Spl OR Eg PT ey ——~ - s nf 1 / ow r ==, 4 ry * = Cc Pee Te tec @ <= >. > . “ SS Wy Vy we wy aad s Ty WW Vi AZ} ——<—<$<$<—_$_ _—_—_——> CYT) aaa A - — - O . 9 Tay, TA, www Uw wy We ue kk " iA: 7 Uses eel D” Ba D FS ae SO, J f oe Sie a N ‘ ans Q wy s re ; * cj : ny 7 i aC hetees Wes, 4 ‘ Se iy ; v : Shs aed a —_— SO a vee “tee , foe <= : —_ fier ~ RR ~ Girt z ‘ a \e\ se 55 sl n ~ \ = 8 ten a >) ‘ ar oe) oy b De i: eat I = _-- 2 we Pt > Lee ° ' ¥ 1 iD ie 1 if - -f 4 1 | Be < 5 4 « ‘ J r = | lle 4 < 4 a « >. 4 é hee SLIBRIRY << 2 | etal Bark Sen a > —=—— — Se WRAY Fe crf 3 pags ey i e MMe a \s ‘ 1 Far [ Neal ih BOTANISKA NOTISER ae FOR AR 18858 MED BITRADE AF Har ANDERSSON, E. FRIES, E. P. FRIES m, O. R. FRIES, FRISTEDT, GRONVALL, KINDBERG, LINDBERG, LINDEBERG, voy POST, SCHLYTER m. Ft. < UTGIFNE NEW YOR: AF tH. B. FRIES. CPSADBA, PA UTGIFVARENS FORLAG. 1858. “San , = 2 =: * r > ; - Shaw 3 it: #O ( Fe = hyd $ iTEBTiI | Ns. tity aes es ee aan 2 ae Say * = mort). tt) a ee: = 2rog™ Me a HSE PUGS FEST Ds 4 . 2 : i aweiate ° ~~ 3 ; SILAS 4) Saar es < : 5 a wmeryr Aeris VN BOTANISKA UTGIFNE AF NOTISER N:o 4. TH. M. ERTIES, Januari iS5s. INNEHALL: ORIG.-AFH-: Ta. M. Fries: Skildring af en botanisk resa i Ost-Finmarken 1857. — Kixpserc: Anmarkningar om Lepigonum laxiflurum Barth — NYA SKAND. VAXTER: Ruppia brachypus Gay. — PERSONAL-NOTISER: Aflidne Botanister. — Moz. — STRODDA UNDERR.: Scatyrer: Tillage till Mag. Scheutz’s resebe- raltelse. — Avena fatua och sativa. —- Om Parthenogenesis hos Vaxter. — Gammalt orangeritrad. —_—_—_—_—_— Original-Afhandlingar. | L Skildring 2f en botanisk resa i Ost-Finmarken 1857 af Tu. M. FRIES. Tozen trakt af vart fadernesland lockar med sa oemotstand- lig makt botanisternas hag som vara fjallar, och vanligen énskar enhvar, som dit styrer sin kosa, att fa stracka sina utflygter sa langt mot norden som méjligt. Vagens langd, resans besvarligheter och dyrhet hafva dock hittills afskrackt mangen fran att besdka Ost-Finmarkens obygder, ehuruval de underrattelser om dess vegetation, som af Wahlenberg och Lund blifvit lemnade, val skulle kunna egga mangen till fortsatta undersékningar af densamma. Att mangen utmarkt vaxt undgatt de fa der resandé botanisternas blickar ar att férmoda, hvarfére afven hopp finnes att kunna derstades med nya bidrag rikta Skandinaviens Flora; jag ansag derfére, att forra arets sommar knappast kunde af mig pa battre siatt anvandas an pa vandringar i detta »ultima Thule.» Att mina forhoppningar ej blefvo gackade utan snarare éfvertraf- fade, kan lasaren finna af de prof, som redan i férra argan- gen af denna tidskrift blifvit meddelade; har ar det min af- 2 sigt att lemna en kort skildring af résans gang och den ve~ getation *), som jag dervid fick tillfalle att studera. Den 30 Maj lemnade jag Stockholm och begaf mig pa angbat Gfver den Annu ej fullt isfria Bottniska viken till Séderhamn, hvarifran farden fortsattes landvagen till Trond- hjem. Den hastighet, hvarmed denna stricka tillryggalades, tillat mig ej att erhalla annat dn en ytlig och flygtig fore- stillning om de trakters varvegetation, som jag genomilade. Ocksa tycktes de ej ega mycket att erbjuda, ty — om jag undantager den narmast kusten liggande delen af Helsing- land, der naturen var mera omvexlande med bérdiga akrar, grénskande dngar och vackra léfskogsdungar, der Ribes ru- brum g silvestre (flerest.), Ohrysosplenium, Arabis suecica, af hvilken i Bollnaés och Jerfsé socknar dngsbackarne flere- stides lyste hvita, Viola tricolor i otaliga massor och farg- skiftningar, Rubus arcticus m. fl. vaxter forekommo — gick vigen inom Sverige nastan oupphérligt genom ddsliga tall- skogar, hvilka pa milslanga strackor antingen voro helt. och hallet férbrinda eller atminstone med sina svedda stammar buro vittne om eldens férharjningar. Att vegetationen pa deuna mark, der all humus blifvit bortbrand, ar ytterst mager, dr klart; knappt annat an ljung, lingon, mjélon, Oladonie (hufvudsakligen rhangiferina, deformis och Cornucopioides), Stereocaula och bjérnmossa tickte sparsamt den gula mo- sanden. Ju narmare jag kom fjallen, desto flera helsningar fran desamma erhdllos genom jafvar, som fran dem nedflyttat till sydligare orter; sa méttes redan i norra delen af Hel- singland Nephroma arcticum, Solorina erocea och Lecidea sabuletorum alpesiris cch inom Herjedalen tillkommo Par- melia encausta, obscura gp tenella och brunnea, Biatora jungermannie, Lecidea lugubris och arctica 0. s. v. Dess- utom observerades Parmelia cervina « glaucocarpa (Vikens g.gard), Boeomyces roseus (ymn.), Cladonia papillaria, Le- cidea paneola, Verrucaria epigea samt, der tallskogen un- dantagsvis’ blifvit skonad fran elden, Hvernia jubata ce. fr.; *) Jag- far dock p3 férhand anmiarka, att, ehuru jag barvid anfor de uimarktare Jafarter, jag antraffade, dessa dnnu ej fro fullt granskade; en fullstandig skildring af lafvegetationen i de besékhta trakterna jemte beskrifning pa nya arter och anmarkningar 6fver de 6lriga ar min af- sigt att i en sarskild afhandling pa ett annat stalle framstalla. 3 bjérkarne voro flerestades nistan betickta af den annars sall- synta Hypoxylon concentricum. Den 4 Juni ankom jag pa aftonen till Funnesdalen, hvarifran jag genast begaf mig pa vag Ofver fjallen. Uppe pa fjallplataen var det Annu nastan fullkomlig vinter, sné qvarlag i stora massor och af blommor visade sig blott spar- samt vilbepelsade haingen af Salia Lapponum. Dock var sjelfva vagen temligen snéfri fram till Malmagen, men be- svarligare blef farden féljande dagen, da jag, efter att hafva tillbragt natten i némnda usla herberge, till stérsta delen vandrande genom djup sné eller i de af isvatten fylda kar- ren, under lindrigt snéfall och kall blast maste fortsatta far- den. Det enda, som derunder fignade mig, var fyndet af den rara och vackra Biatora cinnabarina pa enbuskar nira Norska gransen. Emellertid gick allt lyckligt; pa aftonen samma dag anlande jag till Réraas, hvarifran jag natt och dag fortsatte min resa till Trondhjem, der jag efter en fard genom naturskéna och storartade trakter intraffade den 7:de pa férmiddagen. Jag kan har ej underlata att omnamna den i dgonen fallande olikhet, som pa denna korta resa visade sig i af- seende pa varens olika framskridna utveckling. Da jag lem- nade Upsala, var der den egentliga varen redan férbi och sommarens foérsta blomm:r (ask, rénn, smultron m. fl.) blom- made ymnigt. Kring Séderhamn var férhallandet ungefar detsamma, om jag undantager, att t. ex. bjérkar och pilar har annu blommade. Ju mera jag deremot nalkades fjallen, desto farre blefvo de utslagna blommornas antal, sa att, sasom ofvan blifvit naimndt, pa sjelfva fjallen endast en art sparsamt blommade. Kring Roraas syntes icke en enda vaxt, is tackte sjéarne, intet spar af grénska syntes pa triiden eller marken, men knappt hade jag efter nagra timmars resa hunnit ned i Gulelfvens dal, férriin jag ater méttes af blom- mande bjérkar, pilar m. m., och féljande dag pa f. m. vi- sade sig trakten ater prunkande i liflig grénska och skiftande firgprakt af Trientalis, Carum, Cornus suecica, Ranun- culus acris, Anemone nemorosa flor. purpur. (Bogens g.gard), Geranium silvaticum, Viola canina och biflora, Melan- drium silvestre, Cerastium alpinum, Rhodiola (pa taken), Fragarie m. fl. En sa skirande kontrast inom nagra fa 4 mil torde man ej pa manga staillen kunna uppvisa. — Af anmirkningsvarda vaxter ma for Ofrigt anforas Salix amyg- dalina (vid Gulelfven), Parmelia epanora (flerest. pa ler- skiffer, men vanl. steril), Stereocaulon cereolinum, Umbi- licaria cylindrica och erosa. Jag anlande till Trondhjem blott nagra timmar for sent att kunna medfdlja det at norr gaende angfartyget; nu maste jag under nara 8 dagar afvakta ny lagenhet. Ett nastan oupphirligt regn férsvarade under denna tid exkursionerna, men dock trodde jag mig finna, att af fanerogamer, atmin- stone vid denna tid, nagra rika skirdar har ej dro att gora. Det intressantaste stillet, dit jag afven oftast styrde min fard, syntes mig vara Hladehammeren, en nagot norr om staden ; hafvet brant stupande klippvagg, i hvars afsatser Hiera- cium plumbeum (ymn.), Cornus suecica, Cardamine amara, Erysimum alpinum, Aguilegia, Viola biflora, Saxifraga oppositifolia (dtverbl.), Sorbus fennica, Carew speirostachya, Poa alpina m. fi. antraffades. Pa hafsstranden nedanfér och vid vigen till densamma visade sig Batrachium hederaceum (blad), Carex maritima, hematolepis Suec. non Drej. (= C. Kattegatensis Fr. Ind. Sem. Hort. Ups. 1857), incurva 8 pra- tensis 0. 8s. V. — Rikare var dock utbytet af lafvar, af hvilka har ma anféras Ramalina pollinaria (ster.), Solo- rina saccata och g- limbata, Parmelia hypnorum, brun- nea, coarctata (pa jord och sten), rubra, hematomma, subfusca var. bryontha, pallescens 8B. parella, cerina g. stil- licidiorum och chloroleuca samt verrucosa, Gyalecta foveo- laris, geoica och cupularis, Biatora jungermannie och ferruginea p. festiva, Lecidea flavovirescens , conglomerata och scabrosa, Umbilicaria cylindrica, Endocarpon pusil- lum, Sagedia cinerea, Pertusaria comm. B rupestris, Ver- rucaria muscorum (teml. ymn.) och epigea, Lichina pyg- mea, Collema fasciculare m. fl. — Under en vandring s. om staden observerades Bellis perennis forvildad pa en ang. Andtligen den 13 Juni fick jag pa aftonen lemna Trond- hjem och med ett af statens angfartyg *) begifva mot norden. *) Jag kan hir ej annat an med tacksamhet erkanna Norska rege- ringens frikostighet, bvilken tilldelade mig, sasom stadd pa vetenshaplig resa, fraktfrihet pa alla statens fartyg mellan Trondhjem och Wadsée. ~ a Resan fortsattes oafbrutet under omvexlande storm och lugn, regn och solsken dag och natt, tilldess vi den 18 Juni pa morgonen anlande till Tromsée. Jag skyndade genast i land, for att under de timmar angbaten har lag stilla fa en liten bild af vegetationen. Jag begaf mig till det midt emot sta- den liggande Fldéjfjallet, som dock annu stod néastan helt och hallet hvitt af snd samt blott vid foten och pa nagra spridda bara flickar frambragte nagra vaxter. Att jag sa- ledes ej kunde finna mycket ar naturligt; obelénad blef jag dock ej, ty knappt hade jag satt foten i land, férran vid nagra kallkallor Cochlearia arctica antraffades. Nagot langre fran stranden visade sig Pinguicula alpina, Draba encana och hirta, Viola biflora, Saxifraga cespitosa och nivalis, Rhodiola, Salix lanata, hastata och nigricans, Poa alpina, Aspiduin Lonchitis och dfverst bland snémassorna pralade tata tufvor af den ticka Saxifraga oppositifolia, nu dfver- sallad af tusentals blommor. Af lafvar anmirktes Nephroma resupinatum Y- levigatum, Parmelia oculata c. fr., sopho-— des var. turfacea, protuberans Somertt. (= carneotutea Fr. pr-p.), cervina & glaucocarpa, microphylla, verrucosa, Gy- alecta geoica och foveolaris, Cladonia bellidifora, Biatora muscorum 8 lepidota c. fr., fuscolutea, leucorea, san- guinecatra, Lecidea asperella, pezizoidea, Collema fascicu- lave m. fl. Ater fortsattes farden, tilldess vi den 20 Juni hunno till Hammerfest. Min plan hade varit att har qvarstanna nagra dagar, men en exkursion, som jag foretog, visade snart, att jag hair hade féga att utratta. Varen hade neml. sa obetydligt framskridit, att endast Draba incana, Coch- learia officinalis, Viola bidora, Silene acaulis, Rhodiola, Saxifraga oppositifolia, Alchemilla vulgaris, Empetrum och Luzula spicata sagos i blomma och af lafvar endast Ste- reocaulon denudatum, Cladonia bellidijlora, Biatora atro- rufa och rivulosa, Lecidea arctica och nagra fa andra fun- nos pa de torra, af stenar, krakris, Azalea, Diapensia, renmossa, Parmelia tartarea o. s. v. tackta fjallfalten. lun- dast_vid stranden visade sig en intressantare lafvegetation af Verrucaria maura, Parmelia aipospila, poliophea och spodophwa, — Jag afreste derfére med angbat redan foljande morgon och efter att hafva passerat Sverholts mirkvardiga 6 »fuglever» med dess milliontals innevanare (hufvudsakligen Larus tridactylus) samt skadat Nordkaps och Nordkyns klippor belysta af midnattsolens bleka stralar, anlande jag vid middagstiden den 22 Juni till Stangnes i Tanafjorden, hvarest jag lemnade fartyget och pa bat begaf mig till-Tana- elfvens mynning, Guldholmen. Sa hade jag nu natt férsta malet fér min resa och ge- nast férsta steget pa dess mark bevisade grundlisheten af mina farhagor att komma hit sa sent, att jag ej fran forsta biérjan kunde félja vegetationens utveckling. Sné lag nem- ligen har pa manga stillen anda ned till hafstranden och endast fa blommor hade hittills vagat sig fram. Ocksa for- sikrade man hiarstides, att varen detta ar kom en manad sednare an vanligt. Jag kan ej neka dertill, att jag tyckte det vara en parodi pa midsommar, da jag 6fverallt sag sné- massor, de bara flackarne pa marken graa och traden nakna, och da temperaturen om dagen omvexlade mellan + 1 och + 6° C. Sjelfva midsommardagen vandrade jag under storm och regn kring Fjelbma och antecknade de vaxter, jag da sag blommande; de voro Caltha palustris, Viola biflora, Saxifraga nivalis, Rubus Chamemorus, Alchemilla alpina, Empetrum, Arctostaphylos alpina, Salix lanata och nigri- cans, Betula nana, Luzula pilosa och campestris, #£7rio- phorum vaginatum, nagra Carices, Anthowanthum — och hirmed ar forteckningen fardig! Under den veckas tid, som jag har uppehdéll mig, framskred dock vegetationen sa myc- ket, att till de ofvan apiciaeadin kommo Miapensia, Cor- nus suecica, Draba hirta och incana, Cochlearia ofjicina- lis, Ribes rubrum, Saxifraga cespitosa, Azalea, Oxyria, Salix hastata, hastato-lanata (Birkelund), phylicifolia, Lap- ponum och herbacea, Betula, Equisetum arvense och pa- lustre samt Eriophorum capitatum. — Man finner haraf, att af Fanerogamer ej stora skérdar kunde géras. Den intres- santaste var Caltha palustris gp. radicans, hvilken vid Bir- kelund férekom i sma backar bland pilsnaren. Dess fyrkan- tiga, pipiga stjelk och egendomliga utseende frapperade mig i bérjan, men éfvergangsformer visade mig snart dess ratta harkomst. Fér dfrigt anvinde jag mycken tid pa eitersé- kande af Salix punctata, men kunde, sasom jag trodde, ej finna annat an S. nigricans. Sedermera har jag dock genom 7 Wahlenbergs ex. i sitt herbarium blifvit ofvertygad, att denna s. k. art ej ar annat an en nagot smalbladig, med glatta kapsler férsedd form af den der vanliga S. nigricans cow- - tanea; i en sirskild uppsats, innehallande observationer 6f- ver atskilliga Finmarks-vixter, hoppas jag framdeles fa med- dela bevis harfor. Da saledes Fanerogamerna ej kunde lemna annat an obetydligt utbyte, vande jag mig med desto stérre ifver till lafvarne. Beklagligtvis tackte dock sné fjillens toppar och en stor del af deras sluttningar, hvilket, i forening med den omstindigheten, att fjdllen hir aro af den pa laivar fattigare urformationen, gjorde, att jag ej gjorde sa stor skérd, som man kunnat vinta. De utmarktaste arterna voro Evernia ochroleuca, divergens och Thulensis n. sp., Parmelia ele- gans, oculata pg. dactylifera c. ir., chlorophana (isynnerhet vid Tanens gamla kyrkogard) med sin trogna foljeslagarinna Lecidea Morio, Cladonia decorticata var. pyxidata, bellidi- flora och ”cyanipes” Smfrt., Biatora cinnabarina (allm. pa en,-mindre allm. pa bjérk) och fuscescens (a. pa bjérk), Phylliscum endocarpoides m. fl. Den 29 Juni afreste jag i sillskap med Prosten Som- merfelt, med hvilken jag i Tana sammantraffat, i en af de hir brukliga smala och langa elfbatarne uppfor den nu af varfloden uppsvalda Tanaelfven. Twussilago Farfara blom- made nu som bist pa dess striinder och de tata pilsnaren lyste med sin spida grénska eller af S. lanate guldgula hingen. Pa manga stallen lade vi i land, hufvudsakligen for att efterspana S. punctata, men utbytet blef obetydligt; blad af Mulgedium sibiricum sagos vid Fingervandet, Am- madenia peploides pg. oblongifolia och Elymus arenarius vid Seida, en Finnby*), beliigen ungef. 3 mil fran elivens mynning. Har stego vi i land och begafvo oss genast pa viigen ofver de édsliga, af midnattssolen nu belysta fjallfal- ten. Mot morgonen fingo vi njuta af den naturskina utsigt, som fran fjillen éppnar sig Ofver Varangerfjordens innersta vik med sina bjérkklidda bergsluttningar, ofver Ness>bys utskjutande udde och de djerfva konturerna af fjillen vid *) Jag torde {§ anmarka, att med Finnar betecknas har, liksom i. allminhet i Norge, Lappar, di deremot vara Finrar bendmnas Qvaner. 8 Mortensnes, Ofver de allvarliga, snékladda fjalltopparna, som omgifva den leende taflan, — samt anlande till Nyborg, der jag, begagnande mig af Prosten Sommerfelts gistvanliga inbjudning, under sommaren hade ej blott en passande ut- gangspunkt for mina vandringar, utan afven ett angendimt och hjertligt hem. | Jag skulle énska af vegetationen kring detta stiille, i hvars omgifningar jag med undantag af ett par langre ut- flygter, som sdrskildt skola skildras, tillbragte nistan hela sommaren, kunna lemna en klar och tydlig bild, men jag finner alltfor tydligt min oférmaga. Lund har redan foérr*) lemnat en teckning af densamma, till hvilken jag hanvisar lasaren, under hopp, att han af denna, jemférd med det, jag nu gar att meddela, skall kunna bilda sig en atminstone ungefarlig forestallning. Borja vi med hafvet, finna vi visserligen pa dess botten en frodig algvegetation, men deremot knappast nagot spar af fanerogamer; endast pa ett stille fann jag sparsamt Zo- stera angustifolia. Men ofvanfor sjelfva hafsvallet utbreder sig antingen en smal rand af lis hafsand, pa hvilken Ely- mus arenarius stolt reser sig, blandad med en mangd lagre vaxter, ss. Stenhammaria, Plantago maritima, Cochlearia officinalis, Stellaria humifusa, crassifolia och media, Am- madenia, Potentilla anserina g. viridis, Atriplex patula var., Carex incurva, Glyccria maritima m. fl. — eller ock vid- tager en smal straicka, hvars fuktiga gyttja tickes af Carer norvegica, rarijlora och salina, Catabrosa aquatica, Jun- cus bottnicus, Triglochin palustre och maritimum, Plan- tago maritima och nagra fa andra**), Har ofvan boxrjar en fastare mark med tit grismatta, bildad hufvudsakligen af Carex glareosa, incurva g pratensis och salina, Festuca *) Bot. Not. 1846 p. 43—44. — Jag vill har blott paminna, att Finmarken delas 1 4 vaxtgeografisha regioner, neml. Hafstrands-, Tall-, hvilken saknas pa norra sidan af Varangerfjorden, Bjérk- och Sldil- ijallsr egionerna. **) Gentiana serrata och Primula sibirica forekomma pa dylik lokal, men oaktadt efterletands fann jag dem ej vid Varangerbunden. Jag férnekar visserligen ej Lunds uppgitt att der hafva tagit dem, men val det, att de bir dro si ymniga, alt de kunna sigas »i Havstrands- regionen iswr forekomme» och sal. bidraga till att gifva den sin egen- domliga pragel. ) rubra, Poa alpina och pratensis, Alopecurus nigricans 0, s. v., lysande af Lathyrus maritimus, Haloscias, Genti- ana involucrata, Primula stricta, Parnassia med var. te- nuis, Vicia cracca, Veronica longifolia, Allium sibiricum m. fl. Denna del af hafstrandsregionen 6fvergar utan grins i bjérkregionen 4n genom frodiga angar, i hvilket griiset ofta nar en hégst ovanlig storlek, och hvilka prydas, utom af flertalet af de sednast uppraknade arterna, af Achillea, So- lidago, Taraxacum, Rhinanthus major, Euphrasia off. i talrika former, Cerefolium silvestre, Conioselinum Gmelini (h. 0. d.), Zrolhus, Ranunculus acris, Astragalus alpinus, Carex atrata och alpina, Phleum alpinum, Anthoxanthum etc. samt pa fuktigare stallen Valeriana sambucifolia, Spi- rea Ulmaria, Lathyrus palustris, Carex aquatilis, vesi- caria, juncella, canescens m. fl.; an genom 4nda ned till stranden gaende snar af Salix glauca, lanata, phylicifolia, nigricans och myrsinites med Eriophorum vaginatum och capitatum, atskilliga Carices, Bartsia m. m. till foljesla- gare. Ater pa andra stallen stupa klipporna tviarbrant ned i hafvet, hvarvid slattfjalls- och hafstrandsregionerna ome- delbart 6fverga i hvarandra; under lésa block pa dylika stal- len finner man ofta nog Saxifraga rivularis, dfver ett halft qvarter hég med hvita eller ljusréda blommor. — Vid ran- nilar och kallor, saval vid sjelfva hafstranden, som i de of- van omtalade angarne vid densamma, frodas ofta i stora massor Ranunculus hyperboreus, Chrysosplenium alterni- folium g. tetrandrum*), Stellaria crassifolia, Montia, Koe- nigia **), Eriophorum capitatum. (Forts.) 2. Anmirkningar om Lepigonum laxifiorum Bartl. af N. C. KINDBERG. Sedan jag fran Prof. Fries erhallit underrattelse om denna arts duration i Upsala Botan. traidgard, har jag nar- *) Huruvida ej denna snarire fir att anse som en egen art, vill jag ej annu afgéra, férrin jag {Att vtterligare i Jefvande tillstind un- derséka var vanliga Chr. alternifolium. **) Denna férekommer flerestides i otaliga massor och till ovanlig storlek, men alltid i hafvets grannskap, aldrig pa fjallen eller ens i den egentliga bjérkregionen. 10 mare observerat den form, som vid Carlstad blifvit af mig funnen och ansedd sasom denna art. . Tidigt 1 var fann jag sma tufvor, hvilkas rétter fortvarat sedan fjolaret, och arisag vaxten pa grund deraf sasom mangarig. Da jag sent 1 hést besdkte vaxestillet, befunnos alla standen vara bortvissnade, men fran rétterna hade knoppar, som redan utskjutit sma bladtofsar, utbildat sig. Utan tvifvel ar det dessa nyskott, som fortvara till nasta ar, hvarigenom vaxten bibehalles och saledes bér anses sasom perennerande, men icke perenn i egentlig mening, helst som de gamla rétterna synas under sommaren bortvissna, for att lemna plats for nya. Denna form kan saledes icke vara den ratta Lepigonum laxijflorum Bartl., ehwru hvarken Bartliigs beskrifning i na- got annat afseende foreter dess atskillnad, ej heller de af mig i Parisermuseum granskade ofullstaéndiga exemplaren (ur Preiss’ samling) aro olika med mina. I férbigaende ma 4f- ven anforas Prof. Cl. Gays yttrande till mig, att de Preis- siska vixterna dro ganska dubiésa, i synnerhet sasom van- ligen ofullstandiga. — De af Prof. Fries granskade Preissi- ska exemplaren i dess eget herbarium har jag annu ej sett, men torde deraf inhemta nirmare kinnedom om arten, 4af- vensom genom de i ar i Upsala odlade exemplaren. Den namnda formen fran Carlstad maste val foras till Lepigonum rubrum, dock sasom en ganska utmirkt varietas perennans. Den har blifvit mig tillsind af Lektor Linde- berg fran Bohuslin och Herr Ankarcrona fran Blekinge, som diven i ar rikligen insamlat och meddelat mig exemplar af Lepigonum neglectum. Rya SBhandinavisha WAxter. Herr Lektor C. J. Lindeberg har beniget meddelat fél- jande beskrifning pa den af honom inom Skandinavien forst urskilda Ruppia brachypus Gay. 4 Antherarum sacculis subglobosis, nucibus ovatis obliquis suberostratis brevissime stipitatis, spathe pedunculo matu- rescente fructu vaginis foliorum breviore. Syn. R. brachypus Gay sec. Grenier Fl. deFr. tom. 3 p. 324 _ {I - Férekommer pa lerbotten i grunda hafsvikar i sédra Bohuslin och norra Halland, vanligen tillsammans med R&. rostellata, t. ex. vid Brevik pa Tjérn, vid Forén naira Lan- gedrag (tillsammans med Zostera nana) och 1 Sirdviken. Foréfrigt blott funnen vid Toulon. Ar en medelform mellan R. rostellata Koch och R. maritima Auctt. Recent., till érten liknande den foérra, till frukten den sednare. Skiljes litt fran bada genom féljande: Standarrummen nira en half gang langre an breda (hos R. rostellata ir deras langd och bredd niastan lika’, hos £&, maritima ir lingden dubbelt stérre an bredden). Nétterna, som likna R. maritime’ till bekladnad och storiek, aro storre med dubbelt tjockare och hardare skal, an hos FR. rostel- lata, och sakna vanligen bade stift och skaft. Blomkolf- vens skaft ar vid fruktmognaden kortare an bladslidan, — hos de dfriga vid denna tid alltid langre an densamma. Or- ten ar nagot grifre in hos R. rost., men mycket spddare och mer genomskinlig an hos R. maritina. Bladslidorna, som likna R. rostellate, dro smalare med kortare och mer rundade aurikler, in hos R. maritima. Varierar i afseende pa stift och fruktskaft sasom samsligtingarna. Det forra, som hos den utbildade frukten vanligen alldeles saknas, ar stundom nagot utdraget, i hvilket fall fruktformen narmar sig R. rostellate. (Kolfskaften, som vid fruktmognaden van- ligen firo kortare fn halfva bladslidan, férlingas nagon gang till dennas lingd, och de enskilda fruktskaften, som sallan uppna niétens langd, bli nagon gang 2—4 ganger lingre An densamma. Betriiffande de éfriga arternas hittills antagna benam- ning, synes oss densamma féga rigtig. Kallan for R. ma- ritima L. ar hans Westg. Resa p. 157, der han for forsta gangen upptar den sasom svensk och meddelar en utforlig beskrifning, ur hvilken vi vilja aterkalla i minnet foljande: » Hon kryper med sin stjelk nistan under sanden, uppsatter sma blader som en Subulusia, och bir sina blommor in alis, som ett det minsta Potamogeton gramineum. Caulis albus, {ili crassitie et figura. Folia angustissima basi membranacea latiuscula. Anthere subrotunde. Fructus in pedicello elon- gato» etc. Hvarje ord i denna beskrifning passar fortrafi- ligt till R. rosteliata, och vissa af de antorda kainnetecknen, 12 t. ex. knapparnas form (hvilken, savidt vi erfarit, ar den sikraste och ndistan enda fullt konstanta karakteren) jemte vaxtstallet (en grund och sandig hafsvik) utesluta all tanke pa R. maritima Auctt. och visa pa det bestamdaste, att Linné vid detta tillfille endast haft den férra, men ej den sednare under dgonen. Detta bekraftas ytterligare af Linnes Herbarium, der, enligt Mag. C. Hartmans Annot., &. ro- stellata Koch forekommer under namnet »R. maritima» Att denna, som dr den allmannaste vid vara kuster, lange var den enda Linné bekanta arten, synes afven af hans sednare skritter (Fl. Suec. Ed. 2, Spec. plant. Ed. 2), i hvilka han upptar endast denna, utan diagnos, men med hanvisning till ofvannimnda beskrifning. Férst efter utgifvandet af dessa specialverk, synes den vida siillsyntare R. maritima Den enda trakt, som gér ett bestamdt undantag, ar narmaste grinstrakten mot Jamtland, hvars Granregion strac- ker sig in i vart omrade till vid pass en half mils bredd, sannolikt *) langs hela vestra grinsen, der marken bestar till storsta delen af stora, sanka myrar. Har traffas flera for Loftridsregionen frimmande vaxter, sasom Sazifraga Hirculus, Orchis cruenta, Carex livida, C. heleonastes, Ci microstachya m. fl. och sannolikt torde denna nejd annu kunna lemna flera rekryter till S. Angermanlands flora. Det ar ocksa pa ett stalle harstides, som i stor ymnighet an- traffats Eriophorum Callithrix, hvars utbredning val annu ir fdr litet kind, for att man skulle kunna payrka dess centrala forekomst i bestiimd region, men med all sannolikhet bast hanféres till Granregionen. — Som en tvetydig trakt bor anféras den af oss osedda kring Wiksjén pa gransen till Medel- pad, som enligt meddelande af Hr Rektar Engman utmiarker sig genom upphijdt lage och flera fjallvaxter, men, annu otillrackligt kind, ej med sakerhet hanfores till Loftradreg. *) Sjelfva hafva vi ¢j varit i tillfalle att se denna miarkeliga afvi- kelse mer 4n i L&ngsele. socken, — I slutforteckningen hénféra vi dock yaxestillena fran denna smala Jandremsa till Alderreg.; af likhet med hvad_ som skedde i férra afhandl. Det dr vaxestillet. Ledinge, som vi harmed hufvudsekligen afse. a" 75 -Léftriddsregionen, som saledes med fa undantag utbreder aig fran Bottniska viken upp mot Fyjallsjé och Junsele s:r diver hela S. Angermanland, ar i sin lagre och hégre del alltfor olika, att ej vid en provinsbeskrifning, som denna, bora’ sdénderdelas i tvenne, nemligen A/- och Alder-regio- nerna. — Uti Alregionen, som tillhér socknarna kring nedra Angermanelfven och slutar med 6fre grinsen for Nora, Skog, Bjertra och Ytter-Liinnis s:r (med uteslutande af den osakert kinda Wiksjétrakten), finnas Alnus glutinosa och A. incana med sin nira sligtinge A. barbata vid sjiar och vattendrag ofta nog blandade om hvarandra. Den forsta af dessa arter ir fdr regionen ganska utmarkande, ithy att den i Alder- regionen aldrig kunnat finnas annat dn i ett par atypiska individer i en skog i Bothea s:n samt vid yttersta strand- kanten af Bottniska vikens fjirdar*), hvarifran man blott hégst obetydligt behdfver aflagsna sig, for att finna den helt och hallet ersatt af Alnus incana och A. barbata. Hvad betraiffar de Ortartade vaxterna, sa ar visserligen Alregionen rikare pa arter 4n den féljande. Men det stora antalet af 200 arter, som i var forra afhandling namndes ej vara kinda sasom forekommande langre in i Jandet an Alregionen, har genom sednare erfarenhet mycket minskats, sasom af slut~ férteckningen synes. De manga tillaggen till N. Angerman- lands flora, som meddelats i Bot. Not. for 1857 hafva afiven 10 a 20 mil uppflyttat nordligaste férekomstorten for mera fin halften af de vaxter, som af oss uppgafvos ej kinde langre mot norr inom Sverige an t. 0. m. Alregionen, sa att af dessa ej flera aro Ofriga in Chrysanthemum segetum, Arte- misia Absinthium, Veronica Beccabunga, Batrachium sce- leratum, B. marinum, Myosurus minimus, Delphinium Consolida, Draba incana, Myriophyllum. verticillatum, ‘Lathyrus silvestris, Orobus vernus, Pyrola media, Poly- gonum dumetorum, Ceratophyllum demersum, Lemna polyr- rhiza, Potamogeton obtusifolius, P. zosteraceus, Zanichellia polycarpa, Z. pedicellata, Sparganium ramosum, Carex muricata, Festuca dumetorum, Bromus mollis och Cata- *) Sdsom en sidan hafstrandsvaxt ‘foljer A. glutinosa kusten dfyen “upp genom N, Angermanland Stminstone till Ornskéldsvik, der vi sett den t,.0..m, som stort trid. 76 brosa aquatica. Flera af dessa aterstaende torde dessutom ocksa kunna finnas i N. Angermanland. — Alla nu anférda upptackter géra dock blott en skenbar rubbning i var fast- stillda grins mellan Al- och Alder-regionen. Ty stérsta delen af de arter, om hvilkas vidstracktare utbredning man nu fatt kinnedom, dro antingen verkliga rariteter i Alder- regionen eller tillhéra blott dess invid hafskusten eller Al- regionen narmast belagna delar, da de deremot i Alregionen till hufvudsaklig del aro allmant utbredda oeh gifva den dess mer omvexlande utseende. Alderregionen utmarkes derfére bist, sasom vi férr an- gifvit, som Loftradsregionens negativa del och férhaller sig till Alregionen, sasom Tall- till Gran-regionen. Den trakt, der Alderregionen mest liknar Alregionen, ar belagen vid hafskusten (och det ar endast med denna i ett och annat afseende egendomliga trakt, som vi nagot behdfva sysselsatta oss, da regionen i sin helhet redan i férra afhandlingen blif- vit beskrifven). Férutom det mildare klimatet bidraga till den stérre omvexlingen i vaxtligheten harstades i vdsendtlig man de talrika bergshéjderna. De icke allenast skydda dal- sinkningarnas vaxtlighet; de lemna dfven i sina mot sdder och dster vanligen stupande branter en sista tillflyktsort for flera redan i sydligare delen af Norrland sasom allmanna fér- svunna arter. Fér att visa dessa bergs vaxtlighet, valja vi en beskrifning af det mest kanda bland alla nemligen Skulu- berget, emedan en sadan fullstandigast uttrycker, hyad de éfrigas blott till en mer eller mindre ofullkomlig grad forma, och sirdeles da detta derjemte genom sin imponerande storlek och sasom en af gammalt antagen vegetationsgrins, krafver sirskildt omnamnande. En knapp fjerdedels mil n/ om Docksta gistgifvaregard i Vidbyggera s:n vid den nordligaste af Ulangerfjirdens vikar ar Skuluberget beliget, sa nara kusten, att blott en mindre by och stora landsvigen norrut rymmas emellan. Tatt invid vestra sidan af vagen reser det sig nemligen first med en nagot dfver 100 fot hig, brant sluttning, ofvan hyilken vid- tager en vertikal vigg af ungefir 700 fot utan markligare afsatser. Derofvan utbreder sig den kullriga hjessan. Namnda stupande bergviigg,- som i Oster och nagot mot nordost gor beryet fullkomligt otillgiéngligt, tillhdr ej dess dfriga sidor. re 77 Redan i sédra delen af stra sidan Ofvergar bergvaggen i valdiga, branta, men tillgingliga afsatser*); mot sdéder sluttar det, mindre stupande, ned mot en backdal; mot vester dro branterna annu mindre och mot norr forsvinner det hastigt under den nog hiégt belaigna Skuluskogens myrmarker. I vaixtligt hinseende aro de sédra, vestra och norra sidorna af berget icke af synnerlig mirkvardighet, antingen tackta af barrskogar eller, som fallet air pa en del af sédra sidan, nistan utan alla vaixter.. Den dstra sidan har deremot en for denna trakt sa mycket markligare rikedom af sallsyntheter, till stérsta delen samlade pa den punkt, der den ofvannamnda, branta sluttningen eller bergets fot dfvergar i den vertikala viggen. Af léfbuskar — ty trad kan val ingen af dem har kallas — star har i frimsta rummet Liénnen (Acer Plata- noides), som i stora grupper omkransar stérre delen af vag- gen och skanker den en for denna allvarliga natur ovanligt ljusgrén farglaggning. Den nar vanligen storleken af medlersta Sveriges fliderbuske. Ofriga buskarter férekomma mera enstaka och aro: Lonicera Xylosteum, Tilia parvifolia, Ribes alpinum, Rosa canina, Corylus Avellana samt nagra andra fér denna flora ej ovanliga, sasom Prunus Padus. I tradform forekomma har endast Sorbus Aucuparia, Populus tremula, Betula glutinosa, Alnus incana, A. barbata, Abies excelsa och Pinus silvestris. Af de ortartade vaxterna dro féljande isynnerhet anmirkningsvarda: Antennaria dioica: hyperborea, Hieracium sabinum: norvegicum, H. saxifra- gum, Scrophularia nodosa, Veronica officinalis: glabrata, Anemone Hepatica, Arabis hirsuta, Geranium Robertia- num, Hypericum perforatum, Viola arenaria, V. silvatica, Viscaria vulgaris, Silene rupestris, Saxifraga caspitosa, Sedum acre, S. annuum, Vicia silvatica, V. sepium, Con- vallaria Polygonatum, Poa nemoralis: glaucantha, Aspi- dium filix mas, Asplenium Trichomanes, A. Breynii, A. septentrionale, Botrychium matricariefolium. Pland vaxter pa den skoglésa toppen ar endast Viscaria alpina anmiirk- ningsvard. | *) Ofver dessa kan man uppklattra till den bekanta hd/an, utanfor hyilken &r \axestallet for Hieracium saxifragum. hispidisstimum. 78 Ofverg& vi nu till jemforelsen mellan S. Angermanlands Loftradsregion och angrinsande omraden, sa finna vi den endast mot den i vester tillstétande Granregionen vid Jamt- landsgrinsen tydligen upphiéra, ett férhallande, som ocksa, fast mindre bestimdt uttryckt, eger rum mot Fyallsjé och Junsele s:r. — Pa siédra sidan ater framgar val mot kusten just pa gransen melian Medelpad och Angermanland den héga Hiasjéasen, hvilken enligt Herr Rektor Engmans iakttagelser utgér slutpunkten for flera sydliga vaxters allmainnare ut- bredning mot norden t. ex. Briza media, som sedan: blott enstaka forekommer. Men sasom med ratta raknadt till samma region, som sin nordligare grannprovins, ar dock- Medelpad i alla de allminnare dragen med den sistnamnda dfverensstammande. — Angaende den norra gransen har man, alltsedan Prof. Wahlenbergs Flora Suecica utkom, varit af den asigten, att den tillika vore region-grans, att man nemligen, efter att hafva kommit norr om Skuluberget, vore inne i Porsens region. Af oss, som ej férr an i ar sett nagon betydande del af N. Angermanland, upptogs ocksa i férra afhandlingen denna asigt ur nyssnamnda kalla. Men foraniedda genom nagra med dessa trakter fértrognas an- markningar till tvifvel hirpa, foretogo vi i ar vandringar norr om Skuluberget (till Ornskéldsvik) och funno blott vara tvifvel bekraftade. Intrdder man nemligen séder ifran pa Skuluskogen, fr man val 6fverraskad af de med Myrica Gale (stundom ock Salix repens) dfvertackta myrarna. Men har man vid pass %4 mil genomstréfvat dessa, sa ar man framkommen ur Skuluskogen till en vaxtlighet, som i det nirmaste dr lik den s. om skogen och blott mer eller mindre 6fvergifven af en eller annan sydlig art, som ej maktar folja till regionens yttersta grins. Det hela bar derfore har inga- lunda pregeln af Porsens jemna region. Ty mellan hoéjder och dalar, lundar och léfskogsingar sékas forgaives pors- myrarna och blott med stor svarighet triffar man, hvarheldst man gar, nagon Salix repens, Myrica Gale m. fi.; ej heller Calla palustris finnes hir i stérre ymnighet ans. om Skulu- berget. Pa enstaka punkter rakas annu Glechoma hedera- ceum, Thymus Serpyllum, Scrophularia nodosa, Primula officinalis, Anemone Hepatica, Cerastium viscosum, Oro- bus tuberosus, Corylus Avellana, Alopecurus pratensis m. 79 fi. Allt detta, sammanlagdt med den allmanna vaxtlighetens bestandsdelar, angifver tydligen ‘Liftradsregionens narvaro och Porsregionens franvaro. Lagges hiartill, att Alnus glu- tinosa allmant faljer blott hafstranden m. m, d., sa aterstar tillika,.ej tvekan, att. man dfven hir befinner sig i Alder- regionen. Skuluberget kan pa denna grund ej. vidare be- traktas som regiongrins, utan fastmer som en centralpunkt for ‘yaxtligheten i Loftradsregionens nordligaste del. Da vi saledes upphift.den gamla grinsen, fordrar man med. ritta, att. vi sdtta en annan i stillet. Sasom égon- vittnen, kunna, vi dock ej géra det, ty annu vid Ornskélds- vik, den nordligaste ort vi i somras hunno, herrskar Alder- regionen. Men enligt meddelanden af Mag. F. Unander o. a., hvilka hafva’ sin hembygd nagot n. om Skuluskogen, in- traffar 10 mil n. om denna skog pa gransen mellan Grund- sunda och Nordmaling s:r en betydlig och allt vidare norrut fortfarande fordindring bade i jordgrundens och vaxlighetens beskaffenhet. Vi tvifla derfére icke, att det ar hir, som den okanda gransen bir sékas, s& mycket mer, som den in- stinkt i afseende pa vaxtlighetens fordndringar, som vid landskapernas begransning pa fiera stallen kan sparas, gifver oss bekraftelse, i det att nemligen Nordmalings sin, om ej alltid, dock vid mer dn ett tillfalle riiknats till Westerbotten. Vi sammanfora slutligen pa ett stalle, efter samma plan, som i den ursprungliga ian dir féljd*), alla under aret vunna , Tillagg till Férteckningen me SODRA ANGERMANLANDS Cotyledonee och Filices. 1. Bidens cernua L. Ald.r..Thorsaker s:n nedanfér Harfs by: N. F. Ahlberg. Anthemis tinctoria L. Ald. Vidbyggera sin Docksta, Thors- aker sn Aspby, Langsele s:n. Tanacetum vulgare L. AL, Ald. till Langsele sin a., hégre upp samt Gr. h. 0. d. Artemisia Absinthium L. Ald. Langsele s:n. *) Med nummer utmarkas de arler, varieleter och variationer , som aro nya. for 8. Angermaniands flora. 80 f (Senecio viscosus L., 1857 forsvunnen fran sitt vaxestille, riknas bist till de tillfalligtvis forekommande). S. silvaticus L. Ald. r. Ulanger s:n Askja pa Stordalsberget, ytterst ymnig. Antennaria dioica (L.) var. hyperborea (Don.) Al., Ald. Sabra s:n Bondsjé; Vidbyggera s:n Skulu- och Docksta- bergen. Erigeron elongatus Ledeb., Fr. Mant. IIE. — Lemna vi sido formen b. i Mant. IIL. eller EH. politus Fr. S. V. Se., som ej ar funnen i Angermanl., sa kunna vi i det ater- staende har urskilja tvenne former: «. involucris fuscescentibus: Gr., Ald. r. Tasjé s:n Tasjéberget och Andersnas , Langsele sin, Sanga s:n vid elfven. Endast pa sista stillet fullt éfverensstam- mande med Frig. elong. a. Fr. M. II. 8. involucris virentibus (pa grund af denna karakter = E. elongatus Fr. 8S. V. Sc.) Ald., Al. r. enstaka individer i Liden, Resele, Ytter-Linnds s:r samt pa Skuluberget. Pa sistniimhda vaxestille narmast lik Uddevallaformen (se Lindeb. Bot. Not. 1852.) Petasites frigida (L.) Multra sin Skedomberget, Vidbyggera sm Skuluskogen: V. Holm. Centaurea Jacea L. Ald. Ulanger sin, Vidbyggera s:n Berg, Sanga kyrka. Saussurea alpina (L.) Ald. Langsele gistg. vid Bjérnmyran. Lappa tomentosa (Schkr.) Resele prestg.: Selberg. L. minor Lam. «. Sanga kyrka. Mulgedium alpinum (L.) Ald. r. Vidbyggera sin, V. Holm. Sonchus asper L. Ald. Bothea s:n Offer. Lapsana communis L. Langsele gistg. Hieracium cymosum L. Fr. Al., Ald. h. 0. d. 2. H. sabinum: norvegicum Fr. Ald. r. Skuluberget. H, saxifragum Fr. Ald. r. Ulanger s:n Stordalsberget , Skuluberget.. HT. s. var. hispidissimum Fy. Al., Ald. r. Sabra s:n: Fries’ Monogr. Hier.; Skuluberget. 