Columbia Mwïmxsxtx^ the ©iti* of Heur Uorlt library GIVEN BY Torre Digitized by the Internet Archive in 2016 with funding from BHL-SIL-FEDLINK https://archive.org/details/botaniskanotiser1898lund BOTANISKA NÖTI8ER FOR ÂR 1898 MED BITRÄDE AF II im S. ALMQUIST, ARNELL, BÉRGGREN, BRENNER, DYRING, J. ERIKSON, IIEEG. HOLMBOE, IYERUS, KINDBERG, J. G. LAURELL, LINDEBERG, MALME, MURBECK, SIMMONS, STARBÄCK, SVANLUND, C. G. WESTERLUND m. fl. SAMT DE BOTANISKA FÖRENINGARNE I LUND ocn UPSALA UTGIFNE AF C. F. O. NORDSTEDT Med 7 figurer i texten och 2 taflor. LUND, PA UTGIFYARENS FÖRLAG, 1898. où>? S4 LUND 1898, BERUNGSKA HOKTIi YCKERI- OCH STI LGJUTERI-A K TIEBO LÄGET. JUN 25 1900'TV'tvA INNEHÂLL. Original-afhandlingar och original-referat. (Se vidare under lärda sällskap!) Sid. Arnell, H. W., Moss-studier. 13 — 19 49. Berggren, S., Det uppsvällda internodiet hos Molinia B oerulea - . .147. — , Om Hhynchospora alba och nâgra andra svenska Cyperaceers morfologi . . . 129. Brenner, M., Euphrasia hebecalyx Brenn., förut E. mi- crantha Brenn. 181. Dyring, J., Bidrag til kundskabcn om Euphrasiernes ud- bredelse i Norge 179. Gustafsson, J. P., Skandinaviska Eitphrasiaiormer. . . 274. Heeg. M., Mittheilungen über einige Arten der Gatt- ung Biccia ... 15, 107. Holmberg, 0. R. , Ett par E u plirasiaîormer .... 65. — , Spergula arvensis L. var. uligogonata. nova var. . 221. Holmboe, J., Nogle iakttagelser over fröspredning paa ferskvandsis 1 69. Kindberg, N. C., Om moss-slägtet Wcisia .... 197. Laurell, J. G., Anmärkningsvärdare fanerogamer och kärlkryptogamer inoin Sorunda pastoratsomräde af Södertörn uti Södermanland 81, 97. Lindeberg, C. J., Studier öfver skandinaviska fanerogamer 151. Malme, 0. A., Nachtrag zu meinem Aufsatze: Die Bur- mannien der ersten Regnellschen Expedition . . 185. Murbeck, S., Studier öfver kritiska kärlväxtformer. II. De nordeuropeiska formerna af slägtet Agrostis 1, (95). — , — III. De nordeuropeiska formerna af slägtet Ce- rast ium 241. Nilsson, N. H., Nâgra anmärkningsvärda mossor frän Skane 74. Nordstedt, 0., Nâgra ord om Nymphæaceernas utbred- ning i Skandinavien samt om preparering af Ngni- p7«Æa-blommor för herbariet 125. Simmons, H. G., Algologiska Notiser. 1 25. — , — II. Einige Algenfunde bei Dröbak 117. — , — III. Den litorala Vegetationen vid Skänes kuster . 189. 293471 U Simmons, H. G., Oru AlcJiemilla faeroensis (Lange) Bu- ser och dess arträtt 68. Starbäck, K., Xâgra märkliga skandinaviska ascomy- cet-fynd 201. Stexström, K. 0. E., En namnfrâga 38. Westerlund, C. G., Strödda bidrag till Sveriges flora . 77. Lärda sällskap. (Se äfven under rubriken Original-referat !). Biologisk Selskab i Christiania 94. Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga sällskapet i Up- sala 269. A. Cleye 273, 277. P. T. Cleve 269. Haglund 279. Hedlünd 276, 277. Wassbekg 178. Botaniska Sällskapet i Stockholm 76. 224, 283. Fysiografiska Sällskapet 47, 76, 123, 239, 284. Letterstedtska föreningen 166. Lunds botaniska förening 65, 161. Societas pro fauna et flora fennica 63, 165, 187, 283. Vetenskapsakademien 47, 76, 123, 188, 239, 284. Yetenskaps- och vitterhetssamhället 47. Yetenskapssocieteten 47, 284. Yidenskabsselskabet i Christiania 64, 199, 239, 283. Literaturöfversigt. Blytt, A., Xye bidrag til kuudskaben om karplanternes ut- bredelse i Xorge 93. Buchenau, F., Luzula campestris und verwandte Arten 196. Dahl, 0., Kystvegetationen i Romsdal. Kord- och Söndfjord 93. Exgler, A., Syllabus der Pflanzenfamilien 180. Gelebt, 0., Xotes on Arctic Plants 165. Grecesct, D., Conspectul Florei Romaniei 282. Hagen, L, Schedulæ bryologicæ 41. Kohl, F. G., Botanische Wandtafel 239. Kükenthal, G., Die Formenkreise der Car ex gracilis Curt. und Carex vulgaris Fries 124. Lagerheim, G., Sagina Xormaniana 187. Migula, W., Synopsis Characearum europæarum 80. Wettstein. R. v., Gruudzüge der geographisch-morphologischen Methode der Pflanzensystematik 80- Wiesner, J., Beiträge zur Kenntniss des photochemischen Klimas im arktischen Gebiete 198. Svensk botanisk literatur 1897 (af Th. Kroki 225. Ill Smärre notiser. Afsked 200. Agrikultur-ekonomisk Sektion i filosofiska fakul- teten vid Helsingfors universitet 224. Bibehällande af blommornas färg vid torkning 44. Donation till Linköpings läroverk 44 — Döde: C. J. Backman 116, A. Blytt 200, K. B. J. Fokssell 48, Chr. Kaurin 240, J. M. Lange 116. — Döde utländske botanister 45. Eriksson? a 240. — Ett par ord om de svenska Odontites- ar- terna. 219. Finnes Eianthus arcnarius i Bohuslän? 223. — Förvarings- vätskor 44. Gâfva 95. J. G. Agardhs byst 284. Letterstedtska resstipendiet 284. .Men/Äa- literatur 46. Nordiskt natnrforskaremöte i Helsingfors 284. — Norska po- larexpeditionen 1898 47. Om Agrostis scabra och pcrcnnans 281. Prix Desmazières 44. Rathkeske Legat 166. — Reseanslag 199. Sjelftuktande gran 188. Skandinaviska in.turforskaremôtet i Stockholm 183. — Sven- ska polarexpeditionen 1898 44, 167. Till Lena 95. Utnâmnde 44, 64, 166, 284. Äldre förekomst af Sr.irpus parvulns i Sverige 223. — Àldre namn för Agrostis bottnica 95. — Ändrad adress 200. Växter, som nâgot utförligare blifvit omnâmnda. Agrostis borealis 11, bor. X stolonif. 12, bottnica 13, 95, 281, canina 7, v. elatior o. montana 8, v. mutica 9, can. X stolonif 9, can. X vulg. 10, perennans 187, 281, scabra 281, stolonifera 3, v. gigantea o. maritima 4, stol. X vulg. 4, vulgaris 5, v. aristata 6, v. setulosa 7. Alchemilla faero- ënsis 68. Ascophanus crustaceus o. rosellus 216. Atriplex hastatum o. laciniatum 159, latifolium 160. Beloniella Galii veri v. pilosula 207. Bryum affine 54, v. cylindricum o. urnigerum 59, angermannicum 60, Arveni 61, autoicum 52, longisetum 49, rivulare c. varr. 53, versi- sporum 51. Carex gracilis A. eugracilis ô angustifolia, B. erecta ß brachystachya 124, lævirostris X vesicaria 93, vulgaris ô salinoides o. £ aquatiliforme 124. Cerastium : alla nordeu- IV ropeiska former 241 o. f., hvaribland nya: alpinum X Ed- mondstonii 249, alp. X vulgare 250, glutinosum X subte- trandrum 265, pumilum X vulgare 262, semidecandrum f. dolosum 267. semidec. X subtetrandrum 268, tetrandrum v. zetlandicum 257. Dasyscypha cerina 209. Didymosphæria Marchantiæ 218. Eriophorum vagiuatum 137. Erodium cicutarium v. psilorhynchum 79. Euphrasia brevipila v gracilior 67, bre- vip. X gracilis 65, curta X teuuis 275, hebecalyx 181. Geranium pusillum v. visciduliforme 79. Glyceria bal- tica 152, Dusenii 153, explanata 151. Gran 188. Hieracium melanolepis 33, Sclimidtii v. longipilum 77. Humaria delectans 211, granulata v. robusta 211. Karschia nigerrima 204. Lachnea albocincta 215, capituligera 214, gregaria f. lignicola 215. Luzula campestris v. frigida 196. Molinia coerulea 147. Mollisia Cotoneasteris 205. Mo- nostroma tenue 119. Odontites serotina o. verna 220. Ophionectria Briardi v. longipila 218. Patellaria atrata v. major 204. Phippsia concinna 155. Pliyllitis fascia 118. Plicariella Nylanderi 210. Poa Blyttii 154. Polygonum aviculare f. rigida 100. Pyrenopeziza di- stinguenda 206. Rhynchospora alba 129. Riccia bifurca 107, v. subiner- mis 111. Frostii 22, Lescuriana 111, sorocarpa 18, sub- inermis 15. Rutstroemia viarum 208. Sagina Linnæi X procumbens 187. Scirpus 138 o. f., parvulus 223. Spergula arvensis v. oligogonata 221. Thlaspi alpestre v. tunense 78. Thyidium Philiberti 75. IVeisia Perssoni 197. Exemplar af doc. Mcrbecks Cerasti it m - tipjiSats i Botaniska Notiser 1898 n:o 6 kunna , sä langt dit lilla förrädet racker, erhâllas mot 75 öre pr. ex. ( däri inberäknadt postförskottsaf gift), om reqvisition sändes direkt tili Utgifvaren af Botaniska Notiser. Lund. BOTANISKA FÖR AR 1898 ÜT6IFNE AP O. F. O. NORDSTEDT. Haftet 1. LUND 1898, BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTEKI-AKTI.EBO LÄGET. Studier öfver kritiska kärlväxtformer. II. De nordeuropeiska formerna af slägtet Agrostis. Af Sv. Murbeck. När jag somrnaren 1895 ville göra ett försök tili en mera nöjaktig utredning af de nordiska Acjro- .sfos-foröierna, framgick det snart att en sâdan ej skulle vara möjlig med använduing af en uteslutande mor- fologisk undersökningsmetod samt att orsaken dertill var den att hybridbildning spelade en ej oväsentlig rol inom slägtet. Den närmaste uppgiften blef derför att genom ® sorgfälliga undersökningar öfver formernas sexuella reproduktionsförmaga süka fixera och éliminera de hybrida produkterna, hvilka, innan de sâsom sädana igenkännts, här liksom annorstädes künde antagas vara en hufvudorsak tili svârigheterna vid systemati- seringen. Nämnda uppgift medförde ett visserligen drygt 1). men pa samma gang tacksamt arbete. Det visade sig nämligen att de typer om hvilkas rena härstamning man ej künde vara i tvifvel alltid utmärkte sig genom en normal sexuell reproduktionskraft, men att deremot sädana former hvilka man pä grund af deras förekomstsätt och morfologiska mellanställning vore frestad att tyda som hybrida bildningar äfven biologiskt kännetecknade sig sâsom sädana, i det att hos dem, lika konstant, saväl embryobildningen som Produktionen af befruktningsdugligt pollen visade sig antingen heit undertryckt eller i hög grad förringad. ') Förutom â lofvande material, gjordes, för att komma tili full visshet. polleimndersökning â c. 1G00 lierbarie-exetnplar. till- hörande Riksrnnseet samt Lunds och Upsala hotaniska muscer, hvilkas samlingar godhetsfullt ställts till mitt förfogande. Bot. Not. 1898. 1 2 Sedan de hybrida produkterna sâledes utan egent- lig svârighet lâtit sig utsöndra, och en del hittills opâaktade skiljaktigheter beträffande blommans bygg- nad befunnits lemria synnerligen värdefulla distinktiva karakterer, framträdde de olika t.yperna med en skärpa som ej lemnade nägot öfrigt att ünska. Jag tror mig ocksâ, särskildt med anledning häraf, kunna uttala den tillförsigten afct den kortfattade x) framställning som här följer utgör en i sina hufvuddrag definitiv utredning af de nordeuropeiska formerna utaf ifrâga- varande sldgte. Agrostis L. (p. p.) I. Ofre blomfjällets liingd omkring ' 2 — 3L af det nedres. A. Nedre och mellersta stjelkbladens snârp ut- draget, upptill afrundadt - - A. stolonifera 1. B. Nedre och mellersta stjelkbladens snârp myc- ket kort, tvârhugget - - - - A. vvlgaris 2. II. Ofre blomfjdllet felande eller dess längd bögst 'j- af det nedres. A. Stândarknapparnes längd miust 2j3 af det nedre blomfjällets ------- A. canina 3. B. Stândarknapparnes längd blott * 1 af det nedre blomfjällets. 1. Blad 5 — 9-nerviga; nedre blomfjdllet med kräftig ryggborst - - A. borealis 4. 2. Blad 9 — 25-nerviga; nedre blomfjdllet utan ryggborst - - - - - A. boftnica 5. *) Densamma utarbetades för att inga, i en tillämnad fortsätt- ning af Hartman's Skandin. flora ed. XII. I öfverenstämmelse dermed har vid den geografiska utbredningen samma betecknings- sätt följts som i baft. 1 utaf nâmnda arbete. — For en del kom- pletterande nppgifter beträffande vissa formers ntbredning star jag i tacksamhetsskuld lios adjunkten Th. Kbok. 3 Sect. I. Euagrostis Gren. & Godr., FJ. de Fr. III. p. 480 (1855): Paleœ duce , superior dimidiam partem inferioris cequans vcl superans. l. A. stolonifera L., Sp. pi. ed. I. p. 62 (1753); Fl. suec. ed. II. (1755). — A. alba Schrad., FI. germ. 1. p. 209 (1806); Hartm. Skand. fl. ed. X; fortasse etiam Linné. — Icon.: FI. Dan. tab. 1623; Ands., PI. Scand. II. Gram. f. 109. Ligula foliorum mediorum et inferiorum 1,8 — 5,0 mm. longa, apice rotundata; panicida sub anthesi late vcl auguste pyramidalis, post anthesin contracta; paie a superior inferiore quarta tantum vel tertia parte brevior. — - Löst tufvad, med bladskotten dels mer upprätta och med kortare stamled, dels utbildade som ofvan- eller underjordiska utlöpare med ofta stärkt förlängda ledstycken; sir an vauligen uppstigande, 15 — 70 cm. höga, släta och glatta, temligen stadiga; blad med 11 till mer än 30 nerver, sasorn utväxta platta, 2 — 9 mm. breda, i kanten oeb pâ ofvansidan, stundom äf- ven undertill, mer eller mindre sträfva, sällan liksom slidorna giatta, de üfre strâbladens snärp stundom ända tili 7 mm. langt; vippa 3 — 24 cm. lang, mer eller mindre tat, brunviolett eller gulaktig, dess grenar sträfva, merendels äfven nedanför midten greniga, de nedre 3 — 20 tillsamman; smägrenar ocli axskaft under blomningen bildande spetsiga vinklar med hvarandra ocli efterât tryckta mot de större gre- narne; smäax 2 — -3,5 mm. länga; slcärmfjäll smalt äggrundt lansettlika, spetsiga, det nedre obetydligt längre ocli med straf köl; nedre blomfjäll 1,6 — 2,2 mm. längt, i spetsen rundadt eller smätandadt, öfver heia ytan glatt eller med glesa mikroskopiska taggar och vanligen utan ryggborst; ständarJcnapparnes längd minst 2|3 af nedre blomfjällets; frulit aflängt spol- formig. — Perenn. — Jun. — Aug. I hög grad föränderlig tili storleken [högväxta exemplar med grofva strän och mycket rik vippa ut- 4 göra A. gigantea Gaud., Agr. helv. (1811)], mängden af utlöpare, bladens bredd o. s. v. Särskildt anmärk- ningsvärda äro dessutom : Vor. gigantea [Roth, Tent. fl. germ. I. p. 31 (1788), pro sp. ; non Gaud.]. — A. stolonifera var. aristata Heile., Fl. v. N.-Oest. p. 43 (1859): Nedre blomfjället i en större eller mindre mängd smaax med ryggb°rst, fästad vanligen ofvan fjällets midt samt da rak och temligen kort, stundom dock utgäende ne- danför midten och da knäböjd och vriden samt räc- kande langt utom skärmfjällen. Vanligen högväxt, stundom dock lägre. Var. maritima [Lam., Eue. méth. 1. p. ül (1783), pro sp.]. — - A. stolonifera ß L. Fl. snec ed. II. p. 22 (1755): Vippa smal och mycket tät med korta, merendels ända tili basen axbärande grenar, tili sist vanligen halmgul; nedre blomfjället stundom med glesa mikroskopiska taggar. Vanligen med kulliggande laga strân, länga utlöpare och mer eller mindre fasta, ej sällan bladaggiga blad. Utbredning. Fuktiga ängar, diken, stränder: Sk. — Upl. och Dir.; s Äng.; Jtl. ; Torn. Lpm. enl. C. P. Læstad. ; inre Sm. ; Gstr. — Vb.\ nedre Um. Lpm. (C. Melander) ; Pit. Lpm.; Hrj. Kolsätt(P); Ljungdalsbyn ; [0 Lui. Lpm.‘?J — N. spr.; j F. a.; Kern. Lpm. ; In. och 7Ü. Lpm. ; 7>. a. — Öp.; T. ; Ski. : I. v. gigantea: mell. Hall. Tvââker; Boh. Göteborg; Grebbestad i Tanum ; Strömstad ; 01. ön Norman; Ög. Norrköpingsskären ; Srm. Nyköping; Ang. Liden sn. — AT. 0. Fnm. Elvenæs i Sy d varanger; In. Lpm. Paavali. v. maritima : Boli. — Sh. — Vh. ; Öl. ; Gtl. (Pa fasti andets Östersjökust mindre utpreglad). — A. spr. ; it1, Abo Pargas; J), v J. A. stolonifera x vulgaris. — Nova hyhr. Ligiäa foliorum mediorum et inferiornm 7,2 — 3,5 mm. longa , apice late rotundata ; panicula sah anthesi ovoidco- O pyramidalis , post anthesin partim contracta; palea supe- rior inferiore climidia vel tertia parte brevior. — Löst tufvad med dels upprätta bladskott dels mer eller mindre lânga utlöpare ; strân upprätta eller uppsti- gande, 25 — 70 cm. höga; blad med 11 — 25 nerver, sasorn utväxta platta, 2 — 6 mm. breda, âtminstone i kanten ocli pâ ofvansidan sträfva; vippa 6 — 19 cm. lang, vanligen ftagot gles, dess grenar sträfva, vid eller nâgot nedom midten greniga, de nedre 3 — 14 tillhopa; smâgrenar ocli ax.skaft bildande spetsiga el- ler under blomningen stundom räta vinklar med livar- andra; srnaax 2 — 3,2 mm. lânga; skärmfjäll som hos stamarterna; nedre blomjjlill 1,8— 2,3 mm. längt, i spet- sen rundadt eller smâtandadt, öfver heia ytan glatt och utan ryggborst; ständarhnappar ständigt oöppnade, smalare än hos stamarterna, deras längd omkring -|3 af nedre blomfjällets. — Perenn. — - Jun.— Ang. Pollenkorn âtminstone till 90 % utan innehâll och förkrympta ; frukt alltid felslâende. Förekomst. Blandstamarterna : v Sk. Svalöf (Tuor- stenson); m Sm. Lemnkult; 5 Yg. Grimstorp i Sandhem; Srm. Ardala prestgârd; Stockh.; Norrb. Pajala ; Torn. Lpm. Ivaresirando. — JV. V. Fnm. Hasvig pâ Sörö ; O. Fnm. Tanens kyrka; Mortensnæs vid Varanger- fjorden; F. Kein. Lpm. Sodankylä. Anm.: Utan att ega kännedom om mina iakt- tagelser inotn ifrâgavarande slägte har G. Thorstenson, hvilken for öfrigt utfört omfattande och synnerligen förtjenstfulla, hittills tyvärr ej publicerade undersök- ningar inom fiera nordiska Graminé-slagten, samti- digt med mig (sommaren 1895) urskilt ofvanstaende hybrid. 2. A. vulgaris With., Arr. brit. pi. ed .III p. 132 (1796). — A. rubra ß mutica Wahlenb., Fl. ups. p. 26 (1820); Fl. suec. ed. I. p. 40 (1824). - — Icon.: Svensk bot. tab. 581; Auds., 1. c. f. 110. — Exs. : Fries Hb. norm. f. XI n. 85. 6 Litjula foliorum medio rum ct inferiorum 0, 5 — 1,3 mm. longa , truncata; panicula sub anthesi ovoidca v el ellipsoidea, post antesin non contracta ; palca superior inferiore dimidia parte brevior. — Löst tufvad mecl oftast 2 slag af bladskott, nämligen dels frân basen upprätta med nästan outvecklade stamled, dels horizon- talt utlöpande med mer eller mindre förlängda led- st3Tcken (saknas stundom pâ lokaler med fast och torrt underlag); strân frân oftast uppstigande bas upprätta, 20 — 65 cm. köga, släta oeb glatta, spens- liga; blad 11 — 21-nerviga, sasorn utväxta nästan alltid platta (pa torra, öppna lokaler nägon gang med inrullade kanter), 1,5 — 5 mm. breda, i kan- ten och pa ofvansidan, ofta äfven underfill, sträfva, deras slidor glatta; vippa 4- — 16 cm. läng, mer eller mindre gles, brunviolett, sällan blekgrön, dess grenar med glesa smataggar eller nästan glatta, merendels först vid midten greniga, de nedre 3 — 12 tillsamman; de fiesta smâgrenar och axskaft under blomningen stâende ut ifrän hvarandra under trubbiga vinklar; smäax 1,8 — 3 mm. langa; sJcärmfjäll smalt äggrundt lansettlika, spetsiga, det nedre obetydligt längre och med upptill nagot sträf köl ; nedre blomfjäll 1,5 — 2,2 mm. langt, i spetsen rundadt eller smatandadt, öfver heia ytan glatt (utan smataggar) och vanligen utan ryggborst; ständarlcnapparnes längd minst 2|3 af nedre blomfjällets; fr uld aflang, nagot plattad. — Perenn. — Jun. — Aug. Pa nagra Ställen i Danmark anträffad med ax- groende vippa ( A . silvatica Poll., Hist. pi. Palat., fide Meet. & Koch, Deutschi. Fl.). Var. aristata Schead., Fl. germ. I. p. 206 (1 806): Nedre blomfjället i en större eller mindre mängd smäax (särdeles vippgrenarnes terminalax) med en kräftig och knäböjd eller svag och nästan rak, vanligen närmare fjällets bas fästad ryggborst. 7 Var. setulosa. — Nova var. - — Palca inferior per totam superficiem pilis sctaccis crectis adpressis sparse vestita. Utbreclning. Torra eller fuktiga gräsmarker o. s. v.: Sk. — Vb. och Lpl.; Gtl. — N. a. ; F. a.; Kem. Lpm.; [0 In. Lpm.?]; B. Lpm.] D a. — Öp. ; T.; Ski. ; I. v. ar ist at a : Sk. Kungstnarken nära Lund; Upl. Johannisberg i Gottröra; Gstr. Ockelbo; Hels. Ar- bra ; Ang. Langsele; Gudmundra; Jtl. Storlien; Norrb. Björkfors ; Kengis. v. setulosa: Boh. Svanesund pä Orust. — I). J. Bidding. Anm. Liksom A. canina och A. stolonifera an- gripes denna art ej sällan af en parasitsvamp, TJstilago sphcerococca (Wallr.), och blir da dvergartad med frukt- ämnena uppsvällda och fyllda med en svartbrun, pulver- formig massa af svampsporer. Sadana individ utgöra A. pumilaV., Mant. 1 (1767). Icon.: Fl. Dan. tab. 1802. Sect. II. Trichodium L. G. Rrcm ap. Mieux., Fl. bor.-^m. I. p. 41 tab. 8 (1808): Palca un ica, superior nempe deficicns vel inferiore multoties brevior. 3. A- canina L.. Sp. pi. ed. I. p. 62 (1753). — A. hyperborca L„ L. Læstad., in Botan. Notis. 1856 p. 82 (Vidi specim. autlient.). — - Icon.: Fl. Dan. tab. 1443. — Exs.: Fries Hb. norm. f. IX n. 87, f. XVI n. 80. Palca inferior per totam superficiem aculeolis mi- nutissimis dense obsita, versus basin arista valida vel debiliore plerumque instructa; palea superior deficicns vel inferiore 5 — 8-plo brevior; antherce oblonyo-lineares , longitudine (7,15 — 1,85 mm.) 2J3 palece inferioris agitan- tes. — Lösare eller tätare tufvad med oftast 2 slag af bladskott, nämligen dels korta, fran basen upprätta eller uppätböjda med outvecklade stamled, dels hori- zontalt utlöpande med mer eller mindre förlängda led- 8 stycken (saknas stundom pâ torra lokaler); sir an upp- rätta eller vid basen bâgformigt uppatböjda, 15 — 60 cm. höga, släta ocb glatta, spensliga, men nagot styfya, vanligen med 2 — 3 knän; blad med 9 — 15 tättliggande nerver, sasom utväxta antingen platta eller bladskottens, sällan äfven stranas, bopvikta och borstlika, i kanten och pâ ofvansidan straf va, under- till liksom slidorna glatta eller äfven der nagot strälva, bladskottens blad 0,7— 1,7, stranas intill 2,2 mm. breda och med langt utdraget, upptill afsmalnande snärp ; vippa 3-15 cm. lang, vanligen rikaxig, under blom- ningen oftast utbredd och äggforrnig, senare mer el- ler mindre hopdragen och lansettlik, mork violett eller stundom blekgul, dess grenar sträfva af vanligen tätt- ställda fina taggar, de nedre 3 — 8 eller flere tillhopa; smäax vanligen 2 — 3,5 mm langa; slcärmfjäll äggrundt lansettlika, spetsiga, det nedre nagot längre och med nästan fran basen straf köl ; nedre blomfjäll 1,4 — 2,2 (2,5) mm. längt, i spetsen tvärhugget eller smatan- dadt, dess borst vanligen af fjällets dubbla iängd samt slutligen knäböjd och vriden ; stän darknappßr vanligen brunvioletta ; fruld plattadt spolfonnig. — Perenn. — Jun. — Aug. Yid Arsta nära Stockholm anträffad med axgro- ende vippa. — Ofriga, mer anmärkningsvärda varia- tioner : Var. montana Haetm., Skand. fl. ed. II. p. 19 (1832) (Vidi specim. anthent.): Vippan mycket tat, äfven under blomningen lansettlik eller jemnbredt lansettlik, med korta, vanligen ända tili basen axbä- rande grenar; stran oftast korta och styfva. Var. elatior Hartm., Skand. fl. ed. V. p. 303 (1849) [A. borealis Subsp. elatior Hartm., Exc.-d. ed. I. p. 13 (1846)] (Vidi specim. anthent.): Smaaxens längd 3,5 — 4 mm., nedre blomfjällets 2,2 — 2,5 mm., standarknapparnes 1,5 — 1,85 mm.; stran vanligen höga, stundom dock lägre, med rik eller temligen fattig 9 vippa. — Hit liör euligfc sedda original exemplar A. borealis f. elongata Norman, FI. arct. Norveg. p. 55 (1893). Var. mutica Gaud., Fl. lielv. I. p. 182 (1828). — Exs.: Fries Hb. norm. f. XVI n. 79: Nedre blom- fjallet i alla smâax utan, eller i nâgra med en belt kort, nedom fjällets midt fastad ryggborst. Utbredning. Berg, fukfciga ängar o. s. v. : Sk. — Um. Lpm. och s Vb. Skellef'teâ (C. Melander); n Bl.; inre Sm. ; Dis. ; Vrm.; Bis.; Mpd. (H. W. & K. Arnell, Enander m. fl.) ; Ilrj.; s Ang. Langsele; Torn. Lpm. Karesuando ; [0 n Ang. (Akerblom); Pit. & Lui. Lpm.]. Utbredningf-n i norra Sverige ej tillräckl. känd. — N. Sunnanfj.; Nordanfj. till Tromsö amt: Renoe : Y. Fnm. Havösund, enl. M. Blytt; Mageroo (Lund, enl. Tu. M. Fries); Ö. Fnm. Maskjok vid Ta- naelv; Jp. a.; ^n. Lpm. Kaamas ; Muddosjarvi; [0 Kem. & R. Lpm.]; JJ, J. ; n Sj.: eljes spr. — Op.; T.; Ski. ,1. (?). v. montana: PI all. Yarberg; Boh. Lysekil; Ti- stelholm ; Bl. Salto; 01. Borgholm; Stm. Drottning- holm etc.; Lui. Lpm. Qvikkjokk; Torn. Lpm. Ka- resuando. v. elatior : Ner. ’’Kiirr” i Yiby sn.; Torn. Lpm. Karesuando. — jy. Busker, amt Norefjeld; 0. Fnm. Seglnæs och Ovre Fingervandet vid P’anaelv; Jp. Enont. Lpm. Ofvanför Gunnarin Korva. v. mutica: Sm. Barkeryd ; Boh. Klöfverön; Ly- sekil; Gtl. Gervalls i Hejde; Srm. Yallby sn. ; Tul- linge i Botkyrka ; Dpi. ; Mpd. Torp ; Torn. Lpm. Karesuando. — jyo Kristiansand; Dovrefjeld; Nordl. Tverfjeld i Lerskardalen. — Jp, Enont. Lpm. Midt emot Karesuando kyrka. A. canina x stolonifera. — Nova hybr. Ligula 1,7—5 mm. longa , api ce rotundata; palca inferior aculcolis minutissimis sparse obsita vel subi æ vis , in aliis floribus exaristata , in aliis arista instructa ; pa- 10 lea superior inferiore cire, duplo brevior; anther«' linea- res, longitudinc (1,2 — 2,5 min.) cire. 7 3 palcce inferioris (Cquantes. — Nägot tufvad med dels upprätta blad- skott dels mer eller mindre langa utlöpare; stran upprätta eller uppstigande, 25 — 00 cm. höga, vanli- gen med 2 — 3 knän; blad med 0 — 25 nerver, säsotn utväxta platta, 1,5 — -4 mm. breda, ätminstone i kan- ten och pä ofvansidan sträfva; sträbladens snärp 1,7 — 5 mm. langt, afrundadt; vippa 6 — 15 cm. lang, under blomningen äggrundt kägellik, efter blomningen sina- lare, dess grenar sträfva, de nedre 3—15 tillhopa; smäax 2 — 3,5 mm. langa; shärmfjäll smalt äggrundt lansettlika, spetsiga, det nedre nägot längre; nedre blomfjäll 1,7 — 2,2 mm. laugt, i spet-en bredt rundadt eller smätandadt, ätminstone i vippgrenarnes termi- nalax nästan regelbundet med ryggborst, fästad ne- dom eller nägot ofvanför blomfjällets midt samt än rak och ej näende öf\%r skärmfjällens spetsar, än nä- got knäböjd och vriden samt temligen längt utskju- tande ; standarlcnappar ständigt oöppnade, vanligen mörkvioletta. — Perenn. — Jun. — Aug. Pollenkorn ätminstone tili 90 °j utan innehäll och förkrympta; frukt alltid felsläende. Förekomst. Tillsamman med stamarterna: Upl. Ultuna (enl. ex. ä Upsala bot. mus., leg. O. R. Fries 1855 nom. ”A. stolonifera L.”); Torn. Lpm. Kare- suando (enl. talrika af L. L. L.ustad. ären 1831 — 43 samlade ex., under mycket olika narnn). — N. Man- dai, i furulunden (Mure. 1884); F. Enont. Lpm. Ofvanför Gunnarin Korva (enl. ex. ä Upsala bot. mus., leg. L. L. Læstad. 1844 nom. ”A. hyperborea.”). A. canina X vulgaris. — ? A. canino-vid- garis E. Mercier in Reuter Cat. d. pl. vase, de Ge- nève. ed. II. p. 300 (1861)- Ligiüa 1 — 2 mm. longa , apicc late rotundafa; pa- lea inferior aculeolis minutissimis sparse obsita vel sub- 11 leevis , in aliis floribus cxaristata , in aliis infra medium arista brevi vel lorigiore instructa; palca superior tertiam vcl ut maxime dimidiam partem inférions œquans; an- ther ce lineares , 11 2 — t. 5 mm. longce, palea inferiore cire, tertia parte breviores. — Frânsedt det kortare blad- snärpet, de nâgot smalare bladen ocli det kortare üfre blomfjället nästan fullkomligt öfverensstämmande med A. canina X stolonifera; stâ n darhnappar äfven här ständigt oöppnade. — Perenn. — Jun., Juli. Pollenkorn ätminstone tili 80 "L utan innehall och förkrympta; frukt alltid felsläende. Förekomst. Bland staraarterna : Sk. Kungsmar- ken nära Lund (Muejb.); Upl. Upsala; ?Hrj. Kolsätter i Elfros (Riksmus. herb. ; bestämningen af exemplaret fran denna lokal ej füllt säker; detsarnma kan till- höra A. can. X stol.). Jag har stannat i tvifvelsmal, huruvida den af Mercier 1. c. beskrilna Agrostis-formen verkligen till- hör ofvanstäende hybrid. Uppgifterna ’’épillets nauti- ques” och ’’une seule glumeile” häntyda afgjordt pa en borstlös A. canina (var. mutica Gaud.), och den omständigheten att blommorna angifvas som ’’stériles” synes mig ingalunda afgörande, eftersom denna be- teckning säkerligen blott afser fruktsättningen och ej tillika pollenproduktionen. Endast ifall man far an- taga att det öfre blomfjället, hvilket hos A. canina X vulgaris sällan är mer an 1 sä langt som det nedre, pa grund af denna sin litenhet undgätt uppmärksam- heten, kan den af Mercier uttalade uppfattningen an- ses i högre grad plausibel. 4. A. borealis Hartm., Skand. fl. ed. III. p. 17 (1838). — A. rubra (a) & A. alpina (non Scor.) AVahlenb., Fl. lapp. (1812) (Vidi specim. auth.) — A. rupestris Hartm., Skand. fl. ed. II. (1832), non All. (1785). — 8. alpestris L. L. Læstad., in Botan. notis. 1856 p. 81 (Vidi specim. auth.). — Icon.: 12 Svensk. bot. tab. GG8; FI. Dan. tab. 2581. — Exs. : lib. norm. fasc. III. n. 87 ; fase. XI n. 8G, 87. Palea inferior per totarn su perficicm aculeolis mi- nutissimis sat sparse obsita, paullum infra medium ari- sta torta valida denique gcnicxdata ct quam palea subduplo long lore semper instructor, palea superior dcficiens vel in- feriore 5 — 8-plo brevior; anther a, late eUipticee longitudine (0,65 — 0,95 mm.) cire. 1 3 palcee inferioris cequantes. — Myc- ket tätt tufvad med korta, frän basen upprätta eller uppât- böjda bladskott med outvecklade stamled dnga utlöpare); 6 trän upprätta, 8 — 35 cm. böga, släta och glatta, temligen styfva, vanligen med ett enda knä ; blad 5 — 9-nerviga, sasom utväxta alla platta, mjnka, nägot mörkgröna, i kanten ocli pa ofvansidan nägot sträfva, undertill jemte slidorna glatta; bladskottens blad 1 — 2 mm., stralbladen 1,5 — 3 mm. breda och med utdraget snärp; vippa 3 — 7 (sällan intill 1(f) cm. lang, upprät, äfven efter blomningen vanligen utbredd, temligen gles och fäaxig, äggformigt pyramidlik, alltid mer eller mindre mörkviolett, dess grenar glatta eller glest beströdda med fina taggar, de nedre 2 —5 (sällan flere) tillliopa; smdax 2,2 — 3,8 mm. länga ; slärmfjäll smalt äggrundt lansettlika, nägot langspetsade, det nedre nägot längre och med nedtill glatt köl ; nedre blomfjäll 1,8 — 2,5 mm. langt, i spetsen tvärlmgget eller smatandadt; stândarhiappar gulhvita; fruit plat- tadt spolformig. — Perenn. — Jul.,Aug. Utbredning. Fjelltrakter : Lpl. — uv Hrj.\ n Yb. Pajala (L. L. Læstad.); s Ang. Täsjö sn. ; Y’t- tersjö i Björna (Äkerblom) ; nv Hsl. Los sn. (enl. ex. ä Riksmus., leg. R. Hartm. 1850). — N. Ö. Fnm. — n Kristiansand st. Sætersdal. I Fnm. oc-h Nordl. äfven i lägre trakt. ; F, F. Lpm.; Ix. Lpm. — I. 4. A. borealis x stolonifera. — Nova hgbr. Palea inferior leevis, raro aculeolis minutissimis sparse obsita , in aliis floribus exaristata , in aliis arista instructa ; palea superior inferiore cire, duplo brevior ; 13 antlieræ obbngo-lineares, longitudinc fl — 4,3 mm. dirni- diam partem palece mferioris parum superantes. — Myc- kefc lik A. canina X stolonifera ocli afvikande frân densamma, utom genom de i fôrkâllande till nedre blomfjället kortare samt för öfrigt vanligen gulaktiga stândarknapparne, hufvudsakligen genom lägre (15— 40 cm. köga) stràn , 7- — 15 nerviga blad samt en mindre (4 — 10 cm. lang) ock mer axfattig vippa med blott 3 — 8 grenar tillhopa frân de nedre grenfastena. — Perenn. — Juk, Aug. Pollenkorn äfven här âtminstone till 90 °J0 utan innehâll och fôrkrymta; frukt alltid felslâende. Förekomst. Bland stamarterna: Norrb. Pajala (enl. ex. â Upsala bot. mus., leg. L. L. Læstad. 1858 nom. ”A. rubra major.”); Torn. Lpm. Karesuando (enl. ex. â Upsala bot. mus., leg. L. L. Læstad. 1830, 1846 nom. divers.). 5. A. bottnica — Nova spec. Païen inferior per totam superficiem Icevissima , arista numquam instrùcta; palca superior deficiens vcl inferiore 5 — 8-plo brevior ; antherœ late ellipticœ , longitudinc (0,45 — 0,6 mm.') vix 1j3 palece inferior'/ s œquantes. Tätt tufvad med korta, frân basen upprätta bladskott med outvecklade stamled (inga utlöpare); stràn upp- rätta, 25 — 45 cm. köga, släta ocli glatta, spensliga ock temligen mjuka, med 1 — 2 af de lânga slidorna oftast dolda knän; blad med 9—15 eller de ôfre med mer an 20 frân kvarandra temligen aflägsnade ner- ver, sâsom utvâxta alla platta, tunna, mjuka ock ljus- gröna, i kanten ock pâ bâda sidor mycket strafva, deras slidor glatta; bladskottens blad 1 — 2 mm., strâ- nas deremot 2,5- — 6,5 mm. breda ock med längt ut- draget snârp; vippa 8 — 22 cm. lang, slak ock ofta nâgot lutande, mycket rikaxig, men temligen gles, under ock efter blomningen äggformigt pyramidlik, mer eller mindre violettfärgad, dess grenar strafva ock % 14 hârfina, de nedre 3 — 10 tillsamman, vanligen lânga (ända till 13 cm.) och först vid eller ofvan midten greniga; smàax 1,8 — 2,7 mm. lânga ; slcärmfjäll smalt äggrundt lansettlika, spetsiga, det nedre nàgot längre och med âtminstone upptill straf köl ; nedre blomfjäll 1,4— 1,8 mm. längt, i spetsen afrundadt och helbräddadt; frukt plattadt spolformig. — Perenn. — Jul., Aug. Ej närmare beslägtad med nâgon europeisk art, men snarlik den nordamerikanska A. scàbra Willd., frân livilken den dock skiljer sig genom bredare blad, kortare ocb mindre sträfya skärmfjäll. fullkomligt slata nedre blomfjäll o. s. y. Utbredning. s Âng. Lângsele gâstgifvaregârd vid Bjürnmyran, enl. fiera synnerligen instruktiva, â Riksmuseet samt Upsala bot. museum förvarade, af R. Fristedt âr 1857 insamlade exemplar (med olika beteckuing); ö Mpd. ”â en mot norr brant sandstrand af Indalselfven nära Svedjebommen (midt for Yifsta)”, enligt under tryckningen ingânget skriftligt medde- lande af prof. E. Almquist, hvilkens exemplar (samlade d. 22 juli 1896) af rektor S. Almquist blifvit jemfürda med de â Riksmuseet förvarade Fristedtska exempla- ren ocb dervid befunnits tillbüra samma art som dessa. — Förekommer utan tvifvel pâ âtskilliga stal- len i Norrland. 0 15 Mittheilungen über einige Arten der Gattung Riccia. Von M. Heeg. I. 1. Iiiccia subinermis , Lindberg, wurde vom Autor als neue Art, in den Meddel. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn, am 2 april 1881 mit wenigen Worten skizzirt: ’’den udmärkte sig bland sina närmaste sam- slägtningar (Riccia ciliata) genorn rent grön färg samt ofvan konvex bäl, livilken endast mot spetsen var farad och försedd med fa och mycket korta, stun- dom inga borst”. — Bald darauf findet sich in der Revue bryologique, 1882. pag. 82. eine wörtliche Übersetzung der Lindbei’g’schen Diagnose in engli- scher Sprache, veröffentlicht von Lector H. W. Ar- nell. Eine genauere Beschreibung habe ich selbst in den Verhandl. der Zool. bot. Gesellschaft in Wien, 1893. pag. 137 auf Basis von in Niederoesterreich gemachten Funden dieser Art, zu geben versucht. Riccia subinermis Lindb. ist vielleicht nur als eine üppig entwickelte, mehr oder minder bewehrte Form von Iiiccia glanca L. wie sie von Bischoff und Lindenberg, vor nun mehr als 60 Jahren, enger um- grenzt wurde, zu betrachten. Sie bildet selten voll- kommene Rosetten, welche 10 — 20 mm. in Durch- messer erreichen, sondern meist nur Theilstücke von sol- chen, mit regelmässiger einfacher oder doppelter Ga- belung ; diese wachsen entweder ordnungslos zerstreut, oder sind zu kleineren oder grösseren Gruppen und Raschen vereinigt. Die Farbe des Laubes ist im frischen Zustande ein sattes Grün, am Saume hie und da röthlich — violett und bleicht beim Trocknen mehr oder minder aus. Die einzelnen, linearen oder keilförmigen, an den meist stumpfen Enden etwas rinnigen Laubabschnitte Bot. Not. 18Ö8. 16 werden 4 — 10 mm. lang und 1 — 2 mm. breit; die convexe Oberfläche derselben, welche von Lind- berg hervorgehoben wird, ist, da sie auch bei anderen selbst tief gefurchten Riccien Vorkommen kann, als Artmerkmal von ziemlich untergeordneter Bedeutung. Die äussere Form des Thallus, seine räum- liche Ausdehnung nach der Breite und Dicke ist bei den Riccien im allgemeinen, abgesehen von Stör ungen während der Wachsthumsperiode, durch die Anzahl und Vertheilung der im Laube angelegten und be- fruchteten Archegouien bedingt, sowie von dem Grade der Entwicklung, in welchem sich diese im Momente der Aufsammlutig gerade befinden. Bei typischer Riccia subinermis Lexdb. sind die fertilen Fruchtanlagen immer zahlrefck vorhanden und die Archegonienhälse, welche sich nach der Be- fruchtung der Keimzelle, soweit als sie dem Thallus eingesenkt sind, zu röthen beginnen — der über die Epidermis hervorragende Theil bleibt farblos —, he- ben sich als dunkle Striche von dem chlorophyll - führenden Gewebe deutlich ab. Mit der fortschrei- tenden Entwicklung der Sporen wird die Oberfläche des Laubes mehr und mehr emporgehoben, dasselbe erscheint schliesslich convex und die Rinne ist auf ein Minimum reducirt; auch im trockenen Zustande zeigt der Thallus eine ebene oder leicht gewölbte Oberfläche. Der einhäusige Bliithenstand lässt sich zumeist ohne viele Mühe nachweisen und die langen und far- blosen Ausführungsgänge der, zwischen den Arche- gonien eingebetteten Antheridien, sind bis an die Spitzen der Laubstücke zu verfolgen. Die Ventral- schuppen sind farblos und wenig auffällig. Violette Flecken der Epidermis oberhalb der Früchte, dürften wohl nur auf eine Tinktion des Gewebes, durch die intensive Farbe der Archegonienhälse zurück zu führen sein, wenigstens kommen sie auch bei anderen 17 Arten hie und da vor, wie z. B. bei Riccia Lescu- riana Aust, nach Underwood, bei Riccia glaucescens Carr. und Riccia glauca L. Form und Beschaffenheit der kurzen und meist spärlichen Cilien sind vielfachen Veränderungen unterworfen; gewöhnlich sind sie längs der tieferen Einschnitte des Laubes, oder auch an den Enden der Lappen selbst inserirt, stets nach vorne gerichtet, hohl, scharf zugespitzt, nur selten stumpf, dünnwandig oder einseitig oder auch ringsum verdickt, meist glatt, zuweilen aussen rauh, oder im Inneren mit grossen Warzen besetzt; der letztere Fall tritt nur sporadisch und bei starker Wandverdickung auf. Unter günstigen Umständen kann eine ganze Reihe von Modificationen an einem einzigen Thallus ange- troffen werden. Wie Lindberg bemerkt, sollen die charakteristischen Trichome zuweilen fehlen, es gelingt jedoch bei aufmerksamer Durchmusterung der Laub- ränder meist immer, vereinzelte Cilien aufzufinden. Die braunen Sporen erreichen 75 — 90 /u im gröss- ten Durchmesser und besitzen an der Aussenseite ein vollkommen ausgebildetes grossmaschiges Netz, indess die drei inneren Seiten nur gestrichelt erscheinen; der Saum ist kaum heller gefärbt, schmal und am Rande crenulirt. Während das Netz des Epispori- ums und auch die Grösse der Sporen nur geringen Schwankungen unterworfen sind, zeigt die Farbe der Letzteren nicht immer die gleiche Intensität, wodurch ein, bei anderen Arten häufig vollkommen stabiles Merkmal für Riccia subinermis Linde, so ziemlich ent- werthet wird. Riccia ciliata Hoffm., welche Lindberg, als seiner neuen Art nahestehend bezeichnet, ist so- wohl durch den Bau des Thallus, als auch durch die Structur und Farbe der Sporen genügend differen- zirt; es entspricht beispielsweise der Umriss des Quer- schnittes durch das Laub von Riccia subinermis Ltndb. den hg. 4 und 1 9 auf Tab. XIX. in Lindenberg’s Mo- nographie der Riccien, während derjenige von Riccia 2 Bot. Not. 1808. 18 ciliata Hoffm. den fig. 6 auf Tab. XXVII. dersel- ben Werkes gleicht. — Riccia subinermis Lindb. habe icli von folgenden Standorten gesehen : Finnland: Nyland, Lojo, Kiviniemi; — H. Lindberg 1883. Schweden: Dalarne. Säter Dalbysjün; C. Inde- betou. 1876. Skane, Hessleholm ; — John Persson, 1882. Gunnarp i Glimakra socken; — John Pers- son, 1889. Blekinge, Nettraby, Bjärby; — H. W. Arnell, 1888. Deutschland: Göttingen; — Jahns. Niederoesterreicli: Rotenhof, Hartenstein. Weis- senkirchen; — I. Baumgartner, 1892. * Salzburg: Rothschopfieiten bei Mur im Lungau. c:a 1200 m; — I. Breidler, 1878. Frankreich: Angers; — F. Cu. Hy, 1894. Ital ien: Hetruria, Betignano; — C. Rossetti, 1890. Madeira: Curallinho; — R. Fritze, 1879. 2. Riccia sorocarpa , wurde von Bischoff im Jahre 1835, in seinen ’’Bemerkungen über die Leber- moose” pag. 1053 von Riccia glauca L. unterschieden und wird seither in fast allen Lokalfloren aufgeführt. Sie ist also eine weit verbreitete und die vielleicht formenreichste Art der ganzen Gattung. Es liegt auch die Versuchung nahe, eine Reihe von Formen oder Varietäten abzutrennen, bei der Untersuchung von genügendem Materiale, zeigt es sich jedoch bald, dass die Verschiedenheit der einzelnen Exemplare unter- einander, theils nur auf dem äusseren Habitus und der räumlichen Ausdehnung der Laubes beruht, theils durch die Art und AVeise, wie sie sich beim Trock- nen verhalten, hervorgebracht wird, dass aber die anato- mischen Merkmale überall unverändert dieselben sind. Die durchschnittliche Grösse des Thallus beträgt bei ganzen Rosetten 8 — 10 mm. im Durchmesser, mit 19 Abschnitten von3 — 4mm. Länge und 0,5 — 1mm. Breite; im allgemeinen ist die Rosettenbildung eine seltene Erscheinung und verdankt ihr Entstehen wahrschein- lich der Entwicklung aus der Spore, während die meist wirr durcheinander wachsenden, zu mehr oder minder dichten Häufchen gruppirteu Laubstücke, durch Innovation gebildet werden. Die linearen Laubabschnitte sind meist nur ein- mal gabelig getheilt, an der Spitze abgerundet, oben sattgrün, an den Seitenwänden zuweilen purpurn ge- fleckt, unten gewöhnlich heller gefärbt und die meist farblosen, hyalinen Ränder krümmen sich beim Trock- nen — jedoch nicht ausnahmslos — nach einwärts, wobei die Pflanzen eine mehr oder weniger grau- grüne Färbung annehmen. Die Oberseite der Thal- luslappen ist von einer tiefen, scharf eingeschnittenen Längsfurche durchzogen, welche an den Enden der Lappen am prägnantesten zum Ausdrucke gelangt, bei Fruchttragenden Individuen aber, aus der bei Riccia subinermis Lindb. angegebenen Ursache, nach und nach undeutlich wird. Zwei oder drei Zellreihen an der Lauboberfläche grenzen sich in Folge einer Verdickung der Zellwände, stets mit grosser Schärfe von dem darunter liegenden Gewebe ab. Diese Verdickung geht zum Theile so- wohl auf die Seitenränder des Laubes, als auch auf die meist bleichen Ventralschuppen über, tritt in der zweiten Zellreihe am deutlichsten hervor und findet da häufig blos in verticaler Richtung statt; sie ist in der obersten Reihe immer nur eine partielle : die ver- wachsenen Nachbarwände der aufsteigenden basalen Zellparthieen verdünnen sich nach aufwärts, erschei- nen im Querschnitte spitz und bilden so gewissermas- sen die Stützen, für die sich darüberwölbende nPapillen. Schon Bischoff hatte die auffällige Beschaffenheit der Epidermis gesehen und bildete sie 1. c. auf Tafel 71. I. fig. 5 und 6, obgleich nur andeutungsweise 20 ab und es unterliegt keinem Zweifel, dass auch Lin- denberg bei der Beschreibung und Abbildung der Fig. 3 auf Tafel XIX der Monographie, Riccia sorocarpa Bisch, vor Augen hatte. Die früher erwähnte Furchung des Laubes ist auf ähnliche Weise noch bei Riccia nigrella DC. vor- handen und ebenso bei der, der Bischöflichen Art ungemein nahe stehenden Riccia papillosa Moris., welche ausserdem auch noch ganz denselben Bau der Epidermiszellen, wie Riccia sorocarpa Bisch, besitzt. Die Früchte stehen entweder blos am Grunde des Laubes gehäuft, oder durchziehen dicht gedrängt die einzelnen Lappen fast bis an die Spitzen dersel- ben ; die von Bischoff besonders hervorgehobene Ber- stung der Lauboberfläche bei der Fruchtreife, bezeich- net das Endstadium einer Entwücklungsperiode und wrird nur selten gerade in diesem Zustande autge- sammelt. Eine grosse Übereinstimmung lässt sich in Bezug auf Färbung und Grösse bei den Sporen aus Pflanzen von verschiedenen Standorten constatiren ; ihr Durch- messer beträgt 75 — 90 //, sie sind aussen durch niedrige, kaum 4. fl hohe Leistchen deutlich netzig gefeldert, an den Innenseiten meist nur punctirt oder fast glatt, am Randsaume etwas lichter und von der Seite gesehen dicht und kurz stachelig; im Was- ser und bei geringer Vergrösserung untersucht schei- nen sie fast schwarz und undurchsichtig zu sein, in Glycerin aufbewahrt und unter höheren Aperturen betrachtet, zeigen sie eine satte rothbraune Färbung; die Maschen des Netzes variiren in ihrer Weite nur in geringem Maasse. Riccia sorocarpa Bisch, ist ein- häusig und die Ausführungsgänge der Antheridien sind kurz und nicht gefärbt; bei den kleinsten For- men, welche unter den angegebenen Durchschnitts- maassen Zurückbleiben, ist es zumeist eine vergebliche Mühe, die d Blüthe aufzufinden. 21 Die grössten Formen welche ich gesehen habe, wurden von H. W. Aenell im Jahre 1876 aus Si- birien gebracht; darunter sind Rosetten von 15 mm. Durchmesser, deren Lappen eine Länge von 7 mm. und eine Breite von fast 3 mm. erreichen, Höchst selten vorkommende und nur wenig kleinere Exem- plare, zeichnen sich durch ihre habituelle Ähnlichkeit mit Riccia glauca L. aus ; sie behalten beim Trock- nen die grüne Färbung bei, zugleich verschwindet die Furche, die Ränder bleiben flach und krümmen sich nicht nach einwärts ; bemerkenswerth ist noch eine Pflanze aus Niederoesterreich, welche in jeder Beziehung mit Riccia sorocarpa Bisch, übereinstimmt, deren Dorsalseite jedoch mit einer Menge von 30 bis 40 jii langen, weichen und dünnwandigen Papillen überzogen ist ; sie wurde in geringer Menge nur ein einziges Mal gefunden und ich habe eine solche Ab- normität seither nicht mehr beobachtet. Im Norden Europa’s ist Riccia sorocarpa Bisch, allenthalben ver- breitet und es scheint dort Riccia glauca L. im Sinne der Synopsis Hepaticarum zu fehlen, wenigsten ge- hört Alles, was ich unter diesem Namen aus Skandi- navien und Dänemark zu untersuchen Gelegenheit hatte, zu Riccia sorocarpa Bisch.; es sind ferner hieher zu ziehen alle Standorte, welche in den Musci Asiæ borealis ausser für Riccia minima L. noch für Riccia glauca L. und Riccia bilürca Hoffm. angege- ben werden, sowie zum Theile auch jene, welche in der 10. Auflage von Hartman’s Handbok i Skandina- viens flora für dieselben Arten angeführt sind. Im übrigen Europa ist Riccia sorocarpa Bisch., wie be- reits erwähnt nicht selten und ich kann füglich von der Aufzählung einzelner Standorte absehen. Der Beschreibung, welche Lindenbeeg in der Mo- nographie der Riccien von Riccia minima L. gibt, wozu unter anderen auch Riccia sorocarpa Bisch, und Riccia papillosa Moris, als Synonyme gezogen werden, haben nicht nur die beiden leztgenannten Arten, son- dern auch noch Riccia nigrella DC. zu gründe gele- gen. Diese Diagnose ging unverändert in die Na- turgeschichte der europäischen Lebermoose von Nees über und erst in der Synopsis Hepaticarum wird Riccia sorocarpa Bisch, als eigene Art anerkannt; es wird aber auch da unter Verschiebung der Syno- nyme Riccia minima, jetzt Linn. et Radd. aufgezählt, deren dürftige Diagnose ebenfalls aus der Verschmel- zung von Riccia papillosa Moris, und Riccia nigrella DC. enstanden ist. Riccia minima L. hat nach den Ausführungen von Dr. E. Levier in der Revue bryo- logique 1893. pag. 101 als Synonym von Riccia ni- grella DC. zu gelten. 3. Riccia Frostii, Austin, 1875 im Bull. Torrey Bot. Club pag. 17. vom Autor beschrieben, wird von L. M. Underwood 1895 in Systematic Botany of North America pag. 4. für dieses Gebiet von mehreren Standorten angegeben und ist in Hepat. Amer, exsicc. N:o 63, und zwar, wie Underwood mittheilt, irrthüm- lich als Riccia crystallina L. vertheilt worden. Diese schöne und höchst interressante Art, tritt in zwei habituell ziemlich verschiedenen Formen auf; die eine, welche ich als forma latifrons bezeichne Lt eben- soleicht, allerdings nur bei flüchtiger Betrachtung, mit Riccia glauca L. als auch mit Riccia crystallina L. zu verwechseln und ist zweifellos unter dem einem oder dem andern Namen, in manchem europäischen Herbarium aufzufinden. Die zweite Form, die forma anguslifrons ist nicht so leicht mit einer anderen Art, wie die erstere zu verwechseln und wird nach den wenigen Exemplaren, welche ich überhaups von Ric- cia Frostii Aust, gesehen habe zu schliessen, häufi- ger als die forma latifrons anzutreffen sein. Riccia Frostii major Underwood 1. c. ist mir unbekannt ge- blieben. 23 Das Laub bildet stets regelmässige Rosetten von 10 — 15 mm. Durchmesser, welche aus strahlenför- mig bis zum Grunde getheilten Abschnitten bestehen, wovon jeder einzelne wieder, in zwei bis dreimal dichotom verzweigte, lineare oder keilförmige Lappen zerfällt. Die erstere Form ist dunkelgrün, die zweite hell oder graugrün gefärbt, und beide sind von einem röthlich- violetten Saume umgeben. Die männliche Pflanze, — Riccia Frostii Aust, ist zweihäusig, bildet stets kleinere Rosetten, ist von mehr oder minder dunkelrother bis brauner Farbe, entwickelt reichliche Antheridien, deren farblose bis dunkel pur- purne Ausführungsgänge die ganze Lauboberfläche überziehen und wurde von Austin 1. c. als eigene Art: Riccia Watsoni Aust, beschrieben. Ein Querschnitt durch das Laub, zeigt ein höchst dünnwandiges Zellgewebe, in der oberen Hälfte der Schnittes von vielen Lufthöhlen durchbrochen. Trotz vielfacher Mühe gelang es mir durch kein Mittel, den eingetrockneten Thallus von Riccia Frosti Aust. derart schnittfähig zu machen, um die Yertheilung der Lufthöhlen genauer beobachten zu können; eine Menge von Wurzelhaaren, meist ohne Vorsprungsbil- dungen, sind mit dem feinen Sande — das Substrat ist ohne Ausnahme feinkörnigster Schlammsand — verfilzt und es ist an und für sich kaum möglich, den Thallus unbeschädigt von der Unterlage zu trennen. Die äussert zarten Zellwände sind durch die vielen Hohlräume, — Luft und Fruchthöhlen — theils zerrissen, theils zusammengedrängt und das ganze Gewebe schrumplt beim Trocknen zu einen dünnen, dem Substrat dicht angepressten Lager zusammen, das im Wasser nur in geringem Grade wieder aufquillt. Die Früchte entwickeln sich stets sehr reichlich und die Epidermis, welche oberhalb derselben ge- sprengt wird, erscheint durch die Sporenmasse dunkel punktirt. Sehr schmallappige Individuen, bei wel- 24 eben die Früchte zumeist nur im Centrum des Laubes enge aneinander liegen, lassen bei geeigneter Präparation, in den Abschnitten viele ziemlich gleich- massig vertheilte, unbefruchtet gebliebene Archego- nien erkennen, deren collabirte Membranen eine gelb- bräunliche Färbung angenommen haben. Die Sporen von 50 — 55 u Durchmesser sind braun und durchscheinend, mit schmalem, am Rande glatten Saume versehen und bleiben zum Theile län- gere Zeit in Tetraden vereinigt; die Aussenhaut ist auf allen vier Seiten mit gedrängt stehenden, wellig gekrümmten, schmalen Leisten besetzt, welche hie und da anastomosiren, ein eigentliches Netz jedoch nicht bilden. — Riccia Frostii Aitst. kenne ich bis jetzt nur von folgenden Standorten: Sibirien: Gorelevo, Fatjanova, Polovinka, über- all in der forma latifrons, spärlich mit fl1 und Riccia crystallina L. — H. W. Aenell, 187(5. Nordamerica: Idaho. — Leibeeg; Rochester Ge- nessee falls; N. Y. U. St, — P. T. Cleve, 18(58. Russland: Sarepta, im Gouvernement Saratow; — Alex. Becker, 1853 und 1896. Wurde im Bul- letin der naturf. Gesellschaft in Moskau 1858 N:r 1 als Riccia glauca Beckeriana, C. A. Meyer aufge- zählt. Nieder oeste rre ic h : Auf Uferschlamm derWien; — A. Pokorny. 1851. Liegt unter dem Namen Ric- tia crystallina L. im Herbar der zool. bot. Gesell- schaft in AVden. Auf allen zuletzt angegeben Standorten wurde blos die Ç Pflanze, meist in der forma angast if rons aufgefunden, eine Ausnahme hievon machen die Exem- plare von Idaho, sowie jene aus Russland von Jahre 1896, welche der breitlappigen Form angehören. Wien im October 1897. 25 Algologiska Notiser. Af Herman Gf. Simmons. I. Da jag under den senasfc förflutna sommaren nâ- got sysselsatt mig med studiet af Skänes sötvattens- alger och dervid gjort âtskilliga fynd, som synas mig vara värda ett omnämnande, sä har jag här velat redogöra för dem, pâ samma gang som äfven fynd- orfcer för nägra ovanligare eller mindre kända alger skola meddelas. De fiesta af mina fynd tillhöra Phycochromaceerna, pâ hvilka min uppmarksamhet blifvit hänledd genom D:r Nordstedts uppsats i Bot. Not. 1897 h. 4 '). Myxophyceae hormogonieæ synas emellertid vara tämligen väl kända inom Skandinavien eller âtminstone i Skâne, ty jag kan visserligen anföra en del nya lokaler för förut kända arter men ej med säkerhet angifva mer an en ny art; annat är förhallan- det deremot med Chroococcaceerna. Samtliga i det följande omnämnda lokaler äro, der ej annat särskildt angifves, belägna i Skäne. Hildenbranätia rivularis (Lieem.) J. Ag. Yid ett besök i Keflinge under juni mânad dâ vattenständet i an var ovanligt lagt, kom jag af en händelse att undersöka stenarne pâ abottnen under den garni a landsvägsbrons hvalf och fann da att dessa rätt all- mänt voro försedda med större eller mindre fläckar, som hade stör likhet med de Vegetationen af Hilden- brand tia rosea Kütz., som bruka bekläda stenar och klippor i vattenbrynet vid vara kuster. Yid närmare undersökning befunnos de röda fläckarne bildade af *) Nordstedt, O.. Sammanställning af de skandinaviska lo- kalerna för myxophyceae hormogonieæ. Bot. Not. 1808. 3 26 Jen i mellersta Europa spridda och äfven nâgon gäng i Danmark funna Hildenbrandtia rivularis. Batracliospermum Dillenii Bory. Pâ en exkursion i april 1896, i hvilken jag jämte magister Iv. Hirn in. 11. var deltagare, fann jag i en större bäck strax söder om Höör jämte Batracliospermum moniliforme Roth, hvilken vi redan förut funnit i en bäck vid Rönnebro, äfven en annan lintrâdigare Batrachosper- mumart, hvilken sedermera af Hirn identifierades sa- som B. Dillenii och af honom utdelades i Wittrock cSt Nordstkdt, Algae aquae dulcis exsiccatae under n:o 1352. Arten i fraga växte här ymnigt tillsammans med, utom B. nioniliforme, äfven Lcmania fluviatilis (L.) Ao. och Chantransia violacea Kütz. Chantransia sp. I bäcken vid Klngerups station funnos (juni och nov. 1897) pâ stenar talrika vegeta- tioner af en rödalg, som utan tvifvel är en reducerad form af en Chantransia (eller af en Pseudochantransia, sasom Brand 1 ) benämner de Chantransia-lika stadierna af Batrachospermum, Lemania och Thorea tili skilnad fran äkta Chantransiae, som sâsom de marina arterna äro sjelfständiga arter, ej biologiska former af en an- nan alg). Den i fraga varande algen bildade pi ste- narne i bäcken smâ i början halfklotformiga sedan sammanflytande lager, som da den senast undersöktes befunnos stärkt inkrusterade med kalk (nagot som äf- ven Brand iakttagit). De utgjordes endast af en ’’Sohle”, fran hvilken utgingo korta upprätta trädar, bil- dade af ett fatal nästan qvadratiska celler. Ändcel- len var ofta nagot klubblikt förtjockad. Sporer sak- nades och grenar förekommo mycket sparsamt. Jag kommer att vidare observera den för att kunna kon- statera om en utveckling eger rum, elmru det kanske är sannolikast att förhallandena ej äro gynsamma för de högre utvecklingsformernas uppkomst. ') Brand F.. Ueber "Chantransia” und die einschlägigen Formen der bayrischen Hochebene, Hedwigia 1897. 27 Enter omor plia proliféra (Fl. Dan.) J. Ag. Agardh uppgifver *) denna art frân Skâne, sâval i sott vatten som vid kusterna. Jag har funnit den pâ tre Ställen, i den stora dämmen vid Akarps station (1896), i ett dike med rinnande vatten vid Hvellinge strand (1894) samt vid kanalmynningen vester om Malmö (1896). Endast pâ det sistnämnda stallet är vattnet nâgorlunda sait, âtminstone pâ det förstnämnda deremot rent sött. Arten synes vara fullkomligt konstant utan öfvergangs- former till E. intestinalis, hvarför det ej torde finnas nägra skäl för att (med Hauck *), indraga den säsom varietet under den sistnämnda. Ett ytterligare stöd för dess artsrätt ligger i dess ganska stora utbredning. Sjelf har jag varit i tillfälle att konstatera att den pâ Färöarne uppträder i alldeles samma form och pâ liknande lokal * * 3). Redan Lyngbye 4) fann den derstä- des och Säger om arten, hvilken af honom kallas Scy- tosiphon compressus ß crispatus: ;;Etiam in rivulo subal- pino inter Welbestad et Kirkeböe Faeroae ; et ad lit- tora Faeroensia copiosissime”. Troligen har han emel- lertid sammanblandat den med en eller möjligen tva andra alger. Den förekommer nämligen ingalunda ’’copiosissime” vid Färöarnes kuster utan där finner man i stället former af E. compressa. Uppgiften frân den subalpina bäcken pâ Sydströmö har Wille 5) giss- uingsvis velat hänföra tili Prasiola fluviatilis (Some.) Aresch., dä det synes honom mindre troligt att sam- ma art skulle kunna finnas bade i hafvet och i en subalpin bäck. Emellertid kan Lyngbyes beskrifning och ännu mera hans figurer svârligen hänföras till ') Agardh, J. Gr., Till Algernes Systematik, VI, Ulvaceae, Lunds Univ. Ârsskr. XIX, s. 129—130. J) HaüCK, F., Die Meeresalgen Deutschlands und Oesterreichs. I Kabenhorsts Kryptogamenflora. 3) Simmons, h. Gr., Zur Kenntniss der Meeresalgenflora der Fär- öer, Hedwigia 1897. 4) Lyngbye H. C., Tentamen Hydrophytologiæ Danicæ. 5) Wille, N., om Færôernes Ferskvandsalger og om Fersk- vandsalgernes Spredningsmaader, Bot. Not. 1897, s. 57. den nänmda arten, och om man ändrar uppgiften om den allmänna förekomsten vid knsterna derhän att den förekommer i bräckt vatten vid bäckmynu ingar, sä synes i betraktande af det ringa liorizontala afständ, soin pâ Färöarne skiljer den snbalpina regionen fran stranden, denna Lyngbyes uppgift ej beköfva betvifias. En art, soin förekommer vid bäckarnes mynningar kan ju nog tänkes ha möjlighet att t. ex. genom fog- lar en eller annan gang spridas äfven uppät bäcken, da den, säsom här är fallet, kan letva äfven i rent sött vatten. Medgifvas maste kanske att E. proliféra är en biologisk art, uppkommen genom olikheten i det medium i hvilket den och dess stamart lefva. Men maste nu denna stamart nödvändigt vara E. intesti- nalis? Lika gerna kan den väl härledas ur E. com- pressa, som vid Färöarnes kuster är vida vanligare än E. intestinalis. Eller omfattar den möjligen for- mer af begge arterna? I hvarje fall synes mig rigtigast. att med Agardh bibehalla den sâsom art, sa länge ej dess genetiska samband med vare sig E. intestinalis eller E. compressa är bevisadt. E. intestinalis (L. ) Link f. ßuviat/lis. I mitt her- barium har jag ett exemplar af en sötvattensform af E. intestinalis, tagen i Höjea af E. Bergendorff. Denna har emellertid ingen likhet med E. proliféra utan eger tvärtom en mycket bred och uppbläst thal- lus, sä att den snarare närmar sig E. intestinalis f. maxima Ag. Calothrix Braunii Born. & Flau. Vid ett besök â Klâgerup i april 1897 kom jag att lägga märke tili den stora mängd i hvilken den stora sötvattensmuss- lan Anodonta (cellensis?) uppträdde i kanalerna i par- ken. Dâ jag tog upp nagra tomma skal af densamma, befunnos dessa ä den del, som stack upp ur den dyiga bottnen, betäckta med en tät algvegetation, som i allmän- het nästan uteslutande utgjordes af en med kalk stärkt in- krusterad blagrön alg. Vid undersökning befanns denna 29 vara en Calothrix, som närmast öfverensstämde med Bor- net & Flahadts *) beskrifning pâ C. Braunii. Dock syntes mig öfverensstämmelsen ej fulls tändig ock nâgon olik- het framträdde äfven vid jämförelse med exemplar utdelade i Wittrock & Nordstedts exsiccat under n:o 856. Särskildt faste jag mig vid den starka kalk- in krusteringen, dâ Bornet & Flahault ej omnämna nâgon sâdan lios C. Braunii men väl kos andra arter af slägtet Calotkrix. Jag sände derför exemplar till Professor Flahault, som godketsfullt granskade dem ock meddelade mig att den for Sverige nya Calotkrix- arten verkligen var 0. Braunii, Den förekommer i Klâgerups dammar nâstan pâ kvart enda Anodontaskal ock bildar 2 — 4 mm. tjocka krustor som vid torkning blifva nâgot spröda ock tämligen lätt kunna aflossas i bitar. Exemplar komma att utdelas i W ittrock & Nordstedts exsiccat. Rivularia dura Both, pâ Equisetum i en utgräfd torfmosse vid Bara (sept. 1897). Gloiotrichia pisum (Ag.) Thur. Bland diverse växtdelar ock frön uppdrifna pâ stranden af Bingsjön fanns (maj 1894 ock okt. 1897) i massor en steril Gloiotrickia som knappast syntes kunna vara att kän- föra till nâgon annan an den nämnda arten. Tolypothrix tenuis Kütz., i karr pâ Eslöfs fälad (maj 1897). Anabaena torulosa (Carm.) Lagerh. En Anabaena, som öfverensstämde med derma annars i salt ock bräckt vatten förekommande art, fann jag (juni 1897) i en dam vid Klägerup der den bildade ett tätt öfverdrag pâ vegetationer af Cladopkora sp., Lemna trisulca in. fl. Nostoc humifusum Carm. uppträder ymningt pâ fuktiga stallen â Bingsjöns strand mellan Bönnebro och Bosjökloster (maj 1894 ock okt. 1897). Koloni- ') Bornet, E., et Flahault, Ch., Revision des Nostocacées hétérocystées, Ami. d. Sc. nat., YII Sér. Botan., T. Ill, IV, V, VII, Paris 1886-88. 30 erna sammanflyta till stora utbredda stundom öfver 1 cm. tjocka krustor. Cylindrospermum licheniforme (Bory) Kim., Klâ- gei'ups park. Schizothrix lacustris A. Br., i en rännil vid stran- den af Ringsjön nära Räröd (okt. 1897). Sch. pulvinata (Kim.) Gom., pâ sten i en bäck vid Räröd (okt. 1897). Ny för Skandinavien. Phonnidium uncinatum (Ag.) Gom. synes vara en af vära vanligaste blagrüna alger. Till de förut kända lokalerna kan jag tillägga Höje- ocli Löddeä pâ stenar och trä samt kanalen vester om Malmö, här i bräckt vatten. Ph. autumnole (Ag.) Gom., utan tvifvel ocksä mycket vanlig. Nya fvndorter: Klägern}} vid saft- stationen (sept. 1897), Stockholm, vid Lifgardets tili hast gamla kasern vid Storgatan (sept. 1897). Ph. papyraceum (Ag.) Gom., Klâgerup, pâ gammalt trä i vatten (okt. 1897.) Ph. Corium (Ag.) Gom., pâ stocka r vid kanalmyn- ningen vester om Malmö och pâ stenar i vattenbrynet â vestra hamnarmen derstädes, alltsâ i salt och bräckt vatten. Ph. Pidzii (Ag.) Gom., i Löddea vid Keflinge pâ vattenväxter, särskildt Hj'drocharis Morsus ranæ (okt. 1896) , i en träränna vid Kläger ups saftstation (sept. 1897) . Mindre säker är jag ifräga om identifieringen af tvä andra Phormidium-arter, som anträffats vid Klâgerup. Den ena, som bildade ett tunnt rödaktigt lager pâ bottnen af en vattengrop i den stora grus- grafven därstädes, synes närmast öfverensstämma med den ej, förut i Sverige funna Ph. luridum (Kim. Gom. Den andra, som fanns pâ fuktig jord vid saft- stationen synes vara Ph. tenue (Menegh.) Gom. OscilJatoria princeps Vaüch. Fritt flytande i vattnet, dels i den gren at Löddeä, som flyter bakom 31 Örtofta gârd (juni 1897), dels i ett karr vid Vinninge nära Klâgerup (sept. 1897). 0. curviceps Ag., i kanalen vid Klagerups saft- station (aug. 1897). 0. limosa Ag. Pa vattenväxter, särskilt Equise- tum, i en utgräfd torfmosse vid Bara (sept. 1897). 0. tenuis Ag. a natans (Kim.) (xom., i kanalen vid Klagerups saftstation (juni 1897). 0. tenuis Ag. ß tergestina Rabenh., i dyiga diken vid Klâgerup (aug. 1897) samt pa strandängen söder om Landskrona (juni 1897). En vid Vinninge i en rännsten tagen phycochro- macé synes närmast öfverenstämma med 0. brevis Kütz., af livilken liufvudformen ej förut funnits i Skandina- vien. Aphanothece caldariorum Richt. Denna art, soin liittills funnits pa nagra stallen i mellersta Europa, dels pä väggarne i växthus dels i liâlor i kalktrakter, fann jag under en vistelse vid Kullen sistlidne som- mai’ yrnnigt i ”Silfvergrottan': vid Kalla fyr. Den bildade pa grottans väggar och i dess tak (som utgö- res al’ en pegmatitgâng) klumpar och större utbredda beläggningar af tämligen seg geléaktig konsistens, tili färgen grön- eller svartaktiga och oftast rika pa in- lagrad kalk. Jämte liufvudformen fanns äfven under arten x) A .* muralis (Tomasch.) Hansg., livilken redan vid hastigt päseende kan skiljas fran hufvudarten ge- nom lagrets violetta färg. Den utmärker sig dessutom genom mindre och smalare, mera langsträckta celler. Hansgirg * 2) uttalar en förmodan, att den af Rabenhorst 3) ') HANSGIRG använder i sin ’’Prodomus der Algenflora von Böh- men” ett sä egendomligt beteckningssätt för arternas underafdel- ningar, att man ej kan afgöra livilken rang ban afser att tilldela dem. 2) 1. c., II, p. 136—137. 3) Rabenhorst, L.. Flora europaea algarum aqnae dulcis et submarinæ, II, p. 61. 32 beskrifna Gioeotliece violacea (frân en hàla vid Men- tone) skulle vara en mörkare färgad form af den här ifrâgavarande algen. Den i ’’Silfvergrottan” uppträ- dande algen är betydligt mörkare färgad än iivad Hansgirgs beskrifning (77blass wässerig violett71) anger och skulle alltsâ tillhöra Gloeothece violacea Rabenh. Harmed talar emellertid Rabenhorsts uppgift ”tegu- mento spbaerico, amplissimo distincte lamelloso”. Nâ- gon sâdan dilferentiering var ej att se, ock Hansgirg Säger ocksâ om cellerna ”von einer — — — meist wenig deutlichen — — — Gallerthülle umgeben71. Aro emellertid Rabenhorsts Gloeothece violacea och Tomascheks Bacillus muralis identiska, sä bör Raben- horsts namn sasoui äldre föredragas framför Tomascheks. CoccochJoris stagnina Spreng., savidt jag vet icke förut känd frän Sverige, fanns dels i karret pa Kungs- marken vid Lund (juni 1897) dels i en utgräfd tort- mosse vid Bara (sept. 1897). Pâ senare stället var den stärkt inkrusterad med kalk sä att den vid tork- ning föga haftade A7id papperet. Chroothece rupestris Hansg. Denna egendomliga alg, som utmärker sig genorn de lânga smala skiktade slemhylsor i hvars spets cellerna ligga, är sa vidt jag vet hittills blott känd frän de af Hansgirg *) angitna lokalerna i Böhmen. Jag fann den emellertid (juli 1897) i ’’Oscarsgrottan71 pâ Kullen, der den täckte stora partier af grottans väggar i form af ett tämli- gen fast gu grönt slem. Vid bestämningen af mina sötvattensalger har D:r O. Nordstedt välvilligt bistâtt mig med mänga värdefulla upplysningar och literaturhänvisningar, hvar- för jag här fär tili honom uttala min tacksamhet. Lund, november 1897. ') Hansgirg, A., Algarum aquae dulcis species novæ, Oestr. Bot. Zeitschr., 188H. p. 110, samt 1. c. II, p. 185. 33 En Namnfrâga. Af K. 0. E. Stenstrôm. Hieracium melanolepis Almqü. apud Norrlin x) âr en af de allmännast utbredda och lättast igenkända special-typerna inom Hieracium -släktet. I Almqüist’s ’’Studier öfver släktet Hieracium” * 2) betecknas den sâ- som ”sub$p. 9” samt beskrifves, men belägges icke med nâgot namn. I Norrlin’s ofvan citerade arbete har den ytterligare beskrifvits, hvarjämte den liär er- hâllit namnet mélanolepis Almqü. Under detta namn har den äfven utdelats i Norrlin’s och Dahlstedt’s exsiccatverk. Harmed künde man hoppas, att denna Hiera- cium-form skulle vara ’’utredd”, ocli att de mânga olika, tillfàlliga och fürargelsebringande namn och be- teckningar, hvaruuder den dittills gâtt i herbarier och byteskataloger, skulle kunna strykas. E melier tid har det visât sig, att svârigheterna icke ännu öfvervunnits. I)et kan ju tyckas vara underligt, särskildt i betrak- tande af det intresse, hvarmed hieracium- forskningen omfattats i vârt land, orn icke en sa vanlig och i ôgonen fallande form hade tidigare iakttagits, benämnts och mer eller mindre tillfredsställande diagnosticei?ats. Med eller utan tillhjälp af gamla herbarier har man ocksâ sedermera framhallit, att detta varit fallet, och med stöd af prioritetsrätten har därför G. Andersson (Malme) upptagit den HARTMAN-LöNNROTu’ska benäm- ningen nigroglandulosum och Dalhstedt det ännu äldre, af Læstadiüs gifna namnet pellucidum. Eragan är nu, om mélanolepis skall vika för nâgotdera af dessa tva ’’upptäckta” namn. ’) J. P. Norrlin, Bidrag tili Hieracium-floran i Skandinavislia halföns mellersta delar. Acta Soc. jjro fauna et flora fennica. T. III. N:o 4. S. 87, Helsingfors 1888. 2) Stockholm 1881. p. XVIII. Bot. Not. 1898. 4 34 Hvad da först nigroglandulosum beträffar, sä anför G. Andersson (Malme) vid upptagandet af detta namn Lönnroth’s ’’Berättelse oui en botanisk resa i östra Smäland och pa Gotland” * 2). L. Säger liär : i en fugtig skogsäng nära Fardume anträflades den utmärkta Hieracii-form, som i Almqüists stud, benämnes H. silvaticum subspec. 9. Sistnämnda form (= //. nigroglandulosum mihi), hvilken jag redan âr 1853 an- märkte 3) sâsom en Iran ’’Hieracii murorum” öfriga former väl skiljd form och som säkerligen inrymmes uti den i äldre upplagor af Hartmans sk. flora under H. murorum anförda Varietäten ’’nigroglandulosum’’, har jag tillförne äfven funnit vid Simons i Lärbro och vid Flenvik i Hangvars socken pa Gotland. Den förekommer endast sparsamt pâ alla dessa stallen.” I Hartmans flora möter man namnet nigro-glan- dulosum första gangen i 5:te upplagan (1849). Det äterfinnes dar som varietetsnamn (ö) under II. muro- rum L., och den vidfogade, korta diagnosen lyder: ’’holken svart af täta glandelhär”. Fyndort och upp- täckare : ”VG. Kinnekulle. Lindgr.’’ För att nu namnet nigroglandulosum skall före- dragas framför melanolepis, sä gäller det i första rummet att se tili, huruvida H:s nigrogland. verkligen är identisk med L:s (=• ”subsp. 9”. — H. melanole- pis). En af mig företagen granskning af Hartmaus Originalexemplar har ej bekräftat detta. 4) Emellertid vet jag af egen erfarenhet, att H. melanolepis före- kommer pa den i Hartmans floror uppgifna fyndorten (Kinnekulle), och det är ju möjligt, att Lindgren, som angifvits sâsom upptäckare af formen, har kommit öfver just den rätta, och att exemplar, som härstamma ') Bidrag tili Södermanlands Hieracium-flora. Botan. Notis. 1890. S. 91. 2) Öfversigt af K. Vet. Akad. Pörhandlingar 1882. N.o 1. S. 72. 3) Hvarest L. anraärkt detta, är obekant. Möjligen äsyftar hau nagon herbarie-anteckning. 4) Jfr. Dahlst. Bidr. II. S. 80. not. 2. ifrân honom, kunna âterfinnas i nâgot herbarium. Men härom känner man for närvarande, sa vidt jag vet, ingenting 1). Med defc andra, af Datilstedt (1. c.) föreslagna namnefc, II. pellucidum Læst., har Læstadius betecknat en Hieracium-form fran Tasjö i Angermanland. Den beskrifves pä följande satt 2 ) : ” Hieraemm pellucidum : caule erecto, fistuloso, paniculato; foliis radicalibus longe pet.iolatis, cordato- ovatis, denticulatis, obtusis; cauline unico, petiolato, cor dato, ad basin dentato. Hieracium diaphanum ? Fries ? ß. combinons : foliis caulinis pluribus subsessilibus. Hab. in sylvis umbrosis raro. Ego tantummodo in monte fertilissimo Täsjöberget Angermanniæ legi Anno. 1824. An etiam hæc varietas foret H. murorum, diu dubitavi, et adlmc incertus maneo, qui bus demum fir- mis ab illo distinguatur characteribus. Tarnen præci- puum hujus opinor esse discrimen, qnod folia sint valde tenuia, ornnino punctato-pellucida, et caidis subinde fistulosus; nam omne H. murorum folia habet crassiora et caulem solidum. Folium vero caulinum solitarium, ornnino petiolatum, cordatum et juxta basin dentibus aliquot grandioribus instructum, baud minoris moment i esse puto. Ceterum panicula hujus cernitur pauciflora pedunculis divaricatis et quasi arcuatis; calycibus glan- duloso-pilosis. Valde metnorabile ornnino videtur et a quibusdam varietatibus H. murorum miuoribus maxime diversum. Sin autem sylvæ, quas amat umbrosæ, tarn *) För ôfrigt ma nämnas, att namnet H. nigroMandulostm äfven användts annorstädes i literaturen enligt Index Keivensis. 1893. Fase. II. S. 1156 (’’nigroglandulosum Yukot. in Had jugos. Akad. Zagreb. VII (1869) 175 = murorum”). Kallskriften har icke varit mig tillgänglig. Antagligen är det en belt annan form än H. melanolepis. 2) L. L. Læstadius, Beskrifning öfver nâgra sällsyntare vâx- ter frân norra delarna af Sverige jemte anmärkningar i växtgeo- grafi. Kong]. Sv. Yet. Akad. Ftandl. 1824. S. 172. 36 molle fecerunt, quasi robustius idem in collibus red- deretur apricis, adeoque in H. vulgatum fortasse trans- iret ; de hoc utatur quisque suo judicio.” I denna jämförelsevis vidlyftiga beskrifniug bar L.estadius, som det synes, lagt hufvudvikten vid en del mindre vasentliga ocli antagligen âfven tillfälliga karaktärer, sâsom ’’folia valde tenuia”, ’’omnino punc- tato-pellucida”, "caulis fistulosus”. Om holkarna, hvar- it'rân de bästa kännetecknen bämtas, nämner ban mera i förbigäende: ’’calycibus glanduloso-pilosis.” Där- vid är att märka, att uttrycket ’’glanduloso-pilosis” maste auses betyda glandulosis non pilosis (= epilosis), ty eljes skulle det ej passa in pä den form, som det bar är fraga om (melanolepis). För öf'rigt torde beskrifningen icke hmekâlla nägot, som är absolut oförenligt med H. melanolepis, eburu den â andra sidan, bvilket man ej heller kan begära af en sä gannnal beskrifniug, icke är sä utförd, som det fordras för identifierandet af en bestämd form inom detta släkte. Till bjälp och ledning vid en dylik granskning plägar man bl. a. begagna sig af s. k. original-exemplar, om det finnes tillgäng pä dylika. Som ett sâdant torde med all sannolikhet böra betraktas ett ex. i ßiksmuseum’s samlingar, pä bvars etikett star skrifvet: ' Hleracium pellucidum Wo. Angermanniæ ad Tasjö. 1824. Læst.’’ *) Vid en undersökning af detta exemplar tinner man genast en släende likhet med H. melanolepis, och det är mycket antagligt, att det ocksä är just denna form, sä vidt man kan döma efter detta gamla ex. Holkfjällen äro visserligen väl smala för att till- ') Egendomligt nog skrifver LæstaDIUS själf (under förutsätt- ning att det är ett original-exemplar) icke sig, utan WaHLENBERG, som namnets auktor. W. upptog namnet i sin ’’Flora sueeica.’ I. 1831. S. 514. Har W. tidigare publicerat namnet? eller skref Læ- stadius den ofvan atergifna etiketten sedan Flora suecica utkom- mit? Senare författare skrifva ocksâ W. som auktor. Jfr. t. ex. det nyligen utgifna arbetet "Index Kewensis" 1893. Fase. II. S. 1157. 37 höra en melanolepis, isynnerhet som det synes vara en skuggform, hvilket äfven beskrifningen ger vid ban- den ; men bos skuggformer blifva holkfjällen tvärtom bredare än eljes. Emellertid skulle ju detta kunna förklaras pâ grund af nägon abnorm, mikrocefal ut- yeckling af bolkarna bos det förefintliga exemplaret. Under förutsättning säledes, att det anträffade origiiial-exemplaret är H. melanolepis, sä vore det naturligtvis icke nâgot att säga mot det ursprungliga namnets upptagande, om blott f'rägan härom blifvit tidigare framstäld, d. v. s. innan namnet melanole- pis gifvits. Hum man ater nu skall behandla denna sak, torde kunna blifva föremäl för olika meningar. Rörande dylika spörsmäl har De Candolle uttalat sig pä följande satt1): ”Un nom de geni’e, d’espèce ou autre, ayant été publié sans aucune explication, il peut aviver que, plus tard, un auteur constate, dans un manuscrit ou dans un herbier, ce que l’on avait entendu par ce nom. Si l’auteur publie cette remar- que, il n’en resuite pas que le nom primitif date de la première publication. Le nom était nul, faute de pouvoir être compris; donc il ne peut primer les noms qui auraient été donnés ensuite avec des caractères. Un nom inintelligible n’a pas plus de valeur que s’il avait été écrit dans un herbier ou déposé dans un paquet cacheté. Son existence inconnue ne peut vicier un nom expliqué et publié” — — — ”En effet, ce qui est inintelligible ne peut jamais compter.” 2) 1) M. Alph. Dfi Candolle, Nouvelles Remarques sur la No- menclature botanique. Genève 1883. S. 24. 2) jfr. Discussion of the subject of nomenclature. Proceedings of the american association for the advancement of science, Twenty- sixth meething held at Nashville. August 1877. vol. XXVI. Salem 1878. S. 34. § XXXVI. ”To constitute publication nothing less than the insertion of a distinct exposition of essential characters in a printed book can be deemed sufficient.” (jfr. Rules for zoolo- gical Nomenclature, authorized by section D of Britisz Association at Manchester. 1842.) — ’’Satisfactory plates or figures, which express the essential characters of the organism concerned, and of which 38 I "Forslag til Regler i den botanisk-systematiske Nomenclatur, vedtagne af den botaniske Forening i Kjobenhavn” heter det ') : '’Kan en Art ikke erkjendes ved den i Literaturen foreliggende Beskrivelse eller Afbildning, kan vedkommende Forfatters Prioritet ikke liævdes ved en senere Undersogelse af Original-Exem- plaret." I Diskussionen rörande detta "Forslag" i Lunds botaniska förening papekade Nordstedt, * 2) ’’att ett namn ej kan anses gifvet förrän tydlig beskrifning pä den afsedda växten föreligger. Man künde ej ha skyldighet att i herbarier gräfva upp ofullständigt be- skrifna exemplar och upptaga det namn dessa fâtt i st. f. ett senare, som atföljts af fullständigare och tjalligare beskrifning.’" Botaniska Sektionen af Naturvetenskapliga stu- dentsällskapet i Upsala har däremot uttalat en annan mening i denna frâga, näml. ”att ett äldre växtnamn maste föredragas ett yngre, savicla pâ nâgot satt, hvilket som heist (och alltsâ äfven genom original- exemplar), kan styrkas, hvad med det äldre namnet varit afsedt.” Som man af ofvanstâende finner, hafva tvenne väsendtligen olika uppfattningar gjort sig gällande i denna sak. Enligt De Candolle och det danska för- slaget bör namnet pellucidum icke âterupptagas. Ty af Læstadii beskrifning i och för sig skulle man al- drig kunna känna igen eller komma att särskildt tänka pä H. melanolepis. H. pellucidum âr sa till vida "un nom inintelligible.” Omfattar man âter den âsikt, som uttalats af Upsaliensarne, sa torde melanolepis böra lämna plats the proposed name is engraved or printed, are generally held to be equivalent to a definition. The exception in favour of published herbaria by botanists, ap- pears injudicious,” etc. etc — — — J) Bot. Not. 1892 S. 191. § 8. 2) Bot. Not 1893. S. 82. 39 för pellucidum, dock först sedan man är füllt öf- vertygad, att Læstadii pelluc. är — melanolepis. För att med säkerhet afgöra detta, synes det mig yara af nöden att om möjligt söka reda pä nâgot annat, mera normalt utveckladt original-exemplar el- ler att pa den Ursprungliga lokalen (Tasjöberget) göra sig förvissad, om H. melanolepis fins dar eller ej. Först da, om nämligen dessa undersökningar gifva stöd härät, kan man i enlighet med den sista upp- fattningen âtergâ till det gamla namnet. För min del är jag emellertid mycket tveksam, om det i alla kändelser vore rätt att numera upptaga namnet pellucidum. Ty inom det svärbehandlade Hieracium-släktet ställa sig förhällanden annorlunda än eljes. Formernas uppfattning ocli begränsning har här varit laugt mera osäker och skiftande än inom an- dra släkten. Kan nâgon (atminstone nâgon svensk) t. ex. tvifla pâ, hvad Linné, âtminstone i första hand, menât med Trifolium agrarium , om oeksâ hans kortfattade diagüos i ’’Species plantarum” icke räcker till att skilja denna art frân närstaende utländska? Hvem kan däremot veta, hvilken af de mânga särskilda for- mer, som kunna foras till kollektiv-namnet II. silvati- cum , Linné Ursprungligen afsett? Man kan tvârtom vara öfvertygad, att han knappast skulle ha skilt dessa ât, sâvida han icke gifvit sig tid till mera speciela hieracium-studier. Om man nu emellertid, för att bevara L:s namn ât nâgon af special-typerna, har utyalt (och utförligt beskrifvit) en af de allra allmännaste af dessa och den, som man för öfrigt haft största skäl att anse möjligen kunnat föreligga L. själf, da han affattade sin diagnos, och om man se- dan skulle päträffa ett original-exemplar, som befinnes yara en annan form (t. ex. II. prolixum Korke. *), skulle man dä böra ändra namn (pâ tvä ställen)? För ') jfr. Dahlstedt. 1. c. S. 55. anm. 2. 40 inig synes detta vara att skjuta öfver malet vid till- lämpandet af prioritets-lagen. Ty denna lag är ju till, dels att bringa ordning och reda i nomenklatu- ren, dels af hänsyn till pietetens fordringar. I ett exempel sâsom det anförda blir ordningen genom en dylik förändring ej battre, utan tvärtom, hvartill kommer den stora osäkerhet, som allt framgent kom- mer att hvila öfver namnen, da ju andra, framdeles upptäckta original-exemplar kunna gifva anledning till nya namnförändringar och nytt trassel. Hvad äterigen pietets-hiinsynen beträffar, sä är jag öfverty- gad, att de garnie, upplyste författarne själfva skulle, om de künde, vara de forste att fränsäga sig alla ansprâk pa auktors-nanmet för special-typer, som de i själfva verket aldrig beski’ifvit och, man kan vara öfvertygad därom, icke heller afsett, samt vara de siste, som skulle önska, att deras forna ätgöranden skulle hvila pâ vetenskapen som en tryckande mara, färdig att vid tillfälle välla omstörtning och oreda i det bestaende. Gör man nagon orätt, sa torde det snarare vara de senare specialisterna, som med upp- offring af otroligt med tid och arbete sä smaningom hafva förvärfvat sig kännedom om form-begränsningen, under det att de garnie författarne iugalunda egnat släktet den uppmärksamhet, som det ens tillnärmelse- vis kräfver. Detta mä naturligtvis för ingen del upp- fattas som nägot klander, ty t. ex. en Linnés tid var ju alltför dyrbar och hans uppgifter pa andra omra- deu alltför viktiga, för att han hade bort fördjupa sig i detalj-forskningar inom ett släkte, hvilket ensamt för sig kunnat upptaga den mängsidige mannens heia arbetstid. För att nu atervända tili Læstadius och till H. péllucidum , sa ma det framhâllas, huru olikartad hans uppfattning af H. pellucidum maste hafva varit med de nutida hieraciologernas af H. melanolepis. Därpa tyder, utom hans beskriining i sin helhet, särskildt 41 hans upptagande sâsoni synonym — visserligen med tillsättning af ett frâge-tecken — af en sa vida skild form som Fries’ H. diaphanimi 1). Till sist ma nâgot nämnas angâende sjalfva nam- net pellucidum sâsom sâdant. H. melanolepis vaxer vanligen pâ soliga, öppna platser. Dess blad aro i regeln jämförelsevis tjocka och fasta, och orn dem kan man med mindre skäl, än om hieracium-blad i allmänhet, säga, att de äro ’’pellucida.” Rörande dylika fragor säger De Candolle 1. c. s. 74. ’’Art. 60. Chacun doit se refuser à admettre un nom dans les cas suivants:” — — — — — — — — ’’Quand il exprime un caractère on un attribut positive ment faux dans la totalité du groupe en ques- tion, ou seulement dans la majorité des éléments qui le composent.” Huruvida man i öfverensstämmelse harmed mâ anse sig icke böra upptaga namnet pellucidum, läm- nar jag emellertid därhän. I detta fall kan man hafva mera anledning än eljes att med Læstadius säga : ”de hoc utatur quisque suo judicio.” Pä de grunder, som ofvan anförts, har det synts mig riktigast, att namnet H. melanolepis Almqu. apud Norrl. fortfarande ma bibehâllas och icke ersättas med nagotdera af de föreslagna namnen (H. pellucidum Læst. , H. nigroglandulosum Hn.). Literaturöfversigt. Hagen, J. Scliedulæ bryologicæ. (Det Kgl. Norske Videnskabers Selskabs skrifter. 1897. N;o 2. Nidarosiæ 1897). I nämda afkandling liimnas mycket viktiga bidrag tili Skandinaviens mossflora, hvilka bidrag till en stör del vunnits genom kritisk genomgäng af äldre norska moss-samlingar. ') jfr. ocksä ”/j cornbinans!" 42 Sâsom för Skandinavien eller âtminstone för Norge nya mosaarter anföras af förf. : 1) Dieranum Miihlenbechii 13 u. eur., samlad pâ Blâhô pâ Dovre (S. Bekggren), Dritjudalen i Vestre Gausdal (Ryan), ocli i Skjærstad i Salten (J. Hagen) ; 2) Fis- sidens Mildcanus Schimp., funnen vid Glaneren i Sande (S. 0. Lindberg); B) Didymodon ruber Jur., sedd frân Trondhjem ( J. Hagen) ocli frân Storviksnæset i Alten (J. E. Zetterstedt) ; 4) Grimmia sardoa De Not., tagen vid Kristiania och vid Tinn i Yestfjorddalen (C. Poulsen) och vid Lillehammer (Tu. Jensen); 5) Gr. èœspiticia Jacq., ex. frân Telemarken (Cur. Smith); 6) Orthotrichum nudum Dicks., hvaraf förf. sett ett nägot defekt ex. frân stenar i Mâneelven i socknen Tinn (Th. Jensen); 7) 0. Limprieldii Hagen (0. perforatum Limpr.), först upptäckt för Norge i Ringerike af N. Bryhn; 8) Encalypta cüiata (Hedtv.) var. microstoma (Bals & De Not.), funnen i Op- dal (Liebmann); 9) Philonotis aipicola Jensen, en enligt förf. kanske ej frân Ph. fontana väl skild art, sedd frân fiera stallen i Buskeruds, Kristians och S. Trondhjems amter; 10) Phil, cidpressa Ferg., funnen af förf. fierstädes vid Trondhjem; 11) Fontinalis gothica Cardot & Arnell, samlad vid Nes järn- verk nära Arendal af Caroline Rosenberg; 12) Ptyrhodium oligocladum Limpr. frân Flöjfjeld vid Tromsö, samlad af J. F. Zetterstedt och utdelad under namn af Pseudoleskea atro- virers forma major ’); 13) Pt. dccipiens Limpr.. funnen ilerest. i Norge, sâsom i Romsdals, Kristians, S Trondhjems och Nord- landens amter * 2); 14) Pt. Pfundtneri Limpr., likaledes ej sâll- synt i Norge, sâsom funnen i Bratsbergs, Kristians, Nordlands, Tromsö och Finmarkens amter. Sâsom nya arter beskrifvas; 1) Schistidium Bryhn ii , upp- täckt af N. Bryhn i mängd pâ Bragerneâsen vid Drammen; af beskrifningen mä anföras slutorden, som ly da; ”A Schi- stidiis reliquis tarnen jam aspectu griseo, Gr. tergcstincc fere memoriam revocante, præterea pilo foliorum longe lateraliter decurrente, perichætio hyalino-membranaceo, capsula cylin- drica, sporis majoribus differt 2) Bryum rctusum, ett synoikt Cladodium af Hemisynapsium- gruppen, funnet af förf. fler- städes i nordliga Norge; 3) Br. Bosenbergiæ , samlad pâ Vasenfjeld vid Næs järnverk af C. Rosenberg; stär nära Br. pallesccns, frân hvilken den säges skilja sig genom ’) Af ref. äfven funneu i videregionen pâ Storfjeld i Bardodalen (Tromsö amt). 2) Samlad af ref. äfven i tallregionen pâ Bergklottcn i Bardo- dalen och i tallregionen pâ stenar pâ stranden af sjön Josäjärvi nära Sappen i Nordreisen (Tromsö amt). 43 röd bladbas, sraalare frukt, oftast rudiinentära cilier, större ockrafärgade sporer o. s. v. ; 4) Br. turgens, först funnen af Hj. Holmgren pâ Finnsbö i Opdal och sedan pâ Knudshö af fiera byologer samt pâ Præstekampen i Kri- stians amt af E. Ryan; en stor och mjuk med Br. ventricosum och Br. Schleicher i förväxlad Eitbryum- art; 5) Hypnum solitarium , samlad mycket sparsamt af Fröken Sophie Mœller vid Röshejen i Lorn och först ansedd för H. purum, men en- ligt förf. hörande till undersläktet CalHergon ■ synes utmärka sig genom de mycket bredt äggrunda bladen, som i den rund- trubbiga spetsen hafva en liten, hârlik udd och vid bladets midt upphörande nerv. Öfriga i afhandlingen omtalade mossor äro: 1) Campy- lopus micans Wulfsb., hvars skiljetecken frân C. flexuosus angifvas; 2) l'richostomum literale Mitt., som angifves vara funnen pâ tvâ stallen i Bergens stift samt dessutom äfven af (tandek i Tyrolen; 3) Bryum zonatum Sciiimp., som utförligt beskrifves; förf. anser det tvifvelaktigt, huruvida denna mossa hör till slâktet Bryum ; 4) Br. Kaiirinianum Warnst, anses af förf. vara identisk med Br. Qriifianum Schlieph., en art. som förf. pâvisar äfven frân Sverige, nämligen frân Norra Vi i Östergötland, dar den samlats af ref.; 5) Br. Hagenii Limpr. visas vara identisk med Br. leptocercis Philib. i Rev. bryol. 1894, p. 86; 6) Br. tmcr osteg iitm Br. eur., hos hvilken ex. frân Jerkin pâ Dovre visât rudiinentära eller âtminstone taggbihang saknande cilier; 7) Br. Slirtoni Schimp., hvars förut okända frukter förf. funnit pâ ex. frân 4 olika stallen i Norge, beskrifves utförligt '); 8) Calliarinca HaussJcnechtii (Jur. & Milde) Broth., soin troligen är synonym med C. polycarpa (Schimp.) C. Müll.; samt 9) Hypnum condensation Schimp., som förf. anser synonym med H. ßexuosum Berggb. i Bot. Not. 1872, p. 66, och som igenkännes pâ bladcellernas porösa cellväggar, har förf. sett frân 5 olika stallen i Norge. Pâ tvâ planscher afbildas Bryum lurgens och Hypnum solitarium. Arnell. ') Ref. har vid undersökning af Originalexemplar af Bryum Stirtoni kommit tili det résultat, att den är identisk med Br. ele- gans Næs. var. Carinthiacum Br. eur., livilken form ref. sista som- maren fann ganska rikligt fruktbärande pä Iggön i Gestrikland. 44 Smärre notiser. Prix Desmazières (1600 francs) har seuast utdelats at prof. Jakob Eriksson i Stockholm für haus undersökningar öfver rostsvamparne. Till e. O. professor i växtbiololog-i vid Upsala uni- versitet har Kongl. Maj:t den 17 dec. utnämnt doceuten, t. f. lektorn vid Ultima landtbruksinstitut, d:r A. N. Lundström. Donation tili Linköpings läroverk. Aflidne d:r C. E. Hagdahl har bestämt att 2,500 kr. skola tillfalla Linköpings högre allmänna läroverk att användas tili för- stärkande af en till läroverket förut donerad premiefond, nemligeu ’’Stenhammars fond för botaniska och zoologiska studier." Nämnda fond, som pä sin tid bildades af garnie prosten Chr. Stenhammar, utgör f. n. 500 kr. Premiet ut- delas pä förslag af den bland läroverkets ungdom existerande naturhistoriska föreniugen. Svenska polarexpeditionen 1898 kommer att ega rum under prof. A. G. Nathorsts ledning, sedan ban nu lyc- kats anskaffa en för ändamälet tillräckligt stör summa. Kosan skall först styras tili västsidan af Spetsbergen och sedan österut tili Kung Karls Land samt New Island, som förmod- ligen är det samma som Gillis Land. Som botanist skall medfölja förutom chefen äfven doc. Gunnar Andersson; läka- ren dr Levin skall studera bakterierna. Förvaringsvätskor. Prof. Lagerheim har i Zeit sehr, f. wiss. Mikr. 1897 berättat att ban funnit Amanns koppar- laktofenol vara ett bättre medel än alkohol, formol och ät- skilliga andra använda vätskor för icke allenast sötvattensalger utan äfven för Uredineer och Exoasceer. Färgen bibehöll sig utmärkt. Kopparlaktofenol utgöres af 2 delar kristalli- serad kopparklorur, 2 d. krist. kopparbiacetat, 96 d. lakto- fenol. Det senare bestär af 20 viktdelar krist. Fenol (kar- bolsyra), 20 d. mjölksyra (spec, vikt 1 ,i), 40 d. reu glycerin (sp. v. 1,25), 20 d. dest. vatten. — En annan af Chas. Thom använd metod, hvarigenom väl de röda men ej de gröna al- gerna bibehälla färgen är att som fixeringsvätska använda : 10 vol. del. 1 °/0-tig osmiumsyra, lika mycket ättiksyra, 25 d. 1 °j kromsyra, 55 d. destilleradt vatten. Sedan fixe- ringen varat */2 — 24 timmar tillsättes en 10 °/0-tig glyce- rinlösning längsamt droppvis. Fixativet och vattnet later man sedan längsamt afdunsta. Bibeliällande af blommornas färg vid torkning. Da färgförändringen hos mänga blommor vid torkningen lär 45 bero pâ ammoniaken i lüften, kan man enligt Nienhaus före- komraa färgförändringen genom att indränka de pappersark, som läggas närmast växten vid prässningen, i en enpro- centig lösning af oxalsyra i vatten. Döde utländske botanister 1897. G. Allen pâ gränsen mellan Swaziland ocli Portugisi- ska Ostafrika. — Bibliotekarien William Archer i Dublin d. 14 aug., född d. 6 maj 1830. — Edmund John Baillie pâ Upton Park, vid Chester, d. 18 okt., född d. 4 maj 1851. — Prof. Edson Sewell Bastin i Philadelphia, 54 är. — L. Baum- gartner i Freiburg i Br. d. 14 apr. -- Dr Henr. N. Bolan- der i Portland, Oreg., d. 28 aug. — Henry Boswell i Oxford d. 4 febr., född d. 27 jan. 1837. — Prof. L. A. Buchner i München d. 23 okt., 85 är. — Assistent Michelangelo Console i Palermo d. 13 maj, 85 är. — Dr Alfred Dewèvre pä Stationen Luebo vid Kassai i Kongo d. 27 febr., född 1866. — Prof. Constantin von Ettinghausen i Graz d. 1 febr. — E. Fiek i Cunnersdorf vid Hirchberg d. 21 juni. 47 är. — Dr Wm. 0. Gibbons i Alameda d. 17 maj. — Prof. Emily L. Gregory i New York d. 21 apr. - — Liirare Max Grüttner i Luschkowsko i Westpreussen d. 21 mars. — Dr John Brax- ton Hicks, 74 âr. — Biskopen William Walshow How. i Lee- nane, Connemara. — Pâ Jamaica d. 17 aug. prof. J. E. Humphrey frân Baltimore, född d. 5 aug. 1861. — Rev. Ro- bert Hunter i Forest Retreat, Epping Forest, d. 25 febr., 74 âr. — Prof. Ernst Huth i Frankfurt a. M. d. 5 aug., födcl d. 27 dec. 1845. — Dr Joseph F. James i Hingham d. 29 mars. — Alexis Jordan i Lyon d. 7 febr., 83 âr. — I Abbazia d. 27 febr. prof. Lajos Juranyi i Budapest, 59 âr. — J. B. v. Keller i Wien d. 17 nov., 56 âr. — Dr Hermann Kessler i Kassel d. 2 apr., 81 âr. — Dr F. W. Klatt i Hamburg d. 3 mars. — Prof. Gaetano Licopoli i Neapel d. 7 aug. — Dr Bernadin A. Martin i Aumessas d. 31 mars. — Alfred Mo- nod i Nevilly sur Seine, 61 âr. — Rev. Montrouzier i Saint Louis pâ Nya Kaledonien. — Dr Johann Friedrich (Fritz) Müller i Blumenau i Brasilien d. 21 maj, f. d. 31 mars 1822. — Prof. Hermann v. Nördlinger i Tübingen, 78 âr. — Kyrkoherde Frans Oberleitner i Ort vid Gmunden d. 12 febr. 68 âr. — Rev. Charles Samuel Pollock Parish pâ Roughmoor, Somerset, d. 18 okt., 75 âr. — Dr Wilii. Petzhold frân Braunschweig, 50 âr. — Den 11 okt. förolyckades pâ Tatra KAsimir v. Pietrowski, född d. 9 jan. 1876. — Gymn. prof. Friedrich Oscar Pilling i Altenburg d. 23 nov., 73 âr. — I Bruitenzorg pâ Java d. 1 juli prof. P. C. Plügge i Gro- ningen, född 1847. — Dr Alex. Milton Ross i Montreal i Canada den 27 okt. — Prof. Julius v. Sachs i Würzburg d. 28 maj, född d. 2 okt. 1882. — Samuel James Augustus Salter i Basingfield, Basingstoke d. 28 febr., 72 âr. — Direktorn för bot. trädg. pâ Mauritius William Scott i Panplemousses. Konrektor Friedr. Wild. Seydler i Braunsberg i Ostpreus- sen d. 21 nov.j 87 âr. — F, d. borgmästaren Wilhelm Siegmund i Reichenberg i Böhmen d. 18 nov. — Stations- assistent A. Staudl i Johan-Albrechtshöhe i Kamerun d. II maj. — Prof. Johannes Japetus Smith Steenstrup i Ivöpen- hamn d. 20 juni, född d. 8 mars 1813. — Frederick C. Straub i Liberia, Afrika, d. 21 mars. — Dr Paul Hermann Wilhelm Taubert (frân Berlin) i Mauaos i Brasilien d. 1 jan., född d. 12 aug. 1862. — P. B. L. Verlöt i Verrières les Buisson i slutet af jan. — Prof. Georges Ville i Paris, 78 âr. — Prof. A. Zimmeter i Innsbruck d. 15 dec., 49 âr. Mentlia-literatur. De svenska Menthæ hafva bear- betats hufvudsakligen af E. Fries och Fr. Areschoug, bland utländske författare kunna nämnas Rochel 1838, Pérard 1876, Durand 1887, förutom Wirtgen, Borbas, Malinvaud m. fl. samt pâ sista tiden II. Braun, soin i Verb. Zool. Bot. Ges. Wien 1890 publicerade ett större arbete hufvudsakligen ôf- ver de österrikiska formerna, samt J. Briquet, som skrifvit Fragmenta monogr. Labiat. I— IV (sista haftet i Bull. Herb. Boiss 1896). Dessa tvâ sistuâmnda omnämna stundom äfven Sverige, men mest vid arter, som odlats eller förvildats och som anses för hybrider. Sâ âr t. ex M. gentil' s — M. nr- vensis x viridis F. Schultz, hvartill hör v. Agardhiana (Fries) II. Braun frân Slaka i Ög i Herb. Norm. fase. IV och v. glabrata Fries Herb. Norm. fase. 12. Detta senare varietetsnamn har H. Braun ândrat till M. calvescens (”vi- detur hæc cum vere diversa M. rubra confundi”), men Bri- quet bar ansett bâda namnen vara ;iomnino inepta” och där- för gifvit varieteten det nya namnet ’’comatula” . Hit hör äfven subsp. cardiuca Briq. (äfven frân Sverige), som i Tysk- land odlas under namnet Herzminze. Braun har som artnamn upptagit detta af Gerarde 1597 publicerade namn, men säger dock att de, som icke vilja uppsöka sä gainla artnamn, böra kalla den M. cxigna Lin. En annan hybrid mellan ’’Spicatæ” och ” Verticillatæ” är M. dalmatica v. Ander soniana (IL Br.) Briq. frân Bohus- län (Lindeberg in herb. Deless.), förut af II. Braun beskrifven 47 som art, M. Ander soniana (”M. gentilis Anderson exsicc. : Upland). Norska polarexpeditionen 1898. Med den expe- dition, som under Syerdrups ledning med fartyget Fram afgâr genom Smiths sund till nordligaste delarna af Grönland, lcommer fil. kand H. G. Simmons i Lund att medfölja som bo- tanist. Vetenskapssocieteten d. 13 now Lektor A. N. Lundström föredrog om skogsväsendets vetenskapliga gr under. Vetenskaps och vitterlietssam hallet d. 6 dec. Till utländsk ledamot valdes prof. P. Saccardo i Padua. Fysiograflska sällskapet d. 8 dec. Prof. Berggren föredrog om nya Balantiopsis- arter frân Nya Zeeland och om andra Ilepaticæ gemensamma iör detta land och Ker- guelens Land samt om nâgra svenska Cyperaceers utveckling och morphologi. — Doc. B. Jönsson refererade for intagande i Handlingarne en afhandling af honom sjelf och amanuen- sen E. Olin med titeln: Der Fettgehalt der Moose. Vetenskapsakademien d. 12. jan. 1898. Prof. Witt- rock refererade inkomna reseberättelser frân herr Alfvengren, Borge och Rosenberg. — Till införande i Handlingarne antogs en uppsats af kand. 0. Rosenberg, Studien über die Mem- branschleime des Pflanzen. IT. Vergleichende Anatomie der Samenschale der Cistaceen ; och i Ofversigten en uppsats af stud. T. Vestergren, Om individbildningen hos slägtet Mentha. Den 10 febr. Den â Letterstedtska fonden för särskildt maktpäliggande vetenskapliga undersökningar disponibla be- hallningen tilldelades akademiens Regnelske amanuens dr G 0. Malme för att sätta honom i tillfälle att med hjelp af jemförande studier vid de botaniska museerna i Genève be- stämma de synnerligen värdefulla sydamerikanska Lichen- samlingar, som tillhöra riksmuseum. — Till Byzantinsk rese- stipendiet för 1898 utsags assistenten vid kemisk-växtbiolo- giska anstalten i Luleâ F. E. Wickström för idkande af stu- dier i agrikulturkemi vid tyska universitet. Till införande i Bihanget antogs en afhandling af lek- tor Johan Erikson, En studie öfver Ranunculus Wyricus’ morfologi, biologi och anatomi. 48 Död. K Aiu. Buor Jakob Forsselt, afled d. 12 febr. 1898. Han var född d. 2G febr. 185G i Skara, blef student 1875, fil. doktor och docent i botanik i Upsala 1883, lektor i na- turalhistoria och kemi i Karlstad 1885. Förutom ett par uppsatser i Bot. Not. 1875, 1880 och 1885 har hau skrifvit fiera afhandlingar oui lichener samt utgifvit läroböcker i bo- tanik för skolorna. Hos Frans Svan ström & C:o Stockholm Myntg-atan 1. kan erhallas : Grâtt blompressningapapper format 350x415 nun Pris pr ris3, — Hvitt „ „ 300x145 „ ,, „ ,, 10— Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, ,, „ I.m „ „ „11, bla „ 285x405 „ „ „ „ 7,75 „ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ ,. „11,— Osb De bäda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Rotaniska afdelning. A hei àrgâng af Botaniska Notiser för är 1898 , 6 n:r emottages pr enumeration pà alla postai) st alt er i Sverige, Norge oeh Danmark mal sex (6) kr., posthef or dringsaf giften inberüknad, samt hos tidskrijtens distributor , hr C. W. K. Gleerups Förlagsbokhandel i Lund, och i alla boklâdor tili summa pris. C. F. 0. Nordstedt. Innehäll. IIeeg, M., Mittheilungen über einige Arten der Gattung Riccia , s. 15. Murbeck S., Studier öfver kritiska kärlväxtformer. 11. De nord- europeiska formerna af slägtet Agrosfis, s. 1. Simmons, IL G., Algologiska Notiser I., s. 25. Stenström, K. 0. E , En namnfraga, s. 33. Literaturöfversigt s. 41. Smärre notiser s. 44. Lund, Berlingska Bokti'yckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget,,5/jl898 BOTANISKA NOTISER FÜR AR 1898 UTGIFNE G. F. O. NORDSTEDT. Haftet 2. LUND 1898, BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STIEG JUTERI-AKTEEBOLAGET. Moss-studier. 13 — 19. Af H. Wilh. Arnell. 13. Bryum longisetum Bland, synes förekom- ma här och dar pa torfjord i Sveriges kalktrakter. Sa liar jag etfc exemplar af derma art, samladt af Apo- tekaren J. Persson i juli 1890 vid Ignaberga i Skâne; sedermera har jag själf funnit den pâ tvä stallen i torfjordsdiken inom Siljans siluromrâde i Dalarne, nämligen den 13 augusti 1896 med fällda lock i di- ken vid Osjön i Rättviks socken och den 13 juli 1897 med mogna, lockförsedda frukter i torfjordsdiken vid vagen till Styggforsen i Boda socken. Denna art star Br. inclinatum ganska nära, sa t. ex. genom synoik blomställning och likartade blad, men skiljer sig ge- nom de (5 — 7 cm.) lânga setorna, den mot det ägg- formiga sporgömmet skarpt afsatta smala halsen samt i synuerhet genom de ovanligt stora (0.04 — 0,05 mm.) sporerna, som äro opakt gröna och papillösa. Yttre peristomets insertion är brunröd, tänderna omkring 15-ledade, smalkantade, pâ ryggen papillöst opaka, smutsgula med hyalina och papillösa spetsaiv lure peristomet är gult, cilierna rudimentära och processus ovanligt smala, snarast jämbreda, med smalt ovala fönster. Prof. Philibert har i Rev. bryol. 1887, p. 55, beskrifvit sâsom en ny art Br. labradorcnse , af hvilken art han, sâsom namnet angifver, fâtt de första exem- plaren frân Labrador; i Rev. brjml. 1889, p. 61 — 62, omtalar han dock, att samma form äfven blifvit fun- nen af C. Kaürin och N. C. Kindberg pâ Dovre i Norge. Pâ samma stalle omtalar han ock, att Br. labradorcnse stâr Br. longisetum mycket nära, men anser, att den nya arten skiljer sig frân Br. longisetum genom 2 — 3 gânger kortare fruktskaft, kortare och jämtjoek frukt, plankonvext lock, korta, vid basen triangnlärt Dot. Not. JSfl8. 5 50 breda, faledade och mörkare färgade tänder samt sma- lare processus. En jämförelse, som jag företagit, af exemplar af Br. longisctum frän Bärwalde i Neubran- denburg ocli af Br. labradorense frän Dovre har visser- ligen visât, att hos Br. labradorense setan var kortare, dock stundom intill 4,5 cm. lang, frukten nägot min- dre, men ej af olika form, locket tydligL lägre, peri- stomets yttre tänder nägot mörkare färgade och fön- stren i processus smalare ; däremot voro tänderna hos Br. labradorense lika mängledade (omkring 15-ledade) som hos Br. longisetum. Mitt intryck af denna jäm- förelse blef, att Br. labradorense ej gärna kan upprätt- hâllas sâsom en frän Br. longisctum skild art, en âsikt, som syues delas äfven af Gr. Limprtcht, da han i ”Die Laubmosose”, p. 322, omtalar Br. labradorense sasom med Br. longisctum vsehr verwandt”. Pa tal om Br. longisetum ma slutligen nämnas, att dess frukter före lockfällningen äro nycket olika tili sin form ute i naturen och sedan de blifvit tor- kade. Da jag den 13 Juli sistlidne sornmar i Boda päträffade denna art, voro frukterna i naturen gröna och nästan jämtjockt cylindriska, i det att halsdelen var lika tjock med det egentliga sporgömmet; det var först, sedan frukterna blifvit torkade, som genom hals- delens starka hoptorkning frukten fick det för arten egendomliga utseendet; samtidigt därmed blef äfven fruktens färg brunaktig. Likartade förändringar af fruktformen äro, sasom bekant, mycket vanliga vid torkning äfven hos andi’a Bryum- arters frukter. Ett exempel pa detta förhällande lämnade det dike, hvari Br. longisctum insamlades i Boda. Vid och i detta dike fanns nämligen en mycket riklig Bryum-ve geta- tion; ])ä dikets öfre och torrare kant växte i stora och rika grupper Brya med kortare setor och gröna eller nägot gulnande Irukter, för att längre ned i di- ket aflösas af Bryum- former med allt längre setor och rent gröna frukter; nära dikets hotten var det, som 51 vi, Apotekaren 0. Jensen och jag, funno spridda grup- per af den längsta af dem alla, Br. longiselum. Emellertid voro de fiesta af dessa Brya tili fruktfor- raen hvarandra sä lika, att det var omöjligt att särskilja de olika arterna, ja, tili och med att säga, huru manga olika arter i diket funnos. Efter tork- ning framträdde däremot de olika arternas fruktfor- mer tydligt, och fann jag da, att det sällskap, som Br. longisctum hade haft, och hvarifrân den skilt sig endast genom vanligen längre setor, bestod af Br. affine , Br. inclinatum och. Br. intermedium , dessa tre arter ofta intimt blandade med hvarandra, hvartill kommo de genom sin gi’oflek redan i naturen igen- känliga Br. ventricosum och Br. bimum samt den heit olika Br. common. Yid Osjön i Rättvik växer Br. longisctum äfven i sällskap med fiera andra Brya , däri- bland äfven Br. pendulum. 14. Bryum versisporum Bomansson i Rev. bryol., 1896, p. 91. Yid exkursioner i sällskap med Apotekaren C. Jensen under den sistlidne somtnaren i Boda socken i Dalarne tilldrog sig en Bryum- art, som växte i mängd pa myll- klädda kalkhällar vid Östbjörka samt dessutom äfven pa andra ställen i kalkomrâdet, sä t. ex. pa stranden af en bäck vid vägen tili Styggforsen, var uppmärk- samhet. Denna art var tydligen besläktad med Br. pallens , men skilde sig frän densamma genom regulie- ra, omvändt koniska, nästan hvita frukter. Efter pressning ändrades fruktformen, sâsom sä ofta är fal- let hos Bryum- arter, betydligt och blef mera lik den hos Br. pallens vanliga, i det att fruktens basaldel sammantorkade tili en tämligen läng, mycket svagt böjd hals af samma längd som det äggformade spor- gömmet. En närmare undersökning har sedermera öfvertygat mig, att nämda Bryum- form är identisk med Br. versisporum Bomansson 1. c., en art, som likasom Br. fallax Miede har cilier utan taggbihang, men som skiljer sig frân Br. fallax kufvudsakligen genom sma- lare blad, längre ock smalare frukt samt i synnerhet genom de till storleken mycket växlande, grönaktiga, opakt gryniga ock papillösa sporerna. Enligt Bomans- son kunna sporerna växla i storlek frân 0,008 — 0,05 mm. ; for exemplaren frân Dalarne nppgâr denna vaxling till 0,017 — 0,038 mm. Br. versisporum är forut känd endast frân Aland i Finland, dar den insamlats af Possessionaten J. O. Bomansson 1877 ock 1879 i âkerdiken vid Jomala by i Jomala socken. Af Lindberg känfördes de finska exemplaren till Br. fallax , sâsom synes dels af ett meddelande vid sammanträde i Soc. pro F. et FI. Fennica den 3 nov. 1877, dels ock däraf, att den under detta namn af Y. F. Brotherus utdelats under N:ro 163 i M. F. Exsicc. Exemplar af Br. fallax frân Brama-Biouu i Gard (Frankrike), insamlade af Bodlay ock utdelade under N:ro 463 i Husnot’s exsic- catverk Musci Galliæ, köra äfven kelt säkert till Br. versisporum , sâsom synes sâvâl af kabifus soin ock däraf, att sporerna visa en växling i storlek af ända till 0,017 — 0,037 mm. Angäende värdet af den nya arten Br. versisporum vill jag ej yttra mig definitift, men dess egendomliga ock i ögonen fallande kabitus i naturen, särskildt dess i friskt tillstând reguliera frukt, synes mig tala für, att den kommer att stä sig langt battre än mânga andra pâ senare tider uppställda Bryum- arter. I sammanliang med det fôregâende mâ nämnas, att äkta Br. fallax med mycket kortare ock bredare blad, kort ock tjockt päron-formig frukt samt sporer af konstant storlek (0,02 — 0,023 mm.) äfven blifvit funnen inom det skandinaviska floromrâdet af mig ock Jensen, nämligen âr 1892 pâ fuktig sand vid Studeli miles jöarna nära Skagen i Danmark. 15, Br. (Eucladodium) autoicum Arnerl (Rev. bryol., 1898, p. 2). 53 Hänvisande till ofvan citerade originalbeskrifning- en vill jag här endast i korthet anföra den nämda artens mäst utmärkande kännetecken. Br. autoicum är, sasom namnet angifver, autoik och en ganska li- ten art, fertil blott 1 — 1,5 cm. hög. De knopplikt kopade bladen äro bredt äggrunda, konkava, med en ganska lang och helbräddad nervudd; bladkanten är plan eller nägot reflex, men ej differentierad ; bascel- lerna röda. Frukten är lutande — hängande, regelbun- den, tjockt päronformig, smntsgul och ej under myn- ningen hopdragen, dess lock ovanligt lagt och nästan plant med en liten spetsvârta, peristomets insertion dunkelt rostbrun, yttertänderna laga, smalt kan- tade och omkring 12-ledade, processus ovanligt smala, jämbreda och smalt spricklikt genombrutna samt spo- rerna 0,03 — 0,033 mm., smutsgula, opaka och tätt papil- lösa. Denna art samlades sparsamt af mig den 24 aug. 1868 pa Baadfjeld vid Junkersdalen i Salten (Norge); pâ mitt exemplar hafva de flesta frukterna fällt locken. Genom de nämda kännetecknen skiljes Br. au- toicum lätt frân alla andra mig kända Eucladodier. 