ft 


i 
(LEE 


TNA 
HEK | 


i 
nt 
HELTAL 
; FIRE 
id flat 

ER 
I 


Fk 
år 
EEE 


t. i 
i i; 

i i 
åt 


HER En 
ER 
HA 
BR ; 


NS 


jade 
i ST 


An 
ir 
4 ; 

i 


rt 


2 
Or 


- 
rg 


v 


a N 
7 > | 7 
E ; fliBrRARY = = 
TN (2 
Åj— A 


BOTANINKA UTFLYGTER. 


EN SAMLING 


AF 


STRÖDDA TILLFÄLLIGHETS-SKRIFTER, 


UTGIFNA AF 


bh - 
ha Cenrmd 


ELIAS FRIES. 
FÖRSTA BANDET. 


ANDRA ÖFVERSEDDA OCH TILLÖKTA UPPLAGAN. 


STOCKHOLM, 
ZACHARIAS H/EGGSTRÖM, 1853. 


ES 2. 04. 


OL LTÄKAHE Kl 


ån, 
TJ 


FÖRORD. 


När man en längre tid varit upptagen af mer ansträngande 
arbeten, är det wvanligen ett behof att göra korta utflygter i den 
fria naturen. Så hafva närvarande smärre uppsatser tillkommit 
under författarens hvilostunder. De särskilda afhandlingarne sakna 
derigenom inre samband; men måhända skall just derigenom inne- 
hållet bönen mer omvexlande. Författarens önskan har varit att 
genom smärre och, så vidt innehållet medgifvit, populära uppsatser 
vänja publiken vid en läsning i dessa ämnen, som framdeles kunde 
påkalla något grundligare och mer helgjutet. Den välvilja, hvar- 
med Allmänheten emottagit förra upplagan, har gjort det till en 
kär pligt att å nyo granska och tillöka den närvarande, för hvil- 
ken han utbeder sig samma bevågenhet. 

Allmänheten klagar, att våra vetenskapsmän, utom Läroböcker 
till öfverflöd, icke skrifva på landets språk; vetenskapsmännen åter, 
att allmänheten icke uppmuntrar vetenskapliga arbeten. Skulden 
torde vara ömsesidig; det wissa är, att förlusten å båda sidor är 
större, än man vanligen beräknar. Hvad som icke blifvit framstäldt 


på ett folks språk lefver icke för detsamma, kan icke ingå i all- 


männa bildningen. ÅAfven öfversättningar af goda arbeten från 
främmande språk införlifva sig just derigenom svårare med fol- 
kets uppfattning af naturen. — Vetenskapsmännen åter afledas der- 
igenom lätt till en för all praktisk tillämpning ofruktbar verksam- 
het; deras sjelfständiga ställning till vetenskapen måste uppoffras, 
då de, genom språket vädjande till utländningar, ställa sig under 
främmande förmyndareskap och genom afståndet icke kunna göra 
sina åsigter så gällande, som i fall dessa bland landsmän Junne ett 
deltagande intresse, hvartill kommer omöjligheten att på ett främ- 
mande språk lika noga uttrycka hvarje tankens skiftning som på 
modersmålet. Så väl ett folks som författarnes sjelfständighet äro 
då först betryggade, då de i förening framkallat en allsidig litte- 
ratur på landets språk. 


Upsala d. 7 Oct. 1853. 


ÄRO NATURVETENSKAPERNA NÅGOT 
BILDNINGS-MEDEL? 


AKADEMISK STRIDSKRIFT, UTGIFVEN 1842”). 


— 


Naturvetenskapernas förhållande till all vishets begynnelse, 
religionen, är en ofta omtvistad fråga. Än har man ansett 
naturen för den säkraste religions-urkund, än att hennes stu- 
dium rakt leder till atheism. Lika litet som någon blott 
mensklig kunskapskälla förmå naturvetenskaperna tända det 
klarare ljus, Kristendomen sprider öfver verlden, fast de herr- 
ligast förklaras i dess sken; men äfven så falskt är, att de 
leda till atheism; tvärtom blir från deras synpunkt gudsför- 
nekelse alltid en galenskap, — och naturalismen har sin enda 


källa i obekantskap med naturen. Men ensidigt uppfattade 


") Öfversatt på Danska af Prof. Schouw och utgifven på Tyska i 
Dresden (Arnolds Buchhandl.) 4844. 


kunna äfven naturvetenskaperna leda till flera afvägar; en 
materiell naturlära till en pantheistisk hedendom, om än 
mer renad och idealistisk än forntidens; en blott abstrakt 
enhet sökande naturfilosofi till en med muhamedanismen a- 
nalog deism; båda elda för kort tid sina anhängare till en 
blind, fatalistisk enthusiasm för sina läror och deras profet; 
men, då de utesluta det i ständig utveckling varande lifvet 
och derigenom icke innebära frön till högre framsteg, slock- 
nar den snart och stelnar i döda former. Äfven den biolo- 
giska naturforskningen, om den utesluter allt, som i Kristen- 
domen eger sin förklaring, kan leda till en med Mosaismens 
likartad naturåskådning; men redan uti denna framträder ett 
rent biologiskt element, som höjer densamma öfver alla arter 
af hedendom ”); först i Kristendomen finna båda sin förklaring. 
Men å andra sidan kan icke förnekas, att så väl skapelsens 


majestät som. den fysiska och moraliska verldsordningen ge- 


") Det är oss icke bekant, att man hittills anmärkt, huru långt Mo- 
saismen i biologiska och naturhistoriska åsigter står framom alla 
andra forntidens kulter. Man behöfver såsom exempel endast 
anföra den Mosaiska skapelsehistorien, Mosis indelning af de rena 
och orena djuren, de sundhetslagar han föreskrifver m: m. — 
Till ofvan anförda afarter af sann Naturalhistoria kan äfven läg- 
gas en estetisk förgudning af den yttre naturen, en förfinad fe- 
tischm. Den mystiska naturbetraktelsen hvilar ytterst på oklar- 
het i begreppet och oreda i uppfattningen, den lika mennisko- 
som naturfiendtliga åter, som fördömmer lifvets oskyldiga glädje 
och förnuftets segrar, är ett hån mot skaparens allvishet och god- 
het. Endast derigenom, att vi redligt verka för vårt jordiska mål, 
uti en ringa tiog äro trogne, kunna vi ingå i vår Herras glädje. 


3 


nom naturvetenskaperna förherrligas, och begreppen derom 
både vidgas och renas; liksom de erbjuda ljusare åsigter öfver 
lifvets bestämmelse och fastare stöd för odödlighetens hopp. 
Att dessa hittills hufvudsakligen visat sig fruktbringande för 
våra materiella framsteg, utan att tillika inverka på allmänna 
bildningen, har sin grund deruti, att man, misskännande de- 
ras värde i sig, endast velat anse dem som tjenarinnor för 
beredande af lifvets komfort och derföre endast riktat dem 
till ett praktiskt mål, — liksom tvingat dem att afsvärja sin ve- 
tenskapliga vigt och högre bestämmelse. «Naturvetenskaper- 
«na äro långt från att hafva inträdt i sin rätt, att utgöra en 
«väsentlig del, icke endast i hvad man kallar lärdom, utan 
«ock af den allmänna medborgerliga bildningen. Genom sin 
«användbarhet hafva de fått sin plats i industri-skolorna. De 
«skola likväl en dag intaga ett aktadt rum i hvad man kal- 
«lar klassisk bildning och mer än hittills sker tillitas för 
«meddelandet af allmänna medborgerliga kunskaper«”). 

När den yttre naturens dimmor nedtryckas i låga, stäng- 
da dalar, blir luften lätt förskämd och pestartad; men, upp- 
stiga de till högre rymder och derifrån åter nedgjutas i ett 
fruktbärande regn, så blir luften friskare och renad. Så ock 
naturvetenskaperna. Förvisar man dem endast till borger- 
liga lifvets yrken, så går deras högre, ideella del under och gif- 
ves dem en ensidig materialistisk riktning; likt en slafvinna, 


den man förnedrar, vill man blott begagna dem som verktyg, 


") Friherre Berzelii yttrande i Sv. Ac. Handl. XIX. p. 22. 


på 


utan att erkänna deras värde i sig. Men ostraffad oskärar 
man aldrig det högre och heliga; deruti ligger förklaringen, 
hvarföre tidsandan i naturen ofta endast ser en verksamhet 
af blinda naturkrafter ”); icke anar det helas stränga lagbun- 
denhet och harmoniska anordning af ett högre, lefvande för- 
nuft utom tingen, hvilket omöjligen kan förbises af någon med 
verklig insigt; ehuru hvarje sådan, ju mer den lärer, desto 
ofullkomligare finner sin uppfattning vara och just derigenom 
tvingas att tillbedja en högre makt utom sig och ej blott för- 
guda den förirrade gnista deraf, som lefver inom oss. — Ån- 
ser man nämda materialistiska eller sjelfviskheten förgudande 
läror förderfliga för en ädlare humanistisk bildning, så måste 
man befordra deras motvigt, en verklig, vetenskaplig insigt 
i naturvetenskaperna — eller ock icke klaga, om tidsandan 
skulle antaga en mot den förra fiendtlig stämning. Är hu- 
manistisk det samma som det rent menskliga, kan väl icke 
något studium vara mer humanistiskt än naturens; denna 
är hela mensklighetens bildnings-skola, tilldess man dimit- 


teras till evighetens Universitet. 


") Hvad man kallar naturkrafter är icke annat än abstrakta benäm- 
ningar på naturens lagar, som aldrig existera utan i förening med 
de naturalster, de tillhöra. De äro således endast tingens predi- 
kater, och dylika kunna väl aldrig vara ett tings upphof och be- 
stämmande orsak. Alla dylika förklaringar af det ursprungliga 
genom naturkrafter, såsom polaritet, elektricitet, bildningsdrift, 
lifskraft o. s. v., äro tomma ordlekar, hvarmed fåvitskheten drif- 
ver sina taskspelerier. Detta insåg redan Aristoteles, som i allt 
ser en Gudomlig verkande orsak och hvarje naturalsters vidare 
förklaring i dess dvaia. 


5 

. Naturvetenskaperna voro länge de enda, på hvilka man 
tillämpade den Levitiska lagen, «att de intet arf skulle ega 
bland sina bröder«; fast deras eget oförgängliga arf uppehöll 
dem i en kall, beräknande tid, kunde frukterna deraf icke 
ingå i allmänna bildningen, så länge de saknade offentliga lä- 
rostolar. Då alla andra vetenskaper egde flera, med timlig 
utkomst förenade, platser att erbjuda sina idkare, hade de 
knappt några, om de icke förenades med ett praktiskt mål. 
Onekligen: hafva i detta hänseende stora framsteg till ett bättre 
och rättvisare tillstånd under sednare åren inträdt, hvilket 
tacksamt bör erkännas af hvarje Naturvetenskapernas vän. 
Nya lärostolar hafva blifvit stiftade vid Universiteterna, sär- 
skilda lärare anställda vid elementar-läroverken; men, så länge 
läraren vid dessa, huru utmärkt och skicklig som helst, hvarken 
i lön eller anseende och rättigheter anses vara eller kunna blifva 
de öfriges jemlike, kastas derigenom ett oförtjent förakt öfver 
vetenskapen, kanske skadligare än rent förbigående. Tvärtom 
torde snart en och annan af de spekulativa vetenskaperna få 
«maka åt sig«, för att begagna ett bekant uttryck, såsom 
mer öfverflödiga, sedan man erhållit en bestämd, faktisk kun- 
skapskälla, som för mängden är vida lättfattligare och deri- 
genom mer bildande. Vi vilja likväl icke härmed uppträda 
fiendtligt mot någon forskningsart, som ej saknar allt positivt 
innehåll; de biologiska äro just det förmedlande elementet e- 
mellan de rent spekulativa och rent empiriska, eller, måhända 
riktigare, intet empiriskt vetande blir vetenskap, förr än det 


höjer sig till filosofi, liksom all filosofi förflygtigar, om hon 


G 


saknar konkret innehåll. Det förra framgår från det enskilda 
till det allmänna, det sednare nedstiger från det allmänna till 
det enskilda. Man har tvekat, om den förra vägen är lämp- 
lig för elementarundervisningen, som hittills bedrifvits dogma- 
tiskt, och derföre förnekat Naturvetenskapernas värde som 
bildningsmedel. Undersökningen derom skall blifva föremål 


för efterföljande uppsats. 


Hvarje ädelt sinne glädes af stora minnen. Må man der- 
före icke förtänka oss, att, vid framställandet af Naturveten- 
skapernas vigt som bildningsmedel, vi först häntyda på den 
rad af oförgätliga namn bland mensklighetens sanna välgö- 
rare och bildningens verksamma befordrare, som hvarje de- 
ras del kan framvisa. Men, att detta icke må ega sken af 
ostentation, skola vi inskränka oss till de tvenne första, oss 
möta i Botanikens historia. I denna är det redan en glans- 
punkt, att Aristoteles började sin bildningsbana med «att 
springa kring berg och backar, att plocka blommor«; fast den 
tidens vise ansågo honom derigenom förspilla sin lärotid och 
på spe räknade honom fill Rhizotomerna, så utgick från denna 
naturens skola Vetenskapernas blifvande Fader. — Ej min- 
dre ärorikt är i hennes anor, att Theophrastus Eresius, 
den lärjungen, som Aristoteles mest älskade, egnade hela sitt 
långa, stilla lif åt blommorna, men — hvad ännu mera är — 
af sina samtida allmänt hyllades som den ädlaste personlig- 
het. Med plats undgick Agnonides dödsstraff, då han beskyllt 


7 


den älskade 'Naturforskaren för atheism, och det bland de 
för rabulism kända Atheniensarne (bland hvilka dock smä- 
delse mot de ädlaste ansågs förnärma samhället), liksom de 
sörjande enhälligt följde växtlärans gamle fader till hans blom- 
sterkrönta graf. Likså äro alla de följande bladen i veten- 
skapens minnesböcker blott ett upprepande af samma vitt- 
nesbörd; men de anförda torde vara bevis nog på nalurforsk- 
ningens kraft att på en gång både utveckla förståndet och 
förädla hjertat; och detta i förening är ju all bildnings hög- 
sta mål. 

Kasta vi ytterligare en blick på menskliga kulturens fram- 
steg i allmänhet, så ligger väl dess första gryning långt bort- 
om all egentlig historia; men alla minnesmärken, all tradition 
hänvisa till Orienten som den högre själsodlingens morgon- 
land. Att hon varit förberedd af och samtidig med en dju- 
pare naturkunskap, vittna icke blott de vigtiga tekniska, e- 
konomiska, astronomiska upptäckter, som från denna tid blif- 
vit: nedförda till efterföljande slägten; utan äfven första ka- 
pitlet af Genesis, hvars djupa natursanning sednaste tid först 
kunnat riktigt inse; de flera lärosatser, som just hos Grek- 
lands äldsta, i Orienten mest bevandrade, Vise finnas förva- 
rade, såsom Thales', att vattnet innehöll det närande ämnet 
för allt, äfven elden; Pythagore2e, att jorden kretsade kring 
solen m. fl., hvilka måste vara lemningar från en djupare nä- 
turkunskap, än någonsin Grekerne hunno förvärfva. Greki- 
ska bildningen utgick från Kosmogonier och naturforskning; 


de förbisedde Physici och Rhizotomerna bidrogo mer till hen- 


nes utbildning, än man vanligen inser: med naturforskaren A- 
ristoteles stod bildningen på sin middagshöjd. När den bio- 
logiska forskningen efter Aristoteles förföll, urartade äfven 
kulturen; i Grekiska folklifyvet till Epikurism, som bortkastade 
allt ideelt och öfversinnligt; i Egyptiska hofiuften åter till Ny- 
Platonism, hvilken så länge sökte tingens eviga urbilder, att 
man förlorade den verkliga verlden ur sigte, man var så upp- 
tagen med urskiljande och klassifikation af Englar och Öfver- 
Här 
se vi de båda ensidiga riktningar, som i alla tide kul- 


Englar, Demoner och Andar, att man förgat nat 


turens villovägar, så väl den, som endast hyllar de nliga, 
som ock den för blott det öfversinnliga, fast endast själens och 
kroppens harmoni är lifyets, det ideellas och materiellas, är ve- 
tenskapens helsa. Äfvenledes se vi deruti den afalla tider be- 
styrkta erfarenheten, att den sanna vetenskapliga andan, som 
måste näras af sin egen lifsluft, i längden alltid urartar både i 
hof- och folklifvet. Man misstager sig högeligen, om man an- 
tager, att vetenskaperna icke under medeltiden både voro ak- 
tade och egde sina bildnings-skolor. Men dessa sistnämda 
voro endast tillämpningsskolor för bestämda forskningsarter, 
utan gemensamt föreningsband, utan ett rent vetenskapligt 
mål (Filosofisk fakultet), hvarigenom inga nya frön till föräd- 
ling utsåddes, och äfven det goda, som fanns, såsom lösryckt 
försvann före Högskolornas grundläggning. Vetenskapsmännen 
åter voro anställde som hofmän, en luxartikel, och urartade 
derunder till nativitets-ställare, Astrologer, Alkemister och Ne- 


kromanter samt charlalaner af alla slag, stundom äfven bru- 


X 


9 


kade till hofnarrar — och de, som icke der kunde göra lyc- 
ka, uppträdde som hexmästare för de lägre folkklasserna: öf- 
verlåten endast åt dessa, sjunker all bildning allt djupare och 
djupare, så att ännu i 47:de seklet se vi i hexprocesserna 
verkliga blomman af medeltidens genom - naturforskningens 
vanvård urartade mystiska naturlära. Endast bland Araberna 
uppblomstrade under denna mörka tid en vetenskaplig kultur, 
hvilken, som utgående från Kosmografier, ännu närmare slöt 
sig till naturforskning och uti denna uppenbarade mycken 
ädel enthusiasm, så att t. ex. hela sträckan mellan Gades 
och Bokhara af enskilda i Botaniskt afseende var genomsökt 
(ännu i förra seklet funnos rikhaltiga Arabiska Mscr. i spe- 
ciell. Botanik inom Spanska Bibliothekerna), innan någon en- 
da Botanisk utflygt i det öfriga Europa var företagen; men 
med intresset för naturforskning aftynade äfven Arabiska bild- 
ningen. — Nyare Europeiska bildningen väcktes väl först ge- 
nom de gamla klassiska mönstrens studium; men det var i 
naturvetenskaperna, hvilka nu gingo ut från det enskilda, som 
hon först vann sjelfständighet, och det är onekligen dessa, som 
gifvit den närvarande sin egendomliga pregel. Utom den Eu- 
ropeiska bildningen träffa vi äfven en egendomlig kultur på 
Japan, uteslutande stödd på naturkunskap; der skall äfven 
finnas en rik naturalhistorisk litteratur (Botaniska arbeten af 
några och 20 Volumer), Botaniska trädgårdar och samlingar. 
Så var det ock genom begynnande naturkunskap Mexikanare 
och Peruanare höjde sig något öfver de öfriga Amerikanska 


urinfödingarne. Hyarje lands materiella odling börjas med 


10 


den yttre naturens förädling, hvarje folks högre bildning ge- 
nom klarare insigt i naturvetenskaperna; när naturen i båda 
fallen vanvårdas, förvildas kulturen. Känslolöshet för den lef- 
vande naturens lidande och misshandling är ett uttryck af 
råhet; ett folks sinne för hortikultur och naturens förskö- 
nande är en mätare på dess estetiska bildning. 

När således naturvetenskapernas historia tillika är mensk- 
liga kulturens, kan man icke annat än förundra sig deröfver, 
att många af den sednares vårdare emot dessa vetenskaper 
hyst ett afgjordt förakt, att icke säga hat. De dela detta öde 
med den närbeslägtade religionskunskapen af dem, som sjelfva 
aldrig erfarit någonderas lifvande och stärkande kraft. För 
att icke 'blottställa sig för åtlöjet frågar man väl icke mer; 
som idkeligen på Linnés tid: Cwi bono? Men, sedan Linné 
segrande vederlagt detta tvifvel, förebrår man dem nu att vara 
för mycket nyttiga. Men det nämda den litterära verldens 
svåraste gissel skall äfven en dag drabba dess nyaste förkläd- 
nad: Åro naturvetenskaperna något bildningsmedel? Kunna de 
utan våda och skada ingå i elementar-undervisningen? Hvar 
och en, som hos oss skrifvit öfver uppfostringsverket, har 
deltagit i denna stridsfråga; mången har ansett det tillhöra 


den conservativa renlärigheten, att de måste uteslutas”). Öf- 


") Synnerligen anmärkningsvärdt är, att hela den nyare Naturalhi- 
storien ursprungligen, i sextonde århundradet, utgått från några 
skollärare, som till sinnets vederqvickelse och förädling utförde 
sina lärjungar i Guds fria skapelse — och att det nu oftast är 
dessa, som mest hata sin egen son, 


11 


ver hithörande litteratur är fullständigt redogjordt i en för- 
träfflig uppsats af Herr Arrhenius i Skandia, 9:de Bandets 
andra häfte: Om Naturalhistorien som undervisningsämne vid 
Gymnasierna, der sjelfva tvistefrågan blifvit så fullständigt 
refererad och besvarad, att vi alldeles kunna förbigå denna, 
hvilken, då ingen vederläggning deraf försökts, torde kunna få 
anses afgjord. Det torde derföre vara tid att betrakta frågan 
från en mer allmän synpunkt, hvartill vi önskade med någ- 
ra flyktiga anmärkningar bidraga, afläggande på samma gång 
vår trosbekännelse öfver Naturvetenskapens vigt för kultu- 
rens och civilisationens förädling. 

Allt nytt, som vill göra sig gällande, måste först kämpa 
för sitt bestånd; kan det icke uti denna kamp bestå, så är det 
ingen framgång värdt. Ehuru vi alldeles icke kunna erkänna 
Nåturvetenskaperna såsom något nytt, — tvertom måste de varit 
det, som mest tog mensklighetens förståndskrafter i anspråk, 
så länge denna ännu hufvudsakligen kämpade för sitt fysiska 
bestånd, — så är onekligt, att deras grunder i äldre tider icke 
ansågos behöfliga som läroämne vid elementar-undervisningen, 
dels för deras då varande outbildade skick, hvilket icke höjde sig 
öfver allmänhetens ståndpunkt, dels och hufvudsakligen derföre, 
att då lefde man ännu så i naturen och inhemtade derom 
genom tradition för den tiden så tillräcklig insigt, att deruti 


icke behöfdes särskild undervisning”). Så länge skogen öfver- 


") Vi tilltro oss nämligen fullt kunna bevisa, att kunskaper i Botanik, 
Medicin o. s. v., efter de tiders art, voro mångfaldigt större och 
allmännare utbredda bland allmänheten och de lärda, som då 


12 


allt växer vild, tänker ingen på trädplantering. Förhållandet 
är nu helt och hållet förändradt, traditionens allmänna källa 
är åtminstone för alla dem, som framgå på den högre bild- 
ningens bana, uttorkad; naturvetenskaperna hafva så betyd- 
ligt höjt sig öfver allmänhetens synkrets, att omdömet öfver 
dem förvillas hos hvar och en, som i dem icke erhåller egent- 
lig undervisning. Förbigås de alldeles, så uppstår en omätlig 
lucka i hela bildningen, så mycket vådligare, som den nyare 
till sin hufvudsakligaste del hvilar på dem. Den, som icke 
deruti erhåller sann undervisning, ty afvisas kan den icke, 
erhåller falsk ”). Man erkänner allmänt fäderneslandets geo- 
grafi för ett oundgängligt undervisningsämne; kännedomen af 
dess natur och alstringsförmåga torde, minst sagdt, vara lika 
vigtig. Hvilken omätlig lucka uppstår ej i hela bildningen, 
om man lemnar åsido allt från landets bildning och yta till 
dess befolkning, förbiseende alla villkor och medel för dennas 
bestånd och trefnad. — De, som fört naturvetenskapernas ta- 


lan, hafva i allmänhet varit alltför eftergifvande, liksom hvarje 


nn eta 


voro vida mer allmänt bildade, än sedan man erhöll serskilda 
Botanici, Medici o. s. v., hvilket är en nödvändig följd af arbe- 
tets fördelning. Naturvetenskaperna voro i äldre tider en vä- 
sendtligt ingripande del af Filosofien och förelästes verkligen som 
sådan — äfven i elementar-läroverken (vi hafva sjelfve sett en 
Physica, som på 1600:talet lästes i skolorna, hvaruti Naturalhi- 
storien efter tidens lägenhet äfven afbandlades), tills de fingo en 
mer historisk karakter och derifrån afskildes. 

") Äfven i delta hänseende gäller: Naturam expellas furea, tamen 


usque recurrit, 


15 


ecelesia pressa endast begär att tolereras. Ingalunda kan vår me- 
ning vara, att de skulle följt sina vedersakares exempel; fiendt- 
ligt uppträdt mot andra vetenskaper, för att tränga dessa till- 
baka, ty äfven i vetandets rike är all inbördes strid lika löj- 
lig som i fabeln lemmarnas, eller att de med grundlösa för- 
nedrande beskyllningar skulle sökt nedsvärta andras karakter, 
såsom då man påstått naturvetenskapen leda till materialism, 
atheism o. s. v., hvilket det varit ännu lättare att på de förra 
återkasta. Men de borde allvarligare yrkat erkännandet af sitt 
värde som en rättvisa; sin oundgänglighet som en nödvändig del 
i vetandets hela kedja; tydligare antydt sin högre vigt för mensk- 
lighetens framsteg och förädling. Vidare var det ett misstag 
att kalla naturvetenskaperna företrädesvis praktiska, ty som 
rena vetenskaper äro de det icke (Logiken är mångdubbelt 
mer praktisk), fast de ega en oberäknelig praktisk tillämp- 
ning, — och i synnerhet att åberopa denna som bevis på deras 
vetenskapliga värde. Detta eger likväl både sin ursäkt och 
förklaring i de tiders lynne, som icke visste uppskatta det 
rena vetandet (sökande efter sanningen blott för sannings 
skull), så vida man deraf icke kunde beräkna en säker netto- 
behållning. I sådana tider måste den i detta hänseende van- 
lottade Poesien äfven blifva nyttig moral och sjunga tunga 
lärodikter. Men må vi å andra sidan akta oss att förkasta det 
sanna och sköna, i fall de tillika äfven skulle medföra nytta. 

Långt flera misstag ligga Naturalhistoriens vedersakare 
till last, hvilka ytterst låta förklara sig af obekantskap med 


hennes verkliga väsende, hvarigenom de i sitt obestridda nit 


14 


för den ädlare kulturen icke förmått urskilja vän och fiende, 
och, utgående från fullkomligt riktiga grundsatser, hafva de 
gifvit dessa en alldeles oriktig tillämpning. Så f. e. är det 
en visserligen riktig grundsats, att intet praktiskt hör till e- 
lementar-undervisningen; men Naturalhistoriens historiska sida 
är onekligen dess första, största, egentligen bildande — och 
aldrig än har väl någon förnuftig man tänkt sig den tilläm- 
pade delen, innan den förra blifvit uppfattad som bildningsme- 
del.” Skulle man åter med praktiskt vilja förstå allt till sin 
källa empiriskt, så återstår väl icke rätt mycket som bild- 
ningsmedel; naturalbistorien och verldshistorien stå fullkom- 
ligt på samma grund; båda äro för sig jemt lika mycket prak- 
tiska och empiriska, blott med den skillnad, att i den sed- 
nare måste man förlita sig på andras uppgifter om tilldra- 
gelserna, i Naturalhistorien "har man tillika tillfälle sjelf öf- 
vertyga sig om hvad som sker. Den rikaste källan till miss- 
tag har varit förvexlingen al Naturlära och Naturalhistoria, 
tvenne kunskapsarter, till sin utgångspunkt, behandling och 
riktning vida mer skilda än Filosofi och Theologi. Den förra 
utgår från Mathematik, från det allmänna till det enskilda, 
fordrar sträng bevisning och beräkning af sina resultater och 
anses derföre företrädesvis som exakt. Till denna serie höra 
Astronomi, Kemi, Fysik med alla sina talrika underafdelnin= 
gar. Till dessa-hör egentligen den liflösa naturen, och, upp- 
taga de tillika den organiska, så hvarken få eller kunna de be- 
handla henne annorlunda än som oorganisk. Af denna vigtiga 


kunskapsgren är Mathematiken redan erkänd som ett nöd- 


45 


vändigt elementar-undervisningsämne: om dess högre delar 
synes ingen fråga kunna uppstå (om icke någon öfversigt ”), 
dels emedan de fordra flera apparater för sitt studium, än som 
kunna vara att tillgå, dels derföre, att de som rena veten- 
skaper äro öfver ynglingars fattningsförmåga — och för sin 
tekniska användning hafva de otaliga tillämpningsskolor. Na- 
turalhistorien åter tillhör en helt annan kunskapsart eller, 
som sjelfva namnet säger, de Historiska vetenskaperna, hvil- 
kas uppgift är att uppfatta lifvet och handlingen. Geogra- 
fien är den grund, hvaruppå de hvila, liksom Theologien på 
den religiösa tron: de utgå från det enskilda, utvecklingen 
leder först till ideer; de måste underkasta sig högre lagar, 
som de hvarken kunna leda eller beräkna; deras närmaste 
ändamål är en skyddande vård om menniskans och den or- 
ganiska naturens lif. Det är derföre familjen, som är deras 
egentligaste tillämpningsskola, liksom Staten de Filosofiskas 
och Kyrkan de Theologiskas; men beror ej de sednares helsa 
just af den förstnämdas? De biologiska forskningsarterna äro 


i bildningens' vigtskål en nödvändig motvigt emot de Mathe- 


+) Jag påminner mig ännu efter 45 år med glädje, när vid Wexiö 
Gymnasium Lectorn i Mathematiken en eller annan vinterafton i 
terminen för oss Gymnasister förklarade himlakropparnas lopp och 
sljernornas constellationer, jag kan tryggt försäkra, att dessa ut- 
flygter till himlafästet, ehuru icke i någon strängt vetenskaplig 
form, för mig ålminstone voro mer bildande och upplyftande än 
månget annat lärospån. Sådane blickar inuti det oändliga, lik- 
som i det eviga, ega en underbar kraft att stegra ynglingens hog 
för högre kunskapers förvärfvande. 


16 


matiska, som, ensidigt uppfattade, kunna leda till mekanisk 
uppfattning af verldsalltet. Ty dessa, för att vara sin idé 
trogna, måste vara rent rationalistiska, afse materien och dess 
krafter, de biologiska åter supranaturalistiska samt betrakta 
lifvet och dess i oändlighet vexlande uppenbarelser. Lifvet 
är, åtminstone från Naturalhistorisk synpunkt, något högre, 
ofvanfrån gifvet; öfversinnligt i den mening, att det till sitt 
sanna väsende icke blott af våra sinnen icke fattas, utan äf- 
ven icke kan eftergöras, beherrskas eller beräknas. Långt 
ifrån att anse lifvet som en högre stegring af den oorgani- 
ska naturens krafter, betraktar Biologien dessa som lifvets 
motsats, och deras seger öfver lifvet är lifvets, och äfven Bio- 
logiens, död. Vi hafva annorstädes antydt det menliga infly- 
tande på Naturalhistorien, som uppkommit genom förgätande 
af den gyllne regeln: Suum cuique, af bemödandet att under- 
ordna och förklara lifvets verksamhet efter den oorganiska 


naturens lagar”). Vi behöfva väl icke frukta, att någon i 


") Syst. orb. Veg. Lund 7825. De histor. Natural. studio controvers. 
Upsal. 2836. Heldre än att antaga lifvet för en produkt af den 
oorganiska naturens verksamhet, äro vi för vår del benägne tro 
(ehuru allt transcendentelt, liksom allt öfversinnligt, ligger utom 
Naturalhistoriens gräns) det oorganiska vara en produkt aflifvets 
skapande förmåga, ty endast lifvet är i beständig utveckling, en- 
dast lifvet skapar. Äro icke ännu i dag de miigtigaste jord- och 
berglager, stora landsträckor uppenbart ett residuum af lifvets 
verksamhet? Hela den nuvarande skapelsen lefver på den för- 
gångnas graf. Finnes deremot något enda exempel, att den oor- 
ganiska naturen ensam frambragt något lif? Vi hafva väl selt 
uppgifna materialistiska recepter derför, men ock alltid insett det 


17 


det anförda skulle vilja se någon, minst en uppsåtlig, orätt- 
visa emot den oorganiska naturläran; vi erkänna tvärtom med 
nöje hennes höga vetenskapliga värde, samt att för praktiska 
lifvet hon är af högre vigt än natiiralhistorient och, huru älf- 
ven, oaktadt hennes positiva karakter, den ädlaste resignation 
fed henne kan förenas, vittnar bland mycket annat den be- 
römda skriften: En Naturforskares sista dagar. 

Det kan ingalunda vara vår afsigt, att här skrifva något 
loftal öfver Naturalhistorien (hon kan lika så väl som hvarje 
annat vetande vara ett dödt ofruktbart kapital), hvarken ge- 
nom hennes ensidiga upphöjande eller andra kunskapsarters o- 
rättvisa nedsättande, väl vetande, att alla äro, som man säger, 
grenar af samma stam — eller, från Botanisk synpunkt rik- 
tigare, just olika organer i en stam, hvars grenar äro deras 
praktiska tillämpning i kyrkan, staten, familjen. Derföre äro 
vetenskaperna för dessa, hvad stammen är för trädets krona. 
Religionen nemligen är stammens märg, hvars grundsannin- 
gar, likt märgstrålarne i det naturliga trädet, böra genom- 
tränga alla delar. Litteraturen i allmänhet är vedlagret, som 
ger fasthet och styrka åt det hela, den mogna veden mot- 


svarar den gamla klassiska; hvitveden (svallen) den nyare, 


taskspeleri, hvarigenom lifvet införts. Likväl finnes nu liksom i 
medeltiden en allmänhet, som heldre tror på taskspeleriet, än 
den enkla sanningen, likväl med den skillnad, att medeltiden i 
det naturliga blott ville se något öfvernaturligt (Neo-Platonicism), 
vår tid åter i det öfversinnliga blott något materielt (Epikureism). 


Fries, Bot. Utfl,, I. 2 


18 


som årligen afsätter nya lager. Naturvetenskaperna äro saf- 
van, som alltjemt tillförer nya näringssafter både till stam- 
men och grenarna, och de filosofiska barken, hvilken omkläder, 
begränsar det hela samt återför och fördelar näringssafterna. 
— Väl kan i trädets stam märgen vara angripen af röta och 
förstörd, men trädet ännu någon tid fortfara att grönska och 
blomma, fast det ger inga eller dåliga frukter. Väl saknas 
vedlagret i många blommor; men de hafva också ringa var- 
aktighet. När safvan afstannar, upphör trädets tillväxt, och, 
när barklagret affaller, blir stammen oformlig, förtorkar snart, 
men utskjuter en mängd onyttiga vattenskott. Som likväl 
alla vetenskaper ingripa uti hvarandra, är allt skarpt skema- 
tiserande af dem mer eller mindre ensidigt. Vi ega tillräck- 


ligt många försök i denna väg; utan ringaste anspråk hvar- 
ken på originalitet eller djupsinnighet lemnas här en, blott till 


att lätta öfversigten af den åsigt, samt den ordning för deras 
studium, som för denna afhandling ligger till grund. 


A. Exacta Vetenskaper: 


I. Mathematiska: I. Filosofiska: 
Geometri. Logik. 
Astronomi. Kemi. Ontologi. Estetik. 
NO  — ne 
Fysik. Moral. 
Tillämpning: Teknik, Krigsve- Tillämpning: Rättslära, Sam- 
tenskap. hällslära. 
. B. Historiska Forskningsarter: 
I. Biologiska: I. Theologiska: 
Geologi (Geografi). Urkund (Bibel). 
Naturalhist. Verldshist. Exegetik. Kyrkohistoria. 
NL am em oc 
Anthropologi. Theologi. 


Tillämpn.: Ekonomi, Medicin. Tillämpn.: Familjen, Kyrkan. 


19 


Då Naturvetenskaperna utgöra en så vigtig, ingripande 
del af hela bildningen, är oss omöjligt inse, hvarföre icke de 
skulle vara ett bildningsmedel, fullt jemförligt med de öfriga. 
Också lärer väl ingen bestrida deras vigt och värde i strängt 
vetenskaplig form, men mången likväl förneka det, då frågan 
är om deras elementära del. Men kan icke detta sägas om 
hvilket vetande som helst, så länge det står på sistnämda 
ståndpunkt? Under denna uppgifva de öfriga bildningsmedlen 
såsom sitt ändamål, att utbilda omdömet; naturalhistorien i 
sitt första, enklaste stadium gör det lika mycket; redan det 
enklaste bestämmande af en växt fordrar dubbel uppmärk- 
samhet, först att fatta det i diagnostiken väsendtliga och se- 
dan dennas öfverensstämmelse med det gifna föremålet; hela 
vetenskapens byggnad är dessutom strängt tillämpad logik. 
De öfriga bildningsmedlen prisa sin förmåga att uppöfva min- 
net; naturvetenskaperna göra det än mer, emedan det sker 
af kärlek och intresse för ett åskådligt föremål. De öfriga 
berömma sig af sin dogmatiska form; naturvetenskaperna kun- 
na visserligen äfven föredragas dogmatiskt, ehuru vi anse dem 
mer bildande, om de föredragas undersökande och lefvandé. 
Det gifves dock många andra ädla förmögenheter hos men- 
niskan, som icke böra vanvårdas eller undertryckas blott för 
utbildande af förståndet och minnet. Det har blifvit en ste- 
reotyp, att kalla företrädesvis de grammatikaliska öfningarne 
«en själens Gymnastik«. Naturvetenskaperna äro Gymnastik 
både för själ och kropp. Men naturvetenskapernas egentliga 


vigt ligger i många andra företräden. Först deruti, att de 


20 


uppmuntra och tvinga till den sjelfverksamhet i studier, öf- 
ver hvars brist klagas i vår tids bildning. Vidare utbilda de 
den vigtiga, egna iakttagelseförmågan, ögats och själens skarp- 
synthet i förening, att på en gång uppfatta det gemensamma 
och egendomliga i hvarje föremål, d. v. s. det väsendtliga. 
Det är till detta mål insigten af frändskapen emellan de sken- 
bart olika, åtskillnaden af så många till det yttre lika natur- 
alster leder; det är mindre för naturalstrens användande i 
medicinen, än för utbildande af den egna iakttagelseförmåga, 
hvarpå denna ädla konsts säkra utöfning beror, som natural- 
historien alltid varit ansedd som en förskola till medicinen, 
utom den kärlek för naturen hon inplantar. 1 likhet med allt, 
som af en inre ädlare naturdrift utvecklas, fordrar utbildan- 
det af denna kärlek för naturen väl allvarlig ansträngning, men 
medför tillika så mycken lefnadsfriskhet, ökad kraft och ande- 
lig helsa, att egentligen endast den tid behöfver dertill använ- 
das, som eljest skulle förspillas på andra nöjen, sinnets nöd- 
vändiga hvilostunder. Hvarje lifligare yngling skall alltid, rik- 
tigt hänledd, i naturalhistorien finna den ädlaste vederqvickelse 
efter strängare studier. Och, då man snart lär sig inse, att 
lifvet icke låter sig beherrska utan genom undergifvenhet för 
dess högre lagar, så leda de tillika till sann resignation. Det- 
ta beroende af något högre, långt ifrån att missleda eller slap- 
pa den egna kraften, såsom hvarje sjelfvisk, ensidig förstånds- 
kultur och äfven den ädlaste, men förtidiga Estetiska utbild- 
ning, tvertom stegrar densamma genom medvetandet af högre 


makters samverkan. Och just af denna gemenskap med re- 


21 


ligionen förklaras deras kraft att förädla hjertat, hvarföre det 
är en urgammal anmärkning, att de, som mest lefvat i na- 
turen, alltid tillika äro de frommaste, kärleksrikaste, förson- 
ligaste karakterer, så att det Ovidianska emollit mores nec 
sinit esse feros är al alla tiders erfarenhet bestyrkt; det är 
naturvetenskaperna, som i våra dagar förbrödrat folken. Näst 
religionen, till hvilken de naturligast sluta sig, som verkan 
till orsak, .se vi, för vår del, intet vigtigare så väl för ande- 
lig utveckling som timliga fördelar. 

Saknar man några egentliga skäl, hvarföre icke natur- 
vetenskaperna skulle vara något lämpligt bildningsmedel, så 
äro desto flera de obotfärdigas förhinder. Först skola de vara 
så föga idkade, att de icke kunna sägas tillhöra allmän bild- 
ning; om så är, är det rätt illa. Det var en tid, då ej hel- 
ler Kristendom tillhörde allmän bildning. De böra derföre med 
desto större allvar drifvas, att denna brist må snart afbjelpas, 
eller kanske man anser det vådligt, om jemlikheten i okun- 
nighet skulle upphöra. — Vidare beskyller man dem för att så 
hänföra unga sinnen, att dessa derigenom skulle afledas från 
«redbarare« studier. Det har alltid varit de skönas osökta lott 
att älskas, men just derföre äfven klandras af äldre och min- 
dre lyckligt lottade systrar; men icke lärer man derföre på 
allvar vilja förvisa skönheten. — Man förebrår dem den ma- 
teriella nytta de medföra; om just detta skall vara något fel, 
så ligger det utom deras egentliga mål, som är sökande af 
sanning och allt klarare insigt i naturens lagar; men att fö- 


rebrå dem, om de med sin insigt deruti tillika gagna sam- 


22 


hället och den lidande menskligheten, är lindrigast sagdt fari- 
seiskt. — Man förebär, att de befordra materialism och egoism; 
men till fullo kan bevisas, att materialismen varit aldra störst 
i de tider, då de voro mest okända, — och, vore alla egoi- 
ster Naturforskare, så blomstrade visserligen ingen vetenskap 
mer”). Låge minsta skymt af sanning i allt detta, så skulle 
vi kunna uppgifva ett säkert homwmeopathiskt motgift, sann 
naturforskning, ty af allt vetande har hon näst religionen 
bäst bevisat sin kraft att uppamma just mod till försakelse 
och sjelfuppoffring för ett högre ändamål, så att i sednare 
sekler ingen vetenskap räknar flera martyrer under alla zo- 
ner — och fordras icke detta mod hos nästan hvarenda dess 
idkare, då ingen vetenskap lemnar så ringa utsigter till lyc- 
ka i befordringsväg? Man förebrår naturforskarne, att de 
hafva föga sinne för sällskapslifvets nöjen; men de finna inom 
sig en rikare verld än kortens; i den stilla naturen alltid ett 
lärorikare sällskap än i de bullrande nöjenas hvirfvel.  Slut- 
ligen öfverflyttar man sin egen sinnesstämning emot natur- 


vetenskaperna till dessa och tillägger dem fiendtlighet emot 


+) Att likväl äfven naturforskare, i synnerhet de, som lefva instängda 
i stora museer, blifvit anstuckne af tidens nämda smittor, kan 
icke förnekas (umgänget med lefvande naturföremål och rörelsen 
i fria luften äro ett godt preservativ), men anmärkningsvärdt är, att 
bland dem sakna de alla svårare symptomer och antaga en lin- 
drigare karakter af ett tillgjordt förnämt väsende eller af barnslig 
fåfänga. Till den sistnämda hör begäret att i hvarje ny växtart 
föreviga sig och sina vänners namn. Den lilla odödlighet, man 
genom dessa rökoffer lofvar, är — en skuggas utan medvetande. 


25 
de” öfriga bildningsmedlen (om man någon gång haft anled- 
ning till denna klagan, liksom vid en Faders öfver en vanartig 
son, bör man först efterforska, om ej grunden ligger i vårds- 
lösad uppfostran eller i egen orättvisa); man synes frukta, 
att den hatade, ur brödraringen förskjutne, som man helst 
ville sälja till träl för beredandet af sitt lifs komfort, en dag 
kunde blifva en farlig fiende; men denna fruktan är onödig; 
den Josef, som hans bröder af fruktan, att han skulle växa 
dem öfver hufvudet, sålde som slaf till Egypten, blef en dag 
hela slägtens stöd. 

Den äldre bildningens kämpar befinna sig för närvarande 
i alldeles samma ställning, som medeltidens Riddare efter kru- 
tets och den nyare krigskonstens uppfinning. All deras tun- 
ga klassiska rustning skyddar dem icke mer, de angripas med 
vapen ur Naturvetenskapernas rustkamrar, mot hvilka, om 
än förrostade, de inga försvarsmedel ega; deras egna nå icke 
deras motståndare. De ropa derföre, att naturvetenskaperne 
leda till materialism, atheism o. s. v. alldeles som de ädle 
Riddarne, att krutet var en gudlös, djefvulsk uppfinning. Men 
hvarken med jemmer eller anathemer nedslår man någon 
motståndare (allmänheten tyder båda för nödrop) — och det 
mest förvända är onekligen att vänta hjelp deraf, att man 
afhåller det yngre slägtet från deras inhämtande. Nej! hvarje 
fiende, som skall besegras, måste uppsökas i sitt eget land, 
mötas på sitt egna fält, slås med sina egna vapen; och då 
skall visserligen den sanna bildningens sak segra. Det finnes 


verkligen icke i hela Lärdomshistorien någon enda verklig 


24 


naturforskare, som icke i kufvudsaken är på den äldre bild- 
ningens sida; och, ville man tillåta den ädlare naturforskningen 
att värfva stridsmän bland det uppväxande slägtet eller blott 
bilda det till skickliga jurymän för denna fråga, så skulle hon 
nog besegra bådas gemensamma fiender; den äldre bildningen 
har farligare fiender i sitt eget läger, än bland naturforskarne. 
Det är just tidens skada, att hon nu, som fordom i Epicuri 
dagar, utan sann insigt tillegnat sig en del af naturvetenska- 
pernas resultater och utplattat dessa till ett sens-commun- 
vetande, som, efter det sjelft spelar på ytan, omöjligen kan 
fatta något inre lif; som just derigenom, att det bortkastat 
det oändliga, begriper intet, då det tror sig begripa allt — 
och derigenom hotar att undergräfva både religion och ve- 
tenskap. Deremot gifves det ingen naturforskare, som icke 
erkänner, att hvarje fenomen och synnerligast lifvet utgår 
från en högre, för honom oförklarlig kraft. Således kan en- 
dast ett grundligt studium af naturen hela den skada, som 
uppkommit af ett halft vetande. Historien har redan bevis 
derpå, att de förvillelser, hvarje tid lider af, endast kunna 
botas genom naturvetenskaperna. Förgälves arbetade kyrko- 


fäderne ”), de mest upplysta både i kyrkan och staten, att ut- 


”) Man begår en stor historisk orättvisa, då man beskyller Kyrkan att 
under medeltiden hafva uppsåtligt befordrat vidskepelsen;, hon stred 
verkligen länge deremot, men besegrades slutligen sjelf, emedan 
hon i naturvetenskaperna icke egde något stöd. Äfven de stora Re- 
formatorerna, Luther, Melanchthon (som sjelf höll föreläsnin- 
gar öfver Astrologien) m. fl. kunde icke frigöra sig derifrån, hvil- 
ket visserligen icke varit fallet, om hon varit ett medvetet be- 


25 


rota medeltidens grofva vantro, vidskepelse och hexerier 
(ännu i femtonde seklet sökte Påfliga bullor för svärmeriet 
sätta gräns); men vid naturvetenskapernas framsteg i 47:de 
seklet försvunno de som en andesyn vid ljuset. Ingen dog- 
matism förmår skingra något slags vantro, utan dertill for- 
dras demonstrativ empirism, den genom inbildningskraften be- 
dragna sinnligheten måste genom en säker sinnlig erfarenhet 
återföras. Den otro, fåkunnighet och indifferentism, som ho- 
tar vår tid, har på långt när icke så djupa rötter; den är 
väl ännu mest ett skum, som jäser på ytan. Det var egent- 
ligen de fysiska vetenskaperna, som utrotade den äldre vid- 
skepelsen, som i allt såg något öfvernaturligt; det är de bio- 
logiskas bestämmelse, att besegra den nyare vantron, som i 
allt endast ser det materiella. Den, som i Skriften icke ser 
annat än ett vanligt menniskoverk; det hjerta, som sjelft från- 
stöter hennes helande kraft, kan icke derigenom betvingas; 
men, införes han i lifvets verkstad, det ingen menniskotanke kan 
fatta eller konst kan eftergöra eller efter sina beräkningar 
leda, måste äfven han med de Egyptiske trollkarlarne erkänna: 
detta är Guds finger. Och är blott känslan för det religiösa 
väckt, tron på något högre än blinda naturkrafter, d. v. s. 
på Guds uppenbarelse i naturen befästad, så blir sinnet öppet 
för hyllandet af Guds uppenbarelse i tiden; när forntidens 


«Vise hade sett hans stjerna i Österlanden, kommo de att till- 


drägeri. Dess egentliga rot är väl att söka i Neo-platonismen, 
med hvilken all Orientens vantro (i folklifvet förvildade lemnin- 


gar af en äldre kultur) lätt förmäldes. 


26 


bedja honom«. Religionens första utbredning erfordrade un- 
der; i våra dagar behöfvas icke dessa, då naturens under lig- 
ga öppna för en hvar, som vill se. De, som derföre tro dem 
leda till atheism m. m,, hafva till motståndare Apostelen Pau- 
lus (Romar. 4. 20); — men ändå frukta en del Protestanter 
mer att låta ungdomen läsa i naturens bok, än Katholska 
Kyrkan i Biblen. Katholska Kyrkan åter, som är öfver all 
misstanka, att icke rätt väl förstå sitt eget intresse, befallte 
redan i 49:te seklet, för att motverka tidens materialistiska 
rigtning, att naturvetenskaperna skulle föredragas i samband 
med Theologien, och män med största anseende inom Kyr- 
kan, Thomas af Aquino, Albertus Magnus m. fl, voro: tillika 
lärare i Naturvetenskaperna — och än i dag tager hon dem” 
i sitt synnerliga hägn. Så öppnades Italienska naturforskar- 
nes första sammanträde med en högtidlig religiös messa, nå- 
got, som hvarken i det protestantiska Europa eller det oka- 
tholska Frankrike kommer i fråga. Men i England, der man 
väl allvarligast begrundat tidens järtecken och medlen för att 
motarbeta den nya Epikureismen, har man ansett det bäst 
kunna ske genom framställning al naturvetenskapens under. 
Men, innan dessa ens kunna ses, måste någon insigt och för- 
måga att fatta dem vara förvärfvad. Särdeles är detta för 
dem, som beträda bildningens bana, af vigt; dessa få visser- 
ligen hos oss tidigt en allvarlig (men ofta blott abstrakt) re- 
ligions-undervisning; men under de flestas, om icke allas, ut- 
bildning inträffar en kritisk period, då denna barndomstro 


skakas, för att ånyo. lefvande gjord stärkande genomströmma 


27 


hela deras väsende. Visserligen beror tillfrisknandet till full 
andelig hälsa på den inre moraliska lifskraften; men ingen 
vis förkastar ett bepröfvadt läkemedel för krisens underlät- 
tande, ban efter vår enskilda öfvertygelse är Naturalhistorien i 
detta fall (om våra sanguiniska förhoppningar skulle ogillas, 
hoppas vi tillgift för vår kärleks skull) i psykiskt hänseende, 
hvad skyddskopporna äro i fysiskt. Liksom den enskildes fan- 
tasi med åren allt mer och mer förbleknar, så synes detta 
äfven vara förhållandet med hela slägtets; i dess ungdom lef- 
de religionen blott i denna; i dess mognare ålder söker hon 
sin grund i förståndet, och det är derigenom naturforsknin- 
gen blir så vigtig, mindre genom symboliserande af sannin- 
gar än derigenom, att hon på ett alldeles omisstydligt sätt 
utvisar förnuftets gräns. Och detta vittnesbörd af alla dem, 
som allvarligen forskat i naturen, torde fullt uppväga deras 
förmodan, som utan kunskap deruti antaga, att tingen i sig 
ega sin tillräckliga grund och förklaring. Äfven måste er- 
kännas, att de högsta, tröstrikaste sanningar icke finnas i na- 
turen uppenbara såsom försoning”). Den strängare åsigten 
om en oblidkelig Nemesis, att Gud straffar barnen för fädrens 
missgerningar intill tredje och fjerde led, är från blott natur- 
historisk ståndpunkt en sträng sanning. Vid dylika frågors 
besvarande är likväl nödvändigt erinra, att, hvilken utsträck- 


ning eller hvilket värde det vittnesbörd, naturvetenskaperna 


”) Visserligen hafva vi dertill sett försök. Se f. e, Conversations- 
Lexicon, Art. Natur; men den khvila efter elementernas strid, der 
antages som försoning, är något helt annat än den kristliga.” 


28 


kunna gifva religionen, ock må ega, det alltid bör vara obe- 
roende, opartiskt och frivilligt. I annat fall förlorar det hela 
sin vigt. Å | 
I hvad mån naturvetenskaperne äro bildande, beror lik- 
väl till hufvudsaklig del, liksom allt annat vetande, på me-' 
thoden för deras inhämtande och studium. Att utveckla den- 
na i dess helhet erfordrade egen afhandling, så att här endast 
kan blifva fråga derom, så vidt den angår första elementar- 
undervisningen. Vi kunna dock icke förbigå en omständighet 
af vigt, som vi ej finna anmärkt äfven i de utförligaste af- 
handlingar öfver naturvetenskapernas studium, för exempel 
Herschels äfven på Svenska utgifna. Naturforskningen i 
hela sin vidd betraktas deruti endast från den oorganiska na- 
turlärans synpunkt; deraf detta upphöjande öfver allt af det 
abstrakta vetandet — påståendet, att «det är principer, ej fe- 
nomener, lagar, ej facta, som äro föremål för Naturforskar- 
nes undersökningar« och visserligen äfven äro vetenskapens hög- 
sta mål, och kan påståendet ega sin riktighet i de Fysiska ve- 
tenskaperna, men ingalunda i de Biologiska, ehuru många dess 
idkare tanklöst eftersäga det samma. Ty likså visst som de 
Fysiska vetenskaperna icke kunna studeras utan mathematisk 
grundläggning, så säkert är äfven, att de Biologiska omöjligen 
kunna vetenskapligen studeras, utan att förut inhämtas en mängd 
naturalsters speciella kännedom, liksom ingen öfver allmänna 
historien kan reflektera, utan att förut inhämta en mängd till- 
dragelser. Abstraktioner äro i Naturalhistorien af underord- 


nadt värde, ofta skadliga, emedan de behandla Biologien efter 


29 


den oorganiska naturlärans method; de kunna dock vara trapp- 
steg”) för reflexionen, de historiska vetenskapernas rätta och 
högsta ståndpunkt, eller hvad Tron är för de Theologiska. 
Hvad som - anföres om Naturlagarne passar till den oorgani- 
ska naturens, men icke till lifvets högre. Endast de förra 
kunna behandlas abstrakt och beräknas som Förf. yrkar, men 
ingalunda de sednare; uti dem ingår tillika något oändligt, som 
icke kan bringas i abstrakta formler (och just derigenom öpp- 
na de utsigten till en högre verldsordning eller den moraliska); 
de förra äro öfver allt hvar de uppträda lika; men lifvet f. e. 
är snarare endast en analog än identisk verksamhet; hos hvarje 
lefvande naturalster något olika (hvad f. e. för ett är dess 
mest verksamma näring, är för ett annat ett dödligt gift och 

otaliga dylika); derföre måste Biologien hålla sig till de för- 
kastade fenomenerna och enskildheterna. Hit hör äfven be- 
traktelsen, efter de fysiska vetenskaperna, af tyngden, rörelse- 
lagen 0. s. Vv. som de «högsta naturkrafterc; för Biologen äro 
tankekraften o. s. v. de högsta, som är något helt annat än 
de allmännaste. Hvad man kallar lf, lifskraft, är något vida 
skildt från naturkrafter i den oorganiska naturläran; det förra 


är af många stridande krafter en samverkan, hvars tydning 


>) Så f. e. är det speciella bestämmandet efter yttre utseendet det 
empiriska eller lägsta; efter yttre karakterer abstraktionens stånd- 
punkt; efter biologiska förhållanden reflexionens Verk. Likaledes 
de artificiella systemerna de empiriska (hvaraf deras stora lätt- 
fattlighet, men brist på vetenskapligt värde), tidens naturliga 
systemer endast abstraktioner; men ett högre vetenskapligen con- 
strueradt system måste hvila på reflexion. 


50 
derföre är så invecklad eller rättare omöjlig. Och just här- 
uti, om vi ej bedraga oss, ligger förvillelsen uti vår tids Bo- 
taniska systematik och fysiologi, att man, hänförd af de fy- 
siska vetenskapernas lysande resultater, efter samma method 
velat behandla lifvet och derföre utgår från det enklaste, o- 
fullkomligaste för att sjelf skapa sin lilla verld. Redan Linné 
förkastar med uttryckliga ord denna via mathematica i Na- 
turalhistorien. Denna diametrala olikhet mellan den organi- 
ska och oorganiska naturläran är ett ämne, som förtjenade en 
utförligare granskning, att den förra måtte återvinna sin sjelf- 
ständighet ”). Föredrages den förra som ett abstrakt vetan- 
de, stannar den vid utanläsning af en mängd termer och upp- 
räknandet af en mängd indelningar, så är det detsamma som 
att läsa Geografi och uppräkna departementerne i Frankrike 
utan kartor. Sådant leder endast till afsmak och olust för 
bådas studium. Än sämre är att efter torra exemplar ”') eller 
plancher inlära sig några namn, om än de utsiras med några 


anekdoter om hvarje; då kan man lika gerna inköpa Lördags- 


>) I sammanhang härmed torde få anmärkas, att den öfversigt af 
Astronomi, Fysik eller Kemi, som borde lemnas vid ett elemen- 
tar-läroverk, tillhör icke Läraren i naturalhistorien (det vi dock 
känna med framgång hafva skett), utan Läraren i Mathematiken. 

>+) Det är väl i synnerhet vid Universiteterna denna vanart vill gerna 
inrota sig, då kunskap deri måste fordras för en examen af dem, 
som i ungdomen deruti saknat handledning. Dessas belägenhet 
är verkligen beklagansvärd, det, som skulle varit deras studiers 
krydda, blir deras värsta plåga. Få ega den kraft, som fordras 
att ärligt inlära det försummade, de öfriga söka så godt de kun- 
na bedraga examinatorn, som dock torde sällån lyckas, 


341 


Magazinet som aflöna Lärare i naturalhistorien. Botaniken är 
i allt afseende den lämpligaste utgångspunkten; från henne haf- 
va nästan alla Zoologer ex professo utgått, liksom Zoologien 
sjelf. Hufvudsaken vid all undervisning deruti är, att inplan- 
ta kärlek för naturen, intresse för lifvet, äfven i dess ofull- 
komligaste form; vördnad för naturens lagar och Herre. Sjelf- 
va den besvärliga terminologien, som abstrakt framställd är 
fologiskt framställes som lifvets olika utvecklingsstadier, som 
exempel på ändamålsenligheten af naturens sätt att framskrida 
i sin utbildning. Derefter bör undervisningen öfvergå till fö- 
revisande och undersökning af den lefyande växten, hvarvid 
lärjungarnes sjelfverksamhet företrädesvis bör tagas i anspråk; 
hvarje sjelfbestämning af ett okändt föremål är en seger, som 
uppmuntrar till nya. Alt detta kan endast fullt ändamåls- 
enligt ske under Botaniska utflygter i fria naturen, utan hvil- 
ka all undervisning är död; endast under sådana lär man kän- 
na växten i hennes Hätlinliga lifsyttringar, i förening med den 
natur, som henne frambragt. Läraren bör dervid fästa upp- 
märksamheten mer på lifvets herravälde öfver den yttre na- 
turen, än dess beroende af denna. Kan man tillägga något 
ur Växtgeografien och af Biologiens vigtigare fenomener är väl; 
men det bör endast ske för att rikta uppmärksamheten åt ve- 
tenskapens högre mål. Att gifva det för nybegynnare bestämda 
en sträng vetenskaplig form eller filosofisk anstrykning, är lin- 
drigast sagdt en löjlighet; man erinre sig, att vetenskapens vä- 


sende är att concret uppstå, och att hon, såvida hon ej hvi- 


352 


lar på egen erfarenhet, blott är en fördom i ordets egentli- 
gaste bemärkelse. Vi veta alltför väl, att det är just detta 
sätt, som stöter så många för hufvudet, som i allt vilja se 
en sträng begrepps-utveckling; ingen kan heldre än vi erkän- 
na denna methods stora vigt; men, för att undvika dess ensi- 
dighet, är i bildningen en motvigt nödig. Man anmärker säker- 
ligen, att Botaniken icke för ynglingarne så kan blifva ett strängt 
studium; riktigt, det får hon ej blifva, emedan hon hvilar på 
kärlek; derföre äro strängare studier till motvigt äfven nöd- 
vändiga. Att en del nyare uppfostringsmethoder, endast be- 
räknade på förståndets tidiga ansträngning och utbildning, ver- 
ka skadligt både i fysiskt och psykiskt hänseende, är af ut- 
märkta Läkare bevittnadt. Detta och flera dermed i sam- 
band stående frågor förtjena allvarligen behjertas, men ligga 
utom närvarande afhandlings gräns. 

Dock, liksom andans gåfvor äro mångahanda, så äro äf- 
ven bildningens vägar flera. Ensidigheten vill föra alla på sin 
stråt; visheten öppnar alla banor, som leda till hennes mål. Icke 
äro naturvetenskaperna det mest passande bildningsmedlet för 
alla (de, hvilka som barn uppväxt i ett utbildadt sällskapslif 
eller i fattigdomens hårda skola, hvarigenom de tvingats att 
rikta sin håg åt det, som närmast betryggar deras utkomst, 
hafva sällan sinne för naturvetenskaperna); liksom det å an- 
dra sidan är visst, att flera stora snillen, Aristoteles och Lin- 
né's icke undantagna, utom dessa aldrig kunnat utbildas; äf- 
vensom vi äro förvissade, att mångas vetenskapliga låga slock- 


nat derigenom, att denna veke icke antändts. Än mindre 


33 


skulle vi vilja, att naturvetenskaperne undanträngde de gamla 
klassiska språken, hvilkas målsmän egentligen äro de, som 
med afvoga blickar betrakta naturvetenskaperna, icke så länge 
de behandlas som en död dogmatism, men så snart de vilja 
föra ynglingarne ut i den lefvande naturen. Men af alla kunna 
naturvetenskaperne minst umbära Latinet; just för dessas skull 
hafva många (f. e. Köpmannen Breyn, Bagaren Aspegren, 
att förtiga flera bland de sköna, som alltid känt sympathi för 
den i sin oskuld slumrande blomstersjälen), som icke erhållit 
lärd uppfostran, förvärfvat sig vid äldre år klassiska studier. 
Äfven vårt Lärosäte kan framvisa män (såsom O. Celsius, S. 
Ödman), som genom båda dessa studiers förening förvärfvat 
sig ett vidtfrejdadt namn och efterverldens tacksamhet. Na- 
turalhistorien, utan klassiska studier, är vanligast ett dilet- 
tant-vetande, en årig växt, som blommar för dagen; att ut- 
tränga dessa kan således icke vara afsigten, utan fast mer 
att göra dem mer oumbärliga. Botaniken är väl den enda 
vetenskap, der än i dag alla hulfvudverken skrifvas på Latin, 
till och med i Frankrike! Deremot tro vi ej det vara nöd- 
vändigt att gifva f. e. vår allmoge någon undervisning i natu- 
ralhistoriens elementer; allmogen lefver dagligen i naturen och 
har uti henne bättre Läromästare, än någon lärobok kan blifva. 
Det fortlefver bland våra bergsboer mera genom seklers tradi- 
tion nedförda både naturkunskap och natursinne, än de öfver- 
bildade, — nej! sådane gifvas icke, — de ensidigt bildade ana. 
Våra vanliga naturhistoriska elementar-undervisningsböcker, 


Fries, Bot. Utfl., I. ie 3 


54 

som icke äro bildningsmedel för sig; utan grundläggning för 
en vetenskaplig byggnad, d. v. s. en helt annan än den, de 
arbetande klasserne skola bebo: och bygga, skulle mindre reda 
än förbrylla deras sunda förstånd. (Ingen blott uppristar en 
mark, som han icke vidare ämnar odla; ytan blir deraf en- 
dast mer skroflig): Vi hafva sjelfva hört dessa vid afhö- 
randet af just för dem författade enfaldiga läroböcker yttra: 
Bevars, att man trycker sådant! De visste detsamma förut, 
fast på ett vida bättre och enklare sätt. Icke dessa, utan 
de, som genom konstlad uppfostran afledas från naturen, be- 
höfva lära dessa elementer, på det deras bildning må blifva 
ett helt, och de icke må deruti vara okunnigare än de obil- 
dade. Man torde anse onödigt för de lärde, att känna hvad 
bonden vet; men just det enklaste, allmännaste är tillika det 
nödvändigaste för alla, alldeles så som luft och vatten för 
det fysiska lifvet. Just genom brist i detta hänseende tros 
så många lärda hafva bortkommit i den verkliga verlden. 

Men, torde mången invända, hvem älskar icke naturen? 
Hvem gläder sig icke åt hennes fägring? Hvem kan icke, 
utan särskild undervisning eller egna studier, deruti förvärf- 
va sig tillräcklig insigt? cIcke behöfver man derföre så myc- 
ket bråka med alla enskilda naturalster!«  Sätten, att njuta 
naturen, äro likväl mångfaldiga; vägarne, som "leda till hen- 
nes. kännedom, äro olikartade; ingendera bör väl helt och hål- 
let. få förvildas, för att öfverlemnas åt stigmän, aldra minst 
den, som för de flesta befinnes vara den mest: bildande och 


säkra. — En del hjertan vidgas mest vid naturens rikt du- 


35 


kade bord; med alla dess läckerheter, Ananas eller Smultron 
och Cypervin: 'En annan klass hänföres mer af hennes stora 
landskapstaflor, af lundarnes och källornas sus, af vindens och 
blommornas lek, af fjärilens färgglans och näktergalens sång. 
En tredje finner en högre njutning af att lära närmare känna 
henne i hennes vexlande former, mäter dessa, beräknar dem, 
undersöker deras: sammansättning, lärer känna och så vidt 
möjligt är fatta deras inre grund och villkor; den harmoniska 
verldsordning, som afspeglar sig i hvarje naturalster. Det gil- 
ves dock högre krafter, som hvarken låta beräkna sig eller 
heherrska sig, nemligen! allt hvad som står i samband med 
lifvet; derföre glädja sig andra företrädesvis i betraktandet 
al detta i dess fenomener, af älla dess sköna mångskiftande 
former, uti hvilka det ser lika många olika uttryck af de i- 
déer, den eviga visheten i den lefvande naturen symboliserar. 
Lika "olikartade, som sätten att njuta naturen, äro ock vä- 
garne att om den samma vinna kännedom. En söker: denna 
uti litteraturens skatter, sin egen känsla och naturens ome- 
delbara intryck på denna. En annan tror sig inom sig finna 
nycklarna till lifvets gåta och skapelsens under, grubblande 
öfver alla tings upphof, än i hänförelse förgudande sitt förnuft, 
än i förfärelse förnekande det samma. En tredje vill i ska- 
pelsens spegel skåda skuggan af Skaparens allmagt, vishet 


och godhet ”), — och detta är naturforskning, och för denna 


+) Guds: rättfärdighet och förbarmande ser man tydligare i Verlds- 
händelsernas ledning än i Naturalhistorien. Dessa begrepp upp- 
träda egentligen först med menviskan, ty i hela den lägre natu- 


30 


är naturen en högre uppenbarelse; förnuftet endast själens 
öga, för att fatta den samma. Men' hon delar sig i tvenne 
väsendtligt skilda grenar, den ena söker den oorganiska na- 
turens allmänna lagar, noggrannhet och visshet i sina abstrak- 
tioner; den andra betraktar lifvet i dess fenomener; söker de 
idéer, som sammanbinda dessa; vill genom reflexion lära sig 
lydnad för lifvets lagar, mer förödmjukad af dessas höghet 
än förlitande sig på egen kraft. Att denna sistnämda väg 
är den mest mödosamma, kan icke bestridas (till sanningen 
leda inga kungsvägar), men visst icke den minst bildande. 
Han medför dock sjelf den rikaste belöning, så att ingen, som 
en gång beträdt denna väg med hela sin själs hängifvenhet, 
deruppå tröttnat eller afvikit, utan har den första kärleken 
ännu i sednaste ålderdomen närt ett ungdomligt lefnadsmod, 
så att Iduns äpplen kunde sägas ännu växa på naturveten- 
skapernas träd ”). Visserligen har allt redligt sökande i hvarje 
forskningsart sin belöning i det Platonska fvonxo; men i na- 
turalhistorien kan äfven den ringaste af dess idkare genom 
sin flit bidraga med en ny sten till den oändliga tempelbygg- 


naden; finna något nytt förbisedt drag på den himmelsvida 


ren råder blind nödvändighet och den starkares rätt. Vi hafva 
anmärkt detta blott som ett exempel, att flera de högsta och för 
vår moraliska natur vigtigaste sanningar icke i den lägre nalu- 
ren finnas klart uttryckta, hvaraf följer, att en naturreligion icke 
är tillräcklig. 

") Så se vi den gamle vördnadsvärde Clusius, knappt återställd 
från en under hans bergvaudringar ådragen svår och långvarig 
sjukdom, åter i full verksamhet vid särskilda tillfällen afbryta 


57 
taflan "). Och ligger icke just deruti ett bevis för naturve- 
tenskapernas lämplighet för alla, att de, som Poesien och 
det transcendentala vetandet, icke endast kunna begagna snil- 
let i sin tjenst? Liksom ingen kan djupare intränga i de abs- 
trakta eller spekulativa lärorna utan förståndets skärpa, kan 
ingen utan kärlek och hjertats godhet vara klarseende i de 
Historiska vetenskaperna i vidsträcktaste mening. Det är 
detta, som gör själens öga ljust, och deras högsta resultater 
äro mer en klart insedd tro, än mathematiskt bevisliga san- 
ningar. Man har trott sig kunna vanrykta naturvetenska- 
perna genom påståendet, att «det är mest klena hufvuden, 
som studera dessa« (ett motstycke till uppgiften, att religion 
endast är för enfaldigt folk): så vidt detta rör oss sjelfva, 
kunna vi ej bestrida dess riktighet, men finna verkligen 
lyckligt, att det finnes ett bildningsmedel för denna talrika 


klass, som de högvisa lärorna förskjuta. Huru vådlig än 


armar och ben, försträckt i sina lemmar och sin ena höft, under 
ådraget bråck, lidande af sten- och underlifvets plågor, gående 
på kryckor, än i sednaste ålderdomen lifvas och fröjdas i sin ädla 
verksamhet. 

Allmänna åsigten i vår tid är likväl, att dilettantismen förstör 
vetenskapen. Detta gäller likväl icke om den ädla dilettantismen, 
som af kärlek omfattar vetenskapen och som riktat den med 
många vigtiga bidrag, utan endast om dess afart, som vill upp- 
häfva sig till ordförande och yrkar allmän rösträtt i vetenskap- 
liga frågor. Men ingen, som på denna väg velat bryta sin bana, 
har vunnit framgång, utan brådmognat. Den, som vill framåt, 
måste ställa sig under den högre erfarenhetens ledning, rekryten 
efter Generalens order, om segren skall vinnas. 


+ 


rd 


358 
den: bekännelsen må synas för en framtid, då de'tongifvande 
Aristokraterne, snillet och talangerne, möjligen icke vilja er- 
känna hjertats och flitens adel, så tveka vi ej uppriktigt till- 
stå, att naturalhistorien behöfver flera flitiga och trogna ar- 
betåre än snillen; men, att äfven för denna Guda-gåfva finnes 
ett rikt fält, torde Aristoteles”) och Linn€'s namn, flera att 
förtiga, kunna vittna. — Hvad det speciella studium, hvarom 
nedanföre mera, beträffar, lärer väl ingen på allvar påstå, att 
en obildad skulle lika väl förstå en taflas' eller ett konststyc- 
keå skönhet eller fullkomlighet, som en verklig kännare; huru 
kan man då föreställa sig detta vara förhållandet med det 
största” mästerstycket bland alla? Men emellan konstens och 
den organiska naturens alster förblifver alltid den genomgri- 
pande skillnad, oaktadt "allt "hvad snillet framsökt för att upp- 
höja sina egna skapelser, att hos de förra, ju nogare och på ju 
närmare ' håll (såsom. under förstoringsglas) de'beskådas, de- 
sto flera bristfälligheter upptäckas; då naturens, ju längre de 
studeras, desto outtömligare finner man den konstrikhet och 
visdom, långt utöfver hvad man kan se och fatta, som i henne 
återspeglas, eller att öfver de förra blott hvilar en yttre glans, 
då i de sednare innebor en lefvande «själ«. Men hvilka ota- 
liga grader åtskilja icke denna, ifrån plantans medvetslösa till 
menniskans ensamt fullt medvetna och derföre till ännu skö- 


nare utveckling mogna? Bland naturalhistoriens delar är der- 


”) Se öfver Aristoteles naturforskning, nu vanligast föremål för 
smädelse, en egen uppsats. 


59 
före Botaniken den enklaste och efter vanliga måttstocken på 
tingens värden den ringaste ”); dess lopp är bäckens i dalen, 
obemärkt af annat än den friskare grönskan och blommorna 
vid dess bräddar. -Zoologien har redan en större och rikare 
bana; hon är: flodens, som hvimlar af otaliga skaror varel- 
ser med känsel: -och - frivillig rörelse. ': Denna är en alldeles 
oundgänglig länk mellan den lägre naturläran och den högsta, 
Anthropologien, denna gränsskillnad eller snarare förenings- 
länk mellan tvenne verldar, medelpunkten för alla menskliga 
vetandets strömmar; hennes djup är som verldshafvets, hvars 
alla under intet menskligt öga i tiden skådar. 

Genom den öfvervigt, de rent formella bildningsmedlen 
erhållit i vår tids undervisning, genom dessas abstrakta ka- 
rakter, genom  makligheten af deras studerande, har den bio- 
logiska  naturforskningen blifvit tillbakasatt; aldrig heller kan 
hon - blifva något så dogmatiskt och blott traditionelt. Man 
har derföre sagt, att studium af de enskilda naturalstren är 
samlingar. Utan att deltaga i det förakt, som mot dessa sed- 
nare deruti är uttryckt, om. de betraktas som historiska min- 
nesmärken, anmärka vi, att de sistnämda äro tillfälliga men- 


niskoverk, de förra åter den eviga vishetens tankar. Det är 


") Vi kunna icke" förmoda, att någon Botanist skulle se sin velen- 
skap härigenom: förnärmas; vi erinra i detta fall, att icke saken 
ädlar personen, men väl behandlingen vetenskapen. Icke heller 
har tornets väktare just nödvändigt högre åsigt af lifvet än den, 
som vid dess fot från vänners grafvar blickar mot höjden. 


40 


samma »fåviskhet, som anser «lösningen af en gåta lika vig- 
tig som tydningen af en naturlag«. Men man finner stundom, 
att denna åsigt äfven inträngt i naturforskningen sjelf, att 
man anser en konstlad förklaring vigtigare än ett enkelt fak- 
tum, snillrika fantasier öfver naturen högre än den eviga vis- 
heten. Förledde af de okunnigas hån öfver naturforskningens 
lumpenhet som vetenskap, måhända ock af fåfänga, att det 
egna snillet skulle vara det högsta, blygas några naturforskare 
för det, som är deras arbetes ära (liksom stundom Religions- 
lärare för sin tro), förneka sjelfva sin vetenskaps värde och 
tro henne kunna försvaras endast som en filosofiens eller este- 
tikens tjenarinna. De hoppas måhända genom denna libera- 
lism åtminstone rädda sitt anseende; men fara värdt, att det 
ej lyckas bättre än för de Franska Aristokrater, som under 
revolutionen ville spela Jakobiner, för att vinna nya anor. 
De naturforskare, som äfven i filosofi och estetik kunna skör- 
da lagrar, vinna derigenom dubbel ära; men naturforskning 
är icke detta; hon bibehåller nog sitt värde för sig. Atticke 
erkänna detta under annan form än naturfilosofi är väl det 
samma, som att förkasta poesi och blott hylla Poetiken, praktisk 
religion för allmän Religionsfilosofi. 1 all positiv religion in- 
flödar allt egentligt lif från den uppenbarade religionsurkun- 
den; i den biologiska naturforskningen från lifvets betraktande 
i dess sjelfverksamhet; den naturforskare, som nedsätter denna 
iakttagelse, är lika med den kristna religionslärare, som ville 
förlöjliga Bibelns läsning. Allt vidare tillgörande bör endast 


vara af ordnande och förklarande natur och kan som sådant 


41 


vara af sannt värde; men, vidare utsträckt, är det blott något 
subjectivt, oftast falskt eller blott ledande till negativa resul- 
tater. Den naturforskare, som med uppmärksam, klar blick 
under hela sitt lif på berg och i dal inandats naturens egen 
vårluft, känner både dess alster och pulsslag säkrare än de, 
som i sin instängda kammarluft genom spekulerande eller a- 
nalytiserande sökt begränsa de förra eller utsätta lagarne för 
de "sednare, fast de deröfver kunna vida konstmässigare do- 
cera. Det är för oss åtminstone sorgligt att se, när de förre, 
deraf förledde, misskännande sitt sköna kall, att som den E- 
viges prester i naturen söka och förkunna de i denna uppen- 
barade enkla sanningar, efter egna hugskott vilja förklara det 
hela, som ligger öfver deras synkrets, eller begifva sig på 
den mekaniska förklaringens bana, hvarunder det oändliga 
genom ett taskspeleri införes, eller ock blott söka bevis för 
egna, förut uppgjorda meningar. Hela vetenskapens historia 
vittnar ju, att det är den passiva naturforskningen, som för- 
beredt alla verkliga framsteg. Det är arbetsbiet, som insam- 
lar honingen och fortlefver; de högre surrande drönarne, hvil- 
ka af det förra näras, lefva icke öfver vintern. Om dessa ' 
vetenskapens drönare än benämna forskarne «naturens fuskare 
och gesäller«, så är detta ändå en stor hederstitel, relativt till 
den ende store Mästaren. Och, när Linné blott med blommor- 
nas egen nektar skrifver växtverldens historia, utan att med 
egna historier utsira henne; när de snillrikaste häfdeforskare 
benämna sig Historici, så kunna de öfriga gerna bära denna 


" förmenta smälek. Om de än synas sysselsätta sig med det 


42 


lilla och för mängden ringa, om deras bana är obemärkt, så 
erinre .man sig tvenne ojäfviga snillens vittsord: «Aus kleinen 
bauen sich die Welten« och chvad-stort sker, det sker tysta 
liksom tiden lägger stund till stund, men växer till en evig- 
het... Den, som föraktar det lilla, vinner 'aldrig det större. 
Det är just denna ecclesia militans bland naturforskärne, som 
i ett skönt :brödraband förenas, likt en sluten Orden'”),' så 
länge de. studera naturen som en högre uppenbarelse; men, 
så snart man börjar sjelf vilja i större skala fortsätta ska- 
pelsen, brister det sönder; ty då är ej längre nog, att tro på 
samma Gud, då vill ock hvar och en vara hans högsta pro- 
fet. — Må man likväl icke tyda det anförda så, som veten" 
skapen, i vår tanka, blott skulle vara ett aggregat af enskild- 
heter; men Biologien hvilar icke på sådane demonstrabla la- 
gar och abstrakta sänningar som mathematiken. Grunden, 
hvarföre: dessa vetenskapliga kristaller, med all sin regelbund- 
nå form och genomskinlighet, oberoende af all:tid, icke pas- 
sa på någon af de historiska vetenskaperna, ligger uti dessas 
väsende, att afse den successiva utvecklingen, som icke kan 
fattas i ett moment; lifvet ses lika litet genom :mikroskoper, 
som det väges på någon vigt eller omslutes af några alge- 
braiska formler. Dessa vetenskapers'ledstjernor äro lefvande 
idéer, som just afse .continuiteten, som lika” klart kunna inses, 


fast de ej handgripligt-.demonstreras. De måste sökas; om. 


”) Man vakte sig dock noga, att icke denna må urarta till ett kot- 
teriväsenda, med thy åtföljande vexelpris — och missaktning af 
allt utom det samma. 


45 

vi ej fruktade misstydning, skulle vi äfven säga, de måste 
uppenbaras.. De vinnas nemligen hvarken genom blott spe- 
kulativ vishet eller hopade 'materialiers råa kraft. eller mång- 
frestande förslagenhet, än 'mindre genom några kalkyler; det 
var; efter Nordiska sagan, hvarken genom Oden, Thor eller 
Loke, eller genom några besvärjningar, utan genom sökande, 
som Asarne återfunno Allfaders uråldriga taflor bland grä- 
set på AIdavallen. Som: nämde idéer innesluta det oändliga, 
blir. i verkligheten deras tillämpning alltid ofullständig. Fast 
de sprida ljus öfver och samband emellan alla de enskilda 
formerna, upphäfva: de icke dessas individualitet; tvärtom få 
dessa derigenom ett. ökadt värde som en nödvändig länk i 
det hela. 

Skulle. man än medgifva naturvetenskapernas vigt som 
bildningsmedel, torde man, liksom man yrkat den närbesläg- 
tade religiösa undervisningens undanskjutande till mognare år 
(för att undergräfva dess fruktbärande kraft), äfven vilja, att 
ynglingen först skulle inhämta förgångna åldrars språk och vishet 
samt de. abstrakta lärorna, innan han införes i den lefvande 
naturen. -Om än icke det närvarande alltid vore den lämp- 
ligaste utgångspunkten”), så finnas dock många andra bindan- 
de skäl, som göra det nödvändigt; ty den rena kärleken till 
det gudomliga i naturen, som är naturalhistoriens lifskraft, 


kan : endast i denna ålder inplantas.: Redan i den betydelse- 


") ”Naturalis instincetus docet nosse primum proxima, dein remo- 
tissima.? Linné. 


44 


fulla Grekiska Mythen var blommornas fosterfader, den strå- 
lande Phoebus, den högre bildningens Gud. Med hvarje dag 
stiger han nu högre på vårens himmel och uppväcker tiil lif 
blommornas i mullen slumrande knoppar; så måste han ock 
hos sina utkorade söner i lifvets vår få utbilda de rika frön 
till ädlare natursinne, som gro bland barnaårens liljor. Hafva 
de beträdt detta religionens första trappsteg, skola de icke 
blott söka uppstiga till dess helgedom, utan ock dem deri- 
genom tillfalla oförgängliga skatter för hela lifvet. Hela den- 
na yttre verld, vid hvilken vi äro här fängslade, får en äd- 
lare betydelse; ett beständigt solsken hvilar öfver hela na- 
turen för den med den samma förtrogne ”), och skapelsebo- 
ken ligger för honom städse uppslagen, innehållande mera vis- 
het och poesi, än ännu alla skalder och tänkare hunnit ut- 
skrifva. Flora blir en skyddande genius, som förhindrar li- 
delsernas stormar att förhärja lifvets vår och från dess som- 
mar afvänder den inre tomhetens isande köld, som hos så 
många bortbränner den sanna glädjens hjertblad — och blott 
qvarlemnar verkliga originalet till den sinnesart, af hvilken 
Skalden endast lemnat en svag kopia i Mullvadens, som all- 
tid talte illa om solen och blommorna, emedan han kände 
dem intet. Det var denna sinnesart, som i förment vishet 
sönderslog gossens såpbubla under utrop: dårskap! fåfänglig- 


het! — och deruti gjorde rätt illa. Men icke annorlunda hand- 


+) Man torde kanske finna detta vara förmätet sagdt, men ändå gan- 
ska naturligt, att en konstkännare mer njuter af en skön tafla el- 
ler skön musik än den i dessas elementer fullkomligt okunnige. 


43 


lar den, som, för att qväfva alla lifligare ynglingars sympa- 
thier för naturen och vårblommorna, tror sig först böra hvälf- 
va öfver dem litteraturens från äldsta tider stelnade glacie- 
rer, i stället för att låta dessa upptina vid de förras flamma. 
Eller tror man verkligen, att Gud Faders oändliga, herrliga 
verk, hvaruti så väl de doftande blommorna på marken som 
de tindrande på fästet äro stafvelser, icke är på en gång enk- 
lare och klarare, men ändå lärorikare och djupsinnigare än 
alla fordna skalders och tänkares sköna drömmar eller för- 
villelser? Eller anar man icke, att den frommaste hängifven- 
het till det gudomliga och deraf härflytande renaste och o- 
skyldigaste glädje här i tiden måtte vara lifvets högsta vinst? 
Men den, som deruti ej inviges såsom barn, kommer der al- 
drig in; är det medfödda natursinnet en gång förloradt, för- 
blir dess eden för alltid stängdt; det kan väl dikta en idyll, 
men icke som hvarje sann naturforskare omlefva en sådan: 
är hufvudet förut uppfyldt af konstigare och spetsfundigare 
läror, så synes det högsta för enkelt, det största för obetyd- 
ligt — om icke i dikten! För den vid sprit och opium upp- 
ammade har källans klara våg icke mer någon läskande dryck; 
den vid alla sällskapslifvets öfverretningsmedel vande finner 
det snart tomt och enformigt i naturens enkelhet. Till och 
med när den hänförande Plato vid verldens första Akademi 
en gång tog fram sin Ph&edon och ville förklara den lefvande 
naturen, bortgick hela Auditorium utom Aristoteles, som från 
barndomen inandats dess blomsterdoft; och har ej hvarenda 


lärare, som skall bibringa redan utbildade naturhistorien, gjort 


£6 


samma erfarenhet? Då denha skall läras af tvång, blir det 
en lexa för examensdagen; men, sker: det af ungdomskärlek; 
så förblifver den ett testamente för lifvet. Ty hvad för yng- 
lingen är en fröjd, blir för den redan utbildade allt för tungt; 
nemligen "att börja i naturens prima och med dess alfabet, 
som, mer än någonsin det Chinesiska, afviker från de van- 
liga. "Det var derföre de äldre måste föredraga naturveten- 
skaperna 'i mysterier, emedan dessas enkla näring i en få- 
visk tid icke kunde fördragas utan yttre retningsmedel, — och 
är väl i våra dagar mängden af läror, klädda i djupsinnighetens 
drägt, eller bemödandet att genom subtilitet och materiella 
förklaringar förmörka det för de seende tydliga annat än en 
ny upplaga af samma charlataneri? Skall den organiska nå- 
turen någonsin med framgång studeras, måste kärleken för 
den samma väckas och underhållas i ungdomen; allt hvad 
man sedermera kan inlära är några allmänna: satser, hvilka; 
då deras grund icke klart inses, blott häfta sig fast som för- 
domar, och, då det är just dessa allmänna abstraktioner, som 
i naturalhistorien hvila på en vulkanisk grund, hvilken årli- 
gen skakas, blifva de lätt desto mer skadliga. Derföre har 
så mången vis man vid mognare år allvarligt beklagat, att 
han icke i ungdomen erhållit ledning och undervisning i den- 
na vigtiga gren af menskliga vetandet. Det är en af god 
auktoritet lånad anmärkning, att endast den själsodling blir 
fullständig och djup, som tager alla 'sinneskrafternai anspråk; 
så att ingen vinner på de öfrigas bekostnad. Blott för sig 
betraktade, ehuru som hvarje annat alfabet endast villkor för 


Ä7 


högre kunskaps förvärfvande, kan kännedomen af några blom- 
mor, eller af Orion och Morgonstjernan, för gossen vara fullt 
ut så bildande och upplyftande som några andra runors, fullt 
ut så god som den lärdomen, att känna en mängd föremåls 
namn på grekiska och latin, utan att känna sjelfva föremålet. 

