es BRA RR en nr en en NE IS + eam he - = — Lie RA Dae Loe ep GED Rr {Ow te Re i at Peete tee De be Es ety A eer he PO Natt Wm te Rian TE Al eye OF Par per te Ra TE . , ae, anaes ee tt ot Male RE tte nt hp gr ean priate ES ne el AE nc Ln ty a tr te al On i Pts ie ET Nie Ae OPS ne pee Pens er me eS See — om ee OV gl Be Be nn oder De air To Rae De ne Dp en ee TEE EEE a RE he ee gti ty te Be ne An he me an ne ARR A D Pr tn he gp on de ne mg me gt to no em a Do D Em, gs ts ee gr Me og eg ee Mar ae ne u a ee en ar a QUE me ni Te NA sinh tl A A RRD nr rm che ee me à net tee pt Ag RAO ting EE CE Re ie ET md te hit est tag te ag eg md a et a ge er he Be Men Ae ne ne aaa a ee D dm ee De ne de nn ge nn in ht th ge mg le Lo, te cence oo ne él rs ati Ph on ee he then os ite eh te rl on Mr re D oo Dm ER eo me el A Er ee ET EN etat RAR ne a rate tre MOINS Se need on ge te me en te oA hehe MEAT ÉD ay m0, Bie en Pr « LS en Owe . un nr nl a Cr ge tenho ee Sa tig Me nn mn, ee ee te el - RAM, en VA et or Rape A PRET A + . tn tn nh ne inte m wanna nn > ET hy IF he ene Tear Aug mm ay om en Pie hg es ner cg AP amet on a ep gy a tht ge et a ey Pi ary an enti nn m. te y De ET nr ehe ne am rc ae gro Va dm gs ee RBs EEE RETTEN Ben freie RASSE te RE ee mo ar - rs tr Dee er ee A a LE > u ’ . ee É ere ww - Io gh ig SAAN APA Pt he . tn tn ge ne ET Raniah og RA RR ne ee ter tt Wr ee ee rod oo or era - mn à te ARA bg AR ln ag ito lia RS re no or fån or gui tt TAT ge Nee Pe gi or pe gt a Ml anette ee me 2 Go om Pr D mo ENTE me ne oo en tu Donne Yak ER ot ee one AA DOTE ee ee SE L TE À 0 RP RER Seem” se ES ~ nn eg weeny TE ne mn Teen a on ee md . a ho DS on AA AN a on ni ann ie om mt re at Dh EEE - en nig N Pag seine am my le ee PE ee ee PRET AAA AE nn mm CPS er er A Oe ge yO ee ane gine eee tne mwas on er Tor en et Sone tnt ah Na Wl fie a Mm ig TE urn inte nn pe ee Ab on rather ge je matter lime mo ot qq de 4 et ae nn mann Me - Ar wo msn 2 ete CR . : Te ome de A tete DATES CAG REP A AO LS on fran 2 : 4 mms: un: . a =f . . | a i nn ; x PE PE ee oe = EL SEC = ee OA LOE EH OIE FOE an end er LB dar GS" MG NM Foo Ng RP ee ee rn Saw CR AT - NT Do à Ao - nn De & vf di TE ap RR > dl AN” at ne à 7 u note ID DT N eee ROOT ET LL AD LEE RS RS - ST FR a ee he agé me på Fr su met pete he RS CE 2 EE eg NR BA D de TE me dede eme: 0 ne ment a ENTOMOLOGISK ME TIDSKRIFT n/ PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UT G IR VIN AF JACOB SPÄNGBERG TREDIE ARGANGEN 1882 br STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 82 W I ; MAA NOT Ev + + Sy M: + \ - | 2 VER / 5, ö ; Fina, RAR, . 2 OA ago nA e vam i ; VA, à & VÄGG | V.4-4 \€ ¥2- Le Insects INNEHALL. AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L. säsom skadedjur ...........- : och SCHOYEN, W. M., Svensk-norsk entomologisk literatur Mont ART inne si en Om Wimechihemer melanoeephalum (DALM.) 2... sen BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1881... . HOLMGREN, Aug. EMIL, Nagra iakttagelser rörande Simyr a albove- nosa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- A et ee a oh ee die en LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR., funnen i Sverige ..............- MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, 7azypus MÖLLER, G. FR., Nove hymenopterorum species descript&..........--- Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy- lika LR TC ENS SR Re RE en Reue, CON, Hlemipterologiska meddelanden #8. , Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- in ol. ne an ei Dun OS. , Entomologiska meddelanden fran Societas pro fauna et flora Come sanumanisäden aren 1880 och 1881... |: SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under D D SARA OS 0 le a ome SEHR SEE , Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid Shui omsStenmident 4. Mars 88824 : 5". 2.) Re 2 N I ) , Entomologiska Föreningens sammankomst den 29 April 1882 Entomologiska Föreningens sammankomster den 30 Sept. och Deka BER ee Gr fe 8 foe I he ee SCHÔYEN, W. M., Bemærkninger over Lycæna Argus-.Egon-gruppen SPÄNGBERG, TRCOB, Om Taamasseus Mnemosyne Le se da Aa Nékrolos Giver AUGUST WILHELM MALM solsken da ds Ob STOLPE, HJALMAR, Förteckning öfver svenska myror, preliminärt med- RE A en nant mr trs ER CR A THEDENIUS, K. FR., Om Cidaria olivata Se À gaat teh ee MI PAR WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ (forts. ) , Förteckning på de Ephemerider som hittills blifvit funna pa RTS EL fees. ee ee eo TE RER N » 105. » » » » » 4 mt - - MH © N wn Ur Q © Oo mm ST “IN GQ WN ma SI On IV INNEHÅLL. x RESUMES. AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L., comme isecte nuisible ... Sid. 100 , Sur Zrochilium melanocephalum (DALM.)- ................... HOLMGREN, AUG.-ÉMILE, Quelques observations sur Simyra albo- venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hyménoptère parasite de cette "espèce SM UN... Le Se N STAT LAMPA, SVEN, Zadena unanimis TR., trouvé en Suède ____ oo. MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d’une larve de diptère, LORY DUS os oe DE EN Re been Se LEE SANNE MÖLLER, G.-FR., Contribution a la connaissance de la vie parasitaire dans les noix de galle et autres formations de léspece __..__..... REUTER, O.-M., Communications hémiptéroiogiques _.__.._.....-.......- , Zemipteres heteropteres de la Finlande et de la Scandinavie , Communications entomologiques des séances de la »Societas pro fauna et flora fennica», pendant les années 1880-1881 ____. SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiques sur les Coléoptéres du Nord boréal ‘et arctique: 210 0 8.22. SKANSEN SANDAHL, O.-TH., Résumé des Séances de la Société entomologique pendant: l'année 1881:.:2:2 520002) 8 er ==, (Nécrologie de NICOLAS WESTRING 1 2 ‚„Seauee. du 29 avril T1882) os eS 2 MIAN , Bulletin de Séances de la Société entomologique pendant ANTEC ESSA 02. ce pene Pere La SCHOYEN, W.-M., Sur le groupe Argus- Zgon du genre Zycena _.. SPANGBERG, J., Sur Parnassius Mnemosyne L._............ seo STOLPE, Hy., Liste des fourmis suédoises (communication préliminaire) THEDENIUS, K.-ER., Sur Czdarizolwata W. Vo RER WALLENGREN, H,-D.