16. Br. rivulare Arnell (Rev. bryol., 1898 p. 4). Originalbeskrifningen af nämda art bar uppgjorts öfter exemplar, samlade 1893 af mig och C. Jensen pâ stranden af backen nedom Bjärsjö kvarn pâ Bil- lingen och lyder i nägot förkortad öfversättning som följer : Steril, grön, nägot glänsande, nedtill svartbrun med sparsamt rotludd, späd, 3 — 4 cm. hög, med lan- ga, glesbladiga nyskott. Blad nedlöpande, likstora, torra utstäende eller löst tilltryckta, konkava, ägg- rundt lansettlika, smaningom tillspetsade tili en täm- ligen lang udd; kant vanligen tili nära spetsen smalt tillbakarullad, grön, tämligen tydligt differentierad och 3 — 4 celler bred, mot spetsen glest sagad och ej differentierad; nerv grön och upplösande sig i udden ; 54 celler i bashörnen kvadratiska, de öfriga längsfcräckt sexsidiga med tunna skiljeväggar. Sedan denna be- skrifning skrefs, har det visât sig, att äfven en an- nan steril Bryum- form, som insamlades pa samma exkur- sion pa Billingen, nämligen vid en nttorkad rännil uppe pa trappen ofvan Ulunda maste hänföras tili samma art. Formen frän det senare vätstället afviker nagot fran originalformen, i det att den är gröfre och tä- tare tnfvad med rikligt rotludd och med mera tat t- sittande, bredt äggrunda och kort nddspetsade blad, hvars kant ej är differ entierad och hvars celler äro ganska mycket vidare. Br. rivulare hör uppenbarligen till Z?n/«m-släk- tets alpinuni- grupp, men skiljer sig fran saväl Br. alpi- num Hods, som Br. Muehlenbeckii Bb. eor. genom de gröna, matt glänsande topparne och genom mer eller mindre langt uddspetsade, oftast utstaende blad med tunna cellväggar. Närmast besläktad är Br. Milde- anum Jur., fran hvilken art den mest skiljer sig habituellt genom fastare och oftast utstaende blad och därjämte genom aldrig utlöpande nerv. En heit nyligen uppställd, tili samma grupp hörande art fran Italien Br. subalpinum Warnstorf, beskrifven i Bot. Centralbl., Bd 72, p. 394 (1897) och utdelad som nummer 161 i Fbeischer& Warnstorfs Bryotheca Europ. meridion., skiljer sig genom nedtill ljusa, gulaktiga tufvor med sparsamt rotludd och heit olika bladform, i det att dess blad äro mycket bredare tillspetsade eller nästan trubbade; genom bladformen visar sig Br. subalpinum vara nära besläktad med Br. alpinum , hvarifrân den mest skiljer sig genom nagot utstaende blad med tunna cellväggar och upptill i'ent grön lärg. 17. Br. affine (Bruch.) Lindb — Br. cuspidatum Schimp. — Br. paradoxuni (Hüb.) Jur. Den art, som med de anförda namnen betecknats i den brvologiska litteraturen, har varit föremal för ganska växlande asikter och har vällat bryo- 55 logerna stört bryderi, sâsom synes af följande redo- görelse for uppfattningen af densamma i nâgra af de senare ârens viktigare bryologiska publikationer. I Bryologia Europæa benämnes den (âr 1839) Br. bi- mum var. cuspidatum, sâsom hvars bufyudkarakterer rent grön färg, lânguddade blad och smalare diffe- rentierad bladkant framhällas. Milde anser i Bryol. sil , p. 211, (1869), arten i fraga vara identisk med Br. cirratum , i det han säger: ’’Ueberhaupt ist Br. bimum ß cuspidatum schwerlich von Br. cirratum verschieden.” I Schijiper’s Syn. in use. europ., ed. 2, p. 430, (1876), antages Br. cuspidatum vara en själf- ständig art, hvars viktigaste karakterer, sâsom den nedlöpande bladbasen, bladens langa nervudd och re- flexa, gula, 2 — 3 celler breda kant samt smä, glatta sporer, äfven framhällas; genom ett uppenbart tryckfel, bestâende däri, att det kommit att stâ ’’differt a Br. cir- rato habitatioue murali vel petræa, foliis margine latius limbato revolutis, sporis majoribus minute granu- losis” i stallet för Br. cirratum differt etc. har dock diagnosens tydlighet blifvit betydligt förminskad. Ock- sä tyckes Br. cuspidatum ej hafva blifvit Schimper füllt klar, sâsom synes af Irans yttrande, s. 431 : ”Br. bimum , cirratum et cuspidatum vix aliter quam notis subtilissimis distinguenda sunt et forsan in unam can- demque speciem conjungenda.’* I Jukatzka’s Laub- moosli. von Oesterreich-Ungarn, p. 267, (1882) be- nämnes var art Br. paradoxum (Hüb.), hvars varietet Br. cirratum anses vara; Juratzka säger nämligen: ”J5r. paradoxum ist die Normalform, Br. cirratum die Alpenform einer und derselben Art. Ein wesentlicher Unterschied zwischen beiden ist nicht vorhanden”. Prof. Philibert betecknar i Rev. bryol., 1887, p. 24, Br. bimum , cuspidatum , cirratum och intermedium sâ- som ’’espèces assez mal délimitées.” Husnot later i Muscol. gall., p. 24S, (1889) Br. cirratum vara huf- vudform ocli Br. cuspidatum dess varietet, som sages skilja sig föga gcnom ’’capsule plus grosse et plus longue; spores un peu plus grand”, livilket pâstâende angâende sporerna val beror pâ det ofvan antydda tryckfelet i Syn. musc, europ. Samma âr (1882) säger Kaürin i Add. et Corr. ad Enurn. Bryin. Dovr. auc- tore N. C. Kindberg (Christ. Vid. Selsk. Forh. 1889, n:o 11, p. 21) ”J>V. cuspidatum difficile est a Br. cir- rato discernere; sed spori semper parvi et pellucidi (0,015 mm.);” och det följande âret (1890) yttras af Kaurin & Hagen i Suppl, musc. alp. Lomsfj. et Jotunfj., p. 8 (K. Norske Vid. Selsk. skrifter) pâ tal om Br. intermedium , cirratum och cuspidatum: ’’Inter has très formæ innumeræ intermediæ sunt, cpiæ eodem jure ad unam et ad alteram refferi possunt.” I Braithewaite’s Brit. Mossfl., p. 172, (1892) anses Br. affine vara huf- vudform och Br. cirratum dess varietet, sâsom hvars kännetecken de talrika flagellerna, bredare bladkant och kortare frukter nämnas. I Limpricht’s Die Laub- moose (ßabenhorsts Kryptog. fl.) upphôjes, p. 343, (1893) Br. cuspidatuni âter till rang af en själfständig art, af hvilken pâ det för detta arbete utmärkande grund- liga sättet en utförlig beskrifning lâmnas, en beskrif- ning, som sa mycket mera torde förtjäna vitsord, som den antagligen âr grundad pâ originalexemplar af Br. cuspidatuni , som forf, uttryckligen uppgifver sig hafva haft tillfälle att undersöka. Under âr 1897 arbetade jag ganska mycket med min samling af synoika Eubrya , i fôrbigâende sagdt heit säkert den svâraste gruppen af Bryum- slilktet och erbjudande svârigheter vid den systematiska anord- ningen, som torde kunna mata sig med de svârigheter, som man bland fröväxterna rnöter i släktet Hieracium. Eesultatet af mina undersökningar af dessa Brya har hittills blifvit ganska torftigt; ett résultat af de samma är dock, att jag fätt klart för mig, att den, sâsom det af det ofvan sagda synes, mycket olika bedümda arten Br. affine verkligen är en specifikt skiljbar 57 och berättigad art med den begränsning, som gifvits densamma antydningsvis redan i Bryologia europæa och sedan mera utförligt af Sohtmper i Syn. muse, eur., ed. 2 , och af Limpricht i Die Laubmoose. Br. affine star Br. binmm närmast och delar med denna art ett kännetecken, hvarigenom dessa tva Brya skiljas frân alla andra synoika Eubrya , nämligen de sma, omkring 0,012 mm. stora, gröngula, föga gryniga och därför genomlysande sporerna. Br. bimum skiljes dock van- ligen med lätthet frân Br. affine gonom rödaktig färg, gröfre växt, mycket fastare och kortuddade blad med bredt tillbakar ullad, bred, gul, differentierad bladkant och med korta och vida bladceller, hvars cellväggar äro tjocka och gula; Br. a fine är däremot mera rent grön och spädare, har mindre fasta, men langt nervuddade blad med smalare kant, äfven denna dock reflex och gult differentierad; bladcellerna äro vanligen smalare och deras cellväggar, om ock tämligen tjocka, betyd- ligt tunnare. Hos Br. bimum är fruktväggen vanli- gen mycket tjockare eller läderartad och mörkare, svartbrunt färgad; nagon allmängiltig skiljaktighet i den hos bada arterna ganska växlande fruktformen torde däremot näppeligen kunna upp visas. Frân de andra synoika Eubrya , särskildt frân Br. cirratum och Br. intermedium , skiljes Br. affine lätt genom sporerna, hvars utseende liär ofvan be- skrifvits; hos Br. cirratum och Br. intermedium äro nämligen sporerna alltid större, omkring 0,02 mm. stora, gröna, grynigt opaka, ogenomskinliga och där- jämte vanligen äfven pä ytan papillösa. Karakterer, som äfven framhâllas sasom skiljande Br. affine frân nämda Brya , äro dess tydligt nedlöpande bladbas och längsträckta celler i bladens basaldel; att dessa kän- netecken Annas hos -Brfi affine har jag väl kunnat öfvertyga mig om, men huruvida ej samma karakte- rer äfven kunna äterkomma hos former, som pâ grand af sina sporer ej kunna hänföras tili denna art, är däremot en sak, hvarom jag ej ännu blifvifc füllt, üf- verfcygad. Br. affine har, sasom här nedan komraer alt vi- sas, en vidsträckt utbredning, hvaraf füljer en gan- ska stör omväxling i dess utseende. I fraga om det vegetativa systemet förekomma dock, sävidt min erfarenhet hittills racker, inga sa stora växlingar, att de kunna läggas tili grund för skilda varieteter. Af- ven i frâga om det fruktifikativa systemet äro växlin- garne jämförelsevis smâ. Peristomets insertion är rödbrun, de yttre tänderna gula, bredt kantade, pa- pillöst opaka med färglösa och papillösa spetsar; inre peristomet gult, papillöst punkteradt med breda pro- cessus, hvars fönster äro vida, och med langtaggiga cilier ; sporerna växla i storlek fran 0, 009— 0,017 mm. Större växlingar visar fruktformen, sasom synes af de 4,8 ganger förstorade afbildningar af frukter, som Apotekaren C. Jensen godhetsfullt lämnat mig, väx- lingar sä stora, att jag ansett mig pä dem kunna grunda ett par varieteter, var. cylindricum och var. urnigerum , hvilka beskrifvas här nedan i samband med redogörelsen för artens geografiska utbredning. Angaende var. cylindricum ma dock nämnas, att sä egendomlig den än kan taga sig ut i dess extrema former, den dock ej sällan förbindes med artens typ genom mellanformer. De skandinaviska växtställen, hvarifran jag sett Br. affine , äro: a typicum. Theca deoperculata pyriformis, sub ore non vel paium contracta. Sverige : Bl.: Nätraby, Bjärby pa kvarnränna; Auge- rura, Bastasjöns strand (H. W. A.). Vg.: Valle liärad, Hus- hagen i Skiirf socken, (Fig. 4) (H. W. A.). Ög. : Älotala (C. 0. IIamnstuöm). TJpl.: Uplandia (J. Angstrom). Gislr.: Gefles Skansmuren (C. Hartman); Iggö flere’städes, (Fig. 2); Torsäker- socken, vid Penninge järngrufva (II. W. A.). Dal.: Boda soc- ken, Osmundsberget (utdelad sasom Br. cirratum , S. 0. Lind- berg), Östbjörka och vid väg till Styggforsen (H. W. A.). 59 Mpd.: Alnön, Nyvik (Fig. 6), och Stafsätt (Fig. 7); Torp socken, vid Byns fâbodar ocli vid bâtsmanstorp vid Alderân (Fig. 3) (H. W. A.). Àgl. : Säbrä, Framnäs, Mark (Fig. 1) och Bondsjö (Fig. 5), Högsjö, Yeda; Skog Herrskog; Nora, Hârdsand vid Grönsvik; Tâsjô, pâ fuktig vägg vid Sâgbâc- ken och pâ en âker (H. W. A.) samt vid Tasjö-edet (C. Jen- sen). Lui. Lapm.\ Njungis och Jockmock (Hj. Holmgren). Norge: Kristiania, Lysagertjärn (J. E. Zettekstedt). Dovre, Opdal in prato prope Rölvei (C. Kauein) och pâ Kongsvold i björkreg. (utdelad som Br. cirratum , S. O. Lind- berg). Salten, Bodö, nedom Rönviksberget (I. Hagen). Trorasö amt, Tromsö och Harstadshavn i björkreg. (H. W. A.). Fin- marken, Alten (J. E. Zetterstedt). Danmark: Bromme Lillesö vid Sorö (C. Jensen). ß urnigerum nov. var. Theca minuta et brevis; collum sporogonio brevius; sporogonium crassum, ur- niforme, sub ore lato coarctatum. Àgl., Hernön, pâ den sandiga stranden af Osjön (Fig. 11) (H. W. A.). y cylindricum nov. var. Theca fere cylindrica, sub ore contracta. Sverige : Vg. : Billingen, Ulunda ocli pâ fuktig kvarn- vägg vid Bjärsjö (H. W. A.). Gésir. : Iggö flerestädes (Fig. 8 & 9), och Torsâker pâ kalkvâgg vid Penninge kalkbrott, (Fig. 10) (H. W. A.). Dal.: Boda i torfjordsdike vid viig till Styggforsen (H. W. A.). Àgl.: Nora socken, Böleu (H. W. A.). Norge: Dovre, Opdal in prato prope Rölvei (C. Kaü- rin, en form 1883 utdelad sâsom Br. biminn med ovanligt lângstrâckta blad och bladceller). Tromsö pâ hafsstrand (H. W. A.). Enligt Bomansson & Brotherus, Herbarium Musei Fen- uici, p. 37, finnes Br. affine spridd öfver hela Finland. Extraskandinaviska exemplar af typisk Br. affine har jag sett frân Westpreussen, Lyck (C. Sanio), Steiermark, Brun- neben bei Wald (C. Glowacki) och Jeniseidalen i Sibirien, dar den är allmän mellan 56°- — 69°35’ n. bredd (H. W. A.). Af var. cylindricum har jag dessutom sett exemplar frân Lyck (C. Sanio), Altruppin i Brandenburg (C. Warnstorf) och frân Jenisei mellan 59°— 63° n. bredd (H. W. A.). I Tyskland synes Br. affine vara ganska allmän, dä Limpricht ej för densamma anför speciella fyndorter. Af deb füregâende synes det, att Br. affine har en vidstäckt utbreduing. I Skandinavien synes denna art hafva en subalpin karakter, sâsom framgâr dels af dess sällsynthet i Götaland, dels ock däraf, att den i vâra fjälltrakter ej torde öfverskrida björkgränsen. Dess växtlokal är heist jord af olika slag, sâsom sand, lera eller torfjord, mera sällan kärr eller klippor. Frukt- mognaden infaller ganska sent, pâ Iggön i Gestrik- land omkring den 1 augusti. 18. Br. (Eubryum) angermannicum Arnell (Rev. bryol., 1898, p. 6). Ur originalbeskrifningen ma har anföras endast de mest framträdande kännetecknen. Synoik, löst tufvad, fertil 2,5 — 3,5 cm. hög. Själk kort med korta flageller. Blad äggrunda med helbräddad nervudd af växlande längd ; kant reflex eller stundom plan, helbräddad, gui, mer eller mindre tydligt differentierad ; nerv kräftig, vid basen röd ; basceller vackert röda, öfriga celler smala, rektangu- lära, vid bladets midt kortast och dar sexsidiga, med tämligen tjocka och gula väggar; flagellblad nedlöpan- de, lansettlika, med plan och ej differentierad kant. Fruktskaft smalt, glänsande, upptill gult. Frukt lu- tande hängande, liten, klubblikt päronformig, matt, smutsigt gul — näslan hvit med kort, smal och nagot böjd hals och äggrundt, under mynningen ej hopdraget sporgömme; ring sönderfallande ; lock rödt, glänsande och lagt konvext; peristomets insertion gult rostfär- gad; yttre tänder omkring 25-ledade, gula, bredt kantade ; inre peristom blekgult — färglöst, papillöst punk- teradt, med ganska breda, upptill plötsligt smalnande processus med breda fönster; cilier taggiga. Sporer omkring 0,02 mm., gröna, opaka, füga papillösa. Frukt- mognad i juli och augusti. Skiljer sig fran Br intermedium mest genom bla- dens fastare cellväf af smalare celler, den blekt fär- gade päronformiga frukten, peristomets gulbruna (ej 61 rôda) insertion och det nästan färglösa inre peristo- me!. Funnen af mig pâ 3 stallen i Angermanlands kustland, nämligen pâ en myllklädd hall vid Hälle- torp i Sabra socken, vid Bôlen i Noi’a socken och vid Räfsö i Nordingrâ socken. 19. Bryum (Eubryum) Arvenii n. sp. Dioicum, gregariurn, fructiferum 1,5 cm. altum. Cauïis 0,5 — 1 cm. longus, interne radiculosus, rarno- sus, sub perichaetio ramos plures, 0,5 cm. longos, in- terne fere nudos, ut parce radiculosos, superne dense foliatos et ideo clavatiformes emittens. Folia in caille fertili ad comam apicalem conferta, ovata, concava, ad cuspidem plus minusve brevem sensim acuminata; margine sæpe reflexo, non vel iudistinctissime lim- bato, integro ; nervo luteo parum valido, in cuspide excurrente vel se ibi interdum. dissolvente; cellulis intimis rectangularibus, latis et sat brevibus, superi- oribus angustis, elongate rbomboideis— hexagonalibus, membranis tenuibus byalinis — luteolis Folia ramulina dimidiam partem superiorem rami tegentia, sat densa, sicca laxe imbricata, decurrentia, madida patentia, late ovata, concava, subito breviter — brevissime cuspidata; margo rectus (vel raro inferne reflexus), non limbatus, perfecte integer; nervus parum validus, luteus, in apice se dissolvens; cellulæ basilares quadratæ, superiores breves et latæ, irregulariter formatæ, hexagonales — rhomboideæ, 0,033 — 0,045 mm. longæ, 0,02 mm. latæ, membranis tenuibus, luminibus granulis viridibus opa- cis. Seta circiter 1 cm. alta, gracilis, flexuosa, rubra : — nigrorubra. Theca minuta, pendula, regularis, pulcb- re carnea, grosse papillose opaca, breviter et crasse ovalis vel potius cylindrica, operculata 1,16 mm. longa, 0,56 mm. crassa, collo brevissimo, paullulum ruguloso, bemisphærice dilatato, qua causa basis thecæ rotundata est, sporogonio sub ore vix vel parum contracto ; exo- thecii cellulæ marginales in 2 — 4 seriebus sat angustæ, 62 deindo in 2 — 3 seriebus majoras et quadratæ, ceteræ rectangulares, membranis crassis, flexuosis et rube- scentibus. Annulus tripex, revolubilis, inferne luteo- ruber. Operculum sat alte conice convexmn, 0,3 mm. altum, læte rubrum, nitidum, acute apiculatum. Peristomii extend insertio luteo-rubra — aurantiaca; dentes externi 0,045 mm. alti, lutei, pulclire limbati, sensim acute angustati, circiter 30-articulati, in dorso opace papillosi, linea media angulate flexuosa et lineis transversalibus grossius papillosis, apicibus hyalinis, lamellis ventralibus lateraliter prominentibus dentati; membrana interna hyalina — luteola, dense et minute papillosa, processibus fenestris circiter quinque rotundatis ornatis; cilia papillosa vulgo processibus breviora, ternata, longe appendiculata. Sporœ 0,008 — 0,01 mm., luteæ, pellucidæ, læves, parum granulosæ. Hnb. In terra calcarea ad Ulunda montis Billingen Vestrogothiæ (Suecia), ubiab oculatissimo amico A. Arvén parce cum fructibus maturis operculatis et cum Br. argentco fructifero associatura 20 Junio 1895 detectum. Species Br. bicolori certe maxime affinis, sed folds in coma perichætiali latioribu-q brevius cuspida- tis, margine angustius vel sæpe non reflexo, folds ramulinis multo latioribus, viridibus, magis concavis, subito perbreviter cuspidatis, margine perfecte integro et non reflexo, nervo infra cuspidem evanido, cellulis latioribus et granulis chlorophylliferis magis opacis, theca cylindrica, insertione peristomii aurantiaca, den- tibus pallidius luteis, ut videtur, bene diversa. Förklaring öfver tafia n 1. Fig. 1-7. Frukter af Bryum affine (Brüçh) Lindb, a typicum. ” 8 — 10. ” ” y cylindric-um Arnell. ”11. ” ” ß urnigerum Arnell. Societas pro fauna et flora fennica d. 13 maj 1897. D:r E. Wainio förevisade tvänne lafvar, däraf en ny Purina- art frân Jalta. — Stud. J. I. Lind both förevisade en missbildad qvist af Alnus incana och inleinnade till tryck Lisätietoja Suoraen sienistâ. — Rektor Brenner anrnälde till publication “Spridda bidrag tili kännedomen af Finlands Hie- racium- former. V. Västnyländska Hieracia. Den 2 okt. Flere af sällskapets ledamöter lemnade upp- gifter om förekorasten i Finland af Elodca canadensis, hvil- ken genom sin talrika förekomst i särskilda älfvar till ocb lned visât sig som hinderlig för stockflötningen — Mag. H. Lindberg redogjorde för âtskilliga interessanta växtfynd, soin gjorts af honora under senaste somraar pä Kareliska näset, hvaribland följande för finska floran nya: Glyccria plicata, Erythrœa Centaurium, Pohl in proligcra, Amhlystegium Sendt- neri och Catliarinea Ilauslcnechtii . — Rekt. Arrhenius frara- lade ex. af en interessant bastard mellan Sorhus Aucuparia ocb S. fennica frân Aland. — Till publication anmäldes: Yäxtgeografiska anteckningar frân finska lappmarkens skogs- region, af dr R. Hdlt. Den 6 nov. Prof. Kiiieman gaf nägra meddelanden om finska Euphrasia- former, hvaribland en sannolikt ny art. stâende nära E. hirtella, hvilken form förut blifvit ansedd tillböra E. liostkoviana. — Stud. Montell visade den för fin- ska floran nya Torilis Anthriscus frân Aland. — Rektor Arrhe- nius meddelade att ban vid granskning af i finska museets samling befintliga Gcum-avtev funnit tre ex. (frân Laukkas, Kuopio och Libelits), som tillhöra G . striitum, hvilken art sâledes har större utbredning än man hittills antagit. Den 4 dec. Rekt. Brenner förevisade ex. af tvänne former af Euphrasia tenuis frân Kyrkslätt och meddelade om ett fynd af E. liostkoviana frän Hansjärve samt uttalade sin uppfattning om berättigandet af särskilda namn pä arter af nämnda släkte. — Mag. II. Lindbekg meddelade om ett af bonom gjordt fynd af glaciala fossila växter i ett torfiager i Kivinebb socken; samt förevisade ex. af den för floran nya Dichelyma capillaccwn frân Abotrakten (leg. A. K. Cajander). — Redaktor P. ITj. Olsson förevisade ex. af den för finska floran nya Gentiana haltica frân Aland och den af bonom ocb doc. Sernander vid Signilskär tagna Fucus haïtiens , äf- ven ny för Finland, samt meddelade att ban vid torfmosse- undersökningar pä Aland funnit subfossila ex. af Cladium Mariscus ocb Trapa natans. — Stud. J. I. Linduotii förevi- G4 sadc ett större antal för floromradet nya rost- och brand- svampar. Den 12 febr. 1898. Prof. Kihlman meddelade att ban vid granskning af i finska museets ago befintliga exemplar af Cratcegus funnit att i Finland förekomma 3 arter, C. nigra förliärskande i östra och norra delarne samt Abotrakten, C. integerrima (C. vulgaris) hufvudsakligen i sydvästra Finland samt C. uniflora Bunge i Rysska Lappmarken. — Hr G. Sucks- dorf förevisade exemplar af Lathreea squamaria frän fast- landet, Bromarf. — Aman. H. Lindberg redogjorde för de finska Potentillœ med ledning af de bestänmingar, Hans Sieg- fried i Winterthur gjort, hvaraf framgick att antalet ut- gjorde 15 arter, 3 var. och 1 form; samt meddelade att Sphagnum molle frân Eckerö visât sig tillhöra S. acutifo- lium. — Stud. J. I. Lindroth förevisade en för floran ny as- comycet, Sclerotinia scirpieola, frän Aland. — Dr E. Wainio anmälde tili publication: Lichenes in Novaja-Semlja ab II. W. Feildeu 1897 collecti, in herbario Ilookeri asservati. Den 5 mars. Aman. H. Lindberg förevisade tvänne nya mossarter, en Pölylrichum och en Oncoplwrus samt den för Finland nya Philonotis cœspitosa alla frän Kareliska näset. - Stud. A. K. Caj ander förevisade anmärkningsvärda växter frän Wirmo-trakten, hvaribland voro »S'«77r-]iybrider och en hybrid af Betula nana och verrucosa. — Forstmästare A. W. Granit meddelade nägra underrättelser om barrskogsgränsens sträckniug i Enare socken och Sydvaranger samt förevisade fotografier af granar frän de nordligaste bekanta fyndställena. — Dr W. Laurén förevisade talrika Carex salina- former frän Österbotten. — Stud. C. W. Fontell förevisade ex. af Cwer-hybrider frän Pedersöre och Larsmo samt af Pofamo- geton pcctinafus x filiform is frän Jomala och Juncus halt i eus X filiformis frän Larsmo. — Till publication anmäldes af A. K Cajander: Kasvihavaintoja Mynämäen kihlakunnan man- nerosassa. Utnämnd. tili e. o. professor i botanik vid K. Alexan- der-universitetet i Helsingfors är doc. 0. Kiiilman med skyl- dighet att, förutom den extra ordinarie professor âliggande undervisning, under föreständarens för botaniska museum öfverinseende liandhafva varden af sagda museum. Videnskabsselskabet i Christiania d. 11 mars. Prof. Wille inlemnn.de tili tryckning en afhandling af Bart- hold Hansteen: Om Aggevidesyntbese i den grönne phanero game Plante. BOTANISKA NOTISER 1898. Tan. 1. Tig. 1 — 7: formæ plus minusve typicæ; 8 — 10: v. cylindricum Arnell; 11: v. urnigerum Arnell. 65 Lunds Botaniska Förenings förhandlingar. LYI. Den 29 Maj 1897. 1. Kand. N. Herman Nassem redogjorde för sina iaktfcagelser öfver strukturförändringar hos öfver- vintrande blad af Carex- arter. LVII. Den 12 Oktober 1897. 1. Doc. B. Lidfors demonstrerade en större sam- ling Rubi fran Sachsen och Nordböhmen och redo- gjorde för arternas och formernas uppträdande sär- skildt i Elsterdalen. LYIII. Den 29 Oktober 1897. 1. Kand. Th. Wulff redogjorde för sina un- dersökningar öfver tillstoppning af klyföppningar. 2. Ett par nya Euphrasia-former. Af Otto R. Holmberg. Euphrasia brevipila Burn. & Gremli x gracilis Fe. Differt ab E. brevipila caule graciliore simplice vel ad medium parce ramoso, ramis plerumque fere erectis, foliis minoribus; ab E. gracili foliis bracteis calycibus setulis minutis pilisque glanduliferis sparsis instructis, bracteis palentioribus, bractearum dentibus (longius) aristatis, floribus majoribus. Flores albidi - — - dilute violacei (E. brevipila X [gracilis typica ]) vel pulchre rosei, siccati intense coerulei (E. brevipila X [gracilis f. primaria Fr.]). Ar i allmänhet tili karakterer och habitus tyd- ligt intermediär. Nägra exemplar närma sig dock mera den ena, nägra den andra af föräldrarne. Glan- delhar än ganska talrika, an mycket glesa. Blommor nästan alltid större än hos E. gracilis , stundom lika stora som hos füllt utbildad E. brevipila (5 — 9 mm.). Särskildt anmärkningsvärd är den vackert rosenröda f'ärgen pâ blomkronan hos E. brevip. X [gracilis f. Bot. Not. ms. 6 66 primaria] :) i friskt tillstând, hvilken t3’ckes vara kon- stant for denna hybrida kombination, och hvilken jag ej iakttagit sa utpräglad hos nâgon annan af vâra Euphrasies. Pâ torkade ex. öfvergar den till mörkt violett. Förek. i sydöstra SI' âne : Simrishamn (bâda for- merna) Jerrestads hallar och Tjörnedala (den först- nämda formen), pâ alla dessa lokaler växande pâ de ställen, dar de bâda föräldrarnes växtlokaler samman- träffa, men oftast ganska sparsam. I ’’The Journal of Botany” 1897 sid. 473 har Fr. Townsend beskrifvit en hybrid E. gracilis > bre- vipila, som hau dessutom gifvit namnet E. cliffonnis, med följande karakterer: Differt ab E. gracilis (o: gracili) caule iufra media (o: medium) ramoso, foliis patentibus et opacis etc., ab E. brevipila caule bre- viore foliis eglandulosis et setis fere nonnullis (o: nul- lis?), floribus minoribus etc. — Huruvida denna växt verkligen är en hj^brid af E. brevipila och E. gracilis förefaller mig tvifvelak- tigt. Atminstone tyckes det underligt, om af Town- sends l^brida växt, som ’’betäckte en areal af om- kring 20 qv. yards (öfver 1 6 qvm.)” och saledes torde ha uppträdt i icke just ringa antal exemplar — om af denna växt intet individ skulle ega nagot af E. brcvipilas vigtigaste karakterer, som skilja den frân E. gracilis , nämligen blommans storlek och bla- dens glandelhärighet, under det alla de af mig fuuna — omkring 150 — individen af samma hybrid hade tydliga, om ock stundom glesa glandelkär, liknande dem hos E. brevipila och det ojämförligt största an- talet hade större blommor an E. gracilis. Dâ jag ej ') E. gracilis f. primaria Fr är formen mod mörkviolotta blommor. , ) Liknai.de färg pâ blomkronan, ehurn ej sä klart röd, har jag iakttagit hos on sällsynt form af K. curia samt hos E. curla X gracilis. 67 sett Townsends exemplar, kan jag emellertid ej med bestämdhet yttra mig om dem, men enligt beskrif- ningen tyckas de lättare kunna hänföras till E. gra- cilis var. Friesii Sanio, hvilken kar bladtänderna till största delen uddspetsiga, bladen (âtminstone hos de exemplar jag sett) mera utstâende (’’foliis patentibus”) och beklädda med mycket smâ, men tydliga glesa borst (”setis fere nonnullis”, ett uttryck som jag svâr- ligen kan forstâ, men som jag uttydt sâsom en fel- skrifuing i st. f. fere nullis). Bladen närma sig sâ- lunda till sina karakterer dem kos E. brevipila , men sakna ständigt glandler (’’foliis eglandulosis”). Ett annat skäl, som talar for denna min uppfattning af växten i fräga, ligger i den tillfogade anmärkningen : ’’The flowers were quite ') those of E. gracilis , the foliage more ') that of E. brevipila E. brevipila Burn. &G-remli v. gracilior, nov. var. Caulis 12 — 20 cm. altus, in inferiore parte cras- siusculus, sursum valde gracilescens, ad medium vel usque a basi ramosus; rami patentes paule adsurgen- tes filiformes; folia (et bracteæ) minima, 3 — 6 mm. longa, foliorum dentes angustissime aristati ; calyces et capsulæ parvæ ; cetera ut apud E. brevipüam. Tyckes vara att betrakta sâsom en ’’härmnings- form” af E. gracilis , pâ hvars lokal (bland ljung) den växte, och om hvilken den pâminner genom de fina grenarne, de smâ bladen och blomfodren och förgre- ningens läge pâ stjelken. Den är icke hybrid. E. gracilis fanns ej i närheten. Förek. i sydöstra Shane , Gflimmingehallar. LIX. Den 4 December 1897. 1. Doc. Murbeck redogjorde för en ny art af slägtet AledorolopTius. (Jfr Oster, bot. Zeitschr. 1898). 2. Apotekâre N. A. Wange förevisade en Säm- ling sällsyntare fanerogamer frän Norsk a Finmarken. ') Kursiveradt af förf. 68 LX. Den 18 Februari 1898. 1. Om Alchemilla faeroënsis (Lange) Buser och dess artsrätt. Af Herman G. Simmons. Sedan jag publicerade mina ”Bidrag tili Färö- arnes flora, I”, (Bot. Not. 1896) bar en af de arter, jag der mest sysselsatte mig med, nämligen Alche- milla faeroënsis (Lge.) Büser, blifvit anyo behandlad i en af handling af Helgi Jonsson ’’Bidrag tili 0stis- lands Flora” (Bot. Tidskr. Bd. 20, 1896). Som denne förf. kommit tili en heit annan âsigt om den nämnda växtens ställning än den jag nttalat, och da min upp- fattning är föremäl för kritik, sä skulle jag för länge sedan velat bemöta Herr Jonsson; jag künde emel- lertid ej göra det utan att komma in pâ ett omräde der jag visste, att Doc. S. Murbeck förut varit syssel- satt med nndersökningar, hvilka ännu icke publicerats. Sedan emellertid dessa nu atmiustone delvis offentlig- gjorts :) och min uppfattning derigenom, äfven om A. faeroënsis ej behandlats af Murbeck, vinner ett väsent- ligt stöd, sä har jag nu ingen anledning att längre hâlla inne min kritik af Jonssons uttalanden om den nämnda arten. Man skulle möjligen kunna tänka sig, att den isländska af Jonsson omnämnda viixten och den färöiska, som jag haft tillfälle att studera, ej skulle vara identiska, och att de olika uppfattnin- garne härigenom künde finna sin förklaring. Emel- lertid är sä ej förhallandet ; Rostrup, som varit i till- fälle att jämföra isländska och färöiska exemplar, ytt- rar intet tvifvel om identiteten (Bidrag tili Islands Flora, Bot. Tidskr. Bd. 16, 1887), och sjelf har jag genom att se igenom de i Köbenhavns botan. museum ') MURBECK, Om vegetativ embryobildning lios flertalet Alche- millor och den förklaring öfver formbeständighet n inom slägtet, som densamma innebär. (Föregsiende meddelando) (Bot. Not. 1897. s. 273—77). Bot. Not. 18'J8. 69 befintliga exemplaren (deribland nâgra samlade af Jonsson) öfvertygat mig om att ingen skilnad finnes mellan den färöiska och den isländska A. faeroënsis. Till en början bebandlar Jonsson de äldre upp- gifterna oin ifrâgavarande Alchemilla. Hau är enig med Rostrup om att den ej kan hänföras till A. con- juncla Bab., bvilken lian for öfrigt är hâgad att be- trakta sâsom en varietet af A. alpina; ban synes ej ha funnit nâgon annan skilnad mellan dem än att A. conjuncta liar gröfre bladtäuder an A. alpina. Se- dan vidtager en lang diskussion af forbâllandet till A. fissa Schuhh., bvilken i sin ordning förklaras sna- rast vara att bänföra som varietet under VA. vulgaris ”, Af hela resonnemanget synes otvetydigt frarnga att förf. aldrig sett exemplar af den förra arten ; âtmin- stone kan jag ej pâ annat satt lorklara att ban dis- kuterar möjligbeten af att bänföra A. faeroënsis sâ- som varietet under A. fssa (A. glabra Poir. ')). För- modligen har ban endast fast sig vid den citerade mycket ofullständiga diagnosen i Kochs Synopsis, som blott berör bladens form. Dock har ban i sitt citât uteslutit ordet ’’reniformibus” * 2)) som vâl svârligen kan tillämpas pâ A. faeroënsis , ocb troligen ej lagt marke till att Koch eft er uppgifterna om förekom- sten ocb synonymerna sâger: "Plerumque præter fo- liorum cilias glabra, rarius pilis sparsis obsita”. Emellertid förkastar förf. med rätta den ifrâgava- rande Alchemillans bänförande till A. glabra ocb sinter sig till Rostrups (1. c.) förmodan att den skulle vara hybrid af A. alpina ocb ”A. vulgaris ”. Sâsom skäl för sitt antagande anför ban vissa karakterers variabilitet ocb frambâller särskildt den olika starka ') Jmfr Buser. Notes sur quelques Alchimilles critiques ou nouvelles (Bull, de la Soc. Dauphinoise 1892) s. 15. 2) Jmfr Koch, Synojisis floræ germanicæ et helveticæ etc., Frankfurt a M. 1837, s. 231. I andra uppl. finnes ordagrant samina beskrifning. 70 hârigheben samt bladlobernas varierande form. Att i dessa afseenden olikheter och t. o. m. ganska betydande sâdana kunna förefinnas mellan olika individ skall vilfigt medgifvas. Bland mina färöiska exemplar fin- nas bade sâdana som ha omvändt âggrunda flikar och sâdana som ha nästan jämnbreda, och hvad hâ- righeten beträfFar sâ varierai' denna högst betydligt. Jag har t. o. m. nâgra exemplar, hvilka jag âfven i min uppsats omnâmnde, hvars blad pâ undersidan âro hâriga nästan endast pâ nerverna. Jag var dâ bôjd for att anse denna form skild frân A. faeroënsis men har genom att undersöka de i Kôbenhavns museum befintliga exemplaren kommit tili den âsigten att den blott torde vara en extrem skuggform; den vâxte ocksâ djupt inné i en smal klippspringa. Den kâ- righet, som finnes, den mâ vara starkare eller sva- gare, âr emellertid alltid af samma beskaffenhet som hos A. alpina, d. v. s. den bestâr af tilltryckta liâr ej sâsom hos de hâriga vulgar is-underarterna af ut- stâende. Harmed är emellertid ej sagdt annat an att A. faeroënsis visar en inom detta slägte ovanlig grad af variabilitet; nâgot verkligt nârmande till ” A. vulgaris’1'1 har jag ej kunnat konstatera hvarken bland mina egna eller Kôbenhavns museums exemplar, ej ens bland Jonssons der befintliga. Hvad nu Jonssons citât af Rostrup (1. c.) ”paa hoje Fjælde flerestedes fandt Dværgformer, som dels nærmede sig A. vulga- ris dels A. alpina paa en betænkelig Maade” beträf- far, sâ âr val delta att hânfôra till var. pumïla (Rostr.) Simm, och former som nârma sig denna. Dessa âro mera glatta än den normala formen och häri künde ju finnas en anledning att tanka pâ hy- bridisering med den rA. vulgaris ”, A. Wichurœ Bus., som ehuru mindre allmânt1) fçrekommer ganska hôgt upp 0 Helt nyligen, sedan denna nppsats rcdan var skrifven, har jag varit i tillfälle att se igenom en samling färöiska Alchcmillœ, soin Buser haft tili bestämning frän botan. museet i Köbenhavn, 71 pâ fjällen, men var. pumila ut marker sig pâ samma gâng genom sina djupt inskurna blad och mycket smala lober, som utesluta hvarje tal om ett narmande till denna. Likheten med A. alpina mäste ju vara gan- ska stör, da ju arten tillhör gruppen Alpinœ , men man kan svârligen tala om ait nâgra individ stä när- mare denna art an aiidra, ocli A. alpina är för ôf- rigt knappast den art inom gruppen som visar inest likhet med A. faeroënsis. ßedan af det anförda torde framgâ, att nâgot skäl att för A. faeroënsis antaga ett hybridursprung knappast föreligger ; jag skall emellertid nu ôfvergâ tili den punkt i Jonssons bevisföriug pâ hvilken ban antagligen lägger mest vigt, dâ de skäl ban heintat ur morfologiska karakterer äro af den svaga beskaf- tenhet som pâpekats, nämligen till den pollenunder- sökning ban företagit. Sedan Murbecks ofvan om- nämnda uppsats utkommit, künde nu visserligen vara nog att bänvisa tili der pâpekade fakta, dâ pollen- undersökningens värde i detta fall redan genom en sâdan bänvisning reduceras tili intet. Jag kan emel- lertid ej underlâta att papeka, att Jonsson ej kan meddela annat an att Iran ej lyckats finna moget pol- len hos A. faeroënsis; deremot synes ban ej ba tili jämförelse undersökt pollen hos A. alpina oeb ”A. vul- garis”, nâgot som ju gifvetvis bort göras för att visa, att pollen bos den förmodade hybriden var sämre ut- veckladt än bos dessa. Sasom Murbeck funnit är emel- lertid Produktionen af moget pollen bos ätskilliga af A. vulgaris underarter ytterst reducerad och bos an- dra liksom ocksâ hos A. alpina produceras alls intet utveckladt pollen. Dertill kommer att, sasom man ocli derigenom kommit tili insigt om att den art, som jag ansett för A. obtusa och omnämnt under dett.i namn, i sjclfya verket är A. Wichurce. A. obtusa utgär dermed ur den färöiska floran. Äf- ven den Alchemilla , som jag bestämt till A. alpestris, torrle vara en form af A. Wichurce , ehurn den saknar hârighet pâ ytterlo- berna och me^tadels äfven pâ nervernas iure delar. 72 lütt kan öfvertyga sig om, ständarne lios A. alpina visa en utpräglad tendens att kelt och hallet felslä. Standare med (tili det yttre) utvecklade knappar äro rätt sällsynta. vanligast torde vara att flertalet stan- dare représenteras af staminodier och ej sällan synes äfven dessa försvinna. Harmed faller det sista stüdet för Jonssons äsigt om A. faeroënsis hybrida Ursprung; han har emeller- tid ännu en Spekulation, som torde böra i detta sam- manliang bemötas. Han vill nämh'gen till slut göra troligt att A. faeroënsis antagligen skulle kunna be- stämmas tili ”en eller flere af de 10 nye Alchemilla Arter, som K. Büser har opstillet”. Särskildt synes A. Wichurcß Bus. härvid vara pä tankt, da Buser an- gifver den fran Island och Grönland. Om denna art säges, att Buser skall ha betecknat den sâsom en vin- termediär form mellan A. vulgaris och A. Jissa ; detta är emellertid felaktigt, da Busek blott omnämner ett yttrande af Wichura. Sjelf säger han endast att A. Wichurce till inflorescensen nagot liknar A. glabra samt att den ofta finnes inblandad i bytesexemplar af denna liksom af A. alpestris fran Sudeterna, der dessa tre arter växa tillsammans. Eget förefaller det onek- ligen, att Jonsson ej omnämner det stalle i den cite- rade skrifteu ("Sur les Alchimilles subnivales”), der Böser talar om A. faeroënsis (sid. 39 [6]), liksom att han ej vet, att Buser skrifvit om Alchemillæ äfven pa annat hall och att han beskrifvit langt mera an tio arter. Visserligen var enligt uppgif't Jonssons arbete skrifvet innan min uppsats utkom, och han har väl först genom mina citât fâtt kännedom om Busers skrifter med undantag af den citerade, men da han ända haft tillfalle att införa ett bemötande af mina uttalanden, sä synes han lika sä väl kunnat ha till- fälle att taga nagot noggrannare kännedom om Busers arbeten. Bristande kännedom om dessa kan väl tili nägon del förklara Jonssons egendomliga resonuemang, 73 men ingalunda ursäkta bans lättvincliga satt att gâ till väga dâ ban vill fastslâ att A. faeroënsis âr en hybrid eller dâ han affärdar Busers AlchcmiUa-bear- betningar. Genom att nâgot mera taga kânnedüm oui dessa hade han âfven undgâtt att felaktigt upp- gifva mig sâsom auktor for A. faeroënsis i st. f. Bu- ser. Om det berâttigade eller oberâttigade i Jonssons tydligt framtrâdande underskattning af Busers arbe- ten skall jag ej fâlla nâgot omdöme, jag vill blott framhâlla att de godkännas af en sa noggrann och framstâende systematiker som Murbeck ') âfven om denne uppfattar en del af Busers arter sâsom under- arter. I samband harmed kan jag ej underlâta att pâpeka Jonssons inkonseqvens i frâga om artbegrep- pets omfâng: â ena sidan hâller han pâ den gamla Alchemilla vulgaris L., men â andra sidan har han lâtit Dahlstedt bearbeta sina Hieracia, hvilken upp- stâlt en hel sérié af nya arter och underarter. För konseqvensens skull borde ju dessa ha varit bestâmda t. ex. efter Gronlunds islândska flora. För att âterkomma till Alchemilla faeroënsis , sa âterstâr angâende densamma ânnu en frâga af stort intresse, nämligen dess slägtskapförhällanden. Jag har i min föregaende nppsats i kanske nâgot för ka- tegorisk form framhällit dess öfverensstämmelse med A. conjuncta Bab. ; jag vägar emellertid ingalunda pä- stä att likheten med denna nödvändigt behöfver vara ett uttryck för ett genetiskt samband. För att ut- röna detta är ett rikt material af n^ina-gruppens ar- ter behöfligt, nâgot som jag tyvärr ej disponerar, livar- för jag ej kan lemna nâgot bidrag tili denna frägas lösning. Sâsom Murbeck i den citerade uppsatsen om Alchemillornas vegetativa embryobildning framhaller, är frägan huru polymorfismen inom slägtet uppkom- mit af största intresse. Särskildt intressant vore emel- ') Murbeck, Skandinaviska former af Alchemilla vulgaris L. Bot. Not. 1895. 74 lerticl att fâ utrönt, burn deuua art uppstâtt, son) i inotsats till de fiesta andra Alchemillee liar ett sâ vt- terst begränsadt utbreduingsomrade. Har den en gang innan AlchemiHa-uvterna. blefyo pollensterila utbildats pâ den plats, der den nu finnes, eller bar den sina närmaste slägtingar i mellersta Europas bügfjäll ocb bar den differentierat sig under sin vandring upp tili de nordliga trakter, der den nu bar sitt utbrednings- omräde? Det förra är kanske niest sannolikt, da bvarken i England eller Skotland uâgon annan Äl- chemilla af gruppen Alp i.nœ an A. alpina L. patraffats. 2. Nagra anmärkningsvärda mossor fran Skane. Af N. Herman Nilsson. Af nedanstâende arter är endast en för Sve- rige förut ej omnämd; de öfriga äro sadana, livilka med afseende pâ sin utbredmng äro inindre kända eller endast enstaka ganger patraffats fruktificerande inom värt land. Nomenklaturen är densamma som i Limpricbts "Die Laubmoose Deutschlands etc.:: Eurynchium crassinervium , c. fr., Frualid, pâ klipp- hällar; anmärkningsvärdt är, att sterila exemplar, i synnerbet när de växa â nâgot bumustäckta stenar, uppnâ en betydligt större yppigbet än fertila; de se- nare paträffas endast â rena klipphällar. Anomoclon longifolius , c. fr., Frualid, pâ bok- stamraar. Rhynchostegium megapolitanum paträffade jag för nagra ar sedan i stör mängd, äfven fruktificerande, pâ jord invid en liten grandunge vid Näsbybolm. Arten är förut af Zetterstedt uppgifven för Öland (Ottenbylund 1867); Zetterstedts exemplar bar jag granskat och funnit vara riktiga, dessutom bar jag sett exemplar af denna art, samlade af Grönvai.l 1882 i Sandskogen vid Ystad. Arten är ej upptagen i Hartmans flora, ej heller i Lindbergs ”Musci Scandi- navici” uppgifven för Sverige. RhynchosU y ium confertum , c. fr., är af Fil. Kami. H. G. Simmons pâtrâffad i klipphâlor â Kullabërg. Tliuidium ddicatidum förekommer allmänt i de skânska bokskogarna, i synnerhet ä nâgot humus- täckta stenar. Den synes i södra Skäne ôfverhufvud vara vanligare an Th. recognifcum. Frukt. exemplar bar jag frân Frualid, Asum, Tjörnarp, Skäralid och Kristianstad. Thuidium Philiberti bar jag under sistlidet âr ob- serverat ä fiera stallen i Skâne. Den föredrager fuk- tiga, gräsbevuxna stallen i eller i närbeten af gran- skog. Arten skiljer sig frân Th. délicat ulum i steril t tillstând hufvudsakligen genoni stambladens nâgot kor- tare nerv och utdragna bladspets, som bildas af en rad (ända till 5) langsträckta celler; i fertilt tillstând skiljes den dessutom genom saknad af cilier â peri- cbaetialbladen. Nâgon skarp gräns mellan dessa bâda arter torde dock knappast förefinnas. Sâlunda bar jag iakttagit för ôfrigt typiska exemplar af Th. delicatulum, bos bvilka cilierna â pericbaetialbladen äro mycket sparsamma och korta; när Th. Philibert! vâxer â mycket solöppna stallen försvinner den ka- rakteristiska bladspetsen o. s. v. Fullkomligt typi- ska exemplar, som alldeles öfverensstämma med ut- lândska, bar jag frân Näsbybolm, Svaneholin, Bör- ringe, Bökeberg och Cimbrisbamn. Fruktificerande bar jag endast paträffat arten â 2:iie stallen vid Näs- bybolm, der arten förekommer öfverallt och i stör mängd i grandungarna . Former med utpräglad tre- dubbel förgrening äro ej ovanliga â fuktiga, skuggiga stallen. 76 Vetenskapsakademien d. 9 mars. Följande resean- slag utdelades: 150 kr. at stud. R. E. Fries for mykologiska studier i Jemtland; 100 kr. ât adj. K. Johansson for studium af Gotlands liapaxantiska växter; 150 kr. ât doc. 0. Juel for cytologiska studier öfver Florideer i Bohusliin; 100 kr. at kaud. K. Kjellmark för undersökningar af liydrofila växtsamliällen i mellersta Sveriges insjöar; 100 kr. ât folkskoleläraren P. Lahs- son för idkande af bryologiska studier i Bohuslan; 200 kr. at kaud. X. II. Nilsson för att i Lule Lappmark studera växtfor- matiouerna i därvarande myrar; 150 kr. ât kaud. A. Romanus för undersökning af förekomsten af antkocyan bos växter i Jemtlauds fjälltrakter ; 150 kr. ât stud. T. Vestergren for mykologiska studier pâ Gotland. Till införande i Bihanget antogos: 1) Diatomea from Franz Josef Land, collected by tbe Ilarmswortb Jackson expedition, af prof. P. T. Cleve; 2) Xyridaceæ brasilienses præcipue goyazenses a Glaziou lectæ, af G. 0. Malme; samt i Ofversigten en uppsats af P. T. Cleve, Om aplanosporer bos Ilalospliæra. — Prof. Witt- rock meddelade en del iakttagelser vid frôodling â Bergie- lund. Fysiog’rafiska sällskapet d. 9 mars. Till ledamot invaldes direktorn for botaniska trâdgârden i Buitenzorg d:r M. Treub. — Prof. Areschoug föredrog om de nyare un- dersökniugarne öfver fekundationen bos fanerogamerna. Botaniska sällskapet i Stockholm d. 16 mars. Prof. Lageriieim meddelade dels om en af honom i Ecuador â lucern iakttagen, stundom mycket förbärjande sjukdom, vi- sande sig med starka knölbildningar â rotbalsen ocb fram- kallad af en Cbytridiacé, bvilken art ansâgs identisk med en i norra Afrika â sockerbetor uppträdande, dels om en i Tromsô â Lasiobolus equinus parasitiskt lefvande märklig svampform, som syntes utgöra en mellanform mellan Uredi- neer ocb Auricularier. — Därefter talade dr G. 0. Malme om skottbyggnaden ocb öfvervintringen bos Bio Grandes kompositéer, under förevisande af talrika â platsen insamlade exemplar af perenna Örter, försedda somliga med stärkt upp- svälld, ârligen skottskjutande rothals, andra med öfvervin- trande rotskott ocb äter andra med stoloner o. s. v. — Kand. 0. Rosexberg förevisade kulturer af en â potatis odlad vacker röd bakterieart, hvars med sprit utdragna färgämne visât sig vara synnerligen användbar för färgning af öfver- budens kutikularlager ocb tillsammans med metylgrönt äf- ven kunnat användas tili dubbelfärgning. 77 Strödda bidrag till Sveriges flora. At' Carl Gustaf Westerlund. I. De fiesta af efterföljande anteckningar äro ham- tade ur min Faders, filosofie doktor C. A. Westerlunds herbarium — sign.: C. A. W. hei’b. — , och liar jag därvid, i de fall da han icke själf tagit växten i frâga, alltid anfört upptäckaren. Det, som är tryckt med mindre stil, utgör bidrag specielt till Blekings flora. Crépis virons L. Blek. Ronneby, vid vatteufallet invid uppgângsvâgen till ’’Lycksalighetens ö” (1897 i mängd). Hierachon Schmiätii Tausch var. longipilum mh. I mitt arbete ”Bidr. tili Ronnebytr. Fauna och Flora,” Upsala 1890, p. 112 har jag fort denna vackra form till H. extensum Lftb. Sedan har jag emellertid va- rit i tillfälle att i naturen närmare studera densamma och för den rm utan tyekan till H. Schmidtii Tausch sâsom en god varietet eller under art. Jag meddelar här en utförligare beskrifning. Stjälken ända tili toppen lâughârig, 3 — 4,5 dm. hög, enkel, med 1 — 3( — 4) blomkorgar i spetseu, pä lânga, smala, nästan jämnhöga skaft ; bladen nakna, de basala fa tili antalet, 2 — 3( — 4), täml. langskaf- tade, det yttersta vanl. helbräddadt, de inre med nagra fä grunda, uddspetsiga tänder, stjälkbladen 1 — 2( — 3), oskaftade, längre tandade ; holkarna lju- sare gröna, täml. rikligt klädda af hvita, kort svart- fotade har och sma gulaktiga glandler, föga stjärnha- riga ; holkfjallen smala, utdragna, jämut tillspetsade. Blek. Ronneby, vid Helsobrumien nära körvägen förbi Trollsjön. — Skild frân H. Schmidtii var. crinigerum Fr. genom lägre växt, färre basala blad, färre blom- korgar samt ljusare och mindre stjärnhariga holkfjäll. Pâminner till habitus ganska mycket om den typiska H. extensum Lüb., ehuru mer lagväxt och lätt skild Bot. Not. 1898. 78 genom holkarnas utseende. Växer icke pâ öppet for soleu liggande berg, utan pä bördigare, nâgot beskug- gade, mossbevuxna stallen. H. Schmidtii Tausch var. crinigerum Fr. Blek. Ronneby, Helsobrunnen pâ berg midt emot. Trollsjön, samt pâ berg vid Agdatorp i Nättraby sn. (C. A. W. herb.). Det är denna form, som star omnämnd i mitt nyss citerade arbete nederst pâ sid. 112. Leontodon hispidus L. Blek. Ronneby, pâ en äng nära Trollsjön (1897: 2 ex.). Galium möllugo L. Blek. Ronneby, pâ en äng nära Troll- sjön samt pâ dikesrenar vid stadens och Djupadals järnvägs- stationer (1897 pâ alla tre ställena ymnig). Galium verum L. var. albidum Hn. Blek. Beseboda. (Eni. ex. i C. A. W. herb., tagna af all. Revisor J. Ankar- krona.) Campanula latifolia L. Blek. mellan Skilliuge och Ag- datorp i Nättraby sn. (C. A. W. herb.). Campanula rapunculoides L. var. minor Gel. Lag- växt (10 — 20- 30 cm.); stjälk, blad och. blomfoder mindre häriga än hos hufvudformen ; bladen stora, tunna; en enda stör blomma (eller nâgon gang tvä) i stjälkens topp. Pâ skuggrika gräsplaner vid Rid- darhyttau i Västeras län (1880 ymnig). Cuscuta halophgta Fr. Blek. ”in insula minore Salto Caroli Coronæ juxta mare: in Galio vero, Yiciis, Hieraciis, Tanaceto etc.” (Eni. ex. i C. A. W. herb., tagna af afl. Apotekare B. A. Söderström.) Veronica spicata L. var. hybrida (L.) Blek. pä backar mellan Skillinge oeb Agdatorp (C. A. W. herb.). Litorella lacustris L. Blek. Lyckeby J. Ankarkrona i C. A. W. herb.). Ranunculus philonotis Ehrh. Blek. Silltorp i Lösens och Skillinge i Nättraby sn. (C. A. W. herb.). Arabis hirsuta L. Blek. Borâkra i Nättraby sn. (C. A. W. herb.). llilaspi alpestre L. var. tunense nov. var. Heia växten alldeles glatt; lagväxt (1 — 1,5 dm.); ofta Hera stjälkar frau samma rotstock ; säväl jordblad som stjälk- blad alldeles helbräddade (de lörra nâgon enda gang 79 med ett par trubbiga sagtänder) ; f oder blad grönvio- letta, bredt ljusviolett hinnkantade; kronblad ljust vio- letta; ständarknappar mörkt violetta, slutligen nästan svarta; skidor smâ (4 — 5 mm. lânga, 2 — 3 mm. breda), med violett anstrykning, märkbart (stundom nästan hälften) kortare an skaflen. — Denna utmärkta form fann jag 30[5 1897 i mängd i Helsingland, Tuna sn. pâ en fuktig äng pâ andra sidan vagen midt emot Tunaberget. Malta moschala L. Blek. Silltorp (J. Ankarkrona i C. A. W. herb.). Geranium pusmum L. var. viscidulifolium nov. var. Stjälken öfver 6 dm., mycket grenig; bladen half- runda, mer eller mindre nedom midten 3 — 5 delade; karpeller och frön som hos a. Blek. bland högt gras pâ Hera stallen i Nättraby sn., sâsom vid Agdatorp, Nâttraby â, Johannishus (G. A. W. herb.). Erocïium cicutariurn (L.) L’Hérit. var. psilo- rhynchum nov. var. Delfrukternas näbb alldeles glatt, men delfrukterna själfva som vanligt styfhâriga. Sk. Landskrona (C. A. W. herb.). Viola mirabilis L. Blek. Agdatorp, B o râler a, Kettilstorp i Nâttraby sn. (C. A. W. herb. h Sedum album L. var. balticum C. ïïn. 01. Borg- holm pâ Alfvaren (1888 ymnig). Bubus r adula Whe f. microphylla Lbg exs. (se Lange, Haandb. ed. 4). Blek. Beseboda (J. Ankarkrona i 0. A. W. herb.). Piubus cœsias L. /. panicidata Wahlb. Blek. Nâttraby prüstgârds trâdgârd (C. A. W. herb : ymnig 1854). Medicago saliva L. Blek. Bonneby vid Fridhetn (1897). M. fulrata L. Blek. Ronneby vid Brunnsvägen (1897). Salicornia herbacea L. * biennis A. Afz. Sk. Lands- krona, östra fäladen I860 (C. A. W. herb.). Najas marina L. /. mari cal a Hn. Blek. Vedeby back i Lyckeby sn. (J. Ankarkrona i C. A. W. herb.). Ornilhogalum umbcllatum L. Blek. Spandelstorp i Lyc- keby sn, och Agdatorp (C. A. W. herb.). 80 Carcx flava L. var. Icpidocarpa (Tausch). Blek. viel Emmahultssjön i Nättraby su. (C. A. W. herb.). Carer leporina L. var. argyroglocliin (Horn.). Blek. Karlshamn vid Vägga (1879\ Milium effusum L. Blek. Karlshamn vid Vägga (1879). Phleum Boelimeri Wib. Blek. Ronneby (C. A. W. herb.). Migula, W., Sy n o p s i s Characearum europæarum. 17G pp. 8:o Leipzig 1898. Eduard Kummer. — Pris: 8 Mark. Detta arbete är ett utdrag ur författarens utförligare bearbetning af Characeerna i andra upplagan af “Rabenhorst’s Kryptogamenflora“. De vidlyftiga beskrifningarna äro bar reducerade till utförligare diagnoser, hvilket i synnerhet var behöfligt vid den stora mängd af former, som förf. hade namngifvit. De 138 afbildningarna förhöja arbetet betyd- ligt sä att äfven de, som redan hafva ett bra arbete öfver de svenska arterna, kunna hafva nytta af denna bok, äfven för dessa arters skull. Alla de europeiska arterna äro af- bildade med undantag af Tolypella hispanica, För nybörja- ren Annes en inledning, som äfven ger anvisning, huru man skall insamla och bevara dessa växter samt huru de skola odlas. Som vi funnit beskrifningarne riktiga. kunna vi icke annat än rekommendera arbetet. Wettstein, 1Î. V., Grundzüge der geogr aphi sch- mor pholo gis eben Methode der Pflanzensystematik. 64 s., 7 kartor. Jena 1898. Gustav Fischer — Pris 4 mark. Förf. har pä ett lyckligt sätt kombinerat växtgeogra- fien och morfologien vid systematisk behandling af ett par slägten (Euphrasia och Gentiana). Det hör därför vara lärorikt för hvar och en, som sysslar med artsystematik, att taga reda pä den framställning förf. här lemnar af sina äsig- ter i detta ämne. Han behandlar i de olika kapitlen: 1. De uppgifter, som nuförtiden föreligga för den system atiska botaniken och de försök som blifvit gjorda att lösa dem. 2. Otillräckligheten af den morfologiska jämförelsen för eu na- turlig Systematik. De metoder, som möjliggöra en inblick i arternas fylogenetiska sammanhang. 3. Den växtgeografiskt- morfologiska metoden. 4. Användningen af den växtgeogra- fiskt-morfologiska metoden i artsystematiken. Bland dem, som redan tillämpat förf;s metod, nämnes d:r S. Mitkbeck. 81 Anmärkningsvärdare fanerogamer och kärlkryp- togamer inom Sorunda pastoratsomrade af Södertörn uti Södermanland. Af J. G. Laukell. Floromrädet i geografiskt, geologiskt m. fl. hänseenden. Namnet Sorunda är en förkortning af uttrycket Södra Hundari (Härad). Yidare af Sörhundari el. (da bokstaven ”h” i denna trakt, liksom i Roslagen, ej kommer tili heders, dar den ortografiskt skulle vara med) Sörundari o. s. v. (Jmfr. namnen: Norunda, Österunda o. s. v. !). Sorunda pastoratsomrade är be- läget pa ömse sidor om 59:de br. gr. och i den del af Södermanl., som kallas Södertörn, körande tili Stockh:s län, samt upptager allra största delen af nämde halfös västra hälft äfvensom samma halfös syd- ligaste del, Torö annexsocken. Ett kustomrade saledes utmed den inre farleden emellan Östersjön (Saltsjön) och (yia Söderteige) Stock- holm ! Sträckande sig parallelt med Mörkön och un- gefär lika langt i norr el. nagot högre skjuter det dock modelst Torö s:n, mycket längre ned i söder mot öppna hafvet. Yi ha’ här för oss ett floromrade, som fran sin nordligaste gräns (mot Grödinge o. Vesterhaninge s:nr) tili Landsort (en af Syäriges förnämsta fyrplatser) i Torö räknar ej mindre än 5 mil i längd, dock langt mindre, fast växlande bredd. Heia omradet tili sin största del genomlupet af Upsala-asen och tecknadt med en jordmân, hyars moderssköte väl maste sökas tili största delen i urbärgen här af blandad gneis och till nägon del i urkalksten samt naturligen i forn- tida hafs- el. sjöbottenlager förutom nu i den nämda Upsala-asen. Antyda vi därjämte, att vär ofyan be- gränsade del af Södertörn känuetecknas bade af skogs- och slättlands-, insjö- och saltvattensnatur samt af den Bot. Not. 1808. 82 i botanistens ögon afskyvärda florist, vandalism, som dock är ’odalmannens ögonfägnad ocb framtidshopp, nämligen nyodlingar, torrläggningar, kanaliseringar o. d., sa ha’ vi redan pâ förhand skickat f'ram ea all- mänlig teoretisk bild af vârt omrâdes flora ss. tämli- gen komplicerad. Vâr öfversikt nedan af densamma vill dock en- dast upptaga mer anmärkningsvärda f'anerogamer och kärlkryptogamer. Förlätligt är dâ likväl, om nâgon enstaka sädan, om hvilkens förefiatlighefc jag inlet vet el. hyser förmodau, alldeles uteblir, förlatligt, da dels mitt kali (prästämbetet) blott medgifvit ofta af- brutna och tilltälliga forskningar (1888 — 97) och dels florgebietet är bade langt och i kommuni kationsväg bland de sämst lottade i landet, trots hufvudstadens afstând pâ blott nâgra mil. Sâlunda har jag icke här kunnat aberopa atskil- liga större öar pä kalkgrund, alltsa med misstänkt goda botan. alster. Sädane öar äro t. ex. Karta och Grönsö. Allra största delen af omrâdet är dock re- presenteradt, om ock pâ det satt, att, da ju ett pa- storatsomräde icke alltid, ja sällan — och sä icke hel- ler här — absolut sammanfaller med gränserna för ett visst floromrade, det förras griinser nâgon gâng icke matematiskt noga iakttagits. Atskilliga bäde kultiverade och förvildade arter skola ock nedan upptagas, dock endast ss. ett lärnp- ligt urval. Men flertalet omnämda växter komma naturligen att utgöras af vildt växande och äfven bland dem blott de mer anmärkningsvärda. Hvad Hieracierna beträffar, mä nämnas, att de allra fiesta af dem godhetsfullt determinerats af Hr Amanuensen H. Dahlstedt, öfriga kritiska släkten el. arter mestadels af nâgon in- el. utländsk botan. fö- rening samt att de botan. namnen hufvudsakl. äro i enlighet med pointsförteckning öfver Skandinaviens växter af 1896. 83 Ändfcligen ber jag fâ erinra om, att denna an- spräkslösa uppsats, soin knappast nog annars skadat dagen, manats fram genom en mig fran vännen, Kyrkoherden Axel Torssander i Vardinge (Södermanl.) tillsänd teckning af honom öfver Floras utseende och rikedom i nämda församl., en beskrifning, som känne- tecknas af det lifligaste intresse, af en synnerligen florist, vaken och säker blick pâ naturens växlande alster i hans trakt, en beskrifning, som väl ock kan lemna de egentl. fackmännen värdefulla bidrag i skilda fall el. i nagot fall. Skulle i nagon man äfven denna teckning, om ock äfven den, pa ett mera allmänt botan. vetenskapl. omrade, kunna tjäna till nagon ledning ej blott för turisten-botanisten och för samlaren, utan och för na- gon framtida växtgeografisk el. växthistorisk uppgift, sä vore den möda jag användt väl belönad, förutom det, att redan i och för sig njutning sä ofta beredts mig genom att äfven pa det satt, som denna teck- ning förutsätter, haf'va fätt tolka den store Mästarens mailing: ’’Skâden liljorna pâ marken (— markens blom- ster), huru de växa”! Inom floromradet beflntlige växter. Chrysanthemum Parthenium , kult. som infattningsväxt i blom- stergrnpper, stuudom förv. Matricaria inodora * maritima , täml. allmän pâ hafssträn- derna. Anthémis tinctoria, täml. allmän i sädesäkrar etc. Achillea Millefolium ß sordida , Landsort i Torö s:n, Skepps- mor, Stenstrand. Nägot mindre tj^pisk i och med stan- dets storlek utom dock rörande de gulhvita blommorna. Mig veterligt ny för Södermanlancl. ” ” f. ad setaeeam (vcl setacea), Järflottans stränder, spens- lig o. lagväxt, mer el. mindre hvita blommor. Balsamita vulgaris kult. (för sin starka lukt) mangenstädes t. ex. ett torp i Tottnässkogen (Ösmo). Artemisia campestris , sparsamt t. ex. Berga backar (Sorunda). ” ” f. gracilis , kult. t. ex. Blista, Fällnäs i Sor. ” Dracitncithis , kult. se föregaende!. 84 Scnecio Jarobœa, Boda, Stora Vika i Sorunda. (I Ösmo allm.). ” viscosus , Landsort m. fl. st., ej allm. Inula Helenium , kult. flerest. t. ex. Akerby, Fällnäs. Beilis perennis, förv. t. ex. Sorunda prästgärd, Vansta i Osmo. Aster Tripolium , allm. â. hafstr., särskildt öarnas. Erigeron acris f. dissolufa, ej sällsynt pâ öppnare sandbackar. Solidago canadensis^ Blista, Nyble (Ösmo) m. fl. st. kult. Calendula officinalis, kult. t. ex. Blista, Berga. Centaurea Jaceaf. elata, ofta bland hufv. form., som är allm. ” mont ana kult. t. ex. Blista, Akerby. Serratula tinctoria, Understa at Sor. prästgärd, Boda m. fl. st. i Sor. ” ” /• ßor- Boda. Circium lieterophyllum , St. Vika i Sor. spars. lappa ncmorosa, tämligen. allm. t. ex. Blista i Sor. Cichorium Intybus, ej af mig observerad, men utan tvifvel i denna gammaldags bygd nägonstädes odl. Sonchus arvcnsis f. maritima, täml. aim. pâ hafstr. Crépis prcemorsa, ej sails, t. ex. Understa ât prästg. i Sor. Hieracium macrolepidium * sab t do sor urn, allm. ” pilosellu, allm. Dess manga subspecies o. former bar ej, mig veterligt, närmare utredda. Icke sa fâ af mig insamlade vänta ännu pâ kompetent bestämning. Lik- väl torde följande noteras: ” ” robusüccps , *virescens & *vulgare, ej sällsynta. ” Auricula f. cpilosa & subpilosa, allmänna. ” mclaneima f. epilosa & subpilosa, allmänna: ” ßoribundum *coeMcatum, Sjöviks skogsliagar vid Styran. ” macranlhelum, ymnig emell. Blista o. Akerby (genvägen). ” pubescens *nigrans, emell. Blista o. Akerby, emell. Berga o. byns dykälla. ” cymosum *hctcrotrichum , Sjöviks s. v. branter mot sjön ymnig. „ „ *mollisetum, Torö pâ den solöppna sandstranden vid Gamla Tegelbruket. Denna subspecies, soin företer ett egedoml. men särdeles prydligt utseende, är enl. Aman. Dablstedt o. Adj. Krok ej förut funnen i Södermanland. Den päträffades af mig är 1893 och skulle alltsä vara ny för provinsen Södermanland. „ „ * seliger if or me, Sjöviks hagar mot sjön, sporad. Erinrar om föregäende ifrâga om härigbeten. Hieracium glomeratum *glomeratulum, allm. ” ” glosophyllum , Berga, Blista, flerest. . mindre allm. än föreg. 85 Hierachm Saxifragum ß hast folium, St. Vika pä kalkbär- gen, andra former t. ex. vid Understa, i Skärgärden etc. ” silvaticum * ccesHflorum , Väggarö backar etc. i Sor. ” ” prolixum, täml. allm. ” ” *stenolepis, ej sails. t. ex. Väggaröskogen. ” ” * trianguläre , ej sails, t. ex. Väggaröskogen. Ännu icke sa fâ andra, af mig ej närmare studerade subspecies o. former af silvaticum, gifvas inom omrâdet. ” murorum *basi folium, täml. allm. t. ex. Sjöviks n. v. brauter. ” ” *cæciimurorum , ej sälls. ” ” * irriguum, Väggarö ej sälls. ” ” 'Haiti color, flerest. t. ex. Väggarö. ” ” ” f. subprolixa, Väggarö. ” ” pinnatifidum , sporad. t. ex. Väggarö. ” ” *porrigens, mell. Sjövik o. Boda, sporadisk. ” ” reclinatum, flerest t. ex. Väggarö. ” ” *vulgatum , allm. ” ” *vulgatiforme, mindre allm. än föreg. Sjöviks s. v. branter. Mânga andra subspec. etc. här äro ej af mig närmare vare sig morfolog. eller geograf. studerade. ” rigidum *basicalvatum, täml. allm. t. ex. Väggaröskogen. ” umbellatum ß coronopifolium, ej sällsynt. ” ” y duncnse , ej sälls, Lcoritoclon liispidus , n. o. om Sor.: Vesterhau. s;n (K. Fr. Tbeden.). Trichera arvensis, allm. (Här antydd, enär den uppgifves af Kyrkoli. Ax. Torssander ss. ej inbemsk i Vârdiuge, sâledes pâ cirka 2 mil i rak Unie hârifrân). Viburnum Opulus, emell. Blista o. Björkakärr, St. Vilca etc. Lonicera Caprifolium, kult. t. ex. Nybble komministergârd i Ösmo (Komnister V. Appelbom), mindre allm. ” Sgmplioriearpos , täml. allm. kult. Sambucus Ebulus , förv. t. ex. v. om Sor.: Mörkön (K. Fr. Theden.) m. fl. st. Valeriana officinalis f. tenu* folia, ej sälls. i Skärg. Tottnäs (Ösmo). Valerianella olitoria, hafstr. t. ex. Marsta i Sor., Tottnäs vid färgstället till Torö. Galium trifidum, Styreborg i diken pâ Dyan, Vansta i d:o. Öfvergängsformer till palustre pâ v. Styrans stränder gifvas. ” palustre ß decipiens, täml. allm. ” Mollugo *elatum, Dyan, s. om Sor. kyrka. Understa ät Väggarö, Fagervik. Savidt mig bek. ny för SÖrmland. Galium verum ß alb id um , Sor., St. Vika pä kalkgrund. ” verum y litorale , Torö: Stenstrand m. fl. st. ” Aparine, här o. dar. s ” * Vaillantii, allra. Lonicera, se ofvan! Campanula latifolia, v. om Sor.: Mörkön, täml. allra. i Ösmo (Lund, Nynäs: Medicine D:r Ilj. Agnér). ” trachelium , t. ex. Understa, St. Vika, ej sails. ” patula , Torö prästg. (ymnig), Vansta. Jasione montana ß litoralis, liafstr. t. ex. Torö: Stenstrand. Diagnos : Stjälkar i mängd frân samma rot eût alla hall nedliggande och blott med spetsarne uppstigande samt ej smä, utan frân 10—20 cm. lânga, saledes ovanlig. Ny för Södermanl. ! Cuscuta europœa, ej sails, t. ex. Blista by. Symphytum asperum, förv. t. ex. Fällnäs flerest. (Hans von Horn). Echinospermum Lappula, mängenstädes. Myosotis Silvatica, ogräs t. ex. Blista hoställe, raöjl. vild dar. Pulmonaria officinalis *obscura Fällnäs park ej allra. Lavandula Spica , (Lavendel), kult. flerest. Mentha aquatica ß verticillata, t. ex. backen nedom Blista i Sor. llyssopus officinalis , kult. mängenst. Scutellaria hastœfolia, Rundklubhen v. om Torö s;n in. fl. st. Stachys silvatica , t. ex. Fituna, Fällnäs. Lamium purpureum *hylridum , i trädgardar ej sails, t. ex. Blista. Polemonium coerulcum, förv. nära Fituna: Höruingsholm (ä Mörkön) enl. K. Fr. Theden. JAgustrum vulgare, kult. flerest., t. ex. Sorunda prästg. Syringa vulgaris, allra. kult. Cynanchum Vincetoxicum, täml. allra. pä bärgen. Vinca minor (Ivgröna, Sinngrön), kult. t. ex. Sor. kyrkogärd Gentiana uliginosa f. nana , Torö ö. gräns pä öar t. ex. JärfLottans sankare bafsstränder. Diagnos : Stjälk enkel el. grenig, aldrig el. sällau dubbelt sä lang som den 5-taliga blomkronan. Denna längre än sitt skaft, när sâdant finnes, oeb frân G — 14 millimeter. Foderflikarne 5, täml. likform., lan- cettl. Bladen omv. äggform. — aflanga. 1-arig m. kvarsitt. hjärtbl. oeb den enda arten inom gruppen 87 ’’Endotricha”. Som synes, är denna bild af uliginosa afvikande rörande litenheten, som är konstant i Skär- gârden. Gentiana campestris *suecica, täml. allm. i Sor. t. ex. Boda, pä backar emell. Blista o. Akerby (genvägen). Gentiana campestris * germanica. Denna af mig är 1890 bland nliginosaformen ofvan anträffade är först är 1897 af D:r Sv. Murbeck godhetfullt bestämd. Torde âtminstone ss. dvärgartad form (nana) vara heit o. hallet ny för Södermanl. och kanske ej häller anmärkt utanför denna provins. Skild fr. *suecica genom sina spetsiga mellersta. stjälkblad o. likform, foderflikar o. senare blomning, fr. Amarella genom sina större, upptill vidare blommor samt frän bäda genom sin litenhet, som är konstant, är den i sistnämda fall, d. ä. tili litenheten, icke in- fluerad af t. ex. tillfällig torka pä försommaren, enär sâdan alltid dâ râder â fyndorten. Gentiana baltica , Sor. t. ex. Boda, St. Vika; i Torö flerest. t. ex. söderut. Savidt jag vet ny för Södermanland. Ex. frän Torö afvika genom rela- tivt större finhet hos grenarne, som hos individ af 22,5 cm. i längd äro nästan trädsmala, samt genom storleken. Er y three a vulgaris, mera inomskärs, allin. ’’ ” ß gotlanäica, mera utomskärs t. ex. Rundklubben v. om Torö. ” pulchella f. simplex & ramosissima, ö. Skärg., ej sä all in. som föreg. el. förbisedd. Digitalis purpurea, kult. t. ex. Sor. prästg. Linaria vulgaris f. pcloria, här o. dar bland h. form. t. ex. emell. Blista o. Palmenstorp i äkrar. Veronica longifolia ß maritima, ö. om Torö utanför Herr- liamra, Stenstrand, Landsort, v. om Torö t. ex. Rund- klubben. ” spicata f. infegrifolia, Torö: ITerrhamra at Ankarud- den tili. Odontites simplex, allm. â Torö sankare liafstr. t. ex. Stall- udden (liksom i Ösmo t. ex. vid Lund). 88 Euphrasia stricla, Väggarö, Granudden etc. i Sor. ” brevipila, täml. allm. ” curta, täml. allm. ” gracilis, täml. allm. i skogen viel Granudden nära Sjövik i Sor. Huruvida t. ex. E. Rostkowiana, montana m. fl. af de utaf Profess. R. von Wettstein m. fl. uppstälda nya arterna af släktet E. knnna tillhöra omrâdet, därom liar jag ännu icke haft tillfälle att förvissa mig. Men en blick pâ mina exsiccater leder mig (pâ grund af Redis för tidskr. Botan. Notiser ur Wettsteins "Monographie der Gattung Euphrasia” âtergifna ’’bestämningstabell”) till nâgra iakttagelser. Förf. skall själf antyda, att nyssnämda "tabell” har mer "praktisk” än "vetenskapl,” betydelse. Om E. Suecica säges emellertid bestämdt: rstjälk enkel el. endast upptill grenad.“ I allmänhet torde denna diagnos vara riktig. Men en del individer afvika fr. den, t. ex. individer fr. ’’Kungs- marken nära Lund”, insamlade d. 27/6 1896 och af Lunds botan. fören. utdelade under namn af E. Suecica Murb. et Wettst. Hos nämda individer visa sig förgreningarna fr. neder- dersta synliga bladet, kanske hos den lefvande växten fr. tredje bl i ordn. nedifr. I alia händelser äro internodierna ofvau förstnämda blad längre än den el. de nedom detsamma befintl. Exemplar o. individer riktiga för öfrigt. Att skillnaden emellan I o. II rör. blomkroms längd stund, är mycket sväfvande är väl af Hera skäl ej att fästa sig vid. Sa t. ex. af det skälet, att de stora blommorna i Svärige knnna vara mindre än i utlandet o. s. v. Individer fr. härvar. floromrâde gifvas ock, som skulle tillhöra afd. II, men ej i allô passa där nägonstädes. Dock: de kunna ju möjl. vara hybrider emellan individer ur 1 o. II o. s. v. Melampyrum cristatum f. pallens , ej sälls. bland h. form. t. ex. vid Understa ät prästg. i Sor. ” nemorosum, flerest. t. ex. som föreg., i Torö (& Osmo) allmän. ” arvense, Torö nära Tottnäs, sporad. (Seminarie-Adj. L. C. Lindblom). Anagallis arvensis , Sor. bada prästboställen, â ena (Blista) nu utgangen. Androsacc septcntrionalis, nära Fituna: Ilörningsholm â Mürkün (K. Fr. Theden.). Primula Auricula , kult. t. ex. Sor. prästg. 89 Ampélopsis quinquefolia, (Vildvin), kult. t. ex. vid Akerby i Sor. Plantago major ß scopulorum , allm. â hafstr. ” ” y agrestis, täml. allm. ” media , mindre allm. ” maritima f. tcnuifolia. à gentilis, stund, pâ hafstr. Cornus suecica, Landsort (ymnig ât n. o.) ” alla (med livit) o. sangumea (med svartblâ frukt), stund, kult. här o. dar. Evonymus curopcea, kult. t. ex. Sor. bâda prästboställen. Hedera Helix, med blommor, i skogen vid Fagersjô (Mgr G. Söderberg); Vârdbergstorp u. Fituna, i skogen vid St. Vika i Sor. Pit första stallet dock m. blom. o. fruktbär. blad till längd o. bredd soin : 1, alltsâ laucettlika. De fiesta dock äggform. Grenar blommande ännu i Dec. (1897). Myrrhi s odorata, kult. el. förv. llerest. Cerefolium sativum , nära Fituna; Hörningsholm â Mörlcön (K. Fr. Theden.). Torilis Anthriscus, Torô: Herrhamra park etc. Haucus Carota , vild t. ex. mell. Larsboda o. St. Yika i Sor., salis. Laserpitium latifolium , flerest. i Skärgis lundar. Heracleum sïbiricum ß angustifolium, viel vagen förbi Väg- garö; likasâ förbi prästg. i Sor. ” ( sïbiricum f.) gigantcum , kult. t. ex. vid Lyktan i Torö (Seminarie-Adj. L. C. Lindblom), Nynäs i Osmo. Anethum graveolens, kult. el. förv. mangenst. Angelica litoralis, längre ut i Skärg. ilerest. t. ex. Landsort, Rundklubben. Libanotis montana , ö. om s. delen af Sor. (Vahlsjö uti Osmo). Oenanthe Phellandrium, täml. allm. t.^ex. mell. Styreborg o. Yansta, i öfr. sporad. Imperatoria Ostruthium , v. om. Sor.':" pâ Mörkön (K. Fr. Theden.) af mig o. fiera förgäfves eftersökt, trol. utrot. Ej häller funnen af de nuvarande arftagarne tili] ön, Grefvarne Bonde tili Hörningsholm. Circuta virosa, emell. St. Vika (i Sor.) och Djursnäs (i Ösmo) uti backen i oerhörd myckenhet. Apium graveolens, kult. t. ex. Torö prästg. likasom vid Bli- sta i Sor. Sanicula europcea, n. delen af Torö s:n, ö. Skärg. normt. Aesculus Hippocastanum , Blista prästbost. i Sor., kult. Ranunculus arvensis , nära Van st a, nâgra ex. i en âker âr 1893. Batrachium fluitans, & Baudot ii f. marina, allm. utmed ku- sterna. ” fluitans f. salsuginosa , eraell. Berga o. S. Enby, Väggarö Dya, flerest. Helleborus nigcr, (Julros, vinterblom.), kult. t. ex. i Sor. prästg. Aquilcgia vulgaris, kult. o. förv. t. ex. Blista i Sor. Aconitum Gammarum, kult. t. ex. Blista, Sor. prästg. Delphinium Consolida, allai, pâ àkrar. Berberis vulgaris , flerest.: St. Vika, Fällnäs etc. Papaver dubium, täml. allm. ” somniferum , kult. Arrest. Corydalis la.ra, Tottnäs vid öfverf. tili Torö. Hesperis matronalis , kult. t. ex. i Sor. prästg. Erysimum hier acii folium, pâ öar ö. om Torö t. ex. Järflottan. Dentaria bulbifera. mângenst. i Skärg. Arabis hirsuta ß glabrata, (Determ. af Adj. Th. Krok), Sor.: St. Vika pâ kalkgrund. Ny för Södermanl Nasturtium silrestre. Skärg. t. ex. Järflottan. ” anceps, v. om Sor. (Mörkön: K. Fr. Theden.). Armor acea, kult. t. ex. Blista, äfven förv. här o. där. Calile mar itima, Torö hafstr. spars., Järflottan. Isatis tinctoria, täml. allm. i Skärg. t. ex. Landsort etc. Lcpidium campestre, pâ âkrar emell. Blista o. Akerby i Sor., tillfällig där. Huichinsia petrosa. Landsort, v. om Sor. (Oaxen) pâ kalk- grund. Cochlcaria danica , Torö: Rundklubbën, ö. hafstr., Järflottan. Di aha muralis. v. om Sor. (Mörkön; K. Fr. Theden.), ej sedd af mig. ” incana, v. om. Sor. (Oaxen: K. Fr. Theden.), ej sedd af mig. ” ” ß stricta, se Dr. mural.! Impatiens noli tangere, Vinnaren vid vattningsstället bredvid Grindsjön i Sor., Marsta i d:o. Althœa officinalis, kult. t. ex. Sjövik, Sor. prästg. Malva Alcea, förv. vid Fällnäs i Sor., kult., förv. '/4 mil n. om Sor. (Ricksten i Botkyrka). Geranium sanguineum , St. Vika i Sor., i Torö allm. ” molle, Torö: mängenst.t, ex. Landsort , Vesterhamn; Mörkön. ” Robertianum f. rubricaulis, hafstr. el. klippor i Skärg. t. ex. Torö Stenstrand. 91 Geranium columbi/num, Torö: Herrhamra etc. ” bofiemicum, Sor. prästg. (K. Fr. Theden.), ej af mig ater- funnen. ” lucidum, Torö s:n ej sails. Tropæolum majus, kult. k<är o. dar. Viola odorata , Sor. kyrkog. (förv., i öfr.) kult. ” epipsila ß suecica, ej sails, ö. om Sor. (Ösmo: K. Fr. Theden.), ej sedd af mig dar. ” mirabilis , St. Vika, ej allm. ” silvcstris , täml. allm. i skogar o. lundar. ” lliviniana. täml. allm. i skogar o. lundar. ” rupestris, pâ hacknr o. asar här o. dar. ” canina-f ormerna, ej närmare undersökta. ” tricolor-formerna , ej närmare undersökta. En form m. ytterst lânga o. smala blad ej sälls. Silenc maritima, Skärg. t. ex. Landsort, täml. allm. ” Armeria, kult. vid Blista, stund, förv. ” nutans ß infi acta , St. Vika pâ kalkgr. ” viscosa, Torö: utanför Herrhamra flerest., men spars. Stör o. imponer., men obehagligt klibb. i lefvaude tillständ. Saponaria officinalis, kult. o. förv. i trädg. etc. Diantlius barbat ns, (Borstnejlika), kult. flerest. Stcllaria nemorum, v. om Sor. (Mörkön) samt ö. om detsam. (i Ösmo), bâda st. enl. K. Fr. Theden, ej sedd af mig. ” Holostea , s. o. om Sor. (vid Djursnäs i Ösmo s:n) enl. Adj. Th. O. B. N. Krok. Cerastium tomentosum , kult. förv. t. ex. Fâllnâs. ” arvcnse , Dyan s. om Sor, kyrka, gruppvis, sparsam. I 8 ar har jag observerat den dar. Kanske har den hallit sig dar i fiera 10-tal af ar. ” vulgatvm f. viscida, Torö: Gamla Tegelbruket 1890. (I Ösmo t. ex. pâ Yxelön, Järflottan), ny för provinsen ” ” /. cæspitosa, Väggarö Dya, radiait krypande 2|3 meter el. mindre. ” pumilum , Torö: Gamla Tegelbruket. (I Ösmo t. ex Yxelön). ” viscosum , Vansta i Ösmo, nagra ex. f. fl. ar sen. Torö hafstr. Halianlhus peploides , Torö: Skeppsmor, Vesterhamn etc samt v. om Sor., nämligen pâ Mörkön. Spergtda vernalis, täml. allm. pâ bärgen. Spergularia canina a salina, Torö ö. hafstr. samt Järflottan. Bryonia alba,, kult. flerest. Bibes alpinum, (Mabär), täml allm i lundar el, hagar. Saxifraga tri dactylites, Landsort, i öfr. sälls. Chrysosplenium alterni folium, Väggarö pâ dikeskanter, raân- genst. f. öfr. Peplis Portula, täml. allm. Oenothera biennis , förv. i fiera âr vid Elista, nu upplöjd. (Kult. el. förv. t. ex. Ilimmelsön i Osmo). Epilobium parviflorum, v. ora Sorunda (Mörkön: K. Fr .Tho- den.), ej sedd af mig. ” collinum (raed alla blad skaftade), tarai, allm. pa grusiga, steniga el. bärgiga ställen. Epilobium obscurum, yranig i diken t. ex. vid Fituua ni. II. st., dock just ej sâ allm. ” roseum, emell. Styreborg o. Yansta, Fituna. Hippuris vulgaris f. maritima, Torö: Stalludden m. fl. st., Ösmo (t. ex. vid Lund i ymnigliet: Filip Zins). Sorbus Aria, i buskform i en vild sänka eraellan Norrudden o. Landsorts fyr. Troligen ende växtstiillet i Södermanl. Cratcegus monogyna, St. Yika (?) Cotoneaster vulgaris , Sor. flerest. t. ex. St. Vika, emell. Frid- hem o. Fällnäs i bärgen, Torö tarai, allm. Posa villosa a mollis f. trivialis., täml. allm. i Sor. o. Torö socknar. ” ” ß pomifera, förv. i Sor. prästgärd. ” tomentosa a Smithiana f. genuina , St. Vika, Torö allm. ” ” ß umbellißora f. typica , Torö mängenst. ” canina a genuina f. dumalis, täml. allm. inom heia ora- rädet. ” ” ö dumetorum f. vulgaris, sora föreg. el. raer allm. ” rubiginosa f. coniosa, Elista emell. byn o. källan samt här o. dar för öfrigt. Agrimonia odorata, Torö; Landsort i otillgängl. klyftor nedora fyr en och mot öppna liafvet Ny för pi’OVinsen. Alchcmilla vulgaris *pubescens, Understa ät prästg. i Sor. m. fl. st. ” ” * vest it a, Blista, Akerby, Malmberga, s. Dyan pâ graf- liögarne, allt i Sor. — I Torö ej observerad, men fins nog äfven dar. ” ” *pastoralis, Sundsta 1 Sor., Torö: Vesterhamn pâ bärgen, täml. allm. ” ” * filicaulis , flerest. t ex. Ersta backe (Väggarö) i Sor. ” ” *subcrenata, mindre allm. än föreg ” ” *acutangula, Fituna, Elista i Sor. (Forts.) 98 Dalli, 0., Kystvegetationen i Romsdal, Nord- og Söndfjord. (Forhandl. i Yidenskabs-selskabet i Christiania aar 1896. Christiania 1897). Kännedomen om fanerogamernas utbredning i denna trakt af Norge har mycket förökats genom denna afhandling. Sâ- som exempel anföra vi att nya lokaler pâvisats for Scolo- pendrium vulgare (Batalden i Kin), Asplénium marinum (Sandö i Söndmöre, Yaagsö i Nordfjord), Hymenoplujllum Wilsoni, Scilla verna pâ fiera ställen, Polygonum Eaii samt den för Skandinaviens flora nya Saxifraga hypnoides (Kinnesund i Kin). Blytt, A., Nye bidrag til kundskaben om karplan- ternes udbredelse i Norge. (Christian. Vidensk.-Selsk. Forh. 1897 N;o 2 [Febr. 1898] 40 pp.). Bland de för Norges flora nya fynd niimna vi: Cystop- teris SUdetica Al. Br. et Milde (närmast C. montana , men med äggrund omkrets pâ stambladet, den nedersta nedät- vända fliken pâ nedersta smabladet kortare än närmaste flik, svepet tätt glandelhârigt), funnen vid Yinstraelfven i Gud- brandsdalen. Glyceria vilfoidea (And.) Th. Fr., Bosekop, Talvik 1895, G. Lagerheim, som var den forste som faste uppmärksamheten vid artens förekomst i Skandinavien; Kä- fjord i Alten (L.); äldre ex. frän Alten, Elvebakken och Tverelvdalen, sannolikt insamlade af Norman. Promus ra- cemosus. Trilicum strictum, Kalhes vid Tönsberg (ballast?). Carex ampullacea x Pseudocy perns. Hydrocharis morsus ranee. Potamogeton coloratus f. maxima, Arendal. Sparga- nium speiroceplialum. Valeriana dioica. Aster sibiricus pâ den grusiga och sandiga strandbrädden pâ tvâ ställen i Röräs s:n (fru Thekla Resvoll), närmaste ställen, dar arten finnes, är föröfrigt Kuusamo i Finland och Rysska Lappmar- ken. Cusnda Epithymum. Anemone nemorosa ß obtusiloba tyckes vara ny: ’’Bladenes afsnit og tänder bredere, buttere, ikke tilspidsede”. Geranium Robertianum ß glabrescens. Carex Friesii Blytt anses af Kükentahl (in litt.) sanno- likt vara C. ampullacea x lœvirostris , hvilket synes förf. rimligt. Men den för Flakstad uppgifna C. Friesii är kan- ske C. ampullacea x vesicaria liksom C. vesicaria *lacustris Th. Fr. Carex vesicaria —latifolia Bl. Norg. Flor. I p. 252 är identisk med C. Bogstadensis G. Kükenthal (in Mitth. Thür. Bot. Ver. Neue Folge, Heft V, 1893, p. 18 — 19), som synes vara C. lœvirostris x vesicaria. Kükenthal fann den ocksä vid Bogstad nära Christiania och har efter dar funna exem- plar 1. c. p. 19 lemnat följande diagnos, som vi här af- trycka, dä nämnda tidskrift väl är svärtillgänglig för de llesta svenska botanisterna : “Radix stolouifera, culmum 1 — 2pedalem apice subnutan- tem triquetrum superne scaberrimum emittens. Yaginæ in- fimæ purpureo-violaceæ, efibrillosæ. Folia B — 5 lin. lata, æque ac vaginæ evidenter reticulato-venosa. culmum sub- æquantia, Bracteæ foliaceæ culmum superantes. Spiculæ g B — G lineares, subdistantes, paucis floribus femineis inter- mixtis. Spiculæ $ plerumque 2—3, densifloræ, 1 poil, longe, apice sæpissime Utriculi oblique patuli, squamis longiores et latiores, stramineo-virescentes, valde inflati, ovati, in rostrum longissimum bidentatum minus sensim attenuati, nervis numerosis striati, steriles“. Biologisk Selskab i Christiania d. 21 okt. 1897. Doc. B. Hansteen gaf en öfversikt öfver resultaten af sina fortsatta undesökningar öfver ägghviteregenerationen ocb vissa klori- ders inflytande pa denna process hos de gröna fanerogamerna . Liksom hos Lemna visade det sig att ocksa hos sä vidt skilda landviixter som Vicia Faha och Ricinus communis det disponibla kolhydratets natur icke är absolut likgiltig för regenerationens utförande. Glutamin är, som man künde vänta, fysiologiskt eqvivalent med asparagin. Yid försök med groende frön af ärter och majs samt med fröplantor af Vicia och Ricinus visade klorider ss. klornatrium och klor- kalium, liksom hos Lemna en regulatorisk inverkan pä ägg- hviteregenerationen. Saledes än gynnades denna j>rocess pä bekostnad af kolhydraterna, än hämmadess den under sam- tidig ansamling af kolhydrater och amider i cellerna. In- teressant var att med en fal lande proteinhalt resp. stigande kolhydratrikedom i grodden förökades saväl groningsprocen- ten som groningsqvaliteten hos ofvannämda frö. Pä detta sätt erböllos ocksa direkta bevis för riktigheten af det af Shulze länge häfdade, men icke bevisade och bekämpade pâstâende att ägghviteämnena hos växterna sönderdelades under bildning af samma produkter, som när de sönderdelas pä konstig väg medelst syror eller alkalier. Den 29 nov. Prof. Wille gaf en öfversikt öfver sina botaniska i akttage] ser pä stäpperna i Sydryssland och Tur- kestan samt i Kaukasus och förevisade sina därifrän hem- bragta samlingar. Den 3 febr. 1898. Prof. Wille beskref ocb förevisade figurer af ett par nya planktonalger fran norska insjöar. En ny art, Staurogenia irregularis , syntes vara allmän i 95 de fiesta insjöar pâ östlandet. Han förevisade figurer af Elacatothrix gelatinosa, som representerade ett nytt släkte bland de gröna algerna och sistlidne sommar blef funnen i nagra insjöar i Söndfjord af sötvattensbiologen H. Hvitfeldt Kaas. G-âf va. Bryggaren M. Lyckholm har skänkt Up- sala botaniska museum 2,000 kr. för inköp af de under doc. 0. Nordenskiölds expedition till Eldslan- det gjorda botaniska samlingarne. Till Lena. Fil. Kand. N. Herman Nilsson kom- mer att som botanist medfölja hr J. Starling pâ en resa i ar till Lenaflodens mynning, och kanske till Nysibiriska Game. Äldre namn för Agrostis bottnica More. Af pâ Pariser-Museet gjorda iakttagelser, föran- ledda af ett samtal med M. Franchet, har det fram- gâtt att den af mig i förra haftet af Bot. Not. (p. 14) sasom ny art beskrifna Agrostis bottnica genoin i Sibirien uppträdande former är närmare förbunden med den af mig 1. c. omnämnda nordamerikanska A. scabra Willd. an jag af det material som vid upp- satsens affattande stod mig till buds hade anledning förmoda. Sâsom artbeteckning torde derföre namnet A. bottnica fa vika för nagon af de benämningar utaf äldre datum hvilka inom skilda delar af den circum- polära artens utbredningsomräde gifyits at olika for- mer af densamma. Jag nöjer mig med ofvanstäende meddelande, ef- tersom en utförligare behandling af artens synonymi, dess formkrets och utbreduing är att emotse frän Mag. Harald Lindserg i Helsingfors. Sv. Murbeek. 96 Det 15:de skandinaviska naturfor- skaremötet kommer att hâllas i Stockholm d. 7 — 12 juli innevarande är. Anmälningar om delta- gande i mötet göras af svenske naturforskare fore den 15 juni hos prof. SEVERIN JOLIN i Stockholm, som äfven före den 1 maj mottager anmälan om frâgor till öfverläggning af den art, att en förbe- redelse till diskussionen öfver dem vore behöflig eller önsklig. Hos Frans Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhallas: Grâtt blompressningspapper format 350x415 mm Pris pr ris 3, — Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „ 10— Herbariepapper N:o 8, livit färgton 240x400 ,, ,, 4.so „ „ „ 11, blâ 285x465 „ „ „ „ 7,75 „ 13, hvlt „ 285x465 „ „ ,. „11,— Osb De bâcla sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehall. Arnell, H. W., Moss-studier. 13 — 19. S. 49. Holmberg, O. R., Ett par Euphrasia- former. S. 65. Laurell, J. G., Anmärkningsvärdare fanerogamer och kärl- kryptogamer inom Sorunda pastoratsomrâde af Södertörn uti Södermanland. S. 81 Murbeck S., Äldre namn for Agrostis bottnica Murr. S. 95. Nilsson, N. H.. Nagra anmärkningsvärda mossor frân Skâne. S. 74. Simmons, H. G., Om Alchcmilla faeroënsis (Lange) Ruser och dess arträtt. S. 68. Literaturöfversigt s. 64, 80, 93. Smärre notiser s. 63, 64, 76, 95. Lund, Berlingska Boktryckeri- oeli Stilgjuteri- Aktiebolaget,’/, 1808. Pâ C. W. K. Gleerups i Lund förlag har i bokhandeln utkommit: Agardh, C. A., Essai de réduire la physiologie végétale à des principes fondamentaux. 25 öre. — „ — , leones Algarum ineditæ. Ed. nova. 4:o. 6 kr. — „ —, Botanik I 8:o. 3 kr. — „ — , d:o II „ 1 kr. 50 öre. Agardh, J. G., Analecta algologiea, 2 kr. 75 öre, cont. I 2 kr. 25 öre, eont. II 1 kr. 60 öre, cont. III 2 kr. 75 öre, cont. IV 4 kr. — „ — , Species genera et ordines algarum, Vol. I. (Fuco- ideæ. Sid. I— VIII -f 1—363.) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. I. (Series I. Gongylospermeæ: Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ. Sid. 1 — XII -j- 1 — 336 + tilläggsregister 337 — 351) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. II (1. 2) (Series I (forts.) Ordo 4. Spyri- dieæ, 5. Dimiontieæ, 6. Rhodymenieæ. Series II. Desmiosper- meæ, ordo 7. Helminthocladeæ, 8. Hypneaceæ, 9. Chætangieæ, 10. Gelidieæ, 11. Sqnamarieæ, 12. Corallineæ, 13. Sphærococco- ideæ. Sid. 337 — 700 -j- tillägg och register 701 — 720) 4 kr. 50 öre. Vol. II Pars III (1. 2) (Series II (forts.) Ordo 14. Wran- gelieæ, 15. Chondrieæ, 16. Rhodomeleæ. Sid. 701 — 1278 -|- re- gister 1279 — 1291.) 4 kr. 50 öre. Vol. III. De florideis curæ posteriores (Series I Gongy- lospermeæ. Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ, 4. Furcellarieæ, 5. Dudresnayeæ, 6. Dumontiaceæ, 7. Spyridieæ, 8. Areschougieæ, 9. Champieæ, 10. Bhodymeniaceæ. Series IV. Hormospermeæ. Ordo 11. Squamarieæ, 12. Sphærococcoideæ, 13. Delesserieæ, 14. Helminthocladiaceæ, 15. Chetangieæ, 16. Ge- lidieæ, 17. Hypneaceæ, 18. Solierieæ. Series VI. Corynosper meæ. Ordo 19. Wrangelieæ, 20. Spongiocarpeæ. Sid. I — VII -)- 1 — 676, tillägg och register 677 — 724.) 17 kr. 50 öre. Vol. III. Pars II. Morphologia floridearum (sid. 1—290 -j- register 291—301.) 8 kr. — „ —, Till Algernas Systematik I— VI à 4 kr. 50 öre. — „ —, Linnés betydelse i botanikens historia. 75 öre. Agardh, J. G., Linnés lära om i naturen bestämda oeh be- stâende arter hos vexter. 1 kr. 50 öre. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. — „ —, De eellula vegetabili. 75 öre. — „ —, Florideernas morphologi (Kongl. Vet. akad. handl. Bd. 15 N:o 6.) 16 kr. — „ —, Algæ maris Mediterranei et Adriatiei. 2 kr. 25 öre. — „ — , Species sargassorum Australiæ (Kgl. Yet. akad. handL Bd. 23. N:o 3.) 22 kr. — „ —, Theoria systematis plantarum. Med plancher. 15 kr. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. Areschoug, F. W. C., Botanikens elementer, 3.e uppl. inb. 3 kr. 25 öre. — „ — , Läran om växterna (Xaturlära for allm. lärover-ken II i sammandrag) 1 kr. 25 öre. Areschoug, John Erh., Plantæ eotyledoneæ florae Gotho- burgensis. 75 öre. Botaniska notiser utg. af Alexis Eduard Lindblom, ârg. 1840, 1841, 1843, 1844, pr ârg. 2 kr. Fries, Elias, Epierieis Systematis Myeologiei. 6 kr. 88 öre. — „ —, Novitiæ Florae Sueeieæ. Edit, altera. 3 kr. Wahlstedt, L. J., Kortfattad lärobok i botanik, inb. l kr. 25 öre. — „ —, Växtfamiljen Charaeeæ. 50 öre. Tidskrift, Physiografiska Sällskapets, 1837—38 i 4 halten med plancher. 1 kr. 50 öre. Botaniska afhandlingar införda i Lunds Univ. Arsskrift. Band II (Kgl. Fysiograf. Sällsk. Handlingar) kunna erhällas genom hvarje bokhandel. lOTANISKA N Oil-S ER FÖß Ir 1898 UTGIFNE C. F. O. NTORDSTEDT. Häftet 3. LUND 1898, BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJTJTEBJ-AKTEEBOLAGET. Anmärkningsvärdare fanerogamer och kärlkryp- togamer inom Sorunda pastoratsomrade af Södertörn uti Södermanland. Af J. G. Laukbll. (Forts, frän sid 92). Alchemilla vulgaris *obtusa, Fituna, Torö: Vesterhamn. ” ” *alpestris) Fituna, Akerby, n. om Torö (Tottnäs i Ösmo); den allmännaste formen af A. vulgaris. Naturligtvis gifvas otaliga andra växstställen för ofvan nämda, kanske ännu fiera former af A. vul- garis pâ ett sä langsträckt floromräde som har är ifräga. Hvad nu denna polymorfa arts former i systema- tiskt oeh morfologiskt hänseende beträffar, sa vore det i sanning ej oväntadt att finna talrika öfvergangs- el. mellanformer o. variationer. Och väl har jag t. ex. i fraga om mellersta lobens tänder hos ’’ve'stita” iakttagit individer, som peka pa ’’pubescens” och ater andra ”vestita”-individer, som med 7 1 à 8 lober (’’vestita” skulle hafva 7 och ’’pastoralis" 9 lober) er- inra om en dragning tili ’’pastoralis”. Afven gifvas individer, som visa ’’harfin” skillnad emell. ’’obtusa” o. ’’alpestris”. Ja, det kan mahända fragas, om icke en del individer ss. yngre äro typi- ska för ’’obtusa”, men ss. äldre för ’’alpestris”, atmin- stone hvad nerfhârigheten pâ rotbladens undersida beträffar, och vidare, om icke stundom t. ex. ”fili- caulis” först ss. äldre blir typisk o. s. v. I min ego befintl. ex. frân Gervalls i Hejde pâ Gottl., liksom Iran härvar. m. fl. floromräden gifva ätminstone fak- tisk anledning till sadana reflexioner. Men dessa tvifvelaktiga former tillhöra kanske af mig okända underarter. Och dock mäste iakttagelserna, i stört sedt, framkalla förundran öfver samtlige formers yt- 8 But, Aul. 189$. 98 terst ringa variering, men märkvärdiga beständighet, som clock bl it vit förklarad af Dr Marbeck i Bot. Not. 1897. Huhns idœus f. maritima, liär o. dar pa hafstr. ’’ suber ectus, v. om Soi-.: Mörkö llernö (K. Fr Theden.), ej sedd af mig. ” fruticosus, Landsort m. fl. st. ’’ ccesins a arvulis , (i fiera former), Understa ât prästg., St. Yika etc., i Torö allm. ” odoratus, kult. t. ex. Blista, stundoin förv. t. ex. Osmo komministergärd Nybble (Pastor V. Appelbom). Fragaria elatior, t. ex. Akerby backsluttuingär. Nog utkom. fr. trädg. Knappt vild i Svärige. Potent ill a replans , tiiml. allm ” minor, Berga baekar etc. Geum rivale X urhanum, ej anträffad i Sor. el. Torö, men ymnig i Osmo i Nynäs badhuspark (D:r Hjalm. Agnér). Spiraea salicifolia, opulifolia, sorbifolia etc. kult. hier o. livar. Prunus insilitia , liksom öfriga fruktträd naturl kult. man- genst. möjl. förv., men knappast vild eus i heia Svärige. Lathyrus palustris , Dyan nedom el. vester om Understa i Sor., sällsynt. ” mûrit intus, Torö: Stenstrand, Landsort, Järflottan i Osmo, allestädes sparsam. Orobus vernus, täml. allm. Vicia Lathyroides, “Sor. prästg.“ (K. Fr. Theden.), förgäfves af mig eftersökt. dar. ” silvatica, Torö flerest. ända upp i Osmo Skärg. ” angustifolia, sporadisk. Trifolium spadiceum, ymnig ä Yäggarö Dya i Sor. ” procumbens, Sjöviks skogshâgar mot Styran, mindre allm. i Sor., men i Torö mycket vanlig (Pastor E. A. Pettersson). ” fragiferum, allm. â hafstr. ” medium (f. foliis purpureis), med isynnerhet pä öfre si- dan purpurröda blad. Sä t. ex vid St. Vika i Sor. Ononis hircina, emell. Björkakärr och St. Yika i Sor. samt pä senare stallet. Anthyllis vulneraria, täml. allm., stundom, t. ex. vid St. Yika i Sor., med till GO cm. höga stjälkar. Pyrola chlorantha. mindre allm. än P. rotund. ” unißora, sporad. i skogarne. ” umbelluta, Sor.: komministerbostiilles skogshage ät \'äggarö spars, (Adolf Laurin). 99 Mercurialis perennis, täml. allm. i Toro s:n, Lisön (?) i Sor. Montia fontana ß rivularis, hafstr. ö. om Torö, nämligen vhl Järflottan. Sâledes ej allenast “i bäckar“ ss. i Hart- man (1 1 :te upplagans FI. s. 329) antydes. Polygonum avicnlare f. adpressa Meissn., allm. Kortbladig, stjälkarne täml. vâgrâtt utgâende frân roten, tryckta till marken. Här antydd för öfversikten skull af formerna. ” ” f. végéta Ledeb., t. ex. Torö: Landsorts Fyrplats. Torde ss. en skuggform kunna kallas täml. allmän inom hela floromrâdet. Yanligen stor och grof med Here el. färre stjälkar. Likvisst har jag aldrig iakttagit en mera stor- bladig form än den ofvan antydda fr. Landsort. Fladens längd 4,8 cm. (utom skaftets 3 mm ) samt bredd 2 cm. Polygonum avicnlare f. litorulis, pâ den nyanlagda sand- och grusvägen emell. Styreborg i Sor. och Vansta i Osmo, i 'Torö vid Skeppsmor pâ den sandiga hafstr. och flerest. i den yttre Skärg. ej sällsynt, om ock sporad. t. ex. bland P. Raii, tili hvilken den — i den svänska typen — i nä- stan alia afseenden, undantagandes tili den i kalyx inne- slutna. glanslösa frukten, synes vara en härmningsform. Af mig insamlad är 1890 i ’Torö Skärg. torde den, sävidt jag vet, vara n y för Södermanl. Polygonum avicnlare f. Dregeana Meissn. (Syno- nym. P. Robérti Gren. & Godr., non Lois, & Profess. J. Langes P. littorale Link.), Torö: sporad. pâ den sandiga hafstr. vid Skeppsmor, Gamla Tegelbruket. Denna form, af mig här insamlad redan âr 1890 och, sävidt jag vet, äfven den, tili fyndort ny för Södermanl., kanske ock för vidare omrade, möjligen heia Svärige, är i sina smalbladigaste individer (/’. angustissima vel depressa?) den spensligaste af alla svänska aviculareformer. Med cirka 11,5 cm. lang stjälk visar den sig harfin vid roten. Och med cirka 28,5 cm. stjälk (med de längsta internodierna af omkr. 3 cm.) blott groft tradsmal vid roten. Till växtsätt bade nedligg. och uppstigande. Bland mina exsiccater befintliga ex. frân Balle- rup o. Hellebæk i Danmark, angifna dels under namn 100 af f. prostrata oeh dels at f. littoralis Link., motsvara i det närmaste, isynnerhet ex. frân Hellebæk. om ock rned litet mer till har upprisp. slidor samt en hârs- mân längre blad, sainma diagnos. Alla de ofvan an- tydda exemplaren ega därjämte det synnerligen ut- ruärkande kännetecknet : bland de minsta frukterna inom ser. avicularia och nästan alldeles svarta o. glän- sande, alla likartade. P. aviculare f. rigida mihi, Järflottans hafstr., spo- rad., men ej i ringa mängd. Likasa vid Skeppsmor i Torö. Yi hafva här en form, som jag ej nagon- städes sett namngifven, tili fyndort sannolikt ny ät- minstone för Södermanl. Heia habitus vanligen glest och styft risig. Stjäl- kar o. grenar de relativt styfvaste bland alla avicu- lare-former samt bade uppiätta o. uppstigande. No- derna täml. knotiga. De korta, vanl. ej öfver l cm. lânga, smala bladen, aftagande i storlek uppât, jämte de blekrüda blommorna mest samlade tili längsmala ax mot stjälkarnes o. grenarnes toppar. Skillnaden fr. hufvudformen ligger vidare uti de ytterst sma, likartade, nästan svarta, glänsaude fruk- terna, lika med f. Dregeauas. Ännu manga andra (outredda) aviculare-former inom floromrâdet gâ vi af flera skäl förbi. Polygonum Jlaii Bab., Torö: Stenstrand, Vester- hanm, Skeppsmor, Gramla Tegelbruket. Här af mig insamlad 1889 och af Lektor G. A. M. Lindman bestärad 1890 befans denna Polygonum-art halva Torö s:n tili sin fürsta bekanta fyndort pä heia svän- ska fastlandets ostkust (Torö räknas nämligen tili fasti,). Alltsâ ny äfven för Södermanl. Afven sedan har jag insamlat denna art pâ Hera hall, nämligen ett par mil längre upp i n. o.: uti Ösmo s:n pä Yxelö etc. Men allestädes blott mot öppna hafvet o. längre upp pa den torra, finare sand- stranden. Vanligen el. ofta dock bland sk3’ddande, 101 J'uktbringande ris, hafstâng el. dyl., aldrig bland grus el. steu el. nederst pâ stranden ocb aldrig inuti landet. Denna art alltsâ en verklig litoral- planta. Varierai- ej sa litet till mögen storlek o. blad- 1'orm. Den förra fran cirka 5 cm. till 1 m. Den senare Iran ej 1 mm. till nära 1 cm. i bredd, men aldrig i spetsen rund. At'ven roten varierai’ i längd f'rân omkr. 8 cm. till omkr. 40 cm. Och ständen ytterst sällan enkla. Till denna arts närmare be- skrifning i skilda fall torde jag möjligen âterkomma i en särskild uppsats. Polygonum dumetorum, St. Marsta backar i Sor. I Toro känner jag ej nagon växtplats, men den finnes nog äf- ven dar. Eumex hydrolapathum, emell. Styreborg u. Vansta. Eleagnus argentcus, kalt. t. ex. pâ herrgârdar. Cannabis sativa , se föreg. ! Amarantnus caudatus, se föreg. ! Atriplex prostrata ß parvifolia, allm. â liafstr. Angripes ofta af iusekter, som orsaka smä runda knölar â rot el. stjälk. ” patula ô angustissima , Fällnäs trädg. (ät liafstr.) som ogräs (Hans von Horn). Chenopodium polyspermum, täml. allm. Salsola Kali , Torö: Skeppsmor, V.esterhamn, Stenstrand. Salicornia herbacea, nära Fituna strax bortom Hörningsholms ângbâtsbrygga i sänkorna. Fagus silvatica, ladt t. ex. Fituna, Blista boställe. Salix aurita x repens f. spalhulata, n. v. om Sjövik pâ stranden. :1 ” f. plicata, Sor.: Vimossen (Väggarö). ” fragilis x pentandra ^P, i Sor. vid genvägen mellan Er- sta backe tili Ösmovägen. repens f. arenaria , n. v. om Sjövik pâ sandstr. Betula verrucosa f. pendula, täml. allm. ” odorata f. pendula, täml. allm. ” ” y micropliylla , n. om Sor. (Grödinge s:n: K. Fr. The- den.), ej sedd af mig. ” ” *pubescens, i kärr o. moras sporad. Ainus incana, i en skog nära Fagerviks folkskola i Sor. (Mag:r G. Söderberg u üallilrichc vcrnuHs f. minina, p;i uttorkade st. i skogarne t. ex. vid Starkenstorp i Sor. Orchis sambucina, Understa ât Sur. prästg., Torö: ymnig â bâda sidor om landsvägen genom liela s:n i medio cl. slutet af maj, en den inest imponerande anblick af roda o. gula blommor. Habenaria viridis, emell. Fagerviks folkskola o. Vesterby i Sor. (Mag:r G. Söderberg). Goodyera repens , t. ex. skogen vid Starkenstorp i Sor., emell. Vansta o. Nybble (i Osmo). Epipactis latifolia, skogen emell. Elista o. Sjövik samt nedât St. Vika i Sor. — Vid Lund i Osmo ât sjön (Filip Zins). — I skogen emell. I »list a och Sjövik är en form af E. lati- fol. af mig âr 1891 insamlad, hvilken form iir till stjälk o. dess langt aflägsna blad lik E. micropbylla Sw., men till blommor o. stödjeblad ss. a latifol. Listera ovata, ymnig i eklundarne a Svärdsö i Torö s;n, i öfr. spars. ” cordata, spars, i skogarne emell. Elista o. St. Vika samt i skogen emell. Vansta o. Nybble. Neottia Nidus avis, skogen emell. Larsboda o. St. Vika. Malaxis paludosa, ymnig mellan Lyngsta o. Styreborg, pa stranden emell. Sjövik o. Andra utmed Styran (Dr E. Fa- gerlund). Iris sibirica, ”i ett karr pâ östra sidan af Landsort” (K. Fr. Theden.), men af mig förgäfves sölct, troligen utrotad. Dock aldrig upptagen ss. säker pâ Landsort. Narcissus PscudonarcissuS} förv. â Sor. komministersboställe (Blista), i öfr. kult. Galanthus nivalis, förv. o. kult. i Sor. prästg. Fritillaria Meleagris, i fiera âr förv. vid Elista boställe, uu utgângen. Allium Schoenoprasum, Landsort i sänkorna ât nordost m. fl. öar i Torö skärg. ” ” ß sibiricum, sparsamt bland hufvudformen pâ nyss an- tydda växtort. Stjälken ända tili 45 cm. liög, bladen frän 4 — et Nynäs i Sor. pä sandäkrar. Agrostis alba ß maritima, allm. â hafstr. Sctaria viridis, mira Fituna: Ilörningsholm (â Mörkön), lle- restädes. Milium ejfusum , Torö: Svärdsund i skogen. Sesleria coeridea , täml. allm. t. cx. pä strandängar. Alopecurus pratensis y nigrescens, ej sälls. pä hafstr. Taxus baccata, Torö s:n flerestädes. Asplénium Bata muraria, Sor. v. gräns (Oaxen), St. Yika jiä kalkbärget. ünoclea Struthiopteris, Andra i Sor. vid bäcken; (emellan Nybble o. Yalsjö i Osmo). Bop'ychium Lunar ia, täml. allm, t. ex. Blista Väggarö-hage pä backarne. ” tcrnatum, emell. Lyngsta by o torpet Nyiuis i Sor. Likasa emell. Nynäs o. Vansta (Medicine D;r Hjaîm. Agnér), emell. Nynäs o. Styreborg. Pä nämda stallen har jag funnit en mängd individer af ända tili 26 cm. höjd, utan tvifvel en icke vanlig storlek. Ophioglossum vulgatum (jämte /. microsticha bland hufvud- formen), Torö: Lyktan, pä öar i ö. Skärg. t. ex. Järllot- tan. Dar ymnig. Equisetum palustre f. polystachya , V3 mil ö. om Sor.: Gen- vägen emell. Nybble o. Osmo klockargärd i sänkan. hiemale, i skogskärret emell. Toro prästgärd o. Herrhamra ymnig m. fl. st., i Sor. t. ex. Akerbygärdena; n. v. om Sjövik pâ stranden ymnig. Sâsom ett beriktigande af det föregäende mä nämnas, att med det vid tryckningen uppkomna uttrycket ’’blandad gneis” (ä första sidan) naturligen menas bandad gneis, att rö- rande Iledera det maste liisas: blom. och fruktbär. grenars blad, vidare att i st. f. tecknet & med ett komma fore sig vid Batrachium fluitans etc. ingâr ett grek. a samt att de für Batrachium-form. ”salsuginosa” angifna fyndorterna tillböra B. paucist amine um ß divaricaturn, medan fÿndorten für f. salsnginosa är Torö : Vesterhamn. Inom floromradet sannolikt eller möjlig’en befint- liga växter. Anthemis Cotula, Filago minima, Centaurea scabiosa, Lappa minor, officinalis & tomentosa, Cichorium Intybus, Hieracium aurantiacum, pratense *colliniforme, glomeratum *subprealtum & *tenerascens, Asperula odorata (kult. t. ex. i Osmo komministersträdg.), Lobelia Dortmanna, Symphytum officinale, Lithospermuni officinale, Gentiana Pneumonanthe, Lycium barbarum, Datura Stramonium, Veronica scutellata f. villosa, Utricularia intermedia & minor, Primula farinosa, Litorella, Selinum carvifolia, 'J’rollius, Dentaria, Polygala comosum, Geranium dissectum, Stellaria Friesiana, Sedum sexangulare, Circæa alpina, Pyrola media, Atriplex hortensis, patula ß hololepis, Populus alba & nigra, Callitriche autum- nalis, Sparganium glomeratum, Carex capillaris & limosa, Isoëtes lacustre & echinosporum, Lycopodium complanatum. Att dessa och än flere anmärkningsvärdare fanerogamer och kärlkryptogamer kunna tillböra omrädet nekas ej, hülst jag själf iakttagit ätskilliga af dem (t. ex. Lycopodium), men utan att växtstället stannat i minnet eller vederbörlig an- teckning gjorts. Att de allra allmännaste eller icke i nägot fall här mer anmärkningsvärda arterna etc. ej ofvan upj)tagits är förut nämdt. Sälunda ej t. ex. sädesslagen ocli en mängd köks- och trädgärdsväxter. Alltsä inalles här omkring 500 arter med subspecies och former uteslutne, men emellan 4 och 500, som vi funnit mer anmärkningsvärda, upptagne. Sorunda i December 1807. 