

M. discoidea — sarblomma (Vfjd).

Matthiola incana — lackfiol.

Melampyrum — smörgräs — emedan växten anses be-
fordra mjölkproduktionen hos korna (Kto enl.
Karlsson).

Mentha arvensis — hästmynta; âkermynta.

Menyanthes — vattenväpling.

Milium efiusum — lundgräs.

Myosotis — förgätmigejor.

Myosurus — râttsvans.

Myrtus communis f. microphylla — brudmyrten, krans-
myrten.

tardus stricta — finnskägg (Geta), jfr Thedenius a.
a. s. 28.

Nasturtium armoracia — pipparrot.

Nerium oleander — neriumblomma.

Nicotiana rustica — bondtobak.

Nostocaceae — skyfall; näckspy; ’Vattnet blommar’k

Nuphar luteum — gul näckros.

Nymphaea alba — hvit näckros.

8

Ophioglossum — ormtunga.

Orchis maculata — Herrans hander (Kto); Jungfrrt
Mariae hand (Nagu); Petri nycklar.

Orchis sambucina — rod dag viol (Al).

Oxalis acetosella — harsyra; kuckukaka (Fby) jfr
Vendell a. a. s. 98; kucknmat (Nagu); kattsyra-
och kattost (Vfjd); gökklöfver af finska käena-
pila (Kto); surblad (Al. enl. Sjöblom).

Oxycoccus — tränjon; tranbär.

Paeonia — pion.

Papaver — vallmorosor.

Paris — fansbär (Pby); trollbär (Kto, Nagu).

Pelargonium — ’’pelakolia” (i Pby, dar svenska be-
folkningen är stärkt uppblandad med finska ta¬
lari de).

Pénicillium — mögel, stoft.

Petroselinum — persilja.

Phaseolus vulgaris - — störböna.

Phleum pratense — timotej.

Phragmites — röjvass; skärvass; bladvass; vass.

Pingvicula — tätört (AI).

Pinus silvestris — tall; fura.

Plantago major — grodblad (Vfjd, Fby) jfr Vendell
a. a. s. 64; läkeört.

Platanthera — hvit nattviol.

Polygonum aviculare — trampgräs.

Poly podium vulgare — bärgsöta; stensöta.

Polyporus fomentarius — fnösksvamp.

Poly trichum — björnmossa.

Populus tremula — asp; poppel.

Potamogeton perfoliatus — aborrgräs.

P. marinus och pectinatus — gäddgräs.

Potentilla tormentilla — johannisrot (Vfjd); blodrot.

Primula farinosa — ersmässa (Al); svafvelblomma.
(Jla); märrpissblomma (Geta, Wdö enl. stud. J.
P. Johansson).

P. officinalis — gullvifva.

9

Prunus cerasus — körsbär.

P. insititia — krikon (Nagu).

P. padus — hägg.

Pteris — ombunkar; ormris (Fgl).

Pyrus communis — päron; sötpäron.

P. malus — äppel; apal pi. aplar (Geta enl, stud. T.
Mon teil).

Qvercus pedunculata — ek; ollonträd.

Ranunculus — smörblomma, ängsblomma.

Rhamnus catharticus — getäppel.

Rh. frangula — trollbär.

Ribes alpinum — degbär (Vfjd); magbär (Al) ; sötbär
(Nagu)..

R. grossularia — krusbär; stickelbär.

R. nigrum — svarta vinbär; tistron.

R. rubrum — röda vinbär.

Richardia aethiopica — kalla.

Rosa — njuponbuskar ; njupontorn (Al); törnrosor.
Rubus arcticus — akerbär; jordhallon (Kto).

R. caesius — strandhallon ; svarthallon.

R. chamaemorus — hjortron; mosabär (Fby).

R. idaeus — hallonbuskar ; hallonkrakar (Fby); hal-
lonris (Vfjd).

R. saxatilis — käringbär (Vfjd); stenbär; stenhallon;
klafsbär (AI).

Rumex acetosa och acetosella — syra; surblad; sur-
stakar (Al enl. Sjöblom); hönssyra (Vfjd).

R. domesticus — hästsyra; spenat.

Salix — pii; vide; sälg.

Scirpus — säf; sifvatapp (Vfjd).

Secale — rag, midsommarrag, sommarrag.

Sedum acre — skosmörja.

S. telephium — vargfläsk och harafläsk (Vfjd).

S. inflata — smällor.

Solanum dulcamara — bäcksöta — hos Thedenius s.
94 besksöta.

S. tuberosum — potatis; päron; jordpäron.

10

Sonchus — mjölktistel.

Sorb us aucuparia — rönn; rögn (Fby, Kto).

S. scandica och fennica — oxel.

Stachys palustris — svinnässla.

Stellaria — stjärnblomma.

S. media — vattuarv, natagräs.

Syringa — syren; sirenbuske.

Taraxacum — smörblomma.

Taxus — idgran (Al).

Thlaspi — penninggräs.

Thymus serpyllum — timjan.

Trifolium pratense — rödklöfver, rödväpling.

T. repens — hvitklöfver.

T. spadiceum, agrarium m. fl. — gullklöfver.
Triticum repens — kvickrot; hvitrot.

Tussilago farfara — falafötter (Abo).

Typha — kafveldun (Fby, Pojo); dunkaflar (Al).
Ulmus — aim.

Urtica dioica — brännässla.

U. urens — etternässla.

Usnea barbata — skäggmossa ; laf.

Ustilago — brand ; sot i säd.

Yaccinium myrtillus — bläbär; de svarta glänsande
kallas svartbär och svalubär (Yfjd).

Y. uliginosum — odon; svälon.

Y. vitis idaea — lingon; kröser.

Yerbascum — kungsljus.

Yiburnum Opulus — olvon (Al); kalbärsträd (Ydö).
Yicia cracca — fröna kallas tranärter, jfr Thedenius
a. a. s. 332; mössärter; mössvi, jfr Yendell a.
a. s. 118.

Y. faba — bondböna; turkisk böna.

Y. sativa — vicker.

Yiola tricolor — styfmorsblomma.

Yiscaria — tjärblomma.

11

Om Ölands och sydöstra Smâlands Gentianæ.

Af K. F. Düsen.

Sasom framgick af referatet i derma tidskrifts
första hafte ar 1893, hade docent Sv. Mürbecks un-
dersökningar öfver Gentianaarter af gruppen Endo -
tricha gifvit särdeles öfverraskande och vackra résultat.
I hans 71 Studien über Gentianen aus der Gruppe Endo -
tricha Froel.” (Acta Horti Bergiani, B. 2, N:o 3,
Stockholm 1892 1)) hade nämligen bland annat upp-
visats, att under namnet G. campestris vid sidan af
den tvââriga Linneanska art, hvilken detta namn
rätteligen tillkommer, doit sig en enârig, förut totalt
förbisedd art, G. baltica Mürbeck; att likaledes under
namnet G. Amarella allmänt hopblandats Linnés tvâ¬
âriga art, hvilken detta namn rätteligen tillkommer,
och en enârig, mot baltica svarande art, G . uliginosa
Willdenow, och slutligen att bâda de tvââriga ar-
terna, campestris och Amarella , uppträda med hvar
sin sommarblommande och hvar sin höstblommande
form (underart), hvilka — märkvärdigt nog — pâ
samma gâng de skilja sig med afseende pâ längden
af den tid, som erfordras for utvecklingen af blomma
och frukt, äfven skilja sig till utbildningen af stain
och blad m. m.

En blick pâ de upplysande utbredningskartor,
hvilka ätfölja denna intressanta afhandling, visar,
att äfven tili utbredningen stör olikhet räder mellan
de «enäriga arterna och de tvââriga, i det de förra,
som fordra en längre vegetationsperiod, äro hänvi-
sade tili mycket inskränktare omräden än de senare,
men ock att, säsom man künde vänta, mer eller min-
dre betydande olikheter tili utbredningen äfven finnas
mellan de tvââriga inbördes och de enäriga inbördes.

9 Afhandlingen är egentligen utkommen i Jan. 1893, ehuru
titelbladet bär artalet 1892.

Hot. Not. J89Ç.

Tydligtvis künde dock de pâ kartorna uppdragna
utbredningsgränserna ej betraktas sâsom alldeles sä-
kert fastställda. Särskildt fäste jag mi g vid nord-
gränserna for de bâda enâriga. Medan G. uliginosa
var funnen ända upp till Kristiania, Gäfle och Aland 1),
var G. baltica yisserligen känd frân talrika stallen i
Skâne och en enstaka plats i Smâland, men i öfrigt
alls icke frân den skandinaviska halfön ; öfver Dan¬
mark var den däremot spridd ända till nordligaste
Jylland. Högst antagligt föreföll det mig da, med
den kännedom jag ägde om Olands natur och vege¬
tation, att vid närmare undersökning lika väl G. bal¬
tica Mürbeck som G. uliginosa Willdenow skulle be-
finnas tillhöra denna växtrika ös flora.

Ledd af denna tanke, började jag hösten 1893
genomsöka släktet Gentiana i en del mig här tillgäng-
liga herbarier, särskildt mina lärjungars. Genast vann
pâ denna väg min förmodan sin bekräftelse. I min
davarande lärjunges, Albert Tullgrens, herbarium —
ett af dem jag allra tidigast râdfrâgade — lâgo näm-
ligen (under namnet G. canipestris) here stand af G .
baltica , insamlade i Augusti 1891 pâ den midt för
Kalmar liggande delen af Öland, i Torslunda socken,
pâ Björnhofda ägor, där den sparsamt anträffats pâ
mager betesmark vid vägskälet tili Möllstorp. Nagra
veckor senare stötte jag âter pâ G. baltica frân Öland,
nu i provinsialläkaren Nils Otto Sillens i Borgholm
herbarium. Afven dessa exemplar voro frân Tors¬
lunda socken, men närmare uppgift om fyndort och
insamlingstid saknades. De voro, efter hvad ägaren
meddelade mig, betydligt äldre än Tullgrens.

Hade det säledes varit lätt att uppspana öländ-
ska exemplar af G. baltica i herbarier, blef det
dess svärare att aterfinna arten i naturen. Under
upprepade exkursioner pâ Öland hösten 1893 sökte

Sedermera har den ju ock uppvisats frân Pargas i Abo-
trakten (se Bot. Notiser 1894, sid. 44).

13

jag den, men alltjämt förgäfves. Ej ens pâ fynd-
stället vid Björnhofda, ehuru af ganska ringa ut-
sträckning, lyckades det mig och Tüllgren att ater-
finna den. Den andra enariga, af Mürbeck ur sitt
dunkel framdragna arten, Cr. uliginosa , befanns däre-
mot vara snart sagdt allmän pa mellersta och södra
Öland. Pa denna punkt stod min kännedom om de
bada Gentianornas förekomst pa Öland tili hösten
1894. Sökandet efter Cr. baltica pa Öland äterupp-
togs da fran flere hall och kröntes inom kort med
fullständig framgang. Sa lyckades herr Tüllgren mot
slutet af Augusti icke blott aterfinna arten — äfven
nu i ringa mängd — pa fyndorten fran 1891 vid
Björnhofda, utan äfven upptäcka den i större antal
pa ett nytt stalle, omkring 3 kilometer sydligare,
nämligen pa sandig mark alldeles invid vagen inom
Runsbäcks by, äfvenledes i Torslunda socken, och
nagra fa dagar senare var herr Carl Areskog i till¬
fälle att sända mig benägen underrättelse, att han
omsider anträffat den i Högsrums socken, nära hafs-
stranden vid Ekerum. Själf lyckades jag sedermera,
dels ensam, dels atföljd af lärjungar, snart nog leta
upp den pâ en hei rad af nya växeställen. G. baltica
är mig saledes nu känd fran följande öländska fynd-
orter, i ordning fran norr tili söder:

Högsrums s:n, Ekerum, nära stranden (enl. C. Areskog);

,, ,, Rälla, vid hafvet (1815/994 K. F. D.);

Glömminge s:n, Isgärde, vid hafvet (1815/g94 K. F. D.);

Algutsrums s:n, Möllstorp, pâ betesmark ner emot hafvet
(18l6/894 Torsten Waulgren);

Torslunda s:n, Björnhofda, pâ betesmark dels ner emot
hafvet (182/994 K. F. D.), dels vid vägskälet tili Möllstorp
(se ofvan);

Torslunda by, pâ betesmark mellan kyrkan och vagen
fran Björnhofda tili Runsbäck (1831/894 K. F. D. med lär¬
jungar);

Torslunda s:n, Färjestadens, Kräketorps och Runsbäcks
betesmarker ner emot hafvet (1830/g94 K. F. I).);

14

Torslunda s:n, Runsbäck, bredvid vagen frân Björnhofda
(se ofvan).

G. baltica är sâledes nu ftmnen i 4 socknar pâ
västra sidan af mellersta Öland, pa betesmarker in-
vid hafvet eller pa ringa afstand — högst 2,5 kilo¬
meter — därifran, men ej pa alvaret och ej häller
ännu inom Smalandsdelen af Kalmar län, om ej, sa-
som jag förmodar, den af Mufbeck uppgifna fyndorten
Emmaboda är att räkna dit *). Att den undgick
mig hösten 1893, torde âtminstone till en del bero
däraf, att jag da förbisag, att den och G. uliginosa
föredraga nagot olika lokaler, en sak, som visserligen
framgar af Mürbecks framställning, men ej särskildt
betonas af lionom. Här pa orten älskar nämligen
G. baltica vida torrare mark än G. uliginosa. Ofta
växer den förra pa torra backar i sällskap med ljung.
Nägon gang växa dock undantagsvis bäda arterna
pâ alldeles likadan mark i blandning med h varan dra.
Sa förekommo de hösten 1894 om hvarandra vid
Kalla pâ torr, gräsbeväxt, ej ljungbeväxt betesmark
vid hafvet, G. uliginosa rikligast. Pâ somliga stallen
uppträdde samma host G. baltica i mycket betydande
individmängd, sa i synnerhet vid Färjestaden. Pâ
nägra fläckar af nagra kvadratmeters yta stod den
tätt, tätt. Pâ en sâdan stakade jag ut en kvadrat
af 1 meters sida och öfvertygade mig genom räk-
ning, att denna ruta hyste mellan 250 och 300 stand.
Det kan under sâdant förhallande ej betviflas, att
ensamt Färjestadens betesmarker hösten 1894 pryd-
des af mânga tusen ständ af denna art. Till storlek,
förgrening, antal blommor m. m. varierade den högst
betydligt, tili och med pâ samma växeställe. Den
ena ytterligheten bildade dvärgarne med fullkomligt
enkel stain om 3 — 4, ja, t. o. m. blott 2 centimeters
längd och en enda, toppställd blomma, den andra

*) Emmaboda järnvägsstation ligger inom Vissefjärda soc¬
ken af Kalmar län, man strax vid gränsen tili Kronobärgs län.

15

jättarne med en stam af 20 centimeters längd eller
mer, grenig nästan ända frän basen och prydd med
15 — 20 eller ända tili 25 blommor eller frukter.

Da Murbeck offen tliggjorde sin af handling, var
den nyss nämda fyndorten Emmaboda visserligen
icke den nordligaste kända, ty denna var belägen i
nordligaste Jylland, och ej häller den östligaste kända,
ty denna var belägen i Westpreussen, vid Danzig,
men den längst at nordost framskjutna. Genom de
fynd, för hvilka jag nu redogjort, har emellertid den
kända gränsen för G. balticas utbredning at nordost
förskjutits omkring 65 kilometer frân Emmaboda.
Naturligtvis ändras icke härigenom i allra ringaste
grad karaktären af artens utbredningsomrâde i det
heia, ej häller är denna tillökning af detsamma i och
för sig af nägon betydenhet, men jnst mängden af
de pâ en ringa del af Öland hittills uppdagade växe-
ställena och artens ymnighet (atminstone under gynn-
samma âr) pâ somliga af dessa växeställen synes mig
gifva vid handen, att den verkliga gränsen för dess
utbredning i östra Sverge ännu âterstâr att finna
och troligen ligger langt norr om Ekerum. *)

Om den andra enariga arten, G. uliginosa , hvil-
ken redan af Murbeck anfördes frän Torslunda och
Borgholm, kan numera utan ringaste tvekan pâstâs,
att den är Ölands allmännaste och ymnigaste Gentiana.

1) Just under det jag är sysselsatt med affattandet af denna
uppsats, visar mig docent Murbeck vänligheten lämna mig den
intressanta underrättelsen, att G. baltica äfven uppdagats frän
Göteborgstrakten. Enligt exemplar, som han erhallit hösten 1893
frän föreningen ”Floras Vänner” i Stockholm under namnet G.
campestris, hade den nämligen blifvit i Sept. 1892 af Arthur Ja-
COBI insamlad vid Langedrag utanför Göteborg (snedt emot den
nordligaste fyndorten pâ Jylland). Sedermera hade ock exemplar
frân Lundby pâ Hisingen, i Aug. 1883 insamlade af Ivan Karl-
BERG, befunnits tillhöra G. baltica. Säledes har genom dessa fynd
pâ Sverges västkust artens nordgräns äfven ät detta hall under-
gâtt en förskjutning.

16

Heit visst kan den betraktas sasom allmän eller at-
•ininstone tämligen allmän öfver heia ön ifran Bye-
rumstrakten, Strandtorp i Böda och Böda prästgard
i norr tili Enetri och Näsby ner emot södra udden.
Litet hvarstädes finner man den pa fuktiga betes-
marker vid hafvet, men den trifves äfven pa nagot
fuktig alvarmark, t. ex. â Kolstads alvar i Köping,
Lenstads, Kalkstads och Skogsby alvar i Torslunda,
Yickleby och Resmo alvar, Bjärby alvar i Kastlösa,
och sökes äfven annars med framgang, t. ex. pa fuk¬
tiga ängar (exempelvis vid Arontorp i Torslunda)
eller pa dikeskanter (exempelvis vid Tveta i Tors¬
lunda). I sank kärr- eller moss-mark har jag däremot
ej sett den, men väl Annes den i närheten af sadan
mark. Sa växer den exempelvis i gräsmattan i kan¬
ten af Lenstads mosse i Torslunda socken, hvilken
"mosse” egentligen är ett gräs- och starrkärr. Pä
fastlandet är den säkerligen ej sä allmän, men pa
fuktiga betesmarker invid hafvet nppträder den at-
minstone â ömse sidor om Kalmar, nämligen vid
Kläckebärga, Bärga och Skälby norr om staden och
vdd Stensöviken söder om Falkenbärg samt â Stensö
udde söder ut. Individmängden pa samma ställe är
ofta mycket stör. Till storlek och förgrening varierar
den som G. baltica , dock inom nägot vidare gränser,
i ty att de minsta dvärgarnes stam, frän hjärtbladens
fäste räknadt, ej nâr i höjd ens 1,5 cm. och, om den
ensamma toppblomman, sasom riktigast vore, franräk-
nas, ej ens 1 cm. och â andra sidan de kraftigaste
ständen väl ej blifva högre än hos G. baltica , men
genom rikare förgrening kunna drifva fram ända tili
omkring 50 blommor. Stundom äro kronorna hvit-
aktiga. Patagligen har en art af sâdan utbredning
och ymnighet ej kunnat undgâ M. G. Sjöstrand,
Olandsbotanisten, författaren tili "Calmar läns och
Ölands flora". Dâ han om sin G . Amarélla uppger,
att den är allmän pa ängar och betesmarker och att

17

den blommar frân Juli ända tili Oktober, har han
uppenbarligen närmast haft den växt i tankarne, som
här kallats G. uliginosa.

Vid ofvanstäende redogörelse för G. baltica och
G. uliginosa har jag främst stödt mig pä min erfa-
renhet frân hösten 1894. Hade den affattats efter
min erfarenhet frân hösten 1895, skulle den del vis
fâtt en heit annan lydelse. De bâda enäriga Genti-
anaarterna uppträda nämligen olika är mycket olika
tili individmängd och storlek. Uppenbarligen har
här pä orten 1894 varit för dem ett mycket gynn-
samt, men 1895 ett mycket ogynnsamt är. Medan
1894 Färjestadens betesmarker fläckvis täcktes af G.
baltica , har jag i host under tvâ exkursioner kunnat
pâ samma marker uppleta summa tvâ stând. Nâgot
har ock G. uliginosa i är varit försvagad tili indi-
videns mäugd, men ej synnerligen mycket. Däremot
har den varit betydligt försvagad tili individens stor¬
lek. Sâ hade i slutet af September pä betesmark
strax öster om Borgholm, där arten förut uppträdt i
medelstorlek, utaf nâgot mer än 300 ej särskildt ut-
valda stând de allra fiesta stammen endast omkring
3 cm. hög, endast nâgra fä hade den mer än 5 cm.
hög och de allra minsta hade, ehuru blommande, den
ej füllt 1,5 cm. hög (höjden i alla dessa fall räknad
frân hjärtbladens faste t. o. m. toppblomman). Det
är i full öfverensstämmelse härmed, om jag nämner,
att af samma stând endast 22 °|0 voro försedda med
grenig stam och mer än 1 blomma, men alla de öf-
riga fullkomligt enkla och enblommiga.

Det är emellertid ej blott vâra bâda Gentianor,
som uppträdt sä olika ären 1894 och 1895. Heia
örtvegetationen har, i sjmnerhet pä Öland, visât ett
ojämförligt friskare och frodigare utseende är 1894.
Uppenbarligen stär denna växling i individens mängd
och styrka i sammanhang med växlingarna i somma-
rens eller ännu mera värens nederbörd. Att neder-

Bot. Not. 1895.

2

18

borden om vâren kan växla mycket stärkt pä denna
i det heia regn- och snö-fattiga ort *), framgar af
följande utdrag ur H. E. Hambergs ”Manadsöfversigt
af Väderleken i Sverige” rörande nederbörden i Maj
manad de senaste aren:

1892 1893 1894 1895 .

Borgholm 20,6 mm. 4,7 mm. 45,5 mm. 19 mm.

Kalmar 25,4 ,, 10,8 ,, 51,3 ,, 12,1 ,,

Mörbylanga 28,3 ,, 8,1 ,, 43,7 ,, 9,8 ,,

Att döma efter dessa siffror borde aret 1893
varit minst lika ogynnsamt för de enariga Gentia-
norna som innevarande ar. Troligen ligger häri en
bidragande orsak, att jag ej redan 1893 lyckades spana
upp 6r. baltica. Är det nu sa, att 1895 (och 1893?)
Cr. baltica hindrats i sin utveckling genom varens och
försommarens torka, sä ligger det nära till hands att
fräga: hafva fröna hindrats att gro eller hafva de
nnga groddplantorna förtvinat af brist pä fuktighet?
Är det förra händelsen, sä künde man fräga: hvarför
gro da ej fröna längre fram pa sommaren, da värme
och nederbörd sta till buds i riklig mängd? Ha äter
de unga plantorna vissnat bort, hvarifran komma da
de frön, som ett följande, gy nnsamt är ge upphof tili
de da ymniga plantorna? Själf har jag inga iaktta-
gelser att aberopa tili utredning af dessa svâra frä-
gor, men docent Mürbeck har benaget meddelat mig,
att det af talrika odlingsförsök framgätt, att förkla-
ringen, hvarför Gentianorna ej dö ut trots en eller
ett par högst ogynnsamma försomrar, är att söka
däri, att blott en mindre del frön gror redan följande
aret, under det en stör mängd ligger kvar i reserv
ännu ett eller here âr. * 2)

0 Man jämföre H. E. Hambergs redogörelse för klimatet
uti J. Fr. Nyströms alldeles nyss utkomna Handbok i Sveriges
geografi !

2) Sannolikt är det pä alldeles samma sätt med atskilliga
andra växter, t. ex. med Medicago minima vid Borgholm. Som-

19

Detta om de bâda enâriga arterna. Vida mindre
tanner jag annu om utbredningen inom omrâdet af
de motsvarande tvââriga. Hvad deras sommarblom-
mande underarter vidkommer, sa âr G. campestris
-subsp. suecica af Murbeck sedd frân Borgholm * 1) och
i sydöstra Smâland sannolikt spridd här och dar —
exemplar har jag sett frân Döderhult, (Alghult i
Kronobärgs län,) Bäckebo, Kristvalla, Emmaboda,
Nybro, Halltorp och Torsäs — och G. Amarella subsp.
lingulata troligen spridd här och dar pâ Öland —
exemplar äro af Murbeck sedda frân Borgholm och
af mig frân en äng vid Böda hamn (Juli 1893 B.
O. Leth), Möllstorp i Algutsrums s:n (Juli 1894
Einar Wahlgren), Gräsgärds s:n (M. Gr. SjÖstrand enl.
N. 0. Sillens herb.) samt As (1 8 3|7 93 C. Areskog) 2).
Vida, vida sällsyntare äro uppenbarligen de tvâârigas
höstblommande underarter. G. Amarella subsp. axil¬
laris är mig tili och med ännu okänd frân omrâdet
och för G. campestris subsp. germanica känner jag
endast en fyndort frân Öland, nämligen Borgholm
enligt Murbeck, och en fyndort frân Smâland, näm¬
ligen Karsjö i Gullabo socken af sydligaste Kalmar
län enligt exemplar, insamlade den 20 Aug. 1895
af min förre lärjunge, herr Alfr. Andersson. Om

mären 1894 fanns den i största mängd och ej blott i närheten af
slottet, utan äfven langt ute pâ alvaret och visade sa yppig ut-
bildning, att somliga stand endast med svärighet künde rymmas
pâ vanligt prässpapper. I ar har jag och flere med mig sökt den,
utan att finna ett enda stand. Äfven förut har en sâdan ombyt-
lighet hos denna art just vid Borgholm varit iakttagen och fram-
hâllen i litteraturen (se L. M. Neuman i Bot. Not. 1887, sid. 17—18).

1) Eget nog känner jag ännu ingen annan füllt säker öländsk

fyndort för denna, men sannolikt skall den, da uppmärksamheten
riktas härat, snart befinnas tämligen spridd pâ Öland.

5) Enligt SjöSTRANDS anf. flora är den ymnig vid hafsstran-
den mellan Gräsgard och Äs, där den blommade i slutetaf Juni
aren 1849 — 1852, en uppgift, som vittnar, att han haft den rätta
växten för sig.

20

Karsjö-exemplaren ma anmärkas, att bland de nära.
40 stand, hvilka insamlaren benäget tillställt mig,.
nâgra delvis afvika frän den beskrifning Murbeck
lämnat, antingen sä att somliga internodier äro be-
tydligt längre än bladen, eller sä att de förlängda.
internodiernas antal, toppblommans skaft medräknadt,.
gar öfver 8 upp tili 11. Dessa stand variera enkla.
och enblommiga tili rikt grenade och mängblommiga
och stammarnes längd fran hjärtbladens fäste t. o. m..
toppblomman fran 6 tili 29 cm.

Binga är det bidrag jag harmed kunnat lämna
tili vidgad kännedom om Gentianornas utbredning,,
utseende och lefnadsförhallanden i sydöstra Sverge,,
men künde det lifva tili fortsatta studier i ämnet —
särskildt öfver höstformerna — inom Blekinge, norra>
Kalmar län, Östergötland och Gotland, hvarest säker-
ligen ännu atskilliga fynd och iakttagelser äro att,
göra, sa vore författarens syfte vunnet. *)

Kalmar i Oktober 1895.

*) Mahända vore det ej olämpligt att vid detta tillfälle -
offentliggöra nâgra fyndorter utanför mitt nu valda omrade, hvilka .
vid mitt sysslande med ämnet tillfälligtvis kommit tili min känne¬
dom. De äro följande:

G. baltica. Blekinge, Jemjö s:n, Lökaryd (Sept. 1877 J. F.,
E. Svanlund).

G. campestris subsp. suecica. Yästergötland, Karlsborg (1893
Per Nie ander).

G. campestris subsp. germanica. Upland, Upsalatrakten,
Yreta (1819/885 0. Fr. Andersson); Östergötland, Sunds s:n, Äng.
(1824/s94 K. F. D.).

G. uliginosa. Yärmland, Karlstad (enl. ex. i N. 0. Sillens,
herb.); Blekinge, Bamdala s:n, Torstäfva (1829/s76 J. F. E. Svan-
lund).

G. Amarella subsp. axillaris . Angermanland, Tasjöbärgeti
(N. 0. Sillen).

21

Scapania gymnostomophila n. sp.

Descripsit B. Kaalaas.

Dioica, gregaria vel inter alios muscos spar sa ,
«æpius tarnen supra cæspites Gymnostomi rupestris re¬
pens vel eisdem intermixta, 0,5 — 1,5 cm. longa et
-cum foliis 1 — 1,5 mm. lata, vulgo saturate viridis,
rarius flavo- viridis, humifusa et repens, apice solum
adscendens, habitu Diplophyllum taxifolium in memo-
riam revocans.

Caulis simplex vel parce ramosus, pro ratione
crassus et rigidus, fragilis, tlexuosus, flavo-viridis —
brunneus, postice fere ubique hyalino-radicellosus,
valde regulariter pectinato-foliatus.

Folia exacte disticha, contigua — subimbricata,
fere ubique æquimagna, sat crassa et rigida, horizon-
taliter patentia — subsquarrosa, nonnihil ad anticum
vergentia, sicca ad anticum valde curvata, ut planta
postice convexa fiat, obtuse complicata, ad 2[3 in lo-
bis duobus, valde inæqualibus, divisa, inferiora trans-
lucentia, superiora viridia et opaca.

Lobus foliorum anticus minor, 1 5 — 1 1 3 solum
lobi postici, ad medium caulis protractus, ad anticum
sursumque porrectus, sæpe tarnen reflexus, oblique
ovalis — ovato-triangularis, obtusus vel acutiusculus.

Lobus posticus major concavus et postice paul-
lum decurrens, oblique ovatus vel ovalis, vulgo valde
recurvatus, apice obtusiusculus vel plus minusve acu¬
tus; margines utriusque lobi ubique integri.

Cellulæ foliorum sat parvæ et densæ, 4— 6-gonæ,
sæpe distincte séria tæ, in toto folio fere æquimagnæ,
marginales solum paullum minores quadratæ, omnes
subtiliter punctato-verruculosæ et præsertim ad angu-
los bene incrassatæ, valde chlor ophylliferæ et opacæ,
nisi illæ quæ, angulum basilarem posticum folii fin-
gunt, quæque semper inanes et translucentes sunt.
Materia, quæ in cellulis continetur, pro more in glo-

riot. Not. 1896.

22

bulam magnam griseam in medio cellularum con¬
tracta est.

Flores feminei et fructns ignoti. — Plantæ ma-
scnlæ eisdem sterilibus simillimæ, haud densifoliæ, ad
medium et apicem parce antheridiiferæ ; bracteæ foliis
simillimæ, nisi ad basin leniter saccatulæ, monandræ;
antheridia ovalia — ovali-globosa, magna, flavo-viri-
dia, stipite brevi solum *|4 — ‘|2 alto a cellulis 7—9
uniseriatis formato, parapbysis nullis.

Gonidia in acervos magnos ad apicem marginesque
foliorum superiorum, ovalia— elliptica, juniora viridia,
demum rufo-brunnea, pro more bi-, raro unicellu-
laria.

Habitat in Norvegia ad rupes plus minus ve
calcarias, humidas et umbrosas, præcipue prope rivulos
et cataractas; prope Christiania m multis locis obser-
vata sed ubique parva copia; probabiliter per Scan¬
dinavian! late distributa, quum etiam in Dovrefjeld ad
rivulum Sprenbækken prope Kongsvold in altitudinem
circa 1400 m. et in Ranen Nordlandiæ a nobis lecta.

Differt a Scapania œquiloba , quacum sedem com-
munem habet, statura multo minore, lobis foliorum
valde inæqualibus et cellulis haud papillosis, a Sc.
curta et Sc. rosacea , cui proxima, habitu, foliis ubique
æquimagnis semperque integerrimis, parvitate lobi
antici foliorum et inprimis cellulis parvis, opacis an-
gulatisve.

Hæc planta sine dubio est species distinctissima
et quasi transitum e genere Scapania ad Diplopliyllum
efficit.

23

Frân Botaniska Sällskapets i Stockholm
sammankoms ter .

Den 7 nov. 1894.

Landtbruksinspektör Aua. Lyttkens höJl föredrag
om den af K. Landtbruksstyrelsen fastställda ”Nor-
malförteckning öfver svenska växtnamn” [se: Sveriges
Utsädesförenings Tidskrift 1894 H. 4 — 5]. Frân ât-
skilliga af sällskapets medlemmar framstäldes kritiska
anmärkningar mot det satt, pa hvilket nämnda ”nor-
malförteckning” var redigerad samt mot de i den-
samma ’’faststälda” namnen.

Den 21 nov. 1894.

Rektor S. Almquist föredrog om nagra i växt-
geografiskt afseende intressantare arter af släktena
CareXj Calamagrostis och Hieracium och framhöll huru
den nutida utbredningen för fiera af dessa släktens
arter visade pâ en östlig invandring öfver Finland.

I fiera afseenden syntes ifragavarande växters utbred-
ning sta i samband med forntida niväförändringar,
nagot som särskildt framträdde för en del arter i mel-
lersta Sverige.

Apotekare Nie. A. Svensson redogjorde för Vege¬
tationen kring Kaitumsjöarne i Lule Lappmark [Se:
Om den fanerogama och kärlkryptogama Vegetationen
kring Kaitumsjöarne i Lule-Lappmark. K. Vet.-Akad.
Handl. Bih. Bd. 21 (1895) III. N:o 1].

Den 20 febr. 1895.

Professor Y. B. Wittrock föredrog om de od-
lade penséernas historia [Se: Acta Hort. Berg. Bd.

II (1896) N:o 7].

Dr. Gunnar Andersson förevisade den vid Stora
Värtan funna östeuropeiska Potentilla bifurca L. Med
anledning däraf meddelade adj. F. R. Aulin att denna
art äfven anträffats i ”södra bergen” invid Stockholm.

Bot. Not. 1895.

24

Kyrkoherde O. Redeliüs demonstrerade nâgra af
honom pâ Dovre funna anmärkningsvärdare växtformer.

Den 20 mars 1895.

/

Professor Jak. Eriksson höll föredrag om parasi-
tismens specialisering kos sädesrostarterna (Se : Om
parasitismens specialisering hos sädesrostsvamparne.
Landtbruksakad. Handl. och Tidskr. 1895. Äfven
sasom : Medd. fr. K. Landtbruks-Akad. Experimental-
fält N:o 30].

Den 17 april 1895.

Sällskapet, som beslutit samla medel tili en fond,
afsedd atfc understödja botaniska resor inom landet,
künde genom en af sina medlemmars frikostighet re¬
dan för 1895 utdela 150 kr. i reseunderstöd. Detta
tilldelades stud. H. Hesselman, för att inom skärgar-
den mellan Radmansö och Söderarm instundande som-
mar utföra växtfysionomiska undersökningar och göra
studier öfver skärgärdsflorans spridniugssätt.

E-ektor S. Almqvist höll föredrag om hufvudty-
perna inom släktet Cdlamayrostis , med särskild hänsyn
tili de svenska arterna.

Professor Y. B. Wittrock redogjorde för sina
biologiskt-morfologiska och systematiska studier öfver
Viola tricolav L. och närstäende arter [Se: Acta Horti
Bergiani. Bd. II (1896) N:o 1].

Den 22 maj 1895.

Dr. G. Tiseliüs demonstrerade den nyutkomna
andra fascikeln af sitt exsiccatverk : 7,Potamogetones
suecici exsiccati”.

Dr. Ernst Henning förevisade och redogjorde för
nâgra anmärkningsvärda varieteter af sädesslagen,
och förevisade dels en formserie af Hordeum trifurca-
tum X Steudelii , dels âtskilliga sinsemellan skiljaktiga
typer af SquareJieadhvetet , dels den af Rimpau framställda
hybriden mellan rag och hvete. [Delvis meddeladt i:

Agrikulturbotaniska anteckningar. Medd. fr. K. Landt-
bruksstyrelsen N:o 11 âr 1895 (N:o 29). sidd. 86 —
88, 44 — 46.]

Dr. G. A:n Malme föredrog om släktet Triuris
(Miers) samt förevisade af honom själf i Sydamerika
insamladt spritmaterial af detsamma [Se: Ueber Triuris
lutea (Gardn.) Benth. & Hook. K. Yet.-Akad. Handl.
Bih. Bd 21 (1895) III N:o 14].

Professor Y. B. Wittrock förevisade en honom
tillsänd anmärkningsvärd form af Anemone nemorosa
L. frân Lindö i mellersta Södermanland.

Den 18 September 1895.

Sällskapets sammankomst hölls a Bergielund,
hvarvid den botaniska trädgarden demonstrerades af
professor Y. B. Wittrock.

Den 23 Oktober 1895.

Sällskapet beslöt att publikation af dess för-
handlingar hädanefter skall ske endast i Botaniska
Notiser och pâ sä satt, att sekreteraren efter hvart
möte tili redaktionen af denna tidskrift afsänder en
kort redogörelse för sammanträdet. Därjämte beslöts
att tili hrr föredragande hemställa, att da föredrag
publiceras, angifves, att och när detsamma inför Säll¬
skapet föredragits.

Lektor O. A. M. Lindman redogjorde för ruin-
lloran i Yisby ruiner [Se: Kärlväxtfloran pâ Visby
ruiner. K. Yet.-Akad. Förh. Öfvers. Bd. 52 (1895)
N:o 8].

Professor A. G. Nathorst omtalade epifytisk före-
komst af hafre [Se: Om hafre sasom epifyt, Bot, Hot.
1895 sidd. 257—263].

Dr. Gunnar Andersson förevisade och beskref
nagra mindre kända hybrider och former, nämligen
Sorbus Aucuparia L. X fennica Kalm, Schoenus ferru-
gineus L. X nigricans L., Menyanthes trifoliata L. f.
paradoxa Fr. och Cratœgus monogyna JACQi f. taxa ,

26

alla af honom sistlidne sommar funna pâ Gotland a
Snäckgärdet norr om Yisby.

Professor Y. B. Wittrock omtalade floran pâ
Gotlands Färö, därvid särskildt uppehâllande sig vid
den nyssnämnda $or2ws-hybriden, bvilken af honom
där anträffats, samt de därsammastädes lefvande for-
merna af Viola tricolor Auct.

Den 20 november 1895.

Rektor S. Almqvist omtalade de förändringar
floran undergâtt pâ ett af honom under 30 ârs tid
närmare observeradt omrade vid Tibbie i Uppland
samt förevisade en serie hybrider och kritiska former
tillhörande släktena Calamagrostis , Car ex, Epilobium ,
Salix m. fl.

Pastor O. Hagström redogjorde för sina fran ut-
vecklingshistorisk synpunkt verkställda studier öfver
släktet Callitriche samt lämnade en kritisk framställ-
ning af de olika karaktärernas värde för artbegräns-
ningen.

Dr. Gunnar Andersson omtalade den forntida ut-
bredningen i Europa af den nu därstädes utdöda
Brasenia purpurea Mich. [Se: Über das fossile Vor¬
kommen der Brasenia purpurea Mich, in Russland
und Dänemark. K. Yet.-Akad. Handl. Bih. Bd. 22
(1896) III].

Sällskapets sty reise omvaldes för arbetsaret 1896
och utgöres af professor Y. B. "Wittrock ordförande,
rektor S. Almquist v. ordförande, docent Gunnar An-
dersson sekreterare, adjunkt Fr. R. Aulin skattmä-
stare och biträdande sekreterare. — Yid ärets slut
räknade Sällskapet 85 medlemmar.

27

Nâgra Hieracia macrolepidea frân sydvestra
Sverige.

Af K. O. E. Stenstrôm.

Inom Hieracium-släktet uppträda de särskilda
formerna pâ tre olika satt.

Pör det första gifves det former, som öfverallt
där de anträffats äro väl begränsade frân alla andra;
de hafva sâledes den inom andra släkten vanliga art-
karaktären.

För det andra förekomma former eller rättare
formserier, som inom sig hâlla fiera tydligt skilda,
men utan gräns i hvarandra ôfvergâende, enheter.

Slutligen, för det tredje, finnas formgrupper,
hvars sammansättande element fôrhâlla sig pâ bâda
dessa satt. Inom ett visst omrâde förenas de serie-
formigt med hvarandra, pâ andra trakter âter hâlla
de sig âtskilda.

Den andra (eller tredje) kategorien af former
mäste alltid vara för handen inom ett kritiskt slägte,
ty annars vore det ju icke kritiskt. Knappast nâgot
släkte torde emellertid vara sâ alltigenom kritiskt, att
det icke âger âtminstone nâgon représentant för den
första gruppen, liksom dessa tva grupper sinsemellan
väl aldrig äro sä skarpt begränsade frân hvarandra,
att den tredje gruppen är alldeles utesluten.

H. macrolepidea synas bilda en af de mest kri-
tiska afdelningarna inom Hieracium-släktet. I östra
Sverige hör denna grupp antagligen tili den andra
af de ofvan gjorda indelningarna, pâ Bornholm tili
den tredje (âtminstone del vis d. v. s. beträffande
en del former). Huru förhäller det sig i sydvestra
Sverige?

Den följande granskningen af de under visser-
ligen mera flyktiga uppehâll pâ spridda orter i Skäne,
Hailand, Smäland och Vestergötland gjorda samlin-
garna lämnar ett första försök tili svar pâ den frä-

28

gan. Af dessa undersökningar att dôma framgâr det,
att raacrol. gruppen är öfyerhufvud taget langt spar-
sammare representerad i dessa trakter än i östra
Sverige och pâ Bornholm, ehuru möjligen äfven i
sydvestra Sverige en rikhaltigare dylik flora star att
Anna pâ lämplig mark (sandaflagringar, särskildt i
kusttrakter). Yidare framgâr det, att detta omrade
i likhet med Bornholm, men i olikhet med östra
Sverige, äger manga väl markerade former. Nâgon
verklig H. sabulosorum har ej anträffats. Om H.
sabulos. f. revertens undantages synes ingen annan öf-
verensstämmelse räda med den östsvenska Serien än i
afseende pâ de vegetativa organens jämförelsevis min-
dre stärkt utvecklade beklädnad (i motsats tili för-
hällandet hos den äkta H. macrolepideum (Pelete-
rianum)).

De bornholmska formenheterna visa däremot en
öfverraskande öfverensstämmelse med de här behand-
lade. Salunda förekornmer H. albicomum bade pâ
Bornholm och pâ Kinnekulle, och under namnet H.
*subpeleterianum ß tonsum hafva sammanförts fiera
särskilda former, som äro alldeles eller mycket nära
identiska med respektive bornholmska. Dä emellertid
det saväl i Sverige som pâ Bornholm insamlade ma-
terialet af dessa senare är jämförelsevis sparsamt, har
jag föredragit att tillsvidare endast i korthet karak-
tärisera dem utan särskild namnbeläggning, hufvud-
sakligen för att fa nagra hallpunkter för den geogra-
fiska utbredningen.

Det är mindre förvanande att hithörande former
i afseende pâ sina holkar äga likhet med en del
bredfjälliga Pilosellor. Egendomligare är förhallandet
med den här nedan beskrifna H. tapeiniforme , som
genom sin smala och smalfjälliga holk är af utpräglad
Pilosella-typ och, säsom namnet anger, särskildt öf-
verensstämmer med H. tapeinum. Yi Anna saledes,
att äfven emellan Pilosella- och macrolepideum-grup-

29

perna râda analogier i de fruktifikativa Organen pâ
samma sätt som förhällandet är inom andra grupper
af släktet t. ex. emellan silvaticum- och murorum-ff.
analogier knnna tydas säsom de ännu kvarstaende
Dessa frändskapsbevisen, sedan de vegetativa Organen sä
att säga tagit afstand fran hvarandra d. v. s. tillpas-
sat sig för olika yttre förhällanden. Underligt är att
denna skilnad (i stolonernas byggnad) mellan de bada
grupperna verkligen är sä skarpt markerad som den är.

Ett särskildt kinkigt kapitel i detta liksom i
andra länge bearbetade polymorfa släkten är namn-
frâgan. Det 'visar sig pâ fiera sätt. Utom Synony¬
miken med alla dess irrgângar tillkommer här svârig-
heten att finna det riktiga systematiska värde, som
bör tillmätas hvarje form. Jag bringar denna fräga
âter pâ tal, da jnst de här behandlade formerna i
detta afseende hafva beredt en del svârigheter.

Det har närmast varit att välja pâ, att i likhet
med Nägeli och Peter nppfatta H. macrolepideum
(Peleterianum) säsoin art och sedan infoga de särskilda
formerna säsom underarter, varieteter o. s. v., eller
ocksâ att heit enkelt beteckna alla hithörande speciela
former säsom arter hörande tili macrol. gruppen.

Vore Pilosella- och macrol. formerna bättre kända,
ätminstone sä jämförelsevis väl utredda, som södra
Sveriges archieracier f. n. äro, sä skulle valet blifva
lättare. Jag har emellertid beslutit mig för det sist-
nämda tillvägagäendet pâ grund af det enklare för-
faringssättet. Ocksâ undviker man dä att afgöra den
ofta vanskliga frägan, till hvilken nnderart (art) de
olika formerna skola foras.

Eör öfrigt är saken i och för sig af mindre
vikt. Visar det sig framdeles, att ”arterna” flyta
öfver i hvarandra, sä är det ju ingen sak att dégra¬
dera dem. Namnet behöfs alltid för att i kortheb
angifva, hvilken form som menas. Dessutom har den
erfarenhet, som hittills vunnits pâ andra omräden af

BO

Hieracium-släktet, gifvit vid handen, att man i lik-
nande fall vid forfcsatta undersökningar i allmänhet
snarare haft skäl att höja än att förringa den en
gang gjorda systematiska värderingen.

De med namnen revertens och tonstim betecknade
formerna hafva fatt behalla namngifvarnes systema¬
tiska beteckningssätt. Den senare är af Nägeli och
Peter alltför ofullständigt beskrifven för att man kan
veta, i hvilket omfâng denna enhet skall tagas. I
det förra namnet inbegripas af Dahlstedt härigare
’’variationsriktningar’1 af H. sabalosorum. Det under
detta namn i Dahlstedt’s exsiccat-verk utdelade numret
har tjänat som rättesnöre för min bestämning af de
skanska exemplar en.

H. tapeiniforme n.

Rhizoma mediocre, elongatum. Folia basalia ro-
sularia ad 5,5 cm. longa 7 mm. lata, ± anguste
oblonga (lanceolata) — lingulato oblonga obtusa vel
sæpius breviter acuta, late petiolata, integerrima, supra
viridia setulis 2 — 3 mm. longis sparsis — sat densis
instructa, subtus ± canescentia floccosa vel tomentosa
vix pilosa parum nervosa. Stolones ad 2,5 cm. longi,
sat crassi cano-tomentosi et albido-pilosi, homophydli,
foliis 4 — 6 evolutis. Scapas erectus 8 — 10 cm. altus,
subgracilis vel crassiusculus, 0 — 1 (2)-squamosus, stel-
lato-floccosus, glandulis partim nigris atque minutis
c. 0,25 mm. longis partim ± cereinis et duplo vel
magis longioribus usque a basi densuisculis sub in-
volucro ± confertis pilisque sordidis 2 — 3 mm. longis
solitariis — raris immixtis vestitus. Involucrum sat
obscurum, angustum, c. 10 mm. altum 4,5 mm. la¬
tum, basi ovoideum, db dense glandulosum, minus
pilosum, parum floccosum. Squamce subæquales,
ad 1,5 mm. latæ, extimæ elongate triangulares acuti-
usculæ, interior es e basi d= late lanceolata a medio sat
cito in apicem longum acuminatæ virido-marginatæ,

31

intimæ ± subulatæ. Calathidium c. 28 mm. latum,
sulphureo-flavum, radians, ligulis marginalibus ad 1,6
mm. latis laceratis extus purpureo-striatis involucrum
5 — 6 mm. superantibus, stylis flosculis concoloribus.

Har tili holkens form och beklädnad en särdeles
stör öfverensstämmelse med H. Pilosella tapeinum
Dahlst. (Hierac. exsicc. Pasc. II N:o 1) och kan be-
traktas som dennas paralell-form inom macrolepideum-
. Serien. Dess diagnos skulle salunda kortast kunna
affattas: en macr olepideum-for m med tapeinum-
holk.

Anträffad i Skâne pâ Hallandsäs i närheten af
Bastad samt i Vestergötland pâ Kinnekulle. Exem¬
plaren fran Vestergötland hafva nagot ljusare, star-
kare stjärnhariga holkar.

H. lampedotrichum n.

Fhizoma crassiusculum, elongatum. Folia basalia
rosularia sub anthesin ± emarcescentia. Folia stolonum
c. 5 cm. longa 6 — 7 mm. lata, ± lanceolata — oblonga,
petiolata, integerrima, eglandulosa, supra ± saturate
viridia effloccosa pilis vel setulis mollibus c. 3 — 4 mm.
longis db densis vestita, subtus albicantia — nive-
scentia dense tomentosa leviter pilosa evidenter co-
stata. Stolones ssepius complures, sat crassi, ad 4
cm. longi, dense tomentosi et albido-pilosi macro- et
homophylli foliis 6 — 8 evolutis. Scapus (vel scapi)
ad 16 cm. longus, crassiusculus, strictus vel leviter
adscendens, monocephalus, 1 — 3-squamosus, læte viri-
dulus, stellato-floccosus sub involucro tomentosus, glan-
dulis minutissimis 0,25 — 0,50 mm. longis inferne spar-
sis superne densis pilisque tenuis albidis 1 — 2 mm.
longis solitariis — raris immixtis instructus. Invo¬
lucrum sat magnum c. 10 mm. altum 5 mm. latum,
basi rotundatum postea ± truncatum, cano-tomen-
tosum atque albido-pilosum pilis mollibus 2 — 3
(4) mm. longis ± confertis glandulisque fere

32

nu lli s vel basin versus e scapo adscendentibus præ-
ditum. Squamæ sat angustæ, vix ad 1,5 mm. latæ,
elongate triangulares vel e basi leviter oblonga sen-
sim in apicem longam acutum (acutiusculum) — su-
bulatum (baud manifeste ’’acuminatum”) attenuatæ,
immarginatæ vel intimæ marginibus lætioribus parum
apparentibus munitæ. Calathidium flavum c. 30 mm.
latum, ligulis marginalibus c. 2 mm. latis haud pro¬
funde laceratis extus purpureo-striatis, stylis flosculis *
concoloribus.

Utmärkes isynnerhet genom de ljusa holkarna,
som äro tätt klädda at hvita, fina, mer eller mindre
glänsande bar. Genom holkarnas starka bârighet
erinrar den om norska ocb sydeuropeiska macrole-
pidea, men liknar tili de vegetativa organens bekläd-
nad mera den östsvenska H. sabulosorum Dablst.
Holkfjällen äro smala ocb spetsiga sâsom hos Pilo-
sella-former. Utom fiera kortare finnas omkring 15
stycken ungefär lika stora fjäll pâ hvardera sidan af
den tillplattade bolken.

Anträffad i Yestergötland pâ Kinnekulles öfver-
sta formation (trapp).

H. albicomum Stenstr. i ’’Bornbolm. Hier.” Bot.
Tidsskr. (under tryckning).

Anträffad pâ Kinnekulle i Yestergötland. —
Den karaktäriseras genom sina korta, tjocka, utspär-
radt bvitbâriga bolkar. Exemplaren frân Yestergöt¬
land synas i allt väsendtligt fullkomligt öfverensstäm-
mande med de bornbolmska.

H. mallotum Stenstr. i ’’Tvänne Pii. fr. Halm-
stadstrakten”. Bot. Not. 1895, s. 215 1).

Anträffad mellan Hesslebolm ocb Wankifva i
Skâne. — Utmärkes genom sina stora, môrkbâriga,

*) Den andra härstädes (s. 216) beskrifna formen, H. gram-
mophyllum , har icke anträffats i de andra landskapen.

r ;

33

bredfjälliga holkar. De skanska exemplaren hafva
nägot smalare blad än de halländska. — Pa samma
trakt i Skäne har äfven insamlats en afvikande form,
som skiljer sig genom sina mindre hariga holkar med
smalare fjäll. Den behöfver närmare studeras.

Mera aflägset besläktad är däremot en annan,
likaledes pâ samma omrâde funnen form, som synes
vara identisk med en tillsvidare sasom var. 6 af H.
bornholmiense Stenstr. 1. c. omnämnd bornholmsk f.
Pâ grund af det sparsamt föreliggande materialet ma
den emellertid här endast i största korthet anmärkas.

H. sabulosorum Dahlst. f. revertens Dahlst. H.
Dahlst. Bidr. tili sydöstra Sveriges Hierac.-flora . S.
14 och Herb. Hierac. YI. 37.

Anträffad i Skäne mellan Svedala och Börringe-
slätt. — De skänska exemplaren äro lagväxta, om-
kring 6 cm. höga. De nägot robusta, stjärnludna
holkskaften äro klädda af spridda eller mera tättsit-
tande, sina, svarta eller, isynnerhet om de äro längre,
gulknappiga glandler samt utstaende enkla har. Hol¬
ken är 9 — 10 mm. lang och omkring 5 mm. bred
samt är tätt klädd af mer eller mindre utstaende
hvita eller mot fjällens spetsar mörknande har jämte
inblandade, föga märkbara glandler. De yttersta
holkfjällen äro kort tillspetsade, de inre mera sma-
ningom afsmalnande i en inre hvass, hos de innersta
sylformig, spets. — Liknar nägot H. albicomum, men
har bl. a. smalare blad och holkar.

H. *subpeleterianum N. & P. ß tonsum N. & P.
H. Pilosella v. Peleterianum Lindeb. Hierac. Scand.
exicc. N:o 2. part.

Nära denna af Nägeli och Peter namngifna bo-
husländska form stâr en macrolepideum frän Kinne-
kulle, hvars viktigaste karaktärer här nedan ma an-
föras.

Bot. Not. 1896.

3

34

Omkring 15 cm. hög. Holkskaftet tjockt, för-
sedt med ett fjäll pa obestämd höjd samt vanligen
ett par andra strax under holken, obetydligt stjärn-
ludet och nästan utan enkla hâr men i hela sin
längd klädt af rikliga, under holken sär deles tätt
sammanträngda, robusta, jämförelsevis lânga (0,5 mm.
eller mera), svarta eller i spetsen gulknappiga gland-
ler. Holken stor, omkr. 12 mm. lang, 6 — 8 mm.
bred, af en mörkt gröngra färgton, klädd af rikliga
glandler och vanligen ganska talrika enkla har, högst
obetydligt stjärnharig. Holkfjällen tili nära 2 mm.
breda med ljusgröna kan ter, de fiesta upptill föga
afsmalnande i en trubbig eller hos de innersta hvass,
vanligen hingt purpurfärgad spets.

Den afviker fran ß tonsum bl. a. genom den
kortare och sparsammare harigheten pa vegetativa
delar, den mycket starkare framträdande glandelbe-
klädnaden pa skaftet och i holken.

En annan och sasom det synes mindre utmärkt
form, som äfven är funnen pa Kinnekulle, har min¬
dre och ljusare, starkare stjärnludna holkar, som jämte
skaften äro klädda af sma, ljusa glandler, utan eller
med mindre rikliga, fina hâr. — Den är möjligen
endast en ytterlighetsform af den föregaende och för
öfrigt, sa vidt man kan döma af det sparsamma ma-
terialet, synes den vara identisk med en onämnd
form fran Bornholm.

Slutligen ma ytterligare tvänne ff. nagot vid-
röras, särskildt pa grund af deras stora likhet med
hvardera af tvänne bornholmska macrolepidea. För
att ater med säkerhet afgöra, om de värkligen sam-
manfalla med dem, behöfves ett större material för
undersökning.

Den ena, fran Kinnekulle, afviker frân H. born-
holmiense var. 2 knappast genom annat än nagot kor¬
tare akenier, kortare och ljusare pappus. Den är om¬
kring 12 cm. hög, har ett fint stjärnludet holkskaft,

35

som för öfrigt är klädt af nedtill sparsammare, upptill
rikligare, smä glandler jämte enstaka inblandade fina
•och jämforelsevis korta enkla har. Holken är om-
kring 10 mm. hög och 5 mm. bred, mörkgrön eller
svartgrön, med mot skaftet afrundad bas, tätt klädd
af glandler och enkla har jämte ett föga framträ-
dande stjärnludd. Holkfjällen ha en heit kort spets,
som ätminstone hos de inre är hvass och vanligen
rosenfärgad. Till vegetiva delar förhäller den sig
nngefär som de föregaende.

Den andra, frän Femsjö i Smäland, är endast
omkring 5 cm. hög, har ett starkare stjärnludet holk-
skaft klädt af rikligare och längre glandler, för öfrigt
«om den föregaende. Holken är nngefär af samma
-storlek, har en annan men snarlik färgskiftning, är
•öfvervägande eller nästan uteslutande klädd af jäm-
förelsevis länga glandler, obetydligt stjärnharig. Holk¬
fjällen äro särdeles breda, särskildt i förhällande tili
«in ringa längdutsträckning, de yttre ända tili 2,25
mm. (hos den förra tili 1,5 mm.), med breda gröna
kanter, endast de innersta uppât afsmalnande i en
mer eller mindre tydligt hvass spets. Den füllt ut-
slagna, radierande blomstäl Iningen har en bredd af
30 — 32 mm. Kantligulæ äro 2 mm. breda och nä
7 — 8 mm. öfver holken. Stiften, äro af samma färg
:som de tämligen mörkgula blommorna.

Den pâminner om en form frän Bornholm (H.
bornholmiense var. 8 1. c.).

36

Växtlokaler för nya eller sällsynta växter r
Norrland.

Af P. Olsson.

Här meddelade växtgeografiska bidrag tili Norr-
lands flora äro, liksom förhallandet värit med nagra,.
som jag förut meddelat i denna tidskrift, hufvudsak-
ligen grundade pa anteckningar, gjorda vid gransk-
ning af nägra lärjungars herbarier. De med em
asterisk (*) utmärkta äro nya för provinsen.

*B idens tripartita L. * Angml. Själevad (O. Strindberg)^
Hels. Ytterhogdal vid Aspanstjärn (R. Lindblad). -
B. cernua L. Hels. Ytterhogdal vid Aspanstjärn (id.).

* Chrysanthemum segetum L. Um. Lpm. Fredrika prest—

bol (S. Bjurberg).

* Matricaria discoidea DC. *Ângml. Hernösand pâ bal¬
last 1894, Själevad 1895. Med. Sundsvall pa.
ballast.

Gnaphalium norvegicum Gfunn. Um. Lpm. Fredrika (S.

Bjurberg) Angml. Gagnet i Helgum (Forsén).

G. supinum L. Herj. Högtjället i Wemdalen (H. Wa—
genius).

* Aster Tripolium L. Angml. Ornsköldsvik.

Eriger on elongatus Led. Um. Lpm. Brattnicksele i Sor—
sele (S. Bjurberg).

E. alpinus L. Herj. Högfjället i Wemdalen. Hels. Wi--
ken i Yflterhogdal (R. Lindblad).

E. uni floras L. Herj. Sonfjället (E. Blombergson), pa^
platân vid Storân i Storsjö (H. Wikander).

Lappa minor Schk. Hels. Wiken i Ytterhogdal (R..
Lindblad).

Mulgedium sibiricum (L.) Angml. Tasjön, Täsjöberget
(A. Hörnfelt), Wiksjö (Bill) och Westanäberg
(Sandler). Med. Randklöfven (J. G. Nordling),
sjön Toringen (E. Äfeldt).

M. alpinum (L.) Med. Timra vid Frödalsbodar (C^
Holm m. fl.). Hels. Gnarp (P. Wagenius).

37

*Hieracium alpinum L. * Angml. Täsjöberget och. Norrby
i Tasjö (A. Hörnfelt). Dal. Bjurbergs klack
(1895 C. Eriksson).

< Campanula patula L. Angml. Normesunda i Anundsjö,
Bosundet i Bodum.

Phyteuma spicatum L. N. Böraas (vild, 1891 H. Wa-
genius).

Myosotis sylvatica Hoffm. Àngml. Graninge mot Le-
dinge (Wagenius).

* Mentha sylvestris L. Hels . Norrviksta i Forsa s:n pä

en äng, möjl. förv. (B. Lindblad).

Thymus Chamœdrys Fr. Angml. Björna.

'*T. serpyllum L. Herj. Hamrafjäll vid fäbodar (H.
Wagenius).

Plinopodium vulgare L. Hels. Bisberget i Ytterkogdal.
Gentiana nivalis L. Angml. Säbra Med. Timrâ a slot-
terholmen, Holmö i TynderÖ.

Veronica saxatilis Scop. Herj. Blafjäll v. om Storsjö
(H. Wikander).

^ V. alpina L. * Angml. Norrby i Tasjö pa ett berg
(A. Hörnfelt). Herj. Högfjället i Wemdalen (G.
Jonsson m. fl.).

* Limoselia aquatica L. Med. Torpsjön (H. Modén).

* Odontites rubra Gil. Angml. Björna (A. Hörnfelt).
*Pedicidaris lapponica L. * Angml. Norrby skog nordli-

gast i Tasjö (A. Hörnfelt). Herj. i myr vid Gaf-
velâsen i Wemdalen (H. Nordvall)7 Öfverberg i
Sveg (O. A. Frândén).

Pinguicula villosa L. Angml. Svanabyn i Bodum, Sol-
lefteâ pâ Moberget (E. J. Blomberg).

*Lysimachia vulgaris L. Angml. Helgum (H. Wagenius).
*Nuphar luteum X pumilum Angml. Själevad (0. Strind¬
berg).

Ranunculus glacialis L. Herj. Hamrafjäll (H. Wagenius).
B. aconitifolius L. Herj. Wemdalen (A. Behm), Klappen
n. om Storsjö pa kala fjället (K. Aspgren), Ham¬
rafjäll.

38

JR. lapponicus L. Med. Remmerâsen i Torp (H. Mo-
dén). Herj. Wemdalen i byn, Lillherrdal.

JR. hyperboreus Rottb. Herj. Oxsjövallen och Wemda-
lens by, Lossdalen och Glöte, ofvan Forsbron vid
Herjeân etc.

Ficaria verna Huds. Med. Alnön (Norlén).

Myosuros minimus L. Angml. Björna Med. Fränsta i
Torp.

Thalictrum alpinum L. Àngml. Lôfâsen i Edsele.

* Pulsatilla vernalis (L.) * Angml. Nora (F. Ekberg)^

*Med. Östavall. Hels. Hennans station (Örtendahl)..

* Delphinium Consolida L. Angml. Björna (A. Hörnfelt).
* Sisymbrium Loeselii L. Med. Torps prestgârd (H.

Modin).

JRaphanus JRaphani strum L. Angml. Björna.

*Farsetia incana (L.) Angml. Täsjö (Hörnfelt).

JDraba incana L. Angml. Björna (R. Fastborg).
Impatiens noli tangere L. Med. Ange.

Viola umbrosa (Wg.) Med. Getberget i Torp.

V. rupestris Schm. Herj. Wemdalen.

* V. biflora L. Angml. Björna (Hörnfelt). *Med. Al-

derân i Torp (H. Modin), Kölsillre i Hafverä
(I. Bergström). Herj. Wemdalen. Hels. vid Borg¬
berget Forsa s:n (F. Bergman).

Silene acaulis L. Herj. Wemdalen vid Skâlsvallen
m. fl. st.

Stdlaria borealis Bigel. Herj. Oxsjôn i Wemdalen,
Storsjö.

Cerastium alpinum L. Med. Kroknäs i Hafverö (En-
d erstem).

Sagina saxatilis Wimm. Med. Borgsjö, Getberget i
Torp.

Saxifraga stellar is L. Herj. Wemdalen fl. st., SonfjälleL
*S. nivalis L. Angml. Rotnäset nordligast i Tâsjô (A.
Hörnfelt). Med. sjön Toringen v. sidan i Borg¬
sjö (E. Âfeldt). Herj. Skalet i Wemdalen, Son-

39

E. oppositifolia L. Um. Lpm. nära Sörfors i Dorotea
(A. Hörnfelt). Herj. Sonfjället (A. Behm).

*S. aizoides L. Um. Lpm. Skaiberget i Fredrika (S.
Bjurberg) *Angml. Täsjöberget (A. Hörnfelt).
Med. Holmsjön i Hafverö (I. Högberg). Herj.
Wemdalen vid Skalsbäcken, Sveg.

S. hir cuius L. Angml. Graninge s:n.

S. granulata L. Angml. Löfäsen i Edsele (J. F. Berg-
vall).

S. cernua L. Herj. v. om Oxsjôvâla i Wemdalen (H.
Nordvall).

S. cœspitosa L. Herj. Oxsjôvâla.

*Rhodiola rosea L. * Angml. Tasjöberget vid en myr
(Hörnfelt). Herj. Storan och Norsäterbodarne i
Storsjö i barrskog.

Epilobium lactiflorum Hanssk. Herj. Storan i Storsjö,
Oxsjön i Wemdalen.

E. anagallidifolium Lam. Herj. Oxsjön.

*Fotentilla reptans L. Angml. Helgum (A. Wagenius).
Dry as octopetala L. Herj. Hamrafjäll, Sonfjäll (A.
Behm).

* Or obus vernus L. Herj. Wemân i Wemdalen (H.
Nordvall).

Astragalus oroboides Horn. Herj. Oxsjôvâla i Wem¬
dalen, Lângâgârd vid elfven, Hamrafjäll.

A. alpinus L. Angml. Ramsele. Med. Matfors.

*var. diluta Norm. *Herj. Storsjö vid Ljungan (H.
Wikander).

Flfiaca frigida L. Herj. Wemdalens by sparsamt, Ox¬
sjôvâla, Hamrafjäll.

Oxytropis lapponica (Wg). Herj. Oxsjôvâla, Sonfjället
(H. Wikander).

Medicago lupulina L. Angml. Lângsele.

*Arctostaphylos alpina (L.) * Angml. Tâsjôberget s. si-
dan (Alb. Hörnfelt) Herj. Högfjället i s. Wem¬
dalen.

40

Andromeda polifolia L. var. accrosa C. Hn. Herj. Hä-
sjövallen i Wemdalen (A. Behm).

A. Inypnoides L. Herj. Oxsjövala, Hamrafjäll.

*Phyllodoce coerulea (L.) Med. Randklöfven 1 individ
1888 (I. Bergström).

Azalea procumbens (L.) Herj. Oxsjövala, Högfjället och
Häsjöruen (vid Hän) i Wemdalen, Hede.

* Monotropa Tlypopitys L. *Herj. Säterberget i Hede
(1890 E. Blombergson). *Med. Runsvill (R. Lan-
géen) var. liirsuta. *Dal. Husby (E. Nyström)
var. liirsuta.

*Myricaria germanica (L.) Med. Selângerân ofvan Sunds-
vall 1885. *Herj. Han i Wemdalen (Gr. Jonsson).

Oxyria digyna (L.) Herj. Oxsjövala och Högfjället i
Wemdalen.

*Salix myrsinites L. *Angml. Tasjöby vid Tasjön pa
udden (Hörnfelt). Herj. Wemdalens by, Lill-
herrdal.

S. herbacea L. Herj. Buvallen, Klyftvallen och Skai-
vallen i Wemdalen, Sonfjället.

S. reticulata L. Herj. Högfjället i Wemdalen, (H. Wa-
genius).

Nigritella nigra (L.) Angml. Bodum. Med. Hammar i
Torp. Herj. Storsjö vid Ljungan, Wemdalen s.
om byn. Hels. Ytterhogdal, Delsbo.

Malaxis paludosa (L.) Med. Torp (F. Lindberg), Rog-
sta myr i Torp (H. Modin).

Convallaria verticillata L. Herj. Wemdalen i byn.

*Juncus trifidus L. *Ängml. Skulubergets topp (1890
S. Ruuth). Herj. Högfjället i Wemdalen, Sveg.

*Luzula spicata (L.). *Ängml. Tasjöberget vid en myr
(Alb. Hörnfelt) samt Stortjärn i Täsjöbyn. Herj.
Högfjället.

Calla palustris L. Herj. mellan Ofver- och Ytterhogdal.

Hhynchospora alba (L.) Med. Torp, Liden. Herj. Oxsjö-
myren i Wemdalen.

Erioplioron Callithrix Cham. Med. Remmerâsen i Torp.

41

Car ex atrata L. Herj. Henvâla och södra Wemân i
Wemdalen, Sonfjället.

C. rigida Good. Herj. ö. om Oxsjön i Wemdalen, Sveg.
C. pilulifera , tenuiflora, tenella och heleonastes Herj.

Qvisthân i Wemdalen (A. Behm).

*C. capitata Soland. Med. Finsta i Torp (H. Modin).
*Cystoptcris montana (Hænke) *Med. Bredsillre vid
Ljungan (A. Johansson). Herj. Wemdalen.
Asplénium viride Huds. Herj. Storsjö by.

Struthiopteris germanica Willd. Herj. Norra Wemân
vid Lângfjôset.

Botrychium *lanceolatum (Gmel.) Med. Hafverö fäbodar
B. ternatum (Thnnb.) Herj. Aviken i Storsjö.

*B. virginianum (L.) Herj. Àviken i Storsjö (H. Wi-
kander).

*Isoetes *echinosporum Dur. Med. Hafverö i sjön (0.
Johansson).

Eqiiisetum hiemale L. Herj. Storsjöbyn.

Lycopodium alpinum L. Herj. Vid Oxsjön i Wemdalen.
complanatum L. ß Chamœcyparissus (A. Br.) Herj.
Klappen i Storsjö (K. Aspgren).

Östersund i december 1895.

Literaturöfversigt.

Arnell, H. W. et Jensen, 0., Oncophorus sue-
cicus n. sp. (Revue bryologique 1895 p. 75 — 76 t.'l).

Förff. beskrifva här nämnda art utförligt och
afbilda den. Yi aftrycka här endast, hvad som säges
om dess skillnad frân närstaende: ^Species pulcherrima
annulo bene evoluto 0. poly car po affinis sed foliis ni-
tidulis, fere lævibus, angustioribus et longius cuspi-
datis, margine foliorum piano et fere integro, cellulis
alaribus, bene evolutis, etc., bene diversa; Dicranum
ScJiisti quoad organa vegetativa in memoriam refert.”

42

”Hab. prov. Angermania, Hoting, in rupibus gabbro-
ensibns montium Norrtjärnsklimpen et Skrakaholms-
bergen, ubi sat nbertim thecis deoperculatis munitus
in mense Augusto 1894 (H. W. Arnell et C. Jen¬
sen); etiam in rupibus quartziticis montis Oestberget
prope oppidum Oestersund Jemtlandiæ in mense Junio
1870 fructus vettestos anni præcedentis et valde ju¬
veniles ferens inventus (H. W. Arnell).”

Foslie, M., The Norwegian Forms of Litho-
thamnion. Trondhjem 1895. 180 s. + 23 pi. (Det

kgl. norske Yidenskabers Selskabs Skrifter 1894).

Detta arbete âr en vacker monografi öfver de
vid Norges kuster funna arterna af Lithothamnion
(incl. LithophyUum ). Da reproduktionsorganen ej all-
tid kunna päträffas och de smâ olikheterna i habitus
aro svâra att i ord uttrycka, sa âr det sa mycket
angelägnare att goda afbildningar meddelas, hvilket
ocksâ skett pâ 23 taflor i ljustryck. Mânga nya
arter beskrifvas.

Smärre notiser.

Societas pro Fauna & Flora Fennica d. 7

Dec. 1895. Mag. H. Lindberg hade insändt ett med-
delande om ett subfossilt fynd af Octodiceras Julianum
fr an Park ans i norra Satakunta.

D:r Lojander demonstrerade ett antal Claviceps -
former (sclerotier) frän mellersta Europa.

D:r Kihlman anmälte nagra anmärkningsvärda
Calamagrostides fran Ladoga-Karelen.

Rektor J. Linden hade insändt ett meddelande
om nägra sällsynta fanerogamer fran Sortavala.

Fysiografiska sällskapet d. 11 dec. Doc. B.
Jönsson meddelade nagra Bidrag tili kännedomen om
bladets byggnad hos tropiska växter.

43

Vetenskapsakademien d. 11 dec. Till ledamot
invaldes direktorn vid det nederländska botaniska in¬
stitute! i Buitenzorg pa Java M. Treub. Till infö-
rande i bihanget till handlingarne antogs en afhand-
ling af amanuensen G. A. Malme, Ueber Tr iuris lutea
(Garden). — Grosshandlare B. Kempe bade till aka-
demien skänkt bref frân Linné af 1737. — Prof.
Wittrock anmälde en del särdeles värdefulla skänker,
som sistlidne sommar och host förärats till Bergie-
lunds botaniska samlingar, näml. l:o) af arffurstarne
Gustaf Adolf och Wilhelm en dendrologisk samling
frân Södermanland ; 2:o) af jägmästaren V. Th. Or-
tenblad en stor samling dendrologiska fôremâl frân
Helsingland; 3:o) af Inspektoren C. Broström tvärsek-
tioner af askstammar, uppkomna genom sammanväx-
ning af dels tvâ, dels tre Ursprungliga träd; samt
4:o) af kyrkoherden G. Helleniüs stammen af ett
dubbelträd, uppkommet genom sammanväxning af en
gran och en tall, frân Upland.

Den 8 jan. 1896. Reseberättelser frân Hedlund,
Alfvengben, Joh. Erikson och Malme inlemnades.

Döde utländske botanister 1895. Den 15

febr. Edward Hamilton Acton i Cambridge, född d.
16 nov. 1862. — D. 22 juni prof. Charles Cardale
Babinton i Cambridge, född d. 23 nov. 1808. — D.
18 juli prof. Henri Bâillon i Paris, 67 âr. — Prof.
M. J. E. Bommer i Bryssel, 65 âr. — I nov. M. S.
Bebb i San Bernadino, Calif. — D. 15 aug. prof. D.
Brandza i Bukarest, 48 âr. — D. 26 oct. d:r Robert
Brown i Streatham, född d. 23 mars 1842 i Camp-
ster. — D. 19 maj i Stathbithie, Fife, d:r Hugh
Francis Clarke Cleghorn, f. d. professor i Madras
och Glasgow. — D. 15 febr. d:r Eyre Champion de
Crespigny i Beckenham, Kent, född d. 5 maj 1821.

44

— Julien Deby i London. — D. 29 juni prof. Da¬
niel Cady Eaton i New Haven, Conn., född d. 12
sept. 1834. — D. 9 juli d:r Paul Howard Mac Gil-
livray i Bendigo, Victoria, född 1834. — D. 24
sept. prof. H. Hellriegel i Bernburg, 64 âr. — D.
21 febr. George Hunt, Rhode Island, 84 âr. — D.
29 juni i Eastbourne Thomas Henry Huxley, född d.
4 maj 1825. — D. 22 juli Frederick Kitton i West
Kensington, omkr. 69 âr. — D. 3 nov. doc. d:r G.
Krabbe i Wonsahl vid Ibbenbären i Westfalen. —
D. 10 nov. prof. George Lawson i Halifax, Nova
Scotia. — D. 2 mars d:r David Lyall i Cheltenham,
född d. 1 Juni 1817. — D. 22 mars kuratorn Alex¬
ander Goodman More i Dublin, f. d. 5 sept. 1830. —
D. 28 sept. prof. Louis Pasteur i Garges vid Paris,
73 âr . — D. 27 febr. kuratorn John Howard Red-
field i Philadelphia, född d. 10 juli 1815. — D:r
George A. Rex i Philadelphia. — D. 24 juli i Rom
afrikaforskaren d:r Riva. — D. 26 jan. Louis Char¬
les Joseph Gaston Marquis de Saporta i Aix-en-Pro¬
vence, 71 âr. — D. 24 apr. Aurel W. Scherfel i
Felka. — D. 29 oct. d:r K. B. Schiedermayer i Kirch¬
dorf i Oberösterreich. — D. 28 jan. Prof. Friedrich
Schmitz i Greifswald, född d. 8 mars 1850. — D.
2 7 aug. stadsträdgärdsmästaren G. Sennholz i Wien.

— D. 8 dec. prof. Ernst Sickenberger i Cairo, 60 âr.

— D. 29 aug. f. d. bibliotekarien d:r A. Senoner i
Wien. — D. 15 mars Isaac Sprague i Wellesley Hills
i Massachusetts, f. d. 5 sept. 1811. — D. 26 febr.
kapten James Henry Augustus Steuart, Salisbury Gar¬
dens vid Ventnor, omkr. 60 âr. — D. 27 sept. d:r
Ernst Stizenberger i Constanz. — D. 28 sept. John
Ellor Taylor i Ipswich, född 1855. — D. 2 aug.
afrikaresandcn Joseph Thomson i London, 35 âr. —
D. 25 jnli i Vincennes prof. Julien Vesque, född d.
8 apr. 1848. — D. 30 mars prof. W. Voss i Wien.

— D. 22 nov. John Byrne Leicester Warren, lord

f

45

De Tabley, pâ Isle of Wight, född d. 26 apr. 1835.
— D. 26 aug. pâ slottet Wartenberg vid Niemes
prof. Heinrich Moritz Willkomm i Prag, 75 är. — D.
23 juli prof. W. C. Williamson i London, 78 är. —
D. 22 oct. John Bracebridge Wilson i Geelong, Austra¬
lien, född 1828.

Anslag. Af de â 8:de hufvudtitlen af riksda-
gen anslagna medel har Kongl. Maj:t beviljat d:r 0.
Nordstedt 2000 kr. som understöd för utgifvandet af
Mndex Desmidiacearum citationibus locupletissimus
atque Bibliographia”.

Reseanslag i Norge, I Norge utdelas ârligen
âtskilliga summor som understöd för resor i botaniskt
ändamal, ss. kan ses af följande sammanställning för
1895. Af det Bathkeska legatet utdelades af Kolle-
giet vid Christiania universitet 200 kr. at konserva-
torn d:r Lagerheim för algologiska och mykologiska
studier i Alten, 200 kr. at doc. Hansteen till bota-
niskt-agronomiska studier i högfjällstrakterna mellan
Mjösen och Jotunfjällen, 300 kr. ät kand. mag. 0.
Dahl för undersökning af fanerogamfloran mellan
Stat och Sognefjorden, 140 kr. at kand. real. Hopf-
stad för undersökning af floran i de östliga delarne
af Trondhjems stift. — Af de pâ universitetets bud¬
get för 1895 — 96 beviljade medel tilldelades 200 kr.
at prof. Blytt för att företaga insamling af fanero-
gamer, svampar och frö tili botaniska museet; 280
kr. ät kand. med. Bryhn för att fortsätta sina bryo-
logiska undersökningar i Sätersdalen. — Direktionen
för Bergens Museum har af Sundts legat tilldelat 200
kr. ât kand. P. Boye för algologiska undersökningar,
300 kr. ât adj. E. Jörgensen for bryologiska under¬
sökningar i Bergens stift.

Jästsvamparne. I föreg. ârgâug af Bot. Not.
p. 130 refererades en uppsats af Jörgensen, hvari
pâvisades en öfvergang frân vissa mögelsvampar till

46

jästsvampar. Sedan ha A. Klöcker och II. Schiön-
ning under sökt Aspergillus Oryzæ och f unnit att, när
det arbetades med rena kulturer, künde icke nagon
öfvergäng af konidier i jästsvamp pavisas. Äfven
den pä detta omrade framstaende forskaren Emil Chr.
Hansen vill icke godkänna de résultat, som Juhler
och Jörgensen dragit af sina undersökningar. För att
en dylik öfvergäng skall vara bevisad vill han att
man skall hafva arbetat med bevisligen ren äkta jäst¬
svamp och pâ visât öf vergangen frân den tili en annan
s va mp.

Antalet Hieracium-arter i Sverige. I den af

doc. G-unnar Andersson nu utgifna, interessanta, popu-
lära ’’Svenska växtvärldens historia” uppgifves att i
Sverige finnas 170 arter Piloselloider, eller, om de
af Dahlstedt redan utredda, men icke ännu beskrifna
formerna medräknas, ungefär 350 (medan frân Fin¬
land 200 äro bekanta, hvaraf 13 gemensamma for
bägge länderna) samt omkring 700 former af Archie-
racier (hvaraf 30 ocksa förekomma i Finland och 8
i Danmark). Inom fâ âr komma val sâledel de sven-
ska Hieracium- arterna att uppgâ till samma antal
som öfriga nu kända svenska fanerogamer. — Afven
for Finland okas artantalet raskt; sa t. ex. beskrifver
M. Brenner i sitt 4:de bidrag till kännedomen om
Finlands Hieracium- former (i Act. soc. p. f. et f. fenn.
1895) 65 nya arter.

Beriktigande.

I Bot. Not. for âr 1892, häft. 3 finnes intagen
en uppsats af undertecknad, innehâllande nagra växt-
geografiska uppgifter frân Lule elfdal. Der förekom-
mer bland annat en felaktig uppgift, som jag harmed

47

vill rätta. Sid. 118 liar jag angifvit, att Potamogeton
salicifolius ß lanceolatus allmänt förekommer i Lille
elf. Den art, jag äsyftar, har jag emellertid efter
noggrannare undersökningar funnit vara, icke den af
mig angifna, utan i stallet Potamogeton graminea ß
graminifolia Fr. Vissa habituela likheter i synnerhet
i bladformen och axskaftens ovanliga längd hade för-
villat mitt omdöme.

Storbacken den 11 Dec. 1895.

Otto Vesterlund.

Syenska växtYärldens historia

i korthet framställd af Gunnar Andersson
med 1 karta och 53 figurer i texten.

(Fran Stockholms Högskolas pupulära föreläsningar.)
Stockholm 1896. P. A. Norstedt et Söners förlag.
Pris 4 kr.

Professor Jluerswalds

(Drahtgitterpressen)

Jernträds-Pressar ,

Som i utlandet vunnit sä vidsträckt användning, medföra vid
växters pressning och torkning följande fördelar framför de
vanliga träpressarne :

1) Yäxterna torka pä betydligt kortare tid, emedan fuk-
tigheten hastigt afdunstar frân alla sidor, i synnerhet
om pressen upphänges pä ett solbelyst stalle.

2) Gräpapperet behöfver ej ombytas sä ofta utan att lik-
väl växterna mögla eller svartna.

8) Pressen är mycket lätt och kan derför raedföras pä
resor.

Pris: 3 kronor pr st.

Säljas i Karlstad mot efterkraf endast hos

JVygren & Ählin.

48

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

^kan erhâllas:

Grâtt blompressningspapper format 405x470 mm. Pris pr ris 2,75
Hvitt ,, >> 360x445 ,, ,, ,, ,, 10

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 „ „ ,, „ 4, 50

„ „ „ II, bla „ 285x465 „ „ „ „ 7,75

„ „ „ 13, bvlt „ 285x465 „ „ „ 9,—

Obs! De bâda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

^_rL3^CLäla,ra._

À hel ârgâng af Botaniska Notiser för âr 1896 , 6 n:r ,
emottages prenumeration pâ alla postanstalter i Sverige.
Norge och Danmark med sex (6) kr ., posthefordringsafgiften
inberäknad , samt hos tidskriftens distributor , hr C. W. K.

Gleerups Förlagsbokhandel i Land, och i alla boklddor till
samma pris.

C. F 0. Nordstedt.

Innehall.

Düsén, K. F., Om Ölands och sydöstra Smâlands Gentiance,
s. 11.

Frân Botaniska Sällskapets i Stockholm sammankomster, s. 23.
Kaalàas, B., Scapania gymnostomophila, s. 21.

Olsson, P., Yäxtlokaler för nya eller sällsynta växter i Norr-
land, s. 36.

Olsson, P. Hj., Svenska växtnamn i sydvästra Finland, s. 1.
Stenström, K. O. E., Nâgra Hieracia macrolepidea frân syd-
vestra Sverige, s. 27.

Literaturöfversigt s. 41.

Smärre notiser s. 42.

Land, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget 18,5/î96.

BOTANISKA NOTISER

FÖR ÂR 1896

UTGIFNE

AE

C. F. O. NORDSTEDT.

Haftet 2.

LUND 1896,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERT-AKTIEBOLAGET.

Cm ett af Dr. A. Y. Grevillius funnet "abnormt
fall af skottbildning hos Antennaria dioica
(L.) Gærtn.”

Af Otto Ekstam.

I h. 3 af denna tidskrift för 1895 redogör Gre-
yilijus för ett af honom i nordligaste Àngerman-
land funnet egendomligt individ af Antennaria dioica.
Efter att i detalj hafva beskrifvit växtens utseende,
sammanfattar han de résultat, hvartill han kommit,
sâlunda :

”Samtliga grenar pa det uppräta relativa huf-
vudskottet torde jämte öfre delen af detta senare
böra betraktas som tillsammans utgörande en abnormt
utbildad blomkorgställning, hvars grenar afvika ge-
nom: 1) forlängda och förökade internodier oeh rik-
ligare utbildning af assimilationsorgan; 2) utbildandet
af sekundära rent assimilatioriska skott, som i intet
afseende skilja sig frân de vanliga rosettskotten ; 3)
betydlig oliktidighet i utvecklingen (hvadan indivi-
dets blomning blef fördelad öfver âtminstone större
delen af Vegetationsperioden).”

Af den uppsatsen ätföljande, instruktiva figuren
föreföll mig emellertid Grevillii uppfattning af abnor-
miteten ej füllt riktig, hvarföre jag sökte fa tillfälle
att fâ se individet i fräga, som förvaras â Stockholms
kögskolas bot. institut, hvilket ock med största tili-
mötesgaende bereddes mig af Prof. G. Lagerheim.

Jag fann därvid min förmodan besannad. Ab-
normiteten bestod heit enkelt däri, att de vegetativ -
florala axiarne vid föregaende vegetationsperiods slut ej,

‘) A. Y. Grevillius, Om ett abnormt fall af skottbildning
bos Antennaria dioica (L.) Gærtn. Medd. fr. Bot. fören. i Stock¬
holm n:o 9.

Bot. Not. 1806.

4

50

sàsom vanligen inträffar , vissnat bort , lefvat äfven

till den följande perioden och da bef unnit sig i sä lifs-
kräftigt tillstand att utvecklingen omedelbart kunnat fortga _
Endast blomställningen tyckes ha vissnat (synes k
figuren med hängande korgar) — men sa var ock
dess funktion slut, i det samtliga korgar för länge
sedan voro tömda. Frân en del bladveck i öfre de-
larne af fjolarets axlar frambröto vid den nya perio-
dens början veg.-florala axlar, af hvilka, da exem-
plaret i slutet af augusti togs upp, en del redan
hunnit i blom, andra nyss börjat sin utveckling. Att
samtliga dessa axlar begynte med en bladrosett, torde
heit enkelt fâ tillskrifvas ”äterslag’\

För riktigheten af denna tolkning — hvilken
framgick genast vid första päseendet — talar bland
annat den omständigheten, att de gamla korgarne,
om de framkommit under âret, omöjligt kunnat vara.
sa längt utvecklade, ty som bekant blommar Anten-
naria dioica i öfre Norrland vanligen i juli och augu¬
sti och träffas vanligen ej förr än under den senare
mânaden i frukt. Med tanke pa den länga utveck-
lingstid, som uppenbart skilde de gamla och nya
körgarne ät, bortfaller därför hvarje möjlighet för att
de kunnat tillhöra samma vegetationsperiod.

För öfrigt voro fjolarets blad högst olika de un¬
der âret utvecklade. Under det de förra voro fläckiga,
mer eller mindre vissnade och buro tydliga spar
af en öfvervintring, voro de senare füllt normala och
lifligt gröna.

Grevilliüs har salunda, ehuru han visserligen ej
kunnat tolka sitt fynd, gifvit ett vackert exempel pa*
att en ört, hvars axlar under vanliga förhallanden
vid vinterns inträde alldeles eller tili största delen
vissna ned, öfvervintrat och vid varens inbrott utan
vidare fortsatt sin utveckling (i detta fall alltsa för-
hâllande sig som en halfbuske). Mig veterligen har

1) A figuren äro alla bladen tecknade som friska!

51

nâgofc liknande förut ej iakttagits inom den skandi-
naviska floran. Däremot äro dylika fall sär deles van-
liga i polarländerna, hvarpâ Kjellhan *) lämnat ât-
skilliga synnerligen intressanta exempel. Själf har
jag pä Novaja Semlja soramaren 1891 varit i tillfälle
att iakttaga, huru växter om vären omedelbart fort¬
satt sin utveckling där, hvarest de om hösten afslu-
tade densamma. Särskildt iakttogs detta upprepade
ganger hos den af Kjellman omtalade SteUaria longipes
Goldie äfvensom hos en del gras.

Hvad slntligen utbildningen af de lânga korg-
skaften a fjolârets axlar beträifar, är Grevillii iakt-
tagelse härom ej ny och ej heller torde denna före-
teelse vara synnerligen ovanlig * 2).

Lunds Botaniska Förenings förhandlingar.

XLIII. Den 28 September 1894.

1. Sekreteraren framlade exemplar af en ny
Poa-art, fnnnen i närheten af Kristiania af Over-
lærer J. Dyring, som öfverlemnat nâgra exemplar
sâsom gâfva at föreningen.

2. Docent Mürbeck omnämnde nâgra nya fane-
rogamfynd i Sverige, bl. a. Tlirincia hirta L. frân
Gotland.

XLIV. Den 26 oktober 1894.

1. Professor Berggren föredrog om mosslägtena
Hookeria och Daltonia och illustrerade sitt föredrag
genom förevisning af herbariematerial och teckningar.

x) Ur Polarväxternas lif. — A. E. Nordenskiöld, Studier
och forskningar föranledda af sina resor i höga Norden. Stock¬
holm 1883.

2) Jfr HARTMANS Handbok i Skandinaviens flora. 11 uppl.

p. 13.

52

2. Stud. K. B. Nordstrom redogjorde för sina
studier öfver slägtet Quercus med särskild hänsyn till
de i Karlshamns-trakten förekommande formerna, af
hvilka ett storre antal demonstrerades. Afven exem¬
plar af en förmodad hybrid framlades.

XLV. Den 27 november 1894.

1. Professor Areschoug förevisade nâgra egen-
domliga Hedera- stammar och redogjorde i samband
dermed för de olika slagen af klättrande växter.

2. Kand. Hj. Möller redogjorde for en del af
sina undersökningar öfver rotens byggnad hos ved-
artade växter.

XLVI. Den 28 februari 1895.

Kand. H. G-. Simmons förevisade en del under
den förflutna sommaren i Bohuslän insamlade hafs-
alger och redogjorde i anslutning till 71 Algenregionen
und Algenformationen im östlichen Skagerrack” at
P. B». Kjellman för deras förekomst vid bohuslänska
kusten.

XL VII. Den 16 mars 1895.

D:r K. Stenström höll föredrag om 77 en biologisk
tolkning af nâgra epidermoidala skyddsmedeF.

XL VIII. Den 21 Oktober 1895.

Professor Berggren föredrog om mosslägtena Hyp-
nodenäron och Hypopterygium.

XLIX. Den 26 november 1895.

1. Professor Areschoug höll ett föredrag om
olika typer af perennerande växter och deras biolo-
giska egendomligheter.

53

2. Some remarks on the flora of the Isle of
Wight, England.

By Thorild Wulff J:r.

In summer 1894, I had a two-months’ botanical
excursion in the Isle of Wight, and supposing it may
be of interest to get some fresh notes on the botany
of the island, I will here give a list of the more in¬
teresting plants that were found. —

Dr. W. A. Bromfield’s ’’Flora Vectensis” of 1856,.
and Fred. Townsend’s ”Flora of Hampshire, including
the Isle of Wight”, 1883, have been of great use to¬
me, though the localities given there have of course
altered a little during the time that has passed since
their books were published.

I visited the island in July and August, and
made excursions in most parts of the country. The
weather was all the while very unfavourable for bo¬
tanical work, pouring rain and fog almost every day*

The well known Isle of Wight botanist, Mr.
Fred. Stratton kindly assisted me in the pursuit of
my work, and I have to return my best thanks to-
this gentleman.

From a botanical point of view the Isle of Wight
is to be divided into two districts, one northern and
one southern part, a range of high chalk downs run¬
ning east and west from Culver Cliff to the Need¬
les, forming the limit between them. In the southern
district the Lower Greensand and Gault are met with,,
in the northern part Tertiary strata (Ham stead and
Bembridge beds, London clay etc.) chiefly occupy
the country. The middle part of the island, ”the
downs”, has an average height of 500 — 600 feet above
the level of the sea, but in general the country only
rises to 200 — 300 feet, very often abruptly ending
against the sea. The highest tops are St. Boniface
Down (782 feet) and St. Catherine’s Hill (781 feet)*

Bot. Not. 18%.

54

— The woods are confined to the north side, where
they cover a great surface east and west of the river
Medina.

The following localities are given according to
some notes, written during the summer.

Clematis Vitalba , L. Common in hedges and shrub¬
beries all over the island; especially abundant on the
chalk, but also growing on other soil.

Ranunculus bulbosus , L. Of this plant I found
an extraordinary small form on the Freshwater Downs,
but as I only came across a few specimens, I am
not sure whether it is growing there as a constant
pygmean form, though I think it very likely. The
specimens are 1 — 1,5 cm. tall, the single flower —
and the very few leaves egressing directly from
the bulb.

R. arvensiSj L. In corn-fields west from Niton
Village.

Aconitum Napellus , L. In fine specimens on the
banks of the Medina just above Newport.

Glaucium luteum, Scop. Father common on the
sea-coast between Blackgang and Ventnor in several
places. I also saw some specimens growing on a
railway-bank at a great distance from the coast, bet¬
ween Newport and Shide, where they nevertheless
seemed to thrive very well.

Caldle maritima , Scop. On the sandy shores of
Totland Bay.

Raphanus maritimus , Sm . The plant is noted
from ”the cliffs at Steephill and shore towards Vent-
nor77 !) as growing abundantly. I closely examined
the coast between these two localities, but I only
found the species in one single place of a very small
extent, just below St. Lawrence Hospital. In the end
of July all specimens were fruited and about 1,5 in.
in height.

*) Townsand: Flora of Hampshire, 1883, pag. 25.

55

Matthiola incana , Br. On the High Down cliffs
east to Freshwater Gate plentiful, but growing on
the almost vertical sides of the cliffs, the plant is
very difficult to get at.

Cheiranthus Cheiri , L. Common. I have especi¬
ally noted it in greatest abundance from the old walls
of Carisbrook Castle and Churchyard.

Nasturtium Armor acia , (L.) Fr. On the banks
of the Medina south of Newport. Probably escaped
from cultivation.

Frankenm lævis , L . In Townsend’s Flora pag.
47. the plant is said to grow on the edges of the
saltpans at Newtown. Though I very carefully exa¬
mined this place where it formerly grew, I was not
able to find the least of it, and consequently I am
almost sure the plant is no more to be found there.
The same author states the plant to grow at St.
Helen’s spit, but, informed by my friend Mr. Fred.
Stratton of the great alterations (cultivation or so¬
mething like that) that have been made on the very
same place where it formerly used to grow, I did
not go there to look for it, the plant probably having
disappeared. It seems to me that this species, therefor,
is no more to be considered an Isle of Wight plant.

Silene maritima , With. On the cliffs above the
high road in the Undercliff at Niton, however, rat¬
her rare.

Halianthus peploides1 (L.) Fr. On the sandy coast
at Yarmouth and Newtown.

Tamarix gallica) L. grows in very fine specimens
at Newtown, close to the saltpans north of the coast¬
guard’s station. As I did not observe the plant cul¬
tivated in the gardens of the neighbour hord, I do
not see why it should not be considered a native
there. Dr. Bromfield however writes in the ’’Flora
Vectensis”: ’’Tamarix gallica ... is only growing there
(at Freshwater) now in a cult, state.”

56

Hypericum Androsœmum , L. In hedges and shrub¬
beries at Shide; apparently not very frequent in the
island.

H. pulchrum , L. Frequent at Niton, Ventnor,
Staplers, Newport, Arreton, Freshwater and in Park-
hurst Forest.

H. hirsutum , L. In hazel-groves at Calbourne.

Althaea officinalis , L. On the western bank of
the river Yar, and at Norton frequent.

Lavatera arbor ea, L. was found growing on the
sea-coast at Steephill in a number of specimens though
only within a small extent. On that spot the plant
was not likely to have been cultivated, but it may
have escaped cultivation for in the vicinity, I saw ’’the
Tree Mallow” planted in the cottage-gardens. Dr.
Bromfield considered it ”as a stray from cottage-gar¬
dens”. Townsend also only saw the species in cul¬
tivation on the island. However, he adds: ”. . . .
Our older botanists had evidently no doubt about ”Our
Tree Mallow” being native”. —

Linum' angustifolium , Huds. In dry fields north
of St. Catherine’s Lighthouse.

Ilex Aquifolium , L. In thickets and hedges .at
Niton and many other places very common, someti¬
mes with Stegia Ilicis , Pr. parasitical in its leaves.

Acer Pseud b-platanus, L. Plentiful in the Un¬
dercliff, planted or perhaps a native, according to
Townsend.

Ulex Gallii , Planch. In Parkhurst Forest in great
abundance together with U. europæus and

U. nanus , Forst., from which U. Gallii is very
well distinguished, though intermediate forms are
common. I saw U. nanus in the most typical speci¬
mens on the downs (e. g. at Arreton).

Genista tinctoria , L. At Calbourne in a field
right in front of the railway-station in plenty. Also

57

growing in fields north of Newport on the way from
there to West Cowes.

Sarothamnus Scoparius , Koch. Close to the main
road in the Under cliff at Ventnor.

Trifolium hyhridum , L. In meadows at Niton
and on the railway banks at Shide near Newport,
this species very often occurred as a very curious
”phyllantha” form: a number of small leaves forming
a head just like the proper flowerhead.

Astragalus glycyphyllus , L. Rare. By the road¬
sides in the Undercliff between Niton and Steephill
in some places; preferring sand and gravel.

Hippocrepis comosa , L. Dry meadows and walls,
very common in most parts of the Isle of Wight.

Vicia silvatica , L. Very scarce, and only known
from a few places in the North Wight. I saw it
growing south of Shanklin in a shrubbery above the
Landslip tolerably numerous.

Lathyrus Nissolia , L. On the road-sides from
Newtown to Parkhurst Forest, and on the railway
banks between Newport and Calbourne.

Spiraea Ulmaria , L . Common. — The variety /.
denudata , Presl. *) that is distinguished by the leaves
being green also on their back side was found to¬
gether with the proper species in a wet meadow at
Carisbrook.

Bosa pimpinellce folia, L. In Parkhurst Forest
abundant, and in general common in the northern
district.

Lythrum Sali caria, L. On the banks of the Me¬
dina from Blackwater to Newport in very nice spe¬
cimens.

Epilobium angustifolium, L. was found in the
same locality.

Sedum anglicum, Huds. In the cliffs forming
the coast from Blackgang Chine to St. Catherine’s

’) Flora Cechica by C. B. & J. S. Presl. Pragæ 1819.

58

Point, also on the southern slopes of the High Down
Cliffs at Freshwater.

Eryngium maritimum , L. On the sandy shores
west from the mouth of the river Yar and at Tot-
land Bay in many places.

Petroselinum segetum , Koch. In fields at New¬
port and Carisbrook Castle, also in hedges bordering
the road from Niton Village to Rocken End.

Sison Amomunij L. Very common in hedges,
borders of fields, road-sides etc. in the surroundings
of Newport. Fruits in the end of August.

Pimpinella Saxifraga , L. This plant is met with
on the High Down in a very nice little form: /.
arenaria) N. Brylin *) that was first observed in the
peninsular of Jæderen on the western coast of Nor¬
way. In the beginning of August, I found the plant
with flowers and fruits, and of a height from 3 — 6 cm.

Bupleurum tenuissimum , L. On the grassy edges
of the saltpans at Newtown.

(Enanthe pimpinelloides , L. En fields west of
Newport towards Carisbrook.

Œ. crocata , L. Common in ditches etc. in all
districts.

Crithmum maritimum , L. In the cliffs and on
the shore from Ventnor to the Needles very frequent
Fruits not until late in August.

Torilis Anthriscus , (L.) Gmel. Common.

T. nodosa , Gœrtn. In grassy fields on the hill¬
side north of Knowle’s Farm at Rocken End, and
in cultivated fields between . Niton and Blackgang.
Also in fields about East and West Cowes.

Scandix Pecten- Veneris , L. Cult, land common,
for instance at Niton, Newport and Cowes.

’) N. Bryhn: Bidrag till Jæderens Flora. 1877. — Inserted
in: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. 22:nd vol. Christiania,
1877. Pag. 245—320.

59

Viscum album , L. Townsend writes on this spe¬
cies pag. 158: Wery rare or extinct in Wight71, —
I am glad to have noticed several plants now gro¬
wing on apple-trees in a garden at Chillerton, on
the east side of the main road from Newport to
Blackgang.

Rubia peregrina , L. In hedges at Niton and
Newtown. The plant seems to be rather frequent
in the island.

Galium cruciatum , L. Inside the walls of Caris-
brook Castle and in some other places. The species
is especially met with on the chalk, and seems to
prefer that soil.

Asperula Cynanchica , L. On the chalk downs
running east and west across the island, common.

Centranthus ruber , DC. On the rocks abont Vent-
nor and Steephill in great abundance. In shady pla¬
ces in the Undercliff it sometimes occurrs with pale
white flowers.

Dipsacus silvestrisj L. Common.

Scabiosa Columbaria , L. On the chalk downs
very common. — On the High Down at Freshwater
I found a variety of this plant for which I propose
the name:

/. nana. — N. f. — Planta acaulis, ad basim
rosula foliorum instructa. Corymbi 1 — 3 , sessiles vel
peduncidis dense sericeis , 1 — 1, 5 cm. longis insidentes. —

Carduus tenuiflorus) Curt. On the edge of the
cliffs above the Undercliff at Niton, also on Shanklin
Down.

Carlina vulgaris , L. About Niton in dry places
frequent. — On the High Down to-gether with Scab.
Columbaria f. nana, I found Carlina vulg. growing
in a curious form, naturally owing to the unfavou¬
rable conditions of life on the downs. The variety,
being a most distinguished one, deserves its own
name, and I propose for it:

60

/. humillima. — N. f. — Acaulis vél planta sim¬
plex , cum corymbo unico 2, 5 — 4 cm. alta; folia rosu-
lata) parum incisa. —

Serratula tinctoria, L. In grassy fields and wet
meadows very frequent in the North Wight.

Centaur ea nigra , L. Common.

Fila go germanica , L. In the South Wight on
the top of the cliffs above the high road between
Niton and Old Park.

Inula Conyza , DC. Confined to the chalk. Scat¬
tered about in all districts though nowhere abun¬
dantly. I noted Niton, Calbourne and Arreton as
good localities.

Inula crithmoides , L. Salt marshes on the we¬
stern bank of the river Medina, not very far from
the Cement Works. Another locality is on the shores
of Newtown Bay and on the edges of the pans there,
formerly used for salt-working.

Pulicaria dysenterica , Gcertn. In damp places,
ditches etc. very common.

Cichorium Intybus , L. On the waysides of the
neighbourhood of Newport.

Picris JiieracioideSj L. On the chalk, for inst.
at Shide, Staplers and Arreton.

Helminthia echioides , Gcertn. Sea-coast at Black-
gang, St. Catherine’s and St. Lawrence.

Campanula glomerata , L. f. nana C. Bayley was
found on the downs of the West Wight; abundantly
on the High Down.

C, rotundifolia , L. was found to-gether with the
former one and varying in somewhat the same man¬
ner. I would name the plant:

f. pygmœa. — N. f. - — Caulis simplicissimus ,
2 — 4 cm. altus , uniform , ad basim foliosus , cæterum
foliis parcis squamiformibus instructus. Lacinice caly-
cis rectce , non extrorsum curvatce. Corollce longitudo 8 —
10 mm.

61

Erica cinerea , L. Very common. I never saw
it more abundant than about Warren Farm and Yorks
Greens at Freshwater, where this heaths were quite
red with this plant. E. Tetralix , B. Common.

Erythrcea Centaurium , Pers. Rather common. In
the Undercliff sometimes whiteflowered.

E. pulchella , Fr. On the downs frequently.

Chlor a per foliota^ L. On the cliffs of the sou¬
thern coast, and there growing to the extraordinary
height of 40 — 50 cm. Preferring chalky soil.

Convolvulus arvensis , L. ß linearifolius , Chois . I
saw this form growing in cult, fields and on waste
ground about Niton (N. E.) from the village).

Cuscuta Epithymum , L. Growing on Ulex nanus,
U. Gallii, Calluna vulg. and Erica sp. on Arreton
Down and in Parkhurst Forest.

Lycium Barbarum , L. Only planted in hedges
at Ventnor.

Digitalis purpurea , L> Common (e. g. about
Niton).

Orohanche Hederce , Duby. I only saw the spe¬
cies in the neighbourhood of Ventnor, but there it
grew in greatest abundance in the town and along
the coast and also in the Undercliff to St. Lawrence.

0. minor , L. On Trifolium sp. in almost every
field. The unusually great occurrence of this plant
was perhaps to be ascribed to the exceedingly wet
weather that continued during all the summer.

Verbena officinalis , L. In grassy fields at Niton,
in the Undercliff and on Arreton Down.

Calamintha silvatica , Bromf. In woods about
Apse Farm, west of Calbourne plentiful; — only
found in this single locality.

Salvia Verbenaca , L. On the old walls of Caris-
brook Castle.

Stachys Betonica , Benth. In grassy places on
the top of the cliffs at Blackgang Chine.

62

Teucrium Scorodonia , L. Abundant in all districts.

Borrago officinalis , L. At Niton in gardens and
in waste places. Used for making Cider.

Samolus Valerandi , L. On the banks of a brook¬
let, falling into the sea just west of Rocken End.

Beta maritima , I. All along the shores frequent,
especially so on the southern coast.

Atriplex rosea , L. On the sandy shores of Tot-
land Bay. A. Halimus , L. Only cult., at Yentnor.

Halimus portulacoides , (L.) Dumort. On the banks
of Medina River from Cowes to Newport, and at
Newtown Bay and Yarmouth frequent.

Baplme Laureola , L. In hedges at Carisbrook.

Thesium humifusum) DC. On dry calcareous hills
between Steephill and Yentnor.

Euphorbia amygdaloides , L. Plentiful in the Un¬
dercliff in damp shadowy localities along the high road.

B. exigua , L. At St. Catherine’s Lighthouse in
waste fields common. Also in fields about West Cowes.

Arum maculatum , L. The Undercliff!

Anacamptis pyramidalis , Bich. Frequent in se¬
veral places for inst. at Carisbrook, on the downs,
and in the Undercliff.

Ophrys apifera , Buds. Rare. Wild in gardens
below Niton Yillage.

Spiranthes autumnalis , Rich. Common in most
parts but only locally abundant, so on the lawns at
Niton and on the downs at Newport.

Iris foetidissima , L. In the Undercliff frequent.
With flowers in June-July, sometimes varying as to
their colour: ß citrina , Townsend.

Tamus communis , L.

Ruscus aculeatus , L.

Juncus obtusiflorus , Ehrh. In a wet place near
Blackgang Chine.

Cyperus longus , L. Yery rare. Growing in a
wet meadow not very far from the coast below Ni-

63

ton. The plant is almost impossible to discover a
thick, spiny hedge being planted all around the place
where it grows.

Carex pendula , Huds. At Niton, and very fine
in Shanklin Chine.

Spartina stricta , Rotli. On the salt marshes sur¬
rounding the mouth of the river Yar.

Setaria viridis , (L.) P. R. Very rare. I obser¬
ved it in a garden at West Cowes and certainly the
plant was not cultivated there.

Gastridium lendigcrum 9 Gaud. On the coast at
Blackgang.

Agrostis setacea, Curtis. On a down S. E. from
Newport.

A. alba , L. ß maritima , Lam. In most typical
specimens on the coast at Blackgang. Townsend
never saw this form in the island.

Catabrosa aquatica , (A.) P. B. In ponds near
Newport, very scarce.

Poa rigida , L. On dry walls in the Under cliff.

Blechnum Spicant , ( L .) Sm. Introduced in a
garden at Niton.

Asplénium Ruta-muraria , L. Walls along the
main-road at St. Lawrence.

A . TrichomaneSj L. On old tombs at Carisbrook
in a few specimens. Very rare in the Isle of Wight.

A. marinum , L. Formerly growing on ’’Bocks
above the shore W. of St. Catherine’s Point” (1845).
’’One plant only detected putting forth fresh fronds,
June 1880” 1). — The rock on which the plant used
to grow is now, I was informed, fallen into the sea.
I examined the cliffs from the lighthouse to Black¬
gang hoping some specimens might be left but did
not succeed finding any, so I should think this spe¬
cies is no more to be found in the Isle of Wight,
this place being the only locality ever known for it.

*) Townsend: Flora of Hampshire, pag. 484.

64

A. Adiantum-nigrum , L. Carisbrook Castle.

Ceterach officinarum , Willd. Noted for Knowle’s
Farm in the extreme S. Wight but not to be
found there any more. A few specimens were seen
on the walls of the south side of Carisbrook Castle.

Scolopendrium vulgare , Stn. Very frequent in wet
shady places. Gigantic specimens of about 1 m. in
height to be found in the Undercliff and in Shanklin
Chine. On the former locality this fern oecurrs the
top of the leaves divided into 2 — 10 and even more
lobes.

Osmunda regalis) L. In the Undercliff at Niton
a few specimens.

Equisetum maximum , Lam. In the same locality,
rather rare. —

The flora of the Isle of Wight shows some like¬
ness to that of the S. W. coast of Norway. Among
the species that are characteristic for these two pla¬
ces, I will here only mention: Glaucium luteum, Scop.
Hypericum pulchrum, L. Ilex Aquifolium, L. Rosa
pimpinellæfolia, L. Sedum anglicum, Huds. Erica
cinerea, L. Digitalis purpurea, L. Teucrium Scorodo-
nia, L. Asplénium Ruta-muraria, L. (A. marinum,
L.) Scolopendrium vulgare Sm. etc.

There is also a striking correspondence between
the vegetation of ”the Downs” and that of the ;,Alf-
var” in the island of Oeland in Sweden. In both
places the soil is calcareous and the mould only a
few cm. thick. The climate too is very much the
same, and many species consequently are common to
the two islands. Stemless or pygmean forms are fre¬
quently met with. —

Lund. Sweden. October 1895.

65

L. Den 22 februari 1896.

Nâgra bidrag till Färöarnes flora. I.

Af H. Gr. Simmons.

Dâ jag ifjor af Lunds botaniska förening erhöll
ett anslag sâsom bidrag till kostnaden for en bota-
nisk resa till Färöarne, uppgaf jag sâsom hufvudsyfte
att studera donna ögrupps minst kända växter, hafs-
algerna. I min reseplan ingick emellertid äfven att
göra samlingar af andra växter. Den nu afslufcade
bestämningen af de insamlade fanerogamerna har ledt
till det temligen oväntade resultatet, att jag lyckats
finna âtskilliga för omrâdet nya arter och derjämte
ha nya fyndorter antecknats för ett antal af förut
frân Färöarne kända växter. Jag har derför funnit
mig föranläten publicera mina fynd. Den senaste
utförligare framställningen af omradets flora är Fær-
oernes Flora af E. Rostrup (Botan. Tidskr. IV Bd.,
1870) hvilken utgör resultatet af de undersökningar
davarande Seminarielarare E. Rostrup och Cand. phil.
0. A. Feilberg sommaren 1867 företogo. Alla äldre
uppgifter om de färöiska floran äro här samlade och
kritiskt granskade, och jag har derför, der jag i det
följande anför uppgifter frân äldre förfättare, hemtat
dessa ur Rostrups arbete, sa mycket mera som jag
af äldre arbeten haft tillgang blott tili ’’Forsög til
en Beskrifvelse over Færoerne” af Jörgen Landt,
Köbenhavn 1800. Dr. Rostrup har äfven haft god-
heten personligen gifva mig manga värdefulla upp-
lysningar, hvilka varit mig tili stört gagn. I Jour¬
nal of Botany, vol. XXIX, 1891, s. 179, finnes en
uppsats ;,Notes on the flora of the Faeroes.” By Miss
L. Copland and Miss Caroline Birley. Ingen ny art
omnämnes emellertid här. Pâ s. 183 följer ’’List of
plants obtained by the above.” By James Cosmo Mel-
vill. Här omtalas ett nytt fynd, Erica Tetralix L.

Bot. Not. 1896.

5

66

frân Suderö. Den i listan anförda Plantago pumila
Kjellm. torde vara samma form som den af Rostrup
omtalade P. maritima L. f. pygmea Lge. Atminstone
framgar detta af den i den föregaende uppsatsen lem-
nade beskrifningen. I Yerbandl. d. Bot. Yer. d. Prov.
Brandenburg, 1894, s. 150, Aunes en uppsats *Yer-
zeichniss der auf Island und den Faer-0ern im Som¬
mer 1883 von Dr. Konrad Keilhack gesammelten
Pflanzen” af Dr. F. Kurtz. üfven här lemnas huf-
vudsakligen blott en uppräkning af de funna arterna.
Nya för Färöarna skulle emellertid vara följande:
Polygala vulgaris L. v. grandiflora Bab., Pedicularis
palustris L. v. pumila F. Kurtz (troligen en tillfällig,
förkrymt form), Myosotis stricta Link., Galeopsis Te¬
trahit L. var. (den öfver allt pa Färöarne förekom-
mande mycket hariga formen), Plantago borealis Lge.
(troligen ej denna utan P. marit. f. pygmea Lge, ty
ingen uppgift lemnas om antalet frön i kapseln), Po-
tamogeton alpinus Balb. De speciela fyndorterna äro
ej angifna.

Innan jag Öfvergar tili redogörelsen för mina
fynd torde vara lämpligt att angifva betydelsen af
nagra färöiska Damn, som i det följande komma att
användas. ’’Bö” (eller trö) kallas den odlade jorden,
’’haugen" är den ouppodlade tili betesmark använda
jorden, en ’’hammer” kallas en brant afsats i fjället,
en ’’brække” en mera lângsamt sluttande gräsbevuxen
afsats. ’’Grjov” kallas en af branta klipp vâggar be-
grânsad klyfta, ”rejn” en af grus och smâsten tackt
sluttning. Ett "eide” är ett lägre parti som mellan
bergen slräcker sig tvärs öfver ön frân ena kusten
till den andra. Pa de flesta ’’eiden” Annas sma "vatn”
eller insjöar.

De växter hvars namn i det följande tryckts
med fetstil äro ej förut kända frân Färöarne eller
upptagas ätminstone ej af Rostrup säsom färöiska.

67

Lotus corniculata L. v. crassifolia Fr. ”Krosge-
arabraekke’* 1 i Sunnbö vid sydspetsen af Suderö, omkr.
25 m. öfver hafvet.

Trifolium hybridum L., i böen nära Sande-
gärde vid Thorshavn. Den har förmodligen odlats
liksom T. pratense L., hvilken iakttagits af Rostrüp,
men nu ej mera syntes förekomma der.

Sibbaldia procumbens L. Slattaratind pâ Osterö,
der den uppträder ymnigt pâ en höjd af omkr. 600
m. och derifrän forfcsätter ända upp tili toppen (Fär-
öarnes högsta punkt), der enstaka individer kunna an-
träffas i klippspringor och bland gruset i ”rejnen”.

Rosa sp. Den af Landt fran Eide pâ Osterö an-
gifna Rosa, hvilken förgäfves eftersöktes af Feilberg,
var äfven nu omöjlig att aterfinna. Äfven genom
att fräga personer som ganska väl kände tili trak-
tens mera i _ögonen fallande växter, stod ingen upp-
lysning att vinna da de förklarade sig aldrig ha sett
eller hört omtalas nagon sadan växt. Jag antar der-
för att den numera är utgängen.

Älchemilla alpina L. är den pâ Färöarne vanli-
gaste representanten för detta slägte och förekommer
ymnigt nästan frân hafvets nivâ upp pâ de högsta
fjällen. Den här förekommande formen är liksom i
heia norra Europa A. alpina L. sensu strictiore. Men
jämte denna finnes en annan till gruppen Alpinæ
hörande art nämligen

A. faeroënsis (Lge.). Denna art har gifvit an-
ledning till mânga misstag och först Busers omfat-
tande studier öfver slägtet Älchemilla ha fort tili en
rigtig uppfattning af densamma. Som den emellertid
endast heit kort i förbigaende omnämnes af denne
författare sa synes mig ej obefogadt att nägot mera

*) R. Buser, Zur Kenntniss der Schweizerischen Alchimillen
(Berichte d. schw. botan. Gesellsch. 1894, h. 4) s. 18 samt Sur les
Alchimilles subnivales etc. (Bull, de l’Herb. Boissier. vol. II, N;o

1 o. 2) s. 6 (89).

68

utförligt behandla den. Den finnes i Flora Danica,
Tab. 2101, afbildad under namn af A. fissa och an-
föres under detta namn fran Färöarne af Hornemann.
Rostrup upptager den under namnet A. fissa Schummel
a argentea Don och anför sasom synonym A. con¬
juncta Bab. Sedermera har Lange i Nomenclator Floræ
Danicæ (1887) beskrifvit den under namn af A. fissa
Schümm, var. færoënsis. Genom att uteslutande fästa
sig vid en karakter, djupet af inskärningarne mel-
lan bladloberna kommer han att icke blott framhalla
skilnaden mellan den och A. conjuncta Bab. (A. ar¬
gentea Don) utan äfven förneka slägtskapen med
denna och öfriga Alpinæ och i stallet placera den
sasom varietet under A. fissa Schümm, (hvilken en-
ligt Buser x) rätteligen bör heta A. glabra Poir.).
Det oaktadt framhalles att denna art star mycket
närmare A. vulgaris än A. alpina. Emellertid har
Rostrup ungefär samtidigt i ”Bidrag tili Islands Flora”
(Botan. Tidskr. 1887) anyo omnämnt den. Han an-
vänder här med nagon reservation det Langeska nam¬
net, men framhaller bestämdt de stora skilnader han
funnit genom att jämföra den färöiska och isländska
växten med exemplar af den verkliga A. fissa. Att
den är skild frân A. conjuncta papekas här äfven
och författaren har användt det af Lange införda
namnet blott emedan han ej har nagot säkert stöd
för den förmodan han uttalar, att formen i fraga
skulle vara hybrid af A. alpina och A. vulgaris.
Äfven A. Bennett * 2) synes vilja hänföra den tili
A. fissa.

A. færoënsis är emellertid sasom Buser papekar
att hänföra tili gruppen Alpinæ och dess när maste

0 R. Buser, Notes sur quelques Alchimillis critiques ou
nouvelles (Bull, de la Soc. Dauphinoise 1892) s. 15. Ânnu en sy¬
nonym, äfven anförd af Rostrup, är A. pyrenaica Dufour.

2) A. Bennett,; Recent additions to the Flora of Iceland,
Journ. of Bot. 1886.

69

slägting är säkerligen A. conjuncta. Med denna öf-
verensstämmer den närmast med afseende pâ djupet af
bladens lobering, formen af vinkeln mellan de basala
loberna samt blomställningens byggnad. Loberna äro
hos begge 7, stundom med antydningar tili en 8:de
och 9:de, inskärningarne nâ hos A. færoënsis unge-
fär *l2 af bladets radie hos A. conjuncta ungefär 3j4
eller t. o. m. djupare. Vinkeln mellan basalloberna
är hos den förra omkring 90° hos den senare nagot
mindre (stundom nâ dock loberna hvarandra öfver
bladskaftet). Loberna äro hos A. fær. betydligt bre-
dare än hos A. conj. och tänderna äro gröfre och
mera tydligt framträdande samt sträcka sig nedät 1 j2
eller 2/3 af lobens sida, hos A. conj. blott tili 1j3.
Bladens öfre sida äro hos A. fær. äfven pa pressade
exemplar lifligt grön, hos A. conj. mera matt, gra-
.aktig. Blomställningen är hos den förra mera rik
och grenig än hos A. alpina, men dock ej sa kräftigt
utvecklad som hos A. conjuncta. Härigheten är hos
A. fær. a alla delar svagare än hos A. conj. Bla¬
dens undersida är visserligen glänsande silkesharig
sâsom hos alla Alpinæ, men härigheten är dock ej sa
tät som hos A. conj. A bladskaft, stjelkar, blom-
ställningsgrenar och fruktbägare är’ den sistnämnda
tätt graluden, den förra deremot blott försedd med
en glësare beklädnad af tilltryckta silkeshar. Blom-
morna äro hos A. fær. ofta rödaktigt anlupna.

A. færoënsis synes förekomma ymnigt i gjove och
hamre troligen pâ alla öarne, dock i allmänhet ej pa
lägre niva än 75 — 100 m. ö. h. Jag har sett den pâ
ganska manga ställen bland hvilka antecknats Präste-
fjäld, Karagjov, Tvära pâ Suderö, Saxen (fa meter
öfver hafvet) och Kalbakbotten pâ Strömö, Kodlen
m. fl. st. vid Eide pâ Österö. Pâ alla dessa ställen
växte den tillsammans med A. alpina men deremot
aldrig med A. vulgaris. Redan detta talar ju mot
antagandet att A. færoënsis skulle vara en hybrid,

70

och ännu mera otroligt blir detta derigenom att de
förmodade föräldrarne sällan eller aldrig växa i hvar-
andras närhet. A. alpina föredrar liksom færoënsis
springor i ”gjove” och klippyäggar och undviker i all-
mänhet de jämnare gräsbevuxna marker der A. vul¬
garis företrädesvis växer/

A. færoënsis (Lge.) var. pumila (Rostrup sub A.
fissa Schummel), hvilken förekommer pa de högre
fjällens gräsbevuxna sluttningar, är en förkrympt
form, blott fa cm. hög, med djupare klufna blad,
smalare lober, som blott ha ett fatal tänder, och myc-
ket reducerad blomställning. Den är tili alla delar
mera glatt än hufvudformen. Jag har blott obser-
verat den pâ Slattaratind pâ en höjd af c. 600 m.

Den figur af ”A. fissa”, som finnes i Flora Danica
Tab. 2101, ritad efter af Forchhammer fran Färöarne
hemförda exemplar, torde utan tvifvel afse den nu
berörda arten och sa ha äfven föregaende författare
utan tvekan antagit. Emellertid fann jag pâ Höjfjäld
vid Klaksvig pâ Bordö en Alchemilla, som tili blad¬
form visade stör öfverensstämmelse med A. færoënsis
men saknade den för Alpinæ utmärkande silkesharig-
heten pâ bladens undre sida. Denna synes mig lika
sa väl kunna hänföras tili Flora Danicas figur, sa
mycket mera, som dess blomställning liksom a figu-
ren är betydligt kortare och mindre än den brukar
vara hos A. færoënsis. Tyvärr disponerar jag allt
för litet material af denna troligen hittills okända
form, för att för närvarande vaga närmare yttra mig
om densamma.

A. vulgaris L. Af de pâ senare tider ur denna
utbrutna formerna har jag funnit följande, hvilka i
anslutning tili Murbeck, ”Skandinaviska former at
Alchemilla vulgaris L.” (Bot. Not. 1895, sid. 265)
upptagas säsom underarter:

A. vulg.* alpestris (Schmidt), Kodlen pâ Österö,
omkr. 300 m. ö. h.

71

A. vulg.* obtusa (Buser), Prästefjäld vid Qvalbö
pâ Suderö, 100 m., Kodlen pâ Österö, 350 m.

A. vulg.* pubescens (Lam.), foten af Prästefjäld
vid Leire samt strandängar i Qvalbö pâ Suderö.

A. vulg.* vestita (Büser), Kodlen pâ Österö,
omkr. 250 m. ô. b.

Linum catharticum L. En form, som stärkt pâ-
minte om ß confertum Mnrb., fanns vid Eide pâ
Österö.

Viola Biviniana Keichb. Rostrup uppgifver V.
silvatica L. Jag fann blott frukt exemplar, hvarför
jag ej känner kronans ntseende. Podret âr emellertid
hos de fiesta individ försedt med ganska stora bihang,
hvarför de torde höra till den anförda arten.

V. tricolor L., Velbestad pâ Strömö, i âkrar och
pâ tak, ymnig.

Saxifraga nivalis L., Höjfjäld pâ Bordö.

Haloscias scoticum (L.) Fr. Mellan Thorshavn
och Sandegärde.

Euphrasia Toürn. Professor von Wettstein i Prag,
som haft vänligheten âtaga sig bestämningen af mina
färöiska Euphrasiæ har bland dessa funnit följande
tre arten E. latifolia Pursh, E. foulaënsis Towns,
och E. borealis (Towns.) Wettst.

E. latifolia Pursh fanns pâ nedre delen af Prä¬
stefjäld vid Qvalbö pâ Suderö (pâ c. 50 meters höjd)
samt pâ Kodlen vid Eide pâ Österö (c. 200 m. ö. h.).

E. foulaënsis Towns, växte pâ senare stallet
tillsammans med nyssnämnda art.

E. borealis (Towns.) Wettst. synes vara allmän
i bön och i haugens lägre del. De af mig insamlade
exemplaren äro visserligen blott frân tvä lokaler Tran-
gisvâg pâ Suderö samt Eide pâ Österö, men jag tror
mig säkert hafva sett densamma pâ rätt mänga andra
Ställen.

Bland E. latifolia pâ Suderö fanns dessutom ett
fâtal smä individ af en fjerde art, hvilken Prof. v. Wett-

72

stein emellertid ej ansäg sig kunna bestämma dâ sa
ringa material föreläg.

Myosotis palustris (L.) Roth f. strigulosa
Reichenb. fanns i mängd i ett större karr samt i en
derifrân utflytande djup dyig bäck i närheten af in-
sjön vid Eide pa Österö. Huruvida denna fyndort
varit känd af Hornemann, som först angifvit arten frän
Färöarne vill jag lemna osagdt. Dock torde Rostrups
uppfattning vara rigtig, att han felaktigt ansett den
af Syabo och Landt omnämnda M. scorpioides L. vara
denna art. Detta blir sa mycket mera sannolikt,
som sa yidt jag kan sluta af Rostrups framställning,
hvarken Hornemann eller sedermera Trevelyan och
Martins som angifva förekomsten af M. palustris, för
denna uppgifva nagon speciel lokal. Arten torde
derför kunna anses sâsom ny för den färöiska floran.

M. repens G. Don fanns ymnigt i en större mosse
samt i derifrân nedflytande rännilar vid omkr. 100
m. höjd pa sluttningen ofvanför Tvära pa Suderö.
Att denna väl skilda vesteuropeiska art kunnat smyga
sig in i Hartmans flora *) sâsom en form af M. cae-
spitosa C. F. Schultz är i sanning förvänande. Den
med sträfva utspärrade här rikligen beklädda, föga
förgrenade stjälken och de stora blekblâ blomkro-
norna berättiga snarare dess hänförande till M. pa¬
lustris, sâsom ocksâ Don gjort. Frân denna skiljer
den sig emellertid genom den nedtill nägot bladiga
blomställningen samt genom det djupt klufna fodret,
hvars flikar äro spetsiga. De fiesta individ äro vid
stjelkens bas försedda med flere krypande skott. Ut-
märkande för M. repens äro emellertid framför allt
de mycket länga efter blomningen nästan rakt ned-
böjda blomskaften. Den verkliga M. repens torde
aldrig vara funnen i Skandinavien ehuru den sâsom

*) I 10:de uppl. finnes en ß repens Hn., denna har emeller
tid i ll:te uppl. identifierais med M. repens Don.

73

Lange *) förmodar möjligen skulle kunna finnas i
vestra Jylland — - eller i vestra Norge. Lange *)
beskrifver under M. caespitosa en var. radicans; an-
tagligen har nagon med denna öfverensstämmande
form gifvit anledning tili Hartmans misstag, ty hans
beskrifning synes snarare kunna passa in pâ Langes
6 radicans än pâ M. repens Don, hvilken hvarken
har ’’nedliggande ofta nära basen rotslaende stjelk”
eller ännu mindre ’’mycket sma blommor”. En god
figur af M. repens finnes i Flora Danica, Tab 2828.

Den plats der jag fann M. repens ligger heit
nära ett par af de af Rostrüp omnämnda fyndorterna.
Jag vill emellertid paminna mig att jag sett den äf-
ven vid Vag pä Suderö, der jag emellertid ej fick
tillfälle att insamla exemplar af den.

Gentiana campestris L. Alla af mig insamlade
exemplar tillhöra subsp. suecica (Froel.) Murb. var.
islandica Murb.

Campanula rotundifolia L. Kodlen vid Eide pa
Osterö omkr. 250 m. ö. h. Individerna äro sma,
fablomstriga eller stundom enblomstriga.

Sonchus arvensis L. pâ en strandvall vid Tran-
gisvâg pâ Suderö ganska ymnigt.

Trichera arvensis (L.) Schrad. I ett klöfver-
fält vid Sandegärde nära Thorshavn, antagligen in¬
kommen med klöfverfröet.

Succisa pratensis Moench. Den färöiska formen,
som är mycket vanlig i haugens nedre del, är mycket
smaväxt oftast med alla bladen tufvade och endast
en blomkorg.

Plantago maritima L. var. ciliata Koch, Eide pâ
Osterö.

Atriplex Babingtonii Woods., Famien pâ Suderö.

Callitriche vernalis Koch, Eide pâ Osterö .
Landt anför C. verna och hänvisar tili Fl. Dan.

l) Joh. Lange, Haandbog i den danske Flora, 4:de uppl.

74

Tab. 129, hvilken uppgift Rostrup hänfört till C.
stagnalis.

Juniperus communis L. var, nana (Willd.) lär enligt
hvad som sades mig numera blott finnas pâ Svinö.

Hahenaria viridis (L.) R. Br, Karagjoy vid
Qvalbö pâ Suderö och nära toppen af Kodlen vid
Eide pâ Österö, pâ senare stallet 400 m. ö. h.

Scilla verna Huds. âterfanns pâ den af Landt
angifna lokalen ;,Krosgearabrække77 y id Sunnbö. Vi-
dare fann jag den pâ flere ställen vid bygdevägen
mellan Sunnbö och Lobbra samt mellan sistnämnda
plats och Väg, der äfven Rostrup funnit den. Den
förekommer pâ vexlande höjd, frân nägra fa tili 300
m. och kanske högre, men synes undvika de brantare
sluttningarne och hâlla sig tili de smä dalsänkningar
och jämna tätt gräsbevuxna afsatser, som der och
hvar förekomma. Pâ sâdana platser torde den finnas
öfver heia södra delen af Suderö frân Sunnbö upp
tili Trangisvägfjorden. Enligt uppgift af Sysselman
EffersÖ i Tvärä förekommer den nämligen i närheten
af fyren vid Ordevig vid södra stranden af nämnda fjord.

J uncus trifidus L., toppen af Kodlen vid Eide
pâ Österö.

Luzula arcuata (Wo.) Sw., Slattaratind pâ Österö
ej längt frân toppen (omkr. 800 m.). Af denna art
finnas förut blott exemplar utan lokaluppgift i Botan.
muséets i Köbenhavn ego.

Potamogeton natans L., i mängd i den mindre
sjön vid Eide pâ Österö. Rostrups antagande att de
äldre författarne, dâ de uppgifvit P. natans menât
den mycket vanligare P. polygonifolius Pourr., hvil¬
ken först af honom omnämnes, är säkerligen rigtigt,
ehuru förekomsten af P. natans nu ocksä är konsta-
terad.

P. perfoliatus L , i sjön pâ Vâgs Eide pâ Suderö.

P. filiformis Pers., i de smä sjöarne pâ Qvalbö
Eide och Norbes Eide pâ Suderö.

75

Glyceria fluitans (L.) R. Br. synes sasorn Mohr
uppgifver vara ganska vanlig. Till de af Rostrup
uppgifna lokalerna kan jag tillägga Famien pa Suderö
samt Thorshavn, som jag antecknat. Emellertid har
jag sett den äfven pâ andra Ställen.

G. maritima (Huds.) Wahlb. fanns i mängd vid
stranden nâgot norr om skansen vid Thorshavn, der
den eget nog ej förut blifvit uppmärksammad.

Triodia decumbens (L.) Beauv., mycket vanlig pâ
mossjord.

Phragmites communis Trin. Selletre pâ Österö
(steril).

Isoetes echinosporum Dur., Toftevatn pâ Österö.

Equisctum fluviatüe (L.). var. Jimosum (L.), i sjön
pâ Yâgs Eide pâ Suderö.

Polygonum aviculare L. f. litoralis (Link)
i Skandinavien.

Af C. À. M. Lindman.

Polygonum aviculare L. är en af Europas mest
variabla arter. Den är ej nogräknad pâ lok&l, men
tyckes vara mycket känslig för yttre lokala förhäl-
landen, tili följd hvaraf som bekant stjälkens rikt-
niüg, internodiernas längd, bladens form och den
inre byggnaden förete stör växling.

Pâ hafsstränder blir därför denna art stundom
(men ej alltid) en halofyt. Den blir gröfre och
tjockare än vanligt, ty internodierna, äfven de yngre,
nâ en diam. af 2( — 3) mm.; stjälkarne äro uppsti-
gande och uppnä 0,3 m. höjd; bladen äro af matt-
grön eller bläaktig färg och lindrigt köttiga. Dess-
utom utmärkes denna form af följande egenheter.

Bot. Not. 1896.

76

Grenarne förblifva gerna enkla ända frân roten.
Bladen nâ en betydligare storlek än t. o. m. den
vanliga skuggformens (P. avic . f. vegeta Ledeb.) eller
ända tili 4 — 5 cm. i längd och därtill relativt större
bredd än eljest, sä att bladformen blir aflang — om-
vändt äggrund, i spetsen ofta bredt afrundad. Äfven
blommorna äro mycket större än hos alla öfriga for¬
mer af P. aviculare; kalkbladens längd gar tili 5 mm.
och deras hvita eller röda kanter äro rel. mycket
breda, hvarigenom blomman fullkomligt liknar den
hos den sydeuropeiska P maritimum L. och P. Raii
Bab. (särskildt den högnordiska P. Raii â Finmar-
kens hafsstränder).

Denna forms historik är i korthet följande.

Link omtalar 1800 i bref frân en sydeuropeisk
resa (se • H. A. Schräder, Journal für die Botanik,
Bd I, s. 54) : ;;Es wächst eine Abänderung von P.
aviculare an den Küsten der Ostsee . . . Diese kommt
P. maritimum näher, hat dicke saftige Blätter und
ist nicht so ästig. Ich will hier noch erinnern, dass
P. maritimum sich von P. aviculare beim ersten An¬
blick dadurch unterscheidet, dass an jenem die Zweige
ganz mit Scheiden bedeckt sind . . .” Denna Lines
notis innehaller intet namn pa den beskrifna formen,
men anföres af nagra författare säsom det ställe i
literaturen, där ”P. littorale Link” först förekommer.

”P. littorale ” beskrifves nämligen först 1821 i
H. F. Links Enumeratio plantar. Horti Reg. Bot.
Berol. altera, Pars I, s. 385 (N:o 3877). I artbe-
skrifningen framhalles bland annat följande: ’’Caule
procumbente suffruticoso, foliis oblongis acutis venosis
carnosis — — Hab. in Europæ maritimis. 2|A Dess-
utom betonas, att denna växt ”vulgo pro P. mari-
timo colitur”, men skilnaden är, att denna senare
har stipelslidorna sa lânga, att de täcka internodi-
erna; skilnaden frân P. aviculare bestâr i de bre-
dare, mera köttiga bladen och ”caule suffruticoso”,

77

hvilket senare kännetecken sâledes tillkommer utofver
den âr 1800 lämnade beskrifningen.

Nâgra âr senare aterfinnes samma växt under
namnet P. aviculare y litorale ] Link hos Bluff och
Fingerh., Comp. fl. g. I (1825), och därefter i Roh¬
lings D. fl. (bearb. af Mertens och Koch), 3 (1831).

Meisner, Monogr. gen. Polygoni Prodr. (1826)
anför P. littorale Link sasom synonym till P. mariti-
mum L.

Daremot upptages P. littorale Link sâsom en
själfständig art af Meisner i DC. Prodr., 14 (1856),
s. 98. Han uppräknar där förekomstorter fran Eu¬
ropa, Asien och N. Amerika, däribland ”in littoribus
maris Baltici”. Ett bland de mest karakteristiska
kännetecken^ som M. här anför f'ör denna växt, är:
’’foliis crassiusculis .... plerumque obtusis”. Af
mindre betydelse är följande tillägg: ’’excepto achænio
omnia fere P. avicularis diffusi et depressi”; hans
beskrifningar pâ de 2 arternas frukter gifva nämligen
ingen säkerhet med afseende pâ artskilnaden ( littorale :
”achæn. incluso parvo faciebus ovato-oblongis convexis
minute punctatis obsolete striatis”; aviculare: ”ach.
incluso subopaco faciebus ovatis granulato-striatis”).

Dessa författare âsyfta sâledes en till P. avicu¬
lare mycket närstäende form, hufvudsakligen skild
genom köttiga blad och tillhörande hafsstränder ;
särskildt mä framhallas, att Links ursprungliga ’ditto -
rale” är en form, hvars habitus ger anledning att
förlikna den med den sydeuropeiska P. maritimum L.

Denna form är i Skandinavien samlad â hafs-
kusterna af södra Sverige (Skâne, Blek., Österg.,
Stockholms skârgârd, Boh.), â Norges kuster (Jæderen;
Söndhordland, t. ex. Mosterhavn; Throndhjems amt;
Nordlanden; Vest- och Ostfinmarken) och i Finland
(Helsingfors).

Samma växt träffas dessutom stundom inné i
landet, längt frân kusten. Isynnerhet torde den före-

78

komma flerestädes i nordliga Skandinaviens fjälltrak-
ter vid gârdar, sätrar o. s. v. ; den slater sig der till
den tjockbladiga, frodiga ruderatflora, som genom en
ammoniakrik jordman far en habitus, lik vissa strand-
växters. Den är samlad i Jämtland (Are), Lule Lpm
(Qvikkjokk), Torne Lpm (Karesuando sub. nom. P.
aviculare var. domesticum Læst.ï, Dovre (Kongsvold,
Fokstuen). Pa Dovre växte den a sandiga vägar och
gârdar, som ofta trarapades af boskap; stjälkarne voro
förlängda, tryckta till jorden, mycket tjocka, nästan
enkla ända frân roten, ormlikt bugtade och utefter
heia sin längd tätt klädda af tjocka blad; kalken
dubbelt större än vanligt och lifligt purpurröd. Pa
samma satt är denna växt funnen utanför Skandina¬
vien. Wallroth (Linnæa, 14, s. 568) omtalar P.
litorale Link (syn. P. salsuginosum Wallr. in litt.)
frân Harz: ^’’zwischen dem Sommergetreide auf Gyps-
und Salzhaltigem Boden der unmittelbar an der südl.
Gränze des Harzes belegenen Salinen stellenweise” ; han
framhäller ’’die Aehnlichkeit mit P. maritimum L,” *).

Liksom aviculare i öfrigt, är /. litoralis hos oss
annuell. Endast Link själf (Enumer. I, 1821) be-
nämner sin ”P. littorale ” flerârig; men redan Mertens
o. Koch anmärka häremot: ’’wir vermuthen, dass man
das gewöhnliche P. aviculare im Frigidarium auch zu
einer planta suffruticosa machen könne”. Links upp-
gift har föga att betyda, säsom följande förhällanden
visa. Den sydeuropeiska P. maritimum L. är en ”suf-
frutex”, emedan stjälkarnes nedersta delar (liksom hos
sa mânga andra sydeuropeiska typer, hvilka hos oss
représenteras af Örter) förvedas tillräckligt för att i
det gynnsamma klimatet lefva qvar genom Here ve-
getationsperioder, och samma art skall därför utan
tvifvel ocksä kunna öfvervintra i ett nordligare om-

4) Däremot äro VP. salsuginosum ” och y'P. salsuginçum” frân
vestra Asiens saliner o. s. v. af en annan typ, mycket spensliga,
utdragna och smäbladiga (Herb. Stockh.).

79

râde med tillräckligt mild vinter; under hârdare kli-
mat öfvervintrar P. maritimum ej, utan blir enârig
(t. ex/, i Bergianska trâdgârden i Stockholm, enligt
meddelande af trâdgârdens fôrestândare prof. Witt-
rock). Pâ samma satt kan förmodligen äfven P. avi-
culare (resp. dess litoral-form) tillfälligtvis öfvervintra,
särskildt under jämnare och mildare luftstreck, t. ex.
vid en hafskust; redan vid mellersta Europas kuster
finner man stundom dess stjälkar nedtill träaktiga.
Särskild uppmärksamhet förtjenar P. aviculare var.
romana (Jacq.) Meisn. (Monogr. gen. Polyg. Prodr. ;
syn. P. flagellare Bertol.): den kan (enligt italienska
ex. i Herb. Stockh.) än uppbäras af en pâlrot, dâ
stjälkarnes bas genom olika grad af fasthet göra det
svart att afgöra, om en ört eller en lag halfbuske
föreligger; än ater utgöras växtens basala delar af
nedliggande (halft underjordiska?), vid lederna rot-
släende grenar fran föregaende vegetationsperiod. —
P. Baii är vid Skandinaviens (och äfven Englands)
kuster liksom P. aviculare enârig l).

Oaktadt P. aviculare /. litoralis saväl tili sina
blommor som tili bladens och grenarnes habitus mera
liknar P. maritimum (och P. Bail) än P. aviculare ,
är den dock att hänföra tili den sistnämda pâ grund
af fruktens utseende. Hos P. aviculare är frukten
tili sin färg mörkbrun eller svartbrun, tili sin yta
glanslös eller mattglänsande genom fina lângsgâende
strimmor, men växlar nâgot i dessa afseenden liksom
tili sin storlek, ehuru alltid innesluten inom kalken.
I allmänhet gäller, att ju större frukten är, desto
gröfre och tydligare är strieringen, desto glanslösare
ytan och desto tydligare rödbrun dess färg. Just dessa
karakterer äterfinnas hos /. litoralis , som i allmänhet

1) Det är alltsa ett dubbelt misstag, dâ U. Dämmer uti sin
indelning af Avicularia (Engler n. Prantl, Die natürl. Pflanzen-
fam., H. 70, s. 27) upptager P. Raii bland ’’Halbsträucher”, men
P. aviculare bland ”l-jährige Kräuter” (’’kosmopolitisch’*).

80

har större och tjockare nötter än aviculare i Öfrigt.
Hos de niest utprägladt salina exemplaren af f. lito-
ralis är nöten ända tili 3 — 4 mm. lang och under
lupen nästan skrynklig genom sina grofva, tättsittande
faror och äsar ; den skiljer sig därigenom skarpt fran
den stora, utskjutande, men ljusbruna och glänsande
nöten hos P. maritimum och P. Raii. Det af Meisner
framhallna kännemärket hos f. litoralis 77achænio parvo”
(se ofvan) maste därför förstas i relation till dessa
tvâ sistnämda arter 2).

Nagra utländska former hänföras hit, men orik-
tigt. Sa t. ex. anser Lange sin danska 77 P. littorale
Link” sasom synonym med P. Roberti Gr. & Godr.
och karakteriserar den därför med ”mycket smä, glän¬
sande svarta, fint punkterade nötter71; hans form har
genom sin nedliggande växt och sina smala blad en
heit annan typ än den, som genom sina halofytiska
karakterer kan anses vara Links Ursprungliga 77litto-
rale17 och därför kan jämföras med P. maritimum L.
Äfven i Sverige träffas ju P. aviculare i sina alldag-
liga former vid hamnar, pa barlast o. s. v. (Det af
Lange anförda kännetecknet pa frukten utvisar, sasom
här i en not nämnes, P. aviculare var. Dregeana Meisn.).
— Äfven den i Heldreichs Herb. Græc. norm, under
879 a befintliga ”P. litorale (Link) Meisn.77 (om hvilken
det in sched. säges, att den sannolikt utgör största
delen af Boissier’s P. aviculare , hvad Grekland angär)
är, efter torra exemplar att döma, ej utmärkt af nagra
egendomligheter, som skilja den frân vanlig P. avi¬
culare f. angustissima eller f. depressa; de langa, fina
inter nodierna utvisa ej halofytiska egenskaper; dessutom
äro frukterna sma och tämligen glänsande ; olikheten
med den skandinaviska f. litoralis är därför pataglig.

2) De minsta frukterna hos P. aviculare äro sä fint strim-
miga, att de blifva nästan glänsande och deras färg närmar sig
da till rent svart: P. aviculare var. Dregeanum Meisn. 1840 (syn.
P. Pöberti Gr. & Godr. 1856 non Lois.).

81

Bidrag till Vestergötlands och Bohusläns
mossflora.

Af John Persson.

Dessa bidrag är résultat af ett antal exkursioner
i Kongelfstrakten. Tillfölje af stadens läge hafva
nigra egnats at Bokuslän, andra ât V estergötland.
Trakten är mycket skogfattig och bergig och ser vid
en hastig öf verblick ej mycket lofvande ut för en
botanist, men har dock âtskilligt i mossväg att bjuda
pâ. Intressantast voro visserligen fynden af Campy -
lopus atrovirens och Lejeunea calcarea , men det var
äfven mycket öfverraskande ûnna, att sa nordliga
mossor som Anthélia och Oligotrichum ânnu hafva
eftertrupper sa langt söderut. Bergslagernas jernväg
följer Iran Agnesbergs till Nols station en nästan
oafbruten hög sluttning. Ofvanför denna sluttning
utbreder sig en platâ, med bortat 300 fots medelhöjd,
mot sjön Mjörn och kallas ”Ale och Yädtle fjälPh
Anthélia nivalis , Chandonanthus sctiformis , Cesia obtusa ,
Oligotrichum incur vum, Anisothecium sqvarrosum , Bl in¬
dia acuta och Amblystegium sarmentosum förekomma
a dessa ”fjälP, som torde hysa Hera fjällmossor. Ti¬
den har dock ej tillâtit en noggrann undersokning
hvarken af dessa eller öfriga delar af Kongelfstrak¬
ten, hvarföre följande förteckning upptager endast
nagra, i bryogeografiskts hänseende mer eller mindre
beaktansvärda, arter

Béboulia liemisphærica , under en klippa nära vägen
mellan Kongelf och Karleby.

Iliccia bi für ca, flerestädes.

Lejeunea calcarea , pâ en klippa nära vägen mellan
Romelanda och Jörlanda, strax innan man kom-
mer till garden Kinnebo, tili venster om vägen
pâ andra sidan bäcken.

Borelia laevigata , Hisingen vid Pileröd pâ klippor
sparsamt.

f>

Bot. Not. 1896.

82

Metzgeria conjugata , Kongelf mot Marieberg och i
skogen vid Gullbringa.

Lepidozia setacea , Kongelf pa berget Fontin och i
Y. G. : Snrte, vidv sjön.

Odonto schisma Sphagni pa kust bergen mellan Löke-
berg och Tjnfkil â tufvig mark.

Cephalozia Francisci. Denna vackra art har en vid-
sträckt ntbredning inom omrädet. Forst och
ymnigast fann jag den i V. Gr. vid Surte sjö
m. frukt och sedan sparsamt vid Skârdal. I Bo-
hnslän: Kongelf, pa ’’Komarkerna” och Kastelle¬
gärdens egor samt vid kusten mellan Lökeberg och
Tjufkil tillsamman med Odontoschisma sphagni 1).

Kantia Calypogea. Dit hänför jag, fastän med tve-
kan, en steril Kantiaform som jag iakfctog a Fon¬
tin, vid vagen tili Ytterby och i skogen vid
Gullbringa. Den utmärker sig genom nagot af-
smalnande bladspets, som ofta är klufven och
genom djupt klufna stipler med spetsiga flikar.

Chandonanthus setiformis V. G.: Skârdal pâ klippor.

Anthelia nivalis Y. G. : Skârdal vid en back med
frukt, ej sparsamt. Den är der ej sä silfver-
glänsande som denna art brukar vara men är
paroik och hör säledes hit. Spruce (on Cepha¬
lozia pag. 82) har §n uppgift (’’Flores ramos
terminantes persepe tenuiores et unisexuales i.
e. feminei”), som ej finnes hos Limpricht eller
Kaalaas. När jag utan att hafva genomläst
diagnosen hos Spruce, gjorde min undersökning
sökte jag först i de blommor som syntes yngst
(dock med unga sporogonier) men fann inga an-
theridier, hos de äldre fann jag deremot städse
sädana.

Jungermania ovata , flerestädes. Vid Skârdal tillsam¬
man med Chandonanthus och Cesia obtusa.

i) I förbigaende kan nämnas att den är allmän och ymnig

kring Mora i Dalarne.

83

Nardia insecta flerestädes.

Marsupella Funckii , Skârdal pâ sandjord steril.

Cesia obtusa, Skârdal pa klippor, — Herr Lektor
Arnell har haft godheten bestämma arten, som
pâ den solöppna lokalen fâtt en Cesia concin-
nata nog lika habitus. —

Oligotrichum incur vum , V. G. : Surte vid sjön, Skârdal
och Nödinge socken, söder om Wimm er sjön.
Allestädes sparsam.

SchistophylluniBJoxami1 Kongelf: bäckkanter i skogen
mellan Marieberg och Orleklätten.

Br y um cyclophyllum , Boh. ; Kongelf vid ”Svarte mosse”
med groddknoppar och i Y. G. : St. Peders klo-
sters socken med unga frukter. — Groddknop-
parne hos denna art synas förefinnas endast un¬
der hösten; atminstone künde jag ej vid mid-
sommartid finna nagra groddknoppar pâ den vid
Svarte mosse, der jag i November ej sett ett
enda exemplar utan sadana.

Funaria obtusa , Boh.: Kongelf, pâ Fontin och ”Ko-
markerna” samt mellan Lökeberg och Tjufkil
tillsamman med Odontoschisma och Cephalozia
Prancisci m. fl. st. Pâ de fiesta stallen temligen
sparsamt emedan dess lokaler ledo af ”pipkäle”,
ett fenomen som astadkommer vegetationslösa
fläckar hvilka torde likna de pâ fjällhedar (enl.
E. Nyman i Bot. Notiser) förekommande bara
fläckarne.

Tortula papülosa , Kongelf pâ trädstammar vid kyrkan.

T. Heimii , Kongelf strax inom grinden tili Komarkerna
i dikeskanten t. h. (Ett par mil frân kusten!)

Acaulon muticum , Y. G. Jordfallet.

Mollia tenuirostris , Boh. mellan Komelanda och Jör-
landa.

Barbula curvirostris , Boh. pâ samma klippa som Le-
jeunea calcarea.

84

Ephemerum serratum , Boh. : Kongelf pâ östra slutt-
ningen af Fontin, V. G. : Jordfallet.

Campylopus atrovirens , V. G-.: Norr om Jordfallets
station strax bortom Kolumbo i en hörnformig
fördjupning af bergssluttningen, strax der bortom
pâ klippväg utmed en back, samt pâ en hög,
solöppen klippvägg vid Lilla Viken rätt ymnig.
Pâ den ena lokalen fnnnes J blommor. — Sä-
vidt jag vet ej förut funnen i Sverige.

C. flexuosus , Hisingen pâ klippor midt emot Kongelf.

C. fragilis , flerestädes dels pâ Yestgötasidan i klipp-
springor, dels pâ Hisingen i klippspringor, vid
vägen tili Ytterby i grusig backsluttning samt
närmare kusten vid Harestad.

Blindia acuta , flerestädes inom omrädet. Med frukt
endast i V. G. mellan Lilla och Stora Viken.

Anisothecium squarrosum , V. G. : Nödinge* socken pâ
Snäckebaekens egor.

Archidium alter nifölium. Ofverallt inom omrädet fastän
sparsamt och sällan väl utvecklad. Den älskar
ocksâ att hälla tili pâ lokaler som künde synas
mindre lämpliga för en sä späd växt. Det heter
alltid att den shall vara sä lik Pleuridium alter-
nifolium. Mig synes likheten ej sä serdeles stör.

Dorcadion diaphanum , Kongelf vid kyrkan och i vestra
planteringen.

Zygodon viridissimus , Boh.: Gullbringa pâ bok.

— rupestris , Boh. : vid vägen mellan Kongelf och
Ytterby pâ lodräta klippväggen sparsamt.

Grimmia torquata, pâ samma ställe som föregäende.

Amblystegium sarmentosum , V. G. : Surte vid sjön och
flerestädes pâ äsen normt.

Pterogonium ornithopodioides , Boh. : Kongelf pâ Fontin,
Hisingen vid Pileröd, Gullbringa.

Hylocomium brevirostre , flerestädes.

Plogiothecium latebricola, Boh.: Kongelf vid Kolebacka
med frukt och bortom Marieberg, V. G. S:t Pe-

85

ders klosters s:n. Exemplar granskade af Lek¬
tor Arnell.

Entodon palatinus , Boh.: Kongelf i skogen bortom
Marieberg, Y. G. Agnesberg
PorotricJwm alopecurum , Hisingen vid Pileröd, Gull-
bringa.

Anteckningar frân en botanisk resa tili
Bornholm ar 1894.

Af L. M. Neuman.

Matricaria maritima L. Den form, som växer
vid ’’Helligdomen” (Bö) är f. Retzii (Se underfceeknads
’’Studier” i Bot. Not. 1882).

Filago apiculata G. E. Sm. (Syn. F. lutescens
Jord.) synes väl förtjena arträtt. Utom de vanligen
anförda karaktererna (hos apiculata utstaende, mot
spetsen bredare, afrundade, smalt tunglika blad, under
blomningen röda holkfjällsborst och gulgrön färg; hos
germanica (L.) uppatriktade, mot spetsen smalare, till-
spetsade, rent lancettlika blad, under blomningen gula
holkfjällsborst och silfver- 1. grahvit färg) kan läggas
följande. Blomställningen är, som bekant, hos begge
hufvud, sammansatt af korgar. Yid korgarnes ut-
sprickning är hufvudet hos F. apiculata omgifvet af
liera med korgarne n. jemnhöga blad och begränsadt
af en svagt böjd bage eller nästan platt yta, hos F.
germanica deremot na dessa blad icke i jemnhöjd med
korgarne och hufvudet begränsas af en till spets tyd-
ligt förlängd bage. Holkfjällen äro hos den förra
stärkt hopvikna och kölade samt längs heia midt-
linien fasta, parenchymatiska; hos den senare deremot
endast obetydligt konkava, icke kölade samt bade vid
midtliniens bas och spets hinnaktiga. I följd häraf

Bot. Not. 1896.