Med flit hafva vi undvikit all hänsigt till naturvetenska- 
pernas nytta, deras vigt både för samhället och den enskilde, 
deras ' oundgänglighet för vårt fysiska bestånd. Man må upp- 
skatta detta huru lågt som helst, under det man dagligen 
njuter dess fördelar; man må huru orättvist man vill förakta 
dessas bearbetare som slafvar af sin materiella vinst, så för- 
blir" denna sida ändock första villkoret för möjligheten af all 
bildning. Det är vildens fysiska belägenhet missionären först 
bjuder till att förbättra, innan han söker förädla hans moraliska 
och religiösa. Och kronan på naturvetenskapernas stam bilda 
medicin och ekonomi i sin högsta, ädlaste mening, som bå- 
da kämpa för lifvets seger öfver den oorganiska naturen. 
— Det är vidare genom de fysiskt-mathematiska vetenska- 
perna Europeerne beherrska verlden; det är genom dessa vi 
nu mer äro tryggade för nya öfversvämningar af Hunner, 
Mongoler, Turkar och bildningens yttre fiender; men bildnin- 
gen har äfven inre fiender, icke mindre” vandaliska och kan- 
ske ännu mer farliga. Det är de Biologiska naturvetenska- 
pernas högre bestämmelse, att kämpa emot och, — så visst 
som" sanningen är evig, — besegra dessa, just genom sin mil- 
da, försonande, optimistiska karakter: de äro för mensklighe- 


ten, hvad skolan är för lärdomen; Vår tids ensidiga rigtnihg 


428 


kommer af deras vanvård i den allmänna bildningen; vore de 
i denna en magt, så skulle dagens frågor i helt annan dager 
skådas. Ty, hvilka äro väl de stötestenar, hvarpå dagens 
ordförande stapla? Allmänna grundsatser, i verkligheten til- 
lämpade utan afseende" på gilna förhållanden, då en hvar med 
naturen förtrogen lätt inser, att de, om än sanna, endast 
under bestämda villkor kunna utföras och i annat fall ofta 
leda till sin motsats. Och detta, mensklighetens sanna upp- 
lysning och förädling, icke blott i fysiskt, utan äfven i mora- 
liskt och intellektuelt afseende, är deras högsta egentliga syfte. 
Uppoffra de detta mål för andra biafsigter, så skola de snart 
blifva sköflade och förnedrade. Att i allt söka högre upp- 
lysning är en religiös pligt; särskilt gäller detta om naturen, 
hvilken Skaparen öfverlåtit menniskan att beherrska som sitt 
konungadöme. Hennes första pligt är väl derföre att lära 
känna och vårda sitt rike, fast mången i sin fåvitsko anser 
detta för sig alltför ringa. Men hvad som icke varit för ringa 
för Gud att skapa, det kan aldrig blifva för oss ringa att lära 
känna. Hvad skulle man säga om en furste, som ännu icke 
kände sitt land, men efter eget tycke ville omskapa det, eller 
som ännu icke satt sig i besittning af sitt rike, men ändock 
drömde om eröfringar från en öfvermäktig granne? Men handlar 
icke vetenskapsmannen alldeles på samma sätt, då han vill för- 
klara naturen, utan att känna henne, eller göra inkräktningar 
på det öfversinnligas gebit, innan han rätt kunnat fatta det sinn- 
liga? Guds uppenbarelse i det närvarande är lika vigtig att kän- 


na, som i det förflutna; när häfden afkunnar sin dom öfver ti- 


49 


derna, följer. hon naturens lagbok, som för den fysiska och 
moraliska verlden är oskiljaktigt sammanbunden. 

«Dertill kommer slutligen äfven en annan omständighet, 
som gör det dubbelt orätt, att från Svenska bildningsanstalter 
utesluta just de praktiska vetenskaperna”). Sinnet för det 
praktiska är medfödt i vårt land, hör till national-karakteren. 
Huru mången af vår allmoge, utan vetenskaplig bildning, vi- 
sar ej prof på mekanisk skicklighet och fyndighet, som med 
rätta förvånar utlänningen! Svenska snillet försänker sig icke, 
som månget annat folks, helst i sin egen inre verld, utan har 
i det yttre sitt käraste föremål. Det upplöser sig ogerna i 
metafysiska grillfängerier och tomma spekulationer, utan det 
bildar och ordnar helst verlden utom sig, efter sitt begrepp: 
det är födt för handling eller, med annat ord, det är prak- 
tiskt. Detta gäller äfven om vetenskapen, och våra äroful- 
laste eröfringar deri ligga alla åt detta håll. Polhem, Lin- 
né, Berzelius — hvilka högre vetenskapliga namn ha vi 
då att uppvisa? Och kan det vara rätt, att, bland deras lands- 
män, just dessa vetenskaper skola vara de enda, som vid ung- 


domens bildning försummas? Kan det vara förnuftigt, att göra 


”) Sedan närvarande afhandling publicerades 1842, upplogs frågan 
af Tegnér vid Wexiö Gymnasii Jubelfest 4843 och besvarades 
i öfverensstämmelse med vår äsigt, ehuru på ett mer lysande 
sätt. Hvad Tegnér deruti anför om frågans nationella sida, hvil- 
ken af oss blifvit förbigången, torde tillåtas heldre anföra med 
hans egna ord, än i en misslyckad omskrifning. 


” 


Fries, Bot, Utfl., I 


50 

sig hemmastadd i Grekland och Rom, men deremot leka främ- 
mande i den verld, som omgifver oss från vaggan till. graf- 
ven och tränger sig in på alla våra sinnen. Skulle, med ett 
ord, naturens bok vara den enda af alla böcker, som ej bil- 
dade och således vore utan allt värde för uppfostran? Ack! det 
nya Testamente, som kommer ut hvarje vår, der bokstälver- 
na äro blommor och musikbilagorna fogelsång — den Bibel, 
som är tryckt med silfverstil på himmelsblått och öppnas 
hvarje qväll öfver våra hufvuden, der kapitlen äro konstella- 
tioner, och hvarje ord en glänsande verld, en stjerna, — el- 
ler den vishet, som tränger på djupet och ransakar dess in- 
nandömen, refbensbyggnaden i jorden, — skulle icke denna 
bok vara menniskolifvets hufvudbok och föga mindre värd 
än Hellas och Rom, huru mycket jag än värderar dem? Och 
hvad är ett läroverk, der denna bok allt jemt blir förseglad, 
den man med förnäm likgiltighet går förbi och ignorerar och 
som man säger sig ej ha tid att studera, emedan man först 
och förnämligast måste äta sig indigestion — på glosor? Jag 
har ingen ting emot denna entrérätt, som tvärtom är mag- 
stärkande och retar aptiten. Men litet fastare föda behöfver 
dock menniskan derjemte, när hon skall segla öfver lifvets 
ocean. Med andra ord, mannen behöfver, för att vara full- 
bildad, ej blott filologi och ordkram, utan äfven vetenskap; 
ej blott form, utan äfven materia, ej endast formellt snömos, 
utan äfven praktiskt vetande och solid föda.« 

Men naturens betraktande är icke blott för oss en pligt, 


— och som hvarje sådan ländande till vårt eget bästa, — 


51 


utan ock för den andligen friska ett djupt religiöst behof. 
Derföre var naturdyrkan naturmenniskans barndomsreligion; 
alla religionsfilosofemer från slägtets ynglinga-ålder börja med 
Kosmogonier, och i Kristendomen hör ju skapelsen till trons 
första artikel. Intet ämne kan ligga det till besinning vak- 
nade förnuftet närmare än kännedomen af sig sjelf och de 
oss omgifvande tingen (och omöjligen kan man känna sig sjelf 
utan i sitt förhållande till dessa; derföre äro de historiska ve- 
tenskaperne sidorna i den pyramid, hvars spets Anthropolo- 
gien är), utforskandet af deras lagar, sökandet efter all tings 
högsta upphof, — och de, som icke uti skapelsen se den o- 
synliga skaparen, äro utan ursäkt. Först genom närmare in- 
sigt i naturen störtades det blinda ödets tyranni, redan af de 
mer klarseende bland hedningarne (såsom Anaxagoras); ty 
i naturen, det mest lagbundna och laglydiga rike bland alla, 
sker intet af slump, utan efter eviga lagar, efter högre af- 
sigter; hvarje afsteg derifrån åtföljes af sitt straff, hvilket för- 
klarar, hvarföre naturforskare såsom medborgare alltid varit 
så strängt laglydige ”), och läran om Nemesis varit bland dem 
en folktro. Mildare är dock denna lära förklarad såsom en 
högre försyn i den lefvande naturen; det enskilda går endast 
under” för en högre förklaring; i naturens tempel predikas 
icke blott hvarje stund det ändligas förgänglighet, der firas 


äfven hvarje vår pånyttfödelsens jubelfest. Må man dock vak- 


”) Excipe: Frankfurter-Professorerna under det stora galenskaps- 
året 1848. 


52 


ta sig alt i naluren se något visst, utbildadt religions-system: 
hon är blott en spegel, ett mörkt tal; ett prisma, hvaruti det 
rena ljusets stråle brytes i otaliga färgskiftningar; ty annars 
hade uppenbarelsens andra moment, i historien, varit öfver- 
flödigt. Naturens betraktande väcker och närer endast en var- 
mare kärlek, en djupare religiös aning, som hänvisa på behof- 
vet att fatta uppenbarelsen i hennes helhet; endast vissa kän- 
slo-menniskor kunna finna sig tillfredsställda af en sväfvande 
naturdyrkan. Länge kringkastad af de stridiga passadvindar- 
ne på litteraturens oroliga ocean, fann J. J. Rousseau, som 
denne om sig sjelf bekänner, först lugn hamn vid blomster- 
verldens Stilla Haf; "men det var dock dermed ieke öfver 
barnets ståndpunkt han kom. Ty likt det skrifna ordet är 
naturens bok i sin rikedom outtömlig; hvar och en, som sö- 
ker; finner deruti hvad som bäst passar för sig: barnet frid, 
ynglingen skönhet och mångfald, mannen outtömliga föremål 
för sin verksamhet, ålderdomen en högre vishet och ett högre 
hopp. På goda grunder kan man derföre kalla naturens rike 
en förgård till nådens; thy värr! de fleste äro tillfredsställde 
af det förras sinnliga njutning och yttre fägring, som är dess 
förgängliga del; men, anade de blott, hvilken outsäglig vishet, 
huru mycket skönt i hvarje åder af skapelsen och lifvet sig 


förråder, skulle de allvarligare söka källan, den evigt klara. 


35 


VÄXTERNAS URSPRUNG. 


FÖREDRAG I KONGL. VET.-SOC. I UPSALA 1842. 


Alla tings början, det ursprungliga för hvarje naturalster 
(prima stamina rerum) ligger långt bortom all erfarenhets, 
följaktligen historiska forskningens, gräns. Om än spekula- 
tionen på sina Icarus-vingar tror sig hinna detta mål, måste 
naturforskaren alltid erkänna sin oförmåga. Huru, hvar och 
när växtverlden uppstod på vår planet äro frågor, hvilka Bo- 
tanisten, såsom sådan, icke kan besvara. Om vetgirigheten 
ofta icke kan afvisa dessa frågor, förblir likväl alltid enklaste 
svaret: «I begynnelsen skapade Gud«, hvilket sedermera en 
nvar, efter sitt snilles mått och sin fantasis rikedom, må söka 
utveckla. Vill man icke antaga ett primitivt Under, utom 
våra forskningars gräns, måste man antaga en oändlighet af 
små-under, hvarigenom förklaringen blir vida mer konstlad 
och onaturlig. Hvad man likväl allmännast misstager sig uti 


är sökandet af det ursprungliga allt för nära. Det primitiva 


534 


ligger nemligen så på djupet, att ingen empiri lyckas bringa 
det i dagen; idealismen endast med tankens sänklod utforskar 
dess grund, under det materialismen blott ser ytan och i 
hennes tillfälliga förändringar söker yttersta grunden. Huru 
aflägset det primitiva i tid är, lärer Geologien, huru afvikande 
i form, Morfologien, hvilka båda i sednare tider på ett för- 
vånande sätt vidgat vår synkrets. Det är i synnerhet den 
sednares afgjorda sanning, att intet fullkomligare naturalster 
i sitt primitiva tillstånd, hvarken till form eller det element, 
hvaruti det lefver, är likartadt med det utbildade; hvilket le- 
der till de vigtigaste slutsatser. 

Af de lithografier, naturen sjelf besörjt af försvunna tiders 
naturalster, se vi ovedersägligen, att vegetationen, under o- 
nämnbara åldrar, haft helt annan gestalt och lynne än den 
nuvarande. Vi finna äfven, att hon under skilda verldsåldrar 
undergått mångfaldiga förändringar, så att de på hvarandra 
följande allt mer och mer närma sig den nuvarande, hvar- 
under ett stigande till allt högre och högre fullkomlighet är 
omisskänneligt. Att dessa förändringar stått i samband med 
olika kosmiska momenters vexlande herravälde är likaledes 
obestridligt. Den allmänna åsigten är, att öfvergången till 
den ena från den andra af dessa perioder skett under våld- 
samma katastrofer, hvarunder hela den förutvarande skapel- 
sen blifvit begrafven och en alldeles ny uppstått ur dess rui- 


ner. Vi våga väl icke bestrida denna åsigt”); men vår sub- 


”) Det är egentligen vid tertiärperiodens början, som en helt ny 


55 
jectiva känsla anslås vida mer af en motsatt, nemligen att hela 
detta framskridande till högre fullkomlighet är en oafbruten 
evolution, så att nutidens så väl Djur som Växter äro en icke 
blott ideell fortsättning, utan äfven högre metamorfos af ur- 
tidens. De talrika och med hvarje år hopade upptäckterne 
om de organiska naturalstrens metamorfoser, som under o- 
lika stadia lefva i skilda media och derunder antaga ännu 
mer afvikande bildningar, antyda till det minsta möjligheten 
af en dylik evolution, liksom deras successiva närmande, så 
att man ofta tvekar, huruvida de yngsta formationerna äro 
verkligen skilda från nu lefvande eller icke (skillnaden är 
ofta icke större, än vi ännu i dag finna emellan skilda klima- 
teriska racer af samma art) gör henne åtminstone sannolik. 
Hvad som likväl för oss är det bestämmande i alla frågor, 
som ligga utom ren erfarenhet, är, att hon utgår från en hög- 
re verldsåsigt och värdigare begrepp om Skaparen, nemligen 
att redan i den ursprungliga skapelsen hos hvarje naturalster 
blifvit nedlagdt till framskridande utveckling ett anlag, som under 
förutbestämda kosmiska momenters samverkan utvecklats till 
allt högre och högre fullkomlighet, utan att de förutvarande 
såsom misslyckade försök behöft utplånas den ena gången ef- 
ter den andra, för att allt jemt börja ånyo, liksom en fuskare 
i målningskonsten måste öfverstryka det ena misslyckade ut- 


kastet efter det andra. 


skapelse synes inträdt, som först småningom uppnått en högre 
fullkomlighet. 


50 

Vi inse ganska väl de stora och för närvarande måhända 
oöfvervinnerliga svårigheter, denna tolkning möter; men icke 
böra vi derföre misströstande antaga vegetationens vexlingar 
för en planlös naturens lek. Afvikelserna i gestalt äro vis- 
serligen icke större, än man ännu i dag finner likartade un- 
der samma naturalsters olika utvecklingsstadier; inre organi- 
salionen är fullkomligt den samma, åtminstone hos de fossila 
växterna, och med förädling inträder alltid en förminskning 
i massa. Att likväl flera de största, så att säga klumpigaste, 
naturalstren utdött, kan icke bestridas, då vi inom den hi- 
storiska tiden, ja! sednaste sekler (ss. Didus ineptus, Lamer- 
tin-djuret), hafva ojäfaktiga bevis på utdöda djurslägten. Stör- 
'sta svårigheten ligger likväl i de under de olika verldsåldrar- 
ne skenbart förherrskande skilda typerna, som efter de till våra 
tider bevarade relikerna synas spela en så väsendtligen olika 
roll i hvardera. Utom det att det fullkomligare fordrar flera 
metamorfoser, för att hinna sin typiska utbildning, gifvas fle- 
ra förhållanden, hvarföre man af de till oss bevarade lemnin- 
garne icke ensamt må sluta till saknaden af nu varande na- 
turalster i en föregående period. Hvad som till vår tid skulle 
kunna bevaras måste hufvudsakligen vara de växter, som fö- 
rekomma växande i massa, och höra de flesta växtpetrificater 
till slägten, som ännu i dag så förekomma. Vidare finna vi, 
att de från äldsta tider bevarade lemningarne höra nästan u- 
teslutande till de växtgrupper, som antingen genom sin sam- 
mansättning, ss. Fucacer, Equisetacec, Rörväxter (genom sin 


kiselhalt), eller sin fastare textur äro mer oförstörbara, ss. 


57 
Lycopodiacee, Ormbunkar, Palmer och trädslagen i allmän- 
het. De växtarter, som förekomma mer spridda eller äro af 
lösare byggnad, kunna naturligtvis hvarken förekomma i den 
mängd eller lemna så rediga aftryck, — och sådane saknas 
dock visserligen icke. 

Ett annat tvifvel, som man skulle kunna framställa, nem- 
ligen huruvida naturalstren i ett sådant lägre tillstånd kunde 
fortplanta sig, anse vi vida lättare att lösa, ty derpå hafva 
vi ännu i dag de mest öfvertygande bevis. Vi fåi detta hän- 
seendet hänvisa till uppsatser, som vi framdeles hoppas få 
tillfälle lemna öfver Lafvarnes, Svamparnes, Pilarnes vegeta- 
tion. Så fortlefva och fortplanta sig under sekler i grufvor 
otaliga bizarra former, som man hänfört till andra familjer 
och slägten, men vi med full visshet återfört till deras under 
ljusets och atmosferiska luftens fria inverkan varande typer, 
till hvilka de, under småningom inträdande förändring af me- 
dium, öfvergå. Vi skulle knappast tveka antaga, att den från 
öfriga djurverlden så afvikande Proteus anguineus, denne si- 
ste öfverblifne från urtiden, skulle närma sig nu lefvande ska- 
pelse, om vattnen i de underjordiska bergsgrottor, i hvilka 
han ensamt förekommer, icke i hast, ty då skulle han utdö, 
utan successivt, under en obestämbar tid, blefve tillgängliga 
för ljusets och atmosferiska luftens fria tillträde. Åtminstone 
lemna växterne ojälaktiga bevis på denna naturens böjlig- 
het, att under olika media icke blott förändra gestalt, utan 
äfven inre organisation, såsom de flesta både under vatten 


och i Juften vida skilda växtformer af samma art. Det är 


58 


tillräckligen bekant, huru himmelsvidt skildt utseende en mängd 
äfven af de fullkomligare växterna antager, om de ständigt 
äro öfversvämmade af vatten, eller då de fullkomligen utbil- 
das på uttorkade ställen. Men äfven de förra kunna i sitt 
ofullkomligare tillstånd fortplanta sig genom knoppbildning, . 
ja! förekomma då vanligen i större massor och qvarstanna 
under sekler på denna lägre utvecklingsgrad, så länge de för- 
blifva uti ett lika medium ”). — Lägger man till det redan 
anförda så väl de obestridliga klimatförändringarne som sjelfva 
jordytans omvexling mellan haf och fast land, så torde en hvar 
lätt inse omöjligheten att för hvarje naturalster uppgifva så 
väl dess ursprungliga hem som primitiva stamform. 

Ju mindre man genom erfarenheten kan få veta om ett 
ämne, desto friare och vidsträcktare fält öppnas för hypo- 
theser. De, som förkasta alla sådana, äro verkligen tadel- 
värdare än de, som famlande i mörkret söka tända ljusets 
första gnista; ty först derigenom erhåller forskningen en be- 
stämd riktning. Den ena hypothesen undantränger snart den 


andra; men derunder inskränkes alltmer utrymmet för de 


+) Då utrymmet här icke tillåter anföra alla hithörande exempel, 
skola vi blott citera ett. I bottnen på alla strida strömmar i V. 
Småland finnas stora grästufvor, alltid utan fröredning, hvilka 
länge satte mig i förundran, hvad det månde vara för en växt, 
tilldess jag genom tydliga öfvergångar fann, att hon endast var 
ett laryvtillstånd af den på uttorkad slam växande lilla obetydliga 
Juncus supinus, ehuru afvikande i gestalt, och är dennas ofull- 
komligare form väl tio gånger större och frodigare. Juncus flui- 
trans Lam, är ett medium emellan båda. 


59 


samma och man framskrider allt närmare och närmare det 
sannas utgångspunkt. Vi skola här i korthet redogöra för 
de vigtigaste hypotheserna om växternas urhem. — Linné, som 
med strängare följdriktighet än någon Theolog tolkade första 
kapitlet af Genesis och tillika var Neptunist, sökte på ett 
verkligen fyndigt sätt bevisa, att alla Naturalster, både djur 
och växter, i samtligas urföräldrar voro tillstädes i Paradiset, 
hvarifrån de sedermera spridt sig öfver hela det öfriga klo- 
tet. Paradiset ansåg han hafva varit beläget under equatorn 
på en ö, som ensam uppstod ur oceanen, med ett så högt 
berg, att han i sig förenade alla jordens klimater ”). — Forn- 
verldens vegetativa förhållanden, som redan Scheuchzer då 
framställt såsom varande lemningar af vegetationen före syn- 
dafloden, förbisåg Linné alldeles, äfven som att under xXqua- 


torn hvarken arktiska eller alla öfriga klimater genom någon 


+) Efter Linnés föreställning skulle Paradiset således vara den möj- 
ligast rikaste Botaniska trädgård och största menageri, liksom A- 
dam den störste Zoolog: ”ut nomina animalibus a se imposita re- 
”tineret ipse, oportuit habere distinctos characteres, quos ut ob- 
”tineret accuratiori singulorum examine opus fuit — usum expe- 
”rientia sola suggessit — — itaque primi hominis cura in statu 
»felicissimo erat Zoologie studium.” Faun. Suec. Pref. M—V. 
Läsaren ser nu hvad Adam sysselsatte sig med i Paradiset, der- 
af förklaras, buru denna vetenskap efter Adams tid så kunde 
förfalla. ”Efter alla djur voro i Paradiset, men för allas näring 
erfordras alla växter, så måsto ock alla växter äfven varit der.” 
— Tigrar och Lejon måste likväl då icke haft samma aptit, som 
nu för tiden, ty då hade hvartdera paret af dessa hunnit göra 
ett högst betydligt nederlag på de öfrige individerne, innan dessa 
hunnit fortplanta sig. 


60 


höjd öfver hafvet kunna frambringas. Denna åsigt har of- 
tare blifvit vederlagd, än den verkligen förtjenar. — Buffon, 
som var Vulkanist och i allt öfrigt Linnés antipod i sin li- 
kaledes storartade naturforskning, förlade Paradiset till Po- 
lerna (vår patriotiske Rudbeck, som sökte det i Sverge, var 
på god väg dit). Det uppglödgade klotet, antog han, hade 
först afsvalnat vid polerna och blifvit beboeligt; der uppstodo 
de första djur och växter, hvilka i mån af värmans aftagan- 
de småningom flyttade till de nuvarande heta klimaterna, un- 
der det från polerna, såsom naturens verkstad, successivt ut- 
gingo nya, som nu bebo de tempererade och kalla zonerna. 
Deraf förklarades lemningarne af tropiska djur- och växtfor- 
mer i de kallare klimaterna; — men mycket, mycket annat 
återstår, som hypothesen icke kan upplysa. — Sedan Buffonska 
theorien blifvit vederlagd, och man insett omöjligheten, att för 
alla antaga ett gemensamt urhem, modifierades den Linnéan- 
ska således af Willdenow m. fl., att den primitiva vegeta- 
tionen uppstått på de flera öar, nu varande fjällryggar ur- 
sprungligen bildat i oceanen, i följd hvaraf hvarje fjäll tiller- 
kändes en egendomlig Flora, som sedan utbredt sig öfver när- 
liggande låglandet. Utom alla andra motsägelser, hvaribland 
den geologiska erfarenheten, att de mägtigaste bergskedjor 
blifvit uppdrifna, först sedan jorden redan egde en storartad 
vegetation, strider det allt för mycket mot alla naturförhål- 
landen, att bärleda just slättlandets och dalarnes yppigaste 
blomsterduk från bergspetsarne, äfven som antagandet af blott 


en utgångspunkt för hyarje art, hvilket oaktadt allt fantasi- 


61 
spel, som blifvit nedlagdt på theorien om växternas migra- 
tioner, är oantagligt, då f. e. för de norra och södra polar- 
regionernas gemensamma växter ingen vandring är tänkbar. 
Efter Schouws utveckling af nödvändigheten, att antaga så 
väl skilda stamland för olika växter, som äfven flera för en 
och samma, har väl detta icke af någon Naturforskare blif- 
vit betvifladt. 

Då vi således förkasta de framställda theorierna, torde 
man af oss fordra en ny i stället. «Om ej för nyttans skull, 
skola vi för att lemna samlingen komplett«, gå denna önskan 
till mötes. Vi måste dervid först anmärka, att, lika litet som 
någon nu mer skulle vilja medgifva något naturalsters ome- 
delbara, utbildade uppträdande på jorden, lika litet kunna vi 
antaga, att de äro en produkt af den lokalitet, hvaruppå de 
sedan utbildats. Jemförd med den förra, har den sednare fö- 
reträde. Men så krass generatio xequivoca kunde endast E- 
pikurismen hylla, men icke vår tids naturforskning, som må- 
ste medgifva, att icke något naturalster, utan embryo, eller 
frö, först måste bildas, ty några språng ske icke i naturen. 
Vidare är det en obestridlig naturlag, att intet organiskt vä- 
sende, med undantag af de lägsta i vattnet qvarstannande, 
som embryo eller frö bildas i samma medium eller under 
samma förhållanden som det sedermera utbildas. I all al- 
string måste man urskilja: 4) den skapande kraften eller lif- 
vet; 2) medium för dess genesis; 3) medium för dess utbild- 
ning; endast det sednare är lika mångfaldigt, som jordens kli- 


mater och lokaliteter. Häraf synes, att de anförda theorierna 


62 


sökt den gemensamma utgångspunkten allt för nära eller en- 
dast i det sistnämda. All alstring sker, som redan Thales an- 
märkte, i vattnet; att tänka sig fasta landet såsom framal- 
strande djuren och växterna, eller såsom det medium, hvaruti 
de sedan utbildas, som deras moder, är en orimlighet. Skola 
vi derföre begifva oss in på detta dunkla fält, så måste vi, efter 
all analogi, antaga naturens största, mest outransakliga verk- 
stad, — hafvet, — som den organiska skapelsens qued. Den äld- 
sta mythen, som förvexlar skapelsen med skaparen, låter den- 
na, såsom Brahma och Osiris, uppstiga ur oceanen, och A- 
frodite, den alstrande principen, den Grekiska Olympens blom- 
ma, föddes af hafvets skum. Den primigena skapelsen är 
uppenbart uppstigen ur hafvet, och hvar än i dag ny alstring 
blifvit satt i fråga, är det på ställen, der vattnet dragit sig 
tillbaka. Det enda stöd, man ock kan framvisa för en ännu 
fortfarande skapelse, lemna öar, som i sednare tider uppstått 
ur oceanen, hvilka framvisa naturalster, som åtminstone icke 
äro funna i närgränsande länder. — Men den primitiva en- 
heten, den ursprungliga skapande kraften ligger vida mer af- 
lägsen. 

Efter ofvan antydda hypothes förfalla flera enskilda frå- 
gor, som uppstå i sammanhang med läran om växternas ur- 
sprung. Derigenom, att det gemensamma ursprunget förläg- 
ges långt framom det utbildade individuum, förfaller helt och 
hållet Linnés, Willdenows, Sprengels m. fl. hypothes om 
blott ett ursprungligt individ af hvarje hermafrodit-växt eller 


ett par af hvarje dioecist. "Utom den här oriktigt tillämpade 


63 


enhets-principen söka de stöd för sitt påstående hulvudsak- 
ligen i satsen: quod fieri potest per pauca, non fit per plura. 
Ingenstädes eger väl nämde sats mindre tillämpning än inom 
växtverlden; vi kunna i denna tvärtom framdraga bevis för 
omvändandet af denna sats. Växternas högsta bestämmelse 
är just mångfaldigandet; för närvarande fråga erbjuda växter- 
nas reproduction väl den lämpligaste jemförelsepunkt. Vi 
finna dervid, att icke hvart tusende ur-embryo, eller pollen- 
korn, kommer till utbildning; knappt hvart tusende utbildadt 
embryo eller frö, åtminstone af de perenna växterna, utveck- 
las till en fullbildad planta. Så framalstrades äfven i skapel- 
sens ursprungliga sköte tallösa embryoner; men endast de, 
som fostrades under dem passande momenters hulda vård, 
vunno sin typiska utbildning. Men icke bestämdes dessa em- 
bryoners slägte eller art af några yttre telluriska momenters 
inverkan; dessa voro i sin ännu aflägsna genesis bestämda. 
Dessa embryoner äro att jemföra med de växterna nu repro- 
ducerande knoppar eller frön; men icke äro dessa för hvarje 
växt det ursprungliga; detta kan man från embryo förfölja till 
pollen, från pollen till cellulen; men, huru långt vi än gå till- 
baka, förutsätter allt lif en för oss fördold lifvets källa. Den 
s. k. rationalistiska åsigt, egentligen Epikureiska, som låter 
naturalstren framfödas ur jorden genom de oorganiska elemen- 
ternas krafter och förening, är jemt lika irrationell, som den 
missförstådda supranaturalistiska, som låter något naturalster 
omedelbart och fullbildadt uppträda på scenen. Emot den 


verkliga forskningens framsteg äro båda lika stridande, eme- 


64 
dan de afskära den grundligare forskningen och all framskri- 
dande djupare insigt i skapelsens myster, hvarigenom Skapa- 
rens oändliga vishet allt mer och mer för vår blick klarnar 
och förherrligas. 

För dem, som antogo blott ett ursprungligt par eller in- 
dividuum al hvarje naturalster, blef det en nödvändighet att 
älven antaga blott en utgångspunkt för hvarje art; men de 
insågo likväl sjelfva, hvilka oberäkneliga svårigheter de in- 
vecklade sig uti. Men, sedan en hypothes en gång blifvit an- 
tagen, uppstaplas berg af nya hypotheser till värn emot de 
klara fakta, som löpa till storms emot den samma. Så ut- 
bildades till deras lösande en månghöfdad migrationstheori, 
hvars haltlöshet den berömde Schouw ådagalagt. I frågan 
om menniskan möter denna migration inga svårigheter, men 
vid de öfriga djuren ganska stora, för växterna alldeles o- 
öfvervinnerliga. Efter vårt utflyttande af frågan ett steg 
längre tillbaka förfaller helt och hållet all tanke, så väl på 
någon bestämd utgångspunkt, hvarifrån hvarje art skulle ut- 
bredt sig, som den nu allmännare herrskande fördomen, att 
de vilda växterna än i dag stå just på samma ställen, der 
de alstrades af jorden anno mundi 4, räknadt från nuvarande 
skapelses början. Visserligen är växtindividen fängslad vid 
jorden; men ' arten är genom fröet fri; hon utdör på en för 
sig genom förändrade förhållanden ej passande lokal; hon spri- 
der sig hastigt på en ny för sig tjenligare; — i de sporadi- 
skas natur ligger ett ovillkorligt tvång att ömsa bostäder; 


ubi bene, ibi patria. Primitivt fingo derigenom länderna lik- 


65 
artad vegetation, i den mån de öfverensstämde i lokala och 
klimateriska förhållanden (med nedanför antydda undantag); 
de för vissa lokaliteter icke passande embryoner hunno aldrig 
till utbildning. Samma skenbara slöseri finna vi öfver allt i 
naturen än i dag; de otaliga frön, som falla på vägen, på häl- 
leberget eller bland otaliga andra deras utbildning förqväf- 
vande förhållanden, komma ej till utveckling; men denna out- 
tömliga rikedom är icke fåfäng eller afsigtslös; hela djurverl- 
den och menniskan hämtar deraf sin näring. 

Liksom bland urtidens, kan man äfven bland nutidens 
vegetation bestämma den relativa åldern: källorna äro för 
den förra petrefakt-läran, för den sednare aktgifvandet på 
nu varande vegetativa förhållanden. Allt, som öfvervägan- 
de utbildar vegetativa systemet, hör till en äldre tid; det, 
som företrädesvis utbildar frukten, på vegetativa systemets 
bekostnad, hör till en sednare utvecklingsperiod. Hos hela 
fornverldens vegetation finna vi vegetativa systemet mer stor- 
artadt än i nuvarande; deremot blom- och fruktbildningen 
desto betydligare tillbakasatt. Vi kunna ock årligen öfver- 
tyga oss, huru en yppigare stam- och bladbildning äro afhän- 
giga af en högre atmosferisk fuktighet; blom- och fruktbild- 
ningen åter af ljus och värma. — Men vi lemna vegetatio- 
nens mythiska verldsålder, såsom egentligen tillhörande Geo- 
logien, för att endast betrakta den nuvarandes relativa ålder. 
Dervid möter oss först den allmänt gängse villfarelse, att 
skapelsen varit en jemt stigande utveckling från det ofull- > 


Fries, Bot. Utfl., I. 5 


66 


komligare till det fullkomliga, hvilken sammanhänger med 
den för systematiken så förvillande föreställningen omvnatur- 
alstrens ordnande i en enkel kedja — och den för speciella 
Botaniken icke mindre olycksbringande åsigten om det ofull- 
komligaste som systemets naturligaste utgångspunkt”): Akt- 
gifvande på de enklaste och vanligaste förhållanden i naturen 
vederlägger genast den först anförda satsen. Så måste ju, för 
att blott anföra ett exempel, de tallösa parasiterna både i 
djur- och växtriket, fastän tillhörande de ofullkomligaste fa- 
miljer, vara en sednare bildning än de fullkomligare, utan 
hvilka de förra icke kunna lefva. Man finner inom hvarje 
större grupp af naturalster en progressiv och en regressiv 
serie, liksom i individens lif. Redan i Syst. Mycol. (4820) 
urskilde vi derföre växterna i Protophyter och Hysterophyter, 
hvilken indelning i alla sednare Systemer spelar en väsendt- 
lig roll. Dessa båda serier urskiljas icke blott genom sina 
olika biologiska förhållanden, utan låta äfven genom yttre ka- 
rakterer begränsa sig. I växternas progressiva serie är vege- 
tativa systemet förherrskande och utbildadt på fruktens bekost- 
nad; enligt det vegetativas natur är växten oupphörligt inbe- 
gripen i ett vardande; af detta systems beständiga sträfvande 
till nya formers utbildande förklaras lätt arternas polymorfi. 


Dessa växter inhämta sin näring af vattnet och luften, utan 


”) Hvarje system måste utgå från det högsta, som antages funnet, 
till det. enklare och ofullkomligare; motsatt är förhållandet i Mor- 
fologi Och Fysiologi, de måste från det lägsta och enklaste upp- 
stiga till det fullkomligaste. 


67 


att något organiskt deruti behöfver ingå, — och, då vid deras 
primära bildning färre ämnen ingingo i deras sammansättning, 
blefvo deras fixa former vanligen så få. — Hysterophyterna 
åter utbilda företrädesvis fruktifikationen på det vegetativas 
bekostnad; derigenom att de brådstörta till fruktbildning, hvar- 
efter den individuella upphör, blifva de hastigt afslutade och 
bestämde i sin bildning; såsom hela den förutvarande skapel- 
sens arfvingar, af hvars beredda ämnen de tillika näras, blifva 
deras arter så talrika, ss. Svamparne, hvilka motsvara Insek- 
terna bland djuren, liksom Phyceerna Vermes. Kulminations- 
punkten, till hvilken den progressiva serien sträfvar, och från 
hvilken den regressiva serien nedstiger, bilda de, som fram- 
ställa båda systemerna i jemvigt och fullkomligaste harmoni”). 
Ofullkomligast äro i båda serierna de, som ensidigt utbilda 
ettdera systemet med det andras uteslutande. Af många skäl, 
äfvensom af de olika naturalstrens nödvändighet för det he- 
las bestånd, måste samtliga naturalstrens större flockar sam- 
tidigt, fast de högre i ofullkomligare gestalter, uppträdt på 
klotet; men inom hvardera af dessa flockar har en successiv 
utbildning fortgått till det fullkomligare, hvarunder'likväl, från 


ideell. synpunkt, genom vissa formers förtidiga eller enskilda 


”) För dem, som icke ega speciell kännedom af Morfologien och 
Systemet eller ock öfver dessa ämnen ej reflekterat, är det icke 
möjligt göra detta fullt klart. Som ett exempel må vi blott an- 
föra, att bland Homoneme? utgöra Algerna den Protophyta, Svam- 
parne den Hysterophyta serien, likväl icke så, att dessa utgöra 
en enkel serie, utan Hyphomycetes den regressiva af Ulvacez&, 
Pyrenomycetes och Discomycetes al Lichenes 0. s. Vv. 


68 


organers ensidiga utbildning, andra urartat till de ofullkomli- 
gare. Én idealistisk naturbetraktelse måste alltid sluta sig 
till den Platoniska naturåsigten, att naturens högsta, fullkom- 
ligaste idéer äro de förstfödda, och att de ofullkomligare upp- 
kommit genom brådmognad eller affall från denna typ. Men 
äfven i verkligheten måste det fullkomligaste antagas såsom 
primogent, icke blott till sin idé, utan äfven som i anlag pre- 
existerande, fast icke i sin typiska utbildning. Denna åsigt är 
visserligen rakt motsatt den nu vanligare (en tredje är knappt 
tänkbar), som låter de fullkomligare naturalstren uppstå genom 
en tillfällig hypermorphosis (så benämna vi läran om en skild 
arts eller ett skildt slägtes metamorfos till ett annat, att hon 
icke må förvexlas med den naturliga metamorfos, som natural- 
stren under sina utvecklingsstadier genomlöpa), eller samtliga 
växtarterna från en gemensam curplanta«. Så hafva flere Bo- 
tanister antagit, att de fullkomligare växterna, hvilkas gene- 
ratio spontanea ur jorden synts vara ett allt för väldigt språng, 
låtit dessa uppstå genom en hypermorfos af de lägre; ja! en 
af våra dagars berömdaste naturforskare låter menniskorna 
uppstå genom en i adelsstånd upphöjd Ap-ras o. s. v. hela 
kedjan nedåt; men hela denna, tillika somatiska, metempsy- 
chosis är för vår känsla lika vidrig, som hon är rakt stri- 
dande mot all erfarenhet. Andra hafva antagit hela växtri- 
ket nedstamma från en «Urplanta«; men tvifvelsutan har man 
dermed menat en ideell fiction. Fast larven och puppan af oli- 
ka Insekter likna hvarandra mer än hvarderas imago, så är 


i det primitiva ägget eller Embryo oåterkalleligen bestämdt, 


69 


hvilken imago derur skall utvecklas. Så måste ock hvarje 
slägte, och i synnerhet menniskans, under alla de metamor- 
foser det undergått, allt från deras tänkbart mest affägsna ge- 
nesis, varit absolut skilda från alla andra naturalsters. Dessa 
kunna väl stiga till högre utveckling, men under intet förhål- 
lande öfvergå till någon annan typ. De högsta måste likaledes 
antagas icke blott såsom ursprungliga till sin idé, utan äfven 
i verkligheten från begynnelsen preexisterande i embryoniskt 
tillstånd, fast de just för -sin fullkomlighet sist hunnit sin ty- 
piska utbildning. 

De ofullkomligare växterna måste först hinna sin typiska 
utbildning, hvaraf lätt inses, hvarföre lemningarne af dessa 
från fornverlden minst afvika från de nuvarande, äfven hvar- 
före, som nedanför skall visas, dessa ännu i dag äro mer lik- 
formiga öfver hela klotet. Det samma gäller äfven om vat- 
tenväxterna i allmänhet, emedan dessa ännu lefva i det pri- 
mitiva elementet. Alla vattenväxter höra ock till den proto- 
phytiska serien; i hvarje grupp äro de i vatten lefvande släg- 
ten och arter alltid de ofullkomligaste. 1 de högsta famil- 
jerna, såsom bland Synantheree och Seminiflore i allmänhet, 
finnes ingen enda verklig vattenväxt. Men samma skapande 
kraft, som alstrade protophyterna och de fullkomligares em- 
bryoner i vatten, synes, med förbigående af detta evolutions- 
stadium, alstrat Hysterophyterna under andra ännu blott a- 
nade förhållanden, antydda af generatio secundaria (sid. 80). 

Att ett lands ursprungliga vegetation icke blott bestäm- 


mes af dess fysiska och klimateriska förhållanden, som man 


70 


antagit, utan att derför måste sökas en ännu högre, mer al- 
lägsen grund, bevisas icke blott deraf, att många växter lätte- 
ligen sprida sig i ett land, blott frön en gång tillfälligtvis dit 
inkomma, utan hufvudsakligen af de i skilda regioner herr- 
skande och rent egendomliga olika typer och familjer. Fuk- 
tighet och värma äro för växterna, hvad föda och kläder äro 
för menniskan; lätt tillgång på dessa sednare gör visst ett land 
beboeligt och bidrager till rik population; men icke förklarar 
det de olika racerna, än mindre menniskans ursprung. På sam- 
ma sätt förklara nämda momenter möjligheten af ett lands rika 
vegetation, men icke dess växtfamiljer eller vegetationens ur- 
sprung. Inga fysiska eller klimateriska förhållanden förklara, 
hvarföre Cactus-familjen är inskränkt till länderna kring Mexi- 
kanska Viken (hvarest den förekommer i alla klimateriska zoner), 
hvarföre Jljungslägtet endast förekommer på ett longitudinelt 
bälte mellan Nord-Cap och Goda Hoppsudden, och att så mån- 
ga växttyper finnas i Södra hemisferen, som inga representan- 
ter hafva i den Norra. Icke är Ulimaroa i klimat och öfriga 
fysiska förhållanden så himmelsvidt skildt från hela den öf- 
riga verlden, som dess Flora och Fauna. Det har hittills va- 
rit ett misstag i Växtgeografien, att man i första rummet satt 
lån ur Geologi, Fysik, Meteorologi o. s. v. och dermed trott 
sig kunna förklara allt. En mängd smärre förhållanden inom 
mindre regioner kunna visserligen dermed sammgänbindas, men 
aldrig de största, de vigtigaste frågor af dem besvaras. Men 
det är vanliga förhållandet, att vi bortkasta oändligheten i vå- 


ra kalkyler, för att få summan riktig; bedraga oss sjelfva, om 


71 
vi tro oss inse tingens grund, för det vi kunna förklara en 
del fenomener på närmaste ytan. 

Blott kryptogamerna och vattenyväxterna i allmänhet, som 
antagas utbildade, medan större delen af klotet var en ocean, 
äro någorlunda likartade, och, då samma typer herrska öfver 
allt, så möta här färre svårigheter att förklara deras olikhe- 
ter af klimat o. s. v. Äfven de högsta bergspetsarnes vegeta- 
tion har åtminstone samma karakter, och hennes gemensamma 
fysiognomi kan likaledes af klimateriska förhållanden någor- 
lunda förklaras, men alldeles icke den vida väsentligare inre 
skillnaden. Och, ju längre vi nedstiga i dalarne, företrädesvis i 
de heta zonerna, desto mer olikartad blir vegetationen, ehuru 
de klimateriska förhållandena äro temmigen likartade. Huru 
helt olika, för hvardera egendomliga, familjer skola förklaras, 
är vida svårare att lösa. Antagas icke länderna samtidigt haf- 
va uppstått ur oceanen, så kan möjligen deruti ligga en för- 
klaringsgrund, som vi ansett tillräckligt, att antyda. Är Uli- 
maroa yngre än de andra Kontinenterna, och har hon, som 
man förmodat, i sitt inre ett haf”), må man taga i betrak- 
tande, hvad inverkan detta kan ega på naturalstrens ur- 
sprungliga genesis. När lågländernas vegetation uppstod, var 
hafvet redan afskildt i bestämda bassiner; de väsendtligaste 
olikheterna synas verkligen stå i samband med de olika hafs- 
bassiner, hvartill länderna gränsa. Så finner man i alla län- 


der, kring ; Ishafvet en likartad vegetation både till familjer 


") Nyaste forskningar hafva icke rättfärdigat denna förmodan, 


72 


och slägten, hvilkas afvikelse från närliggande, men till andra 
hafsbassiner gränsande, länders är påfallande, såsom ländernas 
kring Östersjön, ehuru dessa äro vida mindre aflägsna än det 
nordliga Norge, Beringssundet och Grönland. Samma förhål- 
lande finna vi rundt kring Medelhafvet (den så kallade Medel- 
hafsfloran); de olika, från dessa föga aflägsna, länder, som grän- 
sa till Atlantiska, Röda och Kaspiska Hafven, hafva hvartdera 
sin egen Flora. Dessa lemna likväl blott i smått exempel på, 
hvad de stora oceanerna i stort framvisa, ehuru just dessas 
inverkan derigenom blir svårare att bestämma, då vi ej kän- 
na bassinernas gränser, helst hafsströmmarne härvid tillika 
måste tagas i beräkning. Må hända härmed kan sammanbin- 
das det märkvärdiga förhållande, att Södra hemisferens omät- 
liga ocean på sitt ojemförligt mindre fasta land afsatt en vida 
större mångfald af skilda växttyper, än vi finna på Norra Zo- 
nens, som knappast har några, hvilka ej hafva representanter 
i den Södra. — Hvarje kontinent, som gränsar till olika haf, 
har vid hvartderas kuster i den mån olika vegetation, som 
dessas bassiner äro skilda, såsom man kan se på nordliga 
Amerikas vestkust och ostkust, hvilken sednare närmar sig 
en Europeisk typ, — i mindre skala på östra och vestra si- 
dan af Skandinavien, i södra och vestra Frankrike. Vid alla 
sådana jemförelser är likväl nödigt att hufvudsakligen afsöndra 
stationära och perenna växter samt utesluta sporadiska och 
annuella, som med lätthet sprida sig öfver hvarje land. Vä- 


gade vi lägga full vigt på den sid, 58 antydda hypothesen, så 


73 


vore detta lätt förklaradt deraf, att olika embryoner af de 
olika hafsbassinerna blifvit framalstrade. 

I ordning följer nu den frågan: Eger en ännu fortfa- 
rande skapelse rum? Naturligtvis är här icke frågan om den 
i hvarje naturalsters väsende nedlagda förmåga, att reprodu- 
cera sina likar (generatio reproductiva), utan om ett medel- 
bart eller omedelbart uppträdande af nya, förut icke existe- 
rande, naturalster. Till denna fråga måste vi inskränka be- 
nämningen generatio originaria; hon tages vanligen för syno- 
nym med generatio spontanea, hvarunder vi likväl förstå en 
helt annan, nemligen huruvida redan existerande naturalster, 
utom generatio reproductiva, ännu kunna alstras efter samma 
lagar, som i urtiden (modo originario). Den krassare gene- 
ratio equivoca, som af en tillfällig elementernas sammansätt- 
ning, fermentation eller hvilken den oorganiska naturens pro- 
cess som helst härleder naturalstrens genesis, förtjenar näp- 
peligen tagas i betraktande. Trevirani «organiska materia«, 
hvarur växter och djur skulle utvecklas, har det felet att ej 
vara till. Den aldrig gäckade tron på naturens sannfärdighet 
har alltid förkastat denna materialistiska lära, och Ehrenbergs, 
Eschrichts m. fl. observationer hafva undanryckt henne alla fak- 
tiska stöd. Äfven de, som antaga möjligheten al en genera- 
tio spontanea, måste dock medgifva, att hon icke omedelbart 
frambringar något naturalster, utan måste alstra dess frö, så 
att den Harveyska theorien: omne vivum ex ovo, genom de 
nyare inkasten blifvit oomkullstötligen bevisad. 


I all fråga om genesis måste man urskilja lifvet, eller 


74 


den alstrande principen, såsom något vida skildt från det ge- 
nererande; samt det medium, hvarur ett naturalster alstras, 
från. det medium, hvaruti det sedermera utbildas”). Hvarje 
generations-theori, som blott afser det sednare, eller ock båda 
de sednare, skulle vi vilja hänföra till generatio xequivoca, 
hvad namn hon än må bemantla sig med. Ehuru vi än sett 
både möjligheten och verkligheten af naturalstrens uppkomst 
speciöst framställd genom en kemisk process, såsom Lafvar- 
nes af G. F. Meyer, jal menniskans i Isis, förblir dock denna 
lära alltid för tänkandet dunkel; sjelfva lifvet (d. v. s. den af 
inre princip fortgående successiva utvecklingen, hvilken för 
oss är skiljelinien från det oorganiska; hvars krafter äro slock- 
nade eller i hvila i sin produkt) införes alltid genom ett ord- 
taskspeleri; att hon icke af någon empiri låter framställa sig, 
behöfver icke anmärkas. Något enda bestämdt faktum, att 
inom den historiska tiden något nytt naturalster framkommit, 
hafva vi ej ens sett föregifvet, ehuru detta vore oundvik- 
ligt, om en fortsatt generatio spontanea egde rum. Det en- 
da, som vi ej kunna bestrida, är, att på yngre vulkaniska 
öar i oceanen träffas en vegetation, till en del olika närlig- 
gande länders, hvilket vi redan anfört. Att vissa former, 
som pr&eexisterat i ett ofullkomligare tillstånd, i en sednare 
period under luftens och ljusets inverkan först hunnit sin ty- 


piska utbildning, vilja vi heldre antaga. 


") I ett frö representeras den alstrande principen af pollen, den ge- 
nererande af vätskan i det obefruktade fröet, och sedan äro jor- 
den och luften det medium, hyaruti plantan vanligen utbildas, 


75 


Deremot kan alldeles icke bestridas, att genom förmed- 
ling af generatio reproductiva allt jemt nya former uppstå, 
fast de i den fria naturen visst icke spela den roll, som man 
nu lättroget antager. Linné yttrar väl på ett ställe, attibe- 
gynnelsen blott en art af hvarje slägte skapats, och de öfriga 
uppkommit genom slägternas hybridisering. Sådana theorier 
kunna aldrig genom någon erfarenhet hvarken bevisas eller 
vederläggas. För oss är likväl Neckers hypothes, att släg- 
terna (i sin inskränktare mening motsvarande våra nuva- 
rande subgenera; vår tids familjer kallar Necker genera) äro 
de ursprungliga arterna, Hvilka sedermera under en lång tids- 
följd genom bestämdt skilda lokala och klimateriska förhål- 
landen fixerat sig i de bestämda racer, som vi nu kalla ar- 
ter, emedan den hvardera påtryckta pregeln och skiljaktighe- 
terna blifvit outplånliga, så att de icke mer kunna reduceras 
till sina urformer. En mängd fakta tala för denna sats, hvar- 
på Linné äfven häntyder, då han om mången art säger: lem- 
poris filia o. s. v. Existera de nu för oss som bestämdt 
skilda, så måste Naturforskarne äfven betrakta dem som 
sådana, liksom Kemisterna sina elementer, tilldess någon verk- 
ligen reducerat dem, d. v. s. ej blott efter sin theori; utan 
att förlora sig i godtyckliga gissningar öfver deras genealogi, 
för hvilken ingen gräns kan sättas, emedan man derigenom 
sammanblandar det helt och hållet empiriska med det för det 
samma så äfventyrliga grubblandet om det ursprungliga va- 
randet. 


Till bestyrkande af gencratio spontancea, i den inskränk- 


76 


tare mening vi taga detta uttryck, eller att redan existerande 
och bekanta arter, jemte fortplantningen genom frön, tillika 
uppkomma genom samma förhållanden som i urtiden (hvilka 
vi ej anse nu mer kunna sammanträffa), anföres en mängd 
fakta; men för oss är hon ännu mer orimlig än en fortsatt 
generatio originaria. — Minst betydande äro de exempel, man 
hämtar af en del sporadiska växters uppkomst på ställen, der 
de samma ej förr varit sedda, ofta i stor mängd, och ofta 
lika hastigt försvinna. Detta är något, som just ligger i dessa 
växters natur, och, är man i tillfälle att anställa noggrann under- 
sökning, så skall man alltid finna, att dessa förmenta under, lik- 
som andra spökhistorier, hafva sin naturliga förklaring. Det 
är tillräckligen bekant, huru länge en växt på ofta besökta 
ställen kan undgå uppmärksamheten, helst de, som förekomma 
i spridda exemplar; i en följande uppsats öfver växternas fä- 
dernesland skola vi anföra märkliga exempel på arter, som 
äro verkligen inhemska, men aldrig hinna till blomning eller 
utbildning; — men, inträffa nya, synnerligen gynnande, om- 
ständigheter, så kunna de i hast föröka sig och luxuriera. 
Det är ock anmärkningsvärdt, att det vanligast är växter med 
fröfjun, hvilkas förmåga att med vinden vida spridas af in- 
gen betviflas, som på detta sätt- uppstå, ss. på alla våra sved- 
jeland Senecio silvaticus, viscosus, Filago montana, Crepis 


tectorum, Cardui ”); annorstädes på ruderatplatser Erigeron 


”) AL Cirsium acaule fanns 1831—1834 en särdeles yppig tufva på 
ett svedjeland, djupt inne i tjockaste skogen vid Femsjö, ehuru 
denna växt för öfrigt icke finnes i hela trakten. 


irl 


canadensis samt Salces. Efter långvarig östanstorm hösten 
4834 visade sig, enligt Wimmer, följande åren Senecio verna- 
lis på en mängd enskilda ställen i Schlesien; dess hem äro 
aflägsnare trakter af Gallizien. På samma sätt som efter af- 
brända skogar, visa sig på rudera af afbrända städer (såsom 
Sisymbrium  pannonicum efter Moscaus brand 4842, Blitum 
efter Kongsbergs brand o. s. v.) ofta förut icke anmärkta väx- 
ter; men alla dessa äro sporadiska ruderatväxter, som lätt 
medfölja foror från aflägsna trakter (och synnerligen till Mos- 
cau nämde år), liksom man årligen finner främmande växter 
vid hamnar, der utländsk sjöfart idkas. Så har man några 
exempel af Ryska växter, hvilka efter 4843 och 1844 års 
fälttåg funnos i Tyskland på ställen, der Ryska forbönder bru- 
kade rasta, såsom Beckmannia eruceformis både i-Schlesien 
och Sachsen; Bumias orientalis medföljde ända till Paris. Me- 
sta vigt har man lagt på Carex Cyperoides, som visat sig vid 
Kongl. Slottet Fredriksberg på Seland i en uttorkad damm, 
utan att annorstädes vara sedd i Skandinavien. Link i Phil. 
Botan. anför detta som ett bevis för verkligheten af genera- 
tio spontanea; men Carex Cyperoides hör till en hel flock af 
vattenväxter, hvilkas frön ett eller flera årtionden (och tro- 
ligen så länge vattenståndet är högt) ligga i vatten utan att 


gro, förr än vattnen uttorka, och slammen blir bar”). An- 


”) Prof. Hornemann har meddelat mig, att man i nämda damm 
kastat hö, viradt om Ungerska vinbuteljer, i Ungern är arten 
allmän. I hans sednaste, under ålderdom utgifna, Suppl. till Oec. 
Plant. synes detta af honom sjelf förgätet. 


78 


märkningsvärdt är ock, att alla sådana fynd förekomma en- 
dast vid städer, slott, hamnar, hvarest kommunikation med 
utlandet är vanlig; aldrig i aflägsna skogs- och bergsbygder. 
der "jorden väl eljest bäst borde bibehållit sin alstrande för- 
måga. Man har äfven anfört Amerikanska växter såsom ex- 
empel; men, om de af sig sjelfva uppstått, frågas: hvarföre vi- 
sade sig aldrig dessa i Europa före förbindelsen med Ame- 
rika? — Likartadt är förhållandet med en del svampar, som 
förekomma på speciella, vida spridda stationer, ss. Isarice på 
Insektlarver; men, fast vi icke alltid känna de medel, natu- 
ren eger för det otaliga fröstoftets spridande, så kan mån, 
emot den bestämda erfarenheten af deras uppkomst genom 
frön, ej förneka möjligheten deraf. Växten af en Isaria lik- 
nar alldeles en Sporotrichum densum, som ofta finnes på sam- 
ma lokaliteter; må hända hinner detta tvätydiga alster sin ty- 
piska utbildning endast på insektlarver. I alla dessa fall bör 
man iakttaga, att enda: skälet, hvarföre man betviflat deras 
uppkomst af frön, är, att man icke känner sättet; men «ex 
ignorantia modi ad negationem rei nulla valet consequentiac 
(man får ej förneka en sak, fast man icke känner dess upp- 
hof). Huru” otaliga "gånger hafva ej sednare forskningar vi- 
sat, att ett faktum, som länge synts oförklarligt, sedermera 
ganska naturligt låtit förklara sig? 

Ett annat stöd har man velat hämta af en del växters 
plötsliga framkomst på ställen, der de kort förut icke varit 
sedda. Detta är dock endast något skenbart; de hafva alltid 


funnits förut, fast i annan form. Nostoc-arter, som man for- 


I 


79 


dom ansåg nedregna ur skyarne, liksom Tremelline, Gymno- 
sporangium wm. fl., hafva den egenskapen, att i torr väder- 
lek hopkrympa till små, svarta, knappt märkbara hinnor, 
men svälla upp och blifva färgade i vatten. Detta förklarar 
lätt, huru man efter en regnskur kan finna dem i största 
mängd, der man förut intet sett. 

Det är en egenskap hos flera växter, att under hetta 
och torr luft skenbart alldeles utdö, men i vatten återväckas 
till lif. Bland djuren är väl detta sällsyntare; men Tardigra- 
derne lemna exempel derpå. Så är förhållandet med alla Laf- 
var. De kunna sönderfalla i sina primitiva elementer eller 
celluler till ett stoft; men ändå bibehåller sig lifvet i hvarje 
del; i fuktig väderlek kunna de icke blott svälla upp, utan 
ock återförenas till ett nytt individuum. Så upplöses och för- 
svinner Lichen Upsaliensis hvarje sommar; men under höst- 
och vinterregnen förena sig ånyo dess elementer och bilda 
ett helt, som vårtiden fruktificerar. Vi anse oss icke här böra 
upprepa, hvad vi annorstädes utvecklat öfver svamparnes ge- 
nesis, om hvilka man som en trosartikel antagit en generatio 
spontanea, af okunnighet om deras metamorfoslära, hvilken 
lärer, att hela familjer och tallösa slägten äro ett larvtillstånd, 


eller missbildning, af de fullkomligare ”). Alla större svam- 


”) De, som icke förut känna Herr Cordas redlighet, rekommen- 
dera vi att jemföra 5:te häftet af hans Historia Fungorum med 
Systema orbis vegetabilis etc. Alla dessa former, hvilka vi först 
visat icke vara sjelfständiga Svampar, anför han ss. sådana af 
oss bestämde, hvilket han bittert klandrar, men sedan framställer 


80 


pars plötsliga framkomst efter ihållande höstregn är lika en- 
kel och naturlig, som att träden efter några varma dagar ut- 
slå sina löf. Endast i det fall, att man vill antaga löfvens 
utslående vara en generatio &e&quivoca, kan man tala om de 
egentl. Svamparnes. 

Allt, som uppkommer af en verklig generatio spontanea, 
är icke något verkligt, sjelfständigt organiskt väsende, utan 
en generatio simultanea, gen. secundaria, som med verkliga 
organiska naturalster aldrig må förblandas, fast yttre formen 
kan vara lika. Det skiljes derifrån lätt och bestämdt deri- 
genom, att det icke i sig innebär möjlighet af en fortgående 
utveckling, icke kan reproducera sina likar. De kunna dels 
vara oorganiska produkter, vanligare likväl en missbildning 
al fullkomligare växters elementar-organer, som genom någon 
yttre orsak blifvit lösslitna från det helas organiska samband 
och derigenom stegrats till en sjuklig, abnorm utbildning. Som 
fortplantning här icke kommer i fråga, så försvinner äfven 
begreppet om species; de olika typerna, som blott i Fysiolo- 
giskt hänseende förtjena afseende, men alls icke i Fytogra- 
fiskt, äro vokaler, som med hvarje olika växt såsom med en 
ny konsonant bilda olika uttryck. Så har man länge insett för- 


hållandet vara med Galläplen, Bedeguar o. s. v. Att alldeles 


han dem i likhet med vår åsigt, m. m., m. m., m.m. Om vi an- 
såge oss tillbörligt att öfverskrida Rubicon, hade vi oändliga frå- 
gor att göra, såsom om de ur Greville copierade figurer af 
Briarea, Stachylidium diff. verkligen af honom någonsin äro 
sedda m,. m. m. m. 


uu 


likartadt förhållande eger rum med Phylleriacee”), Spermedia 


sedan utförligen visat. Se vår afhandling om Rost och Brand, 
som i fortsättningen al denna samling är ämnad att äfven infö- 
ras. — På samma sätt förhåller sig med en mängd Conferv- 
lika bildningar i solutioner, företrädesvis växtextrakter. Hit 
höra slägtena Hygrocrocis, Mycoderma m. fl., hvarvid man 
dock noga bör frånskilja Infusorier. Då dessa växtsafter må- 
ste innehålla samma ämnen, af hvilka i den lefvande växten nya 
celluler bildas, så måste ock under för öfrigt gynnande om- 
ständigheter cellul-bildningen fortgå efter samma lagar, så 
länge dessa ämnen finnas i sina naturliga förhållanden. Att 
de således äro vegetabiliska produkter, liksom Rost och Brand, 
kan visserligen icke bestridas; men, som de utbildas endast 
genom den af andra växter beredda matrix, så kunna de icke 
heller anses för primära, sjelfständiga växter. En likartad öf- 
verbildning hafva vi äfven sett hos safter, som utsippra ur 
träd, Mycomater, hvilken vi likaledes ieke antagit för egen 
växt, ehuru Corda för sina afsigter ansett lämpligt att så fö- 
regifva. Äfven här anse vi ej fråga kunna uppstå om be- 
stämmande af species. De sakna, i motsats till alla typiska 
växter, eget reproductions-system och regenereras endast ge- 


nom de af andra organismer beredda safter. — Således kun- 


7) Hit höra s. k. Gökblod pä björklöf och en mängd likartade bild- 
ningar. 
"") Entophyter kallas växtbildningar inuti andra växter. 


Arles, Bot. Utfl, I. ö 


82 


na visserligen en del till stöd för generatio secundaria anför- 
da fakta vara riktiga; men förklaringen deraf är oriktig, och 
den tillämpning, man deraf velat göra på hela växtrikets upp- 
komst, är, rent ut sagdt, befängd. 

Vi hafva redan vidrört växternas genesis genom hyper- 
morfos; men då hon ännu i våra dagar räknat utmärkta an- 
hängare, torde vi böra lemna hennes historia. Enligt den gamla 
Epikureiska visheten ”) voro alla naturalster omedelbart al- 
strade af jorden; men, som något exempel ej kunde uppgif- 
vas, antog man, att jorden, liksom qvinnans fruktsamhet upp- 
bör vid viss ålder, nu var för gammal att föda. Detta var 
likväl ganska inconsequent, emedan, då naturkrafterna anses 
för eviga och oföränderliga, finnes intet skäl, hvarföre hon 
skulle upphöra. Detta insåg redan Lucianus””), som be- 
tviflade den gamla Theogoniens sanning, emedan Gudarne i 
mannaminne icke haft några barn. Den förra läran har dock 
i alla tider haft talrika anhängare bland dem, som vilja blifva 
visa för godt köp och tro sig kunna förklara allt naturligt. 
Tron härpå och på generatio zequivoca har, liksom allt skråck, 
visst uråldriga anor; men, liksom de gamles fabeldjur och an- 


dra under efter klarare kunskap om länderna måste förläggas 


”) Jamque adeo fracta est Xtas effetaque tellus 
Vix animalia parva creat, que cuncta creavit;, 
Sed quia finem aliquem pariundi debet habere 
Destitit, ut mulier spatio defessa vetusto. Lucretius. 

"+) Cur Jupiter ceterique Dii tot olim genuerant liberos, nullos autem 
intra hominum memoriam? An lege Pappia contra senum nu- 
ptias lata constricti? Lucianus. 


83 


allt längre och längre bort till okända länder, så hafva ock 
nämnda sagor måst flyttas allt längre och längre ned till de 
mindre kända, ofullkomligare växterna och djuren; men, så 
snart någon grundligare undersökt dessa, hafva de äfven der 
försvunnit. Hos Infusorierna och Intestinaldjuren, bland hvil- 
ka man drifvit sitt djerfvaste fantasispel, har man de sednaste 
åren erhållit den mest flagranta dementi. I vissa hufvuden 
hafva dessa läror likväl stelnat till en fix idé, emedan man 
utom dem icke har något stöd för sin materiella åsigt af na- 
turen. 

I hennes äldre, krassare form vill man väl icke mer be- 
känna den Epikureiska läran; men förfinad återkommer hon i 
flera skepnader. Man medger väl nu, att jorden icke mer 
kunnat föda Menniskor och Elefanter, Palmer och Solrosor; 
men bland de ofullkomligare anser man detta för en småsak, 
ehuru det vore ett under, icke mindre stort än det förra. Se- 
dan dessa blifvit genererade, låter man genom en hypermor- 
fos (som tager sig godt ut i Ovidiansk poesi, men slätt i na- 
turforskning) de lägre förvandlas i de högre, antar ett berg 
af uppstaplade under, blott för att undvika det ena stora pri- 
mitiva. Fast naturforskaren icke kan uppvisa de primitiva 
formerna, måste han antaga för alla slägten, och företrädes- 
vis för de högsta. en primitiv, från alla andra absolut skiljd, 
urform. Fast Fjärilen i en ålder liknar en Mask, Mossan en 
Conferva, Collema en Nostoc o. s. v., gifves dock aldrig någon 
öfvergång från en Alg till en Mossa eller Laf (ty då är det icke 
någon Alg), eller Mask till en Fjäril; ja! fast fjärilarne under 


84 


sina metamorfosgrader mer likna hvarandra än sina imagines, 
är i ägget ovillkorligt bestämdt, hvilken art deraf skall upp- 
stå. Vi påstå icke derföre, att de exempel, man uppgifvit på 
naluralster, som i olika stadier skulle tillhöra olika riken, fa- 
miljer, slägten och arter, äro falska, blott att den tydning, man 
gifvit dem, är oriktig. Ett naturalsters plats bestämmes all- 
tid af dess högsta, typiska form, icke af dess lägre metamor- 
fosgrader. 

Att på allvar ingå i vederläggning af den gamla villfa- 
relsen om förvandling af Hafre till Råg, Råg till Gasse, 
Ärter till Vicker o. d., helt nyligen uppfriskad, lärer näppe- 
ligen mer falla någon Naturforskare in. Men många, som 
begabba denna lära, synas dock icke inse, att hon endast är 
en fullt consequent utveckling al deras egen theoretiska hyll- 
ning af hypermorfosläran och generatio equivoca. För båda 
ligger till grund den vanligen falska tillämpningen af post hoc, 
ergo ex koc. Båda äro förderfliga derigenom, att de afskära 
forskningen efter de verkliga orsakerna. Denna lemnar ej 
sällan en enkel förklaring från ett håll, som man ej anat. 
Att Xylomerna, som förefinnas endast på lefvande växters blad 
och sakna all fröredning, skulle kunna uppkomma genom frön, 
syntes mig länge omöjligt; sedermera fann jag, att de affalla om 
hösten, men under vintern förvandlas till Rhytismer, Phacidier 
o. S. Vv. Dessa fruktificera vid samma tid, efter en icke af- 
sigtslös naturens lag vid samma temperatur, som trädens nya 


Jöf utslå, och deras frön uppstiga som en rök i luften, hvar- 


85 


igenom antagandet äfven af dessas fortplantning genom frön 
icke möter några svårigheter. 

Efterforskar man slutligen grunden till denna förkärlek 
för hypermorfosen och generatio &quivoca, befinnes han lig- 
ga i en genom blott half kännedom närd otro på naturens 
sannfärdighet och en just derifrån oskiljaktig vidskepelse, som 
endast i det underbara och fantastiska ser det sanna och na- 
turliga. Samma fenomen visade sig i den s. k. upplysta bild- 
ningen hos oss för något öfver sextio år sedan, då man, a- 
nande högre naturvishet, sökte klarare ljus i förborgade kraf- 
ter (qualitates occulte), tilldess man blef blind för de enkla- 
ste, men största sanningar. I sig var likväl denna riktning 
endast en reaktion, framkallad deraf, att man å andra sidan 
allt för trångt ville inskränka forskningens och vetandets grän- 
ser; tvinga andens verksamhet under sjelfskapade, nu mer för 
trånga dogmer ”). Sjelfförvillelsen ökades genom hyllandet af 
poetiskt skimmer och en sentimental filosofi, som, i stället för 


allvarlig forskning, sökte med ett mystiskt flor öfverskyla de 


+) Att man velat anse den Bok, som är grundvalen för vårt reli- 
giösa vetande och tro, äfven för skiljedomare i verldsliga veten- 
skaper, är ett misstag, som för mången försvagat hennes vigt i 
förra hänseendet. För naturvetenskaperna hafva vi en annan, äf- 
ven gudomlig, uppenbarelse i naturen. Så ville man länge ef- 
ter bibeln, som ett kätteri, vederlägga jordens omlepp kring sin 
axel och solen (först på 1820-talet släppte Påfven henne lös) samt 
andra Naturvetenskapliga sanningar. Inser man då icke, att man 
i hvarje tid måste följa sin tids språkbruk och föreställningssätt, 
om man vill förstås? Säger ej än i dag hvarje Astronom, att so- 
len går upp och ned, utan att dermed förneka jordens rotation? 


86 


framkastade gåtor, hvilkas knut måste lösas, ej alhuggas. Re- 
signation för lifvets lagar är berömvärd, men visst icke i frå- 
gan om naturens utransakande; deruti är hallfmedvetet sjelf- 
bedrägeri, som lefver i mystik och ordspel, den värsta villo- 
väg. Menskliga förnuftets gränser har man hunnit, men forsk- 
ningens ännu ingen anat; att inskränka denna med förespeglande 
af naturens outransaklighet är dåraktigt. Endast derigenom 
undvika vi vidskepelsen i alla hennes former, att vi allvarligt, 
ju längre vi framtränga desto bättre, söka återföra allt till 
det enda outransakliga Under, som vi kalla Allmakt, hvars 


«klädesfåll, yttre naturen, uppfyller allt med ljus« och lif. 


87 


VÄXTERNAS FÅDERNESLAND '). 


«Växtgeografien«, säger Schleiden, «är en temligen un- 
«derbar ragout af meteorologiska, geologiska, växtfysiologiska, 
«statistiska, historiska och än flera plockbitar. Jag vill icke 
«sätta i fråga, att en sådan röra under ÅA. von Humboldts 
«tillredning kan få en rätt kostlig och pikant smak; men dess 
«rättighet, att uppträda som egen disciplin eller som integre- 
«rande del af- Botaniken, måste jag helt och hållet bestrida.« 
Detta yttrande kan synas allt för strängt och ensidigt, ehuru 
vi ej kunna förneka, att denna vetenskap ännu hvilar på 
ofri, främmande grund (förnämligast Meteorologisk); att läran 
om växternas stationer behandlas af Meyen så ovetenskapligt 
som möjligt; att den så kallade växtstatistiken, då hon sätter 
allt på siffror, der blott ett års observation fordras för att 
rubba alltsammans, väl kan vara en nyttig öfning i decimal- 


bråks beräkning, men i öfrigt är ett högst vanskligt arbete; 


") Öfversatt på Tyska i Skandin. Beytr. zur Naturg. 1. 


Uv 


samt att hon oändligen mycket rättare hör till Fysiska Geogra= 
fien. Men, då Geograferne hittills öfversett denna sin forsk= 
ningsarts intressantaste sida, då Botanisterne, i följd af sina 
speciella studier, äro skickligast att bearbeta detta förlandets 
odling och bedömandet af dess produktionsförmåga så vigtiga 
fält, synes det oss snarare böra räknas dessa till förtjenst, 
än till tadel. Också kunna vi omöjligen föreställa oss Förf. 
afsigt hafva varit, att med nämda något fria omdöme kasta 
åtlöjets skugga öfver saken eller de förtjenta män, som för 
detta mål ordnat de från äldsta tider i speciella Botaniken 
nedlagda materialier ”). Af en för alla empiriska vetenskaper 
riktig instinkt har man först samlat en mängd speciella fakta, 
sammanbundit dem med andra, visserligen utom Botaniken 
liggande, dock närbeslägtade, — och icke lärer kunna bestri- 
das, att just detta under sednare decennier gifvit den speci- 


ella Botaniken både lif och lyftning samt intresserat en större 


") Hvad som f. n. vållat, att ett sken af löjlighet och obetydlighet 
hvilar öfver Växtgeografien, liksom på antiquitetsstudium på Da- 
lins tid, är, att så många, utan vidsträcktare förstudier, vilja pas- 
sera för växtgeografer, att man anser exkursionshberättelser, spe- 
ciella växtförteckningar o. d. för vigtiga växtgeografiska bidrag. 
Nya växtorter inom en växts kända utbredningszon äro oftast nå- 
got tillfälligt och sprida lika litet ljus öfver Växtgeografien som 
upptecknandet af nya torpstugor och gärdesgårdar i ett bebygdt 
land öfver allmänna Geografien. Växtgeografiens uppgift är fast- 
ställandet af allmänna lagar för växternas utbredning och, i det 
speciella, villkoren och i följd deraf äfven gränserna för de en- 
skilda arternas trefnad, men icke utvidgar det Växtgeografien, om 
den eller den arten växer i någon viss socken eller dike. 


uUg 


allmänhet för den samma. Geografi i sitt vidsträcktaste om- 
fång, ss. innefattande äfven Geologi, är den botten, hvaruppå . 
alla historiska discipliner hvila och röra sig, och derföre var na- 
turligast att dermed sammanbinda dessa Botaniska iakttagelser. 
Men vi äro för vår del öfvertygade, att Växtgeografien i en 
framtid äfven skall uppföras på rent Botanisk grund, då hon 
blir Fytonomiens speciella, tillämpade del. Fytonomiens fö- 
remål är växtrikets förhållande till ytterverlden; hon upptager, 
utom flera nya, de frågor, som förr räknades till Växtfysio- 
logien (hvilket ord Schleiden icke utan grund, såsom opas- 
sande, ur Botaniken utstrukit), men icke tillhöra Morfologien. 
Fytonomiens speciella, tillämpade del blir Växtgeografien; och, 
får man bedömma en vetenskaps värde efter hennes inflytande 
på menskliga kulturen, torde hon väl förtjena ett af de för- 
sta rummen, då hon just afhandlar hufvudvillkoret för upp- 
fyllandet af slägtets bestämmelse, ändamålet af menniskans 
mission till jorden. 

Ty naturen blef menniskan i skapelsen öfverlåten till 
Konungadöme; men hvarje välde, som ej tillika är vård, blir 
våld och verkar förstörande. Den förvildade, råa naturmen- 
niskan står i fiendtligt förhållande till allt utom sig; naturen 
vill hon tyrannisera, ej vårda; lik rofdjuret känner hon en 
lust i blotta förstöringen. "Törne, tistlar och de så träffande 
benämnda ruderatväxterna, vederstyggliga eller giftiga, uppträda 
i förstörarens spår; med skäl kan jorden då sägas för men- 
niskans skull vara förbannad. Att lösa denna förbannelse, att 


aterställa naturens förlorade skönhet och förädla hennes alster 


20 


är kulturens syfte; ett oundgängligt villkor för hela den or- 
ganiska naturens trefnad och än mer för menniskans högre 
andliga utveckling. Då menniskan fridlyser naturen från sin 
egen förstöringslust, inträder hon på civilisationens bana. Men, 
för att återställa naturen till hennes ursprungliga skönhet, upp- 
drifva hennes alstringsförmåga till största höjd, fordras icke blott 
arbete och strider, utan ock den högre insigt, hvilken ofvan- 
nämda vetenskap giflver. 

Att naturen, hvars yttre uttryck är vegetationen, i alla 
länder, utgångna ur skaparens hand, eller primitivt, varit ef- 
ter sin art rik och skön, hafva vi många anledningar att an- 
taga. Äfven der klimat nu mer motverkar alla menskliga 
ansträngningar, ss. 1i'Sibiriens ödsliga trakter och på Söder- 
hafvets snöhöljda kuster, finnas omisstydliga bevis af en lyck- 
ligare, förrunnen tidsålder. Oaserna i Zara äro qvarblifna 
minnesvårdar af öknens ursprungliga, försvunna herrlighet; 
det blomstrande Palmyra och många andra rika orter hafva 
fallit för den sig utbredande förödelsens styggelse. Men vi 
ega ock många bevis för menniskokraftens förmåga att (då 
hon känt sin kallelse) motverka, ja! öfvervinna denna”). Nä- 


stan öfver allt, hvar vi kunna följa förödelsen från hennes upp- 


”) Så hotades staden Engelholm med förstöring i förra seklet af 
flygsandens kräfta, men genom dennas plantering omgifves han nu 
af herrliga lundar. Tvenne stora byars ägor i Christianstads län 
uppfrättes deraf, tills Egaren af Vidsköfle satte en damm dere- 
mot. Under sednare lustrer har Landtbruks-Akademien öfver allt 
med synnerlig omsorg och framgång omfattat fAlygsandens däm- 
pande. 


94 


> hof, såsom på våra flygsandsfält och «svältor«”), finna vi, att 
hon är straffet öfver menniskans brott emot naturen. Vid 
Islands upptäckande var landet, ännu obeträdt af mennisko- 
fot, skogbeväxt med kraftig vegetation; de första inkräktarne 
förstörde med eld skogen, som nu mer försvunnit, och ve- 
getationen aftynar med hvarje dag”). Alla i sednare tider 
upptäckta länder hafva, med afseende på klimat, i den mån 
menniskan deruti ej hunnit förstörande ingripa, haft rik och 
yppig vegetation; menniskans våld verkar dess mer förvild- 
ning, ju mer klimatet är hårdt och oblidt; men ock medför 
dess förädling i samma mån rikare intellektuell vinst. Alla 


de äldsta blomstrande kulturstater, ss. Assyrien, Palestina och 


+) De flesta af dessa halva inom historisk tid uppstått genom men- 
niskans förstörelse. Ursprungligen hafva de varit skogbeväxta, 
genom skogens förstöring och eldens härjningar hafva de blifvit, 
hvad de äro. Ännu i dag vill skogen återväxa på de kala he- 
darne, f. e. i Sunnerbo m. fl., men ett ständigt svedjande af y- 
tan har på flera ställen beröfvat marken all ädlare vegetation. 
Vid Ljungby har det onda utbrutit i ett öppet frätande sår, flyg- 
sanden. Vid hafsstränderna bildas denna derigenom, att den för 
ny landvinning jemte sanden uppkastade förbindningen, Tången, 
afrifves. Vi skola framdeles lemna flera exempel. Äfven klima- 
tet förpestas, ss. flerestädes i Italien, genom naturens vanvård. 

«+) Våra vestra kuster, företrädesvis Bohuslän, vittna, att skog nu 
mer icke kan framkomma, der den förr varit yppig. Nämda land- 
skap gifver likväl under de sednare 50 åren en glädjande syn af hvad 
kulturen förmår, sedan man ubtplundrat hafvets rikedom, vände 
man sig till vårdande af sitt lands vegetation, hvarigenom ”detta 
land nu är skönare och mer välsignadt än under den rikaste 
fisktiden.”  Jemf, Baron M, v. Dibens Reseanteckn. i Bohus. 


9”? 


samtliga under Turkiskt välde varande länder hafva blifvit 
förvildade, när de fallit i roflystna händer, som endast sökt 
utplundra naturen. Spanien, det af naturen lyckligt lottade, 
är skuldbelastadt genom uraktlåtenhet att efter Arabernas 
fördrifvande fullfölja dessas skönare segrar öfver landets na- 
tur, fikande efter Amerikas guld. Historien uppvisar icke ett 
enda folk, som varit i åtnjutande af kulturens lycka, hvilket 
icke denna tillfallit som arfvedel genom uppfyllandet af sitt 
första jordiska kall, att förädla sitt lands natur och uppdrifva 
dess vegetativa kraft. Så framstår jordens odling, Guds frid 
öfver naturen, hvarpå de politiska och vetenskapliga verlds- 
stormarne, med de absoluta anspråken, nedblicka med förakt, 
såsom kulturens verkliga hörnesten, — och lika visst, som 
för den moraliska och andliga verlden högst gäller budet: sö- 
ker först efter Guds rike, så gäller för den fysiska och lekam- 
liga redan den före menniskans affall henne gifna befallning: 
råder öfver naturen, utom hvars uppfyllande kulturens välsig- 
nelse, med sitt ymnighetshorn, aldrig kan tillfalla folk och 
land. Må man icke lägga oss till last, att vi våga tänka högt 
om vetenskapens idé, ty derigenom förödmjukas vi sjelfve, 
inseende, huru mycket än fattas oss, att hafva uppnått vårt 
sanna mål. Den tid, det slägte, som högst uppskattar sig, 
smickrar sin vishet och styrka, har genom förlitande på denna 
redan förlorat sin herrlighet och det högre bistånd, som är 
oskuldens och resignationens obetvingliga kraft. Och af in- 
gen erfares detta i rikare mått än af arbetarne i andens 


och naturens vingårdar, hvilkas kall är, att hvar på sin väg 


935 


återställa paradiset på jorden. Den naturforskning, som icke 
är religiös, fridstiftande mellan menniskan och naturen, måste 
liksom hvar religion, som ej är fridstiftande mellan Gud och 
menniskan, hylla egoismen och förstörelsens princip. I den 
dubbla betydelsen af orden: kultur och paradis, antydes, att 
det jordiska och andliga framskridandet äro oskiljaktiga, ja, 
enligt naturens lagar, måste det förras tillväxt föregå det sed- 
nares blomning. 

Afven då menniskan icke uppsåtligen är fiendtlig emot 
naturen, gilves knappast något, som djupare ingriper i ett 
lands fysiognomi, än menniskans besittningstagande af det 
samma. Vårdslöshet och okunnighet stifta fullt ut så myc- 
ket ondt i verlden som elakhet; högre insigt är villkoret för 
allt framskridande. Vilden, stolt öfver sin råa kraft, krigar 
med hela den organiska naturen; nomaden vårdar blott hennes 
ena del; men, fiendtlig mot vegetationen, undergräfver han med- 
len för sitt eget bestånd. Endast åkerbrukaren, som omfat- 
tar hela den organiska naturen, kan komma i åtnjutande af 
kulturens högre fördelar. På samma jordyta, der en vilde, 
tillbedjande sina fruktansvärdaste naturfiender, ss. ormen, å- 
skan 0. s. v., uppehåller sitt usla lif, lefva 40 Nomader vis- 
serligen ett lyckligare, dock oroligt lif, dyrkande vänare mak- 
ter, stjernorna och de med sig förbundne djuren. Men, der 
40 nomader kunna lifnära sig, der kunna 14100 åkerbrukare 
verkligen lefva, omfattande det hela först höja sig till all va- 
relses källa — och söka så sin egen som naturens pånytt- 


födelse. Som nomaden fördrifves af åkerbrukaren, allt sedan 


94 


Kain slog Abel, så uttränga kulturens ädlare skördar den vil- 
da vegetationen; civilisationen utplånar, så vidt möjligt, egen- 
domligheterna så väl i landets Flora som i folkens lynnen. 
Men på samma fläck, der förut endast 400 åkerbrukare kun- 
nat lifnära sig, skola i en annan tid, då vetenskapen lärt oss 
begagna alla och många ännu okända hjelpmedel, naturen er- 
bjuder, 4000 en allsidig industris idkare rikligare njuta fruk- 
terna af en högre kultur. Så bereder endast naturens ut- 
forskande och vård villkoren för en ädlare och lyckligare 
mensklighet. 

Efter samma lag har äfven naturen sjelf framgått till 
större mångfald och rikedom. Utom det, att vegetationen i 
äldre perioder var mer enformig, synas arterna varit inskränk- 
ta till enskilda lokaler. Vi se ännu i dag, att vegetationen 
alltid är artfattig, der en enda bergart och dess vittringar 
bilda jordytan; men, ju flera jordarter blifvit blandade, såsom 
i uppslammade länder, . desto bördigare blifva dessa och ve- 
getationen i samma mån omvexlande. Alla Sveriges bördi- 
gare landskaper tillhöra tillika öfvergångsbildningen, och i flera 
bland våra ofruktbarare urbergs-bygder äro just floddalarne, 
emot vanliga bruket, de ofruktbaraste landsträckorna, f. e. i 
vestra Småland, vissa delar af Värmland, emedan dessa blif- 
vit sandbetäckte af förvittrad grönsten och andra ofruktbara 
hällearter; men, då denna försandning ej sträckt sig till de 
omgifvande bergshöjderna, blifva dessa derigenom, emot van- 
liga förhållandet, just de fruktbaraste punkterna. Preiss upp- 
gifver, i Flora eller Regensb. Bot. Zeit. 1842, att i de oupp- 


95 


odlade trakterna af Nya Holland, som likväl i sin helhet ut- 
märker sig genom sin artrikedom, hvarje arts utbredning är 
ytterst inskränkt till en liten fläck; men inom denna herr- 
skar hon enväldigt; utom denna möter en annan art, som der 
lika uteslutande förekommer. Utan att förirra oss till ofrukt- 
bara undersökningar öfver växternas ursprung (det må sökas, 
liksom metallernas, i jordens inandömen — eller i hafvet — 
eller utom vår jord; på jordens yta står det ej att finna), 
kunna vi antaga, att förhållandet i forntiden varit likartadt i 
alla länder; att hvarje art utbredt sig från en eller flera cen- 
tralpunkter, och att denna vidare spridning ännu hvarje år o- 
upphörligen fortgår, äfven utan all menniskans inverkan. Det 
skulle vara lika orimligt att förneka så sig utbredande växter 
infödingsrätt (ehuru något sådant föresvälvar de flesta Bota- 
nister) som att förneka oss Svenskar ett fädernesland, ehuru 
vi väl veta, att våra förfäder invandrat. Men på samma sätt 
försvinna många äldre växter i sitt äldre fädernesland och 
uppträda der sedermera ofta endast tillfälligt och förvildade. 

Under det menniskan underlägger sig hela landet och till 
sin vård upptager de bördigaste, växtrikaste platserna, måste 
en stor del af de just på dessa förekommande, utmärktaste, 
ädlaste växtalstren försvinna. Företrädesvis gäller detta om 
de naturalster, som menniskan flitigt uppsöker för sina behof; 
så länge naturen sjelf frambringar dem i mängd, tänker in- 
gen på deras vård, f. e. än i dag få på skogens i Sverige; 
utan, först sedan de af naturen fostrade blifvit nästan utro- 


tade, söker man deras återställande, såsom skogens i Dan- 


26 


mark och Norra Tyskland. Man väljer då de för dem mest 
passande lokalerna, och, sedan de på detta sätt blifvit kultur- 
växter, försvinna de egentligen vildt växande, och de nu mer 
sjelfsådda stånden deraf anses som förvildade ”). Så, bland 
otaliga exempel, är förhållandet med Barrträden i Danmark. 
Detta är verkliga orsaken, hvarföre så många kulturväxter nu 
äro som vildt växande utgångna; deras egentliga fädernesland 
kan icke genom empiriska bevis, utan genom rationella ”"), af 


allmänna växtgeografiska lagar utredas. Så är Linet (Linsläg- 


") Mångfaldiga af våra odlade Svenska växter, ss. Äpple, Päron, Ber- 
beris, Aquilegia, Morötter, Rofvor, Palsternackor, Sparris, Selleri, 
Veide och fera, äro obestridligen fullkomligt inhemska hos oss, 
fast man vanligen anser dem införda, efter de odlas allmänt; tle- 
ra hafva bibehållit sig bäst vilda i de ödsligaste nordliga skogar- 
ne, ss. Humble, Vinbärsarterne etc., Fogelbären finnas i de vil- 
daste skogarne i Norra Småland och på Holberget i Östergötland. 
Oxeln har man äfven förmodat vara införd hos oss, blott för det 
att den tillika odlas, men den finnes knappt utom Sverge vild. 
Fragaria elatior är äfven säkert inhemsk; så fann jag henne sist- 
lidne år på en bergig ås vid Funbosjö i Upland. 

+) Som ett exempel må vi anföra Åkerkålen (Brassica campestris) 
och Gottlandsrofvan (Brassica Napus), hvilkas fädernesland man 
utomlands antager vara obekant. Då de före Amerikas upptäckt 
voro kända och der saknades, kunna de ej härstamma derifrån. 
Från Södra hemisferen kunna de icke vara af samma skäl, alla 
Crucifere derifrån höra till en egen, vida skild grupp, och mel- 
lan vändkretsarne trifvas inga Cruciferer. Således måste de här- 
stamma från de kalla tempererade zoner, der familjen har sitt 
maximum. Men i Norra Asien hafva de först blifvit införde af 
Europeer i sednaste tider, ergo måste de ursprungligen vara Nord- 
Europeiska. 


97 


tet har sitt maximum i Europa; der ett slägte har sitt ma- 
ximum, der är fäderneslandet för dess ädlaste arter) en Eu- 
ropeisk växt; äldre Botanister uppgifva det som vildt, till och 
med Rajus, som i detta fall var mycket noggrann; nu anses 
det öfver allt förvildadt, ehuru man icke för det kan upp- 
gifva annat fädernesland än «in Europe agris« I Amerika 
har man börjat betvifla, om Potatesväxten (Solanum tubero- 
sum) är vild. Inom sednare sekel hafva vi flera exempel på 
växter, som i vissa orter hardt när blifvit genom begärligt 
eftersökande utrotade, ss. Harsyran (Oxalis Åcetosella) i grann- 
skapet af Oxalfabriker, och måst blifva föremål för kultur; 
ja, till och med fjällväxter, ss. Gentiana lutea och purpurea. 
Inula Helenium var i Vestra provinserna ej särdeles sällsynt 
för 50 år sedan, men är nu mestadels uppgräfd; Asarum, som 
på Leches tid var ymnig vid Heckeberga och då tillika en 
begärlig Medicinalväxt, blef snart nästan utrotad. Det är just 
de mest utmärkta, de för menniskan vigtigaste växter, som äro 
de ömtåligaste, de lättast försvinnande; hvaruti ligger ett di- 
rekt bud för menniskan att antaga sig deras vård; eljest inta- 
ges deras plats af ogräs och ohyra, hvilka slutligen fördrifva 
plundraren sjelf. — De gamla kulturländerna, ss. Grekland, 
Orienten, Egypten, hafva relativt en torftig Flora; deremot 
de ännu i naturtillståndet varande en rik, vild vegetation, ss. 
Nya Holland, Amerika, äfven i sina kallare trakter, emot de 
isotherma i gamla verlden. Det förra kan sägas om hela det 
mer uppodlade Europa, der den ursprungliga rikedomen en- 


Eries, Bot! Uifl.,' I. i 7 


928 


dast till en del återstår i bergstrakterna, hvarest man vanli- 
gen finner vilda de på slättlandet odlade träd o. s. v.. Detta 
förklarar tillika, hvarföre man icke i Sverge betviflar, att en 
stor mängd växter här äro verkligen vilda, som i Danmark, 
Norra Tyskland och England anses förvildade; men icke be- 
höfva dessa derföre anses införda; de äro endast vårdade lem- 
ningar af den inhemska vegetationen, sedan menniskan satt 
sig i besittning al dess bästa lokaliteter. 