107 Mittheilungen über einige Arten der Gattung Riccia. ' Von M. Heeg. II. 4. Riccia bifurca Hoffm. — Die Original- Diag- nose dieser Art ist in Deutschlands Flora .1795, II. Theil auf pag. 95 enthalten und besteht blos aus zwei Zeilen. Es dürfte kaum eine cilienlose Ricci- enart aus der Gruppe der Lichenoides Bisch, geben, auf welche die Beschreibung nicht passen würde; an ein Wiedererkennen der Hoffmannsclien Art nach den wenigen Worten ist nicht zu denken und es handelt sich desshalb hauptsächlich darum, festzustellen, was Linhenbekg in der Monographie der Riccien, als Riccia bifurca Hoffm. beschrieben und abgebildet hat. Dar- über gibt das Herbarium Lindenberg, welches in k. k. naturhistorischen Hofmuseum in Wien auf bewahrt wird, genügenden Aufschluss. Das Fascikel, welches die Aufschrift Riccia bi- furca Hoffm. trägt, enthält Riccia sorocarpa Bisch., Riccia glauca L. und Riccia pseudociliata Hampe; diese Letztere wird auf der Ettiquette, von Hampe’s Hand, als die Riccia bifurca der Synopsis bezeichnet, besitzt jedoch Cilien, blos Ç Blüthen und unreife Früchte und entzieht sich desshalb der sicheren Be- stimmung. Ausserdem liegt in demselben Fascikel noch eine Kapsel, von Lindenberg mit N:o 8916, Riccia bifurca überschrieben, welche nur eine Ro- sette, wie es scheint das Original zu der linken fig. l. auf tab. XX der Monographie, umschliesst. Aus verschiedenen Ursachen habe ich von der mikrosko- pischen Untersuchung dieses einzigen Exemplares Um- gang genommen; tlieils aus Pietät für Lindenbergs Nach- lass, da mit der Untersuchung auch die Vernichtung unabwendbar verbunden geAvesen Aväre; tlieils aus dem Grunde, weil im Vorhinein ein sicheres Resultat, Hot. Not. ms. 108 bei einem so alten und jedesfalls wiederholt aufge- weichten Exemplare nicht zu erwarten war, hauptsäch- lich aber, weil ich von mehreren Standorten Pflanzen untersuchen konnte, welche sowohl im Habitus mit dem Lindenbergischen Originale, als auch in den Details, mit dessen Beschreibung von Riccia bifurca Hoffm. in der Monographie übereinstimmen. Diese Riccie bildet immer regelmässige, mehrmals tief eingeschnittene Rosetten von 8—12 mm. Durch- messer, deren 3 — 5 mm. lange und 0.5 — 2 mm. bretie, keilförmige Abschnitte sich gabelig theilen und an der Spitze mehr oder minder tief, in zwei divergirende Lappen getrennt sind. Die obere Seite des Thallus ist von einer seichten Rinne durchzogen, welche sich gegen die Spitze der Lappen etwas ver- tieft; ihre Farbe ist grün, und geht bei alten Her- barexemplaren mehr oder minder in orangegelb über. Die meist stumpfen, zuweilen fast wulstigen Ränder der Lappen sind an den Aussenseiten tief roth-violett gefärbt und diese Färbung zieht sich hic und da eine kurze Strecke weit, auch über die obere Seite hin. Soweit als die Ventralschuppen die Laubränder be- decken, haben sie dieselbe rotli- violette Tiuction; sie liegen dem Thallus nur lose an, lösen sich leicht ab und bleichen im Freien, ebenso wie die Laubränder selbst, zuweilen aus. Das Zellgewebe des Laubes zeigt keine Difl'erenzirung. Riccia bifurca ist einhäusig, die Antheridienstifte sind kurz und farblos und die zahlreichen Früchte liegen im Laube zerstreut. Die Sporen messen 75 — 90 // im Durchmesser, sind hell oder dunkelbraun, zuweilen auch schwarz, je nach der Färbung mehr oder minder durchscheinend, am schmalen Saume glatt oder erenulirt und auf allen vier Seiten netzig gefeldert. Riccia bifurca Hoffm. wächst auf dem Schlamme überschwemmt gewesener Fluss und Grabenränder und ist häufig mit Laubstücken vermengt, welche der 109 Riccia glauca L. angehören. Diese Beimengung der letztgenannten Art, die Angabe Lindenberg’s: ’’wenn das Laub zu vergehen anfängt, wird auch der Band flacher und dünner und sind solche alte Exemplare schwerer von Riccia glauca zu unterscheiden’1, ferner die Thatsache, dass der Querschnitt des Laubes gegen das Centrum der Rosetten, nicht selten den Umriss von jenem der Linnéischen Art besitzt, lassen die Annahme gerechtfertigt erscheinen, dass Riccia bifurca Hoffm. trotz des abweichenden Aussehens, dennoch in den Formenkreis von Riccia glauca L. gehört, zu welcher sie auch früher von vielen Autoren als Sy- nonym gestellt wurde. Die Beschreibung und theilweise auch die Ab- bildungen Lindenbergs lassen diese Art recht gut wieder erkennen, die Färbung der Ränder babe ich aber niemals über die ganze Unterseite des Laubes verlaufend, sondern stets nur auf die Ränder allein beschränkt gefunden. Die violette Färbung am Laub- rande der Riccien, tritt im allgemeinen stets dann auf, wenn sich derselbe mehr oder weniger nach auf- wärts richtet und nicht flach der Unterlage anliegt; je mehr sich die Ränder senkrecht stellen desto in- tensiver wird auch die Farbe ; so sind beispielsweise die flachen Ränder von Riccia glauca L., Riccia su- binermis Lindb., Riccia Bischoffii Hüben, höchstens stellenweise röthlich-violett gefärbt, w'ährend bei Ar- ten mit verdickten oder wulstigen, also aufsteigenden Rändern, wie bei Riccia bifurca Hoffm., Riccia Lescu- riana Aust., Riccia nigrella DC. etc. die dunkle Fär- bung sich vorfindet. Bei flachrandigen Arten besitzen die kräftig wachsenden Enden der Lappen stets auf- steigende Ränder und man wird an Querschnitten zu- weilen beobachten können, dass der beiderseitige Saum und einige Zellen der Mitte, eine kurze Strecke unterhalb des Theilungspunktes, violett tiugirt sind; weiter nach abwärts, wenn das Laub sich verflacht, 110 verschwindet diese Färbung; vollständig-. Bei Riccia bifurca Hoffm. findet man hie und da auch Formen, welche insoferne vom Typus abweichen, als die ver- dickten Laubränder keine Färbung aufweisen ; diese mögen wohl, wenn sie überhaupt jemals gefärbt wa- ren, den von Lindenberg erwähnten ausbleichenden Pflanzen entsprechen, die Entfärbung müsste aber schon im Freien vor sich gehen, an Herbarexempla- ren bleibt der vorhandene Farbstoff immer erhalten. Nees von Esenbeck hat in der Naturgeschichte der europäischen Lebermoose, dem Beispiele Lindeu- berg’s folgend, wiederholt den Versuch gemacht, zwi- schen einigen bewimperten und nicht bewimperten Ric-cien- Arten eine Paralelle zu ziehen und unter an- deren, liiccia pahnata Lindenb. der Riccia bifurca Hoffm. gegenübergestellt, wahrscheinlich weniger nach eigenen Untersuchungen, als auf Grund der Linden- bergischen Zeichnungen, in dessen wiederholt erwähn- tem Werke. Vergleicht man die Bilder der Quer- schnitte fig. 5 auf Tab. XX und fig. 5 a auf Tab. XXVII, so fallen sofort die fast identischen Formen derselben auf, es stimmt aber thatsächlich weder der Eine noch der Andere mit den Schnitten durch das Laub von Riccia bifurca Hoffm. respective Riccia pal- mata Lindenb. überein, welche beide mehr mit der fig. 5 b auf Tab. XXVII, jener der ersteren Art na- türlich mit Hinweglassung der Cilien, in Einklang zu bringen sind. Riccia bifurca Hoffm. habe ich nur von den fol- genden wenigen Standorten gesehen. Schweden: Skäne, Klagerup. — H. Möller, 1894. Schweiz: Gattikon, Canton Zürich. — K. Forster, 1893. Steiermark: Schladming. — J. Breidrer, JS7(>. Nieder oestor re i ch : Mautern. — - J. Baumuart- ner, 1892. Ill var. subinermis. Mit der Stammform im Habitus und Querschnitt übereinstimmend, besitzt diese Form aucli noch kurze "Wimpern, die verdickten Ränder sind violett tiugirt und die gleichfarbigen Yentralsch uppen lösen sich leicht ab; ich kann ihr vorläufig keine Artrechte bei- messeu, im selben Raschen fand sich auch typische Riccia subinermis Lindb. vor. Schweden: Upsala, nära Gottsunda. — R. Hart- man, 1870. In dem Handbok i Skandinaviens Hora 10. Auf- lage, 1871, wird Riccia bifurca Hoffm. für Schweden, in den Musci Scandinavici von S. O. Lindberg und im Herbarium Musei Fennici von J. O. Bomansson für Finnland angeführt, alle Standortsangaben in die- sen Schriften, beziehen sich auf die nächstfolgende Art. 5. Riccia Lescuriana Au vu — In den Procee- dings of the Academy of Natural sciences of Phila- delphia, hat C. F. Austin in Jahre 1869 diese Art für Nordamerika zuerst unterschieden; sie ist auch in Europa und zwar hauptsächlich in Skandinavien und auf den britischen Inseln verbreitet, findet sich zer- streut auch auf dem Continente und wird meist für Riccia bifurca Hoffm. oder für Riccia glauca L. ge- halten. Riccia Lescuriana Aust, wächst in ausgedehnten, mehr oder minder dichten Räsclien und bildet fast niemals vollkommene Rosetten; die selten ganz ein- fachen, meist zwei oder dreimal gabelig getheilten Abschnitte liegen entweder lose zerstreut oder enge neben oder auch übereinander ; die einzelnen Lappen sind linear, keil oder schildförmig und sehen im letz- teren Falle und zwar im trockenen Zustande, der Riccia Bischoffii Hüben, ähnlich; sie werden 2 — 10 mm lang, 1 — 3 mm. breit, sind an der Spitze ungetheilt oder kurz zweizinkig und der Lauge nach von einer Rinne durchzogen, die ungefähr in der Lai- ben Höhe des Querschnittes verläuft. Die jugend- lichen Pflanzen sind beiderseitz grün oben flach und von einem breiten hyalinen Saume umgeben; die Oberseite des Laubes behält diese Farbe noch lange, zuweilen auch bis zur Fruchtreife unverändert bei aber die breiter und derber, nicht eigentlich wul- stig werdenden, sondern gegen den Saum sich zu- spitzenden Ränder, nehmen an den äusseren Wänden meist eine dunkel roth-violette Färbung an, die sich in seltenen Fällen in Zellenbreite über die ganze untere Seite des Laubes erstreckt. Auf der Dorsal- seite des Thallus findet man hie und da die röthlich- violetten Flecken über den Früchten, welche ich bereits bei Riccia subinermis Lindb. erwähnt habe. Die Laubränder zeigen häufig eine, entweder schon in Freien, oder erst später beim Trocknen eintre- tende, mehr oder minder vorgeschrittene Vergilbung, wobei die Randzellen collabiren; die Ränder selbst, krümmen sich beim Trocknen nach einwärts, während gleichzeitig; die grüne Farbe des Laubes in grau- grün und selbst in aschgrau übergeht. Am Saume und an den Spitzen der Lappen lassen sich zuwei- len Cilien nachweisen, die in ihren Formen viel- fach abändern; an den Spitzen der Abschnitte sind sie meist stumpf, stielrund oder bandförmig zusam- mengedrückt, gerade oder gekrümmt und dünnwandig, weiter nach abwärts aber oft zahnförmig und stumpf oder dolchartig und dann scharf zugespitzt, die Wände verdicken sich und es stellen sich gelegentlich jene warzenförmigen Erhebungen auf der Cuticula ein, welche ich bei Riccia subinermis Lindb. anführte und die übrigens schon Liudenberg bei Riccia pal mat a beobachtet und ohne ihrer in der Beschreibung zu erwähnen, 1. c. auf Tab. XXVII. fig. 6. abgebildet hat. Diese Trichome sollen nach Austin an jugend- 118 liclien Exemplaren fehlen, doch auch bei fruchttra- genden Pflanzen, habe ich nicht selten ohne Erfolg darnach gesucht. Die Ventralschuppen stimmen in der Farbe mit den tingirten Laubrändern überein und nur bei durchwegs grünen Pflanzen sind sie bleich. Die Antheridienstifte dieser einhäusigen Riccie sind sehr lang — bis 90 //, — , hin und wieder pur- purn gefärbt, im allgemeinen aber ohne Farbstoff; die Früchte liegen einzeln oder zu zwei und drei, nur ausnahmsweise in grösserer Anzahl gehäuft im Laube vertheilt und werden bei der Reife gewöhn- lich, in Folge der Verwitterung der Epidermis, ent- blösst. Die Sporen messen 90 — 120 ju im Durch- messer, sind gelb- bis sattbraun, mit glattem oder mässig crenulirten Saume, aussen mit vollständigem Netz, an den drei Innenseiten mit welligen Leisten. — In den Musci Scandinavici in Systemate novo naturali dispositi, von S. 0. Lindberg, 1879, pag. 2 wird Riccia Michelii Raddi sub N:o 19 für Schweden und Finnland angegeben und hiezu in der Fussnote: Riccia minima, segmentis brevioribus, et obtusioribus, ample sulcatis Mich. 1729., Riccia Michelii Radd. 1818., Riccia Lindenbergii Saut. 1845., Riccia Les- quereuxii Aust. 1869., Riccia marginata Lindb. 1874. und Riccia glaucescens Carr. 1878., als Synonyme gezogen. Zu dieser Zusammenstellung ist vor Allem zu bemerken, dass Riccia Lesquereuxii Aust, nur die von Lindberg angenommene, verbesserte Schreibweise für Riccia Lescuriana bedeutet, während Riccia mar- ginata Lindb. vom Autor schon früher, in den Med- del. af Soc. pro fauna et flora fenn. 6. März 1875, als synonym mit Riccia Michelii Radd. erklärt wurde. Die von Micheli 1729 beschriebene Pflanze, hat Raddi 1818 Riccia Michelii benannt und D:r E. Le- vier im Bulletin de l’Herbier Boissier, Tome II. N:o 4 im April 1894 ausführlich beschrieben und abge- bildet. Mit dieser, wie es den Anschein hat, süd- 9 Bot. Not. 1898. 114 europäischen Art, besitzt Riccia Lescuriana Aust, in gewissen Formen allerdings habituelle Ähnlichkeit; Riccia Michelii Radd. ist jedoch nach den überein- stimmenden Angaben italienischer Autoren zweihäusig, kommt also hier überhaupt nicht weiter in Betracht und ist dieser Name desshalb für Skandinavien und Finnland zu eliminiren. I ber Riccia Lindenbergiana Saut, kann ich kein Urtlieil abgeben, weil meine Be- mühungen, dieselbe aus dem Herbarium Sauter zum Vergleiche zu erhalten, bisher resultatlos blieben. Die Beschreibung Sauter’s ist sowohl in der Synopsis liepaticarum, als auch in Deutschland’s Kryptoga- menflora von D:r L. Rabenhorst 1848, reproducirt worden, aus dem Bemerkungen die daran geknüpft werden geht aber hervor, dass auch diese Autoren das Original nicht gesehen haben und die Pflanze bleibt dubios. — Riccia glancescens Cafe., welche entgegen der in Grevillea 1879, Vol. 8. N:o 46. pag. 41 enthaltenen Angabe einhäusig ist, unterscheidet sich im äusseren Bau, dem Querschnitte und in den mikroskopischen Details, durch nichts von Riccia Lescuriana Aust. Allerdings findet man am Rande der Lappen bei den britannischen Exemplaren die scharf zugespitzten Cilien meist besser entwickelt und die Sporen sind durchschnittlich heller gefärbt, als bei den continen- talen Formen; auch war mir die, wie es scheint häufiger vorkommende gelbliche Färbung der unteren Parthien des Laubes und der Laubränder auffallend; diese Färbung oder besser gesagt Entfärbung einzel- ner Theile des Laubes, ist aber blos die Folge der fortschreitenden Verwitterung, die Innovationen an solchen vergilbenden Thallusstücken, zeigen die nor- male grüne Farbe. Die oben angegebenen Unter- schiede genügen nicht um Riccia glaucescens Carr. als Varietät, geschweige denn als Art, aufrecht zu er- halten. 115 Unter den Abbildungen in Lindenberg’s Mono- graphie, hat bios die Fig 5 b. bei Riccia palmata auf Tab. XXVII unter Hinweglassung der Cilien, mit dem Querschnitte unserer Pflanze eine gewisse Anliclikeit, es liegt aber die Rinne bei dieser viel tiefer, die aufstrebenden Ränder zu beiden Seiten der- selben sind demzufolge mehr convex und der Schnitt ist, da die Ränder nicht so rapid zusammenlaufen, entsprechend breiter. Das Bild des typischen Quer- schnittes wird bei Collaps der Zellen am Laubrande, ungemein verändert und ist, wenn sehr alte Exem- plare geschnitten werden, bei welchen bekanntlich das ganze Zellgewebe verschrumpft und die Turges- cenz desselben, durch kein Mittel sich wieder errei- chen lässt, oft bis zur Unkenntlichkeit entstellt. Eine gute Abbildung, welche Riccia Lescuriana Aust, sehr ähnlich wiedergibt, befindet sich in Bischoff’s Bemerkungen über die Lebermoose, Tab. 71. III. Hier scheinen sämmtliche Habitusbilder nicht der Riccia glauca L. anzugehören, die Zeichnungen Fig. 1 und 5 passen besser zu Riccia soroc^rpa Bisch., die Fig. 3 und 8 zu Riccia Lescuriana Aust., insbeson- ders Fig. 3 ist ein typisches Bild, in etwas mehr als natürlicher Grösse. Durch die Form des Querschnittes und die um ein Drittel grösseren Sporen, ist diese Art von Ric- cia glauca L. und Riccia bifurca Hoffm. immer sicher zix unterscheiden. Als Standorte dieser Art kann ich anführen: England: N. Wales, Barmouth. — H. W. Pear- son, 1888. Schottland: New Galloway, Burnfoot Hill. — J. Mc. Andrew, 1894. Norwegen: Ryenbergene, Kongshaven, Voksen- aas, Ekeberg in den Umgebungen von Christiania, Vestfjorddalen in Telemarken, Jevre. — B. Kaalaas, 1888 — 1895. 116 Schweden: Bohuslän vid Svansund, Oroust. — K. Fr. Thedeniüs, 1860. Upland, Hâkanbo. — Joh. Lange, 1849. Bohuslän. Harestad; Dalarne, Mora. — John Persson, 1896. Skäne Eslöf. — S. Berggren, 1897. Finnland: Aland: Ruggebole, Saltvik, Lemland, Jorsö. — J. 0. Bomansson, 1878 — 1887. Eckerö. — H. Lindberg, 1892. Dänemark: Jutland. — Tu. Jensen, 1866. Deutschland: Brandenburg. Neuruppin. — C. Warnstorp, 1885. Nach einem Exemplare ex herb. J. Breidler. Conf. C. Warnstorf in den Verhandlungen des Botanischen Vereines der Provinz Brandenburg. 1886. p. 86. sub Riccia Michelii Raddi. Österreich: Tirol, am Ahrn bei Brunek. (Flora exsicc. Austr. hung. N:o 1931) D:r R. v. Wettstein. Wien, im März 1898. Professor Johan Martin Christian Lange afled d. 8 apr. 1898, efter att nyligen, d. 20 mars, fyllt 80 är. Under sin länga lefnad hade ban hunnit göra sitt namn väl kiindt af de fiesta skandinaviska botanisterna genom sin danska flora och mänga publikationer öfver den nordiska floran. Under en läng tid var lian utgifvare af Flora danica. Efter att under ett par âr rest i Spanien, bief hau i tillfälle att pa ett utmärkt satt behandla äfven ett sydligare lands flora. Mânga svenska botanister hafva bonom i kär bagkomst se- dan den tid (1856—76), da ban var direkter för botanisk Have i Köpenbamn. Carl Johan Backman, f. d. rektor i Luleä afled i Stock- holm d. 1 maj 1898. Han var född d. 2 maj 1822 i Jemt- land, bief fil. dr. i LTpsala 1845, har tillsamman med V. F. Holm utgifvit Elementarflora öfver Vesterbottens och Lapp- lands fanerogamer och bräkenartade växter. 117 Algologiska Notiser. Af Herman G. Simmons. II. Einige Algenfunde bei Dröbak. Während der ersten Hälfte des April d. J. hielt ich mich an der biologischen Station in Dröbak am Kristianiafjord auf. Zwar ist die marine Algenvege- tation dieser Gegend von Gran 1 ) eingehend untersucht, da er aber seine Untersuchungen in anderen Jah- reszeiten ausgeführt, so bin ich doch im Stande seine Liste mit einigen besonders im Frühjahr auf- tretenden Arten zu ergänzen. Die im nachstehen- den Yerzeichniss mit fetter Schrift gedruckten Namen bezeichnen Arten die überhaupt nicht früher im Kri- stianiafjord gefunden sind, die übrigen sind nur für die Gegend von Dröbak neu. Bangia crispa Lyngb., bildet ausgebreitete oft ganz reine Vegetationen an der Grenze des höchsten Was- serstandes. Harveylla mirabilis (Rejnsch) Schm. & Reinke. Sterrocolax decipiens Schm., massenweise auf Ahnfeltia plicata bei der biologischen Station. Polysiphonia Brodicei (Dillw.) Grev. Rhodochorton membranaceum Magn., häufig an Sertularien und Bryozoen. Fucus inflatus M. Vahl. Das Auftreten dieser nördlichen Art im Kristianiafjord war recht unerwar- tet. Kjellman * 2) giebt sie nur für Norwegen vom Polarkreis nordwärts und für Island an. Die Alge wurde zuerst von Herrn Professor Wille gefunden. Chorda tomentosa Lyngb. Während meines Auf- enthaltes in Dröbak zuerst von Herrn Cand. Gran an ’) Gran, H. H., Kristianiafjordens algeflora, I Rhodophyceæ og Phæophyceæ. Vidensk. Skrifter, mathem.-naturvid. Klasse, 1896, K:r 2, Kristiania 1897. 2) Kjellman, F. R., Handbok i Skandinaviens Hafsalgflora, I Fucoideæ, Stockholm 1890. Bot. Not. 18Ü8. 118 einer Stelle, ’ später von mir an ein Paar anderen Punkten in der Nähe der biologischen Station gefunden. Phyïlitis fascia (O. F. Müll.) Kütz. Da sich sämmtliche Exemplare der Phyllitis-form, die ich bei Dröbak fand, durch eine schmal bandförmig-lineare Form auszeichneten und ausserdem nicht selten eine durch Zerreissen des inneren Gewebes entstandene Höhlung im Thallus zeigten, glaubte ich zuerst Reix- kes Pb. 'zosterifolia gefunden zu haben. Die Thal- lome sind aber breiter als Reixke ‘) als Maximum für diese Art angiebt, die norwegischen Exemplare er- reichten nämlich oft 2 Millimeter und konnten zu- weilen noch breiter werden. Ausserdem zeigten viele derselben an der Spitze des Thallus eine keilförmige, quer abgestutzte Ausbreitung, die nach Reinkes An- gabe nur bei Ph. fascia Vorkommen soll. Weiter ist Ph. zosterifolia nach Reixke eine Sommer- und Herbst- pflanze, Ph. fascia dagegen eine Winter und Früh- lingspflanze ; da ich aber letztere im August und Sep- tember auf den Färöern kräftig entwickelt fand, so schien es mir nicht unwahrscheinlich, dass auch Ph. zosterifolia eine längere Vegetationszeit besitzen könne als Reixke angenommen. Die vorliegende Form ver- eint allso gewissermassen die Kennzeichen beider, und es scheint mir desshalb etwas zweifelhaft ob diese wirklich als verschiedene Arten zu betrachten sind. Ohne Exemplare der Ph. zosterifolia weder von Reix- kes noch Le Jolis Standorten zur Verfügung zu ha- ben, kann ich mich aber nicht bestimmter hierüber aussprechen. Gkan hat nur die normale Ph. fascia gefunden und zwar im Winter an Felsen. Die hier besprochene Form wuchs zusammen mit Desmotricbum undulatum an alten Zosterablättern. Die Thallome erreichten eine beträchtliche Länge, 10 — 20 — 25 Cen- *) Reixke. J.. Algenflora der westlichen Ostsee deutschen An- tbeils. VI Bericht d. Komm. z. Unters, d. deutsch. Meere, in Kiel. 1889. 119 timeter. Wahrscheinlich ist diese Form nicht früher beobachtet; obgleich sie weder mit Ph. zosterifolia noch mit irgend einer der unter Ph. fascia einbe- griffenen, früher beschriebenen Formen vollkommen übereinstimmt, halte ich es jedoch nicht für zweck- mässig ihr einen besonderen Namen zu geben. Punctaria plantag inen (Roth) Grew, Sandspollen bei Dröbak. Pogotrichum filiforme Reinke, auf Laminaria saccharina in der Nähe der biologischen Station. So- weit mir bekannt nicht früher in Skandinavien ge- funden. Istlimoplea sphaerophora (Carm.) Kjellm., fast überall auf Cladophora rupestris. Von den von Gran nicht behandelten Chloro- phyceen und Cyanophyceen habe ich nur wenige ge- funden und erwähne davon nur solche die entweder überhaupt in Skandinavien selten oder sonst von Interesse sind. Ich kann hier auch nicht augeben was früher gefunden ist oder nicht. Monostroma Lactuca (L.) J. Ag., häufig auf Stei- nen in der Litoralregion. M. tenue n. sp. Nanum, pallide viride; frons initio anguste sac- catus, mox in plures lacinias lineares, undulatas fis- sus, sæpe tarnen usque ad tertiam partem integer, in- fundibuliformis, 15 — 20 /n crassus. Cellulæ a super- ficie visse acutius plerumque 4 — 5-angulatæ, 12 — -15 /n longæ, 7 — 10 — 12 ju latæ, aliquantulo in series longitudinales dispositæ; in sectione transversali ple- rumque rotundato-quadrangulares, 10 — 15 /.t altæ, la- titudine valde variabiles. Epiphytisch auf Algen der oberen Sublitoralre- gion ’) fand ich eine Monostroma, die sich mit kei- ') loh nehme hier dieselbe Regionenbegrenzung an, die Gran (1. c. S. 7) vorgeschlagen. 120 ner bisher beschriebenen Art in Uebereinstimmung bringen liess. Sie war sehr klein, meistens nur 2 — 3 cm. hoch, zuweilen nur 1 cm., mitunter doch 5 — 6 cm., blassgrün und sehr schlüpfrig. Die aller jüngsten Stadien habe ich nicht Gelegenheit gehabt zu beobachten, ich muss aber annehmen, dass die Pflanze dann die Gestalt eines schmalen, linearen Sackes hat. Bald öffnet sich aber die Spitze und das Laub wird in mehrere schmale Lappen zerschlitzt. Die Risse können sich verschieden tief strecken. Bei einigen Individuen reichen sie bis zum untersten ' 3 des Thallus; der untere Theil behält dann die Form eines nach oben allmälig erweiterten Trichters, von dessen Rande eine Anzahl (etwa 5 — 10) schmaler Lappen ausgeht; zuweilen spalten sich diese wieder in sekundäre Lappen. Andere Individuen reissen fast an die Basis in eine geringere Anzahl (etwa 2 — 5) breitere Lappen ein, die nur durch eine ganz kurze tubulöse Fusspartie Zusammenhängen. Auch hier, und zwar häufiger als bei der erst erwähnten Form spalten sich die primären Lappen wieder in sekun- däre. Die Lappen sind immer in ihrer ganzen Länge schmal bandförmig, mit stark unduliertem Rande, zuweilen etwas gedreht. Individuen von den beiden Typen sind in den Figg. 1 und 2 abgebildet. Die Dicke des Laubes betrügt an der Mitte ge- o o messen 15 — 20 u. Die Zellen sind stellenweise annähernd in längs- laufende Reihen geordnet, liegen aber in anderen Thalluspartien ganz ordnungslos. Zuweilen liegen sie einander 2 und 2 etwas genähert, dieses tritt aber nur gleich nach der Theilung ein, ehe noch die Zel- lenwand ihre definitive Dicke erreicht; sonst ist von einer solchen Gruppierung keine Spur zu sehen. Im mittleren und oberen Theil des Thallus zeigen die Zellen in der Flächenansicht ungewöhnlich scharfe Ecken; sie sind im Irischen Zustande ganz vom Chlo- 121 rophyllkörper gefüllt, so dass die Zellenwände sehr deutlich hervortreten. Die Form ist meistens die eines unregelmässigen Vierecks, dreieckige und 5 — 6- eckige Zellen sind jedoch nicht selten. Länge und Breite wechseln sehr bedeutend, einige sind fast gleich lang als breit, andere bis doppelt so lang. Die Länge variirt meistens zwischen 12 — 15 ß, kann aber auch 20 ß erreichen. Die Breite wechselt zwischen 7 — 10 — 12 fx. Aussehen und Lage der Zellen in der Fläcbenansicht sind in Fig. 3 veranschaulicht. Im Querschnitt ist das Zellenlumen in den entsprechen- den Thalluspartien 10 — 15 ß hoch, die Form ist meist rundlich-viereckig, zuweilen mehr dreieckig. Fig. 4 stellt einen Querschnitt aus der Mitte des Thal- lus dar. Gegen die Basis des Laubes werden die Zellen mehr schmal und länglich um in der Nähe des Heft- organes ähnliche Formen auzunehmen, wie die von 122 AVittrock bei M. arcticum abgebildeten *). Im aller untersten Theil des Fusses und in der kleinen Heft- scheibe findet inan nur die schwanzförmigen Aus- läufer der untersten Zellen. Monostroma tenue gehört zu der zweiten der in- nerhalb der Gattung von Agardh * 2) unterschiedenen Hauptgruppen und hat am meisten Aehnlichkeit mit M. Lactuca. Von dieser unterscheidet sie sich aber durch ihre Kleinheit, durch die Totalform des Thal- lus und durch die Zellenstruktur. M. Lactuca hat nämlich nicht die regelmässig linearen Lappen der M. tenue, sondern die primären Lappen, die gewöhn- lich zu zweien oder dreien von dem kurzen Fusse ausgehen, sind ziemlich breit und unregelmässig und nur oberhalb in annähernd lineare Fetzen zerschlitzt. Das Laub der M. Lactuca ist dicker, dunkler grün, die Zellen im Querschnitt höher und in der Flächen- ansicht weniger scharf eckig als bei M. tenue. Monostroma tenue wuchs an der Mündung der Bucht Sandspollen in der Nähe von Dröbak an der oberen Grenze der Sublitoralregion (also bei der hier angenommenen Regionenbegrenzung in einer Tiefe von 0,5 — 1 m.) auf Chondrus crispus und Furcellaria fastigiata, zuweilen auch auf Ahufeltia plicata. Mei- stens sassen die Individuen zu dichten Büscheln ver- eint an den Spitzen des Thallus von Chondrus cris- pus. Epidadia llustrœ Reinke, häufig auf Flustra fo- liacea und anderen Bryozoen. Gomontia pohjrrliiza (Lagerh.) Born. & Fi.ah., in verschiedenen Muscheln, besonders Mya arenaria, bohrend. ’) WittROCK. v. B., Försök tili en monographi öfver algsläg- tet Monostroma, Stockholm 1866. Taf. II, Figg. 8 a u. c. 2) Agardh, J. G., Till Algernes Systematik. VI Ulvaceæ, Lunds Univ. Ârsskr. T. XIX. 123 Ostreobium Quehetti Born, & Flah., in alten Au- sternschalen und besonders in Serpularöbren bohrend. Calothrix scopuloritm (Web. & Mohr) Ag. Ich er- wähne diese Art nur um zu bemerken dass sie hier ebenso wie in Bohuslän formationsbildend auftritt x). Mastigocoleus testarum Lagerh., in den Schalen von Mya arenaria. Ilyella cœspitosa Born. & Flah., in den Schalen von Mya arenaria, M. truncata und anderen Muscheln bohrend. Pleurocapsa fuliginosa Haück, auf Steinen in der Liloralregion, zuerst von Professor Wille gefunden. Lund Mai 1898. ') Vergl. Kjellman, F. R., lieber Algenregionen und Algen- formationen im östlichen Skager Rack etc. Bih. t. Iv. Sv. Yet. Akad. Handl., Bd. 5, N:r 6, Stockholm 1898, s. 12. Vetenskapsakademien d. 13 apr. Till införande i Bihanget antogos följande afhandl.: 1) Mycologische Studien. I. Beiträge zur Kentniss der parasitischen Pilze. 1 — 3, af Gr. Lager- heim; 2) Ex herbario Regnelliano. Adjumenta ad floram phane- rogamarum Brasiliæ terrarumque adjacentium cognoscendam. Particula prima, af Ct. 0. Malme; 3) Ueber einige von C. A. M. Lindman in Brasilien und Paraguay gesammelte Gamopetalen, af dr. K. Fritsch. Den 11 maj. Till införande i Handlingarne antogs en afhandling af lektor C. A. M. Lindman, Leguminosæ austro- americanæ ex itinere Regnelliano primo; samt i Öfversigten: Ueber die dimorphen Blüten von Curtia tenuifolia af aman. G. 0. Malme. Fysiografiska sällskapet d. 13 apr. Doc. B. Jönsson refererade för intagande i Handlingarne en sin uppsats "Om tillväxtriktningen hos Mossor”. Den 11 maj. Prof. Berggren refererade för intagande i Handlingarna fortsättningen af doc. Murbecks afhandling : Contributions à la counaissance de la flore du nordouest de l’Afrique. 124 Kiikeutlial. (»., Die Formenkreise der Carex gra- cilis Curt, und der Carex vulgaris Fries. (Allgem. Bo- tan. Zeitschr. 1897 n:o 3, 4, 5, 9, 12, 1898 n:o 1). [Redan förut — i Östeir. Botan. Zeitschr. 1896 — har förf. omnämnt nagra skandinaviska lokaler för de former han kritiskt behandlat, t. ex.: Carex cœspitosa x stricta , ceesp. x vulgaris . strieta x salina, str. x acuta, str. x vulgaris (tur- fosa Fr.)]. I denna uppsats kallar hau C. acuta L., Frees for gra- cilis Curt., som indelas i 2 subspec.: A. eugracilis tC. acuta var. a nutans Cei.ak.). Strâ vid mognaden lutande. Blad bredt liniära. Honax utdraget cylindriskt. vid mognaden hängande. Skärmfjäll längre äu frukten, spetsiga. Fruktgömmen bikonvexa. Som var. höra hit : y pèrsonata Fries, ô fluviatüis Hartm. samt d augusli- folia n. v. Blad hälften sâ breda. Strâ slakare. Honax smalt cylindriskt. Karel, ross. (Xi lander). Kilsta i Sverige (Luhr). ‘ B. erecfa (C. tricostata Fries 1842). Strâ upprätt. Honax kortare, nästan sittande, med langt smalt skärmblad. Skärmfjäll knappt sâ lânga som fruktgömmeua. vanligen trub- bade. Fruktgömmen pä iure sidan svagt hvälfda eller flata. Holmboda (Almquist , Motala Indebetou), Eremitaget vid Köpenhamn Kükenthal). Som var. uppställes: ß brachystachya n. v. (C. cenmlans Ltebm. et Drej. ex p.). Honax äggformigt-rundade, sittande. Kililsta Luhr). Carex vulgaris Fhies (C. G-oodenoughii Gat) med var.: y elatior Lang Linnæa XXII", 1850 med undervar. jun- cella Fr. (1843); à salinoides Kükenth. (Mit. thür. bot. Yer. X. F. 5, 1893, p. 17 — 18: foliis fasciculorum sterilium culmo longiori- bus, spiculis Ç plus minusA'e pedunculatis, erectis, obsolete trinervibus). Honax förlängda pä mycket lânga skaft. Ostö i Christianiafjorden (K.), Lysaker, Trondhjem (Krok), Lofoten (Baur); e aquatiliformis (i Österr. bot. Zeitschr. 1896 p. 163 endast namnet utan beskrifning). Honaxen mycket längt isär, förlängda, inneslutna af mycket lânga, smala, upprätta skärmblad. Skärmfjäll smala. Frukt afläng, spetsig. Osten- sjövand vid Christiania. 125 Nâgra ord om Nymphæaceernas utbredning i Skandinavien samt om preparering af Nymphæa-blommor för herbariet. Af O. Nordstedt. Af R. Caspary’s uppsats i Botaniska Notiser 1879 ser man att Nymphœa Candida är en nordlig art och N. alba en sydlig, men att i gräustrakterna är ut- bredningen ej tillräckiigt noga känd. Till N. alba har hört allt, hvad jag sett af Nym- phcea frän Skäne, Blekinge, Hailand, Smäland, Dais- land, i hvilka landskap den är allmän, likasa med nedannämnda undantag, dar N. Candida finnes, fran Ostergötland, Vestergötland och Bohuslän, samt fran Öland (Borgholm, Hornsjön, Vedbyträsk, Gladvatten i Högserum) och Gotland, där den är sällsynt. I södra Nerike skall den enl. R. Sernander vara allmän. Fran Söder manland har jag sett ex., tagna i Öfversjön i Bärbo s:n och i Sparreholmsän. Ex. fran Lemshaga i Ingarö s:n i Roslagen (L. Schlegel) t-yckas höra hit. Nâgra säkra ex. fran Vestmanland, Vermland eller nordligare provinser i Sverige har jag ej sett. Af var. depressa Casp. 1. c. p. 70 har jag pa Helsö nära Strömstad tagit ex., hvilkas bestämning af Caspary godkänts. Former, som nägot närma sig hit, förekomma pa andra stallen, ss. vid Grimstorp i Vestergötland (och det citerade stället i Roslagen). I sydliga Norge tyckes N. alba vara den enda kända arten och gär utmed kusten i uorr ända tili sydligare delen af Tromsö amt (Norm. N. arkt. fl.) N. Candida tyckes fortfarande vara den enda arten i Norrland, da hvarken Caspary eller jag sett nâgra füllt säkra ex. af alba därifrän. Utom de af Caspary anförda har jag sett ex. frän : Angermanland Hernö- sand, Klubbsjön (A. Atterberg). — Frän Jemtland har jag ingen lokal antecknad, men vill minnas mig hafva sett den vid jernvägen. — Medelpad: Sättna Bot. B'ot. 1808. (Angstrom). Sidsjön vid Sundsvall! (v. oocarpa aperta xantliostigma ocli erythrostigma). HolmsjOn i Haf- verö s:n (K. F. Dusén): kallad N. alba i Bot. Xot. 1881 p. 81. ex sedan granskade af Caspary. — Fran Herjedalen bar jag ej sett ex. — Helsingland: Forsa, Skarmyra (G. Fineman; det. Caspary). Loos s:n (R. Tbelander). — Gestrikland: Gelle och Forsbacka (C. Hartman). — Dessutom frân Dalarne: Furudalsbruk i Obre s:n (C. Hartman). Husby s:n. Hedemora, Brunnsjön (C. Indebetou). — Yermland: X. Rada (H. Fröding). — Yestm. Frösäker. Kärrbo s:n (Ce- derstrâle). — Xerike : Becksjön och Skarbysjön i Viby s:n. Askersund. Skagershult s:n, Tesden. — Upl. : âtminstoue ett tiotal sjôar. — Södermanland : Arnô- âns utlopp i Xykôpingsân och i ân vid Runviken i Bogsta s:n. (A. Lindström). — Ostergötl. : norra de- len. enl. Kindbergs Ostg. dora. — Yestergötland (ingen ny lokal utom de 2 kända i norra delen). — Vid undersökning af mânga sjöar i Daisland, sag jag icke ett ex. häraf. — Bokuslän: Strömsvattnet vid Strömstad (f. oocarpa aperta erythrostigmaX Brattö i Hede s:n (f. erythrostigma) enl. ex. â Bergielund od- lade. — Saknas fullständigt pä Öland och Gotland och de 4 sydligaste provinserna. Af N-ujohar pumiluni har jag sett ex. frân: Da- larne: Mora, Kräkberg (C. A. Yesterlund), Ökna (J. Romson), Orsa, Kyrkoby, Lillân (S. L. Törnqvist). — Vestergötland : Mjörn (E. Th. et H. Fries). Dess- utom har adj. Th. Krok meddelat mig följande loka- ler: Upland: Norrby s:n, i Sagaan vid Xötberget (U. A. E. Lenström in litt.). — Helsingland: Färila s:n, Kilbo och Strasjö (J. A. "Wiström in litt.). — Dalarne, Yenjan vid Vanäns utlopp samt i Kyrk- tjärn; Mora i vikar pä sandängarne, Leksands Xoret (K. P. Hägerström in litt.). Exemplar, som jag för längesedan säg i Upsala bot. Museum och som voro tagna af P. C. Afzelius 127 pâ Gotland (utan .anförd lokal), ansäg jag da til- höra nämnda art. Fastän arten mig veterligen ej är sedd dar i senare tid, har den dock säkert fordo m funnits dar, eftersom hybriden mellan denna och N. lu- teum är tagen i an vid Möllbos i Halla s:n. (Alb. Nils- son 1882). Om exemplar frän nämnda ställe, hvilka sändts till prof. Caspaby, skref han: ” Nupjiar luteum beeinflusst durch pumilum d. h. Bastard höherer 2., 3., 4. Generation, Pollen fast gut, aber die stigma- tische Scheibe oft kerbig oder buchtig, Mitte stark eingesunken und fast bedeckt durch die stigmatischen Strahlen nach Art des N. pumilum. Ob ein Axen- höcker da ist, habe ich nicht ermitteln können”. För denna hybrid har jag antecknat följande lokaler: Dalarne: Orsa (S. L. Törnquist). Jemtland: Storlien (C. F. Sundberg). Vesterbottnen : Bygdeä s:n, Nässön (J. A. Bergholm). Det är sällan man i herbarier finner blommor af Nympheea i det tillstand, att en füllt säker be- stämning kan ske, utan att man blöter upp blomman för att fa se de innersta ständarne och fruktämnet, och ej alltid da. Därför vill jag meddela den me- tod, jag funnit lämplig att använda. Redan en blomknopp kan yara karakteristisk och bör man därför torka en klufven och en hei sadan tämligen hastigt (t. ex. i eller pâ en jernspis). Af öfversta delen af blomstjälken göres ett par tunnare tvärsnitt för att fa se luftkanalernas antal. Heia blommor bör man pâ vanligt sätt pressa för att fâ en totalbild af dem. Genom en füllt ut- slagen blomma gör man tva vertikala snitt nära midten och tillvaratager midtellamellen, pâ hvilken kan ses om blomman tillhör f. aperta eller semiaperta ; men da mäste naturligtvis blomman tagas och läggas i press, da den verkligen är füllt utslagen. (Obser- 128 veras bör, att blomman ej öppnar sig fullständigt samma dag, den slâr ut, och icke under mulet väder). Pâ en blomma gör man ett snitt omedelbart under ocli ett strax ofvan foderbladen for att fa dessa senare for sig, men dock sammanhangande. Pâ en annan blomma borttager man foderbladen och skär blombottnen med en knif spiralformigt utifrân inât, sa att hvart blomblad sitter fast med basen, och sa att man far ett band, dar bögst 2 blomblad ligga pâ hvarandra. Ar man försiktig, kan man lata bandet fortsättas af stândarne, ell er taga dessa for sig i ett band. Den innersta raden af ständare bör man sär- skildt aftaga pâ samma satt eller afskära fruktämnet horizontalt sä, att endast dessa stândare qvarsitta un- der market och tillsammans med detta tillvaratagas. Annars afskâres market ensamt. Man bör tillse att dessa stândare vid pressningen ligga raka, sa att de- ras form tydligt kan ses. Frân den mogna frukten afskâras ett par foder- blad, som dâ äro mycket längre an vid blomningen, och pressas. Frukten delas genom ett par lângdsnitt, hvaraf ett gâr genom midten; är den i passande mognadsstadium och skifvorna lagom tjocka, ser man lätt nog fröna, sedan de torkats. Annars far man uttaga nägra füllt mogna frön och lägga dem i ett litet konvolut. Nagra antiseptiska medel behöfver man vanligen ej använda für att fâ de pâ detta satt sönderdelade blommorna att bibehalla färgen rätt bra, men det skadar ej att anteckna fârgen pâ market och den mogna frukten. Naturligtvis bör man ej försumma att pressa de flytande och nedsänkta bladen samt, om man det kan, en bit af rotstocken med vidhängande bit af bladskaftet. Rakar man pâ unga plantor (kanske med ännu qvarhängande fröskal), far man ett lämp- ligt stört exemplar af nedsänkt blad. 129 Om Rhynchospora alba och nâgra andra svenska Cyperaceers morfologi. Af S. Bekggben. (Med taflan 2 fig. 1 — 18). Korta, groddknoppartade, affallande skott, täckta uteslutande med korta tjocka lagblad, och derföre när- mast öfverensstämmande med Liliaceernas lökar, ut- göra jemte frukterna de enda öfvervintrande delarna af Rhynchospora alha. Hos Rhyncli. fusca äro skotten deremot horizontala och uppstigande och fastsitta vid sin utgängspunkt äfven sedan hufvudaxelu vissnat, liksom vanliga förhällandet är hos vara andra Cype- raceer. Biologiskt torde denna för Rhyncli. alha ka- rakteristiska egendomlighet sta i sammanhang med dess förekomst vanligen pâ öppen dyjord, pâ hvilken, genom frysande och töande skiftesvis, läget af partik- larna af markens yta mycket förändras, sä att de groddknoppartade skotten om vären vid börjande till- växt befinnas spridda fran sin uppkomstplats. Yäxer arten deremot pâ en med mossor eller annan vege- tation klädd torfmossemark, blifva de groddknoppar- tade skotten mekaniskt cjvarsittande vid de af gamla sträbaser bildade tufvorna, men äro, pa grund af den pa senhösten hos dem inträdande utbildningen för ett sjelfständigt lif, mycket löst förenade med sina re- spektive hufvudaxlar. De vid frönas groning, som fig. 1 pâ tafl. 2 vi- sar, efter den s. k. hjertbladslidan först framträdande bladen, den unga plantans egentliga blad under dess första är, tili antalet vanligen 5, öfverstiga sällan en längd af 4 — 5 cm., men hafva den vanliga formen af artens gräslika assimilerande blad. Sällan inträffar det, att växten redan första aret hinner utveckla blom- bärande stra. Dessa första aret blommande exemplar (fig. 3) hafva ej mer än 4 — 6 cm. höga strän, med afseende pâ förgrening ytterligt reducerad blomställ- 10 Bot. Kot. ms. 130 ning och endast ett ringa fatal blommor. Men de fiesta Iran frön uppkomna individer blomma icke un- der sitt första ar, utan utveckla i stället en till en lökartad mörkt grön knopp förenad serie af korta lagblad i^fig. 2). Dessa salunda egendoraligt utbil- dade skott hafva sin plats icke uti de vanliga bladens veck utan i spetsen af hufvudaxeln. De utgöra sä- ledes en fortsättning af groddplantans egen axel och äro icke sekundära axlar uti dennas bladveck. Dessa knoppars blad hafva säledes framkommit pä straet pä det stalle, der blomställningens stödje- blad annars sitta fästade, och utveckla sig i samma ordning som dessa. De hafva ocksâ i nagon man antagit dessa högblads utseende men likna äxxnu mera lagblad med afseende pa form, Struktur och funktion. Da de icke äro sidogrenar, sä saknas hos dessa ars- plantans terminala groddknoppar det hinnartade tvär- huggna eller urnupna adosserade förblad, som annars förefinnes ej mindre i inflorescensens förgreningar än äfven vid basen af de groddknoppar, som sedan efter slutet af växtens andra ar regelbundet utveckla sig i de nedersta bladens (groddknopparnes) veck sasom se- kundära axlar (fig. 4). Efter det groddplantan öfverleft sin vegetations- period och efter tätt pa hvarandra följande blad frän outvecklade internodier afslutat sin tillväxt med frarn- bringande af en groddknopplik topp, bortdö mot vin- trens annalkande de nedersta pa vanligt satt bildade bladen, under det groddknoppen sjelf fortlefver i stjelk- spetsen. Da internodierna mellan de egentliga bladen äro outvecklade, hvilar den groddknopplika spetsen af axeln med sin bas i jordytan. Följande vär frambryta frân dess bas rötter, och nya gräslika blad framkomma fran dess spets, hvilken höjer sig tili ett blombä- rande stra. Söka vi efter analogier tili en d}dik, reservnäring innehâllande, stamdel i stjelkspetsen, sa finna vi dem, 131 roig veteiiigen, icke hos nâgon annan af vâra Cype- raceer, men väl hos andra monokotyler. Sâlunda har Düchabtee *) visât, att inom slägtet Lüium hos en del ar- ter, nämligen de större. hvilkas frön vanligen ligga mycket länge i jorden innan de gro, lökfjällen och lö- ken utveckla sig omedelbart vid groningen. Men det finnes andra arter af slägtet Lüium, nemligen en del lagväxta och späda, hvilkas frön gro tidigare och hvilka utveckla först vanliga blad och sedan efter dem i axelns spets de fjällika blad, hvilka bilda lö- ken. Här râder sâlunda fullkomlig öfverensstämmelse mellan uppkomsten af dessa Lilium-arters lökar och de groddknoppartade skotten hos Bhynchospora. Äfven utvecklingen af nya lökar i bladvecken af de äldre lökarnas fjäll hos liljorna har sin motsvarighet hos denna art. Yid basen af den blombärande axeln qvarsitta nämligen pa hösten de breda blad, som utgjort grodd- knoppen, men nu i form af tunna, pa innehäll ut- tömda, förvissnade fjäll. I dessas bladveck — bladen äro tili antalet vanligen 5 — uppsta nu anlagen tili, om ej lika mânga, sä atminstone 2, 3 eller 4 grodd- knoppar, en i hvartdera af de nedre bladvecken. Dessa äro en tid bortät dolda mellan fjällen, sa att de utan noggrannare undersökning ej synas förrän pa senhösten, da växtens stran med blomställning och blad äro förvissnade. De framträda dâ säsom aflanga eller cylindriska, tillspetsade, mörkt gröna skott af 1 — 2 cms längd, bestâende af en kort axel med van- ligen 5 blad (fig. 4 och 5). Äro växtens nedre delar nedsänkta i vatten, eller växer den tätt omgifven af mossor eller andra växter, sä äro de groddknoppar- tade skotten mera utdragna och nâ en längd af 3 — - 4 cm. I detta fall afsmalna deras blad tili en jemn- 1) Observations sur les bulbes des Lis, i Ann. d. Sc. nat. Sér. VI, T. 2, 1875. t 132 bred spets. Men der växten, som vanligt, föredrager öppen obetäckt dybotten, äro dessa skott aflânga, och deras blad, som hafva äggrund, med en tunn slidkant försedd bas, ôfvergâ i en lansettlik mörkt grön spets (fig. 4 och 5). Hvart och ett af dessa skott börjar med ett kort, qvadratiskt, urnupet, hinnartadt. ados- seradt förblad. Bladen äro mycket förtjockade, en ge- nomskärning af nedre delen halfmânformig, öfverst nästan trekantiga. Med de hos Cyperaceerna vanliga lultgangarna omvexla i bladens ötre svartgröna del klo- rofyllförande parenkym, under det stärkeise }rmnigare finnes mot den blekfärgade basen. Under vintren sitta dessa grönskande groddknopp- artade skott framskjutande mellan de vissnade strânas och bladens baser, eller ligga de, säsom fig. 4 visar, kringströdda pâ dyn i tufvornas närhet. Dâ deras vidare utveckling pâ vâren borjar, framskjuta frân axelspetsen nya gräslika blad och till sist ett blombä- rande strâ, under det att frân hvartdera fjällets f'äst- punkt en rot nedskjuter i jorden, hvarefter vid hösten ânyo liknande korta löst sittande öfvervintrande skott utveckla sig, isynnerhet i de nedersta bladens veck. Frukterna af Rhynchospora alla affalla genom en led frân blomskaftet. Nöten är vid basen utdragen till ett kort skaft, frân hvilket de vanligen 9 till 12 kalkborsterna utgâ. Sedan frukten nâgon tid légat pâ fuktig jord utspârras kalkborsterna, som hafva ned- âtvânda taggar, och rigta sig vid tiden för groningen sâ mycket tillbaka, att de nedskjuta frarnom fruktens bas, hvilken pâ jorden ligger rigtad nedât och qvar- hâlles i denna stâllning genom kalkborsternas taggar, sâ att fruktspetsens sprötlika bihang är vändt uppât (fig. 7). Fruktens korta skaft, som inuti slutligen är ihâligt, ktyfves vid groningen i tvâ hälfter, mellan hvilka hjertbladslidan med plumula och roten train- träda. Embryot, som vanligt hos Cyperaceerna, lig- gande omedelbart innanför mikropylen och sàledes nära 133 nötens bas, är äggformigt, nâgot afsmalnande mot den mot mikropylen vända ändan, som, säsorn vanligt hos fanerogamer utgöres af rotanlaget (fig. 6, r). Pa ena sidan litet ofvanför rotändan finnes en liten fördjup- ning, synlig pâ specialfigg. a och b af fig. 6. I denna fördjupning framkommer plumulan, omgifven i det yttre af hjertbladslidan. Dessa delar börja sin utveck- ling tidigare än roten, sâ att pâ fig. 6 delen c, som representerar hjertbladslidan, pä spcialfig. d är half- klotformig, pâ specialfig. e är hornlikt krökt och pä specialfig. / ännu mera utdragen, liksom äfven pä fig. 7. Pâ alla framträder en springa bildad af hjertblad- slidans kanter. Roten, pä specialfigg. a — f af fig. 6 betecknad med r, blifver nâgot efter i utvecklingen och börjar med att bilda en vinkel mot embryots axel, af hvil- ken den förut utgjort en fortsättning, pä samma gang som den förlänger sig Iran halfklotformig tili cylin- drisk och rigtar sig nedat, under det hjertblad- slidan rigtar sig uppât, begge bildande ungetar en rät vinkel mot embryots kropp (fig. 6 r och c), hvaraf större delen sasom uppsugande organ, omgifvet at endospermen, stannar innanför fröet (fig. 6 och 7 s). Denna inom fröhviten förblifvande del af embryot, hvilken vanligen anses utgöra en del af hjertbladet, tillväxer sa att den nar med sin spets upp i närheten af fröets chalaza. Yanligen äro embryots ur fröet utträdande delar vid gi'oningen begränsade tili det omfâng i förhällande tili hvarandra, som angifves pa fig. 1 och fig. 7. Men stundom far man se plantor i groningsstadium med en ur fröet utskjutande del, bildande liksom en förlängning af sugorganets mot frukt- basen belägna del. I detta fall utgär som vanligt en rot nedat om edelbart utanför fruktbasen. Men sedan är der ett cylindriskt stycke af fruktens dubbla längd tili det ställe, der hjertbladslidan börjar. Detta är den del, som man hos Gramineerna kallat mellan- 134 stycket och som af van Tieghem i Ann. d. Sc. nat. 1872 anses vara en förlängd nodus. Alldenstund denna del ligger mellan sugorganet och hjertbladsli- dan, kan den icke lämpligen benämnas bypokotyl, om man nämligen anser sugorganet bora tillsamman med bjertbladslidan och gemensamt med denna utgöra hjert- bladet. Det är denna del som representerar ledaren (Schljckcm), livilken bos andra monokotyler utgâende sâsom ett skaft frän olika delar at den ur embrj'-ot vid groningen utskjutande bjertbladslidan, förbinder denna del af hjertbladet med det i fröet förblifvande sugorganet. Groningen af fröna af Carex är mera bekant än den af Rhynehosporas frön, och är mer eller mindre utförligt bebandlad af flera författare. Carex muri- eata öfverensstämmer enligt mina undersökningar i detta bänseende i hufvudsak med Rhynchospora alba. Em- bryots sugorgan, (fig. 8, s) är i sin ôfre del mera uppsvâlld och afsmalnar mot roten. Plumulan, som ligger i en fördjupning, som pâ ytan bildar en hjert- bk kontur, börjar i förening med bjertbladslidan höja sig uppât, och roten utspärras ât motsatt bail, sa att embryot dâ det fürst framskjuter ur fröet synes lik- som tvâklufvet. Dock är bjertbladslidan alltid i för- väg (fig. 8 och 9). Hjertbladslidan är bornlikt krökt uppât och bär en smal springa for plumulan pâ den sida, som är vänd mot roten, hvilken sednare äfven med en nâgot bâglik krökning rigtar sig nedât. Jag bar bos denna art, bland ett mycket stort antal grodd- plantor icke iakttagit nâgot sâdant mellanstycke, som ofvan anfördes sâsom hos Rhynchospora alla stundom förekommande mellan sugorganet och bjertbladslidan, liksom jag icke heller bos nâgou af de tvâ uedan an- förda jSceVpws-arterna eller bos Eriophorum funnit mot- svarigbet dertill. Det är sâlunda utan tillräcklig grund som van Tieghem i sâvâl Ann. d. Sc. nat., Sér. V, T. XV, 1872, som äfven i samma tidskrift Sér. 135 VIII, T. Ill pag. 299, 1897, antager tillvaron af denna del sâsom allmân hos ifrâgayarande family Cyperaceernas embryo och groning hafva visser- ligen varit foremâl för âtskilliga botaniska författares be handling, men denna frâga har langt ifrân blifvit bearbetad med sadan omständlighet som Gramine-frö- nas groning. Visserligen föreligga ett par författares observationer häröfver sä tidigt som redan i början af detta ärhundrade, nämligen af Mtrbel 1 ), som redo- gör för Carex , Cyperus och Scirpus , samt Richard * 2) för Scier ia, Scirpus och Car ex. Sedan beskref Ebeling 3) sugorganet äfven hos nagra Cyperaceer. Klebs 4) hänför i sin ntförliga behandling af groningen Cype- raceerna tili sin 4:de monokotyla typ, karakteriserad deraf, att vid groningen kot}dedonarslidan först fram- träder och hufvudroten senare börjar sin längdtillväxt. Klebs Säger, att den nedre ändan af embryot alltid upp- tages af hufvudroten. samt att groningen af en del af honom undersökta Cyperaceer försiggar temligen likformigt. Tschirch 5 6) visar, att sugorganet förekom- mer under en eller annan form hos alia endosperm innehâllande monokotyla fröns embryoner och lemnar afbildning af embryo och äfven af groning af Carex. Wilczek ü) beskrifver embryot och del vis äfven gro- ningen hos Carex och embryot hos Scirpus. Som gro- ningen hos sistnämnda slägte ej blifvit fullföljd, utan delarnas natur tolkats fran ur frön före groningens *) Examen de la division des végétaux en endorhizes et exor- hizes, i Annales du Museum, T. XVI, 1810. 2) Analyse botanique des embryons endorhizes ou monocotylé- donés, i Annales du Mus. T. XVII. :)) Die Saugorgane bei der Keimung endospermhaltiger Samen, i Flora, 68 Jahrg. 1885. 4) Beitrage zur Morphologie und Biologie der Keimung, i Un- tersuchungen aus d. bot. Institut zu Tübingen, Heft IV. 1885. 5) Physiologische Studien über die Samen, insbesondere die Saug- organe derselben, i Annales du jardin bot. de Buitenzorg, Vol. IX, 1890. 6) Beiträge zur Kentniss des Baues der Frucht und des Samens der Cyperaceen, i Botan. Centralblatt. Bd LI, 1892. 136 börjau tagna embryoner, frângâs ej den fran Sem Ei- den och Klebs hemtade uppfattningen, enligt hvilken den närmast mikropyleu belägna delen af embrjmt an- ses, liksom hos andra fanerogama växter. äfven hos Scirpus vara roten. Schlicküm1) redogör für atskilliga monokotylers groning och äfven för den af Carex , men citerar sist anförda författare säsom auktoritet för tolkningen af den längst nedskjutande smalare delen af embryot hos Scirpus lacustris säsom radicula, och lemnar ipag. 76) en framställning af sugorganets för- hallande tili öfriga delar af embryot hos olika mono- kotyla växter. Didrichsen 2) redogör för embryots bygg- nad och groningen hos atskiliga Cyperaceer af saväl afd. Caricoideæ som Scirpoideæ och lemnar den vig- tiga npplysningen, att den närmast fröets nedät väuda spets belägna smalare delen af embryot hos Scirpus icke, säsom annars vanligt är hos iänerogamerna, ut- göres af radiculan, säsom man hittills antagit, utan är hjertbladets spets, som vid groningen utväxer, icke blott till en slida, utan tili ett assimilerande gräslikt blad. Tillika lemnas en skematisk framställning af ändringen i läge af embryots delar under utveck- lingen. Holm 3) lemnar en framställning af gronings- förloppet hos Fuirena och anställer en jemförelse mel- lan delarna hos gräs- och Cyperacé-embryot. Detta ämne behandlas äfven uti en heit nyligen offentlig- gjord afhandling af vax Tieghem-4), i hvilken i fraga om embryots byggnad och groning hos Cyperaceer och Gramineer, de olikheter anföras, pä grund af hvilka ') Morphologischer und anatomischer Vergleich der Kotyledo- nen und ersten Laubblätter der Keimpflanzen der Monokotylen, i Bibliotheca botanica. Heft 35, 1896. 2) Om Cyperaceernes Kim. Förelöbig Meddelelse, Botanisk Tid- skrift, Bind 19, 1894, och Om Cyperaceernes Kim II., Bind 21, 1897. 3) Studies in the Cyperaceee, Art. III, i American Journal of Science, Vol. IV, 1897. *) Morphologie de l’embryon et de la plantule chez les Grami- nées et les Cj'p'eracées i Ann. d. Sciences nat. VIH Sér., T. III. 1897. 137 denna sednare familj anses mycket aflägsna sig ej blott frän Cyperaceerna utan äfven fran öfriga mono- kotyler, till följd hvaraf den uppställes sâsom en särskild afdelning : Anisocotylées. Kalkborsterna hos Eriophorum tjena val i all- mânhet till frukternas spridning med vindens tillbjelp. Men det inträffar ganska ofta, att de ulliga axen qvar- sitta utât vintren, dâ alla hären äro förenade till en fast to fs, som affaller hel. Frukterna af Eriophorum vaginatum spridas nog till en del med vindens till- hjelp sedan de affallit, och kalkborsterna tjena äfven sannolikt som redskap, med hvilkas tillhjelp frukterna kunna flyta pâ vatten och förtöjas vid den flytande Sphagnum-vegetation , som först uppträder i torfmos- sarnas vatten. Men mänga af de upptill bladlösa strâen böjas af sig sjelfva jemte qvarwittande fruktax bâglikt till marken, sä att de • vanligen stora tufvorna äro omgifna af pa marken liggande ax. Som denna art far sina frukter tidigt mogna, sa gro dessas frön i sina ax redan samma âr, dâ fuktig väderlek inträffar, och groddplantorna öfverlefva vintren. Fig. 10 visar ett pâ marken liggande af sig sjelft nedböjdt ax med tal- rika groddplantor. Hopandet af en sâdan mängd unga plan tor bidrager naturligtvis tili denna arts hastiga och omfängsrika tutbildning. Det pä marken liggande ullbetäckta axet med inneslutna frukter bildar en lämplig, fuktigheten modererande omgifning för de groende fröna. Hjertbladslidan och de första bladen rigta sig uppât genom ullbetäckningen, roten deremot först nedät, men sedan konstant horizontalt följande rigtningen af sin frukts kalkborster, innesluten inom dessas krets (fig. 11). Embryot af Eriophorum vaginatum är före gro- ningens början nästan klotrundt, blott nägot utdra- get i rigtning mot mikropylen. Dess närmast mikro- pylen belägna del utgöres icke af roten utan är hjert- bladslidans inböjda spets (fig. 12, c ). Roten (fig. 12, r) är ämm icke synlig i det yttre, men visar sig vid böi'jande groning sâsom en svag, senare halfklotformig, upphöjning. Sâsom längst framskjuten, gär äfven hjertbladslidan med inneslutna bladanlag före i ut- vecklingen. Den större delen af embryot, som utgö- res af sngorganet, öfvergär fran sin klotrunda form tili kägellik (fig. 12. 5) och blir slutligen tapplik (fig. 18, s), sedan den vtinnit en sädan tillväxt i längd, att den när genom heia endospermen stundom ända tili fröets chalaza. Nedböjningen af strän med de mogna axen tili marken förekommer äfven lios ätskilliga andra Cypera- ceer, t. ex, sâsom bekant är, Carex pilulifera och an- dra med längt och bladlöst strâ, säsom Carex muricata och teretiuscula och närstäende. Här ligga Iran de vanligen stora tufvorna strâna rigtade strâlformigt utät marken, der de mogna axen bilda en krets ytterst kriug tufvorna. Inga Cyperaceer visa en sä längt gäende difie- rentiermg af delarna hos det i fröet inneslutna em- bryot före groningens början som Scirpus, isynnerket Sc. maritimus och lacustris. Icke nog med att em- bryots axel, sâsom vanligt är bland Scirpoideæ, är be- lägen sä, att lillrot och plumula komma att ligga vid sidan af hvarandra, utan plumulan skjuter längt förbi roten, hvilken först senare visar sig utanför embryots y ta. Deremot är sngorganet mera utveckladt och större än hos de andra slägtena. Embrjmt at Scirpus lacustris (fig. 14) och maritimus (fig. 17 och 18) har i det heia utseende af en hattsvamp. hvars hatt mot- svaras af sugorganet, .Gi calker fig. 1 — 7. — Êapex mupicerîcr fig- 8 — 9. — Eriopl^orum -Seiejmerîum fig. 10 — 18. — ©lerppus lacuslris fig- 14 — 16- — §)c:n?pxis marilimus fig- 17 — 18. — I"F)olmia: coeruleer fig. 19—24. 147 Det upps valida internodiet hos Molinia coerulea. Af S. Berggren. (Härl ill Tail. 2, fig. 19—24). Torfmossarnas omrâde utgör i det närmaste äfven uibredningsomrâdet for Molinia coerulea , enda arten af detta slägte. Beskaffenheten af den botten, soin denna art företrädesvis väljer och pâ hvilken den sy- nes bäst trifvas, är en af torflager tackt mager san- dig grand i skogstrakter. Derföre förekommer den ymnigast i kanten af torfmossar, der ett mer eller mindre tjockt torflager täcker den omgifvande torrare bottnen och blifver allt tunnare ju högre det ligger öfver mossens niva, och der bildar gräsängtnark. Med förkärlek väljer den äfven pâ kärr- och mosse-botten uppkastade dikesvallar, der ett tunnt tidtals uttor- kande torflager ligger öfver sand eller gras. Pâ sa- dan lokal bildar denna art ofta den först uppträ- dande Vegetationen. Äfven utdikningen af torfmos- sar framkallar pâ sina stallen en vegetation af öf- ver vägande denna art pâ den torrlagda bottnen, sa- vida frön bli i tillfälle att Iran omgifningarna dit- spridas. Detta visar att ifrägavarande gräsart for sin trefnad heist väljer en botten, som tidtals, nämligen vid brist pä nederbörd, utomordentligt uttorkar och en annan tid, senare delen af äret och vintren, är mättad med fuktighet. Torfjordens utoiiiordentliga uttorkiiing i brist pä nederbörd är känd, likasä dess egenskap att längsamt uppsuga vatten, men äfven att längsamt lata det afdunsta. Eotsystemet är kraftigare utveckladt än man skulle vänta sig hos ett gräs af denna storlek. Fran tufvor af ett par decimeters vidd, med 100 — 200 öf- vervintrande knöl-likt uppsvällda strabaser, utgä rakt ned i marken fotslanga rötter, af segelgarnstrads tjocklek. Dâ i regeln 4 — 5 rötter utgä fran de tätt Bot. Not. 1898. 148 sittande nodi nedanför livarje strâbas, bilda de i sin helbet en tat qvastlik rotmassa. Rötterna äro barda oeli fasta med mekanisk periferisk ring ocb central- sträng. Behofvet af sa langa, starka ocb talrika rütter, mäste stâ i sammanbang med markens fysiska beskaf- fenbet. Torfjordens till ytterligbet gâende uttorkning i stark betta ocb lângsamma upptagande af vatten gör tie langa rötterna beböfliga. Deras styrka sattes deremot pâ prof om vintren. Den luckra torfjorden bar dâ nppsngit en i förbällande tili sin volyrn stor rnangd vatten. Vid frysning sker en stark samman- dragning, markens yta kommer att bestâ af prisma- t.iska stycken af is ocb torf, den blir pipig ocb porös, ocb de nnga plantorna äro ntsatta för att slitas frân sitt faste i jorden, bvilket äfven oft a sker, sâ att de om vâren efter markens npptôande ligga öfverända- kastade med en del af rötterna ofvan jord, sâsom figg. 20 — 23 visa. Dessa äro afbildningar af grodd- plantor frân ett foregâende âr bvilka öfverlefvat vin- tren. Deras rötter äro nästan lika tjoeka ocb starka som den äldre växtens, men naturligtvis kortare. Fun- nes icke näringsämnen i de tjocka strâbaserna, sâ skulle växten nnder värtorkan förvissna. Ej mindre än rötterna lämpade för torljordens fysiska egenbeter visa sig sälnnda de uppsvällda strâ- baserna vara. Dessa äro pä ärets groddplantor nästan färdigbildade redan i September samma âr (fig. 19), men tilltaga fortfarande i tjocklek genom reservnä- rings afsättande nti dem i form af cellulosa ocb .stär- kere intill vintrens inträdande (fig. 20 — 23). Under sitt första âr klotrunda eller karatf-lika blifva de se- dan mera langsträckta, päron- eller klubblika. Efter frönas groning ntveekla sig omedelbart efter bjertbladslidan som antiugen följer omedel- bart pâ scntellnm eller är aflägsnad frân denna ge- nom en led af ända till 0:5 cms längd (förlängd no- 149 dus: van Tjegrem) — tre, fyra eller fern blad, med stör slida, kort skifva, raellan mycket korta interno- dier, och sälunda tättsittande. Derpâ hôjer sig strâet tili ett ungefär V2 cm. langt internodium, som under sensommaren isynnerhet nedtill tillvâxer i tjocklek (fig. 19). I spetsen af detta sitta 2 — 3 blad, strâets onda blad, mellan nästan omärkliga internodier och utan förtjockade nodi. Det tjocka internodiet utveck- lar sig sâledes redan forsta âret. Fürsta âret blom- mar yäxten icke, skotten frân andra, tredje och fjerde âret kunna bâra blommor men uti smal vippa och med 1 — 2 decimeter högt strâ. Det fordras sâledes en del ârsgenerationer innan full kraft för blomning vinnes (fig. 24) och strâet kan nâ sin vanliga lângd af 1/1 — 1 m. Det intrâffar nâgon gâng, men sällan, att ofvanpâ det forsta förtjockade internodiet, och et- ter bladen, ânyo ett pâ samma satt utbildadt inter- nodium följer. Blâdskifvan lossnar genom en led frân sin slida och de egentliga strâbladens slida genom en led frân den smala nodus och affiilla pâ detta satt mot vin- tren och hösten (fig. 19). Det för öfrigt bladlösa strâet affaller pâ samma satt genom en led vid ba- sen; allt detta efterlemnande dessa ringformiga ârr i spetsen at det förtjockade internodiet och de tvâr- huggna vissnade bladslidorna mellan strâbaserna (fig. 19—23). Dâ ârsplantorna hafva det utseende som figg. 20 — 23 visa, har växten i början af sitt fjerde âr, pâ vâren, hnnnit sâ förgrena sig som fig. 24 visar. De nya ârsskotten sitta som smâ lancettlika nâgot uppât krökta knoppar i bladslidornas veck, vanligen tvâ eller fyra, allt efter utrymme, frân basen af hvarje fortjockad strâbas. Genom upprepad skottbildning efter denna plan upptaga de tili ett heit hophängande ârsskotten allt större omrâde och bilda tuf vor af intill 2 dm:s vidd 150 at' under vintren fört.jockade strâstubbar, en del at dein mörkgröna öfverlefvande, andra hopskrumpna i följd af näringsämnenas aflägsnande. Skottbildningen och Molinia- knölarnas anatomi hafva blifvit beskrifna af Schellenberg: ;,Ueber Bo- stockungsverhältnisse von Molinia coeruledP i Berichte d. Schweiz, bot. Gfesellsch., Heft VII, 1897. Hufvud- massan af stränas uppsvällda internodium bestär af parenkym, visserligen innehallande stärkeise i sina celler, men tili större delen af sin massa bestâende af de tjocka porösa yäggarna af reservcellulosa, hvil- ken användes vid de nya skottens och knölarnas bil- dande pa varen och sommaren. Bet är tydligt, att ett sadant förrad äfven spelar en rol, da, säsom ofvan beskrifvits, växten i unga âr, kullkastad, i nödfall är nödsakad att lefva pa detsamma. Af de hos andra gräs förekommande förtjock- ningar af skott och skottdelar äro de hos Poa Indbosa förtjockade bladslidor, alltsa hänförliga tili lökarne. Bestämdare analogi med Molinia förete Avcna elation var. bulbosa och Phleum pratense var. nodosum , da knölarne här äro uppsvällda internodier. Billigt Hackel: ”Ueber einige Eigenthiimlichkeiten der (Era- ser trockener Klimate” i Yerhandl. d. zool.-bot. Ge- sellsch. in Wien, 1890, äro dessa varieteter af nämnda arter de öfvervägande eller nästan uteslutande före- kommande i sydligaste Europa med varmare somrar, under det längre normt hufvudarterna, utan uppsväll- ning vid sträbasen, äro de vanligast eller uteslutande förekommande. Förklaring tili Tafl. 2. fig. 19—24. Molinia coerulea. Fig. 19, Groddplanta i September ( '/2 )• — Fig. ‘2(1 — 24, Groddplantorna följande âr i April. — Fig. 24, Förening af skott nägra fa är gammal, i Maj ( 1 ,'a i. 151 Studier öfver skandinaviska fanerogamer. Af C. J. Lindkberg. Under bearbetning af nagra växtgrupper für en tillämnad ny upplaga af Hartmans Floi’a hafva nagra ännu obeskrifna eller mindre kända former anträffats, livilkas beskrifning här meddelas. Glyccrirc varice stoloniferœ nervis palcartun obsolet is. a Ramis paniculæ erectis, demain divaricatis. 1. Grlyceria explanata n. sp. Culmus bipedal is sur sum subcompressvs ■ folia compli- cata, l. canalicidata, hate pressione explanata ; panicula incc- qualis, satis densa, demitm rara et divaricata-, ligula exserta . Sira tufvade, 8 — 5 dm. lânga,kuâslagna,nedliggande el. uppstigande, upptill nâgot hoptryckta, nedtill urn- gifna af lânga, nedliggande, vid blomningstidcn 3 — 4- bladiga grenskott ; strdblad 1—1,5 dm. lânga, utstà- ende, det nedre vanl. platt; det öfre plattadt ränn- formigt; skottbladcu 1 — 2 dm. lânga, öppet rännforini- ga, 2-sidiga. Alla blad smala, kort rätspetsiga, ofvan släta, efter prässningen oftast platta. Slidor nâgot vidare an sträet, med 8 — 4 nun. längt t varskur et och tandadt snärp ; vippa 1 — 2 dm., upprät och gles, vidblom- ningen och fruktsättningen axlikt hopdragen, vid frukt- fällningen utspärrad; vippgrenar 2 — 3-kopplade, grofva och styfva, de längste 4 — 5 cm., enkla med 3 — 5 kortskaftade ax och ofta ett par skafeade närmare ba- sen, vid fruktfällningen stundom nedböjda, ss. hos Gl. distans; ax nâgot plattade 3 — 12-blom., glesa med synlig spindel, blekgröna el. violettbrokiga ; bloinfjäll 3,5 — 4,5 mm. lânga, tunna ocli nästan genomskinliga, uppât bredt hinnkantade, snedskurna med sargad, af- rundad eller 3-tandad spets; förblaclct hinnlikt med gröna tätthäriga kölar, nâgot läugre än blmfj.; slänn- fj allen korta och breda, bredt hinnkantade, 1 — 5-ner- viga; ständarne före pollinationen kortare än den slutna blommans fjäll . efter piollinationen jämnhöga med den Bot. Sut. IHM. 15a obetydligt öppna blomman; knappen mycket längre än strängen. Forst efter ständarnes bortfallande öpp- nar sig blomman med 45° vinkel, sasom vanligt inom Atropis-gruppen. — 2j- 6 — 7. — Till alia delar slät ocli mjuk ocli blekgrön, ntom de gröna, nagot saftiga och nästan spröda bladen. — Star närmast Gl. mari- tima:, som skiljes fran denna genom högre och styf- vare, mer npprätt stra, jämte slidorna ofta violettlupna, genom kortare hoplagda el. hoprullade, aldrig platta blad, längre och styfvare vippa med ofta mot spetsen sträfva grenar, samt smalare, tjockskaliga blomfjäll. Hafstränd. halst fnktiga : n. Hall, vid Gotskär ; s. Boh. Styrsö, Känsö, m. fl. öar utom Göteb,; mell. Boh. Nösundskilen pä Orust. ß Itamis paniculæ partim reflexis. 2. Glyceria baltica n. sp. Culmus pedal is lotus compressas ; folia semper compli- cata l. in rar. ß explanata; panicula rara clisticha, ramis in planum disposais , brevioribu. s vulgo rachidi adpressis, lon- gioribus reflexis, ligula brevis. Stra och skott tätt tufvade, de förra 1 — 4 dm. langa, ända fran basen hoptryckta, knäslagna, nedlig- gande eller uppstigande, med korta, ntstäende och hoplagda eller ränlade blad; skott — dels korta arsskott, dels lânga fjorârsskott — tätt liopade vid strâets bas, de senare af strâets längd eller längre, med hoptryckta stra och flere, 5 — 15, korta hoplagda eller rännformiga blad, plattadt 2-sidiga eller, pâ bägformigt nedliggande skott, ensidiga med alla blad uppât vända ; slidor na- got hoptryckta med kort, 1 — 2 mm., och trnbbigt snärp; vippa kort, 6 — 11 cm., plattadt 2-sidig med nästan alla grenar i samma plan, under och efter bloin- ningen öppen och gles med afläng — äggrnnd omkrets; vippgrenar m. 1. m. sträfva, parvisa med 2 — 5 till- tryckta ax, korta och enkla, de längre omkr. 3 cm., efter blomningen nedböjda, de kortare npptryckta mot vippspindeln, stundom bada nedböjda; n.c korta, cy- 153 lindriska, under blomningen, ss. vanligt, plattade, 3-10- blomraiga; blomfjäll 3,5 mm., vid blomningen tunna och nâgot genomskinliga, bredast vid midten med vanl. jämnt bägböjda kanter och finsargad, afrundad, sällan mot sidorna urringad spets, längre an förbladet; slcärm- fjällen dels kortare an halfva när maste blmfj., dels ut- dragna till midten af detsamma; standarne af den öppna blommans längd med knapp och sträng lika länga. — Strâ, blad och slidor vanl. rent gröna, men axen oftast rödbruna eller brokiga. Mindre former äro vanl. till alia delar violettbruna. Yarierar, efter lo- kalens beskaffenhet, betydligt. Ett par af dessa for- mer, som synas täml. konstanta, förtjäna särskilt nämnas: ß. vegetior : till alla delar större och frodigare. Strâ 3 — 8 dm. vanl. nedliggande ; blad hoplagda eller öppet rännformiga, de senare efter prässning platta; vippa 7 — 15 dm., afläng med 2 — 3-kopplade, dels upp-, dels nedböjda grenar. Stra, slidor och blad vanl. gröna, men axen oftast violetta. Analog med Gl. cxplanata fran hvilken den skiljes genom dubbelt kor- tare blad, vippans form samt dubbelt mindre ax. y. sctacca : stra och skott i härdt packade tufvor, de förra omkr. 1 dm. länga med gles axformig vippa, de senare med trädsmala, styfva och näst. stickande blad — 24. slutet af Juni. Utblommad före midten af Juli. Haf'stränd. Gotl. Burgsvik i Öja s:n (F. R. Aulin 1870); ö. Sm Kalmar vid Fredriksskans, Svinö m. fl. st. Öl. Borghohn och flerestädes, ß. o. y. tillsammans med a. K. F. Düsen. 3. Glyceria Duseni n. sp. Gulmus bi- l. iripedalis, parum compressas : folia an- gusta, semper complicata ; panicula prior is, at multo longior, deflorata semipedalis, ramis omnibus vid, go reflexis, nullis rachidi adpressis; spiculœ parvee , magnitudine G . distant is, abs qua hœc specks panicula disticha stolonibusque Ion gis radicantibus facile differt. Strâ grofva, 5—8 dm., nedliggande eller upp- stigande, 4 — 6-kiiutiga ocli vanl. zigzag bëjda mellan kuutarna; skott omkr 5 dm., gles- ock lângbladiga, likuaude skotten lios Glyc. maritima; blad hoplagda och smala, aldrig platta efter prässning, skottens längro an lios Glyc. bait.; vippa under blomningen âggtbrm. — aflâng, 10 — 12 cm., med upprätta ocli utstâeude, sällan nâgot nedbüjda grenar; efter blomuiiigen for- längd ända till 17 cm. med alla grenar, utom topp- grenarne, nedbôjda; grenar i nedre vipplederna 2 — 5- kopplade, vanl. trâdsmala och mer eller mindre strâfva, de längre sammansatta och mângaxiga; a.c och bloni- mor smâ, nastan dubbelt mindre au lios Glyc. bait., de förra 5 — 10 mm lânga, 3 — 7-blom., vanl. violettbruna med bramlgul spets; blomfjâU omkr. 3 mm., under blomningen tunnskaliga och genomskinliga med grüna nerver, trinda ända till den trubbiga, sargade eller tandade spetsen. ^.7. — : Utmärkt och mycket olik öfriga inom denna grupp. Liknar i afseende pä den utblommade vippans torm Glyc. capillaris , soin dock tillhör en annan grupp: ccespitosœ. Blommar jämte föregäendes ß omkr. midten af Juli, da Glyc. mari- tima och baltica redan galt i frukt. — 01. Torslunda s:n, Färjestaden vid hafvet, süder om haumen. Artnamnet vill eriura om Lekt. K. F. Düsen, som uppdagat dessa former och geiiom öfversändande af talrika friska exemplar i alla stadier möjliggjort de- ras framställning. 4. Bland Pocc asperœ , gruppen vircscentes (omfat- tande /'. Baljouri Par'n P. laxiuscula Lye m. tl. j förekommer en mycket distinkt form, hvars beskrifniug här meddelas, möjligen tili tjänst für dem, som under sommaren komma att besöka fjällen. Poa Blytti n. sp. Culmi c rhizomntc pédales, laxi, cum vayinis foliisquc lœvissimi; folia plana patcntia lœvia; panicula raccmifor- loo mis submit uns, minis scabris brevibns st riet is simplicibus, geminis l solitariis, spiculas 1 -3 gerantibus ■ spiculcc late ovales. Herba lota lœte viridis spiculis glancis sœpc pur- purea variegatis. Strâ frân en krypande rotstock, löst tufvade, vid basen vanl. grenade, uppstigande eller nagot uppräta, ofta i üfre knuten knäslagna, spensliga, mjuka ocli släta, rent gröna ; blad uppstigande nära till eller öf- ver strâets rnidt, utstaende, platta och nästan släta, lif- ligt gröna; slidor vanl. täckande stfâknutarna, släta ocli gröna med 2 — 3 mm. langt, tandadt snärp; vippa 4 — 6 cm. lang, smal och nästan jämnbredt klasformig, upprät, efter blomningen nagot lutande och ensidig, ned- till öppen och nagot gles; vippgrenar nagot sträfva, korta styfva och uppräta, ensamraa eller stundom par- visa, inest enkla med 3—4 tättsittande ax mot top- pen; ax korta och breda, 5 — 7 mm., äggrunda— ovala, 3 — 6-blommiga, gröna, bruna eller violettbro- kiga ; blonifjüll bredt aflängt ovala med rikt silkes- ludna nerver, mot spetsen afsmalnande (ej bredt af- rundade, ss. hos öfriga Asperæ); sleärmß. breda kort- spetsiga, bätformiga. — If 7, 8. — Strän pa fuktiga klippor längre, slankiga och böjda. — Skild frän öfriga arter inom denna grupp genom rent gr'ôna strâ, slidor och blad, de senare breda ocli platta, samt större ax med spetsiga blomfjäll. N. Dovre i Stöladalen och Drivdalen. Forst fun- nen af J. Ambrosius och A. Falck 1865. 5. Phippsia concinna Th. Fn. (und. Catabrosa) i Öfvers. af Yet. Akad. Förh. 1869 n. 2, tab. 5. Dense cœspitosa lœvissima. Culnius digitalis subc reclus i folia brévia mollia crassiuscula • panicula primo densa spi- eiformis , demurn rara ovato- oblong a diffusa, infra abrupta atropurpurca l. rufa, spiculis minimis. Strâ och vijipa 2 — 8 cm. med korta bladskott vid basen, tätt tufvade, uppräta, med 2 tydliga ledstycken: det nedre (det egentliga strâet) mycket 156 kort, omgifvet af hinnlika, bladlösa eller kortbladiga slidor; det öfre flere ganger längre, tillhör inflo- rescensen; slidor uppblästa och nâgot hoptryckta, rned väl utveckladt, heit eller smatandadt snärp; blad rännformiga, snart hoplagda, 12 cm. länga, omkring 2 mm. breda, nagot küttiga och trubbiga ; vippa under pollinationen heit och hallet innesluten i en uppât vidgad och öppen slida, ur hyilken den smâningom, i mon af pollinationens framskridande, utträder. Den ur slidan füllt utvecklade vippan är i början hopdragen, smal och tat, slutligen, vid frukt- mognaden, öppen och gles, aflang — äggformig med utspärrade eller nagot nedvända grenar; vippgrenar 5 — 9-kopplade. de fiesta korta, 1 — 2-blommiga, nägra längre och flerblommiga; vippspindel plattad, pa ena sidan rännlad, slutligen mycket förlängd; ax sma, om- kring 1,5 mm. länga, 1-blommiga; blommor utan fo- der, i början slutna, efter pollinationen nagot öppna, med i spetsen framskjutande marken och standare med redan öppnad knapp; blomfjällct hinnaktigt, bredt om- vändt — äggrundt med kort, vanligen smatandad spets, 3-nervigt: ryggnerven upphöjd kölformig, naende nära fjällets spets, sidonerverna korta och otydliga ; förbladet nâgot kortare, vidgadt mot den vanligen tvära och tandade spetsen, med 2 upphöjda, uppât nâgot divergerande, âslika nerver och platta , ej in- vikna kanter. Bäda fjällen trindryggade, pa midten rödbruna, med genomskinliga, livita eller gulaktiga kanter och, säi'deles mot basen, hvithäriga nerver; standare 1 med kort, gul eller brun knapp; frukt med kort kvarsittande sti ft, afiâng, uppât vanligen afstnalnande, mögen längre än fjällen, af hvilka den omslutes äfven efter affallandet. 4 7, 8. — Blad och slidor alltid släla, variera violetta eller brunaktiga. Föröfrigt mycket konstant. — Väl skild fran 1\ al- gida genotn spädare och mörkare växt, uppräta stran och slutligen öppen, gles och utspärrad vippa, 157 som sfcundom är nâgot afbruten med nedtill skilda blomkransar. Hos P. algida kvarstannar ofta den nedre blomkransen i slidan, men vippspindeln fortfar att växa, sä att afstandefc tili den närmast öfre krau- sen stundom uppgar tili flere ein. Häraf inses, att det s. k. sträet egentligen är en vippspindel. Det nedre mycket korta ledstycket förbises vanligen. Prukten hos P. concinna är nppât afsmalnande, lios P. algida nppät tjockare och nästan oinvändt äggrund. I blommans närhet förekomma vanligen 1 — 2 sma livita ocli hinrdika fjäll, livilka Brown och nyare fort, ansett ss. blomfoder. Men skäl finnas mot rik- ti gheten af donna âsikt. Ty dels sakna dessa fjäll livarje betingelse für ett blomfoders funktioner, och dels synas de alldeles oväsendtliga für blomman, enär antingen bäda eller ettdera som oftast felslär. Fä- stade pä märkbart afstand frän blomman och kvar- sittande, sedan hon affallit, intaga de en till lienne fnllkomligt indifferent ställning. Växter med sadant blomningssätt, som Phippsia och Oryza clandestina, hafva ej häller behof af blomfoder ss. skyddsmedel, da bladslidan öfvertagit denna funktion. Wahlenbergs âsikt att blomhjdlet är enkelt, utan blomfoder, och att nämnda fjäll äro blott brakteer , synes därföre vara den rätta. N. Dovre pa Knntshö Ang. 1897. Upptäckt pa Spetsbergen Ang. 1868 af Prof. Th. Fries. — Ün Kolgujew och frati Waigatsch hit infills iakttageu österut pa ishafvets knst tili Jenisei. En märklig öfverensstämmelse mellan Spetsbergs- floran och den nordskandinaviska har genoin de sven- ska Spetsbergsexpeditionerna pa 1860-talet blifvit fratnvisad, i det mer än 70 af den förras är 1871 kända 113 arter kärlväxter äro för bada o-emensamma. o Detta anses vara en följd af Golfströmmen, genom hvilken de skandinaviska arterna öfverfört.s tili Spets- bergen, pä hvars af nämnde ström skoljda kuster de fanait eit för sin trefnad lämpligt klimat. Men da Spetsbergens öfriga, icke-skandinaviska, arter iiro med t'a nndantag gemensamma med det arktiska Ryssland oeh Novaja Semlja, maste de liafva invandrat äfven däri- frân, hvilket icke kannat ske genom Golfströmmen. Prof. A. G. Nathorst antar därföre (i Studien über die Flora Spetsbergens) att Spetsbergsfloran leder sitt Ursprung frän den tid, dâ en, mimera försjunken, land- förbindelse mellan denna ögrnpp, norra Europa och Ryssland ägde rum. Ett annat växtgeogratiskt problem är förekomsten pä Dovrefjällen — langt söder ut med kontinentalt klimat — af sadana Spetsbergsväxter, som icke äro kända pä nagon mellanliggande punkt, t. ex. Voa stricto, och Fhippsia concinna , hvilka hvarken genom hafs- el- ler luftström mar eller fäglar kunnat ditföras. Lika märklig är förekomsten därstädes af Fon laxiuscüla , förut funnen blott pa Grönland, Sagina cœspitosn (Grönland och Tornea lappm.), Cerastiuni arcticum (Grönland och Spetsbergen) m. fl. 6. Atriplices. Ett korrekturfei. I Linnés El. suec. ed. I. förekommer under n. 82 G en Atrip! ex , som i ed. II n. 920, der den kal- las Atriplex lacininta , bar samma diagnos, men med ett kursiveradt tillägg: ’’Calyces fructus magni, læves, palmato-laceri, aculi, magnitudine et figura fere Aspe- ruginis”. Detta tillägg har föranledt nyare förf. att antaga, att A. laciniata Fl. suec. är en annan art ân A. laciniata Spec, plant. Men dâ Linné i dessa arbe- ten anför samma synonymer och dessutom i Sp. pl. sâsom synonym upptar ”E1. suec. 826", är det t}Td- ligt, att lian pâ alla ställena afsett samma art. Men en A. laciniata med sortant fruktfoder, som i detta tillägg anges, fins iclc , och dâ man väl icke kan an- tana, att Linné i Fl. suec. beskrifvit en växfc, soin icke fins, syne.s själfklart, att nämnda tillägg icke tillhör n. 920. — Jämföres däremot Linnés beskrifning pä fruktfodret hos A. hastata Fl. suec. ed. II n. 920 (ed. 1 n. 827) med Smiths beskrifning (Fl. brit. 1092) pâ detsamma hos Â. hast, i Linnés herb., inses klart, att närnnda tillägg, soin innehâller en ytterligare och synnerligen karakteristisk beskrifning pâ det ovanligt danade fruktfodret hos Atr. hast., tillhör 921, men icke n. 920, hvarunder det, af förbiseende vid korrek- tnrläsningen. blifvit staende. Detta korrekturfei har imellertid hos nyare förf. astadkommit fullständig missuppfattning af nägra förut klara och oomtvistade arter, i det man antagit A. lacin. Fl. suec. identisk med A. calotheca Rfn. och Fr., samt öfverfört namnet ’’hastata” till A. latifo- lia AVg. Den rätta uppfattningen af dessa arter, stödd pâ säkra fakta, är följande : 1. A. laciniatum L. i Sp. pl. p. 1053 och i Fl. suec. ed. II. n. 920 (med uteslutande af tillägget) är en och. samma art , säsom ock bekräftas af diagno- serna. Denna sydosteuropeiska art förekommer i Skan- dinavien blott säsom tillfällig barlastväxt, t. ex. Malmö, Göteborg, Nyköping. — Exemplaren under detta naiim i Linnés herb, tillhöra däremot, enl. C. Uns beskrifnig pâ desamma, A. farinosa Dum., en för L. okänd form. Hans ganska fullständiga beskrifning i Sp. pl. syftar dock bestämdt pâ A. lacin., som inga- lunda* är identisk med A. farinosa, säsom Garcke och Potonié antagit. 2. A. liastatum L. (Fl. suec. ed. 1. n. 827) Sp. pl. p. 1053; It. Öl. p. 88; L. herb. enl. Sm. Fl. brit; Wg. Fl. suec., Hn Handb. edd. 3 — 5; M. et K. D. Fl. 2 p. 311; Koch Syn.; Rchb., Schlechtend., Sturm, Drej., m. fl. A. calotheeinn Rfn och Fr. och alla senare in- och utländska förf. — Att detta är Linnés IGO r Litte A. hastatum bekräftas ej blott af exemplaret i bans herb., pa hvilket hvarje ord i lians diagnos s}f- tar, utan oc;k af den i Öländska resan uppgifna lo- kalen: hafstranden vid Ottenby, dar, ännu pa 1880- talet, afl lekt. Scheutz aterfann den. C. Hn, som granskat växterna i Linné.s herb., bestämmer exempl. af A. hastatum tili ”M. calothccum f. macroth. Fr. Mant. 3”. Identiteten mellan A. hastatum och A. calo- thccum är salunda tillfullo bekräftad; men namnet ca- lothecum mäste sasom yngre vika för det äldre och oomtvistliga hastatum. 3. A. lati folium Wo. Fl. suec. ed. I 1826 (excl. syn. It. Öl. et Fl. D. 1285); Koch Syn., Mej'er, Drej. in. fl. Fig. Sv. B. 628, Sturm 79: 7, Fl. D. 1286. — Kallades före Smith A. hastatum , af Sm. A. patulum och nu ânyo A. hastatum af Fr. och alla senare förf. Denna art, som företrädesvis tillhör hafskusterua (in i landet förekommer den sail, och vanl. blott sa- ruderatväxt) var för L. okänd och af honom in- genstädes beskrifven eller ens omnämnd. I bans herb, förekomma 2 ex. häraf: det ena utan namn, det an- dra kallade han A. patula — i strid mot alla bans bestämningar annorstädes — men bada signerades med talet 6, d. v. s. A. hastati nummer i Sp. pl. ed. I. Häraf far man dock ingalunda sluta, att L. an- sett dem värkligen tillhöra A. hastatum. Okända for- mer plägade han, enl. 0. Hns anuotationer öfver Linnés herb., inlägga i herbariet näst efter den art, som de i hägot hänseende liknade — ’’sannolikt för närmare framtida bestämning”. Med A. hastatum hafva de föga eller ingen frändskap, sasom af dessa arters diagnoser framgar. Sedan i det föregaende identiteten mellan A. hastatum och calothccum blifvit uppvisad, och da alla förf. trän och med Fries riktigt skilt den AVahlen- bergska arten frân A calothecum, och sale des äfven fr an 161 den synonyme A. hastatum, kan demies namn for ifrâ- gavarande art säledes icke begagnas. Det Sinithska A. patulum är uppenbart oriktigt och strider mot alia Linnés bestämningar af A. patula, i FI. suec., Sp. pk, Skânska resau p. 199 (en ypperlig beskrifning !), be- kräf’tade af det i Herbationes Upsalienses (Amoenit. Academ. 3 p. 433) angifna växstället. Aterstâr sä- ledes intet annat legitimt namn an det, hvarmed Walilenberg betecknat denna art: A. latifolium. Lunds Botaniska Förenings förhandlingar. LXI. 7 Mars 1898. 1. Fil. Kand. Herman Nilsson redogjorde for sina under - sökningar öfver de svenska sumpväxternas biologi. 2. Docent Wallin föredrog om sina undersökningar öf- ver garfämneartade droppar i cellsaften hos blad af Ilromeli- acéer. LXII. 26 Mars 1898. 1. Fil. Kand. Herman Nilsson lemnade en kortfattad öfversigt öfver Föreningens verksamliet under de senaste âren. 2. Fil. Lie. Hjalmar Möller liöll föredrag om en af lionom under bans resa pa Java funnen ny art inom familjen Podostemaceæ, slägtet Podostemon, samt meddelade i sam- manhang dermed under förevisande af en del olika typer en allmän redogörelse för den egendomliga formbildningen inom denna familj. 3. Föreningen beslöt i enl. med styrelsens hemställan att af dess kassa skulle tili slipendiefonden öfverföras ett s;i stört belopp, att den sammanlagda summan af fonden komme att uppga tili 3000 kr. 4. Docent Ljungström lemnade en redogörelse öfver de personer, som tili Föreningens tillämnade resestipendiefond tecknat bidrag jemte storleken af det bidrag, som hvar och en lemnat enligt nedanstäende förteckning (hvari sedan införts äfven efterat tecknade bidrag) samt meddelade att summan af de tili datum tecknade medlen uppgingo tili 1630 kr. Bidrag tili Lunds botaniska Förenings stipendiefond. af II. K. H. Prins Gustaf Adolf, Hertig af Skfme . f. d. professor J. G. Ar/ardh, Lund vik. adj. dr. Fr. Ahlfvengren, Eskilstuna 100: - 100; - 10: - Bot. Not. M'.'X. 12 162 rektor Jnh. Ahlgrcn, Cimrishamn 10 kyrkoherde Z. Alilin , Yatad 10 doktor Ernst Ardcll, Halmstad 5 professor F. \V. C. Areschoug, Lund 50 lektor H. W. Arnell, Gelle 10 doktor Simon Bengfsson, Skara 3 kapellmästare A[fr. Berg, Lund 5 kollega Otto Berg , Karlshamn 5 e. o. professor David Bcrgendal , Lund 10 e. o. professor Sven Berggren, Lund 100 fil. stud. Selim Birger, Lund 5 redaktör Wald. Billow, Lund 10 e. o. professor A. V. Bötel'/ and, Lund 15 genom lektor Edv. Cederrall, Göteborg 50 nämligen af lektor E. Cedervall 15: - lektor A. Yinge 10: — adjunkt S. J. Nilsson 5: — kollega M. Pcrsson 10; - adjunkt Aug. Ilultbcrg 5: — adjunkt Hilmer Svcnsson 5: 50T- univ.trädgm. R. Christensen , Lund 5 godsegare Ad. Cogef, Nynäs, Pâlsboda 10 kyrkoherde S. F. Ekman , Wendelsby 1C lektor Jolt. Erikson, Karlskrona 5 professor Jaiob Eriksson, Stockholm, Alhano . ... 1* adjunkt C. Fagerlund , Kristianstad 5 fil, stud. G. A. Fallcenström , Lund 5 fil. stud. F. Freidenfelt, Lund 5 râdman Henning Grauers. Oskarshamn 10 kgl. lifmed. J. Ilafström, llelsingborg 25 lektor Bernh. llaij , Vexiö 10 e. o. kammarskr. Rud. Herlitz, Malmö 5 kyrkoherde J. A. Holm, Timrâ 10 red. sekr. Otto R. Holmberg , Lund 5 doktor IjCan. Holmström, Hvilan lu fil. kand. Fr. Ingvarsson, Lund 5 fil. stud. Christ. Jacobceus , Lund 10 lektor C- H Johanson, Vesterâs 10 adjunkt G. Johansson, Malmö 10 docent Bengt Jönsson, Lund 50 stadsläkare Hugo Krook, Yisby 10 adjunkt E. Köhler, Strengniis 5 adjunkt C. A. E. Lcns/röm, Sala 5 163 docent Beugt Liclforss, Lund adjunkt //. LUja, Malmö v. Iniradshöfd. Jacob Linders, Stockholm docent Ernst I. jung ström, Lund adjunkt A. A. W. Lundli, Vestervik . . e. o. professor If. K. Löwegrcn, Lund . fil stud. Edvin Malmström, Lund . . . . redaktör Adolf Matkson, Lund kollega C ■ A. Melander , Skellefteâ . . . docent Svante Murbeclc, Lund e. o. amanuens Hj. Möller , Lund . . . . adjunkt Ehrenfr. Meander, Lund genom rektor C. J. Neuman, Boras . . . nämligen af borgm. J. Boberg . . . hr F, Aherman rektor C ■ J ■ Neuman hr A. Jungstedt » Allan Tillblad » J. E. Tidström » Ernst Schutts » Karl Sjöstrand » A. Uedenlund » And. Bödjer » S. Alenius » Thor Odencrantz » Gcunnar Blomgren » A. S. Svensson » J. W. Warholm » A. Marino s Hj. Lind » Bob. Aberlund » Bob. Müller » Job. Wold » G ■ Spar re rektor L. M. Neuman, Ystad fil. kand. N. Herrn. Nilsson , Lund fil . dr. N. Hjalm. Nilsson, Svalöf . fil. dr. Otto Nordstcdt , Lund extralärare K. B. J. Nordstrom, Sölvesborg . . . . docent Axel Ohlin, Lund e. o. amanuens E. Olin, Lund lektor P. Olsson, Östersund apotekare J. Persson, Hessleholm 10 10 5 100 5 10 5 10 10 30 10 5 100 10 10 15 25 5 5 10 10 10 164 adjunkt Thor Petersohn , Söderhamn professor Auy. Qvcnncrstcdt , Lund fil. kand. Lennart llibbiny, Lund professor Seved llibbiny , Lund adjunkt G. E. Rinyius, Ystad fil. kand. Ant. Romanus , Lund fil. dr. L. Fr. Rosenyren, Alnarp tandläkare Adolf Roth , Malmö provinsialläkare Alex. Roth , Sjöbo fil. kand. frk. Ulla Rothstein Lund fil. kand. J. A. Ryde, Vestervik fil. kand. II. G. Simmons, Lund adjunkt J. E. Strandmark, Vexiö adjunkt P. W. Strandmarl:, Helsingfiorg telegr.kom. F. Svanlund , Karlskrona lektor N. Svensson , Vestervik apotekare C. G. II. Thedenius , Göteborg fil. dr. Hans Thcdin, Svalöf järnvägsläkare Paulus Thulin, Engelholm genom apotekare A. S. Trolandcr, Veuersborg . . . nämligen af hr C. 0. Lindholm 5: — hr L. Grundbery 5: — » G. v. Hackwitz 5: — » A. S. Trolandcr 5: - 20: - provinsialläkare Sv. Törnmark , Iljo lektor L. Törnqvist , Lund extralärare Joh. Vanbery , Malmö fil. stud. Edv. Vibcck, Lund extralärare Joh. Viele, Malmö fil. kand. Auy. Vilke, Lund fil. stud. And, Waldhorn, Lund genom lektor L. J. Wahlstedt, Kristianstad . . . . nämligen af lektor L. J. Wahlstedt . . 10: - stadsläk. Th. Falck 10: - mälare E. Möller 5: reg.läkare Alb. Svanbery 5: landshöfd., grefve Af. G. De la Gardic . 10: apotekare Axel Gavffin 10: apotekare Carl Arrhcn, 10: godsegare Ph. Sfjertisvärd 5: — grosshdl. Märten Persson 5: - possessionat E. Thvresson, Iläslöf ... 2: bankkamrer Carl Lindstcdt 2: 50 5 20 25 5 5 10 20 5 5 10 10 5 10 10 10 10 20 10 10 10 3 5 5 5 113 165 friherre J. Gyllenstjerna, Bjersgärd . . 2: — godsegare Louis Hofmeister 2: — kammarherre Hob. Kennedy, ßäbelöf . 10.' — ■ direktör P. Hultner, Klippan 10: — grefve E. Gr. Hamilton, Ovesholm ... 10 — grosshdl. Johan Wahlberg 5: — 113: - reg.läkare Emil Warodell , Ostersund apotekare C. W. Wedberg, Engelholm v. adjunkt (J. G. Westerlund. Lidköping adjunkt Erland Welterhall , Helsingborg farm. stud. Alee W Hander , Karlskrona adjunkt A. P. Winsloiv , Göteborg journalist 0 Winslow, Stockholm e. o. professor Fredr. Wulff, Lund fil. kand. Thorild Wulff, Lund S:ma kronor 10 25 1 10 5 10 5 50 10 1,675 Societas pro fauna et flora fennica d. 2 apr. At stud. J. I. Lindroth och A. K. Cajander tilldelades ett re- sestipendium â 850 ink för växttopografiska, floristiska och mykologiska undersökningar i trakterna öster om Onega. — Prof. Elfving förevisade följande af mag. 0. Collin insända växter fr an Ï avastehustrakten : Cirsium heterophyllum X palustre, Sedum oppositifolium , Anemone nemorosa x ranun- culoides, Butens radiatus, Galium mollugo x verum, Veronica agrestis X opaca och en hvitblommig form af Viola rupestris samt lemnade tili publikation migra af mag. 0. Collin för- fattade uppsatser, hänförande sig tili nämnda växter. — Stud. E. Hagren afgaf berättelse om sin resa föregaende sommar i Ekenäs skärgard, och stud. A. Rantaniemi om sin resa tili Kemi socken. Gelert, O., Notes on Arctic Plants. (Bot. Tidsskr. 21 Bd. 3 H., 1898, p. 287—310. — Utdrag häraf pâ danska under Titien "Bemærkninger om arktiske Planter” p. 311 — 318.) Förf. redogör här för resultatet af den kritiska under- sökning hau verkställt öfver nagra arktiska fanerogamer (Braya och Draba ) och, som början synes god, hoppas vi att förf. blir i tillfälle att fortsätta. Atskilliga af Draba- arterna hafva ju varit svära att begränsa, hvarför här nâgot äter- gifves af hvad förf. yttrat om de skandinaviska arterna. D. crassifolia Grah. utmärker sig genoin köttiga blad utan upphöjda nerver, inga eller fä enkla eller gaffelgrenade här längs kanten. 166 7). alpin a L. liar breda, äggrundfc lancettlika helbräd- dade blad mcd pâ undre sidan upphôjd medelnerv, soin icke nâr bladets spets. JJ. Fladnizcnsis Wulf. Blad aflângt lancettlika, helbrâd- dade eller med en enstaka tand, med en grof pâ undersidan upphôjd medelnerv, som icke nâr bladets spets. Varierai’ i anseende till hârbeklâdnaden ; den heit glatta formen skiljes frân U. crassifoïia genom medelnerven. Till denna art hör bland andra D lapponica Wahlenb. som bar bâr bâde pâ ytan och i kanten af bladen (Syn.: I). Wahlenbcrgii Ilartm. v. hctcr- otricha Lindbl. och 7 J. brachycarpa Zett. ) och J), androsacca Wahlenb. med hâr endast i kanten ( 7 ). Wahlcnbergii v, hoino- tricha Lindbl.). JJ. hirta L. Blad lancettlika med nâgra fâ tânder eller helbrâddade, tâtt hâriga af grofva stjürnhâr, sâllan med enkla hâr i bladkanten vid basen. Blomskott vanligen kraftiga omkr. 20 cm. liöga med 1 — 4 âggrunda, ofta nâgot omfattande, tan- dade blad. Blomställningen förlängd, skidorna ofta nâgot vridna. J), rupeslris R. B. âr endast en liten form häraf, I), scandinavica Lindbl., JJ. lara Lindbl. och JJ. trihella Fr. âro smâ kompakta former häraf. JJ. antica J. Valil skiljes frân JJ. hirta genom tâtare, grâhvitt stjärnludd, bredare skidor och nâgot längre stift. Watson kallar den J>. hirta v. arctica och det âr môjligt att ban har rätt, dock synas de anfôrda karaktârerna vara kon- stanta. JJ. hirta v. incano hirta Hartm. (v. dovrensis Fr.) frân Uovre hör sannolikt hit. Dessa och de fiesta andra behandlade arterna âro af- bildade. Af det Rathkeske Legat vid Christiania Universitet bar utdelats ât konservator O. Dahi. 250 kr. till botaniska undersôkningar i Telemarken, ât cand. real. B. Kaalaas 250 kr. för undersôkning af mossvegetationen i Sogn och Sôndfjord, ât f. d. öfverläraren O. Nyiiüus 100 kr. till floristisk under- sôkning af trakten mellan Torpen och Mjôsen, ât stud. real. Tuekla Resvou, 170 kr. till botanisk undersôkning i Trond- hjems amt, i synnerhet i Værdalen, ât cand. real. L. A. Stay 150 kr. till undersôkning af Nordlands kusttrakter, ât cand. real. R. T. Nissen 100 kr. för undersôkning af Smôleus flora. Letterstedtska Föreningen bar tilldelat ingeniör P. Dusén för bearbetning af samlingar frân Kldslandet 1000 kr. Utnâmnd till lektor i botanik, zoologi och trâdgârds- skötsel vid Ultima landtbriiksinstitut är dr. E Henning. 167 Som botanist vid svenska polarexpeditionen under prof. Nathorsts ledning i âr deltager äfven kand. H. Hesselmax frân Upsala. Resa. Fil. kand. 0. Ekstam företager instundande som- mai’ en botanisk resa till nordliga Ural och Petschoraomradet. Meddelande. Efter att hafva afslutat utgifvandet af “ Potavtogrfoves snecici e.rsircali1-1 ■ — 30 herbarier, hvart och ett innehällande 150 nurnmer, fördelade pä tre faskicklar — som tili större delen utgâtt tili in- och utländska botaniska museer, finner jag, att det inträffat för mig, säsom antagligen for manga utgifvare af exsickatverk, att af manga nurnmer (former) äter- star ett ej ringa antal växtexemplar, under det att af andra det för exsickatverket erforderliga antalet knappast kunnat anskaffas. Härtill kommer ocksä, att jag under ârens lopp samlat ätskilliga ganska märkliga former, af hvilka växt- exemplaren dock ej uppgä tili 30 och hvilka säledes ej kun- nat insiittas i exsickatverket, samt äfven nâgra norska former, hvilka ej synts mig kunna insättas i en sanding, som benäm- nes “svenska potamogetoner“. Dä jag dock tänker mig, att en herbariesamling af dessa ganska betydliga äterstoder künde vara begärlig för enskilda botanister, bytesföreningar m. fl. säsom norm vid begräns- ning af arterna i detta polymorfiska, svärbestämda och i all - mänhet äfven ganska svârâtkomliga växtslägte, samt finner, att jag af mina âterstâende samlingar kan utlägga 12 her- barier — 4 med omkr. 110 nurnmer och 8 med omkr. 90 nurnmer — erbjuder jag harmed dessa tili afnämare, sä langt de räcka. De 30 utgifna exsickatverken har jag aldrig annonserat tili afyttring. Den första faskickeln blef välvilligt omnämnd i “Journal of Botany“, hvarefter heia antalet afnämare er- hölls. Priset för hvarje herbarium (3 faskicklar med till- sammans 150 nurnmer) har varit 108 kr., hvilket, ehuru det visserligen kan synas högt, dock ej alls motsvarar derför gjorda omkostnader. Beträffande nu i frâga varande nagot mindre samlingar, har jag för att erhâlla nägon ersättning för tid och omkostnader tänkt föreslä ett pris af 25 öre för nummer. Yäxtexemplaren blifva naturligtvis ej här säsom i exsickatverket uppfästade, utan inlagda lösa i helark samt för bättre öfversikts skull i en viss systematisk ordning, och de former, som âterfinnas i exsickatverket, erhâlla dettas tryckta etiketter och numrering. Om sä ön- ins skas, bifogas äfven de für exsickatverket tryckta ’’notulae“, innehällsförteckningarne pa dess tre faskicklar, jämte förteck- ning p& innehafvarne af detsamma. Stockholm, Luntmakarg. 18, den 28 Mars 1898. Gustaf Tiselius. Rättelse Sid. 64 rad 5 uppgif star: Crataegus liis: (Vifonraslrr llos Frans Svanström & C:o Stockholm Myntg-atan 1. kan erhallas: Grâtt blompressningspapper formal 350x445 mm Fris pr ris3, — Hvitt ,, „ 360x445 „ ,, „ „ 10— Ilerbariepapper N:o 8, hvit färg-ton 240x400 ,, „ ,, „ 4..on „ ), 11, bla ,, 285x465 ,, „ „ 7,76 „ ,, „ 13, hvit „ 285x465 ,, 11, — Obs. De bàda sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehall. Berggren S., I)et uppsvällda internodiet hos Molinia coeruh n. S. 147. — , Om Ml lyncospora alla och migra audra svenska Cypera- ceers morfologi. S. 129. IIeeg, M., Mittheilungen über einige drten der Gattung Mic- cia. S. 107. Laurell, J. G., Anmärkningsvärdare fanerogaiuer och kiirl- kryptogamer inom Sorunda pastoratsomrade af Södertörn uti Södermanland. S. 97. ' Lindeberg C. J., Studier öfver skandinaviska fanerogaiuer. S. 151. Lunds botaniska förenings förbandlingar. S. 161. Nohdstedt, 0., Nâgra ord om Nymphæaceernas utbredning i Skandinavien samt om preparering af Ni/}»plura-h]om- mor för herbariet. S. 125. Simmons, II. G., Algologiska Notiser. II. Einige Algpufunde bei Dröbak. S. 117. Literaturöfversigt S. 124, 165. Smärrc notiser S. 116, 123, 165. Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjut.cri- A ktiebolaget,23/s 1898. Pâ C. W. K. Gleerups i Lund förlag har i bokhandeln utkommit: Agardh, C. A., Essai de réduire la physiologie végétale à des principes fondamentaux. 25 öre. — „ —, leones Algarum ineditæ. Ed. nova. 4:o. 6 kr. — „ —, Botanik I 8:o. 3 kr. — „ — , d:0 II „ 1 kr. 50 öre. Agardh, J. G., Analeeta algologiea, 2 kr. 75 öre, cont. I 2 kr. 25 öre, cont. II 1 kr. 60 öre, cont. III 2 kr. 75 öre, cont. IV 4 kr. — „ —, Species genera et ordines algarum. Vol. I. (Fuco- ideæ. Sid. I — VIII -(- 1 — 363.) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. I. (Series I. Gongylospermeæ: Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ. Sid. 1— XII -j- 1 — 336 + tilläggsregister 337 — 351) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. II (1. 2) (Series I (forts.) Ordo 4. Spyri- dieæ, 5. Dumontieæ, 6. Rhodymenieæ. Series II. Desmiosper- meæ, ordo 7. Helminthocladeæ, 8. Hypneaceæ, 9. Chætangieæ, 10. Gelidieæ, 11. Squamarieæ, 12. Corallineæ, 13. Sphærococco- ideæ. Sid. 337 — 700 -j- tillägg och register 701 — 720) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars III (1. 2) (Series II (forts.) Ordo 14. Wran- gelieæ, 15. Chondrieæ, 16. Bhodomeleæ. Sid. 701 — 1278 re- gister 1279 — 1291.) 4 kr. 50 öre. Vol. III. De florideis curæ posteriores (Series I Gongy- lospermeæ. Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ, 4. Furcellarieæ, 5. Dudresnayeæ, 6. Dumontiaceæ, 7. Spyridieæ, 8. Areschougieæ, 9. Champieæ, 10. Rhodymeniaceæ. Series IV. Hormospermeæ. Ordo 11. Squamarieæ, 12. Sphærococcoideæ, 13. Delesserieæ, 14. Helminthocladiaceæ, 15. Chetangieæ, 16. Ge- lidieæ, 17. Hypneaceæ, 18. Solierieæ. Series VI. Corynosper meæ. Ordo 19. Wrangelieæ, 20. Spongiocarpeæ. Sid. I — VII 1 — 676, tillägg och register 677 — 724.) 17 kr. 50 öre. Vol. III. Pars II. Morphologia floridearum (sid. 1 — 290 -[- register 291—301.) 8 kr. — „ —, Till Algernas Systematik I— VI à 4 kr. 50 öre. — „ —, Linnés betydelse i botanikens historia. 75 öre. Agardh, J. G., Linnés lara om i naturen bestämda och be- stâende arter hos vexter. 1 kr, 50 öre. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. — „ —, De eellula vegetabili. 75 öre. — „ — , Florideernas morphologi (Kongl. Vet. akad. handl. Bd. 15 N:o 6.) 16 kr. — „ —, Algæ maris Mediterranei et Adriatici. 2 kr. 25 öre. — „ —, Species sargassorum Australiæ (Kgl. Vet. akad. handl. Bd. 23. N:o 3.) 22 kr. — „ — , Theoria systematis plantarum. Med plancher. 15 kr. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. Areschoug, F. W. C., Botanikens elementer, 3:e uppl. inb. 3 kr. 25 öre. — „ — , Läran om växterna (Naturlära för allm. läroverken II i sammandrag) 1 kr. 25 öre. Areschoug, John Erh., Plantæ eotyledoneæ fioræ Gotho- burgensis. 75 öre. Botamska notiser utg. af Alexis Eduard Lindblom, ärg. 1840, 1841, 1843, 1844, pr arg. 2 kr. Fries, Elias, Epierieis Systematis Mycologiei. 6 kr. 88 öre. — „ —, Novitiæ Fioræ Sueeieæ. Edit, altera. 3 kr. Wahlstedt, L. J., Kortfattad lärobok i botanik, inb. l kr. 25 öre. — „ — , Växtfamiljen Charaeeæ. 50 öre. Tidskrift, Physiografiska Sällskapets, 1837—38 i 4 haften med plancher. 1 kr. 50 öre. Botaniska afhancilingar införda i Lunds Univ. Arsskrift. Band II (Kgl. Fysiograf. Sällsk. Handlingar) kunna erhällas genom hvarje bokhandel. BOTANISKA NOTISER FÖR AR 1898 UTG1FNE AF G. F. O. NORDSTEDT. Haftet 4. LUND 1898, BERLTNGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJTFTERI-AKTTEBO LÄGET. Nogle iagttagelser over fröspredning paa ferskvandsis. Af Jens Holmboe. I sit klassiske arbeide om planternes sprednings- midler skriver professor Hildebkand *), at vinden ved spredningen af planternes forplantningsorganer spiller en meget vigtig rolle, men finder dog, at dens virk- ning kun kan være skridtvis, da fröene transporteres körte strækninger ad gangen, og först de af dem op- voksede individer ved hjælp af sine frö kan tage det næste skridt. "Körte strækninger’1 er jo vistnok et relativt og temmelig töieligt begreb; men der er dog senere fremkommet beviser for transport med vinden af planlefrö over distancer, der vanskelig kan beteg- nes paa en saadan maade. Hildebrand tager ikke hensyn til underlagets forsltjellige beslcaffenhed ; det er imidlertid indlysende, at dette i væsentlig grad maa være af betydning. Jo jevnere og fladere dette er, des större kraft faar vinden, des mindre modstand lider fröene under transporten, og desto længere niaa de kunne föres. Et bekjendt eksempel herpaa er örkenernes og de store steppers saakaldte ’’steppelöbere”, der i den törre aarstid af vinden slides lös og föres milevidt omkring, idet de udslynger sine frö. Fra polarlandene kar Nathorst henledet opmerk- somheden paa en nogenlunde lignende transport- maade 2). Efter Nordenskiölds skildringer fra Asiens nordkyst og Spitsbergen samt hans egne erfaringer fra dette sidste land paapeger han den muligked, at plantefrö med ”yrsnö” maa kunne föres lange veie henover de öde polarmarker. Nordenskiöld skriver3): V) Friedrich Hildebrand, Die Verbreitungsmittel der Pflan- zen. Leipzig 1873. 2) A. G-. Nathorst: Nya bidrag tili kännedomen om Spetsber- gens kärlväxter och dess växtgeografiska förhallanden. (Kongl. Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar B. 20 N:o 6, Stock- holm 1883). 3) Nathorst, 1. c. p. 76. Bot. Not. 1808. 13 170 Snönederbörden var ej synnerligen stör; men dâ nä- got sä ihällande blidväder icke inträffade under vin- tern, att siiön nägonsin täcktes med en sammanhän- gande snöskorpa, förblef en betydlig del af den snö, som nedföll. sä lös, att den af den minsta vindpust fördes af och an. Vid storm eller stark bris fördes snön tili kögre luftlager, hvilka fyldes med ett sä tätt, fint snödam, att föremäl pä nägra fä meters af- ständ icke roer künde urskiljas. — — — Men äfven vid svag vind och under molnfri himrael framgick en snöstorm af nägra fa turns höjd längs marken i vindens riktning, säledes företrädelsesvis frän nord- vest till sj’dost”. Nu antager Nathorst, at frö, knop- per etc., som paa en eller anden vis (f. eks. ved ud paa vinteren at fälde ned paa dette snelag fra sne- bare, bratte voksesteder) kom ind i denne "yrsnö”, rimeligvis vilde komme til at folge denne, endog over större veistykker. Selv tyngre frö, som ellers ikke transporteres med vind, maa, mener han, paa et glat underlag som sne eller is kunne föres afsted. Skjönt direkte observationer mangier og saaledes intet positivt kan siges, finder Nathorst dog, at der intet kan være til hinder for en saaden fröspredning, og antager en saadan saa meget desto mere sandsyn- lig, som visse eiendommeligheder ved de spitsbergske planters lokale udbredning paa denne maade kunde finde sin forklaring. Forekomsten af planter paa nunatakerne paa Grönlands indlandsis taler efter hans mening sterkt for en saadan transporlmaade * 2). Lös- ') Af denslags direkte observationer nævner dog Warming et eksempel (Om Grönlands vegetation. Meddelelser om Grönland 12, Kjöbenhavn 1888, p. 208). Kaptein OsBORNE, ”saa talrige fro, hvor- iblandt han gjenkjendte dem af valmue, pil og Saxifraga, föres henover de jevne is- og sneflader drevne af vinden, da han i Juni maaned vandrede over isen mellem öerne n. f. Melville-sund”. 2) Som bekjendt er W ARMING (1. c. p. 198) af den mening, at nunatakfloraen har overlevet istiden, men i denne henseende maa vistnok Nathorsts argument, at nunataktopperne er forsynede med glaciale skuringsmerker, tillægges stor vægt. 171 revne plantedele som blade etc. fandt ogsaa Norden- skiold paa Grönland lige til 18 minuter fra snebart land. — Nathorst antyder muligbeden af frö trans- port med ”yrsnö” ogsaa i tempererede lande. Naar frö og frôbærende plantedele med vinden kan fores henover steppernes og polarlandenes flader, synes det allerede a priori rimeligt at antage, at de xnindst lige let maa kunne flyttes henad isen, den jevneste af alle i naturen forekommende flader. Isen, der er jevnere end baade stepper og sne, maa jo frembyde mindre friktiousmodstand mod et afstedgli- dende frö end nogen af disse. Ogsaa Nathorst (1. c. p. 77) antyder dette: ’’Man künde t. o. m. ifräga- sätta, om ej en transport öfver ett fruset haf under sâdana forhallanden yore möjlig1’. For at undersöge disse forhold foretog jeg efter professor Willes tilskyndelse den sidste vinter en del undersögelser over forekomsten af frö paa isen paa nogle indsjöer i nærheden at Kristiania. Veirforhol- dene var i yinter ikke synderlig günstige til denslags undersögelser. Yinteren var mildere, end den i mands minde havde været, saa at Kristianiafjordens indre del, der ellers som regel pleier at være isbelagt, under störsteparten af vinteren var ganske aaben og ikke nogengang saavidt frossen, at den tillod undersögel- ser i heromhandlede retning. De store sjöer Mjösen, Tyrifjorden o. s. v. var ligeledes aabne; tilbage stod altsaa kun nogle forholdvis mindre, af bvilke jeg un- dersögte Mnridnlsvand ' (3,6 m2.) og Bogstadvand (1,0 m2.), begge i nogle kilometers afstand fra Kristiania, samt Glitrevand (3,4 mb) i Lier og Modums saakaldte Finmark, nogle mil vest for byen. Paa det sidste sted var imidlertid veirforboldene saa ugunstige, at de kun tillod en meget overfladisk undersögelse. Isen var nemlig dækket af et ca. 4 dm. tykt snelag, der faldt samme nat, som jeg var underveis till ste- det ; indtil da havde isen her som paa de to andre nævnte 172 vande været snebar og blank som efc speil. Jeg liaaber imidlertid at faa anledning til at fortsætte mine iagttagelser i kommende vintre og da i en no- get fyldigere form at offentliggjöre mine resultater. Forst af alt vil jeg frembolde, at hvad der straks var paafaldende, var den mængde frö, der fandtes paa isen. Skjönt de af mig undersögte indsjöer alle var forholdsvis smaa og afstandene fra stranden fölgelig ingensteds videre betydelige, var dette dog overraskende, især da der, saavidt jeg kunde erfare, ingensteds var kjört hö over isen, uag- tet der gik tömmervei paa den. Den paafaldende mangel paa graminéer og foderplanter i det hele talte ogsaa beiimod, hvorfor iallefald de fleste arter synes at maatte være transporterede afsted uden no- gen medvirken fra menneskets side. Det bemerkes, at jeg kun ndsamlede frö, der laa mindst 30 meter fra land; hvad der laa nærmere stranden, kunde jo let tænkes bragt did ud paa maader, der ikke be- rettiger til nogen slutning. Störsteparten af fröene fandtes nær stranden (vindsiden); men der fandtes ogsaa frö i ganske forbausende mængder langt ude, ja over bele isen. Jeg hidsætter her en tabel over det indsamlede materiale: (se næste side). Foruden de ovennævnte samlede jeg paa alle tre vande endel frö, som jeg endnu ikke bar havt anledning til nöiagtig at bestemme. Af Betula og A/nus, hvoraf jeg förste gang bavde bjembragt saa rig forsyning (se vedstaaende tabel), samlede jeg senere kun ganske lidet, skjönt jeg ogsaa da saa disse frö i ganske betydelig mængde, idet det allerede indsam- lede maatte være tilstrækkeligt. Af Picea og Acer saa jeg ligeledes mere ligge paa Bogstadvand, end jeg tog. Ellers tog jeg alt med mig. Naar vandstanden i vinterens löb ikke er abso- lut konstant paa indsjöerne, er isen, selv oin den er rÖ d d I II I l I I M I I II i I II I I i l I II I i I I I I M I I II I (N I I I I I | Tl d d > Tl cô ; o 73 ÖC O PP Mill I -9 I I I il I m cj M fl 0 0f v! vi G 00 O 0, 04 JX 5 . a •° >-2 3^ ri âp a«'0 t O OT V, 00 I I I I I 1 I I I £ I bp g I II 3 I I I I I I M I I I I ^ I I I I I I" I Tl a d > C/3 |i d S S ch s G 18 kpS o -P 1 1 m 1 . 