86

bildar korgen i tvärsnitt hos F. apiculata en af skarpa
vinklar begränsad femhörning, men hos F. germanica
en rnndadt trubbkantig figur. Frukterna äro hos
begge hvitprickiga. Holkfjällens ludd är hos F. api¬
culata mera persisterande än hos F. germanica. De
exemplar, som ligga till grund for ofvanstâende be-
skrifning, äro tagna vid Nexö, Hassle och Fävogten.

Tragopogon pratensis f. grandiflora Fries. De
yttre blommorna ända till 3 cm. länga och hälften
längre än holkfjällen. Pa akrar vid Brogaard.

Crépis biennis L. v. integrifolia Uechtr. — nära
Biisegaard. Bladbaser smala, helbräddade eller ytterst
svagt tandade, skifvor föga sträfhariga, heia och tan-
dade eller n. helbräddade. Gjorde intryck af att
vara en hybrid af Cr. biennis och Cr. tectorum med
korgar af den förre och habitus af den senare, men
har särdeles godt pollen, hvarför den bör betraktas
som en svagare utbildad, helbladig form af Crépis
biennis.

Veronica aquatica Beruh . — söder om Nexö.

Erythrcea vulgaris (Bafn.) Wittr. f. minor Hn
(= N:o 7 i Wittrock, Erythr. exs.) — nära Nexö.
Säväl vid Ormebækken som vid Bö växer en form,
som genom stärkt förlängda foderflikar och i gren-
spetsarne hopade blommor erinrar om E. glomerata
Toivns. Skiljer sig fran N:o 46 i Wittrocks Erythr.
exs., E. vulgaris* litoralis (Sm.) Wittr. genom längre
stjelkar, större foderflikar samt bredare och mera
tunglika rotblad. Standarsträngarne utga emellertid
fran pipens mynning.

Plantago maritima L. v. gentilis Fr. fl. Hall —
pa strandhällarne nära Nexö. Förekommer än med
uppräta än med nedliggande stänglar, än med korta
hufvudlika, än med nägot förlängda ax. Den af
Lange omnämnda y pygmœa är icke annat än en
förkrympt form af v. gentilis Fr.

87

Plantago lanceolata /. coarctata — stängel upp-
bärande 2 — 4 sammangyttrade ax. Funnen i nâgra
exemplar i Almindingen pa vägkanten nära hoteilet.

Ranunculus philonotis /. pinnatifida — : blad par-
bladiga eller parbladigt delta, stjelkbladens smâblad
delta i jemnbredt-lancettlika flikar. Pâ âkrar vid
Fävogten.

Batrachium1). Med ledning af 0. Gelerts högst
förtjenstfulla Studier (Bot. Tidskrift 19: 1) öfver detta
slägte bar jag granskat de former af slägtet, som
paträffades under Bornbolms-turen och gjort följande
iakttagelser. Batr. peltatum Geier t är, sasom var att
vänta, den vanligaste arten; dess f. truncata sag jag
vid Fävogten (v. Bonne), vid Hassle och vid Bodil-
sker; f. submersa vid Aakirkeby. Dernäst synes B.
paucistamineum hafva den största utbredningen pâ ön;
dess a diversifolium sags flerestädes pâ Höjmosen och
vid Fävogten; ß divaricatum i de instängda hafsvi-
karne vid Nexö. Dersammastädes växer B. fluitans
i stör rikedom. Hufvudtypen, a Baudotii, dess f.
minor och f. salsuginösa omvexla med hvarandra och
bilda hvar för sig smâ kolonier pâ vattnet. I en af
dessa kolonier, som tili största delen bestod af B.
Baudotii f. salsuginösa, hade dock en fremmande form
sä innästlat sig, att han först vid ’’tufvans” sönderdel-
ning künde säkert urskiljas. Till habitus liknar den
en B. paucist. f. divaricata, men standarnes antal är
ofta öfver 15, blommorna äro större än de pläga vara
hos lika smäväxta former af B. paucistamineum (stjel-
karnes längd 1ji m., kronblad 8Xo mm.) och blom-
skaften, ehuru i och för sig korta (2 — 5 cm), äro
längre än bladen, ofta dubbelt sa lânga. Yid när-
mare päseende befanns den vara nästan totalt steril.

1) 0. Gelert, tili hvilken jag sändt dessa Batrachier för att
granskas och som angaende deras be'stämning delade mina äsigter
meddelar, att han redan âr 1890 vid Nexö iakttog B. Baudotii X
paucistamineum .

88

Ur de fiesta blommorna hade inga mogna karpeller
utvecklats — pa det ark, som ligger for mig, Annas
20 blomskaft i ffuktstallning, men af dessa äro 19
sterila och det tjugonde försedt med 1 karpell —
och pollennndersökningen gaf till résultat 8 à 9 °|0
goda körn. Jag är sâledes füllt öfvertygad att här
föreligger l^briden Batrachium Baudotii X paucista-
mineum (utan flytblad, sasom framgangen nr korsning
mellan f. salsnginosa af den förra och f. divaricata
af den senare arten).

Vid Nexö anträlfades vidare en Batr. Baudotii ,
som vid närmare nndersökning afviker genom för-
längda standare och flytblad, närmande sig B. pelta-
tum — de äro aldrig inskurna längre än 2|3 af bla-
dets längd och flikarnes tänder äro ofta spetsiga. I
öfrigt öfverensstämmer den med B. Baudotii — stan-
darnes antal circa 20, blomskaft längre än bladen
och märkenas papiller korta; dock bör nämnas, att
frukter och flytblad äro stärkt hariga. Det är en
kräftig, storblommig form, som sätter rikligt frukt,
ehuru dess pollen är nagot försämradt. Jag kallar
den B. Baudotii var. subpeltatum.

Anemone ccerulescens Lge synes mig ej kunna tili
arten skiljas frân A. apennina. Till detta résultat
har jag kommit genom att jemföra Bornholm sväxten
ïned de 17 exemplar frân Born, Bois de Marino, Fi¬
renze, Budoa och Rhætiska alperna, som tillhöra
Lunds Universitet. Rotstockens form och tjocklek
varierar visserligen nagot, men jag fann ett exem¬
plar frân Budoa, som i detta hänseende fullkomligt
ö verensstämde med ett Bornholmsindivid. Vär form
har i allmänhet mindre blominor än den sydeurope-
iske, men frân Budoa säg jag en blomma af samma
storlek, som den pa Bornholm vanliga. Kalkbladens
form är lika. Aterstâr sâledes den större härigheten
och den starkare färgen hos den sydlige formen —

men pâ dessa karakterer torde väl ingen artskillnad
kunna grundas.

Sisymbrium sophia v. sericea — blad tätt ludna
oeh i följd deraf grähvita. Strandform med vanligen
ogrenad stjelk. Rönne, nära Blykobbeâns utlopp pâ
flygsand.

Poly gala vulgare var. ccespitosum Pers. (Koch-
Halber, Synopsis pag. 248) — Nexö nära stranden.
Är troligen samma form, som v. compactum Lge.
Det förra namnet är fran 1807 och saledes äldre.

Hypericum quadranguhtm X tetmptcrum. — I di-
ken mellan Ormebækken och Holmeskov. Yppig och
högväxt form med tillspetsade blad, tydligt ving-
kantad stjelk, tätt hopade blommor, foder- och kron-
blad glest svartprickiga, de förra bredt lancettlika
eller ovala, antingen alla eller nagra spetsade, de
senare af mättad gul färg. Knappast ett enda dug-
ligt pollenkorn. Blommar nagot senare än H. qua-
drangulum.

Viola hirta X odorata — i parken vid Alme-
gaard (Rönne), vid Svanike och nedom Hammershus.

V. silvestris Pchb. — Bodilsker.

V. stagnina — Nexö.

Lychnis flos cuculi f. micropetala — kronbladens
skifva 5 — 6 mm. lang, saledes endast hälften sa lang,
som pâ den typiska formen. I de vissnade blommor,
som jag hade tillfälle att undersöka, voro fruktäm-
nena förkrympta och stiften mycket korta, endast
nägra mm. langa. Dess blommor synas saledes vara
öfvervägande maskulint utbildade. Funnen i stör
mängd i Sosemyre, s. om Rönne.

Stellaria pallida Piré — Hammershus. Ny för
Bornholm.

Sagina ciliata Fr. — vid Fävogten samlades en
nästan glatt (föga cilierad) form.

Sagina maritima G. Don — blandade med typi¬
ska exemplar växte vid Nexö dels en form, som när-

90

mar sig carnosula Norm, (blad tjocka, köttiga) dels f.
ciliata Nordst.

Epilobium hirsutum L. X parviflorum Schreb. —
mellan Ormebækken och Holmeskov i talrika exem¬
plar. Den är meterbög, stärkt luden af blandade
här och glandelhar, upptill grenig, men grenarne vid
den terminala qvastens blomning mycket korta; blad
intermediära, de nedre skaftade, de mellersta oskaf-
tade, de öfre nagon gang halft stjelkomfattande ; fo-
derblad uddspetsiga, af kronans halfva längd; kron-
blad 10 — 12 cm. langa, omvändt äggrunda, flikade;
fliken J|4 af kronbladet; fruktämnets färor tätt, dess
ribbor glest hariga; utlöpare vid blomningen icke
utbildade. Ny för Bornholm.

Lathy ras palustris L. — vid Blykobbeans utlopp.
En ovanligt yppig form med smâbladens bredd gä-
ende ända tili 15 mm. (f. latifolia).

Vicia angustifolia Reich f. floribus albis • — s. om
Rönne, nära landsvägen tili Ormebækk.

Trifolium pratense var. villosum Wahlb. — mellan
Rönne och Ormebækk i stör mängd; förekommer äfven
hvitblommig. Enligt Professor Ascherssons under-
sökningar (Abh. d. Bot. Vereins d. Prov. Brandenburg
XXXV) bör namnet villosum Wahlberg Flora Gothob.
föredragas framför v. maritimum Marss . Se äfven
undertecknads uppsats i Botaniska Notiser 1894 ”Bo-
taniska anteckningar fran Norra Tyskland”.

Callitriche hamulata — Nexö.

Orchis incarnata L. /. ochroleuca Wüstei Kjöller-
gaards mose i Bodilsker.

0. Traunsteineri Saut. — Wallemsgaards mose.J

Asparagus officinalis — pâ stranden vid Bly-
kobbeaaens utlopp.

Luzula multiflora Lej. ß congesta (Thuill.) Lej. —
ax oskaftade, samlade tili ett hufvud. Förekommer
i Almindingen vid ”Kohullet”.

\

91

Potamogeton natans f. fluviatilis Tiselius exc. N:o
3 — Styrsgaard.

P. alpinus Balb. f. viridis Tis. exs. N:o 14 —
Blykobbe-aa.

P. gramineus /. typica Tis. exs. N:o 20 — Styrs¬
gaard.

P. gramineus f. normalis Tis. exs. N:o 22 —
Aaremyre.

P. polygonifolius Pourr. f. sphagnophila — blad
ljusgröna, bredt ovala eller bredt äggrunda med
oftasfc tvär eller till och med nägot hjärtlik bas, deras
shaft oftast kortare än skifvorna. Förekommer rikligt
bland Sphagna i Sosemyre. Pâminner stärkt om Pot.
coloratns. Stjelken är kort, stamleden korta. Blad-
skifvorna, som äro af olika storlek, längd och bredd,
hafva följande matt: 60 X 65, 50 X 65, 35 X 25, 25
X 15 mm. De fiesta bladskaften äro af skifvans halfva
längd, mânga uppnâ endast hennes tredjedel, âter
andra äro af samma längd och endast sällan är skaftet
nägot längre än skifvan. Axskaftet är före blom-
ningen baglikt nerböjdt. Axen 2 — 2,5 cm. langa.
Nötterna vid torkning röda. Hör väl under y am¬
phibia Fr. Nov., men har af mig uppställts sâsom
egen form, da Fries med detta namn betecknar alla
former, som sakna nedsänkta blad (”foliis submersis
stituitur77).

I en djup torfgraf i samma myr växte äfven-
ledes Pot. polygonifolius ; här blir heia växten robust,
stjelken nâr en längd af 0,5 meter, flytbladen er-
hälla längre shaft, de öfre fa hjärtlik bas och de
nersänkta bladen utbildas normalt. Den öfverens-
stämmer med v. latifolia F. /. c.

Car ex hornschuchiana X Œderi . Vallemsgaards
mosse. Da endast ett exemplar anträffades och da
hybriden ej förut är funnen i Skandinavien eller.
Danmark, anser jag mig böra uppskjuta den detalje-
rade beskrifningen tili ett annat tillfälle. Här endast

92

nâgra ord om den ! Habituelt liknar don de for¬
mer, som i flororna benamnas G. lepidocarpa Tausch.
Det nedre bonaxet är skaftadt, langt skildt frân det
mellersta, detta oskaftadt, fast 2 cm. nedom det ôf-
versta, alla korta och bredt ovala; de fiesta frukt-
gömmen uppblâsta, krökta och nerböjda; det öfversta
strâbladet med tydligt bladöra (derigenom skild frân
C. flava och C. (Ederi). Frân C. flava X hornschu-
chiana afviker den genom mycket kortare sprôt och
smalare blad (endast 2 mm. breda).

C. muricata L. microcarpa Neum. (i Göteborgs
Vetenskaps och Vitterhetssamhälles handl. âr 1884)

— mellan Favogten och Almegaard.

Promus patulus M. & K. — vid Aaremyre pâ
ett svedjeland i stör mängd.

Triticum junceum X repens a subjunceum Neum.

— vid Blykobbeaans utlopp; v. obtusiuscula Lge —
melian Bonne och Pythuset.

Glyceria maritima Wahlb. — Pâ stranden ej längt
frân Nexö. Ny for Bornholm. Liten och lâgvâxt,
(/. nana Lge), antagligen förvexlad med den pâ on
allmänna G. distans. Endast ett individ befanns, bland
en stör mängd G. distans, tillhör a G . maritima.

Equisetum arvense var. nemorosum A. Br. — Wal-
lemsgaard.

Literaturöfversigt.

Chodat, R., Monographia Poly galacearum. P. II.
Genève 1893 (Mém. Soc. phys. et d’hist. n. Genève XXXI).
500 s. + 23 pl.

De svenska Polygala- arterna âro i detta arbete 3.

1. P. serpyllacea Weihe (P. deprcssa Wend.)

2. P. vulgaris L. I Genuina med f. tn'choptera (”ha- _
bitus sp. genuinæ sed alæ late obovato-lanceolatæ margine
conspicue ciliatæ”, Stockholm, t. 33 f. 1) — var. oxyptcra,
f. septentrionalis (”alæ lanceolatæ, in fructu quam capsula

93

fere angustiores, acutissimæ earn multo superantes”, Scania;
prope Holmiam. II Subsp. comosa (Schk.) (Förf. tyckes icke
varit i tillfälle att fâ se nâgra ex. häraf frän Skandinavien).

3. P. amarella Cranz. (P. amara auct. Linnés art skulle
endast förekomma i Österrike) med var. vulgatissima (P.
amara C. subvar. alpest ris Borbas, Koch Syn. III ed. p. 241)
’’Robusta foliis rosularum sæpius obovate-cuneatis, caulibus
numerosis erectis, racemis elongatis, rachi crassa; alæ ob-
ovato-oblongæ basi leviter cuneata corollam æquantes in
anthesi ad 4 mm. longæ, sepalis ellipticis tubo æquilongis.
Alæ in fructu capsulam æquantes vel superantes et quam
ea paulo angustiores. • Capsula variabilis.”

Briquet, J., Monographie du genre Galeopsis.
(Mém. cour, et mémoir. d. sav. étrang. pub], par FAcad. r.
d. scienc., d. lett. et beauxarts de Belg. Tome LU, 1893,
323 pp. 4:o).

Ur denna stora monografi vilja vi nu, fastän nâgot sent,
endast meddela de benämningar förf. använder för de i Skan¬
dinavien förekommande formerna Han tyckes sett endast
ett fatal ex. frân Skandinavien.

1. Galeopsis Ladamim L. subsp. angastifolia (Ehrh.)
Gaud, med ôfvergângsformer mellan v. Kerneri Briq. och v.
oropliïla (Timbal-Lagrave) Briq., hvilka bâda varr. skiljas pâ
längden af fodertänderna. — 2 subsp. intermedia (Will.)
Briq.

2. G. pubcscens Bess, ß Carthusianorum Briq. frân
Norge, folia angustiora, basi Cuneiform] a et in petiolum ex¬
tenuata. (Hos v. genuina : folia lata, basi rotundata vel
cordata).

3. G. speciosa Miller. 1. subsp. suif urea (Reichb.)
Briq. (anföres ej frân Skandinavien) (folia latiora, basi bre-
vissime extenuata, rotundata vel subcordiformia). — 2. subsp.
speciosa Briq. v. speciosa Briq. (folia angustiora, basi cunei-
formia et in petiolum longe extenuata) = G. versicolor auct.
— 3. subsp. pollens Briq. v. italiens Briq. [G. Tetrahit v.
pollens Fries).

4. G. Tetraliit L. 1. subsp. genuina (Mutel) Briq.
(G. Tetrahit subsp. primaria Fries), a. Formæ elatæ, ha-
bitu robusto, floribus sæpius purpureis quam albis. præsertim
in planitiebus vel in locis infer, habitantibus ; — hit hör
var. silvestiis Schlechtend. — b. Formæ reductæ, habitu de-
biliore, foliis minoribus, floribus sæpius albis quam purpureis,
præsertim in montibus et subalpibus végétantes; hit hör v.
prœcox (Jord.) Rapin, tagen af Zetterstedt vid Jönköping

94

(jemte öfvergängsformer till den mera smalbladiga v. Verlofi
(Jord.) Briq.). (De af Lange uppställda værr., a rosea och
ß pallida omnämnas ej i arbetet). — 2. subsp. bifida Fries
v. bifida (Boenn.) Lejeune et Court.

Smärre notiser.

Vetenskapsakademien d. 12 febr. Till infö-
rande i handlingarne antogs följande afhandling ’’Some
new and little known mosses from the West-coast of
Afrika” af ingeniör P. Düsen, samt i bihanget ’’Die
Xyriadacéen der ersten Regnellschen Expedition” af
amanuensen G. O. Malme, ”Ueber das fossile Verkom¬
men der Brasenia purpurea Mich, in Russland und
Dänemark” af doc. Gunnar Andersson, och i Ofver-
sigten Memtlands fanerogamer och ormbunkar” af lek-
tor P. Olsson.

D. 11 mars. Prof. Wittrpck redogjorde för de
tili akademien inkomna berättelserna öfver resor i
botaniskt ändamal, hvilka företagits med understöd
af akademien, af lie. Alfvengren, doc. Hedlund, dr.
Joh. Erikson, dr. G. O. Malme, samt anmälde att
prof. J. P. Norrlin tili Riksmuseum förärat de af
honom i ett fätal ex. utgifna värdefulla exsiccatver-
ken ’’Herbarium Pilosellarum Penniæ” och ”Hieracia
exsiccata”. Till införande i Ofversigten antogs en
uppsats af doc. H. O. Juel, Mycologische Beiträge V.

Fysiograflska sällskapet d. 11 mars. Prof.
Agardh redogjorde för fortsättningen af sitt arbete
’’Analecta botanica”, som antogs tili införande i Hand¬
lingarne.

Societas pro Fauna & Flora fennica. Den

1 Febr. 1896. — Prof. Sælan meddelade uppgifter
om förekomsten af Ihlaspi alpestre i Helsingforstrakten.

Den 7 Mars. Rektor Brenner förevisade ex. af
Sonchus oleraceus var. albiflora Rupr. fr. Nyland och

95

anmälte till publikation en uppsats med titel; ”Liche-
nologin i Finland 1673 — 1896”.

Stud. W. Borg framlade den för floran nya Salix
rosmarinifolia X vagans samt meddelade uppgifter om
nagra sällsynta fanerogamers utbredning i södra Ta-
vastland.

Bytesanstalter för kryptogamer. De förutvarande
internationella bytesanstalterna hafva vanligen endast be-
fattat sig med fanerogamer eller betraktat kryptogambytet
som bisak. Emedan efter Skofitz’s död bytesanstalten i Wien
öfvergick tili Dörfler och kryptogamerna nteslötos fran bytet,
har Josef Brtjnnthaler nn stiftat Wiener Kryptogamen Tausch-
anstalt (Wiedner Hauptstrasse 91, Wien IV). Han använder
pointsvärdering, som han anser Dörfler först hafva infört;
men vi här i Sverige veta ju att den här användts sedan
läng tid tillbaka. Äfven mikroskopiska préparât komma att
bli föremäl för byte, specielt alger preparerade efter Pfeiffers
metod. — I England har E. H. Waddell föreslagit (i Journ.
of Bot. 1896) att bilda en ’’Exchange Club for Mosses and
Hepaticæ”, ifall tillräckligt manga deltagare anmäla sig.

Svampsamling. Fil. Kand. S. Bomell (Stockholm,
Stureg. 56) har nyligen utgifvit fase. II af ” Fungi exsiccati
prœsertim scandinavicœ” (pris 15 kr.) och ämnar utgifva
sâdane svampar. som endast kunna erhâllas i ett mycket
ringa antal ex., i ett särskildt exsiccatverk, benämdt ” Fungi
Kar lores Exsiccati ” för ett pris af 5 kr. pr decade, inclus,
frakt.

Underteeknad har upphört att vara ordinarie
referent af svensk botanisk litteratur för Bota¬
nisches Centralblatt.

Heidelberg i Febr. 1896. R. Jungner.

Botaniska uppsatser, publieerade i Sverige, re¬
referas af underteeknad i Botanisches Central¬
blatt, om de tili honom insändas under adress:

Dr. A. Y. Grevillius,

Botanisches Institut, Münster i. W.

Jernträdspressar för 3 kr. hos

Nygren & Âhlin i Karlstad.

96

Hos Frans Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

k;in erhâllas:

Gratt blompressningspapper format 405x470 mm. Pris pr ris 3,—
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „ 10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, „ ,, „ 4,50

» m „ 11, blâ „ 285x465 „ „ „ „ 7,75

» „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ 9,—

Obs! De bâda sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Botanisir-

— Büchsen , — Spaten und — Stoche, —

Lupen, Pflanzenpressen,

Drahtgitterpressen M. 2,25 und M. 3, zum Umhängen
M. 4,50, Neu! mit Drückfedern M. 4,50.

Illustr. Preisverzeichniss frei !

Fried. Ganzenmüller in Nürnberg.

Innehäll.

Ekstam, 0., Om ett af Dr. A. Y. Grevillius funnet ;J abnormt
fall af skottbildning hos Antennaria dioica (L.) Gærtn.”,
s. 49.

Lindman, A. M., Polygonum avicularc L. f. litoralis (Link)
i Skandinavien, s. 75.

Lunds botaniska förenings förhandlingar, s. 51.

Neuman, L. M., Anteckningar frân en botanisk resa tili Boni-
liolm, s. 85.

Persson, John, Bidrag tili Yestergötlands och Boliusläns moss-
flora, s. 81.

Simmons, H. G., Nagra bidrag tili Färöarnes flora, s. 65.

Wulff, Th., J:r, Some remarks on the flora of the Isle of
Wight, England, s. 53.

Literaturöfversigt s. 92.

Smärre notiser s. 94.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjnteri-Aktiebolaget 181/496.

BOTANISKA NOTISER

FÖR ÂR 1896

ÜTGIFNE

C. F. O. NTORDSTEDT.

Haftet 3.

LUND 1896,

BERLINGSKA BOKTRYCKERT- OCH STI LG JUTERI-AKTIEBO LÄGET.

97

Moss- studier.

Af H. WiLH. Arnell.

(Forts.)

10. Bryum capillare L. är sedan gammalt känd
för sin stora föränderlighet efter de växlande förhäl-
landen, hvari den i naturen kan blifva försatt. Härom
vittna saväl den mängd varieteter, som af denna art
blifvit beskrifna, som ock de manga arter, som blifvit
ur densamma utbrutna. Emellertid hafva de i Skan¬
dinavien förekom mande formerna af j Br. capillare blif¬
vit föga uppmärksammade, hvarför jag ansett mig
böra i korthet redogöra för de slutsatser, hvartill jag
kommit vid en granskning af det mig tillgängliga,
hufvudsakligen skandinaviska materialet af denna art.

Br. capillare igenkännes i allmänhet lätt genom
den dioika blomställningen, de mjuka, nedtill brun-
röda, upptill gröna tufvorna, som sammanhallas af ett
egendomligt, groft, brungult, papillöst och, da det
förekommer i de öfre bladens veck, bräckligt rotludd,
de frân en smalare, langt nedlöpande och vanligen
ganska lang bas ofvan midten breda, mer eller min-
dre konkava, torra vridna bladen, som i den helbräd-
dade eller med nagra fa sagtänder försedda spetsen
plötsligt sammandragas tili en ganska lang och fler-
böjd harudd, bladens laxa cellväf af kor ta och vida
celler, den langsträckta, nagot krökta och under myn-
ningen nagot sammandragna frukten med ett hvälfdt,
uddspetsadt, vanligen brunrödt och glänsande lock
och de gröngula, släta, grynigt opaka sporerna, som
äro omkring 0,ooi5 mm. i diameter.

De nämda karaktererna äro dock likasom flertalet
af artens öfriga karakterer underkastade stör variation,
hvarigenom dess stora formrikedom uppkommer. Af
dessa variationer hafva de, som det vegetativa syste-
met är underkastadt, mest blifvit uppmärksammade,
emedan manga af artens former oftast förekomma

Bot. Not. 1896.

98

sterila, hvarför man vid deras särskiljande blifvit
uteslutande hänvisad till de karakterer, som det vege¬
tativa systemet har att uppvisa.

Det är i främsta rummet bladen, som med af-
seende pa form samt den mer eller rnindre starka
ntvecklingen af kant, nerv och hârudd visa stor
variation. Ytterligheterna i bladformen représenteras
â ena sidan af var. flaccidum , hvars blad frân en
läng, smal och langt nedlöpande bas äro mycket läng-
sträckta, lansettlikt tunglika, grundt köladt konkava
och smâningom afsmalna tili en längre eller kortare
hârudd, a andra sidan af den typiska Br. elegant*
med bladens smala basaldel ytterst reducerad och
skifvan mycket bred, of'ta nästan cirkelrund, halfklot-
formigt konkav och mer eller mindre plötsligt sam-
mandragen tili harudden. Blad af dessa bada extrema
former äro hvarandra sä olika, att de i första ögon-
kastet kunna synas oförenliga hos samma mossart.
Deras sammanhörighet tili samma art framgâr dock
tydligt genom undersökning af ett större material,,
hvarvid alla möjliga öfvergangsformer mellan de ex¬
trema formerna paträffas, men ännu tydligare visas
deras sammanhörighet däraf, att man stundom pa-
träffar exemplar, hos hvilka blad af de nämda for¬
merna finnas pa samma individ, i det att de gröfre
och äldre skottens blad äro breda och konkava säsom
hos Br. elegans, medan nyskottens blad hafva den
för var. flaccidum utmärkande formen. I allmänhet
hafva bladen hos Br. capülare en mot skifvans inre,.
laxa cellväf skarpt begränsad, nedtill reflex, upptill
plan kant, hestâende af lânga och smala celler, men
denna kants utveckling växlar mycket; hos former med
väl utvecklad kant är denna 3 — 4 celler bred och gui-
aktig eller ofärgad; hos former med svagare kant är
denna blott tva celler bred eller ock bestar den endast
af en enkel cellrad; hos manga former saknas en
differentierad kant heit och hället, och blir detta i

99

synnerhet ofta fallet, da bladen äro breda och stärkt
konkava. Utvecklingen af kanten varierar ofta inom
samma tufva, sä att t. ex. i densamma finnas om
hvarandra stänglar med (svagfc) kantade och okantade
blad. Nerven kan inom samma tufva vara utlöpande
i härudden eller upphöra omedelbart nedom densamma;
hos var. rosul atum och stundom äfven hos var. flacci-
dum och var. carintlniacum upphör den vid eller föga
ofvan bladskifvans midt. Haruddens längd och färg
växlar ock mycket; sa är det regeln, att den pâ
samma stängel är kortare pa de nedre bladen för att
blifva allt längre pa de öfre bladen; kortaste blad-
udden har var. carintlniacum , hos hvilken härudden
blott är antydd, ja stundom, t. ex. hos en del blad
pâ ett exemplar frân Svaneke pâ Bornholm, helt och
hallet saknas. Härudden är vanligen färglös, men
stundom gul eller (hos typisk Br. elegans ) rödaktig.

Variationen af det fruktifikativa systemet har
jag ej mera ingâende studerat, da, sasorn redan nämdt
är, denna dioika art sä ofta uppträder steril, att man
hufvudsakligen är hänvisad till de karakterer, som
det vegetativa systemet har att uppvisa, vid särskil-
jandet af dess former. Att äfven dess fruktifikativa
system är föränderligt, framgâr dock däraf, att man
hos arten eller âtminstone hos inom dess formkrets
hörande arter urskilt former med synoika, polyoika
eller autoika blomställningar, ehuru Br. capillare i
regeln är dioik; fruktformen varierar ock, i det att
den hos former med kortare och bredare blad vanli¬
gen är mycket kortare och tjockare än hos typisk
Br. capillar e.

De talrika former af Br. capillare , som uppstâtt
genom härofvan antydda variationer, synas mig kunna
fördelas pâ tvenne hufvudgrupper, nämligen de van¬
ligen gröfre formerna med mera langsträckta, svagare
konkava, torra stärkt vridna blad med längsträckt,
smal basaldel och spädare former med breda, nästan

100

cirkelrunda, stärkt konkava, torra tegellagda, men ej
oller föga vridna blad med den smala basaldelen
svagt utvecklad. Formerna af den förra gruppen
hafva af Breipler och Limpricht sammanfattats under
namn af Br. capillare , likasom formerna af den se-
nare gruppen under namn af Br. elegans , en anord-
ning, som synes mig vara ett afgjordt framsteg i
utredningen af de till Br. capillare''^ variationskrets
hörande formerna. De äldre varie teter af Br. capil-
lare , nämligen var. cochlear if olium Brtd., var. Fcrchelii
(Funck) Bryol. eur. och var. carinthiacum Bryol.
EUR., som sâlunda komma att sammanfattas under
Br. elegans , sta nämligen hvarandra sa nara, att nâ-
gon skarp gräns dememellan ej förefinnes, medan de
a andra sidan sa mycket skilja sig frân Br. capillare’s
andra former, att deras särskiljande frân desamma
därigenom finner sitt berättigande. Erkännas maste
dock, att man stundom paträffar former, hvilkas hän-
förande till den ena eller andra gruppen eller arten
blir en ren smaksak. Om därföre Br. capillare och
Br. elegans härnedan uppföras sâsom skilda arter,
sker detta af praktisk hänsyn, men under förbehall,
att jag ej därmed matte anses hafva godkändt Br.
elegans sâsom en väl skild art utan endast sâsom en
underart inom Br. capillare ’s formkrets, pa hvilket
satt den äfven af S. 0. Lindberg i Musci scand.
(1879), p. 16, enligt mitt förmenande riktigt upp-
fattats.

Bryum capillare, sadan den härofvan begränsats,
har inom det skandinaviska floromradet fa former af
den egendomlighet och beständighet att uppvisa, att
de förtjäna namn af varieteter. Var mest spridda
varie tet är var. flaccidum Bryol. eur., som utmärkes
genom sin spädhet och sina talrika smala, fLagellar-
tade grenar, groddtrâdar i bladvecken, bladen glesa,
vid basen langt nedlöpande, föga konkava, torra va-
giga och vridna, langsträckta och smala, smâningom

101

afsmalnande till en längre eller kortare hârudd, smal-
kantade eller stundom okantade, mot spetsen gärna
med nägra sägtänder, nerven vanligen ej utlöpande,
stnndom upphörande langt nedom hârudden. Genom
sina langsträckta, smaia blad representerar denna va-
rietet den i detta afseende mest extrema formen af
Br. capillare ; den är dock i själfva verket en pâ
skuggade eller fuktiga växtställen framkallad flagellform
af andra capillar e-ioxmex ; sä äger jag ett par exemplar
frân Medelpad, pâ hvilka de talrika nyskotten med
det för var. fl accidum utmärkande skaplynnet upp-
bäras af äldre skott, som maste anses tillhöra en pâ
gränsen mellan Br. capillare och Br. elegans stäende
form. Skandinaviska exemplar, som kunna hänföras
tili var. flaccidum , har jag sett frân Öland, Köpings
branter (J. E. Zetterstedt, öfvergangsform tili a);
Bohuslän, Jälmö vid Orust (H. W. A., öfvergängs-
form tili var. carinthiacam ); Vestergötland, Eale kvar-
nar, sknggad sten pâ âstrand (H. "W". A.); Gestrik-
land, skäret Igghällan pâ strandklippor tillsammans
med Br. elegans var. carinthiacum och tydligen blott
en flagellform af denna (H. W. A.); Medelpad, Astô
i Tynderö socken, pâ en solig hall, en 9 cm. lâng
och ovanligt yppig form, troligen en flagellform,
till Br. elegans , och Torps socken, Komsta pâ sten i
en kind (H. ~W. A.); Angermanland, Tâsjô, pâ Jakobs-
svedberget och Norrtjärnsklimpen.

Sâsom synes af anmärkningarne vid de ofvan-
nämda formerna, tillhöra exemplaren frân Jälmö, Igg¬
hällan och Astö ganska säkert Br. elegans ’ form-
krets, och sä är förmodligen fallet äfven med var.
flaccidum frân Tâsjô, dâ Br. elegans där synes vara
ganska allmän, med an typisk Br. capillare ej ännu
anträffats i Tâsjô. Troligt är, att bäda de grupper,
hvari Br. capillare’s formkrets delats, kunna utveckla
den flagellform, som blifvit benämd var. flaccidum ,
ja, att denna form t. o. m. förekommer oftare hos

102

Br. eJegans. Sâsom af det sagda framgâr âr var.
flaccidum en varietet af mycket tvifvelaktigt värde och
likasâ dubiös systematisk ställning, sa egendomlig den
än tar sig ut i sina mera utpräglade former.

Var. cuspidatum Schimp. angifves af J. E. Zet-
terstedt *) sâsom funnen pâ Öland i Borgholms slotts-
branter, och jag âger dessutom af honom under detta
namn utdelade exemplar frân Köpings branter pâ
Öland och frân Lund. Denna varietet skall vara
synonym med var. macrocarpum Hüben, (dess aldsta
namn) och var. majus Bryol. eür. och beskrifves sâ¬
som robust med bredare, konkava blad, som âro bredt
kantade, och hvars nerv utlöper i en brun och solid
hârudd. Utaf de af Zetterstedt samlade exemplaren,
som jag sett, hör det frân Köpings branter tydligen
till Br. elegans ’ formkrets, medan det frân Lund har
ovanligt breda och konkava blad med gulaktig, till
nära spetsen reflex kant samt vanligen i hârudden
utlöpande nerv och sâlunda môjligen kan anses vara
rätt bestämd.

Mycket märkligare än nyssnämda varietet synes
mig dock en vara, af hvilken jag funnit sterila hon-
exemplar pâ en klippvägg vid torplägenheten Karlstorp
under Boarp i Barkeryds socken (Smäland). Denna
form är af rödbrun färg och till habitus ganska lik
Br. MühlenbecJcii; bladen äro torra svagt vridna, frân
smalare bas lansettlikt tunglika, köladt konkava och
smâningom afsmalnande tili en medellâng hârudd;
den rôda — rödgula kanten är ovanligt kräftig, 8 — 4
celler bred, reflex till ofvan skifvans midt och mot
spetsen sagad; den röda nerven utlöper i den gul-
aktiga och med nâgra smä och glesa tänder försedda
hârudden ; rotluddet är sparsamt, men likt det hos
Br. capülare vanliga. Af hittills beskrifna varieteter
synes mig var. méridionale Schimp. (Br. ligusticum

*) J. E. Zetterstedt, Musci et Hepaticæ Oelandiæ, 1869, p. 22.

103

DN. enl. Limpricht), som för öfrigt är iakttagen endast
i sydliga Europa, vara den enda, under hvilken Bo-
arps-formen kan inordnas. Genom den ovanligt kräf¬
tigt utvecklade bladkanten skiljer den sig dock frân
typisk var. méridionale och närmar sig härigenom den
ur Br. capillar e utbrutna Br. Donnianum Grev.

I sydliga Europa synes Br. capillare hafva bil-
dat langt fiera konstanta varieteter, sa konstanta och
utmärkta, att Hera af dem upphöjts till rang af arter;
sä omtalas därifran:

var. angustatum Boulay i Flore crypt, de l’Est,
1872, p. 396, som af Limpricht och Braithwaite anses
vara identisk med var. flaccidum , hvilket dock synes
mig otroligt, dels emedan Boulay uppställer sin nya
varietet jämsides med var. flaccidum , dels ock emedan
nagra af dess karakterer, sä t. ex. dess litenhet (högst
1 cm.), den i härudden utlöpande nerven och dess

växtlokal pa trädrötter, ej synas mig passa in pa var.
flaccidum ;

var. platyloma Bryol. eur., utmärkt genom sin
breda, gula bladkant och numera allmänt uppfattad
säsom art under det äldre namnet Br. Donnianum
Grev. {Br. corsicum Walk. Arn., Br. insulare De N.,
Br. Muelleri Spruce);

var. obconicum (Hornsch.) Hüben., af manga upp¬
fattad säsom egen art, men pa senare tiden ater de-
graderad tili varietet af Husnot i Muscol. Gail., 1889,
p. 241, och Braithwaite i Brit. Mossfl. 1893, p. 191;
de karakterer, som skulle utmärka arten, nämligen
ej eller föga vridna samt längre tillspetsade blad och
frukt med längre hals, synas Braithwaite ej tillräckliga
för afskiljande af en art frän den variabla Br. capillare;

var. triste (De N.) Limpr., en tätt tufvad, röd-
brun form, som för öfrigt frän de af Limpricht i Rab.
Krypt. Flora, 1893, p. 377, anförda kännetecken att
döma synes föga skild frän Br. capillare; Juratzka

104

anser i Laubmoosflora von Oest. Ung. (1882) Br.
triste vara närmast besläktad med Br. pollens ;

var. torquescens (Bryol. eur.) Husnot, lik var.
méridionale , men synoik; andra författare upptaga
denna form som själfständig art, Braithwaite dock
under medgifvande, att den kanske blott ar en va-
rietet af Br. capillar e; Br. fuscescens Spruce, oriktigt
af Renauld i Rev. Bryol. 1883, p. 81 — 82, och af
Husnot, 1. c., p. 240, kallad Br. brunnescens {Br.
styrticum Renauld 1. c.), anses allmänt som blott en
autoik form af Br. torquescens och sasom förbindande
den med Br. capillar e.

Pa tal om Br. capillare ma nämnas, att till dess
formkrets dessutom höra äfven nagra andra europe-
iska arter, nämligen Br. provinciale Philib. {Br. Bil-
lardieri Bryol. eur., Br. canariense Schimp. var. pro¬
vinciale Husnot), Br. Jachii C. Müller samt troligen
äfven Br. restitutum De Not., Br. Corbieri Philib. och
Br. barbatum Wils. {Br. Stirtoni Schimp.). Af dessa
arter har Br. Jaclcii af J. E. Zetterstedt i Muse, et
Hep. Oeland., p. 23, under tvekan angifvits före-
komma pâ Olands Allvar; Zetterstedts exemplar frân
Öland höra dock, sâsom ock Zetterstedt redan pâ an-
förda stalle antydt och sedan pâ sina exemplar an-
tecknat, efter hvad jag haft tillfälle att öfvertyga
mig om, tili Br. ventricosi formkrets, i det att Zet¬
terstedts exemplar frân tre växtställen tydligen blott
äro reducerade former af Br. ventricosum , medan ett
exemplar frân ett fjärde växtställe snarast bör föras
tili Br. ncodamense Itz.

Br. elegans Nees. omfattar enligt den härofvan
af mig gifna begränsningen dels de sedan läng tid
tillbaka i den bryologiska litteraturen ofta äterkom-
mande varieteterna af Br. capillare var. cochlear if olium
Brid. {Br. elegans Nees., Br. capillare var. laetevirens
Hüben.), var. Ferchelii (Funck.) Bryol. eur. och var.
carinthiacum Bryol. eur., dels ock en förut ej be-

105

skrifven var. norveyicum och den hittills föga beak-
tade, men, säsom det synes mig, väl utmärkta var.
rosulatum Mitt. Beskrifningarne pa de förstnämda
tre variété ter na växla nagot hos de olika författarne,
särskildt gäller detta var. Ferchelii , men de väsent-
liga skiljetecknen dememellan synas mig knnna sam-
manfattas sä, att var. cochlearifolium , som represen-
terar typen för Br. elegans , har gulbrnnt kantade
blad och nerven utlöpande i den langa och rödaktiga
harudden; hos var. Ferchelii är kanten svagt utveck-
lad och ofärgad eller ock saknas différé ntier ad kant
och nerven utlöper ej i den tämligen langa och ofär-
gade harudden; var. carintliiacum skiljer sig frän var.
Ferchelii endast genom den mycket korta härudden.
Dessa tre varieteter förbindas genom talrika mellan-
former, särskildt har jag funnit det omöjligt att halla
var. cochlearifolium och var. Ferchelii skilda fran hvar-
andra. Kännetecken för var. norvegicum och var. ro¬
sulatum anföras härnedan i sammanhang med de för
desamma angifna växtlokalerna.

De af mig sedda skandinaviska former, som
kunna hänföras tili Br. elegans , äro

a typicum, hvarmed här äfven af andra för-
fattare tili var. Ferchelii förda former förenas, som
blifvit samlad:

Sverige : Blekinge, Nätraby, Näfraskär, fr., en
öfvergangsform tili Br. capillare (H. W. A.); Öland,
Köpings branter (J. E. Zetterstedt, utdelad under namn
af Br. capillare var. cuspidatum ), Tveta och Vickle-
byberg (samlad af J. E. Zetterstedt och enl. Hartmans
flora, 10 uppl. äfven af S. 0. Lindberg, af bäda
benämd var. Ferchelii ); Gotland, vid Tenglingsmyr
enl. Hartman’s Skand:s flora; Vestergötland, Kinne-
kulle, Hjelmsäter, en öfvergangsform tili Br. capillare
(J. E. Zetterstedt); Östergötland, Omberg, ÿ (J. E.
Zetterstedt) och Motala, Rasnäs, en öfvergangsform
tili Br. capillare (C. 0. Hamnström under namn af

106

var* carinihiacum ) ; Nerike, Axberg (E. Jäderholm) och
Dylta station, en längsträckt form med kantlösa blad
och nerv till föga ofvan skifvans midt (Fr. Elmqvist) ;
Medelpad, Sundsvall, Astö i Tynderö socken pâ en
solig häll, ÿ, Torps prestgârd, Ç, och Östavall (H.
W. A.); Angermanland, Dalom i Säbra socken och
vid väg mellan Salteâ i Nora s:n och Binböle i Nor-
dingrâ s:n (H. W. A.), Täsjö socken, flerstädes vid
Hoting och Täsjö by, med frukt pâ den steniga och
buskbeväxta stranden af Täsjön (Jensen & Arnell);

Norge: Do vre, Jerkind, en öfvergangsform tili
Br. capillare (J. E. Zetterstedt) ; Banen, Mo, den
mest typiska form, som jag sett frân Skandinavien
(Blytt & Arnell) ; Bodö pâ en jordtäckt klippa, en
mycket egendomlig form med ofta okantade blad,
nerven upphörande nedom skifvans midt och ovanligt
klorofyllrika celler (J. Hagen); Tromsö pâ en solig
strandklippa och pâ nedramlade stenblock vid foten
af Flöjfjeld, pâ senare stallet en öfvergangsform tili
Br. capillare (H. W. A.). Angifves dessutom sasom
samlad pâ Knudshö och mellan Opdal och Aalbu af
N. 0. Kindberg (Enum. Bryin. Dovrens., 1888, p.
237) och (var. Ferchelii ) ymnigt pä strandklippor pâ
Sutterö i Nedre Stjördalen af N. Bryhn (Explor. bryol.
in valle Norvegiæ Stjördalen, 1893, p. 51).

Enligt J. O. Bomansson och V. F. Brotherüs i
Herb. Musei Fennici (1894), p. 35, är Br. elegans i
Finland funnen i Abo och Nyland och var. Ferchelii
pâ inland och i Karelia ladogensis. Extraskandina-
viska exemplar har jag sett frân Westfalen (W. Schem-
man) och Here stallen i Steiermark (I. Glowacki).

ß carinthiacum (Bryol. eur.) Breidl. in Laubm.
Steierm. (1891) p. 133, hvaraf jag sett exemplar frân:

Sverige: Smâland, Jönköping, pâ en klipphäll
vid en back ofvan Torpa, en egendomlig form med
bladkanten högt upp reflex och ovanligt kräftig och
stundom i den korta udden utlöpande nerv, Tenhult,

107

pâ Tjurberget (H. W. A.), Ingatorp, Lindâs pâ fuk-
tiga hällar, fr. (R. Tolf); Östergötland, Norra Yi,
Herbergshult, pâ stenar i en bäck, (H. W. A.);
Gestrikland, pâ en solig bail pâ Iggö ocb pâ Igghäl-
lan (H. W. A.); Medelpad, Torp, Komsta (H. W. A.);
Angermanland, skäret Flasahällan vid södra ändan
af Hernön, Grofell ocb Konvaljholmen i Sabrâ, pâ
sista stallet m. fr. och med ovanligt stärkt reflex
bladkant, Räfsö i Nordingrâ s:n, J (H. W. A.). En-
ligt Skand:s flora äfven samlad vid Karlshamn i Ble-
kinge af S. 0. Lindberg.

Norge ; Tromsö amt, Javrooive i björkreg., fr.,
en ovanligt lax form (H. W. A.); angifves ock för
Knudshö pâ Dovre af N. C. Kindberg (Enum. Bryin.
Dovrens., 1888, p. 25).

Danmark , Bornholm, pâ strandklippor vid Sva-
neke, en extrem form, hos hvilken en del blad i spet-
sen äro afrnndade utan all antydan till bladudd (H.
W. A.).

Enligt Bomansson och Brotherus Annes denna va-
rietet i sydvestra Einland pâ Aland, i Abo, Nyland
och Tavastia australis.

I Sibirien har jag samlat var. carinthiacum vid
Antsiferova vid Jenisei.

y norvegicum Kaurin & Arnell nov. var. Ha-
bitu var. carinthiaco simillimum, 1 — 2 cm. altum,
inferne radiculosum; folia imbricata, haud torta, late
ovata, ad apiculum brevissimum sensim rotundate
acuminata, limbo plus minusve effigurato, inferne re-
flexo, interdum pallide luteolo; nervus validus inferne
ruber, superne luteus, plerumque in apiculum excur-
rens; cellulæ late rotundate rhomboideæ, membranis
valde incrassatis circumdatæ.

Differ t ab var. carinthiaco foliis solidis, nervo
crassiore, præsertim autem membranis cellularum folii
incrassatis.

108

Hab. Norvegia, Tromsö amt, Bardo, in alpe
Rubben, ad trnncos rimosos Betularum in reg. bet.,
? (H. W. A.).

ô rosulatum (Mttt.) — Br. ccipillare L. var.
rhizophilum Sanio in sched. — Humile, 1 cm. altum,
obscure viride, inferne fuscum, in axillis foliorum
radiculis crebris, fragilibus, fusco-luteis et papillosis
praeditum ; folia parva crispata, sed non regulariter
torta nec imbricata, a basi brevi angustata et decur-
rente late ovalia, concava, sæpe in apice caulis ad
rosulam conferta, breviter pilifera, haud limbata vel
limbo debili, hyalino et non reflexo ex una serie cel-
lularum munita ; lumen cellularum laminæ saturate
chlorophyllosum ; nervus modo paullulum supra me¬
dium folium productus.

Hæc varietas insignis ad truncos arborum crescit.

Af denna varietet bar jag sett svenska exemplar
endast frân Skara, dar jag samlat den pä trädstam-
mar i den Botaniska trädgarden; dessutom har jag
exemplar af densamma fran Danmark, Sjælland, pâ
bok i Bjergskov vid Hvalsö (C. Jensen); frân West-
preussen, Lyckflussufer, ;’bei Rothof an der Basis von
Ellern, findet sich auch an Kiefern- Wurzeln” (C. Sanio)
och Steiermark, Kleiner Göngraben bei Leoben (I.
Glowacki). Enligt Braithwaite’s Brit. Mossflora, p.
121, är den af Mitten tagen pâ Woolsonbury hill i
Sussex.

Ehuru jag ej sett Originalexemplar af var. rosu¬
latum Mitt., känner jag mig dock viss att ej hafva
begatt nagot misstag genom att tili densamma hän-
föra exemplaren frân Skara, Lyck och Leoben, da
Braithwaite’s beskrifning synes väl passa in pâ de-
samma, förutom att bladkanten pâ Mitten’s exemplar
synes vara starkare utvecklad sâsom bestâende af 1
— 3 celler, en skiljaktighet, som dock i betraktande
af den stora variation, som bladkantens utveckling
hos capülare-formema, visar, synes mig ganska oväsent-

109

lig. Skulle mot förmodan den af Mitten funna for¬
men komma att visa sig ej vara identisk med den
af mig funna varieteten, torde Sanio’s namn pa den-
samma böra upptagas.1) För öfrigt vill jag ej fördölja,
att jag hyst tvekan, hur u vida var. rosulatum bör
inordnas under Br. capillar e eller under Br. elegans.

Angaende utbredningen af Br. capillare och Br.
elegans ma slutligen anmärkas, att den förra arten
inom det skandinaviska floromrâdet är afgjordt syd-
lig, den senare däremot nordlig med undantag af
dess var. rosulatum , som är sydlig. Redan i midten
af Sverige, i Vesternorrlands län, paträffar man knap¬
past typisk Br. capillare , utan mest blott former,
som sta pa gränsen tili Br. elegans; i Norge blir Br.
capillare äfven normt sällsynt, sä att jag därifran
sett exemplar endast frân Hammerö i Ranen (A.
Blytt) och Rubben i Bardodalen i Tromsö amt
(H. W. A., i tvâ former, hvaraf den ena närmande
sig tili Br. elegans'). Rättast torde väl Br. elegans
böra uppfattas sâsom en nordlig form af Br. capillare
hvilken senare i norden af densamma tili största delen
ersättes; men äfven Br. elegans gar ej högt upp pa
fjällen; i Tromsö amt sag jag den 1891 aldrig högre
upp än i öfre björkregionen. Att Br. capillare och Br.
elegans ej höra hemraa i de öfre tjällregionerna visar
sig äfven däraf, att de vid Jenisei i Sibirien ej blifvit
funna längre norrut än tili 63° n. lat., samt däraf, att
Berggren ej funnit nagondera arten pa Spetsbergen.

11. Amblystegium glaucum (Lam.) Ltndb. var.
decipiens (De N.) Lindb. lämnar ett annat exempel

9 Sedan ofvanstaende skrefs har jag frän R,. BRAITHWAITE,
tili hvilken jag sändt exemplar af var. rosulatum fran Skara och
Lyck med anhällan, att han benaget ville jämföra mina exemplar
med Mitten’s Originalexemplar af denna varietet och uttala sig
om deras sammanhörighet, erhâllit sâsom svar: ”1 am quite in¬
clined to place your Bryum capillare var. under rosulatum, although
it is weaker and smaller than Mitten’s specimen.” Riktigheten
af min bestämning af dessa former synes harmed vara âdagalagd.

110

pâ mossornas stora föränderlighet. Dâ den först be-
skrefs af De Notaris (1869), hänfördes den af honom
tili det, som man künde tycka, frân Amblystegium
vidt skilda släktet Thujidium , och det egendomliga
därvid är, att De Notaris’ misstag kan anses sâsom
ganska ursäktligt, ty var. decipiens bildar i sjâlfva
verket en brygga mellan de eljest hvarandra sa olika
släktena Amblystegium och Thujidium. Men var. deci¬
piens är af intresse äfven i ett annat afseende, näm-
ligen därigenom att den äfven förbinder A. glaucum
med A. filicinum , i det att den väl tydligen hör till
A. glauci formkrets, men dock genom en del karak-
terer, sa t. ex. bladens vida celler, i hög grad när-
mar sig A. filicinum. Af den hos oss hittills föga
beaktade A. glaucum var. decipiens har jag sett skan-
dinaviska exemplar frân:

Vestergötland, Kinnekulle, Mörkeklef, fr., en spar-
samt papillös form, och Billingen, Sknltorp, en form,
som genom föga ntvecklade papiller och stambladens
ej nämnvärdt vidare celler närmar sig a (J. E. Zet-
terstedt); Medelpad, Tynderö, Astô pâ skalgrus i ett
dike (H. W. A.) ; Angermanland, Hernön, Solum,
och Ösjöns strand pâ skalgrus, frân den senare loka¬
len föga papillös, Nordingrâ vid källor vid Omne och
nedom Ol-Perskläppen (H. W. A.); Urne Lappmark,
Tengvattsân (J. angstrom); Kongsvold pâ Dovre (S.
O. Ltndberg, N. C. Kindberg) ; Trondhjems amt, Stjôr-
dalen, Hegre station, fr. (J. Pehrsson, N. Bryhn) och
Klæbre, ïïejmdal (J. Hagen); Banen Hammerö (A.
Blytt) och Mo, fr., föga papillös (H. W. A.); Salten,
Baadfjeld; Tromsö amt, Tromsö samt i tallreg. pâ
fjället Rubben i Bardodalen, fr., och i björkregionen
pâ fjället Jerlnivare vid Altevand (H. W. A.).

I Finland är samma form enligt Bomansson och
Brotherus känd frân ej mindre än 7 af landets nord-
liga botaniska provinser.

Ill

Nachtrag zur subfossilen Desmidiaceen-Flora
Gotlands.

Von O. Borge.

Von Herrn Dr. Rutger Sernander habe ich noch 1 )
eine Wiesenkalkprobe aus Fröjel auf Gotland erhal¬
ten. Die Probe war in Serienproben getheilt, deren
jede eine Mächtigkeit von 5 cm. hatte. Die ver¬
schiedenen Serienproben enthielten folgende Desmi-
diaceen.

Probe 1. Zuunterst; unmittelbar von Sand un¬
terlagert.

Euastrum binale ß insulare Wittr.

E. pectinatum Bréb. Forma lateribus lobi po¬
laris subrectis, dorso convexo. Long, semic. 39 ju ,
lat. 48 ju. Fig. 1. — Diese Form scheint zunächst
mit den von Boldt beschriebenen f. intermedia und
ß lagenale verwandt zu sein.

Cosmarium tetraophthalnum (Kütz.) Bréb.?, C. gra¬
natuni Bréb. f. Borge Subfoss. sötv. alg. Gotl. Fig. 2.

Probe 2. Euastrum binale ß insulare , Cosma¬
rium tetraophthalmum? , C. Botrytis (Bory) Menegh., C.
granatum ff. Borge 1. c. Figg. 2 u. 4, C. crenatum
f. Nordst. Spetsb. Desm. p. 30, T. 6, F. 8.

C. Meneghinii Bréb. Forma Long, semic. 15 —
16 ju, lat. 18 ju. Fig. 2.

C. Meneghinii v. granatoides Schmidle Beitr. z.
Algenfl. d. Schwarzwald. p. 28 (95), T. VI, F. 15.
Long, semic. 9 — 10 ju , lat. 13 u. Fig. 3.

C. lœve Rab.? Forma semicell. semiorbicularibus
dorso non retusis; membrana glabra. Long, semic.
9 jUj lat. 13 ju. Fig. 4. — Ich habe, freilich nach
einigem Bedenken, diese Form zu C. læve geführt,
da man sie etwa als in die auf Fig. 5 abgebildete
Form übergehend betrachten kann.

*) Cfr. Borge in Bot. Not. 1892, p. 55. und Sernander
Stud. ö. den Gotl. vegetationens utvecklingshist. 1894, P. 42 u. 44.

112

Probe 3. Euastrum binale ß insulare , Cosmarium
granatum f. Borge 1. c. Fig. 2, C. Meneghinii v. gra-
natoides.

Probe 4. Zuoberst; von Torf bedeckt.

Euastrum binale ß insulare , Cosmarium granatum
f. Borge 1. c. Fig. 2.

C. Iceve. Forma membrana glabra; long, semic.
9 ja, lat. 13 ja. Fig. 5. — Scheint identisch zu
sein mit C. læve f. Bac. Desmidya Ciastoni, p. 4
(364), T. I, Figg. 19 u. 20.

O

2 6

o o

3 Ï 5

o o o o oo

7 8 9 10a 10 o*' 10b

Alle Figuren 740-mal vergrössert.

Ferner hat Verf. einen von Ancylus-Gruse über¬
lagerten Kalk-Gyttja untersucht, den Herr Dr. H.
Munthe ca. 1 1 / 2 km. westlich von Koparfve in der
Gemeinde Bute auf Gotland eingesammelt hatte. Die
Probe, welche eine Mächtigkeit von 19 cm. hatte,
wurde an drei Stellen untersucht.

1. Ca. 2 cm. von unten.

Euastrum binale ß insulare , Cosmarium tetraoph-
thalmum , C. punctulatum Bréb.? Long, semic. 19 — 20
ju, lat. 30 ju. Fig. 6, C. crenatum f. Nordst. 1. c. p.
30, T. 6, F. 8, C. granatum f. Borge 1. c. Figg. 1 u. 2.

C. Meneghinii? Formæ semicellulis semiorbicu-
laribus, lateribus rotundatis v. levissime biretusis.
Long, semic. 9 ju) lat. 14 ju. Figg. 7 u. 8. — Es

113

finden sich Mittelformen zwischen den auf Figg. 7
u. 8 repräsentirten Formen.

C. Meneghinii Forma ad C. impressulum Elfv. ac¬
cédons. Long, semic. 10 — 11 a , lat. 15 — 17 ju. Fig. 9.

2. Ca. 8 V2 cm. von oben.

Euastrum binale ß insulare , Cosmarium tetraopli -
thalmim , C. crenatum f. Nordst. 1. c. p. 30, T. 6, F.
8, C. subcrenatum Hantzsch, 0. granatum f. Borge 1.
c. Figg. 1 n. 2, C. Meneghinii ff. ad Figg. 8 u. 9.

C. Meneghinii. Forma lateribus semicellularum.
leviter biretusis, dorso recto v. leviter retuso. Long,
semic. 9 fi, lat. 14 — 16 ju. Fig. 10.

Vergleicht man die auf Figg. 4 u. 7 abgebil¬
deten Formen, so findet man, dass sie einander fast
ganz ähnlich sind. Anderseits ist die Ähnlichkeit
zwischen Figg. 8 u. 10 (Fig. a) eine in die Augen
fallende. Man dürfte daher die Annahme nicht als
übereilt betrachten können, dass die Form Figg. 4
u. 7 die Stammform ist, aus welcher sich die Formen
Figg. 5 u. 10 entwickelt haben, und dass also — wenn
die Annahme richtig ist, dass diese Formen zu CL
læve resp. C. Meneghinii gehören — diese beide Arten
von der oben erwähnten einfachen Form (Figg. 4 u.
7) abstammen.

3. Ca. 2 cm. von oben.

Euastrum binale ß insulare , Cosmarium tetraoph -
thalmum, C. crenatum f. Nordst. 1. c. T. VI, F. 8, C.
subcrenatum, C. granatum f. Borge 1. c. Figg. 1 u.
2, C. læve f. Fig. 5, C. Meneghinii f. Fig. 10.

Durch diese Untersuchungen wird folglich die
subfossile Desmidiaceen-Flora Gotlands um folgende
Arten vermehrt: Euastrum pectinatum, Cosma¬
rium Botrytis, C. læve, C. punctulatum? und
C. subcrenatum. — Wie in den früher Untersuch¬
ten Proben, wurde auch in diesen keine ganzen Zel¬
len, sondern nur Zellhälften angetroffen.

Bot. Not. 1896,

8

114

Nâgra ord med anledning af G-unnar Andersson,
Svenska växtvärldens historia.

Af Rutger Sern ander.

I början af detta âr utkom af serien ”Frân Stock¬
holms Högskolas populära föreläsrnngar” ett arbete
med ofvanstaende titel. Det är tili detta, jag i det
följande ville anknyta nâgra ord, närmast med anled¬
ning af nâgra bland de punkter, om hvilka jag har
en med den ärade författaren mer eller mindre olik-
artad uppfattning.

För ett detaljeradt référât af det ifrägavarande
arbetet torde ej här vara platsen, dâ de mänga sven¬
ska botanister, hvilka länge ästundat ett mera omfat-
tande sammanställningsförsök af de sista ärens omfat-
tande arbete pä Skandinaviens ntvecklingshistoriska
växtgeografi, antagligen last detsamma. Grunddragen
af författarens tankegäng skola dock refereras, särskildt
för att visa, hvilka forskningsriktningar, som blifvit
mast beaktade.

En öfversikt af det viktigaste material, hvarpä
vär kännedom om den svenska växtvärldens historia
är grundad, nämligen de fossilförande k vartäraflagrin-
garne, samt en redogörelse för metoderna vid deras
under sökning förutskickas som inledande. Pä torf-
mossjordarterna ägnas hufvuduppmärksamheten. Vid
deras indelning följes i hnfvudsak H. von Post och
vid särskildt torfslagen Sernander.

Den svenska växtvärlden är i sin helhet invan-
drad sent, efter istiden. Förf. anser, att Nordsjön,
Atlanten och Östersjön i sä betydlig grad hindrat
växtinvandring, att tili den skandinaviska halfön i
hufvudsak endast funnits tvä spridningsvägar : en
sydvästlig frän Danmark till södra Sverige och en
ostlig öfver (de norra?) Östersjöprovinserna och Fin¬
land till norra och mellersta Sverige. — För Sveriga

Bot. Not. 1896.

115

särskildt upptages efter Örtenblad en västlig invand-
ring fran Trondhjemsfjorden genom de jämtländska
fjällpassen.

Efter dessa tre stora vandringsvägar indelas den
svenska florans vilda växtarter i tre grupper: syd-
västliga, östliga och västliga invandrare.

För de sydvästliga växterna upptages den gamla
klassiska Steenstrupska indelningen i Dryas -, BjörTc -,
Furu-, Ek~ och Z?oMora. Yegetationens utveckling,
yid hvars behandling de växter Uppräknas, som enligt
de fossila yittnesbörden tillhöra de olika flororna, tages
i samband med de samtidigt försiggaende geologiska
fenomenen, härvidlag niyäförändringarne. — Af de
mânga mer eller mindre nya synpunkter och fakta,
som framhâllas, torde nämnas papekandet af var vat-
tenfloras höga aider och ringa förändringar i post¬
glacial tid. Förf. uppträder nu, troligen med rätta,
mot den alltför stora betydelse, han och andra for-
skare hafva tillagt Ancylussjön yid vara vattenväxters
spridning. För spridningen af Najas flexilis , af hvil-
ken han och Holst gjort ett intressant fynd i Ancy-
lus-bildningar vid Kalmar, anser han dock att Ancy¬
lussjön tjenstgjort som vehikel.

De östliga inyandrarne hafva äfven de inkommit
till Sverige under olika tider. De äldsta äro de ark-
tiska växterna, Ainus incana inkom under Ancylus-
tiden, granen under Litorinatiden, och JRubus arcticus 7
utbredning inom Sverige skulle falla mycket sent.
Angâende granen har förf. nu tagit hänsyn tili Gloer-
sen och meddelar enligt honom en öfversiktlig kart-
skizz af granens nutida utbredning i Norge.

Af Ortenblads västliga invandrare nämnas Ul¬
mus montana , som äfven har en sydlig invandrings-
väg, och Myricaria germanica .

Yid redogörelsen för Litorinahafvet nämnes, huru
Ostersjön och dess stränder under L.-tiden mottogo en
hei del halofyta former. Zanichellia polycarpa , som

116

nu invandrade, hade dock en gang för ut nämligen
under ishafstiden inkommit i det baltiska bäckenet,
men sedan utdödt under Ancylustiden.

Ett intressant, väl skrifvet .kapitel är en kor-
tare öfversikt af särskildt de sista ârens forskningar
öfver den rika endemism , som äger rum i vara s. k.
kritiska slägten. Närmare ingâr han pâ slägtena
Betula , JRubuSj Hieracium och Gentiana och faster sig
därvidlag mast vid arbeten af F. W. C. Areschoug,
Dahlstedt och Murbeck.

Grenom den fortgaende sekulära höjningen efter
Litorinahafvets maximum har klimatet försämrats.
Yegetationslinierna, som under L.-tiden legat högre
an nu, ryckas härigenom betydligt nerât och norr-
ländska former vandra söderut.

Menniskan, denna viktiga faktor i växtvärldens
utvecklingshistoria, anser förf. först under L.-tiden
hafva uppträdt i södra Sverige. Redan under sten-
âldern har floran rekryterats med en del ogräsväxter.
Om beskaffenheten af det förhistoriska jordbruket lemna
oss Kristersen, Sarauw och Rostrup en del upplysnin-
gar. — Af kulturformationer behandlas särskildt än-
gen efter Krause.

Arbetet afslutas med litteraturförteckning, regi¬
ster, kart- och figurförklaringar samt en växtgeogra-
fisk karta öfver Skandinavien med gränslinier för Be¬
tula odorata , Daphne, Tilia europcea , Quercus Robur
och Fagus. — Föröfrigt finnas i täxten flere kart-
skizzer, träsnitt och avtotypier, deraf en del synner-
ligen lyckade.

Det nu i yttersta korthet refererade arbetet lem-
nar ej blott en kort och i manga stycken väl afvägd
framställning af den utvecklingshistoriska skandinavi-
ska växtgeografien — arbetet rör ingalunda endast
svenska förhallanden — sädan vi genom författarens
och andras forskningar känna densamma, utan inne-
haller äfven en del nya synpunkter, asigter och förut

117

ej public erade fakta, vunna vid författarens fortgâende
yäxtgeografiska studier. Nâgra af dessa nyheter bafva
redan antydts, för de öfriga hänvisas de intresserade
till sjelfva arbetet.

Jag öfvergar nu tili en kort framställning af
den olikartade uppfattning, jag bar om nâgra af för¬
fattarens synpunkter öfver och satt att behandla den
skandinaviska växtvärldens historia.

Författarens äsikter om att den skandinaviska
norden genom den sista nerisningen — ty det är väl
denna, förf. menar med en del af istiden, som ligger
före hans Dryas-flora — beröfvades heia sin flora,
saledes äfven hvad som här funnits i interglacial tid,
kan jag ej fullständigt gilla. I anslutning tili egna
och Blytts yäxtgeografiska undersökningar anser jag,1)
att af nordens interglaciala flora till artantalet inga-
lunda obetydliga raster bevarats pâ en del norska
fjäll, särskildt i Dovre, Nordlanden och Finnmarken,
hvilka ej öfverskredos af den andra landisen. Sär¬
skildt hafva vi frän denna tid den skandinaviska flo-
rans amerikanskt-grönländska element. Och jag gär
än längre: tili vdra södra svenska fjälltrakter i Jämt-
lond och Härjeädalen hafva de viktigaste florelementen
kommit frän den västliga flora , som ej förstörts af
den andra nerisningen och ej, som man antager , frän
den glaciala flora , hvilken vandrade frän sÖder , följande
den bortsmältande landisens rand upp genom Norge och
Sverige. — Hvad sedan den interglaciala florans Ur¬
sprung och vandringsvägar beträffar, hafva förhallan-
dena gestaltat sig väsentligt olika. Till detta ämne
hoppas jag dock en annan gang fâ âterkomma.

Af alldeles olika mening är jag ocksâ med för-
fattaren om de vandringsvägar, pâ hvilka Skandina¬
vien mottagit de florelement han kallar syd västliga.

1) Jmfr Rutger Sernander, Den skandinaviska växtvärldens
ntvecklingshistoria. Grundlinjer tili föreläsningar 1895, pagg. 13,
14 och 16.

»

118

Med den kännedom, man för närvarande har om den
andra landisens utbredning österut, vore det väl gan-
ska egendornligt, om man ej antoge, att manga af
de subglaciala former, som äga en mera jämn ut¬
bredning inom den gamla världens ofantliga skogs-
omräde, saväl fran söder som öster inkommit tili
den skandinaviska halfön. Till ett sâdant résultat
har t. ex. K. F. Düsen i sitt viktiga — af förf.
ej använda eller omnämda — arbete ”Om Sphag-
•nacéernas utbredning i Skandinavien” kommit beträf-
fande flere arter af slägtet Sphagnum. G. A. tror
däremot, som nämdt, att t. ex. tollen först inkommit
tili Lappland och andra delar af norra Sverige, se¬
dan den öfver Danmark och Skane passerat upp genom
heia vart land. Mycket antagligare är det väl da,
som jag i de citerade grundiinierna framkastat, att
den kommit dit österifran pa genare väg öfver Fin¬
land, dar den dock notoriskt är ganska gammal.

Det är Ancylussjöns vattenyta, som enligt G. A.,
hvilken ej tänkt sig äfven den möjligheten att redan
jämförelsevis tidigt, fram under Ancylustiden Sverige
pâ landbryggan norr om Bottniska viken mottagit en
tempererad flora, utgjort ett hinder för östliga invand-
rare. Ett undantag gör han för Ainus incana pâ
grund af dess utprägladt östliga utbredning i nutiden.
Jag förstar icke, hvarför tallen ej lika väl som A.
incana kunnat begagna denna östliga väg, om det
ocksa är füllt bevisadt, att den därjämte haft en syd-
västlig väg. — Heia denna G. A:s tolkning af den
svenska florans vandringsvägar beror enligt min tanke
pâ hans uppfattning af att de haf, som skilja Sveri-
ges kuster, tjenstgjort som nästan oöfverstigliga hin¬
der för vandringar fran motsatta kuster. Förf. borde
dock fast sig vid att jag visât1) det ytterst sannolika
i att Gotland mottagit sin rika flora tvärs öfver vid-

1 ) Butger Sernander, Studier öfver den gotländska vegeta-
tionens utvecklingshistoria. Upsala 1894.

119

sträckta hafsarmar, hvilkas bredd endast i ett invand-
ringsskede kunnat vara, men heit säkert ej varit, vä -
sentligt förminskade. Och ända har den gotländska
Vegetationen under olika skeden af postglacial tid hal-
lit jämna steg med den sydsvenska växtlighetens ut-
vecklingshistoria. Genom undersökningar öfver ett
af de manga transportsätt, det genom hafsvagorna,
som växterna begagna för att öfverskrida stora vat-
tenytor, har jag i samma arbete visât, att i nutiden
pâ en af det Baltiska hafvets mest isolerade öar, Got-
ska Sandön, fran andra punkter af Oster sjöstränderna
fortplantningsdugliga växtdelar i mängd uppvräkas.
Att nagra af dessa här ej acklimatiserats, utan saknas
i Sandö-fLoran, beror heit enkelt pâ, att pâ detta ställe
ej lämpliga standorter finnas.

Jag skall endast anföra ett exempel pâ, hvilka
egendomliga vandringsförhallanden förf. maste upp-
konstruera, för att kunna fasthalla sin teori om växter-
nas oförmaga att öfverskrida stora vattenytor. Detta
exempel gäller var vanliga sommarek {Quer eus Böbur).

Pâ följande sätt tänker han sig dess invandring
i Skandinavien. I likhet med Blytt och mig anser
han. att eken började uppträda i sydvästligaste Skan¬
dinavien mot slutet af Ancylustiden. Fran Danmark
har den kommit tili Skanes slättland och derefter
vandrat ”langs halföns bägge kuststräckor, samt slut-
ligen betäckt heia mellersta Sveriges höglända, frukt-
bara provinser och i norr trängt upp i Göta- och
Svealands högre liggande delar”. Till Norge har den
kommit fran Bohuslän och längs kusten vandrat
tili sin nordgräns i Ilexregionen. Till Finland har
den kommit fran Upland via Aland tili Àbotrakten och
därefter spridt sig i kustlandet framemot Helsingfors.

Min uppfattning om ekens invandring är allde-
les olika.1) I likhet med G. A:s nuvarande äsikt

J) Jmfr i denna frâga Rutger Sern ANDER, Om Litorinatidens
klimat och vegetation. G-. F. F. 1893 och Grundlinjer p. 18.

120

anser jag att redan under Ancylustiden eken fick fast
fot i sydligaste Sverige, men att dess vidare sprid¬
ning faller under Litorinatiden. Däremot halier jag
före, att de Skandinavien omgifvande hafven ej varit
väsentliga hinder for ekens spridning frân motsatta
kuster, och att invandringsvägarne i stort sedt varit
ytterst breda, ej, som G. A. vill, smala strömmar.

Ekens spridning öfver den svenska västkusten
behöfver ingalunda ha fôrsiggâtt genom en successiv
vandring frân söder mot norr frân Skâne genom Hal-
land ända upp tili nordligaste Bohuslän. Tvârtom
ha troligen pâ here punkter af denna västkust frân
Jylland lokala öfverförningar af ek-kolonier egt rum,
hvilka kommo före den stora invandringsströmmen
frân söder. Och att Norge mottagit eken frân norra
Bohuslän, f'ôrst sedan den steg för steg vandrat den
länga vagen frân Skâne längs kusten hitupp och att
den sedan hunnit fram tili Nord more, for st efter en
likadan stegvis försiggäende vandring längs den ofant-
liga kuststräckan frân Kristiania-fjorden ditupp —
detta förefaller mig âtminstone mer än otroligt.
Tvärtom anser jag, att eken redan tidigt inkom tili
södra Norge, troligen direkt frân Jylland, frân Jyl¬
land via Bohuslän och under Ancylustiden frân dâ
höjda partier af Nordsjöns hotten, pâ hvilken ekleren
ningsförande torfmossar äro funna.

För ekens invandring tili de östra delarne af sitt
nuvarande utbredningsomräde inom Skandinavien torde
de ryska Ostersjökusternas ekskogar ha varit af en
viss betydelse. För södra Finland är det ätminstono
mycket troligare, att eken kommit frân Ingermanland
och Estland, än som G. A. âtminstone för landet vä-
ster om Helsingfors tror, frân Sverige, efter att frân
Skâne stegvis ha vandrat efter ostkusten till Upland
och öfver .Aland tili Abotrakten.

Nägra skäl, som tyckas tala för denna min upp-
fattning gent emot Anderssons, skola anföras.

121

I den gotländska vegetationens utvecklingshi-
storia och vägornas växtdeltransport tili Gotska Sandön
föreligga, som nämdt, tva faktiska bevis för att saväl
heia floror som enstaka arter saväl fordom som i nu-
tiden kunna öfverskrida hafsarmar af den bredd, som
G. A. anser vara nog för att i betydlig grad hindra
växtvandr ingar. Ytterst oantagligt är, att Ancylus-
tidens sista skede i nagon väsentlig grad förminskat
dessa hafsarmars bredd. Vare sig nn eken inkommit
under detta skede eller under Litorinatiden, maste
den ha vandrat tili Gotland öfver stora hafsvidder,
och ända uppträder den här minst lika tidigt i lager-
följden, som pa motliggande delar af svenska fast¬
landet. Och pa Gotska Sandön maste eken ha invan-
drat under Litorinatiden öfver hafsarmar minst lika
breda som nu, da Ancylustidens Sandö enligt Kand. J.
Günnar Anderssons och mina undersökningar sommaren
1894 dränktes af Litorinahafvet, under hvars högsta
vattenstand endast ett skoglöst flygsandsref stack
upp öfver hafsytan. — Ett af de satt, eken och
hassein hafva att öfverskrida stora vattenytor, torde
vara genom jagade eller vinddrifna fâglar. Vissa sâ-
dana t. ex. nötkrakan svälja allon och nötter heia.

Tyvärr föreligga inga exakta beräkningar öfver
den hastighet, hvarmed eken förmar sprida sig. Här-
vidlag bör dock erinras om Fliches1) forskningar öf¬
ver vissa skogsträds spridningsförmaga. Enligt honom
behöfva boken och kastanjen, som äga med eken un-
gefär likartade spridningsanordningar, för en vandring
pa 280 km. en tidrymd af ej mindre an resp. 18640
och 12965 ar. Naturligtvis blifva dessa tal mycket
osäkra och troligen alldeles för höga, da Fliche ej
kunnat taga hänsyn tili alla de fruktspridningsmedel,
som under tidernas lopp sta skogsträden till buds,
men de äro i alla fall mycket beaktansvärda. G. A.

9 Un reboissement (Arm. de la Science agronomique I 1888).
Efter E. Warming, Plantesamfund 1895.

122

borde med dem för ögonen ha fäst si g vid det orim-
liga i sitt antagande, att eken nätt sin nordgräns pa
Norges västknst först efter en stegvis försiggaende,
oerhördt lang vandring pa manga hundra kilometer
fr an Skane och kusten uppefter. Sä ofantliga tid-
rymder ha vi icke att röra oss med efter Ancylus-
tiden. Och dessutom tala förhällandena i sydvästra
och västra Norge för att Vegetationen här stades ej sa
länge behöft vänta pa eken och de eken ätföljande
växterna. A. Blytt har i dessa trakters torfmossar
funnit eklemningar, hvilka han tolkar som boreala,
sälunda enligt min uppfattning fran slutet af Ancy-
lustiden. Och G. A. sjelf anser ju, att ekens när-
maste föregängare, hassein och almen, redan före L.-
sänkningens maximum pa samma väg hunnit vandra
ända in tili Trondhjemsfjordens kuster.

Lika oantaglig synes mig G. A:s uppfattning att
Helsingforstrakten mottagit eken genom en vandrings-
ström, som gätt fran Skane längs ostkusten öfver Up¬
land. G. A. gillar ju De Geers tolkning af Inostran-
zeffs fynd af ek vid Ladogas södra strand sâsom här-
stammande fran början af L.-tiden; och jag förstär
sannerligen icke, hvarför det ej ligger närmare tili
hands, att gifva de finska ekförekomsterna, ätminstone
de fiesta, ryskt Ursprung, da man faktiskt äger kän-
nedom- om att den finska floran mottagit rekryterin-
gar fran Byssland, och da eken sä nära det skandi-
naviska floromrädet tyckes vara en uräldrig medbor-
gare i grannrikets flora.

G. A. har kommit till samma äsikt som jag an-
gäeude orsaken tili förekomsten af en del nordliga
former t. ex. Betula nana och Salix lapponum —
hvilka sedan Nathorst kallat pseudoglaciala relikter
— pa mossar, som ligga under Litorinagränsen. En¬
ligt honom är emellertid den klimatförsämring, som
bragt dem söderut, en ännu fortgäende företeelse,
stâende i samband med kustklimatets förskjutning vid

123

den ännu pâgâende landhöjningen, sä att dessa nord-
liga former skulle vara i stadig spridning nerat (sid.
81). Därvidlag vänder han sig mot hvad jag (B.
N. 1894 pag. 189 — 190, Grundlinjer pag. 19) utta-
lat, nämligen att denna klimatförsämring med atföl-
jande nervandring af nordliga former representerar ett
särskildt skede af Litorinatiden, atföljdt af en relativ
kimatförbättring framemot nutiden, hvilken för bätt ring
ater bragt dessa former pâ reträtt med kvarlemnande
af relikter. Jag anser mig, dels pâ grund af sub-
atlantiska torfmossefynd af dessa pseudoglaciala re-
likter, dels pâ grund af den tydliga relikta na-
tur, som växtfysiognomiska analyser gif va deras nu-
tida förekomster, bvilka icke häntyda pâ en pâgâ¬
ende spridning, dels pâ grund af sydliga formers
utbredningsförhällanden vid sin nordgräns, vara berät-
tigad att gent emot detta fasthâlla min gamla âsikt.

Utrymmet förbjuder mig att ingâ pâ mânga af
de differenser, som finnas mellan G. A. och. mig i
detta bans sista arbete. Annu ett par sâdana skola
dock vidröras.

Tiden för menniskans första uppträdande är en
frâga, som för en rätt uppfrttning af Skandinaviens
växtgeografiska förhällanden är af fundamental natur.
G. A. förlägger de äldsta spären af menniskan i sö-
dra Sverige till Litorinatiden. Mitt arbete ”Om nägra
arkeologiska torfmossefynd”,1) dar jag söker visa att
troligen menniskan fans i södra Skandinavien redan
mot slutet af Ancylustiden, har G. A. ej kunnat be-
gagna, da det utkom ungefär samtidigt med hans.
Men nog förefaller det väl djärft att utan vidare
affärda Munthes omsorgsfulla och tilltalande bevisfö-
ring — som i litteraturförteckningen citeras — för
att det benredskap, man funnit i Ancyluslera vid
Norsholm, värkligen tillhör Anaglustiden.

1) Antikvarisk Tidskrift för Sverige XYI. 2.

124

I ”Den gotländska vegetationens historia” har
jag visât, att agen ( Cladium Mariscus) vid Fröjel bör-
jar uppträda samtidigt med torfafsättningen i ett ur-
gammalt sjöbäcken, som nu täckes af en An cy lus vail.
Jag förmenar, att detta bottenskikt representerar
ett af furuperiodens äldre skeden; G. A. t. o. m. dess
allra äldsta. G. A. anser, att under denna tid agen
varit mera köldtalande än nu, men att den sedermera
förändrats. Det är svârt att direkt yttra nâgot for
eller emot en sâdan teori, men förf. bör dock erinra
sig att jag i denna äldre del af furuperioden, som
ligger före Ancylussjöns maximalutbredning, funnit
lemningar äfven af de sydliga formerna Carex Pseu-
docyperus ocb Iris Pseudacorus , ocb att denna teori sâ-
ledes äfven för dessa arter maste draga med sig kon-
sekvenser, som förefalla tämligen äfventyrliga.

Här är ej platsen att närmare inga pä de min-
dre felaktigheter, som troligen pa grund af enstaka
brister i kännedomen om den hithörande vidlyftiga
litteraturen insmugit sig. En och annan pâpekas
dock i det följande för att om ej annat vara en möj-
ligen ny upplaga tili nytta.

Kartan med ”Vigtigare växtgeografiska gränsli-
nier” lider, hvad Daphne angâr, af en felaktighet.
Den öfre gränslinien har nämligen dragits utanför
Herjeâdalen, trots det Daphne sedan gammalt är be-
kant som förekommande i Ljusnans dalgangar ända
tili Hamrafjället (De högst upp belägna fyndorterna
— i Gröndalen och .vid Andafallet — pä hvilka jag
(1895) anträffat den, ligga pâ en höjd af omkring 800
m. ö. h. ganska nära riksgränsen). — Svarligen har
man rätt att som förf. bland de växter, pa hvilkas ut-
bredning Daphne framställes som typ, upptaga den bade
i vertikal och horizontal riktning vida lägre gaende
Viburnum Opulus.

Frän Danmark uppgifves att blott en lokal för
fossil bok är beskrifven (vid Kjedle-Sö af Hansen).

125

Härtill bör läggas eu ännu yiktigare i nordligaste
Jylland, Tolne sogn i Bärsholts mosse, dar af Deich¬
mann Branth1) bokallon funnits pä ett djup af 7 — 8 fot.

Kalktuffen frân Axberg i Nerike härstammar,
som af min Die Einwanderung der Fichte in Skandina¬
vien pag. 78 framgâr, ej frân siluraflagringar utan
frân urkalk.

Förf. har pä sin karta öfver nutida och fossila
förekomster af Ainus incana afglömt ett fynd frân
Grafva i Värmland.2) Jag har dar i älfsand pä 30
fots djup funnit (1887) blad och andra lemningar af
Ainus incana , Tilia europcea , Sorbus Aucuparia , Betula
odorata , Pinus silvestris , diverse Salices) däribland en-
ligt bestämning af D:r Skârman S. triandra , m. fl.
Fyndet är viktigt, emedan det synes tala för, att in-
nan klimatförsämringen A. incana fans i en sydlig
Vegetation med lind och S. triandra , och att den ej,
som G. A. antager, först med denna försämring bör-
jat tränga ner i floddalarne.

Arbetet afslutas, som sagdt, med en litteratur-
förteckning, i hvilken skulle ’’angifvas de viktigaste
af de arbeten, hvilkas innehâll i det föregäende be-
rörts”. (Sä är nu eçoellertid alls icke förhällandet,
dä flere arbeten i denna förteckning ej i nägon
män blifvit använda. Snarare afser den väl att vara
en ledning för sjelfstudier.) Det är om denna för¬
teckning samt öfverhufvudtaget om det sätt, hvarpä
förf. hegagnat den litteratur, som tillhör hans ämne,
jag tili sist ville yttra nägra ord.

Det torde väl ej kunna förnekas, att de sista
tolf ärens arbeten öfver vära växtformationer och de-

1) Förhandlingar vid de Skandinaviska Naturforskarnes tolfte
möte 1880. pag. 274.

2) J. A. O. Skârman, Om Salixvegetationen i Klarelfveas flod-
dal. Upsala 1892, pag. 70.

126

ras genetiska samband utôfvat ett betydande inflytande
pâ uppfattningen af den skandinaviska vegetationens
utvecklingshistoria. För denna sin framställning af
vâr nuvarande kännedom om svenska växtvärldens
historia har emellertid G. A. ej ansett det lämpligt
att meddela nâgot om dessa forskningar, ej ens om
deras allra allmännaste résultat. Jag bemställer dock
tili den ärade förf., huruvida ej hans arbete skulle
vunnit i värde, om t. ex. nâgra af vära yanliga tall-
skogstyper upptagits ocb deras betydelse för granens
invandring ocb spridning i värt land blifvit skildrade.
— För att i nagon man söka utplana denna brist,
som troligen beror pâ att förfrs egna specialforsknin-
gar inom den nordiska växtgeografien ej ingâtt pâ
det yäxtfysiognomiska omrâdet, bar ban i litteratur-
förteckningen medtagit en del yäxtfysiognomiska ar-
beten, särskildt angaende vara barrskogar. När ban
da bland författarne upptager Henning, Kellgren,
Lundström, Nilsson, Norling, Sernander ocb Örtenblad,
värkar det egendomligt, att bär ett namn saknas, som
för öfrigt ej nämnes i bela boken, nämligen Ragnar
Hult, den person, hvars arbeten dock allmänt äro
erkända som de viktigaste inom bela vâr yäxtfysiogno¬
miska litteratur, ocb af bvilken alla de nämnda för¬
fattarne mer eller mindre direkt mottagit uppslag el-
ler blifvit pävärkade.

Under de sista âren bar en lifLig strid pâgâtt
mellan Günnar Andersson â ena sidan samt Blytt?
Sernander ocb Hedström a den andra om de allmänna
nederbördsförballandena i norra Europa efter &tiden.
G. A. bar bestämdt förnekat, att nâgra växlande torra
ocb vâta perioder funnits i postglacial tid, sasom Blytt,
bvars teori jag i förändrad form upptagit, för länge
sedan framkastat. Pâ stridspunkter under detta me-
ningsutbyte bänsyftas ofta, bvarvid förf. far tillfälle
att utveckla eller modifiera sina gamla uttalanden.
Sa upptager ban nu för betydliga omraden tvenne af

127

de perioder, Blytt och jag sökt pâvisa. I direkt an-
slutning till mi g antager han nu att fördelningen
mellan land och vatten mot slutet af Ancylustiden
medförde ett mera kontinentalt klimat i det sydöstra
baltiska omrâdet samt vid Skagerracks och Kattegatts
kuster (Blytts boreala period), men att Litorinasänk-
ningen för sam ma trakter medförde ett insulärt kli¬
mat (Blytts atlantiska period). JDäremot vände han
sig mot Blytts antagande, att urernas flora i det inre
af de västnorska fjordarne skulle vara relikter frân
boreal tid, hvilka af ett insulärt klimat drifvits frân
sjelfva kusttrakterna. Han anser, att denna flora
mast draga sig tillbaka pa grand af de kalla somrar,
som här den omtalade klimatförsämringen framkallat.
— Men hvad som vid dessa hänsyftningar saknas,
är en kort redogörelse för eller atminstone omnäm-
nande af sjelfva teoriens om växlande torra och vata
perioder tillvaro. Om att en sâdan Annes, lemnas
läsaren sorgfälligt i okunnighet. Och dock är detta
en teori, antagen af flere forskare pa den skandina-
viska växtgeografiens gebiet och sedan mânga âr all-
mänt bekant och kommenterad säväl i Skandinavien,
Tyskland som England. — Förf. kan ej skylla pa att
i hans arbetes plan ej ügger upptagandet af teorier,
ty pa sädana vimlar hans arbete, och därom är intet
att säga, tvärtom.

Han utsträcker än längre detta afsiktliga ignore-
rande. Som bekant anser Blytt närvaron af stubb-
lager i vara mossar som ett bevis för sina perioder
med ett relativt torrt klimat. Man ma hafva hvil-
ken tanke som heist om uppkomsten af dessa stubb-
lager; de äro en sä lagbundet och sa allmänt ater-
kommande företeelse i de flesta af Skandinaviens torf-
mossar, att de ovilkorligen äfven vid en torfmossun-
dersökares allra första lärospan maste adraga sig hans
uppmärksamhet och fordra en förklaring. Men icke

128

med ett ord antyder G. A. att sâdana stubblager An¬
nas, än mindre försöker han förklara deras närvaro!

Y id att ur litteraturförteckningen uteslutits en
del arbeten, som ansluta sig till Blytt, af Grevillius,
Sernander och Johansson — en löjlighet är att Jo¬
hanssons ’’lakttagelser rörande nâgra torfmossar i
södra Smâland och Halland” saknas, dâ ett ap¬
pendix därtill, af förf. äfven afsedt sâsom sâdant, af
Düsen samvetsgrant upptages — fäster jag mig min¬
dre. Viktigare är att af Blytt själf arbeten saknas,
hvilka det heit säkert är en förlust att ej fâ hänvis-
ning pâ för den, som vill sätta sig in i den litteratur,
pâ hvilken var kännedom om den nordiska växtvärl-
dens historia är byggd. Ett sâdant exempel är ’’Es¬
say on the inmigration of the Norwegian Flora”, mot
hvilket dock G. A. (pag. 52), för den som känner
förhällandena, direkt polemiserar. Detta arbete torde
dock vara ett af de mest citerade i de tva sista ar-
tiondenas växtgeografiska litteratur rörande Norra
Europa. Nog förefaller det egendomligt, att af den
förf., som kanske mer än alla nu lefvande värkat för
Norges växtgeografi, i litteraturförteckningen endast
fâ se tvâ af hans mänga arbeten citerade och i texten
honom själf endast omnämd i samband med ett par
tämligen betydelselösa detaljuppgifter. Jag tror mig
äga rättighet att prägla heia detta förfaringssätt mot
en framstâende kollega, hvilken omständigheterna gjort
tili motstândare, sâsom mindre honett och som i sin
grad förringande förtjensten af detta för Skandina¬
viens växtgeografi annars sä betydelsefulla arbete.

129

. Om nâgra skandinaviska mossarter.

Af N. C. Kindberg.

Pa senare tiden liafva tvänne större bryologiska
arbeten utgifvits, nemligen Husnots muscologia gallica
och Limprichts Laubmosse Deutschlands. Emedan
dessa äro oumbärliga för hvar och en, som vill stu-
dera bryologien, har jag i denna uppsats velat be-
skrifva de skandinaviska arter, som i de nämnda ar-
betena äro obeskrifna eller sâsom arter icke erkända;
dock maste beskrifningarne i denna tidskrift i allmän-
het blifva temligen kor ta.

1. Anomodon rupcstris (Berggren) Kindb.; Le -
skea Berggren.

Denna art ansâgs af Milde och anses äfven af
Limpricht sâsom en form af ”Leskea nervosa”. Deri-
frän skiljes den genom: Blad smärre, smalt äggrundt
aflänga eller äggrundt — lansettlika, mera kortspetsade
samt med icke nedvikna kanter; nerv kortare, oftast
försvinnande nära midten. Norge, nära Kongsvold!

2. Anomodon rigidulus Kindb. Laubm. Schwed.
u. Norw.

’’L^skea nervosa”: Kaurin och Limpricht.

Afviker fran denna art: Blad mycket kortare,
rundt omkring bredt nedvikna; inre celler rundade;
nerv genomlöpande (heia bladet). Stammens blad
rundadt äggrunda, trubbiga. Grenblad äggrundt af¬
länga, trubbade och spetsiga eller stundom kortspet¬
sade. Stam oregelbundet förgrenad, ej krypande; gre-
nar trinda af de (torra) tätt tilltryckta bladen. Norge,
nära Kongsvold!

3. Neckera tenella Kindb. 1. c.

”N. complanata var. tenella Schimp.”: Limpricht.

Liknar denna varietet, men har mycket kortare
blad. Har mycken likhet med den nordamerikanska
N. gracilis (James) Kindb. — Homalia gracilis James
och anses af D:r K. Müller sâsom en god art.

Bot. Not. 1896.

9

180

Blad smâ, bredt ovala, trubbade eller med mycket
kort udd, icke glänsande; de öfre tandade nästan beit
rundt omkring; de mellersta och de nedre cellerna.
aflänga, de nedersta ännu kortare och gula.

Norge, Gudbrandsdalen vid Lösnäs (1862)! samt
vid Yik af J. E. Zetterstedt. Sverige, Medelpad: M.
Huss.

4. Pseudoleskea heterocladioides Kindb. revue
bryologique 1895.

Denna art anses af Limpricht sasom identisk
med Pseudoleskea patens (Lindb.) Kindb. Check list
of europ. and northamer. mosses (1894) = Lesque -
reuxia patens Lindb. och P. ticinensis Bottini.

Dessa bäda arter hafva dock tätt sittande, i vatt
tillständ ej utspärrade blad.

Ifragavarande art har följ. kännetecken: Blad
ljusgröna, vägrätt utspärrade (sasom vata), glest sit¬
tande, tili formen liknande P. atrovirens men i all-
mänhet helbräddade; endast grenbladen svagt sagade
upptill. Periketialblad helbräddade, med tradlik uddr
nästan nervlösa. Sporgömme osymrnetriskt, nästan om-
vändt äggformigt; segment (inre peristomiets flikarl
sprickiga, ej klufna; cilier knutiga; lock med kort
sprötlik udd. Stam nästan regelbundet pargrenig. —
Norge, nära Trondhjem : I. Hagen.

5. Hylocomium alaskanmn (James) Kindb.

Hypnum James; Pleuroziopsis Kindb. revue bryoL

1895.

Närstäende H . proliferum (L.) Lindb., men min-
dre robust, ofta enkelt pargrenig med vanligen tätt
sittande grenar. Stammens blad smärre (än hos nämnda.
art), mera tätt sittande och ej nedlöpande, äggrundar
(i allmänhet) trubbiga eller kortuddiga, svagt sägade
upptill; de nedersta cellerna ej talrika, rödaktiga;
hörnceller otydliga. Grenblad nästan äggrunda eller
aflänga, oftast trubbiga och n. helbräddade. Spor¬
gömme okändt. — Pa öppna hedar, heist i fjellen^

131

troligen ej r. Norge, nära Kongsvold! Sverige, nära
Linköping!

6. Hylocomium calvescens Wilson; Pleur ozium
Kindb. revue bryol. 1895; Hylocom. subpinnatum
Lindb.

Liknar H. brevirostre i de rundtom tandade bla¬
uen och deras korta och dubbla nerv.

Blad frän den bredt äggrunda och hjertlika ba¬
sen smäningom lângspetsade, nägot stâende i sär;
hörnceller stora, vidgade och vattenklara, endast de
nedersta bruna. Periketialblad hyalina, temligen tvart
n,fsmalnande, sâgade i den klolikt bôjda, med trâdlik
udd försedda spetsen. Sporgömme krökt, n. ovalt;
peristomtänder brungula; cilier o£ta med bihang; lock
n. spetsigt eller vârtbarande. — Skiljes frân Hypnum
s quarrosum ( Hylocomium Br. eur.) genom de i vâtfc till-
stând icke klolikt böjda bladen, kortare fruktskaft m.
m. — Sverige: Hj. Holmgren m. fl. Norge: Zet-
terstedt.

7. Isothecium tenuinerve Kindb. check list of
eur. and. n. amer. m.

I. myosuroides *brevinerve Kindb. note on Canad.
bryol. 1893. Skild frän I. myosuroides (L.) Brid.:
Blad srnalare med lang trâdlik udd: hörnceller (ofta)
slutl. bruna pâ ett rundt fait. Stammens blad n.
helbräddade, grenarnes âggrundt lancettlika; nerv of-
tast svag och försvinnande langt nedom bladspetsen,
stundom dubbel eller otydlig. Sporgömmets lock kä-
^gellikt och spetsigt utan spröt eller udd.

Troligen (hos oss) allmännare än I. myosuroides ,
t. ex. i Ostergötland !

8. Plagiothecium lætum Schimper ( LesJcea Berg-
gren). Skiljes frân P. silvaticum och P. denticidatum
genom sma blad samt litet sporgömme med kort skaft.
Blad äggrundt lansettlika, spefcsade, smäningom af-
smalnande tili en kort trâdlik udd, helbräddade och
ej nedvikna, nedlöpande; hörnceller stora och väl be-

132

gränsade, öfriga celler aflangfc lansettlika. Sporgömme
ovalt — aflangt, nästan symmetriskt; lock med kort
spröt. Tufvor ljusgröna. Sambyggare. — Norge,
nära Kongsvold!; i Gudbrandsdalen : Berggren.

9. P. nitidulum (Wahlenb.) Schimper. ”P. Muel-
lerianum” : Sullivant, icônes ipuscorum (en utmärkt
plansch !).

Hör tili afd. Isopterygium: blad icke nedlöpande..

Blad sma, äggrundt lansettlika, smaningom spet-
sade mot den tradlika, oft a lânga udden, alldeles hel-
bräddade, isärstaende, tväsidiga; celler smalt jemn-
breda) utan särskilda hörnceller). Sporgömme litetr
cylindriskt aflängt eller n. omvändt äggformigt, van-
ligen snedt och svagt lutande, med ring; cilier korta;
lock med kort spröt; skaft kort. Tufvor lösa, glän-
sande gröna. Vanligen tvâbyggare. P. Muelleri Schimp.
är en obetydlig var. häraf. P. pulchdlum (H.) Br. eur. är
väl skild genom de icke tväsidiga bladen o. s. v. I Sve¬
rige icke r. t. ex.näraNorrköpingvidHultsbruk! Norge !

10. Collier gon submolle Kindb. (Limn obion Kindb.
revue bryol. 1895).

Emedan de af Sullivant sasom underslägten (sub-
genera) uppställda Calliergon och Limnobium icke kunna
sinsemellan skarpt begränsas, maste de förenas. Der-
emot kan det nya slägtet Calliergon Kindb. anses
skildt fran Hypnum genom stammens icke klolikt böjda.
blad, som i allmänhet äro trubbade.

Ifragavarande art star närmast C. palustre (L.)
genom den rotluddiga stammen och de kortspetsade,.
i allmänhet spetsiga bladen.

Dess kännetecken äro: Blad stora, svagt tandade
upptill, fran den n. äggrunda basen kortspetsade,
spetsiga eller nagot trubbiga, ej nedlöpande, nagot isär-
staende; celler jemnbreda, (utom de nästan otydliga
hörncellerna) ; nerv enkel eller dubbel. Tufvor brunaT
lösa och sparsamt rotluddiga. Grenar lânga, ofta n..
enkla. — Norge, Snehætten: D:r P. Olsson.

4

133

11. Camptothecium aureolum Kindb. revue bryol.
1895.

Skiljer sig frân C. aureum (Lagasca) Schimp.
(som den mest liknar genom de smâ bladen o. s. v.)
och C. sericeum (L.) Kindb. ( Homalothecium Br. eur.)
genom de rundtom tandade bladen.

Blad kor ta, triangelformiga (sâsom hos alla arter
af Camptothecium ), n. âggrundt aflânga — eller pâ
grenarne bredt aggrundt — lansettlika — med en
icke lang syllik spets, icke nedlöpande; celler lansett¬
lika — jemnbreda; nerv upphörande nedom spetsen.
Frukt obekant. Tufvor guldglänsande. Grenar krökta.
Tvâbyggare. — Norge, nära Laurvig (E. Nyman),
Opdal (Kaurin). — Äfven funnen i N. Amerika.

12. Eurhynchium Bryhnii Kindb. n. sp.

Brachythecium collinum var. Bryhnii Kaurin.

De af Schimper uppstälda slägtena Eurhynchium
och Brachythecium äro omöjliga att begränsa efter
längden af sporgömmets spröt, emedan man dâ maste
frân hvarandra aflägsna âtskilliga, tydligt nârstâende
arter, t. ex. Brachythecium collinum och Eurhynchium
strigosum , Brachythecium rutabulum och Eurhynchium
crassinervium o. s. v. Deremot kan en Eurhynchium
i allmänhet igenkännas pâ grenarnes upptill mamil-
lösa toppblad; detta synes bäst pâ Eurhynchium sca-
hridum Lindb. och närbeslägtade arter t. ex. Hypnum
(Eurhynchium) Sullivantii (Spruce) Lesq. et James.
Den nya arten skiljer sig frân E. collinum (Schleich.)
Kindb. : Grenar längre ; tufvor mindre tâta. Blad
smalt äggrundt aflânga, smâningom afsmalnande ; de
inre basalcellerna n. jemnbreda; nerv räckande ofvan
midten. Sporgömme aflângt; skaft mycket längre än
hos nämnda art. — Norge, nära Kongsvold pâ
Knudshö, 1,500 meter ö. h.!; äfven meddelad af D:r
N. Bryhn och D:r P. Olsson.

13. Eurhynchium oedipoclium (Mitten) Kindb. =
Hypnum oedipodium Mitt. ; H. ( Brachythecium ) curtum

134

Lindb. — Denna art ?r af utländska bryologer toga
känd, men lätt skild frän den äkta E. Starckei (Brid.)
Kindb. ( Brachythecium Starkii Schimper, till en del)
bland annat genom de stora, lângsamt afsmalnande
bladen pâ stammen.

(Forts.)

Nâgra Skandinaviska former af Hieracium
Auricula Lamk. et DC.

Af K. O. E. Stenström.

Den, som aldrig bar sysselsatt sig med att all-
varsamt stndera Hieraeierna, plägar tvifla pâ form-
begränsningen inom detta släkte. Men äfven den,
som âratal bearbetat denna polymorfa växtgrupp och
funnit, att den i sin helhet innehaller väl markerade,
fast till antalet manga enbeter, ryggar tillbaka inför
enstaka form-gyttringar, som synas vara mera an van-
ligt trassliga.

Sa förhaller sig Auricula-serien. — Under det
att man inom andra afdelningar af släktet lätt nog
far en blick pâ de olika formerna genom den samti-
diga differentieringen i de vegetativa organens utbild-
ning — i bladens form, tandning o. s. v. — och i
holkarnas olika byggnad och beklädnad m. m., sa âro
däremot hos Anriculæ de speciela enheterna i allmân-
het knappast märkbart skilda ât i annat an i afse-
ende pâ holkarnas storlek och holkfjällens fôrhâllan-
den. Och äfven dessa karaktärer äro of ta föga fram-
trädande.

Näqeli och Peter hafva emellertid i sitt stora
arbete, ”Die Hieracien Mittel-Europas”, uppstält 13

Bot. Not. 1806.

135

underarter ai H. Auricula betraktad sâsom kollektiv
hufvudart, hvarjemte ytterligare andra former eller
modifikationer underordnats en del af dessa under¬
arter.

Med ledning af denna behandling har jag för-
sökt att fa nagon klarhet i hithörande skandinaviska
former. Detta syntes vara sa mycket lättare som jag
hade tillfälle att anlita det af Peter utgifna exsiccat-
verket (’’Hieracia Nägeliana”), i hvilket âtminstone en
del af Nägeli och Peter’s ff. finnas utdelade. Ty
huru omsorgsfullt affattad en beskrifning ma vara,
sa kan den likväl aldrig füllt ersätta det naturliga
föremal som beskrifves, om detta ocksa endast före-
ligger i prepareradt skick.

Men det är nödvändigt, att de utdelade exempla-
ren verkligen motsvara de beskrifningar, som de äro
afsedda att belysa d. v. s. att de tillhöra just den form,
som de gifvas ut för att vara och ingen annan. Eljes
kan det hända, att den sista villan bür värre än den första.

I detta afseende maste man, sâsom bekant är,
fiakttaga en viss försiktigket vid användandet af äldre
exsiccat-verk. Det kan icke heller väcka förvaning,
att dessa, âtminstone beträffande de kritiska släktena,
i allmänhet icke kunna tillfredsställa nutidens for-
dringar. Den kollektiva uppfattning af de samman-
sättande enheterna, som förr gjorde sig gMllande, in-
nan man fick syn pa de trängre typerna, göra detta
füllt förklarligt — och man far rätta sig därefter.
Man far vara beredd bade att finna fiera olika for¬
mer utdelade under samma nummer af samma exem¬
plar af exsiccat-verket, och att olika ex. hafva olika
ff. under samma nummer.

Efter det ovanligt stora arbete, som i senare ti-
der och med nutidens uppfattning och arbetssätt ned-
lagts af Nägeli och Peter pa Piloselloidernas utred-
ning, sä har man väl om eljes nagonsin haft anled-
ning att vänta sig en tiliförütlig bearbetning. Dess-

136

värre hafva icke ens dessa forskare kunnat undvika
en del ’’oegentligheter”, som insmugit sig i deras ar-
bete och vâlla senare bearbetare svärigheter och huf-
vudbry. Salunda, beträffande Auricula-gruppen, fin-
ner man a sidan 186 af det ofvan anförda arbetet
med spärrad stil angifvet sasom viktiga egenskaper
hos subsp. melaneima : ’’Schuppen etwas breitlich,
schwärzlich oder schwarz, kaum heller geran-
det”, men nurnmer 66 (H. *melaneima a genuinum
1. epilosum) af Hier. Nægel. innehâller individ,1) pa
hvilka atminstone icke den sista af dessa karaktärer
passa in och som antagligen icke häller höra hit.
Den künde möjligen tänkas tillhöra en annan af de
tili melaneima förda formerna näml. 4. marginatum ,
som skall hafva ’’Schuppen weisslich gerandet” och
skulle i sa fall föras tili dennas epilosum-form. Dock
har den större holkar, än hvad som uppgifves för
denna underform.

A sid. 192 anföres det att subsp. Magnauricula
har ”Schuppen spitz”. De individ som utdelats under
nurnmer 67 af exs. äga betydligt trubbiga holkfjäll!
Man stannar i villrädighet, om man skall sätta stör-
sta tilliten till beskrifningen eller tili de i exs. ver-
ket utdelade exemplaren.

Inom Auricula-gruppen rader ej den stora om-
växling i holkarnas utseende, särskildt i deras färgteck-
ning, som förhallandet är hos Pilosella-formerna. Den
förra gruppens representanter halva bade en mera
ensartad beklädnad och en mera likartad färgskift-
mng hos holkfjällen själfva än de senare. Mest pa-
fallande är hos Auricula-formerna färgkontrasten emel-
lan holkfjällens rygg- och sidolinier, hvilken ofta är
särdeles stärkt markerad. Under det fjället hos som-

I det tili riksmuseum i Stockholm öfyerlemnade ex. har ett
individ stärkt hvitkantade holkfjäll.

187

liga former har nästan samma färg öfverallt, sa är
det hos andra stärkt brokigt tecknadt genom en svart-
aktig rygglinie och mer eller mindre ljusgröna tili
hvitaktiga sidolinier.

Andra kännetecken hämtas af brakteernas färgr
förgreningen, akladiets längd och för öfrigt af de eljes
inom släktet systematiskt viktiga organens förhällan-
den sasom beklädnaden, holkfjällens bredd, tillspets-
ning o. s. y.

I det följande lämnar jag i anslutning tili Nä-
geli och Peter’s behandling af gruppen sä langt det
f. n. later sig göra en kortfattad öfversikt öfver skan-
dinaviska Auricula-former, grundad dels pâ egna sam-
lingar dels pâ exsiccat-verk och herbarier, som varit
mig tillgängliga pâ riksmuseum i Stockholm.

H. *melaneima. H. & P. a genuinum. 1 . epi-
losum. Nägeli och Peter, Piloselloiden s. 188, Hie-
rac. Nægel. N:o 66 p. p.

Utmärkes isynnerhet genom de svartaktiga, har-
lösa, glandelbärande holkarna med nagot breda, trub-
biga, knappt ljuskantade fjäll

Anträfifad i Skâne , Svedala s:n i närheten af
Svedala järnvägsstation (f. med omkr. 7 mm. langa
holkar, klädda af 1 — 2 mm. langa glandler); Van-
kifva s:n i närheten af kyrkan (f. med nagot mindrer
6 — 7 mm. langa holkar af en gragrönaktig färgton) ;
Skäralid pâ Söderäsen. Smaland , Pemsjö s:n (f. med
jämförelsevis smalfjälliga holkar). Vestergötland , pâ
Svältorna i närh. af Ljungs järnv.-station (förf ); Essöu
i Hjelmaren? (A. Callmé); ” Jämtland ad Klöfsjö in
betuleto humili loco sicco lapidoso” (Dahlst. Herb.
Hier. Scand, Cent. YII, N:r 19).

H. *me1aneima. N. & P.j a genuinum. 8. stipitatum .

Utmärkes af det (15)20 — 50(100) mm. länga
akladiet (hos hufvudf. (3)5 — 8 mm.)

Anträffad i Vestergötland , ”Smörhälan” nära Boräs
(f. med stora, 8 — 9 mm. lânga, nägot grägröna hol-

138

kar, omkr. 12 mm. langt akladium) (förf.); vFennia
ad Rangsby Alandiæ, in clivo (Norrl. Hier. exs. Fasc.
II N:o 43).

H. * Auricula. (Lamk. et DC.)1) a genuinum. 1.
epilosum. Nägeli och Peter 1. c. s. 189, Hier. Næ-
gel. N:o 63.

Utmärkes af harlösa, glandelbärande holkar med
smala, hvitkantade, mer eller mindre trnbbiga fjäll.

Anträffad i SJcâne , Svedala s:n i närheten af
Bökebergsslätt (holkar 6 — 7 mm. lânga); Sôderâsen i
trakten af Skäralid (dels en f. med stora, 7 — 8,5 mm.
lânga, holkar dels en f. med mindre, omkr. 5,5 mm.
lânga holkar med dnnklare holkfjällskanter); Hal-
landsâs nära Bâstad (holkar 7 — 8 mm.) (förf.). Smâ-
land , Wrigstad (G. Samsioe i Lindeberg Hier. Scand.
exs. N:o 5 enl. N. & P. — Det pâ riksmuseum för-
varade ex. har breda, mörka, föga ljuskantade holk-
fjäll och erinrar stärkt om H. *melaneima). Oland ,
Ismantorps borg (C. M. Johansson). Gotland , Fleringe
s:n, Grodde (K. J. Lönnroth). Östergötland , Omberg
(Fr. Holmgren); Okna station (P. de Laval); ^ad
Linköping in pratis graminosis et in collibus sicciori-
bns” (Dahlst. Hier, exsicc. Fase. I N:o 18, 19, 20);
”ad Ekkällan prope Linköping solo macro humido
graminoso et solo humido muscoso” (Dahlst. Herb.
Hier. Scand. Cent. YI N:o 49, c och d). S'ôderman-
land , Osterhaninge s:n, Hvalsta (S. Almqüist). Up-
saliæ et Holmiœ” (Fries Hier. Europ. exs. N:o 13
enligt N. & P. — De pâ Riksmuseum förvarade
ex. synas snarare höra till 3. subpiloaurn). Vest -
manland , Torpa s:n, Vestersäby (K. J. Lönnroth).
Daisland , Berga och Storön i Örsjön dels en ljusare,
dels en mörkare ât H. *melaneima dragande f.) (A.
Fryxell). Värmland , Borgviks s:n, Stretskogen; Gill-

1) Eörande auktors-beteckningen för namnet H. Auricula ma
hänvisas till Nägeli och Peter 1. c. s. 185.

139

berga s:n, Gardsjö, Lindalen (en f. med särdeles smâ
(0,25 — 0,5 mm.) och mer eller mindre tilltryckta
glandler pa de jämförelsevis breda holkarna) (förf.);
Nysunds s:n, Eng (Lagerstedt); Klefva i Arvika-trak-
ten (f. med en enda glest glandelbeklädd hoik pâ ett
langt och särdeles fint skaft) (E. Holmgren). Helsing-
land , Arbrâ s:n, Koldemo, (E. Collinder). Ildrjeda-
len , Älfros’ s:n, Kolsätt (K. F. Düsen). Jämtland ,
Undersâkers s:n, (M. Elfstrand). Finland , Tavastia
meridionalis, Korpilathi (Norrl. Herb. Pil. Eenn.
I. 22).

H. * Auricula. Lamk. et DC. a genuinum. 2.
set o sum.

N. & P. 1. c. s. 189: ”Haare an Hülle und
Caulomen 0, auf den Blättern oberseits und am Bande
zerstreut, 6 — 8 mm. lang, borstlich”.

Hit synes höra en f. fran Gotland insamlad af
K. Johansson och utdelad i Dahlst. Herb. Hier. Scand.
Cent. VI. N:o 49. a. och b. ’’ad Österby prope Visby
solo calcareo-turfoso lapidoso et ad Skälsö in aggere
litorali lapidoso”.

H. *Auricida Lamk. et DC. a genuinum. 3. sub-
pilosum. Nägeli och Peter 1. c. s. 189, Hier. Nægel.
N:o 209.

Utmärkes bl. a. genom uppträdandet af langa,
enkla har i holkarna. Dessa äro i allmänhet större
än hos 1. epilosum. Akladiet 4 — 10 mm. langt.

Anträffad i Skäne , Svedala s:n (förf.); Farhults
s:n (H. D. J. Wallengren). Holland , Halmstad (förf.).
Bohuslän , Fiskebäckskil (föga hârig f.) (S. Almquist).
Dalslandj Storön i Örsjön (A. Fryxell). Värmland ,
Gillberga s:n, Holtet Qorf.). Smäland , Arby s:n,
Alebo (f. med 10 — 16 mm. langt akladium) (P. He¬
bert). Upland , Alands och Tibbie s:nr (S. Almquist).
Helsingland , Jer.'sö s:n (A. J. Doühan). Angermanland ,
Själevads s:n (dels en mindre, dels en större f. med
större och starkare hariga holkar) (Akerblom). Norge)

Tönset, Un campo macro” (föga hârig f.) (Norrl. Hier,
exs. Fase. I N:o 35).

H. * Auricula. Lamk. et DO. a genuinum. 7. sub-
striatum. Nägeli och Peter 1. c. s. 190, Hier. Næ-
gel N:o 64.

Utmärkes bl. a. af utvändigt mot spetsen röd-
aktigt färgade kantligulæ.

Hit höra antagligen de af Norrlin vid Eidet och
Lille Elvedal i Norge insamlade och i Hier. exs. Fase.
I N:o 19 och 32 utdelade ex. De Norrlmska liksom
ocksâ original-exemplaren i Hier. Nægel. hafva enbart
glandelbärande (harlösa), mörka holkar med svagt
ljnskantade fjäll. — Enligt Norrlin Bidr. t. Hier. fl.
s. 30 har uppträdandet af den röda färgen i spetsen
pa kantblommorna hos H. Auricula ”nästan ingen be-
tydelse i system. afseende, om ock ej alltid betingad
af yttre agen tiers inflytande”.

H. * Auricula. Lamk. et DC. a genuinum . 10.
obscuriceps. Nägeli och Peter 1. c. s. 190.

Utmärkes af de mörka, knapp>t ljuskantade holk-
fjällen. Finland , ”ad Nygàrd (Hollola) Tavastiæ me-
ridionalis in devexo sabuloso humidiusculo herbido”
(Norrl. Herb. Pil. Fenn. Fase. I N:o 21 enl. N. &
P.) — Den synes vara svâr att skilja frân H. *me-
laneima, som emellertid har nagot störro holkar med
bredare fjäll.

H. * Auricula. Lamk et DC. ß mucronatum. Nä¬

geli och Peter 1. c. s. 190.

Utmärkt bl. a. af de smala, jemnbreda bladen.

Finland , ”ad Pukkala (korpilahti) Tavastiæ me¬
diae in campo sat macro loco muscoso subgraminoso’1.
(Norrl. Herb. Pil. Fenn. Fase. I N:o 23 enl. N. & P.)

H. * Auricula . Lamk. et DC. var. sabuletorum
Norrl. Bidr. tili Hier. fl. etc. s. 29 och Hier. exs.
Fase. I N:o 36.

Utmärkes af den stärkt framträdande harigheten
isynnerhet pa stolondelar. Holkarna äro 6 — 8 mm.

141

lânga med spetsiga, smalt ljuskantade fjäll, klädda af
glandler med inströdda lânga hâr.

Anträffad pâ Kinnekulle i Vestergotland (förf.)
och i Norge , ”Tönset in devexo macro sabuloso” (J. P.
Norrlin, /se det ofvan cit. exs. numret.)

H. * Magnauricula. N. & P. Nägeli och Peter
1. c. s. 192 och Hier. Nægel. N:o 67.

Utmärkes af sina stora holkar med spetsade, ljus¬
kantade fjäll klädda med glandler och lânga hâr.

Anträffad pâ danska ön Bornholm 1 Almindingen
(förf.).

Literaturöfversigt,

Wettstein, R. V., Monographie der Gattung Eu¬
phrasia. Mit einem De Candollischen Preise ausgezeichnete
Arbeit. 316 pp. 4:o, 14 taf., 4 kartor och 7 textillustr.
Leipzig 1896, i förlag hos W. Engelman. — Pris 30 Mrk.

Som vanligt har förf. med stör grundlighet och skick-
lighet behandlat sitt ämne och tagit i betraktande de olika
orsaker, som kunna gifva anledning tili artbildning. En af
dessa, olikhet i blomningstid, har förf. närmare behandlat
i en särskild uppsats ”Der Saison-Dimorphismus” som finnes
refererad i Botaniske Litteraturblade, Mars 1896, hvartill vi
fa hänvisa.

Förf. Säger sig hylla prioritetsprincipen och bibehäller
ett namn, hvad rang det förut än haft, samt Säger: ’’solange
wird man den einmal gegebenen Namen fortführen müssen,
— — , sofern nicht Gründe der Homonymie, Synonymie u.
dgl. seine Auflassung fordert”. ’’Ich vermied es, wo möglich,
Yarietätennamen bei verschiedenen Arten zu wiederholen.
Ich erachte es für zweckmessig und für alle Zukunft Nomen¬
klaturänderungen vorbeugend, wenn in einer Gattung ein
Name nur einmal verkommt.” Men han upplyser ej om, i
hvad mon han föröfrigt godkänner de s. k. De Candollska
reglerna, antagna pâ bot. kongressen i Paris 1867. Och att

Bot. Not. 1896.

10

142

döma af tvâ här nedan anförda exempel tyckes förf. ej iakt-
taga § 3 och § 60 raom. 2 i nämnda regier.

Förf. upphöjer näml. nu 1896 E. officinalis v. tenuis
Brenn, (uppställd 1886) till art under namnet ”E. tenuis' \
oaktadt han sjelf 1893 har gifvit samma namn ât en ny artr.
at hvilken han nu nödgats gifva ett annat namn. Sjelf till-
lâter han en var. latifolia af E. stricta , oaktadt det finnes
en E. latifolia. I senare fallet skulle saledes ett varietets-
namn ej konkurrera med ett homonymt artnamn, men väl i
förra fallet! — Dä förf. sjelf sa sent som 1893, i Engl, u^
Prantl Nat. Pflanzenf., begagnat namnet E. micrantha Rchb.
för E. gracilis Fß., sa är väl detta namn ej sä bortglömt^.
att det utan fara för missförständ och tvetydighet kan fâ
upptagas för en annan art. Förf. har dock accepterat nam¬
net E. micrantha Brenner, men omtalar i tillägget att Kihl-
man föreslagit namnet E. hottnica för sistnämnda art, utan
att dock uttala sitt godkännande deraf. Och i registret äro
(väl af förbiseende) bäda de sist anförda namnen upptagna
som godkända arter och icke ett af dem som synonym.

I juridiken har man den grundregein, att en lag ej fär
tillerkännas retroaktiv verkan, om den berör annan mans rätt.
Denna regel har man äfven vid tillämpningen af prioriteten
i botaniken väl i allmänhet ända in tili senaste tiden god-
känt och tillämpat pâ det sättet, att ett varietetsnamn en¬
dast konkurrerade med andra namn under samma art. Och
om i ett slägte ett visst artnamn redan existerar, sa fick det
ej ändras, endast derför att en varietet med lika lydande
namn behöfde upphöjas till art; den förra arten hade ju prio-
ritet tili detta namn. — Derför anse vi, att E. tenuis Wettst.
1893 bör bibehalla sitt namn, och fâ vi i stallet uppmana
Rektor Brenner att, om han anser sin E. officinalis v. tenuis
vara art, dâ gifva den ett namn. — Skulle namn pâ under-
afdelningar af arten fâ konkurrera med homonyma artnamn.
inom heia slägtet, sa skulle det i artrika slägten vara slut
med stabiliteten för sâdana artnamn, som ofta användas Bom
namn pâ var. eller former, ss. minima , tenuis etc. ; ty hum
lätt kan det ej förbises att en person râkat skrifva ett par
ord om en forma minima 1 kanske 50 âr innan en art ^mi¬
nima“ uppställdes i samma slägte.

Föröfrigt fâ vi inskränka oss tili att göra utdrag ur den
speciella delen. — Alla de skandinaviska arterna tillhöra
sect. 1 Eueuphrasia subsect. 1 Semicalcaratæ, som in-
delas i:

143

§ 1. Parviflorœ. Foliorum longitudo latitudinem in
maxim o duplo superans. Capsulæ margine semper erecto
ciliatæ. Corollæ tubus fine anthesis non elongatus, itaque
corollæ omnes longitudine æquali. E. stricta, suecica, —
— curta, — nemorosa, gracilis , — minima, — Fuulaensis,
latifolia , — — mici acantha, — — bnvipila , tenuis.

§ 2. Grandiflorœ. Foliorum longitudo latitudinem in
maximo duplo superans. Capsulæ margine semper erecto
ciliatæ. Corollæ tubus fine anthesis elongatus, itaque corollæ
initio anthesis breviores quam fine anthesis. JS. Postkoviana,
■montana.

§ 3. Angustifoliæ. E. Salisbw gensis.

Den bestämningstabell, hvarur vi gjort nedanstâende
utdrag, betecknas af förf. sjelf ss. ovetenskaplig och endast
för praktiskt ändamal sammanstäld. Det som stâr inom
parentes, är ej nödvändigt för examineringen af de anförda
skandinaviska arterna, men medtages för att lättare undgâ
förvexling med andra icke här upptagna arter.

Folia indivisa, sed utrinque dentibus 1 — 10. Antheræ
pilosæ. — Species hemisphærii borealis.

A. Bracteæ saltern in margine basin versus pilis glanduliferis

obsitæ, sæpe totæ pilis glanduliferis plus minus obtectæ.

I. Corolla 10 — 15 mm. longa, fine anthesis tubo elongato.

(Folia caulina saltern superiora, dentibus pluribus, ses-
silia, non sensim cuneata in basin attenuata, pili
glanduliferi longiusculi. Flores sessiles. Species Eu-
ropææ.)

a. Rami infra medium caulis abeuntes. Folia caulina

acuta, densiuscula. Floret ab Julio ad Octo-
brem . Eostkoviana.

b. Rami supra medium caulis abeuntes. Folia caulina

obtusa, internodiis elongatis disjuncta. Pili glan¬
duliferi sæpe sparsi. Floret ab Majo ad ineuntem
Julium . mon'ana.

II. Corolla 4 — 10 mm. longa, fine anthesis tubo non elon¬
gato. (Folia caulina superiora, bracteæ et calyces pilis
glanduliferis sparsim obsita. Species Europææ;
bracteæ non sensim in ba^in attenuatæ. — Corolla 6
— 10 mm. longa, violascens vel cœrulescens, species
boreali-Europææ et in vallibus Alpium australium.)

a. Folia caulina obtusa. Caulis simplex vel in parte
superiore ramis nonnullis, folia disjuncta . . tenuis

(Brenn). •

144

ß. Folia caulina acuta. Caulis plerumque in parte in¬
feriore ramosus, folia densa . brevipila.

B. Bracteæ numquam pilis glanduliferis obsitæ.

1. (Foliorum caulinorum superiorum longitudo latitudinem

(exclusis dentibus) in minimo duplo superat, plerum¬
que valde superat.) Capsulæ maturæ marginæ glabræ
vel pilis sparsis inflexis obsitæ. (Capsula in quoque
loculo seminibus multis. — Folia caulina superiora
ovata vel lanceolata vel linearia. Plantæ Europææ.
— Corolla dorso 6 — 9 mm. longa. Folia lineari-lan-
ceolata vel ovata. — Folia caulina superiora et brac¬
teæ lanceolatæ vel lanceolato-ovata, dente terminali
brevi. Corollæ albæ labio superiore cœrulescente vel
violascente, rarius totæ lilacinæ. — Corolla 6 — 8 mm.
longa.) . Salisburgensis.

2. Foliorum caulinorum superiorum longitudo latitudinem

(exclusis dentibus) in maximo duplo superans, ple-
rumque brevior. Capsulæ maturæ margine pilis stric-
tis obsitæ. (Corolla dorso 2 — 10 mm. longa, fine an-
thesis numqum elongata.)

a. Corolla in speciminibus bene evolutis 8 — 10 mm.

longa. (Plantæ plus quam 10 cm. altæ, foliis cau-
linis superioribus acutis, acute dentatis. — Caulis
10 — 30 cm. altus, rarius altior, in parte inferiore
ramosus; bracteæ ovatæ vel ovato-cuneatæ. Folia
glabra vel in margine setulis papillisve minimis. Ca¬
lyx fructifer non valde accretus) .... stricta.

b. Corolla in speciminibus bene evolutis 2 — 7 mm.
longa.

•f* Folia et bracteæ glabra.

* Caulis firmus; planta cca. 10 — 40 cm. alta, brac-

teis distantibus, plerumque ramosissima, plani-
tiem vel montes non altos incolans. Bracteæ
dentibus obtusiusculis, patentes . . nemorosa.

** Caulis tenuis, filiformis, ramis paucis. Bracteæ
erectæ dentibus obtusiusculis, nitidæ gracilis.
yf Folia et bracteæ tota vel saltern in margine et
in nervis paginæ inferioris setulosa.

* Folia setis albidis strictis dense obsita, itaque

griseo-viridia. (Folia non orbicularia, saltern
superiora vel bracteæ dentibus acutis. — Co¬
rolla 4 — 7 mm. longa.)

* a. Folia caulina obtusa. Bracteæ latæ basi

cuneatæ setis longiusculis sparsis obsitis.

145

Flores numquam flavi. Planta arctica,
fere circumpolaris .... latifolia.
ß. Folia caulina superiora acuta. Bracteæ
basi rotundatæ, setis brevibus dense ob-
sitæ. Flores nunquam flavi. Planta Eu-
ropæ mediæ et borealis . . . curta.

** Folia setis minimis margine et in nervis pa-
ginæ inferioris obsita, glabra videntur. (Plan-
tæ Europææ.)

-f- Corolla 2 — 3,5 mm. longa bracteis brevior.
Planta gracilis Europæ borealis ....

. . . micianfha Brenn. [ bottnica Kihlm.]

-j— f- Corolla 4 — 7 mm. longa, bracteis non brevior.
X Plantæ Europæ borealis et mediæ rarius
australis sed alpes non incolantes. Corollæ
numquam luteæ.

aa Folia caulina superiora acuta. (Planta
Europa mediæ.) Conf. E. eurtam v. gla-
brescerdtm.

bb. Folia caulina superiora obtusa. (Calyx
capsula evidenter brevior. Planta Europæ
borealis, æstate florens) . . Eoulaensis.

XX Flantæ alpinæ Europæ mediæ et australis
[rarius borealis]. Corollæ sæpe luteæ. (Cap¬
sula matura calycem superans. Folia cau¬
lina plerumque obtusa, dentibus numquam
aristatis. — Folia caulina dentibus 1 — 3,
rarius pluribus, omnia sessilia. Montes alti-
ores Europæ mediæ et australis) . minima.

Alla de anförda lokalerna frân Sverige, Norge och Fin¬
land âtergifvas här, jemte nâgra fâ synonymer.

1. E. Stricta Höst Fl. Austriaca II p. 185 (1831). —
E. officinalis B. montana ß cvcullafa Fries Nov. Suec ed. 2 p.
198 (1828) z. Th. — E. off . ß nemorosa Hartm. Skand. Flor.
1861 z. Th. — Sk. Ystad, Benestad, Roslätt, Lackalänge,
Hästad. — Sm. Ufvanäs. Moheda, Barkeryd. — Yg. Billingen.
Gtl. Färö. — Öl. Borgholm. — Vrm. Sillnor i Nor. — Up¬
sala. — Fini. Nyland, Esbo.

En värform af denna art kände förf. endast ofullstän-
digt, men genom d:r Mtjrbecks iakttagelser blef han i till¬
fälle i tillägget upptaga den som egen art under namnet:

2. E. Suecica Murb. et Wettst. Skillnader frân E.
stricta : stjälk enkel eil. endast upptill grenad, internodier
förlängda, bladtänder mindre spetsiga, blomningstid i maj —

146

juli. I habitus liknar den utomordentligt E. tenuis Brenn.,
men skiljes genom saknaden af glandelhâr. — Ljunga (— pro¬
vins?) — Sk. Kungsmarken vid Lund. — Gtl. Gervalls i Hejde.

B. E. brevipila Burnat et Gremli apud Townsend in
Journ. of Bot. 1884 p. 167. — E. officinalis B. montana Fries
Nov. fl. Suec. ed. 2 z. gr. Th. E. offic. v. montana Fries Summ,
veg. Sc. E. off. a pratensis Blytt Norg. Fl. — Sk. Ystad, Kö-
pingeâ, Lomma, Tullstorp, Malmö, mell. Hollmeja och Hecke-
herga, Nyhus vid Bökebergsslätt, Fjällfotasjön, Raröd, As-
sartorp vid Klagerup, Roslätt, Gualöf. — Bl. Holmsjö. — Sm.
Flisbv, Asbosnäs i Säby s:n, Göteryd, Moheda, Yallsjö. —
Ög. Asby. — Dis. Gunnarsnäs. — Nrk. (utan lokaluppgift).

— Stockholm flerest. — Upl. Upsala, Brandholmsund, Rimbo.

— Vrm. Sillnor i Nor — Jmt. Are, Handöl. — Torneâ Lpm.

— Norge Krogkleven. — Fini. Alberga i Esbo Hogland,
Simo, Lojo, Yiitasaari.

4. E. tenuis Brenner Floristisk Handbok för lärov.
i Finland p. 145 (1886) pro var. E. offirinalis. — Wett-
stein. — Sk. Kungsmarken vid Lund. — Sm. Flisby, Bye-
stad, — Ö1. mell. Algustrum ocb Tveta. — Upl. (utan lokal;.

— Jmt. Storlien (lg. Ahlfvengren), en pâfallande smablommig
form. — Blommar i juni.

5. E nemorosa Persoon Synops. pi. s. encbirid. II.
p. 149 (1807) pro var. — Gremli, Neue Beitr. I. s. 18 (1880).

— (? Danm. Jutl. Yensyssel.) — ? Norge, Bergen.

6. E. CUrta Fries Novit. Flor. Suec. Ed. 2 p. 198
(1828) pro var. — E. curta Wettstein in Osterr bot. Zeit-
schr. 1894 s. 135. — Sk. Kjeflinge, Hvellinge, Ystad, Ilurfva,
Hastad, Raröd ocb Fairyhill vid Ringsjön, Hamnabro, Opmanna,
Engelholm, Knutehus vid Ifösjön, Ljungby, Arlöf, Roslätt vid
Yddingesjön, Bökebergsslätt, Fjällfota, Assartorp vid Klage¬
rup, mell. Lomma och Bjerred, Köpingedalen. — Sm. Göte¬
ryd, Moheda, Dref. — Hl. Yarberg. — Göteborg. — Ög. Asby,
Linköping. — Stockholm (vid Mälaren ocb Dalarö). — Up¬
sala. — Jmt. Storlien (i en abnormt hög och yppig form, jemte
en, som liknar E. eœrulea). — Norge, Christiania, Gausdal,
Trondhjem (en anmärkningsvärd, E. coeruha liknande, fast
mera härig form), Hammarfest (d:o), Lyngen, Dovre, Svart-
isen i Holandsfjord, Bodö. — Finland, Lojo, Tytarsari och
Esbo i Nyland, Kajana, Saltvik pa Aland, Saarjurvi i Ta-
vastland. Ryska Lappmarken (Fellm.)

En relativt kal form, v. gdabrescens fran Sk. Lund,
Ilörja, Köpingean, Kjeflinge, Raröd, mell. Klagerup och Hyby.

— En späd, med E. nemorosa v. macilenta Gremli analog,

147

-föga grenig form (som liknar E. gracilis ) frân Esbo i Ny¬
land (f. reduda Kihlm. in sched) är = v. imbricata Lge.

I Murbec:<s herb, sag förf. en anmärkningsvärd form
frân Oppmannasjön i Skäne med ovanligt hög (tili 40 cm.),
styf stjälk, relativt mycket korta grenar och yppigt utveck-
lade blad; harbeklädnad och blommor ej afvikande.

7. E. latifolia Pursh Flor. Am. sept. II p. 430 (1814).
(Inclus. E. arctica Lge.) — Lappland utan angifven lokal
(Fellm.) — Quickjock. Dessa lokaler anföras med viss reser¬
vation, emedan visserligen en del ex. likna den typiska for¬
men, men andra afvika nagot genom förlängd, föga styf
stjälk, mera glest sittande brakteer och svagare härbeklädnad.

— Norge. Finnmarken, Yarangerfjord. — Norra Finland, Ror
waniemi vid Walajankoski ; enl. Kihlman mycket utbredd i
norra Fini, och i Ryska Lappmarken.

8. E. Foulaensis Townsend in sched. afviker frân E.
latifolia genom mera glatta blad och blomfoder, mindre och
«j sä tätt sittande brakteer. — ? Gotland. Färö (lg.?; H.
Towns., H. Petr.)

9. E. micrantha Brenner in Medd. Soc. pro Fauna
et Flora Fenn. Y p. 77 (1879). — Fini., vid Toppila i Uleä
s:n. — Lapp. ross, ad pag. Yoroninsk.

”0. Kihlman schlägt für die Pflanze mit Rücksicht auf
E. micrantha Rchb. den Namen E. bottnica vor” säger
förf. i tillägget s. 299. (Kihlmaxs namn bör af alla god-
kännas! — Ref.).

10. E. gracilis Fries Fl. Hall. p. 104 pro var. E.
■officinalis. — Nov. Fl. Suec. Mant. III p. 62 (1842). — E.
micrantha Rchb. Flor. germ, excurs. p. 358 (1831—32). —
Sk Trelleborg, Brösarp, Hjelmaljung, Hörja, Yisseltofta, We¬
beröd , mell. Holmeja och Bökebergsslätt, Gladsax, Fâgelsâng,
Ystad, Borrby, Farhult, Bökesäkra i Genarp, Broby. — Bl.
Tfarlshamn, Knösö. — Sm. Femsjö, Ö Thorsäs, Dref, Ljunga
i Sunnerbo, Barkeryd, Hannäs i Grefsäter, Sund i Jersnäsf
Yimmerby, Vestervik, Rogberga, Loftuhammar. — Ög. Linkö¬
ping; Asby, Gammalstorp; Vinnersta. — Yg. Asarp, Skara,
Norunga, Billingen, Yane Ryr, Sköfde, Trollhättan, Hjo. —
Gotl. (utan lokal). — Bh. Göteborg, Marstrand. — Nrk. Öre¬
bro. — Sdr. Bälinge, Yingäker. — Upl. Stockholm, Yermdö,
Söderby i Karl, W. Löfsta. — Yerml. Karlstad, Ekshärad.

— Norge. Torghatten. Dovre. Nedenes Amt.

11. E. minima Jacquin in Schleich. Catal. plant.
Helv. a. 1800 p. 22 nom. sol. — Lam. et De Cand. Fl. Franç.
III p. 473 (1815). — Jrntl, pâ flere Ställen i bergstrakterna

148

frân 650 — 1200 m. (Alfvengren 1895). — ? Lappl. (utan an-
gifven lokal: Læstadius). — Norge. Fielefjeld, Dovre, Justedak

12. E. Rostkoviana Hayne Arzneigewächse IX Bd.
Taf. 7 (1823). — E. pratensis Fries (1828). — Sk. Benestad,
Kjeflinge. — Sm. Jönköping. — Upsala? — Saknas i meller-
sta Sverige enl. Fries Novit p. 62. — Norge. Gausdal.

Pâ fuktiga skuggiga stallen blir den mycket yppig i
sina vegetativa delar, bladen blifva ovanligt stora och breda,
hârigheten ringa, antalet af blommor aftager. Denna var.
kan man med Ljungström (Herb.) beteckna som v. pinguis.

13. E. montana Jordan Pugillus plant, nov. p. 132
(1852). — Sk. Lund (Kungsmarken och Linneberga). — Up¬
sala (osäker lokal!).

14. E. Salisburgensis Funck Nachricht von einigen
seltenen um Salzburg gesammelten Pflanzen in Hoppe, Botan.
Taschenbuch f. d. Jahr 1794, s. 184 et 160. — Gtl. Ethel-
hem, Tingstäde träsk. — Jmtl. Bilsâsen parœc. Oviken. —
Norge (se Blytts uppgifter).

Hybrida former:

? E. curta x stricta — E. Reuteri, Wettstein. —
E. officinalis v. ncmoroia E. Fries z. T. wenigstens in exsicc.

’’Diflert ab E. cm ta floribus majoribus foliorum denti-
bus longioribus caule strictiore et minus ramoso, ab E. stricta
imprimis foliis calycibusque pilis albidis dense hirsutis folio¬
rum dentibus Irevioribus.” Hybridnaturen är tvifvelaktig.
Skulle den vara en sjelfständig form, komme den i systemet
nära E. T atari ca , fran hvilken den morfologiskt föga afvi-
ker genom mindre skarpt tandade, icke styf-, utan mjukhä-
riga blad. — Sk. Yddingesjön mot Roslätt. — Göteborg. —
Jönköping. — Upland (E. Fries). — Fini. Esbo i Nyland.

E. brevipila x curta. — E. Murbeckii Wettstein.

rI)iffert ab E. brevipila indumento dense setoso setulis
minutis, pilis glanduliferis paucioribus; ab E. (urta floribus
majoribus et pilis glanduliferis sparsis.“ — Sk. Yddingesjön mot
Boslätt samt mellan Klagerup och Holmeja. — Dalarö vid Stock¬
holm. (Murbeck). — Fink Esbo i Nyland, Multia i Tavastland.

E. curta x gracilis Murb. in sched. — E. Are-
SChOUgii Wettstein.

;,Diflert ab E. curta forma graciliori, caule parce ra¬
moso vel simplice, foliis minus setosis; ab E. gracili caule
crassiore, foliis majoribus, minus nitidis, setulosis.“ — Sk.
mellan Holmeja och Klägerup.

E. curta x Rostkoviana Murb. in sched. — E. Le¬
vier i Wettst.

149

”Diôert ab E. BostJcoriana floribus minoribus, indumento
glanduloso parciore et indumento setoso aucto; ab E. curta
floribus conspicue majoribus et foliis, bracteis calycibusque
præter setas pilis longis glanduliferis obtectis.“ — Sk. Kjeflinge
(1 ex. bland E. curta v. glabrescens och E. BostJcov ., Murbeck).

E. montana x Suecica Murb. in sched. — E. Lun-
densis Wettst.

’'Diflert ab E. montana indumento glanduloso foliorum
bractearum et calycum parciore et imprimis brevissimo; ab
E. Suecica imprimis floribus majoribus.“ — Sk. Kungsmar-
ken vid Lund.

Att, ss. här skett, hafva dubbla namn for hybriderna
bidrager ej till önskad enhet i deras beteckningssätt.

E. officinalis f. lapponica Rosendahl in Bot. Notis. 1892
p. 206 är kanske synonym med E. micrantha Brenn, eller
med E. latifolia Ptjrsh.

Bland de planscher, som afsluta detta vackra arbete, äro 8
i ljustryck, a hvilka rätt manga Originalexemplar äro afbildade.

Smärre notiser.

Vetenskapsakademien d. 11 mars. Akademiens
understöd för resor inom riket tilldelades följande sö-
kande: Fil. kand. A. Cleve 175 kr. för biologiska
fanerogamstudier och undersökningar i Lule Lapp¬
marks fjelltrakter ; amanuensen H. Dahlstedt 150 kr.
för hieraciologiska studier i Femsjö i Smaland samt
i Bohuslänska skärgarden; fil. d:r J. Erikson 100 kr.
för fortsatta studier öfver Olands alvarvegetation ;
fil. kand. E. Hemmendorff 100 kr. för fysiognomiska
och utvecklingshistoriska studier af Olands alvarve¬
getation; doc. R. Sernander 150 kr. för undersöknin¬
gar öfver trädgränsens förlopp och postglacial a för-
skjutningar i Herjedalen; fd. d:r K. 0. E. Stenström
150 kr. för hieraciologiska och växtbiologiska studier
i nordligaste Jemtland.

Den 15 apr. Till införande i Bihanget tili
handl. antogs en afhandling af d:r Johan Erikson, ’’Stu¬
dier öfver sandfloran i östra Skäne”, och tili införande
i öfversigten en uppsats af d:r 0. Borge, ’’Ueber die

150

Variabilität der Desmidiaceen”, samt en af prof. G.
Lagerheim, MJeber Pliœocystis Poucheti (Hac.) Lagerh.,
eine Plankton-Flagellate”.

Det biologiske Selskab i Kristiania d. 21 Nov.
1895. Prof. Wille föredrog om ympningsbastarder och fö-
revisade frukter och blad af ett anmärkningsvärdt exempel
härpä, Bergamott pâ Cratregus. Frukterna bildade en mel-
lanform, blommorna pâminde mest om den senare, men blom-
ställningen om den förra. I änledning deraf meddelade stads-
trädgärdsmästare Novik om en liknande förädlingsbastard,
uppkommen genom ympning af Prunus Cerasus pâ Pr. Avium;
dess blad pâminde om en smalbladig pil.

Den 30 jan. 1896. Prof. Wille gaf en öfversigt af Rie¬
sengebirges orografiska förhallanden och Vegetationen i hög-
fjällsregionen. Algfloran visade stör öfverensstämmelse med
den pâ Novaja Semlja. Men Riesengebirge hade ocksâ manga
arter gemensamma med Alperna och syntes liksom Novaja
Semlja i närvarande tid vara utvecklingscentrum för vissa
algformer, som der förekomma i stör mängd och visa sig
vara mycket variabla.

Den 30 mars. Prof. Wille föredrog om svärmcellernas
cirkelrörelse hos algerna.

Videnskabsselskabet i Kristiania d. 24 jan. Prof.
Wille inlemnade för intagning i sällskapets skrifter en af-
handling af amanuensis H. H. Gran, ^Kristianiafjordens Alge¬
flora. I. Rhodophyceæ og Phæophyceæ”.

Den 13 mars. Prof. Blytt höll ett föredrag om norska
parasitsvampar och sökte visa att deras utbredning lyda
samma lagar som fanerogamernas.

Bergens museums legater. Adj. Jorgensen bar er-
hällit 300 kr. tili botaniska studier i Finmarken och Spets-
bergen, kand. real Boye 200 kr. tili algologiska undersök-
ningar i Bergens stift.

Af det Rathkerska légats renter utdelades af kol-
legiet vid Kristiania universitet 400 kr. at kand. mag. 0.
Dahl för afslutning af hans undersökningar öfver fanerogam-
vegetationen i Romsdals och Nordre Bergenhus Amt ; 200
kr. ät kand. real. Kaalaas för en bryologisk resa i vestra
Norge; 300 kr. at kand. real. Hoffstad för en undersökning
af floran i nordvestra delen af Trondhjems stift, kusten mel-
lan Yaldersund i Fosen och Yigten; 100 kr. at kand. real.
Stav för en botanisk resa i trakten af Borgefjeld.

151

Bland det Danske Videnskabernes Selskabs prisuppgifter,
som kunna besvaras äfven pâ svenska, är ett ämne öfver nya mor-
phologiska och fysiologiska undersökningar öfver asci hos Asco-
myceterna (pris: guldmedalj a 320 kr.), ett öfver de danska An-
guillulæ , som finnas hos kulturväxterna (pris: 400 kr.) samt ett
öfver Ascomyceter och Hyphomyceter hos sädesslagen (pris: 600
kr.). Svar a den första uppgiften fär insändas intill d. Bl oct.
1897, och a de andra intill 31 oct. 1898. Närmare meddelar prof.
H. G-. Zeuthen i Köpenhamn.

Stellaria nemorum L. *glochidosperma Murb.
i Sverige. Nämnda underart är uppställd och be-
skrifven 1891 i Murbecks disputation ’’Beiträge zur
Kenntniss der Flora von Südbosnien und der Herce¬
govina” p 156. Förf. har sedan funnit att den har
en större utbredning, än han da kände, och att den är
den vanligaste formen af denna art i Skane samt
äfven förekommer i Blekinge. Fran den vanliga St.
nemorum skiljer sig underarten enl. M. genom mörk-
grönare färg, lägre växt, talrikare stoloner, färre har
(n. intill glatthet). Fröna hafva i kanten taggar,
som i spetsen bära -sma papiller, hvilka bilda ett
slags hullingar. Fröhuset dubbelt längre än fodret.
Blomskaften efter blomningen i simma linie som
stamdelen under skärmbladen (hos St. nem. blifva de
knäformigt böjda i en skarp vinkel). Ofvergangen
Iran stjälkbladen tili de sma skärmbladen är plötslig,
ej sä smaningom skeende ss. hos St. nem. Stjälk-
och turionblad bredare, mer utstäende och vid basen
mera hjärtformiga än hos St. nem. Hos underarten
visar äfven det öfversta bladparet pâ hufvudaxeln en
hjärtformig eller tvärt afskuren bladbas; endast detta
par är sittande, alla de andra stjälkbladen hafva langa
skaft. Hos St. nem. har det ö versta par et en mera
äggrund bladbas och af de närmaste inunder äro 1
— 2 par sittande eller frân afrundad bas afsmalnande
i ett kort bredt skaft.

152

Genmäle till hr O. Ekstam.

I hättet 3 af denn a tidskrift för 1895 har jag
redogjort för den fran vanliga förhallanden afvikande
vegetativt florala skottbygnaden hos ett individ af
Antennaria dioica fran Angermanland. Som en af de
hufvudsakliga egendomligheterna härvid har jag fram-
hâllit en betydlig oliktidighet i utvecklingen af det
vegetativt florala skottsystemets grenar. Sasom den
sammanlagda minimitiden för denna utveckling anger
jag ”större delen af Vegetationsperioden”. Huruvida
denna tid sträckt sig öfver mera än en vegetations-
period, ansâg jag, af det i lefvande tillstând under-
sökta individets utseende att döma, icke môjligt att
säkert afgöra, hvadan jag icke närmare préciserai
densamma. Herr 0. Ekstam, som sedermera under-
sökt ifrägavarande individ i pressadt tillstând, anser
sig (jmf. haftet 2 af denna tidskrift för 1896) pa
grand af denna sin undersökning berättigad att draga
den bestämda slutsatsen, att ifrägavarande skottsystem
representerat 2 vegetationsperioder. Mahända hade
det varit tili fromma för Herr E:s bevisföring, om
den kraft, som väl egentligen bort tillkomma den¬
samma, icke onödigtvis splittrats pa astadkommandet
af ett ytterst kategoriskt framställningssätt. Mot rik-
tigheten af Hr E:s tolkning djärfves jag — ehuru
den ”framgick genast vid första päseendet” — fram-
ställa en blygsam invändning: om den vegetativt flo¬
rala hufvudaxeln öfvervintrat, synes det mig antag-
ligt, att atminstone större delen af bladen i den ro-
sett, frän hvilken den utgick, bort bära spar af tvenne
öfver vintringar, hvilket dock, efter hvad jag kan er-
inra mig, möjligen torde vara mindre sannolikt.

Emellertid vill jag liha litet nu som tillförene
bestrida möjligheten af att Hr E:s tolkning är riktig,
hvadan Hr E:s pâstâende att min ”uppfattning af ab-
normiteten icke är füllt riktig” redncerar sig tili ett

Bot. Not. 1806.

153

mot mig riktadt drâpslag, som träffar den intet ondt
anande lüften.

Icke heller Hr E:s framhäfyande af sin — f. ö.
fullkomligt onödiga — upptäckt i Hartmans flora med
afseende pa korgskaftens längd träffar det asyftade
malet. Jag omnämner, anf. st., att äfven de äldsta
korgarnes axlar voro ovanligt langa ; detta ger Hr E.
anledning att med stöd af Hartmans flora förkunna,
att min ”iakttagelse af de langa korgskaften icke är
ny och att den na företeelse ej heller torde vara syn-
nerligen ovanlig”. Det ligger i öppen dag, att Hr
E. missnppfattat meningen med min framställning —
afsiktligt eller oafsiktligt. Antennaria dioica's allbe-
kanta variationsförmaga härvidlag behöfver icke sär-
skildt papekas, ännu mindre styrkas af literaturhän-
visningar. A andra sidan har jag icke ansett före-
fintligheten af denna variationsförmäga innebära nagot
giltigt skäl att i min redogörelse för ifragayarande
individs skottbyggnad utelemna nämnda ’Takttagelse”.

Münster i. W., april 1896.

A. Y. Grevillius.

Bestämning af svampar.

Till tjenst för svampsamlare, som icke sjelfva lyckas
bestämma sina fynd och icke hafva nagon svampkännare i
sin närhet att râdfrâga, ber jag pâ detta satt fa meddela,
att jag är villig efter förmaga bista vid bestämning af före-
trädesvis Hymenomyceter (Agaricineer, Polyporeer, Hydnaceer,
Thelephoreer, Clavarieer, Tremellineer) utan annan ersättning
än för porto och mot bibehâllande af ett exemplar af sadana
arter eller former, som lämpa sig för mitt herbarium. Jag
gör detta sa mycket hellre, som jag derigenom hoppas kunna
erhälla värdefulla bidrag tili kännedomen om de olika ar-
ternas utbredning inom landet. För sädant ändamal torde
hvar och en, som begagnar sig af detta erbjudande, ha god-
heten förse de öfversända profven med lokaluppgift. Äfven
insamlingstiden och omgifningens eller underlagets beskaffen-
het (öppet fält, torfjord, björkskog, multnande ekstubbe etc.)
böra heist angifvas. Alla prof böra numreras i fortlöpande

154

följd. Dâ det för bestämning af mjuka och köttiga Hatt-
svampar är nödvändigt att känna sporfärgen och da denna
(t. ex. hos Kremlor och Mjölkskiflingar) icke alltid kan med
tillräcklig noggrannhet bestämmas a torrt eller genom trans¬
port mer eller mindre skadadt material, bör, sävidt möjligt,
sporpulver af dessa svampar uppsamlas och bifogas. Detta
erhälles, sasom bekant, derigenom att svampen efter fotens
bortskärande lägges pa ett hvitt papper, der den, heist öf-
vertäckt med en glaskupa eller dylikt, far ligga orörd i 12
— 24 timmar. Lyftes nu svampen försigtigt frän papperet,
har man a detta förutom sporfärgen äfven en trogen bild af
hattens undersida. Denna kan man fixera genom att öfver-
fara papperets baksida med en mjuk harpensel, doppad i
fixersprit. (Fixersprit, som kan erhâllas a apoteket eller i
en färghandel, är en vattenklar spritlösning af färglös gummi-
lacka eller annat lämpligt harts.) För att vätskan ma kunna
lättare genomtränga papperet bör detta icke vara allt för
tjockt. De öfversända svampprofven kunna besta af friskt
eller torrt material. I senare fallet är det bäst om svam-

parna fâ fritt torka i lüften eller i en lindrigt varm ugn

eller framför en eidstad. Dâ svamparna äro nära torra,
kunna de pressas lindrigt , men ofta är det lika bra eller

bättre att alldeles undvika pressning. Smak och lukt böra

alltid undersökas och antecknas, medan svampen är frisk.
Bâda förändras nämligen mycket eller försvinna vid torkning.
Mânga personer vàga icke smaka pâ en svamp af fruktan
för förgiftning. Denna fruktan är onödig. Ingen svamp är
sa giftig, att man icke utan fara kan förtära en munsbit af
den. Man behöfver dessutom icke svälja smakbiten. Vid
insamlingen är fördelaktigt att af hvarje art taga fiera exem¬
plar i olika utvecklingsstadier. Svampar sändas bäst som
varuprof i cigarrlädor eller pappaskar. (Högsta vigt 250
gram, största matt 30x20x10 centimeter.)

Sturegatan 56, Stockholm, den 81 Mars 1896.

Lars Momell.

Botaniska uppsatser, publicerade i Sverige, re¬
referas af undertecknad i Botanisches Central¬
blatt, om de tili honom insändas under adress:

Dr. A. Y. Grevillius,

Botanisches Institut, Münster i. W.

155

Professor Jïuerswctlds

(Drahtgitter pressen)

JernträtSs-Pressar,

som i utlandet vunnit sä vidsträckt användning, medföra vid
växters pressning och torkning följande fördelar framför de
vanliga träpressarne :

1) Yäxterna torka pa betydligt kortare tid, emedan fuk-
tigheten hastigt afdunstar frân alla sidor, i synnerhet
om pressen upphänges pa ett solbelyst stalle.

2) Gräpapperet behöfver ej ombytas sa ofta utan att lik-
väl yäxterna mögla eller svartna.

3) Pressen är mycket lätt och kan derför medföras pa
resor.

Pris: 3 kronor pr st.

Säljas i Karlstad mot efterkraf endast hos

Nygren & Alilin .

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhallas:

Grâtt blompressningspapper format 405x470 mm. Pris pr ris3,—
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 „ „ „ „ 4,50

» ’j ,, 11, bla ,, 285x465 ,, ,, „ „ 7,75

„ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ „ 9,—

Obs! De bada sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Botanisir-

— Büchsen , — Spaten und — Stoche , —

Lupen, Pflanzenpressen,

Drahtgitterpressen M. 2,25 und M. 3, zum Umbängen
M. 4,50, Neu! mit Drückfedern M. 4,50.

Illustr. Preisverzeichnis frei!

Fried. Ganzenmüller in Nürnberg.

156

Pâ eget förlag nyss utgifvet:

Botaniker — A dressbuch .