Alldeles samma förhållande är med ett lands Fauna och 
ännu mer i ögonen fallande, ehuru detta ligger utom vårt 
ämne. Huru en Faunas rikedom på ädlare djur genom be- 
röring med menniskan blir allt fattigare och fattigare, är nog- 
samt bekant; ohyran ökar sig sedermera endast af sig sjelf. 
De nyttiga djuren, ss. Elgen, Kronhjorten, Orren, Tjädern, 
flera Fiskar, måste hon antingen sjelf fridlysa eller taga un- 
der sin vård, ss. Hornboskapen, Svinet, Biet, hvilka vi med 
visshet känna hos oss varit fordom vilda. De förr så ym- 
niga Blodiglarne har man i sednaste åren på flera ställen ut- 
rotat och börjar nu förvandla till en art vatten-husdjur. Det 
är en stor förvillelse hos många, att allt, som odlas och måste 
vårdas, derföre är af utländskt ursprung eller blott förvildadt. 

Det är onekligen en ensidighet hos Naturforskarne att 
klaga öfver detta menniskans inflytande på den vilda naturen, 
när det står i samband med kulturens utbredda herravälde; 
det är just ett villkor för naturens pånyttfödelse och föräd- 
ling. Det är alldeles som om Filosofen klagade öfver civi- 


lisationens utbredande, hvarigenom så många små folkstam- 


99 


mars individualitet utplånas; Theologen öfver Kristna religio- 
nens bestämmelse till verldsreligion, emedan så många andra 
kulter derigenom gå under. Det är icke svårt att se, att lif- 
vets högre utveckling mer befordras af åkermannen, än al 
nomaden och vilden. Botanisternas lilla ensidiga intresse må- 
ste häruti underordna sig kulturens stora mål; de måste upp- 
gifva den på fördom, ej i naturen, grundade skarpa åtskill- 
naden mellan vilda och odlade växter”). Först då, när kul- 
turen tager vård om naturen i hennes helhet, kan menniskan 
i ädlare mening kalla sig naturens beherrskare, liksom ört- 
samlaren för Botanist, först då han icke inskränker sig till 
kännedom af ett lands egendomliga former, utan uppfattar 
växtlifvet i dess helhet. 

Det bör nemligen icke förbises, att denna vård tillika är 
ett villkor för växtverlden, om hon skall vinna sin högsta full- 
komlighet och mångfald. Fast Botanisterne vanligen betrakta 
den saken från annan synpunkt, huru ädlare äro icke de ge- 
nom kulturen frambragta former, ofta så afvikande, att Bota- 


nisterne sjelfva ej igenkänna deras identitet med den vilda ””) 


") De inveckla sig derigenom i en mängd olösliga motsägelser. 
Så vill man icke i flera Floror erkänna Linet och Hampan, men 
upptager utan allt betänkande Cuscuta epilinum och Orobanche 
ramosa, som aldrig annorstädes förekomma. Mångfaldiga äåker- 
växter äro lika oskiljaktiga från de odlade sädesslagen. Odlas 
en växt, så erkänner man henne icke som inhemsk, ss. Vicia sa- 
tiva, men väl der hon sparsammare förekommer, men icke odlas. 

"+) Så är den taggiga Lactuca Scariola stammen till de odlade L. 


sativa, erispa, capitata och laciniata; Brassica campestris till B. 


100 


eller kanske snarare genom naturens inbördes strider förvil- 
dade. Så förekomma åtminstone mig alla våra fruktträd, i 
sitt vilda, till värn mot djurens våld taggiga buskform med 
sura, vidriga frukter, hafva förlorat sin typiska, ursprungliga 
skönhet, hvilken under vårdarens hand återställes, då de, bort- 
läggande sin för striden nödvändiga taggbeväpning, uppväxa till 
resliga stammar, med de herrligaste frukter lönande odlarens 
möda. Så är förhållandet med våra odlade rotväxter (f. e. 
Morötter, Palsternackor, Rofvor) och stamväxter (Sparris, Kål 
0. s. v.); i vilda tillståndet äro de trädartade, kärfva; i od- 
lade köttiga, saftiga, välsmakande. Detta upphöjande af det 
vilda, med hat till odlingens inflytande, bland Botanisterna 
afteder vetenskapen så lätt från mensklighetens stora mål, 
alldeles som Rousseau, genom förgudande af menniskans na- 
turtillstånd, som förderflig bedömde hela menskliga kulturen. 

En bland våra Botanister temligen allmänt gängse fördom 
är, att Sverges äldsta vegetation varit torftig, enformig och 
arm; att alla yppigare växter i sednare tider eller tillfälligtvis 
blifvit införda. Denna fördom grundar sig på en i vår tanka 
oriktig åsigt af växternas ursprung såsom alstrade af lan- 


dets jord och klimat; och, då ingendera af dessa synes sär- 


Rapa m. fl. Vi tveka knappt att söka Avena sativa i någon af 
de vilda Avena-arterna, Rågen i Secale fragile, ty Rågen är ett 
ursprungligen Europeiskt:sädesslag, och den på Wolgas, Ungerns 
torra sandhedar vildt växande S. fragile skiljer sig endast ge- 
nom sitt bräckliga ax, alldeles som vårt vilda Triticum junceum 
har det på våra flygsandsfält, men mister deuna egenskap genom 
en längre odling i bördig jord. 


101 


deles gynnande, har man tänkt sig större delen al växterna 
invandrade. Den frågan om växternes ursprung måste helt 
och hållet skiljas från läran om deras fädernesland, och un- 
dersökningen om det ursprungliga ligger äfven utom våra 
forskningars gräns. Läran om växternas vandringar, då man 
dervid endast tänkt sig en tillfällig addition till det förutva- 
rande och icke uppfattat dem som en större periodisk om- 
vexling i naturen, hvilande på bestämda lagar i växternas o- 
lika natur, måste icke mindre menligt inverka på denna fråga. 
Vi känna ingen del af speciella Botaniken, som man lösligare, 
utan afseende på historia eller större växtgeografiska förhål- 
landen, behandlar. Är en växt utmärkt, någon gång odlad, 
eller förekommer hon vanligast på odlade ställen eller i men- 
niskoboningars grannskap, så är man straxt framme med den 
förmodan, att hon icke är att betrakta som inhemsk, att hon 
är invandrad. Det skulle leda till en utomordentlig vidlyftig- 
het att uppräkna alla misstag i denna väg allt från Linnés 


Flora Suecica och Colonie plantarum ”) intill Svensk Bota- 


+) Linné synes mig i de flesta fall mer afsett, att växten i det upp- 
gifna stamlandet har sitt maximum, än att någon öfverflyttning 
i bokstaflig mening egt rum. Uti det sednare arbetet upptagas 
väl några tillfälligtvis förvildade, men, då Linné i följd af sin the- 
ori om växternas ursprung (efter hvilken likväl alla borde vara 
invandrade) lade allt för mycken vigt på migrationerna, måste de 
varsamt begagnas. Så anses Humulus och Berberis utvandrade 
ur trädgårdar. I flera fall har sedermera befunnits, att i det 
land, hvarifrån en art härledes, växer endast en helt annan, ss. 
Astragalus arenarius, härledd från England, Cymorium cocci- 


neum från Jamaica etc. 


102 


nik "). Vanligen har man derför ingen annan grund, än att 
växten förut ej blifvit sedd eller tillhör en provins, som grän- 
sar till ett annat land, der hon allmännare förekommer, utan 
att besinna, om den förra ligger inom hennes naturliga utbred- 
ningszon. Af denna art äro alla, som uppräknas i Linn. Hl. 
p. III, 1V. Inom arktiska Floran kan man icke tala om någ- 
ra migrationer derföre, att en art blifvit sedd i det ena lan- 
det förr än i det andra. Synnerligen varsam får man vara i 
följandet af en del traditioner i denna väg; i Vestbo har man 
en tradition om ljungen, som nu är landsplåga, såsom invan- 
drad. Efter en dylik saga har Retzius uppgifvit i FI. Oec., 
att Boken af Munkarne blifvit införd, ehuru så väl gamla ur- 
kunder som äldsta kalktuffen vid Benestad vittna, att hon 
varit allmännare fordom; och på en lös gissning långt efter 
Linnés tid har det blifvit en löjlig sägen, som icke har rin- 
gaste historiska grund, att den äldre Rudbeck infört Fritil- 
laria Meleagris till Kungsängen vid Upsala. Hon finnes icke 
blott öfver allt på sidländta ängar kring Upsala, utan på otaliga 
de aflägsnaste ställen, till och med i djupa granskogar, då mar- 
ken inhägnas, öfver hela Upland mellan Gefle och Stockholm, 


äfven i Vestmanland ”). 


+) I Svensk Botanik, förnämligast de 8 äldre banden, äro otaliga väx- 
ter uppgifna som icke egentl. inhemska, hvilka utan tvifvel äro det; 
allt af brist på undersökningar i naturen. 

+) Det är af en nästan oförklarlig förkärlek för allt skrock, som man 
beständigt upprepar dylikt, huru ofta det än vederlägges, — be- 
slägtad med de obildades förkärlek för det underbara, Man ville 
gerna säga något intressant om en utmärkt växt, och i brist der- 


1053 


Vanligen föreställer man sig Sverges äldsta vegetation 
som en urskog af Barrträd, jemte de dessa tillkommande 
skogsväxter. Vi äro tvärtom öfvertygade, att den vilda ve- 
getationen både varit rikare och löfskogen mer allmän än 
nu. Så är älven förhållandet nu på Hartz m. fl. st., jemfördt 
med Plinii och Taciti beskrifningar. Våra ädlaste löfträds 
utbredning har i sednare tider inskränkts, icke vidgat sig. 1 
en gammal uråldrig Granskog, der Ek nu mer ej finnes i 
grannskapet, har jag under ett det tjockaste mosslager fun- 
vit så väldiga Ekstammar, att jag tvekar, att makar till dem 
nu lefva i Sverige; vid Femsjö finnes nu icke en tiondedel 
Ek emot för 30 år sedan, och huru aftynande, med förtor- 
kade kronor, stå ej Ekarne på Dalelfvens stränder, utan att 
man ser någon enda ung och frodig! Motsatt förhållande sy- 
nes vara i flera orter med Boken; hon sprider sig vid sin 
nordliga gräns allt mer mot norden, om hon än i mer od- 
lade trakter aftager. I mossarne, som bilda en egen art af 
ökenbildning, finnas ju i alla landsorter lemningar af nu för- 
svunna löfskogar ”). Den mängd namn af Ek, Lönn, Lind, Ask, 


Alm 0. s. v. på byar, der dessa träd nu saknas, vittna, att 


af tillgriper man dylika fabler. Vida mera skäl vore väl att anse 
Salvia pratensis, Lavatera thuringiaca och otaliga andra för lem- 
ningar af en äldre kultur. Primitivt anser jag likväl alla Sven- 
ska växter invandrade. 


+ 
- 


Då löfskogar fällas öfver marken och få ligga till förruttning, och 
vallnets aflopp fördammes, börjar vanligen mossbildning, hvar 
löfskog afsvedjas, och marken sedan begagnas till bete, uppväxer 


sedermera barrskog, inhägnas den åter, löfskog, 


104 


vid deras anläggning der varit hela lundar af dessa träd. På 
våra större uppodlade: slättland hafva de vanligen försvunnit; 
i de vildaste bergstrakter, ss. Norra Småland, är största ri- 
kedom och omvexling i löfskogen. Genom kulturen har barr- 
skogen försvunnit i Danmark; Hornemann uppger äfven A- 
sken m. fl. som der införda, i England uppger man så Lin- 
den m. fl., vid Berlin Applen o. s. v., allt säkerligen orätt, fast 
de nu bibehålla sig emot den framskridande kulturen endast 
genom vård. Med en rikare löfskog måste varit förenad en 
rikare Flora; många snår, bergtjusor, öar och skär voro äf- 
ven länge otillgängliga för de gräsätande djuren, tills menni- 
skans behof och förslagenhet fann utväg att af allt draga 
vinst. Ännu bibehåller sig dock fredad en och annan växt 
på dessa ställen. Flera våra mest utmärkta växter, som ännu 
bibehålla sig i få individer på spridda lokaler eller ett enskildt 
ställe, ss. Vicia pisiformis, V. dumetorum, Stipa, Betonica, 
Elymus europeus m. fl., äro lemningar efter den äldre rikare 
vilda vegetationen, och gå dessa sannolikt sin undergång till 
mötes, liksom inom sednaste 350 åren Trapa, Xanthium, IHex 
m. fl. Det märkvärdiga häruti är, att detta icke är hos oss 
ett isoleradt faktum, utan att samma växter äfven aftyna i när- 
liggande länder. Stipa är i England utgången, Xanthium, förr 
ej sällsynt, är i Danmark nu nästan försvunnen, Trapa afta- 
ger år från år i Norra Tyskland (jemför Schwcwegrich. Topogr. 
Lips.), så att det är nu tid upptaga henne som kulturväxt. 

Ett lands ursprungliga vegetation förblir oss likväl all- 


tid obekant; hvad vi kalla ursprungligt är endast relativt äl- 


105 


dre, än något sednare tillkommet. Så kalla vi Atztekerna, 
Mexikos urinfödingar, relativt till Spaniorerna; men vi veta 
likväl, att de förra relativt till en äldre folkstam voro invan- 
drade. Alldeles samma förhållande är uti naturen; deruti fin- 
nes intet stillastående, minst i ett kultiveradt lands vegeta- 
tion. Man behöfver blott observera vegetationen '50—100 år 
i ett sådant, för att finna betydliga olikheter, f. e. i Skåne 
sedan Leches och Linnés tid. En del arter äro nu utgångna; 
många hafva ömsat bostäder; men de äro lika inhemska för 
det, ty man måste väl ej tro, att hvar och en växt nu står 
på samma fläck som för tusen år sedan. Huruvida klimat- 
ta att kunna afgöra. Väl sägas på Norska fjällarne stora träd- 
stammar finnas högt öfver nu varande trädgränsen; men detta 
tillskrifver man landets successiva upphöjning. Om derun- 
der fjällväxterna flytta längre ned, äro de der lika inhemska 
som på sina «ursprungliga« växtställen. Genom andra natur- 
händelser kan ock den vilda vegetationen förändras, en art 
nu vidare utbreda sig, nu inskränkas, ja, öfverflyttas till helt 
andra lokaler. Efter en öfversvämning har jag sett på en 
större sträcka barrskogen utdö och Al uppväxa; och denna Al 
var lika vild, som om den vuxit der från evärdliga tider. Ty 
vild är den vegetation, som af naturen är sjelfsådd inom 
hvarje arts naturliga utbredningsregion. 

Hvad man vid bedömmandet af en växts främmande ur- 
sprung först måste göra sig reda för, äro de olika lagarne 


för olika växters växesätt och utbredning. Någras bestäm- 


106 


melse är att bekläda den oförändrade, år från år allt mer sam- 
manbundna, jordytan; dessa, liksom allt varaktigt, tillväxa lång- 
samt; de blifva derigenom fixa, och, så länge jordytan icke 
genomgår några våldsamma förändringar, antingen af menni- 
skohand eller naturhändelser, återfinnas de alltid under år- 
tusenden på samma ställe; ty genom knoppbildning kunna de 
i evighet snart sagdt föryngras, och i deras inre natur ligger 
ingen nödvändig orsak till deras död. Sådana äro träden och 
alla örter, som afsätta knoppar. — Andras bestämmelse är 
att intaga de lösa jordlagren, den förändring underkastade 
jordytan (ss. berg- och flodras, sandfält, ställen, som genom 
skogseldar, öfversvämningar o. s. v. förlorat sin fixa vegeta- 
tion), eller hvarest en så otillräcklig humus är för hand, att en 
fix vegetation hela året om ej finner näring. De bekläda hastigt 
den af ofvan antydda orsaker sin fixa vegetation beröfvade 
jordytan; de måste derföre vara annuella eller bienna; i den 
mån ytan blir fastare, utträngas de af den fixa vegetationen, 
för att intaga nya, för dem passande, platser. För denna 
afsigt fortplanta och föröka de sig utomordentligt lätt genom 
frön, som ock lång tid kunna ligga i jorden utan att gro, tills 
platsen för dem blir beredd. Dessa äro vägxtrikets nomader, 
som uppehålla sig vanligen en kort tid på ett ställe, men, 
då detta ej längre passar dem, flytta till andra, ofta vida af- 
lägsna. De vandra, likt Ziguenare, från land till land; till 
och med försvinna i de länder, i hvilka de först uppträdt, 
ss. Geranium bohemicum, hvilket nu mer sökes förgälves 


i Böhmen, men för närvarande ingenstädes förekommer ym- 


107 


nigare än i Sverge, der det på Linnés tid var okändt”). De- 
ras flyttningar underlättas både genom fröns natur och ge- 
nom frukternes beklädnad med fröfjun, hullingar (Cynoglos- 
sum, Echinospermum, Aparine) samt deras fortkomst helst i 
menniskans och djurens grannskap. Ingenstädes vill man, en- 
ligt det ensidiga begrepp man efter den fixa vegetationen upp- 
gjort om inhemska växter, erkänna dem för sådana; ty in- 
genstädes äro de mer inhemska, än der de nu för tiden (äf- 
ven hos oss) uppträda. Det är nästan endast dessa, som in- 
komma i ett lands vegetation; mer sällan bosätter och spri- 
der sig någon ny med fixa bostäder. Af en gammal fördom 
vill man härleda alla dessa växter från Asien, utan att besin- 


na, det Europas sporadiska arter vanligen der saknas och först 


”) Ingenting är likväl osäkrare än slutsatser till en växts invandring 
deraf, att hon blifvit förbisedd. Otaliga, ytterst allmänna, hafva 
först de sednare åren blifvit urskilda här vid Upsala, f. e. Poly gala 
comosa, söm är vida allmännare än P. vulgaris; Epilobium te- 
tragonum, hvilken Linné kände blott som Fransk, växer strax 
bredvid Hammarby, och Epilobium roseum flerestädes inuti sta- 
den. Minst 42 år hade jag sett Matricaria discoidea här vid 
Upsala, innan det föll mig in att undersöka henne; först sedan 
hon infördes utifrån i Bot. trädgården, igenkände jag i henne en 
gammal bekant. Man förbiser alltid lättast allmänna växter, Just 
derföre, att Polygala comosa är så ytterst allmän vid Upsala, 
förbisågs hon af alla dess Botanister, jag åter, kommande från 
Vestra Sverige, der hen saknas, såg vid första ögonkastet, att 
hon var något skildt. Mag. Ahnfelt hade många år botaniserat 
på Skäralid, utan att urskilja Aspidium angulare och Oneopteris; 
men, då han fann dem i Norge, skilde han dem genast, — och, 
derifrån återkommen, först i sin hembygd. 


108 


i sednaste tider med Europeerne dit invandrat. Större de- 
len, såsom Vallmoarterna m. fl., omtalas redan af Theophra- 
stus, och, att Datura är en urgammal Europeisk växt, har 
Bertoloni bevisat. Man har velat förlägga hennes ursprung 
(hvarmed vi icke hafva att göra) både till Ost- och Vestin- 
dien; men på intetdera stället vill man erkänna henne rik- 
tigt inhemsk, emedan hon ingenstädes förekommer annorlun- 
da än hos oss. Det sannolikaste är, att de nu mer icke trälf- 
fas på de punkter, der de först uppträdde på jorden. Hit 
höra våra flesta ruderatväxter, som man vanligen tvekar anse 
för inhemska, emedan de mest förekomma i menniskans grann- 
skap. Äro de flesta af dessa ej inhemska hos oss, så äro 
de det ej heller annorstädes, ty öfver allt förekomma de un- 
der likartade förhållanden. 1 de länder, der de för dem pas- 
sande lokaliteter äro vanliga, träffas de årligen i mängd, så- 
som  svedjelandsväxterna hos oss, fast de likväl ömsa bostä- 
der; men, der de förra äro mer tillfälliga, visa de sig ock 
mer tillfälligtvis, och vid yttersta gränsen af en arts natur- 
liga utbredningszon blir hvarje växt sporadisk (fixa komma 
då sällan till fullkomlig utveckling eller blifva meteoriska), 
men måste icke dess mindre anses för inhemsk. 

Vanligast betviflar man ruderat- och åkerväxters rätt att 
anses som inhemska eller för landets infödingar, emedan man 
icke inser möjligheten att för dem finna passande lokaler före 
menniskans besittningstagande af landet. Onekligen har detta 
för dem beredt en större utbredning än de förut haft; men 


man må icke härvid förlora sig uti en förhistorisk tid. Vi 


109 


känna utom Island icke något beboeligt land, som ej före all 
historia varit befolkadt Hvad man mer bör fästa sig vid 
är, att i alla vilda länder naturen har en helt annan karak- 
ter, hvarom vi svårligen kunna göra oss begrepp. Skogsel- 
dar, öfversvämningar, flodutskärningar, bergras 0. s. v. äro 
der vanligare, som vi kunna se i Amerikas vildare trakter; 
i de stora urskogarne hopas trädstammar öfver trädstam- 
mar, som, förmultnade, bilda för växterna en passande lo- 
kal; på sådana ställen och vid bergsrötter finnas i våra berg- 
skogar alltid en mängd ruderatväxter, f. e. Cardui, Lithosper- 
ma, Urtiew, Cynoglossum, Galeopsis, Lamia m. fl. Ruderat- 
växterna förekomma der bland naturens egna ruiner; på dy- 
lika förekomma flera af våra ruderatväxter i nordligaste A- 
merika, utan att vi kunna antaga, att de derifrån till oss blif- 
vit öfverförda. Största delen af våra åkergräs finnas verkli- 
gen vilda på naturens åkerfält, hafsstränderna. (Se Fl. Hal- 
land. Coroll.). "Ja! på nämda ställen kan man uppsöka de fle- 
sta än i dag; men, då man har dem ymnigare i sitt grann- 
skap, förbiser man dem på deras naturligaste växtorter, såsom 
tillfälliga. 

Men i ett vildt land inträda flera förhållanden, om hvil- 
ka vi knappt kunna nu göra oss begrepp. Djuren, af men- 
niskan ostörda, lefva der uti en art af samhälle; icke blott Bäf- 
vern m. å., utan äfven de gräsätande djuren samlas i vissa, 
bestämda stånd, der genom trampning och den hopade spill- 
ningen uppkomma egna, särdeles bördiga, lokaliteter. På dy- 


lika kring Sennenhätten i de Schweiziska fjällarne förekom- 


4110 


ma flera egendomliga växter, ss. Aconita; nära en enda så- 
dan i Kärnthen har man observerat den stolta praktfulla Wul- 
fenia caranthiaca. Man finner i Smålands bergskogar, der 
stora boskapshbjordar beta, sådana bördiga stånd, der de om 
nätterna ov vissa tider om dagen samlas för att idisla, och 
på dessa finner man tillika flera ruderatväxter. På ett så- 
dant ställe vid Odensjö har jag funnit Hyoscyamus niger, som 
för öfrigt icke förekommer i det magra vestra Småland. Den- 
na och Solanum nigrum finnas ofta på öde skär, der ock 
ofta en ruderat-vegetation finnes. 

Ett annat märkvärdigt förhållande i ett vildt land är, att 
arterna växa der mer i massa, men på vida mer inskränkta 
lokaler. Så hafva säkerligen en stor del af våra växter genom 
kulturen erhållit en vidsträcktare utbredning, än de ursprungligen 
egt. Detta är synnerligen vigtigt att observera, på det man icke 
må anse en växt af främmande ursprung, blott derföre att 
man i sin närmaste omgifning har henne förvildad. Man erinre 
sig Ribesarterna, Humulus, Polemonium, Berberis, Aquilegia 
m. fl., som i de vildaste bergstrakter äro tvifvelsutan full- 
komligen inhemska. Att mångfaldiga, som i medlersta Sver- 
ge äro mer tillfälliga, i södra Sverge på fält, stränder och 
obrukade ställen äro otvifvelaktigt vilda, ss. Papaver-arterna, 
Echium, Viola odorata, Delphinium Consolida m. f1., är ock 
bekant; men södra Sverges Botanister känna icke, att samma 
förhållande är i medlersta Sverge med flera, som bland dem 
endast visa sig mer tillfälligt, ss. Anthemis tinctoria, Campa- 


nula Rapunculoides (mycket allmän på Uplands slätter, äfven 


111 


i uppröjda skogar), Onopordon Åcanthium, som växer här 
på stenbackarne, som Carduus lanceolatus m. fl. Som man 
vanligen finner dylika först sig närmast eller kring husen, 
tror man gerna, att de derifrån spridt sig till vildmarken, 
ehuru oftast ett motsatt förhållande i verkligheten eger rum. 

Det gilves utom dess åtskilliga förhållanden, som under 
kortare eller längre perioder förändra vegetationens yttre, men 
ej inre natur. Många växter, med för öfrigt fixa bostäder 
och otvifvelaktigt inhemska, visa sig endast vissa år, ofta ef- 
ter långa mellanskof, beroende af olika meteorologiska för- 
hällanden. Sådana växter hafva vi kallat meteoriska, och hit 
höra företrädesvis en del Svampar och de svampartade fa- 
nerogamerna. De finnas verkligen i anlag (in potestate) qvar, 
fast de icke komma till utbildning. Detta förhållande är vida 
allmännare, än man vanligen föreställer sig, och har ofta gif- 
vit anledning till tal om generatio xquivoca och främmande 
ursprung. I första rummet böra vi sätta en mängd vatten- 
växter, som endast visa sig vissa torra år i den uttorkade 
slammen, men alldeles icke de år, då vattenståndet är högt. 
Sådana kunna då fortlefva hela sekler och fortplanta sig ge- 


nom knoppar, i fall de äro mångåriga, ss. Juncus supinus ”). 


”) Märkvärdig är i detta hänseende sjön Frillen, på Halländsk-Små- 
"ländska gränsen. Denna temligen betydliga sjö ligger på en landt- 
höjd och har egentligen intet tillflöde, vattnet är kristalliskt klart, 
hvilket förmodligen är orsaken, att hela bottnen är gräsklädd, 
fast dess växter aldrig komma till blomma. Lobelia försöker 
i det längsta, med famnslånga spiralvridna stänglar, men, då 
vattentrycket blir större, måste ock hon dermed upphöra. Den 


1142 


Äro de åter annuella, så kunna frö ligga i slammen flera de- 
cennier utan att gro”). Af denna art äro Coleanthus subtilis, 
Scirpus Michelianus, Cyperus fuscus, Carex Cyperoides, Lin- 
dernia pyxidaria m. fl. Coleanthus upptäcktes i Böhmen först 
4842, söktes med yttersta flit alla år förgäfves till 4847, då 
hon återfanns i stor quantitet. I Norge fanns hon 1836; vi- 
sade sig sedan först 4842. Scirpus Michelianus visade sig 
på dylika lokaler i Schlesien 4822, 1830, 1834. Cardamine 
hirsuta hör äfven till denna kategori. Men i de länder, der 
vattnen årligen uttorka, visa de sig alla år, liksom sporadi- 
ska växter, der deras stationer äro mer vanliga. Stundom 
blifva en del växter sporadiska derigenom, att de vissa år 


bortfrysa om våren, andra om hösten före fröens mognad, då 


öfriga vegetationen utgöres af Isoetes, Scirpus acicularis, Ranun- 
culus flammula, båda utan blommor, och några blad, som jag 
ej tilltror mig bestämma. I sammanhang härmed torde jag äf- 
ven få nämna Bastesjön vid Femsjö, en liten skogssjö, men märk- 
värdig för ytterst ymnig Scirpus multicaulis och ÄZira uliginosa, 
med dyfull botten och dyigt vatten. Sjöns botten är till stor del 
betäckt af fastväxta och tydligen med yxa afhuggna tallrötter, 
och mig har förekommit, som Aira uliginosa Vore en lemning 
af A. flexuosa från den tid, då sjöbottnen var fast mark. Äfven 
på större djup hinner hon aldrig till blomning. 

”) Detta är väl orsaken, hvarföre man i uppgräfd slamm finner en 
stor mängd förut osedda växter. Efter upprensningen af Upsala 
a 1840 uppväxte genast i slummen en otalig massa af Polygona, 
Chenopodie&e, som ej kunnat hinna så sig dit från närliggande 
platser. Deribland några här förut, åtminstone sednare åren, 0- 
sedda växter, ss. Melilotus officinalis, Atriplex hastata, Coro- 
nopus depressa, hvilka sedermera ånyo försvunnit. 


115 


de antingen alldeles utgå, eller flera år fordras, innan de åter- 
ställas i sin förra mängd. 

Icke mindre anmärkningsvärdt synes vara, att flera otvif- 
velaktigt inhemska växter finnas, som antingen aldrig eller 
ytterst sällan hinna till blomning. Så är förhållandet på Gott- 
land med Iris sibirica och Ajuga reptans enligt Hr Nyman. 
Den förra är ytterst sällan, den sednare först nyligen funnen 
med blommor. Trifolium alpestre i Skåne är endast få gån- 
ger funnen blommande, och Stipa i Vestergötland saknar vis- 
sa år alldeles blommor. Detta förhållande är mindre sällsynt, 
än man förmodar; man gifver ej synnerlig akt deruppå, om 
växten ej är mycket sällsynt. Möjligtvis ligga så in potestate 
i Svenska jorden växter, som hittills undgått oss, emedan man 
ej aktgifver på blad o. d. Men, när öppna marker, som blif- 
vit i århundraden afbetade, inhägnas, visa sig ju der mång- 
faldiga växter, som förut ej varit sedda, fast de legat i jor- 
den och fortplantat sig genom roten, ehuru örtståndet ej kom- 
mit till utveckling. Sedan den planterade barrskogen i Dan- 
mark uppväxt, har man i honom till sin förundran funnit de der 
förut osedda och för barrskogarna egendomliga Pyrole. Att 
tänka sig dem uppkomna af en generatio spontanea vore orim- 
ligt, föga mindre, att de skulle uppkommit af Svenska, öfverförda 
frön; den rimligaste förklaringen är väl, att de i anlag qvar- 
lefvat i jorden, sedan den tid Danmark egde vild barrskog. 
Tydligare ser man detta på alla i sednare tider inhägnade 
hafsstränder i Södra Sverge, då nästa år uppkomma växter 


Fries, Bot. Utfl., I. k 8 


114 


med utmärkt långa, krypande rötter, så att dessa i sekler 
måst utbreda sig i jorden, utan att förut komma till utveck- 
ling. Lathyrus maritimus var hvarken sedd i Kullen eller i 
hela trakten; men, då hafsstranden inhägnades, stod han föl- 
jande år som den frodigaste ärtåker. Redan häraf kan man 
se, huru varsam man bör vara i påståendet, att en växt är 
utgången. I de sporadiskas natur ligger ett tvång att ömsa 
bostäder; i de meteoriskas att flera år fördölja sig; de fixa 
är det utomordentligt lätt att förbise. Om naturen återstäl- 
les till sin ursprungliga frihet, tveka vi knappt, att den för- 
gångna vegetationen ånyo skall uppstå liksom Pyrolce i Dan- 
mark, f. e. Trapa i de sjöar, hvaruti man genom notdrag- 
ning förstört henne. Liksom i dessa sjöar Trapa-nötter ligga 
ännu i större quantitet, ligger troligen månget frö i Svenska 
jorden, som afbidar sin framtida utveckling. 

Växternas fädernesland blir således för oss hvarje punkt 
inom artens naturliga utbredningszon, der de af naturen sjelfl- 
sådda uppträda. Frågan om växtens ursprunglighet på en viss 
punkt är något, som vi aldrig få reda på; om hon är verkli- 
gen inhemsk eller icke, kan endast antingen genom historiens 
vittnesbörd eller efter allmänna växtgeografiska lagar afgöras. 
Att likväl deruppå uti växtgeografien lägga någon uteslutande 
vigt är en förvexling af historia och geografi. Att nu mer 


icke vilja erkänna Bunias orientalis och Dipsacus pilosus”) 


+) Huruvida Dipsacus kommit till Lund o. s. v. utifrån eller från 
någon (måhända redan uthuggen) skogslund, ty Skåne ligger 
inom växtens naturliga utbredningszon, kan icke med visshet 


115 


som inhemska vore detsamma som att i Engelska geografien 
icke upptaga de stora, yngre fabriksstäderna, utan blott de gamla 
ruttna köpingarne. Af en arts växtsätt eller växtställe kan 
icke med någon tillförsigt slutas om hennes sednare invandring. 
Hvem löne nu mer af växtstället sluta, att Bunias och Å- 
corus vore invandrade, om vi deröfver icke egde urkunder- 
nas vittnesbörd? Hvem ej antaga Oxalis stricta på Seland 
nyligen invandrad, om hon icke egde minst 2 seklers gamla a- 
nor? Hade Svenska Floran blott 50 år sednare börjat under- 
sökas, så hade väl Bumas fått passera som vuxen i Sverge från 
verldens skapelse. Ett annat märkvärdigt exempel erbjuder 
Matricaria discoidea Dec. eller Cotula matricarioides Bung.”); 


hon har i långliga tider blifvit funnen, fast förbisedd, här vid 


afgöras. Hvad jag med fullkomlig visshet känner är, att han 
växte förr utom staden, än han kom in uti Akademiska plantager- 
na. Märkvärdigt är, att han just intager de platser både vid Lund 
och Ystad, der Xanthium för ett sekel sedan växte. Redan Linné, 
under sin Skånska Resa, frapperade det, att Xanthium på 20 år 
hastigt aftagit. 

+) Jag har upptagit henne under hennes äldsta namn, då det är allt- 
för ovisst, under hvilket slägte hon kommer att hamna. Någon 
Cotula är hon knappast, slägtskapen är störst med våra vanliga 
Kamillblomster. Sedan jag öfver denna högst förvexlade art in- 

- lemnat en i K. Zet. Akad. Förhandl. införd uppsats, har den 
högt förtjente A. Braun afhandlat henne i Berl. Bot. Zeit. under 
namn af Chamomilla discoidea; han fann henne i mängd på ga- 
torna i Schöneberg vid Berlin. Att hon hittills blifvit funnen en- 
dast i Europa vid tvenne städer med Botaniska trädgårdar, talar 
för hennes utländska ursprung, fast hon här vid Upsala fanns långt 
förr, än hon vetterligen införts. 


116 


Upsala. Införd 4832 i härvarande Botaniska trädgård under 
icke mindre än sex olika namn, igenkände jag deruti. genast 
en gammal bekant, som alltid utan närmare granskning blif- 
vit ansedd för inhemsk; men, sedan jag vid nogare undersök- 
ning fann henne egentl. tillhöra en Nord-Amerikansk och östra 
Sibiriens art, uppstod tanka på hennes främmande ursprung, 
hvilka tvifvel likväl först kunna fullt lösas, sedan det blir un- 
dersökt, huruvida hon icke äfven annorstädes förekommer i 
Norra Europa, i hvilket fall hon bildar ett sammanhängande 
bälte kring hela arktiska zonen. 

Då en växt, utom sin naturliga utbredningskrets, sprider 
sig och verkligt bosätter sig, ss. Coronopus didyma, Draco- 
cephalum thymiflorum, Elsholtzia i Sverge eller Wiborgia 
acmella vid Berlin, kan hon icke anses verkligen vild, så länge 
hennes utbredning icke är sammanhängande med hennes e- 
gentliga fädernesland. Vi yrka icke derföre, att de skola ute- 
slutas ur ett lands flora, ty deruti är icke möjligt uppdraga 
någon skarp gräns emellan vilda och förvildade. Att åter en 
växt blott tillfälligtvis visar sig någon gång, tydligen af främ- 
mande uppkomst, förtjenar alldeles ingen uppmärksamhet. Med 
vida mera skäl har man i de flesta nyare Floror upptagit all- 
männare, i stort odlade, kulturväxter, icke blott derföre, att 
Floran är nybegynnarens första handbok, och dessas känne- 
dom är för honom utomordentligt vigtigare, utan hufvudsak- 
ligen derföre, att de äro ett oskiljaktigt villkor för mången som 
vild ansedd växts förekomst. Upphörde ZLin att växa i Sverge, 


så upphörde ock Cuscuta Epilinum, Camelina foetida m. fl. Jag 


117 
vill ej fästa mig vid, att kännedomen af kulturväxternas möj- 
liga utbredning är för kulturen vigtigare, utan fastmer der- 
vid, att densamma för Växtgeografien sjelf är lärorikare, än i 
de flesta fall den vilda vegetationens. Ty denna beror af en 
mängd tillfälligheter, som icke så kunna ordnas under allmän- 
na lagar som kulturväxternas ”). 

Läran om växternas stationer finner man redigast fram- 
ställd i Scehouws Växtgeografis Meyens afvikelser derifrån 
i mindre väsendtliga delar hafva förstört den logiska conse- 
quensen i den förres framställning. Mig synes likväl, att 
man i allmänhet urskiljt flera slag deraf, än som med sträng 
noggrannhet kunna bestämmas, ss. plante parietarie, tecto- 
rum, stagnarie m. fl., hvilka knappast hafva några sig ute- 
slutande egna växter; alla exempel, som Meyen anför på plan- 
te limium, sepincole o. s. v., finnas i andra orter på helt an- 


dra växtplatser. Emellan ängs- och betesmarksväxter, plante 


”) Det var en lång tid, alltfrån seduare perioden af Linnés lefnad 
till Wahlenbergs tid, som man icke befattade sig med Svenska 
Florans alster eller ansåg dessa förtjena synnerlig uppmärksam- 
het. Sedan granskningen äfven vändt sig åt detta vigtiga, fo- 
sterländska mål, har hon likväl urartat till en motsatt ytterlighet; 
mängden af Botanikens idkare befatta sig icke med växtrikets 
studium i dess helhet, utan inskränka sig till Syenska Faneroga- 
merna. Jag har ofta erfarit, att mången, som väl känner de min- 
sta mossor och gräs, ej ens vet Botaniska namnet på våra Van- 
ligaste matväxter. 'Visserligen kan nu mer icke ens af en Bota- 
nist ex professo fordras närmare insigt i alla dess speciella de- 
taljer, men allmän öfversigt af växtriket bör man först förvärfva 


sig, innan man egnar sig åt någon särskild del devaf, 


118 


pratenses och pascuce, af Meyen åtskilda, är väl ingen annan 
gräns, än att på sednare stället en mängd afbetas, somipå det 
förra komma till utbildning; en inhägnad betesmark har sam- 
ma växter som en närliggande äng, första året sedan den blif- 
vit inhägnad. Schouw har mycket riktigt åtskilt de af 
menniskohand frambragta stationer från de naturliga; men, då 
hvarje art måste antagas ursprungligen tillhörå någon af de 
sednare, så synas oss de förra rättare underordnas som en 
modification af dem. För en strängt vetenskaplig behandling 
blir nödvändigt att uppfatta de enkla fysiska förhållandena från 
deras olika synpunkter och sedermera derefter upplösa hvarje 
station, sådan hon i naturen förekommer. Vi skilja således 
icke omedelbart söttvattens, saltvattens, dyvattens (plante sta- 
gnarize), emedan dessa äro sammansatta förhållanden; dyväxter 
äro plante humoso-aquatice, saltvattens salino-aquatice o. s. 
v. Vi hafva här ej tillfälle att i detta ämne gå i detalj; men, 
då det så nödvändigt sammanhänger med bedömmandet af 
en växts fädernesland, att hon förekommer på sin naturliga 
växtplats, hafva vi ej trott oss här få alldeles förbigå det- 
samma. 

Först betraktas växterna efter det olika medium, hvarur 
de hufvudsakligen hemta sin näring, som onekligen är det 
mest ingripande i deras vegetation. Deraf urskiljas växterna 
uti: 4) Vattenväxter, som ständigt måste lefva i vattnet, an- 
tingen helt och hållet nedsänkta i detta (pl. submerse) eller 
till en del simmande på dess yta (pl. emersce). Om dessa nu 


äro fästa på bottnen eller fritt simmande på ytan, ss. Le- 


119 


mne, Pistia, Salvinia, förändrar ingalunda stationen, utan hör 
det till växtens egen historia. Utan att till någon del vara 
nedsänkta i vatten kunna dessa icke en längre tid fortfara 
att lefva. 2) Amfibiska växter åter äro sådana, som kunna 
utvecklas både i luften, blott bottnen är fuktig, och i vatten, 
tidtals vara öfversvämmade, tidtals utom vattnet, då egent- 
liga landväxter, någon längre tid öfversvämmade, utdö. Hit 
höra de flera afsöndringar Meyen upptager af kärr- och strand- 
växter m. fl., mellan hvilka ingen hvarken fysiologisk skillnad 
gifves ellerinågon gräns i naturen. 3) Landväxter, som hemta 
sin näring endast ur jorden (och luften), men icke kunna växa 
på längre tid öfversvämmade ställen. Man kan deraf åtskilja 
de ofvan jord utbildade (pl. epigece) och under jord (pl. hy- 
pogee) utbildade, såsom några Svampar. Till de sednare böra 
äfven Monotropa, Lathrea m. fl. räknas, emedan dessa äro 
fullkomligt utbildade, då de uppskjuta ur jorden, så att de i 
luften endast förlängas och utvecklas. 4) Luftväxter, hvilka 
hemta sin näring endast ur luften, ss. Lafvar, en stor del af 
Mossorna och troligen de så kallade oegentliga parasiterna. 
En och samma laf f. e. kan växa på träd, sten, jord; dessa 
äro endast dess fäste, och de i de fuktiga tropiska skogarne 
på trädstammarne växande fanerogamer kunna med sina luft- 
rötter likaledes fästa sig vid andra föremål, ss. sten 0. s. Vv. 
5) Egentliga parasiter, som ur andra lefvande växter hemta 
sin näring, hvarvid man kan åtskilja dem, som gro i jorden, 
ss. Cuscuta, och sedan suga sig fast vid andra, och dem, som 


redan groende intränga i andra växter, ss, Viscum. 


120 


Derefter följer detta medii kemiska beskaffenhet, som 
med hvartdera af de föregående, med undantag al de para- 
sitiska, kan sammansättas, hvarigenom uppkomma lika många 
stationer, som dem emellan kombinationer äro möjliga. De 
kemiska ämnen i naturen, som gifva vegetationen olika ka- 
rakter, äro Alkalier och de allmännare jordarterna, ss. kalk, 
lera, kisel eller sand, samt slutligen humus, hvaraf dess o- 
fullkomliga former, ss. torf, halfmultnade träd och spillning, 
äro modifikationer. Så uppkomma plante salino-aquatice = 
hafsväxter, salino-amphibie = hafsstrandsväxter, saltkällväx- 
ter, salino-terrestres = steppväxter, salino-aöree = hafsstrands- 
lafvar o. s. v., och hit skulle vi äfven vara benägne att räkna 
de i tropiska länderna underbara Mangrove-skogarne, som nä- 
ras och fortplantas genom luftrötter (Amphibio-aöreze). Men 
vattnet kan äfven förenas med de öfriga jordarterna. 

Sist följer i ordningen jordens -conglomerat-tillstånd, hvil- 
ket i oändlighet varierar genom ny sammanbindning med alla 
de föregående. Vigtigast är skillnaden mellan den fasta jord- 
ytan och de:lösa jordlagren, som icke äro beklädda med en 
fix vegetation, hvarom vi ofvan talat. Genom menniskans 
brukning af jorden hafva de lösa jordlagren betydligt utvid- 
gats, och dessas växter erhållit större utbredning. Murväxter 
äro dock de samma som: klippväxter; om ruderatväxterna 
är redan taladt; åkerväxterna (humoso-aörea, plante arvenses, 
agrestes, hortenses o. s. v. anse vi ingalunda  skiljbara) före- 


komma naturligen dels på hafsstränder, dels i skogarnas lösa, 


121 


bördiga jord, ss. Stellaria media, Galium Aparine, Polygo- 
num 0. S. V. 

Till vetenskapen hörer alldeles icke det. tillfälliga: att 
uppräkna alla möjliga stationer, eller hvilka växter tillfälligt- 
vis finnas på den ena eller andra; hon bör endast uppgifva 
och förklara de villkor, som i förening äro nödvändiga för 
en växts trefnad. Så uppfattad, blir hon för kulturen af hög- 
sta vinst, då den vanliga behandlingen deremot är i alla hän- 
seenden otillfredsställande. 

Kulturens intresse fordrar, att hvarje naturalsters ut- 
bredning må utsträckas så vidt möjligt är, men hvarje ord- 
nas inom afsigtsenliga gränser af den högre intelligensen. 
Endast derigenom uppstår den största rikedom och mångfald 
af lif på jorden. Som kroppens och själens helsa är oskilj- 
aktigt förenad, så är ock den ideella och materiella kultu- 
rens framskridande. Endast inskränktheten kam uteslutande 
hylla endera som för menskligheten vigtig; det vore ensidigt, 
om Botanisten ville strängt afsöndra sig, svärmande i blom- > 
sterverlden under ett overksamt contemplativt lif, föraktande 
sitt samband med menskligheten. Prisa vi endast naturens 
vildhet, så äro vi ej olika vilden, som sätter friheten uti att 
göra hvad honom lyster. 

Endast menniskan sjelf kan besegra hvarje klimats olä- 
genheter ända till allt lefyvandes gräns. Åt skilda zoner gaf 
naturen skilda alster; men hon söker sjelf allt mer och mer 
utbreda deras naturliga fädernesland. Det är för vetenskapen 


af stor vigt att känna, huru långt detta, utan konstens till- 


422 


bjelp eller menniskans vård, kan lyckas. Genom sin vård 
kan hon vida längre än den vilda naturen utvidga natural- 
strens trefnad. I sin högsta potens tager menskligheten hela 
naturen i sin vård; uppnåddes detta mål, så försvunne vildheten, 
d. v. s. det tillfälliga, från jorden. Äfven öknarne gläder det oss 
att tänka i en långt, långt aflägsen framtid hvimlande af lifvets 
fullhet; en arbetets segerstod, ärorikare än de största verlds- 
stormares. Ett folks skönaste eröfring är den afsitt land och 
sig sjelft. Menniskoanden, hunnen målet för sin perfectibilitet, 
äro alla jordytans alster underdåniga; då är frid på jorden, 
och menniskan en god vilje. Men, för att göra naturen rätts- 
liga fri, d. v. s. besegra vildheten, måste menniskan länge gå 
i naturens skola och derunder frigöra sig sjelf ur sjelfvisk- 
hetens bojor. 

«Befria blott tingen, och frigjord du blifver, 

«Befria dig sjelf, och du fria dem gör.» 

Stagnelius. 


GRUNDDRAGEN AF ARISTOTELIS VÄXT-LÄRA. 


AKADEMISK STRIDSKRIFT, UTGIFVEN 1842. 


INLEDNING. 


Under våra långa, kulna vinteraftnar gläder det oss rätt 
ofta att, efter dagens arbeten, antingen vid de gamla Gre- 
kers sida försätta oss tillbaka till den Helleniska forntiden — 
eller med Botanikens fäder lefva om igen denna vetenskaps 
glada ungdomsår i Brunfels', Tragi, Fuchsii, ännu Clusii 
dagar (denna trogna urbild för hvarje Botanists första läroår), 
då hon under dagliga nya fynd, fromt och gladt, men ändock 
allvarligt, lekte i naturens sköte eller, rättare, om vi vågade 
så säga, den unga vetenskapen ännu diade modrens bröst. 
Hos de förra beundra vi framför allt deras storartade diktan 
att uppfatta verldsalltet som ett helt, utan att som i våra 
dagar först söndersplittra det, för att sedan flicka det till- 
sammans; deras djerfva, fast misslyckade, försök att i fria 


fantasier omskapa skapelsen eller att ur sitt eget inre ut- 


124 


veckla naturen, hvilket förblir lika fåfängt som en sednare 
tids bemödande att förklara den samma ur sig sjelf; Der- 
före blef hela den äldre naturforskningen, i allmänhet betrak- 
tad, med sin djupa analys af själens förmögenheter, med alla 
sina ädla ansträngningar, en vetenskaplig hedendom, ett tju- 
sande skimmer öfver tingens yta, som snart förbleknade; re- 
dan i Hellas” sednare dagar blef det bortskymdt af sensua- 
lism och materialism, som alltid göra sig högst gällande, när 
allmänheten tillvällar sig domsrätt i vetenskapliga frågor. Att 
den forn-grekiska naturkunskapen icke härflöt ur sin re- 
naste urkälla, bevittnas äfven deraf, att hon icke under hela 
medeltidens långa skymning förmådde tända något klarare 
ljus; men hvarje den eviga sanningens gnista uppflammar till 
en låga, som icke släckes. Vetenskapen måste derföre börja 
ånyo, blifva barn på nytt, för att verkligen intränga i natu- 
rens mysterier. Detta steg togo de nämda så kallade Bota-' 
.nikens fäder i sextonde seklet, som icke voro sin tids skola- 
stiska lärda (ty dessa hafva nästan alltid föraktat det stora 
i naturen för dess enkelhet), utan några obemärkta tyska 
skollärare, som "lefde för och ibland det evigt ungdomliga: 
blommorna i-menhiskolifvet och på fälten. Hos dessa sednare 
hänför oss detta mod: till försakelse, detta hängifna betrak- 
tande af det gudomliga i naturen, af naturen i hennes sjelfverk- 
samhet, eller, för att tala med Aristoteles, cväxtsjälen i hennes 
stilla 'slummer«. Äfven deras beskrifningar, ehuru ofulländade 
i jemförelse med vår tids tekniskt fulländade, men efter läst 


afslutade, dagsverksarbeten, läsas med nöje, om man har mod 


425 


och kraft att försätta sig in i deras tankegång, ty de upp- 
fatta just det lefvande, det med själens öga mer än krop- 
pens förnimbara. Utan allt system äro likväl deras arbeten 
något helgjutet ”), fast i råa former; ty de äro frukterna af 
ett helt lifs rastlösa forskning; i våra dagar utminutera vi 
hvarje fynd, bortspilla ofta våra bästa krafter på dessa strö- 
skrifter, som endast läsas för dagen eller alls icke, vår tid 
mer med: lån och öfversättningar från främmande språk, än 
från naturens. 

Men, liksom våren omärkligt mognar till sommar och 
gulnar till höst, så förrunno äfven dessa Botanikens ungdoms- 
dagar, och en mannaålder inträdde, då man nästan blygdes 
för vetenskapens barnsliga oskuld; då denna passiva natur- 
forskning icke blott syntes för mödosam, utan äfven för en- 
kel och okonstlad; då man heldre samlade och beräknade sina; 
mest genom fädrens flit förvärfyade, materiella skatter (ty 
dessa gå i arf, men aldrig andan, som endast inströmmar 
från den lefvande naturen sjelf ””]) och sökte så mycket, men 
med så. litet eget besvär, som möjligt öka de samma lika 
med Botaniska folianternas ålderi Bauhinernas,Morisons, 


Raji dagar; då man trodde sig växt den gamla läromästaren, 


”) Deras problem var sammanbindandet af den inhemska vegeta- 
tionen med den forn-grekiska Botaniken. Med Mathiolus var 
detta löst och denna period afslutad. 

++] Detta må lemna svar på den så vanliga frågan, då Botanisten 
genomvandrar ofta besökta trakter, om der kan vara något nytt 
att finna? Å nej, det finnes så mycket gammalt att lära. Och 
detta varar så länge som vetenskapen. 


126 


naturen, öfver hufvudet eller med anatomi och experimental- 
fysiologi sökte tvinga densamma till spasmodiskt afgifna svar 
på spetsfundigare frågor. Men, som ingen lefvande anda ge- 
nomströmmade de hopade materialiernas massa, stelnade de 
enskilda delarne af vinterkyla; sjelfva arterna, det första och 
enklaste, bortföllo som löfven om hösten; till och med de a- 
natomiska och fysiologiska upptäckterna förklarades för en 
synvilla under den som vetenskapens krisis så märkvärdiga 
Tournefortska perioden, under hvilken likväl den egent- 
liga inre lifskraften frambröt i nya knoppar och frön (slägt- 
begreppets utbildning, sexualitets-theoriens fastställande), för 
att herrligare utslå i den nya vetenskapens vår, hvars för- 
kunnare Linné var. 

Ett nytt friskt lif inströmmade nu i vetenskapens alla 
ådror, sedan forskningen återvändt till naturen, den lefvande; 
det speciella återställdes till sitt värde, eller, rättare, jemvigten 
mellan detta och det generella fastställdes (ty under äldsta 
tiden var det speciella, under Tournefortska det generella allt); 
men det vigtigaste var, att Linné återvände till fädernas pas- 
siva forskningsart, som, då frågan är om lifvet, alltid förblir 
den högsta, hvaruppå Linnés herrliga dissertationer, f. e. So- 
mnus plantarum, Sponsalia plantarum, Horologium et Calen- 
darium Flore, Vernatio et Gemme ' arborum m. fl., alltid 
qvarstå som oförgätliga minnesmärken, — och genom denna 
förunnades det äfven Linné att kasta djupa, profetiska blickar 


in uti både växtlifyvets och växtlärans framtid: Prolepsis Plan- 


127 


tarum ”). Det var denna lefvande uppfattning af naturen, som 


gjorde Linnéanska Botaniken så populär, i förening med hennes 


) 


Just under nedskrifvandet af detta föll oss i händerna Berl. Jahrb. 


fär Wissensch. Kritik 1847 n. 52, hvarest i en Naturfilos. Re- 


cension läses: ”Als Göthe mit den Werken Linne”s bekant wurde, 
strebte er gleich zu vereinen, was dieser auseinander hielt und 
sonderte.”” Redan dessa inledningens första ord innehålla flera 
misstag. För det första kunna Linnes System och Göthes Mor- 
phologie alldeles icke framställas till jemförelse, då de hafva helt 
olika uppgifter att lösa. För det andra förbisåg Linné icke heller 
sökandet efter den idé, som förenade mångfalden till enhet, hvil- 
ken just i hans Prolepsis plantarum är funnen. För det tredje 
är det bekant, att Göthes morfologiska studier väcktes just ge- 
nom läsningen af Linnés nämda skrift, och Göthes bemödande 
gick ut på att mer empiriskt framställa, hvad Linné ideelt upp- 
fattat. Det var derföre, efter Rec. uppgift, Göthe hyllade den 
åsigten, att ”alle Pflanzengestalten aus einer Urgestalt entwic- 
”kelt werden könnten ..... was seither ganz willkirlich ge- 
”scheben war. Immer schwebte ihm die Urpflanze vor, in der 
”festen Ueberzeugung, dass es eine solche Pflanze geben misste, 
”denn woran sollte man sonst erkennen, dass dies oder jenes 
”Gebilde eine Pflanze wäre? Nach einem Muster miissten doch 
”alle gebildet sein”. (Denna urplanta är väl snarast att söka i 
urtiden, och, som dess vegetation för längesedan är förgången, 
måste vi väl nöja oss med uppfattningen af det närvarande.) Så 
uppfattade, det medgifves, icke Linné enheten! Då växtrikets oli- 
ka provincer ofta äro skarpare åtskiljda än växt- och djurriket, 


hade väl då varit skäl söka ett urmönster för båda tillsammans, 


— "och, antar man ett för hvardera af de organiska naturalstrens 
serie, så kan väl ock en få 'antagas åtminstone för växtrikets 
olika hufvudserier. ”Er entdeckte, das der wahre Proteus im 
”Organe des Blatts verborgen Ziege?? Nej, det hade Linné för- 
utsett. ”Er hatte den Grundbegriff der Metamorphose gefun- 
den.” Om Förf, här menat Linné, och ej Göthe, hade detta va- 


428 


riktning åt det praktiskt användbara och för menskligheten 
fruktbärande, med förbigående af allt mikrologiskt och spets- 
fundigt, som aldrig kan blifva allas gemensamma tillhörighet. 
Detta var äfven orsaken, hyvarföre Linné upptog endast korta 
historiska noticer om sina föregångares (Malpighis och Grews) 
vigtiga anatomiska upptäckter, men befattade sig alls icke 
med några mer konstlade förklaringar öfver fenomenerna, se- 
dan faktum var gifvet, f. e. fekundationsprocessen, ehuru stor 


vän han var af sexualsystemet ”). Enligt tingens eviga krets- 


rit riktigt. Men Rec. förbiser alldeles den väsendtliga skillna- 
den mellan Linnés och Göthes morfologi, Linné härledde henne 
af den successiva utvecklingen: liksom örtbladen voro följande 
årets högre utbildning af de redan föregående året i fröet utbil- 
dade hjertbladen, så voro blom- och karpellarbladen en prolepsis 
af de följande årens blad; efter Göthe åter beror hon af en skif- 
tevis öfvervägande contraction OCh expansion. För närvarande är 
ej tillfälle ingå uti en detaljerad utveckling af detta ämne. Hvad 
till slut säges på anf. st. om naturforsknirg visar, att Förf. har 
mindre begrepp om dess sträfvande, än naturforskarne vanligen 
om - naturfilosofiens. Den sistnämda utgår från filosofi till natur, 
naturforskarne från natur till filosofi, de borde således mötas; hos 
hvilkendera ”das Grund-iibe!”” ligger, torde icke vara så afgjordt, 
som Rec. antager. Tills vidare vore väl bäst, att hvardera utan 
öfvermod bedömde hvarandra. Äfven de flesta naturforskare torde 
hafva genomlefvat en löftesrikare vår, då äfven de hänfördes af 
menskliga snillets skapelser, men, ofta svikna i förhoppningar, 
söka de heldre stafva tillsammans naturens enkla sanningar, utan 
att likväl derföre hvarken förbise eller fördömma filosofiens hög- 
re flykt. 

+) Fekundations-theorien för växterna har under sednaste 40 åren, 
eller från -Schelver till närvarande dag, genomlupit hela serien 


129 


lopp har nemligen vetenskapen efter Linné både mognat och 
åldrats, så att hon knappt mer förmår uppbära alla sina lem- 
mar; herbarii-studier uttränga forskningen på fältet, den ana- 
tomiskt-mekaniska Fysiologien den löftesrikåre Biologien, ana- 
lysen synthesen, så att mången i litteraturens ymniga neder- 
börd (eller, som det på tidens språk heter, rastlösa framskri- 
dande) tror sig redan känna vinterkylan och med författaren 
af dessa rader torde längtansfullt emotse en ny Linnéansk 
vår, en kommande vetenskapens föryngring, som i lefnadsfri- 
skare former införlifvar föregående åldrars rika, fast något 
brokiga, erfarenhet. Till detta mål leder likväl hvarken ho- 
pandet af nya detaljer eller utgallrande af dem, som redan 
nedtynga alla vetenskapens grenar, än mindre förkastelsedom 
öfver de delar och riktningar, som icke äro våra; utan den, 
som vill förbereda en sådan, måste först med Archimedes 
söka och med Linné finna en fast, men enkel, stödjepunkt 


utom eller rättare ofvan den nu varande vetenskapen. Vi 


af meningar, alla grundade på experimenter, alla hafva gjort 
stort uppseende såsom afslutande frågan, under hvilka pollen från 
att betyda intet blifvit allt; men veta vi derföre säkert derom nu 
mera än förr, fast vi erhållit en mängd materialistiska förklaringar? 
Lära vi icke långt mera utaf de biologiska observationerna på 
hybrida växters förhållande? Den nyaste uppsatsen af Bern- 
hardi i Flora 1847, p. 26, 27 återför frågan ungefär till samma 
ståndpunkt som hos Aristoteles, hvilken dock icke kände det ma- 
giska ordet polaritet. (Sedan föregående skrefs har genom de 
förbättringar mikroskoperna vunnit blifvit möjligt att klarare fatta 
denna naturens myster — och stora steg framåt skett.) 


Fries, Bot. Utfl., I. 9 


130 


hafva i särskilda uppsatser närmare utvecklat detta och an- 
märka  derföre här blott, att för egen: del skulle: vi jönska, 
det idéerna om uppfattningen al det typiska och hela syste- 

mets konstruktion, om skillnaden emellan naturalstrens.ana- 
logi och affinitet, arternas biologiska bestämmande m: fl. vore 
knoppar, som i en ny vår komme att rikare utvecklas. Hvad 
vetenskapen i vår, liksom på Linnés, tid bäst behöflver, är för- 
enkling och af inre nödvändighet framkallad bestämdhet. Un- 
der det :man med största mikroskopiska förstoringar efter- 
söker grandet, förbiser man ofta bjelken, eller för delarnas 
skull växtens hela individuella lif. — Dock, hvarföre blott 
upphöja förflutna åldrars lof och ej heldre prisa dagens herr- 
skare, den rikare samtiden? Jo, derföre att vi uti denna redan 
förut lefva i den aldra lycksaligaste öfvertygelse om vår egen 
förträfflighet; de äro tillräckligen mänga, som med smicker 
vilja återköpa samtidens pris; och egentligen tillhör det en 
framtid, som snart blir samtid, att utsäga den närvarandes lof, 
deruti han sådant förtjenat. Vetenskapen, liksom Historien i 
allmänhet, fortlöper nemligen nu för tiden hastigare än for- 
dom, vetenskapliga theorier och celebriteter hålla sig sällan 
nu så många lustrer, som fordom sekler, uppe; men just 
genom detta rastlösa framskridande går tillika så mycket 
sannt och skönt under. Visst äro flötsformationerna, som be- 
täcka ytan, bördigare; men i urbergen, hvaruppå de hvila, 
finnas ock bland graniten, urtidens slagg, många rika gångar 
af ädel metall, och de floder, som föra guldsand, framvälla 


ur deras klyftor. Så är äfven förhållandet i litteraturen: de 


131 


af” dess alster, som ej hafva djupare rot än i dagens Jour- 
naler, kunna visserligen prunka med sköna färger, men lefva 
ock - endast deras efemera lif; men den verkligt vise «följer 
bildningens kedja från dess fäste i urtiden till de länkar, da- 
gen smider«. 

Liksom vetenskapens moder ömmast vårdar sina spä- 
daste foster, det vardande, och just efter dessa benämner sig 
natura ”), så synas äfven hennes idkare företrädesvis söka 
och hylla det nyaste ””').. Huru många af dessa hafva väl stu- 
derat Botanikens äldsta budbärare eller känna mer än till 
namnet dess första sändebud? Ja, i den dag, som är, sak- 
na vi ännu någon hel vetenskapens historia (hvad vi äga är 
Krönikor eller Litteraturhistoriska noticer, med uppgift på 
författarnes födelse- och dödsår, resor och befordringar — 
eller 'skrifternas tryckningsort, årtal, sidotal och förläggare), 
som afser vetenskapens inre lif, som följer hela hennes ge- 
netiska utbildning; men denna brist har sin ursäkt i den gam- 
la erfarenheten, att en generation, som sjelf gör historia, 
icke skrifver någon sådan. En verklig historia är dock o- 
undgängligen nödig, för att rättvist uppskatta och bedömma 


förflutna tiders mödor, ty just de enklaste sanningarnas fast- 


”) Ordet MNaiura bar likväl en djupare betydelse, nemligen af det 
icke genom sig tillvarande (såsom Ens absolutum), utan som af 
något förutvarande högre skall framfödas eller skapas. 

>) Hvarje yngre Botanist antager vanligen det nyaste, äldre anse 
gerna allt nytt för omoget och förfluget. Sanningen torde här 
ligga midt emellan; ingen må vänta, att allt nytt, äfven sannt, 
genast erkännes, snarare det skefva, som sluter sig till tidsandan. 


132 
ställande har ofta varit mest dyrköpt; månget misstag har 
varit ett nödvändigt villkor för sanningens seger. I de ut- 
kast till Botanikens historia, vi härtills ega, saknar man, utom 
mycket annat, all hänsigt på det organiska sambandet med 
de öfriga naturvetenskaperna och dessas inbördes vexelver- 


kan"); på inflytelsen af den allt jemt, fast under vexlande 


") Så f. e. kan mycket i Botanikens historia endast förklaras deraf, 
att i vissa perioder Medicinen endast var bihang till Botaniken, 
i andra åter Botaniken till Medicinen, i andra åter till Ekonomien. 
Onekligen uppspira alla dessa forskningsarter från samma rot, 
men måste likval derjemte hvardera betraktas som sjelfständiga 
discipliner hvar för sig, om icke endera skall undertryckas eller 
ligga i träde. Aristoteles är bland Grekerna representant af 
Naturalhistorien som sjelfständig vetenskap, Theophrastus Ere- 
sius för Botanikens förening med Ekonomien, Dioscorides för 
Medicinen som bihang till Botaniken. Zoologiens vetenskapliga 
behandling bar helt och hållet utgått från den äldre Botaniken, 
liksom nästan alla Zoologer, åtminstone förr, börjat som Botanister. 
Först i sednare tider har Zoologien blifvit en sjelfständig veten- 
skap, som redan öfverflyglat Botaniken. Deraf har man äfven i 
växterna sökt motsvarigheter mot djurens nerver och muskler 
med mycket mera, men, då växterna sakna sensibilitets- och irri= 
tabilitets-system, kunna icke heller elementar-organer för dessa 
finnas. Växtanatomien kan aldrig, som man i sednare tider velat 
antaga, för växtsystemet blifva hvad Zootomien är för djurrikets. 
Tvärtom ser man tydligen, huru växternas organisation, derige- 
nom att de äro fängslade vid sin växtplats och icke som djuren 
sjelfva kunna valja sin vistelseort, måste ega förmåga att, efter 
det olika medium, hvaruti de lefva, kunna metamorfoseras. Der- 
före är hos samma art organisationen helt olika, om hon lefver 
i vattten eller luften, ja, just växternas högsta elementarorgan, 
spiralkärlen, försvinna alldeles äfven hos högre växter, som be- 


155 


namn, fortgående striden mellan Nominalister och Realister; 
på den olika verldsåsigt, som genomgår vetenskapens större 
perioder; all uppfattning af de olika problemer, hvarje epok 
haft att lösa; af förberedelsen och inre nödvändigheten till 
hvarje reform. Ofta klandras en tidsålder mindre billigt der- 
före, att han hufvudsakligen och med förkärlek sökt ett visst 
problems lösning; men han har dGertill varit drifven af en inre 
instinkt, emedan det för vetenskapens genetiska utbildning var 
ett alldeles nödvändigt moment. Att han derföre qvarstannat 
vid något, från andra synpunkter seddt, ensidigt, var lika så 
vigtigt, som att plantan först skjuter hjertblad och örtblad 
och ej, förr än dessa blifvit afslutade, blomblad. Om icke 
vetenskapen på samma naturliga sätt utbildar sig, så blir följ- 
den den samma, som om växten i stället för örtblad, af för- 
tidig metamorfos, utbildar kronblad; hon bortdör utan att lem- 
na frukt. Man ser ofta stora sanningar framkastade, men 
utan allt inflytande, emedan deras tid icke ännu var inne; de 
grunder, hvarpå de skulle hvila, voro ännu icke lagda. Detta 
är förklaringen, hvarföre efterverlden icke förmådde uppbära 
så många sanningar hos Aristoteles. Man klandrar Patres 
derföre, att de ensidigt ville hänföra alla växter till Greker- 


nas; men det var just den tidsålderns uppgift att i alla ve- 


ständigt äro nedsänkta i vatten. Decandolles indelning efter or- 
ganisationen af växterna i Vasculares och Cellulares, de förra åter 
i Endogene& och Exogenee, är redan antiquerad, då deremot 
den biologiska i Phanerogam& och Cryptogam>e väl alltid kom- 
mer att qvarstå. 


154 


landets riktningar söka sammanbinda den uppspirande Ny- 
Europeiska bildningen med den Forn-Grekiska. De sökte of- 
tast icke för att finna något nytt, utan för att återfinna nå- 
got äldre förloradt, — och onekligt eger detta återfinnande 
mera intresse, liksom i våra dagar återfinnandet af en förlorad 
Linnéansk växt mera än en ny. Man klandrar den Tourne- 
fortska perioden för upplösningen af artbegreppet; men just 
derföre, att han skulle utbilda det högre slägtbegreppet, måste 
det speciella lemnas å sido. Detta är grunden till den öfver- 
vägande formalismen i Linnés behandling af vetenskapen och 
till "vår tids nästan uteslutande mikroskopiska riktning. Fi- 
den, liksom den enskilde, företager sig väl icke flera proble- 
mers lösning på en gång, och hvarje tids sträfvande är en- 
dast ett trappsteg för en kommandes högre. - Endast derige- 
nom kan något verkligen blifva undangjordt; den, som på en 
gång mångfuskar i allt, lemnar sällan något dugligt arbete. 
Men det är ett stort misstag att alltid söka detta mål på en 
punkt eller på faran väg. Det inträffar alltid med Natur- 
forskare, som för sig valt blott en viss gren och hela sitt lif 
sysselsätta sig med dess bearbetande på ett visst sätt, samma 
förhållande som med fält, som alltid besås med samma säd: 
deras verkliga produktionsförmåga aftager allt mer och mer. 
Om de åter, efter att grundligen hafva gjort sig hemmastadda 
i en del, sedermera egna sina forskningar åt de närbeslägtade, 
se de vid sin återkomst till de förra, alldeles som en upp- 
märksam resande i främmande länder vid sin hemkomst, myc- 


ket i en helt annan och klarare dager än förut. 1 en föl- 


41535 


jande uppsats öfver växternas namn hafva vi sökt visa, huru 
tidsandan klarligen afspeglar sig redan i något så obetydligt 
som dessa ”), och, huru vigtig hon är för uppfattningen af ve- 
tenskapens behandling i allmänhet, kunna vi upplysa med ett 
mycket populärt exempel. Man förundrar sig vanligen, att 
Greker och Romare, inberäknadt ett stort antal exotiska, kände 
föga mer än 500 växtarter, ehuru ett mångdubbelt antal i 
deras närmaste omgifning årligen blommar, och beräknar vår 
tids större framsteg derefter, så att vi nu hafva namn på 
flera än vi snart hinna räkna; men de gamle kände verkligen 


långt flera (vår tid åter känner onekligen långt färre, än som 


”) I de äldsta tiderna, då fabriksväsendet ännu var okändt, bildade 
vetenskapsmännen inga namn, utan upptogo folkspråkets eller 
ock anförde tingen utan egentligt namn. Detta förklarar, hvar- 
före för alla växtnamn från den gamla tiden, då man lefde i na- 
turen (Herdelifvet heligast) och förgudade densamma, ligger na- 
lurpoesi till grund; de äro lefvande metaforer. Hvart enda namn 
från medeltiden, då man lösslet sig från naturen (Klosterlifvet he- 
ligast) och kristnade densamma, har åter en religiös hänsyftning; 
de äro lefvande symboler. I nyare tiden, då man sökte frigöra 
sig från kyrkan och beherrska naturen (Verldsliga makten och 
borgerliga näringar inflytelserikast), gaf man dem åter namn mest 

>. efter deras nytta och yttre utseende, de äro ett slags skyltar, — 
och i våra dagar, då man söker frigöra sig från alla band och 
förgudar helst sig sjelf (snillet och talangerna heligast), föreviga (?) 
Botanisterne sig och sina vänners namn i Skapelsen. I alla dessa 
riktningar ligger någon sanning, något godt, men ock i alla ett 
afguderi, som gamla verlden bedref med naturen, medeltiden med 
religionen, nya tiden med magten och penningen, och den nyaste 
med sig sjelf. 


156 


stå på papperet), ty dessa «numerosa stirpium, graminum, 
muscorum generac' öfversågos med flit som hela klasser af 
namnlösa slafvar, hvilka lika litet egde några vetenskapliga 
anspråk som de lägsta folkklasserna medborgerliga rältighe- 
ter. Man anmärkte endast det, som var sig till gagn (vi tro, 
att materialismen i den gamla tiden var åtminstone lika stor 
som i vår); i medeltiden tillades det, hvaruti man trodde sig 
se högre idéer symboliserade, och först i nyare tiden börja- 
des sökandet i naturen af rent vetenskapligt intresse. När 
således i våra dagar den ringaste alg, den minsta mossa i 
systemet tillägges samma rang och vigt som solrosen och 
palmen, se vi deruti ett uttryck af nyare tidens jemlikhets- 
princip ”). Det nämda erkännandet af hvarje individuelt värde 
för sig är visserligen ganska riktigt (man borde säga krist- 
ligt); men i de nyaste växtsystemerna får man ock se, huru 
den ensidiga abstrakta uppfattningen deraf leder till de mest 
upp- och nedvända förhållanden, såsom den i dem allmänt 


hyllade grundsatsen, att man öfver allt bör utgå från det ofull- 


+) Härvid är likväl nödvändigt anmärka, att det är från vetenska- 
perna de förändrade åsigterna utgå i tidsandan och icke tvärtom, 
fast den sednare strängare tillämpar dem. Så £. e. voro ju Fran- 
ska revolutionens idéer länge förberedda af vetenskapsmännen, 
innan de af folket anades, än mindre tillämpades, — och icke är 
svårt att inse, hvartill i vetenskaperna grunden för vår tids sträf- 
vanden ligger. Men, då i nyaste tiden allt så raskt utvecklar sig, 
bänder ofta, att tidsandan hinner först tillegna sig, hvad som i 
vetenskapen redan är något förgånget. Så vidt en tidsanda hvi- 
lar på vetenskapliga sanningar, kan hon icke kallas falsk; men 
hittills åtminstone synes hon ensidigt tillämpat alla sådana. 


1357 
komligaste, att man bör ställa det lägsta främst, att på det 
mest tillfälliga skall i slutsumman läggas lika vigt som på det 
mest typiska och herrskande o. s. v. Ju mer vi forska i ve- 
tenskapens källor, desto mer lära vi äfven inse, att våra fä- 
der förarbetat och vetat, fast de ofta saknade ordet, som fast- 
ställde saken till ett bestämdt begrepp; tankrikheten brottas 
med ordfattigdomen; äfven häruti har tidsandan undergått en 
märklig förändring. Vi lära deraf vidare den stora sanningen, 
att, så ofta vetenskapen blifvit förkonstlad och stagnerande 
af sofism, scepticism, formalism och allt slags ism eller ge- 
nom inre strider förvildad (då vid slutdomen båda parterna 
tappa), måste hon alltid på nytt in i naturens skola och börja 
med hennes enkla alfabet. 

Just i återförandet till detta enkla ligger det verkligen 
stora i Linnés reform, som hvarken utgick från någon öfver- 
lägsen lärdom (ty deruti står han efter Haller och flera fö- 
regångare) eller många stora, oftast tillfälliga, upptäckter (ty 
deruti står han efter många); Linnés reform låg till sin em- 
bryo fullt utbildad i den unga studenten Caroli Linn&i själ, 
som ännu ingen materiell upptäckt gjort. Just enkelheten i 
Linnés reform gör, att så många icke kunna inse dess stora 
vigt. Linné var vida mindre ett skapande, än ett ordnande 
snille: ett naturens söndagsbarn, som med klar blick i me- 
ningarnes hvimmel alltid träffade det enklaste, det naturliga- 
ste, följaktligen äfven det sannaste. Deraf detta naiva, be- 
stämda, periodlösa språk, utan pomp och ståt, utan skymt 


af anspråk på djupsinnighet, så att ett barn kan fatta dess 


158 
mening, men få inse dess djup; det är naturens egen bild, 
man ser i språkets spegel. Vore Linné blott -hufvudman för 
en ny skola, — kunde Linné utan missbruk af. dess namn; 
liksom Jesuitism af ett ännu högre, någonsin blifva koryfe 
blott för en fraction af naturhistorici, då: vore hans ära tve- 
tydig; men nu kan icke lärdomshistorien uppvisa någon re- 
form så «vere catholicac”) som Linnés; nu finnes i den: dag; 
som är och komma skall, ingen Botanist, som icke villigt er= 
känner Linnéanska grundsanningarne (de hätskaste fiender till 
Linné, f. e. Heister, Crantz, Medicus, hafva ej sökt för- 
neka, blott förringa dem), och ändock voro de förut ej klart 


utsagda ””) eller tillämpade, — och si! denna ära är väl den 


”) Så ansåg Linné henne äfven sjelf och benämner dem, som icke 
antogo hans helt och hållet nya nomenklatur, för ”kättare”. Löf- 
ling, Linnés käraste discipe!, gick i Spansk tjenst, med bibehål- 
lande af sin religion, — och måste således der vara en misstänkt 
person; men i Löflings af Linné utgifna och till Hans Rättrog- 
naste Maj:t Ferdinand den VI dedicerade Resebeskrifning för- 
säkrar Linné sig åtminstone kunna ”trotsa alla villoandar i Flo- 
ras rike, att ingen deruti skulle göra honom till kättare”. 

"4) Härmed vilja vi likväl icke förneka, att enskilde (liksom flere före 
Luthers reformation) anat och förutsagt, hvad Linné utförde, i 
synnerhet Jungius, ja, till och med det mer tillfälliga, såsom 
Linnés sexual-system, var af Burckhard i dess Epistola ad Leib- 
nizium, Wolfenbittel 7702, klarligen profeteradt. Ty så mäste 
alla idéer först enklare anas, sammanbindas ofta i ett dunkelt 
medvetande, innan de klart framblixtra; så bildas molnen af töc- 
ken och hoppackas, innan de alstra åskstrålen, men man besinne 
härvid blott, att dessa töcken först uppstigit från jordens dim- 
mor; så ock de högre idéerna ursprungligen från den lägre er- 


1539 
största, att för alltid vara hela vetenskapens Polstjerna. Här 
är icke tillfälle att utveckla betydelsen af Linnés sexualsystem, 
detta oundgängliga stadium för systematikens utbildning, som 
just var den tidens problem. Redan före Linné hade man, 
uttröttad af de oformliga försöken”) till ett naturligt system, 
oaktadt alla förnyade protester af den gamle Catoniske Ra- 
jus, för yttre ordningens skull villigt underkastat sig de arti- 
ficiella systemernas ”") despotism, liksom det sker i politiska 


verlden efter långvarig anarki; — och, då Linné med sin klara, 


farenhetens verld. Äran blir dens, som först realiserar dem! — 
Men vi bestrida alldeles, att Linné af de nämda författarne lånat 
sina idéer, ty först få år före sin död, sedan hans skriftställare- 
bana var afslutad, fick han se Jungii högst märkvärdiga Isa- 
g0oge phytoscopica, Hamb. 7679, och troligen aldrig Burck- 
hards. Jungius, som var född i Libeck 41587 och dog som 
Rector vid skolan i Hamburg 41657, insåg sjelf, att af samtiden 
väntade honom GCassandras lott, först långt efter hans död ut- 
gåfvos hans efterlemnade Mscr., men äfven då fästes intet af- 
seende på dem, utan blefvo de makulatur, så att Jungii skrifter 
höra till de mest sällsynta i Botaniska litteraturen. Och, när dessa 
idéer framställdes af Linné, var det en elektrisk stöt, som väckte 
en hel samtid till ett klart medvetande, ty då var tiden mogen 
för reform; Tournefortska perioden var en alldeles nödvändig 
mellanlänk emellan den Bauhinska och Linnéanska. Tournefort- 
ska skolan upphöjde ock sexualitets-theorien till full visshet, och, 

— förr än detta skett, kunde ju intet system deruppå byggas, men, 
som denna vigtiga biologiska akt var just det, som tiden vid 
Linnés uppträdande mest sysselsatte sig med, bidrog detta icke 
ringa till sexualsystemets seger. 

+) Från C&esalpini till och med Raji. 

"") Rivini, Hermanni och till hufvudsaklig del Tourneforts. 


140 


bestämda logik utförde denna i tiden varande riktning med 
största kraft och konseqvens, måste hans system blifva det herr- 
skande, liksom det tillika derigenom var det snillrikaste och för 
sitt ändamål brukbaraste. Sedan nu denna, om man så vill 
ensidiga, riktning var drifven till sin yttersta spets, upphörde 
med ens allt vidare artificielt systematiserande (sedan det full- 
ändat sin uppgift, att utbilda reformerna), och man sökte allt 
mer och mer återvinna de naturliga systemernas frihet, hvil- 
ket ock nu lyckats till den grad, att en af deras nyaste och 
utmärktaste bearbetare sjelf erkänner, att i systemet (!) är 
allt godtyckligt, — och dermed tyckes denna bana vara af- 
slutad. Linné insåg äfven, att ett naturligt system måste ef- 
ter honom blifva den efterföljande tidens problem; och Linnés 
storhet hvilar långt mindre på hans sexualsystem, än på hans 
insigt i det fulländade naturliga systemet (en kommande tids 
problem), som var klarare än alla hans föregångares och hardt 
nära eflterföljares, hvilkas naturliga systemer utgå från tidens 
ensidiga riktning, som mer afser materiell förkofran än ideell 
enhet; mer karakterer som kontroller, än inre fri och organisk 


utveckling ”). Linné förutsåg riktigt, att detta sträfvande, e- 


”) På det kraftigaste måste vi reservera oss mot den misstankan, 
att vi ej derföre skulle tacksamt erkänna, vörda och beundra det 
spille, de ädla mödor, som på dessa blifvit nedlagda, de omät- 

> liga skatter, som derigenom blifvit förvärfvade. Ett blott empi- 
riskt ordnande var nödvändigt före systemets utbildning, ett lika 
nödvändigt stadium i systematiken som det vegetativa systemet 
för blomman, — som det just varit tidens största fel om den 
misskänt eller försummat. Men orätt är alltid att anse sin tids 


141 


huru det i hans tid icke var så uppenbart, först skulle göra 
sig högst gällande, och benämde sådana konstitutioner för växt- 
riket en «campana sine pistilloc samt jemförde försöket att 
genom blott abstraktion bilda ett system öfver naturen med 
«quadratura circulic. Och just deruti, att Linné sjelf upp- 
gifver ett naturligt system som vetenskapens högsta mål, men 
ändock icke sjelf framställer något sådant, igenkänner man 
vetenskapens furste, som icke ville kompromettera sig med 
sådant, som icke kunde blifva något fulländadt, för alla tider 
gällande, utan i en framtid endast skulle blifvit ett ömkligt 
parti-banér: de, hvilkas ställning till vetenskapen ej gaf sam- 
ma anspråk på fulländning, kunde försöka sina krafter derpå. 
Men aldrig hade heller Linné af sin samtid blifvit så snabbt 
och enhälligt ”) hyllad, om han icke varit dess egen son, d. 
v. s. först uppfyllt dess närmaste behof och klart utsagt, hvad 


de bäste i den samma dunkelt anade och kände. Och att 


mål för det högsta för alla tider; besynnerligt är, att man icke 
allmänt insett hvarje tids hopp, att ändtligen hafva funnit det hög- 
sta eller de Visas sten, vara fåfängt. Som naturhistorici och tillika 
optimister fördömma vi intet utom fördömmandet af allt, som ej 
är uppsåtlig falskhet, medveten lögn eller det öfvermod, som för- 
kastar allt, som icke är sitt sätt att se. Vi fela i mång” stycken 
alle, men inför den eviga sanningens domstol hoppas vi att intet 
redligt sökande skall fördömmas. 
") Det var endast några äldre med redan stadgadt anseende, såsom 
: Haller, Dillenius, som trodde sin ära fordra, att icke i allo 
hylla de nya formerna, utan att just derföre förkasta dem, — 
hvilka heldre med gamle Kettil lefvande gingo in i högen, än fo- 
gade sig efter den nya tiden. 


142 


den äran blef Sverige, som förut ej deltagit i vetenskapens 
utbildning, förbehållen att fostra denna man, torde af dem; 
som känna vanans, tidslynnets och auktoritetstrons icke blott 
förtryckande utan ock förblindande magt, till icke ringa del 
tillskrifvas den omständigheten, att den starka natursonen der 
uppväxte fri från dessa band. 

Föregående exkursion i Botanikens historia eger välicke 
något nödvändigt samband med sjelfva föremålet för denna 
afhandling; men hon är dock föranledd deraf. Öfver Aristo- 
teles sjelf. kunna vi yttra oss desto kortare, då vi öfver ett 
så uttömdt ämne svårligen kunna säga något nytt. Vanligen 
förbigår man honom likväl alldeles i Botanikens historia och 
börjar: densamma med Theophrastus Eresius; men lärs 
jungen är icke öfver mästaren; derföre bör man gå ännu ett 
steg tillbaka: till naturalhistoriens grundläggare, Aristoteles: 
Vi veta väl, att han hos en del-naturforskare är illa anskrif- 
ven; men onekligen kommer han alltid att intaga ett högt 
rum bland: vetenskapernas största snillen; vi hafva ansett för 
en pligt att söka göra honom rättvisa. Omfattande hela ve- 
tandets förråd, som redan på Aristotelis tid var betydligt, 
men en kaotisk blandning af dess skilda elementer, ordnade 
han dessa till bestämda discipliner, ingjöt i dem en lefvande 
anda” och lyfte de flesta till en höjd, som ett årtusen icke 
förmådde öfverstiga. Nyare Filosofien erkänner i honom sin 
mästare; Naturalhistorien måste alltid i honom vörda sin fa- 
der. Måhända skola genom denna föreningspunkt dessa bå- 


da forskningens aristokratiska bröder, som i striden om det 


143 
rika arfvet inbördes hatat och förkäbltrat hvarandra, åter kun- 
na försonas, liksom båda i endrägt bodde tillsammans: i fä- 
dernehuset:- Aristotelis: stora själ. Aristoteles öfverträffar alla 
efterföljande. naturforskare i filosofisk skarpsinnighet, alla filo- 
sofer i djup, allt omfattande, genom egen forskning förvärf- 
vad 'naturhistorisk kunskap, hvilket är det, som gör honom 
till ett så märkvärdigt undantag bland de öfriga äldre :skrift- 
ställarne. Må: man å ingendera sidan förhäfva sig öfver större, 
utan egen möda samlade materiella skatter, förvärfvade ge- 
nom tvenne årtusendens flit. Man erinre sig, att Aristoteles 
kanske var den första, som insåg observationens vigt, att han, 
utan alla. vår tids instrumenter och yttre hjelpmedel, måste 
med snillets blick fatta-i flygten de förbiskymtande fenome- 
nerna (och huru många stora sanningar har han icke utsagt, 
som först i nyare tider blifvit. insedda och uppgifna för nya 
vigtiga upptäckter!); att han utstakat den för alla tider gäl- 
lande, men ock i alla tider af rationalism och sensualism be- 
stridda banan för vetenskaplig naturforskning, nemligen att 
yttre sinnenas erfarenhet lemnar: kunskapens materia, men 
att denna måste beherrskas af förnuftet, innan hon ingår i 
vetenskapen. Sjelf mest upptagen af de spekulativa lärornas 
fastställande, hvilket ock var först nödvändigt för att från 
vetenskapliga stridsfältet rensa alla slag af marodörer (sofi- 
ster, sceptiker, sensualister), varnar han dock för opereran- 
det: med blotta tankeformer som verkliga fakta, — och, ehu- 
ru han för oss, i våra dagar, sjelf icke synes alltid följt den- 


na grundsats, så besinne man, att han utgick från sådana 


144 


satser, f. e. angående himlakropparnas rörelse, som den tiden 
ansågos för axiomer, — att orden hos honom olta äro upp- 
fattade i helt annan mening, än vi fästa vid de motsvarande, 
hvarmed vi måste återgifva dem. Men derjemte var han 
oupphörligen sysselsatt "med naturhistoriska undersökningar, 
började sin bildningsbana med Botaniska exkursioner ”) och 
hade till inköp af naturalier för sitt enskilda Museum större 
anslag än i löpande år troligen alla Europas Museer tillsam- 
mantagne. Utom dess hade Alexander befallt alla satraper i 
sitt nyskapade rike att till Aristoteles insända alla sällsynta na- 
turalster; hvilket allt bordt derföre anmärkas, att en del strängt 
empiriska naturforskare hos honom endast velat se ett rikt 
snilles lek («speciosa ratiocinia« Sprengel), och några teck- 
nare af Botanikens öden helt förnämt blott i förbigående näm- 
na hans namn, nästan som en usurpators af vetenskaplig vär- 
dighet. 

Den bestämdt motsatta riktning, som ligger i de biolo- 
giska och fysiska naturvetenskaperna, gör knappt möjligt, att - 
någon kan vara utmärkt i båda; ja, vi finna det nästan nöd- 
vändigt, att de ensidigt bildade i båda måste hysa förakt för 
hvarandras vetenskaper. Biologen kan i de fysiska endast 
Fysikern åter i de biologiska blott ett haf af obestämda fe- 


Lå 


”) Enligt en uppgift skall han, förr än han blef Platos åhörare, varit 
Apothekare, och Epicurus benämner honom PapuaxoONWANS, 
enligt Athen&us. Af denna klass, äfvensom af Rhizotomerna, har 
Aristoteles inhemtat många empiriska kunskaper om naturalstren. 


