: : +: -
<i Sas POSS a . . i ™ -
Sa Fhe we a . 5 y een? ‘ ° me bee ; Bag PB OEE UML Ley i PG AN LON ST: oe MEL EY aR Ne

o4 ZA

ee

4 ge)
2. J
=P

~ —
=>}

q a nan Aaa yas /

a
eh
Kb .

ie

ike

> z
Te D> Cee ae

oe \ ' a Hn \

PN wn
ty taan Par HEN
Aan ARE

a

46 Ln, Migs 8 3 fe

Wy
1 ats WW A y Aba “4
IE ss mS

A rah AN “NY ANA

/

aty,

~

a
pet é
ete, lee

4

ih
Wait
MA

n a. 2 vie
Ay By.

nit

Heli iy

MOMS
manic A

) ty
Me bull 5 ri ‘ }
Wid Che atc, svi

Md Fak ell) fA nibe ht PHAN (ae om

\ UG St) i eee
mit Pye he? AW aah ’ i Wh Ai i

Une Wal 9! RY wo.

XH Vary \ ru
‘

ah Ht

ta Wht), eget Cah

Veta,
wh
1 se

BAe Sa f
te Lal Med ie PN ANS

NCR TS iW. \

AC ALLE tay! F
aye wy
i

- BOTANISKA NOTISER

for ar 18638
med bidrag af

Hrr Cleve, Engdahl, Th. Fries, Fristedt,
C. Hartman, Kindberg, Krok, C. P. Lestadius, Leffler,
Lindberg, Nordstedt, vy. Post, Sahlen, Scheutz,

Westerlund och Zetterstedt,

utgifne

XN. J. Andersson.
Sita OS Oa
STOCKHOLM,

ZACHARIAS HEZGGSTROMS FORLAG,
1863.

IWAR HEGGSTE

Innehall.

Andersson, N. J. (Hooker). Betraktelser 6fver de allminna foreteel-
serna af vixternas foranderlighet. Sid. 3, 52.
» » Den botaniska Sectionens Forhandlingar vid Na-
turforskaremétet 1863, 97.
Cleve, P. T. Om de svenska arterna af sl. Vaucheria DC. 129.
Fries, Th. Nya lafarter. 7.
» Om de Skandinaviska arterna af sl. Isoétes. 101.
Hartman, C. Huw Hydrocharis Morsus Rane fortplantar sig i
kallare trakter.! 17.
Lestadius, C. P. Nagra ord om Umea-traktens Flora. 105.
Lindberg, S. O. Anmiarkningar angaende Hypnum Vaucheri och
Eucladium verticillatum. 134.
Nordstedt, C. F. O. Skandinaviens Characeer. 33.
v. Post, H. Ytterligare om Ljung-, Lingon- och Mjélonrisets bort-
déende. 77.
Scheutz, N. J. Om de Svenskar, efter hvilka vaxtsligten blifvit
uppkallade. 65.
Westerlund,C.A.: Spridda anteckningar till Skandinaviens Flora. 138.
Vaxtgeographiska Uppsatser och Bidrag af Engdahl, 85. Fristedt,
82. Kindberg, 12, 116. Krok, 14. Leffiler, 151. Sah-
lén, 60, och Scheutz, 119.
Zetterstedt, J. E. Nagra for Skandinaviens Flora nya mossarter. 73.

Litteratur.
Areschoug, F. W., Fristedt, R. F, och Fries, R.: Om svenska arter
af sl. Rumex. — 26.

Blytt: Norges Flora, 1861. — 22.

De Candolle: Prodromus Systematis Vegetabilis Pars XV. Sect.
Post. Fase. I. — 21.

Gosselman, C. A.: Blekinges Flora. — 90.

Hooker & Bentham: Genera plantarum I. 1. — 124.

Kindberg, N. C.: Ostgita-Flora. — 89.

» Monographia Generis Lepigonorum. — 156.
Larsson, L. M.: Flora ofver Wermland och Dal. — 88.
Ass
5 sf Y 2

IV

Notiser ur Siillsk. pro Fauna et Fl. Fennica Forhandlingar, h. 4. — 126.

Sjéstrand, M. G.: Calmar lans och Olands Flora. — 90.

Exsiceater: J. EH.Areschoug: Algze Scandinav. Fasc. I—IT]. — 99.
R. Fristedt: Sveriges Pharmaceutiska Vaxter Fase. I. —

158.
Th. Fries: Jachenes Scandinaviee Fase. I—II. — 93.
Ntenhammar : Lichenes Suecize Fase. Il. — VI. — 62.

Strédda Underrittelser.

Anmilan. — Billigt herbarium till salu, 96. Blytts herba-
rium, 96. Botaniska reseforevingen, 30. Déde, 22, 64. En
Svensk rikblommande vixt, 15%. Fotografiska portritter, 96. Na-
turalhistoriska Museum i Linképing, 160. Réda snon, 31. Speer-
schneiders vaxtanat. preparater, 30. — Vichuras resa, 64. Zetter-
stedt, Lektor i Jénképing, 64. ;

Register ofver vixter, som aro nagot vidlyftigare omnimnda
uti denna argang:

Acer, s. 143, Anemone 143, Arthonia 10, Asplenium 150,
Batrachium 127, Betula 89, Biatora 9, Bilimbia 8, Campanula 140,
Carex 17, 148, 149, Ceratophyllum 147, Cerastium 16, 145,
Charee 41—52, Dianthus 16, Diplotaxis 143, Drosera 145, Hucla-
dium 76, 135, Festuca 150, Gagea 148, Galium 139, 140, Gly-
ceria 150, Gymnadenia 147, Hieracium 89, 138, 139, Hydrocharis
17, Hypnum 73, 74, 75,135, fsoétes 101—105, Lecothecium 1 2,
Lepigonum 156—57, Linaria 152, Luzula 25, 26, Menthe 140
—143, Malva 144, Medicago 145, Microglena 10,11, Najas 127,
Nitella 34—-40, Orchis 147, Pannaria 8, Pinguicula 15, Plantago
143, Pulsatilla 16, Poa 25, Rhizocarpon 10, Rumices 26, 27, 28,
29, 91, 92. Schoberia 146, Scirpus 159, Sonchus 127, Sparga-
nium 89, Stellaria 16, Thalictrum 143, Thelidium 11, Verbascum
15, 91, Veronica 15, Viola 16, 144, Vaucheria 129—134.

eS eee

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

No1&2 WN. J. ANDERSSON. 1863.

INNEHALL: Anmiilan. — Betraktelser dfver de allminna foreteelser-
na af vixternas féranderlighet. I.— Tu. M, Fries, Nya laf-arter. -—
KinpserG, Tillagg till Sahléns Venersborgsflora. — Krox, Spridda
vixtgeogratiska bidrag till Skandinaviens Flora. — C. HartMan,
Huru Hydrocharis Morsus Ranze fortplantar sig i kallare trakter.
— Litt-Ofvers. (Dp Canpotiz, Prodomus etc. XV. Sect. Post.
fase. I — Buryrr, Norges Flora -— F. W. ArgscHoue samt
R. F. Fristept & R. Fries, Om Svenska arter af vixtsl. Ru-
mex). — Strédda Underr. (Den botaniska Reseforeningen.
— Till kannedomen af »den roéda snén». — Dode).

STOCKHOLM, P. A. Nyman 1863.

Anmalan.

I det jag, pa flera vinners uppmaning, anyo éfvertagit
utgifvandet af Botaniska Notiser, torde jag fa anse det allde-
les Gfverflidigt att yttra mig vidléftigt angaende motiverna
derfor eller afsigten dermed. Under den lénga tid denna
manadsskrift forut eaxisterat — nemligen utgifven 1839—1846
af A, E. Lindblom, 1849—1851 af mig, 1852—1856 af K.
F. Thedenius, och 1857—1858 af Th. M. Fries — har den
helt sckert ganska*mdrkbart bidragit till det botaniska lif, som
under de sednare decennierna visat sig verksamt hos oss, och, pa
samma gang den lemnat tillfdlle for meddelanden rérande
studier uti var flora, varit ett foreningsband mellan dem,
hvilka i detta hénseende haft gemensamma intressen; hvarfor-
utan den i viss man spridt kéinnedom om utlandets vigtigare
botaniska arbeten till dem, som, af hvarjehanda skél, annars
dermed méjligen skulle hafva forblifvit obekante.

Medvetandet deraf, att jag i ndgon mén skulle kunna
bidraga till alldeles detsamma cdnnu en gang, erfarenheten der-

ra

7e™

z

2

om, huru vi, efter tidskriftens sista upphérande, saknat detta
kommunikationsmedel, och hoppet, att jag vid detta foretag nu,
likasom forut, kan pardkna vdlvilligt och verksamt understid
af Sveriges botanister, sa dldre som yngre, hafva kommit mig
att, utan afseende pa uppoffring atminstone af médda och tid,
sdka ytterligare bibehdlla eller framkalla samma lifaktiga med-
delsamhet mellan Sveriges vixt-dlskare, som forut varit sa
gagnande, och som dnnu sa val behéfves.~

Med undantag af de tvenne sommarmanaderna Suli och
Augusti — dda vdl flertalet af botanister sysselsdtter sig med
arbeten ute i den gréna naturen — skall hvarje manad ett
nummer af Botaniska Notiser utkomma, saledes 10 nummer
pa are. Ehuru i ar forsta numret blifvit fordréjdt, skall
dock samma antal af nummer utgifvas. I allménhet skall
hvarje nummer bilda ett ark och nagon gang atfoljas af figu-
rer, der sadant géres behof. Prenumeration a hel argang er-
ligges med 3 Rdr Rmt till forliggaren, Hr Direktéren och
Riddaren 1. Neggstrim, 22 Lepslagaregatan i Stockholm, hos
Hrr Bokhandlare i landsorten, eller, med tilldégg af vanligt
postforvaltarearfvode, pa poststationerna i Riket. Meddelan-
den och bidrag torde bendget insindas till mag, under adress:
Kongl. Vetenskaps-Akademien « Stockholm.

Stockholm « Mars 1863

N. J. Andersson.

Betraktelser Ofver de allmanna foreteelserna af
vaxternas foranderlighet.

Det kan icke nekas, att den botaniska vetenskapen, pa
samma gang den alltjemt fortgatt att, pa grund af noggrann
uppfattning af vaxtformerna och vaxtlifvet, oférvillad af tom-
ma spekulationers ofta vadliga hypotheser, bereda en djupare
och sannare insigt i de vegetativa férhallanden och féreteel-
ser, som funnits och ainnu finnas pa var jord, dock tid efter
annan vandt sig “at nya riktningar for att, med nya metho-
der, hinna det slutliga malet. Likasom férst med Linné nya
idéer om art och sligte uppstodo och aningar bérjade vakna
om en naturlig uppfattning af annu stérre formserier, sa synes
det vara den nyare tiden férbehallet att, fran de irrfarder
forskarna sedan slutet af 1700-talet nagon gang gjort att an
med filosofisk dimmighet a priori konstruera naturen, an med
smaaktig angslighet sénderplocka den stora och skéna enhe-
ten, an med férnamt forakt for specialforskning blott séka
efter »lagarne fér det inre vaxtlifvet», smaningom férena dessa
olika utvaigar att finna sanning till en enda method, fér hvil-
ken uppgiften torde vara mdjligare att lésa. Sa har den sy-
stematiska, den fysiologiska, den spekulativa botaniken kom-
mit till heders, men genom innerlig férening af dem alla, och
det torde finnas fa arbeten af allmannare erkandt virde, af
ingripande inflytande, som ej biira vittne derom, att sa i sy-
stematik som fysiologi man pa grunden af detalj-undersék-
ningar séker framhafva allmanna resultater.

De stora fragorna: hvad ar art? huru hafva vaxterna
utbildat sig? hvilka fro de-momenter, som betinga deras olik-
heter i den nuvarande skapelsen? — fragor, sa ofta férut
uppkastade och pa sa mangahanda sitt besvarade, hafva anyo
blifvit framstillde. Men de svar, som nu kunna_lemnas,
maste tillerkinnas mera vitsord, ty nu eger vetenskapsman-
nen till sitt férfogande en betydligt vidgad erfarenhet. Det
gifves numera fa trakter af verlden, som ej blifvit mera eller
mindre noggrannt genomforskade och lemnat oerhérda tillok-
ningar till fonden fér vaxtrikets kannedom; vixtanatomiens

4

och physiologiens problemer aro i vasendtlig man nu sa lésta,
att bland hufvudmannen i denna gren af vetenskapen blott
féga olikhet rader i asigter om de vigtigaste och allmiinnaste
fenomenerna; kainnedomen om de ligre vaxternas uppkomst-
och utvecklingshistoria — sa vigtig afven fdr kannedomen
om de hiégres — har tagit jittesteg pa det sista artiondet,
och utransakandet af fornverldens flora, ej] sasom en kurio-
sitet for sig, utan sasom ledning for uppfattningen af den nu-
varande viixtverldens historia och visende, har natt en full-
iindning, hvarpa man for fa ar sedan knappast vagade hoppas.

Ett nytt uppslag i ofvannimnde fraga har fér ej sa lan-
ge sedan lemnats af Darwin i dess bekanta arbete: »On the
origin of Species» Syftande till att adagaligga, att de ska-
pade varelserna smaningom fran en mera enkel bérjan ut-
bildats till den mangfald, hvarunder de nu_ upptrada, att,
genom olika verkande krafter, det gifves en alljemt om 4n
oftast for oss omirkligt fortgaende skapelse, iir denna theori
vil ej annu sa allmant erkind, att den hunnit vixa ut till
axiomatisk lag. Den hotar nemligen att sasom osikert och
obevisadt anse allt detta i alltfér stor detalj gaende skiljande
af varelserna sasom ursprungligen sjelfstiindiga arter; den upp-
manar alltfor mycket till uppfattning af det skapade ur flera
sirskilda synpunkter, och den fordrar oafvisligt att fore all-
manna domsluts afgifvande dessa skola grunda sig pa nog-
grann och fullstiindig wndersékning af hela det till buds stda-
ende materialet, for att en theori sadan som denna ej skulle
réna motstand. Nir a ena sidan det kunnat gifvas botani-
ster, hvilka, likasom pa allvar, pasta, att en och samma vaxt-
art omdjligen kan férekomma i olika lander, sa erkaénner a
den andra denna theori méjligheten, ja den antager sannolik-
heten deraf, att manga af vara vixtarter ha en ganska be-
tydlig bade utbredning och variations-férmaga sa att de pa
olika lokaler och trakter vil kunna visa sig mer eller mindre
olika, men dock till vésendet, ursprunget vara af enahanda
art eller natur.

Redan innan Darwin publicerat detta sitt arbete hade
Dr J. D. Hooker i flerfaldiga af sina skrifter uttalat asigter,
som med-dessa sta i nara 6fverensstiimmelse. Af nu lefvande
botanister torde ocksa ingen finnas sa berattigad som han att
yttra en mening i detta hanseende. Efter att hafva gjort

5

langvarigare och mera vidtomfattande resor an nagon annan
naturfoskare, efter att 1 de utmirktaste och mest ‘stor-
artade arbeten hafva beskrifvit de af honom sammanbragta
ansenliga vaxtsamlingar, och dagligen egande till sin dispo-
sition och sasom medel fér sina forskningar den stiérsta bo-
taniska triidgard och det rikhaltigaste herbarium i verlden,
fir det klart, att han lattare an nagon annan kunnat for-
varfva den asigt éfver vaxtriket 1 sin helhet, som berittigar
till att draga allméanna slutsatser om dess »enhet i mangfal-
den» Med lika stor skaérpa som klarhet har han i sina ar-
beten: Flora Nove Zelandiz, Flora Tasmanica, Introduction
to the Flora indica, samt nu sednast i Flora arctica fram-
stillt dessa allmanna betraktelser 6fver den systematiska bo-
tanikens uppgift, 6fver artbegreppet och 6fver viaxtverldens
nuvarande geografiska férhallanden och forntida utbildning,
hvaraf jag trott mig béra lemna en kort 6fversigt, helst blott
fa af vara yngre botanister torde hafva tillgang till ofvan-
namnda vigtiga arbeten.

I. Alla vaxtformer dro mer eller mindre benagna att variera;
intet organ ar absolut symmetriskt, tvenne organer aldrig
lika, flera individer ej fullt identiska, tva arter ha ej samma
relativa olikheter, tva lander icke samma former af arter fér
dem bada gemensamma.

Vaxterna foraindras langsamt och de mest utmirkta va-
rieteterna finnas helst ytterst i den area, arten intager. Som-
liga slagten ha en stor fallenhet att foriindra sina former; de
bilda af sina arter en sadan serie, att knappast éfvade for-
skare deraf kunna urskilja bestiimda hufvudformer (arter), ss.
Rubus, Salix, Hieracium. Andra deremot ha en motsatt na-
tur, ss. Campanula, Veronica. I allmannhet torde det visa
sig, att ju enklare vaxternas struktur ar och ju stérre slig-
tena, desto mera forinderliga aro arterna. Acotyledonex, Mo-
nocotyledonee och Dicotyledonee sta sinsemellan i detta in-
bérdes férhallande, och -hos de sistnimnde dr det de lagre famil-
jerna (Salicineze, Urticaceee, Chenopodiacee) som visa stérre
obestamdhet i sina former, in de hédgre (Leguminose &c.).
Och likasom det finnes genera, som kunna anses utgéra sna-
rare ett agreggat af figa bestamda varieteter, sa uttrycka af-
ven vissa hégre grupper, ss. Graminew, Umbelliferee, Cruci-
feree, Composite, just genom sin stora s. k. naturlighet, en

6
idé af likhet, som gor det svart att med siker bestimdhet
sarskilja slagtena. A andra sidan innehalla vissa s. k. famil-
jer t. ex. Melanthacee, Scrophularinee mycket bestiimdt olika
grupper, sligten och arter, men kunna sjelfva med svarighet
definieras som en enhet. Naturligtvis finnas hirifran manga
och vigtiga undantag; men klart ar, att ju mera under den
historiska utvecklingen formerna (arterna eller sligtena) af en
typ (slagte eller grupp) dkas, desto mera niarstaende och svar-
utredde blifva de sinsemellan, och tvertom ¥ motsatt fall eller
nir vissa former under tidernas lopp hafva dukat under.

Genom odling kunna vissa varieteter val fortplantas, an-
dra deremot med lika latthet framalstras; arter, som linge
forblifvit ofériinderliga, bérja plétsligen afvika och bilda en
miingd varieteter udstan 1 odndlighet under obegrinsade ge-
nerationer. Alla dessa varieteter strafva ej att aterkomma
till, men att annu langre aflagsna sig fran urtypen; man ser
ej foraldrade kulturformer atertaga stamformens utseende eller
karakterer. Hartill kommer ytterligare det factum att i manga,
om ej de flesta fall, individer af samma species befrukta hvar-
andra medelst insekter och ej medelst generationsorganerna
inom samma hylle (ss. hos Orchidew, Composite, Graminee
&c.), hvarigenom ocksa, om dn indirekte, bevisas att arternas
bestindighet ej ar regel, men val deras mojlighet att variera,
pa samma gang deras vitalkraft dkas. Hvad hybridisering
angar, sa ar den verkligen mindre allmin an manga tro,
produkterna oftast sterila och deras karakterer ej alltid till-
rackliga att bilda nya varieteter. Hybridernas tillvaro skulle
ocksa just bevisa vixternas benagenhet att bilda féreningar;
nu talar deremot deras ringa férekomst just for vaxternas
benagenhet att skilja sig at genom nya, fria bildningar, va-
rieteter, former eller, om man sa vill, arter.

Naturen har saledes en beniigenhet att genom ‘omiarkliga
gradationer mangfaldiga vaxtformerna, samt att sedan fdrstéra
nagra och isolera andra i skiljda grupper, saval genom deras
organografiska karakterer som genom deras habitat. For
att da forklara, huru naturen at dessa former gifver en
temporiir bestaindighet, synes den af Darwin och Wallace
uppstallda hypothesen om naturligt urval den mest tillfreds-
stillande. I korthet framstilld ar deras theori féljande. Hvarje
vaxt- eller djurform strifvar arligen att i stérre eller mindre

7
grad férékas; qvantiteten af det organiska lifvet pa jorden
mangfaldigas ej i samma proportion; ett stort antal individer
maste derfér standigt duka under, och hvarje art ar for sitt
bestand i staindig strid med en méangd olika fiender, efter
hvilka de maste modifiera sig genom morfologiska féran-
dringar i form och struktur eller ock genom ibland dolda, men
derfére mindre vigtiga fysiologiska forandringar, under det
att afkomlingarne af den aldre formen smaningom maste un-
der denna strid till antalet forminskas och slutligen alldeles
upphéra att uppsta. Hiirvid opererar naturen langsamt — men
menniskan astadkommer detsamma hastigare inom grianserna
for sitt herravalde. '

I det féljande skola vi redogéra for Hookers asigter om
arternas eller formernas forianderlighet beroende af eller sta-
ende i sammanhang med deras olika férekomst nu pa jorden
och deras utveckling under de sarskilda geologiska perioderna.

Nya laf-arter,

beskrifna af TH. M. FRIEs.

Sysselsatt med utarbetandet af en beskrifning 6fver Skan-
dinaviens laf-vegetation i sin helhet, har jag haft néjet att
savil bland dem, som jag sjelf i skilda delar af landet in-
samlat, som bland andra, hvilka fran olika hall benaget blifvit
mig meddelade, antraffa ett icke obetydligt antal af savil i
Skandinavien férr ej anmarkta, som hittills helt och hallet
obeskrifna arter och former. -Af sadana, som jag ej kunnat
finna 1 mig tillgingliga arbeten omnimnda, anhaller jag att
nu fa meddela beskrifningar pa nagra, under forhoppning att
framdeles fa lemna fortsittning; vart land eger nemligen en
stérre rikedom af dessa vaxter, An man fordom trott eller
anat, hvarfére antalet af de i Skandinavien antriffade snart
sagdt med hvarje dag tillvixer. Ett rikt falt finnes saledes
for Floras vanner att bearbeta, och jag tager mig derfére
friheten att uppmana enhvar att ej med likgiltighet eller for-
akt forbiga dessa® visserligen ej storartade och prunkande, men
i hég grad interessanta vaxtalster. Endast genom férenade
krafter kan en narmare kinnedom om desamma vinnas, och

8

afven obetydliga bidrag hiartill kunna vara af stor vigt och
gagn. Ma derfére ingen lata sig afskraickas af de svarighe-
ter, hvarmed lichenologiens — liksom hvarje annat — stu-
dium ar férenadt; och — hvad pa mig ankommer, skall det
vara mig ett ndje att, efter basta férmaga, meddela de upp-
lysningar, som i detta afseende kunna 6nskas, liksom jag af-
ven med stérsta tacksamhet skall mottaga hvarje meddelande,
som kan landa mitt ofvan naémnda tilltankta arbete till gagn.
— Framfoér allt tager jag mig friheten att uppmana till ett
flitigt efterspanande af de sma arter, som férekomma pa mossa
och naken jord, emedan bland dessa pa sednare tider flera
nya och interessanta former blifvit upptackta, och sakerligen
gémmer sig finnu bland dem mangen utmiirkt, obeskrifven art.

Harefter éfvergar jag nu till beskrifvandet af nagra nya
arter, alla Skandinaviska, med undantag af enda, hvilken
dock, sasom tillhérande arktiska trakter, siikerligen dfven ap
att hos oss antriiffa.

1. Pannaria arctophila: thallo obsoleto, minute granu-
loso (granulis dispersis), olivaceo- |. nigricanti-fuscescente, go-
nidia glauco-virescentia, seriatim concatenata fovente, hypo-
thallo indistincto; apotheciis biatorinis, tenuibus, planis (I. le-
viter convexis), testaceo- |. fulvo-cinnabarinis, subtus palli-
dioribus, margine tenuissimo pallidiore mox evanescente; hy-
pothecio incolorato, paraphysibus laxe coherentibus, apice ful-
vescentibus; ascis inflato-clavatis; Sporis simplicibus, octonis,
ovoideis, incoloratis, 0,016—20 mm. longis et 0,008—12 mm.
latis.

Pa mossa i Grénland och Labrador (samlad af missio-
narer).

Paminner genom sitt vixesitt, apotheciernas form och
storlek o. s. v. ganska mycket om Biatorina lutea, ehuruval
fargen ar helt annan. Ar for Ofrigt mycket litt skild fran
alla sina samslagtingar, bland hvilka den bland vara Svenska
val bér stiillas P. lepidiota (Smrft.) (= P. pretermissa Nyl.)
ndrmast, ehuru till thallus, apothecia o. s. v. betydligt af-
vikande.

2. Bilimbia microcarpa: crusta albida |. virescente, di-
sperse granulosa, cum hypothallo concolore confusa, interdum
fere nulla; apotheciis sat minutis, vulgo confertis, mox con-
vexis globosisque, immarginatis, subspadicgis, cinnamomeo-
brunneis vel nigricantibus; hypothecio fuscescente, paraphysi-
bus conglutinatis, ascis inflato-clavatis; gelatina hymenea jodo
intense ccerulescente; sporis octonis, incoloratis, fusiformibus,

9

utrinque attenuatis, constanter tetrablastis, 0,016—24 mm.
longis et 0,005—6 mm. latis.

Pa mossa och murken ved, sikerligen ej sillsynt i hela
Skandinavien.

I Lich. Arct. p. 183 beskref jag denna vaxt under nam-
net 6. obscurata 8? microcarpa, alldenstund jag, tillfélje af
‘de da tillgiingliga exemplarens ringa antal, ej vagade forfaikta
dess artratt i ett slagte, hvars arter genom sin stora varia-
tions-férmaga ofta fro ganska svara att bestiimma. Seder-
mera har jag savil sjelf insamlat den kring Upsala, som fran
Mag. P. J. Hellbom erhallit exemplar fran ett par stillen i
Nerike, och jag tilltror mig nu pa grund hiraf att antaga
den sasom en vil skild art. Mahinda hir Lecidea melena
Nyl. hit och utgér da denna arts sjukliga eller déende form.

3. Biatora admizta: crusta effusa, verrucosa |. suble-
prosa, virescenti-albida |. cinerascente, hypothallo obsoleto al-
bido; apotheciis primitus planis et margine tenui dilutiori cin-
ctis, dein convexis immarginatisque, sepe tuberculatis, car-
neo-fuscis |. demum (livido-)nigricantibus, pruina tenui irro-
ratis; hypothecio incolorato, paraphysibus conglutinatis, sub-
hyalinis, apicem versus fuscis; ascis clavatis; gelatina hyme-
nea jodo ccerulescente; sporis octonis, simplicibus, incoloratis,
oblongis |. elongato-ovoideis, interdum dacryoideis, 0,002—12
mm. longis et 0,003—4 mm. latis.

Pa granbark i Almby Sn i Nerike, funnen och benaget
meddelad af Mag. P. J. Hellbom.

Till utseendet liknar denna art ganska mycket Biatorina
mixta, men skiljes latt, isynnerhet genom sina alltid enkla
sporer. Apotheciernas fiarg blir vid anfuktning nagot ljusare
och lifligare. Spermogonierna utgéras af sma svarta punkt-
lika organer pa skorpans vartor och innehalla talrika, sma,
jemnbreda, raka eller hégst obetydligt béjda spermatier af
0,003—4 mm. langd och ungefir } sa stor bredd.

4. Biatora detrusa: crusta verruculosa, cinerascente I.
vulgo indistincta, hypothallo obsoleto; apotheciis minutis,
confertis, adpressis |. depressis, planis atque margine tenuis-
simo (spe obsoleto) obscuriore cinctis, dein margine excluso
levissime convexis centroque (vulgo) umbilicato-depressis, sic-
cis atropurpureis |. nigricantibus, humidis multo pallidioribus;
hypothecio incolorato; paraphysibus gelatinoso-conglutinatis,
indistinctis, hyalinis apicemque versus fuligineis; ascis brevi-
bus, clavatis; sporis octonis, oblongis |. elongato-oblongis, in-
terdum leviter curvulis, simplicibus, hyalinis, 0;008—-10 mm.
longis et 0,003—4 mm. latis.

Pa veden af gamla ekstubbar pa Kiillniiset i Femsjé Sin
(Smaland), af mig funnen 1851.

Denna lilla art star utan tvifvel nirmast B. erythro-
phea (Flk.), men skiljes savil fran denna som narstaende

10

latt genom frukternas beskaffenhet, aifvensom genom sina sma
sporer o. s. v. Gelatina hymenea blanar vid behandling
med jod.

5. Rhizocarpon efflorescens: crusta effusa, tenui, cinera-
scente |. albida, verrucosa |. areolato-verrucosa, sorediis vire-
scentibus |. sulphureis variegata, hypothallo nigro limitata;
apotheciis adnatis adpressisve, diu concavis et margine crasso
prominente cinctis, dein planiusculis |. rarius convexis mar-
gine excluso; hypothecio fuscescenti-nigricante, paraphysibus
conglutinatis, apicem versus nigricanti-fuscis; sporis octonis,
varie polyblastis, nigricantibus, forma et magnitudine variis,
vulgo plus minus ellipsoideis, 0,012—28 mm. longis et 0,010
—I6 mm. latis.

Pa nakna enqvistar i Saltdalen (Soft. hb.), pa al-bark
pa Kallands-6 (Dr /. Grewe) och pa enbark flerestades kring
Upsala. Afven eger jag ett fragment fran Schlesien.

Denna sikerligen vidt utbredda art igenkannes mycket
latt pa saval skorpans som frukternas beskaffenhet. Sporerna
férekomma, sasom férhallandet ofta ar inom detta slagte, un-
der en mingd, ofta missbildade former.

6. Arthonia granulosa Grewe (in litt.): crusta effusa,
tenui, leproso-granulosa, cinerascenti-albida, hypothallo indi-
stincto; apotheciis minutis, rotundatis, demum leviter convexis,
immarginatis, nigris; hypothecio fuscidulo, ascis ventricoso-
clavatis, gelatina hymenea jodo -vinose rubente; sporis octonis,
demum nigricantibus, obtuse fusiformibus |. elongato-oblongis,
vulgo 4- (sed etiam 5—6-)blastis, 0,018—22 mm. longis et
0,006—8 mm. latis.

Upptackt pa Kallandsé pa slit bark af Sorbus Aucu-
paria och Seandica af Dr F. Grewe, som godhetsfullt med-
delat mig exemplar af saviil denna som flera andra sillsyn-
tare, i Vestergithland autriiffade laf-arter.

Saval till yttre utseendet som flera karakterer 6fverens-
stimmer denna art med A. mediella Nyl. s. A. trabinella
Th. Fr. men ir dock litt atskild ej blott genom skorpans
beskaffenhet, utan iifven genom. stirre, slutliven svartnande
sporer, hvilka (liksom hos Arthonie i allminhet) aro mot
basen vanligen afsmalnande. Den forhaller sig till A. medz-
ella fullkomligt sasom A. (Coniangium) pineti till A. lurida.

7. Microglena (sphinctrinoides) reducta: crusta late ef-
fusa, tenui, gelatinosa, pallide virescente; apotheciis minutis,
atris nitidis, amphithecio centro depresso et pertuso; para-
physibus capillaribus, liberis; ascis stibcylindricis; sporis octo-
nis, uno serie vulgo dispositis, oblongis I. subfusiformibus, mu-
rali-polyblastis, 0,025—32 mm. longis et 0,009—14 mm. latis.

Ofverkliidande mossa pa en stenmur vid vagen fran Ram-
stigen till Kasi&tter i Géthlunda S:n (Nerike), upptickt och
beniget meddelad af Herr Pastors-Adjunkten O. G. Blom-

1]

berg, som i ,samma trakt antraffat flera andra hégst intres-
santa arter. Afven bland exemplar af den for Skandinaviens
Flora nya Br ‘yophagus Gleocapsa Nitschke (férut blott fun-
nen vid Mitnster), hvilka jag 1859 insamlade vid Femsjé i
Smaland, har jag antriffat ex. af denna art.

I manga afseenden afviker denna lilla vackra form fran
den hittills blott 1 Nordlanden, Finmarken och Ryska Lapp-
marken antriffade J/. sphinctrinoides, hvarfére den siikerligen
af mangen skulle anses sasom en val skild art. Da den emel-
lertid till crustans byggnad, férhallandet till jod-lésning (spo-
rerna antaga en bran firg, under det att dfversta spetsarne
pa asci blifva blaa), sporernas antal och utseende o. s. v.
dfverensstiimmer, har jag tills vidare framstillt den sasom en
under-art, karakteriserad genom till alla delar mindre storlek.
I synnerhet giiller detta apothecierna och sporerna; afven har
jag ej sett nagra frukter af den mjuka konsistens och i brunt
stétande farg, som hos MM. sphinctrinoides forekommer, at-
minstone da den ir fullt eee

8. Microglena bella: crusta obsoleta albida |. subnulla;
apotheciis minutis, subglobosis; amphithecio molli, semigloboso,
sicco nigricante, humido cinnamomeo; perithecio pallido, cera-
ceo; ascis inflato- cylindricis, paraphysibus paucis; sporis octo-
nis oblongis 1. elongato-oblongis, utrinque obtusis, murali-di-
‘visis, blastidiis numerosis (septis 1—3 vulgo distinctis), inco-
loratis, 0,048—66 mm. longis et 0,015—18 mm. latis.

Pa utdida grias-torfvor nira canes vid Upsala af mig
antraffad 1852.

Till félje af skorpans obetydlighet ansag jag, utan nar-
mare undersdkning, denna art linge for en svamp, men da
den mikroskopiska profningen tydligen visat tillvaron af go-
nidier o. s. v., har jag ej tvekat att uppstalla den sasom en
ny art, som med stérsta laitthet skiljes fran alla andra, till
detta sligte hérande arter genom fruktens firg, sporernas
storlek och antal o. s. v. Fran foreg. skiljer den sig ej blott
genom skorpans olika beskaffenhet 0. a. karakterer, som af
beskrifningen framga, utan afven genom sitt i midten ej ned-
tryckta, otydligt genomborrade amphithecium, ifvensom ge-
nom olika inverkan af jodlisning pa hymenii delar. Denna
Ofverensstimmer neml. haruti med J. muscorwm (Fr) (==
Verr. muscicola Nyl.), i det att sporerna och asci innehall
antaga en brun firg, men spetsarne pa asci forblifva ofériin-
drade, blana ej.

9. Thelidium bryoctonum: crusta effusa, virescenti-cine-
rea, leproso- -granulosa, hypothallo indistincto; apotheciis mi-
nutis, semi-immersis; amphithecio subgloboso, ‘atro, apice poro
indistincto pertuso; perithecio pallido, globoso; paraphysibus
in gelatinam diffluentibus; ascis inflato- -clavatis, humerosis; spo-

12

ris fusiformibus, utrinque attenuatis, incoloratis, 4—5-blastis,
0,022—26 mm. longis et 0,006—7 mm. latis.

Pa mossa i Kumla S:n i Nerike, upptiickt och bendget
meddelad af Mag. P. J. Hellbom.

Till yttre utseendet paminner denna art ej obetydligt
om Geisleria*) sychnogonioides Nitschke (Rbuh. L. Eur. exs.
n. 574), men den inre byggnaden dr dock helt olika. — Spo-
rerna foérblifva ofta ganska lange enkla, fyllda med en kornig
massa, da man litt skulle kunna hinféra denna art till slig-
tet Verrucaria, men de utbildade sporerna Visa dock, att den
ir en Thelidium-art. — Th. velutinum (Bernh.) (Th. Furs-
tingti’ Kbr.), afven nyligen af Docenten P. 7. Cleve funnen i
Sverige, afviker genom mycket stérre sporer 0. s. Vv.

10. Lecothecium (corallinoides) rosulans: thallo orbicu-
lari (diam. 4 unc.), levigato, rimoso-areolato, ambitu laciniis
applanatis effigurato-radiato. cervino-fuscescente, hypothallo
indistincto; apotheciis adnatis vel depressis, disco nigro, plano,
demum convexiusculo, margine tenui thallode persistente (I.
demum evanescente); hypothecio fuscenti-nigricante, paraphy-
sibus fuscidulis, apicem versus fuscis, conglutinatis; sporis in
ascis clavatis octonis, oblongis, utrinque obtusis, ad septem
constrictis, hyalinis, tetrablastis, 0,015—18 mm. longis et 0,006
mm. latis.

Pa harda kullerstenar i en biick vid Sjémo 1 Géthlunda
Sn (Nerike), antraffad af Herr O. G. Blomberg.

Det egna utseendet och de manga afvikande karakte-
rerna_ skulle sikerligen tala for dennes. artratt, savida ej den
benaget meddelade upplysningen, att de stenar, pa hvilka den
ej sparsamt férekommer, »om host och var fversvimmas»,
radde till forsigtighet i detta afseende. Framtiden ma i detta
afseende filla domen; tilldess fortjenar den val att blifva upp-
tagen sasom en utmirkt underart. — Genom bilbane af jod
fiirgas gelatina hymenea intensift bla.

Tillage till Sahlens Venersborgsfiora.
af N. C. KINDBERG.

Under somrarne aren 1858 och 1859 samt varen 1860 un-
dersiktes den rika Venersborgstrakten af mig och mina d. v.
larjungar vid Elementarlaroverket. Vi patriffade under ex-
kursionerna mangen sillsynt vaxt, som icke var upptagen 1
traktens Flora. En del af dessa vaxter hantyder pa éfverens-
stimmelse med Kinnekulle, andra ater erinra om narheten

*) Nigon skillnad fran sligtet Segestria kan jag ej finna; sporerna upp-
gifvas val vara slutligen polyblastae, men i manga af mig undersékta frukter
har jag blott fuunit samma byggnad som hos alla Segestria-arter.

13

till Dalsland och Bohusliin. Dertill kommer, att iifVven en
verklig fjellvaixt, Cerastium alpinum L., blifvit upptickt af
var utmiirkte bryolog Lindberg, som iafven meddelat mig
nagra andra intressanta fynd. De antecknade novitierna aro
foljande.

Hierochloa borealis (Schrad.) ¢. var. microstachya —
Storegarden.

Melica uniflora Retz. — Attestupan (Lindqvist).

Bromus hordeaceus Li — Rannum.

Alchemilla Aphanes Scop. — Nara Tunhems kyrka.

Galium elatum Thuill. — Trollhattan” (G. Sjéberg), Ur-
sand (QO. Nordlander).

Galium trifidum L. — Kasen (Jak. Svedberg).

Centunculus minimus L. — vid Dalbobron och Kasen
(férst fér langesedan funnen af afl. Prof. Wikstrém enl. My-
rings Anteckn. om Verml. och Dals vegetation).

Symphytum orientale L. — Storegarden.
Myosotis ver ‘sicolor Pers. — Pa andra sidan om Ran-
numsbron.

Campanula rapunculoides L. Ogris i triidgardar i staden.
Lonicera Periclymenum . — Trollhattan (T. Dahllof),
samt vid viagen till Attestupan (Svedberg).
Viola hirta L. —- Hunneberg, t, ex. Nygard.
V. odorata L. — férvildad vid Carlsund.
V. persicefolia Schreb. — Skraklan.
Imperatoria Ostruthium L. — Hjerpetorp pa Hunneberg
(Ax. Jonsson).
Conium maculatum L. — Trollhattan (T. Dahllof).
Drosera longifolia L.* obovata Koch. — Karten (Lind-
qvist), Skraklan.
Luzula multiflora Le). Allman.
Rumex conspersus Hartm. — Bastebron.
Polygonum mite Schrank. — Skriklan. :
— lapatiifolium L. v. incanum. ¥j siillsynt.
Elatine hexandra DC. \ Vid Kasen jemte de andra
— orthosperma Diib.! —_ arterna (Svedberg).
Saxifraga adscendens L. Fr. Bergegarden.
— tridactylites L. Restad.
Cerastium arvense L. — Niklasberg (Svedberg).
— alpinum LL. — Munkesten (S. O. Lindberg).

Prunus domestica L. — Tunhem.

Cotoneaster vulgaris Lindl. *nigra Wg. — Tanhem.
Rosa collina Jacq. — Trollhittan.

Rosa dumetorum Thuill. — Flerest., t. ex. Hunneberg,

Rannum 0. s. v.
Thalicum flavum L. — Fristorps hage pa Hunneberg,
(Lindqvist.)

14
Thalictrum simplee LL. — Vid torpet Horrum (Lind-
qvist).

Batrachium trichophyllum Chaix. |, r li
oes peltatum Fr. ) Paaadiiss

Lamium confertum Fr. — Venersborg.

Alyssum calycinum L. — Flerestides sporadisk.

Cardamine silvatica Link. — Hunneberg nara Fristorps
hage.

Trifolium procumbens L. — Tunhem m. fl. st. :

Vicia cassubica L. —- Halleberg (S. O. Lindberg).
Artemisia campestris L. — Trollhattan (T. Dahllof).
Erigeron Miilleri Lund. — Bastungen (Lindqvist).
Hieracium pallidum Biv. — Hunneberg (S. O. Lind-
berg).
Hieracium tridentatum Fr.,— Flerest. t. ex. Lockerud.
Anthemis tinctoria L. — Akerstrém (T. Dahlléf).
Callitriche stagnalis Scop.,— Karten.

Sparganium oligocarpon Angstr. — Funnen af Svedberg
nara staden.
Quercus sessiliflora Sm. — Bastungen.

Salix viridis Fr. — Nygard.

— hastata L. — Nygard (Svedberg).

Phieum phalaroides Koel. och Ranunculus bulbosus aro
forgifves eftersékta och finnas sannolikt icke i trakten.

Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandi-
naviens Flora,

meddelade af Th. O. B. N. KRoK.

Liksom i féregaende argangar kommer 4fven i denna,
och om méjligt i hvarje n:r, att under ofvanstaende rubrik
intagas en férteckning pa hittills oanmirkta vaxtstillen for
siillsyntare arter, varieteter, afvikande former 0. s. V., hvilka
antingen for Skandinaviska Floran i dess helhet eller for
provins-flororna kunna vara af intresse. Man hoppas, att
isynnerhet yngre botanister ej skola underlata att i detta af-
seende meddela bidrag. De, som redan till detta nx lemnat
uppgifter, aro Hr C. F. O. Norstedt, C. A. Fredriksson och L.
W. Djurberg, hvilkas namn till utrymmets besparande aro
vid de af dem funna vixterna endast utmirkta med initial-
bokstifverna.

15

Chrysanthemum Leucanthemum LL. flosculosum Aspegr. (utan
stralblr). Sk. Lackalainge. N.

—- Parthenium Pers. Rosl. Blidé sin, Furusund
(forvild.) &.

Matricaria discoidea De C. N. Christiania, Mellem—Téen. A.

Inula Helenium L. Rosl. Blidé sn, Furusund. F.

— britanica LL. Sk. Hoképinge sin, s. om Gessie. N,

Echinops spherocephalus L. OG. Taby sm, Oxtorpet; Skén-
berga Prestgard. D.

Onopordon Acanthium L. Rosl. Blidé sn, Blidé gard. F.
Crepis premorsa Tausch. I st. f. »VG. vid Goteborg» 1 H:ns
Flora bir sta: VG. samt Géteborg. NV.

Hieracitum umbellatum L. coronopifolium (Bernh.). OG. pa
en holme i Slatbaken. /).

Hypocheris maculata L. var. minor Hn. VG. teml. allman
i Skaraborgs lin. Smal. Jénképingstrakten. NV.

Xanthium strumarium L. tagen en gang (1860) vid Stock-
holm vid Trasket af H. Ostrand.

Symphytum officinale L. var. calycinum Hn. Stockh., Sab-
bathsberg. /’. F

Pulmonaria angustifolia L. VG. Asaka; Sandhems s:n, Grims-
torp. NV.

Lamium purpureum L.* incisum. Willd. Rosl. Blid6 s:n, Kép-
manholm; Stockh. Konradsberg. F’.

Erythrea Ceniaurium L. OG. Taby sn, Oxtorpet. D.

Verbascum thapsiforme Schrad. Stockh. Vermdé pa de s. k.
Myrarne under Brevikssagen. F.

— nigrum L. var. cuspidatum: 6fversta bladen och
blomskirmen tvert afsmalnande i en lang udd.
VG. Kinnekulle. JV.

— thapso-nigrum Schiede. VG. Martorp pa Kin-
nekulle. JV.

Linaria vulgaris Mill. Vid Alnarp i Sk. forekom 1861 teml.
allmaint en form, hos hvilken de flesta blomkronorna
saknade sporre, féréfrigt icke fériindrade. NV.

Veronica Chamedrys L. var. pilosa (Willd.): stjelken rundt-
om ullharig. Sk. Svenstorp. — Blommorna hade
ofta 3 a 4 standare. NV.

Pedicularis Sceptrum Carolinum L. VG. flerstaides i Sand-
hems sin. NV. ;

Pinguicula vulgaris L. var. Pa flera stiillen i Sandhems s:u
i VG. férekommer, vaxande bland hufvudformen,
en var. med violett, hvitlappig blomkrona, som ar
iin stérre &n mindre an den vanliga. (En dylik
var. omtalas af Linné i fl. Lapp. vaxande i Lul.
Lappm. och i Stenbaicken mellan Jockmock och
Pajarim). — Pa samma stille triffas sparsamt en
form med kortare och trubbigare sporre (var. obtusata

Hn?), hvilken form dock har uppkommit derige-
nom, att yttersta halften af sporren ligger inskju-
ten i den andra. NV.

Angelica silvestris L. var. major Hn. OG. Stegeborg i Skéle-
viks sin. D

Batrachium confusum Schultz. Rosl. Blidé. sn, Képman-
‘holm, F’.

Pulsatilla vulgaris Mill. var. schizantha Hn. Sk. Arrie. VG.
Sandhem. — Varierar ifran att ha alla hyllebladen
(4—9) djupt 3-klufna till ett enda grundt insku-
ret; pa samma stand férekomma ofta blommor
med hela och flikiga blad. NV.

Diplotaris muralis De C. Stockh. Rérstrand /. Beckhol-
men. K.

Alyssum calycinum L. VG. Lerdahla s:n (i akrar). N.

Malva moschata L. Rosi. Blidé sin, Furusund. /’.

Viola hirta L. Vid Tanto nara Stockholm antraffades sist-
forfl. var en montrositet, hos hvilken alla kronbla-
den, till fargen hvita, voro forsedda med sporrar. K.

Agrostemma Grithago L. var. nana Hn. Boh, Koéu. VG. Kin-
nekulle. W.. Rosl. Blidé sn nara Képmanholms
»mar». 1.

Dianthus superbus L. var. pumilus Fr. Skall enligt uppgift
vara hvitblommig, men hos den, som jag tagit vid
Skarebro i Sk., hade blommorna samma farg som
hos hufvudformen; dock blefvo en del vid torkning
hvita. NV.

Stellaria palustris Retz. var. micropetala: kronbladen kortare
eller knappt jemnhéga med foderbladen. On ElIl-
garn i Malaren. K.

Cerastium arvense L. VG. vid den nya vigen mellan Ranten
och Fahlképing. NV.

— viscosum L. var. apetalum (Dum.): utan kronblad.

(Oftast endast 5 fertila standare.) VG. Grimstorp i
Sandhems s:n. Blek.enl. exempl. fran Hr. Liibeck. V.

Spergula Morisonii: Bor. Boh. Koon. NV.

Agrimonia odorata Mill. Rosl. Blidé sn allman, ss. pa Grabb-
holmen under Képmanholm, Skomakarang under
d:o, Marskaren, én Asken m. fl. st. F.

Potentilla pilosa Willd. OG. Skinberga prestgard. D.

Prunus insititia L. OG. Stegeborgs norra strand. D.

Orobus vernus L. floribus albis: Stockh. Biskopsudden. F.

Melilotus officinalis Lam. OG. Séderképing. D.

Alnus incana Willd. I. st. f. »Braxtorp nara Binnebergs g.
gard» i H:ns Flora borde det sta: flerst. pa och
omkring Billingen. NV.

17

Cephalanthera rubra Rich. Vaxholm, Vermdé mellan Fredriks-
borg och Stenslatten. C. J. Bjérkegren.

Malaxis Loeselii Sw. Sk. Christineberg naira Malmé. NV.

Leucojum vernum L. Stockh. Brannkyrka s:n, Dufnas. F.

Lilium bulbiferum L. OG. Taby sn, Mem i parken. D.

Juncus effusus L. *subuliflorus Drej. Sédermanl. Landsort. K.

— squarrosus L. Boh. Uddevalla vid Holmen. K.

Zanichellia pedicellata Fy. Rosl. Blidé sm, Képmanholm, Yt-
terkrokar tills. med Z. polyc. &.

Carex Pseudo-cyperus L. var. acrogyna Beurl. Rosl. Blid6
sn nara Lustigkulle. /.

Carex glauca Scop. I Hartmans Flora uppgifves, att denna

art stundom har grenigt ax; férliden sommar pa-

traffade jag flerest. i VG. en (monstrés) form, hos

hvilken pa flera honblommor ett kort ax framkom

emellan frdégémmet och néten, och axet pa det

sdttet blef grenigt. JV.

Trisetum jflavescens P. B. Uppl. én Eligarn i Malaren. K.

Polystichum Thelypteris Roth. Boh. Hogdal s:n, Sundby. K.

Blechnum Spicant Roth. VG. Broholm i Sandhems s:n. NV.

sie Te Sa (Forts.)

Huru Hydrocharis Morsus rane fortplantar
sig i kallare trakter; af C. Harrman.

Sasom allmant ar bekant, utbildar denna vaxt sdllan, om
nagonsin, mogna frén i vart land. Den maste fdljaktligen
bibehalla sig fran ett ar till ett annat genom knoppbildning,
och raknas derfére vanligen for en mangarig vaxt. Huru har-
med verkligen foérhaller sig, torde vara for mangen ganska
val bekant, ehuru jag for min del maste bekinna, att jag ej
forrin pa allra sista tiden kommit att reflectera deréfver, och
af brist pa tillraicklig litteratur ej kanner hvad andra mijli-
gen meddelat derom. For den handelse att min férra okun-
nighet i 4mnet skulle delas af flera, torde nagra af mig gjorda
iakttagelser har fa meddelas oaktadt all sin enkelhet. De
ma atminstone vara nagot mera upplysande an féljande ytt-
rande i en liten popular skrift af en svensk férfattare (Kort
handledning vid Anlaggn. och Skétseln af Sétvattens-Aqua-
rier etc, af O. E. Stockh. 1861.): »Den» (neml. Hydrocharis)
»dér bort om hésten, afven i aquarier; men da vaxten ar
sirdeles allmin i stillastaende vatten, har man att tillfalle
att om varen och hela sommaren igenom forse sig med nya
exemplar. Den hor till viaxter, som hafva sarskilda stand
for han- och honblommor. Hos oss férekomma endast han-
stand *), och dessa blomma i det fria endast i sddra delarne

*) Denna uppgift ar utan tvifvel férkastad, ty jag eger i mitt herbarium
bade han- och honex. fran Léfsta bruk i Uppl., Stockholm, Eskilstuna, Nerike

18

af landet» Vid genomlasandet af de anforda raderna, huru
sanna de an dro, ligger den fragan nia till hands, hvarifran
komma de »nya exemplaren», om vaxten »dér bort» och »en-
dast hanblommor férekomma» (hvilka naturligtvis e} kunna
frambringa frén)? Som svar pa denna fraga meddelas i det
foljande nagra facta, som jag hiindelsevis haft tillfalle iakt-
taga.

Foérliden var (1862) inrattade jag, med ledning af nyss-
nimnda lilla skrift, ett aquarium, hufvudsakligen for att ob-
servera nagra sOtvattenssnickors lefnadssaitt. Bland vaxter,
som afven deruti fingo sig plats anvisad, befunno sig nagra
unga exemplar af Hydrocharis, som i bérjan af Maj manad
intogos fran jernviigsgrafvarne utanfor staden (Orebro), der
den férekommer i stor maingd. Egentliga afsigten med dem
var att erfara, huruvida de skulle blomma i aquariet, eller
ej. Hvarje exemplar bestod vid tillfallet af ett enda enkelt
knippe nagelstora blad pa 1 a 2 tums langa skaft, utan rot-
ter och refvor ell. stoloner. Efter en eller par veckor utveck-
lade sig dock beggedera fran bladskaftens gemensamma fast-
punkt; rétterna med otaliga, nastan mikroskopiskt fina, at
alla sidor ritvinkligt utstaende fibriller, nedtrangde snart till
den ej sirdeles (6 & 8 tum) djupt belaigna dybottnen, fastande
sig delvis deri; hvarjemte stolonerna fran de redan beflntliga
bladens veck skéto i sned rigtning nedat och utvecklade isin
spets, pa 3 a 4 tums afstand fran moderplantan, en fjallbe-
klidd, smalt aggformig, halftumslang knopp, ur hvilken snart
ett nytt bladknippe hdjde sig till vattenytan, sindande 1 sin
ordning fran skaftens faistpunkt nya rétter och stoloner, sa
att snart en hel mingd, af refvor sammanbundna ex. uppstatt
af hvarje moderplanta. Mot midsommar var pa detta sitt
aquarict dfverfyldt, sa att alla exemplar utom 2 maste bort-
rensas; men afven dessa 2 voro for hela sommaren och h6-
sten mer in tillrackliga, och behéfde esomoftast férminskas.
Nagon blomma visade sig aldrig.

I allt detta ligger ingenting nytt eller ovantadt, ty det-
samma har hvarje botanist lika val som jag sett mangfaldiga
ganger ute i det fria. Hvad som dock redan nu frapperade
mig, emedan jag ej tinkt derpa da jag sett vaxten ute, var
det att bladen tillviixte i storlek lika val da rétter annu sak-
nades, som da de hingde nagra tum ned i vattnet eller da
de uppnatt och fastat sig i bottnen. Nar hirtill lagges den
omstiindigheten, att man stundom traffar Hydrocharis pa sa
djupt vatten (flera alnars), att rétterna knappt under vege-
tationstiden hinna vaxa ned till bottnen, samt ytterligare att

och Smi&land; och troligen har m&ngen begge slagen fran annu andra sven-
ska lokaler. P& sin hittills kinda nordligaste lokal (norra Helsingland) blom-
mar den, ehuru icke alla ar; och i hela mellersta Sverige iro dess blommor
ingen sallsynthet.

19

hvarje rottrads birdtter eller fibriller genom sin talrikhet, rigt-
ning (vinkelraitt utat) och jemnstora korthet patagligen icke
iro dmnade att upptaga naring fran bottnen, utan endast ur
vattnet, kan man icke annat dn finna, att en stor dfverens-
stimmelse i detta fall rader mellan Hydr ocharis och Lemne
eller de utliindska Pistiw. Hydrocharis dr nemligen likasom
dessa vaxter helt och hallet simmande pa ytan och, atmin-
stone directe, alldeles oberoende af bottnen i det vatten, som
hyser den. Denna asigt upphafves ej af det ofvan uppgifna
factum, att en del rétter i mitt aquarium nedtringde och fa-
stade sig 1 bottendyn, ty detta orsakades synbarligen af vatt-
nets grundhet, som ej tillat rétterna att utvaxa till sin fulla
lingd utan att, antingen de behdfde det eller icke, af sin egen
vixtkraft drifvas ned i den lésa bottnen.

Hvad jag sednare pa aret iakttog visar en ytterligare
éfverensstimmelse med Lemna, hvars alla Svenska arter jag .
hade sa nira till hands som méjligt for jemférelse, i samma
aquarium. Mot hdésten, 1 Sept., bérjade neml. de gamla Hy-
drocharis blad, som ej af snickorna fortarts, att formultna,
och de unga att stanna i tillvaxten, under det att de sist
bildade knopparne i refvornas spets icke vidare 6ppnade sig
till nya blads utveckling. Snart spred sig férédelsen till rét-
terna och sjelfva refvorna, hvarigenom nyssnaémnda knoppar
efterhand lossnade fran sitt faste och fritt summo omkring
pa vattenytan langt efter de Gfriga férmultnande delarnes
bortrensning ur aquariet. I November, da temperaturen i a-
quariet, som befann sig i eldrum men invid ett fonster, der
innanfoénster ej var isatt, sankt sig till + 8°, bérjade knop-
parne den ena efter den andra sjunka till bottnen, der de
stannade i samma uppratta stallning, som de férut flytande
intagit, och smaningom lindrigt fastnade i dyn, der de annu
i denna stund till stérsta delen befinna sig, ehuru ofta rub-
bade ur sitt lige af nagra i aquariet inlogerade rudor, men
alltid straxt atertagande sin verticala stillning med den sma-
lare delen rigtad uppat.

I Februari innevarande ar fléto nagra af dessa knoppar
upp till ytan; och de, som jag séndertog, befunnos besta yt-
terst eller nederst af 2:ne motsatta, eggrunda, trubbiga, pa-
rallelt ratnerviga, genomskinliga och starkt concava fjall af
samma beskaffenhet, som man alltid finner kring bladskaftens
fastpunkt hos aldre ex. af denna vaixt. Ratt innanfér det
ena af dessa fijill sitter ett mycket litet, skaftadt 6rtblad *)
af vanlig uses endast nagot mer spetsigt: Der ofvanfér be-
finna sig ater 2 fjill, fullkomligt lika de yttersta, men stillda
sa pa axeln, ‘att deras medelnerv ar ratt innanfér de 2 yt-
terstas hopliggande kanter, d. 4 hvad man om 6rtblad pla-

*) Skifvan 1,5 mm. lang, och lika bred; skaftet 5 mm. Jangt.

20

gar kalla korsvis motsatta; det ena af dessa ater hysande
inom sig ett litet drtblad, men stérre an det férsta**), Sa
ater 2 fjall, stallda korsvis mot de 2 narmast féregaende och
midtéfver de 2 nedersta, det ena déljande ett blad, hvars
skifva fir fnnu storre 4n det féregaendes, men skaftet kor-
tare *). Detsamma upprepas flera ganger, sa att de sma 6rt-
bladen komma att sitta sinsemellan at 4 sidor i spiral kring
axeln, det 5:te ratt 6fver det forsta, det 6:te ratt dfver det
2:dra o. s. vy. Mer Ain 6 blad har jag dock ej funnit 1 samma
knopp. ;

Sedan en knopp flutit omkring oférandrad en eller 2
veckor, bérjar den dppna sig och framskjuta bladen. Hos
dem, som sa gijort, hafva skaften pa de 3 yttersta bladen
forlangt sig miéirkbart, men skifvan obetydligt vidgats, hvar-
jemte dessa blad béja sig nedat och synas icke amnade till
vidare utveckling. De inre 3 bladen aro deremot nu (i med-
let af Mars) ur de férst uppflutna knopparne nagelstora pa
en a tva tums langa skaft, saledes just pa samma utveck-
lingsgrad, som hos de exemplar, hvilka i Maj manad i fjol
intogos utifran. Rotter och stoloner hafva annu icke visat sig,
och férekomma naturligtvis én mindre pa de éfvervintrade
knopparne, af hvilka nu nadstan dagligen en eller annan ny
flyter upp.

I alla Floror, jag haft tillfille radfraga, upptages Hydro-
charis som en perenn vaixt; men af nu anférda factum, att
inga rdétter 6fvervintra, utau endast fran moderplantan fri-
gjorda knoppar, hvilka odisputabelt aro nya individer, som
slumra férsta och enda vintern af sin tillvaro, alldeles som
ett fré, maste man nddviandigt erkanna den fér en annuel
vixt atminstone i vart land, pa samma grund som man all-
mint sa anser Lemna-arterna. Och 6fverensstimmelsen med
dessa iifven i detta afseende ar sirdeles pafallande, om man
méjligen undantager ZL. trisulca, som synes 6fvervintra med
alla sina. De iiro neml. vattenvixter utan blad, men med en
stam plattad och formad likt ett blad och inrattad att full-
gira dess funktioner, pa samma satt som tangarterna och,
bland landvaxter, vissa Cacteer. Fran kanterna af denna
bladlika stam utskjuta likadana bladlika grenar, hvarfore ock
redan Linné traffande jemférde en Lemna med en Opuntia.
Hos de éfriga arterna blifva, som kandt ar, (de bladlika)
grenarne farre och mer rundade an hos ZL. trisulea, och mot
hésten dé de (grenarne) alla bort med undantag af den sed-
nast utvixta, hvilken utan att da utveckla nagra rétter sjun-
ker till bottnen och der Ofvervintrar, samt féljande var upp-
flyter, skjuter sin hangande rot eller rotknippe (L. polyrhiza) och

*) Skifvan 2,5 mm. i diam.; skaftet 7 mm. langt.
*) Skifvan 5 mm, i diam.; skaftet 5 mm. langt.

21
gifver upphof till en ny vaxt. Denna unga bladlika gren,
som jag sett sjunka, 6fvervintra och dyka upp ungefair sam-
tidigt med knopparne hos Hydrocharis, ir val ock att anses asom
en med dessa analog knoppbildning till bevarande af vaxter,
som sillan frambringa frén. De /emna-arter, hos hvilka pa
detta satt tillgar, upptagas i alla landers Floror med ritta
som annuela vaxter, och sa maste da afven ske med Hy-
drocharis. I mellersta Sverige, der den kanske aldrig mog-
nar fréen, och de stillastaende vattnen vanligen isbeliggas
for flera manader hvarje ar, synes detta siitt att Ofvervintra
genom lésgjorda, sjunkna knoppar vara det for denna vaxt
normala, och att sa sannolikt ar férhallandet afven i sydli~
gare lander torde man kunna antaga deraf, att saken iakt-
togs i ett aquarium, der ingen isbildning pa hela vintern
egde rum.