(Botanist’s Directory. — Almanach des Botanistes.)

Sämling af namn och adresser pâ de de nu lef-
vande botanisterna i alla länder, de botaniska
trädgardarne samt de botaniska instituten, säll-
skaperna och tidskrifterna.

Utgifven af J. Dörfler.

19 ark i stör 8:0. Bunden i cloth. Bris 10
mark — 6 Fl. = 12,50 Fr. = 10 sh. — 2,40 dollar.
Sandes franco mot insändande af betalningen tili

J. DÖRFLER.

Barichgasse 36, "Wien. III.

Herbarium tili salu.

För 50 kr. säljes ett i familjer väl ordnadt
herbarium â 11 — 1200 (oklistrade) växter, hvaribland
öfver 100 Synanthereæ, ett stört antal Carex-arter
och en mängd fjäll växter fr an norra Sverige, genom

Herman Geijer,

Karlstad.

Innehall.

Arnell, H. W. Mosstudier, 10 — 11, s. 97.

Borge, 0., Nachtrag zur subfossilen Desmidiaceen-Flora Got¬
lands, s. 111.

Kindberg, N. C., Om nagra skandinaviska mossarter, s. 129.
Sernander, R., Nagra ord med anledning af Gunnar Anders-
son, Svenska växtvärldens historia, s. 114.

Stenström, K. 0. E., Nägra skandinaviska former af Hiera-
cium Auricula Lamk. et DC., s. 134.
Literaturöfversigt s. 141.

Smärre notiser s. 149.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget 1815/s96.

BOTANISKA NOTISER

FÖR ÂR 1896

ÜTGIFNE

O. F. O. NORDSTEDT.

Häftet 4.

LUND 1896,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERI-AKTIEBOLAGET.

«y*

157

Nya bidrag tili Södermanlands Hieracium-flora.

Af Gust. O. A:n Malme.

I tvenne smärre meddelanden i derma tidskrift
(för 1890, pag. 88 och följ., samt för 1891, pag. 178
och följ.) har jag lemnat nagra notiser om Hieracium-
vegetationen i en del af sydvestra Söder manland.
Dervid fästades dock afseende blott vid Hieracia vul-
gata och särskildt vid de former af dessa, dem jag
ha ft tillfälle att iakttaga i naturen pâ fiera lokaler
och som i mina samlingar förelago i sa fullständiga
herbarieexemplar, att jag künde identifiera dem med
af rektor S. Almqutst och amanuensen H. Dahlstedt
da urskilda Dmderarter” eller vagade beskrifva dem
som nya. När jag sommaren 1892 för läng tid lem-
nade fosterlandet och da hade klart för mig, att jag
pâ Hera ar ej skulle blifva i tillfälle att egna denna
intressanta växtgrupp nagon uppmärksamhet, afyttra-
des min samliug tili Biksmuseets Botaniska afdelning,
och afseende har fästats vid densamma vid utarbetan-
det af de sista delarne af H. Dahlstedts ”Bidrae: tili
sydöstra Sveriges Hieracium-flora”.

Genom nämnda arbete af Dahlstedt har hieraci-
ologien i vàrt land tagit ett jettesteg framät. Mang-
ariga studier i naturen och undersökningen af de rik-
haltigaste samlingar af Hieracia frän det omrade, han
behandlade, hade gifvit författaren en framstaende
kännedom om detta svara, polymorfa slägte och satt
honom i stand att lägga en grund för dess Studium
— i synnerhet hvad Hieracia vulgata beträffar —
som nog icke snart skall rubbas.

Bot. Not. 1896.

11

158

Ett par af de bestämningar, jag i nämnda upp-
satser pnblicerade, visade si g ej hâlla profvet inför
Dahlstedts granskning. Rörande nâgra bar jag mi
kommit till en annan uppfattning, och till de dâ om-
nämnda formerna kunna läggas nâgra, som senare
bestämts eller urskilts eller som först sistförflutna som-
mar iakttagits. För att salunda komplettera hvad
jag da meddelade om traktens Hieracia vulgata , ber
jag fa lemna följande notiser, hvarvid jag ocksa vill
nämna nâgra ord om en del Piloselloidea l).

Pâ en vederläggning af de anmärkningar, som
framställts och framställas mot den moderna hieraci-
ologien och dess uppställande af talrika arter och
underarter, är här icke platsen att utförligare ingä.
Endast det mâ framhällas, att för sä vidt jag har
mig bekant, ingen af de mânga, som i värt land un¬
der de senaste ären börjat allvarligt undersöka detta
slägte i naturen, betvitlar, att enda sättet att här
komma framât, är ett skarpt särskiljande af de lägre
systematiska enheterna. I en eller annan detaljfrâga,.
om en eller annan form, kunna ju ändä meningarna
vara delade. Icke mâ det heller förväna att liera af
de urskilda ’’underarterna” hafva en snäft begränsad
geografisk utbredning. I det afseendet stär slägtet
Hieracium ingalunda ensamt. Det är ju, säsom för
länge sedan framhâllits af bland andra Charles Dar¬
win, i allmänhet utmärkande för mängformiga slägten
eller grupper.

*) Jag begagnar i det följande de narnn, som användts af Alm-
QUIST, Dahlstedt och Stenström. Nâgra af dessa maste visserli-
gen, säsom redan förbrukade inom slägtet, gifva vika för nya.
Sadana äro t. ex. ciliatum, som af Willdenow användts för en art,
som mimera hänföres till Crépis , och af Farkas Vukotinovic för
en till Anäryaloidea hörande form, och sagittatum , som af Link
och Hoffmansegg användts för en portugisisk Hieraciian-a,rt. Men
jag anser icke denna lilla uppsats vara platsen för en omdöpning
af hos oss redan länge under de gamla namnen kända former.

159

Att de skiljaktigheter, som förefinnas mellan de
som arter eller underarter uppställda Hieraciumfor-
merna, icke, ätminstone direkt och pâ relativt sa kort
tid, framkallats genom inverkan af yttre faktorer —
sâsom olika belysningsförhällanden, olika fuktighet,
olika jordmân — framgâr otvetydigt af de odlings-
försök, som anställts icke blott utomlands, särskildt i
München af Nägeli, ntan äfven i icke ringa skala här
i Sverige, i Bergianska trâdgârden i Stockholm. Och
vid dessa försök har man ingalunda nöjt sig med att
infly tta spontant växande individ i trâdgârden, ntan
man har ocksâ begagnat sig af frôsâdd. Att de in¬
divid, som komm a till utveckling pâ bördig trädgärds-
jord, i afseende pâ frodighet ofta skola afvika frân
de i ängsbackar växande, är jn ingenting annat, än
hvad man kan vänta sig. Men i synnerhet bekläd-
naden och bladens tandning visa, sâsom redan ofta
framhâllits, den största konstans. Med afseende pâ
förmägan att lämpa sig efter andra yttre förhallanden,
att uthärda i trâdgârden, förhälla sig de olika ar-
terna ofta rätt olika. En del fortlefver endast nâgra
fâ âr i trâdgârden. Ett intressant exempel hârpâ
lemnar en af mellersta Sveriges distinktaste silvati-
cum- artade former, H. trianguläre Almqu. Den före-
kommer särdeles allmänt i Stockholmstrakten, men
infly ttad i botaniska trâdgârden har den, enligt hvad
Dahlstedt meddelat mig, pâ jämförelsevis kort tid dött.

Planmessiga iakttagelser i fria natnren leda otvif-
velaktigt till samma âsigt om Hieraciumformernas
konstans. Flere arter, tillhörande samma typ, hvad
bladform och innovation beträffar, uppträda ofta vä¬
xande om hvarandra, utan att derigenom nâgra vä-
sentliga förändringar med afseende pâ det for hvarje
art karakteristiska indumentet eller pâ holkfjällens form
kunna iakttagas. Särskildt sommaren 1890 gjorde
jag âtskilliga hieraciologiska stândortsanteckningar
hufvudsakligen i syfte att fa kännedom om, hvilka

160

arter i regeln förekomma tillsammans och sâledes i
viss man kunna sägas bilda formationer. De résultat
i den vägen, jag vann, äro emellertid för vacklande
och osäkra, för att jag skall vaga offen tliggöra dem.
Ur dessa anteckningar tar jag mig friheten framdraga
nagra exempel, som äro egnade att belysa det nyss
sagda. Sä observerades bland andra a en lokal H.
*prolixum , H. pellucidum (Læst.) Dahlst., II. *meticeps
och IL cœsiomurorum ; â en annan H. *setigeriforme)
H. *eusciadeum, H. *holmiense och H. *Uplandiœ; â en
tredje H. ^cœsiiflorum , H. *expallidiforme och H. *con-
strictum ; â en fjerde H. *integratum, H. *sagittatum
och H. *vnlgatum; â en femte H. *canïpes , H. *per si¬
mile, H. *meticeps och H. anfr actif or me\ â en sjette H.
* sinuosifrons , H. lacerifolium och H. *meticeps; â en
sjunde H. * trianguläre, H. * cœsiiflorum och H. cœsio¬
murorum; â en âttonde H. *sarcophyllum , H. *meti-
ceps j H. * sinuosifrons och H. pellucidum; â en nionde
H. pellucidum , H. * cœsiiflorum och H. *galbanum o. s. v.

Af dessa exempel, som mest omfatta former, som
med afseende pâ innövationen tillhöra silväticum- typen,
framgâr, att arterna eller underarterna mycket vâl
kunna i fria naturen vâxa bredvid hvarandra utan
att förlora sina karakteristiska egenskaper. De förbli
lika skiljbara. Och ofta uppträda de pâ sâdana lo¬
kaler, att ingen rimlig anledning finns att förneka,
det de under en längre följd af generationer vuxit
tillsammans.

En hvar, som egnar Hieracia nâgon uppmärk-
samhet, skall snart fâ klart för sig, att det âr
langt lättare att skilja t. ex. H. pellucidum frân
H. * cœsiiflorum ân att skilja den senare frân H. *gal-
banum , och dock tillhör den sistnämnda ” cæsium11,
under det att de bâda andra äro att hänföra till ” silva -
ticum” eller, som ”arten” i vâra floristiska handböeker
plägar kallas, ” mur or um11 . Ingen, som utan förutfat-
tade meningar undersöker dem, skall kunna förneka,

161

att H . * constriction, som konseqvent är att räkna till
B cæsium ”, är raycket närmare beslägtad med H. *expalli-
diforme , än denna med ff. pellucidum.

Icke heller visar sig inför undersökningen i na¬
turel! i allmänhet den âsigten rigtig, att de af de
skandinaviska hieraciologerna under de bâda senaste
decennierna urskilda arterna eller underarterna äro
strängt bundna vid vissa bestämda lokaler. Jag till-
lâter inig âter taga nâgra exempel frân Vegetationen
i sydvestra Södermanland. H. pellucidum t. ex. upp-
träder der sa väl pa öppna, solbelysta, torra ängs-
backar, som i rätt täta, skuggiga barrskogar, der
marken tili öfvervägande del täckes af Hylocomia.
Att bladen tili storlek och fasthet växla efter belys-
ningens intensitet, är naturligt. Men i synnerhet hol-
ken bibehaller städse sitt karakteristiska utseende, som
varit anledning tili det af Norklin gifna namnet me-
lanolepis och det af Almquist pa etiketter använda,
men aldrig publicerade crassiusculum. Pa samma sätt
som denna uppträda ocksâ H. *cœsiiflorum , H. *sarco-
phyllum , II. *acrogymnon och fiera andra.

Hvad slutligen utbredningsarealen beträffar, är
den redan nu kända för en del af arterna ingalunda
sa ringa. II. pellucidum lemnar ett godt exempel
härpa. Den är, för att hâlla oss blott till Skandinavien,
känd frân Danmark ända upp till Lappland och Pin¬
marken, frân Kristiania stift i Norge ända till Fin¬
land.

H. floribundum Wimm. & Grab. *suecicum Pr. y
isotrichum N. & P., mängenstädes i sydvestra Söder¬
manland, t; ex. Hjulbo och Harpbol i Björkvik, vid
Molkaviken i V. Yingäker, St. Malms skogsbygd (der
den är temligen allmän).

Till de af Dahlstedt anförda växtställena i Östergötland
kan läggas: Motala, vid kanalen, norr om Platens graf —
ett af de sydligaste i Skandinavien.

162

H. *cochleatum (N. & P.), sparsamt vid Bränkärr
och Sörgölet i St. Malm.

H. cymosum L. *holmiense N. & P., pâ nâgra
stallen i St. Malms skogsbygd, vissa âr temligen ym-
nigt, andra (t. ex. 1895) sparsamt.

H. *lieter otrichum Dahlst., temligen ymnigt pâ
nâgra ställen utmed jernvägen mellan Strângsjô och
Katrineholm.

H. * seliger if orme Dahlst., ymnigt i sydvestra Sô-
dermanland.

H. *Uplandiœ (N. & P.) f. subsetigerum Dahlst.,
mangenstädes i det af mig undersökta omrâdet men
vanligen i ringa individantal pâ hvarje plats.

H. pubes cens (Lindbl.) *polymnoon N. & P., vid
Sörgölet i St. Malm, vissa âr ganska ymnigt, andra
(t. ex. 1895) mycket sparsamt.

H. *eusciadeum N. & P., mângenstâdes och ym¬
nigt i St. Malms skogsbygd och närgränsande del af
Björkvik.

H. *euryanthelum Dahlst., ïïinnâs i St. Malm, pâ
en inskränkt lokal men ganska ymnigt.

H. glomeratum Froel. * gloss ophyllum Norrl. (enl.
Dahlst.), mângenstâdes och ymnigt inom omrâdet,
under fiera sannolikt af stândorten betingade modifi-
kationer.

H. *umbelliferuni (N. & P.) Dahlst., sparsamt i
St. Malms skogsbygd, t. ex. vid Bränkärr.

H. * glomeratulum Almqu., allmän i det undersökta
omrâdet. J)

H. florentinum All. *albidobracteum N. & P., Gim-
mersta i Julita, enl. ex. meddelade af Friherre C. G.
Bonde. Sannolikt inkommen med ”gräsfrö’\

Yid Gimmersta i Julita s:n har anträffats en form, som i
mânga afseenden erinrar om H. norrlandicum Almqu. Môjligen
âr det en ny underart. Det insamlade materialet och de anteck-
ningar, som gjorts vid insamlingen, äro för ofullständiga, för att
den nu skall kunna beskrifvas.

163

H. silvaticum (L.) *psepharum Dahlst., anträffad
i ett par individ vid Qvarntorp i St. Malm; söktes
förgäfves 1895.

Förekommer ymnigt utmed Vettern i Odeshögs socken
(Östergötland), t. ex. vid Orrnäs och Oninge.

H. *maculosum Dahlst., ymnigt pâ nägra stallen
ntmed jernvägen mellan Ostgötagränsen och Katrine-
holm. Uppträder för öfrigt mycket sparsamt inom
omradet.

H. * pendulum Dahlst., mellan Sörgöls fattighus
och Qvarntorp, sparsamt.

II. serrât if rons Almqu. * glandulosissimum Dahlst.
De exemplar, som i Botaniska Notiser för 1890, pag.
91, anföras under namn af II. *crispulum Dahlst. (—
H. *serratifrons Almqu. apud Dahlst. Bidrag II, pag.
89), tillhöra den närstaende H. * glandulosissimum
Dahlst. Förekommer pâ ett par stallen a St. Malms
skogsbygd men i ringa individantal. H. * serratifrons
Almqu. är ännu ej anträffad inom omradet.

B. * sudermannicum Dahlst. & Malme n. subsp.

Da min Hieraciumsamling öfverlemnades tili Biks-
museum, funnos i densamma ett par individ af en
form, som jag ej lyckats identifiera med nagon da
bekant och med det ringa material, som da stod tili
mitt förfogande, ej vägade beskrifva som ny under-
art. Pâ etiketten har Dahlstedt benämnt den H.
* sudermannicum. Sedan jag förliden sommar hade
tillfälle att närmare undersöka den, vill jag härmed
lemna en beskrifning pâ densamma:

Caulis 40 — 60 cm. altus, sat firmus, basin ver¬
sus violaceo-purpurascens, inferne pilis longis, parcis
vestitus parceque stellatus, supra folium caulinum fere
epilosus, sat dense stellatus glandulisque sat curtis
gracilibusque munitus. Folia basalia prasino-viridia
subtus cinerascentia ; exteriora late elliptica vel ovata,
obtusa, paucidentata ; intermedia et interiora oblonga
vel anguste elliptica vel late lanceolata, (6 — )7 — 9

164

( — 10) cm. longa (2,5 — )3 — 4,5( — 5) cm. lata, acutius-
cula vel breviter acuminata, in petiolum subæqui1 on-
gum, vulgo violaceo-purpurascens, dense longepilosum
aliquantulum decurrentia, argute et sat dense subæ-
qua liter serrato-dentata (denticulis raro inter dentes
interpositis, dentibus liberis raro in petiolum decurren-
tibus), subtus sat dense villosa, eftloccosa, margine
dense ciliata, supra solummodo marginem versus parce
pilosa. Folium caulinum vulgo infra medium caulis
insertum, sæpissime valde reductum, lineare, integer-
rimum, pilis longis floccisque sat dense vestitum, præ-
sertim apicem versu sat parce glandulosum, rarius
eadem forma ac folias basalia interiora, petiolâtum, lan-
ceolatum, argute dentatum. Anthela paniculata, com«
posita vel subsimplex, sat expansa, ramis erecto — paten-
tibus, rectis vel paullulum incurvatis, superantibus,
acladio sat brevi, circiter 10 — 14 mm. longo, pedun-
culis gracilibus, canescentibus, sat dense floccosis glan-
dulisque valde inæquilongis, gracilibus, obscuris, sat
densis vestitis. Involucra gracilia, 10 — 11 mm. longa,
3.5 — 4.5 mm. lata, basi ovata, obtusa, medio non con-
stricta. Squamae involucri pauciseriales, superiores lan-
ceolato-lineares, angustæ, 1 — 1,25 mm. latæ acu-
tiusculæ, late viridi-marginatæ, efdoccosæ, dorso glan-
dulis inæquilongis, obscuris, gracilibus vestitæ, margine
apicem versus et præsertim ipso apice longe comosæ.
Ligulœ aureæ, glabræ, exteriores 2 — 2,5 mm. latæ.
Stylus obscurus. Achenia fusca v. fusco — nigra,
pappo albo.

Ab Hieracio *lepistioide K. Johanss., cui proxime
est affine, colore læto, involucro majore, squamis late*
marginatis, stylo obscuro etc. differt. Etiam H. *tor-
ticeps Dahlst. quodammodo in memoriam revocat.

Sudermanlandia: Bränkärr paroeciæx St. Malm,
ad marginem silvæ coniferarum, loco hylocomioso, sat
umbroso, juxta cum H. *meticipite Almqu. et II. *acro-
gymno Malme.

165

H. *meticeps Almqu., allmân inom omrâdet och
med ganska olika habitus, allt efter som den förekom-
mer pâ torrare och solöppnare ängsbackar eller pâ fuk-
tigare, skuggigare stallen (i mer eller mindre gles
tallskog). Erinrar an om H. *canipes Almqu., an om
H. * tenebricosum Dahlst., ân om H. Stenstroemii Dahlst.

H . integratum Dahlst. *munduliforme Dahlst. De
af Dahlstedt omnamnda exemplaren frân Söderman-
land aro insamlade i gles barrskog mellan Hjulbo och
Harpbol i Björkvik, der den förekom tillsammans
med H. pellacidum (Læst.) Dahlst.

H. tenebricosum Dahlst. ^tenebricosum Dahlst.,
temligen ymnigt vid Jernbol i Björkvik.

H. ^mediiforme Gr. Axderss. I Botaniska Notiser
för 1890, pag. 91, beskref jag under detta namn ett
Hieracium, som anträffats pâ nagra stallen i St. Malms
skogsbygd. Da jag senare erhöll D:r K. O. E. Sten-
ströms afhandling: ;;Värmländska Archieracier”, trodde
jag mig finna, att den var identisk med den der be-
skrifna H. * tenebricosum Dahlst. Nä r sedan min
uppsats refererades i Botanisches Centralblatt (Bd
XL VI, pag. 257), ställde jag der för det af mig gifna
namnet som synonym. StenstrÖms afhandling var
nemligen enligt ârtalet â titelbladet tryckt redan 1889,
ehuru den i verkligheten icke var för allmänheten
tillgänglig förr än efter det min uppsats i Botaniska
Notiser publicerats.

Äfven Dahlstedt betraktar i sina Bidrag (II, pag.
149 och 150) mediiforme som synonym tili tenebrico¬
sum, men han anmärker dock dervid, att den af mig
funna och beskrifna formen genom glattare blad m.
m. afviker frân de exemplar, som förelago frân andra
lokaler.

Sommaren 1895 hade jag tillfälle att iakttaga
bâda formerna i naturen, och jag tvekar nu icke att
framställa H. * mediiforme som en frân H. *tenebrico-
sum skild underart. Den afviker frân den sistnämnda

166

icke blott genom glattare blad utan ocksa genorn gle-
sare och mera framätrigtade bladtänder, genom gle-
sare och normalt fäkorgigare vippa, genom sparsamt
stjernhariga och rikligt, mörkt glandelhariga korgskaft,
färre (stundom inga) har i holken och nagot bredare
holkfjäll. Nära beslägtad med H. *tenebricosum är
den dock otvifvelaktigt.

Af denna liksom af nagra andra under förliden
sommar insamlade former tillvaratogs tillräckligt ma¬
terial för att kunna utdelas i Dahlstedts Herbarium
Hieraciorum Scandinaviæ *).

H. prœtenerum Almqü. * per simile Dahlst. Den i
Botaniska Notiser för 1891, pag. 181 omnämnda for¬
men tillhör H. *persimile Dahlst. Sommaren 1895
förekom den rätt rikligt pâ Hera lokaler vid Sörgölet
i St. Malm, gerna i sällskap med H. *canipes Almqu.,
med hvars spädare former den företer en betydlig
likhet.

Till de af Dahlstedt uppräknade växtställena i Östergöt-
land kan läggas: St. Aby, pâ gränsen mellan skogsbygden
och slättbygden, mängenstädes men i ringa individantal (t.
ex. vid Yestergarden och nära Jernstad).

//. sarcophyllum Stenste. *expalUdiforme Dahlst.
anträffades förliden sommar (1895) mängenstädes och
ymnigt i St. Malms skogsbygd samt närgränsande
delar af Björkvik och Östra Vingaker.

Till de af Dahlstedt uppgifna lokalerna i Östergötland
kan läggas: Motala s:n, Lemunda. Yid Vettern tycks den
eljest ersättas af den närstaende H. *obliquifolium Dahlst.;
sä är t. ex. fallet i Ödeshög, der den sistnämnda sommaren

D Sedan ofvanstaende skrefs, har 10:de centnrian af Dahl-
STEDTS Herbarium Hieraciorum Scandinaviæ utkommit. Af här
omnämnda former hafva i densamma bland andra utdelats:

H. *euryanthelum . N:o 12,

H. *sudermannicum . „ 25,

H. *mednforme . ,, 27,

H. *constrictum Norrl . „ 50.

Den sistnämnda är den form, som i Botaniska Notiser för 1890,
pag. 92, omnämnts under namn af H. *gravastellum Dalhst.

167

1895 iakttogs mangenstädes utraed sjön frân Öninge till Sjö-
berga.

H. sagittatum (Lbg) *marginellum Dahlst. âr en
af de allmännaste Hieraciumformerna i sydvestra Sö-
dermanland. I synnerhet sommaren 1895 uppträdde
den mycket rikligt; det var den första, som kom till
blomning (redan i slutet af Maj), och syntes lida minst
af den ihärdiga torkan.

I Östergötland är formen sällsynt; den antecknades dock
för ett par lokaler mellan Motala och Lemunda.

H. *philanthrax Stenstr. fanns inblandad bland H.
* sagittatum Lbg i min samling, da den lemnades tili
Riks museum ; anträffades sommaren 1895 mycket spar-
samt i gles skog vid Sörgölsstugan i St. Malm.

H. *lanuginosum Lönnr. fanns 1895 pâ nägra stallen i
St. Aby och Ödeshög (Östergötland), vid Vettern vid Öninge;
i sistnämnda socken uppträdde den i sällskap med den myc¬
ket närstäende H. *pycnodon Dahlst.

H. porrigens Almqu. *reclinatum Almqu., sparsamt
i St. Malms skogsbygd, t. ex. vid Bränkärr.

H. subramosum (Lönnr.) *subramosuni Lönnr. ß
pUcatiforme Dahlst., vid jernvägen mellan Strangsjö
och Katrineholm, teml. ymnigt.

H. * méridionale Dahlst., Jernbol i Björkvik —
en sannolikt af Standorten (skuggig lokal i gles barr-
skog) betingad modifikation.

H. irriguum (Fr.) *frondosum Lönnr., flerstädes i
St. Malms skogsbygd (vanligen i ringa individantal)
samt vid Strand under Gimmersta i Julita (ymnigt).

H. *obscuriceps Dahlst., pâ jernvägsbanken vid
Markstugan mellan Strangsjö och Katrineholm.

H. * batylepium Dahlst., temligen sparsamt och
pâ en inskränkt lokal vid Sörgölsstugan i St. Malm.

H. anfractum Fr. oinopolepis Malme, pâ nagra
stallen i St. Malms skogsbygd, synnerligen ymnigt
vid Bränkärr.

168

H. *campylodon Dahlst. (Herb. Hierac. Scand.
cent. II N:o 79), i St. Malms skogsbygd flerstädes,
t. ex. vid Bränkärr och Sörgölsstugan ; pâ sistnämnda
ställe ymnigt.

H. * subampliatum Dahlst., mangenstädes i St.
Malms skogsbygd och närgränsande del af Björkvik.

H. *hemidiaphanum Dahlst., temligen ymnigt vid
Sörgölsstugan i . St. Malm.

H. diaphanum (Fr.) ß pseadodiaphanum Dahlst.,
mycket sparsamt vid Bränkärr i St. Malm.

Sâsom Dahlstedt i sina Bidrag (II, pag. 4) fram-
häller, skall heit säkert en noggrann kännedom om
vara Hieraciumformers geografiska utbredning lemna
oss manga vigtiga finger visningar, när det gäller att
begränsa de smärre floromrâdena pâ den skandinavi-
ska halfön, mânga upplysningar i fräga om var ve¬
getations invandringsvägar. Emellertid är det mate¬
rial, som hittills bearbetats, dock allt för ringa för
att nagra allmänna résultat skola kunna dragas deraf.
Stora delar af den skandinaviska halfön äro ännu i
hieraciologiskt hänseende sa godt som alldeles okända.
Det fordras icke ringa arbete redan för att komma
derhän, att man med framgäng kan göra instruktiva
samlingar af dessa växter, och ännu mera, innan man
kan göra anteckningar, nödvändiga för bedömandet
af formernas frequens och förekomst under olika be-
skuggningsforhâllanden, pâ olika jordman o. s. v.
Det intresse, hvarmed Hieracia pâ senare aren om-
fattats af mânga botanikens idkare i vart land, lofvar
dock mycket godt för framtiden. Bedan nu torde
man kunna rätt noggrant angifva vissa formers eller
formgr uppers utbredningsareal .

Till de delar af södra och mellersta Sverige,
som blifvit bäst undersökta i hieraciologiskt hänse¬
ende, höra onekligen Östergötland (hufvudsakligen

169

söder om Motala ström) och norra Smäland samt
Stockholmstrakten och vissa delar af Upland. Öfver
resultaten af undersökningarna i det förstnämnda om*
radet har en mycket utförlig redogörelse lemnats af
Dahlstedt i ha ns ofvan anförda arbete. Der finner
man ocksa värdefulla upplysningar om det sistnämnda
omradet. Men nägon framställning, särskildt egnad
at dess Hieraciumvegetation, har icke lemnats, sedan
rektor Almquists i skizzerad form framställda, för hie-
raciologiens utveckling i vart land sä vigtiga ’’Studier
öfver slägtet Hieracium” utkommo. Öfver en och
annan der anträffad form, har derför ingen beskrif-
ning hittills offentliggjorts, liksom ocksä ännu allt för
ofullständiga uppgifter föreligga i literaturen om fiera
der uppträdande formers freqvens. Emellertid är kändt,
att fiera synnerligen beaktansvärda former förekomma
i ettdera af dessa omraden, och det ganska ymnigt,
utan att vara anträfifade i det andra. Det finns tili
och med heia formgrupper, som heit och hallet, eller
nästan heit och hallet tillhöra blott det ena af dem.

Hvad den trakt beträffar, som jag efter bästa
förmaga sträfvat att undersöka, mäste den otvifvelak-
tigt anses som i hieraciologiskt hänseende särdeles rik.
De der i mängd förekommande löfängarna och ängs-
backarne erbjuda för Hieracia synnerligen gynsam
mark. Att i dess vegetation skola inga saväl former
som tillhöra Mälarens omgifningar, som ock sadana,
som tillhöra södra Östergötland, är ju ingenting an-
nat, än man kan vänta sig.

Öfverraskande är deremot fyndet af arter med
sa utpreglad nordlig utbredning som II. *cochleatum
(N. & P.) och H. *constrictum Norrl. Bland öfriga,
som, för sa vidt kändt är, här hafva sin sydgräns mär-
kas: H. *holmiense (N. & P.), H. *umbellifernm (N. &
P.), II- * glandulosissimum Dahlst. och H. * mundul if orme
Dahlst. Ymnigt förekomma här ocksa nagra, som
längre söderut uppträda blott pa fa stallen och, som

170

det synes af i literaturen tillgängliga uppgifter, van-
ligen i endast ringa mängd, nemligen H. *suecicum
(Fr.), H. *Uplandiœ N. & P., H. lacerifolium Almqu.,
H. *meticeps Almqu., H. * subampliatum Dahlst. och IL
Eceticolor Almqu., samt H. *expallidiforme Dahlst. En
nordlig formgrupp tillhör med all sannolikhet trak-
tens kanske intressantaste Hieracium- form, H. Hugubrc

G. Anderss. I det af mig undersökta omrâdet fore-
kommer den pa manga stallen och. i stör mängd; för
öfrigt är den anträffad vid Kungsör (C. O. von Po-
rat) och i Vestervikstrakten (A. W. Lund).

Sin nordgräns hafva här IL *eusciadeum N. &
P., H. *euryanthelum Dahlst. och H. *persimile Dahlst.
samt, hvad östra Sverige beträffar, H. *sarcophyllum
Stenstr. och H. *marginellum Dahlst.; de bäda sist-
nämnda synas hafva en hufvudsakligen vestlig ut-
bredning. H. * macrot onum Dahlst., H. *batylepium
Dahlst., H. *frondosum Lönnr. och E. * obscur iceps
Dahlst. äro ej heller uppgifna för nagon nordligare
belägen lokal. De äro emellertid för endast kort tid
sedan urskilda, och särskildt de bada sistnämnda äro
habitnelt sa lika närstaende under arter, att de lätt
kunna hafva undgatt uppmärksamheten. H. *sinuosi-
frons Almqu. och H. *sagittatum Lbg, som bada äro
vanliga i sydvestra Södermanland, ersättas längre mot
nordost och norr af andra tili samma serier hörande
former.

I sydvestra Södermanland förekomma salunda^
ofta växande tillsammans, former med sä olika geo-
grafisk utbredning som H. *holmiense (N. & P.), H.
*eusciadeum N. & P. och H. *euryanthelum Dahlst.,

H. * sarcophyllum Stenstr., H. *expallidiforme Dahlst.
och H . * sagittatum Lbg, H. galbanum Dahlst. och H.
* constrictum Norrl. Funnes, särskildt hos Hieracia
vulgata , nagra större anlag för hybridbildning, borde
man derför här kunna vänta sig uppkomsten af syn-
nerligen intressanta hybrida kombinationer. Men hit-

171

tillsn har jag icke lyckats pâvisa nägra dylika mellan
ofvan nämnda underarter. De former, som urskilts
först i derma trakt (sasom H. * lugubre G. Anderss.,
H. *acrogymnon Malme och H. *remanens Malme), äro
sädana, att man näppeligen om dem kan misstänka,
att de äro af hybridt Ursprung. En form, som upp-
träder i nagra fa individ — och sä är ju ofta för-
hällandet med hybrider — kan dock lätt förbises,
heist da det gäller växter, som förekomma i sädan
mängd som Hieracia i ängsbackar och pa dylika
standorter.

Om ocksa ett ansenligt antal Hieracia vulgata
(samt cymosum- och glomeratum- former) äro funna i
det af mig undersökta omrädet, har jag dock all an-
ledning att antaga, att ännu fiera der skola anträfias.
Former, som äro kända saväl fran Stockholmstrakten
och Kungsörstrakten som fran södra Oster götland,
saknas med all sannolikhet icke heller här. Sadana
äro t. ex. H. *subtriangulare Stenstr., H. * Stenstroemii
Dahlst., H. *cethiops Dahlst., H. *serratifrons Almqu.,
H. *subcrassum Dahlst., H. orbicans Almqu., H. *pin-
natifidum Lönnr och H. Hepidiceps Dahlst. Eget är
dock, att jag trots mycket sökande ej lyckats anträfia
en sä lätt igenkänlig form som H. orbicans Almqu.

Att ingen enda représentant af gruppen Oreadea
hittills observerats inom omrädet, har jag redan förut
framhallit (Botaniska Notiser för 1891, pag. 105).
Icke heller har anträffats nagon form af kollektivar-
terna H. macrantJielum N. & P., H. auricuUnum Almqu.,
H. Zizianum Tausch, H. grandidens Dahlst. och H.
sgmrsidens Dahlst.

172

Scirpus parvulus Roem. & Sch. funnen pâ Öland.

Af Ernst Hemmendorff.

Med anledning af D:r N. Hj. Nilssons uppsats
om Scirpus parvulus i Bot. Not. for 1888, sid. 139
o. folj . sökte jag under nâgon tids vistelse pâ Öland
sommaren 1895 efterforska, huruvida ej denna växfc
äfven skulle kunna anträffas vid Glands kuster. Re¬
dan den 12 Juni fann jag ocksâ i Borgholms hamn
en submers Scirpus-f orm, som efter allt att döma var
Scirpus parvulus. Samma form har jag äfven i âr
anträffat pâ denna lokal samt dessutom vid Ekerums
hamn ungefär en mil söder om Borgholm. Formen
i fräga var visserligen steril, men en närmare under-
sökning har gif vit vid handen, att den bade tili ha¬
bitus och anatomiska karakterer noga öfverensstämmer
saväl med D:r Nilssons beskrifning pâ Scirpus parvu¬
lus i Bot. Not. som med ett i Upsala botaniska mu¬
seum befintligt exemplar af denna växt, insamladt af
honom den 3/9 1887 vid Hvellinge i Foteviken, Skane.
Jag anser mig derför med full visshet kunna uppgifva
Scirpus parvulus säsom växande pâ Öland.

Till en redogörelse för fyndets betydelse i växt-
geografiskt hänseende hoppas jag i ett annat sam-
manhang snart fä aterkomma.

173

Lichenologiska notiser.

Af Gust. 0. A:n Malme.

Y.

Bidrag till kännedomen om de sydsvenska
Rinodina-arterna af sopho-
des-gruppen.

I Bihang till K. svenska Vet. akad. Handlingar,
Band 21, Afd. Ill, N:o 11, redogjorde jag for resul-
taten af en undersökning af de sydsvenska formerna
af Binodina sophodes (Ach.) Th. Fr. och Rinodina exi-
(jua (Ach.) Th. Fr. 1). Det hade visât sig, att dessa
bâda kollektivarter — om man faste afseende blott
vid de mig dâ bekanta, dit hänförda sydsvenska for¬
merna — innefattade icke mindre än âtta arter, hvar-
jemte hit hade hänförts en form, som vid närmare
granskning maste räknas till B. arenaria (Hepp)
Th. Fr.

Redan Acharius hade — som arter eller varie -
teter — urskilt de fiesta af dessa, men da karakte-
rerna, som hemtas frân deras habitus — till nâgon
undersökning af apotheciets anatomiska byggnad kom
han som bekant aldrig — äro ganska vacklande och
svâra att uppfatta, lyckades han icke bilda sig nâgon
fast âsigt om dem. Derför är ocksâ hans anordning
af desamma skâligen olika i hans tre stora lichenolo¬
giska verk. När efter Acharii död en reaktion in-
trädde mot hans "artmakeri”, drabbade reduktionen
äfven här ifrâgavarande former. Och sedan licheno-
logien genom användningen af mikroskopet vid syste-
matiska lafundersökningar inträdt i ett nytt utveck-
lingsskede, dröjde det dock länge, innan de âter
kommo tili heders. Ânnu 1871 var kännedomen om

*) Gust. O. A:n Malme, De sydsvenska formerna af Rinodina
sophodes (Ach.) Th. Fr. och Rinodina exigua (Ach.) Th. Fr.
Stockholm 1896. Citeras i det följande med ”Ein. soph, et ex”.

12

Bot. Not. 1896.

174

dem sä ofullständig, att de i Th. M. Fries’ Licheno-
graphia scandinavica, der dock det bästa af hvad som
dittills publicerats pa den systematiska lichenologiens
omräde, tillgodogjordes, sammanfördes i tva kollektive
formkomplexer. Ocb ungefär pa den Standpunkten bafva
de svenska licbenologerna stannat. Bedan 1872 och
1881 offentliggjorde emellertid F. Arnold i Flora oder
Allgemeine botanische Zeitung högst beaktansvärda öf-
versigter öfver de europeiska Eurinodina- formerna. Han
nöjde sig dervid dock hufvudsakligen med hänvisnin-
gar tili exsickatverk utan att lemna nagra ens till-
närmelsevis fullständiga beskrifningar, och följden
deraf blef, att hans arbete blifvit förbisedt. Sa sent
som 1894 hänför ännu J. M. Crombie 2) särskildt tili
Lecanora exigna utan tvifvel skäligen heterogena for¬
mer. Min framställning i nämnda uppsats skall nog
derför för mângen te sig som en yttring af langt
drifven ”Jordanismus”. Men det är sä langt ifrany
att jag fruktar, det kommande undersökningar skola
medföra en reduktion af de af mig aterupplifvade och
beskrifna arterna, att jag tvärtom tror, att särskildt
en af dem — Binodina lœvigata (Ach.) — framdeles-
skall visa sig böra delas i atmin stone tvâ.

Sedan min ofvan nämnda uppsats utkom, hafva.
herrar Kyrkoherden O. G. Blomberg, Lektorn D:r K.
B. J. Forssell, Läroverksadj unkten D:r P. J. Hell-
bom, Läroverksadjunkten D:r J. Hülting och Lektorn
D:r P. J. E. Theorin haft godheten att för undersök-
ning läna mig de rikhaltiga samlingar af Binodina-
former, som förvaras i deras enskilda herbarien
Granskningen af dessa har i betydlig män vidgat
min kännedom om arternas utbredning. Till de i
min nämnda uppsats för södra Sverige upptagna ar-
terna kan jag nu lägga ytterligare en, nemligen B~
cacuminmn (Th. Fr.), förut känd endast fran arktiska

2) J. M. Crombie, A monograph of Lichens found in Britain.
London 1894. Pag. 395.

175

och alpina trakter. Den har ocksâ i vissa fall lem-
nat nya upplysningar om de lägre systematiska enhe-
terna, om arternas variationsförmaga. Deremot har
denna granskning icke kommit mig att frângâ min
nppfattning om arternas begränsning, om jag undan-
tager, att den misstanken vaknat hos mig, att jag
under leevigata fort former, tillhörande tva, lät vara
mindre skarpt begränsade, arter. En del af de norr-
ländska hit hänförda exemplaren, särskildt den pa
graal förekommande formen, hvilken af Th. M. Fries
räknats till R. sophodes , syns mig allt för mycket af-
vika saväl fran maculiformis i Hepps exs. som fran
den af Norrlix utdelade leevigata. Med det undersök-
ningsmatarial, som stätt till mitt förfogande, har det
dock icke lyckats mig att uppdraga nagon säker gräns
mellan denna norrländska form och hufvudmassan af
min leevigata. Det maste derför lemnas ät kommande
undersökningar i naturen att utreda, huru härmed
förhäller sig.

Föreliggande meddelande, som stöder sig pa un-
dersökningen af nämnda samlingar, är afsedt att ut-
göra ett supplement till min uppsats i Bihanget tili
Vetenskapsakademiens Handlingar. Jag vill häri dels
lemna nagra bidrag tili kännedomen om de deri be-
handlade arternas utbredning, dels beröra ett par for¬
mer, som först nu blifvit mig närmare bekanta, dels
oçksâ noggrannare, an som hittills skett, beskrifva
den för södra Sverige nya Rinodina cacuminum
(Th. Fr.).

Rinodina pyrina (Ach.) Arx.

Malme, Rin. soph, et ex. pag. 19.

In Suecia meridionali haud rara. Ad loca nata-
lia in opusculo meo enumerata hæc sunt addenda:

Scania: jam e permultis locis cognita;

RleJcingia: Karlshamn et Holje (Hulting ; in herb.
Hulting) ;

176

Ostrogothia: pluribus locis (Hulting; in herb.
Hulting) ;

Vestrogothia : Skara (Forssell; specimina in variis
herbb. asservata);

Nericia: pluribus locis (Blomberg et Hellbom; in
herbb. Blomberg et Hellbom);

ad Stockholm, ex. gr. in horto Bergiano (ipsi) ;

Helsinglandia : Momyskje (Hellbom; in herb. Hell¬
bom).

In Germania phiribi occurrit hæc species distinctissiraa
at prætervisa.

Specimina lignicola ex Alfastorp par. Asmuntorp
Scaniæ a cl. N. Johansson reportata apotheciis magis
confertis, crusta lætius colorata cinerea, sporis paul-
lulo brevioribus recedunt.

Rinodina cacuminum (Tu. Fr.).

Malme, Rin. soph, et ex. pag. 24 (obiter com¬
mémora ta).

Syn. : Uinodina sophodes f. cacuminum Th. Fr.
Lieh, scand. pag. 201.

Crusta sat tenuis, inæqualis, verruculosa y. gra-
nulata (sæpe haud multum evoluta), fuscescens v.
fuscocinerea (KOH fere immutata), hypothallo conco-
lore v. paullulo obscuriore, sæpe sat indistincto.
Apothecia vulgo conferta conglomerataque sat parva
v. mediocria, 0,5 — 0,75 mm. lata, adnata, disco pri-
mum concavo, dein persistenter plano v. humectato
convexiusculo, atro v. fuscoatro; margine thallo con-
colore, integro v. irregulariter crenato, persistente.

Excipulum sat crassum; strato corticali sat tenui,
superne haud multum attenuato; strato medullari par¬
tis marginalis gonidiis magnis referto; margine pro¬
prio haud multum evoluto, sæpe subnullo. Thecium
circiter 75 ju altum, incoloratum, superne fuscescens,
hypothecio incolorato. Paraphyses facile liberæ, firmæ
(usque ad 2 jU crassæ), apice sæpe ramosæ, uno alte-

177

roque septo arliculatæ, distinctissime cia vato- capita tæ,
capitis (usque ad 5 fi crassi) parte superiore fusca.
Asci inflato-clavati. Sporæ octonæ, dyblastæ, irregu-
lariter distichæ, oblongæ y. rarius subellipsoideæ v.
ovoideæ, sæpissime curvulæ, medio vulgo non con-
strictæ, episporio mediocri v. sat tenui æqualiter in-
crassato, (10 — )12 — 14( — 16) fi longæ, (5 — )6 — 7
( — 7,5) ju crassæ.

Thecium J. intense coerulescens, strato corticali
excipuli haud reagente.

Arcte affinis Binodinœ pyrinœ (Ach.), abs qua
statione, apotheciis majoribus, cia va paraphysum longa
articulataque, sporis paullulo crassioribus etc. differt.
A R. demissa (Flörke) longius distat.

Distrib. geogr.: Specimina e Suecia meridionali
reportata vidimus:

ex Ostrogotliia: Ramboberg pr. Norrköping (Höl¬
ting; in herb. Hulting);

Nericia: Mosas (Blomberg; in herb. Blomberg) et

Sudermanlandia : Vestermo (idem).

Ad loca natalia in Th. M. Frtes Lieh, scand. al-
lata præterea hæc sunt addenda:

Herjedalia : Malmagen (Hellbom; in herb. Hellbom),
Skarffjället et Funnäsdalen (Hulting; in herb. Hulting);

Lapponia Lulens.: Snjärrak (Hellbom; in herb.
Hellbom) et

Lapponia Tornens.: Koudkimmoudka (K. A. Fred¬
holm; in herb. Hulting).

Lecanora melanochlora Smrft. — Rinodina sophodes f.
melanochlora Th. Fr. Lieh, scand. pag. 201 — vix ad B.
milvinam (Wnbg.) pertinet. Recedit sporis multo minoribus.
Interna apothecii structura speciem supra descriptam in me-
moriam revocat, at crusta longe aliéna. Unico solummodo
speciminulo viso, de systeraatico ejus loco nihil pro certo
affirmare audemus.

Rinodina demissa (Flörke) Arn.

Malme, 1. c. pag. 21.

178

In Scania et BaJitisia pluribi occurrit; ad cetera
loca natalia 1. c. enumerata hæc addenda:

Vestrogotliia: Ranten, ad viam ferratam, et Främ-
mestad (Forssell; in herb. Forssell);

Ostrogothia: Jonsberg (Hellbom; in herb. Hell-

bom).

Lignicolam, trabes vetustas particulis anorganicis
induratas incolentem, vidimus e Scania : Lund (ipsi)
et Malmö (A. Berg; in herb. Blomberg).

Præsertim in Bahusia pluribi occurrit hujus spe-
ciei forma habitu aliquantulum recedens: Crusta sat
tenuis, verrucoso-areolata, fuscocinerea v. badiocinerea,
hypothallo sat obscuro. Apothecia vulgo sparsa, ad¬
nata; disco piano v. d= convexo, fere nigro; margine
thallode integro, vulgo obscuro, demum sæpe excluso;
margine proprio bene evoluto. Sporæ oblongæ v.
sæpe subellipsoideæ, 13 — 15( — 17) ju longæ, 6,5 — 7,5
ju crassæ. — Buelliam sæpe in memoriam revocat.
Verisimiliter e loco natali pendet habitus diversus. —
In herbariis haud raro nomine R. biatorinœ salutata est.

Magis a forma typica discrepat planta nericiensis ,
ad Ytterby par. St. Mellösa, saxa arenaria incolens, a
cil. Hellbom et Hulting lecta (in variis herbb. asser-
vata): Crusta areolato-verruculosa, cinereo-fuscescens,
haud multum evoluta, hypothallo obscuro prædomi-
nante. Apothecia numerosa, parva, disco concavo v.
piano, fusco-nigricante ; margine crasso, thallo conco-
lore, persistente. Paraphyses minus distincte capitato-
clavatæ (quam in forma typica). Sporæ vulgo ellip-
soideæ et curvulæ, medio non constrictæ, (14 — )16 —
18( — 20) fi longæ, (7 — )8 — 9( — 10) /u crassæ (epi-
sporio incrassato ut in forma typica).

Forsan ab hac specie removenda sit.

Rinodina sophodes (Ach.) Hellb.

Malme, 1. c. pag. 22.

179

Bahusia: Mjörn (Hellbom; in herb. Hellbom);

OstrogotJiia: haud rara, pluribus locis ab Hulting
ot Theorin lecta (herbb. Hulting et Theorin);

Vestrogothio : Karlsborg (Hellbom; in herb. Hell¬
bom) et Hjo (ipsi) ;

Dalslandia: Fröskog et Animskog (Hulting; in
herb. Hulting);

Vestmanlandia : Arboga (Blomberg; herb. Blom-

berg).

Ex insula Bornholm specimina minus bene evoluta
(ex Hammershus) reportavit Hellbom (herb. Hellbom).

Ad corticem lævigatum Aim glutinosce haud raro
occurrit hujus speciei forma, sporis angustioribus (circ.
17 ju longis, 6,5 ju crassis), vulgo curvulis, medio non
constrictis recedens; ceteris notis, etiam reactione jo-
detica strati corticalis excipuli, congruit cum forma
typica, in quam evidenter transit. Proprio nomine
non est digna.

Secundum specimina a nobis examinata Binodina sopho-
des auctorum germanicorum (= JR. horiza Körb.) pro parte
-ad aliam speciem, B. albanam M,\ss., pertinet.

Rinodina milvina (Wnbg) Th. Fr.

Malme, 1. c. pag. 24.

E provinciis maxime meridionalibus, infra Göta
kanal, nobis nondum est cognita. Specimina born-
holmiensia, smolandica bahusiensiaque, ab auctoribus
allata, ad alias hujus generis species pertinent; immo
nonnulla, sine examine microscopico determinata, ad
alia genera.

Substratum insoiitum, lignum nudum vetustum,
incolentem ad Gefle Gestriciæ (inter Hemlingby et
oppidum) legit cl. Hellbom.

Rinodina lævigata (Ach.) Malme.

Rin. soph, et ex. pag. 25.

180

Hujus speciei fF. 2 ( lecidcoides (Nyl.)) et 1 ma-
crior ( maculiformis (Hepp)) inter vulgares lichenes Sue-
ciæ meridionalis numerandæ; e pluribus locis fere om¬
nium provinciarum nobis adfuerunt.

Ad corticem vetustum Quercus et Alni glutinosæ
interdum (ex. gr. in Oija Sudermanlandiæ, in Göt-
lunda Nericiæ; Blomberg) occurrit f. Rinodinam Tre-
visanii (Hepp) habitu in memoriam revocans: crusta
fuscocinerea, fere lævigata, haud multum evoluta; apo-
theciis sparsis v. sat confertis, circiter 0,5 mm. latis,
margine thallo concolore integro. Interna apothecii
structura nullo modo a f. 2 differt.

In R. Trevisanii (Hepp) — secundum specimen in Hepp
exs. 80 — sporæ sunt 14—17 ju longæ, 7,5-9 jui crassæ, me¬
dio constrictæ, episporio æqualiter et sat leviter incrassato.

In Germania haud rara videtur R. lævigata (Ach.), at
cum aliis speciebus confusa. Etiam e Gallia nobis adfuit.

F. 4 (op. nostro c. pag. 26) adhuc examinavi-
mus e Svenarum Smolandice (Theorin; in herb. Theo-
rin), Edsleskog Dalslandiæ (Hulting; in herb. Hulting)
et Dunker Sudermanlandiæ (Blomberg).

Ad hanc proxime accedit forma uplandica : habitu
Rinoâinæ sophodi (Ach.) subsimilis, at crusta late ex-
pansa, sæpe obscurior, hypothallo crustæ concolore;
apothecia majora, usque ad 1,25 mm. lata, disco fusco-
nigricante, margine haud raro dexuoso granulosoque.
Interna apothecii structura cum R. lævigata (Ach.) f.
4 congruit. Sporæ (17 — )18 — 20( — 22) /a longæ,
(8 — )9 — 10 ju crassæ. Stratum corticale excipuli J.
non reagens.

Specimina examina vimus :

ex Uplandia: Tible (S. Almquist; in herb. Musei
bot. Stockholm), Upsala (S. Almquist; in eodem herb.;
Th. Fries; in herb. Musei bot. Upsal.), Basbo (Th.
Fries; in eodem herb.) et Bergsbrunna (Hulting; in
herb. Hulting);

181

e Nericia : Götlunda, duobus locis (Blomberg; in
herb. Blomberg).

Cortices (ex. gr. Sorbi aucupariæ ) incolit.

Specimina smolandicum et authenticum Acharia-
num, quæ 1. c. pagg. 27 et 28 minus recte ad f. 3
retulimus, hanc f. uplandicam et f. 4 connectere vi-
dentur.

F. 3, præsertim cortices lævigatos Norrlandiæ
incolens, apotheciis minoribus, thecio minus alto aliis-
que notis a ceteris recedit. Forsan juxta cum f. pag.
28 commemorata propriam sistat speciem. Nobis vero
notas constantes et sufficientes nondum indagare con-
tigit.

Rinodina exigua (Ach.) Arn.

Malme, 1. c. pag. 28.

Septentrionem versus saltern in Anger manlandia :
Nordingrâ (Hellbom; in herb. Hellbom).

Rinodina confragosa (Ach.) Körb.

Malme, 1. c. pag. 31.

Ex omnibus provinciis meridionalibus (exceptis Olan-
dia et Hallandia) nobis jam nota. Specimina danica.
quæ nobis adfuerunt, haud rite determinata; at certe
in Dania non deest hæc species in Scania haud rara.

Quæ apud nos nomine Binodinæ ccesiellæ (Flörke)
salutata sunt, a B. confragosa (Ach.) specifice non
distinguenda sunt; sistunt solummodo formam crassitie
crustæ apotheciorumque mole recendentem, vix pro¬
prio nomine dignam.

Inter specimina germanica B. cœsicllœ nonnulla adsunt
ad propriam. ut videtur, speciem pertinentia, et a B. con¬
fragosa atrocinereaque et a B. milvina distinctam. Ulterius
examinanda.

Rinodina atrocinerea (Dicks.) Arn.
Malme, Rin. soph, et ex. pag. 33.

182

Ad loca natalia 1. c. enumerata hæc sunt ad¬
denda :

Bahusia : haud rara adesse videtur, specimina
examinavimus etiam e Koon prope Marstrand (Blom¬
berg; in herb. Blomberg) et e pluribus locis insnlæ
Oroust (Hellbom, Theorin; in herbb. Hellbom etTheorin);

Blehingia : Asarum (Hulting; in herb. Hulting).

In insula danica Bornholm , ad Gudhjem, collegit
cl. Hellbom (in herb. Hellbom).

E Norvegia , Hladehammeren prope Trondhjem, com-
municavit D:r Kindt (in herb. Blomberg et Hellbom).

Rinodina atrocinerea (Dicks.) Arn. var. fati-
scens (Th. Fr.).

Malme, 1. c. pag. 34.

Collecta est etiam :

in Smolandia: Bringstofta (Theorin; in herb.
Theorin)

et in Nericia: Ervalla (Hellbom; in herb. Hell¬
bom)

Rinodina arenaria (Hepp) Th. Fr. *)

Malme, 1. c. pag. 35.

Groilandia: Visby (M. Floderus; in herb. Th. Fries
Musei botanici Upsaliensis) ;

*) Secundum specimina in herb. Musei botanici Upsaliensis
asservata bæc species etiam in Britannia occur rit. Duo specimina
ad Ayton (Cleveland) a cl. Mudd lecta examinavimus, quorum al-
terum nomine ’’R. exiguœ ß metabolicœ ” salutatum est, alterum ”R.
teichophilœ”. A reverendissimo Leighton (The Licbenflora, 1879,
pag. 216) ex eodem loco allata est Lecanora atrocinerea , a reve¬
rendissimo Crombie (British Lichens, pag. 399) Lecanora teiclio-
phila. Forsan hanc speciem spectent.

Ceterum inter alias hæ quoque Rinodince anglicæ a nobis exa-
minatæ :

R. atrocinerea (Dicks.): specimen ad Barmouth collectum (in
schedula adscriptum : Est R. confragosa (Ach.) ?) nec non Leigh¬
ton exs. n:o 146,

183

Ostrogothia: Omberg, pluribus locis (Theorin; in
herb. Theorin).

Specimina originalia Binodince exiguoe ß inundates
Blomb. in herb. Blomberg asservata, melius evoluta
(sporis bene evolutis), plane demonstrant hanc formam
ad B. arenarium (Hepp) pertinere, quod jam 1. c. pag.
36 suspicatus sum.

Rinodina biatorina Körb.

Th. M. Fries, Lieh, scand. pag. 207.

Mihi nunc adfuit etiam

e Smolandia: Almesâkra (Theorin; in herb. Theorin) ;

Ostrogothia : Qvarsebo (Hulting; in herb. Hulting)

et Dalslandia: Henriksholm (Hulting).

Mossor, insamlade i Kajana Österbotten och
angränsande delar af Norra Öster¬
botten och Norra Karelen.

Af M. Brenner.

Under den botaniska forskningsresa, som somma-
ren 1869 med understöd af Societas pro Fauna et
Flora Fennica företogs till Kajana härad af Uleâborgs
län och angränsande trakter af samma och Kuopio
län i Finland, insamlades bland annat äfven ett antal
mossor, hvilka, efter att hafva blifvit bestämda samt
seder mera af professor S. 0. Lindberg genomsedda

B. demissa (Florke): specimen ad Ayton (Cleveland) a cl.
M^dd lectum, in schedula nomine JR. exiguce salutatum,

B. sophodes (Ach.): specimen nomine Lecanorœ sophodes f.
archœœ Leight. salutatum, loco natali incomplete in schedula
allato,

B. exigua (Ach.): specimen ad Newton (Cleveland) a cl. Mudd
lectum et determinatum.

Crombie exs. n:o 158 aliaque specimina Lecanorce conioptce Nyl.
nobis adfuerunt; nostra sententia ad Buellias referenda est.

184

och granskade, öfverlemnats tili nämnda sällskap för
att med universitetets i Helsingfors samlingar inför-
lifvas. Da likväl, sasom af den nyligen utkomna
mossafdelningen af Herbarium Musei Fennici , edit. II,
pag. V framgâr, dessa mossor icke synas hafva kommit
samlingarna tili godo och obekant är hvad deras öde
blifvit, men emellertid en förteckning öfver dem, sedan
de af prof. Lindberg granskats, i sinom tid uppgjorts,
har det ansetts ändamalsenligt att publicera denna
förteckning, och detta sä mycket hellre som den visât
sig innehâlla ett antal former, som enligt ofvan
nämnda del af Herb . Mus. Fenn, icke finnas fran Ka-
jana Österbotten representerade i det finska universite¬
tets samlingar, uppgaende tili 82 arter och 22 va-
rieteter och bland dessa 4, hvilka här hafva sin yt-
tersta gräns mot norr, och 2 andra mot söder, för-
utom nagra som för Norra Österbotten och Norra
Karelen befunnits vara nya.

Ursprungligen uppgjord i enlighet med l:sta upp-
lagan af Herb. Mus. Fenn ., har denna förteckning
sedermera bragts i öfverensstämmelse med den 2:dra
upplagan af samma arbete, likväl med närmare an-
slutning till S. O. Lindbergs nomenklatur i hans Mu¬
sei scandinavici , 1879.

De former, som insamlats i Kajana Österbotten,
Ok, uppräknas här utan lokaluppgift, Norra Österbot¬
ten, (Uleâborg, Kiiminki, Muhos och Utajärvi) angif-
ves med Ob, och Norra Karelen (Nurmes) med Kb.
Da formerna enligt Herb. Mus. Fenn edit. II saknas
i det finska universitetets samlingar fran Ok äro de
utmärkta med fet stil, saknas de äter fran Ob eller
Kb, äro dessa tecken tryckta med fet stil. Endast i
Ob eller Kb insamlade former äro inneslutna inom
parentes. Närmare lokaluppgifter komma att medde-
las i Soc. pro F. dt Fl. Fenn, protokoll.

Hepaticae.

Nardia scalaris, samt f. rubra och var. repanda.

185

Plagiochila asplenioid.es och var. minor.

Martinellia undulata, irrigua, subalpina och var.
undulifolia, cur ta, äfven i Ob och Kb, rosacea, con-
vexa.

Diplophyllum taxi folium, äfven i Kb.

Mylia anomala.

Jungermannia cordifolia, pumila och var. major,
sphaerocarpa, lurida, (caespiticia Ob), inflata och var.
hercynica, exsecta, quinquedentata, äfven i Ob och
Kb, Floerkei, barbata, äfven i Ob, incisa, bicrenata,
porphyroleuca, äfven i Kb, ventricosa, äfven i Kb,
badensis, Kunzeana var. plicata, minuta och var.
gemmipara, subdichotoma 1).

Cephalozia bicuspidata, äfven i Ob, connivens,
catenulata, äfven i Ob, divaricata och var. exam-
phigastriata.

Odontoschisma denudatum.

Blepharostoma trichophyllum.

Blepharozia ciliaris.

Lophocolea minor var. erosa, heterophylla 2).

Cheiloscyphus polyanthus.

Kantia trichomanis.

Lepidozia reptans.

Bazzania triangularis.

Radula complanata.

Fossombronia Dumortieri.

Marsilia epiphylla.

Sphagna.

Sphagnum palustre, subsecundum, rigidum, acu-
tifolium, intermedium, cuspidatum.

*) I Herb. Mus. Fenn, visserligen under namn af J. minuta
var. rigida angifven i Appendix ifrân Ok och Kuusamo, men sak-
nas i samlingarna frân dessa omraden, hvaremot den, ehuru pâ
anfördt stalle ej upptagen, finnes frân Dvorets i K. Oneg. Anfüres
af S. O. Lindberg i Bot. Not. 1872 p. 165 under namn af Cephalo¬
zia rigida frân Sotkamo i Ok, Kuopio i Sb och Dvorets i K. Oneg.

2) Enl. Herb. Mus. Fenn, nordligast i Tb och K. Oneg.

186

Mus ci veri.

Polytrichum commune, juniperinum, strictum, (pi-
losum Ob), attenuatum, gracile, (alpinum Ob), urnige-
rum, äfven i Ob.

Catharinea tenella.

Georgia pellucida.

Scbistophyllum osmundioides.

Astrophyllum punctatum, cuspidatum, silva -
ticum.

Sphaerocephalus palustris och var. polycephalus,
äfven i Ob.

Paludella squarrosa.

Meesea triquetra.

(Catoscopium nigritum Ob.)

Philonotis fontana f.

Bartramia (ithyphylla Ob), norvegica, crispa, äfven
i Kb, Oederi.

Bryum ventricosum, turbinatum var. Schlei¬
chen 1 2), Duvalii, pallens, argenteum och f. muticum,
caespiticium, cirrhatum.

Pohlia annotina, nutans, äfven i Ob, och var.
longiseta, cruda.

Leptobryum pyriforme, äfven i Ob.

Funaria hygrometrica.

Discelium nudum, äfven i Ob.

Splachnum luteum, ampullaceum, sphaericum.

Leersia contorta, rhabdocarpa, (brevicollis Ob).

Mollia tortuosa.

Barbula convoluta, äfven i Ob.

Dicranum longifolium, äfven i Ob, congestum,
brevifolium, montanum, flagellare 3), elatum, Bergeri,
undulatum, Bonjeani, scoparium.

Dicranoweissia crispula, äfven i Ob.

1) Eni. Herb. Mus. Fenn, förekommer Br. turbinatum nord-
ligast i Ta, och var. Schleicheri saknas alldeles.

2) Eni. Herb. Mus. Fenn. nordligast i Tb och K. Oneg.

187

Blindia acuta.

Anisothecium Grevilleanum, (rubrum Ob).

Dicranella cerviculata, (beteromalla Ob), (secunda
Ob), crispa, äfven i Ob.

Swartzia montana.

Ditrichum flexicaule.

Dichodontium pellucidum.

Oncophorus Wahlenbergii, strumifer, äfven i Ob
ocb Kb, torquescens, äfven i Ob och Kb, polycar-
pum, Schisti.

Ceratodon pur pur eus, äfven i Ob.

Saelania caesia.

Orthotrichum speciosum *), rupestre, obtusi-
folium.

Weissia curvifolia.

Anoectangium lapponicum, äfven i Ob.

Grimmia fascicularis, ramulosa, (beterosticba var.
alopecura Ob), ovalis och var. cylindrica, äfven i Ob,
apocarpa, äfven i Ob, och f. alpestris, alpicola och
var. rivularis, äfven i Ob.

Andreaea petrophila.

Thuidium recognitum, abietinum.

Leskea tectorum 1 2), nervosa.

Anomodon longifolius, viticulosus 3).

Amblystegium filicinum, fluviatile, riparium,
äfven i Ob, och var. subsecundum, chrysophyllum,
stellatum, falcatum, intermedium, revolvens, aduncum,
äfven i Ob, fluitans, exannulatum, scorpioides, dilata-
tum, ochraceum, cordifolium, sarmentosum, stramineum.

Hypnum strigosum och var. praecox, rusciforme,
velutinum, pseudoplumosum, äfven i Ob, viride, re-
flexum, Starkei, äfven i Ob, rutabulum f., rivulare,

1 ) Eni. Herb. Mus. Fenn, nordligast i Oa, Tb och K. Oneg.

2) Eni. Herb. Mus. Fenn, sydligast i Kuusamo.

3) I Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fenn. V p.
(19 omnämnd A. attenuatus saknas i denna förteckning och hör
möjligen till A. viticulosus.

188

plumosum, äfven i Ob, albicans, erythrorrhizum, tri-
choides.

Isothecium myosuroides.

Pterygynandum filiforme samt f. robustius och
var. heteropterum.

(Helicodontium pulvinatum Ob).

Heterocladium squarrosulum.

Hylocomium proliferum, parietinum, triquetrum,
calvescens, squarrosum.

Campylium hispidulum yar. Sommerfeltii.

Ptilium crista castrensis.,

Stereodon arcuatus, äfven i Ob, cupressiformis,
fastigiatus, polyanthus, Sprucei.

Isopterygium nitidum och var. pulchellum J).

Plagiothecium striatellum, denticulatum, äfven i
Ob, samt f. ad var. laetum vergens, var. laetum och
var. densum.

Acrocladium cuspidatum.

Neckera oligocarpa, äfven i Ob.

Climacmm dendroides.

Dichelyma falcatum, äfven i Ob.

Fontinalis antipyretica, gracilis, dalecarlica.

Fissidens sciuroides.

Hedwigia albicans och var. leucophaea.

4) Enl. Herb. Mus. Fenn, sydligast i K. Keret.

189

Om nâgra skandinaviska mossarter.

Af N. C. Kindberg.

(Forts, fr. sid. 134.)

14. Brachythecium turgidum C. Hartman.

Liknar B. albicans (Neck.) Br. eur. genom de

helbräddade, i torrt tillständ nästan alldeles tilltryckta
bladen. Blad stora, äggrnndt lansettlika med syllik,
icke lang udd; celler n. jemnbreda, utoni de fa och
sma hörncellerna ; nerv upphörande nära midten eller
nagot längre. Sporgömme krökt; skaft ej langt. Tuf-
vor utan rotludd. Tvabyggare. Norge!: C. Hart¬
man. En hufvudsakligen arktisk, genom sin habitus '
mycket utmärkt art.

15. Brachythecium intricatum (H.) Kindb. ; Hyp¬
num Hedwig; Schreber; Bridel.

Skiljes^ frân B. velutinum : Blad kortare, mindre
ätskilda, ej märkbart nedlöpande, i torrt tillstand van-
ligen böjda inât eller ntät; hörnceller tydliga och hya-
lina, icke fa; stammens blad äggrundt aflanga eller
bredt äggrundt lansettlika, grenarnes icke mycket
smalare; stam sällan pargrenig. — Troligen lika van-
lig som B. velutinum. Sverige, flerstädes!

16. Campylium protensum (Brid.) Kindb.; afvi-
ker frân C. stellatum (Schreb.) Kindb. genom de tili
en mycket lang udd smaningom tillspetsade bladen,
af hvilka de i toppen (af grenarne) sittande vanligen
äro krökta och icke utspärrade. Stam vanligen par¬
grenig och krypande. Norge, nära Kongsvold!

17. Campylium deciirsivulum C. M. et Kindb.;
Hypnum catal. Canad. m.; skiljer sig frân C. chryso -
phyllum genom glest sittande, nedlöpande blad med
talrika, hyalina hörnceller. Sverige, Kolmorden: P.
Dusén. Förut funnen i Canada.

18. Hypnum reptile Michaux; Schimper; Lcslea
pallescens Hedw.; Hypnum Beauvois; C. Mueller.

Bot. Not. 1896.

13

190

Stammens blad helbräddade, äggrunda eller ägg-
rundt aflänga, med kort spets eller trädlik udd. Gren-
blad smalt äggrundt aflanga eller äggrundt lansett-
lika, nedtill helbräddade, upptill och i spetsen (bla-
dets spets) tandade, ofta skruflikt eller n. cirkelfor-
migt böjda; hörnceller smä, väl begränsade och
slutligen brungula, intryckta pa ett kort, triangulär t
fält. Sporgömme blekrödt; peristomtänder blekgula;
segment nästan hyalina ; lock med mycket kort udd ;
skaft ej synnerligen kort. Tufvor gröna. Växer pa
träd och stubbar. Sverige, t. ex. vid Gardsjö i Gil-
berga !

Anm. Hos oss torde äfven Annas en närstaende
art, Hypnum micro-reptile Kindb. revue bryol. 1895;
”H. reptile ” C. Mueller syn. (icke Michaux); ”H. pal-
lescens ” Schimper syn. (icke Michaux); ”27. pallescens 7
Schimper syn. (icke Beauvois, ej heller Leskea
pallescens Hedw.). Dess blad och sporgömmen äro
smärre; bladen langt sylspetsade, rundtom tandade;
sporgömme med kort spröt. Förf. äger häraf tyska
exemplar frân Milde samt talrika nordamerikanska.

19. Hypnum pseudo-fastigiatum C. M. et Kindb.
catal. Canad. m. — Torde icke vara r. i Europa,
men är förvexlad med den rätta H. reptile Michaux;
Schimper. Den öfverensstämmer temligen nära med
Husnots beskrifning pa ”H. pallescens”. Den skiljes
frân H. reptile genom: Blad rundtom tandade; hörn¬
celler ogenomskinliga pa ett smalt triangulärt fält,
öfriga celler lansettlika. Stammens blad bredt ägg¬
runda, tvärt afsmalnande tili en lang trädlik udd,
nedlöpande. Sporgömmets lock med kort spröt; skaft
kort. Växer pa träd. Sverige, nära Linköping: D:r
H. Nordenström. Förut funnen i Canada.

20. II. perichcßtiale Br. eur.; skiljes frân 2L
reptile: Tufvor ofta bruna. Blad rundtom tandade,
n . äggrunda, spetsiga eller med kort spets, i torrt
tillständ nästan alldeles tilltryckta ; hörnceller ogenom-

191

skinliga pâ ett smalt triangulärt fält, öfriga celler
lansettlika — aflanga (liksom hos Amblystegium ser¬
pens ). Sporgömme slutligen brunt; skaft kort. Pâ
klippor. Norge, Opdal: Kaurin. ”Sverige”: Lind¬
berg, musci scand.

Anm. Den liknande Platygyrium repens , som äf-
yen blifvit funnen i Opdal af Kaurin, skiljes lätt
genom helbräddade blad.

21. Hypnum dovrense Kindb. in mém. soc. de
Cherbourg 1894.

Denna art skiljes frân H. fastigiatum och H. lia-
mulosum genom de nagot nedlöpande bladen, som äro
nedvikna i kanterna pâ bada sidor af basaldelen eller
pâ ena sidan tili spetsen. — Blad tätt hopträngda,
helbräddade och langspetsade ; stammens blad tvärt
afsmalnande frân den ovala basen; öfre celler n jemn-
breda, de nedre aflanga; bashörnens celler rundade —
oyala, de egentliga hörncellerna (’’alarcellerna”) yidare
och hyalina. Sporgömme obekant. Tufvor täta, spar-
samt rotluddiga, svartaktigt bruna med gröna gren-
toppar eller bruugröna och silfverglänsande. Norge,
pâ klippor: Knudshö nära Kongsvold, 1,300 meter ö.
h.! Afven funnen i Finmarken af Apotekare W. Baur.

22. Oligotrichum parallelum Mitten.

Atrichuni Mitt. ; Sullivant icon, muscor. ; Oligotri¬
chum Kindb reyue bryol. 1894.

Denna art skiljes frân 0. hercynicum : Blad större
och bredare, stärkt vridna eller krusiga i torrt till-
ständ, ej slidbärande, pâ baksidan försedda med liera
längdstrimmor ; lameller länga (äfven pâ baksidan),
3 tili 6 pâ framsidan. Sporgömme smalare med gan-
ska längt skaft. Till denna art, som eljest förekom-
mer i Canadas Stillahafsdistrikt i den högre fjellregio-
nen, vill förf. räkna de exemplar, som Doktor E. Ny¬
man funnit i Norge vid Lysefjord, Juli 1893.

23. Polytrichum (Aloidella) Wahlenbergii Kindb.
revue bryol. 1894.

192

Skild frân P. capillare Richard : Blad nästan
spetsiga, svagt och otydligt tandade; skifvans kanter
framskjutande utanför lamellerna och mycket bredare
nedtill. Sporgömme ovalt eller cylindriskt.

Sveriges norra fjelltrakter : Wahlenberg fl. lappon.
(P. capillare var minas). Siberiska ex., samlade af
Lektor Arnell, äro mig benaget meddelade af Prof.
A. G. Nathorst.

24. Polgtrichum septemtrionale Swartz; Wahlenb.
fl. lapp.; Kindb. revue bryol. 1894.

Blad (torra) tilltryckta, korta, spetsiga, icke el¬
ler otydligt spetsade, endast nära spetsen kantade af
den dervid framskjutande skifvan, helbräddade eller
med mycket fâ tänder nära spetsen samt med myc¬
ket kort eller otydligt borst. Periketialblad med kort
udd, nästan utan lameller. Sporgömme klotrundt
eller bredt ovalt, utan kanter och bihang; lock med
kort udd. Stam ej hög, enkel eller obetydligt gre-
nig. Habitus af P. sexangulare .

Norge, Högsnydda nära Kongsvold!

25. Dicranum Bergeri Blandow *rigidum Kindb.

T), rigidum Kindb. Laubm. Schwed. u. Norw.

Blad stela, ej vâgiga, kort spetsade och spetsiga, nä¬
stan tilltryckta i torrt tillstând; nerv nästan genom-
löpande. Tufvor bleka eller hvitgröna, nästan utan
rotludd. Sporgömme obekant.

Öfverensstämmer med D. Bergeri i de upptill kô-
lade bladen m. m. Exemplar frân Strömstad äro mig
meddelade af D:r P. Olsson.

26. Dicranum subpalustre C. Müll, et Kindb.
catal. Canadian musci.

Blad finsâgade i större delen af den temligen
lânga och smala ôfre delen (’’spetsdelen”), mycket in-
bugtiga nedtill, nästan hopvikna vid basen af spets-
delen, stundom kort nedlöpande, icke utspärrade,
stundom vâgiga i torrt tillstând, sällan nâgot skôra;
coller sâsom hos D. scoparium; nerv utan lameller,

193

finsâgad upptill pâ baksidan, genomlöpande. Perike-
tialblad med langt borst. Sporgömme nästan slätt
eller slutligen (i torrt tillstand) faradt. Tufvor ofta
gulaktiga.

Denna art, som antagligen förvexlats med for¬
mer af D. scoparium och D. Bonjeani , är funnen i
Nord- Amerika af Macoun och Roll; i Sverige, Lule
Lappmark, af E. Nyman.

27. Dicranum algidum Kindb. revue bryol. 1896.

Blad helbräddade, nästan raka och upprätta (en¬
dast de öfversta böjda), smalare än hos D. fuscescens;
hörnceller vidgade, nästan likformiga ; öfriga celler
mycket porösa, i allmänhet länga; nerv mycket smal,
nästan slät pâ baksidan eller svagt sträf i den utlö-
pande delen. Tufvor mjuka, silkesglänsande, gröna
eller mörkgröna, nästan utan rotludd. Sporgömme
obekant. Liknar D. spadiceum Zetterstedt ; denna af-
viker genom de hoprullade bladen m. m.

Sverige, Lule Lappmark, och Norge, Lille Elve-
dal: E. Nyman. Afven i Canada, Klippbergen pâ
omkring 2,700 meters höjd öfver hafvet: Macoun.

28. Dicranum Spliagni Wahlenberg h. lapp on.

Liknar D. groenlandicum Bridel (D. tenuinerve

Zetterstedt) genom de helbräddade och hoprullade bla¬
den, den genomlöpande (ej utlöpande) och släta nerven.

Bladen äro nagot större, lösare tilltryckta eller
nagot böjda, mer längsamt afsmalnande; nerven (lik-
som hos D. elongatum) bredare. Sporgömme t är rakt
eller svagt böjdt. Tufvorna äro mindre täta.

Norge, nära Kongsvold! ^Sverige”: Wahlenberg.

29. Seligeria campylopoda Kindb. catal. Canad.
musci.

Liknar S. diversifolia Lindberg genom de korta,
nästan jemnbreda eller smalt äggrundt afLanga, sma-
ningom afsmalnande och trubbiga bladen samt det
smalt päronlika sporgömmet. Afviker genom de (mer

194

eller mindre) spetsiga öfre periketialbladen och det (i
fuktigt tillständ) stärkt bâgbojda sporgömmeskaftet.

Yäxer pâ kalkklippor. Norge, Nordlanden: A.
Blytt och Arnell. — Canada: Macoim.

30. Seligeria tristichoides Kindb. revue bryol.
1896.

Afviker frân S. tristicha: Blad bredare; nerv
icke tydligt utlöpande. Periketialblad tvärt afsmal-
nande; nerv genomlöpande eller kort utlöpande.

Norge, Salten: Schlegel och Arnell samt E.
Nyman.

31. Bryum speirophyllum Kindb. bulletino della
società botanica italiana, 8 Dec. 1895.

B. capillare var. flaccidum Schimper?

Afviker frân B. capillare: Blad slankiga, langt
nedlöpande och mycket isärstaende, skrynkliga och
icke vridna i torrt tillständ; deras kanter hafva en
smal list och äro i allmänhet helbräddade.

Sverige, troligen ej r., t. ex. i Smaland nära
Falerum! — Afven funnen i Schweiz och i Canada.

32. B. Ferchelii Funck.

Liknar B. elegans genom de korta, tilltryckta
och icke vridna bladen samt deras nästan rombiska
celler.

Bladen äro smä, tätt sittande, bredt äggrunda
— ovala med kort udd, i kanterna ej nedvikna samt
i allmänhet helbräddade med ingen eller otydlig list;
nerv of ta förkortad. Sporgömme litet, mycket smärre
än hos B. elegans; ]ocket är försedt med en vâr ta.
Tufvorna äro brungröna.

Yäxer pâ klippor, mest i fjelltrakter, t. ex. i
Norge, nära Kongsvold!

33. Bryum Kunzei Hornschuch.

Denna art star nära B. ccespiticium , men har
skottbladen tydligt tilltryckta.

Blad nästan genomskinliga genom de tunna cell-
väggarne och ringa klorofyll. Stammens blad nästan

195

aflânga, skottens bredt äggrunda, längre spetsade;
nerv längt utlöpande. Sporgömme smalt eller nästan
päronlikt, stärkt hopsnördt; lock med varta. Tufvor
täta, omkring 2 centimeter eller högre. Sporer om-
kring 0,01 millim. Liknar i habitus bâde B . cæspi-
ticium och B. filiforme .

Norge, nära Opdals kyrka !

34. Bryum subrotundum Bridel.

*B. turfaceum Kindb. n. subspecies.

Blad större, stundom smalt kantade ; nerv i all-
mänhet nästan genomlöpande eller knappt utlöpande.
Sporgömme större, brunt, med tydligare hals och
svagt hopsnördt i torrt tillstand; cilier mycket korta,
sällan utvecklade. Sporer smärre, föga mer än 0,01
millim. Stam mera tydlig. Tvabyggare. Skotten
äro knopplika liksom hos den äkta B. subrotundum.

Pa torfjord i Norge, nära Kongsvold !

35. Bryum submicro stegium Kindb. n. sp.

Liknar B. microstegium och B. subrotundum ge-

nom de knopplika skotten.

Blad bredt äggrundt lansettlika eller äggrundt
ahanga, spetsiga och vanligen langspetsade, rundtom
nedvikna och (atm. de öfre pa den fruktbärande stam¬
men) tydligt kantade, icke stora; nerv langt utlö¬
pande. Sporgömme blekbrunt, ovalt — aflangt, vanligen
litet, med kort hals; tänder gulaktiga; inre peristo-
mets flikar 7,fönsterlika’7, kortare än basalhinnan; cilier
langa och tandade; lock litet, med varta. Sporer
omkring 0,01 millim. Tvabyggare eller sambyggare.

Pâ bar jord i den öfre Subalpinregionen. Norge,
Dovre fjell, vid Goverlivand!

36. Bryum zonatum Schimper.

Star nära Bryum Limprichtii Kaurin; men bladen
äro större och mindre tätt sittande, nästan äggrunda
med kort udd, hvarken nedvikna eller med list, nâ-
got nedlöpande; nerv stundom nagot utlöpande. Spor-

196

gömme oeh blommor obekanta. Tufvor mycket tâta,
luddiga och ’’gördlade”, nedtill bruna, ofta höga.

Norge, nära Kongsvold pâ klippor!

37. Bryum zonati/orme Kindb. n. sp.

Blad tätt sittande, nästan runda, trubbade och
nästan trubbiga, stundom med listbärande kanter, de
öfversta med kort udd; nerv ej ntlôpande. Spor-
gömme och blommor ej funna. Liknar B. zonatum
men tufvorna äro lägre, heit och hâllet bruna.

Norge, nära Kongsvold pâ klippor!

38. Bryum flavescens Kindb. enumer. bryin. dov-
rens.; revue bryol. 1896.

Denna art star mellan B. arcticum och B. Lind-
bergii Kaurin, närmast den senare genom de ofta tan-
dade cilierna, det gulaktiga peristomet och de gul-
kantade bladen.

Blad kor ta, nästan aflânga, knappt nedvikna,
vanligen bredt gulkantade, ofta slutligen brunröda,
stundom nedlöpande; nerv kort utlöpande, gulaktig
eller brun. Sporgömme tjockt, nästan omvändt ägg-
formigt, snedt och ofta krökt, slutligen brunt; yttre
och inre peristom gula; cilier ofta med bihang. Stam
lag, mera tydligt tufvad än hos B. arcticum.

Vanligen synoik. Sporer stora.

Fjellklippor. Norge, nära Kongsvold!

39. Bryum (Webera) nitescens Kindb. (nytt
namn).

Bryum ("VVebera) nitens Kindb. Laubm. S. u. N.
(non Hooker).

Blad aflängt lansettlika, längre och mera spet-
sade än hos B. crudum , med guld- eller silkesglans
(icke opaliserande), de öfversta med ännu längre spets-
del. Sporgömme nästan upprätt eller svagt nedböjdt,
ej hopsnördt. Hanblommornas kalkblad upprätta.
Tufvor täta och luddiga. I allmänhet tvabyggare,
med knopplika hanblommor, sällan synoik. Ofta för-
blandad med Bryum longicollum Swartz.

197

Norge, nära Kongsvold, allmänt! Sverige, Lule
Lappmark: A. Grape. Afven funnen i Grönland.

40. Bryum (Webera) micro-commutatum Kindb.
n. sp.

Blad smâ, nästan boppackade, ovala — äggrunda,
trubbade eller med kort udd, svagt tandade, stundom
kort nedlöpande; celler icke vida; nerv ej utlöpande.
Tufvor lâga och gröna. Periketialblad sâsom hos B.
commutatum. — Afviker frän denna art genom nästan
klotrundt, mycket kortkalsadt, purpurrödt eller slut-
ligen mörkt brunrödt sporgömme, med brungula tän-
der och kort skaft.

Norge, nära Kongsvold!

Nägra ord om namnen Euphrasia tenuis och
micrantha och dermed betecknade
växtformer.

Af M. Brenner.

En i sednaste häfte af Botaniska Notiser tili mig
ställd uppmaning att ât en af mig ar 1885 med nam-
net tenuis betecknad Euphrasia- form gifva ett nytt
narnn, gifver mig anledning att om saväl denna som
en annan af mig med namnet E. micrantha benämnd
form yttra nagra ord. Ref. af prof. "Wettsteins Eu¬
phrasia Monografi klandrar i Botaniska Notiser prof.
Wettstein med anledning af att han, som är 1893 be-
nämnt en Euphrasia art E. tenuis , nu, dâ han ”upphôjer”
min var. tenuis till art, bibehäller mitt namn frân
1886 och ändrar sitt sednare gifna lika lydande namn
för en annan art. Tillika menar ref. att prof. Wett-

198

stein ej i akt tagit § 3 och § 60 mom. 2 af de pa
botaniska kongressen i Paris 1867 antagna s. k. De
Candolle’ska reglerna, af hvilka (enligt den tyska edi-
tionen) den förra som ledande grundsats fastställer,
att alla namn, som künde gifva upphof at misstag,
tvetydigheter eller förvexlingar, böra undvikas eller
aflägsnas, den sednare ater bestrider giltigheten af ett
namn om det är homonymt med underafdelningar eller
arter af samma slägte eller med underafdelningar af
sarnma art. Ref. anser att prof. W. i detta fall bort
bibehälla sitt 1893 gifna namn E. tenuis , emedan det
gafs sasom artnamn, och förkasta mitt 1886 gifna
namn tenuis , emedan formen da benämndes som varie-
tet och först nu upphöjts till art.

Med hänsyn tili den osäkerhet som beträffande
ett stört antal växtformers s. k. arträtt förefinnes,
bland annat just hvad de pa sednare tider inom de
gamla Linnéska arterna urskilda formerna vidkommer,
torde det dock böra medgifvas, att just det af prof.
W. följda förfaringssättet är det som säkrpst leder
tili förebyggande af misstag och förvexlingar, i det
han, oberoende af om en form benämnts som art el¬
ler varietet, tagit hänsyn tili det tidigast gifna nam-
net och i öfverensstämmelse härmed aflägsnat ett ge-
nom förbiseende senare tillkommet lika lydande namn.
Ref. uppmanar ocksä mig, att om jag anser i fräga
varande form vara art , gifva den ett namn. Alltsa,
om jag anser den vara art, bör jag gifva den ett annat
namn an det jag redan gifvifr, hvaraf torde följa, att,
om jag ej anser den vara art, ma den fâ behâlla sitt
namn (förutsatt att ej nâgon annan anser sig uppfor-
drad att genom ett nytt namn uppträda som formens
auktor), och salunda finge vi dâ en 1893 uppställd
art E. tenuis och en 1885 uppställd var. tenuis af E.
officinalis , resp. brevipila. Nu är emellertid fallet med
den af mig 1885 särskilda E. tenuis det, att den ej
i lika hög grad som andra former utgör en sjelfstän-

199

dig art, utan sannolikt endast en underart af E. bre-
vipila Burnat & Gremli. Det synes derföre som det
säkraste förfarandet för undvikande af missförstand
och förvexling vore, att vid fräga om namnen ej fä-
sta sa mycket afseende vid rangskalan, d. v. s. om
en form anses utgöra en högre eller lägre grupp,
utan, i öfverensstämmelse med prof. Wettsteins här
följda förfarande, icke tillâta ett och samma namns
användande för Here former af samma slägte, vare
sig de betraktas som arter eller varieteter, utan bi-
behälla endast ett, och da naturligtvis det äldsta. I
öfverensstämmelse härmed anser jag mig, som först
användt namnet tenuis för en Euphrasia-form, alltsa
ej böra genom ytterligare ett namn till det jag redan
gifvit föröka synonymernas antal i botaniken. Att
det ena af namnen latifolia i öfverensstämmelse här¬
med bör ändras, är sjelffallet.

Huru vexlande i sjelfva verket uppfattningen af
en forms betydeise eller värde kan vara, framgar
bland annat af det faktum, att icke den i fraga va-
rande tenuis är den enda bland de nu som arter be-
traktade Euphrasia-iormerna1 som Ursprungligen upp-
ställts och benämnts som varietet, ja, att tili och med
en frân E. officinalis sä väl skild art, som den af
mig 1869 särskilda och 1879 i tryck publicerade E.
micrantlfia , ar 1889, i likhet med öfriga frân E. offi¬
cinalis mer eller mindre afvikande former, med un-
dantag af E. gracilis Fr., ej ansetts värd att ens om-
nämnas i den andra upplagan af Herbarium Musci
Fennici , medan numera en af denna editions utgifvare
i sa hög grad synes hafva öfvertygats om rigtigheten
af dess särskiljande, att han ansett sig böra gifva
den ett nytt namn och salunda angifva sig som auk-
tor för denna form. Han benämner den nemligen
nu E. bottnica , och ref. i Botaniska Notiser gifver
honom deri rätt, medan prof. W. klandras för det
han godkänt namnet E. micrantha , som väl tidigare

200

af Reichenbach gifvits en annan form, men en form
som redan förut var benämnd och ej hade behof af
ett namn till, hvarigenom namnet micrantha enligt
Art. 60 mom. 1 af de De Candolle’ska reglerna i
denna mening ej fick användas, utan blef ledigt for
nâgon annan Euphrasia-form. Den omständigheten
att namnet micrantha Rchnb. ej är bortglömdt, utan
ännu 1893 användts, borde väl ej utgöra nagot hin¬
der för att, sedan man kommit under fund med dess
oanvändbarhet, upphöra att i denna mening begagna
det, och da kan ju nagot missförstand ej befaras,
isynnerhet sedan dess användning i annan mening i
ett sä betydande arbete som prof. Wettsteins mono-
grafi fastställts.

Att under sâdana omständigheter gifva min E.
micrantha ett nytt namn, vore ingenting mindre än
obetänksamt och skulle blott bidraga tili att öka den
systematiska oredan. Mom. 6 af art. 36 af de De
Candolle’ska reglerna rekommenderar visst undvikan-
det af namn som förut funnits i samma slägte och
sedermera blifvit synonymer, jemte det Commentar
tili Art. 59 berättigar en auktor att ändra ett namn
som han funnit olämpligt, men detta blott i det fall,
att detta namn äfven af alla andra botanister skulle
ändras, ty, heter det uttryckligen, Publikationen af
ett namn är ett faktum, som en auktor icke mer kan
taga tillbaka. Och hvad namngifvaren sjelf ej har
rätt tili, det kan väl förnuftigtvis ej medgifvas en
annan. Nu är fallet det, att slägtets monograf pa an-
förda skäl ej anser namnet E. micrantha Brenn, böra
ändras, och bör det derföre blifva bestaende.

Skulle ej detta hinder finnas, sa skulle jag, sa-
som jag redan, innan referatet i Botaniska Notiser
blef synligt, för Societas pro Fauna et Hora Fennica
den 13 Maj framhâllit, gerna med afseende â ofvan
nämnda art. 36 mom. 6 hafva ändrat mitt namn tili
t. ex. hebecalyx , hvilket anger ett af de förnämsta

201

kännetecknen för arten. För alla händelser kan nam-
net bottnica för denna form ej komma i fraga, ty,
sasom jag vid of van nämnda tillfälle framhöll, beteck-
nar detta namn, som enligt Wettsteins monografi
skulle motsvara heia min micrantha , med exemplar
fran Ulea och fran Woroninsk i ryska lappmarken,
enligt anteckning i Helsingfors’ universitets herbarium
en smâblommig, nästan glatt, till E. latifolia Pursh
förd form fran nämnda Woroninsk, af hvilken visser-
ligen en del exemplar af prof. Wettstein bestämts till
micrantha , men hvilken genom hvasspetsiga foder- och
skärmbladständer väsentligen skiljes fran den bland
annat genom korta, trubbiga tänder pa foder och
skärmblad utmärkte micrantha. Här föreligger alltsa
en sammanblandning af tvänne särskilda former, nem-
ligen E. micrantha Brenn., hvilken anträffats i Ulea
och Kuivaniemi i Norra Osterbotten och i trakten af
Brahestad och Gamla Karleby i Mellersta Österbotten,
samt den spetstandade formen frän Woroninsk, hvil¬
ken dessutom anträffats äfven i andra delar af lapp¬
marken och derföre skäligen künde benämnas lappo-
num , i fall ej det härför olämpliga namnet bottnica
anses böra tillkomma denna form.

Helsingfors den 30 Maj 1896.

[Till ofvanstäende anser jag mig böra tillägga endast
nâgra fä ord.

Art. 60 mom. 2 i Pariserreglerna af 1867 lyder i den
franska upplagan: “Quand il forme double emploi dans les
noms de classes ou de genres, ou dans les subdivisions ou
espèces du même genre, ou dans les subdivisions de la même
espèce“; och i den tyska upplagan: “Wenn er in den Clas¬
sen- und Gattungsnamen oder in den Unterabtheilungen und
Arten derselben Gattung, sowie mit den Unterabtheilungen
derselben Art Homonyme bilden würde“. Som man ser öf-
verensstämmer ej Brenners öfversättning füllt med den tyska
texten, i den han öfversatt ;’in” med rmed”. Det kan under

202

vissa fôrhâllanden blifva en heit olika mening, om man ej
öfversätter “dans“ (eller “in”) med “ibland“, ”uti”, ”inom”
eller ”hos”, utan med “med”, under den förutsättning att den
öfriga texten öfversättes lika i bäda fallen.

Min förmodan, att E. micrantha Rchb. ej ännu är eller
blir ett bortglömdt namn, har redan bekräftats af Druce,
som i en anmälan af Wextsteins arbete i Journal of Botany
yttrar om E. gracilis Fu.: “The oldest name which should
be accepted, according to our British plan, is E. micrantha
Reichb. FI. Germ. Exc. 358 (1831—2).”

Utgifvaren af Bot. Not.]

Smärre notiser.

Vetenskapsakademien d. 13 Maj. Professor Cleve
redogjorde för sina undersökningar öfver arktiska Diatoma-
ceer och omnämnde dervid uppträdandet af Ishafsplankton i
Skagerack under Februari. Till införande i Bihanget till
handl. antogs en af handling med titel: Diatoms from Baffins
Bay and Davis strait, collected by M. E. Nilsson, examined
by P. T. Cleve.

Den 10 Juni. Till införande i Bihanget till handl. an-
togos 2 afhandlingar l:o) Redogörelse för de svenska hydro-
grafiska undersökningarne 1896, Februari, under ledning af
G. Ekman, 0. Pettersson och A. Wijkander; Femte plank-
tonundersökningen; Vegetabilisk plankton, af prof. P. T.
Cleve; 2:o) Bidrag till kännedomen om Gotlands svampflora,
af studeranden Tycho Westergren. Sekreteraren aflemnade
till införande i Öfversigten en uppsats af d:r K. 0. E. Sten-
ström, En hieraciologisk exkursion till Femsjö i Smâland.

Vetenskapssocieteten d. 23 Maj. Prof. Cleve före-
drog om studiet af diatomaceerna sasorn medel att finna hafs-
strömmarnes förlopp.

Societas pro fauna et flora fennica. Den 11 April.
Prof. Sælan föredrog om nâgra anmärkningsvärda växtfynd
frân södra Karelen.

Ett resestipendium af 100 mk tilldelades stud. A. Ran-
taniemi för botaniska studier i Kemi socken.

Till publikation anmäldes: “Lichenes Sibiriæ meridiona-
lis, ad Krasnojarsk et Minusinsk annis 1888 — 92 collecti” af
Edv. Wainio, samt ’’Havaintoja Suomen Euphrasia-l ajeista”
af A. Osw. Kihlman.

203

Den 2 Maj. Lektor A. J. Mela föredrog om de finska
formerna af slägtet Nymphcea, uppställande härvid den nya
arten N. perversa.

D:r Kihlman refererade sin med stöd af Wettsteins arbe-
ten företagna granskning af de finska Euphrasies.

Bektor Brenner gjorde ett meddelande ang. en varietet
af Primula officinalis.

Den 13 Maj (arsmöte). Rektor Brenner uttalade sig
angaende uppfattningen af nagra Euphrasia- former ocli med-
delade notiser om utbredningen af andra arter.

Mag. K. Lindberg anmälde 8 för floran nya mossor samt
föredrog om särskilda växtfynd pa Karelska näset.

D:r E. Wainio förevisade ex. af den för floran nya Led-
dea Boutcillei frän Evo i Tavastland.

Rektor A. Arrhenius föredrog om formerna af Alchemilla
vulgaris L. i Finland.

Vetenskaplig forskningsfärd. I slutet af April
afreste öfver Baku, Bukhara och Samarkand en finsk veten¬
skaplig expedition bestâende af d:r Y. F. Brotherus, känd
genom sina tidigare resor för utforskandet af floran i Kau¬
kasus och Ryska Lappmarken, samt geologen, mag. K. E.
Stenroos, hvarjemte studeranden A. S. Czarnecki medföljer som
tolk och preparator. Afsigten är att använda sommarmäna-
derna för utforskandet af Ala-tau-bergen omkring sjön Issik-
kul ända tili närheten af kinesiska gränsen vid Mussart-pas-
set. Aterresan sker öfver Semipalatinsk och Omsk och man
hoppas vara tillbaka i Helsingfors i början af September. —
Äfven entomologen prof. J. Sahlberg har för afsigt att under
sommaren besöka dessa aflägsna trakter.

Reseanslag i Norge. Assistenten cand. real. H. H.
Gran har erhallit 1,980 kr. för att studera växtfysiologi i
Leipzig.

Prof. A. Blytt har erhallit 200 kr. för att göra sam-
lingar tili det botaniska museet i Kristiania, och öfverlärare
Dyring 300 kr. för att studera kärlväxtfloran i Nordlands
fjälldistrikt.

Resa tili Java. D:r E. 0. A. Nyman som erhällit
Regnellska botaniska resestipendiet vid Upsala universitet,
anträder i host sin resa till Java.

204

Professor Jluerswalds

(Drahtgitter pressen)

Jernträiis-Pressar 9

som i utlandet vunnit sä vidsträckt användning, medföra vid
växters pressning och torkning följande fördelar framför de
vanliga träpressarne :

1) Växterna torka pä betydligt kortare tid, emedan fuk-
tigheten hastigt afdunstar frân alla sidor, i synnerhet
om pressen upphänges pa ett solbelyst ställe.

2) Grapapperet behöfver ej ombytas sä ofta utan att lik-
väl växterna mögla eller svartna.

3) Pressen är mycket lätt och kan derför medföras pä
resor.

Pris: 3 kronor pr st.

Säljas i Karlstad mot efterkraf endast hos

JVygren & Âhlin.

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhallas:

Grâtt blompressningspapper format 405x470 mm. Pris pr ris 3, —
Hvitt „ „ 330x445 „ „ „ „ 10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 „ „ ,, „ 4,50

„ „ „ 11, bla „ 285x465 „ „ „ „ 7,75

„ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ 9 —

Obs! De bäda sistnärnnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehall,

Brenner, M., Mossor insamlade i Kajana Österbotten och an-
gränsande clelar af Norra Österbotten och Norra Karelen,
s. 183.

- , Nagra ord om namnen Euphrasia tenuis och micran-

tha och dermed betecknade växtformer, s. 197.

Hemmendoref, E., Scirpus parvulus Roem et Sch. funnen pa
Öland s. 172.

Kindberg, N. C., Om nägra skandinaviska mossarter, s. 189.

Malme, G. O., Lichenologiska notiser, V., s. 173.

- , Nya bidrag tili Södermanlands Hicracium-ß. ora, s. 157.

Smärre notiser, s. 202.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgj uteri- Aktiebolaget lS’/gOö.

Verlag von Wilhelm Engelmann in Leipzig.

^KÜNDIGUNG.

Im Unterzeichneten Verlage erscheint:

Synopsis

der

Mitteleuropäischen Flora

von

Paul Ascherson,

Dr. med. et phil., Professor der Botanik an der Universität zu Berlin.

In 3 Bänden zu 60 Bogen. Br. 8°.

Seit dem Erscheinen der zweiten Auflage von Koch’s Syn¬
opsis, also seit einem halten Jahrhundert, haben wir wohl zahlreiche
vortreffliche Provinzial- und Landesfloren, sowie monographische
Bearbeitungen einheimischer Pflanzengruppen, niemals aber eine
kritische Durcharbeitung des gesamten floristischen Materials für
das deutsch-österreichische Florengebiet im weitesten Sinne erhalten.

Prof. P. Ascherson, der Verfasser der allgemein geschätzten
und auch jetzt noch nach einem Menschenalter als mustergiltig ange¬
sehenen Flora der Provinz Brandenburg, hat die Herausgabe einer
derartigen kritischen Bearbeitung stets als das Ziel seiner wissen¬
schaftlichen Thätigkeit betrachtet. Er hat zu diesem Zwecke auf
zahlreichen Reisen einen grossen Teil des Gebietes aus eigener
Anschauung kennen gelernt und mit allen hervorragenden Fach¬
genossen persönliche Beziehungen angeknüpft. Seine Bestrebungen
wurden von Seiten der kgl. preussischen Akademie der Wissen¬
schaf len zu Berlin durch eine Beihilfe anerkannt.

2

Das Gebiet dieses Werkes ist bedeutend weiter bemessen als
das in Koch’s Synopsis und entspricht im ganzen dem der
Reichenbach’schen Flora germanica excursoria. Ausser dem
Deutschen Reiche, ganz Österreich -Ungarn mit Einschluss von
Bosnien und der Herzegovina, der Schweiz und dem Grossherzog¬
tum Luxemburg umfasst dasselbe noch die Niederlande, Belgien,
das Königreich Polen, die französischen und italienischen Alpen
und Montenegro.

Bei der systematischen Anordnung der höheren Gruppen sind
die , Natürlichen Pflanzenfamilien“ von Eng 1er und Prantl im
allgemeinen massgebend gewesen.

Der Verfasser hält bekanntlich in seiner Auffassung des Art¬
begriffes die richtige Mitte zwischen übermässiger Zersplitterung und
widernatürlicher Vereinigung. Abweichenden Anschauungen ist
durch Einführung der Begriffe „Unterart“ und „Gesamtart“ Rech¬
nung getragen. Ebenso ist Verfasser bemüht gewesen, alle wirklich
wichtigen Formen zu berücksichtigen, ohne sich in das Chaos un¬
bedeutender Abweichungen zu verlieren. Wie in der Flora von
Brandenburg war es sein Bestreben, die Bestimmung der Arten
und Formen durch eine übersichtliche, dabei aber den Forderungen
der Wissenschaftlichkeit nichts vergebende Anordnung zu er¬
leichtern; daher wird in dem genannten Werke dem Bedürfnisse
des Anfängers durch praktische Hinweise auf die am leichtesten
aufzufassenden Merkmale Rechnung getragen werden.

In Bezug auf die jetzt so brennende Nomenclaturfrage huldigt
der Verfasser dem Prioritätsprincipe, ohne sich den von gewisser
Seite angestrebten grundstürzenden Neuerungen anzuschliessen.

Bei dem ungeheueren Umfange des zu bewältigenden Stoffes
ist es die Absicht des Verfassers, eine Anzahl besonders schwieriger
formenreicher Gattungen von bewährten Monographen bearbeiten
zu lassen; bis jetzt haben ihre Mitwirkung zugesagt:

J. Freyn-Prag ( Thatictrwn , Rannuculus),

Dr. P. Graebner-Berlin ( Typlia und Sparganium ),

Max Schulze -Jena (Rosa, Viola).

Prof. Dr. R. v. Wettstein- Prag ( Sempervivum , Gentiana ,
Euphrasia).

3

Eine Satzprobe befindet sich auf der 4. Seite dieser Ankün¬
digung.

Das Werk erscheint in Lieferungen und in Bänden.

Die Lieferungen werden je 5 Bogen umfassen; demnach je
12 Lieferungen einen Band ergeben.

Der Preis pro Bogen wird auf 40 Pfg. festgesetzt.

Um ein schnelles Erscheinen zu ermöglichen, ist die Ausgabe
von Doppellieferungen (à 10 Bogen) vorgesehen.

Jährlich werden 6 einfache oder 3 Doppellieferungen er¬
scheinen. Es ist daher zu erwarten, dass das Werk in 6 Jahren
abgeschlossen sein wird.

Einzelne Lieferungen und Bände werden nicht abgegeben.

Den Abschluss des ganzen Werkes wird ein ausführliches
Sachregister bilden.

Zu Bestellungen bitte ich sich des nachstehenden Bestellscheins
zu bedienen.

Leipzig, im April 1896. Wilhelm Engelmann.
Bestellschein.

Von der Buchhandlung von . . .

in . bestelle ich

. Ascherson, Synopsis der Mitteleuropäischen Flora.

Lieferung 1 und ff.

Ascherson, Synopsis der Mitteleuropäischen Flora.
Band I und ff.

(Verlag von Wilhelm Engelmann in Leipzig.)

Ort und Datum: Name:

Satzprobe.

Asplenum.

53

vgl. HaraCié a. a. O. 208 ff. und Sulla vegetazioue delP isola di Lussiu III.
(XIY. Progr. dell’ I. R. Scuola nautica di Lussinpiccolo 1895) 11 ff.

(Verbreitung des Typus: Portugal; Mittelmeergebiet von Spanien
bis Syrien, etwas verbreiteter in der Westhälfte, doch auch da nirgends
häufig.) [¥[

9. ASPLENUM1).

(Asplénium L. Gen. pl. [ed. 1. 322] ed. 5. 485 (1754) veränd. Luerssen

Farnpfl. 148.)

(Franz.: Doradille.)

Vgl. S. 9, 48. Sori zur Seite des sie tragenden Nerven, selten
tlieil weise wie bei Athyrium über denselben hinübergreifend (S. athyrioidei),
oder zu beiden Seiten des Nerven Doppel-Sori, die einander die an¬
gehefteten Ränder ihrer Schleier zuwenden (S. diplazioidei s. S. 10).
Sahleier dem Sorus gleichgestaltet, den freien Rand fast immer dem
Mittelnerven des Abschnitts zu wendend (vgl. Nr. 32), selten rudimentär.
Mittelgrosse oder kleine Farne mit (bei unseren Arten) kurzer, dicht
spiralig beblätterter mehr oder weniger verzweigter Grundachse, aus der
sich ein meist dichter Büschel mehr oder weniger getheilter, meist über¬
winternder Blätter entwickelt, deren Stiel von einem oder zwei (dann
sich meist noch unter der Spreite vereinigenden) Leitbündeln durch¬
zogen wird.

Die bisher allgemein angenommene Gattung Ceterach kann wegen ihres (nicht
einmal völlig) fehlenden Schleiers um so weniger von Asplenum getrenut werden,
als das mit wohl ausgebildetem Schleier versehene indisch-abyssinische A. alternans
Wall, unserem 25. nahe verwandt ist. Die Begründung einer diese Art einschlies-
sendeu Gattung Ceterach, wie sie Kuhn (v. d. Decken Reisen in Ost- Afrika III
36 [1879]) versprach (vgl. Luerssen Farnpfl. 286) ist bis jetzt nicht gegeben.

Etwa 260 Arten aller Klimate.

A. Céterach2)' (Willd. Sp. pl. V. XXXXVII [1810]). Blätter
fiedertheilig, überwinternd. Leitbündel des Stiels bis zur Spreite ge¬
trennt verlaufend. Sori anfangs unter der dichten Spreuhaarbe¬
kleidung der Blattunterseite versteckt, mit rudimentärem (zu¬
weilen fehlendem) Schleier.

25. (1.) A. céteracli. (Franz.: Doradille; ital. : Erba ruggine;
kroat. : Sljezenica, Zlatinjak.) 2J.. Grundachse mit schwarzen, ähnlich wie

1) Vgl. S. 50. Der Name stammt von arcXrjv die Milz, wegen Anwendung
gegen Krankheiten dieses Organs.

2) Zuerst bei Matthaeus Sylvaticus. Soll ein deutsches Wort sein und
„krätzig“ bedeuten; wegen der Spreuhaarbekleidung.

BOTANISKA NOTI8ER

FÖR ÂR 1896

ÜTGIFNE

C. F. O. NORDSTEDT.

Häftet 5.

LUND 1896,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERT-AKTIEBOLAGET.

\

Svampar ur C. J. Johansons herbarium.

Af A. Gr. Eliasson.

Sysselsatt förra sommaren med att i Upsala bo
taniska museums samlingar inordna det svampher ba¬
rium, som C. J. J oh an son lemnade efter sig vid sin
död, anträffade jag i detsamma âtskilliga svampar,
som Johanson af en eller annan orsak lâtit ligga
obestämda. Efterföljande uppsats upptager blott en
del af dessa. Aterstoden, som utgör större delen och
som med ail sannolikhet innehâller âtskilligt nytt,
hoppas jag komma i tillfälle att fâ bearbeta en an¬
nan gang, dâ mera tid stâr till mitt förfogande än
da var fallet. I den af mig här nedan lemnade för-
teckningen följa de större svampgrupperna efter hvar-
andra i samma ordning som i sista delen af Saccardos
Sylloge Fungorum , men de tili samma grupp hörande
arterna äro uppräknade i bokstafsordning.

Uredineæ.

Cesoma Chelidonii Schwein. C. majus: ad Lenna
in Uplandia (J).

Chrysomyxa Empetri (Pers.) Bostr. E. nigrum: ad
Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ (J).

Coleosporium Campanula (Pers.) Lev. C. persices-
folia: ad Karlshamn in Blekingia (J).

Coleosporium Euphrasice (Schum.) Wint. Odontites
rubra: in Hökadal prope Karlshamn Blekingiæ (J).

Gymnosporangium tremelloides Hartig. I. Pyrits
Malus: ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ
(J), ad Karlshamn in Blekingia (J).

Melampsora Agrimonice (DC.) Dietet. A. Eupatoria :
ad Karlshamn in Blekingia (J).

Bot. Not. 1800.

14

206

Melampsora alpina Juel. Salix herbacea : in mon-
tibus Skarffjell Herjedaliæ (Henning), Ottfjell Jemt-
landiæ (J.), Tronfjeld Norvegiæ (Henning).

Melampsora betulina (Pers.) Tul. Betula nana:
in montibns Hâleggen et Areskutan Jemtlandiæ (J) ;
B. pubescens : ad Storlien, Ang et Are, in montibus
Vallistafjell et Âreskutan Jemtlandiæ; B. verrucosa :
in monte Kâlâsen Jemtlandiæ (J).

Melampsora farinosa (Pers.) Schroet. Salix caprea :
in monte Röstberget Herjedaliæ (Henning).

Melampsora Helioscopice (Pers.) Cast. Euphorbia
Helioscopia: ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smo-
landiæ (J).

Melampsora Lini (DC.) Tul. L. catharticum : ad
Lille Elvedal in Norvegia. (Henning).

Melampsora mixta (Schlecht.) Schroet. Salix re¬
pens: ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ (J).

Melampsora populina (Jacq.) Lév. P. balsamifera:
ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

Melampsora Tremulœ Tul. Popnhis tr émula: ad
Karlshamn in Blekingia (J).

Melampsora vernalis Niessl. Saxifraga granulata:
ad Kämpen prope Vexiô Smolandiæ (J).

Puccinia Angelicas (Schum.) Fckl. II, III. A. sil-
vestris : ad Karlshamn in Blekingia (J).

Puccinia Arenariæ (Schum.) Schroet. III. Are-
naria trinervia et Stellaria graminea: ad Karlshamn in
Blekingia (J).

Puccinia Bistortœ (Strauss) DC. II, III. Poly¬
gonum viviparum: ad Lille Elvedal in Norvegia (Hen¬
ning).

Puccinia Caricis (Schum.) Reb. III. C. glauca: ad
Yârdsberg in Ostrogothia (A. R. Dahlgren).

Puccinia Bioicæ Magnus. III. Car ex dioica: ad
Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ (J).

Puccinia Geranii-silvatici Karst. III. G. silvaticum :
in insula Frösön Jemtlandiæ (J).

207

Puccinia graminis Pers. III. Poa nemoralis : ad
Vreta udde prope Upsala Uplandiæ (J).

Puccinia Hdianthi Schwein. II, III. H. annaus:
in horto botanico Upsaliense (J), ad oppidum Vexiö
in Smolandia (J).

Puccinia Hieracii (Schum.) Mart. II, III. Cirsium
palustre: ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ
(J); Leontodon autumnalis ad oppidum Linköping in
Ostrogothia (Dahlstedt), ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs
Smolandiæ (J).

* Puccinia Lampsanœ (Schultz) Fckl. I. L. com¬
munis : ad Lassb}^ prope Upsala 18 27/583 (J).

Puccinia Menthœ Pers. II, III. M. arvensis : ad
Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ (J) ad Karls-
hamn in Blekingia (J).

*Astericsus ad nomen significat specie m antehac
in literatura mycologica in Suecia habitantem non
esse indicatam.

Puccinia obscur a. Schroet. II. Luzula campestris:
ad Are in Jemtlandia (J).

Puccinia paludosa Plowr. I. Pedicularis palustris:
ad Lenna in Uplandia (J).

Puccinia perplexans Plowr. I. Panunculus acj,is:
ad Tufvan prope oppidum Vexiö in Smolandia (J).

Puccinia Pimpinellce (Strauss) Link. Heracleum si-
biricum : I. in insula Frösön Jemtlandiæ (J), III. ad
Karlshamn in Blekingia (J).

Puccinia Poarum Niels. I. Tussilago Farfara : in
monte Tronfjeld Norvegiæ (Henning).

Puccinia Polygoni-amphïbii Pers. II, III. P. amphib .
ß terrestre : ad oppidum Karlshamn in Blekingia (J).

Puccinia septentrionalis Juel. I. Ihalictum alpinum:
in montibus Hamrafjäll in Herjedalia (Henning) et
Tronfjeld in Norvegia (Henning).

Puccinia suaveolens (Pers.) Rostr. II. Cirsium ar-
vense: in insula Frösön Jemtlandiæ (J).

208

* Pucci nia Thalictri Chev. III. T. flavum: ad
Nybro in par. Gothem Gotlandiæ 1 8 1 8/7 7 9 (C. M.
Lindman).

Puccinia Violœ (Sclium.) DC. I. V. arenaria : in
insula Frösön Jemtlandiæ (J); V. hirta: ad Karlshamn
in Blekingia (J).

Thecopsora Vacciniorum (Link.) Karst. Myrtillus
nigra : ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ
(J); M. uliginosa: ad Storlien in Jemtlandia (J).

Triphragmium Ulmariœ (Schum.) Link. I. Spircea
TJlmaria: ad Skye in Smolandia; I — III in insula
Frösön in Jemtlandia (J).

TJromyces Acetosœ Schroet. Rnmex Acetosa : I — III.
in insula Frösön Jemtlandiæ (J); I ad Tufvan prope
Vexiö in Smolandia (J .

TJromyces Aconiti-Lycoctoni (DC.) Wint. I. Aco¬
nitum septentrionale: in insula Frösön Jemtlandiæ (J);
in monte Tronfjeld Norvegiæ (Henning).

TJromyces Alchemillœ (Pers.) Fckl. II, III. A.
vulgaris: in insula Frösön et ad Storlien Jemtlan¬
diæ (J).

TJromyces Dactylidis Otth. I. Ranunculus repens :
ad oppidum Vexiö in Smolandia (J).

TJromyces Faboe (Pers.) d. By. I, III. Ervum hir-
sutum: ad Karlshamn in Blekingia (J).

TJromyces Pliacæ-frigidœ (Wahlenb.) Hariot. III.
Phaca frigicla: in monte Stora Midtakläppen Herje-
daliæ (Henning).

TJromyces Ficarice (Schum.) Lév. III. F. verna:
ad Telestad prope Vexiö Smolandiæ (J).

TJromyces Poce Kabh. I. Ficaria verna : ad Tele¬
stad prope Vexiö in Smolandia (J).

TJromyces Trifolii (Hedw.) Lév. I — III. T. repens:
ad oppidum Karlshamn in Blekingia (J).

TJromyces Valeriance (Schum.) Fckl. I. F. dioica :
ad Isgärde in insula Oelandia (J).

209

Ustilagineæ.

Cinractia Car ids (Pers.) Magn. C. alpina : in
monte Skarffjell Herjedaliæ (Henning); C. capillaris:
in monte Tronfjeld Norvegiæ (Henning); C. panicea:
in monte Skarffjell in Herjedalia (Henning); C. ri -
gida: in monte Tronfjeld Norvegiæ (Henning); C. va -
ginata : in montibus Tronfjeld (Henning) et Tonsâsen
(Malmgren) Norvegiæ, in monte Njammats et ad
Qvikkjokk in Lapponia Lulense (Lagerheim).

*Doassansia Rottoniœ (Rostr.) de Toni. H. palu¬
stris: ad oppidum Karlshamn in Blekingia 18/s83 (J).

Entyloma Calendulœ (Oud.) d. By. G. officinalis :
ad Karlshamn in Blekingia (J).

* Entyloma canescens Schroet. Myosotis palustris ;
ad Lenna in Uplandia 1824/685 (J), ad Sunnansjö in
par. O. Thorsâs Smolandiæ (J).

Entyloma microsporum (Ung.) Schroet. Ranuncu-
lus Flammula: ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smo¬
landiæ (J).

Entyloma Ranunculi (Bon.) Schroet. Eicaria verna :
ad Telestad prope Vexiô Smolandiæ (J).

Sphacelotheca Hydropiperis (Schum.) d. By. Poly¬
gonum Persicaria: in Djurgârden ad Stockholm (J).

Urocystis Anemones (Pers.) Schroet. Aconitum
septentrionale: in Tronfjeld Norvegiæ (Henning); Pul¬
satilla vulgaris: ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smo¬
landiæ; Ranunculus repens: ad Hammarby Linnæi prope
Upsala Uplandiæ (J).

Urocystis occulta (Wallr.) Rabh. Recale cereale? :
ad Skokloster in Uplandia (J).

Ustilago Bistor stamm, (UC.) Körn; Polygonum vivi -
par um: ad Lille Elvedal in Norvegia (Henning).

Ustilago longissima (Sow.) Tul. Glyceria aquatica:
ad Karlshamn in Blekingia (J).

Ustilago utriculosa (Nees.) Fckl. Polygonum lapa-
thifolium: ad Lenna in Uplandia (J).

210

Phy corny cetes.

Feronospora Dianthi d. By. Agrostemma Githago :
ad oppidum Upsala 18/684 (J),

Feronospora grisea (Ung.) d. By. Veronica arven-
sis : ad Hunna in par. Skatelöf Smolandiæ (J); V.
serpylli folia: ad Lenna et ad Upsala in Uplandia, ad
Tufvan prope oppidum Vexiö et ad Skye in Smo-
landia (J).

Feronospora leptosperma d. By. Matricaria inodor a:
ad Väsby in Uplandia (J).

* Feronospora Linariœ Fckl. L. vidgaris : ad Karls-
hamn in Blekingia 18/88B (J).

Feronospora obovata Bon. Spergula arvensis : ad
Upsala in Uplandia 1885 (J).

Feronospora parasitica (Pers.) d. By. Car damine pra¬
tensis: ad Sunnansjö in par. 0. Thorsâs Smolandiæ:
Draba verna: ad Lassby prope oppidum Upsala (J).

Feronospora Fotentillœ d. By. Agrimonia sp . : in
horto bot. Upsaliense (J).

* Feronospora Rumicis Corda. R. Acetosella : ad
Karlshamn in Blekingia (J), ad Lassby prope Upsala
Uplandiæ 1827/583 (J).

Feronospora Trifoliorum d. By. Astragalus alpi-
nus: ad Are in Jemtlandia (J); Trifolium pratense :
ad Liunæi Hammarby prope Upsala (J;.

Feronospora Violce d. By. V. biflora: in monte
Areskutan Jemtlandiæ (J), in monte Hamrafjell Her-
jedaliæ (Henning).

Fhysoderma Menyanthis d By. M. trifoliata: ad
Are in Jemtlandia (J), ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs
Smolandiæ (J).

Flasmopara nivea (Ung.) Schroet. Angelica silve-
stris: ad« Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ
(J): Cerefolium silvestre: ad Bergsbrunna prope Up¬
sala Uplandiæ (J).

Flasmopara pusilla (Ung.) Schroet. Geranium silva-
ticum: ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

V

Synchytrium Anemones (DC.) Wor. A. nemorosa:
ad Are in Jemtlandia (J).

Synchytrium aureum Schroet. Spirœa TJhnaria : ad
Are in Jemtlandia (J).

Pyrenomycetes.

Claviceps purpurea (Fr.) Tal. Sclerotium. Hor-
deum vulgare : ad Hammarby Linnæi prope Upsala in
Uplandia (J).

* D imerosp orium abjectum (Lib.) Fckl. Veronica offi¬
cinalis: in monte Benfjellet Jemtlandiæ 18/s84 (J).

Dothidella betulina (Fr.) Sacc. Betula nana: in
monte Lomfjeld Norvegiæ (C. Indebetou), in monte
Skarffjell Herjedaliæ (Henning).

Erysiphe Cichoriacedrum DC. Hieracium prenan-
thoides: in horto bot. Upsaliense (J).

Erysiplie communis (Wallr.) Fr. Trichera arvensis :
ad Hunna in par. Skatelöf Smolandiæ (J).

Gibber a Vaccinii (Sow.) Fr. V. vitis idcea: in
monte Areskutan Jemtlandiæ (J).

Lophodermium juniperinum (Fr.) de Not. J. com¬
munis: ad Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ (J).

Microsphcera Lonicerœ (DC.) Wint. Lonicera sp
in horto botanico Upsaliense (J).

* Phæosphæ relia Juncaginearum (Lasch et Schroet.)
Sacc. Triglochin palustre: ad Sunnansjö in par. O.
Thorsâs Smolandiæ lUVgSd (J).

* Physalospora Astragali (Lasch.) Sacc. A. danicus:
ad Alnarp in Scania 18/782 (J. A. Gabrielsson).

Podosphera triclactyl a (Wallr.) d. By. Prunus Pa-
dus: ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

Poly stigma obscurum Juel. Astragalus oroboides : in
monte Hâieggen Jemtlandiæ (J).

Poly stigma ochraccum (Wahlenb.) Sacc. Prunus Pa-
dus : ad Are in Jemtlandia (J).

Polystigma rubrum (Pers.) DC. Prunus spinosa :
ad Karlshamn in Blekingia (J).

212

Sphcerella depazeceformis (Awd.) Ces. et de Not. Oxalis
Acctosella: ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

Sphcerella innumerella Karst. Comarum palustre:
ad Are in Jemtlandia (J).

* Sphcerella Iridis Auersw. I. Pseudacorus: ad Sun¬
nansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ 182/983 (J).

Sphcerella stemmatea (Fr.) Romell. Vaccin iu m vitis
idcea : ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

Sphœrotlieca Castagnci Lév. Alchemilla vulgaris : in
monte Areskutan Jemtlandiæ (J); Astragalus alpinus :
ad Are in Jemtlandia; Geranium silvaticum: in monte
Tâljstensberget Jemtlandiæ (J); Hieracium sp.: in
monte Areskutan Jemtlandiæ; Melampyrum silvaticum:
ad Äng in Jemtlandia (J).

Sphœrotlieca Epilobii (Link) d. By. Epilobiitm sp.
in monte Snasahögen Jemtlandiæ (J).

Stigmatea Robcrtiani Fr. Geranium Roher tianum :
ad Vreta udde prope Upsala (J).

Venturia Dickici (B. et Br.) Ces. et de Not. Lin-
nœa borealis: in monte Röstberget Herjedaliæ (Hen¬
ning), in monte Areskutan Jemtlandiæ (J).

Venturia Kunzei Sacc. Rubus idœus: ad Sunnansjö
in par. O. Thorsâs Smolandiæ (J).

Discomj’cetes.

Exoascus Tosquinetii (West.) Sadeb. Alnus gluti-
nosa: ad Are in Jemtlandia (J).

Magnusiella Potentillœ (Farl.) Sadeb. Potentilla
Tormentilla: ad Storlien in Jemtlandia (J).

Pseudopezisa vernalis (Fckl.) Sacc. Galium boreale :
ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

Pseudorhytisma Bistortœ Juel. Polygonum vivipa-
rum : ad Are et in monte Snasahögen Jemtlandiæ (J).

Rhytisma Andromedœ (Pers.) Fr. A. polifolia: in
monte Renfjell Jemtlandiæ (J).

Rhytisma salicinum (Pers.) Fr. Salix hcrbacea:
in montibus Areskutan et Bunnerfjell Jemtlandiæ (J);

213

S. reticulata : in monte Tronfjeld Norvegiæ (Henning),
in montibus Midtâklâppen Herjedaliæ (Henning) et
Snasahögen Jemtlandiæ (J).

Scleroderris aggregata (Lasch.) Rehm. Euphrasia
officinalis: ad Qvikkjokk in Lapponia Lulense (La¬
gerheim), in monte Areskutan Jemtlandiæ (J).

Stamnaria Equiseti (Hoffm.) Sacc.) Equisetum sp
ad Are in Jemtlandia (J).

Taphrina carnea Johans. Betula intermedia: ad
Storlien in Jemtlandia (J); B. nana: in montibus
Hâleggen Jemtlandiæ (J) et Hamrafjell Herjedaliæ
(Henning); B. odorata: ad Are in Jemtlandia (J),
ad Malmagen in Herjedalia (Henning).

Sphæropsideæ.

Phyllosticta cruenta (Hr.) Kx. Convallaria Polygo-
natum: ad Karlshamn in Blekingia (J).

Septoria Btibi West. R. saxatilis: ad Sunnansjö
in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

Septoria scabiosœcola Desm. Succisa pratensis: ad
Vagga prope Karlshamn in Blekingia (J).

Septoria Scutellarice Thüm. S. galericulata: ad Sun¬
nansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ (J).

* Septoria Stellar iæ Rob. et Desm. S. media: ad
Sunnansjö in par. O. Thorsâs Smolandiæ 18/682 (J).

Septoria Trientalis (Lasch.) Romeil. T. europæa :
ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ (J).

Hyphomycetes.

*Bostrichonema alpestre Ces. Bolygonum viviparum
ad Lenna in Uplandia (J), in montibus Tâljstens-
berget, Renfjellet, Areskutan 187/?8J et ad Are in
Jemtlandia (J).

*Ovularia Bistortæ (Fckl.) Sacc. Polygonum Bis-
torta: ad Sunnansjö in par. Ö. Thorsâs Smolandiæ
18/683 (J).

214

Ovularia pusilla (Ung.) Sacc. Alchemilla vulgaris:
ad Are in Jemtlandia (J), ad Sunnansjö in par. Ö.
Thorsâs Smolandiæ (J).

Polythrincium Trifolii Kunze. T. repens : in monte
Funäsdalsberget Herjedaliæ (Henning).

Om en art Puccinia paa Polemonium
coeruleum.

Af Carl Stormer. ,

Paa en botanisertur i Augladalen i söndre Fron
i Gudbrandsdalen 22 Juli 1896 fandt jeg en Puccinia
paa Polemonium coeruleum som vistnok er en ny art.
Beskrivelsen er, som fölger:

Saarene dels paa bladenes underside, rundagtige,
chocoladefarvede, 0,2 — 1,5 mm. i diameter, dannede
af en eller flere höbe, dels paa bladstilkene, og da
större, 5 — 20 mm. lange, dannede af sammenflydende
mind re höbe.

Jeg fandt kun vintersporer. Disse jevne eller
svagt indsnörede paa midten, mod stilken undertiden
afsmalnende, i reglen ikke. Længde uden stilk 35
— 50 ju. bredde 12 — 19 ju, stilken 50 — 60 ju lang.
Spor erne varier er i form, dels længere og smalere, dels
kortere og tykkere; de to celler i reglen lige store;
væggen glat, i spidsen af sporen forsynet med en 3
— 8 ju lang, but papille.

Da der mig bekjendt hidtil ikke er fundet nogen
Puccinia paa Polemonium, er jeg tilböilig til at an-
tage, at den er en ny art. Den künde da passende
kaldes Puccinia Polemonii.

Christiania 20 august 1896.

Bot. Not. 18'jG.

215

Om Malva Alcea L. X moschata L. och dess
förekomst i Sverige.

Af Tycho Westergren.

Ofvanstäende hybrid, veterligen icke förut upp-
märksammad inom värt floromrade, iakttog jag för
första gangen i augusti manad 1895 vid Forsa gard
i Hejde socken pa Gotland. Af stamarterna förekom-
mer Malva Alcea i denna trakt allmänt spridd utmed
vägar och vid gârdar; Malva moschata har jag däre-
mot endast observerat vid Forsa, där den uppträdde
i en hvitblommig form tämligen rikligt pa ett be-
gränsadt omrade. Bland de i närheten befintliga
ständen af M. Alcea utmärkte sig ett ovanligt hög-
växt och frodigt exemplar frân de öfriga genom nagot
ljusare blomfärg, och detta visade sig vid närmare
granskning tillhöra ifragavarande hybrida kombina-
tion. Vid närmare undersökning af lokalen päträffa-
des ytterligare nagra yngre individ af densamma.

Den hybrida natnren är hos AI. Alcea X moschata
synnerligen tydlig och ntpräglad. De nästan fullkom-
ligt felslagna karpellerna och förekomsten af endast
15 — 25 °'0 dugligt pollen samt i öfrigt tydliga inter-
mediära karakterer sätta densamma utom allt tvifvel.
Hvad som emellertid framför allt ntgör denna forms
”notum characteristicnm” är stjälkens harbeklädnad,
som utgör en kombination af de bägge föräldrarnas :
en blandning af länga, utspärrade, enkla har sasom
hos M. moschata och tili stjälken tryckta stjärnhär
som hos M. Alcea. Denna karakter gör, att man lät-
teligen igenkänner hybriden, äfven da inga florala de-
lar äro utvecklade.

I. Urban ]) beskrifver Al. Alcea X moschata för
första gangen 1880 sasom spontant uppkommen i bo-

*) — , Zwei neue Malvaceen-Bastarde. (Verhandl. des Botan.
Vereins der Provinz Brandenburg. 22 Jalirg. 1880. Berlin 1881s.

Bot. Not. 1896.

216

taniska trädgarden i Berlin. Nâgon vidare uppgift
om hybridens förekomst har jag icke paträffat i den
mig tillgängliga floristiska litteraturen. Dock synes
det mig, med kännedom -om den stora benägenhet för
korsning, som förefinnes hos i botaniska trädgärdar
odlade Malvaceer, som om M. Alcea X moschata med
framgang borde kunna eftersökas öfverallt, dar de
bada stamarterna förekomma blandade. Sâlunda pä-
träffade jag förliden hösfc hybriden i fraga pa tvenne
stallen i Bergianska trädgarden vid Stockholm, dar
den tydligen äfvenledes uppstatt spontant, samt ytter-
ligare i augusti innevarande âr vid Frigges i Hemse
socken pa Gotland. — I forks herbarium finnes ett
exemplar, signeradt M. Alcea L., fran Östergötland,
Skönberga socken, Bolltorp vid torpet Stora Brink
(25/7 1894 leg. August Stackeiber g\ hvaraf en del vi¬
sât sig i följd at harbeklädnaden och degenereradt pol¬
len böra hänföras till M. Alcea X moschata. — Bland
den ansenliga mängd af M. Alcea och M. moschata y
som finnes i Upsala botaniska museums samlingar,
har jag paträffat säker M. Alcea X moschata fran föl-
jande lokaler: Gotland, Klinte s:n vid Mölnare (1|8
1849; ’’Herb. Norm.”; sub nom. M. Alcea)] Östergöt¬
land, Wârdsbergs s:n, i en âker vid Bingstorp, nära
Bosenlund (16|8 1879 leg. A. B. Dahlgren; s. n.

M. moschata)] Uppland, Norrtelje (21j7 1863 leg. N.
H. Hybbinette, Herb. Th. Fries; s. n. M. moschata).

Dâ mina iakttagelser öfver de af mig funna for-
merna af M. Alcea X moschata i allt icke öfverens-
stämma med de af Urban anf. st. offentliggjorda, och
dessutom en del tillägg skulle kunna göras, torde en
närmare beskrifning pa hybriden här vara pa sin plats
med hufvudsaklig uppmärksamhet fäst vid de karak-
terer, hvarigenom den skiljer sig fran sina respektive
stamarter.

Stjälken är vanligen fran midten (stundom ända
fran de nedersta bladvecken) försedd med langa gre-

217

Fig. 1—5. Heterophylli hos Malva Alcea X moscliata. Bla¬
den äro numrerade i uppstigande följd. Form. 1/2.

Fig. 6. Blad af Malva Alcea (a), Malva Alcea X moscliata
(b) och M. moscliata (c) vid lika hôjd pâ stjälken. Form. J/2.

218

nar, nâgot blädaggig som hos M. moschata samt, lik-
.som blad och foder, beklädd med länga, utspärrade och
ogrenade hâr som hos M. moschata med inströdda
stjärnhar som hos M. Alcea. 1 )

I anseende tili bladen företer M. Alcea X mo¬
schata i mahända ännu högre grad än stamarterna
exempel pâ en frân stjälkens bas ända tili toppen suc-
cessivt fortgaende heterophylli. Denna askadliggöres
lättast genom vidfogade fig. 1 . Vid stjälkens bas äro
bladen heia eller grundt inskurna, njurlika, öfverga
sä smaningom tili vid stjälkens midt handlikt 5-de-
lade eller stundom rättare 3-delade, i det att blad-
skifvans basalflikar nâgot sammanhänga med flikarna
närmast ofvanför, upptill aftaga de stärkt i storlek
och blifva 3-delade; tillika aftaga bladskaften sma¬
ningom uppât i längd. Enär dessutom bade M. Alcea
och M. moschata utom nämnda höggradiga hetero¬
phylli hvad bladformen beträffar äro underkastade en
tämligen stör individuell variation, inses lätt, att de
karakterer, som hos hybriden kunna hämtas frân bla¬
den, maste hafva endast ett underordnadt värde. De
härhos (fig. 6, a, c) afbildade bladen af M. Alcea och
M. moschata härröra frân stjälkens midt, emedan de
därifran utgäende bladen torde kunna anses som de
för växten mest karakteristiska och normala, och äro
sädana de förekomma pâ lokalen i Hejde; de repré¬
sentera tillika den bladform, som jag funnit vara hos
ofvannämnda arter utan gensägelse allmännast före-
kommande. 2) Jämför man med dessa ett blad af M.

*) Anmärkas ma, att M. moschata icke heit och hallet saknar
stjärnhar, enär de finnas a fodret, blandade med enkla hâr, liksom
ock, att M. Alcea understundom är sparsamt försedd med enkla
hâr â stjälkens nedersta del; det oaktadt synes behäringen utgöra
ett särdeles godt kännetecken.

2) Den mest anmärkningsvärda afvik eisen i bladformen hos M
Alcea är, som bekant, f. fastigiata Koch ( M, . fastigiata Cav.) med
nästan heia bladflikar, hvilken jag pâ Gotland iakttagit flerestädes
i Hejde och Hemse socknar. — En form af M. moschata , nog sä

219

Alcea X moschata vid lika hög insertion pâ stjälken,
sa visar detta en tydligt intermediär form (fig. 6, b).
Hufvudflikarna äro- parklufna, djupare än hos M. Al¬
cea , men ej sa djupt som hos M. moschata; dessas si-
doflikar äro smalare än hos M. Alcea , men bredare
än hos M. moschata , ofta nästan hela eller blott tan-
dade som hos M. Alcea. Nâgon större afvikelse frân
ofvannämnda bladform har jag icke observerat hos
de exemplar, som jag sett af hybriden frân andra hall.

Ytterfodrets blad äro vanligen ovala, hos M. Alcea
vanligen omvändt äggrnnda med utdragen spets, hos M.
moschata jämnbreda — jämnbredt lancettlika. Kronbla-
den variera liksom hos stamarterna tili form och färg:
hos formen frân Hejde äro de längre och smalare^ i
spetsen tämligen djupt klufna (tili nära */3 af skif-
vans längd) samt tili färgen ljusvioletta ; hos Hemse-
formen mer korta och breda, i spetsen grundt urnupna
samt tili färgen mycket ljust violetta — nästan hvita. x)

De tili 75 à 85 procent felslagna pollenkornen
variera sinsemellan mycket i storlek, men äro vanli¬
gen blott hälften sä stora som de normala eller än
mindre. * 2) Karpellerna äro tili sin öfversta del hâr-
beklädda, men för öfrigt fulikomligt glatta (hos M.
moschata öfverallt hâriga, hos M. Alcea glatta). En¬
dast omkring 5 0/0 af dem hinna tili normal utveck-
ling: hvarje klyffrukt bestär af ett större antal out-
vecklade och snart bortvissnande karpeller, som ej ens
uppnä hälften af den vanliga storleken, samt 1 eller
2, som svälla och närma sig eller antaga normal stor-

anmärkningsvärd som M. Alcea f. fastigiata. har alla stjälkbladen
heia eller grundt inskurna och är = f. Ramon diana Gr. & Godr.
Flore de France I p. 289; jag har sett densamma i Levede pâ
Gotland.

9 Alldeles samma färg har M. Alcea i denna trakt; M. mo¬
schata förekommer dar endast hvitblommig.

2) Da pollenkornen hos Malvaceae äro ovanligt stora. kan denna
skillnad i storleken iakttagas redan med en god lup.

220

lek samt till en del ocksâ uppnä fullkomlig mognad.
— Örtstandet luktar mysk liksom M. moschata.

Slutligen meddelar jag i korthet följande skema-
tiska öfversikt af de viktigaste karakterer, som skilja
M. Alcea X moscliata och dess stamformer:

31. Alcea

31. moschata

31. Alcea x moschata

Stjälk

stjärnharig

med langa, enkla
här.

med blandning af bada
slagen.

Ytterfodrets blad

omvändt äggrunda

jämnbreda— smalt
lancettlika

ovala

Pollen

fullgodt

fullgodt

tili 75 à 85 °|0 odugligt.

Karpeller

glatta, normalt ut-
vecklade

öfverallt hariga, nor¬
mal! utvecklade

upptill hariga, eljes glat-
ta tili 95 "Io felslagna.

Äfven hvad blomningstiden beträffar synes Malva
Alcea X moschata intaga en intermediär ställning.
Jag har odlat respektive former under likadana för-
hällanden och antecknat blomningens inträdande:

för M. moschata den 25 Juni,

,, M. Alcea X moschata den 5 Juli,

,, M. Alcea den 16 Juli.

Hvad angar affiniteten med stamarterna, sa lik-
nar utaf de af mig undersökta formerna formen ifrän
Hemse genom nagot bredare bladflikar, ymnigare
stjärnhar och föga bladaggig stjälk mera M. Alcea ,
under det att Hejde-formen har nâgot mer findelade
blad, föga stjärnharig och mer bladaggig stjälk samt
därutinnan mera öfverensstämmer med M. moschata.

Upsala i Augusti 1896.

221

Batrachium peltatum (Schrank) *suecicum nom. nov.

Syn: B. peltatum Fr. Herb. norm. XII. 48.

Foliis natantibus plus incisis, rotundis ; foliis sub-
mersis pedunculatis, eorum partibus infimis longis,
superioribus frequentibus, curtis et dense aggregatis ;
floribus magnis, longe pedunculatis ; foliis snbtus, va-
ginis foliorum et carpidibus vel glabris vel hirsutis.
In aqua rapide fluente partibus superioribus foliorum
submersorum longis itaque ut totum folium penicillum
densum mollemque facit.

Crescit in Finmarkia norvegica, in Suecia boreali
et media usque ad Götaelf et Motalaström, in Fin¬
landia, in paeninsula Kola et Karelia rossica.

O. Gelert.

Lunds Botaniska Förenings förhandlingar.

LI. Den 30 Mars 1896.

1. Professor Areschoüg demonstrerade groddplan-
tor af Aesculus Hippo castanum och Castanea vesca ,
deribland nâgra af den senare, som kommit ur frön
med tvâ embryoner.

2. Professor Berggren demonstrerade en del lef-
vermossor tillhörande slägtena Caesia , Scapania , Nardia ,
Biplophyllum , Temnoma , Jungermannia) Chandonothus ,
Anas trophy l lum) Lemhidium , Ccphalozia , Chiloscyphus ,
Lophocolea , Balantiopsis , Lindigina , Tylimanthus , Acro-
bolbus och Marsupidium , de fiesta frail Nya Zeeland
och bland dessa ett större antal nya arter.

LII. Den 15 Maj 1896.

1. Amanuens Hj. Möller demonstrerade i an-
slutning till Wettsteins monografi öfver Euphrasia de
^venska arterna af detta slägte.

2. Kand. K. Nordstrom förevisade ett exemplar
af hybriden Eriger on acris X canadensis , af honom
funnet vid Greifswald.

Bot. Not. 18(.)6.

15

222

LUI. Den 17 Oktober 1896.

1. Professor Berggren förevisade ett större antal
mossor insamlade vid Tanuin och Qvistrum i Bo-
huslän under sistlidne sommar.

2. Araanuens H. G. Simmons demonstrerade :

Fontinalis antipyretica L. ß monensis Cardot

et Simmons nova var.

Forme robuste, d’un vert jaunâtre plus ou moins
cuivré; rameaux très étalés, obtus ou peu atténués.
Feuilles grandes, molles, très étalées, à carène parfois
peu distincte, largement ovales — lancéolées briève¬
ment acuminées, entières ou denticulées au sommet.
Capsule immergée, anguleuse, plissée et resserrée
sous l’orifice à l’état sec. Péristome comme dans
le type.

Forme voisine de la var. taxa Milde, mais plus
robuste. La forme de la capsule à l’état sec la ra-
proche du F. avernica Ben. mais celui-ci a les ram¬
eaux plus nombreux, plus allongés, très atténués, et les
feuilles moins larges, plus longuement acuminées et
d’un tissus plus ferme.

Trouvée le 2 juin 1898 dans un grand étangs
nommé ’’Skriverkanalen” dans le parc de Liselund
dans Pile danoise de Möen. Elle flottait librement
dans l’eau mais paraissait néanmoins en pleine vie
et fructifiait abondamment.

3. Kand. K. B. Nordstrom förevisade en form
af Lobelia Dortmanna frân Slagesnässjön i Kyrkhults
s:n, norra Blekinge. Den syntes vara att hänfora
till /. ramosa Mure, frân hvilken den dock afvek ge-
nom spensligare växt samt fâtaligare och mera fâ-
blomstriga grenar.

Bot. Sot. 1890.

223

Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga
sällskapet i Upsala.

Den 12 febr. 1895.

1. Om den anatomiska byggnaden hos Par-
nassia palustris.

Af O. Rosenberg.

Atskilliga författare hafva redan undersökt Par-
nassia palustris i sa väl morfologiskt som anatomiskt
afseende, men hufvudsakligen endast i förbigaende
eller blott tili vissa speciella delar. Sa bar Zoff *) be-
skrifvit garfamnets förekomst; Thouvenin 1 2) bar värk-
ställt en jämförande anatomisk undersökning af bela
gruppen Saxifragaceae ocb därvid äfven omtalat Par-
nassia. Atskilligt finnes dock ännu att tillägga; jag
boppas därför snart fa publicera en mera ingaende
undersökning af ifragavarande växt, men vill dock
redan nu redogöra i kort bet för nagra mera an-
märkningsvärda, ej förut papekade anatomiska för-
ballanden.

I roten förekommer närmast under epidermis ett
ganska egendomligt cellskikt; Tbouvenin kallar det
assise subéreuse ocb beskrifver det sâsom en väf-
nad af stora celler, bvars innebäll utgöres af en vat-
tenklar vätska. Detta cellskikt visar sig emellertid
pa längdsnitt besta af omväxlande langa ocb korta
celler ocb är att räkna tili ett s. k. epidermoidalt
skikt. Juel 3) nämner Parnassia vid uppräkningen af
de växter. som bafva ett epidermoidalt skikt af langa
ocb korta celler. Detta är emellertid ganska egen-

1) Bibliotheca Botanica 1886 H. 2.

2) Becherches sur la structure des Saxifragacées. Ann. d. sc.
Nat. 7 sér. T. 12.

3) Hautgewebe der Wurzeln, Bih. Svensk Yet. Ak. Handl.
Band 9. N:o '9.

224

domligt till sin byggnad och med afseende pâ sitt
förhällande under olika ârstider. Under sensommaren
liar det följande utseende: pâ ett tangentialt längd-
snitt visar det sig bestâ af till största delen lâng-
sträckta prismatiska celler, med tunna, vâgigt böjda
väggar (se fig.) ; cellinnehâllet är en vattenklar vätska ;
omväxlande med dessa celler förekomma ganska tal-
rikt smâ, korta, kubiska eller nästan klotformiga,
tunnväggiga celler, som dock bestämt skilja sig frän
de föregaende genom förekomsten af talrika, stora stär¬
kelsekor n. Innanför denna väfnad ligger barken, som
är bildad af tämligen tjockväggiga , stärkelsefyllda cel¬
ler. Tidigt pâ vâren är emellertid all stärkeise för-
svunnen ur de korta cellerna, i det epidermoidala skik-
tet och innehallet är i stället en klart gul cellsaft;
samtidigt härmed äro ännu barkens celler fullprop-
pade af stärkeise. Detta stärk elsens försvinnande star
utan tvifvel i samband med den omständigheten, att

epidermis da är mer eller
rnindre förstörd, och sa-
ledes det epidermoidala
skiktet far träda i epi-
dermisväfnadens ställe.

Hvad beträffar det epi¬
dermoidala skiktels upp-
komst, sa har jag kunnat
följa det ända fram tili
växtpunktens spets. Re¬
dan efter dennas första
delningar är det epider¬
moidala skiktet utdiffe-
rentieradt; det hör närmast till periblemet, men som
sagt, det är redan i spetsen differentieradt, sa att sedan
ej vidare nagra periklina delningar äga rum. Redan
ett kort stycke bakom rotmössans kant börjar skil-
naden i langa och korta celler framträda.

225

Örtbladets inre byggnad har hos Parnassia nätt
en ganska hög grad af väfnadsdifferentiering, särskildt
mesofyllet. Detta bestar af ett enskiktigt pallisad-
cellager, därunder ett tydligt skikt af trattf'ormiga
’’samlingsceller”, samt ett typiskt svampparenkym. Äf-
ven den alpina formen af Parnassia palustris har jag
undersökt och funnit, sâsom var att vanta, en rätt
betydlig modifikation : epidermiscellerna äro mindre, sa
att pa samma yta förekomma dubbelt flere celler hos
den alpina formen än hos den mesofyta; klyföppnin-
garna äro likaledes dubbelt liera pâ samma yta; pal-
lisadcellerna äro ordnade i 2 — 3 skikt; svampparen-
kymet har betydligt mindre cellmellanrum ; genom-
luftningen blir dock härigenom ej hämmad, tillföljd af
den samtidiga ökningen i klyföppningarnas antal.

I blommans anatomi är särskildt fodrets bygg¬
nad intressant. Foderbla len äro, som bekant, stora,
lifligt gröna och länge kvarsittande. Särskildt assi-
milationsväfnaden är väl utbildad med pallisadceller,
’’samlingsceller” och svampparenkym. Vidare kan ett
dylikt blad lämna ett godt exempel pâ assimilations-
väfnadens modifikationer vid olika belysning af samma
organ. Genom kronbladens ställning i förhallande
tili foderbladen kommer endast den yttre hälften af
dessa att füllt belysas ofvanifran. Längre ner mot
basen blir belysningen, tili följd af kronbladens öf-
vertäckande, mindre. Pallisadcellerna äro i samman-
hang härmed höga och tätt ställda i den främre de-
len af foderlliken; längre mot basen blifva de mera
trattformiga och lägre: vid foderflikens bas utgöres
assimilations väfnaden af kubiska eller t. o. m. ofvan¬
ifran tillplattade celler.

Slutligen vill jag anföra ett förhallande hos vin-
terk noppen. Parnassia öfvervintrar med ett mer eller
mindre tjockt rizom, som i sin spets bär en vinter-
knopp af tätt hopslutna, tjocka outvecklade blad; heia
knoppen är omgifven af stjälk- och bladrester, som

2 26

bilda ett ganska fast hölje kring densamma. Knopp-
bladen bestâ af en bred fot och en mer eller mindre
äggrund skifva ntan skal’t. När man borttagit ett
af de yttre knoppbladen, tyckas de följande vara lik-
som intrasslade i bruna hopslingrade trädar, särskildt
i öppningen mellan tvä blad och innerst i knoppen.
Dessa bildningar äro ett slags hâr, som utgâ Iran
bladfotens kant ganska talrikt. De äro mycket lânga,
of ta af mer än bladets dubbla längd. De bestâ ej
endast af Here eeller i rad, utan äfven flere i bredd,
hvilket synes pâ ett tvärsnitt genom ett dylikt hâr,
dâ det visar sig bestâ af 3 — 5 eeller i krets. Till
färgen äro de gulbruna och tydligen redan i knoppen
afdöda; de äro ytterst spröda, sä att det är förenadt
med en viss svärighet att frigöra ett knoppblad heit
med dess hâr. Dessa härbildningar skydda möjligen
pâ ett eller annat sätt de ömtäligare delarna i knop¬
pen. Pâ ett füllt utvuxet blad saknas de; endast
nâgra korta ntskott pâ bladfotens kant ntgöra märken
efter dem.

Säsom ett tillägg vill jag tili sist omtala ett*an-
markningsvärdt förhällande hos rothären af Drosera
rotundifolia , som jag samtidigt undersökt. Dâ man
rycker upp en i Sphagnum-mossa, växande Drosera¬
planta, visar det sig att pâ de friska rotgrenarna
talrika Sphagnum-blad, ja mycket of ta heia Sphag-
num-grenar hänga fast oeb ej kunna bortsköljas. Röt-
terna hos Drosera äro tätt beklädda med länga rot-
här: dessa tränga in i Sphagnum-bladens vattenceller
genom hälen och utbreda sig där. Ofta har jag lagt
märke tili att ett rothâr gätt in i en cell och sedan
genom ett annat häl krupit ut och öfver den klo-
rofyllförande cellen in i en andra och t. o. m. en
tredje vattencell. Detta förhällande är snarlikt det,
som Nyman *) beskrifvit äga rum mällan Sphagnum

l) Bot. Not. 1894 p. 180.

227

och Polytrichum. Jag har dessutom funnit det hos
here andra pa Sphagnum växande arter t. ex. Car ex
och gras. Tydligen kan ju detta förhallande hos
rothären vara af en viss betydelse vid växtens vat-
tentillförsel.

Den 26 febr. 1895.

1. Doc. 0. Juel föredrog om Puccinia nemoralis
n. sp. (Se 0. Juel. My kologische Beiträge III. Of-
versigt af Kongl. V. Akad. Förhandlingar 1894. N:r
9. Stockholm).

Den 12 mars 1895.

1. Doc. K. Starbäck höll föredrag om ”nya slägt-
och art-karakterer hos Discomyceter”.

2. Om nagra kotteformer af granen.

Af E. Nyman.

Att kottarne hos vâr vanliga svenska gran va¬
riera betydligü tili storlek och form samt konsisten-
sen, riktningen och formen af kottefjällen torde vara
en känd sak. Vissa mer eller mindre utmärkta raser
kunna säkerligen äfven här urskiljas, liksom man exem-
pelvis redan gjort af hasselns nötformer.

Professor H. v. Post, som under en följd af är
riktat sin uppmärksamhet pa kotteformerna af vâr
vanliga gran, urskiljer *) med hänsyn tili kottefjäl-
lens form bland dessa raser tre typer: 1) spetsfjälls-
kottar , 2) rätfjällskottar och 8) rundfjällskottar. Hos

den sistnämda typen är vinkeln, som bildas af de i
fjällets spets sammanstötande kanterna, större än en
rät, hvarjämte främre delen är mer eller mindre af-
rundad. Formen pa kottefjällen inom de bäda öfriga
typerna inses utan vidare af benämningen. Inom

9 Typindelningen offen tliggöres med prof. H. v. Posts medgif-
vande ur dennes otryckta anteckningar om vara svenska barrträd.

228

hvar och en af dessa typer finnas en rnangd modifi-
kationer i kottefjällens form, liksom naturligtvis ôf-
vergângsformer mellan de olika typerna existera i
ymnighet. Systematiskt utförda odlingsförsök i afsigt
att utrôna, hum pass fixerade de olika kotteraserna
âro, hafva sâ vidt jag vet icke utförts, men den om-
ständighet, att man stundom inom ett ganska stort
granbestând kan träffa en af dessa raser tämligen
oblandad, synes dock tala för en icke obetydlig grad
af fröbeständighet. Noggranna och öfver ett större
omrâde utförda undersökniugar skola säkerligen äfven
visa, att denna stora variation i frâga om kottarnes
byggnad star i nâgon viss relation till specifika ka-
raktärer hos det vegetativa skottet, men iakttagel-
serna häröfver äro för närvarande allt för fa och ofull-
ständiga för att tillâta nagra slutsatser.

För att anföra nagra exempel pa egendomligare
kotteraser, vill jag beskrifva ett par former jag an-
träffat. Den ena fann jag sornmaren 1889 vid ett
besök i Skurugata, Huit s:n, norra Smaland. Under
en medelalders gran, som icke enligt hvad jag kunde
iakttaga företedde nagot anmärkningsvärdt i sitt yt-
tre, hittades en mängd kottar, hvilka alia utmärkte
sig genom en egendomlig form pa kottefjallen. Form
och storlek pa kottarne öfverensstämde med normala,
medelstora kottars. Kottefjället (fig. a, nat. storl.) är
framtill bredt afrundadt och försedt med en c:a 4
mm lang, afsatt, mer eller mindre djupt urnupen,
pa utsidan grundt rännformad spets Nyssnämnda ra& '
torde böra betraktas som en modifikation af rund-
fjällskottetypen stâende pâ öf vergangen till rätfjälls-
kottarne. En liknande form har jag äfven antraflat
vid Flottsund i närheten af Upsala, men spetsen pa
fjällen hos denna är nâgot längre utdragen cch ej
sa skarpt afsatt som pâ Smâlandsformen. I allmänhet
förefaller det som skulle modifikationer af rätfjälls-

229

kottetypen mecl öfvergangsformer till spetsfjällskottarne
vara förherskande i Upsalatrakten.

Ett större intresse knyter sig vid den form jag
nu gar att beskrifva. Det är den form af gran-
kottar man anträffar vid skogsgränsen i vara fjäll-
trakter, der jag exempelvis varit i tillfälle iakttaga
densamma flerestädes kring Kvikkjokk i Lnle lapp-
mark l). Redan genom sin obetydliga storlek skiljer
den sig frân den nor-
mala, sydliga kotte-
formen. Längden pä
de af mig insamlade
kottarne varierai’
mell an 3 — 6 cm.,
breddenfrân 1,5 — 2
cm. Till formen äro
de langsträckt ägg-
lika eller kort kägellika. Kottefjällen äro framtill
bredt afrundade med längd och bredd hos de nedre
och midtre 2) fjällen ungefär lika (fig. b, nat. storl.)
hos de öfre (fig. c, nat. storl.) med en längd nägot
öfverstigande bredden.

Dessa kottar tillhöra utan tvitvel den granform,
som af vissa foriättare betraktas sâsom själfständig
art, Picea obovata ledeb., af andra sâsom en varietet
af Via a Abies (L.) Th. Pr.