3. H. ramosum Fy. var. Ald. r. Graninge bruk. HT. gothicum Fr. Al., Ald. h. 0. d. H. Prenanthoides Vill. Ald. r. Graninge bruk. > Viburnum Opulus L. Vidbyggera s:n Berg, samt pa Satra bys agor. Galium trifidum L. Ald., Al. Langsele s:n vid den lik- namnda gistg. samt Ledinge, Multra sin Skedomberget, Gudmundra s:n A. G. verum L. Ulanger, Styrnis, Bothea, Ofver-Linnas och Sanga s:r. 4. G. Mollugo L. Al. r. Ytter-Lannis sn Lamyran. 81 Lonicera Xylosteum L. af oss sedd pa Skulu- och Tasji- bergen samt i Ramsele s:n. * Campanula persicefolia L. Ald. r. Nordingra s:n: Stud. Edholm, Vidbyggera s:n Skulu- och Dockstabergen. , Cuscuta europea L. Sabra s:n Sjdland, Gudmundra s:n A; Bothea s:n Offer, Sanga kyrka. 5. Anchusa arvensis M. Bieb. Ald. r. Vidbyggera s:n Berg. | Myosotis stricta Lnk. Al. Ald. kring Hernésand allman: C. P. Lest., Gudmundra s:n A; Multra sin Skedom. _6. Mentha sativa L. Fr. S. V. Sc. Al. r. Hernén: C. P. Lest., Bjertra s:n Kjéja; de exemplar, vi ega fran M. aquatice viixestalle vid Gadeans utlopp (sasom vaxe- stallet med ritta heter: se forra férteckn.), héra afven hit. Thymus Serpyllum L. Hernén vid norra inloppet till ham- nen: C. P. Lest., samt Ald. r. Vidbyggera s:n Dock- staberget. Calamintha Acinos (L.) Ald. r. Vidbyggera sin Skuluberget. Stachys silvatica L. Sabra s:n Bondsjé: Dr. Hallstrém, Hég- sj6 sn ett berg ej langt fran Westby: C. P. Lest. S. palustris L. Al., Ald. r. Hoégsjé sin Ostby: C. P. Leest., Ytter-Lannas s:n Angsta: K. A. Schénmeyr; Ulanger sin Skidsta. Galeopsis Tetrahit L. Al., Ald. a 7. — pallens Fr. Al., Ald. a. Lamium purpureum L. Al., Ald. t. a. t. 0. m. Langsele s:n. L. intermedium Fr. Gudmundra s:n A. Ajuga pyramidalis L. Al., Ald. bh. o. d. fran kusten till Multra s:n. Menyanthes trifoliata L. Al., Ald. a. Polemonium coeruleuwm L. Multra s:n Skedom, Sanga kyrka. Gentiana nivalis L. Resele sn: A. Hazelius, Langsele, Multra och Sanga s:r pa enstaka stillen. G. campestris L. Al. flerst. t. ex. Sabra s:n Bondsjéberget, Hégsjé sn Westby, Gudmundra s:n A, Nora s:n Sal- tea, Ald. r. Ulanger s:n Stordalsberget, Skuluberget, Sanga s:n Paraberget. Veronica serpyllifolia L. i alla reg. a. V. officinalis var. glabrata Frist. Ald. r. Ulanger s:n Stor- dalsberget, Vidbyggera s:n Vala- och Skulu-bergen *). V. arvensis L. Al. r. Gudmundra s:n Kramfors: C. P. Lrest. V. agrestis L. Al. Ald. flerst. i Ytter-Lannas, Thorsaker, Bothea och Sanga s:r. (7%. V. hederefolia L. Al. tillfall. forek. i Hernésands hvarf). *) Vaxestallet for Granreg. i férra forteckningen bér heta: Fiallsjé sin Backe by. Samma anmarkning galler {or Arenaria trinervta. 82 Limosella aquatica L. Hernésand, Gudmundra ‘sn Avy 'lisentt Rhinanthus major Ehrh. Ald. r. Ulanger och Vidbyggera s:r. Utricularia vulgaris L. Gudmundra sin Kramfors: C. P. Lest.; Ald. r. Langsele s:n Ledinge: Rektor Backman. Glaux maritima L. Al., Ald. h. o. d. vid kusten. Plantago media L. Langadle s:n. Littorella lacustris L. Ald. r. Styrnas s:n nedanfér saree garden i sundet: N, F. Ahlberg. Cornus suecica L. Al., Ald. h. o. d. Heracleum sibiricum iii Al,, Ald. a. 8. H. s. var. angustifolium ‘(L:) Al. Ald, h. 0., a. Cicuta virosa L. Al., Ald. x. Gudmundra sin A, Bollsta- fjirden, Bjertra s:n Kungsgarden: Thorsaker. sin Asp- by, Bothea sin Térsta. Acer Platanoides L. finnes vild endast i Nora s:n Bélesta, och ymnigt i Skulubergets sydéstra branter, men ar flerst. planterad. 9. Nymphea alba: biradiata Som. phe Ytter-Lan- nas s:n. Ranunculus lapponicus L. Langsele s:n Leaivide och Nessjé, Multra s:n Paraberget. 10. Batrachium heterophyllum Fr. Ald. r. Graninge Hultsjén. Myosurus minimus L. Ald. ry. Styrnds sin vid stranden ne- danfor kyrkan: N. F.. Ahlberg. Thalictrum simplex L. Al. Ald. a. — boreale Fr. Bot. Not. 1857 Graninge bruk, Solleftea; Al. r. Sabra sin Aland. Obs. Thalictrum bie eis L. ingenstades. Anemone nemorosa L. Al. t. a.; Gr. Tasjéberget; pa sista stallet a4fven med rosenréda ‘plommor. A. Hepatica L. Ald. r. Vidbyggera s:n Docksta- och Skulu- bergen. Trollius europeus L. Sabra sm, Hernén; Ald. r. Thorsaker sn Klens by: N. F. Ablberg, Ofver-Lannis sin Rista nara elfven: A. Hazelius. Rhaphanus Rhaphanistrum L. Ald. flerst. i Multra, Ulanger och Vidbyggera s:r. Cardamine amara L. Gudmundra s:n Ostby: C. P. Lest.; Sanga brunn: Engman. 11. Arabis hirsuta Scop. Ald. rf. Skuluberget. A. petrea Lam. Ald. r. Vidbyggera sin skiret Ratan: C. P: Lest: A. Thaliana L. Ulanger s:n Stordalsberget, Vidbyggera s:n Docksta- och Skuluberget. Draba nemorosa L. Hernin; Styrnas s:n flerst.; N. Fy Ahl- berg. 83 Tilia parvifolia Ehvyh. fines vild endast pa Skuluberget, men ar pa nagra stallen planterad. Geranium Robertianum L. Ulanger s:n Stordalsberget. Hypericum quadrangulum L. Al. t.a., Ald. i kustsocknarne. H. perforatum L. icke sedd i Alreg.; Ald. r. Ulanger s:n Stordalsberget , Skuluberget. Viola silvatica Fr.: frustranea Whinb. Ald. Ulanger s:n Stor- dalsberget, Vidbyggera s:n Docksta- och Skulu-berget, Langsele s:n Ledinge. Till denna form hérer ock V. silv. fran Tasjéberget. Drosera obovata Koch. Ytter-Lannads s:n Bollsta och Nas fabodar. 12. Silene maritima With. Al., Ald. r. Hernéklubben: Eng- man, Vidbyggera s:n skaret Ratan: C. P. Lest. S. rupestris L. Skog sn. Koltjern, Ytter-Lannas s:n Hvit- berget; Ald. r. Skuluberget, Ofver-Lannds s:n: A. Ha- zelius. Melandriwm vespertinum var. carnea Fr. Sanga s:n vid kyrkan och Para, Styrnas kyrkog.: N. F. Ahlberg. Dianthus deltoides L. var. glauca (L.) Ulanger sin Lid, Multra sin Hakesta och Skedom. Cerastium viscosum L. Curt. Ald. r. Ulanger s:n Torna. Arenaria trinervia L. Al- och lagre Ald-reg. h. o. d. till Multia s:n. 13. Helianthus Peploides (L.) Hernésand: Solomshamn, Vag- non: Hngman. Sagina nodosa L. Ald. h. o. d. pa hafstranderna. Lepigonum rubrum (L.) Al., Ald. r. Hégsjé sn; Ulanger sin Invik. Ribes alpinum L. Skuluberget, Multra s:n Skedomberget. Saxifraga Hirculus L. Dess gamla vaxestalle Graninge bor heta Langsele s:n Ledinge. S. cespitosa L. Ald. r. Skuluberget. i Sedum Telephium L. i det inre landet endast vid A i Gud- mundra sin. S. acre L. Ald. h. o. d. i kustsocknarna samt Thorsaker, Bothea och Sanga s:r. S. annuwnm L. Ald. r. nedanfér Skuluberget. Epilobium origanifolium Lam,: majus Fr. Mant, If, Ald. r. Langsele s:n Ledinge. . E. alpinum L.: majus Fr. M. If Ald., Al. r. Graninge- sjon, Multra s:n Skedomberget, Vidbyggera s:n Skulu- skogen, Sabra s:n Mark. 14. FE. palustre L.: angustum Hn. Ald., Gr. r. Langsele s:0 i eattige: Tasj6 sin. 15. Myriophyllum verticillatum L. Al, yr. Ytter-Liénnds s:n Nyland. 84 Rosa canina L. Ald. flerst. i kusttrakten. 16. R. dumetorum Thuill. Al. r. Sabra sin Sjaland. 17. Spirea Ulmaria L.: denudata Presi. Al. Ytter-Lannis sin Angsta, Pisum arvense L. firek. stundom som ogras i saden. Lathyrus palustris L. Al., Ald. r. Sabra sm Alandsfjar- den; Ulanger s:n Askja, Vidbyggera smn Docksta. L. maritimus Fr. Ald. r. Vidbyggera sin skaret Ratan: C. P. Lest. Vicia silvatica L. Ald. flerst. Vidbyggera s:n pa bergen, Langsele sn Ledinge. V. sepium L. Ald. flerst. t. ex. Skuluberget, Multra och Langsele s:r. V. sativa L. Al., Ald. Skog sin Fantskog: C. P. Lest. Vidbyggera s:n Docksta; dfven annorstides enl. Engman. Trifolium medium L. Al., Ald. a. 18. T. hybridum L. Al. h. o. d. T. spadiceum L. Sabra sin t. a.; Vidbyggera s:n Docksta. Ledum palustre L. Dess utbredning, i férra forteckn. an- ford enl. andras uppgifter, torde vara ganska inskrankt. Sjelfva hafva vi aldrig sett den i Angerml. Pyrola chlorantha Sw. Bothea s:n Galsjé. 19. Polygonum aviculare L. erectum Roth. Al. r. Bjertra sin Strinnefjarden. Rumex Hippolapathum Fr. Al., Ald. h. o. d. (R. crispus L., 1857 ej aterfunnen vid Nyland, var trol. tillfalligt. forek.) 20. Atriplex prostrata Bouch. Al. r. Hernésands hvarf. A. patula L. Hernésand, Sabra sin Sjailand; Ald. r. Vid- byggera sin Docksta. Corylus Avellana L. Ald. r. Skuluberget. Salix amygdalina L. Styrnés sn: N. F. Ahlberg. S. cinerea Ald. r. kring Graninge. S. awrita L. h. o. d. i Al- och kustsocknarna af Alder-reg. S. repens L. Al. r. Vidbyggera s:n Skuluskogen. Betula verrucosa Ehrh. har antraffats blott sasom enstaka, sannolikt planterade trad i Hernésand i Stadstradgar- den, i Ytter-Lianniis s:n vid Angsta samt i Vidbyggera sin vid Docksta. Alnus glutinosa Willd. Ald. utmed hafstranden samt i ett par individer i Bothea s:n vid viigen till Galsjé. Pa sistndamnda stille hade bladen foérlorat klibbigheten. A. barbata C. A. Mey. t. a. bland Alnus incana W. Myrica Gale L. Ald. r. pa hafstranden i Ulanger s:n vid Askja och Vidbyggera s:n vid Docksta, samt pa Skulu- skogen. I Alreg. hafva vi sett den endast vid Strinne i Bjertra s:n. 85 21. Equisetum arvense L.: serotinum Meyer, Kochs Syn. Al. r. Hernésand 1852. ; 22. E. variegatum Schl. Ald. r. Vidbyggera s:n Berg. E. scirpoides Mihlenb. Langsele gastg. Bjérnmyran. Callitriche polymorpha Liénnr. Al., Ald. t. a. Nitella flewilis (L.) Ald. Styrnas s:n allman: N. F. Ahlberg. 23. Orchis cruenta Mill. Ald. r.. Langsele s:n Ledinge. Platanthera bifolia (L.) Al., Ald. rv. Ytter-Lannas s:n; Skuluberget: Stud. Térnqvist, Bothea s:n Galsjévagen. Goodyera repens (L.) Gudmundra s:n prestbolet och Kram- fors: C. P. Lest., Ytter-Lannds s:n Lamyran. Malazis paludosa (L,) Ald. r. Bothea sn Galsjé. 24. Gagea minima (L.) Al. r. Sabra s:n; O. Holm. Convallaria Polygonatum L. Ald. r. Vidbyggera s:n Dock- sta- och Skulu-bergen. Alisma Plantago L. Al., Ald. h. 0. d. Tofjeldia borealis Whinb. Ald. r. Vidbyggera s:n: V. Holm. Juncus balticus Willd. Ald. Vidbyggera s:n Dockstafjarden. 25. J. compressus Jacq. Al. xr, Ytter-Lannas s:n Bollsta och Nyland, Bjertra s:n Kungsgarden. J. stygius L. Al. r. Ytter-Lannds s:n Lamyran. Calla palustris L. Ald. h. o. d. Lemna minor L. Vidbyggera s:n Sjaland. Potamogeton pusillus L. tenuissimus M. K. Nora s:n Saltea. Z ERE \ Ald. Vidbyggera sin: V. Holm. Sparganium fluitans Fr. Skog sm Ytter-Ed; Ald. r. Ulan ger sin Askja och Torna. S. minimum Fr. Ald. flerst. Ulanger s:n, Bothea s:n Gal- sjévagen, Multra sin Skedomberget. S. hyperboreum Lest. Langsele s:n Ledinge, Multra s:n Ske- domberget; Al. r. Siibra s:n Harsta. Rhynchospora alba (L.) Ald. rx. Vidbyggera s:n Satra agor, Bothea s:n Galsjé, Graninge vid Igeltjern: Rektor Back- man. Scirpus silvaticus L. Al., Ald. h. o. d. ' S. uniglumis Lk. Ald. h. 0. d. pa hafstranderna. S. pauciflorus Lightf. Ald. r. Vidbyggera s:n Berg. 26. Eriophorum angustifolium Roth. var. elatius Koch. Ald. Bothea sin Galsjévigen. E. latifolium Hopp. Ytter-Lannas s:n Lamyran; Vidbyggera sin Skuluskogen, Langsele s:n Ledinge; Fjallsjé s:n vid vagen till Wallen. , E. ‘gracile Kock. Langsele s:n Ledinge, Resele s:n Okmyrn. Obs. Vaxestillet i férra forteckn. utgar som) tryckfel. 27. E. Callithrix Cham, Ald. r. Langsele.s:n Ledinge gistg.: sparsamt vid myrar n. derom, men synnerligen ymnigt 86 i busksnar pa vestra sidan om den myr, som ar beldgen strax séder om bron 6fver Ledingean. — For att stad- fasta nagra gifna karakterer, vilja vi anmarka, att: pa dessa vaxestillen voro straen tufvade, men lésare: an hos E. vaginatum L., dess aldra narmaste slagtinge’, att bladen hade 3 trubbiga kanter, men voro mot spet- sen platta, alltid glatta, att axfjillen voro mérka, all- tid saknande E. vaginati langa spets och hinnaktighet, att de pa de alltfér mycket utvecklade -exemplaren fa aterstaende standarknapparna voro 6 ganger sa korta som strangarna (!), att ullsamlingen, fullt utbildad, var i toppen tvarhuggen (hos £. vaginatum tillspetsad), konstant, men svagt rédgul. — Foérekom ej i éppna myrar, utan pa tufvade, fuktiga, beskuggade stellen i myrarnas grannskap. Carex vesicaria L. Al., Ald. h. o. d. — Ar sallsyntare an C. ampullacea Good. C. Oederi Retz.: pygmea Ands. Sabra s:n Godstjern, Ytter- Linnis sn Lamyran, Vidbyggera s:n Pee E reo Multra s:n Skedomberget. C. pilulifera L. Hernén Capellsberg: Engman, Hégsjé s:n Veda. ©. panicea L. mindre allmin ain C. sparsifora (Whinb.) 28. ©. livida Whinb. Ald., Al. r."Langsele s:n vid Jaimtlands- gransen ; Ytter-Linnas sin Lamyran. C. alpina Sw. Langsele s:n. ) C. Buxbaumit Whinb. Al. r. Ytter-Lainnaés s:n Lamyran, Gudmundra s:n Storvattnet. 29. C. cespitosa L.: retorta Fr. Hoégsjé sin Mortsjén vid Veda. 30. C. juncella Gr), som vi ega fran nagra stillen i Ald.- och Gran-reg. t ex. Helgum och Tasjé s:n, Ar -sanno- likt i alla reg. veiling ©. tenella Schkr. Ald. flerst. ymnig i Langsele, Multra, Sanga och Bothea s:r; Al. Ytter-Lannas s:n: Damyran, Gudmundra sn Finnmarken. 2 C. elongata L. Sabra sn Gadea: Engman; Ulanger s:n Askja, Bothea s:n Galsjévagen. ©. glareosa Whinb. Ald. r. Langsele s:n Ledinge. C. heleonastes Ehrh. Ald. r. Langsele sin Ledinge. ©. teretiuscula Good. Al. r. Bollsta fibodar; Ald. Vidbyggera sin Docksta, Langsele s:n Ledinge. C. microstachya Ehrh. Langsele s:n Ledinge. 32. C. dioica L. var. isogyna Fr. Ald. rv. Vidbyggera sin Valaberget. i | Dactylis glomerata L. Ald. t. a. i kustsocknarna samt upp 87 till. Multra sin. — Bladen och slidorna variera har strifva ' och glatta (levigata Hn.) Poa remota Fr. Al. r. Sabra prestg. Klockarbacken: Engman. 33. P. nemoralis L.: glauecantha Hn., Ands. Ald. r. Vid- byggera s:n Docksta och Skulubergen. P. alpina L. Sabra s:n Mark. Glyceria fluitans R. Br. Ald. r. Bothea s:n Térsta. G. distans Whlnb. Gudmundra sin A, Ytter-Liinnis s:n Angsta; Ald. r. Graninge bruk. Aira bottnica Whinb. Ald. h. 0. d. vid kusten. A. cespitosa L. forma pallida Hn. h. o. d. Avena pubescens L. Ald. h. 0. d. i graénssocknarna till Alreg. saint Sanga ‘sin. Calamagrostis phragmitoides Hn. i alla reg. a. 34. Alopecurus pratensis L. Al., Ald. r. Sabra s:n Sjaland, Hogsjé sn Veda; Solleftea och Forseds’ brak. A. geniculatus L. Al., Ald. a. 35. Phleum pratense L.: nodosum (Willd.) Hn. Al., Ald. t. a. P. alpinum L. Sabra s:n Mark. . Digraphis arundinacea (L.) Al. h. o. d. : Hierochloa borealis (Schr.) Langsele s:n Ledinge; Al. r. Hernén Groénsvik vid Solomsjén: Engman. Polypodium vulgare L. Woodsia ilvensis (L.) re Wat he Aspidium filix mas (L.) Al., Ald. r. Hernén: Engman; Ulanger s:n Stordalsberget,: Vidbyggera s:n Docksta- och Skulu-berget. — Obs. Vaxestadllet i férra forteckn. utgar. | 36. Asplenium filix femina (L.): molle (Schreb.) Al. r. Nora sin Groénsvik. 37. A. Breynii Retz. Ald. r, Skuluberget. A, Trichomanes L. Ulanger s:n Stordalsberget, Vidbyggera sin Docksta- och Skuluberget. A. septentrionale Sw. som foreg. Pieris aquilina L. Ald. t.a. fran kusten upp till Multra s:n. 38. Botrychium boreale Milde i Botan. Zeitung. Gr. r. Ta- sjoberget. — Blott eté individ, men fullkomligt dfver- ensstimmande med beskrifningen 1 anforda tidskrift. Exemplar hafva vi ej sett fran andra vixestillen. ~ B. matricariefolium Br. Ald. ry. Vidbyggera sn Skuluberget och Bergs torp pa Skuluskogen, Multra s:n Ingelsta. — Pa hvarje vaxestalle hégst fyra individer. | Personal-Notiser. Adjunkten J. E. Areschoug har blifvit utnaémnd till e. 0. Professor vid Upsala Akademi. 88 — Bland de anslag till larda verks atgifvande, som af statens medel blifvit for detta ar utdelade, mirka vi 600 R:dr R:mt till Prosten Dr. Chr. Stenhammar till fortsattning af Lichenes Sueciz exsiccati samt 750 R:dr R:mt till Pro- fessor J. Agardh till utgifvande af ett verk i vaxtsyste- matiken. . — Professor Aveschoug har af statens medel erhallit ett understéd a 1,200 R:dr B:co till féretagande af en resa till Frankrike for att pa dess kuster underséka algvegeta- tionen. — Likaledes har Docenten J. EH. Zetterstedt erhallit det Sederholmska resestipendium och dmnar att under den kommande sommaren uppehalla sig i Norge, hufvudsakligen Rundene- och Loms-fjallen, for att underséka deras moss-flora. 7 Strodda Underratteliser. Sasom i férra WW antyddes har Medelpad blifvit bestamdt s&som den trakt, till hvilken en botanist i ar pa Bot. Reseféreningens be- kostnad skulle séndas. Da denna trakt af Dr. J. Angsirém redan blifvit undersékt, kan man val ej vanta sig nagra manga utmarktare fynd derstides, men da vi nu 6fver Helsingland och Angermanland ega fullstandiga vaxtgeografiska skildringar, torde det ej sakna intresse att i sammanhang harmed fa ndmnde provins naérmare undersékt, liksom dfven flera der redan funna utmirktare arter tyckas lofva At aktie- tagarne riklig ersattning. Herr Stud. Ahrling har forklarat sig villig “att féretaga denna resa. —- De, som pa vanliga vilkor vilja deltaga i denna forening, torde med det snaraste derom underratta Utgifvaren af denna tidskrift samt till honom insainda sina bidrag (10 Redr Remt per aktie). Anhallan. © Jemte betygande af min innerliga tacksamhet fér de Herrar, bvilka under den sist forflutna sommaren fér Upsala Botaniska Tradgard insamlade fron af sallsyntare vaxter, bland hvilka i framsta rummet béra némnas_ Lektor Lindeberg, Magister Fristedt samt Herrar Th. Krok och N. F. Ahlberg, far jag afven i ar férnya denna min anbillan om insamlande af frén af samma vaxter, hvilka i foreg. argang af denna tidskrift 2 5 finnas uppriknade; och sarskildt anhéller jag, att de Herrar, som dertill dro i tillfalle, matte meddela fron af Statice Bahusiensis och. Atra boitnica, hvilka det hittills aldrig lyckats er- halla, afvensom ett stérre parti af Rubus arcticus. a Upsala den 20 Maj 1858. E. Fries. . UPSALA, wauitstRém & c. 4858. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 6. TH. M. PRLES. Juni 1858. INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.; Ta. M. Fries; Om |jus-fenomener hos vixter. — LITTER.-OFVERS.: E. Frres: Herbarium Normale plant. rarior. et critic. Fasc. XV. — PERSONAL-NOTIS.: F. W C. Arescuoue. — Resande Botanister. — STRODDA UNDERR.: Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. — Sedum anglicum Auct. Gricginai-Afhandling. ———. = Om |jus-fenomener hos vaxter af Tu. M. FRIES. Bland de manga féreteelser inom vaxt-verlden, som annu atersta att ndjaktigt utreda och foérklara, fortjena de ljusfenomener, som man hos nagra fa vaxter iakttagit, en hég grad af uppmarksamhet och krafva for sin lésning bo- tanistens, fysikerns och kemistens fdrenade beméddanden. Men om ock férklaringen haraf annu icke, utom i nagra fa fall, ar med sdkerhet funnen, aro dock sjelfva féreteelserna af det intresse, att det icke synts mig vara olampligt att pa ett stille- samla de spridda uppgifterna hirom*) och i korthet framstilla desamma, isynnerhet som jag pa samma gang far tillfalle att meddela ett ringa eget bidrag till kanne- *) De 6fver detta a4mne gjorda observationerna dro meddelade i botaniska, fysiska, kemiska och farmaceutiska bécker och tidskrifter, och da det, oaktadt all anvind méda, icke lyckats att i Upsala och Stockholm f& tillging till alla dessa kallor, har jag i nagra fall nédgats fdrlita mig, pa andras referater och uppgifter, en omstindighet, som jag till eget urskuldande velat anmirka, i den handelse att na- gon uppgift skulle befinnas vara icke fullt noggrann. 90 domen om de blott sallan iakttagna blixtlika ljus-fenomenerna hos nagra blommande vaxter. | Med afseende pa den olika form, under hvilken ljus- féreteelser visat sig hos vaxter, kunna vi skilja mellan tvenne sins emellan bestdindt olika slag, neml. 1) da ske- net ar fortfarande, (oftast fosforescerande) och 2) da det visar sig sasom hastiga blixtar. — Om det forra slaget finna vi redan Aldre férfattare anfora atskilliga berattelser, hvilka Conr. Gesner sammanfért i sin sallsynta skrift: De raris et admirandis herbis, qua, sive quod noctu luceant, sive alias ob caussas Lwnarie nominantur. Sjelf forklarar han sig dock aldrig hos nagon vaxt kunnat upptaicka nagot Jjusfenomen, hvarfére stérsta delen af hans bok blott inne- haller beskrifning pa samt de medicinska och 6friga egen- skaperna hos de vixter, som af allmogen pa ett eller an- nat stalle kallas man-orter (Lunarie) t. ex. Primula Auri- cula, Lunaria rediviva, Ranunculus Thora, Osmunda re- galis, Drosera m. fl. Deremot foérklarar han uttryckligen, “Lunariam, quam récentiores monstrose describunt et noctu lucere ajunt, herbam videri fictitiam,” hvarfére man full-_ komligen origtigt i atskilliga bécker beskyller honom att tro och férfikta de uppgifter, som han fran Plinius, Aelianus och Josephus samt atskilliga medeltidens forfattare samman- letat angaende saddana vaxter, som skola nattetid lysa. Och i sanning skulle det fordras en mer an vanlig grad af latt- trogenhet och enfald fér att kunna ett enda égonblick fasta sig vid de af ndmnde forfattare anforda, ytterst léjliga och vidskepliga folksagorna om vaxter, genom hvilkas tillhjelp man kunde finna férborgade skatter, bota allehanda sjuk- domar, frammana andar, dppna las och bommar o. s. v. och hvilka saledes med ett ord blott aro den sa mycket efter- traktade “de vises sten” under en nagot forindrad form *). Att vilja vid nagon viss vixt fixera dessa vidskepliga folk- *) Blott en enda m& i korthet anf6ras: Aelianus (Hist. anim, cap. 27) omtalar under namn af aglaophotis terrestris eller cynospastus en vaxt, som férekommer bland andra Grter och om dagen fullkom- ligt liknar dessa, men om natten lyser’ sasom en stjerna. D& man lyckas fA se en sidan, ditgir man och siiter vid densamma ett marke, men upprycker den icke, emedan deraf déden dgonblickligen skulle folja; nAsia morgon ditfér man deremot en hundvalp. faster ett snore : 9) Sagor tyckes vil, da inga eller ytterst knapphandiga be- skrifningar meddelas, vara férspild méda, hvarfore atskilliga _férfattares sins emellan afvikande uppgifter att dermed me- nats Mandragora, Cesalpinia pulcherrima, Dictamnus albus eller Veratrum val kunna goéra ansprak pa lika stor eller rattare lika liten trovardighet. — Det enda, som i nimnde bok bar ett obetydligt spar af verklig ehuru hégst ytlig observation, ar uppgiften, att de mogna och uppsprin- gande skidorna hos Lunaria rediviva skola, belysta af ma- nens stralar, ’antingen sjelfva lysa eller fran sin glatta och glinsande yta liksom en spegel reflektera den klara ma- nens_ bild.” Vi lemna emellertid sagoperioden och dess fabler och 6fverga till framstallningen af de pa sednare tider observe- rade |jusfenomenerna hos atskilliga vaxter. Harvid vilja vi férst nagot litet sysselsitta oss med de hithérande forete- elser, som man iakttagit hos i ruttnande tillstand varande vaxtlemningar, bland hvilka den s. k. lys- eller uggle-veden ar allmant bekant. Skenet hos denna tillskrefs férst en derpa férekommande svampart (Byssus phosphorea L.), men undersdkningar af Retzius och Al. von Humbolt (enl. Ag. WaAxtbiol. p. 189) samt sednast af Hartig (Bot. Zeit. - 1855 N:o 2) hafva tydligen adagalagt det origtiga haruti och visat, att skenet alltid utgar fran sjelfva vedmassan. Ehurn, sasom Biskop Agardh riktigt anmarkt, detta fenomen sna- rare tillhér kemien an botaniken, torde dock saval det all- manna intresse, som vid detsamma ar fistadt, som afven den omstandigheten, att t. ex. Meyen och Tulasne antaga samma orsak sasom verkande vid saval lefvande och friska som déda och férmultnande vaxtamnens lysande, kunna for- svara en framstallning af de resultater, till hvilka man i detta afseende fér n. v. kommit*). om sivil vaxten som hun en och lockar den sednare med utkastade k6ttbitar att upprycka vadxten under sina bemédanden att komma fran stallet. Hunden dor deraf égonblickligen och begrafves med sirskild hégtidlighet, men vaxten kan nu af hvem som helst tagas och anvandas till botande af sjukdomar m. m. *) Denna 4r hufvudsakligen hemtad ur Marbachs Physikal. Lexi- con ed. Il. p. 506, iemnférd med 4fskilliga botaniska arbeten, De, som intressera sig f6r detta fenomen, hanvicas for dfrigt till Meyens Phys. Il. p. 192 och félj. 92 Enligt Dessainges kan hvilket tridslag som helst er- halla fosforescerande egenskaper, om det under en viss grad af formultning och vid en temperatur af 8—12° C. utsittes for tillracklig fuktighet och atmospheriska luften; af vara in- hemska tradslag dr dock detta isynnerhet férhallandet med al, bok, tall och pil. Lysandet intriader fore formultningen, men ett nédvindigt vilkor ar, att tillracklig fuktighet finnes for handen; ju mera denna férsvinner, desto mindre blir ljus- styrkan och da tradet helt och hallet upphért att lysa, kan man genom mattligt begjutande med kallt vatten och in- veckling i papper eller linne aterstalla den forlorade for- magan. Temperaturen utdfvar intet inflytande pa ljusstyrkan, sa vida den ej dfverstiger kok- eller understiger frys-punk- ten, emedan i forra fallet vattnet bortgar i gasform, i det sednare fdrvandlas till is. — lLysved kan vid hvilken tid som helst ldtt erhallas, om man efter trads fallande upp- grifver sadana rotter, som upphort att skjuta skott, lagger dem i en kallare eller annat fuktigt forvarings-rum och sor- jer for lagom fuktighet. Det bérjar da snart att lysa under barken och fortfar linge dermed. Vill man géra tradgrenar lysande, viljer man sadana fran ett friskt och annu vaxande trid, befriar dem fran smaqvistar och nedgrafver dem med pasittande bark i en lagom fuktig jord samt vantar tilldess tecken af formultning borjar visa sig, da de begynna att un- der barken lysa. Afven kan man derigenom forskaffa sig dy- lik lysved, att man i skogarne uppsdker mycket gamia trad- stycken med spar till murkenhet; afven om dessa ej utvan- digt lysa, visa de, om man i dem gér urhalkningar, ofta ett vackert fosforescerande sken. — Genom att nedsinka lysved i Atskilliga flytnade amnen har Heinrich funnit foljande: Under vatten och qvicksilfver fortfar skenet 24 timmar, un- der olja 12, under sprit och svafvel-wther blott 10 a 12 minuter, utan tvifvel derfére, att dessa upptaga tradets vat- ten och hartz-artade bestands-delar och derigenom betydligt forandra detsammas beskaffenhet. Syror upphafva pa annu kortare tid allt sken. Att den atmosphzriska luften be- fordrar skenet, kan man sluta deraf, att lika stycken ved, observerade i fria luften och i ett med luft fyldt afsparradt rum, lysa olika lang tid, neml. Jangre i fria luften; den ved, hvars sken i det afsparrade rummet ‘slocknat, bérjar ater a 93 att lysa, efter att fria luften en tid fatt tilltriide. Dock fort- far veden att lysa i mycket fortunnad luft och i syrgas ej markligt starkare. I qvifgas fortfar skenet 12—24 timmar, da det i fria luften brukar bibehalla sig 6 a 9 dagar; i vat- gas visar det olika férhallande, stundom slocknar det genast; i kolsyra fortfar det ej dfver 20 ochisalpetersyrlighet” ejéf- ver 7 minuter. — Lysveden synes ej astadkomma nagon markbar férminskning af luftens syre, hvarfore man torde kunna betrakta detta fenomen sasom en mycket langsam fér- brannings-process, vid hvilken endast omarkliga qvantiteter syrgas da och da foérbrukas. Genom behandling med sju- dande vatten eller af 65° 2. upphér veden att lysa, hvaraf det visar sig, att” detta ej ar en egenhet hos sjelfva ved- fibrerna, utan hos de derjemte befintliga delarne, hvilka ut- dragas genom det varma vattnet. Icke blott hos murken ved har ett dylikt fosforescerande sken blifvit iakttaget, utan 4fven hos andra vaxtdelar, som statt pa Ofvergang till férgiingelse. Sa t. ex. berattar Meyen, att han pa en nattlig vandring genom en skog pa tvenne stillen patraffat ruttnade, fosforescerande svampar, hvilkas lysande materia han med en kipp kunnat stryka pa trad- stammarne; ruttnande persikor hafva afven visat ett dylikt sken, liksom dfven i kallare férvarad och der grodd potatis, da den straxt fére férruttningen sénderskurits. Noggrannast ir detta sken beskrifvet hos multnande ekblad af Tulasne i hans intressanta afhandling: “Sur la phosphorescence spon- tanee de l Agaricus olearius Dec,, du Rhizomorpha sub- terranea Pers. et des feuilles mortes du chéne.” Dessa blad, hvilka tydligen tillhérde fjolaret och dnnu egde en ganska fast konsistens, visade icke ett fosforescerande sken 6fver hela sin yta, utan nastan endast pa de flackar, der bladets bruna eller graa farg var svagare och isynnerhet der de ge- nom en delvis férvandling af parenchymet blifvit mycket bleka och nastan hyitaktiga*), Afven fdrvissnade och till en viss grad férmultnade knoppar samt en liten gren af sam- ma trad visade samma sken, men den sednare endast pa ytan af det stille, der den blifvit skild fran stammen. De *) Oliv-tradet hirjas stundom af en sjukdom, hvaraf veden blir mjuk och Ids, och samtidigt med vedens hvitnande erhaller den da afven en tydlig fosforescens. (Viviant, Funghi d’ Malia p. 62). 94 lysande flackarne af dessa féremal voro alla mer eller mindre fuktiga af vatten, och om man med fingret aftorkade dem, minskades Jjusstyrkan, men nagot lysande amne, som fast- nade vid fingret, kunde ej observeras. Blefvo bladen, un- der det ‘de héllos i handen, fullkomligt torra, férsvunno helt och hallet deras lysande egenskaper och kunde ej ater- stillas, da man deremot genom att halla dem i munnen el- ler att fukta dem med saliv ej férminskade ljusets intensitet. En del blad lades i vatten och flera af dem lyste annu vid tredje dygnets slut; flera forlorade dock sitt sken redan an- dra dagen. Mellan detta sken och det hos lefvande Rhizo- morpha (se nedan) kunde T. ej se nagon skilnad. Ett fosforescerande fenomen af helt annan art har nagra ganger blifvit anmarkt hos mjélksaften af Huphorbia phos- phorea och isynnerhet har Martius i sin Brasilianska Resa ganska noggrannt beskrifvit, detsamma. En afton kl. 7, da det redan var moérkt, hade vid ett annalkande ovader, under det temperaturen var 20° R. och Volta’s elektrometer ej vi- sade tecken till nagon luftelektricitet, den fran afbrutna gre- nar utstrémmande saften 1 samma 6gonblick, som den fram- kom i dagen, visat ett lifligt fosforescerande sken, som dock blott nagra fa sekunder fortfor. Vid observation pa olika buskar och grenar erhdélls standigt samma resultat, anda till- dess temperaturen nedsjunkit till 16°, da den fullkomligt upp- horde, och hvarken samma dag eller sedermera kunde vid ofta upprepade férsdk detta fenomen observeras hos denna pa stora striickor i Brasilien férekommande buske. Skenet var “starkare an det af lysved, men svagare an lagan af den antainda utdunstningen hos Dictamnus albus’ *). Han anser detta fenomen hafva sin férklaring i nagon égonblick- lig forandring i mjélksaften, da den kom i beréring med Juf- ten, och forklarar ovddret vara bestamdt medverkande har- till. — Med denna uppgift sammanstémmer en annan af Mornay gjord iakttagelse hos en Brasiliansk slingerplanta, *) Det bir asyftade fenomenet bestar, sasom bekant ar, deruti, att man isynnerhet efter varma och lugna dagar med en brinnande sticka antinder den af denna vaxt afséndrade flygtiga atheriska oljan, da hela vaxtens dlre del omegifves af en sardeles vacker Jaga. — Detta experiment har denna sommar flera ginger upprepats’1 Upsala Bot. Tradgard. . 95 férmodligen tillhérande Asclepiadee eller Apocynee. Sed- nare uppgifter af samme person behdfva deremot utan tvif- vel ytterligare bekraftelse *). Men icke blott hos férmultnade eller andra formlésa vixtdelar har man iakttagit fosforescerande ljusfenomener, utan dfven hos lefvande och oskadade vaxter. Den mest be- kanta och undersiékta af dessa air Rhizomorpha subterranea Pers. (och R. aidela Nees) eller Clavaria phosphorea Sow. Hos denna pa triadvirket af fuktiga stollar i bergverken samt i ruttnade tradstubbar forekommande svamp observerade first Freyesleben och sedan Al. v. Humbolt m. fl., att den fran spetsarne af sina grenar utvecklar ett sa starkt sken, att man enl. Meyens och De Candolle’s uppgift t. 0. m. kan lisa dervid. Enligt Unger, som egnat denna foreteelse ett -noggrannt studium, skall det bero pa ett utanpa spetsarne befintligt “ej obetydligt lager cellvif, hvars ganska tranga, till langdfibrer hopfogade cylindriska celler aro férenade ge- nom en riklig cellulaér-substans; detta lysande lager, genom hvilket de omtalade spetsarne fa ett hvitaktigt utseende, fér- tvinar nadstan helt och hallet nedanfér dessa”**). Férkla-. ringen ar dock harmed ingalunda gifven, och det sa mycket mindre, som Schmitz och Tulasne pa det bestiimdaste for- neka pastaendet, att skenet blott visar sig i spetsarne. Sa t. ex. forklarar den sednare, att han funnit unga Rhizomorpha- grenar lysa utefter hela sin langd, under det att aldre blott _lyste pa nagra spridda punkter, och om nagon gammal gren blifvit beréfvad sin bark, lyste den blott pa ytan af dessa staillen. Sdnderslet eller skadade man dessa grenar, befun- nos de inuti mérka, men foljande afton visade de, vare sig de voro unga eller gamla, samma fosforescerande sken som barken. Genom att gnida de lysande delarne med fingret forminskades skenet eller upphérde det helt och hallet, men nagot lysande dmne fastnade ej vid fingret. Skenet fortfor *\ Vid San Francisco i prov. Alagoas (Brasilien) vixer enl. den- nes uppgift en Euphorbia-art i ogenomitringliga snar. hvilka beticka flera tusende qvadrat-fot. Enligt infédingarnes utsago skall denna vaxt t. 0. m. antanda sin sjeif, en tid bortit utveckla en valdig rék- pelare och slutligen uppflamma i en klar Jaga. (Meyen, Physiol. Il. p. 203) “*) Unger, Vaxt. Anat. och Physiol, dfvers. af Andersson p. 103. 96 med lika intensitet, om man hdll grenarne i munnen, fuktade dem med saliv eller neddoppade dem i vatten, sa vida ej detta blifvit upphettadt till 55° C., da skenet fullkomligt slocknade, hvilket afven intriffade, om de sa lange hdllos i munnen, att de antogo dess temperatur, ett forhallande, som dock mindre tyckes bora tillskrifvas varmen an brist pa till- racklig qvantitet syrgas, ty sadana grenar befunnos efter en stunds férlopp hafva atertagit en liten del af sin glans. En ung gren, som blifvit klufven och hvars inre visade en lif- ligt fosforescerande glans, neddoppades flera ginger i olja, men fortfor det oaktadt att temligen linge sprida ett svagt sken. Besynnerligt dr, att om man en tid forvarar dessa vaxter i torrt tillstand, men sedan genom fuktighet ater- vacker deras slumrande lifskraft (sdsom man kan géra med en stor del af cellulir-kryptogamerna), sa att de utskjuta en mangd nya grenar, sakna dock savail de gamla som de nya grenarne all fosforescerande glans. —- Med dessa, de nyaste undersékningarne Ofverensstimma i hufvudsaken de dldre af bréderne Nees von LEsenbeck, Néggerath och Bischof; den enda afvikelsen af nagon vigt ar den, att Svampen enligt deras pastaende, rifven med fingret, skall meddela at detta ett tydligt sken. For éfrigt hafva de fun- nit, att skenet fordrar atmospherisk luft, dkas i syrgas och mattlig virme, fortfar en tid i vatten och qvifgas, minskas under luftpumpen men aterkommer derefter fullkomligt i luf- ten, upphér i vate, chlor och qvifve samt utvecklar kol- syra, hvarfére man har anledning att antaga det hafva sin grund i en med ljusfenomen férbunden kemisk forening af svampens kolhaltiga bestandsdelar med luftens syre. En annan svampart, hos hvilken fosforescerande Ijus- fenomen noga blifvit observeradt, ar den iS. Europa, isyn- nerhet pa olivtriidet, forekommande Agaricus (Crepidotus) olearius. Ehuru redan Battarra iakttagit detta fenomen icke pa ett eller annat individ, utan "in sexcentis”, rakade det dock i fullkomlig glémska, anda tilldess De Candolle i sin Flore Franc. (1815) ater vackte uppmirksamheten der- pa, fastiin han dervid begick det stora felet, att tillagga blott den ruttnande svampen denna ljus-utvecklings-formaga, en uppgift, som sedan allmint blifvit upprepad och som vallat, att man ej harvid fiistat stérre uppmarksamhet an 97 vid dylika fenomener hos andra ruttnande amnen af ani- maliskt eller vegetabiliskt ursprung. Det var first Delile, som rattade denna fullkomligt origtiga asigt, i det han vi- sade, att tvirtom skenet endast forekommer under svampens mest lifliga vegetations-period, och till samma resultat har ifven Tulasne kommit, hvarfére han forklarar detta svam- pens sken vara "une manifestation de lactivite de sa végé- tation.” Saval Battarra som Delile begingo emellertid ett annat fel, i det de nemligen tillskrefvo endast lamellernas yta dessa lysande egenskaper, hvilka salunda skulle bevisa “la plus grande activité des organs reproducteurs”. Sannt ar visserligen, anmarker Tulasne, att skenet foretriidesvis och oftast pa detta stille visar sig, men ej blott fotens yta, utan kéttet inuti hela svampen visar ofta den tydligaste glans, som uti klarhet ingalunda dr underlagsen den hos lamellerna. De utkastade sporerna sakna deremot allt sken och huru- vida de eva det, da de Annu finnas pa svampen, kan ej af- géras. — For Ofrigt ar detta “un phénomene capricieux”, som ingalunda alltid visar sig eller till lika grad hos exem- plar, som till utvecklings-stadiuin 0. s. v. tyckas vara full- komligt lika hvarandra, hvilket forhallande afven eger rum med den ofvan anférda Rhizomorpha. — Om en fot ut- vandigt lyser, ar det derfére ej nodvandigt, att den dfven gér det inuti; atskilliga forsék hafva dock visat, att om en sinderskuren svamp inuti ej visat nagon fosforescens, har den efter nagra timmars forlopp erhallit denna egenskap. Ned- sinkt i vatten fortfar den att lysa ungefir ett dygn; alkohol, slaget pa lamellerna, férsvagar men slacker ej genast deras sken. — Orsaken ir vial ej med sakerhet funnen, men torde vara densamma som hos Rhizomorpha; det sikra ar emeller- tid, att nagon ljusproducerande cellvaf, sadan som den Un- ger uppgifvit hos Rhizomorpha, hir ej finnes. Delile pa- star for Sfrigt, att denna svamp ej lyser om dagen, savida den forsittes i ett fullkomligt mérkt rum, och i foljd haraf forklarar Beequerel fortfarande inverkan af ljuset for ett oeftergifligt vilkor for detta sken. Harmed tyckes dock Schmits’s uppgift, att det likartade skenet hos Rhizomorpha fortfar utan atskilnad natt och dag, icke fullt Ofverens- stamma. 98 Atskilliga férfattare hafva framkastat den gissninge. att den guldgula fargen hos lamellerna och (fastin nagot blekare) hos kéttet af Ag. olearius skulle vara en med- verkande orsak till ljusfenomenet hos densamma, och detta med atminstone sken af sanning, da ljuset hos lamellerna upphor, nar de antaga en brunare farg. Haremot kunna visserligen flera skal anforas, men det torde vara nog att har blott anmarka, att trenne andra, i tropiska landerna forekommande arter, hos hvilka ett likartadt sken ar ob- serveradt, hafva en helt annan farg. Ag. Gardneri Berk: ar nemligen orangefargad, Ag. igneus Runvpf. askfargad och Ag. noctilucens Lév. hvit. Alla dessa aro, liksom Ag, olearius, lysande under sin utvecklings-period. Ett annat ej mindre intressant ljus-fenomen har man iakttagit hos den Aafven hos oss férekommande moss-arten Schistostega osmundacea, hvilken i de grottor och halor, der den vaxer, vissa tider pa dygnet sprider ett sként, smaragd-grént sken*). Den stora mangden af personer, hvilka sjelfva iakttagit detta, ar en siker borgen for feno- menets tillvaro, ehuruval det ej kan harledas ur samma or- sak som det hos ofvan anférda svamp-arter. Bridel har nemligen visat, att det uppkommer genom en egen reflexion och refraktion af dagsljuset hos de sma conferva-lika tra- dar, som finnas bla:d denna mossa och hvilkas sarskilda celler aro mer eller mindre klotformiga med cellinnehallet hopgyttradt i midten. Dessa tradar ansag han vara en egen algart, Catoptridium smaragdinum Brid., af Agardh sedan ford till slagtet Protococcus, men Unger har tydligen visat, att de ej dro annat dn forsta stadium af denna mossa; for ofrigt bestyrker han i det vasentliga Bridels forklaring af fenomenet. — Samma foérklaring giller afven for det af *) Utan tvifve! har deuna vaxt gifvit anledning till atskilliga folk- sagor om stora drak-skatter i berg-halor; atminstone hérde jag 1851 i Halland en bonde forsiikra, att pa ett narbelaget berg funnes en hila, hvitken ban vid ett (ilifélle skadat glansande af guld, silfver och fdla stenar, men 4 han velat taga dessa skatter, hade han férmod- ligen ej gatt rigtigt till viga, hvarfére de i hans hand fdérvandlats till jord. Pa min fraga, huruvida ej bland jorden fanns nagon liten mossa, svarade han, att "det var nagot sadant der grént’” — och detta gréna kan man med stor grad af sannolikhet antaga vara Schistoslega. 