03 or cm > i £ • 1 ® 1 > co 1 r0 :0 _P i ^ «fH C0 1 CO rP 1 >o -P OJ 02 TP I I I I I ,r! «m riccM fl H a a ,4 (M I I I l Ml I U 73 *3 æ 0: 2 I "3 1 1 d Tl d d d g Ö d •H <*» t> . :P or .P d •4h , d i tH ro ! rd C ) T I G j ' d 1 s I i.i:i Tl Tl :0 «h .. Ö «P G5 ^ CD rH III I I I I 111*1 (M III I G CO Tl CO Tl ■Q ;; a a I i i 73 cm Ph C O 00 I I I d . . O cô . cv. d • 1 » U 2 0 .2 -a a d •2 ri d "-a ■ • a • sl I i ^ a • su r bp H ■0 0 a ra >o d P d i -a fil o'“ d ■ _ - œ a a ai ri >5 ri -jri ri u ai a TJ OP-iHCSt« a a" d 0 tabel er folgende forkortelser anvendte: f, = frö, fr. = frugt, frst. = frugtstand, kpsl. = kapsel, utrie. = utriculus, bist. 174 noksaa tyk, tilböielig til at sprække. Enkver, der om vinteren liar opholdt sig i nærlioden af isbelagte indsjöer, kjender de drön, der melder, naar iseii slaar lauge revner fra bred til bred. Under indtrufne vandstandsforandringer forskyves isen let noget längs disse revner, saa at den ene kant staar lidt (indtil et par centimeter) koiere end den anden ; senere fry- ser den fast igjen i den forandrede stilling. Langs disse revner, indunder den opstaaende kant, eller ved andre ujevnheder saasom fastfrosne grene o. 1. fandt jeg den aller störste del af fröene ; kun eu ganske ubetydelig del fandtes spredt udover de mellemlig- gende ilader. Dette giver anledning til to slutnin- ger: For det forste kan lröene Hike være drevne ud paa vandefc, for dette havde lagt sig, og saa være frosset fast; thi da burde de bave ligget mere jevnt fordelt udover isen og indefrosne i demie; saaledes forekom ogsaa vandplanter ( Myriophijllum , Lobelia). For det andet maa de være blceate udover isen, ef- terat revnerne havde dannet sig; thi isaafald maatte de jo netop paa denne maade standses og fastholdes af denslags hindringer, som de mödte paa sin vei. Det kan altsaa saaledes fastslaaes, at vinden virkelig förer frö, og det i ganske betydelige raæng- der, henover isen paa vore indsjöer. Til sporgsmaal, som det i denne forbindelse bar sin intresse at faa afgjort, hörer ogsaa den kastighed, hvormed frö- ene farer afsted. For at kunne faa et omtrentligt maal herfor foretog jeg paa Bogstadvand folgende forsög. Jeg kastede et stykke tinfolie og to f'arvede papirstykker, aile omtrent af en haandflades stör- reise, ud paa isen ved vandets ene ende. Vinden gik nöiagtig i vandets længderetning og var noksaa sterk uden dog at kunne kaldes storm. Selv fulgte jeg med uhret i haanden det ene afde udkastede papirstykker og lod et par ledsagere folge de to andre og, efter- hvert som papirstykkerne naaede den modsatte bred, -, 175 signalisera til mig. De forskjellige forsögsobjekter tiltrængte henlioldsvis 22 1 2, 23 Y og 24 minuter; gjennemsnitstiden 23 K minut, giver, da indsjöens længde var 2 km., en middelkastigked af 85,3 meter pr. minut eller over 5 km. (nôiagtig 5118 m.) pr. time. Idetmindste et par km. i timen turde vistnok frö med vinger o. 1. under saadanne omstændigheder kunne tilbagelægge. En storm af en nats variglied maa kunne fore plantefrü af denne beskaffenbed over milelange isflader. — Under dette försög liavde jeg tillige anledning til at iagttage maaden, hvorpaa pa- pirstykker (og vel rimeligvis ogsaa frö) föres benad isen. De glider afsted henover den glatte Hade og hæves under vindstödene noget, men neppe mere end ca. 1 meter over isen. Yed de ovennævnte ujevnbeder standser de (naar ikke i öieblikket den rykkevise fart er for stor), indtil de af et nyt vind- stöd slides lös og bvirvles videre. Men om saaledes enkelte , lette gjenstande med betydelig fart kan fores af vinden henover endog ganske betydelige isflader, er det ikke dermed sagt, at den store mængde gjör det samme. Det kunde tænkes, at vistnok enkelte flöi afsted, medens mæng- den efterhvert blev standset og holdt tilbage af til- fseldige ujevnbeder o. s. v. Efter Keener *) er jo forboldet saaledes ved almindelig vindtransport. Isaa- fald vilde isen ikke lette transporten i nogen nævne- værdig grad og fölgelig kun spille en ubetydelig rolle i fröspredningens tjeneste. For at bringe dette paa det rene medbragte jeg til Grlitrevand 256 styk- ker sterkt far vet silkepapir, kvert af 2 — 3 kvadrat- centimeters störreise og, da det kele veiede 6 grain, i gjennemsnit 0,0235 grams vægt. Disse havde jeg tænkt at slippe ud paa isen paa vindsiden og saa se, hvor mange der efter en rimelig tid var naaet over 1) Se heroin Hildebrand 1. c. p. 12. 17G til den modsatte bred. Men, som ovenfor nævnt, da jeg kom frem, var isen snebedækket, og mit forsög maatte derfor indstilles, saaledes som det oprindelig var tænkt udfört. Jeg kastede dog papirstykkerne ud for at se, kvorledes de bevæger sig lienad en jevn sneflade. Der blæste denne gang en svag vind med lette vindpust, hvert af 2 à 3 sekunders varighed. Efter hvert vindpust laa de stille, indtil det næste kom, ca. et minut eller saa senere. Ved det forste vindpust blæste 8 stykker 50 meter eller længere og ca. 100 10 meter eller længere; resten, ca. 148 kom ikke saa langt. Ved det næste fortes 1 af de 8 mindst 50 nye meter afsted; ca. 30 kavde nu pas- seret de forste 50 meter. Det hele kan fremstilles saaledes : 0—10 m. 10-50 m. 50-100 m. over 100 m. Oprindelig 256 Efter förste vindpust ca. 148 ca. 100 8 Efter andet vindpust ca. 20 ca. 200 ca. 30 1 Hastigheden er altsaa forskjellig. De letteste eller vel snarere de, der fra begyndelsen tilfaeldigvis er komne hurtigst afsted, farer hele tiden hurtigst frem. Men ogsaa efternölerne fölger efter, omend ad- skillig langsommere. Om dette forsög gjentages og varieres under günstigere forhold (snebar is og ster- kere vind, vil det rimeligvis vise sig, hvrorvidt Ker- ners almindelige regel ogsaa gjælder paa glat is, hvad jeg skulde være tilböielig til at betvivle. Man vilde vistnok finde, at betydelige frümæugder fores over endog milelange isflader, naar kun isen er til- strækkelig jevn og forholdene förövrigt günstige. Hvis det nu künde godtgjöres, at de paa isen indsamlede frö ikke har mistet sin spirekraft, maatte man vel have grund til at antage, at frötransport 177 over isdækte flader kos os er af plantegeografisk be- tydning. Forsög i denne retiring har jeg endnu ikke faaet udfört; men der er neppe grund til at antage, at et saadant vilde give ugunstigt résultat1). Flere af de planter, hvorom det her dreier sig, kaster jo nor- malt sine frö paa sneen, og kulden er vel neppe heller for de andre synderlig ôdelæggende. Et forhold, der er af væsentlig betydning ved den her omhandlede fröspredningsmaade, er isens fug- tighed. En fugtig isflade er som intet andet skikket til at holde fröene tilbage, kvad jeg ved min anden undersögelse af Maridalsvand og ellers har havt an- ledning til at iagttage. Alle frö, som ligger udover, og alle nye, som kommer, bliver da hængende fast og fryser fast i isen, naar kulden atter indfinder sig. Er de först komne der, slipper de ikke lös igjen, men bliver vel da gjerne liggende til isgangen om vaaren og gaar med elven til havs, hvis de da ikke et eller andet steds underveis skylles iland paa elvebredden. — Derfor er et overgaaende mildveir, medens isen er blank, en slem fiende for frötransporten. En jevnt kold vinter, der ikke afbrydes af var- meperioder, heist en uden meget sne, er altsaa en hovedbetingelse for, at forholdvis store frômængder kan spredes over isen; denne transportmaade vil der- for ikke spille en lige stör rolle i alle vintre og i alle klimater. Jo mere kontinentalt klimatet er, de- sto mere frö vil spredes over isen. Nathorst skrev om Spitsbergens ’’yrsnö”, at ’’till och med tyngre frön, som under vanliga förhällan- den icke föras af vinden om edelbart, torde härvid hafva ganska stör utsigt att med snön ellor is till underlag sä att säga glida framât”. Mine iagttagel- ser gaar i samme retning. Det vil sees af den oven- for medelte tabel, at selv saa store frugter som rog- ) Se efterskriften. 178 nebær og bæggebærstene, og det saadanne, som ikke ved vinger eller lignende synes tilpassede til vind- transport, kan findes paa isen. Muligbeden foi' at disse — som det ved forste üiekast skulde synes ri- meligt — er bragt ud paa isen af fugle, er vistnok ikke udelukket, men neppe synderlig stor. Bærene var nemlig aldeles hele og ubeskadigede, saa de van- skelig kau bave passeret nogen fugls fordôielseskanal. Jeg saa ogsaa selv, livorledes de stivfrosne, kugle- runde regnebær med vinden kunde rulle afsted. Efterat ovenstaaende allerede var indsendt til trykning, har jeg foretaget folgende spiringsforsôg med endel af det indsamlede frô. Spiringsevnen blev ikke prövet bos arter, b vor fröene under almindelige forbold spredes om vinteren, og man saaledes ved, at de taaler normal vinterkulde (saaledes Betula , Ai- nus, Sorbits o. fl.). Heller ikke blev saadant frô ud- saaet, der var synlig beskadiget. Xavn , Der udsaaedes s/5 Fremspiret î6/c * Eumex domesticus Potentilla maeulata Trifolium rej)ens Rhinauthus major Solidago virgaurea 66 frô H „ 55 frugter 19 frô ca. 800 30 exemj)lar 2 1 1 o Naar der tages bensyn til, at fröene blev ind- samlede vaade og derpaa i flere maaneder tort op- bevarede, kunde en större spiringsprocent ikke gjerne være at vente. 179 Bidrag til kundskaben om Euphrasiernes udbredelse i Norge. Af Joh. Dyking. Da der i prof. Wettsteins monografi og ellers i literaturen kun findes sparsomme oplysninger om Eu- phrasiernes udbredelse i Norge, har jeg troefc at burde meddele folgende lille bidrag. Jeg skal oplyse, at mine eksemplarer velvillig er reviderede eller besternte af de liöit anseede specialister prof. Dr. R. v. Wett- stein og docent Dr. Murbeck, bvorfor jeg berved af- lægger begge lierrer min forbindligste tak. Hvor intet andet er anfört, har jeg selv indsamlet eksem- plarerne paa det anförte voksested. Naynene paa de forskjellige landsdele er forkortet paa sedvanlig rnaade. — Foruden de nedenfor anförte former op- gives i Wettsteins monografi tdlige E. ncmorosa Pers. og E. BostJcoviana PIayne som norske, fôrstnævnte dog med tvivl, men af disse arter findes ikke i mit herbarium norske eksemplarer. 1. E. strida Host. — Kria’. Kongshavn i Aker [Fbidtz] . 2. E. brevipila Burn, et Gremli. — Kria. Ringi, Tanum, Lagernd i Bærum. Semsvand i Asker. — Krs. Porsgrund. Eidanger. Borgestadholmen i Gjer- pen. — Hmr. Tronfjeld. Lilleelvedal. Foldalen. — Dov. Kongsvold. B. E. tenuis Brenn. — Kria. Gupu, Rustan i A,sker. — Nrdl. Rognan, Junkersdalsuren, Solvaagli, Junkersdalens flade i Salten. 4. E. curia Fk. — Kria. Seminariet, Butte- rnd i Bærum. — Hmr. Tronfjeld. Steien i Lille- elvedal. — — v. imbricata Lange — ■ Hmr. Follien m. fl. st. i Foldalen. 5. E. latifolia Pursh. — Nrdl. Svenskli i Su- sendalen [Fbidtz]. Bot. Not. 1898. 180 G. E. gracilis Fr. — Krs. Jæderen [Bryhn], Tjaldal i Aaseral [Fridtz]. 7. E. minima Jacq. — Hmr, Daiholen i Fol- dalen. — Dov. Kongsvold. — Nrdl. Rognan, Jun- kersdalsuren, Junkersdalen ved tjæreovnen, Solvaag- tind, Baadfjeld, Balvand, Graddis i Salten. — — var. [en f. med sterkere haarede, mere spidstandede brakteer, anses af Dr. Murbeck identisk med E. minima v. hispidula Favrat], — Nrdl. Rog- nan, Junkersdalens fiade, Baadfjeld, Graddis i Salten. E. minima Jacq. X salisburgensis Funck. — Nrdl. Former som if. Dr. Murbeck dels ’’möjligen’1 og dels ”utau tvifvel” tilhörer denne hybriditet forekommer i Junkersdalsuren sammen med begge stamarterne. 8. E. salisburgensis Funck. — Nrdl. Junkers- dalsuren og derfra opover Solvaagtinds sydskraaning, næsten til toppen, bist og her talrig. — Adskilles foruden ved de anförte diagnoser tillige ved en eien- dommelig törhed og stivlied f'ra de ôvrige arter. Ellgler, A., Syllabus der Pflanzenfamilien. Eine Uebersiclit über das gesammte Pflanzensystem mit Berück- sichtigung der Medicinal- und Nutzpflanzen zum Gebrauch bei Vorlesungen und Studien über specielle und medicinisch- pharmaceutische Botanik. Zweite, umgearbeitete Ausgabe. Berlin. Verlag von Gebrüder Borntræger. 1898, 214 sid. - Pris; 3,80 Mrk. Da. prof English länge varit känd som en framstäende Systematiker, och dä det storartade arbetet ’’Die natürlichen Pflanzenfamilien”, som utgifves af houom (och den nu aflidne Prantl), nalkas sin afslutning och systemet däri väl länge kommer att vara det niest anväuda, förmoda vi att ett kom- pendium i form af ofvannämnda ’’Syllabus”, som utgifves af systemets författare, kan päräkna en större läsekrets än ähö- rarue tili den föreläsare, som specielt rekommenderar den. 181 Euphrasia hebecalyx Brenn., förut E. niicrantha Brenn. Af M. Brenner. Tvänne i början af sistlidna December mânad syuliga uttalanden i f'raga om den âr 1869 i norra Österbotten upptäckta och i Medd. af Soc. pro F. & Fl. Fenn. haft. 5 under namn af E. micrantlia Brenn. beskrifna Euphrasia formen föranleda ytterligare nägra ord i denna frâga. Sâsom i Bot. Not. 1896 redan framhâllits, god- kände slägtets monograf R. y. Wettstein i sin mono- grafi den gifna benämningen med afseende ä att det af Reichenbach förut använda namnet micrantlia, sâ- som gifvet ât en redan tidigare benâmnd Euphrasia, vore ledigt för denna art, hvaremot herr A. O. Kihl- man i Zuträge till samma monograf! sâsom namn för denna och en dermed sammanblandad form af E. lati- folia Pürsh frân Voroninsk pâ Kola halfön föreslagit benämningen E. hottnica. I sammanhang harmed fram- hölls i But. Notiser, liksom i Medd. af Soc. pro F. & Fl. Fenn., att dessa tvâ sâlunda sammanförda och med namnet hottnica betecknade former icke âro iden- tiska, i det formen frân Voroninsk, hvilken äfven i Helsingfors universitets museum af herr Kihlman be- tecknats sâsom E. hottnica, genom bestämda karaktä- rer visade sig tillhöra en annan art eller E. latifolia , jemte det tillika, för att rädda arten frân den kon- fusion hvarmed den hotades, namnet E. hehecalyx fram- hölls sâsom lämpligt för E. micrantlia , för den hän- delse man künde förena sig om att öfvergifva detta sednare namn, ehuru i behörig form publiceradt. Genom det tidigare af de här ofvan nämnda uttalandena, förekommande i den i December utkomna vol. XIII af Acta Soc. pro F. & Fl. Fenn., framhäl- ler herr K. nu som sin âsigt, att E. micrantlia Brenn. ingenting annat är an en modifikation af den längs Bottniska vikens kust förekommande form af E. lati- Bot. Not. 1898. 182 folia , som han benämner E. bottnica , säledes icke iden- tisk derraed, utan endast en del deraf. I det förra fallet alltsâ betecknar namnet E. bottnica E. micrantha den form af E. latifolia frân Voroninsk, som jag i öfverensstämmelse med mitt uttalande i Bot. Not. benämner lapponum (i Medd. af Soc. pro F. & FI. Fenn, i följd af tryckfel lapponica ), i det sednare fallet âter E. micrantlia 4- en annan form af E. la- tifolia, bvilken med afseende â dess förekomst vid Bottniska viken lampligen künde benämnas botniensium. Skulle nu nâgondera af dessa tvâ uppfattningar visa sig vara den rigtiga, sä komme sâlunda den i fraga varande formen att benämnas E. latifolia f. bottnica , i annat fall deremot, d. v. s. om den visar sig vara specifikt skild frân sâval Voroninsk-formen som den bottniska formen af E. latifolia , förblir dess namn E. micrantha eller, om ändring af det ta namn önskas ocb tillätes, E. hebecalyx. Att den förra upp- fattningen är origtig, bar redan pâvisats, ocb nu har heir K. i det sednare af ofvan narnnda utfcalanden, ett yttrande till Soc. pro F. & Fl. Fenn. protokoll, sjelf medgifvit, att han betraffaude sjelf'va formen ti- digare misstagit sig, eller med andra ord att denna utgör en egen art, skild frân dem hvarmed han förut sammanblandat den, hvaremot han, nu for tredje gângen i en annan bemarkelse, framhâller namnet bottnica säsom namn härför. Det är nu denna omständighet som f'ramkallat dessa rader, hvilka, jemte konstaterandet af att den Ursprungligen uppställda arten dock slutligen segrande framgâtt frân den benne hotande konfusionen, âsyfta att tillfbrsäkra den ett namn, fritt frân alla tvety- digheter och möjligheter tili förvexling. Att bottnica icke är detta namn, torde af det sagda tydligen framgâ, dertill är det i följd af de mânga olika bemârkelser det redan haft alltför mângtydigt och osäkert, hvar- emot det anförda namnet E. hcbccahjx icke pâ nâgot 183 satt kan missförstäs eller gifva anledning tili förväx- ling ocli derfö're maste säsom för arten i allo lämp- ligt anses. Dess namn förblir alltsä, sedan slägtets mono- graf pa förfragan förklarat sig för det först gifna namnets öfvergifvande, E. hebecalyx Brenn. Det 15:de Skandinaviska naturforskaremötet i Stockholm d. 7—12 juli 1898. Bland föredragen â de allmänna sammankoinsterna â detta möte handlade följande äfyen om växter : Om Atlantens planktonregioner, af P. T. Cleve; Bakterieindvandring i Or- ganismen som Folge af Infektionssygdome (Sekundär autoin- fektion) af C. 0. Jensen; Om Planters og Plantesamfunds Kampe om Pladsen, af E. Warming. I Sektionen för botanik och fytopaleontologi hade omkr. 60 personer anmält sig. Under exkursionen d. 8 juni de- monstrerade prof. J. Erikssoh â Experimentalfältet fjärde fascikeln af sitt exsiccatverk öfver svenska sädesslag samt redogjorde för nâgra nyare résultat af sina undersökningar och kulturförsök öfver rostsvampar och deras specialisering. 1 Bergianska trädgärden redogjorde prof. Wittrock för dess historia och utveckling samt för de vetenskapliga arbe- ten som här pâgâ. Af Aquilegia och Lalliyrus odoratus fö- revisade hau en serie teckningar för blifvande monografier, och lemnade en redogörelse för sina undersökningar öfver pollinationen hos Loaceæ, odlade i trädgärden, samt redo- gjorde för sina päbörjade undersökningar öfver svenska Va- leriana- arter och sade sig gerna för trädgärden mottaga lef- vande ex. fran skilda trakter af landet (i synnerhet af V. officinalis och sambucifolia-gruppen). Under sektionens sammankomster höllos för öfrigt föl- jande föredrag: 1. Prof. E. Ciir Hansen, Iakttagelser over Agaricineer i Köbenhavns Omegn. 2. Prof. E. Warming förelade de 4 första häftena af C. Raiïnkiærs ännu opublicerade arbete : De danske Blomsterplan- ters Naturhistorie, 1 Bind. 3. Prof. P. Soraüer. Eine neue Lupinenkrankheit. 4. Densamme. Einige Betrachtungen über die San José-Schildlaus und das Einfuhrverbot. 5. Prof. Fr. Elfving. Om inverkan af osynliga strälar pä växterna. 184 6. Amanuens H. Dahlstedt. Nâgra nya skandinaviska former af slägtet Taraxacum, med särskildt afseende pâ ror- mcwZafam-gruppen. 7. Prof. G. Lagerheim utdelade en skrift, benämnd “Bo- taniken och det botaniska institutet“, separat ur en med an- ledning af Stockholms Högskolas i host inträffande 20-ârs- jubileum snart utkommande festskrift. 8. Lekt. Petersen. Om Undertrykelsen af Aarringe. 9. Lektor W. Jouanxsen. Om den s. k. korrelative Va- riabilitet, belyst ved Ax- eg Korn-Analyser. 10. Prof. V. Wittrock. Till Svenska vinterblommande växters biologi. 11. Kand. farm. A. Zoffmanx. 0m Mælkesyrebakteriers Syrningsevne, Former og Levedygtighed. 12. Overlæge I. G. Hagen. Om Strukturen af haplole- pideernes peristom. 13. Prof. G. Lagerheim. Om exkursionsmikroskop. 14. Lektor A. Nilsson. Nâgra drag ur svenska växt- samhällenas utvecklingshistoria. 15. Doc. R. Sernander. Om Trapas forna förekomst i mellersta Sverige. 16. Lekt. Jou. Erikson. Vegetationen pâ Ölands Alfvar. 17. Doc. L. Kolderuf Rosexvixge refererade sitt arbete “Om Algevegetationen ved Grönlands Kyster’’. 18. Amanuens G. 0. Malme. Om kampylidierna hos Lopadium per pa Hid urn . 19. J. E. D:sox Iyerus. a) Nâgra synpunkter for del- ning af slägtet Trifolium ; b) kan Abies cxcelsa viminalis uppställas säsom själfständig art? 20. D:r K. Stexström. Expositionsstudier. 21. Prof. E. Warming. Vedplante-Typer. 22. Med. lie. F. Antoni. Mikrofotografiens tillämpning pâ den biologiska forskningen med demonstrationer. Nâgra anmälda föredrag blefvo inställda af brist pâ tid. - I andra sektioner förekommo ocksä föredrag som i större eller mindre grad angingo botaniken. Frän prof. Coxtyextz i Danzig hade till bot. Sektionen insändts exemplar af ett cirkulär frän honom angäende före- komsten af Taxus baccata i Sverige att utdelas tili dem, som skulle vilja lämna honom närmare detaljerade uppgifter härom frân en viss trakt. 185 Nachtrag zu meinem Aufsatze: Die Burmannien der ersten Regnellschen Expedition. Von Gust. 0. A:n Malme. Als ich mich in den letzten Monaten des vori- gen Jahres in Berlin auf hielt, um im Königl. Bota- nischen Museum einige brasilianische Pflanzengruppen zu studieren, erhielt ich die Gelegenheit, das Herba- rium Willdenow teilweise durchzusehen. Es war mir dabei vom grössten Interesse, die in Schultes’ Systema vegetabilium (Vol. VII pars II, pag. LXXIV et LXXV) neubeschriebenen Burmannia juaäriflora Willi», und Burmannia brachyphylla Willi», zu unter- suchen. Als ich die von mir in Brasilien gesammel- ten Burmannien bearbeitete ‘), standen mir diese bei- den Species nicht zur Verfügung; sie blieben mir deshalb, besonders da die a. a. 0. veröffentlichten Be- schreibungen kurz und unvollständig sind, unklar. Es schien mir jedoch nicht zu gewagt, die Vermu- tung auszusprechen, dass sie mit der früher beschrie- benen Burmannia bicolor Maut, identisch seien. Die Untersuchung der Originalexemplare hat gezeigt, dass diese Vermutung durchaus richtig war. Die eine der betreffenden Pflanzen, Burmannia brachyphylla Willi». (”In lmmidis ad Orinocum pr. Attires”), stimmt mit der von Maetius gegebenen Beschreibung (und Abbil- dung) und mit seinen in München aufbewahrten Ori- ginalexemplaren vollständig überein. Dieser Name ist folglich zu den Synonymen zu verweisen. Die andere, Burmannia quadriflora Willd. (”In Guyana”), gehört zu der Varietät subcoclcstis Malme (a. a. 0. p. 22). Wenn man den Originalexemplaren einen so grossen Wert beilegen will, wie einige Forscher auf dem Gebiete der Nomenklatur es wollen, so müsste ') Malme, Dip Burmannien der ersten Regnellschen Expedi- tion. (Bihang till K. svenska Vet. Akad. Handlingar. Band 22. Afd. III. N:o 8. Stockholm 1896). Bot. Not. 1808. 14 186 diese Varietät var. quadriflora (Willd.) genannt wer- den. Meinetwegen möge man diese Veränderung des Namens vornehmen, besonders da der von mir gege- bene noch sehr jung ist, und daher wohl keine Ver- wechslung entstehen wird. Ich kann jedoch nicht umhin zu bemerken, dass der Name quadriflora ge- wissermassen ein nomen ineptum” ist, denn die Zahl der Blüten ist ja hier gar keine konstante, und dass in der in Schultes’ Systema vegetabilium veröffent- lichten Beschreibung kein einziges derjenigen Merk- male, welche var. subcoelestis Malme kennzeichnen, weder die Form der Perig mfliigel, noch die Grösse der Blüten, noch die Zahl der Stengelblätter, noch die Nervatur der Grundblätter, erwähnt wird. Burmannia bicolor Mart, (die Hauptform) war schon aus der Republik Venezuela bekannt. Die Exemplare der Varietät subcoelestis Malme, die ich a. a. 0. erwähnt habe, stammen aus Cuba und Minas Geraes (und Rio de Janeiro?). Die Fundorte der B. brachyphylla Willd. und B. quadriflora Willd. liegen also innerhalb des schon bekannten Verbreitungsge- bietes der Species. Im vorigem Jahre fand ich in der Botanischen Abteilung des Reichsmuseums zu Stockholm eine Mappe unbestimmter von Balansa gesammelter Para- guaypflanzen. Beim Durchblättern derselben war es mir eine angenehme Überraschung, eine Burmannia , und zwar B. capitata (AValt.) Mart, zu erkennen '). Die Exemplare (B. Balansa. PI. du Paraguaj’ 1874 — 1877. N:o 2209) stammen aus der Umgegend des Städtchens Villa Rica, ungefähr 26° südl. Breite, wo ') Tn einer Sammlung ebenfalls ganz und gar unbestimmter Pflanzen aus Surinam fand ich eine Triuridacee, und zwar Sori- flinm Spruceanum Miers (A. Kappler, Plant* surinamenses. Ed. R. F. Hohenacker 1845. N:o 1332. In declivibus montium reg. inter, ad fl. Surinam ]>r. stationem Victorians.). In der Flora bra- siliensis wird die Pflanze nicht aus Holländisch-Guyana erwähnt. 187 sie im März 1876 ’’dans les prairies humides” gesam- melt worden sind. Die Südgrenze dieser Species im Inneren des Kontinents wird somit um mehr als tau- send Kilometer nach Süden verschoben. A. a. O. pag. 10 habe ich die Aufmerksamkeit auf das auffal- lende Verbreitungsareal dieser Burmannia zu lenken gesucht. Nach dem, was mir jetzt bekannt ist, ver- hält sie sich etwa wie Cratceva tapia L. (und mehrere andere Pflanzen), die in der ’’Provinz der Dryaden” und in Paraguay sowie in dem Tieflande von Matto Grosso angetroflen worden ist, ohne, so viel man weiss, in dem dazwischen liegenden Gebiete vorzukommen. Lagerlieilll, (x., Sagina Normaniana (S. Linnæi Presl X S. procumbens L.). (DeP kgl. Norske Videnskabers Sel- skabs Skrifter 1808 n:o 1). Dâ bäda de ofvan i titlen nämnda arterna talrikt före- kommo vid Tromsö, letade förf. efter hybriden mellan dem ocli lyckades finna den pä ett stalle. Den är flerarig och har ett stärkt utveckladt vegetativt system med utseende af S. Linnæi. Blommor teml. längskaftade, i början lutande, sedan mer upprätta, 5-taliga med 7—10 ständare; kronblad nagot kortare tin bos S. Linnæi. (S. procumbens vid Troinsö har inga kronblad). Fröhus ofta förkrympt eller annars endast föga längre än de upprätta foderbladen, sâledes i stor- lek öfverensstämmande med S. pruc , men foderbladens ställ- ning är som hos S. Linn. Fröna af samma storlek som hos S. Linnæi , men värtiga som hos S. proc. Societas pro fauna et flora fennica d. 15 maj. Mag. H. I iiNDBERG föredrog om de finska arterna af slägtet Agrosiis samt anmälde den für finska floran nya A. percnnans , hvilken nyligen blifvit beskrifven af dr Murbeck under namnet A. botinicn, samt förevisade en ny Sphagnum- art frân Ka- relska näset och nägra af kassör Bomansson insända nya Bryinn- arter. — Rektor Arrhenius förevisade ex. af tviinne för floran nya Rubus-hybrider, näml. 11. cccsius X idceiis och 11. cccsius X saxutilis frttn Juddö i Föglö samt nämnde att enl. uppgift af K. Feieoiucjisen R. nemorälis frän Juddö är R. pruinosus. — Rektor Brenner redogjorde för en af ho- nora författad afhandling, som anmäldes tili publikation: 188 Observationer röraude don nordfinska Horan under 18;de ocdi 19: de seklen, särskildt mod afseende â kärlväxterna i Oster Norrbotten, Nord Osterbotten nob Kajanien. Vetenskapsakademien d. 8 Juni. Till intagande i Bihanget antogs en af handling af prof. W. Sciimidle, Über einige von Knut Boulin in Bite lappmark in Vesterbotten gesammelte Süsswasseralgen, samt i Ofversigten en uppsats af doc. II. Sernander, Studier öfver Vegetationen i mellersta Skandinaviens fjälltrakter. 1. Om tundraformationer i sven- ska fjälltrakter. Den 14 sept. Till intagande i Bihanget antogs en af- handling af doc. II. 0. Jtjel: Slilbmn vulgare Tode, ein bisher verkannter Bacidiomycet. Sjelftuktande grau. Da jag efter naturforskaremö- tet denna sommar slog mig i ro pâ nägra dagar hos min sväger a bans sommarvilla vid Lenna bruk i Upland, gjordes jag af honom uppmärksammad pâ en gran, hvars växtsätt öfverraskade mig. Granen i fräga. hvilken fran marken tili toppändan var c;a tva famnar, sä att säga tuktade sjelf pä tvänne sidor, mot syd och sydost, sina grenar, l)et lilla trädet stod â en gräsplan, dar tvänne gängar om halfannan meters bredd motte hvarandra i 133° vinkel, vidpass en meter frän hvardera gangen. Vid granskning af detsamma befunnos grenarne, som vette ut mot gângarne. endast sa langa, att de nädde tili kanten af grässvälen eller nägra fä centimeter (3—6 ctm.) utöfver gangen. D. v. s., de voro obetydligt öfver 1 meter langa, da däremot de andra grenarne, hvilka voro riktade ut öfver gräsplanen, växlade i längd mellan 1,5—2 meter. Egendomligt säg det ut, dâ de mot gângarne vettande grenarne likasom skydde att sträcka sig utöfver dessa. Och detta kan nog lâta förklara sig därmed, att den frän de väl sandade gângarne âterstudsade hettan beröfvat skotten â dessa grenar deras växtkraft. Ocksâ funnos i spetsarne af de nedersta grenarne â gângsidorna inga ârsskott, under det de â grenarne, som sväfvade öfver gräsvallen, nâdde en längd af 4 — 5 eint, samt därutöfver. Heia granens friska utseende für öfrigt utvisade, att hon ingalunda förde nägon tynande tillvaro utan tvärtom. J. E. D sox IvERrs. 189 Algologiska Notiser. Af Herman G. SImmons. III. Den litorala Vegetationen vid Shanes busier. Under Here ar har jag pâ spridda punkter vid skänska kusten gjort iakttagelser öfver algvegetatio- uen; de ha dock i allraänhet ej leinnat résultat af nägot större intresse, dâ Skâues kust pâ de fiesta stallen ej är af den beskaffenhet att den tilläter upp- komsten af en rikare algvegetation. Heia Östersjö- kusten f'rän Blekings gräns tili Falsterbo utgöres ju med undantag af nagra fa punkter af sandstrand och dessutom lägger vattnets ringa salthalt här ett hinder i vagen för manga arters trefnad. I trakten af Sim- risliamn, der förhallandena i förstnämnda afseende äro gynsammare, har jag ej haft tillfälle att göra nagra iakttagelser. Öresundskusten, som äfven pâ nästan alla punkter utgöres af sandig eller dyig strand, är äfven fattig pâ alger utom der stenref, hamnbygg- nader eller dyl. erbjuda nägot gynsammare växtplat- ser. Skânes algrikaste omräden äro naturligtvis Kulla- halföns klippstränder, trakten af Torekow och Houfs liallar samt Hailands Väderö, der dessutom vattnets betydligt större salthalt inträder säsom befordrande faktor i fräga om algvegetationens utveckling. Under de begge senast förÜutna somrarne har jag varit i tillfälle att göra nägra iakttagelser vid Kullen och Hailands Väderö, och har jag särskildt kunuat nägot närmare studera det förstnämnda ornrä- det, der jag sommaren 1897 genom ett anslag af Lunds Botaniska Förening sattes i tillfälle att nägou tid uppehälla mig. Under det vid öfriga delar af skänska kusten blott fläckvis nägot slags litoral alg- vegetation uppträder - — och den sammansättes dâ nä- stan uteslutande af Fucus vesiculosus samt af gröna alger, Enter oniorpha- och Cladophora-artev — sâ visa deremot Kullabergs stränder en vegetation af sâdan Hot. Not. 1808. 190 yppighet, att den nästan kan mäta sig med Bohus- lans. Dot sublitorala omrädets vegetation skall utan tvifvel iif’ven visa sig rikast vid Kullen, ehuru den nog äf’ven pä andra stallen iir relativt battre utveeklad an litoralregionens. Jag bar emellertid ej varit i till- fa lie att güra nâgra ruera omfattande undersökningar af densamma, livarför jag bar tillsvidare belt lemnar den ur sigte. Vid Kullen är den särdeles svarat- komlig tör observationer, da bottnen nästan öfverallt inoin sublitoralregionen utgöres af stora stenar, soin göra skrapning nästan omöjlig sâvidt man ej räder öfver mycket goda bjelpmedel. De begge svenska författare, J. G. Agaruh ’) och Kjellman * 2 3), som mest sysselsatt sig med studiet al algvegetationens fördelning vid vâra kuster, lia blott i förbigäende vidrört fôrbâllandéna i Skâne oeb huf- vudsakligen bâllit sig tili Bohusläns mera algrika strânder. Deremot finner man bos Orsted :i) en bel del uppgifter om Oresundskusten, dit ban räknar äfven Kullen, nâgot som emellertid frân algologisk syn- punkt är langt ifrân naturligt. Ej heller begräns- ningen af Orsteds regioner är lullt naturlig, eburu det ju nog i stort sedt fôrhâller sig sa, att de gröna (oeb blâgrüna) algerna hâlla sig närmast vattenytau, de bruna intaga den närmast utanför oeb nedaufor följande bottenremsan oeh rödalgerne für det mesta bebo de djupast liggande delarne af den algbevuxua bottnen. Säsom jag i det följande skall söka visa, iiunas emellercid mänga afvikelser frân denua af Uk- sted antagna grund för fördelningen. Reixke 4 ) lem- ') AgARDH, Novitiæ fioræ Sueci;*- ex Algarum fainilia etc. Lund 18156. 2) KjelLMAN, Ueber Algenregionen und Algenforniationen im östlichen Skager Hack etc. Bih. t. k. sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 5. X:o 6). Stockholm 1878. 3) Ousted, De regionibus marinis. Kauniæ 1814. 3) Keinke, Algenflora der westlichen Ostsee deutschen An- theils. (YI Bericht d. Komm. 2. Unters, d. deutsch. Meere in Kiel:. Kiel 1889. 191 nar nâgra antydningar om hvari mau skall söka an- ledningen till algarternas olika fürmâga ait lef’va i ulika salthaltigt vatten och pä olika djup. Da jag hittills icke haft tilllalle göra nâgra undersökningar i deuna rigtning utan blott vill sôka gifva en kort- f’attad skildring af faktiskt föreliggande förhällanden, sä har denna frâga mindre betydelse för den före- liggande uppsatsen, hvilken blott är afsedd sasom ett föregäende meddelande tili en utförligare skildring at algvegetationens fürdelning ej blott vid Skänes, utan ocksä vid lialländska och bokuslänska kusterna, hvilken jag lioppas framdeles se mig i stand att lemna. Bri- stande tid tvingar raig nu ocksa att at mitt insam- lade algmaterial blott taga i betraktande sâdant, som utan för lang tidsutdrägt kunnat bestämmas. Sasom öfverallt der ej tidvatten förekomtner blir litoralregionens liedre gräns äfven liär nagot godty ek- lig; dock sy.nes mig lämpligt att i anslutning tili Kjklt-man (1. c.) förlägga den vid 5 m., ungefär der Fucus- arterna ha sin djupgräns. Yill man välja en annan begränsning blir den i ännu mycket kögre grad godtycklig och man far derigenom ett mycket större antal arter, som ehuru pä andra stallen reut litorala, här komma att tillhöra äfven en ej obetyd- lig zon af det sublitorala omrädet. Fucacéformationen. Den algformation som vid Skänes kuster har den ojämförligt största utbreduin- gen, är den hvais mest karakteristiska art är Fucus vesiculosus. Den uppträder dels â botten som bestar af större eher mindre lösa stenar, t. ex. vid Hörte, Falsterboref, Malmö, Bjerröd, Vikhög (pa liamnarmen), Hven, Helsingborg, Mölle, dels pâ klippbotten sasom vid Kullen utefter nästan lxela stranden fran Mölle tili Arildsläge samt â Hailands Väderö. Jämte Fucus ocsiculosus irppträder F. serratus ymnigt i synnerhet mot formationens nedre gräns, hvilken sasom nämndt sammanfaller med litorah'egionens. Detta gäller dock 192 närmast blott for nordvestra Skäne, da man kommer nedat sundet tinner man denna art allt. mera spar- samt ocli vid Östersjökusten fürsvinner den snart all- deles. I olikhet mot fürhâllandena i Bohuslän upp- träda de begge arterna vid Kulten mycket blandade ock pa manga stallen, t. ex. i inseglingsrännan tili Mülle synes t. o. m. F. vesiculosus gâ djupare än F. serratus , under det denna art i Bohuslän mestadels bildar en egen zon nedanför den af F. vesiculosus be- bodda. Jämte dessa begge arter har jag vid Kulten och pa Hailands Väderö äfven funnit F. Arcschougi. Den intar Fucacéformationens öfversta zon i sjelfva vattenbrynet och synes ha sin gräns vid Mülle lik- som ocksa Ascophyllum nodosum , hvilken ocksä inom Kullaomradet och pa Väderün bildar en ganska fram- trädande bestândsdel i formationen. Vid Skeldervi- kens strand finner man dessutom der och livar äfven Laminaria digitata, hvilken ju annars für det mesta tillhür sublitoralregionen samt Chorda Filum. Sist- nämnda art torde äfven i Öresund ha en vidsträckt spridning att düma af de massor af densamma som pa hüsten bruka kastas upp pa stranden. Utom dessa für Fucacéformationen mer eller min- dre karakteristiska arter finner man emellertid inom densamma en mängd andra. som dock uppträda mera lokalt och tillfälligt, oftast sasom epifyter. Bland dessa kunna nämnas: Elachistd fucicola (vanlig inom heia omrädet), Stilophora rhizodes (äfv<^i mycket vanlig), Chorda plum v. tomentosa ikj sällsynt sasom epifyt pâ Fucus i Kullaomrädet), Cliordaria ßagelliformis, Dic- tyosiphon hippuroides och foeniculaceus , Edocarpus tu- mentosus , confervoides , silicidosus , m. fl. arter, Ccramium rubrum , Pohjsiphonia violacea , urccolata och nigresccns. I Östersjön och Öresund är lUuularia atra en vanlig epifyt pa Fucus. Örstel» (1. c.) upptager denna formation under namnet :\Subregio Fucoidearum et Zosteræ marinæ". 193 Emellertid iutaga algerna i allmänbefc ej stört rum pä de platser der en vegetation af Zostera trifves, da ju denna växt föredrar en lös sandig eller heist nâgot dyig botten. De större algerna äro här hänvisade att fästa sig pâ en och annan sten. Stundom finnes dock pâ Zostera en rik vegetation af epifytiska alger. Särskildt synes detta vara fallet tidigt om varen, da de gamla Zosterabladen kunna vara beit täckta af alger. Jag har emellertid ej baft tillfälle att när- mare undersöka denna epifytvegetation. Afven pa sommaren finner man ej sällan Ectocarpeer m. fl. al- ger pa Zostera ; i Mölle hamn framträder bland dessa epifyter särskildt Chantransia virgatula. Ulvacéformationen. Pâ skyddade stallen, sär- skildt i grunda vikar ocb i saltvattenspölar vid stran- den uppträder sasom atskilliga författare (Agardh (1. c.), Ousted (1. cd, Hansteen1)) ocb äfven jag sjelf2) förut omnämnt en vegetation i bvilken de gröna al- gerna, särskildt Ulvacéerna dominera. En sâdan har jag inom omrâdet fierestädes päträffat, t. ex. vid Hörte, Malmö, Vikhög, Mölle banni, Väderön. De vanligaste arterna inom densamma äro följande: Enteromorpha intestinalis , Linea , compressa , erecta , clathrata , Clado- phora glomerata , fr acta , gracilis , Ulothrix- arter, Fucus vcsiculosus, Ceramium rubrum. , Yid Malmö bar jag äf- veu funnit Ulva latissima i mängd samt Enteromorpha minima och aureola. Pâ vissa ställen dominera Çla- dophura- arterna, t. ex. vid Hörte der Cl. glomerata pâ stora sträckor nästan ensam tâcker bottnen. Pâ myc- ket grundt vatten med smästensbotten, der ett uâgor- lunda kräftigt böljslag fôrsvârar utvecklingen af en rikare vegetation, finner man ofta blott Enteromorpha intestinalis ocb clathrata , t. ex. vid Dybeck ocb Fal- sterbo. ’) Hansteen, Algregioner og Algoformationer ved den norske vestkyst (Nyt niagazin for Naturv.) Kristiania 1802 ’i) Simmons, Zur Kenntniss der Meeresalgen-Flora der Färöer CHedwigia, Bd. XXX VI) Dresden 1897, 1 94 Enteromorpha intestinalis förekommer äfven i po- lar pä strandängarue, t. ex. vid Lomma, Ariel', Fo- teviken, Skanörs ljuug, der den ligger löst llytande pä vatlnot i stora tnassor. Den blir dâ ofta mer eller mindre monströs, oregelbundet tarmformig eller ooksä fär den form af runda bläsor (f. bullosa). Oeramiumformationen. I motsats mot föregä- ende är denna förnämligast en vinterformation. Den sammansättes af Ceramium rubrum m. ii. arter samt af Piflaiella litoralis och Cladophora rupestris. Sädana vegetationer har jag under senhösten vintern och ti- digt pä vären iakttagit pä Here stallen t. ex. vid Malmö och Vikliög samt pä Hven. Äfven pä soinma- ren kan den päträtfas, t. ex. vid Kullen, men den är da svagare och de llesta individen äro stadda i bortdöende och öfvertäckta af diatomaceer. Nemalionformationen. Denna formation som i hufvudsak öfverensstäramer med den af Kjellmam (1. c.) Iran Bohuslän beskrifna uppträder Uerestules vid Kullens norra strand. Särskildt kräftigt utvecklad är den vid Djupadal. Pä södra sidan t. ex. vid Ransvik kan man äfven päträtfa en vegetation ai' samma eller liknande sammansättning, men Nemaliou blir der mycket mindre och svagare utvecklad. Utom Nemaliou multijidum linner man i mängd äfven Phyl- litis zoster if alia samt dessutom Geramium- och Pohjsi- plionia- arter, Cladophora. rupestris m. 11. Den här upp- trädande Phyllitis-i ormen har jag, fastän den är nägot gröfre än Reinkes beskrifning (1. c.) ger vid handen utan tvekan fort tili Pli. zoster i folia. Sedan jag emel- lertid vid Dröbak fann eu form med intermediära egen- skaper inellan Pli. fascia och Pli. zosterijolia ’), har jag blitvit nägot tveksam rörande artbegränsningen inotn slägtet. ') Simmons, Algolo<>iska Notiscr II, Einige Algenfunden bei Dröbak ( Bot. Not.) Lund 1898. 195 Furcellaria-Ahnfeltiaformationen. Mot nedre gränsen af litoralregionen, stundom ocksä pä ganska grundt vatten och i litorala bassiner, träffar mau vid Kullen flerestädes t. ex. vid Mölle hamn, '’Svarla hal- lar-’, Ransvik och Skelderviksstranden, en formation som sammansättes af Eurcdlaria fasti giata , Ahnfeltia plicata , Chondrus crispas , Geramium rubrum, Edocarpus- arter m. fl. och i livilken de begge förstnämnda ar- terna mest framträda. Säsom epifyt pä Ahnfeltia fln- U' S stundom Leathesia difformis, pä Furcellaria nägon gang Spermotliamnion roscolum. Denna formation be- kläder inera sällan större sammanhängande sträckor, utan uppträder mest fläckvis inom Fucacéformationens omräde. Ilildenbrandtia rosea förekommer visserligen gau- ska ymnigt vid de skänska kusterna, men den bildar dock i allmänhet ej nägon egen formation, säsom den kan göra pä andra stallen t. ex. i Bohuslän, pä Fär- öarne l). Porphyr a laciniata har jag ej heller inom omrä- det sett formationsbildande. Den uppträder emeller- tid vid Kullen, särskildt vid Arildsläge sä pass ymnigt äfven pä somtnaren, att all anledning Annes att för- moda att den pä vintern, da den ju brukar vara kraftigast utbildad, äfven liär liksom i Bohuslän 2) m. fl. st. kan bilda en egen formation. Säsom epifyt pä densamma har jag funnit Myrionema strangidaus. De blägröna algerna, ehuru ymnigt förekom- mande i den öfre litoralregionen synas i allmänhet ej bilda egna formationer. Jag har dock vid Kullen flerestädes, särskildt vid ’’Svarta hallar” och Bansvik, funnit en väl utvecklad Calothrixformation, som dock ej säsom i Bohuslän 2) bestär af Calothrix sco- ') Simmons. Zur lvenntniss der Meeresalgen-Mora der Färöer (Hedwigia, Bd. XXXVI) Dresden 1897. J) Kjellman^ Ueber Algenregionen und Algenformationen im Östlichen Skager Rack etc. (Bill. t. k. sv, Vet. AF. Handl. Bd. 5, N:o 6) Stockholm 1878. 196 pulorum utau at' C. fasciculata. Audra blâgrüna al- ger soin paträffats i temligen stora vegetationer äro Rivularia atra (pnellan Arlöf och Malmö), 11. nitida ("Svarta liallar" vid Mülle), Lyngbya lutea (Mülle oeli Arildsläge), L. aestuarii (Malmö och Lomma) Anabaena variabilis (i polar pâ strandängen vid Lomma), Pleuru- capaa fuliginosa (Malmö, pâ lianmarmen). Lund, Maj 1898. Buchenau, F., Luzula campestris und verwandte Arten (Österreich. Botan. Zeitschr. 1898 s. 161 — 167, 243—246, 284-297, t. 7). Bland de talrika arter ocli former, som förf. hiir berör, fästa vi oss endast vid en ny varietet som äfven finnes i Skandinavien : L. campestris DG. var. frigida Fr. K. “Planta eæspi- tosa, mediocris, paullo ciliata. Gaules erecti, stricti, rigidi, plennmpie 10 usque 15 (raro 7 usque 20) cm alti. Folia plana plerumque 2 usque 3 (raro 4) mm lata, ore vagi me densius, marginibus paullo ciliatis. Inflor escentia termi nalis erecta, composita, sæpe a bracteis 1 vel 2 infimis fron- descentibus superata; bractese et propbylla Horum tenuia, albo-membranacea, plerumque apice tantum lacera; rami in- florescentiæ plerumque breves, sed distincti, rigidi. Flores ca 2,4 usque 3 mm longi, fusci, rarius castanei vel nigres- centes. Tepala æqualia vel externa sublongiora. Stilus bre- vis. Oaruncula basilaris seminis ’ mediocris“. Kalkbladen äro vanl. spetsiga eller taggspetsiga. Hinn- kanternas tänder upptäckas först under mikroskopet. — Frau den speusliga var. sndetica nied dess sma nästan svarta pa tina skaft uppburna liufvuden afviker den bctydligt (äfven genom större fruktbiba'hg), frän var. muH i flora skiljes den genom sitt läga oeb egendomligt stela växtsätt, genom blom- ställningens korta, styfva grenar oeb de vanl. mindre blom- morna. Förutom i norra Amerika förekommer den i Drivdalen pa JDovre 'Barnitz, herb. Kur. n;o 7120). Hit hör äfven de sma ex. af 7.. campestris Iran nordliga Skandinavien, bvilka oftast blifvit tagna för nivalis Læst. (L. campestris HG. v. nivalis Læst. olim) ocli försvarat den riktiga kännedomen af denna art (= L. arctica Blvtt). 197 Om moss-slägtet Weisia. Af N. C. Kindberg. Af cletta slägte finnas fiera afdelningar (subge- nera), t. ex. Hymenostoniuni utan peristom och Eu- Weisia med peristom. I den förra förekommer en hos oss mycket sällsynt art, Weisia squarrosa , af livil- ken jag nyligen erhallit exemplar, samlade i Oster- ffötland. I den senare afdelningen är W. viriänla mycket allmän; deremot är W. rutilans * Gander i hit- tills ej uppgifven för värt land, men nu har jag fran Herr Apotekaren J. Persson i Hessleholm emottagit sä yäl denna som en ny art, h vil ken jag eft er upp- täckaren vill benämna Weisia Perssoni. Weisia (Hy menostomum) . 1. W. microstoma (Hedwig) 0. Müller. — Seta capsulæ elongata. Orificium capsulæ valde constric- tnm. Folia involuta. 2. W squarrosa (Esenbeck et Hornschuch) C. Müller. — Seta capsulæ sæpe sat brevis. Orificium capsulæ constrictum. Folia hand involuta. — Suecia, Ostrogotliia prope Häradstorp in paroecia Risinge: F. 0. Westerberg. Weisia (Eu- Weisia). 1 . W. viriänla (L.) Hedwig. — Seta capsulæ elongata. Orificium capsulæ hand distincte constric- tum. Folia valde involuta. 2. TF. rutilons (Hedwig) Lindberg. — Seta cap- sulæ elongata. Orificium capsula', baud distincte cou- strictum. Folia (saltern plurima) hand involuta. "W. Ganderi Juratzka. Capsula angustior suboblonga. Suecia ad Nacka prope Holmiam: J. Persson. 8. W. Perssoni Kindberg n. sp. — Seta capsulæ brevis. Orificium ^capsulæ valde constrictum. Folia haud involuta. — Suecia, in Scania, Arild ad Kullaberg in fissuris rupium, 4 aug. 1898: J. Persson. Bot. Not. 1898. 198 A\ it*sii(M‘, J., Beiträge zur Kennt ni s s de. s plioto- chemischen Klimas im arktischen Gebiete. Yid k. Vetenskapsakademiens i Wien sammanträde d. 20 sistl. maj refererade prof. Wiesner sitt arbete under of- vanstâende titel och enligt Osterr. bot. Zeitschrift 1808 p. 360—1 liar ban kommit tili följande résultat: 1. 1 högnordiska trakter (Adventbay, Tromsö) är vid lika solböjd och lika molnbetäckning den kemiska intensite- ten bos dagsljuset i sin beibet större än i Wien och Kairo, däremot mindre än i Buitenzorg pä Java. För Trondbjom gäller samma förhällande, men redan med stärkt framträ- dande närmande tili Wien. 2. Yid fullständigt molnbetäckt himmel i Adventbay iakttogs en med solhöjden mera regelbundet stigande ljus- styrka än pä andra undersökta stallen. 3. I Adventbay äro vid lika solböjd och molnbetäck- ning den kemiska ljusintensiteten pä för- och eftermiddagen nästan lika: dock observerades i flertalet fall eftermiddags- intensiteten vara nägot större än den pä förmiddagen. 4. Den största intensiteten bos dagsljuset i sin beibet och det diffusa ljuset iakttages i alla trakter pä det verti- kalplan, som är vändt mot solen, den minsta pä det mot- satta. Intensiteten pa de mellauliggande vertikalplanen, sorn äro vinkelräta mot de förra, förhäller sig intermediärt. 5. Till ocb med vid fullkomligt klar himmel finnes ofta icke en fullständigt symmetrisk fördelning af ljusinten- siteten med bänsyn tili de belysta vertikalplanen. 6. Med stigande solböjd aftager ljuset framifran fpä midten af vertikalplanet fallande ljus) i jämförelse med lju- set ofvanifrän (dagsljuset i sin beibet, uppmätt pä borizon- talplanet). I Adventbay befans i början af aug. förhällandet. mellan ljus framifran ocb ofvanfrän som 1 : D5— 2'2, under det i Wien (i Maj) detta förhällande kan vara som 1 : 4 ocb däröfver. 7. För dagar med samma middagshüjd för solen är summan af dagsljus i arktiska omrädet betydligt större än pä medelmättigt böga breddgrader. 1 början af aug. är me- delsumman af dagsljuset omkring 2 — 5 ganger större i Ad- ventbay än vid lika middagsböjder för solen i Wien (i bör- jan af. nov. ocb febr.). 8. Det högnordiska vegetationsomrädets ljusklimat ut- märker sig genom en relativt stör likformigbet i ljusstyr- kan, som tili den grad ej uppnäs i nägot annat vegetations- omräde. 199 Denna stora likformighet visar sig närinast i de lâga maxima och höga minima for infensiteten af dagsljuset i sin helhet, hvilka fiter .hero p:i- gangen af den dagliga Variatio- nen i solhöjden. Frân vâren till sommareii stiga dagsljus- summorna i högnordiska vegetationsomrâden mycket lâng- sammare samt falla frân sommai en till kosten mycket lâng- sammare än pä medelhöga breddgrader. Afven kommer i höga norden styrkan hos ljuset framifrän närmare ofvanlju- set än i nâgot annat vegetationsomräde. Yid fullkomligt molnhetäckt himmel stiger icke annorstädes i de undersökta omrädena ljusstyrkan med tilltagande solhöjd som i det ark- tiska. Slutligen hidrager tili utjämnande af ljusstyrkan äf- ven den omständigheten att vid midnatt norden är helyst starkast, södren svagast. 9. De i Adventbay anställda iakttagelserna bekräfta författarens redan tidigare uttalade pâstâende, att den andel, som växten erhàller frân ljuset i sin helhet, är desto större, ju mindre styrkan hos detta ljus är, naturligtvis afsedt. frân de omrâden, i hvilka solsträlarne redan ingripa hämmande i växternas utveclding (stäpper, öknar). Den största mäng- den af ljus (Gesammtlicht) erhälla växterna i den arktiska vegetationsgränsen. Detta stora behof af tillgängligt ljus förorsakar, att livarje sjelfbeskuggning hos växterna genom det egna löfverket är utesluten vid den yttersta vegetations- gränsen och att i det närliggaude sydliga omrâdet (t. ex. i llammarfest) endast en minimal (fysiologisk) förgrening af trädartade växter är möjlig. I en följande afhandling kommer att meddelas samman- hanget mellan det högnordiska ljusklimat och vegetations- karaktären, specielt angäende ljusbehofvet hos de högnordi- ska växterna. Reseanslag. Af statsanslag i Norge har 1400 kr. tilldelats konservator M. Foslie för att i utlandet studera kalkalger, 200 kr. ät prof. A. Blytt till insamling af växter for botaniska museet i Christiania, 200 kr. ät öfverläraren J. Dyring till fortsatt undersökning af Nordlandens fjälldi- strikt. Videnskabsselskabet i Christiania d. 27 maj. Cand. real. P>. Kaalaas framlade för tryckning: Beiträge zur Lebermoosflora Norwegens. 200 Ändrad adress. Dr. A. Y. Grevillius har nu lemnat Münster och öfvertagit assistentplatsen i botanik vid ”Landt- wirthschaftliche Yersuchstation, Kempen am Rhein”, som hü- danefter blifver bans adress i och für insändande af afhand- lingar att référeras i “Botanisches Centralblatt”. Afsked med pension bar beviljats ât professorn i bo- tanik vid Lunds Universitet dr F. W. C. Areschoijg. DÖd. Professor Axel Blytt i Kristiania, väl känd für sina floristiska arbeten, afled d. 18 juli 1898. Han var füdd d. 19 maj 1848. Falu Botaniska Förening rekommenderar sitt sedan flore &r tillbaka omfattande fanorogam- byte. Für ârets byte, bvartill växter skola insändas före 1 Okt. :iro manga intressanta bidrag utlofvade. Bytesstadganden oeli förbudslista sändas pâ begäran. Falun i Augusti 1898. Il os Frans S van ström & C:o Stockholm Myntg-atan 1. kan erhâllas: Grâtt blompressningspapper format 850x415 mm Pris pr ris 3,— Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „ 10— Herbariepajtper N:o 8. hvit färgton 240x400 ,, .. „ 4.jo „ „ U, blâ 285x465 „ ., „ 7.?i ,, ,, „ 13, hvit „ 285x465 ,, „ „11,— Obs De bada sistniimnda sorterna anviindas vid Riksmusei llotaniska afdelning. Innehâll. Brenn eu, M., Fjuphrnsin hcbccalyx Brenn., förut F,, micran- tha Brenn., s. 181. Dyring. .1., Bidrag till kundskaben om Eupbrasiernes udbre- delse i Norge, s. 1 79. IIolmboe, .1., Nogle iakttagelser over fröspredning paa fersk- vandsis, s. 1 (19. Kindberg, N. C., Om moss-slägtet Weis in, s. 197. Malme, O. A., Nachtrag zu meinem Aufsatze: Die Burman- nien der ersten Begnellseben Expedition, s. 185. Simmons, II. 0., Algologiska Notiser. 111: Den litorala Ve- getationen vid Skanes kuster, s. 189. Literaturöfversigt s. 180, 187, 190, 198. Smürre notiser s. 187, 188, 199, 200. Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget,J1/o 1898. Pâ C. W. K. Gleerups i Lund förlag har i bokhandeln ntkommit: Agardh, C. A., Essai de réduire la physiologie végétale à des principes fondamentaux. 25 öre. — „ —, leones Algarum ineditæ. Ed. nova. 4:o. 6 kr. — „ —, Botanik I 8:o. 3 kr. — „ — , d:0 II „ 1 kr. 50 öre. Agardh, J. G., Analecta algologiea, 2 kr. 75 öre. cont. I 2 kr. 25 öre, cont. II 1 kr. 60 öre, cont. III 2 kr. 75 öre, cont. IV 4 kr. — „ —, Species genera et ordines algarum. Vol. I. (Fuco- ideæ. Sid. I— VIII -j- 1—363.) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. I. (Series I. Gongylosperineæ : Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ. Sid. 1 — XII -j- 1 — 336 + tilläggsregister 337 — 351) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. II (1. 2) (Series I (forts.) Ordo 4. Spyri- dieæ, 5. Dumontieæ, 6. Khodymenieæ. Series II. Desmiosper- meæ, ordo 7. Helminthocladeæ, 8. Hypneaceæ, 9. Chætangieæ, 10. Gelidieæ, 11. Squamarieæ, 12. Corallineæ, 13. Sphærococco- ideæ. Sid. 337 — 700 -|- tillägg ock register 701 — 720) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars III (1. 2) (Series II (forts.) Ordo 14. Wran- gelieæ, 15. Chondrieæ, 16. Khodomeleæ. Sid. 701 — 1278 -j- re- gister 1279 — 1291.) 4 kr. 50 öre. Vol. III. De florideis curæ posteriores (Series I Gongy- lospermeæ. Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ, 4. Furcellarieæ, 5. Dudresnayeæ, 6. Dumontiaceæ, 7. Spyridieæ, 8. Areschougieæ, 9. Ohampieæ, 10. Bhodymeniaceæ. Series IV. Hormospermeæ. Ordo 11. Squamarieæ, 12. Sphæroeoccoideæ, 13. Delesserieæ, 14. Helminthocladiaceæ, 15. Chetangieæ, 16. Ge- lidieæ, 17. Hypneaceæ, 18. Solierieæ. Series VI. Corynosper meæ. Ordo 19. Wrangelieæ, 20. Spongiocarpeæ. Sid. I — VII -f- 1 — 676, tillägg och register 677 — 724.) 17 kr. 50 öre. Vol. III. Pars II. Morphologia floridearum (sid. 1 — 290 -j- register 291—301.) 8 kr. — „ —, Till Algernas Systematik I— VI à 4 kr. 50 öre. — „ —, Linnés betydelse i botanikens historia. 75 öre. Agardh, J. G., Linnés lära om i naturen bestämda oeh be- stâende arter hos vextep. 1 kr. 50 öre. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. — „ —, De eellula vegetabili. 75 öre. — „ — , Florideernas morphologi (Kongl. Yet. akad. handl. Bd. 15 N:o 6.) 16 kr. — „ —, Algæ maris Mediterranei et Adriatiei. 2 kr. 25 öre. — „ — , Species sargassorum Australiæ (Kgl. Yet. akad. handl. Bd. 23. N:o 3.) 22 kr. — „ —, Theoria systematis plantarum. Med plancher. 15 kr. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. Areschoug, F. W. C., Botanikens elementer, 3:e uppl. inb. 3 kr. 25 öre. — „ — , Läran om växterna (Naturlära för allm. läroverken II i sammandrag) 1 kr. 25 öre. Areschoug, John Erh., Plantæ cotyledoneæ florae Gotho- burgensis. 75 öre. Botaniska notiser utg. af Alexis Eduard Lindblom, ärg. 1840, 1841, 1843, 1844, pr arg. 2 kr. Fries, Elias, Epierieis Systematis Myeologiei. 6 kr. 88 öre. — „ —, Novitiæ Florae Sueeieæ. Edit, altera. 3 kr. Wahlstedt, L. J., Kortfattad lärobok i botanik, inb. 1 kr. 25 öre. — „ —, Växtfamiljen Charaeeæ. 50 öre. Tidskrift, Physiografiska Sällskapets, 1837—38 i 4 haften med plancher. 1 kr. 50 öre. Botaniska afhandlingar införda i Lunds Univ. Arsskrift. Band II (Kgl. Fysiograf. Sällsk. Handlingar) kunna erhällas genom hvarje bokhandel. BOTANISKA NOTISEft FOR ÂR 1898 UTGrIFNE AF G. F. O. NORDSTEDT. Hättet 5. LUND 1898, BEKLINGSKA BOKTRYCKEKI- OCH STILGJUTERI-AIUTEBOLAGET. Nâgra märkligare skandinaviska ascomycetfynd. Af Karl Starbäck. I ne'danstâende lilla uppsats har jag sammanfört en del noliser om nâgra tili största delen af mig sjalf insamlade ascomyceter. I allmänbet hafva de upprâk- nade arterna intresse dels sâsom för vetenskapen nya, dels sâsom för första gângen pâtrâffade i Sverige. I nâgra fall liafva sâdana blifvit medtagna, som gifvit mig anledning till kritiska anmarkningar rörande sy- nonymiken eller förhandenvarande beskrifningar. En del af dessa anmarkningar âro redan delyis pnblice- rade af Rehm i texten till hans exsiccat, liksom âfven nâgra af fynden blifvit i fôrbigâende anmârkta i bans stora arbete öfver discomyceterna ntgörande tredje afdelningen af ’’die Pilze Deutschlands, Oesterreichs und der Schweiz”. Discomyceterna äro ordnade efter detta arbete. Lophodermium Oxycocci (Fr.) Karst. — Asci cla- vati, sursum rotundati, 90 — 100 X 12 — 15 fr, spo- ridia filiformia, utrinque acutata, ascis paullum brevi- oria, 8:na. Paraphyses numerosæ, filiformes, ascos 12 — -18 fi superantes, ad apicem capitulo subsphæroideo sæpe præditæ. — Hah.: in inf. pagina foliorum Oxjr- cocci palustris ad Eriksberg, Kolmärden, Östergötland. Augusti 1891. Leg. ipse et Haglund. Distributern apud Rkhm: ascom, exsicc. no. 1065. Jmfr. Reitm Disc. p. 1247. Karsten (Myc. Fenn. I p. 244) har ej funnit mogna exemplar; lika litet Reitm (Disc. p. 37), eller Schröter (Pilzfl. v. Schles. II p. 177.) Jmfr. Hedw. 1892 p. 304. Clithris crispa (Pers.) Rehm. — Hah. : In ra- mis aridis Abietis excelsæ ad Qvarsebo, Kolmärden, Östergötland. Augusti 1891. — Distributa apud Rehm: 15 ■ Bot. Not. 1898. 202 ascom, exsicc. no. 10(52. Cfr. Hechv. 1. c. p. B03, Rehm Disc. p. 1250. Clithris Ledi (Alb. & Schwein) Rehm. — Hyme- nium primo neque rufescens (’’sclrwartzbraun”), neque nigricans sed amoene lividum vel livido-plumbeum. Asci vulgo — 75 // 1., 7,5 jii cr.; sporidia 50>(1 // ; para- phasses apice ter cjuaterque spiraliter contortæ. Circa apotbecium in superficie matricis mjmelimn intra cor- ticem et lignum late repens. — 7 Jab.: verisimile pa- rasitais in ramulis Ledi palustris ad Eriksberg, Ivol- märden, Ostergötland. Leg. ipse et Haglund. — Dis- tributa Rehm: ascom, exsicc. n. 1063. Cfr. Hedw. 1892, p. 303. et Rehm, Disc. p. 1250. Ciithris Juniper i (Karst.) Rehm — Syn.: Clithris juniper ina Starb. (Ascom, fr. Ol. och O.sterg. Bih. Vet. Ak. Handl. 15, III, 2 p. 21) — Asci — 115 // longi; sporidia deorsum acutati, ad 55 /u longa. Halt.: ad Storäugsberget, Qvillinge, Ostergötland. Au- gusti 1891. Den af mig 1. c. uppställda arten divergerar van- ligen genom peritheciernas smala, langsträckta form, samt genom de ända tili 135 ju länga asci. Dessa karaktärer s3Tnes emellertid iör obetydliga für art- skillnad. och CI. juniperina Starb, torde büra anses soi.i en af det olika substratet naken ved i st. f. bark — betingad form. Ofvergäugslbrmer mellan den at mig uppställda och den typiska formen erbjuda de 1891 insamlade individerna. Nævin piniperda Rehm. — / fab.: in acubus Abi- etis excelsæ vivis parasitans ad Upsala April 1890. Immixtara cum forma ascigera etiamque parasitantem invenio formam spermogonium verisimiliter sistentem. Hæc forma est: Hypodermiwn nervisequium Link. (Sacc. Syst. Ill p. 729) Conidia e basidiis septatis ad utrum- que septum bi- vel tri- vel pluri-ramulosis acrogena, so- litaria, utrinque acuta, curvata vel recte fusoidea, 18 — 24 X 2 /u. — Cfr. Rehm Disc. p. 1215. 203 Stictis fimbriata Schw. (Rehm Disc. p. 1218) — Hab.: in squamis Pini silvestris insulæ Sandön, Upland. Maj 1892. Gfr. Westergren Bidrag till Gotlands svampfl. (Bih. K. V. A. Handl. 22. Ill N:o 6) p. 17. Distributa apud Rehm ascom, exsicc. n. 1094. ”Asci apice acutiusculU, som Berlese och Saccardo siiga (Syll. Disc. p. 696) är ett föga betecknande nttryck. Sporsäckarna, som forete en, ej heller af Retim anmärkt, rätt anmärkningsvärd byggnad, äro nämligen npptill inknipna under den konformiga, nâgot hopdrag- na toppen, som i speisen är försedd med en tydlig näs- tan sferisk förtjockning. llobergca uni ca Desm — Hab.: In ramulis aridis Piri Mali ad Axberg, Nerike (leg. Kjellmark.) Cfr. Bot. Not. 1895 p. 25. — Specimina plane congruunt cum descriptione Rehmi (Disc. p. 190), exempl. origi- nal. Robergei in herb. El. Fries et Rabenhorst F. E. 765. Fungillus in cortice nidulans ostiola magis luxu- riantia præbet, ostiola e ligno erumpentia sunt minora. — Huruvida Sphceria cubicularis Fe. (Syst. myc. II p. 477) tillhör artens synonymer, torde väl icke vara alldeles säkert. I El. Fries svampherbariurn finnas nagra exemplar af Schizoxylon alb&atrum Rehm insam- lade af Wahlenberg, och etiketten lyder ’’SpheriaV cubicularis Myc. 2. p. 477 teste Fries; Upsala, vid Yardsätra ryttartorp pâ en vildapelgren, 15 Sept. 1819.” Jmfr. Rehm 1. c. Genangium impudicellum Karst. — Hab.: ad lig- num fabrefactum pineum Eriksberg, Kolmärden, Öster- götland. Augusti 1891. — Specimina, quæ plane cum exempl. orig, mei lierbarii congruunt, distributa apud Rehm ascom, exsicc. n. 1058. Hedw. 1892 p. 302. Genangium acicoJum (Fuck.) Rehm. — • Hab.: in acubus Pini silvestris in insula Sandön, Uppland; Falkviken, Qvillinge, Östergötland ; Skokloster; Upp- land; ad oppidum Dröbak, Norge. Asci 60 — 85 X 10 — -12 ju. Sporidia 10— 13( — 16) X 3 — 5 //. Pa- 204 raphyses sursum interdum ramosulæ. Cfr. Rehm Disc, p. 1255. lympanis microtheca (Kaust.) Rehm — Hah.: in ligno decorticato Qvarsebo, Ostergötland (leg. Hüt.tinö.) En, som det synes, sällsynt och genom sina el- liptiska sporer och korta asci hügeligen distinkt art. Mina exemplar öfverensstämma fnllständigt med Kar- stens beskrit'ning äfven med afseende pâ spormâttena (sâledes ej med Rehms Disc. p. 275). Paraphyserna, som bilda ett tätt, svart epitliecium, äro upprepadt dichotomiskt delade. Patellaria atrata (Hedw.) Er. var. major now var. — A typo divergeus sporidiis majoribus 50 — 60 X 10 — 12 ft, paraphysibus sursum varie ramulosis neque incrassatis; ramulis tribus vel plurimis ex eodem puncto vel aliis locis exeuntibus, interdum brevioribus conidi - orum ad instar. Forma plane a typo distincta vide- tur. — Hab.: Ledinge, Knifsta, Uppland ad ramulos aridos Tilise. — Apothecia j>il is brevissimis sunt ob- sessa. Karschia nigerrima Sacc. - — Hah.: Noor, Knifsta, Uppland ad corticem et lignum Betulæ. Juli 1892. Mina exemplar öfverensstämma med Saccakdos be- skrifning (Fung. Ven. IV p. 29). Arten synes väl skild trän K. lignijota (Fries) Saco. Den liar asci tyd- ligt cylindriska, föga klubblika, upptill rundade, eller rundadt afstötta, samt föga förtjockade och fast sam- manbängande med epitheciet. Sporerna cylindriska och i allinänhet ej med öfre delen sä mycket tjockare än den undre; ofta i början med en grâblâ anstryk- ning; de 6 — 7 öfre äro snedt, nästan transverselt tvaradiga, den sista däremot lodrät. Hymeniet hos denna art med ytterst tättstaende asci, ätskilda af hy- alina parafyser, da däremot hos K. lignyota asci sta glest och parafyserna äro gulfärgade. Slntligeu är hypotheciet (jmfr Rehm Disc. p. 346 o. 347) olika: hos denna strax under hymeniet olivasceut tili mörk- 205 brunt, hos lignyota grout gulaktigt, sâledes betydligt ljusare. Orbilia epiporea (Nyl.) Kakst. — Asci 22 — 25 X 2 — 8,5 //. Sporidia (4,5 — )7 X (0,5 — )3 fi. — Hub. : FJottsund, Upsala ad Polyporum vetustum. Till följd af ofvan angifna matt star min form tydligen närmast den italienska formen (Sacc. Syll. disc. p. 626); frân * major Speg. är den füllt skild genom cellernas storlek, som hos bufvudarten ej gär öf ver 25 /a diam., vanligen hâllande sig mellan 18 ocli 14 /£. harcosoma platydiscus (Casp.) Reiim — Asci cylin- dracei, obtuse rotundati vel detruncati, sensim sursum angustiores, longe pedicellati, cum pedicello 500—800 X 13 — 16 sporidia ellipsoideo-fuosidea, monosticlia, hyalina, endoplasmate grumoso, 24 — 43 X 8 — 13 p. Pa- raphyses filiformes, sursum paullum ad 7 p incrassa- tæ. J — . — Hab. : Löfsveden, Qvillinge, Östergötland ad terram muscosam, April 1896 (leg. K. Haglund.) Distributum apud Rehm ascom, exs. n. 1223. Cfr. Rehm Disc. pp. 498 , 499, 1263, Hedw. 1898 p. 143. Mollisia Cotoneasteris Starb. — Hah.: in plurirais locis circa Upsaliam ad folia Cotonasteris arida. Sedan jag första gangen beskref arten, har jag äterfunnit den fiera ganger och füllt utvecklad. Den är en tydlig Mollisia ingalunda tenderande ät Pyrenope- ziza (jmfr. Saccardo syll. dLc. p. 328). Apothecierna äro endast med basen nägot insänkta i bladets väfnad, aldrig frambrytande, ehuru sä kan synas, da de om- gifvas af bladets täta harbekläduad I början äro de füllt slutna, sedan öppnande sig med en rund eller sargad, smäningom vidgad por; slutligen bli de tall- riksformade med nägot inätböjd kaut. Torra hopfal- lande. Mot apotheciets kant äro cellerna ordnade i rader, hvilka dock ej divergera. Asci bredt cylin- driska, uppät tillspetsadt vigglikt afsmalnande. Spo- 206 rerna äro aflângt spolformade, S — 12 X 2 — 2,5 //. (Jmfr. miu beskrifning Bot. Not. 1887. p. 209). Niptera melanoplicca Rehm — H ah. non plane evo- luta ad culmos Phragmitis communis Mela, Simons- torp, Ostergötland. Mina exemplar äro utan tvifvel identiska med Reims art, som genom sin egendomliga färg är synner- ligen karaktäristisk. Pyrcnopeziza compressula Rehm Disc. p. 618. Ilah.: in caulibus siccis Loti corniculati sat frequens; Drü- bak, Norge. Juli 1898. Genom de i genomsnitt större sporerna (11,5 — 13 X 2,5 — 3 //) närma sig mina exemplar, livilkas riktiga bestämning auctor i bref vitsordat, var. lieh- miana Wixt (apud Rehm 1. c.). Sporerna alltid distinkt klubbformiga, tätt tvâradiga. Asci 38 — 50 X 4)5 — 6 //; jod blânar ascustoppen ytterst svagt. — Mycelium Hu- nes, men obetydligt färgadt och sparsamt. Pyrenopcziza distinguenda Stake, nov. sp. — Apo- thecia gregaria, primitus immersa, mox autem ermn- pentia, basi tantum paullum innata, e clausis globo- sisque poro perlato aperta, demum fere cupulæformia, umbrino-atrata, lævia vel rugosiuscula, disco pallidiore, margine integro seriebus cellularum attenuatarum non divergentibus composito, textm-a ceraceo-mollis, globu- losa, cellulis magnis; sicca margine conni vente depres- sim spkæroidea, compressula, plicatula, nigricantia; madefacta, 250 — 500 u diam. Mycelium sub cpidcr- midc longe lateque repens, fusconigrion , maculas nudo oculo cineroo-nigricantes efformantia. Asci cylindracei, sessiles, sursum angustiores, obtusiuscule detruncati vel fere obclavati, 38 — 50 X 6 — 8 //. Sporidia . F., Undersökning af sven- ska foder- och betesväxter. IV. — K. Landtbruks-Ak. Handl. och Tidskrift 30: s. 299—370. 229 Äfven särskildt. Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. Stör 8:o [74 s.]. — I — III, se bot. li ter atur fort. f. 1893 o. 1895. Referat af L. F. Nilson i Tidskrift for Landtmän 1897: s. 807 — 812; 866 — 870; 883—887. — Äfven särskildt. Lund Berlingska boktryckeri och stilgjuteri-aktie- bolaget. 8:o [15 s.]. Kindberg , N. C., Genera of European and Northamerican Bryineæ (Mosses) synoptically disposed by — . Göteborgs K. Vet.- och Vitt. Samh. Handl. Haft. 32; s. 1—40. — , Species of European and Northamerican Bryineæ (Mosses) synoptically described by — . Part 1. Pleurocarpous. — Linköping, Linköpings Lithografiska Aktiebolag 1896 [pâ omslaget: 1897]. 8:o [sid. 1—152]. — Part. 2. Acro- carpous. — Ibid. 1897 [s. 153—410], Kjellman, F. R., Japanska arter af slägtet Porphyra. Med 5 taflor — Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Nor- stedt & Söner. 8;o [34 s.] — K, Sv. Vet.-Ak. Handl , Bihang. Bd. 23. Afd. HI. N:o 4. Äfven särskildt. —, Derbesia marina frân Norges nordkust. - Med en tafia. - Ibid. 8:o [21 s.]. - Ibid. N:o 5. Äfven särskildt. — , Blastophysa polymorpha och Urospora incrassata tvâ nya chlorophyceer frân Sveriges vestra kust. (Med 1 tafia). — Ibid. 8:o [16 s.J. — Ibid. N:o 9. Äfven särskildt. — , Marina chlorophyceer frân Japan. — Med 7 taflor. — Ibid. 8:o [44 s.]. — Ibid. N:o 11. Äfven särskildt. — , Om en Ceramium-form frân Gotland. Ett bidrag till hafs- algernas biologi. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 54: s. 471 —490 (-)- fig. i texten). Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — 0. circinna- tum Kütz. Kjelhnark, Knut, Une trouvaille archéologique, faite dans une tourbière au nord de la Néricie. — Upsala Geol. Instit. Bull. 3: 1: s. 14-26. Äfven särskildt. med oförändr. pag. Upsala. Almqvist & Wiksells Boktryckeri- Aktiebolag. 8:o — Växter: s. 15, 19 — 22 etc. — , Nâgra kalktuffer frân Axberg i Nerike. — Stockholm Geol. Foren. Förh. 19; s. 137—152. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — Vaster: s. 138—141, 144, 145, 146, 147, 148, 149, 150-152. Lidforss, Bengt , Zur Physiologie des pflanzlichen Zellkernes. — Lund. E. Malmströms Buchdruckeri 4:o [tit.; 26 s. 230 -4- B onura, s. + 1 färgl. pi.]. — Acta Univ. Lundensis — Lunds Univ. ârsskrift. Tom. 33. Andra afdeln. (= Acta, reg. soc. physiogr. Lund. — K. fysiogr. sällsk. i Lund handl. Ny fôljd. Bd. 8) XL Afven särskildt. Lindman , C. A. M., Die Variationen des Perigons bei Orchis maculata L. — Mit 1 Tafel. — Stockholm Kungl. bok- tryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [15; 1 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang. Bd. 23. Afd. III. N:o 1. Äfven särskildt. — , Remarques sur la floraison du genre Silene L. Stockholm Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag. Stör 8:o [28 s. -j- 2 fig. i texten]. — Acta liorti Bergiani. Bd. 3. N:o 1 B. Äfven särskildt. — , se Stephani, F , (Bihang) Lundström , Ax., Ufversikt öfver vara viktigaste barrskogs- former och deras inbördes samband. — Frau Svenska Barrskogar (Stockholm 1897. 8:o). Opaginerad tabell i 4:o (äfven i aftiq'ck utan tryckort och ärtal); omarbetning af tabell i: Ax. Lundström , Om vära skogar och skogsfrägorna — se bot. lite- raturfört. för 1895. Malme, Gust. 0. A:n, Die Polygalaceen der ersten Regnell’- sclien Expedition. Pflanzeugeographische und biologisclie Notizen. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 54; s. 225—248. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8;o. — , Die Flechten der ersten Regnell’schen Expedition. I. Ein- leitung. Die Gattung Pyxine (Fr.) Nyl. — Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [52 s.]. - K. Sv. Vet.-Ak. Ilandl., Bihang. Bd. 23. Afd. III. N:o 13. Äfven särskildt. Murbeçk, Sv., Contributions à la connaissance des Renoncu- lacées-Cucurbitacées de la flore du Nord-Ouest de l’Afri- que et plus spécialement de la Tunisie. — Lund impr. E. Malmström. 4:o [tit. ; VI; 126 s. -f- 6 tab.] — Acta Univ. Lundensis — Lunds Univ. ârsskrift. Torn. 33. Andra af- deln. (= Acta reg. soc. physiogr. Lund. — K. fysiogr. sällsk. i Lund handl. Ny fôljd. Bd. 8) XII. Afven särskildt, med nâgot olika titelblad: Contribu- tions à la connaissance de la flore etc. Ranuncula- ceæ — Cucurbitaceæ. Avec six planches. — etc. — , Om vegetativ embryobildning hos flertalet Alcliemillor och den förklaring öfver formbeständigheten inom slägtet, som densamma innebär. (Föregäende meddelande). — Bo- tan. Notiser 1897; s. 273—277. 231 Nathorst, A. G., Fossila bakterier. (Föredrag pâ Vetenskaps- akademiens högtidsdag). — Svenska Dagbladet 1897. N:o 78. Utförligare i Nordisk Tidskrift 1897: s: 179—188 (-(- 9 bild. i texten). — , Nötväckans sädesplanteringar i träden. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 54; s. 108 — 113. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — , Zur mesozoischen Flora Spitzbergens gegründet auf die Sammlungen der Schwedischen Expedition. — Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 4:o [77 + 6 s. + 6 Taf.] - K. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd. 30. N;o 1. Äfven särskildt, med' titel: Zur fossilen Flora der Po- larländer. Erster Theil Zweite Lieferung. Zur etc. Mit 6 Tafeln ete. —, Nachträgliche Bemerkungen über die mesozoische Flora Spitzbergens. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers 54: s. 383—387. Äfven särskildt, med oförändr pag. 8:o. Neuman, L. M., Om nomenklatur och artbegränsning inom slägtet Sparganium. I. — Botan. Notiser 1897: s. 113 — 130 (-(^ träsnitt i texten). Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8.o. — , Statice scauica Fr. v. hallandica, varietas nova — Ibid.: s. 203-207. — , Om Statice bahusiensis Fr. ß danica Drej. — Ibid. s. 207 -210. Bada sistn. äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Nilsson, Alb., Om Norrbottens myrar och försumpade skogar. — Tidskr. f. Skogshushälln. 25: s. 11—30. Äfven särskildt. Stockholm Isaac Marcus’ Boktr.-Aktie- bolag. 8:o [20. s.]. — , Om Norrbottens växtlighet med särskild hänsyn till dess skogar. — Ibid. s. 139—153. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Nilsson, N. Herman, Iakttagelser öfver de mörka värmestra- larnas i solljuset inflytande pä växternas organisation. — Botan. Notiser 1897: s. 33—44. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — Pâ tyska i Botan. Centralblatt 72: s. 21 — 28. Nordstedt, 0., Sötvattensalger fran Kamerun. — Botan. No- tiser 1897: s. 131—133. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — , Sammanställning af de skandinaviska lokalerna für My- xopliyceæ hormogonieæ. — Ibid. s. 137—152. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — , se Botaniska Notiser. 232 Post , 11. v., Nâgra nya svampfynd i Upsala-trakten. — Bo- tan. Notiser 1897: s. 253 (uotis). Romanus, Anton , Bidrag till kännedomen om de nödviindiga mineralbasernas (kalk, kali, magnesia) funktioner i de högre växterna. — Lund, E. Malmströms boktryckeri. 4o [tit.; 38 s ]. — Acta Univ. Lundensis — Lunds Univ. ârsskrift. Tom. 33. Andra afdeln. (— Acta reg. soc. phy- siogr. Lund. — K. fysiogr. sällsk. i Lund bandl. Ny följd. Bd. 8) XIII. Afven särskildt. — , Om Oirsium bulbosum (Lam.) DC., en for Skandinaviska floran ny art. — Botan. Notiser 1897: s. 218—221. Afven särskildt, med' oförändr. pag. 8:o. Rosenberg, Otto, Studien über die Membranschleime der Pflan- zen, I. — Zur Kenntniss des Samenbaues von Magonia glabrata St. Hil. - Nlit einer Tafel. — Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [18 s.]. — K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang. Bd. 23. Afd. III. N:o 8. Äfven särskildt. — , Ueber die Transpiration der Halophyten. — K. Sv. Yet.- Ak. Öfvers. 54: s. 531—549. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Rosendahl , H. V., Lärobok i farmakognosi. Haft. 4. Rubia- ceæ [forts.] — Compositæ. Djurriket. Stenriket. Farma- kognostisk-morfologisk öfversigt. Register. Farmakognos- tisk geografisk karta. Upsala Almqvist & Wiksells bok- tryckeri-aktiebolag. 8 o [VIII s. s. 385—572 -f- Karta]. Ätföljes af titelblad till heia arbetet: Lärobok i far- makognosi. Med 317 figurer och en farmakognostisk karta. Upsala etc. Rosengren, L. Fr., Bakteriologiska studier. Redogörelse for en . . . företagen resa. — K. Landtbruks-Ak. Handl. och Tidskrift 36: s. 287 — 298. Rudberg , Aug., Nâgra spridda botaniska iakttagelser frän Yästergötland. — Botan. Notiser 1897: s. 197 — 202. Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Santcsson, C. G., Om tobak. Stockholm. Alb. Bonniers bok- tryckeri. 8:o [65 s.]. — Studentföreningen Yerdandis smä- skrifter. 62 o. 63. Botanik, historia, s. 5 — 10. Sernander , Rutger , Vâra torfmossar, deras sammansättning och utvecklingshistoria samt deras betydelse für känne- domen om nordens fornvärld. Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri. 8:o [32 s.]. — Studentföreningen Verdandi» smäskrifter. 64. 233 Simmons, H. G., Nâgra bidrag tili Färöarnes flora. IL — Botan. Notiser 1897: s 69 — 74. Jfr Bot. Not. 1896. StarbäcJc, Karl, Om sjukdomar hos sädesslag och andra kul- turväxter förorsakade af parasitsvampar. — Med 21 bil- der i texten. Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri. 8:o [48 s.]. — Studentföreningen Verdandis smâskrifter. 66. Sundberg, Carl, Mikroorganistnerna frân läkarens synpunkt. Senare afdeln. Andra Haftet. Upsala Almqvist & Wiksells boktryckeri-aktiebolag. 8:o [VIII s. + s. 305—589 1]. Atföljes af titelblad tili hela arbetet: Mikroorganismerna etc. Läro- och kort handbok. Mod 4 taflor ocli 78 figurer i texten. Upsala etc. Seedelius, Nils , Die Juncaceen der ersten Regneirschen Ex- pedition. — Mit 1 Tafel — Stockholm Kungl. boktryc- keriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [11 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang. Bd. 23. Afd. III. N:o 6. Äfven särskildt. Swederus, M. B., Potatisväxtens ungdomsâr i Sverige. — Läs- ning för folket 1897: s. 92—122. Tulf, Bob., Berättelse öfver torfmossundersökningar i Härje- daleu sommaren 1896. — Svenska Mosskulturför:s tid- skrift 1897: s. 15-24; 83-89. I vissa delar utförligare i Jämtlands läns Hushalln. Sällsk. Handl. f. 1896 (tryckta 1897): s. 278—322. — , Torfmossundersökningar inoin Biilinge härad i Upsala län. — Ibid. s. 25—31. — , Beständiga vallar â torfjord i Norrland. — Ibid. s. 59 — 65; 67-77; 169-176. — . Torfmossundersökningar i vestra Smaland och norra Ska- ne, sommaren 1896. — Ibid. s. 151—158. — , De svenska torfmossarnes flora och geologi. — Ibid. s. 186 — 200 (början). —, Försumpning af skogsmark i öfre Dalarne. — Ibid. s. 261 -280. Äfven särskildt. Jönköping. Tryckt hos H. Halls Bok- tryckeri-Aktiebolag. Stör. 8:o [20 s.]. —, Elfringar â en torfjordsvall. — Ibid. s. 299—302. — , Svampar, uppträdande sâsom ogräs â mossodlingar. — Ibid, s. 303 — 305. —, Kâlvaxternas hernie-sjukdom. — Ibid. s. 306—308. —, De svenska barrskogarnes vigtigaste mossor och lafvar saralade och ordnade af — . — A. Lundström, Frân Sven- ska Barrskogar (Stockholm. 8:o) s. 43 — 47. —, Förteckning öfver parasitsvampar, iakttagne i trakten af Jönköping. — Botan. Notiser 1897: s. 222—229; 237—251. 234 Bäda äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Torssander, A., Anmärkningsvärdare Fanerogamer och Kärl- kryptogamer i Wardinge socken (Södermanland). — Bo- tan. Notiser . 1897: s. 157—170. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Vestergren , Tycho, Bidrag tili en monografi öfver Sveriges Sphæropsideer. I. Sphæropsideæ et Melanconieæ novæ in Suecia collectæ. — K. Sv. Yet.-Ak. Öfvers. 54: s. 35 — 46. — , Anteckningar till Sveriges ascomycet-flora. — Botan. No- tiser 1897: s. 255—272. Wittrock , Veit Brecher, Yiola-studier I. De Yiola tricolore (L.) aliisque speciebus sectionis Melanii observationes morphologicæ, biologicæ, systematicæ. Morfologisk-bio- logiska och systematiska studier öfver Yiola tricolor (L.) och hennes närmare anförvandter. Med 14 delvis färg- lagda taflor och 17 textbilder. — Stockholm Isaac Mar- cus’ Boktr.-Aktiebolag. Stor 8:o 142 s. . — Acta horti Bergiani. Bd. 2. N:o 1. Äfven särskildt. — II. se bot. literaturfürt. for 1896. (Biografi, bibliografi, naturläror m. m.) Aresclioug, F. W. C., Botaniska Institutionen (Meddelande af — ). — Lunds Universitet 1872 — 1897; s. 208—225. Améll, H. With., Handledning vid växtinsamling. — Andra upplagan. Gefle, Otto Serranders boktryckeri. 8:o [20 s.]. Första uppl. utgafs anonymt med titel: Handledning' vid växtinsamling för den studerande ungdomen vid Gef- le högre allmänna läroverk. — Ibid. 1896. 8:o [18 s.] Berg, Hjalmar och Linden, And., Lärobok i naturkunnigliet. Feinte förkortade upplagan — Andra tryckningen [pà omslaget: N:r 2]. Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. Liten 8:o [3 onum. -{-144 s.] Växterna: s. 61—84. Berg-Lindéns Lærebog i Naturkundskab N:r. 1 for byskoler ved Henrik Nöstdahl. Fjerde oplag. — Stockholm. Kungl. Boktryckeriet. 8:o 3 onum. -{- 264 s.] Veksterne: s. 98 — 144. — , N:r. 2 for landsskolen ved Henrik Nöstdahl. Fjerde op- lag. — Ibid. 8:o [3 onum. -{- 1 60 s. -j- 1 färgl. pi.] Yeksterne: s. 77—109. Gelander, G. M., Naturlära för folkskolor och läroverkens lägre klasser. Tolfte upjdagan. Stockholm. Kungl. bok- tryckeriet. 8:o [219; 1 s. Kap. 7-f8. Inledning tili växtläran -f- växtriket: s. 88 — 100; 100-120. Fries, Th. 31., Botaniska institutionen. — Upsala Universitet 1872—1897. Festskrift II: s. 167 — 182. 235 . ’ Äfven särskildt. [pâ omslaget:] Upsala, Edv. Berlings Boktryckeri. 4:o [16 s.]. Bidrag tili en lefnadsteckning öfver Carl von Linné. VI.t. — Inbjudningsskrift . . . Upsala Akadennska boktryc- keriet Edv. Berling. 8:o [tit. + s. 275—384]. • F[ristedt], C., Herbariekatalog för skolungdom, upprättad af — . Andra tillökade upplagan. Stockholm. Alb. Bon- niers boktryckeri. Liten 8:o [94 s.]. Karlsson J. A., Naturlära för Folkskolans barn, i tre kur- ser, uppställda efter normalplanen. Tredje upplagan. — Andra kursen: Människan och växterna. Norrköping. M. W. Wallberg & C:o Boktryckeri. 8:o [64 s.] Växterna: s. 46 — 64. Krolc, Th. O. B. N., Svensk botanisk literatur 1896. — Bo- tan. Notiser 1897: s. 173—184. Äfven särskildt. Lund. Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget. 8:o [12 s.] Segerstedts, Albrekt , Naturlära för folkskolor och nybegyn- nare . . . fullständigt omarbetad af K. B. J. Forssell. Elfte upplagan. Stockholm. P. Palmqvists aktiebolag. Li- ten 8:o [4 onum. s. -j- 195 -f- 1 s.] Växterna:. s. 72 — 112. Waldstedt | L. J.. Folkskolans Naturlära. N:o 1. Nionde upp- lagan . . . Kristianstad. Boktryckeri-aktie-bolagets tryc- keri. 12:o [2 onum. s.; 209 -\- 3 s.] Kap. III. Om växterna: s. 88—127. (Exsiccat.) Mahne, Gust. 0. A:n., Lichenes suecici exsiccati quos edi- dit — . Fasciculus primus (N:i 1 — 25) & secundus (N:i 26—50). — Stockholm, Isaac Marcus’ boktr. -aktiebolag. 4:o [2 -J- 2 s.]. Upi^lagan 22 ex. Tiselius, Gustaf, Potamogetones suecici exsiccati quos notu- lis adjunctis distribuit — . Fase. III (N:is 101—150). Stockholmiæ typis excitdit Josef Ahlberg. Fol. [6 1 s.] Innehällsfört. och Notulte aftrj'ckta i Botan. Notiser 1897: s. 185-190. B. I utlandet tryckta uppsatser. Borge, 0., Uebersicht der neu erscheinenden Desmidiaceen- Litteratur VII. — La Nuova Notarisia 1897: s. 71 — 106. Äfven särskildt, med dubb. pag. [pâ omslaget:] Padova — Tip. del Seminario. 8:o [27. s.]. Cleve, P. T., Microscopic Marine Organisms in the service of Hydography. — Journ. of the Marine Biological Assoc, of the United Kingdom. New Ser. 4: s. 381—385. 236 Pâ italienska, af G. Stegagno <£' A. Porti, i La Nuova Notarisia 1898; s. 55—59. Duscn , P, Über die Vegetation der feuerländischen Inselgrup- pe. — Engler, Botan. Jalirb. 24: s. 179—196. Jfr Botan. Notiser 189G. Ekstam, Otto, Einige Blütenbiologische Beobachtungen auf Novaja Semlja. — Tromso Museums Aarshefter 18: s. 109-198. Äfven särskildt, medoförändr.pag. [päomslagetj Tromse. Trykt i Tromsopostens Bogtr. ved M. Astad 8:o. — , Nachträglige Bemerkungen zur Kenntnis der Gefässpflanzen Novaja Semlja’s. — Engler, Botan. Jalirb. 23: s. 575—577. Afven särskildt, med oförändr. pag. [pâ omslaget:] Leipzig Wilhelm Engelmann. 8:o. — Jfr bot. lite- raturfört. f. 189(1. Erikson, Julian, Zur Biologie und Morphologie von Ranun- culus illyricus. (Vorläufige Mittheilung.). — Botan. Cen- tralbl. 72: s. 193 — 195. Jfr. K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 55 (1898) 1: s. 87—109. Eriksson , Jakob , Der heutige Stand der Getreiderostfrage. — Ber. d. deutsch, botan. Ges. 15: s. 183—194. — , Einige Bemerkungen über das Mycelium des Hexenbesen- rostpilzes der Berberitze. — Ibid. s. 228—231. — , Vie latente et plasmatique de certaines Urédinées. Note de — . — Comptes rendus 124: s. 475 — 477. — , Eine allgemeine Uebersicht der wichtigsten Ergebnisse der schwedischen Getreiderostuntersuchung. — Botan. Central- blatt. Bd. 72: s. 322-325; 354-362. Äfven särskildt. [pâ omslaget:] Cassel. Druck von Gebr. Gotthelft. 8:o [12 s.]. Pâ engelska i The Botanical Gazette 25 (1898): s. 26 — 38. — Pâ franska i Revue générale de Botan. 10 (1898): s. 33-48. Juel, H. 0,, Die Kerntheilungen in den Pollenmutterzellen von Hemerocallis fulva und die bei denselben auftretenden Unregelmässigkeiten. Mit Tafel VI — VIII. — Jalirb. f. wissensch. Botanik 30. s. 205—226. Äfven särskildt, med oförändr. pag. [pâ omslaget :] Berlin Verlag von Gebrüder Borntraeger. 8:o. Kindberg, N. C., Laubmoose aus dem Umanakdistrikt [Grön- land], — C. Vanhöffen, Botanische Ergebnisse i Biblio- theca botanica. lieft. 42: s. 64—68. Äfven särskildt. Stuttgart. 4:o [5 s.] Ijagerhehn, Gr., Technische Mittheilungen. — Zeitschr. f wiss. Mikroskopie etc. 14: s. 350 — 354. Äfven särskildt. 8:o [5 s.]. Lindberg, G. A., Rhipsalis hadrosoma (Mit einer Tafel). — Monat8chr. f. Kakteenkunde 1897: 150— s. 237 Äfven särskildt. Druck: J. Neumann, Neudamm. 8:o [3 onum. s.] Simmons, Herman G., Zur Kenntniss der Meeresalgen-Flora der Färöer. Mit einer Karte auf Tafel Ya. — Hedwi- gia 36: s. 247 — 276. Vestergren , Tycho , Diagnoses micromycetum præmissæ. — Jahres-Katalog pro 1897 d. Wiener Kryptogamen-Tausch- anstalt: s. 3—4. Äfven särskildt. Ch. Reisser & M. Werthner, Wien. 4:o [2 onum. s.] (Exsiccat.) Migula , W. Sydov, P. et Waldstedt, L. J., Characeæ exsic- catæ. Fase. IY— Y. N:o 76 — 125. Tillägg. Cleve , P. T., On some fossil marine Diatoms found in the moravian ’’Tegel” from Augarten, near Brünn. — Lon- don, Journ. Quekett Microsc. Club. ser. 2 vol. 2 (1885): s. . . . — , Report on the phytoplankton collected in the expedition of H. M. S. Research 1896. — Annual report Fishery Board of Scotland 15 (1896): s. . . . Eisen, A. G., Forms of trees as determined by climate influ- ences. — Zoe 3 (1892): s. 1—12. — , Native habits of Sequoia gigantea. — Ibid. 4 (1893): s. 141-144. Elf strand, M ., Brasilianska och paraguayiska droger, medici- nal- och hushallsväxter . . . beskrifna — . Upsala Läka- reför. Förh. 30 (1895): s. 558—587. Referat pâ tyska af P. Siedler i Ber. d. Deutsch. Phar- maceut. Ges. 7 (1897): s. 290 — 317. — Äfven särskildt, med oförändr. pag. Berlin. 8:o. Lagerheim, G., Exobasidium Vaccinii-uliginosi Boud. — G. Briosi e F. Cavara, I Funghi parassiti delle piante col- tiv. od. utili, Fase. XI (Pavia 1896. 4:o) n:o 261 [1 s. + 4 fig.]. Löfgren, Alberto, Ensaio para uma distribuiçâo dos vegetaes nos diversos grupos floristicos do estado de S. Paulo — Indice das plantas do herbario da comissâo sequida por una relaçâo das plantas cultivadas no jardim da comissâo. — Säo Paulo Typographia a Vap. de Hennies Irmâos. 1896. 8:o [230 + 1 s.] Utgör N. II af Boletim da comissâo geographica e ge- ologica de Säo Paulo. Förf. till Indice etc. äro Gustavo Edwall (s. 49 — 184) 238 och Dr Juan 7. Puiggari (s. 185—215: Kryptoga- merna). ■ . Lönnbcrg, Einar, Liranantheraum nymphæoides, en ny svensk sjöväxt (och des betydelse för fisket). — Svensk Fiskeri- Tidskrift 5 (1896): s. 129— 130( — 132) -f- 1 textfigur. Rosendahl, II. V., Kopparns fysdologiska betydelse för växt- ocb djurriket, dess giftverkan samt terapentiska an- vänduing. Üfversiktlig främställning'. ... Upsala. Läkare- för. Förb. 30 (1895): s. 303 — 311. Botan. afd.: s. 303 — 306. Bihang. Utländingars i Sverige tryckta uppsatser. a) Original. Hagen , J., Webera lutescens Limpr. i Sverige? — Botan. Notiser 1897: s. 171 — 172. Äfven särskildt. med oförändr. pag. 8:o. Hansen, Emil Chr., Om Variationen hos öljästsvamparne oeb bos andra Saccbaromyceter. Fördrag . . . [pä omslaget:] Stockholm, P. A. Nymans efterträdare. 8:o [6 s.] Ursprungl. i Svenska Bryggareför, Manadsblad 1897: s. 225—231. Stemel, Gr., Palmoxjdon iriarteum n. sp., ein fossiles Palmen- bolz aus Antigua. Mit 2 Tafeln. — Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o f 18 s.]. — K Sv. Yet.-Ak. Handl., Bibang, Bd. 22; Afd. III. N;o 11. Äfven särskildt. Stephani , F., Die Lebermosse der ersten Begnell’sclien Ex- pedition nach Südamerika. — Mit einer geographischen Einleitung von U. A. M. Lindntan. — Stockholm, Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [36 s.J - K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bibang. Bd. 23. Afd. 111. N:o 2. Äfven särskildt. — ü. A. M. Lindmans Einleitung etc. s. 3 — 15. Wille, N., Om Færôernes Ferskvandsalger og om Ferskvands- algernes Spredningsmaader (Med en Planche). — Botan. Notiser 1897: s. 1—32; 49 — 61. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o, b) Öfversättning. Yäxters ungdomsformer, Nägot om atskilliga. Delvis efter Monatsschrift für Kakteenkunde. Af 0. Ldhst. Svenska Trädgärdsföris Tidskrift 1897: s. 24—26; 44—46. .239 Kohl, F. G., Botanische Wandtafeln. Bland olika slag af âskâdningsmaterial torde väggtaflor vara särdeles lämpade att användas vid undervisningen, fram- förallt inom de. naturvetenskapliga läroämnena. Och allde- les nödvändiga hlifva de vid tili fällen* da läraren saknar till- räcklig skicklighet i teckning. Tyvärr har det undervisnings- material, soin statt Botaniken till buds, hittills varit alltför ofullständigt och mäste vi därför med tacksamliet heisa hvarje lyckligt försök att afhjelpa hristen i detta hänseende. Ofvan- nämnda väggtaflor, utgifna under förmedling af Gebrüder Gott- iielft i Cassel, äro att döma af de säsom prof utsända exem- plaren icke blott väl och naturtroget utförda direkt efter fotografiska, afbildningar, utan ega dessutom den förtjensten att vara praktiskt valda med vederbörlig hänsyn tili den hotaniska undervisningen vid säväl högre som lägre läroan- stalter. Dessutom äro de synnerligen skarpt tecknade och àtergifna i ett format, som gör dem användhara äfven für de största auditorier. Afhildningarna hafva valts sä, att förut för samma ändamal utgifna samlingar af väggtaflor (Kny, Frank ocli Tschircu m. fl.) genom dem kompletteras och om- fatta utom anatomi och fysiologi, Systematik, morfologi och växtsjukdomar. Hvarje väggtafla betingar ett pris af 5 mrk och kan erhällas hvar för sig, hvarigenom läroanstalter kunna välja efter behag och behof och sättas i tjllfälle att kom- plettera förut gjorde inköp. Företaget är därför förtjent af uppmuntran frän allmänhetens sida och fy Her väl sin plats i den hotaniska undervisningens tjenst. B. J. Vetenskapsakademien d. 12 okt. Till intagande i Bihanget antogs en afhandling af dr. G. 0. Malme, Ex herbario Regnelliano ädjumenta ad floram phanerogamicam cognoscen- dam, II., samt i Ofversigten 2 uppsatser: Om induktions- elektricitets inverkan pä fröns groningsenergi och groningsför- mâga, af dr. F. E. Ahlvengren, samt Verzeichniss der in König Karls Land während der schwedischen Polarexpedition 1898 gefundenen Phanerogamen, af doc. Gtjnnar Andersson och kand. Henrik Hesselman. Fysiograflska sällskapet d. 12 okt. Prof. Are- schotjg redogjorde för nâgra egendomligheter i vissa växters gro- ningssätt. Prof. Berggren meddelade sina iakttagelser öfver utvecklingen af fruktspridningsmedlen hos Uncinia och Erio - phorum. Videnskabsßelskabet i Kristiania d. 14 okt. Prof. Wille höll ett minnestal öfver aflidue Prof. A. Blytt, hvar- vid han särskildt framhöll dennes förtjänster som växtgeograf. 240 ErikSSOnia är ett nytt svampsläkte, hörande till Hy- steriaceæ Pliæosporæ, hvilket af prof. Penzig i Malpighia für i är uppkallats efter prof. Jakob Eriksson i Stockholm. DÖd. Sogneprest Chr. Kaurin i Samle afled i Kristania d. 25 raaj 1898, 60 Ar gammal. Hos Frans S van ström & C:o Stockholm Myntg-atan 1. kan erhallas: Grâtt blompressningspapper format 350x445 mm Pris pr ris3,— Hvitt ,, „ 360x445 „ „ ,, „ 10 — Herbariepapper N:o 8, hvit fargton 240x400 .. ,, 4, so „ ,, 11, bla ,, 285x465 „ ., ,, „ 7,75 „ ,, „ 13, hvit „ 285x465 ,, ., ,. „11,— Obs De bada sistnäinnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska afdelning. I bokhandeln har utkommit: Svensk Flora för skolor. ii. Kryptogamer at Th. Krok och S. Almquist. Pris: inb. 3 kr. 50 öre. F. dt' G. Beijers Bokförlagsaktiehotag, Stockholm. Innehall. Erikson, J., Finnes Dianthus arenarius i Pohuslän?, s. 223. Holmberg, O. R , Spergula arvensis L. var. oligogônata, nova var.. s. 221. Krok, Tn., Svensk botanisk literatur 1897, s. 225. Nordstedt, O., Ett par ord om de svenska Odontites- arterna, s. 219. Starbäck. K., Xägra märkliga skandinaviska ascomycetfynd. s. 201. Sv anlund, J. F. E., Aldre förekomst af Scirpus parvulus i Sverige, s. 223. Liter aturöfversigt s. 239. Smärre notiser s. 224, 239, 240. Lund, Berlingska Boktryokeri- och Stilgjuteri- Aktiebolaget.1 / , , 1808. Pâ C. W. K. Gleerups i Lund förlag har i bokhandeln utkommit: Agardh, C. A., Essai de réduire la physiologie végétale à des principes fondamentaux. 25 öre. — „ —, leones Algarum ineditæ. Ed. nova. 4:o. 6 kr. — „ —, Botanik I 8:o. 3 kr. — „ — , d:o II ,, 1 kr. 50 öre. Agardh, J. G., Analecta algologiea, 2 kr. 75 öre, cont. I 2 kr. 25 öre, cont. II 1 kr. 60 öre, cont. III 2 kr. 75 öre, cont. IV 4 kr. — „ —, Species genera et ordines algarum, Vol. I. (Fuco- ideæ. Sid. I — VIII -j- 1 — 363.) 4 kr. 50 öre. Vol. IL Pars. I. (Series I. Gongylospermeæ: Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ. Sid. 1— XII + 1 — 336 + tilläggsregister 337 — 351) 4 kr. 50 öre. Vol. IL Pars. II (1. 2) (Series I (forts.) Ordo 4. Spyri- dieæ, 5. Dumontieæ, 6. Rhodymenieæ. Series II. Desmiosper- meæ, ordo 7. Helminthocladeæ, 8. Hypneaceæ, 9. Chætangipæ, 10. Gelidieæ, 11. Squamarieæ, 12. Corallineæ, 13. Sphærococco- ideæ. Sid. 337 — 700 -]- tillägg och register 701 — 720) 4 kr. 50 öre. Vol. II Pars III (1. 2) (Series II (forts.) Ordo 14. Wran- gelieæ, 15. Chondrieæ, 16. Khodomeleæ. Sid. 701 — 1278 -|- re- gister 1279 — 1291.) 4 kr. 50 öre. Vol. III. De florideis curæ posteriores (Series I Gongy- lospermeæ. Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ, 4. Furcellarieæ, 5. Dudresnayeæ, 6. Dumontiaceæ, 7. Spyridieæ, 8. Areschougieæ, 9. Champieæ, 10. Bhodymeniaceæ. Series IV. Hormospermeæ. Ordo 11. Squamarieæ, 12. Spkærococcoideæ, 13. Delesserieæ, 14. Helminthocladiaceæ, 15. Chetangieæ, 16. Ge- lidieæ, 17. Hypneaceæ, 18. Solierieæ. Series VI. Corynosper meæ. Ordo 19. Wrangelieæ, 20. Spongiocarpeæ. Sid. I — VII -j- 1 — 676, tillägg och register 677 — 724.) 17 kr. 50 öre. Vol. III. Pars IL Morphologia floridearum (sid. 1 — 290 -j- register 291—301.) 8 kr. — „ —, Till Algernas Systematik I— VI à 4 kr. 50 öre. — „ —, Linnés betydelse i botanikens historia. 75 öre. Agardh, J. G., Linnés lära om i naturen bestämda oeh be- stâende arter hos vexter. l kr. 50 öre. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. — „ —, De eellula vegetabili. 75 öre. — „ —, Florideernas morphologi (Kongl. Vet. akad. handl. Bd. 15 N:o 6.) 16 kr. — „ — , Algæ maris Mediterranei et Adriatiei. 2 kr. 25 öre. — „ —, Species sargassorum Australiæ (Kgl. Vet. akad. handl. Bd. 23. N:o 3.) 22 kr. — „ —, Theoria systematis plantarum. Med plancher. 15 kr. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. Areschoug, F. W. C., Botanikens elementer, 3:e uj^pl. inb. 3 kr. 25 öre. — „ — , Läran Om växterna (Xaturlära för allm. läroverken II i sammandrag) 1 kr. 25 öre. Areschoug, John Erh., Plantæ eotyledoneæ floræ Gotho- burgensis. 75 öre. Botaniska notiser utg. af Alexis Eduard Lindblom, ärg. 1840, 1841, 1843, 1844, pr arg. 2 kr. Fries, Elias, Epierieis Systematis Myeologiei. 6 kr. 88 öre. — „ —, Novitiæ Floræ Sueeieæ. Edit, altera. 3 kr. Wahlstedt, L. J., Kortfattad lärobok i botanik, inb. 1 kr. 25 öre. — „ —, Växtfamiljen Charaeeæ. 50 öre. Tidskrift, Physiografiska Sällskapets, 1837—38 i 4 haften med plancher. 1 kr. 50 öre. Botaniska afhandlingar införda i Lunds Univ. Arsskrift. Band II (Kgl. Fysiograf. Sällsk. Handlingar) kunna erhällas genom hvarje bokhandel. BOTANISKA NOTISER FÖR iR 1898 UTGIFNE AE C. r. O. NORDSTEDT. Haftet 6. LUND 1898, BERUNGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJTJTERJ-AKTIEBO LÄGET. Studier öfver kritiska kärlväxtformer. III. De nordeuropeiska formerna af slägtet Oerastium. Af Sv. Murbeck. Den framställniug af Sveriges, Norges, Finlands och Danmarks Cerastier som här följer utarbetad.es är 1894 för att ingâ i en tillämnad fortsäUning utaf tolfte upplagan af Hartman s Skandinaviens flora. Till den hopträngda, för nämnda verk afsedda bearbetningen hafva emellerfcid liär och der bifogats kortare utdrag ur en för fiera âr tillbaka pabörjad, utförligare fram- ställning af samtliga icke-perenna former, i hvilken jag velat, om möjligt, sprida nagot ljus öfver dessas fylo- geni, men som jag känt mig allt mindre hagad att fullborda, närmast pa grnnd af svarigheten att anskaffa tillräckligt material utaf vissa mediterrana typer som varit egnade att i antydda känseende lemna vigtiga upplysningar. Den granskning jag företagit af de hybrida for- mer man inom omradet trott sig kafva urskiljt har, sasom synes, ej varit obeliöflig. Vid den geografiska utbrednmgen har samma be- teckningssätt blifvit följdfc som i ofvannämnda flora, l‘2:te upph, käft. 1; uppgifterna om förekomsten pa den Skandinaviska halfön kafva för samtliga förut närmare kända former lemnats af adjunkten Tn. Krok, tili hvilken jag kärför frambär mitt förbindligaste tack. Cerastium L. (amplif.) I. Stift 3, blott i enstaka blr. 4 el. 5; kapselns tän- der vanl. 6 - - - - C. trigynum 1. II. Stift 5, mera sail. 4; kapselns tänder 10 — 8. A. Flerariga Örter med sterila bladskott vid stjel- kens bas. Bot. Not. 1898. 18 242 1. Kronbl. dubbelt el. nära dubb. sâ lân^a som fodret. a. Stjelk 3 — mangblommig; blad jämbreda el. smalt lansettl. - - - - C. arvense 2. b. Stjelk 1 — 5-blmig; blad bredt lansettl. — bredt elliptiska (Fjällväxter). a. Foderbl. äggrunda el. bredt äggr. lan- settlika C. Edmondstonii 3. ß. Foderbl. lansettlika el. smalt äggr. lansettlika - C. alpinum 4. 2. Kronbl. icke el. bögst M längre an fodret C. vulgare 5. B. Ettariga Örter utan sterila bladskott. (C. vul- gare, se ofvan.) 1 . Foderbl. äfven i sjelfva spetsen bâriga; kronbl. vid basen barbrädd. a. Fruktskaft längre an kapseln; den senare föga längre än fodret C. brachypetalum 6. b. Fruktskaft kortare än kapseln; den senare slutl.dubb. längre än fodret C.glonieraturn 7. 2. Foderbl. i sjelfva spetsen glatta; kronbl. utan bar vid basen. a. Blmskaft ständigt upprätta el. bildande en trubb. vinkel med närmast undre stam- led; skärmbl. utan el. med smal binnkant. a. Skärmbl. utan binnkant; blr. tili större el. mindre del 4-taliga. * Stjelkar vanl. redan nedom midten blmbär. ; foderbl. täml.kortspetsade; frön 0,7 mm. breda mörkbruna C. tetrandrum 8. ** Stjelkar vanl. först vid el. ofvan midten blmbär. ; foderbl. langspet- sade; frön 0,5 mm. breda, Ijus- bruna - - - - C. subtetrandrum 9. ß. Ofre skärmbl. med smal binnkant; blr. alla 5-taliga. 248 * Kronbl. ngfc längre an fodret; stand. 10; frön 0,7 mm. breda, mörkbruna C. pumilum 10. ** Kronbl. icke längre an fodret; stând. 5 — 7 ; frön 0,5 mm. breda, ljusbruna - - - C. glutinosum 11. b. Blmskaft under fruktens tillväxt nedât- riktade, bildande èn spetsig vinkel med närmast undre stamled; skärmblad vanl. bredt hinnkantade G. semidecandrum 12. Sect. I. Dichodon Bartl, ap. Mert. & Koch Deutschl. FI. Ill p. 260 (1881), sub gen. Stellariæ: Styli 3 (in flore uno alter ove interdum 4 vel 5). 1. C. trigynum Vill. Prosp. pi. Daupk. p. 48 (1779). — Stellaria Cerastoides L. Sp. pi. ed. I. p. 422 (1753). — Icon.: Svensk Bot. tab. 744; FI. Dan. tab. 92. — Exs.: Fries Herb. norm. fase. VII n. 35. Perennis; petala calyce cire, duplo longiora. — Stjcl- kar talrika Iran samma pâlrot, nedliggande ocli rot- slâende, med dels sterila dels blombärande grenar, liksom dessa senare i spetsen uppstigande, 4 — 10 cm. böga, 1 — 4-blommiga, ensidigt smahariga; kind aflanga eller nä- stan jämbreda, trubbiga eller de öfre svagt spetsade, nästan glatta, de sterila skottens med afsmalnande bas och ensidigt uppätböjda ; skärmblad utan liinnkant, äggrundt lansettlika eller lansettlika; blomskaft 1,5 — 4 ganger längre än den utbildade frukten, ensidigt glandelhâriga, efter blomningen bildande en trubbig vinkel med närmast undre stamled; f oderblad smalt aflanga, trubbiga, mer eller mindre hinnkantade, nedtill glandelhâriga, upptill vanligen glatta; kronblad 6 — 9 mm. lânga, 3 — 4 mm. breda, till omkring ’|4 af sin längd smalt inskurna; kapsel aflângt äggrund, kägellikt trubbspetsad, nästan rak, sâsom füllt utbil- dad dubbelt längre än fodret, med oftast 6, utatböjda, i kanterna ej tillbakavikna tänder; frön 1 mm. i diam., '244 blekt grâgula, med mycket tunnt, hinnaktigt, svagt vârtprickigt skal. — Jul., Aug. Utbredning. Fjälltrakter: Lpl. — nv. Hrj.; nv. Dir. Idre ; Asvallen i Särna (0. Olsson ocb G. & B. Zettersteöm). — JV. allm. ned till Sætersdalen och Telemarken. — F. Finska och ryska Lpm. — [0 1). |. — Grönl.; Isl. ; Färöar.; Skottl. ; s. Europas högfjäll etc. Den af Bænitz i Oesterr. botan. Zeitschr. 1890 p. 367 beskrifna vCerastium Blyttii (C. arcticum X trigynum )” är i öfverensstämmelse med nämnde iför- fattares âsigt en hybrid i hvilken C. Edmondstonii (= C. arcticum Lge.) ingär. Den andra utaf de tva för- äldrarne är emellertid icke C. trigynum , ntan växten i fräga tillhör kombinationen C. alpinum X Edmond- stonii., detta enligt ett tlertal af D:r Bænitz âr 1891 pâ originallokalen (Sprenbäcken pâ Dovre) insamlade exemplar, hvilka godhetsfullt blifvit mig tillsända. — Med anledning deraf att författaren i sin beskrifniug Säger ’’Griffel meist 3, selten 4 oder 5”, förtjenar det framhallas att stiftens antal i de talrika blommor jag â de nämnda exemplaren kunnat undersöka befunnits ntan undantag vara 5. Sect. II. Eu cer astiuni Boiss. Fl. orient. I. p. 713 ( 1867) : Styli 5, raro 4 (in C. tetrandro et C. sub- tetrandro ). — Species omnes regionis nostræ ad subsec- tionem Orthodon Ser. in DC. Prodr. I. p. 415 (1824), dentibus capsulæ erectis vel tantum leviter extrorsum curvatis distinctam, pertinent. A. — Pcrennia Fenzi, ap. Ledeb. Fl. ross. I p. 406 (1842): Herba: polycaipcece, caudiculis steril ibus stoloniformibus instructs. 2. C. arvense L. Sp. pi. ed. I. p. 438 (1753). — Icon.: Fl. Dan. tab. 626. — Exs. : Fries Herb, norm. fase. XV n. 41. Folia lineari-lanceolata vel sublinearia; caul es 3 — multiflori ; petala ( sattem in forma hermaphrodita ) calyce 245 duplo vel tripla longiora. — St je! kar talrika frân en stärkt förgrenad rotstock, 1 — 3 dm. höga, nedtill ut- stâênde korthâriga eller nästan glatta, upptill jämte blomskaften mer eller mindre glandelhäriga, vid ba- sen med förlängda, högre upp rned mycket korta ste- rila skott i bladvecken ; bleui mer eller mindre spet- siga, de blombärande grenarnes pâ bâda sidor straf- hâriga oeb stundom afiângt lansettlika, de sterila skot- tens vanligen smalt jämbreda och blott i kanten hâriga; skärmblad endast 3 — 6 mm. lânga, lansettlika, afven de nedersta bredt hiunkantade ; blomskaft 1,5 — 4 gânger längre än fodret, efter blomningen utstâende, slutligen âter upprätta ; f oderblad äggruudt eller aflängt lansettlika, bredt hinnkantade, trubbiga, glandelha- riga; kronblad hos den vanliga, hermafrodita formen 10 — 13 mm. lânga, 5—7 mm. breda, tili 1 ]., eller 1|4 af sin längd smalt och hvasst inskurna; kapsel van- ligen förkrympt och kortare än fodret, sasom füllt ut- bildad nära hälften längre än detta och bildande en tydlig vinkel med det i spetsen krökta fruktskaftet ; dess mynning uppatböjd ; frön 1 ram. i diarn., bruna upphöjdt vartprickiga. — 4 Maj— Aug. — Uppträder stundom säsom 'J-form med kronbladen knappt hälften längre än fodret (7 — 10 mm. länga), kortare ständar- strängar och mycket stna knappar, hvilka ej innehalla nâgot pollen. Utbredning. Torra ängsmarker, vägkant. etc.: Sk. [sälls. i nor. del.: Broby (K. F. Theo.)]; JBl. ; Gtl; s. Hl.; Boh. Billdal (0. J. Lindeb.); Ljung sn. (Krok); Dis. Billingsfors (A. Pettersson); Amal; Sm. och Öl. — Yrm. söd. del.; Sunne sn. ; N. Râda (H. A. Fröding); Ysm. söd. del.; Hättskär i Sala sn. (L. Hedell) och Upl. söd. del.; Skutskär; sö. Dir. tili Mora (K. P. Hägerström); Glstr. Gefletr. (R. Hartm.); Hls. (R. Hartm., J. A. Wiström m. fl.); Mpd. (H. W. Arnell m. fl); Äng. (J. Rang, N. W. Äkerblom); Jtl. Har i senare tid betydligt utbredt sig, sannolikt 246 med gräsfrö", men synes i mell. och norra landsk ofta vara tillfällig. — JV. sydöstra del. mest vid ku- sten; nàgra fâ stallen i Hamar stift: Jevnaker' V. Slidre; Faaberg. Pâ de fiesta st. antagl. inkommen med utländskt frô. — - JP. sod. del.; trol. allestäd. in- förd. — 1). spridd i samtl. prov. — Näst. liela Eu- ropa etc. 3. C. Edmondstonii (Wats.) Murb. & Osten- feld. — C. latifolium Lindbl. in Pkysiogr. Sällsk. Tidsk. I, Lund 1837 — 38, p. 334; Blytt Norg. Fl. p. 1055 (1876); Harth. Skand. fl. ed. IV — -XI; non Linné Sp. pi. ed. I p. 439 (1753). — C. latif. ß Edmondstonii Watson ap. Edmondst. Fl. of Slietl. p. 29 (1845). — C. latif. Yar. ß compactant & y nigricans Syme Engl. Bot. ed. HI. vol. II p. 87 (1864). — C. arcticum Lange Fl. Dan. fasc. 50 p. 7 (1880) & in Overs, dansk. Yid.-Selsk. F orhandl. pro a. 1880 n. 119 (1880 — 81). — C. arct. var. Edmondstonii Beeby On the Fl. of Slietl. p. 7 (in Scott. Naturalist 1887). — Icon.: Fl. Dan. tab. 2963. — Exs. : Fries Herb. norm, fasc. IX n. 38. Folia oblonga vel late elliptica ; catües 1 — 3-flori; sepala ovata vel late ovato-lanceolata : petala cah/ce duplo longiora. — Yanligen tätt tufvad; stjelkar vid basen nedliggande, rotslâende och med talrika, korta, sterila skott, oftast 1- eller 2-,sâllan 3-blommiga, 3 — 10 (säl- lan intill 20) cm. höga. nedtill nästan glatta, för ôf- rigt beklàdda med utstâende, tämligen korta och nâgot strafva hâr samt särdeles upptill, liksom blomskaften, derjämte med talrika glandelhâr; blad i kanten och pâ bâda sidor tämligen glest mjukhâriga, â de sterila skotten ofta endast hârbraddade; skärmblad aggrunda eller äggrundt lansettlika, örtartade eller de ôfre myc- ket smalt hinnkantade : frukt shaft utstâende, slutligen mer uppratta, 1,5 — 3 gânger längre än den mogna kapseln; f oderblad trubbiga, hinnkantade, langt glan- delhâriga; kronblad 9 — 13 mm. lâuga, 6 — 8 mm. breda, 247 till omkring *|4 af sin längd smalt inskurna; Icapscl sâsom väl utbildad 1,5 till nära 2 ganger längre an f'odret, upptill nâgot smalare, nästan rak, bildande en trubbig vinkel med det i spetsen nâgot krökta fruktskaftet; frön 1,5 — 1,8 mm. i diain., med brunt, fast ocb âtsittande, upphüjdt vârtprickigt skal. — % Juli, Aug. Utbredning. Fjälltrakter : n Torn. Lpm. Nul- jalaki; Moskana; v Lui. Lpm. fjäll kring Kaitumsjôarne, Sulojaure, Virihaure, Rovejaure; Njuonjes, Aktse;Qvikk- jokktrakten etc.; v Pit. Lpm. Saulo; Njasha; Tjid- tjaek. — JV. V.