9 Anföres redan 1865 frân Kvikkjokk af N. J. Andersson (Kgl.
Landtbruksakademiens Tidskrift, 4. de Arg., Stockholm 1865, pag.
83), som om densamma yttrar: ’’Den har derföre blifvit ansedd
vara en Sibérien företrädesvis tillhörande art: P. obovata eller P.
orientalis, ehuru jag af skäl, som ej här i all sin vidlyftighet
kunna anföras, ej kan se mig berättigad att instämma i denna
asigt." Jmfr äfven Th. Fries (Bot. Not. 185V — 58 och 1867) samt
E. Hisinger (ibid. 1867).

2) Da fjällen pâ samma kotte variera betydligt efter den plats
de intaga, bör man sâsom utgângspunkt välja de pä kottens midt
befintliga.

230

Picea obovata angifves af floristiska och växt-
geografiska författare ega en stör utbredning i Sibirien
och norra Byssland. Hnruvida dessa bâda former,
den östliga och den i vara fjälltrakter förekommande,
verkligen äro identiska, yill jag e melier tid icke yttra
mig om. Äro de identiska, hvarför mycket synes
tala, torde väl Picea obovata näppeligen kunna upp-
fattas sâsom en sjelfständig art, enär — hvad den
lappska formen beträffar — tydliga öfvergangsformer
linnas tili de sydliga formerna af Picea Abies. En
sadan intermediär form är utan tvifvel den under
narnn var. medioxima W. Nyl. i 12:te uppl. af Hart¬
mans flora för Jämtland angifna formen af var van-
liga gran. Nagon typisk obovata- form anföres der-
emot icke i nämnda Hora för Sverige, men väl för
norska Finmarken och Finland.

Fràn de sydliga raserna af rundfjällskottetypen
afviker den nu beskrifna obovata-iovmen fran Lule
lappmark utom genom kottarnes ringa storlek äfven
genom de relativt bredare kottefjällen. Sjelfva trädet
skiljer sig äfven som bekant genom sin obelisklik-
nande form frän den sydliga typen.

Ur systematisk synpunkt förefaller det mig na-
turligast att betrakta densamma sâsom en varietet
eller klimatologisk form af den vanliga Picea Abies.
Det synes mig nämligen alldeles patagligt, om man
aktgifver pa de nordliga formerna af granen, att den¬
samma med stigande breddgrad och höjd öfver hafvet
visar tydlig tendens tili utbildande af obovata- former.
Att klimatologiska faktorer härvidlag torde vara be-
stämmande är ju högst sannolikt och uttalas äfven
af Kihlmanm '), tili hvilkens afhandling jag föröfrigt

*) A. O. KiHLMAN, Pflanzenbiologisclie Studien aus Pussiscli
Lappland. Acta Societatis pro Fauna & Flora fennica, T. VI, N:o
3. 1880, pag. 154.

T

231

Mnvisar den som intresserar si g för de nordliga for¬
mer na af granen.

Kand. E. Nyman demonstrerade âtskilliga anmärk-
ningsvärdare bildningsafvikelser hos jämtländska fjäll-
växter. Föredragaren hade vid Are iakttagit Gen¬
tiana campestr is L, ganska ofta med 3-flikig mera sail an
med 5-flikig krona. Saxifraga aizoides l. hade in-
samlats med tre och (mera sällsynt) fern fruktblad.

Densamme förevisade äfven vid Are i början af
augusti insamlade unga sporofyter af Selaginella sela-
ginoides (L.) Link, ännu fastsittande vid makrosporen
samt groddplantor af Saxifraga aizoides.

Om Oarex muricata * microcarpa L. M. Neum.,
och dess nomenklatnr.

Af L. M. Neühan.

I sin "Beschreibung und Abbildung der Ried¬
gräsern7’ (Wittenberg 1801) upptager (under n:o 14)
och afbildar (under n:o 91) Schkuhr Carex loliacea L.
Som diagnos upptager han ur Linnés Flora suecica
karaktererna 7,spiculis subovalis, sessilibus, remotis, an¬
drogynie; capsulis ovatis, teretiusculis, divaricatis71, men
ulesluter den vigtigaste af de af Linné 1. c. anförda
karaktererna (capsulis ” muticis71) — d. v. s. just den,
hvarigenom arten skiljes fran den föregaende G. mu¬
ricata. Schkuhr var emellertid en alltför skarpsynt
forskare för att sjelf vara öfvertygad om identite-
ten mellan sin och Linnés C. loliacea och tillägger

derför: ”Ich . muss es denen, die Sie schon

beobachtet haben, ueberlassen, ob meine abgebildete
Pflanze die wahre C. loliacea oder nur eine kleine
Abänderung von C. muricata sey”. Skälet tili sina
dubier uttrycker han salunda: ”Nur muss Ich bemer¬
ken, dass die Saamenkapsel am Rande nicht ganz
ohne Schärfe und am Ende etwas zweispitzig ist”.

Bot. Not. 1896.

232

Sa är den ocksâ afbildad, och ingen, som känner de
bâda arterna, C. muricata L. och C. loliacea L., kan
ett ögon blick betvifla, att Schkars bild — utan att ega
nagot gemensamt med C. loliacea L. — afser en C. mu¬
ricata närstäende form. Denna C. loliacea Schkuhr är
identisk med den af mig beskrifna C. muricata L. v.
microcarpa Göteb. V. o. V:s kandl. 1884. Derjämte
ma upplysas, att Schkuhr nederst a sin tafla n:o 22,
som för öfrigt föreställer typisk C. muricata L., af-
bildat ett fruktax (p) af samma form, som sedan
tecknats a n:o 91 sâsom C. loliacea. I texten med-
delas, att han först ansett den sâsom varietet af C.
muricata, men sedermera trott den ”sannolikt vara
egen art’1 (C. loliacea). Afven detta ax är tydligen
min *■ microcarpa.

I den mig tillgängliga litteraturen har intet skrif-
vits om Schkuhrs C. loliacea förr än är 1868, da
Dr. F. Schultz lät införa en uppsats derom i "Flora”
pag. 302. Han hade erhâllit i fraga varande Carex
Iran Herr Paira i Eisass och gifver den efter honom
namnet C. Pairœi. För öfrigt innehaller denna upp¬
sats intet af värde utom det, att Reichenbachs C.
virens Lam. är syn. med C. Pairæi och C. virens
Lam. ej skild frân C. muricata och divulsa. Vidare
anföres ang. C. muricata och C. divulsa, att den
förra blommar tidigare och skjuter färre samtidigt
blommande, uppräta stran, medan den senares stran,
ofta 1000 frân samma rot, blomma efter hvarandra,
och under fruktstadiet lägga sig ner pä marken.

Samma är utgaf Schultz sin "Etudes sur quelques
Carex” och lät den ätföljas af Herr Pairas utmärkta
planscher öfver C. muricata, Pairæi och divulsa, hvilka
sedermera intogos i Flora för är 1871 sâsom bilaga
tili häftet 6. Afven denna taflas afbildning af C.
Pairæi erbjuder en utmärkt plansch tili min v. mi¬
crocarpa, soin säledes är identisk med C. Pairæi Fr.
Schultz frân detta är. Denna "Etude” supplerades se-

233

adn âr 1870 och 71 i Flora med rättelser och tillägg,
at hvilka vi här vilja egna nägra rader.

I den förra uppsatsen (Flora n:o 28, pag. 458,
âr 1870) uppdelas C. muricata L. i tvä ”goda” arter,
nemligen C. contigua Hoppe och C. Leersii F. Schnitz
och ur C. divulsa Good utbrytes en ny, af Durieu
de Maisonneuve pâ Pyrenéerna, af Herr Chabert i Frank-
rike samt af Winter och förf. sjelf i Tyskland i akt
tagen, äfvenledes vgod” art, C. Dürieui F. Schultz.
C. Leersti, den rarare muricata-formen, skulle skiljas
Iran C contigua , den allmännare, genom följande ka-
rakterer; den förras snärp är kortare och bredare,
dess nedersta skärmblad är lineal-lancettlikt, dess
fruktgömmen kortare, breda, äggrunda, kortsprötade,
d.ess frukter äro sessila; den senares snärp är dubbelt
sä langt som bredt, det nedersta skärmbladet äg g-
rundt. dess fruktgömmen längre och längsprötade, dess
frukter upplyftade pâ en svamplik väfnad; vidare upp-
lyses, att smäaxens afständ ej kan användas säsom
artkarakter inom denna Carex-grupp. Carex Durieui
beskrifves ej, emedan han i ett föregäende arbete be-
handlat den (sasom varietet till C. virens).

I den senare uppsatsen (Flora n:o 2, pag 21,
ar 1871) utbytes namnet C. Durieui, sasom förut be-
gagnadt för annan Carex-art, mot C. Chabertii F.
Schultz, och artens känuetecken uppgifvas vara föl¬
jande: stran fa, samtidigt blommande, vid fruktmog-
naden uppräta (hos C. div . nedliggande), och trubb-
kantiga (hos C. divulsa skarpkantiga) ; blad korta, upp¬
räta (hos C. divulsa langa, hängande), ax korta (3 — 4
cm.) sammandragna, smaax föga aflägsnade, aldrig sam-
mansatta eller skaftade (hos C. div . äro smäaxen skilda,
ofta sammansatta och 1 skaftadt). Snärpet kortare än
hos C. div., hos begge däremot längre än hos C.
Leersii och C. Pairæi, men ej sä längt som hos C. con¬
tigua. Fruktgömmena äro hos begge vid mognaden
uppräta äggrundt lancettlika, och längs halsen sträfva.

234

Hos C. Chabertii äro de 5 — 5 1 '2 mm. lânga, 2 mm.
breda, pâ utsidan stärkt konvexa och försedda med
starka nerver, som räcka till fruktgömmets spets; hos
C. divulsa 4 — 4 1 j2 mm. lânga 1 lj2 — 2 mm. breda
med nerver som endast räcka till af fruktgöm¬
mets längd ; halsen är kor tare hos C. div. än hos C.
Chaberti. Hos begge äro fruktgömmets vägg tunn
och den svampiga väfnaden som finnes hos C. con-
tigua i dess botten, saknas. Frukten hos C. Chabertii
är upptill och nedtill smaningom afsmalnande tili bage
och sä lang, atfc den nar tili halsen; hos C. divulsa
är den tvärt afrundad, mycket kor tare och när ej
tili halsen. Sâsom syn. t. C. Chabertii anföres C.
divulsa ß intermedia Lge 1864; C. m urica ta- vir ens
Anderss. tab. Ill; 18. Vidare nämnes, att C. Cha¬
bertii växer i löfskogar pâ berg.

Sa länge C. muricata L. sönderdelades i endast
tre arten, var det klarfc, att C. Paircei F. Schultz
var identisk med den af mig beskrifna C. muricata
" microcarpa, men detta förhallande ändrades, sedan
ur samma formkrets ytterligare utbrötos tva arter.
Att de ofvan anförda karaktererna ej räcka tili för
att urskilja 5 arter inom Linnés C. muricata är
för den uppmärksamme läsaren tydligt; det framgär
ocksâ ur de af F. Schultz 1. c. (Flora 187]) bifo-
gade, af honom själf ritade taflorna, jämförda med
Pairas figurer. Man vet icke, om min * microcarpa
är identisk med C. Paircei eller med C. Lecrsii , lika
litet som man vet, om Pairas figurer till C. divulsa
motsvara denna art eller C. Chabertii â F. Schultz’
tafia. P. Schultz har till C. Paircei tecknat dels
snärpet dels ett längdsnitt af fruktgömmet; det för-
ras dimensioner äro alldeles lika med hans teckn in¬
gar till C. Leersii, och mellan C. Pairæi och Leersii
fruktgömmen synes skilnaden — möjligen äfven be-
roende pâ den icke uppgifna graden af förstoring,
som användts — kvantitativt stör, men kvalitativt

235

Uten. De öfriga figurerna, som Schultz tecknat tili
C. Leersii, öfverensstämma ganska noga med motsva-
rande af Paira till C. Pairæi tecknade bilder; endast
af nedersta axets skärm, som Schultz tecknat tili
C. Leersii, saknas specialfîgur â Pairas tafia till C.
Pairæi, men bilden ötverensstämmer mycket väl med
detta skärm â C. Pairæi total bild.

Redan häraf synes mig framgâ, att namnet C.
Pairæi efter tillkomsten af den nya arten C. Leersii
ej kan bibehallas. Doktor Fr. Schultz, som, da han
skref om dessa Carices, var gammal och säg mycket
dâligt, har icke heller i de exemplar, han utdelat un¬
der namnet C. Pairæi, kunnat bevara sig för samman-
blandning med C. muricata vera. Det enda af ho-
nom sâsom C. Pairæi utgifna exemplar, jag sett, är
en C. muricata. Dess etikett lyder salunda : "Herb.
Norm Nov. Cent. I Per ad 1160. Carex Pairæi F.
Schultz. Flora 1868 pag, 9, 10 *) tab. 1 och 2; 1871
pag. 27 t. 2 f. 1 och 2”. Annu ett skäl talar emot
bibehallande af namnet C. Pairæi, och det är föl-
jande. I sistnämnda uppsats (Flora 1871 pag. 29)
Säger Schultz "Die von Reichenbach gegebene Figur
(Icônes n:o 562) stellt aber C. Pairæi dar”, och han
upptager därför sâsom synonym till C. Pairæi "Carex
muricata ß virens Reich. Icon. Fl. Germ. CCXV (n:o
562)”, men denna bild âterger ingalunda C. Pairæi,
utan en form af 0. muricata vera , hvarom man lätt
kan öfvertyga sig genom en jämförelse med Pairas
figurer i Flora 1871 häftet 6. Jag anser pa grund
häraf, att den Carex”art”, som gatt under namnet
C. Pairæi, bör heta Carex muricata L. * microcarpa
L. M. Neum. i Göteb. Vet. o. V:s Samh:s hand!. 1884.
Fig. Schkur. Riedgr. 91 ; Flora Regensb. 1871 h. 6
pi. I. C. Pairæi F. Schultz; excl. syn. C. Pairæi F.
Schultz in Flora 1871 pag. 27.

9 Detta citât har jag ej kunuat aterfinna.

Literaturöfversigt.

Killlman, A. O., Havainnoita Suomen Euphrasia-
lajeista. (Acta societat. pro fauna et flora fenn. XIII N:o 5,
Kuopio 1896, 28 pp.)

Denna uppsats utgöres tili större delen af ett referat af
Wettsteins monografi, men med användande af finskt material,
livadan den geografiska utbredningen här angifves med större
säkefhet och utförligliet. Diagnoserna äro pà latin, en kort
résumé pâ tyska, det öfriga pâ finska.

Af Euphrasia stricta beskrifves en ny var. pilifera , som
Wettstein för till E. curta x stricta, sälunda: ”Folia omnia
in margine et in nervo mediano paginæ inferioris nec non
calyx pilis sat brevibus modice hirsuta.’1 Tagen i Ladoga-
Karelen och vid Saimasjön.

Förf. betonar ännu kraftigare än Wettstein, att E. lati-
folia är en polymorf art, hvars beständsdelar man ännu ej
tillräckligt känner. Att E. Foulaensis hör hit betviflas
knappast. E. micrantha Brenn., som icke kan skiljas frän
E. latifolia genom nagot konstant kännetecken, sammanslas
med den senare arten. De tidigt blommande icke glandulösa
Euphrasierna längs den bottniska viken, hvarest den tät- och
storblommiga latifolia- formen icke uppträder, äro enligt förf.
icke specifikt skilda. Fastän Brenners beskrifning af E.
micrantlia icke passade in pâ alla dessa, sä förde förf. dem
dock förr tillhopa under namnet E. bottnica. Dâ namnet E.
micrantha Beichenb. fortfarande blir underkastadt diskussion,
kan namnet micrantha Brenn, ej bibehällas, utan anser förf.
fortfarande, att de, som i motsats tili honom vilja gifva dessa
former ett namn och ej vilja läta dem heit och hallet uppga
i E. latifolia, böra välja namnet y'bottnica'\ vare sig som
namn pâ art eller form. En form af E. latifolia med länga
tänder pâ bladen kallas (i den finska texten) var. longidens.

Bland hybrider anföres E. brevipila X stricta fran Ny¬
land, E. brevipila (vel tenuis ) x latifolia fran Österbotten,
och ss. förmodad hybrid mellan E. latifolia och tenuis upp-
ställes en sparsamt glandulös, storblommig och storbladig
form frän Kolari lappmark under namnet E. Hjeltii.

Svensk botanisk literatur 1895.

Af Th. 0. B. N. Krok.

237

A. I Sverige tryckta arteten eller nppsatser.

A.nde> sson, Gunnar , Om nägra växtfossil frân Gotland. —
Stockholm, Geol. Foren. Förh., bd. 17: s. 35 — 52.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— (Nägra mindre kända hybrider och former frân Snäckgär-

det pa Gotland. — Botan. Notiser 1895: s. 25 — 26)

— & Berghell, Hugo, Torfmosse öfverlagrad af strandvall

väster om Ladoga. — Stockholm, Geol. Foren. Förh.,
bd. 17: s. 21-34.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o,

Atterhcrg, Albtrt, Nytt system för kornets varieteter. — K.

Landtbruks-Ak. Handl. och Tidskr. 34: s. 233 — 242.

B — n, J., Rönn- och oxelträden. — Läsning f. folket 1895:
s. 220-230.

Blomberg , 0. G ., Bidrag tili kännedomen om lafvarnes utbred-
ning m. m. i Skandinavien. — Botan. Notiser 1895: s.
89-106.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8 o.

Borge , 0., Bidrag tili kännedomen om Sveriges Chlorophyllo-
phyceer. II. Chlorophyllophyceen aus Falbygden in Ye-
stergötland. Mit 1 Taf. Stockholm. Kungl. boktryckeriet
P. A. Norstedt & Söner. 8:o [26 s.]. — K. Sv. Yet.-Ak.
Handl., Bihang, bd. 21. Afd. III. N:o 6.

Äfven särskildt. - I, se (under: Andersson etc.) lite-
raturfört. 1890.

B[oströ]m, W ., Parasitsvampar i Skanes skogar. — Tidskr.
f. Skogshush. 1895 s. 81—91.

Botaniska Notiser för ar 1895 . . . utgifne af C. F. 0. Nord-
stedt. — Med 1 tafla och 7 figurer i texten. — Lund.
Berlingska boktryckeri- och stilgjuteri-aktiebolaget. 8:o
[tit.; IY; 266 s.].

Brundin, J. A. Z., Über Wurzelsprosse bei Listera cordata
L. Mit 1 Tafel. Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A.
Norstedt & Söner. 8:o [9+1 s.]. — K. Sv. Yet.-
Ak. Handl., Bihang, bd. 21. Afd. IIÏ. N:o 12.

Äfven särskildt.

Cleve , Astrid, On recent freshwater Diatoms from Lule Lapp-
mark in Sweden. With a map and plate. Stockholm.
Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o 44
+ 1 s.]. - K. Sv. Yet.-Ak Handl., Bihang, bd. 21. Afd.
III. N:o 2.

Äfven särskildt.

Bot. Kot. 1890.

16

238

— , En röd Bulbochæte. — Botan. Notiser 1895: s. 247.

Cleve, P. T., Synopsis of the naviculoid Diatoms. Part IL
With 4 plates. — Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P.
A. Norstedt & Söner. 4:o [219 -|~ 4 (figurförkl.) -j- %
(corrigenda till part. 7) s. + omtryck af sid. 5—6 i part.
I]. - K. Sv. Vet.-Ak. Handl., bd. 27. N:o 3.

Äfven särskildt. — Part I, se literaturfört. 1894.

Hahlsfedt , Hugo, Bidrag tili sydöstra Sveriges (Smâlands^
Östergötlands och Gotlands) Hieracium-flora. III. Arc-
hieracia. Sect. I. Vulgata, subsectio Cæsia et Vul¬
gata genuina, sectio II. Oreadea, III Rigida, IV Foliosa.
Stockholm, 1894 [pâ titelbladetj. Kungl. boktryckeriet.
P. A. Norstedt & Söner. 4:o [266 s. J. — K. Sv. Vet.-
Ak. Handl. bd. 26. N:o 3.

Afven särskildt. — I. & II, se literaturfört. för 1890
och 1893.

Husen , P., Über die Ausstreuung der Sporen bei den Arten
der Moos-Gattung Calymperes. — Botan. Notiser 1895:
s. 41-43.

— , Bryologiska notiser fran Östergötland. — Ibid. s. 43
— 56.

Bada, med oförändrad pag., äfven särskildt. 8 o.

Elfstrand, Märten , Studier öfver alkaloidernas lokalisation
förträdesvis inom fam. Loganiaceæ. — Upsala Akademi-
ska boktryckeriet Edv. Berling. 8:o [tit ; 126 s. -f 2 pl],

Ur Upsala Univ. arsskrift. 1895. Medicin.

j Eliasson, A. G., Om eekundära anatomiska förändringar
inom fanerogamernas florala region. II. — Med 5 taflor.
Stockholm. 1894. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt
& Söner. 8:o [61 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang.
bd. 20. Afd. III. N:o 3.

Afven särskildt.

— , . . . III. — Med 1 tafla. Stockholm. 1895. Kungl. bok¬
tryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o. [18 s.]. — Ibid.
N:o 5.

Äfven särskildt. — I. se literaturfört. för 1893,

— j Taphrina acerina n. sp. — Med 1 tafla. Ibid. 8:o [7 s.]-
- Ibid. N:o 4.

— , Fungi suecici. — Botan. Notiser 1895: s. 17—24; 57 —
64; 107—116.

EriJcson , Johan , Alfvarfloran pâ Öland. Förutgäende medde-
lande. — Botan. Notiser 1895: s. 185—198; 233 -241.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , Studier öfver hydrofila växter. — Ibid. s. 154—165.

EriJcsson, JaTcob , Om parasitismens specialisering hos sädes-

rostsvamparne. — K. Landtbr.-Ak. Handl. och Tidskr.
34: s. 3-40.

Äfven särskildt. Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P.
A. Norstedt & Söner. 8:o. — Jfr literaturfört. för
1894.

—, Landtbruksbotarisk berättelse af är 1895. — Ibid. s.
170-185.

Äfven särskildt. — Ibid. 8;o [18 s.] — Innehâll: A.
Medverkande orsaker tili sädesrost; B. Nya under-
sökningar öfver sädesrosten.

— , Ein parasitischer Pilz als Index der inneren Natur eines
Pflanzenbastards. — Botan. Notiser 1895: s. 251 — 253.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , Om läga temparatur graders gynsamma inverkan pâ vissa
svampsporers groning. — K. Landtbr.-Ak. Handl. och
Tidskr. 34: s. 216-223 (-j- 1 fig. i texten).

Äfven särskildt. Stockholm. Kungl, boktrjmkeriet. P.
A. Norstedt & Söner. 8:o [10 s.]. — Pa tyska i
Centralbl. f. Bakteriologie u. Parasitenkunde 1: 2
s. 557—565.

— , Är olika hvetesorters olika motstândskraft mot rost kon¬
stant eller icke? — Ibid. s. 379—380.

Pâ tyska i Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 5: s. 198 — 200.

Feilitzen , Carl von , Yäxternas behof af vatten. — Sv. Moss-
kulturfören:s tidskrift 1895: s. 276 — 278.

Fredrikson , Th., Anatomiskt-systematiska studier öfver lök-
starnmiga Oxalis-arter. — Akad .afli. . . . i Upsala . . .
för vinnande af filos. doktorsgrad ... d. 28 maj 1895.
— Upsala Almqvist & Wiksells boktr. aktieb. 8:o [tit. ;
67 s. -f- II Tab.].

— , Euphorbia Peplus L. var. tricuspidata nov. var. — Bo¬
tan. Notiser 1895: s. 244 — 246 (-j- fig. i texten).

Fries , Th. M., Menniskans inflytande pâ vart lands vegeta¬
tion. Föredrag . . . Upsala. Almqvist & Wiksells boktr.
aktieb. 8:o [21 s.].

Utgör: Föreningen Heimdals Folkskrifter. N:o 25.

Frusna och förfrusna växter. — Landtmannen 6: s. 40 — 41.

Aftryck: Uppsatser i Landtbruk 1895: s. 4 — 5.

Gr evil l ins, A. Y., Studier öfver växtsamhällenas utveckling
med fast hänsyn tili deras geologiska underlag pâ hol-
mar i Indals- och Ängermanelfven. Stockholm Kungl.
boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 4:o [tit.; 18 s.].
— Sveriges geol. unders. Ser. C. N:o 144.

— , Ett abnormt fall af skottbildning hos Antennaria dioica
(L.) Gærtn. — Botan. Notiser 1895: s. 117—118.

Följdskrifter: Ekstam , Otto, Om ett . . . abnormt fall

240

etc. Ibid. 1896: s. 49 — 51. — Grevillius , A. Y.
Genmäle. -- Ibid. s. 152—153.

Henning , Ernst , Agrikulturbotaniska anteckningar frân en
resa i Tyskland och Danmark âr 1894. Berättelse. —
Alm. svenska utsädesför. tidskr. 5: s. 98—165.

Äfven särskildt. Malmö, Skânska lithografiska Aktie-
bolaget. Stör 8:o [72 s.]

Utgör: Meddeland. frân K. Landtbruksty reisen N:o 11
âr 1895 (N:o 29).

Hulth, J. M., Om floran i nâgra kalktuffer frân Vestergöt-
land. Förberedande meddelande. — Botan. Notiser 1895:
s. 199—203.

Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o,

Johansson, K., Tva hybrider frân Gotland. — Botan. Coti¬
ser 1895: s 166 — 171.

Cirsium acaule X arvense; Diplotaxis muralis X tenui-
folia.

Juel, H. C ., Hemigaster ein neuer Typus unter den Basidio-
myceten. Mit 2 Tafeln. Stockholm Kungl. boktrycke-
riet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [22 s.]. — K. Sv.
Vet.-Ak. Handl., Bihang bd. 21. Afd. III. N:o 4.

Äfven särskildt. — Ett kortare meddelande, med titel:
Vorläufige Mittheilung über Hemigaster, i Bot. Cen¬
tralblatt. Bd. 61: s. 87 — 89. — Äfven särskildt.
Druck von Gebrüder Gotthelft in Cassel. 8:o [2 s.]

— , Mykologische Beiträge. IV. — K. Sv. Yet.-Ak. Öfvers. 52:
s. 379 — 386 (-[- 3 Hg. i texten)

I — III, se literaturfört. f. 1894.

Jungner, J. B., Det ständiga duggregnets inflytande pä blad¬
gestalten vid forsar och vattenfall. — Botan. Notiser
1895: s. 79—80 (notis).

Jönsson, B ., Iakttagelser öfver tillväxten hos Orobanche-arter.
— Lund. E. Malmströms boktryckeri. 4:o [tit.; 23 s. -f- 2
tab.]

Utgör: Acta Univ. Lundensis, torn. 31. Andra afd.
(= Acta Beg. Soc. physiogr. Lund. torn. 6) N:o 5.

Kellgren , A. G.: Flyttar barrskogsgränsen nedät? — Landt-
mannen 6: s. 315 —316.

Aftryck: Uppsatser i Landtbruk 1895: s. 84 — 85. —
Äfven särskildt. Linköping. Östgöta Corresponden-
tens boktryckeri. Stör 8:o [2 onum. s.].

— & Nilson, L. F., Undersökning af svenska foder- och
betesväxter. III. — K. Landtbruks-Ak. Handl. och Tid-
skrift 34: s. 67—159.

Äfven särskildt. Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P.
A. Norstedt & Söner. Stör 8:o [2 -|- 93 s.]. — I — II,
se literaturfört. f. 1893.

241

Kindberg , N. C., Bidrag till Skandinaviens bryogeografi. —
Botan. Notiser 1895: s. 25—28.

Kjellman, F. J?., Om nordens värväxter. Upsala Almqvist
& Wiksells boktr.-aktieb. 8:o [17 s.]

Utgör: Föreningen Heimdals Folkskrifter. N:o 31.

Kjellmark , Knut , Nâgra anmärkningsvärda Salix- och Betu-
la-former. Med 2 taflor. Stockholm. Kungl. boktrycke-
riet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [11 s.]. — K. Sv.
Yet.-Ak. Handl., Bihang bd. 21. Afd. III. N:o 7.

Äfven särskildt.

Ldkst, 0., Nägot om växtformernas utveckling och ackom-
modationsförmäga. — Svenska Trädgardsför:s Tidskrift
1895: s. 5-7; 25-27; 42-44; 56-58; 72-73.

Lindman, C. A. 31., Kärlväxtfloran pâ Visby ruiner. — K.
Sv. Yet.-Ak. Öfvers. 52: s. 519—536.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Lovén , Fredrik August , Om parasitsvamparna och deras in-
flytande pâ skogskulturen. — Skogvaktaren 1895: s. 79
-94; 129-160; 193-209:

Aftryck af: Lovén , F. A., Om parasitsvamparna etc.
1874. — 3:ne pi. jemte beskrifningar. Ibid 1894
(jfr. föreg. literaturfört.).

Lundström , Axel N., Om vära skogar och skogsfragorna.
Upsala Almqvist & Wiksells boktr.-aktieb. 8:o [39; 1 +
2 s. + 7 tafl. i texten].

Den botan. afdeln. s. 10 - 27.

Lyttkens, Aug., Redogörelse för verksamheten vid Hallands
läns Frökontrollanstalt â Nydala aren 1876 — 1893.
Halmstad, Joh. A. Svenssons boktryckeri. 8:o [80 s.J

Rön och iaktagelser (om en del växters blomningstid,
fruktmognad. löfsprickning, löffällning m. m.) s.
68-72.

Lönnegren, A. V., Nordisk svampbe k med beskrifning öfver
Sveriges och norra Europas allmännaste ätliga och gif-
tiga svampar de ätligas insamling, förvaring, anrättning,
odling och beredning för afsättning i handeln lättfattlig
framställning. Med 64 bilder i färgtryck â 4 planscher
efter författ:s originalhandteckningar. — Andra förbätt-
rade och förökade upplagan Stockholm, Hemlandsvän-
nens tryckeri. 8:o [70 s. + 2 (onum.)l

’’Artbeskrifningarne äro . . . delvis utarbetade af L .
Itomeliy — l:a uppl. 1883.

3/Lalme, Gust. 0. A-.n , Lichenologiska Notiser. III — IY. — Bo¬
tan. Notiser 1895: s. 137—146; 207—213.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — I — II 1892.

— , Om akenierna hos nâgra Anthemidéer. (Föregäende med-
delande). — Ibid. s. 147—151.

242

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8.0.

— , De sydsvenska formerna af Rinodina sophodes (Ach.) Th.
Fr. och Rinodina exigua (Ach.) Th Fr. — Med tvä taflor.
— Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt &
Söner. 8*0 [40 -f- 2 s.]. K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang
bd. 21. Afd. III. N:o 11.

Äfven särskildt.

Mattsson , L. P. Meinhold, Botaniska reseanteckningar frän
Gotland, Öland och Smaland 1893 och 1894. Stockholm,
Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:0 [68
s.]. — K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang bd. 21. Afd.
III. N:o 8.

Äfven särskildt.

Munthe, Henr ., Om fyndet af ett benredskap i Ancyluslera
nära Norsholm i Östergötland. — K. Sv. Yet.-Ak. Öfvers.
52: s. 151—177.

Högre växter samt alger: s. 157 — 162.

Murbeck, Sv ., Skandinaviska former af Alchemilla vulgaris
L. — Botan. Notiser 1895: s. 264 — 266.

Nathorst, A. G ., Frâgan om istidens växtlighet i mellersta
Europa. (Härtill tafl. 5 [en kartaj). — Ymer 1895: s.
40—54.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. [pä omslaget:]
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans boktryckeri-
aktiebolag. 8:0.

— , Ett par glaciala ”pseudorelikter„. — Botan. Notiser
1895: s. 29—34.

— , Om nâgra fossila mossor frän vara qvartära kalktuflaflag-
ringar. — Ibid. s. 253 — 256.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:0.

— , Om bâfre säsom epifyt. - — Ibid. s. 257 — 263 -f- Tafl. I.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:0.

— , Tvenne nya fyndorter för subfossila P/ «pa-frukter i Mi-
sterhults socken, Smaland. — Sv. Yet.-Ak. Öfvers. 52:
s. 513—518 (-j- 3 fig. i texten).

— , Nya fynd i ancylusleran vid Skattmansö i Upland. — Stock¬
holm, Geol. Foren. Förh. bd. 17 : s. 691 — 700.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:0. — Yäxtlem-
ningar: s. 691 — 698. — Jfr literaturfört. för 1893.

Neuman, /y. 31., Om Aira Wibeliana Sonder. — Botan. No¬
tiser 1895: s. 152 — 154.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:0.

Nilson, L. F ., se KcUgren , A. G.

Nilsson , Alb ., Om barrträdsrötor och deras uppträdande i
vära skogar. Stockholm, Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag.
8:0 [15 + 1 s.]

Ur Tidskr. f. Skogshushallning 1896.

/

243

— & NorJing , K. G. G ., Skogsundersökningar i Norrland och
Dalarne . . . utförda af . . . Med 2 plancher. Stockholm
Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 4.o [tit.
-j- innehâllsfôrt. -h 38 s.]

Omrâdets växtlighet och afverkningens inflytande pâ
skogsträdens sjukdomar af Alb. Nilsson: s. 2 — 14.

Kordstedt, C. F. 0., se BotanisJca Notiser.

Nyman, F., Vegetationsbilder frân Lappland. — Botan. No¬
tiser 1895: s. 1 — 12.

— , Om variationsfôrmâgan hos Oligotrichum incurvum (Huds.)
Lindb. - Ibid. s. 12-15.

Bâda tillsammans äfven särskildt, med oförändr. pag.
8:o,

— , Nâgra ord om Areskutans fjällhed. — Ibid. s. 121 — 125.

Â-fven särskildt. 8:o. [4 oimm. s.].

— , En for Sverige ny Potentilla. — Ibid. s. 126 — 129.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — P. multi-
fida L. *lapponica F. Nyl.

— , En Moriola-liknande laf. — Ibid. s. 242 — 244.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , Biologiska Moss-studier. I. — Ibid. s. 248 — 251.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Olbers, Alida, Ett abnormt fall af utbildning af jordstammar
hos potatisplantan. — Botan. Notiser 1895: s. 119—120.

— , Bidrag tili kännedomen om kärlsträngsförloppet hos Sile-
néblomman. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 52: s. 887 — 411
(+ 28 fig. i texten).

Roméll , -L., Fungi novi vel critici in Suecia lecti. — Botan.
Notiser 1895: s. 65—76.

Rosendahl, H. V., Lärobok i farmakognosi. Haft 1—2. Phæo-
pbyceæ — Rosaceæ; — Umbelliferæ. Upsala Almqvist &
Wikseils Boktr.-Aktieb 8:o s. 1 — 256],

Sernander, Rutger, Ben skandinaviska växtvärldens utveck-
lingshistoria. — Sommarkurserna i Uppsala 1895. — Grund-
linjer tili föreläsningar. — Uppsala Almqvist & Wiksells
boktryckeri-aktiebolag. 8:o [22 s.].

StarbücJc, Karl, Om parasitsvampar. — Sommarkurserna i
Uppsala 1895. — Grundlinjer tili föreläsningar. — Ibid.
8:o [19 s.]

— , Discomyceten-Studien. Mit 2 Tafeln. Stockholm Kungl.
boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [42 s.]. —
K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang bd. 21. Afd. III. N:o 5.

Äfven särskildt.

— , Bober gea unica (frân Axbergs sn, Nerike). — Botan. No¬
tiser 1895: s. 251 (notis).

244

Stenström, K. 0. E., Tvänne Piloselloider frän Halmstads-
trakten. — Botan. Notiser 1895: s. 213 — 218.

Äfven särskildt. med oförändr. pag. 8:o. — H. mallo-
tum o. H. grammophyllum.

Sunclbcrg , Carl , (pâ omslaget:) Microorganismerna frän läka-
rens synpunkt. Förra afdelningen. Med 4 taflor. Upsala.
Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktieb 8:o [s. 1 — 160 -j- 2
(förklar. öfver tafl.) -f 31 fig. i texten].

Svensson , N. A., Om den fanerogama och kärlkryptogama
Vegetationen kring Kaitumsjöarne i Lule Lappmark.
Med 4 figurer och en karta. Stockholm, Kungl. bok-
tryckeriet P. A. Norstedt & Söner. 8:o [46 s.]. — K. Sv.
Vet.-Ak. Handl., Bihang bd. 21. Afd. III. N:o 1.

Äfven särskildt.

Tolf , Hob., Berättelse öfver undersökningar i Norrland som-
maren 1894. — Sv. Mosskulturför:s tidskrift 1895: s. 4
-18; 69-83; 148-162; 260-267.

— , Ogräsen pâ vâra mossodlingar. — Ibid. s. 90 — 104; 13&
-148; 245-255; 329-334.

— , Snyltsvampar och skadeinsekter. — Ibid. s. 337—344
(ej afslut.),

Trolandcr, A. S., Ny fyndort för Bidens radiata Thuill. —
Botan. Notiser 1895: s. 16.

— , Monstrositet af Trifolium hybridum L. — Ibid. s. 183.

Trybom, Filip , Ringsjön i Malmöhus län dess naturförhäl-
landen och fiske (med en karta). Stockholm tryckt i
Bergs boktryckeri 1893. 8 o [45 3 s.] — Meddelande

frän Kongl. Landtbruksstyrelsen. N:o 4 ar 1893 (N:o 13).

Växtligheten pâ stränderna och i vattnet: s. 14—17
[lägre alger bestämda af N. Wille].

— , Lvgnern jemte Sundsjön, Stensjön och St. Svansjön i
Elfsborgs och Hailands län (med en karta). Stockholm
Kcersners boktryckeri-aktiebolag. 8:o [34 -f 2 (onum.) s.]
— Meddelande frän Kongl. Landtbruksstyrelsen. N:r 2
ar 1895 (N:r 20).

Växtligheten i vattnet: s. 12 — 14.

Ö(rtenblad), Th., Om Sveriges högre epifyter. — Tidskrift
för Skogshushallning 23: s. 258 — 263.

Örtenblad , Th ., Har Norrlands skogsflora erhällit bidrag frän
Norge? — Ibid. s. 25—34.

Äfven särkildt, med oförändr. pag. Stockholm, Isaac
Marcus’ Boktr.-Aktiebolag. 8:o.

(Biografi, bibliografi, naturläror m. m.)

Berg. Hjalmar & Linden , And., Lärobok i naturkunnighet.
Femte förkortade upplagan [pâ omslaget: N:r 2). Stock-

245

holm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. Li-
ten 8:o [3 (onum ) -f 144 s.].

Yäxterna: s. 01 — 84.

. N:o 3. - Ibid. 8:o [4 (onum.) + 80 s.].

Yäxterna: s. 41 — 50.

Fries , Th. M., Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl
von Linné. III. — Inbjudningsskrift . . . Upsala. Aka-
demiska boktryckeriet. Edv. Berling. Stor 8:o [tit. -f
s. 111—166 -f 1 s. (rättelser).]

Holmström, Leonard, Naturlära. Kort lärobok i fysik, kemi,
botanik, zoologi och geologi. Andra omarbetade uppl.
Med 306 figurer. Lund. E. Malmström. 8:o [tit. ; 2;
263 s.]

Botanik: s. 110—180.

Krok, Th. O. B. N ’.. Svensk botanisk literatur 1894. — Bo-
tan. Notiser 1895: s. 219 — 230.

Afven särskildt. Lund, Berlingska Boktryckeri- och
Stilg.juteri-Aktiebolaget. 8:o [12 s.].

Molér, W., Nägra blad ur Yesteras Gymnasiiträdgärds histo-
ria. — Svenska Trädgardsför:s tidskrift 1895: s. 65 — 70;
91-93; 106-109; 121-124.

(Exsiccat.)

Dalli stedt , LT., Herbarium Hieraciorum Scandinaviæ curavit
— . Centur. YIII IX. Stockholmiæ. Fol. [100 -f- 100 n:r
-fl -f 2 s. text, dat. : Linköping, Linköpings Lithogra-
fiska Aktiebolag 1895 -f 1894]

Eriksson , Jakob , Fungi parasitici scandinavici exsiccati quos
distribuit — . Fase. 9—10. Species 401—450 -f 451—500.
Stockholm Josef Ahlbergs boktryckeri. 4o [tit ; 2 s. -f
tit. , 2 s.j

Beskrifningar af nya arter aftryckta i Botan. Notiser
1895: s. 171-172.

Harmed register till fase. 1—10: Jakob Eriksson Fungi
parasitici scandinavici Exsiccati. — Index univer¬
salis Fase. 1 — 10. Spec. 1—500. S. 1. & a. 4:o [12 s.]

Hamberg , K. Herman B., Kryptogam-herbarium. Innehäl-
lande 100 arter lägre kryptogamer, fördelade pä 35 ar¬
ter mossor, 10 arter alger, 25 arter lafvar och 30 ar¬
ter svampar. — Stockholm Gullberg & Hallebergs bok¬
tryckeri. Fol. [2 onum. s.]

Bomell, Jj., Fungi exsiccati præsertim scandinavici. Centuria
II. Stockholm, G. Walfrid Wilhelmssons tryckeri. 4:o
[1 s.]

Tiselius, Gustaf, Potamogetones suecici exsiccati quos notulis

246

adjunctis distribuit — . Fase. II. (N:is 51 — 100). Stock-
holmiæ typis excudit Josef Alilberg. Fol. [6 s.]

Innehallsfört. och ’’notulæ” aftryckta i Botan. Notiser
1895: s. 178-180.

B. I utlandet tryckta nppsatser.

Arnell, H. W. et Jensen , C., Oncophorus suecicus n. sp. —
Revue bryologique 22: s. 75—76 tab. I.

Borge, 0., Uebersicht der neu erscheinenden Desmidiaceen-
Litteratur. III. — La Nuova Notarisia 1895: s. 15—29.

Äfven särskildt, raed oförändr. pag. 8:o.

- ... IV. - Ibid. s. 111-137; 149-193.

Eriksson, Jakob, Ueber die verschiedene Rostempfänglichkeit
verschiedener Getreidesorten. — Zeitschr. f. Pflanzenkrankh.
5: s. 82-85; 156-158.

Grevillius, A. ¥ ., Über die Zusammensetzung einiger jämt-
ländischer Relict-Formationen von Ulmus montana Sm.
— Engler, Botan. Jahrbüch. 20, Beibl. N:r 49: s. 73 — 86.

-n-fven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , Ueber Mykorrhizen bei der Gattung Botrychium nebst
einigen Bemerkungen über das Auftreten von Wurzel¬
sprossen bei B. virginianum Swartz. — Flora 80: s. 445
—453.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Jungncr, J. B., Wie wirkt träufelndes und fliessendes Wasser
auf die Gestaltung des Blattes? Einige biologische Ex¬
perimente und Beobachtungen. Mit 3 Tafeln. — Louis
Bosheuyer’s Buchdruckerei, Wolfgang Drück, Cannstadt.
4:o [3; 40 s.]. — Bibliotheca botanica, Heft 32.

Kinclberg , N. C., Note sur les Archidiacées. — Revue bryo¬
logique 22: s 23—24.

Ephemeridium Kindb.. nov. gen.

— , Note sur les Climacées. — Ibid. s. 24 — 25.

— , New or less known species of pleurocarpous mosses from
North America and Europe — Ibid. s. 81—88.

Lagerlieim , G., Ueber das Phycoporphyrin, einen Conjugaten.
farbstoff. Kristiania A. W. Bröggers Buchdruckerei. Stör
8:o [25 s.]

Utgör: Yid.-Selsk. Skr. I. Mathem.-naturw. Kl 1895.
N:o 5.

— , Uredineæ Herbarii Eliæ Fries, [pä omslaget:] Tromse
1895. Tromsepostens Buchdruckerei. M. Astad. 8:o .[s. 25
-132].

Ur Tromso Museums Aarshefter 17 (1894 .

Följdskrift: Magnus, P., Persönliche und sachliche
Bemerkungen ,. . . — Bot. Centralbl. 66 (1896): s.
284 — 290. — Äfven särskildt. 8:o [7 -{- 1 s.]

247

— , Monographie der ecuadorianischen Arten der Gattung
Brugmansia Pers. Mit Tafel XI. — Engler, Botan. Jahr¬
buch. 20: s. 655 — 668.

Patouillard , N. & Lagerhcim, G., Champignons de TEqua-
teur. Pugillus IV. — Bull, de l’Herbier Boissier 3: s.
53-74.

Äfven särskildt, med dubbel pag. [pâ omslaget:] Ge¬
nève imprimerie Komet. 8:o [22 s. -}- 1 pl.].

— , . . . Pugillus V. — Bull. Soc. Mycol. de France 11: s
205-

Äfven särskildt. Lons-le-Sounier imprimerie et litho¬
graphie Lucien Declume. 8-o [tit.; 32 s.].

Lindberg , G. A., Über Einfuhr der Rhipsaloiden aus den
Tropen. Druck: J. Xeumann, Xeudamm. 8:o [4 s.J

Ur Monatsschrift für Kakteenkunde 5.

StensirÖm, K. O. E., Ueber das Vorkommen derselben Arten
in verschiedenen Klimaten an verschiedenen Standorten,
mit besonderer Berücksichtigung der xerophil ausgebil¬
deten Pflanzen. Ein kritische pflanzenbiologiche Unter¬
suchung. — Flora 80: s. 117 — 240. — Nachtrag dazu:
ibid, s, 421.

Äfven särskildt. München. Druck von Val. Höfling.
8:o [tit.; 139 s.]

Bihang.

Utländingar8 i Sverige tryckta uppsatser.

a) Original.

Br other ns , V. F., Nouvelles contributions à la flore bryolo-
gique du Brésil. Stockholm, Kungl. boktryckeriet. P. A.
Norstedt & Söner. 8:o [76 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl.,
Bihang bd. 21. Afd. III. N:r 3.

Äfven särskildt.

Olsson , P. Hj., Om förekomsten af Crambe maritima L. i
Finnland. — Botan. Notiser 1895: s. 204—206.

Störmer, Carl , Om en art af slægten Uredinopsis P. Magnus
paa Struthiopteris germanica. — Botan. Notiser 1895: s.
81-82.

b) Ofversättning.

Schuman , G ., 0m fôrhâllandet mellan xerofyternas lif och
byggnad. Ofvers. af 0. Leihst. — Svenska Trädgärdsför:s
tidskrift 1895: s. 99—104; 124—127.

248

Smärre Notiser.

Botaniska Sällskapet i Stockholm d. 4 febr.
1896. Sällskapet beslöt att onsdagarne den 4 mars,
1 april och 6 maj anordna särskilda sammankomster
hufvudsakligen afsedda för refererande af nyare li-
teratur och att ât en särskildt utsedd andra vice ord-
förande nppdraga ledningen af dessa sammankomster,
och utsâgs tili sädan ordförande professorn vid Stock¬
holms Högskola G. Lagerheim.

Dir N. G. W. Lagerstedt föredrog om sina in-
tryck af Vegetationen inom de af honom 1893 be-
sökta trakterna kring de stora sjöarna i norra delen
af Förenta Staterna, samt förevisade en större sanî-
ling prässade växter härifran.

Fil. Stud. H. Hesselman redogjorde för sina med
understöd af Sällskapet ntförda studier öfver Vegeta¬
tionen och satten för fröspridningen i skärgarden mel-
lan Radmansö och Söderarm.

Den 4 mars 1896. Prof. G. Lagerheim medde-
lade en af honom uppfunnen metod att med makaroni
som nnderlag odla bakterier och mögelsvampar.

Den 21 mars 1896. Sällskapet beslöt att för ar
1896 utdela ett resestipendium samt att ansökan om
detsamma senast den 10 april skulle vara tili sekre¬
teraren inlämnad.

Prof. Jak. Ertksson löredrog dels om blasrosten
pa tallstammar, dess natur och förekomstsätt, dels öf¬
ver arten af den australiska hveterosten, hvilken vi¬
sât sig vara orsakad af Puccinia dispersa.

Dir Joh. Erikson beskref sandüoran och dess bio-
logiska förhallanden inom östra Skanes sandtrakter.

Den 1 april 1896. Fil. Kand. O. Posenberg re¬
dogjorde, närmast pâ grund af O. G. Petersen, Sti-
velsen hos vore Lôvtræer under Yinterhvilen, för eg-
na undersökningar öfver stärkelsens omvandling under
hösten, vintern och vâren hos en del träd och buskar,

249

samt förevisade i samband därmed en Serie ämnet be-
lysande préparât.

Prof. Gr. Lägerheim omtalade resultaten af de se-
naste arens undersökningar öfver Cyanophyceernas
celler.

Den 22 april 1896. Sällskapets resestipendium,
som för arefc utgar med 140 kr, tilldelades fil. kand.

O. Rosenberg för växtbiologiska undersökningar öfver
sand- och hafsstrands Vegetationen kring Sandhamn och
pa Gotska Färön.

Prof. V. B. Wittrock föredrog om blommans bygg-
nad och pollinationen hos PuschJcinia scilloides och
Bulbocodimn vernum.

Lektor C. A. M. Lindman redogjorde för de sven-
ska formerna af Polygonum persicaria , P. minus och

P. aviculare

Prof. Chr. Auriyillius, omtalade den af Linné pä
rötterna af Scleranthus perennis funna ärtstora sköld-
lusen Coccus polonicus , hvilken sedermera ej aterfunnits
i vart land och anhöll att densamma matte eftersökas.

Den 6 maj 1896. Fil. Kand. 0. Rosenberg redo¬
gjorde för stärkelsens forhallande under vinter n hos
perenna växter med jordstammar.

Aman. K. Bohlin omtalade förekomsten af Hippo -
plxac rhamnoides i Junkerdalen i Salten i Norge, om-
kring 2 mil frân riksgränsen och c 1500 fot öfver
hafvet.

Professor G. Lagerheim förevisade en af honom
tör nagra ar sedan vid Tromsö funnen nyligen be-
skrifven svampart Exobasidium Vaccinii-uliginosi Boud.
{JE. megaspermum Lagerh. in litt.) och redogjorde för
denna som det tycktes arktiskt-alpina arts karaktä-
rer m. m,

Den 23 September 1896. Sällskapet beslöt att
äfven instundande termin anordna trenne extra sam-
manträden väsentligen afsedda för referat af nyare

250

botanisk litteratur och uppdrog at professor G. La¬
gerheim att leda dessa.

Prof. V. B. Wittrock hüll föredrag om Loaceernas
blombiologi under förevisande af ett rikt frân Bergii-
lunds botaniska trâdgârd hemtadt âskâdningsmaterial.

Docenten Gunnar Andersson meddelade hufvudin-
nehâllet af ett frân ingeniör P. Düsen ankommet ma-
nuskript behandlande ’’den eldsländska ôgruppens ve¬
getation’1.

Professor G. Lagerheim omtalade och demonstre-
rade en nyligen uppfunnen konserveringsvätska kop-
parlaktofenol.

Kyrkoherde A. Torssander omtalade Ceplialantera
rubras och Botrychium ternatums förekomst inom Söder -
manland.

Den 21 Oktober 1896. Professor G. Lagerheim
omtalade sina studier öfver gallbildningar och beskref
närmare helmintocecidium pa Plantago maritima.

Direktor F. Fant omtalade förekomsten af Lepidium
virginicum L. vid Hall i Södermanland dit den inkom-
mit med amerikanskt timotejfrö och der den 1896 rik-
ligt satt mögen frukt.

Vetenskapsakademien d. 9 sept. Till infö-
rande i bihanget tili handlingarne antogs följande:
1 :o) Bidrag til Skanes Hieracium-ß ora af d:r K. O.
E. Stenström; 2:o) Die Burmannien der ersten Reg-
nellschen Expedition. Ein Beitrag zur Kenntniss der
amerikanischen Arten dieser Gattung af d:r S. 0. A:n
Malme; 3:o) Australische Süsswasser-Chlorophycéen af
d:r O. Borge; samt tili införande i öfversikten: Bota¬
niska anteckningar frân en resa i Norge 1893 af
rektor L. M. Neuman.

Den 14 okt. Prof. Wittrock förevisade mogna
drufvor, skördade af i Bergianska träd garden pâ kalljord
vuxna vinrankor af varieteten Trollinger och lemnade
i samband harmed en redogörelse för den odlade vin-

261

rankans härkomst samt dess forntida och nutida ut-
bredning sasom kulturväxt.

Prof. Nathorst redogjorde för ett framgangsrikt
odlingsförsök af Trapa natans i Smaland af godsega-
ren H. Nordenskiöed pâ Farebo samt omtalade att doc.
Gunnar Andersson i höst anträffat fossila frukter af
samma växt i en torfmosse vid Katrineholm i Söder-
manland.

Till införande i handlingarna antogs en afhand-
ling af adj. K. Johansson: Hufvuddragen af Gotlands
växttopografi och växtgeografi, gr und ade pâ en kri-
tisk behandling af dess kärlväxtflora.

Fysiografiska sällskapet d. 14 okt. Doc. B.
Jönsson föredrog om nya experimentella försök öfver
tvangsvridning och fasciation.

Societas pro fauna & flora fennica d.

3 okt. Lektor Mela redogjorde för de finska Nym-
pkæa- arterna, hvarvid framhölls, att den verkliga
N. alba âtminstone i Savolax var jämförelsevis sällsynt,
medan den riktiga N. Candida var särdeles ymnig
och at den förut sâsom N. Candida ansedda former
bör gifvas ett nytt namn, N. fennica. Af den senare
arten ff amlade han äfven en form med röda blommor,
hvilken form äfven förevisades af doc. Kihlman i ex.
insända af lektor Buddén fran Lapiulaks. — Prof.
Sundvik framlade ex. af Jasione montana och Littorella
Jacustris fran Karislojo. — Rektor Brenner förevi-
sade förkrymta ex. af gran och tall samt framlade
teckningar af en egendomligt bildad tall fran Kyrk-
slätt och särskilda variationer af tallkottar, samt vi-
sade ex. af Eupatorium cannabinum och Ononis hircina
fran Kyrkslätt. — Mag. Lindberg förevisade ex. af
Schistophyllum Julianum frän Kivinebb, i mängd upp-
kastad pâ kusten i trakten af Kuokkala, förut ej
funnen lefvande inom Finland, men väl en gang
subfossil i Satakunta; vidare Scirpus radicans , ny för

252

üoran, tagen vid utloppet af Systerbäck och. vid Vuok-
sen samt Salix triandra och Cuscuta Trifolii , nya för
provinsen.

Resa till Java. Amanuensen fil. lie. Hj. Möl¬
ler i Lund, som erhallit det ßattramska resestipen-
diet, anträder inom kort en resa till Java.

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhallas:

G-râtt blompressningspapper format 405x470 mm. Pris pr ris 8, —
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „ 10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, ,, „ 4,50

„ ,, 11, bla ,, 285x465 ,, „ „ „ 7,75

„ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ „ 9,—

Obs! De bäda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehall.

Eliasson, A. G., Svampar ur C. J. Johansons herbarium, s. 205.

Gelert, 0., Batrachwm peltatum (Schrank) *suecicum nom.
nov., s. 221.

Krok, Th., Svensk botanisk litteratur 1895, s. 237.

Neuman, L. M., Om Carex muricata *microcarpa L. N. Neum.,
s. 231.

Nyman, E., Om nagra kotteformer af granen, s. 227.

Rosenberg, 0., Om den anatomiska byggnaden hos Parnassia
palustris, s. 223.

Simmons, G. H., Fontinalis antipyretica L. ß monensis Cardot
et Simmons nova var. s. 222.

Störmer, C., Om en art Puccinea paa Polemonium coeruleum,
s. 214.

Westergren, T., Om Malva Alcea L. x moscJiata L. och dess
förekomst i Sverige, s. 215.

Liter aturöfver sigt s. 236.

Smärre notiser. 248.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget 186/n96.

BOTANISKA NOTISER

FÖR ÂR 1896

UTGIFNE

C. F. O. NORDSTEDT.

Häftet 6.

LUND 1896,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STI LG JU TERI- AKTIEBOLAGET .

'

-

Den eldslänska ögruppens vegetation.

Af P. Düsen.

De botaniska arbetena under den svenska Elds-
landsexpeditionen 1895 — 1896 hafva varifc mig an-
förtrodda. En kort öfversikt af de vunna botaniska
resultaten lämnas harmed, ehuru at densamma ej för
närvarande kan gifvas den fullständighet, som önsk-
ligt vore. Säväl tid som tillräcklig litteratnr för det
insamlade materialets fnllständiga bearbetning hafva
nämligen saknats, hvartill kommer, att det viktigaste
utbytet fran Eldslandets ostkust k varia mnades i Rio
Grande, hvarifran det ännu ej blifvit expeditionen
tillsändfc och säledes ej varit tillgängligt för bestä in¬
ning. . Det oaktadt torde dock efterföljande korta öf¬
versikt af Vegetationen inom ett ofullständigt kändt
ur vissa synpunkter obekant floromrade vara af nagot
intresse.

Som bekant kan den eldsländska ögruppen ur
klimatologisk synpunkt uppdelas i tva väl skilda om-
räden, det ena relativt regnfattigt, det andra med
riklig nederbörd. Till det förra höra norra och mel-
lersta delarne af ögruppens hufvudö, det egentliga
Eidslandet, Tierra del Fuego. Gränsen meilan dessa
bâda omrâden torde kunna anges genom en nâgot
söder om Rio Grande pa Eldslandets ostkust tili södra
sidan af Useless Bay pâ dess västkust med en svag
utbuktning mot söder dragen linie. Denna anger
ocksâ gränsen mellan Eldslandets skoglösa och skogiga
delar. Den söder om den angifna gränslinien belägna
delen af hufvudön och de söder och vaster om denna
belägna talrika öärne tillhöra alltsa det jämtörelsevis
regnrika omrâdet. En skarp gräns mellan dessa i kli-
matologiskt afseende olika delar finnes gifvetvis icke.

17

Bot. Not. 1896.

254

Ju mer man frän ofvan nämnda linie nar vaster ocb
söder ut, desto mer tilltager nederbörden. Inom de
västligaste delarne af i fraga varande omräde, att
döma af min egen erfarenhet, och sannolikt äfven
inom de sydligaste torde det gifvas under âret fâ dagar r
fria frän nederbörd.

Det torra omradet.

Vegetationen inom det jämför eise vis regnfattiga
omradet lärde jag känna under en nära tvâ mänaders
resa frän Porvenir pâ Eldslandets nordvästkust tili
Rio Grande pa dess östra, hvarunder längre tippe-
hall gjordes vid Paramo vid norra sidan af Bahia
S:t Sebastian samt missionsstationen vid Rio Grande,
Eldslandets mest betydande vattendrag.

Den beresta kuststräckan är ytterst enformig,.
sandig, med fâ pâ ett undantag när obetydliga vatten¬
drag, detta dock med undantag af den inre, bag-
formiga stranden af Bahia S:t Sebastian, dar lera har
vidsträckt utbredning. Smasjöar — laguner — sa-
väl med salt som sött vatten Annas här och hvar,
förträ desvis i trakten af Rio Grande. Innanför ku-
sten är landskapet smakulligt eller genomdraget af
vanligen laga höjdsträckningar, som understundom na
fram tili kusten och dar afslutas med branta afsatser
s. k. barancas.

Floran är inom detta omrade i det stora heia
densamma ända ned tili Rio Grande och ett stycke
söder om denna flod och för öfrigt ganska artfattig.
Af arter, hvilkas förekomst är bunden vid hafsstran-
den, gifves det blott en enda, nämligen den halofila
Senecio candidans DC., en ganska succulent art med köt-
tiga och stärkt hvithariga blad. Den för floran pâ
Patagoniens ostkust karakteristiska compositeen Lepi-
dophyUum cupressiforme Cass., en snârbildande buske,
hvilken äfven tillhör Eldslandets flora, synes ocksär
ehuru i längt mindre grad än föregäende art vara

255

bunden vid hafsstranden. Den torekommer utom kring
Bahia S:t Sebastian, hvars vegetation senare skall
oranämnas, vid Barancas de Carmen Sjdva, och da
den icke anträffades längre söder ut, torde den här
sannolikt hafva sin sydgräns. Af öfriga hafssträn-
derna eller deras omedelbara granskap tillhörande ar-
ter ma foljande nämnas: Scutellaria nummular iœf cilia
Hook, fil., Plantago maritima L., Senecio-ar ter, Pha-
celia circinata Jacq., Rumex crispus L., Anemone deca-
petala L., Valeriana carnosa Smith, Panargyrum Dar-
winii Hook et Arn., Armeria maritima Willd. Cerastium
arvcnse L., Calceolaria nana Smith, Lychnis magellanica
Spr., Saxifraga Pavonii Don., Adesmia pumila Hook,
til. och A. lotoidcs Hook. fil. , Artemisia magellanica
Sell. Bip., Azorella trifurcata Hook, och A. ccespitosa
Cav , Luzula Alopecurus Desv., Homoianthus cchinula-
tus Cass., Alopecurus alpinus Sm., Vicia magellanica
Hook, f., Lathyrus sp., Semblera australis Hook, f.,
Ihlaspi magellanicum Comm., 2:ne arter af släktet
Chenopodium L , Hordeum jubatum L., Accena multifida
Hook, fil., A. adscendens Vahl. och A. cuneata Hook,
et Arn., Triticum repens L., jämte ytterligare nâgra
ta, icke ännu bestämda arter, särskildt gramineer.
Dessa nu uppräknade arter äro likväl ej bundna vid
hafsstranden, utan förekomma mer eller mindre tal-
rikt öfver heia det undersökta omrädet, Scutellaria
mummul ar iœf olia Hook. fil. likväl undantagen ; denna
art har nämligen hittills anträffats endast inom Elds-
landets östra del.

Sâsom redan nämts saknas skog. Af buskar
förekomma Ribcs magellanicum Poir., Berberis buxifo-
lia Lam. och B. empetrifolia Lam., Baccharis patagonica
Hook, et Arn. och B. magellanica Pers., Colletia discolor
Hook, och den till composite c hörande Chiliotrichiim amel-
loidcs Cass., hvars vackra, talrika, om en chrysanthemum
erinrande blommor pa längt hall adrager sig uppmärk-

256

samheten. ') Dessa buskar förekomma ensfcaka här
och hvar. Yanligeri bilda de dock — med uudantag
af Bcj ben's empetri folia och Colletia , livilka äro tem-
ligen sällsynta — mer eller mind re tâta snâr pâ kul-
larnes och höjdsträckningarnes sluttningar. Det nr i
och i närheten af dessa snâr man finner den artri-
kaste floran. Utom de förut uppräknade arterna —
med uudantag gifvetvis for Senecio candiclans DC. och
Lepidophyllum — träffar man här Geum magellanicum
Comm, Empetrum nigrumE. var. rubrum Vahl., Calceolaria
plantaginea Sm., Phleum alpinum L., Air a flexuosa L.,
Taraxacum laevigatum DC., Poa pratensis L., Viola
maculata Cav., Galium Aparine L.,1) Sisymbrium ma¬
gellanicum Hook., Primula farinosa L., var. magellanica
Hook., Gentiana magellanica Gaud., Apium graveolens L.,
Huanaca Cavanillesii DC., Osmorhiza chilcnsis Hook,
et Arn., Colomia gracilis Dougl., Madia saliva M( h, 21a-
crorhynchus pumilus DC., arter af släktena Erigeron
och Senecio , Cardamine sp., Colobanthus subulatus Hook,
til. , Praha, incana var. magellanica Lam., Cardamine Mr -
suta L. var. nivalis Gill., Lomaria alpina Spr., o. s. v.
En i det stora hela pâ detta sätfc sammansatt flora
finner man med fa undantag ända ned till Rio Grande
och ett godt stycke söder därom.

Ett afbrott i denna enformighet bildar Vegetatio¬
nen pâ de leriga stränderna kring Bahia S:t Sebastian,
vid floderna Rio Grande och Rio Carmen Sylva, och vid
de mindre vattendragen samt lagunerna med salt och
sott vatten. Kring Bahia S:t Sebastian med dess

*) Denna art vore förtjänt af att införas i vara trädgardar.
Frön synas tyvärr vara svâra att erhâlla. Utan att anträffa sâ-
dana har jag undersökt liundrade och âter hundrade af dess frukt-
ställningar Möjligen star den ringa utvecklingen af moget frö hos
flertalefc öfriga af Eldslandets compositeer i samband med bristen
pâ befruktande insekter. Som bekant är Eldslandets insektfauna
ganska artfattig. Själfbefruktningen torde ej vara ovanlig. Där-
emot är förökning pâ vegetativ väg sällsynt, förekommer dock hos
Chili otrichum , som förökas medelst rotskott.

*) Eni. G-risebach och E,. A. Philippi Galium pseudo-aparine
Gris.

257

breda strand af lera är marken närmast hafvet till
största delen vegetationslos. Här och hvar uppträda
rena bestand af Salicornia magellanica Pli., Salicornia
sp. och Suceda sp. Innanför det af dessa arter upp-
tagna bältet herrskar Lepidopkyllum cupressiforme Cass..
som bildar täta snar öfver vida stränder kring bukten.
I och kring dessa snar trifvas för öfrigt en god del
af de arter. som inga i den redan omnämda Vegeta¬
tionen, hvartill kommer en art af släktet Chenopodium .
De ofvannämda tvâ Salicornia-SLrtevnïi förekomma äfven
vid det nedersta loppet af de större vattendragen,
Rio Grande och Rio Carmen Sylva, inom det om-
rade af dessa, dar tidvattnet gör sig mest gällande,
samt vid de laguner, som hafva salt vatten. De
mindre vattendragen ater, hvilkas mynning tillstoppas
af vid hafsstränderna uppkastad sand och i hvilka
tidvattnet föga eller icke alls intränger, hysa en heit
afvikande vegetation. Den anmärkningsvärdaste i
och vid dem förekommande arten är Aster Vahlii Hook,
et Arn., som vanligen uppfyller vattendragen eller ät-
minstone deras kanter och mer eller mindre talrikt
uppträder i omgifvande karr. Därjämte växer dar
Potamogeton sp., Hippur is vulgaris L., Myriopliyllum
clatinoides Gand., Scirpus sp., Banuncidus sp , Caltlia
sagittata Cav., Epilobium tetragonum L.. och Hiero-
cldoe antarctica Brown. Vid vattendragens kanter och
i omgifvande kärr uppträda en del ännu icke be-
stämda cyperaceer och gramineer.

Den väsentliga skilnaden mellan salt- och söt-
vattenslagunernas strandvegetation ligger i Salicornia-
arternas uppträdande vid de förras, men franvaro vid
de senares stränder. Plantago maritima förekommer
vid saltvattenslagunerna, men saknas vid laguner med
sött vatten, under det Bumex sp. — maritimus eller
en denna ytterligt närstäende art — undviker de
förra, men ej de senare. I det stora heia utgöres
Vegetationen för öfrigt, oafsedt om vattnet är salt

258

eller sött, af flertalet förut uppräknade arter, ehuru
dessa vid lagunstränderna vanligen uppträda med rnin-
dre frekvens an eljest. Nâgra fâ arter, till sin före-
komst bundna vid lagunernas stränder tillkomma
dock. Saväl dessa som nâgra först söder om Rio
Grande anträffade arter kunna ej här anföras, emedan
den viktigaste delen af samlingarne frân denna resa.
sâsom förut nämts, icke varit tillgänglig for bestäm-
ning.

Anmärkningsvärd är frânvaron i sotvattenslagu-
nerna af egentlig vattenvegetation . De enda arter,
som skulle kunna anses bilda en sâdan, är Hippuris
vulgaris L. och Myriophyllum elatinoides Gaud. Men
dessa arter tillhöra egentligen bäckarnes och de min-
dre vatfcendragens omrade och förekommer sa spar¬
sam t i lagunerna, att det knappast kan blifva tal om
en vattenvegetation i dem. Dessa sjöar uppfylles dock
förr eller senare af Vegetationen, särskildt af grami-
neer och cyperaceer, bland hvilka Älopecurus alpinus
Sm. är den viktigaste. Synnerligen upplysande i
detta afseende var en lagun, belägen innanför och
nagot söder om Cabo Penas. Mer än hälften af den
ganska ansenliga vattenytan var inkräktad af ett fly-
tande grästäcke, som ännu ej hunnit fullständigt sluta
sig och därför uppvisade större eller mindre luckor.
Piere mindre, fullständigt igenvuxna dylika bäcken
funnos söder om Rio Grande. Pa den ännu ganska
lösa marken därstädes var Älopecurus alpinus Sm.
aliéna herrskande, tät, frodig, nära 1 m. hög. La¬
gunerna med salt vatten saknade dylika inkräktare
och synas alltsâ i jämförelse med dem med sött vat¬
ten kunna med hänsyn tili igenväxning räkna pâ en
tämligen lang tillvaro.

Af de i det föregäende uppräknade arterna är
det nâgra fâ, som öfver vida sträckor uppträda do-
minerande och alltsâ trycka sin prägel pâ Vegetatio¬
nen. Detta gäller särskildt Chiliotrichum amelloides

259

Cass., Hordeum jubatum L., Cerastium arvense L. och en
ännu obestämd art af släktet Senecio. Inom mindre
omrâden kunna en eller annan af öfriga arter under-
stundom na öfvervikt sâsom Lepidophyllum cupressiforme
Cass, och Empetrum nigrum var. rubrum Vahl.

Utom förutnämda, inom Eldslandets norra och
üstra delar mera allmänt spridda arter gifves det
icke sa fa andra, hvilka växa pâ enstaka stallen eller
aro mycket glest spridda öfver hela det ifrâgava-
rande omradet. Bland dessa ma framhâllas Ephcedra
patagonica Ph., Dr aba FaUdandica Hook. fil. och D.funi-
culosa Hook, fil., Gaultheria micropliylla Hook, fil., Ge¬
ranium sessiliflorum Cav., Oxalis enneaphylla Cav., Azo-
rella filamentosa Lam., Panargyrum abbreviatum Hook,
et Arn., Colobanthus crassifolius Walp., Gunner a magei-
lanica Lam., Samolus spathulatus DC., Pliaca sp., Myo-
surus minimus L. (?), Myosotis albiflora Banks et Sol.,
Eritrichium albiflorum Gris., Viola fimbriata Steud.,
Arjoona patagonica Homb. et Jacq., Subidaria aqiiatica
L. o. s. v.

Vegetationen är som nämts mycket enformig,
och den blir det sa mjxket mer som k^ptogamflo-
ran icke gärna kan inom detta relativt torra om-
râde vara annat an svagt utvecklad. Af svampar,
lafvar och mossor erhöllos endast ett fatal arter, och
af de sistnämda togos de fiesta vid den fnktiga foten
af nâgra barancas.

Vid Rio Grande börjar Vegetationen i nâgon
man att ändras. Dar uppträder i större mängd den
märkvärdiga umbelliferen Azorella gummifera Spr. (Syn.
Bolax glebaria Comm.), en art, som visserligen anträf-
fades norr ut, ehuru pâ större höjd öfver hafvet, sâ¬
som vid Porvenir omkring 200 m. högt och vid Rio
8:t Martin omkring 300 m., men som vid Rio Grande
gâr ned sa godt som tili hafvets niva. Den bildar
stora tufvor, intill 2 à 3 m. i diameter och tili for¬
men erinrande om sphagnumtufvor och sä harda, att

260

hästarne föredraga att ga pa dem i stallet för pa den
ofta lösare, torfartade marken dem emellan. Tufvorna
sta tätt och beröra hvarandra ej sällan. Yäxten är,.
fastän i mindre grad torfbildande.

Denna art utbreder sig öfver ansenliga vidder
af de platäartade, laga höjderna kring Rio Grandes
saväl norra som södra sida; den delar omradet med
Empetrum nigrum var. rubrum Vahl., dock sä, att dar
Azorella gummifera Spr. förekommer, träder Empetrum
tillbaka; denna och tvänne lafarter äro pa sina stal¬
len aliéna râdande. De af Azorella gummifera Spr.
och Empetrum intagna omrädena hafva fullständigt ut-
seende af hed.

Manga för att icke säga de fiesta af .de sasom
allmänt utbredda utefter ostkusten anförda arterna
ga öfver in pä Azorella- Empetr um -heden, men upp-
träda dar sa sparsamt och glest spridda, att de icke
forma gifva Vegetationen nägon prägel eller förtaga
dessa omraden deras hedartade utseende. Nagra fa
arter synas inom denna trakt vara bundna vid före-
komsten af Azorella gummifera Spr. I första rummet
bör Euphrasia antarctica Benth. nämnas, som växer
pa Azorella- tufvorna och saprofytiskt lefver pa Azo-
re7/a-stjälkarnes nedra afdöda, mnltnande blad '). Dess-
utom förekomma har Accena antarctica Hook, fil.., en
art af släktet Homoianthus , äfven iaktagen inom Azo¬
rella- omradet vid Por venir, samt Arjoona rmsilla Hook.
Ai. (?).

Det mest utmärkande draget hos Vegetationen
söder om Bio Grande är förekomsten af skog därstä-
des. Ungefär 15 km. söder om Hoden vidtager
denna. Till en början möta enstaka, langt fran hvar¬
andra staende träd, sa skogsdungar, hvilka slutligen
förena sig tili skogsbälten. Skogen upptager höjder
och deras sluttningar, men undviker dalbottnarne som

*) Yid Punta Arenas har jag- funnit denna art lefvande pa
andra multnande växtlämningar.

261

sa vidt mina iakttagelser räcka äro sanka och ge-
nomflytas af bâckar.

Dessa skogar äro ytterligfc enformiga, bildade af
ett enda trädslag, enligt min uppfattning en form af
Fagns antarctica Forst. Denna form grenar si g redan '
frân roten i flere stammar af tämligen mâttlig hôjd.

8 â 10 m. eller föga däröfver.1) Bladen pâ träden
i skogens utkant äro ovala, rännformiga, under det
de pä träden inuti skogen âtminstone pâ de lägre
grenarne äro betydligt mindre, nästan runda, plana
samt af ljusare färg och tunnare än de i skogens ut¬
kant. Träden sta ganska tätt och belysningen i sko¬
gen är därför ganska mâttlig. Marken är dock ej
synnerligen fuktig. Vegetationen i skogsdungarne
och skogen är öfver allt densamma, i hög grad
artfattig, men vanligen mycket frodig. Det lägsta
skiktet bildas af nagra sparsamt uppträdande svampar,
mossor saknas sa godt som alldeles; nästa skikt ut-
göres af Galium Aparine L., vanligen ganska tät och
för öfrigt steril utom i själfva skogskanten. Ett
tredje skikt bildas af 4 arter, hvilka vanligen växa
atskilda hvar för sig, nämligen Osmorhiza cJiilensis
Hook, et Arn., ända till 1 m. hög, Alopecurus alpi-
nus Sin. 1,5 m hög, Phleum alpinum L.. 0,8 m. hög
samt en ännu ej bestämd graminé. Pâ sol- och vind-
öjDpna, torra ställen uppnä dessa arter föga mer än
halfva denna storlek. Ett fjerde skikt bildas slutli-
gen af Ribes magellanica Poir., som bildande mindre snär
förekommer i och nära skogskanten. Berberis buxifolia
Lam. träffas ibland vid skogsbrjmet, men gär icke
in i skogen. Annu en art, tillhörande det orn vär
mistel erinrande släktet Myzodendron , äterstär att an-
föra nämligen M. punctulatum Banks et Sol., som of-
ta i stör mängd parasiterar pâ bokarne. Det mä
slutligen anmärkas, att gränsen mellan skog och skog-

*) Hufvudarten har en vanlig enkel stam af ansenlig- tjocklek
och höjd.

262

löst omrâde är ytterligt skarp; med ens trader man
fran den öppna faltet in i skogens dunkel.

Det kan förtjäna omnämnas, att fiera af de i
det föregaende omnämda arterna uppträda pa de most
4 olikartade växplatser. Sa finner man Primula fari-
nosa var. magellanica säväl i karren som pa de tor¬
raste stallen. Detsamma är fallet med Phleum alpi-
num L., och Mopecurus alpinus Sm. som växa säväl pa
gungfly, pa den lösa marken i igenvuxna laguner som
i bokskogarnes skugga och pa den torraste hed, där
den dock är betydligt lägre och mera glatt än den
eljest brukar vara.

Det nederbördsrika omradet.

Heit annorlunda beskaffad än den nu skildrade
Vegetationen är den, som har sitt hemvist inom de
regnrikaste delarne af den eldsländska ögruppen. Den-
samma lärde jag känna under en vistelse vid Puerto
Angosto pa Isla Desolacion, den västligaste af de större
öarne. Dit anlände jag i slutet af mars och uppe-
höll mig därstädes 25 dagar. Huru ytterligt fuktigt
och regnigt klimatet är inom dessa västliga delar fram-
gär bäst däraf, att endast tvänne dagar af min vi¬
stelse där voro fria fran nederbörd. Marken var öf-
verallt mycket lös, kärrartad, öfvervuxen af mossor,
mycket tufvig, genomdränkt af vatten, och hvar man
gick prässades delta fram i mängd. Mot slutet af
min vistelse vid Puerto Angosto, saledes omkring mid-
ten af april föll snö ett par ganger. Tvänne nätter
voro frostiga, den ena med stark frost. Morgonen
därpa hade vi 7 mm. tjock is i vära vattenkärl, och
marken bibehöll sig heia dagen frusen. Temperatu¬
ren steg aldrig öfver -f- 10° C. Trots dessa som man
skulle tycka ogynsamma vilkor för Vegetationen
var densamma likväl förvanansvärdt yppig ehuru
artfattig.

Längst in vid hamnen faims en typisk urskog.

263

bildad af Drirnys Winter i Forst, och Fagus betuloides
Mirb. och som med afseende pâ trädens täta samman-
slutning, det radande dunklet, mängden af pâ mar¬
ken kors och tvärs liggande trädstammar erinrade
om de afrikanska, men sä tillvida afvek fran dem
att marken icke var naken utan dold af ett fullstän-
digt slutet täcke af lefvermossor. Marken var tuf-
vig, tufvorna icke sällan kolossala, manshöga eller
högre.

Fanerogamerna i denna urskog voro fä. Af bu-
skar förekommo Berberis ilicifolia Forst., Desfontainea
spinosa E-uiz et Pav. i full blomning, och Pernettya mu¬
er onata Gaud. ; Lebetanthus americanus Endl. skulle ock
kunna räknas hit. För öfrigt var Callixene marginata
Comm. det enda, som anträffades i fanerogamväg. Brä-
kenarter uppträdde däremot rikligare. Här och hvar
bildade Gleich enia acutifolia Hook, bestand, och Hyme-
nophyllaceer voro mer eller mindre tätt inväfda i moss-
täcket, däribland den prydliga Hymenophyllum pecti-
natum Cav. Det marken döljande mosstäcket bredde
ut sig öfver alla kullfallna stammar och nadde mer
och mindre högt upp pâ de lefvande, som därjämte
voro beklädda af Hymenophyllaceer , Grammitis austra¬
lis Br., och den högt upp klängande Lebetanthus ame¬
ricanus Endl.

Pâ den mera öppna, glesskuggiga marken vid
sidan af denna urskog var floran betydligt artri-
kare. Till Drimus Winteri Forst, och Fagus betuloi¬
des Mirb. sällade sig här Libocedrus tetragonus Endl.,
ett barrträd af här mattlig höjd, intill 12 m. Af
buskar funnos utom desamraa som i urskogen Escal-
lonia serrata Sm. För öfrigt sagos följande arter: Phi-
lesia buxifolia Lam., ännu utvecklande sina ljusröda.,
herrliga blommor, den eldslänska florans vackraste pryd-
nad, Callixene marginataComm . , Myrtus mummularia Poir.,
Acæna pumila Vahl., Lagenophora Commersonii Cass.,
Aster Vahlii Hook et Arn. (eller en mycket närsta-

264

ende art), Chiliotrichum amelloides Cass., Clarionea
magellanica DC., Senecio pentadactylon Phil., Caltha clio-
nece folia Hook, och C. appendiculata Pers., Tapeinia magel¬
lanica Juss., tvänne arter af släktet Azorella , Astelia
pumila R. Br., Gaimardia australis Gaud., Oreobulus
obtusangulus Gaud., JEmpetrum nigrum L. var. rubrum
Vahl, Pinguicida antarctica Vahl., Rostkovia grandiflora
Hook, fil., Carpha schaenoides Banks et Sol., Festuca
Commersonii Franch., Carex sp., erinrande om C. pulicaris
L., Glcichcnia acutifolia Hook., Hymenophyllaceet\ sasom
H. tortuosum Banks. Pa ett enda stalle iakttogs Ber¬
beris buxifolia Lam.

All vegetation, det ma nu vara urskog eller den
pä mera öppen mark, afslutas utät mot hafvet af
vanligen mycket täta, nästan ogenomträngliga snar,
bildade af Bernettya mucronata Gaud., Es call onia serrata
Sm. och Desfontainea spinosa Remy. Vid basen af
dessa utät mycket skarpt begränsade snar förekomma
vanligen rikligt ett par bällafvar, utanför hvilka ett
företrädesvis af lefvermossor sammansatt mosstäcke
skjuter ett stycke ned särskildt vid klippiga stränder
och afslutas med en skarp, horisontal linie, mossranden,
hvars läge bestämmes af tidvattnet. Nagra fa, icke
förut för ifrägavarande omräde omnämnda fanerogamer
tillböra dessa snars yttersida sasom Festuca fuegiana
Hook, hl., Ranunculus sp., Tillcea moscliata DC., Apium
gravcolens L., Leptinella scariosa Cass. Gunnera lobata
Hook. hl. och Isolcpis sp.

De ha innen omgifvande fjällen voro rätt höga.
bortät 1000 m., svärtillgängliga, nakna, vanligen

utan jordbetäckning. Här och hvar funnos pä mätt-
lig höjd, 100 à 150 m., talrika mindre laguner och
upp tili omkring 300 m. mindre karr. Frän kusten
tränger skogen upp pä fjällen, följande klyftor eller
utbredande sig vid foten af branter. Detta skogens
satt att gä upp pä fjällen i radierande linier eller
trifvas vid foten af branta afsatser har pataghgen

265

sin orsak däri att vitfcringsgrus lättare samlas och
kvarhâlles pâ dylika ställen, hvilka alltsâ erbjuda
skogen battre lefnadsvilkor an fjällen för öfrigt och
ueror icke därpä att, som man i första ögonblicket
skulle vara frestad tro, dessa stallen gi fva vindskydd,
ty skogen tränger upp lika väl pâ den för den för-
herskande vinden utsatta sidan af fjâllen som pâ de-
ras läsidor. Skogen gar upp tili omkring 300 m.,
och med densamma följa nästan alla arter, som vi
lärt känna fran det glesskogiga omradet vid kusten.
Till dessa komma ännu nagra fa. hvilka vanligen till-
höra dessa klyftors lägre belägna delar, nämligen Tepualia
stipularis Gris, en hög, kräftig, tili Myrtaceerna hörande
buske, den statliga ormbunken Lomaria magellanica
Desv. samt nagon gang äfven Lomaria alpina Spr.

De omgifvande, tili största delen nakna fjällen
hyste en artfattig vegetation äfven pâ riuga höjd
öfver hafvet. Fiera af de pâ klipporna växande ar-
terna hafva tufvadt växtsätt; nagra växa i klipp-
springor. Pâ föga sluttande bärghällar och i grunda
insänkningar i desamma växte Gaimardia australis
Gaud, i täta, kompakta mattor samt Astelia pumila
R. Br., äfvenledes bildande täta, men mindre fasta
mattor. Drosera unißora WiRd. fanns insprängd i Gai-
mardia- mattan eller växande pâ torfartade lämningar
af andra växter. I täta tufvor förekom Caltha dio-
neœfolia Hook, och i mindre täta C. appendiculata
Pers. Enstaka och glest spridda iakttogos Accena
pumila Vahl., Clarionea magellanica DC., Rostlcovia
g/andiflora Hook. Hl. , Tetroncium magellanicum Willd.
samt Lycopodium sp., vanligen krypande utefter
bärgspringor. I nästan alla smasjöar anträffades
Isoëtes Savatier i Franch.

Sâsom redan nämts gâr flertadet af de vid ku¬
sten förekommande arterna upp till vid pass 300 m. :
nâgra gâ icke obetydligt högre och blanda sig dar
med en del först pâ större höjd växande arter, hvil-

266

ka senare derför skulle kunna betraktas som fjäll-
former. Fjällfloran är artfattig.

Bland de arter, hvilka förekomma pâ större höjd
förtjänar särskildi Fagus antarctica Forst, att framhâl-
las. Denna art fôrhâller sig pâ fj aliens högre delar
sâsom en verklig fjällform. Inom de östligare trak-
terna vid Magellans sund är F. antarctica det för-
lierrskande trädet, och Fagus betuloides Mirb. är där
af underordnad betydelse. Ju längre man nar väster-
ut, desto mer far det sistnämda trädet öfvervikt och
i de västligaste omradena vid sundet är detsamma
tillika med Drimgs Winten Forst, aliéna râdande, un¬
der det att F . antarctica anträffas högre upp of van
det af F. betuloides beherrskande kustbältet. Yid
Puerto Angosto sags derför F. antarctica ej vid kusten,
men däremot vid en höjd af omkring 300 m. sâsom
ett lagt, obetydligt träd. Yid en höjd af omkring
400 m. förekom det ännu i icke obetydlig mängd
pâ gynsamma sluttningar, men var där knappast mer
än en half meter högt med kronan alldelas hack, pa¬
rallel med den sluttning, hvarpa trädet växte. Ar¬
ten gick dock högre och anträffades ännu vid en
höjd af 500 m. eller nagot däröfver, men där höjde
den sig ej längre öfver marken, utan kröp bland
mossor likt vara polar- och fjällviden.

En af mossor betäckt af vatten genomdränkt fjäll-
sluttning pâ omkring 400 m. höjd undersöktes. Pâ
densamma växte rikligt Aster Vahlii Hook, et Arn.
— samma form som förekom vid kusten — Lageno-
phora Commersonii Cass.. Clarion ca magellanica DC.,
Senecio pentadactglon Phil., Caltha dioncce folia Hook., och
Rostkovia grandiflora Hook. hl. hvilka vi förut lärt
känna sâsom tillhörande kustomrädets flora. Dess-
utom funnos här Fagus antarctica Forst, (dvärgartad)
Mühlenbergia rariflora Hook, f., Gaultheria micro -
phylla Hook. f. (klen, del vis utgängen), Viola triden-
tata Mens., Uncinia Kingii Boott., G cum magellanicum

267

Comm., hvilken inom det torra omrädet är allmänt
utbredd vid kusten, Acæna antarctica Hook, fil., Azo-
rella sp., Plantago sp. jämte nâgra andra ännu ej
bestämda. I klippspringor vid sidan af denna fjäll-
sluttning växte Ourisia breviflora Benth., som gar
ned till kustens närhet, samt Saxifraga bicuspidata
Hook. f. Nâgra af dessa arter gâ dock ännu högre.
Sa uppstiger Fagns antarctica Forst., sâsom redan
nämts, till 500 m. och nagot däröfver, Lagenophora
till 500 m., Caltha dioneœfolia Hook, till 600 m., men
är där knappast tufbildande, Clarionea till 500 m.,
Saxifraga bicuspidata Hook. fil. till 600 m. och Ourisia
breviflora Benth. till 500 m.; en ännu icke bestämd art
gâr frân kusten upp nära nog till de permanenta snö-
fälten. Buskformiga lafvar sägos ej öfver en höjd af
300 — 400 m. Skorplafvar anträlfades däremot täm-
ligen rikligt vid en höjd af 400 m. och nagot där¬
öfver, men i närheten af snögränsen inga. Ofvan
500 in. kurvan är Vegetationen ytterligt arm. Yid
snögränsen, uppskattad tili 700 m. och pa bara fläc-
kar därofvan voro nâgra tufvor af lefvermossor det
enda af vegetation, som künde upptäckas.

Till de nu uppräknade arterna frân Puerto An-
gosto böra fogas nâgra fâ gramineer och cyperaceer,
hvilka vid tiden för min vistelse därstädes voro ned-
vissnade och obestämbara. Ännu tillkomma minst
tva arter. Af en chilensk marinofficer bragtes mig
frân det nägot västligare belägna Puerto Churucca
grenar af Veronica elliptica Forst, och blad af Gun-
nera magellanica Lam., hvilka alltsa böra iurangeras
i Horan frân de västligaste delarne af den eldsländ-
ska ögruppen. Fastän nâgra arter saknas i nu med-
delade förteckning, sä innehäller densamma dock flo-
rans fiesta element och gifver en i det närmaste full-
ständig öfversikt af vegetationens sammansättning
inom i fräga varande gebiet.

Gröra vi nu en jämförelse^mellan Vegetationen

268

inom de tvâ klimatologiskt skarpt skilda omrädena
af den eldsländska ögruppen, sä framstär genast äfven
den skarpa olikketen i floristiskt hänseende mellan
dem. Nägra fä arter äro gemensamma nämligen
Garni magellanicum , Chili otrichum anielloides , Berberis
bux folia, Apümi graveolens , Gaulthcria microphylla , Em-
petrum , Gunner a magellanica och Lomaria alpina. Dessa
arter, Gunnera magellanica mähända undantagen, äro
emellertid de svagaste elementen af floran pä Isla
Desolacion. För öfrigt finna vi, att nägra fä släkten
äro gemensamma, men dessas arter olika och att ilertalet
släkten och äfven familjer inom dessa bäda omräden
äro vidt skilda. Den iloristiska olikheten mellan
dessa i klimatologiskt afsemde frän hvarandra myc-
ket afvikande omräden är i verkligheten oerhörd.

Fjällsluttningarne med sina talrika mossor och
dvärgartade bokar erinrar icke sä litet om Nordens
fjällbyggder, ehurn floran pä de eldsländska fjällen
är vida art- och individfattigare än pä Nordskandi¬
naviens fjällvidder. Heit annorlunda ter sig den
yppigt utvecklade, çhuru tämligen artfattiga Vegeta¬
tionen vid kusten. Den erinrar däremot mera om
subtropiska eller tropiska förhällanden, särskildt ur-
skogen, soin ju ocksä innehâller snarare en tropisk
an tempererad typ nämligen Drimys Winter i. Kunde
man endast frigöra sig frän känslan af kyla och rusk
och bortse frän snö och frost, sä skulle man i san-
ning där kunna tro sig förflyttad tili nägon trakt
af tropikerna. Den yppigt utvecklade mossvegeta-
tionen bidrager nog pä sitt sätt tili uppväckandet
af denna föreställning. Det Annes väl knappast nä¬
gon trakt i världen, tropikernas fuktigaste omräden
ej undantagna, som uppvisar en frodigare mossvege-
tation än de nederbördsrikaste delarne af värt gebiet.
Af egen erfarenhet känner jag de ytterst fuktiga,
västra sluttningarne af Kamerunbärget och den i
de djupa erosionsdalarne därstädes befintliga yppiga

269

mossvegetationen, som dock pa intet satt är frodigare
än den vid Puerto Angosto. Den skilnad rader dock
mellan mossornas satt att uppträda inom vart ornrade
och tropikerna, att under det de inom de senare art-
rikast och yppigast växa pa trädgrenar, blad och
starmnar, sällan pa stenar, aldrig pa marken, de där-
emot inom de västligaste delarne af den eldsländska
ögr uppen na sin största yppighet pa marken, mindre
ofta förekomma pa trädstammar och grenar, aldrig
pa blad.

Nagra andra egendomligheter hos mossfloran vid
Puerto Angosto ma ock framhallas. Man skulle ju
vara frestad tro att pa grund af den betydliga, nä-
stan ständiga nederbörden sphagnaceer skulle vara
rikt representerade därstädes. Eget nog är det all-
deles motsatta förhallandet radande. Endast tvänne
spliagnum- arter anträffades mycket sparsamt, den ena
bildande tämligen kompakta tufvor pa öfversilade
bärghällar, den andra simmande i vattenhal och tili
sitt växtsätt och utseende erinrande om Sphagnum in¬
termedium Ehrh. subsp. laxifolium C. M.

Slutligen bör det ovanliga förhällandet omnäm-
nas, att hepaticœ äro i pluralitet gent emot musci ,
nâgot som sä vidt jag vet icke förekommer inom an¬
dra floromraden.

Det medelfuktiga omrädet.

Ofvergängen frän det torra tili det fuktiga kli-
matomrädet af den eldslänska ögruppen sker gifvet-
vis icke hastigt. Mellan dessa ytterlighetsomraden
ligger det en son, som visserligen är rätt fuktig, men
som dock i jämförelse med de nederbördsrikaste väst¬
ligaste delarne har en tämligen mättlig nederbörds-
mängd. Denna kan anses omfatta hufvudöns syd-
ligaste del, trakten närmast söder om Beagle Channel,
omrädet kring Admiralty Sound och Dawson Is¬
land. Under en kortare tid af mars undersökte

18

Bot. Not. me.

270

jag en del af detta omrâde, nämligen trakten kring
Rio Azopardo, afloppeb för den ansenliga sjön Lago
Fagnano till Admiralty Sound eller Amiralitetsfjor-
den, som det riktigare och försvenskadt bör heta.

Dalbottnen kring Rio Azopardo var for det me-
sta öppen, här och hvar funnos dock dungar och hal¬
ten af skog af Fagus antarctica Forst, som särskildt
ut mot fjorden bildade tvärbälten af tätt stâende, lâga
träd. Dessa tvärbälten nâ ej öfver dalen, äro stärkt
pâverkade af den förherrskande vinden, hvars riktning
är densamma som fjordens, i det deras öfre, jämna, lik-
som klippta yta stärkt lutar utat fjorden. Träden
äro böjda inät dalen och de öfre trädgrenarne sa
tätt inkilade mellan hvarandra, att man med iaktta-
gande af nagon försiktighet kan spatsera pa bältets
öfre yta.

Skogen bildas företrädesvis af Fagus antarctica
Forst; underordoad är Fagus betuloides Mirb. och i
ännu högre grad Drimys Winter i Forst. Öfriga fa-
nerogamer i skogen äro Berberis ilicifdlia Forst., Ru-
bus geoides Sm. (i skogskanten) Pernettya mucronata Graud.^
Osmorhiza chilensis Hook et Arn.. Myrtus mummul aria
Poir., Empetrum nigrum L. var. rubrum Va hl., Callixene
marginata Comm. samt Myzodendron punctulatum Banks
et Sol. och M. oblongifolium DC. Af bräkenarter före-
komma hymenophyllaceer samt Cystopteris fragilis Beruh.
Marken är föga betäckt af rnossor, hvilka däremot
rikligt uppträda pa trädstammar och multnande stoc-
kar, ehuru med förvanansvärdt fa arter.

Pa de torrare ställena af dalbottnen anmärktes
följande arter; Berberis buxifolia Lam., Ribes magella-
nica Poir. och Chiliotrichum amelloides Cass., hvar för
sig snarbildande, Accena adscendens Vahl., Cerastium
arvense L., Escallonia serrata Sm., Ranunculus sp.,
Sisyrinchium sp., Cardamine antiscorbutica Banks, Myo¬
sotis albiflora Banks, et Sol., Taraxacum Icevigatum DC.,
Macrorhyncus pumilus DC., Orcomyrrhis andicola Endl.,

271

Apium graveolens L., Pinguicula antarctica Yalil., Azo-
rella gummifera Spr., A. filamcntosa Lam. och A. trijurcata
Hook., Eriger on sp., 2 arter af släktet Senecio , Em
petrum nigrum L. var. rubrum Vahl., Armcria maritima
Willd., Tribcles australis Ph., Galium Aparine L., Lu-
zula Alopecurus Desv., Luzula sp., TJncinia sp., Alo¬
pecurus alpinus Sm., Festuca purpurascens Banks ef
Sol., Iriticum sp., Air a flexuosa L., Poa pratensis L.,
Lomaria cdpina Spr. och nâgra fa till, ännu obe-
stämda.

Pâ mattligt fuktig mark växte Tripolium sp.,
Senecio pcntadactylon Phil., Azorella Ranunculus B’Urv.,
Gentiana magellanica Gaud., Primula farinosa var. ma-
gellanica Hook., Galium fuegianum Hook, fil., Ranunculus
sp., 4 arter af släktet Carex , däribland C. magellanica
Lam. och C. BcinJcsii Boott. samt Hierochloe antarctica
Brown (?).

Pâ mycket fuktig, understundom lindrigt öfver-
svämmad mark vuxo Ranunculus hgdrophihts Gaud.,
Crantzia lineala Nutt., Aster Valhii Hook, et Arn.,
Caltlia sagittata Cav. och C. appendiculata Pers., Primula
farinosa var. magellanica Hook., Epilobium tdragonum
L., Rostkovia grandiflora Hook. fil. och Garpha sp.

Kring vattenhâlen i karren förekommo Gaimar-
dia australis Gaud., Caltlia dionecefolia Hook, och C. ap¬
pendiculata Pers., Tetroncium magellanicum Willd., Viola
tridentata Menz., Accena pumila Vahl., Astelia pumila
R. Br. och Carex sp., erinrande om C. pulicaris L.

Pâ de lägre fjällsluttningarne gingo here af de
nu uppräknade arterna upp till omkring 300 m. sâ-
som Aster Vahlii Hook, et Arn. (eller en mycket
narstâende form), Accena pumila Vahl., Senecio penta-
dactylon Phil., Escallonica serrata Sm., Caltlia dionece¬
folia Hook, och C. appendiculata Pers., Pinguicula
antarctica Vahl., Empetrum , Lebetanthus americanus
Endl., Pernettya mucronata Gaud., Callixene marginata
Comm, och Rostkovia grandiflora Hook. fil. Ofvan en höjd

272

'

af BOO — 400 m. voro fjällsluttningarne fattiga pâ
fanerogamer, men särskildt pâ öfversilade stallen
och vid bäckar rika pâ mossor. Följande fanero¬
gamer iakttogos: Clarionea magellanica DC. vid 400
— 600 m., Senecio sp. vid 600 m., Saxifraga bicus-
pidata Hook. fil. vid 500 m., Ourisia brev {flora Benth.
vid 500 m., Luzula sp. vid 600 m., Uncinia Kingii
Boott. vid 400 m., Mühlenbergia rariflora Hook. fil.
vid 400 m. samt Fagus antarctica Forst., dvärgartad
och krypande efter marken, npp till nära 600
m. Häraf synes frarnga, att den artfattiga fjäll-
floran öfver allt är sammansatt af i det närmaste
samma arter.

Följande sägos endast vid stranden af Rio Azo-
pardo: Leptinella scariosa Hook, fil., Gunnera magella¬
nica Lam., Ranunculus sp. och Plantago sp. — Ttllcea
moscliata DC. insamlades frân en af de innersta öarne
i Amiralitetsfjorden.

Af de meddelade artförteckningarne frân trak-
ten af Rio Azopardo tinner man lätt, att floran där-
städes utgöres, dels af arter frân säväl det torraste
och det fuktigaste omrâdet af den eldsländska ögrup-
pen, dels af arter. som sky dessa, men trifvas inom
sonen med ett intermediärt klimat. Sâsom exempel
pâ arter, tillhörande denna sistnämda grupp kunna Tri-
beles australis , Oreomyrrhis andicola och Festuca pur-
purascens anföras. Manga andra arter höra helt visst
hit, nägra af dem obestämda, nâgra icke iakttagna un¬
der den temligen kor ta vistelsen vid Rio Azopardo,
men anträtfade pâ andra stallen inom denna medelfuk-
tiga son. Sä medförde docenten 0. Nordenskjöld
frân östra stranden af Dawson Island Fuchsia magella¬
nica Lam. och Maytenus magellanicus Hook. fil. , hvilka
bäda jag förut anträffat pâ Eldslandets västra kust i
närheten af Nose Peak. Samma arter jämte Myginda
disticha Hook. fil. sägos sedermera vid Ushuaia pâ

278

Eldslandets södra kusfc och förekomma ej sällsynt ut-
efter Beagle-kanalen. *)

Liksom defc nu i frâga varande omradet i kli-
raatologiskt afseende bildar en öfvergang fran Eldslan¬
dets östliga och norra, relativt torra delar tili ögrup-
pens västligaste, ytterligt fuktiga, sa ntgör Vegetatio¬
nen inom detsamma en förmedlande länk mellan de
fran hvarandra mycket afvikande flororna inom de
klimatologiskt mest ätskilda delarne af den eldsländ-
ska ögruppen.

Vid genomläsandet af förutgaende artf'örteck-
ningar har man svärligen kunnat undga att märka,
att manga af de uppräknade arterna äfven äro med-
borgare af den europeiska lloran *). Uppträdandet af
samma eller föga afvikande arter inom sa vidt skilda
omraden som Europa och de sydligaste delarne af
Sydamerika är högst märkligt och förklarandet däraf
ett intressant växtgeografiskt spörsmal. For en del
af dessa arter är detta spörsmal lätt att besvara, för
en annan del ater betydligt svârare. De i frâga va¬
rande arterna kunna nämligen uppdelas i tvâ grup-
per. Till den ena höra arter, som genoin menniskans
ätgörande, vanligen genom varutransporter blifvit ôf-
verförda. Dar för träffas ocksâ vid Punta Arenas en
hei mängd af pâ dyligt sätt inkomna arter. Den
andra innesluter arter, hvilka knappast förekomma
vid bebyggda platser, vanligen fjärran frân dem och
ega en sa vidsträckt utbredning, att man maste af-
visa tanken pâ deras införande genom menniskans

*) En hel del andra an de nu uppräknade arterna hafva iakt-
tagits inom de undersökta omrâdena, men dâ dessa arter äro svâ-
ra att in]jassa pâ sin behöriga plats i en sa kort öfversikt som
denna ocb deras utelâmnande pâ intet sätt inverkar pâ de résul¬
tat jag här velat framhâlla, ma deras omnâmnande anstâ tili den
utförligare redogörelse för den Eldsländska ögi uppens floromräden.
hvilken i sinom tid, sedan samlingarne blifvit fullständigt bearbe-
tade. skall lämnas.

*) En' art, Anemone decapetala L., och mäliända flera tillhöra
bäde Eldslandets och Nord-Amerikas floror.

274

medverkan. Flere af dessa arter kunna svârligen
hafva blifvit öfverförda sâsom Trisetum subspicatum ,
som inom Skandinavien tillhör fjällfloran, och Hippur is
vulgaris , som är en vattenväxt. De i fräga varande
arterna hafva själfva invandrat. Deras invandring
tili Eidslandet kan dock omöjligen hafva försig-
gatt under nu râdande klimatiska och geologiska
förhallanden, utan mäste hafva egt rum, da dessa voro
heit andra. Otvifvelaktigt har Anderna utgjort en
vandringsväg för dem. All för spörsmalets besva-
rande behöflig litteratur saknas för när varande, och
jag maste därför afsta fran att här närmare behandla
denna fraga ocli inskränker mig tili meddelandet
af en naken förteckning af i fraga varande arter,
därvid medtagande nagra, som jag icke varit i tillfälle
att själf anträffa eller bestämma. De äro följande:
Cardamine hirsuta L. var., Dr aha incana L. var.,
Cerastium arvense L., Epilobium tetragonum L., Hip¬
puris vulgaris L., Apium graveolcns L., Galium
Aparinc L., Eriger on alpinuni L., Primula farinosa L.
var. magellanica Hook,, Limoselia aquatica L., Arme-
ria maritima Willd, Plantago maritima L., Empetrum
nigrum var., Eleocharis palustris B. Br., Alopecurus al-
pinus Smv Phleum alpinum L., Aira flexuosa L., Tri¬
setum subspicatum Beauv., Poa pratensis L., Hordeum
jubatum L., och Triticum repens L. Nägra arter,
hvilkas ställning synes tvifvelaktig och som möjligen
tillhöra föregaende grupp, hafva här utelämnats.

Införda arter äro talrikast pa norra sidan af
Magellans sund, särskildt vid och kring Punta Are¬
nas. Ehuru denna plats ligger utom gränserna för
det afhandlade omrâdet sa inrycker jag likväl, för
att bättre belysa saken, de därstädes uppträdande ar¬
terna i efterföljande förteckning öfver införda formen
Capsclla Bursa pastoris Mönch., Sisymbrium officinale
Scop., Stellaria media Vill., Cerastium vulgatum L.,
Senecio vulgaris L., Veronica serpylli folia L., Bumex

275

Acetoselia L., Urtica urens L och U. dioica L., Taraxa¬
cum officinale Vill., Matricaria inodora L., AcJiillæa
millefolium L., Chrysanthemum Leucanthemum L v
Tr odium cicutarium Herit,, Polygonum aviculare L..
Medicago lupulina L., Trifolium repens L., Poa annua
L., Anthoxanthum odoratum L. och Holcus lanatus L.

Flertalet af dessa arter uppträda mycket talrikt
och trifvas synbarligen mycket väl i den nya värl-
den. Pa gatorna i Punta Arenas frodas Rumex Ace-
tosella , Capselia , Polygonum aviculare , Stellaria media
och Poa annua lika bra som pâ torgen i vara sma-
städer. Flere arter hafva redan vunnit betydlig sprid-
ning ntom staden framförallt Rumex Acetosella , som
i rnassor breder ut sig öfver vida sträckor af den
afbrända skogsmarken utanför staden: marken lyser
pâ langt hall röd af dem. Dessa invandrare synas
med framgäng bekämpa den inhemska Vegetationen.
Pâ nyblottad jord fann jag aldrig representanter för
den inhemska floran, men väl talrika stand af Cap-
sella. Rumex Acetoselia , Polygonum aviculare , Senecio
vulgaris , Stellaria media , Poa annua m. fl. De införda
arterna synas blomma och na fruktmognad tidigare
än de inhemska.

De biologiska resultaten framga delvis atmin-
stone af de hopbragta samlingarne, hvilka gifvetvis
ännu ej kunnat i detta afseende bear betas. Sannolikt
skall en närmare undersökning af det insamlade ma-
terialet dock gifva föga nytt och i hufvudsak blifva
endast en bekräftelse pâ hvad man redan känner fran
annat hall inom omraden med naturförhallanden öf-
verensstämmande med Eldslandets.

Att Vegetationen inom Eldslandets skoglösa-, torra
och vindrika omrade kan behöfva skydd mot för stark
afdunstning och saledes bör vara mer eller mindre
xerofilt utveckladj ligger nära till hands att förmoda.
Sa är ocksa förhal landet och manga arters xerofila

v

276

natur faller vid första pâseendet i ögonen. Pâ föl-
jande satt är afdunstningen nedsatt: hos Chili otr ich um
amelloides genom fasta, läderartade blad med hvitul-
lig undersida, hos Lepidophyllum cupressiforme genom
reducerande tilltryckta blad och dessntom genom
hartsafsöndring, hos Berberis empetrifolia genom köt-
tiga. nästan barrliknande blad; Here compositéer af
slaktena Panargyrum och Senecio äro stärkt hvithäriga
eller hvitulliga ; andra compositéer hafva styfva blad
med taggig eller tornig kant, Homoianthus cchinulatus
dessutom bladkanterna tillbakaböjda, tryckta intill
bladets medelnerv: nâgra arter af släktet Azorella
sâsom A. gummifera och i mindre grad A. ccespitosa ,
skydda sig mot for stark afdunstning dels genom hop-
trängdt kompakt, tufvadt växtsätt, dels genom styfva,
läderartade blad; mänga gras hafva rullblad; Alope-
curus alpinus har i ett tunnt vaxöfverdrag skydd mot
för stark afdunstning; da denna art växer pâ fuktig
mark eller i skugga, är detta vaxöfverdrag svagare
utveckladt och växten mindre glaucescent; ett par vid
vattenlaguner och inom de större vattendragens af
tidvattnet berörda omrade växande gras hafva stic-
kande bladspetsar och i djupa färor insänkta klyföpp-
ningar.

Inom Eldslandsarchipelagens regnrika omrade skulle
man a priori knappast vänta sig xerofilt utvecklade
arter, och dock äro sadana därstädes langt ifran säll-
synta, tvärt om mycket vanliga. Xerofilt utvecklade
äro atminstone Drimys Winteri , Fagus betuloides , Ber¬
beris ilicifolia , Desfontainea spinosa , Bernettya mucro-
nata , Lebetanthus americanus , Myrtys mumrnularia , Te-
pualia st>pularis) Bhilesia buxifolia och Callixene mar -
ginata.

Den xerofila utvecklingen hos dessa kan omöjli-
gen vara framkallad af behofvet af skydd mot af¬
dunstning — sädant vore meningslöst — och orsa-
ken tili den xerofila byggnaden hos dessa arter maste

277

otvifvelaktigt sökas pâ annat hall. Xerofilt utveck-
lade arter, vâxande pâ omrâden med riklig vattentill-
försel äro kända snart sagdfc frân de mest olika de-
lar af världen. Men hur den xerofila utveckliugen
skall i alia förekommande fall tolkas, är ännu langt
ifrân bragdt till full klarhet. Orsaken därtill är heit
visst i ena fallat en, i andra fallet en annan. Betrâf-
fande nu i frâga varande arter synes mig det anta-
gandet rimligt att den xerofila byggnaden afser vârn
mot frost och vinterköld. Bladen äro ocksâ hos alla
de nämda arterna, sa vidt jag kunnat finna öfver-
vintrande, hvilket för de nämnda växterna säkerligen
är af en icke oväsentlig betydelse. Inom dessa ar-
ters utbredningsomräde äro dimmor och fullständigt
molnbetäckt himmel regel och belysningsförhallandena
därför relativt ogynsamma. Assimilationsarbetet är
härigenom försvagadt. Detta kan dock kompenseras
genom detsammas utsträckning öfver en längre tid,
och genom dessa arters xerofila byggnad och i följd
däraf öfvervintrande blad är detta möjliggjordt. Väl
inträffar under vintermânaderna gang efter annan
frost da assimilationsarbetet afbrytes, men i regel
torde under vintertiden inom de västligaste delarne
af vart omrade, hvarest värmegraden växlar inom
mycket tranga gränser under âret, temperature« vara
öfver 0° och assimilationsarbetet sâledes vara möjligt.
Behofvet af att pâ grund af deu svaga belysningen
utsträcka assimilationsarbetet öfver sa lang tid som
möjligt och begagna hvarje tillfälle till dess bedrif-
vande synes mig hafva varit kanske den enda eller
âtminstone en bidragande orsak tili utvecklandet af
dessa arters xerofila byggnad.

En biologisk egendomlighet, som i senaste tid
fatt sin som det vill synas rätta tolkning och som star
i samband med svag belysning ma ock omnämnas. De
bâda bokarterna visa inom de nederbördsri käste och
sâledes svagast belysta delarne af vârt omrâde en i

278

ögonen fallande benägenhet att dar de sta enstaka
eller ätminstone ej allt för tätt ntbilda flacka kronor,
att ntbreda kronan horisontalt och icke vertikalt. Öf-
ver allt, det ma vara pâ vindskyddade eller icke vind-
skyddade stallen, framkom'mer denna flacka kronform.
Att häftiga vindar kunna gifva abnorma former at
trädens kronor, därpa har i det föregaende gifvits
ätminstone ett exempel. Men detta är inom vârt
omrâde undantag och icke regel. Utbildandet af den
inom de nederbördsrikaste trakterna sa ytterst van-
liga flacka kronformen kan svârligen tillskrifvas vin-
darnes verkan. I den flacka kronformen se vi otvif-
velaktigfc ett satt af säkerligen mânga andra, hvarpâ
växterna reagera mot den af ofta uppträdande dim-
mor och nästan ständigt molnbetäckt himmel fram-
kallade svaga belysningen och hvarigenom denna battre
tillgodogöras. Stâ träden däremot tätt sammanslutna,
sa att säga stam vid stam, da utbildas inga flacka
kronor; da sträfva alla i höjden.

I det föregaende hafva de viktigaste elementen
af Eldslandets flora blifvit anförda. Dessa äro jem-
förelsevis fä, och den vegetation de bilda erbjuder
föga omvexling. Enformiga äro Eldslandets skogar,
bildade som de äro af blott tre trädarter, de bäda bo-
karne och Drimys Winteri , ty Libocedrus tetragonus
förtjänar ej att nämnas som skogbildande. Dag öf¬
ter dag möter man samma mörkgröna, nästan dystra
skogar. Och lika enformig är Vegetationen inom det
skoglösa omradet. Enformighet och artfattigdom
äro utmärkande drag i den Eldsländska ögruppens
vegetation.

Valparaiso i Juli 1896.

279

Studier öfver Skânes och Hailands Flora.

m >)

Af L. M. Neuman.

Artemisia campe stris v. serieea — förekom-
mer här ocli där pä sandfälten fran Ystad österut
öfver Sandhammaren och Simrishamn tili Kivik och
Hvitemölla.

Cineraria palustris f. simplieior — stjälk sällan
öfver 20 cm hög, korgar 1 — 3. Sk. Krageholm.

Cineraria integrifolia — Sk. Fylan nära Lyckas
station. En glattare och mera högväxt form än den
vid Benestad förekommande.

Senecio vernalis — Sk. Barre vads mölla vid Kö-
pinge a.

Senecio vernalis X vulgaris — Pa samma lokal
som föregaende; dess stralblommor äro 3 — 4 mm laiiga
och 1 mm breda.

Inula Helenium — Sk. Lilla Bedinge i en äng.

Eriger on acris /. grandis Hn — Sk. Andrarum.
Skild fran typen genom betydligt högre stjälk och
längre stralblommor (de öfverskjuta diskblommorna
2 — 3 mm). Öfverensstämmer ganska noga med exem¬
plar frân Pi tea lappmark (Griommensträsk 1856, Björn¬
ström och Lindberg).

Solidago virgaurea /. sub glabra — Sk. Sand¬
hammaren. Blad heit och hallet glatta. Lagväxt
(30 cm).

Oarlina longifolia Rchb. — Ny för Sverige.
Sk. Benestad, pa kalktuff. Den svenske formen är
nagot lägre tili växten (circa 40 cm) samt har star-
kare taggar längs bladkanterna än den pa Rügen fö-

9 Samma uppställning och nomenklatur som i I och II Bot.
Not. 1882, 1883 och 1889,’

19

Bot. Not. 18UG.

280

rekommande (Se Bot. Not. 1894 p. 98). De strâlfor-
miga halkfjällen äro ofta rödt anlupna.

Carduus acanthoides X crispus — Sk. i när-
heten af Ystad flerestädes sâsom vid Missunna, Char-
lottenlund, Benestad.

Cirsium oleraceum — Vid Krageholm i Sk.
förekommer en form med rôda stift, marken och
stândare.

Cirsium oleraceum X palustre — Sk. Smedstorps
ängar.

Cirsium acaule X oleraceum — Sk. Smedstorpsân
och Krageholm (vid Skogsförvaltarens boställe).

Cirsium arvense X oleraceum — Sk. Benestad,
endast ett exemplar. Bladen likna nästan fullständigt
C. arvense. De äro nämligen blâgrôna, mot basen
afsmalnande, de nedre i kanten vâgiga, de mellersta
och öfre parklufna (^inskärningarna nâ ej ôfver blad-
halfvans midt) med rundade flikar. Korgarne där-
emot likna Cirsium oleraceum till storlek och utse-
ende, men sitta ensamma pâ lânga skaft. Svepe
antingen saknas eller bestâr af ett fatal smala, jâmn-
bredt lancettlika blad. De yttre halkfjällen bredt
triangulära, de inre förlängda, gröna med bruna spet-
sar. Blommor gula, hermafrodita med korta, i pipen
inneslutna stândare. Fjun efter blomningen nâgot
kortare ân blomman. Kronflikar hälften sâ lânga som
brämets sambladiga del.

Cirsium palustre X rivulare — Sk. Bôddinge-
dalen. Dâ C. rivulare, oaktadt dess omrâde pâ denna
lokal är ganska inskränkt, varierai’ betydligt, âr det
helt naturligt, att samma fôrhâllande skall râda med
hybriden. Om vi lämna âsido de talrika âtergângs-
formerna till stamarterna, kunna tre tydliga former
af hybriden urskiljas. Den intermedia ra formen (f.
intermedia), har stjälkens öfre halfva besatt med en¬
dast 1 — 2 blad, korgar nästan dubbelt större än C.
palustre, bladens inskärningar nâ till eller föga öfver

281

bladhalfvans midt, flikarne breda, nästan helbräddade
eller försedda med en obetydlig sidotand och vingkan-
terna sträckande sig längs halfva internodiet; f. suh-
palustris har korgar jämnstora med eller föga större
än C. palustre, stjälk bladig ända tili korgarne, in-
skärningarna näende öfver 5/6 af bladhalfvans bredd
och flikarne försedda med 2 — 8 ganska stora tänder,
sä att den hufvudsakliga olikheten med C. palustre
ligger i de förlängda halkfjällen och den i de öfre
internodierna nästan ovingade stjälken; f. siibrivularis
har bladen nästan lika föregaende, men har stjälken
upptill fabladig och korgar af samma storlek och ut-
seende som hos C. rivulare.

Lappa nemorosa X officinalis — Sk., Rydsgard.
,, minor X officinalis — Sk., Kiviks Esperöd.

Hieraemm aurantiacum — förvildad pa gräspla-
nerna utanför Dy becks trädgard.

Sued sa pratensis ß clentata Saby — Sk. Bene¬
stad. Blad smala, lancettlika, de öfre och mellersta
tandade eller flikade, hariga liksom hos hufvudformen;
blommor än bla, än hvita.

Galium pralustre v. decipiens Hn — förekommer
särdeles utpräglad vid lazarettet i Ystad och pâmin-
ner genom sina knöligt ledade, med fyra längsga-
ende ribbor försedda, stjälk, sina 6-taliga kransar
af jämnbreda blad och sina stora blommor nästan
mera om Gr. mollugo än om Gr. palustre. Är tro-
ligen identisk med Gr. palustre ^'elongatum (Presl.) i
Langes Flora.

Galium silvestre — Sk., Beden, pâ en äng.

Linnea borealis ■ — Sk., Maglehems ora i stör
mängd.

Campanula patula — Sk. Svenstorp, nära järn-
vägsstationen med samma namn.

Cnscuta epithymum — Sk. Broby (Christianstads
län) Kreugerslund enligt Hera exemplar i C. O. Hamn-
ströms herbarium.

Cuscuta europœa rar. Schlad triana — Sk. An-

drarum.

Myosotis silvatica f. floribns albis — Sk. Kra¬
geholm.

Puhnonaria officinalis L. vera — d. v. s. for¬
men med hvitfläckiga blad är ingalunda ovanlig i
Ystadstrakten. Sa finnes den i Bjersjöholm, vid Kra¬
geholm och pa Löfvestads asar.

Thymus chamœdrys — Sk. Söfde, mellan kyrkan
och sjön.

Oalamintha grandiflora Mönch — Smedstorp,
vid vägar och i häckar, fullständigt naturaliserad. Har
af Jägmästare E. Hemberg iakttagits pa dessa lokaler
i mänga ar och har enligt uppgift aldrig varit odlad
i parken eller trädgarden.

Den är en flerârig, nngefär 30 cm hög ört med
fyrkantig, färad, af glesare längre har och tätare korfca
glandler klädd stjälk; blad ovala, hariga, skarpt och
djupt enkelsâgade, de mellersta bestâende af en 5 cm
lang skifva och 1,5 cm langt skaft, de öfre aftagande
i storlek. Blommor i knippen fran bladvecken, van-
ligen 3 — 6 i hvarje; foder 1 cm langt, ribbnervigt
och glandelrikt, dess flikar styfva, lineärt lancettlika.
öfverläppens tre böjda uppât i rät vinkel, underläp-
pens tva raka. Krona vanligen 3 cm lang, röd med
hei öfverläpp och treklufven nnderläpp, stift och mär-
ken utskjutande violetta, standare gula. Jämförd med
utländska exemplar, synes den hufvudsakligen afvika
genom nagot mindre blommor.

Glechoma hederacea f. rosea — Sk. Skönabäck ;
blomkrona rosenröd med undantag af pipens och sval-
gets insida, som är mörkt lilafärgad.

Lamium amplexicaule X purpureum (L. inter¬
medium Fr.) — förekommer i Ystadstrakten under
tvâ former, den ene med större, rent gröna, run-
dadt hjärtlika, likformigt naggade blad, den andre
med smärre, brungröna, rutformigt hjärtlika, olik-

283

lormigt naggade blad. I den förre ingâr tydligen ren
L. purpureum, i den andre L. purp. v. incisum sâ-
som stain art.

Cynanchum vincetoxicum — Sk. Sandhammaren.

Gentiana uliginosa (Willd) Murb. — Sk. Bene-
stad, Oja mosse, Hagestads mälare.

Gentiana baltica Murb. — Sk. Nedraby, Löderup.

Erythrcea pulchella — rikt förgrenad, men med
förkrympta stamled (”helt kort och buskig”, sâsom Linné
skref i sin Öländska och Gottländska resa) växer pâ
stranden söder om Simrishamn.

Solanum nigrum v. humile — Ystad sâsom ogräs
i trädgardar. Yid Benestad träffade Extralärare O.
Wijkstöm i ett potatisland en form med stora blom-
mor, vagiga eller helbräddade blad och gulgröna bär.
Ar möjligen f. chlorocarpa (Spenn).

Linar ia minor — Sk. Örup.

Veronica persica — ingalunda sällsynt i Ystads-
trakten, sa t. ex. vid Bydsgärd, Marsvinsholm, Sku-
rup, Tosterup, Munka-Tägarp, Löderup, Hagestad, St.
Markie.

Veronica poli ta — Sk. Tosterup.

Veronica agrestis ß carnosula — Sk. Ystad, pâ en
âker norr om staden. En särdeles vacker höstform med
25 — 50 cm langa grenar, mörkgrüna blad och hvita
blommor. Stjälk och blad-skaft sakna glandelhar;
tvâ lângsgâende fält pâ stjälken äro glatta (hos typen
svagt hariga) och de öfriga tva glest hariga (hos
typen ludna). De öfre bladen äro längre och trub-
bigare än hos typen och bibehälla samma bredd öf-
ver 2|3 af bladets längd. Bladens längd växlar mellan
15 och 18 mm och bredden mellan 8 och 10 mm.
Stiftet är nagot lägre än den utbildade frukten.

Veronica opaca v. affinis P. C. Afz. in Sched.
— vid Tosterup och vid Ystad. Genom sina stora
(16 — 20 mm langa) glest naggade, ofvantill föga hä-
riga, ljusgröna, lika langa som breda blad och sina

förlängda fruktskaft skild frän hufvudformen. Fruktäm-
nets beharing är äfven nagot afvikande. Som bekant
iir fruktämnet hos denna art klädt dels med en bot¬
tenfäll af kor ta och styfva har, dels med förlängda,
svagare här; dessa senare äro hos v. affinis mycket
glesare än hos typen. Ifrägavarande form har jag
sett ej blott fran Gottland, där Afzelius tog den, utan
äfven fran Öland (Thorslunda 1866, Welander och
V.. Cederwald). Här vid Ystad anträffades denna lik-
som föregaende först af Extralärare Wijkström. Da
den pä Öland insamlades i Juli, vid Tosterup i Maj
och vid Ystad i September, torde dess egenheter ej
vara beroende af arstiden.

Veronica beccabuncja f. bracteata Saby — Dels
vid Ystad dels vid Motala (Ög. Dufvedal 1873, C. 0.
Hamnström) förekommer denne form. Pa bägge lo-
kalerna är den mycket storvuxen och yfvig. Blom-
skaften äro 5 — 10 mm langa och skärmbladen 8 — 20
mm i längd och 2 — 4 mm i bredd, medan hos typen
blomskaft af 5 — 7 mm:s längd äro ätföljda af 4 — 5
mm langa och knappast 0,5 mm breda skärm. Dessa
karakterer äro för öfrigt föga konstanta, hvarför jag
ej anser det lämpligt att tilldela denne form rangen
af varie tet, däri afvikande fran Lange (Floran pag.
508). Det af Lange 1. c. anförda kännetecknet 7,bla-
dene smalere och mere tydligt savtakkede” träffar in
pa östgöta-exemplaret, men ej pa det skanska och bör
därför — sâsorn ocksâ skett i Dansk Botanisk Tid-
skrift X pag. 234 — uteslutas.

Veronica aquatica Bernh — Sk. Öja mosse; äf¬
ven f. dasypoda Uecldr. och en dessa snarlik, senare
blommande form af V. anagallis funnos i samma dike.

Veronica anagallis L. (coll.) X beccabunga —
Sk. i ett dike mellan Hagestads mälare och Hagesta-
borg. Pollen fullständigt odugligt. Inga frukter ut-
vecklade. Är habituelt ganska olik det i Bot. Not.
1889 pag 235 af mig beskrifna exemplaret, mest där-

285

igenom, att nästan alla bladen äro sessila. Huru-
vida V. anagallis eller V. aquatica , hvilka bägge
funnos i diket är den ena stamarten, tror jag mig ej
kunna afgöra.

Utricularia minor — Sk. Smedstorp, Gyllebo,
•Öja mosse; Hall. Qvibille. Underläppen hos denna art
är i sjalfva verket rund, men synes i följd af sidornas
nervikning utefter räta linier vara nästan rektan¬
gulär. Framsidan af underläppen är vagigt veckad
och har en gui tand i midten. Ofverläppen täcker
nätt och jämnt underläppens blasa. Bredes under¬
läppen ut, är bäde längd och bredd 7 mm; i det ned-
vikna tillständet är bredden vid basen 4, vid spet-
sen 5 mm.

Da nu den egentliga skilnaden mellan U. Bremii
Hn Fl. ed. 11 och U. minor bestâr däri, att den
förras underläpp är rund och platt, syntes det mig
troligt. att de motsvara olika blomningsstadier af
samma art. Jag skaffade mig — för att kunna utröna
detta — sistliden sommar tillfälle att besöka en af
de smaländska lokalerna för U. Bremii, nämligen Ta-
gelmyren i Skatelöfs socken. Myren är visser-
ligen utdikad, men här och där i dikena och de
grunda vattensamlingarna befunnos Utriculariorna ännu
lefva kvar. Da jag i början endast anträffade U. in¬
termedia och U. minor, bägge af normalt och typiskt
utseende, uppsteg hos mig den tanken, att möjligen
en hybrid mellan dem här i Sverige afsetts med
namnet U. Bremii. Under sökandet efter en dylik
hybrid, träffade jag pa 2 exemplar som hade habitus
af U. minor och dess ljusgula blommor, men hade
underläppen större och utplattad samt rund. Det ena
exemplaret lade jag pa sprit, det andra inbäddade
jag i mossa jämte Hera exemplar af U. minor tjjpica.
Vid hemkomsten — jag hade öfver 1 mil att ga
— befanns emellertid alla hafva lika blommor; kan-
terna hade vikits ner och underläppens form blifvit

286

rektangulär pâ det sâsom U. Bremii ansedda exem-
plaret. Efter nâgra dagar slogo ett par blommor ut
pâ andra stand. Det visade sig dâ, att underläppen
omedelbart efter utsprickningen är platt och rund,
men redan etter 5 à 6 timmar vikas kanterna ner,
och blomman blir en typisk U. minor. Det bör
kanske tilläggas, att U. minor pâ denna fyndort hade
större blommor an pâ de skânska och halländska lo-
kalerna. Häraf torde framgâ, att U. Bremii här i
Sverige icke ens är ”en obetydlig formförändring” (se
Bot. Not. 1887 pag. 45) af U. minor , utan helt en-
kelt ett blomningsstadium, som hvarje U. minor har
att genomga och som, därför att det varar sa kort
tid, i allmänhet har undgâtt uppmärksamheten. Huru
det fôrhâller sig i Tyskland rned U. Bremii , kän-
ner jag ej.

Samolus Voler andi — Sk. Brantevik (Stud. I.
Harring).

Laser pitium latifolium — Sk. Smedstorps ängar.

Peucedanum oreoselinum — Sk. Smedstorp, pâ
en sandkulle i utmarken.

Pimpinella magna — Hall. Stafsinge, nära kyrkan.

Helosciadium inundatum — Sk. vid Nybromölla
i Bör um.

Ranunculus repens ß latisectus Lge — Sk. Kra-
geholm; pâminner genom sin stärkt hâriga stjälk
och de breda, föga inskurna, smâbladen om R. la-
nuginosus.

Ranunculus acris v. multifidus DC — Sk. Skott-
husa vid Ofvedskloster. Den erinrar om R. poly~
anthemos.

Batracliium paucistamineum ß divaricatum (Schrank)
/. anomala (Godr.) Gelert — Sk. Kiviks Esperöd. Jag
anför denne Batrachiumform icke sâsom vore den
ur floristisk synpunkt anmärkningsvärd, utan sâsom
exempel pâ en biologisk dimorfism. Den nedre delen
af växten är nämligen en form med utspärrade flikar

287

pâ sänkbladen och tydliga flytblad, men de därpa
följande öfre stamleden bära nederst sädana findelta
blad som de nyssnämnda och öfverst findelta blad
med sammanfallande flikar, under det flytblad sak-
nas. Fyn dorten utgjorde ett källsprang i närheten
af en bäck, som samlar vatten fran sanka trakter
mellan Esperöd och hafvet. Pâ ett ställe drifver bäc-
ken en sag, och i dess närhet fanns nämnda käll-
spräng. Antagligen har vattnet pâ fyndorten i början
af sommaren varit grundt och still astaende (betingelser
för flytbladens utveckling), men längre fram pâ som¬
maren i följd af upprensning eller rikligare neder-
börd blifvit djupare och rinnande (betingelser för
utveckling af nersänkta blad med sammanfallande fli¬
kar). Äfven blommorna hade undergâtt förändring,
ty de, som vid växtens insamlande (2/8 1895) vorn
utslagna, hade kronblad af endast 3 mm:s längd, un¬
der det att vid de nedre delarne af växten häftade
vissna kronblad af stör re längd.

Anemone nemorosa X ranunculoides — Sk. Bjer-
sjöholm, Raflunda.

Pulsatilla vernalis — Hall. Söndrum nära Bergs-
gârd (Dr. G. Tillman).

Thalictrum minus v. nana Lee — Hall, vid
Halmstad. Pâ 1870- och 80-talet söktes den förgäf-
ves af mig pâ samma lokaler, dar den nu blifvit ater-
funnen af Dr. G. Tillman.

Gramke maritima — Hall- Tylön.

Cerastium glutinosinn — Sk. Simris prestgard
och Jerrestads hallar.

Cerastium tetrandrum — Hall. Tylön (Dr. G.
Tillman).

Alsine viscosa — som pâ senare tider ej blifvit
funnen vid Simrishamn, äterfanns af mig förra äret
pâ ett fält norr om Tobisborg, vaster om lands vägen.

Sagina ciliata — Sk. pâ sluttningen af Kohrts
hufvud (Stenshufvud).

288

Saxifraga gramdata f. nana — Sk. Abekas. En
förkrympt strandform med 4 — 8 cm hög, nedtill af
langa, täta har hvitullig stjälk och ett fatal, i dess
spots gyttrade blommor.

Potentilla argentea v. dissecta Wallr. Sched crit.
I p. 237 — Sk. Tobisborg vid Simrishamn.

Prunus avium — Sk. Näsbyholms skog och To-
sterup längs Tagarpsbäcken.

Lathyrus maritimus — Hall. Hökafältet vid La¬
gans ntlopp (Dr. G. Tillman).

Vicia cassubica var. acirrha — Sk. Smedstorp.
Utmärkt därigenom, att klänget antingen totalt saknas
eller âr reduceradt till en kort udd. Exemplar, sâ-
vâl lefvande som torkade, mig meddelade af Herr
Jägmästare E. Hemberg.

Tetragonolobus siliquosus f. maritima — Sk.,
Brantevik n. Simrishamn (I. Harring).

Ulex européens — Sk., vid foten af Stenshufvud,
ursprungligen odlad.

Oxy coccus microcarpus — Sk. Tomelilla och Ki-
vik ; Hall. Söndrum och Qvibille.

Monotropa hypopitys — a hirsuta vid Dags-
torps sjö i N. Hör um, 1 mil frân Hör; ß glabra vid
Delperöd i östra Skâne.

Polygonum Paß — vid hafsstranden mellan Ystad
och Kabusa.

Ckcnopodium rubrum f. nana — Sk. Öja mosse
i stör mängd. Stjälk endast nagra cm hög, blad
helbräddade eller försedda med ett à tvâ par korta
tänder.

Atriplex laciniata — Ystad vid stranden sö-
der om Tobakshejdan: da här ej är barlastplats,
är fyndet ganska anmärkningsvärdt (Extralärare O.
Wijkström).

Ainus glutinosa X interna — Sk. Smedstorpsan
och Munka-Tagarps-bäcken.

289

Orchis latifolia (L.) Hn Fl. ed. 11 Syn. O. incarn.
y majalis i Hn Fl. ed. 12 — Sk. Sjököp i Fren-
ninge socken, i stör mängd. Jag har sedan âr 1892
odlat saväl denna, som 0. angustifolia Hn Fl. ed.
11 i min trädgard och icke sett nâgra karaktersför-
ändringar eller öfvergangsformer, oaktadt jordmanen
här är betydligt olika den fuktiga mark, vid hvilken
dessa växter äro bundna, dar de växa spontant. Att
dylika öfvergängar förekomma, har jag dock iakt-
tagit bade här i Skane (vid Rynge, Munkamöllan,
Öfyedskloster) och pa Bornholm, men alltid pa lo¬
kaler, dar bägge arterna växa blandade med hvar-
andra. och saledes tillfälle finnes tili hybridisering
mellan de sist blommande latifolice och de första an-
gustifoliœ. De kännetecken, hvarvid jag lade märke,
äro, med förbigaende af de i handböckerna vanligen
upptagna, följande. Hos 0. latifolia är läppens bredd
större (ofta 1 1 2 gang) än längden samt sporren rak.
trubbig och sammantryckt ofvanifran nedat, hos 0.
angustifolia är läppens längd större än eller lika stör
som bredden, sporren oftast krökt, spetsig, antingen
trind eller hoptryckt fjjan höger tili vänster. Dessa
kännetecken har jag funnit konstanta hos saväl bred-
som smalbladiga, saväl gles- som tätaxiga former af
bägge arterna.

Her minium monorchis — Sk., Simris prestgard.

Asparagus officinalis — Ystad, längs en sand-
vall mellan Sandskogen och Öja mosse. Efter allt
att döma vild.

Alisma Plant ago f. flore pleno — Sk. Öja mosse ;
Standare och en del af fruktbladen förvandlade tili
ljusvioletta kalkblad.

Alisma ranunculoides — Börringesjön vid Mar-
kiehage.

Potamogeton lucens *Zizii — Sk. Dagstorps sjö
i N. Rörums socken. Bestämningen, som underställ-

\

290

des Dr. Tiselii profiling, bief af lionom bekräftad. Ny
för Skâne.

,, prcelongus — Sk. Hafgârds sjö.

,, zoster Œ folins — Sk. Smedstorp i sjön.

Eriopliorum angustifolium — N. J. Anderssons
uppgift (Halfgräsen pag. 12, PI. II fig. 27), att stân-
darsträngarne hos denna art äro mycket kortare ân
knapparne, âterfinnes här ocb dar i handböckerna,
men är i viss man oriktig. Arten har trimorfa blom-
mor, nämligen dels honblommor, dels hermafrodita
med stärkt utvecklade stândare, dels hermafrodita
med svagt utvecklade stândare. Endast hos den se-
nare hermafroditformen har jag varit i tillfälle att
bekräfta Anderssons uppgift; hos den förstnämnde her-
mafroditformen äro darem'ot stândarstrângarne liklânga
med eller längre än knapparne.

Honformen är intressant därför, att den i all-
mänhet uppträder sâsom var. triquetrum Fries.

Seit pus fluitans — Hall, i Steninge a.

Carex paniculata v. simplicior Anderss. — Sk.
Eriksdal; ax enkelt; smâax upprâta, 5 — 10 mm lânga,
ungefär 10 till antalet; de sex nedre vanligen ât-
skilda, de fyra öfre hopsittande; blad rännformiga,
vanligen 2 mm breda. Jag har tilldelat denna ut-
märkta form Anderssons namn, ehuru det afser alla
paniculata-former, som hafva inindre sammansatta ax
än den starkast utvecklade form, som hos oss före-
kommer.

Galamagrostis epigejos y riparia (Hn) Lge —
Hall, pâ flygsanden vid Knebilstorpsbäckens utlopp.
Strâ 30 — 60 cm högt, glatt, endast närmast vippan
nâgot sträft; blad platta eller hoprullade med stic-
kande spets, 2 — 3 mm breda; vippa efter blomningen
cylindrisk, mörkt rödviolett med glesblommiga och
korta grenar. Jag har satt Prof. Lange sâsom namn-
gifvare, emedan jag afser den af honom i Dansk Flora
ed. 4 upptagna varieteten. men — da jag ej sett hög-

291

nordiska exemplar — är oviss, om Hartmans växt är
identisk med Langes.

Anthoxantlium Puelii — Halmstad pâ sandfälten
bredvid gamla skarpskytteplanen i stör mängd. Före-
kom att vara vild, men har säkerligen spridt sig frân
de närbelägna âkerfàlten, dar den väl en gang odlats.
Nu fanns den ej, hvarken bland säd eller gras, pâ
den odlade slot tsjor den, som gränsar tili fyndorten.
(Se undertecknads Bidr. t. fl. pâ Sveriges sydvestkust,
Gborg 1884).

Polystichum spinulosum *dilatatmn var. recur¬
vata Lasch i Luerssens Die Farnpflanzen (Raben-
horsts Kryptogamenflora) — Sk. Simris prestgard vid
Sandstensbrottet. Pâ 70-talet sag jag den i Hall.
Harplinge, i en torfmosse, tillhörig Fjelldalen. Ut-
märkt genom sina stärkt ntvecklade fjäll, sin mörk-
gröna bladskifva och sina smasegments tillbakaböjda,
nästan inrullade kanter.

Isoetes echinosporum — Hall, i Steninge a.

Equisetum liiemale — Sk. G-yllebo i parken nära

sjön.

Smärre notiser.

Vetenskapsakademien d. 11 nov. Tillkännagafs
att ledamoten baron F.fe v. Mueller i Melbourne aflidit.
— Prof. Nathorst förevisade en riksmuseum tillhörig
palmstam, troligen frân Antigoa i Vestindien, öfver
hvilken dr. G. Sterzel i Breslau insändt en beskrif-
ning, hvilken skulle införas i Bihanget tili akad:s
handl., och meddelade att riksmuseum som gâfva frân
inspektören vid den grönländska handeln, hr H. A.
Anderssen, bekommit en större värderik sanding fos-
sila växter frân Disko och Nugsuak. Till införande
i handlingarne antogs en af handling af dr. A. Tu.
Fredrikson, Die OxaHdeen der ersten Regnellschen
Expedition.

292

Societas pro Fauna et Flora fennica begick den
1 nov. 75:te arsdagen af sin stifteise.

Till liedersledamöter utsägos härvid botanist erna :
arkiatern O. E. A. Hjelt (Helsingfors), direktör Fr.
Crépin (Brüssell), prof. A. Engler (Berlin), prof.
A. G. Nathost (Stockholm), verkl. statsrädet, prof.
E. Russow (Dorpat) samt tili Iwrresponderande leda-
mÖter: prof. 0. Drude (Dresden), prof. R. v. Wett-
stein (Prag), bibliothekarien Fr. Th. Koeppen, prof.
Chr. Gobi och akademikern S. F. Korshinsky (St.
Petersburg), docenten dr. Gunnar Andersson och
dr. H. Dahlstedt (Stockholm), skolläraren dr. K.
Warnstorf (Neuruppin).

Ordf., prof. J. A. Palmen lemnade i ett längre
föredrag en öfverblick af Sällskapets hittillsvarande
verksamhet, dervid utförligare skildrande de senast
förflutna 25 aren.

Till befrämjande af Sällskapets vetenskapliga syf-
ten och tillika tili hugfästandet af minnet af sin fa¬
der, framlidne senator J. Ph. Palmén, som i början
af Sällskapets tillvaro varit dess sekreterare och en
af dess verksammaste medlemmar, öfverlemnade ord-
föranden en gâfva af 10,000 finska mark äfvensom
tili arkivet en handskrift af senator J. Ph. Palmén:
’’Botanisk Terminologi af W. Rönnbäck” (1826).

Vice ordf. prof. Elfving, framlade manuskriptet
tili en förteckning öfver Sällskapets samtliga publi-
kationer och ett botaniskt sakregister, upprättadt un¬
der medverkan af studd. Wahlberg, Hâgrén och
Luther.

En af sekreteraren, mag. O. Bergroth, uppgjord
förteckning öfver Sällskapets nytillkomna medlemmar
1871 — 96, utdelades.

Bibliothekarien, dr. E. Reuter, öfverlemnade ma¬
nuskriptet tili en af honom och rektor A. Arrhenius
gemensamt utarbetad katalog öfver den periodiska li-
teraturen i Sällskapets bibliothek.

293

Dr. R. Boldt skänkte till Sällskapets arkiv ett
detaljeradt namn- och sakregister tili förhandlingarna
under aren 1871 — 96, och förevisade en synnerligen
intressant, nu jemyäl till Sällskapet öfverlemnad Säm¬
ling fotografier af 130 äldre och yngre medlemmar af
Sällskapet.

Rektor M. Brenner skänkte tili Sällskapet 200
ex. af en af honom författad uppsats: ”Lichenologin i
Finland 1673—1896”.

Den 7 Nov. Dr. E. Wainio anmälde tili publi-
kation tredje och sista delen af sin ”Monographia Cla-
doniarum universalis”.

Dr. R. Boldt förevisade en fotografi af en pâ
1860-talet i Kuopio planterad ek, som nu var 12.5
à 13 m hög och 1 m fran marken mätte 110 cm
i omkrets.

Mag. O. Bergroth redogjorde för en af honom
jemte stud. I. Lindroth under senaste sommar före-
tagen botanisk resa i Ryska Karelen (karelia po-
morica), samt förevisade ett antal derunder insamlade
anmärkningsvärdare växtarter, deribland den för finska
floran nya Koeleria cristata fr. Särkijärvi.

Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Den 18 nov. 1896. Dr. Gr. 0. Malme beskref de brasi-
lianska Burmanniaarterna [Se: K. Vet. Akad. Bih. (1896)
Afd. III N:o 8].

Fil. kand. 0. Rosenberg redogjorde för de allmänna dra-
gen af sandstrandsfloran kring Sandhamn, Grisslehamn, Farön
och Gotska Sandön med särskild hänsyn till dess biologi.

Professor V. B. Wittbock omtalade nâgra vid odling i
Bergianska trädgärden bärdiga kakteer nämligen Opuntia
Hafinesquii , 0. fragilis och 0. wissouriensis.

Den 2 december 1896. Docenten Gunnar Andersson re¬
dogjorde för den fossila förekomsten af Stratiotes aloides L.
inom kvartären och tertiären, med stöd af den af Keilhack
nyligen gjorda upptäckten att Folliculites och Paradoxocar-
pus äro identiska med Stratiotes. [Se Geol. För. Förh. 18
(1896) sid. 538 -542].

294

Docenten K. Ljungstedt höll föredrag om Vegetationen,
pa Runmarö i Stockholms skärgärd.

Professor G. Lagerheim omtalade mumificering af olika
arters frukter genom Sçlerotinia-scrter , samt förevisade en
större samling mumificerade frukter.

Till lektor vid alim. läroverket i Karlskrona
är d:r J. Eeikson ntnämnd.

Växthusen i botaniska trädgarden i Helsing¬
fors hafva denna höst undergâtt en delvis ombygg-
nad, i det att tvenne äldre träflyglar ersatts af vär-
defulla och tidsenliga glas- och jern-konstruktioner i
samma stil som det tidigare nppförda palmhuset.

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhällas:

Grâtt blompressningspapper format 405x470 mm Pris pr ris 3,—
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, ,, ,, „ 4,50

„ „ „ 11, bla 285x465 „ „ 7,75

„ „ 13, hvlt 285x465 „ „ „ „ 9,—

Obs! De bada sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Anmälan.

 liel ârgàng af Botaniska Notiser för är 1897 , 6 n:r ,
émottages prenumeration pà alla postanstalter i Sverige ,
Norge och Danmark med sex (6) hr., postbef or dr ingsaf giften
inberäknad , samt hos tidskriftens distributor , hr C. W. K.

Gleerups Forlagshokhandel i Lund, och i alia boklddor till
samma pris.

C. F. 0. Norolstedt.

Innehall.

Düsen, P. Den eldsländska ögruppens vegetation, s. 253.
Neuman, L. M., Studier öfver Skânes och Hallands Flora, III,
s. 249.

Smärre notiser, s. 291.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget 18,5/,296.

BOTAMSKA NOTISER

FÖR ÂR 1897

UTGIFNE

C. F. O. NORDSTEDT.

Häftet 1.

LUND 1897,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERI-AKTIEBOLAGET.

BOTANISKA NOTISER

FÖK ÂE 1897

MED BITEÄDE AF

Hrr ARNELL, BORGE, A. CLEVE, J. ERIKSON, HAGEN,
HESSELMAN, HULTING, MURBECK, NEUMAN,

N. H. NILSSON, ROMANUS, RUDBERG.

TOLF, TORSSANDER, WILLE m. fl.

SAMT

DE BOTANISKA FÖRENINGARNE I LUND och UPSALA

ÜTGIFNE

AF

a F. O. NORDSTEDT.

Med 66 figurer i texten och 3 taflor.

LUND,

PA UTGIFV ARENS FÖRLAG,
1897.

LUND 1897,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STI LG JU TERI- A K TIEBO LÄGET.

INNEHÂLL.

Original-afhandlingar och original-referat.

(Se viclare under lärda sällskap!)

Sid.

Arnell, H. W., Nâgra ord om Botrychium, simplex

Hitchc . 65.

— , Moss-studier 12. . 67.

Borge, 0.. Algologiska notiser. 3. Zur Kenntniss der
Verbreitungsweise der Algen. 4. Süsswasser-Plank¬
ton aus der Insel Mull . 210.

Cleve, A , En bienn form af Linum catliarticum L. . 61.

Hagen, I., Webera lutescens Limpr. i Sverige? . . .171.

Hesselman, H., Nägra iakttagelser öfver växternas

spridning . 97.

Hulting, J., Lichenes nonnulli Scandinaviæ . 215.

Murreck, S., Om vegetativ embryobildning hos flertalet
Alchemillor och den förklaring öfver formbestän-
digheten inom slägtet, som densamma innebär „ 273.

Neuman, L. M., Om nomenklatur och artbegränsning

inom slägtet Sparrjanium. 1 . 118.

— , Om Staiice balutsiensis Fr. ß daniea Fr. . . . 207.

— , Statice seanica Fr. v. hallandica varietas nova . 208.

Nilsson, N. H., Iakttagelser öfver de mörka vârmestrâ-
larnes i solljuset inflytande pâ växternas organi¬
sation . 83.

Nordstedt, 0., Sammanställning af de skandinaviska lo-

kalerna för Myxopliyceœ hormogonieœ .... 137.

— , Sötvattensalger frân Kamerun . 131.

Romanus, A., Om Cirsium bulbosum (Lam.) DC., en för

skandinaviska Flor an ny art . 218.

Rudberg, A., Nâgra spridda botaniska iakttagelser frân

Västergötland . 197.

Simmons, H. G-., Nâgra bidrag tili Färöarncs flora. II. 69.

Tolf, R., Förteckning öfver parasitsvampar, iakttagna

i trakten kring Jönköping . 222, 237.

Torssander, A., Anmärkningsvärda Fanerogamer och

Kärlkryptogamer i Wärdinge socken (Södermanland) 157.

Vestergren, T., Anteckningar tili Sveriges ascomycetflora 255.

Wille, N., Om Færôernes Ferskvandsalger og om Fersk-

vandsalgernes Spredningsmaader . 1, 49.

It

Lärda sällskap.

(Se äfven under rubriken Original-referat !).
Biologisk Selskab i Kristiania 45, 95.

Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga sällskapet i Up¬
sala 13B, 253.

Cleve 135. ïh. M. Fries 135. Juel 255. Lindmark
254. H. v. Post 253.

Botaniska Sällskapet i Stockholm 95, 154.

Fysiografiska Sällskapet 46, 95, 153, 234, 283.
Landtbruksakademien 46.

Linnean Society i London 153.

Lunds botaniska förenings förhandlingar 133, 153.

II . Nilsson 153.

Societas pro flora et fauna fennica 46, 153.
Vetenskapsakademien 45, 94, 154, 192, 234, 278.
Vetenskaps- och vitterhetssamhället 45.

Yetenskapssocieteten 95, 154.

Yidenskabsselskabet i Kristiania 45, 95.

Literaturöfversigt.

Gurke, M. Plantæ Europææ. II . 191.

Hamberg K. H. R., Enumeratio plantarum Sueciæ, Nor-

vegiæ, Fenniæ et Daniæ . 231.

Hoffmann, J., Beitrag zur Kenntniss der Gattung Odon¬
tites . 233.

Malme, G. 0., Eichenes suecici exsiccati. I — II. . . . 252.

Mela, A. J., Nymphæa fennica . 230.

Ryan, E. og Hagen I., Iakttagelser over mosernes ud-

bredelse i den sydvestlige del af Smalenenes amt 190.

Tiselius, G , Potamogetones suecici exsiccati. III. . . 185.

Wittrock, N., Nordstedt, 0., Lagerheim G., Algæ aquæ

dulcis exsiccatæ. Fase. 26 — 29 . 75.

Svensk botanisk literatur 1896 (af Th. Krok) . . . 173.

Smärre notiser.

Anslag 278. Agards bibliotek 193.

Docent i botanik (Lidforss) 192. — Död: A. Th. Goes 192,
E. J. S. Linnarsson 191, J. A. Wiström 47. — Döde ut-
ländske botanister 1896 47.

Fran Java 235. Färgvariation 95.

Herbarium Haussknechtii 96.

m

Limnanthemum nymphceides i Sverige 155.

Nya skandinaviska mossor 195.

0 doniites serotina i Skandinavien 235.

Parthenogensis hos Marsilia 195.

Profession i växtbiologi 278,

Resa i Chile 46. — Reseanslag i Norge 193.

Seirjnts parvulus i Bleking 194. — Scutellaria hastifolia i

Skâne 234. — Spermatozoider hos Coniferer och Cyca-

deer 193. — Svenska mikromyceter 95.

Utställningar 46.

Växter, som nagot utförligare blifvit omnämnda.

Alchemilla 273. Ainus incana 197 o. f. Antennaria alpina
255. Arthrodesmus Incus ff. 89, ß intermedius 92, v. sub¬
triangularis 212; A. longicornis f. 213.

Biatorella ochrophora v. tenuicula 216. Bilimbia Bou-
teilli 216. Botrychium simplex 65. Bryum alandicum 195,
curvatum 67, versisporum 195.

Chætobolus lapidicola 84. Chætophora pisiformis 72. Cir-
sium bulbosum 218. Cladophora basiramosa 84. Closterium
maximum 93. Clypeosphæria mamillata o. Notarisii 260,
Coelastrum proboscideum 85. Coleochæte soluta ß brevicellu-
laris 81. Cosmarium asphærosporum ß strigosum 86, biden-
tulatum 86, biretum f. subconspersa 86, Phaseolus ß achon-
drum 212, globosum ff. 87, granatum f. och ß concavum
87, Klebsii 87, notabile ff. 88, Nymannianum f. 88, po-
lymorphum *Paulense 87, subaversum 211. subtholiforme
f. 88.

Desmidium (Didymoprium) laticeps 85.

Hæmanthus 135.

Leptosphæria Millefolii 261. Limnanthemum nymphæoi-
des 155. Linum catharticum 61. Loefgrenia anomala 90. Lo-
phodermium Pæoniæ 259.

Marsilia 195. Massaria macra 257. Mesotænium End-
licherianum ß grande 94. Metasphæria corticola f. Rubi
occidentalis 280.

Nectria granulifera 263. Nymphæa fennica 230.

Oedogonium Landsboroughi ß robustum 83, Lindmanni-
anum, 83, oelandium ß subpyriforme 84, Wittrochianum 85.
Odontites serotina o. verna 234. Oocystis Nægelii rupestris,
solitaria 85.

Palmodactylon simplex 24. Penium Digitus ß ventri-
osum 93. Picea Abies ff. pendulæ 169. Pisum 35 o. f. Pota-

tv

mogeton-arter o. ff. 185 o. f. Prasiola 31, crispa 31, furfu-
racea 210, velutina 32, 49. Pyrenophora delicatula 257.

Saxifraga 254. Scirpus radicans 153. Sonchus 35 o. f.
Sparganium ramosum med former 113 o. f. Sphærostilbe
graciliceps 263. Spirogyra majuscula 91, Malmeana 91, tu-
berculata 92. Statice bahusiensis v. daniea 207, scanica y.
hallandica 203. Staurastrum cuspidatum f. 213, lunatum 213,
margaritaceum 88, megacanthum f. 213, muricatum 88,

Tetraspora cylindrica f. enteromorphoides 91, Therrya
gallica 265. Trochiscia sanguinea 91.

Ulvaceæ 30. Uncinula Salicis v. Epilobii 256.

Yicia 35 o. f. Viola tricolor ff. 192.

Webera lutescens 171.

Xantliidium antilopæum f. 214
Zygnema immersum 132.

►*»)<«— .

Rättelser.

Sid. 204 rad. 13 uppifr. star: eu konvex och tvâ plana läs: en plan
och tvâ konvexa.

— 205 — 14 — star: tandade läs: tandadt

— 207 — 12 — — Dre J. — Fr.

— 206 — 7 nedifr. — voro — vore

À hel àrgâng af Botaniska Notiser för âr 1898 , 6 n:r ,
emottages prenumeration pâ alla postanstalter i Sverige,
Norge cell Danmark mid sex (6) hr., postbefordringsaf giften
inberüknad , samt hos tidshrijtens distributor , hr C. W. K.

Gleerups Förlagsbokhandel i Lund, och i alia boldddor till
samma pris.

C. F. 0. Nordstedt.

Om Færôernes Ferskvandsalger og om Fersk-
vandsalgernes Spredningsmaader .

Af N. Wille.

(Med en Planche.)

Færôernes Algeflora har hidtil ikke været saa
synderligt paaagtet og særlig har dette været Til-
fældet for Ferskvandsalgernes Vedkommende. Af J.
Landt (Forsög til en Beskrivelse over Færôerne, Kjö-
benhavn 1800) nævnes blandt andre Planter ogsaa
nogle faa Ferskvandsalger, men de ere som man
kan vente ikke saa lette at gjenkjende efter haus
körte og ufnldstændige Beskrivelser. Senere besögtes
Færôerne i Aaret 1817 af den fremragende Algolog
H. C. Lyngbye, som i sit berömte Arbeide ’’Tentamen
liydrophytologiæ Daniæ. Hafniæ 181 9” optager endel
Algelokaliteter fra Færôerne, men for Ferskvandsal-
gernes Vedkommende er ogsaa dette til liden Hjælp.
da de fleste af dem ikke sikkert kunne bestemmes
efter Nutidens Artsbegrændsning uden at man har
Tilgang til de af Lyngbye samlede Orginalexempla-
rer, saaledes. som Bornet og Flahault har liavt for
enkelte af de blaagrönne Algers Vedkommende, idet
der fandtes Exemplarer i Thurets Herbarium.