145 


öomener, som icke hvila på några exakta och strängt bevis- 
liga lagar. Ehuru cen förståndets köld genomgår alla Aristo- 
telis skrifter, var mathematiken hans svaga sida, och hans 
Physica är onekligen hans minst fulländade arbete; men det 
var likväl i synnerhet denna, som vann ett kanoniskt anse- 
ende under medeltiden. Såsom sådan var hon visserligen skad- 
lig för vetenskapens framskridande, och ingen kan derföre 
förtänka Galilei, att han vid alla tillfällen framställde hennes 
svaga sidor, till och med till föremål för åtlöjet; allt sedan 
har Aristoteles hos Fysikerna varit illa beryktad. Sedan man 
nu mer icke har att befara något menligt af hans auktoritet, 
bör man icke underlåta att erkänna, det han ändock stod långt 
framom sin tidsålder och nästan ännu står utan like i sin 
vidtomfattande verksamhet, att han insåg nödvändigheten af 
erfarenheten och af att, så vidt möjligt var, rådfråga naturen, 
så att han af Epicurus får uppbära förebråelse för mikrologi; 
men icke låg det i en mans förmåga, att uttömma all erfa- 
renhet, helst man på hans tid hvarken hade begrepp om eller 
instrument för en riktig fysisk observations anställande. Det 
är mindre Aristotelis fel att hafva skrifvit en felaktig fysik, 
än att hafva skrifvit en sådan. Hvad hans klandrade method, 
som man benämt «svammel«, beträffar, erinre man sig, att han 
måste följa sin tids sätt likaväl som dess språk, om han: ville 
förstås. Vi påstå väl icke, att Aristoteles om fysiken har nå- 
"gon öfvervägande förtjenst, om icke den, att hafva satt gräns 
för än mer utsväfvande kosmologiska drömmar; men vi på- 


Fries, Bot. Utfl., I. 10 


146 


stå, att ingen 'i vår tid inlägger någon ära med att slå sig 
till riddare på Aristotelis misstag deruti. på 
Desto kolossalare framstår Aristoteles som Biolog eller 
Naturhistoricus. Besinnar man, hvad han utan alla föregån- 
gare gjort för zoologien, synes det ensamt öfverstiga en mans 
krafter, — ensamt mer än tillräckligt, att försäkra hans namn 
om odödlighet; men samma snille omfamnade tillika snart sagdt 
alla det menskliga vetandets grenar. Han skådar och upptäcker 
icke blott lifvets högsta fenomener, utan intränger äfven med 
en förvånande sakkännedom i det speciella, som är den rätta 
pröfvostenen på de förras värde. Detta sednares vitsord kan 
icke jäfvas, då generella åsigter deremot nästan alltid bedömmas. 
efter sympathier och anthipathier och just derföre äro alla par- 
timäns lösen ”). Det gifves flera vägar, och allt ärligt sökande 
måste leda till samma mål. Huru nära sluta sig ej Aristo- 
telis systematiska åsigter i zoologien till de nyaste? — Ari- 
stotelis egna skrifter i växtläran ””) äro förlorade; det under- 


stuckna arbete, som burit hans namn, är alldeles ovärdigt. 


>) Derigenom blir det så lätt att efter sina subjectiva tycken nedsätta 
den mest utmärkta, upphöja den obetydligaste förtjenst, men det är 
af frukten man skall bedömma trädet. Är denna god, utdömme 
man icke trädet, fast det ej blifvit uppdraget i egen trädskola. 
Om det speciella eller handlingarne kan verlden dömma, men 
om moliverna dömmer endast Gud. 


+") Theoria vegetabilium, i 2 böcker (Hist. Anim. 5. 4), och i Brev. 
Vite c. 6 lofvar han ett utförligare öfver växterna. Af Dioge- 
nes Laäértius och Athen&nus citeras äfven dessa arbeten. 


147 


denna ära. Resultaterna af hans speciella forskningar”) äro 
väl upptagne af Theophrastus Eresius, arfvingen af hans 
skrifter och samlingar; men hvad som icke gick i arf var Ari- 
stotelis snille. Det är derföre af vigt att afsöndra hvad verk- 
ligen tillhör Aristoteles, helst i hans öfriga öfverblifna skrif- 
ter finnas flera spridda drag, som, ordnade, kunna lemna en 
öfversigt af Aristotelis växtlära. Vi hafva alltid med synner- 
lig förkärlek fäst oss vid denna; för Systema orbis veget. der- 
:ur hemtat flera grundsanningar; i Lichenologie fundamenta 
ur Aristoteliska grundsatser utvecklat Cryptogamernas färg- 
lära. Det var oss derföre en synnerlig glädje, att genom vår 
ädle vän Professor Wimmer, Rector vid Gymnasium i Bres- 
lau, lika utmärkt som Botanist och Filolog, erhålla alla Ari- 
stoteliska satser rörande växterna samlade på ett ställe, med 
en kritiskt granskad text, hvarigenom först flera ställen blif- 
vit oss klara, — och vi hafva trott oss göra vårt, ehuru lilla, 
Botaniska publicum ett nöje med att efter Wimmers bear- 
betning i sammandrag framställa grunddragen till Aristotelis 
växtlära. Någon egentlig öfversättning hafva vi ej ansett oss 
böra äfventyra, utan hänvisa dem, som önska fullständigare 
kännedom, till Aristoteles sjelf. De, som känna Aristotelis 
tankdigra språk och speciösa deduction, inse lätt, hvilka svå- 
righeter ett sådant företag möter, liksom omöjligheten att på 


nyare språken troget återgifva den bortdöda tidens anda, hvil- 


") De spridda drag deraf, som förekomma i Aristotelis öfriga skrif- 
ter, äro allt för fragmentariska och förbigås derföre här, — de 
behandlas bäst i samband med Theophrastus. 


148 


ken endast fortlefver i dess mästares originalverk. Hvar och 
en derföre, som kan studera den på grundspråket, finner all- 
tid på detta mera, och ofta helt annan anda, än hos nyare 
Epitomatorer. Men de, som förut icke känna Aristotelis rika 
innehåll (ännu vigtigare för zoologien, dels emedan Aristote- 
liska skrifter deröfver blifvit bevarade, dels emedan man för 
denna saknar en Theophrastus motsvarande Commentator), 
skola i alla fall förundra sig öfver hans siareblick; man kän- 
ner sig ofta frestad att förklara mycket för en snillets guda-: 
dröm, som anar och inser mera, än det verkligen sett och er- 
farit. Men mellan denna och prosans hypotheser är ett him- 
melsvidt svalg. 

Att anföra några ursäkter, för det Aristotelis begrepp 
om elementerna, näringsprocessen m. m. icke öfverensstämma 
med nu herrskande, skulle vi anse obehörigt. Mer anmärk- 
ningsvärd är väl en mängd skarpsinniga anmärkningar, som 
först i sednaste tider blifvit allmänt erkända. Att dessa ut- 
gått från en djup, klarseende naturbetraktelse, kan väl icke 
bestridas. Men denna var mer en naturforskning i stort, än 
den vanliga i smått. Hvardera eger sitt värde för sig, blott 
den förra ej lemnar sitt empiriska fäste ur sigte, den sed- 
nare icke förlorar sig i det rent af obetydliga och tillfälliga. 
Den förra är blixtrar i natten; men, antända de icke det speci- 
ella, så slockna de snart och qvarstå endast i ett dunkelt minne. 
Den Aristoteliska ledde till så ringa efterföljd, emedan hon 
icke hade tillräcklig materiell basis att hvila uppå; endast ge- 


nom en sådan kan man ock skilja den verkliga ljungelden 


149 


från andra meteorer. Allt det sanna, som deruti innehålles, 
har derföre måst ånyo upptäckas af den ödmjukare forsk- 
ningen, innan det blef en naturhistorisk sanning. Att endast 
hylla den mer storartade naturbetraktelsen skulle grundlägga 
en mot forskningen fiendtlig dogmatism. Icke dess mindre 
förblir alltid Aristoteles i vetenskapernas verld, hvad hans 
kunglige lärjunge, åt det yttre vänd, var för den politiska. 
Den förre betvingade sin tids mest kringskansade andliga mak- 
ter, den sednare besegrade dess mäktigaste verldsliga välden. 
Snart söndersplittrades likväl Alexanders stora rike; hans min- 
ne förblir endast som en komets på den politiska himme- 
len; Aristotelis åter qvarstår ännu efter tvenne årtusenden, 
och, fast det sedermera öfver omätliga rymder utspänt sitt 
tält, och otaliga nya stjernor uppgått under framfarna sek- 
lers natt, förblir hans namn alltid en ofördunklad stjern- 


bild på litteraturens himmel. 


150 


GRUNDDRAGEN TILL VÄXTLÄRAN EFTER 
ARISTOTELES. 


I. Öfver Växternas Uf i allmänhet och i jemförelse med 


djurens. 


4. Växterna äro naturalster, sammansatta af enklare ele- 
menter, men alstrade af en inre princip, som är grunden till 
all deras olikhet, alla deras förändringar. Allt hvad som på 
detta sätt näres, tillväxer och förgås, säges lefva; således hafva 
växterna äfven lif. Principen för allt lif kallas själ (wvwvx1)), 
hvilken är så innerligt förenad med kroppen, att dess form 
är ett uttryck af själens väsende. Själen är i naturalstren 
det egentligen väsendtliga, grunden för deras tillvaro och verk- 
samhet (lifsyttringar), deras rörelseprincip. Rörelse är oskilj- 
aktig från själens verksamhet, och samtliga nåtöralstréds be- 
stämmelse är att vara lifvets instrumenter. (Jemf. Arist. Anim. 
II: 4, 2, samt Phys. II: IE början.) 

2. Lefvandets grader äro flera, dels högre, dels lägre; 


så säges redan det lefva, som visar blott en enda enkel rö- 


151 


relse med åtföljande tillväxt och undergång, äfven såväl som 
de naturalster, hvilka, utmärkta genom en fullkomligare utbild- 
ning, visa en mångfaldig rörelse och lifsyttring, såsom känsla, 
begär, tankeförmåga; uttryck af ett högre lif, som närmar 
sig Gudomens natur. (Arist. Anim. II. 2, 3.) Men allt ned- 
ifrån den oorganiska naturens till de högsta utgöra alla na- 
turalster en sammanhängande kedja, så att gränsen och skill- 
naderna mellan de på öfvergångarne stående äro otydliga: 
Ibland hafsalstren gifvas flera, om hvilka det är tvifvelaktigt, 
till hvilket naturrike de rättast höra. (Part. Anim. IV. 5. 
Hist. An. VII. 4.) 

3. Allt, som sker i naturen, sker för ett bestämdt än- 
damål. Naturen är både formell och materiell. Det formella 
är hennes ändamål, det, för hvilket allt det öfriga sker. Väx- 
ternas ändamål! är hufvudsakligen att frambringa frukt och 
frön, fortplantningens medel, och fröets är, att naturalstren 
må kunna bestå. (Arist. Phys. Il. 8. — Gen. Anim. I. 4.) 

4. Det Gudomliga är verkande orsaken till allt det bättre, 
som sker. Bättre är att vara född och lefva, än att icke vara 
född och icke lefva. Allt söker derföre bevara sitt bestånd 
och att blifva evigt, oförgängligt, emedan det söker närma 
sig det Gudomligas natur. (Anim. II. 4.) Då likväl det en- 
skilda och individuella i sinneverlden icke kan evigt fortfara, 
måste det ske derigenom, att slägtet bibehålles. Dettas be- 
stånd är fortplantningens ändamål; att af hvarje planta en 


annan al samma art må uppkomma, är hennes bestämmelse. 


1352 


Derföre är generation lifvets första och mest allmänna prin- 
cip. (Gen. Anim. IL 4. Polit. I. 2.) bg stl 
5. Som själen är lifvets grundorsak, så är hennes al- 
string det första af allt. Den bildande själen är tillika den 
vegetativa: närandets och tillväxandets princip. Lifvets första 
rörelse är äfven första början till dess tillväxt och undergång, 
hvilka genom ett inre oskiljaktigt samband äro förenade. (A- 
nim. IL 4, 4.) Allt, som tillväxer, måste näras, och intet 
näres, som ej har lif. Näring är således ett oundgängligt vill- 
kor för lifvets verksamhet, för bibehållandet af alla dess qua- 
liteter. Dess bibehållande förmedlas genom fortplantningen, 
som är vwväxtlifvets bestämmelse, och således är det samma 
kraft, som verkar både växternas näring och fortplantning: 
Den närande och alstrande själen (lifskraften) är således den 
samma; hon är det gemensamma i allt lefvande; men hon kan 
bestå för sig, skild från den sensitiva själen, hvilket just är 
förhållandet med växternas själ. (Anim. II. 42, m. fl. st.) 

6. Själens andra princip, eller den sensitiva, genom hvil- 
ken naturalstren medelst känslan förnimma tingens qualiteter 
och derföre åtrå en del och undfly annat, tillkommer endast 
djuren; växterna sakna densamma. Skillnaden emellan djur och 
växter är således den, att djuren ega sensibilitet, växterna 
icke. Känna är förmågan att emottaga intryck af tingens 
form, utan materia. Växterna lida visst af yttre föremål, så- 
som värme och köld; men de känna likväl icke, ty de affi- 
cieras endast på ett mekaniskt sätt, alldenstund allt det, som 


skall förnimma tingens former, måste sjelft vara sammansatt 


153 


af allt det, som skäll förnimmas. Växterna åter äro, jem- 
förda med djuren, enkla, jordartade väsenden; derföre hafva 
- de ingen annan känsla än den, som finnes i djurens enklå, 
jordårtade beståndsdelar, såsom djurens hår. Endast det, som 
åtrår och eftersträfvar något, rörer sig, ty en inre drift är 
upphofvet till all rörelse”); så tillkommer rörelse endast det; 
som har känsla; ty den, som icke känner, kan icke åtrå nå- 
göt. Växterna kunna derföre icke sjelfva röra sig, ej heller 
hafva rörelseorganer; också äro de fastväxta vid jorden, som 
är deras egna bostad. (Anim. UI. 42, 441, 9.) 

7. Det kroppens tillstånd, som kallas vakande, hvars 
motsats är sömn, är den" sensitiva själens verksamhet, ty just 
derigenom igenkännes det vakande tillståndet, att det medför 
känsla: Växterna tillkommer hvarken vakande eller sömn (i 
samma mening som djurens), ty de känna icke: Älven dju- 
ren sakna under sömnen känsla och medvetande; växternas 
lif är likt djurens under en beständig sömn. Djurens foster, 
stående på öfvergången till varelse och. lif, och som väl hafva 
känsloförmåga i anlag (in potestate), men icke i märkbar verk- 
samhet, framlefva äfven detta vegetativa lif; men, ehuru 
växternas lif liknar det sofvande djurets, är det dock ingen 
verklig sömn, emedan denna är blott motsatsen till ett va-. 
kande tillstånd, men växterna icke kunna uppvakna. (De 
Somn. et Vig. C.: 4. Gener. Anim. V. 4.) 


") Det är väl öfverflödigt anmärka, att ordet rörelse här har in- 
skränktare mening, än i vårt vanliga språkbruk, 


1534 


8. I hvarje organisk kropp är själen grunden och prin- 
cipen för lifvet, derföre är hon en och odelbar.  Meni anlag 
(in potentia) kan hon innesluta flera, och hos växterna kunna 
dessa på visst sätt sägas vara oändligt många. Växterna kun- 
na nemligen, sönderdelade i flera smärre delar, i hvarje del 
bibehålla lif, och hvar och en kan utbildas till ett nytt, full- 
ändadt individuum. Utaf ett träd, hvilket som individuum 
blott eger en själ (gemensam lifsprincip), kan en oändlig 
mångfald af individer uppkomma. Orsaken härtill äro de 
knoppar eller leder, som finnas på växten; men sådana före- 
komma icke på hvilken punkt som helst; äfven de lägsta led- 
djuren kunna på samma sätt, sönderdelade, frambringa nya in- 
divider. Så kan ock en Insekt, hvars hufvud och bakdel man 
aflskurit, fortlefva i sin medlersta del, som är sätet för hjer- 
tat, men icke någon längre tid, emedan denna del saknar orga- 
ner för lifvets underhåll. Växterna deremot ega knoppar, som 
äro en förmedling emellan rot och stam, och uti hvilka embry- 
oner till vegetativa själar slumra, och derföre kunna de väx- 
tens delar, som frambringa dessa, utbildas till nya individer. 
Det samma, som vi se ske på den sönderdelade stammen, 
sker beständigt på den odelade genom ny tillväxt af nya gre- 
nar och nya rötter, under det andra försvinna, hvarigenom 
växterna blifva så oändligt långlifvade. (Anim. IL. 2. Iuv. et 
Sen. c. 2. Vit. long. et br. c. 6.) 

9. Elementerna äro ett varmt, ett kallt, ett fast och 
ett flytande, hvilkas föreningar motsvara (frambringa) eld, luft, 


jord, vatten. (Gener. et Int. Il. 4, 2, 3.) Naturkropparnas 


155 
första genesis sker genom förening af det torra och våta ele- 
mentet, af hvilkas delar de äro sammansatta och hvilka ut- 
göra deras passiva materia; men de bestämmas till sina qua- 
liteter af det varma och kalla, hvilka äro activa krafter. Det 
torra elementet är det förherrskande i jorden, det våta i vatt- 
net. Då alla sammansatta kroppar bestå af jord och vatten, 
så ligger deras materiella skillnad i dessas olika proportioner. 
Jorden är äfven det öfvervägande i växternas beståndsdelar, 
emedan jorden är deras bostad”). Få lefva i vatten. Der- 
före uppsupa de så lätt sin näring ur jorden, emedan de be- 
stå af likartade beståndsdelar med den samma. (Meteor. IV. 
1. Gen. Anim. III 2.) 

40. Af de uppgifna elementerna bildas växternas enkla- 
ste inre organer (elementarorganerna), som likväl sins emel- 
lan äro åtskilda uti bestämda olika bildningar och till olika 
förrättningar ””). Af dessa elementarorganer sammansättas se- 
dermera deras olika yttre delar, såsom blad, bark, ved, rötter. 
(Meteor. IV. 40.) Växternas särskilda delar äro organer, af 


- 


hvilka hvar och en har sina bestämda förrättningar; men de 


+) Empedocles hade antagit växterna bestå af jord och eld, att den 
sednare var orsaken till deras tillväxt uppåt, jorden åter nedåt, 
ÅArist. Anim. 2, 4. Enligt Anaxagoras var jorden deras mo- 

der, solen deras fader. | 

+x+) Visserligen riktigt, men på Aristotelis tid, utan förstoringsglas, 
var ej möjligt att klart urskilja dessa. Då Aristoteles icke 
närmare uppgifver dessa, så tro vi oss böra upplysa, att dessa 
efter Theophrastus äro: Körer (motsvarande cellulväfnaden), Fi- 
brer och Vener. 


156 

äro få och enkla, emedan växternas förrättningar hvarken äro 
många eller mycket compliceråde, då växtlifvet icke eger an- 
nat mål än näring och fortplantning; för deras tillväxt i stor- 
het är äfven en bestämd gräns satt. Alla organer för egen 
rörelse saknas, emedan växterna äro fängslåde vid jorden och 
sakna känsloförmåga. (Anim. II. 4. Part. Anim. II. 10. Physic. 
IL ec. 4, 7.) ; 

11. Alla en natutkröpps delar kunna med afseende på 
sitt läge hänföras till en öfre och en undre del, en högra och 
en venstra, en fram- och en baksida. Djuren, såsom de full- 
komligaste naturalstren, hafva alla tre dessa dimensioner utbil- - 
dade; men växterna hafva endast en öfre och én undre del. Allt, 
som lefver, måste hafva rörelse, minst åt tvenne motsatta håll. 
Denna enklaste rörelse är växternas tillväxt (i tvenne mot- 
satta riktningar), den vegetativa själens verksamhet, — och, 
då växterna icke hafva någon annan än denna enda för nä- 
ringens uppförande, så finnes hos dem blött den första af de 
tre nämda dimensionerna. De fullkomligare naturalstrens an- 
ordning af organerna till en högra och en venstra sida är ett 
nödvändigt villkor för deras rörelse, och deras anordning till 
en fram- och en baksida är nödvändig för deras känslo- eller 
perceptionsförmåga, som fordrar alla de ädlaste organerna 
concentrerade ”).  (Coel. Il. 2.) 


+) Denna förklaring är väl mer speciös än strängt bevislig, men 
som avmärkningsvärdt torde vi få påminna, att man bland väx- 
terna endast urskiljer höger och venster hos dem, som ega on 


157 


42. Motsatsen emellan en öfre del och en nedre del är 
grunden till längden. Som nu växterna blott hafva en öfre 
del och en nedre del, tillväxa de hufvudsakligen på längden, 
Växternas öfre del, eller den, som inhemtar näringen, är lik- 
väl hos dessa egentligen den nedre, och växternas nedre del; 
eller. den, som afsöndrar näringsämnen (till blomman och fröet), 
blir: den öfre, om man betraktar dem jemförda med de högre 
utbildade djuren eller relativt till universum. Det öfre är 
nemligen ofta helt annat till sitt läge och helt annat till sin 
verkliga function, Hos naturalstren är till sin betydelse det 
det öfre, eller hufvudet, som emottager näringen”) och det 
det nedre, som afsöndrar densamma. Derföre är roten egent- 
ligen växternas hufvud, deras öfre del; stjelken åter såsom 
vegetationsorgan den nedre, ty växten är ett inverteradt djur. 
Detta står i oskiljaktigt sammanhang med deras bestämmelse, 
att hemta näring ur jorden, hvarföre näringsorganerna måste 
vara riktade åt jorden. Det förmedlande mellan den öfre 
och nedre delen, som motsvarar hjertat hos djuren, är väx- 
ternas knoppar, som innesluta embryoner till nya växtsjälar. 
(Anim. Inc. c. 4. Vit. long. br. c. 6. Iuv. Senect. c. 1. Anim. 
I. c. 4. Phys: I. c. 8.) 

UH. Växternas yttre organer och deras betydelse. 

13. Rötterna uppsuga näringen ur jorden, motsvarande 

slingrande (volubilis) växt, då det är bestämdt, antingen den 

sker åt höger eller till venster. 


+) Redan förut antaget af Empedocles, som jemförde växternas 
blad med fiskarnes fjäll och djurens hån 0. s. v. 


158 


djurens hufvud och mun. (Se ofvan.) De utbildas först un- 
der växtens groende, derefter stjelken. (Gen. An. IL c. 6.) 
Det första rotämnet kan jemföras med nafvelns ådror hos 
ett foster; ty ett foster, hvilket också som plantan är fast- 
växt, hemtar näring ur moderlifvet, liksom roten ur jorden. 
Rotfibrillerna motsvara fullkomligt tarmkäxet med dess fibriller 
hos djuren, ty jorden är för växten alldeles det samma, som 
för djuret de i magen inneslutna födoämnena. (Gen. Anim. IL: 
c. 4. Part. Anim. IV. c. 4.) Hos fleråriga eller trädartade 
växter bortdö vissa delar, och nya alstras i stället. (Vit.long. 
et br. c. 6.) 

44. Stjelkarne äro egentligen växternas nedre del, eme- 
dan de äro sekretionsorganer för blomman och fröet. De äro 
långsträckta och runda, emedan växternas rörelse är enkel 
(tillväxten sker blott i en riktning), icke trefaldig, som hos 
djuren. : (Loc. cit. et Part. Anim. IV. c. 40.) 

45. Bladen, så väl stjelkens som blombladen, äro en 
förberedelse (svepe) och beklädnad för frukten; de samla sig 
i krans kring frukten. De äro genomlupne af ådror, som 
kringföra näringen, liksom djurens ådror. På förmultnade blad 
återstå endast ådrorna. (Anim. II. c. 4. Part. Anim. ML c. 5.) 

46. Blommorna utvecklas före frukten, så att man kan 
jemföra dem med puberteten hos djuren. (Hist. Anim. VIL .c. 4.) 


47. Fruktens”) och fröets utbildning är växtlifvets huf- 


: ") Är, som af det följande synes, icke identisk med hvad vi nu kalla 
frukt. — Det är väl för bristen af fröhvita och de köttiga hjert- 


159 


vudsakliga och nästan enda function. Frukt och frö äro iden- 
tiska; men frukt kallas det, som är slutet af något föregå- 
ende; frö det, som är början till något nytt. (Gen. Anim: I. 
Ciryill, )Z:) 

18. Fruktgömme (Ileovzco7tov) är den del, som om- 
gilver och betäcker fröet. (Anim. IL. c. 4.) Stundom kunna 
2 (eller flera) sammanväxa. (Gen. Anim. IV. c. 4.) Saknas 
denna beklädnad, så äro fröen antingen vidhäftade blomfodret 
eller små grenar. (Loc. cit. II. c. 2.) 

419. Fröen äro att betrakta som växternas exkrementer, 
ty, då roten för sin näring ej behöfver andra födoämnen än 
dem, som förut ligga beredda i jorden, så föregår icke sådan 
inre kokning, som hos djuren. Derföre saknas hos växterna 
denna grofva secretion af förtärda näringsämnen, som hos 
djuren afsöndras. I dessas ställe utbildas hos växterna så- 
som näringsprocessens yttersta resultat blomman och fruk- 
ten. Derföre lossna och afsöndras dessa från moderväxten, 
emedan de ej äro nödvändiga för växtens bestånd. Näringen 
föres hos djuren uppifrån nedåt, hos växterna tvärtom, eme- 
dan delarnas läge är omvändt. (Part. Anim. II. c. 3, 40.) 

20. Fröen innesluta lifvets princip; äro således fortplant- 
ningens organ. och början till nya individer. (Phys. I. c. 7.) 
Sjelfva fröet är (hos flertalet) bildadt af tvenne öfver hvar- 


andra liggande skal (hjertbladen), och i dessas föreningspunkt 


bladen, som om Leguminosernas frön säges: Or TO ys e- 
var TO TÅElsov UÉpog. Part. An. I. c. 7. 


160 


är sätet för individens lifsprincip (ty allt organiskt måste hafva 
en öfre del, som emottager näringen, en nedre, som afsön- 
drar henne, och en medlersta, från hvilken lifsprincipen utgår), 
och från denna utskjuter rotämnet nedåt, och brodden (Båa- 
sög) uppåt. Det öfriga af fröet består af fröhvita, som lem- 
nar den späda plantan första näringen, tills hon sjelf kan as- 


similera densamma. (Gen. Anim. IL c. 2, 4. I. €.-253.) 


ill. Växternas vegetations-process. 


24. Undersöker man, hurw djuret eller växten utbildas 
ur. sitt frö, så bör man ihågkomma, att endast det utbildas till 
varelse (in actu), som i anlag (in potestate) ligger i fröet, — 
att efter fröets utbildning lifskraften genomströmmar hvarje 
organismens del; men att sedermera delarnes qualiteter, så- 
som mjukhet, fasthet och yttre beklädnad, bestämmas af yt- 
tre momenter såsom köld, värma; men sjelfva. grunden för 
hvarje dels tillvaro bör sökas i den impuls, som i generatio- 
nen är gilfven. Då således intet genererar sig sjelft, men af- 
ladt: utbildar sig sjelft, måste allt först vara inneslutet i sin 
princip. Denna är hjertat hos djuren och hos växterna knop- 
parne: eller rothalsen, föreningspunkten emellan rot och-stjelk. 
(Gen. Anim. II. c. 4, mycket utförl) 

22;  Näringsprocessen, som är ett nödvändigt villkor för 
allt: lefvande; hörer både till naturalstrens quantitet och qua- 
litet. Han verkar, att det, som lefver, både förblifver och 


tillväxer, hvarföre individen lefver, så länge han näres, och dör, 


161 


då näringsprocessen afstanndt. För näringsprocessens skull 
hafva växterna egen värma. (ÅAnim. II. c. 4.) 

23. Uti näringsprocessen äro i synnerhet trenne syn- 
punkter att urskilja: det som närer, det som näres, och det, 
hvarigenom det samma näres. Det som närer är lifskraften, 
som kallas den vegetativa själen, — det som näres är dess 
organer eller kroppen, — och det, hvarigenom denna näres, är 
de tillförda näringsämnena. (Anim. II. c. 4.) 

24. Allt näres genom med sig homogena ämnen; men 
alla jordiska kroppar bestå af enklare elementer. I alla jor- 
diska kroppars sammansättning ingår jord, men tillika vatten, 
för att sammanhålla och ordna de jordiska partiklarne. För 
växterna, som endast synas absorbera födoämnena i deras en- 
klaste form, lemnar jord och vatten dessa; men de näringsäm- 
nen, som uppsugas, måste kokas och derefter assimileras, för 
att med kroppen kunna ingå förening. (Anim. UU. c. 4. Gen. 
et int. Il. c. 8.) 

25. Assimilationen förmedlas genom värman, som be- 
segrar det torra och våta elementet och afsöndrar det olik- 
artade, återförenar det likartade samt verkar således den för- 
sta förändringen för assimilationens möjlighet. Det är vär- 
men, som under näringsprocessen afsöndrar de tyngre delar- 
ne, af hvilka uppkomma deras salta och beska beståndsdelar, 
men absorberar de lättare, ty allt egentligen närande är sött. 
(Sen. et Sen. c. 4. Meteor. IV. init. Part. An. IL c. 3.) 

26. Denna värmans inverkan på näringsprocessen kallas 


frtes, Bot. Utfl., I. 41 


162 
födoämnenas kokning, hvilken man tydligen förnimmer hos 
växternas frukter eller rättare i deras frögömmen (nepex0o- 
eo), der de mest märkbara förändringar ske i smak efter 
deras olika mognadsgrad. Då näringssaftens kokning är af- 
slutad, är ock frukten mogen, och fröen, såsom hela närings- 
processens yttersta resultat, alsöndras. (Meteor. IV. c. 2, 53.) 

27. Kruditet (AQAudotns), kokningens motsats, är ett o- 
fullkomligt tillstånd, uppkommet genom otillräcklig kokning, 
antingen af bristande värma eller allt för stor mängd af fuk- 
tighet, som man finner af omogna frukter, i synnerhet våta 
år. (Meteor. IV. c. 2, 3.) Såsom alla lefvande kroppar hafva 
växterna äfven en inre bunden (?) (0rxéios, qvarxös, naturlig) ”] 
värma, hvars bibehållande luften förmedlar. (luv. et Sen. 6.) 
Besegras denna värme af en främmande, så öfvergår växten 
till förruttnelse.  (Meteor. IV. c. 4.) 

28. Jemför man växternas näringsprocess med djurens, 
så finner man, att de näringssafter, som växterna genom röt- 
terna uppsupa ur jorden, på visst sätt redan äro förberedda 
och digererade. Jorden är nemligen för växterna det samma 
som lifmodern för fostret; liksom i denna de näringssafter 


förberedas, hvaraf fostret näres, så beredes äfven i jorden 


>] Att växterna icke ega egen temperatur (men utveckla under vissa 
processer en högre värmegrad, såsom hölstret hos en del Aroi- 
dee under befruktningen), är nu mer afgjordt, men, då Ar. sä- 
ger, alt värman bibehålles genom luften, är mig icke fullt klart, 
huru man skall falta hans mening, ordet öfversättes af en del 


med ”calor innatus””. 


1653 


genom  jordpartiklarnes upplösning (kokning) af värmen de 
för växterna passande näringsämnen. Rotfibrerna äro för väx- 
ten, hvad nafvelns ådror äro för fostret och tarmkäxets för 
djuret. (Part. Anim. IM. c. 3, 4. Gen. Anim. II. c. 4, 7) 

29. Men af alla primitiva näringssafter uppkommer ge- 
nom ytterligare inre kokning en högre förädlad eller en yt- 
tersta, hvilken hos djuren är blodet; och hos växterna är der- 
med analog den näringssaft, som, förberedd af stjelken och 
bladen, nedlägges i blomman och frukten; men han är tillika 
utspridd i alla växtens delar, hvilka af honom näras och tillväxa 
(Part. Anim. II. 40. Hist. An. IV. 6.); men renast är han i 
frukten. (Gen. Anim. I. c. 20.) 

30. Under näringsämnenas kokning blir af de tjenliga 
delarne den ädlare näringssaften, de otjenliga åter afsöndras 
som exkrementer. Växterna hafva egentligen inga sådana, 
emedan deras näringssafter äro förberedda i jorden; hvad som 
öfverblifver af den förädlade öfvergår till frukt och frön, som 
äro att anse för en art exkrementer. (Part. An. Il. c. 40.) 
Derföre gilves det en bestämd antagonism emellan örtens till- 
växt och fröbildningen: ju mer en växt tillväxer, desto min- 
dre frö gifver hon, och tvertom: ju mindre hon tillväxer, de- 
sto flera blifva fröen. Detta är orsaken, hvarföre så många 
fleråriga växter bortdö efter ovanlig fruktsamhet, hvarföre 
andra blifva ettåriga, och att sådana gifva de flesta frön (re- 
lativt till de närbeslägtade fleråriga). (Gen. An. III. c. 4, 4.) 

34. Näringens yttersta resultat är således alltid till sin 


qualitet obetydligt mot den primitiva näring, som blifvit förtärd. 


164 


Detta är nödvändigt, ty, om icke blott en ganska ringa del 
assimilerade sig med kroppen, skulle djur och växter tillväxa 
i oändlighet. (Gen. Anim. IV. 4, äfven I. 48.) 

32. Liksom djurens foster i moderlifvet befinna sig väl, 
om de ega tillförsel af god och ymnig näring, men illa, om 
denna är ringa och otjenlig, så är förhållandet det samma med 
växterna relativt till jorden. Så väl sjelfva växtens frodighet 
som hennes frösättning beror både af hennes växtplats (solum, 
statio) och klimatet (regio). Derföre förändras utseendet ef- 
ter växtstället äfven hos de växter, som blifvit uppdragna ur 
frön från långt aflägsna länder. (Hist. Anim. V. ec. 41. Gen. 
Anim. II. c. 4.) 

33. Åkerbrukets bemödande går ut på att göra jorden 
bördigare derigenom, att en större mängd af förberedda ko- 
kade näringsämnen (brunnen gödning), tjenliga för växterna, 
finnes nedlagd i jorden. De växter, som låta uppdraga sig i 
så förberedd jord och enligt sin natur uppsupa denna kraf- 
tigaste näring, kallar man fama; men det gifves andra väx- 
ter, hos hvilka naturen inlagt den egenskapen, att endast nä- 
ras af de ämnen, de förstnämda förkasta, och derföre ej kun- 
na odlas, hvilka man kallar vilda. (Problem. XX. 42.) 

34. Den andra beståndsdelen af växternas näring, vattnet, 
har på dem ett märkbart inflytande, så att vattnets olika tem- 
peratur bestämmer flera deras qualiteter: regnvatten verkar för- 
månligare för växtligheten än vattning. Äfven smaken beror 
af vattnet: så många förändringar af smak, som finnas i jor- 


den, finnas äfven hos växterna, och de talrikaste förändringar 


163 


i smak finner man i växternas frukter. Smak är en qualitet 
hos det våta elementet, frambragt derigenom, att naturen ge- 
nom värmans fördelande kraft förmedelst vattnet så upplöser 
de jordiska partiklarna, att de genom smaken förnimmas. Det 
är derföre icke besynnerligt, att afplockade frukter i solen 
eller vid eld förändra sin smak, ty värmen förändrar quali- 
teten af den saft, som inneslutes i frukten. (Hist. Anim. VI. 
C. 49. Sens. et Sens. c. 4.) 

35. Näringsprocessen bestämmer äfven växternas färg. 
För allt, som omedelbarligen utvecklar sig ur jorden, är den 
gröna färgen den ursprungliga. Genom näringens koknings- 
process frambringas de öfriga; äfven de gröna delarne få, äl- 
dre, en mörkare färg. Färgens yttersta orsak är likväl so- 
len, hvars ljus och värme inverkar på växternas safter, hvar- 
af vi äfven se samma förändringar på afplockade frukter. 
Genom grundfärgernas blandning uppkommer den oändliga 
färgskiltning, som vi se i växternas blommor. (Color. 5, äl- 
ven Gen. Anim. V. c. 6.) 

36. Växterna äro underkastade samma periodiska för- 
ändringar som djuren: ungdom, mannaålder, ålderdom (Meteor. 
I. c. 44.); men, som växterna hufvudsakligen bero af den at- 
mosferiska luften, så genomlöpa de sina åldrar efter årets ti- 
der. Emot ålderdomen blir allt mer torrt och kallt, men 
allt som lefver är fuktigt och varmt. Derföre framskyndar 
ålderdomen mot sin död genom försvinnandet af fuktighet och 
värma. Så se vi alltid, att större och mycket saftiga växter 


(succulente) äro mer seg- och långlifvade än sådana, hos 


166 


hvilka safterna hastigt borttorka. (Vit. long. et br. c. 4, 5, 
6.) Växternas naturliga död är en förtorkning. (Respir. c.47.) 

37. Men lifvet förtvinar icke blott genom fuktighetens 
försvinnande, utan äfven genom den inre värmans aftagande, 
som oftast förorsakas genom den omgifvande atmosferens köld. 
Om sommaren dödar värmen växterna genom förstörande af 
det fuktiga elementet; om vintern frosten genom förstörande 
af det varma. (Iuv. et Sen. c. 4.) 

38. Orsakerna till växternas olika -varaktighet äro flera. 
En del vara endast ett år, en del flera, andra en lång följd 
af år. Ettåriga växter äro merendels mindre och blifva ha- 
stigt saftlösa; de frambringa derjemte en stor mängd frön: 
emedan all näringssaften absorberas i dessa, återstår ingen 
för individens uppehåll. Äfven träd utdö, då de ett år fram- 
bragt en ovanligt stor mängd frukter, ty de näringssafter, som 
afgå till frösättningen, beröfvas växten för dess underhåll. De 
växter, som lefva längst, äro Palmerna. (Vit. long. et brev. 
c. 4, 4. Gener. Anim. UI. c. 4, 4.) 

39. I visst afseende kunna äfven träden (och de mång- 
åriga växterna) kallas ettåriga, emedan de blifva fleråriga en- 
dast genom nya delars tillsättande. Växternas lefnadsstadier 
beräknas derföre efter årstiderna, då åren medföra föga märk- 
bara förändringar. (Gen. Anim. V. 3.) 

40. Växternas mest i ögonen fallande förändringar äro 
löfsprickning och löffällning, hvilka bestämmas helt och hållet 
efter årstiderna. Liksom menniskorna emot -ålderdomen-blif- 


va skalliga, fälla träden emot vintern sina Jöf. Emedan löf- 


167 
fällningens orsak är minskad fuktighet och värme, så uteblir 
den hos växter med mycket saftiga blad, ty dessa äro stän- 


digt grönskande. (Ibid.) 


IV. Växternas fortplantning. 


41. Emedan alla varelser sträfva till delaktighet af Gu- 
domens natur, hvars villkor är oförgänglighet, men allt, som 
är materielt, måste vara förgängligt, så kan detta endast ske 
genom pånyttfödelse, så att den ena individen aflöser den an- 
dra.  Derföre är det en gemensam naturdrift både hos djur 
och växter att frambringa sina likar; växternas yttersta mål 
är frösättningen. Generationens princip är den alstrande sjä- 
len, som vi redan anmärkt vara identisk med den närande, 
$ 5. (Anim. Il. c. 4. VIL c. 4. Polit. I. c. 2.) 

42. All generation sker genom frö; fröet är bereddt al 
den yttersta och ädlaste näringssaften hos det naturalster, 
hvarifrån det afsöndras. (Gen. Anim. I. 48.) Det är en och 
samma kraft, som af näringsämnena verkar kroppens tillväxt 
och underhåll och som af de samma bildar fröet, hvilket, e- 
medan det i anlag har lif och själ, är fortplantningens medel 
och början till nya individer. (Amnim. MH. 4.) 

43. Af hvarje frö uppkommer alltid en individ af samma 
slag; ty intet uppkommer genom tillfälligtvis förenade och 
blandade partiklar, utan efter den lag, som är nedlagd i hvarje 
naturalsters väsende (dvora). (Phys. I. c. 4. Gener. et inter. 
II, 6.) 


44. Utomdess förökas växterna äfven genom rotskott, 


168 


ty sådana afgifvas af alla, som hafva knoppar, — och genom 
sidolökar, hvilka böra anses för outbildade sammandragna rot- 
skott. (Gener. Anim. II. c. 2.) 

45. Alla både djur och växter hafva en masculin och 
en feminin princip, hvilkas förening är ett nödvändigt villkor 
för all aflelse. Den feminina principen alstrar fostrets mate- 
ria, den masculina dess form och gestalt. Den förra är vill- 
koret (receptaculum) för generationen, från den sednare ut- 
går lifvets första rörelse och verksamhet. (Gen. Anim. I. 20, 
21.) Häraf är klart, att ingendera för sig ensamt kan gene- 
rera, utan endast båda förenade. Men hos de flesta djur äro 
dessa prineiper åtskilda, så att den ena individen är mascu- 
lin, den andra feminin, ehuru båda dessa utgöra endast en 
art. Så är förordnadt, emedan djurens natur är ädlare än 
växternas, och de skiljas från dessa genom känsloförmågan; 
då denna under aflelsen alstras af fadren, som är den activa 
principen, har naturen åtskiljt denna princip från modren, som 
är den passiva. (Gener. Anim. 1. c. 23. II. 43.) Men ej så hos - 
växterna, der generationen endast är en passiv handling; just 
derföre måste könen bland dessa (typiskt) vara förenade till- 
"sammans, hvarföre växterna väl kunna sägas afla och föda, 
men icke paras. (Anim. IV. ce. 2, m. fl. st.) 

46. Växternas frö alstras hvarken af det masculina el- 
ler det feminina ensamt, utan af bådas förening, liksom fo- 


stret hos djuren. (Gen. Anim. 1. 48.11. 4.) ”] Fogelägg, värpta 


+] Eburu mycket skarpsinnigt Ar. inselt i växternas generation, .di- 


169 
utan föregående parning, likna deruti växternas frön, att de 
i anlag (in potestate) hafva blott en vegetativ lifsprincip efter 
modren; men icke någon sensitiv.- (Gen. Anim. MI. c. 7.) 
Växternas frösättning kan icke sägas vara identisk med dju- 
rens parning; men hon förberedes af en väckelse (stimulus), 
efter hvilken de vid bestämda årstider sätta frön. Redan 
deraf är sannolikt, att ej alla växtens delar bidraga till frö- 
bildningen; en afskuren qvist kan äfven sätta frön; växtdelar 
kunna vara förut bortfallna, och nya uppkomma efteråt. Icke 
heller finnas alla växtdelar tillstädes på en gång hos en växt, 
en del afsöndras, andra tillkomma i fastställd ordning. (Gen. 
Anim. I. c. 48.) 

47. Ehuru det är (i följd af den frivilliga rörelsen) det 
normala i djurriket, att könen skola vara åtskilda, så äro dessa, 
hos de liksom växterna fastväxta (såsom Zoophyterna) och 
fängslade (såsom Molluscerna, ”Ooroaxodéouate) djuren, som 
icke hafva fullt frivillig rörelse, förenade. Ett motsatt för- 
hållande eger äfven rum med en del växter, som hafva be- 
stämdt åtskilda dels fruktbärande, dels sterila individer. Dessa 
sednare, som motsvara hankönet hos djuren, bidraga väsendt- 
ligen till befröningen. (Gen. Anim. I. c. 4. IL c. 5. Hist. An. 
KV3lg:v4.) 


klinska växternas könskillnad m. m., som ända till Linnés tid 
icke var allmänt antagen, är dock tydligt, alt han icke känt deras 
sexualorganer. Tvärtom antages som ett axiom, efter Empedo- 
cles, att könen icke äro åtskilda hos växterna. Ännu tydligare 
inses detta af Theophrasius, som förklarar f. e. hanhänget hos 
Hasseln för en art Galläple. , 


170 


48. Så är förhållandet med Fikonträdet (Ficus), som 
är det fruktbärande könet eller honträdet till Caprificus, 
som blott är dess ofruktsamma kön eller hanplantan; men 
tillsammans utgöra de blott en art, hos hvilken naturen för- 
ordnat att befruktningen skulle förmedlas genom en insekt. 
(Hist. Anim. V. c. 32.) | 

49. Som fröen äro växternas sekretioner (exkrementer), 
så förklaras deraf mångfaldiga olikheter. En del afgilva en 
stor mängd frön, hvarigenom alla näringssafterna absorberas 
till fröbildning, och sådana växter blifva derigenom ettåriga. 
Andra assimilera sjelfva till individens bestånd en stor del 
af näringssaften, sådana gifva ringa quantitet af frön och blif- 
va mångåriga. (Gen. Anim. III c. 4.) Det händer äfven, att 
växter afsätta inga frön; då måste genom denna näringssaf- 
tens stockning det öfverflödiga fördelas på växtens öfriga de- 
lar, som vi då finna ovanligt luxurierande (såsom dubbla blom- 
mor). (Gen. Anim. I. c. 48.) 

50. Allt, som sker genom naturen, bildas på ett ber 
stämdt sätt eller ock, utom detta, genom sjelfalstring. Icke 
alla växter uppkomma genom frön, utan det gifves vissa, 
som uppkomma genom naturens sjelfverksamhet, hvaraf sker, 
att några icke förekomma utan på andra växter, nemligen 
deras aftynande och förruttnade delar. All sjelfalstring både 
bland växter och djur frambringas genom jord- och växtpar- 
tiklars jäsning, och förklaringen deraf är enkel: liksom gene- 
rationen förberedes al inre värmans kokning al näringsäm- 
nena, hvilka hos växterna äro jord och vatten, så uppstår 


. 


171 
sjelfalstring i den fuktiga jorden genom atmosferiska värmans 
kokning af samma ämnen, och-af hvilken uppkommer samma 


resultat, nemligen nya frön”). Detta ursprung tillkommer de 


parasitiska växterna. (Gen. Anim. I. ce. 4. IL c. 2.) 


+) Denna dunkla lära, som strider mot $ 43, synes tillkommit ge- 
nom förvexling med generatio secundaria. Aristoteles inskränker 
den till parasiterna. Meyen, som i sednare tider med mycken 
värma försvarat samma sats, räknade dock detta slutligen sjelf 
till ”sina ungdomssynder”. 


enenvilv pda Ro | 
i maa 1 ROT sat Re 
Hög skritt HÄNT NTE SN ML SATA 


RR TN Ft JA Pilar av L häl j 5 


RR 
äg länit/SYIRe: dan C SER öns KA SRA LR 
: Ian vurmar isvin 


SYTT ST NN i 


EI NOR RNA a AL HUN ja 
War erg 


[a vig AR 


”. 4 
i 
- 
cå JET RN Tr , 
[1 g. - 
I 
Me YT + EE 
Ya u Y 4 (a i 
- 
: 
AE EG ÄN H « 
in Å 4 4 Mr q : 
+ j S 
Na vAJ Vin y fe 5 
' 
TNK NU 
Å i 
4 ad - 
Sr ; j é j 
4 & $ 
än ANTTI i , | 
tatt. Mk DR 
Heat og R PY NE Se 
Mjo aga ä fc 
& ”3e 
EE NR 
' 
- 


1753 


BOTANISKA ANTIQUITETER, 


MED SÄRSKILDT HÄNSEENDE 
TILL 


GREKERNAS NYMPHEACEER '). 


Hvad vigt fornlemningar och minnesmärken ega för hi- 
storien, är allmänt erkändt. Äfven i ruiner äro de qvarstå- 
ende vittnen från längst förflutna tider, ofta hänvisande på 
händelser, dem häfderna förtiga, och, äfven der dessa tala, 
vinner historien, fäst vid bestämd lokal eller visst föremål, af 
samtidiga monumenter ett nytt stöd, liksom större åskådlig- 
het. Men det gifves ännu ett annat slag al monumenter, mer 
storartade, mer varaktiga, pemligen i naturen. Vi sade mer 
storartade, emedan de icke resas af smickret och tidens nyc- 


ker, icke fästa sig vid dagens sländor och små intriger, utan 


") I sammandrag efter trenne i Upsala 1836 utgifna dissertationer. 
Öfversatt på Tyska i Hornsch. Archiv f. Skand. Naturgesch. 1. 


174 


i en enkel bild teckna jordens gestalt under verldsperioder 
eller ock vittna om menskliga kulturens framsteg; mer var- 
aktiga, emedan naturen födes ny hvarje år ur sina egna ru- 
iner, och under de stora katastrofer. då en skönare skapelse 
uppstod på den förutvarandes katakomber, har äfven den sed- 
nare af naturen sjelf omsorgsfullt blifvit förvarad åt efterverl- 
dens vettgirighet på ett sätt, hvaremot antikens mumier för- 
blifva fuskverk. Derigenom har man först i sednare tider, 
sedan mensklighetens arkiver för den äldre historien syntes 
uttömda, funnit ett nytt outtömligt för de aldra äldsta tiderna; 
funnit källorna för verldens historia före menniskoslägtets 
uppträdande på den samma uti naturens stora antiquitets- 
museum, jorden. Huru otvätydig och innehållsrik är icke 
denna naturens hieroglyfiska stenskrift emot Indiens tempel- 
grottors och Egytiska pyramidernas! Tala de sednare om 
menskliga kraftens ansträngningar, så vittnar den förra om 
Skaparens allmagt. Hon ligger dock bakom all egentlig hi- 
storia; menniskotanken svindlar vid försöket att blott följa 
tiden mellan den första och sista Lepidodendron (ett jätte- 
träd i urverlden, mot hvilket de nu lefvande äro dvärgar). 
Men det ligger utom denna afhandlings syfte att tyda de ru- 
nor, naturen sjelf ristat in uti hellebergen före menniskans upp- 
trädande på jorden; blott till förklaring af det redan af Buf- 
fon anmärkta förhållandet, att äfven de kallaste länderna ur- 
sprungligen framtedde en tropisk typ både för djur- och växt- 
lifvet, må anmärkas, att detta icke, som man ofta antagit, 


berodde af någon jordens förändrade ställning till solen, utan 


1 


175 


af den inre högre jordvärman före jordklotets afsvalnande 
genom dennas utstrålning i rymderna. Först då, när jordens 
temperatur stadgat sig, d. v. s. att hon årligen återvinner 
från solen lika värmemängd, som hon genom utstrålningen 
förlorar, och således både jordens yta och klimaterna voro i 
allmänhet bestämda, uppträdde menniskan på jorden, — och 
med henne börjar först verklig historia. 

I  menniskoslägtets äldsta häfder äro naturen och histo- 
rien så sammanväfda uti mythen, att den sednares glesa och 
sköra trådar endast, om någonsin, kunna utvecklas genom 
jemförelsen med den natur, hvarur mytherna uppstått. Öf- 
vergå vi sedan till. slägtets sagoålder, så träffa vi mången 
motsägelse, månget under, som naturvetenskaperna böra lösa, 
hvilket vid första påseendet innebär ett bevis emot sagans 
historiska grund, men löst blir ett talande skäl för hennes tro- 


värdighet ”), liksom Herodots berättelse om Afrikas omseg- 


”) Så, för att bland otaliga blott nämna några obetydligare exempel, 
skulle väl hvar och en betvifla uppgiften af Xenophon om hans 
soldaters insjuknande af honing, om icke just i samma trakt än 
i dag bien af Azalea pontica droge en giftig honing. Likaledes 
Arriani berättelse, att luften fylldes af vällukt, då Alexanders 
här framtågade i Gedrosien, om icke der ännu i dag MNardosta- 
chys doftade. — Så tyckas först Nordboernas berättelser om Vin- 
land förlora sin trovärdighet, då egentliga Vinrankan alls icke 
fanns i Amerika före Europeerna, men der finnas både Vitis- och 
Cistusarter, så lika och närbeslägtade, att hvar och en, som ej 
närmare jemför dem, måste förvexla dem. De gå ej längre upp 
an till och med Canada, således måste Vinland varit åtminstone 
så långt i söder. 


176 
ling blir sannolik just af det naturnödvändiga faktum, som 
han sjelf anser för ett bevis emot dess tillförlitlighet. Då 
Astronomien understödt Kronologien för bestämmande af ti- 
den för mången forntida tilldragelse (såsom slaget vid Stick- 
larstad), så tyckas äfven de öfriga naturvetenskaperna kunna 
bidraga till utredandet af mången händelses lokalitet, af hem- 
bygden för vida utspridda traditioner”), och i synnerhet re- 
ligiösa kulter. Med civilisationens utbredande och med kolo- 
nier till aflägsna länder följa alltid en mängd växter, som för- 
blifva stadigvarande vittnen om bådas icke blott utländska 
ursprung, utan äfven förra hemland, ja, verkliga minnesvår- 
dar, om både civilisationen och kolonisterne skulle utdö””). 
Så snart en Europé bosätter sig i någon aflägsen Nord-Ame- 
rikansk skogstrakt, infinner sig genast Plantago major i trak- 
ten, men flyttar icke bort, om kolonisten skulle ömsa hem- 
vist; Indianerna kalla henne derföre de chvitas fotspår« al 
den tron, att hon uppväxer der en Europés fot blott en gång 


trampat marken. Huru långt fornålderns kommunikationer 


”) Man kan redan af de blad, som utgöra siraterna på f. e. Corin- 
thiska pelare, se, att de härstamma från ett land, hvarest Acan- 
thus mollis är en inhemsk växt, i Salomos tempel åter voro dessa 
Liljor, och Plinius benämner Palestina Liljornas land. 

Exempel har man derpå otaliga, f. e. uti Grönland utmärker Zi- 


.« 


N— 


cra Cracca, som eljest icke finnes i landet, rudera efter de gamla 
Norska kolonisternas boningar. Hornem. Tillägg Dansk. Plant. 
p- 232. Till alla länder, dit Europeiska kolonier utgått, har äfven 
Europeisk vegetation till en del medföljt. Vestindien har inflytt- 
ningar både från Europa och Afrika, 


177 


och handelsförbindelser sträckte sig, kan man säkrast sluta 
till af de naturalser, som af dem voro kända. Liksom man 
ofta i våra dagar vid handelsplatser finner växter bosatta från 
de trakter, hvarpå sjöfart idkas, så finner man ännu i vissa 
växters utbredning spår al medeltidens handelsvägar; Corisper- 
mum intermedium (slägtet tillhör egentligen länderna kring 
Svarta hafvet) går ända till Weichselns och Dwinas mynnin- 
gar; i Pfalz växer Kochia scoparia (båda dessa äro egentl. 
steppväxter); den orientaliska Cochlearia glastifolia fanns, en- 
ligt Ray, ännu för ett sekel sedan vid Regensburg”). Anmärk- 
ningsvärdt synes äfven det förhållande vara, att flera nationer 
endast så långt kunnat blifva bosatta, som de växter, hvilka 
tillhöra deras lefnadssätt (victus et amictus), trifvas, f. e. A- 
raberna, så långt Dadelpalmen och Sesamum odlas. Vidare: 
flera växter finnas jemt sX långt utbredda, som vissa folks 
stammar framträngt, liksom hade de åtföljt deras ströftåg. 
Så har man i Ryssland flera ännu lefvande minnesmärken i 
Växtriket efter Mongolerna; den orientaliska Tatarkålens (Cram- 
bes Tatarize), Euclidu syriaci m. fl. vestliga gränspunkt i Eu- 


ropa är «die Tärkenschanze« vid Wien, och först efter sed- 


”) Då man efter vegelationens olikhet sönderdelar Europa i natur- 
liga specialfloror, så sammanfalla dessas gränser på det nogaste 
med de olika nationaliteternas, Danska och Tyska språken ut- 
märka den naturliga rågången mellan Skandinaviska och Tyska 
Floran, Tyska och Italienska språken för de likbenämda Flororna 
0. 5, Vv. Och hvilken olika fysiognomi har ej naturen i det Sla- 
viska Europa emot i det öfriga? 


Biriies, Bot: Utfl., I 12 


178 


naste Europeiska folkkriget bosatte sig den Ryska Bunias 
orientalis kring Paris, sedan denna stora och för sina gran- 
nar besvärliga växt förut innästlat sig i de flesta medel-eu- 
ropeiska länder. Europa har på detta sätt erhållit många nya 
växter "), dock under sednare tider lemnat ännu mera ifrån 
sig, synnerligast till Amerika, der för närvarande flerestädes 
Europeiska nybyggare utgöra flertalet bland den nu vilda ve- 
getationen; och antyda dessa ofta, från hvilka trakter första 
inflyttningarne skett; men en stor del äro kosmopolitiska van- 
dringsväxter, som infinna sig i hvarje odladt land, utan att 
någonstädes tillhöra vilda trakter. Det är genom den tillta- 
gande odlingen, som Amerikanska jorden blir vida tjenligare 
för den Europeiskt-kosmopolitiska vegetationen än för den ur- 
sprungliga; under sednaste sekel hafva flere al den sednares 
alster utdött, såsom många af Kalm insamlade, hvilka sedan 
icke kunnat återfinnas. Väl lemnar icke dylikt några bruk- 
bara materialier för historien, men är dock en egen klass af 
fornminnen, närmast slutande sig till den fortlefvande tradi- 
tionen, fast vida tillförlitligare. Redan naturalstrens namn in- 
nebära ofta anvisning på den trakt, hvarifrån de blifvit in- 


förda; då de äro inhemska af mythologisk betydelse och der- 


+) I båda fallen eger likväl en allt för stor lättrogenhet tum bland 
Botanisterna, som tanklöst eftersäga hvarje hugskott om vissa 
växters invandring. Att Acorus Calamus, Fumaria officinalis 
m. f., som man antagit för invandrade i sednare sekler, äro ur- 
gamla Europeiska växter, kunna vi bestyrka genom tillförlitliga 
urkunder från medeltiden. 


179 
jemte allmänna folknamn, vittna de, att äfven mythen varit en 
folktro. Ännu lefver bland Sveriges allmoge Baldurs minne | 
i blommornas rike, liksom Frejas bland stjernorna (Orion), 
sedan hon vid Kristendomens införande måste åt Jungfru Ma- 
ria afstå hela sin jordiska blomsterkrans ”"). Vi torde vid an- 
nat tillfälle återkomma till detta ämne; hvar och en vet dess- 
utom, att historiens urkunder innehålla ofta ämnen, hvilka 
fordra naturhistorisk granskning, — ja, vi vore nästan frestade 
att fråga, hvad äro tänkarens, skaldens och konstnärens ska- 
pelser annat än mer eller mindre fria och lyckade öfversätt- 
ningar från naturens, för hvilkas riktiga uppfattning och be- 
dömmande man ofta behöfver jemföra originalet? 

Att Zoologiska fynd och undersökningar af Prof. Nilsson, 
Steenstrup m. fl. ledt till flera nya åsigter i den äldre Sven- 
ska Historien, icke blott i frågan om landets fordna utseende; 
utan äfven om dess inbyggare, deras lefnadssätt m. m., är 
bekant. Äfven undersökningar om vegetationens förändringar 
böra kunna lemna bidrag dertill, må hända likväl mer till all- 
männa kulturhistorien än till ett enskildt lands. Då vi ge- 
nomgått så väl äldre som nyare Botaniska författare, hafva 
vi ofta stött på spridda uppgifter, hvilka synts oss kunna 
sammanbindas med historiska händelser. Vi skola denna gång, 


så mycket dessa dagars trångmål tillåter, efter några allmänna 


+) Ballerbro, Baldurs brå (Baldurs ögonbryn) är i Södra Sverige 
namnet på Anthemis-arter, egentligen Matricaria Chamomilla. 

++) De blommor, som i kristna tiden kallades Jungfru Marie; eller 
vår frus, kallades i hedniska Frejas. Horn. Ek. Plant. p. 286. 


180 

anmärkningar särskildt fästa oss vid de gamles Nympheaceer. 
Då vi låtit förleda oss till exkursioner på ett för oss nästan 
främmande fält, utbedja vi oss läsarens öfverseende för nä- 
stan oundvikliga irringar. Efter så talrika kommentatorer 
är icke någon rik efterskörd att vänta. Om vi kunna rätta 
ett eller annat misstag, f. e. den af dessa antagna identiteten 
af Nilens och Gangens Lotus, eller lyckas framlägga ett nytt 
naturhistoriskt bevis för den äldsta Egyptiska kultens Indiska 
ursprung, må det vara tillräckligt ämne för en uppsats i våra 
torftiga tider. 

Vid utredandet af de naturalster, som ingått i de gamla 
folkens myther och symboliska föreställningar, kunna och böra 
naturvetenskaperna i synnerhet biträda de historiska forsk- 
ningarne, icke blott vid artbestämmandet, utan fast mer för 
upplysandet af deras stamland och de biologiska förhållanden, 
hvilka äro nödvändiga att känna, så väl för utredandet af de- 
ras hembygd som de begrepp, de uttrycka”). Lika vigtig 
för den äldre historien är undersökningen om kulturväxter- 
nas ursprung och stamland. Dessas begynnande odling ut- 


märker just en af de vigtigaste vändpunkterna i slägtets hi- 


+) Äfven Kristendomen har flera med heliga minnen införlifvade väx- 
ter, äfven individer, som varit föremål för religiös vördnad. Hit 
hör f. e. den mer än tusenåriga Rosenbuske, som beskrifves i 
Annal. d. Gewächsk. 4. s. 467, från ett kapell uti Hildesheims 
Döme i Hannover. Då nämde kapell uppbyggdes, syntes ännu, 
att man med flit lemnat en öppning för densamma i muren. Men 
nämde kapell är äldre än Dömen, som grundlades år 848 af Kej- 
sar Ludvig den Fromme. ; 


181 


storia, öfyergången från nromadlifvet till civilisationen, från den 
mythiska tiden till sagoåldern och vidare den egentligen hi- 
storiska, som den grundlägger. De hafva sedan troget följt 
de olika folkstammarne under deras vandringar. En märk- 
värdig omständighet, som jag icke sett någorstädes anmärkt, är, 
att de olika menniskostammarne hvardera ursprungligen egt 
egna kulturväxter och sädesslag ”), utom Tschuderne, som sak- 
nat alla sådana. Så äro Mays och Potates Amerikanarnes, 
Durrakorn (Sorghum-arter) och Tokuiso (en art af Eleusine) 
m. fl. Negerfolkens, Eleusine coracana och Panicum frumen- 
taceum Malayernas, Riis Mongolernas (men i hög-Asien Bok- 
hvetet), Hvete och Korn Kaukasiernas ursprungliga sädesslag. 
I Norra Europa är Rågen derjemte det ursprungliga sädes- 
slaget; okänd i Asien, dit han först i sednare tider blifvit in- 
förd. 

Men det är icke endast sädesslagen, som lemna medlen 
för folkens lifsuppehälle, utan hvarje zon, hvarje större lands- 
sträcka har sina egendomliga, till näringsmedel tjenliga, växt- 
alster, hvilka småningom genom kulturfolken blifvit spridda, 
så långt naturen medgilvit deras odling. Dessas ursprung, 


utbredning och hela naturalhistoria är för menniskoslägtets 


") Härigenom förfaller alldeles det (redan i sig orimliga) påståen- 
det hos någon af Schleglarne, att Kulturväxterna aldrig varit vilda, 
utan ursprungligen öfverlåtna åt det första menniskoparet. Huru 
detta skulle kunnat hinna sköta och vårda alla dessa, som for- 
dra verldens aila olika klimater och lokaliteter, förblifyer en 0- 
upplöslig gåta. 


182 


inre eller Kulturhistoria vida vigtigare än alla politiska rän- 
ker och hofintriger, med hvilka man allt för mycket fyllt 
tidböckerna. Utan att här ingå i alla enskildheter anmärka 
vi blott, att första villkoret för all högre inhemsk kulturs 
uppkomst och utveckling i hvarje land varit ett rikt förråd 
af sjelfsådda ätliga växter; ty den, som stundligen kämpar för 
lifvets första behof, har ingen tid öfrig för själsodling. Man 
härleder vanligen Kulturens första frön från de olika folk- 
stammarnes olika anlag och själsförmögenheter; vi skulle hel- 
dre söka dem i ländernas naturliga rikedom. Alla jordens 
länder, der en högre kultur sjelfständigt börjat uppblomstra, 
hafva i detta hänseende varit väl lottade, och jordens äldsta 
Kulturländer, såsom Orienten, äro tillika kulturväxternas fä- 
dernesland. Att kulturens första uppspirande icke berott af 
de olika menniskoracernas olika anlag, synes lättast i Ame- 
rika, der före Europeerna ett ordnadt samhälle endast upp- 
stått i Mexiko, Peru o. s. v., Maysens, Kakaobönans (Choko- 
ladträdet), Potates'ens fädernesland. Nu mer hafva civilisa- 
tionen, sjöfarten och”handeln gjort kulturens välsignelser till- 
gängliga för hvarje folk, som ej sjelft skyr dess välgörande 
inflytande. Intet land på jorden synes mer vanlottadt i af- 
seende på inhemska, till näringsmedel tjenliga, växter än Nya 
Holland; derföre stå ock dess urinfödingar på lägsta trapp- 
steget af mensklig bildning ”). Men, öfverflyttade dit, lemna 


de flesta jordens kulturväxter der hundrafallt frukt, och skall 


") Della anmärkes redan af Linné i hans Flora Lapponica. 


FS 


1853 


derföre detta sköna land förvandlas äfven till ett rikt af det 
folk, som tillegnat sig hela Kulturens stora arf. Naturen har 
efter en bestämd lag nedlagt de vigtigaste näringsmedlen just 
hos de växter, som äro de mest passande för hvarje klimat. 
Så lemna de fullkomligare trädens frukter de rikaste närings- 
medlen i den heta zonen; i den varmare tempererade äro dessa 
företrädesvis nedlagda i örternas rötter, i de kallare åter huf- 
vudsakligen i gräsens frön (sädesslagen), på Nya Zeland i Brä- 
kenarters rötter och i arktiska zonen, vid organiska skapel- 
sens yttersta gränser, lemna sjelfva mossan (Islandslafven, 
Renlafven) och hafstången (Laminaria m. fl.) de vigtigaste 
inhemska näringsmedel ”). 

Vi skola i det följande fästa oss vid några bland de äldsta 
kända monumenter, som växtverlden sjelf erbjuder. Flere 
af dessa äro i strängaste mening verkliga minnesvårdar, in- 
förlifvade med historiska händelser, och trädens årsringar lem- 
na i detta fall den mest tillförlitliga kronologi, som icke ge- 
nom afskrifters vårdslöshet kan förfalskas. Det har nemligen 
från äldsta tider varit etf bruk, att genom planterande af träd 
förvara minnet af både glada och sorgliga händelser, eller ock 
sammanbinda dessas skådeplats med utmärkta naturalster, 


« som derigenom blifvit med historien införlifvade. Vanligen 


”) Vida högre i själsförmögenheter stå de öfriga folken på Söder- 
hafvets öar, men dessa ega utom Brödträdet många andra, tro- 
ligen införda, näringsväxter. Deras kringspridda läge har likväl 
hindrat uppkomsten så väl af egendomlig kultur som ordnadt 
samhälle, 


184 
valde man till dylika lefvande minnesvårdar träd med lång- 
sam tillväxt och i följd deraf större varaktighet. Endast un- 
der Franska revolutionen, som med förkärlek hyllade: det 
brådstörtande, valde man af en instinktlik aning, fast egent- 
ligen för namnlikheten = Peuple, den hastigast tillväxande, 
men mest förgängliga: Popeln ”), till folkfrihetens symbol; dock, 
der trädet slagit djupare rötter, skjuter det jemt nya rot- 
skott. Schweizarne åter, som ännu i dag uppvisa det träd ””), 
under hvilket deras förfäder första gången 4424 svuro sitt 
lands frihet, valde Linden, — och till minne af hennes insegel, 
segern vid Murten 14476, planterades s. å. en Lind vid Frey- 
berg i Schweiz (uppgiften eger full historisk visshet), hvilken 
ännu qvarstår, men icke mer så kraftig och stark som for- 
dom. Men nämda Lind är dock ett barn emot många andra 
bekanta Lindar, bland hvilka en just i grannskapet af nämda 


Freyberg, vid byn Villars en Moing, på ett eget sätt sluter 


>) Onekligen är han genom sina städse rörliga löf en träffande bild 
af folklynnet. . 

>>) Så väl de äldsta urkunder som inskriften på en tafla, befintlig 
i ett kapell under detta träd, till förvarande af nämda händelses 
skådeplats, uppgifver, att de första ”Eidgenossen” sammanträdde 
under en Lind; men trädet är dock ingen Lind, utan en Berg- 
lönn (Acer Pseudoplatanus), som till det yttre endast liknar en 
Lind. Det Botaniska bestämmandet rättar här en bestämd histo- 
risk uppgift eller ock, som 1 Daniels tid, sätter vittnenas trovär- 
dighet i tvifvel. Emedlertid har J. G. Ebel, i Bibl. Univ. 18314, 
med en mängd bevis styrkt trovärdigheten af uppgiften, att det 
var under nämnda ännu grönskande Berglönn Schweiziska fri- 
helen först grodde. 


185 
sig intill den förutnämda. Redan före 4476 var den sednare 
ryktbar och fridlyst för sin ålder och storlek; men under den 
allmänna förvirringen före Murten-slagtningen begägnade en 
Garfvare tillfället att för bastets skull afhugga hennes grenar; 
men hon utslog en ny krona, och denna grönskar ännu i däg. 
Den förstnämda, bestämdt 4476 planterade, hade år 1834 en 
periferi af 43 fot, den sednare s. å., 4 fot öfver marken, af 
36 fot. Beräknar man den sednares ålder efter den förra 
och de kända lagarne för Lindens tillväxt, så blir den sednare 
minst 4220 år. Decandolle, från hvilken sistnämda uppgifter 
äro hemtade, uppräknar flera äldre Lindar ”), bland hvilka vi 
blott tillägga en vid Neustadt am Kocker i konungariket 
Wiurtemberg, om hvilken man har fullt tillförlitliga uppgifter 


”) I Sverige, der man icke varit curiös på dylika curiosa, saknar 
man alla uppgifter om träd, antingen märkvärdiga för sin ålder 
eller för de med dem införlifvade traditioner, vi hafva icke ens 
några underrättelser om ”den stora Linden” vid Stegaryd i Små- 
land, af hvilken Linnéauska namnet efter Linnés egen uppgift är 
hemtadt. (Enligt sednare mig meddelade underrättelser är hon 
fälld, för ett tiotal af år sedan var likväl stubben synlig.) Vi tro 
oss böra fästa uppmärksamheten på detta ämne; flera sådana 
enskilda fakta kunna leda till intressanta resultater. — Så f. e. 
skall man med aldra största visshet kunna erhålla minimum för 
en ruins ålder genom beräknande af årsringarne hos ett träd, 
som uppå den samma uppväxt. I gamla Finveden finnas många, 
genom folktron för yxan fridlysta, så kallade offerlundar, hvilkas 
uråldriga stammar uppväxt ur ännu synliga grafvar och stensätt- 
ningar, och genom beräknande af årsringarne skulle man kunna 
erhålla ett säkert minimum af grafvarnes ålder. Trädet torde 
vara samårigt med griften. 


186 


till år 1229 i stadsarkivet derstädes, då hon väl allt sedan 
varit stadens största celebritet. År 1296 förstördes staden 
Helmbundt under ett upplopp, och då han ånyo 1229 upp- 
byggdes," flyttades han «intill den stora Linden«, som ännu 
står lika frodig vid stadens port, och efter hvilken staden 
länge i äldre handlingar benämdes «Neustadt an der grossen 
Linde«. Redan 4664 blef trädets historia utförligen beskrif- 
ven af den berömda Evelyn och har sedan hans tid föga till- 
växt; 4834 hade hon, 6 fot öfver marken, en periferi af 37 
fot, 6 tum, 3 lin. Enligt nogaste beräkning skall hon 4229 
redan varit minst 346 år. Hon är tillika ett lefvande album 
för autografier; många af de namnteckningar, Evelyn läste, äro 
väl nu inväxta, men just derigenom säkert förvarade till en 
framtid ”); de äldsta, som ännu kunna läsas, äro Hertig Chri- 
stophers af Wirtemberg af 41558, Markgrefve Friedrichs af 
Brandenburg af 43562 0. s. v. Det skulle allt för långt afleda 
oss, om vi ville uppräkna alla minnesmärken af denna art; 
vi tillägga derföre blott, att månget minne endast på detta 
sätt blifvit förvaradt, såsom den sista Mohrer-Konungen Au- 


deles' gemåls kärlekshandel med Abencerragen, genom de ännu 


") Jemf. Agardh, om Inskrifter i lefvande träd, hvaruti visas, 
att inskrifter till efterverlden säkrast på detta sätt bevaras (blott 
efterverlden finner dem), ty, sedan alla spår i barken försvunnit, 
qvarstå de i veden, betäckta med nya årsringar, lika säkert förva- 
rade som petrifikaterna i berglagren. På Ardennerna skali man 
för få år sedan, efter Tidningars uppgift, i en gammal Ek funnit 
inväxta dryidiska offerkärl. 


487 


i dag uti Granada grönskande «los cupressos. de la reyna sul- 
”tanac. 

De äldsta Europeiska träd man känner äro några Ide- 
granar (Taxus baccata) i England, neml. 4) vid Rippon i 
York, som redan år 41533 tjenade Munkarne till skjul, då 
klostret Fontaine nämda år ombyggdes; och efter Pennants 
mätning och beräkning af hennes ålder 4770 hade hon då upp- 
nått en ålder af 4214 år; 2) en vid Fotherighal i Skottland, 
efter Pennant, nämda år 23588 år gammal och 3) en vid Bra- 
burn i Kent, som efter Evelyns mätning 4660 då måst vara 
2880 år. Vi känna likväl icke, om dessa träd ännu existera. 
Men bland de tropiska träden med deras utomordentligt hårda 
ved och deras nästan omärkliga årsringar, såsom Mahogeni, 
Courbaril m. fl. i Amerikanska urskogarne, finnas stammar, 
för hvilkas åldersberäkning man studsar tillbaka. Man blir 
lätt frestad att antaga dem för årsbarn med den nulefvande 
skapelsen "). Den med största noggrannhet (efter årsringarne) 
verkställda beräkning är den från Senegal al en Ådansonia digi- 
tata, som dock är ett träd med mycket lös ved, men hvilken 
år 4757 hade uppnått en ålder af 5430 år; likväl finnas af 
detta träd ännu större och äldre stammar. Som det äldsta 
eller bland de äldsta monumenter på vår jord anser Decan- 
dolle. det underbara Drakblodsträdet (Dracena Draco) vid 


Orotava på Teneriffa, som vid nämda ös upptäckt 1402 var 


+) Då årstiderna i de heta länderna icke äro så bestämda som i 
de kalla, torde årsringarne i de förra vara lika obestämda. Flere 
antaga i heta zonen dubbla årsringar för hvarje år. 


188 


föremål för infödingarnes dyrkan. Humboldt uppgifver dess 
periferi till 45 fot, och, som trädets tillväxt är utomordent- 
ligt långsam, säger Sabin Berthelot, som i Nov. Act. Nat. 
Cur. XIII. p. 773 öfver det samma lemnat utförliga och till- 
förlitliga underrättelser, att, under sina beräkningar af dess 
ålder efter yngre träds tillväxt, hans cinbillningskraft mer än 
en gång svindlat«. 

Så vidunderligt detta än må synas för dem, som icke 
känna de otaliga analoga exempel deraf, vetenskapen förva- 
rar, och de säkra grunder, hvarpå dessa fakta hvila, är det 
likväl en mathematisk sanning, att växtverlden kan uppvisa 
lefvande monumenter, äldre än pyramiderna eller troligen nå- 
got menniskoverk. Lilvet emotstår all förvittring af atlmo- 
sferiska luften, och för alla växter, som årligen afsätta nya 
knoppar, gilves ingen inre grund för deras död; denna är en- 
dast mekanisk eller beroende af yttre våld. Detta gäller icke 
blott om träd, utan nästan ännu mer om lafvar, flera örter 
(f. e. Orchider) och småbuskar, såsom mindre blottställda för 
förstöring. Men med helt andra känslor än man betraktar 
en sten skådar man ett dylikt lefvande minnesmärke. Så 
f. e. kan man ännu i dag hvila i skuggan af samma Cypress, 
som fordom Montezuma vid Chapultepek i Mexiko”); äfven- 
som det träd af samma art vid St. Maria, nära Oaxaca, un- 


der hvilket Ferdinand Cortez sjelf berättar att han rastade 


") Trädet, som än i dag kallas Montezumas Cypress, hörer liksom 
följande till Taxodium distichum, och efter visst icke öfverdrilna 
beräkningar äro de 4—6000 år gamla, 


189 


med hela sin armé. Det finnes en mängd träd i Amerika, 
som på samma sätt sluta sig till historien om Europeernas 
första inträngande i landet, emedan dessa naturens under först 
fängslade främlingarnes uppmärksamhet, och endast de då 
för tiden erbjödo de nödvändiga geografiska hvilopunkter- 
na. Bland dessa förtjenar i synnerhet nämnas Cheiroste- 
mon Platanoides vid Tolucca i Mexiko, af hvilket trädslägte 
man från Cortez" tider till de sednaste blott känt detta enda 
individuum i -verlden, således säkerligen infördt, troligen med 
Atztekerna, och bör trädets stamland, som nyligen är funnet 
i nordvestliga delarne, kunna lemna anvisning på dessas förra 
hembygd. Men en ytterligare anmärkningsvärd omständighet 
är, att ännu ser man i Amerikas urskogar flera under, såsom 
att trädstammar höja sig öfver jordytan, stående på en pie- 
destal af en mot jorden vänd krona, hvartill intet analogt nu 
finnes i Europa; men alldeles så beskrifver Plinius Ekarne i 
det gamla Germaniens urskogar”). Detta var obegripligt för 
oss, tilldess man i Amerikas urskogar just fått se det samma. 

Under det slägten bortdö, folkslag försvinna, menskliga 
institutioner utplånas, är det just naturen, som öfverlefver 


allt såsom det försonande elementet i denna historiens tra- 


") ”Hercynie silve roborum vastitas, intacta evis et congenita mundo 
"prope immortali, forte miracula excedit. Constat attolli colles 
occursantium inter se radicum repercursu, aut ubi secuta tellus 
non sit, arcus ad ramos usque et ipsos inter se rixantes curvari, 
portarum patentium modo, utturmas equitum transmiltant.” Plin. 
XVIG:2. 


190 


gedi. Hvad vore den äldsta historien, om vi ej igenkände 
ännu i dag alla dragen af hennes fordna skådeplats, om hela 
sceneriet för de förflutna händelserna vore förändradt? Men 
hvar vi se oss tillbaka i historien finna vi, att i naturen «är 
allt som förr; blott vi äro annorledes«. Ännu i vår tid utsvet- 
tar Tamarix sitt manna i den Arabiska öknen; än i år klä- 
der Tårpilen, denna sorgens och saknadens symbol, strän- 
derna vid de elfver i Babylon, fast han sedermera som frem- 
ling blifvit lika vida kringspridd som Israels slägten ”); än i 
däg grönskar Cedern på Libanon och Oljoträdet (Olea) i ör- 
tagården vid Gethsemane. Chateaubriand (Itin. a Jerus. IL. 
p- 200), från hvilken sistnämda uppgift är hemtad, säger: «Oli- 
ven är så att säga odödlig, ty han föryngras allt jemt af nya 
rotskott«, och med positiva bevis styrker han, att de nämda 
äro äldre än Muselmännens invandring i Palestina. Ty, fast 
vi fäst uppmärksamheten på de väsendtliga förändringar, kli- 
matet undergått sedan urtiden, må ingen föreställa sig, att 
dessa äro märkbara inom den historiska tiden; tvärtom voro 
den yttre naturens vildaste strider under sekundära perioden 
(då Saurier och andra ohyggliga Amfibier beherrskade jorden) 
utkämpade, innan varelser, utan andra vapen än sitt förnuft, 
kunde bestå såsom skapelsens furstar. Till bevis på klima- 
tets oföränderlighet under de 3—4 sista årtusendena må näm- 


nas, att ännu i dag, liksom under Josuas eröfring af Pale- 


+") Tårpilen på Napoleons nu tomma graf på St. Helena har redan 
en historisk märkvärdighet. 


191 


stina, hafva så väl Vinrankan derstädes sin sydliga som Da- 
delpalmen sin nordliga gräns, — och, då båda dessa gränser 
bestämmas af en medelvärma af + 209, vittnar detta, att kli- 
matet under sistförflutna årtusenden varit oförändradt. De 
husgerådssaker, som nu uppgräfvas ur Ninive's och Persepolis 
ruiner, . äro förfärdigade al samma trädslag (en art Mullbärs- 
träd), som ännu växa vilda och lemna slöjdvirket i deras om- 
gifning. Den gamle Theophrastus knotade derföre öfver mensk- 
liga lifvets korthet (se Cic. Quest. Tusc. 3. 28); men vi, som 
hafva ett högre hopp, se, att i verkligheten eger ett mot- 
satt förhållande rum emot den sammes klagan: När menni- 
skan är mogen för ett högre lif, måste hon dö ”). : 

Efter dessa strödda uppgifter öfvergå vi till Grekernas 


Nympheaceer efter några anmärkningar öfver 


Nympheaceernas Naturalhistoria. 


Forntida Författare läser man med helt olika ögon, om 
man förut känner det afhandlade naturalstrets historia, än 
om man efteråt öfver det samma söker naturhistoriska upp- 
lyssningar. Derföre hafva vi ansett oss böra först lemna en 
allmän beskrifning öfver dessa växters utseende, geografiska 
utbredning och användande, emedan det vanligen är antingen 


deras nytta eller något, om vi må så säga, symboliskt i de- 


") Hue, önoT Aoxoueda lv, tot aNOImNOoxouEr. (Diog. 
V. kl.) | | 


192 


ras utseende och- växtställe, som förvärfvat naturalstren en 
historisk betydelse. 

Nympheaceerna (Nymphaace& Decand.) stå, i afseende 
på sin groning och sitt vegetativa system, liksom på gränsen 
mellan blomväxter med ett och tvenne bjertblad. Blomman 
och frukten anvisar dem likväl deras plats bland de sednare; 
och vid närmare granskning finner man dem äfven hafva 
tvenne hjertblad, ehuru dessa, såsom hos flera i vatten växande 
Dikotyledoner, äro omgifna med en säck, hvaraf de först synas 
enkla. Med Liljorna, i Botanisk mening, ega de således in- 
gen närmare slägtskap, ehuru både de äldre källorna och 
dessas kommentatorer kalla dem Liljeväxter. De hafva in- 
gen stjelk, men en tjock, vanligen horizontel, rotstock (rhi- 
zoma), som genom fibrösa trådar fäster sig uti jorden. Bla- 
den breda, stora, på vattnet flytande, antingen sköldlika eller, 
äfven då de äro hjertlika, så djupt inskurna, att de hafva 
ett sköldlikt utseende; på öfre sidan äro de glänsande och 
glatta. Blad- och blomskaften äro fullkomligt enkla, ofta flera 
alnar långa, de sednare alltid enblommiga. Blommorna sto- 
ra ”), vanligen utmärkt praktfulla, ofta välluktandey till utse- 


endet emellan Peonier, de utländska Magnolierna och Vallmon, 


") Nymphea alba är den största blomman i Skandinaviens Flera. 
En egenhet hos denna och flera närbeslägtade är, att kronbla- 
den och ståndarne bekläda det småfrukterna inneslutande kron- 
fästet (crorus). Ståndarnes antal är obestämdt, de äro ofta ord- 
nade i flera kransar, som hos MN. alba bilda en sammanhängande 
spiral med kronbladen, 


195 


emellan hvilka de ock efter de flesta författares åsigt ega 
sin plats i systemet. Före och efter blomningen sänka de 
sig under vattnet; oftast dyka de äfven ned, sammandragna, 
i mulen väderlek eller om nätterna, för att åter utslå iimots 
gonsolen. Frukten, som synes hos de flesta vara enkel och 
inuti är slemmig, består af flera småfrukter, inneslutna i ett 
gemensamt fäste, hvilket har utseende af en Vallmokapsel; 
hos de mer utbildade äro likväl smålrukterna fria. Fröen 
äro stora, inuti merändels mjölaktiga. 

Alla Nympheaceer växa i sött vatten, och i likhet med 
de flesta vattenväxter finnas de, till yttre utseendet föga för- 
ändrade, i alla zoner och i de flesta länder på jorden. De 
äro likväl mer sällsynta i södra hemisferen, der större in- 
sjöar saknas; från denna känner man endast få arter från 
Cap, Madagascar och Peru. I större och varmare vatten fin- 
nas äfven de största och praktfullaste arterna, bland hvilka 
den under sednare åren i tropiska Amerika upptäckta Victo- 
ria Regia obestridligen är vattnens drottning, på hvilkas spe- 
gel hon uppdyker med sin rosenfärgade krona, omgifven af 
grönskande sköldar. Gamla verldens största floder, Ganges 
och Nilen, hafva från äldsta tider varit berömda för sina skö- 
na vattenliljor; äfven vid Wolgas mynning finnes den prakt- 
fulla Nelumbium. I hvarje folkslags myther och sagokrans 
hafva de blifvit inflätade och helgade åt vatten-gudomligheter, 
såväl i nya verlden, som i den gamla, från kusterna af Ma- 
labar till Ishafvet. Utom bestämda uppgifter har man redan 


Fries, Bot! Utfl:; I. '., I 13 


194 


bevis derpå i deras namn, Neckros, Nymphaea (se Plin. XXV. 
ce. 7) o. s. v. Men i de äldre naturkulterna spelade de en 
ännu högre rol. Liksom Nymphea pubescens var Ganges"), 
så var N. Lotus Nilens symbol. Så väl i Fornegyptiska som 
än i dag i Hinduernas kult utgör Nelumbium en väsendtligen 
integrerande del. Enligt Egyptiska mythen uppsteg Osiris 
bland vågorna ur Nelumbii blomma, och Isis afbildas med en 
Lotuskrona. Äfven Harpokrates föreställes hvila på Lotus- 
blad; ännu i dag thronar Chinesernas Fumbo på blomman af 
Nelumbium speciosum. (Kirch. Chin. p. 191.) Den märk- 
värdiga, för Chineserna äfven heliga, Euryale ferox blef, ef- 
ter säkra urkunder, för 3000 år sedan införd i China, der 
hon allt sedan odlats; först i sednare tider är hon funnen vild 
i sjöarna mellan Nepaul och Lacnau. 

Men det är icke blott deras praktfulla, ofta välluk- 
tande blommor och det symboliska i deras öppnande och 
uppsimmande på vattenytan vid dagens början, utan äfven de- 
ras användande till födoämne, som gifvit Nympheaceerna de- 
ras historiska: vigt. Den tjocka rotbålen innehåller jemte växt- 
slem och socker en mängd stärkelse, som är födande; hos 
våra inhemska finnes likväl derjemte ett bittert adstringe- 


rande ämne, som gör dem föga tjenliga till näringsämne ""); 


") Jon. Asiat. Res. 3. p. 288. Creuz. Comm. in Herod. IV. p. 17; 
men oriktigt antager man, att växten och dess kult kommit till 
Hinduerna från Egyptierna, hvilket, utom af inre grunder, veder- 
lägges deraf, alt den Indiska är en annan art. 

"5) Att de likväl i Sveriges norra orter blifvit begagnade, är bekant, 


193 


men bland de utländska användas flera, såsom roten af Nelum- 
bium speciosum i Östra Asien (liknar till smaken Ärtskockor); 
roten af Nymphea Lotus insamlas af fattigt folk till samma 
ändamål; båda voro fordom ännu mer värderade. Fröen af 
den förstnämda hafva blifvit räknade till läckerheter. Äfven 
stodo de i högt anseende hos forntidens medici såsom anti- 


åphrodisiaca; nu åter just för motsatsen. 