-J., Revision des 77pzulides de la Scandinavie . Liste des Éphémérides trouvés jusqu'ici dans la Péninsule SCANINMAV ES Mn... ee M Po RAT MERE Er Ce EN A ARR FA DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL. Haft: A Gen 2: SANDAHL, O. ‘Tn., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under dess “andra arbetsar 18815: 2, 2 Re , Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid sam- mankomsten den 4 Mars 182 NEE... ——=—, Nekrolog öre eo ee son oa gro = rare ano en er 2 , Meddelande om Zerene hyale L. .....-- RER 2. WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ (forts, ) AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L. såsom skadedjur soo » » v 160 104 INNEHÄLL. V LAMPA, SVEN, Hadena unanimis Tr., funnen i Sverige ............... Sid. 31 SCHÖYEN, W. M., Bemærkninger over Lycana Argus-Ægon-gruppen » 33 Brver: ©. M., Hemipterologiska meddelanden = » (03 ‚ Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- CN PE aS aa 0 Be ER, Om Crdaria olevasaeW. Nenn... --- 22. » SI MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, Zanypus » 83 HOLMGREN, Aug. Emit, Nagra iakttagelser rörande Szmyra albove- nosa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- eee te TE > 87 Deere, Finsk entomologisk literatur 1881. ="! » OO AURIVILLIUS, CHR. och SCHÖYEN, W, M., Svensk-norsk entomologisk a et) 2. ole Jae Ne ee des Ot - RESUMES. SANDAHL, O.-TH., Résumé des Séances de la Société éntomologique RC St Se NS" ne. ee ae 2. OX ion de NICOLAS? WESTRING 0 " . , 09 WALLENGREN, H.-D. J., Revision des 77pulides de la Scandinavie >» 99 AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L., comme insecte nuisible .... » Too LAMPA, SVEN, Zadera unantmis TR., trouvé en Suede __________ » -100 SCHOYEN, W.-M., Sur le groupe Argus--Zgon du genre Lycena ... » 100 Passe Q.M., Communications hémiptérologiques ___._...... -- .. >, 102 , Hemipteres heteropteres de la Finlande et de Ja Scandinavie » 103 ÉPOUSER. Sur Cedar id eligata W. Ma 20.13 ¥ EOF MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d’une larve de diptere, Se Un or a ET HOLMGREN, AUG.-ÉMILE, Quelques observations sur Simyra albo- venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hyménoptère parasite de et ee A ni >, É Häft. 3. Reuter, O. M., Finlands och den skandinaviska halfôns Hemiptera- Be nis) no te I Ty lent af 105 AURIVILLIUS, CHR., Om .Trochslium melanocephalum (DALM.) ...... 34 FOE SANDAHL, OÖ. TH., Entomologiska Föreningens sammankomst den 29 RE N Re a a SERA Morag han 123 STOLPE, HJALMAR, Förteckning öfver svenska myror, preliminärt med- AT DT une in I Dot SPÄNGBERG, JACOB, Om Parnassius Mnemosyne L. …........... X 152 REUTER, O. M., Entomologiska meddelanden fran Societas’ pro fauna et flora fennica sammanträden åren 1880 och 1881 ............... a LE SPANGBERG, JACOB, Nekrolog öfver AUGUST WILHELM MALM -..... Sn 23 - INNEHALL. RÉSUMÉS. - -REUTER, O.-M., Æémiplères heteropteres de la Finlande et de la SEANÄIDAVIE > en... eue SERRE ANNEES AURIVILLIUS, CHR., Sur ZYochiliun melanocephalum (DALM.) ...... SANDAHL, O.-TH., Séance du 29 avril, 18922 N Orb Er eee STOLPE, Hy., Liste des fourmis suédoises (communication préliminaire) SPANGBERG, Ja Sur Parnassius Mnemosyne 1... 2 re REUTER, O.-M., Communications entomologiques des séances de la > Societas pro fauna et flora fennica, pendant les années 1880o- LOS 0 ul. cp ee un tes se SPÄNGBERG, J., Nécrologie d'AUGUST-WILHELM MALM — u. Häft. 4. REUTER, O, M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera- Hieteroptera* (LfOTlS. )... .......2.-..2 ONE WALLENGREN, H. D, J., Förteckning pa de Ephemerider som hittills blifvit. funna pa skandinaviska halfön. .........-.-- 222 Dem MÖLLER, G. Fr., Nove hymenopterorum species descript® ............ , Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy- ka "bildningar__.....2....%.-2222 UE RUN 2222 2 SA SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera REUTER, ©; M., Hemipterologiska. meddelanden, II .._...-2 eae SANDAHL, O, TH., Entomologiska Föreningens sammankomster den BO Sep: rach eta Dec. 1902 Pre pone RESUMES. REUTER, O.-M., Hémiptéres de la Finlande et de la Scandinavie ... WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Éphémérides trouvés jusqu'ici dans la, Pénissule ‘scandinave 22292202 LR ROSE MÔLLER, G.-FR., Contribution à la connaissance de la vie parasitaire dans les noix de galle et autres formations de l’èspece -.._-..---.- SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiqués sur les Coléoptères du Nord: boréal ‘et ‚arctique......2...2. ..2...4.2..22.22.. CASE REUTER, O.-M., Communications hémiptérologiques .........-..-..------ SANDAHL, O.-TH., Bulletin des Séances de la Société entomologique pendant l'année si S82) Lise tue) es SES » » 160 161 161 ¥ - Et Hu Sal Er Jan im — « i ' RON I Fr ie MAR ger 1) 0“, FE Rs. Ma DR et Mr En, Ur Se uote sr! k Mk.” AUURFLILTILR - Trias ong Ja # Kir in Br ea MU EL ; po N 4 ao Berne Ange; sant lehrer Sa Ka Ai, tas STE PALER GEA, nur bé eh SALAS HAO . t N 4 Porn - Get KTRS Se We ERSTER ER [pang ÅR en solos orth Dee Al RL Si ET Lap ur a cheats Date Mr: Bik. VORA. RE af. ma. ë ML rei hir, eRe pee egress för era: At ELAN es. ENT. rar IE M scans © 125%, SE red ‘shana 5: Keen é Vale wien Atkins Merci sig. ock pte a Bu? eo epee vith er MTs Sit. AN ALU tan ave apeorngaiteyte,. à eh he | a Fie. pots Fe Re See I KA | ; a’, 3 A an ‘ - x ur de anh a . \ te 4 ‘ 4 # & FR bei ay os Meo ig? et Coes aa a GENE > Prplitie: CT var hy te Sid ka ARLAS yee RSS Bs dis FIRE tte tb LR us hYaze hide | AL gel doit, er MR pound Be race na. (à ni re ' Bänden: part vet hör PEL 1 RAR + RER Be. Hr Bayer lice cabs ar eames sir redd SR DEN ENTOMOLOGISKA FÔRENINGEN I STOCKHOLM UNDER DESS ANDRA ARBETSÄR 1881. Vid den Entomologiska Föreningens första sammankomst, oden 26 Februari, anmäldes att Foreningen nyligen genom döden förlorat två af sina medlemmar och gynnare: Hr Hofmarskalken m. m. Baron H..G. v. WAHRENDORFF och Hr Fil. D:r. Lupvic LOVENSKIOLD. Föreningens Sekreterare D:r CHR. AURIVILLIUS redogjorde i ett längre