I 1867 besögtes Færôerne af Professor E. Bost-
rup og Dr C. A. Feilberg, som foretoge rige botani-
ske Samlinger, hvoriblandt ogsaa endel Ferskvands-
«.lger, som for den störste Del bleve besternte af Dr
O. Nordstedt, saaledes at disse Bestemmelser ere fuldt
tidsmæssige. I sit Arbeide om Færôernes Flora *)
giver Bostrup en Fortegneise blandt andet over alle

0 E. EostrUP; Færôernes Flora, en floristisk Skitse. hovedsa-
gelift- gründet paa Udbyttet af Eeiser paa disse 0er, foretagne
Sommeren 1867 af cand. phil. C. A. Feilberg og Seminarielærer E.
Eostrup (Botanisk Tidsskrift. B. 4. Kjöbenhavn 1870—71. S. 87

O. S. V.).

Hot. Not. 1801.

1

de hidtil for Færôerne kjendte Ferskvandsalger, idet
han ogsaa optager de af Lyngbye angivne Arter.

Fra 1893 har min tidligere Elev, Agronom
Jo’annes Patürsson fra Kirkjubô, nær Thorshavn paa
Færôerne, som er hoist inter esseret for sit Fædr elands-
Naturforholde, af og til sendt mig Prôver af Fersk¬
vandsalger, som han efter min Anmodning bar sam¬
let paa fugtige Klipper eller i Vandhuller paa Fær¬
ôerne. Disse Prôver bestod for en ringe Del af tort
Materiale, det meste var opbevaret paa 17 smaa Fla-
sker med Yand, hvortil der var sat en ringe Mængde
Karbolsyre, som hindrede Indholdet fra at raadne. Yist-
nok havde Karbolsyren i sin Almindelighed sværtet
Indholdet af Oellerne noksaa stærkt, saa at f. Ex.
Skulpturen hos Desmidiaceernes Membran næsten var
bleven helt og holdent usynlig, men da der i Sam-
lingerne hverken fandtes nye Desmidiaceer eller For¬
mer, som ere saa vanskelige at bestemme, at et nær-
mere Studium af Membranens Struktur var nôdven-
digt, havde denne almindelige Ulempe ved længere
Tids Opbevaring i Karbolsyreoplösning i nærværendo
Tilfælde ingen Betydning.

Færôernes FerskvandsalgeÜora (Diatomaceörne ere
i det folgende ikke medregnede) synes at være me-
get fattig ; dette fremgaar deraf, at Lyngbye kun han
fundet 27 Arter og i Rostrups og Feilbergs Sämlingen
lindes kun 47 Arter, da nogle af disse Arter imidler-
tid allerede tidigere ere fundne af Lyngbye, var det
samlede kjendte Artsantal af Ferskvandsalger (undta-
gen Diatomaeeer) fra Færôerne kun 79 x4rter.

I det af Patursson indsamlede Materiale er det
lykkedes mig at linde tilsainmen 42 Arter, hvoraf
dog 16 tidligere ere kjendte paa Færôerne, saaledes
at Artsantallet kun bliver forôget med 26 Arter,
hvorved det samlede Artsantal af Færôiske Fersk¬
vandsalger nu blive 97, temmelig sikre Arter.

3

H vor relativ t fattig i Virkeligheden Færôernes
Ferskvandsalgeflora er paa Arter, fremgaar endnu
tydeligere, naar man sammenligner med andre Steder
f. Ex. det langt nordligere beliggende Nowaja Semlja M,
hvorfra er kjendt ikke mindre end 180 Arter af
Ferskvandsalger (undtagen Diatomaceer), uagtet de
derfra hjembragte Samlinger neppe ere meget större.
end de, som ere undersögte fra Færôerne. Nu bör
det vistnok tages Hensyn til, at Algeindsamlingerne
paa Nowaja Semlja væsentlig er foretaget af en övet
Algolog, medens dette ikke siden Lyngbyes Tid har
været Tiifældet paa Færôerne og det turde derfor vel
kunne forudsættes, at senere Undersögelser vil kunne
bringe Artsantallet af Færôernes Ferskvandsalger en-
del op, men saameget synes dog allerede at fremgaa
af de hidtil foretagne Indsa mlinger, at Artsantallet
ingenlunde kan antages at blive synderligt höit. Fær¬
ôernes Ferskvandsalgeflora maa derfor vistnok ansees
for at være forlioldsvis fattig. De af mig undersögte af
J. Patursson indsamlede Pröver indeholdt ogsaa endel
Diatomaceer, men de syntes heller ikke at være sær-
ligt talrige. Jeg har imidlertid ej havt Leilighed
til at undersöge dem nærmere.

I et interessant og samvittighedsfuldt Arbeide kom-
mer R. Boldt 1 2) efter en omhyggelig Undersögelse
af Desmidiaceernes Udbredelse i det uordligste Eu-
ropa og Asien samt paa Grönland blandt an det til
det Resultat, at ”det gifves en arktisk desmidieflora

1 ; O. Nordstedt, Desmidieæ arctoæ. II Desmidieæ ex iiisulis
Nowaja Semlja et ad fretum Iugor Sharr. (Öfvers. af K. Yet. Akad.
Förhandlingar. Stockholm 1875, N:o 6. S. 87.) N. Wille, Fersk¬
vandsalger fra Nowaja Semlja, samlede af Dr F. Kjellman paa
Nordenskiölds Expedition 1875. (Öfvers. af K. Yet. Akad. Förhand-
lingar. Stockholm 1879, N:o 5. S. 18). N. Wille og L. Kolderup
ÜOSENVINGE, Alger fra Novaja-Zemlia og Karahavet samlede paa
Dijmphna-Expeditionen 1882 - 83 af Th. Holm. (Dijmphna Togtets
zoologisk-botaniske Udbytte. Kjôbenhavn 1885).

2) R. Boldt, Studier öfver Sötvattensalger och deras utbrcd-
ning. II. III. Helsingfors 1888. pag. 145.

4

(pâ Nowaja Semlja, Spetsbärgen, i nordliga Grönland),
hvilken genom väl utpräglade saväl positiva som ne¬
gativa karaktärer skiJjer sig frân omrädets sydligaste
floror i Skandinavien (Finland, Sverige, Norge) och
pâ Grönland (Ost- och Syd-Grönland)” ; dette gjælder
vistnok ogsaa andre Ferskvandsalger end Desmidia-
ceerne. I en Undersögelse over den höialpine Alge¬
flora i Riesengebirge har B. Schröder *) og jeg paa-
vist, at denne viser betydelige Overensstemmelser med
den arktiske, især med NowajaSemljas : paa den anden
Side viser den ogsaa betydelige Overensstemmelser med
den alpine Algeflora, som træffes i Alpernes mere höit-
liggende Dele, hvad der först paapeges af B. Schröder
(1. c.) og senere udförligere fremstilles af E. Lemmer-
mann 2), hvilken sidste dog ikke skarpt nok fremholder
Forskjellen mellem de alpine og de arktiske Algefor¬
mer, som i Virkeligheden er ganske forskjellige, hvil-
ket fremgaar meget tydeligt, naar man sammenligner
Algefloraen i Alperne og f. Ex. paa Nowaja Semlja,
men ej saa skarpt, naar man sammenligner Alperne
med Riesengebirge, som dels har Former fælles med
Nowaja Semlja, dels med Alperne.

Da jeg paabegyndte Undersögelsen af Færôernes
Ferskvandsalger, havde jeg den forudfattede Mening,
at disse vilde overenstemme ikke saa lidet med den
arktiske Algeflora, men i denne Formodning blev
jeg höilig skuffet. Af de for Spitsbergen og Novaja
Semlja særlig karakteristiske Arter fandtes ikke en
eneste paa Færôerne, medens derimod Færôernes Al¬
geflora nærmest maatte karakteriseres som et fattigt
Udvalg af den engelske Algeflora. Dette gjælder ikke
alene Arterne selv, men ogsaa de Former, hvorun-
der de optraadte og som i en paafaldende Grad over-

’) Bruno Schröder, Die Algenflora der Hochgebirgsregion des
Riesengebirges (Jahresb. d. Schles. Ges. für vaterl. Cultur. Zool.-bot.
Section. Sitz. 7 Novbr. 1895. Separ. p. 5).

2) E. Lemmermann, Zur Algenflora des Riesengebirges (For¬
schungsberichte aus d. biol. Station zu Plön. Th. 4. 1896. p. 96).

ensstemte mecl de fra engelske Arbeider kjendte Af-
bildninger f. Ex. Ralfs5 Desmidiaceafbildninger, me-
dens de arktiske Former af ogsaa ellers almindelige
Arter gjerne vise nogle ubetydelige Afvigelser herfra
og derfor ogsaa öftere beskrives som egne Former.
Der kan vel saaledes ikke være nogen Tvivl om, at
Færôerne, som jo under Istiden maa have været belt
dækkede af Is, efter dennes Afslutning er bleven til-
fört sin Ferskvandsalgeflora fra den nordligste Del
af Brittanien.

TJheldigvis er Islands Ferskvandsalger endnu saa
lidet kjendte l), at derfra ikke kan hentes tilstrække-
lige Holdepunkter for en Sammenligning, men til
Gjengjæld er Grönlands Ferskvandsalger temmelig
godt kjendte. Boldt fremhæver nu det eiendomme-
lige Forhold (1. c. p. 145) at ”i desmidiologiskt hän-
seende star Grönland mycket nära den undersöknings-
omrâdet tillhörande delen af gamla världen, synner-
ligast Skandinavien5’ og at ’’sammansattningen af
Spetsbärgens och Grönlands desmediefloror talar icke
för ett direkt utbyte af växter mellan dessa ländei,
men förklaras särdeles väl genom antagandet7 att
bad a flororna invandrat längs landbryggor, hvilka
engang förenat hvartdera af nämnda lander med gamla
världens fastland“. Jeg kan ikke være enig deri, at
Ferskvandsalgernes ovennævnte ITdbredelse nödven-
digvis forudsætter saadanne supponerede Landforbin-
delser, som skulle være sunkne under Havet, efterat
Ferskvandsalgerne vare indvandrede til sine nuværende
Lokaliteter. Jeg tror, at Ferskvandsalgernes Udbre-
delse i det omtalte Omraade kan forklares ved de nu
virkende Kræfter, uden at man behöver kalde tilhjælp
Hypotheser om saadanne voldsomme Forkastninger i
Jordskorpens Overfladeforholde i den senere Tid. Jeg;
skal söge at begründe dette noget nærmere.

’) Jeg har ikke havt Anledning til at se E. Belloc, La Höre
algologique cVeau douce de l’Islande.

De Hjælpemidler, hvorved Ferskvandsalgerne i
sin Almindelighed kunne tænkes at sprædes, ere fol¬
gende : 1) ved ferskt Yand, 2) ved Drivis, 3) ved

Yind og 4) ved Dyr.

1) Da kun meget faa Ferskvandsalger taale selv
en ganske svag Saltholdighed, er deres Spredning
endog over ganske korte Strækninger af Havvand
betinget af, at de ikke komme i direkte Beröring
med dette. I ferskt Yand ville de, da de i og for
sig bave omtrent Yandets specifiske Yægt og del vis
holdes oppe ved Hjælp af Gasblærer udenpaa, mellem
Cellerne, eller som enkelte Phycochromaceer ved Gas-
vacuoler inde i Cellerne, kunne fores omkring. efter-
som Yandet selv strommer, hvad enten de befinde
sig i sit vegetative Stadium eller ere Sporer. Svær-
mesporernes egen Stedsbevegelse kan herved sættes
heit ud af Betragtning, thi den virker kun paa over-
ordentlig korte Afstande og har vistnok sin egentlige
Nyttevirkning i at forskaffe Individet en for dets
Trivsel heldig PJads, medens den egentlige Spredning
af Individerne i Henseende til Artens geografiske
Udbredelse foregaar paa anden Maade.

I Ferskvand foregaar Spredningen af Fersk-
vandsalgerne längs Yandlöbene, idet de bevegelige
Stadier og endog fastsiddende Former af og til kunne
rives lös ved Flom og fores med Strömmen ned til
lavere liggende Steder og da særlig til de Klarings-
kumme, som udgjöres af större eller mindre Indsöer.

Efter de Under sögelser, som jeg i Forbindelse
med Ferskvandsbiolog H. Huitfeldt-Kaas har paabe-
gyndt over Algerne i Norges Ferskvandsinsôer, synes
det at fremgaa, at foruden det Limnoplankton, som
Indsöer ne næsten konstant besidde og til hvis mest
karakteristiske Former kan henregnes adskillige Di-
atomace-Arter, Anctbœna circinalis , A. flos aquœ1 Bo-
tryococcus Braunii , Ceratium Herndinella , here Chlamy-
clomoncis- Arter Peridinium tabidcitum , Staurastrum gra-

i eile m. fl., indeholde de næsten altid ogsaa endel Al¬
ger, som ere tilförte dem med Bække frasaadanne höiere-
liggende Myrer og Yandpytter, som ere der es egent-
lige Hjem. Disse sidste Former ere ikke skikkede
for en Planktontilværelse og synke derfor efter kor-
tere eller længre Tid tilbunds, men inden dette sker
kunne de dog ved Yind eller Strömninger i Yandet
föres et Stykke om i Indsöen og livis de sjmke paa
grundt Yand, ville de ogsaa kunne faa Leilighed til
•at udvikle sig videre, iallefald undertiden.

Paa denne Maade kan de enkelte Arter spredes
längs Yandlöbene og undertiden, naar Omstændig-
liederne ere günstige, f. Ex. i Flomtider, endog Ira
■et Yandlöb til et andet, naar de kun ere skiite fra
hverandre ved körte og flade Strækninger. Paa denne
Maade vil de enkelte Arter kunne faa Leilighed til
at föröge sit Individantal i höi Grad og altsaa tage
i tæt Besiddelse et Omraade, livor et enkelt Iudivid
har lykkedes at trænge sig ind. Derimod giver
Spredningen ved det ferske Yand i sin Almindeliglied
ikke Anledning til at vinde nye Vandomraader for
Ferskvandsalgerne.

2) Drivis, hvori eilten Jord eller Alger ne selv
direkte ere indesluttede, kan i Ferskvandene sprede
Algerne inden samme Yandomraade ved Islösningen
om Yaaren, naar Isflagene drive om i Indsöerne og
nedad Eivene, men dette slutter sig i Yirkeligheden
ved sin Yirkemaade saa nær til den allerede omtalte
Spredning ved ferskt Yand, at det ej behöver nær-
mere at omtales. Yed Hjælp af Drivis vil tydeligvis
ogsaa Ferskvandsalger leilighedsvis kunne spredes over
större eller mindre Havstrsekninger, idet de paa, eller
i Isen ville have de for sit Livsophold nödvendige
Betingelser, da allefald en stör Mængde af de Alger,
som forekomme i de nordlige Egne, ikke alene kunne
udholde, men endog formere sig ved en Temperatur
af 0° C.

8

Vaaren 1896 har jeg seet store Strækninger af
den smeltende Is paa Christianiafjordens indre Del
ganske grön af forskjellige Ferskvandsalger, som tri-
vedes og formerede sig rigeligt paa den. I en liden
Prove, som jeg samlede llte April 1896, fandtes-
saaledes: Clilamydomonas sp., Pandorina Mo rum , SU-
fjeoclonium sp. og Ulothrix oscilJarina fornden forskjel¬
lige Infusionsdyr. Der vil vistnok for Ferskvands¬
alger, som forekomme paa Isen i en saadan indestængt
Fjord, være liden Udsigt til at kunne komme under
günstige Livsforholde ved Isens Smeltning, undtagen
livis Isflagene drive paaland ved meget höi Yand-
stand og Paalandvind, hvorved de her eller der kunne
have en Muelighed for at havne i en Ferskvandspyt..
Men ude ved det aabne Hav, hvor der kan intræde
en stærk Ispresning, vil Isflagene letter e kunne tryk-
kes- saa langt op paa Land, at de i eller paa dem
forekommende Ferskvandsalger efter Afsmeltningen
kunne udvikle sig i Ferskvandspytter, som ligge saa
langt ind paa Strandkanten, at de ikke ere udsatte
for at fyldes af sait Yand, selv ved höi Yandstand.

En saaden Spredning vil væsentlig kunne tæn-
kes foregaa i de arktiske Egne, hvor jo ikke saa faa
Arter af Ferskvandsalger ikke alene kunne taale lav
Temperatur, men ere tilpassede at leve og udvikle sig
paa de evige Sue- og Ismarker. Maaske turde ved
Antagelsen af en saadan Spredningsmaade kunne for-
klares det eiendommelige Forhold, at enkelte Fersk¬
vandsalger i Polartrakterne have en paafaldende
öst-vestlig Udbredelse og særlig det Forhold, at nogle
Arter: Cosmarium Holmii , C. pseudobiremum , Stau-
rastrum punctulatum , var. Kjellmani og Tetniemorus-
lœvis , var. attenuatus kan forekomme paa Nowaja
Semlja (delvis i det nordlige Skandinavien) og Grön¬
land, men derimod mangle paa Spitsbergen.

At en saaden Spredning af Alger med Drivis
fra Sibirien til Grönland virkelig kan være muelig^

fremgaar deraf, at Nansen paa Drivis ved Grönlands
Ostkyst fandt Mudder, som aabenbart var af sibi-
risk Oprindelse1) og i dette Mudder blev der fandet
Diatomaceer 2), hvorom Nansen skriver: ”Intressantere
end Mudderet selv var imidlertid de deri fundne Di-
atomeer. Disse blev undersögt af Professor Cleve i
Upsala, og han sier om dem : ;;Diatoméerne er af-
gjort marine (d. v. s. stammer fra Saltvand) med
nogle enkelte faa Ferskvandsformer, som er kommet
med Vinden fra Land. Diatoméfloraen i dette Stöv
er aldeles ejendommelig og ulig den, jeg bar fandet
i de mange tusen Pröver, jeg bar undersögt, med
Uudtagelse af en, som den viser den fuldstændigste-
Overensstemmelse med, nemligenen Prove, som afKjell-
man under Yega-Færden indsamledes paa et Isflak
ved Kap Yankarema nær Beringsstrædet. Arter og
Yarieteter er fuldstændig de sam me i begge Pröver.”
Cleve künde bestemme 16 Arter af Diatoméer; alle
disse forekomme ogsaa i Stövet fr a Kap Yankarema,
og 12 af dem er kun bekjendt derfra og ikke fra
noget andet Sted paa Jorden. Dette var en mærke-
lig Overensstemmelse mellem to saa fjerntliggende-
Punkter og Cleve bar visselig Ret, naar ban sier:
”Det er jo ganske eiendommeligt, at Diatoméiloraen
paa Isflak ved Beringsstrædet og paa Grönlands 0st-
kyst er saa fuldstændig lig og ulig alle andre; det
tyder paa aaben Forbindelse mellem Havene östenfor
Grönland og nordenfor Asien”.

Da det er vist, at Hvilestadier af Alger kunno
bolde sig længe levende i Jord, er det ingen Tvivl
om, at virkelig en langveis Spredning af Alger kan
linde Sted paa denne Maade. Uagtet jeg vistnok
ikke tillægger denne Spredningsmaade nogen særlig
stör Betydning, er det dog klart, at den ved at virke-

M F. Nansen. Plan til en ny Polarexpedition. (Naturen. Ber¬
gen 1890, p. 75).

2) F. Nansen, Fram over Polhavet. Christiania 1897, S. 33.

10

gjennem lange Tidsrum vil kunne bidrage noget til,
at den circumpolære Ferskvandsalgeflora faar en mere
o g mere ensartet Sammensætning.

Darwin 1) nævner ogsaa Tilfælder, da Drivtömmer
i Spalter og Kevner indeslutter Jord, som kan fores
langt bort over Ha vet fra et Land til et andet; det
er ikke urimeligere at saadan Jord kan indeholde
Hvilestadier af Alger, end Frô, som Darwin angiver,
og paa denne Maade skulde der altsaa ogsaa kunne
gives en Muelighed for Ferskvandsalgerne at spredes
over store Havstrækninger ogsaa udenror de arktiske
Egne ved Havströmmenes Hjelp.

3) Ved Vindens Hjælp maa ogsaa Ferskvandsal¬
gerne loilighedsvis kunne spredes temmelig lange Stræk-
ninger. Enhver ved jo, at Vinden ofte nok hvirvler
■Stöv iveiret og forer det over kortere eller længere
Strækninger, men da Ferskvandsalgernes Hvilestadier
ikke ere tungere end mange af de jordpartikler, som
Vinden saadan förer afsted, er det klart, at Fersk¬
vandsalgernes Spredning kan foregaa paa denne Maade,
naar saadant Stöv efter sin Fremkomst falder i Vand
oiler paa fugtig Jord, skikket for Algernes Trivsel.
Det, som maa være afgjorende for en saaden Spred-
ningsmaades Effektivitet, bliver först og fremst. hvor-
langt Vinden kan före Al gerne og dernæst, hvorlænge
disse kunne taale Udtörring.

Det er jo vel bekjendt, at Aske, fra Vulkaner,
som er fort liöit op i Lüften kan föres fra Island
over store Dele af Skandinavien, fra Vesuv til Kon¬
stantinopel og fra Krakatau vel Jorden rundt, men
Forholdet bliver selvfölgelig et ganske andet, naar
det gjælder Stövmasser, som forskriver sig fra den
faste Jord og som ikke fra Begyndelsen af er fort
liöit op i Lüften. Man liar imidlertid ogsaa nok af
Exempler paa, at saadanne kunne föres over lange

4) Oh. Darwin, Om Arternes Oprindelse. O versât af J. P. Ja¬
kobsen. Kjöbenhavn 1872. S. 450.

11

Strækninger. Dette Forhold behanclles udförligt af
Ehrenberg1) i flere Afhandiinger. Han paa viser 1849,
at der Andes ikke mindre end 340 historiske Opteg-
nelser om Nedfald af det saakaldte ”Passatstöv” og
senere (1871) har han 37-derligere fundet 196 nye
Optegnelser herom. Det viser sig, at den hovedsa-
geligste og sikrest kjendte Udbredelse af Fænomenet
er paa Vestkysten af Mellern- og Nordafrika; derfra
böier det af mod Nordost over Italien og i Middel-
havets Retning henimod Armenien. I de fôrstnævnte
Egne kan Fænomenet paagaa næsten uafbrudt, i de
sidstnævnte er det kun periodisk. Undertiden stræk-
ker Passatstövet sig ogsaa til det nordlige Europa,
sjeldnere til Sverige og Rusland. samt i Asien reel¬
lem det kaspiske Hav og den persiske Havbugt, ja
det rækker maaske til Turkestan, Beludschistan, Kasch¬
gar og China.

I de Pröver, som ere f’aldne ned siden 1803 og
som ere undersögto af Ehrenberg, viste det sig, at Stö-
vet havde en ensarted Sammensætning og maatte an-
tages at stamme fra samme Egn. Af flere Grunde,
blandt andet fordi der i Passatstövet forekommer
amerikanske Organismer, antager Ehrenberg, at det i
«in Almindelighed er Stöv fra Sydamerika, som med
Passaten blæser over til Afrika, Europa ja endog
Asien. Dette udelukker dog ikke, at der i saadant
ogsaa kan t'orekomme Stöv af anden Oprindelse, eil¬
ten kosmisk eller fra andre Egne ; saaledes har Ehren¬
berg undersögt et Stövfald ved Semipalatinsk i Sibi¬
rien, som blandt andet indeholdt 11 Diatomaceer og
afveg saa meget fra det almindelige Passatstöv, at
det ikke var usandsynligt, at det matte opfattes som

2) Ch. Gr. Ehrenberg, Passat- Staub und Blut -Regen. Berlin
184B. Sep. — — Uebersicbt der seit 1847 fortgesetzten Untersu¬
chungen über das von der Atmosphäre unsichtbar getragene reiche
organische Leben. Nachtrag zur Uebersicht der organischen Atmos¬
phärilien. (Abhandlungen d. k. Akademie der Wissenchaften zu
Berlin 1871.)

12

Overiladestöv, der var hvirvlet op fra de fjerne
östlige Ivirgiserstepper. Tilsammen har Ehrenberg i
”Passatstövet” fundet 460 forskjellige Slags organiske
Rester, hvoraf 194 ”sich selbständig erhaltenden,
fortpflanzungsfähigen Polygastern”. Diatomaceerne ere
de almindeligste, men desuden forekommer Conferver,
Cryptomonas , Trachelomonas , Infnsorier m. m. De fle-
ste af disse turde vistnok være döde, men et Blik
paa Plancherne f. Ex. af Sciroccostöv fra Italien
viser, at enkelte af de afbildede Diatomaceer have
havt protoplasmatisk Indhold og Ehrenberg angiver
selv (1. c. p. 171) adskillige ”als lebensfähige mit
Ovarien und grünen Körnern”, samt (1. c. p. 103)
at Prof. Silvestri i Catania ved et saadant Stövfald
havde fundet mange levende og svömmende Infusorier,
dels directe og dels i friskt Regnvand.

Sammenlignet med en Transport paa saa lange
Afstande, er det knapt værd at nævne det saakaldte
Meteorpapir, som bestaar af indtörrede Confervaceer
og andre Alger, men som har faaet sit Navn derafr
at det kan falde ned fra Lüften, efterat det med no-
gen Stormvind er fort afsted fra de indtörrede Vand-
pytter, hvor Materialet oprindelig har vokset.

At der ikke behoves nogen synderlig stærk Vind
for at före lette Gjenstande höit op i Lüften og langt
afsted, havde jeg for et Par Aar siden Anledning til
at iagttage ved en Ildebrand, da der kun blæste en
svag Luftning, men ikke destomindre fandtes forkul-
lede Papirstykker paa Sneen i orntrent 5 |4 Mils Af-
stand fra det brændte Hus.

En nödvendig Forudsætning for, at en Alge skal
kunne spredes med Vinden, er at den i et eller an-
det, senere udviklingsdygtigt Stadium kan taale no¬
gen Tids Udtörring.

Af Ferskvandsalgernes Hvileceller turde vel de
fleste kunne taale Udtörring. Som et af de mest
omtalte Exempler kan nævnes Splicer dl a nivalis Somf.,

13

om hvilken Y. Wjttrock1) meddeler folgende (angaa-
ende nogle af Dr N. 0. Holst Sommeren 1880 fra
Grönland hjemförte törre Kryokonitpröver) : "vid här
i Stockholm vintern 1880 — 81 med dessa anstälda
odlingsförsök har det lyckats mig att fâ en del at
dem att utveckla sig. Häraf kan man sluta, att dessa
organismer äro i en ovanlig grad täliga med afseende
pa olikartade yttre inflytelser. De uthärda nämligen
utan att taga skada. icke blott att största delen af
aret ligga infrusna i polartrakternas is- och snöfält,
utan äfven att mânga mânader vara utsatta för torka
samt en relativ ej obetydlig vä*megrad. De af Dr.
Holst hemförda Kryokonitprofven hafva nämligen för-
varats i torrt tillstand samt under största delen af ti-
den i eldadt rum". Men dette er ingenlunde noget
usævandligt, thi baade denne og andre Alger kunne op-
bevares törre i aarevis og dog beholde Livet, ja f. Ex.
Plmrococcus vulgaris kan i 20 Uger törres over Svovl-
syre og dog vise sig at være levende, naar den fug-
tes. Da dette sidste og mange andre lignende Expe¬
rimenter omtales udförligt af G. Schröder 2), som og-
saa sammenstiller en Mængde tidligere Litteraturhen-
visninger orn Algernes Modstandskraft mod Udtörring,
kan jeg nöie mig med at hen vise til nævnte Af hand¬
ling.

Det er heller ikke i denne Oversigt nödvendigt
at fremholde de besternte Arter, som ved Forsög have
vist sig at modstaa Udtörring i længere Tid: thi det
er en almindelig Erfaring, som Algologer ret ofte
have Anledning til at gjöre, at der let fremkommer
en rig Algevegetation i smaa Yandpytter, som Kegn-
vandet kan danne i tidligere tör Jord eller paa Klip¬
per, som i ugevis kunne have været udsatte for So-

*) V. B. WiTTROCK. Om Snöns och Isens Flora (A. E. Norden-
skiöld, Studier ocli Forskningar. Stockholm 1883. Sep. p. 85.)

2) Georg Schröder. Ueher die Austrockmingsfähiglieit der
Pflanzen. Diss Lpz. 1886. 21.

14

lens Straaler. Defc er ogsaa vel kjendt, at man næ-
sten ikke kan tage en Jordprove og lægge i Vand7
uden at der fremkommer Alger, hvis Kulturen sættes
under günstige Omstændigheder. Ja enkelte Alger
synes næsten at ville kappes med Bakterierne i Alle-
stedsnærværelse, idet utvivlsomt Hvilestadier af dem
svæver om i Lüften, da man ofte vil kunne faa A\-
gevegetation i steriliseret Næringsoplôsning, som hen-
staar nogen Tid uden Dække, udsat for Luftens uhin-
drede Tilgang. Ved Renkul turer af Alger maa man
derfor tage lignende Forsigtighedsregler som ved
Rendyrkning af Sof>pe og Bakterier, hvis man ej
vil udsætte sig for, at Kulturerne forurenses ved andre
fra Lüften tilförte Arter.

Det er heller ikke et Faatal af Ferskvandsal-
gerne, som danne Hvilestadier, det turde snarer e være
Flertallet, som tid vis gjöre det eil er ogsaa kunne ud-
holde meget betydelig Törke, selv om de ikke danne
særskilte Hvilestadier. Dette sidste er saaledes Til-
fseldet med Oscillaria-Arteme , som kun ere kjendte
med sine vegetative Traade, men som ikke destomin-
dre kunne optræde paa Steder, som i længre Tid
have været udsatte for en stærk Törke.

Isærdeleshed vise mange Alger sig meget ud-
holdende ligeoverf'or Törke, naar de langsomt have tör-
ret ind, dels faa de ogsaa lettere Hvilestadier under
en langsom Intörring og endelig har man Hvilesta¬
dier hos Alger, som ikke spire, förend de have været
törrede. Dette er Erfaringer, som enhver Algolog,
der har syslet med Dyrkning af Ferskvandsalger, vil
have haft Anledning til at gjöre.

Det beror ogsaa delvis netop paa disse nævnte
Egenskaber hos forskjellige Ferskvandsalger, at de
have faaet en saa stor Udredelse, saa at Lavarternes
Sporer, hvor de omtrent falde ned, dog ville finde
passende Gonidiealger. Dette er jo ogsaa en af Ho-
vedbetingelserne for Lavarternes Spredning, da kun

/

O

forholdsvis faa af dem selv före Gonidierne med sig
ved sine Spredningsorganer.

Det kan næppe efter det her anförte være Tvivl
om, at iallefald en stor Mængde Ferskvandsalger lei-
lighedsvis i tör Tilstand med Stöv kunne transporte-
res over store Strækninger og saa udvikle sig videre
der, hvor de træffe paa günstige Livsbetingelser : Vandr
Lys og ikke altfor lav Yarmegrad.

4) Indenfor samme Yandomraade ville Fersk-
vandsalgerne kunne spredes noget ved Fiske og Pad-
delarver. Særlig hvad de sidste angaar, saa har

jeg iagttaget, at de ofte spiser Alger og ved Under-
sögelsen af deres Exkrementer, viser det sig, at in-
genlunde aile de spiste Alger blive fordöiede, men en-
del komme ud i saa ubeskadiget Tilstand, at de kanne
udvikle sig videre. Imidlertid vil det let indsees, at
denne Spredning ikke vil kunne virke paa anden

og mere udstrakt Maade, end Strömninger i det fer-
ske Vand, og altsaa vistnok kan bidrage til at sprede
Algerne rigeligere inden et besternt, i Besiddelse ta¬
get Vandomraade, men derimod i sin Almindelighed
ikke kan overföre dem fra et Vandomraade til et
andet.

Dette sidste vil derimod delvis kunne ske ved
Vandinsekter, som undertiden flyve fra et Sted til
nærmere eller fjernere Yandpytter og der ved skulle
kunne före med sig Alger. J. Ralfs1) skriver her-

om i Anledning af, at en Mr. Miller fandt HyaJo-

tlieca dissiliens og andre Desmidieer i en Vandtönde,
som kun fyldtes med Regnvand,: ”1 can therefore
only attempt to account for the appearance of the
Desmidieæ under such circumstances in two ways, —
by supposing either that the atmosphere contains
countlees myriads of the sporules of the Desmidieæ
and other Cryptogamia, which vegetate only when

) J. Ralfs, The British Desmidieæ. London 1848, p. 14.

16

they meet a congenial situation, or that the seeds are
conveyed by means of aquatic insects, many of which,
it is well known, roam during the night by means
of their wings from one piece of water to another.
The latter I consider the more probable conjecture”.

Saameget kan dog imidlertid ansees for sikkert.
at nogen Spredning over lange Afstande vil ikke
kunne ske pa a demie Maade, men en saadan vil deri-
mod kunne tænkes at foregaa ved Menneskers og
andre höiere Dyrs Hjælp.

Menneskerne have saa virksomt hjulpet til ved
Spredningen af de höiere Planter, at Th. Fries anta-
ger, at mindst 250 tilsyneladende vilde Planter *) ere
indkomne til Skandinavien paa demie Maade og St. He¬
lenas fattige, af circ. 76 oprindelige Ivarplanter be-
staaende Flora, blev i Begyndelsen af dette Aar hun¬
drede næsten udryddet af indförte Plantearter, hvis
Antal Pritchard allerede 1836 anslaar til over 400 * 2),
men med Hensyn til Ferskvandsalgernes Spredning
turde Meneskenes Polle dog være yderst underordnet.
Yistnok vil det vel kunne intræffe, at ogsaa Mene-
skene ved Transport af et eller andet, hvormed der
kan folge Hvilestadier af Alger, ufrivilligt vil kunne
komme til at sprede disse f. Ex. ved Transport af
Bygningstömer og Barlast, samt ved Vandbeholdere
ombord i Skibene, isærdeleshed da disse sidste jo af
og til fÿldes paa fjerne Steder og saaledes skulde
kunne medföre Alger, men nogen större Betydning
liar denne Transjiort visselig ikke.

Transport af Alger ved Pattedyr vil let kunne
foregaa, naar det ikke gjælder större Afstande, der-
ved at Dynd indeholdende Alger fæste sig paa Dy-
renes Fodder, naar de söge Föde eller Drikke paa
sumpige Steder, eller ved Kanten al Vandsamlinger

*) Gunn AK Andersson, Svenska växtvärldens historia. 2 uppl.
Stockh. 1896. p. 103.

2) A. Griseback. Die Vegetation der Erde. 2 Aufl. B. 2. Lpz.
1884, p. 493.

17

og saa dette Dynd blödes op eller falder af, naar
Dyrene komme til en anden Yandsamling. Denne
Spredningsmaade vil dog selvfölgelig ikke knnne virke
paa længere Afstande og endmi mindre til Overförelse
af Ferskvandsalger til fjerne sfer.

Derimod turde Fuglene i denne Henseende spille
en ganske betydelig Rolle, uagtet Boldt l) ndtaler
sig temmelig skeptisk om deres Betydning: ’’Betän-
ker man nu, att desmidieernas bräckliga organismer
äro utpräglade sötvattensformer, för hvilka beröringen
saväl med hafsvattnet som med det skarpa innehâllet
i fâglarnes tarmkanal mäste medföra en ofelbar död,
sa drifves man till antagandet, att desmidieerna ägt
ämm färre medel än de högre organiserade växterna
ait transporteras öfver stora haf. Förnekar man möj-
ligheten af dessa tvenne transportmedel, sa aterstä
vindarne, drifisen och fäglarnes fjäderbeklädnad sa-
som föregifna förmedlare af vandringen öfver hafvet.
Men den stora betydelse, man stundom velat tillmäta
dessa, har pä senare tider pa olika grunder förnekats”.

Jeg antager heller ikke, at Fnglene ved at sluge
Algerne skulle kunne bidrage i nogen större Grad til
at sprede dem, uagtet jeg dog i et Tilfælde ved at
lægge i Vand Maveindhold af en Fugl, som ernærede
sig af Yandplanter, fik en rig Algevegetation, væ-
sentlig bestaaende af Scenedesmus-Arter, JRaphidium
o. s. v., men da jeg desværre ikke benyttede sterili-
seret Yand (det faldt mig nemlig ikke ind, at jeg
paa denne Maade skulde kunne faa frem Alger), skal
det medgives, at disses Optræden kan forklares paa
anden Maade og altsaa ej har bindende Beviskraft.
Det er imidlertid heller ikke nödvendigt, at Fersk-
vandsalgerne spredes paa den Maade ; thi om deres
Hvilestadier hænge fast udenpaa Fuglene, saa er dette
en langt sikrere Maade til at faa dem transporteret
lange Yeie til fjerne Lande.

*) R. Boldt, 1. c. p. 127.

Bot . Not. 1897.

2

18

For de höiere Planters och Ferskvandsdyrenes
Vedkommende behandles dette sidste Spörgsmaal me-
get udförligt af Darwin1) og senere af Kerner 2 ),
som have eftervist, at Frö af en hei Del forskjellige
Plantearter hænge fast i Jord paa Fuglenes Födder
og Næb. Kerner gjör særlig opmærksam paa, at
enkelte Sumpplanter med meget sraaa Frö paa denne
Maade knnne spredes over store Afstande og dette
vil da selvfölgelig endnu lettere kunne ske med Al-
gernes Hvilestadier. Da det ved denne Sprednings-
maade knn kommer an paa at hænge fast paa Fug^
lenes Ydre, kan ligesaagodt insektædende som frö-
ædende Fugle tjene til Spredningen. Det er en-
dog meget almindeligt, at Linerlerne opholde sig net-
op i Nærheden af smaa Vandsamlinger, hvor de kunne
faa Dynd paa Födderne, ja man kan endog underti-
den se dem spadsere om paa de Algemasser, som flyde
paa Vandets Overbade. Særlig under Vandringerne
hvert Aar ville Trækfuglene have Anledning til at
sprede Ferskvandsalgerne over store Afstande; thi
da jeg for har omtalt hvor modstandsdygtige mange
Alger ere mod Indtörring og da Fuglene kunne flyve
60 — 70 Km., ja enkelte som Svaler og Vandrefalke
endog 180 Km. i en Time, er det klart, at mange
Alger kunne i levedygtig Tilstand spredes paa denne
Maade over saadanne Afstande som fra Norge til
England (450 Km.), fra Skotland til Færôerne (320
Km.), fra Skotland til Island (800 Km.), fra Kola-
Halvöen til Nowaja-Semlja (600 Km.), fra Norge til
Spitsbergen (700 Km.), og endnu lettere fra Island
til Grönland (300 Km.).

Naar det nu (som det fremgaar af Boldts 3) om-
hyggelige Sammenstilling for Desmidieernes Vedkom-
mende) viser sig, at der er en betydelig Lighed mellem

0 Ch. Darwin, 1. c. p. 474 o. f.

2) A. Kerner. Pflanzenleben B. II. Lpz. u. Wien 1891. p. 803.

3) R. Boldt, 1. c. p. 145.

19

det nordlige Skandinaviens og Novaja-Semljas samt
Spitsbergens Algeflora paa den ene Side og mellem
Norges (især det sydligere) og Grönlands paa den an-
den Side, saint som jeg i det foregaaende har vist
mellem Færôernes og Englands Algeflora (og saavidt
man kan dömme af de förholdsvis faa Undersögelser
ogsaa mellem Grönlands, Islands, Færôernes og Eng¬
lands Algeflora), da behöver ingenlunde den nödven-
dige Konsekvens beraf at blive den, at Spitsbergen
og Grönland har faaet sine Alger over nu sunkne
Landforbindelser, soin i en ikke saa fjern Fortid
skulde have forenet hvert af disse Lande med den
garnie Verden.

Undersöger man nemlig, hvorledes Trækfuglenes
Vandringsveie for holde sig, da viser det sig ogsaa,
at disse netop falde saadan, at om man antager en
Spredning af Ferskvandsalgerne ved deres Hjælp,
da bliver det unödvendigt at opstille Hypotheser om
sunkne tidligere Landforbindelser for at forklare
Ferskvandsalgernes nuværende Udbredelse. Det viser
sig nemlig efter Palméns *) Undersögelser, at der gaar
Trækfuglveie fra det nordlige Norge til Spitsbergen,
fra det nordlige Norge og Kolahalvöen til Novaja-
Semlja, fra det vestlige Norge gaar idetmindste to
Trækfuglveie til England, fra England (Skotland)
gaar Trækfuglveie dels over Færôerne til Island og
dels uden at beröre Færôerne til Island og Grön¬
land. Palmen har ogsaa været opmærksom paa Be-
tydningen heraf, idet han (1. c. p. 193 Anm.) udtaler:
/7E nieller tid behöfver man icke vädja endast till sâ-
dana tillfälligtvis väderdrifna foglar, ty da olika ar-
ter hafva skilda födoämnen, förekomstlokaler och be-
stämda flyttningsvägar , kunna de under sina regelbun-
det âter kom mande färder fungera sasom ständiga
spridare af andra organismer’.

*) J. A. Palmen, Om foglames flyttningsvägar. Helsingfors 1874.

20

Naar man nu betænker, at aarligen tusinder af
Fugle trække disse nævnte Veie og at dette vel har
paagaaet i nogle tusinde af Aar, da forekommer det
mig, at der paa denne Maade har været saa god
Anledning for de forholdsvis faatallige Ferskvands-
alger, som lindes i nævnte nordlige Lande til at
blive transporterede til sine nuværende Voksesteder,
at man ej behöver at tage vældige Naturrevolutioner
tilhjælp for at for klare der es Udbredelse. Det fore¬
kommer mig sandsynligere og mere nögternt at for-
klare disse Forholde ved Kræfter, som virke den
Dag idag, gjentage sig hvert Aar og hvis Vir-
kemaade kan underkastes Iagttagelser og Experi¬
menter.

Ved de i det foregaaende fremsatte Antagelser
om Ferskvandsalgernes Spredningsmidler vil ogsaa
mange Ferskvandsalgers paafaldende udstrakte, ofte
næsten kosmopolitiske Udbredelse kunne finde en
usögt og let Forklaring.

Boldt1) anförer vistnok mod en saadan Opfat-
ning Hults 2) Udtalelse om, att ’’mossornas spridning
öfver lânga sträckor är oväntadt betydelselös”, men
först og fremst kan jeg ikke medgive Berettigelsen af,
at et B-esultat, som er fundet for Mossernes Yedkom-
mende, udenvidere overföres til at gjælde ogsaa for
Ferskvandsalgernes; thi det kan jo forholde sig som
ogsaa Hült (1. c. p. 9) selv siger: ”att mossornas sprid¬
ning motverkas af nagot ännu ej beaktadt förhallande’1
og dernæst kan jeg heller ikke finde, at det af Hult
paapegede er tilstrækkeligt til at berettige til at op-
stille en saadan generel Paastand som at ”mossornas
spridning öfver lânga sträckor är oväntadt betydel-
selös”, da de anförte Fakta vistnok ogsaa kunne tol-
kes paa en anden Maade.

*) R. Boldt, 1. c p. 127.

2) R. Hult, Mossfloran i trakterna mellan Aavasaksa och
Pallastunturit (Acta Societatis pro fauna et flora fennica. Vol. 3.
Helsingforsiæ 1886—88 p. 13).

BOTANISKA NOTISER 1897.

Tafl. 1.

mukcU.

prasiola ^clufmer (Ly-ncjb.) Wille.

21

Fortegneise over Færôernes Ferskvands-

alger.

Hydruraceæ.

1. Hydrurus penicillatus Ag.

Anföres af Lyngbye (Hydroph. p. 203) som Pal -
niella Myosurus (Fl. Dan) Lyngb. ’’Habitat in rivulo
alpino leniter fluent e ad rnpem Slatteratind prope
Eide Österöe Færoæ saxis adnata copiosissime”.

Chroococcaceæ.

2. Chroococcus macrococcus Rab.

Rostrup (Færô. Fl. p. 90) siger : ”Paa Klipper
mellem Ephebe og paa fugtig Törvejord ved Sande-
gærde.

3. Ch. rufescens (Bréb.) Nägl.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90) ’’Mellem Ephebe ”.

4. Ch. turgidus Nägl.

Ifölge Rostrup (Færô. FL p. 90) ”Paa Mos
Strömö”.

5. Gloeocapsa janthina Nägl.

Anföres af Rostrup (Færô. Fl. p. 92) som fun-
den paa Strömö, men med Reservation angaaende
Bestemmelsens Rigtighed.

6. G. Magma Kütz.

Anföres af Rostrup (Færô. Fl. p. 92) under
samme Reservation som foregaaende. Den var öftere
tilstede blandt det af Patursson indsamlede Materiale.
Det er ogsaa vistnok denne, som af Lyngbye (Hydro-
phyt. p. 206) anföres under Navnet Palmelia alpicola
Lyngb., ’’Habitat supra Muscos et Lichenes ad saxa
alpina in summitate rupium altissimarum Færoensium
Skielling, Sneisen et Eilsfjeld prope Qvivig, baud
freqvens”.

7. Merismopoedium glaucum (Ehrb.) Nägl.

22

Angives af Rostrup (Færô. FL p. 90) 77Mellem
Sphagnum”.

8. Synechococcus Œrugineus Nägl.

Ifölge Rostrup (Færô. FL p. 90) ”1 Mængde
mel]em Eplnebe o g paa fugtig Tôrvejord ved Sande-
gærde”.

Lyngbyaceæ.

9. Lyngbya ceruginea-cœrulea Gom.

Indsamlet af Patursson.

10. Oscillaria sp.

Den af Lyngbye opfôrte Oscïllatoria ochracea
(Dillw.) Lyngb. kan ikke bestemmes uden Tilgang
til Originalexemplar. I det af Patursson samlede Ma¬
teriale var enkelte Oscillaria-Tv&&(ie, men det var
ikke mueligt at afgjôre til hvilken Art, de burde
henfôres.

11. Phormidium autumnale (Ag.) Gom.

Den af Lyngbye (Hydroph. p. 88) beskrevne
Oscïllatoria subfusca Yauch. ß atra Lyngb. ”ad rupes
inundatas déclives prope Næs Osterôe Færoæ copiose77
hörer ifôlge Gomont (Monographie d. Oscillariées p.
207) efter Originalexemplar i Thurets Herbarium til
denne Art, medens Originalexemplar fra Lyngbye af
Hovedarten synes at mangle og derfor ikke kan be¬
stemmes.

Nostocaceæ.

12. Nodularia sphœrocarpa Born, et Flah.

Funden af Patursson.

13. Nostoc commune Yauch.

Denne anföres af J. Landt (Forsôg til Beskr. p.
225) med folgende Udtryk: 77Tremella Nostoc, paa
dansk: Læge Leverhinde, er et hindet gjennemsig-
tigt, levret Yæsen uden synlig Rod, af en gulag-
tig og skidengrön Farve, har forskjellige Figurer,
er rund, kantet, flad og foldet næsten som et sam-

23

menviklet Tôrklæde: er blödt at röre ved, naar det
er vaadt, men tyndt og skjört, naar det er tört,
det træffes alle Aarets Tider. Fl. D. T. 885. Fig.
1”. Anföres ogsaa af Lyngbye (Hydroph. p. 198)
som ”in insulis Færoensibus’1. Lyngbyes Bestemmelse
er bekræftet af Bornet og Flahault (Revision d. No-
tocacées beterocyst. IV. p. 203).

14. N. carneum Ag.

Denne der af Lyngbye (Hydroph. p. 199) opfö-
res som N. commune ß carneum Lyngb. ”ad rupes
Basaltas Færoenses aqua dulci irroratas, ut ad Eldevig
Österöe et Höyvig prope Thorshavn71 er besternt af
Bornet og Flahault (1. c. IV p. 196) efter Original-
exemplarer i Thurets Herbarium.

15 N. paludosum Kütz.

Denne angives af Rostrup (Færô. Fl. p. 92)
som funden paa Strömö, men med Reservation med
Hensyn til Bestemm elsens Rigtighed. Paa samme
Maade opforer Rostrup ogsaa sammesteds Nostoc mi-
nutissirnum Kütz, men da dennes Artsberettigelse ifölge
Bornet og Flahault (1. c.) er tvivlsom, kan den ej
meddregnes.

Scytonemaceæ.

16. Scytonema figuratum Ag.

Ifölge Bornrt og Flahault, (1. c. III, p. 101),
som har undersögt Originalexemplarer i Borys Her¬
barium, skal den af Lyngbye (Hydroph. p. 96) op-
förte Scytonema Myochrous y simplex Lyngb. henreg-
nes til denne Art. Den fandtes ogsaa blandt de af
Patursson foretagne Samlinger.

Hovedformen af Lyngbyes Scytonema Myochrous
fra Fseröerne henhörer derimod ifölge de af nævnte
Forfattere sammesteds undersögte Originalexemplarer
til Stigonema ocellatum Thur. Hvorhen Scyt. Myo¬
chrous ß inundatum Lyngb. bör henföres, vides deri¬
mod ikke.

24

Sirosiphoniaceæ.

17. Stigonema ocellatum (Dillw.) Kütz.

Demie er altsaa opfôrt af Lyngbye (Hydroph.
p. 96) under Navn af Scytonema Myochrous : den er
senere angiveu af Rostrüp (Færô. Fl. p. 89) fra
77Glyversrejn paa Strömö. Maaske ungt Stadium af
Ephebe pubescens77. Den fandtes ogsaa blandt Paturs-
sons Indsamlinger.

18. S. turfaceum Cooke.

Blandt Patürssons Samlinger.

Den af Lyngbye anförte (Hydroph. p. 85) vBan-
gia atrovirens (Dillw.) Lyngb. Habitat ad saxa cam-
pestria et rupes subalpina Færoœ copiose77 er vistnok
den som Lav beskrevne Ephebe pubes cens (L.) Fr ,
men jeg har Grund til at tro, at demies Gonidier
iallefald del vis udgjôres af Stigonema turfaceum Cooke.

Protococcoideæ.

19. Gloeocystis vesiculosa Nägl.

Fundet blandt Patürssons Samlinger og opföres
derfor under dette Navn, uagtet det vistnok er et
Udviklingsstadium af en Chlamydomonas- Art.

20. Ophiocytium cochleare (Eich.) A. Br.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 90) ’’mellem

Sphagnum77.

21. 0. parvulum Rabh.

Blandt Patürssons Samlinger.

22. Balmodactylon simplex Nägl.

Af denne Art fandtes enkelte unge Exemplarer
i Patürssons Samlinger. Diam. cell. 7, lat. fil. 18
pi. For det meste bestod de kun af en eneste Cel-
lerække og kun sjelden vistes et Par Celler liggende
ved Siden af hverandre i Traaden. Dette syntes at
være fremkommet ved en Forskyvning af den oprin-
delige Celles Stilling, men ikke ved Deling i flere
af Rummets Retninger, som pleier at indtræde i ældre
Stadier (Nägeli, Gatt, einzell. Algen, p. 70). I den

25

omgivende Geleskede künde undertiden sees svage Ind-
snöringer for hver 4de eller 8de Celle, hvilket alt-
saa gav en Antydning af, hvordan Celledelingerne
havde fulgt efter kverandre. Lignende Indsnöringer
ere ogsaa afbildede af Wildeman1), som trækker aile
tidligere Arter sammen til en eneste Art, hvilket dog
neppe er berettiget.

23. Pediastrum Boryanum Menegh.

Ifölge Rostrup (Færô. FL p. 90): ’’mellem Sphag¬
num”.

24. P. pertusum Kütz.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90) : ”mellem Sphag¬
num”.

25. Pleur ococcus vulgaris (Menegh.) Nägl.

Landt (Forsög t. Beskr. p. 233) skriver folgen¬
de: vByssus botryoides , paa dansk: Drueartet Stôv-
skorpe, er det grönne Pulver der sætter sig paa de
med Brædder beklædte Husvægge, paa den Side, som
vender fra Solen. Fl. D. T. 899. Fig. 3”. Jeg
nærer efter denne Beskrivelse ingensomhelst Tvivl
om, at der hermed menes Pleurococcus vulgaris , som
netop almindeligt forekommer paa denne Maade. Deri-
mod er rimeligvis den Palmella botryoides (L.) Lyngb.,
som Lyngbye (Hydroph. p. 205) har fundet ”in insu-
lis Færcensibus in terra turfosa uda et in Sphagno
obtusifolio” efter Findestedet at dömme en eller Here
andre Alger, men hvilke kan ikke afgjöres uden efter
Originalexemplar er. Heller ikke den af Lyngbye (Hy¬
droph. p. 204) fundne Palmella hyalin a Lyngb., om
hvilken angives: ’’Habitat in aqua dulci leniter flu-
enti prope Thorshavn Færoæ” kan bestemmes uden
efter Originalexemplar.

26. Raphidium polymorphum Fresen.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 89) ’’Mellern Sphag¬
num paa Strömö”.

9 E. de Wildeman, Le Genre Palmodactylon Nägl. (Bulletin
de l’Herbier Boissier. Tom. III. Geneve 1895, p. 828. PI. 8 f. 1).

26

27. Scenedcsmus obtusus Meten.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. pr 90) ”mellem Sphag¬
num.”

I Paturssons Samlinger forekom heller ikke saa
sjeldent Exemplarer af denne Art, som paa det nöi-
agtigste syntes at overensstemme med de Afbildninger,
som ere givne af et Par Former af denne Art af
Wildeman (le genre Scenedesmus Me yen i ”La Notarisia”
1893, N:o 4, p. 103, fig. 26, 29.)

Desmidiaceæ.

28. Closterium Cornu Ehrb. form, elongata Rab.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 91).

29. CI. costatum Ehrb.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 91).

30. CI. Ehrenberyii Menegh.

lg. cell. 403 lt. 77 //.

Et Exemplar i Paturssons Samlinger.

31. CI. Leibi einii Kürz.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 91).

32. CI. lineatum Ehrb.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 91).

33. Cosmarium anceps Lund.

Nogle faa Exemplarer i Paturssons Samlinger.

34. C. bioculatim Bréb.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

35. C. Botrytis (Bory) Menegh.

lg. cell. 56, lt. cell. 44 fi.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 90) forekom
desuden ikke saa sjeldent i Paturssons Samlinger.

36. C. crenatum Ralfs.

Foruden den typiske Hovedform saaledes som
den er afbildet hos Ralfs (Brit. Desm. T. XV, F. 7)
fandtes ogsaa i Paturssons Samlinger undertiden en
Varietet: form, crence 2 Nordst., som oprindelig er be-
skreven for de arktiske Egne, men senere har vist
sig at forekom me ogsaa andensteds og den turde vist-

27

nok ved nærmere Undersögelser vise sig at have en
ganske stor Udbredelse.

37. C. Cucumis Corda.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90), den forekom
ogsaa nndertiden i Paturssons Samlinger.

38. C. Kjellmani Wille. * grande Wille.

I Paturssons Samlinger forekom nogle enkelte
Individer, som jeg antager maa henföres til denne
Form, uagtet de ikke ere fuldt identiske og i Stör¬
reise stod mellem denne og Hovedarten. Paa Grund
af det ved Karbolsyren sværtede Indhold kunde jeg
ikke tilstrækkeligt nöie se Membranens Skulptur.

39. C. Meneghinii Bréb.

Af denne Art forekom i Paturssons Samlinger
dels Former, som viste en paafaldende Overensstem-
melse med enkelte Afbildninger hos Delponte (Spec.
Desm. T. VII, F. 5), dels Former, som meget over-
ensstemte med C. Meneghinii forma octangularis Wille,
som jeg har afbildet (N. Wille, Ferskvandsalger fra
Novaja Semlja p. 43, T. XII f. 35) fra Nowaja
Semlja.

40. C. moniliferum (Turp.) Ralfs.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

41. C. Nœgelianum Bbéb.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90) paa ’’fugtig
Törvejord ved Sandegærde.

42. C. ochthodes Nordst.

Forekom blandt Paturssons Samlinger.

43. C. qvadratum Ralfs.

Forekommer ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90) i
’'Fjeldsô i Glyversrejn”.

44. C. sinuosum Lund. form, genuina.

Sjelden blandt Paturssons Samlinger.

45. C. subcrena'um Hantzsch.

Undertiden blandt Paturssons Samlinger.

46. C. subspeciosum Nordst.

Sjelden blandt Paturssons Samlinger.

28

47. C. tinctum Ralfs.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 91).

48. C. undulatum Corda.

Er funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 90) sammen
med C. Nœgelianum Bréb. paa ’*fugtig Tôrvejord ved
Sandegærde”.

49. C . venustum (Bréb.) Rab.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

50. Didymoprium Grevillei Kütz.

Funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 91).

51. Docidium Baculum Bréb.

Itölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

52. D. minutum Ralfs.

/. minor lg. cell. 102, It. cell. 9 /u.

Nogle enkelte Exemplarer fandtes i Paturssons
Samlinger.

53. Euastrum binale (Turp.) Ralfs
Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90)

54. E. Didelta (Türp.) Ralfs.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

55. E. Palfsii Rab.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

56. E. rostratnm Ralfs.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90) i ’’Fjeldsô i
Glyversrein’1.

57. Penium Digitus (Ehrb.) Bréb.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90); den fandtes og-
saa af og til i Paturssons Samlinger.

58. P. lamellosum Bréb.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

59. Spbœrozosma vertebratum (Bréb.) Ralfs.
Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 91.) ;;Paa Mos.

Ström ö”.

60. Spirotœnia muscicola de By.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl.) ” sammen med fore-
gaaende”.

61. Staurastrum Arachne Ralfs.

29

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

62. St. muricatum Breb.

Fandtes blandt Patürssons Samlinger.

63. St. punctulahim Bréb.

Fandtes sjelden blandt Patürssons Samlinger.

64. St. teliferum Ralfs.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

65. St. tetracerum Kütz.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

66. Tetmemorus Brebissonii (Menegh.) Ralfs.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90).

67. T. granulatus Bréb.

Ifölge Rostrup (Færô. Fl. p. 90); fandtes ogsaa
blandt Patürssons Samlinger.

68. T. Icevis (Kütz.) Ralfs.

Temmelig almindelig iblandt Patürssons Sam¬
linger.

Zygnemaceæ.

69. ? Spirogyra nitida (Fl. Dan.) Link.

Det kan vistnok ikke med Sikkerhed afgjöres
uden Originalexemplarer. men forekommer dog sand-
synligt, at det er denne Art, som Lyngbye (Hydroph.
p. 172) under Navn af Zygnema nitidum (Fl. Dan.)
Ag. angiver ’’etiam in insulis Færoensibus”.

70. S. porticalis (Müll.) Cleye.

Det er formentlig denne Art, som af Lyngbye
(Hydroph. p. 173) benævnes Zygnema quininum (Müll.)
Ag. og hvororn han skriver ”in insulis Færoensibus,
sat vulgaris”. Sterile Spirogyratraade, som forekom i
Patürssons Samlinger, künde ogsaa efter Dimensio-
nerne at dömme tilhöre denne Art.

71. ? Zygnema cruciatum (Vauch.) Ag.

Rostrup antager (Færô. Fl. p. 89), at den af

Lyngbye (Hydrophyt. p. 174) for Færôerne anförte
Zygnema bipunctatum (Roth) Lyngb. skulde være at
henföre til denne Art; hvis dette ikke stötter sig paa
Undersögelser af Originalexemplarer, skulde jeg v^ære

30

mere tilböielig til at lienföre Z. bipunctatum til Z.
stellinum (Vauch.) Ag., som den mere overensstemmer
med, hvad de vegetative Cellers Udseende angaar,
medens derimod den af Lyngbye (Hydroph. p. 175)
for Færôerne anförte Zygnema pectinatum (Vauch.)
Ag. rimeligvis snarere er at lienföre til ovenstaaende
Art.

72. Z. stellinum (Vauch.) Ag.

Rimeligvis funden af Lyngbye. I Paturssons
Samlinger forekom ofte sterile Traade, som jeg anta-
ger maa henföres til denne Art.

73. Zygogonium ericetorum Kütz.

Anföres 5,etiam in ericetis humidis Færoæ” af
Lyngbye (Hydroph. p. 140) under Navn af Conferva
ericetorum Roth. Den forekom ikke saa sjelden blandt
Paturssons Samlinger.

Mesocarpaceæ.

74. Mougeotia genuflexa (Roth) Ag.

Angives af Lyngbye (Hydroph. p. 170) ’’etiarn in
insulis Færoensibus”. Blandt Paturssons Samlinger
fandtes ret ofte sterile Traade af en Mougeotia-Axb
(ihaaske M. parvula Hass.), men da Zygoter manglede,
künde Arten ikke med Sikkerhed bestemmes. Det
forekom mer mig ikke usandsynligt, at Conferva alpina
Lyngb. (Hydroph. p. 139) om hvilken angives ”Habi-
tat in lacubus alpinis Færoensibus, ut in stagnis ru-
pis Kirkeböfield prope Thorshavn, saxis adnata; raro
liber e Amtans” ligeledes efter Afbildningen at dömme
maa anses for en Mougeotia. Sikkert kan dette selv-
fölgelig kun afgjöres ved Undersögelse af Original-
exemplarer. Med Tvivl anförer jeg derfor :

75. ? M. parvula Hass.

Fam. Ulvaceæ.

C. A. Agardii, Systema Algarum Lundæ 1824.
p. XXX; mut. char. (Indus. Ulothrichacece Kütz.)

31

Familiediagnose : Thallus bestaar af en enkelt,
sjelden flerradet, ugrenet Cellerække eller af 1 — flere
sammenhængende parenchymatiske Cellelag, som enten
danne et hülfe Eör eller en flad Membran, der kan
være enkel, lappet eller forgrenet. Cellerne med 1
Cellekjærne. Kjönslös Formering ved afrevne Thallus-
dele, Formeringsakinefcer, Aplanosporer eller Zoospo¬
rer med 1 — 4 Oilier. Befrugtning mangier, eller
sker ved Copulation af Gamter med 2 Cilier.

Prasiola (Ag.)

C. A. Agardh, Species Algarum. Gryph. 1821.
P. I, p. 416; mut. char. (Inclus. Hormidium Kürz.,
Scliizogonium Kütz.)

Slœgtsdiagnose: Thallus bestaar af en enkelt Cel¬
lerække eller af en Celletlade, som i Eegelen bestaar
af et Cellelag; med eller uden Ehizoider. Cellerne
med stjerneforpaefe Chromatopher og 1 midtstillet Py-
renoid. Sværmeceller mangle1). Formering ved af¬
revne Thallusdele og Akineter.

76. P. crispa (Lightf.) Menegh:

Opföres af Lyngbye (Hydroph. p. 32) under
Navn af U Iva terrestris Eoth ”in insulis Færoensibus
in terrestribus umbrosis humidis, et ad rupes marinas
paulo supra littora, aëri marino exposita77. Eostrup
(Fasrö. Fl. p. 89) angiver ogsaa om den 71Vi fandt
den ogsaa byppig paa Træværket under Tagskjægget
i Böjgderne77.

Da denne Art utvivlsomt er et Udviklingssta-
dium af Hormidium murale (Ag.) Kütz. burde altsaa
ogsaa denne sidste forekomme paa Færôerne; dette
er ogsaa Tilfældet, da det utvivlsomt er den, som af
Lyngbye (Hydroph. p. 95) under Navn af Oscillatoria
muralis Ag. angives 77etiam frequens in insulis Fær¬
oensibus77. Dette bekræftes ogsaa af Gay (Algues ver-

9 De af A. Borzt, Studi Algologici. VII. Palermo 1895
Tab. XIX, XX. angivne Sværmestadier hos Prasiola forekomme
mig at trænge Bekræftelse ved fornyede Undersögelser.

32

tes p. 86), som har havt Anledning til at imdersöge
Lyngbyes Originalexemplarer i Thurets Herbarium.

77. P. velutina (Lyngb.)

Syn. Scytosiphon velutinus Lyngb. Hydroph. p.
68, T. 16 C 1—3.

Bangia velutina C. A. Ag. Syst. Alg. p. 75. (non
Kützing).

? Lyngbya copulata Hass. Brit. Fresh w. Algæ. p.
222, T. LXXII 14.

? Schwogonium copulatum Kützing, Tab. Phycol.
Vol. II. T. 100 f. IV.

Artsdiagnose : Thallus ugrenet, smalt, traadformet,
bestaande af en enkelt Cellerække, eller uregelmæs-
sigt baandformet, bestaaende af 2— Here Cellerækker,
dannende et enkelt Cellelag med Cellerne regelmæs-
sigt ordnede 4 og 4 i Grupper, som ere forenede
til större begrændsede Partier, der straale ud mod
Kanten af Thallus. Cellevæggen tyk, fast, ïfchizoider
mangle.

Længden af Thallus 1 — 2 cm. Bredden aim.
30 — 70 p, og sjelden op til 110 pi. Celleindholdets
Diam. i de enkelte Cellerækker {Hormidium- Stadiet)
7 — 12 pi, det sidste för Længdedeling, og Traadens
Bredde 12 — 18 pi. Celleindholdets Diameter i Prasiola-
Stadiet fra 4 pi indtil Bredden i Hormidium- Stadiet.
Forekommer i Bjergbække paa Færôerne (Lyngbye,
Patursson) og mueligens i Skotland.

(Forts.)

33

Lunds botaniska förenings förhandlingar.

LIV. Den 14 Nov. 1896.

Iakttagelser öfver de mörka värmesträlarnas
i solljuset inflytande pä växternas organisation.

Af N. Herman Nilsson.

Frâgan om det inflytande, som ljus af olika inten -
sitet ntöfvar pa växternas yttre ocli inre utbildning,
har sedan ganska läng tid tillbaka varit föremal för
atskilliga forskares iakttagelser och nndersökningar.
och de résultat, till hvilka man kommit, öfverensstäm-
ma i de fiesta punkter. Hvad den inre byggnaden
angar. har särskildt assimilationsväfnaden varit före-
mäl för behandling. Beträffande de närmare orsa-
kerna tili de förändringar, som växterna underga
allt efter som de äro utsatta för starkare eller sva-
gare ljus, synas manga författare, som sysslat med
fragor af hithörande slag, omfatta den asigten, att
det är den olika starka transpira tionen, som är den
bestämmande faktorn (Areschoug *), Vesque et Yiet2)).
Det är hufvudsakligen i afsigten att försöka pa nagot
sätt bidraga tili utredningen af denna fraga, som jag
företagit nedanstaende nndersökningar. Jag förestälde
mig, att om man genom att beröfva växterna de
mörka värmestralarna kan framkalla samma förän¬
dringar hos dem som genom att utsätta dem för sva-
gare ljus, orsaken mäste vara att söka i transpira-
tionsförkallanden. Enligt öfverensstämmande iakttagel¬
ser af fiera författare bl. a. Wiesner3), Eberdt4) är
de mörka värmesträlarnas inverkan pa transpiratio-
nens storlek ganska betydlig*. Deras inverkan pa

* Vid Wies tier’s undersökningar kommo 21°/0 af i direkt solljus
transpireradt vatten pä de mörka värmestralarnes räkning; vid
Eberdt’s försök var de mörka värmesträlarnas inverkan pä trans-
pirationen nästan lika stör som de lysande strälarnas.

Bot. Not. 1897.

3

34

växternas öfriga funktioner är emellertid högst ofull-
ständigt känd; t. ex. beträffande assimilationen vet
man visserligen, att värmesträlarna i och för sig ej
kunna framkalla assimilation (Draper5), Pfeffer6)),
hvarmed ju ej är sagdt, att de ej kunna i förening
med de lysande stralarna vara af stör betydelse för
densamma. Vid närmare eftersinnande fann jag där-
för, att en sâdan slutsats som den ofvannämda skulle
vara förhastad, fast sannolikheten af densamma ej
torde kunna förnekas. Resultaten af mina undersök-
ningar kunna tili följd af det fatal växter, jag användt,
ej göra ansprak pa allmängiltighet; jag hoppas fram-
deles kunna utsträcka undersökningarna.

För experimentell begagnade jag mig af en c:a
l m. lang, 3/4 m. bred och 5 cm. hög läda, hvars
botten utgjordes af glas. I ladan befann sig koncen-
trerad alunlösning, bekant genom sin förmaga att
absorbera de mörka värmesträlarna, atm. till stör del.
Under lâdan, som naturligtvis uppstäldes i horisontal
ställning, anordnades försöksväxterna sä, att solljuset
för att träffa dem maste passera alunlösningen. För
öfrigt befunno de sig under lika yttre förhallanden
som de växter, med hvilka jag jämfört dem. De
växter, som jag använde, voro Ribes , Ulmus, Rosa ,
Heliotropium, Fuchsia , Sort chus, Vicia och Visum. Vid
jämförelsen tjenade hos Ribes och Rosa olika grenar
af samma individ, hos de öfriga olika individer. Ex-
perimentet pagick fran midten af Juli tili slutet af
Augusti. Väderleken var synnerligen gynsam, at-
minstone den första tiden, da de fiesta dagarna voro
vackra solskensdagar.

I yttre utbildning förete den normalt utvecklade
formen (i det följande benämd a. formen) och den
under alunlösning utvecklade (b. formen) hos Helio-
tropium och Fuchsia ingen märkbar olikhet, hos Ri¬
bes, Ulmus och Rosa deremot tydlig olikhet, hvad
bladens storlek beträffar; dessa äro nemligen afgjordt

35

större hos b. Hos Sonchus, Vicia ocb Pisurn eger
deremot ett annat förhallande rum; b. formen är tyd-
ligt sämre utvecklad; stammen är klenare (fast längre),
bladen mindre, bladparen hos Vicia färre etc. An-
gäende orsakerna tili detta olika förhallande hos de
olika försöksväxterna skall jag i det senare aterkomma
tili dem och öfvergar derför tili de olikheter, som
yttra sig i den anatomiska byggnaden. Jag har der-
vid fästat afseende vid bladens 1) epidermis jemte
2) klyföppningar och 3) harbildningar, 4) palissad-
parenkym, 5) svampparenkym ; dessutom, fast mera
ofullständigt, vid 6) ledningssystemet och 7) det me-
kaniska systemet i stam och bladskaft. Beträffande
bladen har jag alltid jemfört füllt utvuxna sädana.

1) Epidermis. Olikheterna i epidermis byggnad
yttra sig i cellernas 1) storlek i a) tangential och
b) radial rigtning, 2) konturer pa tangentialsnitt
samt i 3) tjockleken af de yttre och radiala väggarna.
Angäende cellernas storlek anger Dufour 7) i sina
undersökningar öfver växter utvecklade i soi och
skugga ss. allmän slutsats, att hos solformen cellerna
äro större i alla rigtningar. Dä emellertid flertalet
af nans teckningar visa raka motsatsen beträffande
den tangentiala utsträckningen, och vexlande förhäl-
lande synes ega rum beträffande den radiala utsträck¬
ningen, förefaller mig ofvannämda slutsats vara gan-
ska tvifvelaktig. Hos alla växter jag användt vid
mina försök äro cellerna i tangential rigtning större hos
b. formen; detta gäller bade den öfre och undre si-
dan af bladet; hos de fiesta är skilnaden mest ut-
präglad a den undre sidan. Beträffande cellernas
storlek i radial rigtning eger deremot ett växlande
förhallande rum. A öfre sidan äro hos Sonchus cel¬
lerna betydligt lägre hos b., hos Pisum, Vicia och
Ulmus obetydligt lägre, hos de öfriga fins ingen skil-
nad mellan a. och b. A undre sidan synas cellerna
ofta vara tvärtom nagot högre hos b., sa hos Sonchus

36

och Pisum, mindre tydligt hos Vicia; möjligen är
denna skilnad tillfällig; i alla händelser äro cellerna
icke hos nagon högre hos a.

Beträffande konturerna pa tangentialsnitt äro
cellerna hos alla ä bâda sidor vàgigare hos b. formen;
detta öfverensstämmer med Dufoue’s iakttagelser, en-
ligt hvilka cellerna äro vàgigare hos skuggformen.
Skilnaden är i synnerhet märkbar a undre sidan hos
Bibes och Pis um, â öfre sidan hos Ulmus, Heliotropi-
um, Sonchus och Vicia.

Ytterväggens och de radiala väggarnas tjock-
lek är i allmänhet nagot mindre hos b., som äfven
i detta hänseende öfverensstämmer med skuggfor¬
men i förhallande tili solformen (enligt Stahl8) och
Dufoue7)).

2) Klyföppningar na. Angaende dessa har jag
tagit hänsyn till deras 1) antal a samma bladyta, 2)
storleh , 3) fördelning â öfre och undre bladytan.

Euligt Dufoue7) är antalet klyföppningar min¬
dre i skugga än i soi ; i öfverensstämmelse dermed
har jag funnit mindre antal hos b.; endast Vicia har
â undre ytan talrikare klyföppningar hos b. Följande
tal utgöra medeltalen af fiera undersökningar pa olika
delar af snitten och ange klyföppningarnas antal â
en 0,166 qv. mm. stör bladyta, talen ofvan strec¬
ket â öfre bladytan och talen under strecket â un¬
dre bladytan. Hos a. har jag funnit hos Bibes
Ulmus Bosa Heliotropium A, Fuchsia
Sonchus Vicia g, Pisum hos b. resp.

0 0 0 0-2-4 8 8

41’ 48’ 29’ 31 ’ 42’ 15*

Om klyföppningarnas storlek hos soi- och skugg-
växter föreligga sa vidt jag vet inga närmare upp-
gifter; hos de fiesta af de växter jag undersökt har
jag emellertid funnit anmärkningsvärda olikheter. Bi¬
bes och Fuchsia ha likstora klyföppningar hos a. och
b., Rosa och Heliotropium nägot, Ulmus betydligt

37

stör re hos b.; Sonchus , Vicia och Visum förhalla si g
omvändt, i det klyföppningarna äro ansenligt mindre
hos b ., isynnerhet hos Vicia, der de föga uppnâ mer
an 1 13 af storleken hos a. formen.

Klyföppningarnas fördelning a öfre och undre
bladytan framgâr af ofvanstaende tal. Hos flertalet
är som synes förhallandet detsamma hos a. och b.
Hos Sonchns har endast b. klyföppningar â öfre sidan.
Vicia och Pisum ha deremot relativt (d. v. s. i för-
hallande tili antalet klyföppningar â undre sidan)
färre klyföppningar â öfre sidan hos b., hvilket möj-
ligen kan stâ i samband med olika ställning hos bla¬
den, hvarom jag för tillfället ej närmare kan yttra
mig; hos flertalet af de växter Düpoür7) undersökt
är emellertid pa samma sätt skilnaden i klyföppning¬
arnas antal mellan soi- och skuggformen större â öfre
sidan än â undre.

3) Harbildningar. Der sadana förekomma, äro
de sparsammare hos b. formen.

4) Palissadparenkymet är den väfnad, som
vid undersökningar öfver soi- och skuggväxter adra-
git sig den mesta uppmärksamheten.

Enligt öfverensstämmande iakttagelser af Stahl 8),
Pick9), Johow10), Dufour7) äro cellerna i radial rigt-
ning mer a sträckta i soi än i skugga. I öfverens-
stämmelse dermed äro hos de af mig undersökta väx-
terna i allmänhet cellerna mera sträcJda i radial rigt-
ning hos a. Skilnaden är hos Sonchus och Pisum,
men i synnerhet hos Bibes iögonenfallande, hos de
öfriga mer eller mindre obetydlig, hos Fuchsia och
Heliotropium künde jag ej iakttaga nagon säker
skilnad .

Beträffande palissadcellernas storlek i tangential
rigtning är deremot förhallandet vexlande. Hos de
af Stahl8) undersökta växterna äro cellerna i tan¬
gential rigtning större hos skuggformen. Samma för-
hällande utmärker b. formen hos Bibes, Ulmus, Bosa,

38

Heliotropium, Fuchsia och Pisum; störst är skilnaden
hos Kibes, der cellerna hos b. äro nära dubbelt större
än hos a., hos de öfriga är skilnaden ej sa stor, men
dock tydlig. Hos Sonchus och Vicia (isynnerhet den
förra) äro cellerna omvändt mindre hos b. Att ett
liknande vexlande förhällande äfven eger rum beträf-
fande sol- och skuggväxter, framgâr af Dufour’s7) un-
dersökningar ; bland de växter han undersökt i afse-
ende pa assimilationsväfnadens utbildning har Fraga-
ria vesca större palissadceller i tangential rigtning i
skugga, Helianthus lætiflorus deremot mindre; för öf-
rigt egnar Dufour saken ingen närmare utredning.

Antalet cellager i palissadparenkymet är öfverhuf-
vud detsamma hos a. och b. Kosa har 2, Ulmus 1
— 2, de öfriga 1 cellager. Kibes och Kosa utbilda
hos a. formen pä gränsen till svampparenkymet här
och der ett s. k. intermediärt lager, hvilket saknas
hos b. formen.

Inter cellular er na äro hos alla med undantag af
Pisum, som ej visar nâgon skilnad, större hos b. formen.

5) Svampparenkymet erbjuder ej mindre an-
märkningsvärda förhallanden.

Dess absoluta mäktighet pâ tvärsnitt är hos Ki¬
bes, Kosa, Ulmus, Heliotropium och Fuchsia densamma
hos a. och b. Hos Sonchus, Vicia och isynnerhet
Pisum är den deremot större hos a. formen. Dess
relativa mägtighet (d. v. s. i förhällande tili bladets
tjocklek i blir hos de 3 förstnämda tili följd af de i
radial rigtning kortare palissadcellerna och de ofta
lägre epidermiscellerna naturligtvis större hos b.; hos
Heliotropium och Fuchsia, likasâ hos Sonchus och
Vicia blir den densamma hos a. och b. ; hos Pisum
bli bade den absoluta och relativa mägtigheten större
hos a. formen.

Cellernas storlek kan tili följd af deras oregel-
bundenhet svärligen jemföras. Pa tvärsnitt synas

39

cellerna ofta nâgot mera sträckta parallelt med blad-
ytan hos b. (Pisum, Vicia). Pâ tangentialsnitt visa
cellerna i sitt utseende tydliga olikheter. Hos Pibes,
Posa, Ulmus, Heliotropium, Fuchsia och Pisum fâ b.
formens celler längre armutskott, hvarigenom inter-
cellulärerna förstoras; särskildt hos Pibes, Ulmus och
Pisum är skilnaden iôgonenfallande; Sonchus och
Vicia fôrhâlla sig deremot till en viss grad omvândt,
i det b. formens celler fâ kortare armutskott eller t.
o. m. alldeles sakna sâdana, hvarigenom de mera fâ
utseende af vanliga rundade celler; i sammanhang
dermed bli hos Sonchus intercellulärerna mindre, Vi¬
cia fâr deremot oaktadt cellernas form nâgot större
intercellulärer hos b.

Svampparenkymets fôrhâllande hos sol- och skugg-
växter är föga beaktadt. Stahl8) har bestämt inter-
cellulärernas sammanlagda storlek hos ätskilliga sol-
och skuggblad och fuonit den vara större hos de se-
nare. Dufoür7) förbigär svampparenkymet sä godt
som heit och hället.

6) Ledningssystemet. I sin primära byggnad
visar kärlknippet föga olikheter. Kärlens antal och
lumen synas öfverhufvud vara lika hos a. och b.
De parenkymatiska elementen äro hos Pibes, Posa
och Ulmus nâgot mägtigare hos b., hvarigenom kärl¬
knippet i sin helhet nâgot förstoras. Der sekundär
ved (i bladskaftens kärlknippen) utvecklas i form af
porösa element, äro dessa bättre utvecklade, talrikare,
mera förtjockade och bättre förvedade hos a. formen.

Den sekundära tillväxten i stammen har jag tili
följd af försökets kortvarighet ej kunnat jemföra.

7) Det mekaniska systemet (kollenkym och
härdbast) är hos alla nâgot bättre utveckladt hos a.
formen; särskildt härdbastelementen äro talrikare,
tjockväggigare och mera förvedade hos a.

De förändringar, som träffa b. formen i bladens
utbildning, äro som framgâr af det föregäende ej i

40

sin helhet desamma hos de olika växter jag under-
sökt. Hos alia öfverensstämmer b. formen , der den öf-
verhufvud har yisat nagra förändringar, genom de i
tangential rigtning a bâda sidor storre och vagigare
epidermiscellerna , de tunnare yttre och radiala väggarna ,
de sparsammare harbildningarna , de färre klyföppningarna ,
cfe « radial rigtning kortare palis sadceller na och de storre
inter cellulärerna i palissadparenkymet; tili följd af de
ofta lägre epidermiscellerna och de kor tare palissad-
cellerna blir bladets tjocklek mindre.

I öfriga förhallanden (bladens storlek, klyföpp-
ningarnas storlek, palissadcellernas storlek i tangen¬
tial rigtning, svampparenkymets ntbildning) öfverens-
stämma i allmänhet Ribes , Ulmus , Rosa , Heliotropium
och Fuchsia; b. formen har storre blad , storre klyf-
bppningar) storre palis sadcell er i tangential rigtning ,
längre armutshott hos svampparenkymcellerna samt liha
absolut mägtighet hos svampparenkymet med a. Sonchus
och Vicia bilda deremot en grupp för sig; b. formen
utmärker sig genom mindre blad , mindre lüyföppningar ,
mindre palis sadceller i tangential rigtning , kortare eller
inga armutskott hos svampparenkymcellerna samt mindre
absolut mägtighet hos svampparenkymet. Visum för-
haller sig intermediärt ; den öfverensstämmer med de
fern förstnämda genom (hos b. formen) storre palis-
sadceller i tangential rigtning och längre armut¬
skott hos svampparenkymcellerna, med Sonchus och
Vicia deremot genom mindre blad, mindre klyföpp-
ningar samt mindre absolut mägtighet hos svamppa¬
renkymet.

De ofvannämda förändringar, som gemensamt ut-
märka b. formen, äfvensom de förändringar, som sär-
skildt utmärka b. formen hos Ribes och de fyra fol-
jande (samt delvis Pisum), äro sannolikt i sin helhet
att betrakta sasom tillpassning tili den svagare trans-
pirationen. Afven palissadparenkymets olika utbild-
ning hos b. (kortare, i st. bredare celler) torde vara

41

att betrakta sasom en tillpassning till den svagare
transpirationen; härmed vare icke sagdt, att palissad-
cellformens nppkomst eller allmänna fysiologiska funk-
tion star närmast i sammanhang raed transpirationen,
utan endast att växterna i palissadparenkymet liksom
i öfriga väfnader ega medel att reglera transpiratio¬
nen, en uppfattning, som for öfrigt fullständigt ge-
nomförts af Lesage 1 1). Beträffande de färre klyföppning-
arna hos b. synes detta motsäga, att tillpassning tili
den svagare transpirationen skulle ega rum; dock far
man härvidlag som lätt inses taga hänsyn ej tili
klyföppningarnas antal â samma bladyta, utan rättare
i förhallande tili samma bladmassa; förhallandet skulle
da möjligen bli ett annat.

De förändringar, som särskildt utmärka b. formen
hos Sonchus och Vicia (och i hufvudsak Pisum), synas
antyda, att dessa växter deremot i det stora heia taget
ej kunna anpassa sig tili det värmestralarna beröfvade
ljuset; nämda förändringar synas vara af rent pato-
logisk natur eller kunna sägas beteckna en börjande
etioleringsföreteelse, som yttrar sig i korthet sagdt
genom en sämre utveckling af heia växtstandet (om
man franser längdtillväxten) samt mindre diffentiering
af väfnaderna (särskildt af svampparenkymet; enligt
Rauwenhoff l2) karakteriseras etiolerade växter i sin
hire byggnad bl. a. genom odifferentieradt svamppa-
renkym). Orsaken tili detta afvikande förhallande
hos Sonchus, Vicia och Pisum fran de öfriga växter
jag undersökt mäste tydligen vara, att för dessa 3
växter de mörka värmestralarna äro ett nödvändigt
vilkor för en normal utveckling ; hvilken roll de der-
vidlag spela maste sâsom redan i början framhallits
tillsvidare lemnas oafgjordt; högst sannolikt är emel-
lertid, att det är i deras egenskap af transpirations-
befordrare, som de äro nödvändiga ; det skulle m. a.
o. vara den minskade transpirationen, som är orsaken
tili nämda växters patologiska utbildning, när vär-

42

mestrâlarna beröfvas dem. För en sâdan uppfattning
talar det fôrhâllande, att det just är genom att be-
röfva växterna de lysande strâlar, som enligt flertalet
forskare bl. a. Wiesner3), Henslow13) aro de mest
verksamma vid transpirationen, nemligen de blâ-vi-
oletta, som den karakteristiska etiolerade skugg Formen
uppkommer (enligt Sachs14)), under det att i blâtt
ljus den normala formen uppkommer, blott man sör-
jer för, att en del af växten befinner sig i vanligt
ljus och kan underhâlla tillräcklig assimilation (Vines15)).
Afgörande för saken vore, om man, sedan man aflägsnat
värmesträlarne, künde medelst andra transpirationsbe-
fordrare ss. torr luft framkalla den normala formen.
Vesque et Viet 2) funno, att fuktig luft + ljus fram-
kallar starkare etiolering än torr luft -f- mörker, pa
grund hvaraf de uttala den formodan, att etioleringen
i första hand uppkommer genom minskad transpira¬
tion. Till samma slutsats kommer af andra grunder
Palladin16).

Skulle den börjande etioleringen hos Sonchus,
Vicia och Pisum verkligen härleda af den minskade
transpirationen, sä är det dels egendomligt, att redan
den minskning, som framkallas genom borttagandet af
värmosträlarna, är tillräcklig att astadkomma etiole-
ringsföreteelser, dels och framför allt, att det endast
är hos somliga växter, som en sâdan minskning fram-
kallar etioleringsföreteelser (hvilket m. a. o. betyder,
att de ej kunna anpassa sig), i det andra utveckla
sig normalt med anpassning tili den förändrade trans¬
pirationen. Orsaken tili detta olika lörhallande kan
endast vara, att de förra för en normal utveckling
nödvändigt behöfva sa stark transpiration, som full-
ständigt solljus framkallar, de senare deremot kunna
nöja sig med mindre stärkt ljus, utan att transpira¬
tionen blir för svag. I manga fall skulle da kanske
orsaken tili att s. k. solväxter ej kunna trifvas äfven
vid ringa beskuggning (hvilket fôrhâllande redan

43

Stahl8) framhâller, sid 181: ’’Viele unsrer Sonnen¬
pflanzen, welche auf Aeckern und anderen freien Stand¬
orten gedeihen etioliren schon dort wo Schattenpflan¬
zen — erst ihre volle Entfaltung erreichen” vara
att söka deri, att redan den der befintliga transpira-
tionen är för svag för deras normala utveckling och ej
i nagot karakteristiskt behof af stärkt ljus ss. sadant.

Intressant i afseende pa denna fraga är att jäm-
föra de undersökningar. sora anstälts af Vesque et Vjet2)
och Lothelier17) öfver fuktighetsmättad lufts inver-
kan pa växternas organisation, dervid det ju tydligen
ej kan vara annat än den minskade transpirationen,
som âtminstone i första hand spelar rollen; de växter,
som Vesque et Viet undersökte, voro bl. a. Pisum,
Cannabis, Bicinus (bland de växter jag undersökt
närmast att jämföra med Sonchus, Vicia och Pisum) ;
dessa antaga i fuktighetsmättad luft utseende af etio-
lerade växter, fä salunda bl. a. mindre blad samt
utmärka sig i sin inre byggnad bl. a. genom mindre
lacunöst svampparenkym ; Lothelier undersökte växter,
försedda med tornar, ss. Berberis, Lycium, Ulex, Ge¬
nista; dessa förhalla sig omvändt, de fâ i fuktighets¬
mättad luft större blad och mera lacunöst svamppa¬
renkym; de öfverensstämma bland de växter jag un¬
dersökt salunda med Ribes, Ulmus, etc. Skiljaktig-
heterna mellan resultaten af Vesque et Viet’s under¬
sökningar och Lothelier’s äro ej af den senare pape-
kade; orsaken torde äfven här ligga deri, att Vesque
et Viet användt växter, som för sin normala ut¬
veckling äro i behof af kraftiga transpirationsbefor-
drare och derför ej täla fuktig luft. Huruvida detta
behof af yttre agentier, som befordra transpirationen,
härleder sig af en för dylika växter utmärkande for-
dran pa stark transpiration, är der med icke afgjordt.
Man kan möjligen tänka sig, att dessa växter med
större svärighet släppa frän sig vattnet tili följd af
särskilda egenskaper hos cellinnehallet, särskildt plas-

44

mat, pâ grund hvaraf de behöfva sa mycket krafti-
gare yttre transpirationsbefordrare (ljus, torr luft) för
att transpirera tillräckligt. Genom fortsatta undersök-
ningar, som jag hoppas kunna anställa, skall jag för-
söka att bidraga tili närmare utredning af denna
intressanta frâga.

*) Areschoug, Om klimatets inflytande pâ växternas organisa¬
tion. (Förhandlingar vid de skandinaviska naturforskarnes 12:te
möte 1880).

2) Vesque et Vie T, De l’influence du milieu sur la structure
anatomique des végétaux (Ann. sc. nat., 6 sér., 12, 1881).

3) WiESNER, Untersuchungen über den Einfluss des Lichtes und
der strahlenden Wärme auf die Transpiration der Pflanze (Sitzungs-
ber. Akad. Wiss. Wien, LXXLV, 1876).

4) Eberdt, Die Transpiration der Pflanzen und ihre Abhängig¬
keit von äusseren Bedingungen. Marburg 1889.

5) Draper, Sur la décomposition du gaz acide carbonique et
sur celle des carbonates alcalins par la lumière du soleil, et sur le
tithonotype (Ann. Chimie et Phys., XI, 1844).

6) PFEFFER, Die Wirkung farbigen Lichtes auf die Zersetzung
der Kohlensäure in Pflanzen (Arbeiten des bot. Inst. Würz¬
burg, I).

7) Dufour, Influence de la lumière sur la forme et la structure
des feuilles (Ann. sc. nat., 7 sér., 5, 1887).

8) Stahl, Ueber den Einfluss des sonnigen oder schattigen
Standortes auf die Ausbildung der Laubblätter (Jenaische Zeitschr.
f. Naturwissenschaft, XVI, 1883).

9) PlCK, Ueber den Einfluss des Lichtes auf die Gestalt und
Orientirung der Zellen des Assimilationsgewebes (Bot. Centralbl.,
XI, 1882).

10) JOHOW, Ueber die Beziehungen einiger Eigenschaften der
Laubblätter zu den Standortsverhältnissen fPringsh. Jahrb., XV,
1884).

“) Lesage, Sur les rapports des palissades dans les feuilles
civec la transpiration (Comptes rend., CXVIII, 1894).

’2) Bauwenhoff, Sur les causes des formes anormales des
plantes qui croissent dans l’obscurité (Ann. sc. nat., 6 ser., 5,
1878).

13) Henslow, A contribution to the study of the relative effects
of different parts of the solar spectrum on the transpiration of
plants (Journ. of the Linnean Soc. Botany, XXII. 1885, London
1886).

14) Sachs, Wirkungen farbigen Lichts auf Pflanzen (Bot.
Zeitung, 1864).

15) Vines, The Influence of Light upon the Growth of Leaves
(Arbeiten des bot. Inst. Würzburg, II).

lf) Palladin, Transpiration als Ursache der Form Veränderung
etiolirter Pflanzen (Ber. Deutsch, bot. Ges., VIII, 1890).

17) Lothelier Recherches sur les plantes a piquants (Revue
gén. de bot.. V, 1893).

Smärre notiser.

Biolog'isk Selskab i Kristiania d. 1 okt. 1896. Dr
N. Bryhn redogjorde för de norska arterna af Tetraplodon
och Splachnum , hvarvid pävisades att eniigt hans iaktta-
gelser sporernas spridning hos dessa slägten uteslutande
sker genom flugor.

Professor Johannessen redogjorde för experiment med 2
nya bakterier, hvaraf den ena förorsakar cerebrospinalme-
ningitis (hjärnfeber) och den andra frambringar tjocktarms-
diarrhé hos barn.

Amanuensis H. H. Gran förevisade teckningar af Chœto-
ceros-a,vter, hvaraf en del bilda permanent, en del periodiskt
plankton i hafvet. Dessa senares utveckling och lif är föga
kändt, men studiet däraf har stör betydelse för kunskapen
om hafsströmmarne och förhallandet mellan hafvets organis-
mer och dess fysiskt-kemiska tillständ. Dessa undersökningar,
som skola fortsättas, äro utförda i samband med de hydro-
grafiska studierna under ledning af dr Hjort och kand. real.
Nordgaard.

Den 29 okt. Doc. Hansteen redogjorde för sina under¬
sökningar öfver amidernas fysiologiska rol och villkoren för
deras verksarahet hos fanerogamerna. Prof. Wille pavisade
att orsaken tili antagandet af en stärkt framträdande poly-
morfism hos vissa alger (eniigt Hansgirg och ßorzi) be-
rodde pa bristande noggrannhet vid renkulturerna.

Videnskabsselskabet i Kristiania d. 20 nov. 1896.
Prof. Wille meddelade resultatet af sina undersökningar af
Scenedesmus obtusus och Cœlastrum sphœricum medelst ren-
kultur. Därefter gaf han en framställning af sötvattensal-
gerna pä Færôarne eniigt material som samlats ät honom af
agronomen Johannes Patturson. Floran visade största öfver-
ensstämmelsen med Skottlands.

Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg
d. 7 dec. Till införande i handlingarne antogs en afhand-
ling af lektor N. C. Kindberg om en systematisk disposition
af europeiska och nordamerikanska mossor.

Vetenskapsakademien d. 9 dec. Till införande i bi-
hanget tili handl. antogs en af handling af dr A. G. Eliasson,
Svampar fran Upsala och dess omnejd, och i öfversigten en
afhandling af landskamreraren A. Arnell, fenologiska iakt-
tagelser vid Framnäs ären 1877—96.

Den 13 jan. 1897. Berättelser frän dem, som förra
aret erhällit rese-understöd inlemnades. — Prof. Wittrock

46

framlade de nyutkomna 26—29 liäftena af uAlgæ aquæ dul-
eis exsiccatæ, quas distribuerunt V. Wittrock, O. Nordstedt
et G. Lagerheim”. — Till införande i Bihanget antogos:
1) Die Variation des Perigons bei Orchis maculatu, af lek-
tor C. Lindman, 2) Studier öfver nâgra arter af alggruppen
Confervaceæ, af d:r H. Bohlin, B) Die Lebermoose der ersten
Regnellschen Expedition nach Südamerika, af d:r F. Stephani,
samt i Öfversigten: Sphæropsideæ et Melanconieæ novæ in
Suecia collectæ af stud. Tycho Vestergren.

Fysiografiska sällskapet d. 9 dec. Dr O. Nordstedt
föredrog om Desmidiaceerna och deras framtida Studium, i
anledning af föredragarens nyligen utgifna arbete “Index
Desmidiacearum“. — Prof. Areschoug föredrog om förhal lan¬
det mellan assimilation och fortplantning hos de högre väx-
terna under tillväxtperioden.

Societas pro fauna et flora fennica. Den 5 Dec.
1896. Dr Kihlman föredrog om klibbalens och lindens nord-
gränser i Finland med särskild hänsyn tili kulturens infly-
tande pa dessa trädslags utbredning.

Mag. I. 0. Bergkoth redogjorde för vegetationsförhallan-
dena pa Solovetska öarna i Ilvita hafvet jemförande dem
med den närmast belägna Karelska stranden; enl. föredraga¬
rens âsigt torde nämda ögrupp böra afskiljas fran det skan-
dinaviska floromrädet och hänföras tili det nordryska.

Till korresp. ledamöter invaldes docenten L Jägerskiöld
i Upsala och dr G. Schneider i St. Petersburg.

Landtbruksakademien d. 28 jan. 1897. At pro-
fessorn vid akademiens experimentalfalt Jakob Eriksson gaf
akademien sin jeton i guld för dennes utmärkta undersök-
ningar och publicerade arbeten öfver sädesrosten.

Resa i Chili. Enligt tyska tidningar har ingeniör
P. Dusén som botanist medföljt en af prof. H. Steffen i
Santiago anordnad forskningsexpedition i södra Chili.

Utställningar. Bland, de talrika utställningarne i
ar har man bedt oss papeka ’’Exposition internationale de
Bruxelles“; den, som vill insända svar a prisuppgifterna i
biologi, skall sända det före d. 15 apr. tili ’’Commissariat
général du Guvernement”, 17, rue de la Presse. — Program
till vetenskapliga afdelningen af ’’Allgemeine Gartenbau-
Austeilung in Hamburg”, som öppnas den 28 maj, kan er-
hâllas af dr H. Klebahn, Rutschbahn 5, Hamburg.

47

Döde utländske botanisier 1896.

Museiclirektor J. B. Barla i Nizza. — Den 15 okt. statsrä-
det direktor Alexander Batalin i Petersburg. — Den 15 maj
Thomas Beeslèy i Banbury, född d. 28 mars 1818. — Den

27 mars John Buchanan pâ väg fran Afrika. — Den 9 febr.
Thomas Hughes Buefham i Walthamstow, född d. 24 Dec.
1840. — Den 8 jan. öfverste Henry Maurice Drummond-Hay
i Seggieden, Skottland, född 1814. — Den 26 okt. dr Adolf
Dürrnberger i Linz, 59 âr. — Den 19 nov. prof. Fridrich
August Hazslinszky de Hazslin i Eperies. — Den 7 juni hof-
rädet Ferdinand von Herder i Grünstadt. — Den 31 juli
Thomas High i Bradford, född d. 5 maj 1840. — Den 12 juli
prof. August Kanitz i Kolozsvàr född 1848. — Den 14 sept,
i Fochabers prof. Thomas King i Glasgow, född d. 14 apr.
1834. — Den 14 febr. direktorn, f. d. prof., Marmaduke
Alexander Lawsox i Madras, född d. 20 jan. 1840. — Den
18 mars med. dr Jules Lerch i Couvet, Neuchâtel. — Den
11 mars Harry Corbyn Levinge pâ Knochdrin Castle, Mul¬
lingar, 67 âr. — Den 10 maj James Lloyd i Nantes, 86 ar.

— Käpten L. Lucand i Autun. — Den 9 okt. baron Ferdi¬
nand v. Mueller i Melbourne, född d. 30 juni 1825. — Den

28 jan. prof. Jean Müller i Genève, 67 âr. — Den 14 aug.
prof. Albert Nelson Prentiss i Ithaca, född d. 22 maj 1836.

— Den 20 nov. David Robertson i Millport, född d. 28 nov.
1806. — Den 28 juli Freeman Clarke Samuel Roper i East¬
bourne, född d. 23 sept. 1819. — Den 6 okt. prof. Francesco
Saccardo i Avellino, född d. 7 juli 1869. — Den 15 okt.
prof. Adolphe Auguste Trecul i Paris, född d. 8 jan. 1818.

— Den 16 okt. direktor H. Trimen i Peradenia, född d. 26
okt. 1843. — Den 8 nov. Frederick Isaac Warner i Winche¬
ster, 54 âr. — Den 10 sept, dr A Zander, i Berlin.

Vi hafva försummat att i tid anmäla att Johan Alfred
Wiström afled den 5 Juli 1896 â sitt sommarställe Lingarö
utanför Hudiksvall. Han var född d. 28 aug. 1830 i Gefle,
student i Upsala 1851, fil. kand. och fil. doktor 1857, ad-
junkt vid Hudiksvalls h. elementarläroverk 1859. Hans gra-
dualafhandling bar titeln “Botaniska och geologiska iaktta-
gelser öfver Dalelfvens flodomràde i Upland“. Han har dess-
utom publiceradt : Botaniska iakttagelser under vandringar
inom Ljusnans floddal (i Hudiksvalls Elementarläroverks
program för 1864) samt Helsinglands fanerogama växter och
ormbunkar, 1867.

48

Samen- und Pflanzenhandlung
in Erfurt

versenden ihr soeben erschienenes neues, circa
200 Seiten umfassendes, reich illustrirtes

Hauptverzoicliniss über Samen und Pflanzen

aller Art

auf gefälliges Verlangen überallhin

post- und kostenfrei! /

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntg-atan 1.

kan erhällas:

G-rätt blompressningspapper format 350x445 mm Pris pr ris 3,—
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 „ ,, ,, „ 4,50

„ „ „ 11, bla 285x465 „ „ „ 7,75

„ „ „ 13, hvit ,, 285x465 ,, ,, ,, 9, —

Obs De bäda sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

^_n.32C^.äla<rL.

A hei à) gang af Botaniska Notiser för âr 1897 . 6 n:rr
emottages pr enumeration pà alla postanstalter i Sverige ,
Norge ocli Danmark mtd sex (6) kr., postbef or dr ingsaf giften
inberäknad, samt hos tidskrijtens distributor , hr C. W. K.

Gleerups Förlagstokhandel i Lund, och i alla boklâdor till
samma pris.

C. F. 0. Nordstec/t.

Innehâll.

Nilsson, A. H., Iakttagelser öfver de mörka värmestralarnes
i solljuset inflytande pâ växternas organisation, s. 33.
Wille, N., Om Færôernes Ferskvandsalger o g om Fersk-
vandsalgernes Spredningsmaader, s. 1.

Sraârre notiser s. 45.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget, 1815/297.

BOTANISKA NOTISER

FÖR ÂR 1897

UTGIFNE

C. F. O. NORDSTEDT.

Haftet 2.

LUND 1897,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OGTT STIEG JUTERI-AKTIEBOLAGET.

Om Færôernes Ferskvandsalger og om Fersk-
vandsalgernes Spredningsmaader.

Af N. Wille.

(Med en Planche.)

(Forts, fr. Sid. 82.)

Derme Art har i den algologiske Litteratur væ-
ret underkastet en höist eiendommelig og afvexlende
Skjæbne hvilket utvilvlsomt har beroet paa, at ingen
i den senere Tid har havt Anledning til at finde
den paany, eller gjöre sig bekjendt med Lyngbyes
Originalexemplarer. Saaledes kan aabenbart C. A.
Agardh ikke have seet Exemplarer af denne udpræ-
gede og karakteristiske Algeart, da han er meget
usikker angaaende dens S3rstematiske Stilling. Forst1)
opförer han dem nemlig bland t ” Species inquirendœ”
med et Spörgsmaalstegn som Synonym under TJlva
byssoides Mart, sammen med Scytosiphon verrucosus
Lyngb., som imidlertid er en heit anden Art, maaske
en Ceramium. Senere er dog Agardh kommen til en
noget rigtigere Opfatning af Scytosiphon velutinus
Lyngb., idet han henförer den 2) til slægten Bangia
som en egen Art: B. velutina Ag. medens Tjlva bysso¬
ides Mart, (sammesteds p. 188) bliver henfört til slæg¬
ten Solenia under ” Species inquirendœ* .

Det er rimeligvis dette, som har foranlediget
Hornemann 3) til at opföre Scytosiphon velutinus Lyngb.
paa to Steder, nemlig först (p. 654) som Bangia velu¬
tina Ag. (hvorved bemærkes: ”den vokser paa Stene
i hurtiglöbende Bække paa Færôerne — ogsaa fun-
den af Leut. Suhr ved Husbye og Neudorf”, hvilket
sidste vistnok beror paa en Forvexling enten fra
Sührs eller Hornemanns Side), og dernæst (S. 705)
under Navn af Solenia velutina Ag., hvorunder hen-

*) C. A. Agardh, Species Algarum. Gryph. 1828. V. I. p. 425.

2) C. A. Agardh, Systema Algarum. Lundæ 1824 p. 75.

3) I. W. Hornemann, Dansk ökonomisk Plantelære. D. 2
Kjöbenhavn 1837.

Bot. Not. 189 7.

4

50

vises til ”Flora Danica, Tab. ‘2012 Fig. 2”, hvor
denne afbildes. Det er dog ikke en Kopi af Lyng-
byes Tegning, men rimeligvis Afbildninger af Exem-
plarer, der ere tagne af N. Hofmann ;;ad sinum Neo-
burgi”; saavidt jeg kan se, ere de ej identiske med
Lyngbyes Scytosiphon velutinus.

Senere ndgav Kützing1) Exemplarer af Schizo-
goniam murale Kütz. under Navn af Bangia velutina
Kütz., men synes dog meget snart at have indseet,
at disse vare to forskjellige Planter, idet han udta-
ler2): ”Lyngbye’s Scgto siphon velutinus (den Agardh
zu Bangia rechnet) wurde früher von mir (und auch
von Unger) mit dieser Art ( Schizogonium murale
Kürz.) für gleich gehalten. Lyngbye sagt aber von
seiner Alge: Habitat ad saxa rivuli rapidissimi de-
clivia prope littus Ore Osteröe Færoense”. Dies halte
ich für hinreichend, die Lyngbyesche Alge so lange
noch für eine von des meinigen verschiedene zu
halten, bis ich mich durch Original exeinplare vom
Gegentheil überzeugt habe”. Senere antog dog Küt¬
zing 3), om end med Tvivl, at Scytosiphon velutinus
Lyngb. var synonym med Prasiola calophylla (Grev.)
Kütz. og tilsidst 4) anförer han den baade blandt rSpe-
cies inquirendæ” under Schizogonium , som Bangia ve¬
lutina Ag., og under Enter omorpha complanata Kütz.
ô confervacea sammen med Synonymerne: Percusaria
bangiœformis Menegh. — Bangia velutina Ag. Syst,
p. 75. Schizogonium callophyllum Kg. Phyc. germ. p.
194”. Det ser saaledes ud, som om KüTzrNG tilsidst
har anseet Scytosiphon velutinus Lyngb. for at være
identisk med Prasiola callophylla (Grev.) Kütz., hvilket
den dog ikke kan være, blandt andet fordi denne
sidste vokser i salt Vand.

1) F. T. Kützing, Algæ aquæ dulcis Dec. No 95.

2) F. T. Kützing, Phycologia generalis. Lpz. 1843, p. 247.

3) F. T. Kützing, Phycologia germanica. Nordhausen 1845. p.

243.

4) F. T. Kützing, Species Algarum. Lips. 1849. p. 352.

51

Senere synes Scytosiphon velutinus Lyngb. næsten
at være helt bortglemt; den nævnes saaledes hverken
af Rabenhorst1) eller af de Toni2). Agardh 3) næv-
ner den vistnok, men fremholder Mueligheden af, at
den skulde være identisk med Prasiola fluviatilis (Some.)
Aresch., idet han udtaler: ”et snb hac forma nomine
Scytosiph. velutini , prima vice a Lyngbyeo descriptam
puto”. Han antager nemlig, at denne Art kunde faa
bredt Thallus, naar den vokser i roligt Vand og
smalere Thallus, naar den vokser i hurtigt flydende
Bække. Dette er vistnok ogsaa del vis Tilfældet,
men jeg tror dog ikke, at Prasiola fluviatilis (Some.)
Aresch. kan gaa over til P. velutina (Lyngb.). Jeg
har samlet den förste af disse i ganske raskt fly¬
dende Bække, saavel paa Gaustafjeld i Thelemarken
som ved ’’Kleiner Teich” i Riesengebirge, men paa
begge disse Steder optraadte den altid med et i For-
hold til P. velutina relativt bredt Thallus, som var
bölget i Kanten og nedtil afsmalnede til en stilklig-
nende Del. Selve Bygningen af det brede baandfor-
mede Thallus viser sig ogsaa ved Sammenligning
forskjellig hos disse to Arter. Hos Prasiola velutina
(Lyngb.) er Thallus altid meget smalere, i Regelen
med næsten rosenkrandsformede Indsnöringer og Cel-
lerne er hos större Exemplarer gjennemgaaende min-
dre og meget regelmæssigt og tydeligt begrændset,
ordnet i firkantede Grupper, medens Cellerne hos
Prasiola fluviatilis (Sohf.) Aresch. gjennemgaaende ere
betydeligt större og ikke ordnede i saa skarpt be-
grændsede firkantede, större Grupper. Uagtet derfor
Lokaliteten, nemlig raskt flydende Bjergbække, er lige-
artet for disse to Arter, finder jeg dog, at de maa
besternt holdes fra hverandre som to forskjellige, om
end nærbeslægtede Arter. Ogsaa med Hensyn til

*) L. Rabenhorst, Flora Europæa Algarum. B. III. Lips. 1864.

2) J. B. de Toni, Sylloge Algarum. Vol. I. Patavii 1889.

3) J. G. Agardh, Till Algernes Systematik, nya bidrag. Ill
Afd. Lund 1888 p. 87.

52

den geografiske Udbredelse ere de forskjellige, idet
Pr. fluviatilis har en udstrakt, men mere östlig Ud¬
bredelse, medens Pr. velutina kun forekommer paa
Færôerne og rimeligvis i England.

J. G. Agardh (1. e.) gjör ogsaa opmærksom paa,
at Pr. velutina (Lyngb.) rimeligvis senere er beskre-
vet under nogle andre Navne: ”Ex altera parte exstant
in libris Algologorum sub diversis nominibus divulgatæ
species, sui juris perhibitæ, quæ quod icônes datas a
Scytos. velutino Lyngbyano vix dignoscantur. Ejus-
modi mihi sunt: Lyngbya copulata Hassall Freshswater
Algæ pag 222 tab. LXXII. fig. 14, quæ a Kützingio
(Tab. Phyc. Vol. II tab. 100 fig. IV) species Schi-
zogonii propria habetur. Hane ad Appin in Scotia
a Carmichælio lectam fuisse statuit Hassal; patria ita
subcongruente forsan credere liceret ipsissimam plan¬
tain Lyngbyanam sub nominibus no vis latere. Alia
ejusmodi planta forsan sit Schizomeris Leibleinii Kütz.
Phyc. Gen. p. 247 tab. 12 I. Sp. Alg. p. 862 et
Tab. Phyc. vol. Ill tab. 81, quam, si cum planta
Lyngbyana non identica sit, tarnen analogum statum
plantæ Ulvaceæ sistere facile quis crederet. Nec scio
quare non idem dicerem de planta a Kjellman de-
scripta (Spetsb. Thallophyter in Act. Holm. Bihang 4,
no 6 Tab. Y fig. 10 — 14) sub nomine Ulothr. disciferæ”.

Hertil vil jeg bemærke, at det forekommer mig
meget sandsynligt, at Lyngbya copulata Hass, er et
Synonym for Prasiola velutina (Lyngb.), da den af
Hassall givne Afbildning synes at stemme gansk’e
godt, ligesom ogsaa Forekomsten i Skotland; ligele-
des synes Kützings Schiz o g onium copulatum Kütz. fra
Aberdeen (Dickie) (Kützing Tab. Phyc. V. II. T. 100
f. IY) at maatte henföres hid, skjönt dette med Sik-
kerhed kun kan afgjöres efter Originalexemplar er.
Derimod kan jeg ikke henföre Schizomeris Leibleinii
Kütz. til Prasiola velutina (Lyngb.), da den förste dels
har en vægstillet Chromatophor, saaledes som Llo-

53

thrix zonata (Web. et Mohr) Kütz., dels har Delinger
i Rummets 3 Dimensioner og endelig forekommer
paa ganske andre Lokaliteter.

TJlotlirix discifera Kjellh. synes vistnok at staa
Prasiola velutina (Lyngb.) temmelig nær, men ved
Sammenligning med Originalexemplarer, som Prof.
Kjellman velvilligt har sendt mig, finder jeg dog,
at den maa ansees for en besternt adskilt Art, idet
Cellernes Form er noget afvigende og de ej paa de
ældre, baandformede Individer ordne sig i saa regel-
mæssige Grupper som hos P. velutina (Lyngb.), des-
uden afviger den ogsaa fra denne sidste ved sin ud-
prægede Tendens til korte Grendannelser og Fore-
komst ved salt Vand. Rosenvinge1) henförer Ulothrix
discifera Kjellm. til sin nye Slægt Gayella , som skulde
have Delinger i 3 af Rummets Dimensioner, men
jeg har ej paa Kjellhans Originalexemplarer kunnet
o verbe vise mig om, at saa var Tilfældet.

Jeg skal nn gaa over til at omtale mine egne
Undersögelser af Prasiola velutina (Lyngb.).

Naar man undersöger den ved svag Forstörrelse,
finder man, at den dels bestaar af enkle Hormidium-
Traade (Fig. 3, 5, 6), dels af smalere eller bredere
Baand (Fig. 1, 2, 13), som ere af ujævn Bredde

og böiede frem og tilbage, undertiden endog lidt spi-
ralvredne. Disse enkle ugrenede Hormidium- Traade
variere ikke saa lidet i Tykkelse, da de nemlig faa
bredere Celler, naar disse forberede sig till Længdede-
ling og have en meget tyk Væg, hvis yderste Lag
ofte synes at være fastere (Fig. 6). Cellerne ere
för Delingen omtrent Halvparten saa lange som brede,
undertiden endog kortere, og alle ere delingsdygtige,
undtagen saadanne, som dö bort af en eller anden
Aarsag (Fig. 7, 8, 9). Hvis der hos de övrige af
Traadens Celler kun foregaar Delinger i Tværret-

*) L. Kolderup Rosenvinge, Grönlands Havalger. (Meddelel-
ser om Grönland. III. Kjöbenhavn 1898) p. 938.

54

ningen antage ofte disse afdöde Celler et biconcavt
eller planconcavt Udseende, idet deres ley ende Nabo-
celler ved sin Turgor presser dem sammen og de
komme da gjerne til at blive noget bredere i Tvær-
retningen end Nabocellerne (Fig. 7) ; lignende For-
holde ere særligt fremtrædende lios den af Kjellman
beskrevne TJlothrix discifera , men forekommer ogsaa
undertiden hos andre Hormidium- Former, Oscillaria-
traade og kort sagt hos saadanne Alger som bestaa
af en enkelt Cellerække af körte Celler. Hvis der
ogsaa foregaar Delinger i Længderetningen, saa der
fremkommer et Prasiola- Stadium forholde disse afdöde
Celler sig noget anderledes, som jeg senere skal omtale.

Undertiden finder man mellem enkelte Celler,
at der findes et fortættet biconcavt Membranparti
(Fig. 3), som paaminder om lignende hos Binuclearia
tatrana Wittr. og vistnok er fremkommet paa samme
Maade som hos denne, ved at en hvilende Traad er
begyndt at vokse ud, saaledes at de ældre Mem¬
branlag ere sönderrevne og Tværvæggene skilies ved
de garnie fortykkede Vægge paa sine besternte Steder.

I Celleindholdet künde udskilles en stjernefor-
met Chromatophor med et centrait Pyrenoid, saaledes
som ogsaa Tilfældet er hos andre Prasiola- eller Hor¬
midium- Arter.

Rhizoiddannelse künde ikke iagttages, hverken
hos de traad- eller baandformede Individer, nagtet
jeg havde min Opmærksomhed særligt henvendt der-
paa. Jeg er tilböielig til at tro, at Hormidium-Tr&eL-
dene fæste sig til Underlaget ved at de uddanne
klæbrige Partier paa Cellevæggen, da jeg nemlig öf¬
tere saa Traade, som paa mindre begrændsede Partier
viste en Opsvulmning af Yæggen og denne Opsvulm-
ning var gjerne mörkere end den övrige Del af Celle¬
væggen. noget som jo ogsaa ofte er Tilfældet med
Hæfteskiven af Oedogonium og andre Alger, som klæbe
sig fast til Underlaget paa en lignende Maade. Kun

55

i et eneste Tilfælde saa jeg Antydning til en begyn-
dende Rbizoiddannelse (Fig. 12), men denne var li-
det udviklet, synes abnorm og fremkommen ved, at
det ej blev Plads til Delinger i Tværretningen for
Cellerne. Dette synes mig ikke godt at knnne tol-
kes som normal Rhizoiddannelse.

Undertiden fandt man den övre Ende af en
Hormidium- Traad, som da viste sig afrundet (Fig. 5)
og let kunde skjeldnes fra afbrudte Traade; paa æl-
dre Stadier deler Hormidium- Traad en sig meget al-
mindeligt i Længderetningen og dette kan enten ske
midt paa Traaden (Fig. 7) eller belt op til dens Ende
(Fig. 4). I det sidste Tilfælde kan det næsten se
nd, som om Exemplaret havde en tresidet Topcelle,
bvilket dog kun er tilsyneladende og fremkaldt ved
at en af Cellerne er död og derved har givet Plads
for en nalmindelig Udvidelse af de andre.

Det er at mærke, at disse Prasiola-De linger in-
genlunde træffer Traaden i lige Grad efter hele dens
Længde, hvorfor den ogsaa kan faa en meget vex-
lende Bredde (Fig. 1, 2, hvor de med Linier af-

grændsede Partier betegner Grupper af 4 Celler);
derfor kan man ogsaa ved Siden af hverandre finde
Partier med rigelige Delinger, som bos en fuldt ud¬
viklet Prasiola, og forholdsvis faa Delinger, saa Traa¬
den kun bestaar af nogle faa Cellerækker (Fig. 8).
Hvis Prasiola- Delingerne griber om sig paa begge Si-
der af en död og ikke mere delingsdygtig Celle (Fig.
9) vil man finde, at denne vistnok strækkes endel
i Bredden, men dog ej formaar at bolde Skridt med
den delingsdygtige Del af Traaden, som derfor bvæl-
ver sig frem paa begge Sider af den, saa Traaden
faar et næsten rosenkrandsformet Udseende; noget lig-
nende kan ogsaa fremkomme uden saadanne döde
Celler, idet de enkelte oprindelige Celler i Hormidium -
Traaden danne Udgangspunktet for Prasiola- Delinger,
som derfor ville danne store Grupper tværs over Traa¬
den og afrunde sig lidt mod bverandre (Fig. 2, 8).

56

I de ældre, bredere Dele af Thallus (Fig. 10,
13) finder man gjenemgaaende, at Cellernes Störreise
aftager efter de gjentagne Delinger, saaledes, at de
tilsidst kun udgjöre en ringe Del af den Störreise,
som de havde i den oprindelige Ilormidhim-TraLSid
(Sammenlign Fig. 5 og 10, de ere tegnede med
samme Forstörrelse). Dette er dog delvis kun til-
syneladende, beroende paa, at de ere strakte i en
anden af Rummets Retninger; hvis man nemlig ser
paa et saadant fladt Thallus fra Siden (Fig. 11),
vil man finde, at Cellerne have en ganske betydelig
Dybde, som tilsvarer Bredden af den oprindelige Hor-
midium- Traad (Sammenlign Fig. 6 og 11). Thallus
var, saavidt jeg künde finde, altid enlaget, men da
Cellerne havde en saa stor Dybde kunde det ofte,
om man saa det fra Overfladen, give Indtryket af,
at Thallus bestod at' minst 2 Cellelag, om det nemlig
laa lidt skjævt, saa man ved höiere eller lavere Ind-
stilling af Mikroskopets Tubus kunde faa et for-
skjelligt Billede af Cellernes övre og nedre Ende.

I det ældre, baandformede Thallus (Fig. 10, 13)
finder man först og fremst, at Cellerne ligge sammen
fire og fire, men fiere af saadanne Firlingsgrupper
ligge atter sammen og danne större firkantede, skarpt
begrændsede Partier (Fig. 10), mellem hvilke man
kan iagttage en Skiktning i Membranen. I Regelen
strækker disse Crupper si g tværs over det baandfor¬
mede Thallus, men hvis dette af en eller anden Grund
er bleven noget uregelmæssigt, kan man finde, at disse
Crupper straale næsten vifteformet fra Midten af
Thallus ud mod Kanten (Fig 13), idet Delingerne
have forlöbet uregelmæssigt paa begge Sider af Thallus.

Formeringsorganer har jeg ikke iagttagit, saa
det vistnok er overveiende Sandsynlighed for, at
denne ligesom andre Prasiola-( incl. Hormidium ) Arter
formerer sig ved Akineter eller lösrevne Thallusdele.

57

78. ? Enter omorpha sp.

Under Navn af Scytosiphon compressus (L.) Lyngb.
ß crispatus opförer Lyngbye (Hydroph. p. 64) ”Etiam
in rivulo subalpino inter Webestad et Kirkeböe
Færoæ; et ad littora Færoensia copiosissime”. Det
forekommer utvivlsomt, at der ber maa være en
Sammenblanding af to Arter, da det ikke er sand-
synligt, at en i Saltvand voksende Enter omorpha-
Art ogsaa skulde forekomme i en subalpin Bæk. Maa-
ske kan den i Ferskvand forekommende Form formo-
des at være Prasiola fluviatilis (Somf.) Aresch., som
jo pleier at forekomme paa denslags Lokaliteter, men
dette kan iallefald ikke afgjöres uden Originalexem¬
plar er.

79. Binuclearia tatrana Wjttr.

Enkelte Traade fandtes blandt Patürssons Sam-
Hnger.

80. Conferva bombycina (Ag.) Wille

Temmelig almindelig blandt Patürssons Samlinger.

81. C. minor (Wille) Klebs

Undertiden blandt Patürssons Samlinger.

82. C. stagnorum Kürz.

Fandtes undertiden blandt Patürssons Samlinger.
Det er rimeligvis denne eller C. bombycina som af
Lyngbye (Hydroph. p. 137) under Navn af Conferva
fugacissima Roth y oscillatorioidcs (Ag.) Lyngb. angi-
ves ”in fossis insularum Færoensium”.

83. Ulothrix radicans Küts.

Enkelte Traade af denne forekom undertiden i
Patürssons Samlinger. Jeg kan ikke være enig med
Gay (Algues vertes p. 86), at denne Art er synonym
med Hormidium murale (Ag.) Kütz. og altsaa med
Prasiola crispa (Lightf.) Menegh.

84. U . subtilis Kütz. forma typica Kirchn.

Funden af og til i Patürssons Samlinger.

85. U. zonata (Web. et Mohr) Kütz.

Angives af Lyngbye (Hydroph. p. 136) ’’Habitat

58

in lacubus insularum Færoensium saxis adfixa, sat
frequens”.

Chætophoraceæ.

86. Chœtophora elegans (Roth) Ag.

Angives af Lyngbye (Hydroph. p. 192) ”etiam
in lacu Yandsdalsvatn in rape Qvalböefjeld trans
Karagiov Suderöe Færoæ, Fontinali antipyreticæ ad-
hærescens”.

87. Draparnaldia glomerata Ag.

Angives af Lyngbye (Hydroph. p. 189) ”Ad saxa
rivuloram Færoensium, ut ad Yelbestad et Qvalböe
Suderöe”.

88. Stigeoclonium tenue Rabh.

Fandtes blandt Patukssons Samlinger i unge
Exemplarer. Den er allerede funden af Lyngbye, idet
der neppe kan være nogen Tvivl om, at den er iden-
tisk med hans Conferva nana Dillw. (Hydroph. p.
149), om hvilken han angiver : ’’Habitat in lacu
subalpino Vandsdalsvatn dicto prope Qvalboe Suderöe
Færoæ, Fontinali antipyreticæ ad ripam habitanti hic
illic copiose adnata”.

89. Trentepohlia aurea (L.) Mart.

Denne anföres af Lyngbye under Navnet Ecto-
carpus aureus (L.) Lyngb. (Hydroph. p. 134) ”ad rapes,
fluviis rivulisque contiguas, Norvegiæ et Færoæ sat
frequens”.

90. T. Jolitlius (L.) Wallr.

Denne anföres ej af Lyngbye selv, men ifolge Horne -
mann (Dansk ökonomisk Plantelære. D. 2. Kjöbh. 1837.
p. 636) skal den være funden af Lyngbye paa Faeröerne;
nogen Forveksling med Foregaaende er ej muelig, da
denne ogsaa opföres forFæroerne efter Lyngbye. Da den
er funden paa Island, er det forövrigt jo heller ikke uri-
meligt, at den forekommer paa Færôerne.

Oedogoniaceæ.

91. Bulbohœte setigera (Roth) Ag.

Denne er funden af Rostrup (Færô. Fl. p. 88)

59

paa 77Vaagö, paa Fontmalis antipyretica. En Elv ved
Thorshavn paa Hypnum scorpioides” .

92. Oedogonium sp.

Sterile Traade tilhörende denne Slægt er fandet
af Rostrup (Færô. Fl. p. 92) o g forekom undertiden
i Paturssons Samlinger.

Cladophoraceæ.

93. Cladophora Sauter i Kütz.

Denne anfôres af Lyngbye (Hydroph. p. 151)
under Navn af 77 Conferva œgagropila L. In lacu
prope Vay Suderôe Færoæ copiosissime, totum fun-
dum lacus, quantum e ripa videra licuit, globulis
suis numerosissimis denso crassoque velamine ubique
tegens, etiam in ripam ejecta, sed nunquam in aquæ
superficie natans77.

94. C. fracta (Dillw.) Kütz.

Angives af Rostrup (Færô. Fl. p. 87) so m 77hyppig77.

95. C. eœspitula G run.

Angives af Lyngbye (Hydroph. p. 154) under
Navnet Conferva glomerata L. ß macrogonya Lyngb.
77in rivulis Færoensibus, ut ad Qvalbôe Suderôe”. Det
er maaske denne, som af Landt (Færô. Beskr. p. 232)
opfôres som Conferva rivularis og angives vsidder som
grönt Flöjel eller Silke paa Steene ved Bække og
andre vaade Steder77, hvis det ikke kun er en Forvex-
ling med Mosprotonema. Hvad der menes med den af
Lyngbye (Hydroph. p. 142) angivne Conferva rivularis
L. y mucosa Ag. ”in rivulo prope Thorshavn Færoæ77,
kan ej afgjôres uden efter Originalexemplarer. Der-
imod kan der vel ej være nogen Tvivl om, at de
af Lyngbye (Hydroph. p. 162 — 63) fra Færôerne an¬
givne: Conferva Orthotrichi Dillw., C. umbrosa Dillw.
og C. velutina Dillw. kun ere Mosprotonema.

Den af Landt (Færô. Beskr. p. 232) angivne
Conferva fontinalis er rimeligvis en Oscillaria og om
den af ham ogsaa for Færôerne (1. c. p. 233) an¬
givne Conferva canalicularis som 77vokser meget tæt,

60

saa det ligner en Svamp, er af en mörk Farve, dens
Traade ere grenede; den findes fornemmelig paa gam¬
melt Tömmer, som ligger ved Vandet” formaar jeg
ej at opstille nogen Formodning.

96. Bhizoclonium hieroglgphicum Kütz.

Fandtes blandt Paturssons Samlinger.

97. Bh. riparium (Roth) Harv.

Lyngbye angiver om denne, som han kalder Con¬
ferva obtusangula (Hydroph. p. 159) ’’Habitat ad in¬
sulas Færoenses, rupibus declivibus maritimis in summo
refluxus limite hic illic, ut ad Næs et Qvivig Österöe,
copiose adnata ; etiam ad rupes maritimas, quæ aqva
dulci irrorantur, ut ad Nosocomium Arge prope
Thorshavn”.

Efterat ovenstaaende er skrevet har Er. O.
Nordsted t gjort mig opmærksom paa, at ogsaa Toly-
pothrix lanata Wartmann af Bornet og Flahaumt (Re¬
vision des Nostocacées héterocystées III p. 121) an-
gives som funden paa Færôerne af Lyngbye ifölge
Originalexemplarer i Thürets Herbarium, hvor den
skal forekomme under Navnet Oscillaria distorta Ag.
Denne er dog ikke opfört for Færôerne af Lyngbye
selv (Hydroph. Dan. p. 90). Antallet af de nu fra
Færôerne kjendte Ferskvandsalger skulde saaledes
blive 98.

Figurforklaring til Tavlen 1.

Prasiola relutina (Lyngb.) Wille.

(Fig. I, 2 er 49 Gange, Fig. 13 er 127 Gange og de ôvrige
Afbildninger 570 Gange forstörrede).

Fig. 1, 2. Pra.s/o?«-Stadium af smale Individer seet ved sva g
Forstörrelse; de optegnede Kvadrater betegner de firkan-
tede, skarpt begrændsede Cellegrupper.

- 3. Hormidium- Stadium, som viser Cellernes Delingsfölge

og paa Midten et fortættet Membranparti.

- 4. Spidsen af et Thallus i begyndende P/ aswZa-Stadium.

- 5. Spidsen af et Thallus i Hormidium- Stadium.

BOTANISKA NOTISER 1897.

Tafl. 2.

©ïi^c^ium simplex

formsepie |r>(ân Iqe^on i (srcslri^lerrKzl.

Cl

- 6. Del af et Hormidium-St&àixnn visende Cellernes Ind-

hold, Pyrenöid og Chromatophor.

- 7. Hormidium- Stadium, som begynder at dele sig ved

Længdevægge.

- 8. Begyndende PrusZoZß-Stadium.

- 9. Prasiola -Stadium, h vor en af de oprindelige Hormi-

dium- Celler er bortdöet, men senere stærkt strukket i
Bredden ved den senere Tilvæxt af de omgivende Partier.

- 10. Parti fra Kanten af et bredt PmsZoZa-Stadium.

- 11. PmswZa-Stadium seet fra Kantern, visende at Thallus

kun bestaar af et Cellelag.

- 12. Dannelsen af Pseudorhiziner hos Pras/oZa-Stadium.

- 13. Spidsen af et gammelt PrasioZa-Stadium seet ved

svag Forstörelse, visende Cellegruppernes vifteformede
For löb.

En bienn form af Linum catharticum L.

Af Astrid Cleve.

I samband med en groningsbiologisk undersök-
ning, hvarmed jag för närvarande är sysselsatt, har
jag varit i tillfälle att följa ntvecklingen af Linum
catharticum L. och darvid komrnit till résultat, som
betydligt afvika frân de uppgifter, man härom finner
i litteraturen.

I oktober insamlade jag i Upsalatrakten frön af
nämda Linum-art, hvilka sâddes samma host i kyligt
växthus och darvid grodde följande vâr7 i april. Mot
slutet af maj utplanterades groddplantorna pâ gödslad
âkerjord; epikotylen bestod dâ af ett par nâgot sträckta
internodier och smâ sidoskott visade sig i hjärtblads-
vecken. Ofverlâmnade ât sig sjalfva under sommaren,
lade sig de unga plantorna snart horisontalt och bör-
jade stärkt förgrenas allt under det internodierna
förblefvo relativt korta (nâgra millimeter). (Fig. 1). Yid
första vegetationsperiodens slut hade sâlunda samtliga
ifrâgavarande individ utbildat ett frân en föga grenig
hufvudrot utgâende, rikt förgrenadt, tätbladigt, plagio-
tropt och rent vegetativt skottsystem, som vid vinterns

Bot. Not. 1891.

62

Fig. 1. (1/2 af nat. storlek).

inträde yar alltigenom friskt och. grönt. Intet tvifvel
kan râda om att dessa lifskraftiga exemplar efter
vinterhyilans slut komma att afsluta sin utveckling
med blomniug och fruktsättning, dâ sâdan uteblifvit
under första Vegetationsperioden.

Detta egendomliga odlingsresultat öfverensstämmer
ej med den i den floristiska litteraturen gängse upp-
giften, att Linum catharticum är en rent annuell växt.
Jag var därför till en början böjd att i detta résultat
se en anomali, framkallad mahända af den bördiga
jordmânen. Som bekant träffas ju växten i naturen
ofta pâ magra och torra lokaler. Emellertid har
jag sedermera genom studier i Upsala botaniska Musei
herbarium funnit, att L. catharticum otvifvelaktigt
äfven i naturen uppträder i en bienn form vid sidan
af den annuella, analogt med hvad Doc. Murbeck1)
visât vara fallet med nâgra af vâra svenska Gentiana -
arter. Bland herbariematerialet finner man nämligen
saväl ogrenade, alltigenom ortotropa och glesbladiga
exemplar af annuell byggnadstyp som sâdana, dar

J) Acta Horti Bergiani Bd. II n:o 3. p. 28. 1892.

63

differenti erin gen i etfc grenigt, plagiotropt och tätbla-
digt skottsystem samt därifrän nppstigande, glesbla-
diga, vegetativ-ilorala axlar
tyder pâ en tvâârig utveck-
ling. I senare fallet kan ett
enda individ bära ända till
19 dylika, blom mande axlar.

Ett par exempel ma anföras :

Den annuella formen:

Exemplar frân Medelpad,

Sköns s:n, bli llorala efter
epikotylens fjärde eller femte
internodium, sidoskott saknas
inom den vegetativa regi-
onen. Höjden — 8 cm. Frukt-
mognad pâgâr i juli.

Exemplar frân ”Holmiæ
et Eskilst.” (Herb. Hartm.)
nâ ett par dm. höjd och äro
rikblommiga. Epikotylens in-
ternodier talrikare än hos
föregaende, samtliga sträckta,
ingen förgrening inom den
vegetativa regionen. (Fig. 2).

Den bienna formen : Ett
exemplar frân Östergötland,

Vârdsbergs s:n, Himna, visar Fig. 2. (2/5 af nat. storlek).
13 friska, vegetativ-florala, sträcktledade, 20 — 25 cm.
höga axlar, som utgâ frân ett med vissnande blad tätt
besatt, plagiotropt skottsystem. Individet befinner
sig redan i början af juli pâ framskridet fruktmognads-
stadium. (Fig. 3).

Slutligen har tillvaron af en bienn Linum ca-
tharticum-îorm erhâllit en vacker bekräftelse genom
ett vid Benestad n. om Ystad gjordt fynd. Fil. Kand.
J. A. Brundin päträffade nämligen här i Oktober mä-
nad talrika nedliggande, rent vegetativa exemplar,

»

* '

* - *

* A 4 -

- A ’

V* :

* . /, ■

\/ . . , ■ .

• y

i

✓

!

V

y

F- - î

S

4

i ■

é

!

■ j

r

/

r s

64

Fig. 8. (*/ 3 af nat. storlek).

som visade fullständig likhet och öfverensstämmelse
med de af mig uppdragna. Härvid ma särskildt
märkas, att Kand. Brundins exemplar tagits pa mager
sandjord, under det mina vuxit pa god akerlera.

Om sälunda väl utpräglade typer af saväl annu-
ell som bienn konstruktion finnas hos Linum cathar-
ticum , kan det a andra sidan ej förnekas, att talrika
mellanformer förekomma. Dessutom torde först ge-
nom kulturförsök kunna utrönas, i hvilken grad den
bienna formen är konstant och därmed hvilket sy-
stematiskt värde den äger. Pa grund häraf synes
det mig ännu för tidigt att föresla nagot nytt art-
eller varietetnamn för denna form.

65

Nâgra ord om Botrychium simplex Hitchc.

Af H. Wilh. Arnell.

Ofvannâmda art har i den svenska botaniska
litteraturen varit underkastad ganska skiftande upp-
fattningar. Sa anses den af E. Fries i Sum. Veg.
(1846) för en varietet (var. cordatuni) af B. Lunaria ,
af J. Angstrom i Bot. Not. 1854, p. 70 — 71, för
ungplantor af B. rutaceum Sw., men af samma för-
fattare i Bot. Not. 1866, p. 37, sâsom en själfständig
art, ”en af de utmärktaste i slägtet”. Stödjande sig
pâ Angstroms, Mildes m. fl. auktoritet upptog 0.
Hartman B. simplex sâsom art i uppl. 10 (1870) och
11 (1879) af Skandinaviens flora, dock under utta-
lande af tvifvel angâende dess arträtt; sä Säger hau
om denna art i uppl. 1 1 att ’’den nu kan ätminstone
med stör re säkerbet än i för eg. uppl. tills vidare upp-
tagas som art”. I det efter C. Hartmans död utkomna
första haftet af 12:te uppl. (1889) af Skand. flora
blir B. simplex märkvärdigt nog ater degraderad tili
en varietet af B. Lunaria, ja, tili och med ansedd
sâsom denna arts ’’urtyp”.

Den hos oss sä mycket misskända arten B. sim-
j)lex har jag under somrarne 1895 och 1896 haft till¬
fälle att iakttaga i naturen pâ ett nytt svenskt växtställe,
nämligen pâ Iggön i Gestrikland, där den växer ganska
rikligt pâ en afbetad, sandig hafsstrand, och har där-
vid fätt den uppfattningen, att den otvifvelaktigt är
en god art, väl skild frân säväl B. Lunaria som B.
ternatum ; frân den förra arten skiljer den sig vid
första ögonkastet t. ex. genom det vid jordytan utgä-
ende vegetativa bladet, dettas mycket växlande form,
sin spädhet, en ljusare, gulgrön färg, tidigare fruktmog-
nad o. s. v. Fruktmognaden infaller hos B. simplex
mycket tidigare än hos de arter, hvarmed den för-
växlats. I detta afseende mä nämnas, att den pâ
Iggö bäda de somrar, under hvilka jag där följt

5

Bot. Not. 1897.

66

dess utveckling, omkring den 1 Juli stod vackrast
och med mogna frukter ; mycket snart, redan inom
en till tvâ veckor efter denna tid, vissnade den hastigt
ned, sa att man sedan kunde finna blott obetydliga
vissnade rester af densamma. Denna korta vegeta-
tionsperiod gör, att växten lätt öfverses, och torde
kanske vara en orsak därtiil, att den sä sällan upp-
märksammats hos oss. Märklig är ock den jämförel-
sevis rikliga mängd, hvari B. simplex pâ Iggön före-
kommer; pâ dess växtställe, som omfattar nagra kva-
dratmeter, förekommo de bada aren heit säkert liera
hundra individer, ett förhallande sa mycket märkli-
gare, som denna art i Sverige gjort sig bemäikt ge-
nom sin äfven för detta släkte, dar ett sparsamt upp-
trädande är sä vanligt, ovanligt sparsamma förekomst
pâ de förut kända fyndorterna.

Af B. simplex hafva redan förut i Bot. Not.
1854 goda afbildningar blifvit lemnade. Da arten,
sasom af det föregaende framgar, detta oaktadt hos
oss hittills blifvit sä ofta misskänd, har jag dock
ansett afbildningar af en formserie af densamma fran
Iggön ej vara utan intresse, sä mycket mera som af¬
bildningar däraf, grundade pâ skandinaviskt material,
ej förut torde vara publicerade. Vid dessa afbild¬
ningar beder jag fa fästa uppmärksamheteu pâ den
ovanligt växlande bladformen, en växling, som synes
utgöra ett för arten synnerligen utmärkande känne-
tecken. Af afbildningarne ses äfven, dâ alla bilderna
äro i naturlig storlek, att B. simplex är mycket spä-
dare än de arter, hvarmed den förväxlats, och den
minsta af vâra Botr y chiiim-ax ter.

Härtill tall. 2.

Moss-studier.

Af H. Wilh. Arnell.

67

(Forts.)

12. Bryum curvatum Kaurin et Arnell n. sp.

Synoicum , gregarium, terrestre, fructiferum 3 —
4 cm. altum. Caalis pro maxima parte in terra are-
nacea sepultus, 1 cm. longus, sat ramosus, inferne
parce tomentosus, hie illic flagella viridia, 1 cm.
longa emittens. Folia ad comam apicalem conferta,
concava, sicca laxe imbricata, late ovata, sensim acu¬
minata in cuspidem saepissime brevem, margine revo-
luto, lato et bene definito, plus minus ve distincte lu-
teo, integro, in summo apice minus distincte effigu-
rato, piano et obsolete dentato, nervo valido, in parte
basilari rubro, cæterum luteo, in cuspide plerumque
applanate se dissolvente vel interdum in cuspidem
teretem excurrente; cellulæ pellucidæ et inanes, in-
fimæ basales rectangulares et rubræ, ceteræ late rhom-
boideæ, membranis tenuibus et luteis munitæ. Folia
üagellaria caulem rubrum tegentia, haud decurrentia,
late ovata, concava, abrupte sat longe cuspidata, mar¬
gine plano et duabus seriebus cellularum longiorum
constructo, vix e cellulis ceteris laminæ bene definito,
in cuspide acute, sed remote serrato, nervo infra cus¬
pidem evanido; cellulæ elongate hexagonæ, duabus
seriebus granulorum chlorophylliferorum munitæ. Seta
3 — 4 cm. longa, sæpe geniculata, rubra, superne ar-
cuata. Theca 3 — 4 mm. longa, cernua-inclinata, cur-
vata, junior opace lutea, ætate rubescens et demum
opace castanea, collo curvato sporangio fere æquilongo
et dimidium angustiore, ruguloso, sporangio ovato et sub
ore distincte paullulum constricto. Annulus tribus serie¬
bus cellularum constructus, serie basilari lutea, caete-
ris hyalinis. Peristomium infra os insertum, insertione
pulchre purpurea, bene evolutum; dentes externi cir-

Bot. Not. 1897.

68

citer 24-articulati, 0,3 mm. longi, fusco-lutei, superne
hyalini et papillosi, squamis papillosis limbati, in
latere dorsali papillose striati, linea media dorsali ut
et lineis transversalibus papillosis, lamellis ventralibus
inferioribus tenuibus, lævibus et margine leniter im-
dulatis; peristomium internum liberum, peristomio ex-
terno æquilongum, membrana basilari lutea et vix pa-
pillosa dimidiam altitudinem dentium attingente et
processus perangustos, longitudinaliter auguste fissos
et in apice sat distincte papillosos sustinente ; cilia
deesse videntur. Sporce 0,03 — 0,033 mm. magnæ, luteo-
virides, opacæ, papillosæ. Operculum humiliter con-
vexum, apiculatum, rufo-luteum, nitidum. Fruct. mat.
in auctumno.

Hab. Primum in terra arenacea ad Nyholmen in
Nordreisen (Tromsœ amt Norvegiæ borealis) a me in
reg. silv. detectum; deinde ab dar. C. Kaurtn in
multis locis Norvegiæ borealis ut ad Börselv in Por-
sanger, Skovro in Kistrand, Gollevarebakte infra Pol-
mak ad il. Tanaelv et ad Næsseby in Yaranger lec-
tum; secus Kaurin etiam in Lapponia lulensi Sueciæ
ad Yirijaure ab E. Nymax detectum.

Species thecæ forma Br. arctico sat similis sed
structura peristomii, præsertim forma peculiari lamel-
larum ventralium ad subgen. Hemisynapsium referenda ;
perforations dentium peristomii externi videre mihi
non contigit; nostra species nova verisimiliter poly-
morpho Br. inclinato sat affinis est.

69

Nâgra bidrag till Färöarnes flora. IL

Af H. Gr. Simmons.

Sedan jag i en föregaende uppsats (i Bot. Not.
1896) under ofvanstâende titel omnämndt de intres-
santare bland mina fynd af fanerogamer och kärl-
kryptogamer i) ha äfven mina samlingar af lägre
kryptogamer blifvit bearbetade, och vill jag nu lemna
en redogörelse för de tillägg tili det förut om Fär¬
öarnes Hora kända, som jag med stöd af mina sam¬
lingar och anteckningar ytterligare kan göra. För
bestämningen af mossorna har jag att tacka dels Li-
centiaten Hj. Möller dels Fil. kand. Herman Nilsson,
lafvarnes bestämning har Amanuensen Dr. G. O.
Malme godhetsfullt ombesörjt. För mina iakttagelser
öfver hafsalgerna skall jag inom kort pa annat stalle
redogöra, hvarför de här ej komma att beröras.

Det bidrag tili Färöarnes mossflora, jag här kan
lemna är tyvärr blott heit obetydligt, dâ mossor endast i
man af tid och heit planlöst insamlades pa de —
ganska fataliga — landexkursioner, som gjordes för
insamling af fanerogamer. Jag künde emellertid ej
undga att lägga marke tili den stora individrikedom
och frodighet som mossfloran nästan öfver allt företer.
Särskildt gäller detta om de förutnämnda ”gjove'? men
äfven pa fuktiga bergväggar och utefter de talrika
smä rännilar, som öfverallt flyta ned för sluttningarne
saknades sällan ett tätt mosstäcke. Att söka skildra
mossvegetafcionens sammansättning pa olika lokaliteter
maste jag afstâ frân, dâ mina anteckningar ej lemna
tillräckligt material härtill.

Da jag skref min förra uppsats nämnde jag
Rostrups Fseröernes Flora (Botan. Tidskr. 1870) sa-

9 Sedan dess ha mina Hieracia blifvit bearbetade af Amanu-
ens H. Dahlstedt som deribland funnit 9 för Färöarne nyu arterT
af hvilka nâgra ej hittills varit beskrifna. Som emellertid
Amanuens Dahlstedt har för afsigt att inom kort lemna beskrif-
ning pâ dessa, sa vill jag här ej närmare inga pa dem.

Bot. Not. 1891.

70

som nästan det enda afsevärda arbete om deu färöiska
floran. Sedan dess har emellertid utkommit en uppsats
af F. Börgesen och C. Ostenfeld Hansen ’’Planter
samlede paa Færoerne i 1895”, i hvilken lemnas upp-
gift om ett större antal nya fynd, särskildt af mos-
sor. Dessa äro bestämda af Apotekare C. Jensen.

De i det följande med fetstil utmärkta arterna
äro sâdana som icke i nägot af dessa arbeten finnas
omnämnda. En * vid namnet betecknar de arter,
som Kand. Nilsson bestämt.

Hypnum uncinatum Hedw. En form, som när-
made sig *orthothecioides Lindb. fanns pa Höjfjäld
vid Klaksvig pâ Bordö.

H. Kneiffi Sch., vid Molen nära Eide pâ Österö.

H. Sendtneri Sch. *, vid Kalbakbotten pâ Strömö,
i rännilar.

Brachythecium salebrosum Sch., Thorshavn
vid Skansen samt pâ Prästefjäld i Qvalbö pâ Suderö.

Br. rivulare B. S., Thorshavn vid Skansen.

Br. plumosum B. S. Prästefjäld pâ Suderö.

Amblystegium riparium B. S., fuktiga ställen
i branten pâ östra sidan af Nolsö.

A. filicinum Lindb., Skansen vid Thorshavn samt
östra sidan af Nolsö*'. En form pâminnande om A.
curvicaule Jür. insamlades pâ Prästefjäld pâ Suderö.

Eurynchium praelongum B. S. * och E. Stohesi B.
S. * funnos i en stör ;,gjov” vid Vâg pâ Suderö.

Tliamnium alopecurum B. S., Kalbakbotten pâ
Strömö och Karagjov vid Qvalbö pâ Suderö.

Isothecium myosuroides Brjd. Kalbakbotten pâ
Strömö.

Climacium dendroides W. M. *, östra sidan ai
Nolsö. irrten uppgifves af Kostrup efter Hornemann,
som i sin ordning näraner Lyngbye sasom finnare.
Nagoii uppgift om den speciela fyndorten synes emel¬
lertid ej förut ha förelegat.

Antitrichia cnrtipendiüa Brid. Nämnes af Kostrup

71

endast frân Thorshavn. Den är emellertid en af de
vanligaste arterna i ”haugens’ lägre del.

Thujidium recognitum Hedw., Kalbakbotten pa
Ströraö.

Heterocladium heter opter um B. S.4*, ”gjov?' vid Väg
pa Suderö.

Fontinalis gracilis Lindb., ymnigt i en liten elf
pa Slattaratind pa Osterö, omkr. 600 m. ö. h.

Gymnocybe turgida Lindb., utmed den nyss
nämnda elfven pa Slattaratind.

Mniiim ciispidatam Hedw. *, östra sidan af Nolsö.

Bryum bimum Schreb., Kalbakbotten pa Strömö,
östra sidan af Nolsö samt foten af Prästefjäld mot
Leire pa Suderö.

Br. alpinum L., Skansen och Arge vid Thorshavn.

Br. uliginosum B. S., Prästefjäld pa Suderö.

Funaria hyyrometrica Sibth., Kalbakbotten pa
Strömö.

Orthotrichum Sommerfelti Sch. *, ”gjov?1 vid
Vag pa Suderö.

Biota phyllantha Brid., Kalbak pa Strömö.

Grimmia apocarpa Hedw., Qvalvig pa Strömö.

Gr. leucophaea Grev., pa klippor strax söder
om Eide pa Österö.

Tortula muralis Hedw., Qvalvig pa Strömö.

Trichostomum crispulum Bruch, mellan Thors¬
havn och Velbestad pa Strömö, i den nämnda stora
,7gjoven” vid Vag samt pä Prästefjäld pa Suderö. Be-
stämd at Professor S. Berggren.

Blindia acuta B. S., Kalbak och Velbestad pa
Strömö, Prästefjäld pa Suderö.

Campylopus atrovirens Not., allmän.

C. Schivar zi Sch., Kalbak pa Strömö.

C. fragilis B. S., ^gjoven’1 vid Vag.

Dicranum palustre Brid., Karagjov vid Qvalbö.

I). Starhi W. M. *, litet af denna fanns inblan-
dadt bland andra mossor frän Kalbak.

72

Cynodontium virens B. S., ”gjoven” vid Vâg.

Anoectangium compactum Schwgr. *, tillsam-
mans med föregaende art.

Gymnostomum curvirostre Hedw. och G. ru-
pestre Schwgr, pa Höjfjäld vid Klaksvig pa Bordö.

Sphagnum rigidum Sch. Slattaratind pa Österö.

Scapania irrigua Es. Kalbak pâ Strömö och Sc.
curta Es. * rosacea Corda *, pâ samma ställe.

Jungermannia cordifolia Hook., vid bergsbäckar
pâ Höjfjäld vid Klaksvig samt vid Kalbak.

Sphagnoecetis communis Es., östra sidan af Nolsö.

Ohiloscyphus pallescens Schrad., ’’gjoven” vid
Vag pâ Suderö samt ymnigt under första ’’hämmern”
vid Kalbak pâ Strömö.

Radula alpestris Lindb. *, pâ samma stallen
som föregäende.

Frullania fragilifolia Tayl., Kalbak och Hvi-
denäs pâ Strömö pâ stenar i ’’haugens” lägre del samt
i Karagjov pâ Suderö.

Pellia endiviæfolia Dicks. * Kalbak pâ Strömö
i rännilar och under första "hämmeren”.

Aneura pinguis Dum. och A. midtifida Dum., Kalbak.

Marchantia polymorpha L., östra sidan af Nolsö
samt Kalbak pâ Strömö.

Möjligen kan förteckningen ökas med ännu en
eller annan mossa, Lie. Möller har nämligen ännu
liggande nägot material af sâdana arter, som i ringa
mängd funnos insprängda bland andra. Som han
emellertid för närv. vistas i Buitenzorg och det der-
för torde dröja länge innan dessa blifva bestämda,
sä har jag ej ansett det vara skäl att vänta med
denna förtecknings publicerande tills allt hunnit be¬
ar betas.

Nitelia opaca Ag., i elfven innerst i Kalbakbotten.

Chætophora pisiformis (Roth) Ag. ; Berth.
Lyngbye (Tentamen Hydrophytologiæ Danicae, p. 192)

angifver Ch. elegans (frân Vandsdalsvatn i Qvalbö
pâ Suderö) men anfor som synonymer bade Roths
(Neue Beiträge zur Botanik, p. 269 — 273) Rivularia
elegans och samme författares R. pisiformis. Emel-
lertid synes hans beskrifning och särskildt hans figur
(1. c. Tab. 65) endast kunna hänföras tili Ch. pisi¬
formis, da det dar antydda förgreningssättet tillhör
denna art men ej Ch. elegans. Visserligen äro de
äldre beskrifningarne ej sä tydliga, att icke Lyngbyes
atgärd att sammansla begge arterna künde synas gan-
ska berättigad, men senare författare, särskildt Bert-
hold (Untersuchungen über die Verzweigung einiger
Süsswasseralgen, Nova Acta d. Ksl. Leop.- Carol.
Deutschen Akad. d. Naturf.,, Bd. XL, N:o 5, p.
210 — 214) ha dock pâ visât en tydlig olikhet i för-
greningen, i det att Ch. elegans har monopodial för-
grening med tydligt framträdande, genomgaende huf-
vudaxel, under det deremot Ch. pisiformis är dicho-
tomiskt delad i jemnhöga grenar.

De exemplar jag funnit, pâ Fontinalis antipyre-
tica vid sjön pâ Molen vid Eide pâ Österö, tillhöra
den senare arten, och pä ofvan angifna skäl synes
äfven Lyngbyes uppgift om Ch. elegans vara att hän-
föra tili Ch. pisiformis, ehuru det naturligtvis ej är
omöjligt att äfven den förstnämnda kan finnas.

Cladophora glomerata (L.) Kütz., ymnigt i sjön
pâ Qvalbö Eide pâ Suderö.

Trentepohlia aurca (L.) Mart., i ”gjove” vid Tvära
och Vâg pâ Suderö.

Plew ococcus vulgaris (Menegh.) Näg. I ett arbete
af N. Wille ”Om Færôernes Ferskvandsalger og om
Ferskvandsalgernes Spredningsmaader” hvaraf första
afdelningen utkommit i Bot. Not. 1897, h. 1, talar
denne förf. om Landts (Forsog til en Beskrivelse
over Færoerne s. 233) Byssus botryoides, hvilken
uppgifves växa pâ husens trävirke och som antagli-
gen är ofvannämnda art. Jag har otta sett dylika

74

vegetationer och förmodar äfven att de tillhörde Pleu-
rococcus, ehuru jag da intet deraf insamlades ej kan
med säkerhet afgöra denna frâga. I brauten pa
östra sidan af Nolsö fanns arten pa stallen der vatten
sipprade ned utefter klippan.

Scytonema mirabih (Ag.) Born., pa vata klippor
vid Näs pa Österö.

Tolypothrix lanata (Ag.) Wartm., pa Fontinalis
antipyretica vid Molen nära Eide pa Österö.

Phormidium autumnale (Ag.) G-om. Wille (1. c.)
angifver denna art efter Gomont, som bestämt origi-
nalexemplar af Oscillat.oria subfusca Vauch. var. atra
Lyngb., hvilken af Lyngbye (Tentamen Hydrophytolo-
giæ Danicæ, p. 88) uppgifves för Näs pa Österö, och
samma slags lokal som förutnämnda Scytonema. Ar¬
ten förekommer emellertid ymnigt pa samma slags
lokaler som pa andra orter, i rännstenar och mellan
Imsen, i Thorshavn och i de gamla tätt hopbyggda
byarne sasom Eide pa Österö m. fl.

Ramalina subfarinacea Nyl., i branten pa
östra sidan af Nolsö.

E. cuspidata (Ach.) NYii. (= R. scopulorum
(Retz.) Ach. i Rostrups Flora) allmän pa strandklippor.

Stereocaulon dcnudatum Flk. De af mig insamlade
exemplaren (fran Sandegärde vid Thorshavn och Höj-
fjäld pa Bordö) ha befuunits tillhöra a genuinum
Th. Fr. f. valida Laur.