Huru Stratiotes forhaller sig vintertiden bér vara latt att
pa samma sitt utréna, sa framt det icke lingesedan, mig
ovetande, ar bekant. Dess stoloner har jag aldrig haft till-
fille se annars 4n sommartiden, och da hafva de alltid va-
rit forsedda med rotter. Méjligen lésgéra sig afven deras
sist utbildade knoppar pa hésten for att hvila till foljande
var; ehuru det icke synes vara sa absolut nédvandigt for
denna vaxt, da den tillbringar stérsta delen af sitt lif pa
djupet, icke eller féga ‘utsatt for isbildningens directa inver-
kan. Fran Sagittarias forékning genom knoppartade knélar
skiljer sig den hos Hydrocharis beskrifna i flera afseenden,
sarskildt genom knopparnes egenskap att sjunka och flyta
upp vid olika arstider. hvilket sannolikt sker efter samma
lag, som luftblasorna hos Utriculariw-bladen lyda.

Ejterskr#t. Sedan denna lilla uppsats redan ar fardig
att insdndas till Bot. Not., finner jag nu i Lange’s Danska
Flora, att ofvanstaende férhallande hos Hydrocharis icke férut
ar alldeles okandt, ehuru det varit sa for mig. I nimnda
Flora heter det neml. férst om Stratiotes: »Fra Rodstokken
udgaae lange og talrige Rodtrevler samt Udlébere med en
Knop i Spidsen, der tilsids lésrives fra Moderplanten;» och
straxt derpa om Hydrocharis: »Overvintrer ved Endeknopper
fra Udlébere ligesom foreg» Min korta framstallning kan
derfére vara 6fverflidig, men ma emellertid, sasom uppkom-
men fullkomligt oberoende af andras, tjena som en ytterligare,
och mera detaljerad, bekriftelse pa hvad de férut erfarit.

Litteratur-Ofversigt.

1. Prodomus Systematis naturalis regni vegetabilis Ke, Ae. Edi-
tore et pro parte auctore Alphonso De Candolle. Pars. XY.
Sectio Posterior. Fasc. 1. Parisiis 1862. — 8:0. ss. 188,

Den artrika fainiljen Euphorbiacee — hvaréfver dessutom

22

Baillon helt nyligen lemnat ett fértraffligt, med utmarkta fi-
gurer atfoljdt arbete — bérjar denna sektion af det stora
och berdmda arbetet, som har till andamal att inregistrera
alla hittills bekanta Dicotyledonee. En allman karakter 6f-
ver familjen, som ar den 178:de i arbetet, ar forfattad af
De Candolles konservator J. Miiller — Resedaceernas Mono-
graf —hvilken i det filjande ock skall bearbeta de dfriga sub-
ordines af familjen. Euphorbiew innefatta slagtena Pedi-
lanthus Neck. med 15 species, Huphorbia L. med 723 arter
och Synadium Boiss. (= Euphorb. arborescens E. Mey. fran
Cap, och en andra art). Botssier, som har bearbetat Euphor-
bia, har vil delat detta slagte i 27 sektioner med sina egna
namn, men ock visat, att det verkligen gar an fér en bota-
nist nu fdr tiden att hanfora 723 arter till ett enda genus,
d& detta ar naturligt, utan att bereda sig den ovissa aran af
att skapa en mangd nya sligtnamn.

De fdljande delarne, som dnnu atersta, skola innehalla:

Begoniacee bearbetad af A. De Candolle, Laurinew af
Meissner, Euphorbiacee af Miiller i Geneve; Aristolochiacee af
Duchartre, Artocarpew och Moree af Boreau, Urticacea at Wed-
dell, Piperacee af Arthur Gris, Juglandew och Myricee af A.
De Candolles son Pyr. Casimir, Cupulifere af A. De Candolle,
Salicinee af Andersson, Betulinew af Regel och Conifere af
Parlatore. Wi ega saledes férhoppning att detta storartade
arbete, som erfordrat 3 generationer af botanister fran 1822,
och deri ofver 60,000 arter aro ex autopsia beskrifna, och
hvarmed pa manga hall de resp. medarbetarne nu aro sys-
selsatta, skall snart afslutas och vi dermed ega en framstill-
ning af de hégre vixterna som, om ej) — hvad de aldre vo-
lumerna angar — fullt ut motsvarande vetenskapens nuva-
rande uppgift eller omfattande allt hvad nya upptackter be-
kantgjort, dock ar en prydnad for den illustre upphofsman-
nen och var tids vetenskapliga verksamhet.

Il, Norges Flora eller Beskrivelser over de i Norge vildivoxende
Karplanter tillige med Angivelser af de geographiske Forholde,
under hvilke de forekomme. Af M. N. Blytt. — he Deel.

Paa det Kongel. Norske Videnskabers Selskabs Bekost-
ning. Christiania 1861*). — 8:0. ss. 386 (& 4).

Ehuru det tvifvelsutan finnes fa af Skandinaviens bota-
nister, som ej redan nagon tid med fignad begagnat detta

*) Professor F. Parlatore i Florens har i ”Parole in morte di Matteo
Blytt, pronunziate il di 2 Dicembre 1862...” lemnat en kort minnesteckning
dfver Prof. M. N. Blytt (+ i Christiania d. 26 Juli 1862) och pa ett vackert
och vardigt sitt hedrat minnet af en man, som for kinnedomen af Norges
Flora gjort mera fn nagon fére honom lefvande botanist och genom frikostig
meddelsamhet och ilskeligt vasende forvarfvat sig sa talrika och sa fasta van-
ner. Der berittas foljande. ”P& morgonen d, 26 Juli anlinde en lida med

23

arbete.och saledes om dess beskaffenhet tagit kinnedom, hafva
vi dock ansett det for en pligt att pa detsamma ytterligare
fasta uppmarksamheten, bade derfére att det sa att siga kan
betraktas sasom férfattarens testamente till landsmin, veten-
skap och efterféljare, och emedan det jemviil tvifvelsutan ar
det vigtigaste botaniska arbete af detta slag, som pa de sista
aren inom Skandinavien utkommit.

Hade den aktade foérfattaren fdruanats tid att fullborda
detsamma, sa skulle utan tvifvel Norge haft att glaidja sig at
en sadan bearbetning af sin Flora, som vore jemférlig med
likartade arbeten Ofver andra lander. I afseende pa kianne-
dom af sitt land, férvairfvad under talrika och langvariga re-
sor deruti, samt fortrogenhet med de der férekommande
olika viaxtformer, kan man tryggt pasta, att fa, om nagra,
andra Florister till den grad noggrannt och fullstandigt i
detalj kande sitt omrade, och lika visst ar att sillan nagot
arbete blifvit éfverlemnadt at offentligheten sa lange, sa ni-
tiskt och samvetsgrannt férberedt och med sa mycken karlek
och hangifvenhet foretaget. Genom Blytts fértidiga bortgang
fran detta arbete har den Skandinaviska Floran lidit en stor,
en alldeles oersattlig férlust.

Blytts afsigt var tvifvelsutan att har lemna ej allenast
en fullstaéndig upprikning af alla inom Norge hittills kanda
vaxter med uppgift pa deras utbredning, speciellare vaxtstal-
len, héjden éfver hafvet dit de uppstiga, grundens beskaffen-
het och vaxternas folknamn, utan derjemte en sa noggrann
och fullstandig redogérelse for deras Synonymi, hanvisning
till kandare Auctores, Afbildningar och Exsiccater samt full-
standiga Beskrifningar, att denna hans bok skulle kunna gora
andra 6fverflédig fér den afsedda kannedomen om Norges

vaxter fran Boissier och Reuter i Genéve, Blytt Gnskade, ehuru sjuk han be-
fann sig, att ladan skulle éppnas, och hans son visade honom vaxt fér vaxt
under angifvande af deras lokaler; men mattad af anstrangningen utbrast Blytt
plotsligen: "Jag kan ej mera, jag kanner mig for trott och har behof af sémn.”
Dessa voro Blytts sista ord; en timma derefter hade hans ande atergatt till
naturens skapare. — Blytt lemnade sitt sista arbete ofullbordadt, och svarligen
larer nagon med sa mycken sakkinnedom som han inom kort upptaga och
afsluta detsamma. Men i Blytts annu i Christiania forvarade herbarium —
som, utom de Norska samlingarne, larer innehalla mellan 30—40,000 arter
— ligga oerhérda materialier dertill — och vi kunna forvisso saga att utan
tillgang till dessa rika och fortriffliga samlingar Norges Flora vil nappeligen
skall skrifvas. Enligt. var asigt ar det derfore lika mycket en nédvandighet
for den botaniska vetenskapens framtid i Norge som en skyldig gird af akt-
ning at -Blytts minne och tacksamhet fir hans manga och stora f6:tjenster,
att staten inkdéper dessa dyrbara samlingar, pa samma gang det synes oss ett
afundsvardt godt tillfalle for det Norska Universitetet att pa en gang och for
ett jemfdrelsevis mycket godt pris forskaffa sig botaniska samlingar, som aro
jemngoda med méanga andra Museers, och hvilka, smaningom inkdpta, skulle
fordra mangdubbelt stérre kostnad. >

24

vaxter. Och vi kunna helt kategoriskt saga, att, med fa un-
dantag, Blytt val utfort denna sin afsigt. Men pa samma
gang uttala vi den 6fvertygelsen, att en slik vidléftighet i ett
dylikt arbete ar bade 6fverflédig och opraktisk, det forra eme-
dan val hégst fa personer och endast vid svarutredda vaxt-
arter befatta sig med att lisa igenom dessa langa diffusa be-
skrifningar, som dro lika omstindliga t. ex. for Acorus Ca-
lamus, Briza media, Narthecium och andre allminna och val
bekanta arter, som fér de vixtformer, hvilka forf. framstiiller
som nya, men hvilkas slagtskap med eller skillnad fran nar-
staende mycket sdllan skarpt framhafves, det sednare, eme-
dan de ej kunna i nagon man ersatta de kortare diagnoser®
hvilka just vid artbestamningen dro sa nédvandiga. Antager
man att denna del, som innefattar de Monokotyledona Vax-
terna, utgér '/, af det hela, sa skulle detta arbete, en gang —
men nar? — fullbordadt, mahanda ha uppgatt till 1600 pagina,
och en sadan bok ar ej limplig att bringa med sig, om det
giller att pa ort och stille efter forfattarens anvisningar reda
ut Norges vaxter. Blytt anlade ocksa fér manga ar sedan
en Norsk Flora, men kom aldrig mera an till I:sta haftets
slut troligen afven af det skal, att den var tilltagen i sa stor
skala, att det knappast kunde vara en man foérunnadt att
fullinda ett dylikt arbete.

Dock — da det nu ej kan vara var mening att kritisera
detta atminstone nu afslutade arbete -— sa torde det anses
nog att har i korthet redogéra for ett och annat af det ej
ringa nya (mest bland Grisen, Carices och Luzule), som detta
arbete bringar at den Skandinaviska Floran. Till stor del i
saknad af original-exemplar fran férfattaren sjelf aro vi ej i
tillfalle att afgéra, huru berdattigade hans asigter om dessa
vaxtformer aro, och atnéja oss derfére att tillsvidare endast
referera desamma. Af de 6fver dessa vaxtformer meddelade
beskrifningarne fr det dessutom ej siallan lika svart som
vanskligt att utreda de grunder, hvarpa deras skiljande sté-
der sig.

Polypodium Dryopteris P calearewn anses som egen art = P.
Robertianum Hoftm.

Om Polystichum cristatum, spinuloswm och dilatatum yttras,
att de bilda en sammanhingande formserie.

Botrychium boreale, lanceolatum och tenellum forenas till
en art.

Colpodium latifolium fores till Catabrosa; Blyttia till Cinna
(= C. arundiacea L. var. pendula).

Slagtet Calamogrostis har féljande nyheter: C. gracilescens
(= C. Halleriana @ mutica Fr. H. N.), C. pseudophrag-
mites (Lk) = C. Halleriana Ands. Hn. partim, med varr.
robusta (= C. phragmitoides 8 robusta BI.), pallida, glaucescens

25

och rarifora (de bada sednare férut hinférda till C. phrag-
mitotdes) samt densiflora; C. rubicunda (= C. Langsdorfii Fr.
H. N. XII non Trin.), C. nutans (Saut), C. elata Bl. och C.
pulchella (Saut.). Inalles anforas 15 arter af detta slagte fér
Norge!

Poa stricta Lindeberg erkinnes. Da sasom skiil anféres,
att den visat sig konstant i Christiania tradgard, torde béra
erinras, att den sannolikt ej fortplantats af fré, och att man
saledes ej haft tillfalle bedéma dess artratt derutaf. Efter att
ha studerat ett stort antal exemplar maste jag fasthalla min
tro, att den endast ar en axgroende form. — Manga af Poa-
arterna, t. ex. P. nemoralis, aro fértriffligt monografiserade.
Poa glauca Vahl. P. cesia Sm. och P. aspera Gaud. uppstal-
las vil som arter, men forf. synes benigen att anse dem hora
tillsammans, hvilket sannerligen alla maste gilla! Sasom nya
anforas P. Balfourti Parnell skild fran P. aspera Gaud. Agr. (= P.
cesia Gaud. Hely. ej Sm.) genom gron farg, glatta stran, de dfre
bladslidorna kortare an ledstyckena, bladen mera hoprullade,
firre smaax (1—3) pa vippegrenarna, skirmfjillen mot spet-
sen nagot strifva och blomfjallen mera ullhariga; Poa conferta
Blytt anser foérf. tvifvelaktigt skiljd fran den nyssnimnde;
Poa Langeana Rehb. beslagtad med P. trivialis; P. dissitiflora
Roem. & Schult. troligen form af P. flexuosa.

Ofver sl. Carex har forf. gifvit en behéflig Synopsis fore
sina vidléftiga beskrifningar, och énskligt hade varit att det-
samma hade skett vid flera slagten, t. ex. Calamagrostis och
Poa. Nyupptagne arter fro: C. bolina Lang. stalld mellan
C. juncella Th. Fr. och C. turfosa Fr. (2:ne niistan synonyma
arter!); C. Langii Steud. (= C. pelia Lang.) mycket nara C.
livida och troligen dess var. sublivida Hn.3 — C. Friesii (= C.
vesicaria distenta Fr. H. N. XV.). — C. brevirostis Cederstr. anses
vara C. Gaudinana Guthnich depauperata, och C. jrigida Hn.
(aldre uppl.) ar C. misandra R. Br. Vid C. distigmatice har forf.
filjt E. Fries i att upptaga C. turfosa, C. limula, C. tricostata
och C. prolizva ehuru med ett slags reservation; deremot lem-
nar han af C. salina en utforlig framstillning af dess former,
sasom hvilka jemval raknas: C. swbspathacea, C. cryptocarpa,
C. hematolepis och C. halophila.

Ehuru LZ. glabrata Hoppe och L. Wahlenbergit Rupr. saér-
skildt upptagas, synes férf. benaigen att forena dem _ Betraf-
fande de med Z. campestris nirmare forvandta arterna kunna
de, enligt Blytts framstillning, pa foljande satt diagnostiseras:

L. ‘campestris DC. Rot fibrés med bladiga sidoskott. Blad
glatta, 1 lin. breda, med trubbig hard spets, i kanten och vid
basen langt hvithariga. Skirmbladen kortare én inflorescen-
sen, som bestar af 2—5 rundade 5—6 blommiga smaax, det
. 1 midten oskaftadt. Kapseln kortare an kalkfjallen. Former:

26

precoe, pratensis, congesta, multifiora, nemorosa, Hornemanni, pal-
lescens, nigricans.

L. hyperborea R. Br. Rotstock forlangd med bladiga skott.
Blad platta eller rinlade helt och hallet, sparsamt hariga.
Skirmbladet (nar det finnes) omslidande kantharigt, de min-
dre alltid torrhinniga nagot afrundade, franshariga. Smaaxen
rundade, mangblommiga, antingen sessila eller skaftadt sam-
manhopade. Kapseln klotrund, trekantig af kalkfjallens langd.
Syn. L. confusa Lindeb., L. arcuata *confusa Hn., Juncus arcu-
atus 6 Whg. lapp.

ZL. arcuata Hook. som féregaende, men spiidare, blad till-
bakabéjda, glatta; smaax rundade pa bagformigt tillbakabéj-
da skaft, tillspetsade kalkfjall, langre an den elliptiska kapseln
(= Whg. su. Juncus arcuatus a Whg. lapp.).

L. arctica Bl. Rotstock nedstigande med korta skott.
Blad platta nastan till spetsen, temligen (1—11/, linie) breda,
kortare an hos L. hyperborea. Det stérre skarmbladet blad-
artadt, alldeles glatt. de mindre torrhinniga, breda, i spetsen
rundade och kanthariga. Smaaxen gyttrade. Kalkfjallen
aggrunda trubbiga, kapseln trubbig, langre an kalkfjallen.
(Syn. L. hyperborea Fr. S. V. Se. p. 66, 220 excl. Syn. L.
camp. nivalis, som ar = L. camp. nigricans; Linded. excl. etiam
L. nivalis Spr.).

I. Om Svenska arter af vaxtslagtet Rumex.

1. Adjunkten F. WW. Areschoug i Lund har i Ofversigt af K.
Vet. Ak:s Férh. 1862 N. 2 meddelat »Adnotationes critice de
speciebus nonnullis generis Rumex», hvaraf vi géra foljande
utdrag:

I det korta férordet erinrar férf. derom att bland ka-
rakterer af stérre vigt hos ifragavarande arter han anser
bladskaftets form, bladens farg och beskaffenhet vid fruktens
mognad, de yttre perigonialbladen och deras rigtning, de inres
form samt fruktens skapnad.

R. obtusifolius L: jfoliis late viridibus undulatis persi-
stentibus, radicalibus et caulinis inferioribus late cordato-ovatis,
petiolis superne a latere compressis supra planis marginatis,
verticillis densifloris subdistinctis, foliolis perigonit exterioribus
elongatis angustis unguiculatis, marginem valoularun superio-
rem superantibus, deflewis aut patentibus, valvulis sub anthesi
oblongo-obovatis, fructiferis planis basi truncatis, ovato-oblongis
aut ovato-triangularibus subintegris aut subulato-dentatis ner-
vosis, calliferis, fructu ovato-lanceolato longe acuminato, infra
medium latissimo.

27

Var art dr medelform mellan R. obtusifolius Wallr. (=
R. divaricatus Fr. R. Friesti Gren.) och R. sylvestris Wallr.

Hvad R. pratensis (Koch) Hn. Skand. Fl. betraéffar, sa
synes Férf. anse, att den afser Wallroths R. obtusifolius, som
skiljes med bredt trianguldra ytterst tandade frukthyllen, med
de sylformiga tdnderna af hyllets diameter, blott ett aryn, som
dr mycket mindre, och trubbiga ludna blad. Detta tyckes vara
R. divaricatus Fr. och den endast en form af R. obtusifolius L.

R. acutus L.: foliis obscure viridibus, moa marcescentibus
undulatis subcrispis, radicalibus oblongo-lanceolatis acuminatis,
caulinis inferioribus cordato-ovatis, petiolis superne senuitereti-
bus, supra canaliculatis linea media elevata; verticillis laxiflo-
ris subremotis; foliis perigonit exterioribus elongatis, angustis,
unguiculatis, marginem supertorem valvularumn subequantibus
reflexis, valvulis sub anthesi oblongo-obovatis, fructiferis bast
cordatis concavis, wundulatis late ovato-triangularibus, in apt-
cem integrum cequaliter productis, crebre et breviter dentatis;
fructu crasso, ad medium latissimo, in apicem brevem pro-
ducto.

R. cristatus Wallr. & R. oxylapathum Wallr., R. pratensis
Mert. & Koch. R. obtusifolius s agrestis Fr. Nov. ed. 2. non
Tee aeutus: os: “eristatus Fre > NS EX 58, quis =:
conspersus Hn., R. obtusifolius divaricatus Bot. Suecie medie
vulgo. — Synes vara en hybrid form af R. obtusifolius och R.
crispus, bland hvilka den forekommer sdrdeles i sydvestra Skane;
den utvecklar derfére sdllan sina inre kalkhyllen till normal
storlek och form.

R. conspersus Hn. Sk. Fl. ed. 3.: foliis late viridibus,
persistentibus, undulatis, radicalibus ovato-oblongis, caulinis
inferioribus late cordato-ovatis, petiolis swperne semiteretibus,
supra planis, verticillis densifloris confluentibus, foliis exterio-
ribus perigonit latis rectiusculis, margine superiore valvula-
rum fructiferarum multo brevioribus, reflexis, valvulis sub
anthesi late obovatis, fructiferis eximie cordatis undulatis den-
ticulatis, in apicem integerrimum abrupte productis, inequali-
bus, unica callifera seutiformi, fructu elongato, longe acumi-
nato, ad medium latissimo.

Troligen en hybrid af R. obtusifolius och R. domesticus,
t hvilkas sdllskap den vanligen forekommer.

R. crispus L.: foliis obscure viridibus, mox marecescenti-
tibus, undulatis crispis, radicalibus oblongo-lanceolatis, cauli-
nis inferioribus lineari-lanceolatis, petiolis semiteretibus canali-
culatis, verticillis densifloris confluentibus, foliis perigonti ex-
terioribus latis, obtusis, rectiusculis, marginem superiorem val-
vularum jructiferarum subequantibus, patentibus vel reflexis,
valvulis sub anthesi late ovatis, fructiferis cordatis, rotundato-
ovatis obtusis, integris vel suberenulatis, equalibus vel unica

- callifera, fructu crasso, in apicem brevem producto.

28

R. propinquus J. E. Aresch.: foliis obscure viridibus, moa
marcescentibus, undulatis crispis, vadicalibus oblongo-lanceolatis,
caulinis inferioribus lanceolatis bast subcordatis, petiolis a latere
compressis, supra planis, verticillis subaphyllis densissimis confluen-
tibus folits perigonii exterioribus latis rectiusculis, margine superiore
valvularum multo brevioribus reflexis, valvulis sub anthesi late ovatis,
Jructiferis eximie cordatis, undulatis crenulatis, in apicem obtusum
equaliter productis, inequalibus, externa scutiformi callifera, fructu
late-ovato breviter acuiminato.

J. EE. Areschoug (Bot. Not. 1840, 22) tror denna vara en
hybrid af KR. crispus och R. obtusifolius; Fries (A/ant. IL. p.
27) anser den synonym med R. conspersus Hn.; Hartman sinner
svarighet att skilja den fran R. crispus; Meissner framstdller den
sdsom varietet af R. maximus. Fr. Areschoug deremot ser iden
en hybrid af R. crispus och R. domesticus, 7 hvilkas sdllskap
den aldrig forgdfves blifvit eftersékt.

R. domesticus Hn.: foliis lete viridibus persistentibus, undu-
latis, radicalibus basi attenuatis subcordatis, oblongis acutis, cauli-
nis oblongo-lanceolatis acuminatis, verticillis valde densifloris con-
Jluentibus, subaphyllis, fobiis perigonii exterioribus latis obtusis, rec-
tiusculis, reflexis, margine superiore valvularum subbrevioribus ; val-
vulis sub anthesi late ovatis, fructiferis membranaceis reniformibus,
concavis, undulatis, integris vel parce crenulatis, equalibus nudis
vel unica minute callifera, fructu trigono, distincte stipitato, lan-
ceolato, longe acuminato.

R. Hippolapathum Fr.: foliis lwte viridibus, persistentibus
planiusculis, petiolis a latere compressis supra canaliculatis, folits
radicalibus et caulinis inferioribus cordatis ovato-triangularibus vel
cordato-ovatis, verticillis densifloris subaphyllis, confluentibus, foliis
perigonii exterioribus latis obtusis rectiusculis patentibus, marginem su-
periorem valvularum equantibus, valvulis sub anthest ovalibus ob-
tusis, jructiferis basi truncatis planis ovatis, integerrimis nudis,
equalibus, fructu trigono lanceolato, basin et apicem versus equa-
liter attenuato.

R. platyphyllus sp. nov.2: foliis late viridibus persistentibus
planis, radicalibus basi oblique cordatis, oblongo-lanceolatis obtusis,
caulinis inferioribus bast cordatis late ovato-lanceolatis vel ovato-
triangularibus, verticillis laxifloris subdistinctis subaphyllis, foliis
perigont exterioribus latis rectiusculis reflexis, maryine superiore
valvularum brevioribus, valvulis sub anthest oblongo-obovatis, fruc-
tiferis bast cordatis, ovato-triangularibus, in apicem integerrinum
equaliter productis, concavis, reticulato-nervosis, denticulatis, %n@-
qualibus, unica callifera, callo parvo ovato, fructu trigono subfusi-
formi, stipitato.

Hit ar att raikna den form som somliga anse som R.
Hippolapathum med grynbarande frukthylle, &. levigatus Fr.
S. Veg. Scand. p. 204. Den synes vara alstrad af R. maxi-

29

mus och R. Hippolapathum och har blifvit funnen vid Stock-
holm och Upsala *).

2. Efter féredémet af nagra utlandska forfattare hafva hrr
Fristedt och R. Fries i var Flora sasom sjelfstindiga species
infoért de former, som man forut hos oss ansett som va-
rieteter af Rumex Acetosa. I uppsatsen »Om tvanne i Sverige
hittills misskanda arter af vaxtslagtet Rumex» (Upsala Uni-
versitets arsskrift 1861. Math. o. Naturv.) beskrifvas dessa sa-

lunda:

R. thyrsoides Desf. Caryopsis parva, picea; lancinie perigo-
nui fructiferi interiores reniformi-rotundate, grano prominulo instruc-
te; panicila ramossima, thyrsoidea, densiflora; folia oblongo-lan-
ceolata, hastata, subaqualia, sursum satis decrescentia. Herba glau-
cescens, interdum subpurpurascens.

R. thyrsiflorus Fingerh. — R. Acetosa thyrsiflorus Fr. — R.
Acetosa subhastatus Lindgr. Hn. Pa kalkgrund: Kinnekulle, Gotland
(Sanda socken.) — (Skall ock finnas ymnigt i Kalmartrakten).

R. Acetosa L. Caryopsis parva, castaneo-picea ; lancinie peri-
gontt fructizert interiores subrotunde, cum grano obsoleto; panicula
subsimplex, linearis, densiflora; folia sagittata, sursum manifeste
decrescentia, radicalia oblonga, caulina lanceolata vel oblongo-lan-
ceolata. Herba e viridi purpurascens.

R. arifolius All. Caryopsis majuscula, pallida; lancinie pe-
rigoni fructifert interiores rectangulari-rotundate, grano minuto
predite; panicula ramosa, sublinearis, rarifiora; folia aut triangu-
laria aut ovalia (basi cordata 1. sagittato-cordata), caulina media
radicalibus majora. Herba viridis.*') — I fijelltrakter.

*

*) Bland andra kuriésa former af Rumex fértjenar omndmnas en, hvilken
utg. for nagra ar sedan fann vid Stockholm, och som genom sin grofva viczt,
platta hjertlika blad, mycket gieniga blomstdlining med slaka grenar och cir-
kelrunda hylleblad till drten alldeles liknade R. obtusifolius men till blomnin-
gen R. Acetosa. Sommaren var mycket het, sa att den torkade bort i Juli,
och sedan har jag ej varit i tillfdlle att komma till stdllet, som nu dr odladt.

**) Det beror helt och hdllet pa den férestdlining, man hyser om begreppet
art, huruvida dessa nu diagnostiserade former skola anses som »hittills misskdn-
da arter» eller blotta varieteter. Under foérutsdttning, att det forra vore det
rdtta, torde man béra dfvenledes skilja analoga, i naturen verkeligen forekom-
mande modifikationer af R. Acetosella, pa det icke man inom den grupp af
sl. Rumex, dit dessa héra, matte anse de nu sednast framstdllde formerna
af samma vdarde som de férr kinda. Manne man ej réttast antager
(var) R. arifolius som en i bjérkregionen pa fjellen forekommande ytterlighet?
Atminstone har detta varit utg:s uppfattning, sa ofta han der sett densamma bred-
vid alla dndra vdzter, som i denna, genom fuktighet och vdrme under som-
maren sa gynnade region, utvecklas till en annorstddes okdnd yppighet. Prof.
Fries, som i Herb. Normale XI, 54 meddelade de af utg. vid Qvickjock in-
samlade exemplaren (som Férf. dfven synas dberopa) anmarkte da: »Nullo
*modo memoralibis forma, sed dedimus ut pateat diversam esse a R. arifolio
apud nos haud obvion; — Hvad Linné i Flora lapponica meddelar om lappar-
nes anvdndning af Juomo, torde afse dfven Oxyria.

30
Strodda Underrattelser.
I. Den botaniska Reseforeningen.

Ehuruval pa de sednare 20 aren vart fadernesland blit-
vit genomforskadt i nastan alla rigtningar, sa att vi om ve-
getationen i olika provinser ega en nagorlunda fullstandig kan-
nedom, fr det dock otvifvelaktigt, att atskilligt ainnu ater-
star att gira, innan vi om vaxternas utbredning, om egen-
domliga formers férekomst, om oregelbundenheterna i de all-
minnare arternas upptridande pa olika lokaler, om graden
af dessas befintlighet i olika delar af vart land o. s. v. ega
den kannedom, att en nagorlunda fullstandig vaxtgeografisk
éfversigt af Sverge kan sammanfattas. I andamal att bereda
mojlighet till en fortsittning af dylika undersékningar, och for
att pa samma gang lemna tillfalle att erhalla sadana vaxter,
som en och annan skulle sakna och énska att ega, gar ut-
gifvaren fleras uttalade uppmaning till motes, att genom denna
Tidskrift till deltagande i den botaniska Reféreningen inbjuda
vetenskapens gynnare och idkare. Hr Magr NV. J. Scheutz,
som genom sina arbeten och undersékningar éfver Smalands
vegetation fdrskaffat sig ett sa aktadt namn och oss férhopp-
ning att snart 6fver denna i vixtgeografiskt hianseende sa
vigtiga provins erhalla en god Flora, har férklarat sig bered-
villig att instundande sommar egna sin ledighet at undersi-
kandet af vegetationen i det vestliga Smaland, som annu ar
oss sa foga bekant, med undantag af trakten krig det klas-
siska Femsjé. Villkoren fdr deltagande i Féreningen aro de-
samma som forut, nemligen att mot erlaggande af 10 Rdr
Rmt erhalla en actie-utdelning af de vaxter, Mag:r Scheutz
kommer att insamla. — Skulle flertalet af subskribenterna
hellre 6nska erhalla Danska vaxter, ar Mag:r Scheutz villig
att resa i grannriket hinsidan Sundet. I sa fall ar priset
for hel actie 20 Rdr. Vid de anmilningar till subskription,
som utgifvaren erbjuder sig att emottaga, torde derfér upp-
gift lemnas fdr hvilketdera af andamalen subskription skall
tecknas, hvarefter i Notiserna besked om resans mal med det
snaraste skall lemnas.

Il. Fran D:r Speerschneider i Blankenburg, Thiwingen, har
Utg. nyligen for nagra af vara laroverk emottagit ett par sam-
lingar af dessa vixtanatomiska preparater, pa hvilka jag forut
tillatit mig fasta uppmarksamheten. Da det vai ar otvifvel-
aktigt, att atminstone det allmannaste af laéran om vaxtorga-
nernas anatomiska byggnad och utveckling hér till elementar-
studierna i botanik och ej bér forsummas i bredd med det
systematiska, da det ir bekant, huru svart lararen har att
under lektionerna forfardiga och férevisa sadana preparater,

31

som tjena att upplysa dessa former och fenomer och utan
hvilka ett blott boklasande, afven med figurer, blir dédande
och dédande trakigt, och da slutligen dessa, af D:xr Speer-
schneider framstillda, genom omsorg, fullstandighet och pryd-

lighet afro i hég grad utmarkta och anvandbara — sa har
jag trott mig ytterligare bora rekommendera dem till Hrr
lairares begagnande. — En fullstiindig samling sadane, besta-

ende af 144 objekter val preparerade och val slutne, lemnar
utgifvaren till 20 Thlr p. C:t; en smirre samling upptagande
72 de vigtigare, kostar 11 Thir. Och skall jag med néje
ataga mig att hos D:r Speerschneider vara kommissionar for
hvar och en, som behagar derom tillkannagifva mig sin énskan.

Ill. Till kcinnedomen af »den réda snin» Dir A. Kerner har
i en uppsats, som reproducerats i Oester. Botanische Zeit-
schrift 1862 p. 261 meddelat féljande resultater* af de under-
sékningar han i narheten af Innsbruck anstallt 6fver den sa-
som: »réd sné» allmanneligen bekanta samling af oansenliga
organismer. Sedan den i en flaska hemtagna snén smilt, bil-
dade sig pa bottnen en fillning af svartaktigt réd farg. Vid
skakning uppstod smaningom en karminfirgad vatska, pa hvars
yta simmade sma, hvitagtiga, orérliga kroppar. Under mi-
kroskopet syntes i den réda fallningen, jemte sparsamma oor-
ganiska sma delar, enskilda springtradar fran lefvermossor
o. d, samt otaliga kretsrunda blodréda smablasor, som an
lago isolerade, iin sammanhillos af hvitaktiga, membranésa mas-
sor, och hvilka fullstandigt 6fverensstimde med Agardhs be-
skrifning pa Protococcus nivalis. Jemte dessa kulor visade
sig nagra fa med orangeréd, gulaktig och grén farg i alla
méjliga mellangrader, sa att det nistan syntes, som hade dessa
fargnyanser utbildats ur hvarandra.

Da nu Kerner undersékte dessa membranisa, hvitaktiga
massor, i hvilka de réda smablasorna syntes inbiddade, fann
han i dem inneslutna ett stort antal pollenkorn. De flesta af
dessa visade tydligen den egendomliga form, som tilikommer
frémjélet hos barrtriden. Pa midten, mellan de runda an-
svallningarna vid sidorna, hade de spruckit sénder, och har
visade sig sma flockar och fransar hingande fram. De flesta
Protococcus-blasorna voro ock redan tomma, men i nagra sag
han annu andra Protococcus-blasor i dem inneslutna, och de,
som hade derur uttradt, voro delvis inbaddade i en slemmig
formlés massa, som likaledes hade framkommit ur pollenkor-
ver. Uppenbart ar det denna slemmiga massa, likasom den
flockiga substansen, som bildats af de séndergangna pollen-
kornens sénderdelning, och hvilka man férut betecknat som
ett slags thallus, matrix eller »urslem».

32

Da man kanner, att frémjélsstoftet af barrtraden ar sa
oerhérdt ymnigt, att det vid blomningstiden ej sallan stiger
upp i luften likasom sma moln och nedfallande betacker stora
ytor med ett sa kalladt svafvelregn, och Kerner genom nog-
granna undersdkningar fann, att just vid denna tid ju hégre
upp man kom pa fjellen anda till 4—5000 fots héjd, ju mera
stodo finnu skogarna af Pinus pumilio och andra barrtrad i
full blomma, samt att deras frémjélskorn efter nagra dagars
inneslutning i kallt, for solen utsatt vatten, sprungo sénder
och ur sitt slemmiga innehall frambildade sma rundade bla-
sor, af hvilka nagra till och med visade en réd farg, allde-
les som Protococcus-individerna, sa framgar haraf, att den
yoda snén pa alperna, dr en bérjande bildning till sma vax-
ter, som ursprungligen fraimalstrats genom de tallésa frémjéls-
korn fran barrtrid, som af vindarne blifvit forda upp i gla-
cierernas narhet.

Dessa intressanta iakttagelser 6fverensstimma foéréfrigt
med dem, som Karsten, Flotow och nu sednast Cohn anstallt
sirdeles 6fver Protococcus pluvialis. Innehallet i de ainnu hvi-
lande blodrida Protococcus-blasorna fann Kerner till halften
besta af ett flytande fettimne, som synes rédt, och till andra
halften af en amyloidsubstans, som ar fargad. Genom salt-
syra kan det réda och grénaktiga innehallet ganska litt at-
skiljas och deras dmsesidiga férhallanden ratt klart tydliggé-
ras. Det réda, feta, i ether lésliga innehallet formas, sa snart
det utpressas ur Protococcus-blasans tjocka farglésa cellmem-
bran, till sma blodréda kulor, som genom tryckning kunna
sénderdelas i Annu smarre klotrunda droppar. Det markvar-
digaste ar i alla fall cellernas amyloid-innehall. Redan Cohn
formodade, att en del af innehallet i Prot. pluvialis bestod af
amylum eller af hirmed likartadt imne; och detta har nu
Kerner verkligen visat vara fallet hos Pr. nivalis. Denna iakt-
tagelse synes dessutom vara sa mycket vigtigare, som det
lyckats honom att i innehallet af barrtridens frémjél uppvisa
stirkelse savil i form af sma korn som ock sasom en segt
flytande massa. — Sannolikt synes féréfrigt vara, att nimnde
tvenne s. k. arter af Protococcus sammanfalla, atminstone aro
olika utvecklingsstadier af en och samma art, som har sin
utgangspunkt i ett vissnadt eller af atmosferiska nederbird
odugliggjordt frémjél.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

aay * ae
Ni0 3&4. W. J. ANDERSSON. 1865.
INNEHALL: I. Norpsrept: Skandinaviens Characeer. — II.

Betraktelser Sfver de allmiinna foreteelserna af vaixternas for-
anderlighet. — A. J. Satin: Nya viixtlokaler i Vestergotland.
— Liichenes Suecize exsiccati, cur. CHR. STENHAMMAR. —
Utnimnd. —*Resande. — Déde:

STOCKHOLM, P. A. NyMAN 1863.

I. Skandinaviens Characeer

af C. F. O. NORDSTEDT.

Ar 1852 utkom, som bekant, Wallmans linge forberedda
och med noggrannhet utférda monografi éfver vaxtfamiljen
Characee. Med ledning af denna hafva flera bland vart lands
botanister alltmer bérjat vanda sina studier at denna familjs
tvenne sligten, hvilka mahanda mer an nagra andra forut
undgatt uppmarksamhet. Ett bevis pa fortsatta undersdk-
ningar at detta hall ar en férlidet ar af Magister L. J. Wahl-
stedt utgifven afhandling 6fver samma familj benamnd »Bidrag
till kinnedomen om de Skandinaviska arterna af Vaxtfamil-
jen Characee», hvari pa ett fértjenstfullt satt beskrifves stérre
delen af de i Sverge och Norge hittills iakttagna arter, till
hvilka oftast meddelas kritiska anmarkningar.

Genom denna uppsats ha vi fér afsigt dels att referera det
vigtigaste af detta sistnimnda arbete, dels att, isynnerhet for
att leda uppmarksamhet pa en Annu féga beaktad familj med
stor geografisk utbredning, meddela beskrifning 6fver alla hit-
tills funna arter i Skandinavien, hvarmed vi har forsta Dan-
mark, Sverge, Norge och Finland.

I denna framstallning folja vi hufvudsakligen A. Brauns

gruppering af arterna (uti Schweiz. Charac.), da deremot i -

Wahlstedts ofvannimnda afhandling Wallmans indelning af

im F
eed -
; .
Ty oo

OF ae
Rg Se oe

34

Nitellerna och till en del afven af Charerna blifvit begagnad.
Var indelning ater af Chare di- et triplostiche ar efter Wahl-
stedts afhandling.

I. Gen. Nitella Ag.

Notens krona, bestaende af 10 celluler i 2 kransar, af-
fallande. Kransstralarne allttd bara vid basen, utan svepe;
stjelk och kransstralar monosiphoniska.

Anm. Forekomma alla i sott vatten utom N. flexilis (L.) samt undan-
tagsvis N. gracilis Ag. (?) och furculata (Rehb.).

A. Nitelle ebracteate Wallm.
(N. furcate A. Br.)
Kransstralarne delade i symmetriska, lika tjocka smastralar,

a) N. furcate Wallm.

Kransstralarne enkelt gaffelgrenade; toppstyc-
kena utan leder.

Anm. Na&gon ging hinder, att en och aman kransstrale ar 2 ginger
delad; deremot felslar ofta den ene gaffelgrenen, sa att endast en aterstar,
som da ofta sitter pa sned.

a) tvdbyggare. (N. synearpa Auct.)

Anm. Hos alla dioica Characeer fro antheridierna stérre iin hos de

monoica.

1. N. opaca Ag. — Wahlst. Charac. p. 6.

(Ch. syncarpa var. pseudoflexilis, glomerata och pachygyra
A. Br.; Nit. synearpa var. Smithii Cosson et Germain, Flor.
d. envir. d. Paris, Atlas Tab. XX XIX, f. 7—12).

Exsicc. J. &. Areschoug, Alg. Scandinay. exsicc., Ser. nov.
Nio 149.

Morkgrén eller brunaktig, opak, men ofta andock glan-
sande, sillan incrusterad. Kransstr. omkr. 8, enkla el. delade
i 2—3 smastralar, trubbade med udd el. uddspetsiga; notterna
ovala, 6-strimmiga, ensamma el. parvisa.

8) atrovirens (Wallm.) — Wahlst. 1. c. p. 7.

Evs. A. Braun, L. Rabenhorst, E. Stitzenberger, Charac.
Europa’s. N:o 29. Glansande, langstrickt med langa kransstr.,
i hvilkas vinkel sitta korta fruktbarande grenar. — Jun. -—— Aug.

D. Jutl. Eveldrup, Haraldslund. — § Sk. — Helsl., Dal.
troligen ifven langre i norr. — N. Opdal i Trondhjems stift
(Schiib.)!. Ost-Finm. i Tana elf vid Seida, Somf. den yngre
enl. Th. Fries. — F. Nyland.

Férekommer i Wettern tillochmed pi 40 famnars djup (Lect. C. J. Lin-
deberg).

2. N. capitata (Nees v. Esenb.) — Wahlst. 1. c. p. 8.

(N. syncarpa var. oxygyra A. Br.) ~
Eas. Ch. Eur. N:o 26,27, 28.
I allminhet jinare an foregaende och mera Ijusgrén,

35

genomskinlig, stundom incrusterad. Kransstr. omkr. 7, enkla
el. oftast delade i 2—4 spetsade smdstralar. Notterna och i
synnerhet antheridierna hopade i hufvuden och inhdljda 7 ett
segt slem. Notterna aggformiga med omkr. 7 skarpa refflor,
oftast 3 tillhopa, svarta. — Gror pa hdésten och fructificerar
pa varen el. forsommaren.

§. Sk. Nosaby, niira Christianstad; Upl. Upsala, Malma;
Stockh. i gropar vid Ormsjén pa Liljeholmen samt i Malaren
vid Ellgarn (T. Krok); Jemtl. — N. Porsgrund i elfven.

3. N. syncarpa (Thuill.) — Wahlst. |. c. p. 9.

Fig. Coss. et Germ. Tab. XX XIX, A, 1—6.

Eas. Aresch.N:o 148.

De nétter birande kransstrdlarne (oftast) enkla; nétterna
vid mognaden otydligt refflade el. n. slita; fructificerar pa
eftersommaren el. histen; fordfr. som féreg.

D. Kidbenhavn. (?) — 8. Hall. Falkenberg (Prof. E. Fries’
herb.); Boh. Géteborg, Qvillebiicken (O. Landgren); Vg. Ma-
riestad, flerestides i Venern (J. Bergman); Ner. Wettern vid
Askersund; Gotl. Hérsné s:n i backen, s. flyter fr. Bromyr.
— N. Glommen vid Fredriksstad.

Anum. Eni. A. Braun skulle kransstralarnes antal hos N. syncarpa (tro-
ligen fattad i vidstrickt bemirkelse) vara 8, af hvilka dock 2 iro mindre in-
aitriktade och béra anses for stipler.

8) sambyggare.

4. N. furculata (Rchb. in Miss]. Handb. ed. II enl. A. Br.)

(Ch. flexilis auct. ex. p. non Linné; Ch. Brongniartiana
Coss. Germ. et Weddel; Ch. commutata Rupr.; N_ flexilis Ag.
— Wahlst. |. c. p. 4).

Fig. Schkuhr, bot. Handb. t. 280 (enl. A. Br.); Coss. et
Germ. Tab. XL. C. 1—2.

Exs. Aresch. N:o 48.; Ch. Eur. 22 A, B och C.

Vani. grén eller nagot brunaktig och glinsande, stundom
(vid torkning) svartnande (= £ nigricans Wallm. N. flexilis-
elongata 6 nigricans Wahlst. |. c. p. 4), ytterst sallan incrusterad.
Kransstr. omkr. 6, enkla eller delade i 2, mera sillan 3—4
tillspetsade smastralar; nétterna ensamma (eller parvisa), ova-
la el. naistan klotrunda (4—) 7-strimmiga.

8) nidifica (Wallm.) Fructificationen, Jun. — Sept., gytt-
rad pa korta grenar i vecken af n. enkla kransstralar.

I sétt vatten. D. Sj. Ordrups Mose, Raavaddam. — S.
Sk. — Torned. — N. Christiania! — F. —I hafvet formodligen
endast vid utloppet af floder ss. vid Gefle (!); uppgifves af
Wallman afven for Blek. vid Hellaryd (Bruz.) och Kattegatt
vid Halland (Ag.).

Anm. Forekommer vanl. langstrickt och med langa kransstralar samt
i synnerhet i de nordliga trakterna oftast steril. N. flexilis var. subcapitata

A. Br., Ch. Eur. N:o 23, med fructificationen i glesa hufvuden i toppen af
‘langa axillargrenar ar en éfvergangsform till p.

36

5. N. procera Wallm.

Stor och grof; de nedre: sterila pope es 10—12, delade
sma-
pte ndtterna stora: forsee. som féreg., med Bvileen den
air nara beslagtad.

D. Gremmerupsmoor vid Rensburg (enl. Wallman).

6. N. translucens (Pers.) -- Wahlst. l. c. pag. 2.

Fig. Coss. et Germ. Tab. XL. B.

Has. Ch. Eur. No 19.

Grof, men med tunn cellmembran, foga grenad, grin och
glinsande, de nedre delarne ofta inerusterade (morka), gra-
aktiga. De nedre kransstr. omkr. 6; de 6fre 4, med 1—3
ledfastade uddar (= korta smastralar); de fertila kransstr.
4—85, sma, delade i 2—3 mycket korta, lancettlika, spetsade
smastralar. De fertila kransarne oftast gr yitrade % toppen af
langa, nakna grenar till ett eller flera sma fr ukthufouden, af
ungef, stjelkens dubbla diameter. Nétterna ganska sma, agg-
formiga, 2—3 tillhopa, 6—7-strimmiga. — Aug.

§. Ner. Wettern vid Aspa bruk.

b) N. flabellata A. Br.
Kransstralarne upprepadt gaffelgrenade. —Sam-
byggare. Toppstyckena (oftast) férsedda med en
ledfaistad spets.

a) N. isophylle A. Br.
Alla kransstradlarne i samma krans 2—3 ggr delade.

7. N. batrachosperma A. Br. (Rchb?)

Exs. Rabenh. Alg. Sachs., N:o 220.

Morkgroén, genomskinlig, liten och fin, 3—2 tum hig; krans-
stralarne mot toppen af grenarne samlade till sma hufvuden.
Kransstr. 6—8, delade i 3—6 smdstrdélar, af hvilka en del
ater iro delade 1 2—7 gr enar ; toppstyckena afrundade med en
smal, konisk ledfastad spets, nagot langre an toppstyckets dia-
meter. Nétterna ovala el. n. klotrunda, brunaktiga, omkr. 7-
strimmiga, dubbelt tjockare an smastralarne, ensamma el. par-
visa. — Aug. — Sept.

8. Smal. pa grundt vatten i en vik af Méckelen, vid Léns-
hult.! — F. Nyland, Pyttis sn i Hinkabéleviken (!); Tavastland
(Norrlin i K. F. Thedenii herb.).

De finska exemplaren firo nigot mindre och mera enkla in de Smalind-
ska, som nedtill aro mycket torgrenace.

Ofvan beskrifna form éfyerensstimmer med exemplar, tagna af Prof. A.
Braun vid Berlin. Deremot afviker den fran Prof. Wahlbergs exempl. fr.
Berlin (i Vet. Ac. Herb.), som Wallman citerar, samt fran Reichenbachs fig.
i Iconogr. Tab. DCCXCIV bland annat genom sin ledfistade spets och smi-
stralarnes antal, samt brist pa slem omkr. frukthufvudena. Troligen ar
den af Wallman under N. batrachosperma »Rchb» beskrifna att anse sisom
en fran nyare forfattares N. batrachosp. skiljd art.

8. N. mucronata (A. Br.)

37

(Ch. flexilis Bauer; Ch. furcata Amic.; Ch. brevicaulis
Bertol. Fl. Ital.)
Fig. Rehb. Iconogr. Tab, DOCXCV.

Exzs. H. N. f. XII, N:o 100; Ch. Eur. N:o 30 a och b.

Varierar i storlek fran ett par tum till 2 fot; mycket
grenig, flexil, ljusgrén, genomskinlig ell. mérkbrun och opak.
Kransstr. vanl. 6 (el. 4—8), 1—2 ggr, i de ofre fertila kran-
sarne stundom 3 ggr delade; l:sta divisurens srastralar 3—5,
af hvilka en del ater aro 2—3-grenade eller foérsedda med
en led pa midten i stillet for delning; 3:dje divisurens stra-
lar vanl. endast 2; toppstyckena, som i de nedre sterila kran-
sarne vanl. aro mycket sma (= mucrones), trubbiga el. afrun-
dade, med en ledfastad udd. Nétterna ovala 7—8-strimmiga.

B) heteromorpha (A. Br.) Fig. Coss. et Germ. Tab, XL.
D. 4. 5. Eas. Char. Eur. N:o 20.

De fruktbirande kransstralarne gyttrade i hufvuden. —
Aug. — Octob.

Anm. 1. WN. flabellata (A. Br.) upptages vanl. ss. egen art, stiende emel-
lan gracilis och mucronata. Dess hufvudsakliga skillnad fran mucronata skulle
vara, att den vore finare och hade en del kransstralar 3 ginger delade; egen-
skaper, hvaruti dock ex. af N. mucronata fr. Sverige mycket variera. Hvad
Wallmans uppgift, att N. flabellata skulle ha »en led midt pa tuppstyckena»,
betriaffar, s& tror jag att han missfdrst&tt Figuren i Coss. et Germ. atl. Tab.
XL D. 1-3, hvarest andra divisurens smastralar aro ledade, sisom tecken
till en tredje delning, men aldrig 3 divisurens. Wallman uppgifver afven,
att N. flabellata skulle ha nétterna endast 4—5-strimmiga, hvilket han tro-
ligen afven hamtat fran ofvanciterade figur.

Anm. 2. Nitella norvegica Wallm. ar endast en liten, mirkbrun form
af N. mucronata. Af Wallman bestimda exemplar (i Riks Musei herb.) 6fver-
ensstimma mer med N. mucronata iin hans beskrifning (i Vet. Ac. handlingar).

D. Kidbenhayn, Bot. tradg.; »i Aaen ved Have Molle pr.
Ringsted», — 8. Sk. Trolleberg vid Lund; Og. Stangans vatten-
drag, flerest. samt Ekholmen (enl. Wallm.); Stcckh.: Carl-
berg, Clara sjé, Ekeby trask, Lidingén; Upl. i Wederviken;
Osterby bruks sjéar (enl. Thed.); Ol. Hornsjs (G. M. Sjé-
strand i Prof. E. Fries’ herb.). — N. Christiania, Nit-elfven i
Skedsmo sin (N. norvegica Wallm.)!

9. N. Wahlbergiana Wallm.

»Stor, men harfin, vek och flexil, af en behaglig mérk-
grén farg. Stjelken dubbelt klynnedeld, med i vinkel utsta-
ende grenar. Verticillerna 4—6-straliga, med utdragna dubbelt
3-delta strélar. Fotstycket mycket langt, fdrsta divisurens ben
korta, men toppstyckena ater langa», nedom den Jedfastade
mucronen oledade. »Antheridier och nétter dels parvis 1 an-
dra divisurens deiningspunkt, dels pa de korta axillargrenarne
i tita frukthufvuden. Notterna i de sednare vertikalt sam-
mantryckta, med 7—8 skarpa, upphéjda strimmor och en
liten kronspets i toppen,» Wallm. De sterila kransstralarne

38

aro vanl. endast en gang delade. Toppstyckena afsmalna
mera mot spetsen an hos mucronata.

Anm. Wallmans exemplar fr. Vist i Og. har jag ej haft tillfalle att
ridfraga; exempl. fr. hir nedan anfodrda stillen afvika frin ofvanst&aende be-
skrifning, i att smastralarnes antal ofta ir 4—6 (samt kranstralarne nagon
enda gang 3 ginger deladc). Nagra verticalt sammantryckta nétter har jag ej
sett (men val horisontalt, till foljd af pressningen vid torkningen).

S. Vg. Venern, Mariestad (J. Bergman); Goteborg (Riks-
Musei herb.); Upl. i sjén Hederviken. — F. Sakkola (Th. Fries’
herb.)!

Ws N. gracilis (Smith). — Wahlst. l. c. p. 1.

(Ch. capitata Fr, Nov. ed. 1; N. intricata Ag. ex. p.)

Fig. Ganterer, Osterreich. Char. Fig. II; Coss. et Germ.
Tab. XLI, E. 1—2.

Eas. H. N. f. 7, N:o 100; Aresch. N:o 50; Char. Eur.
N:o 24, 25 (f. Bugellensis).

Tufvad, grenig, 2—6 t. hdg; Ijusgrén el. n. vattenklar,
harfin, med glesa kransar; kransstr. 6—7, 2 ell. vanl. 3 gan-
ger delade i 3—5 smastr.; toppstyckena fina med en lancett-
lik el. konisk, ledfastad udd, 2—3 ger langre an deras dia-
meter; nedom denna /—2 ggr ledade; notterna n. klotrunda,
5—7-strimmiga.

B) brachyphylla A. Br. — Wahlst. |. c. p. 1. Férsta di-
visurens smastralar korta, hvarigenom kransarne blifva tiatare
och bilda sma hufvuden; toppstyckena 1-, sillan 2-ledade,
ofta till och med oledade. Svartgrén, langre (fotshég) och
mindre grenad an hufvudformen. ‘i

D. (enl. Hornem. och Wallm.). — 8. Sk. Héér. Og. flerest.
Upl. Upsala i Kungsparken samt vid Listlena. Vg. Mariestad
(J. Bergman). Verml. Carlstad. — N. Laurvig! Ullensager.
F. Nyland! — 8 Blek. Carlskrona, Vem.

Anm. Ehuru denna art fran ofvan uppgifna localer ir funnen blott i
sétt vatten, har jag likval sett ex., insamlade af Prof. Wikstro6m, med upp-
gift »Vermdén, vid en vik af saltsjon». Savida ej lokalen for dessa ex. ar
oriktigt angifven, skulle salunda af detta sligtes sdtvattens-arter afven denna
art kunna forekomma i salt vatten*).

B) N. heterophylle A. Br.

En del kransstrélar i samma krans 3 ggr. delade, andra

*) 10} N. tenuissima (Desv.)

Fig. Coss. et Germ. Atl. Tab. XLI. Fig. 12; Ganter.
Fig. I.

Ljusgrén, 2—3 tum hég; stjelken tradformig, mycket fin,
ndstan enkel med tata, klotformiga, atskilda kransar; kransstr.
6—8, 3 ggr delade; lista och 2:dra divisurens stralar 6 —7,
toppstyckena 4—5, utdragna, ganska fina, cylindriska, med en
ledad spets 2 ger lingre an deras bredd, nedom denna oledade;
notterna ovala ljusbruna 8- (6—9-)strimmiga, ytterst smd.

D. (enl. Wallm.).

39

emellan dem enkla eller 2 ggr delade. (Dessa sednare anses
af A. Braun for stipler).

1]. N. hyalina (DC.).

xs. Rab. Alg. Sachs., neue Ausgab. N:o 419.

Tufvad, blekgrén, n. vattenklar, genomskinlig, 2—6 tum hég;
kransarne hufvudlika, atskilda; kransstr. omkr. 8 stérre 3 ggr
delade, samt dubbelt antal mindre, enkla el. 2 ggr delade, sma-
str. omkr. 5; toppstyckena nagot uppblasta, torkade n. lancett-
lika, (uddspettsiga ell.) med ledad mucron, nedom denna ole-
dade. Nétterna bredare an stjelkdiametern, n. runda, 9-strim-
miga. — Aug. — Sept.

F. Borga, Skafvarbéle-viken (!); Bjérneborg.

B. Nitelle pseudobracteate Wallm.
(N. caudate A. Br.).

Kransstralarne ledade, vid sina nedre leder férsedda med
smalare smastralar (s. k. falska fruktskarm). — Sambyggare.

12. NW. intricata (Roth).

(Ch. fasciculata Amic.; Ch. polysperma A. Br.)

Fig. Ganter. 1. c. f. IL.

Es. Ch. Eur. N:o 18 och 33.

Fotslang, gulgrén, nedtill ofta incrusterad och graaktig;
kransstr. 8—10, mot toppen af grenarne gyttrade till stora
hufvuden; smastrdlarne, som afven finnas pa de sterila kransstr.,
3—-5 vid de 2—3 nedre lederna, enkla, eller delade i 2—4
grenar, ledade, jinspetsiga. Nétterna, tydligt 11—12-strim-
niga, aggformiga, talrikt sittande vid stjelkens och kransstra-
larnes leder bland de skaftade antheridierna. — Maj.

D. Fyen. I Leergrave ved Nesbyhoved pr. Odense. — S.
Sk. Trolleberg vid Lund; Got. Botils vid Masterby s:n, samt i
»gropar nara Léjsta» (S. Fr. Ekman och 8S. L. Térnquist);
Upl. Upsala vid Norbyvagen (J. E. Zetterstedt).

13. N. flexilis (Chara flexilis Linné Flor. Suec. ed. II p.
428, excl. synonym. Raji. Conferva nidifica Miiller Flor. Dan.
Tab. 761; Chara Stenhammariana Wallm.; Ch. nidifica Bruz.;
Ch. flexilis 8 marina Wng).

Eas. H. N. f. 15, N:o 100; Aresch. N:o 47; Ch. Eur. N:o 32.

Vaxten ar af olika storlek, fran 3 t. till 1 fot hég, i
farska tillstandet vanl. ljust gulgrén, efter torkningen mér-
kare, dragande i brunt och opak, med oljeglans. Stjelken
tradlik, ofta mellan kransarne ledad; kransstr. 6—8, de sterila
enkla, de tertila yid de 1—2 nedre lederna med 3—4 mindre
olikstora, ledade enkla smdstrdlar; toppstyckena i spetsen breda,
tvirstympade, med ell. utan en ledfaistad udd; nétterna, n.
klotrunda, med 7—8 skarpa strimmor, kastanie-bruna, parvisa

40

el. gyttrade. Fructificationen oftast gyttrad pa korta axillar-
grenar. — Jul. — Sept.

D. Sj. Fyen.—8. Fran Landskrona till och med Roslagen
(Linne). — F. Utefter Ostersjékusten.

Anm. I sin Ol. och Gotl. resa p. 215 beskrifver Linné en Nitella, som
forekom vid Furilen, 6n vid Kyllei, salunda: »Chara caulium articulis inermi-
bus diaphanis superne latioribus vixte under vattnet vid hafsstranden, hvil-
kens blader hair och der stodo tillsamman sisom borstar, vid hvilkas basin
sma réda fré sutton». Att Linné med denna beskrifning menat N. Stenham-
mariana Wallm., antages tem]. allmint. I Flor. Suec. ed. II p. 428 citerar
han fdr sin Chara flexilis It. Gotl. och begagnar ofvan citerade latinska ord,
men tilligger: »In maritimis Roslagiz rarius obvia», samt anfor Chara trans-
lucens minor flexilis Raj. ss. synonym. Denna vaxt deremot har man velat
tyda in sdisom Ch. syncarpa Thuill. an ss. N. furculata Rehb. (N. flexilis
Ag.), emedan Raji synonym skulle tyda derpa, samt N. Stenhammariana Wallin.
ej skulle finnas vid Roslagen. Hiaremot bér jag anmiarka, att den enda Chara
eaul. artic. diaphanis” ete., som kring Gotland forekommer, ir sednare for-
fattares N. Stenhamm. samt att denna (N. Stenh. Wallm.), som i sednare tider
aterfunnits i Roslagsskaren (Norrtelge: Prof. J. E. Areschoug), ocksa utan tvifvel
forekommer jinnu langre norrut, sad mycket mer som den utefter Finlands
kuster blifvit antraffad anda upp i Osterbotten, och dessutom N. furculata Rchb.
knappast forekommer i hafvet om ej vid utloppet af floder ss. vid Gefle (hvar-
ifran jag likvil seit endast sterila exempl.) och foréfrigt, mig veterligen, ej ar ta-
gen vid Roslagens kuster. Det ir viil derfore riktigast att bibehalla Linnés namn,
flexilis, fér den art, at hvilken han gifvit det, samt for de nyares flexilis,
hvilken hos manga forfattare ar en collectiv art, antaga Reichenbachs namn
furculata.