föredrag för den entomologiska delen af arbetet »/s- land Life» af A. WALLACE. Insektlifvets sannolika uppkomst och vidare utveckling på öar, samt många 1 samband dermed stående märkliga förhållanden framhöllos, hvarjemte påpekades, huru som öarne på grund häraf visade sig vara af två olika typer, nämligen kontinental- och ocean-öar. Undertecknad förevisade (ur Karolinska Institutets farmako- gnostiska museum) en samling ärtlika frön af en Cajanus-art från Westindien, hvilka samt och synnerligen voro angripna af en, så vidt man hittills kunnat utröna, sannolikt icke svensk Bruchus- art. Flera individ af skalbaggen hade utbildats inom hvarje ärta och dels utkrupit, dels dött, innan de kommit ut ur ärterna. Då dessa Cajanus-frön för flera âr sedan inlades i förvaringsburken och uppstäldes i nämda museum, märktes ingen skada à fröna. Skalbaggarne hade säledes sedermera utvecklat sig och detta 1 oerhérd mängd. Huru förloppet vid denna utveckling möjligen kunde hafva varit föranledde ett längre meningsutbyte, hvari del- togo Hır Sven Lampa, Gen.-konsul J. W. Smitr och under- tecknad. | Föreningens andra sammankomst hölls den 30 April, hvar- vid ordet fördes af Hr Lektor THEDENIUS, emedan den ordinarie ordföranden var förhindrad. Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). ; I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. D:r CHR. AURIVILLIUS redogjorde för de märkvärdiga och intressanta upptäckter, som under sista ären blifvit gjorda rörande galläpplesteklarnes utveckling samt refererade mera utförligt den . nyss utkomna uppsatsen härom af D:r H. ADLER: Ueber den Generationswechsel der Eichen-Gallwespen (se Zeitschr. f. Wis- senschaftl. Zoologie. B. 35. 1881. pp. ı52— 240). Galläpplen af bäda generationerna af vissa arter förevisades. Med anslutning till föregående referat höll D:r Fr. Lovin foredrag om steklarnes olika lefnadssätt med särskildt afseende pa deras betydelse för skogshushällningen. Hr Sv. Lampa förevisade ett i Stockholm utkläckt exemplar af den nordamerikanska Pafagelspinnaren, Saturnza (Samia) Ce- cropia L. Puppan till detsamma hade erhållits fran Amerika. Vidare företedde Hr Lampa särdeles ändamålsenligt och nätt förfärdigade insektlädor i bokform, mycket lämpliga till bevarande af mindre insektsamlingar, särskildt för undervisningen i skolor. Vid Föreningens Styrelses sammanträde den 3 Maj refere- rade D:r Cur. AURIVILLIUS > Bidrag till Kundskaben om Nor- ges Lepidopterfauna af J. SPARRE-SCHNEIDER (Christiania Viden- skabs-Selskabs Forhandl. 1881. n:o 2). Hr Sv. LAMPA förevisade en Cherocampa, som i alla afse- enden stod midt emellan Ch. Eipenor L. och Ch. Porcellus L. och sannolikt vore att anse säsom en hybrid af dessa bäda arter. D:r CHR. AURIVILLIUS visade ett s. k. insektsäll af tvänne i hvarandra liggande häfvar, hvilket var lämpligt att kunna be- qvämt medföra pä resor. Den Entomologiska Föreningens värsammankomst kunde för den kalla väderleken icke hällas i Stockholms omgifningar, utan egde rum à Mosebacke den 2 Juni. Vid Föreningens tredje ordinarie sammankomst den 24 Sep- tember hade undertecknad, Ordförande, den glädjen att fa till- kännagifva en donation till den Entomologiska Föreningen af 2,000 kronor frän Föreningens Hedersledamot, den om svensk veten- skap sa högt förtjente mecænaten Dir ANDERS FREDRIK REGNELL i Caldas i Brasilien. Pa förslag af Styrelsen beslöt Föreningen att denna summa skulle bilda grunden till en fond, som skulle bära gifvarens namn, och af hvilken endast räntan finge använ- das såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för utgifvandet SANDAHL: ENT. FOREN. UNDER 1881. 3 af Entomologisk Tidskrift, och hvilken fond skulle förökas med alla gâfvor, som för detta ändamål kunde inflyta. Bland skänker till Foreningen nämde Ordföranden särskildt en liten samling dels sällsynta och dels för Sverige nya skalbag- gar förärade af Hr Adj. AHLROT i Kalmar, samt exemplar af Trochilium Apiforme Cu., funna omkring 1,000 fot öfver haf- vet å ett berg nära Boda i Dalarne af Hr Apotekaren C. INDE- BETOU (Se Ent. Tidskr. 1881. H. 4. Smärre meddelanden, pp. 210 och 213). D:r Cur. AURIVILLIUS meddelade upplysningar om och före- visade ätskilliga af insekter förorsakade missbildningar pä växter, de flesta framkallade af arter, hörande till slägtena Ceczdomyza och Aphis. I sammanhang harmed anförde undertecknad, Prof. Wirrrock och Konservator MEvEs ytterligare erfarenheter i samma — riktning. Hr Sy. Lampa fôrevisade en samling vackert spända mikro- lepidoptera, uppstuckna medelst silfverträd pa sma parallellipipe- diska bitar af kardborrmärg, hvilken märg lämpar sig synnerli- gen väl till detta ändamål samt är genom sin rena hvithet vack- . rare, än den vanligast begagnade flädermärgen. Docenten D:r PALMÉN fran Helsingfors yttrade sig om denna spänningmetod och om andra sätt att preparera mikrolepidoptera. Fôreningens Sekreterare meddelade ytterligare underrättelse om härjningarna af Orchestes populi (FABR.) SCHONH. äfven un- der 1881 vid Arbrä prestgärd i Helsingland, samt om förekom- sten af denna skalbagge. | | Hr Sv. Lampa anmälde säsom ett skadedjur äfven för tor- kadt ekvirke skalbaggen Lyctus canaliculatus Fasr. Med an- ledning häraf framhöll Ordföranden af hvilket praktiskt intresse det vore att med samlingar af skadeinsekter äfven förena prof pa de växtdelar, som af dem blifvit angripna. Hr Revisor J. Meves nämde att sådana samlingar, dock mindre omfattande, funnos vid Kgl. Skogsinstitutet. Hr Konservator W. MEVES er- inrade om, att larver och puppor af flera skalbaggar; t. ex. Bu- prestis-arter emellanåt införas med snickerivirke från utlandet. Den Entomologiska Föreningens sista sammankomst för året hölls hos undertecknad den 14 December, årsdagen för förenin- gens stiftande. | 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Pa framställning af Styrelsen antogs säsom hvilande till nästa sammankomst, att dä afgöras, följande förslag till ändring af För- eningens stadgar: | '»8 2. F6reningen håller ordinarie sammankomst den sista »Lordagen i Februari, April och September. Dessutom hålles »sammankomst den 