Cladonia gracilis (L.), en steril form fanns mel¬
lan Thorshavn och Yelbestad.

OL turgida (Ehrh.) Hopfm., pa samma stalle som
föregaende art.

Anaptychia ciliaris (L.) Körb. Exemplar tillhö-
rande f. melanosticta Ach. insamlades pa klipp väg-
gar pa östra sidan af Nolsö.

< 0

Literaturöfversigt.

Wittrock. V., Nordstedt, O., Lagerheim, Gr.,
Algæ aquæ dulcis exsiccatæ præcipue scandinavicæ
quas adjectis chlorophyllaceis et phycochromaceis di-
stribuerunt — — — adjuvantibus’ — — — Fasc.
26 — 29 (n:ris 1201 — 1400). Stockholmiæ 18 3 0j1296.

Här nedan aftryckas beskrifningarne pâ de nya
formerna och nâgra anmärkningar samt medde]as en
alfabetisk förteckning öf'ver algerna, i hvilken äfven
upptages landet, hvarifrân växten hemtats, samt in-
samlarens namn. I denna äro följande rörkortningar:
H. — Hirn, L. = Lagerheim, N. = Nordstedt, Sch.
= Schmid le, Æqu. — Æquatoria, Norv. arct. = Nor-
vegia arctica.

1301. Ainpliitlirix janthina (Mont.) Born, et Flah Gallia.
Hy.

1302 a. — violacea (Kütz.) Born, et Flah. Gallia. Le Dantce.

— b. — — America bor. SetcJiell.

1340. Ânabæna Àzollæ Strasb. Dania. N.

1341 a. Aphailizomeiion Flos aquæ (L.- Ag.) Ralfs Gallia.
Thuret.

— b. — Gallia. Hy.

— c. — Fennia. H.

1342. — f. lamellis sæpe curvatis, lunaribus 1. S-formibus.

Sue cia. H.

1220. Aplianochæte Hyalothecæ ( Hansg .) Schmidle ß mu-
Cicola Schmidle. Germania. Sch.

1221. — repens A. Br. Gallia. Haic.t.

1298. Artlirodesmus Incus (Brel.) Hass, ß extensus An¬
der ss. Norv. arct. L.

1391. — — Norv. arct. /, .

1299. — Incus f. Suecia. L.

1300. — teuuissimus Arch. Norv. arct. L.

1323. Alllosira implexa Born, et Flah. f. minor Æqu. 1

1351. Batrachospermum Billenii Borg, a Suecia. N.,
b. Brasil. Löfgren.

1352. — — — Suecia If.

1353. — moniliforme Roll, Sired. Norveg. N.

1351. — - — Dania. Rosenvingc.

1355. - - a. et b. Suecia. Witt rock.

1356. - — — a. Fennia, b. Suecia. H.

Bot. Act. JSH1.

1357. — radians Sirod. Suecia. C. J. Johanson.

1861. Botrydiopsis arhiza Borzi. Suecia. L.

1371, Botrydina vulgaris Bréb. Norvegia. Wille.

1207. Bryopsis pluinosa [Buds.) Ag. Norveg. Foslie.

1303. Calothrix flisca (Katz.) Born, et Flail. Uruguay.
Arechavaleta .

1304. — — — — Suecia. Boldin.

1305. — Juliana (Menegh.) Born, et F lah. Gallia. Flahaulf.

1306. — thermalis (Schwabe) Hansg. Æqu. L.

1307 a. — vivipara Harv. Norv. arct. L.

— b. — — Amer. bor. Setchell.

1204. Caulerpa clavifera (Turn.) Kütz. S:t Croix. Börgesen.

1205. — crassifolia Ag. v. mexicana J. Ag. S:t Croix.
Börgesen.

1206. — juniperoides J. Ag. S t Croix. Börgesen.

1222. ('ll ado bolus lapidicola Lagerh. Norv. arct. L.

1223. Chætosphæridium globosum (Nordst.) Kleb. Sue¬
cia. L.

1228. Chroolepus aureum (L ) Kütz. Nova Zelandia.
Berggren.

1225. Cladophora basiramosa Sclimidle. Germania. Sch.

1226. — profunda Brand. Germania. Brand.

1227. — ruglilosa Mart. Japonia. Petersen.

1300. Closterium Dianæ Ehrenb. Tirolia. Sch.

1391. — directum Arch. Norv. arct. L.

1392. — maximum (Wood) Sclimidle f. Asia minor. Ma-
nissadjian.

1393. — subtile Bréb. Suecia. L.

1394. — subulatum Bréb. Norv. arct. L.

1239. Coelastrum microporum Bag. Suecia. /,.

1240. — proboscideum Bohl. Æqu. L.

1241. — sphæricum Nilg. Æqu. L.

1211. Uoleochæte soluta Pringsh. ß brevicellularis
Sclimidle , Germania. Sch.

1264. Cosmarium asphærosporum Nordst. ß strigosum

Suecia. L.

1265. — bideiltulatum (Wille) Bolclt. Norv. arct. L.

1266. — biretum Bréb. f. silbconspersa Boldt. Germania.
Schröder.

1267. — Botrytis (Borg) Menegh. f. Norv. arct. L. (et
1295).

1268. — globosum Bulnh. Suecia. N.

1269. — — — f. Brasilia. Löfqren.

1270. - f. -

1271. — granatum Brcb. ß concavum Lagerh. Brasilia.
Malme.

1272. — Holmiense Lund, ß integrum Lund. Suecia.
Bohlin.

1273. — Klebsii Gutw. f. Norv. arct. L. (et 1259).

1274. — læye BabenJi. Hungaria. Istvanffi.

1275. — latum Bréb ß margaritatum Lund. Suecia. N.

1276. — Nægelianum Bréb. Germania. Sch.

1277. — notabile Bréb., Barg f. Suecia. TV.

1278. — notabile Bréb., f. Suecia. L.

1279. — Nymannianum Grün. f. Norv. arct. Lj.

1280. — OClltodes Norclst. Suecia. L.

1281. — Palangula Bréb. ß De-Baryi Bab. Gallia. Thuret.

1282. — polonicum Bac. ß q uadr igranul atum Gutw.
Suecia. N.

1269. — polymorplinm Nordst. subsp. Paulense Borges.
Brasilia. Löfgren.

1283. — pseudopyramidatum Lund. Suecia. Borge.

1284. - pygmæum Arch. Norv. arct. L.

1285. — Regnellii Wille f. minor BoJdt. Norv. arct. X.

1259. — . striatum Boldt. Norv. arct. Lj.

1286. — subtholiforme Bac. f. minor Sch. Germania. Sch.

1286. — tetraophthalmum (Külz.) Bréb. ß Lundellii
Wiitr. Germania. Sch.

1287. — tumidum IjUnd. Norv. arct. Lj.

1288. — Turpinii Bréb. Suecia. N.

1289. Cosmocladium perissuill Boy et Biss. Suecia. X.

1345. Cylindrospermum catenatum Balfs. Suecia. TV.

1346. — lichenifbrme (Borg) Kütz. Norvegia. Wille.

1347. — majus Kütz. a. et b. Æqu. X., c. Germania.
Schröder.

1348. — stagnate ( Kütz .) Born, et Fluh. Æqu. X.

1349. — — — — — Suecia. N.

1251. Desmidium laticeps Nordst. a. Brasilia. Malme.

— b. Brasilia. Löfgren.

— c. Paraguay. Malme.

1252. — Swartzii Ag. a. et. b. Fennia. H.

1253. — — Germania. Förster.

1308. Bicliothrix gypsophila (Kütz.) Born, et Flah.
Suecia. Wittroch.

1224. Epicladia Flustrae Beinhe. Norv. arct. X.

1367. Eremospliæra viridis Barg. Norv. arct. X.

1297. Euastrum ampullaceum Balfs. f. scrobiculata
N. Norv. arct. X.

1257. — ansatum Ralfs . ß suprapositum Nord st, Sue-
cia. N.

1297. — crassum Bréb.; Lvnä. f. serobiciilata N. Norv.

arct. L.

1258. — Didelta (Turp.) Ralfs, f. serobiciilata Tirolia.
Sch.

1259. — divarieatlim Lund. Norv. arct. L. (et 1298).

1260. — insigne Hass. Tirolia. Sch.

1261. — oblongum (Grev.) Ralfs ß oblongiforme (Gram.)
Rah. f. serobiciilata major, lg. 156—195 fi. Norv.
arct. L.

1262. — yentricosum Lund. Suecia. X.

1263 — verrncosum Ehrenb. Tirolia. Sch.

1314. Fisclierella ambigua (Kütz.) Gom. Gallia. Gomont.

1311. Gloeothricliia natans (Hedic.) Rab. Germania. Schrö¬
der.

1201. Halinieda Opuntia (L.) 1. amour. S-.t Croix. Börgesen.
1368. Halospliæra viridis Schmitz. Ocean, septent. Osten-
fcld Hansen.

1312. Hapalosiplion laminosus (Kütz.) Hansg. Æqu L.

1230. Hormiscia tenuis (Kütz.) Toni. Æqu. L.

1231. — subtilis (Kütz.) Toni a typica Kirchn. Norv.
arct. L.

1358. Hormospora purpurea Wolle. Amer, boreal. Wolle.
(An Bangiacea“?).

1344. Leptotlirix silbtilissima Hansg. Norv. arct. Foslie.
1350. Loefgrenia anomala Gom. Brasilia. Löfgren.

1256. Micrasterias rotata (Grev.) Ralfs. Norv. arct. L.
1229. Micro Spora stagnorum (Kütz.) Lagerh. Brasil.
Malme.

1400. Mesotæniuni Endlicherianum Nag. ^grande Nordst.
Norv. arct. L.

1233. Monostroma Collinsii Karl. Amer, septentr. Setchell.
1384. Moilgeotia genuflexa (Dillw.) Ag. Fennia. H.

1343 Nodularia spuniigena Mart, a genuina Born, et
Flah. Gallia. Gomont.

1344. - f. litorea (Kütz.) Born, et Flah. Norv. arct.

Foslir.

1324. Nostoc carneum (Lyngb.) Ag. Æqu. L.

1325. — eoeruleum Lyngb. Fennia. Elfving.

1326. — commune Vau<h. Columbia. X.

1327. — — — Æqu. L.

1328. - — Æqu. L.

1329. — ellipsosporuin (Hesm.) Rab. Æqu. L.

79

1830. — Hederulæ Menegh. Æqu. L

1331. — Lilickia (Roth) Born. Suecia. N.

1332. — - ß crispilluiïl ( Bubih . et Rab.) Born, et

Flah. Germania. Schroder.

1333. — macrosporum Menegh. Æqu. Ij.

1344. — maculiforine Born, et Flak. f. norvegica Hansg.
Norv. arct. Foslie.

1334. — microscopieum Carm. Æqu. L.

1335. — muscorum Ag. Æqu. L.

1336. — pruniforme (L.) Ag. Æqu. L.

1337. — punctiforme ( Kütz .) Har. Dania. N.

1338. - Æqu. L.

1339. — verrucosum (L.) Vauch . Æqu. L.

(1251. Oedogoilium Informe N. Paraguay. Malme.)

1212. — Borisiaillim (Le Cl.) Wittr. Germania. Schröder.

1213. — Boscii (Le Cl.) Breb. Germania. Schmula.

1214. — Landsboroughi (Hass.) Kütz. Fennia. H.

1215. - ß robustum Wittr. Brasilia. Malme.

1216. — Lilldmanianum Wittr. Paraguay. Lindman.

1217. — macrandrium Wittr. Helvetia. H.

1218. — platygynum Wittr. et oelandicum Wittr. ß sub-
pyriforme Wittr. Suecia. N.

1219. — stagnai e Kütz. Germania. H.

1251. — Wittrockianum Hirn. Paraguay. Malme.

1246. Ooeystis Nägelii A. Br. Jamaica. L.

1247. — Novæ Semliæ Wille. Norv. arct. L.

1248. — rupestris Kirchn. Æqu. L.

1249. — solitaria Wittr. a. et b. Norv. arct. L., c. Ger¬
man. Sch.

1250. — — — f. Æquat. F.

1344. Oscillaria neapolitana Kütz. Norv. arct. Foslie.

1235. Pediastrum Boryaimm (Tnrp.) Menegh. ß granu-
latum A. Br. f. coenobiis sæpissime irregularibus.
Norv. arct. L.

1237. — — Germania. Seh.

1236. — Boryanum (Tnrp.) * perforatum Racïb. Germa¬
nia. Schröder.

1237. — duplex Meyen. Germania. Sch.

1238. — integrum Neig. *genuinum B Lisch f. granul ata
Norv. arct. L.

1203. Penicillus capitatus Lmk. S:t Croix. Börgesen.

1395. Penium curtum Breb. Norvegia. Wille.

1396. — Digitus ( Ehrcnb .) Breb. ß yentriosum L.agcrh.
Norv. arct. Lj.

80

1307. — Mooreanum Arch, præcipue ß coustrictum Schm.

German. S<h.

1398. a. — polymorphum Pert y ; Lund. Norv. arct. L.

— b. — — Germania. Schröder.

1399. — Ralfsii Bar. a. Norv. arct. L., b. Tirolia. Sell .

1290. — — Suecia. N.

1208. Phyllosiphon Alocasiæ Lagerh. a. et b. Æqu. L.

1209. — maxlinus Lagerh. Æqu. L.

1388. Pleurotænium nodulosinn ( Bréb .) Barg ß coro*
natum (Bréb.) Brasilia. Malme.

1389. — Trabecula (. Ehrenh .) Näg. ß granulatum (Ralfs)
Bah. Norv. arct. L.

1344. Polycystis litoralis Hansg. Norv. arct. Foslie.

1359. a. Porphyridium cruentum (Ag.) Näg. Suecia. L.

— b. — — Uruguay. Areehevaleta.

1234. Prasiola fluviatilis (Swimerf.) Lagerst. Tirolia. Sch.

1243. a. Rhaphidium aciculare A. Br. Germania. Sch.

— b. — — Hungaria. Istvanffi.

1244. — — — f. tenuissima. Suecia. L.

1245. — Braunii Näg. f. (Wolle) Norv. arct. L.

1232. Rliaphidonema nivale Lagerh. Insulæ Spetsberg.
Am henius.

1310. Rivularia haematites (DC.) Ag. Æqu. L.

1309. Sacconema rupestre Borzi. Amer, septentr. Setchell.
1369. Scenedesmus serratus Corda. Suecia. L.

1360. Sciadilim arbliscula A. Br. Norv. arct. L.

1366. Schizoclilamys gelatinosa A. Br. f. paullum in-
crust. Germania. Schröder.

1315. Scytonema alatum (Berk.) Borzi. Æqu. L.

1316. — crispum (Ag.) Born. a. Æqu. L ., b. Fennia. II.

1317. — guyanense (Mont.) Born, et Flah. Æqu. L.

1318. - Hofmanni Ag. Columbia. L.

1319. — javailicum ( Küts .) Born. a. et b. Æqu. L.

1320. — mirabile (LH/liv.) Born. Æqu. Lj.

1321. — Myoclirous (Dilhv.) Ag. Æqu. L.

1322. — ocellatum Lyngb. a. Columbia, b. Jamaica. L.
1242. Selenastrum acuminatum Lagerh. Germania. Schrö¬
der.

1253. Spliærozosma Archeri Gutw. et Germania. Förster.

1254. — excavatum Balfs. f. granulata. Suecia. N.

1*372. Spirogyra decimilia (Müll.) Kütz. S:t Croix. Bor¬
ge sen.

1373. — iusignis (Hass.) Kütz. Fennia. H.

1374. — majuscula Kütz. a. et b. Uruguay. Arcchavahta.

81

— — — c. Æqu. X .

1375. — Malineana Hirn. Brasilia. Malme.

1376. — maxima (Hass.) Wittr. f. megaspora Lagerh.
Fermia. H.

1377. — mirabilis (Hass.) Kiitz. a. Suecia. Berg, b. Fen-
nia. H.

1378. — nitida (Hillw.) Link. Fennia. H.

1379. — tuberculata Lagerh. Suecia. Joihanson.

1380. — yarians (Hass.) Kiitz. a. Germania. Sell.

— — — b. et c. Fennia. H.

1381. — Weberi Kütz. Fennia. Him.

1385. Spirotænia baliusiensis Nordst. et Lût hem. Suecia. N.

1386. - minuta Thur. a. et b. Norv. arct. L.

1255. Spondylosium secedens Arch. Norvegia. Wille.

1290. Staurastrum connatum (Lund.) Roy et Biss. Sue¬
cia. N.

1291. — margaritaceum (Ehrcnb.) Mencgli. Norv. arct. L.

1292. — muricatum Bréb. Germania. Förster.

1293. — — f. Suecia. L.

(1294. — orbiculare Ehrb. f. minor Suecia. N.)

1294. — papillosum Kirclin. Suecia. N.

1295. — pilosum (Nag.) Arch. Norv. arct. L.

1296. — rostellum Roy et Biss. Suecia. L.

1313. Stigonema minutum (Ag.) Hass. Gallia, a. Hy, b.
Flahault.

1365. Tachygonium Nägelii Rah. Suecia. Bohlin.

1387. Tetmemorus lævis (Kiitz.) Ralfs, a. Norv. arct. X.

— — — b. Suecia. Bohlin.

1362. Tetraspora cyliudrica (Wahlenb.) Ag. f. entero-
morplioides Lagerh. Norv. arct. X.

1363. — gelatinosa (Vauch.) Lese. c. cell, perdur. a. et
b. Suecia. N.

1364. — — — — Germania. Wille.

1370. Trochiscia sauguiuea Lagerh. Norv. arct. X.

1202. Udotea flabellata Lamour. S:t Croix. Börgescn.
1210. Yaucheria gemiuata (Vauch.) HC. ß racemosa
(Vauch.) Walz. Germania. Sell.

1297. Xanthidium armatum Bréb. Norv. arct. X.

1382. Zyguema cruciatum (Vauch.) Ag. Germania. Wille.

1383. — stellilllim (Vauch.) Ag. Fennia. H.

1211. Coleochæte soluta Pringsh. ß brevicellularis
Schmidle nov. var. Fila ramosa dichotoma (fig. 1 et 3)
[dichotomiâ sæpe indistinctâ (fig. 2)], semper laxissime ad-
juncta, discum plerumque microscopicum vel submacroscopi-

Bot. Not. 1801. 6

82

cura, sæpe minus regulärem (non orbicularem), in massa ge-
latinosa crassa involutum, substrato præcipue in ætate juve-
nili arcte impositum formantia. Cellulæ æque longæ ac latæ
(18 — 22 jll), sæpe aliquid breviores aut 1 1/4 longiores, ple-
rumque subovales, apicibus angustatis. Membrana cellularum
veterum sæpe crassissima et præcipue ad extremas partes fi-
lorum atro-rubens. — Propagatio speciminum exsiccatorum
fit cellulis rubris, Urococco similibus (a me in Flora 1894
“ Urococcus insignis var. régularisé nominatis). Contentus
chlorophyllosus cellulæ (ut videtur) cujusvis rima dorsali ex-
cedit (fig. 2 b) et membrana postremo lamellosa se induit,
cellula tune rubescente; quæ cellulæ, nunquam corticatæ, jam
in statu chlorophylloso processu colliformi, postremo evane-
scente, plerumque ornatæ in aqua se dispergunt. (Oogonia?).

Si oogonia corticata omnino desunt, hæc planta, jam
cellulis brevioribus a Col. soluta Pringsli. distincta, propria
species habenda est, præsertim cum cellulæ terminales si-
nuatæ etiam longitudinaliter se dividunt, ut fig. 2 a, 1 a,
4 a ostendunt.

83

Explicatio iconum. Fig. 1. Pars thalli filis radi anti-
bus, dichotomis 350/1. 2. Thallus irregulariter ramosus,

membrana dorsalis rima sæpe lacerata 35()/r 3. Dichotomia

ramorum. Fila ita ramificata sunt, ut a Bring shrAm in Jahrb.
f. Wiss. Bot. II descripturn est. 35°/t. 4. Antheridia (?) àb0/1-

Germaniæ ad folia Myriophylli verticillati L in consor-
tio Coleochætes orbicularis Pringsh. in stagnis turfosis
ad Virnheim 1818/994. W. Schmidlc.

1215. Oedogomum Landsboroughi (Hass.) Kütz. ß
robustum Wittr. nov. var. Var. cellulis vegetativis crassi-
oribus et brevioribus; oogoniis minus inflatis; oosporis oogonia
complentibus;

crassit. cell, veget. plant, femin. 40—51 /a altit. 2 — 4 plo majore ;
„ oogoniorum 62 — 70,, „ 84 — 109 fx\

,, oosporarum 60 — 74,, ,, 78 — 100 ,,

Varietas hæc locum intermedium inter Oe. Landsbor ou ghi
a et Oe. mexicanum Wittr. et Oe. amplum Magn. & Wille
tenere videtur.

Brasilia: in fossa aquæ dulcis in insula Ilha dos Marin-
heiros prope oppidum Rio Grande civitatis Rio Grande do
Sul 1821/n92 (Exped. Regnell. I:ma; Alg. n:o 25). Legit
doctor 6r. A:n Malme.

1216. Oedogonium Lindmanianum Wittr. nov. spec.
Oe. dioicum nannandrium idiandrosporum ; oogoniis singulis,
suboboviformi-globosis vel subglobosis, poro foecundationis
superiore apertis; oosporis oogonia fere complentibus, globo-
sis vel subglobosis, echinis subuliformibus crebris ; cellula suf-
fultoria eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris; andros-
porangiis 3 — 7-cellularibus ; nannandribus subrectis, in cellu¬
lis suffultoriis sedentibus, spermogonio exteriore, unicellulari;
crassit. cell, veget. plant, femin. 25—30 jli, altit. 1 3/4 — 4

plo majore;

„ ,, „ „ androsp. fer. 22—25 altit. 2 — 4

plo majore;

,, oogoniorum 46—57 altit. 46—57

,, oosporarum (cum echin.) 45 — 56 ju. altit. 45 — 54 long.

echinorum 21/2— 3 fJL'.

„ androsporangiorum 22 — 24 fi , altit. 17—27

,, stipitis nannandrium 14 — 15 „ 38—42

„ spermogoniorum 8 ,, „ 16 „.

Species ad Oc. echinospcrmum Al. Br. affinis. Differt
imprimis poro foecundationis oogoniorum in parte eorum su¬
periore (non mediana) sito. — Oosporas submaturas aculeis
destitutas sæpius vidimus.

84

America australis: Paraguay prope Paraguari 18 /8 93.
(Expect. Regnell. I:ma Alg. N:r 9u). Legit lector C. A. M.
Lind tv an.

1218. Oe. oelandicum Wiitr. ß subpyriforme Wiitr.
nov. var. Yar. oogoniis singulis vel 2 — 4 seriatis, interdum
terminalibus (tunc parte mitrali majore), subpyriformi-globo-
sis, supra medium circumscissis poro foecundationis magno,
parte intima membranæ oogoniorum sæpe distincte duplice;
oosporis globosis vel subglobosis oogonia non complentibus;
crassit. cell, veget. 12—16 /Li, altit. 2 — 5 plo majore;

„ oogoniorum 38—40 „ „ 39—51 ju]

„ oosporarum 30 — 33 ,, ,, 31 — 33 „.

Planta liæc cum Oe. megaporo Wittr. comparanda est.

Sueciæ in insula Koön prope Marstrand Bahusiæ 18 /g95
legit Otto Nordstcdi.

1222. Cliætobolus lapidicola Lagerh. nov. spec. Ch.
thallo crustaceo, arete affixo; tilis cellularum ramosis, verti-
caliter ordinatis; cellulis basalibus valde elongatis, rhizoidi-
formibus, medianis rotundato-rectangularibus diam. 5 — 10 a,
apicalibus setigeris.

Xorvegiæ arcticæ in aqua dulci lente fluente in proxima
vicinitate maris lapidibus adnatus ad Alteidet in Finmarkia
occidentali 18 b95. G. Lageihein k

1225. Fladophora basiramosa Schmidle nov. spec.
Laxe cæspitosa, 1 — 7 decimetr. alta, adnata; in intima tan¬
tum parte ramosa^ rarais elongatis, plerumque eramosis aut
tantum in basali parte plantæ ramosis, ut fasciculi parvi
efticiantur; cellulis difformibus, in parte ramosa basali plerum-
que forma irregulari, aut rectangularibus utroque fine non
constrictis, 40 — 80 ju crassis, diametro paullo longiori^us aut
æqualibus, raro brevioribus, supra partem ramosam primo
rectangularibus_, non constrictis^ plerumque diametro brevi¬
oribus, 40 — 68 fi crassis, supremo in maxima fili parte cras-
sioribus (ad extremas partes sensim sensimque tumescentibus),
doliiformibus, 68 — 80 ju crassis, diametro æqualibus aut du-
p!o longioribus; membrana crassa et lamellosa. In cellulis
rectangularibus supra partem ramosam hypnosporæ forman-
tur dissepimentis inter 2 — 3 cellulas continuas evanescentibus,
cellulaque magna valde tumescente.

Species nostra a ceteris ejusdem generis speciebus facile
ramificatione tantum basali, cellulis ditformibus, infra rectan¬
gularibus, supra doliiformibus distinguenda. Forma clolii-
formi cellularum propinqua est Ch ectomorph a Hcnningsii P.

lUcht., quæ antem est eramosa, multo longior, membrana
striolatâ cellulisque non difformibus.

Germanise ad lapides fontis prope Dürkheim in Rhein-
pfalz 18a,,/io^2* ^ Schmidt e.

1240. Coelastruni proboscideum Bohl. nov. spec. C.

coenobiis vel tetraëdricis e 4 cellulis, vel cubicis e 8 cellulis

compositis, diam. 10 — 21 6t;

cellulis e vertice visis trigonis
apicibus abruptis cohserentibus,
extrorsum in processus singulos
truncatos productis, membrana
levi, 4 — 11 fl longis 5 — 18 fl
latis; interstitiis coenobiorum
tetraëdricorum trigonis, cubi-
corum tetragonis.

Aequatorise in scrobiculo
rupis ad Agua clara provinciæ
del Guayas 18 /g91 leg. G. La-
amanuensis Knut Bohlin.

1246. Öocystis Nägelii A. Br. Cellulis oblongo-ova-
libus, solitariis vel familias bicellulares formantibus, tuber -
culis apicalibus destitutis. Long, cell 22 — 28 fl , lat. cell.

g er heim. Determ.

10-12 fl.

Jamaicæ in fonte arfcificiali ad Constant Spring prope
Kingston 1826/1<)92. G. Lagerheim.

1248. Öocystis rupestris Kirchn. Chromatoplioris
pyrenoide singulo amylifero instructis. L.

1250. Öocystis solitaria Witte. F. tuberculis apica¬
libus parum evolutis, sæpe vix conspicuis.

Aequatorise in stagno ad Puente de Chimbo (prov. de
Chimborazo) 18 /g91. G. Lagerheim.

1251. Desmidium (' Didymoprium ) laticeps Kordst.

b. Fructificans. Zygosporse (in una Serie cellularum) lenti-
formes, e latere late ellipticse. Diametr. 50 — 56 fl, crass.
40—44 fi.

Brasiliæ in prov. S. Paulo 1896 legit cl. A. Löfgrcn
(n:o 747). Determinavit 0. Nordstedt.

c. Sterile. Immixtum est OedogOllilim Wittl’OCki-
anum Hirn. nov. spec. Oe. dioicum nannandrium, idiandros-
porum. oogoniis singulis, breviter oboviformi-globosis vel sub-
globosis, poro foecundationis in superiore parte oogonii sito
apertis; oosporis globosis oogonia non plane complentibus, exo-
sporio echinis conicis, spiraliter dispositis ornato, spiris 5 —
7, interdum anastomosantibus; cellulis suffultoriis eadem forma

86

ac cellulis vegetativis ceteris; androsporangiis 1 — 5 — ?-cellu-
laribus; nannandribus in cellulis suffultoriis sedentibus, sti-
pite subrecto; antheridio 1 — 2-cellulari;

crassit. cell, veget.

,, oogoniorum

oospor. (sine acul.)
,, cell, androsp.

stip. nannandr.

„ cell, antherid.

Species valde insignis
America
(Exped. I:ma

38—45 fji\ altit. 2 — 3 plo majore;

63-73

53-63

36-38

11-15

9-10

68—75 ju ;
55 — 67 v;
11-26
50-65 „;
20-23

ad species echinosporas pertinens.
australis: Paraguay ad Paraguari 187/s93.
Regnelliana. Alg. n:o 81.) Legit doctor G.

A:n Mulme. Determinavit magister K. E. Hh w.

1264. Cosmarium asphærosporum Nordst. ß stri-
gOSUUl Nordst. nov. var. Cellulæ isthmo angustiore, a ver-
tice visse ellipticæ, in medio sine prominentiis. Habitu cum
Cosmario biremi Nordst. ß galicicnsi Gutiv. Flor. alg. Leopol.

quoad fi<

10-11

AO

6oo

i

s

O'S

15 dextram tab:æ II fere prorsus congruit. Long,
lat. 8—10 ju. isthm. c. 3,5 ju.

Explicatio figurarum (60%). Figg. 1 et 2,
cellulæ, ut mihi videtur, normales; figg. 3
J et 4, cellulæ non plane bene evolutæ. Obs.
Tantum exsiccatas cellulas vidi.

Sueciæ in stagno ad Grindstugan prope
^ Upsaliam 182,/584 leg. G. Lagerheim.
Determinavit 0. Nordsted t.

1265. Cosmarium bidentulatum (Wille) Boi dt. Forma
granulis intermediis apicalibus et iis lateralibus crenarum 3

inferiorium singulis (non binis). Quæ forma
verisimiliter cum typica identica est (excepta
magnitudine). Hæc species inter Cosm. cre-
nntum et suberenatum locum tenet. Long.
32 — 36 [A, lat. 26 — 30 ju , isthm. 11 — 13 ju ,
crass. 18 ju.

Explicatio jigurce (79%)- Semicellula a
fronte visa angulo dextro ut vulgo rotundato,
sinistro (rarius) inagis rectangulari .

(NTorvegiæ arcticæ a in fossa turfosa ad
Præstvandet prope oppidum Tromsö 18'3/693,
b in stagno turfoso in parte septentrionali in-
sulæ Tromsö lS^gOT leg. G. Lagerlieim. Determ. 0. Nord-
stedt.

1266. Cosmarium bi return Breb. f. subcouspersa

Boldt. Long. c. 46 — 57 ju, lat. 44 — 46 ju, c

99

u.

87

Germanise in stagnis ad Stein kirch prope Strehlen in
Silesia 1819/595 leg. cl. Bruno Schröder. Determ. 0. Nord -
stedt.

1268. Cosmarium globosum Bulnh. (Calocylindrus
slrangulatns Cooke et Wills?) Long. circ. 32 [A, lat. 21 [ä.
Cellulæ e vertice circulares.

Sueciæ in stagno ad Myren prope Strömstad in Bahusia
1820/s86. 0 Nordstedt.

1269. Cosmarium globosum Bulnh. f. Cellulæ (e
vertice visse circulares) fortasse paullo latiores et apice paullo
magis late rotundatæ quam in forma e Suecia (N:o 1268).
Cfr f. major Wille Ferskv. Alg. Nov. Semlj. t. 13, f. 14 a’.
Long. 28—32 /x1 crass. 23 — 24 jli, lat. isthm. 20-21 /a.

Et Cosmarium polymorphum Nordst. subsp. Pau»
louse Borges. Long. 42 — 44 /u, lat 30 — 34 //, crass. 20 fx.
Cfr. Johnson Rare Desm. U. S., 1895, p. 293, t. 240, f. 17!

Brasiliæ ad S:to Amaro, prov. S. Paulo, 1829/794 leg.
cl. A. Lôfgrcn (n:o 634). Determinavit O. Nordstedt.

1270. Cosmarium globosum Bulnh. f. Cum forma
majore Wille Sydamerik. Algfl. p. 45, t. 13, f. 42, ut mihi
videtur, identicum est. Fortasse alia species sit, ulterius ob-
servanda! Long, 34 — 39 ju, crass. 21 — 23 /x, lat. isthm. 18

-20 [A.

Brasiliæ prope S. Paulo 1896 legit cl. A. Lôfgrcn (n:o
743). Deterra. 0. Nordstedt.

1271. Cosmarium granatum Brèb. ß coucavum

Lagerli. Membrana punctata. Long. cell. 34 — 38 (X\ lat.
cell. 22 ju.

Brasiliæ in fonte horti publici Cuyabâ civit. Matto Grosso
1815 1293 leg. dr. G. A:n Mahne (Exped. I:rna Regnell. Alg.
n:o 100). Determ. O. Nordstedt et G. Lagerheim.

1273. Cosmarium Klebsii Gutiv. f. angulis inferiori-
bus semicellularum interdum magis obtusis vel subrectangu-
laribus. Zygospcræ (secundum G. Lagerheim) subglobosæ,
diam. 33 — 36 /u, membrana crassa lævi. A Cosm. subtumido
Nordst. longitudine pro latitudine minore et sporis abhorret,
ceteris exceptis. Long. cell. 27 — 33 /a, lat. 24 — 30 u, lat.
apic. c. 12 ju, lat. isthm. c. 12 /x, crass, c. 16 fx.

Cosm. Phaseolum Br. ß elevatum Nordst. propriam spe-
ciem esse et Cosm. Klebsii Gutw. varietatem illius, mihi ve-
risimile videtur ; sed observationes ulteriores sunt desiderandæ.

Norvegiæ a in fossa turfosa ad Præstvandet prope oppi¬
dum Tromsô 183°/s94, b in fossa turfosa partis septentriona-

88

lis insulæ Tromsö 181/694 leg. G. Lagerheim. Determ. O.
Nordstedt.

1277. Cosmarium notabile Bréb., De Barg f. Forma
inter f. minorem Wille et formam apud De Barg Conjug.
locum tenens. Semicellulæ in margine polari fere non, et
laterali levissime undulatæ, a latere ut apud De Barg 1. c.r
a vertice fere ut apud Wille Ferskv. Alg. Nov. Semlj., chro-
matophoris cum laminis binis ad apices et binis ad latera
vergentibus. Granula nulla visa. Long. 26 —30 fi^ lat. 18

— 20 ju, lat. isthm. 13 — 14 ß , lat. apic. 12 ß, crass. 16 /a.

— Veri similiter hæc forma cum formis affinibus apud De
Barg, Wille etc. propria species esse debet.

Sueciæ in aqua pluviali montis inter Ronneby et Silf-
verforsen in Blekingia 1 8 2 7/sS9. 0. Nords! édt.

1278. Cosmarium notabile Bréb. f. Forma crenis
apicalibus 4, lateralibus 4 — 5, long. cire. 30 ß, lat. 24 ßy
lat. isthm. 12 ß, crass. 16 ß. (Granula, intra marginem
radialiter ordinata, visa).

Sueciæ in scrobiculo aqua pluviali repleto in Kungshol-
men Stockholmiæ 18t5/g96 leg. G. Lagerheim. Determ. O.
Nordstedt.

1279. Cosmarium Nymaimiauum G run. Forma va-
riabilis, laterihus semicellularum j3lerumque non sinuatis, basi
semicellularum minus latis, ”ocello orbiculari” præsente vel
absente (Cfr. Cosiv. nitidulum f. Borg. Desm. Brasil, t. IV,
f. 36 a et Cosm. Hammeri Reinsch Algenflor. Frank, t. X,
f. 1, quoad fig. 7, sed majus.) Long. c. 40 ß , lat. 30 ß,
long. form, typic. 48 ß, lat. 36 ß.

Norvegiæ arcticæ in stagno turfoso ad Præstvandet prope
Tromsö 1823/594 leg. G. Lagerheim . Determ. 0. Nordstedt.

1286. Immixtum est Cosmarium subtholiforme Bac.
forma minor nob. Long. 51 —54 ß , lat. 42 — 44 ß.

Germaniæ in stagnis ad Breitnau in Nigra Silva altitu-
dine c. 1000 m. supr. mare 18i8/894. Prof. W. Schmidlc.

1291. Staurastrum margaritaceum (. Ehrenb .) Menegh.
Ad basin semicellularum seiies granulorum borizontalis (ut
apud alias formas, e. gr. var. hirtani).

Norvegiæ arcticæ in fossa turfosa ad Præstvandet prope
Tromsö 18ai/594 leg. G. Lagerheim. Determ. O. Nordstedt.

1293. Staurastrum muricatum Bréb. f. aculeis an-
gulorum inferiorum paullo majoribus quam ceteris brevibus.
Sueciæ in scrobiculo rupis in insula Runmarö in Uplandia
1831/596 leg. G. Lagerheim. Determ. O. Nordstedt.

89

1299. Arthrodesmus IllCUS Brcb .; Hass. Forma fere
eadem ac in n:o 988 fasc:i 20, sed aculeis tantum paullum
divergentibus (f. isthmosa Heim. 1891 Desm. alp. quoad fig.
18 superam dextram) vel parallelis (f. vulgaris recta Eichl.
et Bac. 1893 Nowe gat. zielen, quoad f 22 et 24), interdum
paullo longioribus, sed non tarn longis quam in f. Joshucc
Crutw. Alg. Leopol. Long. sin. acul. 16 — 20 ju‘, lat. s. acul.
14 — 18 ju , c. acul. 28 — 40 ju, long. acul. 6 — 12 ju , lat. isthm.
6—8 ju. ' .

Sueciæ in fossa tur-
fosa ad Stadshagen in
Kungsholmen Stockhol-
miæ 18 /696 leg. G.
j Lagerheim. Determ. 0.
Nordstedt.

Arthrodesmus sub
n:o 76 fasc:i 2 distri-
butus est fere f. Brebis
sonii Bar. (aculeis con-
vergentibus) vel f. ro-
tundata Bac. (aculeis
parallelis), long. circ.
20 — 22 fx, lat. sin. acul.
18 — 21 ju, cum acul.
30 — 36 ju, long. acul.
circ. 10 u, lat. isthm.
6— 7 ju. Affinis est A.
triangularis Lagerh. f.
brasiliensis Eichl. et
Bar. Forma in n:o 970
fere eadem planta est,
fortasse paullo minor,
long. 16 — 18 ju, lat. s.
acul. 14 — 16 ju, c, acul.
24 ju, lat. isthm. 7 jli
(interdum isthm. paul¬
lum elongat.). (). Nord¬
stedt.

1350. Loefgrenia
Gom. nov. gen. Planta
myxophycea, filamento-
sa. Trichomata evagi-
nata, basi affixa, pili-
fera, in parte inferiori
passim ramosa, ramifi-

90

catione vera. Heterocystæ nullæ. Hormogonia et sporæ
usque adhuc ignota.

L. anomal a Gom. nov. spec. Cæspites extensif ærugi-
nei, vix millimetrum alti. Trichomata subrigida, inferne 2
— 4 /J, crassa, e basi decumbenti et arcuata adscendentia, in
pilum sensim ac longe attenuata, ad genicula eximie constricta ;
articuli prælongi, 12—24 /a æquantes.

Brasiliæ ad S:to Amaro provinciæ Sao Paulo Batracho-
s per ma aliasque plantas submersas investiens. Leg. cl. A.
Löfgren. Determinavit cl. M. Gomont .

Si la plante que nous décrivons appartient indubitable¬
ment aux Myxopliycées, en revanche elle ne peut trouver
place dans aucune famille connue de ce groupe. A. première
vue ses trichomes fixées à la base, et atténués en poil, mais
dépourvus dTiétérocystes paraissent devoir la faire ranger
dans la tribu des Rivulariacées, parmi les Calcthrix de la
section Homœothrix 1) mais la présence de ramifications comme
celles que nous figurons et qu’il n’est pas très rare de re¬
montrer vers la base des filaments, l’exclut absolument de ce
groupe. Ces rameaux, ne se forment pas d’ailleurs à la ma¬
nière de ceux des Sirosiphoniées, mais comme ceux, d’un
Hyella 2) ou plutôt d’une Confervoidée. Mais, dans le genre
Hyella, le filament est une colonie de cellules réunies dans
une gaine commune et dissociables par les réactifs dissol¬
vants, acide chromique, acide sulfurique. On peut se rendre
compte qu’il n’en est aucunement ainsi dans la plante de
M. Löfgren, dont le trichome est continu.

Je n’ai pu trouver aucune trace de spores ou d’hormo-
gonies dans les échantillons soumis à mon examen, de sorte
que le mode de reproduction de la plante est inconnu. On
ne peut considérer comme les restes d’un spore les petites
calottes qui coiffent la base des trichomes. Ces petits or¬
ganes ne disparaissent pas chez les filaments âgés; parfois
même ils se composent de deux enveloppes emboîtées, enfin
ils sont entièrement solubles dans les acides, ce qui n’a pas
lieu pour les spores des Nostocacées3). Ces divers motifs

V) Conf. Bornet et Flahault, Révision des Nostocacées Jiétero-
cystées , in Ann. des Sc. nat. YII Série, Bot., T. III, p. 345, 1886.

2) Conf. Bornet et Flahault, Sur quelques plantes vivant dans
le test calcaire des Mollusques, in Bull. Soc. Bot. de France , t.
XXXVI, Congrès botanique tenu à Paris, p. CLXV, pi. XI, 1889.
— Huber et Jadin. Sur une nouvelle Al que perforante d'eau doîice,
in Morot, Journal de Botanique, t. VI, p. 278, pi. XI, 1892.

3) Conf. Gomont. Recherches sur les enveloppes cellulaires des

91

I

nous portent à croire qu'ils sont plutôt un produit de secré¬
tion de la base du trichome, de la nature des gaines.

En résumé, le mode de reproduction de la plante, étant
totalement inconnu, il est impossible de dire dans quelle fa¬
mille des Nostocacées elle devra prendre place. Sa ramifica¬
tion anormale nous porte à croire qu’elle devra former un
groupe à part. M. Gomont.

1362. Tetraspora cylindrica (Wahlenb.) Ag. f. en-
teromorplioides Lagerh. nov. form. Thallo fistuloso bullis
aëris inflato, En te romorpha intestinali simillimo, verrucoso
vei ramuligero, fragili.

Norvegiæ arcticæ in rivulo alpino ad Kaafjord in Fin-
markia occidentali 18 /g95. G. Lagerheim .

1369. Sceuedesmus Hystrix Lagerh. fortasse varietas
Sc. serrati est. G. Lagerheim.

1370. Trochiscia sanguinea Lagerh. nov. spec. T.
cellulis globosis, vegetativis membrana lævi, tenui, perduran-
tibus membrana aculeis brevibus, conicis prædita; diam. cell.
6 — 20 fi; contentu cellular um sanguineo.

An species generm Chlamydomonadis ?

Norvegiæ arcticæ in nive tab i da, earn roseam, rubram
vel sanguineam tingens prope Tromsô 1810/693. G. Lagerheim.

1374. Spirogyra majuscula Katz.

America australis: a et b Uruguay, prope Montevideo
1884 leg. prof. J. Arechavaleta.

Crass, cell. veg. 70—80 a, long cell. veg. 50 — 160 fi,
diam. max. zygosp. 66 — 73 /n. Immixtæ sunt aliæ 2 species
Spirogyrœ, una ad S. protectam Wood vel S. areolatam
Lagerh. accedens. 0. Nordstedt.

1375. Spirogyra Malmeana Him. nov. spec. S. cel¬

lulis extremitatibus non replicatis, vegetativis diametro 2 —
5-plo longioribus: chromatoplioris spiralibus ternis vel qua-
ternis; cellulis sporiferis non tumidis, plerumque abbreviatis;
zygosporis [positione ut in Spirogyra variabïli (Hass.) Kiitz.]
ellipsoideis vel rotundatis, apicibus attenuatis, cellulas spori-
feras longe non complentibus, membrana triplici præditis,
exosporio hyalino, lævi, mesosporio irregulariter areolato,
fusco, endosporio lævi. Crass, cell, veget. 67 — 88 crass,

zygosp. 70—83 ja.

Brasiliæ in rivulo, in aqua fere stagnante ad Cuyabâ
civit. Matto Grosso l810/594. (Exped. I:ma Regnell. Alg.
n:o 104'. Leg. dr. G. A\n Jttalme. Determ. K. E. Hirn.

Nostocacées filamenteuses , in Bull. Soc. Bot. de France, t. XXXV,
p. 232, pi. IV. fig. 14-17. 1888.

92

1279. Spirogyra tnbereulata Lagerh. nov. spec. S.
cellulis extremitatibus non replicatis, vegetativis diametro 2
— 4l/2 -plo longioribus, chromatophoris singulis, spiralibus;
cellulis sporiferis tumidis; zygosporis ellipsoideis apicibus
rotundatis, mesosporio duplicato, strato interno, fusco, verru-
cis irregularibus majoribus et rainoribus ornato, externo hya-
lino lævi. Crass, cell. veg. 35 — 37 fx\ crass, zygosp. 30 — 38
a; long, zygosp. 50—67 ju. — Conf. S. Avstralensis Möb.

Sueciæ ad Lassby backar prope Upsaliam 18îi7/482 leg.
beat. C. J. Joliansov. Determ. 6r. Lagerheim.

1391. Arthrodesmus Incus ( Brél .) Hass, ß inter-

1302.

93

médius Wittr. Cellulæ a latere apicibus rotundatis, zygo-
sporæ ut in a, sed ut videtur aculeis numerosioribus. Diam.
zygospor. sine acul. 18—20 ju, cum acul. 80 — 86 fl, long,
acul. c. 8 fi.

Norvegiæ arcticæ in fossa turfosa prope Tromsô 18l/694
leg. G. Lagerheim. Determ. 0. Nordstedt.

1892. Closterium maximum ( Wood j Schmidt e. Syn.
Cl oster htm acerosum var. maximum Wood Freshwat. Alg.
North Amer. p. 111, t. 11, f. 5 (exclus. Cl. tenue Bail.)

Forma major et turgida. Crass. 60 — 80 fl, crass, apic.
c. 8 u, long. 450 — 600 fl.

Explicalio iconum: 1. Cellula (evacuata) a fronte. 2.
Apex cellulæ.

Asiæ minoris in stagno limoso ad Merzifoun prope Si-
was 18 ^93 leg. J. Manissadjian. Determ. et connu, prof.
W. Schmidle .

1396. Penium Digitus (. Ehrenb .) Ealfs ß ventri-
OSUm Lag er h. nov. var. A forma a differt celjulis medio
inflatis, apicibus attenuatis (conf. fig.)', zygosporis ut in f. a
(conf. J. Roy et J. P. Bisset , On Scott. Desm. p. 59.)

v

94

Norvegiæ acrticæ in stagno turfoso in Tromsdalen prope
Tromsô 18 /694. G. Lagerheim.

1400. Mesotænium Endlicherianum Näg. ß grande
Nordst. cum zygosporis immaturis. Zygosporæ maturæ per-
fecte globosæ, diam. 26 — 28 ju, membrana crassa lævi.

Norvegiæ arcticæ in fossa turfosa ad Præstvandet prope
Tromsô 1829/594. G. Lagerheim.

Smärre notiser.

Vetenskapsakademien d. 10 febr. Till utlänsk
ledamot invaldes prof. W. Pfeffer. — Prof. Wittrock
refererade inkomna reseberättelser af kand. Astrid
Cleve, aman. H. Dahlstedt, doc. N. Sernander samt
en af prof. Kjellman författad nppsats ’’Japanska arter
af slägtet Porphyra ”, hvilken jemte en nppsats af
kand. R.* E. Fries ”Bidrag tili kännedomen om Sve-
riges Myxomycetflora”, skulle intagas i akademiens
skrifter.

Den 10 mars. Till införande i Bihanget till
Handl. antogos följande atbandlingar: l:o) Derbesia
marina frân Norges kust, af prof. P. R. Kjellman,
2:o) Die Algen der ersten Regnell’schen Expedition
I. Protococcoideen, af amanuens K. Bohlin, 8:o) Stu¬
dien über die Membranschleime der Pflanzen. I, af
kand. O. Rosenberg, 4:o) Die Juncaceen der ersten
Regnellschen Expedition, af kand. N. Svedeliüs ; samt
i Ofversigten: l:o) Nötväckans sädesplanteringar i trä-
den, af prof. A. G. Nathorst, 2:o) Karaktäristik af
Atlantens vattendrag, grundad pa deras mikroorganis-
mer, af prof. P. T. Cleve.

Följande reseunderstöd utdelades: l:o) at dr F.
E. Ahlfvengren för växtfysiognomiska studier i Jemt-
land och Lappland, 2:o) at dr 0. Borge för under-
sökning af algfloran i norra delen at Bottniska viken,
3:o) at dr B. Lidfors för fytobiologiska studier i Jemt-
lands fjälltrakter, 4:o) at kand. 0. Rosenberg iör fysiolo-
giska undersökningar öfver halofyter vid Sveriges
vestkust.

95

Fysiografiska sällskapet d. 10 febr. Doc. B. Jöns-
son refererade en afhandling af kand. A. N. Bomanus, Om
mineralbasernas funktioner hos de högre växterna under de-
ras första utvecklingsstadier fran fröet; hvilken afhandling
skulle intagas i sällskapefcs Handlingar.

Den 10 mars. Doc. B. Jönsson föredrog om assimilation
och respiration hos mossorna.

Vetenskapssocieteten d. IB febr. tili utländsk leda-
mot invaldes prof. E. Warming.

Biologisk Selskab i Kristiania d. 2 febr. Prof. N.
Wille förevisade ”K. B. Lehmann u. B. Xeumann, Atlas und
Grundriss der Bactériologie“ samt M. Miguias bearbetning-
af Schizomycdes i 7'Die natürlichen Pflanzenfamilien” och kri-
tiserade de af dessa författare använda systematiska anord-
ningarna af bakterierna och redogjorde för bakteriernas förhal-
lande tili svamparne som en i systematiskt hänseende füllt
skild afdelning, hvilken karaktäriseras af diffusa cellkärnor
och andra egendomligheter i cellens inre byggnad, som när-
mar dem tili de blagröna algerna (Myxophyceæ).

V idenskabsselskabet i Throndhjem har tilldelat kon-
servator M. Foslie 1000 kr. för algologiska undersökningar
i Finmarken.

Botaniska Sällskapet i Stockholm den 19 febr.
1897. Doktor G. A. Malme förevisade och beskref den första
Begnellska Expeditionens Polygalaceer.

Amanuensen H. Dahlstedt redogjorde med stöd af Wett¬
steins monografi för de svenska formerna af släktet Euphrasia.
Kyrkoherden A. Torssander förevisade med anslutning tili
föredraget en serie Euphrasia former frân Södermanland.

Kyrkoherde A. Torssander förevisade och beskref for¬
mer af Sparganium ramosum-grwppen fran Södermanland.

Svenska mikromyceter. Hr. T. Vestergren i Upsala
har i den nyligen utkomne LJahres-Katalog pro 1897 der
Wiener Kryptogamen-Tauschanstalt” meddelat beskrifning pa
10 nya svenska svamparter. Lika olämpligt som det fordom
ansâgs att diagnoser meddelades i frökataloger, lika olämp¬
ligt mäste det anses att vetenskapliga originalnotiser medde-
las i en sa efemär publikation som en byteskatalog.

Färgvariation. I Österreichische botanische Zeitschrift
1896 n:o 12 har dr Jos. Murr i en uppsats om en Galeopsis-
art ställt en uppmaning tili botanisterna i allmänhet att
tili honom insända uppgifter angaende nya eller föga be-
kanta färgvariationer hos blommor. Han sjelf har redan
samlat ett stört material angaende sädana formers geografi-
ska utbredning i Centraleuropa.

Herbarium Hausskuecht. Detta namn har gifvits
at ett botaniskt museum, som prof. Haussknbcht af egna me-
del i Weimar uppbyggt och utrustat för att blifva en cen-
tralort för forskningar i systematisk botanik. En institution
uteslutande för dylikt ändamal har förut icke funnits i Tysk-
land. Ett par herbarier hafva redan blifvit skänkta dit.

Samen- und Pflanzenhandlung
in Erfurt

versenden ihr soeben erschienenes neues, circa
200 Seiten umfassendes, reich illustrirtes

Hau|itverzcicliniss über Samen und Pflanzen

aller Art

auf gefälliges Verlangen überallhin

post- und kostenfrei! L

Hos Frans Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhallas:

Grâtt blomnressningspapper format 350x445 mm Pris pr ris 3, —
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 „ ,, „ 4.50

„ „ 11, bla 285x465 „ „ „ „ 7,75

„ „ „ 13, hvit ., 285x465 „ „ „ 9,—

Obs De bada sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska
afdelninsf.

Innehall.

Arnell, II. W., Moss-studier. 12. s. 65.

— , Nâgra ord om Botrycliium simplex Hitchc., s. 67.

Cleve, A., En bienn form af Linum catliarticum L., s. 61.
Simmons, H. G , Nâgra bidrag tili Färöarnes flora. II, s. 69.
Wille, N., Om Færôernes Ferskvandsalger og om Fersk-
vandsalgernes Spredningsmaader, s. 49.

Liter aturöfversigt, s. 75.

Smärre notiser s. 94.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjutéri-Aktiebolaget, 181/497.

BOTANISIvA NOTISER

FÖR AR 1897

UTGIFNE

C. F. O. NORDSTEDT.

Häftet 3.

LUND 1897,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERI-AKTIEBOLAGET.

Nâgra iakttagelser öfver växternas spridning. ‘)

Af Henrik Hesselman.

Genom ett reseimderstöd för botaniska undersök-
ningar i Mälarprovinserna, som jag vâren 1895 erhöll
af Botaniska Sällskapet i Stockholm, bief jag satt
i tillfälle att under sommaren 1895 studera Vegeta¬
tionen i Norrtelge skärgard. Tiden egnades hufvud-
sakligen ât biologiskt-växtfysiognomiska studier, men
därjämte gjordes observationer öfver växternas sprid-
ningssätt. Dâ det ännu torde dröja en tid, innan re-
sultaten hunnit fullständigt utarbetas, framlägges här
sâsora ett slags förelöpande meddelande en redogörelse
för iakttagelserna öfver växternas spridningssätt.

Växternas vandring öfver större eller mindre
hafsvidder tili isolerade öar och ögrupper har varit
föremal för de fiesta växtgeografiska forskares upp-
märksamhet. Merendels har man dock härutinnan
inskränkt sig tili teoretiska spekulationer. Blott myc-
ket fa undersökningar hafva gjorts med hänsyn tili
de särskilda fröspridningsagentiernas betydelse och lif-
ligheten af växttransporten. Orsaken härtill har man
utan tvifvel att söka i de rätt stora svarigheter, som
äro förenade med dylika observationer. Mina egna
undersökningar äro därför ännu synnerligen ofullstän-
diga, men de torde dock erbjuda nâgot intresse, da
ännu sä fa observationer föreligga pa detta omrade.

De sund eller hafsarmar, som ätskilja skärgardens
öar och klippor, äro visserligen icke breda eller vid-
sträckta, men de kunna dock i ganska hög grad försvara
växternas vandring, ty ehuru vi hos dem paträffa,
sasom det s}Tnes, synnerligen effektiva anordningar
för spridning medels olika agentier, föras fröna i de

’) En redogjörelse för dessa undersökningar ingick i ett före- •
drag inför Bot. Sällskapet i Stockholm 19 febr. 1896.

Bot . Aot. 1897. 7

98

fiesta fall endast ett obetydligt afstând frân moder-
plantan. Intressanta iakttagelser härutinnan har den
franske forstmannen Fetch e verkstält1). Enligt honom
är den största väglängd, som fröna kunna föras, af
fur 115 m.j af Tcastanje 500 — 550 m af boJc 500 —
600 m., och af ronn 1400 — 2100 m. Hvilka stora
hinder äfven rätt smala sund kunna vara för växter-
nas vandring, visar bland annat den bekanta Walla-
ceska linien mellan öarne Bali och Lombok i den
Malayiska archipelagen. Under det den ena ön
eger en australisk flora, beklädes den andra af en ve¬
getation, som närmast är beslägtad med Sydost-Asiens.

Vid växternas vandring öfver hafsvidder äro vâ-
gorna, foglarne, vinden och i kallare trakter isen de
vigtigaste spridningsagentierna.

Utsträckningen af vâgornas transporterande verk-
samhet har undersökts genom användande af en släp-
hâf, konstruerad ungefär som de, med hvilka 3^tplank-
ton insamlas. Under Juli och Àngusti mânader slä-
pades hâfven vid lämplig vind efter baten, och pâ sa
satt har genomfarits en sträcka af ungefär 25,2 113^-
mil (lagt beräknadt), hvaraf 17 i den förra, 8,2 i
den senare manaden.

De driftprodukter, som salunda hopsamlades, 11t-
gjordes tili största delen af insekter och insektlem-
ningar (bl. a. kitinskelett af mygglarver i tusental)
samt alger. (De vanligaste voro, förutom en del
mindre former, Chorda filum (L.) Stockh., Fucus vest -
culosus (L.) och Enter omor plia intestinalis (L.) Link.).
Anmärkningsvärdt är, att ett par ganger anträffades
blad af Zostera marina f. angustifolia 2). Denna växt
har enl. Hartm. Hora, ed. 12, häft. 1, sin nordgräns
i Södertörn. Dessa blad bade salunda af vägorna
förts en ej obetydlig vägsträcka. Frön, frukter eller

1) Un reboisement. (Ann. de la Science agronomique I 1888,
Cit, eft. Warming: PI antesamfun d. Köpenhamn L895.)

2) Nomenklaturen efter Hartm. flora, ed. 12 och ed. 11.

99

växtdelar, som kunna tjänstgöra som förökningsorgan,
utgjorde en nästan försvinnande liten %. Inalles
insamlades endast 60 frön, fördelande sig pa följande
arter :

Agrostis sp. 1 smaax
Ainus glutinosa 5 frukter
Betula alba 16 frukter
Car ex sp. 1 frukt raed utriculus
" sp. 1 71 ” ”

Bieracium (efr. Püoselloides ) 1 frukt
Montia fontana forma rivularis 7 frö
Plantag o maritima *) 3 frö
Potamogeton pectinahis 5 frukter
sp. 1 frukt
Potentüla sp. 1 frukt
Ranunculus cassubicus 1 frukt
Rumex crispus 1 frukt
Scirpus ruf us 4 frukter
Scslcria coerulea 2 smaax
Sonchus arvensis 4 frukter
Triglochin maritimum 5 del frukter
obestämdt 1 frö

Alla dessa arter hafva anträffats pa öarna inom
det undersökta omradet.

Frukterna af Ainus glutinosa och Rumex crispms
kunna misstänkas vara aterstoder fran vardriften och
torde en längre tid flutit omkring i vattnet. De öf-
riga fröna eller frukterna tillhöra arter, hvilka voro
i fruktmognadsstadium vid den tid, da dessa under-
sökningar företogos. De egentliga landväxternas frön
hafva nog oftast blott légat en kortare tid i vattnet,
innan de uppfangats af hafven. Den största art- och
individ-kontingenten bildas af strand- eller vattenväx-
ter, och dessas frön äro ofta afpassade for en sprid-

*) Bestämningpn nagnt osäker, dä fröna förkommo, innan jäm-
förelsematerial blifvit anskaffadt.

100

ning medels vattnet 1). Da fröna af landväxterna i
allmänhet snart sjunka, sedan de blifvit genomvâta,
har nog vattnet sasorn spridningsagens mindre bety-
delse för dem än für de förra, men förekomsten i
driften af verkliga bind- och löfängsväxter bör dock
beaktas.

Fröna undersöktes omedelbart efter insamlandet
i afseende pâ grobarhet, men endast Montia fontana
och Plantago maritima gâfvo positiva utslag. Det ne¬
gativa resultatet af de öfriga bör nog icke tillmätas
nagon större betydelse, da orsaken kan ligga i olämp-
lig tid eller behandling och ingalunda behöfver an-
gifva, att de icke künde gro.

Det omrade, pa hvilket fröna insamlades, kan,
da hafvens diameter var 0,3 m., anslas tili omkring
75000 qvm. I samband härmed ma omnämnas, att
frödriften ingalnnda är jämnt fördelad öfver vattenytan.
Ofta kan man pâ en heit obetydlig sträcka erhalla
Hera frön än stundom pâ mânga mil. Detta torde
bero pâ strömningar hos vattnet.

Det kan tyckas, att dâ ett sa pass litet antal
frön insamlades pâ en sa stör hafsyta, fröspridningen
medels vattnet skall hafva in gen eller ringa betydelse,
men vi ma ihâgkomma, att tiden, under hvilken väx-
terna invandrat tili skärgardsöarne, lättare kan räk-
nas i arhundraden och artusenden än manader och
ar, och under seklenas lopp är sannolikt en sa pass
svag fröspridning af utomordentlig betydelse.

För öfrigt torde växttransporten under höst- och
vârmânaderna vara betydligt lifligare och mera omfat-.
tande än under själfva Vegetationsperioden. Guppy 2),
som utfört liknande undersökningar i Themsen, har
genom samma metod, som här användts, under dessa

1) Jmfr. Kolpin Eavn. Om Flydeevnen hos Froene af vore
Vand- og Sumpplanter. Botanisk Tidsskrift. 19 Binds. Heft. 2. 1894.

2) The River Thames as an agent in Plant dispersal. The
Journ. of Linn. soc. vol. XXIX. N:o 202 Bot. London. 1893.

101

ärstider insamlat massor af frön. Han tyckes dock
hufvudsakligeu hafva iakttagit strand- och vatten-
växter. För en lifligare växttransport medels vägorna
under vissa perioder tala äfven Sernanders iakttagel-
ser frau den i geologiskt och växtgeografiskt hänse-
ende intressanta Gotska Sandön l). Jag hoppas att
framdeles fa utsträcka mina undersökningar i Stock¬
holms skärgard äfven tili andra ärstider.

Mycket lifiig tyckes den verksamhet vara, som
foglarna ntöfva sasom fröspridare. Vid under söknin-
garne öfver växttransporten medels dessa djur har
teknologen J. Forsell lemnat mig en kräftig hjälp,
i det han skjutit de fiesta undersökta foglarna. An-
derna ha genom fil. kand. B. Hesselman erhallits frän
Delsbo i Helsingland. Jag har haf't tillfäjle att
undersöka ett 70-tal individ, fördelande sig pa föl-
jande arter:

Snöskata eller Björktrast ( Tardus pilaris. L .)

Löfsangare ( Phgllopseustes trochilus. (L.))

Törnskata (Lanius collurio. L.)

Grä flugsnappare ( Muscicapa gr isola. L .)

Sädesärla ( Motacilla alba. L .)

Gulsparf (Ember im citrinella . L.)

Bcjink (Fringilla cœlebs. L.)

Kraka (Cor vus cor nix. L.)

Skat a ( Pica rust i ca. L.)

Nattskärra (Caprimulgus europœus. L.)

Or re (Tetrao tetrix. L.)

Krickand (Anas crecca. L .)

Gräsand (Anas Bosclias. L.)

Ejdcr (Somatcria mollissima. L.)

Haf strut (Larus marinus . L .)

Fiskmase (Larus canus. L .)
dessutom en del Ungar af följande:

Bödbcna (Totanus calidris. L .)

*) Studier öfver gotländska vegeta tionens utvecklingshistoria
pag. 111. Diss. Upsala 1894.

102

Sil/vertärna ( Sterna paradisea. L.)

Tordmule ( Alca tordu. L.)

Pa Hera satt kunna foglarne verka sasom frö-
spridare. Frön och frukter, stundom utrustade med
särskilda häftorgan, kunna fastna vid deras fötter
eller fjäderbeklädnad eller under djurens mältid pa
näbben. Stundom kunna ock växter spridas därige-
nom, att deras frön äro inbäddade i jord eller ler-
klimpar, som fastna pa foglarnes fötter *).

För att utröna, hur pass vanlig denna epizoiska
spridning kan vara, undersöktes foglarnes yttre delar
ornedelbart etter djurens skjutande. I detta fall har, an-
märkningsvärdt nog, endast negativa résultat statt
att vinna. Intet enda frö har pa det satte t kunnat
insamlats. Orsaken härtill är att söka, utom i dju¬
rens ständiga bemödande att hälla sig snygga och
rena, äfven däruti, att foglarne före skjutandet i all-
mänhet uppehallit sig pa torra lokaler, sasom klippor
och gräsmark, eller ock i vatten. Växtspridning mo¬
dels jordklimpar, som fastna vid foglarne, tyckes egent-
ligen ega rum, da foglarne uppehälla sig pa leriga
eller dyiga platser. Kerner * 2), som studerat denna
fraga, angifver, att pa kajor, snäppor och hägrar,
som skjutits pa dylika lokaler, ofta träffas lerstycken,
inneslutande talrika frön af vattenväxter. Konserva¬
tor G. Kolthoff har äfven välvilligt meddelat mig,
att de rapphöns, som om höstarne skjutas a Upsala-
slättens leriga äkrar, mycket ofta hafva stora lerklim-
par fastsittande vid fötterna, men att de fiesta fogel-
arter i vanliga fall äro synnerligen rena och putsade

0 Jfr. Darwin. Om arternas uppkomst. Svensk öfversättn. 1871.
sid. 310-311.

2) Pflanzenleben. Band 2. sid. 803. Jmfr. äfven Duval-Joüve
(Bullet, de la Soc. bot. de France. 1804 pag. 265). soin meddelar
uppgifter. enligt hvilka hau nästan alltid funnit frön af vattenväx¬
ter. fastsittande pa bröstet och fötterna af torgförda vattenfoglar,
hvilken uppgift ingalunda öfverensstämmer med mina egna iakt-
tagelser.

103

och att det torde vara mera sällan och undantagsvis,
som näora främmande föremal häfta fast vid dem.

Da fogiarne for byggande af sina bon ofta hop-
samla allehanda växtdelar, kunna de bidraga tili väx-
ternas spridning. I ett bo, tillhörande en ej närmaro
bestämd Laras- art, hopsamlades pa ett litet skär nord¬
ost om Fejan fruktifikativa delar af följande växter :
Agrostis alba
Baldingera arundinacea
Elymus arenarius
Festuca rubra
J uncus Gerardi
Folypodium vulgare
Tr iglochin maritimuni.

Pâ de skjutna foglarne granskades matsmältnings-
kanalens innehall och därigenom insamlades en rätt
ansenlig mängd frön. I den bifogade tabeilen (sid.
104 — 5) redogöres för de arter, som anträffats hos de
undersökta foglarne och för mängden af frön hos
hvarje särskildt fogelindivid. Innan jag öfvergar att
framhâlla nâgra mer beaktansvärda förhallanden i af-
seende pâ de dar onmämda växtarterna, torde det
dock vara skäl att nâgot uppehâlla sig vid en myc-
ket vigtig fraga, nämligen huruvida fröna i oskadadt,
grobart skick kunna passera djurens tarmkanal. Med
de insamlade fröna hafva ännu icke nägra mer om-
fattande groningsförsök kunnat företagas; nâgra pâgâ
dock, när detta skrifves. (Sept. 1896) !).

Den ende forskare, som egnat denna fraga nagon
större uppmärksamhet, är Kerner. I Pflanzenleben
Bd. II pag. 779 redogör han för nâgra försök anga-
ende foglarnes betydelse för växternas endozoiska
spridning. Han indelar foglarne härutinnan i tre
grupper. Till den första höra de arter, hvilka i sin
kraftiga muskulösa och ofta af grus fyllda mage för-

9 Da det första färdiga manuskriptet förkommit pâ posten,
har uppsatsen först nu kunnat införas.

104

störa de starkast skyddade frön, och sädana, hvilka
med näbben krossa eller knäcka dem. Bland de un-
dersökta foglarne höra säkerligeu orrarna , ändernd
samt bofinkarna ocli gal spar f varna tili denna grupp.
Till den andra afdelningen räknas sädana, som lata

Växtarter

Anas Boschas

Anas crecca

1

2

8

4

5

6

7 8 9

l !

10

i

2

Arctostaphylns alpina

-

Calla palustris .

y

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Carex chordorrhiza ’) .

l

5

—

—

—

—

54

—

—

—

—

_

„ Goudenoughii . .

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

„ ßliforniis ....

290

880

—

16

40

—

—

12

—

—

8

—

„ irrigua .

11!

170

—

—

226

4

290

90

1

o

O

290

354

„ Ocderi .

—

8

—

—

15

—

—

—

—

—

—

_ _

„ vesicaria .

1

85

—

—

10

—

1

—

—

3

—

60

,, sp7) .

1

46

11

82

12

_

_

Comarum palustre . .

—

—

6

—

—

_

_

Cornus suecica 3 ) ...

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Elcocliaris palustris . .

1 2

4

116

7

15

80

5

38

5

12

76

206!

Empetrum nigrum . .

1 °

1

15

81

1

112

—

1

196

134

3

—

Hippuris vulgaris . . .

1

1

Menyanthes trifoliata

— '

2

—

—

—

—

1

—

—

—

—

1

Potamogeton natans . .

—

15

—

2

27

—

—

1

1

—

—

—

„ perfoliatus

1

5

—

—

5

—

—

—

—

—

5

1

V sp .

1 Ribes alpinum .

r SP .

Rubus arcticus .

2

,, Chamaemorus

—

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

„ idaeus .

Sparganium ram osu m

2

6

—

—

41

—

—

—

—

—

—

—

spC). . .

B

4

1

9

5

6

14

53

6

1

13

5

Vaccinium Myrtillus .

—

100

—

110

—

220

2

—

400

—

—

, —

„ vitis idaeah )

uliginosum

Viola sp .

Scirpus lacustris . . . '.

—

—

1

2

—

4

—

—

5

5

—

—

*) 6Y<rea>benämningarnes säkerhet sä pass stör, att den kan be-
tecknas med ett cfr.

2) Innesluter otvifvelaktigt flere arter.

3) Fogelart osäker. I track tillsammans med skaldelar af GJyptu •
notJius (Idothea) Entomon.

105

härdskaligare frön passera oskadade, men forstöra de
mindre väl skyddade. Till denna kategori köra nog
kräkan och skatan. Den tredje afdelningen innefattar
de foglar, hvilka lata de fiesta frön passera oskadadd,
och hit höra bland andra äfven trastarna.

Corvus

Cor nix

Emberiza

citrine! la

1 Frin gill a

oælebs

Lagopus4 5 6)

mutus

Lams

marinus

1

Muscicapa

grisola

Pica rustica

Tetrao tetri x

Turdus pilaris

i

1

2

1

1

2

!

3 !

4

1

2

i

2

i !

1 1

1

! 2

8

4

—

—

—

32

—

5

—

—

1 —

—

—

—

—

—

—

—

1

1

i

—

8

—

—

22

—

—

—

—

—

—

—

—

—

24

—

—

~

97

161

7

92

—

—

—

120

—

—

—

I

|

1-

i

1

=

—

2

10

1

2

—

2

157

200

41

i —

—

—

! i

!

62

24

1 _

1

30

j 100

i ~r

! 6

4) Innesluta flere obest. arter.

5) Vaccinium -arterna lata sig ej ätskiljas pa fröna. Da andra
delar af växten funnits i magen, sasom knoppar etc. hafva fröna
forts till den art, som dessa tillhört.

6) Exemplar inköpta pa torg i Stockholm. Da de undersöktes
samtidigt med de andra, anföras de här.

106

Mau skulle sälunda kunna tro, atfc enclast ett fa¬
tal fogelarter egde betydelse för det ifräga varande
spridningssättet, men det är ntan tvifvel en naget för-
liastad slutsats. Kernek omnänmer, att stundom, da
djuren bli mycket mätta, frön oskadadt kunna pas¬
sera, oeh omtalar, att lian bl. a. iakttagit, att sä tunn-
skaliga frön som de at Armaria scrpyllifolia , Papaoer
Rhoeas och Sisymbrium Sophia i grobart til] stand ge-
nomgätt tarmkanalen pa ander. Själf har jag iaktta¬
git, att bofinkar och gulsparfvar kunna svälja fröna
heia hvilka da sannolikt kunna ga heia igenom tarrn-
kanalen.

En dylik, mera tillfällig endozoisk spridning är
säkerligen af mycket stör betydelse och bör sä myc¬
ket mer beaktas, som man vid förklaringen af växters
invandring tili isoierade öar icke har att räkna med
mänader och är, utan med ärhnndraden och ärtusen-
den. De mera tillfälliga spridningssätten synas mig
sä mycket mer böra beaktas, som växterna kunna
uppträda alldeles oberoende af sin utrustning för sprid¬
ning pa isoierade öar, hvilka aldrig statt i förbindelse
med fastlandet. Sa är förhallandet i Stockholms skär-
gärd, och i afseende pä Gotland framhälles detsamma
at R. Sern ander (1. c.)

Bland författare, som vilja tillägga den tillfälliga
endozoiska spridningen en större betydelse, mä näm-
nas Hildebrand1), Warming2) och Pistone 3). Burzi 4)
haller för troligt, att en hei del fröätande fuglar sluka
massor af frön, som äro sä harda, att de ingalunda
kunna gä sönder, utan i stället tjänstgöra pa samma
sätt som det slukade gruset.

0 Die Verbreitungsrnittel der Pflanzen. Leipzig 1873.

2) Om Grönlands Vegetation. Meddelelser oin Grönland 12.
1887.

3) Disseminazione zoofile per uccelli Fitofagi. II. Naturlista
Siciliano 1891.

i) Sopra Ale. fatti che interassano la dissemazione dclla piante
per uccelli. Bullet, della Società Bot. Ital. 1895, pag, 160—161.

107

Bland de undersökta fuglarne äro utan tvifvel
änderna de, soin erbjuda det största intresset. Sasom
tabeilen visar, förtära de ganska ansenliga mängder
af de niest olikartade frukter, i synnerhet at‘ vatten-
växter. Bland dem finnas nägra, sotn hafva Üytf'ör-
rnaga, oeh andra, som sakna sädan. Icke blott för de
förra, utan ock för de senare spelar spridningen ine-
dels foglar en mycket stör roi. G. Andersson1) frarn-
häller, hurusom Ancylus-sjön icke tyckes ha spelat
nagon större rol för de svenska vattenväxternas ut-
bredning, livilket otvifvelaktigt skulle hafva varit
fallet, orn vattnet vore den enda spridningsvägen för
dessa växter. Vattenväxternas uppträdande i darn mar
och gölar, hvilka icke stä i förbindelse med nägra
vattendrag, och deras jämna utbredning i allmänhet
nödvändiggör antagandet af en spridning models fog¬
lar2). Den endozoiska spridningen är äfven här heit
säkert af betydelse, och Here vattenväxter äro ock i
nagon man utbildade för ett dylikt spridningssätt.
Det yttre, lösa, stundom säsom flytväfnad utbildade
yttre lagret i stenfrukterna af Potamogeton, Spar-
ga nium och Hip pur is ega stärkelse och protoplas-
matiska rester i cellerna.

Professor A. G. N at hörst har välvilligt gjort mig
uppmärksam pâ en uppsats i Sv. Jägarförb. Ny a
Tidskrift 1881. sid. 48, där det om talas, att än¬
derna i stora massor slukade ekallon. Möjligen kunna
foglar äfven vid spridning af detta träd hafva varit
verksamma.

Für att komma tili mera bestärnda résultat an-
gäetide foglars betydelse för växternas spridning hop-

0 Svenska Yäxtvärldens Historia, pag. 41 — 42. Sthlm. 1896.

2) Anmärkningsvärdt är, att pâ skärgärdsk obbarne en fane-
rogam sötvattensvegetation endast finnes i sadana skrefvor, som
ligga sa högt öfver hafsytan, att ej vagorna kunna spola in idem.
Don rikliga flora, som ofta finnes i dylika skrefvor, kan säledes
ej hafva tillkommit med vagorna utan förnämligast med foglar
eller is.

108

pas jag sä smàningom kunna samla tnera material
och förena mina observationer med experiment öfver
fröns möjlighet alt oskadadt passera foglarnes mat-
srnältningskanal .

Bland öfriga i skärgärden förekornmande djur äro
nägra pelsbärande däggdjur at betydelse für växter-
nas spridning. Pa de smä holmarna i liafsbandet an-
träffas ofta räfvar, liarar, ekorrar, och dessa företaga
ströftäg trän det ena skäret tili det andra, när isen
slär en brygga öfver fjärdarna och sunden. Erukter,
försedda med vidhäftningsapparater, fastna visst ej sä
sällan pä dessa djur. Konservator G. Kolthoff har
meddelat mig, att han iakttagit kardborrar fastsittande
i räfvens ytviga päls. Stundom kunna de nog endo-
zoiskt sprida växter. Sälunda iakttogos ä ett litet,
teml. isoleradt skär ett par räfvar, hvilka tycktes
uteslutande lefva af kräkbär och hallon.

Angäende vindens och isens betydelse säsom sprid-
ningsagentier har jag icke kunnat göra nägra sär-
skilda iakttagelser. Huruvida vindar kunna föra äfven
tyngre, med Hy gapparat försedda frukter eller frön
nägon längre sträcka., torde vara ganska tvifvelak-
tigt1). I litteraturen har jag aldrig träffat nägon upp-
giffc, om att frön skulle iakttagits i det stoft, som af
orkaner kan föras länga sträckor. Omöjligt är det
dock naturligtvis icke. Hos Warming (1. c.) finnas
Hera uppgifter om föremäl, som föras ut i hafvet med
drifts. Äfven pä drifved kunna frön fastsitta och fö¬
ras ansenliga sträckor 2).

En jämförelse mellan de olika spridningsagenti-
ernas betydelse är mycket svär, och pä grund af de
fä observationer, som föreligga, torde det vara för-
liastadt att uttala nägon bestämd äsigt härutinnan.

*) Jmfr. Hildebrand (1. c.) ocli de Candolle i Géographie bo¬
tanique raisonné, II. pag. 613.

2) Kjellman: Fanerogamfloran pa Novaja Semlja och Wajgatsch.
Ur "Yega-exp. vetensk. iakttagelser^. Bd. I Stockholm 1882, pag.
351.

109

Om vi ur beräkningen borttaga vatten- och strand-
växter, och särskildt Carex-arternn ? som väl i allmän-
het ej oskadadt kunna passera djurens tarmkanal ma¬
ste det dock medgifvas, att undersükningens résultat
peka därhän, att af landväxterna de arter, som utbil-
dats för epizoisk spridning, âtnjuta en jämförelsevis
mycket liflig spridning. Det bör sa mycket hellre
vara fallet, som bärätande foglar i skärgarden äro
synnerligen vanliga (sasom ander, orrar, masar, snö-
skator m. fl.).

Yäxispriduingen är en af de manga faktorer, som
bestämma växtformationernas sammansättning pa ett
visst omräde. Yerkan af den lifliga transporter af
växter med bärlika frukter förminskas dock i betyd-
lig grad af de förhallanden, under hvilka dessa väx¬
ter komma att gro. Hildebrand 1. c.) framhaller sä-
som en af de vigtigaste fördelarne af fröspridningen,
att individ af samma art ej komma att gro i hvar-
andras omedelbara närhet, utan bland andra arter.
De närmaste slägtingarne äro sasom bekant de farli-
gaste konkurrenterna. Ett nästan motsatt förhallande
eger rum med växter, som hafva bärliknande frukter
och som spridas endozoiskt. Ett stört antal frön falla
pâ en mycket inskränkt yta, och under den kamp
om ljus, näring och utrymme, som uppstar mellan de
unga plantorna, komma endast ett fatal tili utveck-
ling. Det naturliga urvalet, genom hvilket de star¬
kaste ocli för de yttre betingelserna bäst lämpade in-
dividen komma tili utveckling, bör har â andra sidan
vara ganska skarpt.

I den under den förra sommaren undersökta de-
len af Stockholms skärgard Annas flere egendomligheter
i Vegetationen, hvilka kunua anses bero pä växternas
olika spridningssätt. Ehuru en kommande uppsats, som
redogör för resultatet af de öfrigä undersökningarna,
närmare ingar pa dessa frâgor i deras helhet, anföras
dock här nagra förhallandeu, som kunna bel}Tsa växt-

spridningens betydelse för växtformationernas samraan-
sättning i Stockholms skärgard.

Bärväxter spela en mycket betydande rol i skär-
gardsvegeiationen, särskildt i de yttersta kobbarnes,
och detta sâyâl genom art- som individantalet. Af
de af Wahlström1) för Norrtelgetrakten uppgifna vâx-
terna hafva af de för endozoisk spridning anpassade
arterna ett mycket stört antal anträffats, näml. 90,
1 ^ 2). De kunna sâledes sägas vara väl represente-
rade. Af de för spridning pâ annat sätt utrustade
arterna âr procentsiffran mellan 40 — 50. Môjligen
torde det höga procentantalet för bärväxter till en
del bero därpa att de till en mycket stor del utgöras
af allmänna former och att bland de ôfriga procent¬
antalet af sällsynta former âr mycket högre än bland
dessa, men dâ skilnaden är sa betydlig (de förra äro
jn dubbelt sä väl représenter ade som de sen are) synes
mig dessa siffror böra sättas i nâgot samband med
spridningen. De yttre skärens vegetation ger ock i
allmânhet intryck af att till en stor del hafva foglar
att tacka för sin uppkomst.

Fröspridningens biologiska betydelse är icke blott,
att växterna därigenom kunna förflyttas frân en ort
tili en annan och där intaga nya omraden, utan ock
att -de arter, som hafva de bästa spridningsmedeln
hafva de bästa utsigterna att först infinna sig pâ en
plats, dâ den blottas för Vegetationen. Hafva de väl
här fatt fotfäste, kunna de ofta uthärda under ogyn-
samma förhallanden, da kampen med medtäflarne icke
är sa skarp för de först ankommande. De äro plat-
sens ”beati possedentes”.

0 Synopsis plantarum regionis telgæ borealis. Diss. Ups. 1847.
Detta arbete omfattar socknarna Frötuna. Radmansö, Estima. Mal-
sta, Bro och Vätö samt delar af Länna, Rö, Husby-Skederid, Lo-
liärad, Söderby-Karl ocli Wäddö. Det undersökta omrädet inne-
fattar blott delar af Vätö och Radmansö.

2) De, som saknas af de spontana arterna^ äro endast Arctos-
taphylos uva ursi, Fragaria collina , Solanum Dulcamara och
nigrum.

Ill

Fiera växter visa i skärgarden ett mycket egen-
domligfc uppträdande, och orsaken härtill är ntan tvif-
vel till en del spridningen. Empctrum nigrum är pä
det Upländska fastlandet tili sin förekomst inskränkt
tili mossar och mossiga tallskogar. I skärgarden är
den ingalunda kinkig pa lokal. Den är allmän i
fuktiga bergsskrefvor. i mossiga granskogar, pa torra,
lafbetäckta grnsbankar, pa ljungfält och i snâr af en
och ljung och i smala remnor i bergen. Den hör
tili de inlands växter, som för st infinna sig pä skären,
da dessa genom den sekulära höjningen blottats för
vegetation, och växer ofta ibland halofyter. Da skä-
ret sä sinaningom höjt sig och mesofyta växtsamfund
ntbildats, nndantränges den frän sin förra växtplats,
och pa de större skären förekommer den allmänt i
öfvergängsomrädet rnellan halofyta och mesofyta for-
mationer. Orsaken tili detta egendomliga nppträdande,
hvilket ej eger motsvarighet pä fastlandet, torde för-
nämligast sökas i spridningssättet.

Pä torra och för vinden stärkt exponerade svall-
gruslager ntbildas ej nägra sammanhängande växtfor-
mationer. Endast koloniartade bestand intaga djdika
platser. Dessa bildas i skärgarden tili största delen
af bärbuskar, och sasom exempel pä ett d}dikt bestand
anföres följande anteckning frän Rödkubben iVätö
socken (2/7 1895).

Kobben (af pegmatit) är fnllkomligt blottad för
vindarne. Pa vestra sidan finnes ett svallgruslager,
hvars krön intages af ett koloniartadt bnskage. De

o o

särskilda skikten äro svära att urskilja: bäst differen-
tieradt är snarskiktet, som bildas af

Prunus Padus Posa canina

Hibes alpinum Sorbus Aucuparia

,, nigrum Viburnum Opuhts.

Med detta skikt och sins emellan sammanflyta de
öfriga skikten, som bildas af
Pubus saxatilis (ymnig)

112

samt spridda
Bubus idceus
V rag aria vcsea
Anthoxanthum odoratum
Anthriscns silvestris
Baldingera arundinacea

Epilobium montamim
Geranium sangui ncnm
Va leriana of fie in al is
Veronica maritima

Viola tricolor.

Nâgon gemensamhet i anpassning bestämmer ej
sammansättningen af detta koloniartade bestand. An-
märkningsvärdt är därför, att bärbildande buskar i
detta bestands sammansättning spela en sä vigtig rol,
och orsaken därtill är utan tvifvel deras lifliga sprid-
ning i skärgarden.

Fiera exempel pa spridningssättets betydelse för
arternas uppträdande kunna anföras, men dessa torde
vara mera bel3Tsande, da Vegetationen i sin helhet
skildras.

Fröna hafva bestämts genom jämförelse med Riks-
musei sa ml ingar och bestämuingarna granskats af
Dr. Gunnab Andersson och Landtbruksinspektör Lytt-

KENS.

De insamlade fröna hafva inköpts af Riksmu sei
Botaniska Afdelning.

113

Om nomenklatur och artbegränsning inom släg-

tet Sparganium.

Af L. M. Neuman.

I. ^ Sparganium ramosum Huds.

Sasom narangifvare tili denna art skrefs i alltnän-
het Hudson, och hans Flora anglica ed. II af ar 1778
citerades sasom namnets Ursprung, ända tills Beeby
ar 1885 ur arten utbröt en ny art, som han kallade
neglectum , och, emedan det var ovisst, huruvida Hud¬
son med sitt namn afsett Beebys ramosum eller neg¬
lectum eller bägge, sasom auctor citerade Curtis Flora
Londinensis, som utkom under âren 1777 — 98 och
som â taflan 342 visade en tydlig afbildning af Sp.
ramosum Beeby. Da vi för var del pâ grunder, som
nedan skola angifvas, ej vilja tilldela Sp. neglectum
rang af ny art, utan i densamma se ett subspecies
(Hartmans Fl. ed. 12), hafva vi — sa mycket min-
dre, som arten ramosum hos oss far samma omfang
som hos Hudson — inga betänkligheter att bibehalla
Hudson sasom namngifvare tili hufvudtypen Sp. ra¬
mosum gentemot underarten ^neglectum Beeby. För
oss framträda betänkligheterna, da det gäller, om nam-
net Sp. ramosum Huds. skall bibehallas, eller, sasom
Beichenbach, Kerner, v. Beck och Ascherson ((Ester.
Bot. Zeit. 1893) önska, ersättas af Sp. erectum L.
Det blir da nödvändigt att i första rummet söka hos
Linné utforska, hvad han afsett med namnet Sp.
erectum.

I ’’Species plantarum” lämnas om Sp. erectum
med undantag för utbredningen inga andra uppgifter
än i ”Flora Suecica”, hvarest (ed. 2) diagnosen ly der
salunda : 831 Sparganium ( erectum ) foliis erectis tri-
angularibus. Fl. lapp. 345. Hort. Cliff. 439. Fi. suec.
770. Sp. plant. 971. Sparganium ramosum Bauh. pin.
15, theatr. 228 — — — — ß Sparganium non ra¬
mosum. Bauh. pin. 15 theatr. 231 — — — — .

Bot. Kot. 189 7.

8

114

Uplandis Träggjan. Habitat in fossis et piscinis fre-
quens 2f..

Minor planta et pedalis frequentissima est; ma¬
xima vero et humanæ altitudinis imprimis Wadstenæ
Ostrogothæ Gotl. 338. Inquirendum itatjue, num etiam
specie différant.

Att Linné bar med Sp. erectum afsett Sp. ra-
mosum och med ß non ramosum Sp. simplex Huds.
ocb glomeratum Læsst. J), hvilka ofta förekomma till-
sammans i Linnés hembygd, synes mig vara lika
otvifvelaktigt, som att han hade en oviss aning om,
att ß var en särskild art. Granska vi nu hans citât,
sa börja tviflen redan vid det första, Fl. lapp. 345
dar det heter ’’Sparganium foliis adsurgentibus trian-
gularibus,” som sâledes skulle âsyf’ta Sp. ramosum
Huds. Han upptager ocksâ i FI. lapp. sasorn syno¬
nym Casp. Bauhins Sp. ramosum. Men nu är det
tyvärr sa, att Sp. ramosum ej finnes i Lappland, men
väl Sp. simplex och Sp. glomeratum, hvilka sâledes
borde afses unde'r citatet ”F1. lapp. 345” till Sp. erec¬
tum. Att han i Fl. lapp., dar den binominala no-
menklaturen ännu ej var tillämpad, äfven citerar Sp.
minimum Casp. Bauh., synes mig ej vâlla nâgot be-
svär, dâ detta citât saknas i FI. suec. under Sp. erec¬
tum. Om man â ena sidan kan försvara denna oklar-
heten i citaten därmed, att Linné, dâ Fl. lapp. skrefs,
hvarken uppställt nâgon Sp. erectum eller nägon ß
non ramosum, sä mäste man â andra sidan medgifva,
att han dâ kände Bauhins arbete och lika gärna
künde till FI. lapp. 345 hafva citerat ’’non ramosum”
Bauh., som ramosum och minimum, for sâ vidt han
icke velat utesluta ’’non ramosum”. Detta uteslutande
vällar stör förvirring, ty det är, sâsom nyss nämn-
des, just den uteslutne ’’non ramosum” (d. v. s. Sp.
simplex och glomeratum), som förekommer i Lapp-

J) Antagligen äfven uppräta formel af Sp. affine Schnizl.

115

land. Detta citât afser sâledes faktiskt — hvad Linné
än ma bafva menât därmed — var Sp. simplex, som
sâledes skulle blifva synonym med Sp. erectum L.

Han citerar vidare i Fl. suec. sin Gotländska
resa pag. 338 1). Pa det stalle, som kär afses, redo-

gör han för Wadstena, och orden lyda sälunda:

’’Sparganium växte i grafven, som gick omkring slat-
tet, större än man sett honom pä andra stallen i
Sverige. Han var en mans hög, bladen voro 2 tum-
finger breda, lika en stokat 2) med hvas kant pa

ryggen”. Att här afses Sp. ramosum är ju solklart,

och dar växer den ännu i dag i vallgrafvarne kring
den gamla borgen, hvarom jag öfvertygat mig genom
exemplar, godhetsfullt mig tillskickade genom Kollega
Y. A. Engholm. De voro 1,40 meter höga och till-
hörde dels typisk Sp. ramosum dels en f. substerilis
af densamma. Enligt detta citât är sâledes Linnés
Sp. erectum var ramosum.

När Linné skref om Wadstena, var han pä hem-
vägen till Upsala frän sin Oländska och Gotländska
resa. Af hans förväning öfver Wadstena växtens stor-
lek ligger nära till hands att antaga, att andra Stäl¬
len i Sverige, där Sp. erectum ej blir sä stör, hade
förut passerats under resan. Uppgifter, fastän spar-
samma, om Sparganium träffas ocksä pa de föregäende
sidorna i hans arbete öfver denna resa. Sälunda sid.
292, där han afhandlar sitt besök vid ßoma kloster
pä Gotland. Det heter kort och godt här: ”Sparga-
nium stod i vattnet”. I registre t hän visas emellertid
tili 770 (Fl. suec. ed. 1) d. v. s. samma nummer,
som i ed. 2 motsvarar Sp. erectum, men arten kallas
”Sp. vulgare”. Detta namn blir sâledes ett Linnéanskt
synonym tili Sp. erectum, men, säsom jag strax skall
visa, äfven det användt af Linné bâde för Sp. ramo¬
sum och Sp. simplex. Att det här (sid. 292) äsyftar

1) Tryckfel; bör vara sidan 840 i st. f. 338.

2) Svärds- eller dolkklinga. -

116

Sp. ramosum, framgâr redan däraf, att "Wahlenberg
(Flora suecica ed. 2 pag. 605) citerar ’’Linn. iter gotl.
pag. 340” till sin Sp. ramosum. Da jag emellertid
ville hafva riktigheten af Wahlenbergs citât bekräf-
tad, satte jag mig i förbindelse rned Adjunkt K. Jo¬
hansson i Wisby, som väl f. n. är den säkraste kän-
naren af växternas utbredning pâ Gotland och erhöll
till svar, att Sp. ramosum ännu förekommer pâ den
Linnéanska lokalen vid Foma kloster, att Sp. simplex
ej blifvit af brefskrifvaren sedd där och att Sp. sim¬
plex pâ Gotland i allmänhet är mera sällsynt än Sp.
ramosum. Heit annorlunda är det pâ Öland, där
Linné pâ sin resa iakttog Sparganium vid Böda
(Öländ. och Gotl. resan pag. 137 : ’’Sparganium växte
i pussarna”) och i registre! gaf den samma nummer
och namn som föregäende (770, Sparg. vulgare).
Här är Sp. simplex den allmännaste af de bägge ar-
terna, och Sjöstrand (Calmar läns och Ölands flora
pag. 305) citerar ocksä ”S. vulgare L. Öl. resa 137”
säsom synonym till simplex. I sin öländska och got-
ländska resa har sâledes Linné under Sp. erectum af-
sett än Sp. ramosum, än Sp. simplex.

Hortüs Cliffortianus pag. 439, som ocksâ citeras
i Flora Suec., är föga upplysande. Där upptages
”1. Sparg. f oliis asurgentibus triangularibus”. Säsom
syn. anföras Fl. lapp. 345 och S. ramosum Bauh. Vi-
dare a non ramosum och ß minimum Bauh. Angä-
ende utbredningen uppgifves: crescit in cœnosis et
juxta aquas vulgaris per Europam. Icke heller frän
detta arbete kan nägot stöd hämtas för den äsigten,
att Linné med Sp. erectum afsett Sp. ramosum.

Dä, säsom af föregäende utredning synes, Linnés
skrifter ej pâ nägot sätt berättiga oss att gifva nam-
net Sp. erectum ät Sp. ramosum med uteslutande af
Sp. simplex, hafva vi atfc tillse, huruvida de äldre
post-Linnéanska auktorerna sä enhälligt hafva användt
Sp. erectum säsom namn pâ Sp. ramosum Huds., att

117

detta kan gifva oss skäl att âterupptaga det Linné-
anska namnet och lata Hudsons falla. Wahlenberg,
den äldste af Linnés svenska epigoner, ntgaf sin Flora
lapponica 18 12, saledes 34 âr efter Linnés död,
och har i Lappland icke anträffat Linnés Sp. erectum ,
hvilket framgar af följande yttrande (1. c. pag. 222)
om denna art: 77gramen illud a Lapponia longe abest,
vixque supra Medelpadiam occurrit77. Hvad han af-
säg med Sp. erectum L. framgar saväl ur hans Flora
Upsaliensis som ur hans Flora suecica, i hvilka arbe-
ten han till dessa namn citerar bade Linnés Fl. suec.
831 och ”Sp. plant, ed. 4 Willd. p. 199 Sp. simplex’7.
För honom är saledes Linnés typiske Sp. erectum
liktydig med Sp. simplex, medan han ater begagnar
namnet Sp. raraosum i samma bemärkelse som Hud¬
son och därtill citerar ”Sp. erectum maximum L. Fl.
suec. 831”, därmed tillkännagifvande, att enligt hans
tanke Linné ansett Sp. ramosum säsom en varietet tili
Sp. erectum. Äfven Fries använder (Fl. scan. p. 180)
namnet Sp. erectum L. för Sp. simplex; senare (Summa
veg. 1845) och tidigare (Fl. Hall. 1817) skrifver han
Sp. simplex i stallet.

Willdenow, som är 1805 utgaf sin upplaga af
Linnés species plantarum, upptager (del IV pag. 199)
Sp. ramosum säsom art och Sp. simplex säsom under-
art (dock under särskildt nummer). Till den förre
citeras Smith Fl. Brit. samt Linnés Sp. erectum sp.
pl. 1378; Fl. suec. 770, 831; Hort. Cliff. 439. Di¬
agnosen lyder: ’’foliis basi triquetris, lateribus conca-
vis, pedunculo commun! racemoso, stigmate lineari,”
och Linnés anmärkning om Wadstena-Sparganium an-
föres i följande ordalag: ’’maxima indi vidua vidi Wad-
stenæ, altitudine fere humana”. Till den senare (Sp.
simplex) citeras Smith Fl. Brit., Linnés Sp. erectum
ß. sp. pl. 1378 och fl. lapp. 345. Diagnosen lyder:
’’foliis triquetris, lateralibus 1) planis, pedunculo com-

*) Skall väl vara ’’lateribus”?.

118

muni simplici, stigmate lineari”. Han anser sâledes,
att namnet Sp. erectum L. omfattar bagge arterna
och vill icke använda det sâsom artnamn för nâgon
af dem. J. D. Leers (Fl. Herbornensis ed. II Ber¬
lin 1789 pag. 209) upptager sâsom art Sparganium
erectum foliis erectis triquetris Linn. Sp. 1378 (Hall.
1303). I diagnosen upplyses bland annat: ”spica sim¬
plici et rarnosa variât”. Den bifogade bilden (Tab.
XIII Hg. 11) är en Sp. ramosum, hvad frukten be-
träffar närmast öfverensstämmande med den af mig
kallade var. microcarpa. À. von Haller (Hist. Stirp.
indig. Helv. 1768) upptager pä det af Leers äsyftade
stället sâsom n:o 1303 ”Sparganium caule foliisque
erectis”, delar den i a ramosum och ß non ramo¬
sum samt citerar för bägge Linnés Sparganium foliis
erectis triquetris Sp. plant 1378. Beskrifningen är
mest afpassad etter Sparg. ramosum. Angaende blom-
ställningen skrifver han: ex sinu foliorum superiorum
pediculi angulosi et index i, nudi, ramosi in a , non

ramosi in ß , plures in a — — — - . Leers

och Haller sammanslâ säledes Sp. ramosum och sim¬
plex till en art, för hvilken Leers använder Linnés
namn Sp. erectum, medan Haller lâter den vara utan
namn. Curtis, Ehrhart och i allmänhet de senare
floristerna följa Hudson och delà Linnés Sp. erec¬
tum pä tvâ arter, Sp. ramosum Huds. och Sp. sim¬
plex Huds.

Dâ sâlunda de post-Linnéanska författarne lika
litet som Linné bestämdt utmärkt nâgon af de tvâ
arterna sâsom Sp. erectum , sakna vi hvarje anledning
att âterupptaga detta namn, anseende, att, om det
skulle ske, man blott vâllar en alldeles obehöflig
konfusion inorn nomenklaturen. Vi skrifva sâledes Sp.
ramosum Huds. och Sp. simplex Huds.

Sp. ramosum Huds.

I min bearbetning af detta slägte âr 1889 för
12 uppl. af Hartmans Handbok i Skandinaviens flora

119

upptager jag Beebys Sp. neglectum sâsom underart;
att jag ej ansâg mig böra erkänna den sâsom art,
berodde därpä, att jag funnit en form, npptagen sâ¬
som /. microcarpa , hvilken stod tili sina vigtigaste
karakterer midt emellan Sp. ramosum och Sp. neg¬
lectum. Dä kände jag denna form endast frân nägra
lokaler i Medelpad och pa Gotland. Sp. neglectum
var mig ännu icke bekant frân Sverige. Forst efter
min flyttning tili Skäne samma ar künde jag konsta-
tera Sp. neglectum sâsom svensk, sedan jag insamlat
den i ett par föga fertila exemplar frân ett bäckdrag
vid Charlottenlund, väster om Ystad. Steriliteten
och det tidiga stadium, i hvilket dessa exemplar be-
funno sig vid insamlingen (medio af augusti) gjorde
emellertid, att jag ville invänta grundligare iaktta-
gelser före publicerandet af mitt fynd. Aren gingo,
och först är 1895, dä jag anträffade en liknande
Sparganium vid Grönhult, ej längt frân Gyllebo i
Östra Skäne, kom jag att tänka pä fyndet vid Char¬
lottenlund, och sistliden höst — efter ett besök af
Professor Ascherson och Dr. Gräbner frân Berlin —
beslöt jag att med all var egna uppmärksamhet ät
vâra former af Sp. ramosum. Dels genom egna ex-
kursioner i Skäne dels genom välvillig hjelp af ett
stört antal botanister i olika delar af värt land har
jag blifvit i tillfälle att granska ett ganska rikt lef-
vande material af dessa växter. Under sysselsätt-
ningen harmed far jag i (Esterr. Bot. Zeitschrift se,
att Prof. Celakovsky i Prag samtidigt studerat ’'Die
ramosen Sparganien Böhmens”, att han med bibehäl-
lande af arterna Sp. ramosum Huds. och neglectum
Beeby uppställt min /. microcarpa sâsom en tredje
sjelfständig art samt att han ej mindre namngifvit en
ny varietet af Sp. neglectum, v. oocarpum , än uppde-
lat Sp. ramosum Huds. i en a platycarpa och en ß
conocarpa. Innan vi öfverga tili granskningen af
dessa Sparganiers arträtt, synes det oss lämpligt att

120

i en tabell ställa vid sidan af hvarandra de af Cela-
kovsky uppgifna karaktererna.

neglectum

rotblad: 1,5 m. länga,
1 Va“3 cm. breda, sli-
dans “lufthäl“ ej högre
än sin bredd: i skifvan
1 lager lufthâl, i kilen
4; rännan pä öfre sidan
nâr langt mot bladets
spets; afsmalna jämt tili
spets.

stjälk : i inflorescensen
kantig eller farad.
lianblomställning :
axel stärkt sammant-
ryckt och färad, blom-
fästena utskjutande likt
grenar pä ett hjorthorn
J'-hufvud 12—20 pä
hvarje gren.

h onhvfvu d : 3 — 2 — 1
pä hvarje gren.

honfjäll: 1-nerviga,
frän basen afsmalnande,
men sedan utvidgade
tili en bredt hinnkantad
spets, framskjutande ur
hufvudet.

marke: linealt-lancett-
likt, 2—3 mm.

frukt: längsprötad, 10
—11 mm. läng, aflängt
oval, öfre hälften fri.
tili sist lädergul eller
ijusbrun; den ovala öf-
verdelen tvärt. öfvergä-
ende tili spröt; basaldel
föga skrumpnadf ytter-
lager fincelligt hvitt;
sten i genomsnitt rund,
svagt kantig.

ramosum

: —2 m. länga, 1V2—
2 cm. breda, slidans luft¬
hâl dubbelt sä höga som
breda; i kilen 4 lager
lufthâl; bladens under-
^idor konkava; rännan
kort; jämnbreda nära tili
spetsen, därefter tvärt
sammandragna.

: i infl. kantig 1. färad.

= neglectum ; blom-
fästen nägot utskjutan¬
de; ç?-hufvud 12—20 pä
hvarje gren.

: 4—1 pä hvarje gren.

: 3 - 4 nervi ga, n. jämn¬
breda, utan 1. med mkt
smal hinnkant, ej ut¬
skjutande ur frukthuf-
vudet.

: vid basen afrundadt,
3—4 mm.

: kortsprötad, 9—10
mm. läng. 6 mm. i dia¬
meter, Vs fri, öfre del g.
skarpa, horizontala kan-
ter skild trän den nedre
hoppresade delen; mörk-
brun 1. svart; basal¬
del stärkt skrumpen;
ytterlager mera grofcel-
ligt, smutsigt hvitt; sten
skarpkantig. g. större
häl, skild Iran ytterlag-
ret.

microccirpum
: —1,20 m. länga, 1 —
IVa cm. breda; under-
sidor plana; räuna kort;
kil mindre skarp; 3—4
lager lufthâl or.

: i infl. rund 1. svagt
kantig.

: axel kortare; blom-
fästen föga utbildade;
J'-hufvud 5—12 pâ hvarje
gren.

: 3—1 pä hvarje gren.

: 3-nerviga, smala, upp-
till utvidgade, utan hinn¬
kant, obetydligt utskju¬
tande.

: linealt, 1V2— ^ 2 mm.

: längsprötad, smal, 8
—10 mm. läng, 3—4 mm.
bred, omvändt pyramid-
formig, V2-V3 fri, g. af-
rundade kanter skild
frän öfre delen; ljusare
eller mörkare brun; öf-
verdel oval eller lancett-
likt äggformig; under-
del skrumpen; ytterlager
svampigt. stormaskigt;
sten mindre skarpkan¬
tig, genom större hälor
skild frän ytterlagret.

Hvad först beträffar slidornas celler (’’Lufthöhlen”)
har jag ej knnnat finna nagon konstant olikhet mel-
lan dem. Sasom synes af figurerna, äro dessa celler
i allmänhet lägre och bredare hos neglectum (n 1)

121

än hos ramosum (r 1), men hos bägge förekomma
celler af olika dimensioner tili och med i samma rad;
vidare äro cellerna i de rader, som ligga närmast sli-
dans köl bredare än i dem, som ligga längs kanten; hos
microcarpum äro naturligtvis cellerna liksom växtens
alla vegetativa organ mindre, än hos de andra bägge.
Jämför man mina bilder med Celakovskys, finner
man, att de ej füllt öfverensstämma, hvarför jag tror,
att slidornas cellväfnad är mycket beroende pä de
lokala förhällanden, under hvilka växten lefver. Sli-
dan är hos ramosum trindryggad, tjock, hos neglec-
tum och microcarpum hvassryggad, tunn ; dess yttersidor
äro hos ramosum plana eller oftare konvexa (r 2),
hos neglectnm (n 2) och typisk microcarpum (m 2) kon-
kava, men hos former frân Wenersborg och Rynge
(Sk. v. om Ystad), hvilka med afseende pä frukten äro
att räkna tili microcarpum, plana. Skifvan, tagen
nagra cm. ofvan slidans slut, är i tvärsnitt hos ra¬
mosum nästan rent triangulär med en svag fara pa
insidan (r 3), hos neglectum nästan plan med stark
köl (n 3), hos microcarpum (m 3) triangulär men med
skarpare framträdande köl än hos ramosum. Dessa
olikheter nivelleras emellertid, sä att man närmare
spetsen kan fa alldeles lika tvärsnitt af alla tre for-
merna. Yi meddela här figurer endast af de mest
olika, nämligen ramosum (r 4) och neglectum (n 4).
Cellerna äro större och väfnaden lösare hos ramosum
än hos neglectum, hvarför bladen blifva betydligt
styfvare och fastare hos den senare än hos den förre;
microcarpum är i dessa hänseende intermediär. Bla¬
dens färg gifver inga karaktärer; hos neglectum frân
Rynge och Grönhult äro bladen utprägladt ljusgröna,
medan den vid Charlottenlund har mörkgröna, glau-
cescenta blad; ramosum har i allmänhet rent mörk¬
gröna blad, exemplaren frân Svarte och Wadstena hade
dem ljusgröna, hvilket i reglen inträffar pä torrare
lokaler, microcarpum har i Medelpad och pä Gotland

122

ljusgröna blad, men vid Landskrona har insamlats
en form med rent mörkgröna sadana. Sasom redan
Celakovsky anmärkt, utgör ej stödbladens läge (upp-
rätta eller hängande) nagon karaktär mellan neglec-
tum och ramosum. Bladen äro i allmänhet tvärt till-
spetsade med afrundad spets hos ramosum och micro¬
carpum, längsamt afsmalnande tili en af en vinkel
begränsad spets hos neglectum, men detta är längt
ifrän konstant. Kölen gar of'tare ut i bladspetsen
hos neglectum och microcarpum än hos ramosum,
men äfven härutinnan rader stör vexling. Lika litet
som det lyckas att afvinna bladen nagra artkaraktä-
rer, är det möjligt att hämta sadana Iran inflorescen-
sen; dess hufvudaxel är trind, kantig eller farad hos
alla tre, och grenarna äro mer 1. mindre hoptryckta
och vridna hos dem alla; hanhufvudenas fästen äro
visserligen i allmänhet längre och mera utspringande
hos neglectum än hos de öfriga, och jag trödde i
början, att jag skulle kunna formulera en artskilnad
sâlunda: ”hos neglectum 1 mm. utskjutande, hos ra¬
mosum och microcarpum 0,5 mm. utskjutande”, men
snart visade det sig, att ett par exemplar neglectum
frân Rynge hade dem 0,5 mm. länga och att de fiesta
endast nadde ett maximum af s|4 mm., medan ramo¬
sum frân Kristianstad pralade med dylika utskott pa
3/4 mm., och microcarpum i allmänhet hade dem 0,5
mm. Atersta saledes frukterna, kalkfjällen och mär-
kena! Hvad de första beträffar, vill jag genast och
gärna medgifva, att det aldrig möter svarighet att
pa väl utvecklade hufvud i torkadt och moget till-
stand skilja ramosum frân neglectum, men lika visst
är, att man ofta har mycket svârt att pä den väx-
ande plantan ätskilja dem. När jag först säg oocar-
pum, insamlade jag den i tanke, att den var en hy¬
brid mellan ramosum och neglectum. Lefvande exem¬
plar frân Strengnäs och Bornholm bestämde jag utan
tvekan tili neglectum, men när frukterna torkat, an-

123

gâfvo de i bägge fallen microcarpum, andra dylika
missräkningar att förtiga ! Och när de fiesta frukterna
i hufvudet felslâ, sâsom ofta hander, blifva de fâ,
som ntbilda sig — dylika felslagningar har jag ej
observerat hos microcarpum — tjocka och kullriga
saväl hos ramosum som hos neglectum och erhâlla i
bägge fallen de karakterer, som utmärka v. oocarpum
Cel. 1), och lika svart som det är att skilja de substerila
formerna af ramosum och neglectum, lika svärt är
det att draga en gräns mellan frukter af microcar¬
pum och ramosum v. conocarpum Cel. Sant är, att
kalkfjälien sticka fram mellan frukterna hos neglec¬
tum, men äro dolda hos ramosum, hvilket ju är na-
turligt, da frukten hos den förre afrundar sig vid
sin midt och därigenom blottar kalkfjälien, medan
hos ramosum afplattningen blott omfattar fruktens
öfre tredjedel och saledes ej lämnar kalkfjälien till¬
fälle att visa sig, men för det första gäller detta icke
oocarpumformerna af neglectum, för det andra är mi¬
crocarpum i detta hänseende fullständigt intermediär.
Dessa kalkfjälls (i honblommorna) form lämna enligt
Celakovsky goda karakterer. Enligt honom äro de
hos neglectum en-nerviga, frän basen afsmalnande,
men sedan utvidgade tili en bredt hinnkantad spets
och framskjuta ur frukthufvudet ; hos ramosum 3 — 4
nerviga, n. jämnbreda, utan eller med mycket smal
hinnkant, ej utskjutande ur frukthufvudet; hos mi¬
crocarpum 3-nerviga, smala, upptill utvidgade, utan
hinnkant, obetydligt utskjutande. Celakovsky har
aftecknat ett fjäll tili hvarje ”art”, och heit visst
kunna alldeles lika fjäll uppletas, sa att hans bilder
äro füllt korrekta, men svarigheten bestär däri, att
hvarje blomma har kalkijäll af olika form. Vanligen

*) Vid Charlottenlund var den genom sina i slutet af Septem¬
ber ännu gröna frukter mycket olik Sp. neglectum ; vid Rynge
och Rörum hade frukterna samma färg (vid samma tidpunkt) som
dar växande neglectum d. v. s. gul eller gulbrun.

124

höra 5 fjäll till hvarje honblomma; af dessa sitta tre
i en inre krans och de tva äro ställda utanför sasom
förblad. Understundom finnes endast ett förblad och
Ijällens antal blifver da 4; äfven inträffar, att kalk¬
fjällen äro 4 och förbladen 2, sa att 6 fjäll tillhöra
en blomma. Förbladen äro i allmänhet (n 5, r 5,
m 5) hos alla tre langskaftade med tradsmalt skaft
och tvärt afsatt, triangulär eller rundad skifva, me-
dan kalkfjällen hos ramosum (r 6) och neglectum (n 6)
äro mera jämbreda, men hos microcarpum (m 6) nästan
oftare langskaftade än jämbreda. Hos microcarpum
har jag (i olikhet med Celakovsky) nästan alltid fun-
nit en smal kringlöpande hinnkant pa saväl förblad
som kalkfjäll, hos neglectum oftast en bred kringlö¬
pande hinnkant och hos ramosum ofta en upptill
afbruten, saledes blott längs fjällets sidor utbildad
hinnkant. Ofta saknas hinnkant heit och hallet
hos ramosum, men befinnes understundom heit kring¬
löpande (r 6.b). De synliga nervernas antal växlar hos
alla tre mellan 1 och 4. Celakovsky uppgifver äf¬
ven här, sasom ofvan nämnts,att neglectum skulle
hafva en-nerviga fjäll; jag har emellertid iakttagit
ända tili 4 nerver hos de bredare och ljusare fjällen.
Klart är, att pa de stärkt brunfärgade fjällen ner verna
framträda mindre tydligt än pa de svagare färgade ;
äro fjällen därjämte smala, reduceras nervernas antal
tili tre eller en. Yi nödgas saledes fränkänna äfven
kalkfjällen sadana olikheter, som fordras för att pa
dem grunda artskilnad.

Nu nagra ord om frukterna. För att lämna en
föreställning om deras vexlande yttre form har jag
ur samma ramosumhufvud afbildat en frisk, ännu grön,
men füllt utbildad (r 7); tva mogna, füllt utbildade,
men torra, den ena (r 8), typisk med platt tak, den an-
dra (r 9) med upphöjdt, men skarpkantigt (v. cono-
carpa) tak; en nâgot förträngd (r 11) och i följd
däraf längre och smalare frukt med Itupol- formigt tak

125

och en outvecklad (r 12). Den füllt utvecklade fri-
ska frukten af oocarpum synes pa fig. 00 1 och den
torra pa 00 2, den senare icke olik r 9; en nâgot
förträngd är 00 3, hvilken är alldeles lik r 11; ty-
pisk frisk neglectum är afbildad sâsom n 7, torr sâ¬
som n 9, förträngd ser den ut som n 8, och afviker sa-
ledes föga frân de förut afbildade, förträngda fruk-
terna; frisk microcarpum är afbildad sasom m 7, tor-
kad ser den alldeles ut sâsom r 11, d. v. s. taket
blir kupolformigt. Vid genomsnitt strax under takets
början af den torra frukten hos ramosum (r 13) sön-
derfaller det smala pericarpiets kärl och cellväfnad all¬
deles, sä att rummet mellan epidermis (e) och stenen
(b) är nästan tomt, d. v. s. ser ut sâsom en enda la-
kun, här och där öfverkorsad af en brüsten cellvägg;
stenens ribbor äro laga och kullriga. Hos neglectum
(n 10) är pericarpiet bredt, fincelligt och persistent,
och kärlen synas tydligt mellan stenens ribbor, som
äro höga och spetsiga; hos oocarpum är pericarpiet
smalt; microcarpum (m 10) bildar öf vergangen mellan
ramos. och ngl., pericarpiets yttre lager sönderfaller,
men det inre persisterar, sä att saväl kärl som celler
synas mellan och utom stenens ribbor, som mera likna
ramosum än neglectum. Om märkena kan jag ej
yttra mig med bestämdhet, da jag ej studerat blom-
mande individ; att döma efter frukterna, där de
kvarsitta efter befruktningen och under fröredningen,
vexla de mycket tili sin längd. De torra frukternas
färg varierar mycket. Hos ramosum äro de i all-
mänhet bruna med svart tak, men kunna ocksa an-
taga en rent askgrâ färg pâ bade tak och sidor; hos
neglectum fran Rynge äro de nästan rent gula, frân
Grönhult gulbruna, fran Charlottenlund mörkbruna,
frân Helsinborg askgrâ ; hos microcarpum frân den ty-
piska lokalen i Medelpad äro de gulbruna, frân syd-
ligare trakter oftare mörkbruna. Icke heller fruk-

126

terna gifva sâledes stöd for att uppfatta dessa Spar-
ganier sasom skilda arter.

Fran mossar i Balkäkra, vaster om Ystad, gar
en liten back genom bördiga âkrar i sydlig riktning
ned till Östersjön och korsar vagen mellan Charlot-
tenlunds järnvägsstation och herresäte. Söder om bron
är bäcken mycket rik pa Sparganier. Under en lang
sträcka ntgjordes sistliden höst dessa af särdeles hög-
vnxen, fertil, mörkbladig Sp. neglectum, men längre
söderut pätraffade man en füllt ut lika lang sträcka
tätt bevuxen med fullständigt sterila, men manshöga,
likaledes mörkbladiga stand, antagligen af neglectnm;
endast pa ett stalle, dar man i bäcken lagt nägra
större stenar för att tjäna som öfvergängsplats, funnos
i heia detta bestand tva fertila individ, men dessa
voro alldeles tydlig ljusbladig, lägväxt microcarpum.
Sedan det sterila beständet tagit slut, gär bäcken ge¬
nom en skogsdunge och sparganierna tyckas försvunna.
Närmare utloppet träffade jag dock först tva micro-
carpum-individ och sedan ett nytt beständ. Detta
var mycket glest och bestod af oocarpum, blandad
med ren ramosum och Here sterila, obestämbara indi¬
vid. Den omständigheten, att de sterila exemplaren
äro sä föga karakteristiska, tyder pâ en degeneration,
och jag erinrar mig osökt härvid Lektor Alb. Nils¬
sons iakttagelser frän sjön Täkern i Ostergötland (Se
Tidskrift för Skogshushällning 1896, pag. 207 ”Om
örtrika barrskogar”), där Sparganium ramosum säges
”arbeta pa sin egen undergäng”. Lekt. N. har där
sett, hum Sparganium-beständen, medan de äro unga,
utmärka sig för en allmän frodighet och fertilitet, men
sedan de tillvuxit i kanterna och utbredt sig öfver
större y tor i sjön, i midten blifva mindre frodiga och
sterila, glesna samt tili sist dö bort, sä att man kan
finna ”ruggar af ända tili 50 meter i genomskärning,
hvilka äro bildade af ett endast meterbredt Sparganium-
bälte, under det Sparganium saknas fullständigt innanför

127

detta bälte”, eller med andra ord, Sp. ramosum har
här — för att använda ett af mig pä Bubus-slägtet
tillämpadt uttryck — inträdt i ett senilt svaghets-
tillstând1). Det synes mig alls icke otänkbart, att
alla de till sina karakterer vacklande mellanformerna
mellan Sp. ramosum ocb *neglectum saväl i Charlot-
tenlundsbäcken som annorstädes äro dylika senila for¬
mer — de utmärka sig ju i allmänhet genom steri-
litet, substerilitet (y. oocarpum och den analoga for¬
men af ramosum) eller därigenom, att växtens hela
vegetativa system blir svagare och dess frukter, ehuru
inga felslagna bland dem finnas, dock ej binna den
utveckling, som kännetecknar ramosum och *neglec-
tum, utan stanna pâ en lägre grad af utbildning.
En sa beskaffad form var det, som jag kallade /.
microcarpa , men kände dâ ej, att den var utbredd
öfver en stor del af Europa. Det är a ena sidan
sant, att en sâdan utbredning kan tala for ;;en viss
grad af systematisk själfständighet”, men a andra
sidan synes mig utbredningen i Böhmen, att döma
efter Celakovskys förut citerade afhandling, tyda pâ
liknande förhallanden som här i Sverige, eller att
ramosum och *neglectum i typiskt fertilt tillstând
äro mindre vanliga än de atypiska, substerila, ste-
rila och microcarpa formerna d. v. s. äfven där
hâlla ramosum och *neglectum pâ att öfvergä i seni-
litetstillstând, och deb skulle icke förvana mig — med
tanke pâ den klimatologiskt sedt torra period, hvari
vära dagars vegetation lefver — om med sjöarnes
intorkande, flodernas igensvämmande, mossarnes utdik-
ning och den allmänna vattenminskningen, i sin tur

1) I Öfversigt af K. Y. A:s Förhandl. 1887 n:olO pag. 686: ”Äro
jordman och klimat lämpliga, nâr en bnske redan tredje aret den
culmen, som utmärker sig genom de för arten utmärkande känne-
tecknens fixering och kan sedan i mycket lang tid vegetera i detta
typiska tillstând. Men när jorden blifvit utsugen eller skyddande
buskage borthngget, försvagas han, en senilitet inträder. i hvilken
han är atypisk, ofta äfven mindre fertil, och den tid, under hvil¬
ken seniliteten varar, är ofta mycket lang”.

128

äfven vâra djupvattenväxter komma atfc visa liknande
företeelser som Sparganium. Vi fa nämligen erinra
oss, att Sp. ramosum ej älskar djupt vatten, utan
halier sig tili stränder och grundt vatten och saledes
tillhör de arter, som först träffas af vattennivans
sänkning. Och det vore väl märkligt, om nagon
växt skulle vara totalt känslolös för dylika förändrin-
gar i sina lifsvilkor.

Det âterstâr mig nu att, sä godt sig göra lä-
ter, lämna korta diagnoser af hithörande former och
att angifva de svenska lokaler, fran hvilka jag sett
lefvande växter med bestämbar frukt, hvarvid jag
ber att fa framföra min stora tacksamhet tili alla
dem, som genom att tili mig insända fruktexemplar
gjort det möjligt att lämna uppgifter — visserligen
sparsamma, men ingalunda betydelselösa — angäende
dessa växters utbredning i vart land.

Sparganium ramosum Huds. — slidor af lös, stor-
cellig väfnad, vanligen trindryggade ; bladskifva omedel-
bart ofvan slidans slut triangulär; frukt omvändt py-
ramidlik, vidast nära spetsen, skarpkantig medskrumpna
sidor, dess öfre del platt eller lagt takformig, i friskt
tillstand mörkgrön med grönt spröt, i torrt brun med
svartnande tak; spröt *|3 — *|4 af fruktens längd.

Skane , Kisebäcken, Oja mosse, Bjäresjö, Svarte
(0. Wijkström), Oharlottenlund, Orup, Fylan, allt i
närheten af Ystad; Kristianstad (L. J. Wahlstedt).
Smaland , Kalmar vid Bärga (K. F. Düsen); Öland ,
Hornsjön (0. Kordstedt). Oster götland , Wadstena (V.
A. Engholm) Södermanland , Strengnäs (E. Köhler).

/. substerilis — endast fa frukter utbildade, dessa
runda och tjocka. Wadstena (Engholm).

/. conocarpa Cel. — tak högt ; öfvergar utan
gräns i v. microcarpa. Stockholm, Lidingö (W. Net-
zel).

var. microcarpa Neuman — en lagväxt mellan-
form mellan hufvudarten och följande underart. Fruk-

129

ter sammantryckta och skrumpna, vidast nagot nedom
speisen; tak kupolformigt ; spröt V — */2 fruktens

längd.

SJcäne , Öja mosse, Bjäresjö, Folkestorp, Rynge,
Fylan, Petersborg, Smedstorp, allt i närheten af
Ystad; Tjördala n. Simrishamn; Landskrona (Neyan-
der); Hör. Smäland , Jönköping, en djupvattensform
med flytande blad, /. fluctuans (C. 0. von Porat).
Öland , Färjestaden (K. F. Düsen) ; Gotland , Yibble
(K. Johansson), Klintehamu. Vaster gölland , Rabäck,
Wenersborg (A. S. Trol ander). Bohuslän , Skaftölan-
det (S. Almqvist). Nerike, Örebro, Lillân (Hamnström);
vid Örebro finnes äfven en f. ad neglectum vergens (G.
Adlerz). Stockholm (W. Netzel) ; Upland , Märsta (Aulin).
IM singlcmd , Hudiksvall (C. O. Schlyter). Medelpad ,
Wattjom. Dessutom pa Bornholm i Danmark.

Subspec. neglectum Beeby — slidor af fast sma-
cellig väfnad, vanligen hvassryggade ; skifva omedel-
bart ofvan slidans slut n. platt med en tara pâ öfre
och en hög köl pâ undre sidan ; frukter aflangt ovala,
vidast vid midien, rundadt kantiga med nästan släta
sidor; deras öfre del rundadt tillspetsad; i friskt till-
stând gula eller brunaktiga med grönt spröt, i torrt
gula, brima eller gra med svart spröt; dessa lj2 — 2|3
af fruktens längd.

Skäne , Charlottenlund, Bjäresjö, Krageholm, R}Tnge,
allt nära Ystad; Grönhult och Rörum i Simrishamns-
trakten; Palsjö vid Helsingborg (E. Vetterhall). $ö-
dermanland ; Vingaker, ej füllt typisk (Torssander).

/. oocarpa Cel. — endast fa frukter utbildade,
dessa runda och tjocka. Skäne. Charlottenlund, Rynge,
Rörum .

Förklaring tili figurerna:

r. betj^der ramosum , n. neglectum , m. microcarpum.

1. längdsnitt, tangential! genom slidaD, naturl. storlek;
k = slidans köl.

2. tvärsnitt genom slidan, 7 à 8 cm. ofvan dess bas; „

9

Bot. Not. 1891.

130

3. tvärsnitt genom skifvan, strax ofvan slid ans slut; na¬
turlig storlek.

4. „ „ ,, 42 cm. högt; naturlig storlek.

5. förblad; r 5 i nat. storlek, de öfriga nagot förstorade.

6. kalkfjäll; r 6.b i nat. storlek, de öfriga nagot förstorade.

7. frukt i friskt tillständ, mögen, naturlig storlek.
r 8 och r 9, n 9 torra mogna frukter, „ „

n 8, r 11, torra, ej typiskt utbildade frukter; nat. st.
r 12 förkrympt frukt; naturlig storlek.
r 13 tvärsnitt genom frukten strax under taket; e epi¬
dermis, b sten, g frö; nagot förstoradt.

n 10 tvärsnitt genom frukten strax under taket; e epi¬
dermis, b sten, g frö; nagot förstoradt.

m 10 tvärsnitt genom frukten strax under taket; e epi¬
dermis, g frö; nâgot förstoradt.

00 1, 2, 3 frukter af oocarpum, naturlig storlek.

131

Sötvattensalger frân Kamerun.

Af 0. Nordstedt.

Da algfloran i den tropiska delen af Afrika är föga
känd, sa har jag gjort en sammanställning af de arter, som
tagits i Kamerun af dr R. Jungner 1890—91 och af ingeniör
P. Düsen 1891 — 92, oaktadt artantalet är obetydligt och jag
sjelf bestämt endast ett par af arterna. Prof. Chr. Flahault
har bestämt heteroeysteæ och M. Gomont homocysteæ af
de blägröna algerna, samt P. Hariot Phycopeltis och Chi oo-
lepus, hvilka hrr jag härmed far tacka för deras besvär.

Att döma af denna förteckning äro sötvattensalgerna i
Kamerun ytterst fataliga, men framtida undersökningar pa
lämpliga ställen komma säkerligen att betydligt öka artantalet.

Förutom nedan uppräknade sötvattensalger har Jungnfr
äfven tagit ett par arter i bräckt vatten: Chœtomorplia Li¬
num i Rhizophora-kärr vid Ekundu (Wittr, et Nordst. Alg.
Exs. n:o 1049) samt Bostrychia periclados och Caienella
Opuntia vid Bibundi (för hvilkas bestämning jag har att
tacka prof. J. G. Agardh). — J. == Jungner. D. = Düsen.

Oedogonium sp. Buea, 2426 metr. I). En obestämbar
art, dâ endast ett par oogonier en gang sagos, men inga sa-
dane sedan âterfunnos.

Hormiscia suhtilis (Kütz.) De Toni. I ett dike, der un¬
der regntiden nästan stillastäende vatten finnes, juli— sept.,
(utan närmare angifven lokal, förmodligen Buea). J.

(xloeotila mucosa (Mert.?) Kütz. tab. phyc. III t. 32
f. IX. Pa Ficus, utan angifven lokal (Buea?) J.

ChroolepilS. Det finnes flere skäl för att slägtnamnet
Trentepohlia ej fär föredragas framför Chroolepus, ss. äfven
Hariot visât.

Chr. aureus (L.) Ag. Bibundi och Buea, pä blad och
trädstammar. J.

— f. abietina (Trentepohlia abietina (Flotow) Wille).
Buea, 3000 fots höjd ö. h., pa trädstammar. J.

— v. polycarpja (Nees et Mont.) Har. Pa träd vid Bi¬
bundi. J. — Ekundu, Etome (230 metr.), Buea, (1050 metr.). J.

Chr. etongatus Zell. Pa blad vid Bonge. D.

Ckr. pleiocarpus (Nordst.) Nordst. Cap Debunscha, pa
trädstammar. J. — Sasom jag i Botaniska Notiser 1891 (och i
La Nuova Notarisia 1891) visât, kan jag ej godkänna äterupp-
tagandet af artnamnet i Conferva arborum Ag. 1824 (eller
Coenogonium confervou/es Nyl. 1859) för denna art, livadan
jag här använder det af mig, men ej det af Hariot, gifna
artnamnet.

132

Chr. Dustnii Har. (Trentepohl ia Dusenii Hariot in
Wittr. eb Nordst. Alg. Exs. n:o 1063). Bonge. I).

Phycopeltis arundinaeca (Mont.) De Toni. Bibundi, pâ
blad af Teobroma Cacao. J.

Stigeoclonilllll amoenum Kütz. f. Cellulæ non vel pa-
rum inflatæ, cell, infer. 22 (28) 33—44 ju, cell. med. 16—18
48—64 fix, ram. 7 — 12 8—24 jit, Bibundi. J.

Zyglieina immer sum (Hass ) Wittr. Gotl. o. Ölands. sötv.
alg. i K. Sv. Yet. Akad. Handl. Bd. 1 n:o 1 p. 46 (Tyn da-
ride» immersa Hass. Obs. on Moug., 1843, p. 188 t. 7
f. 19; non Brit. Freshw. Alg. p. 164 t. 39 f. 3. — Tyndari-
dea conspicua Hass. Brit. Freshw. Alg., 1845, p. 164 t. 39
f. 1 et 2). — Copulatio sæpe lateralis, interdum scaliformis
zygosporis ellipticis mesosporio fusco vel atro violaceo. Crass,
cell. veg. 20 ju, long. 2 — 5 1 /2-pl° major. Crass, zygospor.
24 — 26 fi, long. 34—38 a. — Cap Debunscha, pâ vittrande
lager af vulkanisk tuff i regntiden Maj— Nov. J. — Crass,
cell. veg. 22 ju. Crass, zygosp. 33 ju, long. 39 jll Bibundi, pâ
stigar. J.

Closterium Lunula Elirenb. forma. 1 vattenpölar pä
gatorna i Viktoria. D. (Wittr. et Nordst. Alg. Exs. n:o 1137,
der beskrifning pâ formen gifves).

Scytonema Millei Born. Bibundi, pâ lava. J.

Sc. (juyancnse (Mont.) Born, et FI. Cap Debunsclia, pâ
trädens rötter, och Bibundi. J. — Viktoria, pâ jord pâ ön
Mandoleh. D.

Sc. jaranieum (Kütz.) Born. I en regnbäck mellan Bi¬
bundi ocli Isowe; Cap Debunsclia, Bibundi, i spetsen af bla¬
den pâ Teobroma Cacao. J. — Viktoria, pä multnande trä. I).

Sc. occllatnm Lyngb. Cap Debunsclia, pâ Eriodendron
anfractus och andra träd. J.

Sc. tolypotrichoides Kütz. Bergvägg vid Kellefloden, 360
m. öfver hafvet. J).

Hassallia byssoidea (Berk.) Hass. Viktoria, pâ brader. I).

Nostoc. Smärre obestâmbara ex. Cap Debunscha. J. —
Viktoria. J).

Aliabæiia sp. Bibundi. J.

Porpliyrosiplioil Notarisii (Menegli.) Kütz. Bibundi
ocli Cap Debunscha, pä trädens rötter. J.

Microcoleus spec, mancum. Cap Debunscha, pä trädens
rötter. J.

Symploca muscorum (Ag.) Gom. Cap Debunscha, pâ
trädstammar. J. — Bibundi pä fjärilpupp-kolonier och pâ
kullfallna träd. J. (Wittr. et Nordst. Alg. Exs. n:o 1162).

133

Sympl. murälis Kütz. Gângstig nära Bibimdi. J.

Sympl. thermolis (Kütz.) Gom. Ungt stadium. Pâ fjä-
rilpupp-kolonier vid Bibundi. J.

Sympl. (spec. nov.?). Cap Debunscha pâ trädstammar. J.

Lyilgbya ccrugineo-ctcrulca (Kütz.) Gom. Viktoria, pâ
stenar i uttorkade vattenpölar. D.

Phormidium inundatum Kütz. Bibundi, pâ stigar. J.

Pli. Retzii (Ag.) Gom. Viktoria. D.

Öscillatoria proboscidca Gom. Bibundi, pâ öfversväm-
made stigar. J.

Osc. limosa Ag. Bibundi, i elefantspär, ‘2000 fot ö. h. J.

Osc. tenuis Ag. ß tcrgestina (Kütz.) Rab. I en jätte-
gryta i en regnbäck mellan Bibundi ocli Isove. J. (Wittr. et
Nordst. Alg. Exs. n:o 1193).

Osc. brevis Kütz. Viktoria, i vattenpölar. I).

Ose. formosa Bory. Pâ ruttna löf pâ flodbottnen i Bi-
bundi-river. J. (Wittr. et Nordst. Alg. Exs. n:o 1182). — I
en rännil vid andra vattenfallet Batoki i Kelle. 1 ).

Osc. chalybea Mert. Viktoria, i vattenpölar. 1 ).

Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga säll-
skapet i Upsala.

Den 26 mars 1895.

1. D:r A. G. Eliasson framstälde utvecklingen af
frukten hos Crambe hispanica uch Rapistrum rugosum
(Se A. G. Eliasson: Om sekundära anatomiska för-
ändringar inom fanerogamernas florala region. III.
Bi h. till Kongl. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 20.
Afd. III. N:r 5. Stockholm 1894.).

2. Kand. J. A. Z. Brundin förevisade de i bot.
trädgarden odlade representanterna af gruppen Pri -
tnuli nee.

De 9 april 1895.

1. Lektor Carl Lindman höll ett af talrika fo¬
tografier, teekningar och aqvareller illustreradt före-
drag om den resa, han i egenskap af Regnellsk sti¬
pendiât företagit i Brasilien, Argentina och Paraguay
ären 1892 — 94.

Den 23 april 1895.

1. Prof. H. von Post framhöll i ett längre fö-
redrag, att det i vart land finnes en hei mängd hit-

Bot. Not. 1897.

134

tills förbisedda eller mindre beaktade varieteter af
vâra fanerogamer. Sàrskildt uppehöll sig föredragan-
den vid barrträden och uppvisade förmedelst insam-
ladt material, att deras kottar i naturen förete stora
variationer.

2. Amanuensen J. M. Hulth redogjorde för si 11a
studier öfver floran i kal kt utfaflagr ingar i Vestergöt-
land. (Se Bot. Notiser för 1895 p. 199 — 203).

Den 8 maj 1895.

1. Herr Robert Fries lemnade en redogörelse
för sina studier öfver de olika slag af knoppar, som
förekomma lios växterna.

Den 20 sept. 1895.

1, Prof. F. R. Kjellman redogjorde för sin resa
i Tyskland sommaren 1895 och lemnade en framställ-
ning af dervarande botaniska institutioners utveckling
och beskaffenhet.

Den 1 okt. 1895.

1. Doc. H. O. Juel redogjorde för en af honom
funnen ny basidiomycet (Se H. O. Juel: Hemigaster,
ein neuer Typus unter den Basidiomyceten. Bih. tili
Kongl. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. Afd. III. N:r
4. Stockholm 1895).

2. Doc. Th. Hedlund förevisade en serie blad,
erhallna frän plantor, som vid Rosendal uppdragits ur
frön af Sorbits Aria X Aucuparia (— S. thuringiaca
enl. Koehne).

3. Prof. Th. M. Frtes förevisade sterila exem¬
plar af Glyceria vilfoidea (Anders.) Th. Fr., som af
prof. Lagerheim samma är blifvit insamlade vid Alten
i Norge.

Den 15 okt. 1895.

1. Doc. K. Starbäck redogjorde för byggnadeu
och utvecklingen af en pâ Hnlianthus peploides para-
sitiskt lefvande pyrenomycet. (Se K. Starbäck: Sphæ-
rulina halophila (Bomm., Rouss. et Sacc). Bih. tili

135

Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 21. Afd. III.
N:r 9 Stockholm 1896).

2. Aman. J. M. Hulth förevisade en med af-
tryck af tallkottar försedd stuff af kalktuff fran Skul-
torp i Yestergötland.

Den 29 okt. 1895.

1. Doc. R. Sernander höll föredrag om barr-
skogsregionerna, hvarvid i främsta rummet behapdlades
fragan om barrskogsgränsens förskjutningar och nu-
varande läge samt förhallandet mell an gran- och tall-
regionerna.

2. Prof. P. T. Cleve lemnade en redogörelse
för den pelagiska floran i Ostersjön och Kattegat. Af
densamma framgick, att Östersjöns planktonflora, ehuru
af olika sarnmansättning i skiljda delar af Ostersjöbäc-
kenet, dock allestädes bestar af ett fatal aret om mass-
vis uppträdande diatomacé- och phycoch ) omacé- arter.
Kattegats vegetabiliska plankton bestâr deremot af ett
större antal arter, jemte diatomaceer företrädesvis cilio-
flagellater och företer pa grund af vexlingar i vatt-
nets temperatur och salthalt väsentliga olikheter under
olika arstider.

3. Prof. Th. M. Fries förevisade frön och grodd-
plantor af en i härvarande bot. trädgard odlad Hœ-
manthus-a,rt och meddelade att nämda, växts frön, se¬
dan de blifvit befriade fran den saftiga fruktväggen
utan erhallande af vatten gro och âtminstone i mörka
rum hâlla groddplantan vid lif i ända tili tio mana-
ders tid. Detta egendomliga förhallande, hvilket vore
att tolka sâsom en anpassning tili Kaplan dets regn-
fattiga klimat, hade först iakttagits af kyrkoherden
O. G. Blomberg och af honom meddelats föredraganden.

4. Prof. P. T. Cleve meddelade en del notiser an-
gäende förekomsten af diatomacé- arter fran trakterna
kring Beringssund, pa drifved och drifis vid Grön¬
lands ostkust.

136

Den 12 nov. 1895.

1. Prof. F. R. Kjellman höll föredrag om Fu¬
cus haïtiens C. A. Agardh, hvilken algform är den
samma, som af föredraganden i ’’Handbok i Skandi¬
naviens kafsalgflora” benämnes Fucus vesiculosus ß haï¬
tiens f. subecostata. Liksom andra författare, som
studerat denna form, ansag föredraganden den vara
en degenererad varietet af nâgon Fucus-art, en relikt
fran Ishafstiden, hvilken i Ancylus-sjöns söta vatten
blifvit redneerad och sa smâningom fixerats i sin re-
ducerade gestalt.

Den 26 nov. 1895.

1. Dr G. 0. Malme lemnade ett ’’bidrag tili
saprofyternas anatomi’’. (Se G. O. Malmn: Ueber Tri-
uris lutea (Garpn.) Benth. et Hook. Bih. tili Kongl.
Sv. Yet.-Akad. Handl. Bd. 21. Afd. III. N:r 14. Stock¬
holm 1896).

2. Densamme skildrade 7,nägra drag af Matto
Grossos i Brasilien vegetation17, som föredraganden halt
tillfälle att lära känna under sin resa i detta land.

Den 10 dec. 1895.

1. Lie. E. Nyman lemnade en kort redogörelse
för Myxomyceternas allmänna organisation och förevi-
sade en vacker sanding af tili nämda s vampgrupp
hörande arter. Denna hade hopbragts i trakten om-
kring Upsala och innehöll 6 för ifragavarande trakt
nya arter. Af dessa voro 3 nya äfven för Sverige.

2. Kand. K. Kjellmark höll föredrag om före-
komsten af fossila Trapa-îvwkter i Nerike (se R. Ser-
nander och K. Kjellnark: Eine Torfmooruntersuchung
aus dem nördlichenNerike. Bull, of the Geol. Instit.
of Upsala, N:r 4, Yol. II, Part 2, 1895).

137

Sammanställning af de skandinaviska lokalerna
för Myxophyceæ hormogonieæ.

Af 0. Nordstedt.

I senare tid hafva tva monografiska arbeten öfver olika
delar af de blägröna algerna utkommit, näml. : Revision des
Nostocacées hétérocystées af En. Bornet och Cn. Flahault (i
Ann. d. Sc. nat., 7 ser. bot. tom. III, IV, V et VII, 1886
— 88) och Monographie des Oscillariées af M. Gomont (ibid,
tom. 15 och 16, 1893). Da dessa arbeten âtminstone en
längre tid komm a att utgöra grundvalen för studiet af dessa
alger, men lokaler endast undantagsvis der anföras, sa synes
det mig vara ändamalsenligt att göra en sammanställning
af lokalerna för de skandinaviska af nämnda författare be-
stämda arterna. Yisserligen har E. Bornet i ”Les Nostocha-
cées hétérocystées du Systema Algarum par C. A. Agardh
(1824) et leur synonymie actuelle (1889)” i Bull. d. 1. Soc.
bot. de France tom. 36, meddelat nâgra lokaler, men för
rätt mânga af de bestämda arterna nämnas inga lokaler.
Derför har jag genomsett Prof. Agardhs herbarium för att,
savidt möjligt var, fa reda pa lokalerna för de arter, som
Bornet och Gomont deri bestämt. D:r L. Kolderup Rosen-
vinge har i samma syfte godhetsfullt genomsett Universitets-
herbariets i Köpenhamn samlingar, hufvudsakligen Lyngbyes
herb., och konservator M. Foslie i Trondhjem har välvilligt
stallt till mitt förfogande de bestämpingar Gomont nyligen
gjort at honom. Yid dessa senare kan jag ej angifva insam-
larens naran; atskilliga äro samlade redan pâ 1830 — 40-talet.

Jag far harmed tacka Hrr. Bornet, Flahault och Gomont
för att de bestämt mânga ex. i mitt herbarium samt gran¬
skat och kompletterat denna förteckning. Endast pâ ett par
ställen och da inom [ ] anföres här nedan en art frân nâ-
gon lokal, som icke är bestämd af nâgon af dessa tre.

Synonymer anföras icke här, derför händer det rätt
ofta att växten under det citerade numret i ett exsiccatverk
har ett annat namn än här. De anförda lokalerna för hvar
art äro i allmänhet fa, da förutvarande ej kontrollerade upp-
gifter icke medtagits. Naturligt är att man ändock i vissa
fall af de äldre författarnes framställning kan sluta sig tili
vissa arters stora utbredning, t. ex. Uirularia atra.

De förkortningar af provinsnamnen som vanl. brukas i
byteskatalogerna, hafva här användts, men jag vill dock an-
föra de latinska förklaringarne.

Bot. Not. 1891.

10

138

Förkortningar: Ag. = Agardh. Aresch. exs. = J. E.
Areschoug, Algæ Scandin. exsiccatæ. Bh. = Bahjisia. Bl. =
Blekingia. D. = Dania. F. = M. Foslie. Fy. = Fionia.
Gtl. = Gotlandia. Jl. = Jutlandia. Lg. = G. Lagerheim.
Lyngb. = H. C. Lyngbye. N. = Norvegia. N. — Nordstedt.
Ner. = Nericia. Sj. = Selandia. Sk. = Scania. Sm. = Smo-
landia. Upl. = Uplandia. Yg. = Yestrogothia. Yrm. = Verm-
landia. Ystm. = Yestmannia. W. — Y. Wittrock. W. et N.
= Wittrock et Nordstedt (et Lagerheim) = Algæ aquæ dulcis
exs. Ög. = Ostrogothia. Öl. = Öelandia.

MYXOPHYOEÆ Stizenb.

(Cryptophyceæ Thür., Phycochromophyceæ Rab. Cyano-
phyceæ Sachs).

Hormogoneæ Thur.; Borzi.

(Gloeosipheæ Kütz., Oscillarineæ Kütz., Nostochaceæ Näg.)
A. HETEROCYSTEÆ Öansg.

I. Amphithrix Kütz. p. p.; Born, et Fl.

1. A. yiolacea (Kütz.) Born, et Fl. N, Tromsö amt:
Yikran vid Tromsö och Lyngen, F.

IL Anabæna Bory.

[1. A. Azollæ Stbasb. I odlad Azolla i bot. trädg. i
Lund och Kjöbenhavn, N. (W. et N. 1346). Da sporer ej
äro funna hos denna växt, vet man ej, hvart den rätteligen
skall föras. — N.}.

2. A. Cateuula (Kütz.) Born, et Flau. Sk. Lomma a,
hb. J. Cr. Ag. — Bökebergsslätt, N. ( W. et AT. 197).

3. A. circinalis (Kütz.) Rab. Upl. Hagaan nära Upsala,
Aresch. exs. ser. II. 282. — Bällstaviken i Mälaren vid
Sundbyberg, W. (W. et N. 496).

I>. Sj. vid Söborg Sö, Lyngb.

4. A. Flos-aquæ (Lyngb.) Bréb. Upl. Beateberg, Wr angel
in herb. C. Ag. — Dalarö, Lg. ( W. et N. 893).

I). Fy. Österlunde och Flyndernæsset v. Hofmansgave,
Ljyngbye och Hofmann Bang. — Jl. Rye Mölle, Hornemann
och Hof mann Bang.

5. A oscillarioides Bory ß stenospora Born, et Flah.
Lui. Lappm. Njammats, Lg. (IF. et N. 894).

6. A. torulosa Lagerh. Sk. Lomma och Bâstad, C. Ag.
— Bh. sine loco in Aresch. exs. ser. II. 193. — Koster, J.
Gr. Ag. — Yg. Bysjön i Skärf. N.

139

J). Fy. Hofm. Bang.

7. A. variabilis Kütz. Sk. Onnerup, Lommaân, C. Ag.

— Lomma, N. - Malmö, N. ( TF. et N. 196).

III. Aphanizomenon Morren.

1. A. Flos-aquæ (L.) Ralfs. Sk. Wombsjön, N. — [Roslätt,
N. — Âkarps station, N. et Hirn. ( TF . et N. 1342)]. —
Vg. Grimstorpssjön. N. — Upl. Lötsjön och Walloxen, TF.
(TF. et N. 278).

IV. Aulosira Kirchn.

1. [A. laxa Kirchn. Upl. Upsala sec. Lg.]

V. Calothrix Ag.

1. C. æruginea (Kütz.) Thur. Sk. Kullaberg, hb. Ag.

2. C. Braunii Born, et Fl. ]). Sj. Pâ stjelkar af Sola¬
num Dulcamara, liggande ned i ett litet vatten vid Donse
Molle, N. ( W ! et N. 856).

3. C. confervicola (Roth) Ag. Kullaberg, J. G. Ag.

— Hl. Slâp ( Aresch . exs. ser. 11.49). — Bh. sine loco (in
Arcsch. exs. ser. II. 192). — Hjerterön, hb. Ag.

D. (ex Hornemann). — Sj. Rygaardstrand, Lyngb. — Fy.
Hofmansgave, Lyngb., Hofm. Bang, Carol. Bosenberg.

N. Kristiania. — Bolærene och Sandösund i Jarlsberg.

— Svinôr vid Lindesnæs. — Stavanger 1833. — Nordfjord:
Lödingen m. fl. st. — Finmarken, vanlig, t. ex. vid Svær-
holt, Vardô, Bugônæs, Kjelmö och Pasvig, F.

4. C. Contarenii (Zanard.) Born, et Fl. D. Sj. Circa
Hafniam, ad munimentum Tre Kroner, Hofm. Bang.

5. C. Crustacea Thur. N. Sandösund i Jarlsberg 1858.

6. C. fasciculata Ag. Sk. Helsingborgs strand, C. Ag.

— Kullaberg, hb. Ag. — Bh. Mollsund (Arescli. exs. ser. I.
23). — Sine loco, Kjellman et W. Gbid. ser. 11.139, et W.
et N. 191).

N. Kristiania 1837. — Frederiksværn. — Lillesand,
Sckübeler.

I). Fy. Hofmansgave, Lyngbye.

7. C. fllSCa (Kütz.) Born, et Fl. Stockholm, Krokträ-
sket pâ Värmdön, K. Bohlin (H. et N. 1304).

[8. C. parasitica (Chauv.) Thur. N. Svinôr vid Lindes¬
næs och Kjelmö i Sydvaranger, F. Determ. Hansgïrg sec.
F oslie.]

9. C. parietina (Næg.) Thur. Ö1. Husballa, pâ hafsstran-
den, N. — Bh. Koster, pâ Nostoc commune, J. G. Ag. —
Stockholm, Djurgârden aug. 1809 pâ Tetraspora, hb. Ag. —
Danviken, Lg. (W. et N. 751).

140

N. Kjelmö i Sydvaranger, F.

D. Sj. Kjöbenhavn. Hofmann Bang in hb. Thur et.

10. C. pulvinata Ag. N. Kristiania 1837. — Lillesand.
— Hvitingsö nära Stavanger.

11. C. rubra (Crouan) Born, et Fl. N. Ryôen och Vi-
kran vid Tromsô, F.

12. C. SCOpillorum Ag. Sk. Lomma; hb. Ag. — Malmö
hamn pâ fuktig jord och i vatten nedliggande trä, N. (W.
et N. 484). — Bh. sine loco, S. Akermark ( Aresch . exs.
ser. 11.235). — Södermanland. Utö, J. G. Ag.

N. Kristiania och Horten. — Hvalöerne i Smaalenene
1837. — Lillesand — Svinör vid Lindesnäs, F. (W. et N.
852). — Yanvik. — Tromsô, F. — Finmarken, mângenstâdes F.

(Spitsbergen, Kjellman).

i). Sj. Tre Kroner vid Kjöbenhavn, Hofm. Bang, Lieb-
man. Kalvebodstrand, Licbm. — Nakkehovederne, Lyngb. —
Fy. Midskov, Lyngb. — Hofmansgave. Hofm. Bang.

13. C. vivipara Harv. N. Kjelmö i Finmarken, F. (W.
et N. 1307 a).

VI. Capsosira Kütz.

1. €. Brebissonii Kütz. Bl. Bâlebrosjôn och i en göl
s. om Herstorpssjön vid Ronneby. N. — Bh. Mytjârn vid
Sögard nära Fagerhult i Nafverstads socken, JY. (W. et JY.
183). — [Yärmdön vid Stockholm, Lg,\

N. [arktiska delen, Lg^\.

VII. Cylindrospermum Kütz.

1. C. catenatum Ralfs. Bh. Käringtjärn under Korpe-
skogen i Nafverstads s:n, JY. — Marstrand, JY. ( W . et JY.
1345).

D. Sj. Aldershvile, JY.

2. C. licheniforme (Bory) Kütz. Sk. Lund, Bot. trädg.,
JY. (W. et JY 277). — Bl. [Ronneby, JY.], - Bh. Fiske-
bäckskil, JY.

N. Aas i Smaalenene, Wille ( W . et N. 1346).

3. C. rnajus Kütz. Sk. Lund, JY. (W. et JY. 396 c. et
d.). — Sm. Strömsberg, N. (TF. et JY. 396 a. et b.). — Upl.
sine loco, (Aresch. exs. ser. 11.384).

4. C. stagnale (Kütz.) Born, et Flah. Sk. Lomma a,
C. Ag. — Bh. Koôn vid Marstrand, JY. (TF. et JV. 1349).

VIII. Desmonema Berk, et Th wait.

1. D. Wrangelii (Ag.) Born, et Fl. Ner. Axbergs-
hammar, Ramshyttan, C. Ag. — Vrm. Marieberg vid Carlstad,
JY. C. Kindberg in hb. Ag.

141

IX. Dichothrix Zanard.

1. D. Baueriana (Grun.) Born, et Fl. Jemtland. Are,
0. Borge.

2. I). compacta (Ag.) Born, et Fl. Vg. In præruptis
montis prope Kief, hb. Ag. — Stockholm pâ klippor, hb. Ag.

X. Xæs jernværk, Jjyngb.

3. D. gypsopllila (Kütz.) Born, et Fl. Gtl. Mjölhatteträsk,
W. ( W. et N. 1308). - Bh. Trollhättan, N. (Bab. Alg. Eur.
2246).

X. [Bugônæs, F. (det. Hansgirg, et in Hauck et Bichter ,
Phycoth. univ. N:o 542)].

4. I). Xordstedtii Born, et Fl. X. Pâ klippor i en
back mellan Odde och Buerbræn i Hardanger, N. (Arescln.
exs. ser. II. 377, Bab. Alg. Eur. 2315, W. et N. 857). -
Lomshorungen vid S. Ulen, N.

X. Gloiotrichia J. Ag.

1. G. echimilata (Engl. Bot.) P. Richter. Sk. Rabelöfs-
sjön, J. A. Braun (W. et N. 864). — Upl. Trehörningen,
mellan Hallqved och Rasbo (Areseh. exs. ser. II. 375).

2. Gr. natailS (Hedw.) Rab. Sk. Flädie, C. Ag. — Lom-
ma i ân, J. G. Ag., i en mosse. N. — Örtofta, N. ( W. et
N. 187). — Hyltarp och Roslätt, N. — Bjärbolund, Lg.
(W. et N. 753). — Vstm. sine loco, hb. Ag. — Vrm. Ham-
marbysjôn vid Carlstad, J. G. Ag. — Upl. Upsala ( Aresch .
Alg. exs. ser. II. 373 et 374).

X. Leersund, nära Lilleströms jernvägsstation, N.

I). Sj. Kjöbenhavn, Garnie bot. Have, Liebm. ; mellan
Godthaab och Ladegaardsaaen, Samsoe Luncl. — Kongsvillie,
Weilesö vid Geelskov, Söborg Sö, Lyngb. — Lyngby Sö, N.

— Amager, J. Vahl. — Fy. Hofmansgave, Hofm. Bang. —
Jl. Gjessing, Lyngb.

3. Gr. Pisum (Ag.) Thur. Sk. Fels mosse och Kannik-
ân, C. Ag. — Stângby mosse, J. G. Ag. — Skabersjô och
örtofta, N. ( W et N. 188). — Öl. Thorslunda och Färje-
staden, N. — Dalsland. Kâlungen, W. (W. et JS. 660 b).

— Stockholm, C. Ag.

1). Sj. Lyngby Sö och Furesô, Lyngb. — Fy. Däm¬
men pâ Hais, Lyngb. — Jl. In turfosis pr. Sjörring Sö, S.
Drejer.