-Finnm. Yassbottenfjäll i Alten (jfr. A. Blytt Nye bidr. karpl. utbr. 1892 s. 62); Tromsô ami: fjäll kring Qvænangen; Nordreisen; Maalselven ; Bardo etc.; Nordl. Lofoten; Salten; Helgeland; Trondhj. amt: fjäll vid Kongsvold; Dippelskaret i Foldalen; Sisselbö i Opdal. — [0 F. och D.]. — Spetsb. ; Grönl.; Island; Färöar. ; Shetl.-ö.; Skottl. Denna tili den arktiska och subarktiska regionen inskränkta art, som under lang tid ansetts identisk med den i Alperna förekommande C. latifoliumh., är, sâsom Lange pä olika ställen framhallit, väl skild ifran denna senare, hvilken utmärker sig bland annat ge- nom ett mycket löst âtsittande, svagt retikuleradt frö- skal. Det nya namn, C. arcticum , hvarunder Lange särskilde densamma, mäste emellertid, när mau vid val af species-beteckning utsträcker prioritets-princi- pens giltighet äfven tili varietetsnamn, vika för en- dera af benämningarna C. compactum och C. Edmondsto- nii. Beträffande dessa senare synes nu visserligen C. loti folium Var. compactum Syme représentera en mera utbredd form af den ifraga varande arten, men da G. latifolium Var. Edmondstonii Watson är af äldre datum och, enligt i Hera herbarier sedda exem- plar ifrân originallokalen (Unst pä Shetlands-öarne), afser en form som endast afviker genom lägre växt och en rödaktig färg â stjelkar och blad, synes nara- 248 net Edmond st o ni i obetingadt böra tillerkännas företräde sasom species-beteckning. 4. C. alpinum L. Sp. pi. ed. I p. 438 (1753). — Icon.: Svensk Bot. tab. 745; Fl. Dan. tab. 6. — Exs. : Fries Herb. norm. fase. III n. 33. Folia ovata vel lanceolata; caules 1 — 5-flori ; se- pal a auguste ovato-lanceolata vel lanceolata; petala calgce duplo longiora. — Vanligen löst tufvad; stjelkar vid basen nedliggaude, rotslaende och med talrika, korta, sterila skott, vanligen 1 — 3-, sällan 5- eller nägon gäng 6 — 7-blommiga, 5 — 20 (sällan intill 30) cm. höga ; hlad i de sterila skottens spets nagot rosettlikt samlade; slcärmblad jämbredt lansettlika, hinnkantade eller de nedersta bredare och alldeles örtartade; frukt- skaft utstâende, slutligen mer upprätta, 1,5 — 3 ganger längre an den mogna kapseln; f oderblad nagot till- spetsade, hinnkantade; kronblad 9- — 13 mm. länga, 5 — 7 mm. breda, tili 1 4 eller '|5 af sin längd smalt inskurna; Jcapsel sasom väl utbildad nära dnbbelt längre än fodret, nästan jämntjock, nagot uppatböjd, bildande en trubbig vinkel med det i spetsen nagot krökta fruktskaftet; frön 1,1 — 1,4 mm. i diam., med brunt, upphöjdt värtprickigt skal. — 4 Juli, Aug. Varierar i hög grad särdeles med hänsyn tili beklädnaden. Den allmännaste formen är tili alla örtartade delar beklädd med mjuka, gräaktiga här af uugefär samma längd som stjelkens diameter samt upptill mer eller mindre rikt försedd med skaftade glandler; den öfvergär utan gräns i följande ytter- lighetsformer : Var. lanatum [Lam. Enc. méth. I p. 680 (1783), pro sp.]. — Icon.: Svensk Bot. tab. 745 fig. 1. — Blad nagot bredare än hos hufvudformen, elliptiska eller omvändt äggrunda, jämte stjelken tätt och hvitt ullhäriga, särdeles â de sterila skotten; blomskaft och /oder vanligen med, sällan utan glandelhar. 249 Var. glabrum Retz. Fl. Scand. prodr. ed. I p. 87 (1779). — C. alpinum ß glabratum ahlenbg. Fl. lappon. p. 136 (1812). — Icon.: Fl. Dan. tab. 979. — Blad i allmänhet nagot smalare an hos hufvud- formen, vanligen lansettlika, fullkomligt glatta eller glest harbräddade; stjelkar , blomslcaft och /oder glän- sande glatta eller med mycket sparsamma, spetsiga eller glandelbarande har. Utbredning. Fjäll- och bergstrakter ; Lpl. — m Hrj.; nv Dir. Idre; n Yb. Pajala; Matarengi (R. F. Fristedt); v Mpd. Kroknäs i Hafverö, enl. P. Oesson; Raudklöfven i Borgsjö; nv Ysra. Bângbro i Ljusnarbergs sn. (G. A. Fröman); nv Vg. Halleberg. — jy. allm. ned tili Lysefjord och Sætersdalen. — F. norra och östra del. — [0 />•]. — Arkt. Ryssl.; Spetsb. ; Grönl. ; Isl. ; de fiesta af Europas högre berg etc. v. lanatum : spridd inom större delen af artens omrade. v. glabrum: Lpl. — Hrj. Helagsfjället. — jV. Finnin. — Nordl. (ned tili hafvet); Dovre — Gou- sta. — F Finska och Ryska Lpm. C. alpinum X Edmondstonii. — C. Blyttii ( C . arcticum X triggnuni > C. Bænitz i Oesterr. botan. Zeitschr. 1890 p. 367, secundum specimina authentica anno 1891 e loco classico reportata. — Non C. alpi- num X latifolium ( arcticum ) Norman Fl. arct. Norveg. p. 16 (in Christiania Vidensk.-Selsk Forhandl. 1893). (Vidi specimina originaria.) — ? C. alpinum y glabrum X arcticum N. A. Svensson in Bih. t. K. Svenska Vet.- Akad. Handl. Bd. 21 Aid. Ill n. 1 p. 32 (1895). Folia ovata; caules plerumque 2 — 4-flori; sepala late lanccolata vel ovato-lanccolata\ petala calgce duplo longiora; grauula pollinis abortiva vel tabescentia ; capsula non evoluta. — Skiljer sig ifrân C. alpinum genom lägre samt nagot tätare tufvad växt, nagot bredare stjelkblad samt mer bredt äggrundt lansettlika foder- 250 blad; frân C. Edmondstonii afviker den geuom en of- tast nagot rikligare och mjukare harbeklädnad samt i allraänhet smalare stjelkblad och foderblad; gent emot bäda utmärker den sig derigenom att i samtliga blommor saväl pollen som frön ständigt felsla. — Juli, Aug. Förekomst. Bland stamarterna: Lui. Lpm. Tjuoltapakta lappkata vid Kaitumsjöarne (enl. N. A. Svensson; jfr. nedan.). — AT. Dovre. Knudshö [Bæ- nitz; Th. Fries (Hb. Mus. Ups.)]. Den Cerastium som Norman, 1. c., hänfört tili of- vanstäende kombination kan ej med rätta tolkas säsoin en hybrid. Original-exemplaren, hvilka författaren godhetsfullt stallt till mitt förfogande, besitta nämli- gen en fullkomligt normal pollenproduktion och öfver- enstämma för öfrigt i allt väsentligt med frodig C. Edmondstonii. — Af ”C. alpinum y glabrum X arcti- cumn N. A. Svensson (Wange) har jag ej egt tillgäng till autentiska exemplar. Att döma af beskrifningen (1. c.) skulle utvecklade kapslar hafva anträffats (”ca- psula subcurvata”), en omgtändighet som gjort mig na- got tveksam, huruvida växten i verkligheten utgör en hybrid. C. alpinum X vulgare. — Nova lujbr. — Non C. Lœstadianum ( C . alpinum X vulgatum ) H. Samzemüs in Botan. Notiser 1890 p. 1 77 (Vidi specimina auctoris.). lolia ovato-lanceolata ; caules 3 — 10-flori ; pdala ca- lyce quarta vel dimidia parte longiora ; granula pollinis abortion vel tabcsccntia; capsula rudimentär is. — Löst tufvad; stjelkar talrika, uppstigande, intill 35 cm. langa. rundtom med mjuka, tämligen täta har af ungefär samma längd som stjelkens diameter, upptill jämte blomskaft och foder rikt glandelhariga ; blad öfverallt med tämligen mjuk och lânghârig, dock ej ullig be- klädnad; slcärmblad lansettlika, hinukantade eller de nedersta heit örtartade; blomskaft tili följd af fruktens felslagning ständigt upprätta, slutligen 2 — 4 ganger 251 längre än fodret, i spetsen raka; Tcronblad 7,5 — 10 mm. lânga; stàndare 10, deras knappar antingen inne- hällslösa eller fyllda med tili allra största delen för- krympta pollenkorn; frön alltid outvecklade, och kaps- larne tili följd deraf förkrympta, flere ganger kortare än f'odret. — 11 Juli, Aug. Förekomst. Bland stamarterna: Norrbott. Pa- jala (enligt exempl. â Upsala bot. mus.); Torn. Lpm.Ka- resuando (enligt talrika at’ L. L. Læstadius âren 1834 — 44 samlade exempl.). — JV. Ö.-Finnm. Tana (enligt exempl. a Upsala bot. mus.). Den af Samzelius, 1. c., beskrifna v Cerastium Lce- stadianum (C. alpinum X vulgatum)” ilrän Pajala är i verkligheten ingen hybrid. Samzemi egna, mycket in- struktiva, i Riksmuseets herbarium befintliga exemplar motsvara fullkomligt den kraftiga form af mera typisk C. alpinum , som är utbredd i lägre trakter af Lapp- land, och i full öfverensstämmelse härmed ega de ocksa normalt pollen (blott omkring 2°|0 dâligt i de blom- mor der det kunnat undersökas) samt kräftigt utveck- lade kapslar (nära dubbelt längre än fodret, säsom äfven författaren sjelf framhäller). Hvad beträffar de ä Piksmuseet befintliga exemplar ifrân Pajala, kvilka insamlats redan af L. L. Læstadius och hvilka Sam- zelius hänför tili sin s. k. hybrid, sä tillhöra äfven dessa C. alpinum. — Samzeliös Säger att C. alpinum synes i Pajala hybridisera. med C. vtilgarc ’’till en sâ- dan utsträckning att det endast genom särskildt val lyckas att ur inängden plocka ut füllt typiska indi- vider af G. alpinum ”. Författarens typiska C. alpinum är emellertid hufvudsakligen artens högfjällsform, hans mass-hjUrid tillhör, säsom nämnts, den i lappmarkerna etc. uppträdande läglandsformen utaf samma art. - — - För missgrepp analoga med det här omnämnda är man utsatt, sä snart man aktar för öfverflödig den kon- troll öfver ens uppfattning som den sexuella repro- 252 duktionsfôrmâgan hos en forment bastardform i fler- talet fall erbjuder. 5. C. vulgare C. J. Hartman Handb. i Skand. fl. ed. I p. 182 (1820). — C. viscosum L. Sp. pl. ed. 1 p. 437 (1753) (saltern pro pte.) & Fl. suec. ed. II p. 158 (1755). — C. vulgatum Hartm. I. c. ed. V — XI; Blytt Norg. fl. p. 1057; non Linné Fl. suec. ed. II p. 158 (1755). Folia ovato-oblonga vel oblongo-lanceo/ata: caules multiflori; petala calyce non vel parmi longiora. — Stjel- kar vanligen flere, uppstigande eller nedliggande, 5 — 35 cm. lânga, liksom blomskaften vanligen rundtom smâludna af utstâende, nâgot borstlika hâr, vid basen med vanligen mindre talrika, stundom först efter blorn- ningen framkommande, sterila skott; hlad i kanten och pâ bâda sidor med frânstâende, nâgot glesa, tämligen lânga hâr, de nedre trubbiga och afsmalnande till ett skaft, de ôfre oskaftade och standom nâgot spetsade ; skärmblad aggrundt lansettlika, hinnkantade och 3 — 5 mm. lânga eller de nedersta mycket ofta heit örtar- tade och flere gânger storre ; fruktslcaft utstâende, slut- ligen mer upprâtta, nâgot kortare eller intill 1 ,5 gânger längre än den utväxta kapseln ; f oderblad nâgot till- spetsade, hinnkantade, utom i sjelfva spetsen vanligen med framâtriktade, tämligen lânga hâr; krokblad 5—8 mm. lânga. 2 — 3,5 mm. breda, till ‘j3 eller 1 , af sin lângd smalt inskurna; stândare oftast 10; kapsel intill 2 gânger sâ lâng som fodret, cylindrisk, uppâtbôjd, bildande en tydlig vinkel med det i spetsen krökta fruktskaftet ; frön 0,6 — 1 mm. i diam., bruna, vârt- prickiga. Differexitierad i tvänne, tämligen skarpt skilda typer : Subsp. C. triviale Link Enum. pl. hort. berol. I ]>. 433 (1821). — C. vulgatum Lange Haandb. dausk. Fl.; vix Linné Fl. suec. ed. IL — Icon.: Fl. Dan. 253 tab. 1645; Reichb. Ic. fl. germ. vol. Y fig. 4972. — Exs. : Fries Herb. norm. fase. X n. 40 (exclus. B). Petala 5 — 0,5 mm. longa , calyce breviora vel eum yix superantia ; semina 0,6 — 0,8 mm. diam tubcrculis parum elevatis obsita. — 2). , stundom ©.; Maj — Okt. — Varierai *: 1) särdeles pä fuktiga ställen med glatta el- ler glest härbräddade blad och nedtill glatt, högre upp ensidigt härig stjelk : f. holosteoides [Fries Novit, fl. suec. ed. I p. 52 (1817), pro sp.]. Exs.: Fries Herb, norm. fase. XV n. 42. — 2) i synnerhet i fjälltrak- ter och vid hafskusterna med stjelkens öfre del järnte blomskaft och foder rikt glandelhariga : f. glandulo- sum Boenn. Prodr. fl. Monast. p. 13 (1824); C. vid- gatum ô viscidum C. J. Hartm. Excurs.-Fl. ed. I p. 65 (1846). Utbredning. Gräsbeväxta ställen, etc.: Sk. — Lpl.; Öl.; Gtl. — N. allm.; 1 ). allm. ; F. allm. i södra delen; ej anmärkt. i den nordligaste. — Heia Europa etc. Subsp. C. alpestre [Lindblom ap. Fries Summa veg. Scand. I p. 37 (1845), pro var. C. vulgati] ; Hartm. Handb. Skand. fl. ed. YII p. 133 & 442 (1858) — C. fontanum Baumg. Enum. st. Transs. I p. 425 (1816) ? — C. triviale Yar. alpina Mert. & Koch Deutschi. Fl. III p. 336 (1831). — C. longirostre Wichura in Verh. schles. Ges. 1854 p. 74. — C. macrocarpum Schur in Verh. sieb. Ver. X p. 131 (1859). Petala 0,5— 8 mm. longa , ealgeem superantia ; se- mina 0,9 — 1,1 mm. diam., elevato-tuberculata. — Van- ligen högre och nedtill mer lânghârig an föregäende subsp., upptill ej sällan klibbluden; blomställning van- ligen glesare och nagot mindre rikblommig; kapseln oftast längre och bredare. — Juli, Aug. Utbredning. Fjälltrakter etc.: Dir. (enl. ex. utan angifven fyndort) ; Herj .; Jtl. ; Um. Lpm. Lyck- else; Norrb.; Pit. Lpm. (enl. Björuström 1857); Lui. Lpm.; Torn. Lpm. Karesuando. — J\r. Dovre; V. 254 Fnm. Bosekop i Alten; O. Fnm. Polmak; Varan- gerfj.: Klubbnæsviken ; Tromsö amt Nordreisen allm. enl. Jörgensen. — [0 I). | — F. norra och östra delen. — Grönl.; Isl. Färöar.; Skottl. ; mell. Europas bögt jail. Anmärkning. Ehuru Linné med namnet C. viscosum âtminstone i främsta rummet synes liafva fôrstâtt C. vulgare Hartm., ocli bans namn C. vulgatum i sjelfva A^erket torde afse C. glomeratum Thuill., bar en i öfverensstämmelse bärmed stäende namnbeteckning tör dessa tva arter ej bär bragts tili användning, da den innebär en omkastning af tvänne under ett beit arbundrade allmänt gängse benämningar. B. — Fugacia Fenzl ap. Ledeb. Fl. ross. I p. 403 (1842): Herbœ monocarpceæ , caudiculis sterilibus destitutes '). 1. — Sepala etiam apice pilosa ; petala basi ciliata . C. brachy petalum Desp. ap. Pers. Syn. pl. I p. 520 (1805). — C. strigosum Fries Fl. balland. p. 78 (1818). — Icon.: Fl. Dan. tab. 2536; Reiche. Ic. fl. germ., vol. V, fig. 4971. Pedunculi fructifcri capsula longiores; filamenta in- ferne villosa ; capsula calycem paruvn superans. — Grâak- tigt grün af tättställda, ljusa, lânga oeb mestadels utsta- ’) Hithörande arter äro öfvervintran de ettäriga växter (jfr dock C. glomeratum), icke heit enkelt ettäriga, sâsom i de fiesta flori- stiska arbeten uppgifves. Deras frön gro nämligen pä liösten, livar- efter flora oller färre par basalblad utbildas, hvilka öfverlefva vin- tern. Följande vär stracker sig stjelken; nnder Maj och Juni inträffa blomning och fruktsättning, hvarpâ växten dör. Att för- loppet vid utvecklingen är sadant iakttages lätt i naturen och bevisas äfven af odlingsförsök. Sar man frön af dessa arter pä vâren. sä hinna de u])pväxta plantorna först i augusti till full blomning, och fruktmognaden inträlfar ofta först i September; liärvid blir den florala regionen belt svagt utbildad, det vegetativa systemet deremot är pafallande kräftigt. Säs ater fröna pä sen- liösten, sä inträffa blomning och fruktsättning pâ samma tider som i naturen. och äfven beträffande Proportionen mellan det vegeta- tiva och det fiorala systemet inträder öfverensstämmelse med den spontana växten. 255 ende hâr; stjell c tämligen styf, 10 — 35 cm. liög, en- kel eller fran basen delad i nagra fa, yanligen upp- räta grenar; blad utdraget elliptiska eller äggrunda, otydligt uddspetsiga; blomställning gles; slcärmblad full- komligt utan hinnkant; f oderblad öfverallt lâughâriga; kronblad kortare än fodret, klufna tili atminstone '|4 af sin längd; standare yanligen 10; kapsel tämligen vid, med snedt uppâtriktad mynning ocli bildande en nästan rät vinkel med det vid foderbasen stärkt krökta fruktskaftet; frön 0,5 mm. i diam., rödbruna, särdeles i kanten tydligt finkorniga. — 0 Maj, Juni. V arierar pa de fiesta lokaler med stjelkens öf’re del jämte blomskaft ocli foder rikt glandelhäriga: f. glandulosum Koch Syn. ed. I p. 121 (1835). Exs.: Ringius Herb. norm. fase. I n. 38. Utbredning. Torra Ställen: v och s Sk.; s Bl. Ronnebytrakten ; Vämmö; n 01. Borgholm (enl. Fries); Grtl. (Bruz. enl. Fries): Sjonhem; Hall i Fle- ringe; Hl. (Fries Fl. hall.); ö Sm. Tryserum i n. Kalmar län ; Og. Ringarum och Krokek snr. samt Omberg (enl. Kindberg); Sdm. Lugnet i Sättersta (enl. A. Lindström och H. Samzelius); Bränningeklint i Tveta (enl. 0. P. Læstadius). — [0 N. och JF.\. — D. Bornh.; S j . ; Möen. — Större delen af Europa etc. 7. C. glomeratum Thuill. Fl. d. env. de Paris ed. II p. 226 (1799). — C. viscosum Auctt.; vix Linné Sp. pi. ed. I p. 437 (1753). — C. vidgatum Sm., nec non Lin. Fl. suec. ed. II p. 158 (1855). — Icon.: Fl. Dan. tab. 1931; Reiche. Ic. fl. germ., vol. Y, fig. 4970. — Exs.: Fries Herb. norm. fase. XIY n. 41. Pedunculi fructiferi capsula, brev lores; fi lamenta glabra ; capstda calyce subduplo longior. — Ljusgrön eller gulgrön, tätt beklädd med utstâende, mjuka, â stjelkens öfre del samt â blomskaft och foder till större delen glandelbärande hâr; si j elk 8 — 35 cm. lang, oftast trän basen delad i slaka, uppstigande eller uppräta 256 grenar; blad bredt. elliptiska eller nästan rundade, med kort uddspets, de nedre afsmalnande till ett skaft ; blomstallning ganska tät; skärmblad fullkomligt utan hinnkant; f oderblad i sjalfva speisen lânghâriga, ned- till ined kortare glandelhar; kronblad till '!. eller 1 6 af sin längd smalt och hvasst inskurna, än nâgot längre, an mer än dubbelt kortare än fodret; stàndare oftast 10; kapsel tämligen smal, bâgformigt uppätböjd; frön 0,5 mm. i diam., ljusbruna, i kanten glest finkorniga. — 0 och 0 Maj — Okt. Varie rar ofta med kronbladlösa och dâ gemen- ligen nâgot mindre samt med endast 5 stàndare for- sedda blommor : f. apetalum [Dumort. Comment, bot. p. 47 in nota (1822), pro sp.j. Utbredning. Nâgot fuktiga stallen, oftast pâ od- lad mark: Sk. och fil. — fioh Vg., Sdm. och s Vsm.: Ö 1 . ; Dis.; Ner, ; Vrm. tili Ekshai'ad sn.; Upl. mest vid kusten; Dir. till ßättvik (Krotc); Gstr. — An g. Natra sn. (Fristedt), hufvudsakl. vid kusten; Jtl. (0 Gtl. ; ïïrj.j. — JY. Östlandet och Trondhj. stift; Kri- stiansand st. ; Vestlandet; Nordl. tili Salten. — (0 F.}. — />. i alla prov., men sporadisk. — Hela mell, och södra Europa etc. 2. — Sepala in apice niembranacco glaberrima : pet al a ha si non ciliata. a. — Pedunculi fr actif cri capsula accrescent c subc- recti vel patentes , cum internodio inferiore proximo ungu- ium obtusum formantes; petal a V 2 — 2' 2 -plo longiora quant latiora. a. — Flores tetrameri plus minus numerosi penta- meris intermixti ; capsula recta, cam pedunculo fruetifero lineam rcctam efficiens. 8. C. tetrandrum Curt. Fl. londin. fase. VI n. 31 [1796 ?]; Babingt. in Mag. of Zool. & Bot., vol. TI, p. 201 (1838); C. J. Lindeberg Novit, il. Seand. I p. 8 (1858). — Sagina cerastoides J. E. Smith in 257 Trans. Linn. Soc., vol. II, p. 343 (1794). — C. pedun- culatum Bab. 1. c. p. 200; non Gaud. Fl. helv. III p. 251 (1828). — G. atrovirens Bab. 1. c. p. 317. — Icon.: Curt. 1. c. ; Sm. Engl. bot,. Ill tab. 166; Bab. 1. c. tabb. VI & IX; Reichb. Ic. fl. germ. Y figg. 4954 & 4969; Fl. Dan. tab. 2117. — Exs.: Fries Hb. norm. fase. XV n. 44. Cauhs ramique plerumque jam longe infra medium Ûoriferi; bractece omnes totes herbaceee, orb icul ari-ellipticœ — ovatœ , inferiores foliis caulinis latiores Usque sœpius œquilonges, obtuses ; scpala sat breviter acutata; semina 0,6 mm. diam., obscure brunnea. — Mörkt eller saftigt grön, mer eller mindre klibbhârig; stjelk sällan enkel, vanligen frân basen delad i utsträckta, 3 — 16 cm. lânga grenar; bind aflâugt, äggrunda — bredt elliptiska ; blomställning stärkt spärrgrenig och vanligen mycket gles; f ruht shaft merendels 1,5 — 4 gânger längre än kap- seln; blommor vanligen tili största delen 4-taliga; fo~ derblad tämligen bredt aggrundt lansettlika; kronblad klufna till 1|4 eller ‘j3 af sin längd, nâgot kortare an fodret; stândare vanligen 4 eller 5 ; Jcapsel med tämli- gen vid mynning och icke eller blott med '|3 af sin längd utskjutande ur fodret; frön finkorniga. 0 Maj — Juli. Var. zetlandicum. — Nom var. — Recedit a planta typica internodiis preesertim inflorcscentice abbrevi- atis pedunculis fruclu maturo paullo brevioribus. Utbredning. Klippfulla och sandiga hafsstran- der: Boh. öar och skär utanför Göteborg; Kärringö och Vallerö; Lysekil; Väderöarne; Syd-Koster. — N. Ostland, öar och skär utanför Kristaniafjordens mynning; Mallö vid Grimstad. Yestland. n Stavang. amt; Husö och Værôkletterne utanför Sognefjord ; Beian pa Orlandet utanför Trondhjemsfjox'd. Nor dl. Skibaa- svær i Dônnæs ; Selvær i Trænen. - — [0 JF.]. — JD. v Jylland Manö; Fanô; Nymindegab. — Färöarne ; Shetl.-ö. ; Skottl.; Engl.; Irl. ; nv Tyskl. ; Nederl.; Belg. ; y Frankr. Bot. Not. 1898. 19 258 y. setlandicum : JV. Vestland. Haugesund (Murb 1884). — Färöarne; Shetl.-ö. (här mera utpräglad iin pâ den norska lokalen.). Cerastium tetrandrum X vulgatum J. M. Nor- man Fl. arct Norveg. sp. etc. p. 18 (Christiania Vid.- Selsk. Forkandl. 1893). är enligt originalexemplaren, livilka jag genom författarens vâlvilja knnnat under- sôka, ingen hybrid, utan en gracil, mycket lâgvaxt C. vulgare Hartm., delvis motsvarande formen holosteo- ides Fr. — Norman säger att hans förmenta hybrid ifrân C. tetrandrum ärft "staturam humîlem (caulem 2 — 6 cm. longum), bracteas inllmas majores et herba- ceas, calycem pro parte tetramerum, numerum reduc- tum [”4 — 7 (10?)”] staminum”. Det dvärgartade vâxt- sättet kan naturligtvis vara (och är uppenbarligen ocksa) framkalladt af rent lokala förhallanden, och ett reduceradt androeceum är just hos svagt utbildade individ af C. vulgare ingen sällsynt företeelse. Hvad de nedersta brakteerna angär, sä har jag funnit deras längd växla mellan 2,5 och 5,2 mm., deras bredd mel- lan 1,5 och 3 mm. Denna, äfven i betraktande af växtens sma dimensioner öfver hufvud taget, inga- lunda betydande storlek hos brakteerna behöfver lika litet som deras örtartade konsistens häntyda pâ in- verkan af C. tetrandrum , da, som bekant, hos C. vul- gare just de nedersta skärmbladen synnerligen of ta äro #fullkomligt örtartade och dervid uppnâ en längd af 5 — 10 mm. eller derutöfver. Beträffande fodrets talförhallanden heter det i beskrifningen : ’’calyx tum omnium florum tetramerus, tum omnium pentamerus, tum apud idem specimen unus tetramerus, alter pen- tamerus”. Bland de 47 blommor som jag i detta hänseende kunnat undersöka (tillhörande 13 olika in- divid samt 8 lösa grenar) besatt blott en enda ett 4- taligt f'oder, hos alla de öfriga befanns 5-talet rädande i nämnde bladkrans. — Med hänsyn tili den sexuella 259 reproduktionen, om hvilben Norman ingen ting namner, bör deb framhâllas att i den euda blomma der pol- lenets beskaffenhet kunnat undersökas de inemot 500 pollenkornen samtliga visade sig fnllkomligt normalt utbildade. Att fröproduktionen i ett antal redan tömda kapslar äfvenledes mâste anses normal, liksom i de kapslar der den direkt kunnat granskas, framgâr af de förras längd, som är dubbelt större an fodrets, och af deras kraftiga utbildning i öfrigt. — Mina iaktta- gelser öfver OterasÄm-bastardernas satt att förhalla sig i könsfysiologiskt hänseende berättigar mig tili den slutsatsen att bos en verklig hybrid af C. tetran- drum och C. vulgare , hvilken för öfrigt naturligtvis bör vara morfologiskt intermediär, den sexuella repro- duktionsförmägan är i hög grad försvagad. 9. C. subtetrandrum (Lange) Morb. — C. glutinosum var. bracteatum G. A. Westerlund in Bo- tan. Notis. 1863 p. 145 ; non C. bracteatum Rafinesque (1814). — ■ C. tetrandrum Lilja Skänes fl. ed. II p. 303 (1870); Hartm. Handb. Skand. fl. ed. XI p. 241 (18714), quoad plant. Bleking.; Mürb. in Botan. Notis. 1886 p. 193 — 196, p. p. ; non Curt. Fl. lond. (1796?). — C. pumilum f. subtetrandra Lange Haandb. Darjsk. Fl. ed. IV p. 676 (1887). — C. subtetran- drum Murb. in Bænïtz Herb, europ. Lief. 73 n. 7165 (1892 ). — Exs. : Bænïtz 1. c. n. 7165. Caulis ramiquc a medio vel in superiore tantum parte floriferi; bractece omnes herbacece , late ovatee — ovato- lanceolatce , inferiores quogue foliis caulinis angustiores ac breviores vel in individuis luxuriantibus eis cequilatce , submucronatce-, sepal a in acumen longum membranaceum producta ; seniina ö, 45 mm. diam ., dilute brunnea. — Ljusgrön eller gulaktigt grön, mer eller mindre klibb- härig; stjelk enkel eller vanligen nedtill delad i ofta ut- sträckta, 3 — 16 cm. langa grenar; blomställning nagot spärrgrenig och tämligen gles; blad aflängt äggrunda — bredt elliptiska; fruldshaft nâgot kortare — dubbelt längre äu kapseln; blommor än öfvervägande 4-taliga, än (och särdeles kos kraftigare individ) tili större de- len 5-taliga ; f oderblad tämligen smalt äggrundt lan- settlika; hronblad klufna tili nära *|:, af sin längd, betyçlligt kortare än foderbladen; standare vanligen 4 — 6; lcapsel med tämligen smal mynning och med ^3 — 2j5 af sin längd utskjutande ur fodret; frön svagt fmkorniga. — 0 Maj, Juni. Utbredning. Sandiga och kort gräsbevuxna hafsstränder : sv Sk. ymnig vid Öresund heia vagen mellan Klagstorp och Alnarp; ö Bl. Kungshall vid Karlskrona; Kristianopel ; s och m Öl. Gräsgard; Fär- jestaden; Rühälla; Borgholm; Gtl. Öfveröstris etc. i Eke; Längstite strand i Eista ; Othem; mellan Blase och Lunderhage i Fleringe. — [0 JV. o. I\\. I). ö Sj. Saltholm ; Amager Fælled vid Köbenhavn. — Österr. Wien; Linienwall, gegenüber dem Arsenal (Murb. 1890). Ifragavarande växt, som für första gangen synes hafva uppmärksammats af P. T. Cleve (vid Lunder- hage i Fleringe sn. pä Gotland, âr 1 8 5 G 1 ) och som af olika författare blifvit hänförd ä ena sidan tili tetrandrum , â den andra tili endera af de hittills ej nöjaktigt urskilda C. glutinosum Fr. och C. pmnijum Curt. 2), intager i fiera hänseenden en förmedlande ställ- ning tili de tvä förstnämnda. Sälunda är kapseln i förhällande tili fodret nâgot längre än hos C. tetran- drum,, men betydligt kortare än hos C. glutinosum; de tetramera blommorna äro, atminstone hos krafti- gare individ, sparsammare än hos C. tetrandrum , men saknas â andra sidan ej heit och hallet, säsom fallet är hos C. glutinosum ; i förhällande tili kufvudaxelns öf- ’) Cleve'S i Upsala botan. Museum förvarade exemplar bära etiketten ” Cerastium glutinosum Fr. ^tetrandrum Sm.” 2) Af H. G. Lübeck bar den tidtals blifvit utdelad sâsom en sjelfständig art, under benämningar som emellertid icke publicerats. 261 versta iniernodium äro de nedre inflorescensgrenarne, liksom blomskaften, kortare än hos C. tetrandrum, men längre an hos ('. glutinosum, o. s. v. En bestämd afvikelse f'rân bâda dessa arter företer emellertid den ifrâgavarande genom sina lângspetsade foderblad och sin med smalare mynning försedda kapsel och kan pâ grund häraf ej anses utgöra en direkt morfologisk förbindelseled dem emellan !). Ej heller fylogenetiskfc synes den böra uppfattas sâsom en sâdan förenings- länk, af skäl hvilka det emellertid skulle blifvit för vidlyf’tigt att här utveckla. Fran växtgeografisk syn- punkt kan den i hvarje fall betraktas sâsom en med 0. tetrandrum korresponderande typ. Under det att denna senare art är rent atlantisk, har nämligen G. subtetrandrum sitt hem inom det baltiska floromrädet, och eftersom den konstaterats äfven pâ en punkt i "Wiener-bäckenet, är det högst sannolikt att dess ut- bredningsgebit omfattar ocksa de ryska och tyska Ostersjö-provinserna, kanske ocksa de polska och un- gerska lagländerna. ß. — Ilores omnes pentameri; capsula apicem ver- sus plus minus sursum curvata , cum pedunculo apice incur vo angulum obtu sum cffi dens’. 10. C. pumilum Curt. Fl. londin. fase. VI n. 30 (1796?). — C. obscurum Chaüb. ap. St. -Amans Fl. agen. p. 180 (1821). — C. glutinosum Auctt. mult. ; non Fries Novit, h. suec. ed. I p. 51 (1817); nec Fl. halland. p. 78 (1818); nec H. B. K. (1823). — Icon.: Curt. 1. c. ; Fl. Dan. tab. 2537 ; Beichb. Icon. fl. germ, vol. V fig. 4969 ß. — Exs,: Fries Hb. norm. fase. IV n. 54; Reichb. n. 2096; Schultz Hb. norm. cent. I n. 27 & cent. Y n. 2 7 bis. Petala sepalis conspicue longiora, (tantum modo in floribus ultimis calycem vix superantia ), 5,5 — 6’, 8 mm. ‘) Jfr. F. Svanlund i Botan. Notis. 1887 s. 131. •262 longa , sat late obovata , incisura plus quant tertiam par- tem longitudinis petal! occupante; stamina evoluta plerum- que 10; capsula sat crassa , calgce plerumque tertia parte long tor ; semina obscure brunnea , diametro maximo 0,1 — Ofi mm. — Mörkt grön, vanligen rödaktigt anlupen, kort och tätt klibbluden, â bladens öfre sida vanligen kort borsthärig ; stjelJc enkel och upprät eller oftare vid basen delad i uppstigande, o — 17 cm. länga, of- van rnidten blombärande grenar; blad aflangt äggrunda - bredt elliptiska; slcärmblad mindre an stjelkbladen samt utan eller de öfversta i spetsen med en mycket smal kinnkant; frulctskaft nägot kortare— 1,5 ganger längre än kapseln; f oderblad mot fruktmognaden 4,5 — 6,5 mm. länga, med tämligen utdragen spets; frön linkorniga. — 0 Maj, Juni. XJtbredning. Torra stallen, backar, pä kalk- haltig botten; nö Sk. Arup, enl. exempl. â Upsala bot. mus. (Hb. Wahlenbg., leg. Akerman); ö Bl. Kro- novarl’vet vid Karlskrona; Kristi an opel ; Ol.; Gtl. — [0 N. och — 1). Bornk. Nexö straud; Möen Mandemarke. — Mell, och södra Europa. C. pumilum X vulgare. — Nova hybr. Planta monocarpcea vel caudiculis sterilibus donata et tunc, id videtur , perennans ; creterum character Unis in- ter C. pumilum et C. vulgare omnino intermedia; granula pot Unis a ut omnia, tabescentia aut plane abort iva; ca- psula, ob semina abortiva semper rudimentaris. — Stjelk vid basen oftast med sterila, för öfvervintring af'sedda bladskott, nedtill delad i flere nedliggande eller halft upprata, 4 17 cm. länga, upptill blombärande grenar, liksom blomskaften pii en gang rikt glandelhâriga (sâ- som hos C. pumilum ) och med borstlika hâr (sâsom hos C. vulgare); blad utdraget äggrunda (nâgot sma- lare an hos C. pumilum ), särdeles i kanten med täm- ligen länga och styfva borsthär (nästan som hos C. vulgär»'); skärmblad äggrundt lansettlika, spetsiga, de 263 nedre alldeles örtarfcade, de öfversfca i spetsen eller kanten nägot hinnaktiga; f oderblad med mer utdragna och mer framàtriktade glandelhâr än hos C. pumilum samt dessutom med verkliga borsthar, dock sparsam- mare än hos C. vulgare ; Icronblad ungefär sa lânga som fodret (5,5 — 6,5 mm.) och klufna tili nära 2|s af sin längd; ständare 10, med tomma knapprum eller med stärkt förkrympta, innehallslösa pollenceller ; Jcapslar och fron ständigt outvecklade. — Jun. Förekomst. Sandiga stall, pa kalkhaltig hotten: s Öl. Resmo, vid kvarnarne; fyra individ anträffade af förf. sommaren 1885 bland de pa platsen ymnigt uppträdande stamarterna. 11. C. glutinosum Fries Novit, fl. suec. ed. I p. 51 (1817) & Fl. halland. p. 78 (1818); non Herb, norm. fase. IY n. 54 (1837); non Humb., Bonpl. & Kunth Nov. gen. & sp. amer. VI p. 29 (1823). — C. glutin. ß pallens Koch Synops. ed. II p. 133 (1843). — 0. pumilum, et, Hartm. Handb. Skand. fl. ed. XI p. 241 (1879); Lange Haandb. dansk. Fl. ed. IV p. 676 (1887); non Curt. — Icon.: Fl. Dan. tab. 1211; Reichb. Ic. fl. germ. vol. V fig. 4969, a. — Exs.: Reichb. n. 388; Schultz FI. Grail. & Germ. exs. n. 16 bis (n. 16 non vidi) ; Schultz Hb. norm. cent. I n. 28, cent. Y n. 28 bis. Petala sepalis numquam longiora, vulgo paullo bre- viora, o', 5 —5 mm. longa, obovato-lanceolata, incisura ter- tiam vel quartan), partem longitudinis petali occupante ; stamina evoluta sœpius 5; capsula sat tenais, ealyeem plerumque subduplum super ans; sernina dilute brunnea, diametro maximo 0,5 — 0,6 mm. — Ljust eller gulak- tigt grön, kort och tätt klibbluden, â bladens öfre sida vanligen kort borsthärig; stjelk enkel och upprät eller ofta vid basen delad i nppräta eller uppstigande, 3 — 20 cm. lânga, ofvan midten blombärande grenar; blad aflängt äggrunda — bredt elliptiska; slcärmblad van- 264 ligen alla mycket mindre an stjelkbladen, samtliga med smal kinukant eller de allra uedersta hos kraf- tiga individ heit örtartade; fruktskaft nägot kortare— 1,5 ganger längre an kapseln; foderblad mot fruktmog- naden 3,7 — 5 mm. langa, med kort spets; frön svagt finkorniga. — Q Maj, Juni. Utbredning. Torra, sandiga stall., jordvallar etc.: Sk. allm. i kusttrakt. och i södra del., mera sälls. i nor.; Bl. ; Sm . spridd i Kalmar län ; Ö1 . Resmo; Färjestaden; Gtl. Klinte; Buttle; Vesterhejde ; Yisby; Bro; Otkem; Og. Linköping; Vg. Kinnekulle; Sdm. och Upl. spridd i Stockholmstrakfen; Svartnön vid Furusund; s HI.; s Boh. Hisingen och Alfsborg. [0 N. och Jb\] ; J). Bornh.; Sj. Köpenhamn; Jonstrup; Fyen Fyens Hoved. — Mell. Europa (saknas i Storbrit. och Irl.). Beträffande denna och den närmast föregäende artens namnbeteekning räder fortfarande en fruktans- värd villervalla, delvis orsakad deraf att Elias Fries, som âr 1817 under namnet C. glutinosum beskref den ofvanstâende, i Skâne och södra Halland utbredda, ljusgröna och smäblommiga arten, längre fram, niim- ligen âr 1837, i Herbarium normale (fase. IV n. 54) under samma namn utdelade en annan art, den pâ Oland och Gotland allmänna, mörkgröna, storblommiga ('. pumilum Curt. Stödjande sig hellre pâ de auten- tiska exemplar man hade för ögonen an pâ de lem- nade beskrifningarna kommo nu in- och utländska auk- torer till det résultat att den växt som Fries beskrifvit tillhörde den storblommiga arten, och vissa författare, som ej kände att Curtis’ (\ pumilum vore ett äldre namn for denna senare, använde dâ for denna växt be- teckningen C. glutinosum Fr. Af dessa samma förfat- tare betecknades dervid den smäblommiga, af Fries Ursprungligen afsedda arten sâsom ( '. pumilum Curt. Sâlunda finner man i Lange’s Haandbog, ed. IV, for att blott ur den nordiska literaturen framdraga ett 265 exempel, den ursprungliga C. glutinosum Fb. beskrifyen under namnet G. pumilum Curt. ; den CuRTis’ska väx- ten deremot figurerar under namnet C. " glutinosum Fb. — Att emellertid Fries, tvärteraot hvad som antages, med sin i Novit, fi. suec. ed. I (1817) samt i FI. halland. (1818) beskrifna C. glutinosum förstätt den smablommiga, ljusgröna, särskildt i sydligaste Sverige utbredda arten, ocb vid denna tidpunkt till och med uteslutande denna, framgâr dels af hans uppgifter om förekomsten, dels af â Lunds botan. museum befint- liga exemplar (”a Dorn. Elia Fries 1817”), dels ocksâ af bans beskrifning: ’’Sequentibus (= C. glomeratum och C. vulgare) magis flavescens - - - petalis calyce brevioribus”. *) Att a andra sidan Curtis med sin C. pumilum afsett den pâ Öland och Gotland allmänna, storblommiga, mörkgröna arten framgâr lika tydligt af figuren i Flora londinensis samt af sedda exemplar ifrän original-lokalen; ännu i dag är för öfrigt detta den enda af de tvä här diskuterade arterna som blif- vit anträffad pâ de britiska öarne. C. glutinosum X subtetrandrum. — Nova hybr. Bracteœ infimes mediœque totœ Jierbaceœ , suprêmes apice auguste scariosce\ flores omnes vel fer e omnes pentamer i ; pedunculi fructiferi numqkam refracti; granula pollinica pro parte tabescentia; capsida florum aliorum rudimenta- ris , aliorum evoluta , calyce sesquilongior. — Skild frân C. glutinosum genom i allmänhet större och mer ört- bladslika skärmblad, genom 4-taligheten hos en eller annan blomma samt den märkbart kortare, med blott ‘ 4 — 1 13 af sin längd ur fodret utskjutande kapseln, frân C. subtetrandrum genom oftast mindre vidlyftig blomställning och nägot hinnkantade öfre skärmblad. Pollenkorn del vis utan innehâll och förkrympta (15 ') Sä i Novit, ed. I; i Novit, ed. Il heter det ännu tydligare: ’ Herba flavescenti-viridis, siceata lutescens - - - sepalis petala su- perantibus, capsula duplo brevioribus. — 50° 0); frön i en eller annan frukt alldeles felslä- ende, i andra tili större eller mindre del utan embryo. Förekomst: sv Sk. pa strandängarne mellan Malmö ocli Limhamn, sällsynt bland de derstädes }'m- nigt uppträdande stamarterna (Mure. 1887, 1891). Mera lèrtila individ af denna bastard kunna blott efter noggrannt Studium af de sinsemellan nära besläg- tade stamarternas formkrets skiljas fran den ena eller andra utaf dessa. Att sädana, för öfrigt tämligen sällsynta exemplar emellertid ej böra uppfattas säsom. ”öfvergängsformer” framgär deraf att de fullständigt saknas pa platser der blott endera arten uppträder och att en reduktion i der as sexuel la fortplantnings- förmäga i livarje fall är för banden. Att med säkerhet igenkänna ofvan beskrifna hy- brid ifrân C. semidecandrum X subtetrandrum , fran hvil- ken den afviker nästan blott genom nägo* bredare och djupare inskurna kronblad samt nägot smalare hinn- bantade öfre skärmblad, är mycket vanskligt, sä framt icke förhällandena pa fyndorten (fränvaron af C. semi- decandrum resp. C. glutinosum ) g if va bestämd ledning dervidlag. b. — Pedunculi fructiferi capsula accrescente re- fracti , cum internodio inferiore proximo angulum acutum formantes ; pelala 2' 2 — of 1 ] 2 -plo longiora quam latiora. 12. C. semidecandrum L. Sp. pi. ed. I p. 438 (1753). — C. pellucidum Chaub. ap. St. -Amans Fl. agen. p. 181 (1821). — Icon.: Reichb. Ic. fl. germ. vol. V fig. 4968. — Exs. : Einuius Hb. norm, fase. I n. 39; Reiche, n. 387 (mixt. c. C. glut.); Schultz Fl. Gall. & Germ. exs. n. 15 & 15 bis; Schultz Hb. norm. nov. ser. n. 1536. Petala cahjce breviora , angusta , cuneata, incisura angustissima , quartam vel quintam partem longitudinis petali occupante ; bracteœ omnes fare semper parvee , 3 — 5 mm. longee , apice marginibusque plus minus late scari- 267 osæ. — Ljusare eller mörkare grön, tätt smâluden och särdeles i&pptill mer eller mindre klibbharig, med uppräta eller nedliggande, 3 — 20 cm. langa, först i öfre delen blombärande grenar; blad aflangt äggrunda — bredt elliptiska, nagot uddspetsiga ; blomslcaft fina, af kapselns lämgd — 2 gänger längre, vid fruktmogna- den ater npprätta ; / oderblad med bred lnnnkant och nâgot utdragen hinnaktig spets ; ständare oftast 5 ; lcap- sel tämligen vid och med 2L af sin längd utskjutande ur fodret, mot spetsen obetydligt krökt; frön 0,5 mm. i diam., ljusbruna, svagt finkorniga. — 0 Maj, Juni. — Oftare än hos de föregaende monokarpiska arterna felslâr frukten i samtliga blommorna hos denna (möjl. genom inverkan af nagon parasitsvamp), hvarmed föl- jer en egeudomlig habitus, orsakad af den hopträngda blomställningen, de ständigt upprätta, korta blomskaften samt de heit smä och slutna fodren [= C. semid. e hybridum Gren. Mon. de Cerast. p. 29 (1841); C. va- rions v. abort ivum Coss. & Germ. Fl. d. env. de Par., ed. I p. 38 (1845)]. — Yariationer: Forma macilentum [Aspegren Blek. Ü. p. 34 (1823), pro sp.J Wahlenb. Fl. suec. ed. I p. 288 (1824—26). — Icon.: Retchb. 1. c. tab. 228. — Exs.: Fries Hb. norm. fase. XV n. 43. - — Till alla delar fullkom- ligt glatt. Forma dolos um. — N. f. — Bractcæ infimes , rarius fere omnes totce herbacece, foliis caulinis conformes) cætcrum cum typo congruens. — Denna form erin- rar stundom rätt mycket om C. tetrandrum och C. subtetrandrum , frân hvilka den emellertid lätt skiljes genom kronbladens form och fruktskaftens riktning under kapselns tillväxt. Utbredning. Torra stall.: Sk. — Boh., Vg., Vsra. och Upl. ; Dis. ; s Vrm. upp till Nyed; Dir. till Mora; Gstr. Gefletrakten. — N. täml. allm. längs kusten upp till Sogn; saknas i landets iure delar. — 268 F. sydvestra del. — F. allm. i samtl. prov. — Na- stan heia Europa, etc. f. macilentum: nv Sk. Kullaberg, nära Mölle; Torekov; ö El. Gredby i Nettraby. f. clolosutn: v Sk. hafsstranden vid Alnarp (Mdrb. 1887). — 2Vr. strandklippor pâ Listerland (Murb. 1884). C. semidecandrum X subtetrandrum. — Nova hybr. Bracteœ infimcB mcdiceque totæ herbaceœ , supremæ apice marginibusque distincte sed auguste scariosce; flores omnes vel ferc omnes pentameri ; peduncidi fructi/eri num- (juam refracti ; granula pollinica pro majore parte tabe- scentia; capsula florum aliorum rudimentär is , aliorum evo- luta , sed calycem pier unique parum superans. — Skild Iran C. semidecandrum genom en oftast mer diffus blomställning, genom mer eller mindre örtbladslika, icke liinnkantade nedre skärmblad, genom ständigt upprätta eller nâgot utâtriktade (aldrig nedtällda) frukt- skaft samt genom 4-taligh.eten hos en eller annan blomma, frân C. subtetrandrum genom tydligt liinn- kantade öfre skärmblad, nâgot smalare, i spetsen min- dre djupt inskurna kronblad ocli nâgot krökta kapslar. Frân bâda dessa arter afviker den genom korta, icke eller med blott 1 4 af sin längd ur fodret utskjutande fröhus ; pollenkorn tillstâdes, men till största delen (60 — 90° n) innehâllslôsa och ibrkrympta; iron i mânga frukter alldeles felslâende, i andra tili större eller mindre del utan embryo. Förekomst: svSk. strandängarne mellan Malmö ocli Limhamn pâ flere punkter bland de mycket ym- niga stamarterna, men oitast i enstaka exemplar (Murb. 1887, 1891; 0. Holmberg 1898). 269 Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga Säll- skapet i Upsala 1). Den 16 maj 1896. 1. Lektor A. N. Lundström föredrog om Sveriges skogar och skogslagstiftning. I iöredraget athandlades hufvudsakligen de norrläudska barrskogarnas utveck- lingshistoria, säväl ander naturliga förhallanden som vid de rubbningar i det normala förloppet, hvilka framkallas genom skogseld, afverkning och betning. 2. Kandidat G. Hellsing meddelade resultaten af en af honom utförd torfmosseundersökning i Gäf- letrakten.* Den 18 September 1896. 1. Lektor A. N. Lundström föredrog om den skogsbiologiska utställningen i Stockholm 1897. Fö- redraganden skildrade ingäende planen för den blifvande utställningen samt redogjorde i samband dermed för en del tall- och granförmer frän vara norrländska skogar. Slutligen vidrörde äfven föredraganden skogs- frâgans politiska, sociala och ekonomiska sida. 2. Herr Rob. E. Fries meddelade en del iakt- tagelser öfver fröspridning genom isstycken. 3. Docent R. Sernander meddelade en del biolo- giska iakttagelser öfver Dcedalea unicolor. Den 29 September 1896. 1. Docent 0. Juel redogjorde för vissa oregel- mässiglieter vid pollenmodercellernas kärndelningar hos Hemerocallis.* 2. Professor P. T. Cleve föredrog om vinter- plankton vid Sveriges vestkust. Plankton-material, hopbragdt genom de svenska hydrografiska expeditionerna under Ekman och Petters- son, har legat tili grund för undersökningarna, af 9 En asterisk (*) efter föredragets titel utmärker, att det re- dan lilifvit publiceradt pa annat Ställe. 270 hvilka framgâr, att plankton vid Sveriges vestkust tillkör âtminstone fyra typer eller formationer, näm- ligen 07pos-plankton, didywws-plankton, £n’c/fo-plank- ton och s/ra-plankton. Tripos-plankton , som möjligen kommer att fram- deles uppdelas, är sommarplankton i vara fjordar och i Kattegat. Det utmärkes af fattigdom pâ diatoma- céer, rikedom pâ cilioflagellater (i synnerhet Ceratium Tripos) och entomostraca. A r den baUiska strömmens plankton , d. v. s. tillhör det blandningsvatten. som uppstâr, när östersjövattnet utgjutes i Kattegats och Skageracks, och flyter efter Sveriges alia sidor, Nor- ges kuster med olika bredd och mäktigket allt efter ârstiderua, öfver tyugre och saltare vattenslag. Dia- tomacéer äro: Ilhisosolenia gracUlima , en för Katte- gat ända till Jyllands östra kust karaktäritisk form, Coscinodiscus concinnus , allmän i Nordsjön. Yinterti- den i lebruari uppträder i detta vattenslag Halosphœra viridis , en encellig klorofyllalg, som samma ârstid massformigt visar sig i Medelhafvet, vid Kanalens mynning, Skotlands vestkust och i Finmarken, sâle- des i Golfströmmens östra delar. Didymus-plankton utmärkes af stor diatomacéri- kedom, särskildt vissa slag Chætoceros , sâsom Ch. di- dymus , Ch. Schiittii, Ch. curvisetus , vidare Skeletonema costatum , Ditylum Brightwellii m. fl. Detta plankton förekom i november 1893 i hela Skagerack och Kat- tegat. Samtidigt med detta plankton visade sig sillen- Ed stor del af diatomacéerna i denna typ finnes icke i Ishafvet och Nord-Atlanten, men väl uti Kanälen och södra Nordsjön. Det är derför i hög grad sanno- likt att vattnet med detta plankton kommit fràn södra Nordsjön. Trick o-plankton är likaledes mycket rikt pâ dia- tomacéer, företrädesvis Thalassiothrix longissima , Chce- toeeros atlanticus , Tihizosolenia styliformis m. d., arter som i stor mängd f örekomma i norm Atlanten söder 271 om Island, der Golfstrom men delar sig i en gren mot Davis Strait och en mot nordost och Skandinavien. Endast ett prof, fran 100 meters djup i Kristiania- fjorden februari 1896, utgjordes af dessa plankton- slag oblandadt, eljes uppträder det vanligen mer el- ler mindre nppblandadt med andra planktonslag. I februari 1894 förekom detta plankton blandadt med didymus- plankton i Gullmarsfjordens mynning, vid Marstrand, pâ flere stallen blandadt äfven med tripos- plankton. I februari 1896 förekom det i vexlande mängder blandadt med följande planktonslag. Sira-planläon utmärkes likaledes af stör diatoma- cérikedom. Karaktäristiska äro Thalassiosira Norden- slciöldii, Th. gravida , Chœtoceros Diadema Ch. so- cialis m. fl., livillca hafva sin största utbredning i Is- hafvct. Detta planktonslag har jag funnit mer eller mindre blandadt med 7nc7/o-plankton endast detta ar i februari — mars, i talrika prof, som tyckas visa, att vattnet inträngt i Skagerack under ett föga mäktigt lager af baltiska strömmens vatten och uppgâtt i Kattegatt till y tan, dock der betydligt utspädt med östersjövatteu. Nit künde man antaga antingen att dessa plank- tonslag bero pâ olika utveckling vid olika arstider af sporer, som ständigt Annas pâ platsen eller ock att de föras tili vära kuster med strömmar eller tillflöden frän olika hall. Det förra antagandet är osannolikt, ehuru jag gärua medger, att en del former kunnat glömma sig kvar i vara fjordar. Skalen för att de kommit med strömmar äro följande: 1. Diatomacéerna uppträda plötsligt i stör mängd, stundom genom vattenmassor af hundrade meters mäktighet, hvilket är svarförklarligt, om man an- tager, att de utvecklats i bottenslammet af sporer. 2. Förekomma samtidigt i olika vattenslag olika planktontyper. Sä t. ex. träffades i februari 1896 tricho -plankton rent pâ botten af Kristianiafjorden, 272 medan det eljes forekom i Kattegat och Skagerack mer eller mindre blandadt med sira- och iripos-plank- ton, och tripos-plankton träffades i ytlagren. B. Var plankton i februari 1894 och februari 1896 inycket olika, i ty att 1894 sira-plankton icke visade sig, men 1896 förekom rikligt. Hade diatoma- céerna uppstâtt pâ platsen, borde plankton begge âren hafva varit lika. 4. I nâgra prof anträffades enstaka, inycket sällsynta exemplar af litoralformer och bland dem ka- raktäristiska ishafsformer. Jag antager derför att i februari 1896 Sveriges vestkust fâtt ett besök af vat- ten frân Ishafvet. Troligen har det komm it Iran Ost- Grönland, norr om Island. Professor Pettersson liar nämligen pâ andra grunder sasorn sannolikt uttalat en dylik âsigt och den besty^rkes deraf, att jag funuit sira- plankton i prof, som i april insamlats det kalla âret 1888 i fjordarna pâ vestra Skotland. Harmed âr nu förklarligt hvarför, sâsom Professor Kjellman vid ett föregäende sammanträde visât, 1 ) för- krympta former af ishafsalger kunna uppträda i Öster- sjön. Östersjön söder om Aland innehäller enligt Pro- fessor Pettersson pâ ett djup af 60 m. frân ytan ett stagnerande vatten, men ofvan detta bottenlager kan vatten frân Kattegat utbreda sig och flyter utefter Ostersjöns södra och östra kuster tili Finska viken och vänder derefter mot vester. Med detta vatten kunna, dä ishafsvatten kommer till Kattegat!, följa sporer af ishafsalger, som sedan utvecklas tili för- krympta former. Märkligt är att Fucus haïtiens före- kommer — liksom Sargassum i Sargassosjön — löst liggande i Sliteviken sâledes pâ grausen af vatten med 7 — 8 p. m. och 6 — 7 p. m. salthalt. ’) se Bot. Sekts, af Naturvet. Förhandl. den 12 nov. 1895 Bot. Not. 1887 p. 136. 273 Att under den eljes varma litorina-tiden Öster- sjön hade besök af ishafsvatten är sannolikt, ty jag har i nâgra prof af aflagringar funnit sporer af den karaktäristiska ishafsformen Chœtoceros mitra , som ännu icke träffats lefvande vid vara kuster. Prof pâ ytplankton i Södra Ostersjön vid Born- holm insamlades i mediet af Mars d. ä. och var af särdeles stort intresse. Deri uppträdde dels östersjö- former, hvilka enligfc föregäende undersökningar un- der april till november ha sin utbredning i Botten- hafvet och üdandshaf, dels former, som hittills anträf- fats blott i Karahafvet och Ishafvet, men icke funnits i Bohusläns sira-plankton. Jag kan icke lemna nâ- gon antaglig förklaring härpa, förr än de djupa hä- lorna omkring Bornholm blifvit närmare undersökta. 3. Licenciaten E. Nyman förevisade Cordyceps formicivora Schrot, trän Upsala-trakten, för första gang- en iakttagen i Sverige. Den 13 Oktober 1896. 1 . Kandidat N. Svedelius föredrog om det af den Botaniska Pöreningen i Köpenhamn anordnade bota- nistmötet pâ Skagen den 16 — 20 juli 1896. Efter att i korthet ha redogjort för motets gang, lemnade föredraganden en framställning af Vegetationen pâ Ska- gen, specielt de olika klittformationerna och deras utvecklingshistoria, i sammanhang hvarmed äfven pa- pekades nâgra af de mest utpräglade sandväxternas organisation och byggnad. Den 27 Oktober 1896. 1. Konservator K. A. Th. Setii förevisade en del i museiherbariet befintliga nya svenska former och hybrider af slägtet Ranunculus. 2. Lektor A. N. Lundström förevisade tvänne potatis-varieteter med abnorm knoppskjutning. 3. Fröken Astrid Cleve redogjorde för nâgra lappländska sjöars plankton. De af föredrag. isam- Dot. Not. 1898, 20 274 lade profven künde lämpligen indelas i 3 grupper: skogssjöarnas var- och höstplankton, samt fjällsjöarnas plankton. Föredrag. lemnade en fraraställning af skil- naden mellan de olika grupperna samt af de i dein förekommande vanligaste formerna. 4. skandinaviska Euphrasiaformer. Af J. P. GüSTAFSSON. De här omnämnda formerna tillhöra dels bot. institutionens i Upsala herbarium, dels aro de samlade af mig i Upsalatrakten. E. micrantlia Brenner. Ny für Sverige ! 1 her- bariet frân Yesterb. : Pitea o. Umea. E. Favratii Wettst. = E. Salishurgensis x stricta. Ny för Skandinavien! I herbariet talrika ex fräu Gotti., dels frân E. Salisburgensis’ lokaler, dels frân andra: Fleringe, Yänge. Den synes sälunda ha själf- ständig förökning o. spridning, uppträda som art. En del ex. äro typiskt intermediära, andra bilda öfver- gängar allt närmare E. stricta. Former, som synas fullkomligt öfverensstämma med E. coerulea Tausch, förek. i herb, trän Oh, Gottl. o. Gestr. Herbariets samling af nordliga och alpina for- mer visar, att hithürande former i Skand. förtjäna en närmare utredning. Möjligen ha Skandinaviens alpina trakter utbildat andra former an S. Europas. En anmärkningsvärd till E. montana hörande f. förekommer vid Uppsala : Fullerö och ett par andra Ställen. Genom kortare och talrikare internodier samt höstlig blomning intar den en medelställning till E. Rostkowiana. Den förekommer pä ängar, som fä ligga oslagna, och har möjligen frân typisk E. mon- tana tillpassat sig för senare blomning pä platser, dar denna fätt försiggä ostörd. (Meddelad Ii. v. Wettstein för närmare utredning). ‘275 Af hybrider hade i Uppsalatrakten följande tagits : E. curta X stricta. — E. Reuter i Wettst. Före- koramer här i individrika bestand, med stamarteriia ofta mer eller mindre undanträngda, sâledes som själf- ständig art. Ofvergângsserier till stamarterna före- komrna, stundom vackert ordnade pâ vaxtplatsen. E. curta X brevipila. — E. Murbcchi Wettst. Funnen dels som tillfällig hybrid, dels säsom föreg. i mer själfständiga bestand. I senare fallet bildar den en serie, livars närmare E. curta liggande former omöjligt kunna skiljas frân motsvarande af föreg. E. brevipila X stricta , en form, som dock knappt förtjänar urskiljas. E. curta X gracilis. Funnen endast som tillfäl- lig hybrid. E. curta x tenuis n. hybrid.! ( E. Smolandica J. Gustatsson — om Wettsteins dubbla nomen klatur bi- behâlles). Lik E. curta, men glandelharig; växtsättet mer af en vârform. Blommar i Juli. Funnen i Smâl. Dädesjö pä tva stallen â betad mark. Hit hör trol. äfven ett ex. i herb, ’’taget i W. Dalarne Herb. Hartm.” Som ingen art med dessa karakterer är känd frân Üoromrâdet, ligger den nämda tydningen närmast till banda. E. tenuis och E. curta ha visserligen olika blomningstider, men en del at sommaren är gemensam för bâda. E. curta fanns här 1898 blommande redan d. 27 Juni och E. tenuis uppliör först betydligt se- nare. Bâda arterna äro vanliga i omgifningarne, men endast E. curta f’örek. pä ena stallet blandad med den iträgavarande. Den 10 november 1896. Docent B,. Seiînander föredrog om den svenska sötvattensdriften. Den 28 november 1896. 1. Amanuens K. Bohlin redogjorde för sina undersökningar öf'ver en del till gruppen Confer vales hörande algtormer.* 2. Kandidat 0. Rosenberg föredrog oin sina undersökningar öfver Ostersjökustens Strandvegetation. Den 8 december 1896. 1. Professor F. R. K.iellman föredrog om migra i ekonomiskt liänseende märkliga japanska hafsalger.* 2. Fröken Astrid Cleve föredrog om sina un- dersökningar öfver en del svenska växters grouings- biologi. Den 9 februari 1897. 1. Docent 0. Juel beskref liymeniets och ba- sidiernas byggnad hos det af föredraganden uppstälda slägtet Muciporus , hvilket beteeknades soin en frân öfriga Hymenomyceter i flere afseenden väl skild typ.* 2. Kandidat E. Hemmendorff föredrog om sina undersükningar öfver den öländska Vegetationen.* Den 23 februari 1897. 1. Herr Rob. E. Fries demonstrerade märkligare myxomyceter frân Upsala-trakten och norra Värm- lands skogsbyggder.* 2. Herr T. Westergren förelade en del nya svamp- arter deribland en ny Ustilaginé pa Baldingera arun- dinacea frân Gotland samt en brasiliansk Hypocreacé med förmodad dimorf peritheciebildning. Den 9 mars 1897. 1. Docent T. Hedlünd föredrog om ett fall af lafbâlbildning frân frigjorda alger ur lafbalen. Fö- redraganden redogjorde för, huruledes frân alger, som genom krossning af lafbalen hos Lccidea chalybeea blifvit frigjorda, hyfer framväxte, som anyo trädde i förbindelse med algerna. Lafsvampen hos L. clialybcea är nämligen försedd med ovanligt stora haustorier, och det var frân dessa, inotn algerna inneslutna hau- storierna, som hyferna framväxte. 2. Herr A. Tullgren lemnade en framställning af Teneriffas vegetation under förevisande af en rik- haltig samling af spritlagda och torkade växter. re- présentante!' för Teneriffas vilda och kultiverade flora. 277 Den 23 mars 1897. 1. Kandidat Kn. Kjellmark föredrog om fioran i en kalktufF frän norra Nerike.* Den 6 april 1897. 1. Fröken Astrid Cleve föredrog om sina un- der sistförflutna sommar utförda undersökningar öfver fjällfloran. Föredraganden, som vistats 1000 m. ö. h. pä Junkafjället nv. om Kvickjock, lemnade tili en början en framställning af de biologiskt och fysiogno- miskt skilda växtsamhällen, som utmärkte nämda hög- fjällstrakt. Härvid päpekades i hvad man Vegetationen förändrades med ändrade expositions- och jordmäns- förliällanden, hvarefter fenologiska data frân en del formationer meddelades. Säsom allmän slutsats künde sägas, att frömognaden med fä undantag medhans pä de tidigast afsmälta lokalerna, deremot tili högst 50 0 j 0 pä strax etter midsommar barlagd mark. Byggnads- plan och ârsutveckling hos nägra arter omnämdes och olika typer uppställdes med hänsyn härtill. Höst- blommande arter voro sällsynta och satte med undan- tag af nägra gras ej mogna frön. Tillpassningen tili kort vegetationsperiod framträdde skarpt under sist- lidna gynsamma och längvariga sommar, i det höst- dräkt anlades innan sommarvärmen ännu upphört. Slutligen förevisades ett antal rottyper, delvis exem- pel pä rotsystemets ofta kolossala längd i förhällande tili skottsystemet. Föredraget illustrerades af sam- lingar och fotografier. Den 2 7 april 1897. 1. Kandidat O. Rosenberg föredrog om sina un- dersökningar öfver förslemmade växtmembraner.* 2. Professor Gr. Lagerheim förevisade Röntgen- fotografier genom växtdelar. Den 11 maj 1897. 1. Docent T. Hedlund föredrog om Cystococcus humicola Nægeli. Föredraganden redogjorde för den alg, tili hvilken denna algform hörde. Uppgiften, att 278 det är deuna alg, soin förekommer bos flertalet laf- var, bei’odde pä förväxling med andra alger, for bvilka föredraganden äfven redogjorde. Den 28 September 1897. 1. Docent O. Juel föredrog om Ustilaginéer och Uredinéer trän Brasilien, hemtörda af den första Reg- nellska expeditionen.* 2. Herr T. W estergren förevisade hybriden 1 Men- tha aquatica X arvensis samt slingrande exemplar Cynanchum Vincetoxicum , bada (ran Gotland. Den 12 Oktober 1897. 1 . Docent R. Serxander föredrog om Trapas subfossila förekomst i Nerike.* Den 26 Oktober 1897. 1. Kandidat N. Rosexberg föredrog om halofy- ternas transpirations- och assimilationsförhallanden.* 2. Kandidat O. Ekstam föredrog om rnderat- växter pa Spetsbergen. Den 9 november 1897. 1. Herr T. Westergren föredrog om individbild- ningen hos slägtet Mentlia .* Den 28 november 1897. 1. Docent T. Hedednd föredrog om svärmbild- ningen hos aërofila Chlorofycéer. Den 1 februari 1898. 1. Herr 0. AVassberg föredrog om Alchemilla- former fran Västmanland, hvarvid frän detta landskap förevisades följande former: Alchenùlla pubescens Lam., vestita Baser, pastoralis Baser, filicaulis Baser, acutan- gula Baser, obtusa Buser samt alpest ris Schm. Före- draget anslöt sig hufvadsakligen tili Bnsers ander- sökningar öfver detta inangformiga slägte. A. pasto- ralis bildade pa gräsmark hufvudmassan af Alchemilla- vegetationen och var i norra landskapet ganska all- männ; pa lokaler med mera xerofil vegetation upp- triidde A. pubescens och i löfängar A. alpest ris, bägge 279 ganska allmänt. A. vestita , acutangula ocli obtusa voro deremot inom omrâdet mera sällsynta. Derjämte förevisade föredraganden följande Eu- phrasia- former frân Västmanland: curt a y gracilis, stricter,, brevipiïa, suecica , curia ß glabrescens ocli f. imbricata samt curia X gracilis, carta X stricta och brevipiïa X curta. 2. Docent 0. Juel redogjorde for kärndelnings- förloppet i basidierna inom olika grupper af Basidi- omyceterna och sökte häri finna gründen för denna grupps fylogeni.* Den 15 februari 1898. 1. Licenciaten J. A. Z. Brundin demonstrerade en sanding af omkring 120 svenska ianerogamer i groddplantstadinm. 2. Herr E. Hagmjnd förelade den af Mela be- skrifna Ngrnphœa f cnn, ica, med saväl livita som rôda blommor. Yid redogörelsen för de karaktärer, som ntmärkte denna art frân andra nordiska former, fram- liöll föredraganden pollenkornens beskaffenhet, i det N. alba's pollenkorn egde stora papiller, N. Candida's smâ papiller, medan deremot pollenkornen bos N. fen- nica voro alldeles glatta. Denna goda karaktär hade, egendomligt nog, af artens beskrifvare ej anmärkts. Den 1 mars 1898. 1 . Kandidat H. Hessglman föredrog om de bo- taniska trädgardarna pa Rivieran under förevisande af intressantare der insamlade växtformer. 2. Docent O. Juel beskref sporbildningen hos Stilbuni vulgare Tode, en svamp, som hittills stalls bland ’’Fungi imperfecti”, men som af föredraganden betrak- tades som en Protobasidiomycet. * Den 15 mars 1898. 1 . Docent R. Sernander föredrog om en tundra- formation i Harjeâdalen.* 2. Kandidat Gr. Lindmark redogjorde för sina uudersökningar öfver de skandinaviska Saxifraga- ar- 280 teruas organografi, särskildt skottbyggnadstyperna ocli individbildningssätten. Den 29 mars 1898. 1. Kand. Hj. Üstergren föredrog om sina ana- tomisk-systematiska undersökningar öfver slägtet Pinus. 2. Professor A. N. Lündström föredrog om en del kulturförsök ufcförda vid ”Landwirthsckaftliche Versuchstation zu Darmstadt”, som afsâgo att visa de konstgjorda gödningsämnenas betydelse for erhâllande af maximalskörd. Den 19 april 1898. 1. Ingeniör P. Düsen föredrog om fanerogam- vegetationen i södra Chile ocli Yest-Patagonien. Ta- laren skildrade urskogsformationen med dess lianer ock epifyter, dess trängsel bland de ingâende individen och dess tillpassningar for det regniga och fuktiga kli- matet. Till slut lemnades en beskrifning af stepp- omrädet öster om skogsregionen. Föredraget illustre- rades med ypperliga scioptikonbilder samt genom fb- revisandet af landets karaktärsväxter. Den 3 maj 1898. 1. Professor Th. M. Fries demonstrerade en del af de samlingar, som hemsändts till Bot. Museet frân Dr. Erik Nyman, hvilken som innehafvare af ftegnells bot. resestipendium vistades pâ Java. Den stora och vackra samlingen erbjôd mycket af intresse frân sâvâl systematisk som frân biologisk och morfologisk syn- punkt. 2. Docent O. Juel lemnade en framställning af embryobildningen hos Antennaria alpina och A. dioica , hvaraf framgick, att den förra utbildar sitt embryo ur den obefruktade äggcellen och sälunda är det för- sta hittills kânda exemplet pâ en verklig parthenoge- nesis bland fanerogamerna.* 281 Om Agrostis scabra och perennans. Den för värt land nya Agrostis , som af Doc. S. Murbeck upptäcktes i afl. Prof. Fristedts herbarium och som af honom beskrefs sasom ny art under namn af A. bottnica, har senast (se Bot. Not. 1898 s. 187) förklarats vara A. perennans (Walt.) Tuck. Den hör emellertid icke dit. Tuckerman har beskrifvit ifraga- varande art i Am. Journ. Sc. 1843, dar han uppde- lar den vida formkrets, som man künde kalia A. sca- bra Willd. coli., i 3 arter: A. laxiflora , A. peren- nans och A. scabra : den första med inrullade blad, de senare med platta, sinsemellan skilda därigenom, att A. scabra har upprätt stra och yfvig vippa, A. peren- nans nästan nedliggande, grenigt stra samt smal (”te- nui-elliptica”) vippa. Asa Gray, som förenar A. Jaxi- tlora och scabra , skiljer perennans hufvudsakligen pä vippans beskaffenhet och karaktäriserar närmare dess egendomlighet. I Stockholms Bot. Museum finnes ett autentiskt exempler frän Asa Gray, med vippan alldeles sädan han beskrifver, af en afgjord, aunan typ än hos A. scabra ; bland de mycket talrika exem- plaren af den na senare art visar intet nägot närmande tili vipptypen hos den äkta perennans. Den andra karaktären, det nästan nedliggande straet, träffar ej in pä detta, som jag ansett füllt, äkta exemplar af A. perennans , men däremot pä en del ex., som till vippan äro äkta scabra. Straet är, un- gefär som hos Poa compressa , sammansatt af talrika led- stycken, de fiesta heit korta, under det normala scabra- former ha fäledade strän. Det vill alltsä synas, som de bäda af Tuckerman anförda hufvudkaraktärerna ej sä synnerligen ofta följas at, och det är därför ej att lindra, att stör förvirring râder i benämnandet af de olika formerna. Hvad vara svenska exemplar beträfifar, sä höra dessa, bade de fran Angermanland och Medelpad (där nu funnen pä 3 Ställen) samtliga till A. scabra Tuck., Bot. Nut. 18'J8. 282 vare sig mau ser pä vippaus eller strâets karaktärer. Om full ideutitet x'àder mellan vâra svenska former och de amerikanska, kan däremot sättas i frâga; de förra bafva till bladsj'stemet en frodighet, som inga amerikanska visa; obetydlig synes dock skillnadeu vara. Full klarhet liärutinnan kan endast vinnas ge- nom en noggrann utredning af de amerikanska torm- serierna. S. Almquist. Grecescil, D., Conspectul Florei Romaniei. Bu- karest 18'J8. — 8:o, 8B5 s. (Friedläuder & Soliu, Berlin). — Pris 12 Mk. 1 enlighet med titelu âr arbetet en s. k. ’’conspectus”. Liksom i Simonkai’s Enurn. crit. 11. Transsilv, och Vele- novsky’s Flora bulgarica, livilka uppenbarligen varit förf. till stürsta gagn, meddelas sâlunda beskrifningar endast â nya eller föga kända arter och former; nomenklaturen deremot är utförligt 'behandlad (exsiceatverk dock sällau ci- terade), och uppgifterna om formernas förekomst iuom om- radet tämligen detaljerade. Beträffande Hera slägteu, sâsom Euphrasia och Alectorolophus , synes förf. ej hafva tagit hänsyn till den nyare literaturen. För öfrigt frapperas man litet hvavstädes deraf att svagt karakteriserade typer upp- fattas sâsom species, samtidigt med att väl begränsade arter ej sällan fâtt en liigre systematisk rangbeteckning. Att in- konsekvenserna bärvidlag till stor del bero pâ mindre nog- granna uudersökningar framgâr af beskrifningarna, der sâ- dana förekomma. — Af arter nya for vetenskapen iunehaller arbetet IB, tillhörande slägtena Nasturtium, Achillea (2; för den ena synes förf. kunna hafva funnit ett Iran Mille- folium m er afvikande namn an millefoliata), Hieracium (3; den ena kallas efter en rumänisk lokal för H. Sinaicum, ett namn som likaledes fär anses sâsom mindre lyckligt), Myo- sotis, Cynoglossum, Verbast am (2), Asparagus, Festuca (den hitbörande urskild af Hackel). Att Rumänien är fattigt pä endemismer bar finge varit kändt, men att dess flora skulle vara sä genomforskad som det ofvannämnda ringa antalet noviteter antyder, är öfverraskande och för anmälaren mindre sannolikt, hl. a. pä den grund att ännu under de senaste decennierna ett ej obetydligt antal nya, i Rumänien före- kommande arter beskrifvits af icke-rumäniska, hufvudsakligen 283 österrikiska forskare. I hvarje fall racler dock en skarp kontrast emot grannlandet söder om Donau, det pa öfverra- skande nyheter sä förunderligt rika Bulgarien. — I arbetets sista fjärdedel lemnas en skildring af omradets topografi, geologi och klimatologi samt en utförlig karakteristik af de olika växtregionerna (stepp-, skogs- och den alpina regionen) och af dessas underafdelningar. — Jämfördt med publikatio- ner af liknande art intager arbetet, trots de antydda svag- heterna, ett ej ofördelaktigt rum och torde vid växtgeogra- tiska spörsmäl bli tili gagn äfven i vidsträcktare kretsar, om ocksä den omständigheten att det affattats pa rumäniska spräket ej der underlättar cless användning. Murbeck. Videnskabsselskabet i Christiania d. 9 dec. Prof. Wille fr am lade för tryckning sin afhandling: Uber einige Wasserpilze. Botaniska säilskapet i Stockholm d. 16 nov. Prof. G. Lageriieim redogjorde för af alger, bakterier, maskar ocli Copepoder förorsakade gallbildningar pa hafsalger och uppe- höll sig dervid särskildt vid de egendomliga färglösa para- sitiska fioriderna och vid en frân nästan alla andra bakterier afvikande bakterie, som förorsakar en deformering af en grön hafsalg. — Prof. E. Almquist redogjorde för siria biologiska studier öfver Geranium bolicmieum L. — Bektor S. Almquist höll föredrag om Agrostis perennans Tuck, och A. scabra Willd. — Aclj. P. M. Lundell förevisade sammanvuxna Sten- kyrkeäpplen samt prof af granved frân Tjockö. Societas pro fauna et flora fennica. Den 1 Okt. Prof. Elfving refererade ’’Flora Frugardiensis” en af öfverste A. G. Nordenskiöld är 1808 uppgjord växtförteckning, upp- tagande bland annat alla pâ slägtens stamgods, Frugârd i Mäntsälä, odlade växter. Sasom belysande trädgärdsodling- ens Standpunkt i Finland vid denna tid intager förteckningen en beaktansvärd plats inom den hithörande sparsamma li- teraturen. Hr Ivanitsky i Petrosawodsk hade till Säilskapet insändt ett större herbarium frân norra Ryssland äfvensom manuskript- kart or, âskâdliggôrande kärlväxternas utbredning i sarnrna trakter. Bektor Brenner och stud. Lindrotii meddelade notiser om n|gra anmärkningsvärdare fanerogamer fr. södrä Finland. Den 5 nov. Bektor M. Brenner meddelade särskilda no- tiser om finska kärlväxter, bland hvilka den nyligen af F. Klinge 284 bestämda äkta Orchis lat if alia frân Aland; äfven föredrog hr Brenner om de finska formerna af Odontites nied ledning af Hoffmanns arbete. Mag. H. Lindberg framlade ex. af den osteuropeiska Ga- linm rutJienicu») , hvilken anträffats pâ ett par orter i Finland, tillsvidare dock endast tillfällig, samt meddelade nya iaktta- gelser om Philonotis ccespitosa och Thyidium Philibert i. Mag. G. Lang demonstrerade ex. af den for floran nya Potentilla dasyphylla tagen af föredr. och stud. R. Wegelius pâ en holme nära Sortavala. Stud. F. I. Lindroth förevisade anmärkningsvärda växtfynd frân Olonets-karelen, gjorda af honom och stud. A. K. C’ajan- der senaste sommar; blaud dessa voro de for floran nya Se- linum lineare och Pyrethrum corymbosum, äfvensom FAodea Canadensis frân en af Svirs bifloder. Lektor A. J. Mêla förevisade Agrostis perennans fr. Kuopiotrakten. Letterstedtska resstipendiet har i âr blifvit gifvet ât doc. H. O. Juel i Upsala, soin bland annat äfven kommer att resa i Algeriet. Nordiskt naturforskaremöte i Helsingfors 1902. A liôgsta ort har bifallits verkliga statsrâdet L. Lindelöfs m. fl. ansökan om tillstând att sommaren 1902 föranstalta i Helsingfors ett naturforskaremöte för de nordiska lânderna. Utnamnd. Till ordinarie professor i botanik vid Lunds universitet med undervisningsskyldighet i Systematik, morfo- logi ocli växtgeografi har e. o. professorn därstädes S. Berg- gren blifvit utnamnd. Prof. J. G. Agardhs byst, modellerad af prof W. Ru- neberg, liar nu blifvit gjuten i brons samt skall uppsättas vid större dämmen i botaniska trâdgârden i Lund. À bystens sockel finnes en af de vaekraste rôda hafsalgerna, Clavdca elegans, afbildad. Fysiografiska sällskapet d. 9 nov. Doc. B. Jônsson redogjorde för sina undersökningar öfver bestämning af klo- rofyllets färg för demonstrering af dess olika styrka. Vetenskapssocieteten d. 10 dec. Till utländska le- damöter invaldes sir John Lubbock i London, professorerna Hugo de Vries i Amsterdam och Emil Hansen i Köpenhamn. Vetenskapsakademien d. 9 nov. 'fill införande i Bihanget antogs en afhandling af doc. R. Sernander, Studier öfver Vegetationen i raellersta Skandinaviens fjälltrakter. I). 14 dec. Till införande i Bihanget antogos 2 afhand- lingar: 1) Über tropische und subtropische Süsswasser-Chlo- 285 rophyceen af dr 0. Borge; 2) Chlorococcus. eine neue Gattung der Süswasseralgen af stud, vid universitetet i Helsingfors A. Luther. Herbarium tili salu. Ett väl konditioneradt herbarium, innehâllande omkr. 1200 skandinaviska, hufvudsakligen skanska fanero- gamer, uppfästade pâ papper af format ungef. 35 x 20 cm., tili salu hos D:r J. M. Samberg1. Lund, Paradisgatan 3. M. Michel Gandoger à Arnas (Rhône), France, désire échanger ou vendre une collection d’environ 1200 espèces de plantes qu’il a récoltées cette année dans le Nord de l 'Es- pagne (Galicia, Asturia, Leon, Cantabria et Cuença). Utmärkta köksväxt- och blomsterfrön erhâllas frân FRIEDRICH SPITTEL, fröodlare , Arnstadt b. Erfurt, Tyskland. Kataloger gratis oeh franco. Hos Frans Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhâllas: Grâtt blompressningspapper format 350x415 mm Pris pr ris 3,— Hvitt ,, „ 360x445 ,, „ ,, „ 10— Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, ,, „ „ 4,50 „ „ 11, bla ,, 285x465 „ „ „ „ 7,75 „ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ „11,— Obs De bada sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska afdelning. 286 ^.'n.iGCLëi leura.. Sedan prenumerationspriset à Botailiska No- tiser àr 1887 liojdes , samtidigt med att arkanta- lei nàgot 0 /cades, har tryckningskostuaderna stigit , senast nu f or leort tid sedan. Dli de kontanta ut- gifterna ârligen bruka vara storre an de kontanta inkomsterna , och da det f’ôrut vid ett far gjorda f'ôrs'ôk visât sig omôjïigt att erhàlla ett statsunder- st'ôd for tidskriften, sa mäste , om eit fort satt ut- gifvande i läng den skall kunna pàrdknas , afsdft- ningen okas. Den sont dnskar Botaniska. Not i sers forivaro b'ôr ddrf'ôr sjelf p renumérota oc h uppmana alla svenska botaniste?' , hvilka äniiu icke tiro prenume- ranter , att fràn och med niis/a ârs borjan â när- n laste post anstatt pr enumerer a â tidskriften. Utgif iiingstiderna blifva , liksom for ut omkring d. 15 febr / apr 15 maj , 75 1 nov. och iß dec. À lie/ ârgâng a f \\ otailîska KotlSCr for àr iSçç , <5 ;/r, emottages prenumeration pà alla post- anstalier i Sverige , Norge och Danmark med sex y) kr., postbef or dring s af giften inher'd knad , samt hos tidskriftens distributor , ('. \V. K. Gleemps Förlagsbokhaiidel i Lund, och i alla boklàdor ti/l s anima pris. C. F. 0. Nordstedt. Innehâll. Ai.mquist, S., Om Ayrostis scabra ocli pcrennans , s. 281. Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga sällskapet i Up- sala, s. 269. M itrbecKj S., Studier öfver kritiska kärlväxtformer. III. De nordeuropeiska formerna af slägtet Cerasfium, s. 241. Liter aturöfversigt s. 282. Smiirre notiser s. 283. Xiund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget,1 9/12l898 Pâ C. W. K. Gleerups i Lund förlag har i bokhandeln utkommit : Agardh, C. A., Essai de réduire la physiologie végétale à des principes fondamentaux. 25 öre. — „ — , leones Algarum ineditæ. Ed. nova. 4:o. 6 kr. — „ — , Botanik I 8:o. 3 kr. — „ — , d:o II „ 1 kr. 50 öre. Agardh, J. G., Analecta algologiea, 2 kr. 75 öre. cont. I 2 kr. 25 öre. cont. II 1 kr. 60 öre, cont. III 2 kr. 75 öre, cont. IV 4 kr. — „ —, Species genera et ordines algarum, Vol. I. (Fuco- ideæ. Sid. I— VIII + 1—363.) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. I. (Series I. Gongylospermeæ: Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ. Sid. 1— XII + 1 — 336 -f- tilläggsregister 337 — 351) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars. II (1. 2) (Series I (forts.) Ordo 4. Spyri- dieæ, 5. Dumontieæ, 6. Kliodymenieæ. Series II. Desmiosper- meæ, ordo 7. Helminthocladeæ, 8. Hypneaceæ, 9. Chætangieæ, 10. Gelidieæ, 11. Squamarieæ, 12. Corallineæ, 13. Sphærococco- ideæ. Sid. 337 — 700 -f- tillägg och register 701 — 720) 4 kr. 50 öre. Vol. II. Pars III (1. 2) (Series II (forts.) Ordo 14. Wran- gelieæ, 15. Chondrieæ, 16. Bhodomeleæ. Sid. 701 — 1278 -{- re- gister 1279 — 1291.) 4 kr. 50 öre. Vol. III. De florideis curæ posteriores (Series I Gongy- lospermeæ. Ordo 1. Ceramieæ, 2. Cryptonemieæ, 3. Gigartineæ, 4. Furcellarieæ, 5. Dudresnayeæ, 6. Dumontiaceæ, 7. Spyridieæ, 8. Areschougieæ, 9. Champieæ, 10. Rhodymeniaceæ. Series IV. Hormospermeæ. Ordo 11. Squamarieæ, 12. Sphærococcoideæ, 13. Delesserieæ, 14. Helminthocladiaceæ, 15. Chetangieæ, 16. Ge- lidieæ, 17. Hypneaceæ, 18. Solierieæ. Series VI. Corynosper meæ. Ordo 19. Wrangelieæ, 20. Spongiocarpeæ. Sid. I — XII -|- 1 — 676, tillägg och register 677 — 724.) 17 kr. 50 öre. Vol. III. Pars II. Morphologia floridearum (sid. 1 — 290 -)- register 291—301.) 8 kr. — „ —, Till Algernas Systematik I— VI à 4 kr. 50 öre. — „ —, Linnés betydelse i botanikens historia. 75 öre. Agardh, J. G., Linnés läpa om i naturen bestämda oeh be- stâende arter hos vextep. 1 kr. 50 öre. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. — „ —, De eellula vegetabili. 75 öre. — „ —, Florideepnas morphologi (Kongl. Vet. akad. handl. Bd. 15 N:o 6.) 16 kr. — „ —, Algæ mapis Mediteppanei et Adpiatiei. 2 kr. 25 öre. — „ —, Speeles sapgassopum Australiæ (Kgl. Vet. akad. handl. Bd. 23. N:o 3.) 22 kr. — „ —, Theoria systematis plantarum. Med plancher. 15 kr. — „ —, Vextsystemets méthodologie. 1 kr. Areschoug, F. W. C., Botanikens elementep, 3:e uppl. inb. 3 kr. 25 öre. — „ — , Läran om växtepna (Naturlära för allm. läroverken Il i sammandrag) 1 kr. 25 öre. Areschoug, John Erh., Plantæ eotyledoneæ floræ Gotho- bupgensis. 75 öre. Botaniska notisep utg. af Alexis Eduard Lindblom, arg. 1840, 1841, 1843, 1844, pr ärg. 2 kr. Fries, Elias, Epierieis Systematis Myeologiei. 6 kr. 88 öre. — „ —, Novitiæ Floræ Sueeieæ. Edit, altera. 3 kr. Wahlstedt, L. J., Kortfattad lärobok i botanik, inb. 1 kr. 25 öre. * — „ —, Växtfamiljen Charaeeæ. 50 öre. Tidskrift, Physiografiska Sällskapets, 1837—38 i 4 halten med plancher. 1 kr. 50 öre. Botaniska afhandlingar införda i Lunds Univ. Arsskrift. Band II (Kgl. Fysiograf. Sällsk. Handlingar) kunna erhällas genom hvarje bokhandel. BOTANISKA NOTISER FOR ÂR 1899 MED BITRÄDE AF Heb E. ALMQUIST, ARESCHOUG, ARNELL, BRYHN, R. E. FRIES, HANSSON, O. R. HOLMBERG, HULLING, KROK, LAGERHEIM, MURBECK, ALB. NILSSON, SVEDELIUS, VESTERGREN m. fl. UTftIFNE AF C. F. O. NORDSTEDT. Med 32 figurer i texten oeh 2 taflor. LUND, PA UTGIFVARENS FÖRLAG, 1899. LUND 1899. Berlingska Boktryckeri- ocii Stilg JÜTERI- Aktiebolagey . INNEHÂLL. Original-afhandlingar och original-referat. (Se vidare under lärda sällskap!) . Sid. Almqtjist, E., Biologiska studier öfver Geranium bohe- miatm 81. Areschoug, F. W. C., Till Synonymiken inom slägtet Bumex 86. Arnell, H. W., Moss-studier. 20—23 73. Bryiin, N., Descriptio muscorum duorum Norvegicorum . 253. — , Mosliste fra Norbyknöl 57. Fries, R. E., Polysarcum crassipes DC., en for Sverige ny Gasteromycet 241 . Hansson, C. A., Spridda bidrag till vâr Flora . . . 175. Holmboe, J., En fjeldform af Capsella Bursa pastor is . 261. Hulting, J., Nâgra ord om Fagus silvatica L. och laf- vegetationer pâ densamma 229. Krok, Th., T vänne för Finnmarken âterfunna fanero- gamer ... 137. Lagerheim, G., Ueber die Bestäubungs- und Aussäungs- einrichtungen von' Braeliyotum lecUfolium (Desr.) Cogn 105. Murbeck, S., Die nordeuropäisclien Formen der Gatt- ung Bumex 1. — , Die Nordeurpäiselien Formen der Gattung Stellaria 193. Nilsson, Alb., Nâgra drag ur de svenska växtsambälle- nas utvecklingsbistoria 89, 123. Nordstedt, 0., Algologiska smasaker. 5. Quelques mots sur la Stapfia Chodat 267. — , Om Nymphcea fennica och dess synonymi .... 247. Svedelius, N., En algologisk undersökning fran svenska kusten af Östersjön 245. —, Microspongium gclatinosimi Rke, en för svenska fioran ny fucoidé 43. Svendsen, C. J., Ueber ein auf Flechten schmarotzendes Sclerotium 219. Yestergren, T., Verzeichnis nebst Diagnosen und kriti- schen Bemerkungen zu meinem Exsiccatenwerke ”Mi- cromycetes rariores selecti” Fase. I — VI. . . 153, 166. II Lärda sällskap. (Se äfveu under Original-referat!) Biologisk sällskap i Kristiania 79, 272. Huitfeldt-Kaas 79. Wille 272. lîotauiska Sektionen af Naturvqjenskapliga Studentsällskapet i Upsala 71, 146, 241. Juel 71. Botaniska sällskapet i Stockholm 72, 146, 218, IV. Fysiografiska sällskapet 55, 69, 122, 218. Lunds botaniska förening 1*47. Societas pro flora et fauna fennica 69, 146. Yetenskapsakademien 55, 102, 122, 176, 239, 271. Yetenskapssocieteten 271. Literaturöfversigt. Andersson, Guxnar, Studier öfver Finlands torfmossar och fossila kvartärflora 191. BoRBâs, Y., De speciebus Odontitidum Hungariæ . . . 80. Brünchorst, J., Bergens Museums Aarsbog for 1898 . . 69. Dörfler, J. Herbarium normale. Schedæ ad Centuriam XXXVII— et XXXYIII 52. Ekstam, 0., Einige blütenbiologische Beobachtungen auf Spitzbergen 51. Fritsch, K,, Zur Systematik der Gattung Sorhus. II. . 266. Gürke, M., Plantæ europææ 51. Kaalaas, B., Beiträge zur Lebermosflora Norwegens . . 50. Klinge, J., Dactylorchidis, Orchidis subgeneris, monogra- phiæ prodromus 189. Lixdberg, H., Om PoJdia pulchella (Hedw.), P. carncu (L.) och nagra med dem sammanblandade former . 270. Ivalnkiær, C., De danske Blomsterplanters Naturhistorie. I. 174. IIehji, Ascomycetes exs. fase. 26 260. ScniMFER, A. F. W., Pfanzengeographie auf physiologi- scher Grundlage 1 50. Wittrock. Y. B., Erythrææ exsiccatæ. Fase. Ill — IV. . 272. Svensk botanisk literatur 1898 (af Th. Krok) 177. Smärre notiser. Afsked IV. — Anmärkning tili Fritschs arbete 269. — An- tennaria dioica 71. Ill Bjurzons premiefond 14G. — Bohlinia 191. — Botanisk forsk- ningsfärd 150. — Botanist 122. — Byster 269. Docent 173. — Döde: Elgenstierna 102. Lindblad 173. Lixd- qvist 54. Nylander 122. — Döde utländske botanister 1898 48, 102. Hundraârsminne 54. Norska Myxophyceæ 238. — Nyare Rhinantlms-\\ïtev&txix 237. Om förekomsten i Bolmslän af Dianthus arenarius 49. Planschverk öfver Europas löfmossor 150. Resande 54, 173. — Reseanslag 135, 173. Scirpus parvulus i Skane 54, — i Upland 192. — Skandi- naviska växter beskrifna i Hedwigia 191. — Spermato- zoer lios Angiospermer 135. — Stanrogenia fenestrafa 55. Svensk medarbetare i ’’Die vegetation der Erde 191. Understöd IV. — Utnämnd 54. Växter, som nagot utförligare blifvit omnämnda. Alchemilla pratensis o. vulgaris 53. Antennaria dio- ica 71. Brachyotum ledifolium 105. Brachytbecium gelidum 256. Bryum lapponicum 73, leptocercis 75, malangense 78, mariti- mum 76. Capsella Bursa pastoris v. pygmæa 262. Coleosporium Campanulæ f. Lobeliæ 155. Coleroa Potentillæ 156. Crypto- stictis Pysocarpii 166. Cudonia circinans v. pallida 260. Dianthus arenarius 49. Didymaria Pimpinellæ 157. Di- dymosphæria Trifolii 260. Erythræa-arter 272. Fagus silvatica 229. Gelatinosporium Epilobii 167. Geranium bohemicum 81. Glyceria reptans 137, vilfoidea 138. Grimaldia fragrans v. brevipes 50. Hendersonia vulgaris v. Rosse 167. Jungermania atlantica 50, Binsteadii 50. Lecidea inundata f. nigricolor 236. Lilium 136. Lo- phodermium melaleucum v. aureomarginatum 159. Lophiotrema microthecum 158. Metasphæria Starbæckii 168. Microspongium gelatino- sum 43. Niptera arctica 260. Nymphæa fennica o. tetragona 147. Odontites serotina, verna v. pratensis 80. Orchis an- gustifolia subsp. Russowii o. Traunsteineri 190, latifolia subsp. baltica 189. Orthotricum boreale 64. Ovularia TrU cheræ 169. IV Phoma denigrata 161. Philonotis anceps '253. Pohlia- arter 270. Polysaccium crassipes 241. Eamularia Geranii silvatici 163. Rhinantbus-arter 238. Eumex-arter 1 o. följ., aquaticus X crispus 86, obtusifolius v. agrestis 87. Scapania remota 50. Scirpus alpinus 144, parvulus 192. Sclerotinia Empetri 163. Sclerotium lichenicola 227. Sorbus fennica 266, 269. Stamnaria Equiseti v. Herjedalensis 260. Stapfia 267. Stellaria-arter 193 o. följ. Tetraspora cylindrica 267. Trichophorum emergens 143. Afsked med pension bar beviljats at professorn i bo- tanik och ekonomi vid Upsala universitet dr. Tn. M. Fries. — Mat. naturvet. Sektionen bar föreslagit att till bans ef- lerträdare kalla e. o. professorn F. R. Kjellman. Understöd. Styrelsen för Lars Hjertas Minne bar d. 26 nov. beslutat utdela till bland andra doc. dr. Gunnar Ax- derssox for omfattande botaniska forskningar i Sverige 2000 kr. Botaniska sällskapet i Stockholm d. 30 nov. Kand. H. Hesselmax boll föredrag om mykorrbizabildningar bos ark- tiska växter. — Doc. Gcxxar Axderssox omtalade ett af ko- nom under sistlidne host â ön liven gjordt fynd afl Equise- tutti maximum , som fordom uppgifvits vara funnen i Skâne. — Dr 0. Rosenberg redogjorde för sina försök att medelst s. k. koboltpapper bestiimma flerâriga blads transspiration. BOTANISKA NOTISER FÖR ÂR 1899 UTG1FNE AT? G. F. O. NORDSTEDT. Haftet 1. LUND 1899, BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJÜTERI-AKTIEBOLAGET. Die nordeuropäischen Formen der Gattung ßumex. Von Sv. Muebeck. Die Darstellung der Rumkes Schwedens, Norwe- gens, Dänemarks und Finnlands welche sich im folgenden findet, wurde im Jahre 1894 ausgearbeitet, um in eine beabsichtigte Fortsetzung der zwölften Auflage von ’’Hartman’s Skandinaviens flora” * 2) einge- führt zu werden. Daher die zusammengedrängte Form der Darstellung, besonders betreffs der Angaben der geographischen Verbreitung 3). Als Grundlage dieser Angaben wurde in erster Linie ein umfassendes Herbar- material 4) benutzt; zugleich sind aber alle in der Lit- teratur vorkomm enden Data, deren Richtigkeit keinen Zweifel zuzulassen schien, berücksichtigt worden. Dem Herrn Adjunkten Th. Krok, der die Litteratur-Angaben von der Verbreitung auf der Skandinavischen Halbinsel gesammelt oder vervollständigt und bei mehr verbrei- teten Formen dieselben zusammengestellt und ausser- dem die Nomenklatur-Citate, die ich nicht selbst habe prüfen können, kontrolliert hat, spreche ich hiermit meinen verbindlichsten Dank aus. ') Auch das westlich von dem Weissen Meere und dem Onega- see liegende Gebiet von Russland umfassend (Vgl. Sælan, Kihlman & H.jelt Herb. Mus. Fenn. ed. II. 1. 1889). 2) Th. Krok: C. J. och C. Hartmans Handbok i Skandinaviens flora etc. Haft. 1. Stockholm 1889 (Behandelt die Pteridophyten, Gymnospermen und Monocotyledonen, mit Ausnahme der Cypera- ceen und Gramineen.). 3) Erläuterungen: S. = Schweden, JV. = Norwegen, F. = Finn- land, D. = Dänemark. — ’’Sk. — Ög. und Vg.” giebt an, dass eine Form allgemein verbreitet ist von der Provinz Skane bis nach den Prov. Oster- und Vestergötland inch — ”s Sk." = zerstreut im südlichen Teil der Prov. Skane, — ’"Sk.” = ziemlich selten oder selten (im letzteren Falle sind die Fundorte angegeben). — ”0” = fehlt. — Vgl. übrigens das oben citierte Werk, Lief. 1. 4) Die Sammlungen der botan. Museen in Helsingfors, Lund. Stockholm und Upsala, das reiche und instruktive, später dem bo- tan. Museum in Lund geschenkte _R«?»e.-c-Herbar des Herrn D:r Hjalmar Nilsson, etc. Bot. Not. 1899. 1 2 lieber sieht der Arten. I. Blätt. mifc keilförm.. gerundet, od. herzförm. Basis; alle od. die meisten Blüten zwitterig. A. Fruchtklappen ohne, selten die eine mit einer ru- dimentären, rundlichen Schwiele. 1. Untere Blätter an der Basis am breitesten; Gliederung der Fruchtstiele nicht verdickt, fast unsichtbar - - B. aquations 2. 2. Untere Blätter an der Mitte am breitesten; Gliederung der Fruchtstiele ringförmig ver- dickt, sehr deutlich. a. Steng.-Bl. 2,5 — 4,5 mal so lang wie breit; Frucht dick, dunkelbraun B. doniesticus 8. b. Steng.-Bl. 8 — 15 mal so lang wie breit; Frucht schmal, graubraun - B. fennicus 4. B. Fruchtklappen alle, od. wenigstens die eine, mit einer wohl entwickelten Schwiele (R. crisp, f. microcarp. jedoch schwielenlos). 1. Klappen ganzrandig od. sehr kurz gezähnelt. a. Basalbl. mit schmal keilförm. Basis; jede Klappe mit einer gross., längl. Schwiele B. Hydrolapathum 1. b. Basalbl. mit gerundet, od. herzförm. Basis; Schwiele breit eiförm. od. rundlich. a. Klappen herzförm. od. rundl.-herzförm. aa. Bl. -Rand schwach wellig-kraus; Klappen bis 7 — 8 mm. 1., 7,5 — 9 mm. br. ------ - B. Paticntia. ßß. Bl. -Rand stark wellig-kraus; Klap- pen 3,5 — 5 (6) mm. 1., 3,5 — 5 mm. br. B. crispus 5. ß. Klappen zungenförm., längl. od. längl. - triangulär. aa. Alle od. fast alle Scheinquirle mit entwich. Stützblätt. ; jede Klappe mit einer grossen Schwiele B. con- fjlomcratus 7. 3 ßß. Nur die unteren Schein qu. eines jed. Astes mit entw. Stützblättern. § Basalblätt. mehr als dopp. so lang wie breit, ihre Basis breit gerun- det od. gestutzt; Klappen zungen- förmig ----- jR. sanguineus 6. §§ Basalblätt. kaum dopp. so lang wie breit, ihre Basis herzförm.; Klap- pen längl. -triangulär R. obt. v. silvestr. 8. 2. Klappen am Kande mit pfrieml. od. borstl. Zähnen. a. Untere Blätt. breit längl.-herzförmig R. obtusifolius 8. b. Untere Blätt. lineal od. schmal lanzettl. a. Äuss. Perig.-Bl. vorwärtsgerichtet; Zäh- ne d. Klappen kürzer als diese; Schwie- len längl., zieml. hoch R. limosus 9. ß. Äuss. Perig.-Bl. schliesslich abstehend od. rückwärtsgerichtet; Zähne d. Klap- pen teilweise länger als diese; Schwie- len lineal, niedrig - R. maritimus 10. II. Blätt. mit pfeil- od. spiessförm. Basis (B. Aceto- selia f. integrif. mit keilförm. Bl. -Basis); Blüten diöcisch od. polygam. A. Äuss. Perig.-Bl. auch nach d. Anthese den Bändern d. inneren angedrückt; Klappen völ- lig schwielenlos. 1. Polygam; innere Perig.-Bl. der 2 Bt. zuletzt vielmals grösser als die Frucht R. scutatus. 2. Diöcisch; innere Perig.-Bl. der ? Bt. dopp. grösser als die Frucht R. graminifolius 15. 3. Diöcisch; innere Perig.-Bl. der 2 Bt. nicht od. wenig grösser als die Frucht R. Accto- sella 14. B. Äuss. Perig.-Bl. gleich nach d. Anthese zurück- 4 geschlagen ; Klappen an der Basis mit einer schuppenförm., rückwärtsgerichteten' Schwiele. 1. Unt. u. mittl. Steng.-Bl. kaum dopp. so lang wie breit; Infl.-Ae.ste fast einfach; Akene meistens gelbl.-grau - - - - R. arifolins 1 1 . 2. Unt. u. mittl. Steng.-Bl. 2 — 4 mal so lang wie breit; Infl.-Aeste fast einfach; Akene schwarzbraun ------- R. Acetosa 12. 3. Unt. u. mittl. Steng.-Bl. 4 — 12 mal so lang wie breit; Infl.-Aeste verzweigt; Akene schwarzbraun ------ R. auriculatus 13. Sect. I. Lapathum Campd. Monogr. ; Meisn. in DC. Prodr. XIV p. 42 : Blattbasis keilförmig, gerun- det oder herzförmig ( niemals pfeil- oder spiessförmig ); alle oder die meisten Blüten zwitterig ; innere Perigon- blätter Klappten71) zur Zeit der Frucht-reife fast immer grösser als die Fruchtflächen , schwielenlos oder mit ei- ner länglichen oder rundlichen , nie rückwärtsgerichteten Schwiele. A. — Fruchtklappen ganzrandig oder undeutlich gekerbt; die untersten Blätter mehr als doppelt so lang wie breit (Ausnahme: R. aquaticus). a. — Fruchtklappen sämmtlich mit einer grossen , länglichen Schwiele ; die untersten Blätter am Grunde schmal keilförmig. 1. R. Hydrolapathum Huds. Fl. angl. ed. II p. 154 (1778). — R. acutus (u) Wahi/enb. Fl. ups. p. 118 (1820); non Lin. — R. aquaticus Fr. Nov. fl. suec. ed. II p. 109 (1828); non Lin. — Icon.: Fl. dan. tab. 2348. — Exs.: Fr. Hb. norm. f. VI n. 52. Spreite der Basalblätt. dick und lederartig , lanzett- Uch , mit schmal keilförm. Grunde und lang ausgezoge- ner Spitze , ihr Stiel auf der inneren Seite nach oben breit und flach ; Fruchtstiele unter der Mitte mit deut- licher, ringförmig verdickter Gliederung ; äussere Peri- gonbl. nicht oder unbedeutend länger als die halbe Breite 5 der Klappen] diese triangulär , mit gestutzter oder gerun- deter Basis und "kurzer Spitze , derb, fast pergamentartig , ganzrandig oder gegen die Basis unregelm. gekerbt , ihre Schmiele vorne spitzlich, fast 2i so lang ivie die Klappe. — Stjelk 1 — 2,5 m. hög, upprät och upptill grenig med vanl. ätskilda blomställningsgrenar ; rotbladens shaft kortare än skifvan, denna senare 30 — 70 cm. lang och 5 — 12 cm. bi’ed, tili följd af vaxöfverdrag grä- aktigt grön, i kanten alldeles jämn; stjelkbl. smalt lansettlika med rundad eller vigglik bas, de öfversta smalt jämbreda, alla i kanten nästan jämna; blomknip- pen rikblomm., närmade eller pa hvarje gren samman- flytande tili nästan bladlösa ax; blomskaft högst 2 ggr. längre än fruktkalken, under den senare mycket stärkt förtjockade, für öfrigt täml. fasta och grofva; y tire kalkbl. tryckta mot de inres kanter och derige- nom nagot framatriktade, oftast spetsiga ; inre kalkbl. likstora, otydligt nerviga, 5 — 7 mm. länga, 4,5 -- 5,5 mm. breda, jämte grynen ofta lifligt ljusröda; not 3,5 — 4 mm. lang, brun, täml. tjock, dess sidor bredast vid midten. If 7, 8. Verbreitung. Ufer, Teichränder etc. S. Sk.; s Bl.; s Boh.; Ög. — Upl.; s Hl.; n Vg.; s Dis. Lockernd; Holm sn.; n Sm.; Ner.; s Vrm. Hyngen- See in Bro; sVsm.; s Dir. Gagnef; [0 Öl.; Gtl.j. — Æ Vera auf Lister. — F. Äl. Einström; Satak. Eura âminne; s Tay. Sääksmäki, Jutikkala; Isthm. Kar. Sakkola; Pyhäjärvi, Konnitsa; 01. Kar. Ser- maks. — />. gemein. R. Hydrolapathum X obtusifolius. — B. Hgdrolapathum X obtusifolius {B. lingulatus) Jungner in Bot. Notis. 1885 p. 115 f. 6; non B. lingulatus Schur Enum. pl. Transs. p. 580 (1866). — B. Webern Prahl Fl. Schl. -Holst. II p. 186 (1890). Spreite der Basalblätt. breit lanzettlich , mit gerun- detem od. zieml. breit keilförmigem Grunde und wenig ausgezogener oder stumpfticher Spitze , ihr Stiel auf der 6 inneren Seite nach oben eieml. schmal und meistens et- was rinnenförmig ; Fruch tstiele unterhalb der Mitte mit deutlicher , ringförmig Verdichter Gliederung ; äussere Pe- rigonblätter stets merhbar länger als die halbe Breite der Klappen ; diese triangulär , mit gestutzter Basis und etwas zungenförmig ausgezogener Spitze , ziemlich derb, gegen die Basis hurz aber deutlich gezähnclt oder ive- nigstens gelcerbt, alle schwielentragend ; Schivielen gross, länglich , vorne spitzlich , halb so lang ivie die Klappen oder *j3 hiirzer. — Stjelh 1 — 2,5 m. hög, upprät och särcleles upptill grenig mecl ätskilda o. vid fruktmogn. aldrig sammanflytande grenar ; rotbladcns skafb unge- fär af skifvans längd, denna senare 20 — 50 cm. lang och 5 — 13 cm. bred, täml. tjock men knappt läder- artad, näst. gräsgrön, i kanten jämn eller mycket svagt vagig: stjelhbl. utdraget äggrundt lansettlika med tvär eller rundad bas, de öfversta fran äggrund bas jämbr. lansettl., alla i kanten otydligt vagiga eller mycket svagt krusiga; blomhnippen vid fruktmogn. mycket gles- blomm., nagot ätskilda eller uppât närmade lidra; blom- shaft intill 2 1 2 ggr. längre än fruktkalken, i spetsen för- tjockade; yttre halhbl. vanl. rakt utstâende o. blott i spetsen Iramatböjda; inre halhbl. näst. likstora, 4.5 — 7 mm. langa, 3,5 — 5 mm. breda, jämte grynen ofta rödaktiga; nöt 3 — 3,5 mm. lang, kastanjbrun, dess sidor bredast nedom midten. 2f 7, 8. Beobachtet: S. s Sk. an mehreren Stellen im Flussthale der Köpingea zwischen Svenstorp und Be- nestad; Näsbyholm (Hebm. Niesson); Gessie (P. Rosenius). b. — Fruchthlappcn scliwiclenlos oder {meist nur in einzelnen Blüten) die eine mit einer winzigen, kugel- förmigen Schwiele ; untere Blätter am Grunde herz- bis schmal eiförmig. 2. R. aquaticus L. Sp. pi. ed. I. p. 336 (1753), nec non herb. — Lapathum aquaticum STcoi'. Fl. earn, ed. II. 1. p. 263 (1772). — B. Hippolapathum ß 7 palustris Fr. Nov. fl. suec. ed. II. p. 106 (1828). — E. Hippolapathum Fr. Mant. III. p. 28 (1842). — B. Friesii J. E. Aresch. PI. cot. Gothob. p. 100 (1886) & in Bot. Notis. 1840 p. 23; non Gren. & Godr. Fl. de Fr. III. p. 36 (1855). — Icon.: Svensk Bot. tab. 209; F. Aresch. in Sv. Yet.-Akad. Öfvers. 1862 t. III. f. 8. — Exs. : Fr. Hb. norm. f. V. n. 55. Spreite der Basalblätt. I1 12 — ‘ j 2 (cf 1 1 2 ) mal so lang • wie breit , fast immer herz-eirund oder triangulär , mit breit herzförmiger , sehr selten abgerundeter Basis , nach oben rundlich -stumpf oder kurzgespitzt , am Rande flach oder schwach ivellig , ihr Stiel auf der inneren Seite nach oben schmal und rinnenf örmig ; Fruchtstiele mit nicht verdickter , fast unsichtbarer Gliederung nahe der Basis; äussere Ferigonbl. horizontal abstehend , unbedeutend kür- zer als die halbe Breite der Klappen ; diese eiförmig- triangulär, mit gestutzter Basis und zuweilen etwas aus- gezogener Spitze , dünnhäutig , ganzrandig , stets schwielen- los ; Akenen braun , ziemlich dick. — Stjelk 0,8 — 2 rn. Aög, upprät och grenig af vid fruktmogn. samman- flytande grenar; rotbladens skaft af skifvans längd el- ler längre, denna senare intill 35 cm. lang och 20 cm. bred, täml. tjock, men mjuk, rent grön eller rödaktigt anlupen; stjelkbl. frän bred, hjertlik el. tvär bas triangulära med langt utdragen spets, de öfversta frân rundad bas jämbreda, alla i kanten jämna eller svagt vâgiga; blomknippen rikblomm., pä hvarje gren sammanflytande tili ett bladlöst ax; blomskaft intill 2 1 1 2 ggr. längre än fi’uktkalken, under den senare smäningom stärkt förtjockade, i öfrigt härfina; yttre kalkbl. aflänga, trubb.; inre kalkbl. likstora, vanl. 5 — 8,5 mm. langa, 4,5 — 7 mm. breda; not 3,2 — 3,7 mm. läng, dess sidor bredast vid midten. If. 7, 8. Var. Helolapathum [Drejer ap. Hornem. Fl. dan. f. 39 p. 4 (1840), pro sp.]. — B. Hippol. *Hc- leolapathum Lange Haandb. Dansk. Fl. ed. IV. p. 301 (1886). — Icon.: Fl. dan. tab. 2288. — Mit kleine- 8 ren, <9,5 — 5 mm. hingen, rundlich-länglichen oder rund- lichen Klappen. Var. kolaënsis. — Nova var. — Folia oblonga vcl ohlongo-lanccolata , circ. 11 cm. longa, circ. 3 cm. lata, omnia basi rotundata ; inflorescentia laxa ; perigonii phylla interiora oblongo-ovata , quam in tgpo angustiora. Verbreitung. Ufer etc. S. Sdm. und Vpl. an d. Mälar-See u. au d. Küste gemein; Boh. im siidl. u. mittl. Th., besond. in d. Flussthälern d. Göta- u. Nord- reelf; Strömstad nach Beurling; s Dir. bis nach Rätt- vik (Krok); ö Mpd.: s Äng. ; n Vb. Degerfors bei Pi- teâ (J. E. A. Degerman) — Kengis (L. L. Læstad.); Sk. Köpingean; Vg. nicht selten längs dem Göta-elf (E. Linnarsson); Stenstorp (A. Rddberg); [früher bei Mariestad]; ö Ög. Lillân in Drothem ; nö Hls. Hu- diksvallsfjärden ; Stroms bruk; m Jtl. Lit; Um. Lpm. nach Hartm. Fl. ed. V ; Pit. Lpm. Arvidsjaur; Torn. Lpm. Survainen in Enontekis; [0 Bl.; Öl.; Gtl. ; Hl.; Dis.; Sm.; Ner.; Vrm.; Gstr.;Hrj.]. — N. Kristiania st.; Hamar st. bis nach Dovre (A. Falcr); Finnm.; Bergen st. Hop bei Bergen; Rogsund in Nordfjord [0 Kristiansand st.; Trondhj. st.; Tromsö st.]. — F\ laut Hb. Mus. Fenn, in sämmtl. Prov. mit Ausnahme des Vars. Lpm., Pom. Kar., s Österb., s Sav. — D. n Jyll. V. Helolapathum: D. n. Jyll. (vgl. Lange Haandb. ed. IV). V. kolaënsis: F. Lapp. Murm. Kuuspoanla inter Woroninsk et Ljawosersk, ad rivulum prope terminum silvæ [leg. Kihlman 15|8 1887 (Hb. Mus. Fenn.)]. R. aquaticus X crispus. — JR. conspersus Hartm. Skand. H. ed. I. p. 147 (1820) [e descr. et sec. specimen authenticum loco classico lectum (Hb. Mus. Stockh.)] ; non F. Aresch. in Sv. Vet.-Akad. Öf- vers. 1862 p. 65. — R. aquaticus X crispus ( R . si- mil atus) Hausskn. in Mitth. d. geogr. Ges. zu Jena 9 III. 1. p. 62 (1884). — R. crispus X Hippolapathum H.j. Nilss. in Bot. Notis. 1888 p. 148; Jungner ibid. p. 209. Spreite der Bnsalblätt. verlängert eirund oder schmal länglich , mit ctivas herzförmigem , nicht verschmälertem Grunde und deutlich welligen Rändern; ihr Stiel auf der inneren Seite nach oben schmal und rinnenförmig ; Fruchtstiele iveit unter der Mitte zieml. undeutlich gegliedert; äuss. Perigonbl. etwas rückwärtsgerichtet , kürzer als die halbe Breite der Klappen; diese rundlich-triangulär mit mehr o. weniger herzförmiger Basis und kurzer , meist breit abgerundeter Spitze , dünnhäutig , ganzrandig ( oder schwach gekerbt ), etwas ungleich , die grössere mit einer hohen , aber zieml. schmalen , gespitzten Schwiele. — Stjelk 0,8 — 1,6 m. hög, upprät, med samstäende, men ej sammanflytande grenar; rotbladens skaft offcast längre an skifvan, denna senare intill 32 cm. lang o. 12,5 cm. bred, nâgofc tjock, men mjuk, matt grön eller rödaktigfc anlupen; stjclkbl. frân nâgofc hjerfclik eller fcvär bas lansettlika, langspetsade, de öfyersta frân rundad bas jämbreda, alla i kanten vägigfc krusiga ; blomknippcn ursprungl. rikblomm. o. pa bvarje gren sammanflytande tili ett bladlöst ax, vid fruktmogn. vanl. myck. glesblomm. o. atskilda; blomskaft intill 2'| 2 ggr. längre än fruktkalken, nnder den senare täml. svagt förtjockade, för öfrigt nästan barfina; yttre kalkbl. aflänga, trubb. ; inre kalkbl. 4,5 — 6 mm. länga, 5 — 6,5 mm. breda, äfven de tvâ mindre nägon gang med ett myck. svagt utbildadt gryn; nöt 2,7 — 3,2 mm. lang, kastanjbrun, dess sidor bredast nägot nedom midten. Ij. 7, 8. Beobachtet: S. ö Ög. Drothem; n Sdm. Sträng- näs; Tullinge; Upl. Umgeg. v. Stockholm; Rosers- berg; Ultnna; St. Sunnersta; Leirfsta bruk; sö Vsm. Vedby; s Boh. Göteborg. R. aquaticus X domesticus. — R. domesticus ß latifolius Hartm. Skand. fl. ed. IV. p. 115 (1843); 10 non B. latifolius DC. — B. armor acicefolius L. M. Neuman in Bot. Notis. 1S85 p. 155 fig. II. Spreite der Basalblätt. länglich , am Grande herz- förmig oder gestutzt , am Bande mehr o. weniger wellig: ihr Stiel auf der inneren Seite nach oben schmal und rinnenförmig ; Fruchtstiele iveit unter der Mitte zieml. undeutlich gegliedert ; äussere Perigonbl. mehr o. weniger zuriickgerichtet , bedeutend kürzer als die halbe Breite der Klappen; diese rundlich-triangulär , mit herzförmiger Ba- sis und kurzer , breit rundlicher Spitze , dünnhäutig , ganzrandig , alle völlig schwielenlos. — St j elk 0,8 — 2 in. hög, upprät, med samstäende och vanl. samman- flytande grenar; rotbladens skaft ungef. af skifvans längd, denna senare 2 — 3 ggr. sä läng som bred, mjuk, grasgrün eller rödaktigt anlupen; stjcllcbl. fran nägofc hjertlik eller tvär bas aflänga, bredast närmare basen, de öfversta fran rundad bas jämbreda, alla i kanten mer el. m. tydligt vägiga; btomknippen äfven vid fruktmogn. rikblomm., pä hvarje gren samman- flytande tili ett bladlost ax; blomskaft intill 2'2 ggr. längre än fruktkalken, under den senare än svagt än täml. stärkt förtjockade, för öfrigt myck. fina; yttre Jcalkbl. afl. elliptiska, trubb.; inre kalkbl. likstora, 5 — 7,5 mm. langa, 5,5 — -8 mm. breda; not 2,7 — 3,5 mm. läng, mot bâda ändar hvasst tillspetsad, brun, dess sidor bredast vid midten. If 7, 8. Beobachtet: S. öÖg. Söderköping; Sdm. Sträng- näs (E. Köhler); ö Dir. Boda kapell; ö Mpd. Sunds- vall; Vb. Piteä (D:r Hj. Nilsson); Björkfors in Ne- derkalix; Kengis in Pajala. R. aquaticus X Hydrolapathum. — B. maxi- mus Schreb. ap. Schwkigg. & Koerte Fl. Erlang. I. p. 152 (1811); non Gmel. Fl. bad. als. II. p. 99 (1800). — B. acutus ß latifolius Wahlenb. Fl. suec. ed. I. p. 223 (1824). — B. aquaticus X Hydrolapathum ( B . maxhnus) Haussen. 1. c. p. 64; Cfr. etiam Jungn. 11 iu Bot. Notis. 1885 p. 119. — Icon.: Svensk Bot. tab. 161; FI. dan. tab. 2347. — Ex«.: Fa. Hb. norm, f. YI. n. 53. Spreite der Basalblätt . sieml. dich , fast lederartig , länglich od. eilanzettlich , am Grunde gestutzt oder schwach herzförmig , nach oben allmählig gespitzt , am Bande ganz Hach 7 ihr Stiel auf der inneren Seite nach oben flach u. zieml. breit; Fruchtstiele weit unter der Mitte mit 'wenig hervortretender Gliederung ; äussere Perigonbl. ho- rizontal abstehend , so lang wie die halbe Breite der Klappen; diese triangulär, mit gestutzter od. schivach herzförmiger Basis u. etwas ausgezogener Spitze, etwas derb, ganzrandig od. gegen die Basis unrcgelm. geherbt, alle schwiclcntragcnd ; Schwielen länglich , vorne spitzlicli, etiva halb so lang wie die Klappen. — Stjellc 1 — 2,5 in. hög, npprät o. grenig af samstaende, vid frukt- mogn. vanl. sammanflytande grenar; rotbladens skaft vanl. kortare än skifvan, denna senare ofta mer än 50 cm. läng o. 16 cm. bred, lifligt grön eller nagot rödaktigt anlupen, under tillväxten ofta med ett svagt vaxöfverdrag ; stjelhbl. bredt lansettlika med utdragen spets, de nedre med nagot lijertlik, de mellersta med tvär el. bredt rundad bas, de öfversta fran vigglik bas jämbreda, alla i kanten näst. jämna ; blomhnippcn rikblomm., pa hvarje gren vanl. sammanflytande tili ett bladlöst ax, vid fruktmogn. nägot glesnade; blom- shaft intill 2^ ggr. längre än fruktkalken, under denna stärkt förtjockade, för öfrigt täml. fina ; yttre halhbl. aflanga, vanl. nagot spetsiga; inre halhbl. lik- stora, 5,5 — 8 mm. langa, 4,5 — 6,5 mm. breda; not 3,5 — 4 mm. lang, ljusbrun, dess sidor bredast vid mid- ten. If 7, 8. Beobachtet: S. Sdm.] s Dpi.; Sk. im Fluss- thale der Köpingea; ö Sm. Kranklösaholm am Hosmo- Flusse (nach Hartm. Fl. ed. YI.); ö Ög. Söderköping am Kanal; s Boh. Umg. v. Göteborg; sö Ysm. Bock- sjön in Tortuna; Angsjön in Kärrbo. — D. Ex. lie- 12 gen vor von: n Jyll. und Sj. Helsingör. (Verschie- dene von den im Haandb. ed. IV. von Lange ange- gebenen Fundorten scheinen nicht ganz sicher zu sein.) R. aquaticus X obtusifolius. — R. platyphyl- lus F. Aresch. in Sv. Vet.-Akad. Öfvers. 1862 p. 73. — R. aquaticus X obtusifolius (R. Schmidtii) Haussen. 1. c. p. 66. — R. Hippolapathum X obtusifolius Jongner in Bot. Notis. 1885 p. 116. — Icon.: Aresch. 1. c. tab. III. f. 7; Jüngn. 1 c. f. 7. Spreite der Basalblätt. mehr od. weniger breit länglich od. fast triangulär, am Grunde herzförmig, nach oben abgerundet oder stumpf ich, am Rande fach od. kaum wellig ; ihr Stiel auf der inneren Seite nach oben schmal u. rinnenförmig ; Fruchtstiele weit unter der Mitte mit kaum hervortretender Gliederung; äussere Perigonbl. horizontal abstehend, mit etwas vorwärtsge- bogener Spitze , kaum so lang wie die halbe Breite der Klappen; diese triangulär, mit gestutzter oder schwach herzförmiger Basis u. ausgezogener, fast zungenförmiger Spitze, dünnhäutig, gegen die Basis gekerbt od. gezäh- nelt, die eine mit am Grunde angeschwollenem , eine niedrige u. sehr schmale Schwiele bildendem Mittelnerven. — StjelJc 0,8 — 2 m. hög, upprät, med atskilda eller nägot sammanflytande grenar; rotbladens skaft längre än skifvan, denna senare intill 30 cm. läng och 17 cm. bred, mjuk, saftigt grön eller rödaktigt anlupen; stjelJcblad frän hjertlik eller tvär bas aflangt äggrunda med utdragen eller täml. kort och afrundad spets, de öfversta frân rundad bas jämbredt lansettlika, alla i kanten jämna eller svagt vagiga: bioniknippen vid fruktmognaden glesblommiga. nâgot ätskilda eller uppât närmade hvarandra; blomslcaft intill 2 1 , ggr. längre än fruktkalken, under den senare täml. stärkt för- tjockade, für öfrigt nästan härfina: yttre kalkblad aflangt jämbreda, trubbiga eller spetsade; inre kalkblad oftast likstora, 5 — 7 mm. länga, 4 — 6 mm. breda; not 3 13 — 3,7 mm. lang, kastanjbrun, med största bredden nagot nedom midten. Ij. 7, 8. Beobachtet: S. sö Sk. Köpingean bei Fyledal; s Boh. Göteborg; n Vg. Stenstorp; Sdm. & Upl. Umgeg. v. Stockholm an mehrer. Stell.; Ultuna ; am Hospital bei Upsala; ö Mpd. Yifsta varf. — F. Äl. Eckerö; Nyl. Helsingfors. 3. R. domesticus Hartm. Skand. fl. ed. I. p. 148 (1820). — R. aquaticus ß crispatus Wahlenb. Fl. lapp, p. 91 (1812); non R. crispatus Pers. Syn. pi. I. p. 395 (1805). — R. Hippolapathum a domesticus Fr. Nov. fl. suec. ed. II. p. 106 (1828). — Icon.: Fl. dan. tab. 2349, 2350; F. Aresch. 1. c. fig. 5. — - Exs. : Fr. Hb. norm. f. VII n. 55. Spreite der Basalblätt. 