99 Milde observerade skenet hos proémbryo af atskilliga orm- bunkar och hos bladen af Mnium punctatum, da de linge varit omgifna af vatcendroppar. Utom de redan anférda har man afven anmarkt nagra andra fortfarande ljusfenomener hos vaxter, men underrattel- serna derom fro hégst knapphandiga och till stérsta delen sedan ej konstaterade*). Sadant ar i fraémsta rummet for- hallandet med den s. k. Byssus phosphorea L. (ansedd sy- nonym med de nyares Dematium violaceum Pers., Corticium violaceum Fr., Thelephora coerulea DC. och Auricularia phosphorea Sow.), om hvilken, mig veterligen, ingen be- stimd uppgift finnes, och i nastan lika hég grad giller detta ifven om Himantia candida Pers. (= mycelium till Cor- ticium lacteum Fr.), hviiken Link 1 forsta upplagan af Elem. phil. Bot. uppgifver sasom lysande, men hvilken upp- gift han genom sitt tysta uteslutande ur andra upplagan tyc- kes tillbakakalla. Dessutom uppgifver Meyen fosforescerande sken hos en liten ofargad Oscillatoria, hvilken han i stor miingd observerat i Atlantiska hafvet nara equatorn; Brewster har sett Chare lysa, “isynnerhet da de lades pa hett jern”; Sziitz har trott sig se fosforescerande sken hos bladen af Phytolacca decandra; Hertigen af Buckingham har under en ' stormig natt (d. 4 Sept 1835) hos Oenothera macrocarpa observerat “ett praktfullt fosforescerande sken, hvilket utgick fran bladen och blommorna samt lange fortfor”, och slutligen har Hagen under bestigandet af ett berg 1 Schweitz under tjockaste dimma och técken sett alla blommorna af den der vixande Matricaria inodora visa ett blandande hvitt fos- forescerande sken,” och han 6fvertygade sig om detta feno- men sa tydligt, att alla tvifvel har maste forsvinna.” (Forts. ) *) Meyen (Physiol. IL p. 205) m. fl. f6rfatiare angifva. alt Senebier observerat ett fosforescerande sken hos blommorna af Arum maculatum, da denna vixt férvarats i en med syrgas fylld recipient. Si ar dock ingalunda férhAllandet, utan Senebier (Phys. vég. HI. p. 315) papekar blott detta sasom ett experiment virdt att férséka, men hvarifran han genom otiliracklig tid blifvit forhindrad. - 100 Litteratur-éfversigt. Herbarium Normale plantarum rariorum et criticarum Succi. Fasc. XV. 1853—7. Curante E. FRIEs. Af detta vigtiga exsiccat-verk har nu ater en fascikel utkommit, innehallande 100 siallsyntare och kritiska arter, bland hvilka en stor del af de pa sednare tider inom Skan- dinavien urskilda och upptickta. Vi meddela har blott en forteckning pa innehallet jemte uppgift pa de lokaler, der hvarje art blifvit insamlad: 1. Anthemis arvensis L. Upsala. 2. Pulicaria vulgaris Gertn. Blekinge. 3. Hrigeron politus Fr. var. Norge. 4. Saussurea alpina (L.) Herjedalen och Lappland. 5. Tra- gopogon pratensis var. ochroleucus Fr. Lund. 6. Tr. (pra- tensis*) minor Fr. Lund. 7. Hieracium crocatum Fr. ty- pus. Herjedalen. 8. H. strictum Fr. Odlad af Norska fron, 9. H. Dovrense* protractum Fr. Molde. 10. H. alpinum *gracilentum Fr. Vadsée. 11. H. Suecicum Fr. typus. Upsala. 12. H. bifurcum M. Bieb. Romsdalen. 13. Intybus multicaulis (Led.) Varangerfjord. 14. Taraxacum officinale *obliquum Fr. Halland. 15. Galiwm boreale L. c. lusu pygm. Upsala. 16. G. palustre L. Upsala. 17. G. uli- ginosum L. Upsala. 18. Lamiuwm maculatum L. Odlad, 19. Leonurus Marrubiastrum L. Lolland. 20. Ajuga py- ramidals var. glabrata Hn. Carlskrona. 21. Solanum mi- niatum W. Helsingborg. 22. S. villoswn Lam. Helsingborg. 23. Limosella aquatica L. Upsala. 24. Samolus Valerandi L. Blekinge. 25. Oenanthe Lachenalii Gmel. Falster. 26. Thalictrum flavum *spherocarpum Fy. Christiania. 27. Pul- satilla patens L. Gotland. 28. Batrachiwm confusum Godr. Gren. Falster. 29. Ranunculus sulfureus Sol. Ost-Finmarken. 30. Fumaria media Lois. Odlad. 31. Diplotawis bracteata Godr. Gren. (Erucastrum Pollichii Schimpf.) Ostergothland. 32. D. muralis (L.) Visby. 33. Nasturtiwm officinale R. Br. Lund. 34. Coronopus depressa Moench. Wisby. 35. Ca- melina sativa Fr. Gotland. 36. Nestlia paniculata (L.) Falster. 37. Geranium columbinum L. Carlskrona. 38. Viscaria purpureo-alpina Fr. Blekinge. 39. Silene acaulis 101 L. Herjedalen. 40. Gypsophila muralis L. Blekinge. 41. Cerastium arvense L. Carlstad. 42. C. vulgatum v. Ho- losteoides Fr. Carlskrona. 43. ©. semidecandrum* macilen- tum Aspegr. Blekinge. 44. C. tetrandrum Curtis. Bohuslan, 45. Sagina procumbens v. fontana Fr. Upsala. 46. Lepi- gonum neglectum Kindb, Carlskrona. 47. Saxifraga stel- laris L. Areskutan. 48. Cotoneaster vulgaris alpinus. Norge. 49. Rubus Sprengelii Weihe. Sord. 50. R. teniarum Lindeb. Bohuslin. 51. Dryas octopetala L. Areskutan. 52. Potentilla gelida C. A. Mey. Lomsfjallen och odlad. 53. Sibbaldia procumbens L. Areskutan. 54. Trifolium stria- tum L. Skane. 55. Lotus corniculata v. crassifolia P. Carlskrona. 56. LZ, uliginosa Schkuhr. Skane. 57. Ledum palustre L. Upsala. 58. Azalea procumbens L. Herjedalen. 59. Chenopodium murale L. Carlskrona. 60. Betula ver- rucosa tlaciniata s. B. dalekarlica L. Mant. (Orniis och) Odlad. 61. Salix cuspidata Schultz. Kjébenhavn. 62. 8, versifolia Wnbg. Umea Lappm. 63. Callitriche stagnalis Kiitz. Femsjé. 64. C. hamulata Kiitz. Uddevalla, 65. Orchis ustulata L. Blekinge. 66. Coeloglossum viride (L.) Gefle. 67. Ophrys Myodes L. Oland och Medl. Sverige- 68. Epipogium aphyllum Sv. Dalarne, Orsa (ej Furudal, sisom genom skriffel uppgifves pa etiketten). 69. Gagea arvensis (P.) Falster. 70. Smilacina stellata Desf. Christi- ania. 71. Scheuchzeria palustris L. Femsjé. 72. Juncus squarrosus L. Smaland och Norge. 73. Luzula erecta v, nigricans Koch. Dovre. 74. Potamogeton rutilus Wolfg. Uppland. 75. Ruppia brachypus Gay. Gotheborg. 76. Za- nichellia major Bonnigh. Gotland. 77. Sparganium ramo- sum Huds. florens. Upsala. 78. Idem fructif. Gotland. 79. Sp. simplex. Huds. Upsala. 80. Sp. fluitans Fr. Lycksele. 81, Sp. oligocarpon Angstr. Lycksele. 82. Sp. angustifolium Mich. pr. p. et Bot. Am. bor. (Sp. hyperboreum Lest.) Lycksele. 83. Zostera marina L. Géotheborg, 84. Carex vesicaria * distenta Blytt. Christiania. 85. C. cryptocarpa C. A. Mey. Trondhjem. 86. C. dioica v. isogyna Fr. Lyck- sele. 87. Eriophorum Callitrix C. A. Mey. Angermanland. 88. E. rufescens Anders. Lul. Lappm. 89. Scirpus ce- spitosus L. Fyen. 90, S. acicularis L. Upsala. 91. Setaria verticillata (L.) Lund. 92. S& viridis (L.) Smaland. 93. 102 Calamagrostis chalybwa Fr. Angermanland. 94. Poa stricta Lindeb. Dovre. 95. Bromus patulus Mert. Koch. Lund och odlad. 96. B. brachystachys Hornung. Forvildad i Upsala bot. tradg. 97. Lycopodium inundatum L. Femsjé. 98. Pilularia globulifera L. Femsji. 99. Chara alopecuroides Desy. Fyen. 100. Ch. Stenhammariana Wallm. Gotland. PersenaeifgNotiser. Till Botanices Demonstrator vid Lunds Universitet har Docenten #. W. C. Areschoug blifvit utnaimnd. — Ett mer 4n vanligt ringa antal botaniska resor har innevarande sommar inom fiderneslandet blifvit féretaget. Utom Docenten Zetterstedt och Studeranden Ahrling, af hvilka, sasom férut i denna tidskrift blifvit omnamndt, den forre begifvit sig till Rundene- och Loms-fjallen i Norge och den sednare till Medelpad, inskrinka sig, enligt hvad Utg. har sig bekant, de i ar resande botanisternas antal till Herr Lektor C. Hartman, som foéretagit en hastigare ut- flygt till Gotland, Notarien C. O. Schlyter, som begifvit sig till norra delarna af Jemtland och Herjedalen, samt Stu- deranden O. R. Fries, som underséker den af ingen botanist hittills besdkta strickan mellan Tornea- och Calix-elfvars nedre lopp. Enligt Norska tidningars uppgift har afven Univ. Stipend. Schiibeler af Norska Staten erhallit understéd for botaniska undersdkningars féretagande kring Christiania- fjorden. Stredcanr Underrktteiser. Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. De herrar, som meddelat de har nedan anfdrda lo- kalerna for atskilliga vaxt-arter, fro Magistrarne FL J. Bjornstroém och N, J. Scheutz samt Studeranden P. T. Cleve, hvilkas initialer aro anférda vid de af dem funna vaxterna. Hieracium auriculeforme Fr. Gotl. Fleringe S:n flerestades. faces ina be a cymosum L. Fr. Dalarne, Norrbairke S:n vid Jatturvallen. FL. J. B. — prenanthoides Vill. Jemte féregaende. FL J. B. Hypocheris radicata L. Smal. Jénképing vid Dunkahallar; Tingsas vid Géiddeviksas gistg:gard. N. J. S. Myosotis versicolor Sm. Smal. Jénképing vid Rumlaborg; Husqvarna. N. J. 8S. 103 Salvia pratensis L. Uppl. Vendels S:n, naira Mensta by pa vagen till Orbyhus. Th. Fr. Gentiana Pneumonanthe L. Smal. Wieslanda och Wirestad Sir vse ‘ Erythrea Centaurium L. Smal. Okna. N. J. S. Veronica spicata L. Smat. Stenbrohult, Rashult. N. J. 8. Lathrea Squamaria L. Smal. Fréderyd; Stenbrohult vid Paxas. NSS. By Nuphar pumilum DC. Dalarne, Elfdalens S:n i Nassjén nara Hykjeberget. F. J. B. Batrachium peltatum Fr. OG. Norrképing i sjén Pampus utanfér Loddby. EF. Lennmalm. Corydalis pumila (Host.) Smal. Husqvarna. N. J. S. Sinapis alba L. Gotl. Fleringe Sin, Blise. P. 7. C. Alyssum calycinum L. Smal. Jénképing teml. ymnig pa val- farne. 2 279, 'S: Camelina sylvestris Fr. Jénkéoping. N. J. S. Ribes nigrum L. Smal. Kring Jénképing flerestades full- komligt vild, sardeles i Husqvarna-bergen bland Berberis m. m. WN. J. S. Saxifraga Hirculus L. Vaxestallet “Halveden vid Brede- stad” bér adndras till mellan Bona giastg:gard och komministersbostallet i Bredestads Sin. N. J. S. — tridactylites L. Smal. Husqvarna. N. J. 8. Sedum album L. g. pallens. Gotl. Vid vagen mellan Fle- ringe och Bunge kyrkor. P. 7. C. Epilobium virgatum Fr. Smal. Sjésas. N. J. S. — origanifolium Lam. * anceps Fr. Mant. II p. 20. Dalarne, Sarna S:n i Gordalen, sparsamt vid en liten back i nedre delen af bjérkregionen pa slutt- ningen af Fulufjallet, samt vid en back i Hede by af samma sine FL J. B. Potentilla verna L. Smal. Jénképings-trakten ymnig. N. J. S. — %incana Monch. Smal. Allgutsboda. N. J. S. Cerasus avium. (L.) Smal. Husqvarna-bergen. WN. J. S. Vicia lathyroides L. uppgifves i Consp. Fl. Smol. p. 35 vixa vid Képstad par. Wrigstad, hvilket bér rat- tas till Madesjé6 Sn. NM. J. S. Vaccinium vitis idea L. var. fructu maturo albo. Smal. Ramnasa i Dadesjé Sin. WN. J. 8S. Oxyria digyna (L.) Dal. Sirna S:n vid vattenfallet Njupast- nara pa sluttningen af Fulufjillet. FL J. B. Thesium alpinum L. Smal. Oggestorp, 14 mil fran Jén- képing. N. J. S. Humulus Lupulus L. Jemtl. Stréms S:n vid Skalsberget ymnig. HE. A. Selberg. Salix ambigua Ehrh. Stockholm i trakten af Sundsta. re a+ ee 104 Orchis sambucina L. Smal. Tafvelsas. WN. J. SL — palustris Jacq. Gotl. Fleringe S:n, Grindhammartrisk. Piste Gagea spathacea (Hayn.) Smal. Jénképing vid Rosenlund. NAS. Luzula spicata L. Dal. Idre S:n sparsamt pa fjallet Stadjan. | 1S APS oS Potamogeton coloratus Vahl. Gotl. Fleringe S:n, Lunder- hage. Fa h)-C: — prelongus Wulf, Dal, Sarnasjin. FL J. B. Sparganium affine Schnitzl. Allman i det nordliga Dalarnes sjGare i Dtedehie Carex hirta L. 8. hirtiformis. Got]. Fleringe Sin, Lunderhage pa stranden af Kappelhamns-viken. P. JT. O, — O6cderi Ehrh. fp. oedocarpa Anders. Gotl. Fleringe Sn, e) SiBlise.\ Pawn C: — rigida Good. Dal. Stédjan och Fulu-fjallet, A J. B. Lolium linicola Sond, aa Stréms S:n vid Prestgarden och Gralsgard. E. A. Sedberg. Alopecurus nigricans Horn. Kalmar. WN. J, 8, Asplenium viride Huds. Dal, Westerbergslagen, Norrbiarke S:n vid torpet Jatturvallen. F. J, B. Osmunda, regalis L. Smal, Allgutsboda mellan Getasjé och Aby. N. J. &. Botrychium virginicum Sw. Jemtl. Straniset i Stugu S:n. EE. A. Selberg. — Savil i botaniska tradgardar som i floror éfver olika Jander har J, Lange funnit ¢j} mindre an trenne olika former eller arter under namn af Sedum anglicum, pa hvilka han i Ind. sem, hort. Haun. 1857 p. 27 lemnar féljande diagnoser: 1. S, (angl.*) Raji Lge: annuum, caulibus diffusis radicantibus, surculis sterilibus nullis, foliis sparsis, distantibus, oyatis acutiusculis semicylindricis, basi breviter acute calcarato-gibbis, inferioribus subre- flexis, superioribus horizontaliter patentibus; petalis anceolatis concavis, carpellis fere petalorum longitudine, sensim in stylum evidentem acu- minatis. — Galicien. 2. S. (angl.**) pyrenaicum Lge: perenne, caulibus florigeris et surculis sterilibus diffusis, foliis lineari-ovalibus obtusis, basi calearato- gibbis, patentibus, ceterum ut forma prior, — Pyreneerna. 3. S. (angl.***) Hudsonianum Lge: perenne, caulibus florigeris et surculis sterilibus adscendentibus, foliis sparsis approximatis in sur- culis sterilibus imbricatis, subgloboso-ovalibus obtusissimis, utrinque convexis, basi vix gibbis (non acute celcaratis) erecto-patulis, supremis erectis; petalis ovatis subplanis, brevissime acuminatis, capella multo superantibus, stylo obsoleto. — Norge. UPSALA, wAHLsTROm & c. 4858. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 7. TH, Mw. PRIES. Juli 1858. INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: Tx. M. Fries: Om_ Ijus-fenomener hos véaxter. — N. C. Kinpsenc: Om vegelationen pa Dalslands Kalk- formation. — LITTER.-GFVERS.: Cart Hartman: Handbok i Skan- dinaviens Flora. — STRODDA UNDERR : Spridda vaxtgeogr. bidrag till Skand. Florae — Ranunculus silvaticus Thuill. — Pleurosper- mum austriacum Hoffm. — Annons. — Rattelser. @riginal-Afhandlingar. Om I|jus-fenomener hos vaxter af TH. M. FRIES. ' . (Forts.) Vi éfverga nu till det andra slaget af ljusfenomener hos vaxter, nemligen da de visa sig under form af ytterst hastiga blixtar. Ehuru manga botanister sékt att fa skada desamma, har detta blott lyckats fér ett ganska ringa antal, och der- fore ar det ej underligt, att forklaringen deréfver blifvit byged pa de mest olikartade theorier och gissningar. Vi vilja nu har meddela en kort dfversigt af de angaende detta amne gjorda observationerna. Ar 1762 anmarkte Linnés dotter Elisabeth Christina for forsta gangen, att ett blixtlikt sken visade sig hos de brandgula blommorna af Tropeolum majus, hvilken be- fanns planterad pa garden vid Linnés Hammarby. Hon vi- sade detsamma for flera personer, hvilka afven tydligen sago detsamma, men da hon sedermera omtalade det for sin fader, svarade han, »att han sjelf det hvarken sett eller hért och ej engang kunde tro det, om icke han finge se det med egna égon.» Sedan han emellertid under flera féljande aftnar sjelf varit asyna vittne till detta yackra skadespel, »maste han tillsta, att saken ej kunde nekas», hvarfére han uppmanade 106 upptickarinnan att till Kongl. Wetenskaps-Akademien in- lemna den berattelse harom, som under titel »Om Indianska krassens blickande» finnes inférd i dess handlingar for ndmnda ar. Fenomenet beskrifves visa sig i Juli manad vid solens nedging, tilldess skymningen intraffar, och besta i »en sa hastig skymtning af glants, att det icke kan concipieras ha- stivare.» »Da man sitter och ser pa ett stand, som har flera blommor, far man mirka, huru nu den ena, nu den andra, saledes skimrar eller glantsar till, helt hastigt», men tiltika anmirkes, att »da man ser stint och med helt spanda 6gon pa blomman, blickar hon icke garna.» Réorande orsaken hartill forklaras bestamdt, att hvarken Linne sjelf eller hans dotter om denna sak, »som tillhér Experimental-Fysiken», vagade falla nagot sékert omdéme, utan anfoér blott, att den ej kunde uppkomma af nagon hastig rérelse hos kronbladen, ej heller genom att »hvalfva égonen hit och dit pa blom- stren»; huruvida det mahinda kunde tillskrifvas »naget o- synligt nord-bloss, som kunde skimra i luften och reflekteras _mot de skimrande kronbladen», dfverlemnas till » de Natur- kunniges skarpsyntare dgon. » Vi finna saledes haraf, att de férfattare, som i denna Linneanska uppsats trott sig finna ett bestamdt pastaende, att detta sken producerades af sjelfva vaxten och saledes vore att jemféra med det hos Rhizomorpha subterranea, fullkomligt misstaga sig. Endast sjedfya faktum anfores’ och hanskjutes till forklaring af fysici, och i ett tillagg till naémnda afhandling forséker afven Lektor Wilcke, att lemna en dylik. Som han dock icke sjelf sett fenomenet, inskraénker | han sig blott till gissningar, och synes béjd att tillskrifva detsamma »den 6fverallt utspridda eiektriska materien» samt paminner om det matta sken, som visar sig, da ett lufttemt glas i morker sdnderspringer. »Om_ nagot: dylikt harvid hander, om nigra af solhetta uttorkade fibrer brista, nagra fréhus spricka upp, eller en annan elastisk med sken fér- buaden verkan har visat sig, ankommer pa flera, rén.» — Korteligen nagon verklig upplysning om fenomenets natur och orsak erhalles haraf icke. Ett bestiimdare pastaende, att detta sken skulle vara af elektriskt ursprung, finna vi hos Bertholon de St. Lazare, 107 hvilken i sin skrift: De Uélectricité des végétauax *) val icke anfér nagra egna observationer éfver detta aémne, men der- emot sadane af Linné d. y. Denne hade nemligen under sitt vistande i Paris férsakrat Férf. till naémnda skrift, att han manga ganger hos Tropeolum majus sjelf skadat detta blixt- lika sken och att det isynnerhet syntes starkt och tydligt, »om den féregaende dagen visat anlag fér ovader. » Emellertid framstod naémnde Tropeolum sasom den enda vaxt, hos hvilken ett.dylikt ljusfenomen iakttagits (ett férhallande, som naturligtvis skulle ej sa obetydligt férsvara forklaringen af detsamma), anda tilldess Lektor LZ. Chr. Haggren i Kongl. Wetenskaps-Akademiens Handlingar for 1788 meddelade likartade, under 5 ars férlopp verkstallda iakttagelser pa Ringblomman (Calendula officinalis), brand- gula liljan (Lilium bulbiferum) och sammetsrosen (Tagetes patula och erecta), afvensom, ehuru hégst obetydligt, hos brandgula varieteter af solrosen (Helianthus annuus) **). Han anmarker harvid, att den brandgula fargen tyckes vara nédvandig fér detta fenomen, ty hos ingen vaxtart med annan farg hade det visat sig, och »de ringblommor, som till far- gen dro brandgula, blicka tydligast, men ju mer den brand- gula fargen aftager och faller i ljust, desto svagare blir skenet och pa de blekaste osynbart.» Fér dfrigt anmiarker han, att detta fenomen visar sig i Juli och Augusti manader ungefir ' timmas tid vid solens nedgang, da luften ar klar, men ej da den 4r full af vata dunster eller da det regnat. Samma blomma »blickade» ofta med blott 2—3 sekunders mellanrum, men stundom dréjde det flera minuter mellan blixtrarne; »da sa hander, att flera vid hvarandra stdende blommor pa en gang blicka, synes skenet tydligt och pa nagra famnars afstand.» Fér Ofrigt anforer han, »att da man med spinda égon sag pa en eller flera, nara till hvar- andra staende blommor, syntes ganska liten eller alldeles *) Beklagligtvis bar detta arbete ej varit tillgingligt utan blott korta utdrag ur detsamma i De Candolles Physiol. ubers. von Roeper pag. 684 och i Meyens Pflanzen-Physiol. p- 200. Samma férhallande har afven egt rum med Cromes nedanfor anférda skrift. “*) Skenet hade icke hos alla dessa lika styrka, utan starkast hos Ringblomman och svagare i den ordning de sedan har ofvan blifvit anforda, 108 ingen blixt, da andra blommor bredvid helt ofta visade detta néjsamma phenomen. For att blifva dfvertygad om detta vore blott synvilla, lat jag en annan stalla sig nara intill mig och med ett sakta stétande utmarka det dgonblick, da blomman gaf detta ljus. Vid flera forsédk hade jag alltid det noje att finna, att han, i samma sekund som jag, observerade blickandet.» — Sasom forklaring ar han benagen att antaga elektriciteten och att tillskrifva det utkastade frémjélets be- réring med kronbladen, fran hvilka han tydligen sett skenet utga, orsaken hartill. Ett ytterligare bidrag till kannedomen af detta fenomen har blifvit lemnadt af Orome (Hoppes Botan. Taschenb. | fiir 1809 p. 52—53), ehuru hans uppgifter ej sa obetydligt af- vika fran de Ofrigas. De sista dagarne af Juli 1808 sag denne nemligen om aftnarne kl. 10O—11], da temperaturen om dagen ofta varit + 24 a+ 25° R., pa blommorna af Tvro- peolum majus ett fosforescerande sken *), hvilket syntes at alla hall divergerande utstrémma fran de nedre kronbladens harformiga utvaxter. »Strdk eller slog man dessa blommor med fingret, syntes deras ljussken tilltaga i styrka och till och med fdlja fingerspetsens rorelser.» Han férklarar med anledning haraf dessa blommor for » Ljus-magneter d. v. s. uppsamlare af den i atmospheren befintliga elektriska Jjus- materien. » Mera Ofverensstimmande med observationerna af Elis. Christ. Linnea och Haggren aro de, som Alex. Zawad- sky under titel: »itiber des Elektrische Leuchten einiger Blumen» meddelat 1 Baumgdrtners och v. LHttinghau- sens Zeitschrift f. Physik und Matematik B. VI. Heft. IV. p. 459—462. Hos atskilliga gula eller orange-réda blom- mor, Calendula officinalis, Tropeolum majus och minus, Lilium bulbiferum, Tagetes patula och erecta samt nagra morkgula Helianthus-arter, hade han nemligen under Juli och Augusti manader kort efter solnedgangen efter klara och varma, men aldrig efter fuktiga, dagar observerat tydliga blomblixtar, starkare i, den ordning blommorna har ofvan *) Enligt denna beskrifning torde detta ‘jusfenomen ritteligen béra hanf6ras till det forr omtalade slavet af laingre tid fortfarande ljus-f6reteelser. $5 Oe ie 109 uppraknats. Afven om dagen i en mérk kammare hade han iakttagit detsamma hos Gorteria rigens; dock anmiarker han, att hos s& val denna som hos Helianthus-arterna det snarare var ett svagt lysande dn ett blixtlikt sken. En och samma blomma utsande ofta flera blixtar efter hvarandra, men stundom forgingo flera minuter, forrin en ny blixt visade sig. Hvad orsaken betriffar, forklarar han, att intet tvifvel finnes, att detta sken ej harrér fran elektricitet och antager, att det sammanhanger med_ standarknapparnes uppspringande och frémjélets kringkastande; dock tillagger han derefter: »es sey wohl miglich, dass sich die Sache anders verhalte. » I sin Farbenlehre (Th. I. p. 21) anfor dfven Gothe, att han en afton (den 19 Juni 1799) under skymningen hade jemte en van ganska tydligt hos Papaver orientale iakttagit »etwas flammenibnliches»,-utan att han med bestamdhet tyc- kes angifva detta sken vara likartadt med det hos de ofvan anforda vaxterna. Betraktade han denna vaxt uppmarksamt, kunde han ej iakttaga nagot sken, men val om han med égonen sneglade pa densamma, da enligt hans férklaring en momentan dubbelbild uppkommer, vid hvilken skenbilden visar sig vid eller pa den verkliga bilden. — Ett likartadt fenomen hos samma vaxt har ifven Green en gang iakttagit och 1 kort- het beskrifvit i Magaz. of natur. hist. Lond. 1832. T. V. p. 208, och antager elektriciteten sasom den sannolika or- saken till detsamma. . For fullstindighetens skull ma har tvenne andra blixt- lika ljusfenomener anforas, som blifvit observerade, men se- dan ej vidare konstaterade*). Det ena af dessa observe- rades i Skottland af Johnson (Schweiggers Neues Journ. d. Chemie und Physik I. p. 361) och bestod i sma glansande onistor, som oafbrutet utstrémmade fran nagra vissnande blom- mor af Polyanthes tuberosa**) och som voro atfdljda af en ganska stark och oangenim lukt. Det andra, hvilket anfores af De Candolle och Meyen, bestar deruti, att blomman (blom- hdlstret?) hos en i Afrika férekommande Pandanus-art vid uppspringandet skall utsainda en stark blixt, atfoljd af ett *) [ Atskilliga ldrobécker uppgifves afven, att hos Lilium chalce- donicum elt likartadt blixisken visar sig, men kallan, hvarifran denna uppgift ar hemtad, dr mig obekant. **) Blommorna hos denna vaxt dro hvtta, 110 buller. Meyen anfor i sin Phyisologie p. 204 atskilliga grun- der, hvarfére man ej har skal att helt och hallet betvifla rigtigheten af denna sednare, som det tyckes temligen otro- liga, uppgift. Har ar nu i korthet anférdt allt, som angaende dessa blixtlika fenomener ar uppgifvet af asyna vittnen; hvad man deraf kan sluta ar, att féreteelsen tyckes vara siallsynt och att férklaringen annu ej ar funnen. Att har upprikna alla de olikartade gissningar och hypotheser om densamma, som af andra personer blifvit framkastade, torde vara lénlés méda; ma det vara nog att anmarka, att alla férklara saken dnnu vara outredd och val fortjena narmare granskning. Undan- tag harifran bilda blott de, som helt simpelt och enkelt fér- neka sjelfva fenomenet och beréfva sagesmannen all trovar- dighet, i det de forsikra det blott kan skadas af personer, »som se spdken»*), eller »férklara det for en fantasi af en ung, latt till sina idéer férforande flicka»; anmirkas ma blott, att bland observatérernas antal befinner sig, den store Linneé. ! Den 18 Juni innevarande ar, da jag ungefar kl. '%10 pa aftonen ensam vandrade omkring i Botaniska tradgarden harstaédes och redan hade gatt férbi en stérre grupp af Pa- paver orientale, visade sig pliétsligt fran en enstaka staende blomma af denna art} en stark ljusblixt, och da jag derpa forvanad vainde mig om mot den stérre gruppen, visade sig samma fenomen pa en gang hos 3 a 4 blommor. Da jag genom de uppgifter; som férekomma i atskilliga botaniska larobécker, redan pa férhand hyste starka tvifvel mot till- varon af detta fenomen, var min forsta tanke den, att detta blixtlika skimmer vore att tillskrifvas nagon tillfallig sjuklig affektion i mitt éga, men under den tid af ungefar *, timma, hvarunder det fortfor att visa sig, Ofvertygade jag mig tyd- ligen, att sa ej var forhallandet. Fdljande afton, sedan jag funnit, att samma ljus-fenomen afven da visade sig, ditférde jag, utan att omtala foérhallandet, en person, som aldrig haft den ringaste aning om tillvaron af en dylik féreteelse inom *) Detta yttrande af Link ar i sanning ganska ovantadt, dA han sjelf riktat vetenskapen med en likartad uppgift rérande Himantia candida (se ofvan), hvilken uppgift han dock sedan sdkt i tysthet fa Gfverlemnad at glémskan och férgingelsen. Mil vaxtriket och hvilken genast med férvaning utropade: » Det blixtrar om blommorna!» Da pa min uppmaning de blommor, hos hvilka detta sken visade sig, utpekades, fann jag tydligen, liksom férut Haggren, att vi samtidigt sago detsamma. Flera andra’ personer tillkallades nu, hvilka alla, utan att pa for- hand blifva upplysta, hvarom fragan var, enstimmigt intygade, att ett blixtlikt eller flammande sken visade sig. Fdoljande afton, den 20 Juni, var jag sjelf forhindrad att infinna mig, och alldenstund det regnade och himlen var alldeles éfver- tackt af moln (luften var dock ganska varm), antog jag i enlighet med fdregaende observatirers uppgifter, att detta fenomen ej skulle visa sig, men enligt Docenten Lindblad m. fl. syntes det dock mycket tydligt och praktfullt. — De féljande tvenne aftnarne, da luften var kall och himmelen mulen, kunde deremot hvarken jag eller nagon annan upp- ticka nagra (om ej médjligen férsta qvillen hdgst svaga) blixtar. Deremot visade sig derpa féljande qvall, den 23 Juni, da luften var varm och klar, detta fenomen i full glans och beundrades af 14 personer; afven hos, Liliwm bulbi- ferum anmarktes ett likartadt sken, fastin betydligt svagare, men dock nog starkt att tydligén bevisa identiteten mellan de blixtlika fenomenerna hos dessa begge vixter. Sedan jag saledes savdl genom mina egna dgon som ge- nom mera an 20 personers Sammanstimmande vittnesbird blifvit dfvertygad derom, att samma sken, som af Linné och hans dotter blifvit observeradt hos Indianska Krassen, nu hos denna vallmo, fastin betydligt starkaré, visade sig, och da detta fenomen dfverallt uppgifves sdsom nagot hittills oférklaradt, som endast »eger rum under vissa, sillan sam- mantraffande vilkor» (Unger), ansag jag det vara tillbérligt att hairpa vacka flera personers uppmirksamhet, pa det att detsamma miéjligen skulle kunna underkastas fleras iaktta- gelser, hvarfore jag i en i Upsala utkommande tidning lit inféra en kort underrittelse harom*). Huruvida denna i *) D& med anledning af namnde uppsats en anonym person i’en allmin tidning tagit sig anledning att framstilla mig s§som offer fér en »illusion», torde jag fa p&aminna, att jag i densamma blott pastatt samma intressanta fenomen, som af Linnés dotier m. fl. observerats, nu flera qvallar hafva visat sig hirstides, att jag noggrannt afhallit mig fran framstillning af nagon tbeori till detsammas férklarande samt 112 flera andra tidningar sedan aftryckta uppsats haft nagra sa- dana iakttagelser till foljd, ar mig obekant*), men da med anledning haraf en mingd personer de foljande qvallarne in- fann sig i harvarande botaniska tradgard, hade jag ett godt tillfalle att fa tillvaron af denna flamm- eller blixt-lika ljus- foreteelse med siakerhet konstaterad. Under ungefaér 1'% veckas tid, som férflit, tilldess nimnde Papaver hade upp- hort att blomma, blefvo nemligen omkring 150 personer vitt- nen hartill och kunna intyga detsamma, och bland alla dem, som besdkte traidgarden de aftnar, da skenet tydligen visade sig, funnos ej mera 4n 2 (eller méjligen 3) personer, som e} kunde skada detta fenomen. Da emellertid alla dessa_hade svaga égon och begagnade mycket starka glaségon, torde detta ej mycket bevisa mot alla de éfrigas enstaimmiga intyg- att jag med flit vid detsammas beskrifning blott begagnat sadana ter- mer, hvarmed det i allminna botaniska lirobécker omnimnes. Fér att saledes namnda beskyllning skall vara befogad, maste det bevisas, alt det af mig observerade fenomenet ej ar identiskt med namnda Linnéanska, utan att denna min uppgift endast eger stéd 1 min in- billnings jag vagar dock tvifla derpa, att nagon skall kunna pa fullt allvar framkomma med ett dylikt pastaende. ") I nagra traidgardar i och vid Upsala larer man dock hafva jakttagit detta sken, och sedan ofvanstaende redan var skrifvit, har i Atskilliga tidningar en notis funnits inférd rérande likartade observa- tioner, verkstallda i Trondhjem den 17 Juli kl. 10—11 pa aftonen. »laktlagaren», heter det, »markte pa nagot afstand ett ljus liksom af eld och férvanades hégeligen efter nirmare undersékning af saken att finna detta ljus hafva sin uppkomst 1 utstralning fran en mérkréd Ranunkel-Vallmo. Han tillkallade flere, hvilka ocksa markte detta ljus, som upprepades 20 4 30 ganger pa vid pass ‘9 timmas tid. Skenet liknade mest en blixt och bade en ganska lIjus, hvitgul farg. Det vi- sade sig mycket oregelmessigt, &n malt, dn ganska starkt. De n&r- varande fyra eller fem personerna férklarade sig alldeles dfyerbevista om, att ett Ijus verkligen utstralade fran blommorna och att ingen ljusbrytning i askadarens 6gon enligt deras tre kan hafva astadkommit detta fenomen. Takttagaren pastar sig derjemte hafva anmarkt, att utstralningen bestindigt skedde fran blommornas standar-krans. Fére- teelsen visade sig efter denna sirdeles varma dag (27° i skuggan) en stund efter solnedgangen. Luften var alldeles stilla. Féljande afton mirktes det icke, oaktadt man med uppmarksamhet iakttog blommorna; méjligen hindrade den temligen starka och kyliga vinden fenomenet att visa sig, da det ju icke ar osannolikt, att det behéfves varm och stilla luft till samlandet af de nddiga dunsterna. » 113 ~Sasom ofvan blifvit namndt, visar sig detta fenomen blott straxt efter solens nedgang, ungefar kl. “,10—',11 pa aftonen*), Vissa qvallar syntes det mycket starkt och na- stan praktfullt, under det att detsamma andra qviillar var mycket svagt eller alldeles icke syntes, ett forhallande, som tycktes sta i nagot sammanhang med luftens temperatur, ehuruval det ej kan nekas, att det stundom forhdll sig be- tydligt olika under qvallar, som till temperaturen och luftens beskaffenhet tycktes niastan vara lika hvarandra, samt tvart- om. Om man undantager den storre intensiteten, Ofverens- stimmer detta fenomen pa det nogaste med beskrifningen pa »Indianska Krassens blickande» i Kongl. Wetenskaps-Aka- demiens Handlingar 1762, i det att det visade sig sasom ett ytterst hastigt skimmer af blek, nastan hvit farg; lika sann ar anmiarkningen, att man lattast och oftast observerar det, da man icke fixerar nagon viss blomma, utan med lés blick betraktar en hel grupp, men manga ganger har dock saval jag sjelf som flera andra personer fixerat en enda blomma (bland annat t. ex. da blott en enda fanns blommande) och ifven da tydligt sett detta blixtlika sken. Isynnerhet var detia litt att iakttaga de qvallar, da blixtskenet var mycket starkt, och nar jag da lutade mig ned mot blomman och skadade in i densamma, tycktes skenet komma fran blom- mans botten, vid standarnes faste. Blixtarne komme for Ofrigt ej] med bestaémda mellanrum, utan stundom framblinkte de hvar eller hvarannan sekund, stundom ater dréjde det lange mellan desamma. Jemféra vi det nu sagda med observationerna af Linné och hans dotter, Haggren och Zawadsky, finna vi hiiraf med bestamdhet, att ett sddant blixtlikt fenomen visar sig hos vissa vdxter, men haraf foljer ingalunda den slutsatsen, som atskilliga velat draga hiaraf, att detta sken skall vara en foljd af kemiska eller elektriska krafters verkan hos vixterna. Tvartom, om vi besinna, att alla de vaxter, hos hvilka detta fenomen observerats, med hvarandra temligen éfverensstiimma till fargen **), torde man i denna med en viss grad af sanno- *) Dock observerade jag det adfven en morgon kl ‘3. **) Hos denna vaxt ar den dock mépje-réd, da den hos alla de éfriga (med undantag af Polyanthes tuberosa) ar brandgul, 114 likhet kunna sdka férklaringsgrunden. Utan att vaga med nagon grad af bestaémdhet férfikta detta pastaende, aterstar dock, afven om detta skulle vara sannt, att forklara, huru och pa hvad sitt denna farg kan astadkomma ett sadant feno- men och det blott vid en viss belysning och sasom det synes_ beroende af-luftens temperatur. Huruvida den af Géthe upp- gifna forklaringen ar rigtig, eller om blommans och bladens farger kunna vid en viss belysning fér ett dgonblick, sasom varande komplementarfarger, sammansmialta till ett hvitt _blixtlikt sken, eller om a&nnu nagon annan forklaringsgrund ar den ratta, tillhdr ej] botanisten utan fysikerm att afgéra; hair ma blott anmarkas, att detta sken ingalunda beror pa nagon dgats trétthet, detsammas kastande hit och dit pa blom- morna, blinkningen eller kronbladens rorelse till félje af vin- den. For dfrigt villi jag blott anmarka, att da hos Papaver orientale samma blixtlika sken under vissa férhallanden visar sig som det, hvilket blifvit iakttagit hos atskilliga blommor med brandgul farg, och da det hos denna vaxt ar betydligt starkare 4n hos alla de andra, kan man hoppas, att man genom aktgifvande pa densamma littare skall kunna finna férklaringen pa ett fenomen, som nu sasom en gata fére- kommer i botaniska, kemiska och fysiska arbeten. Detta ar orsaken, hvarfore jag sékt vaicka uppmarksamheten pa detsamma, och for dfrigt instimmer jag fullkomligt 1 upp- tickarinnans ord: »det ma nu hiarréra af hvad det vill, det jag lemnar till de Naturkunniges ransakande; ty som Naturen ar den Allsmagtige Skaparens hinders verk, sa far man ingenting i densamma foérakta.» I det féregaende fro nu alla hittills kinda ljusfenomener hos vaxter*) i korthet anférda, och vi finna haraf, att sa- dana af flera slag férekomma. TI de allra flesta arbeten har man utan atskillnad sammanfért dessa och fullkomligt orig- tizt pa dem alla velat tillampa samma forklaringsgrund. Sa- lunda finna vi, att ljusféreteelserna hos ruttnande vegetabi- liska amnen, hos Rhizomorpha subterranea samt hos 4 arter Agaricus (de enda vaxter, hos hvilka man kan siga, *) Med undantag af de annu allt for htet kinda och bekidftede s- k. od-fenomenerna. \ : 115 att en verklig ljusproduktion eger rum) formodtizen beror pa kemiska krafters inverkan, under det att desamma hos Schi- stostega osmundacea uppkomma genom jusets brytning i dess celluler. samt de hos atskilliga réda och brandgula blommor mahanda dro ett annat optiskt fenomen. Men der- jemte finna vi 4iven, att en mangd fakta finnas, som ej annu blifvit tillrickligt iakttagna eller konstaterade, afven- som att vid de fenomener, som vi bast kanna, mycket annu ir dunkelt. Detta dr saledes ett rikt och tacksamt falt att béearbeta och sikerligen skola manga ar forga, innan man hunnit malet, sa att man d4fven harpa utan tvifvel kan til- lampa Senecas ord: Nemini post mille secula nato deerit occasio nova observandi. 2. Om vegetationen pa Dalslands Kalkformation af N. C. KINDBERG. | Dalslands bergstrakt har genom sin utmarkta vegetation visat sig fértjena botanistens synnerliga uppmarksamhet. Pa de sednare aren har den ock noga Dlifvit undersékt, hvari- genom man patraffat vixter, hvilka hantyda pa hégst gynn- samma fdrhallanden. Sasom exempel ma anforas: Cerasus avium, Sorbus Aria, Rosa collina Jacq., Vicia cassubica, Allium ursinum, Cephalanthera rubra, Lathrea (sardeles ymnig), Orchis incarnata, Potentilla rupestris (en af de allmannare), Corydalis fabacea, Hieracium pallidum, La- mium album, Genista germanica*), Eupatorium canna- binum, Hedera Helix (mycket ymnig och spridd), Lonicera Periclymenum, Rubus plicatus, Inula salicina och den for landskapet egendomliga Adium montanum. Hirtill kommer en stor rikedom pa Liftrid, nemligen Hassel, Lind, Ek, Linn, Ask, Alm samt till och med Bok (i sydligaste delen). Denna utmairkta vegetation har man velat tillskrifva de migtiga lager af Chloritskifer, som der bilda liksom en sam- manhingande formation, hvilken uppfyller stérsta delen af bergstrakten. Formationen i Hesselskogs, Fréskogs och A- minskogs socknar blef af-Mag. S. Hardin beskrifven 1838 *) Denna sallsynta vaxt har blifvit: fonnen vid Sunnand i Holms socken och mig meddelad af Stud. Sidner. 