De af Grekerna kända Nympheaceer. ” 


Utom de tvenne öfver hela Europa utbredda, både i Sveri- 
ge och efter Dioscorides i Grekland inhemska Nymphea alba 


och lutea, hvilka otydligt omtalas af Theophrastus ”), men be- 


4 


> 


ehuru de äro föga tjenliga i sitt nativa tillstånd. Lyckades det 
att finna något medel till afsöndrande af det adstringerande bittra 
ämnet, så skulle de för sin storlek blifva af vigt. Den till vege- 
tation och egenskaper med dessa öfverensstämmande Arum Co- 
docasia har ännu skarpare egenskaper, men blir genom dessas 
afsöndrande användbar alldeles som Nymphea Lotus i Egypten. 
") Dioscoridis beskrifningar (Ed. Colon. 4529 p. 439, 440. Lib. II. 
C. 439, 1440) hafva aldrig varit tvifvel underkastade, men desto 
mer Theophrasti. Att hans yAvzero vvugara (Lib. IX. c. 13 
ed. 'Amstel. 1644 p. 4093) är en Nymphe&ea, har efter namnet från 
äldsta tider varit antaget, ehuru beskrifning saknas, egenskaperna 
strida deremot, roten är icke söt, frukterna icke ätliga 0. s. v. 
Icke ett ord berättigar att föra henne till någon bestämd art, ehuru 
Sprengel (Hist. Rei herb. 4. p. 94) antager henne vara Nymphea 
lutea, hvartill ingen annan grund finnes, än att, sedan Zid, Theoph. 
Lib. IV. c. 414, blifvit hänförd till AV. alba, var ingen annan att 
gissa på. Men efter Dioscorides var just denna Grekernas egent- 
liga Nvugoaia växande i Beotien, dit Theophr. äfven försätter 


196 


stämdt af Dioscorides, voro trenne arter bekanta från Egy- 
pten, hvilka anföras af de flesta historiska skriftställare, neml: 

4. Nelumbium speciosum Willd., hvilken skiljes som e- 
get slägte, emedan dess småfrukter äro åtskilda och icke, 
som hos Nymphaea, helt och hållet äro inneslutna i kronfästet 
(torus). För öfrigt är utseendet lika; men bladen äro hela 
(ej vid bladskaften inskurna), kretsrunda, sköldlika, af 4—2 
fots diameter. Blommorna stora, praktfulla, sprida en ganska 
angenäm anislik lukt, vanligen rosenfärgade, men variera äf- 
ven hvita. — Denna arts stamland äro de östra trakterna 
af Asiens varmare länder, såsom Siam, China, Japan, Philip- 
pinerna, Molukkerna och öfriga öar i Indiska oceanen; men 
man har ingen säker uppgift, att hon finnes vild vestligare än 
Indien (den Amerikanska är en annan art). Högst anmärk- 
ningsvärdt är derföre, att hon i äldre tider, utan att vara 
sedd i mellanliggande länder, fanns i Egypten, icke blott efter 
Herodot och flera samtida vittnen, utan äfven enligt omiss- 
känliga afbildningar på Egyptiska monumenter och mynt från 
den tiden. Men nu har växten derstädes helt och hållet för- 
svunnit. Detta förhållande har synnerligen fäst Botanisternas 
uppmärksamhet; men vi tro, att oss lyckats finna förklarin- 
gen deraf. Så väl af geografiska skäl som af bestämda intyg 
hos äldre författare (se sid. 202 o. ff.) har hon aldrig varit vild 


i Egypten, utan som en helig växt dit blifvit införd; när Isis- 


sin (endast denna fann Sibthorp i Grekland), och, att dennes Zed» 
icke är någon Nymphaea, är fullt klart samt af Bodeus i Com- 
ment. in Dioscor. p. 462 segrande bevisadt, 


197 


kulten, som vårdade henne, upphörde, försvann hon äfven 
ur Nilen. Ett ökadt stöd vinner denna åsigt äfven deraf, att 
flera Indiska växter, som knappt annorstädes förekomma från 
aflägsnare tider, än att historien känner deras invandring, varit 
odlade i Egypten, f. e. Indiska Tamarinden, Lawsonia m. fl.; 
men det mest talande beviset lemnar Cordia Myzxa, som li- 
ka väsendtligt tillhör den andra Isis-kulten. — Ännu träffas 
Nelumbium speciosum växande på en enda punkt, från dess 
stamland ännu mer afvikande, Tschulpan kallad, i en al Wol- 
gas mynningar i Kaspiska hafvet. Då det är kändt, att äf- 
ven i dessa nejder varit säte för Buddha-kult, är allt skäl 
antaga, att växten äfven dit ursprungligen blifvit införd; så 
mycket mer som hon endast finnes på en inskränkt fläck. 

2. Nymphea Lotus L. Denna och följande hafva små- 
frukterna inneslutna i kronfästet, liksom hos våra inhemska, 
hvarföre de hänföras till samma slägte med N. alba, älven 
om N. lutea derifrån afsöndras. Bladen äro kretsrunda, sköld- 
lika, men vid basen djupt inskurna, hvasst sågade, under gles- 
håriga. Blomskaftens längd (ända till 5 fot) förändras efter 
vattnets djup, och med det samma tilltager växtens frodighet, 
hvilket anses för ett tecken till rik skörd, och det på goda 
grunder, emedan båda bero af en hög uppsvämning af Nilen. 
Blommorna stora, hvita, omgifna med ett grönt, i kanten ro- 
senfärgadt, blomfoder. — Denna art tillhör endast Afrika; hennes 
stamland synes vara Nilen, hvars symbol hon hos de äldre 
var. Huru långt hon sprider sig i det inre landet, är icke med 


säkerhet kändt; men hon är sedd äfven i riket Owar, vid 


198 


vestra kusten (Pal. Bauv. Fl. Ow. et Ben. 2. p. 50). Utom 
Afrika känner man för henne blott ett växtställe, nemligen den 
varma (19—28 grader) bäcken Pecze vid Peterwaradein i Un- 
gern, der hon i vår tanka dock otvifvelaktigt är ursprungli- 
gen planterad, hvilket man bestämdt känner vara förhållandet 
i det heta vattnet Kajserbad vid Ofen”). Deremot är Gan- 
ges' Lotus en egen art, N. pubescens Dec., hvars riktiga bo- 
taniska bestämmande är så mycket vigtigare, som derigenom 
Passows med fleres uppgift om hennes införande från Egypten 
till Indien (som redan af flera inre grunder är högst miss- 


tänkt) helt och hållet förfaller som bevisligen falsk. Hennes 


+) Se Waldst. Kitaib. Pl. rar. Hung. 72. p. 73. Decandolle antager 
henne för egen art, NV. thermalis; men våra genom Sadler erbhåll- 
na exemplar visa ingen väsendllig skillnad från den Egyptiska 
Lotus. Man har flera exempel på sydliga växters förekommande 
långt upp mot norden, utom deras naturliga växtregion, vid var- 
ma källor. Så £. e. finnes vid de varma källorna vid Aachen 
den egentligen Afrikanska Cyperus badius Desf., hvilken äfven 
blifvit ansedd för egen art: C. thermalis Dum. Af Wormsköld 
ega vi en Indisk Fimbristylis från heta källor på Kamtschatka. 
Då nu dessa icke kunna anses för invandrade, kunde man der- 
uti finna ett stöd för hypothesen om jordtemperaturens aftagande 
och flera växters deraf beroende aftynande i Norden, hvarpå vi 
hafva flera bevis, — äfven i Trapa, Xanthium ännu under förra 
seklet, — liksom andras qvarblifvande, der värmen ersältes af 
en så att säga artificiell jordtemperatur. Så är äfven förhållan- 
det i djurriket. Aporna hafva i Europa dragit sig tillbaka så långt 
mot söder de kunnat, nemligen till Gibraltars klippor, Canis au- 
reus till Morea. Rallus aguaticus, som i hela det kalla och tem- 
pererade Europa är flyttfogel, stannar, efter Faber, qvar öfver 
vintern vid Islands heta källor. 


199 


blad äro mer njurformiga, tandade, på undre sidan fläckiga 
och silkesludna, flikarne vid basen mer åtskilda, blommor- 
na mindre, öppna hela dagen och af en stickande vinlukt. 
Hon växer icke blott i Indien, utan synes vara mer utbredd 
på öarne i Indiska oceanen, äfven till dem, dit Indisk kultur 
aldrig hunnit, så att icke minsta tvifvel kan uppstå, att denna 
region är hennes ursprungliga hemland, liksom Afrika den äkta 
N. Loti. Denna sistnämda är den först af Herodot och sedan 
af de flesta Grekiska skribenter omtalade vidtberömda Aw- 
togs Atyvartros och måste noga skiljas från de många slag 


af Loti, som nämnas af äldre författare ”). Men anmärknings- 


") Ehuru dessa af de äldre Commentatorerna redan blifvit utredda 
och efter dem af Sprengel (i hans Antiqu. Bot. och Gesch. d.” 
Bot.) till sin Linnéanska nomenklatur hänförda, så tro vi oss 
böra här upptaga dem, helst uppgifterna öfver dem f. e. i De- 
cand. Syst. 2 p. 53, 54 icke litet äro invecklade, ofullständiga, 
och först genom jemförelse med källorna blifva begripliga. Vi 
tro dem böra efter de Gamles egen anvisning delas uti 


| A) Träd. 

4. Rhamnus Lotus L. eller Zizyphus Lotus Lam. är en tag- 
gig buske, som har rundt äggformiga, söta, ätliga bär, hvilka 
egentligen äro en flerkärnig stenfrukt. Han växer mest i norra 
Afrika, men finnes något i sydligaste Europa, såsom i Portugal, 
på Sicilien. Dess frukt utgör än i dag ett hufvudnäringsmedel 
för flera Nord-Afrikanska folk (jemf. Desf. i Mem. Acad. Par. 
4788 p. 443), som således väl förtjena namnet ÅwtoquyoL, 
under hvilket namn de förekomma hos Homer (Odyss. IX) och 
Herodot (IV. 477, jemf. II. 96). Polyb. 42. 2 och Atheen., ed. 
Casab. 14597 p. 651, gifva en träffande beskrifning under namn 
af Lotus lybica. 


200 


värdt är, att hon endast finnes på de aldra äldsta Egyptiska 
mynt och monumenter, så att hon i en sednare tid synes 


blifvit undanträngd af Nelumbium speciosum. 


2, Celtis australis L. 1 sin hembygd, medelhafsregionen, 
uppväxer hon till ett träd af 40 fots höjd (uti våra trädgårdar 
blir hon endast en låg buske) med hård ved och är utan tag- 
gar. Frukten är en enfröig stenfrukt, af en ärts storlek, svart 
till färgen och ätlig. I naturlig förvandtskap står hon närmast 
Alm bland våra inhemska växter. Hon är Å€tog Theophr. IV. oc. 4. 
ed. Amstel. 1644, p. 324. (I cap. 3, som vanligen citeras, finna 
vi henne icke.) Theophr. beskrifning är tydlig, och uppgifvesl. c., 
alt frukten af denna äfven ätes af Lothophagerna, så att namnet 
icke alldeles så riktigt af alla härledes endast från den förra. 
Dioscorides Lib. I. c. 39 (utan beskrifn.) kallar henne till skillnad 
från de öfriga Åwtog dévdpov. Hon är sannolikt äfven ÅWTOS 
hos Hippocrates. 


3. Diospyros Lotus L., eller efter sitt hemland Italien, Sö- 
dra Frankrike 0. s. v., vanligen kallad Lotus italica, omtalas icke 
hos Grekiska författare, utan endast af Virgilius och Columella. 
Hon är äfven en buskväxt med söt, ätlig frukt, af hvilken än i 
dag vin och sirap beredes, men hon har icke någon stenfrukt, 
utan ett mångfröigt bär, som kommer närmast Arbutus bland vå- 
rå inhemska. I 


B) Örter. 


4. Nymphea Lotus L. eller Lotus xgyptia, och 5. Nym- 
phea cerulea Savigny eller Awtog xvavarog Athen., vanligen 
förvexlad med Nelumbium eller öfversedd, se ofvan. 

6. Flera Dradelphister utaf Trifolieernas grupp, såsom nu- 
varande Botanisters Lotus, Melilotus m. fl., voro väl de inom 
Grekland vanligast och egentligast ÅwtOoS benämda. Att vilja 
hänföra dem till någon bestämd art (f. e. Trifol. Melilotus L.) 
synes så mycket orikligare, som Theophrastus (Lib. VIL c. 14) 


201 


- 


3. Nymphea cerulea Savigny. Skiljer sig ganska vä- 
sendtligt från de föregående genom sina i spetsen förlängda 
ståndarknappar och igenkännes genast genom sina blå blom- 
mor. Rotstocken har päronform. Bladen kretsrunda, sköld- 
lika, -emedan den hjertlika basens sidoflikar äro hopväxta, på 
undre sidan merendels purpurfärgade. Denna art uppgifves 
växa endast i Egypten, ehuru mycket tvifvel är underkastadt, 
om den Syd-Afrikanska Nymphea scutifolia icke äfven hör 
till denna art. Först i sednare tider har Nymph&ea cerulea 
blifvit beskrifven som en ny art (nu mer odlas hon allmänt); 
likväl finnes hon jemte de öfriga ofta afbildad bland Egyptens 
hieroglyfer och på dess äldsta monumenter. Huru gamla äro 
dock icke många nya saker! — 

Utom dessa Nympheer tillhörde Cordia Myza Isis-kulten. 
Denna är de gamles Persea, som äfven aftecknas icke blott 
på äldre bilder och statuer, utan äfven på Mumiernas om- 
klädnad. Hon är likaledes af Indiskt ursprung. Om henne 
vittnar Diodorus Siculus I. 34 uttryckligen, «att hon blifvit 
införd med Egyptens”första bebyggare, som invandrade från 
Ethiopien«. Men denna bibehåller sig ännu i dag i Egypten; 


är det då icke ännu mera skäl att antaga den andra, till sam- 


uttryckligen anmärker, att under detta collectiva namn innefattas 
flera slägten. Alla dessa växter äro ännu ansedda för de ypper- 
sta foderväxter, liksom den Grekiska Lotus just derföre var be- 
römd. Det är dessa, som Homer i Iliaden menar med Åtwtog, 
fast hans Lotophager i Odyss. icke af dem äro benämda. — En- 
dast Dioscorides Lib. IV, c, 106, 107 afser bestämda arter. 


202 


ma kult hörande, men med den samma försvunna, äfven för 
införd? Att uttryckligt vitsord derom saknas, har lätt sin 
förklaring i den vanliga förvexlingen af denna och Nymphea 


Lotus. 


Vigtigare ställen hos de Grekiska Författarne. 


HERODOTUS lemnar de äldsta skriftliga historiska arkile 
derna (ty de bildliga på Egyptiska monumenterna äro till en del 
åtminstone : säkerligen äldre) till dessa märkvärdiga växters 
historia. Hit hörer Herod. Lib. II. .c. 92 (ed. Lips. 4828 p. 
4953), hvarest så väl Nymphea Lotus som den nu mer :ut- 
gångna rosenfärgade Nelumbium speciosum utförligare afhand- 
las bland Egyptens märkvärdigheter. (In extenso meddeladt 
i nämda disp.) 

TnEoPHRASTI IHistor. Lib. IV. c. 10 handlar hufvudsak- 
ligen. -om dessa båda växter. Först afhandlas Köcuog :(Ne- 
lumbium speciosum), som omisskänneligen beskrifves. Märk- 
värdigt är i synnerhet följande ställe: ov tiv AMA uuta- 
Bakkovow åv 7NI0, AyVOWOUVTES € UAAUA TOÖG TÖ KAUTE- 
veyInvar ye nal ueivar soc dvapIapfvar sot oVTW XA- 
Taoxevotovor TodS xvanuoras, hvilket vittnar, att hon egent- 
ligen varit en odlad växt, äfven om hon derjemte sått sig 
sjelf. — Uppgiften, att hon skulle finnas äfven i Syrien och 
Cilicien, gäller icke för vår tid; att hon också var der en 
kulturväxt, tyckes följa af Theophrasti egna ord, att hon icke 
der trifves väl. — Derefter följer beskrifningen på Awrtög 


(Nymphea Lotus). Hon uppgifves som växande öfver allt på 


203 


låglandet under flodtiden; om hennes odling talas icke. Hon 
ansågs således som en fullkomligen inhemsk växt. 

DioscoriDEs aflhandlar «Aiyvztios xvenuoske (Nelumbium 
speciosum) uti Lib. II. cap. 97 och Awtds atyvztiog (NYm- 
phea Lotus) Lib. IV. cap. 409. Bådas naturalhistoria”) är 
ofullkomligare än hos Theophrastus (efter uppgiften om den 
förras växtställe: Cilicien, att dömma synes hon vara lånad af 
den sednare); men deras användande är mer utfördt och full- 
komligt öfverensstämmande med nu varande bruket i Egypten. 

Hos StraABO Lib. XV. (ed. Bas. 4549 p. 664) finna vi 
liksom i förbigående anförd en notis, som icke är utan vigt. 
Han anför nemligen, att, då Alexander under sitt tåg fann i 
Acesis zvaues ovyvaties (Nelumbium speciosum), så trodde 
han sig funnit Nilens ursprung. Deraf följer, att Nelumbium 
måst vara en i hela det mellanliggande gebitet okänd växt. 
Vidare nämnes i Lib. XVII Cibotii tillverkning af frukterna 
af Nelumbium. 

Dioporus SicuLus (ed. Rhodom. Lib. 1. p. 9, 30) upp- 
skattar xvouog och Awros såsom födoämne betraktade syn- 
nerligen högt. De få till och med tjena som ett bevis för 


Egyptiska påståendet, att Egypten skulle vara menniskosläg- 


+) Af Dioscorides lära vi, att de gamles Cibotium eller Ciborium e- 
gentligen var frukten af Nelumbium speciosum (hvarföre ock Ga- 
lenus de alim. 2 sätter Cibotium som födoämne tillsammans med 
Colocasia). Af dessa bereddes ock smärre dryckeskärl, som li- 
kaledes kallades Cibotia. För dessas förfärdigande voro ordent- 
liga fabriker i Alexandria. Jemf Strabo Lib. XVII, som äfven 
intygar deras härstammande från Nelumbium. 


204 


tets stamland, 'emedan dessa växter, efter hans förmenande, 


genast erbjödo de förstfödda en passande och beredd föda. 


Uti ATHENEI Åetavoooqiswv finna vi några uppgifter 


om dessa växter, som icke förekomma annorstädes. Tredje 
Boken börjar med ett citat ur Nikandri Georgica, 
Enéweros svauov atyvatiov OPPO FepeLNS, 

hvilket redan vittnar för vårt syfte, att bevisa, det Nelum- 
bium egentligen varit bekant som kulturväxt. Längre ned 
berättas, efter Plutarchus, att, fast hon ingenstädes odlas eller 
odlad skulle växa utom i Egypten (en ny häntydning på hennes 
plantering derstädes), — så hade hon en gång varit sedd af 
en tillfällighet (ovvåB8») uppkommen i Epirus, — och något 
dylikt har äfven inträffat i Edepsus "). Men vi tro icke stort 
på slump och underverk i naturen, utan antaga snarare, att 
fröen till henne blifvit införda från Egypten. Uti XV Boken 
(ed. cit. p. 677) beskrifves icke blott Nelumbium, utan älven 
Nymphea cerulea, det enda bevis vi ega för kännedomen om 
henne bland Grekerna ””). 


') Tö Aopankjoiov fygvere sal tv Adequw. För att göra 
detta ännu kraftigare, öfversättes i Gazas latinska version 7t0- 
O07TANorov med underverk. (Stället omtalas äfven af Strabo 
och lärer varit beläget i Macedonien.) 

=") Ddwrar de ovrog Ev Muvas, FEÉPOvs WoO4, KUL ELOiV 
avrod yporai dvo, 1 uiv TO Ö0dW forxvia, Ex TOVTOV 
de Ö TeAexOMEVOG OTEÉPUVOC AVOPLWG ÅVvTLYÖELOG AUÄETTUL, 
Ö Ö0å Ereoocg Awtivosg övoualertur, xvavéav Eywv Tv 
x00tav. — Då vi här förbigått de ställen, som röra de tillräck- 
ligen kända Nymphea alba och lutea, böra vi dock anmärka, 


EE Et 


205 


Flerestädes hos de äldre omtalas derjemte Fab /Egy- 
ptlie såsom en synnerlig Jäckerhet. Dessa äro frukterna af 
Nelumbium speciosum. Det mest oförklarliga i deras histo- 
ria är grunden, hvarföre Pythagoras förbjöd sina lärjungar 
deras användande. Det må lemnas derhän, antingen det varit 
af medicinska grunder, emedan de äro dyväxter (Galenus, A- 
lim. 4, säger om Faba /Egyptia, att hon är natura humidiori 
et excrementitia; äfven som, Alim. 2, Colocasia och Cibotia 
förkastas), eller, hvad man äfven antagit, att meningen är den, 
att de icke skulle blanda sig i politik, emedan Fabe /Egy- 
ptie skola användts vid politiska omröstningar. Pythagore 
egen lefnad vittnar väl icke för den sednare meningen; men 
mången varnar ock kraftigast från det, som han funnit vara 


dess eget fel. 


Grekiska Författarnes Commentatorer. 


Till dessa böra vi först räkoa Plinius (Hist. Lib. IV.), 
ehuru han i många stycken väl mera är compilator. Öfver 
Nelumbium afskrifver han Theophrast., men utesluter åtskil- 
ligt, omkastar annat, så att han icke fullkomligt riktigt åter- 
ger Theophrasti mening. En märkvärdig ny uppgift träffa 


> 


alt de äfven hos Aristoteles förekomma under det till sitt ur- 
sprung Persiska namnet (se Koch. D. fl. IV. p. 32) TO vågoup 
TO toatoxOv, liksom namnet Nuphar är det vanligaste hos me- 


deltidens författare. 


206 


vi dock, att hon då börjat odlas i Italien”), som vittnar, att 
hon' varit ansedd för kulturväxt. 

Vid vetenskapernas började restauration, då man sökte 
på riktig väg grundlägga naturvetenskaperna genom uppsö- 
kandet och bestämmandet al. de gamles under medeltiden nä- 
stan helt och hållet äfven till namnen förgätna naturalster; 
var väl ingen växt, som gjorde mera bekymmer, än de gam- 
les Faba /Egyptia, — ty hon var då redan försvunnen ur 
Egypten.” Man fann intet motsvarande i naturen; Mathio- 
lus, som icke gerna ville vidgå, att han icke kände allt hvad 
de gamle sett och vetat, lemnade deröfver en diktad figur, 
uppgjord efter de: gamles beskrifningar. Caspar Bauhin (pin. 
p. 196) tillstod uppriktigt, att man icke kände, hvad växt de 
gamle menat; men han antog för gilvet, att hon måste varit 
en Arumart, närbeslägtad med Arum Colocasia, hvartill han 
ock af äldre förvexlingar egde anledning. Man finner der 
summariskt, liksom hos öfriga de gamles Commentatorer, full- 
ständigt uppgifna alla skrupler, som denna växts bestämman- 
de förorsakade. Emedlertid hade redan då genom Holländ- 
ska skeppare Clusius från Ostindien erhållit en okänd frukt, 
som han med sin vanliga beundransvärda skarpsinnighet ana- 


de vara de gamles Faba egyptia. Sedan Indien blef bota- 


+) Någon annan uppgift bestyrker icke vidare detta förhållande. Sed- 
nare har man intet spår till henne uti Italien. Väl berättar J. 
Bauhinus, Lib. 38. c. 141, som ett rykte (”sunt qui Venetiis sa- 
zam vidisse — affirment”), att hon skulle vid hans tid varit od- 
lad i Venedig, men det är aldrig sedan bestyrkt. 


SEE 


207 


niskt undersökt, så var allt tvifvel om identiteten med den 
forn-Egyptiska ”) häfven, ty så väl Egyptiska teckningarne 
som Grekernas beskrifningar äro omisskänneliga. 

Föga lyckligare var man i utredandet af den hvita Lo- 
tusblomman (den blå förblef okänd till sista decennierna). 
C. Bauhin nämner henne icke ens i sin Pinax, J. Bauhi- 
nus afskrifver de gamle, likväl. med sina vanliga, nästan all- 
tid obehöriga, utfall emot sina föregångare, hvilka skiljt henne 
som art från den vanliga Nymphea alba. Alpinus, som 
för sin tid väl upplyst Egyptens vegetation, hade redan då 
beskrifvit henne och väckt uppmärksamheten på hennes både 
skillnad från och likhet med N. alba ”). 


Inhemska Folksägner, jemförda med Grekernas. 


Det är tillräckligen bekant, att äfven i Svenska folksa- 
gan, till en del ännu i folktron, Necken har sin boning bland 
Neckrosorna och, uppstigande på deras blad, ännu stundom i 
månskensnatten med sitt strängaspel tjusar åhöraren. Men 
denna inhemska sagas öfverensstämmelse med fornålderns står 
icke -ensam; otaliga dylika naturmyther hafva lefvat, ja! fort- 


lefva ännu i aflägsna landsorter; eller, som en gumma sade: 


") Morison i sin Hist. plant. lemnade först fullständig beskrifning 
öfver den samma. 

>") Fullständigt skall Delile i sin Flora ZEgyptiaca, pag. 159—169, 
utreda de i Egypten växande arters historia, vi beklaga, att vi 
endast af recensioner känna detta arbete, som säkert skulle be- 
sparat oss mycket hesvär. 


208 


«hon kände väl de gamles skråck, men trodde (d. ä. satte ej 
sin tillförlit till) dem ej; hon visste, huru man kunde få hjelp 
af dem, men att det var syndigt«. Otron var således mer 
religiös resignation än af öfvertygelse. — Då denna' öfver- 
ensstämmelse i naturalstrens symboliska uppfattning är ett 
af de resultater, vi genom denna uppsats söka, skola vi bland 
flera likartade tillägga ett par drag, hörande till växtriket. 
Linné har i sina-resor antecknat flera, och, som barn upp- 
växta i en aflägsen landsort, tro vi oss riktigare uppfattat 
skillnaden mellan de olika naturandarne än som sker i Lin- 
nés Gottl. Resa p. 342, der Linné lemnat grunddragen 
till den inhemska naturmythikens system, sådant det ännu : 
fortlefver i «de klokas« mysterier. Deras genesis (en art 
Platonismens), som riktigt är uppgifven, har väl fått en nyare 
färg genom kristendomen; men roten är tydligen hednisk. De 
förnämsta slagen af dessa naturväsen äro: ; 

Rå: rena naturandar, som lefva i träden (skogsrå, ej 
«under träden«, som Linné uppgifver), i stenarne (bergsrå), 
i vattnet (sjörå), i luften (luftskott) o. s. v. Dessa hafva 
aldrig mensklig gestalt, knappt materiell form, och skada, en- 
dast om man förgår sig emot deras natur (såsom då Linné 
anf. st. säger, efter den kloka gumman i Mjärhult, sjukdom 
uppkomma deraf, att man förgått sig mot ett träds ande). 
Skogsrån lefva och dö med trädet; då det fälles, höras de 
stundom qvida, och de äro till minsta drag troget tecknade i 
Pindari Hamadryader. 


Elfvor äro ett närbeslägtadt slag af naturandar, som 


209 


leka och dansa i gräset om nätterna, hvarefter ofta synas 
spår i daggen på gräsen = Elfgräset, Sesleria cerulea. Om 
dagen, efter olika berättelser, sjunka de ned i jorden eller 
se de ut som blomster eller förvandlas de till Ale-, Vide- 
eller Asptelningar. Liksom ännu i de flesta Europeiska län- 
der tillegnas dem hos oss växter, som växa i trupp eller i 
ringar, såsom Hvitsippan. De äro de gamles Oreader. 

Vettar deremot äro verkliga personligheter, liksom troll, 
som föra ett med menniskan analogt lefnadssätt; de förra, 
eller de underjordiska, hafva äfven mensklig gestalt, men äro 
smärre, hafva ingen odödlig själ, hvaröfver de sörja, men 
hafva större magt öfver naturen än menniskan. De bo i. 
stenrös, under menniskoboningar och ladugårdar; äro väl e- 
gensinniga, men ej onda väsenden. Renfanan (hos de gamle 
vid barnförlossningar prisad; vid dylika biträda ofta äfven i 
sagorna vettarne) är dem helgad. Äro mest analoga med de 
gamles Larer, — Troll åter med Fauner och Satyrer, 
men äro mer onda, i förbund med den Onde Anden. De 
bo i skogarnes djup. eller i bergens klyftor. Under deras 
magt stå bland växterna: Viburnum, Taxus, Viscum, Lås- 
gräs (2) och Flygträd. De fördrifvas åter al Lök, Tibast 
och Vänderot. — Mystiska egenskaper hafva en mängd 
växter gemensamma med forntidens; några äro dock af in- 
hemskt ursprung, f. e. Ledum, under bordet i gästabud, be- 
tager gästerna appetiten; Galium verum, strödd på golfvet, 
förorsakar slagsmål o. 3. v. 


Fries, Bot. Utfl., I. 14 


210 


Necken, som visar sig dels som en karl (flodkarlen), 
dels som en häst (bäckahästen), — Tomten, en liten gubbe 
i grå kläder och röd mössa, boende uti ihåliga träd vid husen 
och i lador, — och Skogsnufvan (skogsfrun, Cybele?) föra 
ett anachoretlif, men äro verkliga personligheter. Den sed- 
nare är en på framsidan skön jungfru, men baktill ihålig; 
hon söker förleda älskaren till otrohet mot Sin käresta; men, 
omfamnar han henne, så blir hon blott tallris. Analog fabel 
hos Grekerna i Longin. pastor. 2p. 3. 

I enskilda naturalster är likheten dock mer märkbar: 

Eken är Godfars träd («Jovis fulminantisc«), hvarföre han 
alltid slår trollen, om de derunder söka sin tillflykt; men un- 
der Boken har han ej magt med dem. (Härför ligger till 
grund en först i sednare åren gjord observation, att åskan 
slår proportionaliter 20 gg. ned i Ek, emot 4 g. i Bok.) 

Mannablod (Sambucus Ebulus) vid Kalmar har uppväxt 
af de slagna hjeltarnes blod. Så ock uppstod en ört af den 
Telamoniske Ajacis blod. Se Athentcus. 

Hålabäcker (Chrysanthemum segetum) uppkom deraf, 
att folket i Hålabäck, en by i Harplinge Pastorat i Halland, 
plundrade ett strandadt fartyg, lastadt med säd; då denna såd- 
des, förvandlades hon till nämda Hallands landsplåga. "Denna 
är al sednare ursprung; men som barn hörde jag flera, som 
slöto sig till de gamles metamorfoser, bland hvilka den om 
Styfmorsviolen sluter sig till Greken Nikanders om Tove. 

Sagan om Getappeln («Trädet, vid hvilket fan flådde Ge- 


ten« Linn. fl. Suwec.) är analog med Marsycwe. 


2 


Taklök (Sempervivum tectorum) planterades på taken 
redan i Hippokratis tid och, som Festus berättar, för att 
skydda huset för olycka, — och ännu planteras han isamma 
afsigt hos oss. | | 

Grekerna hade en ört Telephilon eller Telephium, hvils 
ken liksom ännu i dag i Södra Sverige dess närmaste slägting, 
Sedum Telephium, var ett orakel för utrönande åf den 
älskades genkärlek och trohet; otaliga gånger har jag sjelf 
sett det rådfrågadt. Grekerna benämde trogen kärlek efter 
växten, i Svenskan benämner man växten kärleksört”). Det 
hos oss brukliga sättet att inhemta svaret afviker dock i for= 
men från det Theokritus 53, 30 besjunger. 

Många flera exempel af denna art kunde tilläggas. Likså 
finna vi många medeltidens legender om våra växter lefva 
bland vår allmoge; ja! till och med sagan om Usnéa och 
Muscus cranii humani återfinnes i folktron om de under 
bara egenskaperna af mossa på kyrktorn (Evernia vulpinä) 
och galgar. Dessa äro väl af utländskt ursprung, men hafvå 
ofta fått en inhemsk prägel; legenden om Orchidis maculatä 
rot har hos oss fått en Calvinsk tolkning. Andra äro fullt 
inhemska, f. e. den Småländska: den björk, hvarmed Fräl- 
saren hudflängdes, blef derigenom förbannad och måste för- 
krympt krypa på marken (Betula nana, Smål. Långfredags- 
björk); men Hängbjörken, som stod när, sörjde så, att hen- 
nes grenar slokade ned, som man ser än i dag. 


") Jemf. Retz. Fl. OBe. 


212 


Resultater af det anförda äro: 


4. Att Nelumbium speciosum, eller de gamles xvauos 
atyvarros, Faba ”Egyptia, aldrig varit egentligen inhemsk i 
Egypten, utan som en rent Ost-Asiatisk och Indisk växt der- 
städes med den äldre kulturen blifvit införd och som en helig 
växt kultiverad; jemte nämda kult har hon derföre äfven der- 
städes försvunnit. 

2. Då man i en kult finner naturalster, som ej tillhöra 
landet, ingå som symboler, är allt skäl att antaga kulien äf- 
ven vara af främmande ursprung (ehuru en sådan, ju mer 
sinnlig han är, desto mer måste lämpa sig efter lokala för- 
hållanden), — och just från det land, hvarifrån den heliga f. 
e. växten härstammar. Nu veta vi, att den i Isis-kulten så 
väsendtligen ingripande Nelumbium speciosum är en Indisk 
växt, och lemnar detta, jemte Cordie samt flera Indiska 
växters odling från äldsta tider i Egypten, ett nytt stöd för 
Heerens anvisning på Egyptiska kultens härkomst från Indien. 
På sednare stället, der kulten varit stationär, är växten ännu 
helig. | 

3. Inom denna familj finna vi ännu den öfverensstäm- 
melse mellan Indiska och Egyptiska kulterna, att de snarli- 
ka Nymphea Lotus och N. pubescens voro helgade åt hvar 
sin af båda ländernas hufvudfloder. Att den sednares sym- 
boliska betydelse skulle vara i Egyptiska kulten snarare hem- 
tad från den Indiska, än tvärtom, anse vi emot fleras påstående 


säkert. Uppgiften deremot, att Nympheea Lotus blifvit från 


215 


Egypten öfverförd till Indien, anse vi bevisligen vara falsk, 
helst den Indiska «Lotus« icke är identisk med den Egyptiska. 

4. Nympheaceerna, jemte flera andra växter, synas lik- 
väl antyda, att för den likhet, man upptäcker i olika folkslags 
mythologiska föreställningar, man icke ovillkorligen behöfver 
antaga ett lån från det ena till det andra, utan ligger en 
slägtet medfödd gemensam uppfattning derför till grund, eller, 
med andra ord, naturalstren sjelfva äro ett symboliskt tec- 
kenspråk, som lika tydes af hvarje natursinne på samma bild- 
ningsgrad. Ju närmare denna ligger naturen, såsom både i 
slägtets och individens ungdom, dess mer öppet är sinnet för 
detta naturens bildspråk. En half, söndersplittrande reflexion 
afleder derifrån; men, för att fortsätta Bacos yttrande om fi- 
losofiens förhållande till religionen, ett helt, ett grundligt stu- 


dium återför till barndomssinnet och naturen. 


NA 
FR 


elek a Met sg IS SR 

såeigra ARR bi ae. 

il fätda dolgär har. sol 2003 6 2 
sa SA | bea sad är 


PR ins 0. dö, iabel Hav db sa NH 
alla. He ökral, BOialvlgqu ta88nsMs 
- Fra spina ot ax oj fä njels10)5 ÄR 
oklid 4 mynee gande, osyd Ae aobrt gå ie 
i gbåd moste ll Rn TosRit OD ge i 
Al jonnia.: 30 dogaö, a Jo fealk RO Baa SM 
piga saken SR Md Sk 3 ” i 
äl mo. gt basta 300 ; 
RT Jalbawria. i, ad 1 14 ig Ma asked 
RSA RETA Kr Ugn lage jag woipejuobyare ij 

RE NN NR s 

RER R a fn RR PER Sö IN til | j 


s 7 ” 
of PO FRE NT NE Askrjvskt kyr pi dr uran 


Na NN för SR AN JONER så 


15 RR BR MA VAN Er banda 
soda SST rer röt Sir POSSE 4 - 

rg säg Tä ok SA anna: FINT ur j 

FE Skr TRA NAR 
a. era Er vf KR RANN of 
sker FÖ SSTESSTÄNE rr ES kg fra & 
vg Sn Niska, SS IAN äre 2 fr 
URIN Harg, AA F Ry | SÅG 


215 


VÄXTERNAS VETENSKAPLIGA NAMN. 


AKADEMISK STRIDSKRIFT, UTGIFVEN 18492”). 


» 


Äldre Botanister ansågo med Linné vetenskapens upp- 
gilt vara, att känna växterna, deras utbredning och lifsfunk= 
tioner, eller huru växten lefver; nyare, att känna växternas 
struktur, läran om cellen, eller huru växten växer (i båda 
måste kännedomen om växternas egenskaper ingå, så vida 
vetenskapen icke skall blifva ofruktbar för samhället); men 
det. gifves en annan klass, sonr aldrig hinner öfver växternas 
namn och framställningens form, hvilken klass blifvit särdeles 
talrik, sedan man började sätta Auctors namn efter hvarje 
art. En Hogards pensel erfordrades för att troget måla de- 
ras diktan och traktan; deras vetande sträcker sig sällan öf- 


ver några af de nyaste skrifterna ””), och de riktigaste grund- 


”) Öfversatt på Tyska al Bielsehmidt 4845. 
=) Det mest flagranta exempel på okunnighet och oförskämdhet lem- 
nar Lang i sin uppsats öfver de Nordiska Starrarterna i Linn? 


216 


satser, f. e. prioritetens bevarande, drifvas ofta till karrika- 
tur. Ju mindre sjelfständig iakttagelse i sak, desto mer lef- 
ver man i namn. Genom idkelig namnförvexling kan bland 
Lichenerna, som utgjort «the Girgiseners landsändrar« inom 
växtriket, lika litet någon fastställd nomenklatur uppstå, som 
ordnadt samhällsskick inom Frankrike, förr än det lyckas nå- 
gon att upphäfva sig till sjelfherrskare, såsom Linné på sin tid, 
och att dermed kasta all hyperkritik öfver bord. Men på god- 
tycke kan icke någon varaktig reform grunda sig; denna måste 
återvända till naturen och de verkliga källornas studium. Vi 
hafva egnat detta ämne ett moget betänkande och skola i 
korthet framställa resultaterna deraf, ehuru vi ej vänta oss 
stor uppmärksamhet deråt, just af dem, som endast lefva i 
namn och framställningens form, helst vi uti allt, som rör växt- 
namnens historia, icke kunna åberopa någon auktoritet, utan 
endast ett samvetsgrannt studium af källorna. Vi känna lik- 
väl den nyare Filologiska litteraturen alltför otillräckligt, för 
att uppgifva våra åsigter för nya; men för oss äro de åtmin- 
stone våra egna; och hafva vi derföre trott oss böra fram- 
ställa dem i denna form, — i fall de skulle vara bekanta, 


som ett ojälvigt vittne för sakens riktighet, — i fall de äro 


(f. e. noten till Carex vulgaris), hvilkas fullkomligt säkra, be- 
stämda och omisskänneliga äldre synonymer kallas ett menda- 
cium, hvilket återfaller på författaren sjelf. Också öfverflödar 
hans egen afhandling af mendacia, bland hvilka må nämnas Carex 
aretica Demb., efter en mängd egenhändigt tecknade namn af 
uppfinnaren sjelf, Carex levirostris och en mängd andra (den 
beskrefs först 1845 under namn af C. rhycophysal. 


217 


nya, för att vinna rättelse. Sjelfva ämnet kan i sig anses 
eget och besynnerligt; men utom det, att namnens betydelse 
vanligen innebär något, som väl är värdt att känna, så un- 
derlättar det tillika misnet, då det innebär en vigtig karakter 
eller afser något historiskt faktum. Detta gäller företrädes- 
vis om de äldsta namnen, emedan de gamles uppfattning af 
naturen och hennes alster måste afpreglas i dessas namn, den 
tid man saknade böcker och beskrifningar, att nedlägga sin 
vishet uti. De äro de tiders naturkunskaps kärna (in nuce), 
fast hennes genom åldern hårdnade skal nu är svårt, ofta o- 
möjligt, att bryta. Vi skola derföre börja med en framställ- 
ning af det sätt, hvarpå växtnamnens etymologi för närva- 
rande vanligen bedrifves. Under granskningen deraf hafva 
vi kommit till den öfvertygelse, att föga vinst är att hoppas 
af dessa isolerade försök utan en klarare insigt i växtnam- 
nens historia, hvartill vi derefter skola försöka lemna ett ut- 
kast; men, då vi oss vetterligen deruti ej ega någon enda 
föregångare, kan icke mycket väntas af första försöket. Sist 
öfvergå vi till en kritisk granskning af våra nyare växt- 
namn. Väl kan man om dem för närvarande säga, som Hin- 
duerna om allt som 'sker i fjerde jug, att de icke förtjena 
någon historia; men, då dessa namns fastställande för oss just 
är det vigtigaste, så torde en kritisk pröfning af de småsin- 
nade principer, som nu söka göra sig gällande, vara nödvändig, 
sedan den fordna Linnéanska enformigheten blifvit upplöst 
genom öfvergifvandet af de grundsatser, han lyckligen fast- 
ställde. 


248 


Onekligen finnes i våra dagar ingen del af Botaniken, 
der, enligt framlidne Prof. Wahlenbergs träffande uttryck, så 
mycket småsinne, lumpenhet och egenkärlek uppenbara sig, 
som i namnkritiken; i första rummyetisatte han: missbruket 
att benämna växter efter personer; äfven prioritetslagen kal- 
lar han i sin efterlemnade lefmadsteckning «en anti-Linnéansk 
grundsats« ”), emedan vetenskapens väl (salus scientise) står 
öfver enskild fåfänga. Hvad för mig utgör skiljemärket på 
verkliga forskare och vetenskapens parasiter är, antingen man 
som en arts Auctor uppgifver hennes verkliga bestämmare 
eller den, som blott anför henne under olika slägtnamn. 

Det måste öfverlåtas till en framtids afgörande, huru 
vida för naturalstrens benämning i språken öfver hufvud lig- 
ger en inre, gemensam princip till grund, som efter gifven lag 
med folkens olika bildningsgrad förändras. På det närvarande 
uppsats icke må utsvälva till ett obegränsadt omfång, inskrän- 
ka vi oss här till de egentligen vetenskapliga namnen, emedan 
de äro de enda, som hafva för Botaniken ett historiskt in- 
tresse. För hela den äldsta tiden sammanfalla likväl dessa 
med folknamnen, ty då föll det väl aldrig någon skriftstäl- 
lare in, att sjelf bilda något nytt namn, hvarmed nu hvarje 
dilettant gerna sysselsätter sig. Tvärtom trodde de: gamle, 
att ett för långt drifvet studium af namn afledde från upp- 


") I anledning af namnet triflorum på Wahlenbergs G. suaveolens. 
Onekligen är Wahlenberg både första upptäckaren och namngif- 
varen, redan 1802, af denna art, fast han icke brädskade med 
alt beskrifva henne, 


219 
fattande af det väsendtliga i sak. Aristoteles, Theophrastus 
m. fl. bildade inga sådana. Detta är förklaringen, hvarföre 
för de äldsta vetenskapliga namnens uppkomst och bildning 
gälla samma lagar som för folkspråkens. Allt bemödande 
att i dessa införa våra nya vetenskapliga namn har hittills 
varit förgäfves; endast frisk naturpoesi och religion fortlefva 
evigt på folkens läppar. Blott någon gång i förbigående til- 
låta vi oss jemförelse med nyare språkens benämningar, ehu- 
ru de Svenska f. e för oss Svenskar kunde ega intresse, 
hvilka vi derföre skola egna en egen uppsats. 

Ytterligare utesluta vi alla filosofiska undersökningar om 
språkens ursprung; alla rent linguistiska f. e. om en del 
.namns, nedstammande från. ett gemensamt urspråk, ehuru de 
mer utmärkta naturalstren måst vara bland de första föremål, 
som egt egna benämningar, — och någras, just de mest oför- 
klarligas, öfverensstämmelse: i flera Europeiska språk, utan att 
bestämdt, kunna påstås vara lånta, lätt kunde gifva anledning 
till sådan utsträckning, Men för Botanisten eger det föga 
intresse att känna hvarken de ursprungliga radicerna eller 
dessas. primitiva betydelse, utan, blott den, som är afsedd vid 
namngifningen; inse den metafor, som ligger till grund för 
deras öfverflyttningar till ett bestämdt föremål. :Vi anse det 
just vara ett fel i den gängse etymologien, att man ej före- 
trädesvis.. sökt detta. Ty icke kan det ligga någon vigt på 
en etymologi, om man förbiser den idé-association, som der- 
för ligger till grund. 


220 


L VÄXTNAMNENS ETYMOLOGI. 


”There its abundant room for the exercise of ima- 
”gination in the derivation of names.” 


HOOKER. 


Anförda motto antyder träffande den nu gällande prin- 
cipen för växtnamnens etymologi, men i vår tanka äfven till- 
räckligt den villoväg, hvarpå han sig befinner. Vi anse nem- 
ligen för hufvudsaken, att etymologien är klar och säker; att 
tycket härvid instänges inom så trånga gränser som möjligt; 
och att i stället rum lemnas för den historiska forskningen. 
Från denna synpunkt framställdes hon ock af Linné i Philo- 
sophia Botanica. Men, som Linnés syftemål tillika var att 
utmönstra alla barbariska namn, d. v. s. dem, som ej hade 
rot i Grekiska eller Latin, så bibehöll han af de förra en- 
dast dem, för hvilka rot i klassiska språken kunde uppgifvas, 


ehuru denna icke hade ringaste del i namnets uppkomst”), 


+") För växtnamn, som förekomma hos de äldre klassiska Auctorerna, 
sökte Linné ingen etymologi. Deremot kan man hos Linné klan- 
dra, att han temligen godtyckligt fördelade de gamla klassiska 


221 


såsom för Chinesernas The uti Oec, Arabernas Coffe i xw- 
pcw, Amerikanarnes Mamei i fructu mammoso o. s. v. Linné 
var häruti strängare än Greker och Romare sjelfva, som ofta 
tillegnade sig barbariska ord, då de saknade egna, men mil- 
drade dem efter sitt språks uttal. Följden deraf blef likväl 
den, att Linnés efterföljare ville hafva etymologi för alla an- 
tagna slägtnamn, och tyckes man dervid ofta ansett all hi- 
storisk, all filologisk sanning likgilltig, blott man fick en här- 
ledning. Så uppkommo sådana etymologier som Viburnum 
«a non vincendo«' (de gamles Viburnum var i alla fall icke 
identisk med vår, icke ens någon bestämd art). Viola af «ad 
vias« eller «vi olendi«. Utan afseende på namnets ursprung, 
utan sinne för naturens språk tillgreps hvilket språk som 
helst, hvarunder ordens betydelse ofta på det mest besyn- 
nerliga sätt tillskrufvades. För att inse, huru dylika etymo- 
logier sakna allt värde, behöfver man blott jemföra deras o- 
Jikhet och motsägelser, f. e. Avena, af Celtiska ordet atan, 
äta; al advena, fremling; af vacuus, tom, — eller Milwum, 


af Celt. Mill, sten; af mille, tusen, och al uekwmn”) o. s. v. 


namnen och öfverförde dem till växter, som för de gamla voro 
fullkomligt okända. Namnets klassicitet ansågs neml. vigtigare 
än dess riktiga användande. 

”) Som Plinius säger ”Milium est frumentum ex India allatum”, 
vore väl mera skäl att söka dess rot i Sanskrit eller Orientens språk 
än i Celtiskan; dess Grekiska namn är xeyy00g. Hafran Var 
ett både uti Italien och Grekland okändt sädesslag, hvilket omtalas 
af Plinius (XVIII) såsom Germanerna tillhörigt. Derföre torde en 
fjerde gissning vara fullt ut så god som de öfriga, neml. att det 


222 s 


Tror man verkligen, att någon sanning ligger i alltsammans? 
Anser man någon vetenskaplig vinst genom upprepandet af 
dylikt obevisligt, om ej orimligt, vara möjlig? Jemf. Hallenb. 
anm. till Lagerbr. Sv. ist. i 

Då vi under fortsättningen jemt komma att häraf lemna 
bevis, torde här blott böra antydas, huru man synes gått till 
väga. Vanligast har man väl med tillhjelp af ett Lexikon 
uppsökt något likljudande ord och, med eler utan annan 
grund, utgifvit det för namnets stamord. Methoden är visst 
lätt och enkel; huru sann, synes icke varit fråga om. Deri- 
genom har vunnits etymologi för många Latinska och Gre- 
kiska namn, som Dioscorides och Plinius (hvilka väl bäst 
borde känna detta) förklara okända”); för ord, hemtade ur 


Germaniska språken långt fram i 16:de seklet, i Latinen "'); 


-är ett sydligare uttal (b=v) af Germaniska namnet Haber, Ha- 
fer. Liksom Urus af Auerochs. 

") Acer är ett Latinskt namn (opevdanuvos dess Grekiska), hvårs 
derivation de gamle icke kände, J. Bauhinus, eljest icke så nog- 
räknad i etymologi, förkastar all tanka på acer, skarp; det är 
det mildaste, sockerhaltigaste af alla Europeiska träd. Anagallis 
af Ovayekdw saknar allt stöd, men Lobelii äldsta af Åycekktis, 
en art Hyacinth, hvars rot är AyOAD, exorno, är ganska träf- 
fande, Ios Theophrastus och i nygrekiskan heter Anagallis x00= 
X00, — 0G; deruti igenkänner man lätt det Dakiska namnet x€0- 
x&0 (hos Diosc.) på denna växt. 

"") Humulus (Humle) är ett Germaniskt ord, liksom Prunella, Trol- 
lius, Bovista m. tl., så ungt, att C. Bauhinus ej upptager det i 
sin Pinax (Humela förekommer dock redan bland andra Tyska 
ord i St. Hildegards, Abhedissa i Bingen, + 1480, samling af 
huskurer), man uppgifver nu likväl allmänt, att det härledes af 


för namn, lånade ur den gamla Koptiskan och af Arabiskan ”); 
i Grekiska och Celtiska. Man tycker sig ofta märka, att auc- 
tor etymologiserat för tillfället med Lexikon i hand, sökande 
vind för våg något likljudande ord, och derföre icke så sällan 
kommit att förse sig på ett snarlikt, utan minsta samman- 
hang med namnet. Stundom finnes ett uppgifvet ord alldeles 
icke, åtminstone icke i den betydelse, som föregifves; stun- 
dom kan väl derivationen försvaras, men icke i den uppgifna 
betydelsen; eller ock är öfversättningen af de Grekiska orden 
alldeles falsk. Vi veta väl, att det skall anses kitsligt och 
pedantiskt, att så vilja skolmästra hvarje ord; vi uppgifva 


derföre blott ett par exempel i noten”); flera skola upp- 


humus, förmodligen emedan humlen mer höjer sig öfver marken 
än någon annan iohemsk ört. — Åter ett ”lucus a non lucendo”. 

”) Aron, Arum; är efter de gamles intyg ett koptiskt ord, växten 
är till utseende och egenskaper så utmärkt, att hon borde er- 
bålla en mer träffande etymologi än den föreslagna af & priv. 
och C00; önskan. Det sistnämda ordet vore tillräckligt, ty en 
bättre etymologi är verkligen önsklig. Cichorium säges vara af 
Arabiskt ursprung, men förekommer hos Theophrastus. 

"") Corydalis härledes af ett likljudande Grekiskt ord, som skall vara 
liktydigt med Fumaria (dess Grekiska namn är Capnoides), men 
betyder Tofslärka, hvarpå wäl icke är rimligt att tänka, båda 
härledas rätteligen af X00VS, galea. "Ehoc, kärr, i Heleochloa 
härleder man al EA7, solsken, men i Helosciadium af €Å0G (hvit?). 
— Cameline träffande benämning af xäw (pro XxOTC) och 
Åivov, eller bland linet, sökes vida mer obestämdt på jorden: 
ou Schkedonorus åter, benämd efter borstens infästning nä- 
ra spetsen (ö 0008, — ov) söker man ”nära bergen” (760 ö- 
008, — &0c). Typha, Tvqr, Diosc. kan man väl söka 7 kär- 


224 


gilvas nedanför i texten. På orthografi, accentuation, lagarne 
för bokstäfvernas förändringar fästes ofta ingen vigt. Came 
i Camelina tages utan betänkande vara det Grekiska youo ”); 
Pspulus anses utan tvifvel fullt identisk med pöpulus. På dy- 
lika enskilda misstag lägga vi dock föga vigt, men desto mer 
på det oriktiga, godtyckliga i hela förfarandet, att (utan af- 
seende. på alla historiska förhållanden, tid och ort för ett 
namns uppkomst) anse hvarje ord, som med namnet kan sam- 
manbindas, för dess stamord. Vi måste väl antaga, att man 
icke sjelf tror på de samma, utan, likt en del af våra äldre 
historieskribenter, då de dikta fakta, tycka det vara godt att 
hafva något att säga; att det är likgiltigt, hurudan etymolo- 
gien är, blott man kan uppgifva någon sådan. Men, att ett 
ord kan deriveras af ett annat, förtjenar lika litet anmärkas, 
som i en historia, hvad som möjligen kan hafva händt. Mest 


är likväl att klandra, att man derunder förbiser de bestämda 


ren”; men icke heta dessa, som man uppger, TU pos, utan Tt- 
fos; TUPOS är ett helt annat ord, som betyder rök, translate 
utan gagn, högfärd, och alla dessa bemärkelser passa rätt väl 
till Typha, för fröstoftets och fröfjunets rök, dess stolta resliga 
växt, men utan nytta, — och på detta sednare ord syftar tyd- 
ligen Dioscorides, då han härleder det af en väderhvirfvel 
(tvpov) och dess jättelika, hotande gestalt. Det är ock verk- 
ligen grymt att förklara den lilla alldeles oskyldiga Adoxa för 
ärelös, 'då hon just har sitt namn af sin regellöshet Och anspråks- 
lösa behag. 

") Vi hafva här ingått på den vanliga åsigten, att Camelina skulle 
vara af Grekiskt ursprung, hvilket hon likväl icke är, utan det 
Franska Cameline, som först i sednare tider blifvit latiniseradt. 


205 


traditioner, som man hos äldre författare finner uppgifna, 
hvarigenom allt det lilla intresse, som vid namnens etymo- 
logi kan fästas, helt och hållet försvinner. Så har man för 
Sedum nöjt sig med det första ord, som rann i hågen, nem- 
ligen sedere, sitta; men Festus säger, att hos Romarne plan- 
terades nämda växt på taken (de gamles Sedum var nemli- 
gen vårt Sempervivum) för att afvända åska och oväder (se- 
dare tempestatem), och att hon deraf erhållit sitt namn: en 
folktro, som efter årtusenden ännu fortlefver i vår nord. Sam- 
ma växt planteras äfven på taken hos oss i afsigt, som en 
Halländning för mer än 40 år sedan berättade mig, att gifva 
tomtebo-lycka, d. v. s. försäkra egaren om en lång, stilla och 
rolig besittning af sin bostad. (I anledning deraf räknar jag 
i Strp. Agr. Fems. Sempervivum bland «Hallandorum pena- 
tes«.) Den natursymbol, som deruti ligger, är lätt att fatta, 
ty af alla våra växter är den nämda under alla förhållanden 
den mest oförvissneliga och seglifvade, hvaruppå synonymerna 


AZeiöwov och Sempervivum äfven antyda”). 


+) Bland de många analoga exemplen skola vi här ytterligare blott 
anföra Lychnis, som Dioscorides tolkar med en liten Iykta Qu- 
cernula), ett ljus i natten, emedan de flesta arter han derunder 
innefattar (nuvarande Silenearter) öppna sina blommor om nät- 
terna (deraf namnen Vespertina, Noctiflora), men nu sägas haf- 
va sitt namn af användande till lampvekar! Ännu i C. Bauhini 
dagar var den förra idé-associationen så öfvervägande, att efter 
Hesperis och Lunaria följa omedelbarligen Silene och Lycknis, 
mellan hvilka intet annat samband kan upptäckas. Detta ger äf- 


nes, Bot. Utfl, I. 45 


226 

I många fall åter, der de äldre uppgifterna ligga till 
grund för härledningen, äro dessa genom traditionelt afskrif- 
vande så stympade och oriktiga, att de måste leda till för- 
villelse. Några exempel blott från första bokstafven i alfa- 
betet. Achillea säges hafva sitt namn af Achilles, ehuru Gre- 
kerna intet veta derom; vår Achillea mäillefolium heter yt- 
kropvåkog hos Dioscorides; Artemisia uppgifves öfver allt 
hafva sitt namn efter Artemis = Diana; men det var Cariska 
konungen Mausoli gemål, som i sin bittra sorg skall hafva 
utvalt henne till sin favoritväxt. Så böra dessa derivationer 
efter Urkunderna uppgifvas; men de äro likväl efter alla inre 
grunder otillförlitliga, som vi skola i växtnamnens historia söka 
visa. Vid andra tillfällen har ett äldre synonyms derivation 
blifvit öfverförd på ett nyare af helt annat ursprung. Vår 
vanliga Akeleja är ursprungligen ett medeltids religiöst namn, 
snarast Alleluja (äfven tillagdt Oxalis); men i den tidens van- 
liga namnförbistring skrefs Aceluja (af Abediss. Hildegard). 
Vid nya tidens början, då man sökte rena språket, ändrades 
det både till Aquilina, för sporrens utseende, af aquila, örn, 
— och till Aquilegia, al aqua och lego, emedan hon liksom 


Alchemilla i sina blad uppsamlar daggdroppar, som i den ti- 


ven anledning att söka Silene snarare i Zelmvn än i det an- 
tagna otokov (skulle namnet verkligen afse några arters klib- 
bighet, så vore mer otvunget att söka dess rot i en helnamnfa- 
miljs stamord, ZtAe, med Ev eller evdw), emedan Luna ansågs 
i den gamla naturmystiken som herrskarinna öfver alla nattens 
blommor. | 


297 


dens Alkemi ansågs för en högvigtig sak. Det sista namnet 
har nu blifvit det antagna, men som etymologi för det sam- 
ma uppger man Aquiline, 1 många fall öfversättes deriva- 
tionen så, att man omöjligen kan ana dess rimlighet, f. e. 
Alyssum med utan raseri, Acorus med utan ögonsten, hvilka 
benämningar väl icke kunna lämpas på någon växt, men be- 
tyda, det förra medel mot galenskap, egentl. efter galna hun- 
dars bett, det sednare emot ögonsjukdomar. Hit hör begä- 
ret att finna Grekiska stamord för Latinska namn, som al- 
drig varit kända af Grekerna, utan bland dessa haft vida 
skilda benämningar. Sådan är den äldre härledningen af Al- 
lium från &A2ecdow; Lök har många Grekiska namn, af hvil- 
ka man väl heldre tillegnat sig ett, än ur ett aflägset Gre- 
kiskt ord bildat ett nytt, i fall man behöft låna. Ett namns 
öfverensstämmelse i båda språken är icke nog bevis för deras 
identitet eller för lån från ettdera; de kunna vara samsyskon 
ur ett gemensamt urspråk. Att taga Fagus för qämyog är i 
dubbelt afseende oriktigt. Att många sednare Grekiska namn 
äro lån från Latinen, är fullt bevisligt ”)! Man härleder Vi- 
scum från ”Iöös; är då meningen att ”Iöio skall härledas af 


Viscus? Men derigenom förvrides ofta namnets betydelse, så- 


”) Man synes förgätit, att flera Grekiska författare lefvat långt fram 
i Romerska kejsaretiden, ja! sjelfva hufvudauktorn, Dioscorides, 
lefde under Neros tid och hade länge åtföljt som Läkare Ro- 
merska härarne. Romarne åtskiljde sjelfva de ord, som voro af 
Grekiskt ursprung, men icke så de sednare Grekiska författarne 
de Latioska, de tillegnade sig, f. e. PoayövA af Fraga o. s. Vv. 


228 

som då man härleder Angelica af det profan-grekiska Zyye- 
20c, som har helt annan betydelse än det kristna Angelus. 
Vore Angelica användt af någon Grekisk författare, så hän- 
tydde det på fridshelsning eller något dylikt såsom Verbena; 
men nu är det ett medeltidens Klosternamn och således sä- 
kerligen af Latinsk derivation och religiös hänsyftning. | 

För alla de växtnamn, som hittills varit ansedda för La- 
tinska stamord, har man i sednare tider funnit en rik källa 
till etymologier i Celtiska språket, och Botanisterna hafva 
skyndat att: tillegna sig dem. För vår del känna vi Celterna 
föga, Celtiska språket ännu mindre; men vi hafva sett, att 
Celter och Celtiska med mycken fördel brukas i archeologi 
och etymologi, att förklara eljest obekanta ting. De etymo- 
logier man derifrån vunnit äro ofta rätt nätta, men kanske 
allt för nätta, för konstmässiga eller allt för allmänna. Så 
plägar icke folkens natursinne uppfatta naturens intryck ”). Då 
man dessutom ser, hvilken mängd namn som skola uppstått af 


Celtiska namn på vatten, såsom Arundo af Arn, vatten; A- 


") Quercus härleder man af Celt. guer, vacker, och cuez, träd; de 
äldre folknamnen äro hvarken bildade på detta sätt, ej heller är 
vacker något af de många, nästan stående, epitheter i alla språk, 
som tilläggas Eken. Carpinus, af Celt. car, skog, och pin, huf- 
vud, men icke lyfter detta låga träd sin krona öfver skogen. Sa- 
Zix härleder man af Celt. sal; när, och afis, vatten, Latinarne 
sjelfva härleda det af salire, den hastigt uppskjutande. Alnus 
af al, när, och Zan, vattenrand o. s. v., men dermed får ej för- 
vexlas det Celtiska ac eller a!, som uppgifves som stamordet 
icke blott till Acer, Lönn, och acer, skarp, utan ock till Ilex, 
Ulex, Allium 0. 8. V. 


2249 


pium af Apon, vatten; Alisma af Alis, vatten; Sium al Siu, 
vatten; Sison af Sizyn, rinnande bäck o. s. v., så synes fara 
värdt, att etymologien drunknar i det samma. Att för flera 
af dessa otvifvelaktigt Grekiska ord söka etymologi i Celti- 
skan, är snarare att gå öfver hafvet, än öfver ån efter vat- 


ten”). Då man utom dess så lätt beslår etymologerna med 


+) För Sium f. e. förlita vi oss mer på Dioscoridis bestämda upp- 
gift, att det härledes af Zelw, vibro, som, i anseende till de Syd- 
europeiska arternas hit och dit böjda stjelkar, är ganska träf- 
fande. (Sprengel hänför Dioscoridis Sium till Veronica Anagal- 
Zis, men säkerligen oriktigt.) — De gåmles Sison växte icke i 
några rinnande bäckar, utan i åkrar bland säden! Vi föreslå dess 
derivation af Zoon, circinnus, ty ingen benämning kan väl lig- 
ga närmare till hands för en Umbellat, samma begrepp ligger 
till grund för våra flesta Umbellaters folknamn: Hundlock, Hund- 
loka, Rödloka, Björnfloka, och i vår fosterbygd benämnas um- 
beller efter Norräna-språket kringlor, f. e. Dillkringlor. Sisa- 
rum är ett derivatum deraf, Siser en ytterligare sammandragning; 
alla närbeslägtade växter. Och, att intet vatten ingåri deras be- 
tydelse, bevittnas bäst af Sis-ymbrium. Detta är bland de få namn, 
man ej trott sig finna etymologi för, och derföre uppger endast 
dess slägtskap med de gamles Sisymbrion. Bort det! Hvad de 
gamles Sisymbrion var, kan aldrig blifva tvifvelaktigt, det är him- 
melsvidt skildt, neml. Mentha aquatica! Som Dioscorides sjelf 
uppger, att den skiljer sig från Menthe genom sina i runda floc- 
kar samlade blommor och växtställe (Zocis irriguis), Så Synes 
oss deruli ligga anvisning till etymologicen i Zioov oupoov, 
af öuBotw, irriguo. Derifrån öfverflytta.des det till nuvarande 
Nasturtia, till hvilka det ock passar, men icke mer till nuva- 
rande Sisymbrium, sedan Nasturtia fränskildes. — Men bland Um- 
belläterna finnas tvenne andra snarlika outredda namnfamiljer, 
nemligen 4) Silphyum, Silaus, Siler, Sesili,, och 2) Selinum med 


2530 

misstag i Latin och Grekiska, torde vara ursäktligt, om man 
icke obesedt antar alla de Celtiska derivationerna. Då man 
likväl har bestämd anvisning att söka en derivation i Gallien, 
antager man henne med tacksamhet, ehuru just icke myc- 
ket dermed är vunnet. Så säger Plinius: «Betula est arbor 
gallica«, och på denna grund anse vi sannolikt, att namnet 
är lånadt af trädets Celtiska namn, Betu. Men, att härleda 
Festuca af Celt. ordet Fest, föda, betesmark, anse vi mer äf- 
ventyrligt, fast nuvarande Festuce gifva god föda åt boska- 
pen på betesmarkerna; ty det är först af Linné, som nam- 
net bestämdes för nuvarande Festuce, och han har Saken 
gen hemtat det af det Latinska Festuca, som hos Plinius äf- 
ven betyder grässtrå; men uti ingen af detta ords flera bemär- 
kelser ingår något bete eller föda. 

Mängden af anmärkningar emot de nu antagna växtnam- 
nens etymologi växer oss likväl så öfver hufvudet, att vi måste 
inskränka oss till att blott punktvis uppräkna de hufvudsak- 
ligare. 4) Förbiser man ofta de betydliga förändringar, de 
flesta namn undergått i skrifsätt och uttal. Utan att känna 
det ursprungliga ledes man jemt på villspår. Exemplen här- 
uppå äro otaliga (se växtnamnens historia); Allium skrefs i 
äldsta tider äfven Alium, och dess äldsta derivation af (Gra- 
men 1 Lilium) halium, stamförvandt med halo, är visst osä- 


ker, dock vida sannolikare än de sednare ur Grekiska och 


alla dess derivata, som ej få förvexlas med derivata af 300, 
och de skola längre fram förklaras. Det är vigtigt för tolknin- 
gen att collectivt undersöka alla, som tillhöra samma namnfamilj. 


231 
Celtiska, helst dess starka lukt först af allt fäster uppmärk- 
samheten och dess svettdrifvande egenskaper från timignes 
tider varit kända”). 2) Att otaliga växters namn nu tilläg- 
gas helt andra, ofta himmelsvidt skilda, växter, än de ur- 
sprungligen tillkommo, så att etymologien ej får sökas i nå- 
gon egenskap hos den växt, som nu bär namnet. Botanisten 
får härvid icke lita på Lexicograferna. Af alla både Lexiea 
och Botanister är som afgjordt antaget, att Elatine härledes 
af åAeTn, Gran; men vi våga ändå med bestämdhet påstå 
detta vara falskt; ty hvar och en, som känner, att de gamles 
Elatine var afdelningen Cymbalaria af Linaria, kan aldrig 
tänka på en dylik derivation; känner man åter de gamles 
Elatine-arters refviga växtsätt, hvilka synas kunna förlänga 
sig i oändlighet, och i synnerhet den på Södra Europas mu- 
rar vanligaste Linaria Cymbalaria, som, från en liten knopp 
under kort tid trådsmal, nedhängande uttänjes till flera al- 
nars längd, så kan man omöjligen tveka, att rätta derivatio- 
nen är af ÉAortoc, ductilis, uttänjlig; hvilket till öfverflöd be- 
styrkes deraf, att detta namn tillägges vida skilda växter, så- 


som Glechoma, hvilka blott i denna egenskap öfverensstäm- 


”) Betonica, som nu härledes af Bet, hufvud, och ton, god, skrefs 
ursprungligen Zetonica, — och jag har i någon äldre källa sett, 
att det så skrefs efter Vetones, ett Celtiskt folk, och att både Beto- 
nica och PFeronica deraf äro förderfvade uttal. Hvad åt detta 
ursprung gifver stöd är terminationen — ica — icum, som till- 
kommer de tlesta växtnamn efter orter, och Plinii uppgift om 
dess härstammande från Galiien, men han tillägger det vara syno- 
nymt med Romarnes Serratula. Om Feronica nedanföre. 


232 


ma ”). Så är Grekernas qånyos alldeles icke Lätinarnes Fa- 
gus, utan en art af Ek, — ej heller Romarnes Abies vår 
Gran (denna heter på klassisk Latin Picea, som orätt i Lexica 
öfversättes med tall), utan en vida skild, för oss främmande 
Pinusart. 3) Ett synnerligt misstag är, att vilja finna ety- 
mologi för alla namn. Utom det, att många stamord hafva 
så aflägset ursprung, att hvarje bemödande att utreda dem 
måste misslyckas, hafva andra uppkommit af ren namnför- 
bistring, tillfällighet och godtycke”). Redan Plinius tög 
Grekernås Hippace, eller Scythisk ost, af missförstånd för en 
växt, och, som man vid den tid namnet Veronica (vanligen 
härledt af Vere uwmica, al en Princessa o. 5. v.) uppkom, till 
henne hänförde Myrepsici Beoovuxn (se Fuchsius), fast detta 
betyder Bernsten, så är väl dess ursprung deraf sannolikast. 
Sådana radicer må man kalla surde, eller icke gifvaånde nå- 
gon förnultig mening. 4) Föga bättre är att lägga någon vigt 
på de sednare mythologiska och poetiska fablerna. Namnen 


äro vida äldre; någon egenhet hos växten har gifvit anledning 


>) Tillfälligtvis passar detta namn i denna sin betydelse äfven på 
nuvarande Elatine, hvars utomordentligt refvigt-krypande växt- 
sätt för en troligen annuell växt är ganska karakteristiskt. Sam- 
ma namnförvexling eger rum med Ledum, Ribes, Caltha, My- 
rica, Phyteuma, Jasione och otaliga andra. 

++) Så försäkrade mig framl. Professor Retzius, denna jätte i lär- 
dom och mångvetande, hvars bild för mig qvarstår som den 
gamla Carolinens för Axels skald, att det titaniska snillet Adan- 
son ofta bildade sina namn genom lottkastning om de hbokstäf- 
ver, som bilda de samma, — hvilket dock icke hindrar, att man 
funnit etymologier för de samma. 


233 


till fabeln eller metaforen och ej tvärtom, såsom Aja”). I 
dem finnes jemt 3å mycken prosaisk sanning, som i Bions 
uppgift, att «Rosen är född af Veneris blod; och Anemonen 
af hennes tårar«. 5) Orimligt är äfven att söka etymologier 
för obetviflade ståmord 1 deras derivata. Så härledes nu öf- 
ver allt bland Botanisterna Scirpus af scirpo; så väl af sa- 
kens natur, som efter alla Lexica, är det förra stamordet, 
och scirpo, uppbinda något med säf, f. e. Vinrankor, är lika 
säkert derivatum af det förra, som sanda, löfva, vidja o. s. 
v. af sand, löf; vide och ej tvärtom. Alldeles dylik är deri- 
vationen af äyvgovoa al äyygovsiöw. Sådan är ock deriva- 


tionen af Punica från Granatäpplets färg (color puniceus); Pu- 


”) Ur namnlikhet eller för rimmets skull har mången folksaga upp- 
runnit, såsom bland Smålands bönder, ”att Ljungen märker för 
Kungen”, och just af denna arb är den nya nu allmänt antagna 
derivationen af Pöpulus af pöpulus, emedan peuple francais valde 
peuple Parbre till sin symbol, den tid det planterade frihetsträd. 
Men, liksom de båda orden Corydalis väl icke kunna härledas 
af Hvarandra, men ur ett gemensamt stamord, så skulle både 
pöpulus och pöpulus kunna vara frequentativa (eller ett pilpil i 
Hebreisk mening) af pullus i dess dubbla betydelse af afföda och 
rotskott; pöpulus ur det förra, alldeles som proletarii af proles; 
pöpulus ur det sednare, emedan intet träd ger så många rot- 
skott. Detta är dock blott en förslagsmening, hvarpå vi sjelfva 
ingen vigt lägga, — tvärtom mer derpå, att två likljudande ord 
icke få anses som identiska, hvilket man ofta ickö ens synes ana. 
Anden (anas) måtte dock väl aldrig vara samma ord med anden 
(spiritus) eller ändén i skördanden. Icke ens fullkomligt lika växt- 
namn hafva alltid samma derivation, såsom Lotus, hvaraf den 
Egyptiska säkert har helt annan derivation än den al Grekiskt 
ursprung. 


234 


nica (sc. malus, som den först benämdes) är helt enkelt- den 
Puniska applen (Romarne hade fått den från Karthago), som 
till öfverflöd bevisas af dess Grekiska namn Zidcov, oidn, af 
Feniciska staden Sidon, hvarifrån Grekerna erhållit den. 6) 
Oriktigt synes det likaledes vara, att afvika från namngif- 
varen eller första upptagaren af ett namn, när han ger en 
bestämd derivation. Vi tro verkligen, att Dioscorides och 
Plinius säkrare kände de Grekiska och Latinska namnens 
derivation än de nyare, — liksom äfvenledes Palisots deriva- 
tion för det af honom bildade namnet Schedonorus, nära spet- 
sen, är vida förnuftigare än en sednare, — nära bergen”). 
7) Har man ej uppfattat, hvarken det motsatta i sjelfva nam- 
nens uppkomst och bildning, eller den helt och hållet olika 
naturåsigt, som uttrycker sig i gamla verldens, medeltidens 
och nyare tidens namn, hvilket i följande afdelning närmare 


skall utvecklas. Man måste först efterforska, vid hvilken tid 


>) För Aira uppgifver Linné, som bestämt det nu så benämda släg- 
tet, som grund ”ÅZto7, Lolium, af &LOWw, interficere, döda, hvil- 
ken egenskap tillades Lolium af de gamle. På nuvarande Äira 
passar denna härledning alldeles icke, men väl nämda ords be- 
tydelse, extollere, upplyfta, så väl för dess resliga växt som dess 
förekommande mest på höga berg. Som Plinii Actea icke är med 
säkerhet bestämbar, och dess derivation är okänd, möjligen af 
något växtställe (ett dylikt lokalnamn nämnes af Cornel. Nep.), 
så förblir för Linnés Actea, efter Flora Lapponica, der grunden 
är utförligare angifven, den af Acteon den riktigaste, som Prof. 
Wikström redan anmärkt. De båda föreslagna af Anti, upp- 
höjd plats (rättare hafskust), och QxT2, Fläder, hafva ingen sä- 
ker grund, ehuru den sednare är vida rimligare, 


235 


och på hvad ort ett namn först uppkom, de då vid namngif- 
ningen afsedda förhållandena ”), de den tiden gängse begreppen, 
analogien med af samma eller samtida författare gifna; ty i 
hvar tid är en viss grundåsigt herrskande, eller något ge- 
mensamt, som i vår tid försvunnit eller, rättare, af oss sjelf- 


va ej förnimmes, emedan vi anse det allmänt gällande”). 


+) Huru många misstag hade icke undvikits, om man varseblifvit, 
att de flesta äldre namn äro adjectiver, hvartill substantivet bort- 
fallit, och att man i namnets genus har anvisning på detta sub- 
stantivum? Eller mera aktgifvit på de gamles bruk, att benämna 
en okänd växt efter växtorten? Man hade då icke sökt deriva- 
tionen för Teucrion uti en prins, Carum eller semen Carium i 
Carus, eller Aconitum efter Ovidii dikt i AxovN, slipsten (rättare 
sandsten). Det är alldeles, som om en utländning med Svenskt 
lexicon i hand ville försöka tolka dylika inhemska växters orts- 
namn, säsom Kongsängslilja med en lilja från kungliga ängar, 
Alsike-klöfver med alls icke klöfver, Gottlandsrofva med rof 
eller vinst af godt land, Ölanstok med Öl-ans-tok eller oduglig 
att ansa ölet, jemfördt med Pors, Skummelöfsört med en ört 
med dunkla blad, Kastlöser med lösa qvastar o. d. — Andra 
åter med bestämdt annan derivation skulle han taga för orts- 
namn, såsom Ålandsrot från Åland, Kalmarerot från Kalmar, 
Tierpsrot från Tierp och Hven från Ön Hven. Vi hafva blott 
anfört detta som ett varnande exempel på lättheten att finna 
etymologi för allt, om man ej binder sig vid bestämda lagar, — 
och, lika löjliga de nämda för oss äro, skulle visserligen Romare 
och Greker funnit många föreslagna. 

++) Så väl i sjelfva bildningssättet af växternas namn som i deras 
uppfattning af naturen eger man icke blott en probersten på 
deras antaglighet (ej riktighet), utan äfven på namnets ålder, lik- 
som Prof. Brunius af cementet och några sirater igenkänner 
en ruins ålder och byggnadsstil. 


236 


Växtnamnens etymologi är ett dilettänt-vetande, som i sig 
har intet vetenskapligt värde; men från verkligt historisk syn- 
punkt kan det ega något intresse. Endast då kunna nemli- 
gen undersökningar äfven af de obetydligaste ämnen, till hvil- 
ka det om växtnaåmnen onekligen hörer, leda till några ej för- 
aktliga resultater, om män blott söker hvad som är sanning, 
tillförlitlig sanning. 

Det anförda torde likväl tillräekligen visa, att det sätt, 
hvaruppå växtnamnens etymologi nu vanligen bedrifves, hvar- 
ken leder till sanning eller något annat nyttigt. Allt hvad 
som icke söker endast sanning kan aldrig blifva till någon 
vinst för vetenskapen. Om man än medgålve, att hvarje 
namn måste hafva sin etymologi, följer icke deraf, att man 
skall antaga en godtycklig, då man ingen känner; än säkrare 
är, att hvarje person måste hafva födelseort och föräldrar; 
men icke diktar någon verklig häfdeforskare dylika, då han 
icke känner de verkliga. Vida bättre ingen etymologi än en 
oriktig. Icke heller är man försvarad med andras auktoritet; 
utan kritik och nödig varsamhet får man väl icke eftersäga 
allt, lika litet som man nu mer i en Svensk historia får upp- 
repå Johannis Magni m. fl. fabler. Vetenskaperna hafva, 
liksom hvarje väl ordnadt hushåll, sina skräpkamrar för allt, 
som endast väcker äckel och åtlöje; ingen husmoder med nå- 
gon takt framlägger gerna dylikt i gästrummen, och samma 
aktning bör en Författare visa sina Läsare. Lättrogenhet är 
en gammal etymologisk arfsynd. Men, har man ingen anvis- 


ning på ett namns betydelse, eller i hvilket språk det är att 


237 


söka, så vore det en besynnerlig slump, om sökande på måfå 
kunde blifva fruktbringande. För alla äldre namn måste fram- 
för allt äldre, samtida, Författare rådfrågas. De innehålla of- 
ta derom bestämd upplysning; oftare endast anvisningar, som 
likväl, sammanbundna med vinkar, gifna af andra samtida För- 
fattare, och jemförda med tidens naturåskådning och namn- 
gilningsprincip, kunna leda till en nära visshet gränsande san- 
nolikhet; allt som ej hinner detta mål anse vi förkastligt. 1 
sammanhang härmed torde man få hemställa, om icke allt 
etymologiserande på egen hand, utan större historisk lärdom, 
filologisk insigt och linguistisk kunskap, än som för tillfället 
kan förvärfvas genom bruket af ett Lexicon, lämpligast in- 
ställdes ”). 


") Detta kan visserligen synas vara ett hårdt tal; meni vetenskap- 
liga kritikens namn, utan ringaste personlig hänsyftning, måste 
det dock en gång rent utsägas. Vi veta dessutom allt för väl, 
att, ju mer utmärkta vetenskapsmän äro, desto mindre vigt lägga 
de på något så obetydligt som den på god tro afskrifna växtnam- 
nens etymologi, — och, att de misstag, som deruti upptäckas, icke 
mer kunna förringa deras ära än ett dun på en lärd mans kläder. 
Sedan föregående nedskrefs 4844, hafva rika, nya materialier 
lemnats till ökande af föregående anmärkningar emot nutidens 
etymologiserande; en i år utgilven Botan. Etymol. Wörterbuch 
är en oultömlig grufva för godtyckliga etymologier, med förbi- 
seende af dem, namngifvarne sjelfva upptagit. 


238 


I. UTKAST TILL VÄXTNAMNENS HISTORIA. 


”Non satis est ad herbariam perdiscendam tra- 
dendamque herbarios scriptores legere, planta- 
rum videre picturas, greca vocabula inspicere, 
magistri wverbis .addictum esse, sed rusticos et 
montanos homines interrogare oportet.”” 


PAND. COLLENUTIUS. 


I all historisk vetenskap ligger hufvudsaklig vigt der- 
uppå, att hvarje faktum, hvarje det enskildas del för sig är 
troget uppfattad; ty, eftergifver man deruti sanningen i det 
ena efter det andra, huru obetydlig hon än må synas vara, så 
gyttra sig dessa småfel slutligen tillsammans till en enda stor 
lögn. På detta sätt uppkomma falska åsigter både i veten- 
skapen och allmänna lifvet genom efterskänkande af det strängt 
rätta i småsaker, som i sig synas obetydliga och likgiltiga. 
Det är på denna grund vi så strängt ifrat för visshet och 
noggrannhet i etymologiens detaljer; men, då dessa skola sam- 
mandragas på ett blad till en hel bild, anse vi tillåtet att öf- 
verse tillfälliga afvikelser, sedan man erkänt dessas tillvaro. 


Det är icke mängden af fakta, sanna och halfsanna, som, 


239 


summerade tillhopa, gifva stora resultater, utan snarare några 
få säkra och fullständigt utredda. — Mycket, som riktigare 
kunde synas höra till namnens historia, är redan antydt i 
deras etymologi, dit vi hänfört allt det egentligen speciella, 
då vi deremot här skola anföra det lilla vi trott oss af hittills 
utredda förhållanden kunna antaga i det generella. 

Den första och ofta säkraste källan för uppfattningen af 
de äldres naturåskådning är just det öppna natursinnet, som 
icke genom konstlad lärdom blifvit missledt, utan genom för- 
troligt umgänge med naturen blifvit skärpt. Huru nödvändig 
språkkunskap ock är för tolkningen af de äldre namnen, är 
hon likväl på långt när icke tillräcklig; bland uttolkarnes alla 
förslagsmeningar står man villrådig utan en medfödd finkän- 
slighet för det enklaste och mest naturliga. Emedan, som ne- 
danföre. skall visas, de äldsta namnen äro verklig folkpoesi, just 
af den enkla art, som ännu fortlefver i aflägsna bergstrakter, 
rådfrågar man denna med så mycken nytta. Botaniken torde 
ock mer än de flesta öfriga vetenskaper öst ur denna källa, 
icke blott i den äldsta tiden (Hippokratis, Theophrasti 
0. S. V.), utan äfven vid vetenskapens pånyttfödelse i Brun- 
fels', Tragi, Fuchsii dagar, innan kammarstudium blef det 
öfvervägande elementet. Att de äldsta hos Grekiska veten- 
skapsmännen förekommande växtnamnen äro endast folknamn, 
och icke, såsom vår tids, bildade af vetenskapsmännen, är 
icke blott tydligt af deras inre beskaffenhet, utan äfven af 
yttre bevis. Derföre lemnas icke heller några diagnoser, e- 


medan namnen ansågos förut bekanta. När en växt icke hade 


240 


något kändt namn, anföra de Hestd utan allt sådant; van- 
ligen jemföra de henne med någon snarlik, f. e. «Den växten, 
hvars blad liknar Arum, men är hvitt och ludet och är af 
ett Hederablads storlek.« Hippokrates. Åtskilliga nu för 
namn tagna epitheter äro i sig endast sådana phraser på väx- 
ter, som i folkspråket icke egde namn, f. e. qvllod In- 
yovov za toonvoyovov Theophr. Hist. IX. 19, hvaraf seder- 
mera namnet Thelygonum uppstått, liksom Parnassia al 7A- 
yowotws & TY Ilaovacoö. Funno de i folkspråket flera 
förvexlade, så tillades ett epithet, vanligen åreoog, i hvilket fall 
växten utan detta epithet är att anse för den egentliga, eller 
ädönv och Imse. I dessa sistas tillämpning följes alltid 
den princip, att det förra epithetet tillägges den fastare och 
kraftigare, det sednare den spensligare och svagare”). Akt- 
gifvandet på sådana småsaker är af stor vigt för rätta för- 
ståndet af de gamles namn. Som följd af anförda bruk, att 


utan kritisk granskning upptaga och bibehålla alla folknamn, 


") Den naturåsigt, som ligger härför till grund, är, liksom vid en 
mängd förhållanden i växtriket hos de gamle, hemtad från ana- 
logi i djurriket, men är ock just derigenom falsk, emedan detta 
häruti liksom i flera hänseenden är växtriket fullkomligen motsatt. 
Hos växter med skilda kön är hanplantan alltid svagare, hon- : 
plantan starkare; jemf. f. e. Hampa, Humle m. fl. Deraf tilltro vi 
oss kunna förklara, hvarföre af sådana växter honplantan är min- 
dre sensibel för köld, hvarföre denna växer långt längre mot 
norden än hanplantan, säsom Stratiotes, Sagittaria. Alldeles 
motsatsen uppgifves om en del djur, bland hvilka hankönet van- 
ligen är starkare, så att hannen stannar qvar öfver vintern, un- 
der det honorna flytta mot södern. 


241 


måste förklaras, hvarföre alldeles samma namn tilläggas him- 
milsvidt skilda växter, mellan hvilka ingen slägtskap må sö- 
kas för namnlikheten, alldeles som i våra folknamn, såsom 
Medica både för Citronträdet och nuvarande Medicago och 
otaliga andra. Ofta, men ej alltid, tillade man då ett epithet 
vid den växt, som man ansåg namnet oegentligen tillkomma. 
Det egentligen Grekiska Awztog, ett collectivt namn på Tri- 
folieernas grupp, har intet sådant; men Egyptiernas Lotus 
kallas alltid Awrog oatyvatros, Berberiets Awros dåvrdnor; 
stundom finner man äfven ett dylikt epithet tillagdt den egent- 
ligen inhemska benämningen. Så f. e. kallar Hippokrates Vi- 
cia Faba xvauog EAAnvixog till skillnad från xvauos autyvz- 
zirog. Säkraste beviset, att namnen icke af författarne sjelfva 
bildats, ligger uti deras vanliga uttryck, cxoAlovoww«< såsom 
«6 xolodow Error TOCOOV, ÅÄoL JE Cwotouc hos Theo- 
phrastus. Voro alls inga folknamn att tillgå, så öfverflytta- 
des efter någon tillfällighet, men icke efter inre slägtskap, 
dylika på ett sådant naturalster, hvilket förklarar, huru nä- 
stan samtliga Tångarter hos Theophrastus kommit att få namn 
efter trädslag, såsom qoivi& tovria, daqrn TOVTIA, AUTIE- 
Aog, ekatn, dodg o. s. v. Först längre fram hos Dioscorides 
tycker man sig med säkerhet märka, att en del namn blif- 
vit bildade af Författaren sjelf, dels af deras mer sökta be- 
tydelse, dels af deras afvikande bildningssätt från folksprå- 
kets; men kanske hufvudsakligast deraf, att han för sådana 
uppger etymologi, liksom man i våra dagar sällan uppger 


Fries, Bot. Utfl., I. 46 


242 

härledning för något bekant ord, utan för något nytt, som 
man vill införa. På denna grund är det jag anser så orik- 
tigt att afvika från Dioscorides i dylika etymologier; han måtte 
väl sjelf bäst vetat, hvad han med namnets gifvande afsett. 
Att de efter hans tid af Bassus, Myrepsicus m. fl. införda 
namn äro af dem sjelfva diktade, bevittnas bäst af det oklas- 
siska i deras bildning och skall derföre anmärkas vid af- 
handlandet af det formella i namnbildningen. 

Vi öfvergå nu till principerna för utredandet af de gam- 
la växtnamnens betydelse. Just deruti, att man förbisett de- 
ras verkliga källa och tolkat dem efter vår tids namnbild- 
ningssätt, ligger grunden till så mången oriktig tolkning. Så- 
dana växtnamn som Skrattaren, Sittaren, Orasande, Önskelös 
m. fl, hvarmed man öfversatt Anagallis, Sedum, Alyssum, 
Arum, hafva aldrig uppstått i något folkspråk; så länge fol- 
ken ej blifvit afledda från naturen, andas språken endast poesi 
och religion. Att de utmärktare naturalstren varit bland de 
föremål, som först egt egna namn, anse vi ligga i sakens 
natur, — och äfven bevisligt deraf, att deras betydelse sällan 
med säkerhet kan utredas, om man icke får antaga stamord, 


som till sin ursprungliga betydelse försvunnit”). När dylikas 


) Naturen har i alla tider varit en rikare källa för menskliga ve- 
tandet, än man i allmänhet vill erkänna, sedan man tyckt sig 
växt läromästaren öfver hufvudet. Oss förekommer det sanno- 
likt, alt en mängd benämningar på allmänna och abstrakta be- 
grepp ursprungligen utgått från naturföremål; eller att, liksom 
Scirpare bestämdt härledes af Scirpus, så kan äfven jungere här- 
ledas af Juncus, ehuru den förra bemärkelsen sedermera blifvit 


243 


derivation är klar och tydlig, anse vi dem vara af nyare bild- 
ning och det ursprungliga hafva blifvit utträngdt. Vid gransk- 
ning af så väl ännu märkbara spår af namnens uppkomst 
som i synnerhet hela vetenskapens historia intill våra dagar 
är nemligen klart, att namnen i allmänhet ursprungligen varit 
collectiva för flera snarlika föremål och sedermera, i den 
mån de särskilda slagen blifvit urskiljda, i dagligt bruk blifvit 
förändrade samt derigenom äfven i sitt ursprungliga försvun- 
nit. Detta har skett på tvenne sätt, antingen derigenom, att 
det ursprungligen collectiva namnet blifvit öfverfördt blott till 


ett visst slag ”) eller ock öfvergått till ett nomen appellati- 


den allmännare. Detta är dock något hypothetiskt, hvilket, så- 
som icke egentligen tillhörande vårt ämne, må lemnas å sido. 
Men som ett exempel, huru en hel namnfamilj kan förklaras, om 
man får antaga ett ur bruk kommet stamord, skola vi här an- 
föra Silphium, Siler, Silaus; Sesili, hvilka öfverensstämma der- 
uti, att alla dessa umbellater i medelhafsregionen lemna en gum- 
mös /Etherolja, som Romarne kallade Laser, hvarföre ock Sil- 
phium alltid öfversättes med Laserpitium. . Får man nu antaga 
som stamord 2tA, ehuru detta hos Grekiska författare ej före- 
kommer (endast OLÅL, som tillagdt Ricinus, äfven utmärkt för sin 
olja), motsvarande Latinarnes Laser, då blir alla nämda namns 
derivation enkel, nemligen Sil-phium, den som frambringar (pvew) 
Sil; SiZ-aus, den som stelnar (c:vw) till Sil, Sileroum eller Siler,; 
från hvilken Sil utflyter (0008), Se-silt åter ett frequentativum 
deraf. Men Latinarnes Siler är något helt annat än ofvannämda. 