2i/2 — F/.1 mal so lang wie breit, länglich- eirund oder lanzettl., am verschmälerten Grunde gestutzt od. abgerundet, nach oben allmählig zugespitzt , am Rande deutlich wellig, ihr Stiel auf der inneren Seite zieml. schmal u. rinnenförmig ; Fruchtstiele unter der Mitte mit deutlicher , ringförmig verdickter Gliederung ; äussere Perigonbl. zurückgeschlagen fast dop- pelt kürzer als die halbe Breite der inneren ; diese im Umriss nierenförmig -kr eisrund, mit tief herzförm. Basis, dünnhäutig, ganzrandig, alle schwielenlos, selten die eine mit einer rudimentären, rundlichen Schwiele; Ake- nen dunkelbraun , dick. — St j eile 0,6 — 1,2 m. hög, upp- rät, med vid fruktmogn. sammanflytande grenar; rot- bladens skaft vanl. kortare än skifvan, denna senare intill 35 cm. lang och 10 cm. bred, täml. tnnn, mjuk, lifligt grön; stjelkblad fran tvär el. rundad bas lan- settlika, bredast ungef. vid midten, i kanten stärkt vagiga; blomhiippen mycket rikblomm., pa hvarje gren sammanflytande tili ett bladlöst ax; blomsleafi intill 2 1 j 2 ggr. längre än fruktkalken, täml. fina och upp- till föga förtjockade; yttre kalkbl. elliptiska, trubbiga; inre kalkbl. likstora, fran fästpunkten tili spetsen 4,5 14 — 6 mm. lânga, 6—9 mm. breda; nôt 2,5 — 3 mm. lang, dess sidor bredast vid midten ocb mot bâda ändar hvasst tillspetsade. 7. 8. Forma microcalyx Murb. & Nilss. — Nova forma. — Recedit a typo perigonn phyllis exterioribus etiam fructu maturo subporrectis , nec reflexis; pliyllis interioribus post anthesin non vel par uni accrescentïbus, e basi rotundata laie ovalibus vel suborbicularibus, quam later a achœnii parum vel vix majoribus. — Eine sehr auffällige, nach Kulturversuchen wenigstens in der ersten Generation samenbeständige Form, die aber zweifellos als eine zufällige Variation (/'dusus”) zu betrachten ist. Verbreitung. Wegränd., bebaut. Boden etc. S. Hl., Sm. u. Öl. — Um. Lpm. u. Vb.; in. & n Sh.; Bl.; Mpd ; Any.; Erj.; Pit. Lpm.; Lui. Lpm.; Torn. Lpm. Karesuando; n Gtl. Storungs in Lärbro. — N. allg. verbr. — F. Ex. von sämmtl. Prov. im südl. u. mittl. Teile liegen vor. Auch für alle nördlich vom Polarzirkel liegenden angegeben: von den Ex. dieser letzteren Provinzen, die sich im Herb. Mus. Fenn, befinden, gehört jedoch die Mehrzahl dem p. 1 7 beschrie- benen LI. fennicus an. — J). Jyll.; nö Sj. F. microcalyx: S. s Ang. Hernösand (1. D:r Hj. Nilsson 1889). R. domesticus X obtusifolius. — R. hybridus Ivindberg Östg. Fl. ed. III. p. 136 (1880), vidi spe- cim. authent.« — R. conspersus F. Aresch. in Svr. Vet.-Akad. Öfvers. 1862 p. 65; Skan. fl. edd. I & II; C. Hartm. Skand. fl. ed. XI; non C. J. Harth. Skand. fl. ed. I p. 147 (1820), vidi specim. orig. — Icon.: Aresch. 1. c. f. 3. — Exs. : Fr. Hb. norm, f. VII n. 54, f. IX n. 58. Spreite der Basalblätt. länylicli-eirund , am Grunde gestutzt od. seicht herz form ., nach oben abgerundet stumpf od. stumpflich , am Rande etwas wellig; Fruchtstiele 15 unterhalb der Mitte deutlich gegliedert; äuss. Perigonbl. mehr od. weniger rückwärtsgerichtet, meist etwas bo- genförmig gekrümmt , wenig bis fast doppelt kürzer als die halbe Breite der Klappen; diese ungleich, breit herz- förm., plötzlich in eine kurze, stumpfe Spitze verschmä- lert., etwas dünnhäutig, am . Bande mit deutlichen , tri- angulären Zähnen, die grössere mit einer kräftigen , rundlichen , die kleineren ohne od. mit rudimentärer Schwiele. — Stjelk 0,8 — 1,7 m. hög, upprät, oftast rödaktig, mecl samstaen.de och vanl. sammanflytande blomställn.-grenar; rotbladcns shaft upptill pa öfre si- dan farade, vanl. längre än skifvan, denna senare intill 30 cm. lang och 12,5 cm. bred, täml. tunn, mjuk, saftigt grön el. rödaktigt anlupen; stjelkbl. frän tvär el. svagt hjertlik bas äggr. lansettlika, de öfre frân rundad bas lansettl., alla nâgot vagbräddade; blomknippen rikblomm., pa hyarje gren sammanfly- tande tili ett bladlöst ax, vid fruktmogn. mer el. m. glesnade; blomskaft intill 2 1 2 ggr. längre än frukt- kalken, finare el. gröfre, upptill föga förtjockade; yttre kalkbl. aflängt jämbreda, vanl. trubbiga; det grynbärande inre kalkbladct frau fästpunkten tili spei- sen 4,5 — 6 mm. langt, 6 — 7,5 mm. bredt; not 2,5 — - 3 mm. lang, särd. mot öfre ändan hvasst tillspetsad, mörkbrun, dess sidor bredast nedom midten. Ij. 7, 8. Beobachtet: S. m & n Sk.; Srn.; Hl. Ö. Iva- l’up; Fyllinge; Varberg; SärÖ; Bl.; Boh.; Yg.; s Dis. Dalbobron (nach Laess. Fl.); Ög. Vinnerstad ; Linköping; Norrköping; Motala; Ner. Skogakolm; Sdm.; Upl.; s Ysm. Köpings ärninne; Barkarö; Ve- steräs (nach Wall Fl.); s Yrm. Karlstad (nach Laess. Fl.); Gstr. Gefle (früher); Öl. (nach Hartm. ed. IX). — W. die siidl. u. westl. Küste von Ivragerö bis Bergen; Lofoten: Flakstad (nach Blytt 1897). — F. Al. Hammarland in Marsund; Nyl. Helsingfors; Istlim. Kar. — ]). Jyll.; S j . ; Falst. Gaabense (nach Lge. ed. IV). 16 R. domesticus X sanguineus. — 11. domcsticus X sanguineus Hj. Nilsson in Bot. Notis. 1888 p. 147. (Vidi specim. orig.) Spreite der Basalblätt. länglich , am Grunde gestutzt od. abgerundet, nach oben rundlich stumpf od. stumpf- lieh, am Rande etwas wellig; Fruchtstiele weit unter der Mitte deutlich gegliedert; äussere Perigonbl. (der sehr spärlichen fertilen Blüten) horizontal abstehend od. rückwärtsgerichtet, wenig bis fast doppelt kürzer eds die halbe Breite der Klappen; diese ungleich, breit herz form.., plötzlich in eine kurze , abgerundete Spitze verschmälert, etwas dünnhäutig, ganzrandig od. gegen die Basis schwach gekerbt, die grössere mit einer hohen, fast kugeligen Schwiele, die kleineren schwielenlos. — St j eile 0,5 — 1 m. flog. upprät, vanl. rödaktig, med atskilda el. närmade o. näst. sammanflytande blomställ.- grenar; rotbladens skifva tunn, mjuk, saftigt grön el. rödaktigt anlnpen; stjelkbl. frän tvär el. rundad bas smalt äggr. lansettl., de öfversta frân vigglik bas jämbr. lansettl., alla tydligt vägbräddade; blomJcnippen rikblomm., pa hvarje gren sammanflytande tili ett näst. bladlöst ax, vid fruktmogn. vanl. glesnade; blomskaft täml. fina, flögst 2 ggr. längre än fruktkal- ken, oefl under denna föga förtjockade : yttre kalkbl. aflänga el. näst. jämbreda, trubbiga ; det grynbä- rande inre Tcalkbladet frän fästpunkten tili spetsen 4.5 — 6 mm. langt, 5 — 7 mm. bredt; not 2—2,5 mm. lang, särd. mot öfre ändan hvasst tillspetsad, mörk- brun, dess sidor bredast nedom midten. 2f 7, 8. Beobachtet: S. m Sk. Räröd am Ringsjö. 4. R. pseudonatronatus Borbas Békésmegye florâja p. 63 (1881) (Vidi specim. authent.). Spreite der unteren Stengelblätter mindestens 6 mal so lang wie breit, schmal lanzcttlich, am Grunde ver- schmälert; Fruchtstiele unter der Mitte mit deutlicher, ringförmig verdickter Gliederung ; äuss. Perigonbl. nicht 17 zurückgeschlagen; Klappen rundl. -herzförmig od. rundl. - triangulär ; Äkenen schmal. — Die Hauptart kommt, so viel bekannt ist, nur in Mittel-Ungarn vor. Subsp. R. fennicus. — Nova subsp. — Von der Hauptart verschieden durch am Rande stark wellig- krause untere Stengelblätter , durch mehr dreieckige Klappen , sowie durch hellbraune , spindelförmig ver- längerte Äkenen. — Gaulis 0,8 — 1,5 m. altus, erectus, strictus, plurifoliatus, inferne simplex leviterque stri- atus, supra medium ramos floriferos numerosos, sub- erectos, breves vel brevissimos, thyrsum elongatum formantes emittens ibique sulcato-striatus. Folia ba- silaria nobis incognita; caulina omnia pro longitudine angustissima, glabra, basi in petiolum attenuata, mar- ginibus valde undulato-crispa, apice sensim angustata, acuta; caulina inferiora mediaque 8- — 15-plo longiora quam latiora, sublinearia, pedunculo excepto 18—30 cm. longa, 1,2 — 2,5 cm. lata, superiora subsessilia, sensim decrescentia, anguste linearia. Inflorescentia tb}rrsoidea, cylindrico-pyramidalis, 4 — 8 dm. longa, 0,3 — 0,6 dm. lata, inferne foliata et ob ramos distan- tes interrupta, cæterum aphylla, continua, densissima, lobata ; verticillastri multiflori, valde approximati, ra- chim ramorum plerumque omnino occultantes. Pedi- cclli fructiferi filiformes, quam perigonium paullo vel duplo longiores, apice incrassati. Perigonii fructiferi phylla exteriora lingulato- vel oblongo-linearia, diame- tro trausversali dimidio interiorum æquilonga; phylla interior a (valvæ) æqualia vel subæqualia, 3,5 — 5 mm longa, 3,2 — 4,7 mm. lata, e basi vix vel leviter cor- data rotundato-triangularia vel subtriangularia, char- taceo-membi’anacea, venis anastomosantibus parum ele- vatis reticulata, ecallosa (rarissime val va exterior ilo- rum nonnullorum callo rotundo, minutissimo, vix con- spicuo prædita), marginibus mtegerrima, apice obtusa vel obtusiuscula. Garyopsis dilute fusca, quam in cæteris speciebus regionis nostræ (excepto R. arifolio) Bot. Not. 7899. 18 pallidior, triquetro-fusiformis, 2,2 — 3,3 mm. longa, la- teribus in media parte latissimis (0,9 — 1,1 mm.), utrinque sensim attenuatis. 7[. Fructif. Aug. Verbreitung. F. Ostrob. austr. ~Wasa, Na- gelskär (1. W. Lauren 1888); Qvarken, Rödgrunden (1. W. Laurén 18y0); Tav. bor. par. Wiitasaari (1. Brotherus 1889); Ostrob. med. Gamla Karleby (1. F. Hellströji); Pedersöre, Ädö hafsstrand (C. W. Fontell 1898); Lapp. kem. Öfvertorneä, Koskenni- emi (1. Hjelt & Hult); Lapp. Imandr. ad pagum Umba (1. Kihlman 1892); Lapp, tulom. Bumanifjord (1. Brotherus 1885). c. — F nicht klappen sämmtlich oder wenigstens die eine mit einer kräftig entwickelten, rundlichen Schwiele '); die untersten Blätter am Grunde ei- oder schic ach herzförmig. [R. Patientia L. Sp. pi. ed. I. p. 333 (1753). Spreite der Basalblätter länglich- eirund od. lan- zettlicli , am Grunde gestutzt od. breit abgerundet, nach oben allmählig kurzgespitzt , am Rande schwach wellig od. etwas kraus; Fruchtstiele unterhalb der Mitte deut- lich gegliedert, bis 2 ‘/a mal so lang wie das Perigon; äussere Perigonblätter mehr od. . weniger rückwärtsge- richtet, bedeutend kürzer als die halbe Breite der Klap- pen; diese ungleich , rundlich-herzförm., dünnhäutig, ganzrandig, die grössere 7 — 8 mm. lang, 7 ,■ — 9 mm. breit u. mit einer nicht besonders grossen , aber hohen, länglich-rundlichen Schwiele, die kleineren ohne od. mit rudimentärer Schwiele. — Stjrl/c 0,8 -1,8 m. hög, upprät med ät>kilda eller vid fruktmogn. nagot sam- manflytaude grenar; rotbladens skait med täml bred och näst. platt ofvansida, skifvan iutill 30 cm. lang och 9 cm. bred, täml. tunn, rujuk, ljusgrön; stjelkbl. fran tvär el. bredt rundad bas smalt äggr. lansettl., de ötversta trän äggr. bas näst. jämbreda, alla i kan- ') Fehlt jedoch bei R. crispus f. microcarpus. 19 tea vâgiga och svagt krusiga; blomknippen rikblomm., pä hvarje gren oftast sammanflytande tili ett blad- löst ax; blomskaft täml. fina, apptill föga förtjockade; yttre kalkbl. aflängt ellipt., trubbiga; inre JcalJcbl. rikt nätadriga; not 3 — 4,5 mtn. lang, ljust kastanjbrun, dess sidor bredast nedom midten. Tf. 7, 8. In Küchengärten bisweilen angebaut und ab u. zu verwildert angetroffen, z. B.: S. Sk. Lund; Al- narp; Orup in Gtudmundtorp; Sm. Ryhof bei Jönkö- ping; Gstr. Grelle]. 5. R. crispus L. Sp. pi. ed. I. p. 335 (1753). — Icon.: Fl. dan. tab. 1334; F. Aresch. 1. c. fig. 4. — Exs.: Fr. Hb. norm. f. VII. n. 56 a. Spreite der Basalblätter schmal lanzettlich , gegen die meistens abgerundete od. gestutzte Basis verschmä- lert,, nach oben kurz gespitzt, am Ra?ide stark wellig- kraus; Fruchtstiele weit unterhalb der Mitte deutlich gegliedert , bis 2i/2 mal länger als das Perigon ; äussere Perigonblätter horizontal abstehend od. etwas rückwärts- gerichtet, unbedeutend kürzer als die halbe Breite der Klappen; diese etwas ungleich, rundlich-, selten länglich- herzförmig, zieml. dünn, ganzrandig od. gegen die Ba- sis schwach gekerbt , 3,5 — 5, selten 6 mm. lang, 3,5 — 5 mm. breit, die eine mit einer grossen, hohen, rundlichen od. breit länglichen Schwiele, die anderen bald mit fast ebenso grosser, bald mit viel kleinerer Schwiele od. ganz ohne solche. — St j clk 0,6 — 1,2 m. hög, upprät. med samstaende och vid fruktmogn. ofta sammanfly- tande grenar; rotbladens skaft med täml. smal och upptill nâgot farad ofvansida, deras skifva intill 30 cm. lang och 6 cm. bred, matt eller graakt. grön; stjelkbl. Iran bredt rundad eller vigglik bas lansett- lika eller jämbreda, i kanten mer el. m. stärkt va- gigt-krusiga ; blomknippen rikblom., pä hvarje gren sammanflytande tili ett näst. bladlöst ax; blomskaft medelflua, under fruktkalken täml. svagt förtjockade; 20 yttre kalkbl. aflângt ellipt. , trubbiga; inre kalkbl. nät- âdriga; nöt 2 — 3 mm. läng, tjock, gläns. kastanjebruu, dess sidor bredast nâgot nedom midten. ^ 7, 8. Forma microcarpus [Bryhn Bidr. til Jæderens FI. p. 46 (290) (in Nyt Mag. f. Naturv. 1876), pro sp.] Mure, in Bot. Notis. 1885 p. 79. — Mit sehr kleinen, derben , schwielenlosen, meist glänzenden, die Spitze der Akene oft nicht bedeckenden Klappen und, wegen der Kleinheit dieser letzteren, mit vorwärts gerich- teten äusseren Perigonblättern. — Homolog mit B. dornest, f. microcalyx ; durch Uebergänge mit der ty- pischen Form von R. crispus verbunden. Verbreitung. An Gräben u. Ackern etc. S. Sk. — Boh., Vsm. u. Upl. ; Gtl.; im inneren Sm.] Dis. meist am Venerstrande ; Vnn. Venerstr. ; Föske- fors in Rada; Gstr. besond. an d. Küste; Hls.; m Dir. Rättviks Pfarrhof, vielleicht zufäll. (Krok); Mpd. an d. Küste; Ang. Storholmen bei Hernön (H. W. Arnell) etc.; Docksta in Vib}Tggera; Vb. auf Ballastplätzen; Lui. Lpm. Vuodnajaur in Jokkmokk; [0 w Sm. (Scheutz)]. — A7. zerstreut (?), besonders längs d. Küste, von Kristi- aniafj. bis nach Trondhj. st. Lekö; Nordl.; Vester- aalen; (früher bei Vadsö u. Vardö in Ö. -Finnin.). — F. Al.; Àbo; Nyl.; s Kar. St. Andrem Ha- tula; Sat. Karkku; s Tav. Hollola; Lad. Kar. Pa- rikkala; Kronoberg; s Ostb. Qvarken, Laxö ; m Östb. Gamla Karleby, Yxpila. — J). allg. verbr. F. microcarpus : JV. Jæd eren: felsige Meeresufer bei Hellestö u. Vigdelsnæs; Visteviken; n Bergen st. Nordfjordeidet. R. crispus X domesticus. — R. propinquus J. E. Aresch. in Bot. Notis. 1840 p. 22. — R. cri- spus X domesticus F. Aresch. Skân. fl. ed. II. p. 365; Lange Haandb. ed. IV. p. 302. — Icon.: F. Aresch. in Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 1. c. f. 6. 21 Spreite der Basalblätter lanzettlich, gegen die ge- stutzte od. abgerundete Basis etwas verschmälert, nach oben allmählig zugespitzt, am Rande zieml. stark io eilig- kraus; Fruchtstiele weit unter der Mitte deutlich geglie- dert, bis 2'/2 mal so lang wie das Perigon; äussere Perigonblätter zieml. stark rückwärts gerichtet, bedeutend kürzer als die halbe Breite der Klappen; diese un- gleich, rundlich-herzförmig od. rundlich-nier en förmig, zieml. dünn, ganzrandig od. gegen die Basis undeut- lich gekerbt, vom Heftpunkte bis zur Spitze 4p — 6 mm. lang, 6—8,5 mm. breit, die grössere mit einer wohl entwickelten, rundlichen od. breit länglichen, die kleineren ohne od. mit rudimentärer Schwiele. — Stjelk 0,6 — 1,2 m. hög, upprät, med vid fruktmogn. sam- manflytande grenar; rotbladens skaffc med täml. smal och upptill nâgot farad ofvansida, deras skifva intill 35 cm. lang och 8 cm. bred, mjuk, nâgot graaktigt grön; stjelkbl. frän tvär eller rundad bas lansettlika aller de öfversta jämbreda, i kanten vanl. stärkt vä- gigt-krusiga ; blomknippen mycket rikblomm., pa hvarje gren sammanüytande tili ett bladlöst ax ; blomskaft täml. fina, under fruktkalken täml. svagt förtjockade; yttre Icalkbl. aflangt ellipt., trubbiga ; hire kalkbl. rikt nätadriga; not 2,5 — 3 mm. läng, gläns. kastanjebrun, dess sidor bredast vid eller nâgot nedom midten. % 7, 8. Beobachtet: S. m. & n Sk.; Bl. Holje;- Sm. Kalmar; Huscjvarna; Visingsö; Brevik bei Eksjö (P. Romabe); s Hl. Ö Karup; Pyllinge; s Boh. an mehrer. St. (nach Lindeb.) ; Udde valla; Sdm. Kila; s U pl. Umg. v. Stockholm an mehrer. St.; Mpd. Tynde- röskären (nach Neum.). — JV. an d. siidl. u. westl. Küste von Mandai bis Lervik auf der Stordö-Insel zerstreut. — Jp1. Nyl. Helsingfors (1. W. Nylander); Isthm. Kar. par. Pyhäjärvi ad pag. Rüska (Gr. Lang 1897). — JD. ö Sj . (cfr. Lange Haandb. ed. IV); Jyll. Pjaltring bei Lemvig (nach Lge. 1. c.). R. crispus X Hydrolapathum. — B. crispus X Hydrolapathum (B. Schreberi ) Haüsskn. in Mittli. d. geogr. Ges. zu Jena III. 1. p. 74 (1884); Jungnrr in Bot. Notis. 1885 p. 113. Spreite der Basalblätter zieml. dick, fast lederar- tig, lanzettlich , mit verschmälertem, gerundetem od. keilförmigen Grunde u. ausgezogener, stump ficher Spitze, am Bande schwach wellig; äussere Perigonblätter ho- rizontal abstehend, so lang wie die halbe Breite der Klappen; diese gleich gross, etivas rundlich triangulär, mit gestutzter Basis u. kurzer, rundlicher Spitze, zieml. derb , ganzranclig od. gegen die Basis unregelm. gekerbt, 5 — 7 mm. lang, 4p — 6 mm. breit, alle schwielentragend; Schwielen gross, länglich, fast 2/3 so lang wie die Klap- pen. — Stjelk 1 — 2 in. liög, upprät, med vanl. at- skilda grenar ; rotbladens skaft med tärnl. bred och plattad ofvansida, deras skifva intill 50 cm. lang och 10 cm. bred, grâaktigt grün; stjelkbl. Iran rundad el. vigglik bas lansettlika el. jämbr., i kauten mer el. in. vagigt-krusiga ; blomknippcn närmade hvarandra, men vid fruktmogn. mycket glesblomm. och derige- nom mindre sammanflytande ; blomskaft täml. fasta o. grofva, bögst 2 ggr. längre än fruktkalken och un- der denna täml. stärkt förtjockade, langt nedom mid- ten tydligt ledade; yttre Icallcbl. aflânga, nägot spet- sade; hire JcalJcbl. svagt nerviga; nöt 3 — 3,5 mm. lang, ljust kastanjebrun, dess sidor bredast vid el. nedom midten. Tj. 7, 8. Beobachtet: S. Sk. Orsbro kvarn in Skifva rp (D:r Hjalm. Nilss.); Yadmöllan (Murb.) Bösmöllan und Höjs mölla (D:r Hj. Nilss.) am Löddeström; Engelholms hamn (Doc. Lidfobss); m V g. Ving. R. crispus X limosus. — B. heteranthos Bok- bas in Oesterr. bot. Zeitschr. XXVIII p. 393 (1878). B. palustris X crispus F. Aresch. Skân. fl. ed. II. 23 p. 363 (1881). — R. crtspus X palustris Hj. Nilss. in Bot. not. 1887 p. 233. Spreite der Basalblätter schmal lanzettlich , gegen die abgerundete Basis verschmälert , an der Spitze stump f- lich, am Rande mehr od. weniger wellig-kraus ; äussere Perigonblätter horizontal abstehend, mit etioas nach vorne gebogener Spitze , ein wenig länger als die halbe Breite der Klappen; diese fast gleich gross, breit eirund- triangulär, mit gestutzter Basis und etwas vorgezoge- ner, stumpfer Spitze, 3p— 4p mm. lang, 2g— 3g mm. breit, alle mit grosser, rundlich-länglicher Schwiele u. am Rande mit mehreren , grösseren u. kleineren, von breiterer Basis an pfriemlich zugespitzten Zähnen, von denen die grösseren fast so lang sind wie die halbe Breite der Klappe. — Stjelk 0,5 — 1,2 m. hög, upprät, ined atskilda, ofta stärkt förlängda, högt upp bladiga blom- ställn.-grenar ; rotbladens skaft med täml. bred och näst. platt ofvansida, deras skifva intill 25 cm. lang och 5,5 cm. bred, ljusgrön; stjelkbl. fran rundad el. vigglik bas jämbredt lansettlika el. jäinbreda, i kan- ten krusiga; blondnippen mot frnktmogn. glesblomm., atskilda el. upptill näst. sammanflytande; blomskaft med tydl. led langt nedom midten, högst 2 ggr. längre än fruktkalken, under denna svagt förtjockade, för öfr. medelfina och täml. styfva; yttre Icallcbl. afl. jämbreda, trubbiga; inre JcalJcbl. täml. fasta, gropigt nätadriga; not 2,5 mm. lang, ljust kastanjebrun, dess sidor bredast vid el. nagot nedom midten. 0® el. 11 7 — 9. Beobachtet: sw Sk. Näsbyholm; Hvellinge (Murr.); Tygelsjö (Rud. Herlitz); Arlöf (Murb.); Al- narp; Lornma; Lund an mehrer. St.; Fjelie; Lands- krona ; Gtl. Kopparsvik b. Yisby. R. crispus X obtusifolius. — R. acutus L. Sp. pi. ed. I. p. 335 (1753)? — R. cristatus Wallr. Sched. crit. p. 163 (1822); non DG. (1813). — R. 24 pratensis M. & K. Deutschi. Fl. II. p. 609 (1826). — B. gcntilis Lönnr. in Sjöstrand Calm. 1. o. Ölands h. p. 121 (1863) & in Bot, Notis. 1863 p. 92 (Vidi specim. authent.). — 11. Bihariensis Simonk. Termész. Füz. I. p. 240 (1877); Kechinger in Oesterr. bot. Zeitsclir. 1892 p. 19. — Ti. confinis Haussen. 1. c. p. 77. — Icon.: F. Aresch. 1. c. f. 2. Spreite der Basalblätt. länglich- od. ei-lanzettlich, am Grunde seicht herzförm. od. gestutzt, nach oben stump flieh, am Rande deutlich wellig; äuss. Perigon- blätt. horizontal abstehend od. etwas rückwärtsgerichtet mit meist nach vorne gebogener Sjritze, so lang wie die halbe Breite der inneren od. unbedeutend länger ; Klap- pen etwas ungleich , breit eirund-triangulär , mit etwas herzförm. Basis u. meist allmählig verschmälerter , stumpfer Spitze , ip — 6 mm. lang, 4 — 5 ,5 mm. breit, gegen die Basis mit scharfen, triangulären (selten ganz fehlenden) Zähnen, die grössere mit einer kräftigen , breit länglichen, die anderen mit etwas kleinerer u. % schmälerer Schwiele. — Stjelk 0,6 — 1,5 m. hög, upp- rät, med nâgot förlängda, uppräta, men föga el. icke sammanflytande grenar; rotbladens skaft med smal och upptill nâgot färad ofvansida, deras skifva intill 28 cm. lang och 10 cm. bred, lifligare el. mattare grön; stjellcbl. fran svagt lijertlik el. rundad bas äggr. lan- settlika el. lansettl., i kanten mer el. m. vagigt-kru- siga; bioniknippen vid fruktmogn. vanl. glesblomm., nâgot âtskilda el. mot grenarnes topp sammanflytande tili ett näst. bladlöst ax; blomskaft med tydl. led längt nedom midten, intill 2 V2 ggr. längre än fruktkalken, finare el. gröfre ; yttre kalkbl. aflängt järabreda, nâgot spetsade; hire kalkbl. än tunna och nâgot hinuakt., än fastare o. gropigt nätadriga, liksom grynen ofta rödakt. anlupna; not 2,5 — 3 mm. lang, kastanjebrun, mot öfre ändan hvasst tillspetsad, dess sidor bredast nedom midten. 7f 7, 8. 25 Beobachtet: S. Sk.; Bl. Holje; Nättraby; Karls- kroua; Hl. Fyllinge; Varberg; ö Sm. Hossmo; Um- gegend y. Kalmar; Boh. Bro; Sdm. & Upl. Ge- gend v. Stockholm; Öl. Högsrum ; Gtl. — JV. Süd- u. "W. -Küste: Farsund; Sandnæs; Haugesund. — D. in sämmtl. Provinzen, sporadisch (nach Lge.). R. crispus X sanguineus. — B. crispus X san- guineus (B. Sagorskii ) Haussen. 1. c. p. 7 G ; Ljung- ström in Bot. Notis. 1885 p. 97. Spreite der Basalblätt. längt Aanzettlich, am Grunde gestutzt od. breit abgerundet, nach oben stumpf, am Bande mehr od. weniger w eilig -kr aus ; äuss. Perigon- blätt. horizontal abstehend mit etwas nach vorne ge- bogener Spitze , so lang wie die halbe Breite der inne- ren od. wenig länger; Klappen etwas imgleich, längl- od. rundl. -triangulär, mit gestutzter od. breit abgerun- deter Basis u. etwas ausgezogener , stumpfer Spitze , 3 — 4,2 mm. lang , 2,» — 3 mm. breit, ganzrandig od. ge- gen die Basis schwach gekerbt, die grössere mit einer sehr kräftigen, hohen, rundlichen, die übrigen mit klei- nerer u. schmälerer Schwiele. — Stjelk 0,8 — 1,2 m. hög, upprät, med nagot förlängda, uppräta o. spens- liga, vid fruktmogn. füga el. icke sammanfly fände, blott nedtill bladbärande grenar ; rotbladens skaft nä- got längx’e el. nagot kortare än skifvan, denna senare intill 20 cm. lang o. 6 cm. bred; stjelkbl. fran tvär el. rundad bas lansettlika, i kanten mer el. m. va- gigt-krusiga ; bioniknippen särd. vid fruktmogn. täml. glesblomm., atskilda el. de öfre nagot sammanfly- tande ; blomskaft med tydlig led nära basen, 2 ggr. längre än fruktkalken, under denna svagt förtjockade, för öfrigt täml. fina; yttre kallibl. aflanga, trubbiga; inre kalkbl. tunna, svagt adriga ; not 2 mm. lang, vanl. mörkt brun, dess sidor bredast nedom midten. 3 7, 8. 26 Beobachtet: S. Sk. Häckeberga (Murb.); Oppma in Harlösa (Vinge); Räröd am Ringsjö (D:r Hj. Niess.); Hallands Väderö (Lidforss). — Bornh. Risebæk. 6. R. sanguineus L. Sp. pi. ed. I. p. 334 (1753). — R. nemorosus Schrad. Cat. hört, goett., sec. Willd. Enum pl. h. berol. I. p. 397. — Icon.: Svensk bot. tab. 653; hl. dan. tab. 2229. — Exs.: Rjngius Hb. norm. f. I. n. 53. Spreite der Basalblätt. längt. -eirund, gegen die ge- stutzte od. breit abgerundete Basis verschmälert, nach oben ab gerundet- stumpf od. plötzlich zugespitzt, am Rande ganz flach; Fruchtstiele kurz oberhalb der Basis deut- lich gegliedert, höchstens lg mal so lang wie das Peri- gon; äuss. Perigonblätt. vonvärts gerichtet , bedeutend länger als die halbe Breite der Klappen; diese ungleich zungenförm., dünnhäutig , völlig ganzrandig , 3— 3p mm. lang, Op — 1,5 mm. breit, die grössere mit einer sehr hohen , fast kugelförmigen, die ganze Breite der Klappe einnehmenden Schwiele, die anderen ohne od. mit einer mehrfach kleineren. — Stjelk 0,6 — 1 m. hög, upprät, ofta rödaktigj ungef. frän midten med upprätt-utstä- ende, spensliga o. föga förlängda, ätskilda grenar; .rotbladens skaft med täml. smal ofvansida; deras skifva intill 14 cm. lang o. 6 cm. bred, tunn, lifligt grün; stjcl/cbl. frän svagt hjertlik el. bredt rundad bas af- längt äggrunda el. äggr. lansettl., kort spetsade, i kanten jämna el. svagt finkrusiga; blomknippen gles- blomm., aflägsnade frän hdra, blott de nedersta stödda utaf blad: blomslcaft täml. fasta, medelfina, under fruktkalken svagt iörtjockade; yttre Tcalkbl. aÜanga, trubb.; inrc kallcbl. mot den afrundade spetsen ofta bredare än vid basen, otydligt nerviga. vanl. ofull- ständigt täckande fruktens sidor, pä mindre skuggiga stallen jämte gryn och blmskaft mörkt blodröda; not 4,6 — 2 mm. läng, mörkare el. ljusare brun, mot öfre 27 ändan hvasst tillspetsad, dess sidor bredast närmare basen. Tf. 7, 8. Verbreitung. Buchenwälder etc.: S. Sk.; s Hl. Hallandsas; Sperlingsholm; v Bl. Holje; sö Sm. Värnanäs in Halltorp; Arby; m Dis. Baldersnäs in Steneby; m Öl. Torslunda; Högsrum; Borgholm ; s. & m. Gtl. — [0 JV. & F.] — 2>. allg. verbr. 7. R. conglomérats Murr. Prodr. st. goett. p. 52 (1770). — Icon'.: Fl. dan. tab. 2228. — Exs.: Fr. Hb. norm. f. IX n. 57. Spreite der Bascilblätt. schmal längt. -eirund, am Grunde seicht herzförm. od. gestutzt , nach oben rund- lich-stumpf, am Rande fast flach ; Fruchtstiele an od. unterhalb der Mitte deutlich gegliedert, die längsten kaum länger als das Perigon; äuss. Perigonblätt. vorwärtsge- richtet, bedeutend länger als die halbe Breite der Klap- pen; diese fast gleich gross, ei-länglich, zieml. derb, ganzrandig, 2, 5 — 3,2 mm. lang, 1—lg mm. breit, alle mit einer grossen, länglichen, zuweilen fast die ganze Oberfläche der Klappe einnehmenden Schioiele. — Stjelh 0,3— 0,8 m. hög, näst. ända frän basen med utstä- eude, styfva o. förlängda grenar; rotbladens shaft med täml. smal och nâgot farad ofvansida, deras skifva intill 16 cm. lang. 0. 5 cm. bred, tunn, liÜigt grön; stjelltblad frän svagt hjertlik el. rundad bas aflängt äggrunda el. äggr. lansettl., kort spetsade, i kauten ofta fint krusiga; blomJcnippen sma och tätblomm., af- lägsnade frän hdra, äfven de öfversta pa hyarje gren stödda utaf blad; blomslcaft styfva o. jämförelsevis grofva; yttre Jcalkbl. bredt aflanga, trubb. ; inre Jcalkbl. vid den bredt trubbade spetsen nâgot smalare än vid den rundade, stund, nâgot naggade basen; not 1,3 — 1,7 mm. läng, tjock, brun, upptill hvasst tillspet- sad, dess sidor bredast nedom midten. If. 7, 8. Verbreitung. Feuchte Orte: S. s Sk im Fluss- thale d. Köpingeä, von d. Mündung bis Fyledal; SW.- 28 Küste bei L. Hammar, Hvellinge, Hyllie, Malmö u. Alnarp; im Inn. bei Harlösa; Eslöf (Selim Birger; zufäll.?); sonst nur eiugesckleppt, z. B. bei Skara, Göteborg u. Gelle. — [0 iV. & JE] — D. zerstreut in sämintl. Prov. R. conglomeratus X crispus. — R. conglome- ratus X crispus (11. Schuldet) Haussen. 1. e. p. 68. Spreite der Basalblätt. lanzettlich, am Grunde ge- stutzt od. breit gerundet, nach oben stumpflicli , am Rande mehr od. weniger w eilig -kr aus ; Fruchtstiele ziemt, weit unter der Mitte deutl. gegliedert, höchstens 2 mal so lang wie das Perigon; miss. Perigonblätt. horizontal abstehend, mit etwas vorwärtsgebogener Spitze, so lang wie die halbe Breite der inneren od. nur wenig länger ; Klappten fast gleich gross , längl.-od. rundl. -triangulär, mit gestutzter Basis u. etwas vorgezogener, stumpfer Spitze , ganzrandig od. gegen den Grund schwach ge- kerbt, 3 — 4 mm. lang, 2p — 3 mm. breit, alle od. beson- ders die grössere mit einer kräftigen, hohen, breit läng- lichen Schwiele. — Stjellc 0,6— 1,2 m. hög, upprät, imgef. Iran midten med förlängda, täml. styfva, uäst. uppräta, ej sammanflytande grenar; rotbladens skifva intill 20 cm. lang o. 5 cm. bred; stjclkbl. frän tvär el. rundad bas lansettlika el. jämbredt laus., i kanten vagigt krusiga; bioniknippen täml. rikblomm., de nedre atskilda o. stödda utaf blad, de öfre närmade el. näst. sammanflytande tili bladlösa ax; blomskaft finare el. gröfre; yttre lcalkbl. aflänga, trubb. ; in re kalkbl. täml. fästa, svagt nätadriga; not 1,5 — 2,5 mm. lang, tjock, kastanjebrun, dess sidor bredast nedorn midten. Ij. 7, 8. Beobachtet: S. s Sk. L. Hammar (D:r Hj Nils- son, 1886); Hunneberga in Harlösa (A. Vinge, 1885). R. conglomeratus X limosus. — R. Steinii F. Aresch. Skânes fl. ed. 1. p. 132 (1866); Hartm. Skand. fl. ed. XI. p. 337 (1879); non R. Steini J. Becker 29 Fl. d. Geg. um Frankf. am Main 1. p. 165 (1828). — R. conglomeratus X palustris F. Aresch. Skân. fl. ed. II. p. 363 (1881); Hj. Nilsson in Bot. Notis. 1887 p. 232. Spreite der Basalblätt. lanzettlicli, an der Basis gerundet , nach oben stumpf. \ am Rande etioas fein-ge- kräuselt; Fruchtstiele unter der Mitte deutlich gegliedert , die längsten nur wenig länger als das Perigon; äuss. Peri- gonbl. vorwärtsgerichtet, bedeutend länger als die halbe Breite der inneren; Klappen gleich gross, schmal eirund- triangulär, mit zungenförmig ausgezogener Spitze, 2g — 3g mm. lang, lg mm. breit, alle mit einer grossen, länglichen, vorne stumpflichen Schwiele u. am Rande jederseits mit ein paar pfriemlichen Zähnen, die nicht länger sind als die Breite der Klappe. — Stjelk 0,4 — 0,7 m. kög, frän midten el. näst. Iran Oasen med utstaende el. uppräta, ofta stärkt förlängda grenar; rotbladens skaft nagot kortare än skifvan; stjelkbl. frân rundad el. vigglik bas lansettlika el. jämbr. lan- settl., i kanten svagt finkrusiga; bioniknippen sma, mot fruktmogn. mycket glesblomm., de nedre atskilda, de öfre närmade, alla el. de fiesta stödda utaf blad; blomskaft jämförelsevis fasta o. grofva, under frukt- kalken nagot uppsvällda; yttre kalkbl. afl., trubb.; inre kalkbl. sparsamt men upphöjdt nerviga, med tvär el. rundad bas o. smal, helbrädd. spets; not 1,5 mm. lang, kastanjebrun, dess sidor bredast nagot nedom midten. 0 Q och 2J. 7, 8. Beobachtet: S. sw Sk. Lilla Hammar (1. S. Almquist 1864; Joh. Erikson 1886); Tygelsjö (1. Rud. Herlitz 1894). R. conglomeratus X obtusifolius. — R. abor- tivus Ruhmer Thür. Pfl.-Bast. in Jahrb. k. bot Hart. Berlin I. p. 253 n. 73 (1881). — R. conglomeratus X obtusifolius Haussen. 1. c. p. 72; Ljungström in Bot. Notis. 1885 p. 98. 30 Spreite der Basalblätt. längt. -eirund, am Grunde seicht herzförm., nach oben ab gerundet- zugespitzt, am Rande flach; Fruchtstiele unter der Mitte deutlich geglie- dert, höchstens lp mal so lang wie das Perigon; äuss. Perigonbl. bogenförm. vorwärts gekrümmt, bedeutend länger als die halbe Breite der inneren; Klappen fast gleich gross, meist schmal eirund-triangulär, an der Spitze zungenförmig ausgezogen , gegen die Basis mit kurzen, triangulären Zähnen od. nur gekerbt, 3p — 4, r mm. lang, 2 — 2p mm. breit, alle mit einer grossen, ho- hen, länglichen Schwiele. Stjclk 0,6 — 1,2 m. hög, upp- rät, fran midten el. näst. fran basen med mer el. m. utstaende, förlängda grenar; rotbladcns skaft vanl. längre än skifvan, denna senare intill 18 cm. lang o. 8 cm. bred, tunn, lifiigfc grön; stjelkbl. fran svagt lijertlik el. rundad bas all. äggrnnda el. äggr. lan- settl., rundadt spetsade, i kanten jämna el. svagt fin- krusiga; blomknippen täml. glesblomm., med ytterst lä fertila blr., de nedre atskilda o. stödda utaf blad, de öfre sammanflytande o. bladlösa; yttre kalJcbl. näst. jämbreda, trubb.; inre kalkbl. mot basen nätädriga o. täml. fasta, i spetsen tuuna, liinnakt. ; not c. 2 mm. lang, tjock, brun, mot öfre ändan hvasst tillspetsad, dess sidor bredast nedom midten. 2f 7, 8. Beobachtet: />. Bornli. Lille Bukkegaard in Aarkirkeby. B. — Fruchtklappen wenigstens gegen die Basis mit pfriemlichen bis triangulären, selten undeutlichen Zähnen am Bande; die untersten Blätter nur etwa dop- pelt so lang wie breit. R obtusifolius L. Sp. pi. ed. I. p. 335 (1753). — Icon.: Fl. dan. tab. 1335. Spreite der Basalblätt. breit längt. -eirund, am Grunde herzförm., nach oben rundlich stumpf, seltener spitzlieh , am Bande fach; Fruchtstiele unter der Mitte deutlich gegliedert, bis 2p mal so lang wie das Perigon; äuss. 31 Perigonbl. vorwärts gerichtet od. abstehend mit vorwärts gebogener Spitze, stets länger als die halbe Breite der inneren ; Klappen etwas ungleich, längt. -triangulär, mit gestutzter Basis und oft zungenförmig ausgezogener Spitze, 3, 5 — 5, 5 mm. lang , 2—3,b mm. breit , die eine mit grosser , breit länglicher, die übrigen bald mit fast ebenso grosser, bald mit viel kleinerer bis rudimentärer Schwiele. — St je Je 0,6 — 1,2 m. hög, upprät, ungef. frän midten med upprätt-utstäende, föga förlängda, ej sammanflytande grenar; rotbladens skaft med tärnl. smal, upptill nâgot farad ofvansida, vanl. längre an skifvan, denna senare infill 25 cm. lang o. 15 cm. bred, tunn, saftigt grön; stjelkbl. frân hjertl. bas bredt äggr. aflanga, rundadt tillspetsade, de öfversta frän rundad bas äggr. lansettl., alla i kanten jämna el. svagt vägiga; blomknippen rikblomm., atskilda el. de öfre sammanflytande tili bladlösa ax; blomskaft medel- fina, täml. mjuka, under fruktkalken mer el. m. för- tjockade; yttre JealJcbl. jämbreda, spetsade, stund, stärkt förlängda o. klolikt krökta; inre JealJcbl. an tunna o. med syaga nerver, än fastare o. gropigt nätatdriga; not 2,5— 3,2 mm. lâug, nâgot grâaktigt brun, mot öfre ändau langt tillspetsad, dess sidor bredast när- mare basen. 7L 7, 8. Sehr veränderlich, speziell betreffs der Ausbil- dung des Frucht-Perigons; folgende, durch zahlreiche Uebergänge mit einander verbundene Extreme sind zu unterscheiden. Var silvestris [Walle. Sched. crit. p. 161 (1822), pro sp.j. — R. obt. Subsp. R. Silvester Re- chinger in Oesterr. bot. Zeitschr. 1892 p. 51. — Icon : F. Aresch. 1. c. f. 1 a & d. — Exs.: Fr. Hb. norm, f. V n. 54, f. X n. 56. — Klappen schmal , meist dünn u. schtoach aderig , am Rande mit 'wenigen, kur- zen, triangulären , oft undeutlichen Zähnen. Var. agrestis Fries Nov. fl. suec. ed. II. p. 99 (1828). — R. obtusifolius Wallr. 1. c. p. 166. — 32 R. divaricatus Fr. Manfc. III. p. 25 (1842); non Lin. Sp. pl. ed. IL p. 478 (J 762). — R. Friesii G. & G. Fl. de Fr. III. p. 36 (1855); non J. E. Aresch. PL cot. Gothob. p. 100 (1836). — R. obt. Subsp. R. Friesii Reching. 1. c. — Icon. F. Aresch. 1. c. f. le. — Exs.: Fr. Hb. norm. f. VII. n. 57. — Klappen breit längt .-triangulär, zieml. derb u. oft mit deutlich hervortretenden Adern, am Rande mit mehr od. weniger pfriemlichen Zähnen, die nicht selten so lang sind wie die Breite der Klappen. — Blad pa un- dersidans nerver jämte skaften ofta korthäriga; blom- ställn.-gren. vanl. mer förlängda. Verbreitung. Bebaut. Bod., meist in d. Nälie v. Dörfern u. Haus.: S. Sk. — Boh., Vg. Skarab. län; Elfsb. län zerstr. (E. Ltnnars.) und Ög.; Umg. v. Stockholm; Bis.-, Ner.; Sdm.; s Upl.: sö Vsm.; s Vrm. Karlstad; Gstr. Gefle; ö Ills. Söderhamn; Hudiksvall; mit Ballast eingeschleppt in Mpd. u. Vb. Skellefte. — JV. zerstr. längs d. südl. u. west. Küste von Holmestrand bis nach Stadsbygden am Trondhj.- fj.; [Flakstad in Lofoten, wahrsch. zufällig]. — F. Al. Hammarland in Marsund; Jomala by; N yl. Hel- singfors; Isthm. Kar. Rautu, Raasuli by; Sakkola. — J). allg. verbr. — Die Varietäten silvestris und agrestris sind in ihrer ausgeprägten Form weniger gemein als die Zwischenformen, die sie verbinden, in den meisten Provinzen aber beobachtet. R. obtusifolius X sanguineus — R. obtusifolius X sanguineus ( R . Dufftii ) Haüsskn. 1. c. p. 78 (1884). Spreite der Basalblätt. längt. -eirund, am Grunde gestutzt od. schwach herzförm., nach oben stumpf od. kurzgespitzt, am Rande fach; Fruchtstiele weit unter der Mitte deutlich gegliedert, bis 2 mal so lang wie das Perigon; äuss. Perigonbl. bogenförmig vorwärts gerichtet, bedeutend länger als die halbe Breite der inneren; Klappen ungleich, länglich, gegen die Basis gekerbt od. 33 mit wenigen , kurzen, triangulären Zähnen, 3g — 5 mm. lang, lg— 2g mm. breit , die eine mit einer sehr grossen, rundl. -länglichen, die übrigen mit einer schmäleren u. klei- neren, oft rudimentären Schwiele. — Stjel/c 0,8 — 1,5 m. hög, upprät, ungef. frän midten med uppr.-utstäende, för- längda, spensliga, ätskilda gi'enar; rotbladens skaft vanl. längre än skifvan, denna intill 20 cm. lang o. 10 cm. bred, tunn, lifligb grön; stjellcbl. frän svagt hjertlik bas äggrnudt afl., rundadt tillspetsade, de öf- versfca frän rundad bas äggr. lansettl., alla i kanten näst. jämna; blomknippcn glesblomm., med ytterst fä fertila blr. , ätskilda el. de öfre nägot sammanflytande, blott de nedersta stödda utaf blad; yttre Jcalkbl. näst. jätnbreda, nägot spetsade; inre kalkbl. tunna, mot ba- sen svagt nätadriga; not 2 — 2,7 mm. läng, upptill hvasst spetsad, dess sidor bredast närmare basen. Ij. 7 , 8. Beobachtet: $. Sk. Börringe (Murb.); Häcke- berga (Murb.); Dal by hage (Murb.); Bäröd am Ring- sjö (Hj. Niuss.); Pälsjö (M. Engstedt); Kallaberg (Lid- forss). — D. Sj. Lindbolm. C. — Fruchtklappen am Rande mit langen, borst- lichen Zähnen; die untersten Bläht, vielmals läng, cds breit. 9. R. lim OSUS Thuill. Fl. d. env. de Paris ed. II. p. 182 (1799). — R. palustris Sm. Fl. brit. I. p. 394 (1800); Hartm. Skand. fl. ed. XI. p. 338; F. Aresch. Skân. fl. ed. II. p. 363; Lange Dansk. Fl. ed. IV. p. 305 ; Hj. Njlsson in Bot. Notis. 1887 pp. 224—230. — Icon.: Fl. dan. tab. 1873. — Exs. : Ringius Hb. norm. f. II. n. 52. Blätter lineal-lanzettlich, am Rande flach od. schwach gekräuselt; Fruchtstiele ziemt, dick und steif weit unter der Mitte gegliedert; äuss. Perigonbl. mehr od. weniger vorwärts gebogen, ziemt, derb; Klappen triangulär -lan- zettl., mit schmaler , aber stumpfer, fast zungenförm. Spitze, 2g — 3g mm. lang, 1 — lg mm. breit, alle mit einer länglichen, ziemt, hohen, vorne stumpfen Scliiviele 3 Bot. Not. 1899. 34 u. am Bande mit borstenartigen , steifen, geraden Zäh- nen, deren Länge stets kleiner ist als diejenige der Klappen. — Heia växten vid fruktmogn. brun; stjellc 0,3 — 1 m. hög, upprät, ungef. frän inidten med styfva, ej särd. förlängda, uppr.-utstaende grenar ; blad mörkgröna, iutill 4 cm. breda ; blomknippen täta o. rundade, de nedre atskilda, de öfre närmade el. näst. sammanfly- tande, alla stödda utaf blad; yttre kalkbl. näst. lika lang l som de inres bakre tänder o. ofta inneslutande dessa ; inre kalkbl:s helbräddade spets upptagande minst hälften af kalkblrs längd; gryn hvita el. rödaktigt anlupna; not 1,8 — 2,2 mm. lang, ljusbrun, dess sidor bredast strax nedom midten. 0 © 7 — 9. Verbreitung. Sümpfe, Bachufer etc. S. s. & \v. Sk. ; sonst nur mit Ballast nach einigen Häfen einge- führt, z. B. Visb}", Gehe, Sunds vall. — [0 JSr. u. jp1,]. — 1). zerstr. in sämmtl. Prov. R. limosus X maritimus. — B. maritimus X palustris Hj. Nilsson in Bot. Notis. 1887 p. 234. (Vidi specim. orig.) Blätter lineal, am Rande mehr od. weniger u'ellig- kraus; Fruchtstiele mittelfein, nahe der Basis gegliedert, diejenigen der fertilen Blüten zieml. steif ; äuss. Per igonbl. schliesslich abstehend , zieml. dünn; Klappen schmal eirund-triangulär , zieml. scharf zugespitzt, c. 3 mm. lang u. !,’■> mm. breit, edle mit einer längl. -linealen, zieml. hohen , vorne oft spitzlichen Schwiele u. am Rande mit fein borstlichen, zieml. weichen Zähnen , die teü- weise ebenso lang sind wie die Klappen selbst. — Stjclk 0,4 m. hög, ända frän basen med spensliga, stärkt förlängda, bagformigt uppstig. grenar; blomknippen med ytterst fä fertila blr. o. tili följd deraf mot fruktmogn. mycket glesblm., atskilda el. de öfre näst. sammanflytande, alla stödda utaf blad; inre kalkbk.s spets upptagande nära hälften af kalkbks längd; gryn 35 hvitakt.; not 1,7 mm. läng, ljusbrun, dess sidor bre- dast ungef. vid midten. O O 8, 9. Beobachtet: S. sw Sk. Maglarp, ein einziges Ex. (D:r Hj. Nilsson 1886). R. limosus X obtusifolius. — R. obtusifolius X palustris Hj. Nilsson in Bot. Notis. 1887 p. 231. (Vidi specim. orig.) Spreite der Basalblätt. längl.-lanzettlich, am Grunde gestutzt od. schicach herz form., nach oben rundlich-spitz, cm Rande fast flach; Fruchtstiele zieml. starr, zieml. weit unter der Mitte gegliedert; äuss. Perigonbl. abste- hend mit vorwärtsgebogener Spitze, so lang wie die ganze Breite der inneren; Klappen eirund-triangulär, mit gestutzter Basis u. zungenförmig ausgezogener, stum- pfer Spitze, 3,$—4,b mm. lang, l,-> — 2g mm. breit, edle mit einer grossen , hohen, m. o. w. breit länglichen Schwie- le u. am Rande mit pfriemlichen Zähnen, die oft länger sind eds die Breite der Klappen , aber stets kürzer als die Länge derselben. — St jede 0,5 — 1,2 m. hög, upprät, ungef. fran midten med upprätt-utstaende, spensliga, förlängda grenar; rotbladens skifva intill 25 cm lang o. 8 cm. bred, tunn, lifligt grün; stjelkbl. fran tvär el. bredt rundad bas afl.-lansettlika, de öfversta frân vigglik bas lansettlika, alla i kanten näst. jämna ; blomknippen med ytterst fa fertila blr. o. derigenom slutl. mycket glesblmga, de nedre atskilda o. stödda ntaf blad, de öfre närmade o. bladlösa; blomskaß in- till 2 ggr. längre än fruktkalken; yttre Jcalkbl. jäm- breda, nagot spets., täml. fasta ; inre Icallcbl. i bakre delen gropigt nätadriga; not 2 — 2,7 mm. lang, brnn, särd. mot öfre ändan tillspetsad, dess sidor bredast nedom midten. 2f 7, 8. Beobachtet: S. sw Sk. Maglarp (D:r Hj. Nilss.); Näsbyholm (Kand. Herm. Nilss.); Tygelsjö (R. Herlitz); Alnarp; Trolleberg; Lund. 36 10. R. maritimus L. Sp. pi. eel. I. p. 335 (1753). — B. aureus Relhan Fl. Cantabr. ed. I. p. 147 (1785). — Icon.: Svensk Bot. tab. 706; Fl. dan. tab. 1208. — Exs.: Ringius Hb. norm. f. I. n. 54. Blätter lineal, am Bande meist stark wellig u. kraus; Fruchtstiele fein u. weich , ganz nahe an der Basis gegliedert; äuss. Perigonhl. schliesslich abstehend od. rückwärtsgebogen, dünn, fast membranös ; Klappen eirund-triangulär, scharf zugespitzt, 2p — 3p mm. lang , lp — 2 mm. breit, edle mit einer sehr schmeden, linealen, niedrigen, vorne zugespitzten Schwiele u. am Bernde mit haarfeinen, weichen, meist gebogenen Zähnen, von de- nen einige mindestens ebenso lang sind wie die Klappen selbst. — Heia växten vid fruktmogn. halmgul ; stjellc 0,1 — 0,5 m. hög, sail, enkel el. blott upptill grenig, vanl. Iran basen med veka, mer el. m. fürlängda, utstâende el. bagformigt uppstig. grenar; blad ljus- gröna, bögst 2 cm. breda; bioniknippen yfviga, med undantag af de nedersta axlikt hopflytande, alla stödda utaf blad ; yttre kalkbl. knappt näende öfver de bakre tändernas bas; inre kalkbl. bredare el. smalare, deras spets upptagande föga mer än 0 af kalk bl :s längd; gryn ljusgula; not 1,3 — 1,8 mm. lang, gulbrun, dess sidor bredast vid midten. 0 0, möjl. ocksä G 7 — 9. Verbreitung. Ufer, Teichränder etc.: S Boh. — Sk.; Bl.; Sm. südl. Kalmar län; Öl.; Gth; Ög.; Sdm. Nyköping; Umgeg. v. Stockholm; n Rosl. Elfkar- leby; zufällig auf Ballastplätzen von Gstr. bis nach s Vb. Holmsund. — Im Inneren d. Landes: Sk. Ska- bersjö; Ilammarsjö, Kristianstad etc.; n Vg. Borrud am Ymsen-See; am Vener-See : Lidköping; Arnäs Glashütte (E. Ljnnars.); Ög. am Sommen, Takern, Vettern u. anderen Seeen; Sdm. am Länghalsen, Öl- jaren, Mälar, nördl. Ufer d. Hjelmar-Sees etc.; Ner. nördl. Ufer d. Hjelmar-Sees; Upl. am Mälar-See: Umgeg. v. Stockholm u. Enköping (E. T. Sundelin); s Vrm. Panken-See in Vase härad. — K- am Kri- 37 stianiafjord; s Bergen st. Sveen ; s Trondhj. st. Molde; Skogn am Trondhj. -fj. — F , Nyl. Helsing- fors; Isthm. Kar. (St. -Ort nicht angeg.); Lad. -Kar. Parikkala; Impilaks; Glreekkalansaari ; Oneg.-Kar. Welikaja-Gnba. — JD. sämmtl. Proy., nicht seit, aber spor. Sect. II. Acetosa Campd. Monogr., ex pte. ; Meisn. in DC. Prodr. XIV p. 64: Blattbasis ( bei unseren Ar- ten) 'pfeil- oder spiess förmig ; Blüten diöcisch oder po- lygamisch; innere Perigonblätter der weibl. Blüten («Klap- pen») schliesslich mehrmals grösser als die Fruchtflä- chen, schwielenlos oder an der Basis mit einer schup- penförmigen, rückwärts gerichteten Schwiele. A. — Polygamisch ; äuss. Perigonbl. der iceibl. Bit. noch zur Zeit d. Fruchtreife dem hinteren Rande der Klappen angedrückt ; Klappen schwielenlos. [R. scutatus L. Sp. pi. ed. I. p. 337 (1753). — Icon.: Sturm Deutschi. Fl. part. 74 tab. 3. Blätter sämmtlich gestielt; Klappen zur Zeit d. Fruchtreife 4p — 6 mm. lang. — Stjellc 0,2 — 0,4 m. hög, nedtill nagot vedartad, uppstig., vanl. fran basen grenig; blad jämte stjelken hos var form blädagg., glatta, 1—3 cm. langa o. näst. lika breda, nedom midten genom en mer el. m. djup inskärning oftast afdelade i tva halft bakätriktade, spetsiga basüikar o. en betydl. större, â de nedre bladen mycket bred o. rundadt trubbig, â de öfre triangulär o. spetsig ändflik; bimst. -grcnar uppräta, näst. enkla; blomknippen ätskilda, fablomm., bladlösa ; blomskaft med tydlig led nâgot nedom midten; â- o. Ç- samt § blr. pa samrca stand; 9-blrnas yttre kalkbl. bredt ellipt., rund.-trubb., deras inre kalkbl. vid fruktmogn. ellipt. -kretsrunda, hinnakt., nätädr., med smal o. djup inskärning vid basen; not 3—3,5 mm. läng, gulgrä, dess sidor bre- dast vid midten. If 7 — 9. 38 Seit mehreren Jahrzehnten auf Slottsbaeken von Upsala verwildert.] ß. — Diöcisch; äuss. Perigonbl. der weibl. Bit. bald nach der Anthese zurückgeschlagen, dem Frucht- stiele angedrückt ; Klappen schwielentragend. 11. R. arifolius All. Fl. pedem. II. p. 204 (1785) ; R. Feist. & R. Fkies in Ups. univ. arsskr. 1861, math. & nat. p. 4. — R. montanus Desf. Tabl. ed. II. p. 48 (1815); Meisn. in DC. Prodr. XIV. p. 65. R. Acetosa ß alpina L. Fl. suec. ed. II. p. 119 (1755); Haetm. Skand. fl. ed. XI. — R. Acetosa ß al- pestris Haetm. 1. c. ed. II. p. 98 (1832). — Icon.: Stcem Deutschi. Fl. jiiart. 74 tab. 6. — Exs. : Fe. Hb. norm. f. XI. u. 54 (non vidi). Untere u. mittl. Stengelblätt. kaum doppelt so lang wie breit, ihre Bascdlappen kurz und dabei gestutzt, gerundet od. kurz zugespitzt; Blütenstand länglich, we- nig verzweigt, zieml. locker; Klappen gerundet-quadra- tisch, 3,3 — 4, i mm. lang; Akene 2p — 3 mm. lang, gelb- lich-grau (selten dunkelbraun ), matt od. icenig glänzend. — StjclJi hos 9-växten 0,4 — 1 m. hög, upprät, täinl. mjuk o. saftig; blad bredt triangulärt el. aflängt ägg- runda med svagt pillik el. hjertform. bas, tunna, lif- ligt gröna, underfill med stärkt framtradande, glatta, el. svagt häriga nerver ; blmställn.-grenar slaka, enkla el. 1 gang förgrenade; blomslcaft nedom midten tyd- ligt ledade; inre kalkbks gryn litet, föga framtradande. — Gewisse, mit dunkelbraunen Akenen versehene Ex- emplare aus Lappland u. Dovre besitzen zugleich etwas schmälere Blätter und nähern sich dadurch der folg. Art. 14 7, 8. Verbreitung. Hochgebirge, wakrscheinl. ver- breitet, bisher aber wenig beachtet; sichere Standorte: S. Lui. Lpm. Qvikkjokk; Njunnats; Jmt. Storlien (Ahlfvengeen); Areskutan (Keok); Snasahügen; w Hrj. Funäsdalsberget u. Tvärberget in Tennäs. — JV. Ost.- 39 Finnm. Tauen, bei Birkelund (Krok); NordJ. Fager- næs; Baadtjeld in Saltdalen; Do vre Drivstuen; Kongs- vold. - — - F. Tul. Lpm. ”Ad flumen Kola”; Srednij ad sin. kolaëns. ; Pon. Lpm. Ad pagum Ponoj. 12. R. Acetosa L. Sp. pi. ed. I. p. 337 (1753), a. — R. Acetosa a pratensis Walle. Sched. crit. p. 182 (1822). — Icon.: Svensk Bot. tab. 190; Fl, dan. tab. 2534. Untere u. mittl. Stengelblätt. meist 2 — 4 mal so lang wie breit , ihre Basallappen wenig ausgezogen, spitz , rückwärtsgerichtet; Blutenstand schmal länglich, wenig verzweigt, locker; Klappen fast kreisrund, 3 ,a- — 5 mm. lang; Akene 1,% — 2, 2 mm. lang, glänzend schwarzbraun. — Stjelk hos 2-växten 0,3 — 1 m. hög, upprät, täml. mjuk o. spenslig; blad aflânga, med pillik bas, täml. tjocka, nägot mörkt gröna, undertill med föga frani- trädande, ofta hariga nerver, eller nagon gang jämte stjelken 71täckta af en sammetslik beklädnad af korta, hvita, tätt sittande bar” [/. velutina Iv. Johansson G-otl. växttopogr. etc. p. 108 (1897) (K. Sv. Yet.-Ak. Handl. Bd. 29 n. 1)]; blmställn.-grenar vanl. slaka, enkla el. blott 1 gang grenade; blomslcaft nedom midten tydl. ledade; inre kalkbhs gryn mycket litet. 7f 5 — 7. Verbreitung. Weiden, Wiesen, Wegränder etc. 8. Sk. — Lpl.; Hls; Hrj. — JY., F. & 1). allg. verbr. — f. velutina:' S. Gotl. Öja. 13. R. auriculatus [Wallr. Scbed. crit. p. 182 (1822), pro var. B. acetosæ]. — R. thyrsiflorus Fingerh. in Linuæa IV. p. 380 (1829); IIausskn. 1. c. p. 58. — R. thyrsoides R. Frist. & R. Fries in Ups. univ. ârsskr. 1801, matb. & nat. p. 3; Hartm. Skand. fl. ed. XI. p. 339; Lange Dansk. Fl. ed. IV. p. 307; non Dese. Fl. atl. I. p. 321 (1798), vidi specim. orig, — Icon.: Fl. dan. tab. 2896. — Exs. : Fe. Hb. norm, f XVI. n. 56. 40 Untere u. mittl. Stengelblätt. 4 — 12 mal so lang icie breit, ihre Basallappen ausgezogen , schmal, spitz, oft zweispaltig u. auf- oder einwärts gekrümmt ; Bluten- stand wegen der in zahlreiche kürzere Aestchen geteilten Zweige dicht u. sehr reichblütig ; Klappen nierenförmig- kreisrund, 2,5— 3,3 mm. lang; Akene 1 ,» — 2,2 mm. lang , glänzend schwarzbraun. — Stjelk lios 2-växten 0,5 — 1,2 in. hög, upprät, fast o. grof; blacl utdraget lan- settlika el. jämbreda, med vanl. spjvitlik bas, täml. tjocka, af matt, nagot blagrön färg, i kauten ej säll. vagigt krusiga, undertill med oftast tydliga, hariga nerver; blmställn.-grenar fasta, upprepade ganger de- lade i korta, till en tjock thyrsus yaul. sammanflytande grenar ; blomskaft nedom midten tydligt ledade; iure kalkbl'.s gryn nagot större o. mer framträdande an hos den föreg. 2j. 7, 8. — Nära beslägtad med for eg. art. Verbreitung. Felder, Wegrand, etc. S. Sk. (im südl. T. gemein); Bl.; Öl. besonders an d. Westseite; s. & w. Gtl.; s Hl. Ö. Karup; Skrea; n Bob. Svar- teborg; in d. Nähe von Strömstad ; V g. sw Elfsborgs lau (E. Linnarsson); Kinnekulle, Sm. ; Og. — JV, Kristiania st. Eker; Asker; Kristiania; Hamar st. Helgo im Mjösen-Öee (zufäll. ?). — 1 'i\ Al. Bolstaholm iu Geta. — U. allg. verbr. Sect. III. Acetosella Meisn. in DC. Pro.lr. XIV. p. 63: Blüten diocisch ; innere Perl gonblätter der weibl. Blüten auch zur Zeit der Fruchtreife nicht oder höch- stens doppelt grösser als die Flächen der Frucht, ganz schwielenlos. 14. R. Acetosella L. Sp. pi. ed. I. p. 338 (1753); Mürb. Beitr. z. Fl. v. Südbosn. u. d. Herceg. p. 47 — 50 (1801) (in Act. Univ. Lund. T. XXVII). — Icon.: Fl. dan. tab. 1161. Äuss. Perigonbl. d. weibl. Blüten vorwärts gerich- tet, den Rändern der Klappen angedrückt ; Klappen nicht od. unbedeutend grösser als die Seiten der Frucht. 41 — Stjelkar vanl. flere frân sarama hufvudrot o. ofta framkommande ur knoppar frân rofcgrenarne, 0,1 — 0,i m. köga, uppräta el. uppstig., vanl. Iran midten gre- niga; blad med vanl. spjutlik bas, bredt el. smalt af- lânga el. stund, näst. trâdsmala, trubb. el. spots., med korta o. breda el. lânga o. näst. trâdsmala, kos oss oftast hela basflikar, de nedre med lânga, de öfre med korta skaft, alia glatta o. med hvita, hinnakt. stipelslidor ; blomsaml. längsträckt, gles, af uppräta, spensliga, bladlösa grenar; blomknippen fâblmga; blom- skaft kortare el. föga längre än bln., 'j'-blrnas skaft med otydl. led omedelbart under kalken; hyllebJ. lik - som stjelkar o. örtblad ofta rödaktiga; not fri (dess sidor ej hopkittade med kalkbladen), 1—1,3 mm. läng, o. näst. lika tjock, trubbkantig, gläns. röd- el. mörk- brun, bredast vid midten. ^ 6 — 7 (9). — Von den vielen Formen dieser Art verdienen besonders die folgenden hervorgehoben zu werden: Forma multi fidus [L. Sp. pi. ed. II. p. 482 (1762), pro sp.]. — R. acetoselloidcs Balansa in Bull, soc. bot. de Fr. I. p. 281 — 83 (1854) (Vidi specim. orig.). — Icon.: Sturm Deutschi. Fl. Heft. 74. — Ba- sallappen der Blätter 2 — 4-teilig. Forma integri folius Walle. Sched. crit. p. 186 (1822). — R. Acetoselia ? ß graminifolins A. Blytt Norg. d. p. 509 (1874). — Blätter ohne Basallappen, schmal lineal od. die untersten eilänglich. Verbreitung. Trock. Felder etc.: S. Sk- — Vb. u. Lpl.; Öl.; Gtl. — AT., F. & D. allg. verbr. F. multifidus: S . s Sk. Bökebergsslätt (Murb.); s Upl. Frescati b. Stockholm (Murb.). — F, Nyl. Esbo prope Kaitans: Kar. ross. Insula lacus Sandal. F. integri folius- zerstreut im Gebiete; häufiger in Finnm., im schwed. u. russ. Lappm. Bemerkung. Der in Süd- und Mittel-Europa verbreitete, auf der Iberischen Halbinsel, in Frankreich etc. die Hauptart vertretende R- Acetosdla Subsp. an- 42 giocarpus [Ii. angiocarpus Murb. Beitr. z. FI. v. Siid- bosn. u. d. Herceg. pp. 46 — 49 (1891)], welcher sich dadurch kennzeichnet, dass die Akenen mit den Frucht- klappen innig verkittet sind, verdient vielleicht im südlichsten Teil des Gebietes gesucht zu werden, ob- wohl die nächsten der mir bisjetzt bekannten Fund- orte südlich von einer durch Grossbritannien Mittel- Deutschland etc. gezogenen Linie gelegen sind. 15. R. graminifolius Lamb, in Trans. Linn. soc. X p. 264 (1811)] Run. in Georgi Beschr. d. russ. Reichs III. 4. p. 921 (1800), nomen nudum.]. — Ii. angustissitnus Led. in Mém. acad. St.-Pétersb. V p. 531 (1815). — Icon.: Lamb. 1. c. tab. X. Äuss. Perigoribl. d.[ weibl. Blüten vorwärts gerichtet , den Rändern der Klappen angedrückt ; Klappen doppelt so breit u. fast doppelt so lang wie die Seiten der Frucht. — Lik föreg. Stjelkar ensamma el. flere fräu sainma hufvudrot, 5 — 25 cm. höga, uppräta, enkla el. gren., vid basen omgifna af läuga, hinnakt. o. silfvergläns. stipelslidor ; blomslcaft kortare el. föga längre an bin., Ç-blrnas skaft med otydl. led omedelbart under kal- ken; not 1,2 — 1,5 mm. lang. o. nära 1 mm. tjock, ngt. trubbkantig, gläus. rödbrun, dess sidor bredast vid midten. 1). 7, 8. — Die Hauptform, bei der die Basallappen der Blattspreite meist ganz fehlen und die letztere wenig breiter ist als der Stiel, kommt im arktischen Sibirien etc. vor; aus unseren Florengebiet sah ich im Herb. Mus. Fenn. Exemplare, welche der folg. Varietät angehören: Var. sublanceolatus Soheutz PI. vasc jenis. p. 155 (1888) (K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. XXII n. 10). — Blattspreite lanzettlich od. längt Aanzettlich, etwa 4 mal so breit (3 0 mm.) wieder Stiel, am Grunde mit 2 abstehenden, ziemt, langen Oehrchen. Verbreitung. Sandige Meeresufer: t\ Vars. Lpm. Tschavanga (1. Kihlman 2Vs 1889). 43 Microspongium gelatinosum Rke., en for svenska floran ny fucoidé. Af Nils Svedelius. Yid ett närmare granskaude af eu del hafsalger, som jag insamlade under en tids vistelse vid Kristi- nebergs zoologiska station (Bohuslän) i augusti 1896, fann jag en pâ Fucus vcsiculosus epifytiskt växande fucoidé, hvilken vid undersökning visade sig vara ofvanstâende af Reinke först beskrifna och förträffligt afbildade art. ‘) Den bar ej förufc iakttagits i Sverige, deremot anges den af Foslte 2) frân Norges vestkust, en gang derstädes insamlad i Yindefjorden af Hansteen. Dels som for Sverige ny ocb dels emedan den frân syste- rnatisk synpunkt âr nâgot omtvistad, torde ett utför- ligare omnämnande af densamma möjligen intressera Notisernas läsekrets. Vâxten ifrâga bildar linsformiga, mer eller min- dre ruudade, stärkt slemhöljda upphöjningar pâ Fucus vesiculosus ’ bandlika skott. Till sitt vegetativa system bestâr Microspongium af en 1 — 2-skiktig cellskifva med kanttillvaxt ocb frân denna vinkelrâtt utgâende enkla — rikt greniga assimilationstrâdar. Derjâmte fo- rekomma âfven, ehuru mera sparsamt, bârbildningar. Assimüationstrâdarna vâxa genom toppcellens verksamhet sand äro i sin tiUväxt begränsade. Pâ äldre grenar, som afslutat tillväxten, kunna toppcellerna ansvälla nâgot litet klubblikt. Hären växa modelst en inter- kalär växpunkt vid basen, Slemskiktet, bvars begränsning utät lätt pävisas modelst bebandling med lämpliga färgämnen t. ex. ‘) J. Reinke, Atlas deutscher Meeresalgen taf. 7 8. Ilerausge- gehen von der Kommission zur wissenschaftlichen Untersuchung der deutschen Meere. Berlin 1889. 2) M. Foslie, New or critical Norwegian Algæ p. 17. Det kgl. norske Videnskabers Selskabs Skrifter. Trondhjem 1894, 44 korallin, är relativt nâgot starkare utbildadt i kauten an i midten och synes till sin natur ock reaktioner öfverensstämma med det hos Endcsme virescens (Carm.) J. Ag. Sa färgas slemmet af kongorödt särskildt ef- ter behandling med kalilut, men äfvenledes af sädana färgämnen som t. ex. methylgrönt. Dessa reaktioner tyda möjligeu derpa, att detta slem ej är enkelt, utan utgör en sammansättning af Here olika, sä som för- hâllandet är hos andra alger *). Fortplantningsorganen äro dels flerrummiga ga- metangier, dels enrummiga sporangier. Reinke 2) har alltid iakttagit dessa pâ skilda, Foslie deremot (1. c. p. 18) äf’ven pâ ett och samma individ. De af mig funna exemplaren buro eudast gametangier. Dessa öfverensstämde till storlek och form med Reinkes be- skrifning. Gametangierna äro sidostälda och mot- svara en sidogren pâ en assimilationstrâd. De äro alltid enradiga och cylindriska sasom fallet är med mänga af chordariacéerna i motsats mot förhallandet hos ectocarpacéerna, der de i regel äro fierradiga och mer eller mindre spolformiga. Beti'äffande Micro spongiums plats i systemet halva nâgot olika meuingar gjort sig gällande. Växtens beskrifvare Reinke (1. c.) für den närmast intill Asco- cyclus Magnus, (inch Phgcocelis Ströme.) inom gruppen Myrionemea Rke., tili hvilken förutom dessa äfven slägtena Myrionema Grev., lialfsia Berk, och Litlno- dcrma Akesch. föras. Gruppens gemensamma karaktär skulle ligga deruti, att skottet bestâr af en parenky- matös cellskifva, frän hvilken assimilationsorganen utväxa. Frän slägtet Ascocyclus enligt Reinkes be- gränsning skiljes Microspongium genom sleinbildningen. ') Se härom E. SiRASBURGER, Das botanische Practicum p. 598, 599. Jena 1897. 2) J. Reinke, Algenfloi’a der westlichen Ostsee, deutschen An- theils. VI Bericht der Kommission zur Untersuchung der deut- schen Meere, in Kiel. Kiel 1889. 45 En j hufvudsak samma indelning liar Foslie (1. c.), soin sammanför i ett slägte, Myrionema Grev., äfven Ascocyclus Magnus och J’hycocelis Ströme. En annan uppfattning om Microspongiums slägt- skapsfôrhâllanden liksoin om fucoidéernas fylogeni i allmänhefc förfäktas af Kjeluman i den framställning, som af lionom lemnas öfver dessa växter i Enguer & P rant l, Die natürlichen Pflanzenfamilien 1: 2. Kjelu man ser i fortplantuiugsorganens byggnad och i skot- tens uppbj^ggande (d. v. s. om det sker genom en toppcells verksamhet eller interkalärt; om de âro i sin tillväxt begränsade eller obegränsade d. v. s. kort- skott eller lângskott) de förnämsta karaktärerna för familjernas begränsning inom Fucoicleœ, men anser deremot växternas yttre kroppsform, d. v. s. om de aro trâdar, skifvor eller uppräta cellulösa skott, sâsom nâgot sekundärt, hvilket först i andra hand kan tjäna som karaktär och som visar de olika, ofia parallela utvecklingsstadier, de siora hufvudgrupperna genom- lupit oberoende af hvarandra. I anslutning härtill och da Microsponyimns assi- milationsgrenar saväl tili sitt uppbyggande som genom en slutligen nâgot klubblik toppcell samt gpnom sin begränsning i tillväxten just visa anslutning tili sä- dana former, som förefinnas inom chordariacéernas grupp, anser Kjellman den som en jämförelsevis ur- sprunglig typ inom chordariacéraden. Dess närmast högre typ skulle représenteras af den växt Kützing 1) afbildat under namn af Corynophlæa flaccida , hvilken äfven Reinke (i Algenflora) anser troligt vara en an- nan art Microsponyium. Conynophkca skulle i organi- sation höja sig öfver Microsponyium gdatinosum deri- genom att hos den ett ledande element inskjutits mel- lan den basala cellskifvan och assimilationsaxlarna, ‘) F. T. Kützing Tabulæ PhjTcologicæ (Nordhausen 1845 — 1871; VIII taf. 4: II. och frân denna växt är det sedan ej svart att här- leda sädana former sora Lcathesia (Grat) J. Ag., Eu- desme J. Ag., och slutligen äfven Chordciria (Ag.) Rke. Hvad beträffar slägtförhallandet nedät vore Myrionema (= Eumyrioncma Foslie 1. c.) enklare an Microspongium. Särskildfc hör nu papekas, att denna serie utmär- kes äfven deraf, att slemafsöndring förekommer i högre eller mindre grad hos de tili densamma hörande väx- terna, äfven hos vissa arter Myrionema. Detta är en karaktär, hvilken väl ej heller alldeles bör lemnas obeaktad vid afgorandet af frägan om dessa växters slägtskapsförhallande. . A andra sidan skulle en med denna delvisjämn- löpande, ehuru i sina mest differentierade former ej sä högt utvecklad serie représenteras af ectocarpacé- erna. Hos dessa sker skottets uppbyggande interka- lärt, pä samma gang skotten i allmänhet äro i sin tillväxt obegränsade. Assimilationssystemet utgöres ej af särskilda kortskott. Slemafsöndring förekommer ej. Microspongium och Myrionema inom chordariacé- raden motsvaras i ectocarpacéraden af slägtena Asco- cychis och Phycocelis. Att naturligen begge grnpperna i sina lägsta for- mer ansluta sig tili hvarandra, förnekas naturligen ej af Kjellman (se t. ex. Engj.ek & Prantl 1: 2 p. 186 och 225). En för beljrsandet af denna fräga mycket vigtig växt är den af Gran ‘) beskrifna PJueocladia prost rata , hvilken skulle kunna betraktas som den ge- raensamma Urformen för ectocarpacéserien och chor- dariacéserien. Hos Phceocladia kvarstar nämligen väx- ten heia lifvet som en — man skulle vilja säga pro- tonemal — skifva, frän hvilken aldrig nägra assimila- tionsgrenar utvecklas. ’) H. H. Gran, Algevegetationen i Tonsbergfjorden. Christi- ania Videnskabs-Selskabs Forhandlinger for 1893 Nto 7 Kristi- ania 1893. 47 Att verkligen växtens yttre form (skifvor, hollar eller uppräta, greniga skott) är en karaktär af mer sekundär betydelse bevisas pa analogiens väg derige- nom, att inom andra, synnerligen naturliga slägten alla dessa Vegetationsformer kunna förekomma hos olika arter. Till exempel inom det karaktäristiska och väl begränsade siphoneslägtet Codiutn represente- ras dessa olika former af arterna cidhcerens, Bursa och tomentosum, hvilka äro analoga med respektive chordariaceslägtena Micro spong kt m, Leathesia och Eu- desme. I detta sammanhang ma ej heller förglömmas, att äfven inom den mycket fristâende sphacelariacé- raden en med Serien Microspongiwn — Corynophlcea ana- log serie är tydligt représenterai genom slägtena Baiter sia — Sph acelaria . Lämpligheten af att under sâdana förhallanden endast pä grand af likhet i växsättet tili en grupp Myrionemeœ Rke sammanföra sâdana slägten som Asco- cyclus , Phycocelis , Myrionema , Microspongiwn, Litlio- derma och Ralf sia torde väl möjligen derför fä betvil- las, om Systematiken öfver hufvud skall vara en äter- spegling af det sätt, hvarpä man har att tänka sig den fylogenetiska utvecklingen. Detta särskildt da Lithodenna och Half sia pâ goda grunder hellre feras ât annat hall: Lithodenna ât cutleriacéerna genom öf- verensstämmelse med deras könlösa generation och i bildningen af gametangierna, och Iialfsia ât lamina- riacéhâllet pâ grund af frânvaron af assimilationsträ- dar, tili hvilka ej de organ böra räknas, som uppträda först dä växten blir fertil och som nära ansluta sig tili laminariacéernas sporangiebärare. Till förtydligande af det ofvan sagda angäende förhallandet mellan familjerna Chordariacece och Eclo- carpacece (särskildt de med skil'likt skott försedda) samt für att äskadliggöra de allmänna dragen af utveck- lingsgângen mä följande hypotetiska stamträd medde- 48 las utan att denned mâ vara sagdt, aLt den direkt skett ge nom just dessa nu existerande arter Endesme; Leathesia Corynophlaea Ectocarpus Microspongium Ascocyclus, Phycocelis Mjwionema Phæocladia Nâgra mot de trâdlika ectocarpacéerna, som utgöra liufvudmassan af denna grupp, syarande former skulle ej finnas inom chordariacéserieu. Döde utländska botanister 1898 Den 80 sept, dr James Edward Tierney Aitchison i Kew, född d. 28 okt 1836. — Nicolas Alboff i La Plata. — D. 1 juli apotekare Carl Backmann i Hannover, född d. 27 febr. 1845 — I början af dec. f. d. prof, i bot. i Florens Teodoro Caruel, 68 är. — D. 25 juni prof. Ferdinand Cohn i Breslau, f. d. 24 jan. 1828. — D. 2 aug. Pasquale Conti i Lugano. — I). 28 jan. custos Franz Fiala i Sarajevo, 36 är. — D. 27 jan. ci- vilingeniör Camille Flagey i Azeba i Algeriet, 62 är. — D. 26 sept. prof. François Gay i Montpellier, 40 âr. — D. 16 sept. prof. Cay. Giuseppe Gibelli i Turin, 67 âr. — D. 27 aug. prof. Herbert Lyon Jones vid Oberlin College i Obio. — D. 21 juni prof. Anton Ritter Kerner von Marilaun i Wien, f d. 12 nov. 1831. — D. 8 mars Thomas E. Iyirk i Plim- merton vid Wellington pâ Nya Seland, f. 1828. — D. 5 apr. Leopold Krug i Grosslichterfelde, f. 1 sept. 1833. — D. 12 jan. Jean Jules Linden i Bryssel. — D. 3 jan. Alfred Jean Monod i Xeuilly sur Seine, 61 âr. — D. 22 apr. Karl Noeldeke i Celle, f. d. 11 maj 1815. — D. 22 apr. kapten Jean Fran- çois Parisot i Fontenay-sur-Bois, 64 âr. — D. 30 mars rev. Charles William Perry i Wohingham, 60 âr. — D. 2 aug. Pomel i Dra-el-Wizar, 78 âr. — D. 30 juli dr E. Lewis Sturteyant i Framingham, Mass., 56 âr — D. 12 juli prof. Willem Frederik Reiner Suringar i Leiden, f. d. 28 dec. 1832. — D. 31 maj Edward Tatnal i Wilmington, Del., 80 âr. - I maj Eugen Weissflog i Dresden. Om föreJcomslen i BoJuislän af Dianthus annarius. Dâ Linné 1745 utgaf flora suecica ed. I, livari för nämnde viixt för första gangen anträffas fyndorten ”iu Otterö Bahu- siæ”, hade lian sjelf ännu ej besökt Bohuslän. Närmast tili hands ligger antagandet, att denna uppgift härflyter fran nâgon Linnés lärjunge t. ex. P. Kalm, som 1742 reste i nämnde provins och dar gjorde ganska märkligä botaniska upptäckter, för livilka redogöres dels i Yet.-Akademiens hand- lingar 1743 dels i Wästgötha och Bahusläudska resa 1746. Men pa intetdera stallet, ej heller i annan för mig tillgäng- lig samtidig och närmast efterföljande literatur angäende Bohuslän har jag kunnat päträffa meddelande om nâgon växt, hänförlig tili Dianthus urenarius. Linnés herbarium kan möjligen härom lemna upplysning. Märkligt är ernel- lertid Linnés yttr-ande i Öländska och Gothländska resan (tryckt samma är som flora suec. ed. I) sid. 318, efter omnämnandet af nagra hans följeslagares utflygt tili Blekinge och Skäne samt deras fynd där af Dianthus arentttius , "den tilförene ingen i Swerige uptäkt”, oaktadt han anf. sida citerar sin Hora suec. ed. I, där just Skalen ”in Otterö Bahusiæ” förekommer. Nyssnämnda fyndort upprepas i Linnés flora suec. ed. 2, Wahlenbergs flora suec. samt tili och med sista uppl. af Hartmans handbok. Insändaren i n:r 5 af Botan. Notiser 1898 har emellertid förbisett, att omfragade växts förekomst i Bohuslän pa an- gifna ställe dragits i tvifvelsmäl redan för mer än 50 ar sedan. Aflidne akad.-adj. M. W. v. Düben omnämner salunda, att han 1841 pa Otterö förgäfves letat efter nämnde växt och framlniller särskildt, att '’lokalen syntes verkligen, sär- deles vid Röd, vara mera passande än pà nagot ställe i Bohuslän som jag hit tills sett” (Botan. Notiser 1843: s. 84 —85). Förf. af dessa rader har likaledes förgäfves sökt den pa samma ställe, och lekt. C. J. Lindeberg, bland nu lefvande den grundligaste kännaren af Bohusläns fanerogamer, har i sina 1878 utgifna Hallands och Bohusläns fanerogamer och ormbunkar alldeles uteslutit växten ur Bohusläns flora; sä ha äfven utgifvarne af hittills utkomna upplagor af Svensk flora för skolor förfarit. Emellertid bör ej fördöljas, att i Riksmusei svenska herbarium Annes ex. af Dianthus urenarius med uppgift pa etiketten: Bohuslän (C. M. Nymans herb.). Etiketten upply- ser ej om, hvar i Bohuslän och när nämnda ex. anträffats; afl. e. o. prof. Nyman hade i allmänhet till vana att frân etiketter bortklippa insamlarens namn, hvarför man ej heller 4 Bo;. Hot. 1899. 50 känner demie. Det är i öfrigt niig obekaut, att N. i bota- niskt syfte besükt Bohuslän. Th. O. B. N. Krok. Kaalaas, B, Beiträge zur Lebermosflora Nor- wegens. (Yidenskabsselskabets Skrifter, I mat.-natuiv. klasse, u o 9, p. 1 — 12, liied 7 figurer. Christiania, 1898;. I denna viktiga afhandling beskrifvas först fyra nya lefvermossor, nämligen 1) G imaldia fragrans var. brevipes n. var., med fruktsamlingens skaft nxycket kort och blott l,s — 2 mm. längt: af förf. upptäckt pä Hovedöen vid Kristiania; 2) Scapania nmota n. sp., som tili bladformen nägot liknar Sc. irrigua , men bar mycket starkare förtjockade bladcellväggar ; samlad af förf. pä fuktig och skuggad jord mellan klippblock i Lille 'l’rangskaret vid Mosjöen i Yefsen ; 3 Junger») an ia Binsleuäii n. sp., fuunen af C. H. Binstead pä Kongsvold ocfi sedan af förf. vid Yârstien; skiljer sig frân J. Floerkei genom fränvaron af stipler och genom bladens gibbösa in- skärningar och frân J. gracilis genom fränvaron af trädfor- miga flageller; 4) J. allant ica n. sp.. en vid Molde nära Stavanger och pä Stordö i Bergens stift samlad art, som tili bladens form och cellväf sä mycket liknar J. gracilis , att förf. varit tveksam, om den vore att anse säsom blott en varietet af sisnämda art eller som en sjelfständig art. Sedermera följer en förteckning öfver nya norska fyndorter för tahika sällsynta lefvermossor; däribland äro nägra für Norge nya, säsom Lunvlaria cruriata (L.) Dum., funnen i botaniska trädgärden i Kristiania; Porella Thuja (Dicks.) Lindb , samlad i Alden vid Söndfjord och förut benämd V. platgphylloides ; Clasmatocolea cuneifolia (Hook.) Spruce, af förf. upptäckt pä Udburdfjeld vid Fossan i Stavangers amt ; Scapania verrucosa Heeg., fuunen pä Stordö i Bergens stift; samt Marstipella olivucea Spruce, som förekommer flerstädes i vestliga Norges fjordtrakter. Vid mänga arter förekomma viktiga anmärkningar. Clasmatocolea cuneifolia beskrifves utförligt. Scapania gym- nostomophila Kaalaas har förf. nu, sedan ban lyckats finna kalkbärande exemplar, pä grund af kalkens form fort tili släktet Diplophyllum. Sc. tenucosa synes förf. vara blott en varietet af Sc. nemorosa. Yid Jungcrmania polita beskrif- vas de hittills okända gonidierna. J. nardioidcs Lindb. är blott en varietet af J. lleichardti Gotische, hvilken art är mycket närmare besläktad med J. minuta än med J. Micliau- xii. Marsupella dtnsifolia (Nees.) Lindb. är troligen blott en varietet af 31. eniaryinafa. 31. sparsifolia Lindb. âr en mycket föränderlig art; ej sällan skiljer den sig blott genom paroika blommor frân 31. spliacclata; stundom närmar den sig 3t. ustulata (Spbuce) mycket i utseende och storlek. Den paroika 31. styriaca (Limfk.) anser förf. vara blott en form af den typiskt paroika 31. sparsifolia . Hos 31. ncglccta fô- rekomma sâvâl synoika som paroika blommor; denna art - skiljer sig frân 31. styriana genom djupare inskurna blad, spetsiga bladflikar och miudre bladceller. 31. conclensata (Angstk.) har af de fiesta skandinaviska bepatikologer miss- uppfattats; arten afbildas därför och beskrifves utförligt af förf., som anser den stâ 31. aemula ;Limpjr.) sa nära, att det kan ifrägasättas, om icke dessa bâda mossor tillhöra en och samma art. Arnell. Ekstara, O-, Einige blüten biologische Beobach- tungen auf Spitzbergen. Tromso 1898. 66 pp. (Tromso Museums Aarshefter 20). Da det nu om somrarna finnes regelbunden ângbâtslagen- het tili Spetsbegen, är det lättare för botanister att komma dit nu än förr. Förf. blef därigenom i tillfälle att under 1 x J mänad 1897 uppehalla sig pa Spetsbergen och har där- vid blifvit i tillfälle att mera detaljeradt undersöka blom- mornas biologi. Han fann bland annat att blommorna i allmänhet äro smärre än söderut, att luktande (mest väl-) blommor utgöra 20 °/ , att blomfärgen varierai1 hos mänga, men är ofta hög; att hvita, gröna och gula blommor äro förh'ärskande ; att besök af insekter ej är sä sällsynt, men att sjelfbefruktning är rädande hos flertalet. GÜrke, M-, Plantæ europææ. Enumeratio systema- tica et synonymica plantarum phanerogamicarum in Europa sponte crescentium vel mere inquilinarum operis a Dr. K. Richter incepta. Tomus II, fase. II. Leipzig 1899. Verlag von Wilhelm Engelmann. — Pris 5 Mrk. Största delen af denna fase, upptages af Caryophyllaceæ. Att förf. egnat sä stör omsorg ät varieteterna, förhöjer bo- kens värde, alldenstund en dylik sammanställning af de euro- peiska varieteterna ej finnes. Vi âtergifva här nâgra namn, som anses äldre än förut i allmänhet här i norden använda, utan att därmed fiafva velat säga, att dessa i alla fall utan närmare undersökning böra föredragas eller att dessa va- rieteter ha nagot värde. Montia lamprosperma Cham, frân Norv. och Dan. (Af. rivularis ß Jntmilis Lange). 52 Solerantlius annuus L. b. hibernus Reichenb. (subspec. biennis Fr). — Scl. collinus Hornung ex Opiz. (rerticillatus Tausch). Da Malach i uni sâsom nu vanligt fores till Stellaria, bin- det St. aquaticu (L.) Scop. v. suxatilis (Fries; Gürke. — St. liolusiea c. minor Delastre (ß micropetala Svanlund). — St. pilustris b. Laxmanni (Fisch.) Gürke (v. viridis Fries) uppgifves entlast for Dan. oqji c. Dillcniana (Moench) Blytt entlast frâu Norv.; e. parviflora (Klett et Rieht.) G. Beck ( ß micropetala Krok). — St. crnssifolia b linearis Fenzl (v. elocles Fries) — St. borealis X Friesiana (St. alpestris Fr.) Cerastium cœspi/osum Gilib. (C. vulgare subsp. triviale ) med v. fontanum (Bailing.) Gürke (subsp. alpestre ) och v. Jseumanianum Gürke (v. cæspitosum Neum.). — C. b> acliypela- lum b. tauricum (Spreng.) Kerner (ß glandulosum). Saginn nodosa b. e/landulosa (Bess.) Aschers, uppgifves endast für Norv. och Dan., men finnes äfven i Suec. — S. me- dia Brügg. (S. Formaniana Yj&gevh ). — S. procumhens h. sc- rotina Boenningh. (y fontana Fries); f. bryoides (Froel.) Ilausm. uppgifves äfven för Suec., hvilken uppgift väl âr liemtad frân Murbecks Beitr. Flor. Südbosn u. Herceg., dar denna cilierade form anfüres finnas i mellersta Sverige; g. litoral is Reichenb. (ß montana Fries'. Arenaria serpyllifolia h. viscida (Loisel.) Aschers, (ß yl/utinosa frân Dan.). — A. tenuiur (Mert. et Koch) Gürke ( A . serpyll. v.) Vise arip, alpina c. taxa Rouy et Fouc. anföres entlast frân Gall., men soin synonym anföres: ” Lychnis suecica Lodd. Bot. Cab. tab. 881 (1818 — 24), non Steud.”, och under ofvannämnda varietetsnamn bar en växt frân Dalarne upp- tagits i Falu Bot. Für;s Byteskatalog 1897 — 98. Silenc maritima d. pdræa (Fr.) Rouy et Fouc. (var. af inflata hos Fries) anföres endast frân Dan. S. renosa (Gilib. ) Aschers, g. anyu ■tifolia (Mill.) Grecescu 1898 (y longifolia Lange) frân Dan.; och q. litoralis (Rupr.) Gürke (Cu cubai us Beben ß maritimus Wahlenb. Flor. lapp.). — S. acaulis b. elongata (Bellardi) DC. och d. bryoides (Jord.) Robrb. frân Norv. — S. notons b. glabra (Schkuhr) DC (ß infracted). Föröfrigt fâ vära systematici sjelfva noggrannare stu- dera detta arbete. Dörfler, J, Herbarium normale. Schedæ ad Centu- riam XXX11I — et XXXYI1I. Vindobona) 1898. 58 R. Buser har i cent. 37 arimärkningar oin ett par Al- che m ill a -arter, som äfven finnas i Skandinavien. A. connivens Buser anses af B. nu ha ett aldre namn, som hör föredragas: A. montana Schmidt Flora Boëmica in- choata, cent. III p. 88 (1794). Om B. fortfarande räknar ß Wichuræ (cfr Bot. Not. 1894 p. 226) hit säges ej här. Under n:o 3633, A. vulgaris Linné göres en utredning af hvad Linné menât raed sitt namn. Buser hade förut an- sett att Linné afsett den art, som nu beuâmnes A. pratensis Schmidt, men hade redan 1895 yttrat att hau börjat tvilla pâ identiteten af dessa tvâ, emedan lian bland de talrika Aic/>e»m7?a-exemplar, som ban sett frân Sverige, icke funnit ett enda tillhöra sistnamnda art. I Flora suecica ed. II har Linné en längre beskrifning, som icke innehâller nâgot, som icke ocksâ passai’ in pâ A. pastor ali s Buser. Buser ytt- rar sig bärom vidare sâlunda: ”Auf A. pastoralis passen hingegen die folgenden Angaben besonders gut planta erec- tion, villosa et viridis (besser wäre glaucoviridis). Caules plures, debiles, adspersi pilis a 1 bis patulis. Folio reniformi globo (offenbar ein druckfehler! dafür zu lesen: Folia reni- formia, lobo) obtuso piieato (Blätter der A. pastoralis in vivo carinato-plicata!) subpilosa, præsertim apice” (das Indûment ist hier etwas schwach ausgefallen, Linné hatte möglicher- weise ein kräftiges Exemplar [f. vegeta] vor sich, wo die Haare weniger dicht stehen)”. Wahlenbergs A. vulgaris i Flor. Upsal. är ocksâ samma växt. En god afbildning af den 'finnes i Svensk Botanik bd. 6 t. 261 (1805), pä hvilken dock härigheteu ej framträder. I mellersta Sverige och norra Tyskland är arten en laglandsväxt, som längre söderut stiger högre upp i bergen. Som synonym anföres nu utan ? A syl- vestris Schmidt Flor. Boëmica inchoata Cent. III p. 88 (1791). Det enda ställe i Skandinavien, hvarifrän Buser sett A. pratensis är Bergen (leg. Jensen in Herb. Haun.). Vi göra här ur Busees arbeten ett utdrag ur bans beskrifuingar öf- ver arten. A. pratensis Schmidt Flor. Boëmica inchoata, cent. Ill, p. 88 (1794) hör till den afdelning af Vulgares, som har stjälk (och bladskaft) beklädda med utstaende här, samt tili den underafdelning, som har bladens öfre sida glatt. Till den afdelning, som har bladens öfre sida mer eller mindre harig, höra A. acutangula , subermata och pastoralis). Ända till '/2 meter hög, ljusgul, slutligen med tegelröda stjälkar och bladkanter. Blad stora (5 — 13 cm.) rundade, i friskt tillstând veckade, i torkadt jämna, ganska tunna, lo- 54 ber 9—11 täml. lftnga, ,/3 sitllan */ af bladskifvaus radie, n. triangulära eller paraboliska; sâgtânder 9—12 pâ livar sida af loberna, breda, korta, spetsiga, ofta med spetsen nâ- got framâtriktad. Stipler tiiml. smâ, korta oeh raka, snart försviunande. Stjälk vanligeu tvâ gânger längre an bladen, iliâlig, hopfallande vid prässning, slutande i glesa bladiga bloinställningar. Blomskaft utstâende af samma längd som blomman eller längre. Blommor de minsta i släktet (3 — 3, s mm.), gula. Fruktbägare äggrnnda eller sfäriskt-kägellika med tydliga nerver, glatta eller med nâgra utstâende hâr vid basen. Stift mycket utskjutande. — Förekommer i Alperna frân vinets region upp till 2,500 m. hôjd. (I Nouv. Memoir, d. 1. Soc helvetiq. d. scienc. nat. vol. 34, 1895, bar Buseii för sin A. ftlicaulis âterupptagit ett âldre synonym: A. minor Huds. Fl. angl. ed. 1, 1764, p. 59.) I centur. 38 meddelas icke mindre an 83 nummer euro- peiska Gentianu-ï ormer. Bestämningen af mänga af dem är granskad af K. v. Wettstein. Derför upptagas alla de af Murbeck som underarter ansedda skandinaviska formerna som arter. G. campest ris subspec. Suecica v. Islnndha göres äfven till art. De under n:o 3711 utdelade ex. af den äro frân Jemtland; den förekommer äfven i Alperna. Att ställa en form än som art, än som underart, kan väl gä för sig, men atminstone vid citering bör icke hufvudartens namn uteslutas, dä den finnes utsatt pâ det citerade stället, sä- som skett vid citeringen af nämnda var. frân Murbecks Studien DÖd Den 21 dec. 1898 afled kollegan vid Alingsäs all- männa läroverk Johan Oskar Lindqvist. Han var född i Skara d. 4 febr. 1845 och har skrifvit talrika botaniska uppsatser i svenska trädgärdstidskrifter. Utnämnd. Till e. o. professor i botanik vid Lunds uni- versitet med undervisningsskyldighet i fysiologi, anatomi och biologi har docenten därstädes dr Bengt Jönsson blifvit utnämnd. Resande. l):r 0. Borge har som botanist medföljt kand. E. Nordenskiölds expedition till södra Patagonien och Ekls- landet, hvilken är beräknad äterkomma efter sex mänaders bortovaro. Hundraarsminne. Den 18 febr. 1799 afled den sä bögt ansedde mosskännaren Jouanxes Hedwig. Sclrpus parvulus i Skäne. Dä Hj. Nilsson i Bot. Not. 1888 p. 142 anför att nämnda art förgäfves blifvit ef- tersökt pâ fiere än de angifna ställena, sä vill jag meddela 55 att jag i sept. 1898 sedt den raed sina karakteristiska vinter- knoppar i ändan af utlöparne i hafvet nâgot söder om Saxâns utlopp. Skäl är att eftersöka den äfven längre upp pâ vestkusten i synnerhet i närheten af âars utlopp. — Utg. Staurogrenia lenestrata Schmidle har enl. Br. Schrö- der i Biolog. Centralblatt 1898 p. 528 blifvit funnen äfven vid Stockholm af G. Lagerheim. Vetenskapsakademien d. 11 jan. 1899. Foljande afhandlingar antogos till införande dels i Bilianget till Handl.: Ascomyceten der ersten Regnellschen Expedition. I., af K. Starbäck.; dels i Öfversigten : 1) Mykologische Beiträge. VI. Zur Kenntniss der auf Umbelliferen wachsenden Aecidien, af H. 0. Juel, 2) Batologiska iakttagelser, af B. Lidforss. — Reseberättelser inlemnades frân A. Romanüs, 0. Juel R. E. Eriks, T. Vestergren, K. Johansson och B. Lidforss. Fysiograflska sällskapet d. 8 febr. För intagande i sällskapets handlingar refererade prof. B. Jönsson en upp- sats af G. S. Wallin "Om egendomliga innehallskroppar hos Bromeliaceerna” och prof. Areschodg tredje afdelningen af doc. Murbecks ’’Contributions à la connaissance de la flore du nord- ouest de l’Afrique et plus spéciale, ment de la Tunesie”. Hos Frans Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1 kun erhâllas: Grâtt blompressningspapper format 350x415 mm Pris pr ris 3, — Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „ 10— Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, ,, ,, ,, 4, so » „ „ H, blâ 285x465 „ „ „ „ 7,75 „ „ „ 13, h vit „ 285x465 ,, „ „ „ 9,— Obs De bâda sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Separater af S. Murbecks Ritmex- uppsats i detta nr af Botan. Notiser säljas för 1,15 kr. pr. ex., och af bans Cerasiium- uppsats i Bot. Not. 1898 nr 6 för 0,75 kr. och sändas portofritt (mot postförskott) vid direkt reqvisition hos Utg if raren af Botaniska Notiser , Lund. ^-nrr2-ä-l^rx_ Sedan prenumerationspriset à liotailiska No- tiser àr iSSy h'ôjdes , samtidigt mcd att arkanta- lel nàgot okades, har tryckningskostnaderna stigit , senast nu for kort tid sedan. Da de kontanta ut- gifterna àrligen bruka vara s dorre tin de kontanta inkomsterna , och dâ det fôrut vid ett par gjorda fôrsôk visât sig omôjligt att erhâlla ett statsunder- stôd for tidskriften, sa ma sie , om eit fort satt ut- gifvande i l'àngden skall kunna pàriiknas , afs'dtt- ningen okas. Den soin onskar Botaniska Not i sers fortvaro bôr darf or sjelf pr émaner er a och uppmana alla svenska botaniste?' , hvilka dnnu icke âro prcnnme- ?' unter , att fràn och med niista àrs bôrjan à ndr- maste postanstalt prenumerera à tidskriften. Utgifningstiderna b/if va , liksom fôrut , omkring d. 15 febr / apr 15 maj , 75 â//., / /w. och 15 dec. À he/ àrgàng af Botailiska Notiser for àr 1899, 6 nr , émottages prenumeration pà a/la post- ansta/ter i Sverige , Norge och Danmark med sex kr., postbef or dring s af giften inberäknad , samt kos iidskriftens distributor , C. W. K. Oleeriips Förlagsfookhandel i Lund, och i alla boklàdor till samma pi'is. C. F. 0. Nordstedt. Innehäll. Mukbeck, S., Die nordeuropeischen Formen der Gattung liu- mex, s. 1. Svedelitjs, N., Microspongium gelatinosnm Rke, en för sven- ska floran ny fucoidé, s. 43. L iter aturöfvers igt s. 50—52. Smärre notiser s. 48, 49, 54, 55. Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget,'5/2l899. BOTANISKA NOTIfipR FÜR AR 1899 UTG1FNE AF C. F. O. NORDSTEDT. Häftet 2. 1 LUND 1899, BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STTLG.KJTERT-AJvTIEBO LÄGET. 57 Mosliste fra Norbyknöl. Et lidet Eidrag til Kùndskab om Medelpads Idora. Af N. Bryhn. Det var min Beslutning efter at have deltaget i det 15:de skand. Naturforskermöde at tilbringe en Uges Tid i Familiebesög paa Svartvik ved Sundsvall. I denne Anledning gav Lektor Arnell mig det Raad at opsöge og undersöge den mig tidligere aldeles ukjendte Norbyknöl, saasom ban antog, at jeg der vilde finde en rig og interessant Mosflora. — Norbyknöl er et omtrent 185 Meter höit Berg, beliggende en Mils Vei fra Sundsvall ved Ljungans Udlöb. Berget danner en temmelig isoleret Kolle (ogsaa kaldet Norbykullen), synligt og let kjendeligt paa lang Afstand, hvorfor det ogsaa bar en vis Be- tyduing som Sjômærke. Svartvik Brak, min Station 1 Sommer, er bygget ved Foden af Norbyknöl, og Knölens Top bestiges fra Svartvik uden synderlig Anstrængelse i en balv Times Tid. Fra Toppen er der prægtig Udsigt over Land og Hav, hvorfor den ogsaa er et yndet Udflugtsted for Omegnens Beboere. Bergets Udstrækning er ikke stör, jeg antager, at man kan spadsere rundt dets Fod i en Tid af omtrent 2 Timer. Berget har dog en temmelig stör Variation i Lokaliteter med dels solstegte dels fugtige Berg- vægge, skyggefulde Klöfter, storstenede Urer, talrige smaa Myrsumpe paa Bergets mange Afsatser, et Par smaa Bække o. s. v. Der findes saavel Ler- som Sandjord. Hele Berget bestaar, saavidt jeg künde ob- servere, ai Grundtjeld med paa et Par Steder erup- tive Gange. Berget er bevoxet med Skog, mest Barskog, lige til Toppen. Blandt mindre almindelige Phanerogamer observeredes : Trifolium spadiceum (paa en Sumpeng ved Knölens Fod), Rabus arcticus (bist og her paa Hot. Not. 1899. 5 58 myrlændt Skogbund), . Galium triflorum (i en Ur) og Speryula vernalis (i stor Mængde paa selve Toppen). Norbyknöl- har tidligere flere Gange værei Gjen- stand for Besög af Brj’ologer og andre Botanikere, den er endogsaa klassisk Grund, saasom Linné har fore- taget en Excursion derben den 1 7 :de Mai 1732. Trods de dermed forbundne Gjentagelser vii jeg ikke undlade at eitere et Uddrag af Linnés Dagbog *) under bans Laplandsreise. ”Ifran gästgifvaregarden * 2) ’j4 mil pa vanster ligger det högsta berget i Medelpad (secundum rela- tionem incolarum), Norbykirpllen eller Norbykullen kallad, et bögt berg: ty reste jag tram till Norby, der jag satte min hast vid en runsten ock tog en ledsagare med mig up at. Yi gick up pâ vänstra sidan, dar vi sâgo allehanda rara Örter, sâsom Ftnna- ria bulbosa minima , Moscliatell ., ('ampanula serpylli folia i den bästa vigeur jag bar sett. Jag fant här ett li- tet rart Muscus: Sphagnum ramosum capsulis globosis, petiolis lon- gis erectis, om jag det eljest Sphagnum far kalla. Jag sag inga calyptras, capitulum var exacte spbæricum. Med stor möda ock trötsamhet hiude vi omsider öfverst pâ knylen ät vänstra sidan; här uppe bade invânarne i ofredstiden med Ryssen sin vakt”. "Här uppe fans alia slags musci, som nâgonsin finiras omkring. Traden voro öfverst sma, men pâ sidorna af berget temmeligen stora:\ ”Vi âskâdade öfverst det uuderliggande landet ock bj^ar med äkrar ock fält, sjöar, baP. :,Vi pröfvadom pâ att gâ neder pâ södra sidan, der allrabrantast var ock klippa pâ klippa sprâng, dâ vi ofta mäste asa neder hela styckett, ock bade dâ ’) Linnés Værk liar ikke været tilgjængeligt for mig. Ud draget er mig velvillig meddelt af Prof. Th. Fries. 2) Dingersjö. 59 en liten sten felat i fastket eller ett enda stupande varit, straxt hade lifvet blifvit tils intet”. Wahlenberg omtaler kun en eneste Mose fra Norbyknül, nemlig Weisia fugax * 2). Hartman 3) angiver ligeledes kun en eneste Mose fra Norbyknül, nemlig Hglocomium pyrenaicum , samlet af Holmgren, Besultaterne af mine egne Undersëgel- ser er ikke særdeles store, dog stürre end jeg paa For- hand havde ventet. Jeg haaber, at de ialtald er af saavidt stör Interesse, at de heist bör publiceres. Paa det forholdsvis meget indskrænkede Om- raade observeredes ialt 275 Arter. Ifölge den mig bekjendte og tilgjængelige Litte- ratur 4) og ifölge skril'tlig Meddelelse fra min Ven Ar- nell er folgende Arter og mere udprægede Former ikke tidligfere angivne for Provindsen Metlelpad: Jungermania Michauxii , Diplophyllum obtusifoïium, Kantia calypogea , Cephalozice fluitans og Lammersiana , Fndlania fragilifolia , Sphagna centrale , subnitens , au- gust if olium og obtusum , Cynodontiwn polycarpon , Dicra- nella Schreberi , Dicranum Ion gif olium var. subalpinum , Barbula ungviculata , Schistidium gracile , Racomitria protcnsum og affine , Ulota Bruchii, Orthotricha anoma- lum , pollens , pumilum og boreale, Physcomitrium pyri- forme , Brya cirratum og Stirtoni , Mnia riparium og Sehgeri , Philonotis cccspitosa , Oligotrichum incurvum, Polytrichum perigoniale , Pylaisia suecica , Brachythecium tromsoeense , Eurynchia liions og distans , Plagiothecia Roeseanum , curvif olium, Ruthei og pulchellum , Ambly- ') G. Wahlenberg : Flora suecica (Upsala 1833). 2) "Hvilket väl skall vara Oncophorus Schisti, som ja g- funnit här o. dar i Yesternorrlands län” (Arnell in litt.) Oncophorus (eller Cynodontiwn) Schisti angives af Hartman som samlet af Lindberg ved Sundsvall.. 3) C. Hartman: Handbok i Skandinaviens Flora (Stockh. 1871). 4) Hartman: Skand. Fl. Arnell: Spridda växtgeograf. bidrag (Bot. Not. 1870). Arnell: Bryol. notiser frân Vesternorrlands-län (Bot. Not. 1886). Arnell & Jensen: Bryol. Ausflug nach Tâsjô (Stockh. 1896). 60 stegia Juratskœ og riparium, Hijpna polycarpon , pur- purascens og imponens. Mest Interesse synes der mig at være ved Fun- det af Pylaisia suecica ; tlii uagtet denne er en gam- mel Art og öftere har været eftersögt, er den ikke tidligere gjenfunden i Sverige, siden den aar 1836 i Herjeadalen opdagedes af Thedenius. Orthotrichum boreale og Brach ythecium trovnsoeense er heller ikke tidligere sainlede mere end en enkelt Gang i Sverige ; men disse Arter er langt senere be- skrevne og vil formodentlig kunne findes mangesteds, naar först Opmærksomheden er bleven henvendt paa dem. Ogsaa om enkelte af de övrige observerele Ar- ters Forekomst og Udbredelse i Sverige er Kundska- ben hidt.il meget liden. Dette gjælder f. Ex. Bryum Stirtoni , Philonotis ccespitosa , Plagiothecia curvifolium og Ruthei samt Campylium hisjndulum. Et Par Styk- ker al disse er endogsaa tidligere ikke angivne som svenske Arter. Man kan imidlertid antage, at ikke nogen af disse er sjeldne i Sverige; de synes ialfald ikke at være sjeldne i Norge. Ved Norbyknöl har enkelte Arter den hidtil kjendte Nordgrændse for deres Udbredelse i Sverige. Dette er saavidt jeg ved Tilfældet med f. Ex. Kan- tia Calypogea, DipJophyllum obtusifoUum, Barbxda ung- viculata, Orthotrichum putnilum, Physcomitrium pyri forme, Philonotis ccespitosa, Eurynchium distans og Plagiothe- c.ia Buthei , curvifolium og Roeseanum. Andre har her deres hidtil kjendte Sydgrændse. saaledes Orthotrichum boreale og Brachythceium troms- oeense. Dernæst fölger en Fortegneise over samtlige af mig paa og ved Norbyknöl samlede Arter med nogle faa Oplysninger om Deres Forekomst. TLifcia sorocarpa Risch. Meget sjelden paa oversvömmet Myrjord. 61 Marchantia polymorpha L. Temmelig sjelden paa fugtig Jord. Riccardia latifrons Lindb. Almindelig paa raaddent Træ. R. pingvis (L.), B. Gr. Sjelden paa Myrer. Mctzgeria furcata (L.), Dura. Ikke sjelden i Bergsprækker. Blasin pusilla L. Meget sjelden paa vaad Sand. Pellia Neesii Lirapr. Almindelig paa vaad Jord. Fossombronia Dumorticri (H. G.), Lindb. Meget sjelden paa oversvömmet Myrjord i Selskab med Riccia sorocarpa. Cesia obiusa Lindb. Meget sjelden, paa Bergvæg. Marsupella emarginata (Ehrh.) Temmelig sjelden paa fug- tige Bergvægge og Stene i Bække. Narch'a obova/a (Ne es) Meget sjelden. Sparsomt paa en Sten i en Bæk. N. liyalina Lyell. Meget sparsomt paa Lerjord ved SVartvik. JV. minor (Limpr.). Temmelig sjelden paa Jordskraaninger. Jungermania lanccoluta Weiss. Meget sjelden Paa raaddent Træ ved Bredden af en Bæk. Jg. sphœr.ocarpa Hook. Meget sparsomt paa fugtig Lerjord ved Svartvik. Jg. inflata Huds. Almindelig paa de sædvanlige Lokaliteter. Jg. lyeopodioides Wallr. Almindelig paa Skogbund. Jg. qvinqvcdendata Web. Sjelden paa Bergvægge. Jg. barbata Schmid. Meget almindelig paa Bergvægge og Stene. Jg. gracilis Sc hi. Almindelig paa de sædvanlige Lokaliteter. Jg. incisa Schrad. Almindelig paa raaddent Træ. Jg. obiusa Lindb. Temmelig sjelden paa skyggefuld, noget fugtig Skogbund. Jg. bicrenaia Schmid. Temmelig sjelden paa Sandjord. Jg. guttulaia Arnell & Lindb. Ikke almindelig paa raadne Stubber. Jg. longidens Lindb. (c. frj. Ligesaa. Jg. ventricosa Dicks. Meget almindelig paa de sædvanlige Lokaliteter. Jg. Kunzei (Hüb.), Lindb. var: plicata (Hn.), Lindb. Sjel- den paa raaddent Træ og paa sumpig Myrjord. Jg. saxicola Schrad. Meget sjelden. Jg. Michauxii Web. Sparsomt paa en raadden Granstubbe. Jg. minuta Cr. Ikke sjelden paa Bergvægge. Harpanthus Flotowii Nees. Ikke sjelden i Myrsumpe. Plagiochila asplenioides (L.). Meget almindelig. Cheiloscyphus polyanthos (L.) Temmelig sjelden. Lopbocolca heterophylla (Schrad.). Ikke almindelig paa raad- dent Træ. 62 L. minor Nees. Sjelden. Paa en Jordskraaning og i Berg- sprækker Diplophyllum taxifolium (Wahlenb.). Meget almindelig. 1>. obtusi folium (Hook ). Meget sparsomt paa en sandig Jord- skraaning i Selskab med JSardia minor. Saccogyna graveolens (Nees). Sjelden. Paa Myrjord ved Bredden af en Bæk. Scupaniu uvdulala (L.). Paa Stene i en Bæk. Sc. irrigua Nees. Ikke almindelig i Myrsurape. Sc. rosacea Cord. Ikke sjelden paa Jordskraaninger. Sc. cut ta Nees. Tennnelig sjelden paa Bergvægge. Sc. convexa Scop. Ikke almindelig paa raaddent Træ. Kantia Trichomanes (L.) Meget almindelig K. Calypogca Radd. Sparsomt paa fugtig Myrjord ved Bred- den af en Bæk. Chandonanthus setiformis (Ehrh). Meget almindelig Blepharostoma trichophyllum (L.) Ligesaa. Cephalozia fiuitans (Nees). Sjelden i Myrsumpe blandt Sphagna og Hypnum fruitans. C. bicuspidata (L.) Meget almindelig. C. Jjümmersiana (II üb.) Ikke almindelig, paa raaddent Træ i Myrsumpe. C. media Lindb. Samlet i en enkelt Myrsump. C. leucaniha Spruce. Sjelden paa Trærôdder i Myr. C. bifida Scbreb. Sparsomt ved Svartvik. Lepidozia replans (L.). Meget almindelig. Blepharozia ciliaris (L.). Meget almindelig (paa Jord og Stene). Bl. pulcherrima (Web.). Ligesaa (paa raddent Træ). Vorella platyplrylla (L.). Sjelden paa Bergvægge. Radula complanata (L.). Temmelig almindelig. Frullania iamarisci (L.)., Fr. fragilifolia Tayl. Ikke sjeldne paa Bergvægge. Fr. dilatata (L.). ) Sphagnum centrale Am. & Jens. Synes at være almindelig. Sph. cymbifolium (Elirb.), Ituss. Synes mindre almindelig end foregaaende Art. Sph. conipactum D.C. Ikke sjelden. Sph Girgensolmii Russ. Meget almindelig. Sph. Russowii Warnst. Sjelden. Sph. Warnstorfii Russ. Meget sjelden. Sph. subnitens R. & W. Ligesom foregaaende Art samlet kun paa et enkelt Sted. Sph. fuscum (Schimp.) Temmelig almindelig. Sph. acu/ifolium Ehrh. Meget almindelig. 63 Begge temmelig sjeldne. Sph. sqvarrosum Crome.) Sph. teres S chimp. ( Sph. teres var. sqvarrosulum (Lesq.) Mere almindelig end Ho- vedarten. Sph. subsecundum Nees. Sjelden. Sph. platyphyllum (Li n db.), Warnst. Meget sjelden. Sph. nbtusum Warnst. I stor Mængde ved ’’Vatängerna”. Sph. *angusti folium Jens. Ikke almindelig. Andrecea petrophila Ehrh. Meget almindelig. Dicranoweisia crispula (Hedw.). Hist og her paa Rullestene, ikke almindelig. Cjjnodonthmi strumiferum (Ehrh.)i Samtlige mere eller C. poly car puin (Ehrh.) > mindre almindelige paa Brid. ) Bergvægge og Stene. Bemærket paa en enkelt Samtlige sjeldne paa de sædvanlige Lokal iteter. C. forqvescens (Bruch) Oncophen us Walilenbergii raadden Granstamme. Dicranella Schreberi (Swartz). Sparsamt paa en Sumpeng. I). crispa (Ehrh.) D cerviculata (Hedw.) B. secunda Sw. Dicranum Blyttii S chimp. Almindelig overalt belt fra Knci- lens Fod til dens Top. Bergeri Bland. Temmelig sjelden i Myrsumpe. Bonjeani Not. (c. fr.) Sjelden paa vaade Enge. scoparium (L.). Meget almindelig. ma jus Sm. Temmelig almindelig paa Skogbund. undulatum Ehrh. Meget almindelig. spurium Hedw. Temmelig sjelden paa tör Skogbund. datum Lindb. (c. fr.) Meget mere almindelig end fore- gaande. brevifolium Lindb. (c. fr.) Ikke sjelden paa tör Skogbund. fuscescens Turn. Anderst almindelig. congestion Brid. Temmelig almindelig paa noget fugtig og skyggefuld Skogbund. var. flexicaule (Brid.). Ikke almindelig paa skyggefulde Bergvægge og i storstenet Ur. montanum Hedw. Sparsomt paa en raadden Stubbe. longifolium Ehrh. Yderst almindelig, — var. subalpinum Milde. Paa en solstegt Bergvæg. Fissidens osmundoides (Sw. ) Ikke almindelig ved Foden af overrislede Bergvægge. Blindia acuta (Huds.) Temmelig sjelden paa overrislede Berg- vægge. Ceratodon purpureus (L.). Overalt yderst almindelig. B. D. D. I). I). I). I). I). I). T>. B. B. Ditrichum tortile (Sch rad.) var . pus ilia (Iledw.). Sparsomt paa Lerjord ved Svartvik. Distichivm capillaceum (Sw.). Ikke almindelig paa Bergvægge (Eruptiver). Barbula ungvicvlata (Huds.). Paa Lerjord i Svartviks Have. Tortella tortuosa (L.) Almindelig. Tortula ruralis L. Ikke almindelig paa Bergvægge. Schist idium gracile (Schl.) Almindelig paa Stene og Berg- vægge. Sch. apocarpum (L.) Meget sjelden. Kun bemærket paa en Rullesten ved Svartvik. Grimmia torqrata G rev. almindelig paa Bergvægge, heist lodrette. Gr. Miihlenbeclcii S chimp. Almindelig. Drgptoclon Hartmani (S chimp.) Ikke almindelig paa skyg- gefulde Bergvægge. Dt. patens (Dicks ) ) Temmelig sjeldne paa fugtige Racomitrmm aciculare (L.) Bergvægge. ’ R. protensum A. Br. ' ° ‘ R. suddicum (Funck).) T1 , ... „ ^ „. nii > Ikke almindenge paa torre Berge. R. affine Schl. | 01 R. fasciculare (Schrad.). Ikke sjelden paa Bergvægge. R. microcarpam (Schrad). Yderst almindelig. R. cancsccns (Weis) med var. ericoides (Web.) Almindelig. R. lannginosum (Ehrh.) Kun paa Knölens överste Top. Hedivigia ciliata (Dicks.). Yderst almindelig overalt. Amphor idium Afoug/otii Br. Temmelig almindelig. Ulota Bruchii Hornsch. Sparsomt paa en Orestamme (Alnns incana). Ul. curvifolia Wg. Almindelig paa Bergvægge. Orthotrichum anomalum Iledw. Sparsomt paa en Rullesten ved Ljungan. 0. pollens Bruch. Ved Svartvik paa Almestammer i Preste- gaardens Have. 0. boréale Grönv. Paa skyggefulde Stene ved Svartvik og ved Bredden af Ljungan. Grönvalls Originalexemplarer af 0. horcale fra Hemsö i Angml. (samlede 1 8 2 4 7 86 af Arnell) bar ikke konstant 16 Oilier ’), hvilket er Tilfældet med mine Exemplarer. Jeg tager dog ikke i Betænkning paa Grund af Liglied i alle Dele forövrigt at henföre ) cfr. A. L. Grönvall : Nya hidrag etc. Malmö 1887. 65 mine Explr til 0. boreale. Det forekommer mig, at denne art fortjener at bibelioldes. Den staar midt mellem 0. pollens og 0. Arncllii. Ligesom 0. pollens har den vid klokkeformig Hætte og mere eller mindre konstant 16 Oilier; ligesom 0. Amelia har den en papillös Hætte og ormformig stregede Peristomtænder. 0. pumilum Sw. Ved Svartvik paa et Stengjærde og ved Bredden af Ljungan paa Stene og Orestammer. 0. ruptstre Schl. I Begge sjeldne paa Bergvægge. 0. Stumm Ho rnsch.f 66 J 1 0 00 0. speciosum Nees. Temmelig almindelig paa Træstammer og Stene. 0. obtusifolium Schrad. Ved Svartvik og et Par andre Ste- der paa Stammer af Asp, Aim og Rogn. Encalypta ■conforta Wulfl Begge meget sjeldne og kun obser- E. ciliata (Hedw.). ( verede paa én og samme Bergvæg. Georgia pellucida (L.) Yderst almindelig. Tetraplodon angustatus (L.). Meget sjelden. Kun én Tue. T. mnioides (L.). Fleresteds. Mindre sjelden altsaa end fo- regaaende Art. Splaclinmn vasculosum L| n . , „ * , , /o \ 1 Paa en Myr î en og samme lue. Spl. spnœr/cum (Sw.). ) Pliyscomitrium pyriforme (L.). Paa jord i Svartviks Have. Funaria hygronutrica L. Temmelig almindelig. Leptobryum pyriforme (L.) Sjelden. (Paa raaddent Træ.). Weber a longieolla (Sw.). Sparsomt i en Bergspræk ovenfor Svartvik. W. cruda (L) Almindelig. W. nutans (Sclireb.) Meget almindelig. W. annotina (L). c. fr. Temmelig sjelden paa Myrjord. W. proligera Lindb. Temmelig almindelig paa Sandsbraa- niuger. Mniobryitm albicans (Wbg.). S Ikke almindelig. Bryum inclinatum (Sw.) Temmelig sjelden paa Myrjord og paa Havstrand. Br. bimitm Schreb. Temmelig almindelig paa fugtig Myrjord. Br. cuspidatum Schimp. (Temmelig sjeldne under forskjellige Br. cirratum Hornsch. /Former paa Engeog jordklædte Berge. Br. intermedium Brid. Synes mere almindelig end de fore- gaaende. Br. pollens Sw. c. fr. Almindelig. Br. erytlirocaipum Scliw. Sparsomt paa en Sandskraaning ovenfor Svartvik. 66 Br. argenteum L. Ikke almindelig paa Bergvægge og Sten- gjærder. Br. cœspiticium L. | Begge almindelige paa de sæd- Br. ventricosum Dicks, c. fr.f vaniige Lokaliteter. Br. Stirtoni S ch imp '). c. fr. Paa et fugtigt skraanende Berg ved Svartvik. Br. elegans Nees forma. Sjelden i Bergsprækker. Br. capillare L. c. fr. Ikke almindelig, især paa Trærüdder og Stammer. Rhodobr'yum roseum (Schreb.). Temmelig almindelig. Mnium stellare Iledw. Sjelden i Bergsprækker. Mn. riparium Mitt. <$. Sparsomt ved Foden af eu skygge- fuld Bergvæg. 3In. hoenurn L. I Mn. affine Bland. Samtlige mere eller mindre sjeldne. Mn. Seligeri Jur. | Mn. cuspidatum Hedw. Mn. medium B. E. c. fr. / Samtlige mere eller mindre al- Mn. cinclidioides Blytt i mindelige. Mn. punctatum L. c. fr. ' Mn. subglobosum B. E. Temmelig sjelden. Cinclidium stygium Sw. Bemærket kun i en Sump. Gymnocybe palustris (L.). Meget almindelig. Bartramia crispa Sw. Temmelig almindelig i Bergsprækker. B. ityphylla Brid. Temmelig sjelden i Bergsprækker. B. nor régira (Gunn.) c. fr. Meget almindelig. Philonotis cœspitosa Wils. Ved en liden Bæks oversvömmede Bredder. Ph. fontana (L. . Almindelig. Timmia austriaca Iledw. c. fr. Meget almindelig og tildels i stor Mængde ved Foden af Bergvægge og paa Skog- bund. Catharinea tenella Röhl. Paa en Groftekant. C. undnlata (L). Almindelig. Oligotrichum incurvum (Huds.). Meget sjelden. Sparsomt paa en Sti i Skogen. Pogonatwn urnigerum (L.). Almindelig. P. alpinum (P.). Temmelig sjelden i jordfyldte Bergsprækker. Polytrichum piliferum Schimp. Temmelig almindelig. P. juniper irnnn Wild. Yderst almindelig. P. strictum (Banks). ^ P. attenuatum Menz Samtlige almindelige. P. gracile Dicks. 1 *) cfr Arnell in Bot. Not. 1898 pag 43. 67 P. perigoniale Mich. Yderst almindelig. P. commune (L.). Temmelig sjelden og tige Steder. Neclcera crispa L. Sjelden paa Bergvægge. N. oligocarpa Br. Almindelig paa skyggefulde Bergvægge og specielt i storstenet Ur. N. complanata L. i Homalia tricliomanoides (Schreh.). ( Leucodon sciuroides (L.). | Antifrichia curtipendida (L.)./ Heferocladiuni sqrarrosulum Voit, af Bergvægge og store Stene. Lcshca nervosa Schw. Almindelig paa Stene og Trærôdder. Anomodon viticulosus (L.). [Paa en og samme Bergvæg i Sel- (skab med Encalypta contor/a. Ikke knn paa meget fug- Ikke sjeldne paa Berg- vægge. almindelige. Ikke sjelden ved Foden Ikke almindelige. An. longifolius (Ahnf.j. Thujidium récognition (Hedw. Th. abietinum (L.). i Th. lanatum Ström1) ( Th. Blandowii W. & M.). "Vâtângerna". Pterygynandrum filiforme Timm. Meget almindelig. Pylaisia polyantha (Sclireb.). Temmelig almindelig. P. suecica (Scliimp.). Lindb. Paa vaade Stene ved Svartvik. Climacium dendroides (L.). Almindelig. Isothecium wyosuroides (Dill.).( I. myurum (Poil. Homalothecium sericeum (L.) Sjelden j Temmelig almindelige. Brachythecivm albicans (Neck. ■} sæd Br. salebrosum (Hoffm.). Br. erytlrrorrhizum S ch. c. fr. fulde Stene velutinum (L.). Temmelig sjelden reflcxum (W. & tromsoeense Arn Ikke sjeldne paa de vanlige Lokaliteter. Meget sjelden paa skygge- Br. Br. Br. Br. Br. Br. Br. Br. Br. og paa Trærôdder M.) Almindelig ( Stene. & Kaur. Sparsomt samlet paa en skyg- gefuld Sten. Starkei (Br id.). curium (Lindb.) rivulare (Br.). rutabulum (L.). populeum (H e d w. plumosum (Sw.) I Eurynchium pilipcrum (Schreb.) Ikke almindelig. E. strigosum (Hoffm.). Ikke sjelden paa Sandskraaninger og Trærôdder. Meget almindelig. ^ Samtlige Arter temmelig sjeldne paa de sædvanlige Lokaliteter. *) cfr Hagen: Norges Bryologi etc. Trondhjem 1897, 68 E. distans (Lindb.). Ved Svartvik, paa Jord i Frugthaven. E. hiai s (Hedw.). Sparsorat ved Foden af en skyggefuld Bergvæg. Plagiotheciiim silesiacum (Selig.). Sjelden paa raaddent Træ. PI. pulchellum (H.) Sparsomt i en Bergspræk. PI. piliferum (Sw.) i PI. silvaticum (Huds.)| ' 1111111 e JSe- PI. Roeseanum (Hampe) c. fr. Sjelden paa Jordskraaninger. Pi. Ruthei Limpr. Meget sjelden paa vaad Myrjord PI. curvifolium Schlieph. Meget sjelden. Paa en jordklædt Bergvæg, i Mængde. PI. denticulatum (L.). Meget almindelig. Ambhjsiegium serpens (L ). Ikke sjelden. A. Juratzkœ Schimp. Yed Svartvik paa skyggefuld Jord i Haven og ved ’’Vâtangerna” paa raadne Træstammer. A. radicale (Palis), Mitt. | Ved Vâtangerna paa raadne A. riparium L. forma tenellaf Træstammer. A. filicinam (L.,) Lindb. Paa en oversvömmet Trærod ved Bredden af en Bæk. Campylium stellatum (S ehre b.). Almindelig paa sumpige Steder. G. hispidulum Br id. I Svartviks Have paa skyggefuld Jord og Murstenstykker. C. Somme) felt Hi Myr. Ved ’’Vâtangerna” paa raadne Træstam- mer i Selskab med Amblystegia riparium og Juratekce. Hypnum uncinatum II. | Meget almindelige under forskjellige II. fluitans L. | Former. H. intermedium Lindb. I , n. .0 r, , , „ , } Hegge almindelige i bumpe. H. cxannulafum Gumb.) r H. purpurascens (S ch.), Limpr. I en dyb Sump sammen med Sphagnum plat yphyllum . H. polijcarpon Bland. Sparsomt ved Svartvik i Sumpeng. II. revolvens Sw. c. fr. Ikke sjelden i Sumpe. H. cordifolium Hedw.l 0 ... . .. . . , Jr ... , . ,T... Samtlige sieldne. liver enkelt Art II. Richardson i Mitt. , ,e, ° „ jr ■ , o i samlet kun en Gang. H. giganteum S ch. | ° II. stramineum Dicks. Meget almindelig. H. sarmentosum W g. Meget sjelden. I en Myrsump sam- men med Sphagnum suhnitens. H. inenrvatum Sehr ad. Sjelden paa skyggefulde Stene. H. regit de Mich. Temmelig almindelig paa Granstubber. H. arcuatum Lindb.) II. cupressifoi me L. Meget almindelige. II. imponens II. I stor Mængde paa en Bergvæg. 