116 i dess gradualafhandling: Formatio schisti chloritici in Dalia. I Lektor L. M. Larssons gradualafhandling: Symbole in Floram Dalie beskrifvas ifven de éfriga trakter, som synas sammanhanga med denna formation. Afl. Mag. C. G. Myrin var dock den, som férst anmarkte chloritskifferns gynnsamma inflytande pa vegetationen. Han yttrar i sina Anmdrknin- gar om Vermlands och Dalslands vegetation p. 200: »En Jjust brungra kalksten forekommer flerestides och anvandes till kalkbranning, t. ex. ofvanfér Vingends i Tisselskog och Kends i Hesselskog. Den synes dock icke sa mycket bi- draga till vegetationens férskéning som den allmant fore- kommande lerskiffern.» I Lektor Larssons anférda afhand- handling yttras p. 7: »Calx etiam primeva pluribus locis occurrit . ... Hee autem formatio nullam in vegetationem habet vim.» Sedermera har samme forfattare, genom under- sdkning af Vermlands Bergslag, kommit till den erfarenhet, som visas af féljande ord i dess afhandling Plantarum Va- scularium im Vermlandia ferrimontana Synopsis p. 7: »Calx primeva vegetationem augere abundantemque facere maxime valet. » Till samma resultat afven?i afseende pa Dalsland anser jag mig hafva kommit. Genom den omstandigheten, att alla de forut i Dalsland undersékta traktsrna, som hafva en ri- kare vegetation, aro uppfyllda med chloritskiffer, har man forut ansett, att den i samma trakter forekommande kalken icke utéfvar synnerligt inflytande pa vegetationen. Deremot har det lyckats mig att under férleden sommar patraffa en trakt, som eger en ndstan lika rik vegetation, men helt och hallet saknar chloritskiffern; dock upptrida der de flesta for chloritskiffer-formationen egendomliga vaxter. Det ar denna egna kalkformation, som jag i korthet amnar beskrifva. Denna formation har en ganska vidstrackt utbredniny i Ors socken, hvarest den framtrider i dagen (pa atminstone en qvadratmils vidd) uti mindre kullar, prydda med Ek, Lind, Ask och andra ddlare tradslag. Vid Orndalen niira - Sater dr vegetationen yppigast. Bland sadana vixter, som af Hardin (i ofvan anférda afhandling) anses tillhéra chlo- ritskiffern, fann jag hair: Crategus monogyna, Rubus sube- rectus, Rosa collina, Actea, Clinopodium, Vicia silvatica, Campanula Trachelium, Carex digitata, Agrimonia Eupa- 117 toria, Dactylis, Lactuca muralis, Stachys silvatica; bland dylika af Larsson upptagna: Sanicula, Crepis paludosa, Carex remota, och dessutom Carex elongata och Leontodon hastile!, den sednare ny for landskapets Flora. Visserligen saknas har, savidt mig ar bekant, Origanum, Intybus pre- morsus, Potentilla rupestris, Mercurialis perennis, Sedum album och Lonicera Xylostewm; ‘men da vegetationen detta oaktadt dr sa ovanligt yppig, torde man med skal béra komma till den slutsatsen, att det just ar denna kalkformation, som i sa hég grad uppdrifver vegetationen pa Dalsland. Visser- ligen ma medgifvas, att, da chloritskiffern tillkommer och denna forekommer i mera forvittradt tillstand, vegetationen ainnu mera férskénas. Dock ma anmarkas, att i den for- namsta delen af den s. k. chloritskiffer-formationen flerestides, t. ex. vid Lilla Strand i Fréskog, skiffern visar sig blott sasom en tunn skorpa ofvanpa miagtiga lager af kalk. Tro- ligt ar, att samma forhallande eger rum pa manga andra stillen. Pa Hedeberget i Dalskog, som eger den vackraste vegetation i hela Dalsland, har jag afven sett, att kalken och chloritskiffern ligga om hvarandra. Sannolikt dr saledes, att Dalslands bergstrakt ar uppfylld af denna kalkformation, ehuru den ofta blir sa 6fvertickt af chlorit- och annan skif- fer, att man ofta endast med svarighet han upptacka un- derlaget. Litteratur-éfversigt. 4 Handbok i Skandinaviens Flora innefattande Sveriges och Norges vexter till och med mossorna, ordnade efter Prof. Fries system af C. J. HARTMAN, Sjunde upplagan, ut- gifven med rattelser och tilligg af Cant Hartman, Li- rare i Naturvetenskaper vid Elementarliroverket i Gefle, Stockholm, Zach. Heggstrém, 1858. C och 494 pagg. 8:0. (Pris: 6 Rdr Rmt). Vi skynda att underratta vara lasare, att af detta vil- kinda och allmant anvinda arbete en ny upplaga utkommit, vittnande savil om utgifvarens ofdrtréttade nit om kanne- domen af vart lands flora som ifven derom, att antalet af botanikens idkare for hvarje ar hos oss tilltager. Icke mera 118 an 4 ar har nemligen forflutit, sedan den sednaste upplagan utkom, och redan har behofvet pakallat utgifvandet af denna nya. En nédvandig foljd haraf ar naturligtvis den, att om densamma mera 4n om nagon af dess foregangare kan sagas, att den liknar den sist férut utkomna, da for den korta tiden dels ej en stérre miangd af upptackter hunnit géras, dels de olika asigterna om atskilliga vaxter ej blifvit med bestamd- het afgjorda. Olikheterna mellan denna upplagan och den sjette in- skranka sig derfére hufvudsakligen till upptagande af de un- der de férflutna fyra aren nyupptackta arterna och intres- santare vaxestallen, men derjemte finna vi afven, att utg. i atskilliga fall frangatt férut uttalade asigter och antagit nyare t. ex. om atskilliga arter af sligtena Hieracium, Fumaria, Corydalis, Lepigonum, Ulinus, Carex o. s. v. Att inga i en utférligare granskning och upprakning haraf, torde knap- past vara behdfligt, da utan tvifvel fa af Sveriges botanister torde férsumma att sjeliva géra bekantskap med detta ar- bete. Vi inskranka oss derfoére till att forklara, att, dfven om vara asigter i nagra fall ej fullkomligt dfverensstamma med de har uttalade, vi dock ej kunna annat an anse de har gjorda fordndringarne for verkliga forbattringar, hvar- jemte vi uttrycka den forhoppningen, att lika kort tid matte forflyta, tilldess vi harnist fa ndjet att emottaga en ny upp- Jaga af detta verk. “Th. Fr. Strédda Underratteiser. Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. Herr Magister A. F. Fristedt har meddelat uppgift pa vaxestallen fér foljande af honom och Herr C. P. Lestadius i Sédra Angermanland 1856 insamlade och af Cand. S. O. Lindberg granskade mossarter: By pran alpestre Sw. Tasjoberget. dimorphum Brid. Nora S:n. — ~reflecum Stark. Nylands barlastplats. — albicans Neck. och chrysophyllum Brid. Tasjiberget. — curvifolium H. Langsele S:n, Nessjé. — palustre L. Eds kyrka. — commutatum H. Tasjéberget. Neckera oligocarpa Bruch. Vidbyggera S:n, Valaberget. Splachnum rubrum L. Tasjéberget. — ampullaccum L. Nora S:n. Dissodon splachnoides Grev. Tasjé Sin. Bartramia Halleriana H. Yiter-Linniis Sin, Borgen. 119 Grimmia pulvinata Sm. Nora Sin. Dicranum majus Turn. Tasjé S:n, Hoting. — palustre Brid. Tasjéberget. — spurium H. Nora S:n; Fjellsjo S:n, Backa. — longifolium Ehrh. Nylands lastageplats, — Homanni Boeck. Nora S:n. Trematodon ambiguus Rich. Ytter-Lannaés S:n, Lamyran. Sphagnum squarrulosum Lesqu. Helgum S:n, Holmstrand. Alicularia scalaris Corda. Scapania subalpina N. v. Es. — nemorosa N.v. Es. 8. purpurascens — curta N. v. Es. Jungermannia exsecta Schmid. Helgum S:n, Holmstrand. Madotheca platyphylla Dum. Nora S:n. Tasjiberget. Ranunculus silvaticus Thwill. Denna i Thuilliers Flora Paris. foérst beskrifna arts historia ar lika vidloftig, som intrasslad. Enligt originalexemplar af Thuillier sjelf hanférde DeCandolle densamma sasom varietet till &. acris, och beskrifver smafrukternas sprot nastan rakt, ehuru Thuil- lier siger: germinibus hamatis. Det ar saledes all anled- ning att antaga, att denna uppgift hos Thwillier grundar sig pa misstag, t. ex. genom inblandning af fruktbarande exemplar af R. nemorosus. Enligt De Candolles noggranna beskrifning och exemplar fran Paris, insamlade och mig med- delade af J. Vahl, hanférde jag den till en vid Upsala fun- nen art. Men Godron och Grenier hanféra Ranunculus silvaticus Thuill. till R. nemorosus Dec. for » germina ha- -mata» hos Thuillier och var benimnes R. Friesii (ej R Friesianus Jord., som ar en form af Ranunculus acris). Mot Godron och Grenters asigt strider det likval, att Thuillier nist ofvan pa samma ‘sida tydligen beskrifver R. nemorosus (under namn af &. polyanthemos, hvilken ej skall finnas i Frankrike) och skiljer den mycket riktigt »pedun- culis sulcatis.» Herr Clos, som senast granskat Thuilliers Herbarium upplyser i Franska Bot. Sallsk. Journal, att &. silvaticus ar en sa val fran R. acris, som RR. nemorosus skild art och att R. velutinus Koch Syn. Germ. ed. 2. p. 434 (exclus. syn. Tenorei) iir dess synonym. Nimnde arts diagnos hos Koch passar fértraffligt till var. Vanligen ar det ock denna, som gar i Botaniska triidgardar under namn af RR. nemorosus. Upsala triadgard erhéll den 1855 under detta namn fran Wiens JTrddgard; Fenzl anmiarkte dock sjelf i Cat. H. Vindb. 1856, att den var R. bruttius Ten., men Lehmann, som afven erhallit densamma fran Wien, att den var R. caucasicus Bieb., under hvilket namn den i har- varande tradgard fran god kalla redan 1853 blifvit inférd, 120 och hvilken asigt Fenzl féljande ar gillade. Ranunculus caucasicus Bieb. ar saledes ett annat synonym! Fran Pari- - ser-tridgarden erhdll jag 1856 R. tuberosus Lapeyr., hvilken ock fullkomligt Ofverensstimmer med var, afvensom De Candolles beskrifning, sa att afven den kan anses for ett sikert synonym. Slutligen har den af Hornemann bDlifvit utdelad under namn af R. lanuginosus, hvilken Schlechten- dahl benimnt R. Hornemanni och hvilken saledes ar ett otvifvelaktigt synonym till samma art. * Men artens synonymik 4dr harmed pa langt nar ej af- slutad; ingen Ranunkel har erhallit sa manga namn, fast fa iro mindre kinda. Emellan botaniska tradgardarne kurserar den under minst 9 (!) olika namn sasom R. geranioides och nutans H. Berol., napellifolius, umbrosus, bruttius (sannolikt ej Tenores), nemorosus, crassicaulis, canescens (utom de i foregaende namnde); det vanligaste ar likval R. Horne- manni. R. erassicaulis Hort. ar den storvaxta formen deraf, som vaxer pa fetare jord. Lehmann forer afiven dit R. nea- politanus, atminstone den kultiverade. Denna oandliga mang- fald af namn (flera hafva dock troligen undgatt mig) synes antyda: 1) att arten har en vidstrackt utbredning, nastan lika med R. acris, men 2) att den dfverallt forekommer mycket spridd, inskrankt till speciella lokaler. EE. Fries. — Stud. P. Olsson har i bref till Utg. meddelat den fagnande underraltelsen, att den utmarktaste af vara Umbellat-véxter, Pleuro- spermum austriacum Hoffm., hvilken hittills blott varit kand fran en enda lokal vid Marmorbruket pa Kolmarden, denna sommar bilifvit upptackt pa trenne nya stallen, afvenledes pa Kolmarden, och pa ett af dessa i stor ymnighet. Annons. — Om nf&gon fr hagad att utbyta fasciklar af Lichenes Suecie exsiccali, {érsta upplagan, mot sillsyntare fanerogama vaxter eller laf- arter, eller vill mot kontant betalning afyttra dem, torde han benaget derom underratta Utgifvaren af denna tidskrift. Rattelser: Sid. 72 rad. 33 star: sjé lis: trakt — 86 — 39 Vaxestillet for Carex glareosa andras silunda: Vid- byggera Sin, Docksta. — 9 — 21 — — 95 — 11 — 93 — 6 Citationstecknen borttagas, Humbolt — Humboldt UPSALA, waunsTROm & c. 4858. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o: 8. [m. MW. FRIES. Augusti yi 1858. —_——_—__— INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: L. L. Laesrapiust Om formerna af Thalictrum flavum och simplex. — E. Fries: Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik, — LITTERAT.-OFVERS.: Forhand- linger ved de Skandin. Naturforskeres Syvende Méde 1856. — PERSON.-NOTIS.: M. A. Linpstap. — K. J. Loyyrotu. — Bota- niska resor. — STRODDA UNDERR.: Spridda Vaxtgeografiska bi- drag till Skandinaviens Flora. — Botaniska Reseforeningen. @riginal-Afhandlingar. iL Om formerna af Thalictrem flavum och simplex af L. L. LASTADIUS. -- Uti Hartmans flora 6:te upplagan upptages Thalictrum kemense Fr. sasom vixande omkring Kengis, men det har icke lyckats mig att finna denna form, hvilken enligt exem- plar fran Keret vid Hvita hafvet, meddelade af Doctor Ang- strom, dr betydligt olik’ alla former af Thal. rariforum, som férekomma omkring Kengis. Men Kengis-trakten ar sa rik pa former) af Thal. flavum, simplex och rarilorum, att hair tyckes vara ritta stillet att undersdka, huruvida de gamla Linneiska arterna Th. flavum och simplex kunna sdnderdelas i flere arter. Bada arterna variera med enkel och grenig stjelk, med enkel och grenig vippa, med vigglika och runda blad. Af Thal. vrarijflorum firekomma pa torr och mager jord sadana former,’ som miste hanforas till Thal. simplex. Deremot utvecklas ovanligt frodiga former uti vail géddaakrar. Bade Th. flavum och simplex erhalla pa sadana stillen stora och rundade blad.» Vissa ar, da sommaren ar kall och regnig, -erhalla bada arterna en bendgenhet att luxuriera med gre- i 122 nig stjelk och grenig vippa och med en stérre bladrikhet, hvaremot samma arter under torra somrar synas fa enklare blomvippa och mer rundade blad, kort och styf stjelk (Thal. strictum F. Nylander). _ Afven roten varierar, atminstone hos Thal. flavum. Den har nemligen fibrés rot, nar den vaxer som ogras i val gédda akrar. Stiplerna variera pa fet och mager jordmon. Emedan dessa former variera i odndlighet, atminstone har i norden, sa kan jag icke uti dem finna mer dn tva arter, nemligen Thalictrum flavum och simplex.’ Thal. kemense och rariflorum anser jag vara former af Thal. simplex. Om dessa skiljas fran Thal. simplex, sa bora for consequen- sens skull dinnu flera former skiljas. Jag har erhallit exem- plar af Thalictr. rarylorum fran Sdodra Angermanland af Magister Fristedt, hvilka likna formerna i Pajala och Kengis. Af Thal. flavum har jag dfven exemplar fran medlersta Sve- rige, sa att nagot misstag icke gerna kan ega rum. Mina exemplar af Thalictr. simplex har Herr Magister Hartman sett, och dervid var ingenting att anmiarka. Formerna af Thal. flavum och simplex aro likval sa pass markvardiga, att de kunna fértjena att anmiirkas sasom varieteter, ehuru icke sasom arter. Det ar af denna anledning, jag framstaller dem i féljande beskrifning. Har innefattas alla former, som jag kunnat erhalla fran Skandinavien: 1. Thalictrum flavum. Staminibus oblongis muticis; floribus in apice caulis et ramulorum subumbellatis, flavicantibus. a. campestre: caulis simplex; flores in apice caulis-ag- gregati; folia obovata 3—5-fida; stipulis auriculatis, obovatis, obtusis, laceris. Hab. in pratis humidis et pinguefactis ad Tornea, Pajala, (Karesuando rarissime). | sg. ramosum: caulis a radice ramosus, ramis elongatis subfastigiatis; flores ex alis foliorum, vel apice ramo- rum, umbelijati, umbellis longius pedunculatis; folia cuneata triloba, nonnulla profunde partita, lobis la- teralibus oblongis, integris; stipulis parvis, laceris, superioribus acuminatis, inconspicuis.. Radix spe fi- brosa. ; 123 _ Hab. circa Kengis in agris, rarius. Carpella in hac forma minora et angustiora. Be. y. medium: caulis ramosissimus, ramis elongatis; flo- ribus ex alis foliorum longe pedunculatis, umbellatis; folia ovato-oblonga, elliptica, tridentata, lobo medio producte, aut bipartita, parte altera integra, altera biloba; stipulis incorspicuis. Hab. circa Trondhjem, ubi nonnulla specimina lecta 1819 in Herbario adservantur. Planta ut videtur valde diffusa, cujus rami duo a me lecti fere pedales sunt. Color opacus est. An Thalictr. mediwm Jacqu., cu- jus descriptio in Koch Synopsi. quadrat; foliola su- periora in nostra forma spe integerrima. Jd. pinguidum: caule -superne ramoso, ramis parum fo- liosis; flores umbellati, umbellis pedunculatis ex alis foliorum egredientibus. Folia radicalia subrotunda, caulina obovata, biloba aut 5-loba, lobis inzequali- bus; superioribus cuneatis, tridentatis, dentibus lan- ceolatis et acutis; stipulis inferioribus oblongis, su- perioribus acuminatis. Carpella majora. Hab. in Markinaniemi juxta Kengis loco pinguefacto. s. subrotundifolium: folia radicalia et caulina subro- tunda, dentata, suprema obovata; stipulis incon- spicuis. 3 Habitat circa margines agrorum, et in ipsis agris pingui- dis circa Pajala et Kengis. 2. Thalictrum simplex. Stamina linearia apiculata; inflorescentia racemoso— corymbosa; umbellis paucifloris. Folia inferiora maxima. «. Caulis simplex, foliis inferioribus ambitu ovato-oblongis, tripinnatis; foliolis cuneatis trifidis, superioribus basi angustatis, trifidis vel integris. Inflorescentia termi- nalis, racemoso—corymbosa, ramulis erectis pauci- floris. — Specimen optimum accepi e Norvegia australi, sed etiam circa Kengis locis durioribus obvenit si- milis forma, que sine dubio huc pertinet. Inflorescen- tia hujus form fere spicata, sine foliis fulcrantibus; foliola minuta, ut in Thalictro minori. &. ramosissimum: caule ramosissimo; ramis elongatis, i 4 ramosis; inflorescentia in ramulis corymboso-racemosa ; folia inferiora ambitu ovato-oblonga, tripinnata; fo- liolis infimis cuneatis, trifidis vel tripartitis, lobo me- dio trifido, lobis lateralibus lanceatis integris. Folia caulina oblongo-lanceolata, foliolis tripartitis, lobo in- termedio basi angustata cuneato trifido, lateralibus lanceolatis integris et subacuminatis. Foliola supe- riora omnia tripartita, lanceolata. Inflorescentia ob ramos elongatos paniculam valde amplam constituens, superne foliis fulcrantibus destitutam. Planta plus quam tripedalis est, et panicula per se sesquipedalis. Hab. circa Hernésand, ubi specimina a me lecta anno 1843. In hac forma stipule auriculate, ovate, majores quam in ceteris formis. Pinne primarie 5—6, secundariz inferiores 6; folia inferiora pedicellata, superiora ses- silia. Th. kemense Fr. (secundum specimina Angstrémii e Keret- maris albi): caulis superne ramosus, ramis patentibus, ramulis unifloris; panicula ovata rari- flora, foliis destituta, carpellis divaricatis, lanceolatis, utrimque angustatis, profundius sulcatis. Folia inferi- ora ambitu rhombea, tripinnata, foliolis omnibus pe- tiolatis basi ovata, inequaliter multifidis, stipulis auri- culatis, haud scariosis. Hujusmodi formam circa Ken- gis numquam vidi ideoque Thalictr. kemense apud Hn. 6. juxta Kengis lectum in sequeutibus formis queren- dum est. Panicula hujus forme ampliata, immo di- varicata, singularis est. Pedunculus floris cujusque pollicaris. , J. gracile: caulis simplex, usque ad apicem foliosus. Pedunculus florum ex axillis foliorum egrediens, foliis brevior, pauciflorus: pedunculus cujusque floris bre- vissimus. Folia inferiora ambitu varia, tripinnata, foliolis omnibus petiolatis, basi ovata cuneatis, tri — quadrifidis, tenuioris substantic. Stipule ovate par- vule. Planta gracilis, carpellis minutissimis, petiolis foliorum filiformibus, foliis internodia superantibus ut in Thal. kemense, cujus similitudinem habet. 125 Hab. in Angermannia boreali, ubi specimina legi 1819, sed locum specialem non adnotavi. Th. rariflorum Fr. (secundum specimina Fristedtiana Angermanniz lJecta): caulis simplex vel superne ramo- sus; ramis ex axillis foliorum egredientibus, patenti- bus, paucifloris; inflorescentia racemoso-corymbosa, ramulis pedunculatis, unifloris; superior pars panicule foliis destituta subspicata.. Folia caulina internodiis multo breviora, (que nota etiam in Thal. simplici observatur) hoc est longius a se invicem remota, bi- pinnata, pinnis lateralibus pinna media duplo breviori- bus, foliolis ternis instructa; foliola brevissime petio- lata, ovata, trifida. Planta gracilis bipedalis vel bre- vior, foliis distantibus paucis. Huic forme similes circa Pajala locis humidioribus inveniuntur. ¢. duriusculum: caulis simplex, foliis ex angustata basi cuneatis trifidis; flores in apice caulis subumbellati; carpellis ovatis. Hee forma Holmiz lecta magis ad Th. simplex verum approximatur, etsi substantie duri- oris est. : boreale (Thalictrum rariflorum g boreale Fries, Thal. strictum £ boreale Nylander): caulis simplex, superne ramosus; ramis ex alis foliorum egredientibus corym- bosis; ramulis brevioribus. Folia inferiora longis- sime pedicellata, ambitu subovata, bipinnata, foliolis petiolatis, superioribus sessilibus subcuneatis et. ovatis. Folia superiora breviter pedicellata,~ foliolis cuneatis trifidis, lobis acuminatis. Carpella subovata. Planta bipedalis robusta, foliis glaucis rugoso-venosis. . Spe- cimina lecta juxta Tornea. ; 3. agrarium: caulis superne ramosus, ramis patentibus ex axillis foliorum egredientibus. Folia inferiora am- bitu ovata, bipinnata, foliolis sessilibus ex ovata basi trifidis, lobis obtusis. Planta bipedalis, valida, foliosa, panicula ampla fere pedalis, folia levigata magna. Hab. in agris juxta Kengis. v. Strictum Ledeb. (secundum Nylander, cui specimina hujus forme a me communicata): caulis strictus sim- plex, superne ramosus, ramis corymbosis. Folia inferiora triangularia, foliolis sessilibus, subrotundis,/ venosis, 126 subtus glaucis, crassis, tridentatis, dentibus latis, ob- tusissimis. Folia superiora ex ovata basi subcuneata, supremis cuneatis trifidis. Planta sesquipedalis, du- riuscula. | x. rotundifolium: caulis simplex, usque ad apicem fo- liosus, ramis brevioribus ex axillis foliorum egredien- tibus, corymbosis. Folia inferiora ternata seu petiolis tribus zqualibus instructa, foliis ternis in quolibet petiolo. Hee folia subrotunda sunt 3—5-dentata, dentibus obtusissimis. Folia superiora ovata, suprema cuneata. . Hab. circa Kengis. i. nigrescens: caulix simplex, usque ad apicem foliosus, superne ramosus, ramis floriferis ex alis foliorum egredientibus, paucifloris, ramulis pollicem longis, unifloris. Folia inferiora subrotunda, 3—5-dentata, dentibus latis obtusissimis. Folia superiora ovata, tridentata, suprema tripartita, lobis oblongis acutis integerrimis. Hab. in agris pinguidis juxta Kengis. Planta valida foliosa et latifolia in cauta exsiccatione nigrescit. Hec forme habitu et magnitudine tam diverse, soli locique mutationibus obnoxis, nullis constantibus notis limitari possunt, ut etiam quotidiana experientia te-— statur, et forme analoge Thal. flavi confirmant sen- tentiam meam de variationibus Thal. simplicis. 2. Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik af E. FRIES. (Forts. och slut.) 61. Da det gifves en aldre, obetviflad Orchis angusti- folia M. Bieb. (oradtt ford till Gymnadenia af Sprengel), kan detta namn icke behallas for Orchis incarnata. 62. I Linnés Fauna Suecica p. 558 uppgifves Orchis odoratissima, utom Gotland, afven fir Westerbotten! Den senare uppgiften kan icke vara riktig, utan afses dermed tro- ligen den derstides forekommande forma borealis calcare abbreviato af Gymnadenia Conopsea. Reichenbach har 1 sin Orchidographi oriktigt citerat denna under den verkliga G, odoratissima. 127 63. Exemplar fran Lomseggen af Luzula glabrata (Blytt 1856 n. 115) synas mig tillhéra L. parviflora. For min del tvekar jag annu att som art; skilja L. glabrata bo- realis S. Veg. Sc. eller ZL. Wahlenbergit Rupr., da Lu- zulae aro hoégst polymorpha vaxter och standarstraingens langd hos flera. arter uppenbart. varierar. 64, Allt hvad jag sett sindt fran Lappland under naman af Potamogeton salicifolius ar P. nigrescens. Den akta Potamogeton salicifolius, Wolfg., af hvilken jag eger authen- tika exemplar, ar icke af samma grupp, utan hor till Pota- mog. praelongi grupp (»medius inter P. praelongum et lu- centem» Reich. Fl. Germ. exs. n. 2401), sa att jag utan betankande skulle fora den till denna art, om icke allt omdéme Ofver. Potamogetoner utan frukter, sa val skiljande som re- ducerande, voro blott nagot subjectivt och om ej Prosten © Lestadius upptoge den under namn af P. gramineus!. v. borealis. Se Nov. Fl. Suec. p. 41. B. 65. Potamogeton pusillus c. Nov. Fl. Suee. har vid ny granskning befunnits vara P. rutilus, en art, som ej var kand och beskrifven, da Novitiae utgafvos. Den ar ifran S. Sverige, men vaxestillet ar ej antecknadt. 66. Sparganium longifolium Turcz. ar enligt dess egna till Petersburger-Akademien insinda och mig meddelade ori- ginal-exemplar synonym med Sparg. natans L. 67. Under namn af Sparganiwm angustifolium Mich. sammanblandas af Amerikanska botanisterna bade Sparg. affine *) och Sp. hyperboreum Lestad. ex Angstr.! ! Numera aro dessa bada derstides skilda och namnet Sp. angusti- folium. fixeradt fér den sednare. Se Gray Man. Am. Bot., som till den sednare citerar mina exemplar. Det dfverlemnas till enhvars eget tycke, antingen han vill bibehalla det nu i Amerika fixerade namnet eller antaga ett nyare. 68. Da Scirpus laeustris och glaucus, liksom Juncus compressus och Gerardi, aldrig vixa tillsammans, utan i man af bottens salthalt smaningom éfverga till hvarandra, sa ansag jag lange afven firhallandet vara med Heleocharis *) Afven i Michaux’s Herbarium finnes ett Sp. affine tillhdrande exemplar, enligt den trogna afritning deraf, som ir gjord af Tulasnes mastarehand och mig blifvit meddelad. 128 palustris och uniglumis (Nov. Mant. I.). Men da jag 1836 insamlade dessa fér Herbarium Normale fann jag Se. palu- stris och wniglumis i 1000-tal blandade om hvarandra, men alltid val skilda, pa Bolmens strand, sa att jag icke laéngre kunde betvifla deras artritt. SA val yttre utseendet, som karaktererna voro alltid konstanta. Man ser ofta angifvet bland nirbesligtade arters skiljemairken »difert — — — denique loco natali.» Just detta forsvagar for mig deras artratt; deremot lagger jag mycken vigt pa deras forekom- mande utan alla medelformer pa alldeles samma lokal. Jag hade sikerligen aldrig kommit att fasta uppmairksamheten pa Glyceria plicata, om ej denna funnits 1838 vid Varberg i stérsta ymnighet 1 samma graf, som den vanliga Glyceria fluitans, hvardera med genast i dgonen fallande olika fysio- gnomi och utan mellanformer. 69: Eriophorum russeolum upptogs af mig forst under namn af EH. Chamissonis, da Meyers beskrifning syntes passa till densamma, men Meyer sjelf underrattade mig, att den derifran var skild och att under namn af E. Ohamissonis tvenne olika voro sammanblandade, en fran Aleutiska darne, och en annan fran Altai. Detta forhallande bestyrkes af talrika exemplar, utdelade af Meyer sjelf bade till mig och de flesta Europeiska stérre Museer. Herr Dr Fr. Nylander, som utarbetade sin fértjenstfulla Monographi ofver Hriophora efter Petersburger-Museerna, bestyrker afven detta forhal- lande och fann derstides ingen E. russeolum. Afven Prof. Andersson hade redan, innan han sett mina exemplar och Nylanders afhandling, kommit till samma resultat. 70. Att Carex proliva ar en medelform, som man kan anse fér underart, ar redan i Nov. Mant. III. anmarkt; men vill man heldre férena dem med nagon annan, dr det med C. stricta och icke C. acuta. Den har visst mera yttre utse- endet af C. acuta, fir hvilken den i medlersta Europa ofta blifvit tagen, men den tufviga vixten, de plattade, upphdjdt strimmiga, litt affallande frukterna éfverensstimma fullkom- ligt med C. stricta. Herr Prosten Lestadius, som férst anmarkte den, kallar den derfére traffande C. stricta inter- media och den finnes aldrig i trakter, der ej C. stricta till- lika finnes. Den star till C. stricta i alldeles samma for- hallande, som C. cespitosa retorta till sin hufvud-art; sasom 129 spidare ar den sednare blott dnnu mera lax, sa att straen i en bage nedbdjas till marken. Allt detta var mig vil be- kant, da jag upptog den i Nov. Mant. IU., men det stred allt fér mycket, sa val mot namnet, som det antagna be- greppet om ©. stricta att upptaga den under samma namn, Jag betraktar dem som en tvilling-art — eller en art, upp- tradande i tvenne bestaimda underarter, heldre, an jag om- byter det allmant antagna namnet C. stricta. Linné plagade upptaga dylika arter med tillage: Filia precedentis. MOSSY, Carea Bénnighauseniana (ett konstigt namn!) be- traktar jag annu sisom anderart af Carex axillaris och jag har nyligen sett detta bevisadt i en tidskrift (ehura jag ej kan erinra mig hvar), hvarest tillika uppgafs, att den alltid skall vara steril. 72. Deremot ar jag bestamdt dfvertygad, att C. maci- lenta ej tillhér C. tenuiflora; dennas smaax sitta i ett hufvud, da ©. macilente dro skiftevisa. Den ar narmast C. canescens subloliacea och sammanflyter sannolikt med denna. 73. Authentika exemplar af Carex arctica Deinb., patecknade af Deinboll sjelf (Cfr. Lang Car. Germ. et Se.), fran Christiania Museum meddelades af mig till min ofér- gitlige vin C. A. Meyer, hvilken bestamde den till sin C. pratensis. Denna hanfores i Led. FI. Rossic. till C. steno- phylla. Skandinaviske botanisterna anse den, som bekant, vanligen for en form af ©. incurva, efter Blytts asigt. Tvif- vel kunna derfér uppsta, om en sa obetydlig form kunnat skiljas som art af sa grundliga Caricologer som C. A. Meyer och Gay. 74. Enligt Godron och Grenier maste Triticum laaum benimnas Zr. acutum Dec. — Det ar afven denna, som i alla Botaniska tridgardar gar under namn af Tr. acutwum. Tr. pungens Deth. och Reich. hér afven hit, men ej den sydeuropeiska. TJ'r. affine Deth. ar en varietet deraf. — Var eller rattare G. F. W. Meyers Tr. acutum hafva vi i recensionen af Godron och Grenier FI. Fr. benamdt Tr. hebe- stachyum. Den ar afven i torkadt tillstand latt skild genom rachi fragili velutina fran Tr. acutum rachi tenact glabra. Hos oss ar denna ytterst sillsynt, da Tr. acutum Godr. Gr. Sfverallt finnes pa S. Sveriges hafsstrander. Vid Nordsjéns kuster i Tyskland och Danmark ar deremot Tr. hebestachyum 130 ymnigare och derfére af Tyska och Danska botanisterna val skild. De forme megastachye, som af bada forekomma, iro sa utmirkta, att de tvifvelsutan borde betraktas som egna arter; men hos oss aro de endast funna i nagra fa exemplar, och detta har vackt betinklighet. Derfore har Tr. strictum Dec. och Koch blifvit upptagen under Zr. hebestachyum, ehuru rachis ar. glatt. Mest utmarkt ar likvél Tr. /awum megastachyum; om jag egt mer iin ett Svenskt exemplar, hade jag ovillkorligen skiljt den, men sedan jag nu blifvit forvissad genom exemplar af Babington, att den i England ir ymnig, bibehaller jag namnet 77. lawum for denna sa- som Jaxissimum! Den ar ock Zr. lavum Fr. i Babingtons och Hookers Engelska floror; den vanliga Tr. acutum Godr. et Gr. hinfora de till Zr. repens (?). Tritica pa S. Sveriges hafsstrinder fro ett verkligt Crux Botanicorwm, men man bor dervid ihogkomma, att af de exemplar, man pa S. Sye- riges strander insamlar, tillhéra minst *% oo delar Zr. repens, samt *%oo Tr. acutum Godr, och Gren. Den skall hafva god tur, som finner de Ofriga, och rekommenderas de derfére pa det hégsta hos Lunds botanister *)! 75. Bromus patulus Mert. och Koch har under mang- arig odling i harvarande tradgard visat sig bade utmarkt och konstant. Afven Mag. Doc. Zetterstedt, som senast in- samlat den i Skane, har riktigt skiljt densamma. : 76. Var Svenska Poa sudetica ar enligt exemplar fran Haenkes vixtstdlle och enligt intyg af Wimmer, den otvif- velaktigt competentaste domare i detta fall, just den akta, ursprungliga P. sudetica Haenke. Att den ifven ar Schra- *) De, som efter alla skenbara och férmodade mellanformer,, heldre fin lésa, vilja afhugga knuten, ma fdrena samtliga och i sa fall blir deras uppstallning: | | 14. megastachye 2. microstachye a. Tr. gunceum L. motsvarar a. Tr hebestachyum Fr. b. Tr. striclum Deth. » b. Tr. aculum Dec. ex Godr, et Gr. c. Tr. laxum megast. » c. Tr. repens L. Det dr onekligt, att pA samma satt alla Cladonier fran C. pyxt- data til C. rhangiferina sammanbindas genom mellanformer, hvarfore de ock af Wallroth, Hampe m. fl. anses fdr en enda art, men det strider dock allt for mycket emot le gros bon sens,, att forena C. pyxidala och C. rhangtferina. | 131 ders och de flesta dAldre férfattares, Ar klart af citationen af Ehrharts Poa quadripedalis, hvilken pa det nogaste sam- manstammer med var. Odlad i harvarande tridgard af Norska frén (afven i ar blommande), har den uppratt, icke slak vippa; men den sammanfaller icke derf‘r med den pa cen- tral-Europas alper forekommande Poa sudetica Hoppe et Rec., som nu’ vanligen tages for den akta. Den, som ett halft sekel foljt Botanikens utveckling, har ofta tillfalle att se, huru ett namn Ofverféres fran den ursprungligen afsedda till en, i bérjan dermed férvexlad, narbeslagtad art*). Det ar derfére som ett namn efter férst angifna vaxestallet ar mig sa dyrbart, emedan det alltid hinvisar, sasom har, hvar den ursprungliga arten ar att sdka, och icke forringar det dessa namns lamplighet, att den, sasom Parmelia fahlunensis, se- dermera finnes i alla verldsdelarne. Helt annat ar med namn efter personer; efter ett halft arhundrade aro dess stumma ljud utan all betydelse, men de gamla fjallen sta nog qvar. 77. Glyceria pendulina, uppdragen i harvarande trad- gard af frén, meddelade af Fru Govenius i Tornea, blef af misstag satt pa ett torrt vaxestille, hvaraf den blef sa sam- mandragen, att den icke kunde skiljas fran Glyceria fulva. Samtliga (7) arterna af sligtet Arctophila synas mig ned- stamma fran den kring hela arktiska zonen spridda G. fulva. 78. Till Glyceria remota hérer Poa remota Fors. en- ligt sa val de till Linneanska institutionen fran Finland in- sinda original-exemplaren som den goda figuren i Linn. Inst. Skr. — alldeles icke till Poa sudetica, sasom man i Sverige antog, innan G. remota hiir blef aterfunnen. 79. Jag kan icke finna nagot skal fdr tvifvel om iden- titeten af Glyceria conferta och Sclerochloa Borreri Bab., da bada Auctorerne, efter jemférelse af exemplar, deruti sam- manstimma, liksom alla forfattare, som sett bada. Da man (sasom vanligt med vaxter, som man ej kanner) gissningsvis *) Sa ar férhillandet med Cerastium brachypetalum. Den ur- sprungliga‘af Persoon (Syn. I. p. 520) ar efler beskrifning, vaxtstille (C. strigosum finnes aldrig pa akrar, der C, viscosum egland. ir i s. orterna allman) och dldre authentiska exemplar af Guepin C. visces. eglandulosum, sisom man ock fér 50 ar sedan allmiint antog. Sedan De Candolle med den férenat C. strigosum, blef namnet 6fverfért till denna. 132 velat hanféra den sa vil till GJ. distans som Gl. maritima, far jag anmiarka, att den star Gl. procumbens narmast. 80. Alopecurus nigricans férvexlas vanligen med A, pratensis nigrescens. Den forra ar, enligt Ruprecht, »spe- cies distincta precipue glumarum apicibus non conniyentibus, sed divergentibus et inde quasi truncatis, arista plerumque abscondita.» Samtidigt utan att kinna Ruprechts anmarkning ; uppgifver Sonder deras characterer saledes: » Alopecurus pratensis: spiculis ovatis, valvis lanceolatis acutis apice rectis subconniventibus, palea acuta |. obtusiu- scula basi aristata, arista exserta spicula duplo longiori.» » A. nigricans: spiculis oblongis, valvis lanceolatis acu- tis apice divergentibus, palea truncato-obtusa mucronulata medio J. supra medium aristata, arista plerumque. inclusa,» P. S.. Herr Lector C. Hartman hanfor, i den af ho- nom sa val med stor sakkinnedom, som berémyard modera- tion och pietet redigerade 7:de upplagan af sin faders Skan- dinaviska Flora, Callitriche polymorpha Lonny. till den i Sverige allmant for C. verna L. antagna. Detta har ock alltid varit min asigt, och for att ytterligare derom férvissas, understillde jag original-exemplar af densamma Prof. Kit- zings granskning, som likaledes férklarat den tillhéra typen for sin C. verna. d Bitteratur-éfversigt. Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres Syvende Mode. 1 Christiania den 12—18 Juli 1856, Christiania, Werner & C. 1857. 658 pag. med 34 pag. Anhang. 8:0. De botaniska afhandlingar, som, jemte redogdrelse for botaniska Sektionens fdrhandlingar, i detta verk upptagas och till hvilkas refererande vi naturligtvis inskrinka oss, aro foljande : 1. Om ndgra nyligen upptickta Linnéanska manu- scripter. Af Th. M. Fries. — For nagra ar sedan upp- ticktes i Westeras ej mindre an 6 hittills obekanta manu- scripter af Linné, hvilka nu férvaras pa Akad. Bibliotheket i Upsala, och af hvilka atminstone 5 forskrifva sig fran den 133 mest romantiska delen af hans lefnad, hans studentar, hvar- fore de, utom det viirde de ega sasom varande af hans hand, afven lemna Atskilliga sma intressanta bidrag till den nar- mare kannedomen af hans lefnads-omstindigheter och veten- skapliga utvecklings-standpunkt vid nimnda tid. Trenne af dessa manuscripter aro af botaniskt innehall, nemligen a) original-exemplaret till hans Preludia Sponsaliorum plan- tarum, hvilket han 6fverlemnade till O1. Celsius och som kan betraktas sasom epokbildande ej blott i hans enskilda lif, d&-Celsius med anledning haraf upptog honom 1 sitt hus, utan afven inom vetenskapen, b) likaledes original- exemplaret till »Car ‘oli Linnei Dissertutio Botanica de planta Sceptro Carolino dicta», hvarigenom det nu med sikerhet ar afgjordt, att detta under Joh. Ol. Rudbecks namn utgifna arbete har utgatt fran Linnés hand*), samt c) en Flora Dalekarlica, innehallande resultaterna af den resa, som han 1734 foretog genom Dalarne. De Ofriga trenne manuscripterna iro af medicinskt, mineralogiskt och ornitho- logiskt innehall, och erbjuda derfére for botanisten foga in- tresse, utom det sistnaimnda, i hvilket Linné, med alla sina tankar fastad vid sitt sexual-system, pa ett blad sékt gora ett utkast till-ett eye dfver foglarne, bygdt pa analoga grunder, nemligen pa aggens antal. ’ 2, Tacksdgelse i Sektionens namn till bestyrelsen for Christiania Botaniska trédgard. Af N. J. Andersson. — Under ett ‘besdk i nfmnda tradgard hade Sektionens med- lemmar tillfalle att beskada och beundra det nit och den framgang, hvarmed den vetenskapliga delen af denna trid- gard blifvit skétt och isynnerhet den naturliga yppighet, hvarmed niistan alla alstren af Norges rika fjAllflora har frodades, men tillika huru odling af majs, potatis, lupiner m. fl. ckonomiska vixter inkriktat stora strickor, som férut varit anviinda till rent botaniskt findamal samt huru dessa for en vetenskaplig institution alldeles frammande giister ho- tade att uttringa alla andra. Dessa omstiandigheter foran- ledde sektionens svenska och danska medlemmar att, utan *) PA baksidan uf tifelbladet har Linné gjort féljande naiva an-> teckning: »Dénna Disputation hafver jag pa en dag sammanskrifvit ‘ér 30 Dlr Sifrmt. Derfér har em annor fatt hedern, » 134 att férneka det nyttiga i dylika experimenters verkstallande (nb. pa en annan plats t. ex. vid ett landtbruks-institut!),, mot den nu betridda banan uttala en Oppen och enhallig protest,-i det de papekade vigten ej blott for Norge utan for botaniken i allmanhet af att Bot. Tridgarden i Christiania fortfarande finge obehindradt verka i rent vetenskapligt in- . tresse, samt vitsordade det mer an vanligt fortraffliga satt, hvarpa tridgardens botaniska del fér nirvarande skotes af dess nitiske och skicklige férestandare. _(Forts.) Personal-Notiser. Vid sednaste riksdag beviljade Rikets Stander ett arligt anslag af 500 R:dr B:co till lon at en Conservator vid Up- sala Akademies Botaniska Museum, och har Magister Docens M. A. Lindblad hartill blifvit utnimnd. — Magister K. J. Lénnroth, hvilken, sasom forr i denna tidskrift ar omnamndt, sedan slutet af forleden som- mar vistats 1 Helsingfors och Paris fér lichenologiska stu- dier, har nu, efter att i Miinchen hafva fortsatt dessa, ater- kommit till faderneslandet. . — Sasom tilligg till den i % 6 meddelade uppgiften pa botaniska resor, som under sommaren inom Skandinavien blifvit foretagna, ma har nadmnas, att Lektor C. J. Linde- berg tortsatt sina forskningar i sédra Norge, hufvudsakligen fOr att derigenom kunna utreda de Skandinaviska arterna af sligtena Rubus och Atriplex, samt att Magister N.C. Kindberg likaledes fortsatt sina undersdkningar af Dalslands vegetation, och derunder gjort flera ganska ovantade och in- tressanta fynd. Strédda Underrattelser. Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. De i detta N:o anférda vaxterna aro pa de uppgifna lokalerna iakttagna af Magistrarne F. P. Fries och N. J. Scheutz samt Herrar N.“ Ff? Ahlberg och E. A. Selberg. Matricaria discoidea DC. Upl. Simtuna pristgard. J. A. Schagerstrom. Inula Britannica L. Jénkiping, Kalgardsgatorna. N. J. S. Cineraria palustris L. Smal. Skir nira Wexid. N. J. 8S. Fieracium cymosum L. Jemtl. Frostvikens Sin, Fogelberget. N. F. A.voch E.A. 8. 135 Hieracium oreades Fr. Inom Smal. blott funnen i Okna S:n pa berg mellan Oflandehult och Lakeberg; ej 1 Jénké- pingstrakten. NV. J. S. | — erocatum Fr. Jemtl. Frostviken, Baga-edet. NN. 