+) Så betydde, som bekant, d0Vg ursprungligen träd i allmänhet, 
men blef slutligen inskränkt till ett viss slag, nemligen Eken; 
såscm trädet per excellentiam. Nu varande Greker benämna vår 
Ek helt enkelt dévdpov! Lilium från ett allmänt namn på prakt- 
fulla blommor till ett bestämdt slägte deraf. 


244 


vum för alla de derunder innefattade slagen. Detta sednare 
har väl varit det vanligaste. Man urskilde först de olika 
slagen med ett adjectiv, motsvarande våra nu brukliga spe- 
ciesnamn; men småningom bortföll det ursprungliga namnet, 
och endast det tillagda epithetet bibehölls som namn, hvarpå 
både i äldre och ännu i sednare tider (intill 47:de seklet) fin- 
nas otaliga bevis. Som allt jemt i det följande exempel der- 
på uppgilvas, anse vi öfverflödigt att här anföra några exempel 
för den äldre tiden och anmärka blott, att man ännu i 47:de 
seklet skref Herba mercurialis, h. moschatellina, h. paris, h. 
trientalis o. s. v. 

Detta tillagda epithet var i de flesta fall ett adjectivum, 
som icke sammanbands med sitt substantivum till ett ord 
(förr än under språkets förfall hos de sednaste Grekiska för- 
fattarne), hvarigenom substantivet desto lättare bortföll. Of- 
tast har ett namn derigenom från sin ursprungliga adjectiva 
form antagit en substantiv, som icke bör missleda oss. Ho- 
merus skrifver dovoaxzoc (al dovéw) xolauos, Men Diosco- 
rides och de sednare döveå; de äldre uekia eller uekin, xw- 
verov, men sednare uélias, xwvrov; Plinius skrifver Semen 
Carium, sednare författare Carium och Carum 0. s. v. Det 
är detta bortfallna substantivum, som bestämmer växtnamnens 
genus. Häraf förklaras t. e., hvarföre alla gräsnamn af la- 
tinskt ursprung äro neutra, såsom secale, triticum, hordeum, 
panicum, milium, lolium, emedan gramen eller frumentum är 
det uteslutna substantivet; alla de Grekiska åter, hvarunder 


xA6n förstås, äro feminina, såsom ”AZton, x0t97, ton, Tin, 


245 


Boröa, lera, okvoe, uypwotis, fakaos; de större åter, der 
xoMouog är substantivet, äro masculina, såsom ä7voog, xV- 
NELOOG, AUPdALOG, TÅOxONOS, ETLlyeroc (allt Rörarter) samt 
avedos och Boduos, om ej sjelfständiga stamord. Men detta 
substantiv kan icke blott vara ett visst allmännare namn eller 
Botavn, dodvs, JEvdpov, zolrov, BoABos, utan lika ofta någon 
viss del af växten, helst den, som användes i den tidens Eko- 
nomi eller Medicin. Företrädesvis gäller detta om alla, hvilka 
man endast lärde känna som handelsartiklar. Häruppå lem- 
nas bevis nedanföre i alla exemplen på de efter vissa orter 
benämda växter. Att finna, hvilket substantivum detta varit, 
är alldeles nödvändigt för att riktigt förstå namnens betydelse. 
Dertill åter eger man en god anvisning i namnets genus. 
Skulle Acer, Lönn, verkligen vara samma ord med acer, skarp 
(hvartill likväl ingen äldre grund finnes), så måste substantivet 
dertill vara lignum; också hafva alla sednare etymologer velat 
tillämpa det på veden, utan att tänka på nämda grund. — 
Att åter genom sammanbindande af ett adjectivum och ett 
substantivum till ett ord bilda substantivt växtnamn, som se- 
dermera blef och nu är det vanligaste, synes i äldsta tider 
varit okändt.  Zevdoov och BPotavn, som af alla lättast bort- 
fallande, förekomma högst sällan i de gamles namn, men skrif- 
vas' då alltid särskildt, såsom «<Belgdiue dévdpov« Theophr.. 


& Ieod Botown« Diosc., zotvov Buoikixrov Diosc.”), Aros äv- 


"]). Deremot skref icke Dioscorides, hos hvilken substantivet i all- 
mänhet öfver allt bortfallit xOlvov xOlyrxöv, PakiyyLov, 
ePNuepoov m. f., der z0Wwov är lika nödvändigt för meningen, 


246 


doc Theophr., fast dessa ord ofta uppenbart äro uteslutna. 
Tydligen ser man likväl, huru man, sedan namnens mångfald 
ej mer tillät den förra enkelheten i bildning, öfvergått till 
sammansättning: Homer skrifver oékwwov åle0od0entorv, Hip- 
pokrates gcéålwwov EAerov, Dioscorides åter dAerooéAwwor, att 
förtiga många dylika exempel. Man behöfver endast kasta 
en flyktig blick på Dioscoridis växtnamn, jemförda med de 
äldres, för att finna, huru de mer sammansatta, konstigare 
bildade äro ökade, och att de enkla adjectiva äro de äldsta. 
Men de sammansatta hade äfven ursprungligen adjectiv form, 
substantivet sättes före, såsom 7jAcotoo7ztiov 0. S. V. Först 
efter språkets förfall (graeco-barbara etas) bildades sådana 
namn som Baloauodevdpor, UocxnoPOTAvOv, ÖPOGLOPOTOAVOV, 
x0podioBotarvr”). — Namn, sammansatta af tvenne substan- 
tiver, förekomma i äldsta tiderna ytterst få (såsom xvvog- 
fPatos, Vosxvauos), och redan genom sin förening med ett 
annat växtnamn visa de sig vara af yngre ursprung; men hos 
Dioscorides blifva de vanliga, f. e. BovqFaukuov, kuyovztovs, 
&ovöykwssov, uvocwtis Mm. fl. Tydligen är detta bildnings- 
sätt yngre (om de icke från adjectiver öfvergått till substan- 


tiver, hvartill tz7zovows m. fl. lemna tydliga spår), och deras 


utan endast adjectiverna, men Baorkixov, teoov synas varit 
för allmänna ord att tåla denna ellips. 

+) Det är detta namngifningssätt, som nu anses för det bästa, — 
och visserligen är det från systematisk synpunkt det riktigaste 
och vigaste, men det är icke det naturligaste eller mest klassi- 
ska. Då Linné klandrar adjecliva namn har han ej iakttagit, ati 
detta benämnande vär just det äldsta, 


247 


derivation är vanligen högst enkel. I deras betydelse ingå 
icke några konstlade, sökta enskilda karakterer, utan en me- 
taforisk totaluppfattning af hela växten, liksom i de äldre 
enkla poetiska epitheterna, som öfvergått till namn. Man kan 
undra, att vi lagt så mycken vigt på detta formella; men dess 
kännedom synes verkligen nödvändig för att riktigt förstå 
namnen; allmännast söker man dem i verber, utan att tänka 
på det nödvändiga substantivet. Endast i de fall, då epithetet 
var ett alltför trivialt ord, bibehålles substantivet, såsom i 
BoABos Ed0dwduwuws, emetrxoc, teoc Boravn 0. s. v. På de 
äldre namnen torde några exempel här böra anföras: dovau- 
x08 (zalauos), den böljande (vassen); ”ueiöwor (möror”), den 
oförgängliga (växten); tnleqiov eller tnlégilov, den länge 
oförgängliga, den troget älskande (Svec. kärleksört |); uedtn 
(dpös), det mannabärande (trädet); ezwidiov (gvrrov), det 
midtpå - sittande (bladet) eller midtpå blädet sittande; fqrue- 
00v' (z0tvov), den dagblomstrande (Liljan); Fålwrroov (Qvi- 
Aov), det månggreniga (bladet); vapxio0og (BoAfös), den döf- 
vande (löken); äidovoc (Bozarr), den brännande (oriktigt öf- 
versatt med «glänsande«) växten; sAavivn (Boravn), den för- 


längda växten; &ro (xA0on eller öm), det dödande gräset, 


") De här tillagda epitheter äro icke godtyckligen valda, utan efter 
källornas anvisning. Sempervivum var hos Grekerna liksom hos 
oss odlad (mörov), och, innan namnet detlwov ännu kommit 
i bruk, anmärkes den af Hippokrates som TO EL TOvV ÖLXEL- 
ov Qvöuevov. 

"| Om Svenska och Grekiska folksagans öfverenssltämmelse, se of- 
van Grek. Nymph. p. 173. 


248 


Aurea, Aurantia (poma) o. s. v.”). Så enkel var den ursprung- 
liga namngifningen, eller rättare, den uppkom ej i afsigt att 
bilda namn, utan genom bruket blefvo epitheterna namn; de 
äldre namnen förhålla sig till de nyare som det naiva, hvilket 
icke sjelft vet af sin sinnrikhet, till det uttänkt pretentiöst 
snillrika. 

Till en del måste dock undantagas alla namn af främ- 
mande ursprung. Man var i äldre tiden lika rädd för att 
bilda nya namn, som man nu dertill är benägen. Fick man 
derföre en växt under främmande benämning, så upptog man 
denna i språket (och så sker än i dag uti lefvande språken; 
The, Kaffe, Tobak och de flesta utländska naturalsters namn 
äro lånta ur ofta för oss barbariska språk); men, liksom hos 
nuvarande Fransmän, nationaliserades de så efter eget uttal, 
att det icke är lätt igenkänna det ursprungliga. På detta 
sätt inkommo redan i gamla tiden för en del handelsartiklar 


Indiska namn. Vanligen har man dock hos de gamle upp- 


>) För att icke alltför långt förirra oss i ett ämne, som säkerligen 
alla skola anse alltför obetydligt, måste vi förbigå en mängd mi- 
nutiösa anmärkningar, som för oss likväl icke äro utan betydelse. 
Stundom har en växt olika namn af olika genera; då ligger all- 
tid en olika del till grund för benämningen, såsom under Ö0oLa 
förstås Öpöc, under ZOTLOG XUP7TOG; att det sednare också 
endast säges om den omogna frukten, är fullt bevisligt. En del 
Grekiska namn hafva för analogien, synnerligen öfverförda till 
Latinen, förlorat sitt ursprungliga genus, som Padus, Cerasus 
m. fl. Ursprungligen voro de bevisligen masculina, tills genom 
långt bruk som substantiva sjelfva tanken på det ursprungliga 
X0x070T0OS bortfallit. 


249 


lysningar, från hvad språk de härstamma, åtminstone anvis- 
ning. Må man icke låta förleda sig, af lättheten att finna 
radicer, att söka dessa i Latin och Grekiska. Romarne (åt- 
minstone Plinius) tillegnade sig Grekiska namn en gros; men 
de äro dock lätta att urskilja från de verkligen Latinska. 
Deruppå har man icke nog aktgifvit. Att för de sednare 
söka rot i Grekiskan är i vår tanka orätt, till och med der 
likheten är uppenbar. Kände man intet namn på växten, så 
var det aldra vanligaste, att benämna en växt efter växtor- 
ten eller det ställe, hvarifrån hon erhölls såsom handelsarti- 
kel. Som man kan historiskt följa dessa namns ursprung, 
så är detta vigtigt för kännedomen af det formella i nam- 
nens utbildning, och bestyrka de till fullo ofvan antydda 
grundsatser. Alla uppträda först som adjectiva; substantivet, 
som bestämmer genus, bortfaller under våra ögon, och det 
förra återstår ensamt som namn. Från Medien hade man 
tvenne vida skilda växter, nemligen (Bordvn) unduxr) (nu 
varande Medicago), och undéa unduizn; men, så länge man 
blott kände frukten, så kallades den sednare ufkov undiuxöv; 
af den förra blef slutligen blott Medica (hvilket alls icke af- 
ser några medicinska egenskaper!). Likaså två Persica, af 
hvilka den ena är nuvarande (Malus) Persica; den andra xc- 
ovov tTeporxov är vårt Juglans. Så är förhållandet med Ar- 
meniaca, Punica, Colchicum (sc. xz0tw0ov), Carum eller, som 
det först kallas, semen Carium, Ligusticum (folium) från Li- 
gurien, Sardoa benämnes af -Virgilius herba Sardoa från Sar- 


dinien, Britannica (radix) från Belgien, Teucrium från Troas, 


250 


Aconitum från en ort Acone (Ovidii derivation i Metamor[o- 
serna är en poetisk fiktion), Thapsia och Samolus efter öar 
af samma namn, Amerina (Salix) från nu varande Amelia i 
Spoleto m. fl. En del äro bevisligt af. samma derivation, e- 
huru mer förändrade, såsom Cicla af Sicula radix eller den 
Sicilianska. Då Greker och Romare från olika håll fingo en 
växt, erhöll »hon hos hvardera olika namn, f. e. Punica (se 
ofvan), Grekernas Castanea kallade Romarne glans Sardica 
(ifrån 'Lydien), innan det förra blef antaget; likså Esculus för 
glans Chaonia efter Epiri äldre namn; Tamarix gåfvo Ro- 
marne namn efter nuvarande Tambra i Spanien, utan att då 
känna, att det var Grekernas uvotixn. > Men Plinii berättelse 
om Cerasi benämning efter staden:Kerasunt i Natolien, och 
dess införande af Lucullus får :ej lämpas på vår Prunus Ce- 
rasus; den var långt förut känd, redan af Theophrastus un- 
der namn af xéoacog (xapwos); Plinius uppgilver ock sjell 
flera körsbärsarter som vilda i Europa. Cerasus är väl, efter 
Buttman, bildadt af xgoos, likasom Cornus af cornu, — och 
staden Kerasunt har snarare fått sitt namn af trädet, än tvärt- 
om, ty den som är äldst måste väl gilvit namnet; men den 
Cerasus, som. växer vid'Kerasunt, är efter Bellonius ej vår 
större, utan Lauro-Cerasus. 

Deremot äro wi öfvertygade, ätt nu vanliga bruket, alt 
benämna växter efter personer, i den gamla tiden var okändt 
(först i medeltiden började man tillegna Helgonen växter, och 
som princip antogs det bland Botanisterna egentligen först 


af Plumier), hvilket väl -klarast synes deraf, alt efter ingen 


251 


af forntidens utmärktare Botanici någon växt var uppkallad 
förr än i sednare tider. Man har likväl sökt skaffa detta 
bruk uråldriga anor; men vid närmare granskning torde de 
flesta, om ej alla, exemplen förfalla. I sednare tider har man 
väl öfverfört mythologiska namn på växter, såsom Andro- 
meda, Cassandra o. s. v.; men de äldre, Narcissus, Hyacin- 
thus, Adomis 0. s. v., äro säkerligen äldre än de mythologi- 
ska fablerna, som just genom en allegori uppstått från nå- 
gon egenskap hos växten; i en dylik hafva de sin förklaring. 
Alla andra åter, som blifvit sammanbundna med: historiska 
personer, bero vanligen af namnlikheten; växtnamnen äro sä- 
 kerligen äldre och hafva vanligen en enkel derivation, syf- 
tande på växten och icke på personen, såsom Telephium, Teu- 
crium, Helemium, Lysimachia o. s. v. De mest för motsat- 
sen talande exemplen äro väl Achillea och Artemisia; men 
äfven de kunna annorlunda förklaras. Den förra, som i äl- 
dre tiden kallas yckioqgvAeia (Lat. Millefolium), kan möjli- 
gen vara en sammandragning deraf, & yceto, — och Plinius 
antyder sjelf, att Artemisia är ett förändradt uttal af Par- 
thenis, liksom Tanacetum (utan all. grund härledt al Favatos) 
af Tannacum, ett gammalt namn på Parthenium, så alt i 
grunden tyckas alla dessa namn vara likbetydande, liksom de 
utan åtskillnad användas i de gamles Medicin. 

Det var egentligen först i medeltiden, som man började 
uppkalla växter efter personer, men då blott Helgon och i 
religionshistorien firade namn. Icke blott helgonen (Linné 


uppräknar i Phil. Bot. omkring 30 växter, benämda efter dy- 


2532 


lika”) uppkallades, utan äfven Gamla Testamentets personer, 
såsom Sigillum Salomonis, Candelabrum Salomonis ov s. V., 
— Christus och Jungfru Maria fingo hvardera en hel blom- 
stergård, — ja, älven Englarne (Angelica), till och med den 
onde anden (Morsus diaboli), blefvo icke förgätna. Med alla 
dessa namn äro legender införlifvade; symboliska begrepp lig- 
ga för dem till grund. Mig synes man nu oriktigt förakta 
allt dylikt; visserligen hör det icke till den stränga veten- 
skapen; men intet, som rör mensklighetens utveckling, hvar- 
till hennes förhållande till naturen företrädesvis hör, får för- 
bises, och den, som verkligen vill känna de tidernas anda, får 
icke försmå dessas uppfattning af densamma. Som symboler 
af Treenigheten betraktades blad, sammansatta af trenne små- 
blad (Alleluja o. s. v.); äfven blommor af trenne färger (flos 
Trinitatis). Växtnamn, hänsyftande på hedniska gudomlig- 
heter, kristnades genom öfverflyttande till Helgonen. Alla 
dessa namn uppstodo bland folket (att den tidens namn icke 
äro bildade af vetenskapsmän, är så mycket säkrare, som dy- 
lika den tiden icke funnos), och ännu i dag är folkspråket 


för dem den tillförlitligaste källan, — och endast i den ännu 


") Helenium, som man ansett härledas af Helena, liksom vår Sven- 
ska Alunsrot, Ålandsrot af St Älins rot, hafva båda en helt annan 
upprinnelse. Redan hos Hippokrates benämnes den förra af växt- 
stället i kärr ÉÅévLov, och vårt Svenska namn är väl af det Go- 
liska Alant, som, enligt Isidorus Hispalensis, sjeif född Got, 
1 636, var Götiska folknamnet på denna växt. Grekiska namnen 
voro honom obekanta. 


253 


fortlefvande traditionen ega: de sin förklaring”). Man finner 
i detta hänseende en förundransvärd öfverensstämmelse i alla 
kristna länder. Medeltidens namn igenkänner man lätt på 
denna deras religiöst-symboliska betydelse, och i det formella 
deruppå, att de vanligen äro bildade af tvenne substantiva, 
som icke sammanbindas till ett ord, så att det egentligen be- 
stämmande är i genitivo casu. I de få och obetydliga skrif- 
ter, vi från den tiden ega öfriga, finnas de mindre än hos 
Botanikens fäder, som noggrannt upptaga de i folkspråket 
förhandvarande. — Under medeltiden förlorades dessutom kun- 
skapen om de gamles namn; de, som bibehöllos, rådbråkades 
ofta, och förvexlade fortplantades de äfven på den följande tiden, 
hvilket icke får förbisey; då mån historiskt vill eftersöka de- 
ras ursprung. I de Grekiskas ställe infördes derjemte i den 
tidens skrifter en mängd urgamla folknamn ur germaniska 
språken, såsom  Dorella (vårt Svenska Dodra eller Döre), 
Himmelschiissela (i flera Svenska landsorter Himmelsnycklar). 
De flesta af denna art blefvo väl utmönstrade vid Botanikens 


restauration; andra åter latiniserades och äro bibehållna än 


") Linné anför flera af denna art i Philos. Bot. $ 244, men en rik 
efterskörd deraf finnes både hos äldre författare och i den ännu 
fortlefvande traditionen. — De flesta medeltidens legender, så 
vidt de röra våra växter, har jag funnit vara kända bland vår 
allmoge. Vi hafva i en föregående uppsats sökt visa, att äfven 
vissa elementer af den Grekiska mythologien ännu fortlefva hos 
oss i folktron, — och oss synes besynnerligt, att, då man lägger 
så mycken vigt på den forngrekiska, man kuappast vårdar sig 
att taga notis om hvad som finnes bland oss sjelfva. 


254 


i denna dag, såsom Humaulus, Trollius. Och detta tro vi 
icke kunna ogillas, då Romarne handlade just på samma sätt. 
Men i denna periods namn är icke detta, utan sjelfva sym- 
bolen det väsendtliga, hvilken med olika ord uttryckes; nam- 
nen äro ännu i ett embryoniskt tillstånd och uttryckas der- 
före genom föränderliga epitheter. Så f. e. tillegnas Chri- 
stus och Jungfru Maria Orchiderna, i medeltiden vanligen 
kallade Palma Christi, i flera provincer hos oss äni dag Her- 
rans händer: 'Om dem finnas en mängd legender, hvilka olika 
utbildats i olika provincer, ehuru "man tydligen igenkänner 
den ursprungliga enheten. Ofta hafva lokala förhållanden syn= 
nerligen' bidragit till deras utbildande. Så är det en gammal 
symbolisk uppfattning, att Malörten (Artemisia Absinthium) 
betecknar ånger; men, som dess närmaste slägting, Gråbo 
(Gråböna, A. vulgaris), hvilken icke är märkbart bitter, i 
Småland är det svåraste åker-ogräs, endast genom största an- 
strängning  utrotligt, så har denna der tagits till symbol för 
synden, hvilket förklarar ett i denna landsorts' ascetiska folk- 
läsning vanligt, eljest "obegripligt, uttryck: «Gråbönan är en 
ond ört« 0. S. V. 

Nyare  Botanikens fäders och restauratörers: bemödande 
i afseende på nomenklaturen gick hufvudsakligen derpå ut, 
att, jemte återfinnandet af de gamlas växter, återställa de 
förlorade klassiska namnen; men, i saknad af dessa, tilleg- 
nade sig äfven de benämningar ur folkets mun, som öfver- 
sattes på Latin och Grekiska. De äro således endast medel- 
barligen härflutna ur samma källa med de äldre; på det for- 


255 


mella i deras bildning märker man snart, att de äro konst- 
produkter. Men genom dem infördes dock först de under 
medeltiden uppkomna idéer och benämningar, ehuru man sökte 
rena. språket, förkastade de dunkla och obestämda (såsom 
Alleluja) eller sökte gifva dem ett med tidens nya anda mer 
analogt syfte, såsom Aquilegia o. s. v. Men, då vi under 
denna period sammanfatta hela tiden från Brunfels till Linné, 
under hvilken vetenskapen var i en jemt fortgående utveck- 
ling, är svårt att uppgifva något för hela tiden gemensamt. I 
det formella kan det dock lättare ske; den med dem bekante 
igenkänner strax denna periods namn af deras bildningssätt. 
De tallösa, oklassiska namnen på — oides, — astrum — a- 
stroides — ella eller med ett modifierande epithet före ett 
bekant namn, som fram emot Linnéanska reformen allt mer 
och mer ökade sig och blefvo synnerligast föremål för Lin- 
nés. fördömmelse (Phil. Bot. $ 228—2534, der exempel anfö- 
ras i öfverflöd), äro för denna period högst karakteristiska och 
denna ensamt tillkommande. Dertill komma namn på — ago, 
som Borago, Plantago, Tussilago, Solidago, Populago o.s.v., 
uti hvilka alla ago ingår i betydelse både af föreställa (likna) 
och verka på; äfvensom de nu vanliga sammansättningarne 
al ett nomen och ett verbum (sangui — sorba) förut voro 
nästan okända. I det ideella är svårare uppgifva något ge- 
mensamt, helst föregående periods idéer återkomma, ehuru 
mer sällan, såsom Herba Sancta, hvilket, besynnerligt efter 
våra begrepp, var Tobakens äldsta Botaniska namn. Att ti- 


den blef mer realistisk, bevittnas dock deraf, att i början de 


256 


flesta namn afsågo växternas egenskaper och användande i 
medicin, teknik, såsom, utom redan anförda exempel, Car- 
diaca, Ptarmica, Podagraria, Camphorata, Alchemilla, San- 
guinalis, Salicornia, Salsola, Kali och otaliga. Man öfvergick 
likväl småningom till hufvudsakligt afseende på yttre tillfäl- 
liga öfverensstämmelser eller växternas likhet sins emellan, 
som slutligen tog så öfverhand, att nästan hvarje nytt namn 
endast var en fraction af något förutvarande, antingen genom 
de ofvannämda terminationerna (— oldes, — astrum, — ella), 
eller ett förutsatt micro —, pseudo —, cham&e —. Det var 
de tidernas sätt att uttrycka den naturliga förvandtskapen ge- 
nom namnens likhet, innan man egde några familjer eller vä- 
sendtligt sammanbindningsmedel. Också står nomenklaturens 
utbildning i så oskiljaktigt samband med de systematiska idé- 
erna, att man kan kalla den dessas form, — hvarföre det 
verkligen var consequent af Linné att yrka, det «dispositio- 
nen och nomenklaturen voro Botanikens grundvalar« (Phil. 
Bot. $ 245) "|; ett påstående, som likväl knappast någon i 


vår tid skulle vilja underskrifva. 


>] Detta uttryck förklarar, hvarföre många förbisett hela den nya, 
biologiska riktning Linné gaf vetenskapen, så att f. e. Cuvier 
blott benämner honom ”den stora reformatorn af vetenskapens 
nomenklatur”. Linné, ledd mer af en inre brinnande känsla än 
spekulativ skarpsinnighet, insåg knappt sjelf vigten af sin rent 
biologiska uppfattning af naturen, han kunde ej tänka sig någon 
annan möjlig. 


257 


lil. LINNÉANSKA REFORMEN AF NOMEN- 
KLATUREN. 


Tum primum homines ipsas res neglexerunt, 
gquum nimio studio nomina guerere coeperunt. 


GAÅLENUS. 


Uti ingen af naturalhistoriens delar var Linnés reforma- 
tion så synbar som i terminologien och nomenklaturen; han 
införde i båda ett nytt språk, som alldeles icke genom filo- 
sofiskt djup eller dialektisk klyftighet gjorde sig gällande, utan 
genom sin enkelhet och naturenlighet. Terminologien blef 
allmänt antagen som Naturforskarnes språk; men genom yt- 
terligare öfverbyggnader äro både dess aurea och argentea 
etas länge sedan förflutna. Hvad vi uti nyare terminologien fö- 
reträdesvis klandra är, att hon betraktar sig ej blott som 
medel, utan som ändamål, och endast i sin utvidgning redan 
ser en vinst. Framför allt anse vi olämpligt: 4) att bilda en 
egen terminologi för skilda familjers antingen fullkomligen 
likartade eller tydligen analoga delar; 2) att för samma or- 


Pries, Bot. Utfl., I. AT 


258 


gan, ss. frukten, antaga en mängd primitiva, substantiva namn, - 
hvarigenom man så lätt förbiser det väsendtliga i sak, sedan 
man erhållit ett nytt namn. En ny term är endast nödig 
för nya begrepp. Ett splitter nytt språk, såsom Wallroth, 
Petterman m. fl. sökt införa, om än mer logiskt och con- 
sequent, skall knappt någon anse mödan värdt att lära, och 
det blir ingen vinst, ty man måste ändå lära det förut an- 
tagna, för att kunna begagna dess rikare litteratur. 

Principerna för slägtenas benämning voro så enkla, att 
man nu mer endast förundrar sig öfver, huru man någonsin 
annorledes kunnat gå tillväga. Att alla växter, som höra till 
samma slägte, måste hafva ett gemensamt slägtnamn (Phil. 
Bot. $ 246); att detta åter måste vara olika för olika släg- 
ten ($ 217) m. fl, äro så klara satser, att det väl synes i 
vår tid öfverflödigt anföra dylika; men den förbistring, som 
deruti herrskade före Linné, förklarar tillräckligen, hvarföre 
Linné deruppå kunde lägga så mycken vigt. Allt hvad Linné 
i sin Philos. Bot. om namnen anför ($ 213—92358) gäller en- 
dast slägtnamnen; hvad Linné kallar artnamn är efter när- 
varande språkbruk diagnoser. Vid de förra skola vi förden- 
skull här nedanföre hufvudsakligen fästa oss. 

Öfver Växtfamiljernas namn förekommer knappast något 
i Linnés Philosophia Botanica; ty hvad Linné anför om ord- 
ningarnas har mer afseende på ett artificiellt system. Som 
bekant benämnas dessa nu vanligen efter hufvudslägtet, och 
detta kan icke annat än gillas, såsom ej blott underlättande . 


minnet, utan ock antydande det typiska och centrala för fa- 


259 


miljen.  Dervid borde man likväl iakttaga, att en huffudfa- 
milj får ett vidsträcktare namn än en underafdelning, och 
skrifva i stället för Erice& (sensu lat.) Ericacec, och bibehålla 
Ericee för en grupp af dessa i mer inskränkt mening. Så 
böra äfven familjnamn efter ett helt slägte föredragas framför 
alla af en enskild, afvikande art, f. e. Ribesie för Grossularice; 
al ett typiskt slägte för ett atypiskt; Potamogetonece för Naya- 
deg; Nayas kan svårligen förenas till samma familj med Po- 
tamogeton; står närmare Hydrocharidece, och den, som jemför 
Nayas med Udora, skall snart inse omöjligheten att långt 
aflägsna dessa från hvarandra. Endast mycket naturliga fa- 
miljer, der intet egentligen centralt slägte kan uppgilvas, f. e. 
Crucifere, Umbellifere 0. s. v., brukar man benämna efter en 
gemensam: karakter, som just för dessa är lättare att finna 
än för andra. Men man bruke dertill icke enkla, vidsträckta, 
vaga termer, såsom Amentacew, Composite; Synanthere Rich. 
och Lessing hafva ett bestämdt företräde. På goda grunder 
förkastar Decandolle terminationen — oidecw, men bibehåller 
denna sjelf för Ficoidee, så mycket mer opassande, som Ficus 
icke hörer dit”). 

Synnerlig, måhända alltför stor, vigt lade Linné på det 
formella i slägtnamnens bildande. De lagar, Linné derför 


gifvit, erkännas dock ännu i allmänhet såsom riktiga, ehuru 


”) Man bråkar mycket med de olika ändelserna — acee, — inecme, 
— ales 0. S. V., utan minsta vinst för vetenskapen; och att i an- 
ledning af sålunda förändrade flexioner vexla Auctors namn för 
familjerna hör till n. v. Botanikens bizarrerier. 


260 


man Vill anse dem allt för stränga; också tillåter man sig en 
mängd afvikelser derifrån. Svårt är ock inse, hvarföre icke 
ett namn skulle få sammansättas af tvenne Latinska ord, och 
hvarföre ett namn ur Sanscrit, Arabiska o. s. v. skall vara 
mer förkastligt än ett Latinskt eller Grekiskt af alldeles o- 
känd derivation. (Phil. Bot. & 223 etc.) Likljudande namn, 
såsom lätt ledande till förvexling, förkastas äfven af Linné; 
men, sedan slägtena blifvit så mångdubblade, äro dessa icke 
möjliga att undvika, knappt identiska inom djur- och växtri- 
ket. Att bilda nya namn blott genom en olika flexion af ett 
förutvarande eller med någon tillsats framtill (emot Linnés Phil. 
Bot. $ 227, 230) förblir dock, som Link redan anmärkt, o- 
skickligt, såsom Chamagrostis, Calamagrostis, Valerianella 
0. sS. v. De flera namn, som (emot Linnés Phil. Bot. $ 255, 
234) blifvit förut gifna åt Djur eller i andra vetenskaper 
som termer antagna, leda ovillkorligt till förvillelse. Miss- 
bruket af slägtnamn efter personer är redan anmärkt af Link; 
och Linnés förbud, att ej efter allehanda celebra personer 
uppkalla växter, har man rent öfvergifvit. När detta sker 
alldagligen, vore det allt för ensidigt att yrka upprätthållan- 
det af Linnés lag emot helgonens uppkallande. De kunna 
vara rätt så goda, som nya tidens celebriteter. Men, skulle 
någon våga försöket att förkasta oriktiga eller till och med 
blott rätta felaktigt skrifna namn, så skulle det tagas mycket 
illa upp. Schreber gjorde ett försök med Aublets äkta Ka- 
raibiska namn (Vouapa och otaliga dylika); men det ådrog 


honom mycken smälek; de barbariska har man återtagit, — 


261 


och Sprengels mest linguistiska rättelser har man äfven 
tydt för pedanteri. Utom Linné, hafva äfven Link och Spren- 
gel för dem gifvit goda reglor, så att vi deröfver ej längre 
skola uppehålla oss”). Retzii Observ. in Linn. Crit. Bot. in- 
nehålla många goda anmärkningar öfver detta ämne. Det 
har i sednare tider, efter Decandolle, blifvit brukligt att gifva 
hvarje underafdelning af ett slägte substantivt namn. Således 
benämnes gruppen Festuce ovinge Amnopoa, F. rubre Alaxy- 
per (en misslyckad sammansättning, som skall betyda: foliis 
superne sulcatis), Rose Canine Cynorrhodon o. s. v. i oänd- 
lighet. Vi anse detta alldeles icke förtjena efterföljd, då fränd- 
skapen är så påfallande, att aldrig fråga kan uppstå att be- 
trakta dem som egna slägten. Vi anse vida lämpligare att 
benämna dylika grupper efter deras hufvudart, ss. Rose canine, 


pimpinellifolie, Saxifrage, Cotyledoner 0. s. v., liksom fa- 


2) Linnés lifliga fantasi spelade äfven en vigtig roll vid hans namn- 
gifning af växter efter personer, så att han gerna valde till des- 
sas emblem någon växt, som häntydde på deras personliga egen- 
skaper eller lärosatser, såsom Knautia. Forskål var känd som 
en ganska envis disputator, och derföre benämde Linné en efter 
honom uppkallad växt Forskalea tenacissima. Den berömde Mil- 
ler sände Linné af sitt rika förråd ofta frön, men vanligen en- 
dast 2, högst 5 i sender, Linné uppkallade derefter Millera bi- 
flora och quingqueflora. Den beryktade Biskop Brovallius var 
före sin Biskopsutnämning mycket krypande, hvarföre Linné kal- 
lade en växt Brovallia demissa; men som Biskop visade han sig 
mycket stolt, då Linné tillade en ny art i B. elata; och sedan 
som riksdagsman blef han känd som cen opälillig partigängare, 
då Linné tillade en tredje art, Br, alienata. 


262 


miljerna efter deras hufvudslägte; i annat fall förtjenade dessa 
väl vida mer att erhålla ett sjelfständigt namn. Endast då ett 
äldre historiskt namn derigenom bevaras, eller ock det blir 
nödvändigt "att under ett gemensamt namn subsumera flera 
smärre grupper, såsom bland Salices, ville vi behålla de sub- 
stantiva. 

Bland de Linnéanska reformerna i Botanikens formella 
behandling voro inga vigtigare och mer underlättande för 
dess studium än införandet af de logiska art-definitionerna 
och fixa artnamnen; båda i sig så enkla, att man nu svårli- 
gen begriper, huru de så länge kunnat undgå Botanisterna. 
De fraser, man förut begagnade både som diagnoser och namn, 
voro ingendera, i allt vaga och obestämda. Efter Linnés för- 
sta åsigt skulle diagnoserna tillika tjena som namn, tills den 
jemt tvingande nödvändigheten att förändra och utvidga dessa ”) 
ledde till antagande af artnamnen eller nomina trivialia, som 


de af Linné benämdes. Dessa voro väl till en stor del redan 


+) Linnés lagar för diagnoserna blefvo af alla hans efterföljare, äf- 
ven af Haller, antagna, och äfven af nyare Botanister in thesi 
erkända, men in praxi ofta, synnerligast i arbeten efter naturliga 
systemerna, der i allt ett sträfvande till regellöshet är märkbart, 
utträngda af synoptiska descriptioner, hufvudsakligen derföre, att 
de korta Linnéanska befunnos så lätt innesluta flera arter. Men 
icke blott i theoretiskt hänseende, utan ock i praxi var det Lin- 
néanska förfarandet lättfattligare, bestämdare och klarare, — och 
osäkerheten i bestämmandet är genom uraktlåtandet deraf sna- 
rare ökad än minskad. Man har derföre börjat inuti dessa de- 
scriptioner utmärka med cursiv stil sjelfva diagnosen, som verk- 
ligen är en återgång till den Linnéanska methoden. 


införda af Rivinus, som bildade dem på lika sätt som Lin- 
né, och blefvo äfven al Linné vanligen bibehållna (f. e. nästan 
alla våra Viciers m. fl. artnamn äro gifna af Rivinus); men 
till någon allmän princip upphöjde han dem icke ”). Linné sjelf 
synes icke till en början insett deras vigt (jemf. Phil. Bot. 
$ 462) och har icke heller för dem framställt några lagar, 
hvilka ock kunde vara öfverflödiga, dels emedan han genom 
deras allmänna införande i Spec. Plant. för dem gifvit ett 
så lyckligt föredöme, dels emedan lagar förutsätta missbruk 
och tvister, hvilka för en ny sak icke i Linnés tid uppstått. 
Utom af Haller blefvo de af alla hans efterföljare med tack- 
samhet mottagna och komma säkerligen alltid att bibehållas; 
den enda förändring de undergått i princip är det idkeliga 
uppkallande efter personer af blott artighet (efter Linné fin- 
nes ingen enda art uppkallad i hela hans System; men man” 
kan knappt räkna de efter Decandolle i dennes icke afslu- 
lade); endast då de verkligen inneburo något historiskt upp- 
lysande bibehöll Linné dylika. Orsaken, hvarföre Linné icke 
för dem fastställde lagar, ligger väl egentligen deruti, att ti- 


den först kunde utvisa, hvilka tvistefrågor öfver dem kunna 


”) Det är visserligen sannt, att man för dessa borde rättare upp- 
gifva Rivinus som Auctor (Rivinus var en af sin tids mest ut- 
märkta och sjelfständiga Botanister, som icke njuter nog rättvisa 
i Botanikens historia, emedan han icke var compilator af gene- 
rella arbeten), men, som hela tiden före Linné är Bolanikens 
Gamla Testamente, stannar man vanligen vid bonom, och då han 
1 alla fall upphöjt nomenklaturen till princip, är det enklast att 
utgå från denna allmänna grundval. 


264 


uppstå. Det är derföre dessa, som vi här skola framställa 
till närmare granskning. Må man icke anse förmätet, att vi 
på Linnés vis framställa vår åsigt i form af aforismer. Våra 
föregångare på denna väg, Sprengel och Link, hafva följt 
samma method. För lättande af öfversigten skola vi betrakta 
artnamnen till deras form, betydelse, förändringar, prioritet, 
auktoritet, samt principen för deras utredande. I de båda för- 
sta fallen är man i allmänhet, ense i principerna, fast många 
alvikelser ske i tillämpningen. Att särskildt upplysa hvarje 
moment med exempel anse vi öfverflödigt. 

L I afseende på formen bör: 4. Hvarje art hafva sitt 
bestämda namn. Flera arter af samma slägte kunna icke 
hafva samma namn. För en art böra icke tvenne antagas. 
Endast då ett äldre namn måste återställas, är det för en 
kort tid, tills det förra blir bekant, tjenligt att inom parenthes 
tillsätta det mer bekanta. 

2. Adjectiva namn äro bättre än substantiva. Utan 
synnerliga skäl bilde man inga nya substantiva. Men de re- 
dan antagna måste bibehållas, och de, som hafva urgammal 
auktoritet, äro af stor historisk vigt. Äfven då ett genus 
. indrages bibehålles dess slägtnamn helst som artnamn. Sub- 
stantiva namn skrifvas alltid, till utmärkande af appositionen, 
med stora initialer. 

3. Artnamnen böra äfven vara ett ord. Undantag må 
endast göras för dem, som hafva gammal historisk rot, såsom 
Bursa pastoris, Oculus Christi. Link yrkar i detta fall det 


sednares uteslutande; men i vissa fall är detta icke möjligt, 


265 


tydelsen. Heldre skulle vi skrifva Bursa-Pastoris o. s. v. 

4. Latinska namn äro bättre än Grekiska, efter som 
det förra, ej det sednare, en gång har blifvit Botanikens offi- 
ciella språk; eljest kunde detta gerna inverteras. Att i namn 
vilja briljera med liten kunskap i Grekiskan är löjlig fåfänga: 
— Ehrhart, af vetenskapliga grunder, införde en mängd 
dylika, som tillika äro substantiva; de äro i alla hänseenden 
obeqvämare än deras synonymer. De, som hafva klassisk 
rot, äro likväl vigtiga att bibehålla; äfven om nya af denna 
art bestämmas, böra de upptagas. Undantag måste ock göras 
både i stora slägten, der de icke kunna undvikas, och äfven 
af ord, bland Botanisterna så allmänt bekanta, att de kunna an- 
ses för latiniserade, f. e. macrorrhizus, polyphyllus, micran- 
thus, monander, digynus, trispermus o. s. v. 

5. Artmamn ur lefvande språken, hvilka äro antingen 
allmänt antagna som officiella eller i hemlandet allmänt kän- 
da, lämpa sig ganska väl till artnamn, blott de äro stam- 
ord och ej barbariska, för vissa nationer hardt nära omöjliga att 
uttala och vidriga, såsom en del Amerikanska; i dessa fall mil- 
dras deras skrifsätt, äfvensom de böra skrifvas efter sitt uttal. 

6. Lexikaliska och grammatikaliska misstag böra rät- 
tas både i slägt- och artnamn, så väl i uttal som skrifsätt 
(Fransmän skrifva vanligen f. e. özeo med uper, tokog med 


olos.  Eleocharis bör skrifvas Heleocharis o. s. v.)”]. Hy- 


"| Härvid bör likväl allt pedanteri noga undvikas. Drianthus borde 


266 


brida ord, sammansatta af olika språk, böra återföras till 
stamordets. 

I. I afseende på artnamnens betydelse äro: 

7. De, som uttrycka växtens hela utseende, någon i o- 
gonen lätt fallande karakter, någon utmärkt egenskap eller 
dess relativa förhållande till samslägtingarne, de brukbaraste. 
Huru likgiltigt man än ofta anser ett namn, så underlättar dock 
ett träffande utomordentligt mycket både bestämmandet och 
minnet. De relativa namnen äro likväl icke väl passande, om 
de blott afse en enskild del, f. e. Plantago major efter bla- 
dens bredd, Androsace maxima efter de stora svepebladen. 
Som både Thalictrum majus och minus hvardera ega en stör- 
re, en mindre form, förvexlas dessa beständigt; Jacq. Th. ma- 
jus är andra författares Th. minus, hans minus Th. flexuosum. 
Med Th. kemense har ingendera frändskap. 

8. De bästa äro likväl de, som hämtas af vegetativa 
och biologiska förhållanden, helst dessa icke kunna, efter van- 
liga bruket, ingå i diagnoserna. Rätt goda äro älven de ef- 
ter växtstället och fäderneslandet gifna; derigenom fästes upp- 
märksamheten på en arts oväntade förekomst i ett aflägset 


land, f. e. Pleurospermi austriaci i Sverige”). Om detta sed- 


rättast skrilvas Diosanthus (lovis flos), men Lepigonum är lika 
riktigt som det föreslagna Lepidogonum. Något slägte Spergu- 
laria finnes ej hos Persoon! och användes alldeles falskt hos 
nyare. 

") Sistlidne sommar har delta högst märkvärdiga, för Svenska Flo- 
ran nya, Umbellatslägte blifvit upptäckt uti Kolmårdens steniga 


267 


nare än skulle vara vidsträcktare, än namnet antyder, föror- 
sakar det ingen oreda. Man vakte sig dock att hämta det 
af allt för inskränkta lokaler, der en eljest vida utspridd art 
blott tillfälligtvis förekommer (såsom Potentilla salisburgensis), 
eller alldeles obekanta orter, som icke finnas i vanliga geo- 
grafier. 

9. Historiska namn vårdas noga, när de äro af något 
verkligt intresse, hämtade antingen ur folkspråken eller äldre 
författare. Linné afsåg alltid samvetsgrannt sina föregånga- 
res benämningar; att man nu, al pur okunnigket, ej vill afse 
dessa, är en klandervärd lättsinnighet. Vid benämnande af 
nya arter jemföre man äldre författare, hos hvilka flera ännu 
icke, eller först i sednare åren, urskilda arter förekomma. Art- 
namn, hämtade från personer, hvilka Link m. fl. redan rik- 
tigt anmärkt vara mindre lämpliga, kunna försvaras, endast 
när de i historiskt afseende äro upplysande. Finnes ett namn, 
som afser sjelfva växten, blir det i längden alltid föredraget 
dessa stumma benämningar efter personer. Missbruket af 
dessa, hvilket årligen växer, har ådragit och skall en dag än 
vidare ådraga vetenskapen och Botanisterna mycken smälek. 
Äran är ganska tvätydig; vanligen vill man derigenom föreviga 
en persons misstag; stundom litet löjlig, såsom då Rofdjur, Sca- 
rabeer, Pediculi o. d. uppkallas efter personer, eller då Spren- 


gel öfversätter Thelebolus stercorarius Tod. med Th. Todea- 


bergsklyftor af Studd. M. Floderus och W. Stenhammar, ott 
af de vigtigaste fynd, som under flera år skelt för Svenska Floran. 


208 


nus. Det kan vara nog med slägtnamnen. Om någons ära 
deraf vuxit, är oss obekant. Linnea älska vi åtminstone för 
Linnés skull, men ej tvärtom. 

10. Det är alldeles likgiltigt (i ett större slägte syn- 
nerligast, i ett mindre bör det undvikas), om tvenne eller flera 
namn äro likbetydande, blott de äro i uttal eller ljud olika. — 
Icke heller upphäfver det ett namns riktighet, att ett bättre 
kunde gifvas, eller att ett gilvet bättre gåfves åt en annan art. 

'41. Endast såsom provisoriska kan vi anse vissa vaga 
namn, såsom dubium, ambiguum, incertum, hybridum, negle- 
clum, novum 0. s. v. Namngilfvaren medgilver i förra fallet, 
att han icke känner dem säkert, och, sedan de blifvit riktigt 
kända, förfaller deras lämplighet. — Alla artnamn på hybri- 
dum äro dessutom vanligen falskt använda. (Sorbus hybrida 
borde efter Kalms och den äldre Linnés namn kallas Sorbus 
fennica.) För verkliga hybriditeter (men icke + af de som 
dylika uppgifna äro hybrida) kan Scheides method, att af båda 
föräldrarnes namn bilda ett nytt, antagas; men man bör då 
vara säker, att de verkligen äro bastarder; — dock att der- 
efter ändra redan antagna kan icke gillas. De flesta bastar- 
der äro likväl något så tillfälligt, att de icke förtjena egna namn. 

42. För de förhållanden, af hvilka namn böra tagas, 
kunna likväl inga bestämda lagar giflvas. Rent af förkastliga 
äro endast de, som grunda sig på ett uppenbart misstag, såsom 
alldeles falskt fädernesland, eller som uppkommit af tryckfel 
( Hierac. pontanum för montanum), eller ock rent al äro na- 


turstridiga, såsom Salix arenaria för S. limosa. Men, att 


269 


ett namn tagits al en karakter, som är föränderlig, gör icke 
namnet oriktigt, så vida det eger sin tillämplighet på huf- 
vudformen, f. e. Turritis hirsuta, Cardamine hirsuta. Mot- 
satt är förhållandet, eller naturstridigt är ett namn efter en 
atypisk form, såsom Betula pubescens; detta namn tillkommer 
endast en afvikande form af B. glutinosa, och, om den förra 
antages som hufvudform, vanställes alldeles begreppet om 
arten. 

HL I afseende på artnamnens förändring gäller som 
princip: 

15. Ått intet namn utan de mest tvingande skäl må förän- 
dras. Om redan här anförda grundsatser icke synas så strängt 
rationella, om tolerancen mot mindre passande namn synes 
för vida utsträckt, har detta sin goda grund deruti, att olägen- 
. heterna af en namnförändring sällan kunna uppvägas, och, finge 
man på halfva skäl, såsom att ett namn bättre passar än ett 
annat, införa nya namn, så skulle snart en fullkomlig förbi- 
string inträda. Derföre öfverensstämma åtminstone de flesta 
i den redan af Sprengel framställda grundsats, att intet art- 
namn, som icke är absolut falskt, får förändras. Äfven i fall 
slägtnamnet förändras, måste artnamnet bibehållas oförändradt, 
likasom ock, då varieteter upphöjas till arter eller tvärtom, in- 
gen förändring af namnet bör ega rum. Denna regel förgätes 
allt för ofta. Det är likväl en grundsats, som i en framtid 
ovillkorligt måste göra sig gällande, och, då meningarne dag- 
ligen vexla om hvad som är art eller varietet, måste åtmin- 


stone första benämningen bibehållas oförändrad. 


270 

44. De fall, då namnförändring är rättvis och nödvän- 
dig, äro: a) då tvenne eller flera arter hafva lika namn ($ 
4), i hvilket fall det sednare gilfna måste förändras. Skulle 
likväl det äldre gifvits en osäker art, eller blott afart, bibe- 
hålles det för den sednare. Alldeles oriktigt vore att ändra 
ett namn derföre, att det förut varit gifvet åt en redan ut- 
plånad art, f. e. Rubus horridus, flera Salices. Utan allt skäl 
ändrar Griesebach namnen på flera Hieracia, f. e. petre- 
um, corymbosum m. fl., ty homonymerna äro ej egna arter. 
I vissa större slägten, f. e. Agaricus, skulle knappt något pas- 
sande namn kunna gilvas, om man icke finge återupptaga dy- 
lika redan öfvergifna namn. — b) Då ett namn är helt och 
hållet falskt och naturstridigt ($ 42). Men i båda fallen, 
innan något nytt bildas, granske man synonymerna, om icke 
bland dem finnes något redan gifvet namn, som kan återupp- 
tagas. — ce) Då ett yngre namn orättvist utträngt ett äldre, 
hvilket då måste återtagas, så vida det är bestämdt och be- 
skrifvet; men orimligt vore ändra antagna namn efter Her- 
barier. Just för stabilitetens skull är detta momentet af hög- 
sta vigt. Det är denna vigtiga grundsats, som man nu syn- 
nerligast vill bestrida; man söker försvara dessa falskt an- 
vända namn med namnens likgiltighet, vedertagna bruket o. 
s. v. Hvad skulle man säga om en Historicus, som tillskrefve 
en händelse annan person, än den hon verkligen tillkommer, 
under förebärande af bruket och namnens likgiltighet? Visst 
kan sägas, att det är obetydligt; men, öfverger man derföre 


det rätta i det ena efter det andra, så växa dessa misstag 


271 


slutligen till en complett oreda och godtycklighet. Att hylla 
bruket, när det är missbruk, som regel, är för vetenskapen 
lika vådligt, som att upphöja vanan och convenancen till mo- 
ralprincip. I vetenskap gäller intet annat än det sanna och 
rätta; allt som icke derifrån utgår måste förfalla. Alla bi- 
skäl af likgiltighet, beqvämlighet, bruket o. s. v. måste tyst- 
na, då de strida mot sanning och rättvisa. Dyrkar veten- 
skapen andra gudar än dessa, så skola dilettantismen och god- 
tycket snart förhälva sig öfver lärdomen och forskningen, 
och all auktoritet, emedan dylik endast kan hvila på rättvisa, 
skall försvinna; det olyckligaste likså väl för vetenskap som 
kyrka och samhälle. Fr. i Bot. Not. 1842 p. 3”). 

45. Just för stabilitetens skull måste äfven alla colle- 
ctiva namn (d. v. s. de, som beteckna en hel grupp af när- 
beslägtade arter) bibehållas, men oförändrade i den mening, 
hvari namngifvaren tagit dem. Att öfverföra ett sådant namn 
till blott endera af de frånskilda arterna, såsom Medicago 
polymorpha, Valeriana Locusta, Ranunculus aquatilis, Ru- 
mer aquaticus, Sparganium erectum”""), Myosotis scorpioi- 


des, Arctium Lappa 0. s. v., är oriktigt, emedan namngifva- 


”) Men liksom alla allmänna grundsatser kan äfven prioritetsprin- 
cipen, blindt tillämpad, leda till största oreda och förvillelse, om 
man blott fäster sig vid namn och ej vid sak. Man jemföre 
Scherers Lichenografi. 

+) Sparganium ramosum, Som icke har ringaste närmare förvandt- 
skap med S. natans, afviker högst betydligt till frukten från alla 
samslägtingarne. Till de 5 af mig i summa upptagna Spargania 
tillkommer den arctiska Sp. angustifolium Mich. 


272 


rens mening derigenom falskt framställes. "Som jemte den 
nyare åsigten öfver dylika arters åtskillnad vanligen hos flera 
äfven den äldre består, bör endast i de sednares mening ta- 
get det kollektiva namnet i dagligt bruk bibehållas; men, ur- 
skiljer man flera arter, så måste hvardera af dessa erhålla 
ett eget namn, och det kollektiva citeras till hela den grupp, 
det betecknar. Dertill kommer, att det är alltid omöjligt att 
positivt afgöra, hvilken af de åtskilda arterna det rätteligen 
tillkommer, såsom Malva rotundifolia L.”), Rumex aquati- 
cus L.”) m. fl; hvilkendera man ensamt hänför dylika till 
är det till en del falskt. Endast i fall de förenas som arter 
bibehålles namnet med skäl, och då betecknar man variete- 
terna med de nyare namnen. Antages denna princip, som 
ensam är rättvisans, skulle otalig namnförvirring upphöra. 


Om man endast nämner f. e. Myosotis scorpioides L., Malva 


+) Vi öfvergå helt och hållet till Kochs sednare åsigt, att, när M. 
vulgaris och borealis skiljas som arter, måste M. rotundifolia 
behållas endast som kollektiv benämning på båda, som den be- 
visligen hos 'Linné är. Ty att M. borealis, som Linné dagligen 
trampat, ej skulle varit dess egentligaste M. rotundifolia, kan 
man väl svårligen öfvertyga någon Upsala Botanist, helst vulga- 
ris i hela nejden saknas. 

++) Dess historia är gilven i Bot. Not. 2847, p. 7. Att Linnés Ru- 
mex aquaticus är en kollektiv art är omöjligt att bestrida, och, 
då vi bibehållit detta namn för R. Hydrolapathum, har det icke 
skett derföre, att Linné endast skulle menat denna, utan derföre 
att det var denna, som alla Linnés föregängare bestämdt försto- 
do under namn af Lapathum aquaticum, som i alla folkspråk har 
sitt namn af växtstället i vatten såsom för den det natursannaste. 


273 
rotundifolia L., Rumex aquaticus L., vet ju ingen menniska 
hvad dermed förstås; men icke böra dessa namn utplånas 
derföre; de äro vid många tillfällen rätt vigtiga att ega i sin 
sanna, ursprungliga mening. Huru Linné betraktade en växt- 
form, förblir alltid af historisk vigt att känna; men, framstäl- 
ler man hans namn i annan betydelse, så förfalskar man hans 
mening. — Som kollektiva namn må man dock icke anse 
de arters, der en bestämd hufvudform är afsedd, — och an- 
dra, vanligtvis hos Linné för honom obekanta, som afarter 
underordnade, emedan han icke kände deras skiljemärken. 
Hufvudformen bibehålle då alltid sitt namn. 

46. Deremot är ett nyare bruk, att, då man förenar 
flera äldre arter till en, gifva denna ett nytt namn, alldeles för- 
kastligt, f. e. ändring af namnen på Veronica longifolia, spicata, 
derföre, att man med den förra förenar V. maritima L., med 
den sednare V. hybrida L. Man bibehålle i detta fall huf- 
vudformens, det mest bekanta. På denna grund har Spen- 
neéT i Fl. Freyb. förändrat en mängd allmänt bekanta namn, 
ft. e. Arabis hirsute L., emedan han derunder innefattar både 
A. hirsuta Dec. och A. sagittata Dec.; men Linné tog arten 
just såsom Spenner. Snarare borde Decandolle än Spenner 
förkastat det. 

47. Tvistigare är frågan, då en art beskrifves af sam- 
ma författare under olika namn i olika arbeten, f. e. Rosa 
spinosissima L., äfven under namn al R. pimpinellifolia L., 
och under det förra namnet åter R. cinnamomea i Flora Sue- 


nres, Bot. Utfl; TI. 48 


274 


cica. I detta och analoga fall bör det namn försvinna, som 
icke hos Linné är rent framstäldt, nemligen RB. spinosissima; 
namnen R. pimpinellifolia och R. cinnamomea äro bestämdt 
framställda. Rosa eglanteria IL. tillhör rätteligen R. rubigi- 
nosa; men, då denna är klart framställd, behåller hon bäst sitt 
namn, och den gula arten benämnes BR. lutea. (Rosa villosa 
hör åter icke hit; det är ett kollektivt namn, som bibehålles, 
endast i fall man förenar R. villosa och mollissima.) Om 
åter namnet är med flit, som bättre passande, af en förfat- 
tare ändradt, f. e. Mentha verticillata L. tll M. sativa, så 
bör det sednare föredragas, emedan en författare måste ega 
frihet att rätta sig sjelf. Om åter en författare sjelf reducerat 
en af sig bestämd art, men denna återställes, så bör hans 
först gifna namn återtagas. Af denna art uppstå likväl en 
mängd frågor, som ex analogia måste besvaras. 

48. Särskild vigt måste likväl läggas deruppå, att så 
få: Linnéanska namn utplånas som möjligt. (De kollektiva 
utplånas icke derföre, att man med dem betecknar i deras 
sanna betydelse en hel grupp.) Vetenskapens orthodoxi for- 
drar ett symbolum till föreningspunkt, och, antingen man af- 
ser rättvisa eller tjenlighet, kan ej något annat för speciella 
Botaniken uppgifvas än Linnés skrifter. Hvarje icke klart 
utredd växt deruti hvilar tungt på en samvetsgrann Bota- 
nists sinne; hon qvarlemnar ett grummel, hvilket, om man än vill 
förbise. det, dock alltid ånyo uppträder; hvarje falskt användt 
namn är af oberäkneligt menligt inflytande, hvilken riktning, 


om den får fortfara, skall snart göra Linnés skrifter obruk- 


275 


bara, ehuru de för Botanisten äro hvad Bibeln är för Theolo- 
gen. Man kan derföre icke annat än beklaga, att i flera all- 
männa arbeten verklig sanning i detta fall betraktas som hardt 
nära likgilltig, så att man icke ens vårdar sig återtaga flera 
Linnéanska bestämningar, som genom nyare kritik blifvit upp- 
höjda öfver allt tvifvel, såsom bland Carices i Wahl. FI. Lapp. 
Potamogetones o. s. v. En motsatt förvillelse är att som 
Linnés art anse en del former, som han i sina ungdomsar- 
beten, före artnamnens antagande, al misstag afsett, då han 
sedermera sjelf rättat detta och tydligen utmärkt en annan 
art, f. e. Carex leporina, Hypericum quadrangulare o. s. Vv. 

IV. Bestämmandet af namnens prioritet fordrar äfven 
erkännande af vissa grundsatser: 

49. Prioriteten bestämmes från artnamnens allmänna 
antagande i Linn. Spec. Pl. 1. Ehuru Linné upptog flera 
äldre benämningar eller vanligen ur dessa hämtade sina art- 
namn, så var han likväl den, som upphöjde dessa till bestämd 
princip och först consequent införde desamma. En pre- 
skriptionstid är i alla fall nödig i detta hänseende, att man 
icke må förlora sig i ett obegränsadt dunkel. Likväl få de 
äldre, synnerligen C. Bauhini, hvilka före Linné voro de 
allmänt antagna, icke alldeles förbises, nemligen vid de väx- 
ter, som af de gamle voro väl skilda, såsom Rumices, men 
af Linné förenades. När de förra återställas, bör alltid af- 
seende fästas på de gamles namn, icke blott vid de nyas be- 
nämnande, utan hufvudsakligen på hvilkendera det Linnéan- 


ska namnet rättast tillkommer. Detta iakttog Linné sjelf noga 


276 


och rättade derefter ofta redan gilna namn. Det är på denna 
grund namnet Åria icke kan tilläggas vår vanliga Svenska Oxel, 
utan den utländska, de gamles Aria; och, i fall vår Aconitum 
Lyctotonum vore skild från den Tyska, tillkommer namnet 
den sednare. Detta har Smith ock riktigt iakttagit, då han 
återställde Ulmus campestris och U. montana Bauh., hvilka 
båda Linné förenade under sin U. campestris. Fast Linné 
egentligast derunder förstod Bauhins U. montana, eller vår 
vanliga Svenska Alm, fordrar så väl den historiska grunden 
som namnens natursanning, att den benämnes Ulmus mon- 
tana, och att namnet U. campestris lemnas den sydligare, 
hos oss endast på Öland och Gottland växande. Vi Svenskar 
måste i dylika fall afstå från anspråket, att den öfriga lärda 
verlden skall rätta sig efter våra inhemska förhållanden, för 
att vinna full auktoritet i frågor, der ingen eftergift utan san- 
ningens hädelse är möjlig, såsom med Filago montana. Men 
det är en annan karrikatur af prioritetslagen, då man blott 
efter äldre benämningar före Linné vill ändra allmänt antagna 
och bestämda namn. 

20. Det namn, hvarunder en art först blifvit bekant- 
gjord, eger prioritetsrätt, men icke benämningar i Herbarier 
eller Mscr. Men, då tvenne författare nästan samtidigt be- 
skrifvit en art, så att den enas benämning för den andra 
icke kunnat vara bekant eller säker, är det pedantiskt att 
fästa sig vid årtal och dato, utan välje man då det mest pas- 
sande. Detta inträffar synnerligen vid namn, gifna under epo- 


ken näst efter Linné, då man inga Journaler egde, och bok- 


277 


spridningen var trög; i dylika fall bör det ega prioruet, som 


är hämtadt ur ett äldre, förut bekant namn, såsom Hiera- 


cum tomentosum, Ranunculus circinatus framför RB. divari- 


catus, ty, utom det att det förra är lika natursannt som det 


sednare naturstridigt, vida bättre passande till R. aquatilis, 


bade växten länge varit känd under namn af R. folio circinato ”). 


") Ranunculus aquatilis är en kollektiv art (egentl. R. circinatus), 
som med skäl bildar ett eget slägte, till hvilket likväl äfven R. 
sceleratus, som egen afdelning, måste hänföras. Följande in- 
hemska arter böra för öfrigt hänföras till Batrachium: 

4, R. hederaceus L. Godr.! H. N. IL n. 43. 


[2] 


en 


k. 


6. 


R. peltatus Schrank ex Kock! in. litt. H. N. XII n. 48. R. 
seliger Fr. om. Då likväl Schrank sannolikt till sin R. 
peltatus äfven hänförde den vanligare R. heteroph. med 
runda blad, torde vara skäl att benämna denna art B. setige- 
rum. Godron upplyser, att han icke förut sett denna utmärkta 
art, som ej finnes i Frankrike. Den har en form utan hår- 
delta blad på uttorkade ställen, en utan flytande blad (ste- 
ril) i djupt vatten. 

R. confusus. Godr.! H. N. XV. 

RB. heterophyllus Hoffm. H. N. XL n. 32. 

— pantothrix s. R. aquat. 8. Godr.! H. N. IX. 27. Blir på 
uttorkade ställen 

R. succulentus Koch. s. R. aquatilis 7. Godr.! H. N. XL 31. 
Denna art varierar icke blott i likhet med de öfriga både 
med flytande och hårfina blad, utan så väl de flytande som 
hårfina bladen äro högst föränderliga, hvaraf Hoffmanns högst 
träffande namn! i 

R. Baudotii Godr.! H. N. XV. Bör icke förvexlas med 
formen crassicaulis al föregående, hvilken utan all gräns 
sammauflyter med den vanliga. 

R. marinus Fr! Herb. Norm. IX. n, 28. Redan 1824 ur- 


278 


Älven har Potentilla incana Mönch prioritet för P. cinerea, 


först emedan hon verkligen först under förra namnet är be- 


skrifven, ty hos Villars förekommer det sednare endast som 


ett opubliceradt synonym till P. opaca, men hufvudsakligen 


derföre, att det förra är säkrare”) och hämtadt af växtens 


äldre benämning, Penthaphylloides incanum. Vi veta väl, 


att dilettantismen skall opponera sig häremot, men ock att 


denna rättvisa grundsats skall snart nog göra sig gällande. 


— Vi vilja gerna inrymma vigt åt Aristokratien äfven i dessa 


fall”); en författare, som skyndar att benämna en ännu icke 


a 


skildes denna utmärkta art af Författaren och 1842 af Pro- 
fessor Arrhenius i Kalmar-skären. Se Nov. Mant. III. Miss- 
ledd af falska exemplar, hänförde Godron densamma till fö- 
regående, men, sedan han jemfört vära äkta, anser han henne 
väl skild. 1 Frankrike är hon icke funnen, men från Dan- 
mark, England och Schlesien eger jag henne. 
R. circinatus Sibth. R. divaricatus Schrank. p. p. Godr.! 
H.; NIX 207 
R. trichophyllus Vill.! Godr.! H. N.=X. n. 48. R. pauci-sta- 
mineus Tausch! 
R. Confervoides Fr. Oriktigt förenad med föregående af 
Sonder. Godron anmärker, att den kan jemföras endast 
med RB. Droueti, som torde vara en varietet deraf. 

Den äkta BR. fluitans Lam. är ej funnen i Sverige. 

Den ursprungliga Ranunc. aquatilis eradicatus Leest. är 
en liten form af RB. heterophyllus panthotrix; men i sednare 
åren har RB. Confervoides blifvit utdelad under detta namn. 


”) Jordan, som undersökt växten på Chaixs växtställe, påstår hen- 
ne vara bestämdt skild från vår P. incana. 
>") Likväl icke, som vanligen sker, åt compilatörer af generella verk, 


utan åt de verkliga observatorerna, som sjefva undersökt den lef- 


279 


riktigt bekant art, bör ej halva prioritet för den,som nogare 
pröfvar och undersöker densamma, men mindre brådskar 
med dess publicerande. Man erinre sig U'Heretiers anle- 
daterade monografier för att vinna prioritet före Cavanilles. 

21. Är ell namn osäkert, men ett annat visst, bör 
det säkraste föredragas. Härvid bör likväl observeras, att, 
om det förra al någon klassisk författare blifvit upplyst och 
derigenom faststäldt, så bibehåller det sitt företräde. Namn, 
som genom goda, lätt tillgängliga figurverk eller exsiccatsam- 
lingar blifvit fixerade, ega obestridligt företräde framför sam- 
tidiga, beroende af en vag diagnos, måhända efter ett eller 
annat ofullständigt exemplar. Samma förhållande synes mig 
vara "med namn, som utgått från alldeles oriktigt begrepp 
om arten. Cerastium brachypetalum är ursprungligen up- 
penbart och bevisligen C. viscosum (ovale) eglandulosum; 
dermed förenade man sedermera C. strigosum (äfven OC. 
barbatulum innefattar båda dessa; o. är den förra; 8. den 
sednare); men detta sednare synes mig böra föredragas, eme- 
dan det afser en bestämd art, och C. brachypetalum först 
sedermera till.densamma blifvit öfverfiyttadt. 

22. Den eger prioritet för benämning, som först 
ulredt tvenne eller flera under ett namn förvexlade ar- 
ter, f. e. Schkuhr för Polygala vulgaris och comosa, fast 


Linné under förra namnet lika ofta förstod den sednare kring 


vande växten. Namn af den, som sjelf funnit och undersökt den 
lefvande växten, borde alllid ega prioritet i tvistiga fall för namn 


af den, som efter ett och annat torkadt exemplar utspridt ett namn 


280 

Upsala vanligaste; Hayne för Utricularia vulgaris och in- 
termedia, Drosera longifolia och intermedia o. s. v. — 
Tydligaste tillämpning erbjuda Cerastium vulgatum och visco- 
sum Linn., som af Linné väl icke blifvit klart utredda, ehu- 
ru vi häröfver ega i Sverige säker tradition; men af Curtis 
så, att ingen förvexling är möjlig af dessa arter, och derföre 
borde Curtis för deras bestämmande hafva prioritet. 

23. Om en art af sin bestämmare blifvit redigt och 
klart framställd, kan hon aldrig förlora sin prioritet ge- 
nom andras misstag eller förvexlingar. Denna grundsats 
anser jag för en af de vigtigaste att iakttaga, eljest få vi väl 
alla Linnéanska arter en dag utmönstrade. Vanligen är det 
blott ett eller annat land förvexlingen gjort sig gällande uti; 
men icke bör man vänta, att de, som känna sanna förhållan- 
det, skola öfvergilva detta för de andras beqvämlighet, såsom 
med Filaqo montana, Carex ccespilosa. Rättelse införes 
deruti oändligen lättare, än man vanligen föreställer sig. An- 
tages en sådan i ett klassiskt, allmänt spridt arbete, såsom 
Kochs, så iakttages den genast af den bättre delen. Ett arbete 
blir klassiskt endast genom erkännande af rättvisan som hög- 
sta princip, men aldrig genom slafviskt följande af vana och 
slendrian. Till klassen af parasiter höra alla de, som ej vilja 
eller "kunna pröfva och bedömma, hvad rätt är, utan blott 
efterfråga: hur har den eller den författaren sagt? 

24. Icke heller kan ett namn förlora sin prioritet 
derigenom, att namngifvaren under detsamma förvarar 


eller äfven distribuerat sednare tillagda snarlika, förut 


281 


ej ålskilda, former, f. e. Sparganium natans, som så full- 
ständigt och klart blifvit beskrifven, ehuru sedermera S, mi- 
nimum från S. erectum fördes som var. till den förra. Det- 
ta är något, som väl knappt någon Botanist kunnat undvika; 
man lägger och lemnar en sådan växt provisoriskt under den, 
hvilken hon mest liknar, tills man får tillfälle att närmare un- 
dersöka henne. Huru otaliga säkra Linnéanska namn skulle 
icke gå under, om man blott afsåge Linnés herbarium och 
hvad han bestämt för sin art åt sina Correspondenter. Mån- 
ga växter äro i torkadt eller mindre fullständigt tillstånd icke 
med full visshet bestämbara, helst exemplar, insamlade af an- 
dra, — och, då man medgifver andra rättighet att nogare 
bestämma och begränsa en art, så vore orimligt att förneka upp- 
finnaren sjelf denna rättighet. Också må man ej anse de 
flesta förvexlingar af exemplar, som man så ofta finner i 
samlingar, härröra af insändaren; oftare hafva de skett vid 
remissens upptagande eller sedermera i samlingen. Se Schlech- 
tend. i Flora öfver Willdenows herbarium och källorna för 
namnens bestämmande. Ännu mer gäller detta om sednare 
tillägg af andra. Så äro de af mig från Norge beskrifna Ca- 
rex nigra, gynocrates otvilvelaktigt äkta; de af sednare för- 
fattare tillagda former åter högst misstänkta. 

V. 25. Det var en Pandora-ask, som bruket öppnat för 
vetenskapen, då man började efter hvarje namn tillsätta dess 
Auktoritet, hvilket ledt till mycken sökt hyperkritik, onödiga 
slägtsöndersplittringar och otaliga namnförändringar. Detta 


hör dock till de olägenheter, som från vetenskapens utbild- 


282 


ning äro oskiljaktiga; mån måste blott tillse, att man dervid från 
egoistisk ståndpunkt öfvergår till en historisk, då auctorsnam- 
net först blir egentligen upplysande. Det är derföre vi föreslå: 

26. Den författare, som först fullständigt utredt 
och bekantgjort ett artnamn efter dess principenliga, all- 
männa antagande, citeras som dess auctor. Ehuru Linné 
upptog efter de äldre, synnerligast Rivinus, oförändrade en 
mängd artnamn, var han den första, som principenligt och 
consequent införde dessa (liksom Tournefort först bestäm- 
de slägtnamnen jemte slägtbegreppet ”]); man går derföre icke 
tillbaka till tiden före Linné. &Lag samma för de efter äldre 
källor al andra författare sedermera återupptagna. Skulle art- 
begreppet sedermera antingen genom nya varieteters tilläggan- 
de utvidgas eller genom vissa formers frånskiljande inskränkas, 
så bibehåller arten ändå sin första bestämmares auktoritet, — ty 
i båda fallen är det vanligast sednare tillsatser, man afsöndrar; 
men, reformeras artbegreppet helt och hållet, så tillägges efter 
grundläggarens äfven reformatorns namn. 

27. Då en art blifvit oriktigt utplånad, eller ett 


namn oriktigt tillämpadt, tillsättes, för historisk upplys- 


>] För slägtnamnen, hvilkas begrepp fastställdes af Tournefort, 
bör man utgå från denne. Att vid dessa citera Virgilius och an- 
dra äldre författare, som aldrig tänkt på genus-begrepppet, är, 
lindrigast sagdt, löjligt. Men att för någon modification i karak- 
tererna eller uteslutandet af några provisoriskt bifogade arter 
tillsätta egen signatur viltnar om fåfänga. Undergår ett slägte 
en genomgripande "reform eller sönderdelning, bör dock refor- 
matorns namn tillsättas efter grundläggarens. 


285 


ning, jemte bestämmarens dens auktoritet, som först åter- 
ställt eller utredt arten. Det är en gärd af rättvisa, eme- 
dan detta är något vida förtjenstfullare än att blott framka- 
sta nya namn på ofta gamla, förut bekanta saker och vitt- 
nar tillika om ett grundligare studium, — och utom dess är i 
historiskt afseende mer upplysande, f. e. Salix myrtilloides 
Linn. "Wablenb. — mer än det nu vanliga S. myrtilloides 
Linn. nec Willd. nec Smith. Detta sednare är blott en negativ, 
det förra en positiv upplysning; det sednare kan dessutom 
aldrig blifva fullständigt, ty i Floror gå heterogena växter 
under samma namn oftare än någon anar. 

28. Då ett äldre slägte delas i flera, hvarigenom 
genus-namnet förändras, men arten och artnamnet blif- 
va oförändrade, bör man bibehålla artnamnets gifvare 
som dess Auktoritet, i synnerhet om han sjelf upptagit 
denna benämning. 1 Syst. Mycol. hafva vi redan framställt 
denna grundsats, och med glädje finner jag, att han bland de 
bättre både Botanister och i synnerhet Zoologer allt mer och 
mer gör sig gällande. Man kan efter bruket i detta hänseende 
urskilja verkliga forskare och compilatorer. Att citera som 
Auctor för en art personer, som alldeles icke känna henne, 
utan blott ömsat namnet, synes mig en löjlighet. När f. e. 
slägtet Nasturtium antages, faller af sig sjelft, att Sisym- 
brium anceps Whinb. bör räknas dit; bestämmaren insåg 
det säkert förr än någon annan (redan 4820 meddelades mig 
växten af Wahlenb. under detta namn); det ligger alls ingen 


vigt på, hvilken som först passade på att publicera henne under 


284 


namn af Nasturtium anceps, utan att känna artens egent- 
liga källa. Men det hufvudsakliga dervid är, att det är myc- 
ket ovisst, om Decandolle, Reichenbach och öfriga, som 
publicerat den sistnämda såsom en af sig bestämd art, då 
känt den verkliga, så att IV. anceps Whlinb. fl. Suec. alltid 
förblir hufvudkällan. Så har väl Smith sednare än Författ. 
upptagit Erythrea litoralis under slägtet Erythrea; men 
Smith är dock artens verkliga namngifvare. Ur historisk syn- 
punkt är endast af vigt att känna denne. Ofta tilläggas 5 å$5 
olika Förf. vid dylika sönderdelade slägters arter, f. e. Ca- 
lamagrostis stricta; ingenderas Auktoritet är i detta fall af 
någon vigt, endast att känna sanna källan. Men, om en art 
öfverflyttas från ett gammalt slägte till ett annat, f. e. Aza- 
lea till BRhododendrum lapponicum, eller då hon fått en 
verkligen oriktig plats, bör den ega auktoritet, som hänfört 
henne till hennes verkliga slägte. Då hvilar auktorsnamnet på 
verklig rättelse och ny observation, hvilket är hufvudsaken. 
Men, då man ser en författare, blott derföre, att han upptager 
en förut väl bestämd section som eget slägte, tillsätta sin hall- 
stämpel till dess arter, är det i vårt tycke öfverflödigt. 

29. Då en författare i olika arbeten menar olika arter 
under samma namn, är nödvändigt att citera det verk, der 
namnet tagits i den antagna meningen. Det nu mer ve- 
dertagna bruket att icke blott citera ett namn, utan ett verk 
som auktoritet, förtjenar allmän efterföljd. Det är icke namn- 
gilvaren, utan källan för namnet, som bör anses vara hulf- 


vudsak. 


285 


350. Ehuru den, som beskrifver af andra bestämda 
växter, icke bör underlåta att uppgifva bestämmaren och bi- 
behålla hans namn, är likväl den förre att anse som aukto- 
ritet, emedan arten hvilar på den nya beskrifningen, tilldess 
namngifvaren sjelf beskrifvit och erkänt henne som sin. Att 
som källa uppgifva det ställe, der ett (ofta bart) namn före- 
kommer, då samma författare sedermera utförligare beskrifvit 
växten, är pedantiskt. 

VI. För artnamnens utredande är nödvändigt att gran- 
ska alla källorna för desamma och att icke ensidigt fästa sig 
vid hvarken växtställe eller exemplar o. s. v. Till största ytter- 
lighet är detta drifvet af Schultes i dess Syst. Veg., som 
för bestämmandet af Linnés växter endast afser, icke Linnés 
herbarium, utan blott hvad Smith upptager med Linnés sy- 
nonym («Non Smith, ergo non itac). Ehuru Smith sjelf mer 
fördomsfritt begagnade Linnés samlingar och efter bättre upp- 
lysningar (f. e. Aira alpina) rättade sina bestämningar i många 
fall, bör man likväl observera: 4) att hufvudsaken dervid är att 
känna Smiths begränsning af arten; Smith ansåg sin väl icke 
fullt identisk med Linnés, men icke skiljbar, — och hvem 
finner icke genom fortsatta studier ofta vigtiga skillnader e- 
mellan växter, som man förut förvarat som identiska? — 2) att 
andra i Linnés herbarium funnit helt annat, än Smith beskrif- 
ver. Det är anmärkningsvärdt, att nästan inga af de växter, 
hvilka Linné beskrifver såsom för sig nya eller anmärknings- 
värda i sina resor, finnas i Linnés herbarier från dessa loka- 


liteter, utan alldeles saknas, eller ock finnas utländska exem- 


286 


plar i dessas ställe. Detta synes väl vara ett al de mest 
slående bevis, att Linnés skrifter icke, som vår tids Kammar- 
Botanisters, hvila på hans herbarium, utan på lefvande na- 
turbetraktelse. På den tiden hade ock Speciella Botaniken 
största anseende, hvilket den icke orättvisligen förlorat, i den 
mån hon blifvit ett mekaniskt dagsverksarbete, att blott upp- 
göra diagnoser och : beskrifningar efter herbarier. — Den- 
na åsigt af Linnés skrifter, att de utgå hufvudsakligen från 
en lefvande naturåskådning, anse vi så mycket vigtigare, 
som man, efter förgudning af Linnés herbarium, äfven i 
England nu börjar begabba det för dess ofullkomliga form, 
enskilda och ofullständiga exemplar, — och i följd deraf, ef- 
ter den falska åsigten, att Linnés skrifter utgått endast från 
hans herbarium, äfven nedsätta dessas auctoritet. 

34. En författares ord och beskrifningar, då de äro 
klara och bestämda, måste alltid anses som den vigtigaste och 
förnämsta källan för bestämmandet af hans art. Der- 
vid får man likväl icke minutiöst fästa sig vid hvarje ord, 
utan söka fatta dem från författarens subjektiva ståndpunkt; 
äfven afsöndra allt, som är lånadt af andra. Så f. e. är blad- 
formen hos Allium arenarium hos Linné uppgifven efter 
synonymerna, emedan Linné fann växten endast blommande, då 
bladen äro förvissnade; men alla de öfriga karaktererna, som 
icke låta bortförklara sig, äro tydligen hämtade af A. vineale, 
så att Linné under detta namn omöjligen kan förstå A. Sco- 
rodoprasum. I Linnés Mantissor finner man flera beskrif- 


ningar lånta till en del ur andra författare; dessa ega ringa 


287 


vitsord för bestämmande al Linnés art. I hela perioden näst 
efter Linné var det vanligf, att man afskref de gifna diagno- 
serna, antingen de passade till växten eller icke, då man en 
gång fått för sig, att hon hörde till en viss art. Skillnaden 
emellan närvarande period och den strängt Linnéanska synes 
oss bäst uttryckas genom de bekanta orden quatenus och 
quia; i den sednare följde man mest slafviskt Linné, allden- 
stund han öfverensstämde med naturen; i vår tid, så vidt han 
öfverensstämmer med naturen. 

32. Dernäst följer växtstället som den vigtigaste 
källan för bestämmandet af en författares art. Att det 
är en osviklig källa för hvad författaten vid det tillfället me- 
nat, är obestridligt; ty det lärer vara ett bland de mest säll- 
synta fall, att en växt försvunnit på ett ställe, och en annan 
närbeslägtad art intagit hennes plats. Men icke följer deraf, att 
det är denna art, som en författare egentligast menat. Växt- 
ställen antecknas ofta efter flyktigt påseende utan närmare 
granskning; växten kan hafva varit i ett tillstånd, att hon icke 
med full säkerhet kunnat bestämmas (f. e. Passerina för 
Thesium i It. scan; utom dess hänföres en ny art först van- 
ligen till någon äldre bekant); genom förvexling i minnet uppgif- 
ves ej sällan en annan växt än den, som på det angilna växtstället 
förekommer, eller ock af rent skriffel; exempel på det förra 
erbjuda Rosa spinosissima, eglanteria i Linn. Fl. Su., på 
det sednarce f. e. Melica ciliata It.. Scan. Må man derföre in- 
gen synnerlig vigt lägga på ett växtställe, då det icke är artens 


källa, — och alls ingen på växtställen, som äro hämtade af 


288 | v 

synonymer eller andras uppgifter, då Linné ej sett växten 
sjell, f. e. Oenanthe crocata, Hieracium sabaudum F!. 
Suec. Äfven då växtställen blott i allmänhet äro angilna för 
en växt, må på dem icke läggas för stor vigt. De ringa för- 
arbeten, Linné egde, och den korta tid, han fick egna sig åt 
Svenska Floran, gjorde omöjligt för honom att vinna fullstän- 
dig kännedom om hvarje arts geografiska utbredning inom Sve- 
riges vida landamären. Allt detta hafva vi medgifvit, på det 
man å andra sidan må lika billigt erkänna, att, då Linné 
uppgifver ett bestämdt växtställe, sjelf anvisar ett så- 
dant, säger sig der först funnit och bestämt en växt 
och endast derifrån beskrifver henne, detta måste då alltid 
blifva det enda fullt afgörande för dess arts bestämmande, 
såsom förhållandet är med Allium arenarium, Filago mon- 
tana, Potamogeton marinus och otaliga andra exempel. 

33. Dernäst följer i ordningen traditionen, eller huru 
en författares samlida bestämde arten, och hon seder- 
mera fixerat sig hos författ:ns närmaste efterföljare. Vi 
ega i denna väg den rikaste och säkraste källa i Sverige ge- 
nom den herrliga Skola, som hvarje år utgick från mästa- 
rens sida, och af hvars lefvande ord de säkrast uppfattat hans 
tolkning af naturens alster. Må vi veta rätt värdera och vår- 
da denna inhemska skatt, hvaruppå Prof. Wahlenberg först 
fäst uppmärksamheten. Den har genom flera generationer 
i de flesta fall otvätydigt blifvit nedförd till våra dagar; och 
en mängd icke blott örtsamlingar, gjorda under Linnés egna 


ögon, äro för densamma ett otvätydigt monument (vigtigare 


289 


än Linnés eget herbarium efter skäl, som nedanföre skola visas), 
utan ock hela Svenska Floran är dess oförgängliga tolk. Det 
är derföre sorgligt att se, när Svenskar, missvårdande eller 
okunniga om denna, blott tillegna sig hvad de finna uppgifvet 
i utländska arbeten; om dessa i dylika fall misstagit sig, så 
äro de ganska lätt ursäktliga (ty äfven de bättre bland dessa 
vörda denna tradition, som är Svenska Florans dyrbaraste 
skatt); — icke så ett Svenskt. Men äfven för tolknin- 
gen af exotiska växter erbjuda de en rik källa, icke blott i 
örtsamlingar af växter, utdelade af Linnés hand ur Upsala 
trädgård, utan äfven i flera växter, som från Linnés tid bi- 
behållit sig i Upsala trädgård, äfven i den gamla Linnéanska, 
samt ännu i dag i parken vid Linnés Hammarby, — liksom 
i flera från äldsta tider i Svenska trädgårdar öfver allt od- 
lade, f. e. Mentha gentilis. Speciella exempel häruppå äro 
lemnade i Bot. Notis. 1842, n. 4, 2. En dylik tradition 
lefver länge äfven i hvarje utmärktare Botanists omgiflning, 
och må man icke uraktlåta att rådfråga henne. 

7” 5354. Emot vanliga bruket tillägga vi herbarier i all- 
mänhet en underordnad vigt. Vår tids noggrannaste art- 
kännare, Koch, säger ock, att han önskar sina arter be- 
stämda af sina skrifter och icke efter sitt herbarium. Har 
man läst Schlechtendahls uppsats i Flora om växt- och 
etikett-förvexlingarne i Willdenows herbarium, så måste väl 
hvar och en medgifva ensidigheten af att blindt vilja fästa 
sig vid dylika. Huru lätt etiketter både vid inläggning och 


Fries; Bot. Utflit 49 


290 


upptagning af större remisser bortfalla, och ombyten äro möj- 
liga, helst när växterna äro lösa (man saknar icke ensexem- 
pel på uppsåtliga), — och, att arter derföre ligga i större 
örtsamlingar under författares namn, som dessa visserligen all- 
drig menat, har väl hvar och en, som genomgått dylika, haft 
tillfälle öfvertyga sig om, — och det är just snarlika, när- 
beslägtade, kritiska, som på detta sätt mest förvexlas. Och 
i uppsåt att rätta detta ökas så lätt oredan. Visserligen sö- 
ker man i våra dagar häruti större noggrannhet än fordom; 
men alldeles kunna dylika misstag icke förekommas. Hvad nu 
specielt Linnés herbarium beträffar, så har man dermed drif- 
vit ett afguderi, som mest af allt skadat Linnéanska växtkri- 
tiken ”). Man borde dock känna, hvad som är dn notorisk 
sanning, att, i fråga om mycket vanliga växter, Hbinde hvar- 
ken hade mycken tid eller lust att inlägga eller pressa dessa, 
icke heller insamlade dem, som han årligen hade tillfälle jem- 
föra lefvande, hvarföre ock dessa vanligen saknas i Linnés her- 
barium, — eller ock inlades deruti utan vidare granskning 
honom  tillsända snarlika utländska eller närbeslägtade, visst 
icke i mening att vara arternas typer, utan just som afvi- 
kande, sällsyntare former, mer förtjenta” att förvaras. — Så 
göra ock väl än i dag de flesta Botanister; då de erhålla en 
snarlik, som de ej tilltrö sig strax skilja, lägga de henne jemte 


den närmast förvandta. De enda exemplar, som méddelade 


”) Mag. C. Hartman har i en förträfflig uppsats öfver Linnés Her- 
barium visat, hvilken mängd uppenbara förvexlingar derulti ega 


rum, och huru litet deraf är alt lära, 


291 
kunna tilläggas full auktoritet, äro de, som blifvit lemnade från 
Exsiceatsamlingar, emedan dylika på en gång insamlade må- 
ste vara identiska och äro tillika sorgfälligare granskade; ty, 
att exemplar från samma hand, insamlade vid olika tider och 
på olika orter eller af olika personer, som man naturligtvis 
ofta måste begagna sig af för insamlande, icke alltid äro fullt 
identiska, faller af sig sjelft. 

55. Sjelfva Dispositionen är ett af de vigtigaste hjelp- 
medel för arternas bestämmande hos författare, som beskrif- 
va växter, dem de sjelfva undersökt, och ej blott följa arti- 
ficiella grundsatser. Dessa anordna dem nemligen alltid efter 
deras närmare och fjermare slägtskap, utan afseende på ka- 
rakterer; för bestämmandet af arterna f. e. i Systema Myco- 
logicum, Lichenographia Europea o. s. v. skulle jag vilja anse 
dispositionen för ett af de aldra vigtigaste; passar än beskrif- 
ningen till en art, som jag sjelf sett, men hon icke är placerad 
jemte sina närmast beslägtade, så är hon icke min art. — Man 
har förbisett, att i Linnés skrifter finnes ock inom hvarje 
slägte nästan alltid en ledande (ej med ord uttryckt) princip 
för arternas anordning. Så f. e. fortgår Linné bland Pota- 
mogetonerna från de största och bredbladigaste till de minsta, 
hvaraf redan är klart, att Pot. zosteraceus ej kan vara Lin- 
nés P. marinus. Denna princip lemnar rätt ofta ett vigtigt 
stöd för bestämmandet af Linnés art. 