69 H. pratense Schimp. Meget sjelden. I Selskab med Plagio- thecium Buthei. H. Haldani Grev. Sparsomt paa en raadden Granstubbe. Acrocladium cuspïdatum (L.). Lindb. Sjelden paa Sumpenge. Pt ilium crista cashensis (L.), Not. Meget almindelig. Hylocomium pyrenaicitm Spr. | H. umbratum (Ehrh.) > Samtlige almindelige. H. sqvarrosnm (L.). IL calvescens Wils. Temmelig sjelden. H. triqvctrum (L.). | //. splendens (Hedw.) Yderst almindelige. H. parùtinum (L.) | Hönefoss i Decbr 1898. Fysiografiska sällskapet d. 8 mars. Prof. Agakdh anmiilde för intagande i Handlingarna en afhandling af ho- nom: ’’Analecta algologica. Continuatio V”. Brunchorst, J., Bergens Museums Aarbog for 1898. Bergen 1899. Af ârsberâttelsen finner man att den botaniska trâdgârd, som började anläggas 1897 vid museet, under 1898 bief fardig; särskild vikt lades pâ att fâ mânga norska växter planterade i den. I den botaniska uppsatsen, ”Nogle for vor flora nye planter” af E. Jörgensen, anföras följande växter: Najas flex- ilis frän Jaul er en, Cenfanrea Jucea X nigra (C. decipiens Thuill.?) frän ön Anuglen, Agrimonia Eapatoria X odorata vid Arendal, Hypericum pulihrum X quridrangulum vid Aren- dal, Car ex flat a v. sclerophylla n. v., Car ex flava X Horn- schuchiana, Bumex divarieatus X domesticus, B. crispus \ domesiicus , Astomum crispum (Hedw.) Hampe vid Kristiania, Pottia commutata Limpr. (lik P. Starkeana, men med tag- giga sporer) vid Kristiania, Weisia rutilans (Hedw.) Lindb. vid Bergen, Dicranodontium aspcrulum (Mitt.) (= D. ari- statum Schimp.) var. falcatum Milde vid Bergen samt Nitella translucens (Pers.) Ag. i Grudevand pâ Jæderen. Societas pro Fauna & Flora fennica. Den 3 Dec. Mag. H. Lundberg meddelade floristiska notiser om följande finska kärlväxter : Aira bottnica X CScSpitCSa och när- stânde former fr. mellersta Österbotten; Ttuppia spiralis fr. södra Österbotten; Euphrasia brevipila f. eglandulosa och E. 70 fennica var. brevidcns, nybeskrifna fr. sydöstra Finland; liubu s plicatus , ny för floran fran karelska näset; Galium ruthenicum, antagligen tillfällig, samt dess hybrid nied G. mollugo frän södra Finland ; Delphinium grandiflorum, till- fällig, frân Tavastehus. Mag. 0. Hynicn framlade fascierade qvistar af gran (Haa- pajärvi) och klibbal (Esbo). Stud. A. K. Cajander förevisade Here anmärkningsvärda vide-former fr. Olonetz-Karelen, deribland S. hastatu och den kanske tillfälliga S. viminalis , ny for floran. Stud. C. W. Fontell förevisade nägra anmärkningsvär- dare kärlväxter fr. Jakobstadstrakten, deribland hvitblommig llubus arcticus och Hclcocharis uniglumis var. pumilus. Stud. J. Lindroth anmälde den förut hos oss ej anmärkta Tilletia Seslerice fr. Aland. Rektor Arrhenius meddelade nägra uppgifter oni finska Aich emill a former, särskildt A. obtusa. Till korrespond. medlemmar valdes sekreterareu A. Iwa- nitski i Petrosawodsk och bibliothekarien J. Klinge i St. Pe- tersburg. Den 4 februari. Mag. H. Lindberg anmälde Pohlia gran- di flora n. sp. frän Karelska näset och redogjorde för sina un- dersökningar oni de finska arterna af slägtet Najas. Studd. V. Borg och A. Rantaniemi föredrogo om sin un- der senaste somrnar med understöd af Sällskapet företagna botaniska resa tili Kuolajärvi lappmark, i korthet redogörande för resans gang och résultat; bland anuat omnämdes omkr. 30 för Kemi lappmark nya kärlväxter. Stud. A. K. Cajander inlemnade till samlingarna ett tiotal för Onega- och Olonetz-Karelen nya kärlväxter, hvari- bland den för floran nya Trisetum flai escens , Seit pus radi- rans, Carex alpina m fl. Den 4 Mars. Prof. Kiiilman förevisade särskilda llumcx- former, hvilka genom Murbecks senaste undersökningar ut- redts tillhöra finska floran; härvid omnämdes äfven den li. auriculatus närstäende R. hfßmatillUS n. sp. fr. ryska lappmarken. Stud. A. K. Cajander föredrog om de finska arterna af slägtet Aetna och framlade ätskilliga anmärkningsvärda kärl- växter frän Ölonetz Karelen, bland hvilka Caltha palustris var. radicans, Cirsium heteroph. X oleraceum, Stachys am- bigua, llumex auriculatus och fennirus. 71 Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga Säll- skapet i Upsala. Den 27 September 1898. Docent R. Sern ander föredrog om förekomsten af fjäll- viixter i lägre regioner. 'Den 14 oktober 1898. 1. Docent 0. Juel föredrog om de æcidier, soin npp- träda pâ Umbellater. 2. Professor A. N. Lttndström redogjorde för en del iakttagelser vi'd odling af växter i boningsrum. Den 25 oktober 1898. Kandidat Rob. E. Fries föredrog om de skandinaviska arterna af slägtet Corydalis, hvarvid dénie nstrerades deras utvecklingsbistoria, i samband hvarmed ilfven redogjordes för en del biologiska iakttagelser öfver pollinationen och frô- spridningen. Den 8 november 1898. 1. Professor H. von Post förevisade en del anmärknings- värdare varieteter af en del svenska växter. 2. Docent R. Sern ander föredrog om hufvudrotens be tydelse hos nagra vedväxter. 3. Densamme demonstrerade groddplantor och unga plan- tor af Seluginclla spinulosa , insamlade af honom somma- ren 1895 vid en sjöstrand i Rutfjällens björkregion (Härje- adalen). 4. Fil. Licenciaten J. M. Holth förevisade en sanding kalktuffer frân Vestergötland. Den 22 november 1898. 1. Docent 0. Jüel förevisade atvikande blom- former af Antcnnaria dioica , nämligen dels samkönade blommor, dels bonblommor af en annan byggnad an den vanliga. De samkönade blommorna ha saväl ständare som fröämne cch marke väl utbildade och funktionerande, men karaktärerna äro i öfrigt temli- gen intermediära mellan den hanliga och honliga blom- formen. De afvikande honliga blommorna sakna all- deles ständare, men visa det oaktadt i märkets, kro- nans och fruktfjunets ntseende karaktärer, som mer eller mindre tendera at de för hanblomman utmär- Hot. Not. 1899. 72 kande. De fungera emellertid som honblommor, i det de sätta frö. De samkönade blommorna anträffades i de yttre delarna af blomkorgar, som i midten innehöllo blom- mor af den afvikande honliga typen. Hos andra ex- emplar innehöllo blomkorgarne endast blommor af den senate typen. I bada fallen är blomkorgarnes utse- ende olikt de vanliga honblomkorgarnes och närma sig nägot tili de hanliga korgarnes. Dessa former hade iakttagits inblandade bland typiska individ dels vid Upsala, dels vid Kristineberg i Bohuslän. 2. Herr Abr Roman deinonstrerade botaniska trädgär- dens Asclepnadacéer. Den 6 december 1898. Docent T. IIedlund föredrog om Orientering inom pro- toplasterna bos aërobiotiska klorofycéer. Föredraganden re- dogjorde för en del Orienterande arbeten vid cellbildningen och pavisade, huru närbelägna fasta kroppar verkade regle rande pä dessa arbeten. Föredraget kornmer att pa annat stiille publiceras. Botaniska sällskapet i Stockholm d. 15 febr. 1899. Revisionsberättelsen upplästes och af densamma framgick att sällskapets belmllning under 1898 stigit med 32G kr. och vid äret slut utgjorde 2470 kr. — Docenten E. Levin redogjorde för resultaten af sina undersökningar öfver difteribacillens biologi. Fil. kand. N. Herm. Nilsson omtalade nagra hufvud- drag af det sibiriska skogsomrädets vegetation. Prof. J. Eriksson deinonstrerade en serie originalteckningar af svenska fruktsorter, utförda tili den af Svenska Trädgardsföreningen planerade poniologien. Den 22 mars. Sällskapet beslöt att äfven detta är ut- dela ett resestipendium samt att ansökan bör vara tili säll- skapets sekreterare inlämnad seuast den 15 nästa april. — Fil. kand. N. E. Svedelius höll föredrag om üstersjöns alg- flora med särskild hänsyn tili de i Västervikstrakten rädande afhonom med understöd af sällskapet närmare studerade förhal- landena. — Rektor S. Almquist redogjorde Ur sina studier öfver de nordliga och sydliga Horelementens utbredhing inom Upland. 73 Moss-studier. 20 — 23. Af H. Wilh. Arnelr. 20. Br. lapponicum Kaurin i E. Jörgensen, Om floraen i Nordreisen etc., p. 70 (Christiania Vid. Selsk:s Forhandl., 1894, N:o 8). — E. Jorgensen’s nyssnämda publikation innekâller mycket viktiga bidrag till utredningen af det nordli- gaste Norges Bryum- former. Särskildt galler detta om de mângskiftande former, som förut sammanförts nnder Br. inclinatum , livarifrân utbrytas mânga nya arter, säsom Br. lapponicum Kaurin, Br. Lagcrheimii Jörg., Br. decipiens Kaurin, Br. subtumidum Limpr., Br. scalariforme Jörg., Br. aculeatum Jörg., Br. hac- matostomum Jörg, och Br. flagellare Kaurin, hvarför- utom förekomsten af ännu Hera tili samma grupp hö- rande nya arter antydes. Angaende dessa nya ar- ters värde visar sig författaren dock icke füllt öf- vertygad, i det att lian (p. 103) säger, att de kanske skulle kunna sammansläs tili en kollektivart, för livil- ken han förslär det, säsom det mäste erkännas, myc- ket karakteristiska namnet Br. haemal ostomum, men hvarför jag för min del maste anse Br. lapponicum Kaurin säsom mera berättigadt; dels är det detta sist- nämda namn, som i Jörgensens afhandling star främst, dels och ännu niera torde det blott vara en billig tacksamhetsgärd ât C. Kaurin’s minne, att det afho- nom gifna namnet fär företräde pâ grund af de stora förtjänster, som han inlagt om utredningen af nordens Bryüfii- arter i allmänhet och lielt säkert äfven vid den bearbetning af de samma, som föreligger i Jor- gensen’s afhandling. Br. lapponicum synes vara en frän Br. inclinatum väl skild art. Dess blad äro betydligt mera kortud- dade med i udden ofta ej eller blott i tillplattad form utlöpande nerv. Peristomet är fästadt djupt under fruktens mynningskant och dess bas vackert och Bot. Not. 1899. 6 74 bredt purpurfärgad ; de yttre tänderna äro otydligt kantade och vanligen ej tandade af öfverskjutande tvärlameller ; kanten är därjämte irregnliert formad eller oregelbundet vagig. Härtill kommer, att tän- derna äro mer eller mindre tydligt Hymisynaps ium - artade ; sälunda finnas nästan undantagslöst atminstone hos en del af tänderna fran hvarje frukt nära tän- dernas bas mer eller mindre talrika runda perfora- tioner, hvartill kommer. att de ventrala lamellerna mer eller mindre ntprägladt äro pâ midten intrÿckta. Det iure peristomets hinna är mindre papillös. Hos Br. inclination äro i motsats härtill bladen languddade med i bladndden vanligen utlöpande och trind nerv, peristomet fäst nära frnktens mynning och vid basen smalt och blekt brungult färgadt, de yttre tänderna tydligt kantade och tandade af de öfverskjutande tvärlamellerna och tändernas sidor rakliniga ; perfora- tioner saknas och de ventrala lamellerna äro ej pa mid- ten intryckta; inre peristomets hinna är tätt pappillös. Br. lapponicum med närsläktade arter blefvo först beskrifna fran det nordligaste Norge, nämligen fran Tromsö och Finmarkens amter; sä t. ex. har jag själf 1891 samlat. denna art vid Trumsdalselvens utlopp nära Tromsö. Sedermera har den emellertid blifvit pâvisad äfven fran sydligaste Norge, där den samlats af Fabrikseier E. Ryan pa 3 stallen i Smalenenes Amt ‘). Härigenom blef artens förekomst äfven i Sverige mycket sannolik, och da därtill kom, att I. Hagen skri ftligfc benäget meddelat, att enligt hans asikt ett par af mig i Angermanland samlade Bryion-i ormer tillhörde denna art, har jag underkastat mitt mate- rial af Br. inclination en revision. Därvid har jag funnit, att tili Br. lapponicum hänförliga former pâ ') E. Ryan og I. Hagen, lakttagelser over Mosernes udbre- delse i den sydvestlige del af Smalenenes Amt. rt grâgrôn, snart brunrôd (efter pressning — sär- skildt bladen — ofta gulaktig); en del strân fâledade och korta med nedliggande och rotslâende bas, kuäböjdt uppstigande och blombârande, frân nedre lederna dess- utom förlängda med nedliggande och rotslâende, kor- 141 tare och sterila ]) strân (blombär. strân sali, upprata, ändock försedda med kortare skott frân nedre lederna) ; andra strân el. alla mângledade och va ni. xnycket lânga, efter heia sin längd krypande och rotslâende, alltid sterila; blad tydligt rânnformiga, uddspetsiga; vippgrenar alldeles slâta, vanl. 1-axiga, nedre parvisa, âtm. den längre af dem under blomn. upprät — utspär- rad, alla el ter blomn. upprata med (4) 3 — 1-blom. smâax; blomfj. (âtm. nedre blrnas) spetsigt af den utlöpande midtnerven, helbräddadt, endast i toppen hinnaktigt; standarknappar lânga. S/ând. tätt tufvade, pä tidtals öfversvämmade ställen näst. alltid sterila o. stund, enstaka, med kräftigt utveckladt rotsystem af mycket lânga o. talrika, ofta näst. korkskruf- lika, mycket intrasslade birötter; strân — sterila o. blombä- rande— spensliga * 2), bâda med 1 — talrika (pä äldre sterila ex. felslagna el. bortfallna), kortare el. längre (dessa senare 8—12 cm ), uppstigande basskott; de alltid sterila ofta ogre- nade, med svagt uppböjd topp, 4 — 40 cm. lânga, med jäm- förelsevis svaga (vid somliga leder äter mycket kraftiga) bi- rötter frân lederna, efter heia sin längd glest bladklädda samt frân flertalet el. âtm. öfre lederna försedda med korta, uppböjda smâskott el. frân färre, vaul. nedre leder längre, nedliggande o. rotslâende skott.; bloml). strân trinda o. glatta, nedom knäet stund, mycket spensliga, 1 ledade o. 1-bladiga (säll. 2— 8-ledade o. 2 — 3-bladiga) med öfversta ledstycket längst, 6 — 10( — 15) cm. lânga; blad smala (1 — 1,5 mm.), slät- bräddade, äldre (och i pressadt tillständ ofta) upptill med hoplagda kanter, pä de uppböjda skotten smalast, styfva, näst. barrlika, basskottens ända tili 4 cm. lânga, blombär. straens 8,2 — 1 cm. länga, sterila sträens 2-sidigt vända o. utstäende — utspärrade, de nedre 7 — 5 cm. lânga; bladslulor mycket lânga, pâ blombär. strân ofta nâencle ända upp tili vippan, nâgot (pâ en del sterila strân ej sail, stärkt) vid- gade, 7-nerviga, blekgröna, oftare brunröda, med kort o. tvärhugget, stund, sargadt snärp; vippa upprät, vid blomn. brunröd, stund, violett, säll. grön med violettkantade fjäll, ') Pâ ex. frân Atamkerdluk i Vest-Grönland (Th. Fr.) dessa ledskott blombärande och förlängda med nya ledskott. 2) Ex. frân Tromsö och en del ex. frân Herö undantagsvis ganska grofva och kraftiga. Dylika liar jag sett äfven frân Spetsb., Walter Thymens Strait, samt Vest-Grönland, Atamkerdluk. 142 vanl. gles, före o. efter blomn. jämnsmal, 2,5 — 3,s crn. lang, neclersta el. 2 — 3 neilre puren vippgrenar skaftade med olik- lànga skaft, endast upptill blombärande, stund. 2 — 3-axiga (nedre axet cH kortskaftadt), öfre grenar uppräta, kort — oskaftade; smâax mycket glesa, jämnbreda, under blomn. foga hoptryckta, ej sail, med ämne till ytterligare en topp- blomma; skurmfj. mycket oliklânga (det nedre minst o. sma- last), bâda längs midten gröna (efter pressning oft a gula), trubbiga med otvdlig midtnerv (efter pressning det nedre 1-, det öfre svagt 3-nervigt); blotvfj. fast, ogenomskinligt med osargad hinnkant, otydligt 5-nervigt, midtnerven upptill upphöjd o. svagt straf; förbl. knappt längre— föga kortare men mycket smalare än blomfj., binnkantadt med brunröda, sträfva sidonerver, i spetsen belbräddadt— svagt tandadt ; stand, knapp. I1 2 mm. langa (minst dubb. längre än bos GL distans). 4. slutet af juli ocb förra bälften af aug. (27 , i full blom vid Varangerfjord; 21 s öfverblom. pä Herö (Fiskeri-inspektör A. Landmark)). Hafsstränd. nära flodmärket pä myllrik sand, stund, grus-snäckblandad (dels blom. dels steril) el. nedanför detta pä slamrik sand med underlag af lera (oftast steril): y. Ostfinm. Varangerfjord : vid Mesk- elvens utlopp, steril, samt vid Nyborg, blom. och steril (Krok); Tanafjord: nedanför Gullliolmen, steril och spars, blom., samt vid Vagge, steril (Krok); Vest- ßnm. Porsangerfjord : Kistrandnæs, steril (A. Land- mark enl. ex.); Altenfjord ss. Komagfjord (Dr Wolf). Altengârd, Bosekop, Kafjord, Talvik vid Storelvens utlopp, pâ alla dessa ställen mest steril; Tromsö amt: Storstennes vid Tromsö, dels öfverblom. dels steril (Prof. G. Lagerheim enl. ex.); söd. Nordl .: Herö (66° n. br., hittills sydligaste fyndorten i Europa^ i södra Helgeland, blom. och steril (A. Landmark enl. ex.). TJtbredn. i ofrigt. Blombär. ex. har jag sett Iran vestra Spetsb. och Grönland (TG0!)* — 60'J7' n. br.); endast sterila frän äfven dessa land samt fran Beeren Eiland, Novaja Semlja, arkt. Sibirien samt St. Lau- rence ön (63°40' n. br.) 143 I Finmarken tyckes Gl. reptan.s heist uppträda vid flodmynningar eller pa hafsstränder, dar nâgot sott vatteu sakta nedgjutes. 2. Trichophorum (Scirpus) emergens Norm. I sept. 1864 upptäckte forstm. M. Norman vid Börselvens utlopp i Porsangerfjord i Vestfinmarken och beskref 4 är därefter nyssnämnda halfgräs. Vid den sena insamlingstiden voro' axfjällen affallna, sä att denne växt hittills är känd endast i frukttillständ och efter förstnämnda är enl. namngifvaren (senast 1893) förgäfves eftersökt, hvarför man ansett den utgângen. I följd af Normans ofullstäudiga beskrifning är växten i Hartmans Handbok ed. 10 samt Blytts Norges flora, tillseg, visserligen omnämd men pa in- tetdera stället karakteriserad. Fiskeri-inspektören A. Landmark i Kristiania, en i hög grad intresserad och skarpsynt botanist, har emellertid förlidet âr äterfunnit detta halfgräs pa den ursprungliga lokalen och anträffat det dessutom pa ett nytt, omkr. 3 kilom. frän den förra aflägset ställe i n;yss öfverblommadt och ännu ej bloramande till- stand med qvarsittande axfjäll. Glenom muntliga och skriftliga meddelanden samt talrika exemplar frân âterfinnaren har jag satts i tillfälle att fullständiga Normans uppgifter; tili fruktex. ur Normans herba- rium har jag äfven haft tillgang. Genom nu möjliggjorda undersökningar har jag emellertid utrönt, att Trichophorxan emergens Norm. dels genom franvaron af s. k. kalkborst ej är hän- förlig till "Trichophorum” dels är för längesedan (re- dan 1828) beskrifven under benämn. Scirpus alpi- nus Schleich. *), förut känd i var världsdel endast ') Atskilliga författare, senast Clarke i Hook. Fl. Brit. Ind. (1893; därifran i Index Kew. 4) pâstâ, att Sc. alpinus skulle vara yngre synonym tili «Sc. pumilus» Valil, Enum. 2 (1805), af namn- gifvaren känd endast frän «Helvetia»; en del för «Sc. pumilus» uppgifna karakterer (ss. scjuamis 2 infimis . . spica brevioribus ; culmis setaceis; setæ nullæ) inpassa visseidigen pâ Sc. alp.) men 144 frän Alperna (jfr. nedau under geogr. utbredn.), hva- dan dess förekomst äfven i Finmarken är af bety- dande intresse. — Ifrägavarande växt är, sasom äfven Norman framhaller, närmast besläktad med Scirpus cœspitosus särskildt genom üfversta sträslidans ganska länga bladämne och nedersta axfjällets förlängning med en grön, trubbig udd; men genom bland annat sin krypande, skottalstrande rotstock och genom sak- naden af kalkborst fran denne vidt skild och en ut- märkt art. Dâ nu omförmälda halfgräs torde vara okändt för flertalet af nordens botanister, meddelar jag en beskrifning, fotad pä i Finmarken 1864 och 1898 insamlade exemplar. Scirpus (Sect. Bæothryon N. v. Es.) alpinus Schleicher in Gand., Fl. Helv. 1 (1828); Limnochloa alpina lichb., Fl. Germ, cxc., add. (1830); Isolepis oli- gantha C. A. Mey. in Ledeb., Fl. AU. 1 (1829) p. XIII (nomen) et 64 (sphalmate typogr. ”elon- gantha”); Trichophorum (Scirpus) emergens Norm., Spec. loc. nat. (1868) & Fl. arct. norv. (1893); Scirpus Meyeri Trautv.in Acta kort, petrop. 5: 1 (1877) p. 161; Trichophorum atrichum Falla in Engl. Jahrb. 10: 4. (1888). — Fig. C. A. Mey., Cyp. nov. in Petersb. ac. des sc. mém. div. sav. 1, tab. 1; Rchb, Ic. fl. germ. 8, tab. 300, fig. 709 (rhizoma rep., stolonif. haud depictum). Rotstock krypande, genom underjordiska kry- paude skott inycket läng o. grenig, fran spetsarne uppsändande löst tufvade ( — enstaka) läga, näst. borst- lika stran; öfversta lägbladen med trubbiga bladäm- nen; ax 1 enda i toppen, mycket litet, 2( — l-)blom- migt, dess 2 nedra fjäll blomlösa, det nedersta kor- ilä Vahl tilldclar sin art en «radix fibrosa», «eulniis tetragonis» o. «squamæ (spicæ) acutæ,» inpassa dessa bestärnningar alls icke ])â Sc. aljnnns. Dâ i bfrigt Gaudin och Koch, soin bâda beliandla Schweiz’ flora, ej ens omnâmna «Sc. pumilus», torde denne büra anses ss. dubius. 145 tare an axet, (typiskt) förlängdt med en grön, trubbig udd ; kalkborst inga; nöt brunsvart. Yäxt späd. Botst. mycket fin, (tills, med skolten i rotst-.s riktning) ända tili 45 cm. läng (och trol. därutöfver; full- ständig ej sedd), äldre svart, yngre grä, liksom skotten med kraftiga o. talrika birötter frän lederna; de krypande skot- ten ant. ensamma mest i rotst:ns riktning el. ända tili 4 at olika hall vid slutet af en äldre gren, bägböjda, af växlande längd (1 — 14 cm.), yngre ännu frän lederna slidklädda; strän uppräta— uppstigande, styfva, trinda, svagt strimmiga, glatta o. gröna, 4 — 7(— 9) cm. höga, frän äldre rotstockspetsar flere (ända tili 12) tills., frän yngre fä— enstaka, nedtill om- gifna af lägblad, eljest bladlösa; lâgbl. B — 4( — 6), de nedre spetsiga, yngre ljusbruna — rödbruna, äldre svartbruna o. upp- böjdt mängnerviga, det el. de 2(— 3) öfversta tvärhuggna, gröna, npptill o. framtill hinnaktiga, ätm. det öfversta med längt (0,6 — 1,2 cm.), rännformigt o. upprätt bladämne; toppax äggformigt. 2,5 — 8 mm. längt; axfj. bredt äggrunda, trub- biga, rödbruna med gulaktiga sidokanter, längs ryggen ned- till gröna, de öfre upptill smalt binnkantade, de 2 nedre bildande liksom ett svepe för de blombärande; nedersta ax- fjället näst. omfattande, dess gröna ryggnerv utlöpande i en grof udd, stund, felslâende; stand. 8 med bärfina, bvita, längt utskjutande strängar o. gula, näst. jämnbreda, uddspetsiga knappar; nöt smalt omv. äggrund, spetsad, balftrind med platt — nâgot urbälkad insida, kullrig o. kölad utsida, gläns. glatt, föga öfver 2 mm. läng; stiff 1, trädlikt, glatt, med oledad bas; märJcen 3, smäludna. If juli (9 — 10:e nyss öfver- blomm. o. annu ej blom.); frukt : sept. JV. Vestfinm. Porsangerfjord: pa sandiga, lidtals öf- versvämm. hafsstränd. vid Börselvens mynning pä dess norra strand i största mängd, bildande i stör utsträckning en sammanhängande matta; Hestnæs omkr. 10 in. of van flodmärket (och omkr. 150 rn. aflägset frân hafvet) pâ nâgot sank (ej förträdesvis sandig) gräsmark, spars, (allt enl. A. Landmark muntl. och i bref.). Utbredn. i öfrigt ; Vest-, Wallis- och Glraubünden- alperna; Persiens högtr. ; Kashmir; Tibet; Songariet; Altai; Baikal; N. Am. Rocky Mountains (enl. Boiss.). 146 Societas pro Fauna et Flora fennica den 8 April. Sällskapet beviljade följaude botaniska resestipendier für in- stundande sommar: 400 mark ât studd. K. W. Fontell och R. B. Pomus för botaniska och entomologiska undersökningar i Tuloma Lappmark mellan sjön Nuotjaur, Paatsjoki och Ishafvet; 125 mark at stud. K. Enwald för excursioner i Ny- slottstrakten ; 125 mk at stud. J. Leiviskä för excursioner i trakten af Uleâborg; 100 mk At stud. A. Palmgren for en resa till Aland. Mag. H. Lindberg föredrog om Poldia tarnen och P. pitlchella samt deras närmaste förvandter, af hvilka nämdes den nordskandinaviska P. vexans, den i norra Europa och Sibirien utbredda P. atropurpurea Whlnb. och P. decurrens n. sp. fr. Kanada. — Mag. G. Lang förevisade den för Finland nya lafarten Arihonia graniiophiJa frän Ilelsingforstrakten — Prof. S.ELAN meddelade floristiska notiser frän Hogland. Botaniska Sällskapet i Stockholm den 19 april 1899. Sällskapets resestipendium, för âret utgäende med 125 kr. tilldelades fil. kand. H. Hesselman för utförande af under- sökningar öfver mesofyta växtsamhällen inom Stockholms yttre skärgard. — Prof. G. Lagerueim liöll föredrag om polli- nationen och fröspridningen hos Brachyofum ledifoliutn och andra kolibriblommor (se sid. 105). — Dr. G. 0. A. Malme demonstrerade af mossor bildade ”pilæ lacustres” insända tili Riksmuseum af postmästaren Nordberger i Ange och anträf- fade i Dysjön ungefär 1 mil frän nämda ort. — Fil. kand. N. Herm. Nilsson redogjorde för sina studier öfver den sub- arktiska Vegetationen utmed nedre Lena. — Pastor 0. Hag- ström omtalade och förevisade nägra nya Pot amt getan- hybri- der samt papekade betydelsen af frömjölet och stjälkens ana- tomi för hybridernas igenkännande. Den 5 maj, dä sällskapets ordförande prof. Wittrock fyllde 60 Ar, öfverlemnades tili honom en lyckönskningsadress frän ledamöterna. Ilan skänkte därefter 1000 kr. tili sällskapets resestipendiefond. Botaniska Sektionen af naturvetenskapliga sällska- pet i Upsala har tilldelat Elias-Fries-stipendiet at fil. kand. A. Tullgren för biologiska studier öfver hydrofila växtsam- hällen pA Gottland. — Linné-stipendiet har tilldelats fil. kand. O. Ekstam för växtbiolgiska studier i vestra Jemtlands fjäll- trakter. Bjurzons premiefond vid Upsala universitet. Ilalfva ärsräntan har i ar tilldelats kand. Nils E. Svedklus för hafsalgologiska studier vid Gotlands kuster. 147 Lunds Botaniska förenings förhandlingar. fcXlI. 22 april 1898. 1. Prof. Berggren höll föredrag öfver lihynchospora alba och nägra andra svenska Cyperaceers morfologi samt om det uppsvällda internodiet hos Molinia coerulea. LXIII. 3 nov. 1898. 1. Om Nymphæa fennica och dess synonymi. Af 0. Nordstedt. Under naturforskaremötet i Stockholm förra äret er for jag af därvarande finska botanister, att Nymphæa fennica vore identisk med N. tetragona Georgi. Jag hade förut misstänkt att den finska arten künde vara identisk med en form, som Korschinski beskrifvit i ett arbete 1893 1), men hvilket jag ej lyckats fa se förrän nu, da arbetet kommit tili Upsala univ. bibl. Det synes mig nu vara säkert att den af Mela be- skrifna arten är identisk med N. alba subspec. tetra- gona Korsch., oaktadt det finnes nägra smärre olikhe- ter pa figurerna. Pa fig. 4 t. 3 hos Korschinski är ett foderblad 30 mm. bredt och 38 mm. langt, men ej alls afsmalnande vid basen, utan bredast dar lik- som den koniska frukten. K. har gifvit akt pä att ’’ständarne äro skarpt ätskilda Iran kronbladen”. Denna sistnämnda karaktär, liksom den koniska frukten, tyc- kes berättiga tili att skilja denna växt frân säväl N. alba som N. Candida , äfven om man vill förena de bada sistnäipda som samarter under ett gemensamt artnamn. (Därtill kommer, att enligt E. Hagmjnd i Bot. Not. 1898 p. 279 pollenkornen hos N. jennica äro glatta). N. tetragona beskrefs af J. G. Georgi i Bemer- kungen einer Reise im Russischen Reich im Jahre ') Korscliinski, P. S. Flora vostoka ouropejskoj rossji. V eja sistematizschkich i geografizsckkicli otnoschenijach (Izvjästija im- peratorskago Tomskago universiteta. Kaiga pjatajr. (Tom. 5) Tomsk 1893). Bot. Not. 1899. 148 1772, bd. 1, 1775, p. 220, men beskrifningen är som vanligt daförtiden mycket knapphändig och »iger endast att växten är lik N. alba men blommor smä samt ’’Thalamus exacte tetragonus, linde flos quoque basi tetraedrus”. Därtill hänföres Ngmphaa n:o 11 var. I. Gmelin Flor. Sibir. IV p. 1 84 t. LXXI. Denna tafla visar en blomma med tämligen korta och breda foderblad samt möjligen en hastig öfvergang mellan kronblad och ständare; men pä de 2 andra blom- morna i fruktstadiet äro foderbladen länga och smala (med längden 3 ggr större än bredden). Den enda frukten, som synes, är antagligen tämligen ung och nästan cylindrisk med obetydligt convexa sidor. Stan- darnes verkliga utseende framgar ej tydligt af figuren. IvoRscHiNsKr, liksom andra, citerar N. pygmcea Ait. som synonym med N. tetragona. Jag har ej sett originalbeskrii'ningen, men att döma af figuren i Cur- tis Bot. Mag. 37 n:o 1525 är den ej identisk med Korschinskis, foderblad och kronblad äro lör lang- sträckta. Nagon sinäningom skeende öfvergang frän kronblad i ständare synes ej, blombottnen har skarpa hörn, sä att denna nog bör räknas tili samina grupp som N. fcnnica , äfven om den ej är füllt identisk därmed. Frän Nordamerika är en art beskrifven, som star mycket nära N. pygmcca , näml. Castalia Leibergii Mokong i Bot. Gezette 13, 1888, p. 124 t. 7 (C. tetragona Lawson Trans. Roy. Soc. Canada, 6, sec. IV, p. 112, 1888, enligt Britton and Brown Illustr. Flora of The Northern Unit. States, Canada and the Bri- tish Possessions, II p. 45, fig. 153). Originalbeskrif- ningen är ofullständig ; sä t. ex. omtalas ej formen pa foderblad och ständare. Efter figuren att döma äro foderbladen ovala, 2 à 3 ganger sa länga som breda, säledes afsmalnande rätt mycket mot basen (sägas vara ’’narrowly obtuse”). ”lt bears much re- semblance to Castalia pygmœa Sause., a plant found 149 in Sibiria, China and Japan, but that has still smaller flowers, with acute sepals and petals, lobes of the leaves acute, and, according to Aiton, sunken veins in both surfaces of the leaf”. Britton and Brown skrifva: ’’petals in about 2 rows, faintly striped with purple, obtuse or acutish, oblong or obovate”- Mêlas figur 3 pâ t. II (i Act. Soc. f. f. fenn. XIV n:o 3) visar mer kronbladslika stândare, hvilket väl är ett ovanligt fall, om nu verkligen denna figur hör till N. fcnnica. Pâ de fâ blommor, jag varit i tillfälle att fa se, hafva visserligen ett eller annat litet hvitt blad, men utan knappar, kunnat sitta utanför stândarne, men utseendet har ändock varit detsamma som pâ Mêlas figg. 1 — 3. Uti Dörelers Herb. Normale n:o 3601 äro ex. af N. fennica fran Kuopio utlemnade, hvilka hafva myc- ket smala foderblad. Därför bör det undersökas, om icke i Finland och annorstädes Annas tvâ närstaende former eller arter, den ena med bredare, den andra med smalare foderblad, och om icke andra skillnader mellan dessa tvâ former Annas, samt om icke N. pyg- mœa är en frân bâda skild art. 2. Doc. B. Jönsson redogjorde för sina undersökningar öfver klorofyllbestämningar för demonstrering af klorofyll- färgens olika styrka. LXIV. 19 nov. 1898. 1. Kand. 0. Holmberg förevisade skanska ex. af den verkliga Arcnaria serpyllifolia var. tcnuior Koch (M. lep- toelaclos Guss.). 2. Kand. K. B. Nordstrom förevisade en del ovanligare former och monstrositeter. LXV. 2 febr. 1899. 1. Doc. Murbecic demonstrerade nägra för skandinaviska floran nya Eumex- former. LXYI. 13 mars 1899. 1 Direktor Ny eland redogjorde för de botaniska träd- gârdarne i Skandinavien under de senaste 1000 ären. 2. Amanuensen Olin redogjorde för sina undersökningar öfver transpiration hos äldre och yngre blad. LXYII. 17 apr. 1899. 150 1. Doc. Murbeck föredrog om tvâ nya nordafrikanska gramineer, af hvilka den ena befunnits utgöra ett nytt slägte. LXVIII. 8 maj 1899. Kand. N. Herm. Nilsson redogjorde för sina iakttagelser öfver den subarktiska Vegetationen i Lenadalen, därvid sär- skildt framhällande det stora inflytande, soni jordraänen ut- öfvar pâ vegetationens karakter. Föreningen resestipendium, som i är för första gangen utdelades, bar tilldelats kand 0. Holmberg för att i mellersta och södra Sverige studera j Euphrasia och andra slägten. Schimper, A. F. W., Pflanzen-Geographie auf physiologischen Grundlage. Jena 1898. 894 s 8:o G. Fischer. — Mark ‘27. Under titlen ’ Plantesamfund. Grundstræk af den oko- logiske Plantegeografi” har prof. Warming redan 1895 gifvit oss ett godt arbete. Den, som vill se saken framställd ut- förligare och pâ nägot olika satt, kan hafva god nytta af Schimpers arbete. Nâgot som i hög grad förhöjer arbetets värde och bör bidraga till dess spridning bland dem, som icke äro fackmän, äro de talrika afhildningarna, som tili större delen äro original. Säväl frän tropiska som andra trakter äro fo- tografier öfver växtformationer och enskilda karakteristiska växter reproducerade. Antalet taflor eller i texten tryckta afbildningar i autotypi gar tili 502 förutom 5 taflor i ljus- tryck och 4 geografiska kartor. En landskapsbild frän No- vaja Semlja härstammar frän 0. Ekstam. Planschverk öfver europas löfmossor. G. Roth (Laubach, Friedrichstrasse 16, Hessen) förbereder utgifvandet af ett verk, som skall ersätta Schimpebs Bryologia europæa. Han har redan afritat mer än 1000 arter pâ 100 taflor i stör oktav; af hvarje art har han lemnat en mikroskopbild af blad med cellnätet och sporogon, eventuelt äfven Peristom, bladtvärsnitt, starkare förstorade delar af cellnätet och habi- tusbilder, när sädana behöfvas för artens bestämning. Han uppmanar bryologerna att tili honom sända ex. af sädane arter, som ej finnas upptagna i Limprichts bearbetning af Rabenhorsts kryptogamenflora eller icke blifvit afbildade. Botanisk forskning-sfärd. Med uuderstöd af K. Alexanders L’niversitetet i Helsingfors korama studd. A. K. Cajander och J. I. Lixdroth att under instundande sommar undersöka trakterna mellan Onegasjön och Onegafloden. Kand. Th. W'ulff har erhallit tillständ att medfölja den svensk-ryska gradmätniugsexpeditioueu tili spctsbergen in- stundande sommar. 151 Allgemeine Botanische Zeitschrift für Systematik, Floristik, Pflanzeng-eographie etc. Eine besondere Sorgfalt wird auch den Referaten über Ex- jsiccatenwerlce , botanische Tausclilcataloge und botanische Reisen zugewendet. Der komplett vorliegende Jahrgang 1898 wurde unter Mit- wirkung von 48 Botanikern herausgegeben, enthält 38 Original- arbeiten, 37 Referate, Inhaltsangaben von 12 bot. Zeitschriften, berichtet über Sitzungen etc. von 11 bot. Vereinen, Anstalten etc., über 41 Tauschvereine und Exsiccatenwerke, über 14 bot. Reisen und bringt sämtliche zur Kenntnis der Redaktion gelan- gende Personalnachrichton von Botanikern aller Erdteile. Die "allgemeine botanische Zeitschrift" erscheint pünktlich am 16. jeden Monats geheftet und mit Umschlag versehen in mindestens Bogenstärke, kostet pro Quartal 1.50 Mlc. und wird den geehrten Abonnenten portofrei unter Kreuzband zugesandt. Der Herausgeber : A. Kneucker, Karlsruhe in Baden. Werderplatz 48. IIos Frans S van ström & C:o Stockholm Myntg-atan 1 kan erhällas: Gratt blompressningspapperformat 350x445 mm Pris pr ris3, — Hvitt ,, „ 360x445 ,, „ „ „ 10 — Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, „ ,, „ 4,50 „ ,, ,, 11, blä ,, 285x465 ,, „ „ „ 7,75 „ „ „ 13, hvit „ 285x465 „ „ „ „ 9,— Obs. De bäda sistnämnda sorterna anviindas vid Riksmusei Botanisk afdelning. Herbarium tili salu. Ett väl konditioneradt herbarium, innehâllande omkr. 1200 skandinaviska, hufvudsakligen skänska fanero- gamer, uppfästade pâ papper af format ungef. 35 x 20 cm., tili salu hos D:r J. M. Samberg-. Lund, Paradisgatan 3. 152 Der Gefertigte bereitet eine neue Auflage seines Botaniker- Adressbuches (Botanist’s Directory. — Almanach des Botanistes.) vor und ersucht höflichst um Mittheilung von Bota- niker-Adressen, sowie Adress-Anderungen. Kurze Mittheilungen werden auf Ansicllts-Post- karte erbeten. Der neue Katalog der Wiener Botanischen Tauschanstalt umfassend 5000 Arten Tierbarpflanzen, wird gegen Zuadressirung von Zwei Ansichts-Postkarten franco versendet. J. Dörfler, III. Barichgasse 36, Wien. Ett dyrbart herbarium omfattande cirka 1500 fanerogamer och kärlkryptogamer, samtliga charmant vackra och tili största delen rariteter, är tili salu. Pris 50 kr. Alla önskade upplysningar lämnas af Olof Bökman. Sysslomansg. 19. Upsala. Innehäll. Krok, Th., Tvänne för Finnmarken äterfunna fanerogamer, s. 137. Lagebæceim, G., lieber die Bestäubungs- und Aussäungseinricht- ungen von Brachyotum ledi folium (Desr.) Cogn., s. 105. Nilsson, Alb., Nagra drag ur de svenska växtsamhällenas utvecklingsbistoria, s. 123. Nokdstedt, 0., Om Nymphœa fennica och dess synonymi, s. 147. Liter aturöfvers igt s. 150. Smcärre notiser s. 122, 135, 146, 150. Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget,,s/s 1899. BOTÀNISKÀ NOTISER FÖR AR 1899 ÜTGIFNE A3? C. F. O. NORDSTEDT. Häftet 4. LUND 1899, BERLINGSTCA BOKTRYCKERI- OCH STILGJÜTERI-AKTEEBOLAGET. 153 Verzeichnis nebst Diagnosen und kritische Bemer- kungen zu meinem Exsiccatenwerke ’’Micromy- cetes rariores selecti”. Fase. I — III. Von Tycho Vestergren. Dieses neue Exsiccatenwerk *) bezweckt, die Kenntnis hauptsächlich der skandinavischen Pilzdora durch das Verteilen neuer oder neulich beschriebener, selteneren oder sonst interessanteren kleineren Pilze (Uredineen, Ustilagineen, Ascomyceten, Fungi imper- fecti etc.) zu fördern. Durch den kräftigen Beistand und das rege Interesse, die seitens mehrerer hervorra- genden schwedischen Mykologen der Unternehmung zu teil geworden, ist der Wert des Exsiccatenwerkes wesentlich erhöht und die Herausgabe desselben er-» leichtert worden. Besonders hervorzuheben sind die wertvollen Beiträge, die Herr Professor Gr. Lagerheim und Herr Dr. K. Starbäck geliefert haben. Mehrere interessante Beiträge verdankt das Werk ferner den Herren Dr. A. G. Eliasson und Kand. L. Romelt.. Durch Austausch sind von der botanischen Abteilung des Königl. Reichsmuseums in Stockholm drei von den Herren Oberlehrer C. A. M. Lindman und Dr. G. Malme in Brasilien eingesammelte und von Dr. K. Starbäck beschriebene neue Ascomyceten, Nectria cin- cjulata , Nectria albicans und Zuhalia pnlvinoseta erhal- ten worden. Ebenfalls sind aus dem Botanischen Mu- seum ' in Upsala durch Austausch verschiedene wert- volle Arten aus dem hinterlassenen Herbarium C. J. Johansons erworben. Der Herausgeber benutzt die Gelegenheit, allen denen, die in dieser Weise die Herausgabe des Exsiccatenwerkes gefördert haben, so- *) Vestergren, Tycho: Micromycetes rariores selecti præ- cipue scandinavici, quos adjuvantibus Dr. A. G. Eliasson, Prof. Dr. G. Lagerheim. Dr. C. A. M. Lindman, Dr. Gust. O. A:n Malme, L. Romell, Dr. K. Starbäck adjectis fungis a beat. C. .T. Johan- SON relictis distribuit .... Fasciculi I — III. Upsala. Jan. 1809. Rot. Not. k sis in par. Vesterhejde. — V. 23. Peronospora Lini Schrot. — Fisch, p. 451. — Syn? P. Lini Ell. & Kellerm. Journ. of Mycology III, 1887. — S. Gotl. Kallunge in foliis caulibusque IAni cathar- tici. — V. 24. Peronospora Myosotidis D.By. — Fisch, p. 453. — S. Gotl. Ekeby in foliis Myosotidis collinœ. — V. 25. Peronospora Potentillæ D.By. — Fisch, pag. 473. — S. Upsala in Potentilla norvegica culta in horlo bo- tanico. — V. 26. Peronospora Rumicis Cda. — Fisch, p. 480. — S. Gotl. Ekeby in Rumicis Acctosa inflorescentiis foliisque. — V. 27. Peronospora sordida Berk. — Fisch, p. 481. — s. Gotl. in foliis Scroplndaria nodosa ad Mangsarfve par. Ekeby. — V.$ 28. Peronospora stigmaticola Raunkj. Botanisk Tidskr. Bd. XVIII jj. 108. — S. in floribus Mentha arvensis ad Pilshult prope Heisingborg in Scania. — L. 161 63. Phleospora. Laserpitii Bres. Fungi. Trid. II p. 45, tab., 150 f. 2; Sacc. Syll. XI p. 550. — Syn. Cylindro- sporium septatum Bom. in Sacc. Syll. X p. 503. — S. Upl. Boslagen, Margretelund in foliis Laserpitii latifolii. — R. 64. Phoma denigrata Desm. — Syll. Ill p. 130. (Spermo- gonium Diaporthes Eup. Dcsnmzierii Niessl. Beitr. zur Kenntn. der Pilze. Brünn 1872.) — Syn. Sphæria inqui- lina Desm. Notices sur les cryptogames de France in Ann. Sc. Nat. Paris 1834—57. S. Got], Gute par. Bäl in foliis caulibusque subvivis Prunellœ yrandifloræ. — V. Neu für die schwedische Flora. Nach dem Vor- kommen der Perithecien auf der halb verwelkten Pflanze zu urteilen, scheint das Mycel den grösseren Teil derselben zu durchziehen. Die Perithecien treten an Stengel, Blattstiel und Blattscheibe sowie in der Blütenregion an Kelch und Hochblättern hervor. Be- sonders reich ausgebildet sind sie an der oberen Fläche des Blattes, ohne dort begrenzte Flecken zu bilden. 65. Phoma spuria Vesterg. Jahreskat. p. 4. — S. Gotl. Eriks par. Bro in caulibus siccis Potentillæ aryentcce. - y. 17. Physoderma Kriegerianum (Magn.) Ve- sterg. Syn : Urophlyctis Kriegeriana Magn. ; Cladochy- trium Kriegerianum Fisch. 1. c. p. 434-. Cfr. Lager- heim, Mykologische Studien I p. 11 — 12. (Bih. t. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd 24. Afd. III. n:o 4. Stockh. 1898.) Auf der Etikette in der Exsiccatensammlung wird die Art Cladochytrium Kriegerianum (Magn.) Fisch, benannt. Nach Lagerheim a. a. 0. sollte der von Fischer (p. 134) als gemeinschaftliche Gattungsbe- zeichnung für die Untergattungen Urophlyctis und Phy- soderma eingeführte Name Cladochytrium Nowak, durch Physoderma Wallr. ersetzt werden, da letztere Benen- nung die ältere ist. 29. Plasmopara Epilobii (Otth.) Schrot. Pilze Schlesiens I p. 238. Syn: Peronospora Epilobii Otth. Bern. Mittheil. 1868 p. 63 sec. Hedwigia 1896 p. 162 XXIII.; Peronospora Epilobii Rabenli. in Fungi euro- pæi n:o 1747 (anno 1874). S. Got!. Duss par. Bro in foliis Epilobii parviflori. — V. Neu für Schweden. Die von Orra a. a. 0. ge- lieferte Beschreibung von Peronospora Epilobii Otth, die älter ist als die Rabenhorst’s, stimmt sowohl mit den von mir ausgeteilten Exemplaren als auch mit Fi- scher’s und Sch röter ’s Beschreibungen überein. Orra’s Peronospora Epilobii ist daher zweifellos mit dem Ra- benhorstchen identisch. 30. Plasm opara pygmæa (Ung.) Schrot. — Fisch p. 430. — S. Gotl. Magnsarfve par. Ekehy in foliis Hcpu- ticœ trilobœ. — V. 54. Polystigma obscurum Juel. Mykologische Beiträge II p. 497. (Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1894, n:o 9.) — S. Jtl. in Astragalo alpino ad Are. — J. 2. Puccinia Baryi (Berk. & Br.) Wint. II, III. — Sacc. Syll. YII p. 660. — S. Gotl. in foliis Brachypodii silra- tici in par. Ekeby et Endre. — V. 3 Puccinia Drabæ Rud. — Sacc. Syll. VII p. 683. — N. ardica: in caulibus et fructibus iJrabcc incancc ad Kaafjord in Alten Finmarkiæ occidentalis. — L. 4. Puccinia septentrionalis Juel Myk. Beiträge IV p. 383. I. Syn: Aecidium Sommerfeltii Johans. — N. arc- tica; in foliis Thuliclri alpini ad Tromsö. — E. Oie Teleutosporen werden auf Polygonum viriparum entwic- kelt. Cfr. Juel 1. c. 5. Puccinia variabilis (Grev.) PI. f. Intybi Juel. III. Cfr. Juel, Myk. Beiträge V (Öfvers. af K. Vet.-Akad. förhandl. 1896, n:o 3) — S. Gotl. ad viam inter Klinte et Fröjel ducentem in foliis Crcpidis preemorsœ. — V. Spuren von den Aecidieu waren noch bei der Einsamm- lung 3/g 1897 zu beobachten. 55. Pyrenopeziza Lycopi Rehm Discom. pag. 626. S. in caulibus putrescentibus Ti ich er œ arvensis, Bro Gotlandiæ. — V. Determinavit dr. Rehm. Matrix nova. 73. Ramularia Buniadis Vesterg. Jahreskat. pag. 4. — S. Upsala Slottsbacke in foliis Buniadis oriental! s. — V. 74. Ramularia Geranii (West.) Fuck. Symb. Myc. p. 361. tab. I, f. 23. — S. Gotl Bro in foliis Geranii pu- silli. — V. 163 75. Ramularia Geranii silvatici Vesterg. n. sp. R. maculis hypophyllis, distinctissime nervis foli- orum limitatis, varie angulosis, sæpe subrectangulari- bus, ad 4 mm. longis, 2 — 4 mm. latis, nigris vel fu- ligineis, in pagina superiore quoque foliorum perspi- cuis; hyphis in mesopbyllo intercellulariter repentibus, parce septatis, hyalinis, tenuibus, in cavernula respi- ratoria conglomeratis et hypbas conidiophoras sim- plices, fasciculatim congestas, supra epidermidem 27 — 42 ju longas, 2,5- — 3 fi latas, byalinas vel deorsum sordide fuscidulas, eseptafas emittentibus ; conidiis 1( — 3)-septatis, cylindraceis, rectis, utrinque attenuatis et in apice detruncatis vel sursum rotundatis et in apice inferiore solum detruncatis, 23 — 39 /jl longis (sæpissime 28 — 35 ju), 4—5 /a latis, hyalinis. S. Tuare par. Bro in foliis Geranii silvatici vi- vis 6. 1898. — V. — A Ramularia Geranii, (West.) Fuck, bene diversa. 47. Scirrhia Agrostidis (Fuck.) Wint., Die .Pilze I, 2 pag. 907. Syn: Dothiddla Agrostidis Sacc. Syll. II pag. 628. — S. Stockholm in foliis Agrostidis sp. — K. 56. Sclerotinia Empetri Lager h. n. sp. f. scle- rotifera. N. arctica in baccis Empetri nigri ad Bosekop in Finmarkia occidentali 7. 1895 leg. G. Lagere ium. Die Sclerotien werden von den durch das Mycel des Pilzes mumifizierten Früchten gebildet. Sie sind kompakt, äusserlich grau oder braun und längsgerippt mit 7 bis 8 Graten. Sämtliche Teile der Frucht, so- wohl das Fruchtfleisch als auch die deformierten Sa- men, sind von 3-5 (jl breiten, ziemlich dickwandigen, hier und da septierten Hyphen durclrvebt. Am Quer- schnitte durch dem Sclerotium sieht man mehr oder ^ weniger deutlich ung. 7 von Centrum wie Radien ausstrahlende Partien und mit diesen alternierend an- dere breitei-e, weissliche Partien; letztere entsprechen 164 den Samen, erstere dem dazwischen befindlichen Frucht- fleisch, alles von Hyphen durchweht. Die Hyphen sind häufiger in dem lockreren Fruchtfleisch als in dem festeren Samengewebe. Die Fruchtkörper etwack- sen je 1 — 2 dem Sclerotium, sind gestielt, braun. Die Stiele ermangeln der Rkizoiden. Näheres lässt sich gegenwärtig über die Ascusfrucht nicht angeben. 57. Sclerotinia Johansoni Starb, f. sclcrotifcra. Cfr. Starb. Disc. pag. 87, tab. II, f. ‘27. — S. Upsala iu liorto botanico in Arabide alpina parasitans. — J. 66. Septoria Chamæcisti Yesterg. Bidrag p. 24. — S. Gotl. Gute par. Bäl in foliis Helianthemi Chamæcisti. — V. 67. Septoria Oenotheræ Westend. — Sacc. Sylt. III p. 513. — S. Gotl. iu foliis Oenotlierœ biennis ad Duss par. Bro. - V. 31. Synchytrium anomalum Schrot. - Fisch, p. 59. — S. Upsala, Flottsund in foliis Adoxœ moschatcllinec. — J. 32 a-c. Synchytrium aureum Schrot. — S. Jtl. ad ri- pam lacus Aresjön a) in foliis Gei rivalis, b) Petasitidis frigidœ, c) Spirœœ TJhnariœ. — J. 33. Synchytrium globosum Schrot. — Cfr. Blytt, Bidrag til Kundskabeu om Norges Soparter IV p. 24. (Christ. Vidensk. Selsk. Forhandl. 1896). — 2V. arctica: in caulibus Ep il ob ii angustifolii ad Takvandet in Troinsö Amt. — L. 34. Synchytrium Johansoni Juel Skand. Synch. p. 246. — S. Jtl. Enafors in foliis Veronicœ scutellatæ. — J. 35. Synchytrium Phegopteridis duel. 1. c. p. 246. S. Jtl. Are in foliis Phegopteridis potgpodioidis. — J. 36. Synchytrium Potentillæ (Schrot.) Lagerh. — Syn. S. cupulatum Thomas. — Fisch, p. 54. — S. Lapponia Lu- lens., Kvikkjokk in foliis Rubi arctici. — L. 37. Synchytrium rubrocinctum Magn. — Fisch, p. 58. — S. Gotl. Ytlings par. Bro in foliis Saxifragœ granulatæ. — V. 9. Tilletia Sesleriæ Juel. Myk. Beitr. II p. 494. — S. Gotl. in foliis Sesleriæ coeridcæ in prato humido- inter Hanes par. Endre et Tibbies par. Ilejdeby. - V. 6. Uredo Airse Lagerh. — N. arctica : iu foliis Airae eæspitosæ ad Tromsö. 1895. — L. 10. ‘Urocystis Filipendulæ Fuck. — Sacc. Syll. VII p. 520. — S. Gotl. in foliis Spiræœ Filipendulæ in par Lo- krume. — V. 165 11. Urocystis Junci Lagerh. v. Johansoni Lagerh. Rev. mycol. 1889 p. 66. — S. Sm. Sunnansjö par. 0. Thorsâs in Junco bufonio. — J. 12. Urocystis primulicola Magn. — Sacc. Syll. VII p. 517. — S. Gotl. in fructibus Primulce farinosce in par. Otliem. — V. 13. Ustilago echinata Schrot. Pilze Schles. p. 271. Syn : U. verrucosa Yesterg. ad int. (Jahreskat.) non Schrot. U. Boldin gerce Yesterg. in sched. S. Gotl. Börlunds par. Källunge in foliis Baldin- gerce arundinacece. — Y. Anna. Diese von mir in ^Diagnoses præmissæ” als U. verrucosa n. sp. ad int. bezeichnete Art, die ich später, nachdem kurz vorher dieselbe Benennung von Scheöter für eine exotische Art verwendet worden (Hedwigia 1897 Repert. p. XIV), auf den Etiketten U. Baldingeræ benannte, ist mit der obigen Art, II. echinata Schrot., identisch. 14. Ustilago pustulata (DC.). Syn: U. Bistortarum a pu- stulata DC.; U. Bistortarum Körn. (Sacc. Syll. VII p. 469). — N. aretica in foliis Polygoni vivipari ad Tromsö. - L. 15. Ustilago Warmingii Rostr. Sacc. Syll. VII p. 470. N. arctica : in foliis Bumicis domestici ad Tromsö. — L. 16. Ustilago vinosa (Berk.) Tul. — Sacc. Syll. VII p. 469. — N. arctica : in floribus Oxyrice digynce inter Kaafjord et Talvik in Alten Finmarkiæ occidentals. — L. 48. Zukalia? pulvinoseta Starb. Asc. Regneil. I — Amer, austral : Paraguay, in silvula fluvii Riacho Mbopi ripa- ria ad folia graminis Bambuseaimm ’’cabocurii” dicti. C. A. M. Lindman. 166 Verzeichnis nebst Diagnosen und kritische Bemer- kungen zu meinem Exsiccatenwerke :iMicromy- cetes rariores selecti,” Fase. IV — VI. Up- sala, Maj 1899. ’) Von Tycho Vestegren. 1 IG. Ascochyta graminicola Sacc. — Syll. III p. 407. S. Gotl. Fole in foliis Brachypodii silvatici. — V. 117. Cercospora inicrosora Sacc. — Syll. IV p. 459. — S. Upl. Upsala Slottsbacke in foliis vivis Tilice vulgaris. — E. 118. Cryptostictis Physocarpi Vesterg. n. nom. — Syn: Cryptostictis Loniceræ Sacc. Syll. Ill p. 444; Ilender- sonia Loniceræ Thüm. Myc. Univ. 578 nec Er. — S. Upl. Upsala in horto botanico in ramulis siccis Physo- carpi opuli/olii et amurensis. — V. Von dem in Thuemen, Mycotheca universalis 578 ausgegebenen Originalexemplar geht hervor, dass die WirtpÜauze dieser Art nicht, wie de Thdemen irrig an- gibt, Lonicera tatarica ist, sondern Physocarpus sp., wahrscheinlich Pli. optdifolius. Der Name wird da- her zu Cryptostictis Physocarpi geändert. Im bota- nischen Garten zu Upsala kommt diese Art sowohl auf Physocarpus opulifolius wie auch auf Ph. amurensis vor. Hendersonia Loniceræ Fr. (Sacc. Syll. III p. 423) ist nach dem Originalexemplar in Herb. E. Fries eine Diplodia. 101. Didymosphæria brunneola Niessl. v. sarmen- torum Niessl. — Wint. Pyr. p. 419. — Vesterg. Anteckn. p. 269. — S. Gotl. Källunge in sarmentis exsiccatis Humuli Lupuli. — V. 102. Didymosphæria epider midis (Fr.) Fuck. v. macro- spora Eliass. F. Ups. p. 10. — S. Upl. Upsala, Häga in ramulis Berhcridis vulgaris. — E. 119. Diplodina Caraganæ Vesterg. Jahreskat. p. 4. — S. Upl. Upsala in ramulis vivis Caraganæ arborescentis. — V. 88. Entyloma Matricariæ Rostr. — Sacc. Syll. VII p. 490. — S. Upl. Sunnersta prope Upsala in foliis Matri- cariæ inodoræ. — J. ') Betreffs der Abkürzungen etc. siehe das Verzeichnis der Fa- scikel I — III. 167 112. Erinella juncicola (Fuck.) Sacc. — Rehm Disc. p. 911. — Germ. Grünewald prope Berolinum in calamis Junci ejfusi. — P. Sydow. 103. Erysiphe tortilis (Wallr.) Fr. — S. Gotl., Kall- ungemyr ad viam ’’Bara, spänger” in foliis vivis Corni sanguinece. — V. 111. Exoascus carneus (Johans.) Lagerh. in Hedwigia 189G p. (147). — S. Herjedalen, Fjällnäs in foliis vivis Betulæ odoratce. — L. 113. Fabræa Rousseauana Sacc. & Bomm. — Rehm. Disc. p. 600. — S. Sm. Sunnansjö par. 0. Thorsâs in foliis Citllhœ palustris. — J. 138. Fusicladium Cerasi (Rabenh.) Eriks. (Bidr. t. kän- ned. om vara odl. växt. sjukd., I p. 71.) Cfr. Eriksson, Fungi par. scand. exs. n. 189. — S. Scania, Bjerbolund in horto in fructibus Cerasi sp. — L. 139. Fusicladium depressum (B. & Br.) Sacc. — Syll. p. 316. — S. Gotl. Skaggs par. Västkinde in foliis vivis Angelica: silvestris. — V. , 120. Gelatin osporium Epilobii Lagerh. n. sp. ”Gr. mycelio totam plantain penetranti ut vide- tur, peritheciis epiphyllis, sparsis, punctiformibus, atris; sporis filiformibus, hyalinis, 3 — 4-septatis, curvatis, basi truncatis, apice attenuatis, 65 — 80 ju longis, 2 fi latis. S. Herjedalen, Fjällnäs in reg. betulina, aug. 1896. — L. Eandem specie in in Epilobii specie alpina in regione alpina prope Svendborg in Malselven, Tromsö amt Norvegiæ, aug. 1893 legi. Species forsitan in regionibus alpinis Scandinaviæ distributa.” G. Lagerheim. 114. Geopyxis carbonaria (Alb. & Schw.) Sacc. — Rehm, Disc. p. 971. — S. Upl. Bedinge pear. Knifsta ad terrain, 1897. — St. 121. Hendersonia vulgaris Desm. v. Rosæ Vesterg. n. v. H. maculis irregularibus, majusculis; peritheciis epiphyllis, primo tectis dein erumpentibus, rugosis, depressis, subcircularibus vel ± irregularibus; sporulis 168 11 — 14 X 5,5 /#, 3-septatis, rectis, utrinque rotunda- tis, fusco-olivaceis, basidiis c. 20 // lorigis suffultis. S. in foliis Itosce alpincc X pitnpincllifolice in liorto Upsaliensi 17/9 1898. — V. 104. Leptosphæria culmifraga (Fr.) Ces. & D. Not. f. minuscula Rehm. Ascom, exs. 784 b, c. — S. Gotl. Jlro in culmis exsiccatis Melicce ciliatce. — V. — Det. Dr. Rehm ! 122. Leptostroma caricinum Fr. — Sacc. Syll. Ill p. 645. — S. Upl. Flottsund prope Upsala in foliis exsic- catis Car ids acutce. — E. Secundum exempl. orig. Friesii determinatum ! 136. Marssonia Potentillæ (Desm.) Fisch. — Sacc. Syll. III. p. 770. — S. Daisland, ad Katrinedal (prope Venersborg) in foliis Rubi saxatilis. — E. 140. Mastigosporium album Riess. — Sacc. Syll. IV p. 220. - — S. Upl. Upsala in liorto botanico in foliis vivis Alopecuri sp. cult. — V. 105. Melanomma Dryadis Johans. — Sacc. Syll. IX p. 804. — S. Jtl. Renfjället in capitibus exsiccatis Dryadis octopefalce. — J. 123. Melasmia Empetri Magn. — Sacc. Syll. X p. 419. — N. arctica : in caulibus Empetri nigri in alpe Flöj- fjeldet prope Tromsö. — L. 106. Metasphæria Starbæckii Yesterg. n. sp. M. peritheciis sparsis, primo epidermide tectis dein erumpentibus et fere super ficialibus, globosis vel sæpissime in longitudinem caulis paullulum elongatis et leviter e vertice depressis, majusculis 400 — 500 X 175—250 //, sursum ostiolo majusculo rotundato perconspicuo præditis, membranaceo-carbonaceis, atris; ascis clavatis, 1 10 — 138 X 17 — 20 //, basi in stipi- tem breviusculum nodulosum attenuatis, sursum late rotundatis, paraphysibus ramosis, filiformibus cinctis; sporidiis octonis, distichis, cylindraceo-fusoideis, rectis vel subrectis, utrinque rotundatis, transverse 5-sep- tatis, ad septa valde constrictis, 6 — guttatis, loculo quoque gutta maxima completo, 36 — 39 X 7 — 8 //, hyalinis. 169 In culmis siccis Molinice coeruleœ in par. Ting- städe Grotlandiæ banc speciem pulcherrimam 25|8 1898 legi. Vidit Dr. Rehm. 141. Ovularia abscondita Fautr. & Lamb. Revue my- col. 1890 p. 144; Fungi gallici 7245. — S. Gotl. Eriks par. Bro in foliis Lappcc officinalis et minoris. — - V. 142. Ovularia Asperifolii Sacc. v. Cynoglossi Sacc. — Syll. IV p. 142. — S. Gotl. Bro in foliis vivis Cy~ noglossi officinalis. — V. 143. Ovularia canægricola P. Ilenn. in Sydow, Myco- tlieca Marcliica 4793. Syn: Ovularia obliqua (Cke) Oud. v. canægricola P. Ilenn. in Notizblatt des K. bot. Gart, u. Mus. Berlin 1897 p. 238. — Germ: in foliis Rumicis hymenosepali in horto botan. Berolinensi. — P. Sydow. 144. Ovularia fallax (Bon.) Sacc. — Cfr. Sydow, Myc. March. 3393. — S. Gotl. Bjers. par. Västerhejde in foliis vivis Vicicc villosæ. — Y. 145. Ovularia pulchella (Ces.) Sacc. — Syll. IV p. 145. — S. Gotl. Ytlings par. Bro in foliis Festucœ rubrœ. — V. 146. Ovularia Tricheræ Vesterg. n. sp. O. maculis amphigenis, subrotundatis, minutis, 1- — 2 mm. in diam., coerulescentibus ; cæspitulis bypo- phyllis vel ampbigenis, pulvereis, albidis ; bypbis fas- ciculatis, erectis, simplicibus liyalinis, parce septatis, sursum interdum denticulatis, 20 — 40 X 1,5 — 2,5 // ; conidiis ex apice catenulatim evolutis, facile seceden- tibus, cylindraceo-ellipsoideis, utrinque acutatis, conti- nuis, byalinis, minutis 6 — 12 X 2 — 2,5 fl. — A Ra- malaria Succisce Sacc. Syll. IV p. 207 conidiis sem- per continuis, minoribus diversa. Hab. in foliis vivis Trichera arvensis , Ytlings par. Bro Grotlandiæ. Aug. 1896 legi. 95. Peronospora Oerteliana Kühn. — Sacc. Syll. IX p. 342. — S. Öl. Borgholm in foliis Primula t officinalis. — Videtur a Peronospora Candida distincta ! — L. 137. Pestalozzia effusa Vesterg. Sphærops. p. 45. — S. Upl. Upsala in horto botanico in ramulis Loniceræ coe- rnleæ. — V. Sot. Kot. 18W. 12 124. Phleospora Oxyacanthæ (Kze & Schm.) Wallr. — Sacc. Syll. Ill p. 578. — S. Gotl. Ilejde in foliis vivis Cratœgi Oyxacanthœ. — Y. 125. Phoma Trachelii Allescli. Fungi imperfecti p. 277. — S. 1 pi. I psala, Slottsbacken in caulibus siccis Cam- panula; rapunculoidis. — Y. 12G. Phyllosticta platanoidis Sacc. — Syll. Ill p. 13. — S. Upl. Upsala, Slottsbacken in foliis peiululis Accris platanoidis. — V. 90. Physoderma Butomi Schrot. — Fisch. Phyc. p. 136 sub Cladochytrio. — S. Upl. Flottsund in foliis Butomi umlellali. — E. 97. Physoderma Comari (Berk. & White) Lagerh. - Cfr. G. Lagerheim, Mykologische Studien I pag. 11 (Bill, till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. B. 24. Afd. III. No. 4). — S. Yesterbotten, Piteâ in foliis vivis Comari pa- lustris. — L. 98. Physoderma Gerhardti Schrot, f. minor. — Cfr. Krieger, Fung. Sax. exsicc. no. 592. — S. Öl. Borgholm in foliis Glyceriœ fluitantis. — L. 99. Physoderma vagans Schrot. — Fisch. Phyc. p. 140 (sub Cladochytrio). — S. Ol. Borgholm in foliis Selini linearis. — L. 100. Pratomyces macrosporus Ung. — Sacc. Syll. YII p. 319. — S. Gotl. Ekeby in foliis vivis Cerefolii sil- vestris. — Y. 70. Puccinia cancellata (Dur. & Mont.) Sacc. & Bourn. Fung. Alger. Trabut., Sert. II, p. 20, tab. XIV, fig. 9. — Gallia: Cannes in calamis Junci acuti. — L. 77. Puccinia Gentianæ (Strauss.) Link. — Syll. YII p. 004. — Germ: Finkenkrug pr. Nauen, Marchia in foliis Gentianæ Pneumonanthes. — P. Sydow. 78. Puccinia Geranii-silvatici Karst. — Sacc. Syll. VII p. 082. — S. Jtl. Are, Uïlân in foliis vivis Gcranii sil- ratici. — J. 79. Puccinia Junci (Strauss.) Wint. III. — Sacc. Syll. VII p.. 058. — Bania: Fyen, Kristiansminde in foliis culmisque Junci Gerardi. — J. 80. Puccinia longissima Schrot. II, III. — Sacc. Syll. YII p. 660. ’’Soris uredosporiferis epiphyllis, ohlongo-lineari- bus; uredosporis globosis vel late ovoideis, diam. 22 — 27 /Li , membrana luteobruunea, ecliinulata; parapliyr- 171 sibus nullis,” (Lagerh.) S. Scania, Aims in foliis vi- vis Koehlcrice glaucce. — L. 81. Puccinia Moliniæ Tul. III. — Sacc. Syll. VII p. 631. — S. Gotl. Bro in foliis vivis Moliniæ coerulese. — V. 82. Puccinia Phlei-pratensis Eriks. & Henn. II. — Cfr. Eriks. Fungi par. scand. exs. 416. — S. Gotl. Oja in culmis Plilei pratensis. — Y. 83. Puccinia pratensis Blytt. II. — Christ. Vid. Selsk. Fork. n. 6 p. 52 (1896). — S. 01. Borgholm in foliis Avencc pratensis. — L. 84. Puccinia Pring-slieimiana Kleb. II, III. Cfr. H. Klebahn, Culturversuclie mit heteroecischen Rostpilzen (Zeitschr. f. Pflanzenkr. 1895) — S. Upl. Lenna in fo- liis vivis Cartels acutæ. ■ — E. Gehört als Teleutosporenform zu Aecidium Grossulariæ Schum. 85. Puccinia Saniculæ Grev. I. — Sacc. Syll. YII p. 618. — S. 01. Borgholm in foliis vivis Saniculæ euro- pcæ. — L. 107. Pyrenophora delicatula Vesterg. Jahreskat. p. 3; Anteckn. p. 258. — S. Upl. Upsala in foliis mortuis Cerastii tomentosi. — V. 714. Ramularia Anchusæ-officinalis Eliass. Fungi Upsal. p. 19. — S. Gotl. Slite in foliis vivis Anchusœ officinalis. — V. 148. Ramularia coccinea (Fuck.) Vesterg. — Syn: Fu- sidium coccineum Fuck; Sacc. Syll. IV p. 29. — S. Sm. Sunnansjö par. O. Thorsâs in foliis vivis Vcronicæ offi- cinalis. — J. Diese durch ihrer röthlichen Farbe ausgezeichnete Art ist eine wahre Ramularia. Die Conidien sind am mei- sten zwei- (seltener drei-) zellig. 149. Scolecotriclium compressum Allesch. in Sydow Mycoth. March. 4388. — S. Gotl. Bro ad folia Poæ al- pines. V. 127. Septoria Anemones Desm. — Sacc. Syll. III p. 521. — S. Gotl. Vies par. Västkinde in foliis Anemones nc- morosœ. — V. 128. Septoria Hepaticæ Desm. — Sacc. Syll. III p. 522. — S. Gotl. Mangsarfve par. Ekeby in foliis Hepaticæ trilobœ. — V. 129. Septoria Lavandulæ Desm. — Sacc. Syll. III p. 537. — S. Gotl. Eriks par. Bro in foliis vivis Lavan- dulæ Spicæ. — V. 172 130. Septoria Menthæ (Thüm.) Omi. — Sacc. Syll. III p. 538. — S. Vestergötland, Venersborg, Skafven in fo- liis vivis Menthæ arvensis. — E. 131. Septoria Orchidearum Westend. — Sacc. Syll. Ill p. 575. — S. Gotl. Ytlings par. Uro in folds Listeree ovu- tæ. — Y. 132. Septoria salicicola (Fr.) Sacc. — Syll. Ill p. 502. — S. Gotl. Guldrupe in folds vivis Salicis cincrcæ. — V. 133. Septoria Scleranthi Desm. — Sacc. Syll. 111 p. 518. — S. Gotl. Bro in Sclerantho annuo. — V. 134. Septoria Trailiana Sacc. — Syll. X p. 375. Syn': Septoria Prunellæ Trail. — S. Gotl. Vikmyr par. Boge in folds vivis Prunellæ granâiflorœ. — Y. 135. Septoria Urticæ Rob. & Desm. — Sacc. Syll. Ill p- 557. — S. Gotl. Ojers par. Ekeby in folds vivis Urticæ urentis. — V. 89. Sorosporium Saponariæ Rud. — Sacc. Syll. Yll p. 511. — S. 01. Borgbolm in floribus Silènes nutantis. — L. 108. Sphærostilbe gracilipes Tul. — Cfr. Vesterg. An- teckn. p. 263. — S. Upl. Upsala in corbibus Orchide- arum in calidariis horti botanici. — V. 115. Stictis fimbriata Schwein. — Cfr. Rehm Discom. jj. 1218. — S'. Gotl. Bro in conis Fini silvestris ad ter- rain arenosam dejectis. — V. 150. Tubercularia Berberidis Timm. Myc. Univ. n. 626. — Sacc. Syll. IV p. 640. — S. Upl. Upsala, Flustret in ramulis siccis Bcrhcriclis vulgaris. — V. 90. Urocystis Anemones (Pers.) Schrot. — Sacc. Syll. VII p. 518. — S. Gotl. Dalhem in Banunculo auri- como. — V. 86. Uromyces Limonii (DC.) Lév. I, II, III. — Sacc. Syll. VII p. 532. — S. Knngshanm prope Upsala in Armeria elongata. — E. 87. Uromyces Solidaginis (Smft.) Niessl. III. — Sacc. Syll. VII p. 566. — S. Jtl. Areskutan in folds Solida- ginis Virgaureœ. — J. 91. Ustilago anomala J. Kze. Sacc. Syll. VII p. 478. — S. Blekinge, Karlshamn intra partes florales Polygoni dumetorum. — J. 92. Ustilago subinclusa Körn. — Sacc. Syll. VII p. 472. — S. Marieberg prope Upsala in utriculis Caricis vesicariæ. — E. 93. Ustilago Thlaspeos (Beck.) Eagerh. in Sydow, Usti- lag. no. 118. Syn: Tilletia Thlaspeos Beck; Ustilago se- 173 ruiiium Juel. — S'. Öl. Borgholm in fructibus Arabidis hirsutes. — L. 4 Hanc speciem etiam iii Draba incana ad Lyngscidet Nor- vegiæ arcticæ legi. (G. Lagerheim). 94. UstilagO Vuijkii Oudem. & Beyer. — Cfr. Brefeld, Untersuchungen etc. Heft. XII p. 141. — S. Herjedalen, Fjällnäs in ovariis Luztilce pilosce (matricis novæ). — L. 109. Valsa superficialis Nke. — Sacc. Syll. I p. 140. — Germ: Jungfernheide prope Berolinum in cortice Pini Strobi. — P. Sydow. 110. Valsaria foedans (Karst.) Sacc. — Syll. I p. 748. — S. Upl. Upsala ad ramos Alni incarne. — Y. Till docent i botanik vid Upsala universitet âr do- centen i växtgeografi därstädes dr. J. R. Sernandkr utnâmd. DÖd. Den 30 juni 1899 afled Matts Adolf Lindulad i Stockholm. Han var född d. 1 maj 1821 i Xy hoping, bief student i Upsala 1839, fil. doktor 1854, docent i botanik 1855 — 73, konservator vid botaniska museet 1858 — 63, bosatt i Stockholm sedan 1873. Under mânga âr var hart ordfö- rande i sällskapet Stockholms svampvänner. Frân trycket har hau utgifvit Synopsis Fungorum Hydnaceorum in Suecia nascentium (1853), Monographia Lactariorum Sueciæ (1855) och Om tillvaron af ett centrum i naturliga grupper sâvâl inom djur som växtvärlden (1857), samt âtskilliga uppsatser i tidningar och tidskrifter. Reseanslag. Bergens Museum har gifvet 200 kr. ât adjunkt Jörgensen till undersökning af Tintinnodeer och Pe- ridineer i Kristianiafjorden samt 200 kr. at Johan Havaas, Granvin, tili botaniska undersökningar pä Hardangervidden. Resande. Dr. E. 0. A. Nyman, som reste Fit till Java i början af âr 1897, har under ett halft ârs tid gjort en botanisk forskningsresa tili Nya Guinea, men har nyligen atervändt tili Buitenzorg pä Java för att dar en tid fortsätta sina arbeten. — Dr Edward A. Bert har i sommar besölct Sve- rige för att studera svampar. — -. Den svenska vetenskap- liga expeditionen tili Beeren Eiland förflutne sommar har in- samlat âtskilliga fossila växter; hand. C. G. Swenander har dar anställt odlingsförsök med växter i ljus och inörker. 174 Raunkiær, C., De danske U loin s ter plant ers Na- tur historié. Forste Bind. Enkimbladede. Med 1089 Fi- gurer i “293 Figurgrupper for storste Deleu tegnede af Inge- borg Raunkiær og C. Raunkiær. LX1X -f 724 pp. 8:o. Kjo- benhavn 1895—1899. — I Kommission hos Gyldendalske Bog- haudels Forlag. - 9 kron. Dot liar varit fôrf:s afsikt att i detta arbete gifva en framstâllniüg af sâdana förhällanden hos de danska växterna, som icke anföras i de vanliga floristiskt-systematiska arbe- tena. Han behandlar sâledes växtsättet, skottbyggnaden, für- ôkningen, üfyervintringen, vissa hufvuddrag af stammens och rotens byggnad, befruktningen, fröspridningen och groningen. Den füregàende literaturen har förf. naturligtvis begagnat; men fastän bans literaturfürteckning upptager niistan ett tusen titlar pâ citerade arbeten, komma väl specialisterna att däri sakna ett ocli annat. Sjelf har förf., sâsom man genast ser af de mânga originalfigurorna, undersökt en stor del af växterna, förutom att ban kontrollerat en massa âldre uppgifter, men ban säger sjelf att ânnu mycket âterstâr att undersüka och kontrollera, dâ ban ofta endast kunnat undersüka en art eller ett individ och det endast i en viss riktning. Oaktadt ar- betet blifvit sa stört som det är, mäste förf. dock skarpt begränsa sina undersökningar üfver de enskibla arterna för att möjliggöra arbetets utgifvande inom rimlig tid. Oftast hafva for kortbetens skull under familjen de olika arterna behandlats i ett sammanhang bcträffande ett visst organ; för öfrigt äro säväl familjer som sliigten ordnade systematiskt och under hvart slägte eller bvar art bar redogjorts för frukter och olikheter i ofvan nämnda afseenden. Den länga iidedningen utgöres af anmärkningar angä- ende migra af de begrepp, som beröra frägan om arternas uppkomst genom transmutation, ntan att förf. dock baft för afsikt att uppställa en i sina detaljer utarbetad transmuta- tionsbypotes. Behandlingen af släktet Potamogeton upptager icke mindre än 78 sidor och afser äfven Systematiken. Dâ danska floran är sä lik den sydsvenska, kornmer nog detta stora arbete att flitigt begagnas af de svenska botani- sterna. Det bör vara till god bjälp för den, som vill se ef- ter bvad som i donna riktning ytterligare âterstâr att göra beträffande den svenska floran. Att ett sä kostbart arbete kan utgifvas j)ä danska, beror pâ att det utgifvits med understöd af Carlsborgsfonden. 175 Spridda bidrag till vâr Flora. Af C. A. Hansson. Matricaria discoiclea DC. Boh. Grafvarne; troligen inkommen med barlast. Eupatorium cgnnabinum Lin. Boh. Käringön i en jättegryta pâ södra delen af ön. Artemisia cafnpestris L. Bol), pâ Nord Koster der den före- koihmer an enkel, ogrenad; än vid och brusig; än upprät än nedliggande. I Strömstad har den inkommit med barlast tili gamla Yarfvet och har der vunnit fast mark. Cuscuta halophyta Fr. Strömstadstrakten: Keball. Lilhospcrmum officinale Lin. Strömstad: Oster Röd. Ccntunculus minimus L. Strömstad flerstädes. Käringön. Gullmarfjord (mellersta Boh.). Slatice rariflora Dr. Boh. Strömstad: Stora Höskär i Läng- rännan. Ilcdcra Helix Lin. Boh. Stigkilen pâ Oddö i Strömstadstrakten. Blommar derstädes men ej alla âr. Hydrocolyle vulgaris Lin. Boh. Yäxte ymnigt pâ Käringön 1875, och lär finnas der fortfarande. Nymphcea Candida Pr. Förutom vid Strömstad och flora insjöar i norra Boh. har jag tagit arten tillsamman med N. alba i Kornsjöarne och Boksjön pâ gränsen mellan Norge och Daisland. Glartcium luteum Sco}). Förgäfves söker man denna vüxt pâ de för länge tillbaka uppgifna lokalerna i norra Bohus- län, säsom Koster m. fl. st. Deremot har jag päträffat arten vid Tjernöbo, samt pâ Styrsö (norra Boh.), der jhg ären 1890—95 under liera besök pâ stället räknade hun- dratals större och mindre exemplar, och sednast 1897, dä jag i sällskap med Rektor Neuman i Borâs änyo fö- retog en excursion dit, var den likaledes ymnig. Corydalis pumila Host. Boh. Strömstadstrakten vid Skjuls- sund, Längö. 1898. C. fabacea Pers. n. Boh. Nord Hälsö. Hypericum montanum L. Dalsland vid Boksjön strax söder om Boviken samt här och der vid Stora Lee. Sencbiera Coronopus (L.) Strömstad pâ gatorna. Sedum anglicum Huds. Boh. Hällö 1898. Trifolium fragifermn Lin. n. Bohuslän flerstädes vid strän- derna. Ononis repens L. Strömstad: gamla varfvet, inkommen med barlast och rotfästat sig. Bot. Not. 1899. 176 Pyrola umbcllatu Lin. n. Boh. Oddö; Näsiuge, Källeviken. Monolropa llypopithys L. n. Boh. Blomsholm i närlieten af den gamla ’’Dontareringcn”. Polygonum llaji Bab. Ett ex. togs pâ Wäderöbod 1875. Jag liar sedan dess ej varit i till fillle att komrua till stället. Bttula nana L. Boll. Knappedalen. Trödgrind i Skee S:n Watte härad. Dais. Hedemarken n. oin Mons station. Taxus baccala L. Boh. flerstädes i norra skiirgârden sâsom Koster, Oddö in. ü. st. De största ex. Unnas pà X. Ilälsö i Strömstadstrakten. Genom att ständigt vara utsatta för hafsvindarna hafva en del antagit en förkrympt form sä att liufvudstammen är ganska kort men hufvudgrenarne deremot ligga ned- tryckta längs marken och äro oftast liera meter lânga hildande hvar för sig rigtiga âsar med djupa mer 1. m. kala mellanrum. Ccratoplnjllum demcrsum, L. “Gasallen“. Strömstad i Strümsvattnet vid Malaxis paluäosa (L.) n. Boh. Näsinge; Öddö, Strömstad vid “Ödegärdstjärnet“. Corallorhiza innata (L.) n. Boh. Keball; m. Boh. Grinderöd vid Backamo. Allium montanuni Schm. Dals. kring vestra stränderna af Stora Lee. Botrychium Lunaria *rutaceum Willd. Dalsland: Ingeruds egor Nässemarken. Boh. Bullaren: Ejdebratta. B. Lunaria Br. är temligen allmän i Strömstadstrakten. Lycopodium complanatum ß Chamacypurissus Br. Daisland vid Svarttjern nära Strand i Nössemarken. Sclaginella sp>imdosa A. Br. Boh. Nord- & Sydkoster; Ström- stadstrakten; Keban (Foglevik) vid Gâsholmtângen pâ S. Längö; Oddö, m. fl. st. Vetenskapsakademien d. 7 juni. Till intagande antogos i hilianget tili handlingarne: Beiträge zur Sticta- ceen-fiora Eeuerlands und Patagoniens af dr. G. Malme, samt i Ofversigten af förhandlingarne; Ueber ein neues Vorkommen von Yibrioden in der Pflanzenzelle af prof. G. Lageiuieim, och Morphologische Beobachtungen über Xebenblatt und Yer- zweigungsverhältnisse einiger andinen Alchemilla-Arten af dr K. Bohlin. 177 Svensk botanisk litteratur 1898. Af Th. O. B. N. Krolc. A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser. Adlers, E., Bryacese. — Krok & Almquist, Svensk flora for skolor. II. Andra upplagan: s. 10 — 53. Agurdh , J. Species genera et ordines algarum , seu de- scriptions succinctæ specierum, generum et ordinum, quibus algarnm regnum constituitnr. Vol. 3: pars 3: de disposition Delesseriearum curse posteriores. Lundæ, typis expressit E. Mahnström. 8:o [6 onura. -)- 239 s.] Äfven med titelblad: Da description Delesseriearum mantissa algologica auctore — . Ahlfvengren , Er. E., Om induktionselektricitets inverkan pâ fröns groningsenergi ocb groningsförmaga. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 55: s. 533—554. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Almquist , S.. Liirobok i botanik für allmänna läroverkens högre klasser. Tredje omarbetade upplagau. Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt &: Söner. 8:o [2: II. 163 s. -|- 1 onum.] — , Om Agrostis scabra och perennans. — Botan. Notiser 1898: s. 281-282. —, se Krolc. Andersson, Gunnar u. Hesselman, Henrik, Verzeichnis der in König Karls Land während der schwedischen Polar- expedition 1898 gefundenen Phanerogamen. (Vorläufige Mitteilung). — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 55: s. 555—557. Äfven särskildt. med oförändr. pag. Stockholm. Kungl. Boktryckeriet. 8:o. Arnell, H. Willi., Moss-studier. 13—19. — Botan. Notiser 1898: s. 49-62 + tafl. 1. Jfr. Botan. Notiser 1894, 1896 o. 1897. Berggren, S., Om Rhynchospora alba och nägra andra sven- ska Cyperacéers morfologi. (Med taflan 2 fig. 1—18). — Botan. Notiser 1898: s. 129—146. — , Det uppsvällda internodiet hos Molinia coerulea. (Härtill Tafl. 2, fig. 19-24). - Ibid. s. 147-150. Bada tillsammans äfven särskildt, med oför. pag. 8:o. — , On New Zealand Ilepaticæ. I. — Lund, printed by E. Malmström. 4:o (48 s. -|- 32 fig. i texten). Bergstrand, C. E., Nâgra meddelanden om landtbruksvüxter- nas näring. — Tidskrift för Landtmän 1898: s. 47—51; 60-64; 78-82; 96-101. Bot. Not. 18 1/9. 13 178 Bolin. Pehr, Nâgra iakttagelser vid vissa karakterers olika nedärfningsförmäga vid hybridisering lios korn. — Berät- telse öfver andra nordiska Landtbrukskongressen i Stock- holm 1897 (tr. 1898. 8:o) Bil. 11. [tit. -j- 12 s.]. — , Frukter af skandinaviska gras tecknade efter naturen och beskrifna af — . Upsala akademiska boktryckeriet Edv. Berling. 8:o [29 s. -}- XIX tafl.j. En annan upl. är: Frukter af skandinaviska griis tecknade efter naturen af — . Upsala, Edv. Berlings boktryckeri. Tvär fol. [Il talk] Bihang till planscher öfver skandinaviska gräs- frukter — Iljelpreda för bestämning af gräsfrukterna af — . Upsala akademiska boktryckeriet Edv. Berling. 8:o [29 s.]. Botaniska Notiser for âr 1898 . . . utgifne af C. 0. Nordstedt. — Med 7 figurer i texten och 2 tailor. Lund, Berlingska boktryckeri- och stilgjuteri-aktiebolaget. 8:o [tit.; IV; 286 s.]. Brundin, J. A. Z., Bidrag till kännedomen om de svenska fanerogama örternas skottutveckliug och öfvervintring — Akad. afh. ... i Upsala . . . för vinnande af filosofisk doktorsgrad . . . d. 27 maj 1898. — Upsala Almqvist & Wiksells boktryckeri-aktieholag. 8:o [tit.; Ill s. + 41 träsnitt i texten]. Cleve, Astrid , Studier öfver nâgra svenska växters gronings- tid och förstärkningsstadium — Akad. afh. . . i Upsala . . för vinnande af filosofisk doktorsgrad . . d. 27 maj 1898. — Tryckt â Harald Wretmans tryckeri. Up- sala. 8:o [tit.; 1 ; 98 s. -f- 1 -}- 31 figurer i texten], — , Undersökningar öfver fjällfloran [pâ Junkafjället nv. om Quickjock]. — Bot. Notiser 1898 s. 277. Cleve, P. T., Plankton-Untersuchungen. — Pettersson, J. 0. u. Ekman, G., Die hydrographische Verhältnisse der obe- ren Wassenschichten des nördlichen Nordmeeres . . i K. Sv. Vet.-Ak. Ilajidl. Bihang Bd. 23. Afd. II. N:o 4: s. 41—55. — , Om vinterplankton vid Sveriges vestkust. — Botan. No- tiser 1898: s. 269 — 273. — , Diatoms from Franz Josef Land collected by the Ilarms- worth-Jackson Expedition and examined by — . Stock- holm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [26 s. -f- 9 träsnitt i texten], — K. Sv. Vet.-Ak. Hand]., Bihang Bd. 24. Afd. III. N o 2. Äfven särskildt. 179 — , Om aplanosporer hos Halosphæra. — K. Sv. Yet.-Ak. Of- vers. 55: s. 133 — 184 f-f- 1 fig. i texten). • Elias son, A. G., Uredineæ, Ustilagineæ och Phycomycetes. - Krok & Almquist, Svensk flora för skolor. Il Andra upplagan s. 234—256. Erikson, Johan, En Studie öfver Ranunculus illyricus’ morfo- logi, biologi och anatomi. — K. Sv. Yet.-Ak. Ofvers. 55: s. 87—109 (-(- 10 fig. i texten). — , Finnes Dianthus arenarius i Bohuslän ? — Botan. Notiser 1898: s. 223. Fôljdskrift: Krolc , Th. O. B. N., Om förekomsten i Bohuslän af Dianthus arenarius. — Ibid. 1899: s. 49—50. Eriksson, JaJcoh, Öfversikt af sädesrostundersökningen. — Be- rättelse öfver andra nordiska Landthrukskongressen i Stockholm 1897 (tr. 1898. 8:o): s. 94—108. Fürut pâ tyska, franska och engelska, ss literaturfört. f. 1897, samt i Agricult. Gazette of N. South Wa- les 1898 s. 251—260. Äfven särskildt. Sydney: Wil- liam Applegate Gullick. 8:o [9 s. -)- 1 tab.]. — , Botaniska vâggtaflor. Ny sérié. Tafl. 11 — 15. [Stockholm]. Lit. o. tr. i Gen. Stab. Lit. Anst. Fol. Tafl. 11. Akerserap 12. Âkertistel. 13. Rödplister. 14. Stensöta. 15. Akta Champignon. — , Om rost â rôda vinbär. Med 1 färglagd tafia. — K. Landtbruks-Ak. Handl. och Tidskr. 37: s. 194 — 201. Äfven särskildt. Kungl. boktryckeriet. P. A. Nor- # stedt & Söner. Stor 8:o [10 s.]. Pâ franska i Revue generale de Botanique 10: s. 497 — 506 -f PI. 20:e. f Forssell, K. B. J., 'Lärobok i botanik för de allmänna läro- verkens liôgre klasser. — Andra upplagan omarbetad af J. A. O. S/cârman. — Med talrika [— 175] i texten in- tryckta figurer. Stockholm tryckt hos P. Palmquists aktiebolag. 8:o [4 onum. -]- 245 s.]. Fries, Bob. E., Myxomycètes. — Krok & Almquist, Svensk flora för skolor. II. Andra upplagan: s. 257—260. Fries, Th. M., Den första naturvetenskapliga forskningsfär- den i Sverige. — Nordisk Tidskrift 1898: s. 481—497 ; 517-537. Redogörolse för O. Rudbecks d. y. färd till Lappland 1695. Gustafsson, J. P., Skandinaviska Euphrasiaformer. — Botan. Notiser 1898: s. 274 — 275. llagluncl , E., (Pollenkornen hos Nymphæa fennica & affines). — Botan. Notiser 1898: s. 279 (notis). 180 Hedlunâ, T., Ett fall af lafbâlbildning frân frigjorda alger ur lafbâlen. — Botan. Notiser 189B: s. 27G (notis). — , Cm Cystococcus humicola Nægeli. — Ibid. s. 277—78 (notis). Hessclmun , Henrik , se Andersson, G. Holmberg, Otto H., Ett par nya Euphrasia-former. — Botan. Notiser 1898; s. 65 — 67. Pâ tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 75: s. 7 — 9. - , Spergula arvensis L. var. oligonata, nova var. — Ibid, s. 221 — 222 (-f- fig. i textenh Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Iverus, J. E. D:son, Sjelftuktande gran. — Botan. Notiser 1898: s. 188. Juel, H. O., Stilbum vulgare Tode ein bisher verkannter Basidiomycet. Mit einer Tafel. Stockholm Kungl. bok- tryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [15 s. -)- 1 träsnitt i texten], — K. Sv. Yet -Ak. Handl., Bibang. Bd. 24 Afd. III. N:o 9. Afven särskildt. Jäderholm, Elof , Anatomiska studier öfver Sydamerikanska Peperomier — Akad. afh. . . i Upsala . . för vin- nande af filosofisk doktorsgrad . . . d. 21 maj 1898 Upsala Almqvist '& Wikseils boktryckeri-aktiebolag. 8:o [tit . ; 99 s. -f II dubb. pl .] Afven utan ventilerings-datum. Jönsson, JB., Iakttagelser öfver tillväxtriktningen bos mos- sorna. — Lund. E. Malmströms boktryckeri. 4:o [tit. -|- 16 s.] — Acta Univ. Lundensis. — Lunds Univ. ärsskrift. Toni. 34. Andra afdeln. (= Acta reg. soc. physiogr. Lund. — K. fysiogr. sällsk. i Lund liandl. Ny följd. Bd. 9) N:r 4. Afven särskildt. — , u. Olin, E., Der Fettgehalt der Moose — Mit 1 Tafel. Lund. E. Malmströms Buchdruckerei. 4:o ftit. ; 37 s. -f 4 onum.J. — Ibid. N:r 1. Afven särskildt. Kindberg, N. C., Om moss-slägtet Weisia. — Botan. Notiser 1898: s. 197. .rxfven särskildt. med oförändr. pag. 8:o. — , Species et subspecies Bryinearum Europæ et Americæ bo- realis, primum ut novœ descriptæ, etiam in ’’European and N. American Bryineæ”. Linköping, A. Billsténs tryckeri. 8:o [4 onum. s.]. Kjellman, F. R., Zur Organographie und Systematik der Aegagropilen. Mit 3 Figuren im Text und 4 Tafeln. Upsala. Druck der akad. Buchdruckerei, Edv. Berling. 181 4:o [tit.; 26 s.]. — Upsala, reg. soc. scient, nova acta, ser. III, vol. 16, fasc. 2. Sect. II. N:o 1. Äfven särskildt. Kroll , Th. O. B. N. & AJmquist , S., Svensk flora för skolor. I. Fannerogamer — Sjette npplagan. — Stockholm Ivar Ilæggstrôms boktryckeri. Liten 8:o [256 s.]. II. Kryptogamer. — Andra npplagan. — Ibid, [VIII; 279 s. -f- 1 onura.]. Lagerheim, G., Mykologische Studien. I. Beiträge zur Kennt- nis der parasitischen Pilze, 1—3. — Mit 3 Tafeln. — Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [21 s. 1 +2 träsnitt i texten], — K. Sv. Vet.-Ak. Handh, Bihang. Bd. 24. Afd. III. N:o 4. Äfven särskildt. Laureil, J. G., Anmär kningsvärdare fanerogamer och lcärl- kryptogamer inom Sorunda pastoratsomräde af Södertörn uti Södermanland. — Botan. Notiser 1898: s. 81—92; 97-106. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Ld, Växternas kamp för tillvaron. — Läsning för folket 64: s. 261-272. Lindeberg, C. J., Studier , öfver skandinaviska fanerogamer. — Botan. Notiser 1898: s. 151—161. Äfven särskildt. 8:o. [ ], Atriplex. — Krok & Almquist, Svensk flora för skolor. I. Sjette upplagan: s. 127 — 128. Lindman, C. A. AI., Ueguminosæ austro-americanæ ex itinere Regnelliano primo — Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [61 s. -\- 14 fig. i texten]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handh, Bihang Bd. 24. Afd. III. N: o 7. Äfven särskildt. f L(in)dlc(v\)st, 0., Odlingsvârda inhemska örtartade växter. — Svenska Trädgärdsför:s Tidskrift 1898: s. 17 — 20; 40-42; 57-60; 74-77; 85-86: 104-107: 121-123; 147-152. Lönnberg, Binar, Undersökningar rörande Öresunds djurlif. Uppsala Almqvist & Wikseils boktryckeri-aktiebolag. 8:o [2; 76 s. -f 1 -(- 1 Karta]. Bihang I: s. 7-3 — 76: Nägra ord om Öresunds växtvärld. Malme , Gust. 0. Am, Über die dimorphen Blüten von Cur- tia tenuifolia (Aubl.) Knobl. nebst Bemerkungen über die Blütenverhältnisse von anderen Species der Gattung Curtia Cham, et Schlecht. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 55: s. 305—313 (-|- 3 textfig.). 182 Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. -, Xyridaceæ Brasilienses, præcipue Goyazenses a Glaziou lectæ. Cum una tabula. — Stockholm Kungl. boktryc- keriet. P. A. Xorstedt & Söner. S:o [20 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang Bd. 24. Afd. III. N:o 3. Afven särskildt. — , Ex herbario Regnelliauo. — Adjumenta ad floram phane- rogamicam Brasiliæ terrarumqueadjacentium cognoscendam. . Particula prima. Stockholm. Kungl. boktryckeriet. P. A. Xorstedt & Söner. 8:o [ 30 s.]. — Ibid. X:o 6. Afven särskildt. - — , Nachtrag zu meinem Aufsatze: Die Burmannien der er- sten KegueH’scken Expedition |i K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang. Bd. 22. Afd. III. N:o 81. — Botan. Notiser 1898; s. 185—187. Afven särskildt. med oförändr. pag. 8:o. Malme, Gust. 0. A\n , Lichenes. — Krok & Almquist, Svensk flora för skolor. II. Andra upplagan: s. 76 — 103. Murbeck, Sv., Studier öfver kritiska kärlväxtformer. II. De nordeuropeiska formerna af slägtet Agrostis — Botan. Notiser 1898: s. 1 — 14 -f- 95: Aklre naiun för A. bottnica Murb. s. 1 — 14 äfven särskildt. 8:o. III. De nordeuropeiska formerna af slägtet Cerastium. — Ibid. s. 241—268. Äfven särskildt. med oförändr. pag. 8:0. I, se Botan. Notiser 1890. — , Contributions à la connaissance des Primulacées - — La- biées de la flore du Nord-Ouest de l’Afrique et plus spécialement de la Tunisie. Lund. Iinpr. E. Malmström. 4:o [3; 41 s. -f- 3 onum. -h tab. VII — IX] — Acta LLiiv. Lundensis. — Lunds Univ. ârsskrift. Tom. 34. Andra af- deln. (= Acta reg. soc. physiogr. Lund. — K. fysiogr. sällsk. i Lund handl. Xy fôljd. Bd. 9) N:r 7. Äfven särskildt mod nàgot olika titelblad : Contributions à la connaissance de la flore etc. II Primulaeeæ — Labiatæ. Avec trois planches — etc. Mörner, Cari Th., Reseminnen: nâgra veckor i Rite lapp- raarks fjâllbygd — Svenska Turistför. ârsskrift för âr 1898: s.' 38-46. Sid. 40, 41, 44, 45 etc. växter. Nilsson, Alb., Om granrost. — Tidskr. f. Skoghushälln. 26: s. 89-105. Äfven särskildt, med oförändr. pag. Stockholm. Isaac Marcus' Boktr.-Aktiebolag. 8:o. Nilsson, N. Herman, Nâgra anmärkningsvärda mossor fr an Skäne. — Botan. Notiser 1898: s. 74- 75. 183 Nordstedt, 0., Nâgra ord om Nymphæaceernas utbredning i Skandinavien samt om preparering af Nymphæa-blommor för herbariet. — Botan. Notiser 1898: s. 125 — 128. — , Ett par ord om de svenska Odontites-arterna. — Ibid. s. 219-220. — , se Botaniska Notiser. Nordwall , J. F., Om växternas näring — Kort framställning af — . Uppsala Aliuqvist & Wiksells Boktryckeri-Aktie- bolag. 8:o [58; 1 s. + 15 träsnitt i texten]. — Foren. Heimdals Folkskrifter Nr. 54—55. Olin, E., se Jönsson. Post, Rihard , von, Nâgra ord om bakterier. Stockholm, Gu- staf Lindströms Boktr. 8:o [18 s.] ■ — - Svenska Folkets öreskrifter N:r 21. Romell, L., Ascomycetes, Gasteromycetes och Hymenomyee- tes. — Krok & Almquist, Svensk flora för skolor. II. Andra upplagan: s. 103 — 233. Rosenberg, 0., Studien über die Membranschleime der Pflan- zen, II. Vergleichende Anatomie der Samenschale der Cistaceen. — Mit 2 Tafeln. — Stockholm Kungl. bok- tryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [60 s. fl- 6 träsnitt i texten]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang. Bd. 24. Afd. III. N:o 1. Äfven särskildt. Scrnander, Rutger, Studier öfver Vegetationen i mellersta Skandinaviens fjälltrakter. 1. Om tundraformationer i svenska fjälltrakter. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 55: s. 325—356. A-fven särskildt, med oförändr. pag. 8:o, Seth, K. A. Th., Hepaticæ. — Krok & Almquist, Svensk flora för skolor. II. Andra upplagan: s. 53—60. Simmons, Herman G., Algologiska Notiser. I — III. — Botan. Notiser 1898: s. 25—32; 117 — 123; 189 — 196. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — , Om Alchemilla faeroënsis (Lange) Buser och dess arträtt. - Ibid. s. 68-74. Pä tyska i Botan. Centralbl. 75: s. 184—188. Shârman, J. A. 0., se Forssell. Starbäclc, Karl, Nâgra märkligare skandinaviska ascomycet- fynd. — Botan. Notiser 1898: s. 201—219. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Stenström, K. O. E., En Namnfräga. — Botan. Notiser 1898: s. 33-41. Äfven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. — Angaende Hieracium pellucidum Læst., H. nigroglandulosum Lönnr. o. H. melanolepis Almqu. \ 184 — , Nâgra bidrag till kännedomen om tallens och granens ömsesidiga utbredning i norra Jämtland och angränsande trakter af Sverige och Norge. — Tidskrift f. Skoghushälln. 26: s. 105-111. Afven särskildt, mod oförändr. pag. Stockholm, Isaac Marcus1 Boktr.-Aktiebolag. 8:o. Sranhind , J. F. F., Äldre förekoinst af Scirpus parvulus i Sverige. — Botan. Notiser 1898: s. 228—224. Tolf, Jlob., Torfmossundersökningar i Dalarne 1897. — Sven- ska Mosskulturför;s tidskrift 1898: s. 8 — 22( — 26). — , De fria torfsyrornas inverkan ])ä groningen. — Tidskrift für Landtmän 1898: s. 887—390. ZTjlriksen), F., Den milda väderleken. — Tidskrift für Landt- raän 1898: s. 64 — 66. Fürteckning pa blommande växter i Skäne under de- cember manad och pa det nya aret. Wassbcrg , 0.. Alchemilla- och Euphrasia former frâu Väst- manland. — Botan. Notiser 1898: s. 278 — 279. Vestergren, Tycho, Om individbildningen hos släktet Mentha samt om hybriden M. aquatica L. X arvensis L., dess utbredning i Sverige och systematiska begränsniug. — K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 55: s. 33—63. Afven särskildt, med oförändr. pag. 8.o. Westerlund, Carl Gustaf, Strödda bidrag till Sveriges flora. 1. — Botan. Notiser 1898: s. 77 — 80, f Wiström, J. A ., Förteckning öfver Heisinglands faneroga- mer och pteridofyter uppgjord efter J. A. Wiströms efterlemnade anteckningar och med tillägg utgifven af P. W. Wiström. — Wimmerby 0. Söderlings tryckeri. 8;o [104 s. -f" 3 onum.] Kan anses ss. en 2:a uppl. af: J. A. Wiström, Provin- sen Helsinglands Fanerogama växter och Ormbun- kar. Hudiksvall 1867. 8:o. Örtcnldad, Th., Arftlighet och urval, tillämpade pa skogs- träd (och skogshushällning). — Tidskrift f. Skogshus- halln. 26: s. 43 — 50( — 57). Äfven i: Arsskrift frän fören. för skogsvârd i Norr- land aren 1896 och 1897 (tr. 1898): s. 1—20. (BiogTafi, bibliog-rafi, naturläror m. m.) Berlin, N. J , Lärobok i naturläran . . . Trettonde uppla- gan (400 tili 425:e tusendet) efter skolans nuvarande kraf omarbetad af d:r Sven Leonh. Törnquist. Lund. E. Malmströms boktryckeri. 8:o [4 onum.; 208 s.] Tredje afdeln. Växterna: s. 72 — 107. 185 Fries, Th. 31., Bidrag tili en lefnadsteckning öfver Carl von Linné VII— VIII. — Inbjudningsskrift + d:o . . . Up- sala Akademiska boktryckeriet Edv. Berliug. 8:o [VII= 2; s.335— 415 (+ IX s.) ; VIII = 2; s. 417- 502 (+VII s.)] Kroll, Th. 0. B. N. Svensk botanisk literatur 1897. — Bo- tan. Notiser 1898: s. 225—238. Afven särskildt. Lund. Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget. 8:o [14 s.]. Lagerheim , G., Stockholms högskola 1878—1898. — Botani- ken och det botaniska institutet. — Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [37 s.] Lager stcdt, N. G. W . , (första haftet) läran om växterna. [2; 16 färgl. tafl.; 73 s. — J- 73 träsnitt i texten]. — Almquist , S. & Lagerstcdt, N. G. W., Lärobok i naturkuunighet — Första delen läran om växterna och djuren. Sjette upplagan. Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Sö- ner. 8:o. Stenström , K. 0. E , Växtlistor för de allmänna läroverken uppställda af — . Stockholm Kungl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [24 s.] ,-Ett slags förord” tili dessa är: Om feriekurser i bota- nik. — Pedagog. tidskrift 35 (1899): s. 40 — 43. Sundström, ( '. B. og Tryhom, Filip, Naturhistorisk atlas for skoler. 58 tafler med 863 afbildninger. Andra Tryclc- ningen. Stockholm. Kungl. Boktryckeriet Ligg. fol. [2; 58 s.] Planteriget: s. 41 — 52 (fig. 573 — 758). (Exsiccat.) EriJcsson, Jakob , Collectio cerealis varietates cerealium in Suecia maturescentes continens. Distribuit — . Typsain- ling af inom Sverige mognande sädesvarieteter [dessutom tysk titel] . Fase. 4 N:r. 31 — 40 — Stockholm Isaac Mar- cus’ boktryckeri-aktiebolag. Fol. [11 s. -fl tab. Hordeum sativ. subsp. distichum, vulgare o. hexastichum]. B. I Ut landet tryckta uppsatser. Andersson, Gunnar, Studier öfver Finlands torfmossar och fossila kvartärflora. — Med 21 figurer i texten och 216 figurer â 4 tailor — (-)- Deutsches Referat). — Kuopio. 0. W. Backmans Boktryckeri (Taflorna i ljustryck af Chr. Westphal, Stockholm.) 8:o [4 onum. -f- 210 -f- 5 onum. s.[ — Pitgör: Bulletin de la commission géologi- que de Finlande. N:o 8. / Botan. afdeln, s. 77 — 142, 146—156 etc. tail. I — IV. 180 Ai ncll, IT., Musci novi. — Ilevue bryologique 25; s. 1 — 9. Äfven särskildt. Imp. E. Lanier. 8:o. — 10 artor o. 1 varietet. —, Bryum (Eucladodiura) malaugense Kaurin et Arnell n. sp. — Ibid. s. 39—40. Äfven särskildt, med oförändr. pag. Imp. E. Lanier - Caen. 8:o. Borne, O., Uebersicht der neu erscheinenden Desmidiaceen- Litteratur VIII — La Nuova Notarisia 1898: s. 73—104; 121-142. Afven särskildt, med dubb. pag. [pâ oinslaget:] Padova — Tip. del Seminario. 8:o [54 s.] Ekstam, Otto, Einige blütenbiologische Beobachtungen auf Spitzbergen. — Tromso Museums Aarshefter 20: s. 1—66. Äfven särskildt. [pâ omslaget:] Tryckt a Upsala Nya Tidnings akt. b. tr. Upsala. 8:o [66 s.]. — , Beiträge zur Kenntnis der Gefässpflanzen Spitzbergen^. — Ibid. s. 67-71. Äfven särskildt. med oförändr. pag. [pâ omslaget:]. Ibid. 8:o. — , Beiträge zur Kenntnis der Musci Novaja Semlja’s. — Ibid, s. 72—80. Äfven särskildt, med oförändr. pag. [pâ omslaget :J. Ibid. 8:o. Elf strand , M., Ueber Strychnos lanceolaris Miq. die Stamm- pflanze des Blay-Hitam. Mit 1 Tafel. — Arkiv d. Phar- macie Bd. 236: s. 100—104. Äfven särskildt, med oförändr pag. 8:o. Grevillius, A. Y., Lieber den morphologischen Werth der Brutorgane bei Aulacomnium androgynum (L.) Schwægr. Mit Tafel VI. — Ber. d. Deutschen îlot. Ges. 16: s. 111 -118. Afven särskildt, med oförändr. pag. [pâ omslaget:] Ber- lin, Gebrüder Borntraeger. 8:o. Jwl, II. 0., Parthenogenesis bei Anteunaria alpina (L.) R. Br. Vorläufige Mittheilung. — Botan. Ceutralbl. 74: s. 369-72. — . Die Kerntheilungen in den Basidien und die Phylogenie der Basidiomycetes. — Jalirb. f. Wissensch. Bot. 32: s. 361 -388 + Taf. IV. Kindberg , N. C., Studien über die Systematik der pleuro- karpischen Laubmosse. — Botan. Centralbl. 76 (1898): s. 83-87; 77 (1899): 49-54; 385-395. — , Contributions à la flore du Portugal et des Azores. — Revue bryologique 25: s. 90—91. — , Mousses récoltées en Alabama (Amérique du Nord), déter- minées par — . Ibid. s. 92—93. 187 Lago heim, G., Sagina Normaniana (S. Linnæi Presl X S. pro- cumbens L.). — Kgl. Norske Vid. Selsk. Skrifter 1898 No. 1: s. Afven särskildt, Aktietrykkeriet i Trondhjem. 8:o [4 s.] — , Cephaleuros Candelabrum Lag. et Scbmidle. — W. Schmi- dle, Ueber einige von Prof. Lagerheim in Ecuador und Jamaika gesammelte Blattalgen: i Hedwigia 37: s. 71 —74 -f- tab. V, fig. 6—11, YI, fig. 5—6. Laareil, J. G., Ueber das nordeuropäische Polygonum Raii Bab. Eine Botanische Speizalstudie. — Allgem. Botan. Zeitschrift 1898: s. 71 — 74. Afven särskildt. 8:o [3 s.J. Lidforss, Bengf, Ueber einige Inhaltskörper bei Potamogeton prælongus Wulf. — Botan. Centralbl. 74: s. 305 — 313; 337—343; 372-377. Lüfgren , Alberto , Flora Paulista. 1 — III. Fam. Compositæ — Yalerianaceæ. — Commissâo geographica e geologica de Säo Paulo Boletim N:o 12 — 14 (1897). Sao Paulo Typographia a Yapor de Vanorden & Cia. 8:o [12 = 496 s.; 13= ; 14= X; 128 -\- 1 -{- 4 onum. s.j Murbeclc , Sv., Ueber eine neue Alectorolophus- Art und das Vorkommen saison-trimorpher Arten-Gruppen innerhalb der Gattung. (Mit Tafel III). — Öster. bot. Zeitschrift 48: s. 41-46; 90-93. Afven särskildt. Druck von Carl Gerold’s Sohn in Wien. 8:o [10 s.] — Alect. asperulus. Nov. sp. frän Hercegovina. Murbeelî , Sv., Eine neue, arktische Gentiana aus der Section Comastoma Wettst. (Mit Tafel V). — Ibid. s. 124 — 127. Afven särskildt. Ibid. 8:o [3 s.]. — Gent, chrysoneura Ekstam & Murb. Nilsson, N. Herman, Einiges über die Biologie der schwe- dischen Sumppflanzen. — Botan. Centralbl. 76: s. 9—14. Afven särskildt. Gebr. Gotthelft, Kgl. Hofbuchdrucke- rei, Cassel. 8:o [G s.]. Simmons, Herman, G., Der ’’neue” Tauschmodus nach Wert der Species. — Allgem. Bot. Zeitschrift 1898: s. 58 — 59. — , Noch einmal über den Tausch nach Wert. — Ibid. s. 124 -125. Wallin, G. S., Ueber gerbstoffähnliche Tröpfchen im Zell- safte der Bromeliaceen — Blätter. (Vorläufige Mitheilung.) — Botan. Centralbl. 75: s. 323—326. Wulff, Thorild, Studien über verstopfte Spaltöffnungen. Mit Tafel VIII. — Öster. bot. Zeitschrift 48: s. 201 — 209; 252-258; 298-307. 188 Bihang-. Utländingars i Sverige tryckta uppsatser. a) Original. Brenner , M., Euphrasia liebecalyx Brenn., förut E. micrantha Brenn. — Botan. Notiser 1898: s. 181—183. Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Conwcntz , II., Förteckning â lokaler für vildt växande Ide- gran (Taxus baccata) i Sverige. Lund, E. Malraströms boktryckeri. 8:o [4 onum. s.]. Dyring, Juli., Bidrag til Kundskaben om Euplirasiernes ud- bredelse i Norge. — Botan. Notiser 1898: s. 179 — 180. Afven särskildt. med oförändr. pag. 8:o. Fritsch, Karl, Über einige während der ersten RegnelP sehen Expedition gesammelte Gamopetalen. Mit 1 Tafel. — Stock- holm. Kungi. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [28 s.]. - K. Sv. Yet.-Ak. Handl., Bihang. Bd. 24 Afd. III. N:o 5. Afven särskildt. Heeg, M., Mittheilungen über einige Arten der Gattung Ilic- cia. I— II. — Botan. Notiser 1898: s. 15-24; 107 — 116. Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o. Ilulmbüc, Jens, Nogle iagttagelser over fröspredning paa fersk- vandsis. — Botan. Notiser 1898: s. 169 — 178. (Afven särskildt, med oförändr. pag. 8:o.) Olsen , Olav , Johan- Om Ostgiær og dens planmæssige Anven- delse i Praxis. — Berättelse öfver andra nordiska Landt- brukskongressen i Stockholm 1897 (tr. 1898. 8:o) Bi- laga 17 [tit. ; 16 s. -j- 2 textträsnitt af bakterier) -f- diskussion; s. 465 — 468. Schmidle, W., lieber einige von Knut Bohlin in Pite Lapp- mark und Westerbotten gesammelte Süsswasseralgen. Mit 3 Tafeln. — Stockholm Kungi. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [71 s.J. — K. Sv. Yet.-Ak. Ilandl., Bihang. Bd. 24. Afd. III. N o 8. Afven särskildt. Stutzer , A., Die Beziehungen der Bacterienkunde zur Land- wirtschaft. — Berättelse öfver andra nordiska Landt- brukskongressen i Stockholm 1897 (tr. 1898. 8:o): s. 387—396 -f 1 pl. Pä svonska. — Ibid. s. 396 — 402. — (referat i) Tidskrift. för Landtmän 1898: s. 603 — 606. b) Ofversättning. Art och varietet, Nagot om. Delvis efter Flore des serres et les jardins de l’Europe. Tome XXIII (1883) af 0. L(u\)dh{v\)st. — Sv. Trädgärdsför:s Tidskrift 1898 s. 123—126; 138-141. 189 Klinge, J., Dactylorchidis, Orcliidis subgeneris, monographiæ prodrom us. I. Specierum subspecierum sy- nopsis et diagnoses. (Acta horti Petropol. vol. 17, fase. 1, 5ß pp. Petropoli 1898). I Botaniska Notiser 1898 refererades en afhandling af Klinge angaende Orchis cordigera Fries och an gust i folia Rei- chenb. De dar nämnda ”Orchides latifoliæ Rcbb. fil.” later ban i sin senare prodromus bilda ett eget underslägte ”Dac- tylorcliis”. 0. latifolia delar ban bär i 2 subspecies: 1) majalis och 2) baltica, hvilken senare förekommer i östra, inellersta Eu- ropa, norra Asien och Kaukasus. Da den äfven anföres für Aland, finnes den väl ocksa bland de i Sverige iakttagna for- merna, hvarföre vi bär atergifva författarens utförliga be- skrifning: Subspec. baltica. 0. tuberidiis profunde 3 — -6-palmati- fidis, fibris valde divergentibus; ca ule præalto, 25 — 70 cm. plurimum 30—40 cm. alto, gracili, subflexuoso, rarius sub- stricto; foliis 4 — 7, plurimum 5, angustioribus ; inferioribus 10—20 cm. interdum ad 25 cm. longis et 1.5 — 3.5 cm. ad me- dium vel supra medium latis, a basi primo normaliter latis- simo, secundo longissimo, lanceolatis, anguste-lanceolatis, ra- rissime latioribus obtusis vel acutis, basin versus interdum paululum angustatis, remotis, erectis vel erecto-patulis, raris- sime leviter reflexis, a basi quarto, rarius tertio multo pa- tentibus, nunc latius nunc angustius vaginantibus; intermediis acuminatis; sumuiis spicæ basin normaliter attingentibus vel superantibus, interdum bracteiformibus ; omnibus minute fusco- guttatis vel punctulatis, rarissime immaculatis; spica 2 — 8 cm. plurimum 4—5 cm. longa et ad 3.5 cm. lato, ovato-oblonga vel comosa; br acteis erecto-patulis, basilaribus flores supe- rantibus plurimum fere horizontali-divergentibus, nunquam arcuatis, perigonii phyllis latis lanceolatis vel ovatis, ob- tusiusculis vel acutiusculis, externis lateralibus 6 — 9.5 mm. longis et 3 — 3.5 mm. basi latis; externo postice 5.5—9 mm. longo et 2.:> — 3 mm. lato, interdum apice subcucullato; internis minor ibus, 5 — 8 mm. longis et 2.5 — 3 mm. basi latis, rarissime an- tice obtusangulis ; labello 8 — 12 mm. plurimum 10 mm. lato et 4 — 9 mm. plurimum 6 — 7 mm. longo; lobis lateralibus pluri- mum obscure vel tri-suberenatis; lobo medio vario, nunc late- ligulato brevi, obtuso plano rarissime emarginato, nunc obtuse- subtriangulo, rarissime ad 3 mm. longo; calcareß — 9 mm. plurimum 7 mm. longo, labelli latitudine semper breviore sed longitudine longiore, æquante vel paulisper breviore; peri- 190 car pii prosenchymatis cellulis membranis crassis cum antri epidermidis celluliimpunctatis et non cohærontibus; pericar- pii epidermidis cellulis striatis; placentæ epidermidis cellu- lis tantum ex faciebus lateralibus evolutis; testæ cellulis quam apiul 0. majalem sed rarius spiroideo-lineatis. — Flo- ribus plurimum lilacino-purpurascentibus. — Crescit pluri- mum gregaria in fruticetis humidis vel uliginosis, sæpius in propinquo 0. crueu.tce Müll., sed in locis siccioribus.” Für att skillnaden mellan denna och subsp. majalis skall lättare uppfattas aftryckes bär iifven förf s diagnos till den senare : labello plurimum 11 mm. lato et 7 mm. longo, lobis lateralibus plurimum profundius tricrenatis, horizontaliter di- vergentibus; pericarpii prosencbymate paucicelluloso cellulis impunctatis membranis tenuibus sinuatis denique collapsis, an- tri epidermidis cellulis impunctatis; placentæ epidermide ex Omnibus partibus placentæ nec non lamellarum evoluta; caule stricto ad 50 cm. alto; foliis ovato-lanceolatis obscure ma- culatis. 0. an (ju St i folia Rchb. indelas bär nâgot olika mot livad referatct i Bot. Not. 1893 utvisar, hvadan bär aftryckas dia- gnoserna pä de tvä subspecies: Subspec. Traunsteineri “labello plurimum apicem versus latissimo, lobo medio fere semper producto; perigonii phyllis externis lateralibus externo postico atque internis longioribus sed angustioribus; foliis brevioribus (7—10 cm. longis) erecto- patulis vel erecto-adpressis, infimis basin vel ad medium la- tissimis, acuminatis; plantis gracilioribus”. Hufvudformen tyckes förf. ej sett frân Skandinavien, men däremot säger ban: ’’Formæ in Orchidem llussowii m. transitoriæ Scandina- viam atque insulas Gotlandiam et Osiliam inhabitant”. Subspec. llussowii ’’labello ad medium latissimo, lobo medio plurimum imposito; perigonii phyllis externis laterali- bus externo postico (sæpe subcucullato) atque internis longi- oribus latioribusque ; foliis longioribus (8 — 15 cm. longis) om- nibus vel infimis tantum arcuatis vel recurvatis, rariusve le- viter arcuato-patulis, infimis apicem versus latissimis, obtu- sis, subspatulatis, plantis robustioribus”. Synon.: 0. T raun- st einer ii Saut, et 0. angustifolia Rclib. autorum Fl. ross., fenn., bait. etc. — Fennia (och Rossia); ’’forrnæ in Orchidem Traun- skinerii Saut, transitoriæ insulam Osiliam, Estoniam occiden- talem et Lapponiam inhabitant”. O. cordigera Fr. later ban bär vara subspec. af 0. mon- tirola Kling., som äfven innefattar en underart frân Bosnien och en frân Kaukasus. 191 Ett gammalt namn upptages, näml. 0. basilica Linné Innehâllsfôrt. till Öläncl. och Gothl. Resa, hvilket innefattar subspec. mandata (L.) och saccifera (Brogn.) samt Caitaliniæ Kl. frän Asien. Yid de flesta anföres att hybrider med Here af de när- stäende formerna iakttagits, men i detta arbete gar förf. ej in pâ formæ och hybrider. Förf. önskar att fâ se pä mate- rial frän flere hall. Skandinaviska växter beskrifna i Hedwigia. I haftet 3 för i är har Lemmermann i en monografisk bear- betning uppställt 3 nya arter af slägtet Ophiocytium efter svenskt material som hau erhällit af prof. Lagehheim. — Sy- dow har tvä nya arter, tagna af Bænit/, pâ Dovre. — R. Ruthe uppställer dar en Bryum Bornholmense. En annan art i samma arbete kallar han Bryum Friederici Muelleri; men dâ han sâledes användt 2 ord tili artnamn i stallet för 1, sâsom häfdvunnen sed är, allt sedan den binära nomenklatu- ren antogs af botanisterna, bör han sjelf eller nâgon annan ändra de 2 artnamnen till 1. Svensk medarbetare i ’’Die Vegetation der Erde”. Af detta arbete, som utgifves af prof. A. Engler i Berlin och 0. Drude i Dresden, hafva de 3 utkomna delarne beliand- lat Pyreneiska halfön, Kaukasus och Karpaterna. Den del, som skall omfatta Skandinavien, komme r att författas af do- centen Gunnar Andersson och blifva 30—40 ark. Bohlinia är ett i sommar af E. Lemmermann li Plön. Bericht.), uppställt algsläkte, grundat pä den af K. Boulin 1897 beskrifna Oorystis Echidna och skildt frän det närstä- ende släkten Lagerhcimia Chodat genom saknaden af stär- keise. Andersson, Gunnar, Studier üfver Finlands torf- mossar och fossila kvartärflora. Med 21 figurer i tex- ten och 216 figurer â 4 tailor. (Bull, de la commission géo- logique de Finlande. N:o 8. Helsingfors 1898. 210 sid.) Oaktadt de fossila växterna i Finland äro relativt litet kända och förf. haft tillfälle att själf göra undersökningar endast pä ett fatal stallen, har han dock med van hand i detta arbete gifvit oss en bra öfversigt af det, som nu är kändt i ämnet, och en massa noggranna detaljer och figurer samt anmärkningar, som kunna vara af intresse ocksa för botanisterna i allmänhet, äfven om de ej specielt sysselsätta sig med den fossila floran. 192 Scirpus parvulus Roem. & Sch. i Upland. Redan fiera gânger ha i Notiserna omnämnts nya fynd- orter für denna lilla intressanta vaxt. Hittills iir den dock â Sveriges östkust endast känd frân Blekinge ocli Gland. Sa mycket mera oförmodadt var det for mig att se Scirpus parvulus sa längt uppe pâ Sveriges ostkust, som i viken vid Oregrund, der jag i àr päträffat den. Den växte der i stör ymnighet pâ ett mindre oxnrâde i ocli vid vattnet och blom- made rikligt. — Dess stora likhet med Hrleocharis acicularis och isynnerhet med dennas f. submersa Hj. Nilsson gör, att man lütt kan förbise den, isynnerhet som dessa växter ofta (liksom vid Öregrund) kunna förekomma vid sidan om hvar- andra. Den nya fyndorten gör det emellertid troligt, att ifrägavarande växt äfven skulle kunna pâtriiifas pâ andra stallen pâ Sveriges ostkust, hvarför botanisterna böra ha sina ögon öppna für den. Otto R. Holmberg. IIos Frans S van ström & C:o Stockholm Myntgatan 1 kan erhallas: Gratt blompressningspapperfoimal 350x445 mm Pris pr ris3, — Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „ 10— Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,, 4..r>o „ ., „ 11, bla 285x465 ,, ., „ „ 7,75 „ „ „ 13, hvlt ., 285x465 „ „ „ 9,— Obs. De häda sistnäinnda sorterna nnviindas vid Kiksmusei Hotanisk afdelning. Innehall. Hansson, C. A., Spridda bidrag tili vär Flora, s. 175. Krök, Th. O. B. N., Svensk hotanisk literatur 1898, s. 177. Vestergren, T,. Verzeiclinis nebst Diagnosen und kritische Be- merkungen zu meinem Exsiccatenwerke ’’Micromycetes ra- riores selecti”. Fase. I — III, s. 153. — —, — — Fase. IV — VI, s. 16G. Liter aturöfvers igt s. 174, 189, 191. Smärre nötiger s. 173, 17G, 191, 192. Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjateri-Aktiebolaget,15/,, 1899. BOTANISKA NOTISER FÖR ÂR 1899 UTGIFNE C. F. O. NORDSTEDT. Haftet 5. LUND 1899, BERLINGSKA BOKTRYCKEIU- OCH STI LG J UTERI- A KTIEBO LÄGET. ÎV v> s •••■ ' ^ 193 Die nordeuropäischen Formen der Gattung Stellaria. Von Sv. Murbeck. Die nachfolgende Bearbeitung der in Schweden, Norwegen, Finnland *) und Dänemark auftretenden Formen der Gattung Stellaria wurde, von einzelnen Nachträgen und Aenderungen abgesehen, schon im Jahre 1894 für die beabsichtigte Fortsetzung der zwölften Auflage von ’’Hartman’s Skandinaviens flora” 1 2) ausgelührt. Als Grundlage wurde in erster Linie, nebst Beobachtungen in der Natur, ein umfassendes Herbarmaterial benutzt [die Sammlungen der botani- schen Museen in Christiania, Copenhagen (nur z. Th.), Helsingfors, Lund, Stockholm und Upsala, sowie ver- schiedene Privatherbarien] ; zugleich sind aber, speziell um von der geographischen Verbreitung ein annähernd vollständiges Bild zu erzielen 3), alle in der Littera- tur vorkommenden, als zuverlässig anzusehenden An- gaben berücksichtigt worden. Dem Herrn Adjunkten Th. Krok (Stockholm), der die Mehrzahl der Angaben, welche die Verbreitung auf der skandinavischen Halb- insel betreffen, gesammelt und mit kritischer Sorg- falt zusammengestellt hat und der ausserdem die No- menclatur-Citate, die ich nicht selbst habe prüfen können, kontrollierte, bin ich sowohl für diese Gefäl- ligkeit wie für mehrere werthvolle, zu meinem Ver- 1) Auch das westlich von dem Weissen Meere und dem Onega- see liegende Gebiet von Bussland umfassend (Vgl. Sælan, KlHL- MAN & Hjelt Herb. Mrrs. Fenn. ed. II. 1. 