'F Al och E. A. S. — gothicum Fr. Smal. Alsheda och Pelarne. N. J. 8. Leontodom hispidus L. g. glabratus. Smal. Stenbrohult. IN... sabvitS, Echinospermum deflecum (Wnbg.) Jemtl. Frostviken pa Fo- _ gelberget och Carlberget. NV. FA. och #. A. S. Origanum vulgare L. Jemtl. Frostviken, Fogelberget. ~ 1. F. A. och #. A. 8. Thymus Chamedrys Fr. Smal. Grisebo i Ljuders S:n. N. J. 8. Stachys silvatica L. Folinge Lappm. upp till Ankarvattnet. N. F. A. och E.. A. 8. Verbascum Thapsus L. Jemtl. Stugun. NV. F. A. och £. A. 8. Linaria minor Mill. Jemt). Liths S:n vid prestgarden. NV. F. A. - Euonymus europeus L, Blek. Sdlvitsborg.. N. J. 8. Ranunculus aconitifolius L. Jemtl. flerestades nedom fjallen i Frostviken. N. F. A. och EF. A. S. Batrachium peltatum Fr. Jemtl. Stroéms S:n vid Ogelstrém, Liths S:n i Indalselfven. NV. F. A. och E. A. S. Arabis suecica Fr. Ostersund. N. F. A. Cardamine hirsuta L. Jemtl. Frostviken, i dyiga skogar nedanfér bergen i Jorm, Blasjén och Ankarvattnet. 1. » FL A. och #. A. S. Viola silvatica Fr. och mirabilis L. Jemt). Frostviken, Fo- gelberget. N. F. A. och EF. A. 8. Cerastium vulgatum — alpestre Lindbl. och Alsine stricta Wnbg. Jemtl. Frostviken pa Mejsklumpen. N. F&. A. och #. A. S. Saxifraga cespitosa L. Jemtl. Frostviken pa Carlsberget, Mejsklumpen, Brackfiillet m. fl. st. N. FA. och E. A. S. Oenothera biennis L. Jénképing. N. J. S. Epilobium virgatum Fr. Hall. vid vaigen mellan Bastad och Hemmeslof i ett stensatt dike. L. P. Fr. — hirsutum L. Jiénképing vid Rocksjén. N. J. S. Potentilla incana Monch. Smal. Madesjé S:n t. ex. Qvarn- paki. Ns dS. Euphorbia Esula L. uppgifves oratt i Bot. Not. 1855 och Hartm. Fl. 7:de upp]. fran Bexheda (ej Betheda) kyrko- gard. Den der férekommande ar FE. Cyparissias L. Visto dees 3 | Myricaria germanica (L.) Jemtl. Ragunda vid Jarilans strin- «Ger... Neca. A. 136 Polygonum Bistorta L. Smal. Stenbrobult. No Jo Se Ulmus montana Sm. Jemtl. Frostviken flerestades vid ber- gen omkring Jormliden. N. F. A. och FE. ALS. | Salix angustifolia Wulf. Hall. Storans utlopp.. #£. P. Fr. Betula alpestris Fr. Jemtl. Frostviken. N. FA. och E. A. S. Malaxis monophyllos Sw. Uppl. Jarlasa S:n bredvid torpet Granslatt. N. F.-A. Lilium bulbiferum L. uppgifves i Hartm. Fl. fran » Hall. Nasbyholm», men detta stalle ligger i Smal. N. J. 8. Sparganium hyperboreum Lest. Jemtl. Liths Sin. N. FA. Carex pediformis C. A. Mey. Jemt]. Frésén och Lith ymnig. AFA. — digitata L. g pallens. Ostersund i Bjérnmyran. N. FA: | — ineurva Lightf. g. pratensis. Skane, hafstranden mellan Bastad och L:a Bastad.. E. P. Fr. Triticum acutum DC. (se p. 129) Hall. Storans utlopp. £. 7 Te Dactylis glomerata L. pg. levigata. Sk. Bastad, Pershég. TY A) ta Calamagrostis lapponica (Wnbg.) Jemtl. Brunflo och Ra- gunda Sir) GN. 4A Aspidium Lonchitis Sw. Jemtl. Frostviken pa Mejsklumpen, vid Ankarvattnet 0. s. v. N. F. A. och E. A. S. Asplenium viride Huds. Jemt!. Frostviken pa Mejsklumpen. N: Fs A: 0h Eo A“. — septentrionale Hoffm. Jemtl. upp till nt onteai i Frostviken. NV. £. A. och E. A. S. — Sasom deltagare i Botaniska Reseféreningen fér innevarande ar hafva féljande Herrar antecknat sig: Doctor Chr. Stenhammar. Brukspatron J. J..G. Clason. Professor N. J. Andersson. Radman P. J. Beurling. Léjtnant H. von Post. Apothekare K. F. Thedenius. » C. O. Hamnstrém. Inspektor W. Steffenburg. Magister C. J. L. Lénnberg. » . Th. M. Fries. Candidaten J. E. Planander. Studeranden C. P. Lzstadius. » Lagerheim. Af dessa hafva Doctor ‘Stenbammar, bechallecs Clason och Mag. Lénnberg tecknat sig fér 2 aktier, de 6friga for en hvardera. UPSALA, wanuisTRGm & c. 1858. BOTANISKA NOTISER i UTGIFNE AF N:0 Oy :i2i ex. ms. paras. September spa tigah Boek Bi: evatosant- INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: L. L. Laestapiws: _Anmarkningar om formerna af Nuphar. luteum, — Dexsamme:; Om formerna af Luzula, campestris och arcuata. — LITTER. -OFVERS.: Forhand- linger ved de Skandinaviske Naturforskeres Syvende Méde 1856. — STRODDA UNDERR.: Pteris aquilina sisom Hebi — Me- ~ del ‘att déda mal i herbarier. : Original-Afhandlingar. - L» Anmarkningar om formerna af Nuphar luteum af L. L. L&sTaDIvs. .. Professor. Wahlenberg antog i Flora Lapponica Nym- phea lutea sisom skild fran N. pumila, men i Flora Sue- cica indrog han .N. pumila sasom afart af N. lutea, Uti Hartmans andra och féljande upplagor anses Nuphar pumi- lum vara>skild fran N. Jutewm... Sedermera, har man afven antagit en tredje art, Nuphar. intermedium Ledeb., till hvil-. ken WN. Spennerianum hanféres sasom varietet i Hn. ed. 6, Jag har dock i Karesuando anmarkt flera andra. former, . af- vensom i Pajala férekomma tyenne, som: icke aro sedda i Karesuando, Dessa former anser jag vara, beroende dels af bottens beskaffenhet, som. kan vara fastare och mjukare, dels .ock .af vattnets djuplek. Nuphar pumilum vaxer pa en half alns till tre qvarters djup, N. lapponicum pa en till halfannan alns djup, N. intermedium pa tva alnars,, N. lo- batum pa tre alnars djup o..s..v.. Att dessa former afven bero ,af lokalen, kan man finna deraf, att uti en och samma sjé icke finnes mer an en form. Hiarifran undantages dock N. grandifoliue, som forekommer pa flere stillen i Pajala socken, —_ ‘ my > F (pa * Desdai deal Rio Hicsestigen ieideortellbb dikapch eile bara icke blutt i afseende pa market och standarnes langd, bladskaften och bladformen ms°m.,-utan de hafva afven olika fruktform, hvarfére jag maste begagna en egen terminologi foriatt utmairka densamma.; Jag kallax det egentliga frohu- set thorax och stiftet collwm; det, som vanligen benamnes mirke, kallar jag discus och ‘det egentliga market, som upp- tager frémjélet, columna, emedan det star sasom en 6S is ‘midt i discus. © 6 | S LIABGY Som’ jag har’ tagit beskelfwtleger af foci, lesnae} i | lef- vande. tillstand, sa vill jag har framstalla dem pa det veten- skapliga spraket.. Exemplar af NV, dutewm, har jag af, Doct. Hartman fran Eskilstuna och af Doct. Angstrém fran Medel- pad, men. afven dessa exemplar aro sinsemellan nagot olika, emedan de sednare icke hafva radierna utdragna till margi- nalen af discus) sdsoi’ fig, i Svensk. Botanik-férestiller. Sa stora blommor och sa stort ovarium, som der forestilles, har jag aldrig sett. Jag tviflar dock icke, att en sadan storblofimig! «forme Kan ® tinhas? i) dantnaremed: “mycket varmt vatten och gyttje-botten., ._ Da hos en del former rab dro mer dn dubbelt kortare ‘an “bladet, riknadt. fran bladskaftets utgangsptnkt, och’ en ‘del former hafvabladflikarne dubbelt kortare' an blad. det, andra atér hafva’ bladflikarne’ 1" gang kortare an’ bla+» det} 8& har’ jag velat utmarka’detta forhallande med ziffror:! ons i, ; TY. Nay Vikaledes. en del. former hafva»bladets : tvArUdiatheter kortiie > an" langden, raknad* fran’ bladskaftets” utgangspiinkt, andi ater’ hafva tvar-diameterm lingrejan langd=" diametern; har’ jaé med nagon forkortning velat utmirka-detta | siltinda: “diam. ‘léng. et! Jat? swqual.; diam: long. « >lat.;: diant. Yong.’ <‘Yat?” + Kn del former vhafva heccthametiaaa skilfad mellan thorax och éollum div: s. fréhuset afsmalnar mndt ‘toppen ‘sim&ningom och dr liksom saminanflytande’ med! stiftet : “detta’ fdrhallandeé - hai’ jag velat ibeteckna med “ova+> rium Confliteris”’ ‘Andra: former: hafva ‘en.tydlig skilnad’ mel=: lan ‘ovatiunt ‘och*’stiftét;- och’ détta har jag velat utthirka med? “dvdr: “thorax.” +. Bladskaften’ hos nagia former’ hafva ‘en’ tydlig kant mellan’ skaftets ofre och’ undre sidorj sa att geti* noinskarningen farutseende! af en’ trekant pa undre sidanmed*: en plattad kant pa bada sidor om éfre sidans upphdjning; * 139 detta ‘liar jag velat beteckna med “petiolus marginatus.” En del former: hafva blomfoderbladen fargade ofvanifran’ till midten} andra ater blott till.en tredjedel; detta har jag ut- markt med "calya “4, “sg coloratus.”.— Froénas beskaffen- het ar nagot olika hos olika former; de stérre hafva nemli- gen ‘stérre frin an de sma’ Jag har dock sallan kunnat fa mogna frén, emedan de sma sjéarne isbelaggas, innan fréna hunnit mogna: Jag har adfven anmiarkt, att de former, som vaxa pa djupare vatten, hafva en méangd -skrynkliga och veckiga blad liggande pa. botten, af en ipesaife es inde pa ytan fiytande.:\: a , o'-Jag gar nu att. beskrifva de mig bekarnita formerna i fél- jande: ordning. Da jag noga undersékt lokalerna och jemfort dem med de former, som férekomma pa olika djup och grund, har | jag icke kunnat fa nagon annan Ofvertygelse, ain att de tillsainmanstagna. utgéra en art, eller’ ocksa maste de fér kensequensens skull skiljas i flera arter An de, som tp sear af nuvarande botanister. — I. Discus planus margine integerrimo. & Be grandiylorum (Sv. Bot. 266): antheris latitudine 8° longioribus; petalis obovato-cuneatis filamenta zquantibus; calyce**_ coloyato; disco alveolato (?) umbilicato (?) (e fig. non liquet discernere), 16-radiato, radiis ad marginem pro-’ ductis; ovario maximo confluente ovato, collo brevissimo (non | suleato?); seminibus in‘ genere maximis, multiformibus. Folia ovata lobis equalibus ovatis; obtusis, medio’ subimbriéatis, basi angulo: inflexo spatium vacuum obovatum formante, ver- sus apicem” angulo acuto divergéntibus, folio plus quam 2’ _brevioribus. Diam. long; > . lat. h.'e: diamet. longitudinalis folit ‘ab insertione petioli numerata. diametr. ‘totius' folii’ transversalem’ superans. | Petiolus subteres? (num recte’in fig. cit. delineatus?). —- Secundum magnitudinem omnium partium folia Jonge’ majora esse debent, quam fig. ostendit. “Compa- rationis’ caussa cum 2: oa hane figuram accuratius de- seriberesvolni. © , 2: latifolium: antheris lattindmeé 4 longioribus; petatis oblongo-cuneatis, filamentis eequantibus; calyce inter, %%, exter. % colorato; disco alveolato an umbilicato? (non liquet’ dis-’ cermeré in Sdptointale exsi¢cato), radiis circit. 16, ad’ marginem ion productis; ovario (in spec: Hartmaniano) thorax, inferne 40, ghoboso, superne cum collo elongato sulcato sensim confluente. Folia, ovalia,: lata, lobis conniventibus (7?) a medio divergen-' tibus,, acutiusculis, long. folii 1%, brevidribus. Latitudo folii: totus diam. longitudin. circiter '% superans. Petiolus im: spec. exsiccat. non apparet. Anthere inequalis longitudinis, exteriores latitudine 4:plo, interiores 6:plo longiores. — Spe- cimina dederunt Cell. Doct. Hartman et Angstrém lecta Eskilstune et.in Medelpadia. i SER folii latior et — quam fig, in Sv. Bot. *boreale: antheris latitudine 3-4 Longioiibise patie obevato- s. late cuneatis, filamenta equantibus; disco pro=: funde alveolato (columna. nulla), subhemispherico, radiis 12-16 depressis, ad. marginem non excurrentibus, margine leviter sinuato flavescente. Folia ovata, subelongata, lobis angulo acutissimo basi conniyentibus, mox sensim‘divergentibus, apice distantibus, folio 2. brevioribus. Diam. long. > lat. Petio=- lus. marginatus, subtus triqueter, supra dorso elevato notatus. Pedunculus subtrigonus. Flos magnitudine fere fig. Sv- Bot. Ovarium ovatum, collo Jeviter sulcato. — Hab. er Pajala in lacubus. aqua 3-pedali. \« year 2d AL... Discus ‘planus margine sinuato.— - (oii ; 3 eevee antheris latitudine 6 longioribas; pe~ talis. obovato-cuneatis, filamenta squantibus; calyce % colo~: rato; disco -alveolato et umbilicato,, columna planum disci: equante; margine disci leviter. et inaqualiter sinuato (nom profunde ut sequentes); disco radiato, radiis circ. 20 ad mar-. ginem non productis; ovario oyato-oblongo, confluente, collo elongato, tereti (non sulcate); seminibus multiformibus, ma- jusculis. (minoribus. quam in Sv. Bot.). Folia ovata, in ge- nere maxima, elongata, lobis inflexis, imbricatis, spatium va- cuum, oblongum. relinquentibus, ut. fig. cit. in Sv.: Bot. osten~ dit, apice angulo. obtuse divergentibus, folio duplo breviori= us. Diam. Jong. et. lat. equal. Petiolus. marginatus, subtus triqueter, superne dorso elevato notatus. — Hab. in Kaunis= vaara, Saitajarvi et Ruokojarvi par. Pajala profunditate qua- dripedali. Folia minora lobis;conniventibus inveniuntur. | A. fuviatile: antheris extremis subquadratis, intimis: la-) titudine 3, mediis 2. longioribus; -petalis oblongo-cuneatis, filamenta equantibus; disco plano, radiis 10 aut 12, ad mar- ginem non productis, margine. leviter sinuato, alveolato et 741 umbili¢ato, ‘columna’ brevi; ovarid 6vato, confluente, collo non suleato; seminibus minutis. “Folia ovalia, dilatata, apice ro- tundata, lobis conniventibus, folio 1% brevioribus. Petiolus inferne trigonus, supra parum elevatus. —- Hab. aqua 6-pe- dali in flumine Tornensi circa’ Pajala et Kengis rarius. Flo- res minores, % colorati; folia minora sed magis subrotunda, quan in aliis formis. Diam. transvers. long. % superat; cae longitudo antherarum observari ‘debet. rt JI. Discus planus: margine profunde et sp gieeee: sinuato. 5. lobatum: antheris extremis subquadratis, - intimis la- titudine 14 longioribus, apice' incrassatis, luteis; disco al- veodlato et umbilicato, columna planum disci aquante, sub- 10-radiato, viridi, radiis ad marginem productis elevatis; pe- talis oblongo-cuneatis, filamenta quantibus; calyce fere toto umbrino-viridi. Ovarium thorax subglobostis, longitudine colli profunde sulcati. Folia ovata, coriacea, lobis -imbricatis (spatium vacuum minutum), apicé ‘angulo aperto divergenti- bus, folio duplo brevioribus. ‘Diam. long. et lat. equal. Pe- tiolus triqueter, superne parum elevatus. Folia hujus forme minora subrotunda. — Hab. in aqua profunda octopedali par. Enontekis Lapponie Tornensis haud ‘procul a Karesuando inter Paijujarvi et Sakkarajirvi, admodum parce estate ca- lidissima florens nec alibi visa. Hujus folia ob lobos in- flexos basi et apice subequalia, apertura brevissima basi notata. © | 6. yraveolens: antheris latitudine 4 longioribus; petalis oblongo-cuneatis, filamenta «quantibus; disco plano sed in planta matura hemispherico, alveolato et umbilicato columna brévi; 12-radiato, radiis depressis, ad marginem non produc- tis; ovario basi ovata oblongato, obliquo, confluente, collo brevissimo vix sulcato; calyce interiore'%% colorato, exteriori sordide viridi. Folia oblongo-elliptica, angustata, lobis an- gustatis, parallelis, parum a se invicem remotis, folio fere duplo brevioribus. Diam. long. > lat. Petiolus trigonus, superne parum élevatus. — Hab. in aqua 3-pedali cirea Idi- vuoma copiose’ et juxta Kuttainen par. Karesuando Lapp. Tornensis. | Hujus’ folia ceteris angustiora. Discus flavescens est et flores sub exsiccatione odorem graveolentem spargunt, non tamen ingratum sed nervis obnoxium. 142 7. intermedium Led. sec. Bot: Suec,: antheris latitudine 3- 4 longioribus; 51 petals Hanes filamentorum _cuneatis; 10- aut So saline: a ate ad. sac fere productis. Oxa; rium thorax.,collo sulcato;: calyx viridis, parum coloratus. Folia profunde cordata, late ovata, lobis angustis angulo aperto divergentibus, foliis 1%, brevioribus.. Diam..long. < lat. Folia minora Calthe palustris referunt. — Hab, in Lapponia -Lulensi, Pitensi (Hn. ed.. 6) et in par.::Enontekis Sarkijarvi prope viam versus Hutavuoma. IV. . Discus hemisphericus: margine .dejlexo. dentato. 8. dapponicum: antheris.latitudine .duplo longioribus; petalis. cuneatis,. filamentis duplo: brevioribus; disco sub-10- radiato, parum alveolato, radiis excurrentibus, elevatis, mar- gine profundius .lobato, lobis lanceolatis obtusis; calyce, parum colorato; ovario.oblongo confluente, collo brevi sulcato. Fo- lia oyalia, lobis ad apicem fere. conniventibus parallelis; pe- tiolus. planiusculus..—. Hab, juxta templum Karesuando in Avendujaryi . parce. Folia nonnulla_ lobis apaye acuto Dat rum divergentibus occurrunt. oie 9. pumilum: antheris quadratis; disco parum sabioaliaas vix umbilicato, sub-10-radiato, radiis excurrentibus, margine dentato, dentibus lanceolatis obtusis; petalis quam filamenta brevioribus.. Folia profunde cordata, lobis angulo recto di- vergentibus... Hc forma potissimum. "pumila appellari de- bet, quia folia Calthe palustris formam exacte pre se ferunt nec majora sunt. foliis hujus plant. minoribus. Ovarium in hac forma lanceolatum, confluens. — Hab. in Saxalompalon- velma par... Karesuando Lapp. Tornensis et alibi sec. Hartm. ed. 6, ubi folia latitudine bipollicaria. esse dicuntur, ut; mea specimina habent, sed tamen incertum esse videtur, num eadem forma.a Botanicis. minus cognita etiam im Angermaunia et aliis predictis locis inveniatur, nam etiam N. datifolium a Cel. Doetore Angstrém sub nomine NV.. pumili e Medelpadia est. mihi communicatum ob pubescentiam et puncta’ elevata in pagina inferiori, que nota Wahlenbergiana NV. pwinile etiam in. aliis formis obvenit. nec; ad Ni pumilum exclusive pertinet.. Discus autem dentatus jones: est’ momenti et .an- there quadrate. i itRedies sotoR te 143 > as a | % » Nuphar. Spennerianwan in Koch Synops. ob notam "an- theris latitudine 4:plo, longioribus” ad. N. ‘intermedium per, tinere. potest,. Oy in Ha. ed, 6. propositum est; secundum alteram, notam .’ “stigmate dentato” ad. N., pyaniluan yel lappo- nicum ; -pertinet, Ceterex note. characteristicee, qu a Wahlen- bergio. Nymphecee. ejus, pwnile tribuuntur, ut "folia paulo ultra palmaria”, in 1. pumilum. non quadrant, sed ad N. intermedium potius pertinent. Nymphea lutea prope Idi- youma a Wahlenbergio lecta est LV. graveolens, Ex his for- mis NM. pumilun quotannis floret, sed N. lobatum non. nisi wstate. calidissima flores explicat,, > - <2 0¥ oe - . “ > - SeKy. "4 iQ, 1 On! foctictnis af > Lumala campesteé och arouata af ) EY La&sTapivs. | “Arwen af ‘Lugula campestris iro. 8a. cog att Svenska bhotanisterna dndtligen tréttnat att upptaga dem sa- som arter. Jag har ingenting att anmirka mot dessa for- mers, uppstéllning under -hufvudarten, ssasom nu, skett i-Hn. ed. 6, men det besynnerliga ligger deruti, att da formerna forekomma om hvarandra pa en och samma lokal, kan man icke betrakta dem sasom lokal-former, . Olika lokalers in- verkan pa ‘vaxtformerna dir allmént bekant; man kan fran orsak sluta till verkan,. nar man ser samma vaxt fortorka pa torr mark, frodas pa fet jord, forminskas pa mager,. for- liingas och férfinas i vatten och erhalla farre.delar i fjillen. Men. nu ar icke detta hindelsen med Luzula. campestris ; man kan finna nigricans, pallescensy, multiflora och. congesta ttt. vid hvarandra vaxande pa samma lokal, Da uppkom- mer naturligtvis fragan : hvad kan vara orsaken_ till deras olikhet? Hafya de mahinda fran bérjan blifvit utbildade pa, _ ohika lokaler, af hvilkas inflytande de bibehalla sin en gang patryckta, pragel? Pa lika satt bibehalla racerna i djurriket, under flera generationer sin 1 artusenden af olika klimat, ni-, ringsimne. och vaner uppkomna karakter. Ingen Zoolog har har,, dock vagat skilja. dessa _,mennisko-racer och hund-ra- cer i flera arter, -och haruti tyckas Zoologerna vara mera konsequenta ‘iu, Botanisterna, _ Formforandringarne af Luzula ° campestris, iro, som, sagdt Air, lika aned racerna i det de fo- 144 rekomma pa samma lokaler och likval, ‘sasom det tyckes, bibehalla sin olikhet i flera generationer. Den vackraste och stérsta formen af L. campestris har jag fran Gronland af J. Vahl. Den ar 2 fot hég, bredbla- dig med bladen 6fverallt hariga och vippan mangblommig, (var. grenlandica mihi). De spadaste formerna har jag fran Karesuando med smala hoprullade blad och ett aggrundt ax i toppen: var. swbspicata mihi, emedan den kommer mycket nara smarre former af L. spicata L. De Ofriga i Hn. ed. 6 uppraknade formerna dro allmanna i Norden. Formerna af L. arcuata aro synbarligen mera beroende — af lokalerna. Utom JZ. nivalis Spreng., hvilken Skandina- viens Botanister anse for L. hyperborea Br., samt L. con- jJusa Lindeb., hvilken form jag erhallit af Vahl fran Grén- Jand, kunna annu anmarkas: — subnivalis: axen gyttrade i toppen af det 1-3 tum langa strat till ett anda dggrundt eller 3 narstaende ax, bladen utstaende langre, stundom dubbelt langre an strat. — Fran fjallen i Qvickjock. — latifolia: axen 4-5 pa korta utbdjda skaft; bladen breda och platta, skarlikt utbojda, langre an strat. — Areskutan 1819. | — capillaris: strat tradsmalt, under blomningen 1-2 tum med 2-3 fablommiga ax, efter blomningen 6-7 tum hégt med myc- ket korta ('4 tum) och smala blad. — Blommande pa Nje- pusurte i Pitea Lappmark; ‘utblommade ex. pa fjallen bortom Koutokeino 1838. Fran Magdalena Bay har jag erhallit af Vahl en form, hvilken han antog vara den ritta L. hyperborea Br. Sa vida det dr tvist underkastadt, hvilken form ar den ratta, kan det intressera Svenska Botanister att héra en kort be- skrifning pa denna form: Strat 7-8 tum hdégt, forsedt med 7-8 langa och smala, nistan 3-kantiga, rinnformiga blad; axen kortskaftade, mangblommiga, aflanga, hvitludna af de fint rispade eller harkantade blomskarmen; bladen fran ne- dersta delen af stjelken val ett qvarter, de dfre stjelkbladen 2-3 tum langa; roten krypande utan bladskott, men stjelken vid roten och nedtill omgifven af ganska manga blad. — Jag vet ej, om Vahl sett Browns exemplar eller om han be- stamt sina efter beskrifning, men visst ar, att denna form 145 afviker mycket fran DL. nivalis Spreng., som har korta, platta, nistan lancettlika blad. En form, som jag kallar ZL. ar- cuata var. glacialis, med aflanga, svartbruna ax pa. korta skaft fran Qvickjocks-fjallen kommer nara till Vahls ZL. hy- perborea, men den ar fabladig och har icke sa hvithariga blomskirm. Jag anser naturligtvis alla dessa former hora till samma art, sa mycket mera som jag i betraktande af de manga former, som L. campestris eger, maste draga i tvif- velsmal, huruvida L. arcuata ar riktigt skild fran L. cam- pestris. Ju flera former en art framter, desto mera miss- tinkt maste hvarje ny art vara, som har alltfor mycken slagtskap med den gamla arten. JL. spicata visar dfven tec- ken till 6fvergang, nar den t. ex. i Karesuando narmar sig till husen. Jag har exemplar med aggrundt ax och svart- bruna skirmblad, da den annars har hvitaktiga skarmblad, och smaaxen nagot atskilda. Fértorkade exemplar fran Njam- mats i Qvickjock med en 3 tum hég, tradsmal, nastan blad- lés stingel och 4 tum langa sammanrullade blad vid roten (L. spicata var. petrea Lest. Loc. parall.) visar oss dessa vaxters bendgenhet att antaga olika former efter lokalens boauadionhet Litteratur-défversigt. Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres Syvende Mode. 1 Christiania den 12—18 Juli 1856. Christiania, Werner & C. 1857. 658 pag. med 34 pag. Anhang. 8:0. (Forts.) 3. Ofversigt af de inom Skandinavien hittills kanda arter af sligtet Betula. Af L, M. Larsson. — Under denna titel meddelas en fullstindig monografi dfver detta pa sednare tider mycket bearbetade och omtvistade slagte; vi vilja har meddela diagnoserna pa de upptagna arterna och de grupper, i hvilka de férdelas: I. Arbores s. EHacelse: arter med i den fruktbirande aldern kortare eller lingre kronstam; bladen grenigt-adriga d. v. s. bladets. sidonerver raka och ganska tydliga anda till hufvudsagtindernas spetsar, adernitet mellan sidonerverna fint, derfore mindre skarpt i 6gonen fallande, och aldrig framtridande défver bladytan; bladen merendels af injukare konsistens, tunna och bdjliga. A. Stirps: B.. verrucose:, Blad; bladskaft, och unga “ott utan | har;, de sistndmnda, tatt "bestrédda. med kadiga vartor och desammas blad med stark vax-afséndring. ‘l. B. verrucosa Etirh.: bladen rutformiga, langspetsade, hvasst dubbelsagade,’ langskaftade; honhiingen‘ ‘cylindriska, tjocka, langskaftade, hiingande; honhingets fjall smal-.och amerendels. \lang-skaftade,: mellanfliken fran. en dggrund bas hastigt afsmalnande mot den trubbiga spetsen, liggande Ofver de ofriga flikarnes sidor;. sidoflikarne horizontalt utstaende eller nedbéjda, mycket vidgade och rundade, krok- och nat- adriga, fint harbriddade; nétterna elliptiska eHer omvandt agorunda, omgifna. af en ayebals bredare vinge, som aartill stiftens spetss ©. Var. ar buscula: bladen pagelstoraed mera yon oa eee mycket kort, spetsade, med mycket. breda och kortspetsade naygtander. — Uppland, Dalarne o. s. v. Former med flikiga blad aro: lobulata’ (Wermland), pinnatijida (Westergothl., Smaland) och daciniata (Dalarne). Bw. Stirps: B. grutinose@: Blad, bladskaft. och .unga skott mer eller. mindre. hariga; skott och blad;utan vaxaf- Rang ERE, | mt Heeroleuilea: Honhingets fjall -ojemnt 3-klufna med “Sidofikarne tillbakabéjda, “horizontalt’ utstaende eller mycket korta utsperrade, rhombiska eller utat urnupna. ” 2. B. carpatica Waldst. et Kit.: bladen aggrunda eller rutformiga, spetsiga, dubbelsagade; honhangen cylindri- ska, langskaftade, hangande; honhingets fjall merendels kort- skaftade, mellanfliken’® fran en’ aggrund bas afsmalnande till en trubbig spets, eller aflangt triangelformig; sidoflikarne nedbéjda eller utsperrade, n. horizontelt utstaende, utat ur- nupna, ‘starkt harbraddade; nétterna omy. aggrunda, omgifna af en vinge, som ar af nétens) bredd eller understundom’ na- got bredare, naende till dess spets och alltid kortare an stif- tens spetsar. Dessa manga former med olika blad kunna indelas sa- funda: «, Storsta bredden_ mellan bladets midt och dess’ bas (B. pubescens W.) — Ba tS. » ‘vid bladets midt(B. odorata Bechst.) och dessutom med utdraget vigglik bas (B. davurica Ball. p.p). Var. oxyacanthifolia: bladen inskurna med trubbiga fli- kar. (Smaland, Wermland). Var. microphylla: bladen nagelstora, bredt aggrunda spetsiga (Umea Lappm., Dalame, “Nerike, Stockholm, Gé- theborg). b. Dactylolepidee: Honhiingets Hall fingerlikt 3-klufna, alla flikarne rigtade framat, mellanfliken inerentets langst, sidoflikarne vanligen afrundade. 147 oo 3. B.. glutinosa. Wallr.:,. bladen. rundadt Aggrunda, kertspateade. titt och, grundt. dubbelt-naggsagade; honhdngen cylindriska, tatblommiga, kortskaftade och uppriitta; honhan- gets fjall merendels, langskaftade, fingerlikt 3-klufna,, starkt nerviga; mellanfliken merdndels langt utdragen, smal, aflang och trubbig; sidoflikarne afrundade, breda, mer ellen: mindre utstaende och kortare dn mellanfliken (nagongang lika breda och langa som mellanfliken. och saledes med: densainma’ lik- formiga) och starkt harbriddade. Notterna omy. aggrunda, omgifna af en nedifran smaningom utvidgad vinge, som upp- till ar nagot bredare dn ndten och naende till stiftens. halfva lingd. sheet typica: lodes randadt, 3 igg sate och hopbinssae n. oskaftade och uppratta,. p davurica Pallas. (enl. Ledebas bladen utdraget rut- formiga. eller med: lang: vigglik bas. och. tyiirt afsmalnande till en kort. spets.. Forma; pendula: bladen irk desaeat rutformiga; honhingen lingskaftade, liksom.de smala grenarnes -haingande. iden tats DB: _subalpina n.sp.i. bladen. aggrunda eller sphdigen rhombiskt aggrunda, merendels kortspetsade, djupt och hvasst dubbel-naggsagade . med. utstaende. sagtinder; honhingen cy- lindriskt klubblika, taitblommiga, kortskaftade och uppritta; honhiingets fjall. langskaftade, grofnervyiga, fingerlikt 3-klufna, af -merindels svartaktig firg, tatt. smaludna och i. flikarnes kanter langt och. tiatt hariga; mellanfliken merendels, langt utdragen, triangelformig; .sidoflikarne. afrundade, merendels bredare an mellanfliken, elliptiska eller rhombiska: notterna bredt omvandt-aggrunda, omgifna.af en vinge, som ar af.né- tens bredd eller nagongang. bredare, naende till nétens spets eller’ nagonging till, stiftens spetsar,.— Forek. i. Sveriges och Norges fjalltrakter. —. Latt. skild fran. foreg, genom bla- dens. skarpspetsade och mycket utstaende sagtiinder, de klubb- lika, svartaktiga och titlunda hingena, derigenom. att ner- verna. pa bladens undra sida yid .torkning oftast svartna, genom sitt. egendomliga utseende och geografiska utbredning. IL. Frutices s, stirps B. intermedi: higvaxta buskar, som siitta frukt forst vid ungef. 3 alnars hiéjd; bladen till konsistensen, fasta, tjocka och liderartade, med sidonery erna icke mot kanten raka utan bagformigt béjda och nagongang forsvinnande, forran de uppnatt bladkanten; adernatet mellan dem. bredt och i Ogonen fallande; bladen pa. éfre sidan. och ganska... ofta.. pa undre, sidan upphajat nerviga och adriga, hvilket férhallande isynnerhet tydligt. visar sig pa yngre exem- plar. dv.) s.. till fyra_alnars .hojd. 5, .B. intermedia. Thomas:. grenarne grasv arta, taitt bestrodda med resinésa vartor; bladen yundadt-hjertlika, na- 148 stan njurlika, eller mycket bredt aggrunda, med utdragen, ehuru kort, spets, pa bada sidor kadprickiga, isynnerhet’i yngre tillstand med stark vaxafséndring; honhangen uppratta, merendels langskaftade, langre an skaften, cylindriska; hon- hangets fjall rundadt-vigglika, merendels kortskaftade, ojemnt fingerlikt 3-klufna, grofnerviga; sidoflikarne framat rigtade, vanligeén med hvarandra parallela, bredare dn mellanfliken, n. rhombiskt elliptiska; mellanfliken vanligen mycket langre, jemnbredt triangelformig, trubbig; nétterna bredt omvandt agerunda, omgifna af en smal eller med néten lika bred, nedom stiftens faistepunkt utgaende vinge. ete J. Var. Norvegica: bladen rhombiska med kort spets eller n. trubbiga, med breda, mera grunda och framat rigtade naggtdnder, hvilka aro tvart afrundade mot den korta spet- sen eller trubbiga; hangefjallen aro langt skaftade, djupt fin- gerlikt 3-klufna. — Vid foten af Tryssildfjeld i Norige. Denna art; som dr allmant utbredd éfver norra Sverige och hela Norge, har hos oss hittills varit forvexlad an med B. glutinosa Wallr. och verrucosa Ehrh., an med B. alpe- stris Fr., an ansedd sasom en hybriditet af B. glutinosa och B. nana. ) | 6. B. pallescens u.sp.: grenarne bagformigt uppstigande, n. enkla, n. utan resinésa vartor; smagrenarne mycket korta och ringformigt kndliga; bladen pa tvaren bredare, n. cirkel- runda, trubbiga (eller med mycket kort spets), lifligt ljus- gréna utan alla resinésa vartor och vax-afséndring, pa un- dre sidan blekt blagréna; med en tjock blagrén afséndring, upphijdt nerviga och adriga, bredt och utstaende naggade, naggtinderna trubbiga eller ganska kort spetsade; honhan- gen n. oskaftade, cylindriska; honhangets fjall rundadt vigg- lika, ganska kort skaftade, grundt fingerlikt 3-klufna, flikarne rigtade framat, tatt smaludna och i kanten starkt hariga; medlersta fliken jemnbredt-aflang, trubbig, nagot langre an sidoflikarne, hvilka aro n. lika breda som mellanfliken, utat snedt afrundade eller urnupna; ndtterna bredt omvandt agg- runda, omgifna af en uppat utvidgad, med néten lika bred vinge, som nar fill stiftens fiastepunkt. — Norges ‘fjall- trakter. | nial - ‘7, B. alpestris Fr.: grenarne rakt uppstigande, gra- svarta, bestrédda med resinisa vartor; smagrenarne utdragna, i yngre tillstand tatludna; bladen rundadt-vigglika, med af- rundad trubbig spets, kort skaftade, ofvan moérkgréna, under bleka, isynnerhet pa undre sidan kadprickiga, trubbnaggade, nagétinderna jemnbreda, trubbiga, sallan med kort spets; honhangena merendels langt skaftade, cylindriska; honhangets fjall fingerlikt 3-klufna; flikarne framat rigtade, utsperrade, jemnbreda och likforiniga; mellanfliken vanligen’ langst, ‘not- 149 terna nistan cirkelrunda eller bredt elliptiska, omgifna af en vinge, som ar oftast smalare an néten och ej naende dess spets. — Teml. sillsynt: i Sveriges och Norges: jal och nordliga trakter. | Ill. Humiles: Laga: buskar, som siitta frukthangen fran % alns hdjd och derunder och sallan' na en hojd af 3 al-. nar;. bladen vanligen af fast konsistens, tjocka och laderar- tade; sidonerverna icke mot kanten raka, utan béjande sig i krokar och i bage, ofta alldeles forsvinnande, forran de na bladkanten samt pa bladens défre sida ‘otydliga; adernatet mellan sidonerverna mycket bredt, pa bladens éfre sida ofta otydligt, men pa den undre: skarpt framtradande, hvarfore bladen aro: pa undra sidan taitt och sardeles upphdjdt adrigt- — | lobes lig dee s. St. B. intinticls Honhangets fjall aeutie 3-klufna. med: sido-flikarne afrundade och kortare an mellanfliken, mycket: fran densamma utsperrade och oftast horizontalt utstaende, utat urnupna eller rhombiska. 8. B. fruticosa Pall.: grenarne utdragna, i,yngre. till- stand titt smaludna, har och der bestrédda med resinésa vartor; bladen aggrundt-elliptiska eller aflanga, med. utdra- gen spets, hvasst: dubbel-naggsagade, med utstaende, n. bredt triangelformiga sagtinder, tjocka’ och fasta, pa undre sidan hvitt blagréna eller mycket bleka, med en :tjock blagrén af-. séndring, hir och der glandelprickiga; bladskaft ‘och hufvud-. nerver ‘ isynnerhet pa: undre. sidan hariga; honhangen. cylin- driska, -tydligt och teml. langt skaftade, uppratta; honhangets fjaill- utdraget vigglika, merendels. langt skaftade och grof- nerviga, ojemnt och djupt: 3-klufna; mellanfliken jemnbredt- aflang, langt utdragen; sidoflikarne starkt utsperrade eller horizontalt' utstaende,. korta, utat merendels snedt afhuggna eller urnupna, féljaktligen n. rhombiska; nétterna bredt om- vindt-aggrunda, omgifna af en vinge, nagot smalare an né- ten, uppat utvidgad och merendels naende till stiftens halfva langd.. — Smaland vid agate; och dessutom odlad: vid Stockholm.) | Dd. Dactylolepider : $8. By nane: Honhingets fjall jemnt 3-klufna; alla flikarne rigtade framat, n. lika langa, jemnbreda eller jemnbredt-aflanga och likformiga. 9. B. humilis Schrank: grenarne smala, uppratta,, n. glatta, tatt bestédda med gula kadfulla vartor; bladen run- dadt-aggrunda: eller aggrunda med kort spets, hvasst -n. en- kelt. naggsagade, med utstaende sagtinder, tunna, pa undre sidan bleka och opunkterade eller utan kadprickar; honhan-. gen tjocka, n. aggrunda, n. oskaftade uppratta; honhangets fjall bredt vigglika, kortskaftade, jemnt och djupt fingerlikt 3-klufna; alla flikarne jemnbreda eller jemnbredt-aflanga, 150 likformiga; mellanfliken -nagot langre in: de mot spetsen van-' ligen nagot’ afrundade sidoflikarne;. nétterna bredt-aiggrunda eller elliptiska;“omgifna afen vinge, som ar halften sma=- lare ain néten och knappt naende dess spets. + ‘Smaland: ocli odlad vid Safstaholm-i Sédermanland. Atk 40. B. nana lL.: grenarne utdragna, taitt smaludna, grasvarta, “utan gula~ kadprickar; bladen n. cirkelrunda,: pa tviiren bredare, eller rundadt-vigglika, i spetsen mycket af-! rundade, trubbigt naggade, naggtinderna afrundadt-trubbiga, pa undre sidan blekare-och opunkterade; honhangen tjocka, uppritta, oskaftade eller kortskaftade; honhangets fjall bredt: vigglika, nagot langskaftade, jemnt och djupt fingerlikt de- lade; alla flikarne likformiga, aflanga, mer eller: mindre ut- staende; ndétterna rundadt eller mycket bredt omvandt agg-) runda, omgifna af en vinge,.som dr till halften eller annu smalare fin néten och naende till dess spets. ) ‘Forma alpina: Jangvaxt, efter marken krypande buske med mycket sma blad, som hafva naggtanderna utstaende och merendels kortspetsade. . y 38 IV. Blommans:Metamorphos af Daniel Miller.. Da grunddragen af férfattarens asigter:1 detta dmne redan finnas anférda i Bot. Not- 1856 N:o 1 och 2 samt da nagot utdrag’ ur denna afhandling knappast ar méjligt, fa vi har inskrinka oss’ till’ blotta omnamnandet af densamma. i parrtbhataa « W.° Plantegeograjisk Sammenligning imellem- Dovre- field og: Val d’Eynes med omliggende Fjelde i Ostpyre- neerne af-M.: N. Blytt. — Under denna titel lemnas en’ genomférd jemnférelse mellan dessa’ trakters olka vegetation jemte forteckning pa de arter, som hittills aro anmarkta pa dessa’ begge stallen. Sasom resultat: haraf anforer: forf. fol- jande:|*Betraktar man--vegetationen:i begge dessa trakter, tier man att: de naturliga familjerna dro med higst fa undan~ tag’ désamme; Dovreeger neml.:62 och Kyna~dalen ,55. fa-) mniljer,‘af hvilka 49) 4rd. gemensanima. — Arternas-antal ar pa Dovre 475 och i Eynadalen 476, af hvilka 183 gemen- damina’ for begge trakterne. Man -finner haraf, ‘att den Syd- Huropeiska fjalltrakten i imtet hanseende, oaktadt ungefar 20, br. graders .sydligare lige, iir- mycket rikare an den Nord-' Buropéiska *),. Man farsdock icke hiraf draga den \slutsat- sen, att alp-vegetationen pa Norges fjall ar pa det hela 'ta- get lika’sa rik och omvexlande:som: pa Pyreneerna. Hos oss ay denna) vegetation mycket mera enformig. .Man maste resa *) Manne: ‘ej detta: resultat: mastectill en. de) tillskrifvas den om- standigheten, att) Dovrestrickan.intager - en » betydligt, stérre areal an’ den skildrade Val d'Eynes? omef ogotediRefiie amnbuii-~t 151 fran’ nordliga» delen, af. Christiansands stift. anda till Guld-. brandsdalens: fjall, forriin! man» finner nagon mera i égonen fallande | olikhet’i | fjall-vegetationem:». Fran Dovre visar sig mot norden samma enformighet anda till Vest-Finmarken, hvarest férst en och annan fran 6ster inflyttad vaxt bérjar: visa sig. I Pyrenzerna deremot finner man under en dags resa fran éster till vester, eller tvartom, en mycket omvex- fande ‘och olika vaxtlighet. — Faster man sig vid vegetatio- nens frodighet och mangden af individer, torde Dovre-trak- ten, isynnerhet. till félje af sin vattenrikedom och fuktighet, gora Eyna-dalen forsta platsen stridig, och med ‘hansyn till, kryptogamerna finner man den Syd-Kuropeiska trakten vara ytterst fattig i jemnforelse med Dovre, hvarest man verkli- gen, kan antaga, att det. finnes 3-4 ganger sa manga arter ladwaaOCh AOWNOSSON os oo te. abn depart | _. Bland .dfriga uppgifter, som, férekomma i detta verk, | torde hir..blott bora namnas, att Prof. Steenstrup inom den Zoologiska sektionen visade, att de egendomliga utvaxter pa. bladen af. bjérken, boken,alen,,linden..m. fl, vaxter, af hyilka: flera. blifvit. beskrifna sasom svampar,tillhérande slag- tet ‘Phyllerium, leda sitt..ursprung fran, sma djur (Phytoptus Dug), -hvilka.:enl,. St. -troligen aro. larver, mahanda tillhé- rande mycket. olika slagten,. | , * For éfrigt kanna vi ej. annat. dn beklaga, att korrektur- lasningen ‘af de» Svenska’ afhandlingarne lemnar mycket. Ofrigt: att ‘énska, da de aro i hég grad vanstallda af tryckfel. » hue PGS ES 1D «srs Scalia teed Th. Fr. Strédda Underritt telser.. - Pleris. aquilina sdsom fédo-dmne.. Rotstocken af denna» wixt, | hvilken ‘innehaller, mycket starkelse och’ vaxtslem, har nigra ganger i> Europa och Sibirien blifvit. anvand for att: bereda: ett slags groft bréd, Likaledes» har | Forster :meddelat) underrattelse derom, ‘att. infédingarne pay Nya’ Zeland. hemta, en -stor :del af sin féda fran: rétterna eller rot- stockurne uf ormbunkar.). Man vet otillka, att: bland de-olika:arter, som» birvid anvindas, ifven finnes en: Pleris, sd lik P. aquilina,: att. mam betraktar, den blott. och bart sisom en varietet, at: hvilken man gifvit: namnel esculenta... Alla dessa omstindigheter hafva féranledt den Engelske. Botanisten. Berkeley att: underséka beskaffenheten af det fo- | doimne, som. P.) aquilina kan Jemna. Han rostadederfore nigra rote - stockar af densamma och fann, att de visserligen kunde flas, men dock utgiorde en ganska obehaglig féda i anseende till sin klibbiga massa och mindre angenima smak. Da han emellertid ansig, att do skulle blifva’ mycket smakligare, om man kunde befria dem: fran deras slemmiga bestinds-dél, than ‘rifva’ ett: arital férut’tvittade och ren- 152 sade rotstockar, dervid undvikande att vidréra de tvenne stora karl- knippen, som genomlépa -desamma. Den. s&lunda ‘erhallna massan lades i vatten, hvilket efter 24 timmars férlopp hade blifvit utomor- dentligt slemmigt och hade en brun-gul firg. Man afhallde detsamma, hvarefter massan ater begéts med nytt vatlen, hvilket férblef ofargadt, Efter ny, afhallning lit man massan torka och sammanknadade deraf — en kaka, hvilken graddades.: Man erhbdll pa detta. satt ett groft men fullkomligen vilsmakande b:éd, mycket battre, sdger Berkeley, och fér- modligen ej mindre fédande 4n det af Cassava. ' — Medel ait déda mal i herbarier. For att forstéra dessa obe- hagliga giaster, for hvilka vaxtsamlingar dro utsatta, har man med stérre eller mindre framging anvandt 8tskilliga medel. Det sdkraste af alla synes vara att 6fverstryka vaxterna med en lésning af qvicksilf- versublimat, emedan den derefter ar for alltid skyddad mot dessa shadedjurs angrepp. Detta medel saknar dock ej sina obebagligheter, och isynnerhet da herbarierna férvaras’i boningsrum, torde det flygtiga gift, hvarmed man sékt bevara vadxterna, litt kunna 4stadkomma for helsan skadliga féljder, hvarférutan det dfven ar férenadt med ett icke obetydligt besvar att sarskildt’ bestryka hvyarje vaxt-individ med detta dmne. Vill man deremot &tnéja sig med att déda de ska- dedjur, som redan inkommit i ett herbarium, har man nu bérjat att anvinda kolsvafla, ett Amne, som redan vunnit stort fértroende sasom ett fullkomligt férstérande medel mot de insekter, som anstalla férharjnin- gar i sades-magasiner. For att vinna det afsedda malet innesluter man de vaxtpackor, som skola fran mal befrias, i en s& tat tradlada som méjligt, i hvilken man i en sarskild afdelning inhaller en portion kolsvafla.. En: utférligare beskrifning pa den Sndamilsenligaste kon- struktionen af denna lada och pa fdrfaringssittet vid denna operation, ir for vidlyftig alt har anfora; vi bdnvisa i detta afseende till Bulle- tin de la Société Botanique de France 1858 p. 117—122, der de finnas fullstandigt’angifna. -Hér m3 vara nog-att nimifia, att kolsvaf- lan hastigt {érvandlar sig i en gas, som genomtranger alla de- inlagda buntarne och si grundligt forstér alla deri befintliga djur, att icke ens de outklickta aggen skonas. Eburuvél man ej pi detta satt for all- tid kan befria vaxterna fran alla vidare obehagliga pihelsningar, an-— gripas. de dock betydligt mindre och forst efter langre tid forlopp, sd att en dylik operation blott torde ungefar hvart femte ar behéfva upprepas. — Ett annat férfaringssitt ar att inlagga vaxtpackorna i en ugn, som blifvit upphettad till omkring 70 graders varme, hvari- genom alla insekter och deras 3gg inom kort fullkomligt férstéras. Harvid maste man dock naturligtvis iakttaga den férsigtigheten att sd hardt som miéjligt hopbinda packorna, emedan de deruti befintliga vixterna i motsatt fall ltt blifva skrynkliga och férderfvas. | AO AIR Tir Ee I IN OPA I ITs 5 RR o UPSALA, wauustrim & c. 1858. SAT ARISES: HOTISER UTGIFNE AF N:o 40. PR. Me. PREES. Oktober. $SSSEs 1x07 allot 1G INNEHALL: ORIG-AFHANDL.: 0. Rov. Fries: Om trakten mel- - Jan Torne&i- orh Calix-elfvars nedre Jopp i vaxtgeografiskt hinse- ende, — LITTER.