14 December, ärsdagen af Föreningens stif- »tande, samt under Maj månad à dag, som särskildt bestämmes »vid föregående sammankomst, helst i samband med en utflygt »1 Stockholms omgifningar. Dock vare Styrelsen obetaget att, »dä omständigheterna sa föranleda, bestämma andra dagar för »sammankomsterna. » | I sammanhang med denna ändring måste i $ 10 ordet »No- vembersammankomsten» utbytas mot » Decembersammankomsten». Vid derefter fôrrättadt val af Styrelse för det kommande äret ätervaldes, med sluten omröstning, de föregäende ledamö- terna af Styrelsen till samma befattningar som förut, nämligen undertecknad till Ordförande, D:r Cur. AURWILLIUS till Sekrete- rare, Lektor J. SPÄNGBERG till Tidskriftens redaktör samt Lekto- rerna K, FR. THEDENIUS och A. E. HOLMGREN till de öfriga le- damöterna af Styrelsen. Till revisorer af Föreningens räkenska- per utsägos Hr Apotekaren H. ENELL och Hr Kassören G. Hor- GREN. | Sekreteraren meddelade sedan en kortfattad Ofversigt af de vigtigaste arbeten, som under det förflutna äret utkommit inom entomologiens område samt refererade Beiträge zur Kenntniss des Baues der Schmetterlings-rüssel VON W. BREITENBACH (Fena. Zeitschr. f. Naturwiss. B. 15. H. 1. pp. 151— 214. 1881). Hr Sv. Lampa refererade W. SCHÔYENS afhandling » Om nogle for Norges og Skandinaviens Fauna nye Lepidoptera», samt meddelade nagra dylika fynd, som han sjelf gjort i Sverige. Ordföranden refererade i korthet » Zhe Report of the En- tomologist of the United States Departement of agriculture» for ar 1880, den sednast utkomna rapporten. Lektor HOLMGREN höll föredrag om Lophyrus Pint och dess lefnadssätt. I kokonger inspunna larver, som nu legat lef- vande och oförändrade i tre ar, förevisades 1 stort antal, hvarvid framhölls, att då sålunda på detta sätt år efter ar allt flera larv- SANDAHL: ENT. FOREN. UNDER 1881. 5 kokonger hopades i jorden och icke kläcktes under vanliga för- hällanden, sa skulle slutligen, då ett för larvernas utveckling verkligen gynnsamt år inträffade, arten helt plôtsligen kunna upp- träda i en sådan mängd, att det för en ytlig betraktelse skulle synas svårt att förstå, hvarifrån de otaliga individerna så plöts- ligen kommit. Prof. FORSSELL från Skara meddelade, att en annan art af samma slägte, L. rufus, ett år (för omkring 30 år sedan) upp- trädt i vissa orter i Westergötland i så oerhörd mängd, att han förstört alla barren à stora skogssträckor, men både förut och efteråt har denna skadeinsekt icke visat sig å samma trakter. I sammanhang härmed omnämde undertecknad att Calosoma Ingvisitor L., som 1851 fanns rent af i massa 1 parken vid Drott- ningholm, men sedan dess icke der träffats, i år blifvit återfun- nen derstädes af Hr Apotekaren Isıpor NORDIN, men blott ett enda exemplar. Lektor THEDENIUS och Sekreteraren yttrade sig vidare om detta periodiska uppträdande af insekter, hvilket äfven tillhör vissa fjärilsarter, bland hvilka Konservator MEvEs och Lektor HOLMGREN i främsta rummet erinrade om Tortrix vi . ridana IL. Den Entomologiska Föreningens Styrelse har under året haft fem sammanträden för handläggandet af Föreningens angelägen- heter. Vid dessa hafva följande nya ledamöter blifvit invalda: Hr Gartner N. G. Moe. Toien, Kristiania: » Konservator W. J. Storm. Throndhjem. » Sogneprest G. SANDBERG. Sydvaranger i Finmarken. » Jägmästaren A. VARENIUS. Skogsstyrelsen, Stockholm. » Jägmästaren J. H. WERMELIN. Skogsstyrelsen, Stockholm. » Professorn m. m. J. ARRHENIUS. Stockholm. À > Baron EDWARD Hisincer. Brüdtorp, Karis, Finland. > Konservator, Fil. Mag., F. W. WOLDSTEDT. Kejserl. Zool. Museum, Petersburg. > Studenten O. JuEL. Stockholm. > Direktör G. LÖWEGREN. Göteborg. Direktör F. ULRIKSEN. Alnarp, Äkarp. > Jägmästaren O. M. Hansson. Stockholm. » Lektorn, M. D., J. O. PONTÉN. Strengnäs. » Med. Kand. R. L. TRAFVENFELT. Stockholm. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Hr Med. D:r O. NEIBER. Ronneby. "> Amanuensen, F. D., E. W. DAHLGREN. Stockholm. » Studeranden G. STENSTRÖM. Gårdsjö, Borgvik. » Fil. Kand. ©. Wiyxkstrom. Stockholm. Antalet utländska Föreningar och Sällskaper, hvilka trädt 1 förbindelse med den Entomologiska Föreningen i Stockholm har ytterligare under äret ökats, och öfver de erhällna tidskrif- terna m. m., genom hvilka föreningens bibliotek under äret till- växt, skall en särskild förteckning meddelas. Af Entomologisk Tidskrift hafva de 4 haftena for 1881 ut- kommit. Den storartade gafvan fran Föreningens Hedersledamot Hr Statsrådet m. m. O. I. FÂHRÆUS af hans utmärkta samling af svenska skalbaggar m. m. har blifvit öfverlemnad till Foreningen och förvaras nu hos undertecknad. Föreningens inkomster under äret hafva utgjort, genom influtna ärsafgifter och tillfalliga bidrag af en- tomologiens gynnare«......iAlir:t..behi. 2er SR _ och för försälda exemplar af Tidskriften ..........-..--- 39: — samt ett kontant. förskott af undertecknad _............ 659: 55. S:a Kronor 1,888: 66. Utgifterna för diverse omkostnader, säsom porto ; m. m. uppga a a RT 36 ONS ARE 75 samt för tryckningen af Erliegen Tidskrue rm 1,709: 91. | S:a Kronor 1,888: 66. Härvid är att märka att icke mindre än 56 ärsafgifter för 1881 och 13 för 1880, eller tillsammans 414 kronor, icke influtit, men om hvilkas erhällande grundad förhoppning förefinnes, sa att den ekonomiska ställningen i sjelfva verket är bättre, än hvad som framgär af det föregäende. Oskar Th. Sandahl. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM FÖRHANDLINGAR VID SAMMANKOMSTEN DEN 4 MARS 1882. Ordföranden, Prof. O. SANDAHL, helsade Föreningen pa dess första sammankomst under äret och tillkännagaf, att denna sam- mankomst mäst uppskjutas frän den i stadgarne bestämda dagen, »den sista lördagen i Februari», med anledning deraf att revi- sionsberättelsen icke hunnit förr afslutas, emedan den ene af re- visorerna, till följd af en företagen resa, icke fått tillfälle att del- taga 1 revisionen förr än under sista veckan. Föreningen antog följande fran foregaende sammankomst hvi lande förändrade lydelse af $$ 2 och 10 i Föreningens Stadgar. $ 2. Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista lördagen i Februari, April och September. Dessutom hålles sam- mankomst den 14 December, årsdagen af Föreningens stiftande, samt under Maj månad å dag som särskildt bestämmes vid före- gående sammankomst, helst i samband med en utflykt i Stock- holms omgifningar. Dock vare Styrelsen obetaget, att, då om- ständigheterna så föranleda, bestämma andra dagar för samman- komsterna. . Decembersammankomsten — — $S 10. — — — — Ordföranden höll derefter ett minnestal öfver Föreningens den 28 sistlidne Januari i Göteborg aflidne ledamot f. d. Tull- ' förvaltaren NIKLAS WESTRING.! Ordföranden anmälde att Föreningen från /a Soczete Impe- riale des Naturalistes de Moscou erhållit inbjudning att den 14 Maj d. å. deltaga i firandet af halfsekelsjubileet för nämda sällskaps v. President, Jubeldoktorn, Statsrådet CH. RENARD. För- eningen uppdrog åt Styrelsen att medelst en lämplig skrifvelse å Föreningens vägnar deltaga i jubilarens firande. « ! Uppsatsen skall i Tidskriften införas. 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Revisionsberättelsen upplästes och meddelades full ansvars- frihet för 1881 ars förvaltning at Föreningens Styrelse och kassa- förvaltare. Det vid föregående sammankomst af Hr Kammarradet Baron HERMELIN väckta, men dä uppskjutna förslaget, att Föreningen borde söka finna utvägar att inhemta iakttagelser och utbreda kännedom om skadeinsekternas förekomst och lefnadsförhällanden upptogs nu till öfverläggning, hvari deltogo Hrr HERMELIN, AURI- VILLIUS, HOLMGREN, HOLMERZ, J. MEVES och Ordföranden. Se- dan af flere talare framhällits dels vigten och nödvändigheten af, att alla sädana iakttagelser gjordes efter en bestämd plan samt pa så manga olika ställen som möjligt, dels -önskvärdheten af, att ett sådant företag, liksom de redan öfver hela landet anord- nade meteorologiska och fenologiska iakttagelserna, med intresse omfattades och pa lämpligt sätt understöddes af Hushällningssäll- skapen, uppdrogs ät Landtbruksakademiens Entomolog, Lektor A. EK. HOLMGREN. samt Sekreteraren, D:r Cur. AURIVIELIUS, att till nästa sammanträde inkomma med ett detaljeradt förslag öfver sättet för anordnandet af dylika undersökningar. | Lektor THEDENIUS förevisade och beskref en af D:r NEREN m. fl. funnen, för Sverige ny, fjärilsart, Czdarza Olivata Ben. hörande till afdelningen Geometre.' Hr Sv. Lampa redogjorde derefter for en af Konservator G. KOLTHOFF sistlidne sommar påträffad, for Sveriges fauna ny, nattfjaril: Hadena unanimis TR.” | D:r CHR. AURIVILLIUS förevisade tre arter af flug-slägtet 7%e- phritis Larr. och meddelade upplysningar om deras lefnadssätt? * Uppsatsen skall i Tidskriften införas. NEKROLOG. + Niklas Westring. En stor förlust har nyligen drabbat den Entomologiska För- eningen, i det dess till ären äldste ledamot f. d. Tullförvalta- ren i Göteborg, NIKLAS WESTRING, den 28 sistlidne Januari der- städes stilla slutade sitt långa verksamma lif i den höga åldern af fylda 84 år. NIKLAS WESTRING var ständigt den mest pligttrogne embets- man inom: tullverkets tjenst, från hvilken verksamhet han efter- lemnar ett högt aktadt minne, men oaktadt hans tid sålunda var strängt upptagen af trägna embetsgöromål, fann han dock till- fälle till allvarligt och vidt omfattande arbete i naturvetenskapens tjenst. Det var spindlarnes egendomliga grupp, jemte insektverl- den, åt hvilken han i främsta rummet egnade den varma kärlek, han hyste för den lefvande naturen. Hans iakttagelseformaga var 1 hög grad skärpt, hvilket han till fullo ådagalagt genom sitt omfattande och för sin tidpunkt uttömmande arbete: Aranee Suecice descripte a NICOLAO WESTRING, hvilket utkom i Göte- borg 1861. I en diger volym på 614 sidor stor oktav beskrif- ver han icke mindre än 308 svenska spindelarter, bland hvilka endast 124 arter voro sammanräknadt kända af hans föregångare, LINNÉ, DE GEER och SUNDEVALL. I en år 1851 i Göteborgs Kgl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles handlingar intagen förteckning öfver dittills kända svenska spindelarter upptages de- ras antal till 253, hvaribland 132 för faunan nya, och till dessa lades af THORELL i hans Recensio critica aranearum 1356 (Acta ‘ 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Reg. Soc. Scient. Upsaliensis) 18 nya af honom i Upland funna arter, och sedermera tillkommo ytterligare 37 nya arter, hvarige- nom hela antalet arter i WESTRINGS nämda arbete sälunda upp- gar till den nyss anförda siffran 308. Dessa arter har han för- delat pa 44 slägten, grupperade i 6 familjer. Arbetet är ett klas- siskt verk; det är också skrifvet pa ett klassiskt språk, latinet, hvars bestämdhet, tydlighet och skarpt betecknande förmåga icke uppnås af något bland nutidens lefvande språk. Detta WEST- RINGS arbete har fört hans namn vida utôfver fäderneslandets gränser och har af utlandets fackmän blifvit särdeles fördelaktigt bedömdt. Jemte detta WESTRINGS förnämsta arbete har han utgifvit flera smärre afhandlingar af mindre betydenhet. Ifrig att ut- breda och underlätta insamlandet af spindlar och deras studium, — hvilket i hög grad försvåras, såsom bekant är, derigenom att dessa djur, behandlade på samma sätt som man behandlar insek- ter, sammanskrumpna och ofta blifva oigenkänliga, — utgaf WESTRING en praktisk, mycket noggrann beskrifning öfver den metod han användt, för att uppbevara dessa lätt förstörda djur. Denna hans »Anvisning att ändamålsenligt insamla och conser- „vera Arachnider förnämligast med afseende a Spindlarne» är särskildt aftryckt 1858 ur CEE Kgl. Vet. och Vitt.-Sam- hälles Handl. Sitt första meddelande af iakttagelser inom insektverlden har WESTRING offentliggjort i »Skandinaviska Entomologiska Sällska- pets handlingar» i Kroyers Tidskrift 1844, under benämning: »Bidrag till historien om Insekternas Stridulationsorganer», hvarı han redogör för dessa ljudorgans byggnad hos en mängd skal- baggar samt hos en spindel. Till samma ämne äterkom han sedermera (1858) dä han i oftanämda Göteborgs Kgl. Vet. och Vitterh.