14. N. borealis Wallm.

Vaxten ett par tum hog, finare och spddare an fore-
gaende, kransstr. omkr. 6, de sterila nedom spetsen oledade,
de fertila vid de 2—3 nedre lederna med olikstora smastra-
lar, toppstyckena uddspetsiga eller med ledfastad udd.

»Helsingeland, i de inre vikarne af Tafvesjén vid Lof-
vikens giastgifvaregard i Undersviks socken, den 23 Aug.
ymnigt». (J. W. Zetterstedt, berittelse om en naturhistorisk resa
i nordl. Skandinavien ar 1840, [i Bot. arsberatt. for 1838]).

Sasom sedan dess ej tagen, fértjenar den att niirmare undersokas.

Il. Gen. Chara Ag.

Kransstralarne enkla, vid kndlederna omgifne af en krans
oledade fruktskirm, vid basen forsedda med svepetaggar*).
Nétens krona bestéende af 5 enkla celluler, vanl. qvarsit-
tande**).

°o
*) Atminstone hos de Skandinaviska arterna.

**) Af Ch. foetida, contraria m. fl. forekomna former, hos hvilka den
affaller.

41

A. Chare barbate A. Br.
(Lychnothamnus Rupr.)

Antheridierna vid sidan af nétterna. Svepet be-
staende af en enkel krans nedatriktade taggar.

1. Ch. Wallrothii Rupr. — Wahlst. |. c. p. 11.

(Ch. papulosa Wallr.; Ch. Pouzolsii Gay.; Ch. alopecu-
roidea var. Wallrothii A. Br.; Ch. barbata Fr.)

Exs. H. N. f£.XV, N:o 99.

Ett par tum lang, n. enkel, fin, rigid, men seg, utan
periferiska rér; svepe af 4—13 langa taggar, kransstr. 5—8
(— 10), inatbijda, 3—5-ledade; fruktskirm 5—6, nalformiga,
n. lika langa, flera ganger langre an den ovala 11-strimmiga
néten. — Aug.

I hafvet. D. Juél. bn Rén i Limfjorden; F. Odensefjord
vid Ulriksholm. — N. Hvaléarne, Vauerkilen pa Vesterén.

B. Chare bracteata A. Br.

Antheridierna under noétterna.

a) Ch. haplostephane A. Br. (Charopsis Rupr.).

Svepe af en enkel krans, uppatriktade taggar.

2. Ch. Braunii Gmel. — Wahlst. 1. c. pag. 11.

(Ch. coronata @ Braunii A. Br.)

Es. Ch. Eur. N:o 10.

Stor som N. fureulata (Rchb.), buskigt grenad, glan-
sande, utan periferiska rér; kransstr. 8—10, 3—4ledade, vid
lederna hopknipna; svepets taggar, kortare an stjelkdiame-
tern, af kransstralarnes dubbla antal, fruktskarm 6—8, ungef.
af nétens lingd; nétterna ensamma eller 2—3 tillhopa, agg-
formiga, 8—9strimmiga.

N. Christiania, Nit-elven i Skedsmo s:n (Schiib.)! Dram-
men (A. Blytt)! ,

8) Ch. diplostephane A. Br.

Svepet af en dubbel krans taggar; den dfres riktade upp-
at, den undres nedat.

Anm. Alla de Skandinaviska arterna ha periferiska rér pa stjelken
(= corticatee A. Br.) samt kransstralarnes nedersta leder. *)

Nétter och antheridier sitta endast pa kransstralarnes polysiphoniska leder **).

Pa den éfre delen af stjelkens mellanleder dro taggarne riktade nedat, pu
den nedre uppat; de kunna naturligtvis pi samma ging afven vara iryckta
intill stjelken eller nistan rakt utstaende.

ac) Ch. isostiche A. Br.

Stjelkens periferiska rér af samma antal som kransstra-
larne och dem motsatta.

3. Ch. crinita Wallr. — Wahlst. |. c. pag. 31.

Fig: Ganter. 1. c. fig. VII; Wallr. ann. bot. Tab. HT;

Exs.Avesch. No 42; H. N. f. 8, N:o 100; Ch. Eur. N:o 6.

*) Stundom iro dock hos Ch. foetida, spinosa m. fi. alla lederna pa de
nedre kransarne enpipiga.

**) Se vidare hos Ch. spinosa § gymnoteles.

42

Stjelken smal, finstrimmig, oftast tatt besatt med knip-
pevisa, utstaende, borstlika taggar, hvilka, liksom svepetag-
garne, vanl, aro dubbelt laingre ain stjelkdiametern; kransstr.
6—8—10, 5—7-ledade; fruktskirm syllika, omkr. 8, hvaraf
(meraindels) 2 vid basen af néten mycket sma, de 6friga 6
vanl. dubbelt langre an den 10—13strimmiga néten. Tva-
byggare; antheridierna knappt funna. Juli—Aug.

»Denna art varierar ganska betydligt. Stjelken air dn lingre (form. elon-
gata), an kort och tufvad (f. condensata; Ch. condensata Wallm.); taggarne
mer eller mindre langa och titt sittande; kransgr. fin lingre och mera utsta-
ende, in kortare och inbéjda (f. brachyphylla); med alla lederna, utom den ofversta,
forsedda med barklager, ell. de flesta af dem (isynnerhet pa de nedre kransarne, en-
pipiga (f. muricata, Ch. condensata @ subflexilis och Ch. crinita muricata Wallm.);
notterna an tjocka, n. klotrunda (f. pachysperma A. Br.), in mera cylindriska
(f. leptosperma A. Br.); fruktskirm an langre, an kortare an néten.» Wahlst.

I hafvet. D. Jutl. Norsminde Fjord, Amager; /’yen,
Hofmansgave. — §. Sk. — Séderm. Landsort 1 Sédertérn (T.
Krok), Upl. Hargs. sm (Prof. Fries’ herb.) Ol. Gotl — F.
Nyland. Sédra Osterbotten, Sastmola.

_ I sétt vatten: Sk. Zvds76 enl. Hartm. och Wallm. Goil.
Oja sm 1 Langholmsjén (T. Krok).

88) Ch. di-et triplostiche A. Br.

De periferiska réren af 2 slag: primda, hvilka ensamma
bara taggar och aro motsatta kransstralarne, och pa bada
sidor om de primira en rad af secunddra, sa att emellan 2
primara rér ligga 2 secundara.

Anm. Detta ar det typiska. Men ofta gripa de bredvid hvarandra lig-
gande secundiira réren i hvarandra, sa att det skenbart blir ett secundirt ror
emellan 2 primira. De, hos hvilka detta ar forhallandet, kallas af Prof. Braun diplo-
stiche, dit han raknar alla utom Ch. fragilis Desv. och hispida L., som bilda
triplostiche, Dock ir forhallandet hos samma art underkastadt forandringar.
S& t. ex. ser man hos Ch. tomentosa, som A. Braun raknar till diplostichee, isyn-
nerhet pa forma munda, mycket tydligt bada raderna af secundira ror, da der-
emot, sirdeles pa den starkt incrusterade formen, de primara roren aro sa
starkt utvecklade, att knappast nagot secundart rér kan synas pa ytan af stjel-
ken. Samma fdrhallande eger rum hos flera andra arter.

»Nu hinder hos somliga arter, att de primiira réren dro gréfre och mera
utstaende (ell. framtridande), hvarigenom taggarne komma att sitta pa stjel-
kens upphijningar; hos andra ‘ar forhallandct omvindt, sa att de secundara
roren iro mera framtridande och bortskymma de primiira, sa att taggarne
blifva beliigna i de emellan de secundira roren bildade farorna.» (Wahlst.)

*) Ch. inermes Wallm.

Stjelken utan taggar.

Anm. De celluler, som skulle bilda taggar, finnas dock och utbilda sig
stundom till sm& v&rtlika papiller, hvilka visa sig tydligast hos Ch. fragilis
d barbata Ganter.

4. Ch. fragilis Desv. — Wahlst. l. c, pag. 38.

43

(Ch. vulgaris L. & Auct. ex. p; Ch. pulchella Wallr.;
Ch. diffusa Lilj. Fl. ed. 3.)

Fig. Ganter. fig. XV (0 barbata); Eng. Bot. 2762; Coss.
et Germ. t. XX XVIII, C. 1—2; Wallr. An. Bot. t. TI.

Mase aN tee 0;-N:o- 10037. 12, IN:0 99; Aresch. No
40; Char Eur. No 13, 14.

Stjelken fin, n. rakt finstrimmig; svepetaggar oftast myc-
ket sma, papill-lika; kransstr. (5—)7—8, 8—10-ledade, af-
smalnande, fint strimmiga, med vanl. endast 1—2 yttersta le-
derna enpipiga; fruktskarm 8, (de inre vanl. 4, syllika, de
yttre rudimentira) aftaga i storlek och antal mot toppen af
kransstr.; nétterna vanl. ovala, 13—I15strimmiga. Jun.—
Augusti.

Varierar i storlek fr. 1 tum till flera fot; i farg fr. hvit-
gul till mérkgrén, sallan incrusterad och da graaktig; i lang-
den och tjockleken af kransstr. i langden af fruktskarmen,
som aro an kortare an néten (Ch. pulchella Wallr.), ain af dess
langd (Ch. Hedvigii Ag.), an 1} till flera ger langre (Ch. pi-
lifera Ag. — Ch. frag. capillacea Wallm.; Ch. frag. 0 longibra-
cteata Rabenh.; Ch. fr. 6 virgata och y trichodes Kiitz.; Ch.
frag. *longibracteata Wahlst. 1. c. pag. 38.), da taggarne i
svepets tre krans ofta blifva starkt utvecklade och komma
fruktskarmen nara i lingd (Ch. foliolata Hn; Ch. fr. 6 bar-
bata Ganter.; Ch. fragilis *longibracteata 8 barbata Wahlst.
l. c. pag. 38.)

I sétt vatten: D. — §. — N. — F.

Anm. 1. Ch. annwata Wallm. (Ch. fragilis *annulata Wahlst.) upptages
vaul. innu ss. egen art eller atminstone varietet. Bland de af Wallman upp-
gifna lokalerna har jag sett exempl. endast fran Vettern och Storungs (i haf-
vet). De aro ingenting annat fin unga brachyphylla- -former af Ch. fragilis. Att
Wallm. endast “haft unga exempl. att tillga, visar sig deraf, att han e) med
bestiimdhet uppgifver, att den ar tvabyggare. Sjelfva namnet annulata tyckes
angifva, att de manga och korta internodierna pa kransstralarne hufvudsakli-
gen formatt honom att uppstilla denna form ss. egen art. Dertill bidrog val
afven en del andra-af honom oriktigt observerade olikheter mot Ch. fragilis.
Hvad nu de manga iniernodierna angir, sa iro de ej flera ain hos den van.
Ch. fragilis, men den skarf pa de periferiska réren, som finnes pa alla poly-
siphoniska kransstralars internodier (utom den nedersta*), och vid hvilken
inga bracteer sitta, fir hir nagot mer an vanl. markerad och har sikerligen
blifvit af Wallm. uppfattad ss. en verklig led. Derfore far han ocksa dub-
belt s&i manga leder som hos den vanliga. Wallm. uppgifver, att Ch. annu-
lata afven skulle foérekomma pa flera andra stillen i Ostersjéns inre vikar.
Fran dylika lokaler har jag sett former af Ch. hispida L., som voro mycket
lika Ch. fragilis.

Anm.*2, Lange upptager (i sin Danske Fl.) afven Ch. annulata Walln.
fr. Danmark (Slien vid Louisenlund). Men afven denna ar ingenting annat an
en brachyphylla-form af Ch. fragilis. Han uppgifver visserligen ss. nagon-
ting karakteristiskt, att den skulle helt och hallet sakna bracteer; men ex.
fran hans eget herb. nairma sig till och med form. longibracteata.

*) Hos Ch. tomentosa flanes den ifven der, fastiin otydligare.

44

Anum, 3. Sasom nagot belysande. hvad Linné menade med sin Ch. vul-
garis, fértjenar kanske omnimnas, att uti Riks-Musei herb, finnes en nistan
steril, nagot grof form af Ch. fragilis, vid hvilken Linné egenhindigt skrifvit
»Chara 2 vulgaris» och p& baksidan af papperet, hvarpa den ar klistrad, » Hi-
spania 756 Loefl.»

**) Ch. strigose Wallm.

Styelkens primdra rér forsedda med. taggar.
a. Ch. hispida.

Taggarne fina, hvassa. Tvabyggare.

5. Ch. hispida L. Flor. Suec. excl. synon.
(Ch aspera Willd. et Auct. — Wahlst. |. c. p. 32.)

Fig. Fl. D. 1490; Coss. et Germ. Tab. X X VIII, D. 1—4.

Eas. H. N. f. 3, N:o 100; Aresch. N:o 41; Ch. Eur.
N:o 11, 12, 50.

Vaxten fran | tum till flera fot hég, foga grenad upptill,
vanl. styf och spréd, sillan gra och incrusterad, oftast hvit-
orén eller mérkgrén; stjelken mycket fin, n. rakt finstrimmig
med vanl. ensamma och harfina taggar pa de foga framstaende
primira réren. Kransstr. 6—8, omkr. 7-ledade, med vanl.
endast de 1—3 6fversta lederna enpipiga, afsmalna mot spet-
sen; fruktskirm 6—8, af hvilka vanl. de 2 inre aro dubbelt
langre iin, de mellersta lika Janga med néten, de yttre kor-
tare (stundom alla kortare); mot spetsen af kransstr. aftaga
de i antal och storlek. Ndétterna ovala, omkr. 14-strimmiga,
sillsyntare an de stora antheridierna. Jul.—sSept.

I hafvet.
D. — 8. Sk. — VB, Umea; Hall. Halmstad (Prof. Fries

herb.); Géteborg (C. J. Lindeberg). — N. Fredrikshald (J FE,
Zetterstedts herb.). — F. Ostersjoékusten.

I sétt vatten: =

D. — 8. Sk., sédra och nordéstra delen; OG; VG.; Vestml.
Nora sn (O. Hamnstrém enl. Wall); _Upl. Malaren i en sjé
pa Munsé (J. E. Zetterstedts herb.); Ol. Gotl.

Anm. Att Linnés i Flor. Suee. beskrifna Chara hispida ar Ch. aspera
Willd. et auct., har Wallan i sin Monografi tydligen adagalaggt. De flesta

*) I Riks-Musei herb. finnes ett exemplar under namn af »Chara (hispida)
caulinibus aculeis capillaris confertis,» taget »in mare balthico ad urbem Oest-
hammar, a. 1748.» (herb. Montin.)

45

Ch. hispida. Men uti Riks-Musei herb. ligger ett exemplar (ex herb. Al-
stroemeri) af den vanliga hafsformen af Ch. aspera Willd., under hvilket Lin-
né egenhiindigt tecknat Chara hispida. Dessutom ir Smiths Ch. hispida en
collectivart, och derfére skulle det val snarare medfora villradighet och oreda
i momenclaturen att bibehalla namnet hispida for en viss form af Smiths art,
ain att Aterstilla Linnéska namnet at den primitiva arten.

b. Ch. fetide Wallm.

Sambyggare. Kransstraélarnes monosiphoniska dndeelluler
och bracteer bredt bandlika, mer eller mindre trubbiga.

6. Ch. fetida A. Br. — Wahlst. |. c. pag. 11.

(Ch. vulgaris L. et Auct. ex. p. - Ch. cespitosa, foetida och
coarctata Wallm.; Ch. longibracteata, stricta, refracta Kiitz.; Ch.
crassicaulis Schleich. aro endast former af Ch. foetida A. Br.)

Fig. Coss et Germ. Tab. XXXVII 1—4, 6—7; Wallr.
an. bot. I.

Eas. Aresch. N:o 46; Char. Eur. N.o 7, 39, 40.

Stjelken vridet farad; de primara, oftast afven de secun-
dira réren vid torkning hopfallande; de sednare mest fram-
stdende, taggar trubbiga, ofta sma papill-hka. Kranstr.8 (6—
10), 5—(3—6)ledade, de nedre lederna med barklager och
fruktskirm, de 1—3 O6fversta utan; de inre fruktsk. 4, at
nétens langd eller flera ggr Jingre, olika langa, de yttre, o-
tydliga; néten graaktig, aflang—oval, 13-strimmig. Jun.—Sept.
Wahlstedt indelar de talrika formerna pa filjande sitt:

A) longibracteata (Ch. longibracteata Kiitz.)

De inre fruktskirmen mycket langre an ndten (stundom
anda till } tum langa).

p) subhispida A. Br. (Ch. vulgaris var. papillata Wallr.)

Exs. Aresch. N:o 147; Ch. Eur. N:o 41.

Stjelken upptill teml. tatt besatt med langre, vanl. pa-
pill-lika, tilltryckta taggar. Mera robust och vanl. med kortare
kransgrenar an hufyudformen.

y) erassicaulis (Ch. crassicaulis Schleicher).

Stjelken tjock, foga taggig, styf och starkt farad; afven
de yttre fruktskirmen dro tydligt utbildade, fastan icke sairde-
les langa. Har en habitus, som ganska mycket afviker fran
alla former af Ch. foetida och mycket paminner om Ch. spi-
nosa Rupr.

0) refracta (Kiitz.)

Stjelken fin och béjlig, upptill tatt besatt med fina tag-
gar; kransstralarne baglikt nedbdjda.

@) condensata ~A. Br. (Ch. montana Schleich.)

46

Lagvaxt, tatt tufvad, i synnerhet utmiarkt genom sina
tatt hoptrangda verticiller. En del former hafva de flesta le-
derna pa kransstralarne enpipiga. Den tyckes sammanfalla
med Wallmans Ch. coarctata.

B) brevibracteata A. Br. (Ch. longibracteata §) brevibra-
cteata Wallm. monogr.)

Fruktskérm korta, knappt dubbelt langre an nétterna,
med vanl. kortare kransstralar, hvilkas enpipiga andleder af-
ven aro korta.

Anm. »Wallmans anmirkning om den olika fargen hos Ch. foetida och
Ch. longibracteata fir icke mycket att lita pa, alldenstund hos begge formerna
firgen varierar ganska betydligt, fran rent grén (hos var. munda) och gragrén
till mérkgra, ljusgra eller niistan hvit. Stundom finner man ifven former,
som aro gulaktiga, bruna eller rostfairgade.» Wahlst.

I sétt vatten:

D. — 8. — N.— pg) Sk. VG. — y) Sk. Lackalange sin —
0) Sk.

Anm. I Riks-musei herb. finnes en Chara foetida longibracteata submunida,
som formodligen ar Wallmans Chara crispa, emedan han skrifvit vid den: »Chara
nov. Sp. Norrige Hvaléarna; Blytt; u. H. H.» Den afviker fran Wallmans
beskrifning nistan endast deruti, att den ej ar »rédgra, utan incrustation»,
men nagot graaktig af en tunn kalkskorpa.

7. Ch. contraria A. Br. — Wabhlst. |. c. pag. 15.
Eas. Aresch. N:o 146; Char. Eur. N:ris 37, 38.

De primdra réren mest framstaende, vid torkning (vanl.)
icke hopfallande ss. de secundiira; taggar papill-lika eller
langre, finare och spetsigare iin hos foregaende. De inre frukt-
skirmen 4, af den svarta nétens lingd eller lingre; fordfrigt
s. féregaende, men merindels spidare och af morkare farg.
Den vanligaste formen har korta, vid fruktmognaden starkt
inbéjda kransstralar. — Jul.—Sept.

B) hispidula A. Br. — Wahlst. 1. c. pag. 16.
Fig. Coss. et Germ. tab. XX XVII, fig. 5, 8.

Taggar langre, ungefdr af stjelkens diameter, och talri-
kare.

*jubata (Ch. jubata A. Br. in litt. — Wahlst. lc. p.
42; Ch. filiformis Hertzsch. in Hedvigia 1855).

Eixs. Rabenh. |. c. N:o 478; Char. Eur. N:o 5.

Flerarig. Stjelken lang, dess internodier langa, kransstr.
deremot ytterst korta, faledade, endast de 1—2 nedre leder-
na med barklager; fruktskarmen kortare an noten.

I sétt vatten:

47

D. Fyen. Hofmansgave; Jutl. Flade sé vid Agger. — S.
Sk. Sédra delen; VG. Hojentorp; Gullkroken i Lerdahla s:n,
OG. V. Stenby sn; Ner. Yxhult i Kumla s:n; Jemtl, Frosén
(Riks-Musei herb.); Spal Styrnas sin (F. Ahlberg); Ol. Alun-
bruket (F. Ahlberg); Gotl. Visby och i Hejde trask (Prof. Fries’
herb.); Eista (Riks-Musei herb.); Oja sn i Langholmssjén. — ~)
Sk. Arrie; Goil. Fleringe sin, Angelbo (T. Krok). — * Sk.
Lefrasjén »pa omkring 10—15 famnars djup» L. J. Wahl-
stedt.

c. Ch. spinose.

Sambyggare. Taggar och fruktskirm syllika. Kransstra-
larnes yttersta led spetsig.

8. Ch. spinosa Rupr.

(Ch. major, caulibus spinosis Vaill. Act. paris. pag. 18,
Tab. 3, fig. 3, enl. Rupr; Ch. hispida Wallr. — Wahlst. iF
c. pag. 25).

Fig. Wallr. ann. bot. Tab. IV.

Exs. Aresch. N:o 143 (tore: brachyphylla); Char. Eur.
N:r. 2 och 49.

Stor och grof; stjelken vridet farad, de secunddra réren
vanl. ej hopfallande, mer eller mindre framstéende; taggar en-
samma eller knippevisa; kransstr. 8 (7—10), vanl. 6-ledade
och med endast éfversta leden monosiphonisk, spetsad; frukt-
skarm S8—10, de inre (4—6) ofta dubbelt lingre an néten,
de yttre (2— 4) kortare, oftast mycket sma; néten eeetormus,
omkr. 13-strimmig. — Juli—Sept.

Vanl. incrusterad och torkad graaktig; varierar mycket;
ss. egna varieteter bruka meriindels upptagas foljande:

8) gymnoteles (A. Br.) — Wahlst. |. c. pag. 27.

Féga incrusterad, med fa taggar, kransstralarnes 2—4
éfre leder enpipiga, langa, med fruktskaérm och nétter; nét-
terna mindre.

Anm. Denna fér Sverige forst af Wahlstedt anforda form afviker fra an
Prof. A. Brauns beskrifning deri, att den ej har fruktskiirm och nétter pa de

enpipiga lederna. Lange ‘anmirker ej, hurudana de danska ieee en aro i
detta afseende.

y) micracantha (A. Br.) — Wahlst. 1. c. pag. 27

(Ch. equisetina Kiitz., en steril form; Ch. hispida f) sub-
inermis Hn.)

Ezxs. Ch. Eur. N:o 3 (f. crassicaulis)

Taggar korta och glesa; stjelken vanl. gréfre; kransstra-
larnes 6fversta enpipiga leder vid torkning bredt bandlika.

48

0) longispina (Wallm.) — Wabhlst. |. c. p. 26.

Eews. Aresch. N:io 144.

Taggar och fruktskarm mycket langa, fina och bdjliga.
*pudis (A. Br).

(Ch. subspinosa Rupr. enligt A. Br; Ch. hispida *rudis
Wahlst. 1. c. p. 28).

Ezs. Ch. Eur. N:o 4.

De secundira réren mycket framstaende, vid torkning
hopfallande med skarpa ryggar, hvarigenom stjelken blir annu
djupare farad.

I sétt vatten:

D. — §. Sk. sédra delen; Ol. Gotl. — N. Christiania i
Stabiicks kjarn; Christiansand enl. Hn. — £) D. i Moser ved
Kipbenhavn, Sortedamsg. — 8S. Stockholm, Tacka uddens karr-
ing (A. Stal, 1841); Ekhagssjins afloppskanal (J. E. Wik-
strém, 1844). Fran bada stallena utan mogna nétter — y)
D. Bidstrup vid Roeskilde! — 8. Sk. Gottl. Fogelhammar 1
Gammalgarns sn. — 0) Sk.

* (ofta i siillskap med Ch. tomentosa L.) Sk. nordéstra
delen; VG. Hornborgasjin; Skéfdetrakten; Lerdahla s:n; (oil.
Fleringe sin (P. T. Cleve); Hafdhem (Riks-Musei herb.); Hejde
trisk (Prof. Fries’ herb.)

9, Ch. polyacantha A. Br. (ined.) — Wahlst. |. c. p. 29.

(Ch. hispida var. pseudocrinita A. B., var. dasyacantha
A. Br.)

Fig. Coss et Germ. Tab. XXXVIH, B. 3; Fl. D. 154 (?).

Exs. HH. N. f. XIV, N:o 100; Aresch. N:o 141: Char.
Eur. N:o 48.

Vanl. starkt incrusterad; stjelken i allménhet finare an hos
foreg., oftast ttt besatt med knippevisa eller ensamma, fina,
langa taggar; de primdra réren mest framstaende; kransstr.
7—9, omkr. 7-ledade, endast de dfversta lederna enpipiga;
fruktskiirm 6—8, alla nastan lika langa och langre an ndéten;
nétterna stora, bredt ovala ell. elliptiska, omkr. 13-strimmiga,
svartblaa, vid mognaden ofta héjande sig, pa ett langt skaft,
éfver fruktskarmen.

8) brachyphylla. — Aug.—Oct. Kransstralarne kortare an
stjelkens internodier, inbdjda.
I sétt vatten:

D. Bidstrup nara Roeskilde! — g) Sk. Arrie; VG. Ler-
dahla sn i flera smasjéar! Gotl. Hérsné sn i Bromyr.

49

d. Ch. baltice Wahlst.

Sambyggare. Taggar mer eller mindre uppblasta, spet-
sade. Kransstrdlarnes yttersta led spetsig.

10. Ch. horrida Wallm. (ined.) — Wahlst. 1. c. p. 24.

(Ch. hispida 8) major Wg; Ch. baltica y) fastigiata Wallm.;
Ch. hispida y) echinata Lange).

Eas. H. N. f. XIV, -N:o 99; Aresch. N:o 44.

Grén eller gragrin, sallan incrusterad; teml. grof och
styf, spréd, féga grenad; de periferiska réren hopfalla vid tork-
ning, de secunddéra mest framstaende; stjelken tatt besatt med
merindels knippevisa, langa, hvassa, styfva och vid torkning
nagot hvitaktiga taggar; kransstr. 7—10, omkr. 7-ledade, vid
basen grofva, sedan afsmalnande mot spetsen, med vanl. en-
dast yttersta leden enpipig, de 6friga oftast nagot uppblasta;
fruktskiirm 6—8 n. lika langa, liingre an den aflanga, svart-
bruna néten, aftaga i storlek och antal mot spetsen af krans-
stralen. — Forma brachyphylla ar vanligast. — Jul.—Aug.

_ I hafvet: D. Hofmansgave. — S. Sk. éstra kusten. —
OG. Braviken. — F. Nyland, Fagervik!

11. Ch. baltica (Fr.) Wahlst. pag. 16%*).

Stjelk n. rakt finstrimmad, med vanl. ensamma glesa och
uppblasta taggar; de primara réren mest framstaende; krans-
stralar 9—12, 5—Tledade; de yttre fruktskarmen oftast kor-
tare an den n. klotrunda tjocka néten. — Férekommer en-
dast i salt eller braickt vatten och dr sallan incrusterad.

Under denna art sammanfattas har foljande, forut sasom
sjelfstaéndiga arter beskrifna former:

A) Ch. Nolteana A. Br.

Omkr. qvartershég, enkel och uppratt, mérkgrén eller
ljusare; stjelken upptill forsedd med ensamma korta taggar;
kransstr. langa, de 2—4 dfre lederna enpipiga, vid articula-
lationen mirkligt hopknipna; de inre fruktskarmen olika langa,
de yttre korta, nastan rudimentara; de enpipiga lederna haf-
va afven, ehuru sterila, fruktsk., fastin kortare och farre.

D. Slesvig, i Slien vid Loisenlund. — 8. Sk. Lomma; VB.
Ratan (C. P. Lestadius). — F. Nyland, i Permo sin.

B) Ch. baltica Fr. (Ch. baltica 8) humilis Wallm.)

Firs... N. f. IX, No 100; Ch. Eur. N:o 145.

Lagvaxt och tufvad, mérkgrén eller gulaktig; stjelken

wee

: Pm j
*) Féljande beskrifning éfver Ch. baltica och intermedia ar till storste pre:
delen hemtad ur Wahlstedts afhandling. Hem

1
. i.

50

glest besatt med kortare, uppblasta, coniska, uddspetsiga
taggar; kransstr. tjocka, med de 1—3 6fre lederna enpipiga,
uppblasta, de éfriga korta och nagot sammanknipna vid an-
darne; de yttre fruktskarmen af nétens lingd, de inre ung.
dubbelt langre.

_ D. Seland och Fyen. — 8. Hail. (enl. Wallm.); Sk. OG.
Ol. Gotl.

C) Ch. firma Ag.

Mer an fotlang fin, men styf och incrusterad, gragrén
eller brunaktig; kransstr. jemntjocka, de 1—3 éfre lederna
enpipiga, smala; de yttre fruktskarmen kortare an, de inre
ung. af samma langd som néten.

8. Sk. i Oresund, t. ex. vid Landskrona, Malmé.

Har en sardeles egendomlig habitus, som mycket pamin-
ner om Ch. aspera Willd.

D) Ch. Liljebladii Wallm. (Ch. distans Wallm., ined.)

Stjelken grof (n. sa grof som hos Ch. spinosa Rupr.),
enkel, mangstrimmig, upptill tatt besatt med ensamma eller
knippevisa, tjocka och uppblasta eller finare taggar; kransstr.
med endast 1—2 6fversta lederna enpipiga och 1—3 nedersta
fruktbarande; fruktsk. omkr. 8 .af hvilka, enligt Wallm. 5—7
skola sitta pa inre sidan och vanl. blott ett pa den yttre,
hvilket strider emot férhallandet pa Wallmans exemplar, der
vanl. 3 sitta pa den yttre sidan), de inre langre, de yttre
kortare 4n néten; svepetaggarne teml. langa. Antheridier,
liksom hos all Ch. baltica, teml. stora. Hvitaktig, bdjlig och
sdllan incrusterad.

D. i Guldborgsund emellan Laaland och Kieldsé. — S.
Kalmarelins mellersta och norra skargard.

Den alltid i hafvet vaxande Ch. baltica motsvaras i sétt
vatten af:

12. Ch. intermedia A. Br. (ined.) — Wahlst. 1. c. p. 21.

Stjelk mer eller mindre lang och grof, vriden och teml.
djupt farad, upptill besatt med kortare, nagot uppblasta eller
langre och finare taggar; de primara réren mest framstaende;
kransstr. 6—9, 5—7-ledade; de inre fruktskarmen ung. af
nétens langd, de yttre kortare, men dock alltid tydliga, nét-
terna stora (»stérre in hos Ch. foetida, men mindre an hos
Ch. hispida Wallm.»). Under namn af Ch. intermedia sam-
manfattar Prof. A. Braun tvenne af Kiitzing beskrifna arter,
nemligen:

A) Ch. papillosa Kiitz.

51

Till utseende och farg paminnande om Ch. contraria.
Stjelken qvartershég eller mer; kransstr. vanl. 6, inbéjda, med
de (1—3) nedre lederna fruktbarande, korta och med bark-
lager, de Gfriga enpipiga, uppsvallda.

§s. VG. Kinnekulle, vid Martorp; Gotl. Snackgirdet vid
Visby; Koparve i Rute sn (en med Ch. Nolteana analog form).

B) Ch. aeuleolata Kiitz. (Ch. hispida £) gracilis Ag., Bruz.
och Smith).

Exs. Aresch. N:o 45; Ch. Eur. N:r. 45, 46, 47.

Till utseende lik Ch. hispida; stjelken fotlang eller mer;
kransstr. 7—9 langa, med de (2—3) éfversta lederna enpipiga.

Ss. Sk. Bernstorp. VG. Lerdahla sn. OG. Staffantorpsjén
i Winnerstads sn. Upl. Bokaren; Stockholm: Djurgarden.
Gestr. Ytter-harnis sn i Skatpussen; Edsén. Gotl. Oja sn i
Langholmssjén. — N. Beerum vid Christiania (Prof. Fries’ herb.);
Tutterén vid Throndhjem.

e. Ch. ceratophylle Wahlst.

I lefvande tillstand rédaktiga vaxter. Taggar uppblasta,
mer eller mindre aggformiga. Tvabyggare.

13. Ch. tomentosa L. — (Ch. ceratophylla Wallr. Ann.
bot.; Wahlst. 1. ¢ pag. 34;)

Fig. Ganter. |. c. f. X. XI; Fl. D. 1656, 1941].

Evs. H. N. f. V, N:o 100; Aresch. N:o 43; Ch. Eur.
N:r. 8, 9, 35, 36.

Grof och styf, fran ett par tum till flera alnar lang, i
lefvande tillstand (afven da den dr incrusterad) mot toppen
réd (orangegul), mera sdllan grén, torkad grén och mera béj-
lig, (den incrusterade blir gra). Stjelkens prumdra rér mer
eller mindre framstdende; stjelkens och svepets taggar samt
fruktskirmen bredt aggformiga, (eller mera aflanga); kransstr.
6—8, 3—6-ledade med de 2—3 yttersta lederna enpipiga,
uppblasta; fruktsk. 4—8, de, som omgifva nétterna, vanligen
lingre och smalare; antheridierna mycket stora; notterna
réda, ovala, 13—16strimmiga. — Aug.—Sept.

I sétt vatten:

B. Fyen, Egense vid Hofmansgave; Sel. Gyrstinge sjé;
Furséen. — §. Sk. nordéstra delen. VG. i sjéar kring Billin-
gen; Stockh. Svartsjilandet och Rastasjin i Malaren vid
Eligarn (T. Krok) [f. munda]; Ventholmen i trasket Snurran
(enl. Hm); Broma s:n i kyrksjén (K F. Thedenius); Isblads-
karret; Ol. Gotl.

I hafvet (f. munda):

52

, D. yen, Einsiedelsborg. — 8. Sm. Gestr. Gefle. — F.
Aland, Abo; Nyland.

Varierar mycket; de olika formerna ha blifvit indelade
efter narvaron af incrustation eller ej uti f. mwnda och ineru-
stata; efter primara rérens mer eller mindre framstaende uti
f. levis och rudis; efter langden af stjelktaggarne uti: f. ma-
eracantha och micracantha; efter svepetaggarnes langd uti
f. macrostephana och microstephana, efter langden af frukt-
skirmen uti f. macroptila och microptila; efter kransstralar-
nes enpipiga andcellulers langd uti fi macroteles och micro-
teles, 0. S. V.

Anm. 1. Ch. ceratophylla Wallr. Ann. bot. tab. V. ar en forma ineru-
stata, rudis, micracantha, micro-stephana, -ptila, -teles, brachyphylla, clausa. —
Ch. latifolia Willd. ar en forma incrustata, levis, micracantha, micro-stephana,
macroptila, -teles. — Man skulle kunna a priori uppstilla hundratals former,
af hvilka jag dock ej sett mer an ett tjog. Wahlstedt visar klarligen (p.
84—37), att de olikheter, Wallman uppgifver skola finnas mellan Ch. tomen-
tosa L. och Ch. ceratophylla Wallr., ej finnas, utan bero pa misstag af Wall.

Anm. 2. Wahlst. (p. a. st.) uppgifver, att hans observationer tyckas
bekrafta Wallroths uppgift, att antheridiiskildarne endast iro 4 till antalet.
Jag har hos de exempl. af saval sdt- som saltvatiensformen jag haft tillfalle
undersdka med mogna antheridier, alltid funnit 8 skéldar. Man bor dock
nogare se efter, om det ej kan finnas former med endasi 4 skoldar.

Anm. 3. Enligt A. Braun skulle svepetaggarne teml. regelbundet vara
ordnade i 3 rader; hos de former, jag varit i tilfalle att undersdka, ha en-
dast 2 rader férekommit.

Betraktelser Ofver de allmaéanna foreteelserna af
vaxternas foradnderlighet.

II. Det mest karakteristiska i vixternas utbredning ar
denna begrinsning af hvarje arts omrade (area, som framkal-
lar den hypothesen, att alla individerna af hvarje species har-
stamma fran ett gemensamt ursprung och hafva utspriddt sig
i olika rigtningar derifran. Visserligen fro vissa vaxters (sar-
deles bland kryptogamerna och vattenvixterna) area sa stor,
att vi ej kunna uppvisa nagot tydligt centrum, och att andra
iro sa sporadiska, att de synas hafva manga sadana; men
dessa vaxtformer dro fa i jemférelse med dem, hos hvilka ett
motsatt forhallande eger rum. Naturligtvis sta arterna i detta
hiinseende midt emellan genera och varieteter; de forra hatva
en vidstracktare, de sednare en inskranktare utbredning. I
jemférelse med djurriket (atminstone de hégre formerna) synas
vaxttyperna i allmanhet ha mera inskrinkta och bestandiga
omraden.

Den mest i 6gonen fallande orsak till denna begransning
i rum bestar utan tvifvel i det faktum, att vixterna férekom-
ma der, hvarest de finna mest utrymme och minst fiender

53

utan uteslutande afseende pa sin bildning. Ju mindre sadana
hinder vaxterna ha att strida emot, desto stérre utbredning
aiga de (sasom 6kenvixter m. fl.).

De tre stora hufvudformerna i vaxtriket — Akotyledo-
ner, Monokotyledoner och Dikotyledoner — dro i det allman-
naste férdelade i samma proportion i de sirskilda verldsde-
larne; detta ar ock fallet med de stérre ordningarne, sasom
Composite, Leguminose, Graminee och andra; hvilket synes
antyda, att férmagan af férandring finnes nara nog i lika
grad hos olika klasser och gor sig gallande under de mest
olika forhallanden.

Ju lagre organiserade vaxterna aro, desto vidstracktare
dir deras utbredning, mest salunda hos Acotyledonee minst hos
Dicotyledoneee — i Ofverensstimmelse med det factum, att de
lagsta vaxterna ha stérsta formagan af férandring eller obe-
standighet. Sdallan upptrida samma arter med samma varie-
teter pa langt skilda lokaler, deremot representeras de oftast
af andra grupper af beslagtade former, hvilket synes kunna
forklaras af den hypothesen, att de nuvarande arterna upp-
statt genom forandring af det ursprungliga, samt att varie-
teterna afligsna sig fran stamformen.

Det finnes vissa delar af jorden, som utmirkas af en pa-
fallande enformighet i deras fanerogama vegetation, ehuru
den ar rik pa individer och har en viss synbar yppighet. Sa-
dane aro regionerna kring de stora sjéarne 1 Norra Amerika,
Eldslandet och Falklandséarna, Pampas i Syd-Amerika, Si-
berien och Norra Ryssland, Island och vestra Skotland, hela
Ganges-slitten och manga andra trakter. Alla dessa regio-
ner ha ock en stor enformighet i sin fysiska karakter; me-
dan andra, hvarest ytan ar mera bruten, jordgrunden olika
sammansatt och klimatet uppvisar stora ytterligheter och 6f-
verfléd pa ljus, hysa de mest olika vaxtarterna, sasom Syd-
Afrika, manga delar af Brasilien och Anderna, ‘Sédra Frank-
rike, Mindea Asien, Spanien, Algier, Japan och Australien;
allt staende i sammanhang med orsakerna till vixtverldens
foranderlighet. — Polar-regionerna ha hufvudsakl gen fatt sina
vaxter fran de kallare sins emellan mycket olika tempererade
zonerna, och dessa arter dro sirdeles variabla, ehuru inom
jemforelsevis sma grianser till storlek, farg och bekladnad.
Manga af deras arter finnas ock, jemte andra med dem nara
besligtade, pa bergen i varmare och 4fven tropiska nejder,
dit de utan tvifvel férflyttats af krafter, som nu mera ej dro
i verksamhet.

Oarnes Floror hysa nastan utan undantag farre arter an
narliggande fastland; antalet af species jemférdt med genera
ar ock ringare. Ju mera afligsen en 6 ar, desto fattigare ar
dess Flora, desto egendomligare och desto ringare proportio-

54

nen af arter till sligten. Ej sillan ha slagtena hos isolerade
dar karakteren af afligsna landers och ej de narmastes vixt-
former. Sa ar 6fverensstimmelsen mellan arterna pa Sit
Helena samt Ascension stérre med dem vid Goda Hopps-
udden an dem i det tropiska Afrika; de pa Kerguelens land
aro Antarktiskt Amerikanska ej Afrikanska eller Indiska;
Sandwichséarna innehalla manga Nordvest-Amerikanska och
nagra Nyselindska former; Japan hyser manga sligten och
arter, som jemval forekomma dster om de klippiga bergea i
Nord- Amerika; pa Maderia och Canariéarna finnas typer fran
Amerika, Abyssinien och Syd-Afrika; pa Tristan d’Acunha
nagra fran Eldslandet.

Det finns i detta hanseende en _markelig Ofverensstim-
melse mellan Floran pa dar och pa higa bergskedjor, som
tvifvelsutan i bada fallen har samma orsak. Sa — utom an-
forda exempel fran Japan och Canarie-jarne — figa de higa
bergen pa Borneo representanter fran Tasmanien och Hima-
laya; de sednare ha vaxtformer fran Anderna, Klippiga ber-
gen och Japan; Alperna i Victoria och Tasmanien typer fran
Nya Seland, Eldslandet, Anderna och Europa. Orsaken ir
nemligen, att dessa gemensamma species och genera funnit
sin vag till aflaégsna trakter under tidsférhallanden, som ej
mera existera.

Man finner vidare, att de sjunkande éarne i verldshafvet,
de, som Darwin kallar attoller eller barrier-ref, innehalla jem-
forelsevis fiirre arter och farre egendomliga typer én de, som
héja_ sig. I Indiska hafvet héra till de sednare: Sechellerna,
Madagascar, Mauritius, Bourbon, Ceylon, Andamanjéarna, Ni-
kobarerna, Sumatra. Alla dessa ha en mycket skiftande rik
och egendomlig vegetation. Till de sjunkande héra: Maldi-
verna, Lakediverna och Keelingiarna, hvilka alla hafva ytterst
fa vixter och endast sadana, som finnas pa narliggande kon-
tinenter. I Pacifiken aro de sig héjande égrupperna: Sand-
wichséarne, Galapagos, Juan Fernandes, Loochoo och Bonin
(hvaraf de flesta annu ha vulkaner) de i vegetativt hinse-
ende rikaste och mest egendomliga; a andra sidan ar hela den
égrupp, som striacker sig 6fver 2000 eng. mil och som in-
nesluter Laga darne — Siillskapséarne, sirdeles enformig;
blott en flack, Elisabeth 6n, héjer sig, och endast hir forekom-
mer ett af de mest mirkvardiga sligten (Fitchia). Uppenbart
air, att alla dessa olika férhallanden i vaxternas utbredning
ej kunna ha sin grund i nu befintliga utan i langt forut ver-
kande fysikaliska och klimatiska omstandigheter.

Likartade lander och klimater, ehuru i den mest gynn-
samma, beligenhet for att mottaga kolonister fran hvarandra,
ha dock ej sallan stora olikheter inbérdes. Sa t. ex. iro af
Ny-Selands fanerogamer endast 200 gemensamma med Au-
stralien, och hir saknas de fér det sistnimnda landet sa all-

55

deles utmiarkande sligtena Casuarina, Eucalyptus, Acacia,
Brownea, Boronia, Helichrysum, Melaleuca &c., samt alla
Australiska Leguminose. I Australien finnas manga indiska
former, men i Indien ingen Australisk; pa Tasmanien och
i Victoria forekomma manga arktiska och antarktiska slagten
och till och med arter, men de sednare landerna ha fatt in-
tet fran de forra.

Det maste sasom orsak hirtill hafva foérsiggatt stora
forindringar 1 jordens klimat och konfiguration.

Det fr bekant, att tropiska former utbreda sig till kalla
regioner eller tempererade till tropiska, som aro fuktiga och
med ett jemnt klimat langre an i torra och med ytterliga
temperaturer. Sa se vi tridartade ormbunkar, Myrtacee &c. ga
finda ned mot Eldslandet, tropiska former af Lager, Fikon,
Bambu och manga andra genera stiga upp pa de fuktiga extra-
tropiska bergen i Ostra Bengalen och Sikkim anda till 9000
fots héjd, samt tempererade genera och ej sallan species af
Quercus, Salix, Rosa, Pinus, Prunus, Camellia, Rubus, Kad-
sura, Fragaria, A‘sculus &c. &c. nedstiga anda till hafsytan
vid 25 ° Jat. I ett tropiskt khimat utstriickes genom dessa
omstindigheter arternas utbredning ofta till 5000 fots hdjd
eller nedga de lika djupt, hvilket motsvarar 15 © Fahr. af
isothermens latitud.

Ill. De sikraste bevis for féranderligheten hos vaxtfor-
merna och de mest antagliga férklaringsgrunder for de egen-
domligheter, som visa sig ide narvarande vaxtypernas eller ar-
ternas utbredning, deras inbérdes likheter, analogier eller olik-
heter, finner man dock genom att fasta uppméarksamheten vid
vaixternas historiska upptridande pa jordens yta.

Den tidigaste Flora, hvaraf vi vetenskapligt ega nagon
kannedom, dr den i kolfor mationen. Visserligen upptridde
vixter i en tidigare period, men dessa afvika ej i nagot vig-
tigt - hanseende “fran dem, som hir funnos. Der existerade:
1) Filices, hufvudsakligen lika med nutidens representanter
och manga hérande till samma genera; 2) Lycopodiacee, li-
kaledes likartade med nu befintliga, ehuru mera utvecklade till
stammen och troligen af skiljaktiga genera, men 1 fruktifikatift
och anatomiskt hianseende med dem identiska. 3) Conifere;
af dem har man dock ej funnit nagra kottar, vedens bygg-
nad ar lika med den hos vara arter. 4) Cycadee. — Hvad
Calamites, Calamodendron, Halenia, Anabathra &c. betraffar,
sa kiinner man af den ej nagon fruktifikation; de synas dock
besligtade med Lycopodiacew.

Den permiska Floran dr till stérsta delen skiljaktig fran
kolformationens, men manga af dess genera dro desamma.
Ofverviigande ro Gymnosperma Dikotyledoner, sairdeles Cy-
cade och en myckenhet af tradormbunkar,

56

Den nya réda sandstenen, eller Trias, har vaxter mera
analoga med dem i oolithen in i kolformationen, men de ha
ocksa mycket gemensamt med den sednare. I Zias finnas
talrika arter af Cycadex, med atskilliga Coniferee och manga
Ormbunkar. Inga andra Dikotyledoner eller Monokotyledoner
hafva annu upptickts, men det synes sannolikt, att de exi-
sterat i en period, da vedborrande och 6rtfritande insekter,
hérande till nyare genera (Elater, Gryllus, Libellula, Carabus
m. fl.), voro ytterst ymniga.

Ooliten innehaller talrika Cycades, Conifers och Orm-
bunkar och flera slagten af vaxtitande insekter; och har igen-
kannas Monocotyledonee i Podocarya och andra Pandanartade
vaxter. En kotte af Pinus och en af Araucaria ha ock blifvit
funne i England.

I kritformationen upptrida Dicotyledonee af en ganska
hég ordning (ss. af Juglans). Characeze visa sig har for for-
sta gangen alldeles lika vara dagars former.

Tertiir-lagren hysa stora massor af manga dnnu lefvande
slagten och ordningar, sa att det fr uppenbart, att den
tidigaste Floran i denna period var nastan lika mangformig
som nutidens. I de lagsta Eocena biddarna finnas Anonacee,
Nipa, Acacia och Cucurbitacee; man har ock sett ved af
Banksia, knappt skiljaktig fran sadan i Australien.

I de eocena och miocena periodernas brunkol har man
identificerat Fjader-Palmer, Conifere och atskilliga nu befint-
liga slagten af Myricee, Laurinee och Platanee. Fran Rhen
har man beskrifvit en rik och skiftande Flora, som hade tal-
rika familjer, hvilka nu ej férekomma tillsammans, omfat-
tande nagra af de mest egendomliga sligtena i Australien,
Syd-Afrika, Amerika, Ostindien och Europa.

I Molassen och vissa miocena formationer vid Oeningen
och annorstides i Tyskland, Schweitz och Toscana har man
iakttagit 900 arter Dicotyledones, alla féga skiljaktiga fran
nutidens. Der voro Palmer, Popplar, Laurinee, Ceratonia,
Acacia, Tamarindus, Banksia, Embothrium, Grevillea, Cupres-
sus, Juglans &c. — Alpernas héjning féljde pa denna perio-
den, och i de Europeiska deposita, som omedelbarligen kommo
harefter, finnas prof pa Tall, Larktrid, Gran, Bjérk, Hassel,
Scirpus lacustris, Phragmites communis och Menyanthes tri-
foliata.

Denna epok eftertraddes af isperioden. Den strackte sig
troligen till bada hemisfererna och afkylde ansenligt den
tropiska zonen. “Antarktiska species meddelades at Austra-
liens alper, Tasmanien och Nya Seland, och arktiska eller
europeiska former traingdes ned mot Alperna, Caucasus, Hi-
malaya, &c. De tempererade vixterna i bada halfkloten maste
da ha varit inskrinkta nastan till tropikerna, och sedan, nar

57

virmen dkades, stigit upp pa de hégre bergen derstiides, eller
vandrat ater mot kallare nejder.

Sadana dro de hufvudsakliga facta, hvilka man betraktar
som tillrackligen sikra i vegetationens palxontologi. Anvan-
der man dem theoretiskt till fragan om vaxternas skapelse
och férdelning pa jorden, sa ser man forst och framst, att
der ej finnes nagon otvetydig éfverensstimmelse mellan deras
successiva upptridande och hégre grad af struktur; vi se att
de ildsta kryptogamer, vi kunna igenkinna, hora till de i
denna afdelning af vaxtriket hégst organiserade; och att de till
och med voro hégre organiserade in flertaletaf nu lefvande. Vi
se ock att fortplantning genom ett dikotyledonskt embryo och
bildningen af exogena vedstammar (hos Coniferee) maste ha
foregatt fortplantning genom ett monokotyledonskt embryo och
endogena stammar, hvilket helt och hallet strider mot laran
om en progression, savidt man ej vill antaga, att dessa, vis-
serligen hégst gamla fossilier, tillhéra en epok mycket mera
afligsen fran vegetationens bérjan an fran den narvarande,
samt att samtidigt nu lefvande typer ocksa voro represen-
terade.

Den omstindigheten vidare, att i jemférelsevis ej sa af-
lagsna geologiska perioder slaigten, som nu betraktas egen-
domliga fér hvar och en af de sarskilda verldsdelarna, sam-
tidigt existerade bredvid hvarandra, hintyder otvetydigt derpa,
att genom lindernas hdéjningar och sdnkningar numera en
utomordentlig olikhet i lindernas form och sammanhang mot
forut intradt.

Af allt detta dragas féljande slutsatser: 1) De hufvud-
sakliga, igenkannbara vaxtfamiljer, som bebodde jorden vid
och efter den paleeozoiska perioden, finnas annu, och ha der-
fore sasom familjer Ofverlefvat alla geologiska férandringar.
2) Af dessa typer ha somliga Gfverflyttat fran en hemisfer
till en annan. 3) Det dr ej oantagligt, att framdeles vidare
bevis ma pafinnas, som skola visa, att alla nu existerande
arter genealogiskt harstamma fran farre forut existerande, att
deras formolikheter harflyta af individernas féranderlighet, och
att, om det nu dr oss mdjligt att specifikt skilja dem, detta
kommer sig deraf att manga mellanformer dukat under. 4)
Om arterna i allmiinhet aro de bast begransade grupperna,
littast att igenkinna och bestimma, sa orsakas detta deraf,
att deras bendgenhet att variera himmas antingen af den
latthet, "med hvilken en varietet croisseras med en annan va-
rietet af’samma species, eller af den temporira bestandighe-
ten hos dess omgifvande fysiska villkor, eller ock deraf att,
bland det stora antal af frén, som frambringas af hvarje in-
divid, endast de gro och utvecklas, som Aro tillrackligen lam-
pade efter dessa fysiska villkor. Man far dessutom icke glém-

58

ma, att hos manga flerariga vaxter en skennar stabilitet kom-
mer deraf, att individerna kunna vara ganska lange och 6f-
verlefva talrika generationer af andra (hufvudsakligen annu-
ella) arter, generationer, hvaraf somliga kunna foérete egen-
domliga karakterer, som ej funnos hes den gemensamma
stamformen, hvarifran de hirflutit.

Fragan om de vaxtfamiljers forsta ursprung, hvaraf spar
finnas i de aldsta geologiska formationerna, eller om vaxtlif-
vet abstrakt taget kan pa vetenskapens nirvarande stand-
punkt ej lésas. Vaxternas geologiska historia gynnar ej the-
orien om en fortgaende utveckling, dels derfére, att de aldsta
igenkannbara typer redan hade en ganska utvecklad orga-
nisation, dels emedan man aldrig funnit en fossil vaxt, som ej
kunnat ge anledning att formoda niarvaron af en klass eller
familj, som antingen fnnu finnes eller fir medelformen till de
nu existerande. Dessutom ar det ju fnnu féremal fér myc-
ken osakerhet och strid, hvad som,i vaxternas system utmar-
ker och betingar en hégre plats: Aro de kosmopolitiska vax-
terna af en hégre ordning fn de, som dro inskrankta till fa
lokaler? Aro hermafroditerna hégre fn diklineraa, parasi-
terna framom sina niringsvaxter, de hvilkas frén ega hvite
for mer iin de, som sakna dem, Gymnosperme hégre an An-
giosperme, vattenvixterna iin landtvixterna? — Manga an-
dra dylika fragor bevisa det ofvan sagda.

Det dr otvifvelaktigt, att vi ej direkt kanna ursprunget
till nagon vild art, att manga af dem skilja sig fran andra
genom vissa egendomligheter i struktur, att nagra alltid mang-
faldiga likartade former utan nagon variation, och slutligen
att sadana finnas, som utan variation bevarat sina karakte-
rer ofdrindrade under mycket olika férhallanden och genom
flera geologiska perioder: nya upptiickter hafva ej forminskat
-vigten af dessa facta, och naturforskarne, som gjort dem till
foremal fdr sina reflexioner, hafva ej deraf hirledt ett enda
nytt argument. Vilja vi da deraf sluta, att arterna verkligen
iro sjelfstindiga och oforinderliga skapelser, eburu det ofta
ir oss oméjligt att best&mma deras griinser, sa maste vi deraf
pa samma gang sluta, att hvarje vidare undersékning af detta
fimne ir défverflédig, och att alla de vigar, som man hittills
trott éppna for naturforskarens undersikningar, bora betraktas
som slutna, Anda tills sjelfva lifvets orsak ar funnen.

Af dessa facta air den genetiska likheten det rigtigaste
och i sjelfva verket det enda, som ger oss ett materielt och
patagligt argument. Fér nybérjaren synes det som harstam-
made alla vixter, hvilka likna hvarandra, fran en enda stam-
form, men samma logik skall ock leda honom att tro, att
alla, hvilka ej aro lika, bora harstamma fran olika stamfor-

59

mer. Den forsta slutsatsen ar bevisad genom daglig erfaren-
het, men det fordras ar af iakttagelse fér att finna, att den
sednare ej alltid ar sann. I en vetenskap, sa vidstrickt som
botaniken, fordras det mycken tid fdr den, som vill forvarfva
en fullkomlig kannedom om slagten och familjer och blifva
en god systematicus, och mycken likaledes fér den, som vill
gira sig fortrogen med lokalflororna, for att val urskilja ar-
terna; men i begge fallen glémmes nastan »alltid den ab-
strakta fragan om arten. Det ar sillsynt, att systematikern
befattar sig dermed, och hvad floristen angar, sa, nar han
finner att de minsta skiljaktigheter arftligt fortplantas inom
ett begriinsadt omrade, sa anvinder han pa alla de former,
som egnas fortplanta sig, nyssniimnda slutsats, och han be-
traktar dem sasom lika manga skilda arter. *)

Emot den theorien att de nu lefvande arterna frambragts
af aldre typers férandringar och genom undergangen af mel-
lanformen har man anfort, att det vore alltfér tidigt att sluta
fran nagra facta i ett fatal af fdranderliga vaxters lif och
att den fdljaktligen ej fortjenar nagot fortroende om ock pa
sin héjd nagon uppmarksamhet; men motsatta asigten, att
det skulle fér hvarje sirskild férmodad form fordras en egen
skapelseakt synes icke mindre férhastad, och afven den hvi-
lar pa ett litet antal af negativa facta hos vissa arter, hvil-
kas ringa formaga att variera vi blott kunnat iakttaga inom
mycket inskrankta tiderymder. Sannt ar att forutsittningen
om arternas ofdrinderlighet bevisar fdr benigenheten af en
ytlig iakttagelse, da deremot den motsatta kan forleda till
alltfor hastiga slutsatser, att smiirre skiljaktigheter i organi-
sation iro obetydliga, da de tvertom ofta kunna ha en stor
morfologisk och fysiologisk vigt och derigenom fér oss up-
penbara sligtskaper, som dem férutan vi ej skulle ana. Men
lika sikert fir, att tron pa arternas féranderlighet, enligt Dar-
wins theori, skall foranleda till manga sanna slutsatser vid
undersékningen af de principer, hvarpa en sann klassifikation
af vixtriket maste hvila, och till kannedomen af de laror,
hvarefter dess former upptradt och upptrida pa jorden.

*) Det fir i allmanhet ej mycket svirt ait mer eller mindre tillfreds-
stiillande bestiimma och gruppera de sirskilda formerna af ett visst mangge-
staltadt sliigte, sidana de uppenbara sig inom en inskrdnkt area. Rubus-for-
merna t.. ex. pa Smaliindska kusten, eller i Skéne eller i Bohusliin kunna godt
nog redas |hvar for sig; men jemforas de med hvarandra eller Annu inera med
dem, som finnas i norra ‘yskland, vid Rhen, i England och i Frankrike,

di mingfaldigas svarigheterna, da finmer man — eller tror man sig atmin-
stone finna — att de alla, dessa former, sammanflyta, och da blir man mera

benigen att tro p& det olikas gemensamhet. Det iir derfore som Monogra-
fer af sliigten i sin helhet fa andra asigter om artriittigheten iin enskilda flo-

rister; det ar derfore som ens ‘sigter fOrindras i man af den vidstriackta

60

Nya vaxtlokaler i Vestergotland,
meddelade af A. J. SAHLEN.

Chrysanthemum segetum Bergatorp 1858 t. ex, Venersborg i

maned.

Anthemis tinctoria Bergatorp — Bengtstorp i Ullevad s:n —
Kjillstad vid vigen at Moholm — Skéfde vid jern-
vagen.

Eupatorium cannabinum pa holmar i Tidan 6. om Trilleholm
m. fl. st. (Joh. Bergman) — Skara vid Marwimsa.
Xanthium strumarium vid landsvagen mellan Mariestad och
och Kimréksbruket 2 ex. tagne 1 Okt. 1861 af pa-
stor W. Wastberg — forgiafves sdkt 1862.
Campanula Cervicaria Berga i Hassleds s:n 1861.
- ranunculoides Mariestad vid l:sta logen (J. Berg-
man).
“— patula egendomen Vallsjé vid Hofva — mellan
Fahlképing och Redberga.

Echinospermum Lappula Hasslerér i stor mangd, m. fl. st. In-
garud, Osterberga, Bergatorp, Faleberg.
Dracocephalum Rhuyschiana Alleberg 1860 — Hallstad sin

i Elfsborgs lan.
Gentiana Pneumonanthe Mariefors Lexbergs sin i Sjoéangen (J.

Bergman) — Billingens sluttningar.

Veronica longifolia Mariestads qvarn, Sunnervad m. fl. st. (J.
Bergman).

Limosella aquat. Tidan -— vid sjéarne i Valleharad vid foten

af Billingen pa fl. st.
Sceptrum carolinum Misseberg vid Falképing och Gékhem.

Anagallis arvensis Bergatorp — Trollmen pa Kinnekulle.
Centunculus nimimus Bergatorp kallgirdet i diken — Trufve

vid Lidképing.

Littorella lacustris Lidaan i Larfs férsamling.

Plantago major y agrestis Saiby i Sjéalleen 1862.

Plantago major spica composita, »inflorescentia fere panicula-
ta» Bergatorps gard.

kinnedom man eger om det som skall behandlas, eller efter storheten af de
materialier, man har att behandla. Derom kunna de vittna, som foretagit sig
att utreda sligten sadana som Betula, Quercus, Rumex, Hieracium, Solanum
Carex, Graminez, och otaliga andra, och for egen del vagar jag bekanna, att
under de 6 fr jag varit sysselsatt med bearbetning af Salix mina asigter om
manga s. k. arter i mer eller mindre man férandrats vid hvarje af de stora
remisser jag af dessa vaxter fran skiljda delar af jorden emottagit. Utan vid-
strackt erfarenhet och rika materialier borde inga generella omdiémen i dessa
imnen vinna fortroende.
(Utgifvaren.)