-OFVERS.; J.,.E.Zerzersmepr:, Plantes Vasculai- res des Pyrénées Principales. — PERSON.-NOTIS.: M. N. Bryrr. — Sodkande till larareplats i Naturalhist. i Hudiksvall. — STRODDA UNDERR.: Trapa natans. — Bilaga. ~ @riginakt-Afhandiings. | on trakten mellan Tornea- och Galix-clfvars nedre lopp i - vaxigeografiskt hanseende af O. Ros. FRIES. .. Under det att Sveriges fjilltrakter arligen besdkas jaf. resande botanister, hvilka derifran: hemféra rika skérdar, till folje hvaraf dessa nejder ingalunda kunna raknas bland de minst undersékta i vart land, hafva det nordliga Sveriges kusttrakter, egentligen WVester- och Norr-botten, hvilka; ej hafya samma lockelser att. erbjuda, helt och hallet blifvit lemnade utan undersékning. Sa ar atminstone firhallandet med den trakt, jag nu gar att omnimna, ty med undantag af den om det nordliga Sveriges flora i allmanhet sa hégt fortjente, Prosten L. L. Lestadius, hvilken om denna trakt lemnat, .nagra, ehuru fa, uppgifter, hafya, savidt. férf. har sig bekant, blott tva eller tre botanister sa att siga i fir- bifarten har antecknat en eller annan vaxt. — Visserligen var att, formoda, det: landet, sasom.saknande all fjillnatur, skulle, till félje af sitt nordliga. lage. hafva fdga, af: nagot, stérre. varde, att, erbjuda, om ock en och) annan utmarktare, art der skulle kunna antraffas.—.men afven kainnedomen. af hvilka sydliga, vaxter forma framtranga anda, hit upp,: kunde, 154 naturligtvis ej] vara utan nytta och intresse. — Det var af detta skal jag begagnade mig af Grossh. och Ridd. J. Berg- man O:sons i Stockholm godhetsfulla inbjudning att pa hans egendom Bjérkfors (belagen vid sammanflédet af Sangis- och Korpik-elfvar, omkring 2 mil fran Calix-, 4 fran Tornea- elf) tillbringa sommaren och derifran anstiilla utflygter i trak- ten mellan dessa elfvar. Under mitt vistande hirstides un- derlittades mina undersékningar betydligt genom den ut- mirkta hjertlighet. och vialvilja, jag af sonen, Grossh. J. A. Bergman och dess alskvairda familj fick atnjuta, utom det att derigenom sommaren fér mig blef i hégsta grad behaglig och angendm. | | Vi vilja nu med nagra ord antyda grunddragen i trak- tens vegetation och naturliga beskaffenhet, for att sedan 6f- verga till uppraknandet af de Cotyledonez och Filices, hvilka harstiides blifvit anmarkta. Hela denna trakt kan med skal saigas ega en akta norr- landsk natur. Vidstraickta och ddsliga barrskogar, uppfyllda af talrika karr och myror samt har och der afbrutna af skogssjéar (har bendmnda ’’trdsk”), asar och lagre héjder, genomskurna af stérre och mindre vattendrag — dermed 4r teckningen fardig. Landet, som vid kusten nastan ar ett lagland, héjer sig smaningom och blir mer kuperadt, ju langre man afldgsnar sig fran kusten, utan att likval bergen vid Ofver-Calix, beliget 7 mil uppfor Calix-elf, hunnit nagon’ betydligare héjd. Langre upp mot norr straéckte sig ej min fard, och hair kan landet féga mer 4n vid kusten sagas hafva antagit fjillnatur, afven om nagra fa med elfven nedkomna vixter, sasom Astragalus alpinus, Eriophorum capitatum 0. s. v. antyda, att man kommit fjallen narmare. — Sasom férut naimndes, betickes landet nastan alldeles af dystra barr- skogar, hir och der uppblandade med léftréd: bjérk (isyn- nerhet kring Bjérkfors, sasom namnet antyder, ymnig), asp och ronn. Marken tackes hair hufvudsakligen af en miangd Ericinee, Linnea, Melampyra, Trientalis, Rubus ideus , Empetrum, Equisetum silvaticum, Majanthemum, atskilliga Gramineew och Fidiees, i synnerhet Lycopodia.. Nagot ri- kare fro de talrika karren, der bland’ traiden tillkomma Alnus incana, Salix pentandra’ och caprea samt nagon gang haiggen. Har forekomma ymnigt Galium trifidum, Me- fell a a 155 nyanthes, Ranunculus lapponicus, Viola suecica, Dro- sere, Epilobium palustre, Rubus Chamemorus, Comarum, Andromeda polifolia, Salix cinerea, aurita, depressa, myr- tilloides, Ledum, Betula nana, Juncus stygius, Calla, Scirpus cespitosus, Eriophora, en stor miangd Carices, Splachnum luteum m. O. Men dessa karr aro dock higst enformiga och hvarandra fullkomligt lika (ett undantag hari- fran gor den ej langt fran Bjérkfors belagna ”Nilsmyran”, der atskilliga sillsyntare vaxter antraffades, sasom Drosera obovata, Rubus castoreus, Saliv versifolia, Orchis incar- nata, Malazxis paludosa m. fl.). — Det ar egentligen vid de flerestides utomordentligt skéna elfvarne, som vegetationen antager en mera omvexlande och yppig gestalt. Hair frodas i brokig blandning atskilliga hégvaxta Hieracia, Valeriana sambucifolia, Galium palustre, Veronica longifolia, Cor- nus suecica, Thalictra, Caltha, Trollius, Geranium sil- vaticum, Chamenerion, Rosa cinnamomea, Salices, i syn- - nerhet den vackra phylicefolia, Alnus incana och barbata, flere gréfre Carices, Calamagrostis lapponica, phragmitoides och den ofta manshéga elata, Milium, Digraphis m. fl., hvartill komma de i sjelfva floden vaxande Batrachium pel- tatum, Nymphea, Nuphar luteum, Myriophyllum alterni- florum, Sagittaria, Potamogetones, Sparganium ajine och simplex, Scirpus lacustris m. fl. Atskilliga af de sistniimnda férefinnas afven i sjéarne, der dessutom tillkomma Phrag- mites communis och IJsoétes samt mera sillsynta. Lobelia, Nuphar intermedium o. s. v. — Pa angar aro allminnast, utom Graminee, Achillea Millefolium, Solidago, Ta- raxcacum, Leontodon autumnalis, Euphrasia officinalis, Rhinanthus minor, Carum Carvi, Ranunculus acris och auricomus, Silene inflata, Melandrium diurnum, Chame- nerion, Rubus arcticus, Spirea Ulmaria, Trifolium pra- tense och repens 0. sv. — Akerogriisen aro hégst fa — kornet, hvilket har mognar pa 8 veckor, odlas niistan ute- slutande; blott undantagsvis sas nagot litet rag, hvilket dock ofta.ej hinner till mognad; hafra mognar aldrig — neml., utom:nagra mera siillsynta, nistan endast Galium Aparine — infestum, Galeopsis Tetrahit och versicolor, Brassica cam- pestris, Spergula arvensis, Polygonum Convolvulus. — Af- ven antalet af ruderat- och pa odlade stillen firekom- 156 mande vaxter dr i jemnférelse med mellersta Sveriges obetyd- ligt: dock qvarsta annu allminna Artemisia vulgaris, Car= dwus crispus, Crepis. tectorum, Asperugo, Plantago major, Anthriscus silvestris, Sisymbrium Sophia, Erysimum chei- ranthoides, Capsella, Thlaspi arvense, Stellaria media, Polygonum aviculare, Urtica dioica, Chenopodium album ech nagra andra. — Skirgarden, hvilken till félje af Jandets héjning arligen férstoras, har visserligen en egen vixtlighet, men dels till félje af det nordliga laget, dels och isynnerhet: till folje af vattnets af de manga och stora har utfallande elfvarne hirrérande ringa salta, ar hafsvaxternas antal ‘be- tydligt férminskadt. De egentliga hafsvaxter, som har fé~ rekomma, dro endast Silene maritima, Stellaria crassifolia; Halianthus, Hippophaé, Juncus balticus, Carex glareosa, norvegica, Elymus arenarius, Aira bottnica. Forofrigt fitnas har endast i skaren atskilliga arter, hvilka val ej aro hafsvaxter, men fér sin fortkomst hir uppe tyckas behéfva det mildare hafsklimatet, sasom Hrysimum alpinum, Bar= barea stricta, Sagina nodosa, Ribes nigrum, R. rubrum— silvestre, Sedum acre, Lythrum, Fragaria vesea m. fl: Den Ofriga vetetationen pa hafsstranderna utgéres af samma vax- ter, som kring sjéarne, sasom Pedicularis palustris, Caltha, Triglochin palustre, Alisma, Scirpus palustris, hvartill stundom’ kommer den skéna Glyceria pendulina. Q - Salunda dro nu traktens utmarkande vaxter (d. v. s.de allmannare och vegetationens fysiognomi hufvudsakligen be- stimmande) ungefarligen genomgangna. Vi borde nu mahanda upprikna dess mera utmirkta eller rara vaxter, sasom Nu- phar intermedium, Dianthus superbus, Rubus castoreus, Salix versifolia, Calypso, Calamagrostis elata m. fl., samt flera férr ej si langt mot norr anmarkta t. ex. Lobelia, Tri- folium hybridum, Atriplex hastata, Malaxis paludosa, Bu- tomus, Lemna minor o. s. v., afvensom atskilliga, hvilka man kunde vanta har forekomma, men hvilka af mig ej kunde patriffas och sal. atminstone kunna raknas bland de sall+« syhtare, hvaribland Actiea; Geum rivale, Lisiera cordata, Careativida & helvonastes, Selaginella och ‘andra! *).' -*) Harvid bor’ anmirkas, att hiskittiga vaxters “frinvaro’ kan hare ledds Tran bristen ‘pi tjentiga lokaler: st. ex. saknas alla’ med 1éf- skog beiaickta’ berg” med saftiga slutthing gar, hvadan Atskilliga Tandvax~ 157 Men for att ej pa férhand beréfva den féljande for- teckningen det lilla intresse, den mojligen kan ega, under- lata vi detta och Ofverga nu genast till uppraknandet af traktens hittills kinda plante, vaseulares. — Dock vilja vi, innan vi harmed bérja, anmarka, att annu sakerligen at- skilliga arter har finnas férdolda —- dnnu de sista dagarne af var vistelse hiarstades togos nagra forut ej] anmarkta — da vi blott en sommar gjort excursioner i trakten och de anteckningar, som férr derom funnos, dro ‘hégst torftiga. Synantheree. Rich. Chrysanthemum Leucanthemum L. h. 0. d. Matricaria inodora L. t. a. Achillea Millefolium L. a. Tanacetum vulgare L. h. 0. d. Artemisia vulgaris L. a. Senecio vulgaris L. r. (Tornea stad.) Gnaphalium uliginosum L. t. a. — silvaticum L. h. 0. 2 Antennaria dioica (L.) ¢. v. corymbosa. a. Erigeron acris L. t. a Solidago Virgaurea L. a. Centaurea Cyanus L. h. o. d. Carduus crispus L. a. — Af denna forekommer vid Bjérk- fors blandad med hufvudarten en form med blekréda blommor, analog med Melandr. diurn. — carneum. Cirsium arvense (L.) r. {Bjérkfors.) — heterophyllum (L.) h. o. 4. Mulgedium sibiricum (L.) r. (Kukkola vid Tornea elf — ett par ex.: Frist. & Bjérnstr.) Sonchus arvensis L. r. (Espinara by.) — oleraceus L.h. o..d. Bs i communis L. (forma pubescens.) r. (Bjérkfors bland sad.) Grepis tectorum L. t. a. Hieracium murorum L. a. — —s cesium Fr. t. a. — vulgatum Fr. t. a. — rigidum Hn. r. (Bjérkfors vid Korpikelf.) — tridentatum Fr. h. o. d. — gothicum Fr. r. (med H. rigidum.) ter, som 4lska stérre fuktighet, sisom Mulgedium alpinum, Actwa Circea alpina troligen alldeles saknas. 158 Hieracium umbellatum L. t. a. Taraxacum officinale Weber. a. Leontodon autumnalis L. a. Valerianee. Fr. Valeriana sambucifolia Mik. t. a. Sie V. officinalis ingenstides). Rubraceee. Juss. Galium uliginosum To bea add — palustre L. a. — trifidum L. t. a. (Vaxte pa nyuppodlade myror vid Bjérkfors sasom ogras bland sdden.) — Aparine L. — infestum (W. K.) a. Caprifoliacee. Juss. Linnea borealis L. a. Campanulacee. Juss. Campanula rotundifolia L. h. 0, d. Lobeliacee. Juss. Lobelia Dortmanna L. r. (Gaddtrask.) Boraginee. Juss. Myosotis lingulata Schltz. t. a. — arvensis L. t. a. | {Echinospermum Lappula (L.) r. (Bjérkfors bland rysk sid.) } Asperugo procumbens L. t. a. Labiate. Juss. Seutellaria galericulata L. t. a. Galeopsis Tetrahit L. c. v. pallente. a. ~- versicolor Curt. a. Menyanthee. Mart. Menyanthes trifoliata L. a. Personate. L. Linaria vulgaris r. (Bjérkfors; Sangis.) Veronica longifolia L. h. o. d., isynnerhet utmed Tornea- Sangis- och Calix-elfvar. — serpyllifolia L. r. (Sags blott vid Haparanda, men finnes trol. flerestades.) — scutellata L. t. a. Limosella aquatica L. t. a. Euphrasia officinalis L. a. 159 Rhinanthus minor Ehrh. a. Pedicularis palustris L. a. Melampyrum pratense L. a. —_ - gilvaticum L. t. a. Lentibulariee. Rich. Utricularia intermedia Hayne. h. o. d. (Till folje af den starka varmen ymnigt blommande.) Pinguicula vulgaris L. t. a. Primulacee. Juss. Lysimachia thyrsijlora L. t. a. Trientalis europea. L. a. Plantaginee. Juss. Plantago major L. a. Frangulacee. Endl. Rhamnus Frangula L. r. (Vid Gaddtrask.) Umbelliferce. Juss. Anthriscus silvestris (L.) t. a. Angelica silvestris L. t. a. Peucedanum palustre (L.) h. o. d. Cicuta virosa L. t. a. — Var. tenuifolia r. (Salminanti.) Carum Carvi L. t. a. Nympheacee. DC. Nymphea alba L. t. a. Nuphar luteum (L.) a. — intermedium Ledeb. r. (Ymnig i Gaddtrask och for- modl. andra sjéar i trakten — varierar visserligen till blommornas storlek och bladskaftets form, men torde, till dess karaktererna af den bredare utskarningen mel- lan bladflikarne, den farade frukten m. m. visats ej vara konstanta, béra anses sasom egen art, hvartill afven dess egna geografiska utbredning synes beriattiga.) Ranunculacee. Juss. Ranunculus repens L. a. — acris L. a. — auricomus L. t. a. — lapponicus L. t. a. (Uppgifves i Hns Flora blomma i Augusti, ehuru den redan i medlet af Juni har stod i fullt flor.) ma Flammula L. t. a. — reptans L. a. 160 Batrachium peltatum Fr. h. 0. d. i Korpik- och Sangis-elf. Thalictrum rariflorum Fr. r. (Vid Tornea elf: Hartnians F]. — Ett och annat exemplar, hvilket mahiinda hér hit, togs Mies oe men atminstone sags den ingensta-— des ymnigt.) — flavum L. a. under flera former. — | simplex Ly h. o. 4. Caltha palustris L. a. Trollius europeus L, t. a. Crucifere. Juss. Brassica campestris L. a. Sinapis arvensis L. r. (Bjérkfors; Nasby-) Erysimum alpinum (Sm.) h. 9, dai skargarden samt vid Tornea, men alltid higst sparsam. _—- cheiranthoides La. Sisymbrium Sophia L, t. a. Cardamine pratensis L. t. a. Barbarea stricta Fr. h. 0. d. i skirgarden. Nasturtium palustre L.:t. a. [Neslia paniculata (L.) r. (Bjérkfors bland sid fran Ryss- land.) / Capsella Bursa pastoris (L.) 4. Thlaspi arvense L. a. Camelina silvestris Fr. r. (Bjérkfors.) Subularia aquatica L. h. o. d. Gruinales. Li. Geranium silvaticum L. t. a. (Omkring’ Haparanda mycket varierande, ) Oxdlis Acetosella. L. h. o. d. Violariee. DC. Viola tricolor L. — arvensis (Murr.) h. 0. d. — canina L. — montana (L.) h. 0. . — suecica Fr. a. — palustris L. t. a. Droseracee. DC. Parnassia palustris L. t. a. Drosera rotundifolia L. a. —- wake pupae L. a. — . *obovata Koch. r..(Nilsmyran vid Bjorkfors.) Silenacee. A. Br. . Silene inflata L. t. a. — maritima With. r. (Qvarnén 1 Galiz skarg.; Hapa- randa skarg.) 161 Melandrium diurnum (Sibth.) a. Viscaria alpina (L.) ry. (Recktforsen vid Calix elf, ett enda, ex.) . : Dianthus superbus L. r. (Toxrnéas) | Alsinacee. Bartl. Stellaria nemorum GL. h. 0. d. — media With. a. — gramimea L. a. | ity | — crassifolia Ehrh. r. (Vid hafsstranden till hoger om Sangiselfs utlopp.) — erassifol. — pdludosa Lest. r. (Angsmark till ven- ster om vdgen halfvag$ mellan Sangis och Lappbicken — ej langt, fran hufvudarten.) ~— longifolia Fr. t. a. | Cerastium vulgatum (L.) a. Halianthus peploides (L.) ry. (Haparanda skirg. Frist. & ~ Bjornstr.) Sagina nodosa L. r. (Hallskaér i Calix skirg.) — _ procumbens L Pas ae: 4 Spergula arvensis L. a. —Lepigonum rubrum (L.) vr. (Neder-Calix pa "Fisket. sa Elatinee. Juss. Elatine Hydropiper LL. — triandra Schk. Ribesiacee. Reich. Ribes nigrum L. vr. (Tornea skarg.: Hartm. Flora.) — rubrum L. — silvestre M. K. r. (Svartskar och trol. andra stillen 1 skarg.) r. (Tornea enl. Hartm. Flora.) Crassulacee. Juss. Sedum acre L. r. (Svartskar; Hallskar). Lythrariee. Juss, Lythrum Salicaria L. x. (Tornea: Lest.; Salminanti.) Onagrariee. Juss. Chamenerion angustifolium (L.) — En varietet med allde- les snéhvita blommor fans teml.. ymnigt pa skar utanfor Salminanti. . Epilobium palustre L. a. Halorrhagee. Br. Myrioph allen kite DC, h. 0. d. utefter Sangis-elf. Hippuris vulgaris L. t. a. - 162 Pomacee. L. Sorbus Aucuparia L. t. a. Senticose. L. Rosa cinnamomea L. h. o. d. utefter Tornea- och Calix- elfvar. Saknar nastan h. o. h. taggar; uppfor Tornea-elf lar den vixa vild med fyllda blommor. . Alchemilla vulgaris L. r. (Tornea.) Rubus ideus L. 4. — gaxatilis S. t. a. : _— castoreus (Lest.) r. (Bjérkfors, pa tufvor i Nilsmy- ran; Gdddtrisk. Denna vaxt, hvilken vanligen anses sta R. arcticus narmast ("till érten knappt skiljbar”: Hn) star, att démma efter ex. harifran, onekligen narmare R. saxatilis (fran R. arct. skiljes den lattast genom de egna blommorna, dfvensom bladen, som hos arct. aro trubbigt, hos cast. hvasst sagade.) Da emellertid former lara finnas, hvilka mer narma sig den forra, blir man Jatt frestad att anse den for en hybrid mellan begge, hvilket mahanda vinner stéd deraf, att den mera sallan sadtter frukt — har kunde oaktadt noggrant sékande ingen enda antraffas.) — arcticus L. a. — Chamemorus L. a. Fragaria vesca L. xr. (Angesorn och andra hafsdar.) Comarum palustre L. a. Potentilla anserina L. x. (Tornea stad; Neder-Calix.) — argentea L. h. 0. d. — Tormentilla L. h. 0. d. Spirea Ulmaria L. a. Drupacee. L. Cerasus Padus (L.) h. 0. d. Papilionacee. L. Lathyrus palustris L. t. a. Vicia hirsuta (L.) r. (Bjorkfors.) — Cracca L, 4. — sativa r. (Bjérkfors; Neder-Calix.) Astragalus alpinus L. r. (Ofver-Calix, ymnig flerest. vid elfven). Trifolium pratense L. a. — hybridum L. yr. (Bjérkfors.) — repens L. a. Ericinee. Juss. Vaccinium uliginosum L. a. Vaccinium Myrtillus L. a. ete “tis idea Loa) — ° Oxycoccus L. t. a. Arctostaphylos officinalis Wimm. a. Andromeda polifolia L. a. Calluna vulgaris (L.) a. Ledum palustre L. a. Chimaphila uniflora (L.) rv. (Svartskar.) Pyrola rotundifolia L. bh. 0. de ~ —' minor L. t. a. — secunda L. t. a. Empetree. Nutall. Empetrum nigrum L. a. Portulacacee. Juss. Montia fontana. L. t. a. ; Polygonce. Juss. Polygonum viviparum L. a. — lapathifolium L. t. a. ~ aviculare L. a. — Convolvulus L. t. a. Rumex domesticus Hn. h. o. 4. — Hippolapathum Fr. t. a. — Acetosa L. a. — Aecetosella L. a. Eleagnee. Br. Hippophaé rhamnoides L. r. (Haparanda skarg.: & Bjérnstr.) -Urticacee. Juss. Urtica dioica L. a. (U. urens ej sedd.) Chenopodiacee. Juss. Atriplex hastata L. r. (Haparanda, vid elfven). Chenopodium album a. Salicinee. Rich. Populus tremula Li. a. Salix pentandra L. t. a. (oftast trad.) — amygdalina L. r. (Neder-Tornea: Hartm. FI.) — Lapponum L. a. . — caprea L. a. — cinerea L. t. a. 163 Frist. 164 Salix aurita L. t. a. — ee — _— laurina Sm.? Vid Grellsbyn i Gtver-Calix sn ‘rae bladexemplar af en till utseendet ganska. egen Salix, hvilka fullkomligt 6fverensstamma med den. har i Bot. tridg. odlade laurina, men dock, sasom sterila, ej kunna med sdkerhet tilliggas densamma. phylicefolia L. a. i otaliga former, t. ex. smal-. ‘och bred-bladig, med: ludna och glatta kapsler O».\ Bac :Ve nigricans Sm. h. o. d. (Da denna. art har ar ganska sparsam, den forra deremot ytterst allman, kan man afven deraf sluta, att S. phylicefolia,. om hvilken det i Linnes Fl. Su. heter: ”Habitat in pratis Westroboth- nie,” ar densamma som den, hvilken sa nu benamnes.) depressa L. t. a. versifolia Wg. r. (Bjorkfors , i’ Nilsmyran.) myrtilloides L. t. a. Betulinece. Rich. Betula verrucosa Ehrh. a. — glutinosa Wallr. a. — intermedia Thom. ‘enl. Larssons Monogr. r. (Mellan Seivitz och Nikkala ggdr. — Synes vara en god-art.) — nana L. a. Alnus barbata C. A. M. t. a. —- incana Willd. a. — Af.dessa “arter,” hvilka har utan grains tyckas sammanflyta, forekomma, otaliga for- mer. Den utmarktaste bland dessa ar A. incana g hir- suta Ledeb. ("8 hirsuta: foliis ellipticis v. suborbicula- tis plerumque obtusis utrinque plus minus dense pube- - scenti-tomentosis v. subsericeis. — A. hirsuta Turez. Cat. Baikal. 42 1064:” Ledeb. Fl. Ross. vol. HI, p. 656.), hvilken for sina tjockt graludna, breda och trub- biga blad utmarkta var. ymnigt fans viaxande pa Qvarnén i Calix yttre skarg. och afven torde forekomma pa: an- dra hafséar. Myricee. L. Myrica Gale L. h. o. d. (’allmain”: Lest.) Coniferce. Juss. Pinus silvestris L. a. Abies excelsa DC. a. Juniperus cammunis L. a. — Var. nana vr. (Holmar i Ha- paranda skarg.: Bjérnstr.) Equisetacee DC. Equisetum arvense L. a. ! 165 Prpetctiin silvaticum L. a. —' palustre L. t. a. = — fluviatile L. t. a. — variegatum All. h. 0. a. Callitrichinee. Lk. Callitriéhe verna Li. a ea Characee. Reich. Nitella flewilis (L.) rv. (Tornea, i elfven. — Kan dock ej med sikerhet bestémmas.) Orchidee. Ji uss. Orchis maculata L. h. 0. d. — incarnata L. r. (Bjérkfors, vid Nilsmryran.) Cocloglossum viride (L.) r. (Nara Forsbyn vid Calix~elf. ve Malazxis paludosa (L.) r. (Bjérkfors, i Nilsmyran.) | Corallorrhiza innata R. Br. ch. o. d., men alltid ytterst sparsam. Calypso borealis Salisb. r. (Lir af Kand. Bjérken vara-ta- gen omkring 1 mil uppfor Calix-elf, men narmare un- derrattelse om stillet saknas.) Liliaceee. Juss. Convallaria majalis L. h, o. d. (Afven vid Ofver-Calix.) Majanthemum bifolium (L.) a. Paris quadrifolia L. h. 0. d. A lismacee. DC. Butomus wumbellatus L. h. 0. d. i Sangiself..—~ Denna art torde har aldrig komma. till blomning,; da den oaktadt den ovanlist starka sommarviirmen ej férmadde utveckla an- nat 4n sma blomknoppar. Inom Sverige ir den ej férr anmarkt norr om Medelpad, hvaremot den pa finska si- dan &r funnen upp till Kemi.- Troligt ar sal., att den fran Finland utbredt sig hit och vidare nedat Norrbot- ten (vid Lulea har Stud. J. Waldenstrém funnit den ym- nigt blommande). Férmodligen héra de af Prosten Le- stadius i Bot. Not. 1856 p. 83—4 omnimnda bladen af Scirpus lacustris afven hit. | Alisma Plantago L. t. a. | Sagittaria sagittifolia L. — tenuior t. a. Denna, sasom det tyckes, for nordliga’ Sverige egendomliga varietet synes sa utmarkt, ,att man latt.yore frestad att anse den “for egen art, om ej det “egentliga, fran bladen hemtade, kinnetecknet vore sa: féranderligt., Sadan, den har uteslutande férekommer: flere fot lang; med de ‘ildre 166 (alldeles enkla) bladen anda till 7 tum langa och tams- breda, samt de yngre (med korta sidoflikar forsedda) -ej fullt sa langa, men ofta éfver 2 tum, breda — och saledes ej fértjenande namnet tenwior — afvensom med enklare blomstallning, ar ej otroligt, det den dr identisk med S. alpina Willd. eller S. natans Mich. (hvilka, att démma efter beskrifningarne, ej tyckas vara. tillrackligt skiljda). Den rekommenderas till nogare undersékning, for att mdjligen pafinna nagra mer egendomliga och kon- stanta kinnemarken, da dess geografiska utbredning tye- kes hantyda pa nagot eget. Triglochin palustre L. a. Juncacee. DC. Juncus balticus Willd. r. (Haparanda skarg.: Frist. & : Bjornst.; Qvarnén i Calix skarg. — trol. flerestades.) filiformis L. a. alpinus L. t. a. compressus Jacq. r. (Tornea stad.) bufonius L. t. a. stygius L. h. o. d. Luzula pilosa (L.) 4a. — multiflora (Ehrh.) a. — pallescens Wg. t. a. Aroidee. Juss. Calla palustris L. a. Lemna minor L. r. (Ett stycke till héger om Sangiselfs utlopp, i gélar nara stranden.) — trisulca L. vr. (med foreg.) rod age ok Potamogetonee. Fr. Potamogeton natans L. t. a. — rufescens Schrad. t. a. — gramineus L.? sags steril i Recktjarf. — perfoliatus L. a. Typhacece. Juss. Sparganium simplex L. a. — affine Schnitzl. t. a. — Hade i sjéar, t. ex. Gdddtrask, bladen flera fot langa, knappt 2 linier breda, och liknade da mycket S. natans. — minimum Fr. t. a, Cyperacee. Juss. Scirpus lacustris L. t. a. — cespitosus L. a. 167 - _ Scirpus palustris L. a. — pauciflorus Lightt. r. (Seivitz gistg., vid hafsstranden.) — acicularis L. h. 0. do > Eriophorum angustifolium Roth. ¢. v. elatiori. a. — gracile Koch. h. 0. d. ma vaginatum Lea capitatum Host. r. (Ofver-Calix, vid elf- stranden.) — alpinum L. t. 4. Carex vesicaria L. t. a. — ampullacea Good. a. — filiformis L. h. o. d. — globularis L. a. sparsylora (Wg.) t. a. (Obs. C. panicea saknas.) limosa L. t. a. irrigua (Wg.) a. acuta L. a. aquatilis Wg. a. — cespitosa L. t. a. PBEEFE-REEL | | — epigejos Lest. r. (Seivitz gistg., vid hafs- stranden.) \ vulgaris Fr. a. juncella (Fr.) h. 0. d. elytroides Fr. yr. (Tornea: Lest.). canescens L. a. vililis Fr. a. stellulata Good. h. o. d. loliacea L. h. 0. d. tenella Schk. t. a. glareosa We. t. a. utefter hafskusten. norvegica Willd. h. 0. d. utefter hafskusten. teretiuscula Good. r. (Karr omkr. 2 bortom Sangis at Lappbacken.) — chordorhiza Ehrh. t. a. — helvola Blytt. Denna ej forr i Sverige urskiljda art tyckes derstiides ej vara siillsynt. Utom fran denna trakt, der den ymnigt férekommer i karr mellan Sangis och Lappbicken i sillskap med C. teretiuscula, har forf. sett exemplar fran Tvyeta sin i Sédermanland (C. P. Lest.), Isbladskirret vid Stockholm (N. C. Kindberg) samt mdjligen nagra andra stillen. Den benaimnes of- tast ©. canese.— robustior Bl., hvilken var dock enl. Herb. Norm. ar nagot helt annat, utom det att namnet for denna art ar higst opassande. Exemplar fran Dovre- fjill (hvilka dock sins emellan aro nagot olika) afvika i intet fran de fran dessa stallen, om ej med de nagot 168 mer narmade axens obetydligt mérkare farg,:hvilket val. kan tillskrifvas vaxestallet i fjallen: — Den anses vanl. sta nirmast C. microstachya, hvilken den onekligen_ till habitus ganska mycket liknar,.men ar dock sannolikt CG. canescens nirmare och mellan. dessa arter en slags mel- lanform. Vaxande har den t.o.m. tycke af C. norvegica och elongata. Den afviker: fran C. canescens genom sina aflanga, mera ndrmade och tilltryckta smaax och spet- sigare frukter samt fjallens och till folje deraf hela axets gulbruna farg, hvilken farg bladen afven’ vid torkning) tyckas vilja antaga o. s. v.; fran’ C. microstachya, genom mera tufvadt vaxtsatt, bredare (nara 2 lin.) blad, de nastan likformiga smaaxen m. m. — Ehuru genom habitus gan- ska utmirkt torde den och dess artratt dock behdiva vidare granskning i naturen. ps | — dioica L. a. — pauciflora Lightf. t. a. Graminee. Juss. Triticum repens L. a. ma me caninum Li. xr. (Qvarnén i Calix skirg.; Salmi- nanti — mahdnda flerest. i skirg.) . Elymus arenarius L. h. 0. d. i skirg.; afvensom utefter San- gis- och Calix-elfvar. | Lolium perenne L. t. (Bondersbyn vid Calix elf.), Festuca pratensis Huds. r. (Haparanda: Leest.; Tornea.) — rubra L. a. — Af denna art anmarktes\en utmarkt varietet, hvilken fortjenar namnet multiflora... Den ut- mirker sig genom higre vaxt, mang- (oftast,10-)blom- miga, blekgréna, smaludna smaax, platta, ett par lin. breda rotblad. Den forekom pa dngsmark vid, Bjérk- fors nedat, Korpikelf, der den bildade mycket tata tuf- vor. Ar dock. .mahianda identisk med g squarrosa. Hartm. FI. — ovina L. a. Bromus secalinus L. h. 0. d. — arvensis L. r. (Bjérkfors.) Poa pratensis Li. a. | — trivialis L. t, a. — nemoralis L. h. 0. 4. — annua Lia « 1 ha Glyceria pendylina Lest. _r. (Tornea elf; pa hafsstranden oid Salminanti-och Seivitz ‘ggd,.. isynnerhet pa jsednare | stallet. ymnig.'— Blir pa hafsstranden, tydligen emedan oy den ;der ej ar, underkastad. elfyens. stigande och fallande, mera upprat, med stadigare stra,’ bredare: och styfvare blad samt har, isynnerhet fore blomuimgen,) ett ganska ~ 169 eget utseende. Ar da mahanda nagon bland de manga af Ruprecht uppstillda nya arterna.) Glyceria distans Wg. h. 0. d. i manga former. — Var, pul- vinata vid Torneaelt. - Enodium coeruleum (L.) h. 0. d. Aira bottnica Wg. h. 0. d. pa de yttre skaren. — cespitosa L. a. | — flexuosa L. a. Melica nutans L. r. (Svartskar.) Phragmites communis Trin. t. a. Calamagrostis phragmitoides Hn, t. a. a elata (Blytt.) h. o. d. vid Sangis- och Korpik- elfvar. — neglecta Ehrh. a. — lapponica (Wg.) t. a. — Var. opima vid Bjoérkfors. Agrostis spica venti L. r. (Bjorkfors ; Nikkala ged.) — stolonifera L. t. a. — vulgaris With. a. Milium effusum L. bh. o. d. Alopecurus pratensis L. (enl. Lest.) — nigricans Horn. r. (Tornea, vid elfven.) — geniculatus L. a. Phleum pratense L. a. — alpinum L. t. a. Digraphis arundinacea (L.) t. a. Hierochloa borealis (Schrad.) h. 0. d. Anthoxanthum odoraium L. t. a. Nardus stricta L. h. o. d. : Polypodiacee. KR. Br. Polypodium Phegopteris L. h. o. d. — Dryopteris L. a. Aspidium spinulosum Sw. t. a. Asplenium Filia femina (L.) a. Ophioglossee. R. Br. Botrychium Lunaria (L.) r. (Forsbyn vid Calix elf.) — matricarioides Willd. r. (Haparanda sparsam: Frist. & Bjérnstr.) Marsileacee. R. Br. Tsoétes lacustris h. o. d. Lycopodiacee. Sw. Lycopodium complanatum L. a. — clavatum L. h. o. d. — annotinum L. a. — Selago L. h. o. d. 170 Under nedresan anmarktes under de korta uppehall, fartyget vid stationerna gjorde, nagra vaxter, sasom vid Pi- tea de sdderifran métande Lappa minor DC., Veronica of- fieinalis L., Huphrasia parviflora Fy., Botrychium matri- carioides W., a&fvensom den besynnerligt nog férut under sommaren ej sedda Selaginella; vid Skelleftea Ribes ru- brum L. och Carex flava L.; vid Sundsvall en mangd bar- last-vaxter, hvaribland den exotiska Petunia violacea Lindl. I Hudiksvall samlades Coronopus didyma Sm., likaledes in- ford med barlast, sasom afven atskilliga bekanta och obe- kanta foremal, hvilka Gefles ’hortus botanicus’, Brobanken, hade att erbjuda. Slutligen togs i Stockholm vid Kungs- holmsbron en afven fdrledet ar derstides sedd, for sin ovan- liga storlek (bladen nara % tum i diameter) utmarkt form af Lemna polyrrhiza L. Litteratur-6fversist. ' Plantes Vasculaires des Pyrénées Principales par Jou. Em. ZETTERSTEDT. Montpellier, Boehm 1857. LVII et 330 pag. 8:0. Under denna titel meddelar forf. resultaterna af sina forskningar under ett 4 manader langt vistande i dessa fjall- trakter, hvilkas egendomliga och ‘intressanta vegetation anda sedan Clusii dagar ditlockat en stor maned af botanister frau alla Europas linder, bland hvilka vi marka flera af den Syd-Europeiska florans skarpsyntaste forskare. Nagra tyc- kas t. o. m. hafva egnat hela sitt lif at dessa trakters nog- granna undersdkning for att sedan kunna lemna en fullstandig skildring af deras flora; sadant ar t. ex. forhallandet med Bubani och Philippi, af hvilken sednare, sedan lang tid boende i Central-Pyreneerna, férsta delen af en flora dfver dessa trakter redan utkommit. Da vi nu skola lemna en Ofversigt af detta arbete, kunna vi naturligtvis ej inlata oss i en naérmare granskning af artbestimningarne, afgéra huruvida forf. lyckats uttémma detta rika Amnes innehall eller om_ férf. begagnat alla de hjelpmedel, som fdregaende botanisters forskningar 1 dessa trakter erbjuda o. s. v.; utan vi nédgas uteslutande syssel- sitta oss med den inledning, som forf. forutskickat sin for- teckning pa. de fdr honom bekanta arterna. Men da dfven detta skulle upptaga for stor del af vart inskrainkta utrym-_ me, maste vi atnéja oss med att endast anféra, det forf. 1 sitt forsta kap. i korthet framstiller sitt floromrades begrans- 171 ning samt dess fysikaliska, geognostiska och klimateriska beskaffenhet, att han i det andra lemnar en foérteckning pa de vigtigaste botaniska resor, som har blifvit foretagna, af- vensom en mera detaljerad skildring af sina egna vandrin- gar under sommaren 1856, samt i det tredje uppriiknar de arter, som dro egendomliga fdr de 4 regioner, i hvilka Cen- tral-Pyreneerna indelas, neml. regio frigida (3400—2700 metr.), alpina (2700—1700 m.), subalpina (1700—1000 m.) och valles profunde (1000—500 metr.). I det fjerde kapitlet éfvergar forf. till en jemnfoérelse mel- lan Central-Pyreneernas och de Skandinaviska fijiillens vege- tation. Sedan en kort skildring lemnats af Lapplands kli- mat och dess vegetations fysiognomi, meddelas en kompara- tiv férteckning pa de arter, som 4ro gemensamma fir dessa orter, Schweitz’s och Tyrolens fjall, samt som saknas a ena eller andra stiallet o. s. v., hvarjemte anféres den olikhet, som rader i afseende pa deras férekomst i de sirskilda re- gionerna. MResultatet af dessa vaxtstatistiska beraikningar blir den, att de artrikaste familjerna i Centr.-Pyreneerna iro Synantheree, Graminee, Papilionacee, Crucifere, Labiate, Umbellifere, Cyperacee, Ranunculacee, Personate, och Rosacee, men deremot i Lappland Cyperacee, Grami- nec, Synantheree, Crucifere, Alsinacee, Ranunculacee, Juncacee, Rosacee, Salicinee, Filices, Personate och Eri- cinee. De i anseende till bade arternas och individernas antal vigtigaste slagtena aro i Pyreneerna Ranunculus, Are- naria, Potentilla, Saxifraga, Primula, Androsace, Gen- tiana, Veronica, Carex och Poa samt i ligre trakter Tri- _folium och Sedum: i Skandinaviens fjall ater Carer, Saliz, Ranunculus, Draba, Saxifraga, Pedicularis, Juncus, Lu- zula och Poa. Stérsta olikheten mellan Pyreneernas och Skandinaviska fjillens vegetation moter oss 1 fam. Papilionacee, Labiate, Umbellifere och Liliacee, hvilka sa till arter som indivi- der iro talrika pa det forra, men blott sparsamt represen- teras pa det sednare stillet. De fam., som deremot iro mera utmirkande i norden, aro Cyperacee, Salicinee och Ericinee ifvensom pa visst satt Betulinee och Conifere. Hvad sirskildt Carices betriffar, aro de visserligen ej egent- ligen fattiga i Pyreneerna (56 arter), men den bestiimda skil- maden visar sig dock, att de der aldrig fro, allmiinna eller intaga stoérre strdckor utan alltid dro spridda. Ett likar- tadt fiérhallande eger Afven rum med sligtet Salix. Hvad Rosacee angar, iro de visserligen i Lappland ej ens halften sa artrika som i Pyreneerna, men isynnerhet genom mingden af individer af Rubus arcticus och Chamemorus spela de dock en vigtigare rol. — Antalet af de arter, som 172 forf. har sig bekanta fran Central-Pyreneerna, utgér 1464 och fran Lappland 641. } Vi hafva nu lemnat en sammantrangd framstallning af forf:s inledning till sin flora éfver dessa trakter. Vi in- skrinka oss for Ofrigt till att blott niémna, det var Leonto- don auctumnalis 8B Taraxaci af forf. anses for synonym med den af alla Syd-Europeiska botanister sasom egen art er- kinda Leontodon pyrenaicus Gouan, att namnet Draba brachycarpa Zett. forbytes i D. curtisiliqua, da Nutall forut beskrifvit en Amerikansk art under det férra namnet, att Poa stricta Lindeb. enligt Blytt ar identisk med P. stenantha Fisch. samt att férf. i detta sitt arbete uppstaller en ny art, Poa setifolia. Da denna sednare beskrifves forsedd med en visserligen kort, men dock tydlig borst, kan den in- galunda tillhéra detta siiigte och icke ens gruppen Poée, utan ar utan tvifvel en Festuca, i hvilket slagte finnes en ' hel afdelning, hvars arter sa till habitus likna Poe, att en art t. o. m. kallas F. poeweformis. Th. Fr. Persoeonai-Notiser. Till Ledamot af Kgl. Vetenskaps-Akademien har Pro- fessor M. N. Blytt i Christiania blifvit utvald. — Sasom sdkande till en adjunktur i Natural-historia vid Hudiksvalls liroverk hafva anmalt sig Magistrarne K. J. Linnroth och J. A. Wistrim. Strédda Underratteiser. Ett i botaniskt afseende hégst intressant fynd har enligt medde- lande af Doct. J. Lange under den férflutna sommaren egt rum i Dan- mark, i det Cand. Rostrup pa bolten af en torfmosse patraffat en mingd nétter af Trapa natans. Detta fynd ar sd mycket markvar- digare, som man férut ej vetat, att denna vaxt nagonsin férekommit i Danmark. Den bar saledes sakerligen liksom tallen f6r lang tid sedan upphért att har vixa, under det den i Sverige nagra arhundra- den fortfor att férekomma, till dess afven bir samma 6de drabbade den. Genom detta fynd erhaller man sAilunda ett nytt bidrag till kan- nedomen om de férindringar, som smaningom och nastan oméarkligt férsigga inom vaxtverlden. — En fér Botanikens studium vid Elementar-liroverken intresserad person har anhallit, att N:o 83 af tidn. ”Upsala—Posten” skulle fa med- félja detta N:r, dé i den forekommer en recension af den for ej lange sedan utkomna Praktisk Handbok i Botanik af C. F. Nyman, ett arbete, till hvilket vi sjelfve med det snaraste skola dterkomma. UPSALA, wautstrim & c. 1858. BOTANISKA. NOTISER set tow «6, daria URGIFNE AF N:o 14. TH. M. PRIES, November sem so Srsite ec 85k RS INNEHALL: ORIG.-AVHANDL.: Ta. M. Fries: Bidrag till kannedo- men af Finmarkens Flora. — LITTER.-OFVERS.: Nyman: Prak- tisk Handbok i Botanik eller Vaxtlarans Grunder. @riginal-Afhandling. Bidrag till kiannedomen af Finmarkens Flora af TH. M. FRIES. I bérjan af denna argang ar meddelad en kort skildring af den botaniska resa i Ost-Finmarken, som jag under for- ledet ar féretog. I densamma meddelas dock icke nagon detaljerad uppgift pa de i dessa trakter férr ej antraffade arter eller tillaga rérande de férut anmarktas geografiska utbredning, utan jag ansag det vara lampligast att pa ett staille sammanstilia alla de tillagg till Finmarkens*) flora, som jag hade mig bekanta,. Detta ar, afven féremalet for denna uppsats, och att dessa tillagg iro rikare an hvad af mina egna observationer kunnat astadkommas, derfor har jag att tacka den valvilja, hvarmed Professor Blytt, Lek- tor C. Hartman, Prosten Sommerfelt jr. och Sogne- prest Landmark i Wardée meddelat mig flera varderika upplysningar, férvirfvade under deras egna vandringar i dessa _ nejder. Da jag dessutom funnit, att Lund i sin forteck- ning éfver Finmarkens vaxter (Bot. Not. 1846 . 6), till hvilken denna uppsats utgér ett supplement, egnat snart sagdt ingen uppmarksamhet at de skrifter, i hvilka uppgifter om dessa trakters vegetation férut finnes meddelad, sa att *) S&som Finmarkens grains mot séder antagas bar, liksom férut af Lund, de stora bafsvikarne Malangen och Bulsfjorden. 