156. Sist följer i ordningen synonymien, väl som en vig- 
tig källa för artnamnens utredande; men, då man bestäm- 


mer en Förf:s växt, måste alltid mera vigt läggas på hans be- 


292 

skrifningar, uppgifna växtställen 0. s. v. än på synonymien. 
Huru opålitlig denna är för=den äldre tiden, veta alla; och 
måhända skall framtiden dömma på samma sätt om vår tids 
synonymik. Hvad särskildt Linnéanska synonymien angår, så- 
som källa för bestämmandet af hans arter, säger Linné ut- 
tryckligen i Mant. 2, att på henne ligger föga vigt. Man kän- 
ner ock, att Linné vid synonymernas citerande hufvudsakligen 
fäste sig vid figurerna, och böra de således ungefärligen ut- 
trycka artens utseende; men mera upplysa de alldeles icke. 
Det är ett stort misstag ännu i våra dagar, att man så ofta 
bestämmer en författares växter efter hans citerade synony- 
mer; än större vore, att derefter bestämma de äldres. 

VIL Att fullständigt framställa principerna för synony- 
miken skulle fordra en särskild afhandling; här skola vi der- 
före blott inskränka oss till några de enklaste och måhän- 
da just derigenom de vigtigaste: 

37. Att man företrädesvis bör citera sjelfva källorna, 
men icke compendier och compilationer, f. e. Sprengel Syst. 
Vegetab. — Utom att de sistnämda vanligen äro tillhands, 
och man i alla fall känner, att växten måste förekomma der, 
i fall man skulle önska jemföra deras framställning, hvilket 
icke är förhållandet med källorna, på hvilka man behöfyver 
speciel hänvisning, ligger det historisk vigt uppå, endast att 
känna dessa sednare. Vanligen finner man hos dessa äfven 
mera, stundom saken i helt annat ljus än i compendier. Utom 


dess bör mera vigt läggas på de författare, som undersökt 


293 


växten lefvande, än på dem, som antingen blott upptagit hen- 
ne efter andra eller blott jemfört torkade exemplar. 

38. Ålt, så vidt möjligt, endast citera författare, som 
man sjelf jemfört. När misstag i allmänna verk en gång in- 
flutit, afskrifvas de sedan vanligen i oändlighet, och i dessa 
är sedermera knappt möjligt att vinna rättelse. Utom skrif- 
och tryckfel finnas i denna farrago af hopade synonymer, 
som medfölja en del arbeten liksom ett gammalt inventarium, 
oändliga misstag. Hade Kunth jemfört Nov. FI. Suec., så 
skulle han icke citerat detta arbete som källa för Köleria in- 
termedia, då jag aldrig beskrifvit henne annorlunda än som va- 
'rietet. Otaliga exempel af denha art kunde tilläggas. — På 
goda grunder yrkar äfven Linné, att man icke blott skall 
citera en författares namn, utan äfven citera sjelfva arbetet 
och dess pagina, dels emedan det lättar besväret vid jemfö- 
randet, dels emedan en författare ofta i olika arbeten menar 
olika under samma namn, dels samma under olika namn. 

39. Man citere blott hvad som är verkligen upplysan- 
de och hufvudsakligen det, som bestyrker förf:s egen åsigt. 
Motsatsen sker, då man citerar endast afvikande åsigter, lik- 
som författaren sjelf vore den enda, som sett saken från rik- 
tig synpunkt. Hos några Författare märkes en verklig hun- 
ger att accumulera en mängd olika benämningar och bestäm- 
ningar, som förlängst äro förgätna och på intet sätt upp- 
lysande. Att för evigt belasta vetenskapen med dylik onö- 


dig barlast som synonymer, hvilka aldrig blifvit publicerade, 


294 


med tillägget: — Mser. — in litt.”) — Herb. o. 5. v., eller 


förlängst äro förgätna och al namngifvarne sjelfva blifvitråter- 


kallade, är en löjlighet. Bauhini Pinax var ett mönster i det- 


ta fall, som väl alltid nu mer blir ett pium desiderium för ve- 


tenskapen. Om ett sådant arbete nu mer skulle utgifvas, bor- 


de det icke fortsättas till våra dagar, ty de nyare bestämnin- 


garne fluetuera ännu: allt för mycket”). Huru mån man är 


2) 


"0 


Förf. häraf skulle kunnat rikta Lichenologien och synnerligen 
Mycologien med många tusen synonymer (och många rätt curiö- 
sa), cm han velat upptaga alla de nya namn, under hvilka arter 
af dessa familjer blifvit meddelade. Men han har alltid ansett till- 
räckligt underrätta insändaren, under hvilket namn hön förekom- 
mer i hans arbeten. Om åter arten verkligen varit ny, har jag 
icke blott bibehållit insändarens namn, utan ock citerat honom 
såsom Auctor. En del följa motsatt princip. 

De författares arter, som blifvit bestämda efter tidens herrskande 
åsigter och derföre genast erkända, gå allt framgent mer och 
mer under, — de författares åter, såsom Ehrharts, hvilka stått 
vida framom sin samtid och derföre af honom mött motsägelse, se 
vi med hvarje år allt mer och mer återtagas. De, som uteslu- 
tande sysselsätta sig med exotiska arter, dömma vanligen blind- 
vis om de Europeiska, ehuru den ojemförligt största förvillelsen 
är bland de exotiska. Mig förekommer det derföre som ganska 
lämpligt, att ett sådant repertorium för synonymien som Steu- 
dels slutades med ett visst förflutet år (såsom 1800 eller kan- 
ske snarare 1815, efter hvilket år den större lifligheten och mou- 
vementet i Botaniken först började), och att det utgåfves särskildt 
(ty om de före den tiden beskrifna växter är väl nu omdömet täm- 
ligen stadgadt) samt lemnade å sido, för ett särskildt arbete, de 
nyare, bvarom ännu icke något säkert resultat kan framställas. 
Vinsten deraf blefve, att detta vore ett afslutadt arbete, som för 
alltid behölle sitt värde och icke sedan behöfde vidare medslä- 


295 
att blott hopsamla en mängd olika benämningar, bevittnas bäst 
deraf, alt man skapar nya synonymer af rättade tryckfel, 
såsom Juncus aucfus Retz., som likväli Suppl. anmärktes som 
tryckfel för Juncus acutus. 

j 40. Man citere ärligt. Det tyckes väl vara onödigt an- 
märka en grundsats, som bör gälla för hvarje menskligt före- 
tag; men emedlertid är det just i detta fall de flesta förfat- 
tare försynda sig. Den ena afskrifver sedan den andra utan 
all. granskning, så att, då ett misstag en gång inkommit i lit- 
teraturen, är sällan möjligt att vinna rättelse, hvaruppå Wig- 
gers, som Auctor för Taraxacum officinale, lemnar ett exem- 
pek Men ofta är det uppsåtligt, såsom då man citerar, att 


en författare uppgifvit som egen art, hvad han aldrig anfört 


annat än som varietet; för att sjelf anses skarpsyntare och 


andra inskränkta drager man sällan i betänkande att pådikta 
dessa falska bestämningar, f. e. Equisetum tenellum, Atriplex 
microtheca i F1. Rossica. Flera exempel kunna ses i Mo- 
nogr. Hierac. — Olika uppfattningar af slägt- och artbegreppet 
kunna icke undvikas — och äro äfven likgiltiga, ty deruti 
nulli celari possunt errores; men, sedan sådana falska uppgif- 
ter ingått i litteraturen, är svårt att få dem utrensade. I 
Langes uppsats öfver de nordiska Carices finnas flera falska 


uppgifter, såsom att C. arctica ej skulle vara benämd af Dein- 


pas i hvarje ny upplaga, — hvarigenom nyaste upplagan af Steu- 
del blifvit mer än fördubblad, — så mycket heldre, som efter 
nuvarande princip en ny upplaga, liksom ny Almanak, kunde 
vara nödig för hvart år. 


296 


böll (talrika exemplar, tecknade af hans egen hand, finnas i 
flera samlingar i Christiania o. s. v., och dylika citeras äfven 
al Gray sjelf); att C. rhynchophyla skulle vara äldre än C. 
levirostris; förra namnet publicerades först 48435 i frökatalo- 
gen från Petersburgs trädgård från 4844 m. fl. 

44. Iakttage man de olika principer för synonymien, som 
äro nödvändiga för arbeten af olika syfte. I ett allmänt sy- 
stem citere man hufvudkällorna för artens bestämmande; en 
del olika benämningar ur smärre special-floror, som aldrig 
vunnit något bifall, må gerna förbigås. I ett lands fullstän- 
digare Flora bör hufvudsakligen redogöras för den till det 
samma hörande litteratur, likväl så, att de citater, som upp- 
lysa arten, afsöndras från dem, som endast bestyrka lokali- 
teter; de sednare citeras bäst under dessa, och oriktigt synes 
mig vara att, utom i fråga om mycket allmänna växter, icke 
för hvarje lokalitet uppgifva dess Auktoritet, som man i tvi- 
stiga fall behöfver jemföra. Ofta är omöjligt utreda, på hvilken 
auktoritet en uppgift i detta fall hvilar, och derigenom för- 
lorar hon hela sitt värde. Då afsigten med synonymiken väl 
icke kan vara att hopsamla de flesta disparata benämningar, 
utan den att-uppgifva, hvad som kan tjena till upplysande af 
växtens historia, är den kronologiska ordningen den bästa. — 
I en mindre specialflora, som måste lägga landets allmänna flora 
till grund, äro synonymer, utom i speciella fall, öfverflödiga. 

42. Slutligen måste noga skiljas mellan artbegreppets 
historia och namnets historia. Linné, liksom hvarje forskare, 


som högre älskar sanningen än sig sjelf, måste ofta ändra 


297 


"sina åsigter. Småningom utreddes mången förut förvexlad 
växt, stundom förvexlades förut riktigare bestämda. I dessa 
fall följe man alltid det ställe, der den riktigaste åsigten är 
framställd, och afsöndre hvad som oriktigt blifvit tillagdt, f. e. 
vid Ågrostis rubra. Man bör söka tolka Förf. så, som han 
sjelf skulle gjort, om han känt sedermera upplysta förhållan- 
den. Då olika arter förekomma i olika arbeten, är icke alltid 
det äldsta hufvudkällan, utan det, hvarest arten blifvit rikti- 
gast och fullständigast framställd. Helt olika kan källan vara 
för arten och för namnet, f. e. Salix arenaria. Hvardera 
ege då vitsord för sig. Men icke må synonymerna ur Hl. 
Lapp. till Carex leporina, canescens m. fl. betraktas som käl- 
lan för dessa arter, fast Linné ansåg några snarlika arter för 
fjällformer af dessa för honom både förut och efteråt välbekan- 
ta arter. Dessa sednare äro säkert Linnés typer. Utredandet 
af alla dylika frågor fordrar icke blott den fullständigaste sak- 
kännedom, den man aldrig förakte, utan tillika en säker kri- 
tisk blick, Bot. Not. a. st. — Det är en hufvudregel för all 
ädel och sann kritik, att finna så mycket riktigt som möjligt 
hos en författare; kännetecknet åter på en oädel och lumpen 
är, att hon söker framställa allt så skeft och oriktigt som 
möjligt. Men hvarje skef riktning i tidsandan måste en hvar 
med kraft och mod, utan personlig hänsyftning, men ock utan 
menniskofruktan, söka tillrättavisa. Det fruktlösaste arbete 
man kan företaga sig är otvifvelaktigt att blott bråka med 
namn, antingen det sker efter egna infall, eller man utan ur- 


skilning efterhärmar andra författare; alla allmänna grundsat- 


298 
ser erfordra för bestämda frågor vidsträckta forskningar både + 
i litteraturen och naturen. Liksom i Kyrkan orthodoxiens 
män alltid egt mesta anseende och inflytande, så äfven i den 
speciella Botaniken de, som minst sökt namnförändringar, utan 
sökt bevara det beståndande. Men det beståndande erkänner 


ingen, annan Auktoritet än sanningen. 


te 


92 


VÅREN. 


EN BOTANISK BETRAKTELSE ”). 


Ännu hvarje vår uppföres tredje skapelsedagens stora 
drama, då «jorden först bar gräs och örterc«, och: detta sannt 
poetiska skådespel, lifvets pånyttfödelse, är hela naturens gla- 
daste fest. För sina nya formers mångfald och skönhet har 
han af ålder varit benämd aformosissimus annuss och hvil- 
ken egen, magisk tjusningskraft ligger icke redan i blotta or- 
det Vår! Det gilfves derföre få ämnen, som skalderne of- 
tare och heldre besjunga; icke något, som lifligare anslår hvarje 
varelse med känsla och lefnadslust””). Och hvad innebär icke 


våren för växtverlden! Uppvaknandet till ett nytt lif. Och 


+) Utgifven i Acad. disputat. 1842 och öfversatt på Tyska iHornsch. 
Archiv. 1. 

==) Det är väl ett af de mest gripande uttryck af melankoli, då en 
snillrik man en gång yttrade den önskan, att den enformiga vå- 
ren för ombytes skull en gång måtte blifva blodröd. 


300 
för Botanisten? Föga mindre. Derföre tro vi honom äfven 
från Botanisk synpunkt serskildt förtjena betraktas. 

Är då våren så herrlig och skön i Norden? Vanligen i 
hoppet, här bokstafligen det grönklädda, men sällan i den grå 
verkligheten, åtminstone icke här kring Upsala. «Vårens 
blommor« äro rätt tunnsådda på de öppna kala fälten; «vå- 
rens ljumma vindar«, «<Zephirens flägt«, äro mest en saga, 
lånad från Hesperidernas land. Dock, hvarföre klaga just 
der, hvarest man omgifves af den högre oförgängliga våren 
i menniskolifvet, de herrliga blommorna i ynglingasinnet! Den- 
na glada andliga vår bortskymmes icke af den naturligas el- 
jest så prisade «Majskyar«, som i Norden ofta nedgjuta frus- 
na, stelnade tårar. Huru efterlängtadt är likväl icke hvarje 
vårens förebud! Huru kär hvarje helsning från Söder med 
de till sitt barndomsnäste återvändande flyttfoglarne! Huru 
mången undran, när den kära gästen skall anlända till vår 
strand och sedan till våra berg! Och ändå är den nordiska 
våren en fjettrad Andromeda, som Perseus”) först befriar, 
— en snödroppande Galanthus, som på sina hvita «cblomblads 
spets endast halfsagdt bär vårens outsägliga ord«. 

Så klagade för flera är sedan främlingen från Söder i 
en uppsats öfver vårens sena antäg till oss. Endast få vin- 
trar hade då förrunnit, sedan han såg sin hembygds bokar 
i deras gröna vårskrud, och Botanisten, liksom plantan (båda 


äro fängslade vid den gröna gräsmattan, fast blomman, som an- 


”) Högsommar-solen. 


501 
den, sträfvar mot ljuset), behöfver tid för att acclimatiseras. 
Sedan dess hafva, likt en codex rescriptus, nya bilder blifvit 
öfverflyttade på de gamla minnenas blad, — och äfven vi öf- 
verlefyat mildare, blidare vintrar i högre norden, utan dessa 
”idkeliga recidiver af vinter; en envis frossa, hvars krisis som- 
marsolen först fulländar. Af den uppmärksamhet, nämda upp- 
sats för tillfället vann, anse vi oss förbundna att något mil- 
dra vårt omdöme samt utförligare lemna grunddragen till vå- 
rens historia, och vi beröra icke blott dess framskridande, utan 
ock dess olika fysiognomi under skilda zoner och på speci- 
ella lokaliteter, betrakta vårblommornas många egendomlig- 
heter, och slutligen våga vi förstulet blicka in uti vårlifvets un- 
derbara verkstad, då växternas myriader af atomer inom kort 
tid spinna trådarne till trädens kläder och jordens grönskande 
duk. Skåda vi en bikupa, en myrstack, en korallbank, hvil- 
ket hvimlande haf af lif och verksamhet för vår syn! Men 
- hvarje träd bildar just ett likartadt samhälle (och ho kan räk- 
na i skogen deras tal?); hvarje dess knopp är en egen planta ”) 
med sjelfständigt lif, som åter upplöses i otaliga individer med 
skilda functioner, fast allt är så innerligt, organiskt samman- 
gjutet, att det för våra blickar framställer sig blott till en 
hel bild. Hvilken tafla, om våra ögon blott en vårdag finge 
skåda in i dessas inre, hvimlande verksamhet? Icke blott i 
det oändligen stora ligger en hel verld ofvan vår naturliga 


synkrets, utan äfven i det oändligen lilla, ej mindre under- 


”) Redan insedt af Aristoteles. 


302 


bar"). Den sig så gerna förgudande menniskan ser dock 
blott ett fragment ur midten af tingens kedja, utan att ana 
hvarken deras början eller slut. Den åt båda sidor framträn- 
gande, forskande menniskoanden tröttnar snart och antingen 
svindlar eller hamnar vid de abstrakta begreppen, tid och ' 
rum, oändlighet och evighet. Midt för vårt fönster står i 
dessa vårdagar en med tusen blommor öfversållad Mespil; 
i den inre kraft, som alstrat, och de tallösa elementarorga- 
ner, som fostrat dessa, se vi en allmagt och oändlighet, lika 
väl som i summan af alla verldssystemer; i hvarje knopp 
ligger : anlag till utveckling i oändlighet; i hvarje frö slumrar 
möjlighet till en evighet. Lb 

Gillar man blott den ledande idéen, så förlåter man lätt 
det ordsvall, en jagad penna så lätt nedskrifver, då hon ej 
hinner utstryka hvarje fåfängt ord, och derföre önskade vi 
först vinna Läsaren för vårt ämne; då denna uppsats är äm- 
nad som beredelse till den instundande Lagerfesten, det litte- 
rära lifvets krans af vårblommor med en och annan inflätad 
femtioårig eterhell, så synes Bbetraktelsen af dess afbild i den 
yttre naturen ligga närmast till hands af alla. Icke dess min- 
dre skola vi söka i sjelfva afhandlingen gifva henne allt det 
vetenskapliga innehåll, som är oss möjligt, och leda kända fakta 
till nya combinationer. Skalden, tänkaren, konstnären må söka 
idealisera och försköna sina föremål; naturforskaren åter nödgas 


alltid erkänna, att hans teckningar äro ofullkomliga efterbild- 


”) Jemför Linnés afbandling de mundo invisibili, 


305 
ningar af silt oändliga original, hvars alla skönheter han må- 
hända i några lyckliga stunder dunkelt anar, men fåfängt skulle 
söka på papperet öfverflytta. Just iklädandet af ändlig ge- 
stalt, utpräglandet i ordens skiljemynt, är idéernas syndafall, 
de gamles malum metaphysicum. Derföre klaga så ofta med 
Kepler framtidsmännen i vetenskapen, att ordens inskränkt- 
het ej tillåter pennan återgifva tankens eller känslans fullhet ”), 
och den, som ej någonsin skådat framom det närvarande be- 
stämda, den har heller aldrig anat naturens inre lif. Må vi 
dock vakta oss att med f. d. naturfilosofien deruti se den 
nuvarande, beståndande vetenskapen; det är endast töcken- 
höljda, stormiga vårbrytningar för en kommande sommar, en 
hägring af ny gryende dag. Af denna förvandtskap med vå- 
ren förklaras äfven alla yngre lifligare sinnens sympathier 
för vetenskapen, och må hennes magtegande, de, som ute- 
slutande lefva i samtidens idéer (de, som lefva blott i det 
förflutnas, äro tidens hypokondri), icke med vildarne utkasta 
det nyfödda barnet, hvars framtida bana ingen kan förutsäga, 
blott tillrättavisa den tillväxandes sjelfsvåld och öfvermod, att 
hon icke just derigenom må förlora sig sjelf. Qui vero, sä- 
ger Baco, de-natura, tamquam de re explorata, pronuntiare 
ausi sunt, sive hoc ex animi fkiducia fecerint, sive ambitiose 
et more professorio, maximis illi scientias affecere detri- 


mentis. 


”) Calamus in verborum angustiis titubal 


504 

I naturen, det stora hela, som vi för vår inskränkta upp- 
fattningsförmåga söndersplittra, finna vi ej någonstädes de skar- 
pa gränser, som vi så gerna söka fastställa i våra vetenskapliga, 
» helst systematiska, verk, — och, att detta eger sin fulla til- 
lämpning vid bestämmandet af vårens början och slut, faller - 
hvar och en genast i ögonen, då våren så omärkligt afllöser 
vintern och mognar till sommar. I hela närvarande uppsats 
möter oss ingen fråga svårare att besvara än den, när hafva 
vi vär? Orimligt vore bestämma honom efter Almanakan. Det 
var ej under 60:de breddsgraden man påfann namnen Vårmå- 
nad för Mars eller Gräsmånad för April. Några torde vilja 
räkna honom från islossningen; men i södra Sverige (och mån- 
gen vinter älven här i Upsala) inträffar denna stundom flera 
gånger midt i vintern; andra från såningstidens början; men, 
utom det att denna är allt för sen, är hon högst oregel- 
bunden i olika landskaper; för Botanisten blir det otyvifvelaktigt 
naturligast att räkna honom från växtlifvets fenomener, från 
knopparnes svällande och de kort derefter följande första vår- 
blommorna, ss. Hasseln, Galanthus, Daphne, Salix daphnoi- 
des, Eriophorum vaginatum 0. s. v., fast efter de förstnäm- 
das blomning ofta skarpa recidiver af vinter kunna infalla. Des- 
sa vårens förstlingar äro naturligtvis olika i olika trakter och 
länder; men synnerlig uppmärksamhet förtjenar alltid, hvilka 
på hvarje ort blomma först; i vestra Småland är det Cory- 
lus och Eriophorum vaginatum. Dervid är likväl att iakt- 
taga, att man icke får fästa sig vid sådana blommor, som 


stått öfver vintern eller i sig äro typiskt höstblommor, fast 


503 


de vanligen blomma om våren. 1 Skåne är, vissa blida vin- 

”trar, gräsvallen grön hela året om, och friska blommor, ss. 
Bellis perennis, att plocka på fälten i Januari och Februari 
månader. På samma sätt qvarstå Stellaria media, Lamium 
purpureum, Viola tricolor m. fl. öfver vintern, äfven i med- 
lersta Sverige, och kunna när som helst under densamma, 
när blidare väderlek infaller, utslå nya blommor. De antyda 
således mer en blid vinter än en tidig vår”). 

Alldeles oefterrättlig är Ielleborus niger; han är egent- 
ligen en vinterblomma, som under denna årstid utslår, när 
som helst blidare väderlek infaller. Galanthus, ehuru tidig, 
är dock en verklig vårblomma; sena vårar hafva vi funnit 
henne uppväxt ur isklädd mark, höljd af djup snö, likväl så 
utbildad, att hon, uppgrafven ur snön, innan dygnet utbredt 
sina blommor i solen. Också skall hon på medlersta Euro- 
pas fjällar finnas blommande under snöhvalf, under den ned- 
ifrån genom jordvärman bortsmälta snön. Andra åter, som 
blomma först om våren, f. e. Tussilago Farfara, anse vi ty- 
piskt för höstblommor, af grunder, som nedanföre skola upp- 


-gifvas; också finnes hon här blommande ofta under senhösten 


+) Vi känna öfver hufvud noga, vid hvilken temperaturgrad de exo- 
tiska växterna hos oss bortfrysa (de tropiska för ex. vid + 10 
till 149), men knappt för någon af våra inhemska, huru många 
graders köld de kanna uthärda; vi sluta dertill af deras förekom- 
mande högre eller lägre mot polen; men detta är alltför otill- 
räckligt, och directa observationer i denna väg vore af högsta 


vigt, Deremot skadas nästan inga växters frö af någon köld. 


ölrtes, Bot. Utfb; I. 20 


506 


och under blida vintrar. Huru växter kunna få en annan 
blomningstid än den både af inre och yttre orsaker typiskt 
dem tillkommande, har man flera exempel. Äfven den egent- 
ligaste höstblomman, Colchicum autumnale, blommar först om 
våren, då hon växer på ställen, som vid hösten tidigt öfver- 
svämmas. Huru åter vårblommor i förtid kunna utvecklas 
om hösten, har man många exempel, f. e. i fruktträden, då 
de sistnämda årstid blomma för andra gången; det är då föl- 
jande års knoppar, som i förtid utvecklas. I samband här- 
med tro vi oss här böra anmärka ett annat märkvärdigt fak- 
tum: Den berömde Thouin i Paris hade vintertiden sändt 
Demidoff i Moscau en samling af ädlare Äpplesorter, hvil- 
ka frusna anlände till sin bestämmelse, der de, för att icke 
genom: värma skadas, nedsattes i en iskällare. När våren 
började, flyttades de derur för att utplanteras; men tillfälligt- 
vis blef en låda förgäten och hela året om qvar i källaren, 
hvarunder träden förblefvo frusna; följande år utplanterades 
dessa lika som förra årets och utslogo då sina löf och till- 
växte efter 48 månaders vintersömn ”). Men man eger en 
mängd likartade rön; jag har sjelf sett en plats, som vinter- 
tiden blef betäckt ofvan snön med ett djupt lager af trädspån 
o. d., och, då platsen rengjordes i Sept., var han ännu be- 
täckt af is; men följande vår infunno sig alla fleråriga växter, 
som förut vuxit på samma ställe. 1 arktiska länder och på 


fjällar synes det icke vara något ovanligt förhållande, der snö- 


") Deé. Phys. Veg. Pp. 1031. 


507 
gränsen efter olika årgångar upp- eller nedflyttas, och Ra- 
mond antager, att flera fjällväxter vanligen äro begrafna under 
snö och endast vissa blida somrar komma till utveckling, så 
att mången af dem på ett sekel upplefver endast tio vårar ”). 

Anförda exempel bestyrka tillräckligen växtlifvets och 
blommornas beroende af yttre momenter, men äfven antyda 
det Törras kraft att emotstå dessas förstöring och att icke 
af dem fullt besegras. Det är tänkbart, att, i fall de obe- 
kanta länderna i Söderhafvet skulle befrias från sin ständiga 
snö- och isbetäckning, deras förgångna vegetation, till hvilken 
man ännu funnit tydliga spår, åter kunde efter otaliga seklers 
vintersömn uppvakna till en ny vår; vi hafva äfven exempel 
hos oss, att växter, som 20—50 år slumrat i jorden, åter 
plötsligt visat sig. Men växternas utveckling vid bestämda 
tider beror äfven af en mängd inre omständigheter. Exempel 
deruppå lemna många tidigare och senare beständiga förändrin- 
gar af vissa växter, som i sig endast äro individuella former; 
en mängd höst- och vårblommande afarter af samma art. 
Så blomma ock Tazetter, Jonquiller m. fl. bäst hos oss inom 
hus, den tid deras samslägtingar utgöra ängarnes vårprydnad 
i Södra Europa, under det ännu snö- och rimfrostblommor be- 
täcka våra. Mest märkvärdiga äro likväl de, som genom lö- 
kar och aflläggare blifvit till oss öfverförda från Södra hemi- 
sferen. Så länge de genom dylika fortplantas (de deraf upp- 


kommande plantor äro endast delar af den första från foster- 


”) Ramond Annal. d. Museum 4804, p. 400. 


308 


jorden öfverflyttade individen, hvarföre sådana alltid bibehålla 
alla dess individuella egenskaper; endast fröet fortplantar ar- 
ten ”), så bibehålla de sin naturliga blomningstid hos oss, f. e. 
de Capska Ixierna, Morceerna o. s. v. vid jultiden; de fira 
vårens högtid efter samma calendarium som syskonen i hem- 
landet. Men, uppdragas sådana växter genom frön, det vill 
säga, uppstår en verklig ny generation, då rätta de sig van- 
ligen efter våra årstider, liksom en till främmande land öf- 
verfiyttad person gerna bibehåller hemlandets bruk och seder, 
men barnen antaga det nya fäderneslandets. Märkvärdigt är 
ock härvid att se den stora öfverensstämmelsen i de stör- 
sta ytterligheternas af köld och värma likartade verkan på 
vegetationen, hvilket den fina instinkt, som yttrar sig i språ- 
ken, äfven uppfattat; man säger ju så väl om kölden som 
värmen, att de bränna bort (calor, frigus wurit). Liksom 
hos oss naturen ligger i dvala under sin hvita likmantel den 
kalla årstiden, så sker i de tropiska länderna under den heta; 
då träden hos oss fälla sina löf emot vintern och grönskas 
å nyo emot våren, fälla de tropiska sina emot den heta 
och utslå dem vid regntidens början, som egentligen motsva- 


rar hösten ”'). Derigenom blir begreppet af vårtiden om- 


>) För växtkulturen är denna grundsats en af de aldra vigtigaste. 

++) Något motsvarande se vi bland Svamparne, som egentligen om 
hösten visa sig i mängd, men deras förekommande om hösten 
har en djupare grund i deras frukt- och hysteropbytiska natur. 
Deras plötsliga framkomst i mängd på ställen, der de icke förut 
visat sig, sätter vanligen i förlägenbet de okunniga, som derföre 
i allehanda outredda naturkrafter (qualitates occultr) söka deras 


5309 


vändt i den heta och kalla zonen; i den varmare tempere- 
rade zonen åter blifva träden vanligen ständigt grönskande. 
Flera dylika fakta skulle kunna anföras; men vi inskränka 
oss att anföra ett, som väl ännu är okändt. Laflvarne äro, 
som bekant, de växter, hos hvilka lifvet är segast, som längst 
af alla framtränga mot den eviga snöns gränser, der de bilda 
en egen zon ofvan den öfriga vegetationen och finnas äfven 
på de tillfälligtvis blottade klipporna ofvan den eviga snö- 
gränsen; men på samma sätt äro Lafvarne äfven de, som 
längst framtränga, efter mig muntligen meddelad uppgift af 
den berömde Ehrenberg, i de trakter, der en brännande 
hetta förstör all annan vegetation. På Lappska fjällarne lef- 
ver Renen nästan uteslutande af Renlafven (Renmossan), i 
Lybiska stenöknen åter Antilopen af en Parmelia-art.” Vid 
torr och klar luft förtorkar, liksom bortdör, hvarje laf; fast 
skendödt, kan lifvet dock slumra en lång följd af år (jag har 
förvarat lafvar förtorkade flera år inom hus; men, utflyttade 
i den fuktigare atmosferiska luften, hafva de vaknat till nytt 
lif); hvarje ny regnskur är för dessa en ny vårdag, och för 
kännaren är det en egen njutning att se, huru dessa vanligen 
nära förbrända växter efter ett par dagars regn liksom fröj- 


das af sitt nya lif." Men vi hafva nu förirrat oss från vårt 


upphof, verkliga förhållandet är, alt deras vegetativa system fort- 
lefver året om i jorden 0. s. v., och deras hastiga framkomst i 
sådan mängd efter några dagars regn om hösten är lika natur- 
lig som löfvens ultslående om våren efter några dågars värma. 


Se vår afbandl. öfver ätliga svampar Ups. 1836. 


340 


egentliga ämne: bestämmandet af vårens gränslinie från vin- 
tern. Den blir naturligtvis artificiell, liksom alla de grän- 
ser, vi uppdraga i naturen; men vetenskapen kan endast o- 
perera med begrepp, som hon sjelf fastställt. Vi få här å- 
beropa, hvad vi uti en annan uppsats vilja utförligare bevisa, 
att natur och system äro tvenne rakt motsatta begrepp, då 
det sednare materielt, som i Botaniska systemerna vanligen 
sker, och icke ideelt uppfattas; på samma sätt som ingen kan 
uppdraga en linie så, som hon definieras, och hon i veten- 
skapen måste uppfattas. Vi antogo, att våren börjar med de 
verkliga vårblommornas framkomst (ty vanligen ligga de i 
sitt vinterläger så förberedda, att blott en och annan vårdag 
fordras för deras utveckling) och knopparnes svällande; men 
full vår hafva vi ej, förrän löfsprickningen börjar, och, när 
denna är afslutad, är ock våren slut, och sommaren vidtager. 
Gränslinien emellan vår och sommar är hos oss vida lättare 
att bestämma än mellan vinter och vår, emedan här i nor- 
den under den skarpa striden emellan de sednare den ännu 
ej fullväxta våren så ofta dukar under. Och i ännu nordligare 
trakter kämpar vintern äfven med sommaren om herraväldet 
öfver naturen och blir ej sällan den segrande, tills på fjällarnes 
spets och kring polerna vintern blir en verklig sjelfherrskare. 
Men äfven i dess slutna rike intränger växtlifvets propaganda 
(Protococcus) och sprider sig öfver de på ytan smältande 
snömassorna, — och, då Spitsbergens bergspetsar, som ligga 
inom den eviga snöns och vinterns gränser, till följe af sin egna 


bildning befrias från sitt snölager genom stormarne, förmå 


541 
äfven de snedt fallande solstrålarne, som eljest icke skulle mäg- 
tat smälta den dessa tillkommande snömassan, att framkalla 
mot sommarens slut en kort vår (en torftig vegetation äfven 
af fullkomligare växter), som omedélbarligen efterträdes af vin- 
ter. I de zoner, som ligga ofvan buskgränsen, skulle vi vilja 
antaga endast tvenne årstider, en lång vinter och en kort 
vår (som infaller der vid medlet eller mot slutet af vår som” 


mar), på hvilken omedelbarligen följer ny vinter. 


1. Vårens antåg och utbildning. 


Från den jordens trakt, som försmäktar i evig sommar, 
vandrar våren, som välbekant anförd af den stigande solen, 
vexelvis mot norra och södra Polen. Menskliga forsknings- 
anden frågar naturligtvis först: gifves det några lagar för 
hans ankomst och utbildning? Visserligen; de större kosmi- 
ska, nemligen af jordens olika ställning mot solen, äro till- 
räckligen bekanta; men, att de icke äro de enda, följer lika 
uppenbart af de många afvikelser, vi deruti finna. Men, att 
äfven för dessa, liksom hvarje förändring i naturen, ligger 
en högre grund, kan ingalunda betviflas, ehuru dessa lagar, 
oaktadt all sin enkelhet och harmoni, äro så storartade, 
att, när vi för vår inskränkta uppfattningsförmåga vilja ut- 
reda dem, vi så lätt intrassla oss sjelfva, så väl då man med 
sina beräkningar vill ordna dem efter gifna former, som då 
man blott med snillets Alexander-svärd vill lösa knuten. I 
naturen sjell innebor ändock det största snillet. 


Vanligtvis har man hittills sökt utröna dessa momenter 


3142 


genom thermometer-observationer; men i Botaniskt afseende 
är väl riktigare hemta dem från växterna sjelfva, dels eme- 
dan de förra aldrig kunna lemna någon allmän princip (den 
värmegrad, som är tillräcklig att framkalla den arktiska zo- 
nens vegetation, skulle döda den tropiska”), dels emedan ve- 
getationens utveckling icke beror ensamt al värmen, utan af 
flera andra momenters samverkan. Hvem vet icke, huru un- 
derbart ett vårregn lifvar och liksom med ett språng fram- 
ådrifver vårvegetationen; huru stundom allt, äfven under klara, 


varma dagar, synes stå stilla med en torr himmel? Vårreg- 


+) Det är ett ej ovanligt misstag, att man tillskrifver de tropiska 
ländernas rikare vegetation endast den högre värmegraden. Ök- 
nen Zara vittnar, hvad denna ensamt förmår. Och, ehuru en 
rik vegetation väl hufvudsakligen beror af föreningen mellan den 
högsta värme och nederbörd, hvarföre ock Amerika med sin ne- 
derbörd, tredubbelt större än Gamla verldens, har den rikaste ve- 
getation, äro dessa momenter likväl ingalunda de enda, som böra 
tagas i betraktande. Att de varmare ländernas vegetation icke 
beror blott af en högre temperatur, att, då man vandrar från 
dem emot de kallare, fyra arter förloras emot hvarje ny, som 
möter, har ingalunda i henne sin grund (ty naturen frambrin- 
gar växtarter likaväl egendomliga för den kalla som varmare zo- 
nen), utan i den kortare vegetationsperioden. Södern har re- 
dan afslutat flera blomgenerationer, innan våren ännu hunnit till 
Norden; dessas representanter blifva hos oss sommarväxter, sö- 
derns sommarvegetation sträcker sig aldrig till norden. Derföre 
framvisar aldrig Södern så hela sin blomsterskrud på en tafla 
som Norden; härigenom kan äfven ett bördigt nordiskt landskap 
(f. e. Medelpad) under högsommaren framvisa en rikare, yppi- 
gare blomsterexposition än många flerdubbelt artrikare länder i 
söder på en gång förmå. 


315 
nens verkan är så öfverraskande stor, att man trott sig böra 
söka förklaring deraf uti den elektriska spänning i atmosfe- 
ren, hvarmed de ofta äro förenade. Växtlighetens samband 
med atmosferens förändringar är omisskänligt; växterna sjelf- 
va äro derföre känsligare instrumenter än våra konstgjorda 
meteorologiska. Att begagna båda i förening är onekligen 
det bästa; inbördes böra de upplysa och bestyrka hvarandra. 
I sammanhang härmed tillåta vi oss anmärka, att man nu i 
Växtgeografi (ur meteorologi) och äfven Växtfysiologi (ur zoo- 
logisk fysiologi) allt för mycket begagnar sig af förhållan- 
den från närbeslägtade kunskapsarter, utan att nog begagna 
sina egna tillgångar, hvilka just äro det förtjenstfulla och egen- 
domliga, då det förra ändå alltid blir ett främmande lån. Det- 
ta insågs redan af Linné, hvars egna afhandlingar så väl öf- 
ver växternas blomningstid som löfsprickningen alltid komma 
att bibehålla sitt värde, emedan de fästa sig endast vid frå- 
gan, hvad som sker i naturen; då deremot de nyare, som för 
skenet af egen skarpsinnighet vanligen eftersträfva att för- 
klara, huru och hvarföre så sker, eller bemöda sig att lämpa 
det t. e. efter zoologiska förhållanden, blifva mer efemera pro- 
dukter. Allt jagande i förtid efter stora resultater, högre i- 
déer, hvilka tidsandan vill frossa med, är skadligt; när fakta 
äro rent och klart utredda, utfalla dessa af sig sjelfva, liksom 
den mogna frukten från trädet. Man observere först, i hvad 
ordning vårblommorna utvecklas, vid hvad tid trädslagen grön- 
ska, och genom jemförande af en mängd liktidiga och likar- 


tade observationer vinner man den klaraste insigt i lagarne 


514 

för vårens framskridande. De redan lemnade (f. e. efter Lin- 
né hos oss af Bjerkander, Nezen m. fl.) äro icke tillräck- 
liga för vårt syfte, emedan man saknar korresponderande ob- 
servationer till. jemförelse. Den första, som i större skala 
samlade liktidiga observationer angående blommornas utveck- 
ling, var Schäbeler, som deröfver lemnat en lärorik upp- 
sats i Flora eller Botan. Zeitung 1830, n. 23. Visserligen 
finnas deruti flera anomalier, som dels bero af lokala om- 
ständigheter, dels måste tillskrifvas observationsfel; men der- 
igenom är det resultat vunnet, att vårens tågordning, då han 
återvänder emot norden, är, öfver hufvud beräknad, fyra dygn 
för hvarje latitudsgrad eller föga öfver 23 Svensk mil om 
dagen. Så f. e. blommade 4829 Körsbärsträdet i Parma d. 
42 Apr., i Zärich d. 45 Apr., i Täbingen d. 24 Apr., i Jena 
d. 4 Maj, i Berlin d. 46 Maj, i Greifswald d. 49 Maj. Här- 
vid bör observeras, att de sydligare orterna hafva en betyd- 
ligare höjd öfver hafvet än de nordligaste, äfvensom att stun- 
dom ett stillestånd i vårens framryckande inträffar, under det 
på andra tider han mer fortskyndar. 

Nämda resultat är egentligen hämtadt af förhållandet i 
medlersta Europa; men icke följer deraf, att förhållandet är 
fullkomligen det samma hos oss. Af de ännu ofullständiga 
fakta vi ega samlade tro vi oss dock med visshet kunna an- 
taga, att i Norden vårens framskridande sker hastigare än i 
de mer tempererade klimaterna; liksom det är fullkomligen 
bevisadt, att vårens utveckling i de kallare sker långt raskare, 


der vår och sommar nästan sammanflytta; grunden, liksom 


515 
lagarne härför, torde icke vara svår att finna, då man besin- 
nar, huru hastigt och efter vårdagjemningen betydligt dagen 
emot polernå förlänges. I stället för den jemna progression, 
som man i medlersta Europa antagit, tro vi oss emot den 
högre norden kunna antaga en i dubbelt hänseende fortskyn- 
dad. Ty genom flerårig observation af vegetationen i Lund 
och Upsala hafva vi funnit, att d. 24 Juni — 4 Juli, efter 
vårens olika tidighet, vegetationen lika långt framskridit i 
Skåne och Upland, ehuru icke blott det sydligare läget, utan 
äfven andra lokala förhållanden verka, att våren i allmänhet 
börjar tvenne veckor tidigare vid Lund, än kring Upsala; men; 
sedan den egentliga vårvärmen börjat, påskyndas växtligheten 
allt mer och mer, ju längre man kommer emot Norden ”). 

Men utom dessa anledningar till antagande af vårens hasti- 
gare fortgång mot Norden finnas inom de trenne större växt- 
geografiska regioner, i hvilka Sveriges kustprovincer indelas, 
nemligen efter de trenne omgifvande större hafsbassinerna, 
många egna förhållanden, som väl förtjena tagas i betraktande. 


Hvar och en af dessa, nemligen Vesterhafvets, Östersjöns och 


+) Rågen går minst 414 dagar tidigare i ax i Skåne än i Upland; 
men han skördas ungefärligen vid samma tid. Kornet mognar 
i Lappland på dubbelt kortare tid än i Upland. Att sistnämda 
sädesslag äfven i Skåne mognar på kortare tid än i Upland, be- 
ror icke af någon större värma, ty Juli månads medeltemperatur 
är lika i Lund och Upsala, utan deraf, att kornet i Skåne först 
sås fram i början af Juni (i Upland äter så tidigt jorden kan be- 
arbetas) och således under den tid, då vegetationen hastigast 
framdrifves. 


3546 

Bottniska Vikens, framvisar bestämda olikheter, icke blott i 
alseende på de kring hvardera förekommande egna växtarter, 
utan fast mer ett egendomligt lynne i hela vegetationens ka- 
rakter. Vesterhafsregionen har en torftig vår-, men rik höst- 
vegetation; särdeles är hon gynnande för ömtåligare träd, ge- 
nom sina blida vintrar, för mångåriga växter (Silene maritima 
får der nästan buskstam), samt i allmänhet för stolon-bildning 
i hafvets grannskap. Östersjökusterna hafva företrädesvis vår- 
vegetation, större rikedom af annuella växter; Bottenhafsre- 
gionen en mer concentrerad sommarvegetation med en fro- 
dig bladbildning. Att en och samma hafsbassin mycket bi- 
drager att kring sina kuster temligen jemt fördela värmen 
och våren, synes intet tvifvel underkastadt. Häraf förklaras 
älven vårens liktidigare utbildning inom samma region och 
vissa liksom afbrott i vårens reguliera framskridande. Så f. 
e. är skillnaden emellan vårens ankomst till Stockholm och 
Gefle större än hon efter afståndet borde vara, då det förra 
ligger vid Östersjöns (i mer inskränkt mening), det sednare 
vid Bottenhafvets kust. Enligt flera uppgifter kommer våren 
under vissa år till och med tidigare till de nordliga än syd- 
liga kusterna af Bottenhafvet, allt efter som Bottenhafvet om 
våren aflastar sin is på ena eller andra stranden. Förhållan- 
den af denna art förtjena noga tagas i betraktande för be- 
dömmandet af vårens senare eller tidigare ankomst. 

För att vara fullt upplysande borde man likväl ega ett 
medium af flera års observationer öfver vårblommornas ut- 


slående, minst ett decennium för hvarje huflvudstation; men 


547 
den tid torde vara långt aflägsen, innan ett dylikt kan vin- 
nas”). I brist deraf må man begagna sig af flera korrespon- 
derade, men samma år verkställda. Dervid är likväl nödigt, 
att man förenar sig om vissa gemensamma principer, såsom 
att mer afse en örts blomning eller ett trädslags löfsprick- 
ning i allmänhet, än speciela undantag i tillfälliga lokaliteter. 
Så f. e. utslår och blommar en art alltid tidigare än normalt 
vid en mot södern vänd mur eller solig bergshäll; men vid 
dylika individer må ingen synnerlig vigt läggas. Löfsprick- 
ningen är både lättare att observera — till och med sä- 
krare, emedan hon observeras bäst i massa och vida mindre 
beror af dylika lokala inflytanden. Liksom trädvegetationens 


olikhet mest inverkar på hela länders fysiognomi””), så är 


+) Öfver de första vårblommorna har jag 44 år gjort anteckningar 
vid Femsjö, från 4820 till 4834, hvilka lemna det medium, som 
nedanföre uppgifves. Dervid bör likväl observeras, att deruti äro 
lacuner för trenne år, och att just dessa voro sena, samt att 
vårarne på 4820-talet i allmänhet voro ovanligt tidiga, så att 
detta medium torde vara ett par dagar för tidigt. Galanthus d. 
46 Mars, Corylus d. 28 Mars, Eriophorum vaginatum d. 3 April, 
Salix acutifolia d. 5 Apr., Pulsatilla verna d. 9 Apr., Draba 
verna d. 40 Apr., Chrysosplenium d. 42 Apr., Empetrum d. Ah 
April. I medlet af April blefvo dessa anteckningar årligen afbrutna. 
"F) Redan de tvenne typer, Barr- och Löfträd (af hvilken sednare 
Bokens som egen underart bör åtskiljas), som finnas hos oss, 
gifva ju åt hvarje landsträcka, de bekläda, ett egendomligt ut- 
seende. Men ännu mer i ögonen fallande är denna olika fysio- 
gnomi i de tempererade ländernas ständigt grönskande löfskogar 
af Myrten, Lager, eller på nya Holland af Proteer, Eucalypter och 
otaliga småbladiga risartade buskväxter, — och mest ett tropiskt 


318 


ock löfsprickningen det moment, som mest förvandlar hela 
naturens utseende i våra nordliga länder. Huru olika är icke 
f. e. den lummiga utbredda Bokens (patula Fagus) krona mot 
våra nordiska björkars en vårmorgon och en vinterdag! Der- 
emot är f. e. i 'barrskogarne vid Nissastigen, der marken 
täckes endast af lafvar, naturen lika ödslig och dyster en 
mulen sommar- som en blid vinterdag. — Trädens löfsprick- 
ning beror dock mer af temperaturen än flertalet af örterna. 
Trädslagens löfsprickning behöfver för hvarje art en bestämd 
värmegrad till sin utveckling. Denna ersättes icke genom 
lägre, men ändå blid temperatur, som förhållandet är med 
de flesta örters tillväxt. Härigenom blir det högst nödvän- 
digt att observera skillnaden mellan värmens fördelning på 
dag och natt. Varma dagar med kalla frostnätter hindra, 
som bekant, vårens framskridande mer än en jemnare förde- 
lad värme. Vi känna knappt något moment, som är för ve- 


getationen så förstörande som nattfroster efter en varm dag; 


landskaps, der Palmträdens enkla bladkrona uppbäres af jätte- 
stammar, eller trädstammiga örter och Ormbunkar omslingas till 
ett ogenomträngligt snår af lianer, samt slutligen de känsliga Mi- 
mosa-skogarnes med deras fina, i oändlighet sammansatta löfverk. 
Dessa äro af alla mest motsatta Barrskogen med dess dystra, kän- 
slolösa allvar, de luftiga fjäderlika Mimosa-skogarne visa den hög- 
sta irritabilitet, de sig under deras periodiska sömn och vakande 
utbredande eller hopläggande bladen gifva åt dem efter dygnets 
olika stunder en fullt så olika fysiognomi som våra löf- och barr- 
skogars, vid ett kanonskott förändras hela deras utseende, och 
för hofslagen af en framilande häst kommer hela skogen i den 
häftigaste rörelse. 


349 


endast "ett omedelbart derefter fallande regn kan något hela 
dess skador. Frostnätter om våren under fruktträdens blom- 
ning förstöra deras fructifieationsorganer, som af alla växtens 
delar. äro för kölden de mest ömtåliga, och derigenom hin- 
dras deras fruktsättning. Allmänneligen härleder man detta 
felslående från regn i blommorna; men detta öfverensstäm- 
mer icke med vår bestämda erfarenhet. Oaktadt häftiga regn- 
skurar under blomningen hafva vi sett fruktträden sätta ym- 
nig frukt, blott nattfroster under denna tid uteblifvit; men 
ett motsatt förhållande eger rum vid inträffande nattfroster. 
Framlockas Hasseln till tidig blomning af några varmare sol- 
skensdagar med frostnätter, så ger han aldrig frukt; riklig 
åter, om hans blomning infaller sednare, sedan svårare frost- 
nätter upphört, äfven om dagarne äro regniga. Rågen”), E- 
nen 0. S. v. ryka bäst mellan regnskurarne. Men, att ett 
års blomning och fruktbarhet äfven till väsendtlig del beror 
af föregående års väderlek, hvilket man alldeles förbisett, 
skola vi med bestämda fakta i det följande söka bestyrka. 

Den olika ordning, uti hvilken växterna blomma, äfven- 
som löfven utslå, på olika orter, är äfven ett ämne, som för- 


tjenar synnerlig uppmärksamhet. Ty' värr ega vi deröfver 


+) Rågens befruktning eller rök, som den vanligen benämnes, är 
ett i hög grad märkvärdigt fenomen. Ehuru axen utslå succes- 
sivt under flera dagar, finner man nästan i ett moment hela fäl- 
tet i blomma, som hastigt går öfver. Älskare af analogier kun- 
na häri finna en likhet med den samtidiga leken för alla indivi- 
der af samma fiskart i samma sjö, ehuru han i en närliggande 
kan inträffa flera dagar sednare. 


520 Ö 

allt för få fullständiga iakttagelser, att deraf draga några all- 
männare resultater. Flera torde hvila på egna afvikande år- 
gångar eller skriffel. Hvad man i dessa fall uppgifvit har 
jag icke ens funnit öfverensstämmande hos oss. Just under 
nedskrifvandet af detta öppna Hästkastanien samt Fruktträ- 
den samtidigt sina blommor, och Rågen skjuter i ax. Nästan 
alla dessa exempel äro hämtade af odlade växter, och kunna 
afvikelserna bland dessa lätt förklaras af olika såningstid. 

Innan vi fortgå vidare, fordrar icke blott rättvisan, utan 
äfven vår uppsats till egen fördel, att redogöra för Linnés be- 
arbetning af dessa båda ämnen, hvilken onekligen är det vigti- 
gaste, som hittills hos oss blifvit gjordt för utredandet af hit- 
hörande frågor. För löfsprickningens framskridande mot nor- 
den lemnar Linnés Vernatio arborum så rika materialier, att 
stor efterskörd knappt synes att vänta, blott att vinna jem- 
förelse för flera år. Ett och annat datum fordrar äfven up- 
penbart rättelse, f. e. att Ribes Grossularia utslog sina löf 
vid Götheborg d. 37, men på Tjörn i Bohuslän först d. 8, e- 
huru blott ett par mil skilja dessa, m. fl. Genom Linnés an- 
förda arbete är ordningen redan bestämd för de vanligare 
trädens löfsprickning, hvilken, då hon är känd, bör för fram- 
tiden förekomma dylika anomalier i observationerna. Derföre 
anföra vi henne här: 4) Sambucus racemosa. 2) Lonicera. 5) 
Ribes Grossularia. 4) Ribes rubrum. 5) Spirca salicifolia. 
6) Prunus Padus. 7) Evonymus curopeus. 8) Potentilla 
fruticosa. 9) Sambucus nigra. 40) Ligustrum vulgare. 414) 


Sorbus Aucuparia. 412) Salix (arten något obestämd). 45) 


521 


Alnus glutinosa. 14) Hippophat Rhamnoides. 45) Pyrus 
Malus. 46) Prunus Cerasus. 47) Viburnum Opulus. 18) 
Betula alba. 49) Corylus Avellana. 20) Ulmus campestris. 
21) Rosa canina. 22) Prunus domestica. 23) Prunus spi- 
nosa. 24) Rhamnus catharticus. 25) Rhamnus Frangula. 
26) Tilia europea. 27) Fagus silvatica. 28) Sorbus scan- 
dica. 29) Populus tremula. 30) Acer Platanoides. 34) 
Quercus Robur. 32) Fraxinus excelsior”). 

Redan föregående tabell, hvilande på en mängd samti- 
diga observationer från Skåne till Lappland, lemnar flera vig- 
tiga resultater utom dem, Linné sjelf drager deraf. Hon be- 
styrker tillräckligen våra redan antydda anmärkningar både 
om vårens successiva framskridande mot Norden och tillika, 
huru der vårens utveckling påskyndas allt mer och mer, ju 
närmare det lider mot sommarens gräns. Så f. e. är skill- 
naden mellan Vinbärsbuskens löfsprickning i Skåne och Lapp- 
land 45 dagar, men mellan Aspens, hvilken hör till de sista, som 
 utslå, endast 46 dagar. Och just vid sommarens början, A- 
skens afslutade löfsprickning, är skillnaden nästan omärklig; 
den antecknas för Kalmar d. 24 Maj, för Öland d. 22 «April« 
(säkerligen skriffel för Maj), för Upland d. 23 Maj, för Fin- 


") Vi förbigå här de afvikelser, som vi observerat, äfven införan- 
det af åtskilliga tillägg. Vi blott anmärka, att columnen för Sa- 
fix hos Linné, som hämtas af olika arter, är osäker, samt att 
Sambucus nigra, Acer Platanoides m. fl. blifvit något för långt 
framflyttade. 


Fries, Bot. Utfl., ” U 


5922 

land d. 26 Maj. Ilvad nordiska våren förlorat i tid, det vin- 
ner han i kraft. - 

Linnés Calendarium Flore innehåller ännu mer storar- 
tade grunddrag till hela vegetationens utveckling efter årsti- 
derna, liksom hans Horologium Flore till blomningens efter 
dagens stunder. Vår tids Fysiologi anser dylika ämnen föga 
värda sin uppmärksamhet, emedan de fordra långvarig, ihär- 
dig aktgifvelse på lifvet i dess sjelfyerksamhet, och dessa fe- 
nomener icke låta deducera sig af mekaniska lagar, utan må- 
ste härledas af lifvets väsende; men just dessa frågor anse vi 
vara de vigtigaste för biologien. Men, då de iakttagelser, hvar- 
på de hvila, alla äro hämtade från ett enda år och ett en- 
da ställe, utan några korresponderande samtidiga observatio- 
ner, kunna de i det speciella icke blifva af synnerlig vigt”), 
blott ett mönster för efterföljd. Det förra anmärker ock 
Linné sjelf, jemte det han fäster uppmärksamhet på frågans 


vigt för landtbruk och hortikultur ”). Det hela är derjemte 


”) Troligen äro dessa antecknade af Respondenten, emedan en del 
misstag observeras, som omöjligen kunna tillräknas Linné, f. e. 
Eriophori vaginati efter Pedicularis palustris, Plantaginis medie 
0. fi. d. Men i hela anordningen, framför allt i den ideella upp- 
fattningen samt årets indelning i vegetationsmånader, igenkän- 
ner man lätt Linnés systematiska snille. > 

+") ”Dum plura ejusmodi Calendaria variis locis et regionibus uno 
eodemque anno conficiuntur, facile erit ex hisce florum generi- 
bus eorumque florescentia, uti etiam ex vernatione arborum Gcol- 
ligere, que differentia unius regionis climatis ab altero et quare 
plante ex climate meridionali allatee apud nos non raro vix ad 
frugem perveniunt, e boreali vero facillime. Botanici et Phar- 


525 


så genomväfdt af snillrika och träffande anmärkningar, att 


det måste anslå hvarje öppet natursinne. Vi kunna icke här 


underlåta att meddela hans indelning af året i Botaniska må- 


nader efter Upsala horizont och vegetation, ehuru vårens (som 


dessutom längre utsträckes) egentligen endast tillhör vårt 


ämne. 


|E 


H. 


HI. 


VI. 


Vintertid (Glaciatio) från vinter-solståndet till vår-dag- 
jemningen. («Ovum, hyalina, incipit«.) 

Islossningen (Regelatio) från snösmältningens början till 
flodernas-isgång. (cEmbryo, alba, reviviscit«. 
Såningstiden (Germinatio) från första blomman till för- 
sta trädets löfsprickning. (cInfantia, pallida, prodit«.) 
Löfsprickningen (Frondescentia) från löfsprickningens 
början till dess fulländning. («Pueritia, viridis, caulescit«.) 
Blomstertiden (Florescentia) från första Rågax till Rå- 
gens blomning. («Adolescentia, purpurea, florescit«.) 
Karttiden (Grossificatio) från Sedi acris börjande till 


dess afslutade blomning. («Juventus, rubra, deflorescit«.) 


macopoli, quorum est plantas sub ipsa florescentia legere, hoc 
modo prescire queunt, quo anni tempore hanc vel illam plan- 
tam colligere datur in suo ornatu. Ex hortorum plantis intelli- 
gere possunt, quXnam in pratis et campis eodem temporis ar- 
ticulo florent. Paucis hisce et similibus Calendariis niti et in&e- 
dificari debet ita dicta Practica Rustica vulgi, qu& huc usque 
fundamento nimis lubrico abiit, secundum h&c principia in idem 
fastigium evehitur, ut illa haud facile bonus Oeconomus destitui 
queat. Hinc agricola scire tandem poterit justum et aptissimum 
temporis articulum, quo sua feliciter peragere potest.” 


så 


Slåttertiden (Maturatio) från Sedi albi börjande blom- 
ning till Scabiosae Succise. (Virilis, fulva, fructificat«.) 
Skördetiden (Messis) från Scabiose Succise börjande 
blomning till Colchici. («Consistens, flava, maturat«.) 
Frukttiden (Disseminatio) från Colchici första blomning 
till Svalans bortflyttning. («Effeta, livida, dispergit«.) 
Löffällningen (Defoliatio) eller från dess början”) till 
dess slut. («Senecta, obsoleta, tabescit«.) 

Slasktiden (Congelatio) från den afslutade löffällningen 
till sista grönskande ört. («Decrepita, fusca, cadit«.) 
Ismånaden (Bruma) från sista grönskande ört till vin- 


tersolståndet. («Mors, atra, perit«.) 


Härvid torde vi böra anmärka, att, då Linné säger ”a casu pri- 
me arboris foliorum”, måste Häggen undantagas, ty hon börjar 
ännu tidigare fälla sina löf. — En annan apmärkningsvärd om- 
ständighet vid löffällningen är den förändrade färg, löfven före 
derisamma antaga, vanligen gulna de, men hos andra rodna de, 
såsom Rönnens, Rhois, andra blilva förut bruna, ss. Evonymi. 
Sjelfva löffällningen beror dessutom icke, som man vanligen tror, 
af frosten, utan har en inre grund, uti uttömd lifskraft. Vi se 
detta tydligen dels deraf, att, då löfven sent om våren utslå, af- 
falla de äfven senare om hösten, dels af löfvens fällning nästan 
samtidigt hos de träd, som förvaras inom hus, utan att blottstäl- 
las för kölden, då deremot de träd, hvilkas natur är att vara stän- 
digt gröna, väl dödas af frost, men icke förlora sina löf. För 
några är sedan inföll här i Upsala tidig köld med ymnig snö; 
men Populus pyramidalis, som sent fäller sina löf, stod hela ti- 
den full-löfvad; först sedermera vid infallen blid väderlek fälldes 
löfven i vanlig tid. En del unga träd, med stark lifskraft, fälla 
icke om hösten sina löf, f. e. unga Bokar, utan qvarsitta de för- 


vissnade till våren. 


525 


Man bör märka, att detta Calendarium är efter Upsala 
horizont; för sydliga Sverige passar det icke till alla delar, 
lika litet för det nordligaste. Hvar och en finner likväl lätt, 
huru intressant det vore att ega flera dylika, icke blott efter 
olika polhöjd, utan äfven med afseende på ländernas östliga 
och vestliga läge samt deras höjd öfver hafvet, hvarom vi 
komma att tala i följande afdelning. Vi hafva förut anmärkt, 
att man i Skåne ofta hela året om har blommor på fälten 
0. S. Vv. Dagsmedjan, som antecknas för Upsala först d. 19, 
smälter snön, så ofta solen skiner med lugn väderlek, hela 
vintern. Då Linné för Upsala antecknar, att först d. 3 ste- 
narne lossna från isarne, så antages vanligen detta ske i sö- 
dra Sverige redan i Februari («Matts kastar heta stenen«). 
Linnés tredje månad, som i Upsala börjar först långt fram i 
April, börjar i Skåne, efter Galanthi blomning beräknad, van- 
ligen i slutet af Februari. En stor mängd afvikande förhål- 
landen af denna art erbjuda sig vid noggrann jemförelse. Men 
vi anmärka här blott, att Linnés femte månad icke kan be- 
stämmas efter första Rågax i de landsorter, der endast Vår- 
Råg sås. Att bland Linnés idéer flera förekomma, som äro 


blotta hypotheser ”), kan icke bestridas; men de äro anings- 


+) Hit hör väl äfven Linnés förklaring öfver de ofta infallande frost- 
nätterna dels om våren, dels om sommaren, Linné härleder dem 
samtligen från Lappland. De frostnätter, som ofta inträffa mot 
slutet af löfsprickningen (”frigus plumbeum &L.”), förklarar Linné 
af den då i Lappland inträffande källossningen, de åter, som in- 
falla vid midsommarstiden (”Frigus &eneum L.”), af islossningen 
på Lappska fjällen. Äfvenså härledas de första frostnälter i bör- 


526 
fulla blickar in uti vetenskapens framtid, då de skola vinna 
sin fulla förklaring och bestämning. Vi höra icke till dem, 
som förkasta alla hypotheser, äfven om de endast för sin tid 
sprida ljus och lif öfver vetenskapen (deras absoluta veder- 
sakare ledas vanligast sjelfva omedvetet af ännu krassare för- 
domar); vi tro tvärtom, att, så länge vetenskaperna framskri- 
da, måste äfven dessa ledstjernor följas på forskningens bana, 
och, hade icke denna siare-förmåga varit nödig för menniskans 
perfectibilitet, så hade hon aldrig blifvit henne gifven; liksom 
vi äro förvissade, att mot inskränkthetens förkastande och e- 
genkära nedsättande af vissa forskningsarter dessa just genom 
sin tillvaro bäst bevisa sin nödvändighet. Men man samman- 
blande icke, hvad man på skilda vägar funnit, och aldraminst 
sätte man hypotheser högre än forskningen efter fakta; man 
söke icke genom förklaringar underordna de sednares resul- 
tater under de förra eller leda undersökningarne uteslutande 
till dessas bekräftande. Få saker äro svårare att lära, än att 
riktigt observera; för många blir detta aldrig annat än tycka, 
— och derföre anse tyckarne sina tycken lika goda som an- 
dras sanna och rika erfarenhet. Ingen skiljde nogare än Lin- 
né det objectiva och det ännu subjectiva; derföre följde Linné 


f. e. det artificiella systemet, emedan det var det enda, som 


jan af hösten eller frukttiden af de då tillfrusna Lappska fjäl- 
larne,; likväl så, att alla dessa frostnätter icke skulle vara likti- 
diga med de i Lappland infallande, utan att de småningom fram- 
skrida mot söder och derföre inträffa i Upsala 8 dagar sednare 
eller derutöfver. 


327 
objectivt kunde framställas, men insåg derjemte ganska klart, 
att det måste vika för ett naturligt, när detta höjde sig till 
objectivitet och icke blott var ett subjectivt apterande till- 
hopa af snarlika former. Det samma finna vi äfven i de för 
vårt närvarande ämne så vigtiga afhandlingarne, genom hvil- 
ka Linné öppnat ett rikt och det mest passande fält för våra 
unga Botanisters forskningar. Vi känna väl, som i det ofvan 
anförda är antydt, de generella lagarne för vårens antåg och 
utbildning; men i det speciella återstår oändligen mycket att 


göra. 


2. Vårens olikhet på olika lokaler eller under olika år. 


Äfven uti länder med lika afstånd från Equatorn, till 
och med lika medeltemperatur, gilfvas flera lokala förhållan- 
den, som inverka på vårens tidigare och senare början, äf- 
vensom dess raskare eller långsammare utveckling. De vig- 
tigaste af dessa äro: 

1) Höjden öfver hafvet och temperaturens deraf bero- 
ende aftagande. Det är tillräckligen bekant, att, då vid fjäl- 
larnes fot full sommar blommar, -herrskar ännu vintern på 
deras spets; att man finner på större höjd af ett fjällberg 
ännu de blommor icke utslagna, som i dalen nedanför det- 
samma redan satt frukt; men man saknar ännu bestämda ob- 
servationer på våra fjäll, huru lång tid fordras för vårens 
uppstigande f. e. 4000 fot på de samma. Tydligen bör detta 
i synnerhet på våra nordliga fjäll ske hastigare än i södra 


Europa, der nätterna äro längre, och omvexlingen i tempera- 


528 

tur följaktligen större. Det är af detta förhållande afståndet 
mellan snögränsen, busk- och trädgränsen samt afståndet mel- 
lan dessa och sädesslagens odling är så betydligt större i de 
tropiska länderna än i de arktiska. Men äfven i bergstrak- 
ter i allmänhet är vårens början betydligt senare än på det 
närliggande låglandet, och tillkommer ytterligare den olikhet, 
att det förra, som vanligt, är skogbeväxt; är det senare åter 
flackt och öppet, så blir derjemte vårvegetationens hela lynne 
förändradt. 

2) Grannskapet af större haf och vatten. Vi hafva för- 
ut anmärkt, huru samma bassin mer jemt fördelar våren kring 
sina kuster, liksom det är bekant, huru i kustländer våren 
tidigare börjar; deremot synes man ej hafva iakttagit, huru 
de verka menligt för värens skyndsamma utveckling. I Sve- 
rige börjar våren tidigast vid Vesterhafvet; men dess kuster 
hafva likväl en ytterst torftig vårvegetation; man kan der 
tydligen finna, huru i hafvets grannskap våren sakta och nä- 
stan omärkligt framskrider, så att på orter, belägna längre 
inuti landet, der vårvegetationen långt senare börjar, är den 
vid sommarens gräns lika långt hunnen som vid kusten, om 
höjden öfver hafvet icke är desto betydligare. Men hafs- 
strömmar, isens aflastande på en kust o. s. v. hafva det mest 
märkbara inflytande på vårens olikhet i olika länder. Det 
är bekant, att i vestra Amerika våren är både tidig och varm, 
under det han på den emotliggande Asiatiska kusten är gan- 
ska sen och kylig; att, när på den förra allt står i sin fulla 


vårskrud, Asiatiska kusten ännu betäckes af snö och is, Den 


329 


berömde verldsomseglaren Wormskjold, som till stor för- 
lust för vetenskapen icke bekantgjort sina snillrika iakttagel- 
ser, har meddelat oss orsaken dertill vara den, att en ström 
af varmare vatten från Stilla Hafvet genom Beringssundet in- 
flödar i Ishafvet, och att den följer Amerikanska kusten, un- 
der det en annan ström med kallt vatten intränger från Is- 
hafvet i Stilla Hafyvet och följer Asiatiska kusten. Drifisens 
riktning i Norra Polarhafvet bestämmer helt och hållet vå- 
rens lynne på Island och Grönland, och detsamma se vi äf- 
ven, fast i mindre skala, i Bottniska Viken. 

3) Inom ännu mindre områden gäller ett likartadt för- 
hållande i vårens olikhet på öppna fält och i lundar. Ehu- 
ru snön på de förra långt tidigare smälter, och våren således 
der förr kan sägas börja, utvecklar sig dock vårvegetationen 
långt kraftigare och frodigare i de sednare, emedan lunden lem- 
nar skydd emot vindarnes spel och nattfroster, hvilka af allt 
äro det hinderligaste för vegetationen ”). På de lokaler, som 
länge om våren äro blottställda för dessa, är vårvegetationen 
alltid synnerligen torftig. Man finner äfven Corylus Avellana 
och Daphne redan blommande i lundar, der ännu mycken 
snö kan qvarligga, innan de ännu utslagit på öppna fält, som 
en längre tid varit snöfria. Häruti ligger äfven förklaringen, 
hvarföre nästan alla vårblommor tillika äro lundväxter, såsom 


Sipporna, Corydalis-arterna, Tussilago alba, Viole, Gage, 


") Till och med vära äkta nordiska Tallar blifva alldeles ofruktsam- 
ma, om under blomningen nattfrost inträffar. 


330 


Pulmonarie, Lathrea, Ranunculus Ficaria wm. fl. Det är 
detta, som gör våren så skön i skogstrakter, under det han 
på slättland vanligen har så föga inbjudande. 

4) Ett lands sluttande läge mot norr eller söder, såsom 
bestämmande den vinkel, hvarmed solstrålarne träffa jordytan, 
är äfven af stort inflytande. Att icke tala om vegetationens 
alltför tidiga framdrifvande på branta, mot solen vända bergs- 
sidor ”), ser man redan på en liten kulle, huru växterna tidi- 
gare utslå på dess södra än på dess norra sluttning, och än- 
nu större blir inflytelsen deraf, då en hel landsträcka sluttar 
mot norr eller söder. För Botanisten är derföre södra slutt- 
ningen af en höjd alltid intressantare än den norra, ty den 
frambringar de sällsyntaste växterna och företrädesvis en rik 
vårvegetation; men för Landtmannen, åtminstone i södra or- 
terna, är den norra af mesta värde, ty den lemnar frampå 
sommaren den frodigaste gräsväxten och kraftigaste vegeta- 
tionen, under det den södra då af torka vanligen är förbränd. 
Också finner man alltid på tvenne närliggande kontinenter 
vid den nordligares mot södern sluttande kust flera sydliga 
växter, som saknas på den sydligares mot norden sluttande, 
der åter nordliga förekomma, som icke hinna upp till den 
nordligare belägnas sydliga. Så finner man i Skåne växtarter, 


som först förekomma längre söderut i Tyskland, men i nord- 


+) Mest drifvande och påskyndande för vegetationen blir detta för- 
hållande inom mindre af höjder omgifona dalar, der värmen till 
hög grad stegras och ofta liksom ur en krater derifrån uppsti- 
ger och sprider sin inverkan till närliggande fält. 


534 
ligaste Tyskland åter Pedicularis Sceptrum Carolinum, Nym- 
phea pumila, Hippophace Rhamnoides m. fl., som först träf- 
fas långt ofvan Skåne i Sverige. Våren är ock i sydligaste 
Skåne fullt ut så tidig som i nordligaste Tyskland”). 

5) Jordens kemiska beskaffenhet, som för öfrigt, i syn- 
nerhet kalken, så betydligt inverkar på vegetationens hela 
karakter, synes mindre verka på vårens tidighet och hasti- 
gare utbildning än man skulle förmoda. Våren på Öland och 
Gottland är icke märkbart tidigare än på motliggande konti- 
nent, hvilket man dock skulle vara benägen antaga af den så 
utmärkt sydliga vegetation, som kalkgrunden framdrifver. Det 
är en anmärkningsvärd kontrast i dessa öars vegetation, att de 
jemte sin af kalken beroende sydländska vegetation tillika 
hafva flera alpinska växter. Att de hafva en så skön vår- 
flora beror likväl mer af klimateriska förhållanden än af jor- 
dens kemiska beskaffenhet. Då synes kiseljorden, i form af 
fin lös sand (flygsand), vara mer drifvande för vårvegetatio- 
nen, eller kanske man rättare borde säga, att på flygsandsfäl- 
ten kunna, utom en och annan art med utomordentligt djupt 
gående rötter, endast vårväxter trifvas, emedan vegetationen 
der i allmänhet af sommarhettan förbrännes. Skånes flyg- 
sandsfält åtminstone, i synnerhet vid nordöstra sidan, som 
hvila på ett mäktigt lerlager, hvilket hindrar den efter snö- 


smältningen insupna fuktigheten att förrinna, hafva en högst 


+») Att flera sydliga växter, som knappt uthärda N. Tysklands vin- 
trar, deremot öfverlefva Skånes, bör snarare tillskrifvas det sed- 


nares insulära läge. 


332 

intressant vårvegetation; men redan på de Halländska saknas 
denna (der finnas nästan endast perenna växter med djupt 
gående rötter), och på de i det inre Småland, f. e. vid Ljung- 
by, förekommande saknas nästan all vegetation. Jordens ke- 
miska beståndsdelar visa derföre på vårvegetationen intet an- 
nat inflytande än det de ega på vegetationen i allmänhet, 
synnerligen på egna arters frambringande. 

6) Desto mer betydande åter är atmosferens fuktighet och 
den dermed i samband stående nederbörden, som måste betrak- 
tas till sin quantitet, form (regn, snö) och tid. Huru betydlig 
skillnaden i dess quantitet är under olika zoner, hafva vi oss 
af Meteorologien tillräckligen bekant; men äfven inom inskränk- 
tare omkrets kan hon vara ganska stor. Så uppgifver Schouw 
nederbörden vid Bergen i Norrige ända till 70 Par. tum årligen, 
då dess medium öfver Skandinavien är 18—20 Par. tum år- 
ligen. I en del tropiska länder stiger han till 400 tum och 
derutöfver. I Skandinavien är han större vid vestra kusten 
än vid den östra, äfvensom större i skogbeväxta bergstrakter 
än på slättland. Emedlertid är hela summan af nederbörden 
af vida mer underordnad vigt än dess form och tid; ty jor- 
dens belägenhet och absorbtionsförmåga af fuktigheten är af 
mera inflytande än nederbördens quantitet. — Deremot har man 
icke lagt tillbörlig vigt uppå, antingen han förekommer i form 
af snö och regn, under strida meteorregn eller ett jemnt dugg- 
regn, hvilket allt på växtligheten har ett högst olika inflytan- 


de. Snön såsom oledare för värmen hindrar i kalla länder 


533 
jordens afkylning ”), och kälens nedträngande till något betydli- 
gare djup, än att han före sommarvärmen hinner upptina. Ett 
motsatt förhållande måste verka högst menligt på växtlighe- 
ten i allmänhet och vårvegetationen i synnerhet. Af en så- 
dan till obestämdt djup nedträngande grundis, så att endast 
ytan upptinar, beror den ytterst torftiga vegetationen i Si- 
biriens nordliga obygder; äfven i nordligaste Lapplands sum- 
par har Herr Lestadius observerat en dylik aldrig upptinan- 
de grundis. Men äfven på ett mer direkt vis är snön välgö- 
rande för vegetationen, emedan dess oledande egenskap skyd- 
dar ömtåligare växter från förstöring af vinterkölden. Det 
är ej sommarvärmen, som hindrar Lapska och fjällväxternas 
odling i sydligare Sverige, utan vinterkölden, emedan de sak- 
na den jemna snöbetäckning, som skyddar dem i hemlandet ””). 
I Upsala trädgård luxurierade flera Lapska växter, som af 
den lindriga vintern 1841—1842 utgingo. Flera gånger om 
vintern inträffande barmark med frost verkar i hög grad men- 


ligt på vårvegetationen. Flera växter, som under jemna vin- 


>) Sannolikt har man snöbetäckningen under den kalla årstiden till 
en del att tacka derför, att jordtemperaturen i kallare klimater 
är högre än medium af lufttemperaäturen i de samma. I de tem- 
pererade klimaterna äro de lika, i den heta zonen är jordtempe- 
raturen lägre. 

"3 Vid odlingen af Nordiska växter, f. e. Rubus arcticus, år nöd- 
vändigt att för dem välja icke blott en från solen vänd lokalitet, 
utan äfven med snö- och löfbetäckning skydda dem emot bar- 
frost, att de icke må drifva förr, än nattfrosterna upphört. Ge- 
nom skogarnes uthuggning minskas snöbetäckningen om vintern, 

. och derigenom minskas landets vegetativa productionsförmåga, 


534 

trär bibehållas vid Hf och å nyo blomma vid vårens ankomst, 
förstöras derigenowm alldeles, tills nya plantor af frön hunnit 
uppväxa. Detta är orsaken, hvarföre kring Lund vissa vå- 
rar Veronica polita, opaca, Lamia m. fl. genast finnas i mängd, 
andra år först fram på sommaren. Äfven sedan våren bör- 
jat är snö med blid väderlek: mer gynnande för vegetationen 
än torr varm luft eller regn, förenade med nattfroster. Helt 
olika är förhållandet i de klimater, der snö och frost höra 
till" ovanliga fenomener; der verka de alltid menligt.  Vege- 
tationen' i hvarje land lämpar sig efter dess vanliga förhål- 
landen; alla derifrån afvikande ytterligheter verka på den- 
samma menligt. Föga mindre vigtig är tiden för nederbör- 
den, hvilken i olika länder, liksom olika år, kan vara olika 
fördelad emellan årstiderna. Under hösttiden, då nederbör- 
den hos oss är störst, herrskar i Kina, enligt Meyen, den 
torraste, klaraste himmel. Då hos oss vårvegetationen är öf- 
vervägande, är höstvegetationen yppigast i de länder af Norra 
Amerika, som för öfrigt hafva samma medeltemperatur; der- 
af den stora mängd Astrar, Solidager o. s. v., som knappt 
hinna till blomning hos oss. I de trakter af jorden, der nan 
har en bestämd regntid samt en torr och varm årstid, börjar 
våren alltid med regntiden, oberoende af jordens ställning till 
solen. Hos oss är nederbörden mer obestämdt fördelad mel- 
lan årstiderna; men, att en våt vår för vegetationen är för- 
delaktigare än en torr, är tillräckligen bekant. 

7) Vindarnes riktning inverkar på vårens beskaffenhet, 


utom det att häftigare liksom utsuga jordens must, hufvud- 


335 


sakligen genom sitt samband med temperaturen och neder- 
börden. Det är icke öfver allt den nordliga vinden, som är 
den kalla, eller sydliga den ljumma, utan modifieras detta af 
de sträckor de passera. Fjällvindarne äro öfver allt kalla, så 
att i Finnmarken blir den sydliga vinden, som passerat fjäll- 
ryggen, den kallaste. Hafsvindarne äro under kalla årstiden, 
fast de för sin fuktighet ofta kännas kyliga, de blidaste; un- 
der den varma årstiden åter svalkande. De verka derföre 
en tidig, men långsamt framskridande vår. Vindar från kärr- 
och mosstrakter, som medföra nattfroster, såsom i vestra Sve- 
rige m. fl. st., äro högst menliga för vårvegetationen. Nederbör- 
dens tid i hvarje landskap bestämmes till hufvudsaklig del af 
vindarne; i hvarje land är det vanligen en bestämd vind, som 
medför nederbörden. I östra Sverige är det N.O. vinden, som 
vanligen åtföljes af oväder; i södra och vestra åter medförer 
mest S.V. vinden nederbörd. Häruti ligger en hufvudsaklig 
grund till vegetationens olikhet i de större växtgeografiska 
regioner, i hvilka vi förut indelat Sverige. 

I frågan om hela Kontinenter böra äfven hafsströmmar- 
ne tagas i betraktande. Det är af dessa man härleder det 
kallare klimatet vid alla:ostkuster, det blidare vid alla vest- 
kuster i norra hemisferens kontinenter. I södra hemisferen 
är detta omvändt. Men inom en inskränktare region är detta 
utan betydelse. 

Denna olikhet mellan vårarne på olika lokaler inom sam- 
ma region är dock vanligen mindre betydlig än den, som visar 


sig mellan olika årgångar inom samma region. Synnerligen an- 


336 


märkningsvärd är dessas olika inverkan på olika växter. Vå- 
rens tidigare eller senare början kan i södra Sverige diffe- 
rera tvenne månader och derutöfver; vi erinra oss med full 
visshet år, då vegetationen d. 4 Mars varit lika långt avan- 
cerad, som mycket sena år d. 4 Maj, eller i vanliga d. 4 
April. — 4826 blommade vid Femsjö i början af Febr. Ga- 
lanthus, och i slutet af samma månad Corylus, Draba verna 
m. fl., som sena år först visat sig i början af Maj. Orsaken 
härtill får icke ensamt sökas i en varm vårtemperatur, utan 
i den föregående vinterns blida väderlek. Efter snörika vin- 
trar blir våren sen, men varm; efter blida tidig, men oftast 
kall. Det sednare är välgörande; i annat fall, ss. 1826, drif- 
ves vegetationen till brådmognad, och en mängd ohyra får 
derunder ohejdad utbildas. — Ju längre man likväl kommer 
mot Norden, dess liktidigare blir vårens början olika år, 
så att i Norrland skillnaden mellan tidiga och sena vårar 
knappt öfverstiger en månad. En sen vår framskrider också 
raskare, med jemnt stigande värme, utan eftervintrar, hvaraf 
en tidig vanligen afbrytes. För vegetationen i allmänhet och 
blifvande skörden i synnerhet är den, som mest närmar sig 
medelförhållandet, den bästa. De kallare länder under sam- 
ma isothermer (lika medelvärma), som hafva varma somrar 
och kalla vintrar, hafva alltid en vackrare och mer utmärkt 
vegetation än de, uti hvilka värmen är mer jemnt fördelad. 
1 nordligaste Skandinavien finnes ännu skog, der medelvär- 
men är under 09; men i tropiska ländernas fjäll infaller träd- 


gränsen vid + 429. Samma lag gäller för sädesslagens od- 


53357 
ling; är blott sommarvärmen tillräcklig, så lyckas den utan af- 
seende på vinterkölden, då deremot i vissa högländer af Södra 
Amerika, der värmen likväl aldrig sjunker under fryspunkten, 
hvarken Råg eller Hvete kan odlas, endast Korn och Hafre. 
Det vore i ekonomiskt hänseende af största vinst, om man 
af vårens beskaffenhet kunde erhålla ett prognostikon så väl 
för årets fruktbarhet i allmänhet som tjenlighet för vissa 
växter i synnerhet. Denna sida af vårt ämne är den minst 
bearbetade, emedan man saknar tillräckliga, under en lång 
följd af år fortsatta, iakttagelser. Genom aktgifvandet på na- 
turförhållandenas samband hafva likväl flera äldre landtmän 
vunnit, om så väl den lämpligaste såningstiden som valet af 
olika sädesslag, allt efter vårens olika lynne, en rik erfaren- 
het, som likväl icke kan bortläras eller gå i arf, emedan 
hon mer är en känsla än ett objectivt, på klart utredda orsa- 
ker grundadt, vetande. Att vägen till. dessas utforskande må- 
ste banas genom en mängd misstag, bör icke afskräcka från 
deras uppsökande, ty den fältherre, som icke vill riskera 
förlusten af några man, har aldrig vunnit någon seger. Att 
vårens beskaffenhet på en mängd växters trefnad har ett af- 
gjordt inflytande, är alldeles obestridligt; men den, som är 
gynnande för en, kan vara högst missgynnande för en annan. 
Genom förvärfvad förmåga, att i tid inse och bedömma detta, 
kan mången förlust afböjas och afhjelpas. Så kunna vi re- 


dan af vårens beskaffenhet sluta till trädens fruktbarhet m. 


Epress, Bot. Utfly I. 22 


558 
m. '). Särdeles vigtigt är detta för kulturen af exotiska väx- 
ter, så att man f. e. icke af ett eller annat ovanligt gynnan- 
de år må sluta till en växts lämplighet för vårt klimat. Jag 
erinrar mig en gång hafva sett uppgifvet, att Maysens od-- 
ling hos oss kunde blifva lönande, derföre att den lyckades 
de ovanligt tidiga och varma vårarne 4822, 18925. ; 

Vi hafva redan antydt, huru vårens olika lynne på olika 
växter verkar olika. Att känna lagarne härför måste för en 
landthushållare vara al största vigt; men för deras utforskan- 
de är ännu intet gjordt. — Så var våren 18539, ehuru sen, 
en af de angenämaste, man på flera år haft i medlersta 
Sverige, med en jemt stigande värme för gräsväxten och 
de flesta örter utmärkt gynnande. Deremot utdog den mesta 
odlade klöfver, och på enbuskarne inträffade i medlersta Sve- 
rige en verklig digerdöd, så att knappt hvar tredje blef vid 
lif, och det var sällsynt att finna någon, som icke å solsidan 
var mer eller mindre bortbränd. Under de vårar, då vär- 
men hastigt inträder, medan kälen ännu ligger i jorden, kom- 
ma salterna för tidigt i rörelse, hvarigenom flera ömtåli- 
ga växter förstöras af s. k. isbränna, hvilket var förhållan- 


det nämda år med klöfvern, — och likartad var grunden 


”) Vi ega anteckningar, förda vid Femsjö, öfver första såningstiden 
samt afkastningen af hvart och ett sädesslag, både i kärfve och 
spann, från 4793 till 4839, och som lemna i detta hänseende flera 
intressanta, ehuru ännu icke fullt constaterade, resultater. Säker- 
ligen ega flera Landthushållare dylika, hvilka vi skulle anse oss 
synnerligen förbundne, om de behagade meddela oss utdrag deraf. 


359 


till Enens förstöring, ehuru han är én af de för kölden minst 
ömtåliga buskar för öfrigt. Dess bortförning sträckte sig lik- 
väl icke till vestra delarne al riket, ej heller till Gottland, 
emedan våren der börjat tidigare, och värmen, tempererad 
af hafsluften, icke så brådstörtadt ökades. Dylika klimateri- 
ska olikheter medföra skördens olika resultater under olika 
årgångar i Sveriges Östra, Vestra och Norra provincer. Un- 
der de ännu i förfärligt minne lefvande missväxtåren i förra 
hälften af 4780-talet”), synnerligast 4783, med hvilka 1826 
och 4834 årens ingalunda kunna jemföras, var våren så torr, 


liksom sommaren, att den utsådda säden till en del först upp- 


”) Nu lefvande generation kan svårligen göra sig begrepp om det 
elände, som 1784 herrskade på Halländsk-Småländska gränsen. 
Man kan till en del se det af Stockholms-Posten för nämda år; 
mitt sinne skakas ännu i dag, hvargång jag i minnet återkallar 
de berättelser derom, jag hörde i min barndom. Sedan allmo- 
gen efter flera missväxter pantsatt sina små hemman, nedförde 
de sina husgeråd och kläder till sjöstäderna att pantsättas för 
säd; men genom den totala foderbristen voro dragarne alldeles 
för maktlösa att begagna, folket, med föga mera krafter, fick sjelft 
hemsläpa henne. Kejsarinnan Katharina af Ryssland skänkte någon 
spannmål, men, mig vetterligen, lemnade Svenska regeringen in- 
tet understöd, mer än att det tilläts de utsvultna att dricka dranken 
af den säd, som consumerades vid kronobrännerierna. Gustaf 
Ul vistades derunder på en lustresa uti Italien. — Några åboer 
å kronoskattejord hade till brödbakning skalat barken af bokar, 
som då voro kronan förbehållna, hvarföre de instämdes af en 
kronobetjent, men Domaren var för mensklig att pliktfälla dem, 
som, för att stilla sin hunger, gnagit barken af träden.” I Fem- 
sjö Pastorat föddes under ett helt år ett barn. 


340 

kom i September. Under hela sommaren herrskade en be- 
ständig östanvind, hvaraf kan förklaras, hvarföre samma år 
Östra Sverige icke led af egentlig missväxt. (Se ofvan om vin- 
darne.) Men det är icke blott det löpande årets, utan äfven 
det föregåendes klimateriska förhållanden, som mäktigt in- 
gripa i de följande årens vegetativa förhållanden. Naturligt- 
vis kunna under då ogunstiga förhållanden äfven de bästa 
anlag felslå; men hvad som icke finnes i anlag kan icke kom- 
ma till utveckling. Som ett exempel på det inflytande, före- 
gående årets väderlek har på det följandes fruktbarhet, må 
anföras Boken, hvilken hos oss endast de år, som följa på var- 
ma somrar, ger Ollon. Af hvad inflytande utsädets beskaffen- 
het är på följande årets bördighet, är icke någon obekant; men 
detta beror likaledes af föregående års väderlek. Då missväxt 
vanligast beror af torra somrar, men dessa för fröets qualitet 
äro förmånligare än våta, ehuru dessa lemna större quantitet, 
så eger i detta fall en vexelverkan rum. Förklaringen af ett 
ofta förundran väckande faktum, nemligen att en del annu- 
ella växter, som flera år å rad visat sig på ett ställe, plöts- 
ligt försvinna och sedan behöfva ett eller annat år för att 
öka sig, har jag ofta funnit vara den, att dessa växter äro 
ömtåliga för nattfroster, hvarföre genom en före fröens mog- 
nad inträffad frostnatt hela årets fröquantitet för det föl- 
jande blifvit förstörd. Af denna orsak har jag sett Datura, 
Chenopodium opulifolium, Xanthium, Setaria verticillata m. 
fl. förstörda, der de förut vuxit i mängd. 