61

Conium maculatun Arnis glasbruk 1858.
Hydrocotyle vulgaris Saby vid Snapudden 1860.

Cardamine parviflora Saby tegelbruk och pa angen Langva-

gen — Mariestad.

Cakile maritima Mariestads hamn.

Subularia aquatica Rabicks hamn pa Kinnekulle — Marie-
stad vid torpet Rérvik — Siaby pa fl. stallen.

Alyssum ealycinum Siby i Sjéalleen — Vartofta och mellan
Falképing och Ranten (Linnarsson) — VWarnhem

vid Billingen.

Geranium lucidum Morteviks hiisthage vid Saby.

Radiola linoides Saby vid torpen Rérvik, Snapen, Nordén-
gen, Grytor och st. Mértevik — Bergatorp — Ma-

riestad — Marum v. om Skara pa fi. st.
Hypericum montanum Morteviks hasthage
Malachium aquat. Mariestad vid hamnen — Saby — Hiaille-

kis hamn.

Cerastium viscosum Berga.

Elatine hydropiper Mariestad utat Snuggenis.

Bulliarda aquatica mell. Kistegarden och Ullevad (J. Berg-
man).

Potentilla norvegica Bergatorp, Siby, Berga, Sundséin — Gref-
backs sin niira Hjo.

Geum intermedium Alhagen vid Mariestad (J. Bergman).

Vicia cassubica pa en 6 i Tidan vid Ullevad (inspektor Wim-
merstedt).

Genista tinctoria Helsas iingar i Lysestad och vid Sjotorp.

Pyrola media Bergatorp i Storangen och Sandgropfallet dock
blott nagra exemplar 1862 — Billingen vid Skéfde.

Pyrola umbellata Bergatorp, Sébyskogen pa manga. stillen
under aren 1853—62 — Nygards skog nara Hjo.

Monotropa hypopitys Bergatorp, Saiby och Faleberg stundom
i stor mangd — Bjérkelund vid Skara.

Rumex Hippolapathum Mariestad (J. Bergman).

Fagus sylvatica Bérstorp Vestering vid Venern en liten skog
} mil fran Herregarden.

Listera cordata Saiby och Bergatorp. :
Stratiotes aloides Mariestad, Carlsholm (J. Bergman), Falk6-
pingssjén och Oglundasjé vid Billingen.

Scirpus pauciflorus Saby vid torpen Nordangen och,Snapen

— Mariestad vid Snuggeniset — nedanfore Alleberg.

Carex limosa St. mossbron vid Ymsen — Alleberg.

— Hornschuchiana Saby vid Korsviksingen, Berga m.

cE Bt,

— remota Saibyskogen — Billingen vid Skéfde.

— loliacea dito dito

— digitata Saby och Bergatorp,
Setaria viridis Bergatorp, Saby, Osterberga och Faleberg.

62

Asplenium Breynii Falebergs by sparsamt 1858.
Struthiopteris germanica Faleberg vid Orvallsbacken.
Lycopodium complanatum Siiby vid torpet Lindasen.
Botrychinm vutaceum Borrud vid Ymsen pa Noludden.

Obs. Stillena Berga, Bergatorp, Saby, Faleberg, Borrud etc.
ligga oster eller nordost om Mariestad pa 1—2 mils
afstand derifran.

De i Sverige under sednare aren utgifne Exsic-
cat-Samlingarna.

I. Lichenes Suecie exsiccati, curante.
Cu. STENHAMMAR.

Fase. I. 1859. 53. Biatora luteola.
31. Ramalina calicaris a. fra- 54. » vernalis L.
xinea, 5D. » Leucorrhea Ach.
32. » » b. fa- 56. » cinnabarina
stigiata. 57. Beomyces roseus.
Be » » c.cana- 58. Spherophoron coralloides.
liculata. 59: » fragile.
34. » » * fari- 60. Verrucaria epigea.
nacea. Fase. IL.
35. » polymorpha 61. Usnea barbata a. florida.
36. » scopulorum. 62. » b. hirta.
37. Peltigera malacea. 63. » d. dasypoga.
38. » aphtosa, 64. » longissima.
39. » canina. 65. Peltigera polydactyla.
40. » horizontalis. 66. Parmeiia physodes.
41. » venosa. 67. » encausta.
42. Parmelia ciliaris. 68. » Acetabulum.
43. » aquila. 69. » olivacea.
44. » cartilaginea. 70. » Fahlunensis.
45. » chrysoleuca. 71. » stygia a.
46. » scruposa, bryo- 72. » pulverulenta.
phila. 73. » stellaris.
47. » verrucosa. 74. » melanaspis.
48. » rubra. (A » cerina.
49. Gyalecta cupularis. 76. Biatora luteoalba Fr.
50. » foveolaris. 77. Parmelia cerina c. pyracea.
51. » geoica. 78. Biatora aurantiaca Ach.

52. Biatora icmadophila. 79. Stereocaulon tomentosum.

80. Stereocaulon paschale.

81. » b.gracilentum
Th. Fe.

82. » coralloides.

83. » denudatum.

84. » condensatum.

85. DS cereolinum.

86. » nanum.

87. Verrucaria nitida.

88. » gemmata.

89. » analepta Ach.
90. » »epidermidis »
Fase. IV.

91. Evernia divergens.

92. » ochroleuca a. ri-
gida.
5 Nee) » c. sar-
mentosa.

94. .» vulpina.

95. Cetraria Odontella.

96.» aculeata.

OT» islandica.

98.» cucullata.

99. » nivalis.

100.» glauca.

DOE seis seepincola

102.- » juniperina.

OSs: < > pinastri.

104. Parmelia elatina.

105. Biatora ostreata.

106. Lecidea myrmecina Fr

107. » sanguinaria.

108. » leucoplaca.

109. » parasema Ach.

Fr.

110. » parasema.

Pit. » » rugulosa
Ach.

E12: » » entero-
leuca.

113. » » flavida.

114. Lecanactis abietina Ach.
Koerb.

115. » illecebrosa.

116. Opegrapha scripta.

LIZ: » varia.

118. » atra.

119.
120.

121.
122.
123.
124.
125.

126.
127.

128.
129.
130.
131.
132.
Leva:
134.
TBD:
136.

13%.

138.

139.

140.
141.

142.
143.

144.

145.
146.
147.
148.
149.
150.

151.
152.

153.
154.
155.
156.
157.

63

Opegrapha herpetica.
Sagedia cinerea.

Fase. V.
Parmelia caperata.
» conspersa.
» incurva.
» ambigua.
» centrifuga.
» lanuginosa
» parietina.
» tartarea.
» subfusca.

b distans.
Lecania fuscella Massal.
Parmelia sophodes Ach.

» varia.
Biatora Ehrhartiana.

» byssoides Fr.

» rosella.

» ferruginea.

» abietina Ehrh.
Pertusaria communis.

» »

» » thallo
sorediifero.
» lejoplaca Ach.
» coccodes Ach.
» Wulfenii Fr.
» » b. vari-
olosaFr.

Arthonia lurida Ach.
» patellulata Nyl.

» pruinosa Ach.

» lilacina Ach.

» radiata.

» melaleuca Ach.
Fy.

Fase. VI. 1863.

Evernia jubata a bicolor.
» » c¢. prolixa

Ach.

c. alva-
rensis Wbg.
Parmelia tiliacea saxicola.
» saxatilis saxicola.
» » corticola.

» muscorum Ach.

Fr.

» »

64

158. Parmelia hypnorum cam- 170. » hypnophila Ach.
pestris. 171. » quernea

159: » microphylla. 172. » dryina.

160. » triptophylla. We. » uliginosa.

161. Biatora lurida. 174. » » b. fuli-
162. » atro-rufa. ginea.
163. » decolorans. 175. Lecidea cinereo-rufa
164. Py neWAr. Cul x. ‘adh. Scher.

165. » flexuosa. 176. » enteroleuca.

166. » pheostigmaKoerb. 177. Thelotrema lepadinum
167. » rivulosa b. corti- 178. Opegrapha vulgata Ach,
cola Fr. 179. Verrucaria leucoplaca
168. » globulosa Floer- Wallr.
ke. 180. » analepta.
169. » mixta Fr.

I. Till Lektor i Naturalhistoria vid Jénképings laroverk har nyligen ut-
nimuts Docenten J. H. Zetterstedt, hvilken sasom specimen utgifvit ett sar-
deles intressant arbete »Om vdatgeografiens studium», hvartill viimed det forsta
skola aterkomma.

Il. Regeringsradet Wichura, som for de nordiska botanisterna ar sa bekant
genom sin vackra resa i Lappland ar 1856, hvarifrin han i Regensburgs Flora
meddelat aiskilliga vigtiga iakttagelser, och som nu_sednast sasom bota-
nist medfdljde den Preussiska Expeditionen till Japan, har sedan naigot dfver
ett ar befunnit sig ater i Breslau och &r sysselsatt med att redigera de under
resan gjorda botaniska insamlingarne. Enligt enskildt meddelande uppeholl
han sig derunder 4 manader i England, 24 vecka pa Maderia, lika lange i
Rio de Janerio, 2 veckor i Singapore, 5 manader pa Japan, 4 veckor i China,
1 dag p& Formosa, 4 veckor pi Manila, 10 dygn pa Mindanao, 10 dagar pa
Celebes, 5 m&nader pi Java, 5 veckor pa Ceylon, 4 manader i Indien (hvaraf
8 veckor i Sikkim Himalaya i sillskap med forestandaren for tridgarden i
Calcutta, Mr. Anderson), 4 veckor i ASgypten och 8 dagar pa Corfu. — Eni
sanning herrlig resa!

III. Déde. Bland mera framstiende botanister, som pa sednaste tiden aflidit
bora foljande omnimnas: De Vriese + d. 23 Jan. 1&62, nyss till Holland hem-
konimen efter en vidstrackt, p& regeringens uppdrag foretagen botaniskt-ceko-
nomisk resa till de Ostindiska besittningarne; Blume + 3 Febr. 1862, berdmd
genom sina vidtomfattande arbeten Gfver Javas Flora; Wenderoth Prof i Mar-
burg, déd vid 87 ars Alder d. 5 Juni 1861; Tenore forf. till en Flora Neapo-
litana &ec., + 19 Juli 1461 vid 81 Ars alder; F. S. Henslow Prof. Cambridge
+ 16 Maj 1861. Dr. J. Steetz bearbetare af Composite. + i Hamburg d. 24
Mars 1862; R. B. van der Bosch bekant for sin framstallning af Hollands Flora,
+ d. 18 Jan. 1862; William Borrer en noggrann kannare af Englands vaxter
+ d. 10 Febr. 1862.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

Ni05&6. WN, 3. ANDERSSON. 1863.

INNEHALL. I. Scueurz: Om de Svenskar, efter hvilka vixtsligten blifvit
uppkallade. — II. J. E. Zevrerstepr: Nagra for Skandinaviens Flora nya
mossarter. — III. Hamp. v. Post: Ytterligare om Ljung-, Lingon- och
Mjélonrisets bortdéende. — IV. Fristept samt Epv. Enepaun: Spridda
vixtgeografiska bidrag till Sveriges Vlora. — Litt.-Ofvers. I. Nyare Svenska
provinsfloror (Larssons Flora 6fver Wermland och Dal. — KrnpBeEres
Ostgéta Flora. — GosseELMANS Blekinges Fanerogamer och Ormbunkar. —
Syéstranps Calmar Liins- och Olands Flora). — II. De i Sverige under
sednare aren utgifne Exsiccat-Samlingarna (TH. M. Fries’ Lichenes Scandi-
navi exsiccati. — AREScHoUGS Algze Scandinavicze exsiccatee.) — Strédda
Underr. (Blytts herbarium — Herbarium till salu — Prof. Nylander —
Om utbyte af fotografier).

STOCKHOLM, P. A. NyMAN 1863.

Om de Svenskar, efter hvilka vaxtslagten
blifvit uppkallade ').
Af N. J. Scururtz.

Det har varit och fr fnnu en sed att foreviga utmark-
tare botanister och botanikens gynnare genom att efter dem
uppkalla vaxter, hvilket haft till foljd, att botaniska nomen-
klaturen snart sagdt ar ett Pantheon.?) Mangen har kanske
tyckt det vara barnsligt att efter personer benimna vaxter,
men vid. nirmare betraktaude af saken maste vil de flesta
gilla Linnés ord i Phil. Bot.: Hoc unicum et summum premium
laboris sancte servandum et caste dispensandum ad _ incita-
mentum et ornamentum Botanices. Sadane efter botanister
benimnda sligtnamn sager vidare Linné: »sancte servanda
essen,

Att ett stort antal vixter skola vara benimnde efter
svenskar, férefaller helt naturligt, da man betanker, att det
var i Sverige, som reformatorn af 6rtkunskapen framstod, och
att han har efterféljdes af larjungar, som utbredde vetenska-
pen och Linnés fra till alla verldens delar, sa att med skal
kan sagas, »att af allt svenskt fir Linnés namn det sista, som
fér vandraren forlorar sig i de afliéigsnaste verldens rymder.» *)

') I naturhistorisk Tidskrift udgivet af H. Krojer, 1 band, Kjébenh.
1837 & 38, férekommer en uppsats, »Om de Danske, Norske og Holstenske
Botaniker og Botanikens Yndere, som have nydt den Aere, at deres Nayne
ere blevne tillagte Planteslegter till Erindring om dem.»

*) Sa t. ex. ro af 654 i sista uppl. af Harimans flora upptagna genera
omkring 4:del uppkallade efter personer.

3) Wahlenberg, »Linné och hans vetenskap» i Tidskrift. Svea. V ban

66

Af de har nedan uppraknade svenskar har mer an halfva
antalet varit Medici, hvilket har sin grund deri, att natural-
historien ansags férr och fnnu i bérjan af detta arhundrade
sasom naira sammanhingande med medicinen, och att saval
under den ante-Linneanska som Linneanska tiden det stérsta
antalet, som studerade botanik, voro medici. Botaniken var
ocksa i Upsala férenad med medicinen alltifran Franckenius
till och med Wahlenberg. De férre Logices, Physices et Hi-
storie naturalis Lectores vid Gymnasierna voro 4fven i all-
manhet medici.

Acharius, Erik. (Acharia Thunb.) M. Dr. Prof. Reg.
Provine.-Likare i Ostergétland. R. W. O. Reformator af Li-
chenologien och férfattare till mangfaldiga lichenologiska ar-
beten. Den siste, for hvilken Linné sjelf (de planta Aphyteja
1776) presiderade. Hans lafsamlingar hafva blifvit —- liksom
Linnés till England — salda till Helsingfors universitet. F.
1757 i Gefle, ¢ i Wadstena 1819.

Afzelius, Adam. (Afzelia Sm.) M. Dr. Fil. Mag. Prof.
vid Upsala universitet. Den siste af Linnés larjungar. Mest
bekant fdr sina vidstrackta resor, t. ex. till Guinea-kusten
1792—96. Utgaf atskilliga arbeten; hvarjemte han redigerade
och 1823 utgaf Linnés egenhindiga anteckningar om sig sjelf.
fi Larf 1750-7 1837.

Agardh, Karl Adolf. (Agardhia Cabrer. [Ulvacez], Agard-
hia Gray [Confervacez], Agardhia Sprengel [Onagree].) Th. Dr.
Fil. Mag. Bot. Prof. i Lund, sedermera Biskop i Carlstad,
Ordensbiskop, C. N. O. m. st. K. En af XVIII i Svenska
Akademien m. m. Algolog; férfattare bland annat till Sy-
stema Algarum, hvilket ainnu efter 40 ar utgér det enda full-
stindiga arbete, som Ofver Algerna utkommit, samt en storre
larobok i botanik. Ett snille af mangsidig bildning, botanist,
statsekonom, mathematiker, geolog och exeget. f. 1785 f 1859.

Ahnfelt, N. O. (Ahnfeltia Fr.) Fil. Mag. Theol. Docent
i Lund. Foérfattare till atskilliga arbeten 6fver Sveriges
Mossor. f. 1801 f¢ 1837.

Alstrémer, Clas. (Alstroemeria L.) Friherre, CancelliRad,
K. W. O. Skref uti Kgl. W. A. H. 1777 »beskrifning pa
Svenska slokgranen, Pinus viminalis», f. 1736 f 1796.

“Angelin, N. P. (Angelina Fr.) Ph. Dr. Adjunkt i Pa-
leontologi vid Lunds universitet. rf. till Paleeontologia sve-
cica; fodd 1805. »Petrefactorum et fungorum sollers inda-
gator Fr. '

Areschoug, J. E. (Areschougia Menegh.) Fil. Mag. Bot.
Prof. i Upsala; algolog och férfattare till en Larobok i Bota-
nik m. m. f. 1811.

Arrhenius, Joh. P. (Arrhenia Fr.) Fil. Mag. Prof. Reg.
R. N. o. W. O. Sekreterare i Kgl. Landtbruksakademien
(forut Docent i Prakt. Ekonomien i Upsala). Forf. till en

67

utmarkt Monographia Ruborum samt Elementarkurs i Bota-
niken m. m., f. 1811.

Artedi, L. P. (Artedia L.) Linnés vin. »Var den en-
daste, som denna tiden (omkring 1730) ibland med. studiosi
hade nagot namn for qvickhet.» Linnés egenh. anteckn. p.
14. Ichtyolog. — Petri Artedi Ichtyologia utkom i Leyden
1738... f. 1705 + 1735.

Aspegren, G. Casten. (Aspegrenia Poepp. och Endl.)
Kronobagare i Carlskrona. Forf. till en Blekingsk flora 1823.
Hans herb., utgérande omkring 7000 fanerog. och 1200 kryp-
tog., inképtes af Lindblom. Numera tillhérer stérre delen af
hans botaniska och zoologiska samlingar Carlskrona laroverk.
f. 1791 + 1828.

Bergius, J. P. (Bergia L.) M. Dr. Prof. i Naturalhi-
storien i Stockholm. Ansags pa sin tid fdr en af Europas
stérsta practici, hade en sallsynt gafva att forséka nya la-
kemedel och en utmarkt imsigt uti Botaniken. Inrattade
jemte sin bror, Bankokommissarien Bengt Bergius, Bergian-
ska triadgardsskolan. Férf. till Materia medica e regno ve-
getabili (Prof. Wikstroém kallar den opus eximium!) m. m.
f., L¢30-F 1790.

Berzelius, J. J. (Berzelia Brngn. [Corniculate], Berzelia
Mart. [Amarantacee]) M. Dr. Prof. i Chemi vid Carolinska
Institutet, C. W. O. m: st. K., R. N. O., En af de XVII i
Svenska Akademien m. m. Genom honom blef Chemien, dels
i sin helhet, dels i flere sina grenar, en helt och hallet ny
vetenskap, och hans namn utbredde sig éfver hela den bildade
verlden. Ingen svensk, mer fn Linné, har vunnit sa stor
ryktbarhet. f. 1779 f 1848.

Billberg, J. G. (Billbergia Thunb.) Kammarrad, R. N.
O. Utgaf med bitriide af Prof. Swartz under flera ar Svensk
Botanik, och fran pl. 541—594 firfattade han afven texten.
f. 1772 ¢ 1844.

Bromelius, Olof. (Bromelia L.) M. Dr. Stadsphysicus i
Goteborg. Fdrf. till Chloris gothica (flora 6fver Géteborg)
1694, hvilken ar den Aldsta Specialflora i Sverige. f. 1639
+ Peas:

Béck, Abr. (Baeckia L.) M. Dr. Archiater och Preses
i Coll. Med. R. N. O. Var en utmirkt embetsman, laird och
upplyst lakare. f. 1713 f 1795.

, Browallius, J. (Brovallia L.) Th. Dr. Fil. Mag. Biskop
i Abo. Skref bland annat ett verk mot Linnés motstandare,
serskilt Siegesbeck, 1739. f. 1707 ¢ 1755. Om arterna af
Brovallia, se Fries Bot. Utflygter, 1 band. p. 261.

_ Celsius, Olof. (Celsia L.) Th. Dr. Fil. Mag. Domprost i
Upsala. Forfattare till Hierobotanicon sive de Plantis S. 8.
m. fl, arbeten. »Primus plantas Suecie minores et minimos

68

muscos investigavit, primus synonymo fido et certo eas indi-
gitavity. L. fl. Su. f. 1670 ¢ 1756.

Dahl, A. (Dahlia Cav.) M. Dr. Botan. Demonstrator i
Abo. Forf. till observationes Botanice circa Systema Vege-
tabilium divi a Linné. Haunize 1787 m. m. f. 1751 ¢ 1789.

Dalberg, N. (Dalbergia L.) M. Dr. Férste Lifmedicus,
Bergsrad, C. W. O. f.,1736 ¢ 1820. C. G. Dalberg (broder
till den foregaende). Ofverste; genom hans férsorg hemskic-
kades till Kon. Gustaf III Surinamska vaxter, amnade att
férvaras pa Drottningholm; men Bergsradet Dalberg utver-
kade, att de éfverlemnades till Linne.

Dryander, J. (Dryandra Thunb. [Euphorbiacee], Dryan-
dra R. Br. [Proteacez]). Bibliothekarie hos Jos. Banks i
London. f. 1748 + 1811.

Diiben, M. W., von. (Diibenia Fr.) Friherre, Fil. Mag.
Zool. Adjunkt i Lund. »Botanices et Zoologize Spes, preema-
tura morte exstincta» Fries. f, 1814 ¢ 1845.

Ekeberg, C. G., (Ekebergia Sparrm.) Skeppskapten;
féretog flera resor till Ostindien och férde den forste Thébu-
ske till Sverige 1763 till Linne. f. 1716 + 1784.

Fagreus, J. Th. (Fagrea Thunb.) M. Dr. Fil. Mag.
Stadslikare i Alingsas. Linné skref om honom till sin van
Archiater Back 19 1758: »Ingen af alla, som studerat i Up-
sala medicinen i min tid, har haft starkare hufvud och skar-
pare acumen ingenii in Dr Fagreeus. — Han ar hemma i de
mesta vetenskaper». f. 1729 f 1797.

Falk, J. P. (Falkia L.) M. Dr. Prof. i Botanik 1 Pe-
tersburg. Féljde Pallas pa en del af hans resor i Siberien.
Var i sin ungdom i hégsta grad fattig och njét hos Linne,
hvad fordom denne sjelf njutit hos Rudbeck och Celsius. Var
jemte Léfling och Rolander informator for Linné d. y. f. 1733
+ 1773 1 Kasan.

Forskal, Peter. (Forskolea L.) Prof. i Botanik i Képen-
hamn, féljde Niebuhr pa hans resa till Orienten och genom-
reste med honom Egypten och Arabien. Stark disputator
och filosof. Niebuhr utgaf efter hans anteckningar Flora
eegyptico-arabica 1775 m. fi. arbeten. f. 1736 + 1 Arabien
1763.

Franckenius, J. (Franckenia L.) Fil. Mag. Prof. i Ana-
tomi och Botanik i Upsala. Hans arbete, Speculum botani-
cum 1638, ar det forsta, hvari svenska vaxterna uppraknas.
f. 1590 + 1661.

Fries, Elias. (Friesia Dec.) Fil. Mag. Prof. Emeritus, ,C.
N.& D. D.O. En af de XVIIIi Svenska Akademien m.m. Re-
formator af Lichenologien och Mykologien. Sedan Linnés tid
har ingen Botanist utrattat sa mycket for Sveriges flora som

Fries. f. 1794.

69

Gahn, H. (Gahnia Forst.) M. Dr. Assessor i Sundhets-
kollegium. Erbjéds att félja med kapten Cook, Herrar Banks
och Solander pa en ny resa omkring jorden. Var pa sin tid
en af Sveriges mest upplysta och berémda lakare. f. 1747
+ 1816.

Gustaf IL. (Gustavia L.) Sveriges konung. f. 1746

1792.

i Hall, B. M. (Hallia Thunb.) M. Dr. Provinciallaikare i
Westmanland. »Efterlemnade ej allenast en ganska stor In-
sektsamling utan afven ett ovanligt talrikt herbarium». Skref
i V. A. H. 1811 upplysningar till historien om Lycoperdon
truncatum L. f. 1741 ¢ 1814.

Hartman, C. J. (Hartmannia Dec.) M. Dr. Provincial-
lakare i Gefleborgs lin, R. N. O. Forf. till Handbok 1 Skand.
flora, som nu upplefvat 8 upplagor 1820—1861, m. fl. skrifter.
f. 1790 + 1849.

Hasselquvist, Fr. (Hasselquistia L.) M. Dr. Féretog 1749
en resa till Orienten; Linné utgaf hans Iter Palestinum 1757.
f. 1722 ¢ i Smyrna 1752.

Hellenius, C. N. (Hellenia Retz.) M. Dr. Fil. Mag. Stod
jemte Kalm pa forslag till Professor 1781 och utnaimndes
samma ar till E. O. Hist. Nat. Prof. samt blef Ord. Eko-
nomize Professor 1793 i Abo. Adlad 1816 under namn af
von Hellens. f. i Tavastland 1745 f+ 1820.

Hellman, Joh. Wilhelm. (Hellmannia Rehnb.) Om ho-
nom kanner jag icke mera an hvad Wittstein 1 Etymol. Bo-
tanisches Handwérterbuch siger, att han 1745 skref dfver
Passiflora.

Hisinger, W. (Hisingera Hellen.) Bergsrad. Hisinger och
Prof. Haartman anslogo en viss léningsfond for en Medicine
Adjunkt och Botan. Demonstrator i Abo, hvartill C. N. Hel-
lenius pa Linnés rekommendation 1778 utnamndes.

Hornstedt, C. Fr. (Hornstedtia Retz.) M. Dr. Historiz
Natur. Lector i Linképing. Féretog 1783—1787 vidstrackta
resor i Ostindien (serdeles Java) och pa Cap m. fl. lander.
Berzelii larare. f. 1758 + 1809.

Kalm, P. (Kalmia L.) Th. Dr. Fil. Mag. Oecon. Prac-
tice Prof. i Abo. Prost och Kyrkoherde, L. W. O. »Ska-
pad att upp eta drter» Linné. Féretog en resa i Norra Ame-
rika. — 1746 utkom hans Wastgétha och Bohuslandska resa,
férrittad 1742. — Den forste svenske prest, som fatt nagon
orden. f. 1715 + 1779.

_ Lagerstrém, M. (Lagerstroemia L.) Commercerad och
Direktér fdr Ostindiska kompaniet, en serdeles gynnare af
naturvetenskaperna, bragte det derhin, att arligen med kom-
paniets skepp och pa dess bekostnad en Botanist fick géra
resan till Indien. f. 1696 + 1759.

70

Laxman, Erik. Quaxmannia Fisch.) Evangelisk pastor i
Siberien, slutligen Prof. 1 Petersburg. Skref bref 6fver Sibe-
rien 1769. f. i Kexholm 1730 f+ nara Tobolsk 1796.

Lestadius, L. L. (Lestadia Knth.) Kyrkoherde i Pa-
jala, R. Franska Hed. Leg. Bekant fir sina mangariga och
vigtiga observationer rérande det Nordliga Sveriges Flora.
f. 1800 + 1861. :

Leche, J. (Lechea L.) M. Dr. Med. Prof. i Abo. Farf.
till Primitiz flore Scanice. Var den férste, som i Finland
anviinde koppympning. f. 1704 + 1764.

Lidbeck, C. G. (Lidbeckia Berg.) Fil. Mag. Hist. Natur.
Prof. i Lund, Plantagedirektér i Skane, R. W. O. Skref
flere mindre afhandlingar. f. 1724 f 1803.

Lindblad, M. A. (Lindbladia Fr.) Fil. Mag. Bot. Docens
i Upsala. Férf. till Monografier 6fver Hydnum och Lactarius.
f. 1821.

Linder, J. (adlad Linderstolpe) (Lindera Thunb.) M. Dr.
Assessor i Coll. Medicum. »Medicus et Botanicus suo tem-
pore celebris in Suecia et Floree Wiksbergensis Auctor.»
Thunb. fl. Japon. p. 9. Fl. Wiksbergensis utkom 1716. f.
1676 ¢ 1723.

Tinné, C. v., (Linnea Gron. per L.) M. Dr. Med. et Bot.
Prof. Archiater, R. N. O. f. 1707 f 1778. Botanicorum
Princeps! -

Léfling, P. (Loeflingia L.) Bereste, pa uppdrag af Span-
ska regeringen, Spanien och Amerika. »Aldrig har nagon haft
mera tillfalle och capacitet att distinguera sig och ratt upp-
ticka mycket fan denne, som var Linnei bista discipel af
alla» Linné Egenh. anteckn. Linne utgaf hans Iter hispan.
f. 1729 ¢ i Guiana 1756.

Montin, L. J. (Montinia L.) M. Dr. Provinciallakare uti
Halland. Skref 1766 om Hallands vegetation. f. 1723 ¢ 1785.

Moreus, J. (Morea L.) M. Dr. Provinciallakare 1 Da-
larne. Linnés svarfader. f. 1672 + 1742.

Murray, J. A. (Murraya L.) M. Dr. Med. et Bot. Prof.
i Gottingen. Hofrad, R. W. O. Utgaf Linnei systema Ve-
getab. Ed. 14. 1784. f. i Stockholm 1740 + 1791 1 Gottingen.

Myrin, C. G. (Myrinia Schimp.) Fil. Mag. Bot. Docens
i Upsala. Mosskannare. Férf. till Corallarium flores Upsali-
ensis m. m. f. 1803 f 1835.

Olin, J. H. (Olinia Thunb.) M. Dr. Fil. Mag. Prof. Reg.
Provinciallikare i Wexié. Var 1800 uppférd pa forslag till
Bot. Demonstrator i Abo. Férf. en Monografi éfver Arnica
m. m. samt dfversatt Rafns Vaxtfysiologi. Hans herb. tillhér
Wexi6 laroverk. f. 1769 + 1824.

Oscar I. (Oscaria Lilja) Sveriges och Norges konung,
f. LO0" feed:

71

Osbeck, P. (Osbeckia L.) Th. Dr. Kontraktsprost och
Kyrkoherde i Hassléf. Reste 1750—52 till Ostindien och
China, hvarom en vardefull och intressant beskrifning utkom
1757. f. 1723 ¢ 1805.

Palmstruch, J. W. (Palmstruchia Retz.) Ryttmistare,
R. S. O. Var forste utgifvaren af Svensk botanik, hvilken
han fortsatte (6 band utkommo) till sin dod. f. 1770 ¢ 1811.

Pontin, M. M., af (Pontinia Fr. B. N. 1843.) M. Dr.
Medicinalrad m. m. Har af alla mest verkat for Svenska
hortikulturens framsteg. f. 1781 + 1858.

Retzius, A. J. (Retzia Thunb.) Fil. Mag. Histor. Natur.
Oecon. et Chemize Prof. i Lund, R. N. O. Férf. till Prodro-
mus flore Scand. 1779 och 1795, Observat. botanice m. m.
En jatte i lardom! f. 1742 + 1820.

Roberg, L. (Robergia Schreb.) M. Dr. Med. Prof. i Up-
sala. f. 1664 ¢ 1742.

Rolander (Rolandra Rottb.) M. Dr. Bereste Surinam
1755. Var den, som minst af alla uppfyllde sin Liarares och
valgérares fordringar for naturalhistorien, ehuru kanske bland
de skickligaste. Jfr Linnés Egenh. anteckn. p. 57.

Rosén, N., adlad Rosen von Rosenstein (Rosenia Thunb.)
M. Dr. Med. et Anat..Prof. i Upsala Archiater, R. N. O.
Utmarkt laikare. Fran hans ankomst sasom larare till Up-
sala kan man egentligen bérja rakna lakarevetenskapens ly-
sande tidehvarf i Sverige. f. 1706 ¢ 1773.

Rothman, J. Stenson. (Rothmannia Thunb.) M. Dr. Lo-
gices, Physices et Hist. Nat. Lector i Wexié. Linnés larare
och gynnare. f. 1684 + 1763.

Rudheck, O. (Rudbeckia L.) Fil. Mag. & M. Dr., Archiater,
Med. et Botanices Prof. i Upsala, forfattade jemte fadren O. Rud-
beck (M. Dr. Med. et Bot. Prof. i Upsala, f. 1630 ¢ 1702)
det stora arbetet Campi Elysii, hvilket till stérsta delen fér-
stérdes i Upsala brand 1702. O. Rudbeck fil. f. 1660 + 1740.
Jfr Linnes Egenh. anteckn. p. 138—142.

Rudolph, C. A. (Rudolphia W.) M. et Ph. Dr Anatom.
Prof. i Berlin, R. Rida Orns och N. O. O. f. i Stockholm
1771 + 1832.

Solander, D. C. (Solandra Sw.) M. Dr. Reste i Lapp-
land. Féljde Cook pa hans foérsta resa 1768—71. Biblio-
thekarie vid Museum i London. f. 1736 + 1782.

Sparrman, A, (Sparrmannia Thunb). M. Dr. Hist. Nat.
Prof. i Stockholm. Reste 1772 till Cap. Féljde Cook pa
hans verldsomsegling, atervinde derefter till Cap och féretog
en resa till det inre Afrika. f. 1748 + 1820.

Stenhammar, Carl. (Stenhammaria Rchnb.) M. Dr. Hist.
Natur. Prof. vid Carolinska Institutet. f. 1783 f ...

Stenhammar, Christian. (Stenhammera Fw. in Koerb. Syst.
Lich. Germ.) Th. Dr. Fil. Mag., Prost i Haradshammar, C.

72

N. O. Lichenolog. Utgifvare af Lichenes Suecie exsiccati
m. m. f. 1784.

Stobenus, Kil. (Stobea Thunb.) M. Dr. Archiater, Hist.
Prof. i Lund. »Var en sjuklig man, enégd, krumpen pa ena
foten, plagad bestandigt af migraine, hypochondrie och rygg-
vark; men hade eljest ett makalést genie» Linné. f. 1690
+ 1742.

Swarlz, Olof. (Swartzia Schreb.) M. Dr. Hist. Nat. Prof.
vid Carolinska Institutet, Vet. Akad:s Sekreterare, R. N. o.
W. O. Den stérste kryptogamkéinnare pa sin tid. Ut-
markt Bryolog! Forf. till Flora Indie occidentatis, dispositio
systematica Muscorum frondosorum Suecie m. m. f. 1760
+ 1818.

Tegnér, E. (Tegneria Lilja) Th. Dr. Fil. Mag. Biskop i
Wexié, En af de XVIII i Svenska Akademien, C. N. O. m.
st. K. f. 1782 + 1846.

Ternstrém, C. (Ternstroemia L.) Prest. Linné skref 1744
om honom, »att ingen i riket utom Hr Kalm kan compare-
ras med honom». Reste till Ostindien och dog i Policondor
1745.

Thedenius, K. Fr. (Thedenia Schimp.) Apothekare, Lek-
tor i Naturvetenskaperna vid Stockholms Gymnasium. Forf.
till floror 6fver Herjeadalen och Stockholmstrakten samt till
atskilliga bryologiska skrifter m. m. f. 1814.

Thunberg, C. P. (Thunbergia L.) M. Dr. Med. et Bot.
Prof. i Upsala, C. W. O. Forf. till flora Japonica, flora ca-
pensis m. m. Gjorde 1770—79 en resa i Europa, Asien och
Afrika. Den ryktbaraste af Linnés larjungar. f. 1743 + 1828.

, Lil-Lands, Elias. (Tillandsia L.) M. Dr. Prof. i Medicin
i Abo. Utgaf 1673 en férteckning 6fver vaxterna i Abo-
trakten. f. 1640 + 1692.

Torén, O. (Torenia L.) Skeppspredikant. Gjorde pa
Ostindiska kompaniets bekostnad en resa till Surate och China
1750—52. + 1753. Hans resa ar utgifven af Linné.

Torssell, Gr. (Torsellia Fr.) Forf. till Enum. Lichenum et
Byssacearum Scandinavie hucusque cognitarum. f. 1811 ¢ 1849.

Wahlberg, P. Fr. (Wahlbergella Fr.) M. Dr. Fil. Mag.
Hist. Nat. Prof. vid Carolinska Institutet, Vet. Akad:s Sekre-
terare, C. N. O. Forf. till flora Gothoburgensis m. m. f. 1800.

Wahlhom, J. G. (Wahlbomia Thunb.) M. Dr. Provin-
ciallikare i Calmar, Assessor, Kgl. férste Lifmedicus. f. 1724

1807.
: Wahlenberg, G. (Wahlenbergia Schrad.) M. Dr. Med. et
Bot. Prof. i Upsala. Férfattare till flora Lapponica, Carpa-
thorum, Upsaliensis och Suecica m. fl. arbeten. Gjorde 4 ar
resor till Lappland etc. »Vir sedem et genium Linnzi tenens.»
f. 1780 + 1851.

73

Wallenius, J. F. (Wallenia Sw.),M. Dr. Fil. Mag. Med.
Adjunkt och Bot. Demonstrator i Abo, sedan Eloqu. Prof.
derstiides, Kanslirad, R. Wladim. O. 4 kl. och St. Anne O.
2:dra kl. f. 1763 f...

Wallin, G. (Wallinia De.) Th. Dr. Fil. Mag. Biskop i
Goteborg. Under Wallins presidium utgaf P. Ugla 1729 i
Upsala en disputation: Iouos gurmy sive Nuptie Arborum.
f. 1686 f+ 1760.

Westring, J. P. (Westringia Sm.) M. Dr. Konungens
férste Lifmedicus. Lakare i Norrképing. Utgaf Svenska Laf-
varnes farghistoria m. m. f. 1753 fT...

Wikstrém, J. E. (Wikstrémia Schrad.) M. Dr. Inten-
dent vid Botaniska Museum i Stockholm. Professor. Utgaf
1821—1852 arsberattelser om Botanikens framsteg och ut-
veckling, m. m. f. 1789 f¢ 1856.

Virgin, C. A. (Virginia Aresch.) Amiral. Befalhafvare pa
Fregatten Eugenie under dess verldsomsegling 1851—53.

Wrangel, F. A, (Wrangelia Ag.) Baron, Kammarherre,
Expeditions-sekter. Skref 1823 och 26 om Algerna i V. A.
Ede LOO fs: e

Angstrém, J. (Angstrémia Schimp.) M. Dr. Provincial-
lakare i Lycksele. Frf. till atskilliga arbeten 6fver Mos-
sorna, t. ex. Symbole ad Bryologiam Scandinavicam.

Odmain, Samuel (Oedmannia Thunb.) Th. Dr. Theol.
Pastor. Prof. i Upsala. L. N. O. Férf. till flera skrifter i
naturalhistorien jemte manga theologiska, f. 1750 + 1829.

Nagra for Skandinaviens Flora nya mossarter,
af J. E. ZETTERSTEDT.

Hypnum (Rhynchostegium) Teesdalii: Bladen glest sittande,
tvasidigt stallda, nagot styfva, lansettlika, omark-
ligt sagade, med bred nerv, som nastan hinner
spetsen; fréhus nagot lutande, aggrundt, med bre-
dare sylsprétadt lock.

Hypnum Teesdalii Sm. Eng. bot. t. 202. Wils. Bryol. brit.
p. 350, tab. LV.

Phynchostegium, Teesdalii Bryol. eur. tab. 509. Schimp. Syn.
p. 566.

Haf. Pa skuggiga klippor och i bergshalor. Af mig
funnen pa Kinnekulle pa sandstenslagret i sjébranterna mel-
lan Trollmen och Rabicks hamn (steril); pa Omberg i Borg-
hamns sjébranter (steril), och pa kalk 1 Rédgafvelsgrottan
(med frukt). Pa sistnimnda stillet har den afven_ blifvit

74

funnen och meddelad af Docenten H. Widegren och Medicine

Kandidaten C. J. E. Haglund.

Mycket fin krypande mossa med enkla upprittstaende
erenar. Bladen aro nagot glesa, tvasidigt stalda och styfva,
sa att stjelkgrenarne fa ett kamflikadt utseende. De svenska
exemplaren 6fverensstamma till alla delar ined engelska exem-
plar, tagna af Wilson, och hafva bladen fullkomligt sadana,
som de finnas afbildade i Wils. Bryol. brit. tab. LV, sa att
bladen aro smalare, nagot trubbiga, med bred stark nerv,
som nistan hinner spetsen, da bladen deremot pa exemplar
fran Bordeaux, tagna af Durieu, aro bredare, nagot mer till-
spetsade, med svagare nerv, som férsvinner ofvan midten,
fullkomligt sadana, som Schimper afbildat 1 Bryol. eur. tab.
509. — Denna art ar sa vil skiljd fran alla andra europei-
ska, att asigterna varit olika angaende dess narmaste slag-
tingar och plats i systemet. Wilson stiller den emellan
Hypnum (Eurhynchium) androgynum och Hypnum (Eurhyn-
chium) pumilum.. Den kan ej férblandas med nagondera. Den
ir mangfaldiga ganger finare 4n Hypnum androgynum, som
ar naistan sa grof som Hypnum rutabulum, da Hypnum Tees-
dalii ar finare fin Hypnum serpens. Med Hypnum pumilum
har den val nagon likhet till habitus, men skiljes latt genom
helt annan férgrening, samt mindre glest stailda smalare blad,
med langre bredare nerv och mer utdragna cellmaskor. Schim-
per stiller den i Synopsis mellan Hypnum (Rhynchostegium)
tenellum och Hypnum (Rhynchostegium) depressum. Den skil-
jes mycket latt fran bada, ty Hypnum tenellum har bladen
titt sittande, dubbelt langre och mycket Jangspetsade eller
nastan syllika; Hypnum depressum ater ar nagot gréfre med
bredare nervlésa_ blad.

Hypnum (Rhynchostegium) confertum: Stjelken nedliggande
naistan pinngrenig, med korta uppstaende sma gre-
nar; bladen bredt aggrunda, med kort smal spets
och nerv till midten samt i kanten nastan hel-
breddade eller glest sagade; fréhus aggrundt eller
aflangt med sylsprétadt lock.

Hypnum confertum Dicks. Crypt. fasc. 4, tab. 11, f. 14. Wils.
Bryol. brit. p. 355, tab. XX VI.

Rhynchostegium confertum. Bryol. eur. tab. 510. Schimp. Syn.

I68

Hab. Af mig funnen steril vid foten af Tystingsberget
i Wiby sin i Nerike, pa beskuggade stiillen tillsammans med
Bryum (Webera) crudum och Hypnum (Brachythecium) velu-
tinum. Finnes utan tvifvel mangenstiides, men 6fverses att,
da den hos oss kanske ej sitter frukt.

Denna art ar mycket nara slagt med Hypnum (Rhyn-
chostegium) megapolitanum, men skiljes genom mindre storlek,
mindre och kortare blad samt en helt olika forgrening, da

75

sidogrenarne hos denna art sitta tatt och aro korta, men aro

utdragna och sitta glesare hos Hypnum megapolitanum.

Hypnum (Eurhynchium) Vaucheri: Bladen bredt aigorunda,
yundade mot spetsen och der sammandragna till
en lang, harlik udd, fint och nistan omarkligt sa-
gade, med nerv naende till midten; frohus agg-
rundt med kort sylsprétadt lock.

Hypnum Vaucheri Lesqu. Enum. muse. helv. C. Mill. Syn.
LT, pidd 2:

Eurhynchium Vaucheri. Bryol. eur. tab. 530. Schimp. Syn.
p. 556.

Hab. Pa kalkberg. Funnen af mig pa Kinnekulle pa
rédkalken vid Mérkeklef (steril).

Viixer i breda gulglinsande tufvor och igenkannes litt
pa stjelkarnes egendomliga férgrening mot toppen i en mangd
niistan jemnhéga smagrenar, hvaruti den har en viss likhet
med Hypnum (Brachythecium) rivulare. Den ar narmast
sligt med Hypnum (Eurhynchium) crassinervium, men skiljes
latt genom langre och mycket smalare harspets pa bladen,
smalare nerv, samt kortare sprit pa locket. Skiljes afven
latt fran Hypnum (Eurhynchium) piliferum genom sin helt
olika férgrening och mycket kortare stjelkar.

Hypnum (Eurhynchium) striatulum: Bladen utdraget triangu-
lara, jemnt afsmalnande fran den breda basen, fin-
sagade, med stark nerv, som upphir vid midten
eller strax ofvan midten; fréhus aflangt med syl-
sprétadt lock.

Hypnum striatilum Spruce, Ann. and Mag. Nat. Hist. 1849,
Muse. Pyr.n.79. Wils. Bryol. brit. p. 352, tab. LV.

Eurhynchium striatulum Bryol. eur. tab. 522. Sehimp. Syn.
p. 992.

Hab. Pa kalkberg pa Gotland, der den af mig blifvit
funnen pa Thorsburgens branta vaggar (steril).

Vaxer i lisa utbredda mattor med krypande pinngreniga
stjelkar. Den ar narmast sligt med Hypnum (Eurhynchium)
striatum, men skiljes med latthet genom mycket mer utdragna
finsagade blad, hvars nerv upphér langt nedom spetsen. Hyp-
num striatum dr robustare, har korta triangulira grofsagade
blad, med stark nerv upphérande strax nedom spetsen. Hos
bada arterna ar uerven grof och stark samt synes liksom
tvart afbruten. ;

I Skane, Smaland, Ostergéthland och Westergéthland
har jag funnit en varietet af Hypnum striatum (jemfor Zett.
Muse. Kinnekull. p. 18), som ar nagot spidare och mjukare
in den vanliga formen, med markbart lingre och mer till-
spetsade blad, samt till habitus lik Hypnum (Hylocomium)
brevirostrum; men denna varietet Ofverensstammer dock i alla
visentliga karakterer med den vanliga formen och bildar for

76

ingen del nagon éfvergang till Hypnum striatulum, som i ha-

bitus mer narmar sig till Hypnum (Eurhynchium) myosuroides.

Denna form skiljer sig afven mirkbart fran Hypnum striatum

8 meridionale (Schimp. Syn. p. 554), hvilken sistnimnda har

kortare, nadstan helbriiddade eller finsagade blad med smal

spets och afviker dessutom till habitus mer fran hufvudformen,
an den af mig har omnaimnda varieteten.

Hypnum (Harpidium) sulcatum: Stjelken pinngrenig vanli-
gen nedliggande; bladen bredt aggrunda, jemnt af-
smalnande, tillspetsade, med nervy naende til) mid-
ten och djupa veck pa sidorna om nerven.

Hypnum (Harpidium) sulcatum Schimp. Syn. Add. p. 699.

Hab. Pa klippor i fjelltrakter. Af mig funnen pa Dovre
vid Kongsvold och vid Warstien.

Denna art har till habitus nagot tycke af de mérkare
formerna af Hypnum (Drepanium) hamulosum, men. skiljes
latt genom de djupt farade bladen och den tydliga nerven.
Den skiljes latt fran Hypnum (Harpidium) uncinatum genom
mycket kortare, mindre langspetsade, afven i spetsen helbrad-
dade blad, som derjemte hafva kortare bladmaskor och myc-
ket kortare nervy. Fran Hypnum (Harpidium) aduncum skiljes
den genom mindre och‘ kortare blad, med kortare bladmaskor,
samt genom de tydliga vecken pa bladen. Fran Hypnum
(Harpidium) subsulcatum skiljes den enligt Schimper genom
kortare och bredare blad, afvensom genom de mer tydliga
vecken pa bladen,

Eucladium verticillatum: Stjelkar uppratta, bildande tata tuf-
vor; bladen raka, styfva, uppratta, jemnbredt syl-
lika med stark och tjock till spetsen naende nerv;
fréhus aggrundt, med 16 jemnbredt lansettlika tan-
der och sylsprétadt lock.

Weissta verticillata Brid. Spec. muse. p. 121. Wils. Bryol.
brit. p. 49, tab. XV.

Hucladium verticillatum Bryol. eur. tab. 40. Schimp. Syn.

. 134.

Hab. ta kalkklippor och murar, der vatten nedsilar.
Af mig funnen sparsamt och steril vid Kopparsvik nara Wisby,
tillsammans med Gymnostomum rupestre.

Denna art har lange varit ansedd som en medlem af
svenska Floran; men exemplar, som jag varit i tillfalle att
grauska, fran de i Hartmans Flora upptagna vaxtstiillen till-
héra alla Gymnostomum rupestre. Den gréna skuggform af
namnde Gymnostomum, som blifvit misstagen for Eucladium
verticillatum, skiljer sig fran den vanliga bruna formen genom
lésare tufvor, nedtill hvita af kalk inkrusterade stjelkar, 6fre
delar gréna till fargen, bladen mer glesa. Den har steril na-
gon likhet med sterila exemplar af Eucladium verticillatum;
men denna sistnimnda skiljes genom styfva raka blad, som

77

aldrig aro krusiga da de dro torra, hvilket deremot alltid ar
hindelsen med bladen hos Gymnostomum rupestre. Skugg-
formen af den sednare har dessutom mycket glesare blad an
Eucladium. Finnes frukt af nagondera, sa ar ej mer nagon
forvexling méjlig, ty da skiljes Eucladium latt genom sitt lan-
gre fruktskaft samt stérre fréhus med 16 tander och langre
sprot.

For flera ar tillbaka erhéll jag, under namn af Weissia
verticillata, af H. Lundgren, gréna sterila exemplar af Gym-
nostomum rupestre, som han tagit 1845 tillsammans med
Prof. H. Holmgren vid Allvastra. Samma gréna form har
jag sedan haft tillfalle att observera flere ganger pa Omberg,
sa i Rédgafvelsgrottan, som vid Allvastra och vid Michels-
torpsviken. Pa de tva férstnimnda stallena finnes ej lamplig
lokal fér Eucladium verticillatum; men som jag haft tillfalle
att observera denna art pa flere stallen i stor maingd i Pyre-
neerna och funnit mycken likhet mellan dervarande lokaler
och flere stallen vid Michelstorpsviken, anser jag ej osanno-
likt, att den finnes der vid de sma kalkbickar, som nedsila
mot Vettern. Exemplar, mig meddelade under namn af Weis-
sia verticillata fran 6n Furilen, tagna af G. Retzius, tillhéra
aifvenledes den ofvan omtalade skuggformen af Gymnostomum
rupestre. Utan tvifvel bér Eucladium verticillatum finnas
flerstides pa Gotland, och férmodligen finnes den 4fven i
Skanes kalktrakter. Fran Bornholm har jag erhallit sterila
exemplar tagna af Th. Jensen.

Ytterligare om Ljung-, Lingon- och Mjolonrisets
bortd6ende,

af HAMpP. v. POST.

[Denna uppsats lemnades redan i Oct. 1858 till utgif-
varen att publiceras i det nummer af Notiserna, som da
forbereddes. Amnets vigt och det sitt, hvarpa det har af
den fortjenstfulla férfattaren belyses, torde rattfardiga uppsat-
sens offentliggérande nu.]

Redan da jag i Botaniska Notiser 1858 p. 65 medde-
lade om dessa smabuskars bortdéende under 1856, hade jag
markt, att utsigter voro forhanden att afven detta ar fa se
phenomenet férnyadt; sednare pa varen besannades ocksa min
férvantan, och jag har derigenom fatt tillfalle fullfélja min
Sfvertygelse, att frost, eller de densamma atféljande efterverk-

78

ningar, orsaka denna foreteelse. Vaderleken denna var lik-
nade nemligen nagot den under varen 1856.

Mars d. 20—23. Snén var nu bortsmialt 6fverallt pa
slittmarken, men nagot litet ligger annu qvar i skogar och
dalgangar.

26. Kom litet sné, men den var ater bortsmdlt den 29.

27—30. Sjéarne blefvo nu ofarbara; isarne dock dnnu
tjocka.

31—April 1. Regnade hela dagarne. — Corylus avel-
lana blomstrade.

April 2. Bérjade Blasipporne blomstra, Daphne var
fullt utslagen.

3. Tussilago Farfara och Alnus glut. bérjade blomstra.

4. Var fullt urvader och kom mycket snd.

5—8. Kalla dagar; snén qvarlag till stérsta delen.

Starar funnos nu déde af kélden — och troligen af
svalt; Bofinkarne installde sig i stor mangd pa gédselstackarne,
och flere insektatande smafoglar flydde intill boningarne.

9—14. Kalla dagar; men nu bérjade ater varsolen att
varma.

9—10. Syntes Vanessa urtice i solskenet, — den 1]
ankom Sddesdrlan.

8—9. Bérjade en och annan af smasjéarne att skélja;
de flesta voro ej rena férrén den 18:de.

15. Syntes Rhodocera rhamni, den 18 Vanessa antiope.

19. Florerade Lonicera caprifolium; 21 Draba verna
blomstrar.

2428. Bérjade férst Vegetationen i allmanhet blifva
liflig, Duzula pilosa, Carex ericetorum, C. digitata, Anemone
nemorosa, Capsella, Lamium purpureum, antecknades nu i
blomma.

Afven denna var intraffade salunda, -att efter det Vege-
tationen fran den 20—-30 Mars, men sirdeles mellan den
1—3 April, bérjat vakna till lif, fdljde ett plétsligt afbrott
af kéld och en snibetickning, som qvarlag fran den 4:de till
den 8—9 April, hvarunder med all visshet de ifragavarande
smabuskarne foérstérdes.

Orsaken, hvarfére jag ansett vigtigt meddela om denna
foreteelse, Ar den, att man mangen gang foéregifvit detta och
dylika phenomener hiarréra af de sma mégelsvamparne (eller
i allminhet de s. k. rost och brand), och jag har lange sjelf
hyst samma asigt, till dess jag nu, och flere ganger i dylika
fall, blifvit éfvertygad, att mégel- eller rost- och brand-vaxter-
nes instaillande ar ett sednare phenomen, som forst intrader
sedan vexterne genom véaderlekens inverkan blifvit férsatte @
ett forsvagadt tillstand, i likhet med hvad Prof. Fries, anga-
ende potatessjukan fér flere ar sedan yttrat, samt nu sednast
Prof. H. Hoffmann af sina noggranna undersékningar fatt sa-

79

som resultat. (Se »Witterung und Wachsthun» v. H. Hoffmann
1857, pag. 216—249 och fi.stades).

Den i varas intraffade forstérelsen af dessa smabuskar
har iifven visat detta pa det tydligaste. Den var denna var
mindre stark an varen 1856, men deraf afven battre i d6gonen
fallande, och ehuru jag icke haft tillfalle att sasom jag 6nskat
underséka detailerne af férloppet, anser jag mig likval bora
anfora de grunder, som tydligast adagalagga, att frost verke-
ligen varit orsaken till denna s. k. Pest.

Myjélonriset befanns nemligen denna var — icke sasom
1856 — skadadt i stora (3—5 alnars) flackar eller éfver hela
failten, utan man fann skadan nadra nog uteslutande ha traffat
detta ris, der det lag utbredt éfver stenar, berghallar eller
stubbar samt 6fver glesa tufvor — dfverallt der dessa vetta
at S. eller SO. (markligt mindre at SV.), och sallan eller blott
undantagsvis syntes nagon enda qvist fértorkad at Nordsidan.
Men derjemte, hvarhelst at Sydsidan, sasom i branta sluttningar,
eller i dikesafsattserne utmed landsvagarne, utmed sandgropar
och éfver allt, der mjélonriset legat eller nedhangt ett par
till flere tum eller mera och derigenom saknat skydd af mar-
ken underifran, der var hela partiet af grenar fértorkadt,
och blott en eller annan qvist eller gren, som pa ett tydligen
skénjbart satt haft skydd antingen underifran eller fran na-
gon af sidorne eller fran en 6fverliggande sten eller stam,
fortlefde. Pa nordsidorne under alldeles enahanda omstandig-
heter syntes alldeles ingen sadan skada.

LIjungbuskarne foretedde ett alldeles likartadt forhallande;
der marken omkring dem var bar, sasom t.ex. pa dikesrenar,
eller vid sandgropar, eller der de pa Sydsidan voro blottade
fran mossa, laf- eller graisbetackning, der voro de fértorkade;
men a skogsmark, der rétter och stammar tacktes af annat
ris eller mossa etc., der stodo de alldeles oskadade. Af ljung-
buskarne voro blott smiirre flackar (om en eller par fot) detta
ar fértorkade; men nagra stérre ljungfailt kom jag ej att denna
sommar besdka.

Lingonriset deremot visade phenomenet pa ett annat
sitt, utan nagot tydligt samband med markens skyddande
betaickning och mera, sasom om nagon rost- eller brandsvamp
skulle vara den skadande orsaken. 1856 voro stdérre eller
mindre (1 till 5—6 fots) »wndade flickar deraf har och der i
skogarne alldeles férstérde och foértorkade, och pa slatten
voro stora falt alldeles bara. De i skogarne fértorkade léf-
ven 6fvertiicktes pa hésten af médgelsvampar. Inom dessa
rundade kretsar syntes oftast intet enda friskt blad. De a
slatterna befintliga lingonbuskarne voro pa sommaren sa val
till qvistar som blad mer eller mindre fullstandigt svartnade
och afféllo utan att nagon tydlig svampbildning kunde for-
markas.

80

Denna var var skadan icke sa fullstaéndig. Har och der
syntes a slittmarkerne stirre eller mindre flickar eller kret-
sar Ofvertackte med svartnande blad (afven inom glesa biérk-
och enbuskar — dock icke i skogarne), men 6fverallt upp-
stungo dock gréna qvistar eller partier bland de skadade,
och de flesta skjéto pa sommaren nya skott- eller bladgrenar

i stallet fir de fértorkade. — Bladen visade a de skadade
stillena, i slutet af April och bérjan af Maj — utan att sy-
nas vissnade — stoérre eller mindre svarta flackar, hvilka

dagligen tilltogo i storlek, till dess slutligen hela bladet var
svart och da férst efter nagon tid torkade och afféll. Dessa
flackiga blad sutto sa lisa, att de vid minsta beréring afféllo.
A intagne grenar som sattes i vatten var férloppet enahanda;
afven har framskjéto nya bladgrenar, hvilkas blad fortforo
att vara friska och grénskande. Hiarstides visade sig fér-
loppet alldeles liknande en bladsvamp, ehuru nagon sadan
icke utvaxte. Det ar derfére likvaél méjligt, att en sadan
svamparts mycelium utbildas uti de skadade bladen, ty dy-
lika blad fran 1856, som da pa histen triffades qvarsittande,
éfverticktes af mégelbildning. Att deremot frostskada var
forsta orsaken slutar jag deraf, att bladen visade sig svart-
nande samtidigt med mjélonriset och ljungen, samt att a de
intagne och i vatten stallde qvistarne icke flere blad forstér-
des An de, som redan voro flickiga, och ej pa dem, som syn-
tes friska.

Sednare pa sommaren (i Maj) syntes pa en mangd férliden
hést nyplanterade unga Lindstammar a boulevarden vid Norr-
képing, att de fleste hade stérre och mindres. k. brandflackar,
och en stor mingd blefvo deraf troligen dédade. Men dessa
brandflickar voro alla at en enda sida, nemligen at Séder,
minst nerat roten, men oftast uppemot kronan. Att afven
frost orsakat denna skada iir en bekant sak; och det synes
mig gifva ledning till slutsatsen 6fver frostskadorues intraffande
sa val a namde lindar, som ock 6fver férloppet hos mjélon-,
ljung- och lingonriset. Da under vintern alla dessas safter
varit i hvila, uppviécktes under den férsta varvirmen rérelse
“uti de fér solvarmen mist utsatte partierne, och sardeles i
dem, som icke skyddades af underliggande markens annu qvar-
varande kyla. Genom den sedermera intraéffade snén och
langvariga kélden undergingo férmodligen dessa safter fér-
andring antingen genom frysning eller genom stagnation och
deraf féranledd féraindring i sammansittning och kunde ej
vidare blifva tjenliga till fullgjrande af vaxternas naring, se-
dan den ratta varvarmen intraffade.

Markligt dr dndock att sa hégnordiska vexter som de
forenimde verkligen kunna af frost férstéras, och att detta
likval ej oftare hittills intraffat eller allmannare observerats.

Reymyra i Oct. 1858.

81

I ett bref till utgifvaren skrifver hr y. Post féljande sa-
som tillagg till ofvanstaende:

Sedan jag sist yttrade mig angaende ljungsjukan, har
fragan till en del passerat ett nytt tidskifte.

Ljungen, Mjélonriset och Lingon hafva under de sednaste
8—10 aren blifvit illa handterade af nagon sardeles akomma,
hvarigenom de dédats. — Fragan har varit, om nu denna
dkomma varit orsakad af Frost eller af Parasitsvampen, na-
got annat har mig vetterligt ej blifvit ifragasatt. — Under
de’ férsta aren af 50:talet observerade jag hvarje var detta
phenomen, och en mangd forhallanden, hvilka jag da iakttog,
gaf mig full visshet om, att endast frostskador voro orsak —
och att de parasitsvampar, som efterat — under sommaren
och hésten — _ instillde sig, voro secunddra bildningar, lika
dem, som eljest installa sig pa andra déda vaxtorganismer.