XI. Hapalosiphon Næg.

1. H. fontinalis (Ag.) Born. H. pumilus (Kütz.) Kirchn.
Bl. Hoby, N. — Bh. Sopperöds sjö i Hogdals s:n, N. (W.
et N. 95). — Broddängs-, Käring-, Hero- och Daletjärn vid

142

Fagerhult, N. ( W . et N. 94: H. Brebissonii ß globosus). —
Kalfsjön, N. — Vstm. Gârsjôn vid Jäder, hb. Ag. — Upl.
Upsala, Lassby backar, Lg. (W. et N. 869). — Vrm., hb. Ag.

N. Kristiania, Ormö 1840. — (Renö. H. pumilo minor,
nov. spec.?, Gom.).

I>. Sj. In turfosis pr. Söborg, Lyngb.

XII. Isactis Thur.

1. I. plana (Harv.) Thur. N. Kristiania 1848.

XIII. Mastigocoleus Lagerh.

1. M. test aruill Lagerh. Bh. Kristineberg, Lg. (W. et

N. 866).

XIY. Microchæte Thur.

1. M. tenera Thur. Nacka vid Stockholm, W. (W. et
N. 392).

XY. Nodular.ia Mertens.

1. N. Harweyana (Th wait.) Thur. Ad littora maris
Sueciæ, C. Ag. in herb. Thur. sec. Born, et Flah.

2. N. spumigena Mertens a ge nil ilia Born, et Flah.
Sk. Bâstad, C. Ag. — Lorama, N. (W. et N. 198). — Bh.
sine loco (Aresch. exs. ser. II. 193 ex p.)

I). Fy. Lyngb.

ß litorea (Kütz.) Born, et Fl. Bh. Areschoug in hb.
Grunoiv.

N. [Finmarken, Bugônæs, F. (W. et N. 1344, determ.
HansgirgJ].

I) . Hofmansgave, H-ofm. Bang.

XVI. NostOC Yaucii.

1. N. cærnleum Lyngb. Sk. Lund, C. Ag. — Sm. Ry-
hof, nära Râckân vid Jönköping, N. — Bh. Edsvik vid
Grebbesta, N. (W. et N. 98). — Upl. Upsala (Aresch. exs.
ser. II. 36 et Rab. Alg. Eur. 1453). — Luleâ Lappm. Qvikk-
jokk, Lg. (W. et JS/. 892).

N. [”In turfosis Stördal Sommerfcldt legit” Lyngb. Hy-
droph. Dan. p. 201].

J) . Sj. Lyngby Sô; Vintappergaard, Lyngb.

2. X. carneum (Lyngb.) Ag. Sk. Kannikân, C. Ag.
Malmö, Rab. (Alg. Eur. 2286). — Örtofta, N. (W, et
194). — Gtl. Katthammarsvik i Östergarn, W. (W. et
789). — Norrbotten, Piteâ, Lg. (W. et N. 886).

I). Sj. Esrom Sô, Liebman. — Jl. Lyngbye.

3. N. commune Vauch. Sk. Alnarp, N. — Bh. Koster,
J. 6r. Ag. — Sm. Strömsberg, N. (f. furfuracea). — Ö1. Horn,

I

143

N. (W. et N. 686 b.). — Vstm. Bredvid Arbogaâ nära Reu¬
tersberg, G. Ag. — Stockholm, Skeppsholmen, G. Ag. — Upl.
Upsala, Gleve et Wittrock (W. et N. 497b et 686 a),
Arcsch. (Alg. exs. ser. 11.35). — Helsingland, Collinder. —
Jemtland. Snasahögarne, 0. Borge. — Luleâ Lappm. Qvikk-
jokk, Lg. ( W . et N. 686 c).

N. Högsnytan, Fokstuen och Knutshö pâ Dovre, N. (W.
et N. 497 c. et d.) — Skaanes vid Levanger.

(Spitsbergen, hb Ag.)

I) . Sj. Havejord v. Iselingen, J. Lange. — Möen. A.
Mörck. — Fy. Grusede Havegange vid Skaarup, E. Rostrup.

4. N. Hederulæ Menegh. Bh. Fiskebäckskil, simmande i
vattenytan, N.

5. N. ellipsosporum (Desmaz.) Rab. I). Jl. In turfosis
pr. Sjörring Sö, S. Drejer.

6. N. lllimifusum Carm. Öl. Resmo alvar, J. E. Zetter -
stedt. (W. et N. 688 b.)

7. N. Lilickia (Roth) Born. Sk. Lomma, G. Ag. ( ß
crispulum (Bulnh. et Rab.) Born, et Fl.). — Källby nära
Lund (ß) och Örtofta (ß), N. (W. et N. 195) — Bh. Mar-
strand, N. ( W. et N. 1331).

J) . Sj. Kjöbenhavns bot. Have, N. — Jl. Thy, J. P. Ja¬
cobsen.

[N. macilliforme Born et Fl. f. norvegica.

N. Bugônæs i Finmark. orient., F ., determ. A. Hans-

girg •]•

8. N. microscopicum Carmich. Og. Omberg, J. Gr. Ag.

N. Næs jernværk, Caroline Rosenberg in hb. Ag.

9. N. minutum Desmaz. Bl. Karlskrona i saltvattens-
aquarium, G. A. Gosselman.

10. N. piscinale Kütz. Upl. Upsala, W. in Aresch. exs.
ser. II. 387.

11. N. pruniforme (L.) Ag. Sk. Örtofta, N. (Aresch.
exs. ser. 11.281). — [Silfäkrasjön, hb. J. G. Ag ., synes
rätt bestämd. N.]. — Ôg. Wist, N. — Upl. Drottningholm,
Swartz in hb. Ag. (lokal citerad af Linné!). — Walloxen,
W. (in Aresch. exs. ser, II. 385 et W. et N. 97 a).

N. Talvig i Finmarken, Kjellman (W. et N. 97 b). —
[Laurgaard i Gudbrandsdalen, W.].

w. Sj. Sö v. Lundehuset v. Kjôbenhavn, Lyngb. — Fy.
Lindved, Hofm. Bang.

[12. N. punctiforme (Kütz.) Har. ]). Kjôbenhavn, i Cy-
cadérôtter, N. (W. et N. 1137].

13. N. rivulare Kütz. D. Amager, Aabye.

144

13. N. sphæricum Vauch. Sm. Taberg, N. — Bh. Kâ-
ringön, J. G. Ag. — Dalsland, Ingribyn, W. (W. et N. 99).

1). Sj. Lyngby Mose, Esrom Sö, Liebmann. — Fy. Hof-
mansgave, Bofm. Bang. — Jl. Allingaabro, Lyngb.

14. N. spongiiforme Ag. Sk. Lund, G. Ag.

15. N. yerrucOSUlll (L.) Yatjch. Sk. Krutmöllan, Kan-
nik i an och Lilla Bâstad, C. Ag. — Stockholm, Lidingöbro,
Lg. {W. et N. 790 b.)

N. Govelidbäcken pâ Dovre, N. (IL. et N. 790 a).

I). Sj. Furesöen, N. — Fy. Lindved, Hofm. Bang. —
Jl. LLornemann. — (?). Onsbæk, J. P. Jacobsen eller Samsôe
Lund.

16. N. Zetterstedtii J. E. Aresch. [Sk. Tydinge. Ex.
sedda men ej undersökta af mig]. — Sm. Ribbingsnässjön,
0. Montelin och N. J. Scheut z. (Rab. Alg. Eur. 2399,
Arescli. exs. ser. II. 386, W. et N. 193). — [Âsnen, Hyltén-
Cavallius]. — Tenhultsjön, N. — Yg. [Sandsjôn vid Hillared
station, P. T. Cleve.~\ — Hammarsjön i Sandhems s:n, N.

I). [Jag vill minnas att jag sett ex. till det yttre ât-
minstone lika denna art, tagna i Jylland.j
XVII. Rivularla Roth.

1 R. atra Roth. Sk. Molle och Lomma, hb. Ag. — Bh.
Varholmen vid Göteborg, S. Àkcrmarh (Aresch. exs. ser. II.
188, Rab. Alg. Eur. 1990 b; W. et N. 663 a. et b.)

N. Vallö, N. Wille. — Borgepolden i Nordlanden, F.
(W. et N. 663 c).

I). Sj. Charlottenlund, Taarbæk och Gilleleje, Lyngb. —
Mellan Saltholm och Amager, J. Vahl. — Fy. Hofmansgave,
Jjyngb.

f. epiphyta Sk. Landskrona och Helsingborg, J. G. Ag.

— Ö1. Grankullaviken, N. ( W. et N. 663 e). — Upl. Leuf-
sta skären, hb. Ag.

2. R. Biasolettiana Menegii. Halland. Slâp (Aresch.
Alg. exs. ser. I. 47).

N. Hvalôerne i Smaalenene. — Sandösund i Jarlsberg. —
Lillesand. — Trondhjem. — Bodö.

3. R bullata Berk. I). Nyby (livar?), Suhr Aug. 1840.

— Skagerack, Lyngbye in hb. Mus. Paris.

N. Lillesand 1848.

4. R. dura Roth. Yg. Bysjön vid Skärf pâ Phragmites
och trä, N.

N. Gudbrandsdalen, in hb. Mus. Haun.

5. R. liæmatites (DC.) Ag. Sk. Roslätt, N. — Gtl. Clevc
(Aresch. exs. ser. II. 234, W. et N. 665). — Hellvigs,

145

W. (Bab. Alg. Eur. 2360). — Vg. Lerdala, N. ( W. et N.
189, Bab. Alg. Eur. 2287).

6. R. mimitula (Kütz.) Born, et Fl. N. Govelidbäcken
pâ Dovre, N. (W. et N. 275).

J). I Bab. Alg. sec. Born, et FI. Rev. d. Nostoc. p.
349, men jag har ej kunnat fâ reda pâ under hvilket n:r.

7. R. llitlda Ag.q [Sk. Bâstad 1810 et Lomma 1832, hb.
Acj.] — - Stockholm: Alkistan 1823, hb. Ag. [Lidingöbro enl.
Ag. Disp. alg. Suec.l.

8. R. rufescens Næg. D. Sj. Furesö, Lyvgb. in hb. Ag.

XVIII. Scytonema Ag.

1. Sc. crispum (Ag. ) Born. (= Sc. cincinnatum (Kütz.)
Thur.). Sk. Örtofta, N. (IV. et jV. 274). — Stockholm: i
sjön (Brunnsviken) vid Haga, hb. Ag.

[D. Sj. Lyngby Sö, N.]

2. Sc. cnistaceum Ag. Stockholm: Lilla Hessingen,
C. Ag.

N. Dovre, S. Berggrcn in hb. Ag.

3. Sc. Hofmanni Ag. Sk. Lunds bot. trädg. växthus, N.
(W. et jV. 273 a; Sc. Julianum). — Vstm. Jäder, C. Ag.

ï). Botanisk Haves växthus i Kjöbenhavn, N. ( W. et
N. 876 b, 273 b., Sc. Julianum).

4. Sc. mirabile (Ag.) Born. (Sc. figuratum Ag.) Ö1.
Resmo, N. — Bh. Kalfsjön i Romelanda s:n, N. — Ved-
backa vid Kongelf, N. — Ner. Ramshyttan, C. Ag. — Vrm.
Lessjôfors, Hb. Ag. — Ekenäs, Hökmossen, J. G. Ag. —
Stockholm: Nacka, Lg. (W. et N. 878 c).

N. Frydenlund i Nordre Aurdal i Valders, N. Wille
( W. et N. 878 b.) — Memurutungen i Jotunfjällen, N. ( W.
et N. 878 a).

5. Sc. Myoclirous (Dillw ) Ag. Vstm. Jäder, C. Ag.

N. Jerkinghô pâ Dovre, N. — Lomsfjällen, N. (Aresch.

exs. sei*. II. 377).

6. Sc. 0 cell at um Lyngb. Dalsland, Torneby backar i
Dalskog, Lalin ( Arescli . exs. ser. II. 376). — Vstm. Hund-
sjön vid Jäder, hb. Ag.

N. Næs jernværk, Lyngb.

XIX. Stig*onema Ag.

1. St. mamillosum (Lyngb.) Ag. Bh. Vedbacka, midt
emot Kongelf, N. — Vrm. Lessjôfors, C. Ag.

N. Næs jernværk, Lyngb. (Hydr. Dan.), Car. Bosenberg.
— Christianiafjorden, Hübener. — Lillesand, Schübcler in
hb. Mus. Hauv.

146

2. st. miliutum (Ag.) Hass. Vstm. Jäder, lib. Ag. —
[Ner. Örebro. Ex. i Agardlis lib. frân derma lokal, som ci¬
teras i Syn. alg. scand., synas mig tillhöra denna art.l —
Jemtland. Areskutan, ofvan trädgränsen, 0. Borge.

N. Ex Horrem ann.

I) . Hot • nemann in hb. Gkunow.

3. St. ocellatum (Dillw.) Thur. Sm. Ingsbergssjön vid
Nässjö, JV. (Bad. Alg. Eur. 2398, W. et JV. 93: ß globo-
sum). — Rottnen, C. J. Johanson (W. et JV. 868). — Vg.
Hunaredsjön vid Tâen i Sandhems s:n, N. (ß globosum). —
Göteborg. Aresch. Alg. exs. ser. I. 48. — Upl. Upsala, Lg.
[W. et N. 869 a), Henschcn (Aresch. exs. ser. II. 389). —
Ner. Ramshyttan, C. Ag. — Vstm. Jäder, lib. A g. — Vrm.
Ad canales ligneas molarum Lessjôfors, C. Ag.

N. Lyngbye. — Nordland, Alstadhoug 1841.

J) . Sj. Lyngby Mose, Licbmann.

4. St. panniforme (Ag. ex. p. ; Kütz.) Born, et Flau.
Stockholm: Lilla Hessingen, hb. C. Ag. — Vrm. sine loco
(cfr Hieronymus in Hedwigia 1895 p. 165). — Dir. Avesta,
Lingnäs pâ stenar i Dalelfven, C. Indebetou.

N. Nordland. Alstenö.

I) . Vid Kjöbenhavn, Lyngb. in hb. Mus. Haun. sec.
Fiait.

5. St. turfaceum (Engl. Bot.) Cooke. Bh. Bottenlycke i
Berffendal, N.

XX. Tolypothrix

1. T. distorta (Müll.) Kütz. Sk. Sösdala, N. — Vg.
Vimla i Sandhems s:n, och Grimstorps qvarndam, N. (W.
et N. 185) (Bah. Alg. Eur. 2288). — öl. Kjeddarp, JV.

J) . [Den först anförda lokalen i Flor. Danica är Peb-
linge] — Fy. Hofmansgave, Hofm. Bang. — Jl. Lyngby e.

2. T. lanata (Desv.) Waktm. Sk. Lund, C. Ag. — H.yl-
tarp, JV. — Kristianstad, JV. (W. et JV. 184 a. et b.) — Öl.
Borgholm, JV. — Sm. Strömsberg, JV. — Vg. Vimla i Sand-
hem, JV. — Bh. Medbön i Krokstad. JV. (W. et JV 184 c.)

— Sine loco (Aresch. exs. ser. 11.190 et 290). — Söder-
manland. Utö, J. Gr. Ag. (inter fila Cladophoræ fractæ mixta).

— Stockholm, Lg. ( W. et JV. 487), Tranebergsbro, C. Ag. —
Upl. Upsala (Aresch. exs. ser. 11.291).

N. Högsnytan och Knutshô pâ Dovre, JV.

I>. Sj. Emdrup Sö, Liebmann. — Fy. Hofmansgave och
Hindsholm, Hofm. Bang.

147

3. T. penicillata (Ag.) Thur. Bl. Nâttrabyâ, hb. C. Ag.

— Ög. in rupibus Omberg undis Vettern superfusis 1822/63B,

J ; g. Ag.

4. T. tennis Kütz. Sk. Lund, C. Ag. — Alnarp, N. —
Vâlinge, Lg. (763 a.). — Halland, Varberg, W. ( W. et N.
882). — Göteborg (Aresch. exs. ser. I. 83, sei*. II. 191). —
Stockholm, Traneberg, C. Ag. — Upl. Upsala, Lassby backar,
Cleve (W. et N. 672). — Vrm. Marieberg vid Carlstad, N.
C. Kindberg in hb. Ag.

N. Drottningdalen och Sprenbäcken pâ Dovre, N.

I). Sj. Lyngby Mose, Lyngb. — Fy. Midskov och Körup,
Lyngb. — Jl. Bulbjerg, J. P. Jacobsen.

B. HOMOCYSTEÆ Born, et Fl.

(Oscillariaceæ Stizenb. 1860, Bab. 1865).

XXI. Arthrospira Stizenb.

1. A. Jenneri (Hass.) Stizenb. Sk. Kristianstad, N. —
Sm. Jönköping, N. (W. et N. 192). — Upl. Upsala, Lg.
(W. et N. 1196).

N. Kristiania.

XXII. Hydrocoleum Kütz.

1. H. glutinosnm (Ag.) Gom. ”Ad litora Sueciæ (C.
Ag.)” sec. Gom. Monogr. — Boh. Ôn Eggera vid Grebbe-
stad, W. (W. et K 1151 a). - Lysekil, P. T. Cleve (W.
et N. 1154 b).

I). Fy. ”In sinu Othiniensi,“ hb. Ag.

2. H. lyngbyacenm Kütz. Sk. Bâstad, C. Ag. — Bh.
Grebbestad, W. (Arescli. exs. 380).

X. Fredriksværn. — ß rnpestre Kütz.: Svinôr vid Lin-
desnæs. — Espevær norr om Haugesund. — Kileströmmen i
Nordhordland. — Sulen i Söndmöre.

I). Fy Hofmansgave, Hofm. Bang.

XXIII. Lyng-bya Ag.

1. L. æstuarii Liebm. Sk. Grâen vid Landskrona, C.
Ag. — Malmö, N. (W. et N. 284 et 285.) — Ramlösa, N.

— Bl. i hafvet, hb. Ag. — Bh. Mitsund och Arvidsvik pa
Koön vid Marstrand, N. — . Fiskebäckskil, N. — Koster,
J. G. Ag. — Mollsund, (Arc sch. exs. ser. 1. 24). — Lysekil,
Cleve (283). — Öl. Färjestaden, N. — Borgholm, W. ( W. et
N. 1165). — Södermanland, Utö, J. G. Ag.

N. Kristiania 1837. — Rôvær ntanför Haugesund.

D. Sj. Kjöbenhavn, Ôrsted. — Kastrup, Liebmann. —
Fy. Hofmansgave, Lyngb. et Hofm. Bang. — Lille Belt,
hb. Ag.

148

2. L. confervoides Ag. Bl. Karön, W. ( W . et N.
1166 a). — Karlskrona, i ett saltvattensaqvarium, C. A. Gos-
selman.

T). Sj. Kjöbenhavn. Lyngb. — Fy. Hofmansgave, Hof m.
Bang.

3. L. lutea (Ag.) Gom. Sk. Helsingborg, C. Ag. —
Kullaberg, J. G. Ag. — Bh. Koster, J. G. Ag.

N. Sandösund i Jarlsberg.

1). Sj. Tre Kroner, Hofm. Bang och Örsted. — Kalle-
bodstrand, Bosenvinge (IF. et _ZV. 1167). — In trabibus
pontis Frederikssund, Liebmann.

4. L. majuscula (Dillw.) Hakv. Bh. Marstrand (Aresch.
exs. ser. 11.34).

N. Kristiania 1837. — Flekkefjord.

I). Fy., Lyngbye:

5. L. Martensiana Menegh. T). Fortundammen vid
Dyreliaven, C. Ostenfeld Hansen.

6. L. liigra Ag. Sk. Alstorps qvarn i V. Karaby soc¬
ken, C. Ag.

7. L. ochracea (Kütz.) Tiiue. Vg. Grimstorp, JV. [San-
nolikt mycket allmän i stillastäende järnhaltigt vatten].

8. L. semipleua (C. Ag.) J. Ag. Öl. Färjestaden, N.
— Bh. (Aresch. exs. sei*. I. 81). — Kristineberg, Lg. ( W.
et N. 1170).

N. Kristiania.

9. L. Bivulariarum Gom. N. Espevær n. o. Haugesund.

XXIV. Microcolens Desmaz.

1. M. clltlionoplastes (Mertens.) Thur. Sk. Lomma, lib.
Ag. — Bh. Kyrkoby i Jörlanda, Mitsund pâ Koôn och Fi-
skebäckskil, jV. — Ö1. Hnsballa, N. — Borgholm, W. (W.
et N. 1156).

I). Fy. Hofmansgave, Hofm. Bang , Ijyngb.

2. M. sufotorulosus (Bréb.) Gom. Prope Lund, hb. Ag.

3. M. vagiliatus (Vauch.) Gom. Sk. Lund, C. Ag. —
Bh. Grimsjön i Bâfve s:n, N. ( W. et N. 1157). — Upl. Up¬
sala, Cleve (W. et N. 1158).

I). Sj. Birkeröd, N.

XXV. Oscillatoria Vauch.

1. 0. Agardhii Gom. Sk. Lund, i dämmen i gamla bo-
taniska trädgarden, C. Ag. et J. G. Ag.

JD. Fy. Hofmansgave 1857, hb. Ag.

2. 0. auioena (Kütz.) Gom. N. In rivulo alpino ad Kaa-
fjord in Finmarkia occidentali, Lg.

149

3. 0. amphibia Ag. Sk. Landskrona, hb. Gom. —
Ystad, L. M. Neuman. — Sm. Jönköping, N.

4. [0. brevis Kütz. ß neapolitana (Kürz.) Gom. N.
Finmarken. Bugônæs, F ., determ. A. Hansgirg (W. et N.
1344 sub nomine Ose. neapolitanæ) ].

5. 0. chalybea Mertens. Sk. Ystad, L. M. Neuman.

6. 0. curviceps Ag. Sk. Lund, C. Ag. — Göteborg,
(Aresch. exs. ser. 1.84 ). — Sm. Jönköping i kanalen, N.
(W. et N. 286). — Upl. Rydboholm, Jjg. (TV. et N. 1181).

]). Fy. Hofm. Bang.

7. 0. formosa Bory. Sk. Stângby, C. Ag. — Upl. Upsala,
Eklundsbof, Wille et Wittrock.

8 Ö. irrigua Kütz. Sk. Örtofta, N. (W. et N. 1183.

— Upl. In palude prope Upsala, ( Aresch . exs. ser. II. 285).

9. 0. lilUOSa Ag. Sk. Wallkärra. C. Ag. — Staffans-
torp, H. G. Simmons. — Malmö, N. ( W. et N. 287). —
Trolleberg, N. — Sm. Jönköping ocb Strömsberg, N. — Yg.
Falköping, N. — Bh. Langen i Näsinge s:n, N. — Upl. Up¬
sala, Lg. (W. et N. 1184 a). — Norrbotten. Luleâ, W. (W.
et N. 1184 b).

N. Lynqbye. — Kristiania.

D. Sj. Pilehaven v. Söborg, Lyngb. — Fy. Ilofmansgave,
Iladsmark, Lyyigb.

10. 0. uigro-viridis Thwaites. Sk. Lomma vid hafvet,
N. — Bh. Karlskrona i saltvattensaquarium, C. A. Gosscl-
man. — Bh. Mitsund pa Koön vid Marstrand, N. — Fiske-
bäckskil, N.

11. 0. priuceps Vauch. Gotland. Dalhem s:n, Halfvede,
Alb. Nilsson. — Upl. Yalsätra, 0. Borge.

N. Smaalenene, nära Yærnô Kloster i Rygge, N. Wille.

12. 0. prolifica (Grev.) Gom. 1). Sj. I den garnie bo-
taniske Have i Kjöbenhavn, Lyngbye. — Birkeröd, N.

13. 0. sancta Kütz. a caldariorum (Hauck) Lagerh.
Sk. Lund, N. — Stockholm, Kefvinge, Lg.

I). Sj. Kjöbenhavns bot. Have, N. (W. et N. 288).

14. 0. simplicissillia Gom. Sk. Kristianstad, i kana¬
len, N. — Yg. Grimstorp, i Qvarndammen, N.

15. 0. splendida Grev. Sk. Nöbbelöfs mosse, J. G. Ag.

— Bl. Karlskrona. C. A. Gosselman. — Sm. Strömsberg, N.

— Bh. Skrällebräcka nära Kongelf, N. — Smedseröd i Uck-
lum, N. — Kyrkeby i Jörlanda, N. — Fiskebäckskil, N. —
Upl. Upsala, Cleve (W. et N. 1191).

16. 0. tenuis Ag. Sk. Lund och Nöbbelöfs mosse, hb.
Ag. — Trolleberg, N. — Ystad, L. Neuman. — Kristianstad,

150

N. — Sm. Unnaryd, N. — Strömsberg, N. — Jönköping, N.

— Bh. Koön vid Marstrand, N. — Upl. Upsala, Lg. ( W. et
N. 1196).

N. Kristiania. — Tromsö.

— ß tergestilia (Kürz.) Rab. Sk. Stângby mosse, C.
Ag. — Nöbbelöfs inosse, J. G. Ag. — Trolleberg, N. —
Bl. Karlskrona, C. A. Gosselman. — Bh. Saltkällan, N. (f.
minor). — Uddevalla, N. — Ôg. Linköping, N. — Ner. Öre¬
bro, H. Losander . — Upl. nära Upsala (Arescln. exs. ser. II.
287).

D. Sj. Frederiksdal, H. G . Simmons.

17. O. terebriformis Ag. Upl. Eklundshof vid Upsala,
Wille et Witt roch (W. et N. 1194).

XXVI. Phormidium Kütz.

1. Pli. ambiguum Gom. Stockholm: Slottsdammen vid
Carlberg, W. (W. et N. 492). — Öl. Borgholm, IV. (W.
et N. 1172).

I). Sj. Kjôbenhavn, Kallebodstrand, K. Bosenvinge.

2. Pli. autumnale (Ag.) Gom. Sk. Âlstorp i Y. Karaby
socken, C. Ag. — Bâstad, hb. Ag. — I en kalia uti Gâse-
bäcksdalen vid Ramlösa, J. G. Ag — Akarp, N. — Lunds
gator, N ( W. et Ar. 290 ). — Halland. Renneslöf, JD. Bcr-
gendal. — - Sm. Jönköpings gator, N. — Ystm. Köping, O.
Borge. — Upl. Lenna i Almunge s:n, W. (IV. et N. 117S.)

N. Knutshö pâ Dövre, N. — Trondhjem, F.

(Spitsbergen. Shoal Point, snövattensbäck, lat. 80°8',
long 18°, 1861, A. J. Malmgren).

]). Fy. Hofmansgave, Hofm. Bang.

3. Pli. Corium (Ag.) Gom. Âlstorp i V. Karaby s:n,
C. Ag. — Herrevadskloster, C. Ag. — Lund, N. — Sm.
Jönköping, N. — Gotland, Wisby, W. (W. et N. 1179).

— [Ner. Ramshyttan, sec. Ag. Disp. Algar. Suec. p. 36].

— Stockholm: Marieberg, C. Ag.

N. Næs jernværk, Lyngb. — Ormeim i Romsdalen, N. —
Uladalen i Jotunfj allen, N.

I). Fy. Hofmansgave in cortici Coryli Avellanæ 1816
(Ose. decorticans Lyngb.) et in sabulis horti, Lyngb.

4. Pli. faYOSlim (Bory) Gom. Sk. Stângby mosse, C.
Ag. — ul. Horn. N. — Upl. Upsala, W. (W. et N. 1175),
i Hospitaldammen ( Aresch . exs. ser. IL 284).

N. Mellan Slättafossen oeh Stueflaten i Romsdalen, N.

— Memurutungen, N. — Fokstuen och Sprenbäcken pâ
Dovre, N.

151

5. Pli. fragile Mekegh. I). Lynghye sec. Gom. in litt.

N. Trondbjem, F.

6. Pli. laminosum (Ag.) Gom. Sk. Eslöf, N. — Yg.
Bysjön vid Skärf, N.

7. Pli. papyraceum (Ag.) Gom. Sk. Âlstorp, C. Ag. —
Lund, i en vattenränna af trä v. om staden, JV. — Skelder-
viken, Lg. (W. et JV. 1177). — Bh. Koster, J. G. Ag.

N. Yindefjord i Ryfylke, F. — Trondhjem, F. — Yardö, F.

8. Pli. persicinum (Reinke) Gom. Bl. Karlskrona, i
saltvattensaquarium, C. A. Gosselman.

9. Pli. Retzii (Ag.) Gom., non Kütz. — Sine loco, C.
Ag. in hb. Tliur. (— Oscill. Retzii C. Ag. Disp. Alg. suec.
p. 36: ”In aquis citissime currentibus, imprimis canalibus
ligneis Molarum”). — Sm. Strömsberg, pâ en träränna vid
qvarndammen, JV. — Öl. Köpings tall, i ett dike, N. — • Upl.
Upsala, Wille (W. et N. 1178).

10. Pli. subfuscum (Ag.) Kütz. — Sk. Sine loco, Ag.
— Sm. Strömsberg, i ett växthus, N. — Gotland. Yisby, W.
(W. et N. 1179). — Dalsland Ingribyn, W. (W. et N. 96
a.; Bah. Alg. Eur. 2359; Aresch. exs. 382). — [Den af
C. Ag. för Oscill. subfusca anförda lokalen är Jäder i Yest-
manland],

— ß Joaimiaillllll (Kütz.) Gom. Sk. sine loco, hb. Ag.

N. Storvik i Vaage, N. — Fokstuen och Knutshö pâ
Dovre, N.

11. Pli. tenue (Mexegh.) Gom. Sk. I en källa i Gase-
bäcksdalen vid Ramlösa nära Helsingborg, J. G. Ag.

12. Pli. tinetorium Kütz. Yg. I bäcken vid Dintes-
torps bränneri i Sandhems s:n, JV. — Upl. Hâga-ân vid Up¬
sala ( Aresch . exs. 289).

13. Pli. imeinatuill (Ag.) Gom. Sk. Lund, Höjebroqvarn,
C. Ag. — Yärpinge, C. Ag. — Stângby, C. Ag — Kulla-
berg, J. G. Ag. — Lomma, N. — Staffanstorp, H. G. Sim-
moris. — Bh. Koster, J. G. Ag. — Södermanland, Torpa, K.
Bohlin. — Upl. Rickomberga, W. (TU. et N. 96 b). — Er-
sta klippor, hb. Ag. — Upsala [Aresch. exs. 283), Lurbo
(ibid. 381).

N. Stueflaten i Romsdalen, N. — Dovre: Fogstuen, pâ
stammen af ett murknadt träd i Birkelierna vid Yaarstien
och Opdal, N. — ß australis (Ag.) Gom. N. Gjendin, N.

(14. Pli. spec. nov. N. Nordland, Alstadhoug 1841.
Denna nya art kommer framdeles att beskrifvas af M. Gomont).

152

XXVII. Plectonema Thur.

1. PI. roseolum (Right.) Gom. Upl. Upsala, Lg. ( W .
et TV. 1159).

(2. PI. spec. nov. Hvitingsö. n. o. Stavanger, tillsam-
man med Calothrix pulvinata, Juli 1854. Denna art kommer
M. Gomont att beskrifva framdeles).

XXVIII. Schizothrix Kmz.

1. Sell, ealcieola (Ag.) Gom. Sk. Ad muros calce litos
templi Lundensis, C. Ag.

2. Sell. Friesii (Ag.) Gom. Sm.; lib. Ag. — Medelpad.
Byforsen i Torps s:n, H. W. Arnell (IF. et TV. 1151).

N. Næs jernværk, C. Bosenberg.

D. Sj. I skogen vid Frederiksdal, TV.

8. Sell, fusceseens Kürz. 1). Jl. Markerup. lib. Ag.

4. Sell, laeustris A. Br. Sk. Örtofta, TV. — Grâen
vid Landskrona, TV.

5. Sell. Muelleri Næg. f. inundata. Upl. In fossa prope
Upsaliam, (Aresch. exs. ser. II. 286).

6. Sell, tinctoria (Ag.) Gom. N. Dovre, Kongsvold, TV.

7. Sell. Yaginata (Næg.) Gom. Upl. Maren pâ Eknö. W.
(1F. et TV. 996).

XXIX. Spirulina Turp.

1. Sp. Nordstedtii Gom. Sk. Landskrona, TV. ( FF. et
• N. 395).

2. Sp. Sllbsalsa Örsted. Bl. Karlskrona, i saltvattens-
aquarium, C. A. Gosselman ( ß oeeaiiiea (Orouan) Gom.).

N. Sulen i Söndmöre.

1). Sj. Kjöbenhavn, Örsted. — Fy. Lyngb.

XXX. Symploca Kütz.

1. S. atlailtica Gom. Bll. Kyrkeby i Jörlanda, TV.

N. Molde.

2. S. liydlioides Kütz. Bh. Koster, J. G. Ag. — Kri-
stineberg, (Arcsch. exs. ser. I. 82).

N. Lillesand.

3. S. muscorum (Ag.) Gom. Sk. 1 bâcken vid Kannik-
ängarne, C. Ag. — Sm. Husqvarna, TV. (W. et TV. 1161 a.
Aresch. ex. 379). — Strömsberg, TV. — Vg. Mösseberg, TV.
(1161 b). — Vstm. Jäder, C. Ag.

N. Memurutungen i Jotunfjällen, TV

153

Lunds botaniska förenings förhandlingar. LY.

Den 22 februari 1897.

Fil. Kand. A. Romanus refererade sina undersökningar
öfver mineralbasernas förekomst och funktion hos de högre
växterna.

Den 27 mars 1897.

1. Fil. Kand. Herman Nilsson demonstrerade exemplar
af Scirpus radicans Schkuhr, insamlade i Räda i Yermland
af Herr Herman A. Fröding och inlemnade i Lunds botani¬
ska förenings byte under namn af Sc. silvaticus. Misstaget
hade upptäckts af Stud. 0. Holmberg, som vid jemförelse
med norska ex. af Sc. radicans funnit öfverensstämmelse i
karakterer. De vermländska exemplaren voro emellertid
mera storväxta, grofva och bredbladiga än de norska och
liknade habituelt mera exemplar frân Ingermanland. Arten
torde förtjena att eftersökas hos oss, kanske särskildt i mel-
lersta Sverige.

2. Dr. B. Lidforss föredrog om cellkärnornas kromato-
fili efter Auerbachs, Rosens, Strassburgers och egna under¬
sökningar.

Smärre notiser.

Fysiografiska sällskapet d. 12 maj. Till ledamot
invaldes prof. Hugo de Yries i Amsterdam. För intagande
i Handlingarne refererade prof. Areschoug en afhandling af
doc. Sv. Murbeck, Contributions à la connaissance de la flore
du Nord-ouest de l’Afrique, samt en af honom sjelf författad
afhandling, Om cellväfnadernas i bladet anläggning och funk-
tioner. — Doc. B. Jönsson refererade för intagande i Handl.
en afhandling af dr. B. Lidforss, Zur Physiologi des pflanz¬
lichen Zellkernes.

Linnean Society i London d. 6 maj. Beslutades att
tilldela prof. J. G. Agardh i Lund sällskapets guldmedalj.

Societas pro fauna & flora fennica. D. 6 febr.
Prof. Sælan föredrog om mellanformer (hybrider?) mellan
Drosera rotundifolia och D. longifolia.

Rektor Brenner inlemnade den för samlingarna nya Al-
chemiUa pubescens och uttalade sig i sammanhang härmed
om förekomsten af öfriga Alcliemilla- former i Finland. — Vi-
dare uppvisade föredr. att Trollius europceus f. n. icke är
känd frân Aland.

Stud. Lindroth inlemnade 2 för floran nya Uredineer.

Bot. Not. mi.

11

154

I). 6 mars. Stud. H. Söderman hade insändt blommande
ex. af Lemna trisulca frän Nystad, förut okända fr. Finland.

Stud. Lindroth förevisade ett antal anmärkningsvärda
rostsvampar.

Till publikation anmäldes: ”Anteckningar om kultur-
växterna i Finland“ af Fr. Elfving.

D. 3 april. Understöd för resor i botaniskt syfte till-
delades följande exkurrenter:

Mag. I. 0. Bergroth för kompletterande undersökningar
af floran i Karelia pomorica 600 mk; Mag. H. Lindberg li-
kasa för fortsatta undersökningar af floran pa Karelska nä-
set 300 mk; Stud. J. I. Lindroth för Studium af parasit-
svampar pa Aland 120 mk; Stud. A. K. Cajander för ex-
kursioner i Virmo nära Abo 100 mk; Stud. E. A. Vahlberg
för exkursioner i Pielavesi i norra Savolaks 200 mk; Stud.
E. F. Hagren för exkursioner i Ekenäs skärgard 120 mk.

Dr. Kihlman föredrog om ett fall af hermafroditism hos
Sag i ttari a sagitt ifolia.

Forstmäster A. V. Granit förevisade nâgra anmärknings¬
värda växtfynd frân lappmarken samt redogjorde för sina
undersökningar om fjellemmelns foderväxter.

Till publikation anmäldes: ”Nymphœa fennica, eine neue
europäische Seerose“ af A. J. Mila.

Vetenskapssocieteten d. 3 apr. Prof. Cleve liöll fö-
redrag om de periodiska vexlingarne i Skageracks plankton.

Vetenskapsakademien d. 14 apr. Till införande i
Bihanget tili handl. antogs en afhandling af prof. F. R.
Kjellman, Blastophysa pol ymorpha och TJrospora incrassata,
tvä nya chlorophyceer frän Sveriges vestra kust; samt tili
införande i Öfversigten en uppsats af aman. dr. G. 0. Malme,
Die Polygalaceen der ersten Regnellschen Expedition, pflan¬
zengeographische und biologische Notizen.

Den 12 maj. Till införande i Bih. antogs en afhandling
af doc. H. Juel, Die Ustilaginéen der ersten Regnellschen
Expedition.

Botaniska Sällskapet i Stockholm d. 17 mars.
Prof. Jakob Eriksson höll föredrag om de viktigaste biologi-
ska Resultaten af den vid Experimentalfältet pägäende rost-
undersökningen.

D. 21 apr. Sällskapets resestipendium för äret tilldelades
amanuensen K. Bohlin för utvecklingshistoriska undersöknin¬
gar öfver Protococcoideerna i Stockholms skärgärd.

155

Lektor Alb. Nilsson höll föredrag öfver Norrbottens ve¬
getation.

Prof. Y. B. Wittbock förevisade blommande Iris reti¬
culata och I. Histrio odlade pa kalljord i Bergianska Träd-
gärden.

Amanuensen K. Bohlin höll föredrag öfver membran-
strukturen hos Conferva , Microspora och OpJiiocytium.

Limnanthemum nymphæoides i Sverige. I Svensk
Fiskeritidskrift 1896 meddelar doc. E. Lönnbekg i en upp-
sats med titeln "Limnanthemum nymphæoides, en ny svensk
sjöväxt och dess betydelse för fisket”, att nämnde växt, ät
hvilken förf. gifvit det svenska namnet ”sjöguld”, förvildats
pâ ett par stallen i Sverige samt dar trifves utmärkt och sä
förkofrat sig, att den ”kan humera sägas ha vunnit füllt bur-
skap inom svenska floran". Ursprungligen planterad i sjön
Groen vid Stjernviks herresäte i Risinge socken i Ostergöt-
land, har den sedan spridt sig genom en a och fattat fast
fot i fiera nedanför liggande sjöar. Men dessutom finnes den
ocksä i atskilliga större och mindre vatten inom Skredsviks
socken i Bohuslän, hvarest den inplanterats af dr F. Laübell
och hans broder.

Att emellertid denna växt ej sä lätt sprider sig öfver-
allt har jag sjelf erfarit. Inplanterad i en qvarndam med
mager sandbotten vid Grimstorp i Sandhems s:n i Vestergöt-
land höll den sig atminstone 10 är, men försvann dar se¬
dan, liksom äfven i en dam med torfbotten i Strömsbergs
trädgärd vid Jönköping. Äfven i en dam i botaniska träd-
gârden i Lund fanns den fordom rätt talrikt, men icke
nu. I Snogeholmsjön lär den ocksa blifvit inplanterad och
frodas bra.

Hos Frans Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhällas:

Grâtt blompressningspapper format 350x445 mm. Pris pr ris3,—
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ .,10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 „ „ „ „ 4—

„ „ 11, bla „ 285x465 „ „ „ 750,

n 13^ hvlt ,, 285x465 „ „ „ 9,75

Obs De bada sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska

afdelning.

156

professor Jluerswalds

(Dr aktgitter pressen )

Jerntràds-Pressar ,

som i utlandet vunnit sä vidsträckt användning, medföra vid
växters pressning och torkning följande fördelar framför de
vanliga träpressarne :

1) Yäxterna torka pä betydligt kortare tid, emedan fuk-
tigheten hastigt afdunstar frân alla sidor, i synnerhet
om pressen upphänges pä ett solbelyst stalle.

2) Gräpapperet behöfver ej ombytas sä ofta utan att lik-
väl växterna mögla eller svartna.

3) Pressen är mycket lätt och kan derför medföras pä
resor.

Pris: 3 kronor pr st.

Säljas i Karlstad mot efterkraf endast hos

Nygren & Âhlin.

Soeben erschien:

Excursionsflora von Österreich

Mit theilweiser Benützung des “Botanischen Excursions-
buches” von G. Lorixser verfasst von Dr Karl Fritsch, Wien
1897, 664 pp. — Carl Gerold’s Sohn. — Preis: 8 Mrk.

Innehall.

Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga sällskapet i Up¬
sala, s. 183.

Hesselmax, H., Nägra iakttagelser öfver växternas spridning,
s. 97.

Lunds botaniska förenings förhandlingar, s. 153.

Neumax, L. M , Om nomenklatur och artbegränsning inom
slägtet Sparganium , s. 113.

Nordstedt, 0., Sammanställning af de skandinavdska lokalerna
för Myxophyceæ hormogonieæ, s. 137.

— , Sötvattensalger frân Kamerun, s. 131.

Smärre notiser s. 153.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget, 1819/597.

BOTAMSKA NOTISER

FÖR lR 1897

UTGIFNE

G. F. O. NORDSTEDT.

Haftet 4.

LUND 1897,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERI-AKTIEBOLAGET.

Anmärkningsvärdare Fanerogamer och Kärlkryp-
togamer i Wardinge socken (Söder manland).

Af A. Torssander.

Nedanstaende uppgifter grunda sig, der ej annat
särskildt omnämnes, uteslutande pa egna iakttagelser
under aren 1886 — 1897. Hieracierna äro dock endast
insamlade fr. o. m. 1892, Euphrasiæ och Alchemillæ
âr 1896. Samtliga bittills funna arter och former
(äfven de allmänna) af dessa 3 släkten äro auförda.

För omkring 50 âr tillbaka antecknades icke
fa växter inom War dinge (särskildt vid Hjortsberga
och Sjuenda gardar) af d. v. stud. Herm. Hofberg,
som vistades härstädes i medlet af 1840-talet, och
äterfinnas dessa anteckningar i ’’Södermanlands Fane¬
rogamer och Filices”, uppsats af Herm. Hofberg, Stock¬
holm 1852. Samtliga der upptagna yäxtställen äter¬
finnas ock här nedan (med beteckningen ”Hofb.”),
och liafva alla växterna aterfunnits pa de angifna lo-
kalerna, der ej annat särskildt omnämnes. — Att
dessa växter bevisligen hâllit sig qvar pâ samma plats
under mer än ett halft sekel torde, âtminstone be-
träffande nagra af dem, vara af intresse i växthisto-
riskt hänseende.

Nagra arter, som förekomma rikligt i Söder-
manland, men ännu icke blifvit här anträffade, äro
upptagna inom [ ] samt likaledes — tili ledning för
framtida undersökningar — en och annan sällsyntare,
som är funnen utom oinradet, men heit nära gränsen
af Wardinge.

Da namnbeteckningen i allmänhet följer den, som
användes i de sista upplagorna af Hartmans Flora,
sa hafva ej auktorsnamn blifvit anförda. Hieracierna
äro uppställda i enlighet med H. Dahlstedts ”Bidrag
tili sydöstra Sveriges Hieracium-Flora” del I — -III och

12

Bot. Not. 1891.

158

Potamogetonerna i enlighet med G. Tiselti: ”Pota-
mogefcones suecici exsiccati”.

Bland dem, som med utmärkt tillmötesgäende
granskat âtskilliga critiska släkten, beder jag med
förbindligaste tacksambet att serskildt fa omnämna:
Prof. Y. B. Wittrock (Yiola tricolor-former, Picea,
Pinus), Dr. G. Tiseliüs (Potamogetones), Aman. H.
Dahlstedt (Hieracia, Euplirasiæ), Lekt. L. J. Wahl-
stedt (Violæ), Rekt. L. M. Neuman (Yiolæ, Spargania),
Bot. Inst, i Lund (Alchemillæ), Doc. Sv. Murbeck
(Gentianæ, Batrachia, Yiolæ m. fl.) samt Pastor O.
Hagström (Callitrichæ).

(Chrysanth mum segctum ) tillfällig: Hjortsberga qvarn 1890,
införd med pot at es frân Svalöf, utgângen s. a.

Artemisia campestris , omkr. kyrkan (Hofb.), för ôfrigt mângest.
Inula Helen him, Nibble bâtsmanstorp (Hanelund (Hofb.) ut¬
gângen).

Centaurea face a f. el ata lin., Ilöglund (Hofb.).

Circium heterophyllmn , Ale (Hofb.), Ulfsundet, Nâdhammars
skog.

— olcraeeum, Prestgârden, förvildad. Dit införd frân Björn-

lunda prestgârd, der den varit förvildad sedan mer än
15 âr.

Cichorium Inlybus, förvild. i âkrar vid Prestgârden och
Hjortsberga.

Picris hieracioicles, i gräsvallar vid Säby 1888, nu utgângen.
Crépis biennis , i gräsvallar vid Säby och Hjortsberga, utg.

— nicaensis , i gräsvallar vid Säby och Linga 1888 — 90,
utgângen.

Hieracium macrolepiclium * sabulosorum, allm.

— - Pilosella /. ad. * acrophyllum , Sjuenda kohage.

— — * firmistolonum , Prestgârden. (Ôfriga Pilosella-sub-

spec. ej undersökta).

— Pilosella x (cymosum * Uplandice?) 1 ex., Prestgârden

Sept. 1895.

— auricula form epilcsa och subpilosa , allm.

— — /. major Hn.? (mâhânda = floribundum * suecicum)

Hjortsberga (Hofb.), ej âterfunnen.

— auricula x ( glomeratum * glomerosum?), Prestgârden 1892.

159

Hieracium melaneima N. & P. /. epilosa och subpilosa , Kloc-
kargärden och Mölnbo. Säkert Hka allmänna som raot-
svarande former af auricula.

— auriculœf orme , Prestgârdens lillhage, sparsamt.

— auricitlinum * asciacUmn, Prestgârdens gärde 1892.

— macrantJielum * isothyrsum, Näsby-hultet, Sundby.

— pubescent * euryanthelum -, Näsby-hultet.

— cymosum nov. sitbsp. (ad heterotrichum), Säby gärde ne-

danför kyrkan.

— — * stiptotrichîim, banvallen mellan Peterslund och Lângbro.

— — * Uplandiœ , Prestgârden. Banvallen nära Lângbro.

-- glomcratum * glomei atuhim , allm.

— — — /. hirtior, mellan Prestgârden och Hjortsberga, St.

Lundby).

— — * glomerosum, flerst. 1892: Prestgârdens gärde, Svart-

kärret, Römossen. Sedan ej âterfunnen.

— — * glossophyllum , mângenstâdes, sannolikt allm.

— — * norrlandicum , form. Usta 1 ex. 1892.

— — * umbelliflorum, Sundby.

— silvaticum * stcnolepis, terni, allm.

— — *ccesiißorum , Usta och Wahlsta hagar.

— - ß galbaniforme , sällsynt och sparsamt : Sjuenda ko-

hage, Sörskogen.

— — * sinuosifi on s, ofvanför Svartkärret.

— — * silvaficum, ej allm.: ofvanför Svartkärret, Sörskogen.

— — * acidotum , mângenstâdes: ofvanf. Svartkärret, Wahl¬

sta hage, Näsby-hultet, Sjuenda.

— — * prolix wn, mângenstâdes, säkerligen allmân.

— — * wactdosum, Wahlsta hage.

— — * pendulum, mellan Ale och Sjuenda— Wreten (kyrkoh.

A. Ekström). — Sjuenda kohage.

— trianguläre, mângenstâdes: Hjortsberga marmorbrott, Näsby-

hultet, Sjuenda kohage, mell. Römossen och Kindstugan.

— — * subtriangalare, sällsynt: mellan Römossen och Kind¬

stugan (kyrkoh. Ekström).

— lacerifolium, mângenstâdes, troligen allm.

— pel lucidum , ofvanf. Svartkärret, Sörskogen, troligen flere-

städes.

— serratifrons * cethiops, Sjuenda kohage.

- * serratifrons, Ale.

— — * subcraSïUm , Nysund.

— — * meticeps, Nysund, Sjuenda, Wretstugan, Römossen.

— ciliatum, ofvanf. Svartkärret 1892. Wassudden.

160

Hieracium orbicans, Sjuenda kohage.

— panœolîim, flerest. : Usta, Wisbohammar, Sjuenda kohage,

Wassudden.

— sarcophyllnm, Sörskogen, Römossen.

— — * ex pallid? forme, mellan Höglund och Sörskogen, Näsby-

hultet, Sjuenda, troligen flerestädes.

— sagittatum * informe, Sjuenda kohage. (Ny för sydöstra

Sverige).

— — nov. subspcc. (ad * lanuginosum) Sjue*nda kohage 1895.

— cæsium * galbanum , flerest. mell. Ilöglund och Sörskogen,

mellan Sandsborg och Winlöt,

— — * basifolium , mängenstädes: Nysund, Näsby-h ultet, Sju¬

enda, Wassudden, Ale, Ulfsundet.

— — * lœlieolor, flerest.: ofvanf. Svartkärret, Lundby, Wis¬

bohammar, Näsby-hultet, Dankan.

— — — /. subprolixa, Nysund, Hasselbacken.

— eœsiomurorum , allmän med manga, sinsemellan mycket

olika former.

— porrigens * porrigens. Nysund.

— — * reclinatmn, Sörskogen, Wisbohannnar, Qvigärdet,

Näsby-hultet, Sjuenda, troligen teml. allm.

— — — ß cœsiiformis, sällsynt, Lundby kohage bland lace-

rifolium och mahäncla blott en form af denna (parallel¬
typen inom subcæsia).

— aeroleucum , Sjuenda kohage.

— vulgatum, mycket allmän.

— — /. baltica llahlst. ofvanf. Svartkärret, Rosenhill. — pä

bäda ställena nedom Litorina-hafvets strandlinje

— — /. ad * pinnatifiäum. Hjortsberga marmorbrott.

— — * vulgatiformc, Prestgärdens lillhage, Usta.

— maerotomim, Ale.

— subramosum ß plicatiforme, ofvanför Svartkärret.

— hriguum *lepidulum , Ulfsundet, mell. Sandsborg och Winlöt.

— anfracium * barbarcœfolnnn, ofvanför Svartkärret.

— — * subampliatum , Nysund, Ale. Wassudden, Stene.

— — * hcmicliaphanum, ej sälls. : Usta (ymnig), flerest. mell.

Höglund och Sörskogen, S. Stene, Sjuenda.

— diaphanoicles, ofvanför Svartkärret, Hjortsberga marmorbrott.

— saxifiagum a genuinum, Ulfsundet (synnerl. typiska ex. af

denna form förekomma, ehuru sparsamt, pa Alberget i
Frustuna s:n, nära gränsen tili Wardinge).

- ß scopulivagum a genuinum , Sörskogen nära Däggnäs.

161

(Hit höra sannolikt äfven former frân bergen vid Hög-
lund och Björsta).

Bierachim scopulivagum b. connophorum, Prestgärdens lillhage,
Sörskogen.

— — y furfurcllum c. hirsutiusculum , Sörskogen.

ö oreinum f. subextensa. Sörskogen nära Däggnäs sag.
(Sistn. 4 varr. sammanbindas genom talrika mellanformer
och torde mähända blott vara olika ständortsmodifika-
tioner). Samtliga saxifraga förekomma i strandlinjen
af Litorina-hafvet.

— tridentatum

— rigidum * rigidum

— — * basicalvatum
- * er c per um

— - * obatrescens

- * ruberuluin

- * irichocaiilon

— — * Wcstmannicum , Höglund.

— umbellatum allm. form med monströsa holkar: Höglund.
- ß cor onopi folium , trol. teml. allm.

Hypochæris maculata f. minor , mellan Linga och Skillöt
(Hofb.) troligen mängestädes och sammanflytande med
hufvudformen.

Trichcera arvcnsis , Säby tillfällig 1888, eljest ej funnen.
Viburnum Opulus, Hjortsberga (Hofb.) teml. allm.

S/ierardia arvensis, tillfäiligt inkommen med gräsfrö: kyrko-
gärden, Prestgarden — försvinner samma ar den upp-
växer.

Asperula linctoria , pä kalkbergen ganska allm.: Langbro
och Sjuenda (Hofb.). Prestgarden, Usta, Höglund m. fl. st.
Galium trifidum, Skarberga-sjön (Hofb.), troligen försvunnen
efter sjöns urtappning. Djulan.

— maximum Moris, Hjortsberga (determ. Doc. Murbeck).

— Mollugo , vid jernvägen allm., sprider sig derifran alltmera

utefter landsvägarna.

— Mollugo X verum.

f. submodugo j 'W^igbohammar, pä jernvägsbanken med

- subverum f foraldrarna (D:r' L' SchIcge1)-

— Aparine (hufvudformen), Janslund.

— — * spurium , Römossen i linäker 1895.

Campanula patula, Hjortsberga, Edesta.

Convolvulus sepium , mängest. omkr. sjön Sillen,

Dessa former anses finnas härstä-
des, men som de blifvit föga under-
sökta, och synas obetydligt skilda,
äro inga växtställen angifna. Atskil-
liga torde mähända befinnas endast
vara tillfälliga lokalfonner.

162

Guscuta Epilinum, Källstugan 1847 (Hofb.). Ej anträffad
inom socknen.

Symphytum orientale), vid raserade torpet Gustafsberg, san-
nolikt nu utgâugen.

Echinospcrmum Lappula , Mölnbo qvarn (Hofb.), ej âter-
funuen.

Mentlia aquatica y vcrticillata , Skillöt i jernvägsdiket.
Thymus Cliamædrys , tillfällig pâ gräsplaner vid Prestgârden.
Lamium purpureum * hybridum, Prestgârden.

Marrubium vulgare , Skillöt (Hofb.), derstädes förgäfves efter-
sökt, men lärer blifvit funnen i närheten.

Gentiana campestris * succica, flerest. mellan Ale och Rö-
mossen, Ulfsundet.

— — * germanica , Sörskogen nära Däggnäs sag (typisk),

Molstaberg (närmare föregäende — full blomning d. 81
Juli 1895).

- — form. ’’verticillata” (3 blad i kraus) Sörskogen nära

Däggnäs säg 1 ex. 1897.

— amarella * lingulata , mellan Höglund och Lundby 1 ex.

1895.

Euphrasia brevipila t mängestädes, säkerligen allmän. En stor-
blommig form, närmande sig E. Rostkowiana, vid Jans-
lund (nära Djulan).

— brevipila x curta , pâ vägen nedanför Höglund, sparsamt

bland föräldrarna.

— tenuis , Sörskogen nära Däggnäs sag.

— curta , mangestädes, säkerligen allmän.

— v. glabrescens , skogen mellan Sandsborg och Winlöt (E.

Torssander).

— gracilis , Sjuenda— Wreten, troligen fierestädes.
Melampyrum nemorosum , sällsynt: Ulfsundet.

Lathrcca squamaria, Sjuenda (Stud. Blomberg) Nysund, S.
Stene, trol. llerest.

Utricularia vulgaris , sälls. Wisbohammar (Stud. Husberg),
Djulan.

[— intermedia] finnes sannolikt, da den är anträffad i när-
gränsande socknar.

— minor, sjön Djulan (Hofb.), ej âterfunnen, trol. utgängen.
Litorella lacustris, Sjumarkaland vid sjön Sillen (Hofb.), för¬
gäfves eftersökt, trol. utgängen efter sjöns sänkning.

Hcdcra Helix, Saltkälla (pâ Molstabergs allmänningskog).
Cerefolium silvcsfre ß colorata Mortens. Oxsundet (bibehällit
sig fiera âr), tillfällig vid Prestgârden och Hjortsberga.
Torilis Anthriscus, sällsynt: Sjuenda.

163

Daucus Carota, mängestädes.

Laserpitium latifolium , d:o.

( Levisticum officinale), i gamla trädgärdar, n. m. sällsynt:
Ulfsundet.

Angelica silvcstris, form mecl rôda blommor, Svartkärret.
[Selinum carvifolia torde anträffas, dâ den finnes pâ gränsen
i Frustuna s:nj.

Libanutis montana , ilerest.: Hjortsberga. Gällsta, Sjuenda,
S. Stene.

Sani cilla curopœa, Sjuenda (Hofb.) oeli flerest.

Adoxa Moscatcllina, endast anträffad i Prestgârdens lillhage.
[Nymphæa Candida torde anträffas, funnen i Frustuna s:n].
Batracliium paucistamineum a diver sifolium, sällsynt: backen
mellan Sundby och Björsta.

— — ß divaricatum, allm.

— circinnatnm, Skillötsjön, Djulan, Lângsjën.

Thalictrum simplex , Lundby liage.

Anemone ranunculoides , flerest. ymnig.

Pulsatilla pratensis y salis. Sjumarkaland nära Sillen (Hofb.),
der ej âterfunnen. Säby garde nära kyrkan (Hofb.),
Prestgârdens lillhage.

T — vulgaris , ej anträffad],

Trolliiis européens, enda nu âterstâende ställe: vid Skillôt-
sjön nedanför Linga, der den snart utgâr. Derifrân in-
planterad i trâdgârdar vid Prestgârden och Linga.
Corydalis laxa, vid Prestgârden flerest. ymnig, Wassudden.

[ — fabacea, ej anträffad].

[Alliaria officinalis d:oJ.

Cardamine silvatica , sälls. : kärret vid Yngsände (sparsamt).
[Lepidium campestre och ruderale, ej auträffade^.

Farsetia incana , Hjortsberga, tillfällig 1895.

Draba vcrna * pinguis. Prestgârdens lillhage, Svalstanâs.

— muralis , sälls.: Hjortsberga marmorbrott Wassudden.
Polygala amarcllum, nedanför Molstabergs kalkugn.
Géranium dissect um, tillfällig: Prestgârden 1891.

— columbinum , Stene (Hofb.), allm. pâ kalkbergen, flerestädes

pâ andra berg.

— lucidum , sälls.: berget ofvanf. Svartkärret, N. Stene.
Hypericum montanum, Usta och flerest. omkr. Sjuenda.

Viola mirabilis, endast anträffad vid Höglund och Stene.

— Uiviniana, allm.

— — f. ad ß nemorosam , Rudpussen ofvanf. kyrkan.

— canina a ericetorum , mindre allmän än V. Riviniana och

canina x Riviniana.

164

— canina x Riviniana, teml. allm.

En högväxt skuggform bland buskar mellan Hjortsberga
och Kattsudden.

— canina x stagnina, Prestgârden (sparsamt) trol. flerest.

— tricolor * gcnuina f. typica , mindre allm. äu följande.

— — — * gcnuina f. versicolor, den allmännaste tricolor-

f or men.

— — — f. albida, Prestgârdens lillhage, berg vid Björsta.

— — — f. lutcscens, Prestgârdens lillhage, hvarest flera mellan-

former till föregaende anträffas. (Wittiv, Viola — Stud.
I: pag. 64, 65).

— arrensis subsp. communis, âkrar, teml. allm.

[ — — * patens ej iinnu anträffad, finnes troligen pâ träd-
gârdsland].

[Drosera longifolia ß obovata ej anträffad — finnes dock i
närheten i Erustuna ocb Wagnbärads s:r].

[ — intermedia, ej anträffad].

Silcne rupestris, Wahlsta hage (Hofb.) ocb flerest. i socknens
sydöstra del ss. Höglund, Sörskogen, Stene liagar.

— noctiflora, Prestgârden.

Malachium aquaticum, sälls., Usta vid sjön Sillen, tillfällig,
(Finnes rikligt vid samma sjö i Frustuna s:n).

Stellar ia Friesiana , norra delen: nära Sjuendasjön, kärret
vid Yngsände.

Ccrastium arvense , Kyrkogârden (tillfällig).

Saxifraga tridactylites, St. Säby gärde nära kyrkan (Hofb.),
mangenstädes pâ kalkbergen.

(Oenothera biennis) , Wisboliammar, jernvägen vid Rösjön.
Epilobium parviflorum , mângest. i mellersta och södra delen
af socknen.

— montanum X palustre , Nâdliammar nära badliuset 1 ex 1897.

— obscurum , källdikena vid Högfors och Wassudden.

— palustre ß lapponicutn, Janslund vid sjön Djulan. Troli¬

gen flerstädes.

Circcca alpina , kärret nära Däggnäs säg.

Fyrus communis, enstaka ex., ej sällsynta.

Rosa cinnamomca, Sjuenda kalkbackar (Hofb.) sannolikt äf-
ven pâ andra ställen.

— rubiginosa, Sjuenda (Hofb.) ej iakttagen.

Om öfriga Rosæ saknas kännedom.

Alclicmilla vulgaris * pubesccns, pâ kalkberg: Sjuenda ko-
hage, Wassudden.

- * vestita, Usta, Winlöt, Höglund. — Däggnäs säg (E.

V. Weyhe).

165

Alehemilla vulgaris * pastoralis , teml. allm.

— — * ftlicaulis, den allinännaste formen.

— — * acutangula , Winlöt, nedanför Lângbro kalkberg.

— — subcrenata , vagen mellan Prestgârden och Hjortsberga,

Mölnbo station, troligen flerstädes.

— — * öbtusg , Prestgârden och dess lillhage, Usta.

— — * alpest ris teml. allm.

Pubus nemoiosus , ofvanför Tallstugan (det. Rekt. Neumau)
Annan Rubus, tillhörande omrâdet R. fruticosus L., är
ej anträffad.

— casius , Hjortsberga (Hofb.), der ej anträffad, men funnen

â Prestliolmen i sjön Sillen [a arvalis f. t y pica , det
Neuman) och vid Sjuenda.

Fragaria clatior, Hjortsberga (Ilofb.), ej anträffad, N. Stene,
Usta.

Lathyrus silvestris, Banvallen mell. Mölnbo och Rösjön. S.
Stene.

— tuberosus, Prestgârden, förvildad i trädgarden. Hitförd

frän Aspön 1855 af Prosten Insulander.

Orobus nigcr , sälls. : S. Stene.

Vicia Lathyroidcs, ”vid sjön Sillen” (Wahlenb. Fl. Suec. cit. af
Hofb.) Wäxtstället lärer varit Prestliolmen i Sillen, der
den dock ej nu mera finnes.

Trifolium procumbens , flerest. omkr. Hjortsberga, sasom nära
Grindstugan (Hofb.) Prestgardens lillhage, Höglundsbergen.
Oxycoccus palustris v. pusilla Rupr., kärret vid Yngsände,
Römossen och trol. flerest. i norra delen, der öfver-
gangsformer tili palustris ej äro sällsynta.

[— — * microcarpus, ej anträffad.]

Fyrola media, sälls. och enstaka: Sörskogeu ; ofvanf. Yngsände.

— umbellata , flerstädes.

Munotropa Hypopitliys, ganska allmän, serskildt i de större
skogarne.

Euphorbia Esula, sällsynt: Alby.

Polygonum lapathifolium f. tnncntosa, Ale, trol. flerest.

[ — Persicaria, ej anträffad].

— minus sälls.: mellan Wahlsta och Djulan.

Pumcx Jiippolapathum x liydrolapathum , Janslund vid Djulan
[ — hippolapathum ej anträffad].

Daphne Mezercum , flerest. i norra delen af socknen.

Urtica cliocia , form med nedliggande stjelkar och mycket
sma blad. Prestholmen i sjön Sillen (stud. E Torssander).
Chenopodium glaucum , sälls.: Hjortsberga, i trädgarden.
Salix aurita x rcpens f. plicata: Prestgârden.

166

Callitriclie polymorpha , allm.

En bredbladig mcllanform , till C. stagnalis (= verna
a maxima Hn FI. ed. 7?) i källdiket ofvanf. Hjortsberga.
[— stagnalis och vernalis, ej anträffade].

— liamiilata , sails.: Janslund i dikesgrafven vid broil. S. Aby.

— autumnal is , Skillötsjön (Hofb.) 1 ex. âterfunnet 1895.
Ceratophyllum dcmersum, Langsjön: Skillötsjön.

Orchis incarnata , Kattsudden (Hofb.) der utgângen, men
finnes troligen i närheten mellan Höglund och Tallstugan.
Ilabcnaria viridis , mangenstädes.

Gooclyera rcpens , d:o.

Gephalanthera rubra , nära Mölnbo, Wisbohammar.

Epipactis Hellcborinc alatifolia flerest., men sparsamt: Nâd-
hammars park, skogen vid Johannisberg, Usta hage,
vid jernvägen mellan Mölnbo och Högtorp.

— — — form med rôda blommor och ludna frukter: skogs- och

hagmarken mellan Höglund och Däggnäs, vissa âr terni,
rikligt, Hjortsberga marmorbrott.

— [palustris ]. Wisbohammar (osäker uppgift)

Listera ovata, Höglund (Hofb.), förgäfves eftersökt. Sörskogen
1 ex., Prestgârden 1 ex., synes nu öfverallt vara utg.

— cordata, Winlöt, Sörskogen, trol. flerest., men sparsamt.
Caralliorrli iza innata, flerest.

Neottia nidus avis , Sjuenda, Lundby kohage.

Malaxis paludosa , Kattsudden vid Djulan (Hofb.), utgângen.
Gagea pratensis f. stenopetala, Prestgardens lillhage.
Scheuchzcria palustris, ofvanf. Yngsände (Hofb.) och flerest.
Juncus supinus ß uliginosus (f. subvei ticillafa) Yngsände.
Lemna minor f. pinguis ” med stör, nagot uppsvälld, ljus-
grön stam, i diket vid vagen nedanför Hjortsberga.

[ — gibba, ej anträffad].

Votamogeion alpinus f. longifolia , dämmen vid Däggnäs sag.

— — / gracilior , dämmen vid Däggnäs sag.

Huru vida dessa äro verkl. skilda eller sammanflyta
med hufvudformen torde komma att utröuas genom odling
i Berg, trädgarden.

— gramineus ß fluctuans (minor). Sigtuna-ân.

— nilens , Langsjön.

— — f. Mälarensis, Yngsände.

— luccns , sjön Djulan (Hofb.) derifran medföljt an till dess

utlopp i sjön Sillen.

— — f. acuminata , pâ sistn. ställe bland hufvudformen.

— dccipiens ß Torssandri *), sjön Sillen flerest, (mest i nordöstra

delen fran Sigtuna-ans utlopp).

167

— prœlongus flerest. i sjöarne Yngen (Hofb.), Sillen, Skillöt-

sjön och Längsjön.

— crispus , ej sails.: Sillen, diken omkr. Djulan, Hjortsberga-

qvarn, Skillötsjön.

— acutifolius. omkr. Djulan: Kattsudden, dygraf mell. Jans-

lund ocliWahlsta.

— obtusifolius, flerest.: Djulan vid Kattsudden (trol. utgän-

gen) Skillötsjön, Längsjön, Lillsjön vid Gnesta.

— pusillus a vulgaris Reich, sällynt: S. Aby i an. (orig.

ex. fr: Wärdinge äro utdelade i Tisel. Potam. suec. ex-
sicc Fase III. N:r 102).

— — ß tenuis issimus Koch, lergrafvar vid Langbro tegelbruk.

Hit hör sannolikt äfven livad som anträffats pä öfriga
lokaler: nedanför Hjortsberga qvarn (Hofb), diken omkr.
Djulan; Sillen, Laugsjön.

Sparganium ramosttm. f. fgpica ännu ej anträflad i Vardinge.
Närmast kända lokal: i sjön Rundbulten och dess aflopps-
graf. Katrinenäs s:n.

— f. microcarpa trol. flerest. Öfvergangsformer tili * neglecfum

anträffade i dygrafvar mellan Janslund och Wahlsta samt
vid Nadhammar vid Längsjön.

— simp)lex ß longissimum, Sigtuna-äns utlop|3 i sjön Sillen.

Dämmen vid Däggnäs sag.

— naians, sails. : Skarsjön (troligen nu utgangen).

— speirocephalum , siills.: Yngsände.

— minimum f. rostrata , dämmen vid Däggnäs säg.

(Cladium Mariscus torde Annas i nâgon skogssjö ofvan Lito-

rina-hafvets strandlinje, da den växer â dylik lokal nära
gränsen af Wärdinge (Löfsjön i Wagnhärads s:n ).
Iihyncospora alba, Wahlsta äng (Hofb.), säkert der utgangen
genom uppodling, men funnen vid Smasjöarna och fle¬
rest. Y norra delen.

— fusca, stora Smäsjön (sparsamt), Horssjön.

Seit pus compressas, mellan Höglund och Kattsudden samt
nedanför Gällsta (Hofb.), pä sistnämnda ställe ej an-
träffad. Sjuendatorp. — Pa bada nu befiutliga ställen
omedelbart nedanför Litorina-hafvets strandlinje.

— pauciflorus , vid Römosse-sjön, trol. flerest.

Sriophorum latifolium, omkr. Djulan (Hofb.), trol. der utgan¬
gen, men anträflad flerest. ofvanf. Djulan a Sörskogen.

— gracile , Wärdinge (?) s:n. Yngens norra (?) ände (Hofb),

ej anträflad vid den del af söclra Yngen, som tillhör.

l) säkert hybrid af lucene ß Zizii och perfoliatus (eul. Pastor 0.
xiagströms Loggranna undersökniugarj.

168

Wârdinge. 1886—88 sparsamt funnen vid Djulan, tro-
ligen der nu utgângen.

— alpinitm, stora och lilla Smâsjôn och flerest. i norra delen
Carex riparia, Yngsände (Ilofb.), ej anträffad. I diken m. m.

omkring Djulan.

— Pscudocgperus, omkr. Djulan och flerest.

— eapillaris , vid Kattsudden (Hofb.), der ej antr. vid Sju-

enda (Hofb.), Lundby kohage, trol. flerest.

— irrigua, karret ofvanf. Yngsände (Ilofb.) och flerest. i

norra delen.

— Buxbaumi , Yngsände (Hofb.), förgäfves eftersökt.

— actif a v. fluviatilis, Fr. nedanf. Gällsta (Hofb.), ej anträffad.

— loliacca , Sörskogen, kärret ofvanf. Yngsände och flerest.

— chordorrliiza , mell. St. och L. Smâsjôn, kärr pâ Slinder-

skogen, trol. flerest.

— paradoxa, Sjuenda (Hofb.), kärrmarken vid Djulan mell.

Janslund och Kattsudden (Prof. C. T. Mörner)., der ej
anträffad.

— pauciflora , kärret ofvanf. Yngsände (Hofb.), omkr. L:a.

Smäsjön. I norra delen ganska allmân.

— pulicaris, flerestädes.

— clioUa v. monoica , ofvanf. Yngsände (Hofb.), ej anträffad.
Triticum caninum, nära Hjortsberga qvarn (Hofb.), ej anträffad;

Stene skog.

Lolium linicolum, tillfällig bland lin: Kattsudden (Hofb.),
Lundby 1895. Nu niera sällsynt.

Brachgpodium pinnatum, Sjuenda (Hofb.), Svartkärret, Sör¬
skogen flerest. Pâ sistn. stalle förekommer äfven en
öfvergangsform till Brachyp. silvaticum.

Scbcdonorus erect as. tillfälligt inkommen med gräsfrö vid
Säby. Troligen utgângen.

Boa bulbosa , Prestgârdens lillhage, trol. flerest.

Trisetum flavcscens. Tillfälligt inkommen med gräsfrö vid
Säby. Bibehâllit sig i fiera âr.

Holcus lanatus. Tillf. inkommen vid Säby, Nysund m. fl. st.
Melica ciliata , ej sällsynt i mellersta delen: Prestgârdens
lillhage, Hjortsberga, Höglundsbergen. — Alltid i Lito-
rina-hafvets strand linje.

Calamagrostis gracilcscens , kärren omkr. Djulan (Prof. C. T.

Mörner). Ej af mig anträffad.

(Panicum crus galli), tillfällig vid Prestgârden 1892 och 1895.
PJilcum Bocmeri f. vivipara , Hjortsberga (Hofb.) — vissa
âr ganska allm.

JlierocJiloa borealis, nedanför Molstabergs kalkugn.

169

Picea abies f. rustica, allm.

- f. pect in a la, teml. allm.

- f. curtifolia, teml. allm.

formæ pendulce af pectinata l) och curvifolia *) flerest:
Prestgärdens lillhage '), Usta, mell. kyrk. ocli Hjortsberga.

Anm. Dessa pendula-former, som hafva cn del grenar af
2:a ordningen 2 — 3 meter lânga, smala och lodrätt ned-
hängande samt (genom grenarnes härigenom förändrade
ställning tili solljuset) allsidigt riktade harr, hafva förr
blifvit kallade P. viminalis (Sparrm.), P hybrida Lilje-
blad och P. abies f. sparsifolia Th. Fr. De synas dock
endast vara lokalformer, beroende pâ trädets alder och
växplats. Nàgon annan ’’viminalis” eller ’’sparsifolia’7
har ej af mig observerats här eller pa andra orter.

Picea abies Tf. virgata, ej anträffad. Närmaste hithörande
träd, synnerligt frodigt och väl värdadt, finnes i Katrine-
näs socken invid sjön Klämmingen.]

- virgata pectinata, Prestgardens lillhage l). Detta träd,

som först observerades 1886 och da var tydlig vir¬
gata har sedan dess smâningom öfvergatt till f. pectinata.

— — f . repens , Nysund pâ berg mot söder. ’)

- f. brevifclia v. iabulœforwis, Usta hage. I)et enda

hittills funna exemplaret (en 30 ârig buske af endast
0,5 meters höjd) är aflemnadt till K. Yetenskapsakade-
mieus Botaniska Museum.

[Äfven brevifolia-formerna Clanbrasiliana och conica torde
anträffas, dâ fiera ex. af den förr a blifvit funna i när-
heten af Söderteige (Stud. E. Fagerholm). Yid Lâng-
sjönäs i Frustuna finnes en nu 40 ârig gran af normal
höjd, som för omkring 10 âr sedan öfvergatt till f. bre-
vifolia (var. conica ?)].

[Pinus silvestris f. brachyphylla, med bade stam och barr
fôrkryinpta, finnes vid Grönbrink i Trosa landsförsamliug
och torde anträffas äfven pâ andra Ställen.

Pohjsticum cristatum , Hjortsberga (Hofb.), funnen flerest. ne-
danför Hjcrtsberga omkr. sjön Djulan, vid Smâsjôarna
och karret ofvanför Yngsände.

— spinulosnm ß dïlatatum. Sörskogen mellan St. Smâsjôn

och Däggnäs sâg (väl utvecklad form), Prestgârden (min-
dre väl utveckl. form), Skogstorp (monströs form).

0 Fotografisk afbildniug finnes â Kung]. Yetenskapsakademien
Botaniska Musenm.

170

Asplénium Hui a mur aria , flerest.: Lângbro (Hofb.), Hjorts-
berga marmorbrott, gärdesbacke nära Gällsta, Usta.

— germanicum, flerest. men sparsamt ^Höglundsbergen (Hofb.),
Prestgârdens lillhage, Wassudden.

Onoclca sfrutJiiopteris, karret ofvanf. Yngsände (Hofb.) Prest-
gârden.

Opliioglossum vulgatum, Kattsudden (Hofb.), derstädes säkert
utgângen, men anträffad i nejden: ofvanfür Tallstugan
och Usta hage.

Equ ist tum hiemalc, Höglund, Lundby liage.

Lycopodium eomplanatum, Linga liagar (Hofb ), anträffad â
skogen mellan kyrkan och Linga. I öfrigt flerestädes.

Wârdinge, Mölnbo, den 31 Aug. 1897.

171

Webera lutescens Limpr. i Sverige?

Af J. Hagen.

Under gjennemgâelsen af de norske moser i
Swartz’s herbarium kom jeg tilfældigvis til ogsâ at
âbne en konvolut, der var signeret Bryum longicol-
lum uden angivelse af voxested. Den indeholdt
imidlertid ikke, som man skulde vente, Webera longi-
collis. men et (nâr man bortser fra de ikke ganske
modne frugter) fuldkommen typisk exemplar af Webera
lutescens Limpr., en art, der i januar 1892 beskre-
ves som ny i det 18:de hefte af denna forfatters Laubmoose
Deutschlands, Oesterreichs und der Schweiz efter exem-
plarer fra Steiermark. Den synes ikke senere at være
funden andre steder; specielt foreligger der ikke nogen
pâlidelig meddelelse om dens forekomst i Skandinavien.

Det er imidlertid höjst sandsynligt, at det nævnte
exemplar i Swartz’s herbarium er af svensk oprindelse;
det er nemlig med hans handskrift signeret ’’Fries.”
Nu er det en bekjendt sag, at Elias Frtes, (der var
födt i 1794,) allerede meget tidligt begyndte at be-
skjæftige sig med kryptogamerne, og da han pa den
tid, Swartz döde, (1816,) vel neppe var kommen i
bytteforbindelse med nogen udenlandsk botaniker, som
kunde have sendt ham det nævnte exemplar, synes der
at være al grund til at formode, at han har fundet
Webera lutescens i Sverige. Nâr man videre tager i
betragtning, at Fries’s botaniseren i det pâgjældende
tidsrum synes at have fundet sted udelukkende eller
ialfald hovedsageligt i de sydsvenske provinser, turde
man mâske være berettiget til etsteds her at söge
findestedet for den nævnte art.

At gâ nærmere ind pâ spörgsmalet betragter jeg
som liggende udenfor min opgave; det far blive de
svenske bryologers sag bade at undersöge, om Fries
omtaler Bryum longicollum i nogen af sine sydsven¬
ske lokalfloraer (;’Flora Hallandica”, ’’Stirpes agri Femsio-
nensis,”) eller noget andet steds i sine skrifter pâ en

Bot. Not. 1897.

172

sâdan made, at man deraf kan drage nogen slutning
om findestedet for Webcra lutesccns , og at gjennemga
de garnie herbarier for muligens der at finde lignende
oplysninger. —

Jeg benytter demie anledning til at pointere
nödvendigheden af at revidere de garnie samlinger
af eelleplanterne, ikke blot af hensyn til de fremskridt,
som knndskaben om disse væxter liar gjort i ârenes löb,
og hvorved der stadigt er fundet nye arter eller de
garnie er blevne del te i tlere, men ogsa af andre
gründe. Disse planter er ofte sa smâ, at de let und-
drager sig opmærksomheden ; deres optræden er ofte
lunefuld, sa at man undertiden kan finde dem i större
mængde det ene âr og et par âr efter söge dem for-
gjæves pâ samme sted, uden at man kan forklare
sig ärsagen til deres forsvinden. Det kai} derfor
meget vel liænde, at om tlere efter hinanden med större
eller mindre mellemrum samler sâdaime væxter i en
og samme trakt, sä kan den förste undersöger gjöre
fund, soin undd rager sig de senere. Der skal derfor
generationers nöjagtige undersögelser til for at skaffe
indgâende kundskab til et nogenlunde udstrakt lands
planteverden. Disse betragtninger indeholder ikke
blot en teoretisk mulighed, men det er noget, som
erfaringen har vist mig for den norske mosfloras ved-
kommende, at undersögelsen af de garnie herbarier
giver ganske godt udbytte. Sâledes indeholder de i
Danmark opbevarede norske mossamlinger, sâvidt jeg
erindrer, 5 eller 6 arter, som er fundne i Norge kun
af de der tidligere botaniserende danske rejsende. At
forholdet for Sveriges vedkommende vil vise sig at være
omtrent det samme, derom nærer jeg ingen tvivl.

Stockholm 17:de Juni 1897.

173

Literaturöfversigt.

Svensk botanisk literatur 1896.

Af Th. O. B. N. Krok.

A. I Sverige tryckta arteten eller uppsatser.

Agar äh, J. G., xinalecta algologica. Observationes de spe-
ciebus algarum minus cognitis earumque dispositione.
Continuatio III. Lundæ. Typis expressif. E. Malmström.
4:o [tifc . ; 140 s. + 1 tab.J — Acta Univ. Lundensis
— Lunds Univ. arsskrift torn. 32. Andra afdeln. (=
Acta reg. soc. physiogr. Lund. — K. Fysiogr. sällsk. i
Lund hand]. Ny följd. Bd. 7. II).

Äfven särskildt. — Atfoljes af: Index Generum et Spe-
cierum quæ in opusculis Analecta Algologica cum
Cont. I, II et III inscriptis memorantur. — Ibid.
4:o [8 s.].

Ahlfvengren, Fr. E., Bidrag tili kännedomen om composité-
stammens anatomiska byggnad. — Akad. afh.. .. för erhall,
af fdos. doktorsgrad vid Lunds Univ. d. 11 nov. 1896.
— Lund. E. Malmströms boktryckeri. 4;o[tit.; 86 -j-
1 sid. 28 fig. i texten].

And ersson , Gunnar, Svenska viixtvärldens historia i kort.het
framställd. — Med 1 karta och 53 figurer i texten.
Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner
8:o [3; 106 s.].

Följdskrift, se Sern and er , 11.

Jfr Nilsson, Alb., i Tidskr. f. Skogsliushalln. 189G
s. (113 — ) 118—121.

— Andra tillökade upplagan. Med 1 karta och 56 figurer

i texten. — Ibid. 8:o [4 -f~ 136 s.].

Pa tyska, med titel: Die Geschichte der Vegetation
Schwedens. Kurz dargestellt. Mit Tafel IV— V
und 18 Figuren im Text, i Englers Botan. Jahrb.
26: s. 482 — 550. — * Äfven särskildt (s 483 — 550).
Leipzig. 8:o.

— Über das fossile Vorkommen der Brasenia purpurea Mich.

in Russland und Dänemark. Mit 2 Tafeln. Stockholm
Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [24 s.]
— K. Sy. Vet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 22. Afd. III. N:o 1.

Äfven särskildt.

— Hvad är Folliculites och Paradoxocarpus. — Stockholm,
Geol. Foren. Förh., bd. 18: s 538—542.

— (Nagra mindre kända hybrider och former frân Snäckgär-

det pa Gotland. — Botan. Notiser 1896: s. 25—26).

Bot. Not. 1897 .

13

174

Areschoug , F. W. (7., Beiträge zur Biologie der geophilen
Pflanzen. Lund. E. Malmström’s Buchdruckerei. 4:o
[1; 60 s. -f 28 fig. i texten]. — Acta Univ. Lundensis.
Lunds Univ. ars-skrift tom. XXXI. Andra afdeln.
(= Acta reg. soc. physiogr. Lund.. — K. Fysiogr. sällsk i
Lund handl. Ny följd. Bd. 6. IV).

Äfven särskildt.

Arnell , Axel , Fenologiska iakttagelser vid Framnäs [Säbra
sn, invid Hernösand] aren 1877—1896. — K. Sv. Yet.-
Ak. Öfvers 53: s. 716 — 721.

Yäxter: s. 718 — 720.

Arnell, II. Wilh., Moss-studier [Forts.]. — Botan. Notiser
1896: s. 97-110.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — Jfr Botan.
Notiser 1894 + 1897.

— & Jensen, C., Ein bryologischer Ausflug nach Täsjö.
Mit einer Karte und einer Tafel. — Stockholm Kungl.
boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [64 s.].

K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 21. Afd. III.
N:o 10,

Äfven särskildt.

B — n, J., Lindarne -j- Almen -(- Lingonbusken. — Läsning
för folkefc 1896: s. 124-129; 175-180; 288-292.

Borge , 0., Nachtrag zur subfossilen Desmidiaceeu-Flora Got¬
lands. — Botan. Notiser 1896: s. 111 — 113.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — Jfr. ibid. 1892.

— Ueber die Yariabilität der Desmidiaceen. — K. Sv. Yet.-

Ak. Öfvers. 53: s. 289—294.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8 o.

— Australische Süsswasserchlorophyceen. Mit vier Tafeln.

— Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt &
Söner. 8:o [32 s.]. — K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang,
bd. 22 Afd. III. N:o 9.

Äfven särskildt.

Botaniska Notiser för är 1896 . . . utgifne af C. F. 0. Nordstedt.
— Med 23 figurer i texten. Lund, Berlingska boktryc-
keri- oeb stilgjuteri-aktiebolaget. 8:o [2; IY; 294 s.].
Cleve , P. T .. Diatoms from Baffins Bay und Davis Strait col¬
lected by M. E. Nilsson and examined by — . With 2
plates. Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt
& Söner 8:o [22 s. -j- 2 onum.] — K. Sv. Yet.-Ak.
Handl., Bihang, bd. 22. Afd> III. N:o 4.

Äfven särskildt.

— Redogörelse för de svenska hydrografiska undersöknin-
garne februari 1896 under ledning af G. Ekman, 0.
Pettersson och A. Wijkander. — V. Planktonundersök-

175

ningar: vegetabiliskt plankton. Med en tafia. — Ibid.
8:o [32 s. -f* 1 onum.] — Ibid. N:o 5.

Äfven särskildt.

Dusén , K. F., Om Glands och sydöstra Sraâlands Gentianæ.
— Botan. Notiser 1896: s. 11 — 20.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o,

Dusén. P., New and some little known mosses from the west
coast of Africa. I— II. Stockholm. Ivungl. boktrycke-
riet. P. A. Norstedt & Söner. 4:o [I (1895): 56 s. -j-
12 s. -j- 6 plates; II (1896): 44 s. -j- 1 plate]. — K.
Sv. Yet.-Ak. Handl., bd. 28. N:o 2 -j- 3.

Äfven särskildt.

— Den eldslänska ögruppens vegetation. — Botan. Notiser

1896: s. 253-278.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

E., L. P., Yäxternas grönska. — Skogvaktaren 1896: s.
138-139.

Eliasson, A. G., Svampar ur C. J. Johansons herbarium.
— Botan. Notiser 1896: s. 205—214.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Enumerantur plantæ Scandinaviæ. — Points-förteckning öfver
Skandinaviens växter. — — — 1. Fanerogamer och

Kärlkryptogamer. Fjerde upplagan. (Tryckt sora ma-
nuskript.) — Lund. Hakan Ohlssons boktryckeri. 8:o
[128 s. 8 onum.]

Erikson , Johan , Studier öfver sandfloran i östra Skane. Med
tva taflor. — Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A.
Norstedt & Söner. 8:o [77 + 1 s.] — K. Sv. Yet.-Ak.
Handl., Bihang, bd. 22. Afd. III. N:o 3.

Äfven särskildt.

Eriksson , Jakob , Hvilka gräsarter kunna sprida rost tili Ber-
berisbusken? — K. Landtbruks-Ak. Handl. och Tidskr.
35: s. 177-181.

Pa tyska i Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 6: s. 198—197.

— Nya undersökningar rörande svartrostens specialisering,
spridning och uppkomst. — Ibid. s. 182—198.

Pa tyska i Jahrb. f. wissensch. Botanik 23: s. 499 —
524. — I sammandrag, med titel : Resultaten af nya
unders. etc. i Landtmannen 1896: s. 258—259 o.
Tidskrift för Landtmän 1896: s. 318—320.

— , Nägra iakttagelser rörande bl âsrosten â tallstammar, dess
natur och förekomstsätt. — Ibid. s. 240—258.

Pa t3rska i Centralblatt f. Bakteriologie etc. 2: 2: s.
377-394.

— Hvad slags rost är det som hemsöker de australiska hve-

teskördarne. — Ibid. s. 261—264.

176

Pâ tyska i Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 6: s. 141—144.

- , Studier öfver Berberisbuskens hexqvastrost (Puccinia Ar-

rhenatheri Kleb.). — Med B taflor — Ibid. 356—369.

Äfven särskildt. Stockholm 1897 Kungl. boktrycke-
riet. P. A. Norstedt & Söuer. 8:o [16 s.].

Pâ tyska i Cohns Beitr. zur Biologie d. Pflanzen 8
(1897): s. 1 — 16 -f Tafel. 1 — 111. — Äfven särskildt.
Breslau 1897. 8:o [14 s. -f 3 Tafeln],

— , Hvad är sädesrost och hvad kan göras mot densamma?
— Anvisningar ocli rad till Sveriges sädesodlare. —
Med en färglagd tafla. — Skrift utgifven pâ föranstal-
tande af Kgl. Landtbruksakademien. Stockholm Kungl.
Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [3 onum.
+ 82 ..]

Utgör Smâskrifter i landtbruk. 7111.

— , Botaniska väggtaflor. Ny serie: Tafl. 1 — 5. [Stockholm .
Lit o. tr. i Gen. Stab. Lit. Anst. Fol.

Tafl. 1. Plommon. 2. Apple. 3. Smultron. 4. Gulärter.
5. Morot.

— & Homing, Ernst, Die Getreideroste ihre Geschichte und

Natur sowie Massregeln gegen dieselben. — Mit 13 Tafeln
und 1 Karte in Farbendruck sowie 5 Abbildungen im
Text. — Bericht über die am Experimentalfelde der
Kgl. Schwedischen Landbau-Akademie in den Jahren
1890 — 93 ausgeführte Untersuchung. Stockholm Kungl.
boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [2; VII;
463 + 1 s.

Utgör: Meddel. fran Kungl. Landtbruks-Akademiens
Experimentalfält N:o 38.

i2(riksso)w, J., Om berberisbusken sasom bärare och spridare
af sädesrost. — Svenska Trädgardsför:s Tidskrift 1896:
s. 150-154; 164-168; 181-183.

Äfven särskildt. Stockholm, tryckt i Central-Tryc-
keriet. 1897. Stör 8:o [10 s.]

Hellbom -, P. J ., Lichenæa neo-zeelandica seu Eichenes Novæ
Zeelandiæ a Sv. Berggren annis 1874—75 collecti, additis
ceteris speciebus indidem hue usque cognitis, breviter
commemoratis. Conscripsit — . Stockholm Kungl. bok¬
tryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [150 s ]. —
K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 21 Afd. III. N:o 13.

Äfven särskildt.

HeUsing, Gustaf , Notes on the structure and development of
the turfmoor Stormur in Gestrikland. Upsala Almqvist &
Wiksells Boktryckeri-Aktiebolag. 8:o [tit.; 17 s ].

Ur Upsala Geol. Inst. Bull. 2: 2 (1895).

Hemberg, Eug., Pä obanade stigar. Jaktskizzer, sagor och
novelJer fran Lappland. Med 8 helsidesbilder efter for-

177

fattarens utkast. Stockholm, Albert Bonniers Boktryckeri.
8:o [4 onum. -f- 262 -f- 1 s.].

Företrädesvis växter: s. 143—152; 156—158.
Hemmendorjf , Ernst, Scirpus pavvulus Roem. & Sch. funnen
pâ Öland. — Botan. Notiser 1896: s. 172.

Jutl, 11. 0., Mykologische Beiträge V. — K. Sv. Vet.-Ak.
Öfvers. 53: s. 213 — 224 (-f- Fig. h). Nachtrag zu Mykol.
Beitr. IV: s. 224. - Jfr ibid. 1894 + 1895.

Jönsson, B., Zur Kenntniss des anatomischen Baues des Blat¬
tes. Lund. E. Malmströms Buchdruckerei. 4:o [tit. ; 20 -f-
3 s. -f I— II Tab.]. — Acta Univ. Luudensis — Lunds
Univ. ärs-skrift torn. 32. Andra afdeln. (==» Acta reg. soc.
Physiogr. Lundensis — K. fysiogr. sällsk. i Lund handl.
Ny följd Bd. 7. III.),

Äfven särskildt.

— , Iakttagelser rörande arsenikens inverkan pä groende frön.
— K. Landtbruks-Ak. Handl. och Tidskr. 35: s. 95—112.
Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Kindberq , N. C ., Om nagra skandinaviska mossarter. — Botan.

Notiser 1896: s. 129-134; 189-197.

KjellmarJc, Knut , se Sernander , R.

L ., C., F En egendomlig enbuske. — Sv. Trädgardsför:s
Tidskrift 1896; s. 102 (+ fig.).

Lagerheim , 6r., Ueber Phæocystis Poucheti (Har.) Lagerh.,
eine Plankton- Flagellate. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers.
53: s. 277—288 (-f- 7 fig. i texten).

Ldlcst , 0., Blitum-släktet. — Sv. Trädgardsför;s Tidskrift
1896: s. 103; 118-119
— . Misteln. - Ibid. s. 28-29; 43.

Lindman, C. A. M., Polygonum aviculare L. f. litoralis (Link.J
i Skandinavien. — Botan. Notiser 1896: s. 75—80.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Malme , Gust. 0. A:n , Nagra bidrag tili Södermanland Hiera-
cium-flora. — Botan. Notiser 1896: s. 157—171.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , Lichenologiska notiser. V. — Ibid. s. 179—183.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8 o. — Jfr. Botan.
Notiser 1892 -j- 1895.

Ueber Triuris lutea (Gardn.) Bentli. & Hook. Mit zwei
Tafeln. Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Nor-
stedt & Söner. 8 o [16 s.] — K. Sv. Vet.-Ak. Handl.,
Bihang, bd. 21. Afd. III. N:o 14.

Äfven särskildt.

— , Die Xyridaceen der ersten Regnell schen Expedition. -
Mit zwei Tafeln — Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A.

178

Norstedt & Söner. 8:o [27 s.]. — K. Sv. Yet.-Ak. Hand.,
Bihang. bd. 22. Afd. III. N:o 2.

Äfven särskildt.

— Die Burmannien der ersten Regnell’sclien Expedition. Ein
Beitrag zur Kenntnis der amerikanischen Arten dieser
Gattung. — Mit einer Tafel. — Stockholm Kungl. bok-
tryckeriet. P. A. Norstedt & Söner 8 o [32 -f- 1 s.].
— K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 22 Afd. III.
N:o 8.

Äfven särskildt.

Neuman , L. M , Anteckningar frän en botanisk resa tili
Bornholm 1894. — Botan. Notiser 1896: s. 85—92.

— , Om Carex muricata * microcarpa L. M. Neum., och dess
nomenklatur. — Ibid. s. 231—235.

— , Studier öfver Skanes och Hallands Flora. III. — Ibid. s.
279-291. - Jfr. Ibid. 1882, 1883 och 1889.

— y Botaniska anteckningar frân en resa i Norge 1893. —
K. Sv. Yet.-Ak. Öfvers. 53: s. 511-517.

Nilsson , Alb., Om örtrika barrskogar. — Tidskr. f. Skogs-
hushällning 24: s. 193—209.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. Stockholm, Isaac
Marcus' Boktr.-Aktiebolag. 8:o.

Norclstedty C. F. 0.. Index Desmidiacearum citationibus lo-
cupletissimus atque bibliographia auctore — . Lundæ
typis Berlingianis. 4:o [tit.; 310 s, ].

— , se Botaniska Notiser. -f- Brenner , 31. (Tillägg).

Nyman , Erik , Om byggnaden och utvecklingen af Oedipo-
diura Griffithianum (Dicks.) Schwægr. — Akad. afh. . . .
i Upsala . . . för vinnande af filos. doktorsgrad d. 27
maj 1896. Upsala Akademiska boktryckeriet Edv.Berling.
8:o [tit.; 36 s. -|- 1 pl.].

— , Om nägra kotteformer af granen. — Botan. Notiser 1896:
s. 227-231.

Äfven särskildt. 8:o [4 onum. s.J

— y (Ätskilliga anmärkningsvärdare bildningsafvikelscr lios
jämtländska fjällväxter. — Ibid. s. 231).

Olsson, P, Växtlokaler för nya eller sällsynta växter i Norr-
land. — Botan. Notiser 1896: s. 35—41.

— Jemtlands fanerorganer och ormbunkar. Tillägg. — K.
Sv. Yet.-Ak. Öfvers. 53: s. 101—156.

Bersson , John , Bidrag tili Vestergötlands och Bohusläns moss-
flora. — Botan. Notiser 1896: s. 81 — 85.

Bosenberg , 0., Om den anatomiska byggnaden hos Parnassia
palustris. — Botan. Notiser 1896: s. 223 — 227 (+ 2 fig.
i texten).

179

Äfven särskildt, utan pag. 8:o.

Rosendahl , H. V., Lärobok i farmakognosi. Haft. 3. Um-
belliferæ — Rubiaceæ. Upsala Almqvist& Wikseils Boktr.-
Aktieb. 8:o [s. 257— 384J.

Sernander, Rutger , Nâgra ord med anledning af Gunnar An-
dersson, Svenska växtvärldens historia. — Botan. Notiser
1896: s. 114-128.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , & Kjelimark , Knut , Eine Torfmooruntersuchung aus
dem nördlichen Nerike. Mit PI. XYI — XIX. Upsala

Almqvist & Wikseils Boktryckeri-Aktiebolag. — 8:o [tit. ;
28 s.].

Ur: Upsala Geol. Inst. Bull. 2: 2 (1895).

Simmons , H. G., Nâgra bidrag tili Färöarnes flora. I. Bot.
Notiser 1896: s. 65 — 75. — [II. Ibid, 1897: s. 69 — 74].

Pa tyska i Botan. Centralblatt 67: s. 321 — 328.

— , Fontinalis antipyretica L. ß monensis Cardot et Simmons
nova var. — Ibid. s. 222.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Skogens jättar. — Skogvaktaren 1896: s. 126—127; 141;
255 — 256 (notiser).

Starbäck, Karl, Sphærulina halophila (Bomm. Rouss. et Sacc.)
en parasitisk pyrenomycet. — Med en tafla. — Stockholm
Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o
[19 s.]. — K. Sv. Yet .Ak. Handl., Bihang bd. 21. Afd.
III. N:o 9.

Äfven särskildt.

Stenström , K. 0. E., Nâgra Hieracia macrolepidea frän syd-
vestra Sverige. — Botan. Notiser 1896: s. 27 — 35.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , Nâgra Skandinaviska former af Hieracium Auricula Lamk
et DC. - Ibid. s. 134-141.

Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

— , En hieraciologisk exkursion tili Femsjö i Smäland. —
K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 53: s. 473—481.

Äfven särskildt. med oförändr. pag. 8:o.

— , Bidrag tili Skänes Hieracium-flora. Stockholm Kungl.
boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [42 s.] —
K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 22. Afd. III. N:o 7.

Äfven särskildt.

Str indberg, August, Jardin des plantes. I— II. [pâ omslaget:]
Göteborgs handelstidnings Aktiebolags tryckeri. Liten 8:o
[80 s.]

Uti II: s. 42— 55: Hvar äro vexternas nerver V; s. 56— 62:
Alpviolen, belysande den Stora oordningeu och det
Oändliga sammanhanget; s. 69 — 75: Jerneken; s.
76—80: Paralipomena och upprepningar.

180

Strömbom, N. G., Yâra vanligaste Svenska Svampar, âtliga
och giftiga. Försök till handledning i svampkännedom
för nybegynnare. Uppl. 4, öfversedd och tillökad. Stock¬
holm, Ivar Hæggstrôms boktryckeri. 8:o [96 s. -f- 1
färgl. pl.].

Sundberg , Carl} Mikroorganismerna frän läkarens synpunkt.
Senàre afd. Första Haftet, [pâ omslaget: Upsala. Alm-
qvist & Wiksells Boktr.-Aktieb. 8:o [s. 161 — 304].

Tolf, Rob., Torfbildning. — Sv. Mosskulturför-.s tidskrift 1896
N:o 4: s. 7 — 26.

— , Fynd i mossar och deras underlag. — Ibid. s. 126—128.

— , Mosskulturens botaniska (och zoologiska) afdelning. —
Ibid. s. 162—176.

— j Snyltsvampar och Skadeinsekter. II. Sädes- och gräsrost.
- Ibid. 1896: s. 31-89; 145-151; 183-191; 253-259.

Tryjbom , Filip, Sjön Bunn i Jönköpings län. — Norrköping
M. W. Wallberg & C:o boktryckeri. 8:o [27 s. + 1
tafla].

Växter: s. 12-14. — Utgör: Medd. frân K. Landt-
bruks styrelsen 1896. X:o 1 (N:o 3]).

Vestergren, Tgclio, Bidrag tili kännedoraen om Gotlands svamp-
flora. — Med en tafla. — Stockholm Kungl. boktrycke-
riet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o T 29 s.]. — K. Sv.
Yet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 22. AfdL III. N:o 6.

Äfven särskildt.

— , Om Malva Alcea L. x moschata L. och dess förekomst
i Sverige. — Botau. Notiser 1896: s. 215—220 (-f 6 fig.
i texten).

Äfven särskildt. med oförändr. pag. 8:o.

V(esterlund), 0., Rön angaende den högnordiska granens
frösättning. — Arsskrift frän fören. för skogsvärd i Norr-
land ären 1894 och 1895 (Stockholm 1896. 8:o): s. 21—29.

WittrocJc , V. i>., Yiola-studier II. A contribution to the
history of the pansies having special reference to their
origin. Bidrag till de odlade penséernas historia med
särskild liänsyn till deras härkomst. Med 70 bilder
i texten och en tafla. — Stockholm Isaac Marcus' Boktr.-
Aktiebolag 1895 [pâ omslaget 1896; pâ sid. 78 i texten;
Tryckningen afslutad den 12 maj 1896]. Stor 8:o [78 s.j.
— Acta horti Bergiani bd. 2. N;o 7.

Äfven särskildt. — Yiola-studier I utkommo 1897.

— , Till kulturväxternas historia. Föredrag pâ Kungl. Ve-
tenskapsakademiens högtidsdag den 31 mars 1896. —
Sv. Trädgardsför:s tidskrift 1896: s. 49—54; 65—69:
81-84.

181

Äfven särskildt. Stockholm, Centraltryckeriet. Stör
8:o [13 s.].

Wulff, Thorild, Some remarks on the flora of the Isle of
Wight, England. — Botan. Notiser 1896: s. 53 — 64.
Ö(rteriblaä ), Th., Notiser om Norrlands skogsträd. I. Tallen.
— Arsskrift fran fören. för skogsvârd i Norrland âren
1894 och 1895 (Stockholm 1896. 8:o): s. 1—5 -f- plansch.

(Biografi, bibliografi, m. m.)

Ander sson, Gunnar , Om konservering af qvartära växtlem-
ningar. — Stockholm, Geol. Foren. Fork., bd. 18: s.
492-498.

Fries, Th. il/., Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von
Linné. IV— V. — Inbjudningsskrift -f* d:o • • • Upsala
Akademiska boktryckeriet Edv. Berling. 8:o [IV — tit.
4- s. 167-224 -F V; V = tit. + s. 225-274].

KroJc, Th. 0. B. N., Svensk botanisk literatur 1895. — Botan.
Notiser 1896: s. 237—247.

Äfven särskildt. 8:o [11 s.].

(Exsiccat.)

Dahlstedt, H., Herbarium Hieraciorum Scandinaviæ. Centu-
ria X [pa omslaget:] Stockliolmiæ. fol. [textbladet: Lin¬
köping, Linköpings Lithografiska Aktiebolag. 2 oninn. s.]
Migula , W., Sydow , P. et Waldstedt , L. Cliaraceæ exsic-
catæ Fase. III. N;o 51—75.

Wittrock, F., Nordstedt , 0., Lagerheim, 6r., Algæ aquæ dulcis
exsiccatæ præcipue scandinavicæ quas adjectis algis ma-
rinis chlorophyllaceis et phycochromaceis distribuerunt . . .
Fasc. 26-29 (N:ris 1201-1250; 1251-1300; 1301-1350;
1351—1400). Stockliolmiæ excudit Isaac Marcus’ boktr.-
aktiebolag. 8:o [2; 2; 2; 2 s.].

Aftryck af beskrifningar pâ de nya forinerna och nâgra
anmärkningar i Botan. Notiser 1897:, s. 75—94.

— Äfven särskildt met oförändr. pa g. 8:o.

Referat af V. Wittrock jemte diagnoser till de nya
amerikanska arterna i The Botanical Gazette [Chica¬
go] 23 (1897): s. 196-198.

B. I utlandet tryckta uppsatser.

Borge, 0., Uebersicht der neu erscheinenden Desmidiaceen-
Litteratur. V — VI. — La Nuova Notarisia 1896: s.
44-69; 109-130.

Bâda äfven särskildt med dubb. pag. [pa omslaget:]
Padova- Tip. del Seminario. 8:o [26 s. + 22 s.].

182

Dahlstedt , H., Hieracium-slägtet. — Jönsson, Helgi, Bidrag
til 0st Islands flora i Botan. Tidskrift [Kjobenhavn. 8:o]
20: s. 352-357.

Eisen, G , Biological studies on figs, capriflgs and caprifica¬
tion. — Proc. Calif, ac. of sc. ser. 2. vol. 5: 2 s.
897-1003.

EJcstam, Otto , Neue Beiträge zur Kenntnis der Gefässpflan-
zen Novaja Semlja’s. — Engler, Botan. Jährbüch., 22:
s. 184-201.

Äfven särskildt. [pa omslaget:] Leipzig Wilhelm En¬
gelmann 8;o [s. 183—201].

Grevillius , A. Y ., Morphologisch-anatomische Studien über die
xerophile Phanerogamenvegetation der Insel Oeland. Ein
Beitrag zur Kenntnis der oberirdischen vegetativen Or¬
gane xerophiler Pflanzen. — Mit Tafel I — III. — Engler,
Botan. Jahrbüch. 23: s. 24 — 108.

Äfven särskildt. [pa omslaget:] Leipzig Wilhelm En¬
gelmann. 8:o [s. 28 — 108].

Hutting, J., Beiträge zur Flechtenflora Nordamerikas. —
Hedwigia 35: s. 186—193.

Äfven särskildt. Druck von C. Heinrich, Dresden. 8:o
[s. 185-193].

Juel, H. 0., Ueber Aecidium Galii Pers. — Hedwigia 35: s.
194—198 (-f- 2 fig. i texten).

Äfven särskildt, med oförändr. pag. Druck von C.
Heinrich, Dresden. 8:o.

Kindberg , N. C., New or less known species of acrocarpous
mosses from North America and Europe. — Revue bryo-
logique 23: s. 17 — 23.

Följdskrift: Britton , Elisabeth , G., Criticisms of New
or less known species etc. — Ibid. s. 72 — 73.

— et Koell, Jul., Excursions bryologiques faites en Suisse
et en Italie, Pan 1895. — Bull. d. Società bot. Itali-
ana 1896: s. 14-22.

Kjellman, F. It., Fucaceæ [slut], Dictyotaceæ. — Engler u.
Prantl, Die natürl. Pflanzenfam. Lief. 141 (1896): s.
289-297.

”Gedrucht in November 1893”.

Klercker, John af, Ueber zwei Wasserformen von Stichococ-
cus. (Hierzu Tafel VI). — Flora 82: s. 90-106.

Lidforss , Bengt , Zur Biologie des Pollens. — Jahrbüch. f.
wiss. Bot. Bd. 29: s. 1 — 38.

Äfven särskildt. Berlin. Gebrüder Borntraeger. 8:o
[tit.; 38 s.]

— , Zur Physiologie und Biologie der wintergrünen Flora.
Vorläufige Mittheilung. — Botan. Centralblatt 68: s.
33-44.

183

Lindberg , G. A Rhipsalis hadrosoma nov. spec. (Mit einer
Abbildung.) — Monatsschrift f. Kakteenkunde 1896: s.
53 —

Äfven särskildt. 8:o [2 onum. s. -r pl.].

Lindman, C. A. M., Castanea sativa Mill, mit Honigblumen.
— Botan. Centralblatt 65: s. 401—403.

Äfven särskildt. Druck von Gebrüder Gotthelft in
Cassel. 8:o. [3 s.J.

Lundström , A. N., Salices. — Jonsson, Helgi, Bidrag til
0st-lslands Flora i Botan. Tidskrift [Kjobenhavn. 8:o]
20: s. 336-338.

Ijöfgren , Alberto, A flora da Lagôa santa, Rio de Janeiro
Companhia Typographica do Brazil. 8:o [15 s.

Ur Revista Brazileira. Tom. II, fase. 30 enl. titelbla-
det. — Utgör referat med tillägg af: Warming,
E., Lagôa santa et bidrag til den biologiske plan-
tegeografi.

Losenberg , Otto , Die Stärke der Pflanzen im Winter. (Vor¬
läufige Mittheilung.). — Botan. Centralblatt 66: s.
337-340.

Äfven särskildt. Druck von Gebr. Gotthelft, Cassel.
8:o [4 s.J.

Sten ström, K. 0. E., Bornholmska Hier acier (Hieracia Born-
holmiensia). — Botan. Tidskrift 20: s. 187 — 239.

Äfven särskildt. med oförändr. pag. 8:o.

Strindberg , August, Sylva sylvarum. Livr. lire Paris-Impr.
G. Bailly. 16:o (s. 1—72). —

Ref. har ej sett mer än l:re Livr. Jfr: Strindberg , A.,
Jardin des plantes.

Chap. I: s. 5 — 16: Le Cy clame; Chap. Ill s. 27 — 48: Ou
des plantes ont-elles leur nerfs?

Tillägg.

Gre villus A. Y. Studier öfver Vegetationen i vissa délai* af
Jemtlands och Vester Norrlands län med hänsyn till det
geologiska underlaget. Stockholm 1895. 4:o — [pâ

omslaget:] Sveriges geoî. undersökning. Ser. C. N:o 144.
— Bestâr af:

[1] Studier öfver växtsamhällenas utveckling pâ hol-
mar i Indals- och Ärgermanelfven. — Stockholm
1895 Kungl. boktryckeriet. P. A. Korstedt &
Söner. [tit. -f- 18 s.] — Jfr föreg. literaturfört.
(hvari annat titelblad anföres).

[2] Studier öfver vegationens sammansättning pâ olika
berggrund inom nordligaste delarne af Jemtlands
och Vesternorrlands län. Ibid. 1895. [tit. -f 16 s.].

Holst, A7. 0., Beskrifning tili Knrtbladet Skanör. — Stock¬
holm 1895. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt &

184

Söner. 8:o [29 s.]. — Sveriges geol. undersökniug. Ser.
Aa. N:o 112.

Växtleinningar; s. 13 — 22.

Kellgren, A. Cr., Vegetationen inom Gefleborgs län. — Alb.
Blomberg, Praktiskt geologiska undersökningar inom
Gefleborgs län [Stockholm 1895. 4:o] s. 19—23. —

Sveriges geol. uudersökuing. Ser. C. N:o 152.

Bihang.

Utländingars i Sverige tryckta uppsatser

a) Original.

Brenner , M., Mossor, insamlade i Kajana Österbotten och
angränsande delar af Norra Österbotten och Norra Ka¬
rden. — Botan. Notiser 1896: s. 183—188.

— , Nägra ord om namnen Euphrasia tenuis och micrantha
ocli dermed betecknade växtformer. — Ibid. s. 197 — 201.
Tillägg af utgifvaren: s. 201 — 202.

Gelert, 0., Batrachium peltatum (Schrank) * suecicum nom.
nov. — Botan. Notiser 1896: s. 221.

Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

Kaalaas , B., Scapania gymnostomophila n. sp. Descripsit — .

Botan. Notiser 1896: s. 21 — 22.

Olsson , P. Hj., Svenska växtnamn i sydvästra Finland. —
Botan. Notiser 1896: s. 1 —10.

Stürmer, Karl, Om en art Puccinia paa Polemonium coeruleum.
— Botan. Notiser 1896: s. 214.

Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.

b) Öfversättningar.

Landolt, Kl., Skogen i naturens och människans hushâllning.
Föredrag af — . Fritt frân tyskan af H. Nordenadler.
— Tidskr. f. Skogshushallning 24: s. 141 — 149.
Förökningssätt, särskildt hvad beträffar den vegetativa för-
ökningen, Om olika — (Efter en uppsats af Zeiner-Lassen
i ’ Gärtner Tidende”) — Skänska Trädgardsför. Tidskr.
1896: s. 46-51.

Ormbunkarnes lif, Nagot om. Öfversättning frân ’’The Garde¬
ners Magazine” af H. H. — Ofv. sällsk. Hortikulturens
Vänners i Göteborg förli. är 1895: s. 94—97.

185

Tiselius, G., Potamogetone s suecici exsic-
cati. Fasc. III. N:ris 101 — 150. Stockholmiæ 1897.

Med denna fascikel afslutas detia vackra exsic-
catverk. Yi âtergifva här innehallsförteckningen och
”Notulæ”

Index tertii fasciculi

101. Potamogeton mucronatus

Schrad. Forma minor
Tis.

102. — pusillus L. a vulgaris

Reich.

103. - ß tenuissimus Koch.

104. — rutilus Wolfg.

105. - F. simplicissima Tis.

(junior).

106. — rutilus Wolfg. F. simpli¬

cissima Tis. (fructi-
ficans).

107. — vaginatus Turcz. F.

tenuior Tis. (florens).

108. - F. tenuior Tis. (fruc-

tificans).

109. — — F. validior Tis.

(florens).

110. — — F. validior Tis. (fruc-

tificans).

111. — filiformis Pers. Y. vulga¬

ris Tis. (florens).

112. - F. vulgaris Tis.(fruc-

tificans).

113. — — F. minor Tis.

114. - F. major Tis. (prima).

115. — — F. major Tis. (se-

cunda).

116. - Y . f aseiculata Wolfg.

117. — pectinatus L. P. flli-

fot mis x pectinatus
Almqu. (primus).

118. — — — (secundus).

119. - — (tertius).

120. - F. taxa Tis. (prima).

121. — — — (secunda).

122. — - (tertia).

123. — pectinatus L. P. zo¬

ster aceus Fr? (primus)

124. — — — (secundus\

125. — — — (tertius).

126. — — F. pinguis Tis.

127. - F. spissa Tis.

128. — — F. incrustata Tis.

129. — — ß protcnsus Wallr?

130. - a scoparius Wallr?

131. — — F. longipcduneu-

lata Tis.

132. - y dichotomies Wallr?

133. — — F. notahilis Tis.

134. — natans L. F. fluvia-

tilis Fr.

135. — sparganifolius Læst.

136. — alpinus Balb. F. hre-

vifolia Tis.

137. — gramineus L. F. ma¬

rina Tis.

138 — — F. ovatifolia Tis.

139. - F. lanccolatifolia Tis.

140. — — F. terrestris Tis.

141. — nitens Web? F. com-

paranda Tis.

142. — — F. terrestris Tis.

(major).

143. — — — (alia).

144. — lu ce ns L. y longipeti-

olatus Tis.

145. — perfoliatus L. F. sim¬

plex Tis.

146. — — F. lougifolia Tis.

147. — densus L.

148. — trichoides Cham.

149. — obtusifolius M. K.

150. - F. insolita Tis.

186

102. Potamogetom pu stilus. L: a vulgaris Reich.
Hæc species in terra nostra non paulum variât. In
herbariis externis quoque variationes singulæ, singulis
nominibus appel a tæ, occurrunt sed specimina plurima,
quæ in herbariis vidi et quæ ipse accepi adeo male
ac non satis sunt conservata, ut dijudicare non possim,
utrum cum formis nostris congruant necne. Ejusmodi
sunt P. pusillus subsp. Sturrockii Bennett, P. pauci-
florus Pursh, P. intricatus Nolte, P. Berchtoldi Fieber,
P. panormitanus Biv. etc. Omnes fere has plantas formas
variantes nondum certe limitatas existimare cogor.

Pari modo se res habet si P. gracilem Fr. res-
picimus, cujus plantæ specimina orginalia in herbario
proprio possideo, neque tarnen satis ad distribuendum
numerosa.

Sequenten quoque numerum 103, P. pusillum ß
tenuissimum Koch nihil aliud nisi formam teneram P.
pusilli L. habeo, nullaque alia re quam teneritate ab
eo disjuncta.

105. Potamogeton rutilus "YVolfg. F. simplicissima
Tis. Hujus plantæ, apud nos rarissimæ, hoc specimen
dedi, ut folia intima, quæ media jam æstate putre-
scere soient conspicua redderem. Talia autem folia spe-
ciminum exsiccator urn non vidi, neque in icone Reich-
enbachii ea videre licet. Brevia sunt, linearia et ob-
tusa, neque cuspidata sicut folia cetera, quam ob rein
gemmarum reliquiae anni præteriti esse mihi quidem
videntur. Hæc igitur planta non ex fructibus sed ex
hibernaculis axillarum superiarum procreata est. Quum
gemmæ vere ineunte progrediuntur hæc gemmarum
folia inter se secernuntur.

Hanc rationem secutus, plantam jure quodam bi-
ennem existimaverim.

107. Potamogeton vaginatus Turcz. F. tenuior Tis.
Lætor, quod hanc tam speciosam plantam totam, ac
perfectam dare possum, eamque talem, qualem num-
quam in herbariis reperi. Locus ubi numeri 107

187

— 108 crescunt is sane locus Sueciæ est, qui maxime
sub meridium vergit. lu Suecia boreali hæc planta
multo validiorem se præbet, quam rem in numeris
109 — 110 videre licet.

Ceterum est animadvertendum plan! am ad ordi-
nera ligulatorum, quos vocant, qui vulgo foliis filifor-
mibus designatur, caulem ferre, quo nullum unquam
aliud apud Potamogetones vidi crassiorem.

Fructus aliquanto minores sunt, quam eos apud
P. pectinatum L. videre licet.

114. Potamogeton filiformis Pers? F. major Tis.
Hæc forma atque numeri sequentes 115 — 11G ad
P. pycnostegum Kihlm. (in museo botanico Upsa-
liensi) et fortasse ad P. marinum ß alpin um Bl. ac-
cedere mihi videnfcur. Hæ sunt formæ boréales, vulgo
aliquanto majores. In aqua dulci et alte supra mari
sita nascuntur, quum contra ea formæ priores, n:ris
111 — 113, sunt minores et in aqua salsa sæpissime
inveniuntur.

117. Potamogeton pectinatus L. Potamogeton filifor¬
mis X pectinatus Almqu.

Ad speciem P. pectinatum L. formas valde di-
versas redegi. Complures earum ab auctoribus variis
nominibus sunt appellatæ, sed specimina plurimo exsic-
cata, quæ in herbariis occurrunt adeo male sunt lecta et
conservata, ut mihi ad dijudicandum difficillimum fu-
erit, utrum ad quandam forman Suecicam referri pos¬
sint, necne. Neque raro mihi videtur forma una ea-
demque nominibus diversis appellata esse. Descriptio-
nibus solis auctorum has res dijudicare mihi quoque
difficillimum sæpe fuit. Quæ quum ita sint nomen
unum Linneanum spéciale pectinatum omnibus servans,
nomen formale interim formis iis Suecicis posui, quæ
mihi certæ et, ut ita dicam , fixes videntur. Ceterum hic
præbeo formas non paucas, quæ in herbariis antea non
visæ sunt.

120. Potamogeton pectinatus L. F. laxa Tis.

188

Teneri et gracili habitu cauleque albo hæc forma
atque duæ sequentes præter ceteras exstant. Non pau-
]um très priores, mis 117 — 119, in memoriam revocant,
sed aliæ res effecerunt, ut eas, n:is 120 — 122, for¬
mant propriam laxam exposai. Multos per annos eas
perscrutatus fructus earum adultos demum reperi, id quod
in numéro 121 videre licet. Hoc mihi in prioribus,
mis 117 — 119, numquam contigit.

123. Potamogcton pectinatus L. P. zoster accus Fr?

Hæc forma et duæ sequentes variationibus Pota-
mogetonum testimonio illustri sunt. Numeros 123 et
124 inter se parum consentaneos in ipso eodemque
loco sed diversis temporibus collegi numerum 125 in
eorum propinquitate. Hane, quam proxime dixi, plan¬
tain, quod verum specimen P. zosteracei Fr. dare potui,
me gaudet magnopere. Omnes très mihi tarnen nihil
aliud quam formæ variantes P. pectinati L. esse vi-
dentur.

126. Potamogcton pectinatus L. F. pinguis Tis.
Hæc quoque forma ab amico in rebus botanicis
diligentissimo Axel Torssander collecta, ad P. zostera-
ceum Fr. vergere videtur. Quam formam, quum ex
coeli locique natura profecta videatur, ad speciem Lin-
næi pectinatam referre non dubito.

127. Potamogeton pectinatus L. F. spissa Tis.
Hæc forma luxuriosa a botanicis Anglicis ad P.
flabellatum Bab. est relata et specimina alia et varia
pectinati, a me lecta, botanici Anglici P. flabellatum
quoque nomiuaverunt. Quum autem exemplaria Ang-
lica, quæ accepi, multitudinem formarum præbeant, pro
certo affirmare non possum, quænam formæ pectinati
Sueciæ merito cum P. flabellato Bab. consentiant.

128. Potamogcton pectinatus L. F. incrustata
Tis. Hæc planta foliorum inferiorum et ligulorum la-
titudine non paulum de P. zosteraceo Fr. nos com-
monefacit. In aqua salsa sola nascitur et est Bryo-
zois largiter incrustata.

189

129. Potamogcton pectinatus L . F . protensa W allr ?
Fructus maximi, egregii et perfecte adulti hujus
plantæ, quæ in aqua dulci et profunda nascitur, præ-
sertim sunt obser vanda.

Hanc forman opinor — jure an injuria dicere non
audeo — omnium Potamogetonum in nostra terra ha-
bitantium, optiman P. pectinati L. ferre imaginera.

131. Potamogeton pectinatus L. F. longipedunculata
Tis. Planta cum pedunculis longissimis foliisque bre-
vioribus. Folia sunt brévia et disjuncta. In aqua
salsa et profunda planta nascitur, non emergit, ægre
fructificat.

133. Potamogeton pectinatus L. F. notabilis Tis.
Multis ex partibus hæc forma cum priori, n:o 132,
coire videtur. Atque fructibus quidem paulo minori-
bus aliisque rebus ad P. vaginatum Turcz. inclinât.

134. Potamogeton natans L. F. fluviatilis Fr.
Forma foliorum ceterisque aliis rebus hæc planta
melius, quam quæ in Fase. I, n:o 3 dedi. cum P. na-
tante f. fluviatili Fr. congruere mihi videtur.

135. Potamogeton sparganifolius Læst. Hæc planta
Læstadii pulcherrima multo altior supra mari nascitur
quam quæ in Fase. I, n:o 5. a me data est. Foliis
linearibus et longissimis excellit.

139. Potamogeton gramineus L. F. lanccolati folia
Tis. Hæc planta sane demonstrat, quo modo natura loci
et modus vivendi partes plantarum aquaticarum exte-
riores conformare possint. Folia ejus sunt pleraque
longe petiolata, neque tarnen earn ad P. gramineum
L. re ferre dubito. Proxime ad numerum 29 Fasc.
primi aceedere videtur.

146. Potamogeton perfoliatus L. F. longifolia
Tis. In hac planta videre licet, quantam vim in for-
mam foliorum rapiditas aquæ liabeat. Qua aquæ rapi-
ditate planta neque emergere nec fructificare potest.
Æstate ineunte planta est legenda, quoniam parte
æstatis jam exacta folia pleraque putrescunt.

Bot. Not. 1897.

U

190

147. Potamogeton densus L. Hanc et sequen-
tem plantam, n:o 148, duas in Suecia rarissimas,
non satis multas in nostris regionibus comparare potui,
quare hoc fasciculo exemplaria præbui Danica, ex iisdem
fere quibus aqud nos floræ finibus collecta. Quæ exem¬
plaria Danica I. Baagôe, vir in genere Potamogetonum
peritissimus, mihi amicissime misil. Id tantum est
dolendum, quod omni opera data nulla alia hujus, quam
loco posteriore diximus n:o 148, specimina comparare
potuit, quam quæ aliqua ex parte sunt defecta.

149. Potamogeton obtusifolius M. K. Hune et
sequentem numerum 150 addidi, ut numerum 99 Pasc.
II supplerem. Num. 149 est specimen largius quam
quod in Fase. II, n:o 99, datum est. Num. 150 formam
a pud nos rariorem præbet, in qua præter cetera color
æneus, et spicæ interrupts et frcutus perpauci sunt
obser vanda.

Ryan, E. og Hagen J., Iagttagelser over
mosernes udbredelse i den sj^dvestlige del af
Smalenenes amt. (Det Kgl. Norsk e Videnskabers
Selskabs Skrifter. 1896 N:o 1 p. 1 — 168).

Förff. hafva här gifvit oss en grundlig fra mstä li¬
ning af mossfloran i trakten af Fredrikstad, hvilken
förut var sä godt som okänd. Efter en kort histo-
rik meddelas en allmän karaktäristik af det under-
sökta omrâdets naturförhallanden, de särskilda hära-
d er nas mossflora, arternas fördelning efter underlaget
(hvarvid pâ visas att porfyromradet har en frân granit-
och gneisomradet i viss man afvikande flora), arternas
fördelning efter klimatiska grupper, hvarvid visar sig
att traktens mossflora kan karaktäriseras som sydlig
kust- och laglandsflora (med fa arktiska men manga
subartiska arter).

Artantalet gar tili 504, däraf 101 lefvermossor,
381 egentliga löfmossor och 22 Sphagna. Som ii37a
uppställas och beskrifvas: Bryum litorale , Didymo -

191

don rubellas v. pollens, Anomodon attenuatus v. im¬
mer sa, Thuidium delicatiilum v. tamarisciforme och
Plagiohtecium latebruola v. gemmascens. Som förut ej
kända frân Norge anföras: Sphagnum Warnstorfii och
quinqucfarüim , Archidium plias coides , Acaulon muticum ,
Hymenostonum rostellum och squarrosum Dicranella
humilis , Dicranum Scottianum , Campglopus turfaceus ,
Didymodon spadiceus , Barbula gracilis , Tortula pulvi-
nata och Montana, Grimmia trichophylla , Zygodon Stir-
toni , Bryum Marratii , atropurpureum , comcnse och
toni , Philonotis taxa?, Polytrichum perigoniale , Fontina -
Zis hypnoidcs , Eurrhynchiurn Schleicher i, Bhynchostegium
confertun , Ilypnum lycopodioides.

Förutom utförlig red ogör else för hvar arts ut-
bredning Annas ofta andra anmärkningar bifogade.

Det är dylika specialverk, som komma att utgöra
en viktig grundval vid utarbetandet af ett helt lands
flora.

GÜrke, M-, Plantæ Europææ. Enumeratio systema¬
tica et synouymica plantarum phanerogamicarum in Europa
sponte crescentium vel mere inquilinarum. Operis a D:r K.
Richter incepti tomus IL Leipzig. W. Engelmann. 1897.
5 Mrk.

Denna del, som delvis författats af d:r Gürke, innefat-
tar Archichlamydeæ frân Juglandeæ till och med nästan alla
Chenopodiaceæ. Den är nâgot olik första delen, i det att
utbredningen är tydligare angifven, och citaten ordnade
kronologiskt. Hyhriderna fâ ej artnamn, när föräldrarna äro
kända.

Smärre notiser.

Ernst Joseph Samuel Linnarsson afled d. 27
juli 1897. Han var fodd i Skara d. 13 maj 1837,
blef student i Upsala 1855, fü. kand. 1866, kollega
vid Sköfde läroverk 1868. Han var en stör blom-
stervän, men det blef ej af för ho nom att pub¬
liera mer an Sköfdetraktens flora (1886). Redan tidigt
samlade han material tili en Flora öfver Vestergöt-

192

land och hade fait löfte om att den skulle förläggas
af en bekant, men den bief aldrig publicerad. I sin
ovanligt rikhaltiga trädgard odlade han äfven manga
inhemska växter och meddelade andra sina iakttagel-
ser deröfver.

Axel Th. Goes afled den 20 aug. 1897. Han
var född den 10 aug. 1835 pä Sätra i Böks socken
i Östergötland, deltog i Torells expedition till Spets-
bergen 1861, guvernementsläkare pâ S:t Barthélémy
1865 — 70, sedan provinsialläkare i Sverige. I Bot.
Not. 1867 har han skrifvit om Vegetationen pa S:t
Barthélémy.

Till docent i botanik vid Lunds Universitet
är dir Benot Lideors utnämnd.

Vetenskapsakademien d. 8 sept. Prof. Wittrock
rodogjorde för det hufvudsakliga innehâllet i en af
honom utgifven afhandling, ’’Morfologisk biologiska
och systematiska studier öfver Viola tricolor L. (i
Acta Horti Bergiani. II). Föredragaren framhöll en
del förut obeaktade eller missuppfattade morfologiska
och biologiska egendomligheter hos violablomman,
hvilka, utom det intresse, de i och för sig ega, äfven
hafva stör betydelse för de olika formernas klassifi-
kation. Vid Bergianska trädgarden hade sedan 1893
en mängd former af Viola tricolor och andra med
henne beslägtade former odlats och pröfvats med af-
seende pa sin konstans. Det hade härvid visât sig,
att Skandinavien eger en mängd konstanta former af
denna formgrupp, hvilka künde särskiljas genom ut-
präglade morfologiska och biologiska karaktärer, bland
annat genom blommans färg.

(Afhandlingen, som innefattar 142 sid. i stör 8:o
med 17 textfigurer och 24 del vis färglagda dubbel-
planscher, säljes i bokhandeln för det billiga priset

198

af 8 kr. och är nödvändig för alla, som vilja taga
noggrann kännedom om de skandinaviska formerna
af nämnda yäxtgrupp. — Utg.)

Agardhs bibliotek. Prof J. G. Agardh har do-
nerat sitt botaniska bibliotek tili botaniska institutio¬
nell vid Lnnds universitet pâ ungefär samma vilkor
som förut algherbariet.

Spermatozoider hos Coniferer och Cyca-
deer. I början af Botanisches Centralblatt for i är
meddelar S. Ikeno i Tokio, att han fnnnit spermato¬
zoider hos Cycas revoluta , och S. Hirase, att han sett
sädana hos Ginkgo biloba. Den generativa cellen i
pollenröret delar sig i 2 äggformiga celler, som fä
spiralformigt sittande cilier och utveckla sig tili rör-
liga spematozoider. I juni och juli-numret af Botanical
Gazette har J. Webber i subtropiska laboratoriet i Eustin,
Florida, haft tillfälle att hos Zamia intcgrifolia fä se
de tvä stora spermatozoiderna röra sig vid odling i
sockerlösning ; de voro sä stora att de künde ses med
blotta ögat (längd = 258—332 u) bredd = 258 —
306 /i).

Att döma efter föregäende undersökningar synes
det icke osannolikt, att den vanliga befruktningscellen
hos vissa arter eller slägten af nämnda familjer är
orörlig, men hos andra rörlig, hvilket framtida un¬
dersökningar närmare fä utreda.

Reseanslag- i Norge. Af de pä universitetets bud¬
get beviljade medel har regeringen tilldelat ât prof. À Blytt
200 kr. till insamling af frön och växter till Botaniska mu-
seet, ât konservator Ove Dahl 800 kr. till botaniska under¬
sökningar hufvudsakligen i Nordfjord, saint at läraren vid
Tromsö Seminariums Övelsesskole And. Notö 300 kr. till
undersökning af Vegetationen i den öfre del af Kaafjorddalen
och Mandalen. — Det akademiska Collegiet har af det Ratli-
keske Legat utdelat ât doc. B. Hansteen 200 kr. till Studium
af norska högfjällväxters anatomi och fysiologi, at adj. A.

194

Hoffstad 230 kr. till fortsatta botaniska undersökningar pâ
kusten af Trondhjems stift mellan Aafjorden och Vigten. —
Af Berthe Marie Danielsens Legat vid Bergens museum har
utdelats ât adj. E. Jörgensen 300 kr. till undersökning af
Characeerna i vestra och södra Norge, at Joh. Havaas 200
kr. till fortsatta undersökningar i Söndre Bergenhus Amt,
i synnerhet af lafvar och svampar.

Scirpus parvulus i Bleking.

Scirpus parvulus fans som bekant för första gangen
i Sverige sommaren 1887 af Hjalmar Nilsson först pâ
Hvellinge strandängar och därefter pâ en del andra
lokaler i Skâne, sâsom vid Engelholm o. s. v. Under
âr 1895 observerades denna Spirpusart pâ tvänne stallen
pâ Öland, vid Borgholm och Ekerum af E. Hem-
mendorb'f. Det var att vänta, att den med tiden skulle
anträffas äfven pâ andra lokaler och i andra provin-
ser inom riket. Växtens obetydliga storlek och sub-
mersa växtsätt göra, att den lätt förbises, om man
icke med speciel afsikt tittar efter den. Under inne-
varande sommar har jag iakttagit Scirpus parvulus i
ganska stör mängd vid Torhamn i Bleking. Fyndet
har sitt intresse, dä Ölands- och Skänelokalerna där-
igenom sammanbindas.

När jag en dag i midten af juni kom ned tili
den af sandslam bestäende grunda stranden vid Gis-
levik strax vaster om Torhamn, föll det mig strax in,
att här künde vara en lämplig lokal för Spirpus par¬
vulus och efter nägot sökande fans en Scirpus&xt&d
växt med tämligen grofva, mot spetsen utätböjda, grä-
gröna strân med uppbläst genomskinlig bas och tyd-
ligt urskiljbara längs- och tvärväggar. Vid mik-
roskopisk undersökning 1) visade sig epidermis’ mellan-
väggar undulerade och det närmast undre lagret i grurid-
väfnaden nägot sträckt i längdriktningen; straslidorna

l) Jmfr. Hj. Nilsson i Bot. Not. 1888 p. 145.

195

saknade klyföppningar. Oaktadt alla exemplaren
voro sterila och oaktadt utlöpare icke ännu voro bil-
dade, var det sâlunda klart, att den funna Scirpus&vtexL
var Scirpus parvulus.

Yid ett följande besök pa lokalen i slutet at
Augusti fann jag utlöpare med sina karaktäristiska
ändknölar (--- vinterknoppar) i mängd utvecklade.
Under denna exkursion hittades äfven Scirpus parvulus
ett stycke söder ora Torhamn, pa Torliamns udde pa
omkr, 1 dm. djupt vatten och sandslarabotten.

Joh. Erikson.

Nya skandinaviska mossor. I Revue byologique
beskrifver J. Bomansson följande nya Brywnartev frän Aland:
Br. alandicum, a Bryo cirrhato capsula brevi ore, lepto-
derma, cellulis exotliecii majoribus, operculo maturi deciduo,
seta tenuiori et maturiori fructificatione diversum ; Br ver-
sisponnn, a Br. fallaci foliis angustioribus, capsula longiore
et præsertim magnitudine sporarum dissimile differt ; Bi\ lu-
tcscens mellan Br. oeneum , och arcticum, samt Br. mariti-
mum , närmast Br. Marraiti .

I ett n;r af samma tidskrift für i ar gör H. Philibert
en utredning af FhUonoiis capillaris och närmast stâende
arter. Ex. frân Tanum s:n i Boh., H. Thedentus, anser han
utgöra en ny varietet, v. Thedenii, ex. frân Hvalsô i Danmark.
Jensen, blir v. danica och ex. frân Ale vid Onsö i Norge,
E. Ryan, k allas v. norvegica.

Parthenogenesis hos Marsilia. W. R. Shaw, Stand-

ford University, har visât att, om man odlar makrosporer af
denna växt ensamma utan mikrosporer, sä kunna de utbilda
arkegonier, hvarur (saledes utan befruktning) utvecklas spo-
rofyter. Sädan parthenogenesis kände man ej förut hos orm-
bunkarne, men väl hos vissa svampar, alger och characeer.

196

professor Jïucrswalds

(Drahtgitterpressen)

Jerntrâds-Pressar,

soin i utlandet vunnit sa vidsträckt användning, medföra vid
växters pressning och torkning följandc fördelar framför de
vanliga träpressarne :

1) Yäxterna torka pa betydligt kortare tid, emedan fuk-
tigheten hastigt afdunstar frfin alla sidor, i synnerhet
om pressen upphänges pa ett solbelyst stalle.

2) Grapappcret behöfver ej ombytas sä ofta utan att lik-
väl växterna raögla eller svartna.

B) Pressen är mycket lätt och kan derför medföras pa
resor.

Pris: 3 Jzronor pr st.

Scäljas i Karlstad mot efterkraf endast hos

Ny yr en & Âhlin.

Hos Frans Svanström & C:o

Stockholm Myntg-atan 1.

kan erkällas:

Grâtt blompressningspapper format 350x415 mm Pris pr ris 8, —
Hvitt ,, „ 300x445 „ „ „ „ 10 —

Herbariepapper lS:o 8, hvit färgton 240x400 ,, ,, ,, 4—

„ „ „ 11, bla „ 285x465 „ „ „ 7öo,

„ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ 9,75

Obs De bada sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehall.

Erikson, Joh., Scirpus parvulus i Blekinge, s. 194.

Hagen, I., Weber a lutescens Limpr. i Sverige?, s. 171.

Krok, Th., Svensk botanisk literatnr 1896, s, 17B.
Tohssander, A. Anmärkningsvärdare Fanerogamer och kärl-
kryptogamer i Wardinge socken (Söderrnanland), s. 157.
Literaturöfversigt s. 173.

Smärre notiser s. 191.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget, 22/9 1897.

BOTAMSKA NOTISER

FÖR ÂR 1897

LI TG I F NE

O. F. O. NORDSTEDT.

Haftet 5.

LUND 1897,

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERT-AKTIEBOLAGET.

Nâgra spridda botaniska iakttagelser frân
Västergötland.

Af Aug. Rudjberg.

I tidskriften Botaniska Notiser för 1893 upp-
märksamgjord pâ Ainus incanas utbredning i Väster-
götland, beslöt jag, som fâtt mitt hem i detta träds
uppgifno västgräns, att, sâvidt trägna tjänstealigganden
det medgâfve, le ta efter "arret” norr och vaster om
denne gräns. Under mina vandringar fann jag föga
af det specielt sökta, men gjorde en och annan iakt-
tagelse, som jag harmed vill bekantgöra.

BjÖrsäter. Jag företog mig f'örst att för pa-
litlige allmogemän beskrifva A. incanas habitus och
frâga, om de sett sa beskaffade träd. Sadana hade
de ileste sett och angäfvo äfven bestämda växeställen,
men vid ankomsten dit fann jag antingen en slät-
och ljusstammig Ainus glutinosa eller — Rhamnus
Frangnla. Till grund för sistnämnda misstag ligger
väl samma naturuppfattning, som föranlät de garnie
botanisterna att föra Frangulan tili släktet Ainus: A.
nigra, A. baccifera. Ingen A. incana syntes dock
nagonstädes tili, hvarför jag nu är öfvertygad, att
uppgiften i Botaniska Notiser 1887 om dess före-
komst i Björsäters byskogar var — fast skogen, dar
fyndet da gjordes, nu är delvis afröjd — förhastad,
beroende pâ en genom vardslös observation uppkorn-
men förväxling med en ljus- och slätbarkig skuggform
af A. glutinosa: Error vix excusandus. Nâgra andra
iakttagelser gjordes emellertid, som icke torde sakna
allt intresse. Sa funnos i skogsbrynen flere former af
vara vanliga björkar. Den anmärkningsvärdaste bland
dessa var en verrucosa med sa ytterst sma blad —
de minsta blott ett par millimeter lânga — , att en
specialist pâ betulaceernas omrâde om densamma i

15

Bot. Not. mi.

198

bref yttrat: Betula verrucosa foliis omnium betularum
arborescentium minimis. I trakten paträffades ej säll-
synt forma albiflora af flere växter, sâsom Yerbascum
nigrum, Prunella vulgaris, Centaurea Cyanus, Thymus
Serpyllum, Viscaria vulgaris, Lamium purpureum m.
fl. samt Fragaria vesca med hvita ”bär”. Cerastium
arvense, som förut icke iakttagits här, fanns nu ym-
nigt pâ ett gärde. Inklämd mellan stora barrträd
växte i Ledsgârdens skog en omkring 11 meter hög
Juniperus med blott nagra sma grenar nära toppen.
A Sjöbergs ägor vid Vänern förekomma storenar i
kundratal, hvaribland manga vackra exemplar af
forma suecica Mill., liknande svarfvade kolonner.
Om sâdana praktexemplar torde ännu gälla Linnés
pâstâende: ’’Den, som en gang gitter utröna denna
enfaldiga Naturens konsb, han kan lära vära Trä-
gardsmästare, det de än icke weta, och pryda wara
trägärdar med inländska Cypresser” (Ygresa s. 28). Pâ
ett par stallen i trakten observerades bildningar, bra
mycket pâminnande om det, som i Botaniska Notiser
1892 s. 27 kallas ’’beaktansvärd form af tillpassning”,
nämligen granar eller grangrenar, krypande langa
sträckor utefter marken än öfvertäckte af mossan och
än uppdykande ur densamma. I Vänern förekommer
Potamogeton polygonifolia samt numera Elodea ym-
nigt, den senare kanske ditkommit i ar, nessio quo
modo, ty här synes föreligga ett betydligt hopp i dess
spridning.

Leksberg. Pâ Leksbergs backe, som i det afse-
endet liknar Uppsala slottsbacke, att traktens sällsyn-
tare växter — Galium silvestre m. fl. — dit tagit sin
tillflykt, star en tall af högst ovanligt utseende.
Pâ detta träd kunna icke tillämpas Tegnérs ord:
’’smärt och lang som tallar i den svenska jorden,” ty
stammen delar sig en manshöjd öfver marken i en
stör mängd grenar, som äter upplösa sig i ett virr-
varr af smagrenar, bildande med den täta barrbekläd-

,

199

naden ett för solstrâlarne ogenomträngligt tak, hvilket
rundtom racker ned tili marken. Tallens yidd är
större an höjden, under gren- och barrtaket bildas
ett tältlikt rum, och det heia ser utvändigt ut som en
grönskande kulle. Nâgon A. incana künde ej heller
här upptäckas.

Mariestad. Enligt uppgift skulle A. incana växa
vid Johannesberg öster om staden, men uppgiften är
säkerligen felaktig. I stadens utkant star en pii, som
lär vara fragilis X pentandra.

Hassle. Vid kyrkan är liksom vid Leksberg ett
växtcentrum. Här förekomma Echinospermum, Salvia
verticillata, Galium verum ß albidum m. il. samt vid
Vänern Cardamine parviflora. Hit har A. incana
ännu ej hunnit, ehuru den som bekant växer i
Hofva ej langt härifrän.

Torsogruppen. Norr och nordväst om nu skil-
drade trakter ligga i Vänern Tors-ö, Odens-ö m. fl.
Här förekommer, dock ej sa talrikt nu som förr, da
skogssköflingen ännu ej hunnit hit, s. k. malratall —
”Malm Furu” i Linders Flora Wiksb. — sä härdad af
Vänerns stormar, att det af sâdan tall sâgade virket
”sjöng som en stämgaffel,’1 da det stöttes mot ett
hardt föremal. Pâ ett par af öarne letade jag för-
gäfves efter A.. incana.

Lugnas. Sydost om Björsäter utbreda sig Lugn-
äsbergets kambriska ailagringar. Här finnes ännu
en och annan ”äng” med äkta ekilora: ek, hassel,
lind, oxel m. fl. löfträd samt Viburnum, Lonicera,
Lathræa, Circæa alpina, Dentaria, Milium m. fl.
Denna floras omräde förminskas dock ârligen, i det
den dels spränges af granen och dels maste vika för
plogen. I en sâdan äng anträffades ett par buskfor-
miga ekar af underligt utseende. De närmast marken
befintliga bladen voro nämligen normala sa till stor-
lek som färg, men de högre upp sittande aftogo sä
smâningom i storlek mot toppen, där de minsta voro

200

blotfc omkring 15 millimeter lânga, hvarjämte pâ lägre
sittande blad förefunnos fa och sma hvite fläckar, men
högre upp tilltogo fläckar ne i antal och storlek, tills
de sa sammanflöto, att toppbladen voro nästan rent
hvita. Detta kan väl, da närstäende ekbuskar hade
normala blad, hvarken betraktas sasom ett slags chlo¬
rosis, beroende af brist pâ järn i jorden, eller sasom
etiolering genom öfverskuggning. Tilläggas mä, att
pâ bäda de hvitbladiga ekarne funnos gallbildningar
i mängd, dels pâ bladens undersida vanliga ^ekäpplen”
och dels i axillerna de kottelika bildningar, som för-
orsakas af stekeln Cynips foecundatrix. Yid Torpe-
lund Annes ett s. k. bo-träd, en gammal och ovanligt
stör lind, som med sina grenar öfvertäcker nästan
hele gardsplanen. Under vandringarne pâ Lugnas-
berget träffades en och annan växt eller form, som
icke kommit med i förteckningen öfver detta bergs
fanerogamer och ormbunkar i Botaniska Uotiser 1887,
livarför här göres ett litet tillägg : Galium silvestre
var. hirsuta, Veronica Chamædrys forma albiflora.
Cornus sanguinea, Hedera, Geranium lucidum, Drosera
longifolia och intermedia, Trifolium agrarium, Poly¬
gonum Persicaria, Potamogeton pusilla, Carex flava
ß lepidocarpa. Den i Botaniska Notiser 1888 s. 233
för Lugnas uppgifna Carex præcox ß diastachya har
jag ej lyckats Anna. Äfven här — viel Holmen —
förekommer Fragaria vesca med hvita ”bär’\ Vid s.
k. fjällahalor — gamla öfvergifna kvarnstensbrott,
hvari vatten samlat sig — växa ljusstammiga exemplar
af A. glutinosa, som till habitus hafva stör likhet med
A. incana, men denna senare — ”ett riktigt skogs-
ogräs,” sâsom en jägmästare kallade den — künde ej
upptäckas.

Vristiilfven. Söder om Lugâsberget ligger en
tämligen stör sjö med detta besynerliga namn. Här
skulle vara ett ypperligt växeställe för A. incana,
men äfven här söktes den förgäfves. Jag har ej hun-

201

iiifc genomströfva den skogstrakt — Klyftamon — som
sträcker sig fran Lugnas till Billingen, men föga tro-
ligt är, att A. incana ännu hunnit fram till dess norre
del närmast Vristulfven. Da denna al emellertid
växer saväl vid Braxtorp norr om Billingen som ock
vaster om detta berg, gar dess nuvarande nordgräns
härstädes icke langt söder om Vristulfven, och da
lokalen icke är otjänlig för dess spridning, synes dess
ankomst tili denne sjö blott vara en tidsfrâga.

Flarhen. Ej langt frän Vristulfven ligger i
kronoparken Kinneskogen en mindre sjö med detta
namn. Vid Flarkens stränder äro barrträden ovan-
ligt höga och löfträden ovanligt storbladiga. Här ob-
serverades en forma sublobata af A. glutinosa samt
skuggformer af samma träd med ljus och slät stam,
men ingen A. incana. Pâ sumpig mark nära sjön
växte en stör Myrtillus uliginosa med pâ undre sidan
stärkt nätadriga blad af ända tili 25 millimeters längd:
kanske nagon af de i Botaniska Notiser 1892 om-
nämnda former.

Kinneltuïle. Pâ detta växtrika berg, kanske den
i botaniskt afseende oftast besökte delen af vart land,
har man ej funnit A. incana. Vid Hellekis växer en
vanlig lönn, hvars stam ett stycke ofvan marken de-
lar sig i tva större grenar, som genom en tvärgren ana¬
stomosera, sa att trädet blir ”val-bundet” Äfven
vid torpställen langt fran herregardarne finnas stora
exemplar af Juglans regia planterade,

Lundsbrunn . Här träffades i parken smärre träd
af den eftersökta A. incana. Dessa voro dock plan¬
terade, kanske införda fran Tyskland, där — enligt
0. Eneroth — en enda trädskola pâ ett ar afyttrade
omkring 6 millioner unga träd af detta slag.

SÖrbodalen. I den natursköne dal af detta namn,
som sträcker sig fran den nagot söder om Lundsbrunn
belägna kvarnen fram tili herresättet Mariedal, gjordes
ändtligen det länge efterlängtade fyndet icke blott af

202

äkta vild A. incana utan ock af hybriden A. gluti-
nosa X incana. A. incana förekommer här i tusen-
tals exemplar och af hvarje storlek fran groende plan-
tor till höga träd, dels yngre ljusbarkiga och dels
äldre, mörka af betäckande lafvar och mossor. Trä-
det trifyes här förträffligt och synes undantränga A.
glutinosa. Da den a, som genomflyter dalen, kommer
fran sjön Ernten i Valle härad vid Billingen, dar A.
incana förekommer i mängd, sa är väl tydligt, att
denna al spridt sig utefter an och här funnit en
lämplig fristad. Att döma af manga träds storlek
och älder har den icke kommit hit under just de se-
naste aren. Ocksa var den för befolkningen sa väl
bekant, att äfven barn — vid förfragan om detta träds
namn — gafvo det bestämda besked, att detta icke var
0 al utan arre. Andre växter i Sörbodalen, sasom Ac-
tæa, Astragalus, Stellaria nemorum m. fl., maste väl
ock betraktas som utvandrare fran Valle härad. Da
enligt tillförlitlig uppgift A. incana förekommer vid
samma a äfven ett stycke väster om Mariedal, sa är
den redan nu härstädes icke langt fran Vänern —
Kinne viken — , och dä den har an att följa, torde
dess ankomst till denna sjöstrand icke fordra sa sär-
deles lang tid.

203

Statice scanica Fr. v. hallandica, varietas nova.

Af L. M. Neuman.

Som bekant, bar vâra tvâ Statice- arters hittills
kända utbredning varit strängt begränsad, för St.
scanica till stranden af Öresund, för St. bahusiensis
till Bohuslän och Hallands Väderö, belägen pâ grän-
sen inellan Skâne och Hailand. Därför var man i
sin fulla rätt att antaga, att, om nâgon af dessa ar-
ter skulle blifva upptäckt i Halland, det borde vara
St. bahusiensis, och när Doktor G. Tillman i Halm-
stad âr 1895 frâgade min mening om nâgra Statice-
exemplar, som insamlats samma âr den 24 Juni i
Onsala socken i Nordhalland, meddelade jag honom,
att det ej gärna künde vara frâga om nâgon annan an
St. bahusiensis. Dâ pâ de förevisade exemplaren stäng-
larne ânnu voro mycket lâga, inflorescensen i sin
linda och alla blommor outslagna, var det â ena si-
dan omöjligt att göra en säker bestämning, men â
andra sidan fanns ju ingen särskild anledning att an¬
taga, att här fôrelâge nâgot ovanligt. Bladen voro
visserligen olika bâgge vâra arter, men Linné har
nu en gâng för alla — träffande som alltid — af-
râdt frân att fästa stört afseende vid dem, dâ det
gäller artbegränsningen inom detta släkte. Han har
nämligen yttrat om St. Limonium: ”Speciem hanc
immense variare nulli non constat, præsertim vero
foliis, a quorum figura nulla omnino in hac specie
desumi potest certa nota” (Hort. Cliff. 115). Föl-
jande âr i slutet af Juli mânad, dâ mina vägar drogo
tili Kongsbacka-trakten, besökte jag den lätt funna
lokalen i närheten af Gottskär. Den intressanta väx-
ten upptog här tvâ fläckar af nâgra kvadratmeters
y ta pâ en vanlig strandäng, görnd mellan skärgards-
klipporna. Det visade sig genast, att den ej tillhörde
St. bahusiensis. Den öfverensstämde emellertid icke
heller med St. scanica eller rättare med det minne,

Bot. Not. 1801.

204

jag hade af denna art, hvarför jag efter min äter-
komst tili Sk âne skaffade mig (genom Herr Sandberg
i Malmö, som jag harmed ber att fa tacka) lefvande
exemplar af St. scanica fran Hvellinge. Mellan dessa
och de halländska var olikheten pätaglig, och otvif-
velaktigt föreligger här en i systematiskt hänseende
själfständig form. Jag har för den samma valt nam-
net hallandica , emedan man fran gammalt är van att
höra detta släktes nordiska former betecknade med
geografiska namn och gar nu att beskrifva den.

Stänglar 15— 25 cm. höga, endast i toppen gre¬
nade, efter blomningen röda, begränsade af tva kon-
vexa eller af en konvex och tva plana eller af tva
plana och en konvex yta (saledes trubbkantiga). Blad
köttiga, ungefär af samma längd som stänglarne , (nä-
ende blomställningen), fjädernerviga med 5 — 6 glesa
och tydliga sidonerver. Skifvan i allmänhet endast
dubbelt sa läng som bred (vanligen 60 X 30 mm;
äfven följande matt hafva antecknats för füllt ut-
vuxna blad: 90 X 41, 85 X 40, 85 X 30, 95 X 42,
75 X 45, 90 X 46 mm.); hennes form växlar, sa
att de första (yttersta i rosetten) äro upptill begrän¬
sade af en bâge och bredast nägot ofvan midten, de
senare däremot spetsade och bredast pa midten. Äf¬
ven här inträffar, liksom hos St. bahusiensis Fr. (se
undertecknads ’’Studier P i Bot. Not. 1883 pag. 50),
att udden utgar under bladspetsen. Bladen ofta utan
svarta punkter. Bladskaftet är i regeln längre än
skifvan. Blomställningen är en tät kvast , samm ansatt
af klynnen d. v. s. i ax ställda knippen ; endast de
yttre klynnena äro utböjda) men alla de öfriga snedt uppsta-
ende eller uppräta ; i hvarje klynne utgä knippena om-
växlande tili höger och vänster och äro gyttrade intill
hvarandra, hvadan saledes hvarje klynne blifver bi-
lateralt och tätblommigt (i ett 2 cm. längt klynne
finnas 1 4 knippen) ; blomlösa inflorescensgrenar myc-

205

ket korta. Bradéer 1) riktade utât frân klynnets axel,
alia blombärande , 3 — 4 mm. lânga och nngefär lika
breda, den yttre grön med i spetsen utlöpande midt-
nerv, längs sidorna hinnaktig, den inre belt hinnak-
tig; det extraflorala förbladet grönt, rundtom hinn-
kantadt, upptill rundadt, ungefär dubbelt sa langt
som den yttre bractéen ocb nâende nâgot öfver det
utvuxna fodrets midt; det intraflorala förbladet hinn-
aktigt ocb smalt; foder ungefär 7 mm. längt, hârigt
längs nedre lialfvan af de tvâ pâ dess inatvända sida
förlöpande nerverna , för öfrigt glatt; nerverna uppböra
att synas sasom lister ungefär lika langt nedom brä-
mets kant som foderflikarnes längd ; brämet veckadt,
i kanten ojämnt tandade, vid blomningen gredelint,
sedan bvitnande ; flikarne spetsiga, tydligt längre än
sin bredd vid basen. Den utslagna kronans blad
snedt utstâende, med 1 mm. öf verskjutande foderspet-
sarne, i spetsen rundade eller urnupna, utböjda vid
sin halfva längd, nedom utböjningen bvita ocb afsmal-
nande, ofvanom densamma gredelina ocb nedanom
jämnbreda, aflanga; längs midten af bvarje kronblad
gâr en för ständaren afsedd fara. Standarknapparne,
som ej na kronbladens spetsar, äro bruna ocb böja
sig efter pollensläppningen ner i blomman ; de utät-
vända äro nâgot längre än de inre. Fruktämne
jämntjockt, finpunkteradt ; stift 5, glatta, bvita; mär-
kena utgör 1|4 af stiffens längd och äro vid knap-
parnes öppnande i jämnhöjd med de kortare standarne.
Blomman bar svag honingslukt.