174 han t. o. m. icke ens radfragat Sommerfelts Suppl. F1. Lapp. 0. s. v., har jag genomgatt sa manga af de mig be- kanta auktorerna, som det varit mig méjligt, och har der- vid gjort en ganska.god efterskérd. Men‘innan jag 6fvergar till uppraknandet af dessa til- lagg, torde det ej vara olampligt att i korthet aterkalla i minnet de m&n, som at dessa trakters botaniska undersok- ning offrat tid och krafter, samt de skriftliga meddelanden, som de harom lemnat. } Den férste botanist, som besdkt Finmarken, tyckes hafva varit den utmarkte biskopen i Trondhjem J. E. Gun-- nerus, hvilken under de visitations-resor, som han aren 1759, 62, 64 och 67 féretog, besdkte stérre eller mindre delar af detta land och strickte sina farder anda till Wardée. Och icke néjd med de skatter, som han sjelf derunder upp- taickte, uppmuntrade han afven prester och andra embetsman att insamla natur-alster, hvarigenom han blef satt i tillfaile att i sin Flora Norvegica meddela uppgifter sa val om flera for dessa trakter egendomhga vaxter som dfven om mera sydliga arters nordliga granser. Bland de utmarktare, som af honom hiarifran anféras, marka vi Gentiana serrata och tenella, Pinguicula villosa, Primula Finmarkica, Ra- nunculus hyperboreus, Deranthus superbus, Arenaria nor- vegica, Gymnadenia albida, Chamaeorchis alpina, Vera- trum m. fi., Afvensom flera, hvilka sedan ej blifvit ater- funna, t.ex. Ajuga alpina, Limosella aquatica, Sium lati- folium, Ranunculus lapponicus, Saxifraga hirculus och adscendens, Salix amygdalina, Herminium Monorchis, Sagittaria, Carex hirta, Calamagrostis lanceolata o. 8. v. Flere af dessa torde dock med lika sakerhet kunna antagas vara uppgifna till folje af felaktig bestamning, som de afven af honom fran Finmarken anférda Cochlearia devica, Cera- stium viscosum, Salia Jd ele bec Vallisneria spiralis och Zostera oceanica. Den andre botanist, som gjorde dessa trakter till fore- mal fér sina undersékningar, var Mart. Vahl, hvilken till- bragte vintern och varen 1787 i Tromsée,: derefter under sommaren seglade till Wardiée och slutligen pa hemresan bfvervandrade fjallen mellan Porsanger-fjord och Qvalden. Utbytet af fanerogamer larer icke varit sardeles stort men 175 val af svampar, bland hvilka dfven atskilliga nya arter. Sina observationer meddelade han dels i Naturvidenskab. Selska- bets Skrifter (hvilket arbete jag dock beklagligtvis ej haft tillfalle att radfraga), dels i Flora Danica, lwvarest foljande Finmarks-vaxter dro aftecknade: Pinguicula villosa, Stella- ria humifusa, Cerastium alpinum p- glabratum, Ledum, Salia nigricans (n. 1052—53), myrsinites (n. 1054), ver- sifolia * myrtoides (n. 1055), glauea 8. appendiculata (n. 41056), Janata (n. 1057) och glauca (n. 1058), Allium sibi- ricum; Veratrum, Juncus arcticus och Vahlodea atropur- purea afvensom den af honom inom Skandinavien forst upp- tackta Oxytropis campestris 8. sordida. Ar 1788 féretog en Doct. Gréndal, hufvudsakligen i ornithologiskt andamal, en resa genom Kemi Lappmark och ‘fiver Enare trisk till Varangerfjorden, hvarunder han in- samlade nagra vaxter utan att dock anteckna deras lokaler. Bland dessa befann sig afven Stellaria humifusa, utan tvif- vel fran Finmarkens kuster. Under de resor, som G. Wahlenberg féretog i Skan- dinaviens nordligare trakter, besékte han pa den firsta (1800) och andra (1802) afven Finmarken. Under den firra begaf han sig 6fver Tornea Lappmark ned till Lyngenfjord, der han tillbragte biérjan och medlet af Juli i Qvalvig med. un- dersékning af kringliggande fjall. Derifran begaf han sig till Tromsie. och atervainde derpa Ofver fjillryggen till Svenska Lappmarken. Den korta tid, som han hirunder vistades inom Finmarkens granser, tillit honom naturligtvis ej att géra nagra stérre upptickter; dock kunna vi bland fynd pa denna resa anfora Echinospermum deflexum, Corydalis fa bacea och Alsine hirta 8- rubella, éfvensom flera af de Ca- rices, hvilka han beskrifvit i Vet. Akad:s Handl. fér 1803, sasom ©. salina, cuspidata, aquatica, glareosa, norvegica och lagopina. — Vigtigare var hans andra resa, under hvil- ken han i slutet af April dfver Muonioniska anlande till Kautokeino och derefter, akande efter ren, firdades Gfver de alldeles snétickta fjallen ned till Alten, hvarest han till- bragte hela Maj manad med studivm af lafvarne pa hafs- klipporna. och fjallsluttningarne. Med samma sysselsittning tillbragte han férra hilften af Juni vid Hammerfest, begai sig derefter till Maasée och Magerée, kringseglade Nordkap, 176 undersékte Porsangerfjordens vestra kust anda ned till Ki- strand, kringseglade Sverholt och éfvervandrade. Hopseidet, samt anlande derefter till ‘Tanaelfven, hvars lopp han filjde till Utsjoki (i Finland). Fran sistnimnda stille atervande han inom Finmarkens granser och: undersékte de narmaste fjallen t. ex. Rastegaisa, Kaimiogaisa o. s. v. samt lemnade derefter for alltid Finmarken. Resultaterna af denna resa finnas anfoérda i hans Flora Lapponica, och da det skulle vara alltfér vidlyftigt att upprakna alla de af honom har- under iakttagna vaxter, ma det vara nog att af de vigtiga- ste anfora Gentiana involucrata, Ranunculus sulfureus , Cochlearia anglica, Alsine biflora, Stellaria crassifolia, Potentilla nivea, Andromeda tetragona, Salix punctata och polaris, Luzula arcuata, Catabrosa algida, Aira alpina, Oalamagrostis lapponica och strigosa. Bland af honom da iakttagna vixter hafva, mig veterligen, Armeria maritima, Carex terctiuscula och Asplenium ruta muraria ej harsta- des blifvit aterfunna. | Ar 1821 foretog Prof. J. W. Zetterstedt en resa till _ nordliga delarne af Skandinaviska halfén, hvarunder afven Vest-Finmarkens kuster beséktes, men, om Gentiana ser- rata undantages, var det botaniska utbytet af obetydligt varde. Den, som mest af alla varit i tillfalle att underséka Ost-Finmarkens vegetation, ar Prosten Deinboll, hvilken en langre tid var bosatt i Wadsée och derifran saval pa embetsresor som med understéd af Norske Vidensk, Selskab i Trondhjem féretog utfirder i ndstan alla rigtningar. Na- gon sarskild afhandling, i hvilken han meddelat sina iaktta- gelser, har jag ej varit i tillfalle att anlita*), utan de dro nig kinda endast genom Wahlenbergs Flora Suecica, Hornemanns Plantelere**), Sommerfelts Supplemen- *) | Tidskr. f Naturv I. lérer en sadan finnas, men deremot har jag fdrgifves genomsdkt Den Norske Rigstidende fér 1818, 1 hvilken enligt Hartmans uppgift han skall hafva forfattat ndgon bota- nisk uppsats. **) Detla arbete miiste med stérsta forsigtighet begagnas, emedan om en stor mingd allminnare arter tyckes ulan ringaste std yltras, alt de férekomma »lige til Finmarken» o.s. v. Nagon bestamd grins mel- lan Nordlanden och Finmarken tyckes han afven ej kanna, da han t. ex. pi flera stillen omndmner » Salten i Finmarken» 0. s. v., liksom han 177 tum och Hartmans Flora *).’ De vaxter, som han harsta- des upptickt, aro dock, med undantag af Savifraga caespi- tosa 8. repens (S. hypnoides Bot. Suec.), Chrysosplenium tetrandrum, Hippuris vulgaris 8. maritima och Carew arctica Deinb., icke for dessa trakter egendomliga, utan be- sta hufvudsakligen i sydligare, har férut-ej antraffade arter. Nagra aro ej i Ost-Finmarken aterfunna t. ex. Veronica officinalis och serpyllifolia,. Alsine hirta, Circaea alpina, Rosa cinnamomea, Astragalus oroboides, Callitriche auc- tumnalis, Scirpus acicularis. — I Wikstréms Arsber. 1837 p. 607—610 anfor Lindblom atskilliga uppgifter, hemtade ur Deinbolls herbarium och anteckningar rérande arktiska vaxter och specielt dem, hyilka han 1822 anmarkte vid Nordkap. Bland dessa sednare torde dock Gnaphalium wliginosum och Erica Tetralix bira utga, da de for dfrigt ej aro observerade i hela Finmarken och utan tvifvel bero pa felaktig hagkomst eller bestaémning. Professor B. M. Keilhau, som aren 1827—28 i geo- logiskt afseende bereste Finmarken, insamlade derunder 4f- afven till »Finmarken» riknar en del af Lule Lappmark (kring Wirih- jaur). Jag har derfére af hans vaxter endast upptagit dem, for hvilka han anfér bestamda lokaler och .upptickaren; ja t.o.m. bland dessa har jag uteslutit trenne (Lysimachia vulgaris, Naumburgia thyrsiflora och Gagea lutea), hvilkas uppgifna sdrekomst vid Varangerfjorden synes mig mer 4n missténkt. De diriga, hvilka han anfér for Finmarken, men der dnnu ej mig veterligen dro funna, aro Carduus crispus, Cirsium palustre, Peucedanum palustre, Nymphaea alba , Nuphar luteum, Alsine stricta, Cerastium semidecandrum, Peplis, Ervum hirsutum, Orchis latifolia, Lemna trisulca, Carex laxa, livida och digitata, ‘fvensom féljande sex, hvilka han pastér Linné uppgifva fran Finmarken: Cirsium arvense, Sonchus oleraceus, Lilhospermum ar- vense, Anchusa arvensis, Rhamnus frangula och Pulsatilla vernalis. Detta pastiende ar desto sikrare falskt, som Linné hvarken i F'l. Lapp. eller Fi. Suec. omnimner detta férhallande och som han aldrig var inom Finmarkens grinser eller derifran kinde en enda vixt. *) Afven i sednaste upplagan af detta arbete uppgifvas fran Fin- marken nigra arter (Matricaria maritima, Glechoma hederaceum, My- riophyllum allerniflorum, Juncus stygius), hvilkas upptickare hirst#- des ir mig obekant och hvilka jag derfére hir ej upptagit. De arler, hvilka Lund anfor fran »finmarken i félge Hartman», aro férut an- gifna af Gunnerus, Deinboll eller Lastadius, med undantag af Draba alpina och Lepigonum marinum, hvilkas forekomst i de sydligare trakterna synes vara ganska trolig. $78 ven atskilliga fanerogamer, bland hvilka, om jag ej missta- ger mig, den da férst inom Skandinavien upptickta Arena- ria lateriflora, afvensom Ranunculus sulfureus och Draba nivalis. | Prosten L, L. Lestadius besdékte aren 1829-30 trak- terna kring Lyngen- och Alten-fjord, hvarunder han upp- tackte den for Skandinavien okinda Conioselium Gmelini, afvensom de for Finmarkens Flora nya Antennaria carpa- thica, Carex fuliginosa och Hierochloa alpina; i Loca Parall. finnas hans fynd i korthet: angifna. — Ar 1832 larer han afven besékt Tromsée-dalen, men nirmare under- rattelser harom saknas. | Under den vetenskapliga aisisaitions som Franska rege= ringen 1838 utsinde till de arktiska trakterna, beséktes af- ven Vest-Finmarken, och 6fver de botaniska resuitaterna har Ch. Martins utgifvit en » Voyage Botanique le long des cotes septentrionales de la Norvége depuis Dronthetm jusquwau Cap Nord», hvyilket arbete jag dock ansett; mig bora helt. och hallet ignorera. Det vittnar nemligen alltfor. tydligt derom, att Férf:s kinnedom om vara nordiska arter iy mer 4n tillbérligt ytlig, hvarigenom flera ej blott for Fin- marken (t. ex. Anagallis arvensis, Thalictrum flavum, Ranunculus polyanthemos, Cochlearia danica, Geranium pratense, Epilobium roseum, Convallaria majalis m. fl.) utan afven for Skandinavien (Rubia tinctorum, Campanula serpyllifolia, Ranunculus montanus 0. s. v.) nya arter upp- tagas, hvilka sakerligen der aldrig aro observerade. — Vigtigast for kinnedomen af Vest-Finmarkens vegeta- tion dr utan tvifvel den resa, som 1841 fdretogs af Prof. Blytt i foérening med d. v. Cand. Lund och Gartner Moé. Med foérenade krafter undersdktes af dem trakterna kring Altenfjord, hvarunder de belénades bland annat med fyndet af Platanthera obtusata, hvarefter Blytt och Moé fortsatte sina forskningar inom Tromsée figderi, under det att Lund begaf sig mot norden Anda till Nordkap.. Denne sistnamnde har i en sdrskild brochyr meddelat en skildring af denna sin »Reise igjennem Nordlandene og Vest-Finmarken i Somme- ren 1841», hvarvid blifvit bifogad en férteckning pa de der- under observerade vixterna. Féljande aret foretog Lund ater en resa till dessa nordliga trakter, men denna gangen: till 179 Ost-Finmarken (hvarunder Colpodium latifolium upptacktes), och hardfver har han i Bot. Not. 1846 .% 3 meddelat en »Foérelébig Beretning», hvilken i ¥ 6 atféljes af ett » Anhang», upptagande alla af honom sasom i Finmarken vixande be- kanta arter. Jag har redan férut anmarkt, att han harvid icke tillbérligt anlitat féregaende férfattares skrifter, och lika litet har han redogjort: fér Prof. Blytts fynd i Tromsée- trakten, hvarfére dfven ett ej obetydligt antal vaxter, som der ega sin nordliga grins, ej aro anférde. Genom Profes- sor Blytts godhetsfulla meddelanden i bref och skriftliga tillagg i ett exemplar af Lunds ofvannamnda reseberiittelse , ar jag nu i stand att supplera detta. Mot Lunds sitt att uppgifva vaxternas geografiska utbredning kan dessutom mer ain en befogad anmarkning goras. | Sommaren 185] féretog Prof. Parlatore i Florens, atféljd af Lektor C. Hartman, en resa genom en stor del af Skandinavien, hvarunder 4fven Finmarken som. hastigast . beséktes, och kortare uppehall gjordes vid Lyngenfjord, Hammerfest och Tromsée. De iakttagelser, som H. derun- der gjorde, finnas dels anférda i 6:e och 7:e upplagorna af hans Skand. Flora, dels hafva de valvilligt blifvit mig med- delade. — Univers.-Stipendiaten J. M. Norman tillbragte sommmaren 1853 i Alten, men da han hirom ej lemnat nagon beskrifning, iro mig hans fynd obekanta, utom de fa, hvar- om Prof. Blytt underrattat mig. Slutligen hafva Prosten Sommerfelt och Sognepre- sten Landmark under flera ar med flit och ej utan fram- gang sysselsatt sig med undersdkning af den af botanisterna, i jemférelse med Vest-Finmarken, nog stjufmoderligt behand- lade Ost-Finmarken, och isynnerhet har den férre féretagit vidstrickta utflygter i flera rigtningar. Under mitt vistande derstiides férra: arets sommar fick jag emottaga manga gan- ska vigtiga upplysningar, hvilka har nedanfore meddelas. Rorande de skérdar, som inhemtats under den sist forflutna, for vegetationen ovanligt gynnsamma sommaren, har jag hit- tills mottagit. blott fragmentariska berattelser, men det ar dock att hoppas, att derunder vunnits flera utmirkta novi- tier for Finmarkens Flora. Innan jag nu éfvergar till uppriikpandet af tillaéggen till Finmarks-Floran, vill jag blott géra en liten anmarkning. 180 Vegetationen i-dessa,nejder har férut. burit em egendomlig, rent arktisk pragel,; och man har der firgifves:sdkt repre= sentanter af dessa kosmopolitiska! ogtis, som med de lattade kommunikationerna 6fverallt innastla sig... Pérhallandet: ‘har i detta afseende sedan nagra ar biérjat fordindra sig; deniena arten efter den andra bérjar visa sig pa de stallen, der en lifligare handel uppblomstrat, der sma tradgards-anlaggningar blifvit gjorda 0. s. v. t. ex. vids Tromsiée,. Hammerfest, Al- ten, Wardée*), Wadsée, Mortensnes, Nyborg etc. Nagra af dessa fraimlingar hafva redan lyckats att har- fasta var=- aktiga bopalar sasom Senecio vulgaris, Asperugo procum= bens, Sinapis arvensis, Chenopodium album, Polygonum Convolvulus och lapathifolium,' Urtica wrens o. s. v.; huru forhallandet kan blifva med andra skall: framtiden ‘utvisai Sasom ganska upplysande i detta hanseende ma det tillatas mig att anféra ett utdrag ur ett bref fran Herr Landmark 1 Wardée,, ett stille, hvarest de sednare aren flera dylika ograés visat sig, men af det’ harda klimatet vanligen hindrats i sin ‘utveckling. -»Det er beklageligt», yttras det deri, »at De ikke var her sidste Sommer istedetfor forrige. | Somme- ren var nemlig iaar endnu mere over det Almindelige, «end den ifjor var under ‘samme. Daa jeg-formoder det vil:in- teressere Dem at hore skal jeg meddele hvad nyt jeg her har fundet i. sidste Sommer. Dette bestaar fornemmelig i Ugresarter, som i de 9 Somre jeg har veret her ikke fir have udviklet sig til Blomst paa Wardée, saavidt jeg troer da. I min Na#wpemark har jeg fundet Polygonum aviculare, som jo forresten er almindelig i Nesseby, P. convolvulus og lapathifolium, alle store og vel udviklede. Fremdeles Ervum hirsutum, der satte temmelig store Fré. Paa en gjenlagt Nepeager, hvor jeg havde saaet Kornsorter og Gres- fré blomstrede frodige Exemplarer i flere Varieteter af Ga- *) Utom den nedanfor omnimnda Echinospermum sig jag i Herr Landmarks herbarium fran Wardée Thlaspi arvense och Viola tricolor B arvensis afvensom Achillaea Ptarmica, af hvilken under flera Ar endast blad visat. sig, till dess ‘den inflyttad 1 kruka inom’ hus ut- vecklade 1 & 2 blommor pi hvarje stjelk. Att upplaga dessa bland Finmarkens vaxter bar jag dock ansett mindre lSmpligt, alminstone férr iin man far se, huruvida de bibehalla sig harstades. — Det- summa giller afven om en Linum (troligen L. narbonnense), som Com- mendanten Scharffenberg, hvilken afven med. intresse omfattar Botani- kens studium, i dr funnit p& Glacisen af Wardéehus fastning. 181 leopsis “Tetrahit samt et pregtigt’ Exemplar af Galeopsis versicolor; der fandt jeg og Galium aparine og en Mengde Agrostemma Githago.. Denne kom dog ikke til fuldsteendig Udvikling i fri Luft omendskjént den halve Lengde omtrent af Kronbladene stak ‘frem ‘af Bregeret og Udviklingen var saavidt fremskriden, at den med Lethed kunde bestemmes. . Et Sted hvor jeg havde kastet op Muld til’ en Kjelder, Frio en Potentilla, der udentvivl. er norvegica; den maatte settes i Potte for den kom til nogen videre Udvik- ling, men-der satte;den to Blomster og flere Knupper. Frem- deles har jeg her paa gjédsled Mark fundet nogle faa Exem- plarer af Agrostis spica venti, som ogsaa férst i Potte fik sin fulde Udvikling. I en Have fandtes et Par Exemplarer Euphorbia helioscopia. og nogle.overvettes frodige Ex. af Echinospermum Lappula,. hvilken sidste jeg dog for har fundet her i et lidet Exemplar.» . . * Matricaria inodora L. var. discoidea (florib. omnib. tubu- . losis). Nyborg sparsamt *). * Ohrysanthemum segetum L. ‘Alten i akrar (BI.). * Tanacetum vulgare L. Tromsie (BI.); Hacksten nara Skiervoe (Zetterst.). Gnaphalium supinum L. Pa hafstranden vid Wadsée jemte ; Sibbaldia procumbens L. Antennaria carpathica (Wnbg). Tsatsa ofvanfér Lyngen- fjord sparsamt (Lest. Loc. parall.). Senecio vulgaris L: Nyborg, inkommen med tradgardsfrén. Erigeron alpinus L, Langfjorden vid Darusbafte; Wester- Tanen. Tussilago Farfara L. Syd-Varanger vid Elvenes, Varan- ger **) vid Aldjok. Flieracium pilosella L. Sparsamt i bjérkregionen ofvan Fjelbma vid Tana-elfven. [Obs. H. piloselloides Lund = H. hyperboreum Fr. enl. Blytt]. * — ‘cymosum L. Fr. var, Jemte H. Pilosella sparsamt ofvan Fjelbma. * — collinum Fr. »usque ad Finmarkiam»: Fr. Mon. Hier. — alpinum L. Allmiin under manga former ***). *) De med * utmiarkta vaxferna dro ej af Lund anférda. **) »Varanger» tages bar alltid i bemirkelsen af kustsirickan af Var.-fjordens innersta vik vester om Klubbnasen pi norra och mellan Gamviken och Brenna pa sdédra sidan. ***) Granskningen af dessa har-dnnu-ej medhunnits, hvarfére det kollektiva namnet tills vidare bibehallits. 182 * Hieractum atratum Fr. Har och der i -bjérkregionen nee a aes Tanaelfven och Varangerfjorden. nigrescens Fré]. Aldcok vid Varangerfjorden; o- fullstandiga exemplar dro forut tagna af Lund i Finmarken. | murorum L. Fr. Allman i tall- och bjérkregio- nerna, sparsam 1 slattfjallsregionen under en stor méangd former. vulgatum Fr. Sparsam i bjérkregionen t. ex. Da- rus bafte vid Langfjorden och L:e Brattholmen vid Lebesby. anfractum Fr. Sparsam i bjérkregionen ofvan Fjelbma, | ) lak pallescens Kit. [= H. rupestre Lund?]. Vest.- Finm. till Hammerfest (Hartm.); O.-Finm. spar- sain vid Fjelbma. argentewm Fr. »in Finmarkia vulgatissimum et phy- siognomiam prebens regionis:» Fr. Mon. Hier.; troligen ofta. forblandad med féreg. och hufvudsak- ligen férekommande i sédra Finmarken ocket i Nord- landen. Dovrense Fr. _Vest-Finm. Tromsée (Fr. “Mon. Hier.), Lyngseidet pa angar vid fjorden (Hartm. )3 O.-F. Bogfjorden (Fr. |. ¢.), Tanaelfven i bjérk- regionen. ‘Troligen flerestddes. gothicum Fr. »ad. Finmarkiam»: Fr. |. ¢ crocatum Fr. Hammerfest pa vestra sidan af ber- get Tyven samt Kaagéen pa Kaagtind (Hartm.); Tanen vid Fjelbma (8.) |. boreale Lund tillhér enl. Bl. HZ. corymbosum Fr., men torde afven innefatta H. crocatum). lapponicum Fr. Flerestades vid Tanaelfven (Fjelb- ma, Fingervandet, Polmak o. s. v.). prenanthoides Vill. Tanen vid Fjelbma ymnig. umbellatum L. Vid Tanaelf flerestaides, blott var. arctophilum. Sonchus arvensis L. Tromsée (Bl.), Hammerfest (Hartm.), Talvig (Norm.), Varanger vid Brasnexs (S.), Syd- Varanger vid Jarfjorden (Hergenes). — Vid Mor- tensnes forsvunnen., * Intybus multicaulis Led. Vid Meskelfvens utlopp i Varan- gerfjord. Valeriana sambucifolia Mik. tyckes vara den uteslutande forekommande; gar enl. Bl. N. Fl. flerestades ho- gre an bjorken. Galium palustre L. Klosterelf, Nyborg. — ‘ uliginosum L. Klasterelf, Varanger. 183 Galium aparine L. — infestum Tromsiée (Bl.), Nyborg. Asperugo procumbens L. Mortensnes; Hammerfest (J. Vahl enl. Bl.). Prunella vulgaris L. Tromsée (BI.). * Ajuga pyramidalis L. Tromsie (Bl.). * Polemonium (coeruleum) campanulatum Th. Fr. Varanger vid Westerelfven och Carlebotten; Tanen ofvan Seida och vid Birkelund (S.); troligen hér all Polemonium i Finmarken till denna form. Veronica longifolia L. var. maritima (L.). All i Finmar- ken forekommande tillhér denna var., ehuru till bladformen betydligt varierande och ofta nirmande sig hufvudformen. Varanger allm., Klésterelf o. s. v. — officinalis L. Ost.-Finmark. (Deinb.).. — Chamaedrys L. Tromsée, Renée och Kaafjorden | (Bl. N. FI.).. — serpyllifolia L. Ost-Finmark. (BI. 1. ¢.). Pedicularis Sceptrum Carolinum L, Varanger flerest., War- dée, Kloésterelf o. s. v. o— flammeaw L:°Ofvan Lyngen (Lest.). — palustris L.. Tromsée (Bl.),° Varanger vid Avls- borg (S.) och Gornitak, Klésterelf flerest. _ —» hirsuta L. Eibydal och Talvig (BI.). * Rhinanthus major Ehrh. Nyborg, Taher * Utricularia vulgaris L. C’olmejavre *)- vid Sante. steril. * — minor L.. Ofvan Nyborg vid Gaggefjelbma i ett tjirn nara Suke-veien, steril 1857, blommande 1858 (S.). * Primula scotica Hook. Tromsée, Wardée etc. (BI.). * Armeria sibirica Turez. (enl. Boissier) Tsatsa pa slutt- ningen mot Kittdalen (Lest. och Hartm.); Svart- nes midt emot Wardée. Adoxa Moschatellina L. Ost-Finm. Peisen, St. Wadsée och Ekkeré (Deinb.), Wardée, Nesseby flerest. Conioselinum Gmelini Bray. Varangerfjorden flerestides, .t. ex. vid Westerelfven , kring Gornitak, i Wadsie; troligen afven pa Sandskjeer och vid Langfjorden i. Wester-Tanen. Carum Carvi L. Nyborg och Warde, Grinodbigon tillfallig. * Nuphar pumilum DC. Svanvik vid ‘C’olmejavre. Ranunculus sulfureus Sol. Lebesbyfjallen flerest., isynnerhet vid baicken Njoammeljok; Langfjordfjallen | langs efter den back, som fran 6. faller i Nikolajek m. * *) Prosten Sommerfelt har underrattat férf., att detta stafnings- ‘itt dr rigligare dn de vanligen brukliga Kolmijaure, _Tsjoalmijaure age: gs A 184 fi. st. ymnig; Berlevaag till blott omkr. 100 fot Ofver hafvet (S. 1858). . SU Ranunculus nivalis forekom pa Middagsfjallet.'\vid O. Pas- vig i Syd-Varanger knappt 50 fot 6fver hafvet jemte FR. pygmaeus, som dock fanns anda ned till, hafstranden. F — lapponicus L. > uppgifves af Gunnerus’ vara fun- nen »in Ost-Finmarchia passim et alibi in alpi- bus», men dadén sedan ej blifvit patraffad i Norge och da han om R&R. hyperboreus pastar, att den »non a &. lapponico specie differt», kan man med skal misstinka, att nagon storvaxt form af R. hyperboreus biifvit ansedd for RB. lapponicus. | * Batrachium peltatum Fr. Syd-Varanger i Colmejavre ym- nig, mera sparsam i Klosterelfven ned till. Wal- lasjavre; i Storvandet mellan Klésterelf och Jar- . fjorden. * — trichophyllum Chaix. Nesseby i vattengropar nira stranden. ; * — confervoides Fr. Vattengropar vid Tanaelfven straxt nedom: den. nya kyrkan (S.). * Aconitum septentrionale W. Tromsée (BI.) Caltha palustris L:— radicans. Tanen och Varanger flerest. Papaver nudicaule L. O,.-Finm. Syltvigfjorden vid Osterelf- | ‘ven (Landm.).) | * Fumaria officinalis L. Tromsie (BI.). Sinapis arvensis L. Nyborg, Wadsde. Cakile maritima (L.) Tromsée (Bl.) Barbaraea stricta Fr. Langfjorden vid Darus bafte, Klésterelf. Nasturtium palustre DC. Tanaelfven. * Neslia. paniculata (L.) Alten i akrar (BI.) Capsella bursa pastoris (L.) Hafstrandsregionen i Varanger allm. — Var. integrifolia pa taken af Finngam- mer t. ex. i Wester-Tanen. : Cochlearia arctica Fr. Varanger fierest. t. ex. vid kallor och i karr vid Nyborg, Carlebotten, Mortensnes 0. s. v.; pa hafstranden h. o. d.; Berlevaag uppe pa fjallen (S. 1858); Lyngen (Hartm.). * Draba nivalis Liljebl. Mehavn (Keilhau enl. BL). * -—— lapponica * glacialis Hartm. Lyngen pa Tsatsa (Lest. enl. Hartm.). * Subularia aquatica L. Avisborg (S.) och Nyborg. * Parnassia palustris L. 6 tenuis. Nara stranden af Varan- gerfjorden mellan Gornitak och Bunzs. Viola arenaria DC. Alten och Varanger (Bl.). - — tricolor L. Tromsiée (Bl.). Wahlbergella apetala (L.) »in arenosis maritimis districtus 185 -Felles’ dicti. Norvegie. ultime.‘valde . copiose» (Wnbg. FI. .Suec.)... . | * Tychnis flos Cuculi L. Tromsée (Bl.). Stellaria media L. Allm. i hafstandsregionen och sasom o- gras i planteringar. | * — u«liginosa L. Tromsie (BI.). — [Obs. St. alpe- stris Lund ar St. borealis Big. enl. BI. ] — humifusa Rottb. Allman pa hafstranderna, isyn- nerhet vid de’ mindre fjordarne. [ Arenaria laterifora L. fanns ymnigast vid forsta fallet i Klosterelfven, saledes pa Ryskt omrade. | — norvegica Gunn. \Vestm.-Finm. Loppen (Sommerf. Suppl.). * Cerastium latifolium L. Tromsée (BI.); Tsatsa (Hartm.). Sagina nodosa L. Polmak (S.), Mortensnes, Nesseby. * — nivalis (Lindbl.) Fr. Innersta viken af Lyngenfjord vid garden Hatten (Hartm.). Alsine biflora Wnbg. Lebesbyfjallen bortat Jerisjavre (S.). — harta Hartm. (Alsinella Giesekit Smrft. Suppl.) Ost- Finmark, (Deinb.). | Ammadenia peploides (L.). — oblongifolia (Gr.) gar upp- for Tanaelfven jemte Elymus arenarius till Seida. * Ribes nigrum L. Syanvik vid C’olmejavre. (Med &. alpi- num L., hvilken i Hornem. Plantel. Suppl. upp- gifves af Blytt enl. O. Sommerfelt sasom »ikke rar i Finmarken», afses férmodligen R. rubrum.) Chrysosplenium tetrandrum (Lund). Allman ‘vid hela Va- rangerfjorden fran Nyborg och Carlebotten till Wardée. Sedum annuum L. Langfjorden; Fjelbma vid Tanaelf. — acre L. Kalak vid Laxefjorden och Wardée (S.); Nordkap (Wnbg.). * Lythrum Salicaria L. Rarissime in Finmarkia intima (Wnbg. Fl. Suec.); vid Altenelf (Zetterst.). Epilobium montanum L. Tromsée (Gunn. herb. enl. BI.). Circaea alpina L. Ost-Finmark. (Deinb.). * Myriophyllum spicatum L.? Svanvik vid Colmejavre; Seida (S.). Osiker sasom varande steril, men troligen tillhdrande denna art, hvilken enl. Wnbg. fore- kommer »usque ad lacum Knarensem frequenter.» Hippuris vulgaris L. Varanger flerest. (Forts. ) BLitteratur-éfversigt. Praktisk Handbok i Botanik eller Vaxtlarans Grunder inhem- ‘tade genom nagra vanliga vaxters studerande jemte ett utdrag ur Svenska Floran af C. F. NyMAN. Stockholm 186 1858. P. A. Norstedt & Séners férlag. 399 pag. 8:0 med 16 plancher i stentryck och 84 trisnitt. (Pris: 5 Rdr Rmt). | | Detta arbete, som 4r afsedt: att tjena sasom skolbok vid elementar-laroverken, meddelar, efter en kort inledning Ofver vaxternas delar (sidd. 1—13), beskrifningar éfver 64 vaxter, genom hvilka beskrifningar Forf. afser att bibringa larjungarne det hufvudsakligaste af organologien, och for ett lattare aterfinnande af de beskrifna.vaxterna, dro dessa af- bildade a de arbetet bifogade stentrycken. Sjelfva » Organ- laran» afhandlas i all korthet (sidd. 203—250), hvarefter slutligen féljer en framstallning af Linnes och Fries’ syste- mer, jemte ett »utdrag ur Svenska Floran», upptagande (sidd. 262—380) »de allmannast forekommande vaxterna.» Drygaste delen :af boken utgores salunda af vaxtbeskrifnin- garne, hvilka aro mycket fullstandiga och detaljerade; der- nast upptager »utdraget ur Floran» det mesta af Forf:s ar- bete, och minsta delen utgéres af »organlaran» eller just det, som enligt ref:s asigt bér .utgéra ett af hufvudférema- len for den forsta undervisningen i botaniken. Forf. har helt knapphandigt affardat denna del, sannolikt emedan den till det hufvudsakligaste skall vara iuhemtad genom beskrifnin- garne Ofver de 64 afbildade vaxterna. Men manne val detta mal enligt Foérf:s bok och method vinnas? Vi tvifla derpa, ty — fdr att halla sig till de faktiska férhallandena inom vart kara fadernesland — under sommarmanaderna 4r skol- ungdomen vid alla offentliga och de flesta privata laroverk hos oss hemférlofvad och lairaren saledes férhindrad att leda larjungarnes férsta vacklande steg. Och kunna vi hop- pas, att Férf:s larobok skall géra ldraren dfverflédig, att ynglingarne eller barnen skola besitta det talamod, att de pa egen hand genomga Forf:s vaxtbeskrifningar? Svaret harpa torde for enhvar, som, om 4n aldrig sa litet, befat- tat sig med skolundervisning, vara klart och tydligt. — Fortginge deremot undervisningen under sommaren, vore for- hallandet helt annorlunda, ty lararen kunde da med boken i hand genomga beskrifningarne under det att larjungarne hade fdr sig lefvande exemplar af de beskrifna vaxterna. Men manne icke i sadant fall Férf:s bok ej vore en larobok eller en ‘handledning fér lararen och icke for larjungen? Och manne icke alldeles detsamma skulle vinnas, om lararen mundtligen for larjungarne genomginge vaxternas delar efter forevisade lefvande exemplar (och sa stor férmaga torde vi val kunna med skal fordra af.en larare i. detta amne), och manne icke ett sadant. mundtligt: foredrag blir for ynglingarne mera fruktbringande an upp- eller genomlasningen af. * drf:s 187 2 nastan till smaaktighet noggranna och val torra beskrifnin- gar? Vi vaga derfére pa grund af det anférda uttala var éfvertygelse, att dessa beskrifningar utan skada for boken sasom skolbok kunnat alldeles uteslutas. ~ Samma Asigt vaga vi afven hysa om bokens sista af- delning eller utdraget ur Floran. Ty — oafsedt det svara eller rittare omdjliga att kunna uppstalla nagon grins mel- lan »allmanna» och sillsynta vaxter, da dessa begrepp pa olika trakter af landet maste vara hégst olika — ar det blott forbehallet for vara s. k. »allmannast forekommande vaxter» att meddela ynglingarne begrepp om vaxtdelarnes mangfal- diga former, om lifsverksamheten inom vaxtverlden, om sam- bandet mellan vaxtrikets talrika alster? Skola dessa sill- syntare vaxter utgdra en férbjuden frukt, som endast den mera forsigkomne far njuta och skall enda vinsten af en ynglings bemédanden att aterfinna i »utdraget» en insamlad vixt endast blifva ett sviket hopp, en fortfarande ovisshet? Detta kan aldrig vara Férf:s mening — och da saledes na- gon af vara fullstandigare floristiska handbicker maste for hvarje yngling, som studerar botanik, vara ett oundgingligt Vade mecum, maste man nédvandigt medgifva, att ett dylikt utdrag ur floran i en skolbok dr hvarken nyttigt eller nédigt, utan fullkomligt 6fverflédigt. Hvad den tredje och minsta delen af ifragavarande hand- bok betriffar eller sjelfva »organléran», kunna vi ej heller finna denna tillfredsstallande, da den ar alltfor torr och skelettartad samt for ynglingasinnet intet mindre fn inbju- bjudande, just emedan Forf. icke det ringaste vidrért vax- ternas fysiologi och biologi. Frf:s organlara ar neml. blott och bart terminologi, och hartill bér val icke skolundervis- ningen inskrankas? Vi tro tvdrtom, att terminologien bér till hufvudsakligaste delen vid vaxtexamineringen praktiskt inhemtas och att undervisningen genast fran bérjan bir sa stillas, att ynglingarne fa begrepp om lifvets verkstad hos vixterna d. v. s. om organernas férrattningar och betydelse m. m., sa att de lira sig inse, att terminologien endast ar ett nodvandigt hjelpmedel fdr det studium, som larer oss vinna bekantskap med vixtverlden, dess lif, verksamhet och olika gestaltning i skilda verldstrakter, under olika tidehvarf och inom siirskilda vaéxtgrupper. Vi tro med ett ord, att undervisningen bér tagas sa mycket fysiologisk och bio- logisk som, mdjligt samt att hela organliran just bér fram- lagga samman af vaxtlifvets utveckling och vasende. Fordra vi, sasom vi tro med riatta, detta af en skolbok, star ifraga- varande handbok onekligen vida efter de larobécker, vi forut hafva af Hrr Andersson och Arrhenius. Niarmast 6f-- verensstammer Herr Nymans »Organlira» med den »Vaxt- 188 rikets, Terminologi», som af Arrhenius ;utgafs. 1842,. men hvilken. denne férfattare sjelf. underkint sasom skolbok,. da han i sin sedan, utgifna » Elementarkurs i Botaniken» fram- stallt terminologien endast. sasom ett bihang till organogra- fien samt behandlat denna i sammanhang. med_ yaxternas morfologi och fysiologi. Detta ar. efter vart formenande den enda ratta planen for en elementar-larobok i botaniken, _hvilken, naturligtvis i forening med. flitigt studium af lef- vande vixter, kan uppfylla vetenskapens och tidens rattmatiga fordringar. Vi hafva i det foregaende sysselsatt oss med planen for detta arbete och sdkt visa, huruledes den ingalunda med fog kan goéra ansprak pa de utmarkta egenskaper, som Férf. tillagger densamma, att vara »den riktigaste», vara sdker- ligen den, genom hvilken » stérsta intresset vackes hos ele- ven, den som mest ger vana och lust att observera», vara utmarkt genom »enkelhet, tydlighet och noggrannhet» samt verkande en »mera nationel och allman undervisning» i denna vetenskap. Vi kunde visserligen tillagga atskilliga anmark- ningar mot de meddelade planchernas otydlighet och brist pa finare analyser, mot Forf:s onédiga fordndringar af all- mint antagna termer, mot en eller annan oegentlighet eller mindre felaktighet 0. s. v., men anse det vara Ofverflédigt. Vi vilja blott sluta var recension med foljande anmarkning: Att »den gamla vanliga methoden, som vi litet hvar kanna till», sasom Forf.*) med ett visst ironiskt forakt yttrar, eger flera felaktigheter, hvilka, forstorade genom oforstandiga larares ovisa nit, utan tvitvel pa atskilliga stallen ej gjort botanikens studium sa fruktbringande och sjalsbildande, som man kunnat énska, ar onekligen en lika beklaglig som Jatt forklarlig san- ning, da den ratta methoden fér undervisningen i ett 4mne, som ar sa nytt vid vara skolor, val annu icke ar funnen. Men icke skola vi derfére uppgifva: hoppet, att denna method en gang skall finnas, och tilldess ar hvarje arligt forsék att lésa fra- gan berémvardt, fastin vi alltid maste besinna, att ej hvarje férandring nddvandigt ar en forbattring. Lh. 2 *) Detta yttrande falles af Herr N. i tidningen » Upsala—Posten » MN 88, der han Jatit infora ett svar pa den recension, som i M 83 af samma tidning fr intagen. Denna tidskrifts inskrinkta utrymme tilliter ej alt, sasom Herr N. Gnskat, i densamma aftrycka detta svar, isynnerhet som vi di skulle anse oss skyldige alt aftrycka det »Gen- mile», hvaraf det Sr Atfdljdt. Vi nédgas derfére Atndja oss med alt blott till denna tidning hanvisa de af vara lasare , som 6nska taga nirmare underrattelse oin denna strid. UPSALA, wan usTrém & c. 1859. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 12. TH. M. PRIES. December 1858. INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: Ta. M. Fries: Iakttagelser rérande nigra arktiska vaxter. — Densamme: Bidrag till kannedomen af Finmarkens Flora. — LITTERAT.-OFVERS.: R. Harrman: Bryacez Scandinaviw exsiccatze, fasc. I—IV. — PERSONAL-NOTIS.: E.P. Fes “+. — J. E, Argscuoue. — STRODDA UNDERR.: Vaxtarter- nas antal pa jorden. — Botaniska Reseféreningen. @riginal-Afhandlingar. L lakttagelser rérande nagra arktiska vaxter af Tu. M. FRIES. Icke sillan far man héra den anmarkningen giras af botanister fran medlersta eller sédra Sverige, hvilka besdkt vara fjalltrakter, att de vid asynen af arter, som dfven fore- komma i sédern, ganska ofta,; om ock helt kort, blifvit be- tagna af en viss tvekan och ovisshet till félje af den for- andrade gestalt, i hvilken de der upptrida; ty ehuru icke till de vasendtliga kinnetecknen afvikande ar dock hela vax- tens habitus sa olika, att man nastan tvekar, huruvida man ej har en skild art for dgonen. Och naturligtvis ar denna arternas férindring genom klimatet stérre, ju langre man kommer mot norden, hvarfére det Afven ej bor forefalla na- gon underligt, att jag i Finmarken med en viss tveksamhet sag de der forekommande formerna af t, ex. Thymus Ser- pyllum, Pinguicula vulgaris, Pyrola rotundifolia, Ooral- lorrhiza, Poa pratensis m. fl. Utan tvifvel maste man af- ven erkinna, att atskilliga sasom egna arter uppstillda vaxter endast dro af lokalen och klimatet frambragta former, men a andra sidan har det forefallit mig, som om mani vissa fall velat tillskrifva dessa orsaker alltfér stort inflytande. Att harvid halla medelvigen ar icke latt, isynnerhet da man, 190 sasom vanligen Ar forhallandet, endast flygtigt far stadera var fjallflora och icke kan under en féljd af ar kontrollera iakttagelsernas rigtighet. Jag har velat papeka detta fér- hallande till mitt urskuldande fér den hindelse, att kommande forskare skola finna de iakttagelser, som jag nu gar att med- dela, icke vara med verkligheten 6fverensstammande. 1. I ™ 3 af denna argang adr meddelad beskrifning pa en for Skandinaviens Flora ny form af slagtet Polemonium, hvilken jag, for att ej] onédigtvis uppstalla nya former samt forledd af ett ofullstandigt exemplar i Prof. Fries’ herbarium, ansag mig béra namna P. coeruleum * grandiflorum Led., ehuru, sasom jag afven anférde, beskrifningen i vissa delar afvek. Sedan jag nu varit i tillfaille att i Kgl. Vetenskaps- Akademiens herbarium jemféra ett original-exemplar fran S:t Lorentz-én, har jag funnit, att detta betydligt afviker till habitus, lagre vaxt (4 tum), stérre ullharighet, korta runda kronflikar, mindre klocklik blomma, smala och jemn- breda bladflikar o. s. v., hvarfére jag nu anser det vara lampligast att uppstadlla den fran Finmarken sasom en ny underart med féljande diagnos: P. coeruleum * campanulatum Th. Fr.: statura gracili, foliorum laciniis paucis (4—8), remotiusculis, elongato-ova- tis, inflorescentia vulgo pauciflora et subracemosa, peduncu- lis et calyce subcampanulato lanato-vestitis, laciniis calycis latioribus brevioribusque, corolla campanulata, vulgo satu- rate azurea, tubo subconstricto et Jimbi laciniis acutiusculis, stamina fee duplo excedentibus, antheris rotundis, stylo corollis breviore. 2. I berattelsen 6fver min Finmarksresa har jag p. 63 anfort, att jag ofvan Svartnes tog »den for Skandinaviska floran nya Armeria alpina», en uppgift, som i flera afse- enden maste rattas. Ty 1) har namnet alpina- uppkommit genom felskrifning i st. f. A. arctica, med hvilken jag enligt beskrifning, original-exemplar och geografiska utbredningen ansag den identisk, och 2) hade jag ej da observerat, att Lestadius redan i sina Loca parallela p. 225 under namn af Statice Armeria 8. alpina anfort den fran Tsatsa i Vest- Finmarken, hvarest ifven C. Hartman fann densamma, ehuru han i sjette upplagan af sin Flora hinférde den till A. ma- ritima och férst i sjunde benimnde den A. elongata B- arc- 7 -_ 191 tica*), — Fir att emellertid erhalla fall sikerhet i bestam- ningen, sindes’ ett exemplar till Boissier, hvilken bearhe- tat fam. Plumbagineae for De Candolle’s Prodromus, och denne bestiimde. min Finmarksvixt till .4. sibirtica Turcz. Naturliztvis vagar ej jag att pa nagot satt bestrida eller betvifla rigtigheten af en sadan mans bestémning af en art inom detta s& svara sligte,. hvarfére jag har blott vill bi- foga en Kort beskrifning pa densamma: A. sibirica Turcz. (enl. Boiss.): roten smalt tappformig, utsindande en tit bladtufva och 1—5 qvartershéga, vanli- gen’ glatta, stundom mot: basen’ glest. langhariga stinglar; bladen jemnbreda, nagot smalare dn stjelken, platta, nagot trubbiga, glatta 1. mot basen nagot hariga; alla svepebladen rundade och trubbiga, skarmfjillen féga kortare an frukten, hinnaktiga, i kanten smatandade, vackert rédlatta; smablom- skaften ungef. 