Sa stod fragan, da jag skref omfragade uppsattsen. Jag
hade ej dd — och icke dunu — kunnat fa reda pa, hvilka
dessa parasitsvampar dro! — Alla de bildningar, jag trott
vara organismer, har Prof. Fries, for hvilken jag trodde
dessa vara bekante, forklarat vara »Pathologiske Producter».
Min fullkomliga éfvertygelse nuimera ar likval, att de aro
»férelépande mycelier till de slutligen framkommande organis-
merna, hvilka férst under lyckliga vaderleksférhallanden kom-
ma till fullstandig utveckling — eller fructificationn. — Jag
vintar blott derfére att det skall lyckas mig patraffa fullt
utbildade fruktredningar. Och jag har afven traffat dylika,
men ej i sa tydliga utbildningsstadier att jag kunnat mikro-
skopiskt afteckna dem, — eller géra padem analys —som det
kallas. —- De flesta mégelsvampar ha dylika preparativa for-
mer eller mycelii-tiden, under hvilken de alls icke likna fruke-
pertoden, och annu aro dessa féga utredde.

Nu uppstar fragan N:o 2. —- Kunna dessa Parasiter in-
stailla sig pa fulit friska organismer? — Denna fraga kan
jag ej annu med ett kort ja eller nej besvara. — jag tror
emedlertid att sa ar. Emedlertid visar Hoffinann ( Witterungs-
kunde), att vissa vaderlekstérhallanden géra en stor mangd
vaxter samtidigt beniigne att angripas af rost och sot och
preparativa parasitbildningar! — Detta kan dock ske af andra
orsaker. Men de fiesta af mina observationer visa, att vaxterna
endast under »ogyvnstiga» forhallanden i allmanhet angripas, att
salunda en retardation af omsittningar foretradesvis ar or-
saken till angripandet, och det blott blir frdgan, huru langt
detta illamaende far strickas for att bli giltigt. — Fries
har tillskrifvit »potatesens wrartande» sasom en grins for
potatessjukan; -— jag har dock sedan 1851 varit fullt for-
vissad om narvaron och utvecklingen af Perenosporan, — och
ansett denna ensamt sasom tillaicklig orsak.

82 :

Forlidet ar hade jag oturen, att sjukdomen ej instillde
sig utan blott ytterst ringa, och mina forehafvanden att obser-
vera maste forga utan resultat. — Jag har likval afven kom-
mit underfund dermed, att sjukdomen — troligen redan fore-
gaende hésten — varit utbildad — ehuru ej sdrdeles raktiag-
bar — men att den forst om varen, sedan solen skinit en
tid, forst blir ratt tydlig.

Spridda vaxtgeografiska bidrag till Sveriges
Flora.

I. Af Adjunkten R. F. FRISTEDT.

E. H.=Stud. E. L. Henschen. S. A.=Stud. S. Almqvist.
S. H.=Stud. S. Henschen. Sch. = Adj. Scheutz.

Chrysanthemum Parthenium Pers. Upl. Séderfors bruk. y Oped s &
Anthemis Cotula L. Upl. mellan Hacksta kyrka och prest-
gard ymnigt. H. H.
Achillea Ptarmica L. Upl. Stiiket. E. H.
Senecio viscosus DL. Upl. Stiket. #. H., teml. allman utef-
ter vagarna fr. Ups. till Ekolsund. S. A
Inula salicina L. Upl. Giresta. S. 4.
Onopordon Acanthium LL. Upl. Orsundsbro-trakten ym-
nig S. A.
Carduus acanthoides L. Sthm. Djurgarden, Beckholmen. A.
Envall enl. E. H. P
Cirsium heterophyllum All. Upl. Osterby bruk, Tierp och Sé-
derfors sur. H. H.
Lappa major Gertn. Upl. Wreta i Ups. Nas sn, Lennarts-
nas. LE. H.
Crepis biennis L. Sérml. Malsaker. R. Fries.
Hieracium auriculeforme Fr. Upl. Tibble sm, Hvettinge s:n
naira Jarlasa-grinsen. S. A.
» suecicum Fr. Upl. Giresta. S. A.
» setigerum Fr. Upl. Dafvensén i Malaren. FE. H.
» saxifragum Fr. Upl. Tibble, Nysitra och Hjel-
sta snr; Westml. Satra brunn. S. A.
» anfractum Fr. Westml. Satra brunn. roeg le
» paludosum L. Upl. Lena och Tegelsmora s:nr. E. H.
Valerianella olitoria Poll. Upl. dar inorra Bjérktjarden. £. H.
» dentata Poll. Smal. Korsberga 1862, trol. till-
fallig. Sch.
Asperula odorata L. Upl. Almunge. G. Wallin enl. E. H.

83

Galium trifidum LL. Upl. Tibble s:n Lillsjn. S. A.
» Mollugo L. Upl. Sjé slott. FL. A.
Campanula patula L, Upl. Tensta, Tegelsmora och Films
Spree. DA.
Cuscuta Trifolii Bab. Norrképing nara Jura. Cand. P. Olsson.
Symphytum officinale L. Upl. Tibble sp, Wra. S. A.
Echinospermum Lappula Lehm. Upl. Osterby och Séderfors
bruk. E. H.
Mentha gentilis L. Tibble sn: prestgarden. S. A.
Lamium incisum W. Upl. Svartsjélandet, Sko sin. H. A.
Marrubium vulgare L. Upl. Sunnersta i Sanga sn. EL. A,
Hagby Focksta. S. A.
Ajuga reptans L. Smal. Gransi. Sch.
Verbascum Lyclnitis L. Upl. Sjé slott: funnen flera ar. E.
Melampyrum arvense L. Upl. Balingsta och Lena s;nr. £.
H., tem]. ymn. i hela trakten sdd. om Ups. S. A.
» pratense: purpureum Hn. Wexidtrakten temligen
allm. Sch. t
Lysimachia Nummularia L. Smal. Anganas i Nébbled Sch,
Westrums s:n. Helgerum i diken kring tridgarden
Stud. Gédeke.
Plantago major: scopulorum Fr. Blek. Werko. Sch.
» » agrestis Fr. Blek. Ronneby; Smal. Alguts-
boda (Kronobergs lan.) Sch.
Euonymus europeus L. Smal. W. Thorsas vid Tykatorp
enl. ex. af M. A. Sjéblom. Sch.
Selinum Carvifolia L. Westml. Satra brunn. S. A.
Ranunculus cassubicus L. Upl. Elfkarleby sn. Ytterboda. EL. H.
Trollius europeus L. Upsala Kungsingen. E. H.
Papaver Argemone L. Upl. Lennartsnés. EF. H.
Sinapis alba L. Upsala. E. H.
Dentaria bulbifera L. Upl. dar i Gorveln och norra Bjérk-
fjirden. EF. H.
Neslia paniculata L. Upl. Staket. H. H.
Polygala comosa Schkr, Smal. Algutsboda. Sch.
Impatiens noli tangere L. Upl. Tibble flerst. S. A. ,
Geranium pratense L. Upl. Rosenberg. E. H., kring Orsunds-
bro allman. S. A.
» pyrenaicum L. Upl. Rosenberg. EH. A.
» dissectum LL. Carlskrona t. ex. Wamé. Sch.
» bohemicum L. Upl. Tibble s:n flerst, S. A.
Hypericum montanum LL. Smal. Snuggarp i Forssarum enl.
ex. af Kyrkoh. O. Montelin. Sch.
Silene noctijflora L. Upl. Staket, Eldgarn i Malaren, Hacksta,
Balingsta och Nas snr. E. Hl.
Dianthus Armeria L. Trollhattan 1860. Stud, Sundstrém,
Saponaria officinalis L. Westml. Satra brunn. S. A.
Cerastium arvense L. Getsr. Skutskar. HL. H.

84

Ribes nigrum L. Upl. Hacksta, Alkarret. E. H.
Chrysosplenium alternifolium DL, Upl. Tierp sin. EL. H.
Ocenothera biennis L. Upsala. E. H.

Epilobium tetragonum L. Upl. Tibble sn, Helgesta. S. A.

» virgatum Fr. Smal. Niéssjé sn (enl. ex. af O.
Montelin), Bergquara naira Wexid; Blek. Djupa-
dal. Sch.

Rosa tomentosa Sm. Upl. Staket. H#. H.
» pimpinellefolia L. Marstrand: Koéns nordvestra horn
1860. Stud. Neumann.
Spire Ulmaria: denudata (Prs].) Smal. Korsberga. Sch.
Potentilla norvegica L. Upl. Osterby och Séderfors. LE. H.
» incana Bénch. Blek. Fridlefstad, t. ex. séd. om
Ruleryds gistg.g. Sch.
Vicia angustifolia Roth. Ups. Norby. E. H.

» lathyroides L. Upl. Wijks slott. J. v. Hssen enl. £. 7.
Medicago sativa L. Smal. Visingsé. O. Montelin enl. Sch.
Trifolium filiforme L. Blek. Silhéfde sn; Smal. Barkeryds

prestg. O. Montelin enl. Sch.
Rumex divaricatus J. Carlskrona. Sch.
Asarum europeum L. Westml. Sitra brunn. Prof. Hedenius.
Betula intermedia Thom. Upl. Danemora. E. H.
Alnus incana L. Smal. Wranghult: Nottebick (Kronob. lan):
sydligaste vaxestallet i Sverige! Sch.
Herminium Monorchis Br. Upl. Giresta. S. A.
Epipactis hae Sw. Upl. Elfkarlén. E. H.
» palustris Cr. Up]. Ytterboda i Elfkarleby s:n. Z. 7.
Listera ovata Br. Upl. Osterby, Séderfors, Elfkarleby s:n,
Ytterboda. E. H.
Neottia Nidus avis Rich. Upl. Wijks park. I. v. Essen enl.
E. H., Ekolsund. S, A.
Cypripedium Calceolus L. Upl. Osterby, Tierp, Elfkarleby. E. H.
Lilium Martagon [. Upl. Ekolsund. E. H.
Triglochin maritimum L. Upl. Giresta sn, Bjelkesta. SpA.
Luzula campestris : pallescens Whg. Upl. Tensta sin. S. H.
Zostera angustifolia Horn. Blek. Werk6. Sch.
Schoenus ferrugineus L. Upl. Elfkarleby sn, Ytterboda. £. H.
Scirpus silvaticus L. Upl. Ekolsund. £. H.
Carex Pseudocyperus L. Upl. Ekolsund. S. A.
» montana L. Upl. Tegelsmora s:n. E. H.
» digitata: pallens Frist. Angml. Ytter-Lannis s:n. Angsta.
R. Fristedt.

» Buabaumii Wg. Upl. Elfkarlén. S. H.

» prolica Fr. Upl. Ekolsund. S. A.

» loliacea L. Upl. Tierp sn, Ekesta. S. A.

» paradora W. Upl. Osterby, Elfkarlén. E. H.
Schedonorus erectus Fr. Upsala, Kungsingen. E. H.

Poa sudetica Henke. Westml, Sitra brunn. S. A.

85

Glyceria spectabilis M. K. ,Ups. Ultuna. S. A.

Avena flavescens L. Upl. Osterby bruk. E. H.

Holcus lanatus J. Upl. Staket. #. H.

Calamagrostis phragmitoides Hn. Westml. Saitra brunn. S. A.

Polystichum cristatum Roth. Upl. Eltkarlén, Getingbo i Tierp
sn. Hi. H.

Lycopodium sabinefolium Willd. Smal. Hjelmaryd i Bla-

_ dinge sin. Sch.

Selaginella spinulosa Al. Br. Upl. Léfsta bruk, Elfkarleby
sin, Ytterboda. #. H.

_ Hypnum concinnum Not. Ups.: Botaniska tridg. H. 7.

Neckera pennata H. Ups.: Botan. tridg. E. 7.

Encalypta streptocarpa H. Angml. Ytter-Lannas s:n, Bollsta
bruk. A. Pristedt.

Riecia fluitans L. Upl. Tibble s:n Skillsta. S.A.

Umbilicaria cylindrica L. Ups. Lassby backar. S. H.

Il. Nya vaxtstallen for Smaland,

af Epv. ENGDAHL.

Cineraria palustris L. Ljuder; Vide.

Filago montana L. Langasji i Wissefjerda.

Filago minima [. 1 SO. Smal. bestaémdt allmannare — den
finnes 1 hvarje forsamling — an foreg., ehuru de
ofta forekomma tillsammans.

Hypocheris radicata L. Ganskaallmanisédra Smil., stundom

‘ ymnig ss. Wissefjerda, Langasjé, Ljuder, Virestad,
Stenbrohult.

Galium saxatile L. Giétheryd enl. ex. af St. Engdahl.

Melampyrum prat. v. purpureun. Wexistrakten fl. st. ss. Taf-
velsas, Denningelanda, Stenbrohult vid Dio enl. ex.
af H. Engdahl.

Littorella lacustris L. Ljuder.

Hydrocotyle vulgaris L. Hégst allman i sédra Smal.

Subularia aquatica L. Ljuder.

Geranium molle L. Langasji.

Radiola linoides Roth. Wissefjerda.

Potentilla norvegica I, Ljuder.

Vicia cassubica L. Ljuder.

Narthecium ossifragum LL. Skateléf.

Potamogeton oblongus Viv. Ljuder: Vide.

» erispus L. Ibm.
Typha latifolia L. Ibm.. ny for Kronobergs lan.

86

Carex pulicaris L. Ljuder.
Pilularia globulifera L. (bm.
Lycopodium inundatum L. Ljuder. Wedamala *).

Litteratur-Ofversigt.

I. Nyare Svenska provinsfloror.

Ehuru det ofta som en sanning upprepas, att Sverige ar
i botaniskt ha&seende ett af de bast kanda lander, och att
dess sarskilda provinser sedan lang tid tillbaka blifvit till
sina vegatativa férhallanden noggrannt genomforskade, bara
dock de tid efter annan utkommande framstallningarne af
floran i olika trakter af vart fadernesland nogsamt vittne
derom, att annu mycket aterstar, innan denna var kunskap
ar fullstandig — och det pa ett tidsenligt sitt. Det maste der-
for vara med synnerlig glidje hvarje van af denna kunskap
helsar de nya bidragen till dess vinnande, emedan han just
genom deras tillvaro kan stirkas i det hopp, att en dag vi
ratt skole kanna, hvilka vaixtformer vi hafva hos oss.

Uppgifterna for dylika provinsfloror aro naturligtvis tva-
faldiga, och till félje deraf synpunkterna for deras bedémande
ocksa tveggehanda. A ena sidan béra de ega all méjlig full-
stiindighet, och & den andra vara for sitt afsedda andamal —
som vanligast dr att tjena provinsens studerande ungdom
till handledning — sa anvindbara som médjligt. Det férra
kan visserligen komma i strid med det sednare, om i fram-
stillningens form en sadan onddig séndringslust féljes, att
hvarje mer eller mindre vigtiz, mer eller mindre bestamd och
mer eller mindre sjelfstindig fériindring eller form upptages
som art med sin egen diagnos, sa att larjungen, som vill med
hjelp af boken séka reda pa nagon viss forekommande, honom
okind vaxt, dervid har att leta sig fram genom de trangmal
af ofta obestimda, relativa eller minutidsa karakterer, hvari
en sa ytterligt fin diagnostik férsitter honom, och hvarigenom
det kan hiinda, att han, under fafang strid med svarigheterna,
snart tappar modet och forlorar hagen att hjelpa sig pa egen
hand. Men det kan finda icke nekas, att den forndmsta

*) Med afseeude pi de vixtlokaler i mag. Scheutz’ Bid ag till Smalands
Flora, Westervik 1862, vid hvilka mitt namn anforts, anhaller jag fa upp-
lysa, att de flesta af dessa blifvit mig af andra personer meddelade, och att
mag. Scheutz uteslutit namnen pi dessa endast for undvikande af vidlyftighet.
Sa ar bland andra Utricular a ochrlewca funnen i Wrigstad icke af mig utan
af Stud. W. G. A. Wetter,

87

vetenskapliga vinsten af dylika provinsfloror just bestar i den
fullstandighet, hvarmed de redogéra for antalet och vexlingarne
af de vaxtformer, som inom omradet férekomma, att de sa
noggrant som méjligt afteckna alla de egendomligheter, som
just denna nejds skilda lokaler férete 1 vegetativt hinseende.
Ty det ar i sanning férst genom denna method i bearbet-
ningen af detaljerna som vi en gang kunna hoppas, att fa-
derneslandets hela Flora kan bli sannt uppfattad; det ar
endast genom den mest speciella noggrannhet i underséknin-
gen och framstallningen, som sadana jemfiérelser kunna an-
stallas mellan olikheterna pa olika stillen och under olika fér-
hallanden, till foljd hvaraf var insigt i de yttre momenternas
inverkan pa vaxtlifvet kan erhalla nagon grad af klarhet och
helhet.

Dessa bada uppgifter — noggrannhet och fullstandighet
i det speciella, samt reda, klarhet och anvadndbarhet dfven jor
nybérjaren 1 formen — Aro visserligen temligen svara, men
dock ej oméjliga att forena. Det borde kunna ske derigenom
att 1 dessa arbeten ej 6fverhéfvan splittra hvarken slagten
eller arter, utan halla dem sa mycket som mdjligt tillhopa
sasom helheter (dervid ihagkommande att det ej ar fragan om
annat an skilja ett. visst omrades vaxter;) att under de forra
som underafdelningar méjligen upptaga mindre utmirkta slig-
ten och under de sednare med olika stilar utmarka och med
fa, men bestiimda karakterer férse de former, som man kunde
kalla subspecies, varieteter, formférandringar, tillfalliga af-
vikelser 0. s. v. och hvilkas omnamnandeien dylik bok mera
bér antydingsvis ske fdr den, som vill till ett annat, veten-
skapligt vaxtgeografiskt bruk anvinda dem, 4n fullstandigt
for ynglingar, som féretradesvis bruka boken till igenfinnande
af vixtens namn och derigenom till uppéfning af sin iaktta-
gelseférmaga. Derigenom skulle man kunna erhalla, hvad vi
ause fdr nagot sirdeles énskvardt, en flora for olika klasser
eller stadier af laroverket, nemligen en sadan, som foretrades-
vis framstallde det sammanhiingande eller allmanna fér ny-
bérjaren, men derjemte med egen stil och pa eget stille re-
dogjorde for det mera speciella fér deni observation och forsk-
ning mera férsigkomne och mognade, som sedermera, t. ex.
vid Universitetet, har att vianda sig fdr vidare studier till
mera detaljerande arbeten. Ty sikert ar, att likasom man i
alla andra vetenskaper gar fran den ena svarigheten till den
andra, »fran den ena klarheten till den andra», likaval vore
detta nyttigt i denna del af botaniken — som ju foretradesvis
prisas fdr den sjelfverksamhets skull, pa hvars_ lifgifvande,
stiirkande inflytande man just genom naturvetenskapernas in-
forande i elementarundervisningen visat sig lagga sa stor vigt.
Den dag, da vi fdr var skolungdom hade en ratt praktisk
Handbok i Sveriges Flora, sa afdelad i och for olika grader

88

och gérande det méjligt for larjungarne — hvilket nu torde
hora till de underbaraste sillsyntheterna — att de sjelfva
med en Flora kunna examinera sig till vaxternas namn, den
dag skulle verkligen ej vara utan betydelse for vetenskapens
ytterligare och sanna populariseiande hos oss

En annan gang torde det bli tillfalle fér oss att ater-
komma till den ej ovigtiga fragan: huru bér en fér den stu-
derande ungdomen jemval i laroverkens lagre klasser ratt an-
vandbar och god Fora vara inrattad? Fér nirvarande ma
det vara nog att blott med det redan sagda hafva fastat
uppmirksamheten pa gagnet af en slik uppstillning af lokal-
eller provinsfloror, att de kunna lampa sig for elementarunder-
visningen, forutsatt nemligen, att man ej vill néja sig med
enkla vaxtupprakningar och lokalanvisningar fér de sirskilda
landsorterna, under stadig hanvisning till en gemensam Svensk
Flora, hvilken val af flera skal det ‘ir gagneligt att ynglingen
larer kiinna redan fran boérjan. Men en sadan maste vara
praktisk (sa att barnen verkligen kunna begagna den), kon-
seqvent (ej skilja har, ej forena der formycket), halla jemna
steg med utvecklingen af de 6friga botanikens discipliner (i
afseende pa de begagnade termerna éfverensstimma med de
morfologiska larobécker, som lasas i skolan) — och sa billig
och Jatthandterlig som mojligt.

De hos oss sednast utkomne provinsflororna aro féljande:

I. Flora éfver Wermland och Dal af L. M. Larsson, Carl-
stad 1859, p. 308. I det korta forordet angifver férf. indamalet
med sitt arbete samt omniaimner hvilka botanister férut om
samma Floromrade offentliggjort meddelanden; derpa filjer en
éfversigt af Linnés system och sedan sjelfva Floran, som ar
uppstilld efter Sexualsystemet. Ofver Genera lemnas blott en
gemensam 6fversigt vid hvarje klass, men arterna illustreras,
utom af en diagnos, vanligen af en mera habituel beskrifning
med finare kursiv stil; lokalerna aro anférde med stor full-
stiindighet, ochiallmanhet kan om detta arbete sigas, att det
ir bland de afven fér skolbruk basta. Hvad de i Wermland
och Dal — ett just icke naturligt floromrade — férekom-
mande vixterna betraffar, hafva de, saval allminna som siill-
synta, med andra trakter gemensamma eller har egendomliga,
redan blifvit pa vederbérlig plats i Hartmans Flora upptagne;
den har begagnade nomenklaturen fr ock i det allranarmaste
den i Prof. Fries’ Summa Vegetabilium Scand. begagnacle;
och ehuru har och der nagra inkonseqvenser markas — sasom
att sl. Chamenerion skiljes fran Epilobium, men ej Oxycoccus
eller Myrtillus fran Vaccinium m. m. — sa har forf. nastan
allestiides gatt en lycklig mellanvag mellan de gamla och de
nyare Asigterna (fastin smaarterna af Calamagr ostis, Rubus,
Batrachium, Viola, Orchis kring latifolia, Sparganium ete. aro
antagna) Sasom nyheter kunna dock betraktas: Galeopsis

89

sulfurea Jord., som skall skilja sig fran G. versicolor genom
ej till ett ax sammanflytande blomkransar samt afrundad och
n. tvarhuggen bladbas. Trifoliwm imcarnatum ar upptagen
fran tvenne stillen. Hieracium caesium *Sonchoides ar ny, med
vid basen vigglikt utdragna och ojemnt nedlépande blad, som
aro Ijusgréna, holken svart och gulharig och med langt spet-
sade fjill samt mycket buklik och bred bas! Likaledes Spar-
ganium vaginatum, som skall sta midt emellan 8. oligocarpor
och S. minimum och kannas af att vara en omkring qvar-
tershég drt med n. tradsmal, ehuru styf stjelk, styfva linie-
breda och starkt niitadriga blad, hvilka utmarkas framfor de
éfriga arternas genom sina langa, tillslutna, mycket bredt
och genomskinligt hinnaktiga slidor, frukternas skaft aro lika
langa med spréten och n. lingre an frukten. Af S. mininum
uppfores en* S. rostratum, hvars frukter aro mera utdragna,
kortskaftade, n. kantiga, otydligt nerviga och tvert samman-
dragna till ett tjockt sprét Slaigtet Betula, hvilket som be-
kant térf. med férkarlek studerat, ar har noggrannt behand-
ladt; utom B. verrucosa upptagas B. odorata, B. glutinosa,
B. virgultosa Fr. H. N. XU (= urticefolia, fran Christine-
hamn, en! dr. Andersson — sékert mycket tvifvelaktig!), B.
oycowiensis Bess., B. alpestris och B. nana. B. oycowrensis
hér till buskarne och har stark vaxafséndring pa de unga
bladen, samt grenarne med bruna kadvartor. — Bland tryck-
fel markas: Hyoschyamus, Schranch ete.

Il. Ostgéta-Flora (Fanerogamerna) utgifven af N.C. Kind-
berg, Linképing 1861, p. 406. Den lyckliga omstandigheten,
att laroverket i Linképing, som alltid varit berémdt som en
amma fdr botanister, till lirare i naturalhistorien erhallit hr
lektor Kindberg, har afven fér provinsen medfort den fordelen,
att nimnde lektor med berémvardt nit genast begagnade de
upplysningar honom meddelades af hr Linnberg, Wiede och
Planander samt flera larjungar, sasom fullstindigande resulta-
terna af egna undersékningar inom provinsen under sommaren
1860, och sa gaf oss en fullstindig Ostgéta-Flora. Da, enligt
utgifvarens asigt, »endast ett pa vart sprak utgifvet arbete
peml. lektor Larssons Wermlands-Flora, eger den fordelen,
som bir tillhdra hvarje skolbok, att vara en lattfatthg och
nog utférlig larobok fér billigt pris, sa har han sékt och er-
hallit raittighet att anvinda de deri férekommande beskrif-
ningarne» (hvarigenom dessa diagnoser och beskrifningar folj-
aktligen dro konstruerade efter Wermlandsvaxter!) hvilket
ock skett med fa undantag, sasom for sl. Rubus och Le-
pigonum, af hvilket sednare har skola finnas féljande arter:
L. rubrum med perennans och sperguloides, L. sulinum, L.
lejospermum och J. medium. — Boken har ett natt format,
ar tryckt med god, stor stil; och det ar att hoppas, att den
flitige och nitiske utgifvaren snart skall bli i tillfalle att lemna

90

en ny, sikerligen nagot mera sjelfstindig upplaga, der lokalerne
blifvit fullstaéndigare angifne, (se nut ex. Calamagrostis Langs-
dorffii, Hartmanniana, Halleriana, Gentiana Pneumonanthe,
Campanula glomerata, Rosa pomifera och en stor miingd
andra arter, som sigas vara sillsyuta, men for hvilka nagon
enda lokal ej uppgifves), der citaterna vid artnamnen dro
nagot mera konseqventa (nu synas de ibland som en onédig
lard apparat i eu sadan bok, jfr. t.ex. Ruppia brachypus, Va-
leriana sambucifolia, Triticum caninum etc., hvaremot de ibland
kunde vara nagot bittre), och der slutligen utgifvaren efter
mera omfattande undersdkningar viinder sig mera, tillgodo de
rika och mangfaldiga upplysningar, som maste finnas i den
fordna botaniska f6reningens samlingar vid laroverket eller
hos fordna elever, som under manga tiotal af ar samlade en
ofanthg mangd bidrag till en Ostgéta-Flora, hvilken dock ej
da kunde komma till stand. Kunde harjemte en 6éfversigt af
den stora och rika provinsens vegetation, olikheter och egen-
domligheter, pa slatten och i skogsbygden, vid hafvet och
vid Wettern pa olika jordformationer etc., kortligen angifvas,
skulle detta i hég grad forhéja vardet af ett arbete, om hvil-
ket man nu pa siatt och vis kan saga, att det ar en Werm-
lands-Flora férsatt pa Ostgéta-grund.

HII. Systematisk forteckning pa dei Blekinge vildt viwande
sldgten och arter af Fanerogamer och Ormbunkar, utgifven af
C. A. Gosselman. Carlskrona 1861, p. 64. —- Férsta halften
af detta arbete innefattar en éfversigt af slagtena, den sed-
nare en dylik 6fver arterna, alla ordnade efter Linnés sexual-
system, och férsedda med sa korta diagnoser att endast det
for deras igenkainnande nédvindigaste och det, som for deras
karakteristik 1 minnet behéfver bibehallas, der ar upptaget.
Under linien nederst pa sidan aro lokaler angifna for de min-
dre allminna eller sillsynt forekommande viixterna. Nagra
nya arter eller former dro ej har beskrifna, och i fraga om
nomenklaturen synes foérf. 1 de flesta fall ha foljt Hartmans
Flora. Dock anmiarkes @n och annan afvikelse, t. ex. att
Viola arenaria ir uppford som sjelfstindig art, men V.
stricta, montana och silvatica sasom former af V. canina.
Arbetet synes sirdeles anvandbart fér skolungdomen, som
sannerligen sasom ledning fér sina excursioner och vid vaxter-
nas undersékning for namnbestimning knappast behdfver en
digrare bok fn “denna; och det iir att hoppas, att forf. vid
en ny upplaga jemval mera afser vetenskapens gagn af en
framstillning af de for Blekinge mera egendomliga former af
vara svenska vaxter, iin hvad man har kan utfinna.

IV. Calmar lins- och Olands Flora af M. G. Sjostrand.
Calmar 1863, p. 359. Redan sedan 10-tal af ar tillbaka har
forf. gjort sig kénd sasom den, hvilken, efter Ahlqvist, om
Olands vegetationsférhallanden egde den mesta erfarenhet.

91

Detta mirkes ocksa litteligen pa de fullstindiga uppgifter
om vixternas férekomst pa denna 6, som finnas i den Flora
éfver Liinet, han nu lemnat oss. Deremot ar det nistan att
antaga, att underrattelserna om vegetationen i atskilliga delar
af Calmar lin — med undantag af Calmar och Westervik,
pa hvilket sednare stille den skarpsynte mag. Scheutz gjort
sa talrika och intressanta fynd — skola tarfva noggrannare
undersékning; ty vaxtlokaler fran de medlersta delarne af
denna langstrackta kustprovins aro afven har ratt sparsamma.
— Afven detta arbete jir uppstalldt efter den Linnéanska
methoden, nomenklaturen foga afvikande fran den 1 Hartmans
Flora vedertagna, samt diagnoserna behéfligt utforliga och
sjelfstiidiga. Stilen synes oss nog stor, hvarigenom boken
blifvit alltfor voluminés och dyr. — Bland artbestimningar
anmarka vi féljande: Salicornia biennis antages som art och
pastas vara verkeligen 2-arig. Verbascwim seminigrum for-
klaras vara en kollektiv benimning och innefatta a) V. nigro-
Thapsus: tatullig med gyttrade blommor, nagot stérre an V.
Thapsi. b) V. nigro-Thapsiforme: blad ulliga, nedlépande,
de nedre langt skaftade; blomgyttringarne tata; alla stran-
garne violettludna med likastora knappar. c) Thapso-nig-
mmm — V. collinum Schrad: bladen ager. elliptiska, rundnag-
gade, nedlépande, smaulliga, de nedre skaftade, de éfre spet-
sade mot basen; blomgyttringarne glesa, alla straéngarne vio-
lettludna med likastora knappar. — Sl. Rumer, som bearbe-
tats af Stud. Ekstrand, féreter atskilliga nyheter. Sa han-
fores RK divaricatus Fr. till R. obtusifolius sasom Pp L. Mriesi
Gren. & Godr. Sasom egna uppstillas féljande »/?. gentzlis
Lénnr. (L. gracilis in litt.) (Oscylapathum) (?): Hyllebladen
starkt adriga, breda, ovalt-hjertlika, med kort, trubbig spets,
i kanten bugtigt tandade; tanderna mycket korta. De Ofre
értbladen aflanga, de nedre lansettlika, alla spetsiga, 1 kanten
ofta vagiga. Stjelken 3--6 fot hég med talrika, uppratt-
utstaende, slaka och langt utdragna grenar och rikblommiga,
tittsittande kransar, en del férsedda med stidjeblad. De slaka
erenarna dallra vid minsta beréring». — »Synes sta narmast &.
pratensis Koch, och torde méjligen vara hybrid af R. obtusi-
folius och R. crispus. Till R. obtusifolius naérmar den sig ge-
nom sin Aiggrundt pyramidaliska vippa, sina langt utdragna, n.
utstaende grenar och sina tandade hylleblad; till R. crispus
genom de tiatt sittande blomkransarna, de breda, hjertlika,
kortspetsade hyllebladen och sina aflanga, spetsiga, ofta va-
giga blad» — »R. Aveschougit (Cel. Prof. Ups.) i Ups. Stud.
Corps herb. Hyllebladen tjocka, upphijdt adriga, njurlika,
tvirt sammandragna till en kort spets, stundom smatandade,
ett eller alla med ett dggrundt gryn. Alla drtbladen jemna
ovalt-aflanga med tvar eller snedt hjertlik bas. Stjelken 3—4
fot hég, for dfrigt som R. domesticus. Denna form utmarker

92

sig genom sina tjocka 3 lin. breda, kortspetsade och tandade
hylleblad och de jemna icke vagiga bladen. Torde sta nar-
mast /. cordifolius Horn, men som jag icke sett exemplar
af denna art, kan jag icke afgéra deras affinitet» *). — Bland

*) For nagra ar sedan erhdll jag, att meddelas i Notiserna, fran hr lektor
Lé nroth foljande beskrifning a forra formen:

»Rumex gentilis, n. sp. phyllis perigonii fructiferi in'erioribus subc. rda-
tis vel quinquangularibus, acutiusculis, duobus vel omnibus graniferis, superne in-
tegerrimis, inferne denticulatis, dentibus triangularibus, verticillis remotiusculis,
foliis radicalibus sub — oblongis, caulinis anguste lanceolatis, undulatis et crispis,
acutis, petiolis supra planis, costa tenut marginatis.

Planta plerumque metram gallicam longa et ultra, ramosa, inter sectiones
Hydrolapathorum et Nemolapathorum fere media, his magis affinis. Folia
radicalia plerumque oblonga, magis minusve ob:usa, longe petiolata, basi spe
truncata |. subcordata, petiolum vix superantia, lamina spe pedali, summa
bracteiformia, basi in petiolum brevem sensim angustata, omnia eximié undu-
lata et crispa. Panicula szepius foliosa, ramis adscendenter patentibus, virga-
tis, folio vel foliolo fuleratis. Verticilli subapproximati. Pedunculi infra me-
dium articulati. Perigonia mediocria. Phylla perigonialia juniora extracte
lingulato-triangularia, adulta magis minusve dilatata, zque longa ac lata, cor-
data vel basi subcordata truncatave 5-angularia (i. e. lineis quinque rectis
seepius circumscripta, quarum due ultimz longiores, in apicem acutiusculum
1. obtusiusculum productze, mediz 1. laterales plerumque 3-dentate, dentibus

_ triangularibus, acutis), nervosa,

Exemplar af denna form skickades till adjunkten F. Areschoug, som da fér-
beredde sin uppsats 6fver Rumices, men jag erhéll fran honom ingen upp-
lysning om hans asigt derom. — Innevarande ar har Rumex conspersus Hn.
varit ovanligt ymnig kring Stockholm och jag har aldrig forgifves sokt
den pa lokaler, der R. domesticus och R. obtusifolius vuxit invid eller blan-
dade om hvarandra; och pa nagra stillen har R. conspersus varit till individ-
antalet betydligt 6fvervigande de bada sistnimnde. ‘ill folje af de talrika
iagttagelser, jag saledes varit i tillfille att géra, har jag éfvertygat mig om
1) att R. conspersus ir en hybrid form af R. domesticus och R. obtusifolius,
samt 2) att den fdrekommer under 3me former, hvaraf de 2:ne extremerna
nirma sig till endera af stamformerna, och midtformen ar den mest utmiarkta.
Da F. Areschoug pastar, att R. conspersus aldrig féreter nagra mellan-
former (till domesticus och obtusifolius), bér ihagkommas att den »in Scania
inter rariores est», hvarfére den frade Rumicografen troligen ej haft tillfalle
att uppspara nagra siidane, som kring Stockholm verkligen finnas. Ju mera
den nairmar sig R. conspersws, desto smalare bli de inre kalkbladen och nistan
alltid férsedda med 3:ne fullt utbildade gryn, samt visande forvandtskap med
R. domesticus blott uti vid basen bredare och i spetsen kortare samt mera
afrundade kalkblad samt uti de nagot smalare vagbriddade bladen. En sadan
modifikation anser jag otifvelaktigt nyss beskrifne R. gentilis vara (blomgre-
narne aro alldeles liknande R. obtusifolius). Den akta R. conspersus (midt:
formen) har visserligen oftast blott ett af sina bredare kalkblad grynbirande,
och de innesluta sillan nagon hinnfrukt; men niastan alltid finner man i de
nedre blomkransarne en eller annan blomma, som afven pa afstand utmarker
sig genom betydligare storlek (och ratt ofta air den likasom fyrkantigt vingad
af 4 stora kalkblad) och man finner den alltid gimma en mycket utbildad
frukt, som afviker fran alla andra genom stdrre storlek och hvassa kanter,
tillfélje af de mycket konkava sidorna. — Hvad R. Areschougii betraffar, formodar
jag den vara synonym med R. propinguus I. E. Aresch., och det synes mig
tinkbart, att afven denna utgér en link af R. conspersus, nirmare at R. dome-
sticus (eller R. crispus). R. cordifolius Horn. har, enligt exemplar fran
Képenhamns bot. tridgard, ovanligt breda kalkblad och ett helt annat utseende
in nagon af vara former.

93

Potentillor upptagas n. 527 P. collina Lehm. P. sordida Fr.
8 Wimanniana Giinther och n. 528 P. intermedia L. Fr. fran
Lundagard. Draba contorta Ehrh. antages sasom art, lika-
ledes Lathyrus platyphyllos Retz. — Boken lider af atskilliga
tryckfel.

Vi hafva i det féregaende ej redogjort for de nya vaxt-
lokaler, som genom dessa Floror meddelas, ej heller for de
vaxtgeografiska férhallanden ide respektive provinserna, hvilka
ur dessa arbeten kunna utdragas sasom nyttiga och intessanta
resultat. De férra aro redan eller blifva helt sikert snart
upptagna i Hartmans Flora och saledes allmannare bekanta;
af de sednare hoppas vi snart bli i tillfalle att i dessa blad
lemna en 6fversigt, da vi ha for afsigt att i ett sammanhang
behandla detta fmne i en sirskild uppsats.

II. De i Sverige under sednare aren utgifne Exsiccat-
Samlingarne.

2. LICHENES SCANDINAVLE RARIORES ET CRITICI
EXSICCATI. QUOS COLLEGIT ET DISTRIBUIT

Tu. M. FRIES.

Fase. I. — Upsalie 1859. Fase. II. — Upsalie 1860.

1. Ramalina scopulornm 13. » flérkeana. Fr.
(Retz.) 14. » Botrytes. (Hag.)

2. Cetraria odontella. Ach. 15. » » var. cyanipes (Smfit.)

3. Siphula Ceratites. (Whbg.) 16. » Papillaria

4. Nephroma arcticum. (L.) (Ehch.)

5. Solorina erocea. (L.) 17. Biatora cinnabarina.

6. Parmelia centrifuga. (L.) (Smfit.)

7. Placodium stramineum. 18. Scoliciosporum caudatum.
(Wbg.) (Ny].)

8. Lecanora subfusca. (L.) 19. Schereria lugubris.
Var. hypnorum. Wulf. (Smfit.)

9. Pionospora bryontha. 20. Lecidella aretica. (Smfit.)
(Ach.) rie » pallida. Th. Fr.

10. Gyalecta foveolaris. 22. Endocarpon Garovaglii.
(Whg.) (Mont.)

ll. Pilophorus robustus. Th. 23. Microglenamuscorum. Fr.

Fr. 24. » sphinctri-
Cladonia bellidiflora. noides. (Nyl.)
(Ach.) 25. | Verrucaria muralis. Ach.

_—
bo

Usnea longissima. (Ach.)
Alectoria ochroleuca
(Ehrh.) var. sarmen-

tosa. (Ach.)
» » Thulensis.
lea

Evernia vulpina. (L.)

Cetraria glauca. (L.

Placodium gelidum. (1.)

Acarospora molybdina.
(Wbg.)

Hematomma elatinum
(Ach.)

DLecanora oculata (Dicks.)

» epanora. Ach.

Aspicilia verrucosa(Ach.)

Stereocaulon nanum. Ach.
var. pulverulentum. Th.
Fr.

Gyrophora — anthracina
(Wulf.)

Psora rubiformis (Wbg.)
» globifera. (Ach.)
» atrorufa. (Dicks.)

Blastenia leucorca.(Ach.)

Biatora rivulosa. (Ach.)
var. corticola. Fr.

Biatorina cumulata
(Smfit.)

Rhizocarpon amphibium
Fr.

Placographa petrea. Ach.

Coniangium luridum Ach.

Calicitum byssaceum. Fr.

Collema melenum. Ach.
var. polycarpon. Scher.

Leptogium Tremelloides.
(L:)

3. ALG SCANDINAVICA EXSICCATA QUAS
ADIECTIS CHARACEIS DISTRIBUIT

SOCai SS OURS OO tO 5

JOHN EHRH. ARESCHOUG,

ertei nove Fase. 1. — Upsalie MDCCCLXI.

Fucus vesiculosus L. var. balticus Ag.
Himanthalia lorea (L.)
Rhodomela lycopodioides (1).
Polysiphonia fastigiata (Ag.)

» violacea (Ag.) var.

Laurencia pinnatifida (Huds.)
Lomentaria articulata. (Lightf.)
Corallina officin lis L.
Rhodymenia palmata (I..) var.

10. Gigartina mamillosa (Good. &

Woodw.)

11. Ptilota elegans Kitz.
12. Ceramium acanthonotum Cari.

15} » tenuissimum Aresch.

14. Callitham‘on Arbuscula (Dillw.)

15s » corymbosum (Engl.
Bot.)

16. Trentepohlia Dawiesit. var. @
Aresch.

17. Batrachospermum moniliforme
Roth. var.

18. Bangia crispa (Lyngb.)

38.
39.
40.

Alaria esculenta (L.)
Stilophora rhizodes (Khrh.)
Lithosiphon Laminarie (Lyngb.)
Padinella parvula (Grevy.)
Elachista scutulata (Smith.)
Ectocarpus firmus J. Ag.
Ulva lapathifolia (Kutz.)

» latissima Auctorum.

» Lactuca Ag. var.?
Conferva glomerata (L.}

» tortuosa Dillw.
Codium tomentosum (Huds.)
Vaucheria sessilis (Vauch.)

» racemosa (Vauch.)
Lemania fluviatilis (L.)
Lyngbya majuscula (Dillw.)
Nostoc commune Vauch.

» coeruleum Lyngb.
Rhipidophora paradoxa (Lyngb.)
Diatoma vulgare Bory.
Meridion circulare Ag.
Chara fragilis Desw.

Chara aspera Willd.
» crinita Wally.
» tomentosa Ih.
» baltica Fr.
» hispida Smith.

95

Chara foetida Braun.

Nitella Stenhammariana Wallm.
» flexilis Ag.
» mucronata Braun.
» gracilis Smith.

Seriei nove Fasc. 2 et 3. — l. ce. MDCCCLXII.

Halicoccus nodosus (L.)

» » B

Aresch.

Fucus vesiculosus L.
» platycarpus Thur.
» serratus L.

Odonthalia dentata L.
Rhodomela subfusca (Woodw.)
» gracilis Kutz.

Dasya coccinea (Huds.)
Polysiphonia elongata Huds.

furcatus

» microdendron |. Ag.

» nigrescens (Smith.)

» Brodiei (Dillw.)

» penicillata (Ag.)

» violacea Ag.

» byssoides* (Good. &
Woodw.)

» pulvinata Alg. Se.
mar.

» urceolata (Dillw.)

» roseola (Ag.)

Bonnemaisonia asparagoides
(Woodw.)

Lomentaria Kaliformis (Good. &
Woodw.)
Chylocladia clavellosa (‘Turn.)
Delesseria sanquinea (L.)
» sinuosa (Good. &
Woody.)

» alata (Huds.)
Cystoclonium purpurascens (Huds.)
Ahnfeldtia plicata (Huds.)

Tridea edulis (Stackh.)

Dumontia filiformis (Huds.)

Helminthora multifida (Web. &
Mohr.)

Ceramium rubrum (Roth.)

Callithamnion Plumula (Ellis.)

Spermothamnion roseolum (Ag.)

Trentepohlia secundata (Lyngb.)

Laminaria saccharina (L.)

» digitata (L.)
Desmarestia aculeuta (L.)

» viridis (Fl. Dan.)
Asperococcus bullosus (Lamour.)
Punctaria undulata (1. Ag.)
Stilophora Lyngbyei (1. Ag.)
Chorda Filum (1..)

» tomentosa Lyngb.

Chorda Lomentaria (Lyugb.)

» autumnalis Aresch.
llea Fascia (F). Dan.)
Chordaria flagelliformis

Dan.)
Chordaria divaricata Ag.
Mesogloia vermicularis (Ag.)
» Zortere (Lyngb.)
Leathesia difformis (L.)
Elachistu fucicola (Velley.)
Dictyosiphon foeniculaceus Huds.

(Fl.

» » var.
subarticulatus.
» hippuroides (Lyngb.)
» Mesogloia Aresch.
Sphacelaria plumosa Lyngb.
» cirrhosa (Roth.)
» » forma pro-
pagulifera.
Ectocarpus tomentosus (Huds.)

» littoralis (L.) I. Ag.
var.
» siliculosus Ag.
» jirmus J. Ag. var.
rupincola,
» fasciculatus Griff.
» » var.
Porphyra laciniata Ag.
~ » » var, elongata.
Bangia fuscopurpurea (Dillw.)
Ulva Linza L.
» sordida Aresch.
» Lactuca Ag.
Enteromorpha intestinalis (L.)
» compressa _ (L.)
» clathrata (Roth.)
Tetranema percursum (Ag.)
Conferva rupestris (Ag.)

» sericea Huds. var.
marina,

» gracilis (Griff.)

» arcta Dillw.

» uncialis F]. Dan.

» cespitosa J, Ag.

» speciosa Carm.

» hormoides Lyngb.

» Linum F\. Dan.

» cannabina Aresch.

» implexa Dillw. var. 6,

96

137. Prasiola crispa Lightf. 144. Chara hispida var. longissima
138. » stipitata von Suhr. Wall.
139. Callothrix scopulorum (Web. & 145. » baltica Fr. forma elongata.

Mohr.) 146. » contraria A. Br.
140. Chara fragilis d. barbata Ganter. 147, » foetida A. Br. B subhispida.
141. » polyacantha A. Br. 148. Nitella syncarpa Thuill.
142. » hispida Wally. rudis A. Br, 449, » opaca Ag.

B longifolia (sterilis., 150. » — batrachosperma Rehb.

143. » » PB brachyphylla.

— Prof. J. E. Areschoug har énskat fa meddeladt, att
han dr sinnad aflata 5 exemplar af nu anmialda, utmarkt
vackra och instruktiva Exsiccatverk éfver Skandinaviens al-
ger, mot ett pris af 20 r-dr for hittills utgifna 4 fasciklar —
for 4:de fasc:s innehall skola vi i ett fdljande nr redogéra —
tillsammans innehallande 200 species; med beredande af den
Bite ar Utgifvaren nu sysselsatt,

Strodda Underrattelser.

— Sasom vi i ett féregaende nummer férmodade, har nu
Universitetet i Christiania for en summa af éfver 20,000 r:mt
r:dr inképt framlidne Prof. Blytts herbarium, och larer det
vara anledning till det hopp att den del deraf, som inne-
fattar de ytterst rika samlingarne fran alla delay af Norge,
skall ritt snart anvindas sasom materiel for ett fortsatt pu-
blicerande af Norges Flora, hvarvid vi vaga uttala den 6n-
skan, att denna ma bli lika fullstandig och noggrann, som
den redan utgifne delen, men om mijligt mera anvandbar
och till formen mera éfverenstimmande med andra landers
arbeten af samma slag.

— Sasom ett motstycke till féregaende notis, och sasom
bevis huru botaniska samlingar i allmanhet nu for tiden fallit
i pris ma nimnas, att Dr. Rabenhorst till férsaljning utbjuder
i Flora n. 26 detta ar) ett herbarium af 6000 phanerogamer
inclusive Reichenbachs Flora germ. exsicc., den europeiska Bot,
Reseféreningens alla herberier, Salzburgs, Schweitz’s och Py-
reneernas Flora etc.) och 1000 Kryptogamer for ett pris af
60 Thlr. eller | Thal. d. v. s. 2 r:idr 75 dre fdr Centurien!

— Utgifvaren har erhallit i uppdrag att genom dessa blad,
i likhet med hvad som skett i utlindska botaniska journaler,
uppmana Skandinaviens botanister att inbérdes vexla foto-
grafiska portritter. De, hvilka 6nska utbyta sadana, torde
derom i dessa notiser gifva detta tillkiinna och den adress,
dit portritterna béra afsiindas. Onskligt vore ock, att dessa
voro férsedda med namnteckning, fddelsear och datum da
portrattet togs.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

Ni 7&8, SJ. ANDERSSON. 1863,

INNEHALL Den botaniska Sektionens forhandlingar vid naturforskaremétet i
ar, — Tu. Fries: Om de Skandinaviska arierna af sl. Isoétes. — C. P.
Lesrapius: Nigra ord om Umei-traktens Flora. — Kinpsrre: Tillagg tll
Ostgéta-Flora. — Scurutz: Tilligg till Sjéstrands Calmarlins Flora, —
Hooxer & BenTHam: Geuera plantarum, I. — Notiser ur Sallsk. pro Fauna

4

et Flora fennica Férhandlingar, h. 4.

~~ STOCKHOLM, IWAR H&GGSTROM, 1863.

Den botaniska Sektionens forhandlingar vid Natur-
forskaremétet i Stockholm d. 9:de—-15:de Juli
1863°).

Sektionen utgjordes af féljande 32 medlemmar:
Ordférande: Professoren, Kommend. m. m. Elias Fries, Upsala.

vice Ordférande, Professoren S. A. Oersted, Képenhamn.
Dansk Sekreterare: Gartneren Tyge Rothe.

Svensk » Professoren NV. J. Andersson.
Danska deltagare: J. C. Mortensen, Seminariilarare,
» Si ie hie Kand. Fil.,
» Alfr. Benzon, Apothekare. ,
Finska deltagare: C. J. Arrhenius, Lektor i Abo,
» Eduard THisinger, Possessionat, Brédfors.
Svenske deltagare fran Upsala: 7h. MW. Fries, Akad.-Adjunkt,
» » M. A. Lindblad, Akad.-Docent,
» » Edv. Ahrling, Stud.,
» » A, Levertin, Stud. =
» fr. Lund: J. G. Agardh, Professor,
» » Aljr. Falk, Stud.,
» » C.F. O. Nordstedt, Med. Kand.,
» » Fr. Sandéen, Amanuens.
» fr.Stockholm: EL. Cederstrahle, Ph. Mag.,
» » O. v. Friesen, Ph. Mag., Skollar.,
» » Th. O. B. Krok, Skollarare,
» » S. O. Lindberg, Med. D:r.

*) DA det ar att hoppas, det métets Férhandlingar snart blifva i sin hel-
het offentliggjorda, ha vi ej ansett nédigt att har af den botaniska Sektionens
arbeten mera ain ange hufyudinnehillet.

98
Svenske deltagare fr. Stockholm: Osk. Sandahl, Med.D:r, Adjunkt,

» » J. W. Smitt, Consul,

» » Clas Tamm, Brukspatron,

» » Adolf Tamm, Stud.,

» » JE. Wahlstriém, Ph.Mag., Skoll.
» fr. Orterna: .J./.Clason, brukspatr.,Dalarne,
» » N.C. Kindberg, lekt.iLinképing,
» » C.J. Lindeberg, » iGétheborg,
» » G, Ji iis Lénnberg, Ph. Mag.,

Ostergéthland,
» » Hamp. v. Post, Bruksdispo-

nent, Ostergéthland,
A. J. Sahlén, Lektor i Skara,
» » C. Varenius, Med. D:r, Westerg.

Vorsta Sammankomsten den 9:de Juli.

Sedan Ordféranden Prof. Fries i hjertliga ordalag helsat
Sektionens medlemmar, uttalat sig dfver dessa métens bety-
delse for det gemensamma arbetet i vetenskapens tjenst samt
egnat nagra varma minnesord at de sedan sista métet aflidne
skandinaviska botanister: Blytt 1 Christiania, Lastadius i Sve-
rige och Vaupell i Danmark, hollos foljande foredrag:

1. Af Prof. Oersted, som redogjorde fér D:r J. D. Hoo-
kers nyss utgifne arbete dfver den i Syd-Afrika helt nyligen
upptackta, underbara Welwitschia mirabilis horande till Gneta-
ceernas egendomliga familj, och af hvilken vaxt talaren fére-
visade en stor praktfull afbildning, demonstrerande dess ana-
tomiska byggnad och framstiallande nagra anmarkningar mot
Hookers asigter hirom i det ifragavarande arbetet.

2. Af Lektor Lindeberg, som forevisade och utbredde sig
éfver en vacker och fullstindig serie af former af den Carew,
som Dreyer beskrifvit som C. hematolepis, och som ar sarde-
les allmin och mangformig vid Giétheborg samt enl. talarens
asigt utgér en form af C. salina. — Med anledning af de mo-
difikationer, som denna art foreter i olika delar af Norge,
samt om ratta benimningen af densamma uppstod en diskus-
sion mellan talaren och Hr Prof. Fries, Adj. Fries, Lektor
Kindberg och Prof. Andersson.

3. Af Baron Ed. Hisinger, som forevisade dels upphaf-
tade dels i sprit inlagde exemplar af Ruppia maritima, i hvars
inflorescens man iakttog en egendomlig knéllik utsvallning af
blomskaftenas nedre del. Vid tydningen haraf yttrade sig
Prof. Agardh, Lektor Lindeberg och D:r Lindberg. — Med
anledning haraf upptog Lektor Lindeberg fragan om de i Sve-
rige urskiljde trenne arterna af sl. Ruppia, hvilka alla, enligt
hans asigt, visa sig konstanta och utmarkta afven genom den
olika beskaffenheten af sitt nétskal; han fastade derjemte upp-

99

marksamheten vid prioriteten af den Linneanska bendmningen
Ruppia maritima.

4. Prof. Andersson sékte genom forevisande af talrika
exemplar, dem Hrr Brandelius och Ahrling insamlat, adaga-
lagga, att den form, som i Svenska Floran inférts under namn
af C. rufina, i sjelfva verket dr att anse som en form af
C. rigida, tovekommande i vattenbrynet vid stranderna af sjin
Wirihjaur och som, ju mera den narmar sig det derinvid lig-
gande fijellet Stor-Thokin, smaningom 6fvergar till den nor-
mala C. rigida.

Andra Sammankomsten den 10 Juli.

Ordférande: Prof. Oersted.

1. Docenten Lindblad holl ett utforligt foredrag, illustre-
radt af schematiska plancher, éfver Hymenomyceternas system
och vaxtverldens system i allmanhet. Bland de forra ansagos
Lactarii utgéra centrum och typen, bland Mossorna Sphag-
na, bland Monokotyledonerna Palme, bland Dikotyledonerna
Ericinex, och bland Fanerogamerna 6fverhufvud Conifere.

2. Doktor Lindberg férevisade ett prof pa rotbildning i
det inre af en sculus och Prof. Andersson likaledes afbild-
ning pa en dylik hos en lind i Carlbergs-alleen. — Med anled-
ning hiraf yttrade sig proff. Agardh och Oersted.

3. Adj. Fries talade om parasitiska alger hos lafvarna;
neml. de s. k. Cephalodierna, hvilka hos olika lafvar uppkom-
mit pa olika s&tt, men i afseende pa hvilka talaren ej bitrad-
de Prof. Nylanders asigt, att de aro vasentliga fér vaxten och
att deras olika former kunna ange grunder for artskillna-
den, alldenstund de ofta aro att anse som olika utvecklings-
stadier.

Den 11:te Juni foretogo sektionens medlemmar en af det
herrligaste sommarvader gynnad, sardeles glad och angenim
exkursion till de utomordentligt romantiska nejderna kring
Nacka, hvarest atskilliga af hair férekommande sillsynta och
intressanta vaxter (bland andra Isoétes echinospora) insamla-
des och der gemensam middagsmaltid intogs pa det skint be-
lagna virdshuset. — Paféljande dag var en séndag, da métet
gjorde en utflygt till Gripsholm.

Tredje sammankomsten den I:de Juli.

Ordférande-platsen intogs af Prof. Oersted.

1. Professor Andersson dels anmalde ett tillkannagifvan-
de af Mag. Afzelius om ett af honom utgifvet, i Bokhandeln
tillgingligt arbete med titel »Reliquie Afzeliane, sistentes Ico-
nes Fungorum &c., dels forevisade en af Consul J. W. Smitt
utgifven stor planch éfver de férnaimsta i Sverige vaxande
atlige och giftige svampar.

100

2. D:r Varenius upplaiste ett foredrag om Svaltorna och
Vestgéta-slatten 1 afsigt att protestera mot ett om de férra
af Prof. Fries falldt yttrande, att de »likna Afrikas stendknar»,
hvilket ej pa dem vore tillimpligt, »endr sikerligen inga Afrikan-
ska drter der kunna uppletas», samt att det ingalunda vore sannt,
att Westergétland kunde sagas »lida af fortfarande afmagring»,
enar detsamma numera lemnar sid till afsalu.

3. Prof. Andersson hill ett féredrag om svarigheterna
att 1 vissa mera mangformiga viaxtsligten bestimma de ritta
arterna och férevisade formserier af Salices (S. purpurea och
S. reticulata) for att tydliggéra pa h-ru mangtfaldigt satt ar-
terna kunna vara med hvarandra férenade. — Med anledning
haraf uppstod en diskussion, hvari Proff. Agardh och Oersted,
Docenten Lindblad och Lektor Lindeberg deltogo.

4. Ofver-Direktér Akerman hade insandt ett meddelande
om en Salix repens fran Dalarne, som inom kort tid genom
odling éfvergatt till helt olika form.

Den 14:de Juni foretog mitet en fard till Upsala.

Kjerde sammankomsten den :de Juni.

Ordférande: Prof. Oersted.

1. Lektor Kindberg meddelade nagra iakttagelser, an-
stiillde under en resa 1862 till Dovre.

2. Dx Lindberg boll ett foredrag om mossornas blom-
stillning (som han férliknade vid blomstillningen hos Compo-
site) samt lemnade forslag till nya termer for dessa férhal-
landen. —- Mot denna tydning gjorde Prof. Oersted atskilliga
invandningar.

3. Cand. Nordstedt talade om knoppar pa rétterna af
Nitelle, hvaraf han ock férevisade vackra preparater.

4. Lektor Lindeberg forevisade och demonstrerade nagra
for Sverige nya eller intressanta vixter, sasom Nitella trans-
lucens och Wahlbergiana, Centaurea nigra v. pallens, Hiera-
cium personatum, H. dovrense * protractum, Cerastium tetran-
drum och pumilum Curt., Atriplex calotheca, Babingtonii och
cristata m. fl. — Hr Kvrok och Prof. Oersted gjorde harvid
nagra anmirkningar. F

5. Prof. Oersted forevisade atskilliga prof pa en ny me-
thod att i glasrér forvara en karpologisk samling, uppfastade
pa en hvit pappskifva, af stor vigt fér den botaniska under-
visningen.
~ --6. Hr Krok talade om olikheten i det sydvestra Nor-
ges vegetation med den i de nirmast belaigne delarne af Norge
och Sverige samt fdrevisade en utmirkt vacker samling af
karakteristiska vaixtformer fran dessa trakter.

7., Prof. Oersted lemnade ett bidrag till uppfattandet af
artbegreppet genom att utligga skillnaderna mellan de trenne

Loi

skandinaviska arterna af sl. Bidens, af hvilka groende exem-
plar, férvarade i sprit, jemval férevisades.

Foérhandlingarne afslutades med nagra ord af erkansla
fran och till Prof. Oersted, som for det mesta ledt Sektio-

nens arbeten.

Om de Skandinaviska arterna af slagtet Isoétes,
af TH. M. FRIES*).

For icke synnerligen manga ar sedan Ofverraskades bo-
tanikens idkare af den i sanning ovantade underrattelsen, att
forst en, sedan flera nya Isoctes-arter blifyit i Algier upp-
tickta, hvilka ej, sasom férut ansags sasom karakteristiskt
for dessa vaxter, voro »plante submers@>, utan forekommo pa
fullkomligt torr mark. Det var Mr Duriew de Maison-Neuve,
som gjorde dessa intressanta fynd, och snart fOrnam man af-
ven, att det lyckats samme man att i sédra Kuropa antriffa
ej blott flera af dessa, utan afven atskilliga nya arter. Upp-
marksamheten blef hiirigenom vand pa dessa egendomliga vax-
ter, och féljden deraf har blifvit upptackten af flera hittills
forbisedda, hégst utmiirkta arter**), i sednare arbeten férdelade
pa 3 sektioner eller pa flera genera.