-Samhälles handlingar lemnar en »Beskrifning pa Stridula- »tionsorganerna hos slägtena Pachycoris och Scutellera af insekt- »ordningen FHlemzptera, jemte Ofversigt af alla de hittills bekanta »olika sätten för sädane ljuds frambringande bland andra insek- ter». Vidare har WESTRING i samma Göteborgs Vet. och Vit- terh.-Sällskaps Handlingar 1859 anmält J. WAHLBERGS af BOHE- MAN beskrifna /nsecla Caffraria och 1868 meddelat en »Sww- marisk öfversigt af Göteborgstraktens Coleopter-fauna samt SANDAHL:. NEKROLOG. II Beskrifning "öfver Scolia melanoptera KLuGE, ett för Sveriges insektfauna nytt genus och art af insektordningen Hymenop- tera». Slutligen far jag nämna den i nyss anförda handlingar ar 1874 intagna recensionen: »Demerkungen über. die Arach- nologischen Abhandlungen von D:r T. THORELL». Allt hvad WESTRING har meddelat bär vittne om den största noggrannhet och flit. De yttre konturerna af denne märklige mans lefnad äro föl- jande: NIKLAS WESTRING föddes i Göteborg den 13 Nov. 1797. Fadren var vagnmakareäldermannen ERIK WESTRING och mo- dren Bricirra CHRISTINA ÖMICH. Efter två och ett halft Ars stu- dier vid Göteborgs gymnasium mäste W. sluta. studierna, eme- dan fadren aflidit och modren var urständsatt att bekosta de dryga och mängäriga kostnader, som voro förenade med den unge WESTRINGS åsyftade lefnadsyrke, nämligen den medicinska banan. Han måste derför sla in pa en annan väg. Tvingad af omständigheternas makt sökte han sålunda, 1816, en kam- marskrifvaretjenst vid Göteborgs Inkommande Sjötullkammare, hvilken tjenst han erhöll, och härmed var uppslaget gifvet till hans 42 års långa tjenst inom Tullverket, ständigt vid Göteborgs tullkammare. Han befordrades från den ena befattningen till den andra, tills han år 1834, vid 37 års ålder, utnämdes till Tullför- valtare å Uppbördskontoret i Göteborg, hvilken maktpåliggande tjenst han innehaft i 23 och ett halft ar, då han på begäran erhöll afsked med pension ar 1858. WESTRING blef ledamot af Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhalle 1843, riddare af Kgl. Wasaorden 1851, ledamot af Kgl. Vetenskapsakademien 1863, samt dessutom ledamot af Skandinaviska Entomologiska Foreningen 1 Köpenhamn, af Entomologischer Verein i Stettin, La Société Entomologique de France och den Entomologiska Foreningen i Stockholm. Fran ar 1840 intill 1862 ars slut var W. medlem af den Styrelse, som var förordnad af Göteborgs Kgl. Vet. och Vitt.- Samhälle, att förvalta dess naturhistoriska museum och han fort- for sedan, eller fran och med 1863, allt intill ar 1874 att vara ledamot af den da tillsatta »Göteborgs musei Styrelse». Han var en af de verksammaste grundlaggarne och befordrarne af detta vackra museum, till hvilket han lärer hafva testamenterat 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. sitt bibliotek och insektsamlingar. Hans utmärkta spindelsamling uppgifves tillfalla Kgl. Vetenskaps-Akademien i Stockholm. . WESTRING var 1 barnlöst äktenskap förenad med BRIGITTA CHRISTINA THORSSELL, som afled fore honom. I enskilda lifvet var WESTRING en vänlig, flärdlös, enkel och rättfram man, som högt värderades af närmare vänner. Frid öfver den bortgängnes minne! | Oskar Th. Sandahl. MEDDELANDE OM ZERENE HYAEET. I »Smärre meddelanden» intagna i denna tidskrifts bada f6r- utgäende ärgängar har Zerene Hyale L. omnämnts säsom fun- nen pa flera ställen 1 Sverige. Hr Revisor J. ANKARCRONA (Hess- leborg, Lyckeby) meddelar nu yttermera 1 bref till undertecknad af den 3 Febr. d. a. att han äfven under Augusti 1881 fann denna fjäril À samma lokal vid, Spandelstorp i Blekinge, som un- der föregående år. Detta är ytterligare en bekräftelse pa denna vackra fjärils infödingsrätt i Sverige. Oskar Th. Sandahl. REVISION AF SKANDINAVIENS TIPULIDÆ AF H. D. J. WALLENGREN. Fors. If. ps 209, Arg. 2. Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige och Norge, ätminstone upp pa Dovre. 2. P. pratensis (LiN.) svart; abdomen med gula eller hvita sidofläckar; vingar brunaktiga med svart pterostigma. Var. ab- domen gul med svart, tandadt ryggband. Er 20,980: AI, 4001: Siebke Enum.‘ IV: 236. Under samma tid som föregäende i södra och mellersta Sve- rige och i södra Norge. II:o Abdomen gul med eller utan mörk rygglinea. A) Abdomen utan mörk rygglinea, blott de 2 sista segmenterna bruna och stundom en brunaktig fin sidolinea. (Thorax ockragul med 4 räta, grå ryggband; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; panna med grått band.) 3. P. annulicornis (Meıc.) antenner brunringlade; vingar gråaktiga med svartbrunt pterostigma och innanför detta en hvit, otydlig fläck. | Norrort Lett! X. 4002. ' Siebke Enum. IV. 237. Tip. annulicornis Meig. S. B. VI. 289, 51. Under Juni och Juli mänader i Norrbotten, Gudbrandsdalen och vid Kristiania. B) Abdomen med brunt ryggband och längs hvarje sida en mörk linea. 1) Vingar med svartbrunt pterostigma. (Kroppsfärg gul; fötter gula, lärens och tibiernas spets merendels brun.) a) Thorax med 3 rata svarta ryggband. (Vingar med brunt tvärband.) 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 4. P. dentata (Meic.) antenner bruna med 3 basleder gula. Fett? Og Under Maj ı Skäne. b) Thorax med 3 svarta ryggband, hvaraf bäda sidobanden äro framtill krökta.. (1) Vingar med brunt tvärband. 5. P. quadrifaria (Merc.) antenner bruna, 2—3 basleder gula; anus vid basen svart med gul spets (9) eller helt gul (Q). P. fascipennis Zett. X. 3993. LP. quadrifaria Meig. S. Bide 298. 48, | Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige. (2) Vingar utan brunt tvärband. 6. P. iridicolor (SCHUMM.) bröstet och dess sidor oflickade; vingarnes pterostigma svart, punktformigt. Schumm. Beschr.. Schles. Tip. 107. 47, Rap 2730994. Sıebke-Emim. IV. 22356. i Under Juni—Augusti 1 hela Sverige samt södra och mellersta Norge. CAR 7. P. cornicina (Linn.) bröstet och dess sidor med rost- bruna fläckar; vingarnes pterostigma svartaktigt, stort, ovalt. Var. bröstets fläckar svartaktiga. | Ar Zeit X. 3996. Siebke. Enum.. IV 222 Under Juni—September i södra och mellersta us och Norge, ätminstone upp pä Dovre. 