1/, sa langa som den bade pa och mellan Ssarne hariga foderpipen; foderbrimet ungef. lika langt som pipen; blommorna smarre och blekare an hos A. elongata. Da af detta sligte redan tvenne arter finnas i Skandi- navien, hvilka ej alltid aro latta att atskilja, torde mangen kanske anse vinsten af Florans riktande med en ny art for teml. obetydlig. Medgifvas maste dock, att denna ar lika vil om ej mera skild fran A. elongata, som den hos oss s. k. A. maritima eller A. pubescens Link. **). Anmiérkas maste iifven, att karakterer, hemtade fran stiingelns harighet, tyc- kas vara utan allt virde; sa t. ex. finnes A. elongata stundom med harig stingel och af A. pubescens har jag fran Bohus- lan sett fullkomligt glatta exemplar ***). Samma forhallande visar sig afven med. A. sibirica, alldenstund pa samma tufva *) Minne icke den Statice Armeria g., som Wahlenberg 1 sin Flora Lapponica p. 76 anfor fran »Torfvenaes juxta Ostvaagen Maasde Finmarkie»; afven tillhér denna art? **) Den verkliga A. maritima torde knappast finnas hos oss, ehuru Boiss, 1..c. anfér saval den som A. pubescens sasom Svensk. Den skiljer sig enl. B. fran den sednare blott. genom Jigre vixt, nadgot trubbigare skirmfjall samt s$vil pi som mellan dsarne hirigt blom- foder — en karakter, p& hvilken han dock ligger sd stor vigt, att han -efter-den delar detla sligte i olika grupper. _» ***) En dylik alldeles glatt form, af) Herr Krok tagen vid Udde~ valla,.-har af. Boissier, blifvit,, bestamd, till A. labradorica.var., men beskrifningen i De Cand. Prodr. dfverensstimmer dock ej med den- samma. * ee 192 finnas bade hariga och glatta stanglar. — For fullstandig- hetens skull meddela vi korta diagnoser pa vara tyenne an- dra Svenska arter: A. elongata Hoffm.: roten féga tufvig; stingeln vanl. glatt; bladen lika breda som stiangeln, oftast kanthariga; de nedre svepebladen elliptiskt-triangelformiga, spetsiga, i Kknoppen langre an de Ofriga, som dro kort uddspetsade; skadrmfjillen af fruktens langd; smablomskaften lika langa med den endast pa asarne hariga foderpipen; foderbramet af pipens langd. | A. pubescens Link.: roten mycket tufvig; stangeln vanl. smaluden; bladen oftast smaludna och kanthariga; de nedre svepebladen kort triangelformiga, genom den utlépande Grt- _ artade ryggnerven kort |. omarkligt uddspetsade, de dfriga langre och mycket trubbiga; skarmfjallen af fruktens langd; smablomskaften lika langa med den blott pa asarne hariga foderpipen; foderbramet af pipens langd. 3. I de sednaste upplagorna af Hartm. Skand.. Flora finnes upptagen en var. subnivalis af Sawifraga hieracifolia sasom férekommande i »Finm. vid Tana-elf enl. ex. af N. Lund.» Da jag emellertid hvarken der eller annorstades i Finmarken kunde upptécka nagon form, som jag med skal trodde mig kunna hanféra till S. hieracifolia, vande jag mig vid hemkomsten till Lektor C. Hartman, hvilken godhets- fullt ur sin faders herb. meddelade mig till lans original- exempl. af denna vaxt. Jag fann deraf, att den ej var an- nat an .den derstades mycket ymniga gréfre formen af S. nivalis, sadan jag sett den fran flera af vara fjalltrakter ainda ned till Jemtland. Fran S. hieracifolia afviker den genom langre och hvita kronblad, blomstallningen, trubbiga och djupare bugttandade blad o. s. v.; den enda skilnaden, jag kunde upptacka fran den vanliga S. nivalis, var gréfre och hégre vaxt, flera blommor, nagot glesare blomstallning samt mahanda nagot Judnare blomskaft. — S. rivudaris upp- gifves i vara floror mycket rigtigt med »hvita eller rédlatta blommor», ehuruval den sednare fargen torde vara ganska sillsynt och knappast férut observerad pa andra exemp. 4n sadana vanskapliga krymplingar, som finnas afbildade i Sv. Bot. n. 729. I Finmarken, der nara sténderna denna art ofautligt frodas under stenar o. s. v., fann jag t. ex. pa Sjaa- 193 holmen nara Nesseby den till en hdjd af dfver 1'/, qvarter, och ju stérre vaxten var, desto oftare voro blommorna réd- latta, af ungefar samma farg som hos Silene acaulis. .- 4. Redan Deinboll och J. W. Zetterstedt om- namna sasom férekommande i vara nordliga trakter en Chry-= sosplenium, hvilken genom lagre vaxt o. s. v. sa afviker fran var vanliga Chr. alternifolium, att Lund ansett sig bora utmarka den med ett eget namn (tetrandrum), ehure han anser den fdr blott »en merkveerdig arktisk Varietet: » Genast vid forsta anblicken féreféll den mig sa egendomlig, att jag ansag den sasom egen art, och olikheten var desto markbarare, som jag under resan till Finmarken hela vagen genom Guuldalen hade haft tillfille att skada Chr. alterni- folium i full prakt. Da hartill kommer, att den geografiska utbredningen ar helt olika och flera goda karakterer finnas, vagar jag med bestamdhet férfaikta dess artratt, och jag ar forvissad, att flera karakterer skola finnas, da man narmare underséker Chr. alternifolium i \efvande tillstand. Jag med- delar har en kort diagnos pa denna, hemtad fran torkade, samt en utforligare beskrifuing pa Chr. tetrandrum efter lefvande exemplar: 1. Chr. alternifolium L.: foliis alternis, radicalibus reniformibus, profunde crenatis, crenis evidenter emarginatis, pilis validis albis supra adspersis, floralibus semi-orbiculari- bus 1. ovatis (vix cuneatis); staminibus octonis. 2. Chr. tetrandrum (Lund) Th. Fr.: foliis alternis, radicalibus reniformi-semiorbiculatis, profunde crenatis, cre- nis Vix emarginatis, supra omnino glabris, floralibus cuneatis; staminibus quaternis. Utmarkt genom sin laga och spensliga vaxt, mera tuf- vigt vaixesdtt, smarre och farre gulgréna blommor o. s. v.; tyckes forhalla sig till Chr. alternifolium som Chr. rosulare Schott till Chr. oppositifolium. — Stjelken vid basen kry- pande och skottalstrande, utsindande fina rottradar, sedan uppratt, mot toppen grenig, '/.—2 tum hog, fyrkantig, tat, alldeles glatt och blott pa de yngsta skotten fint harig; bladen nedtill langt, upptill mindre och mindre skaftade, sa att de dfversta blifva nastan oskaftade, de nedre nagot njurlika, halfcirkelformiga med 4, till '/, af bladskifvan in- gaende inskarningar, de dfre 3—5-flikiga med vigglik bas; 194 alla bladen fullkomligt glatta och endast pa de spida skot- tens skaft smahariga, spridda, skiftevisa, upptill tatt sam- lade, dock ej sa taitt som hos Chr. alternifolium; blom- morna sma, gulgréna; kalkbladen 4, vid blomningen utbéjda, sedan’ svagt inbéjda, ofvanpa brunpunkterade, n. bredt tung- lika, upptill trubbigt rundade;' standarne 4*), motsatta kro- nans flikar, knapparne n. klotformiga med en svag intryck- ning pa.midten (2-rummiga?), ungef. af strangens langd; stiftet och det knappformiga market sma, i bérjan uppratta, sedan tillbakabéjda; fruktimnet paronlikt, smaningom 6f- vergaende i blomskaftet, vidvixt fodret och tackt af den uppsvillda disken; frukten bestaende af 2:ne bade utanpa och inuti brunpunkterade fruktblad, slutligen nastan klotrund med intryckning i spetsen, tidigt uppspringande medelst en langd- spricka och mognande fréna i fria luften**); fréna runda, rédbruna, glinsande, fastade i tvenne rader lings fogarne. — Utom fran Finmarken har jag sett ex. fran Spitsbergen; vid Enontekis anmarktes den af Prof. Zetterstedt. 5. Bland de vaxter, som af Skandinaviens botanister iro foga kanda, kan man med skal rakna Salix punctata Wnbg., hvilken derfére afven ett halft arhundrade fatt be- halla en artratt, hvaraf deni sanning ar foga fortjent. Natur- ligtvis var finnandet af denna vaxt en af mina lifligaste é6nsk- ningar, da jag anlande till Tana-elfven, der den enligt Wah- lenbergs egen uppgift skall férekomma i massa, och jag pa- triffade dfven saval der som annorstades i Finmarken for- mer, som till karaktererna fullkomligt ofverensstimde med Wahlenbergs beskrifning: germinibus subpedicellatis, glabris, pedunculorum foliis gemmiferis amento longioribus lanceolato- ellipticis undato-serratis nitidis punctatis; hela habitus och tydliga 6fvergangar visade dock mer 4n tillrackligt, att de blott utgjorde former af den der vanliga S. nigricans coae- tanea.. Granska vi afven karaktererna, finna vi latt, af huru ringa varde de iro; kapslernas glatthet, bladens smala form och hvitpunktering traffa vi t. 0. m. hos var vanliga i *) Lund angifver dem vara 4 4 5, men jag lyckades aldrig att fa se det sednare antalet; férmodligen ar detta lika ullfalligt, som da Chr. alternifolium har 10 standare. **) Denna egenhet har jag aldrig sett iakitagen hos nagon’ Sveiee vixt och torde tithora sillsyntheterna inom yaxtriket. 195 medlersta Sverige forekommande S. nigricans, hvadan endast karakteren af bladiga hangeskaft aterstar, hvilken dock just —utgér ett hufvudkannetecken pa S. nigricans coaetanea. Att S. punctata. Wnbg. saledes endast utgér den med glatta kapsler férsedda S. nigricans coaetanea och att den en- dast.iden hindelse kan skiljas fran var vanliga S. nigri- cans, att denna art delas i tvenne (borealis s. coaetanea och. campestris, af hvilka den sednare saknas i arktiska zonen), ar intet tvifvel underkastadt, och det enda, som torde behéfva nairmare forklaring, ar, huru den skarpsynte Wahlenberg, som snarare visade for stor an fdr liten for- sigtighet vid arternas begransning, kunnat uppstilla den sa- som egen art. Men dfven hartill ar forklaringen latt funnen, om vi vinda oss till hans Flora Lapponica. Sasom princip fér indelningen finna vi honom der antaga kapslernas glatt- het och harighet, till folje hvaraf han maste fora S. negri- cantis former till tvenne olika afdelningar*), hvarvid han for den med ludna kapsler behéll namnet nigricans, men fordelade de med glatta kapsler i tvenne arter neml, S. punctata med smala, glansande blad och bladiga hangeskaft, och S. phylicifolia**) (= S. nigricans — campestris Fr.) med bredare blad och ndstan bladlésa hingeskaft. Denna framstillning bestyrkes pa det tydligaste af Wahlenbergs eget herbarium, i hvilket ingen hans S. phylicifolia finnes fran Finmarken. — For den asigten, att S. pwnctata skulle vara en hybrid mellan S. nigricans och myrsinites, finnes intet som talar, och den férnekas for Ofrigt pa det tydligaste af Wahlenbergs original-exemplar; nagon siker sadan hy- briditet ar fdr Ofrigt knappast funnen. Hvad Lund menar med sin S. punctata, hvilken han vid Tanaeliven fann hégst sparsamt mellan Guldholmen och Polmak (narmare uppgift om lokalen pa denna 6 mil langa straicka meddelar *) Att han vid denna karakter Jade stérsta vigt finna vi deraf, att han i sitt. Lerbarium til sin S. nigricans hainfort former med fGr étrigt glatta och blott i spetsen obetydligt hariga kapsler. f **) Salix phylicifelia L. et Fr. delade han, sisom bekant ar, af- ven, i tvenne arter: S. arbuscula med ludna och S. majalis med glatta kapsler, Alt denna sednare verkligen (atminstone tll allra stér- sta delen) tillhér var S. phylicifolia, visas tydligen af Wnbgs egna ord: »fruticeta plus quam orgyalia laelissima vel flavescentis coloris constituit. » 196 han besynnerligt nog icke), ar mig obekant*), men 4r bestiimdt ej Wahlenbergs form, da den enl. Andetssons Sa lices Lapponie hade capsulae tomentosae. — Att for dfrigt sarskildt beskrifva de afvikande och till en del ganska egen- domliga former, som jag af detta slagte i Finmarken insam- lade, skulle blifva alltfor vidlyftigt och temligen ofverflédigt. Sa t. ex. antraffades former med androgyna hiangen af S. glauca och hastata, med monadelfiska standare af S. hastata, med fjallen antingen blott i hangets spets eller helt och hal- let forvandlade till verkliga blad af S. glauca och Lappo- num (den sista hégst utmarkt!), afvensom tydliga hybrider mellan S. herbacea och hastata, hastata och Lapponum, nigricans och glauca 0. s. v. Utom dessa vill jag blott omnamna en liten, mycket vacker form, som jag fann pa sanka grasmarker ofvanfér Wadsée och som Prof. Andersson forklarat for »en fér var flora alldeles ny form», hvilken »det torde vara rattast att anse sasom en slags nordisk S. Jacquiniana.» Da endast ett mindre antal exemplar blifvit insamladt, kan intet med sdkerhet sigas om densamma, hvarfére den rekommenderas till nérmare efterforskning och undersékning. 6. I férra argangen © 12 har jag meddelat nagra iakt- tagelser rérande Ost-Finmarkens Starrarter. Vid denna uppsats kunna nu nagra rattelser och tillagg rérande arter- nas geografiska utbredning géras, hvilka latt inses af de 1 detta 4 meddelade tillaggen till Finmarkens Flora. Dess- utom vill jag blott till namnda uppsats tillagea, att den der omnimnda C. arctophila F. Nyl., hvilken i vara floror han- fores till C. hyperborea Drey., ar, enligt ytterligare gransk- ning af savil mina egna exemplar fran Svartnes som Ny- Janders original-exemplar i Herb. Norm. XII. 89 och i éf- verensstimmelse med min redan uttalade formodan, sa nara sligt med C. (aquatilis) epigejos Lest., att den utan tvif- vel bér anses blott sasom en fjallform af densamma. Vida skild fran denna fr deremot den till C. rigidae grupp hé- rande akta C. hyperborea Drey., af hvilken jag sjelf tagit exempl. pa Gousta fjall och Mag. Fristedt pa Grénfjallet i *) Mahinda ar det den i Herb. Norm. XI. 64 meddelade for- men af S. nigricans — coaetanea, men denna férekommer ingalunda »kun i nogle faae Buske» utan i tusen-tal Jangs Tana-elfven. 197 Herjedalen; till samma art anser jag afven troligast, att den pa anf. st. anforda Carew fran Seidafjillen och St. Rajpas horer. 2. Bidrag till kannedomen af Finmarkens Flora af Tu. M. FRIES. (Forts.) * Rosa cinnamomea L, Vid Altenelf och inflyttad i trad- garden vid Bosekop (BI.); Ost-Finmark. (Deinb.). Rubus idaeus L. Varanger (Gunn.). * _ castoreus Lest. var. triflorus Hook. Fjelbmai Tanen. Fragaria vesca L. Mortensnies pa Storfjeldet; frukten mog- nar endast under mycket varma somrar. Potentilla alpestris Hall. 8. immaculata. Lebesby vid Laxe- fjorden allm., Wester-Tanen och Wadsée (S.). [Under namn af Potentilla nivea anfér Gunnerus 1 sin Flora Norv. n. 512 och afbildar pa tab. III. f. 1 en vaxt, som skall férekomma i »F inmarchia, rarius, ex. gr. in Va- rangria Ost-Finmarchie» och som i Hartm. Skand. Fl. ed. I. p. 201 och Hornem. Plantel. I. p. 576 blifvit kallad P. Gunneri. Sommerfelt, som sett originalexemplar i Gunneri herbarium, anser den vara den i sédra Danmark, Tyskland o. s. v. férekommande Fragaria sterilis (Potentilla Fraga- riastrum), en afven af Lehmann hyllad asigt, hvars rig- tighet den besynnerliga geografiska utbredningen tyckes ve- derlagga. .Figuren liknar ganska mycket en mager Fragaria vesca; afgérandet af denna fraga torde emellertid béra upp- skjutas till framtida undersékningar. | Dryas octopetala L. fl. plen. Berlevaag (S. 1858). Prunus Padus L. Gar utefter Tanaelf.en till Fingervandet; Alten (Bl). Lathyrus palustris L. Varanger flerest. — pratensis L. Tromsée (BI.). * Vicia sepium L. Tromsée (BI.). Oxytropis campestris — sordida (W.) ¢. varr. Fran Ja- kobselfven till Langfjorden och Lebesbyfjallen. Astragalus oroboides Hornem. »in alpibus maritimis districtus Felles dicti Norvegie ultimze copiose» (Wnby, Fl. Suec.). Trifolium repens L. Tanen vid Birkelund; Wardie. Oxycoccos palustris Pers. Varanger. Calluna vulgaris (l.) Sparsam pa norra sidan af Varanger~ fjorden. Pyrola rotundifolia L. Lebesby, Varanger flerest. * —. media Sw. Renée i V.-Finm. (Bl.). — secunda L. Renée i Syd-Varanger, Klésterelf, 198 Polygonum Convolvulus L. ~~ Bosekop, Elvebakken i Alten (Bl.). — Vid Mortensnes ar saval den som P, lapathifolium L. forsvunnen. + — aviculareL. Allm. i hafstrandsregionen i Varanger. * — amphibium L. Wallasjavre vid Brendhougen, Col- _ mejayre vid Svanvik o. s. v. i Syd-Varanger. * Rumex crispus L. Wadsée och Wardée (tillfallig?). — Hippolapathum Fr. Flerestades savil vid flod- som haf-stranderna. | Koenigia islandica L. Allman vid backar och vattensam- lingar nara hafstranden kring hela Varangerfjor- den; Berlevaag (S.); Nordkap (Deinb.). Sie 7 Urtica dioica L. Varanger flerest. — urens Li: Mortensnes ymnig, Nyborg sparsam. Chenopodium album L. Wadsiée, Wardée; Nyborg och Trold- fjorden (S.). | * Atriplex crassifolia C. A. M. Hammerfest pa stranden n. o. om Fuglenes (Hartm.). * — patula L. var. (= A. prostrata Lund??). Allm. pa hafstranden vid Varangerfjord; Alten (Wnbg. F]. Suec.). ; Populus tremula L. V.-Finm. Hammerfest pa vestra slutt- ningen af berget Tyven teml. ymnigt, men blott 4-6 fot hég (Hartm.); O.-Finm. i tallregionen vid Klésterelfvens utlopp, vid Jarfjorden 0. s. v. allman och hégvaxt, i bjérkregionen pa n. sidan af Varangerfjorden flerestides men lagvaxt. * Salix pentandra L. 8: latifolia Hartm. (20 fot hogt trad med 1'/. qv. tjock stam). I al- och bjérk-skog vid garden Hatten vid Lyngenfjord (Hartm.). [* — amygdalina L. Tromsée (Gunn.); troligen felaktig bestamning. | — nigricans Sm. 8. punctata (Wnbg.). Allman 1 hela Ost-Finmarken, dock oftast i former, som sta pa 6fvergang till hufvudarten. * - nigricans Sm. * borealis Fr. Utmiarkt vacker och tradlik vid Kalak vid Laxefjorden. — pyrenaica * norvegica Fr. Kaveringtind vid Lyn- gens kyrka (Hartm.), Renée i V.-Finm. (BI.). — hastato-herbacea. Utmarkt vacker vid Klubbnzs- viken nara Mortensnes. — polaris Wnbg. Kaagtind, Kaveringtind och Ham- merfest (Hartm.). 7 * Betula subalpina Larss. Allman i O.-Finmark. och bil- dande skogar*), *) Den ogynnsamma vaderleken sommaren 1857 vallade, att bjor- 199 * Betula intermedia Thom. .Tanen pa backar mellan Lang- nes och Fjelbma (S.). Alnus incana — virescens Wnbg. Varanger h. 0. d., Syd- Varanger allm. Pinus silvestris L. I Syd-Varanger anda upp till fjordar- nes botten, fastin ej bildande skogar, t. ex, vid Elvenes, Jarfjorden o. s. vy. Pa norra sidan af Varanger-fjorden har den férr funnits (lemningar iro antraffade i torfmossarne kring Wadsiée) och enligt fjallfinnars utsago skola annu nagra trad finnas hégt upp vid Jakobselfven (e} gransfloden mot Ryssland). * Abies orientalis (L.) Vid Colmejavre nara Svanvik. * Equisetum arvense L. Allman i tall- och bjérkregionerna ainda till Nordkap. * — pratense Ehrh. Allman i bjérkregionen. * — silvaticum L. Hir och der i tall- och bjérk-re- _ regionerna. * — palustre L. Allman i samma regioner, * limosum L. Liksom foregaende. ke variegatum L. H. o. d. i bjérk- och slattfjalls- * — variegatum * scirpoides Mich. Allman i tall-, bjérk- och slattfjalls-regionerna dfver hela Fin- marken finda till Nordkap (Deinb.). Callitriche verna L. c. var. Varanger flerestades t. ex. Ny- borg, Nesseby, Mortensnes; Seida i Tanaelfven (S.); Tromsée (Bi.). — auctumnalis L. »ad Pasvig ete.» (Deinb. enligt Whbg. FI. Suec.). * Nitella opaca Ag. (enl. Al. Braun) Seida i Tanaelfven (S.). * Orchis maculata L. 8. lapponica Lest. Langnes i Tanen. — cruenta Mill. Tromsée, Kaafjord (Bl.). Gymnadenia Conopsea (L.) I bjérkregionen i Varanger. — albida (L.) Riisfjorden pa Magerée jemte Coelo- glossum viride (Deinb.); Berlevaag (S.); Kjeskel- viken. * Plantanthera bifolia (L.) Tromsiée (BI.). Chamaeorchis alpina (L.) Riisfjorden (Deinb.). Goodyera repens (L.) Mellan Jarfjorden och andra fallet i K lésterelf. * Listera ovata (L.) Tromsée, Karlsée (BI.). — cordata (L.) Varanger och Lebesby. * karnes frukter ej mognade, hvarfére jag &t dessa vaxter ej egnade nigon synnerlig uppmiarksamhet. Dock forefdil det mig, som om B, subalpina var den allminnaste arten, dtminstone ndgot hégre upp pa fjallsluttningarne. , 200 Corallorhiza innata R. Br. Varanger’ t. ex. Mortensnees, Nesseby. | 2 Allium sibiricum Li. Gar pa Langfjordfjallen anda upp i slattfjallsregionen t.-ex. vid backen Nikolajok. * _ oleraceum L. Moselfdalen (BI.). Paris quadrifolia L. I bjérkregionen kring Varanger t. ex. ofvan Nyborg, nedanfér Styrene; Kistrand (Hor- nem. Plantel.). {* Sagittaria sagittaefolia L. »In Varangria Ostfinmarchiz » : Gunn. — Troligen felaktig bestamning. | Juncus arcticus W. Nordkap (Deinb.); flerestades pa fjal- len mellan Langbunes och Svartnes. * _ hbalticus W. Tromsée (BI.), Karlsée (Gunn. herb.). — bufonius L. Renée i Syd-Varanger pa hafstranden. * — squarrosus L. »in districtu Feelles dicto Norvegiz ultime rarius» (Wnbg. Fl. Suec.). Luzula pilosa Gaud. Varanger allm. — (L. arcuata — hy- perborea Lund == L. confusa Lindeb.). * Potamogeton natans L. Tromsée (Bl.). * — gramineus L. Colmejavre vid Svanvik; Tanaelf vid Seida (S.); Tromsée (Bl.). * ._ perfoliatus L. Colmejavre och utfor Klésterelf till tredje fallet. * — pusillus L. Seida (S.). — Blad af en steril P. sagos dessutom i en liten vattensamling norr om Nyborg. * Zostera angustifolia Horn. Varangerfjorden vid Bunes. * Sparganium affine Schnitzl. Colmejavre och Pasvigelf, steril. : * . hyperboreum Lest. Storfjeldvandet ofvan Mor- tensnes (S.); ofvan Nyborg. * Eriophorum angustifolium Roth. 8. monostachyum. H. o. d. bland hufvudformen; i ett karr vid Lebesby uteslutande. — latifoliwm Hoppe »findes neppe i Finmarken» (Bl.). * — (allitrix C. A. M. Ungefir 1/, mil n. om Mor- tensnes bland pilsnar. * _ pusseolum Fr. Eibydal i Alten (Norm.). Scirpus palustris L. Svanvik vid C’olmejavre. ; — wuniglumis Link. Ost-Finmarken (Bl. N. Flora). * _. aqcicularis L. Ost-Finmarken flerestades (Deinb.). * Carex vesicaria * lacustris Th. Fr. Svanvik vid Colmejavre. — pulla Good. Lebesbyfjallen vid Laggo, Langfjord- fjallen flerest. och Berlevaag (S.);- Langfjordbotten. — filiformis L. Bjérkregionen i Varanger h. o. d. (S. 1858). 1 [* — hirta L. »in Finmarchian: Gunn.;. knappast ratt bestamd. | 201 Cones pepalieecoes L. Tanen (Lund enl. ex. i Herb. Norm.). * Buxbaumii Wubg. O. Pasvig i slattfjallsregionen: Carlebotten i bjérkregionen. ustulata Wnbg. Tromsée, Alten (BI.); pa slutt- ningen fran Tsatsa till Kittdalen (Hartm.). fuliginosa Hoppe. Tromsedalstind (Moe), Tsatsa ymn. (Lest. Loc. Parall.) aquatilis. Wubg., Colmejayre vid Svanvik. aquatilis * epigejos Lest. H. 0. d. i myrerne (= C. aquatilis — nardifolia Lund’). aquatilis * arctophila F. Nyl. Slattfjallsregionen of- van Svartnes. acuta L. utgar tills vidare ur férteckningen pa Fin- markens vaxter, da Prof. Blytt misstanker, att Lund tagit en spaid form af C. ampullacea (!) fran.Moself-dalen fér denna art.. Likaledes torde C. vulgaris och caespitosa bora utga, da med den férra troligen och med den sednare bestamdt af Lund afsetts former af ©. juncella.| 7 juncella (Fr.) Troligen allman i hela tall- och bjérkregionen. halophila F. Nyl.. Varangerfjordens norra_ strand mellan Nesseby och Meskelfven vid naset Mar- menjarg. salina Wubg. c. var. cuspidata (Wnbg.) H. o. d. vid hafstranderna. salina var. subspathacea (Wormskj.) Jarfjordbotten. limula Fr. Alten (Bl. enl, ex. i Fr. herb.); andra fallet 1 Klosterelf. hyperborea Dre}. Slattfjallsregionen spars. t..\ ex. Seidafjallen, St. Rajpas i Alten (BI.), loliacea L, Tallregionen mellan Jarfjorden och an- dra fallet i Klésterelf (mahinda pa Ryskt om- rade); bjérkregionen pa Goskemvarre ofvan Ny- borg*). stelludade Schreb. Tromsde och Renée (BI.). helvola Blytt. Havésund (Lunds, herb, enl. BI.). lagopina Whbg. 8. gracilescens Th. Fr. Kavering- tind vid Lyngenfjord (Hartm.); Renée i Syd- Varanger. ~ » chordorrhiza Ehrh, (var.) I torfmossar ofvan Wadsée, vid. Mortensnes nira Fuglebjerget (Nordvi), Ja- kobselfven 1 Varanger (S.). *) Férledd af spensligheten hos de pa sednare stillet samlade, ej full} utvecklade exemplaren, har jag (Bot. Not. 1857 p.198) uppgif- vit C. lenella sisom forekommande i Finmarken, ett misstag, som hirmed rattas. 202 * Carex incurva Lightf. g. pratensis Hartm. j:r. Allman efter hela kusten fran Varanger till’ Tromsée. — capitata L. -I bjérkregionen kring Varangerfjorden h. o. d. t. ex.. Kjelmée, Mortensnes, Sjaaholmen Nyborg o. s. v.; Tromsée (Bl). | * — pulicaris L. Ost-Finmarken (Deinb. enl. Smrft. Suppl.). — parallela (Lest.) (= C. dioica — paralleloides Lund). Hammerfest (Hartm.), Tromsie pa FIéj- fjeldet, der afven C. nardina finnes (BI.). — pauciflora Lightf. Jarfjordbotten, Fjelbma i Tanen, Gamvig (8.).- — microglochin Wnbg. »supra Alten» (Wnbg. Fl. Suec.). * Cobresia scirpina W. Tromsie’ (BI.). Triticum caninum L. Flerestiides pa hafstranden vid Jar- fjorden, O. Pasvig; 1 bjérkregionen i Tanen, vid Mortensnes; Wardée (Landm.). * Festuca duriuscula * dumetorum L. Lyngseidet pa stran- derna (Hartm.). | * Bromus arvensis L. Talvig (Norman). *' Poa laxa Henke. Strandklippor n. om Hammerfest (Hartm.). * _ alpina L. vivipara. Tsatsa (Hartm.). * Dactylis glomerata L. Tromsée (Bl.). . Colpodium latifolium R. Br. I bjérkregionen ungefar 1/2 ; mil fran stranden mellan Wadsée (S. 1858) och Nyborg flerestides; pa Seidafjallen flerestades ym- nig (t. ex. vid Vuoddojavre o. s. v.); Lebesby- fjallen vid Laggo (S.). — Troligen dfver hela Ost-Finmarken. Catabrosa aquatica (L.)' Varangerfjorden allman fran Carle- botten till Wardée. — algida (Sol.) Tromsée (Bl.). Aira alpina L. Vest-Finm. Tromsée, Renée, Alten o. s. v. (Bl.), Nordkap (Deinb.); Ost-Finm. Langfjor- den flerest. t. ex. Langfjordbotten, Nierravegje, Annutvagge; Berlevaag (S.); fjallen mellan Lang- bunes och Svartnes ymnig. ‘ Trisetum subspicatum (L.) Teml. sparsam i Ost-Finmark. t. ex. pa Lebesbyfjillen, Berlevaag (S.), vid Meskelfvens utlopp. Vahlodea atropurpurea (Wnbg.) Bjérkregionen ofvan Ny- “fale borg, Seidafjallen (S.); Wadsée spars. och Syd- Varanger allm. (Wnbg.). Melica nutans L. Sparsam i bjérkregionen vid Birkelund i Tanen (S.). * Phragmites communis Trin. Pasvigelfven och C’olmejavre. * Calamagrostis Halleriana DC. Hammerfest (Hartm.). 203 * Calamagrostis phragmitoides Hartm. var. angustifolia. Kitt- _ dalen nedanfér Tsatsa (Hartm.). * —— . lapponica (Wnbg.) var. opima (= C. chalybaea vs Bl. N. Fl.). Bosekop (Bl.). [ — lanceolata Roth., som anfiéres af Lund, »findes neppe i Finmarken» (Bl.); detsamma giller afven utan tvifvel om C. silvatica, som Gunnerus upp- gifver forekomma vid Lyngen. | Agrostis stolonifera L. ‘Tanen vid Langnes; Jarfjordbotten. Ba A. rupestris Lund ar en form af A. rubra L. (A. borealis Hartm.) | * Alopecurus pratensis L. g. alpestris Wnbg. Vid elfven Laggo pa Lebesbyfjillen. — Ar utan tvifvel den- samma, som Deinb. angifver fran Vester-Tanen ; under namn af A. ovatus (cfr. Bl. N. FI. p. 109). * ~— nigricans Hornem. Vest-Finm. Tromsée (BI.); Ost-Finm. pa hafstranderna flerestades t. ex. Jar- fjorden vid dess botten och Hergenes; Varanger vid Mortensnes och flera stillen mellan Meskelf- ven och Galbajok; Wardiée, Syltvigfjorden och Boskfjorden (Landmark); Pasvig (Wnbg. Fl. Suec.). — geniculatus L. Varanger allm., Klésterelf. — Var. fluitans L. Klésterelf och C’olmejavre wy > Phleum pratense L. Strémée vid Tromsée (Gunn.) ar nord- ligaste vaxestillet enl. Bl.; Wadsée och Wardée tillfallic. Digraphis arundinacea (L.) Tromsée och Alten (BI.); Bu- nes vid Varangerfjorden (S.). Hierochloa borealis Rim. Ost-Finmark. i bjérk- och tall- regionen h. o. d. * Filices. Polypodivm vulgare L. H. o. d. till Lyngen och Alten. Phegopteris L. I tall- och bjérk-regionerna anda till Nordkap. — Dryopteris L. Liksom firegaende men mindre allmant. | — alpestre Hoppe. Sparsam t. ex. pa Lebesbyfjallen. Aspidium Lonchitis (L.) I bjérk- och slattfjaills-regionerna h. o. d. anda till Nordkap. Polystichum Filix mas (L.) H. 0. d. i tall- och bjérk-re- | gionerna anda till Nordkap (Deinb.). — spinulosum (Sw.) Sparsam i bjérkregionen till Altenelf; Tanaelfven. *) Hair liksom. pa flera stillen i det foregiende har jag anvdndt det i lappska skriftspraket brukliga tecknet c, hvilket utlises ungefar sisom tsj; de likaledes anvanda. decked s och & uttalas ungelir sa- som sj och dh (eller th). 204 Cystopteris fragilis (L.) Spridd dfver Vest-Finmarken anda till Nordkap (Wnbg.). — montana (Sw.) Spridd h. 0. d. i bjérkregionen t. ex. Tromsée, Kaafjord, Raipas (Bl.); Varange _ ofvan Nyborg. Lear Woodsia hyperborea Br. Sparsam i fjallbranterna t. ex. Alten (BI.), UWammerfest (Hartm.), Fjelbma i Tanen. Asplenium Filix femina (L.) I tall- och bjérk-regionerna . till Alten och Varanger. — viride Huds. I bjérkregionen pa_bergsluttningar ) h. o. d. 6fver hela Finmarken. | — Ruta muraria L. | Pa hafstrandsklippor i Vest- Finmarken siallsynt t. ex. vid Qvalvig i Lyngen och Storvigneset i Alten (Wnbg.). Struthiopteris germanica W. I tall- och bjérk-regionen till lten, : Allosurus crispus (L.) I bjérk- och slattfjalls-regionerna h. o. d, 6fver hela Finmarken. Botrychium Lunaria L. Spridd 6fver hela Finmarken til Maasée (Wnubg.). — boreale Milde. Renée i Syd-Varanger sparsamt. — rutaceum Sw. H. o. d.. till Alten (BI.). Lycopodium Selago L. Allman dfver hela Finmarken till Nordkap (Deinb.). — annotinum L. H. o. d. i tallregionen till Alten. — clavatum L. I tall- och nedre delen af bjérk- regionen till Alten och Polmak. — complanatum L. Allman éfyer hela Finmarken i tall- och bjérk-regionen. : — alpinum L. Allman Anda till Nordkap 1 bjérk- och slattfjalls-regionerna. Selaginella spinulosa Al. Br. I tall- och bjérk-regionerna allman anda till Nordkap (Wnbg.). Litteratur-oéfversigt. Bryacee Scandinavie exsiccate curante R. HARTMAN. Fase. I—IV. Gevalie, Landin 1857—58. 4:0. Nyttan af exsiccatverk ar hittills af ingen bestridd, sa- vida de aro med tillbérlig omsorg beredda; besvaren och svarigheterna vid deras utgifvande aro dock s& manga, att de fleste torde blifva afskrackte fran dylika foretag eller ock deras ‘verk lemna Atskilligt att onska. Det ifragavarande, af hvilket fyra haften hittills utkommit, innehallande hvar- dera 30 arter, pa hvilka forteckning redan ar meddelad i 205 Bot. Notis. 1856 WW 5—6 och 1857 4212, hedrar deremot i hég grad sin utgifvare, den om vart lands mosskunskap sa hégt fértjente Mag. R. Hartman, da hittills ingenstiides, sa vidt Ref. har sig bekant, nagot bryologiskt exsiccat-verk blifvit utgifvet, som sa till alla delar uppfyller képarens fordringar: siikert bestamda arter i lika vackra som talrika exemplar, sirdeles billigt pris och vacker utstyrsel. Det ar derfére icke underligt, att den beklagligtvis ej synnerligen stora upplaga, som af detta verk kunnat beredas, sa hastigt och begirligt blifvit af prenumeranter betingad, att man numera ej hos utgifvaren kan erhalla nagot fullstindigt exem- plar. Skulle vi, for att tillbérligt uppfylla en recensents Aliggande, nédgas att uppleta nagon anmarkning mot detta verk, skulle vi kunna papeka att pa etiketterna ej mana- den, da artens fruktbildning ar fullandad, finnes angifven, hvilket kunde vara saval nybegynnaren som vaxtgeografen till nagon ledning, da de flesta, om ej alla, mossor hafva en noga bestimd och inskrankt fruktsattningstid. Vi sluta denna var anmialan med en upprigtig énskan, att utgifvaren matte fa gladja sig at ett ostérdt utgifvande af fortsittningen till detta vackra och nyttiga verk. Ss Ov 2 Personali-Notiser. Alltfér ofta har det varit en sorglig pligt for utgifvarne af denna tidskrift att omniimna, det diden bland de unga botanisternas krets skérdat offer, innan dnnu de nirda for- hoppningarne blifvit uppfylda, de lofvande anlagen utveck- lade. Dubbelt smartsam fr denna pligt for nuvarande ut- gifvaren, da det ar en kir broders alltfor hastiga och ovan- tade bortgang, som han nidgas omnimna; Philosophie Ma- gistern Elias Petrus Fries afled neml. hair i Upsala den 17 December i en alder af nagot dfver 24 ar. Hans salunda i fortid brutna bana har val icke nagra lysande idrotter inom vetandets verld att uppvisa, men det allvar och nit, hvar- med han stidse striifvade att férvarfva sig kunskapens fruk- ter, aro en borgen derfér, att han, om tid och krafter for- unnats, skulle hafva blifvit en af de triiguaste och redliga- ste arbetarne pa vetenskapernas falt. Och icke blott hari- genom utan tillika genom sitt redbara, dppna och tillgingliga visen tillvann han sig allmiin viilvilja och vinskap af alla dem, som med honom kommo i beréring, hvarfére han afvyen och saknad. v2 206 Den aflidne var fddd i Femsjé i Smaland den 14 Oct. 1834, blef Student i Upsala Var-terminen 1853, aflade Philosophiw Candidat-examen Var-term. 1856 och promo- verades till Magister filjande ar efter att sasom disputation hafva forfattat och forsvarat: Anteckningar éfver Svampar- nes geograjiska utbredning. Han egnade sig derefter at me- dicinska studier, utan att dock dfvergifva sin iilsklings-veten- skap, botaniken, hvarom savil hans tjenstgiring sasom A= manuens vid Botaniska tridgarden hirstides vittnar, som fifven atskilliga efterlemnade, till en del nistan afslutade afhandlingar éfver Skandinaviens Menthae, nya Skandinavi- ska Svampar m. m., hvilka mahinda komma att publiceras. Under sommaren 1857 ombesérjde han redaktionen af denna tidskrift, i hvilken han féréfrigt meddelat nagra uppsatser och plancher; dfven i atskilliga andra arbeten och isynnerhet till Kgl. Vetenskaps-Akademiens samling af Svamp-malnin- gar har han lemnat prof af sin fallenhet och férmaga af naturféremals afbildande. Frid dfver hans stoft! Herr Professor J. E. Areschoug har i biérjan af De- cember manad aterkommit fran sin utlindska vetenskapliga resa. Stridda Underrattelser. Antalet af vdxtarter pad jorden. I tidskriften »Die Natur» an- for Doct. Karl Miiller i en afbandling om vaxtgeografien bland annat fljande: »Steudel i Esslingen har féretagit sig att uppskatta det san- nolika antalet af alla verldens vaxtarter. Foér 37 dr sedan anslog De Candolle detta tal till 100,000 och i 8r (1855) antager Steudel de redan beskrifna fanerogamerna till 110,000 och kryptogamerna till 35,000, hvarvid det dock dr att marka, att dessa tal utan tvifvel skola blifva betydligt stérre, di man bérjar mera kritiskt, an hittills i allminhet varit fallet, granska de kanda arterna. - Antager man, siger Steudel, att Tyskland hérer till de bast undersdkta linderna, att detta eger 3,500 fanerogamer pi 11,570 qv. mils yta och att dessa arter hafva en geografisk utbredning af 50,000 qv. mil, s& skulle hela jordklotet p& sina 2,400,000 qv. m. ega 163,000 arter. Denna summa maste dock naturligtvis blifva betydligt under verklig- heten, di den ar beraknad blott efter en enda zon, den tempererade, under det alt de tropiska och subtropiska landerna dro de vaxtrikaste. Betraktar man neml. Chili sisom ett eget distrikt med 2,000 egen- domliga arter pi 7,000 qv. mil, hvartill man har rattighet, da redan 1,400 egendomliga arter aro der upptickta, sd skulle ensamt det inom vindkretsarne beligna Amerika pi sina 400,000 qv. mil hysa mer én 100,000 egendomliga vixtarter, och svrligen kan det tropiska Asien, 207 Afrika och Australien i detta hanseende sti mycket efter Amerika. Steudels uppskattning Sr val derfore alltfor ringa, d4 han antager summan af alla tropiska landers vaxtarter till 200,000 och utom tro- pikerna 100,000. JHartill maste vi ylterligare Jigga, att denna san- nolikhets-berakning — n3gon vetenskapligt noggrann kan pa intet vis uppnis — endast grundar sig pa fanerogamerna. Taga vi hartill kryptogamerna i betraktande, hafva vi en hel serie af familjer att uppskatta: Algerna i detta ords vidstracktaste betydelse, svamparne, Jafvarne, lefver- och 1éf-mossorna samt Ormbunkarne med Lycopodia~ eae och Equisetaceae inbegripna. Jag har efter samina method som Steudel redan 1851 uppskattat antalet af alla jordens léfmossor till 9,000 arter; de bekanta lefvermossorna utgéra ungefar halften af de bekanta Jéfmossorna och samma férhallande eger rum med lafvarne, hyarfére summan af dessa familjers arter kan anslas till 9,000. An- talet af bekanta ormbunkar éfverskjuter det af lofmossor med 1/s, hvarfére de kunna, uppskattas til] 11,000; de bekanta svamparne 4ro 12/3 flera an léfmossorna, hvarfére de kunna antagas till 24,000 ar- ter; de hdgre algerna dro ungefar lika manga som léfmossorna, 9,000 arter, hvartill sannolikt kan laggas halfva detta tal légre algformer. Totalsumman af kryptogamer skulle sdlunda blifva 66,500 pa hela jordklotet, ett tal, som dock utan tvifvel ar betydligt under det verk- liga*). Vi kunna derfére utan ofverdrift antaga i rund summa 400,000 lefvande vaxtarter pa jorden. Besinna vi nu, att under 2 4rhundraden mer 4n 200 botani- ster egnat sina krafter at upptackande af de 2,700 mossarter, som hittills dro mig bekanta, kan man géra sig ett begrepp om den ar- betskraft och den tid, som erfordras fér de dnnu okandas upptackt och bearbetning. Ar 1754 raknade Linné 7,728 vaxtarter, ar 1801 Persoon 21,000, nio 4rsednare Denstedt 25,200, 1828 Spren- gel 36,000, 1540 Steude! 87,000 och redan ar 1855 145,000. Man kan haraf inse,’ hvilket material under ett arhundrade blifvit samladt fér vaxtgeografiens grundlaggning och utbildning. Endast for det historiska intresset vill jag naémna, att Theophrastos Eresios (fodd 371 f. Chr.), forntidens stérste botanist, kénde endast 450 ar- ter, och alt sdledes de nu bekanta blifvit upptackta inom loppet af 2000 ér. Om redan beradkningen af de bekanta arternas antal 4r forenad med de stérsta svarigheter, di densamma 4r beroende af olika forfat~ tares olika uppfattning af art-begreppet, s& galler detta i Snnu hdgre grad om sligtena, i mindre om de naturliga familjerna. De sednare kan man i allmanhet antaga till val 200, ett tal, som hvarken ge- nom kommande upptackter eller férindradt uppfattningssatt torde kom- ma att n&got betydligare férminskas eller fordkas. Huru olika der- emot sligtena blifvit uppfattade, kunna vi tydligast inse af det factum att Sr 1797, di pai en ging tvenne upprakningar af alla bekanta *) Professor Fries uppskattar blott Svamparnes antal, enligt nya~ ste tidens princip f6r artbegransningen, til] en half million. Red:s Anm. 208 vaxtarter utkommo, neml. Persoons i5:de upplaga af Linnés Sy- stema Plantarum och Riuschels Nomenclator botanicus, raknade den fOrre 1,436, den sednare 2,425 sligten. Redan trettio &r sednare upptog Sprengel i den 16:de upplagan af Linnés Syst. Plant. 3,769 — slagten, hvilka 4 ar sednare hade vuxit till 4,119, under det att de for n. v. kunna uppskattas till val 5,000.» — Studeranden Ahrling, som p& botaniska reseféreningens bekostnad férleden sommar besékte Medelpad, har till Utg. lemnat de vaxter, som tillkomma aktie-tagarne, och skola nimnda vaxter med det snaraste tillsiindas de herrar, som ej redan erhallit sin andel. Flera omsiéndigheter hafva vallat, att undertecknad iv forhindrad ait fortfarande ombesirja utgifvandet af denna tidskrift. Innan han dock nedligger denna sin be- fatining, dr det for honom en kédr pligt att hembéra bota- nikens idkare och vinner inom fdderneslandect sina hjert- ligaste tacksdgelser for den viilvillighet, hvarmed bidrag till denna tidskrift blifvit lemnade, det éfverseende, hvar- med den bristande formagan blifvit éfuerskyld, det intresse for detta foretag, hvarpa han fatt emottaga mer dn ett prof. haa ; " AME wae Sly . Bea ie fo as 4 raya 2 of « tire i i" 2 o , ah fe , ‘& ~~. irs os i. 4. , aa\\ r \ at “Eh * a ae + i ‘ My fe . , y ¥ ure . + me NANG. ‘ 7 a ue f Pate, Vel i \ ‘ , oT * ’ > > ‘ ir “¥ " uy if a) a i a Nt ie yt t A fs ts ° \ Web te? NC w hae ee ¢ + iw ni mal} ne ‘Ss i Y var al’ ZN Wen she i, te , o * < . . ‘4 - f ‘ 4 < 4 . . al? ' oN f~ a) N Sr nt < . Y 4 af) _ ” . NA bee - Ne, & ARte * aN Le \ Wal ‘ : iy, ; a aay, yt fe ah My J Ry 4 4 i *- wy oe Iya el i. bY 7 ¢. : 4 5 A “ * #3 peo i eT | a) ose . BD holes ’ Y) Ob 4 o D jen, ee “ ong . ; + wi nag y y A y PAY hee)! Sy ; V4 . AT RSs SN ears Oe By a a ‘ . Foe, ee ae Se WA, 9 aS we VF, G Toe Moy 9, MOP” a: TA oes : ad mT) “eg p b Oe 44 vy i 4, , nF : a ; “Ss * re Ta ae US, fA tet 5 : /, sgl fos : Wi Ave oer RG? set Ste Lg t A a , , . f ; e rs + Pea a . wi one ~ ie oe . pal “ a a 14 4% 3 » ae AY. ¢ ‘ y os fe t