Det ar emellertid Mr Durieu, hvilken aran tillkommer att
hafya egnat de Europeiska arterna ett mangarigt, noggrannt
och till sina resultater lyckligt studium, deri troget bistadd af
De Notaris, J. Gay, Al. Braun, Gennari m. fl. Att harvid
nagra upptackter skulle fér honom vara att géra inom Skan-
dinaviens flora torde fa hafva anat, och jag maste bekdnna,
att det var med stérsta férvaning, som jag for 2} ar sedan
af Pariser-botanisternas veteran, den alskvarde och hjertlige
Mr J. Gay, underrittades, att Duriew bland Skandinaviska
Tsoétes-exemplar upptaickt tvenne val skilda arter. Att saken
sa forhaller sig ar utom allt tvifvel, ty ehuru dessa arter myc-
ket likna hvarandra till yttre utseende, vaxesdtt och manga
karakterer, sa erbjuda dock deras megasporer i moget tillstand
en latt i 6gonen fallande olikhet. Den ena af dem, af Durieu
benamnd /. lacustris, eger nem]. pa megasporernas yta laga,
bugtade, har och der anastomoserande upphéjningar eller val-
kar, under det att den andra, /. echinosporg Dur., utmirkes
af sina med teml. langa, smala, spréda taggar eller borster
tatt bekladda megasporer. Med en vanlig loupe ar denna
olikhet litt att iakttaga. = -

Denna artikel utlofvades af forf. for Notiserna redan i borjan af detta ar

Hit exempel na anforas. P&é risfalten i n. Italien finnes en art, som
af Cesati och De Notaris fait namnet J, Malinoerniana, och som jag sjelf sett
odlad i Bot. Triidg. i Genua, Anda till fér ett par 4r sedan har den blifvit
forbisedd, och den har dock ofta en lingd af ofver en aln!

102

Utom dessa, de vigtigaste och enda fullt tillforlitliga, ka-
raktererna finnas smarre olikheter. Sa t. ex. anmarker Al.
Braun med ratta (Zwei Deutsche Isoctes-Arten, p. 9), att I.
lacustris Dur. har styfvare, tjockare, mérkt svartgréna och upp-
till mindre afsmalnande blad, da deremot /. echinosporu har
bladen mjukare, t. f. af den tunnare viifnaden genomskinliga,
ljusare gréna (ofta stétande i gult), upptill mer afsmalnande
och tillspetsade. Detta forhallande lemnar forklaring pa J.
Gay's rigtiga observation, att da L echinospora upptages ur
vattnet, sammandragas de férut utspirrade bladen till en eller
flera knippen, eller tofsar, medan de hos den andra forblifva
utspirrade. Afven pa rotstocken har man observerat sma
olikheter, liksom afven megasporerna aro nagot mindre hos
I, echinospora.

I sammanhang harmed tager jag mig friheten att pamin-
na, att jag redan i Bot. Not. 1852 p.93 omnamnt, att tvenne
Tsoétes-former finnas vid Femsjé i Smaland, ehuru jag da in-
galunda i dessa anade tvenne skilda arter. »Den ena 4r lif-
ligt grén med tillbakabéjda blad; den andra finnes pa botten
af sjéar och ar mérkgrén, mindre och med uppritta, smalare
blad»; den forra ar vid nu skedd granskning af exemplar der-
ifran befunnen vara Js. echinospora, den sednare Sf. lacustris
Dur. Anmirkas ma blott, att de af mig pa anf. st. angifna
karaktererna (med undantag af fargen) ej pa andra lokaler
visa sig konstanta.

Hvad dessa arters utbredning i Skandinavien betraffar,
ar den ena af dem, enl. hvad jag hittills erfarit, en sydlig
vaxt, under det att den andra gar langt mot norden. Af J.
lacustris har jag neml. hittills endast sett exemplar fran sédra
Sverige (Skane och Smaland), hvarest den ej ar sillsynt i
sjéarne. Den nordligaste mig bekanta lokalen ar sjén Wass-
botten i Bohuslin, hvarifran jag eger exemplar, samlade af
Lektor MW. 14. Floderus; fran Norge har jag ej sett densam-
ma. /. echinospora deremot har en betydligt vidstricktare
utbredning och ar sakerligen den hos oss allminnare; jag har
deraf sett exemplar fran de flesta provinser, fran Skane och
Smaland till Norrbotten (Kalix: R. Fries), och Tornea Lapp-
mark (Karesuando: L. L. Lestadius). Afven fran Finland
och Norge har jag sett densamma. Da den dessutom fore-
kommer pa Island och Grénland, sa ser man litt dess mera
nordiska utbrednings-zon. — Sasom anmirkningsvirdt ma an-
foras, att den kring Stockholm férekommer ej blott 1 sétt vat-
ten, utan afven vid Saltsjéns striainder i sallskap med hafs-
vaxter; exemplar af en lagvaxt form hafva neml. vilvilligt
blifvit mig meddelade af Lektor Vhedenius.

Da vi salunda i Skandinavien ega tvenne arter, torde
med skal den fragan kunna framkastas: hvilken af dessa ar
den ratta Linnéanska /. lacustris? Sasom redan dr ndmndt,

103

anser Muriew detta vara den mera sydlaindska, hos oss sall-
syntare arten, och hans exempel hafva alla de foljt, som pa
sista tiden skrifvit om dessa vaxter*). Latom oss emellertid
taga Linnés arbeten i skarskadande!

Det forsta stille, hvarest nagon Jsoétes af Linné finnes
anford, ar, sa vidt jag vet, /l. Suee. ed. 1. n. 996, under
namnet Marsilea folits subulatis semicylindricis articulatis rat
lokalerna »in fluvio Dalekarlico ad Elfcarleby: O. Celsius,
lacu Moeklen Smolandie». Samma lokaler med tillige a
»in lacu Ungarn Sudermanne frequens: P. Osbeck» finnas =
ven i Fl. Suec. ed. L7. n. 951, der namnet J. lacustris an-
vandes. Af vigt fdr bestimmandet af /annés art ar vidare
hans Skanska Resa p. 417-420, hvarest det anfores, att den
»ar en af de raraste Europeiska vaxter, som fornégt de star-
kaste Botanister i Angland, men har icke funnits utom Ang-
land, mer an endast ett enda stand vid Elfkarleby, Da jag
har pa sjén Méklen vid Stenbrohults strander, letade efter
de 6rter, som kunna viixa pa djupet, finner jag dar, .....,
denna rara 6rten tacker sjébottnen, men icke under 2 alnars
djup, der vattnet ej kunde réras af vagorne». I det féljande
omnimnes, att den »til sin frukt endast af M2llenio ar 174]
blifvit framstild, men han hade lemnat att beskrifva blom-
morna, dem min ungdoms Flora til denna dagen **) gémt at
mig». Derpa fodljer en beskrifning, som dock vid det ifraga-
varande spérjsmalet icke lemnar nagon upplysning, och en figur
af vaxten, samt till sist en beskrifning 6fver det har férst
uppstallda slagtet /soétes.

Ofverviga vi nu det anférda, sa finna vi, att det vigti-
gaste for bestammande af den Linnéanska arten torde vara
tillgang till exemplar fran de Linnéanska lokalerna: Elfkarle-
by, Mécklen och Yngaren (Ungarn enl. Linne’s skrifsatt). Be-
klagligtvis har jag ‘hittills endast varit i tillfille att se sa-
dana fran Mécklen. Redan fbr 2 ar sedan férskaffade neml.
Pastors-Adjunkten /. Rydeman exemplar fran det i denna
sj forekommande »Braxen-griiset», och helt nyligen har jag
fran Adjunkten NV. J. Scheutz mottagit en liten samling med
Linnes figur fullkomligt éfverensstimmande exemplar fran
denna sjé, som nu ar under uttappning. Alla dessa salunda
erhallna exemplar hafva visat sig tillhéra den af Duriew till
L. lacustris bestiimda arten, och enl. mundtligt meddelande af
Kand. Nordstedt, som fon sommaren besdékte denna trakt,

*) Undantag hirifran gor mahinda Gennari, ty da han (Comment, della Soc.
Crittog. Ital. p. 101) sige? I. lacustris vara forsedd med »macrosporis medio-
eribus dense muricatis», synes detta snarare hantyda pa J. echinospora.

Anmirkas ma dock, att ZLinné redan i Fl. Suec. ed. I. (1745) anfér den
fran dentia lokal, hvarfore af densamma sikerligen férut i Sverige varit funnet
mer an »endast et enda stand vid Elfkarleby», “d& han 1749 foretog sin Skan-

ska resa.

i04

har han funnit detsamma. Det torde derfére kunna anses
sasom afgjordt, att Linné fran detta stille endast haft nimn-
da art for égonen och icke J. echinospora, som dock finnes
flerestides i Smalands vattendrag.

Hvilken art var det deremot, som af Zinné anféres fran
Elfkarleby? En undersékning af Celsi i Stockholm férvarade
herbarium kan mahinda hiarom gifva full visshet, men dfven
utan detta kan man t. f. af den geografiska utbredningen an-
taga, att den var J. echinospora. Likaledes iir jag viss, att
undersékningar i sjén Yngaren skola leda till samma resul-
tat; fran den med Yngaren sammanhangande sjon Bafven har
jag nemligen sett exemplar af denna art. Korteligen, jag ar
fullt éfyertygad derom, att Linné haft begge arterna for bgo-
nen, men af latt forklarliga skal forenat dem till enart. Jag
styrkes deri af hans Spec. Plant. ed. I p. 1100, der I. la-
custris siges forekomma »in Europe frigide fundo lacuum»,
hvarvid sakerligen iifven Englands sjéar afses, i hvilka bada
arterna vaxa. Det ar t. 0. m. mojligt, att Linmd sasom sar-
skilda former eller varieteter urskiljt dessa arter, att déma
af den i Fl. Suec. ed. I. och Il. under hufvudarten anférda
8. Subularia vulgaris erecta, folio rigidissimo Raj. angl. 3.
p- 306».

Pa dessa grunder anser jag mig med samma ratt, som
de kollektiva Linnéanska artnamnen Myosotis scoi mtoides, Me-
dicago polymorpha m. fl. blifvit forkastade, béra yrka, att nam-
net J. lacustris icke bibehalles fér nagon viss af de Svenska
arterna, hvarken den siillsyntare, sasom hittills skett, eller den
allminnare. Jag tager mig derfére friheten att foresla, att,
under det att Duriew’s J. echinospora bibehaller detta namn,
hans J. lacustris deremot erhaller benimningen J. atrovirens.

Det aterstar for mig att némna nagra ord om ett har-
med sammanhiangande spérjsmal, huruvida neml. i Sverige an-
nu en tredje art férekommer. Professor A. Braun yttrar (1.
c. p. 31) harom, efter att hafva beskrifvit den blott i trakten
af Montpellier hittills observerade /. setacea PBose.: »Komit
diese oder eine von ihr kaum unterscheidbare Art in Lapp-
land vor? Zu dieser Frage giebt das hiesige kénigl. Herba-
rium Veranlassung, in welchem sich mit der Bezeichnung
»Isoctes lacustris. In Lapponia Lulensi pr. Jockmock Wah-
lenberg» 4 Exemplare auf demselben Blatte befinden, 2 klei-
nere kurzblattrige, welche /. echinosporu angehéren, und 2
kraftigere langblittrige, welche sich bei genauer Untersuchung
in allen Stiicken mit J. setacea =) iibereinstimmend zeigten.

» Denna art utwirker sig framfor allt genom siva megasporer, som af
Al. Br. silunda karakteriseras: »auf allen Flachen, am deutlichsten auf der grés-
seren Basalfliche, mit sehr kleimen und seh zahlreichen kreisrunden niedrigen
Warzchen besetzt», -— Den vaxer ej nedsainkt under vattnet, utan pa fuktiga
stallen, i karr o, d.

105

Sollte hier bei Aufklebung der Exemplare eine Confusion statt-
gefunden haben? So wahrscheinlich mir dies auch ist, wollte
ich doch nicht unterlassen, die Sache zu erwahnen und den
Skandinavischen Botanikern zur Entscheidung vorzulegen.»
Jag har sjelf haft tillfalle att i Berlin se ifragavarande
exemplar, at hvilka Al. Braun (fore utgifvandet af ofvan ci-
terade afhandling) gifvit det provisoriska namnet J. lapponica,
och vid hvilka Duriew bifogat bland annat foljande anmark-
ning: »fort différente par la plupart des caracteres visibles
sur le sac, et surtout par les spores, de l’/soctes lacustris.

C’est probablement une espece nouvelle. — — Le port rap-
pelle celui de l'/. Engelmanni, mais les spores, lorgane ca-
racteristique par excellence, tout-a-fait autres. .

Beklagligtvis lemnar Wahlenbergs herbarium icke nagon
upplysning om denna sak, da i detsamma exemplar fran Jock-
mock saknas. Fran Herr Lansman J. 2. Ullenius i Jockmock
har jag emellertid haft néjet att emottaga en’ maingd exem-
plar fran detta stalle, och dessa tillhéra alla /. echinospora,
hvarfére det torde vara skal att antaga den af Al. Braun
framkastade férklaringsgrunden. Det dr afven ej forsta gan-
gen, som man i Aldre herbarier funnit, hura litet man da be-
kymrade sig om ett noggrannt angit'v ande af lokalerna, och
de féljder, som ett sadant handlingssitt kan medfora.

Vare harmed huru som helst, fortjena dessa vaxter
att af vart faderneslands botanister noga uppmarksammas, och
jag tager mig friheten att isynnerhet i detta afseende rekom-
mendera den af Wahlenberg i Fl. Lapp. »in profunditate la-
cuum insigniori» forekommande formen med mycket langa blad.
Mahanda ddéljer sig har en ny medborgare fér Skandinaviens
flora.

Nagra ord om Umea-traktens Flora,
af C. P. LassTapIus.

Likasom det norrlandska kustlandet i allmanhet ar foga
bekant i hanseende till sin vaxtlighet, sa giiller detta sirskildt
i hég grad om Umeatrakten, endr mig veterligen icke iinnu na-
gon tryckt uppsats har sékt meddela allminheten k&énnedom
om den. Den erbjuder icke heller nagot siardeles ovanligt ge-
nom sina vaxtarters antal eller viixtlighetens yppighet. Nej!
tvartom skulle man mahinda kunna saga, att det plotsliga
forsvinnandet af sa manga viixtrikets alster dr det, som har
pa en gang viicker den stérsta férvaning och manar till fér-
sék att spara dess orsak. -

Oaktadt nu traktens fattigdom pa vadxtarter ar stor, va-
gar jag likval hoppas, att de, som énska vinna en allt full-

106

stiindigare insigt i vart faiderneslands vaxtgeografi och saledes
gerna vilja taga kinnedom om afven de ringaste bidrag der-
till, med néje skola atfolja mig pa nagra utflygter i denna
trakt. Mangen torde mahanda iifven vid en blick pa Sveri-
ges karta hafva kommit att tinka derpa, att Umeatrakten
borde sarskilt undersékas, derfér att den stéter intill tvanne
pa sitt och vis atskiljda hafsbassiner. Den léper ut i-hafvet
och bildar likasom ett kna, hvilket i sammanhang med de
jar, klippor och skar, som ligga strédda emellan Oster- och
Vesterbotten, samt ett fran finska sidan likaledes utskjutande
kna gér farvattnet trangt. Norr om detta af sjémannen sa
mycket fruktade farvatten, som kallas Qvarken, vidgar sig
den egentligen s. k. Bottniska viken, for att snart ater sam-
mandraga sig, sa att den bildar en nastan cirkelrund yta.
Séder om Qvarken ater utvidgar sig det vida stérre vatten,
som kallas Bottenhafvet, och sammandrager sig ned mot Gefle-
trakten och Alands skargard, hvarest ar ett med Qvarken
jemforligt trangt farvatten.

Niir man nu vet, att der vid Dalelfven ar en skarp grans
mellan en sydlig och nordlig svensk vegetation, och att ett
lands vixtlighet beror till en ganska betydlig del pa dess fér-
hallande till hafvet, torde man tinka, att afven har vid Umea
en dylik grins skulle vara till finnandes. Och det ar just
detta, som intriiffar. Om 4n afbrottet icke ar sa stort, som
vid Dalelfven, ir det likval ganska anmiarkningsvardt och tor-
de ega sin grund i samma orsaker.

Likasom den is, som drifver in i Gefle-bugten om varen,
férdréjer dennas utveckling och ger stadens narmaste om-
gifningar en nordlig karakter i vaxtligt afseende, sa ar det
afven hir den af Qvarkens holmar och de pa émse sidor om
hafvet fran fasta landet utskjutande uddarne sammanbundna
och derfir linge qvarliggande ismassan, hvilken ar orsaken
till varens sena ankomst till dessa nejder. Den lifgifvande
varsolen har att kimpa med de fran hafvet kommande isiga
vindarne. De oerhérda snémassor, som under den langa vin-
tern hopat sig till en betydlig héjd pa landet, smalta derfor
endast mycket langsamt. Hir vid kusten ar det vanligt, att
snén annu ligger qvar pa sina stillen, nar man fran de upp-
at landet och Lappmarken liggande socknarne far héra omta-
las, att varen der star i sin skénaste fagring. Hvad under
da, om vi icke kunna finna hir de varvaxter, som langre sé-
derut vakna till. lif, sa snart snédrifvorna hafva férsvunnit.
Man gar har hela den langa vintern och vantar med langtan,
att varen skall komma med sina blommor, och, niir varen andt-
ligen kommer, finner man med sorg sina forhoppningar i af-
seende pa de vantade blommorna nastan svikna. De varvax-
ter, som aro mangariga, kunna icke utharda den langa vin-
terdvalan. Férhallandet mellan dvala och vaknande, vaxande

107

tillstand blir allt for ojemnt. Att man har forgafves sdker
Pulmonaria, Corydalis-arter, Fritillaria, Galanthus och dylika,
torde ingen, som i nagon man kanner den norrliindska vaxt-
ligheten, forundra sig 6fver, men afven Primula veris, Viola
arenaria, Anemone nemorosa och hepatica, Orobus tuberosus
och vernus, Gagea minima, som man om varen med begarlig-
het efterséker och insamlar till och med vid Hernésand, fin-
nas hir icke alls, ja till och med Tussilago och Convallaria
finner man endast pa ett temligen betydligt afstand fran ku-
sten. Den férres enda bekanta vixestiille i Umeatrakten ar
enligt Cand. Hakansson Sérfors, ungefar 4 mil aflagset fran
hafvet. Bland ettariga varvixter, som icke kunna trifvas vid
de ombytliga temperaturférhallanden, som hafva sin grund i
vexlingen af kalla hafsvindar och jemférelsevis varma landt-
vindar, ma endast nimnas Myosurus, Draba verna och Arabis
Thaliana. Denna sistniimnda ar dock fullt ut ersatt af den
dermed narbesligtade A. suecica, som bland ettariga vaxter
torde vara den, som mest tilldrager sig framlingens uppmark-
samhet sasom utmarkande Umeatraktens vixtlighet bade var
och hést, likasom bland mangariga Myrica ar den, som bast
betecknar, hvad den formar att frambringa. Férutom dessa
bada har trakten oaktadt sin fattigdom likval att framvisa at-
skilliga andra bland varens tjusande vaxter. Fér att icke
tala om trid och buskar, Alnus incana, Populus tremula, Be-
tule, Salices, som stundom bérja blomma, innan snén gatt
bort, kunna vi hiinvisa till fuktiga angar, gula af blomman-
de Caltha, och bland grénskande tufvor i elfbackarne fram-
stickande Viole, Ranunculi, Cardamine pratensis, Luzula mul-
tiflora, Eriophora och Carices. Pa stadens gator ser du Ta-
raxacum officinale, pa akrarne Equisetum arvense och den férr
nimnda Arabis, samt vid bergsrétter Fragaria, Oxalis, Luzula
pilosa och Empetrum, ja i en eller annan backe, som ar skyd-
dad for hafsvindar, men likval tillganglig for middagssolen,
kan du med fréjd skada Daphne, prydd med sina réda, dof-
tande blommor.

Sadan ar varen inom porsens region, till hvilken Umea-
trakten utan tvifvel bér raknas. Den ar sardeles lampad att
ge en allman bild af vixtligheten i denna region, emedan den
befinner sig, om icke i dess midt, likvil icke alldeles vid dess
omkrets. Om man icke ar i tillfalle att noggrant underséka
en hel region, torde det vara skal, nir det ar fraga om en
region, hvars stérsta utstrackning dr i norr och séder, att fa-
sta sarskilt uppmarksamhet vid den trakt, hvarest man har
anledning tro, att man skall finna medeltalet af det antal
vaxtarter, som férekommer vid dess sédra grins och det vid
dess norra. I sadan hiandelse far man val halla sig nagot
nirmare till den sédra griinsen, enir antalet af vaxtarter sa
betydligt aftager mot norden. Gransen mot sdéder fdr porsens

108

region skulle mahinda kunna sagas sammanfalla med skilje-
linien mellan Angermanland och Vesterbotten, eller, om man
vill hafva en elf, for att utmirka skillmaden mellan alderns
och porsens region, sa flyter nagot litet sdder om denna ra-
linie den icke sa obetydliga Gidea-elfven, som upprinner inom
Asele lappmark och gar genom Bjurholms, Gidea och Grund-
sunda socknar. Ehuru denna trakt icke ar narmare under-
sikt i vaxtligt afseende, bér man likval anses berattigad till
ett sadant antagande, som det i fraga varande, pa grund af
den stora olikhet i landets bildning, som rader pa 6mse sidor
om denna grins. Man vet ju, hvilket stort inflytande landets
bildning utéfvar pa dess vaxtlighet. Nar man séderifran éf-
vergar Dalelfven, kommer man ifran ekens region med sina
fruktbara slatter in i det norrlindska berglandet, som redan
vid hafskusten visar sitt skaplynne. Har ser man 6fverallt
»higa berg och djupa dalar» med sina skogar, hvarest barr-
trad vixa i brokig blandning med léftrad, sadana som lénn,
al och alder, efter hvilka Norrlands |éftradsregion blifvit for-
delad i tre underafdelningar, utmirkte hvar och en genom det
allminna forekommandet derstiides af nagot bland dessa trad-
slag. Med Angermanlands grans upphér denna _ vexling af
hdjder och dalar, och, nar man har 6fverskridit Gideaelf, kom-
mer man in i Vesterbottens jemna kustland. Slatterna aro
har likvial icke utmirkte af den bérdiga jordmon, som Upp-
land har att glidja sig 6fver, utan utgéras merandels af ofrukt-
bara eller tallbevixta sandhedar, omvexlande med myrar, och
gifva en dyster karakter at landet, sa vida de icke genom-
flytas af elfvarne, eller utbreda sig invid andra vatten, da de
dro mindre dystra och mera fruktbara. Sasom sagdt ar, Umea-
trakten erbjuder ett passande exempel pa naturens bildning
inom porsens region. Latom oss da taga den i nirmare skar-
skadande.

Narmast Umea stad utbreder sig en slaitt af ungefar }
qvadratmils omfang. Denna omslutes af en krans utaf laga
berg, som icke aro hégre, an ungetadr 100 a 200 fot. Bort-
om dessa berg utbreda sig vidstrickta myrar och barrskogar.
Man kan erhalla en férestallning om, huru slatten bildat sig,
nir man ger akt pa beskaffenheten af elfvens mynning. Den
utflyter i hafvet genom en trang dppning mellan tvanne berg-
uddar. Pa den ena af dessa ligger Holmsunds lastageplats,
pa den andra Abbola by. Dessutom finnas bade inom och
utom denna mynning flere holmar och skar. Innanfér dessa
bildar elfven en s. k. fjard af ungefir samma storlek, som
den slitt, hvarpa staden och flere byar ligga. Men denna
fjird blir for hvarje ar allt mer och mer uppgrundad, sa att
nu fortiden inga stérre fartyg kunna komma upp till staden.
Har och der bilda sig sandbankar, som sta ofvan vattnet
stérsta delen af sommaren. Det ar endast, nar den maktiga

109

varfloden kommer fran fijillen, som de dfverskéljas deraf.
Nagra férskingras da visserligen, men, om de hafva hunnit
blifva bevaxta. med alar, starrgris och gris, kunna de sta
emot den obetydliga strém, som har eger rum. Pa detta satt
utvidgar sig landet allt mer och mer pa elfvens bekostnad,
under det att pa Umeaslatten forhallandet ar pa sitt och vis
motsatt, ty elfven férorsakar der atminstone en langsam for-
indring af landets utseende. Den skar nemligen der ut ne-
danfér forsarne fran de héga elfstranderna sandmassor, hvil-
ka den jemte det, som den nedfér fran hégre upp i landet
belaigna trakter, aflagrar ute i fjarden. Nar nu afven landet
smaningom hijes éfver hafsytan, skall icke den framtid vara
sa sirdeles langt afliigsen, da denna fjird skall bilda en sand-
slatt, genom hvilken elfven skall hafva graft ut at sig en
smal rénna med héga sidor.

Man skulle vara frestad att antaga, det Umeaslitten till
och med under den historiska tiden skulle hafva utgjort en
sadan fjird, som den nu beskrifna. Till detta antagande fér-
anledes man bland annat afven deraf, att den smala och for-
sande strémfors, som elfven har vid Umea landskyrka, annu
i dag beniimnes hamnen. Det ar der vid Backen, sasom om-
gifningen omkring kyrkan med der befintliga gardar kallas,
som landet borjar héja sig, och det ar ganska troligt, att,
nar de aldste innevanarne har bosatte sig, de slogo ned sina
bopalar hiir sasom annorstades i Norrland vid elfvens dava-
rande utlopp, dit de kunde komma med sina farkoster. Nu
ir det endast med svarighet man under vissa tider kanisma
batar komma upp dit, sedan man arbetat sig igenom den fors
vid Ytterhiske by, som till folje af elfvens krékning nedom
densamma utgrafver stranden pa ena sidan och drar sig sma-
ningom tillbaka fran den andra sidan.

Man har anledning att undra derédfver, att viaxtligheten
kan vara sadan som den ar, att nagon odling af kulturvixter
kan léna sig, nar man ser denna sandslatt, af hvilken man
vid elfvens strander har och der har tydliga genomskarningar.
Har odlas visserligen hufvudsakligen blott korn och potates,
men akerbruket maste likvail anses sasom bufvudnaring, och
afkastningen pastas under vanliga ar icke vara sa dalig, at-
minstone pa sadana stiillen, hvarest icke grannskapet till na-
gon myra utan mellanliggande skog medfoér frost och dermed
foljande fullkomlig missvaxt. Dessa myrar dro inom porsens
region férnaémsta ‘orsaken dertill, att Vesterbotten sa ofta med
skal maste klaga éfver missvixt, da Angermanland, ehuru sa
nara derintill beliget och med sa nordligt lage, sallan lider i
allminhet af frost, derfére att myrarne der fro bade mindre
talrika och mindre till utstrickning. Fattigdomen pa mylla i
Vesterbottens kustland, som under de sednaste artusendena
dykat upp ur hafvets skéte och saledes ar ett jemférelsevis

110

ungt land, ar vil ock en af orsakerna till dess ofruktbarhet;
men denna férorsakar likval aldrig fullkomlig missvaxt. Har
odlas ocksa nagot rag, men hégst obetydligt, sa att man kan
pasta, det med alderns region odlingen af detta sédesslag upp-
hor. Detsamma ar forhallandet med lin. I adnnu hégre grad
giller val detta om frukttrid, ehuru pa ett eller annat stalle
finnas planterade appletrad, som vissa ar ge visserligen spar-
sam, men god afkastning. Bland odlade birbuskar ma naém-
nas de éfver snart sagdt hela Sverige utbredda krusbars- och
vinbirsbuskarne, hvilka val uthirda klimatet, isynnerhet de
sednare, som ocksa egentligen tillhéra Norden. Af vilda, at-
liga birfrukter finnas lingon, blabir, hjortron och akerbar.
Smultron och hallon deremot, som alska torra, fér solen ut-
satta backar, hafva med Angermanland upphért att vaxa i
massa.

Férut har blifvit omnémndt, att pa de ouppodlade myrar-
na Myrica Gale och pa de odlade slatterna vid elfvarne Ara-
bis suecica mest tilldraga sig uppmarksamheten. Hvad sarskilt
angar slitten omkring Umeaelf atminstone, skulle jag vilja
omnimna fnnu tvanne vaxtsligten, som férekomma der ym-
nigare, 4n pa nagon annan trakt, som jag varit i tillfaille att
underséka. Dessa iro Hieracium och Botrychium, tagna fran
hvar sin anda af de hégre vixternas system. Det ar svart
att utfinna nagon giltig orsak, hvarfér de har forekomma ym-
nigare, iin t. ex. i Angermanland, som synes erbjuda passan-
de lokaler i mangd for dem, da har deremot ar brist pa bac-
kar, som vetta mot sdder. Visserligen ar man mest siker
om att finna dem pa mot sider vinda sluttningar, dessa ma
ocksa, hvad Botrychia angar, vara sa obetydliga som dikes-
kanter och vigkanter, men man triaffar dem afven har vid
staden pa ndstan alla akerrenar, ehuru dessa aro alldeles jem-
na. Detta forhallande ar sa mycket mera egnadt att fram-
kalla forvaning, som dessa viixter dro mangariga, och man
vet, att sadana aftaga mot Norden i hégre grad, dn de ett-
ariga, derfér att de ej kunna uthirda dessa Janga vintrar, da
deremot de sistnimnda under Nordens langa sommardagar
komma till full utveckling under kortare tid, an i Sédern med
dess visserligen langre somrar, men kortare sommardagar.
Fragar du da, hvilka arter af némnde slagten, som finnas har-
omkring, sa se har en férteckning pa dem, som hittills an-
triffats: Hlieracium Pilosella, Auricula, Auricula b) majus,
suecicum, dubium, collinum stoloniferum, glomeratum, cymo-
sum, saxifragum, murorum sylvaticum, murorum subcesium,
cesium, vulgatum, gothicum, norvegicum, tridentatum, corym-
bosum, crocatum, rigidum, umbellatum (dessa namn aro tagna
i samma betydelse, som i Fr. Epicr. Hier.) — saledes 20 ut-
mirkta Hieracia. Dessutom finnas utaf dem mangfaldiga va-
rieteter och variationer. I Hernésandstrakten finnas af de

111

uppriiknade icke H. suecicum, collinum stoloniferum, glomera-
tum, cymosum, gothicum, norvegicum, corymbosum, crocatum,
rigidum — saledes niastan halfva antalet, och i stillet for
dessa finner man der endast en, som icke férekommer har,
nemligen H. diaphanum. Om nagra, sasom H. gothicum, co-
rymbosum och crocatum, kan man val pasta med temlig sa-
kerhet, att de leda sina anor fran fijillen. Uti denna mening
styrkes man, da man ser dem vixa invid elfven pa sadana
laga strandremsor nedom branta backar, fran hvilka elfven
under tidernas lopp smaningom dragit sig tillbaka. Deras
fron kunna hafva blifvit nedférda af Umeaelfven, som ar upp-
fylld med stérre och mindre forsar néstan anda till utloppet.
Sasom man kinner, ar det isynnerhet nedanfér forsar, som
man antriffar allt flere fjallvaixter, ju langre man reser upp-
for nagon af de norrlandska elfvarne. Hieracium suecicum,
cymosum och norvegicum ater forekomma ganska allmant och
ymnigt éfver hela slatten. Skulle mojligen nagon kalkhalt i
jordmonen vara orsaken till deras allmanna spridning? Sa
uppgifver atminstone Mag. Unander, att det ar denna kalk-
halt, som denna slaitt har att tacka for de jemférelsevis goda
skérdar, som vanligen har erhallas, ehuru dess genomskarning
ser ut, sasom om den bestode endast af grof sand, da den pa
ytan likval foreter grénskande angar och sddesfialt.
Botrychia forma viil lika litet har, som annorstades, att
framsta sasom bestiimmande vixtlighetens skaplynne, nar man
tar en flyktig éfverblick af den, emedan de ro till sin farg
lika med den griénskande grismattan och till storlek obetyd-
liga, men de forekomma utspridda éfver hela slatten, och aro
saledes icke inskriinkta till enstaka flackar, sasom pa andra
orter. Man séker dem sillan forgiifves pa akerrenar och slutt-
ningar mot séder, ehuru aldrig nagon betydligare mangd af
exemplar férekommer pa samma stille. De Botrychia, som
antriffats haromkring aro: B. matricarioides Willd., B. ma-
tricariefolium Br., B. lanceolatum Angstr., B. boreale Milde,
B. Lunaria (L.), B. tenellum Angstr. — saledes alla svenska
med undantag af B. virginicum (L.). Huruvida alla dessa
aro sjelfstindiga arter, tillhér visserligen vetenskapsmannen
att afgéra, men nog har jag varit frestad att draga i tvifvels-
mal, huruvida t. ex. B. boreale, som jag nast B. Lunaria of-
tast varit i tillfalle att se, ar en fran denna skiljd art. Stun-
dom vixa dessa bada pa samma stiille, som B. lanceolatum,
och sirdeles der kan man séka upp sadana exemplar, som
lagda bredvid hvarandra bilda en sammanhangande series af
i hvarandra éfvergaende former, och, till hvilken af de s. k.
arterna man skall hinféra hvarje individ, beror da endast pa
tycke och smak. Men huru hafva dessa dfvergangsformer
uppstatt, och hvarfér férekomma de féretradesvis dcr, hvarest
bada hufvudformerna finnas? Hade man har att tillga den

112

siirdeles beqvima hybridisationstheorien, kunde forklaringen
blifva latt nog; men man kanner ju ej hos Botrychia nagra
till kénet skiljda befruktningsorganer. Hvadan kommer da
denna férmedlade éfverensstimmelse emellan former i en se-
ries, hvars yttersta lankar sinsemellan férete sa mycken olik-
het, att man knappast skulle kunna forestilla sig nagon 6f-
vergang fran den ena till den andra? Ar det nagon hemlig-
hetsfull sympathie, som drifver sa skiljda alster att nirma
sig till hvarandra i utseende, nar vaxestallet har fort dem
tillsammans? Utéfvar jordmonen eller lokalens beskaffenhet
i allminhet ett sadant inflytande, att den férmar ombilda de
pa skiljda lokaler till utseendet sa latt skiljbara arterna?

Men fran denna utflygt pa de reflekterande fragornas om-
rade torde det vara skal att aterga till det egentliga amnet
for denna uppsats, en beskrifning éfver vaxtlighetens beskaf-
fenhet, sadan som den visar sig fér den yttre iakttagelsen.

Vid gardarne vaxa har ungefir samma vaxter, som pa
andra stallen, nemligen Matricaria inodora, Taraxacum, Plan-
tago major, Capsella, Stellaria media, Polygonum aviculare,
Rumex domesticus, Urtica dioica, U. urens, Chenopodium al-
bum (Atriplex patula saknas), Juncus bufonius, Poa annua
m. fl. De vanligaste akerogrésen fro Centaurea Cyanus, Cir-
sium arvense, C. palustre, C. heterophyllum, Carduus crispus,
Galium Aparine, Galeopsis Tetrahit, G. versicolor, Rhinanthus
minor, Fumaria officinalis, Brassica campestris, Thlaspi ar-
vense, Spergula arvensis, Triticum repens, Bromus secalinus,
Equisetum arvense. Mera sillsynta aro Chrysanthemum se-
getum, Lapsana, Lithospermum arvense, Asperugo, Lycopsis,
Galeopsis Ladanum, Rhinanthus major, Sinapis arvensis, Ca-
melina foetida, Agrostemma, Bromus arvensis, B. mollis, Agro-
stis spica venti m. fl. Veronica agrestis, Anchusa, Delphini-
um o. s. y. saknas alldeles. I afseende pa Brassica och Si-
napis ma omniimnas den anmarkningsvarda omstindigheten,
att, da den fdrra i Uppland och Sédermanland ar ganska sall-
synt och den sednare ater kanske det allmannaste akerogra-
set, i Norrland férhallandet ar alldeles omvandt, ty har fore-
kommer Brassica i alla akrar ymnigt, da jag deremot i hela
trakten hiromkring funnit af Sinapis arvensis endast ett par
individer i en linaker, och detta torde vara ett bland dess
nordligaste viixestillen. Pa igenlagda akrar forekomma sar-
deles ymnigt och nistan uteslutande Arabis suecica, Erysimum
cheiranthoides och Rumex <Acetosella. Mera siillsynta aro pa
dem Anthemis tinctoria, Turritis m. fl.

Angarne utmirka sig genom de férut omndmnde Hieracia
och Botrychia. Allmint forekommande vaxter pa dem aro
for ofrigt Chrysanthemum Leucanthemum, Achillea Millefo-
lium, Campanula rotundifolia, Euphrasia officinalis, Anthriscus
silvestris, Carum Carvi, Ranunculus acris, Cardamine praten-

113

sis, Potentilla maculata, Trifolium pratense, Vicia Cracca, Ca-
rex vaginata, och de pa alla angar i Skandinavien férekom-
mande vanliga gris. Mera sallsynta aro Tanacetum vulgare,
Ajuga pyramidalis (dessa tva dro funna endast vid hafsku-
sten), Gentiana Amarella, Barbarea stricta, Lathyrus pra-
tensis, mi. fl.

Lundarne, som triffas har och der vid stranderna af elf-
ven och vid bickar, utgéras af Salices, Betula glutinosa, Al-
nus incana och Populus tremula och férete ingenting for
trakten egendomligt. Allmant férekomma Gnaphalium silva-
ticum, Melampyrum silvaticum, Geranium silvaticum, Oxalis
Acetosella, Viola canina * montana, Rubus saxatilis, Poten-
tilla Tormentilla, Orchis maculata m. fl. Pa nagra stillen
finnas afven Mulgedium alpinum, Stellaria nemorum, S. longi-
folia, Circea alpina, Poa remota och Milium effusum.

Barrskogarne i stadens narmaste omgifning utgéras af
unga tallar och granar, och man far utaf dem ett ganska da-
ligt begrepp om de beprisade norrlandska skogarne. Den,
som har sett de val vardade skogar, hvilka finnas har och
der i sédra och mellersta Sverige, betages af ett visst ve-
mod, nar han har i Norrland, som ar vida omtaladt for sina
snart sagdt outtémliga tillgangar i detta afseende, dfverallt,
hvarest han med latthet kan komma fram, sasom vid elfvarne
och allmanna farvagar, icke upptacker annat dn ungskog,
knappt duglig till timmer, med har och der qvarstaende ko-
lossala stubbar, vittnande om den férédelse, som mennisko-
hand astadkommit bland de vaxtrikets jattar, som har fordom
héjt sina majestatiska kronor mot skyn. Om han nu uttalar
sin forvaning deréfver, att han ingenstiides ser nagra riktigt
stora, viaxande trad, men likval vid lastageplatser har bemarkt
grofva bjelkar och breda plankor samt understundom ofant-
liga masttrin, far han det svaret, att de trad, hvaraf dessa
tillverkas, komma’ fran fjelltrakterna och fran trakter, som
aro belagne pa ett betydligare afstand fran de stora elfvarne.
Ja! annu finnas inne i landet verkligen stora tillgangar, ehuru
de blifva allt mer och mer svaratkomliga; men dénskligt vore,
att nagot af dessa sparades fér kommande slagtens behof.
Men sasom nu skogsraseriet gar fram 6fverallt, tillvaixande i
plundringslystnad betydligt fér hvarje ar, ar det att frukta,
att snart intet skall vara dfrigt, isynnerhet da, sasom nu sker,
hvad som lemnas af sagverksegare sasom odugligt till férad-
ling, af allmogen anvandes till tjarubraénning, gardsel m. m.

Hvad sirskilt angar den omstiandigheten, att skogarne
nairmast omkring Umea dro klena, torde detta ega annu eu
annan orsak, in den, att de blifvit skéflade af menniskor, och
denna skall straxt omnimnas. Vi anmarka forst, att de hysa
en sadrdeles fattig vaxtlighet. Om man 4fven icke -vantade
sig att finna uti dem ett stort antal fanerogamer, som ingen-

114

stides atfoljer dem, kunde man dock mijligen berakna att fa
se en yppig och vacker vaxtlighet af kryptogamer, svampar
atminstone. Men detta ar icke hindelsen. Férfattaren tan-
ker ofta med saknad pa den priiktiga kungsparken nara Up-
sala, uti hvilken man alltid om hiéstarne var siiker att finna
lon for den ringa méda, vandringen dit medfoérde, uti ett rikt
utbyte af svampar, nir viderleksférhallandena voro gynn-
samma fér deras utveckling. I de skogar, som omgifva Umea,
kan man deremot icke triffa pa andra, an nagra af de all-
mannaste arterna. Lyckligtvis aro hkval dessa de, som aro
mest tjenliga till insamlande sasom fédoimne. De férekom-
ma ocksa i ganska stor mingd, och torde saledes komma till
nytta i en framtid, nar befolkningen har lart sig att sitta
mera virde pa detta niiringsmedel. Nu sta de der och vixa,
utan att komma till nagon annan nytta, an att genom sin
formultning bidraga till 6kandet af myllan, hvilken ocksa san-
nerligen i denna trakt behéfver tillékning. Att icke svamp-
vaxtligheten hiaromkring ar rik och omvexlande, detta torde
man kunna tillskrifva den omstindigheten, att nairmast vid
hafskusten icke finnas nagra uraldriga skogar med viildiga,
kullslagna, férmultnande trad och nistan ogenomtrangliga snar.
De hafva uppstatt i en yngre tid, och icke hunnit blifva af
nagon stérre betydenhet i anseende till traédens storlek, innan
innebyggarne bérjade begagna sig af dem och anvanda till
byggnadstimmer och ved de stérsta trad, som deruti funnos.
Enligt hvad férut blifvit anfordt, har Umeatrakten troligtvis
héjt sig ur en fjard, bildad af elfven vid dess utlopp. Pa
sandreflarne, som stundom statt torra, stundom éfverskéljts
af flodvatten, hafva férst bildat sig spridda starr- och gras-
tufvor, sedan hafva de blifvit bekliidde med alderskog, och,
nir nagon storre fjellflod kommit, har han mahanda férmatt
att spola bort det, som varit af lésare beskaffenhet, men icke
det, som varit sammanbundet genom alderbuskarnes rétter.
Derigenom hafva omkring dessa bildats tufvor, och nar floden
sinkt sig, har vatten stannat qvar mellan tufvorna, och det
ur vattnet smaningom héjda landet blifvit ett karr. Sedan
har val aldern blifvit undantraingd, och den knutiga, laga mar-
tallen intagit dess plats. Och férst i en sednare period har,
sedan karren bérjat uttorka, granen kunnat trifvas der. Der
ater vattnet vikit undan, innan nagon mylla bildat sig, hafva
uppstatt tallskogar med visserligen resliga, men icke sirdeles
grofva trad.

Om vi nu lemna dessa antaganden angaende sattet for
skogarnes bildning, fér att angifva deras narvarande vaxtliga
beskaffenhet, sa finna vi uti sist omnamnde tallskogar jemte
atskilliga kryptogamer ndstan endast nagra Ericinew, sadana
som Myrtillus nigra, Pyrola secunda m. fl., och i skogsbrynet
atskilliga andra vaxter, sasom t. ex. Luzula pilosa och Ca-

115

rex globularis. Uti granskogarne férekomma derjemte Lin-
nea borealis, Trientalis, Cornus suecica, Empetrum, Majan-
themum, samt nagra starr- och grasarter, och mera sallsynte
Pyrola uniflora, Listera cordata, Corallorhiza.

En vidstraickt yta upptaga myrarna, isynnerhet sadana,
som dro bevaxta med s. k. martallar: Dessa hafva bildat
omkring sig tufvor, pa hvilka forutom Sphagnum finnas Ru-
bus Chamemorus, Andromeda polifolia, Ledum palustre, Be-
tula nana, Myrica Gale, Eriophorum vaginatum, FE. alpinum
och Scirpus cespitosus. .Emellan dessa tufvor traffar man
stundom pa stérre, 6ppna flackar, som i likhet med de e-
gentliga, nakna myrarna hysa Menyanthes, Pedicularis palu-
stris, Pinguicula vulgaris, Droseree, Epilobium palustre, Calla
palustris, Triglochin palustre, Juncus alpinus, Carex limosa,
C. irrigua, C. dioica och Calamagrostis stricta (Om denna sist-
nimnda och Myrica Gale bor likvél anmirkas, att de fore-
komma i stérre mangd och allmannare pa strander). Sall-
syntare aro pa dessa vidstrickta myrar Malaxis paludosa,
Tofieldia borealis, Scheuchzeria, Juncus stygius, Carex livida
och C, teretiuscula. I de vattenpélar, som finnas pa myrar-
na, vixa Utricularia intermedia, Cicuta, Hippuris, Equisetum
limosum, Potamogeton natans, Sparganium hyperboreum m. fl.
(Sparg. minimum har blifvit funnen endast pa ett stille ien
skogsback jemte Potamogeton rufescens),

Pa strander vixa Valeriana sambucifolia, Mentha arven-
sis, Angelica sylvestris, Ranunculus reptans, Subularia, Salix
phylicefolia, S. Lapponum, Alnus incana, Myrica Gale, Equi-
setum variegatum (denna dr ocksa en fdr regionen utmar-
kande vaxt, sasom forekommande pa flere stiillen ymnigt vid
elfkanten. J Angermanland har férf. icke kunnat finna den
nagonstades. Den nirsliigtade E. scirpoides finnes deremot
har och der i den kil, hvarmed némnde landskap skjuter upp
mellan Asele lappmark och Jemtland), Alisma Plantago, Scir-
pus palustris, S. pauciflorus, S. acicularis, Carex ampullacea,
C. Oederi, C. acuta, C. aquatilis, Calamagrostis stricta m. fl.
I vattnet vixa Nuphar luteum, Batrachium peltatum, Myrio-
phyllum alterniflorum, Nitella flexilis, Sagittaria sagittefolia
(dess blad fro an pillika, an aflangt-lancettlika utan pillik
bas, hvilken sednare bladform skulle sarskilja varieteten te-
nuior fran hufvudformen. Ofta finnas dock blad af bada sla-
gen pa samma individ), Potamogeton perfoliatus, Scirpus la-
custris och Phragmites. Mera sparsamt forekommande iro
Lobelia, Nymphea biradiata och Potamogeton gramineus.

_ Sedan nu viaxtligheten inom porsens region Dlifvit till
sina grunddrag angifven, ma det tillatas oss att kasta en
flyktig blick pa hafskusten, som ratteligen icke kan sigas héra
till porsens region. Har férekomma namligen utom de egent-
liga hafsstrands- och hafsvattens-vaxterna nagra sydliga vax-

116

ter, som for éfrigt icke torde finnas inom namnde region.
Man maste, da betrakta hafskusten sasom en fortsattning af
den inom Angermanland herrskande Alderns region. Om vi
nu begifva oss ut till skéren utanfér Holmsund, for att séka
hafsvixter, sa finna vi visserligen inga sadana, emedan vatt-
net der utanfér elfvens mynning ar foga salt, men i stillet
en och annan sydlig vaxt, hérande till alderns region. Bland
hafsvixter ar det endast Elymus arenarius, som frodas pa
stranderna. Skiren aro for 6frigt tatt bevuxna med Alnus
incana under manga former. Anmiarkningsviérd ar en med
tatt ludna, sidenglansande, upphdjdt nerviga och djupt flikiga
blad. En annan form har bladen lancettlikt-aggrunda, tem-
ligen langspetsade. Detta omnimnes blott i forbigaende, ty
ville man beskrifva alla de formféraindringar, hvarunder sa
val denna, som flere andra arter férekomma pa hafsstrander,
skulle man fa ett andlést arbete. Vidare finne vi har pa de
ofruktbara klipporna Sedum acre och 8. Telephium, som for
éfrigt icke triffas i Umeatrakten. Detsamma ar forhallandet
med Polygonum Hydropiper, som vaxer vid en back, hvilken
utfaller i Holmsundsfjarden.

Vanda vi oss, for att komma till hafskusten, at ett an-
nat hall, t. ex. at Yttertafle, sa skola vi blifva battre beld-
nade for var moda. Har ar i sjelfva byn det enda i trakten
kanda. vaxtstillet for Ajuga pyramidalis. Pa den langa och
smala Taflefjardens dyiga’ strander finna vi Limosella aqua-
tica var. borealis, Parnassia palustris, Sagina nodosa, Elatine
Hydropiper, E. orthosperma, Bulliarda, Scirpus uniglumis, Ca-
rex Oederi, C. glareosa m. fl. Sedan vi passerat det tranga
Knavikssundet, stiga vi i land pa nagra skar och finna helt
oférmodadt Batrachium confervoides, Arenaria trinervia och
Ophioglossum vulgatum; men dessutom antraffas afven at-
skilliga, som vi med siikerhet hade hoppats att finna, sasom
Glaux maritima, Plantago maritima, Silene maritima, Lathy-
rus maritimus, Triglochin maritimum, Juncus Gerardi och i
hafsvattnet Myriophyllum spicatum, Callitriche autumnalis,
Zannichellia polycarpa och Potamogeton marinus m. fl.

Tillage till "Ostgdta Flora”,
af N. C. KINDBERG.
Da forf. utgaf ett arbete under ofvannimnde titel, sked-
de det hufvudsakligen fér laroverkens behof. Det ingick der-

fore ej i planen att lemna nagon detaljerad vaxtgeografisk
skildring med afseende pa de sarskilda regionerna inom pro-

Ve

vinsen eller ens nagon allmén karakteristik af dessa regioner,
emedan detta icke stod i forf:ns formaga, och for 6frigt in-
gen annan, med provinsens flora mera fortrogen, utarbetat
nagot dylikt. Det erfordras afven ganska vidlyftiga under-
sékningar och noggrann urskiljning for att kunna anvinda
de uppgifter, som finnas 1 »Linképings Naturhistoriska Sall-
skaps» handlingar, emedan deri manga felaktigheter och miss-
tag insmugit sig.

Under de efter arbetets utgifning forflutna 3:ne somrarne
har ytterligare manget godt fynd blifvit gjordt. En del af
de arter, som nu anféras sasom nya for provinsen (beteck-
nade med en *), aro redan upptagna utan nummer, emedan
forf. formodat, att de borde kunna finnas, men hittills varit
férbisedda. Foérf:ns anmiarkta uraktlatenhet att fdr vissa ar-
ter angifva lokaler harleder sig fran detta férhallande, som
i foretalet till floran blifvit uppgifvet: sa t. ex. 3:ne arter af
Calamagrostis samt Gentiana Pneumonanthe m. fl., hvilka an-
nu icke blifvit funna inom provinsen.

For de viaxter, som férf. ej sjelf antriaffat pa de uppgif-
na lokalerna, angifvas har nedan upptadckarnes namn.:

* Zostera angustifolia Horn. — Fredriksnas i Gryt.
* Utricularia ochroleuca R. Hn. — Herresater 1 Varna

(R. Ehrenborg).

* Bromus pratensis Ehrh. — Gistads prestgard (S. F.
Viriden). ‘

Airopsis precox (P. B.). -— Axelsé (Sevon) och Réovik
i S:t Anne.

Galium erectum Huds. — Thorstorps ang vid Séderké-
ping (Liljeson); omkring Fredriksnas i Gryt pa 1 mils om-
rade.

Cornus sanguinea L. — Godegards bruk (Brukspatr. S.
W. Grill).

Obs. For Gaulium trifidum och Campanula glomerata
finnas lokaler uppgifna i tillagget vid slutet af floran.

_ * Lyctum barbarum L. — Vid Norrképing forvildad.

Samolus Valerandi L. — Boké i Gryt.

Salsola Kali L. — Korsnas i S:t Anne (D:r Berggren),
vid Bérrumsviken (Hj. Videgren).

Cuscuta Trifoli Bab. — Flerestades t. ex. Kuddby s:n
(Lindahl).

* Sium latifolium L. var. longifolium. — Bykholmen vid
Norrképing (enl. Hartmans Flora).

Pleurospermum austriacum Hoffm, — Haradsveden i Qvil-
linge (G. Westling & Sondén).

* Rumex maximus Schreb. — Nyqvarn vid Linképing.
Stellaria Holostea L. — Sorby i Ringarum (C. O. Bjérck).
* Cerastium glutinosum Fr. — Flerestiides omkring Lin-

képing, t. ex. vid Lugnet och i Lofhagen (férst anmarkt af

118

Prof. Wahlberg enl. Flora Gothob.), samt i Motalatrakten vid
Freberga (Ad. Lindstedt).
* Cerastium arvense L. — Sjégestad i Wreta K1. (E. Hoppe).

* Rubus glandulosus Bell. — Missjé i S:t Anne (Pla-
nander).

Rubus thyrsoideus Wimm. — Ej sills. i Gryt och S:t
Anne. .

Rubus horridus Hartm. — Stora Ald och Breviksnas 1

Gryt, vid torpet Myrstack nara Engelholm i S:t Anne.

Nuphar pumilum DC. — Flerest. i Varna, t. ex. Dyf-
velsjén (C. E. Engberg).

* Barbarea vulgaris R. Br. * precor Sm. — Krigsberg
(C. H. Wettermark), Ryd i S:t Lars.

* Sinapis nigra L. — Linkdping, vid gasverket.

Arabis arenosa borealis Fr. — Skeninge (Wettermark).

* Cardamine silvatica Link. — Sjoévalla mosse i Karna
(férst anmarkt af Wessen), och Drangsbo i Bjorsater (C. J.
Pettersson).

Nasturtium amphibium R. Br. — Flerest., t. ex. Link6-
ping, vid Tinnerbicken (W. O. Jonsson).

* Nasturtium anceps (Whg.). — Nara Linképing vid Nybro.

Coronopus depressa Monch. — Sturefors (Liljeson).

Thlaspi alpestre L. — Smedstad nara Linkdping.

Geranium pyrenaicwn L. — Kallerstad vid Linképing.

Malwa silvestris L. — Boké i Gryt.

haere i Host} Eknén iSkallvik (F. G. Goransson).

Trifolium spadiceum L. -- Mem (Westling).

* Onobrychis sativa Lam. — Vid foten at Omberg nara
Charlottenborg (enl. Hj. Videgven).

Eieracium pratense Tausch. — Vid S:t Anne gamla kyrka.

* Hieracium bifidum Kit. — Torpa 6 i Sommen (Holm-
gren enl. Fries Epicris. Hierac.).

* Tragopogon porrifolius LL. — Tjarstad (Kastensson).

* Lappa intermedia (Lange). — Flerest., t. ex. vid Wi
i Borg och Lét (S. Marstrém) *).

* Senecio viscosus L. —- Asby s:n (enl. Planander).

* Callitriche stagnalis Scop. — St. Gusum i Ringarum
(Wigerstrém). .

Zannichellia pedicellata Fr. —- Trol., ej sills. i skargar-

den, t. ex. Herreborum i S:t Anne och Abacksnas-i Gryt.

* Carex turfosa Fr. — Ryd i S:t Lars (Bronikowski),
Karna (Lindstedt).

Carex muricuta L. * divulsa Good. — Stegeborg.

* Carex acuta L. * proliea Fr. — Hjulsbro i Landeryd
(Hagson); Sdderképing.

*) Wij forut uppiagen i Svenska Floran, Aby. — Manne e) den var, mujuscula at
L. minor, som lange auforts i manga upplagor af Hartmans Flora? Utgifv.

119

Quercus sessiliflora Sm. — Tjarstad.

Najas marina L. — I viken mellan Gryts prestgard och
Abacksnas ymnig.

Forf. begagnar detta tillfiille att uppgifva atskilliga vaix-
ter, hvilkas forekomst i O.G. ar mycket dubiés, for att méj-
ligen derom kunna vinna upplysning. Dessa aro: Veronica
triphyllos, Aira bottnica, Herochloa australis, Glyceria mari-
tima, Pulmonaria angustifolia, Grentiana germanica, Hydroco-
tyle, Juncus squarrosus et J. acutiflorus Ehrh., Rumea conglo-
meratus, Erica Tetralia, Haliantius, Cerastium strigosum, Geum
hispidum, Ranunculus cassubicus et R. arvensis, Mentha viri-
dis, Ballota ruderalis, Draba ineana, Geranium dissectum,
Hieracium oreades et H. cestivum, Salix amygdalina.

Tillage till M. G@. Sjostrands Calmarlans flora,

af N. J. SCHEUTZ.

Under de exkursioner, som jag haft tillfalle att anstalla
i Kalmarlain, har jag antraffat atskilliga vaxter, hvilka icke
af Pastor Sjéstrand blifvit upptagna sasom viixande i Kal-
marlin, afvensom gjort atskilliga andra vaixtgeografiska iakt-
tagelser, 6fver hvilka jag nu gar att lemna en kort éfversigt.

Pastor Sjéstrand synes icke hafva kant de i 6fversigt af
Kgl. Vetenskaps-Akademiens férhandlingar 1861 p. 433—450
intagne Vaxtgeogratiska anteckningarne Ofver dstra Smaland,
hvadan der upptagna vaxtstillen ej omnimnas af Hr Sjé-
strand. I dessa anteckningar upptagas sasom funna i Kal-
marlin foljande 30 vaxter, som ej angifvas i Sjéstrands flora
sasom vaxande i Smaland, neml. Cirsium heterophyllum, Tra-
‘gopogon porrifolius, Hieracium cymosum, afvensom dess va-~
rietet hispidosum, LH. pallescens, Trichera arvensis integrifolia,
Mentha aquatica subsativa, Galeopsis pubescens, Coriandrum
sativum, Ilypericum montunum, Agrostemma Giithago nana,
Ribes niyrum, Epilobium montanum verticillatum, E. virga-
tum (kanske afser forfattarens E. tetragonum afven denna
art?), Potentilla collina * sordida, Fr. Nov. Mant. 3 p. 43,
Spirea Ulmaria denudata, Lotus uliginosus, Rumea consper-
sus, R. Acetosa subhastatus, Salix myrtilloides, Orchis Traun-
steinert, Alisma ranunculoides, Schoenus Ferrugineus, Scirpus
cespitosus, Carex Pseudo-Cyperus acrogyna, C. acuta persona-
ta, Poa sudetica, Calamagrostis phragmitoides, C. Halleriana
samt Nitella opacu, Ag. (iK. V. A. Forh. 1. c. p. 450 oratt han-
ford till Nitella flexilis nidifica, H:ns flora 8 uppl.; ingalunda

120

N. flexilis # nidifica, Sjéstr. p. 359, som ar N. Stenham-
mariana! )

Salicornia herbacea L. Saknas i n. delen.

Circea alpina L. ar mycket sillsynt i Tunalins och Tjust
harader, t. ex. Forsastrém.

Veronica Anagallis L. ar hégst sallsynt i norra delen, om
den verkligen finnes. Jag har ej sett deni Smaland, och Stud.
E. V. Ekstrand har meddelat mig, att han ej heller sett den
i Kalmarlaén. Enligt Ekstrand ar afven V. Beccabunga L.
salls. 1 Kalmartrakten.

31 Utriculuria ochroleuea, R. Hm. Hr G. Lindeblad har
meddelat mig ex. af denna fran Girdsrums socken.

Valerianella olitoria Minch, saknas i det inre af linet.

32 Cladium Mariscus L. Karlstorps skate vid Paulistrém
i Kalmarlan.

Bromus hordeuceus L. torde knappt finnas i det inre
Kalmarlan.

Glyceria aquatica Wahlenb. Wirbo i Misterhult.

Avena strigosa Schreb. har jag ej sett i norra delen.

Airopsis precow Fr. Madesjé t. ex. i narheten af kyrkan.

Sesleria coerulea Arduin. synes vara mycket rar i Smal.
Jag kanner intet stalle, der den i sednare tider blifvit funnen,
utom vid Carlsjé i Alsheda s:n af Jénképings lan.

Phleum phalaroides Koel. norra delen siillsynt.

Asperula tinctoria L. finnes val knappt i Smal., savida
man ej far tro uppgiften i Wahlenb. fl. Sv. Ed. 1 p. 1047
(den ar ej anférd i Ed. 2!) »usque ad Wimmerby».

Plantago Coronopus L. saknas i norra delen.

Potamogeton prelongus Wulf. Eman.

Cynoglossum officinale L. och Echinospermum Lappula
Lehm. i norra och vestra delen mindre allmanna, saknas till
och med i vissa trakter, t. ex. Aspelands hirad. Asperugo
procumbens L. ar afven mindre vanlig i ofvannaémnde delar
af lanet.

33 Lysimachia Nummularia L. Westervik, Marnis_ enl.
ex. af Stud. C. Willd.

Gentiana Amarella L. Norra delen sillsynt, t. ex. Ga-
gersrum nara Westervik samt Jareda s:n.

Solanum nigrum L. sallsynt i vestra delen, der den sak-
nas i flera socknar.

Datura Stramonium L. Oskarshamn.

Samolus Valerandi L. Misterhult, Westerum, Westervik
och Lofta.

Campanula patula L. gar mot séder till Hjorthed sm.

Ribes alpinum L. Géardsrum allm. Westervik. Jareda.

Hedera Heliz L. finnes blommande vid Kilmara i Glad-
hammar.

12]

Viola uliginosa Schrad. Mortorps socken (Stud. A. Eng-
strém en]. Ekstrand).

V. mirabilis L. Westervik, Hoértingerum m. fl. stillen i
Tjust.

: Thesium alpinum L, Rumskulla, Mérlunda, Jareda, Fli-
seryd, Hjorthed, Bostorp i Misterhult, Malen i Locknevi. Sy-
nes icke férekomma sydligare i Kalmarlin an Oskarshamn,
Hégsby och Fagerhult.

Chenopodium hybridum L., sallsynt i norra delen, t. ex.
Westervik vid Grantorpet. Afven C. urbicwm och Blitum
rubrum aro mindre allm. i norra delen.