2) Vingar med brungult eller blekt pterostigma. a) Ihorax med 3 räta, bruna eller svarta ryggband. (Fi ötter gula, lärens och en spets brun.) 8. P. scurra (MEIG.) thorax gul; antenner svarta, 1—3 bas- leder gula; brôstets sidor ofläckade («ÿ') eller ljust rödfläckiga (©). Lett XxX. 4000. Siebke Enum: 72737 Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom Norge, ätminstone upp i. Verdalen. | 9. P. picticornis (ZETT.) thorax gra; antenner gula, brun- ringlade; brôstets sidor upptill med rödgult band. Fett. X..4003, Funnen i Skäne. b) Thorax med 3 svarta ryggband, hvaraf sidobanden äro framtill krökta. (Kroppsfärg gul; bröst och bröstsidor svartflackiga ; fötter bruna, lärens bas gul.) | - WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 15 10. P. maculosa (Meıc.) sidoknölen pa metathorax fram- för vingkolfvarne omgifven af en halfmänformig svart eller svart- brun fläck; abdomens ryggband sammanhängande. Zebi:oX. 3997» SIebk eiEnuim.»IV.237- Under Maj—Augusti 1 södra och mellersta Sverige och i. Norge, ätminstone upp till Trondhjem. 11. P. histrio (Fapr.) sidoknölen pa metathorax framför vingkolfvarne på undre sidan med svartbrun, ej halfmänformig flick; abdomens ryggband upplöst 1 fläckar. | Bett. X, 3999. Siebke Enum.. IV. 237. Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom Norge, ätminstone upp i Österdalen. ae Slastet: DOLICHOPEZA MEIG. ZETT. 1. D. silvicola (Meıc.) mörkbrun; antennernas 2 basleder gula; pterostigma svartbrunt; fötter bruna; höfter och lärens bas gula; tarserna länga med de 4 sista lederna hvita, den sista med svart spets. Zei, 0e5os: ALL 4361.: Siebke. Enum, IV: 240: Under Juni och Juli vid Kristiania och 1 Gudbrandsdalen inom Norge. 29. Slägtet: NEPHROTOMA MEIG. ZETT. 1. N. dorsalis (FABR.) gul; thorax med 3 rata, svarta rygg- band; antenner svarta, 2—3 basleder gula; bröstsidorna ofläc- kade; abdomen med svart ryggband; pterostigma brunt; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun. Zeit. 2%, 4005. Funnen i Skane och Lappland. 30, Slästet:. CTENOPHORA MEIG. ZETT. I:o Antenner hos 5’ blott på inre sidan med kamlika utskott, hos © sammanträngda, rundade leder; äggläggningsröret smalt, rödgult eller beckbrunt. Dicienidia BRULLE. 1. C. bimaculata (Lın.) svart; antenner svarta; abdomen svart (FS) eller pa sidorna och undertill gulfläckig (9); vingar 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. med svart pterostigma, der bakom ett svart tvärband och i spetsen en matt brun fläck; fötter gula; lärens och tibiernas spets brun. Zett: X. 4022Srebike Erima. eek Under Juni—September 1 hela Sverige och S. Norge. II:o Antenner hos «j bide på inre och yttre sidan med kamlika utskott, hos © med tydligen skilda, oftast undertill sägformigt utskjutande leder. (Kroppsfärg svart; pterostigma brunt.) A) Antenner hos « med korta kamlika utskott äfven pa undre sidan (sâledes med 3 rader utskott); abdomen hos © med längt, sabel- formigt utstående äggläggningsrör. Xiphura BRULLE. 1) Antenner rostgula eller gula, 1—2 basleder svarta. 2. C. atrata (Lin.) abdomen helt svårt (9?) eller vid basen rundt omkring bredt rödgul (Q); antenner rostbruna, 2 basleder svarta; fötter gula; laren hos © mot spetsen swarta; tibiernas spets svart. Lett. X...4017. XII 4002.” STeb ke Kaum zo Under Juni och Juli i hela Sverige samt S. och M. Norge, ätminstone upp pa Dovre. sha 3. C. ruficornis (MEIc.) abdomen rödgul med svarta rygg- fläckar (FS) eller svart, vid basen rundt omkring bredt rödgul, | hvilken färg sträcker sig på buken ända till äggläggningsröret (2); antenner rödgula, 1:sta basleden svart, 2:dra gul eller ljus- brun; fötter rödgula; lårens spets hos © brun. Meig.:S. B. VIE 284 12." Cr atraveo iG ee 4020. Siebke. Enum. IV. 238. | Under Juni mänad i mellersta Sverige och S. Norge. 2) Antenner helt svarta, stundom med 1:sta leden smutsgul. 4. C. nigricornis (MEıc.) abdomen svart; 2:dra och 3:dje segmenterna pa sidorna (ÖS) eller helt och hållet (9) rödgula; fötter rostgula, lårens och tibiernas spets svart. Var. abdomen helt svart med grått band vid basen. Var. guttiventris ZEIT. thorax med hvitt sidoband; abdomen med gula sidofläckar; an- tennernas 1:sta led smutsgul. Lett. X 4020, AE 4ooe: Under Juni och Juli i hela Sverige. B) Antenner hos I utan kamlika utskott pa undre sidan (således med blott 2 rader utskott); abdomen hos © med kortare, ej sabelformigt utstaende äggläggningsrör. 1) Antenner svarta, vid basen gula. _ WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 17 5. C. pectinicornis (Lin.) thorax pa sidorna med gula fläckar; abdomen rödgul med svarta, hos © stora ryggfläckar; fötter gula, lärens och tibiernas spets hos © svart. Be Le. A012, XII. 4002. Siebke, Enum: LV: 238. Under Juni och Juli månader 1 hela Sverige samt i S. Norge, ätminstone upp i Osterdalen. 6. C. guttata (Meıc.) thorax med hvitaktig sidostrimma ; abdomen svart med hvitaktiga sidofläckar; fötter svartbruna, 1a- rens och tibiernas bas gul. Zen. X, 4070. siepker Enum. 1V. "22's: Under April—Juli 1 Westmanland och S. Norge. 2) Antenner gula, hos « med bruna kamutskott. 7. C. flaveolata (FABR.) bröstets sidor upptill med gult band; abdomen svart med 7 gula tvärband; fötter gula; tibier- nas spets brun; bakersta laren hos © med brun ring. Seconda, Siebke., ENUM, LV) 238. Under Maj och Juni i S. och M. Sverige och 1 S. Norge. 31. Slägtet: TIPULA Lin. ZETT. I:o Antennernas leder undertill hos I längre, hos © kortare sägformigt utskurna. (Kroppsfärg grä; vingar ljust gräaktiga med brunt ptero- stigma och innanför detta oftast en hvitaktig, afläng fläck; subradial- grenens främre gren utlöper i framkanten.) Zrionocera LOEW. A) Thorax med 4 mörka ryggband, hvaraf de 2 mellersta äro hvar- andra närstäende. 1. T. diana (Meıc.) antenner nakna, svarta, 3:dje leden merendels hos © gulaktig; abdomen med brunt ryggband; vin- garne med hvit fläck innanför pterostigma; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. BEER: 2906. Stebke. Enum. IV. 233. Under Juni och Juli ı Skäne, vid Kristiania och i Gud- brandsdalen. 2. T. salicetorum (SIEBKE) antenner häriga, svarta, 2 bas- leder grä; abdomen utan tydligt mörkare ryggband; vingar utan hvit flack innanför pterostigma; fötter svarta; lårens och tibi- ernas bas gul. Siebke. Nyt. Mag. f. Nat. 1870. 