1889). 2) Th. Kbok: C. J. och C. Hartmans Handbok i Skandinaviens flora etc. Haft. 1. Stockholm 1889 (Behandelt die Pteridopliyten, Gymnospermen und Monocotyledonen, mit Ausnahme der Cypera- ceen und Gramineen.). 3) Erläuterungen : ,8'. == Schweden, W. = Norwegen, F. — Finnland, 1). — Dänemark. — ”Sk -- Ög. und Vg. giebt an. dass eine Form allgemein verbreitet ist von der Provinz Skane bis nach den Prov. Oster- und Vestergötland inch — ”s Sk.” = zerstreut im südlichen Theil der Prov. Skäne. — ’’Sk.“ = ziemlich selten oder selten (im letzteren Falle sind die Fundorte angegeben). — ”0’’ = fehlt. — Vgl. übrigens das oben citierte Werk, Lief. 1. 14 Bot. Not. im. 104 fügen gestellte Beobachtungen zum grössten Dank verpflichtet. lieber sicht der Arten. L "Wenigstens die unteren StengelbJätt. deutl. gestielt. A. Kronblätt. etwa doppelt so lang als der Kelch S. nemorum B. B. Kronblätt. nicht od. unbedeutend länger als der Kelch, zuweilen 0. 1. Deckblatt, häutig ------- S. idiginusa 5. 2. Deckblatt, krautig. a. Kronblätt. 0 (selten in den ersten Blüthen als Rudimente vorhanden); Staubblatt. 2 — 3 ( — 5); Griffel 0,3 — 0,5 mm. lang, schon an der Basis fast horizontal abste- hend; Samen 0,75—0,8 mm. in Durchmess., blass gelblich-braun - - - - S- apetala 1. b. Kronblätt. mehr od. wen. gut entwickelt, sehr selten ganz fehlend ; Staubblatt. 3 — 10; Griffel 0,7 — 1,5 mm. lang, an der Basis aulrecht, erst gegen die Spitze aus- wärtsgebogen; Samen 0,95 — 1,4 mm. in Durchmess., rothbraun od. dunkelbraun S. media 2. II. Auch die unteren Stengelblätt. sitzend. A. AVenigstens die oberen Deckblatt, jeder Trug- dolde häutig od. häutig berandet. 1 . Trugdolden anscheinendachselständig; Kronbl. viel kürzer als der Kelch - - S. uliginosa 5. 2. Trugdohle gipfelständig; Kronbl. so lang wie der Kelch od. länger. a. Deckblätt. am Rande gewimpert S. . Fyen. Storehave bei Skaarup. C. — Larbreæ Fenzl in Endl. 1. c. — Blätter sitzend; Kapsel eiförmig oder länglich. a. — Scarioso-bracteatæ Fenzi» in Ledeb. Fl. ross. I p. 385 (1842): Wenigstens die obersten Deck- blätter jeder Trugdolde häutig oder häutig berandet. f — Trugdolden anscheinend achselständig ( der blüthentragende Stengel ist nämlich ein aus mehreren, von einer Cyme beendigten Sprossgenerationen zusammenge- setztes Sy mp o di um). 204 5. S. uliginosa Mure. Prodr. stirp. getting, p. 55 (1770). — S. graminea y L. Fl. suée. ed. II p. 150. — Icon.: Fl. dan. t. 2535; Reichb. le. fl. germ. V f. 3669. — Exs.: Fries Hb. norm. f. III n. 32. Alle Deckblätter häutig, am Rande kahl ; Kronblät- ter kürzer als der Kelch: Samen kleinwarzig . — Stjelkar vanligen talrika Iran samuia rotstock, 8 — 35 cm. langa, utbredda eller uppstigande, bräckliga. glatta och släta, kantiga, upptill sympodialt förgrenade; blad nagot t.jocka och grägröna, aflängt eller äggrundt lansettlika, 10 — 30 mm. langa, 2,5 — 8 mm. breda, vid basen glest liarbräddade, für öf’rigt glatta och utan papiller i kanten; blomknippen gaffelgreniga, 3 — 15- blommiga, i verkligheten toppställda, men öfvervaxta och trängda ät sidan af ett kräftigt skott frän det ena at de 2 öfversta stjelkbladens veck, fullkomligt oskattade (de 2 nedersta skärmbladen derför ständig! i vecket af det andra utaf de 2 öfversta stjelkbladen); blomskaft eftèr blomningen utspärrade, tili sist ater upprätta, i spetsen stärkt förtjockade; f oderblad syllikt lansettlika, spetsiga, glatta 3-nerviga, 2,5 - 3,5 mm. langa; Icronblad nästan tili basen 2-delade, vanligen dubbelt kortare än fodret, stundom ett el. annat fel- slaende (sällan alla: f. apetala Reiche. Ic. fl. germ. V p. 36 f. 3669 ß) ; stiff vanligen 3; Jcapsel äggformig, ungefär af fodrets längd; fron rundadt njurtormiga, 0,6 — 0,7 mm. i diam., mörkbruna. 2/. 5 — 8. Die Pflanze überwintert durch mit breiten und etwas gestielten Blättern versehenen Kiu'ztriebe, welche im Laufe des Herbstes in den Blattachseln der wur- zelnden Stengel und Aeste entwickelt werden. [Aus Exemplaren in solchem Stadium besteht die S. ulig. v. heterophglla Norman Fl. arct. Norveg. p. 20 (1893).] Verbreitung. Quellen, Sümpfe, Bachufer etc. S, Sk. — m Vrm. und Dir.; Bl. — Hls. und Hrj. ; Dis.; Gstr.; Mpd. Selânger (H. W. Arnelt,); Sättna (J. Angstrom) ; Torp (0. Reuterman); Jtl. Oviken und 205 Ström; [0 Gtl.]. — JVT. zerstr. bis Trondhj. stift: Nams- os; n Nordl. Flakstad in Lofoten. — F. südl. Th.; Exempl. gesehen aus folg. Prov.: Aland., R. Abo., Nyl., Isth. Ivar., Sat., Tav. austr., Sav. austr., Kar. lad., Kar. ölen. — !)• sämmtl. Prov. — Mitt.-u. Süd-Eur. etc. ff — Trugdolde gipfelständig. * — Samen dicht und stark runzelig. 6. S. palustris (Murr.) Retz. Fl. scand. prodr. ed. Il p. 10G (1795). — S. grnminea ß L. Sp. pl. ed. I p. 422 (1753). — S. graminea v. palustris Mure. Prodr. stirp. gott. p. 55 (1770), nom. tant. — Icon.: Reiche. Ic. fl. germ. V. fig. 4909. — Exs.: Fries Hb. norm. f. VII n. 33 Mittlere u. obere Stengelblätter schmal lineal bis lineal-lanzettlich ; Deck- u. Kelchblätter überall vollkom- men kahl ; Kronblätter meist 6 — IS mm. lang. — Stjelkar vanligen flere Iran en krypande och grenig rotstock, stylt uppräta eller vid basen uppstigande, 15 — 45 cm. höga, kantiga, fullkoml. glatta, vaul. släta samt med fa, nästan uppräta grenar; blad smalt jämbreda, van- ligen trubbspetsade, 2 — 5 mm. breda, öfverallt glatta och i kanten oftast fullkomligt släta; blomställning 3 — 9-blommig, med mer eller mindre uppräta grenar; blomslcaft langa, glatta, mot fruktmognaden nästan rakt utstäende; f oderblad smalt lansettlika, spetsiga, 5 — 8,5 mm. langa, 3-nerviga, hinnkantade, öfverallt fullkomligt glatta; Jcronblad vanligen märkbart längre än fodret, nästan tili basen 2-delade, med tämligen breda flikar; standare 10, vanligen med röda knappar; kapsel afläng, äiven sasom väl utbildad icke eller obe- tydligt längre än fodret; frön äggformiga, nägot plat- tade, 1,2 — 1,5 mm. langa, ljusbruna. Tf. 6, 7. — Tritt nicht selten in einer weiblichen Form auf mit ver- kümmerten, 1,5 — 2 mm. langen Staubblättern, weiss- licken, inhaltlosen Antheren und Kronblättern die nicht oder wenig länger sind als der Kelch [S. glauca 200 ß parvitiora Klett & Right. Fl. d. Umgeg. v. Leipz. p. 385 (1830); S . peil. v. micropetdla Krok in Bot. Notis. 1863 p. 16]. — Sonstige Abänderungen: 1) F. glauca [Wither. Arr. ot brit. pi., ed. III, vol. II p. 420 (1796), pro sp.; Icon.: Fl. Dan. t. 2115]: in allen krautigen Theilen meergrün. 2) F. virens G. F. W. Mey. Chlor, hannov. p. 198 (1836): Pflanze grasgrün. — Mehr bemerkenswert!! ist: Yar. fennica Nbv. var. — Gaules et foliorum margines papillis minutissimis obsiti, ideoque, exacte ut in S. longi folia, scabriusculi; flores mediocri: sepala 3, a — 6 mm. longa, petala ccilycem non multum superantia, etiam in forma § tantummodo 4p — 7 mm. longa. — Plauta semper læte viridis; caules quam in typo graciliores et plerumque humiliores, folia tenuiora. — Im nörd- lichen Theil ihres Verbreitungsgebietes sehr ausgeprägt und bisher oft mit S. gram neu oder sogar mit S. lon- gifolia verwechselt, gegen Süden jedoch durch deutliche Uebergänge ') mit S. palustris verbunden. Verbreitung. Feuchte Wiesen, Ufer etc. F. glauca : S. Sk. - — Upl. und Dir.; UL; Gstr.; s fils’. ; sö Hrj. Sveg (S. J. Enandek); sö Jtl. ; s. Äng. [0 Gti.; n Hls. ; Mpd.j. — . zerstr. im südöstl. Th. — - F. Exempl. gesehen aus sämmtl. Prov. mit Aus- nahme v. Lapp, inar., Lapp, tulom., Lapp. Imand., Lapp. Vars. u. Lapp, ponoj. — ]). allg. verbr. — Mitt.- Eur. etc. — F. virens: S in d. genannten Prov., aber mehr selten (für Hl., Dir. u. Hls. nicht auge- geb.). — W. Lilleström ; Hamar. — F. Exempl. ge- sehen aus: Aland.; Kar. austr. ; Isthm. kar.; Satak.; Tav. austr. & bor. ; Kar. lad., ölen., pomor. & ker.; Ostrob. bor. — /). verbr., aber weniger häuf. — Mitt.-Eur. etc. ') Zu solchen, von S. palustris f. virens kaum unterscheidba- ren TTebergangsformen gehört S. La xm an ni Fisch, in DC. Prodr. I p. 397 (Ledeb. Ic. pl. fl. ross. Y t. 423), nach einem von Lede- BOUR bestimmten alta'ischen Exemplar (Hb. Mus. Sfcockh. zu ur- theilen. 207 Var. fennica : F. Lapp. murm. prope pagum Voroninsk (Kiht.m. 1887 n. 190); Lapp. kem. So- dankylä (^Blom 1882); Lapp. Vars. Pjalitsa (Kihlm. 1889 n. 200); Tschawanga (Kihlm. 1889 n. 199); Lapp, ponoj. Lumbofski (Fellman 1861); ad pag. Ponoj (En Wald & Knabe 1880); Ostrob. bor. Kemp Vajakko (Ehnberg 1895); Kar. pomor. Monast. Solov., in Mare albo (Selin 1861); Särkijärvi, Jyrinsaari (Bergroth 1894); Kar. ölen. Petrosavodsk (Selin 1861); Nikola (Elfving 1875; weniger ausgeprägt); ’’Kar. ross.” (W. Nylandrr 1849). 7. S. ponojensis A. Arrhenius in Bot. Notis. 1888 p. 190 et in Meddel. Soc. pro f. & fl. fenn. 16 p. 192 — 198 (1891) (Vidi specim. orig.). — Exs. : Fellman PI. arct. n. 60. Mittlere u. obere Stengelblätter länglich oder breit länglich-lanzettlich; Deckblätter am Rande vollkommen kohl, nur gegen die Spitze zuweilen sehr spärlich ge- wimpert; Kelchblätter am Rande und in der oberen Hälfte auch auf dem Rücken flaumig behaart; Kr onblätter 6 — 9 mm. lang. — - Växt robust, blagrön (tili följd a± ett rikligt vaxöfverdrag) ; stjelkar talrika, fran uppsti- gande bas uppräta, tämligen styfva, bräckliga, 20 — 35 cm. liöga, kantiga, alldeles glatta o. släta med halft upp- räta grenar; blad tämligen tjocka ocli fasta, äfven i kanten fullkomligt glatta och släta, ovahligt breda (intill 10 mm.), ofta nagot skärformigt asymmetriska, med kort och gerna snedskuren spets; blomställning 3 — 11-blommig med föga utstaende grenar; nedre sJcürmblad vanligen örtartade, fullstandigt glatta, de öfre hinnkantade eller heit hinnaktiga och blott i spet- sen svagt harbräddade; blomskaft länga, glatta, efter blomningen utstaende; f oderblad bredt lansettlika eller äggrundt lansettlika, hvasst ^petsade, bvitgrüna och hinnkantade, 3-nerviga, 4,5 — 6 mm. länga. % 7, 8. — - Früchte und Samen noch nicht bekannt; die ver- 208 wandtsckaffcliclien Beziehungen der Pflanze schon des- halb nicht hinreichend klargestellt. Verbreitung. JB. Lapp, ponoj. 51ad litora ma- ris sabulosa juxta promontorium Orloff”. (Ilb. Mus. Helsingf. & Ùps.) 8. S. graminea L. Sp. pi. ed. I p. 422 (1753), u ■ — Icon.: Fl. dan. t. 2116; Reiche. Ic. fl. germ. V figg. 4910 & 4911. Mittlere u. obere Stengclblätter schmal lanzeltlich bis lineal; Deckblätter am Bande gewimpert; Kronblät- ter 3,5 — 6 mm. lang. — Stjelkar vanligen flere frân en krypande och grenig^rotstock, nedliggande, uppstigande eller nästan uppräta, slaka, 10 — 40 eller bland bögt gras o. d. intill 90 cm. langa, kantiga, alld. glatta samt, med flere och mer utstäende grenar än hos föreg. : blad smalt jämbreda tili jämbredt lansettlika, spetsiga, med största bredden (2 — 9 mm.) närmare basen, al- drig blagröna, vid sjelfva basen nästan alltid harbräd- dade; blomställning va.nligen myeket rikblommig, med mer eller mindre utstäende grenar; blomskaft tämligen lâuga, glatta. mot f'ruktmognaden utstäende eller snedt nedätriktade; foderblad lansettlika, spetsiga, 8,5 — 5,5 mm. langa, 3-nerviga, i den hinnaktiga kanten nästan alltid dunhariga, för öfrigt glatta; kronblaä vanligen af fodrets längd, nästan tili basen 2-delade, med sma- lare flikar än hos de 2 föreg.; ständare 10, med vanligen rödaktiga knappar; Icapsel afläng, sasom väl utbildad ända tili dubbelt längre än fodret; frön äggformiga, nâgot plattade, 1- — 1.2 mm. langa, grabruna. 6 — 8. — Meistens nicht selten aber 2 mit gewöhnl. klei- neren Blüthen, nur 1 — 2 mm. langen Staubblättern u. gelbl.-weissen, inhaltlosen Antheren. Unabhängig davon sind die Ivronbl. bald länger bald kürzer als der Kelch, und deren Zipfel breiter od. schmäler. — Eine bemerkenswerthe Abänderung, die mir nur in wenigen, ziemlich mangelhaften Exemplaren vorlag ist: 209 Var. hebecalyx (Fenzl) Regel in Radde Reise im Süd. v. Ostsib. 1. 2 p. 406 (1862). — S. hebeca- lyx Fenzl in Rupr. Fl. Samojed. Cisural. p. 26 [Beitr. PÜ. Russ. Reich. II (1845)], p. p. (Vidi specim. au- thent.). — Stengelblätter auch am Grunde vollständig kahl; Kelchblätter auch auf dem Rücken flaumig behaart. Sonst, nach den gesehenen Exemplaren zu urtheilen, mit S. graminea übereinstimmend; Samen jedoch un- bekannt. Verbreitung. Trock. Wiesen, iWkerränd., Ge- büsche etc. S,, N., F. & F. allg. verbr. — Mitt.- u. Süd- Eur. etc. Var. hebecalyx : F. Lapp. Varsug. Kaschka- rantsa (1. G. Selin 1861 ; Hb. Mus. Helsingf.). — Arkt. Russl. S. graminea X longifolia. — S. Friesiana X graminea Norman Fl. arct. Norveg. p. 20 (1893) (Christ. Vid.-Selsk. forhandl. 1893). Stengel glatt oder hie und da mit zerstreuten , rund- lichen Höcker dien besetzt ; Blätter am Rande mit schwach hervor tretenden, mikroskopischen Papillen , nur am Grun- de gewimpert; alle Deckblätter häutig , wie die Kelchblät- ter am Rande vollkommen kahl; Kronblätter etwa so lang wie der Kelch. — Ort ljusgrön; stjelkar talrika frân en krypande och grenig rotstock, uppstigande, intill 40 cm. langa, spensliga, glatta, kantiga, vanl. rikt förgrenade ; blad jämbreda eller jämbredt lansettlika, spetsiga, med största bredden (2 — 6 mm.) vid eller strax nedom midten ; blomställning rikblonnnig; blom- skaft efter blomningen utstäende; f oderblad lansettlika eller äggrundt lansettlika, mer eller mindre spetsiga, hinnkantade, otydligt 3-nerviga, 3 — 4 mm. langa; kronblad nästan tili basen 2-delade, med smala flikar; standare 10; Stift vanligen 3. 2f 7, 8. Pollenkörner zum grössten Theil verkümmert; Früchte und Samen nicht entwickelt. \ Bot. Kot. 1899. 15 210 Vorkommen. Nadelwälder etc. mit den Stamm- arten. JV. Hedem. Amt an Skrebækken auf dem Tron- tjeld in Nordre Österdalen (Hb. Min. Ups., Hb. Riks- raus.); O. Finnin. Maskejokka in Tanen (nach Norman, 1. c.). ** — Samen glatt oder sehr schwach gehör nelt. 9. S. longifolia Mühlenb. in Willd. Enum. pl. h. berol. p. 479, in adnot. (1809); Fries in Lil- jebl. Svensk fl. ed. III p. 713 (1816) & Novit, fl. suec. ed. I p. 49 (1817). — S. Friesiana Ser. in DC. Prodr. I p. 397 (1824); Harth. Handb. Skand. fl. ed. NI. — Icon.: Svensk bot. tab. 506; Fl. dan. snppl. tab. 16; Reichb. Ic. fl. germ V fig. 4912. — Exs.: Ring. Hb. norm. f. II n. 45. Stengel hantig , von abstehenden Papillen rauh; Blät- ter aus stielförmig verschmälertem Grunde lineal-lan- zettlich bis schmal lineal, am Rande rauh von abste- henden, fast mikroskopischen Papillen; Blüthenstand mehrblüthig ; Kronblätter etwa so lang wie der Kelch, mit schmal linealen Zipfeln. — Ört ljust och lifligt grön; stjelhar talrika fran en krypande och grenig rotstock, vid basen uppstigande, för öfrigt vanligen uppräta, 10 — 35 cm. höga, mycket spensliga och bräckliga, fullkomligt glatta, mer eller mindre greniga; blad tunna och rnjuka, med största bredden (1,5 — 5 mm.) ofvanför midten, blott vid sjVlfva basen kort harbräddade; blomställning än nkblommig, än glest fäblotnmig; slcärmblad i kanten glatta, vanligen äfven de nedersta hinnaktiga; blomshxft fiua, längre eller kortare, mot fruktmognaden snedi. nedätriktade ; fodrr- blad lansettlika eller äggrundt lansettlika, mer eller mindre spetsiga, hinnkantade, otydligt nerviga, 2 — 3 mm. langa; kronblad 2 — 3,5 mm. langa, nästan tili ba- sen 2-klufna; stift vanligen 3; hapsel aliäng, intill dubbelt längre än fodret, med grön- eller brunaktiga 211 skal; fron plattadt äggformiga, 0,8 — 1 mm. lâuga, mörkbruna, svagt glänsande. If 6-— 8. Unsere Pflanze stimmt in allen Einzelheiten mit einem im Botan. Museum zu Lund befindlichen ame- rikanischen Exemplar (Minnesota: Chidago Lake) voll- ständig überein. Verbreitung. Nadelwälder etc. S, Vrm. — w Vg. Elfsborgs län (E. Linnarsson); n Vsm.; Vb. — Ög. und Sk. besond im nördl. Th.; Lpl. — Hrj. Sveg; Gstr.; ö 8m,; n Bl. unweit Svansjön in Ringa- mâla; [0 Pit. Lpm. (?); n Dir.; s Boh.; ö Sm. Kalmar län; Öl.; Gtl ]. - — - A7, allg. verbr. ; im arkt. Th. je- doch zerstreut, in Kris tiansands und w Bergens stift selten. — Jp. Exempl. gesehen aus sämmtl. Prov. mit Ausn. von Lapp, tub, Lapp, murm., Lapp. Im.; Lapp. Vars., Lapp, pon., Sav. austr. — [0 /).]. — Mitt.-Eur. ; Sibir.; N.-Amer. 10. S. longipes Goldie in Edinb. phil. journ. VI p. 327 (1822). — S. Edwardsii R. Br. Chlor, melv. p. 271 (1823). — S. longipes y Immilis Fenzl in Le- deb. El. ross. I p. 387 (1842). — Icon.: PL dan. tab. 2290. Stengel ( an lebenden Exempl.) stielrund , vollkommen glatt ; Blätter aus breitem Grunde ei-lanzettlich bis schmal- lanzettlich, spitz, am Rande vollkommen glatt-, Blüthenstand bei unserer Form stets einblüthig; Kronblätter fast doppelt so lang als der Kelch , mit ziemlich breiten, länglich- ovalen Zipfeln. — Löst tufvad, blägrön (hos oss); stjellcar talrika, uppstigande, styfva, (hos vär form) 4 — 10 cm. liöga, nedtill tämligen tätbladiga, upptill, särdeles vid toppleden, bräckliga, i de öfre bladvecken of’ta med outvecklade grenar; blad tjocka och styfva, rännformigt kölade, nästan batlika, nagot uppätböjda, (hos vär form) endast 5 — 9 mm. länga samt glän- sande glatta, blott vid basen med en eller annan ci- lié i kanten ; blomskaft (hos vär form) upprätt, langt 212 (1.3 — 2,7 cm.), nästan alltid läng re än närmaste stjelk- ledstycke, snart gulnande ocli affallande; f oderblad hos var form alldeles glatta, blägröna, ränuformigt kölade, äggrunda, 3 — 3,5 mm. lauga, svagt mldspetsiga, bredt hiimkantade, med otydliga siilonerver; bona 8,5 — 9,5 mm. vid; kronblad utböjda, 2-delade, med trubbiga, af talrika upphöjda nerver ofvau qjärnna flikar; stan- dare oftast korta, med sma gulaktiga knappar och samtliga pollenkornen förkrympta, sällan länga och med större, mörkröda knappar samt utbildadt frö- mjöl; stift 3 eller ofta nog 4: frukt och frön ej ve- terligen anträffade i Skandinavien (ä sibiriska, i Hera hänseenden likv.il ganska afvikande exemplar äro kaps- larne aflängt äggformiga, intill nära dubbelt längre än fodret, och fröna plattadt äggl'ormiga, 1 — 1,2 mm. länga, gulbruna, med matt, omärkligt körnig yta). 2(. Mitte Juli — Anf. Aug. Den ofvan lämnade beskrifningen â norska ex. grundar sig ej blott pa ett tämligen rikt herbarie- material. utan i främsta rummet pä de utförliga och noggranna anteckningar soin adjunkten Iyrok förlidet âr gjort â den norska fyndorten och soin hau god- hetsf'ullt ställt till mitt förfogande. Verbreitung. Hochgebirg-abkänge, von Schmelz- wasser überrieselt: JV. W. -Finnin. Alten, auf dem Vasbottenijeld, fast 500 M. ü. d. M. — Circumpolar. b. — Foliaceo-bracteatæ Fknzl in Ledeb. Fl. ross. I p. 381 (1842): Auch die obersten Deckblätter vollkommen krautig. 11. S. alpestris Hartm. in Sv. Vet.-Akarl. handl. 1818 p. 145 (pro var. ß S. uliginosæ). — S. longifolia * borealis Biqel. Fl. bost. ed. II p. 182 (1824). — S ■ alpestris Hartm. Handb. Skand. 11. ed. II p. 123 (1832); nec non Fries Novit. Mant. I p. 10 (1832), exclus, ß. — S. borealis Hook. Fl. bor.-am. I p. 40 (1833) & Hartm. op. cit. edd. IV — XI. — S. 213 taxa F. Behm in Bot. Notis. 1887 p. 181 (Vidi spe- cim. orig.). — Icon.: FI. dan. t. 2355. Exs. : Fries Hb. norm. f. Ill n. 31. Blätter am Rande mit abstehenden mikroskopischen Papillen und ausserdem vom Grunde fast bis zur Spitze ziemlich reich gewimpert; Kronblätter fehlend oder nur halb so lang als der Kelch; Kapsel 1 J/a — 2 Mal so lang als dieser; Samen glatt. — Stjelkar flere frân en krypande och grenig rotstock, 8 — 30 cm. länga, ned- liggande eller uppstigande, karitiga, alld. glatta o. släta, upptill mer eller mindre gaffe! greniga. vid basen med glest fjällbeklädda, trädlika utlöpare; blad rent gröna, tunna, 12 — 40 mm. länga, 3 — 9 mm. breda, lansett- lika, bredast nägot nedom midten; skännblad ända ut mot spetsen harbriiddade, de nedre af stjelkbladens storlek, de öfre smaningom mindre, alla gröna och fnllkomligt utan hinnkant; blomslcaft fran grenvink- larne, efter blomningen utböjda, intill 3,5 cm. länga, i spetsen förtjockade och nästan raka; f oderblad ägg- rundt lansettlika, spetsiga, 2,5 — 3 mm. länga, utan framtiädande nerver, ätven i den hinnaktiga kanten glatta; stift vanligen 4; kapsel aflangt äggformig, slut- ligen brunaktig; fron plattadt äggformiga, 0,85 — 1 mm. länga, rödbruna, med matt yta Ij. 7, 8. — Die apetale oder mit nur 2 — 3 sehr kurzen Kronblättern versehene /. calgcantha [Ledeb. in Mém. Ac. St.- Pétersb. Y p. 534 (1815), pro sp. sub Arenaria] scheint im behandelten Gebiete die vorherrschende Form zu sein. Verbreitung. Feuchte Orte, schatt. Wald, etc., besond. in Hochgeb. -Geg. : S. Torn. — Pit. Lpm.; Um. Lpm. (0. Melander); II>j. ; J 1 1. ; nw Dir. Idre (Adj. P. Olsson, etc.); Vb. Pajala, Jörn und Norsjö; Ang. Tasjö; Yikens fäbodar in Bamsele: w Mpd. Hafverö. — JV. Finnm.; Trondhj. st. — n Kristiania st.; Tromsö st. [0 in d. Küstengeg. von Bergen u. 214 Tromsö st.]. — F. im nördl. Th. bis incl. Ostrob. boi’., Kuus. und Kar. keret. — [0 D.]. — Circumpolar. S. alpestris >< longifolia. — S. graminen ß al- pina L. L. Læstad. in Sv. Yet.-Akad. handl. 1822 p. 335 obs. — S. aipeslris ß Fries Novit. Mant. I p. 10 (1832). — S. alpestris Fries Novit. Mant. III p. 194 (1845); nec non S. graminea * juncea Fries 1. c. p. 191, sec. specim. orig. — S- ïriesiana ß alpestris Hartm. Handb. Skand, fl. ed. NI. — S. borealis X Friesiana ; Norman Fl. arct. Norveg. p. 19 (Christ. Vid.-Selsk. Forh. 1893). Icon.: Fl. dan. suppl. t. 137. — Exs.: Fries Hb. norm. f. VII n. 34. Blätter am Rande mit abstehenden , mikroskopischen Papillen und ausserdem vom Grunde bis etwa zur Mitte spärlich gewimpert; die untersten , oft auch die mittle- ren, Deckblätter krautig und im unteren Tlieil gewim- pert, die übrigen hautrandig oder ganz häutig , am Rande vollkommen kahl; Kronblätter ein wenig bis doppelt kür- zer als der Kelch; Kapseln und Samen niemals entwickelt. — Ort rent gron ; stjelkar talrika frän en krypande och grenig rotstock, 10 — 40 cm. langa, uppstigande, brackliga, kantiga, alld. glatta, slata eller med läga o. glesa mikroskopiska papiller, upptill mer eller mindre gaffe! gren i ga ; blad tunna och mjuka, 2 — 7 mm. breda, smalt eller jämbredt lansettlika, med största bredden vid eller nagot nedom midten; blomställning gles, fa- eller mängblomtnig; blomskaft efter blomningen mer eller mindre utböjda: f oderblad äggrundt lansettlika, spetsiga, 2 — 3 mm. langa, otydligt nerviga, äfven i den hinnaktiga kanten fullkomligt glatta: kronblad 1,5 — 2 mm. langa, med mycket smala flikar; ständare vanligen 10; stift 3 eller 4. 2j. 7, 8. — Die Pollen- körner zum weit grössten Theil verkümmert. , Vorkommen (nach von mir gesehenen Exempl.). S. Torn. Lpm. Karesuando; Torne träsk; Kurra- vaara; Norrbott. Pajala; Ivengis; LTul. Lpm. Aktsek; 215 Kvikkjokk ; Tjaikeli; nach Læstad., 1. c., auch ’’juxta lacuna Virihjaur et in convalle Vallekärsa”; Pit. Lpm. Gauto; Adolfström; Um. Lpm. Laxfjället; Jmt. Ann; Are; Undersâker; Porssa; Hrj. Malmagen; Tvärberget in Tennäs; Telltorpet etc. in Yemdalen; Dalsvallen und Ransjö in Linsäll. — Jÿ. Pinnm. Alasjok und Mortensnes in Yaranger; Tana x) ; Trornsö: Skjægge- nes am Maalselv '); Nor dl. Solvaagtind; Junkersdalen; Ranen; S. Trondhj. Röros; Hedem. Tronfjeld; Aasta- elven; Kristians Amt: Hoft in Lom; Kongsvold etc. auf Dovre; Elstad in Gudbrandsdalen ; Helinstrandene in Valders; N. Berg en h. Fanaraaktinderne; Skoga- dalsnaasi; Aarnesgjeldet in Hafslo; Svartefjeld unweit Horungerne; Busker. Ringerike. — I\ Lapp, inar.; Lapp, tulom.; Lapp, murm.; Lapp, enont. ; Lapp, ke- mens.; Lapp, lmandræ; Ostrob. bor. ; Kuus.; Kar. keret. 12. S. crassifolia Ehrh. in Hannov. Mag. 1784 p. 116. — Icon.: Fl. dan. t 2114; Reichb. Ic. Ü. germ. Y f. 41)09 b. — Exs. : Fries Hb. norm. f. XI n. 41. Stengelblätter am Rande vollkommen glatt und kahl; Kronblätter länger als der Kelch; Kapsel um die Hälfte bis fast doppelt länger als der Kelch; Samen schwach aber deutlich runzelig. — StjeTkar Here, eller färre frân en krypande och grenig rotstock, 5 — 25 cm. länga, alldeles glatta, trubbkantiga eller nedtill trinda, stärkt greniga eller nästan enkla, vid basen med glest ijällbeklädda, tradlika utlöpare; blad smalt lansettlika — bredt äggrunda, 6 — 20 mm. länga, 2 — 7 mm. breda; slcärmblad i kanten fullkomligt . glatta och jämna, de nedre af stjelkbladens storlek, de öfre sma- ningom mindre, alla gröna och fullkomligt utan hinn- kant; blomskaft frân grenvinklarne eller bladvecken, efter blomningen ut- eller nedböjda, intill 4 cm. länga, ’) Vgl. übrigens J. M. Nobman's Norges arktiske flora, I, 1 p. 227 (1894), wo zahlreiche Fundorte angeführt sind. 216 i spetsen förtjockade ocli mer eller mindre krökta; foderblad äggrimdt lansettlika, trubbiga eller svagt spetsade, glatta, hinnkantade, otj'dligt 3-nerviga, 2,5 —3 ram. lâuga, stift vanligeu 3; kapscl aflängt ägg- lormig, med ljusa skal; frön nästan kretsrunda, plat- tade, 0,9 — 1 mm. i diam., rödbruna. If. 6 — 8. — Ira nördlichsten Tlieil des Gebietes zuweilen mit eiförmi- gen oder rundlichen Brutknospen in den Blattachseln oder Zweigspitzen [S. crussif. 1. gemmificans Norman Fl. arct. Norveg. p. 20 (1893)]. — Weist im Uebrigen eine ziemlich grosse Zahl von habituellen Abänderung- en auf, die ich unter den folgenden, durch zahlreiche Uebergänge mit einander innig verbundenen Parallel- formen zusammenfasse : Forma a. p aludos a [L. L. Ljestad. in Sv. Vet.- Akad. handl. 1824 p. 166, pro var. S. uliginosæ] Fries Novit, mant. III. p. 192 (1845). — Locker- rasig mit aufsteigenden oder aufrechten, selten nieder- liegenden, 10 — 30 cm. langen Stengeln mit meist weniger zahlreichen und mehr aufrechten Aesten; Blätter eirund oder länglich länzettlich (6 — 15 mm. 1., 3 — 7 mm. br. ), stumpflieh; Blüthen oft in einer Trugdolde gesammelt. Forma ß. brevifol in [Rafn Damn. & Holst, fl. II p. 763 (1800), pro sp.]. — Icon.: Fl. dan. t. 415. — Exs. : Fries Hb. norm. f. V n. 33. — Mehr dicht- rasig; Stengel meist niederliegend, 5 — 15 cm. lang, vom Grunde an mit zahlreichen, nach allen Seiten hin- gestreckten Aesten; Blätter länglich-eirund bis sclunal- lanzettlich (6 — 15 mm. 1., 2 — 5 mm. br.), mehr od. weniger spitz; Blüthen öfters einzeln. Verbreitung. F. u. paludosa : Sümpfe etc., be- sond. in Hochgeb. -Geg. S, Torn. Lpm.; Lui. Lp in. Qvikkjokk; Nattavare (O. Santesson) ; Pit. Lpm. Glom- merträsk und Petikau; Um. Lpm. Vilhelmina (J. Angstr.); Lafsjö sägverk in Dorotea: Jtl. ; Yb. Pajala — Degerfors; Ang. Nordingra; Tasjö; Vg. Barnesjön 217 in Yartofta. — TV. Finnm. — Nordl. ; Östlandet zerstr., z. B. Dovre; Röros; Amot; Torpen — Ringe- rike. — F. nördl. u. mittl. Tk. bis (incl.) Ostrob. med. & austr., Sav. bor., Kar. pom., oneg. & olen. 'T Isthm. kar. — F. ß. brevi folia: Meei’esufer. S. Boh.: HI.; Sk. besond. an d. AY. -Küste; w Ol.; ausserdem zuweil, auf Ballast; [früher: nö Gtl. Kyllejj. — 2V. siidl. Th. von Hvalöerne bis nw. Kristiansand Stift: Karrnön; Bergen Stift: Mosterö; Trondhj. Sf. — Tinnm. — I). zerstr. in säinmtl. Prov. (zuweil, im Inneren und dann weniger ausgeprägt). — Deutschi., Russl., Sibir. etc. 13. S. humifusa Rottb. in Kjöb. Selsk. skrift. X p. 447 (1770). — Icon.: Rottb. 1. c. t. 4 fig. 14; Sv. A^et.-Akad. handl. 1789 t. 6 fig. 1; Fl. dan. t. 978. — Exs. : Fries Hb. norm. f. VIII n. 35; f. XII n. 52. Stengelblciiter am Bande vollkommen glatt und kahl; Kronblätter länger als der Kelch; Kapsel so lang ■wie dieser oder unbedeutend, länger; Samen glatt. — Stjelkar talrika, stärkt greniga, 3- — 16 cm. länga, nedliggande eller uppstigande, nedtill bräckliga, bildande ofta matt- formiga, tätare eller lösare tufvor, alldeles glatta, trubbkantiga, ofta med äggformiga groddknoppar Iran bladvecken; blad äggruudt lansettlika — bredt ägg- runda, 5 — 10 mm. länga, kort uddspetsiga, mer eller mindre tjocka och fasta, men med tunna, halft genom- lysande kanter; blomskaft nästan alltid ensamma i ört- bladens veck eller grenarnes spets, efter blomningen utböjda, 1 — 2 (sällan intill 3) cm. länga, i spetsen förtjockade och krökta; f oderblad afiängt äggrunda el- ler aflängt lansettlika, lies vära former mer eller min- dre trubbiga, glatta, hinnkantade, utan framträdande nerver, 4 — 5 mm. länga; stift vanligen 3; kapsel bredt ellipso'idisk, med ljusa skal; fron bredt äggformiga, plattade, 0,9 mm. länga, ljusbruna. If 7, 8. 218 Verbreitung. Sandige, feuchte Meeresufer im arkt. Th. d. Gebietes. jV. Finnin.; Tromsö Amt: Skjervö; Nordl. Fagernæs (F ristedt) ; Sörfolden ; Skjer- stad am Saltenfjord. — JF. Exempl. gesehen aus: Lapp, inar., Lapp, tub, Lapp, murm., Lapp. Vars., Lapp, ponoj., Kar. pomor. — Circumpolar. Eotaniska Sällskapet i Stockholm den 20 Sep- tember 1899. Dr G. 0. A. Malme hüll föredrag oin kron- bladens knoppläge och ständarnes definitiva ställning lios Py- rola unifloi a. — Prof. G. Lagerheim förevisade och demon- strerade dels cecidiebildningar, förorsakade af djur eller svampar, dels s. k. dnbbelcecidier, föranledda af djur och svanip tillsainman. — Dr 0. Rosenberg höll föredrag om sina fysiologiskt— cytologiska studier öfver insektätande växter. — Adjunkten J. Bergghen förevisade den af honorn under som- maren i Ösmo fuuna hybriden Curex riparia X rostral a. — Kyrkoherde A. Torssander förevisade nägra hybrider äf- vensom sällsyntare växter och växtformer, som ban under den torra sommaren kommit i tillfälle att studera pä säclana ställen, som eljest stä under vatten. Den 25 Oktober 1899. Pastor J. G. Laurell förevisade den af honom sistlidne sommar vid Grytsjön i Sorunda s:n insamlade Carex filiformis X rostrata. Prof. V. B. Wittrock höll föredrag om sina studier öl- ver växter med i blommornas inre dolda lionungstecken. — Yidare förevisades vid tillfället i Bergielund blommande väx- säsom Ar ab is alpina, Casandra cahjcnlala, Saxifraga ccespi- tnsa, Fellebor us foetidus , hvilkas normala blomningstid infal- ler i den tidiga vären. — Lektor C. Lindman höll föredrag om förgreningen hos nägra af vära buskar. — Prof. J. ErIks- son förevisade tvänne potatissmissbildningar. Fysiografiska sällskapet d. 11 okt. Prof. B. Jöxs- sox redogjorde för nägra af kapellmästaren C. A. Berg ä växtfysiologiska laboratoriet i Lund utförda undersökningar öfver rheotropismen i roten af groeude plantor. 219 Ueber ein auf Flechten schmarotzendes Sclerotium. Von Carl Joh. Svendsen. (Mit Taf. II). Unter den Pilzen, die eingehend untersucht wor- den sind, ist mir nur ein Beispiel völligen Verlustes von Sporen irgend einer Art bekannt. Es ist dies der von W. Rothert in einer ausführlichen Abhand- lung *) beschriebene Pilz, der auf abgestorbenen Was- serpflanzen vorkommt und sich sowohl in der Natur als in Culturen ausschliesslich durch Sclerotien fort- pflanzt 2). Bei Stockholm, Örebro und Upsala kommt nicht selten ein Lichenenparasit vor, der dasselbe eigenthüraliche Verhalten aufweist, ohne jedoch mit dem Sclerotium hydrophil um identisch zu sein. Durch die Freundlichkeit des Herrn Professor Dr. G. Lager- heim bin ich im Stande gewesen, mit seiner werth- vollen. Hülfe diesen in mancher Hinsicht interessanten Pilz während eines kürzeren Aufenthalts in Stockholm eine näheren Untersuchung zu unterwerfen. Es ist mir eine angenehme Pflicht, auch hier meinem verehrten ’) Ueber Sclerotium hydrophihnn Sacgv einen sporenlosen Pilz. Bot. Ztg. .1892 pg. 321. 1) Dieser Pilz zeigte sich im Frühjahr 1899 als schädlicher Pa- rasit auf Wolffin arrhiza Wimm., die in einem Zimmeraquarium im Stockholmer botanischen Institut seit einigen Jahren cultivirt wurde. Zusammen mit anderen Wasserpflanzen wie Utricularia , Ceratophyl- lum und Cahomba hat die Wolf fia hier immer sehr gut gediehen und einen dicken Bahm an der Wasseroberfläche gebildet. Zu ge- nannter Zeit traten in der Wolfjia-Dp cke blaugrüne Inseln auf, die leicht ganz herausgehoben werden konnten. Sie bestanden aus durchscheinenden IFo(/j/ïn-Exemplaren, die von den Pilzhypthen. welche sie zusammenhielten, getötet waren. Einige dieser getöteten lUoZ/yin-Ansammlungen wurden für sich in einem Glasbecher cul- tivirt, und an ihnen entwickelte sich bald aus den Hyphen das Sclerotium hydrophiluni Sacc. Da Bothert (1. c. p. 408) seinen Pilz auf Myriophyllum und Ceratophyllum gefunden hat. so ist es nicht unwahrscheinlich, dass er mit diesen Pflanzen in das Zimmer- aquarium gerathen ist. Bemerkenswerth ist, dass der Pilz als un- zweifelhafter Parasit auf Wolf fia auftrat, da Bothert (1. c. p. 426) ausdrücklich hervorhebt, dass er ’’mit grösster Wahrscheinlichkeit auf eine ausschliesslich saprophytische Lebensweise angewiesen” ist. (G. Lagerheim). Oot. Kot. 1890. 220 Lehrer und Freunde meinen herzlichsten Dank für seine werthwolle Unterstützung auszusprechen. Unser Sclerotium kam bei Carlberg unweit Stock- holm auf folgenden Flechten vor 1): Anaptychia ciliaris ( L . ) , Callopimna vitellinum (Ehrh.), Lccanora subfusca ÇL.), Parmclia otivacca (L.), P. saxatilis (L.), Physcia cæsia (Hoffiu.) und ganz besonders Xanthoria parictina fL.) Auf der letztgenannten Nährpflanze ist es von Herrn Dr. O. Rosenberg in Hagaparken bei Stockholm, von Herrn Prof. Lagerheim bei Dalarö und von Herrn Doz. Dr. R. Sernander bei Örebro gefunden. Ganz besonders üppig wächst das Sclerotium auf Xanthoria in Carolinaparken in Upsala. Die Flechte wurde von einem grauweissen Schim- mel und sehr kleinen gelblich-weis.-en Sclerotien bedeckt, die gewöhnlich Linsen- oder Kugelgestalt zeigten und einen Diameter von etwa 0.1 — 1.0 mm hatten; sie flös- sen oft zu die ganze Flechte bedeckenden Krusten zusammen. Bisweilen wurden auch mehr oder weniger langgestreckte Formen beobachtet, die durch Zusam- menschmelzung mehrerer Sclerotienanlagen zustaudeka- men. Sie hatten keine ausdifferenzierte Rinde und be- standen aus ziemlich lose verflochtenen Hyphen; vergl. Fig. 1, die nach einem Querschnitte eines der Flechte entnommenen Sclerotiums gezeichnet ist. Die Zellen sind von einem farblosen, sehr feinkörnigen Proto- plasma mit vielen und grossen Glycogentropfen gefüllt. Der Schimmel besteht aus radiär ausstrahlenden Hy- phen, die ganz charakteristisch aussehen. Sie sind ziemlich dick, geradelaufend und stark verzweigt, ihre Zellen sind etwa 3 — 5 /( breit und 100 — 130 ju lang, und unter den Querwänden, die beinahe immer mit Schnallenfusionen versehen sind, entspringen in sehr regelmässiger AVeise nach zwei Richtungen Zweige, die sich wie die Achse verhalten (cfr. Fig. 2.). Der ') Die Bestimmungen sind freundlichst von Herrn Assistenten H. Hesselman ausgeführt. 221 Inhalt der Zellen bestellt aus einem beinahe ganz ho- mogenen Protoplasma mit vielen und grossen Vacu- olen, die sich in sehr regelmässiger Weise die Wände entlang ordnen und bisweilen diesen anscheinend direct auliegen. Fig. 3 stellt die am gewöhnlich- sten auftreteude Anorduing der Yacuolen dar. Grös- sere und kleinere Glykogentropfen kamen sehr häufig vor. Wo zwei Mycelzweige aut einander stiessen, verschmelzen sie beinahe immer, wodurch ein ziem- lich dichtes Netzwerk entsteht; wo die Mycelzweige einander nicht dicht berühren, wachsen sie aber einan- der vorüher ohne zu verschmelzen. Aut dünnen Schnitten frischen Materials konnte ich nach Behandling derselben mit Jodjodkaliumlösung, die die Hyphen des Parasiten des Glycogengehaltes wegen stark rotbraun tingirte, diese in der Wirthspflauze ver- folgen. Sie waren dünner als die in der Luft auf- tretenden, gebuchtet und hatten keine Schnallenfu- sionen; Haustorien konnten nicht gesehen werden. Die Hyphen des Pilzes wuchsen durch die Finde und die Markschicht nach den Gonidien hin, die umspon- nen und zerstört wurden. Auch die Apothecien wur- den angegriffen, und speciell war die Entwickelung des Parasiten in der Subhymenialschicht sehr reichlich; zuletzt wird die Flechte gänzlich überwuchert, von dem grauweissen Schimmel und den kleinen Sclerotien des Parasiten bedeckt und anscheinend völlig ausgezehrt. Wird ein der Flechte entnommenes Sclerotium auf einen festen Nährboden ausgesäht (als solchen wurden Gelatine oder Agar-Agar mit Zusatz von Malzex- tract, Johannisbroddekokt oder Glucose mit den nö- thigen Salzen nach A Mayer *) benutzt), keimt es sehr leicht durch Aussenden von Hyphen nach allen Richt- ungen, sowohl in und auf dem Substrate als auch in die Luft empor. Das Wachstum der letzeren hörte ’) cfr. Strasburges: Bas botanische Practician , Dritte Aufl. pg. 446. 222 jedoch bald auf, während das 3Iycel in und auf dem Nährboden sehr lebhaft in centrifugaler Richtung wuchs, und nach einigen Tagen war die Bildung neuer Scle- rotien eingeleitel. Ein dem Substrate anliegender Mv- celast sendet einen kleinen Zweig in die Luft empor, wo es sich z. Th. unter spiraliger Drehung sehr stark und unregelmässig verzweigt, allmählich werden die Verzweigungen dichter und verflochtener, und zuletzt liegt nach etwa 4 — -7 Tagen, je nach der Grösse der Sclerotien und den äusseren Bedingungen, ein neues Sclerotium dem Substrate an. In diesem Sta- dium sind die Wände nur unbedeutend dicker als die der Hyphen, und die Zellen sind sehr reich an Gly- cogen; das ganze stellt ein bis etwa hanfsamengros- ses, beinahe reinweisses, weiches Gebilde dar, nur der Grösse nach von den in der Natur vorkotn inenden Sclerotien verschieden. Ist die definitive Grösse er- reicht beginnt das Sclerotium grosse Trop'en einer gelb- lichen wässerigen Flüssigkeit auszuscheiden und die Farbe wird allmählich dunkler; zuletzt, nach etwa einer Woche, liegt das fertige Sclerotium vor als ein mehr oder «'eiliger regelmässiges Gebilde, meistens von annähernder Kugelgestalt. Die Rinde ist braunschwartz, matt, mit abgestorbenen Hyphenresten bedeckt und besteht aus 2 — 3 Schichten dicht einander angeschmieg- ten Zellen, deren äusseren Wände sehr stark verdickt sind und schwach gewölbt sind (daher das matte Aus- sehen). Die Wände der Rindeuzellen sind alle mehr oder weniger bräunlich gefärbt, und die Zellen selbst inhaltslos; die des Markgewebes haben sehr stark ver- dickte, aus einer stark lichtbrechenden Substanz be- stehende Wände, sind mit einem bis wenigen grossen Oeltropfen und einem schwach lichtbrechenden Proto- plasma gefüllt und bilden ein sehr dichtes Pseudopa- renchym ohne Intercellularen. Langgestreckte Zellen kommen nur in den -centralen Theilen vor, uud auch da in der Regel nur vereinzelt. Das Sclerotium ist 223 beim Schneiden hornartig hart und im Inneren grau gefärbt. Bei höherer Temperatur (-f 32° C in Thermo- stat) während einer Woche aut’ Mal zex tract- Agar-agar, das unter den geprüften Nährböden von dem Pilze entschieden vorgezogen wurde, cultivirt, zeigten die jungen Sclerotien keine Keimungserscheinungen; so bald sie unter normale Bedingungen, das heisst in Zim- mertemperatur kamen, entwickelten sie sich wie sonst . Einige Sclerotien wurden auch an und in flüssi- gen Substraten (Zwetschken- und Rosinendecoct, Malt- zextractlösung) ausgesäht. Auf der Oberfläche der Flüssigkeit wurde eine dicht verflochtene Decke stark unter sich auastomosirender Hyphen gebildet, auf de- ren Oberseite die Sclerotienbildung wie auf festem Substrate vorsichging; wurde ein keimendes Sclerotium unter der Flüssigkeitsoberfläche fixirt, wuchs ein dich- ter. aus mehreren parallellaufenden Zellfädeu bestehen- der, die ganze Weite des Reagirglases füllender Hy- phenbüschel nach der Oberfläche empor, wo ein ähn- licher Ueberzug gebildet wurde. Die Mycelfäden, die sich in dem Substrate oder der Nährflüssigkeit bilde- ten, hatten ein anderes Aussehen als die in der Luit gewachsenen, indem sie gebuchtet und weiter waren, keine Schnallenfusionen hatten und aus kürzeren Zel- len bestanden. Fig. 4 ist nach einer Cultur in hän- gendem Tropfen gezeichnet. Es dürfte aus diesen Cul- tur versuchen das Resultat hervorgehen, dass das Auf- treten von Schnallenfusionen hei diesem Pilz von äusseren Fact or en bedingt ist. Wird ein in Cultur erhaltenes Sclerotium auf Wasser oder feuchtes Fliesspapier ausgesäht, keimt es sehr langsam unter Aussendung der früher beschriebenen Mycelfäden, indem das Oel verschwindet und die stark verdickten Wände allmählich dünner werden. Viel leichter geht die Keimung von Statten, wenn das Sclerotium auf einer der obengenannten Flechten in 2-24 feuchtem Raume ausgesäht wird, und das Anlegen neuer, kleiner Sclerotien wird sehr bald eingeleilet. Zum "Weiterentwiokeln des Sclerotiums ist demnach eine Ruhepause nicht notwendig. Etwaige andere Fructificationsmodi habe ich nicht gesehen. In dem homogenen Protoplasma der Hyphen konnten in lebendem Zustande keine grösseren Ein- schlüsse beobachtet werden. Nach Fixirung der My- celfäden in JBoyeri’s Alcohol-Essigsäure-Gre misch oder einer schwachen Chromosmiumessigsäurelösung, nach- herigem Auswaschen, Ueberfärbung in schwacher Hæ- matoxylinlösung und Differenzierung in sehr schwacher Salzsäure traten in den Zellen zwei bis mehrere dunk- ler tingirte Körperchen hervor, die sich nur schwach von dem Protoplasma unterschieden und nicht sehr scharf contourirt waren; wahrscheinlich entsprechen sie zum Theil Zellkernen. In den Sclerotien konnten ähnliche Gebilde nicht nachgewiesen werden. "Während sowohl die auf den Flechten vorkom- menden als die in der Cultur erhaltenen Sclerotien, so lange sie noch jung sind, sehr reich an Glycogen sind, enthalten die bereits braunen und somit reifen Sclerotien ausschlieslich ein fettes Oel, das in gros- sen, bis 3 , des Zellendiameters erreichenden Tropfen vorkommt. Wahrscheinlich ist est aus dem Glycogen entstanden, und die Umwandlung geschieht, während sich die Rinde ausdifferenzirt, und dürfte mit der Wasserausscheidung Zusammenhängen 1 ). Das Oel kommt in grossen Tropfen, bisweilen mehrere in jeder Zelle vor, ist unlöslich in Alcohol, leicht löslich in Æther, Chloroform und Benzol, färbt sich mit Osmiumsäure- lösung dunkel olivengrün, mit Jodpräparaten gelbbraun ’) Die Umwandlung von Glycogen in Oel ist von Errera bei den Sclerotien von Claviceps purpurea beobachtet worden (L. Er- ERRA, Les réserves hydrocarbonées des Champignons in Compt. rend. d. séanc. d. l’Acad. d. sc., Paris 1885,'. 225 und speichert Prodigiosin 1) und Sudan III energisch auf; zum Theil ähnliche Reactionen giebt das in dem Sclerotium hydrophilum Sacc. vorkommende fette Oel. 2) Die braunen Verdickungsschichten der cuticularisirten Aussenwände der ßindenzellen werden ebenfalls von Prodigiosin und Sudan III gefärbt. Die chemische Structur der Membranen wurde etwas eingehender studirt, doch leider ohne eine spe- ziell interessantes Resultat; zuerst wurden die von van Wisselingh 3) angegebenen Reactionen auf Chitin geprüft, da sie aber völlig resultatlos ausfielen, wurden die von Mangin 4) angeführten Reactionen auf Pectin- - stofie und Methoden, diese zu entfernen, geprüft; um möglichst reine Bilder zu erhalten, wurde zuerst das Oel mittelst Æther oder Benzol entfernt. Jod- Jodkalium tingirte die Wände rothbraun ; durch Zusats von Wasser ging die Farbe in violett-pur- purfarben über um zuletzt zu verschwinden. Chlor zinkjod färbte sehr langsam unter Quellen schwach rothviolett; durch Ei'hitzen verschwand die Färbung, und nach dem Erkalten trat eine stark vio- lette, beinahe reine Cellulosefärbung hervor. Von den von Mangin angeführten Pectinfarbstoffen wurden die folgenden geprüft: Bismarkbraun: wurde energisch aufgespeichert. Safranin: ebenso; die Färbung war dunkel gelb- orange. Brillantblau : rein blau, die Hyphen ein wenig violett. Juchsin: kirschenroth. Dahlia: blauviolett. Jodgrün: rein grün. ') O. Kosenberg: TJcber die Verwendung von Prodigiosin in der botanischen Mikrotechnik (Zeitschrift für wissenschaftliche Mikroskopie und mikroskopische Technik. XV (1898) pg. 56.) 2) Rothert. 1. c. pag. 328, 329. 3) C. van Wisselingh, Mikrochemische Untersuchungen über die Zellwände der Fungi ((Pringsh. Jahrb. Bd. 31, 1898). 4) Propriétés et Réactions des composées pectiques (Journal de Botanique 1892 pg. 206). Bot. Not. 1800. 16 Methylenblau 4- Essigsäure: die Wände der Scle- rotienzellen wurden blau mit einem schwachen Stich ins Grün, die der Hyphen ein wenig mehr violett gefärbt. Naphthylenblau: die Membranen wurden rothvio- lett tingirt. Butheniumroth: wurde energisch aufgenommen. Von den Cellulosefärbungen wurden die folgen- den geprüft : Benzoazurin: die Membranen wurden blau gefärbt. Hcematoxylin- Alaun : wurde aufgenommen. Conyoroth : wurde ziemlich leicht aufgenommen. Orange G.: bedeutend weniger. Tropäolin 0 0: wurde nicht aufgenommen. Rosolsäure: (in alkalischer Lösung) ebenso. Ausserdem wurden ziemlich dicke Schnitte ent- fettet und in eine by0 Salzsäure während einer Vier- telstunde vorsichtig gekocht es zeigte sich jetzt, dass alles ohne das Protoplasma gelöst war; die Schnitte waren völlig zusammengefallen, imd etwaige Peste der Zellwände konnten aller Mühe trotz nicht gefunden werden. Dies Resultat erklärt auch, dass die van Wisse LiNGHschen Reactionen ein negatives Resultat er- gaben, indem, wie bekannt, das Chitin unlöslich in allen Lösungsmitteln ist, concent rirte Schwefelsäure und Salzsäure ausgenommen. Die Membranen können somit nur aus einem Pectinstoffe und Cellulose, viel- leicht mit einem stickstoffhaltigen Stoffe gemischt, bestehen. Ueber die systematische Stellung unserer Pilzes lässt sich nicht vieles mit Sicherheit sagen; wie schon erwähnt, keimen auch die grossen, in Culturen erhal- tenen Sclerotien ausschlieslich durch Aussenden vege- tativer Hyrphen, ohne Fruchtkörper oder Conidien zu bilden. Die Schnallenfusionen deuten aber darauf, dass ) Yergl. Mangin 1. c. pg. 365. 227 wir es mit einem höheren Basidiomyceten zu thun ha- ben, wahrscheinlich mit einem Hymenomyceten, der die Fähigkeit, Sporen zu bilden, verloren hat. Mit keinen der Sclerotien von Basidiomyceten, deren Be- schreibung ich gesehen habe, ist unser Pilz identisch, und ich schlage deshalb vor, ihn vorläufig Sclerotium lichenicola , der Lebensweise halber, zu benennen. Sclerotium lichenicola. n. sp.4 Sclerotiis minimis, diam. 0,5 — 1 mm, lenticularibus vel globosis, primo luteolis, demum fuscis, matrice laxe adhærentibus, my- celio griseo-albo tenui primum circumdatis. Hyphis aëreis fibulis instructis, hyphis intramatricalibus fibulis et haustoriis destitutis. Cellulis sclerotii maturi mem- brana valde incrassata, contentu oleoso. Fructifica- tione ut videtur nuila. Hab. in Suecia ad Upsaliam, Holmiam, Dalarö et (Jrebro in thallo Anaptgchice cüiaris (L.), Callo- pismatis vitellini (Ehrh.), Lecanoræ subfuscce (L.), Ponne- liœ olivacece (L.), P. saxatilis (L.), Phgsciæ ccesice (Hoffen.), Xanthorice parietince (L.) et Trentepohlice um- brince (Kiitz.) Born, parasiticum. Am nächsten verwandt ist es vielleicht mit diesem oder jenem der auf Pilzen wachsenden Sclerotien z. B. S. fungorum Pers., von welchem Rostrup *) eine sehr kleine, 0,5 mm dicke, gelbe Form auf Agaricus aus Grönland beschreibt. Da aber der innere Bau und die Entwicklungsgeschichte dieser Formen so gut wie unbekannt sind, lässt sich ein Vergleich mit densel- ben nicht gut austellen. Zuletzt einige Worte, über das biologische Ver- halten des Pilzes. Versuche über den Einfluss extre- mer Temperaturen habe ich leider nicht angestellt; doch scheint eine auch nur mässige Temperaturerhö- hung (+ 32 °C cfr. pg. 223) die Entwickelung auf- ’) E. Rostrup, Tillæg ti) Grönlands Svampe (1888), p. 632 (Meddel. om Grönland, H. III). 228 zuheben oder jedenfalls in sehr beträchtlicher Weise zu hemmen; die Kälte hat selbstverständlich eine ähnliche Einwirkung, doch ist die Temperatur, bei der das Protoplasma der jungen Sclerotien und Hyphen der Kälte wegen stirbt, wahrscheinlich eine ziemlich niedrige; Flechten mit Sclerotien wurden Mitte Ja- nuar in ziemlich grosser Kälte eingesammelt, aber sofort sie in Zimmertemperatur kamen keimten sie. Der Pilz hat also wahrscheinlich gar nicht nöthig, Sporen zu bilden, sondern kann sich sehr gut durch die Sclerotien vermehren und von Jahr zu Jahr erhalten. Die Verbreitung von der einen Wirthspflanze zur an- deren geht wahrscheinlich durch Insecten, Schnecken und den Wind vor sich. In der Natur habe ich niemals den Pilz als Saprophyt angetroffen, wohl aber hie und da auf Trentepohlia umbrina von vom Pilz befallenen Flechten übergehend. Wie ich mich durch Culturversuche überzeugte, genügen kleine losgerissene Mycelfäden, um eine Infection hervorzurufen. Tromsö, Oct. 1899. Erklärung der Abbildungen. Tafel II. Sclerotium lichenicola Svends. Fig. 1. Querschnitt durch ein der Flechte ( Xanthoriu parietina) entnommenes Sclerotium. ” 2. Lufthyphen von dem die Flechte bedeckenden Schimmel. ” 3. Dieselben, die Verteilung der Vacuolen zeigend; stärker vergrössert. ” 4. Hyphen aus einer Cultur in Nährlösung. 229 Nâgra ord om Fagus silvatica L. och lafvegetationen pâ densamma. Af J. Hulting. Talrika geologiska undersôkningar ka âdagalagt, atfc boken (Fagus silvatica L.) invandrat till dé syd- ligaste delarna af Skandinavien redan under ekperio- dens senare del. Forst liar boken uppträdt i Dan- mark, därefter i vârt land och i Norge. Att detta va- rit fallet är heit naturligt, sâvida nämligen boken redt sig själf utan människans atgörande. Men har den icke det gjort, kunna gissningarna om dess för- flyttning t. ex. tili värt land äfven ga tili andra trak- ter än till Danmark. Da ligger det nära till hands att ocksa tänka pâ Tyskland och England. Hvad Norge särskildt beträffar, är det högst troligt, att bo- ken invandrat tili dess sydligaste trakter och att den alltsa därstädes är Ursprungligen vild. Detta är där- emot ej lätt att afgöra, da det är fraga om boksko- gen vid Sæim i södra Bergenkus amt. Schübeler tror, att den införts dit af vikingar under forntiden. De skulle i sä fall hemfört bokâllon frän Danmark och England och planterat dem i Sæim vid en kafs- vik, som redan under forntiden begagnats tili örlogs- hamn. Äfven Wull'sberg 2 3) uttalar sig härom pâ samma satt. Att en af de fyra gardar, som ha den ifräga- varande bokskogen vid Sæim â sina ägoomraden, ke- ter Bögevolden, anser han tyda därpa, att boken fö- rekommit därstädes redan langt tillbaka i tiden. ;'Man •kan derfor tænke sig” fortsätter han, ”at en veirbidt Viking enten i elskværdigt Lune eller for at skaffe sig haart Træfang til Skibsmaterial har fragtet en Skjæppe Bögenödder over Vesterkavet og ströet dem rundt om sit Langskibsnöst 1).” ’) F. C. Schübeler: Norges Yæxtrige. I Band, I H. p. 522 2) N. G-, J. Wulfsberg i Bot. Not. für 1877 p. 79 — 80. 3) Nöst (isl. och fn. naust) = skjul vid stranden. Bot. Not. 1809. 230 I Danmark finnes det bokskogar flerestädes ; i Norge vid det of'vaunämnda Sæim och â garden Espe- nes mellan Arendal ocli Grimstad samt i trakten af Laurvik: hos oss endast i Skäne, Blekinge och södra Halland. Och hvad dessa sistnamnda landskap be- träffar, bildar boken därstädes an ren bokskog , an bok- blandskog. d. v. s. sädan skog, hvari utom bok äfven audra träd förekomma, sasorn asp, björk, ek, gran och rönn. Att boken sedan gammalt förekommit synnerligen rikligt sâvâl i Danmark som i vârt land, är ocksâ kändt. Sa t. ex. sages det, att Hallands nu meren- dels kala och ofruktbara hedar redan under vâr sa- gotid varit beväxta ined lummiga bokskogar *). Och ânnu mot slutet af vâr reformationstid f'anns det pâ Getterön utanför Varberg en präktig bokskog, som nedhöggs âr 159b 1). Linné talar ocksâ pâ fiera stallen i sin Skânska Eesa om bokskogar i Skâne och Säger tillika, att Hallandsâs var tackt med bokskog. Detsamma kau man ock säga om Danmark. Sâ t. ex. omnamner Vaupell 2), att det i Danmark finnes gamla handlingar frân 30-âriga krigets dagar, som förtälja, att den svenske befâlhafvaren Helmut Vrangel, som âr 1644 bröt in pâ Jylland, lât i trakten af Ramiers falla omkring 120,000 stycken träd, hvaraf 71.000 voro bokar, 49,000 ekar och endast 131 voro björkar. Boken uppnâr en bögst ansenlig storlek. Dess största höjd uppgâr i allmânhet till 40 meter eller nâgot däröfver och det fullväxta trädets omfâng yid brösthöjd till cirka 2 meter. Sâ t. ex. hade de fern största bokarne vid Espenes 3) i Norge âr 1882 föl- jande omfäng vid brösthöjd: 1,64 ni., 1,80 m., 2,19 m., 2,30 m. och 2,40 m. och de tre största vid Sæim 3) ’) E. Fries: Botaniska Utflygter. 1) Chr. Vanpell; Begen i de danske Skove. 3) F. C. Schübeler: Norges Væxtrige B. I. p. 521 — 5. 231 âr 1884: 1,93 m., 1,90 m. och 2,14 m. Den största boken vid Vâgsâter pâ Daisland hade âr 1895 ett omfâng af 2,59 m. Mâttet togs â trädet 1 2 m. ofvan marken. — ’’Boken blir i sanning majestätisk, dar den kan riktigt utveckla sin starka stain och i dunkla massor utbreda sin täta skugga, och i allmänhet för- tjänar den nog att kallas Nordens liärligaste löfträd 1 )” . Pâ passande växtplats uppnär boken en âlder af ända tili 250 à 300 âr. Porst vid 80 — 90 âr lämnar trädet füllt grobara ällon, och vid 120—140 ars âlder anses det vara fullväxt. — Boken växer pâ fiera stallen li'ögt öfver liafvd. Sä t. ex. finnes den pâ Etna ända till en höjd af 2100 m. öfver hafvet, i Tyroien tili 1676 m. och i Norge till 260 m. 2). Boken fordrar en god, men ej synnerligeu djup jordmän Bast trifves den pâ lerblandad eller kalk- haltig sandjord. Som trädet är mycket ömtaligt för köld, stormar och torka, kräfver det ett skyddadt läge. Dar inga hinder möta, gör det sig förr eller senare tili oinskränkt herre öfver sitt omräde. Sä mäste t. ex. tallen, björken, ja t. o. m. eken vika för ifrägavarande träd. Med rätta säger man ocksä, att boken i vära dagar skulle ha intagit längt större vidder, än den nu gör, bade i Danmark och värt lands sydligaste provinser, om ej människan lagt hin- der i vägen därför. Det är hennes ingripande i na- turens stora hushâllning, som gör sig gällaude säväl här som öfver allt annorstädes. Pästa vi oss särskildt vid boken som vildt växande i Europa, gär dess nordgräns frân Sæim (60° 37' n. br.), som ligger nâgra mil norr om Bergen i södra Bergenhus amt, och därifrän öfver nedre Thelemarken (gärden Stenstad 59° 61' n. br.) och Laurvikstrakten ’) C. F. Nyman: TJtkast tili svenska växternas naturhistoria. Del. II. p. 229. 2) A. Kerner von Marilaun: Pflanzenleben. Leipzig. 1888. 232 (vid cirka 59" 30' n. br.) 1). I vârt land gar grän- sen fran Vagsäter (58° 28' n. br.) pâ Dalsland och därirran genotn Vestergötland och Smäland (Eksjö 57c 40' n. br.) tili Kalmartrakten (vid 57° 5' n. br.). Boken förekommer ocksa i Östergötland pâ Omberg (58° 20' n. br.). — I nordöstra Europa gar gränsen fran kusten af Ostpreussen ( i trakten af Königsberg vid 54° 30' n. br.) och dar if ran öfver Polen, Volhy- nien och Podolien samt öfver Krim tili Kaukasus 2). I vârt land förekommer boken plantera d ända upp i Gestrikland (pä cirka G0° 40' n. br.), ja t. o. m. pâ enstaka stallen langt upp i Norrland. Sa t. ex. finnes den â gârden Boleä (63° 50' n. br.) i när- heten af Umea 3 4). — I Norge förekommer den nord- ligast vid Stegens prestgärd (67° 56' n. br.) vid Vest- fjorden i Nordland (omkring 9 mil ofvan Bodö) 1). Men vi atervända nu till det förut nämnda Vàg- sätcr , som ligger 58° 28' n. latitud, 29° 2 7' östligt fran Ferro och 11° 47' östligt fran Paris och är en synnerligen stör och vacker egendom i Yalbo-Byr i sydvestra delen af Dalsland, ej längt fran gränsen tili Bohusläu. Vagsäter äges sedan âtskilliga är tillbaka af Munkadals bolag. Och som jag vistades â denna egen- dom nägra dagar sommaren 1895 och ’Vletta stalle är bokens nordligaste station i Sverige'1 4), var det heit naturligt, att jag äfven skulle ägna nagon upp- màrksamhet ât ifrâgavarande träd. Inné i själfva den täta barrskogen, nägra km. söder om Vägsäters gard, finnas bolcgiljorna 5 ). De ’) Uppgifterna om Norge ur F. C. Schiibelers Norges Yæxtrige. 33. I. p. 523 etc. 2) A. Engler och Iv. Prantl : Die natürlichen Pflanzenfamilien. Lieferung 18. Leipzig 1888. 0 Trädgärdsföreningens Tidskrift för är 1880. 4) L. M. Larsson: Flora öfver Vermland och Dal. Karlstad 1859. 5) Enligt J. E Kietz (Ordbok öfver Svenska Allinogespraket) är gilja (fern.) det samma som hälväg, skogspass etc. och det forn- nordiska geil = mellanrum. klyfta. Med gil menas liten bergs- klj'fta, fördjupning mellan berg. Ordet förekommer äfven i Norge. Skotland och Irland. — Ordet gill (= trâng dal) finnes ännu i engelska provinsdialekter. 233 kallas sä i trakten. Bokar, sa äldre som yngre, var det dar riklig tillgâng pä, ehuru ett och annat trad afverkats pâ senare tider. Femton af de största trä- den mattes, och mattet togs à dem cirka en half meter ofvan marken. Af de nämnda träden hade det gröf- sta ett omfâng af 2,59 m. och det minsta 1,68 meter Här och hvar bland bokarna förekommo älven andra träd, isynnerhet gran, men äfven björk, ek och rönn. Att boken här växer i hög grad sk}Mdad och be- skuggad, Säger sig själft. Dels bestär den sig själf med en ypperlig skugga, dels bidrager ocksä den där befintliga barrskogen tili detta föfhällande i icke ringa grad. Pa Raspfjället, oster om Vägsäters gärd, växte en bok, hvilket bevisar, att nämnda träd har benä- genhet att sprida sig i trakten. Manga af de äldre bokarna voro klädda med mossor och lafvar högt upp pa stammarna, ja t. o. m. pa grenarna. Detta gaf de nämnda träden ett synnerligen egendomligt och ärevördigt utseende. Af de mossor, som pa detta sätt beklädde trädens stam- mar, förekommo följande arter mest: Mnblystegiuni aduncum Hedw., Antitrichia curtipendula (L .), Hypnum (Hylocomium) loreum (L.), prolifermi (L.), (Eurhyn- chium) püiferwm Schreb. och (Eurhynchium) striatum Schreb., Isotheeium myuruni (Poll.), Stereodon cupressi- formis (L.) forma, Neckera pennata (Hall.), Metzgeria furcata Nees v. Es. och Radul a complanata Nees v. Es. — Bland lafvar, som pä ofvannämnda sätt be- klädde trädstammarna, förtjäna endast följande att om- nämnas: Lobaria pulmonaria (L.) och herbacea (Huds.) samt Peltigera canina ( L. ) och scutata (Dicks.). Af svampar insamlades Dichcena faginea (Pers.), som ej var sällsynt pa äldre bokar, och den synner- ligen vackra Stereum liirsutum (Wild.), som växte pa en utdöd bok. 234 En hvar, soin genomläser den bar bifogade art- förteckningen, kan môjligen tycka, att de â bok vid Yägsäter t'unna latarterna aro till antalet ringa. En bidragande orsak bärtill är dâ förnämligast den, att skuggan frân säväl den omgifvande barrskogen som frân bokarna själfva i hög grad inverkar hä m mande pâ lafvarnas utveckling. För ôfrigt blir det alltid en efterskörd af lafvar bär vid Yägsäter, ty under mitt korta besök â nämnda stalle bann jag ej att ägna sâ mjmken tid ät bokens lafvegetation, som jag ônskat. Förteckning öfver de vid Vagsäter ä Fagus silvatica funna lafvarna. Fam. Usneacei. Usnea barbai 'a (L.) /. plicata (L.). — Steril. Alectoria sarmentosa (Ach.). — Utan frukt liks. foljande art. „ jubata (L.). Evernia prunastri (L.). liamalina farinacea (L.). — Ej med frukt. Fam. Cladoniacei. Claclonia digiiata (L.). Ytterst Scâllsynt. „ ccnotea (Ach.). — Pâ en gammal stam. Fam. Farmeliacei. Cetraria glauca (L.). Sjiarsamt. Parnielia saxatilis (L.) (f. sulcata). „ physodes (L.). „ olivacea (L.). Physcia obscura (Ehrh.). Sällsynt. Fam. Peltideacei. Nephromium Irrigation (Ach.). Peltigcra canina (L.). Ofvan mossa â aldre bokar liksom fol- jande art. Steril. „ scutata (Dick.). Steril. Fam. Stictacei. Stieta scrobicidata (Scop.). — Endast steril. Lobaria pulmonaria (L.). Synnerligen mycket; äfven c. fr. „ hcrbacea (Huds.). Förekora pâ nàgra af de aldre hokarna med frukt. 235 Fain. Pannariacei. Pannaria triptophylla (Ach.). Äfven med frukt. Fam. Lecanoracei. Lecanora subfusca (L.) Ach. — Fiera af dess former funnos, sâsom allopJiana, argentata och glabrata. „ chlarona Ach. (Lieh. Univ. p. 397) Hit hör f. rugosa (Pers.). Lecanora infuwesccns (Reb.). — „ angulosa (Schreb.). „ varia (Ehrh.). Fam. Lecideaeei. Biatorellu ochrophora (Nyl.) var. tenuicula mihi (Bot. Not. 1897 p. 21G). Ytterst sällsynt. Lecidea (Bacidia) rubella (Ehrh.). „ acerina (Pers.). „ albescens (Arn.). Pâ stubbar. „ inundata. Se beskrifningen härä i slutet af uppsatsen. ,, Arnoldiana Körb. — Endast nagra frukter träffades. „ arceutina (Ach.). „ atrosanguinea (Schær.). „ stenospora (Iiepp). „ abbrevians (Nyl.). Sällsynt. Lecidea sphæroides (Picks.). Pâ ett enda stalle (corticola). „ rufidula Græwe. Ytterst sällsynt (endast nâgra apo- thecier). „ symmicta (Ach.). Sällsynt liksom dess forma symmic- tera (Nyl.). „ vernalis .(L.). „ helvola (Körb.). — (F. 2 i Hedl. Krit. Bern. p. 61.) „ atroviridis (Arn.). „ erythrophæa Flk. „ globulosa Flk. „ sphærella Hedl. Sällsynt, „ elæocliroma (Ach.) f. achrista. Buellia parasema (Ach.). „ myriocarpa (DO.). Fam. Pertusariacei. Pertusaria communis DC. — Sparsamt liks. följande art. „ leioplaca (Ach.). Af de undersökta apothecierna hade de fiesta sporsäckarna 4 sporer, nâgra 5—6. Variolaria multipuncta Turn. — Sällsynt; äfven med frukt. — „ amara Ach. 236 Ochrolechia pallescens (L.). — Phlyctis agelæa (Ach.). — Med frukt. Fam Gyalectacei. Gyalecta corticola (Lönnr.). Thelotrema lepadinum Ach. Synnerligen allinän. Forekom i närheten ochsâ pâ gran, ek, rönn, björk och al. Fam. Caliciacei. Calicium trachelinum Ach. — Pâ stubbar af bok. Coniocybe pallida (Pers.) (corticola). Fam. Graphidacei. Grapbis scripta (L.). Opegrapha varia (Pers.). „ herpetica Ach. „ atra Pers. — Ytterst sällsynt. Artbonia lurida (Ach.). „ mediella Nyl. „ radiata (Pers.). „ punctiformis Ach. „ vagans Almqv. f. macularis Almqv. Arth. p. 52. Ytterst sällsynt. Fam. Verrucariacei. Segestria cblorotica (Ach.). Pâ glatt bark (pâ unga grenar). — Pyrenula nitida (Scbrad.). Blott pâ en enda bok. Arthopyrenia grisea (Schleich.). „ analepta (Ach.). Acrocordia gemmata (Ach.). Fam. Collemacei. Feptogium laceruni (Sw.). — Sparsamt pâ niossa, som växte pâ bokarna. Lecidea inundaia (Fr.') f. nigricölor mihi (n. f.). Crusta fere inconspicua; apotliecia minuta, ad- nata, plana, demum couvexa, immarginata, nigra (hu- mida atropurpurea) ; hypothecium incoloratum; para- physes arcte cohærentes, simplices; sporæ 3-pauciseptatæ. Apothecia minuta. Pars centralis excipuli inco- lorata; pars marginalis excipuli tota vel marginein versus intense infuscata; thecium, interdum superne leviter smaragdulum, circiter 0,040 mm. altum. Sporte 237 aciculares, obtusæ, pauciseptatæ, rectæ, interdum cur- vatæ, 0,020 — 28 mm. 1. et 0,002— 2,s( — 3) mm. cr. Paraphyses arcte coliærentes, K adhibito totæ incolo- ratæ, graciles, simplices, apicem versus leviter incras- satæ. Asci clavati, circiter 0,040 mm. 1. et circiter 0,010 — 12 mm. cr. — Jodo vinose rubens. K nil agitur 1). Förekom vid Vâgsâter pâ bok (corticola) âr 1895. — Den skiljer sig särskildt frân Lecidea inundata genom den nästan omärkliga krustan, de svarta apo- thecierna (fuktade atropurpurea), den mörka margi- naldelen af excipulum och de korta sporerna. *) Docenten T. HedlüND i Upsala, som af mig erhallit exem- plar af ifragavarande form af L. inundata, har godhetsfullt gran- skat den här lämnade heskrifningen. Nyare Rhinanthus-litteratur. Släktet lihinanthus , har pâ senaste tiden blifvit bearbetadt af ätskilliga förfat- tare, ss. af J. v. Sterneck (i Österreich, hot. Zeitschr. 1895 och i Annuaire du Conservatoire et du Jard. bot. de Genève 1899) och af A. Chabert (i Bull. Herb. Boiss. 1899) samt Boiusas, Wettstein, Dörfler, Merbeck, Fritsch, Celakovski. Sterneck har aterupptagit släktnamnet Alertorolophus , hvaremot Chabert ansett att namnet RliinantJius hör bibehäl- las, emedan Linné: 1837 gaf släktet detta namn och grundade lcaraktärerna pâ Crista galli hos Rivinhs. Sterneck delar släktet i 2 sektioner: 1. Majores. Kron- pipen förlänges under blomningen, sâ att stândarne komma att stä, där market förut var. — 2. Minores. Kronpipen förlänges ej, stiftet böjer sig slutligen nedât, sä att märket närmar sig standarknapparne. Liksom hos Gentiana och Odontites förekomma sommar- och höstformer (æstivales och autumnales). Hos de förra är stjälken ogrenad eller med fä grenar upptill, mellan öf- versta förgreningen och blomställningen inga blad. Hos de senare är stjälken tidigt grenad med 2 eller flere bladpar mellan förgreningen och blomställningen. Gelert har i Bot. Tidsskr. bd. 20 p. LIY visât att i Danmark finnas A. major och höstformen A. serotinus samt A. minor med höstformen A. stenophyllas (Rh. major v. angustifolius Fries). Chabert däremot vill indela Rhinantlius i 2 sekt.: 1. Clei- stolemus med blommans svalg slutet, och 2. Anoectolemus 238 med öppet svalg. Bh. stenophyllus uppför hau som varietefc af Bh. minor. En form af A. minor med breda, groft tandade blad och med circumpolar utbredning omtalar Steunjeck i sitt för- sta arbete, men i Ann. d. Cons. 1. c. beskrifver hau den som egen art : A. borealis. Stjälk till 20 cm. hög, med nedlöpande hârstrimmor, enfärgadt grün, alltid ogrenad, mellanleder längre an bladen. Blad bredt aflänga— aflängt lancettlika, med spet- siga utstäende tänder. Skärmblad häriga, bredt triaugulärt- rhombiska, afsmalnande i en kort spets, vid basen med länga, mot spetsen med allt kortare tillspetsade (dock icke borst- spetsiga) och utstaende tänder. Blomfoder litet, pä heia öfversidan tätt besatt med fler- celliga har. Kronau liten. vid spetsen af öfverläppen med 2 smä rundade llikar. Den undre läppen nägot fränstäende. Frukt obekant. Denna form tror sig förf. hafva sett frân rLappland” innan ban uppställt den som ny art. Chabert 1. c. beskrifver äfven en annan ny arktisk art, Bh. groenlandicus, som möjligen ocksä kan visa sig ha cir- kumpolär utbredning. Den skiljes frân Bh. borealis geuom grof fyrkantig stjälk med utstäende kanter, nägot köttiga blad, glatta skärmblad och blomfoder, som blir stört. Blad- tänder utstäende, mer eller mindre tillbakaböjda. Han har äfven 1. c. meddelat en beskrifning öfver ett exemplar af Bh. Beichenbachii Drejer, Fl. excurs Hafn., 1838, och kommer tili det résultat, att denna art utgör en form med vinglüsa frön af Bh. goniotrichus ( Borb ) Chah, och, säsom det äldsta namnet användts af Drejer, bör bans namn représentera hufvudarten. Det kan vara tvifvel underkastadt, om Bh. Beichenba- chii verkligen är skild frân Bh. major f. optera Fr., hvar- med man förut förenat den. Om dess artvärde och utbred- ning i Norden komma danska botanisterna att yttra. Ref. vill endast tillägga att Bh. gonv trichus redan har blifvit delad i tvä arter och Here ej namngifna former och att for- merna af detta släkte i Skandinavien ej tyckas vara sä skarpt skilda ät som längre söderut. Norska Myxopkyceæ. I min uppsats i Bot. Not. 1897 s. 127 — 152 anföras äfven lokalerna för ett par nya da ännu ej af Gomont beskrifna arter. Nu har ban i Bull. Soc. bot. de France torn. 46 p. 25 — 41 -f- t. 1 beskrifvit följande norska arter; Schizothrix septentrionalis pä andra hafsalger 239 och klippor i arktiska Norge (Foslie); Plectonema norvegieum viel arktiska Norges kuster 'Foslie); PI. Batürsii i Bergfjorcl (Foslie) ocli viel Lillesand (Scliübeler) ; Phormidinm subsalsum viel Alstadhaug. Vetenskapsakacleinien d. 10 maj. Enär underrät- telse ingatt. att ännu intet vnraktigt tecken utmärker den graf, dar den framstäende svenske mecenaten dr A. F. Reg- nell är jorelad i staden Caldas i Brasilien, beslöt akademieu att inbjuda de andra svenska instutioner, bvilka, liksom aka- deraien sjelf, mottagit betydande donationer af denne utmärkte man, näml. Upsala nniversitet oeb särskildt cless medicinska fakultet, Karolinska med. kir. institutet samt svenska läkare- sällskapet, att med sig samverka for âstadkommande af ett värdigt monument pâ denna graf oeb att för detta ändamäl utse en verkställanrle kommitè af en delegerad frän bvar ocli en af de samverkande institutionerna, för bvilket uppdrag aka- demien för sin del utsâg prof. Wittrock. Till intaganele i öfversigten antogs en uppsats af doc. T. Hedlund, Om polyinorpbismen bos aërobiotiska klorofycéer. Den 7 juni. Till införancle i öfversigten antogs iifven en uppsats af Hans Euler, Ueber den Einfluss der Elektrici- tät auf Pflanzen. I. Den 18 sept. Till införande i Handlingarne antogs: Plankton-researches in 1897, af P. T. Cleve; samt i Öfver- sigten eller Bihanget: 1) Ascomycètes Fuegiani a P. Düsen collecti, af H. Rehm; 2) Uredineæ et Ustilagineæ Fuegianæ, af F. W. Neger; 3) Süsswasseralgen von Frans Josephs Land gesammelt von der Jackson-IIarmworthischen Expedition, af 0. Borge. Den 11 okt. Följande afhandlingar antogos tili infö- rande i Handlingarne: The Plankton of the North Sea, the English Channel and the Skagerack, af P. T. Cleve; i Bi- hanget: Nya Archhieracia frân Dalarne, Vestmanland och Dalsland, af K. J. Johansson; i Öfversigten: 1) The seasonel distribution of some Atlantic Plankton-organismus, af P. T. Cleve; 2) Ett herbarium 'frân 1719 samladt af Casten Rönnow i trakten kring Göteborg, af C. G. Santesson; 3) Notes on the plankton of some lakes in Luleâ Lappmark, af Astrid Cleve; 4) Ueber Hgmenella A rund in is Fr., eine Tubercularia mit endogener Conidien-Bildung. af Tycho Yestergren. Bvster af Göran Waiilenberg och Elias Fries modelle- rade af Th. Lundberg, hafva för subskriberade medel anskaf- fats och uppsatts i Linnésalen i Upsala botaniska tradgârd. 240 Separater af Sv. Mukbecks Stellaria- uppsats i detta n:r af Bot. Not. säljas för 70 öre, och af lmns -RîWHeavuppsats i n:o 1 tor 1 kr. och sändas portofritt vid förut insänd liqvid tili Ut g if rar en af Bol. Notiser. Adresser och adressändringar för den nya upplagan af Botaniker-Adressbuch sändas till J. Dörfler. III. Barichgasse 3G. Wien. Allgemeine Botanische Zeitschrift für Systematik, Floristik etc. kostet pro Quartal 1,50 ink. A. Kneucker. Karlsruhe. Werderplatz 48. Hos Frans Svanström & C:o Stockholm Myntg-atan 1 kan erbällas: Gràtt blompressningspapperformat 350x415 mm. Pris pr ris3, — Hvitt ,, „ 360x445 ,, „ „ ,, 10— Herbariepapper N:o 8, hvit färgton 240x400 ,. ,. ., 4.50 „ „ H, bla ,. 285x465 „ „ „ 7, <5 „ „ 13, hvlt „ 285x465 „ „ .. 9,— Obs. De bäda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botanisk afdelning. Innehall. Hulting, J., Nagra ord om Fagus silvatica L. och lafvege- tationen pà densamma, s. 229. Murbeck, Sv., Die- nordeuropäischen Formen der Gattung Stel- laria, s. 193. Svendsen, C. J., Ueher ein auf Flechten schmarotzendes Scle- rotium, s. 219. Smärre notiser s. 218, 237 — 9. Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgjuteri-Aktiebolaget,2/, , 1899. BOTANISKA NOTISER 1899. Taf. 2. ( BOTAMSK A NOTISER FÖR ÂR 1899 'v V ']■ ■ UTGIFNE C. F. O. NORDSTEDT. Haftet 6. LUND 1899, BERLTNGSK A BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTEB.I-AKTEEBOLt.AGET. 241 Botaniska Sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala. Den 7 februari 1899. 1. Kandidat N. E. Svedelius demonstrerade Microspongium gelàtinosum Rke., en fucoidé, soin af föredraganden in- samlats vid Kristineberg 189(3 och som ej förut iaktta- gits i Sverige. I saraband harmed redogjordes for fucoi- déernas, särskildt ectocarpacéernas och chordariacéernas fylogeni. 2. Professor A. N. Lundström föredrog om nâgra abnormi- teter hos växterna, framkallade genom stympning, särskildt afbetning. Sâsom exempel redogjordes for Salix nigri- cans, Epilobium angustifolium och Mvlgedium alpinum. 3. Studeranden E. Haglund föredrog om de alpina Poa-for- merna pâ Dovre. Den 21 februari 1899. 1. Studeranden T. Vestergren demonstrerade de tre första fasciklarna af sitt nyligen pabörjade exsiccatverk 7 Mi- cromycctes rariores selecti”. 2. Lektor E. Henning föredrog om den s k. ortstenens fö- rekomst i Skâne och dess inflytande pâ Vegetationen. 3. Kandidat Rob. E. Fries förevisade groende sporer och svärmceller af en myxomycet, JReticularia Lycoperdon. Den 7 mars 1899. 1. Docent 0. Juel demonstrerade en del for botaniska insti- tutionens räkning nyanskaffade mikrofotografiska appa- rater under förevisning af talrika mikrofotografier. 2. Kandidat Rob. E. Fries förelade en del sällsyntare myxo- myceter dels frän Upsalatrakten, dels frân Jämtland och Ängermanland, insamlade af föredraganden sommaren 1898. 3. Polysaccum crassipes DC., en for Sve- rige ny Gasteromycet. Af Rob. E. Fries. Under en resa i norra Ängermanland under se- nare hälften af Juli mânad sommaren 1898 paträffade jag därstädes en för vârt land ny art af det intres- santa och sällsynta Gasteromycetslägtet Polysaccum , P. crassipes DC. Liksom heia slägtet liknar denna nâgot en af vara vanliga röksvampar, men känne- 17 Bot. Not. mo. 242 tecknas, som bekant, af att de sporalstrande kamrarne i fruktkroppen frigüras frân hvarandra ocb i form af smâ, aflânga eller polygonala bildningar uppfylla heia gleban för att slutligen vid mognaden sönderfalla och utsläppa den bruna, stoftlika spormassan. Den här ifrâgavarande arten karakteriseras, .som namnet anger, af en tjock och kräftig, dessutom vanligen gropig eller oregelbundet farad stjälk. För att närmare angifva lokalen för fyndet, sä utgjordes den af själfva vägkanterna af den nyanlagda stora landsvägen mellan Anundsjö järnvägsstation i Angermanland och Asele lappmark, ej särdeles längt frân Lapplandsgränsen norr om Pengsjö gästgifvare- gard *). För att om möjligt underlätta ett aterfin- nande at arten pâ samma eller liknande Ställen kan nämnas, att landsvägen därstädes slingrade sig fram öfver en vidsträckt, sandig och torr tallmo med mark- betäckning af fotshög ljung, sparsamma lingon- och blabärsris och här och där insprängda Arctostaphylos- mattor; riklig Polytrichum pilosum m. fl., ymniga 67a- donia- arter (mest 67. rangiferind ), Stcreocaidon och Cetraria fullbordade Pinetum cladinosum-f orin&tionen. Bland större svampar, som växte tillsainmans med Po- lysaccum , kunna nämnas Cortinarius ( Inoloma ) cam- plioratus (?) samt en Paissida-&,Yt^ Boletus scaber och Polyporus perennis. Slägtet Polysaccwn räknar för närvarande om- kring 15 arter, de fiesta älskande sandiga och torra lokaler. Det eger en vidsträckt utbredning med re- presentanter i alla världsdelarne; dock synas de vara särskildt rikliga i Australien och pâ närliggande öar, där icke mindre än 10 arter uppträda; äfven i Europa förekomma fiera former. Yârt land har hittills räk- ') Samtidigt med att jag fann svampen, togs den pâ ett Ställe i närheten af min tyndort af Herr E. A. WeSTLUND. som, frapperad af dess egendomliga utseende. tillvaratog migra exemplar däraf och nedsäode dem till Upsala bot. museum. 243 nat endast en art till sin flora, P. Pisocarpium Fr., tagen blott en gang i början af detta ârbundrade i vestra Smâland (E. Fries: Symb. Gasteromyc. pag. 4) och sedan dess hos oss ej âterfunnen. Ett liknande egendomligt uppträdande bar P. Pisocarpium visât i England, dar den ej anträflats, sedan den i slutet af förra ârhundradet iakttogs därstädes af Sowerby. De Toni uppger i Saccardos Syll. Fung, äfven en annan art for Sverige, P. tuberosum (Mich.) Fr., som skulle vara tagen vid Malmö. Denna uppgift leder utan tvifvel sitt Ursprung Iran E. Fries: Flora Scanica (pag. 325), men den svamp, som kär âsyftas, är ej nägon Pohjsaccum , utan en Melanogaster-axt , troligen M. am- biguus Tul. (jfr. Tulasne, Fungi hypogæi pag. 84). Pohjsaccum crassipcs känner man ej blott fran flere trakter af Europa, utan äfven fran Afrika (Ca- narie-öarna), Amerika (Förenta Staterna och Mexiko), Australien och fiera af öarna däromkring 1) ; fyndorten i Angermanland är för närvarande den nordligaste kända. I Finland har man iakttagit den pä sista ti- den vid AViborg (Thesleff, enligt exemplar i Upsala bot. mus. samlingar), växande pâ en tallmo, saledes pä fullständigt liknande lokal som i Angermanland. Möjligen kan äfven en annan fyndort angifvas för Finland. Dâ O. Fudbeck d. y. 1695, som bekant, företog sin resa till Lappland och pä hemvägen be- sökte Finland, bief han vid Kuntila gästgifvaregard i södra Osterbotten fördröjd under tvenne dagar, och den tiden begagnade han att insamla och afmäla en hei del svampar. Bland dessa afbildningar, som ännu förvaras pä Löfsta bruk i norra Upland, Annes en, som tydligt föreställer en genomskuren, ung Polysac- cum. Hvilken art det är, vagar jag dock ej afgöra; möjligen kan det vara den, som af Karsten (Fung. *) Gillot: Note sur Polysacciim crassipes DC. (i Revue mvco- logique. 1897. pag. 9). 244 Fenn. exs. n:o 570) beskrifvits frân Pudasjärvi ( 6 5 1 ; 0 n. br.) under namn af P. bo reale . Säsom synes, eger slägtet Polysaccum ett visst intresse icke minst för sin geografiska utbredning och sitt egendomligt sporadiska uppträdande, hvarför jag har velat fästa de svenska botanisternas uppmärksam- het pä dessa former, särskildt som gruppen Gfastero- mycetes för närvarande är en af de i vart land minst kända svampgrupperna, och hvarje bidrag tili deras kännedom hos oss eger sitt stora värde. Den 21 mars 1899. 1. Kandidat X. E. Svedelius föredrog om Ostersjöns algflora, särskildt redogörande för förhällandena i den af föredra- ganden specielt studerade Yesterviksskärgarden. Den 12 april 1899. 1. Professor Th. M. Fries uppläste bref frân Dr. E. Nyman pâ Java med intressanta botaniska skildringar. I sam- band harmed demonstrerades en talrik samling af Dr. Nyman insamlade växter frân Java. Den 26 april 1899. 1. Professor A. N. Lundström demonstrerade första fascikelu af S. J. Enanders nyligen pabörjade exsiccatverk öfver de svenska NaZix-formerna. 2. Studeranden C. A. Roman demonstrerade frôbyggnaden hos en i trâdgârden odlad Bromeliacé med tydlig ane- mofil fröspridning. 3. Studerande H. Witte demonstrerade monströsa skott af Pinus silvestris. Den 9 Maj 1899. 1. Assistenten P. Bolin höll ett af fotografier och torkadt material rikt illustreradt föredrag om de viktigare hos oss odlade strâsâdesformerna efter svenska utsädesföre- ningens system 2. Doktor Kahl Starbäck föredrog om nya aseoinyeeter, in- samlade af lektor Lindman och doktor Malme under den första Regnellska expeditionen tili Brasilien. 245 En algologisk undersökning frân svenska kusten af Östersjön. (Förelöpande meddelande.) Af Nils Svedelids. Efterföljande utgör hufvudresultaten af mina un- der âren 1897 och 1898 utförda algologiska under- sôkningar i norra Yesterviksskârgârden i trakten om- kring Stedsholmens lotsplats. I. De yttre betingelserna för alglifvet. Hvad de yttre betingelserna för alglifvet betraf- far, sa spelar naturligtvis sjelfva vattnets beskaffenhet (salthalt och temperatur o. dyl.) den viktigaste rolen sâsom varande en af de faktorer, som i första hand bestämma de i floran ingâende elementen, kustens be- skaffenhet, bottenslag och dylikt kommer först i andra hand sâsom en edafisk faktor, som bestämmer de olika formationerna och deras utbredning. Genom Ekman och Pettersson 1) känna vi i huf- vuddrag Ostersjöns Irydrografiska fôrhâllanden, af hvilka dock blott hvad som angâr ytvattnet har nâgon större betydelse för Vegetationen, enär denna ej gâr djupare an 20 m., hvilket djup frân hydrografisk syn- punkt annu faller inom ytvattnets omrâde. Detta ut- märkes af stor konstans i salthalt, deremot af stora och otta skarpa vaxlingar i temperatur. Salthalten inom det undersökta omrâdet âr 6 — 7 °j00. . Kustens beskaffenhet är gynsam för uppkomsten af ett rikt alglif, enär den är en sönderskuren klipp- kust med öfvervägande berg- och stenbotten, hvilket möjliggör en rik algflora, hvilken beroende af bottens beskaffenhet af Reinke fâtt ett uttryck i lagen om att fast hafsbotten är hevuxen , rorlig obevuxen 2). ’) Ekman och Pettebsson. Den svenska hydrograf. exp. 1877 K. V. A. Handl. Bd. 25. 1892. 2) Beinke, Algenfl. d. westl. Ostsee. VI. Bericht d. Kommission z. Unters, d. deutsch. Meere in Kiel. 1889. Hot. Not. m/0. 24G Denna sats eger dock inom omrädet endast gil- tigliet i det yttre liafsbandet, enär inom den inre, skyddade skärgarden, hvilken aldrig upprifves af nägon sjö, äfven pâ en botten, som efter Reinkes terminologi maste betecknas som rörlig, uppstâr en aigflora, som lig- gande löst pâ botten i individrikedom täflar med de yppigaste af de fastsittande formationerna. I motsats mot dessa är detta de lösliggande format loner na. I samband harmed ma ätven framhâllas Zosteras ymniga förekomst pâ lös dy botten. II. Regioner och formationer. Af de algregioner, hvilka Kjellman *) pavisat fran svenska vestkusten, förekomma endast en litoral- och en sublitoralregion. Att sätta gränsen emellau dessa torde vara ganska vanskligt, säsorn ju alltid är fallet inom omräden. der ebb och tlod ej förekommer. Här kan man ej heller söm i Bohuslän utgä frän Lami- nar ?a-regionen af det enkla skäl, att nägon Laminaria ej alls törekommer. Gränsen sättes kanske lämpligast tillsammans med gränsen för Fucus vesieidosus ’ förekomst. Denna sättes af Reinke i vestra Gstersjön tili 10 meters djup. Sa langt ner gâr ej Fucus vesieidosus i denna del af Oster- sjön, der dess undre utbredningsgräns snarare sam- manfaller med 5- än med 10-metersgränsen * 2). Med denna ‘indelningsgrund kommer litoralfloran inom om- rädet att besta af följande arter: Monostroma balticum , Enteromorplia- arterna. Cladophora glomerata , CJiara- ar- terna, Fucus vesieidosus , Chorda filum , Llachista fucicola , Dictyosiphon hippur oides, Gobia baltica , Ectocarpus con- fervoides , Pylaiella Utoralis , Ceramium circinnatum; sub- litoralßoran ater af följande arter: Chlorochytrium sp. Cladophora rupestris , Lithoderma fatiscens , Eudesme vi- res eens, Phlœospora tortilis Sphaeelaria racemosa , Eeto- ') Kjellman. Aigenreg. Algenforn. Östl. Skagerack. Bihang tili K. Svenska Vet. Ak. Handl. Bd 5. Nr. 6. 1«78. 2) Jfr. Simmons, Algologiska Notiser III. p. 191. Bot, Not. 1898 247 carpus siUculosus, Phyllophora Brodicei och membrani- folia , Delesseria sinuosa , Polysiphonia nigrcscens , Rho- domela subfusca , Callithamnion byssoideum , Ceramium fruticulosum och rubrum , Furcellaria fastigiata. Jämte dessa Annas äfven nâgra former, livilka förekoinma saväl inom litoral- som sublitoral- regi- onen och för hvilka inga gränser i detta hänse- ende kunna uppställas. Sadana äro: Hildenbrandia rosea , Strcblonema oligosporum , Ceramium tenuissimum och Pringsheimia scutata. Möjligen skulle i detta sam- manhang äfven nämnas Di ct go siphon hippur oides ^ Phlœ- ospora tortilis och Ectocarpus confervoides. Af detta framgâr att litoral- regionen med afseende pâ artantal bestâr af 45,5°|0 klorofj'-ceer och karacéer, 4O,9°|0 fukoidéer och 13,6°j0 floridéer. Inom sublitoral-regioneu utgöra klorofycéerna 9,5°|0, fukoidéerna 38,1° ; och floridéerna 52,4° |0. I fräga om individmängd öfverträfifar Fucus ve- siculosus i litoral- regionen de öfriga formerna, liksom i sublitoral-regioneu Furcellaria och Rhodomela öfver- träffa de andra sublitoralalgerna. Hvad formationerna beträffar râder inom omrâ- det föga omväxling. Bland de litorala formationerna intager Fucacé-formationen främsta rummet med afse- ende pa saväl ymnig förekomst som individmängd. Den är omrädets allmännaste formation, hufvudsakligen bestâende af Fucus vesiculosus. Sasorn varianter af densamma kunna nämnas Pylaiclla-formationen och Bictyosiphon-Gobia-formationen. Den f'örra uppträder pâ stärkt exponerade lokaler, i själfva bränningen, der Fucus vesiculosus ej längre kan hälla sig kvar. Den senare har ungefär samma karaktär, som den af Kjell- man (1. c.) beski’ifna Nemalion-formationen fran vest- kusten. Den bekläder klippgrunden alldeles i och omedelbart under vattenjdan, der den ständigt sköljes af vagsvallet. Är en s. k. böljslagsformation. Sa\räl Bictyosiphon som Gobia äro liksom Ncmalion stärkt slem- 248 iniga. Enter omorpha-f ormationen bildar ett ofta skarpt begränsadt ljusgrönt band omedelbart under vattenytan. Företrädesvis i inre skärgärden. Char a- f ormationen uppträder i lugiia vikar pâ lös botten. Vanligaste arter: Ch. crinita, tomentosa , bal- tiea ocli aspera. Bland de sublitorala fonnationerna är Furcellaria- Rhodomela-f ormationen den vanligaste. Dess ymniga förekomst är orsaken till den stora enformigheten i den sublitorala Vegetationen. Förutom Furcellaria och Rhodotnela äro de vanligaste arterna i densamma: Spha- celaria ràcemosa, Polysiphonia nigrescens , Phyllophora Brodicei ock Ceramium tenuissimum. De lösliggande fonnationerna , kvilka möta oss i den inre, skyddade skärgärden, bestä af särskilda former af de fastsittande arterna, hvilka hafva upp- kommit derigenom att ursprungligen fastsittande for- mer lösslitits och forts till strömstilla Ställen och der förmatt lefva kvar samtidigt med att de undergâtt en del förändringar, förorsakade af det ändi-ade lefnads- sättet. Dessa bestâ i hufvudsak deruti, att de som fastsittande radiärt bygda formerna blifva dorsiven- trala, hvarmed sammanhänger, att en vegetativ indi- vidbildning genom skottaflösning inträder, under det att den typiska individbildningen genom speciella fort- plantningsorgan uteblifver. Detta synes vara en ge- mensam karaktär for alla lÿsliggande formatiouer och deruti ingaende algformer *). Pldœospora tortilis synes dock göra ett undantag, i det den ätven som löslig- gande bildar sporangier. Af lösliggande formationer märkas i hufvudsak tvänne: den lösliggande Fucus-formationen och den lös- liggande Pliyllophora-formationen. Den förra bestar af Incus vesiculosus ß haïtiens Kjkllm. ( nec Ag.:) * 2) f. angn- ') Jfr. Kolderup EosenVINGE, Om Alo-vegetationen veä Gren- lands Kyster p. 21!*. Meddelser om Grenland 20. 1808. 2) Jfr. Kjelt.NAN Haudh. Skand. Hafsal^flora I p. 8. 249 stifolia och f. ßliformis med öfvergangar eller ock af /. plicata med öfvergangar till /. nana. Hos dessa synes det lösliggande lefnadssättet orsaka en ända till trâdsmalhet drifven reduktion af det ur- sprungligen bandlika skottet. Detsamma gäller om Phyllophora-formationen , hvil- ken bestar af f. elongata och f. fibrillosa af Phyllophora Erodicei jämte äfven lösliggande Ehodomela , Furcellaria , Polysiphonia nigreseens in. fl. III. Plorans allmänna karaktär och periodicität. Som det gemensamma karaktärsdraget för egent- liga Ostersjöns alger har af alia for f attar e framhâllits formernas förkrympning. Men det förekommer dock algforrner, hvilka ej ails visa denna karaktär. Detta är företrädesvis förhallandet med litorala alger, inest klorofycéer. Sä nä Enteromorphorna sainina utveck- lingsgrad som i Vesterhafvet. Samma gäller Clado- phorerna. Mânga tecken tyda dock derpä, att äfven inom dessa slägten särskilda östersjöraser utbildats, hvilka ej äro füllt identiska med vesterhafsformerna. Bland fukoidéerna har detta förhallande närmare utredts af Kjellman, som visât, att Pneus vcsiculosus i Ostersjön mäste betraktas som en frän vesterhafsfor- men skild ras J). Dylika östersjöraser kunna äfven urskiljas af Py- laiella litoral is, Phyllophora- arterna, Ehodomela subfusca , Polysiphonia nigreseens , Deles séria sinuosa m. fl. Olik- heterna bestâ i allmänhet i en förenklad skottbygnad med färre generationer sidoskott i samband med ana- tomiska karaktärer, hvilka äfven äro att uppfatta som reduktioner. Till nästan oigenkännelighet är Deles- seria sinuosa reducerad. Med afseende pä florans periodicität visar subli- toralfloran i liufvudsak samma sammansättning bade sommar och vinter, under det litoralfloran uppvisar flere sommararter. Fudesmc och Callithamnion har p Se Kjellman. Handb. Skand. Hafsalgflora I. 250 jag endast iakttagit under sominaven, Pringsheimia scutata , Chlorochytrium sp . , I) des séria sinuosa och Cc- ramium rubrum ater endast om vintern. De fiesta arter fruktificera om sommaren, Sphacelaria raccmosa och Furcellaria deremot endast om vintern. Nagra har jag ej alls lyckats iakttaga fruktificerande t. ex. PhyUophora Brodicei , Polysiphonia nigrescens, Rhodo- mela subfusca, Lithoderma fatiscens. IV. Florans växtgeografiska ställning. Jämfö- relse med andra delar af Östersjön. För en jämförelse af omrädets Hora med den fran andra delar af Östersjön föreligga arbeten af Krok l), Gobi 2) Strömfelt 3), Reinke 4) Reinbold 5) och Sim- mons 6) m. fl. Af dessa framgär, att algfloran i Finlands sydvestra skärgard, som studerats af Strömfelt, är afgjordt artfattigare än i det af mig undersökta omradet, och gäller detta särskildt fiori- déerna. Deremot rader stör öfverensstämmelse med de; af Gobi studerade förhällandena i Finska viken, âtminstone i yttre delen af densamma. Detsamma gäller om Horan i södra Östersjön.' âtminstone vid kustenia öster om Rügen enligt Reinkes och Darbis- hires uppgifter. Annorlunda är förhällandena vid Iviel i vestra Östersjön enligt Reinke och Reinbold. Den sistnämde uppgif'ver för Kielerbugten B karacéer, 68 ') Krok, Bidr. t. kännedomen om Aigri, inre östersj. o. Bottn. viken. Üfversigt K. Svenska Yet. Ak. Förh. 1869 n:o 1. 2) Gobi, Die Brauntange d. Finn. Meerbusens. Mém. Acad. imp. d. Sciences St. Pétérsb. ser. 7. T. 21 n:o 9. 1874. samt Dit Rothtange d. Finn. Meerbusens. Ibidem ser. 7. T. 24. n:o 7. 3) Strömfelt, Om algveg. i Fini. sydv. skär^. Bidr. t. känne- domen af Fini, natur o. folk. Haft 39. 1884. 4) Reinke, Algenfl. westl. Ostsee. Bericht d. Kommission z. Unters, d. deutschen Meere in Kiel 6. 1889 samt Untersuch, über d. Pflanzenwuchs in d. Östl. Ostsee I och II (rlen senare tillsam- mans med DarbisHIRE) Ibid. Neue Folge Bd. 2 H. 2 och Bd. 3 H 2. s) REINBOLD, Die Chloropliyceen d. Kieler Föhrde. Schriften d. Natur w. Ver. für Shleswig-Holstein Bd. 8; Die Rhodophyceen d. Ki- eler Föhrde Ibidem Bd. 9; Die Phæophyceen d. Kieler Föhrde Ibi- dem Bd. 10. {) Simmons, Algologiska Notiser. III Bot. Nat. 1898. 251 klorofycéer, 48 floridéer och 70 fukoidéer. Af dessa förekomma i Vesterviksskârgârden 2 karacéer, 13 fu- koidéer och 11 floridéer. Afven klorofycéernas antal âr betydligt mindre *)• Nu âr vattnet âtskilligt saltare vid Kiel (8 — 1 0° | o 0) ân i Vesterviksskârgârden (6 — 7°|00), hvilken âter eger vatten af samma salthalt soin Finska viken och af obetydligt mindre salthalt ân vattnet vid Pom- merska kusten (7 — 8°|00). Häraf framgâr salthaltens betydelse för algflorans utbredning. Hela inre eller egentliga Östersjön bildar i floristiskt hänseende ett frân vestra Östersjön väl skildt omrâde. Till frâgan om florans differentiering inom egentliga Östersjön hoppas jag fâ âterkomma, sedan jag studerat material frân andra delar, sârskildt frân Gotland. Med afseende pâ de inom omrâdet förekommande formernas utbredning för öfrigt kunna de indelas i : atlantiska (12ü|0), subarktiska (32°|0), hemiarktiska (8° ] 0) och arktiska (40°j0). * 2) Dertill komma endemiska ar- ter (8°|0). Häraf framgâr, att fioran tili största delen bestâr af dels rent arktiska, dels sub- och hemiarktiska for- mer eller tillsammans af 8O°|0 af arter, hvilka dels förekomma, dels hafva sin hufvudutbredning inom det arktiska omrâdet, men deremot af färre atlantiska former och endemiska arter. Florans arktiska ka- raktär i egentliga Östersjön är sâledes mycket skarpt framträdande. Vid Kiel t. ex. är procentantalet ark- tiska former enligt samma beräkningsgrund blott 60, pä samma gang der de atlantiska formerna ökats. Härvidlag är att märka att med säkerhet en (Sphacelaria racemosa) och kanske tvâ (Phlœospora tor- 0 Hvad klorofycéerna beträffar. vill ja«- ej uppgifva nâgon siffra, enär artuppfattningen inom denna grupp sârskildt bland Ev- terûmâmhorna är sä| växlande, att en jämförande kritisk granskning af formerna först är af nöden, innan man kan med nagon större grad af säkerhet göra nagra jämförelser. 2) Angäende dessa termer liänvisas tili Eeinkes Algenflora. 252 tilts') arktiska formel’ Annas, kvilka förekomma i inre ock vestra Ostersjön samt i norra Iskafvet (t. ex. vid arktiska Norges kuster), men dercmot ej vid Bolws- läns eller södra och vestra Norges kuster. Vid förkla- ringen af dessas förekomst i Ostersjön maste man an- taga, antingen att genom de kafsströmmar, kvilkas kefintligket de kydrografiska forskningarna âdagalagt, fortplantningskroppar af ett eller annat slag foras frân Iskafvet ock efter att ka lefvat ett planktonlif utveck- las i Ostersjön, eller ock, ait de lefvat kvar — om inte inné i själfva Ostersjön sa âtminstone i sun- den utanför — frân den tid oafbruten arktisk flo- ra ock fauna leide vid Vestkusten ock i Ostersjön. I sistnämda fall skulle de sâledes vara att betrakta som relikter. Ostersjön erbjuder för arktiska former i flere känseenden likartade lefnadsvilkor med Iskafvet ât- minstone dess östra delar, sasom Lönnberg j) framkal- lit, t. ex. lag saltkalt, beroende pa utflödet frân de sibiriska floderna, samt snabba temperaturväxlingar. Härigenom förhindras invandring af atlantiska former, som fordra högre saltkalt etc., men deremot gynnas arktiska formers kvarlefvande. Häraf orsaken tili det större procentantalet atlantiska former i Kiel ock det större antalet arktiskt element i egentliga Ostersjön. Na- turligen utesluter denna teori ej med nödvändigket, att icke äfven en nyrekrytering af arktiska former, sa- som Cleve 1 2) antar, kan ske genom transport med kafsströmmar. Dock racker denna planktonteori, sasom Lönnberg (1. c.) päpekat, ej tili att förklara den iso- lerade förekomsten af sâdaua organismer, i kvilkas utvecklingskistoria nagot planktoniskt larvstadium eller dermed jämförliga fortplantningskroppar ej ingär. 1 ) Lönnberg, Undersökningar rörawle Öresunds djurlif. Med- delanden frân Kgl. Landtbruksst. 1898 n:o 1. 2) Cleve, Om vinterplankton vid Sveriges vestknst. Bot. Sekt:s. förhandl. 29/, 1S9G. Bot. Kotiser 1898 p. 269. 253 Descriptio muscorum duorum Norvegicorum. Auctore N. Bryhn. I Philonotis anceps sp. nov. Habitu et magnitudine Pliilonotidis marchicœ hand dissimilis. Cæspites densi intricati, inferne fus- cescentes, superne virides, subnitentes. — Surculus erectus vel procumbens, filiformis, flexu- osus, radicellis rufo-fuscescentibus lævibus plus minus tomentosus, ramis lateralibus numerosis et innovationi- bus subfloralibus fasciculatis plus minus numerosis (2 — 6) ramosus. Caulis tenuis, 0,4 m.m. crassus, sectione e cellulis minoribus tenuibusqve fasciculum centralem exilem (0,02 — 0,025 m.m. crassum) sistentibus, dein e cellu- lis majoribus Iaxis hyalinis et demum e seriebus tri- bus-qvatuor cellularum corticalium, periphericis tur- gidis statu juniore abunde chlorophylliferis exceptis, qvam maxime incrassatarum aurantiarum, compositus. Folia approximata, humida erecto-patentia, sicca adpressa, subsecunda, breviter et anguste decurrentia, anguste lanceolata, 0,6 — 0,7 m.m. lata et 2 — 2,12 m.m. longa, acute acuminata, concavo-carinata, esulcata, parum mamillata, marginibus ambobus ad apicem ver- sus, aut ubiqve aut particulatim solum, anguste re- voluta et dentibus parvis argutis dense serrata. Costa ad basin 0,06 — 0,07 m.m. lata, aurantia, superne angustior et viridis, in dorso prominente sub- lævis, demum in cuspidem, sæpe flexuosum, 0,2 m.m. metientem, excurrens; sectio ejus transversa ostendit cellulas 5 — 8 ventrales, dorsales numerosiores, duces medianos 3 — 4, strata dua stereïdea et fasciculum comitum teretem. Stratum stere'ideum superius, cellu- Bot. Not. ISM. 254 lis ventralibus vicinum, angustum est, inferius contra latius fasciculum comitum hippopodii instar circum- cingit. Cellulæ foliares, basilaribus qvadratis exceptis, rectangulæ, inferne 0,012 — 0,014, superne 0,o08 — 0,009 m.m. latæ et duplo-qvadruplo longiores, omnes pa- rum et unifor miter incrassatæ, paginis ambabus hic illic mamillulis sparsis conspicuis plerumqve e mediis libris cellularum egredientibus intructæ. — Plantæ masculæ f’emineis parce intermixtæ iisqve æqvimagnæ. Folia caulis ramive floriferi et qvoad in- tervallia inter se, directionem et magnitudinem ut et formam structuramqve foliis caulium femineorum ste- riliumve simillima. Flos masculus gemmiformi-discoideus. Folia pe- rigonialia sub angulo 30 — 45° geniculata, e basi erecta concavo-vaginanti subqvadrata patentia, externa su- bito, media intimaqve sensim anguste lanceolata, api- cibus subulatis. Pars basalis. longitudinem 0,8 m. m. contingens, aurantia; pars patens viridis in foliis me- diis intimisqve circiter duplo longior. Margines ad geniculum late revoluti, ceteroqvin plani, superne acute dentati. Costa ad basin 0,065 m.m. lata, optime ef- figurata, in dorso prominente scahro-dentata, in su- bulam ad 0,25 m.m. longam excurrens. Cellulæ fo- lii medii vulgo sextuplex longiores qvam latæ. Autheridia numerosa aurantia, circiter 0,6 m.m. longa et 0,08 m.m. crassa. Paraphyses numerosis- simæ, articulatæ, aurantiæ. — Folia perichætialia erecta, erecto-patentia, in co- mam congesta, 2,2 — 2,4 m.m. longa et 0,6 — 0,8 m.m. lata, externa subito, intima e basi hyalina sensim lanceolata, marginibus dentatis e basi ad apicem ver- sus anguste revolutis. Costa ad basin 0,06 m.m. lata, in subulam 0,475 m.m. longam excurrens. Cellulæ mediocriter incrassatæ, folii medii sextuplex-decemplex longiores qvam latæ. 255 Pistillidia numerosa, circiter 0,75 m.m. longa. Parapliyses longiores numerosissimæ lutescentes. Cetera ignota. — Habitat in paroecia Balestrancl Norvegiæ oc- cidentalis ad rapes déclives humidas prope stationem Balliolmen baud procul a sinu maris Sognefjorden, altitudine supra mare circiter 50 metrorum, ubi plan- tam Nonis Augustis anni 1899 copiose legi. Socii ejus erant Scapania undulata , Weber a cruda et Bartramia crispa. — Philonotis anceps qvoad structurant fiorum Philo- notide capillari et congeneribns magnopere similis ex illis speciebus habitu peculiari robustiore marginibus- qve foliorum revolutis satis diversa. E Philonotide marchica marginibus foliorum revo- lutis, foliis perichætialibus multo longioribus et radi- cellis lævibus valde differt. E Philonotide cœspitosa differt optime foliis caulium et femineorum et masculorum similibus, foliis perigoniali- bus multo longioribus et acutioribus meliusqve costatis. E Philonotide fontana et congeneribus præcipue foliis esulcatis argute serratis, foliis caulium et mas- culorum et femineorum similibus structuraqve peri- gonii toto coelo diversa. Ex omnibus speciebus supra relatis Philonotis an- ceps strato cellularum corticalium peripherico chloro- phyllifero diversa est. E Philonotide boreali præcipue ramulis plus minus numerosis et forma structuraqve foliorum diversissima. — 256 II Brachythecium gelidum sp. nov. Syn. Br. Starkei var: robust ion Schimp? Br. glaciale auctt. recent, p. p. Br. Starkei mihi olim 1 ) Cum Brachytheciis Starkei et glacial i proximo congenitum habituqve inter ea ludens, utroqve tarnen haud raro robustius. Cæspites extensos, laxe implexos, fusco- vel luteo-virescentes, distincte nitentes format. — Surculus longe prorepens, longitudinem 10 centi- metrorum vel ultra attingens, rigidus radicellis rubro- fuscescentibus interrupte tomentosus et radicans, apice attenuatus, ramis plus minus numerosis (vulgo vix ultra centimetrum unum longis) interrupte et irregulariter pinnato-ramosus. Rami assurgentes vel suberecti, in- curvati, apicibus attenuati nec raro radicantes, ra- mulis raris subsimplicibus ramulosi. Caulis circiter 0,4 m.m. crassus, pentagono-ro- tundatus; sectio ejus transversa fasciculum centralem teretem (0,03 m.m. crassum) strataqve duo cellularum corticalium fuscescentium optime incrassatarum et cete- roqvin cellulas laxas hyalinas ostendit. — Folia caulina 1,8 — 2,4 m.m. longa et 0,8 — 1,2 m.m. lata, conferta, erecta, subimbricata, subsecunda, concava, sulcata, e basi lata decurrenti ovato-cordata subito lanceolata et in apicem filiformem, sæpe flexu- osum, vulgo qvartam-tertiam partem totius folii ef- ficientem, contracta. Uterqve foliorum margo ad ba- sin late revolutus, ceteroqvin planus, irregulariter et minute serratus, haud raro subinteger. Costa ad basin folii 0,06 — 0,1 m.m. läta, subito angustior, supra medium folii vel partem apicalem versus evanescit. Celluhe foliares .optime et irregulariter incrassatae, ad angulos basilares parum excavatos qvadratæ nume- *) Bryhn: De Bryinearum etc. in Nyt Mag. for Xaturvidenskab. XXXII & Enumerantur musci etc. in Det Kgl. Yidensk. Selsk. Skr. 1899. 257 rosæ 0,013 — 0,016 m.m. longæ latæqve, ceteræ basilares rotundato-rectangulæ vel rotuudato-rhombeæ ter-sexies longiores qvarn latæ, supernæ sensim longiores et an- gustiores, in mediu folio lineares, flexuosæ 0,006 m.m. latæ et decies-qvindecies (vel ultra) longiores. Folia rarnea et ramulina 0,6 — 0,8 m.m. lata et 1,3 — 2,1 m.m. longa, in apice rami ramulive mi- nora, conf'erta, erecta, subimbricata, secunda, concava, sulcata, e basi decurrenti ovata sensim obliqve lanceo- lata et in apicem filiformem, flexuosum vel semitortum, qvartam-octavam partem totius folii efficientem, con- trata. Margines foliorum ad basin anguste revoluti, superne denticulis parvis acutis densis distinctius serrati. Costa ad basin folii 0,04 — 0,06 m.m. lata, in dorso lævis, versus apicem folii evanescens. Cellulæ breviores, basilares qvadratæ, medii folii lineares et flexuosæ 0,006 — 0,008 m.m. latæ et decies longiores, omnes bene et irregulariter incrassatæ. — Inflorescantia monoica. Flores masculi parvi, ovati, in caule ramisve nu- méro haud exiguo adsunt. Folia perichætialia ovata, externa acute acumi- nata, intima in apiculum filiformen recurvatum con- tracta, omnia ecostata, laxius texta. Antheridia fusca, circiter 0,28 m.m. longa et 0,08 m.m. crassa, liaud numerosa. — - Flores feminei graciles inter masculos numerose positi. Folia perichætialia e basi vaginanfi* erecto ovato- qvadrato sive rectangulo subito lanceolata et patentia inqve apiculum filiformem horizontalem vel divarica- tum contracta, interna 2,8 m. m. longa, omnia ecos- tata, esulcata, marginibus integerrimis et planis, parte basali latius texta. Pistillidia circiter 0,5 m.m. longa. Paraphyses numerosæ. breves, qvadri-qvinqvearticulatæ. Bot. Not. 1800. 18 258 Seta erecta vel sxxbflexuosa, 7 — 10 m.m. longa, fiasco- rufescens, mamillis altis singulis vel bigemma- tis ubiqve scaberrima, unilatiraliter sulcata, sicca in- ferne dextrorsum et superne sinistrorsum torta. Calyptra 2,5 — 2,8 m.m. longa, apice fiasco scabra. Theca cernua vel suberecta, raro nutans, e collo perbrevi obliqve ovata, dorso alto, rubro-fuscescens, deoperculata sub ore exigue constricta, sine operculo, 0,9 — 1,2 m. m. longa et 0,6 — 0,8 m.m. cx’assa. Operculum altum, conicum, obliqvum vel subob- liqvum, acute rostratum, 0,7 — 0,8 m.m. altum. An- nxxlus 0,05 m.m. latus, cellulis partim uni- partim biseriatis packydermicis compositaas iana cum operculo decidaxus et margini ejus arete adhærens. — Peristomii dentes auguste lanceolati, subulati. 0,6 — 0,65 m.m. longi et 0,08 — 0,09 m.m. lati, in- ferne aui’antii, superne lutei margine angusto hya- lino marginati, inferne transverse striati (margine etiam striato), superne papillosi. Membrana basilaris 0.3 — 0,32 m.m. alta, lævis. Processus rimosi vel hiantes, subulati, laatescentes, pa- pillosi. Ciliola bina lutescentia, papillosa, semper ap- pendiculis acutis plus minus longis appendicixlata. Spori 0,012 — 0,017 m.m. crassi, laatescentes, sub- lævi. — Habitat pluribus locis per regionen alpinam Nor- vegiæ occidentalis et meridionalis ad rupes aqva frigida humefactas vel ad terram secus nives deliqves- centes. Primum plantam in monte Horrakei vallis Röl- dal ad rapes, altitudine supra mare 1100 m., jam mense julio anni 1889 legi, sed pro forma alpina Brach ijihtcii Starkei kabui. Deinde plantam in monte Meienfjeld vallis Sæ- tersdalen ad terram aqva nivali kumefactam, aJtitu- dine 1200 m., mense Augusto anni 1896 x’eperi. 259 Æstate hujus anni specimina numerosa pulcber- rime fructifera locis duobus alpium Jotunfjeldene, nempe ad rupes montis Sikkilsdalshö, altitudine 1000 m., et ad terrain montis Hôgvaglen, altitudine 1600 m., legi. Demum plantam statu sterili in paroecia Hol vallis Hallingdalen ad rupes terramqve montis Gjei- teryggen, altitudine circiter 1400 ra., copiose re- peri. — Propter differentias permultas liaud possibile est banc plantam cum Brachythecio Starkei conjungere. In- ter bas differentias dum enumerabo: babitationem sine exceptione alpinam, habitum peculiarem apice caulis baud flagelliformi, ramis minus curvatis et directione lohgitudineqve foliorum, margines foliorum ad basin revolutos, costam foliorum in dorso lævern, apices foliorum caulinorum baud tortos, nec non dentes pe- ristomii breviores. — Nibilo magis id cum Brachythecio glaciali conjun- gere possum, e qvo præ ceteris diversum est rigidi- tate, foliis longioribus et angustioribus, cellulis folio- rum circiter duplo longioribus et angustioribus, denti- bus peristomii longioribus anguste marginatis, mem- brana basilari multum altiore et ciliolis appendiculatis. E Brachythecio Huntiano mibi ignoto differt se- cundum descriptionem ill. Limpric btii foliis secundis baud remote patulis, costa foliorum lata et cellulis foliorum angustioribus longioribusqve. — In toto certior nunc factus sum Brachythecium gelidum dignum esse pro specie propria baberi. — Hönefoss mense Novembri 1899. 260 Rehm. H., Ascomycètes exsiccatæ. Fase. 26. I utliindska exsiccatverk. ss Bænitz’ och Dörflers, finuer man alltemellanat skandinaviska växter. I ofvannämnda fascikel finna vi följande nya former frân Sverige och af- trycka därför deras diagnoser efter Hedwigia. Cudonia