Sasom af ofvanstaende beskrifning synes, har den
halländska Statice föga gemensamt med St. bahusiensis
Fr. Det inskränker sig tili de lânga bladskaften, den

Hos Statice bestâr ett knippe af tva korta, motsatta, nästan
jämnhöga bractéer, af hvilka den utatvända omfattar den inatvän-
das bas; omedelbart inom den yttre bractéen och nedtill tackt af
densamma sitter ett stört extrafloralt, hopviket förblad, som i sig
gömmer blommorna. Dessa äro vanligen 2 och atskiljas af ett
mindre förblad (intrafloralt).

206

svaga nerveringen, de styfva, tjocka stänglarne, sakna-
den af sterila bractéer och dessas form (bredd och längd
lika). I allt öfrigfc star den nära St. scanica Fr, som
dock genom följande icke oväsentliga karak tarer skil-
jer sig frân den halländska varieteten. St. scanica
— jag afser här den vid Hvellinge i Skäne växande
formen — har en svagare och slankigare, i regeln
trind stängel, dess bladskaft äro kortare än skif-
van, denna oftast bredast ofvan midten samt 3 ggr
sä lang som bred (de vanligaste matten äro: 70 X
23, 70 X 15, 75 X 16, 60 X 22, 60 X 15, 50
X 12, endast pa ett enda blad har jag funnit talen
65 X 30). Vidare na bladen nästan aldrig npp
tili blomställningen. Inflorescensens grenar utgâ frân
langt skilda punkter längs axelns öfre del, ej sasom
hos v. hallandica heit nära hvarandra och den nedre
blomlösa delen af inflorescensens grenar är lang-
sträckt; klynnena hafva ofta nedtill blomlösa brac¬
téer; bractéerna äro oftast längre än sin bredd
och vetta mera framât mot klynnets spets än utat,
den yttre ofta uddspetsig; klynnena äro ej sa hopade,
samt i regeln alla bäglikt utböjda; knippebärande
klynnen af 2 cm:s längd förekomma sällan, knippe-
nas antal i de fa, som iakttagits, omkring 10; i all-
mänhet äro klynnenas blomlösa del sa lang, att den
blombärande delen blir mindre än 2 cm; det extraflo-
rala förbladet mer än dubbelt sa langt som den yttre
bractéen; fodrets nerver synas som ribbor ända tili
flikarnes bas; kronbladen öfverskjuta foderspet-
sarne omkring 3 mm. Ofvanstaende karaktärer voro
ju füllt tillräckliga för att uppställa den halländske Sta¬
tion som ny art eller underart. Detta har jag dock
icke gjort, enär St. scanica i Danmark och N. Tysk-
land yarierar mycket, sä att mellanformer mellan
densamma och v. hallandica förekomma. Sadana har
jag antecknat frân Lœs'ô (J. P. Jacobsen 1870, Ber-

207

gesen 1888), Siö (Hempe 1869), Thor seng (Schiötz
1898) och Warnemünde (v. Seemen 1881).

Exemplar, som jag ej tvekar att hänföra tili v.
hallandica, har jag sett frân E-ödby (v. Sternberg)
och Haansö vid Nakskov (Lange 1844), frân Föhr
(Schiötz 1858), Sylt (C. M. Poulsen) och Langevooge
(J. F. W. Meyer). Till sist vill jag tacka Herrar
Förestandare för Botaniska mnseet i Köpenhamn och
Bot. Institutionen i Lund för det de satt mig i till¬
fälle att lana jämförelsematerial ur dar befintliga sam-
lingar.

Om Statice bahusiensis Fr. ß danica D rej.

At L. M. Neuman.

Under det förberedande arbetet tili föregaende
uppsats blef jag i tillfälle att i Lunds Bot. Institutions
herbarium se af Drejer tagna antentiska exemplar af
denna varietet. De äro insamlade pa den typiska
lokalen och af Drejer sända tili von Düben. Jag
frapperades genast däraf, att âtskilligt i deras utseende
pâminde lika mycket om sma individ af St. scanica
som om St. bahusiensis. Om den förre erinra de
täta, ofta bilaterala knippena, de nagon gang baglikt
utböjda klynnena och de förlängda, spetsiga yttre brac-
téerna. Yid närmare undersökning af blommorna vi-
sade det sig, att fodret i regeln är mindre harigt än
hos St. bahusiensis, att nägon gang de tva nerverna
äro alldeles glatta sasom hos St. scanica samt att pol-
lenet var dâligt. Pa tva individ gafvo de under-
sökta standarne endast 20 °/0 goda körn, pa andra
circa 50 °/0 och pa nagra ännu bättre frömjöl, men
hos intet fullgodt pollen. Füllt godt pollen har där-
emot ett exemplar i Zetterstedts herb., taget af Yahl
pa samma lokal, som de förra, ar 1841, men detta
är ocksa större och mera likt typisk St. bahusiensis.
Frân senare tider har jag endast sett ett exemplar

208

(VH. Mortensen ,4|(J 1879 Sjæll. Strandengen neden-
for Nordskoven, ^gerspriis’’), men det är tydligen
ingen hybrid, utan en med fullgodt pollen begâfvad f.
nana af St. bahusiensis och identisk med dylika, af
mig omnämnda (Bot. Not. 1883, Studier pag. 50 —
51) exemplar frân Danmark och Hailands Väderö.
Emellertid är det den olikheten mellan Mortensens
exemplar och de lagväxta individen frân Hailands Vä¬
derö, att de förra hafva fodret föga harigt, medan
det hos de senare har den för St. bahusiensis typi-
ska härigheten. Exemplar frân nedre Draaby och
Hornshoved (l9|8 83, Vald. Fraas) förhälla sig i detta
hänseende säsom Mortensens, medan äter den af B.
F. Cöster frân Hindsholm, Langö utdelade formen har
îodret lika med Väderö-exemplaren.

Dä häraf ju den slutsats künde dragas, att St.
bahusiensis ß danica Fr. omfattar tvâ skilda former,
en i vissa afseenden lik St. scanica, men frambrin-
gande dâligt. pollen, och en med godt pollen, i allt
utom storleken lik St. bahusiensis typica, eller med
andra ord en, som kunde tolkas sâsom St. bahus 'en-
sis x scanica och en, hvilken vore att betrakta sâ¬
som en f. nana af St. bahusiensis, var det af största
intresse att efterse, om exemplaren â Köpenhamns bo-
taniska museum gâfve stöd* ât en sâdan tolkning.

Innan jag närmare redogör för resultaten af
mina undersökningar af namnda musei rikhaltiga Sta-
tice-samling, vill jag pâpeka, att füllt typisk Statice
bahusiensis — hôgvuxen med glesa unilaterala knip-
pen och fodrets alla nerver hâriga — finnes flere-
städes 1) i Danmark, exempelvis pâ Seeland och Fyen
och att dess pollen alltid synes vara godt; att St.
scanica förekommer pâ samma ôar; att de som hy¬
brider misstänkta individen blifvit insamlade vid Jæ-

A) I förbigaende vill jag nämna, att vid ett exemplar, som H.
Mortensen insamlat vid Nôjsomhed (?) pâ Falster 15. 8. 1861, häf-
tar ett individ af Scirpus parvulus.

209

gerspriis pâ Seeland och vid Hofmansgave pâ Fyen;
att om stamarterna ej nu yäxa tillsammans pâ dessa
lokaler, intet hindrar, att sä har skett i forna tider,
och att saledes möjligheten af hybridisering, äfven
om den nu är utesluten, dock icke alltid varit det.

Vi öfverga nu tili granskningen af de danska
exemplaren. Pâ ett ark, signeradt ”Jægerspriis, legit
S. Drejer” hafva de undersökta blommorna mer än
hälften af pollenkornen förminskade; samma förhal-
lande rader med nagra individ fran samma lokal, sig-
nerade rFl. Danica II 425 6|9 68 Benzon”, och ett, â
hvilket antagligen Drejer själf skrifvit ”legi ad Jæ-
gerspriis”; pâ ett fjärde ark fran samma lokal fanns
ett stând med fullgodt pollen. Äro exemplaren fran
denna lokal saledes nâgot olika med afseende pâ
frömjölets godhet, sa äro de dock lika däri, att fo-
drets 2 ribbor äro glatta eller nästan glatta, och att
knippena äro täta, sub-bilaterala. Frän Hofmansgave
finnas 2 ex. af l8|7 1852; bägge hafva de fodrets

tre ribbor stärkt, de 2 svagt hariga, men det ena
är af St. bahusiensis vanliga storlek och har godt
pollen, det andra är lagt, smabladigt och har dâligt
pollen. Bägge dessa äro mähända af hybridogen
natur, men det förra har redan âtergâtt till typen,
endast i fodrets svaga behäring bärande en erinran
af sitt Ursprung, det andra har ej nâtt sa langt pâ
atervägen. Samma förhallande som med det sista
exemplaret, har jag iakttagit a ett ark frân Holbæk
(lâgvuxen, godt pollen, 2 ribbor nakna), och fran
Hjortholm finnes ett liknande exemplar med alla 5
ribborna svagt hariga; bägge tolkar jag pâ samma
satt som det första exemplaret fran Hofmansgave.

Nâgot be vis för mitt antagandes riktighet har
jag saledes icke funnit — och skall det nagonsin fin¬
nas, far det väl sökas pâ strandängarne vid Hof¬
mansgave och Jægerspriis, icke pâ torra exemplar —
men väl ett stöd för min asikt, att St. rariflora Fr.

2 10

v, danica Fr. ej är homogen, utan omfattar tva for¬
mer, bägge smavuxna: den ena f. nana , (som af
mig Bot. Not. 1883 1. c. hänfördes tili v. danica) lik-
som typen utmärkt genom jämnharigt foder, unilate-
rala, glesa knippen och godt pollen; den andra, v.
danica utmärkt genom 1 eller 2 glatta eller svagare
hariga ribbor i fodret, subbilaterala, täta knippen
och ofta försämradt pollen.

Algologiska Notiser.

Af O. Borge.

3—4.

3.

Zur Kenntniss der Verbreitungsweise der Algen.

Als ich mich im Sommer 1895 während einiger
Wochen in dem kleinen Kurort Kyd, an der süd¬
lichsten Bucht des Sees Asnen (Provinz Smaland)
aufhielt, wurde meine Aufmerksamkeit auf ein eigen-
thümliches Vorkommen der Prasiola furfuracea
(Mert.) Menegh. gelenkt.

Die erwähnte Bucht, Hönshyltefjord, ist ca 5
km. lang und 1 km. breit. Besonders in der Nähe
des Ufers, aber auch hie und da weiter draussen im
See ragen grosse erratische Blöcke über die Was¬
serfläche empor. Auf einigen dieser Blöcke fand ich
P. furfuracea wachsend; auf einem derselben be¬
deckte sie eine Fläche von ungef. *|a □ -meter, auf
allen den übrigen aber bildete sie Schichten von be¬
deutend geringerer Ausdehnung. Von wenigstens 70
untersuchten Blöcken wurde die Prasiola nur auf ca
12 angetroffen. Das Eigenthümlicke des Vorkommens
derselben war, dass sie nur auf solchen Blöcken an¬
getroffen wurde, welche als ’’Aussichtsplätze” von Mö¬
wen und Meerschwalben benutzt wurden, und bei nä-

Bot. Not. 1897.

211

herer Untersuchung fand ich, dass alle solche Blöcke
auch die Prasiola trugen. Die Annahme kommt
mir deshalb nicht übereilt vor, dass P. furfur acea
durch Vögel nach dem Asnen verbreitet worden ist.
— Während P. fur fur acea aus einer Menge von
Orten längs den Küsten des westlichen und nord¬
westlichen Europas angegeben ist, so ist sie nur aus
einigen wenigen Orten weiter hinein im Lande be¬
kannt.

Ich schliesse mich völlig an die Ansicht Wi lie’s
(”Om Færôernes Ferskvandsalger” in Bot. Not. 1897,
pag. 17 u. 18) an, dass die Verbreitung der Algen
durch Vögel hauptsächlich dadurch stattfindet, dass
sie auswendig an den Vögeln hängen bleiben. Es
lässt sich ja leicht denken, dass kleine Theilchen der
Prasiola an den Füssen der Vögel hängen bleiben
und solcherweise verbreitet werden. — Brieflich hat
mir Herr Konservator F oslie freundlichst mitgetheilt,
dass auch er Prasiola- Ar ten unter solchen Verhält¬
nissen beobachtet hat, dass wahrscheinlich ist, dass
ihre Verbreitung durch Vögel stattgefunden.

4.

Süssivasser- Plankton aus der Insel Mull.

Von Herrn Prof. P. T. Cleve erhielt ich neu¬
lich zum Bestimmen eine kleine Probe von Süsswas¬
serplankton aus Mull (Schottland). Sie wurde im Juli
1896 von John Murray eingesammelt, und enthielt
folgende Arten.

Chlor ophyceœ.

Botryococcus Braunii Kütz.

Cosmarium subaversum n. sp. C. parvum,
modice constrictum, sinu apertissimo; semicellulis ob-
semicircularibus, angulis superioribus late rotundatis,
apice fere truncatis; a latere visis fere circularibus ;
e vertice visis late ellipticis. Membrana glabra. Long.

212

cell. 24,5 — 26 /a, lat. 18 — 19,5 fi ; lat. isthm. 9 /u .
— Tab. nostr. fig. 1.

Unterscheidet sich von C. a ver sum West Fr.
alg. Madagasc. p. 70, t. 8, f. 6 — 7 durch grössere
Breite und schmaleren Isthmus sowie durch die Form
der Zelle ne vertice”.

? 0. Phaseolus Bréb. ß achondrum Boldt.
Forma minor, membrana glabra; a latere visis semi-
cellulis orbicularibus. Long. cell. 19 — 20 a, lat. 19
— 20 fi ; lat. isthm. 6,5 /ul. — Tab. -nostr. fig. 2.

C. subtumidum Nordst. Forma modice constricta
sinu extrorsum dilatato; a,pice truncato sæpe plus mi¬
nus elevato; a latere visa medio utrinque leviter
emarginato.

Long. cell. 19,5 — 21 — 22 fi.

Lat. „ 19,5 — 18—21 „

,, isthm. 10,5—12 — 10 — 10,5 fi. Tab. nostr.

fig. 3.

Der Scheitel der Halbzelle wird oft so ausge¬
zogen, z B. bei der unteren Halbzelle der Fig. a",
dass sie dem C. Hamme ri Reinsch sehr ähnlich wird.
Bei C. subtumidum Nordst. forma Wittr. et Nordst.
exs. N:o 832 kann man bei einigen Individuen auch
eine schwache Erhebung des Scheitels der Halbzelle
wahrnehmen.

Arthrodesmus Incus (Bréb.) Hass. var. sub-
triangularis n. v. Var. incisura mediana amplissima;
semicellulis subtriangularibus basi paullulum infiatis
superne dilatatis, dorso subproductis apice recto vel
leniter retuso; angulis spinis longis rectis parallelis
vel paullulum divergentibus munitis. Long. cell, sine
spin. 28 — 29 //, lat. s. sp. 21 — 22 fi\ lat. isthm.
6,5 — 8 fi ; lat. cell, cum spin. 65 — 71,5 ju. — Tab.
nostr. fig. 4.

Die Form steht wohl A. Incus v. triangularis
Lagerh. am nächsten. Besonders was die Seiten der

213

Zellhälften betrifft, ist sie auch dem A. indicus
Turn, sehr ähnlich.

A. longicornis Roy et Biss.

Long. cell.

cum

spin.

45,5 — 49,5—

-52

M-

v n

sine

n

22—23,5—

25

17

Lat. ,,

cum

V

62,5-65-

-78

11

11 O

sine

y>

21-21-

-23,5

11

,, isthm.

Jji

1

GS

'ux

1

6,5

11

nostr. fig. 5.

Oft kamen Individuen vor, welche von der ty¬
pischen Form ein wenig verschieden waren durch
mehr divergierende Fortstäze und dadurch, dass die
Seiten der Halbzellen ein wenig bauchig angeschwollen
waren.

— — Forma isthmo longiore. Long. cell,
cum spin. 45,5 //, sine sp. 24,7 jll] lat. cell, cum
spin. 77 //, s. sp. 18 lat. isthm. 5 — Tab.

nostr. fig. 6.

Staurastrum cuspidatum Bréb. Forma spinis
longis parallelis vel divergentibus.

Long. cell, cum spin.

32,5 — 40—52

M-

,, „ sine „

26—27—31

a

Lat. v cum .,

71,5—52—48

ii

,, ,, sine ,,

25 -26—25

ii

,, isthm.

6,5 — 6,5 — 6,5

1 1

? S. megacanthum

Lund. Forma

dimidio mi

nor, dorso truncato vel levissime retuso, spinis longis-
simis divergentibus. Long. cell, sine spin. 26 ju ,
cum sp. 40 — 47 //; lat. cell. s. sp. 28 — 29 ju, c.
sp. 63,5 — 65 lat. isthm. 6 — 7 ju. — Tab. nostr.
% 7.

S. lunatum Ralfs. Forma ad formam Borges.
Ferskvandsalg. 0stgronl. p. 29, t. 2, f. 27. Long,
cell. 27 — 30 ju\ lat. cell. cum. acul. 27 — 32,5 u, sine
ac. 22 — 29 (jl\ lat. isthm. 9 — 10,5 fl. — Tab. nostr.
fig. 8.

Bot. Not. 1S97

16

214

Zu dieser Art kann wohl S. Pringlei Wolle
als eine mehr granulierte, aber stachellose Varietät
geführt werden.

S. gracile Ralfs.

Xanthidium antilopæum (Bréb.) Kütz.

Variirte bedeutend. Nebst typischen Individuen
kamen auch solche vor, welche mit var. oligacan-
thurn Schmidle übereinstimmten. Die Scheitelstacheln
waren im allgemeinen bedeutend kürzer als die Sei¬
tenstacheln. Individuen kamen aber auch vor, deren
sämmtliche Stacheln dieselbe Länge hatten: bisweilen
fehlte einer der Seitenstacheln, bisweilen einer auf
jeder Seite, bisweilen fehlten alle Scheitelstacheln u.
s. w. Die beide Zellhälften waren einander bald
ähnlich, bald unähnlich. Ich kann also nicht die
Form Sch midi« ’s als Varietät betrachten, sondern
nur als eine zufällige Form, um so mehr, weil
Schmidle selbst sagt, dass er ein Individuum gefun¬
den hat, ’’dessen eine Halbzelle die typische Bedor-
nung, die andere die der Variation zeigte”.

Die Hauptmasse der Individuen bestand aus den
Formen mit langen Stacheln (Staurastrum mega-
canthum, S. cuspidatum, Arthrodesmus Incus
und A. longicornis). Bemerkungsverth ist viel¬
leicht, dass kein Pediastrum beobachtet wurde,
welche Gattung wohl fast immer im Siisswasser-Plank-
ton vorzukommen pflegt.

Diatomaceœ.

Nach Herrn Prof. P. T. Cleve enthielt die Probe
folgende Diatomaceen :

Asterionelia form osa Hass. Zahlreich.
Rhizosolenia eriensis H. Smith. Zahlreich.
Neu für England und Schottland.

Tabellaria fenestrata (Lyngb.) Kütz.

Tafl. 3.

BOTANISKA NOTISER 1897.

IDussik?

0SSCT:

’jflernljf

on <aus

Lop

Insol I¥)ull.

215

»

Figurenerklärung. Taf. B.

Sämmtliche Figuren sind 740-mal vergrössert.

Fig. 1. Cosmarium subaversum n. sp.

2. „ Phaseolus ß achondrum Boldt forma ?

j 8. v subtumidum Nordst. forma.

,, 4. Arthrodesmus Incus v. subt riangul ar is n. v.

jy 5. yy 1 o n g i c o r n i s R o y et Biss.

, v 6. „ forma.

„ 7. Staurastrum megacanthum Lund forma.

„ 8. ,, lunatum Ralfs forma.

a_, a', a", a'" = cellula a fronte visa.

b = „ a latere ,,

c, c' = „ e vertice „

Lichenes nonnulli Scandinaviæ.

III. ')

Auctore J. Hulting.

Ramalina polymorplia Ach. f. ligulata Ach. (Meth. p.
265). — In insula Grängelbjörk, non procul ab insula Gränsö,
Ostrogothiæ anno 1893 earn cum fructu legimus.

Stereocaulon pilcatum Ach. (Univ. p. 582). — Vestro-
gothia: Kinnekulle et Seltorp in par. Segerstad.

Pilophorus *cereolus (Acii. in Meth. p. B16). — Th. Fr.
Lieh. Scand. p. 55. Parce sterilis in par. Krokek et Qvarsebo
Ostrogothiæ.

Cladonia bcllidiflora Ach. (Prodr. p. 194). Parce fruc-
tifera ad Gennäs (prope Yaldemarsvik) in par. Tryserum
Smolandiæ anno 1894.

Cladonia ochrocMora (Flk.) f. phyllostrota (Flk. Clad.
1821 p. 75). — Nyl. Lieh. Scand. p. 53. — Crombie Bri¬
tish Lichens .1 p. 142. — Pluribus locis in monte Kolmâr-
den, v. c. in par. Krokek et Qvarsebo. Bene evoluta.

Cetraria odontella Ach. (Prodr. p. 213). Ad Gennäs in
par. Tryserum Smolandiæ.

Parmelia tiliacea (Hoffm.) in insula Lindöja prope
Gränsö Ostrogothiæ. Saxicola.

Physcia endococcina (Körb. Par. p. 36). Ad saxa prope
Stommelstomma in par. Qvarsebo Ostrogothiæ parce inve-
nitur.

9 I in Bot. Not. 1891 p. 82-85. II in Bot. Not. 1892 p. 121
-124.

Bot. Not. 189 7.

216

Umbilicaria pushdata (L .). Unicum minutum specimen
(sterile) hoc anno in sæpimento 2) areæ templi pristini in
Qvarsebo Ostrogothiæ legimus.

Rinodina Bischoffii (Hefp). — Th. Fr. Lieh. Scand. p. 204.
— Ostrogothia: Bergtorp in par. Qvarsebo ad rupem cal-
caream.

Rinodina Conradi Körb. (Syst. p. 128). — Ad Âby in
Qvillinge et prope Säter in Qvarsebo Ostrogothiæ parce in¬
venta.

Acarospora Heppii (Næ&.) Körb. Pg. p. 61. — In Qvar¬
sebo Ostrogothiæ et ad Rud in par. Or et in Storön in par.
Dalskog Dalslandiæ specimina collegimus.

Pertusaria inquinaia (Ach.) - Th. Fr. Lieh. Scand. p.
311. — Ostrogothia: Qvarsebo. Vestrogothia: Seltorp in
Segerstad.

Bacidia rosella (Pers.). — Ostrogothia: Aspön prope
Gränsö ad corticem Quei'cus.

Bilimbia Bouteillii (Desmaz. in Annal, des scienc. Nat.
Bot. Ser. III, tom. 8. — Anno 1847). — Nyl. in Flora 1872,
p. 251 ; Lapp. or. p. 152. — Hæc species, quæ præcipue
obvia est in Europa occidentali media, a me parcissime est
lecta ad Yrângsjôn in par. Qvarsebo Ostrogothiæ (anno 1890)
et ad Rostock in Gunnarsnäs et prope Mon in Töftedal Dals¬
landiæ (anno 1895) ad ramulos et folia Piceæ abietis. Sporæ
0,008—10 ju 1. et 0,003 — 4 /li cr. Yerisimiliter late distri¬
bua. — Indicatur quoque e Fennia: Evo Tavastlandiæ (E.
Wainio in Bot. Not. 1896 p. 203).

Bilimbia ligniaria (Ach.) Hedl. Krit. Bern. pag. 93. —
Blekingia: Asarum et Penningberget prope Karlshamn.

Biatorella campestris (FrQ Th. Fr. Lieh. Scand. p. 398.
Ostrogothia: Qvarsebo parcissime.

Biatorella ochrophora (Nyl.) var. tenuicula mihi (n. var.).

Thallus obsoletus; apothecia circiter 0,5 /jl lata, albida
1. albescentia, intus pallentia; asci polyspori, 0,060 — 70 ju 1.
et 0,020 —25 /a cr. ; sporæ globosæ, earum diameter circiter
0,002 ju.

A forma primaria (cfr Nyl. in Flora 1865 p. 355; Th.
Fr. Lieh. Scand. p. 399; A. Hue: Add. nova ad Lieh. eur.
p. 172, n-.o 1110) apotheciis minoribus, alio modo coloratis
et sporis minoribus præcipue differt. Ulterius inquirenda.
D:r W. Nylander, ad quem specimina misimus, ea probavit.

2) Hoc sæpimentum consistit ex tignis, quæ superne tabulis
tecta sunt. Quumque novum templum (alio loco situm) anno 1810
consecratum sit, credibile est, hoc sæpimentum eodem tempore
exstructum esse.

217

Ad corticem Fagi parcissime prope Vâgsâter in par.
Yalbo-Ryr Dalslandiæ anno 1895.

Biatorella microhœma Norm. (Bot. Not. 1865 p. 99).
Dalslandia: Buterudsaxlarne, Heden in Laxarby et in Steneby.
Yestrogothia : Tâstared in par. Kallunga (anno 1895). In
omnibus his locis ad corticem Salicis earn legimus. Verisi-
militer meridiem versus in regiones montanas Smolandiæ pro-
greditur.

Biatorella ( Sarcoayne ) clavus (DC). Herjedalia: Axhögen.

Lecidea (Psora) cinereorufa Schær. — Oskar Fredriks-
borg prope Yaxholm anno 1890.

Lecidea plana Lahm (Körb. Pg. p. 211), — Yestro¬
gothia: Segerstad prope Stenstorp ad saxa arenaria. Ostro-
gothia: Qvarsebo ad rupes granitoideas parcissime.

Lecidea fuscocinerea Nyl. (Bot. Not. 1852 p. 171). —
Uplandia: Yaxholm (1890).

Calicium byssaceum Fr. — Körb. Pg. p. 289. — Nor-
vegia: Fredrikshald (anno 1895) et Kornsö in par. Ellingda-
len ad corticem Alni.

Gryalecta protuberans (Ach.). — Körb. Pg p. 242. Ostro-
gothia: Bergtorp in par. Qvarsebo ad rupes calcareas.

Thelocarpon epibolum Nyl. (in Flora 1866, p. 420 et
1885 p. 45). — A. Hue: Addenda nova ad Lieh. eur. p. 265,

n:o 1635. — Ostrogothia: In silva inter Hallen et Klintedal

in par. Qvarsebo (anno 1893) parcissime. Dalslandia: Dal-
skog (anno 1895). — ■ Supra thallutn Peltigeræ aphthosæ.

Acrocordia biformis (Bour.). Nyl. Prodr. p. 189 et Les
Lichens des environs de Paris p. 123. — Ad corticem Po-

puli prope Oskar Fredriksborg, non procul a Yaxholm,

anno 1890.

Acrocordia conformis (Nyl. in Flora 1864 p. 357). —
A. Hue: Addenda nova ad Lieh. .eur. p. 295, n:o 1802. —
Ad corticem Juniperi in insula parva prope Gränsö Ostro-
gothiæ (anno 1894^. D:r W. Nylander earn mihi benigne de-
terminavit.

Ver r near ia acuminans Nyl. (in Lab. — Singapore p.
45). — Pinicola. Sine dubio late distributa. Sudermannia:
Malmköping, Näfsjön et Näfveqvarn. Dalslandia: Dalskog et
Högsäter. Ostrogothia: Qvarsebo.

Vcrrucaria (Segcstria) Myricce Nyl. (in Flora 1869 p.
297). — A. Hue: Addenda nova ad Lieh. eur. p. 305, n:o
1852.

‘218

In Dalslandia ad oorticem Myricæ pluribus locis; Lane
in par. Ryr Bahusiæ; in par. Skölfvened (anno 1886), Hu-
dened et Källunga Vestrogothiæ; pi. loe. in monte Kol-
mârden Ostrogothiæ et prope Näfsjön Sudermanniæ. — Quo-
que in Norvegia est inventa (Bot. Not. 1872 p. 37 — 38).

Sticta amplissima (Scor.). — E. Stizenberger: Stictei in
Flora 1895 p. 110. Inter Uddevalla et Gustafsberg Bahusiæ
earn legimus.

Sticta silvatica (L.) — E. Stizenberger 1. c. p. 135. Ostro-
gothia : Krokek parcissime. »

Solorina saccata (L.) f. limbata (Smflt). — Th. Fr.
Lieh. Arc. p. 48. — Herjedalia: Funnesdalen.

Peïtigera scabrosa Th. Fr. (in N. Act. Reg. Soc. Sc. Upsal.
anno 1861 p. 145). Vestrogothia: Hyllerud in par. Hudened
parcissime inventa.

Synalissa ramutosa (Hoefm.). — K. B. J. Forssell:
Gloeolich. p. 55. Ostrogothia; Marmorbruket et Qvarsebo ad
rupes calcareas.

Pyrcnopsidium granuliforme Nyl. (Yeg. lieh. Helsingf.
p. 230). — Dalslandia: Bräckan prope Billingsfors. Ostro¬
gothia : Qvarseboklint in par. Qvarsebo.

Spilonema revertens Nyl. (Flora 1865 p, 601). — A.
Hue: Addenda nova ad Lieh. eur. p. 7, n;o 6.

Ad saxa in par. Qvarsebo Ostrogothiæ parcissime inve-
nitur.

Om Cirsium bulbosum (Lam.) DO., en for Skan-
dinaviska Floran ny art.

Àf Anton Romanus.

c

Sommaren 1892 anträffade jag vid Hildesborg
*|2 mil norr om Landskrona i nâgra fâ exemplar en
för mig okänd Cirsium- art, som vid imdersôkning
(hvarvid för jemförelsen användes Lunds Bot. Museums
herbarium samt Doc. Murbecks privata samlingar) be-
fanns vara den i ofvanstaende rubrik angifna. Da
den under de följande ären synts trifvas väl och i
trots af atskilliga för dess förökning ogynsamma om-
ständigheter nagot spridt sig och sälund a kan anses

Bot. Not. 1807.

219

hafva fâtt fast fot pâ lokalen, torde tiden vara inné
att omnämna dess förekomst.

Bakom Hildesborgs tegelbruk, utmed en lands-
väg, stracker sig en äng om 3 — 5 tunnlands areal.
Den är tili största delen sank, men har äfven högre
torrare partier. Cirsium- arter bilda dess mest fram-
trädande vegetation. I förbigäende kan nämnas, att
den utgör en icke förut anmärkt växtlokal för Gir-
sium palustre X oleraceum (af hvilken hybrid jag en
so m mar räknat öfver tjugo stand, närmande sig än
mera C. palustre , än mera G. oleraceum) samt C. olera¬
ceum var. atrosanguineum. Dessutom förekomma i
mängd former af hybriden mellan G. acaule och C.
oleraceum samt alla skandinaviska stamarter af ifraga-
varande slägte med undantag af heterophyllum och
rivulare .

Pâ ett af de torrare partierna, blott ett par me¬
ter frân landsvägen, växa de individer af C. bulbo-
sum) som jag paträffatt. Angen afslâs ett par gan¬
ger pâ sommaren och användes dessutom som betes-
mark, hvilket gör, att utsigterna för växtens frukti-
fikativa förökning hittills varit ringa. Sälunda har
jag endast 1892 och 1894 sett blommande exemplar,
men deremot alla âren afhuggna blomstänglar, som
burit vittne om individernas fortfarande lifskraft. Pä
vegetativ vag hafva, som nämndt, individerna na got
ökats i antal, sa att för närvarande förefinnas ung.
10 st., dock inom ett sa trângt omrâde som 1 — 2
kvadratmeter.

Pâ nâgon annan punkt af lokalen än denna har
jag ej kunnat finna nâgra exemplar af arten i frâga ;
emellertid är den svâr att upptäcka, dâ den ej är i
blommande tillstând.

Till ledning, för den händelse G. bulbosum skulle
anträffas pâ andra ställen i Skandinavien, lemnar jag
ur Koch’s ’’Synopsis der Deutschen und Schweizer
Flora” (Dritte Aufl. 1895) följande diagnos:

220

Wurzelstock mit in der Mitte rübenförmig verdick¬
ten Wurzelfasern. Stengel einfach und 1 — 3köpfig
oder verzweigt und 6 — lököpfig, gestreift, flockig.
Blätter nicht herablaufend, oberseits zerstreut haarig,
aber nicht dornig-kurzhaarig, unterseits etwas spinn-
webig, halbumfassend, dornig-gewimpert, meist buch-
tig-gezähnt oder tiefbuchtig-fiederspaltig, die unteren
gestielt. Fiedern 2— 4spaltig. Köpfchen ohne Hoch¬
blätter. Hüllblätter schmutzgelb, plötzlich in einen sehr
kurzen, glänzend- gelbbraunen Dorn zugespitzt, unge-
kielt, schlaff. Blüthen purpurn, selten hell-fleischrot
oder weisz. Kronensaum länger als die Röhre. Höhe
60 — 130 cm. — Ändert ab mit schmalen tief-fieder-
spaltig und breiten fiederlappigen Grundblättern.

I Koch’s Synopsis särskiljas tre former, af hvilka
dock, att döma efter de exemplar frân främmande
lokaler, jag varit i tillfälle att se, a) och b) icke
tyckas vara synnerligen väl skilda:

a) vulgare Næg. Stengel von der Mitte an blatt¬
los, 2 — 3köpfig. Blätter schwächer-dornig,

b) foliosum Peterm. Stengel 1 — 3köpfig, Köpf¬
chenstiele mit vielen kleinen Blättern besetzt.

c) ramosum Næg. Stengel hoch, verzweigt, 6 —
lököpfig, wie die Zweige beblättert. Blätter gröszer,
stärker-stachelig, am Rücken etwas spinnwebwollig.

Hildesborgs-individerna tillhöra formen a — b. Stjel-
ken är vanl. en- (sällan tva-)blomstrig, pa nedre
tredjedelen försedd med normala blad, ofta ofvan mid-
ten besatt med stärkt reducerade blad.

C. bulbosum *) kommer närmast C. anglicum och
C. rivulare , a salisburgense , för hvilken senare exem-
plaren frân Hildesborg tili en början togos. Frân

*) Synonymer: Carduus tuberosus ß Linn. Sp. pi. ed. I p. 824
(1753); Carduus bulbosus Lam. Enc. méth. I p. 705 (1783); Cirsium
tuberosum All. FL ped. I p. 151 (1785) : Cirs. dissectum Lam. Fl.
fr. (1788) sec. Celak. Prodr. Fl. Böhm. p. 257; Cirs. bulbosum DC.
Fl. fr. IV p. 118 (1805).

221

bâda skiljes den likväl lätt genom de spolformigt för-
tjockade rötterna, hvilka likna dem hos C. conum.

Enligt Nymans ’’Conspectus Floræ Europææ” före-
kommer C . bulbosum i norra Italien, vestra Schweiz,
södra Ungern, Kroatien, Böhmen (enl. Celakovsky,
”Prodromus der Flora von Böhmen” blott pâ en enda
lokal), största delen af Frankrike, sydvestra och mel-
lersta Tyskland samt England (enl. Babington ’’Man¬
ual of British Botany” blott pâ tva stallen).

Nordgränsen för ifrägavarande art, hvars egent-
liga utbredningsomrade salunda är Mell an- Europa,
har genom uppträdandet vid Hildesborg förflyttats
cirka 40 mil längre i norr än den förut varit anta¬
gen. De nordligaste lokaler, pâ hvilka C. bulbosum
hittills observerats, äro ncmligen Burg och Nouhal-
densleben nära Magdeburg ungefär vid 52:dra bredd-
graden. Dernäst komma Aveburj^ och Boyton i gref-
skapet Wilts, England, nagot norr om 51°.

Angaende sättet för artens hitkomst är det omöj-
ligt att göra nagra slutsatser. Den äng, pâ hvilken
den växer, har, savidt jag vet, (pâ grund af sin me-
stadels sanka beskaffenliet) aldrig varit besädd.

222

Förteckning öfver parasitsvampar, iakttagne i
trakten kring Jönköping.

Af Rob. Tolf.

I. Myxochytridinæ.

Synchytrium Succisce De B. & Wor. — Succisa praten¬
sis. Jönköping, dalgang vid Smedsbo.

S. Icßtnm Schrot. — Gagea lutea. Jönköping Ro¬
senlund.

S. aureum Schrot. — Carum Carvi. Visingsö vid
Slottsruinen.

S. rubrocinctum Magn. — Saxifraga granulata. Jön¬
köping a Ostra Kyrkogardsmuren.

S. anomaluni Schrot. — Adoxa Moschatellina. Jön¬
köping vid Rosenlund.

S. Mercurialis Fuck. — Mercurialis perennis. Jön¬
köping flerestädes t. ex. i Husqvarnabergen, Jära,
Rosenlund o. s. v.

S. Anemones Wor. — Anemone nemorosa. Jönköpings-
trakten, allmän.

II. Mycochytridinæ.

TJrophlyctis Butomi Schrot. — Butomus umbellatus.
Jönköping i lagunen mellan vâgbrytaren i Vet¬
tern och jernvägsbanken.

Physoclerma Menyanthis De B. — Menyanthes trifoli-
ata. Ljungarum i karr.

Ph. Alismatis (Büsgen). — Jönköping vid Rocksjön.

III. Peronosporaceæ.

Phytophthora infestans De B. — Solanum tuberosum.
Jönköpingstrakten, vi^sa ar allmän.

Peronospora nivea De B. — Aegopodium Podagraria.
Jönköpingstrakten, flerestädes.

Anthriscus silvesbris. Visingsö, flerestädes.

P. pusilla De B. — Geranium silvaticum. Husqvar¬
nabergen.

Bot. Not. 1897.

223

P pygmcea Ung. — Ranunculus repens. Jönköpings¬
trakten, flerestädes. Visingsö.

R. acris. Jönköping, Rosenluncl.

R. auricomus. Visingsö.

R. Flammula. Sanna vid stranden af Vettern.
Anemone nemorosa. Jönköpingstrakten och Vi¬
singsö, allmänt.

A. ranunculoides. Skärstad, Lyckas.

P. densa Rabenh. — Alectorolophus minor. Visingsö.
P. gangliformis De B. — Lactuca muralis. Jönkö-
ping vid Bondberget och i Husqvarnabergen.
Senecio vulgaris. Jönköping i kâlgârdar.
Carduus crispus. Jönköping i kâlgârdar.

P. parasitica De B. — Capsella Bursa pastoris. Jön¬
köpingstrakten och Visingsö, allmänt.

Thlaspi arvense. Jönköping i kâlgârdar.

Draba verna. Jönköpingstrakten ganska allmänt.
Erysimum hieraciifolium. Visingsö.

Sisymbrium Sophia. Jönköping â affallshögar.
Lepidium campestre. Visingsö.

P. Schleidcniana Ung. — Alliam Cepa. Jönköping i
trädgärdar.

P. eff usa De B. — Spinacia oleracea. Jönköping i
trädgärdar.

Atriplex patula. I och omkring Jönköping,
allmänt.

Ckenopodium Bonus Henricus. Jönköping vid
Rosenlund.

Ch. album. Jönköping, allmänt i kâlgârdarne.
P. obovata Bonokd. — Spergula arvensis. Jönköping
vid Rosenlund.

P. JJrticce De B. — Urtica dioica. Jönköping, fle¬
restädes.

U. urens. Jönköping i kâlgârdar.

P. affinis Rossm. — Fumaria officinalis. Jönköping,
pä affallshögar öster om staden.

224

P. Ficarice Tul. — Ficaria ranunculoides. Jönkö-
pingstrakten, flerestädes.

Myosurus minimus. Jöipköping pâ âkrar vid
brandkasernen.

F. Violæ De B. — Viola arvensis. Jönköping vid
Henriksbo.

P. Fotentïllœ De B. — Potentilla norvegica. Flahults
försöksfält.

P. Trifoliorum De B. — Trifolium hybridum. Jön-
köpingstrakten ej sällsynt.

Tr. medium. Husqvarnabergen.

Medicago media. Flahults försöksfält.

P. Lamii A. Br. — Lamium amplexicaule. Jönkö¬
ping, kâlgârdar i östra stadsdelen.

P. grisea Ung. — Veronica Beccabunga. Jönköping,
diken vid vâgen till Strömsberg.

V. serpyilifolia. Jönköpingstrakten och Visingsö,
allmänt.

V. verna. Visingsö.

P. Linariæ Fuck. — Linaria vulgaris. Strandbranter
pâ Visingsö, sparsamt.

P. violacea De B. — - Trichera arvensis. Jönköping
vid Sanna.

P. Radii De B. — Matricaria inodora. Jönköping,
fait vid Dunkehallar.

P. Alsinearum Casp. — Stellaria media. Jönköping,
kâlgârdar i östra delen af staden.

Arenaria serpyilifolia. — Jönköping, sandbranter.
Cerastium vulgatum. Visinsö.

P. Dianthi De B. — Dianthus sp. cult. Jönköping
i Häkanssons trädgärd.

P. Viciœ De B. — Vicia Cracca. Flahults experi-
mentalfält, ymnigt.

V. sativa. Jönköping, Rosenlund.

V. sepium. Husqvarnabergen.

V. hirsuta. Jönköping, sandbranter vid Ljunga-
rumsvägen.

225

Pisum sativum. Jönköping i trädgardar.

Orobus tuberosus. Mosskulturföreningens vege-
tationsförsök i Jönköping.

P. Myosotidis De B. — Myosotis stricta. Visingsô,
allmänt.

P. Asperuginis Schrôt. — Asperugo procumbens. Hus-
q varna.

P. càlotheca De B. — Galium Aparine. Jönköping,
affallshögar öster om staden.

P. Bumicis Corda. — Rumex Acetosa. Visingsô.

R. thyrsoides. Jönköping, â banvallen.

R. Acetosella. Jönköping, â sandbranter öster
om staden.

P. Scleranthi Rabenh. — Scleranthus annuus. Visingsô,
pâ akerfält allmänt.

P. inter stitialis Berk. & Br. — Primula officinalis.
Visingsô, sparsamt vid vagen frân hamnen till
kyrkan.

P. alta Fuck. — Plantage major. Jönköpingstrakten
och Visingsô, allmänt.

P. sordida Berk. — Scrophularia nodosa. Jönköping
vid Rosenlund samt i Husq varnabergen, ej spar¬
samt.

Verbascum Thapsus. Husqvarnabergen och Vi¬
singsô, sparsamt.

Cystopns candidus Lév. — Bunias orientalis. Jönkö¬
ping pâ akerfält öster om staden.

Sisymbrium Sophia. Jönköping, sandbranter österut.
Capsella Bursa pastoris. Jönköping och Visingsô,
allmänt.

Draba verna. Jönköping, muren kring östra kyr-
kogärden.

C. Tragopogonis Schrot. — Tragopogon pratensis. Jön¬
köping pâ banvallen. Visingsô.

Scorzonera humilis. Husqvarnabergen.

C. spinulosus De B, — Carduus crispus. Jönköping,
pâ fält öster om staden.

226

IV. Protomycetaceæ.

Protomyces macrosporus Ung. — Aegopodium Podagra-
ria. Jönköping, flerestädes i trädgardarne, vid
Bondberget, i Husqvarnabergen o. s. v.

V. Ustilagineæ.

TJstilago Horclei Bref. — Hordenm vulgare. Jönkö-
pingstrakten och Visingsö, allmänfc.

U. Jensenii Rostr. — Hordeum distichum. Visingsö,
sparsamt.

U. Avence Rostr. — Avena sativa, Jönköpingstrak-
ten och Visingsö, allmänt.

TJ. bromivora Fisch, de Wldh. — Bromus arvensis.
Flahults försöksfält, sparsamt.

Br. longiflorus. Fängelsedirektör A. Erikssons
trädgärd.

TJ. longissima Lev. — Glyceria plicata. Jönköping
vid Ryhof.

Gl. spectabilis. Jönköping, Mosskulturföreningens
vegetationsförsök, sparsamt.

U. urceolorum Tul. — Carex stellulata. Hnsqvarna,
pa fuktiga sluttningar.

C. vulgaris. Jönköping, i kärr vid Rocksjön.

TJ. olivacea Tul. — Carex filiformis. Jönköping i
kärr vid Ryhof.

TJ. Luzulce Sacc. — Luzula pilosa. Jönköping i ängar
of van Ekhagen.

TJ. utriculosa Tul. — Polygonum lapathifolium. Jön-
köpingstrakten, allmänt och ej sällan uppträdande
epidemiskt.

P. Hydropiper. Jönköping, i kärr öster om
staden.

TJ. cinomala Kunze. — - Polygonum Convolvulus. Jön¬
köping, i sandbranter öster ut.

TJ. Bistortarum Schrot. — Polygonum viviparum.
Husqvarna a fuktiga ängar.

Ü. antherarum Fr. — Silena noctiflora. Jönköping
pâ âkerrenar öster om staden.

S. inflata. Jönköping, i sandbranter österut.

U. receptaculorum Fr. — Tragopogon pratensis. Jön-
köpingstrakten och Yisingsö, allmänt.

Scorzonera humilis, Husqvarna i ängar.

Tilletia Tritici Bjerk. — Triticum vulgare hibernum.
Skärstad, Lyckas, allmänt och epidemiskt. Jön¬
köping, Jära, sparsamt.

T. lœvis Kühn. — Triticum vulgare annuum. Jön¬

köping, Mosskulturföreningens vegetationsförsök â
sachsiskt varhvete.

Cordalia persicina (Dtttm.) Gobi. — Aecidium Tussi-
laginis. Jönköping, i en bäckdal nära Sanna.
Paipalopsis Irmischice Kühn. — Primula officinalis.

Yisingsö, kring slottsruinen.

Urocystis occulta Rabenh. — Secale cereale. Jönköping,
â fait vester om staden, sparsamt.

U. Anemones Schrot. — Ranunculus repens. Jönköping

nära Äsen, ymnigt.

Anemone nemorosa. Jönköpingstrakten och Yi¬
singsö, allmänt.

A. ranunculoides. Husqvarnabergen samt Lyckäs
i Skärstad.

TJ. Violœ F. de Wldh. — Yiola odorata. Tenhult,
Akerby.

U. primulicola Magn. — Primula officinalis. Yisingsö,
kring slottsruinen (Lars Tolf).

Tuburcinia Trientalis Berk. & Br. — Trientalis euro-
pæa. Ljungarum, i furuskog.

Entyloma microsporum (Ung.) — Ranunculus repens.

Jönköping, Dunkehallar, vid vägkanten.

E. Ranunculi Schrot. — Ficaria ranunculoides, all¬
mänt.

Batrachium sceleratum. Jönköping, kring kärren
och sjöarne allmänt.

228

E. Chrysosplenii Schrot. — Chrysosplenium alternifo-
lium. Jönköping, i stadsskogen och Husqvarna-
bergens dalgângar.

E. canescens Schrot. — Myosotis arvensis. Flahults
fösöksfält. Mânsarp, Tahed pâ trädesakrar.

E. serotinum Schrot. — Pul monaria officinalis. Jön-
köpingstrakten, flerestädes sâsom vid Rosenlund,
Yattenledningen, i Husqvarnabergen.

E. Calendulce De B. — Calendula officinalis. Husqvarna,
i trädgärdar.

Hieracium murorum. Husqvarnabergen.
JDoassansia Alismatis Fr. — Alisma Plantago. Hus¬
qvarna, i en liten göl nära Rosendala.

Entorhiza Aschersoniana (Magn). — Juncus supinus.
Jönköping, yid Rocksjön.

VI. Uredinaceæ.

TJ romyces Ornithogdli Ley. — Gagea lutea, Jönköping
yid Rosenlund.

TJ. Solidaginis Niessl. — Solidago Yirgaurea. Hus-
qyarnabergen och Taberg.

TJ. Rumicis Winter. — Rumex Hj-drolapathum. Jönkö¬
ping, Rocksjön.

TJ. Alchemillce Winter. — Alchemilla vulgaris. Jön-
köpingstrakten och Yisingsö, allmänt.
(Teleutosporer iakttagna blott vid Husqvarna).
TJ. Anthyllidis Schrot. — Anthyllis Yulneraria. Jön-
köping, i Rosenlunds strandbranter.

TJ. Scrophiäarice Berk. & Br. — Scrophularia nodosa.
III. Husqvarna i bergen samt yid bron nära
Rumlaborg.

TJ. Acetosœ Schrot. — Rumex Acetosa. III. Jönköping,
nära yattenledningen.

R. Acetoselia III. Jönköping, i sandbranter österut.
TJ. Avicularice Schrot. — Polygonum aviculare. II.
III. Jönköpingstrakten, flerestädes.

229

U. Geranii Winter. — Geranium silvatieum. III. Hus-
qvarnabergen.

TJ. incequialtus Lasch. — Silene nutans. III. Skärstad,
nära Lyckâs, sparsamt.

TJ. Trifolii Winter. — Trifolium hybridum II. III.
Jönköping, pâ âkrar kring staden. Flahults ex-
perimentalfält. Yisingsö.

Tr. repens II. III. Jönköpingstrakten., ej sällsynt.
TJ. Vicice Fabce Schrot. — Vicia Faba II. III. Fla¬
hults försöksfält. Jönköping, vegetationsförsöken.
Uppträdde epidemiskt âr 1896, men mycket’fspar-
samt detta âr.

Yicia Oracca II. III. Flahults försöksfält. Epide-
demiskt âr 1897.

Y. hirsuta II. III. Jönköping, i sandbranter öster
om staden.

TJ. Orobi (Pers.) — Orobus tuberosus I. III. Jönkö-
pinstrakten och Yisingsö, ej sällsynt.

O. vernus IL III. Jönköping vid Bondberget samt
i Husqvarnabergen .

TJ. appendiculatus Link. — - Phaseolus vulgaris III.

Jönköping i Fagerquists trädgärd.

TJ. Vater ianæ Winter. — Yaleriana officinalis I. Yid
Tabergsän.

TJ. Dactylidis Otth. — Ranunculus repens I. Jönkö¬
ping, flerestädes.

Dactylis glomerata III. Jönköping vid vägen ät
Husq varna.

TJ. Foce B-abenh. — Ficaria ranunculoides I. Jönkö-
pingstrakten och Yisingsö, flerestädes.

Poa pratensis II. III. Jönköping vid Husqvarna,
sparsamt.

(Forts.)

Bot. Not. 189 7.

17

230

Literaturöfversigt.

Mela A. J.9, Nymphæa fennica, Eine neue europäische
Seerose (Acta Soc. p. Faun, et Flor. Fenn. XIV N:o 3. Hel¬
singfors 1897. 9 pp. 4- 2 tafl. -j- 4 fig- i texten).

I Bot. Not. 1896 p. 203 omtalades att lektor Mela vid
Soc. p. f f. f s sammanträde d. 2 maj s. a. redogjort för
de finska formerna af slägtet Nymphæa , uppställande dervid
den nya arten N. perversa. När sedan p. 251, omtalades
att han funnit en ny art ” fennica” . künde man tro att 2
nya finska Nymphæa- arter uppställts. Men naturligtvis har
det första namnet vid publikationen ändrats tili det senare.

Det var med misstroende jag först säg nämnda arter
omtalas, men att döma af heskrifningen och figurerna, tyckes
förf. hafva rätt uti att det är frâga om en art, som Caspaby
aldrig sett. Den tyckes till alia delar vara mindre än den
vanliga formen af N. Candida och förekommer pa grundare
vatten till 1 — 2 metr. djup mest i smäsjöar i mellersta och
östra Finland.

Blommorna bägarformiga af föränderlig storlek men all-
tid smä; foderbl. 14—25 mm. länga. Den fyrkantiga blom-
bottnen är utvändigt ej plan, utan pâ en uppochnedvänd
blomma ser man lätt att bottnen fran blomstjälkens spets
sluttar svagt utät mot fodrets fästpunkt och att den har 4
svagt upphöjda âsar, gâende ut mot hörnen. Blombottnen
ofta sä bred som foderbladens halfva längd, vid fruktmogna-
den t. o. m. nägot bredare än frukten med omgifvande blad.
Foderbl. elliptiskt-äggrunda, (vid 18 — 19 mm. längd 12- 13
mm. breda). Kronbl. mycket konkava. Ständare korta och
bredare än hos N. Candida, c. 5 mm. lânga, 1 mm. breda,
de fleste bladartade med en bred elliptisk skifva och ett
mycket smalt skaft. Märke 5 — 9-flikigt med gula flikar, som
ofta^ äro violetta i spetsen, stjärnan i midten vanl. mörkt
violett med trespetsade strälar. Frukt konisk äggformig,
största bredden vid basen, som dock ej är bredare än blom¬
bottnen. — Blomstjälken är nägot tillplattad och har i
midten 2 stora luftkanaler i st. för 4 hos N. Candida och
alha. [Manne denna skillnad verkligen är konstant?]

Blommorna äro vanl. hvita, men röda blommor äro
sedda frän 3 ställen.

Det är ett par saker, för hvilka förf. underlatit att re-
dogöra. Det säges ej särskildt, om de innersta ständarne äro

231

af samma form som de öfriga. Pollenkornens storlek och
beväpningj frönas form och storlek samt deras färg vid-
röras icke.

Det vore ej osannolikt att denna art förefunnes äfven i
norra delen af Sverige, fastän den hitintills, om sedd, blifvit
förväxlad med den mera til lfälligt vis smablommiga formen af
N. Candida.

Hamberg, K. Herman H., Enumeratio plantarum
Sueciæ, Norvegiæ, Fenniæ et Daniæ Förteckning öf-
ver Skandinaviska halföns, Finlands och Danmarks fanero-
gamer och kärlkryptogamer. Stockholm 1897. 138 pp. 8:o.

Den af de bâda föreningarne i Lund ooh Upsala utgifna
7;Pointsförteckningen77 har haft till sin hufvuduppgift att med-
dela föreningarnes bytesvärden ât sina medlemmar, hvarför
den ocksâ blifvit ’’tryekt som manuskript”. I föreliggande
arbete finnes icke nâgot dylikt tillkännagifvande. Föröfrigt
är det i sin typografiska uppställning likt förstnämnda ar-
bete, fastän särskilda värden utsatts för de olika länderna.
Att dervid ett streck ” — ” ersätter en siffra, när värdet är
lika med i foregaende land, synes mindre lämpligt,

Yärdenas antal är reduceradt tili 9 (1—9) i st. f. som
förut 20. När en sä genomgripande förändring skett, borde
den foretagits först, sedan flere af de större bytesförenin-
game godkänt principen, för att icke större olägenheter skola
uppstä. Yärdet 77 1 77 (och kanske ”2”) borde borttagits, när
nu ändring företogs.

Systemet är Eichlers. Nomenklaturen är mera i öfver-
ensstämmelse med andra nyare floror. Förf. har nog haft
möda med att leta upp och medtaga i senare tid tillkomna
arter och former. Yi tycka tili och med att han gatt för-
lângt i den vägen, i det han medtagit ännu icke publicerade
arter och former. Sä t.. ex. upptages ett manuskriptnamn
af en Glyceria- art, och auktorsnamnet därtill är förkortadt
sä (i motsats tili hvad nu är brukligt) genom uteslutande
af alla vokalerna att det kan tolkas pa flerehanda sätt. Yi
tro att förf haft större skäl att under detta slägte ater-
upptaga den gamla arten ” capillar is”. Yi ha ej kunnat fa
reda pâ att ett par af Viola- och Polygonum- formerna äro
publicerade.

Om nâgon skrifver "f. major’7 pâ en etikett, sä kan han
därmed ofta endast hafva menât en storvuxen planta och
vill nog da ej därmed hafva afsett att uppställa en ny form
med ’’namnet77 major. Fiera i senare upplagorna af 77Points-
förteckningen” med afsigt strukna former och varieteter äro

232

här âterupptagna, hvilket borde underlâtits, armars hade
nog arbetet blifvit betydligt större, om man vid alla arter,
af hvilka sma individ blifvit sedda, anfört en f. minima
eller pumila , liksom vid de tvâ vanliga B idens-ar terna.

En Nymphcea Candida Presl. f. minor DC. upptages,
men manne en sâdan verkligen blifvit uppställd? Antagli¬
gen borde nainngifvaren för denna liksom för följande ”f.”
stätt inom ( ), i hvilket fall N. alba ß minor DC. afses.
Denna De Candolles varietet var Ursprungligen frân Frank-
rike (Alsace) och kan näppeligen räknas till Candida , som,
sävidt vi veta, ej gar sä langt i vester. Hartmans v. minor
hör deremot nog till N. Candida. I Bot. Not. 1879 p. 71
säger Caspary härom: “En Nymphæa alba minor som varie¬
tet finnes ej. Man kan förändra hvarje planta, som i da-
lig jord är ”minor” tili ”magna” och ^maxima77 genom att
gif va den god näring, och omvändt”. Det hade varit större
skäl att i st. f. denna form upptaga nägra bland de af
Caspary 1. ç. anförda varieteterna af de bada Nymphcea- ar-
terna.

Möjligen har det funnits nägon anledning att utesluta
följande ej upptagna: Nymphcea fennica Mela (hvilken skulle
vara identisk med hvad som förut i Finland ansetts för en
liten form af N. Candida, äfven med rôda blommor); N. per¬
versa Mela mscr. (= föregaende ?). Geu/m stridurn , F. Carlina
longifolia, S. Calamintha grandiflora, S. Polygala vulgaris
v. genuina f. trichoptera, S.. v. oxyptera f. septentrionalis,
S. Galeopsis pubcscens ß Carthusianorum, N., G. spcciosa v.
pallens , S., G Tetrahit v. prœcox , S. Glechoma liederacea f.
rosea, S. Bairacliium peltatum *suecicum, S. Euphrasia brc-
vipila x stricta, F., Eu. Hjeltii ( latifolia x tenuis?). F._, Eu.
latifolia v. longidens, F. Plantago lanceolata f. coardata , D.
j Ranunculus Philonotis f. pinnatifida, D. Potamogeton poly¬
gon! folius f. spjhagnicola, D. Sonchus oleraceus v. alhißora ,
F. So,lix rosmarini folia x vagans (depressa), F. Alopecurus
geniculatus x nigricans, F. Picea excelsa f. oligoclada, F.
Salix Lapponum x riminalis, S. Betula nana f. sublobulata.
S._, ( Betula nana x odor ata x nana, S.). Nuphar luieum v.
purpureo-signatum , F. Rosa canina v. glaucophylla, v. con-
vinciens, R. scier ophylla , v. tomentellina , R. glauca v. i Wans¬
missa, R. coriifolia v. gotlandica, v. pseudotomentella och v.
elongata, R. tomentosa v. Westovii och v. perturbans, alla
frân Gotland, samt atskilliga andra ifosa-former, delvis förut
kända frân Danmark. Sambucus Ebulus, N. Veronica mon-
tana, N. Linar i a minor, D. Anthirrhinum Orontium, D. So-

233

lanum Jiumi/e, D. Primula acaulis f. rubriflora, S. för D.
Cardamine silvatica , hirsnta och impatiens , D. Salicornia
Jierbacca , F. Rumex arifolius, N. Stellaria Friesiana v. Tiiria ,
S. Dessutom följande norska: Aira alpina x cæspitosa, Cala-
magrostis strieta v. gracilis, Saxifraga hieracifolia x niva¬
lis, Ranunculus acer v. pseudophilonotis , Rubus saxatilis v.
liyperborca, Hieracium alpinum * hr achy g loss a m , * pannosum
och *fuscescens, H. atratum v. glareophila och *Raisiense ,
H. murorum v. supramorsa, *brachylepis, *tenericaule och
*sanguinolentum, Bidens tripariitus v. cannabinus , Rosa
mollis v. coerulea, R. cinnamonea x mollis , i?. rubiginosa a
comosa , /? umbellata och p/ rotundifolia , i2. tomerdella samt
hufvudformen af Polygonum Raji.

För följande frân Danmark finnes icke nägot värde an-
gifvet: Carex muricata v. microcarpa, Bromus patulus , Inula
Conyza (angifves däremot för Sverige, dar den längesedan
gâtt ut), Trifolium prafense v. villosam. — Carex Homschu-
ckiana x Oecleri angifves för D. i st. för. S. — - Veronica
Bcccabunga f. bracteata finnes ej anförd för S. Cotula coro-
nop> folia ej för N. och Erysimum che ir ant hoi de s v. nodosum
samt Scirpus radicans och Koeleria cristata ej för F. —
Framför Najas tenuissima âr ”vf uteglömdt.

Att slägtets nummer ej anförts i registret beklagas nog
af den, som môjligen kommer att ordna sitt herbarium efter
denna katalog.

Hoffmann J,, Beitrag zur Kenntniss der Gattung
Odontites. (Österreich, botan. Zeitschrift 1897 p. 113—117,
184-187, 233-9, 345-9, pl. 3).

Da de skandinaviska formerna redan blifvit behandlade
i denna ännu ej afslutade uppsats, vilja vi i korthet referera
förf:s asigt om dessa. Han har lagt saison-artdimorphismen
tili grund, liksom Wettstein gjort vid Euphrasia och Stern¬
eck vid Alectorolophus.

I Skandinavien, hvarifrän* förf. tyckes hafva sett endast
ett fatal ex., skulle vi hafva 3 arter hvars ^stamart’1 künde
kallas Odontites Odontites (L.) Wettst. (Liksom man nu an-
ser sig hafva rätt, ja skyldighet, att bibehalla varietetsnam-
net, da det upphöjes tili artsnamn, sa ansäg man sig fordom
hafva rätt att bibehalla artsnamnet, dock som slägtnamn, da
arten utbröts och bildade ett nytt slägte. Det föll dä af
sig själf, att arten maste hafva ett nytt namn. Att sasom
nägra författare nu bruka, lata det gamla artnamnet tjenst-
göra som namn bade för slägtet och arten, synes oss frân
historisk synpunkt ej vara rättvist, ej häller lämpligt).

234

0. litoralis (0. simplex , hvilket namn förf. ej nämner)
har: stjälk enkel, mycket sällan grenig, foderflikar rundade
trubbiga, frukt längre än fodret, urnupen.

0. verna (Bell.) Dum. har däremot: stjälk vanl. grenad,
foderflikar spetsiga, frukt af samma längd som fodret, icke
urnupen.

Dessa bâda hafva i motsats till följande: skärmblad
tydligt längre än blommorna, stjälk ogrenad eller med i
spetsig vinkel upprätt utstâende grenar ; i senare fallet är
första bladet ofvan öfversta förgreningen vanl. ett skärmblad.

0. serotina (Lam.) Reichenb. exclus, ß har i motsats
tili de 2 föregäende : skärmblad kortare än eller sa lânga
som blommorna; stjälk alltid förgrenad med bagformigt upp-
stigande grenar; mellan öfversta förgreningen och nedersta
skärmbladet Annas flere stjälkblad.

0. verna , som enligt förf. blommar fran maj tili början
af aug., begynner väl här i Sverige sällan att blomma förrän
i juli. Denna är den i äkrar vanliga arten. 0. serotina , som
blommar i aug. tili okt., förekommer pa steniga, torra, san-
diga ställen o. d. Förutom de ofvan anmärkta karaktärerna
Annes knappt nâgon annan, som skiljer de bâda arterna,

0. serotina uppgifves hafva samma utbredning som 0.
verna , men af skandinaviska lokaler anföres endast Helsing¬
fors^ dock upptages som synonym v0. rubra Lange Hand¬
buch i d. Danske Flora p. 421 (1856 — 59j”. — Fran följande
ställen hafva vi sett ex.: Nyköping (Gr. Löfgren). Skane:
Hyby (Sv. Murbeck), Keflinge (Hj. Möller), Malmö (S. A.
Tullberg). — Lolland, paa Stranden Syd for Nakskov (H.
Mortensen). Sjælland, Blidstrup (F. L. Hoeg?). Fyen. Yester
Skjerninge (H. G. Simmons).

Smärre notiser.

Fysiografiska sällskapet d. 12 ökfc. Prof. Are-
schoüg föredrog om konstruktionsprinciperna för väx-
ternas assimilatoriska yäfnader.

Vetenskapsakademien d. 9 juni. Till införande
i Handlingarne antogs en at handling af prof. Nathorst,
Zur mesozoischen Flora Spitsbergens, gegründet auf
die Sammlungen der schwedischen Expeditionen.

Den 13 okt. Anmäldes, att frän den af Lunds
Universitet utsedde Letterstedske Stipendiaten doc.
S. Mürbeck ingifvits berättelse om den af honom sa-

2 35

som dylik stipendiât företagna resan till Alger och
Tunis; for hvilken prof. Wittrock redogjorde.

Prof. Wittrock demonstrerade en del frukter, som
i âr kommit till mognad â fritt land i bot. trädgär-
den â Bergielund, hvaribland vore ex. af Ephedra
distachya, Opuntia Rafinesquiana, (hvars förra âret
outvecklade frukter i âr mognat) Fragaria indica (som
ocksä öfvervintrat ute), here sorters vin, Duches-
nea samt böner (Phaseolus) hemförda frân Brasilien
af Regnellska expeditionen (ett par varieteter med
bruna eller brokiga bönor, hade lemnat ljusgula eller
guldvita frön).

Till införande i Bihanget antogos : 1. Marina
chlorophyceer frân Japan, af F. R. Kjellman, 2.
Musiporos uud die Familie der Tulasnellaceen, af H.
O. Juel, i Ofversigten: Nachträgliche Bemerkungen
über die mesozoische Flora. Spitsbergens, af A. Gr.
Nathorst.

Scutellaria hastifolia i Skäne. Denna förut
ej i Skäne anmärkta art har i sommar af mig pâtraffats
i ej ringa mängd pâ ett enda stalle nära hafvet nä-
got söder om Cimbriskamn.

Kläsinge pr. Tâgarp d. 19 juli 1897.

Nils Alvthin.

Frân Java vantas fil. lie. Hj. Möller hemkom-
ma i nov. Han har hemsändt mycket stora samlingar
till botaniska instutionen i Lund och mindre till mu-
seerna i Ystad och Malmö. De hafva bestâtt af hun-
dratals kortare eller längre delar af trädstarnmar ända
till mycket länga lianer, större och mindre frukter
och andra interessanta växtdelar, säväl torra som
äfven i sprit till mycket stort antal Bland de se-
nare äro synnerligen stora och vackra exemplar af
den märkvärdiga Myrmecodia , i hvars inre finnas af
myror bebodda labyrintlika gângar.

Odontites serotina i Skandinavien. Se litera-
turofversigten ofvan s. 234.

236

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

knn erhâllas:

Grätt blompressningspapper format 350x445 mm Pris pr ris 3, —
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10—

Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 „ „ ,, „ 4—

„ „ » 11, bla ,, 285x465 „ ,, ,, „ 7 so,

„ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ 9,75

Obs De bâda sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Pâ eget f'örlag utgifvet:

Botaniker— Adressbuch.

(Botanist’s Directory. — Almanach des Botanistes).
Sämling af namn och adresser pâ de nu lef-
vande botanisterna i alla länder, de botaniska
trädgar darne samt de botaniska instituten, säll-

skaperna och tidskrifterna.

»

Utgifven af J. Dörfler.

19 arh i stör 8:o. Bunden i cloth. Bris 10 marie
= 6 Fl. = 12,50 Fr. = 10 sh. = 2,40 dollar.

Sandes franco mot insändande af betalningen tili

J. DÖRFLER.

Barichgasse 36, Wien. III.

Innehall.

Borge, 0., Algologiska Notiser. 3—4, s. 210.

Htjlting, J., Lichenes nonnulli Scandinaviæ. Ill, s. 216.
Neuman, L. M., Om Stalice bahusiensis Fr. ß danica Drej.,
s. 207,

— , Stative scanica Fr, v. hallandica, varietas nova, s. 203.
Rohanus, A., Om Circium bulbosum (Lam.) DC., en för Skan-
dinaviska floran ny art, s, 219.

Rudberg, A., Nâgra spridda botaniska iakttagelser frân Ye-
stergötland, s. 197.

Tôle, R., Förteckning öfver parasitsvampar, iakttagne i trakten
kring Jönköping, s. 222.

Liter aturöfversigt s. 230.

Smärre notiser s. 234.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget, 4/111897.

BOTANISKA NOT I «EK

FOR ÂR 1897

UTGIPNE

C. F. O. NORDSTEDT.

Haftet 6.

LUND 1897,

B ERLINGS KA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERI-AKTIEBOLAGET.

Förteckning öfver parasitsvampar, iakttagne i
trakten kring Jönköping.

Af Rob. Tolf.

(Forts, fr an sid. 229)

Puccinia Malvacearum Mont. — Althæa rosea III.
Jönköping, i stadens trädgardar, allmänt och
vissa iir svart härjande bland stockrosorna.

P. Circœce Pers. — Circæa alpina III. Bankeryd, i
dalgang vid Alafors.

P. Spergulce DC. — Spergula arvensis II I. Jönkö¬
ping i sandbranter nära artillerikasernen.

P. Arenarice Schrot. — Stellaria nemorum III. Jön-
köpingstrakten, llerestädes sasom vid Eosenlund,
Eumlaborg, i Husqvarnabergens dalgängar o. s. v.
Stellaria graminea III. Jönköping, nära Ekhagen.
Möhringia trinervia III. Husqvarnabergen.

Silene noctillora III. Jönköping, äkerrenar öster
om staden.

P. Glechomatis DG. — Gllechoma hederacea III. Jön¬
köping, flerestädes t. ex. vid Ryhof, Eosenlund,
väg ât vattenledningen, Husqvarna etc.

P. Asteris Duby. — Achillea Ptarmica III. Jönköping,
pa akrar vid Eosenlund och Sanna.

P. Morthieri Körn. — Geranium silvaticum III. Hus¬
qvarnabergen och Taberg.

P. Fergussonii Berk. & Br. — Viola palustris III.

Jönköping, Ej^hof, sparsamt.

P. Saxi/ragce Schlecht. — Saxifraga granulata III.
Jönköping pa backar öster om staden, ymnigt.
Wista kulle.

P. Aegopodii Link. — Aegopodium Podagraria III.

Jönköpingstraklen, allmänt. Visingsö.

P. Anthoxanthi Fück. — Anthoxanthum odoratnm II.
III. Jönköping, â fält öster om östra kapellet.

But. Not. 1891.

18

2 38

P. oblongata Winter. — Luzula pilosa II. III. Jön-
köping, stadsskogen, 3’innigt. Husqvarnabergen.
P. Poh/goni Alb. & Schw. — Polygonum Convolvulus
II. III. Jönköping, pâ âkrar och i sandbranter,
llereslädes.

P. Polygoni amphibii Pers. — Polygonum amphibium
II. III. Jönköping vid Rocksjön, Lillsjön samt
vid karren i öster.

P. Bistortæ DC. — Polygonum viviparum II. III.
Angar vid Husq varna.

P. bullata Pers. — Aethusa Cynapium II. III. Jön¬
köping, i kalgardar.

P. argcntata (Schultz). — Impatiens Noli tangere III.

Jönköping, bäckdal vid Sanna.

P. suaveolens Pers. — Cirsium arvense II. III. Jön-
köpingstrakten och Yisingsö, allmänt.

P. fusca Winter. — Anemone nemorosa I. III. Jön-
köpingstrakten, ej sällsynt.

P. Ribis DC. — Ribes rubrum III. Barnarp, Span-
hults trädgard, epidemiskt.

P. Violæ DC. — Viola Riviniana I. III. Jönköpings-
trakten, flerestädes t. ex. Husqvarnabergen, Ta-
berg etc.

V. canina III. Husqvarnabergen.

V. mirabilis I. Husqvarnabergen.

V. hirta I. VisingsÖ.

V. hirta III. Husqvarnabergen.

P. Epilobii DC. — Epilobium montanum I. III. Jön¬
köping, vid vattenledningen.

P. Calthce Link. — Caltha palustris III. Jönköping,
i karr vid Rykof.

P. PimpineUœ Strauss. — Pimpinella Saxifraga I. III.
Jönköping pâ banvallen. Husqvarnabergen. Vi¬
singsÖ.

Anthriscus silvestris II. III. Husqvarnabergen.

P. Menthæ Pers. — Mentha arvensis II. III. Jönkö¬
ping, allmänt.

239

Clinopodium vulgare II. III. Husqvarnabergen,
sparsam t.

Calamintha Acinos II. Yisingsö i strandbranter,
sparsamt (Lars Tolf).

P. Galiorum Link. — Galium verum I. II. III. Hus¬
qvarnabergen.

P. Compositarum Schlecht. — Hieracium paludosum I.
Allmän i bäckd&larne uti Jönköpingstrakten.

H. paludosum III. Husq varna.

H. silvaticnm III. Husqvarnabergen.

H. murorum III. Husqvarnabergen, Taberg m.
fl. stallen.

Taraxacum officinale III. Flerestädes.

Leontodon autumnale III. Flerestädes.

Lappa minor III. Flerestädes allmänt.

Carduus crispus III. Jönköping âkrar och träd-
gärdar kring och i staden
Hypochæris maculata III. Husqvarna.

Centaurea Scabiosa III. Jönköping vid Vetter¬
st rand en.

P. Prcnanthis Pers. — Lactuca muralis I. III. Jön¬
köping, Bondberget. Husqvarnabergen.

P. Lampsanœ Fuck. — Lampsana communis III. Jön¬
köping i kälgardarne.

P. Cirsii lanceolati Schrot. — Cirsium lanceolatum
III. Jönköping vid vägen at Husqvarna.

, P. Tragopogonis Corda. — Tragopogon pratensis I.
Jönköpingstrakten och Visingsö, allmänt.

P. Tanaceti L»C. — Artemisia Absinthium III. Tabergs
stationsgârd.

P. graminis Pers. — Berberis vulgaris I. Allmän sa-
väl i Jönköpingstrakten som a Visingsö.

Mahonia ilicif'olia I. Jönköping, Fagerqvists träd-
skolor.

f. spec. Avenæ Eriks. & Henn.

Avena sativa II. III. Allmän, vissa âr epidemiskt.
A. orientalis II. III. Allmänt.

240

A. elatior II. Ill, Jönköping vid Posenlund.
Dactylis glomerata II. III. Jönköpingstrakten och
Visingsö, allmänt.
f. spec. Secalis Eriks. & Henn.

Secale cereale II. III. Jönköpingstrakten h. o. d.
t. ex. pa Flahults försöksfält.

Hordenm vulgare III. Flahults försöksfält mycket
sparsamt.

Ely mus arenarius III. Jönköping vid Rosenlunds
tegelbruk nära Yetterstranden.

Triticum repens II. III. Allman öfverallt i trakten.
f. spec. Airæ Eriks. & Henn.

Aira cæspitosa II. III. Ej sällsynt.
f. spec. Agrostis Eriks.

Agrostis alba II. III. Kring Jönköping, allmänt.
f. spec. Poæ Eriks. & Henn.

Poa compressa II. III. Jönköping vid Vetterstran¬
den utanför stationsbangarden.
f. spec. Tritici Eriks. & Henn.

Triticum vulgare III. Jönköping, Jära, spar¬
samt.

f. Avena pratensis II. Jönköping vid Posenlund,
allmänt.

f. Triticum caninum III. Husqvarnabergen, ej
yrnnigt. Visingsö i strandbranterna.
f. Elymus sibiricus III. Jönköping, Vegetations-
försöken.

f. Hordeum jubatum III. Jönköping, Fagerqvists
trädgard a Bymarken, yrnnigt.
f. Lamarckia aurea II. (teleutosporer mycket
sparsamt i uredohoparne). Jönköping, fängelsedi-
rektör Erikssons trädgard.

f. Poa nemoralis II. III. Husqvarnabergen, ym-
nigt.

f. Poa serotina II. III. Jönköping, ytterst all-
mänt hösten 1897.

241

f. Poa pratensis II. III. Jönköping, ganska all-
mänt.

f. Glyceria fluitans III. Jönköping, Kyliof spar-
samt

f. Aira flexuosa II. Jönköping, E-osenlund, spar-
samt.

f. Festuca rubra II. Jönköping, ej sällsynt.
f. Festuca ovina II. Jönköping, sandbankar österut.
f. Phalaris canariensis III. Jönköping â ruderat-
högar öster om staden.

f. Alopecurus pratensis III. Jönköping â fuktig
mark vid ïtosenlund.

P. Phlei-pratensis Eriks. & Henn. — Phleum pr a ten¬
se II. III. Jönköping â fait öster om staden.
Festuca elatior III. Flahults försöksfält (en tufva
stärkt angripen).

P. dispersa Eriks. & Henn. — Anchusa arvensis I.
Jönköpingstrakten, allmänt.

A. officinalis I. Jönköping, sparsamt.
f. sp>ec. Secalis Eriks. & Henn.

Secale cereale II. Jönköping, ej sparsamt.
f. spec. Bromi Eriks.

Bromus arvensis II. Flahults försöksfält, sparsamt.
f. Bromus secalinus II. Barnarp), Flahult, ej
sparsamt.

f. Bromus mollis II. Jönköpingstrakten och Vi-
singsö, allmänt.

P. glumarum (Schmidt) Eriks. & Henn.
f. spec. Hordei Eriks. & Henn.

Hordeum vulgare II. Flahults försöksfält.
f. spec. Tritici Eriks. & Henn.

Triticum vulgare II. III. Flahults försöksfält.
Skärstad, Lyckas.

P. simplex (Körn.) Eriks. & Henn. — Hordeum vul¬
gare hibernum III. Jönköping, vegetationsförsö-
ken, sparsamt.

P. coronifera Kleb.

242

f. spec. Avenæ Eriks.

Avena sativa III. Jönköping, vissa âr rätfc ymnig.
f. spec. Alopecuri Eriks.

Alopecurus pratensis III. Jönköping vid Rosen-
lund.

f. spec. Holci Eriks.

Holcus lanatus II. Flahults försöksfält, ymnigt.
P. coronata (Corda) Kleb. — Rhamnus Frangula I.
Jönköping, Ryhof. Husqvarnabergen.
f. spec. Calamagrostis Eriks.

Calamagrostis lanceolata III. Husqvarnabergen.
ymnigt.

f. spec. Agrostis Eriks.

Agrostis vulgaris II. Jönköpingstrakten, ej säll-
synt.

Agrostis alba II. III Jönköping, Rosenlund, spar-
samt.

P. perplcxans Plowr. — Ranunculus auricomus I. Vi-
singsö, kring slottsruinen, mycket ymnigt.

R. bulbosus I. Visingsö, kring slottsruinen, myc¬
ket sparsamt.

R. acris I. Visingsö, vid slottsruinen.

P. sessilis Schneid. — Allium ursinum I. Dalgang i
Husqvarnabergen.

P. Phragmitis Schum. — Ruraex Hydrolapathum I.
Jönköping vid Rocksjön.

R. obtusifolius I. Jönköping vid Rocksjön.

R. crispus I. Jönköping vid Rocksjön.
Phragmites communis III. Jönköping i Rock¬
sjön.

P. Magnusiana Körn. — Phragmites communis III.
Husqvarnaan.

P. Poarum Niels. — Tussilago Farfara I. Allman
bade i trakten af Jönköping och pa Visingsö.
Poa annua II. Jönköping, allmän.

P. Agros/idis Plowr. — Aquilegia vulgaris I. Jönkö¬
ping i trädgardar. Visingsö vid slottsruinen.

243

P. Festucœ Plowr. - — Lonicera Xylosteum I. Hus-
qvarnabergen, sparsamt.

P Caricis DC. — Carex acuta III. Jönköping, vid
Ryhof.

C. hirta III. Jönköping, vid jernvägen nära Ek-
hagen.

C. vulgaris III. Jönköping, Bymarken.
Triphragmium Ulmariœ Link. — Spiræa Ulmaria II.

Husqvarnabergen, Visingsö.

Phragmidium subcorticium Winter. I. Rosæ sp. variæ
T. II. III. Allmän sâvâl pâ kultiverade som vilda
rosor.

Phr. Bubi Winter. — Rubus saxatilis II. Taberg.
Phr. Bubi idœi Winter. — Rubus idæus I. Visingsö.
R. idæus III. Jönköping i strandbranter vid
Kaptensbo.

Plir. Potentillœ Winter. — Potentilla argentea I. II.
III. Jönköping i strandbranter vid Vettern m.
fl. stallen.

P. verna. II. III. Jönköping, â sandfält öster om
staden.

G y mno sporangium clavariæ forme DC. — Cratægus Oxy-
acantha I. Allmän â Visingsö samt i Jönköpings
omgifningar.

Juniperus communis III. — Ej sällsynt i sko-
garne,

G juniperinum Winter. — Sorbus Aucuparia I. All¬
män.

Juniperus communis III. Ej sällsynt i skogarne.
Cronartium flaccidum Winter. — Pæonia officinalis III.

Jönköping, flerestädes i trädgardarne.

Cr. ribicolum Dietr. — Ribes rubrum III. Jönköpings-
trakten, ymnigt.

R. nigrum III. Jönköpingstrakten, ymnigt.

R. aureum III. Jönköping, Pagerqvists trädsko-
lor, sparsamt.

Pinus Strobus I. — Ljungarum, Strömsberg.

244

Chrysomyxa Ab id is Ung. — Abies excelsa III. Jön-
k oping, Stadsskogen.

Chr. pirolata Winter. — Pirola minor III. Visingsö i
skogsplanteringarne.

Clir. Empetri Rostr. — Empetrum nigrum III. Mân-
sarp, Granarps mosse.

Chr. Ledi De B. — Ledum palustre II. III. Ljunga-
rums socken i karr.

Abies excelsa I. Visingsö, i skogsplanteringarne.
Colcosporium Euphrasicc Schum. — Euphrasia officina¬
lis II. III. Husqvarna.

Odontites rubra II. Ill, Jönk öping, pâ äkrar.
Melampyrum silvaticum II. III. Ej sällsynt i sko-
garne.

Rhinanthus minor II. III. Pâ akrarne, allmänt.

G. Campanulacearum Fr. — Campanula rotundifolia
II. III. Temligen allmän kring Jönköping.

C. persicifolia II. III. Husqvarnabergen.

C. rapunculoides II. III. H. o. d. i stadens träd-
gârdar.

C. Sijnantherariim Fr. — Tussilago Farfara II. III.
Allmänt och ymnigt.

Sonchus arvensis II. III. Pâ akrarne i trakten,
allmänt.

S. asper II. III. I stadens trad- och kâlgârJar,
ej sällsynt.

S. oleraceus II. III. H. o. d. i hela nejden.

C. Senecionis Fr. — Senecio vulgaris II. III. Allmän.
S. silvaticus II. III. Flahults försöksfält.

Pinus silvestris I. Visingsö.

Melampsora Hdioscopice Cast. — Euphorbia Helioscopia
II. III. Jönköping, i trädgardar och pâ äkrar.

E. Peplus II. III. Jönköping, vid Rosenlund och
Osterängen.

M. Epilohii Winter. — Epilobium palustre II. Hus-
q varna.

245

il/. Hyperkorum Winter. Hypericum quad ran gu-
lum II. Husqvarnabergen.

H. perforatum II. Strand branter vid Vettern,
il/. vernalis Niessl. — Saxifraga granulata II. Vista
kulle.

M. salicina Lev. — Salix caprea II. III. Allman.

S. caprea X viminalis II. III. I stadens plante-
ringar.

S. cinerea II. III. Allman,

S. purpurea II. III. I stadens planteringar.

S. viminalis II. III. I stadens planteringar.

S. repens II. Ljungarum i karr.

S. pentandra II. III. Mellan Jönköping och Hus-
qvarna.

il/, populina Lev. — Populus nigra II. III. Jönkö¬
ping i planteringarne.

P. monilifera II. III. Jönköping.

P. balsamifera II. III. Jönköping och dess om-
nejd, allmänt.

P. laurifolia II. III. Jönköping i planteringarne.
il/, cecidioidcs Schrot. — Populus alba II. III. Jönkö¬
ping i kyrkparken.

il/. Tremidœ T ul. — Populus tremula II. III. Jönkö-
pingstrakten, temligen allmänt.

M. betulina Desm. — Betula verrucosa II. III. All¬
mänt.

B. odorata II. III. Allmänt.
il/, areolata Pr. — Prunus Padus II III. Allmänt.
il/. Vaccinii Winter. — Myrtillus uliginosa II. III.
Jönköping, branter vid Vetterns vestra strand.
Myrtillus nigra II. Skogsmark vid Flahult.
il/. P irolce Schrot. — Pyrola secunda II. Jönköping,
stadsskogen.

Mclampsorella Cerastii (Winter). — Cerastium vulga-
tum II. Visingsö.

Uredo Polypodü Pers. — Phegopteris Dryopteris. Hus¬
qvarnabergen.

246

U. Agrimonies Eupatoriœ DC. — Agrimonia Eupato-
ria. Husqvarnabergen.

Aecidium strobilinum Rees. — Abies excelsa. Jönköping,
i stadsskogen.

Aec. corruscans Rees. — Abies excelsa. Jönköping,
Rosenlund i en planterad grandunge.

Aec. ConvaHarice Schum. — Convallaria verticillata.

Husqvarna, nära jernvägen.

Aec. Magelhaënicum Berk. — Berberis vulgaris. Yi-
singsö, ymnig. Jönköping vid Limugnen.

Aec. Grossulariæ DC. — Ribes Grossularia. Jönköpings
trädgardar, allmänt.

R. nigrum. Jönköping i trädgardar, sparsamfc.

R. sanguineum. Jönköping, mycket sparsamt.

R. flavum. Jönköping, sparsamt.

Aec. Parnassics Schlecht. — Parnassia vulgaris. Jön¬
köping, karr vid Rocksjön.

Gesoma Laricis (Westd.). — La rix decidua. Jönköping,
Rosenlund.

( Mercurialis perennis (Pers.). — Mercurialis peren-
nis. Jönköpingstrakten, allmänt.

0. Empetri (Pers.). — Empetrum nigrum. Jönköping,
i stadsskogen.

G. Saxifrages (Strauss). — Saxifraga granulata. Jön¬
köping, flerestädes t. ex. backarne vid vattenled-
ningen, muren kring östra kyrkogarden.

C. Bibis alpini (Pers.). — Ribes alpinum. Husqvarna-
bergen, allmänt.

G. Chelidonii Magn. — Chelidonium majus. Jönköping,
vid banvaktstugan i öster.

VII. Hymenomycetes.

Exobasidimn Vaccinii Woron. — Vaccinium Vitis idæa.
Ljungarumsskogen och Stadsskogen.

Y. uliginosum. Jönköping, i stadsskogen.

Y. Myrtillus. Jönköping i stadsskogen.

\

247

Arctostaphylos Uva ursi. Jönköping, â banvallerr
vid ’’Svarte bro’k

Andromeda poliifolia. Ljungarumskärren.

VIII. Gymnoasci.

Taphrina Tosquinetii Magn. — Ainus glutinosa. Jön¬
köping, vid vagen ât Ljungarum. Husqvarna-
bergen.

T. epiphylla Sadeb. — Ainus incana. Jönköpingstrak-
ten, flerestädes. Visingsö.

7. turgida Sadeb. — Betula odorata. Jönköping, vid
Rosenlund. Husq varnabergen.

T. earned Joh. — Betula odorata. Bottnaryds socken,
nära Komosse.

T. aurea Fr. — Populus nigra. Jönköping i Fager-
qvists trädskolor.

T. Carpini Rostr. — Carpinus Betulus. Visingsö, spar-
samt.

T. Fotentillœ Farl. — Potentilla Tormentilla. Jön¬
köping, i stadsskogen.

T. bullata Sadeb. — Pyrus communis. Visingsö, all-
mänt. Jönköping, i trädgardar, sparsamt.

T. Cratœyi Sadeb. — Cratægus Oxyacantha. Husqvar-
nabergen och Visingsö, allmänt.

T. Bruni Tul. — Prunus domestica.

o

mänt. Mansarp, Asa. Husqvarna.

Prunus Padus. Husqvarnabergen.

T. Cerasi Sadeb. — Prunus Cerasus. Visingsö. Ten-
hult, Akerby.

T. Insititice Sadeb. — Prunus domestica. Visingsö.

T. Aceris Eliass. — Acer platanoides. Skärstad socken.

IX. Erysipheæ.

Podospheera tridactyJa (Wallr.), — Prunus Padus. Hus¬
qvarnabergen.

Prunus domestica. Visingsö,

P. Oxyacantha (DC.). — Cratægus Oxyacantha. Vi¬
singsö, ymnigt.

248

P. Myrtillina (Schub.). — Myrtillus uliginosa. Jönkö¬
ping, i stadsskogen.

Sphœrotheca pannosa (Wallr.). — Jönköping i träd-
gârdarne, ej sällsynt.

Sph. Castagnei Lév. — Alchemilla vulgaris, Jönkö¬
ping, flerestädes.

A. arvensis. Jönköping, vid Ryhof.

Potentilla argentea. Jönköping pâ sandfält öster
om staden.

Spiræa Ulmaria. Ailmänt.

Taraxacum officinale. Jönköping, vid Osterängen.
Planta go major. Jönköping, flerestädes.

Humulus Lupulus. Yisingsö.

Phyllactinia su ff ulta (Rab.). — Corylus Avellana. Jön¬
köping, Bondberget. Husqvarnabergen.

Fraxinus excelsior. Husqvarnabergen.

Uncinula Salicis Wallr. — Salix caprea. Jönköping,
vid Ekhagen.

TJ. Accris DC. — Acer platanoides. Jönköping, h. o.
d. i stadens planteringar.

U. Tulasnei Fuck. — Acer platanoides. Jönköpings
planteringar.

Microsphœra divaricata Wallr. — Rhamnus Frangula.
Jönköping, vid Ryhof.

31. Al ni DC. — Ainus glutinosa. Jönköping, vid vä-
gen ât Ljungarum.

31. Ehrcnbergii Lev. — Lonicera tatarica. Flahults
försöksfält.

31. Astragali DC. — Astragalus glycyphyllus. Nedan-
för Taberg.

31. Berberidis DC. — Berberis vulgaris. Ailmänt.
Erysiphe Cichoriacearum DC. — Lappa Bardana. Ail¬
mänt.

Taraxacum officinale. Ailmänt.

Hieracium acrifolium. Jönköping vid Ekhagen.
Plantago major. Jönköping, ej sällsynt.
Symphytum officinale. Jönköping h. o. d.

249

E. Galeopsidis DC. — Stachys silvatica. Bankeryd, Ala-
fors.

Galeopsis versicolor. Jönköpingstrakten, pâ âkrar
och i kâlgârdar.

Lainium purpureum. Jönköping, i kâlgârdar.

E. communis AVallr. — Lathyrus pratensis. Jönkö¬
pingstrakten, flerestädes.

Ranunculius acris. Ej sällsynt.

Aquilegia vulgaris. Jönköping, vid Rosenlund.
Lythum Salicaria. Ljungarum.

Trichera arvensis. Husqvarnabergen.

E. Linhii Lev. — Artemisia vulgaris. Husqvarna.

E. graminis Lev. — Pâ allehanda gras, ej sällsynt.
E. Martii Lev. — Trifolium pratense. Allmänt.

Tr. hybriJum. Allmänt.

Vicia silvatica. Taberg, ymnigt.

V. Cracca. Jönköping, vid Osterangen, ymnigt.
Medicago media. Flahults försöksfält.

Orobus tuberosus. Jönköping, a banvallen.
Hypericum perforatum. Jönköping h. o. d.

E. Umbelliferarum De B. — Anthriscus silvestris. Ej
sällsynt.

Heracleum sibiricum. Jönköping, vid Rosenlnnd.
Husqvarna.

Angelica silvestris. Jönköping, vid Ryhof.

X. Hypocreaceæ.

Poly stigma rubrum (Pers.). — Prunus spinosa. Visingsö,
i strandbranter, sparsamt.

P. ochraceum (WahlenbJ, — Prunus Padus. Husqvar¬
nabergen.

Epichloë typhina (Pers.) — Poa pratensis. Visingsö,
flerestädes, ymnigt.

Phleum pratense. Visingsö, sparsamt.

Dactylis glomerata. Husqvarna.

Claviceps purpurea (Fr.). — Secale cereale, allmänt.

250

Hördeum vulgare. Flahulfcs försöksfält (a norr-
ländskt körn, ymnigt).

Phleum pratense. Jönköping, vid Rosenlund.
Alopecurus pratensis. Jönköpingstrakten, ej säll-
synt.

Alopecurus geniculatus. Vid Rocksjön.

Loliuni perenne. Jönköping, vid Rosenlund.
Triticum repens. Jönköping, vid östra kj^rkogar-
den, mycket sparsamt.

Elymus arenarius. Jönköping, vid Yetterstranden
nedanför Rosenlund.

Glyceria fluitans. Jönköpingstrakten, allmänt.

Gl. plicata. Jönköping, vid Ryhof.

Festuca pratensis. Jönköping vid östra kyrko-
gärden.

Poa compressa Jönköping, vid Vetterstranden.

P. serotina. Jönköping, i karr vid Rocksjön.
Dactylis glomerata. Jönköping, vid vagen at Ljun-
garum.

Holcus lanatus. Flahults försöksfält, ytterst ymnig.
CI. microcephala (Wali/r.\ — Molinia coerulea. Ljun-
garum, nära Strömsberg.

Calamagrostis lanceolata. Husqvarnabergen, spar-
samt.

CL nigricans Tul. — Eleocbaris palustris. Jönköping,
vid Lillsjön.

XI. Dothideaceæ.

Phyllachora graminis Fuck. — Aira flexuosa. Jönkö¬
ping, pa sandfält öster om staden.

Dactylis glomerata. Jönköping, Rosenlund.

Ph. Trifolii Fück. — Trifolium pratense, hybridum
och repens. Ej sällsynt.

Ph. Junci (Fr.). — Juncus conglomeratus. Jönköping,
nära Ekhagen.

Dothidella TJlmi Winter. — Ulmus campestris. Hus¬
qvarnabergen.

251

I) , betulina Sacc. Betula verrucosa. Jönköping,

vid Ekhagen och Rosenlund.

J) . Thoracella (Roste.). — Sedum Teîephium. Hus-

q varnabergen.

Scirrhia rimosa Fuck. — Phragmites communis Jön¬
köping, Rocksjön.

Sc. Agrostidis ' Winter. — Agrosfis alba. Jönköping,
i karr vid Rocksjön.

Homostegia gangræna Winter. — Poa pratensis. Hus-
qvarnabergen, sparsamt.

XII. Discomycetes.

Lophodermium Pinastri Chev. — Pinus silvestris. All-
mänt.

L. macrosporum (R. H artig). — Abies excelsa. Jön¬
köping i stadsskogen.

L . juniperinnm De Not. — Juniperus communis. Jön¬
köping, i stadsskogen.

Phacidium repandum Fr. — Galium boreale. Husqvar-
nabergen.

Ph. Mcdicaginis Lasch. — Medicago media. Flalmlts
försöksfält, sparsamt.

Rhytisma salicinum Fr — Salix caprea. Jönköping,
vid Ekhagen, sparsamt. Vista härad, ymnigt, (P.
Dusén).

Rh. Andromèdes Fr. — Andromeda poliifolia. Jönkö¬
ping, karr i stadskogen, sparsamt.

Crypt omy ces Pteridis Fuck. — Pteris aquilina. Ej säll-
synt i skogarne.

Pseudopeziza Trifolii Fuck. — Trifolium pratense och.

repens. Ej sällsynt pa klöfver falten.

Fabrœa Ranunculi (Fr.) Karst. — Ranunculus acris.
Jönköping, flerestädes.

R. repens. Jönköpingstrakten, flerestädes.

252

Literaturöfversigt.

Malme 0. 0., Li chenes suecici exsiccati. Stock¬
holm Oktobr. 1S97.

Nyligen hafva utkommit de tva första faskiklarna (in-
nehällande tillsammans 50 nummer) af ett exsickatverk med
ofvanstaende titel.

Mer än 30 är hafva förflutit, sedan samlingar af detta
slag utgâfvos i Sverige. Lichenologien, särdeles den beskrif-
% vande, har under denna tid gjort betydande framsteg, och
hvad särskildt Sverige beträffar, ha talrika lafarter, dels för
vetenskapen alldeles nya, dels redan förut i andra länder an-
träffade och urskilda, där blifvit funna. Ej sällan har ocksä
en niera ingâende undersökning af förut namngifna systema-
ska enheter ledt tili en annan uppfattning af deras rang; varie-
teter eller sasom endast tillfälliga ansedda former hafva visât
sig förtjena namn, heder och värdighet af arter, och â andra
sidan har mângen urskild ’’art” befunnits vara blott en stând-
ortsmodifikation eller ett led i en sammanhängande formse-
rie. Det är därföre heit naturligt, att manga lafarter nu
fattas i en heit annan begränsnig än för 30 &r sedan.

I de nu utkomna första faskiklarna af D r Malmes ex¬
sickatverk utdelas ätskilliga heit nyligen beskrifna eller
närmare utredda arter, bland hvilka särskildt märkas fiera
arter af slägtet Micarea (Fr.) Hedl., samt fiera förut under
de senaste âren i Sverige anträffade eller närmare utredda
eller förut hos oss blott pâ en eller nagra fa stallen funna
former, t. ex. Aledoria nühilifera Norrl., Rinodina atroci-
nerea (Dicks.) Arn., Buellia œtlialea (Ach.) Th. Fr., Rhizo-
carpon badioairum (Flk.) Th Fr. var. vulgare Koerb., Rhi-
zocarpon rubescens Th. Fr., fiera Baddice , Catillaria Lau-
reri Hepp. och OpegrapJia viridis Pers. Dessutom finnas
däri nagra allmänna arter, som af en eller annan anledning
(t. ex. förekomsten pâ för arten förut okändt substrat) an-
setts böra medtagas

Enligt hvad utgifvaren meddelat oss, är det hans afsigt
att, om han kan erhalla nödig hjälp af värt lands licheno-
loger och företaget röner erforderlig uppmuntran, smäningom
utdela alla svenska lafarter, som kunna i tillräcklig mängd
insamlas.

Upplagan är inskränkt tili 22 exemplar. Priset belöper
sig tili 18 kronor för bada faskiklarna tillsammans, oberäk-
nadt postporto.

4

253

Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga säll-
skapet i Upsala.

Den 11 feb. 1896.

1 . Prof. H. von Post höll föredrag om nâgra
nya syampfynd i Upsala- trakten. De anträffade svam-
parne voro följande: Tricholoma psammopus Kalchbr.,
Boletus viscidus L., Mycena microtina v. Post, Crate-
rellus pusillus Fr. och Exoascus epipliyllus Sadeb.
Derefter meddelade föredraganden, att den förut pâ
andra orter iakttagna sjukdom pâ tall, som yttrar sig
i barrens mass visa affal lande, nu börjat uppträda äf-
ven i Upsala-trakten.

Den 28 feb. 1896.

1. Doc. A. N. Lundströh redogjorde för do pâ
vara sädesslag förekommande sotsvamparne, dessas ut-
veckling pâ värdplantorna och i näringsvätskor, de
olika sätt hvarpa de angripna värdplantorna, samt
för de olika medel, som försökts för deras bekäm-
pande.

2. Kand. P. Matsson lemnade en öfversigt af
Gotlands och Ölands anmärkningsvardare Iiosa- former.
(Se P. Matsson : Botaniska reseanteckningar fran Got¬
land, Öland och Smaland 1893 o. 1894. Bihang tili
Kongl. Sv. Yet.-Akad. Handl. Band 21. Afd, III.
N:o 8, Stockholm 1895).

Den 10 mars 1896.

1. Doc. H. O. JüEL förevisade exemplar af en pâ
Aspenda tinctoria förekommande Aecidiurn- art. (Se H.
O. Juel: Ueber Aecidiurn Galii Pers. Hedwigia. Band
35 p. 194—198).

2. Stud. H. Hesselman höll ett af teckningar
och spritlagt material belyst föredrag om grodd-
knoppsfjälls utbildning som blomblad hos Lilium btd-
biferum. Föredraganden hade vid Strömbacka bruk
i Helsingland funnit exemplar af ofvannämda växt,

19

Bot. Kot. 1897.

254

hos hvilka en del groddknoppsfjäll blifvit kalkblads-
lika, andra utbildats till verkliga stândare.

3. Kand. I. Arvidsson förevisade dels nâgra
stycken pa glasskifvor uppfastade, i formol konserve-
rade individ af Linaria vulgaris , dels ock ett antal
exemplar af Linaria Elatine , hvilka visade de stora
bladvariationer, som förekomma hos denna art.

Den 24 mars 1896.

1. Doc. Th. Hedlund höll föredrag om stromats
uppkomst och byggnad hos Dicliœna faginea .

2. Dr. 0. Borge redogjorde för sina undersök-
ningar öfver Desmidiaceernas variationsfôrmâga. (Se
O. Borge : Ueber die Variabilität der Desmidiaceen.
Öfvers. af Kongl. Vet. Akad. Förhandl. 1896 N:r 4.
Stockholm).

Den 14 april 1896.

1 . Stud. G. Lindmark förevisade exemplar af de
i bot. trädgarden odlade arterna af slägtet Saxifraga
och lemnade i samband härmed följande öfversigt af
ifrâgavarande slägtes hufvudgrupper och geografiska
utbredning.

Slägtet Saxifraga, som omfattar mer än 160 ar¬
ter, indelas i Englers monografi i 15 sektioner, af
hvilka i botaniska trädgarden 10 finnas representerade
med tillsammans 18 arter, en säker hybrid samt at-
skilliga varieteter och former, af hvilka Hera möjli-
gen äro hybrider, ehuru ej sa tydliga. De i träd-
gärden representerade sektionerna äro:

I. Cymbalaria med en art. IV. Peltiphyllum
en art. VI. Miseopetalum en art. VIL Hirculus
en art. VIII. Boraphila en art. IX. Diptera en
art. X. Dactyloides sex arter. XI. Ir achy phyll urn
en art. XII. Robertsonia tre arter. XIII. Euai -
zoonia tvâ arter och en hybrid.

De fiesta arterna bebo fjälltrakter, af de omkring
160 arterna förekomma 110 i subalpina och alpina
regionerna i fjälltrakter, och af dessa 110 finnas 90

255

endast i dessa regioner. Nästan alla arterna bebo
norra halfklotet, och särskildt omrädet mellan 30° —
70° nordlig bredd. Endast fern arter finnas pâ södra
halfklotet, pâ Syd-Amerikas Cordillerer. En del ar¬
ter ga mycket högt upp mot norden, t. o. m. norr
om 81° kafva tva arter päträffats.

I samband med förevisningen af de pressade
exemplaren kringsändes en karta askadliggörande släg-
tets utbredning inom de olika världsdelarne.

2. Doc. O. Juel fönevisade nagra hanexemplar
af Antennaria alpina, sooi han somtnaren 1894 insam-
lat pâ Hövringen i Gudbrandsdalen samt i fjällen
vid Röisheim i Bæverdalen. Hanexemplar af denna
art äro förut funna vid Karesuando i Torne lapp¬
mark af L. L. och C. P. Læstadius 1842 och 1859,
vid Kvikkjokk af Alm och Reütersköld 1879, pâ Jer-
kinhö i Dovre af M. Blytt (enl. A. Blytt, Norges
Flora), i Alten af E. Jörgensen (enl. Norman Norges
arktiske Flora), af F. Ahlberg samt vid Kongsvold i
Dovre 1875. Sistnämnda uppgift grundade sig pâ
ett exemplar tillhörigt rektor M. M. Floderüs, hvilket
med dennes benägna tillstand äfven förevisades.

Hos samtliga af föredr. undersökta exemplar af
hanväxten hade stândarne befunnits sterila, med intet
eller odugligt pollen.

3. Doc. Th. Hedlünd fortsatte sitt föredrag om
stromats uppkomst och byggnad hos Dichœna faninea.

Den 28 april 1896.

1. Anteckningar tili Sveriges ascomycet-flora.

Af Tycho Vestergren.

Under mykologiska exkursioner, som jag varit i
tillfälle att toretaga dels i Upsala- trak ten och dels pâ
Gotland, har jag bland annat päträffat ätskilliga asco-
myceter, som synts mig förtjänta af ett mera all-
mänt intresse, och med hvilka jag därför i det föl-
jande vill nägot sysselsätta mig. Dessa utgöras dels

256

af nâgra former, hvilka beskrifvas sâsom for veten-
skapen nya, dels af en del for at beskrifna, till livil-
kas fullständigare kännedom jag liar ett eller annat
bidrag att lamna. Till sist offentliggör jag en för-
teckning pâ 35 arter pyrenomyceter och discomyce-
ter, som i den mykologiska litteratnren icke förut
finnas angifna sâsom förekommande i vârt land. Till
medicinalrâdet dr. Rehm i Regensburg stannar jag i
tacksamhetsskuld for granskning och bestämning af
nâgra bland nedanstâende former. Af de fiesta bland
dem hafva exemplar öfverlämnats till Upsala botaniska
museums svampherbarium.

Uncinula Salicis (DC.) Wint. v. Epilobii n. v.

U. mycelio evanido; peritlieciis per appendices in
caule foliisque vivis Epilobii angustifolii arete agnatis,
± sparsis, orbiculari-depressis, verruculosis, 125 — 150
u in diam.; appendicibus numerosissimis, simplicibus,
valde uncinatis, parce septatis, hyalinis, ad 125 ju lon-
gis; ascis 6 — 9 in quoque perithecio, subpiriformibus, 4
— 5-sporis; sporidiis ellipsoideis vel ovatis, granu-
lis majusculis completis, 25 — 34 X 14 — 18 ju. —
Hab. in Epilobio angustijolio in regione Upsaliensi
autumno. —

De värdväxter, som i litteraturen uppgifvas for
Uncinula Salicis , tillhöra släktena Salix , Eopulus och
Betula; det var därför ganska öfverraskande att pä-
träffa ofyanstäende med U. Salicis i det närmaste
öfverensstäm mande form pä en frân dessa släkten sa
vidt skild matrix som Epilobium angustijolium. Unci¬
nula Salicis synes dock en gang förut ha blifvit iakt-
tagen pâ en örtartad växt, ty Winter (Die Pilze
Deutschlands, Oesterreichs und der Schweiz II p. 40)
anmärker vid denna art: ’’Soll auch auf Artemisia
vulgaris gefunden worden sein, doch erscheint diese
Angabe sehr unwahrscheinlich.” — Som nämndt öf-
yerensstämmer denna pâ Epilobium lunna form i huf-

257

vudsak med Üncinula Salicis. Anmärkningsvärdt torde
dock vara, att de här särdeles talrika bihangen pâ
peritheciernas bas endast äro af peritheciernas längd,
da de däremot hos hufvudformen uppna ända till
dubbla denna längd, samt att myceliet vid svam-
pens mognad synes nästan heit och hallet försvunnet,
da det däremot hos hufvudarten vanligen är persi-
sterande. Jag har dock i frâga om myceliet pâ liera
exemplar af üncinula Salicis i Upsala botaniska mu¬
seums samlingar funnit ett enahanda förhallande. Dâ
Erysipheernas biologiska tillpassning för särskilda värd-
växter är skäligen obekant, torde det vara lämp-
ligast att utmärka denna forms morfologiska öfver-
ensstämmelse med U. Salicis genom att placera den
säsom varietet under denna art, ehuru det ej torde
vara osannolikt att den biologiskt är skild fran den-
samma.

Den förmodan ligger mahända nära till hands,
att perithecierna af ifragavarande Üncinula genom
vindens tillhjälp öfverförts pâ Epilobium fran t. ex.
nâgon i närheten staende S'a/^-buske. Oafsedt att
ej nâgon af Üncinula Salicis ’ vanliga värdväxter faims
i grannskapet, maste man dock alldeles förkasta denna
förmodan, da man (vid svagare mikroskopisk försto-
ring) iakttager, huru säkert perithecierna hos v. Epi-
lobii äro fästa vid sitt underlag förmedels de ât alla
sidor utstralando bihangen. Vidare voro de angripna
skotten rätt rikligt beklädda med perithecier utefter
heia sin längd, hvaremot intet spar af svampen künde
upptäckas pâ i närheten befintliga Örter.

Massarina macra n. sp.

M. peritheciis sparsis, ligno maxima parte iufos-
sis, nigroannulatis^ globosis, c. 1 mm. in diam., ver-
tice peridermate pustulatim elevato, adhærente tectis,
demum ostioîo subprominulis, contextu membranæ ob-
scuro, impellucido; ascis cylindraceo clavatis, apice

258

subdetruncatis, deorsum in stipitem breviusculum atte¬
nuate, 400 — 525 X 35 — 40 paraphysibus gela-

tinosis, guttulatis, latit. c. 4 jut obvallafcis ; sporidiis
8:nis, monostichis vel distichis, cylindricis, utrinque
abrupte et obtuse acutatis, 4-locularibus, loculi« gut-
tula maxima repletis, ultimis eorum quam medii 1 —
2 ju longioribus, membrana solida, crassa, utrinque
papilliformiter, ad septa triangulariter incrassata, non
constricta præditis, perfecte hyalinis, obsoletis et col-
lapsis solum subfuscescentibus, 56 — 66 X 17 — 20 ju ,
sæpissime 65 X 18 ju. strato mucoso, medio sæpe ve-
lut septo dimidiato, 7 — 9 ju lato cinctis. — In ra-
mis mortuis corticatis Aceris platanoidis hæc species
fructification e elegantissima in Slottsbacken urbis Up-
saliæ occurit autumno. — A. Mass aria inquinante
(Tode) Fr., cujus perithecia aliquando simul inveni,
notis allatis plane planeque diversa. —

Denna synnerligen vackra art synes mig särde-
les väl skild frän förut beskrifna Massaria- och Mas-
sarina- arter. Fran Massaria inquinans , som jag en
gang paträffat tillsamman med densamma, skiljes den
fullkomligt genom sporerna, som äro mindre och
ständigt hyalina (endast da de äro gamla och sam-
manfallna erhâlla de en nägot mörkare anstrykning);
vidare äro sporernas ändceller föga längre än de bada
mellersta, da de däremot hos Massaria inquinans
kunna bli mer än dubbelt sä langa.

Pyrenophora delicatula Vestergr. (Jahreskatalog pro
1897 der Wiener kryptogamen Tauschverein. Wien 1897).

P. peritheciis in lana foliorum amphigenis eaque
4- tectis, sparsis, punctiformibus, minutissimis, sphæ-
roideis, 100 — 150 /u in diam., nigris, membrana tenui,
distincte parenchymatica, cellulis subglobosis, c. 5 fl
in diam., vertice circum ostiolum setis rigidis 10 —
15, subuliformibus, divergentibus, non vel parce sep-
tatis, atrofuscis, ad 60 jit longis, 8 — 4 ju latis eine-

259

tis; partibus ceteris perithecii hyphis longis, horizon-
taliter repentibus, pallide brunneis vel subhyalinis, c.
4 — 5 a latis, distincte septatis præditis; ascis fusoi-
deo-oblongis, vertice coarctatis, rotundatis vel subob-
truncatis, membrana sat crassa, manifesta, deorsum
stipite brevi, ad 7 jU long, constanter sulfultis, 60 —
70 X 13 — 17 ju ; paraphysibus ascos parum superan-
tibus, filiformibus, 2 /a latis, continuis, hyalinis; spo-
ridiis 8:nis, distichis, 17 — 22 X 6 — 8 fji) ellipsoideo-
oblongis, typice inæquilateralibus vel parum curvulis,
melleo-fuligineis, 3-septatis, ad septa leviter contrictis,
loculo secundo vel binis mediis septo longitudinal], di-
visis. — Hab. in foliis mortuis Cerastii tomentosi in
horto botanico Upsaliensi vere. —

Hos öfriga Pyrenophora&Ttei täckas myceliet och
perithecierna af epidermis, genom hvilken peritheci-
erna slutligen mer eller mindre fullständigt f'ram-
bryta. Hos ofvan beskrifna art äro de smâ för blotta
ögat knappt skönjbara perithecierna fullkomligt ytliga
i förhallande till epidermis, men ligga mer eller min¬
dre insänkta i det ymniga stjärnludd. som betäcker
bladets yta hos Cerastium tomentosum. Fran perithe-
ciernas nedre del utgâ langa, om appendiculi hos en
Erysiphé pâminnande hyfer, som förlöpa horisontalt i
bladluddet, hvarigenom perithecierna säkrare fasthal-
las vid sitt underlag. Hos denna art förefinnes alltsa
en tydlig tillpassning tili substratets beskaffenhet.

Lophodermlum Pæonlæ Rehm n. sp. (in litt.)

L. apotheciis in maculis dealbatis longe lateque
effusis, sparsis vel subgregariis, sæpe 2 — 6 confluentibus,
typice ellipsoideis, rectis, 0,8 — 1 mm. longis, 0,4 — 0,5
mm. latis, atris, matrice nigrefacta, longitudinaliter
striata arete tectis, siccis concavis vel applanatis, li¬
ne^ longitudinali, labiis clausis formata dimidiatis,
humectatis convexulis, per rimam latiusculam ellipso-
ideam hyménium roseum nudantibus, inargine labiorum

260

crassiore, textura parenchyraatica, fusca, cellulis glo-
bosis, minusculis, c. 4 — 6 ju in diam , in longitudi-
nem apothecii dh distincte seriatis; ascis clavatis,
apice lu mine coarctato, rotundatis, deorsum in stipi-
tem ad 10 ju longum sensim attenuatis, 65 — 80 X 8 jn\
sporidiis stipatis, filiformibus, rectis vel subrectis, as-
cos pedicello excepto subæquantibus, continuis, hyali-
nis, 55 — 65 X 1,5 JU] paraphysibus nnmerosis, fili¬
formibus, ascos æquantibus vel parurn superantibus,
apice valde uncinatis, hyalinis, continuis, eguttulatis.
— Hab. in caulibus aridis Pceonice officinalis , Eriks
paroec. Bro Gotlandiæ, mense Julii fructificans. —
77 A Lophoderm. herbarum (Fr.) Fuck., cui affinis, præ-
cipue propter ascorum minutiam diversa.77 (Rehm).

Metasphæria corticola (Fuck.) Sacc. f. Rubi
occidentalis.

M. ascis peridermate nigricante velut clipeo tec-
tis, vix papillatis, demum vertice subprominulis ; ascis
75 — 95 X 7 — 9 ju , aparaphysatis, fasciculatis, cylin-
dricis, breve stipitatis — subsessilibus. apice rotundatis,
non incrassatis; sporidiis 13 — 16 X 5 — 7 /n , 8:nis,
oblique monostichis, cylindraceo-oblongis, utrinque ro¬
tundatis, ilistinctissime 3-septatis, sæpissirne ad sep¬
tum medium constrictis, eguttulatis, hyalinis. — Hab.
in sarmentis liubi occidentalis horti botanici Upsa-
liensis. —

Afviker frän den typiska formen genom kortare
asci och sporer, hvilka senare vid midt-septum äro
nâgot insnörda, men stammer i öl’rigt väl. — Som
synonym till Metasphæria corticola anses numera M.
lejostega (Ell.) Sacc. och M. cinerea (Fuck.) Sacc.
(Jämf. Berlese leones I p. 129. — )

Clypeosphæria mamillana (Fr.) Lamb., Syn. Cl.

Notarisii Fuck.

Efter jämförelse mellan i Upsala botan. museum
befintliga talrika exemplar, däribland E. Fries’ origi-

261

iialexemplar till Sphœria mamiUana Fr. och de No-
tarts’ till Sphœria clypeiformis D. Not. (af Fucked
ändrades namnet i Symb. Mycol p. 107 till Clypeo-
sphœria Notarisii ), anser jag i likhet med Berlese
(leones I p. 27) ofvanstäende bägge narnn sâsom sy¬
nonymer. Berlese bibehâller emellertid för arten
namnet Clypeospliœria Notarisii Fuck., da däremot en-
ligt min âsikt namnet Clypcosphceria mamiUana (Fr.) af-
gjordt âger prioritet. Sphœria mamiUana , redan förufc
beskrifyen af Fries i Kunze, Mycol. Hefte II, finnes upp-
tagen i Systema Mycol. II, som utkom 1822, under
det att namnet Cl. Notarisii förekommer forst i Fcckels
Symbolæ 1869, och äfven namnet Sphœria clypeiformis
D. Not. är publiceradt âtskilliga âr efter det friesiska,
nämligen i Micromycetes italici novi vel mi¬
nus cogniti, som (enl. Saccardos Sylloge I p. XV)
utkom âren 1838 — 56. Dâ bade Cl. Notarisii och
Cl. mamillana finnas beskrifna efter nutida fordringar
i den mykologiska litteraturen (Järaf. Sacc. Syll. II
p. 90 — 91, Winter, Die Pilze II p. 5631)), finnes
intet skäl att bibehâlla det förra namnet, utan mâste
detsamma ge yika för det af E. Fries gifna namnet
mamiUana.

Jag har insamlat den ifrägavarande arten pâ
torra grenar af Cornus alla i stadsträdgarden vid Up¬
sala.

1) Saccardo anmärker vid Cl. mamillana : ” An satis diversa
a Cl. Notarisii?; certe Sphœria mamillana in Moug. & Nestl.,
Stirp. Vog -Rhen ad illam spectat” och Winter: ”Es ist mir nicht
möglich diese Art (CI. mamillana) genügend scharf von der vor¬
hergehenden (CI. Notarisii ) zu unterscheiden”. — I Saccardos
Sylloge II finnes CI. mamillana beskrifven under 3 eller, enl.
Berlese, ej mindre än 6 olika namn, näml.: CI. Notarisii Fuck.,
CI. mamillana (Fr.) Lamb., CI. limitata Fuck., Kalmusia dcal-
bala Sacc., K. hemitapha (B. & Br.) Sacc., K. hypotephra (B. &
Br.) Sacc. — Hvad K. dealbata angär försvaras dock dess själf-
ständighet af F. ToGNlNI i Seconda contribuzione alla micologia
troscana pag. 7 (Atti del inst. bot. Pavia): . . . ”nella CI. Notari¬
sii i peritheci, depressi radialmente, trovansi isolati al di sotto di
uno stroma clipeiforme, mentre nella K. dealbata sono ragruppati
sotto uno stroma ed allongati nel senso del raggio”.

262

Leptosphæria Millefolii (Fuck.) Auersw.

For atfc om môjligt u trôna, hvad som egentli-
gen bör fôrstâs med detta namn, hvarom synes râda
tämligen osäkra äsikter inom den mykologiska litte-
rataren, har jag företagit en närmare undersökning
och kommit tili följande résultat: hvad som benämnts
L. Millefolii utgöres, enligt min asikt, dels af L. do¬
lioloides (Awd.) Karst., dels af L. derasa (Berk. &
Br.) Awd, da dessa förekomma pâ Achillea Millefolium.

Leptosphæria Millefolii beskrefs af Fdckel i Sy mb.
Mycol., Nachtr. III p. 20. Winter i Die Pilze I p.
484 beskrifver arten utförligare efter originalexem-
plar, men förklarar : ’’Ich zweifle, dass diese Art
von der vorigen (£. dolioloides) specifisch getrennt
werden kann, jedenfalls steht sie ihr sehr nahe”.
Jämför man de bägge diagnoserna, skall man ocksa
finna, att de i hufvudsak sammanfalla. Bägge synas
öfverensstämma i fraga om perithecier och asci ; spo-
rerna beskrifvas hos L. dolioloides bl. a. ’’mit 7 — 10
Querwänden, die 4 Zelle schwach verdickt, 35 — 40
fi long, 3,5 fl dick;” hos L. Millefolii ”9- oder 10-Zel-
lig, die 4 oder 5 Zelle dicker, 42 — 48 fi lang, 4 fi
dick.” — Nagon skillnad synes alltsa här föreligga i
fraga om sporernas längd; jag har dock pa exemplar
af L. dolioloides fran Gotland funnnit sporerna 40 —
60 X 3 — 5 fi\ Karsten uppger, som äfven Winter
anmärker, sporernas längd ända tili 65 ju, Rehm tili
45 fi. Själf har jag icke haft tillgang tili nagot
Originalexemplar af L. Millefolii; hvad jag däremot
vet, är att hvad jag sett i herbarier under detta
namn icke af mig kan skiljas frân L. dolioloides , lik-
som ock, att jag fiera ganger funnit L. dolioloides pa
Achillea Millefolium.

Pâ ett heit annat sätt än af Winter har L.
Millefolii uppfattats af v. Niessl och nu senast, pâ
grund af dennes i Fungi Europæi 2239 utdelade
exemplar, af B erlese, som efter detta exemplar afbil-

263

dar och beskrifver L. Mülcfojii i leones fling. I pag.
83; tab. LXXIY fig. 31). Niessl identifierade med
L. Millefolii en af honom fannen art, om hvilken
han anmärker i F. Enr. : ’’Vorstehende Art habe ich
vor dem Erscheinen des 3 Nachtr. von Euckels Sym-
bolæ brieflich und auf Exsiccaten als L. mesomorpha
n. sp. bezeichnet. Herr Dr. Winter fand sie vor
Jahren auch an Centaurea bei Leipzig”.

Denna af Niessl under narnn af L. Millefolii
utdelade och af Berlese afbildade art, som visar sig
väl skild frân L. dolioloides, maste jag emellertid
identifiera med L. derasa (B. & Br.) Awd. pâ grund
af beskrifning och jämförelse med exemplar af denna
art i Kunze, Fungi selecti 72 och Rehm, Ascomyceten
383 liksom ock med exemplar, som jag insamlat pa
Gotland pa Inula salicina. L. derasa utmärker sig
bl. a. genom endast 6 — 7-septerade sporer och matten har
jag funnit a alla exemplaren füllt öfverensstämmande :

a Niessls L. Millefolii: a. 88 — 105 X 12 — 14 fx ;
spor. 40 — 47 X 4 — 5 fx\

a L. derasa: a. 80 — 103 X 13 — 15 /ll ; spor.
41—47 X 4—5 //;

Jag har ansett ofvanstaende detaljer nödvändiga
för att rättfärdiga min âsikt, att L. Millefolii (Fuck.)
säsom sjelfständig art ej vidare bör förekomma i den
mykologiska litteraturen .

Sphærostilbe gracilipes Tul., Syn. Nectria
granuligera Staeb.

Denna art är iakttagen af Starbäck pâ Orchidê-
korgar i botaniska trädgardens växthus i Upsala och
beskrifves i Hedwigia 1892 p. 308 under namn af
Nectria granuligera. Jag har emellertid funnit, att
conidie-stadiet tili sainma f. n. särdeles ymnigt upp-
trädande art utgöres af en Stilbum , som förekommer

') L. dolioloides uppgifves af Berlese 1. C. äfven förekomma
pâ Achillea Millefolium.

264

samtidigt, mest isolerad, mera sällan inblandad med
de pä ett stroma-liknande underlag hopade perithe-
cierna. Nämnda Stilbum är tili formen knappnals-
lik med ett högst 2 mm. längt skaft och ett kött-
färgadt rödaktigt hufvud. Skaftet är bildadt af en
kompakt massa af länga och raka, tätt hoplimmade,
smala hyfer, som fortsätta npp i hufvudet och bilda
dettas inre och större del. Ofvanpä detta inre lager
följer a hufvudet en zon af tätt ställda, enkla eller
nägot greniga, hyalina conidiebärare, och därutanpa
är ytan betäckt af ett mer eller mindre tjockt, mjö-
ligt lager af conidier. Dessa äro hyalina, af väx-
lande storlek och form, mest ovala eller äggformiga,
omkring 5 ju länga och 2 ju breda. Jag har iakt-
tagit, att ä denna Stilbum- form liufvudena slutligen
affalla eller vanligen böjas ned mot substratets yta?
synbarligen tili följd af den alltjämt ökade conidie-
massans tyngd. Conidierna öfvergä da pä substratet
och äga där fürmägan att (tydligen genom knoppning)
föröka sig, sä att de slutligen bilda Tuber cularia- lik-
nande hopar, ur hvilka perithecierna eller nya Stil -
ftwm-stadier sedermera utveckla sig. Perithecierna äro
pä ytan beströdda med ljusare prickar, som utgöra
lämningar af conidiestadiet (jmf. Starb. 1. c.) och i
hvilka conidierna ännu kunna upptäckas. — Genom
kultur af sporer i ölvört-gelatin har jag pä 2 mäna-
der lyckats fä fram Stilbum- st&àiet] skaften blefvo
här förgrenade, tydligen beroende pä den rikliga
näringen.

Ifrägavarande svamp har sälunda 3 olika utveck-
lingsstadier :

1) det Stilbum-hkn&nde conidiestadiet^

2) det Tubercularia-Yikn&ndQ ,,

3) ats'c?^5-stadiet. —

Om man endast iakttager det 2:a och 3:e sta-
diet, är det klart, att man mäste föra arten tili släk-
tet Nectria; pä grund af sam bandet med Stilbum hör

265

den dock till Sphœrostilbe , ocb. arten har synts mig
identisk med Sph. gracilipes Tul.

Therrya gallica Sacc. & Penz.

Denna représentant för det monotypiska och
tämligen fristäende släktet Then y a Sacc. har jag fun-
nit pa torra, ännu kvarsittande, yngre tallgrenar pa
Upsala slottsbacke. Enligt Sacc. Syll. II pag. 358
är arten förut endast funnen ,7in cortice læviore Pini
aqua diu immerso Malesherbes (Loiret) Galliæ”. Till
den ursprungliga beskrifningen vill jag vidfoga föl-
jande :

Sporerna äro vanligen nagot bagböjda, tili for¬
men smalt lansettlika och afsmalna ât bâda ändar

1 en till 20 /il lang, rak eller nâgot böjd cilie, i
början osepterade med 8 — 15 nucleoli , slutligen med
omkriug 10 tvärsepta. Perithecierna äro tillplattade
med mer eller mindre cirkelrund omkrets, ända tili

2 mm. i diameter. De hafva en korkartad konsistens
och visa en mörk, ogenomskinlig, otydligt cellig Struk¬
tur samt sakna egentlig mynning. Pa ett yngre ut-
vecklingsstadium, da perithecierna ännu äro täckta
af det yttersta barklagret, synes visserligen ibland
en papillformad upphöjning, men da de äro füllt ut-
vecklade och genombryta barklagret, är den öfre
ytan plan, och sporerna tyckas bli fria genom att
ifragavarande yta smaningom upplöses och bortnötes.
— Sporsäckarnas dimensioner äro 140 — 160 X H
— 14 ju] sporernas utau cilier 72 — 80 X 4 — 5 /u ;
med cilier 110 — 120 X 4 — 5 /u. —

Släktet Therrya synes mig sta pa gränsen mellan
ordningarna Sphœriacece och Dothideaceœ. Till det
yttre likna nämligen perithecierna, hvilka som nämndt
sakna ostiolum fullkomligt stromat hos en Dothideacé,
men bestâ till sitt inre af en kompakt, grâhvit
massa utan spar af de för Dothideaceœ utmärkande
’’perithecie-liknande hâligheterna’1.

266

Om sporernas variabilitet hos en del Sphærelloider.

Yid undersökning af arter, tilhörande Myco splice -
relia och andra till gruppen Sphœrelloideœ i det Niessl-
Winterska systemet hörande släkten, har jag ofta
gjort den iakttagelsen, att en del af dithörande ar-
ter äga en tämligen stör variationsförrnäga ifraga om
sporernas storlek och delvis äfven form ; detsamma
gäller om asci, fast i mindre grad. Nämnda förhal-
lande vill jag her endast belysa genom nagra exem-
pel och skall för korthetens skull blott halla mig tili
sporerna.

Mycosphœrella pa Pteris aquilina.

. Pa torra blad af Pteris förekommer om somma-
ren allmänt en Mycosphœrella , som, savidt jag kunnat
finna, tili det yttre alltid bibehaller samma utseende.
Perithecierna äro punktlika (o. 100 ja i diam.),

spridda pa bladets öfversida eller mer eller mindre
tydligt ordnade i rader utefter bladflikarnas sidoner-
ver. Denna Mycosphœrella har jag undersökt Iran
skilda lokaler och funnit en stör växling i sporernas
storlek :

1. Exemplar fran Pro , Gotland : spor. (19 — )25
— 34 X 3—4 /a ; vanl. 28 ja langa.

2. Exemplar fran Lummelunda , Gotland : spor.
10 — 13 X 3 ja] nästan raka.

3. E. Fries’ Originalexemplar tili Sphœria aqui¬
lina: spor. 30 — 35 X 3 — 4 u\

4. Myc. aquilina ex Italia leg. Marcucci: spor.
16 — 18 X 5 p: kor ta och breda.

5. M. aquilina Rehm. Ascom. 443: spor. 15 —
20 X 3 ja. —

I litfceraturen finnas beskrifna följande makrosko-
piskt lika arter: M. Pteridis (Desm.) Schroet. fspor.
24 — 34 X 3 — 4,5); M. aquilina (Fr.) Schroet. (spor.
8 — 9 X 2,3); M. indistincta (Peck) och M. Pteridis
v. inféra Karst. Angäende dessa hänvisar jag tili be-
skrifningarna hos Saccardo, Winter och Schroeter.

267

TJtaf de af mig undersökta exemplaren synas n:o 1
och n:o 3 stämma med M. Pteridis och n:o 2 när-
mast med M. aquilina eller M Pteridis v. inféra. —
Dâ emellertid en ^adan växling här synes rada, manne
det icke är lämpligast att betrakta alltsamman som
en art, M. aquilina (Fr.) Schroet., tili det yttre kon¬
stant lika, men med tili storleken varierande asci
och sporer?; ty ora man i detta fall anser sig ha
att göra med skilda arter, hvar bör da gränsen dra-
gas mellan dessa? —

Mycosphærella einer aseens (Fuck.) pa torra blad
af Sorbus suecica fran Skälsö, Gotland. — Stämmer
makroskopiskt fullkomligt med Fuckels originalexem-
plar (pa Sorbus Aria sterilt), i herb. E. Fries, men
sporerna, som af Winter efter undersökning ai origi-
nalexemplar nppgifvas vara 9 — 10 X 3 //, äro â
mitt exemplar 14 — 19 X 4 — 5 fi.

Mycosphærella topoyraphica (Sacc. & Speg.), som
förekommer pa Sorbus torminalis och Aucuparia , upp-
gifves ha sporerna 28 — 30 X 3,5 — 4 men ex. i

Kehm. Ascom. 739 ha, enligt Winter, sporerna 18 —
20 X 3 ju. Pâ ex. a Sorbus Aucuparia (Helvet. sa¬
xon., Königstein leg. W. Krieger) har iag funnit spo¬
rerna 22—24 X 3—3,5 ju.

Didymella vexata Sacc. — En tämligen utpräglad
dimorfism synes rada hos sporerna, och man kan af
dessa urskilja tvenne hufvudtyper, mellan hvilka öf-
yergangar dock icke saknas. Hos den ena formen
äro sporerna omvändt äggrunda (i förhallande tili
ascus-basen) eller nästan cylindriska, tämligen korta
och breda, 16 — 21 X 8 — 10 u , sä att längden för-
häller sig tili bredden som 2 : 1 eller 3 : 1 ; hos den
andra formen äro de i det närmaste lansettlika och i
bägge ändarna mer tillspetsade samt kunna nâ en
längd af ända tili 29 /u och en bredd af 7 — 8
sä att förhallandet mellan längd och bredd här blir
ungefär 4 — 5 : 1. Vanligen äro i en och samma

ascus sporerna af samma slag. Sporerna uppgifvas
af Saccardo vara 25 — 27 X 14 — 16 fi och af Rehm
25 — 30 X 10 ju. —

Liknande uppgifter om olikhet i sporernas stor-
lek kos arter af denna grupp anträffar man pä fiera
stallen i litteraturen. Se t. ex. Winter, Die Pilze
under Sphœrella Pulsatillæ (Lasch.) Awd. och Sph.
millegrana Cooke! Dâ sâlunda en del Sphærelloideer
i nämnda afseende synas variera mer än vanligen âr
fallet hos pyrenomyceterna, tyckes mig, att man här
ej kan tilldela sporer och asci en füllt sa viktig rol
som eljes vid artbegränsningen, och att uppställandet
af olika arter endast pa grund af sporernas och säc-
karnas olika storlek, eller en ringa afvikelse i for¬
men, da i öfrigt öfverensstämmelse räder, här mindre
än eljes bör anses äga berättigande. Mahända kan
man uti ifrâgavarande variabilitet spâra en pâgâende
artbildning, och finna, att en del af dessa hetero-
spora arter (eller formkomplexer ) i nämnda hänseende
ännu icke hunnit bli sa konstanta som ascorny-
ceterna vanligen äro, eller kanske rättare, att vissa
af hithörande former stâ i begrepp att uppdela sig i
fiera enheter, hvilka kunna tänkas i en framtid
blifva fixerade.

Till sist meddelas här nedan lokaler för en del
af mig insamlade ascomyceter, hvarvid jag dock f.
n. vill inskränka mig endast tili för värt land nya
arter.

Cenangium acicolum (Fuck.) Rehm. — Ascis 75
— 95 X 10 — 12 jn , spor. 12 — 15 X 4 — 5 ju.

In acubus putrescentibus Pini , Bro Gotlandiæ.

Diaporthe ( Chorostate ) Bctuli (Pers.) WInt. — As¬
cis 50 — 60 X 8 — 9 a\ spor. 14—16 X 3 — 4 /li.

In ramis mortuis corticatis Carpini Betuli , Karo-
linaparken Upsaliæ.

269

Diaporihe ( Euporthe ) orthoceras (Fr.) Nits. — Ascis
40 — 50 X 7 — 8 u] spor. 11 — 13 X 3 — 4 ju.

In caulibus putribus Cichorri Intybi Eriks par.
Bro Gotlandiæ.

Diaporihe ( Tetrastaga ) Spina Fuck. — Ascis 35
— 45 X 13 — 15 ju] spor. 18 — 20 X 3 — 4 ju.

In ramnlis siccis Salicis cinereæ , Ljugarn Got¬
landiæ.

Diatrypella Tocciæana D. Not. — Ascis p. sp.
100 — 125 X 12 ju; spor. 5 — 7 X 1 ju.

In ramis Aim exsiccatis Upsaliæ.

Didymella vexata Sacc. — Ascis 100 — 125 X
30 /u ; spor. 16 — 29 X 7 — 10 ju, hyalinis.

In ramulis mortuis Corni albœ Upsaliæ.

Didymosphæria brunneola Niessl f. sarmentorum
Niessl. — Ascis 60 — 80 X 6 — 8 ju] spor. 7 — 12
X 5 a.

In sar mentis exsiccatis Humuli Lupuli: Gamla
Hulte par. Endre Gotlandiæ.

Dotliidella Philadelphi Karst. — Ascis 50 — 70
X 12 — 14 fi\ spor. 24 — 26 X 6 —8 a.

In ramulis mortuis corticatis Philadelphi coronarii
in horto botanico Upsaliæ.

Fenestella bipapillata (Tul.) Sacc. — Ascis 170 —
200 X 17 — 18 /u] spor. 35 — 38 x 14 — 15 /u. Pul-
chra et distincta species. —

In ramis corticatis Carpini Betuli Karolinaparken
Upsaliæ.

Benestella princeps Tul. — Spor. 38 — 56 X 16
— 21 ju.

In ramis corticatis Cratœgi et Aceris Upsaliæ haud

rara.

Hijsteroqraphium Behmianum Sacc. — Spor. 35
—40 X 13—14 ju.

In ramis abiegnis Sorbys par. Bro Gotlandiæ

Lepto splicer ia anceps Sacc. — Ascis 50 — 75 x
8 ju ; spor. 16 — 19 X 3,5 — 4,5 ju. —

Bot. Not. 189 7.

20

270

In ramulis vivis Ribis Grossulariæ Eriks par. Bro.

Leptosphæria derasa (Berk. & Br.) Awd. — Ascis
80 — J OB X 13 — 15 ju ; spor. 41 — 47 X 4 — 5 ju.

In caulibus exsiccatis Inulœ salicinœ Ytlings par.
Bro Gotlandiæ.

Leptosphæria eustoma (Fr.) Sacc. f. parvula Niessl.
— Ascis 60 — 65 X 10— J 2 ju ; spor. 18 — 21 X 4

— 6 M- —

In foliis siccis Iridis Pseudacori Wallstena Got¬
landiæ.

Leptosphæria Busci (Wallr.) Sacc. — Ascis 70
— 80 X 8 — 10 ju] spor. 16 — 20 X 4 — 5 ju.

In cladodiis exsiccatis Busci aculeati Upsaliæ et
Wisby in hortis botanicis.

Leptosphæria Salviœ Pass. — Ascis 100 — 125 X
13 ju] spor. 40 — 50 v 6 — 7 ju) fJavescenti-viridibus,
7 — 9 — 11-septatis, loculis binis vel altero ex mediis
subinflatis ; peritheciis sparsis, subgregariis vel 4 — 5
basi connatis.

In ramis siccis Lavandidœ Spicæ Eriks par. Bro
Gotlandiæ.

Lophiotrema massarioides Sacc. — Ascis 150 —
200 x 22 — 25 ju] spor. 35 — 47 X 7 — 10 ju .

In ramis subputrescentibus Salicis cinereæ Eriks
par. Bro Gotlandiæ.

Lophiotrema semiliberum (Desm.) Sacc. — Ascis
100 — 125 x 13—15 ju] spor. 30 — 40 x 4 — 7 ju.

In culmis putridis Secalis cerealis Bro Gotlandiæ.

Mollisia Polytrichi Behm. — Ascis 30 — 40 X
6 — 8 ju] spor. 7 — 8 X 3 ju.

In setis Polytrichi stricti Bro Gotlandiæ.

Mollisia pulveracta (Fuck.) Behm. — Ascis 35 —
45 X 8 — 9 ju] spor. 10 — 12 X ^ — 2,5 ju.

In caulibus siccis Spirææ TJlmariæ Bro Gotlandiæ.

Mycosphcerella einer ascens Puck. — Ascis 40 — 60
X 8 — 10 ju] spor. 14 — 19 X 4 — 5 j,i.

In foliis dejectis Sorbi suecicæ Skälsö Gotlandiæ.

271

Mycosphœrella lineolata (Desm.) D. Not. — Ascis
32 — 42 X 10 ju: spor. 10 — 14 X 4 /u.

In foliis exsiccatis Cladii Marisci Wallstena Got-
landiæ.

Mycosphœrella Stellarinearum (Rabh.?) Karst. —
Ascis 50 — 65 x 15 — 19 ju] spor. 16 — 22 X 5 — 6 ju.

In foliis putrescentibus Gypsophilœ fastigiatœ
Lummelundsbruk Gotlandiæ. — Stammer väl med
ex. frân Spetsbergen, bestämda af Karsten, i Upsala
bot. muséum. Sphœria Stellarinearum i Rabh., Fungi
europæi n. 448 innehâller endast en Rhabdospora.

Ophiobolus Cesatianus (Mont.) Sacc. — Ascis 110
— 135 X 8 — 10 ju, 4-sporis.

In caulibus siccis Hyperici perforati Bro Gotlandiæ.

Ophiobolus tenellus (Auersw.) Sacc. — Ascis 140
— 150 X 5 ju.

In caulibus siccis Hyperici perforati Bro Gotlandiæ.

Pleospora Gilletiana Sacc. — Ascis 140 — 150 X
13 — 14 j il ; spor. 25 — 28 X 10 — 11 ju.

In ramulis mortuis TJlicis europæi et Sarothamni
scoparii Etebols par. Lummelunda Gotlandiæ.

Pleospora orbicularis Auersw. — Ascis 120 — 140
X 23 — 26 ju ; spor. 25 — 35 X 10 — 12 /u.

In ramulis Berberidis vulgaris Upsaliæ.

Pscudovalsa Berkeleyi (Tul.) Sacc. — Ascis 220
X 40 ju] spor. 24 — 28 X 13 — 14 ju.

In ramulis TJlmi Upsaliæ.

Pyrenopeziza compressula Rehm Disc. p. 618. —
Ascis 43 — 60 X b R] spor. 8 — 13 X 2 — 3 ju.

In caulibus exsiccatis Potentillœ argenteœ , Bro et
Potentillce rcptantis , Lokrume Gotlandiæ.

Pyrenopeziza Lycopi Rehm. — Ascis 70 — 80 x
8 — 10 ju] spor. 9 — 12 X 4 ju.

In caulibus putrescentibus Tricherce arvensis Bro
Gotlandiæ.

Rosellinia abietina Fuck. — Ascis 115 — 125 X
9 — 10 ju ; spor. 13—17 X 8 — 9 ju.

272

In ramis pineis Bro Gotlandiæ.

Bosellinia obliquata (Sommerf.) Sacc. — Perithe-
ciis 330 — 4 20 a in diam. ; ascis 125 — 140 X 7 — 8
ir, spor. 10 — 12 x 7 ß'

In strobilis Fini silvestris dejectis Duss par. Bro
rarissime.

Schizoxylon Berlteleijanum (Dur. & Ley.) Rehm.
— Ascis 275 X 9; spor. articulis 7 — 10 X 2 /a. —

In caulibus siccis Cynanclii Vincetoxici Bro et
Globularice vulgaris AVisby Gotlandiæ.

Sordaria discospora (Awd.) Niessl. — Ascis 80
— 100 X 10—12 ju] spor. 12 — 14 11 fi.

In fimo equino, Bro Gotlandiæ.

Sporormia pulchella Hansen. — Ascis 100—110
X 10 — 11 ju] spor. 17 — 20 X 5 — 6 ju.

In fimo vaccino Wisby.

Venturia chlorospora (Cesati) Karst. — Ascis 50
— 65 X 9 — 10 li; spor. 15 — 17 X 6 — 7 a.

In foliis siccis Fraxini excelsioris QVie par. Bro
Gotlandiæ.

2. Stud. H. Hesselman redogjorde för sina un¬
der sommaren utförda studier öfver skärgärds Vegeta¬
tionen i Roslagen. Dennas sammansättning skulle
hufvudsakligen bero pa endozoisk fröspridning förme-
delst foglar.

3. Kand. E. Hemmendorff visade ett ovanligt
stört exemplar af Lycoperdon Bovista.

273

Om vegetativ embryobildning hos fertalet Al-
chemillor och den förklaring öfver formbestän-
digheten inom slägtet, som densamma innebär.

Af S. Murbeck.

(Föregaende meddelande).

I en uppsats i Botaniska Notiser 1895 (sidd. 264
— 66) framhöll jag den förunderliga formbeständig-
het som ntmärker de talrika typer man i senare tid
urskilt inom slägtet Alchemilla och antydde derstädes
ocksa att densamma hade sina särskilda orsaker.
Dessa, för hvilka jag redogjorde under en utflykt som
Lunds Botaniska Förening företog i slutet af maj
1895, hufvudsakligen i syfte afct studera det i fraga
varande slägtet, förklarade jag mig emellertid i nämnde
uppsats först senare komma att närmare behandla.
Jag ville nämligen dels afvakta utslaget af nagra
under sommaren 1894 i gang satta kulturförsök me-
delst frösadd dels ocksa göra iakttagelser öfver det
sätt hvarpa embryobildningen försigginge. En längre
vistelse i främmande länder har hittills hindrat mig
fran undersökningar i sistnämnda riktning, men da
resultaten af odlingsförsöken redan föreligga och ut-
göra ett tillräckligt bevis för riktigheten af min upp-
fattning beträffande orsaken tili formernas märkvär-
diga konstans, vill jag här, pa grund af sakens
intresse, lemna ett kort meddelande om de gjorda
iakttagelserna och de slutsatser som af dem kunna
dragas.

Under min tjenstgöring vid K. Vetenskaps-Aka-
demiens botaniska trädgard Bergielund, aren 1892 —
93, föranleddes jag af vissa omständigheter tili un¬
dersökningar öfver den sexuella reproduktionsförma-
gan dels hos de i Stockholms-trakten spontant upp-
trädande Alchemillorna dels hos de i nämnde trädgard
odlade arterna A. alpina L. och A. glabra (BC.) Potr.
Det befanns dervid att Produktionen af befruktnings-

Bot. Not. 1897.

274

dugligt pollen hos flertalet af dessa typer var full-
ständigt undertryckt och hos de öfriga i ytterlig grad
reducerad, men att i trots härai fruktsättningen hos
samtliga undersökta former alltid var mycket riklig.
Under âren 1894 och 1895 fortsattes undersöknin-
garna dels a. en stör mängd skânska lokaler dels öf-
ver nâgra i Lunds botaniska trädgard odlade arter
och utsträcktes slutligen ocksa tili herbarie-material
frän olika delar af Europa. Resultatet blef följande:
Vissa arter, t. ex. A. aJpina L., A. sericata Reichb. *),
A. pubescens Lam., A. vestita (Bus.) Murb., utveckla
aldrig ett enda befruktningsdugligt pollenkorn, utan
antherernas inre är fylldt med en svartaktig desor-
ganiserad cellmassa. Hos andra, t. ex. A. pastoralis
Bus., A. subcr enata Bus., A. acutangula Bus., A. alpe-
stris Schmidt, kan man efter undersökning af ett större
antal individ träffa ett sâdant hos hvilket ett par
antherer i en eller annan blomma genom sin betyd-
ligare storlek afvika fran de öfriga; undersöker man
en sâdan anther under mikroskopet, sa tinner man
inmängda bland massan af förkrympta svartgröna pol-
lenceller, enstaka, mangdubbelt större, protoplasma-
fyllda, gräaktiga pollenkorn, af hvilka âtminstone en
del kunna betraktas som normala. Det bör dock
härvid märkas att antalet af sadana körn, jämfördt
med mängden af embryofyllda frön hos samtliga in¬
divid af de nämnda arterna, är ytterligt ringa, samt
att det aldrig lyckats mig att konstatera närvaron af
pollenkorn a dessa arters marke, trots det att sâdant,
till följd af märkesytans jämnhet, mycket väl skulle
latit sig göra redan med hjelp af en god loupe. Tu-
sentals blommor af alla ofvan omnämnda arter hafva
i sâdant syfte omsorgs füllt granskats. Blott hos en
enda af de arter jag hittills undersökt, den orienta-

1) J. DÖRFLER Herbarium Normale n:r BOBO.

275

liska A. speciosa Bus. 1), sorn utmärker sig genom
jämförelsevis stora och lifligt färgade blommor samt
relativt lânga stândare, hvilkas knappar mot slutet
af anthesen komma i beröring med market, frambrin-
gas en rikligare mängd normalt pollen, och här fin-
ner man ocksâ hurusom sädant vid slntet af blom-
ningen ofta nog adhererar vid märkenas yta. Att
denna art eger en rik fruktsättning âr sâledes min-
dre underligt. Men hvar skall förklaringen finnas
till det faktum att embryobildningen genomgaende
är lika rik ej blott hos de typer der pollenproduktio-
nen är ytterligt reducerad, utan ock hos alia dem
(A. alpina etc.) om hvilka jag är berättigad att pasta
att de inom hela sitt utbredningsomrâde icke ut-
veckla ett enda befruktningsdugligt pollenkorn? För-
siggär embryobildningen hos alia dessa typer utan
att en befruktning kommer till stand? Det har re¬
dan nämnts att Produktionen af normalt pollen hos
A. pastoralis och de till samma kategori som denna hö-
rande typerna är alltför ringa i förhallande till summan
af frön som hos dem frambringas, och jag är desto
mer förvissad om riktigheten af denna uppskattning
soin en öfverföring af frömjöl tili pollens terila indi-
vid af samma eller andra arter hvarken försiggar ge¬
nom vinden eller genom insekter. Vi vilja dock
anse nämnda beräkning inexakt och antaga mängden
af normalt pollen tillräcklig för fröbildningen ej
blott hos nämnda typer, utan ock hos de absolut
pollensterila arter na A. alpina , A. pubescens etc.,
hvilka âtminstone i vissa trakter uppträda i sällskap
med de andra. Beträffande de i Lunds botaniska
trädgard närmare studerade A. alpina , A. sericata etc.,
hos hvilka likaledes ej ett enda pollenkorn kommer
till full utveckling, vilja vi räkna med den möjlighe-

!) Odlad i Lunds och Upsala botan. trädg., i den senare under
benämningen A. acutiloba Stev. (vid mitt besök derstädes i iuli
1898).

276

ten att de samt och synnerligen befruktats af den
derstädes odlade, pollenproducerande A. speciosa. Om
embryobildningen vore en följd af befruktning med
andra arters pollen, skulle naturligtvis sadant gifva
sig tydligt tillkänna hos afkomman. För att pröfva denna
den enda tänkbara möjligheten för en befruktning,
sadde jag i Lunds botaniska trädgard sommaren 1894
i rymliga krukor en stör mängd frön af ett flertal
Alchemillor, deribland äfven följande icke pollenpro¬
ducerande och frân hvarandra morfologiskt vidt skilda
arter: A. alvina , A. sericata , A. glabra , A. pubescens.
Af de tre förstnämnda, som alla högst betydligt
afvika fran A. speciosa , voro fröna hemtade frân i
trädgarden odlade exemplar. Hösten 1895 künde
sa mycket konstateras att de frân en och samma
art härstam mande talrika plantorna med hänsyn tili
det vegetativa systemet fullständigt öfverensstämde
sinsemellan. Af hvarje art utplanterades nu mellan
10 och 20 individ pa fritt land, och vid min ater-
komst tili Lund i augusti 1897, da heia Sämlingen
stod i full utveckling, künde en jämförelse med re-
spektiva moderplantor företagas äfven med hänsyn
tili blomma och frukt. Det visade sig da att afkom¬
man genomgaende och i de minsta detaljer stämde
öfverens med respektive moderväxter; ej ett spar tili
variation hos densamma fanns att konstatera och
framför allt ej ett tecken tili närmande ât A. speciosa
eller nâgon annan art som künde tänkas hafva aflem-
nat pollen. E-esultatet var ej öfverraskande. Genom
studier i naturen, pa platser der endast pollensterila
former uppträda, var jag längesedan öfvertygad att
en embryobildning orsakad af andra Alchemillors pol¬
len icke var möjlig. Jag tvekar derföre icke att
här med full bestämdhet pâstâ att embryobild¬
ningen hos de talrika nord- och med el-europ ei-
ska Alchemillorna försiggär utan att en befrukt¬
ning kommer till stand.

277

Det nämnda förhallandet är ej blott fran mor-
fologisk-biologisk, utan ock fran systematikerns syn-
punkt af intresse. Sa vidt min egen erfarenhet stracker
sig, är den formbeständighet som ntmärker de talrika
europeiska AlchemiJlorna nästan enastäende. Man
kan pa platser der en eller here typer ymnigt upp-
träda granska tusentals individ af hvardera utan att
märka andra skiljaktigheter än sadana som direkt
framkallats af vexlingar i markens fuktigbet och öf-
riga beskaffenhet, bestrâlningens intensitet o. s. v.,
och äfven vid jämförelse med material fran vidt skilda
trakter af en typs utbredningsomrade är en variation
i egentlig mening nästan aldrig märkbar. Da inom
de fiesta polymorfa slägten typerna förhalla sig pa
ett heit annat satt, söker man ovilkorligen efter en
särkild förklaring tili formbeständigheten inom slägtet
Alchemilla. En sadan är ju lätt funnen: Orsaken
till A lchemi llornas stora konstans ligger deri
att embryobildningen hos dem är en vegetativ
process och deri att fröet med den derur upp-
växta plantan följaktligen är att betrakta som
en afläggare fran moderväxten.

Det är min afsigt att framdeles söka utforska de
närmare detaljerna vid embryots utbildning. Mahända
kan jag dâ ocksâ blifva i tillfäll© att yttra mig om
ett annat, för närvarande dunkelt spörsmal, huru den
nu rädande polymorfismen inom slägtet en gang kom-
mit tili stand. Härför erfordras emellertid en noggrann
kännedom om formernas geografiska utbredning, hvil-
kens vinnande i sin ordning är beroende af det in¬
tresse som fran den botaniska allmänheten kommer
slägtet till del.

278

Smärre notiser,

Vetenskapsakademien d. 10 nov. Till införande
i akademiens skrifter antogos följande af handlingar : 1. Die
Flechten -der ersten RegnelFschen Expedition. I. Die Gattung
Pyxine (Fa.) Nyl., af d:r G. 0. Malme; 2. Om en Cera-
mium- form fran Gotland, ett bidrag tili hafsalgernas biologi,
af prof. F. R. Kjellman; B. Zur Morphologie und Biologi
einzelliger Algen, af aman. Knut Boulin; 4. lieber die Tran¬
spiration der Halophyten, af kand. 0. Rosenberg.

Profession i växt biologi i Upsala. Grosshandlare
Frans Kempe i Stockholm har d 6 nov. 1897 skänkt Upsala
Universitet 150000 kr. för att möjliggöra upprättandet vid
detsamma af en e. o. profession i växtbiologi med villkor
att till dess förste innehafvare utnämnes doc. lektorn vid
Ultima iandtbruksinstitut dr. A. N. Lundström.

Anslag*. Styrelsen för Lars Hiertas Minne har d. 28
nov. beviljat ett anslag af 7000 kr. för utförande af en liydro-
logisk undersökning af norra atlantens öfre rörliga vatten-
lager.

Hos Frans S van ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhällas:

Grâtt blompressningspapper format 350x415 mm. Pris pr ris 3, —
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10—

Herbariepapper N:o 8, h. vit färgton 240x400 ,, „ ,, „ 4 —

„ ?» 11, bla ,, 285x465 „ ,, „ „ 7^50

„ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ ,. „ 9,75

Obs De bada sistnärnnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehall.

Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga sällskapet i Up¬
sala, s. 25B.

Murbeck, S., Om vegetativ embryobildning hos flertalet Al-
chemillor och den förklaring öfver formbeständighetea
inom slägtet, som densamma innebär, s. 27B.

Tôle, R., Förteckning öfver parasitsvampar, iakttagne i trakten
kring Jönköping, s. 237.

Literaturöfversigt s. 252.

Smärre notiser s. 278.

Lund. Berlingska Boktryckeri- och Stilg-juteri-Aktiebolaget, 15/121897.