Cynanchum Vincetoxicum L. finnes mest i narheten af haf-
vet och gar knappt mera dn 3 mil inat landet. Saknas i
Aspelands harad och sakerligen afven i Sevedes.

Cicuta virosa L. Misterhult, Gardsrum.

Pastinaca sativa L. Hégsby.

Radiola millegrana Sm. Borseryd i Madesjé6 samt Wise-
fjerda.

Convallaria Polygonatum L. Tjust harader flerestiades,
t. ex. Hoértingerum.

Acorus Calamus L. Wirbo.

Rumex crispus ar i de vestliga delarne sallsyntare 4n
domesticus.

ft. gentilis Lonnr. ar enl. benaiget meddelad upplysning
af Herr H. V. Ekstrand sikerligen densamma som i Adj.
Areschougs afhandling om Rumices i Ofv. af V. Ak. Forh.
forekommer under namn af /?. acutus L.

34 Rk. Hydrolapathum Huds. Tjust t. ex. Gardsrum (G.
Lindeblad), Fogelvik.

Daphne Mezereum L. Aspelands hirad h. 0. d. Synes
saknas vid hafskusten.

Epilobium virgatum Fr. Westervik vid Lugnet.

Polygonum mite Schrank. Westervik utanfér Grantzd.

P. dumetorum L. Westervik t. ex. Lucernholmen och fle-
rest. 1 Tjust.

Gypsophila muralis L. ej sedd i de 5 norra haraderna.

35 Silene maritima With. Pa holmar i Kalmar skargard
(E. V. Ekstrand).

36 Stellaria nemorum L. Ryd i Jareda.

Sedum annuum L. Jareda, Higsby m. fl. stallen i norra
delen. Westervik allman. Anm. S. rupestre L. ar knappt
funnen i Smaland; jag kanner intet sikert vixtstille for den
i nagot af de 3 smalandska linen.

Cerastium arvense L. Ryssby och Higsby (Stud. A. Eng-
strém enl. E. W. Ekstrand).

Agrimovia Eupatoria L. och Euphorbia Peplus L. nord-
vestra delen mindre allm.

37 Cerasus Avium Ménch. Westervik pa Norrlandet.

122

Sorbus scandica Fr. och Pyrus Malus L. norra delen
teml. allm.

Rosa collina Jacq. Hoégsby (Stud. A. Engstrém enl. E.
W. Ekstrand).

Fragaria collina Ehrh. mest i narheten af hafvet; synes
saknas i Sevedes och Aspelands hiarader.

Papaver Argemone L., Delphinium Consolida L. och La-
mium album L. Nordvestra delen mindre allmanna och tor-
de saknas i de vestligaste deiarne.

38 Papaver Rhoeas L. Ed och Lofta enl. Wahlenbergs
fl. Sv. Ed. T:

Pulsatilla vernalis Mill, Wimmerby vid Kroénsnis och
flerestiides. Mérlunda marknadsplats, Kléfdala, Frédinge, Hes-
selby vid Tonghult. I Tjust harad icke observerad.

39 Batrachium trichcphyllum Chaix. Norra delen flere-
stades.

40 Mentha arvensis L. riparia Fr. Madesjé, och flerest.
in. delen.

41 M. litoralis Smal. en). Hartmans flora.

Ajuga reptans L. Grantzé i Loftahammar socken.

Thymus Chamedrys Fr. Thorsas kapell, t. ex. Gullabo-
as. Vaxtstillena »Lofta och Westervik vid Grantorpet dro
ett och samma, ty Grantorpet, ehuru belaget naira Westervik,
ligger i Lofta socken. Vaxtstallet i floran »Tingsas vid Ble-
kingsgransen» p. 200 hérer till Kronobergs lan, likasom den
i floran pa nagra stiillen t. ex. p. 173 omnaémnda Okna soc-
ken ligger i Jénképings lan.

Marrubium vulgare L. S. Kalmarlan allman, t. ex. Ma-
desjo.

Antirrhinum Orontium L. ar val blott férvildad vid Hal-
lingebergs prestgard (kring tridgarden?), sasom den 4afven
traiffas vid Mjéshult i Hjorthed.

Lathrea Squamaria L. Hjorthed.

42. Odontites litoralis Fr. Norra skargarden h. o. d. t. ex.
Misterhult. Grantzo.

Melampyrum nemorosum L. Tuna ymnig, sallsyntare i
vestra delen, t. ex. Jareda.

Linnea borealis L. ej allman i sédra delen.

Alyssun calycinum L. Hogsby (Stud. A. Engstrém, enl.
E. V. Ekstrand).

Cochlearia officinalis L. Westervik utanfor Grintzé.

Raphanus Raphanistrum L. allmannare i norra och ve-
stra delen an Sinapis arcensis L.

Barbarea stricta Fr. Tjust flerest. Hoégsby och flerest. i
norra delen.

Subularia aquatica L. Hjorthed och flerest. i norra delen.

125

Sisymbrium Alliaria Scop. Norra och vestra delen teml.
sallsynt.

Ononis arvensis L. Westervik vid Grantorpet. O. hircina
Jacq. air ej observerad i de 5 norra hiraderna.

Lathyrus heterophyllus L. I stérsta mangd kring Berga
i Hégsby.

43 Ulex europeus L. Westervik pa Norrlandet.

Medicago faleata L. och lupulina L. sallsynta atminstone
i Sevedes och Aspelands harader, den férra mera an den
sednare.

Vicia lathyroides L. Hégsby (Stud. A. Engstrém, enl. E.
V. Ekstrand).

44 Trifolium filiforme L. majus. Kalmar nara Torneby (E.
V. Ekstrand).

T. agrarium L. Tjust allm. T. montanum L. nordvestra
delen teml. sallsynt.

Hieracium auriculaeforme Fr. Madesjé (E. V. Ekstrand).

H. cymosum UL. Fr. Westrahult i Hvena och flerest.
i Tjust.

45 H. gothicum Fr. Pelarne.

46 H. tridentatum Fr. Tjust flerest., Wimmerby.

Intybus premorsus Fr. Saknas n. vid kusten, men finnes
flerestiides i N. Tjust, t. ex. Dalhem, Gardsrum, Hannas.

Cirsium acaule L. saknas atminstone i de 5 norra hara-
derna; samma férhallande synes vara med Inula salicina L.

47 Evhinops spherocephalus L. Hégsby s:n vid torpen
Gossemala och Motorp ej sparsam, i mannaminne icke odlad
(Stud. A. Engstrém enl. E. V. Ekstrand). Mosseby i Mér-
lunda s:n enl. Kand. A. J. F. Wetterberg.

48 Platanthera chlorantha Curt. Klaickeberga pa Hors6
(E. V. Ekstrand), norra delen h. o. d.

Goodyera repens Br. och Corallorrhiza innata R. Br. norra
delen pa manga stillen, isynnerhet den férstnimnda.

49 Sparganium natans L. norra delen i stérre sjéar, t.
ex. Hjorthed.

50 S. fluitans Fr. Ogestad i Odensvi (Stud. C. Willd).

Carex riparia L. Dorby socken vid Barstad (E. V. Ek-
strand).

C. fulva L. och capillaris L. finnas knappt i norra delen
— af mig ej sedda. A

C. digitata L. Hortingerum, Ofverum m. fi. stillen i norra
delen.

C. ornithopoda Willd. ar inom Smaland for langesedan
funnen och det blott vid Jénképing.

C. limosa L. norra delen flerestides, t. ex. Wimmerby.

C. cespitosa L. vera! har jag ej sett i Kalmarlan.

C. teretiuscula Good. Westervik m. fi. stallen i norra
delen.

124

C. divulsa Good. vera! mycket rar i norra delen! blott
funnen vid Eds kyrka.

51 Littorella lacustris L. Wissefjerda, Hjorthed.

52 Myriophyllum alterniflorum DC. flerestades i norra de-
len, t. ex. Hjorthed.

53 Quercus Robur L. lanceolata R. von Post, i en hage
Hy - Keanas i Bruddsjén vid Berga i Hégsby sn (Hartm.

ora

54 Betula intermedia Thom. Grane i Jiireda.

Taxus baccata L. Lindfors bruk i Wissefjerda. I We. fl.
Sv. Ed. 2 p. 682 star oriktigt »paroecie Ryd».

Atriplex rosea L. »Férlésa juxta vias longe a marin (We-
sterlund, Sveriges Atripl. p. 31).

Om Aspidium cristatum Sw. finnes i de 5 norra hara-~
derna, ar den derstades mycket sallsynt.

Asplenium septentrionale Sw. Westervik och pa manga
stallen i Tjust.

Osmunda regalis L. icke i Tjust. Finnes val ej nordli-
gare an Wirbo och Eman.

Chara ceratophylla Wallr. finnes val knappt i Smialand.

Erigeron canadensis (Kalmar), Campanula bononiensis
(Hiégsby), Lavathera (Hjorthed), Yrapa natans (i flere sjéar
fordom), Genista anglica (Westervik) hade afven bort omnam-
nas, sasom funna i Kalmarlan.

Anm. De med siffror utmarkta vaxterna aro icke upp-
tagne fér Kalmarlan i Sjéstrands flora.

Litteratur-ofversigt.

1. Genera plantarum, ad exemplaria imprimis in herba-
riis Kewensibus servata definita; autoribus G. Bentham et J.
D. Hooker. Vol. 1., Pars I. Sistens Dicotyledonum polypetala-
rum ordines LVI (Ranunculaceas — Connaraceas). Londini 1862.
pp. 12. 454.

Ar 1737 utgaf Linné, da pa andra aret i Holland, l:a
upplagan af sina Genera plantarum, »ett arbete, som ingen va-
gat att géra fdrut», »detta ena wirk, som tycks hafwa for-
drat en hel mans lefnad», och hvari 891 slaigter med mister-
lig noggrannhet och skarpsinnighet bestamdes och beskrefvos.
Ar 1764 utkom den 6:te upplagan haraf, nu dkadt till att
omfatta 1239 sligten*). 1789 framstiillde A. L. de Jussiew sina
Genera plantarum secundum ordines naturales disposita —

*) I Codex Linnzanus edid. Richter upptagas 1,300 sligten och 7,739 ar-
ter Fanerogamer, samt 42 sligten och 800 arter Kryptogamer.

125

och slutligen 1836—1840 trycktes det ryktbara verket Ge-
nera planturum, Auct. St. Endlicher, som upptager 6,835 slag-
ten, hvartill 1 5 sedermera utgifna supplementer fogades ett
-ej ringa antal. Dessa trenne arbeten beteckna saledes trenne
sins emellan ratt olika stadier af den botaniska vetenskapens
utveckling och utgéra beundransvarda minnesmiarken af trenne
betydelsefulla perioder i dess historia; och till dessa har nu
slutit sig det, hvars titel vi ofvan angifvit, och som ocksa i
sin man antyder ett om ej alldeles nytt dock ganska vigtigt
moment i den nyare botanikens vasende.

Da man erinrar sig i hvad utomordentlig grad antalet af
de nu kanda vaxterna genom talrika resor i jordens alla nej-
der blifvit 6kadt, huru den descriptiva botanikens litteratur
mangfaldigats, och huru stor fordran pa noggrann analys af
de minsta vaxtorganerna, blifvit i sednare tider fér att méj-
liggéra en saiker uppfattning af vaxtformernas begransning och
forvandtskaper, sa inses latt, hvilket stort féretag det ar att
underkasta alla hittills beskrifna, odlade eller i de europeiska
samlingarne férvarade vaxter en sadan granskning, att deras
slagten med tidsenlig vetenskaplighet ma kunna faststallas.
Ocksa har ett sadant foretag ej kunnat utf6ras pa annan ort
an i Kew, der nutidens mest omfattande botaniska samlingar
befinna sig, och af de berémda man, Hooker d. y. och Ben-
tham, som der frambringa sina storverk med arbetskrafter,
hvilka aro af samma jattelika proportioner som deras erfa-
renhet.

Det ar bekant, att for narvarande pagar afven inom den
botaniska verlden en reaktionar rérelse mot den ytterliga de-
taljsénderdelningen, som under de sednast firflutna decennier-
na gjort sig gallande inom vetenskapen. Ett strafvande att sa-
som sjelfstandiga, goda och sadkra arter uppfatta former, hvil-
ka i manga fall otvetydigt ha eller haft samma ursprung, ett
ofta ofverdrifvet splittrande af arter, dem man férr mera be-
traktade sasom hela typer eller afslutade vasen, har i manga
fall onekligen i hégsta grad befordrat den noggrannare un-
dersékningen och bidragit till en riktigare och fullstandigare
kdnnedom af vaxternas natur, men afven ej sdllan gjort bo-
taniken bade onédigt otillginglig och bedréfligt opopuliir. Men
sa hafva ocksa réster hdjt sig mot detta species-makeri och
yrkat pa en atergang till mera »sammanhallande» principer,
hvaraf i sin tur ej sallan féljt ett fornimt forbiseende af de-
taljforskning och af ihardigt studium af manga vigtiga biolo-
giska forhallanden, som helt visst utgéra oundvikliga uppma-
ningar och hjelpmedel till sann insigt i det lefvandes vasende.

Sasom banérférare i denna nu valdiga reaktiondra strid
aro Bentham och Hooker de mest framstaende, och detta de-
ras arbete 6fver de hittills dem bekanta vaxtslagten bara der-
om nog markbara spar.

126

Da det ej kan vara meningen att i denna tidskrift inga
i nagon redogérelse fér férfattarnes tillgéranden rérande for
var flora frammande former, torde vi béra har inskriinka oss
till att anmiala publicerandet af detta vigtiga arbete och att
nimna, att bland slaigten, som ej sasom sjelfstindiga uppfé-
ras, utan med andra sammanforas, iro: Pulsatilla som foére-
nas med, Anemone, Batrachiwm med Ranunculus, 7urritis med
Arabis, Dentuita med Cardamine, <Alliavi« med Sisymbrium,
Erucastrum med Brassica, Melandrium med Wahlbergella,
Viscaria och Agrostemma, med Lychnis, Malachium (ob lacinias
calycis 5 laciniis calycis alternas nec oppositas!) med Stel-
laria, Moehringia och Alsine med Arenaria. Deremot bibehal-
las sasom egna slagten Hrophila, Tunica och Spergularia (Le-
pigonum Fr.). I afseende pa familjerna sa forenas naturligt-
vis fumariacee med Papaveracee, Oxalidee samt Balsaminee
med Geraniacee (men Linew bibehallas), Alsinacee med Si-
lenacee. Utom en utférlig diagnos af familjer och sligten ha
forf. jemval lemnat en kortfattad synopsis af dem, som myc-
ket underlattar bestimningen; vid hvarje sligte ir angifvet, dels
hvar dess arter férekomma, och dels deras ungefirliga antal,
och sasom bevis pa huru langt de ga i reductionen haraf ma
nimnas, att de anse de 20 uppgifne arterna af Barbarea ej
bora vara flera an 6, de 200 af Viola 100, de 150 af He-
lianthemum blott 30, de 100 af Cerastium endast 40 0. s. v.
Af Crucifere beriiknade man foérut 2,200 arter; férf. anse dem
ej dfverstiga ett antal af 1,200; af Menispermew antog Miers
300 arter, forff. blott 80; till Ranwneulacee rikna de blott 540
i stallet for 1,200.

2. Notiser ur Sallskapets Pro Fauna et Flora Fennica for-
handlingar. 4:de, 5:te och 6:te h. eller Ny Serie. 1, 2, 3:e bh
Helsingfors 1858—6l.

I 4:de haftet innehallas féljande afhandlingar af botaniskt
innehall:

1) Notice sur quelques Cryptogames Scandinaves nouvel-
les, par W. Nylander. — De kryptogamer, forf. funnit under
en halftimmas exkursion i ekskogen vid Runsala och som har
omnimnas, aro: Caliciwm pusiolum Ach. (Coniocybe nigricans
Fr.) Fig. 1, Pertusaria glomerulata n. sp. (fig. 2). — Hartill
liggas notiser om Synalissa meladermia un. sp. (fig. 3) fran
Enari Lappm., Leptogium pusillum n. sp. fran Upsala Slotts-
backe, Lecanora cervina var. sagedioides, fran Helsingfors,
Lecidea pheops n. sp. fran Vinterviksbergen vid Stockholm,
Verrucaria sphinctrinoides n. sp. fran Enari, (fig. 4). Verru-
curia muscicola Ach. herb. (fig. 6). Verr. epidermidis v. py-

127

renastrella, Nyl. in Mus. Fenn. et Paris. fran Lappland, samt
Leptogium humosum nu. sp. tr. Nyslott.

2) Ojversigt af de % éstra Nyland véwande Kotyledoner
och Ormbunkar af Th. Selan. — Forf. indelar ifragavarande
omrade i trenne distrikter: 1) den vestra regionen har en
mycket omvexlande yta af hédjder och dalar. Egendomliga
vaxter aro har: Tragopogon pratense, Glechoma, Ajuga pyra-
midalis, Conium, Trollius, Ficaria, Anemone ranunculoides,
Potentilla alpestris, Polemonium, Pulsatilla vernalis och Gyp-
sophila muralis. 2) Den éstra regionen har en siardeles jemn
och enformig yta, och utmarktare vaxter aro har: Campanula
Cervicaria, Sceptrum, Viola umbrosa, Farsetia, Andromeda caly-
culata, Euphorbia palustris, Scirpus czspitosus, Fluminia och
Glyceria aquatica. 3) Den bergiga regionen utgér den éstli-
gaste delen af Nyland och har finnas Nymphea, Lobelia, Sa-
gittaria, Viscaria alpina, Silene rupestris, Senecio silvaticus,
Cornus suecica, Asperula odorata, Galium triflorum, Batrachium
trichophyllum, Cinna pendula &c. I den vaxtférteckning som
fdljer pa den allmanna skildringen af territoriet och dess ve-
getativa egendomligheter, uppraéknas 625 Kotyledoner (457 Di-
kot. och 168 Monokot.) och 23 Ormbunkar. Bland familjer-
na intaga Composite det fraémsta rummet (64 arter), derniist
Graminee (56) och Cyperacee (51). Bland anmirkningsvardare
vaxter och egendomligare former anmirkas: Centaurea (phiry-
gia var.) austriaca Willd. pa 3:ne stillen, Sonchus urvensis lavi-
pes pedunculis et involucris glabris, Hieracium suecicum fle-
restades, Symphytum officinale i Borga, Dracocephaluim thy-
miflorum L. blott 3:me ex. observerade, troligen komne fran
Ryssland, etonica officinalis, finsk blott hir. Butrachium
trechophyllum, Chaix, Fl. D. 2357: foliis omnibus immersis capil-
laceo-multifidis, petalis minimis, staminibus 6—10, uniserialibus.
(Det upplyses sedermera p. 250, att hirunder innefattas 2:ne
former, den ena £. circinatuwm, oligandrum, den andra #.
confervoides Fy.). Geranium sanguinewm har hir sin éstligaste
grans 1 Finland. Nitella hyalina DC. vid Skafvarbohleviken
(se Bot. Not. p. 39), Ch. baltica Fr. har forst anférd for Fin-
land, Najas fragilis Rostk. et Schm. invid Borga, liknar N.
flewilis och ar lika spid som den, men skiljer sig genom mér-
kare farg, smalare tillbakabéjda blad, som langs hela bridden
aro férsedda med grifre tander, men utmirker sig framfor
allt genom sin bricklighet, som ar sa stor, att man vid in-
samlingen, 4fven med iakttagande af den stérsta férsigtighet,
hégst sallan lyckas erhalla nagot helt exemplar. Glyceria ve-
mota i Strémfors pa Wakterpdd-6 i en dal vid Osterby,
Cinna pendula Trin. i Pyttis pa Mogenpdrto.

3) Beriittelse dfver en naturhistorisk vesa i Karelen af J.
J. Chydenius och J. E. Furuhjelm. — Vegetationen i nej-

128 :

den kring Kexholm 6fverensstéammer till stérsta delen med
hela det sydliga Karelen och angransande delar af Savolacks;
holmarne i Wuoksen aro dock lummigare af bjérk, asp, al
och lind. Nagra mil norr derom intraider man dock i ett
bergland med djupa dalar, manga sjiar och aar — men skog-
lést; har finnes Aconitum Lycoctonum ofandligt yppig jemte
Glyceria aquatica och Fluminia. Sedan man passerat detta
balte kring den nordliga Ladogan till Salmis socken upphéra
bergen och man intrider i en lag sandmo-trakt, der lénn ej
mera finnes, och tall och gran aro 6fvervigande; anmirknings-
virdare vixter saknas hair, men de resande funno dock Ca-
rex cyperoides, Oenanthe Phellandrium, Galium trifidum. Pag.
90 foljer en férteckning pa vaxter nya fér Flora carelica, alla
funna pa nya lokaler, deribland Lveraciwm fuseum Vill. en
obestimd Verbascum, som synes narmast 6fverensstamma med
V. gnaphalodes MB. och hvars diagnos lemnas af Th. Selan,
Pannaria pretermissa, Nyl. n. sp. Lecanora cinerea v. sub-
cretacea Nyl.; sedermera meddelas p. 100 en jemférande ta-
bell mellan de vaxter af hvarje familj som dro allmanna, har
och der spridda eller sallsynta i Karelen samt en jemforelse
med viaxterna i Ladoga-trakten, hvilken sednare synes ha
flere allmainna vaxter, neml. 323 Cotyledoneze mot Karelens
289; och sluteligen en forteckning 6fver viaxternas blom-
ningstid.

4) Analyses mycologice scripsit W. Nylander: Utga-
ende fran asigten, att svamparnes naturliga systematik maste
mera an hittills skett grundas pa kinnedomen af deras phy-
siologiska och anatomiska egenskaper och karakterer, medde-
lar forf. atskilliga iakttagelser i detta hainseende (6fver spo-
rerna, traman, &c. hos 16 arter af Agaricus, 2 Merulii, 1
Thelephora, 1 Pistillaria, 1 Nidularia, 1 Spheria, 1 Physarum,
1 Isaria, 1 Collarium, samt beskrifver sasom nya 1 Patellaria,
1 Spheria, 1 Trichia och 1 Eurotium.

5) Ad vegetationem lichenosam Helsingforsie, Savolaaxie
et Alandiw addenda. Scripsit W. Nylander. Till Helsing-
fors’ lafflora fogas har 36 arter, till den i Savolax 19 och till
Alands 30 nya. Diagnoser meddelas fér: Collema furfurel-
lum N., C. granuliforme N., Lecanora subfusca v. biatorea N.,
L. erysibe (Ach.) N., L. varia v. alabastrina N., Lecidea in-
termiata N. var. lignaria N., LD. turgidula Fr. f. erumpens
N., L. contigua v. notabilis N., L. erysiboides N., L. impro-
visa N., L. Swartzoidea N., L. neglecta N., L. persimilis N.,
Odontotrema minus N., Arthonia mediella N., Verrucaria lec-
tissima v. terrestris N., V. epigaa v. bryina N., V. interce-
dens N., V. pyrenocarpa incavata N., Pterygium pannarellum
N., Physcia stellaris v. subobscura N. (Forts.)

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

Ni 9 @& 10. N. J. ANDERSSON. 1863.

INNEHALL. Creve: Om de Svenska arterna af sl. Vaucheria,. — Liypserc:
Anm. angaende Hypnum Vaucheri och Eucladium verticillatum. — WesteErR-
LuND: Spridda anteckningar till Skandinaviens Flora. — LerrLer: Bidrag
till Sveriges vestra kustprovinsers Flora, ~ Litt. KiypBere: Monographia
Generis Lepigonorum. Fristepr: Sveriges Pharmaceutiska Vaxter, I, —
Hvarjeh. Om Scirpus setaceus. En svensk rikblommande vaxt. Linké-
pings naturalhist. Muséum. Anmialan.

STOCKHOLM, FWAR H#EGGSTROM, 1863.

Qm de Svenska arterna af slagtet Vaucheria
De Cand.

At PT CLEVE,

Den férste som med nagon stérre grundlighet biérjade
underséka sétvatten-algernas byggnad och fortplantningssatt
var den bekante Vauwcher. I sitt annu klassiska arbete Hi-
stoire des Conferves d'eau douce (Geneve 1803) behandlar han
forst en familj bland sétvatten-algerna, som han bendmner
nConjerves Ectospermes». Denna familj utgéres af ett enda
sligte Ectosperma, hvilket af De Candolle erhéll till Vau-
chers ara namnet Vaucheria.

Alla arter, hvilka tillhéra detta sligte, utgéras af har-
eller tagelfina, vanligtvis mycket férgrenade tradar, som at-
minstone i sterilt tillstand besta af en enda cell. Dessa cel-
ler aro tubformiga och ega en af cellulosa bestaende mem-
bran, hvars insida ar tiitt 6éfverdragen af sma runda eller
ovala gréna korn. Aflaigsnas chlorophyllen genom behandling
med alkohol, qv arstanna de sma kornen, men aro farglésa,
samt antaga vid behandling med jod brun fiarg. Nagon star-

kelse har jag icke kunnat iakttaga dervid. I Vaucheriaceller

har man ej heller nagonsin funnit nagon cellkarna.
Vaucheriaarternaega ett tvafaldigt fortplantningssatt, nem-

ligen ett kénlést fOrmedelst svarmsporer och ett genom hvi-

lande sporer, uppkomna efter férutgangen befruktning. —

Det férra af dessa fortplantningssatt var icke noga kandt af

Vaucher*). Den férste som lemnat en beskrifning 6fver for-
i=}

.

tig. 1 och 10 i ofvananf. arbete

Att han sett tradar firdiga att bilda svarmsporer framgar tydligen af

130

loppet vid svaérmsporernas bildning och utveckling var 7'ren-
tepohl*). Men orsaken till svirmsporernas roérelse var obekant
for honom. Det var férst Unger, som fann att de rér-
de sig férmedelst cilier**).

Bildandet af svarmsporer tillgar pa det sitt, att Vauche-
yiacellens gréna innehall triinger sig tatt tillsammans mot gre-
narnes spetsar, bildande der en néstan svartaktig massa; en
skiljevigg afskiljer denna massa fran det 6friga cellinnehallet
och den derigenom bildade nya cellen blir nu modercell till
en enda, ganska stor och modercellen néstan helt och hallet
uppfyllande svirmspor. Modercellen eller sporangiet éppnar
sig 1 spetsen och svarmsporen trénger hastigt ut, rér sig for-
medelst en hela svarmsporens yta beklidande ciliibetackning
framat, dervid vridande sig enligt Unger fran venster till hé-
ger. Efter hégst tvénne timmars rérelse dfvergar svaérmspo-
ren till. det hvilande stadiet, dess gelatinésa ‘membran ut-
bytes mot en mera fast af cellulosa, ‘hvilken snart framskju-
ter en eller flera tubformiga utskott och en ny Vaucherta ar
nu firdig. — Svirmsporerna utvecklas omkring kl. 8—9 f. m.
och redan framat middagen hafva de grott.

Vaucheriernas kdnsorganer uppticktes af Vaucher. Den-
ne skarpsynte forskare fann i niérheten af de organer, hvilka
han benimner »Semences» eller hvad vi kalla oogonier, sma
krékta rér, hvilka hos honom kallas »Cornes» i foljd af de-
ras likhet med horn. Vaueher formodade att dessa organer
tjenstgjorde sasom hanorganer eller sasom utlopp for Vau-
cheriacellens gréna innehail, hvaruti han trodde sig se »pous-
sire fécondante», ty nagra skiljevaggar mellan den tubformiga
Vaucheriacellen och hornen hade han icke funnit. Link, Tren-
tepohl och Meyen betraktade deremot hornen sasom forkrympta
grenar. Nédgeli och Hassall trodde att de voro nédvandiga
for sporernas bildning. Beviset att hornen fungera sasom
hanorganer och i sitt inre framalstra en mangd spermatozoer.
hvilka befrukta oogoniets innehall lemnades af ‘Pringsheim***).
Resultaten af Pringsheims for vixtphysiologien sa vigtiga un-
dersébkningar dro fér val bekanta f6r att har behdfva an-
forasf).

Sedan sporen blifvit bildad 6fvervintrar den och gror
slutligen, hvarvid enligt Pringsheim sporhyllet brister och spor-
membranen forlanger sig till en férgrenad Vaucherza-cell.

*) Bemerkunyen iiber die Fortpflanzung der
Botanische Bemerkungen und Berichtigungen, 8. 180. Leipzig 1807.

**) Die Pflanze im Momente der Thierwerdung. Wien 1848.

*) Uber die Befruchtung und Keimung der Algen und das Wesen des
Zeugungsactes. Berlin 1855. — Pringsheims iakttagelser hafva blifvit bekraf-
tade ibland andra af Schenk genom observation pa V. geminata (Verh. der Phys.

Med, Ges. in Wiirzburg. Bd. VII, s. 235, 1857).
+) I Bot. Not, 1856, sid. 161 finnes en‘ redogérelse for férloppet vid spo-

Ectospermen — uti Roth,

rernas bildning.

131

Slagtet Vaueheria bildar en temligen skarpt begransad
familj. Sasom narmast beslagtade har man ansett jordalgen
Botrydiwm, samt hafsalgerna Codiim och Bryopsis. De lik-
heter som Vaucheri ierna ega med dessa alger aro hufvudsak-
ligen i afseende pa de vegetativa cellernas byggnad. Nar-
mare befryndade med Vaucherierna aro tvifvelsutan de Sa-
prolegnia- -artade vixterna, ehuru dessa sakna chlorophyll. Des-
sa pa déda organismer parasitiskt forekommande mellanting
af alger och svampar fortplantas likasom Vancherierna bade
genom svarmsporer och genom hvilande efter forutgangen be-
fruktning bildade sporer*), men Saprolegniernas svarmsporer
bildas till ett stort antal inom hvarje sporangium och ega ett
helt annat utseende an Vawcheriernas, samt dessutom bildas i ide
flesta fall flera oosporer inom hvarje oogonium.

Vaucheria-arterna synas vara utbredda dfver hela jord-
ytan, de tillhéra féretriidesvis sétt vatten och fuktig jord,
men nagra lara afven finnas i salt vatten. De bilda frukt un-
der hela sommaren fran de forsta vardagarne till langt in pa
senhosten.

Vaucheria De Cand.

Chlorophyllférande alger, hvilka i sterilt tillstand besta
af en enda cell. Fortplantning medelst svarmsporer och hvi-
lande sporer. De forra aro pa hela ytan bekladda af cilier
och bildas blott en enda i hvarje sporangium.

I. Vaucherier, hvilkas oosporer aro halfrunda och full-
standigt fylla oogoniets hela hala (salunda titt beklaidda af
dess membran).

a. Fruktifikationsorganer (oogonier och antheridier)
spetsarne af cellens grenar.

1. V. terrestris (Vauch.). Hvarje gren bar 1 spetsen
ett oogonium och ett antheridium fran det forra icke skiljdt
genom nagot tydligt skaft.

Ectosperma terrestris Vauch. p. 27, tab. 2, f.3 (1803).
Vaucheria terrestris Ag. Syn. Alg. Scand., p. 51 (1817
Lyngbye, Tent. Hydroph. Dan., p. oe tab. 21, f. A (1819),
Hassall, Hist. of the Brit. Freshwater-algz, Pei, taby b.,.’f.
2 (1845). Vaucheria hamata Kg. Tab. Phycol. VL, tab. 61,
fig. 1 (1856). Vaucheria cireinata Kg. Tab. Ph. VI, tab.
60, fig. 2 (1856).

Denna art triffas temligen allmint pa naken lerjord, om-
kring grisrétter och ofvanpa mossor i kallor. Den ar funnen

‘Se Pringsheims Jahrb. fir wissensch. Botanik. B. 1. s, 284,

132

vid Upsala (allman), Stockholm (Nacka). Gotland (vid Wis-
by) och i Dalarne (vid Styggforsen).

V. terrestris bildar harfina intrasslade tradar, vanligen
fullsatta af frukter. Sporerna variera betydligt till storleken.
Deras lingd 0,15—-0,2 m. m. och bredd 0,1—0,15 m. m.
Tradens diam. 0,05—0,1 m. m

Ofta intraéffar att de grenar som uppbiara fruktifikations-
organerna utvaxa straxt under oogoniet till nya grenar, hvil-
ka i sin ordning bara fruktifikationsorganer i spetsarne. Dessa
bildningar, hvilka ofta triffas pa samma trad, som den van-
liga formen, 6fverensstimma fullkomligt med de figurer
som Kiitzing lemnat ofver V. cireinata.

'2. V. hamata (Vauch.) Hvarje gren bir i spetsen en-
dast ett oogonium och ett antheridium, hvilka aro skiljda fran
hvarandra genom ett tydligt ae

Ectosperma hamata Vauch. p. 26, tab. 2, fig. 2 (1803).
Vaucheria hamata Lyng. pe le peg 20, f. © (1819). Hass.
Br. Fr. p. 53., tab. 5, fig. 1 (1845). Vaucheria hamulata
Kg. Tab. Phye. VI, tab. 61, fig. 2 (1856).

Exs. A resch.n:0 178 (I ser.), (blandad med V. geminata).

V. hamata triffas om varen och hésten i diken och dam-
mar, vaxande 1 stora, tata tufvor. Den dr funnen vid Up-
sala och Stockholm (vid Nacka).

Sporens liingd 0,12 m. m., dess bredd 0,09 m. m. Tra-
dens diameter 0,05—0,1 m. m.

3. V. caespitosa (Vauch). Hvarje gren bar i spetsen
tvenne nidstan oskaftade oogonier och midt emellan dem ett
antheridium.

Hctosper ma ceespitosa Vauch. p. 28, tab. 2, fig. 4 (1803).
Vaucheria cespitosa Ag. Syn. Alg. Se., p. 48 (1817). Lyngb.
p. 81, tab. 23, f. B (1819). Ky. Tab. Phye. VI, tab. 62 (1856).
Vaucherta ovoidea Hass. p. 57, tab. 5, fig. 3 (1845).

Denna art traffas allmant pa fuktig jord, dikeskanter, 1
blomkrukor o. s. v., bildande lifligt gréna och tata af frukter
vanligen éfverfyllda tufvor. Den ar funnen vid Upsala, Stock-
holm (Nacka och Skuggan), Gotland (Wisby och vid Vika i
Boge).

Sporens langd omkring 0,08 m. m., dess bredd 0,06 m.
m. Tradens diam. omkr. 0,05 m. m.

4. V. geminata (Veuch.). Hvarje gren bar 1 spetsen
ivenne tydligt skaftade oogonier och midt emellan dem ett
antheridium.

Eetosperma genunata Vauch. p. 29, tab. 2, fig. 5 (1803).
Vaucheria geminata Ag. Syn. Alg. Se., p.49 (1817). Lyng.
p.- SO etab. 233 614. (1819). Hoss. p. i009 tab. pag fig. 1
(1845). Kg.- Tab. Phyc. VI, tab. 59, fig. 3 (1856).

Eas. Aresch. no 179 (ser. Il).

Traffas om hésten och tidigt pa varen i dammar och di-

133

ken, bildande tata hoptrasslade tufvor. Funnen vid Upsala,
Stockholm (Huddinge flerest., Lindb., och Nacka), Gotl. (Slite)
och Wirml. (Saby, enl. Ag.).

Sporens laingd 0,08 m. m., dess bredd 0,06 m. m. Tra-
dens diameter 0,05 m. m.

5. V. racemosa (Vauch.). Uvarje gren bar i spetsen ett
antheridium omgifvet af 4——flera oskaftade eller kort skafta-
de oogonier.

Eetosperma racemosu Vauch. p. 32, tab. 2, f. 8 (1803).
V. racemosa Ag. Syn., p. 50 (1817). Lyngb. p. 81, tab.
23, f. C. (1819). Kg. Tab. Phyc. VI, tab. 63, fig. 2 (1856).

Exs. Aresch. n:o 32 (II ser.).

Denna art bildar om h6sten stora, tata tufvor i diken.
Funnen vid Upsala (allman), Stockh. (Huddinge, Lindb.) och
i Skane (vid Lund, enl. Ag.).

Ofta triffas hos denna art, sasom redan Vaewehcs anmir-
ker, sma svarta punkter inneslutna i egendomliga utvaxter.
Vaucher fann att de voro sma djur af sligtet Cyclops
(Hist. de Conf. p. 32). Agardh omnimner i Spec. Alg. (p.
469) samma bildning: vin hae specie frequenter occurrunt eax-
erescentie cyathiformes truncate et angulato-cornuta, in quibus
habitant animaleula infusoriay.

Kiitzing’s V. sacculifera (Tab. Phyc. VI, p. 22, tab. 63,
tig. 3) ar patagligen endast en dylik missbildad form. Hos
V. sessilis har jag funnit en dylik bildning, inneslutande en
Rotatoria.

Sporens diam. 0,11 m. m., tradens 0,09 m. m.

b. Fruktifikationsorganer pa Vaweheriacellens sidor.

6. V. sessilis (Vauch.). Antheridiet ensamt och krokt,
antingen midt emellan tvenne oskaftade halfrunda oogonier
eller ock midt emot ett oogonium.

Ketosperma sessilis aks p. 81, tab. 2, fig. 7 (1803).
V. sessilis Ag. Syn. Alg. Sc... p. 49 (1817). Lyng. p. 80,
tab. 22 f.D. (1819). Hoes i 00, tab, 4, fig. 2 (1845). Ky.
Tab. Phyc. VI, tab. 59, fig. 2 (1856). V. et Se Hass.
p. Ol, tab. 4, fig. 1? (1845). 'V. ornithocephala K q. Tab. Phye.
VI. tab. 58, fig. ee (1856).

Eas. Aresch. no 31 (Iser.).

Denna art traffas allmant uti diken och smirre vatten-
sailingar. Upsala, Stockholm (Marieberg), Bohuslain (Fiske-
backskil, V. Wittvock) och Skane (Noébbeléf, Ay.).

Sporens diam. 0,07 m. m., tradens 0,07 m. m.

Il. Vaucherier, hvilkas “oosporer aro mer eller mindre
klotrunda, samt icke fylla oogoniets hala (salunda icke be-
kladda af dess membran).

7. V. aversa Hass. Oogonierna oskaftade, pa_si-
dan af tradarne med motsatta antheridier. Sporerna klot-
runda eller bredt ovala.

134

Vaucheria aversa Hass. Br. Fr. p. 54, tab. 6, fig.
5 (1845).

Funnen krypande 6fver mossa pa fuktig jord endast vid
Styggforsen i Dalarne.

Sporens diam. 0,1 m. m., tradens diam. 0,05 m. m.

8. V. polysperma Hass. Sporerna klotrunda uti half-
runda och kort skaftade oogonier, hvilka férekomma 2-—5
i en rad med endast ett antheridium, beliget vid radens slut.

Vaucheria polysperma Hass. p. 59, tab. 6, fig. 6
(1845). Kg. Tab. Phye. V1, tab. 58, fig. 5 (1856). Vau-
cheria ornithocephala Ag. Syn. Alg. Se., s. 49? (1817).

Traffas 1 rinnande vatten. Funnen vid Upsala (S:t Eriks-
kallan och Qvarnbo).

Det ar troligt att V. ornithocephala Ay. (nee Kg, nee
Hass.) ar identisk med V. polysperma, ty uti Syn. Alg.
Se. 1. ce. heter det: »Vesicule hyaline, plerumque bine
interdum 4:ne, unilaterales, .... forma fere capitis Avis, in-
cludentes globum viridem».

Sporens diam. 0,06 m. m., tradens diam. 0,04 m. m.

Uti Agardh’s Syn. Algarum Scandinavie upptagas dess-
utom fdljande arter:

1. V. dichotoma (p. 47). Lyngb. p. 75, tab. 19, fig. C.
Denna form har jag val sett, men har icke upptagit den sa-
som art, da jag aldrig funnit antheridier eller otvifvelaktiga
sporer.

2. V. bursata (p. 48). Denna art har jag aldrig traf-
fat och pa ingen af de afbildningar jag sett har jag funnit
nagra antheridier utsatta.

3. V. Dillwynii (p. 50). Lyngb. p. 77, tab. 21, fig.
C. Denna art har jag aldrig funnit.

4. V. radicata (p. 52) Botrydium argillaceum Wallr.,
hiksom &. Wallrothi Ky, finnes temligen allmant pa Up-
salaslatten och vid Fyrisans strinder.

Anmarkningar angaende Hypnum Vaucheri och Kuela-
dium verticillatum i Bot. Not. 1868.

Af S. O. LINDBERG.

Mot uppfattningen af ofvanstaende tvanne mossor, hvilka
jemte flera andra sasom nyskandinaviska anmdalas 1 nuvaran-
de argang af Botanisku Notiser n:o 5 och 6, 6nskar jag fram-
stalla atskilliga invéndningar.

135

Hvad den forra angar sa har visserligen Lesquereue
ar 1845 i Mém. de la Soe. de Neuchatel UI beskrifvit en ny
Hypnum-art under namn af H. Vaucheri, men hvilken likval
icke hér till Eurhynchia, utan till Drepania och narmast H.
cupressijorme, fran hvilken denna nya art knappt ar skiljd,
ehuru anmiirkas bér att dess frukt annu ar okand. Diagno-
sen sid. 48 later som foljer: »Caulibus erectis parce ramosis,
steut fasciculatis. Ramis elongatis simplicibus. Foliis disticho
uncinatis, lanceoluto acutis, via apice serratis, evidenter biner-
vis. Nervis brevibus. Fructu ignoto» Redan denna beskrif-
ning visar tydligen att den i Bot. Not. omférmalda ar nagot
helt annat. Schimper siger afven i sin Synopsis (redan
1860!) sid. 698 om den akta H. (Drepanium) Vauchert Lesqu.:
»EBae errore vie excusando Hypnum hoc a cl. Lesquereur
primum H. Vaucheri vocatum synonymum cum Kurhynch.
Vaucheri Lesgu. in Bryol. europ. citavinins; error quem etiam
in Synopsi hae commisi tandem delendus est» Vi finna sa-
lunda att vetenskapen ar begafvad med ej mindre an tvdnne
fran hvarandra val skiljda H. Vaucheri, af hvilka den ena,
som ar af yngre dato, maste omdépas. Orsaken till namn-
forandringen ar nemligen den, att flertalet af de i Bryol. eur.
uppstallda nya s. k. sligten, utbrutna ur Hypnum, ej kunna
anses fér annat an nutwirliga afdelningar af detta stora genus,
som bland bladmossorna intager samma breda plats som Aga-
ricus bland hattsvamparne. Denna yngre Eurhynchium Vau-
chert har jag derfér omdépt till H. (Hurh.) tenuinerve. Men
da denna vackra art, af hvilken jag likval icke sett skandi-
naviska exemplar, ingenstiides fr i afseende pa synonymerna
utredd, anhalles har om plats fér en dylik nédvandig belysning:

Hypnum (Eurhynchium) tenuinerve Lindb. Mss. 1862.

Syn. H. Vaucheri (nec Lesqu.) fabenh. Deutschl. Kryptog.
Fl. U, P. I, p. 294 (1848)! Spruce. in Ann. and Mag. of
nat. Hist. II. Ser., III, p. 283 (1849). C. Mall. Synops. II,
p. 372 (1851).

Eurhynchium Vaucheri Br. et Sch. Bryol. eur. fase.
LVU—LXI, Monogr. p. 15, tab. XI (1854). Schimp. Co-
roll. p. 120 (1855) et Synops. p. 556 (cfr. p. 698 obs. H.
Vauchert Lesqu.!) 1860. Heufl. in Verh. d. zool.-bot. Ges.
in Wien, 1860, p. 423 (evel. synon.).

Denna arts bladvafnad fr ganska olik den hos H. cras-
smerve, dess narmaste sligting, hvilken i allo styfvare och
fastare byggda art, liksom ock H. murale, jag erhallit
fran Th. Jensen, som funnit dem pa Bornholm. Exempla-
ren hade till paskrift: Hypnum rutabulum determ. C. Mill!

I afseende pa EHucladium verticillatum torde féljande an-
markningar fa meddelas.

Pa ofvan anfoérda stiille sid. 75 sages att exemplar fran

136

alla de i Hartmans Flora uppgifna lokaler dro origtigt be-
stimda, men deremot omtalas ett nytt, nemligen Kopparvik,
som andtligen skall vara sikert. Denna s. k. rittelse ar
dock olyckligtvis falsk, ithy att jag eger fullkomligt dkta Eu-
cladium fran 1: 6n Furilen under Gotland (9 G. Retzius
Juli 1860), 2: afvensom fran ett annat, ehuru icke narmare
uppgifvet yaxtstalle i Helvigs socken (~~ W. Pripp Aug.
1861), 3: O.G. Omberg i branterna ned mot Alvastra (2 A).
Holmgren) och 4: vid Rédgafvel (Q Zetterstedt Juni 1855),
samt slutligen fran Bobbeaa pa Bornholm (Q; se Jen-
sens Bryol. dan. p. 121). Norska exemplar (enligt upp-
gift af Dr. Angstrdém) har likval ingendera af oss sett. Alla
nyssndmnda svenska specimina pastas deremot tillhéra en
grin skuggyorm af Gymnostomum rupestre! Jag eger visser-
ligen mangfaldiga former af denna sednare mossa fran Eu-
ropas flesta lander, bland hvilka atskilliga som vuxit pa kalk,
t. ex. fran Gotland och Bayern, men nagon form som skulle
forekomma blandad med och i utseende likna Hucladium
har jag annu ej fatt se, ehuru detta dr en underordnad sida
af saken. Vidare sages att Hucladiwn ar utmarkt fran
Gymnostomum rupestre genom raka och styfva blad, som
torra aldrig blifva krusiga. Men dessa kiinnemarken
halla alls icke streck, hvilket jag langre ned, da jag
omtalar Hucladit mangformighet, vill visa. Och det stode i
sanning illa till med var kannedom af mossorna, om vi ej
hade mellan tvainne sa féga med hvarandra besligtade bittre
skiljemarken att tillga, ain dylika i sa hig grad forinderliga.
De siakraste kéannetecknen, nemligen de som hemtas af bla-
dens olika form och byggnad, dro deremot alldeles férbi-
sedda, hvarur afven denna s. k. rittelse harflyter. Fdér den
skull vilja vi nu taga i 6gonsigte dessa skiljaktigheter, hvilka °
bast falla i Ogonen, nar vi till preparatet siitta en droppe stark
kali- eller natronlut, som uppléser stérsta delen af det grum-
liga cellinnehallet, hvarigenom cellkonturerna erhalla den for
undersékningen erforderliga skérpan.

Alla former af Gymnostomwn rupestre ega blad som
fran den helbrdéddade, samt hvarken stjelkomfattande eller silf-
verartadt glinsande basen sminingom atsmalna till en mer
och mindre trubbig spets, wnder hvilken nerven upphdr. Cel-
lerna som bilda basen aro /éga genomskinliga, qvadratiska
med starkt fortjockade viggar, samt omédrkligt stérre an de
sma 6fre rundadt qvadratiska och tydligt sinknottriga (papil-
lésa) cellerna, som férlaina bladkanterna ett fint naggadt ut-
seende.

Eucladii blad deremot éfverga fran den breda och stjelk-
omfattande basen, hvars kanter wpptill aro forsedda ‘med na-
gra fa, men temligen grofva och ndstan hakformigt tillbaka-

137

béjda sdgtinder, tuiit i en lang och smal spets, samt hafva
tjock mer och mindre wtlépande nerv. De tre cellerna
iro mycket sma, ogenomskinliga, rundadt quadratiska och
starkt fértjockade, samt omdrkligt finknottriga, t. 0. m. glatta
pa exemplar fran Granada, da deremot de som sammansatta
basen aro dnda till sex gdnger storre, lingdraget rektanguldra,
samt mycket tunnvdggiga och genomskinliga, saledes lika dem
hos Funarie m. fl. Denna egendomliga bildning orsakar att
bladbaserna redan for det obeviipnade égat synas hvita och
silfvergldinsande, hérutinnan paminnande om dem pa Bartra-
mia ithyphyllal

Jag eger denna mossa fran tjogtals vaxtstillen och har
vid jemférelse af exemplaren funnit henne vara i icke ringa
orad féranderlig. Salunda ar stjelken antingen hel och hal-
len dold af kalk och uppskjuter endast sina 6fversta, grona
toppar ofvanfér denna frammande belaggning, eller fri derifran,
utom vid nedersta basen, sasom pa exemplar fran Granada.
Stjelkarnes lingd varierar mellan 3 lin. och 3 goda tum (exem-
plar fran Granada och Kanariedarne) och aro de antingen tatt
sammanpackade eller mera franskiljda. Fargen befinnes vara
hvit af kalk, blekgul, rostfiirgad eller smutsigt grénbrun, stun-
dom iir plantans 6fre hilft eller annu langre ned matt mork-
arén (ex. fran Wien). Bladen fro i torrt tillstand mycket
sillan alldeles raka och’ tilltryckta, utan i de flesta fall,
isynnerhet de yngre, oregelbundet hit och dit bagformigt
krékta, stundom ‘fven vridna i ett eller halftannat spiral-
hvarf, hvilket fdretridesvis giiller om hanplantans blad. I
blétt tillstand iro de uppratt-utstaende — tillbakabéjda, hvil-
ket sednare ar fallet med exemplar fran Helvig, Rédgafvel
och Wien. Bladspetsen varierar mycket i afseende pa
Jingd och bredd (sa ar den pa ex. fran Granada och Ka-
narie-darna sirdeles lang och smal, samt har ovanligt langt
utlépande nerv) och bildas fran 0,2 till 0,5 af den tjocka och
trinda nerven. — Huru mangformig Mueladium verticillatum
in ma vara, igenkinnes hon likval alltid latt pa ofvan lem-
nade kannemarken.

Eftersom vi dro inne pa denna egendomliga mossa,
torde vara skél omnimna att jag vid granskning af Swartz
samling fann de derstiides forvarade, endast sterila exempla-
ren af Hyssopus Salomonis (se Hasselqvists Resa, sid.
614) tillhéra just denna ifragavarande Hucladin och icke,
sasom uppgifves af Linné, Smith, Bridel, Hooker, We-
ber och Mohr, samt Wilson, vare sig Entosthodon fa-
scicularis, ericetorum eller Pottia truncatula!

Pa grund af ofvanfér skildrade bladbyggnad har Schim-
per i sin Synopsis utbrutit Eucladium fran Weissiee och i
dess stille forlagt detta utmarkta sligte, af hvilket annu blott
en enda art dr kind, till Pottiew. Vid de undersékningar

138

jag i afseende harpa anstillde gjorde jag foljande iakttagel-
ser, hvilka gifva stéd at Schimpers asigt, men sa vidt jag
kanner hittills undgatt forskarnes uppmarksamhet. —- Lockets
kagelformiga bas ar sammansatt af temligen stora, 1 starkt
lutande och hdgervriden spiral stallda celler. Tanderna aro
icke upprita, utan sneda och négot vridna i samma rigtning
som lockets cellviif, men derutinnan olika, att spiralens lut-
ning mot fruktens mynningrand bildar en stérre, mindre spet-
sig vinkel. Hiarigenom narmar sig ucladiwn till Tortule!
Tanderna iro desslikes ingalunda glatta och genomskinliga,
sasom hos de flesta Weissiew, utan mycket fint knottriga och
ogenomskinliga i likhet med tandkransen hos Potteacee, i hvil-
ken familj, atminstone tillsvidare, Hucladium foljaktligen bor
forlaiggas.

Spridda anteckningar till Skandinaviens Flora
af
CARL AGARDH WESTERLUND.

! efter en lokal betyder, att viixten fir ny for den anforda pro-
vinsen.

Achillea Millefolium L. — lanata Koch. Blek. Ronneby,
pa bergen nara vattenfallet (1863)!

Bidens cernua L. Blek. Herrstorpsjéns n. strand (1863).
Forut endast af Aspegren for langesen tagen vid Carlshamn.

Hieracium Pilosella L. —- pedunculare (Wallr.). Fran
roten utga 2—manga bara enblomstriga 2—3 fot héga stang-
lar! stolonerna stundom 2 fot langa, oftast blombiirande; bla-
den till 6 tum langa, mot basen utdragna till langa skaft,
under glest stjernludna; holkfjallen svarthariga, med blek kant.
Blek. vid Ekeberg, 1 mil fran Carlshamn, bland hég ljung,
pa skogbevaxta berg (1854).

Hieracium stoloniflorum Kit. VG. pa Billingen (1855);
Smal. pa en backe vid Herrmanstorp, (1858).

Hievacium floribundum Wimm. OG. Omberg (1855)!

Hievacium prealtum Vill. Fr. Epicrisis Hierac. p. 30.
Till nagon af denna polymorfa arts former och troligen till
d) obscurum fdrmodar jag det Hieracium héra, som jag i
Juli 1855 insamiade pa torra backar vid Billingen i VG.
Stjelken enbladig, 2 fot hég, straf af korta, tata, vid basen
syarta har, upptill jemte blomskaften tatt glandelharig; gren-
skotten langa, uppstigande, vanl. blombirande; blomstren sma,

139

i grenig, rikblommig vippa, med isynnerhet de nedre skaften
langa, uppratta; holkfjallen smala, mycket spetsiga, i kanten
bleka, pa ryggen glandelhariga; bladen blaaktiga, enfirgade,
smalt lancettlika, spetsiga, strafva, i kanten hariga.

Hieracium bifidum Kit. Fr. Epicr. p. 93. Stjelken '’,—1
fot hég, enbladig eller bladlés, mer eller mindre titt flock-
ullig, ofvan midten klynnedeld, 2-blommig, med korta blom-
skaft, eller med anyo klynnedelda grenar, 3—4-blommig; bla-
den med mjukhariga skaft, aggrundt afianga, fran basen till
midten fliktandade, med rakt utstaende flikar, ofvan gréna,
glatta, harbriddade, under blagréna, stjernludna, lings midtel-
nerven hariga; blomskaft och holk tatt flockulliga, med hvit
spets och har, utan glandler; holkfjallen smala, spetsiga;
stiftet sként gult. Blek. kring Carlskrona och Ronneby (1854
& 1863)!

Hieracium umbellatum L. — dunense Reynier (Lange
Dansk FI.). Bladen lancettlika, tandade, jemte den fothéga,
uppstigande eller nedliggande stjelken langt och tatt styf-
hariga; stiftet alltid brunt och blombramet stundom glesharigt.
Blek. Rusamala (1863)!

Galium Aparine L. 1 hindelse denna arts manga for-
mer annorlunda upptrida i mellersta och éfre Sverige, ma
det tillatas mig har anféra huru de vigtigare af dem foére-
kommit mig i de sédra provinserna.

G. Aparine L. genuinum: stjelken 4-sidig, glatt, med
ljusare, upphdjda, tatt kroktaggiga kanter, slak, grof, uppsti-
sande eller klingande; stjelklederna uppsvallda, ullhariga, af-
standen dem emellan langa; bladen nedtill 5—6, upptill 9—10
i krans, lancettlika, i kanterna och pa ryggnerven tatt krok-
taggiga; blomskaften raka; blommoyrna stora, hvita; frukterna
stora, gryniga, krokhariga.

—— tenerum (Schleich.), mycket mindre an féreg., med flera.
liksom tufvade, korta, uppstigande stjelkar; lederna glatta;
bladen omkr. 6 i krans, tunna, n. ovala; frukterna betydligt
mindre.

— G. Aparine L.confertum! Stjelken tradsmal, nedliggan-
de, med flera korta, tiitt samlade grenar vid de ofta rotsla-
ende lederna; stjelkens taggar glesa, rakt utstaende; afstan-
den emellan bladkransarne mycket korta; bladen vanl. 4 1
krans, upptill oftast ett enda, omvindt eggrunda, pa rygg-
nerven sliita; blomskaften enblommiga, slutligen nedbéjda;
blommorna mycket sma, gulgréna; frukterna sasom hos huf-
vudformen. Sk. Lund, pa akrar vid vestertull, ymnigt (1859).
— G. Apar. v. marinum Fr. Novy. ed. 2, p. 24, vaxer annu
ymnigt »in extimis munimentis ab undis maris sepe suffusis»
vid Malmé och dr, sasom Prof. Fries sjelf i Bot. Not. 1841
p. 183 och Sum. Veg. Scand. p. 182 siger, identisk med G.
Apar. — tenerum (Schl.). Pa tangen blir den langstrickt,

140

nedliggande, pa sand fullkomlgt hk beskrifningen anf.
Blommorna hvita, stora, blomskaften enkla, raka. G. maa
marinum 1 Langes Danska Flora ed. 2 p- 106, synes diersiinit
vara den ofvan anférda G. Apar. confertum m.

G. Aparvine L. infestum Kit. (G. Vaillantii DC.): stjelken
slak, uppstigande; bladen 6—8 i krans, langa, smala; blomm.
sma, gulgréna; frukterna omiirkligt gryniga, Tied korta, vanl.
ej krokuddiga har, dubbelt mindre an hos us erénskan }ju-
sare 4n hos de éfriga. — HEgentligen en mera nordisk form.

-- lejospermum. Wallr. (G. spurium L.): frukterna glatta,
n. slita.

G. Aparine L.. spurium Fr.: stjelken fm, nedliggande,
med icke uppsvalda eller hariga leder; bladen (4—)6 i krans,
lancettlikt jJemnbreda; blomm. hvitgula; frukterna stora, saf-
tiga, glatta. nagot gryniga, svartglinsande. Bland varsid och
lin i sédra och éstra Sverige. — Var. lejosp. af foreg. form
tages ofta, saval af inhemska, som utliindska (t. ex. Gren. &
Godr.) botanister, for denna.

Campanula glomerata L. — lanceolata! Stjelken 3 fot
hog, harig; de 6—8 nedre bladen '/, fot langa, lancettlika,
langspetsade, mot basen utdragna till 4—6 tum langa skaft,
de éfre lancettlika, kort skaftade, alla grofsagade, under titt
hariga; foderflikarne syllikt utdragna, uppratta, mycket spet-
siga; blommorna mérkbla, hariga, fran stjelkens midt 1 knip-
pen i bladvecken, nederst ensamma eller parvisa. Sk. Mal-
mé emellan Rosenlund och Mollevangen samt vid Borgma-
staregarden (1861—1862)!

Campanula rotundifolia L. —_ stricta Schum. Lange (C.
Rapunculus Fl. Dan. 855, enl. L:ge). Stjelken 1'/, fot hég,
grof, med mycket grenig blomstallning (blombirande grenar
utga n. fran stjelkens bas), éfre bladen jemnbreda, de mel-
lersta lancetilika, naggtandade, rotbladen eggrundt elliptiska
ell. bredt lancettlika; foderflikarne smala, korta. Blek. flerest.
kring Carlskrona och Ronneby (1863)!

Jasione montana L. — litoralis Fr. Kalmar lin pa bac-
kar vid an i Séderakra (1853)! Blek. ymnigt i sandgropar
vid landsvagen i Fridlefstad s:n (1858)!

Pulmonaria angustifolia L. Smal. vid Herrmanstorp
(1858)!

Menthe petiolute. Mahanda synes det for hvarje annan
alldeles obehofligt att upptaga Notisernas sa anlitade utrym-
me med nya asigter om dessa vixter, som sa ofta varit fé-
remal for utligeningar; ehuru troligen ingen nekar att det
sitt, hvarpa de hos oss vanligen blifvit behandlade, i manga
fall fodra findringar. Jag vill dock begagna detta tillfaille att
i korthet framstilla mina pa flerariga undersékningar grunda-
de asigter om formernas férdelning hos dessa arter, emedan
jag uppfattat Bot, Not. sasom ett sprakrér, en offentlig bref-

141

vexling emellan botanisterna, der de icke blott kunde med-
dela hvarandra sina rén och upptickter, utan afven begara
upplysningar af hvarandra.

M. aquatica L. Fodret rérformigt, faradt, med langa,
sylformiga tinder, styfharigt, vanl. med glatta tinder, eller
alldeles glatt.

1. Capitata: blomkransarne forenade i ett hufvud i stjel-
kens topp; bladen lingre skaftade. — @ litoralis Hn. glatt,
blomskaft strifva, bladen sma, nagot kéttiga, grundt nagg-
sagade.

2. Subspieata Fr. Aresch. Skarmbladen uppat aftagande
i storlek, sa att de éfversta knappast aro langre an kran-
sarne, vanl. tillbakabéjda; oftast ett litet bladpar éfverst;
bladskaften korta. — # villosa Hn (M. sativa L. lanata Son-
der): 6fverallt tatt hvitluden, afven bladens éfre yta; blom-
kransarne axformigt sammantraingda, med skirm som foreg.
Denna pa Oland och Kullaberg (enl. Prof. Andersson, Bot.
Not. 1851, p. 149) samt vid Trolleberg nara Lund tagna form,
synes mig ingalunda tillhéra M. Sativa (sasom Sonder i Flora
Kamb. och Prof. And. anf. st. vilja), utan utgéra en, med
M. arv. — agrestis Sole, fullkomligt analog form af M. aqua-
tica subspicata. Fodrets harighet (som hos Menthe aqua-
tice alltid r stérst vid basen, men hos M. sative pa tin-
derna) samt fodertiindernas form synes visa detta. Pa Kul-
laberg har jag sjelf ej lyckats finna denna form, men de ex.
derifran, som jag 1855 sag i Kongl. Vet. Akad. Herbarium,
éfverensstimma fullkomligt med dem jag tagit vid Lund.