Betrakta vi våren under olika zoner, så finna vi de mest 


541 
stridiga förhållanden. Vi beklaga, att man eger så få, eller 
knappt några, skildringar öfver vegetationen under olika års- 
tider, utan sammanblandar man dessa till en totalbild; men 
derigenom kan man blifva mycket bedragen. Ställen med 
rik höstvegetation, ss. N.Ö. Staterna i Norra Amerika, kunna 
hafva en torftig vårvegetation ”); andra med den yppigaste 
vårvegetation, såsom slättlandet uti Italien, en torftig som- 
marflora. Meyen anmärker, att Valparaiso i Chili, som är 
berömdt för sin sköna vegetation, under vissa årstider sak- 
nar all sådan. Vi anse detta tillräckligt antyda nödvändighe- 
ten att i beskrifningen af ett lands vegetativa fysiognomi 
lämpa den efter de olika årstiderna. — I Polarländer och på 
de högsta fjällspetsarne herrskar en evig vinter; följaktligen 
"saknas all vegetation. Sedermera visa sig först på några för 
solen utsatta punkter eller längs de af det smälta snövattnet 
bildade bäckarne första utkastet till en nödväxt vårvegeta- 
tion. Men det gifves öknar, der äfven för luftens och jor- 
dens förenade torrhet all vegetation saknas. Inträffa på des- 
sa likväl vissa år, såsom förhållandet är i N. Chili och Bo- 
livia, häftiga och ihållande regn, så uppspirar der en rik vår- 
vegetation, oberoende af årstiderna. I allmänhet inträder i 
alla varmare länder, med en bestämd regntid och en het års- 
tid, våren vid regntidens början. På högslätter i de tropiska 


länderna och på de paradisiska öarne i Söderhafvet nästan 


”) Trädslagen blomma f. e. vid det sä sydligt belägna New-York 
först vid samma tid som hos oss, eburu det ligger 4992 längre 
söderut. 


342 
sammanflyta alla årstider, så att man på en gång har vår, 
sommar och höst; endast vintern saknas. Lyckligast lottade 
äro dock länderna utanför vändkretsen, de ständigt grönskan- 
de dlöfträdens, Hesperidernas, Lager- och Myrtenfamiljernas 
stamlånd; de förena den tropiska vegetationens yppighet med 
den tempererades behag. Man kan der sägas upplefva en 
dubbel vår; emot den heta årstiden uppträder en tropisk, e- 
mot den kalla de tempererade ländernas vegetation. Man 
skördar der, f. e. i det inre af Indien, S. China, tvenne eller 
flera gånger om året samma jord; om sommaren de tropiska 
$ädesslagen, om vintern de Europeiska. Detta förklarar lätt, 
hvarföre en så ojemförligt större folkmängd kan lefva på sam- 
ma areal emot hos oss, der man f. e. i medlersta Sverige 
blott skördar hvartannat år. — I de kallare klimaterna åt- 
följes våren vanligen af våldsamma brytningar och stormar, 
i de tempererade är han ett lugnt uppvaknande efter en kort 
vinterslummer, då deremot sommaren mer hemsökes af häf- 
tiga meteorer. Förändringarne häruti äro likväl snart sagdt 
lika mångfaldiga som jordens länder. Genom blott meteorolo- 
giska observationer vinner man endast en grundritning deraf; 
men, tecknas tillika vegetationen, då först får taflan sin na- 


turliga friskhet. 


3. Värblommorna. 


Med all sin solglans öfver land och sjö, med alla sina 
svällande floder och tillrande bäckar vore våren utan blom- 


mor ödslig och tom, som en himmel utan stjernor; endast 


345 


blommor gifva lif och friskhet åt den rörliga taflan. Sjelfva 
de vingade natursångarnes musik vore melankolisk, om den 
vore vinterns förebud. Första anblicken af Floras förstlin- 
gar verkar magiskt en stegrad lefnadslust hos de friska; hos 
de lidande ett nyfödt hopp och förkänsla af lifvets fullhet. 
Den, hvars öga icke klarnar vid deras första möte, bär vin- 
terkylan i sitt eget bröst. Men huru enkla, huru anspråks- 
lösa äro icke alla vårens blommor, jemförda med sommarens 
Rosor och höstens Solblommor. Ändock äro de oss dubbelt 
kära genom sina anspråkslösa, jungfruliga behag. I motsats 
till höstens blommor, som bäst frodas i gränder och på öde 
platser (rudera), söka de blyga skydd i lunden, der de måste 
uppsökas af sina älskare. Uppburna af enkla, spensliga stäng- 
lar eller utspruckna ur trädens ännu bladlösa knoppar, tjusa 
dessa landtliga tärnor hvarken genom någon berusande vällukt 
(vårblommorna äro merendels luktlösa) eller genom de vex- 
lande former eller det rika färgspel, hyarmed naturen seder- 
mera måste underhålla vårt genom vanan slappade intresse. 
Förgäfves söker man bland vårblommorna detta brokiga dra- 
peri, som pryder sommarblommorna; de äro antingen snö- 
hvita som sin vagga (Galanthus, Hvitsippan, hvita Narcissen 
m. fl), eller azurblå som vårhimmeln (Blåsippan, Violerna, 
Hyacinthen m. fl.), eller låna de sin förgyllning af solen (Gul- 
sippan, Gullvifvan, Gage&) eller purpur af morgonrodnaden 
(Backsippan, Corydalis-arterna). Desto rikare äro de på ho- 
ningssaft, äfven i motsats till höstblommorna, hvarföre de 


ständigt kringsvärmas af bin och fjärilar, som af deras nek- 


44 
tar suga sin näring. Skådom blott den eljest så föraktade 
Sälgen eller Pilen en af de varma vårdagarne!  Hvilket sur- 
rande jubel kring dessa enkla, gullgula fransar! 

Men vårblommornha erbjuda flera egendomligheter, som 
förtjena särskild uppmärksamhet. Först måste vi erinra, att 
ej alla om våren blommande växter äro verkliga vårblommor; 
många äro reliker efter ett föregående år, hvilka en blid vinter 
skonat, ss. Lamia, Veronice, Stellaria media, Bellis perennis. 
Alla dessa äro ej bundna vid någon viss årstid, då de egent- 
liga vårblommorna deremot hastigt afblomstra och försvinna. 
Alla egentligen till dessas flock hörande äro mångåriga, åtmin- 
stone tuåriga; Draba verna m. fl. uppgilfvas väl ettåriga; men, 
undersöker man dem nogare, så skall man finna icke blott 
deras bladrosetter, utan äfven blomknoppar utbildade på sen- 
hösten, då jag äfven någon gång funnit dem blommande. Alla 
egentliga vårblommor ligga redan om hösten förebildade i sina 
knoppar, hvilka vårsolen endast utvecklar. Detta förklarar, 
hvarföre de någon.gång äfven utvecklas så lätt om blida ef- 
terhöstar, genom antecipation af den kommande våren. Men 
hvad föregående år icke blifvit förberedt kan icke om våren 
utbildas. Hvarje växt, som ej ligger i sin knopp eller lök 
förebildad och af vårsolen sedan blott utvecklas, är ingen 
egentlig vårblomma, fast hon om våren blommar, ss. Ranun- 
culi. De förra kallas Vårblommor derföre, att de med vå- 
ren sluta sitt individuella lif, ej derföre, att de blomma om 
våren. 


Den tillväxt och bladbildning, som hos de flesta af dessa 


345 


sker, alser icke årets, utan följande årets generation. -En- 
dast derigenom, att man inser detta, är det möjligt förstå, huru 
bladen hos så många vårväxter utveckla sig först efter blom- 
ningen, då bladbildningen likväl är något, som måste föregå 
blommans. Bladen till den Tussilago, som blommar om våren, 
voro föregående årets blad; de sedermera sig utvecklande äro 
bladen till nästa årets blomma. Hos Blåsippan m. fl. qvar- 
blifva föregående årets blad, tills blomningen är afslutad; se- 
dermera framkomma de blad, som skola utbilda knopparne 
till nästa års blomma. ö 

Vårblommorna i vårt klimat kunna vi hänföra till tren- 
ne bestämda grupper och en fjerde kollektiv; nemligen Hänge- 
och Barrträden, Halfgräsen, Liljorna och öfriga Örter”). 
Af dessa äro hängeträdens blommor de, som mest egendom- 
ligt och uteslutande tillhöra våren. De tillhöra ock endast 
de kallare klimaterna, der de nästan uteslutande bilda sko- 
gen, och de, som icke tillhöra dem i strängaste mening, 
närma sig dem ofta i sitt blomningssätt, ss. Almen, Asken, 
älven Daphne. Deras bildning är synbart lämpad efter de 
kallare ländernas vår och kortare sommar. Denna är nem- 
ligen för kort att medhinna stam- och bladbildning samt blom- 
ma och frukt på ett år; derföre uppskjuter löpande årets skott 
sin blomning och fruktsättning till nästa år; de ännu nordli- 


gare Barrträdens frukter hinna först till mognad tredje året 


+) Bland vårväxter borde äfven räknas Musci och Lichenes, som 
till en stor del denna årstid fructificera. 


346 


efter det, då de bildades i sina knoppar. Årets egentliga löfbild- 
ning står sällan med dessa frukter i något nödvändigt samman- 
hang, om de än utbryta ur tillika bladbärande knoppar; derföre 
blomma träden på bar qvist och utesluta all öfverflödig prakt 
eller öfverhoppa i sina blommor foder- och blombladsbildningen. 
Deras blombetäckning bildar inga regelbundna kransar, utan bla- 
den metamorfoseras endast till fjäll, som bibehålla bladens spi- 
ralställning; ett hänge är ett sammandraget metamorfoseradt 
bladskott ”). Att blomningen sker på bar qvist är icke alsigts- 
löst, emedan de utväxta bladen skulle vara hinderliga för de 
diklinska blommornas befruktning. Äfven denna diklini sam- 
manhänger så väl med enkelheten i Hängeträdens blombildning 
som med de klimateriska förhållandena. Det artrikaste slägtet 
bland dem äro Pilarne, som företrädesvis hafva sitt maximum 
i Lappland. Dessas blomning och fruktbildning är synnerligen 
lämpad efter högsta Nordens korta somrar. De många egen- 
domligheter, detta slägte erbjuder, hafva vi uti en särskild af- 
handling utvecklat. 

Den andra flocken af vårblommor utgöra Halfgräsen (Cy- 
peracece), till hvilka här äfven några Luzule kunna räknas. 
Af de förra är det företrädesvis Eriophora samt en mängd 
Starrgräs, som äro verkliga vårväxter. Deras blomning bil- 
dar äfven en art hängen; blommorna hafva hos Starrarterna 


skilda kön, och frukten beklädes af perianthium; allt antyder 


”) Tydligast ses detta på en form af Salix depressa, som Herr 0. 
Westöö observerat på Gottland. 1 stället för hängen har hon 
småqvistar med tätt sittande blad. 


547 


en synnerlig analogi med Hängeträden. Dessa tillhöra ännu 
mer bestämdt det kalla, till och med arktiska, klimatet, der 
slägtet Carex har sitt maximum; ty de varmare klimaternas 
Cyperacece, som äro sommargräs, tillhöra en helt annan typ. 
Ehuru just de tidigaste förekomma mest på torra ställen, är 
dock mängden af dem kärrgräs. Af Scirpi hör äfven Scirpus 
ccespitosus till denna naturliga förvandtskapskrets; jag har fun- 
nit den en gång vid Femsjö i full blomning vid slutet af April. 
Den tidigaste är likväl Eriophorum vaginatum, i flera orter 
den första vårblomman, då Hängeträden undantagas. I nord- 
liga och arktiska länderna är det uteslutande Cyperacex, som 
bilda den för dessa så egendomliga torfbildningen. Char&e 
och öfriga redan i Tyskland såsom torfbildande uppgifna väx- 
ter ingå alldeles icke här i torfbildningen ”). 

Vårens skönaste prydnad utgöra Liljorna, n.b. i de mer 
tempererade länderna, såsom Södra Europa, hvarest de utgöra 
ängarnes och fältens beklädnad. Så är icke i Norden, der 


de endast hafva få representanter. Också äro icke alla Lil- 


”) Bland de egentliga gräsen finnas inga, som egentligen tillhöra 
våren, ehuru Poa annua allmänt öfvervintrar. Gräsens ledade 
strån mäste successivt utbilda sitt vegetativa system och kunna 
således icke som Cyperaceerna inneslutas förebildade i sina sli- 
dor. De storväxta, med bladigt strå försedda, Starrarterna äro 
ock sommargräs, då hos de tidigaste, Carex digitata, montana, 
ericetorum, rupestris m. fl., stråen äro bladlösa, och de under 
blomningen närvarande bladen qvarsuttit sedan förra året. Denna 
omständighet förklarar äfven, hvarföre Carex cespitosa blommar 
mycket tidigare än C. vulgaris. 


I 


348 


jor vårblommor;-denna sköna och lätt skiljda familj erbjuder 
egendomliga former för alla årets tider; arter, som blomma 
första året ur den sedan borttvinande löken, andra, som upp- 
växa till flera sekler gamla träd, såsom Fourcoya, Agave, in- 
nan de blomma, för att derefter utdö. Ehuru man i få stör- 
re växtgrupper igenfinner samma grundtyp så tydlig som i Lil- 
jornas flera familjer, finna vi dock ingenstädes tydligare utpreg- 
ladt växtlifvets syftemål att vexla i tusen former och i slösan- 
de prakt. Snart inser man likväl, att de för hvardera af årets 
tider bestämda arter erhållit ett derefter afpassadt vegetativt 
system, så att man af en Liljas stängel redan kan bestämma 
dess blomningstid; ju tidigare blomning, dess mindre utbildad 
stam; vårens förstlingar sakna sådan; de för sekler beräk- 
nade erhålla väldiga trädstammar. Alla egentliga vårliljor 
ligga förebildade i sitt vinterläger, löken, hvarur de hastigt 
uppskjuta sina enkla bladlösa stänglar, såsom Galanthus, Leu- 
cojum, Narcissus, Hyacinthus, Muscari, Scilla, Ornithogalum 
m. fl, hvilka med en för oss okänd prakt smycka Södra Eu- 
ropas vår. De aldra tidigaste utveckla sig till och med utan 
stängel; den utdragna blompipen ersätter dess brist hos Cro- 
cus, Bulbocodium, Colchicum autumnale; denna sista, ehuru 
blommande om hösten, är till sin typ en verklig vårlilja, 
hvilket bestyrkes så väl af samslägtingar som af dess egen 
blomning på dess naturligaste växtplats, tidigt öfversvämmade 
ängar. Man eger på samma sätt i Södra Europa en på sen- 
hösten blommande art af Leucojum, och af en mängd vår- 


växter, såsom Cyclamen, har man så närbeslägtade, om hösten 


5349 
och våren blommande former, att man är oviss om deras art- 
skillnad. Löken sjelf hör likväl till Liljornas stambildning; 
endast de enkla fibrer, som finnas vid lökens bas, äro dess 
rötter. I den mån löken förlänges till verklig stjelk (Lök- 
slägtet visar alla modificationer deraf), blomma Liljorna sed- 
nare; hos de sommartiden blommande stängelbärande Liljorna, 
såsom Anthericum, är roten fibrös, icke en lök, och kunna 
således icke blommor i denna utbildas. 

De öfriga örter, som smycka vårens Flora, äro så till 
utseende som frändskap vida åtskilda, men ega det gemen- 
samt, att de tillhöra familjer, som hafva sitt stambåll (centrum) 
i kalla och arktiska zoner, der endast en vårvegetation kan 
uppträda, såsom Primulacece, Ericinece, Violariece, Saxifragece, 
Crucifere, Ranunculacee o. s. v. Af dessa närma sig de 
vårblommande Ericinee (såsom Arbutus, Andromeda, Erica 
carnea, till hvilka Empetrum kan räknas) i vegetativt hän- 
seende = till Coniferx genom sina ständigt grönskande löf; 
samtliga de öfriga äro stängelbärande. Man kan likväl hos 
dessa, liksom hos Liljorna, af den bladlösa eller mer och 
mindre bladiga stjelken urskilja de tidigt blommande från de 
fram på sommaren, såsom hos Anemone, Draba, Arabis; ja, 
Adonis vernalis har en tidigare vårform med outbildade, en 
sommarform med fullt utvecklade blad. Hos Violerna har 
man en jemn serie af arterna efter stjelkens utbildning, full- 
komligt motsvarande blomningstiden. (Samma förhållande e- 
ger rum bland Hieracia, ehuru dessa icke äro vårväxter.) 


Hos några af dessa, såsom Corydalis, Cyclamen, antager ro- 


350 
ten lökform, och liksom hos Liliacex ligger i denna den ut- 
växande plantan förut utbildad under föregående år. — Att 
genomgå alla olika former af vårblommorna skulle blifva allt- 
för vidlyftigt, hvarföre vi blott tillägga, att i hvarje växts 
vegetativa system finner man den tydligaste afsigt eller, om 
det tillåtes så säga, den visaste beräkning i hennes byggnad, 
som är afpassad efter hennes klimat, lokalitet, bestämda blom- 
ningstid o. s. v. Dessa otaliga, sköna och vexlande former, 
som växtverlden framvisar, äro icke blott en naturens nyck 
eller fantasispel, för hvilket ett bestämdt ändamål är främ- 
mande. Men just derföre, att växterna åt det yttre rikta 
all sin mångfald, utifrån hämta sin näring, måste ändamålet 
för deras olika bildningar sökas i deras förhållande till den 
yttre verlden. Så väl häraf som deraf, att växterna icke haf- 
va några godtyckliga funktioner, beror enkelheten i växter- 
nas inre organisation. Alldeles motsatsen eger rum bland 
Djuren; deras utbildning är en inre, ändamålet för densam- 
ma är inre, frivilliga handlingar. Träffande kallade de Gam- 
le derföre djuret en inverterad växt, med individuell frihet. 
Djuret måste derföre i sitt inre förborga alla sina ädlare or- 
ganer, för att isolera sig från den yttre verlden. Icke blott 
för hvarje dess förändring, utan ock för hvarje yttre hand- 
ling finnes en inre grund, hvarföre med dess stigande till 
fullkomlighet alltid medföljer en mer och mer utbildad inre 
organisation, hvaraf förklaras Anatomiens och Fysiologiens 


öfvervägande vigt för Zoologiens studium. Emot dessa sva- 


351 


ra i Botaniken rättast Morfologien och Phytonomien, hvaraf 
Växtgeografien är en del; ty djurens organisation och väx- 
ternas efter klimat och årstid vexlande gestalt äro villkoren 


för lifvets seger öfver den yttre naturen. 


RATES ERA SRA tr jr 
C VR FÖR de NN IM S 
ET TES ar jreföng RRSE AR Ne så 


ön Oo Ha RA 


Roe RN tårna Ok are 


Z 7 [FE dt 
& $$ LAR 
. 
a + i ” ä 
PETER Eee Well 4 
' i 
- | 
År ' + 
Nästa FPPI -. 
>å åg 
a slå LS LENA 
3 " . 
, 4 
1435 är x 
- re GAR | k 
Hå I La 1 
pj 
& å id € Å 
[K ER - - TC 
> 
berg rg 


& 
Zz 
: 
bå 
: 


dä 
; , i 4 
Oj vr Tv 2. IG 
ä a + 
re rok 
ae da 
< 3 v 
La 
= a 


3503 


EN BLICK I VÄXTLIFVETS VERKSTAD ”'). 


Stilla och fridfullt är växternas slumrande, men Jikväl 
ytterst verksamma, lif. Icke se vi om våren, huru gräset 
gror, eller höra vi, huru trädens knoppar svälla; men med 
hvarje stund växer jordens grönska, och blad utvecklas efter 
blad, tills den yppiga blomkransen är fullknuten. Ensam i 
lunden den klara vårmorgonen, drömmer vandraren, att allt 
kring honom är lugnt och stilla; men rundt omkring kretsa 
i växternas inre tusen, tusen strömmar, fast vårt öra deraf 
lika litet förnimmer som af sferernas musik. Hvad för vårt 
öra susar, hvad vårt öga tjusar, det är endast tingens yttre 
förgänglighet; men, vilja vi fatta det eviga, så måste vi med 


ödmjukt sinne skåda in i naturens inre lif. Då framgår den 


”) Sedan föregående uppsats nedskrefs 1840, hafva vigtiga nya upp- 
täckter skett, för hvilka vi uti en följande uppsats skola redovisa. 
Mycket deraf är likväl så specielt eller mikrologiskt, att det föga 

kan intressera en större publik. 


NRTeS, Bot. Utfl.3 I. 23 


3d4 


nya skapelse, som i stela massan ingjuter en själ; naturen är 
då icke längre alstrad af materiens blinda bildningsdrift;utan 
Botaniken lärer, huru lifvet ur materien ikläder sig kropps- 
lig gestalt: de tallösa mångskiftande väsen, som vi benämna 
blommor. 

För att fatta detta, måste vi först framställa det all- 
männaste och vigtigaste af delarnes betydelse och växternas 
inre byggnad. Icke är denna lifvet, men den är ådrorna från 
lifvets källa. Skall en redig öfversigt vinnas öfver vegeta- 
tions-processen, så måste hvarje funktion sammanbindas med 
bestämda organer, hvarförutan man väl kan tala åtskilligt öf- 
ver dess fenomener, utan att likväl deröfver komma till klart 
begrepp. Det förra har man i Växt-Fysiologien vanligen för- 
summat; man har särskildt afhandlat växternas elementar- 
organer, särskildt vegetations-processen, ehuru dessa måste 
vara oskiljaktiga, ja! de förra utan denna sednare sakna all 
betydelse; man har fördelat en funktion på flera organer; man 
har tilldelat samma organ flera helt motsatta funktioner. Som 
en allmän fysiologisk grundsats måste erkännas, att hvarje 
bestämd funktion måste sammanbindas med blott ett organ, 
så att icke en och samma tillkommer flera, eller samma or- 
gan kan afse flera ursprungligt skilda och hvarandra upphäf- 
vande funktioner. — Å en annan sida bar man kommit till 
den åsigt, att Anatomi och Fysiologi äro nästan likbetydan- 
de, uppgifvit hvarje subtil och tillfällig anatomisk formskill- 
nad för en vigtig fysiologisk upptäckt och derunder förlorat 


sig i specialiteter, utan att afse deras vigt för organismens 


555 
totalitet. Fytotomien, för sig betraktad, är endast den descri- 
ptiva Botanikens inre och torftigaste sida och, blott som sådan, 
af underordnad vigt. Derigenom, att växtlifvet är utåt vändt, 
kan den förra för växtläran aldrig blifva hvad Zootomien är 
för Zoologien. Från denna synpunkt är det möjligt förklara, 
häaru Linné kunde räkna fytotomien till Vetenskapens «Curi- 
osa«. Den är verkligen icke annat, så länge den ej samman- 
bindes som förklaringsgrund med lifvets fenomener. 

De yttre delar, man vanligen kallar det vegetativa syste- 
mets organer (rot, stam, blad), äro likartade, så att, om man 
abstraherar formen, dem emellan ingen väsendtlig skillnad eger 
rum, hvarföre de ock både genom otaliga mellanformer och uti 
förändrade media öfvergå i hvarandra. Hvardera af dessa 
tillkomma alldeles likartade funktioner, lämpade blott efter 
de olika media, hvaruti de lefva. För ingendera af dessa de- 
lar finnes något egendomligt; hvarderas former och funktio- 
ner vexla oupphörligt. Ögat, örat o. s. v., att ej nämna dju- 
rens inre väsendtligare organer, hafva alltid sina bestäm- 
da förrättningar, kunna aldrig öfvertaga hvarandras; motsatt 
är förhållandet med rot, stam och blad. Derföre kunna en 
eller tvenne af dessa delar alldeles saknas, och växten upp- 
når lika väl sin bestämmelse: en mängd växter sakna stjelk, 
Cactus-arterna m. fl. blad, Viscum Ozxycedri både rot och 
blad, men äro icke desto mindre fullkomliga växter; för att 
icke nämna de ofullkomliga Nemeiska växterna. Man kan 
afsöndra hvardera af nämda delar från hvarandra, och hvar 


för sig kan likaväl fortfara att lefva; hvilket vore omöjligt, 


536 
om de vore nödvändigt integrerande delar af samma orga- 
nism; liksom hvar och en af dem kan reproducera nyasoch 
fullkomliga individer, hvilket än mindre är tänkbart, om icke 
just hvar för sig inneslöte växtlilfvets totalitet, d. v. s. samt- 
liga för dess bestånd och utveckling oundgängliga organer. 
Verkliga organer måste nemligen tillhöra en organism i hela 
dess utbildade tillstånd; men de nämda växternas så kallade 
organer utvecklas i fastställd ordning efter hvarandra, under 
det att de föregående bortfalla, hvarigenom växten uppnår sin 
fullbildning. Det gifves deremot ingen funktion, som man 
uteslutande kan tillägga roten, stammen eller bladen. Man 
har från äldsta tider sagt, att roten är organet för närings- 
saftens absorbtion; men denna kan lika väl ske och sker äfven 
genom stjelken och bladen. Man kallar bladen växternas re- 
spirations-organ och jemför dem med djurens lungor; men 
denna respiration föregår lika så väl hos de växter, som sak- 
na blad. Egentligen är rotens och örtståndets absorbtion sam- 
ma process, endast lämpad efter det olika medium, hvaruti 
de lefva, snarast jemförlig med Däggdjurens och Fiskarnes 
andedrägt; men, som dessas olika lungor icke kunna lämpa sig 
efter olika media, så kunna nämda djur icke byta vistelse- 
ort. Detta kunna likväl vegetativa systemets delar, och om- 
byta då äfven förrättningar, och härigenom uppkomma ota- 
liga mellanformer, ss. Rhizom emellan rot och stjelk, phyl- 
lodier emellan stjelk och blad o. s. v. Hos de lägre växtfa- 
miljerna äro de ock alldeles icke” åtskilda, just emedan dessa 


icke undergå några metamorfoser. 


507 

Hvilande i sitt frö, är den späda plantan ännu likartad; 
under groendet qvarstannar en del i jorden, den andra och 
mest utbildade sträfvar mot ljuset. Af dessa båda media är 
plantans lif absolut afhängigt; efter deras olika natur be- 
stämmas alla den uppstigande och nedstigande delens olikhe- 
ter. Den absorbtion, som i jorden sker af condenserade flui- 
da, måste i den förtunnade luften ske under form af respi- 
ration. Rotens appendikulära delar måste, för att kunna ge- 
nomtränga jorden, utbildas till fibriller; stjelkens åter utbreda 
sig i luften vanligen till blad; icke blott derföre, att detta 
medium är tunnare, hvarigenom de lättare utbreda sig, utan 
hufvudsakligen för att i detsamma vinna större yta för ab- 
sorbtionen. När, som hos Cactee, bladen stelna till fina tag- 
gar, sker absorbtionen på hela ytan. Men, komma rotens 
grenar, f. e. rotskott eller knoppar (såsom Potates), i berö- 
ring med atmosferiska luften, så antaga de icke blott den 
gröna färgen, utan näras på samma sätt som bladen, jal öf- 
vergå vanligen till bladbildningar. Undandragas åter stjelken 
och bladen ljusets inverkan, så antaga de rotnatur, förlora 
örtståndets gröna färg, såsom i källare groende Potatesstäng- 
lar. När sticklingar nedsättas i jorden, öfvertager stjelken 
rotens förrättningar, och den förras vårtlika knoppar (lenti- 
cellerna), egentligen ämne till bladknoppar, utslå endast rot- 
fibriller. Tydligen ses öfvergången mellan rotens och stam- 
mens appendikulära delar af några vattenväxters blad, såsom 
Batrachiernas, Trape m. fl. De fullständiga bladen utbildas 


endast på vattnets yta; de i valtnet nedsänkta endast till hår- 


558 

fina förgreningar, som nedsänkta i slammen öfvergå till rot- 
fibriller, men på uttorkade ställen förvandlas till verkliga blad. 
Man har planterat Stickelbärsarter (Ribes) med kronan nedåt 
i jorden och roten uppåt vänd, hvarefter dessa ombytt natur. 
Alla vegetativa systemets delar äro i allt väsendtligt till sin 
organisation lika; blott genom ytterverldens olika inverkan 
antaga de olika gestalt, just derföre att samma funktioner i 
olika media erfordra olika villkor”). Växternas lif blir ge- 
nom denna metamorfos en evig ungdom; deras olika yttre de- 
lar endast en fortgående pånyttfödelse af växten sjelf, hvar- 
under den i jorden tjudrade svarta roten först befriar sig ur 
mörkret, i luften genast ikläder sig lifvets gröna färg, till- 
dess den i alla prismans färger skiftande blomman, efter för- 
ädling af rotens gröfre jordiska beståndsdelar till ett etheriskt, 
flyktigt doft, förkunnar ljusets fullkomnade seger. Och först 
i blommans ädlaste delar metamorfoseras de appendikulära 
delarne till verkliga, bestämda yttre organer. 

Rot, stam och blad äro således icke olika organer, utan 
blott olika utvecklingsformer af växtens hela vegetativa sy- 
stem, hvilka hvar för sig utgöra ett fullständigt organiskt 
helt, fast de i en oföränderligt fastställd ordning ur hvaran- 
dra utvecklas. Liksom i Polypstammen hvarje polyp är ett 


för sig afslutadt djur, så utgör hvarje växtled, hvarje knopp 


”) Ledda af denna åsigt, förkastade vi redan i Lichenogr. Fund. 
benämningen organografi, vanligen synonym med terminologi, 
och benämde densamma Morfologi; ty det äricke olika organer, 
utan växtens olika utvecklingsformer man beskrifyer. 


5359 
en för sig hel planta. Hos Dikotyledonerna framträda likväl 
i hvardera af nämda utvecklingsformer tvenne, eller rättare 
trenne, bestämdt åtskilda lager, hvilka med mera skäl kunde 
betraktas som olika organer för det vegetativa systemet, nem- 
ligen vedlagret, barklagret, hvartill kan läggas märgen. Hos 
Monokotyledonerna och Bräken (Filices) återfinnas äfven des- 
sa, men blandade om hvarandra, utan att bilda skilda lager. 
Vedlagret och barklagret afvika helt och hållet från hvaran- 
dra. Redan Theophrastus lade, efter passiv naturbetrak- 
telse, på denna grundskillnad högsta vigt, då deremot de äldsta 
växt-anatomerne, såsom Malpighi, antogo, att barken suc- 
cessivt förvandlades till ved. Äfven sedan man insett deras 
absoluta motsats, har man i dem sökt en likartad byggnad 
och icke kunnat utreda hvarderas betydelse på anatomisk 
väg, utan först genom iakttagelse på växtens lifsverksamhet. 
Ved- och barklagren hos träden äro uti allt väsendtligt lika i 
rot och stam; de förekomma redan blotta ögat som hvaran- 
dras motsats och låta vanligen lätt skilja sig från hvarandra, 
då hvarderas öfriga lager äro på det innerligaste förenade. 
Men lika motsatt, som deras bildning”) och fysiska egenska- 
per, är deras lifsverksamhet. Om hösten och vintern fyllas 
de yngre vedlagren med saft, under hvilken tid barken och 
hela bildningsprocessen är i hvila; om våren och sommaren 


åter, då de sistnämda äro i verksamhet, är veden mer eller 


”) Grunden för barkens och vedens olika fysiska egenskaper ligger 
i de för hvardera egendomliga kärlens olika natur. Spirvalkärlen 
hårdna till vedmassa, baströren äro fibrösa och spröda. 


360 
mindre torr och saftlös. Vedens saft, som vi kunna kalla 
växtlage, är mer vattenaktig och oxyderad; syre och socker 
äro dess hufvudsakligaste beståndsdelar; barkens saft åter är 
condenserad, desoxyderad, af bitter och skarp qualitet. (Der- 
före äro de flesta barkar adstringerande, så vida de, f. e. Lin- 
den, icke hysa större quantitet af växtslem.) Detta gäller om 
nämda lager, så väl i stammen som roten ”). Grunden till 
denna skillnad är, att vedlagret bildas af spiralkärlen, bark- 
lagret åter af baströren och, efter Schultz, af egna närings- 
saftskärl. Då dessa för hvardera äro egendomliga, möta här 
inga svårigheter att med bestämda organer sammanbinda be- 
stämda funktioner. Men nämda bildningar utgöra likväl icke 
ensamt dessa delars massa; det båda förmedlande och för 
bägge gemensamma utgör cellväfnaden, som är sjelfva bild- 
ningsorganet. Detta utbildar icke blott de under vegetationen 
frambragta växtämnena, utan är äfven det, som, innan de öf- 
riga organernas funktioner börjat, vid all ny bildning är fö- 
reträdesvis verksamt, såsom i växternas märg, hvilken ute- 
slutande bildas af celler. Likasom vi anvisat de öfriga orga- 
nerna egna lager, så kunde man kalla cellulosan för märg- 
lagret, ehuru icke i den inskränkta mening, som skulle hon 
vara inskränkt till märgen, ty hvarje nytt både ved- och bark- 


lager måste börja med cellbildning. Men, så stor cellernas verk- 


") I praktiskt hänseende är kännedomen härom af största vigt. Bark- 
och vedlagren f. e. i växtrötter hafva ofta i medicinskt hänseen- 
de motsatta egenskaper, för användande till födoämne bör rotens 
barklager afskalas. 


361 


samhet är vid all ny börjande bildning, träder hon likväl tillba- 
ka, sedan båda slagen af kärl utbildats. Vill man således uti 
växternas vegetativa system antaga några sammansatta orga- 
ner, så kunna dessa endast blifva märg, ved och bark; men 
riktigast är dock att endast antaga de enkla elementarorga- 
nerna, cellerna eller märglagret för bildningsprocessen, spi- 
ralkärlen eller vedlagret för assimilationen, och baströren 
eller barklagret för safternas fördelning eller den periferiska 
cirkulationen. 

Under det man framställt de yttre växtdelarne som skil- 
da organer, har man betraktat dessa verkliga organer endast 
som modifikationer af en urform, cellen. Man har dervid 
blott afsett deras likartade genesis, deras öfverensstämmelse, 
under vissa stadier, i form, så att de synas öfvergå i hvar- 
andra. Här inträffar likväl stor olikhet med växternas yttre 
appendikulära delar, bland hvilka olikheten bestämmes endast 
af yttre förhållanden. De inre organerna äro väl icke ur- 
sprungligen skilda; men hela deras utvecklingshistoria diver- 
gerar, de äro redan primitivt bestämda till olika funktioner 
och öfvertaga aldrig hvarandras. Från Biologisk synpunkt 
måste de således betraktas som skilda, om man ock från 
morfologisk och anatomisk kan betrakta dem såsom identiska. 
Schwan har likaledes visat, att cellen är det ursprungliga 
för djurens alla bildningar; men icke lärer man derföre vilja 
anse alla deras inre organer för identiska. 

Öfver cellernas och spiralkärlens bildning och olika for- 


mer finner man upplysningar i hvarje Botanisk Handbok, så 


362 


att vi ej anse nödigt att dervid uppehålla oss. Det kan na- 
turligtvis "icke här vara frågan om att lemna ett skelett af 
Fytotomien, "med alla dess subtila formskillnader, utan blott 
att lemna en öfversigt af hufvudformernas organiska samband 
och funktioner, samt växtsafternas deraf beroende strömning, 
till vinnande af ett begrepp om vegetationsprocessen. För den 
händelse likväl, att närvarande uppsats äfven skulle erhålla 
läsare, som icke känna det mest elementära af växternas bygg- 
nad, anse vi nödigt anmärka, att massan af växternas bygg- 
nad bildas af en porös väfnad, cellulosan, som i tvärsnitt och 
miniatur liknar skotten i en 'bikupa, likväl med den skillnad, 
att hvarje rum, som kallas en cell, är åt alla sidor slutet. 
Denna cell bildas af en hinnaktig blåsa, är derigenom ett för 
sig slutet helt, hvarigenom väggarne mellan de olika cellerna 
blifva dubbla, och dem emellan uppkomma gångar, som man 
kallar mellangångar (meatus intercellulares). Ursprungligen och 
glest liggande äro de runda; men genom inbördes packning 
och olika näring blifva de kantiga, tafvelformiga, långsträckta, 
ända till trådformiga, så att bland de s. k. baströren (f. e. 
hos Lin och Hamp) kunna de följas till en fots längd och 
derutöfver, utan att någon tvärvägg kan upptäckas. Efter sam- 
ma princip kunna äfven Spiralkärlen betraktas som en högre 
utbildning af cellen; men det är icke en metamorfos, analog 
med vegetativa systemets delar, hvilka kunna återgå i hyvar- 
andra och vexla funktioner, utan en högre, närmast jemför- 
lig med de ädlare blomdelarnes, som hafva sina bestämda 


förrättningar och, utbildade, icke kunna återvända till urfor- 


3653 
men. Det beror således af olika uppfattning och förklaring, 
antingen man vill anse alla elementarorganerna för identiska 
eller åtskilda. Spiralkärlen innesluta ett i spiral vridet band, 
hvars ringar vanligen äro mycket närmade till hvarandra, ja, 
stundom löpa tillbaka i sig sjelfva (de så kallade ringformiga 
kärlen, Vasa annularia), inneslutna i en cylindrisk tub, hvil- 
ken kan betraktas som en utvidgad långsträckt cell. Man fin- 
ner verkliga celler, uti hvilka en outbildad spiralfiber uppträ- 
der. Genom spiralens afbrytning och ofullständiga utbildning 
uppkomma en mängd modifikationer, såsom de s. k. punkte- 
rade kärlen, trappkärlen, hvilka för Biologien äro af föga 
betydelse. Till dessa komma, efter Schultz, Näringssafts- 
kärlen (Vasa laticifera), som, ehuru ofullständigt undersökta 
och af flera Fysiologer bestridda, onekligen förtjena uppmärk- 
samhet. Vi skola här nedanföre redogöra för Schultz's åsig- 
ter öfver dessa, utan att sjelfve våga ansvara för riktighe- 
ten. De skilja sig från växternas alla öfriga inre organer 
genom sin nätformiga förgrening, genom sin stora 
contractibilitet och glasaktigt genomskinliga väg- 
gar (eller omgifvande hinna). Visserligen förekomma myc- 
ket långsträckta celler; men dessa äro enkla och bilda icke 
som näringssaftskärlen ett sammanhängande nät. Att dessa, i 
flera hänseenden de mest utbildade af växternas inre organer, 
längst blifvit öfversedda och först, sedan deras funktioner 
blifvit utredda, uppsökta, har sin grund deruti, att de äro 
fullkomligt genomskinliga, att deras form är mindre regel- 


bunden, att de slingra sig i alla riktningar i cellulosan. och 


3604 
svårligen i sin helhet kunna utvecklas, utan att lacereras, hvar- 
efter näringssaften utströmmar, och kärlen contraheras. På 
de flesta fytotomiska tabeller framställas de jemte cellulosan, 
hvilken de i tvärsnitt likna; då näringssaften var utbildad till 
mjölksaft, antog man den nedlagd i cellulosans intercellulär- 
gångar, fast dess utströmmande endast från vissa punkter, ss. 
hos Chelidonium, antyder, att den måste ega egna kärl. Det 
fordras mycken öfning, att upptäcka dem, och ännu mer var- 
samhet, att genom maceration framställa dem isolerade från 
den öfriga substancen. Lättast upptäckas de under förstoring 
uti friska, genomskinliga växtdelar af näringssaftens rastlösa 
strömning i sina kanaler, såsom uti blomfoderbladen hos Pil- 
örten (Sagittaria sagittifolia), stiplerna al Lönn (Acer Plata- 
noides) eller på de klufna stiplerna al Ficus elastica. Aflsön- 
dringen från det öfriga parenchymet sker lättast i mogna saf- 
tiga frukter, då dessas cellulosa börjar upplösa sig, såsom hos 
Fikon. Genom maceration och varsamt undanrödjande af cel- 
lulosan uppgilver Schultz sig hafva isolerat och aftecknat dem 
hos växter af de flesta växtfamiljer; sällan lyckas det likväl 
att förfölja dem i deras finaste utgreningar. I sitt första sta- 
diam äro de mycket sammandragna, endast i vissa punkter 
utvidgade (Vasa laticis contracta); men i denna period är 
saftströmningen lifligast; sedermera blifva de mer utvidgade, 
endast här och der hopsnörpta (V. laticis expansa), slutligen, 
sedan deras verksamhet upphört, få de deraf utseende att 
vara ledade och likna då cellulosa (7. laticis articulata). I 


alla så kallade kärl-fasciklar, som man vanligen anser bildade 


3053 


endast af spiralkärl, åtföljas dessa, enligt Schultz, al Närings- 
saftskärl, hvilka lägra sig utom eller omkring spiralkärlen. 
Föreningen af båda dessa slag af kärl i knippen och lager är 
föreningsbandet mellan de särskilda växtlederna, eller så att 
säga Safternas härd, hvarur de genom Näringskärlens utgre- 
ningar sedermera fördelas uti hvarderas cellulosa. Tänker 
man sig derföre hvarje cell såsom en enskild planta, eme- 
dan hvar för sig har ett individuelt lif, så äro saftkärlens för- 
greningar härledda ur härden som en hufvudkanal, liksom 
små rännilar, hvilka vattna och nära denna gröna äng. 
Innan vi likväl kunna förklara så väl växtdelarnes bild- 
ning som safternas rastlösa fram- och återströmmande, böra 
vi närmare betrakta växtsafternas natur. Den i spiralkärlen 
eller veden absorberade saften är ännu en kemisk solution af 
de mest indifferenta växtämnen, med öfvervägande vatten- och 
syrehalt; under öfvergången ur dessa till barklagret antager 
den först egen organisation, hvarur sedan i cellulosan bestäm- 
da växtämnen utbildas. Man har jemfört safternas omlopp 
med Djurens blod, ehuru, då växterna sakna någon central- 
organ, man icke må tänka sig någon cirkulation, likartad med 
den hos djuren; som växternas hela lif är dessas inverteradt 
och utåt vändt, måste cirkulationen blifva periferisk, hvarföre 
den här tillhör barksystemet. Dess safter skilja sig från alla 
de öfriga växternas vätskor och sekretioner så väl genom 
sin organisation som genom egenskapen att coagulera i 
följd af sin plasticitet. Häruti öfverensstämmer den äfven 


med djurens blod och består i likhet med detta af små 


366 


kulor: i en tunnare vätska; såsom desoxyderad: syrsättes den 
af atmosferiska luften, hvarigenom dess coagulering inträder. 
Lagen eller trädsaften åter öfvergår genom sin soekerhalt till 
en jäsningsprocess, hvilken kan kallas en atypisk bildnings- 
process, emedan den är grunden till generatio secundaria; de 
egentliga växtsafterna, succi proprii, sakna all organisation 
samt bilda en fullkomligt likformig och i luften oföränderlig 
kemisk solution, ss. Gummi, Balsamer, etheriska oljor o. s. v. 
De förekomma icke i några egna kärl, utan secerneras i cel- 
lulosans' caviteter. — De egentliga växtsafternas organisation 
igenkänner man lättast under betraktande af de så kalla- 
de mjölksaftiga växterna; men densamma återfinnes i mer 
och" mindre utbildning och quantitet hos de öfriga, fast den, 
genomskinlig eller ofärgad, icke får namn af mjölksaft. Öf- 
vergångarne mellan dessa former äro otaliga, så väl i sam- 
ma växts olika delar (ss. hos Sambucus Ebulus har roten 
mjölksaft, men örtståndet ofärgad) som dess: olika vegeta- 
tionsperioder; i sin spädaste ålder sakna Euphorbig och Cam- 
panulze -mjölksaft, men mer utbildad blir den färgad; motsatt 
är förhållandet med de unga, i sin raskaste tillväxt varande 
skotten af Lönnen; der är saften först mjölkfärgad, men 
blir sedermera ofärgad. Äfven varierar safternas egenskap 
uti olika klimater; i de varma hafva Ficus-arterna mjölk- 
saft, icke hos oss. Ofta står färgen i samband med de 
runda: kulornas mängd; likväl äro dessa icke dess orsak, ty 
hos; Chelidonium äro kulorna ofärgade; men plasma är brand- 
gult. "Vanligtvis är detta likväl ofärgadt. De i plasma sim- 


367 


mande kulorna kunna jemföras med lympha hos Djuren; de 
äro icke alltid klotrunda, utan öfvergå till aflång och cylin- 
drisk form; storleken varierar emellan 3; —3åy:dels linie; nå- 
gon gång uppgå de endast till såy:dels. 

Mjölksaftens egenskap att coagulera tillkommer icke hel- 
ler de öfriga växtsafterna. Den är ett villkor för dess pla- 
sticitet, liksom för blodets, ehuru detta genom producerande 
af fiberämne väsendtligen afviker. Hos växterna förherrskar 
bildande af olika växtämnen, hvaribland Kautschuk-bildningen 
är den mest bekanta. Coaguleringen uppstår i följd af plasmas 
syrsättning; de i detsamma simmande kulorna ega deruti in- 
gen del och blifva icke derunder till sin natur förändrade, så 
vida icke coaguleringen verkas genom kemiska reagentier. 
I den friska växten är plasma i en oscillerande rörelse; un- 
der sitt coagulerande skiljer det sig i en fastare massa (Kaut- 
schuk) och en tunnare (Gummi- och 'salthaltig) vassla (serum). 
De växtvax-artade kulorna kunna förena sig med båda dessa 
former; när saften utan coagulering condenseras, uppkommer 
deraf Viscin. Utom af atmosferiska luften och en högre vär- 
megrad befordras coaguleringen företrädesvis af sprit och 2&- 
ther; älven af vatten, fast i mindre grad. : I väl slutna fla- 
skor har det lyckats från aflägsna verldsdelar till :Europa öf- 
verföra en del af de tropiska trädens mjölksaft, utan att denna 
coagulerats. I Europa är det sällsynt att träffa träd med fär- 
gaåd mjölksaft; i de tropiska länderna äro dylika ej ovanliga. 
Man eger af dem en mängd kemiska analyser. Vanligen 


äro de skarpa och brännande; men stundom är syre-quantite- 


3568 
ten ännu så stor, att hon rodnar Lakmuspapper, men hos an- 
dra mild (äfven hos ett par Euphorbier) och användes då till 
föda, som vanlig mjölk, så att flera olika träd, som lemna 
deraf större quantitet, erhållit namn af Koträd (Taberne- 
montana utilis etc.). 

Hos de ofullkomligaste växterna, eller Homonemece (ss. 
Svampar, Alger), förekomma endast celler. Hela vegetations- 
processen blir derigenom enkel, och deras näringsprocess lik- 
artad med den i märgen, likväl så, att absorbtionen sker o- 
medelbart: ur det yttre medium, liksom i de fullkomligare väx- 
ternas första stadium. I detta hänseende qvarstanna de lägsta 
växterna för alltid vid den lägsta utvecklingsgraden, så väl i 
organisation som i de yttre delarnes metamorfos. Vi hafva 
förut jemfört cellernas utbildning till kärl med den af det ve- 
getativa systemets delar till fruktificationsorganer. För dessas 
utbildande synes äfven kärlbildningen vara ett oundgängligt 
villkor; endast hos några vattenväxter synas kärlen saknas; 
men rättare: de hafva just i detta medium icke kommit till 
utbildning, hvilket bestyrkes af en del växters organisations- 
förändring efter olika media och af Lemne, der en del ar- 
ter endast hafva dem i anlag, andra utbildade. — Hos de 
växter, som absolut sakna kärl, stegras cellernas verksamhet 
till vida större individualitet. Hvar och en det vegetativa sy- 
stemets cell bland flera af dessa kan, skild från sin organism, 
vegetera och reproducera en ny planta, hvilket förhållande 


alldeles icke eger rum bland de fullkomligare växterna med 


569 
, 
utbildade kärl”). Så väl deras celler som spiralkärl bortvissna 
ovillkorligen, om de lösas ur sitt organiska samband; för lif- 
vets bevarande samt individens reproducerande fordras ovill- 
korligt dessas organiska förening till ett helt, till en växtled 
eller knopp. Häraf synes mig klart, hvarföre ock så väl 
-knöpparne (gonidierna, conidierna”") som sporerna, hvilka äro 
en högre metamorfos af de förra, bland Homoneme& utgöras ' 
blott af en enkel cell. Men de dessa motsvarande delar bland 
Phanerogamerna åter, nemligen så väl de egentliga knopparne 
(gemm&e) som fröen, måste utgöra en hel sluten växtled med 
alla elementarorganer i anlag. Så vidt jag kan inse, är det 
ett lika stort misstag att endast af de ofullkomligaste väx- 


ternas celler och vegetationsprocess vilja förklara de högres, 


") Man har likväl uppgifvit, att äfven hos fullkomligare växter hela 
växten skulle kunna reproduceras genom en det vegetativa syste- 
mets cell. De gemmulze, som man uppgifvit hos Gagece, har jag 
funnit på flera Monocotyledoner, äfven på Ranunculus Ficaria a. 
fl., men de bestå icke af en, utan af flera celler och äro endast 
ett diminulivum af bulbilli hos Lilium bulbiferum, Dentaria bul- 
bifera. Den pollenartade cellafsöndring, som sker på blad af 
Malaxis, är väl mer löst sammanhängande, men dock conglo- 
mererad; mig har aldrig lyckats att få se någon enskild cell re- 
producera växten, och, om det någon gång inträffat, är det ett 
alltför specielt fall för att upphäfva den allmänna regeln. 

++) Alt man icke skiljt conidier från sporer, utan beskrifvit de förra 
mycelium tillkommande för sporidier, är upphofyet till otaliga 
falska slägten bland Hyphomyceterna. I Syst. Myc. II hafva vi 
först åtskiljt dessa. När sporernas modercell sammanväxer med 
sporerna, benämna vi dessa sporidter. 


Fries, Bot. Utfl., I. 24 


570 

som tvärtom; med absoluta frånvaron af kärlbildning sam- 
manfalla en mängd olikheter, hvilka väl förmedlas af mos- 
sorna och de cellulära fanerogamerna; men om någorstädes 
är väl här nödvändigt tillägga mutatis mutandis. Man skulle 
med få ord kunna uttrycka det således, att hos Cellulärväx- 
terna äro cellerna för vegetationsprocessen mer aktiva, hos 
Vasculares mer passiva. Upptagen af det obefruktade fröet 
kan pollen-celien först reproducera ett nytt individuum. Egde 
den enskilda det vegetativa systemets cell, såsom gonidier och 
conidier, förmåga att reproducera hela plantan, så borde denna 
förmåga i ännu högre grad tillkomma det fruktifikativas cell, 
nemligen pollen likså väl som en spor. — Något exempel på 
verklig, sjelfständig och utbildad växt, som består af blott en 
cell, är, äfven bland Cellulares, mig ej bekant. Visserligen be- 
skrifvas så flera; men de bildas alltid i en sammanhängande 
massa, som sedermera sönderfaller i enskilda sporer eller cel- 
ler, och Protococcus vwiridis innesluter i sitt utbildade till- 
stånd, hvilket ju bland växterna alltid betraktas såsom det 
typiska, flera celler, hvarförutan densamma icke skulle kunna 
multiplicera sig. Att Protococcus är en collectiv benämning 
för otaliga andra Algers enskilda celler kan icke betviflas; 
man ser enkla celler icke blott afsöndras från en mängd Laf- 
vars bål o. s. v., utan ock dessa i motsatt ordning utbildas 
till Lafvar, Oscillatorinex& o. s. Vv. 

Heteroneme& (Mossor, Bräken) utgöra en öfvergångs- 
bildning till de fullkomligare växterna. Redan hos Mossorna 


finner man rudimentära kärlfasciklar. ehuru de icke komma 


571 


till aktiv utbildning, hos Bräken åter fullt utbildade, och des- 
sa uppstå samtidigt, då de hos Cotyledonex deremot succes- 
sivt utbildas. Bräken hafva inga blommor, hvilket är syn- 
nerligen märkvärdigt, då alla andra med utbildadt kärlsy- 
stem, utan hvilket inga verkliga leder (nodi) och i följd 
deraf ingen högre metamorfos äro möjliga, utbilda tydliga 
blommor. Mossorna, med rudimentära könsorganer, hafva 
blott rudimentära kärl, likartade med dem, vi finna hos en 
del i vattnet alltid nedsänkta fanerogamer, såsom Najas, Ce- 
ratophyllum, Ruppia wm. fl. ”). Dessa öfverensstämma med 
mossorna deruti, att de genom hela sin yta insupa närin- 
gen liksom Algerna. Cellerna bibehålla hos dessa derföre 
i det närmaste samma individualitet som bland Homonemece; 
likväl synas de icke kunna fortplanta arten, så vida de icke 
blifvit frigjorda och metamorfoserade till enkla cellulösa knop- 
par eller sporer, som dock icke äro lika enkla som Homo- 


nemeernas ””). 


”) Bland Potamogetonerna förekomma arter både med och utan 
utbildade kärlfasciklar, allt efter som de höja sig öfver eller äro 
nedsänkta i vattnet. Bland Lemne förekomma arter med blott 
rudimentära och outbildade kärl. Endast för växtrikets högre 
provincer kan en typisk skillnad uppgifvas i deras byggnad, men 
ändock icke väsendtligare, än att äfven den af yttre momenter 
kan upphäfvas. I de lägre uppträda alla väsendtligare skillna- 
der först i blomman och frukten. 

"+) Decandolle räknade Filices i sina äldre skrifter till Monocoty- 
ledone&e; men i sednare åren skilde han dem derifrån och äm- 
nade äfven bilda en särskild klass af de cellulära fanerogamerna. 
I exposéer af Decandolles uppställning af de Naturliga familjerna 


372 

Det väsendtligaste i Monokotyledonernas byggnad är, att 
kärlfasciklarne äro omslutna af en slida eller rundt ikring 
omgifna af ett bestämdt ceill-lager, som absorberar safvan och 
motsvarar baströren hos Dikotyledonerna, hvarföre deras till- 
växt måste upphöra vid en bestämd period. Hos Dikotyle- 
donerna saknas denna slida, eller har hon öppnat sig inåt; men 
i dess ställe betäckas de alltid på sin emot perilerien vända 
sida af ett knippe baströr, som motsvarar slidan. Dessa inre 
organers beskaffenhet förklarar, så väl hvarföre Monokotyledo- 
nerna ogerna grena sig, som bladets stjelkomfattande slidor, då 
deremot genom de lätt afsöndrade kärlfasciklarne Dikotyledo- 
nerna både lätt grena sig, och bladslidan saknas, d.v.s. blad- 
skaftet är öppet på inre sidan. Så hafva vi i hvarje utbildad 
kärlfascikel att urskilja innerst kärlen, sedermera slidan eller 
ett knippe af baströr, hvilka lätt kännas af deras fasta väg- 
gar och stora, vanligen sexkantiga, öppningar under tvärsnitt, 
Hos Dikotyledonerna, der kärlfasciklarne icke äro inneslutna, 
kan safvans bildning fortfara, så länge plantan lefver, och ny 
cellulosa och kärlbildning derigenom allt jemnt fortgå. 

Hos Monokotyledonerna äro vidare kärlfasciklarne van- 
ligen mer spridda, hos Dikotyledonerna ställda i en krets 
kring märgens periferi. Härigenom blir cellulosan i omkret- 
sen radierande, och, då stammen hos Dikotyledonerna per- 


ennerar, eller hårdnar till vedbildning, sammanflyta kärlfa- 


förbiser. man vanligen fiera af honom sjelf företagna förändrin- 
gar, men tillägger honom andras. 


av 
sciklarne till ett enda knippe, eller rättare ett concentriskt 
lager kring hela stammen. Hos Monokotyledonerna kan det- 
ta icke ske, så väl för deras spridda läge som derföre, att 
genom slidans utbildning ny safvas bildning upphör, och fa- 
sciklarne blifva skarpt afsöndrade från hvarandra. Genom 
Dikotyledonernas" anordning af Baströren utanför Spiralkär- 
len (ej omkring desamma, som hos Monokotyledonerna) för- 
klaras lätt, huru spiralkärlen eller vedlagret blir det inner- 
sta; den radierande cellulosan uppträder här blott som märg- 
strålar. Men, fast de inre lagren sammanfiutit, kunna de 
yttre, såsom vanligen baströren, ligga i åtskilda knippen, mot- 
svarande de primitivt åtskilda kärlfasciklarne. Vi hafva re- 
dan nämt, att, då kärlfasciklarne icke äro slutna, kan safvans 
bildning jemnt fortgå mellan Spiralkärlen och Baströren; ur 
safvan, som är den i sin första utbildning inbegripna cellu- 
losan, utbildas alltid spiralkärl närmast eller öfver spiralkärl 
och baströr öfver baströr, hvarigenom Dikotyledoners mot- 
sättning af ved och bark samt bådas tillväxt lätteligen för- 
klaras. Spiralkärlen nemligen bilda veden, Baströren barken; 
eellulosan är det förmedlande mellan båda, ur hvilken båda 
utgå. 

Sedan vi nu lemnat en förklaring al växtens yttre de- 
lars betydelse, dessas förhållande till den inre organisationen, 
de, verkliga organernas form och funktioner, samt deras olika 
anordning inom växtrikets fyra större provincer, skola vi lem- 
na en sammanträngd öfversigt öfver dessa organers uppkomst. 


Deras utbildning och funktioner sammansmälta så med hyar- 


S7Å 

andra, att man lika väl kunde antaga de sednare som grund 
för den förra, som tvärtom. All bildande kraft är så oskilj- 
aktig från sin produkt, att den ena icke är tänkbar utan den 
andra. I Syst. Orb. Veg. $. 3 hafva vi framställt detta som 
den första regeln vid förklaring af all genesis; och, ehuru 
man klandrat den, förblir dock för oss klart, att allt opere- 
rande med krafter (in abstracto) utan substrat är en fullkom- 
lig illusion. Vara och Verka äro vexelbegrepp. — Den afo- 
ristiska framställning, här nedanför lemnas, är naturligtvis en- 
dast ämnad att gifva dem, som ej specielt sysselsatt sig med 
dessa ämnen, ett ungefärligt begrepp derom; fullkomlig insigt 
kan icke inhemtas genom läsning eller figurer, utan fordrar 
vidsträckta mikroskopiska studier i naturen. 

All bildning sker i ett fluidum; på torra vägen bildas 
endast conglomerater. Är detta fluidum något yttre, uti hvil- 
ket det som skall bildas är upplöst, bestämmes bildningen 
endast af fysikaliska (kemiska) krafter; då uppstår det oor- 
ganiska; så bildas kristallen. Är åter detta fluidum inneslu- 
tet i den kropp, som skall bildas, hvilken genom sin reaction 
isolerar det från den oorganiska naturens krafter, så uppstår 
det organiska; denna reaction mot ytterverlden kalla vi lif. 
Det är oriktigt att tala om lifskraft i samma mening som om 
elektricitet, attraction o. s. v. Lifvet är icke en enkel kraft; 
det är en sammansatt princip, olikartad för hvarje slag af na- 
turalster. Denna princip är för oss oförklarlig, beroende af 
en i skapelsen gifven impuls, icke «af en materien inneboende 


bildningsdrift«, hvilket mystiska uttryck antyder något till- 


375 
fälligt, som i intet fall tillkommer materien; ty till organism 
utbildas hon aldrig, utan att en impuls dertill inflödat af ett 
förutgående lif. Alt lif är en tradition af ett förutvarande. 
Icke lifvets princip, blott dess fenomener kunna och böra 
efter fysikaliska lagar förklaras. Reactionen mellan denna 
princip och ytterverldens fysikaliska krafter är villkoret för 
organismens utveckling. Liksom begreppen om moraliskt rätt 
och orätt vanligen äro lika hos olika religionsbekännare, men 
dogmerna innebära olika motiv derför, så böra ock fakta hos 
olika Naturforskare vara de samma, fastän hvar och ens lit- 
terära trosbekännelse gilver dem egen färg och olika tydning. 
Om denna vilja vi ej disputera, blott fakta äro riktiga. Om 
dem, som blott lefva i auktoritetstro, utan egen bestämd öf- 
vertygelse, är naturligtvis ingen fråga. 

Växters primitiva beståndsdelar (assimilerade ämnen) äro 
företrädesvis kol, syre och väte; men det organisationspro- 
cessen förmedlande, så att säga primum movens, är växtlim- 
met, gluten vegetabile, utmärkt genom sin qväfvehalt ”). Utan 
att sjelf förändras framkallar det i beröring med andra äm- 
nen förändringar hos dessa. Denna för oss oförklarliga egen- 
skap kallar Friherre Berzelius katalytisk kraft, och är denna 
grundvillkoret för växternas organisation; utan denna upp- 
står ingen ny vegetativ bildning. All sådan börjar i ett flui- 


dum, som jemte detta växtlim innehåller gummi och socker, 


") Hit höra Ägghvite, Gliadin m. fl, utmärkta genom qväfvehalt, 
gulaklig färg o. s. v. Katalytiska kraften är för alla gemensam: 


376 
SS. rn IG sitt ursprung är all vegetaliv bildning cel- 
Julös. I nämda fluidum sammandrager sig växtlimmet till 
små, mer eller mindre runda kulor, och dess katalytiska kraft 
förvandlar den i beröring med dem varande vätskan till växt- 
slem (gelatina vegetabilis); den härigenom bildade slemblåsan 
stelnar till växtmembran och utvidgas genom den utifrån in- 
trängande vätskan. Uti den så utbildade cellen inträder den 
organiska processen, sedan gluten, som nu blifvit cellkärna 
(eytoblast), förvandlat sin beklädnad till membran; kärnan an- 
tingen upplöses och försvinner eller vidhäftar en al cellens 
inre väggar och afsätter ett nytt lager på cellens fria sida. 
Ty nya celler utbildas. äfven inom redan utbildade. När i 
en sådan modercel! en tillräcklig mängd upplösliga assimile- 
rade ämnen jemte nödig gluten utbildat sig, börjar ofvan be- 
skrifna cellbildningsprocess å nyo. De i. modercellen inne- 
slutna celler spränga vanligen modercellen. Enklast och tyd- 
ligast hafva. vi sett detta hos en del Svampar, ss. Stachyli- 
dium, Botrytes m. fl. Den i början enkla sporen hos dessa 
är en sådan modercell; hon är i början enkel, sväller sedan 
upp och brister, sedan en stor mängd celler eller nya sporer 
inom den primitiva blifvit utbildade; man blir då förundrad att 
finna en hel gyttring af sporer, der man förut såg blott en 


enda ”"). Men icke alltid sönderspränges den äldre cellen; de 


”) Följande förklaring öfver cellens bildning, efter Schleiden, är i 
flera delar allt för inskränkt, hvarom närmare framdeles. 

+") Verticillium liknar alldeles en yngre Botrytes, bvarför det af 
mig ej skiljes till eget slägte. Om man nogare studerade dessa 


577 
nya cellerna kunna i flera generationer inneslutas i hvaran- 
dra, såsom sporerna i sina hylsor (asci); hos slägtet Saccothe- 
cium har jag funnit tre, fyrå generationer af celler, den ena 
i den andra innesluten, lätt synliga, emedan de yttre äro full- 
komligt genomskinliga. Det förhållandet, att nya celler äfven 
bilda sig genom de äldres sammansnörpning eller afdelning, 
hvaruppå Mohl anfört ett exempel bland Confervå, är ibland 
Svamparne icke sällsynt; hos Tricothecium domesticum m. fl. 
har jag fullständigt observerat sporerna från enkla, tilldess 
de sönderfallit i tvenne. Äfvén de i början enkla, sedan fler- 
rummiga (septerade), sporerna böra härvid tagas i betraktande; 
om jag icke misstager mig, uppkommer hela sporkedjan hos 
Oidium af en enda långsträckt cell. Denna utbildning af nya 
celler inom de förutvarande eller genom dessas delning inne- 
bär förklaringen af de växters bildning, som ursprungligen 
uppkomma af en cell. Men icke kunna vi förklara, hvarföre 
denna cellbildning hos hvarje art alltid sker efter samma fast- 
ställda lag. Från älldeles lika celler utbildas helt olika cel- 
Jlulosa, och växter endast lika sin moderväxt, hvarför ingen 
annan förklaringsgrund kan gifvas än den hvardera primitivt 
gifva impuls, som bjuder, att hvarje art alstrar endast likar- 
tade individer. 

Spiralkärlen uppkomma af flera i rad liggande långsträck- 


ta cellers förening till ett cylindriskt rör genom skiljeväggar- 


mikroskopiska växters morfologi, skulle denna kaotiska hord icke 
riktas med så tallösa nya slägten. 


578 
nes försvinnande (resorbtion). Ofta sker denna förening så 
tidigt, att man icke kan följa kärlens utbildning; men, då den 
uppgifna i många fall är otvätydig, har man rätt att antaga det- 
ta för en allmän lag. Ofta ser man en smal rand qvar, som 
antyder de punkter, der cellerna sammanflutit, och, betraktar 
man de så kallade perlbandsformiga kärlen (vasa monilifor- 
mia), så är detta ursprung genast i ögonen fallande. — Sedan 
dessa erhållit sin bestämda form, inträder en väsendtlig skill- 
nad i vegetationsprocessen; de näras icke genom intussusce- 
ption såsom verkliga celler, utan de absorberade ämnena af- 
sätta sig i bestämda lager på kärlens inre sida och ordna sig 
till en enkel eller sammansatt spiral; deraf uppkomma spi- 
ralfibrerna eller rättare spiralbanden, som af alla växtens inre 
bildningar mest falla i ögonen genom sin egna form. Ursprung- 
ligen ligga ringarne tätt intill hvarandra; men genom den om- 
gifvande membranens förlängning skilja de sig från hvaran- 
dra. Ofta sker denna aflagring mindre regelbundet; ringarne 
anastomosera, afbrytas o. s. v., ofta bildas en sammanhän- 
gande membran, med smärre öppningar (V. porosa). — Spi- 
ralen fortlöper i en serie, äfven der de primitivt skilda cel- 
lerna äro hoplödda; så se vi ock hos Chare, att saftström- 
marne genom alla stammens leder eller celler bilda en fort- 
satt spiral. Schleiden har lemnat en förklaring af spira- 
1ens uppkomst; icke blott i safternas lopp, utan äfven för väx- 
tens yttre bildningar är spiralen grundtypen, f. e. för bladställ- 
ningen; dess ringar närma sig allt mer och mer hvarandra, till- 


dess spiralen afslutas i blommans kransform, d. v. s. en spi- 


5379 


fal, hvars yttersta ring tillbakalöper i sig sjelf, — och dermed 
måste den fortskridande utvecklingen vara afslutad, så att 
all ny bildning måste genom en ny metamorfos frambryta ur 
växtens inre, med bibehållande af den uppnådda kransformen. 

Saftkärlen ansåg Meyen för en uti hela växten utbredd 
och förgrenad cell; men utom andra afvikelser är redan de- 
ras genesis olikartad. 1 saftströmmarnas första ålder upptäc- 
kas inga kärl, "hvarföre Schultz antager, att näringssaftens 
strömmar ursprungligen sakna kärl; att under cellernas 
utbildning först mellan dessa bilda sig kanaler för 
safternas anastomoserande (hvarandra korsande) ström- 
ningar, och att den omgifvande membranen smånin- 
gom afsättes ur sjelfva saften, hvarigenom denna inne- 
slutes inom sina bestämda kanaler. Som denna hypothes nöj- 
aktigt förklarar alla fakta och icke strider hvarken mot ana- 
logi eller någon erfarenhet, måste vi nöja oss med Schultz', 
tilldess någon bättre kan sättas i stället. 

Sedan vi nu antydt, huru det vegetativa systemets enklaste 
organer uppstå och utbildas, så är att säga, huru safterna ur 
det ena öfverflyttas i det andra; hvarföre dessa derunder för- 
ändra natur; att uppgifva den fysikaliska kraft, som drifver 
(fast ej bestämmer) hela organismens machineri. Som alla 
dessa organer för sig utgöra ett slutet helt, förblef det länge 
en gåta, huru safterna kunde öfverflyttas ur den ena i den 
andra. Spekulationen kunde endast fatta detta såsom en or- 
ganismen tillkommande genomsvettning, och denna åsigt kom- 


mer verkligen sanningen nog nära; men huru vida klarare 


380 


framstår icke nu allt detta, sedan naturen sjelf för oss up- 
penbarat lagarne för sin verksamhet! Dätrochet's upptäckt 
af Endosmosen och Exosmosen är för förklaringen af vege- 
tationsprocessen onekligen den vigtigaste upptäckt. Det är 
nu mer intet tvifvel underkastadt, att alla växtmembraner, 
äfven de animaliska, genomträngas af de fullkomligt upplö- 
sta vätskorna, hvarvid under den tunnare vätskans inström- 
mande (Endosmos) en mer concentrerad, ehuru i mindre 
quantitet, måste utströmma (Ezxosmos). Då, under den i 
växterna oupphörligt fortgående kemiska processen, de i de- 
ras membraner inneslutna vätskorna måste vara tätare än vat- 
ten och de i detta upplösta ämnen, så måste dessa sistnämda 
absorberas, under det en del af cellernas innehåll secerneras. 
Denna naturlag, som af sednare Kemister och Fysiker blifvit 
satt utom allt tvifvel, är, ehuru enkel, tillräcklig att förklara 
dessa vegetationsprocessens i oändlighet varierande fenomener. 

Vattnet uppträder äfven härvid som naturens första, all- 
männaste lösnings- och bildningsmedel. Alla ämnen, som väx- 
terna skola absorbera, måste i detta vara upplösta. De för 
växtlifvet oundgängligaste äro Kolsyra och Ammoniak. Dessa 
absorberas båda lika väl ur jorden som ur luften, blott med 
den skillnad, att i den förra absorberas de i förening med 
vätten, då i luften vattnet ur de celler, som ligga i beröring 
med den atmosferiska luften, måste utdunsta, och detta ersättas 
genom endosmos från de inre cellerna: Härigenom blir re- 
spirationen ett utomordentligen vigtigt moment för underhål- 


landet af endösmosen mellan 'de enskilda cellerna. — Andra 


584 


i vattnet upplösta ämnen upptagas väl äfven af cellerna; men 
detta är något mer tillfälligt; häruti synas likväl Natronväx- 
terna m. fl. göra ett undantag. De icke assimilerbara äm- 
nena bilda växternas sekretioner. Den under vegetationspro- 
cessen alla kemiska förändringar bestämmande orsaken är 
den Katalytiska kraften, förmedlad genom Växtgluten, visser- 
ligen en ännu outredd naturlag, som vi väl förnimma, men 
icke ännu kunna förklara. Spiralkärlen äro organer för saf- 
ternas uppförande (absorbtion och assimilation) efter den  all- 
männast herrskande åsigten. Ehuru denna bestrides af Schlei- 
den, synes dock den antagna genom passiy observation vara så 
bestyrkt (man jemföre Decandolle, Treviranus o. s. V.); 
och den kraft, hvarmed saften framdrifves, så stor, att densam- 
ma äfven förtjenar mesta afseende. Schleiden förnekar icke 
sjelfva faktum, men säger, att kärlen väl passivt upptaga träd- 
saften eller lagen, men att de normalt föra luft. Då likväl 
Schleiden tillägger, att de upphöra hysa saft, först då de 
bilda mogen ved, synes detta mig mer bestyrka den äldre 
åsigten, att de verkligen äro ett medel för safternas upp- 
stigande, man må sedan kalla det activt eller passivt. — 
När Schleiden dessutom på ett annat ställe såsom allmän 
lag framställer den grundsatsen, att alla celler (både kärl-; 
märg- och barkceller) äro att betrakta som döda, när de föra 
luft, så upphäfver detta hans eget yrkande, att kärlen icke 
typiskt föra saft, utan luft. Lägges nu härtill, att bildning 
och funktion här äro oskiljaktiga, och att Spiralkärlen just 


bildas, efter Schleiden sjelf, genom safternas hastigare ström- 


382 


ning, kunna vi för närvarande icke öfvergifva den hittills hyl- 
lade åsigten. Särskildt vigtigt blir detta till förklaring af Cam- 
bii afsättande för den nya cellbildningen. De för denna nöd- 
vändiga elementer afsättas efter vår uppfattning af de förut- 
varande lagren, hvilkas verksamhet icke med första året upp- 
hör hos de fleråriga stammarne. 

Genom den oupphörliga endosmosen underhålles en be- 
ständig strömning af safterna i växternas inre delar. Det är 
icke blott en mekanisk flytning, utan ofta en tydligt sam- 
mansatt organisk verksamhet. Betrakta vi först de enskilda 
cellerna, så finna vi uti en mängd växters afsöndrade celler, 
under deras" yngre raskare tillväxt, ett med mörkare korn 
fyldt slem, som icke blandar sig med den öfriga i dem inne- 
slutna vattenklara vätskan. Nämda slem är uti ett bestän- 
digt kretslopp, bildande ett månggrenigt anastomoserande ström- 
nät, som utgår från cellkärnan och återvänder till densamma. 
Dessa hastiga och ofta utomordentligt fina strömgrenar, som 
under största förstoring icke sällan framställa sig endast som 
en mathematisk linie, följa antingen cellernas väggar eller löpa 
från den ena väggen till den andra; det märkvärdigaste är, 
att de både repelleras och attraheras af cellkärnan. Troli- 
gen förekomma de under ett visst stadium i alla växters mer 
fritt utbildade cellulosa; man har åtminstone observerat dem 
i de mest olikartade växtdelar och växtfamiljer. Robert 
Brown upptäckte först denna underbara strömning i de hår, 
som bekläda anthererna hos Tradescentia virginica; men man 


har sedermera funnit detta icke vara något isoleradt fenomen, 


383 
utan något sannolikt gemensamt för alla celler, eller just uttryc- 
ket af deras lifsprocess ”). Vi kunna med trygghet säga, att 
vi här skåda de djupast liggande ådrorna från växtlifvets källa. 

Hos Chare& och en del Monokotyledoniska vattenväxter 
uppträder en härmed analog, dock ingalunda identisk, rota- 
tion af safterna inom hvarje cell. Som synnerligast hos Char 
cellerna äro mycket stora, genomskinliga och för blotta ögat 
urskiljbara, är detta vackra fenomen här vida lättare att obser- 
vera och upptäcktes redan för 80 år sedan af en Italienare, 
Bonaventura Corti. Likasom i nyssnämda fall är den i 
beständigt omlopp varande vätskan slemmig, med inblandade 
chlorophyll- och stärkelsekorn, och håller sig skarpt afsön- 
drad från den öfriga vattenaktiga och vattenklara vätskan. 
Men, då här saknas någon cellkärna som utgångs- och åter- 
vändningspunkt, så fortlöper det slemmiga fluidum, eller det 
tjockare, i en beständig, häftig ström rundt kring det tun- 
nare, hvilket i midten bildar en skiljevägg för denna fortlö- 
pande ström. Denna följer tvenne motsatta sidor af cellen, 
uppstigande vid den ena och nedstigande vid den andra, men 
hos Charzé alltid i sned riktning, hvilken, då strömmen fortgår 
i de ofvanliggande cellerna efter motsatt lag, bildar en spiral 
genom hela stammen, fastän hvarje ström är sluten inom sin 


led (cell).  Tillknyter man en led tvärtöfver, f. e. med ett hår, 


”) Lättast observeras detta vackra fenomen i en mängd växters hår, 
Schultz räknar detsamma (uppenbart oriktigt) till cyclosens för- 
greningar. Håren bestå af en enkel cell, och strömningen eger 
uppenbart icke rum mellan några cellens dubbla hinnor. 


584 

så afbrytes strömmen, men ordnar sig snart i tvenne, en inom 
hvarje af dessa artificiella leder. Hos de enröriga Charce el- 
ler  Nitelle, samt rotfibrillerna hos Hydrocharis, fordras en- 
dast en ringare grad af förstoring för att skåda den rastlösa 
strömmen, som i sitt lopp med sig framrullar stärkelse- och 
chlorophyllkornen, helst strömmen är mycket rik i förhål- 
lande till den vattenklara vätskan. Hos Najas och Valisneria 
är omloppet vida svårare att observera; emedan dels struk- 
turen är finare, dels strömmen är mycket liten i förhållande 
till den inneslutna vattenaktiga massan. 

I sammanhang med den strömning, man finner inom cel- 
lerna, hvilken i förstnämda fall troligen är den genom cyto- 
blasten verkade kemiska process, som endosmosen framkal- 
lar, böra vi äfven nämna den hos Fyceer och Svampar ej 
ovanliga (skenbart frivilliga) rörelse, som sporerna före sitt 
groende visa. Man har deraf slutit, att de i en ålder vore 
djur, i en annan växt. Bland flera Svampar, synnerligast Fu- 
sisporium, är detta fenomen mycket utmärkt; då man under 
mikroskopet begjuter ett exemplar deraf med vatten, uppstår 
den lifligaste sporernas strömning. Denna upphör dock här ti- 
digare än bland Ulvacere, der gonidierna komma till hvila, först 


ee a ee . 5. Ness 
då de börja gro”). Denna rörelse, hvaröfver för närvarande 


") Fusisporiernas sporidia äro alls icke skiljbara under förstoring 
från en Frustulia (Navicula), och deras uppkomst, f. e. F. ave- 
nacert (se S. M. III), gör deras sjelfständiga vegetabiliska natur 
för mig-dubiös. Troligen äro de att hänföra till generatio se- 
cundaria. — Huruvida Achlya prolifera äfven hör hit, är jag 


585 
ingen förklaring kan lemnas, bör skiljas så väl från den ani- 
maliska som den s. k. molekular-rörelsen, eller den dallrande 
eller oscillerande rörelse, hvilken alla så väl organiska som o- 
organiska ämnen, upplösta till finaste stoft och blandade med 
vatten, visa. Att molekular-rörelsen är helt och hållet fysi- 
kalisk, är intet tvifvel, ehuru man icke ännu är fullkomligt 
ense om förklaringen deraf. 

Den i stammen uppstigande, assimilerade saftens (lagens) 
absorbtion genom spiralkärlen visar ingen regelbunden ström- 
ning, utan synes mer passiv, hvilket väl är orsaken, hvarföre 
Schleiden förnekar denna spiralkärlens bestämmelse. Den 
är likväl för trädens tillväxt ett nödvändigt villkor, och så väl 
spiralkärlens primära bildning, som de långsträckta cellernas 
i allmänhet, antyder en i deras första ålder häftig saftström- 
ning. Som blott ett exempel på den styrka, hvarmed lagen 
om” våren uppdrifves, må vi anföra, att man satt en glas- 
eylinder öfver en afskuren gren af vinrankan, och att den 
utströmmande saften uppdrifvits till en högst betydlig höjd 
öfver det af tvärsnitt bildade såret. Den saftströmning, som 


sker i näringssaftskärlen, benämnes af Schultz Cyklos”). E- 


oviss, då jag om densamma icke eger någon fullständig känne- 
dom. De dubbla sporer, Schleiden (p. 264) deraf beskrifver, 
äro efter min tolkning till en del conidier (de, som af trådarne 
utan sporangium utbildas). 

+) I en följande del skola vi framställa de nyare åsigterna öfver dessa 
fenomener. I historiskt afseende bör den anförda icke förbigås. 


Fries, Bot. Utfl., I. ; 20 


386 


huru hans uppgifter i flera delar bestridas, meddela vi här 
nedan resultaterna efter upptäckarens egen framställning. 
Cyklosen tillhör, som nämdt är, barksystemet och bör- 
jar först hos träden vid löfsprickningen. Sedan näringssafts- 
kärlen äro utbildade, blir saftens bana bestämd; den under 
respirationsprocessen fortgående desoxydationen blir dess drif- 
vande kraft, bildningsprocessen dess ändamål. Uti de gröna 
växtdelarne, företrädesvis bladen, utbildas trädsaften till nä- 
ringssaft, öfvergår derefter i näringssaftskärlen och fördelas 
derifrån till delarnas utbildning. I flera fall återgår den ända 
till roten; i andra åter afslutas den inom växtens bestämda 
leder. ' Näringssaftskärlens periferiska läge underlättar safter- 
nas fördelning till alla delar och i alla riktningar. Men, att 
få se den, då växtdelarne äro ogenomskinliga, fordras mycken 
vana att så afsöndra smärre enskilda genomskinliga partier, 
"att organismen ej skadas. Om man f. e. väljer unga skott 
af Acer Platanoides, är lätt att afsöndra hela barklagret och 
sedan från detta den inre genomskinliga lamellen, uti hvilken 
kärlen i sin integritet kunna observeras. Lättare sker det i 
fullkomligen genomskinliga delar, ss. i redan anförda exem- 
pel, uti fästets fjäll hos Hypocheris o. s. v. Hos blad med 
genomskinliga nerver, ss. Chelidonium, Lactuca 0. S.V., Synes 
äfven -saftens strömning i dessa. Den dervid först i ögonen 
fallande lagen är, att i de tätt intill hvarandra liggande kärlen 
strömningen sker i rakt motsatta riktningar, så att en upp- 
stigande alltid åtföljes af en nedstigande. Dessa äro så be- 


stämda, att, om genom en tillfällig fördämning endera ström- 


587 
mens lopp förhindras, stockas saften, tills detta hinder blir 
undanröjdt. Deras storlek är lika, ehuru denna för öfrigt i 
oändlighet varierar. Afskär man tvenne nära hvarandra lig- 
gande strömmar, så utflyter saft endast ur den, hvars lopp 
är riktadt emot afskärningspunkten; afskäres den saften till- 
förande, så upphör saftens utströmmande, då den i kärlen 
inneslutna är uttömd. Ju större strömmarne äro, desto längre 
löpa de rakt fram, utan att genom anastomoser öfvergå i 
hvarandra; ju mindre åter, desto tätare gå de genom den nät- 
formiga förgreningen öfver i hvarandra. Någon gång tillba- 
kaflyter en uppstigande helt och hållet i en nedstigande; i 
andra grenar sig en uppstigande i tvenne grenar och åter- 
vänder i tvenne nedstigande, eller ock bibehåller den ena en 
uppstigande riktning, under det den andra strömmar tillbaka. 
Detsamma gäller äfven om de nedstigande; men man är ännu 
långt ifrån att härför kunna uppgifva några bestämda lagar. 
På detta sätt uppstår ett nät al kretsande, sins emellan för- 
bundna strömmar. Saften i de upp- och nedstigande är full- 
komligen likartad, så att här icke finnes den aflägsnaste ana- 
logi med skillnaden mellan arterer och vener hos djuren. 
Ingenstädes ser man något afbrott eller pulserande i saftens 
omlopp, utan är det fullkomligt likformigt. 1 härden är lik- 
väl hastigheten i dess lopp så stor, att under kraftigaste till- 
växten den kan jemföras med den i djurens periferiska nät. 

Att här utveckla alla enskilda, af Schultz anförda, förhål- 
landen vore ändamålslöst. Vi tillägga derföre blott, att i ro- 


tens bark sker strömningen efter samma lagar som i stam- 


588 


mens, — blott med den skillnad, att strömmarne ligga der 
mer åtskilda. För att urskilja dem i bladens nerver fordras, 
att dessa skola vara genomskinliga, och näringssaften vara fär- 
gad. Äfven här ligga de upp- och nedgående strömmarne 
nära hvarandra; anastomoser äro sällsynta och förekomma 
mest vid nervernas grening. Hvad som här underlättar ob- 
servationen är, att man kan betrakta ett blad i sammanhang 
med hela växten, då strömmen i afsöndrade delar deremot snart 
upphör; men äfven i hela afsöndrade blad bibehåller han sig 
längre än i andra delar, som måste dissekeras. I blad- och 
blomskärm, foder- och kronblad, äfvensom kapselvalvler för- 
grena sig strömmarne, äfven utan att vara åtföljda af spiral- 
kärl. I alla dessa finare förgreningar är strömmens lopp vida 
långsammare än i härden. — Öfver allt beror likväl hastig- 
heten af årstiden, väderleken och sjelfva växtens olika perio- 
der. Hastigast är loppet under perioden strax före blommans 
utveckling; efter blomningen aftager det, utom i frukten. I 
torr luft är det mycket trögt, ofta afbrutet; men fuktig luft 
och regnväder påskynda det utomordentligt. Hastigast är det 
i träden strax efter löfvens utslående. Om vintertiden är det 
nästan endast märkbart i roten. Med dess afstannande följer 
likväl icke växtens död; växterna kunna länge befinna sig i 
ett letargiskt tillstånd, men vakna till nytt lif vid gynnande 
omständigheter. Genom sträng frost coagulerar likväl närings- 
saften, hvarefter växtens eller växtdelens död är oundviklig; 
och detta är förklaringen, hvarföre frost om våren, då saft- 


kärlen mest svälla af näringssaft, al alla årstiders är den för- 


389 


derfligaste. Som Cyklosens kraft står i direkt förhållande till 
vegetationens verksammaste stadier, torde tills vidare vi få 
nöja oss med att söka dess orsak i organismens natur. En- 
dosmosen lemnar icke här tillräcklig förklaringsgrund, emedan 
saften är likformig och icke heller undergår någon kemisk för- 
ändring. Amici och Dutrochet härledde cyclosen från yttre 
momenter, neml. ljus och värme; men han visar sig tvärtom 
lifligast i kulen och kylig väderlek. Schultz räknar till dess 
orsaker kärlens contractibilitet och saftens organisation, hvilka 
visserligen äro underlättande medel, men icke den bestäm- 
mande kraften, ty då skulle han fortfara, äfven sedan delarne 
blifvit afsöndrade från sitt organiska samband. Att den re- 
pellerande kraften ligger i respirationen, är väl sannolikast. 
Ehuru ofullständig föregående framställning här måst 
blifva, — ehuru oändligt mycket under sednare åren blif- 
vit nogare utredt, hvaråt vi skola egna en egen uppsats, — 
torde det anförda likväl vara tillräckligt för att fästa All- 
mänhetens uppmärksamhet så väl på det lif, den rastlösa verk- 
samhet, som genomströmmar naturen, som äfven på den nya 
tidens bemödande att, så vidt det hittills varit möjligt, skåda 
in uti växtlifvets innersta verkstad. Men i så subtila frågor, 
som närvarande, förstår forskaren blott endels, till en del 
måste han profetera. Genom nya rön, genom förbättrade 
instrumenter ser den följande dagen alltid i ett klarare ljus, 
hvad" för den förflutna blott var en dunkel aning. Det är 


en ringare förtjenst att fullfölja och beriktiga ett ämne, än 


390 


sjelf bryta nya banor och fästa upppmärksamheten på en 
förbisedd fråga. Det är endast felen i hvarje framställning, 
som äro hvarje författares egna; allt det nya, sanna och skö- 


na är en högre uppenbarelse af naturens inre lif. 


Sr 


S 


PJ 


INNEHÅLL. 


Äro Naturvetenskaperna något Bildningsmedel? = sid. 
MEStEEHGSSURSprUulg. « oc to es RN 
Växternas fädernesland . . + . . = « » » » 
Grunddragen till Växtläran efter Aristoteles . . » 
Öfver växternas lif i allmänhet och i jemförelse 
AES ONES LU Sie rake 0 ei asligs UR NIENDISA va 
Växternas yttre organer och deras betydelse » » » 
Växternas vegetationsprocess . . « . =  . 
Växternas fortplantning. + s ss ss = &s es » » 
Botaniska antiquiteter, med särskildt hänseende 
till Grekernas Nympheaceer . . . . . .« » » 
Nympheaceernas Naturalhistoria . += = = +» » 
De af Grekerna kända Nympheaceer » . ee « » » 
Vigtigare ställen hos de Grekiska Författarne » » » 
Grekiska Författarnes Commentatorer. . . .s « » 
Inhemska Folksägner, jemförda med Grekernass +» » 
Växternas vetenskapliga namn. . . . . . . » 
Växtnamnens Etymologi. .» ss = ss = ss = »« » 
Utkast till växtnamnens Historia « +. so € so oc » 


Linnéanska reformen af Nomeneclaturen « + + cc » 


7. "Våren. 00 
Vårens antåg "och utbildning. «mi. Ba, FIS «>» 311 


Vårens olikhet på olika lokaler eller under olika år. » 397 


Vårblommorna .« =. . e ce 0 KÄRA EES AS DATERAR 


8. En blick i växtlifvets verkstad. . . . RR RES AS 


RÄTTELSER: 
Sid. Rad. Står: Läs: 
20 49 hänledd handledd 
PI RN reformerna formerna 
481 9 Tokuiso Tokusso 


482, 183. - Noterna äro omkastade, så att den på sidan 482 hör till 
följande och tvärtom. 


205 414 dess sitt 

222 47 — opevdanvos operdauvos 

250 46 A00WOS X0AOTOG 

261 45 Saxifrage, Saxifrage 

265: 417 officiella officinella 

RER R. — 

278 415, 16 öfverflyttas till förra sid. n. 2. R. peltatus. 

— 6 penthaphylloides pentaphylloides 

2065 3 Gray —— rhynchophyla Gay --— rhynchophysa 


New York Botanical Garden Library 


(axa. ys he få bd.1 


Hl. (mm 


Hä 


i 
stelstaled 
EN 
hl Aj 


110 
har 


EN 


2 
v 


i 
KR 
fr 
I 


hh 


+ 
i 


; 


1. 
1 
i 


Hin N 


1 
4 


rg 


ER 


2ösrrörs rare 


h 


z 


0 
i 


Hl 
; 


t 
AN 
2 


i 
Rn 
UN 


git 
5 
än 


J 
Ni 


sh 
fkl 
il 
il 


1 


i 


1 


Halt 


i 


t 
: 
Hd 


FR 
ån 


2 
— 


ji 
Hä) 


i 
i 
än 
i 


(4 


i 


hh 
nu 


Hi 
äl SKEN 


SN 
HU 


HJ 


H 
HH 


I 
i 


Hälla 


tlelek 
aln 


rg örlrlrsndrg 


seareriTiste