3. Verticillata: Skarmen n. sa stora som stjelkbladen,
mycket langre an de fa, glesa och skaftade blomkransarne,
ofvanfor hvilka flera blad dro utvecklade. — Denna form Ar,
liksom de éfriga, pa torra stiillen mycket harig och foga luk-
tande; men vid aar, der den ofta blifver 2 fot hég oeh vaxer langt
ut i vattnet, blir den, utom de n. alltid styfhariga blomskai-
ten, glatt och starkt luktande, med styfva, pergamentlika blad.

M. comosa. Fodret klocklikt rérformigt, icke faradt, vid
basen glatt, med lancettlikt triangelformiga, spetsiga, oftast
ullhariga tinder; stjelken slutar alltid med en mer eller min-
dre utvecklad bladtofs.

1. Sativa (M. sativa L.? Fr. Nov. ed. 2!): Alla bladen
skaftade, eggrundt elliptiska med smal bas, foga aftagande 1
storlek, sa att skirmbladen aro mycket langre an de fa, gies-
blommiga och atskilda blomkransarne. — Denna form, som
jag tagit flerestides i Skane och i Blekinge vid Agdatorp och
Klasinetorp pa akrar, forblandas allmant med M. aqu. verti-
cillata och till denna sednare héra med visshet flera af loka-
lerna for M. Agardh. Hn. Beskrifningen hos Hartman visar
dessutom tydligen, att der afses en verticillatform af M. aqua-
tica, ty den dkta M. sativa Fr. ar »alltfor nara slagt» med

142

M. gentilis, ej med M. aqu., alls icke tvartom, den har aldrig
blommorna i hufvud och fodret ar icke faradt m. m. Saval
af beskrifning, som lokaler och synonymer (t. ex. Herb. Norm.
11. 29) synes afven Lange hafva i Dansk Flora sammanfort
former af M. aqu. vertic. och Subspicata under sin M. Sa-
tiva.

2. Gentilis (M. gentilis L.? Fr. Nov. ed. 2!): bladen el-
liptiskt lancettlika med vigglik bas, liksom foreg. skarpt sa-
gade, de éfre oskaftade, foga langre an de sma, titblommiga,
intill hvarandra narmade, mera graludna blomkransarne. —
Af de flesta Labiater férekomma, som bekant ar, tva former,
en (7) macrantha, med stora plomkronor, langre standare och
utvecklade knappar, samt en (Q) micrantha, med mindre kro-
na, kortare standare och n. felslaende knappar. Till M. gen-
tilis macrantha hér M. Agardhiana Fr.

3. Pratensis Sole: alla bladen n. oskaftade, lancettlika,
skarpt sagade, glatta, under punkterade. —- Denna ar bade
genom habitus och karakterer sa nara férenad med foregaen-
de, att jag oméjligen kan med Fr. skilja dem i olika sektio-
ner och om det vore tillatet att déma efter den inskrankta
synkrets som erbjudes den uteslutande svenska botanisten,
som icke har jordens alla former utan blott sitt faderneslands
fér dgat, sa tror jag ej att man syndar mot naturen, om man
under ett gemensamt artnamn forenar alla tre formerna, an-
tingen man sedan vill kalla arten sativa, gentilis, pratensis
eller nagot annat.

M. arvensis L. Fodret klocklikt, med korta, breda, egg-
runda ell. triangelformiga tander.

1. Verticillata: blommorna i kransar, med fullt utveck-
lad bladtofs.

a vulgaris: bladen eggrunda, med langa skaft; blomskaft
hariga.

b riparia Fr.: bladen bredt eggrunda, jemte blomskaften
elatta; rodaktig.

ce parietariefolia Bech, Reichenb. flora Germ. bladen stora,
n. lika, elliptiska, foga sagade, vid basen helbraddade och af-
smalnande i ett skaft, som dr mycket langre dn kransarne;
blomskaften glatta och hela vixten féga harig. Blek. Agda-
torp och Nattraby (1854)!

d lapponica Wg. blomskaften och de lancettlika bladen
n. glatta. Um. Lpm. Jemtl. — I Blek. vid Nattraby nara
an viixer en form, som endast skiljer sig genom tydligare ha-
righet fran den lappska.

2. Subspicata: blommorna i kransar upp 1 Ofversta blad-
vecken; bladen eggrunda, uppat aftagande, sa att de dfversta
ej aro sa langa som blomkransarne; strifharig. — Sk. flerest.
— 8 agrestis Sole: bladen bredt eggrunda — hjertlika, stora,
skrynkliga, med grofva sagtiénder; blomkransarne uppat tata,

143

graiudna, med sma blommor; hela vaxten luden. Blek. Asp6;
Sk. Helsingborg, Ystad.

3. Cupitata: blommorna samlade. i ett hufvud i stjelkens
topp, vanl. derjemte i krans i nérmaste bladaxeln; bladen
eggrunda; strafharig. Blek. Valjé (Prof. Anderss. Resa ge-
nom Skane, p. 17), Sk. Malmé och Kullaberg (1858).

Ajuga pyramidalis L. —_ glabrata. Blek. pa backarne
kring Trensrem och Ronneby (1863).

Solanum humile Bernh. Blek. Carlskronatrakten.

Solanum ininiatum W. Sk. Malmé vid Andreelund, Ugg-
laréd i Réstanga s:n (1862).

Verbascum nigro-thapsus Fr. 8. V. Sc.¢ Lange anf. st.
p. 156. Stjelken lag, glest ullig, trind; bladen tatt ulliga,
icke nedlépande. Blek. nara Skillinge gistgifvaregard (1854)!

Plantago major L. — procera (Sonder ap. Koch). Stan-
geln ensam, rakt uppratt, till 2 fot hog; bladen uppratta,
slita, ovala, oftast manga ganger kortare an skaften; hela
vixten glatt. Sk. Malmé flerest. t. ex. 1 Méllevangsparken
(1862)! et

P. major L. — agrestis Fr. Nov. Sk. Malmé pa akrar
emellan Rosenlund och Sofielund, ymnig (1862).

Plantago media L. — longifolia. Bladen langa, lancett-
lika, uppratta, pa bada sidor gréna, foga hariga, med langa
skaft. Sk. Alnarp i skogen (1862)!

Plantago arenaria W. & K. Stjelken grenig, bladig; bla-
den jemnbreda, helbriiddade eller glest tandade; axet eggrundt-
aflangt. Sk. Malmé vid hamnen, troligen inkommen med bal-
last (Mag. Wahlstedt)!

Pa Acer Pseudoplatunus L. har jag vid Landskrona och
Malmé observerat, att i samma blomklase och ofta bredvid
hvarandra férekomma saval han- som hon-blommor; att stan-
darne hos de férra vanligen dro 9 till antalet och flera gan-
ger langre an de 5 sma kronbladen, att honblommorna hafva
fodret ofta 6- eller 8-deldt och de liktaliga kronbladen be-
tydligt stérre an hos hanblom. samt standarne foga utveckla-
de; att pistillen ar 1 med 2 eller 3 marken och att frukten
i férra fallet blir 2-, i sednare 3-yingad.

Ranunculus * nemorosus DC. OG. pa kalkbergen vid Borg-
hamn naira Omberg (1855)!

Anemone nemorosa L. — sehizantha! WKronbladen réda,
smalflikade. Kalmar, i en bjérkdunge nara nordligaste va-
derqvarnen i Berga (1851).

Thalictrum flawum L. — angustatum Wim, Fr. Zma-
bladen smala, aflangt vigglika eller jemnbreda. OG. i Dags-
mossen nira Omberg (1855)! Sk. Malmé vid Sofielund
(1862)!

Diplotaxis muralis DC. Sk. Landskrona, nara bron vid
Norra Warn, teml. ymnig (1862)! Nar denna vaxt frst bér-

144

jar blomma, dr stjelken n. fullkomligt bladlés, fingerhég, foga
éfverstigande de talrika rotbladen, men langre fram uppnar
den 1-—2 fots héjd och bhi nedtill bladig samt mycket gre-
nig. Alldenstund ifragavarande art, serdeles under sitt sed-
nare stadium, icke utan svarighet efter Hartman och Koch
skiljes fran Dipl. tenuifolia DC., vill jag har for nybérjarens
rikning séka lemna en komparativ beskrifning pa dem bada.
D. tenuifolia DC.: stjelken bladig; bladen oftast pardeldta,
med langa, jemnbreda flikar, vanligen glatta; blomskaften
merendels lingre én blommorna; fodret glatt; skidorna foga
langre iin de langa skaften, med ett 1—-2 linier langt skaft
ofvan vidfistningsleden; mirke litet. — D.muralis DC. Stjel-
ken i bérjan bladlés, sedan nedtill bladig; bladen djupt bugt-
briiddade, med korta, eggrunda — aflanga flikar, oftast i kan-
ten kort styfhariga; blomskaften vanl. af blommans langd (en
karakter hvilken Koch anfér med kursiv stil, men som ofta
och mycket varierar); fodret glest styfharigt; skidorna oftast
mycket langre an de korta skaften, utan skaft ofvan leden:
marke stort.

Cardamine sylvatica Link. Blek. Ronneby, éster om Skar-
sjén (1863).

Camelina sativa Fr. Sk. Malmé, pa glacisen vid jernba-
nan (1860)!

Alyssum culyeinum L. Sk. kring Malmé, pa mangfaldig
stallen (1858-—1862).

Malva jastigiata Cav. — nuda! Stjelken grén, fullkom-
ligt glatt, till 4 fot hég; blad och blomskaft graludna; bla-
den nedtill 5-, upptill 3-flikade; blommorna mérkréda, med
djupt flikade kronblad. Blek. nara Sélvesborg vid Christian-
stadviigen, ej sdllsynt (1860). Jfr. Bot. Not. 1857, p. 162.

Helianthemum vulgare L. — obscurum. Blek. Agdatorp
och Skillinge (1854); OG. Borghamn teml. ymnig (1855)!
Smal. Herrmanstorp (1858)!

Viola odorata L. — hirsuta! Bladen stora (till 2 tum
langa och 1}), t. breda), isynnerhet pa undre sidan mycket
hariga, de 6fre aiggrundt lancettlika med hjertformig bas, de
nedre bredt aggrundt hjertlika eller stundom njurformigt hjert-
lika; stiplerna utdraget lancettlika, med mycket korta glan-
delbiirande fransar, foderbladen trubbiga; blommorna viilluk-
tande, mycket sma, mérkt violetta, med sporren af foderbi-
hangens langd; skarmen ofvan blomskaftets midt; grenskot-
ten ofta blombirande; hela vaxten harig. Sk. Malmé, pa
slottsvallarne och pa de grasrika sluttningarne vid den s. k.
dstra promenaden, blommande first i medlet af Maj (1858—
1863)! Inférd i tridgard har den bibehallit sitt utseende.

Viola odorata L. — inodora, som finnes pa Oland (t. ex.
pa skuggiga tradgardsrenar i Resmo) och ar utmiirkt for sina
juktlésa blommor, skiljer sig fér 6frigt fran hufvudformen en-

145

dast genom bredare, glattare, mérkgréna blad och mera mérk-
bla blommor.

Drosera rotundifolia L. — furcata! Staingeln vid (stun
dom éfver eller under) midten delad i 2 eller flera grena,.
som hvardera bilda ensidiga blomklasar, stundom med en
blomma i axillen; skirmen sasom hos «. Smal. kring Bott
nen (1858), Blek. kring Skarsjén (1863), pa bada stillen ym-
nigt.

: Silene gallica L. tanns i yttersta ymnighet i Juli 1856
bland varsiden pa en aker emellan Rosenlund och Miéllevan-
gen nara Malmé. (Nagot stalle med namnet »Hégste Bac-
kar» kinner man numera ej till der i trakten.)

Cerastium glutinosum Fr. Det ar icke blott hos nybér-
jaren, utan afven hos nastan alla forfattare, som den stérsta
ovisshet och sammanblandning rader vid bestammandet af de
med ©. semidecandrum férvandta formerna. Sedan C. tetran-
drum Curt. nu kan anses hafva blifvit tydligt utredd och klart
beskrifven af Lektor Lindeberg (i Nov. Flore Scand.), giiller
detta hufvudsakligen C. glutinosum Fr. Orsaken ar mahanda
samma som vid Mentha Agardhiana Fr., nemligen att namn-
gifvaren sjelf pa andra an de ursprungliga formerna 6fver-
flyttat dessa bendmningar och derigenom vackt tvifvel mot
sjelfva arterna. Ehuru jag undersékt och insamlat pa en
mingd lokaler hit hérande former, maste jag dock, af brist

pa noddvandig litteratur, har forbiga dem, med undantag af

en enda, pa hvilken jag énskar géra botanisterna uppmiark-
samma.

Cerast. glutinosum Fr. — bracteatum! Stjelken fran midten
upprepadt och regelbundet klynnedeld, tingerhég, klibbigt glan-
delharig; nedre bladen spadlika, de dfre aflanga; skirmbladen
helt och hallet gidna, bredt aggrunda, de nedre mycket bre-
dare an drtbladen; foderbladen lancettlika, spetsiga, upptill
hinnaktiga; fruktskaften uppritta, raka, i rat linea med den
raka kapselen. Sk. Malmé, pa de tidtals éfversvaimmande
falten mellan slottet och Ribersborg, nara hafsstranden, myc-
ket ymnig (1861-1863)! _ Den hir framstillda formen har
en férvillande likhet med ©. tetrandrum Curt., att démma ef-
ter torkade exemplar af den sednare samt fig. i Sturms
Deutschl. Fl. Fasc. 63; men vaxten ar spensligare, bladen
nagot smalare, kapseln ’langre och blomdelarne oférdnderligt
5-taliga. Fran alla andra former af ©. glutinosum Fr. skil-
jer den sig genom stjelkens tydligare klynnedelning, sina ért-
artade stora skaérmblad, tunglhka —- aflanga értblad, uppratta
blommor, raka fruktskaft och kapslar &e.

Poterium Sanguisorba L. Sk. Torup, ymnig (1862).

Ervum Lens L. Sk. Malmé vid Kérsbarsbackar (1858)!

Medieago faleata L. — circularis! Blommorna olika far-
gade under olika utvecklingsperioder, forst violetta, sedan gron-
2

146

gula, sist gula, med det jemnbredt aggrunda seglet till midten
gronstrimmigt; baljorna smala, langa, cirkelformigt hopbijda
eller spiralvridna; stjelken vanligen hég, uppratt eller upp-
stigande, mycket grenig. Sk. Malmé pa vallsluttningarne vid
kyrkogarden (ymnigt) samt vid vagen emellan slottet och Ri-
bersborg (1858—1862). — Hartman upptager (p. 180) en M.
falcata % versicolor fran Oland, med blommorna slutligen vio-
letta (sadan som Koch m. fl. beskrifva den extra skandina-
viska), men jag betviflar verkligen att nagon sadan finnes hos
oss. — En form af M. falcata L. kring Malmé har fullkom-
ligt slatt, icke adrigt kronsegel, jemnbreda blad, nedliggande
graluden stjelk och niastan hufvudlik blomklase. — Af Me-
dicayo sativa L. viixte 1858 vid Malmé i Kommendantsangen
en egendomlig form, med |jusbla, nagot valluktande blommor,
korta blomskaft, 15—20-blommiga klasar, rakt uppratta, 2
fot héga, foga greniga stjelkar och tufvig rot.

Asarum europeum L. Af denna sallsynta vaxt har jag
erhallit flera blommande exemplar af Stud. J. Hagdahi, tagna
af honom och Doktor Hagdahl 1852 straxt éster om Alvastra
klosterruiner vid Omberg. Den 29 Juni 1855 sékte jag den,
i sillskap med J. Hagdahl, pa anforda stille, men vi lycka-
des ej aterfinna den.

Schoberia maritima C. A. Mey. upptrider hos oss under
nedanfor upptagna, provisoriskt beniimnda, tva former, hvilka
synas mig sa utmarkta, att jag fullt och fast,tror, att de skola
befinnas vara val skilda arter. Jag har pa Oland och vestra
Skanes striinder under flera ar undersékt dem och aldrig fun-
nit de hir angifna karaktererna svika. Prof. Lange intygar
(i Dansk Flora) att dessa former afven vid odling visa sig
konstant skilda. De vaxa alltid pa hafsstrainderna tillsam-
man, men S. complanata finnes iifven pa nargraénsande akrar
och vid diken, dit S. ramosa aldrig flyttar sig. Den forra
blommar langt tidigare och bortvissnar langt sednare an den
sistniimnda. S. complanata ar ganska ofta lagvaéxt och med
alldeles ogrenad stjelk, sadan jag aldrig sett S. ramosa fére-
komma.

S. ramosa! Roten tvaarig (Wahlenberg!); stjelken bu-
skig, fran basen till spetsen grenad, 1—2 fot hég, tjock, ned-
till triiaktig, uppstigande, blekt grén; bladen halftrinda, kot-
tiga, uddspetsiga, 2—3 ganger lingre an stjelkens mellanle-
der; blomkalken stor, med hinnkantade flikar; frén_ stora,
glinsande, rédbruna, plattade, med bred kant. Orten gulnar
vid torkning.

S. complanata! Roten enarig (W:brg!); stjelken enkel
eller blott vid basen grenig, stundom med flera, 2—3 fot lan-
ga, fullkomligt enkla, nedliggande vridna och ziczacbijda gre-
nar fran basen, svartgrén, oftast med réda strimmor; bladen
plattade, korta, trubbiga, de dfre n. aiggrundt aflanga; kalken

147

liten, med knappast hinnkantade flikar; frén dubbelt mindre
in foreg., glinsande svarta, pa bada sidor konvexa, utan kant.
Orten svartnar vid torkning.

Salicornia herbacea L. — biennis Afz. Sk. Malmé, éster
om slottet.

Ceratophyllum submersum L. (C. muticum Cham.) vaxer
vid Landskrona i grafvarne kring staden och fastningen i sa-
dan myckenhet, att otaliga lass drligen af den hemtas till foda
at kreaturen! Nagon annan Ceratophyllum an denna, finnes
der ej. En gang sedd och jemférd med C. demersum L. kan
den aldrig med denna férblandas, utan ar val skild bade ge-
nom frukt, blad och vixtsitt. Frukten ar bredt oval, alltid
utan tecken till tornar vid basen, stundom slit, men oftast
grynig och langs kanterna tandad, med en oftast knappt
mirklig udd i spetsen; bladen ro 3 till 4 ganger gaffeldeldta,
med 6—8 fina, uppriitta, svagt tandade flikar. Vid Ostertull
utanfor Lund vaixer ymnigt C. demersum L., som har utdra-
get iiggrund frukt, med sprétet alltid af fruktens lingd eller
langre och tornarne vid basen oftast af samma lingd, men
y. apiculatum Cham., som afven forekommar der, har dessa
sednare férkortade till vartor eller linielanga, afrundade
knolar.

Orehis latifolia Lin. — nemorosa! Stjelken 1—2 fot
hég. ihalig, mangbladig; de nedre bladen med smal bas, n.
tunglika, pa midten tumsbreda, flickiga, spetsiga, utstaende,
de 6fre sma, skirmlika, langt tillspetsade; axet 4—5 tum
langt, jemnbredt; blommorna sasom hos O. incarmata L. Ol.
i lundar vid Tveta, blommande den 26 Juli (1860)!

Orchis maculata L. Af denna ombytliga arts manga for-
mer, har jag, utom den oftast forekommande genuina, an-
mirkt féljande: g¢ elodes (Griseb.) nedre bladen lancettlika,
spetsiga, sporren tradsmal, kort — Oland vid Tveta; y Meyeri
Rehb. stjelken spenslig, fothég, nagot pzpeg, bladen korta,
skarmlika, de nedre trubbiga, axet jemnbredt, blomm. ,sma,
lappens mellanflik langt utdragen — OG. pa Omberg, Oland
vid Tveta; 0 angustifolia Hm stjelken fin, 1—2 fot hog, bla-
den smalt lancettlika, ofliickade, axet utdraget, blomm. sma,
lippens flikar n. likformiga, lancettlika, spetsiga — VG. pa
Billingen, OG. pa Omberg, Blek. vid Carlskrona, Ol]. vid
Tveta.

Gymnadenia odoratissina Br. — macrocheilea! Kalkens
lapp djupt treklufven, sidoflikarne korta, trubbiga, n. tvar-
huggna, mellanfliken 2—3 ganger lingre, aflang, mot spetsen
afsmalnande, trubbig; de yttre kalkbladen vidt utstaende,
vridna. OG. Omberg (t. ex. i Charlottenburgs storing 1 Waf-
versunda). Denna form ar fullkomligt konstant och betydligt
olika den, pa Gotland férekommande hufvudformen, hvilken ej
finnes i OG. Den forra vaxer féretridesvis pa sanka stallen,

148

blommar under Juli manad, sedan hvarje ex. af G. Conopsea
L. ar i frukt.

Gagea stenopetula Reich. har vid Malmé (t. ex. pa Kors-
barsbackar) en forma uniflora, med stjelken kort, oftast en-
blommig, rotbladen 2, jemnbreda, skirmbladen smala, jemn-
breda, kalkbladen korta, trubbiga, och (t. ex. pa slottsval-
larne) en forma acaulis utan stjelk och skarmblad, med 3
jemnbreda rotblad, 3—4 tum langt blomskaft fran liken och
korta, smala kalkblad.

Potamogeton coloratus Vahl. Blek. vid Kkeberg, 1 mil
fran Carlshamn (1854)!

Potamogeton rutilus Wolfg. Sk. Malmé, i kanalen vid
jernviigen, emellan éstligaste promenaden och férsta banvakt-
stationen, bland P. compressus (1861)!

Potamogeton compressus L. Blek. Ronneby vid an (1863)!

Zannichelia major Bonn, Sk. Malmo, allman.

Eriophorum gracile Koch. Blek. Valjé (1863).

Carex riparia Curt. har forekommit mig under foljande
former: 1) hanaxen omkring 5, de 2 nedersta aflagsnade, ut-
dragna, alla honaxen skaftade, cylindriska, uppratta; 2) han-
axen omkring 5, korta, taétt samlade, de nedre honaxen cy-
lindriska,, kort skattade, de dtre aiggrundt cylindriska, oskaf-
tade -- Ol. vid Runsten; 3) hanaxen 3, nara hvarandra, hon-
axen iggrunda, knappt !/, tum langa, uppratta, nagot skaf-
tade, frukterna litt strimmade; +) hanaxet 1, lutande, med
honblommor i spetsen och vid basen —~ Kalmar, Oland; 5)
honaxen mycket langa, cylindriska, langt skaftade, axfjallen
langre an frukten, fruktg. utdragna i ett langt sprét, bladen
smala — Oland och Lidingén i Séderml.

Carex paludosa Good. -— spadicea. Sk. Alnarp, vester
om garden, ymnigt med hufvudformen (1862)!

Carex vesicaria L. hav i kirrmarker vid Skalby nara Kal-
mar en, ehuru sillsynt férekommande, form, som mycket pa-
minner om de former af denna art, som finnas i fjelltrakter-
na. Hanaxet dr oftast 1, jemnbredt, det nedersta honaxet n.
eylindriskt, kort skaftadt, de dtre iggrunda, tjocka, oskaftade,
fruktgsmmen uppblasta, aggrunda, klotformiga, afsmalnande
till ett jemnbredt sprét. —- Fran Skéllersta i Nerike har jag
en form af ©. ves. med 2 jemnbreda, 3 tum langa hanax,
honaxen langa cylindriska, de nedre mycket langt skaftade,
hangande.

Carex hirta L. — hirteformis (Pers.) ar hégst allman 1
alla karr och gropar kring Malmé! De nedre axfjallen aro
mycket laingre an fruktgémmena, 3-nerviga, de éfre dubbelt
kortare fin desamma, l-nerviga, alla bredt hinnkantade (hos
ce firo »alla axfjillen dubbelt kortare iin fruktg., 5—7-nervi-
ga»); hanax vanl. 1, stundom 2—3. Varierar mycket ofta

149

med alla axen honax eller med toppaxet standarbarande an
vid basen, in vid bade basen och spetsen.

Carex Oederi Ehyh. Pa flera stallen kring Ronneby va-
xer en Carex, som mahinda hor hit, oaktadt dess betydliga
olikhet med mig férut bekanta former. Utom denna har jag
af Carices fulvelle icke funnit i hela trakten nagon annan dn
C. Oederi Ehrh., hvilken ofta (t. ex. vid Emmahultssjén och
Skirsjin) fdrekommer med langt skaftade honax. Den an-
férda formen har foljande utseende: Straen tatt tufvade,
uppritta eller uppstigande, temligen grofva, trubbigt trekan-
tiga eller halftrinda, vanl. med en djup fara pa den platta
sidan, slita; bladen 2—4 lin. breda, de nedre vanl. dubbel-
vikna, de éfre platta, kélade, slutligen med nedvikna kanter,
utan miirklig ligula oppositifolia; skirmen platta, breda, det
éfversta langre an sitt ax, de dfriga mycket langre an straet,
slutl. rakt utstaende, utom det nedersta, som ar uppratt, med
lang slida; hanaxet ar n. oskaftadt, an med tumslangt skaft;
honaxen aggrundt afianga-cylindriska, ‘/, t. langa, de 2(—3)
fversta titt sittande, n. oskaftade, det tredje (ell. 4:de) ne-
danfér straets midt eller vid dess bas, med tumslangt skaft;
axfjillen aiggrundt lancettlika, |jusbruua, mycket spetsiga, of
tast med grén, i en strif, tem]. lang udd utlépande ryggnerv,
fruktgémmen ovala, upphéjdt mangnerviga med utdraget, rakt,
2-spetsadt sprét, som pa inre sidan ar férsedt med sma, upp-
at béjda tornar; hela vaixten oftast mérkt grén, med slutli-
gen gulnande ax. — Utan att hysa serdeles fértroende for
de former, som férekomma af denna grupp, emedan jag gan-
ska vail kdnner deras opalitlighet, ar dock denna har ofvan
efter mangfaldiga lefvande ex. beskrifna den anmarkningsvir-
daste jag patraffat, helst jag for min del maste tillsta att jag
icke med sikerhet kan uppgifva dess naérmaste anférvandt.

Carex pilulijera L. —- longibracteata Lange D. FI. p. 621
(honaxen atskilda, nedre skirmbladet manga ganger langre an
sitt ax, oftast mindre éfver hanaxet) tog jag i vestra delen
af Jénképingslin 1851. Samma form har jag genom Adj.
Fristedt fran Solnaskogen vid Stockholm. -— Af Carew hel-
vola Blytt har jag en mangd ex. fran Bohuslian, tagna och
meddelade (1859) af Stud. N. Svensson (under namn af C.
canescens L.)!

Carea Buabuumii Wg. — mucrostachya. Ax tumslanga,
cylindriska, toppaxet endast med honblommor, axfjallen langt
tillspetsade. Blek. vid Berntorp. D:r O. Sandahl har sandt
mig samma form fran Bohuslin, Sydkoster, nara Kyrksund.

Carex paniculata L. VG. vid Billingen (1855); Sk.
Landskrona nara tegelbruket vid Hillesborg, ymnigt (1862:
3 simplicior).

Carex vulpina L. — nemorosa. Sk. Malmé bland Silaus
pratensis (1862), Alnarp bland C. pal. — spad. (1861).

150

Festuca bromoides L. Sk. Alnarp (emellan Lund och
Malmé), pa en tradesaker v. om skogen, nara en s. k. atte-
hég, ymnig (1861).

Festuca gigantea Vill. — trijlora. VG. Ualleberg.

Festuca sylvatica Vill. Pa Hallebergs at Venern slut-
tande klippvaggar viixer en /. latifolia, med straet 3—4 fot
hégt, de mellersta bladen 6—9 lin. breda, smaaxen stora
2—3-blommiga, violettfargade och grenarne korta.

Glyceria maritima Wahlb. upptrader pa Skanes strénder
under sa manga olika skepnader, att icke blott mybérjaren
utan ifven den med dessa vexlingar mera fértrogne litt later
narra sig. En af de mest egendomliga formerna vill jag har
anféra, ty, iifven om den skulle vara identisk med G. mar.
palustris Fr. Mant. 11 p. 8 och Anderss. Gram. Scand. p.56,
ir den dock sa ovanlig och afvikande fran hufvudformen (0.
s. v. den férst af Prof. Wahlberg i Fl. Got. p. 17 beskrifna
och oftast forekommande), att en ny paminnelse om den icke
torde vara obehéflig, — G. maritima Wahlb. — palustris Fr.?
Straen grofva, till 2 fot héga, tiitt tufvade, uppstigande, vanl.
med grenskott; bladen platta, 1—2 lin. breda; snarpet lika
bredt som langt, tviirhugget; blomfjillet med en fara pa ena
sidan; vippans grenar 2—3 tillhopa, utstaende eller uppratta,
n. glatta, oftast mycket delade; smaaxen 7--15-blommiga,
47 lin. langa, skiftande i griént och violett; yttre blomfjal-
len elliptiska, med rundad eller otydl. 3-flikig spets, stundom
med mellanfliken kort utdragen. Sk. fierest. t. ex. Malmé,
hafsstranden emellan slottet och Ribersborg (1858—-1862).
Att detta icke ar G. festuceeformis hos utlindska férfattare,
visar férsta blicken i deras arbetex och troligen finnes denna
sednare ej hos oss, ty hvad som sa benimnes ar en féga an-
mirkningsvird forma virens, med hégt, men spidt stra, trad-
smala blad, utdraget, spetsigt snarp, lang, jemnbred, mycket
sammandragen vippa, hvars grenar aro uppratta, tilltryckta
samt sma, fablommiga, blekgréna ax. Denna sista finnes af-
ven i Norge, Christiania vid Biickelaget (enl. ex. af Lektor
Zetterstedt).

Glyceria distauns Wg. — purpurea! Hela vaxten, isyn-
nerhet vippan, mérkt purpurréd; bladen breda; snarpet vaul.
mycket stort, hinnaktigt, till 2 linier langt, i spetsen sargadt,
vippan stor, med langa, fablommiga grenar. Sk. Malmo vid
Pildammen (1862).

Asplenium Ruta muraria L. — subfissum! Stambladet
med iiggrund omkrets, smabladen vigglika, tredeldta, med 2-
eller 3-tandade flikar. Kalmar pa stadsvallarne, synnerligast
ofvanpa den s. k. hégvakten (1857)! Pa gamla, 3—4 tnm
héga, rikt fruktbirande exemplar, férsvinna svepefjallen och
da ir denna form hégst lik den utlindska A. fissum Kit.,
men pa yngre ex. dro svepefjallen ofta starkt sargade och

151

afven bladformen har 6fvergangar till den annars lagviaxtare
A. Ruta muraria L. Jfr. Bot. Not. 1850 p. 160, om den pa
Gotland, Thorsborgen, funna formen.

Pilularia globulifera L. Blek. Ronneby, Skarsjén, ym-
nigt (1863).

Bidrag till Sveriges vestra kustprovinsers Flora‘),
af J. A. LEFFLER.

Anthemis tinctoria L. Gdtheborg n. Gamlestaden (Stud.
. M. Lamberg).
Achillea Ptarmica L. Teml. allm. i Boh.
Artemisia campestris v. sericea Fr. Boh. n. Grebbestad
(Rektor Forelius).
Filago montana y. arvensis (L.). Boh. Foss s:n vid Mun-
kedal, Bullarens strand midt emot Nafverstad prestgard!
Inula Helenium L. Hall. Vallda s:n (Stud. Aug. Levau),
Fassberg vid vagen till Askim n. Brudberget!
I. salicina L. Hall. Gasevadholm (Stud, J. N. Aker-
mark); Boh. Foss sn n. Qvistrum! Lamé i Tanum!
Solidago virg. v. litoralis Savi. Hall. Siiré, Boh. Vinga,
Tjérn (Lindeb.).
Carduius nutans L. Boh. Oroust vid Mollésund (Stud.
J. Corlen).
C. acanthoides L. Oroust n. Boxviks kile i Tegneby sn
1859, sedan dess ej aterfunnen (J. Corlén).
Cirsium acaule All. Hall. Vallda vid Vilas (Stud. W.
Levan).
Lappa major Gertn. Hall. Vargagarden i T6lé s:n!
Cichorium Intybus L. Boh. Oroust vid Réd i Morlanda
sin (Stud. J. Corlen).
Scorzouera humilis L. Teml. allm. i Boh.
Hieracium Pilosella v. virescens Fr. Boh. Foss s:n flerest.
H. murorum * subcesium Fr. Hall. Slip sn! Géthe-
borg vid nya Varfvet! Boh. Hogdal s:n vid Svinesund!
H. pallidum y. crinigerum Fr. Boh. vid Svinesund (—
pa Norska sidan siardeles “utmiirkt)! Smorkullen i Skredsvik,

*) Har angifna vixtlokaler firo dels af mig upptecknade (— i hvilket fall
ett ! ar vidfogadt —) under exkursioner i norra Halland och kring Gotheborg,
samt botaniska resor i Bohuslin — 2 ganger i sillskap med Stud. C. M. Lam-
berg —; dels hafva uppgifter derom beniget meddelats af nuvarande eller f. d.
mettesealat af Gotheborgs botan, sillskap. Hr Lektor Lindeberg har haft god-
heten sirskildt gifva mig tillstand att publicera flera af honom “gjorda fynd.

152

Foss s:n flerest.! Fdéréfrigt ej sardeles allm. i Boh., om icke
i 6fvergangsformer till hufvudarten!

H. onosmoides Fr. Boh. Kynnefjells branter ej langt fran
Krokstad prestgard!

H. norvegicum Fr. Har och der i Boh. t. ex. Hogdal!,
Kosteréarne, Grebbestad, Hillungstad i Krokstad s:n (—for-
ma basifolia, snarlik H. onosmoides)!, Foss s:n n. Qvistrum
(— f. rufescens Fr.)! Uddevlla m. fl. stallen; Giteborg
flerest.

H. rigidum Hn. Goteborg, Oroust n. Nésund i Tegneby
sin!, Foss sn mellan Saltkallan och Qvistrum!, Kynnefjell m.
fl. stallen.

H. estivum Fr. Boh. Bracke i Foss sn!

Xanthium Strumarium L. ar utgangen vid Géteborg, der
den funnits endast tillfalligtvis pa barlast sasom t. ex. vid
Pustervik 1861!

Sherardia arvensis L. Flerest. i norra Hall. och vid
Goteborg.

Galium trifidum L. Boh. Grebbestad (Forelius).
Campanula glomerata L. Boh. Ostby i Nasinge s:n

(Stud. C. J. Sandegren).

C. Cervicaria L. Boh. Krokstad s:n vid Kynnefjell
(Lindeb.).

C. latifolia L. Hall. Kollaberg i T61l6 sn (Stud. G. W.
Medin), Boh. Lyrén vid Oroust!, Qvistrum och Hensbacka i
Foss sin m. fl. stallen.

Cuscuta epilinum Whe. Teml. allm. i norra Hall.

Myosotis versicolor Pers. Gdéteborg flerest., Hall. Slap s:n.

Thymus Chamedrys Fr. Boh. Oroust vid Boxvik nara
Noésund (Corlen), Nordkoster.

Ballota foetida Lam. Gdéteborg n, Klippan (Stud. C. J.
Sandegren)! :

B. ruderalis Sw. Hall. Gasevadholm (Stud. J. N. Aker-
mark).

Stachys arvensis L. Flerest. i norra Halland.

Ajuga pyramid. v. glabrata Hn. Goteborg n. Landala
(Lamberg, E. N. Nilsson)!

Ligustrum vulgare L. Boh. afven pa fastlandet t. ex.
Tanumsnas!

Linaria supina Desf. Géteborg pa Lindholmen! Da
denna vixt nu i 4 somrar funnits lika ymnigt, synes den
vara atminstone lika berittigad till att erhalla plats 1 Sven-
ska Floran som manga ursprungligen inférda och naturalise-
rade viixter t. ex. Lepidium Draba, Sisymbrium Loeselii m.
fl. — Den blommar fran bérjan af Juni till sent pa hésten.
Pa dess vaxtlokal har veterligen aldrig nagon barlast varit
lagd, och det ar troligt, att den lange derstides forekommit
utan att bemirkas. I férbigaende ma anmiirkas att standar-

153

strangarnas ludenhet synes variera; de nedre bladen sitta vanl.
(omkring 4) i krans, de éfre strédda.

L. striata DC. Géteborg vid nya Varfvet.

L. minor Mill. Surte fabrik (mellan Géteborg och
Kongelf).

Veronica longifolia L. Géteborg vid Skansen Lejonet
och pa Hisingen, Boh. Qvistrums-ans strander!

Melampyrum cristatum L. Hall. Télé, Slipé, Vallda!,
Onsala (E. A. Trana); Boh. Otterén och Lamé 1 Tanum m.
fl. stallen.

Mel. crist. v. pallens Hn. Boh. Oroust (N. Landin), Ot-
terén (Trana)!

M. arvense E. Boh. Oroust vid Boxvila n. Nasund (J.
Corlén), Nordkoster (C. J. Sandegren).

Utricularia vulgaris L. Hall. Slip, Onsala (Trana), Go-
teborg flerest., Boh. Otterén, Kynnefjeli! m. fl. stéllen.

U. minor L. Hall. Onsala (Trana), Boh. Grebbestad,
Kynnefjell!

Lysimachia Nummularia L. Géteborg flerest.

Plantago major v. agrestis Hn. Hall. Slap! Vallda (W.
Levan), Gasevadholm; Boh. Grebbestad.

P. Coronopus L. Hall. Slip sin vid Sjérvall!, Onsala
(Trana); Boh. Wargé, Koén m. fl. stiillen.

Littorella lacustris L. Géteborg, Boh. Karnsjén i Krok-
stad, Bullaren!, Kynnefjells smasjéar! m. fl. stallen.

Cornus suecica L. Boh. teml. allm.

Ranunculus Lingua L. Boh. Ramkiirn i Nasinge s:n (C.
J. Sandegren). . 4

Batrachium trichophyllum Chaix har vid Ostby i Nasinge
sm en form med stand. alltid fdrre iin 72 (C. J. Sandegren)!

B. confusum Schultz. Boh. Tjérn n. prestgarden (J.
Corlen).

Barbarea vulg. v. arcuata Rchb. Gdéteborg vid Burgards-
vigen (Stud. Axel Belfrage).

Farsetia incana Br. Boh. Kongelf (Lindeb.).

Alyssum calycinum L. Boh. Uddevalla (sasom ogrias 1
Hr Hasselgrens triadgard).

Oxalis acetosella v. rosea Hn, Géteborg (i Slottskogen)
sillsynt, i parken vid Partilled (E. N. Nilsson).

Hypericum pulchrum L. har icke pa manga ar blifvit ater-
funnen pa sitt hittills enda vaxtstiille i Sverige (Hall. 1 T6l6
sm); deremot har den i ar blifvit funnen vid Sotenas n. Par-
tilled af Stud. Axel Belfrage.

Drosera longifolia v. obovata Hn. Boh. n. Hallungstad
i Krokstad s:n (Lindeb.).

Dianthus Armeria L. Boh. Oroust vid Boxvik och Holm
i Tegneby sn (J. Corlén); Hall. Slip n. Prestbron!

154

Cerastium glomeratum Thuill. Boh. Lyrén vid Oroust
(J. Corlen), Hall. Saré!

Spergula Morisonii Bor. Boh. Lyrén och Holm i Tegne-
by sin pa Oroust (Corlén),’ Sérbygden, Sydkoster! m. fl. stal-
len.

Saxifraga tridactylites L. Gdteborg, Kongelf, Syd-
koster!

Circea lutetiana L. Boh. Lyrén (Corlen).

C. alpina L. Hall. Onsala (Trana), Boh. Kynnefjell.

Myriophyllum verticillatum L. Teml. allm. i T6l6 och
Vallda snr af norra Halland.

Pyrus Malus v. tomentosa Koch. Hall. Slap! .

Cotoneaster vulg. * nigra Wahlb. Hall. Skallbergen i
Slap!

a rubiginora L. Hall. Saré!

R. inodora Fr. Hall. teml. allm. i T616 s:n, Blomberget
i Slip (Stud. Nyblom), Fjaéras (K. G. Sjéblom).

R. collina Fr. Slap nara Prestbron!

R. tomentosa Sm. Gdéteborg i Slottskogen.

R. cinnamomea L. Boh. Thorskog i Westerlanda s:n
(EE. N. Nilsson).

Agrimonia odorata Mill. Hall. Vallda vid Ulfas! Klef-
bergen i Slip, Blixered i T6lé; Boh. Oroust flerest., Foss s:n
mellan Saltkillan och Qvistrum! m. fl. stiillen.

Alchemilla alpina L. Hall. Vallda.

Rubus plicatus Whe forekommer (— troligen tillfalligt —)
vid Blixered i T6l6 s:n under en forma repens med nedlig-
gande, ofta rotslaende turioner.

Fragaria collina Ehrh. Boh. Otterdn.

Potentilla rupestris L. Boh. Tjérn flerest. (Corlen), Smér-
kullen 1 Skredsvik, Foss s:n flerest.!

Lathyrus maritimus Big. Boh. Tanums nas 1861!, se-
dermera ej aterfunnen.

L. marit. v. acutifolius Bab. Boh. Otterén pa yttre si-
dan! Fullkomligt. 6fverensstimmande med Danska ex. fran
Prof. Lange.

Trifolium agrarium L. Boh. Hallungstad i Krokstad!,
Foss sm flerest.! etc. Hall. Vallda!, T6l6! och Slap har
och der.

Ononis repens L. Hall. Blixered i T6l6 sin; Boh. Ta-
nums nas!

Monotropa Hypopithys L. Géteborg, Boh. Saltkallan i
Foss sin (J. Wulff), Pilgarden i Nasinge sn (O. L. Sande-
gren) m. fl. stillen.

Euphorbia Esula L. Hall. Vallda vid Valas och Gustats-
berg (Stud. W. & Aug. Levan).

Salicornia herbacea y. pachystachys Koch, Ledeb. Hall.
Warberg! Saré!

155

Callitriche stagnalis Scop. (f. terrestris). Boh. Foss s:n
nara Munkedal!

Chara fragilis Desv. Hall. Onsala (Trana); Boh. Oroust
vid Wasseriéd i Tegneby sn (Corlen & Lamberg). ,

Orchis majalis Rehb. Hall. Onsala vid Staregarden
(Trana).

O. Traunsteineri Saut. Onsala vid Staregarden och Kar-
segarden (Trana).

Gymnadenia albida Rich. Boh. Thorskogs bruk i Ve-
sterlanda sm (E. N. Nilsson).

Herminium Monorchis Br. Hall. Onsala (Trana); Boh.
Lamé och Otterén i Tanum m. fl. stallen. °

Neottia Nidus avis Rich. Boh. Skredsvik sm (Fredr.
Laurell).

Malaxis paludosa Sw. Boh. Pilgarden i Nasinge s:n (O.
L. Sandegren).

Alisma ranunculoides L. Hall. Vallda s:n_ flerst. (W.
Levan).

Rhynchospora fuscaeR. S. Boh. Kynnefjell!

Cladium Mariscus Br. Boh. Oroust vid Krokvattnet 1
Tegneby (S. M. Adj. J. Relfson).

Scirpus rufus Schrad. Hall. n. Brandshult i Slap!;
Boh. Oroust nara Nasund (Corlén). Grebbestad (Trana)!

Carex paludosa Good. Hall. Askim (B. Antonson); Boh.
Oroust vid Grafva i Tegneby s:n (Corlen).

©. Pseudo-Cyperus L. Boh. Tanums nis n. Grebbestad
(Trana)!

C. silvatica Huds. Uddevalla n. Christinedal (Fredr.
Laurell).

C. Buxbaumii Wbg. Boh. Oroust vid Strand i Tegneby
sn (till axen lik fjellformen): Corlén.

C. helvola Blytt. Boh. Foss s:n mellan Saltkailan och
Qvistrun!

C. incurva Lightf. Boh. Sydkoster vid Kilesand! Lindé!

©. paniculata L. Boh. Winga 8S. inholme.

©. teretiuscula Good. Hall. Onsala (Trana).

Triticum laxum Fr. Boh. Hjerterén!

Catabrosa aquatica P. B. Hall. Saré, Onsala (Trana);
(éteborg; Boh. n. Grebbestad!
_ Phragmites communis v. repens Mey. — Boh. Otterén vid
Angsviken.

Asplenium Breynii Retz. Hall. Vallda vid Valas stora
dam!

Pilwaria globulifera L. Hall. Vallda i Vilas stora
dam.

156

Litteratur-ofversigt.

I. Wonographia Generis Lepigonorum. Auctore \. €. Kindberg.
Upsala 1863.

[ den sednast utkomna volumen af den Upsalienska Ve-
tenskaps-Societetens Handlingar finnes denna botaniska af-
handling intagen. Genom foregaende arbeten 6fver detta slagte
har forfattaren adagalagt sig hora till den skola inom veten-
skapen, som tror pa en mycket naturlig typs upptridande i
manga arter, och han upptager har icke mindre 4n 25 spe-
cies af detta sligte; Hooker erkinner blott 3 (eller 42). Forst
lemnar férf. en Generis historia, hvaraf visar sig att Haworth
framstiillde 1812 detta slagte under namn af Stipularia (som
dock férut tillhdrde ett sl. bland Rubiacez) och Fries 1817 iFlora
Hallandica sasom Lepigonuim, samt Pres! 1819 sasom Spergu-
laria*) I afseende pa arternas antal omndmnes att »patres
botanicorum» urskiljde 4, till hvilka sednare forskningar lagt
allt flera nya fran linder saval inom som utom Europa. Der-
efter fdljer IL Descriptio Generis, III Note distinctive, IV
Tabula Lepigonorum, analogiam ad_ habitum exprimens, V
Locus natalis, VI Distributio geographica (nemligen 15 inom
Europa, 9 i Asien, 10 i Afrika, 15 i Amerika och 9 i Au-
stralien), VII Tabula synoptica Lepigonorum och VII Spe-
cies Lepigonorum plenius illustrate.

De svenska arterna aro féljande:

A) Lejosperma: Semina levia, sepius alata.
a) macrotheca: radix perennis.

l. LL. marinum Wahlb. Semina rotundata; capsula ca-
lyce duplo longior; pedunculi aphylli; stipule ovate. Arenaria
rubra j marina Linn. su. Arenaria marina Whg lapp. Al-
sine marina Wbg su. — Lepigonum fasciculare Lonny.

6) microtheca: radix annua, rarius perennans.

2. L. lejospermum Kindb. Semina rotundata; capsula
calyce sesquilongior; pedunculi foliis fulti; stipule ovate. —
Lepig. salinum Auctt. pl. p.p. Kindb. Synops. Lep. p. 10.
Lange, Hn. ed. 7, 8. H. N. XIV. 42.

3. L. medium Fr. Semina pyriformia; capsula calyce
parum longior; pedunculi foliis fulti; stipule ovate. Arenaria

*) Det ar likvissi att erinra sig, att redan Persoon isin Synopsis (ar 18051)
I. p. 504 upptagit Spergulavia sisom en afdelning af Arenaria, och att E, Fries
i Addenda till ee ifallandica 1619 siger pArenarive ae 4 sec tiones(!) na-
turales DC. 1. ¢. (subgenera Aliis) coutinet: 1) Halianthus, “) Arenaria, 3) Al-
sinella, 4 Lepigonumn. » — Hooker & Bentham, \ikasom manga andra forfat-
tare, antaga ocksa sligtet Sperguiaria Pers. Den, hvilken forst for ett verk-
ligt slagte adopterat uamnet Lepigonum, ar onekligen Wahlberg i dess Flora
Gothoburgensis p. 45.

157

rubra # media Wbg su. — Lep. rubra f# glabrum Whg. H.
ee: VEL. SF:

var. halophilum (Ledeb.): herba puberula, racemis fere
aphyllis. Lep. halophilum Kindb. Syn. Lepig.

B) Trachysperma: Semina tuberculata, rarius alata.

microtheca, radix annua, rarius perennans.

4. L. salinum (Presl): Semina rotundata; capsula caly-
cem longe excedens; pedunculi subaphylli vel aphylli; stipule
ovate. — Lepigonum neglectum Kindb. Syn. Lep. Hn. ed.7
& 8. Lange. — H. N. XV. 46.

‘4 sperguloides (Lehm.): capsula calycem paulum exce-
dens; pedunculi foliis destituti, infimi interdum foliosi. Lep.
sperguloides Kindb. Syn. Lepis.

5. L. rubrum (L.): semina pyriformia; capsula calycem
equans; pedunculi foliis fulti; stipule lanceolate. Arenaria
rubra L. Alsine rubra Wbg su. — H. N. VIII. 36.

¥) radicans (Presl): caulibus humilibus internodiis val-

de approximatis; stipulis late ovato-lanceolatis, panicula sub-
pales: floribus minoribus, radice crassiuscula»perenni» (Presl).
. potius perennante. Lepigonum radicans Kindb. Syn. Lepig.
7) perennans WKindb. Bot. Not. 1858: herba majore in-
terdum pedali, stipulis oblongo-lanceolatis parum nitidis fere
integris, radice perennante. — Lep. laxiflorum Kindb. Bot.
Not. 1857. .

0) marinum Kindb. (ex Greeia et Africa boreali).

Man ser haraf, att forfattaren redan, efter begagnandet
af rikare materialier, nagot reducerat de af honom férr upp-
stillda arterna. Manne detsamma ej skulle ytterligare lata
sig gira efter ett mera omfattande studium i naturen dels af
vara egna inhemska, dels af de annu sakerligen i blott fa
exemplar ofullstindigt kinda formerna af detta mangformiga
slagte? Mangen skall troligen a4nnu kanna sin oférmaga att
utan monografens personliga, valvilliga tillhjelp géra Sikert
bruk af har angifne bestaémningar. Ett fullt kompetent om-
déme om detta arbete, som synes utférdt med synnerlig fér-
karlek samt flit och all lofvard noggrannhet, och som har den
stora fértjensten att nérmare rigta uppmarksamheten at dessa
intrasslade former, kan endast afgifvas af den, som i detta
studium hyser samma grundasigter och har samma erfarenhet
som férf. Vid genomseendet ha vi anmarkt, att f6ljande ci-
tater ur Nymans redan 1854—55 publicerade Sylloge Flore
Europex ej dro iakttagne: for Lepigonum macrorhizum (p. 22)
Nym. p. 249, Lep. radicans (p. 41) Nym. p. 250 och Lep.
salsugineum (p. 42) Nym. p. 250, for hvilka nu star auktors-
namnet Kindb. i conn for Nym. samt for Lepigon. purpu-
yeum, der jemval Nym. borde ha anférts. Trenne tabeller
med 31 till utseendet natta figurer illustrera arbetet.

158

2. Sveriges Pharmaceutiska Vaxter. Fasc. L 100 arter. Utgif-
ne af R. FB. Fristedt. Upsala 1863.

For Sveriges botanister behéfva vi helt sakert ej mera
iin tillkinnagifva, att ett arbete under ofvanstaende titel helt
nyligen distribuerats fran Upsala, fér att at detsamma rigta
den uppmarksamhet och det erkinnande, det i sa hég grad
fortjenar. I pharmaceutisk tidskrift har utgifvaren infért en
utférligare anmiilan, hvarur vi hemta féljande:

Exsiccatverket, som utgifvaren vill hafva betraktadt sa-_
som ett forarbete till en framstallning 6fver Sveriges offi-
cinella vixter, och som han anser skola blifva af specielt gagn
for Medecine och Pharmacie Studerande sasom ett for dem
sirdeles instructivt herbarium af Svenska vaxter, kommer att
innefatta alla de i Sverige vilda vixter, som veterligen blif-
vit anviinda sasom lakemedel alltifran likarekonstens Aldsta
tider till niirvarande tid, oberoende af huruvida de anvandts
i Sverige eller pa nagon annan punkt at jorden. Da dessa
torde utgéra mellan 7—800 arter, k mmer arbetet att utgif-
vas i 7—8 arligen utkommande fasciklar, och skola hvarje ar
lemnas minst 100, men, om mdjligt blir, anda till 200 arter.
Priset ir 20 R:dr R:mt for hvarje fascikel, och man erhaller
dem endast genom subskription hos Utgifvaren, hvars adress
ar Upsala.

Betriiffande den yttre anordningen, liknar denna i det
nirmaste den i Herbarium Normale féljda. Arterna aro upp-
hiftade pa styft papper och férsedde med en etikett, som
upptager i stor fullstandighet deras pharmaceutiska och bo-
taniska namn, hinvisningar till férfattare och verk af nagon
erkand auktoritet inom den rena eller tillimpade vetenskapens
omrade samt en kortfattad uppgift om deras anvandande.
Ofver samteliga viixterna dr en systematisk férteckning bifo-
gad och de inneslutas i ett prydligt omslag af styft papper.

Ofvertygade, att denna vackra och genom exemplarens
verkligen siillsynt omsorgsfulla urval och preparering framfér
de flesta andra exsiccatverk i sanning utmarkta samling skall
vinna lifligt bifall och stark efterfragan ej allenast af dem,
for hvilkas gagn den narmast ar afsedd, utan ock for hvarje
skola, der det utan tvifvel skall hégeligen intressera larjun-
garne att féretradesvis lira kanna dessa vaxter, som i sa
manget hinseende varit eller annu iro af stort inflytande pa
menniskans lif och viilbefinnande, och hvilka dessutom till stor
del fro hos oss temligen allmanna — tillénska vi utgifvaren
tid och talamod att fortsitta ett arbete, till hvars fullandan-
de vi hoppas ratt manga skola verksamt bidraga.

Wii

159

Hvarjehanda.

1. I bref fran Lektor Zetterstedt i Jénképing meddelas
upptickten af Scirpus setaceus i temlig mingd pa sandiga
strinder af Husqvarna-ans utlopp nira Sanna gard, ej fullt
en half mil fran Jénképing (funnen 1861 af Stud. M. Lun-
dell) och pa de sandiga stranderna af Munksjén, vanligen
kallad Lillsjén, helt invid Jénképing (i ar funnen af Stud.
Fr. Larsson). ektor Zetterstedt skritver i anledning haraf:
»Eget att denna lilla vackra vaxt ej ar funnen i dstra Sma-
land vid kusten eller pa Oland och Gotland; hittills har den
i Skandinavien nistan uteslutande funnits i narheten af haf-
vet pa vestkusten, der vintern ar mild och hésten lang och
blid. Wettern spelar har hafvets rol (Scirpus setaceus fanns
har annu d. 28 Okt. blommande!), och klimatet ar har fuk-
tigt samt vintern mycket snéfri. I Nerike, Sédermanland &c.
finnes det hundradetals likartade lokaler, som den, pa hvilken
ifragavarande lilla vaxt hair sa ymnigt frodas; men helt sa-
kert finnes den ej i medlersta Sverige till folje af det obli-
dare klimatet. Forr har jag trott, att det i Floran uppgifna
vaxtstallet: Boren, Dufvedal, vore grundadt pa nagot miss-
tag; men nu synes det mig atminstone ej otroligt.» — Saledes
ytterligare en ny hafsvaixt vid Wetterns kuster!

2. En. svensk rikblommande vdéat. Att i jordens var-
mare trakter manga vaxter prunka med hégst talrika blom-
mor ar en kind sak. Sasom bevis hiarfére anféres oftast en
Sagupalm (Saugus Rumphii Villd.), som i sina trenne blom-
hélster omslét ej mindre fn 624,000 blommor! Men att af-
ven i vart kalla klimat atskilliga vaxter kunna biara manga
tusentals blommor torde deremot vara mindre bekant. Jag
fann nemligen nara jernviégsbanken vid Huddinge station om-
kring en mil fran Stockholm ganska manga ovanligt frodiga
exemplar af Leontodon autumnale L. Jag utvalde ett af de
stérre fér niirmare undersékning och iakttog harvid foljande.
Fran den smala lilla roten uppgingo 75 omkring fotshéga
stiinglar, hvardera i medeltal uppbarande 6 blomkorgar. Der-
efter 6fverriknades antalet blommor i 10 stycken blomkorgar
af olika storlek, da jag fick talen: 118, 116, 100, 88, 83, 78,
70, 65, 62 och 61, saledes i medeltal 85 blommor i hvarje
blomkorg. Vi fa fodljakteligen hela antalet blommor pa ett
exemplar, om vi multiplcera talen: 75 x6 x85 med hvaran-
dra, da vi erhalla den lilla nitta summan af — 38,250 blom-
mor pa en enda Leontodon autumnale, ett i sanning férva-
nande ‘tal! Det hade varit min afsigt att anstiilla nagra flera
éfverrikningar pa andra vaxter sasom Artemisie m. fl., men
da tiden ej tillatit mig att fullfélja densamma, ma ofvansta-
ende tjena sasom ett exempel pa att tilléfventyrs skilnaden
mellan blommorna i varma och kalla lander mindre bestar i
antalet, an i storleken och fargen. (S. O. Lindberg.)

160

3. Naturalhistoriska Museum vid Linképings hégre ele-
mentar-liroverk..Den Botaniska afdelningen ar synnerligen
rikhaltig, innehallande minst 8000 vaxtarter, hvaraf stérsta
delen férut tillhdrt Prof. Carl Stenhammar. Af Solander,
Rutstrém och Dahlberg finnas troligen hela deras samlingar.
Europas fanerogama Flora representeras genom vaxter,
lemnade fran fjelltrakterna i Skandinavien af Sommerfelt, Dein-
béll, Lestadius, Backman, Ullenius, Hartman, Marklin; fran
sddra Sverige af Hries, Ahnfelt, Wikstrém, Dillén: tran med-
lersta Sverige af bréderna Stenhammar, af Agrelius, Wahl-
herg, Wallman; dertill kommer Fries’ Herbarium Normale
(c:a 700 arter) och atskilliga vaxter af Wahlenberg och Swartz;
fran Island och Grénland af Vahl. Fran sédra Europa fin-
nas vackra samlingar af Djurberg, Brongniart, Hedenborg,
Elgenstjerna, samt fran andra trakter af Europa af Vahl,
Schlechtendal, Reichenbach, Sprengel och Robsahm. Fran A-
sien finnas Ostindiska vaxter af Wallich (synnerligen af slag-
in Polygonum), Kinesiska af Osbeck, samt fran Syrien och

Palestina at Berggren. Fran Afrika Kapska vaxter (syn-
nerligen Ljungvaxter och Eterneller) af Osbeck, Thunberg och
Solander. Fran Amerika af Torrey (isynnerhet Starr-arter)
och Hultgren, Vestindiska af Euphrasén och Brasilianska af
Widgren och Frélich. Fran Nyu Holland en mindre sam-
ling af Wallich, Af Kryptogamer: atskilliga utlindska
Ormbunkar, en stérre moss-samling, hvartill bidrag lemnats af
C. Stenhanmar, Swartz, Rutstrém, Wahlenberg, Sieemee felt
m. fl.; en fascikel af Lindgrens moss-exsiccater; 6 fasciklar af
Lafvar, »Lichenes Sueciz exsiccati, skankta af D:r Chr. Sten-
hammar; en vacker Lafsamling af Carl Stenhammar samt at-
skilliga Alger: Tillika finnes aifven nagra vixter ur Linnés eget
herbari ium, med hans egenhiindiga paskrift, uppklistrade pa papper.

(N. C. Kindberg.)

Det vore 6nskligt att fran de stallen i Sverige, der méj-
ligtvis likartade botaniska samlingar, i synnerhet fran iildre
tider, finnas férvarade, erhalla sadane underrittelser som de
ofvanstaende. Deras vigt torde fa anses alltfér dgonskenlig
att narmare behéfva papekas. — Om de vaxter »ur Linnés
eget herbarium» som skola finnas i Linképing vore intres-
sant att veta nagot mera.
~ Botaniska Notiser ‘emma efier enahanda pian som varit
foljd for denna argang att sortsattas dfven under naésta ar. Fér att emedler-
tid undvika de svarigheter, som maste uppsta genom requisitioner fran olika stai-
len, anmodas de, som behaga prenumerera @ denna tidskrift att detta tillkénna-
gifva jér Utgifvaren (under adress: Kong, Vetenskaps-Akademien i Stockholm),
da numren under korsomslag skola ned omgaende enligt uppyifven adress har-
ifran afsindas. Prenumerationspriset blir fortfarande 3 R:dr R:mt. Och upp-
manas slutligen de botanikens idkare, som anse det gagneligt, att detta foretag
ej ma afbrytas, att medelst vilvilliga bidrog af uppsatser, notiser eller andra

tillkdnnagifvanden verksamt understédja Utgifvaren. Stockholm i December 1863.
“ N. Jd. Andersson,

tty
hes AE He be

SEAT AAs SOOUM ELE ae eh TN

£4, Ah Thy Se MER

i HA ia ‘

oe

ie
iy

ve
A

pTES ke, ac
Fat at

Dias
%

+z

PAG

it Pie
are na
ica! oy
a ima

H Wi

|

i Ih

i

j :