64. Enum. IV. 235. Under Juli och Augusti pa Filefjeld och i Valders i Norge, Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 1 (1882). | 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. B) Thorax med 3 mörka ryggband, hvaraf det mellersta delas af en svart (hos n:o 3) eller af en grä (hos n:o 4) linea. (Vingar med hvitaktig fläck innanför pterostigma; fötter svarta, lärens och tibi- ernas bas gul; antenner svarta, nakna, blott 1:sta leden hårig.) 3. T. serricornis (ZETT.) abdomen mörk med hvita mentinskärningar, utan mörkt ryggband. Zett. X. 3069. Siebke. Enum. IV. 233. | Under Maj—Augusti i Lappmarken och Finmarken. 4. T. subserricornis (ZETT.) abdomen mörk med hvita segmentinskärningar och mörkt ryggband. | Lett, Xe 00. Under Juni—Augusti i S. och M. Sverige, ätminstone upp ı Jämtland, samt 1 Værdalen i Norge. II:o Antennernas leder undertill ej sagformigt utskurna, utan cylindriska, stundom knutiga. A) Subradialgrenens främre gren utanför pterostigma afbruten, hinner ej framkanten. (Thorax med 4 mörka ryggband, de mellersta skilda genom en grä linea; fötter gula, lärens.och tibiernas spets brun.) 5. T. hortulana (Meic.) blekgrä; abdomen gulaktig; an- tenner svarta, 3 basleder gula; vingar marmorerade med hvitt och brunt. i Keil X. 3922; Under Juni—September i hela Sverige ända upp i a aa 6. T. varipennis (MEIG.) gra; abdomen gra med rostgul bas och hvita segmentinskärningar; antenner svarta, 2:dra leden ofta gul; vingar marmorerade med hvitt och brunt. Zett. X 3027." Sıebke. Enum. IV. 230 0 ws Zeit X. 303470 Siebike. Etim. LV e220. Under Maj—Augusti pa hela halfön. | 7. T. Siebkei (ZETT.) rödgrå; abdomen ofvan brunaktig med hvita segmentinskärningar; antenner bruna, 3 basleder gula, de följande 4—6 svartringlade; vingar gråaktiga med hvit fläck innanför pterostigma. Fett... X1..4359. Siebke. “Baum, IV 222 Under Juni och Juli vid Kristiania. B) Subradialgrenens främre gren utanför pterostigma fullständig, hin- En AT ous ner framkanten. (I:0) Vingar med ljusare och mörkare fläckar, eller med mörka strim- = - mor på tämligen glasklar botten, eller åtminstone utom det mörka WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 19 pterostigma med en eller flera brunkantade nerver (stundom blott subradialgrenen) jämte ulnarfältets tvärnerv. (A) Vingar med 3 stora, tresidiga, bruna, framtill smalt samman- hängande framkantsfläckar och lika mänga blekare, aflänga in- kantsfläckar samt brun punkt i disken. 8. T. gigantea (SCHUK.) grä; thorax med mörkare rygg- band; abdomen stundom gulaktig; fötter gula; lärens och_tibi- ernas spets brun. | BERN 39144 ore bk e,, Enum;.IV 228; Under Juni och Juli mänader i S. och M. Sverige samt S. Norge. | (B) Vingar annorlunda tecknade än hos (A). 1:0) Vingar fläckiga, marmorerade eller töckniga. a) Thorax med 3 breda, mörka ryggband, hvaraf det mel- lersta stundom är deladt. (1:0) Ryggbanden på thorax så breda att de nästan intaga hela ryggen, ej brunkantade; det mellersta odeladt. (Fötter bruna, lårens bas gul.) 9. T. vittata (MEIG.) grå; antenner svarta, 2 basleder gula; abdomen med mörk sidolinea; vingar bruna med genombrutet, långsgående, hvitt band. FER X30 1,7. Under Maj och Juni i S. och M. Sverige. (2:0) Ryggbanden pa thorax mattligt breda, brunkantade, det mellersta deladt genom en fin brun linea. (Kropps- farg gra; abdomen gulaktig.) , (a) Vingar med brun punkt vid framkantsmidten; ptero- stigma mörkt. 10. T. truncorum (MEıc.) antenner svarta, 2 basleder gula (5) eller r:sta gra och 2:dra gul (9); vingar marmorerade med hvitt och brunt; fötter gula; lärens och tibiernas spets brun. FEIN 22920." Sieb kes Enumr EV 270: Under Juni och Juli i S. och M. Sverige, ätminstone upp i Jämtland samt inom Norge, ätminstone upp i Værdalen. (b) Vingar utan brun punkt vid framkantsmidten ; ptero- stigma blekbrunt. | 11. T. pabulina (Metc.) äntenner svarta; 3 basleder gula (SF) eller 5—7 gula (©); vingar med 2 otydliga hvita fläckar; fötter bruna; lårens bas bredt gul. Lett. X53 942: STEb ket Enum: LV. (231. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Under Maj och Juni i S. och M. Sverige samt i S. Norge. ı2. T. subunilineata (ZETT.) antenner svarta, knutiga, 2 basleder gula; vingar marmorerade med flera sma, hvita fläckar; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. Zett. X.' 3040- Under Juli 1 Lappmarken. b) Thorax med 4 bruna eller grä ‘ryggband, som stundom äro brunkantade. (1:0) Ryggbanden pa thorax brunkantade. (Vingar mar- morerade med hvitt och brunt.) (a) Vingar med en, nästan fyrsidig, starkt i ögonen fal- lande, hvit fläck pa midten; en mörk punkt vid fram- ” kantsmidten; fôtter bruna, lärens bas bredt gul; de 2 _mellersta ryggbanden pa thorax bilda nästan ett enda. 13. T. excisa (ScHUMM.) gra; antenner svarta, 2 basleder gula; abdomen gulaktig, knapt med spär till mörk sidolinea. T. speculum Zett. X. 3924. Siebke. Enum. IV. 229. T. excisa Schumm. Beschr.; Schles. Tip. a2. Under Juli och Augusti i Lappmarken, Österdalen, Gud- brandsdalen, Værdalen och pa Dovre. (b) Vingar utan starkt i ögonen fallande, fyrsidig hvit, blott matt flick på midten, men med 2 mörka punk- ter vid framkanten (1 vid midten och I nara basen); fôtter gula; larens och tibiernas spets brun; de bada mellersta ryggbanden pa thorax bilda ej ett enda, utan * äro åtminstone på något ställe åtskilda genom grått. (Thorax gulgrå; abdomen gulaktig, bakåt grå, med 3 mörka linier, hvaraf rygglinien stundom är otydlig.) 14. T. scripta (Meıc.) mellersta ryggbanden pa thorax framtill och baktill förenade, blott pa midten skilda om grätt. Lett. X.,,3048. ..,Sie,bke...Enum., IV! 22: Under Juni—September i S. och M. Sverige och Norge, ätminstone inemot Throndhjem. ı5. T. nubeculosa (Meıc.) mellersta ryggbanden pa thorax fullständigt skilda genom grätt, blott framtill stundom förenade. Lett. X. 3920, »ıecbke.uEnum! IVe 200: Under Maj—Augusti i hela Sverige och 1 S. och M. Norge, ätminstone till Trondhjem. (2:0) Ryggbanden pä thorax enfärgade (ej brunkantade). (a) Pterostigma svartbrunt, sträcker sig halfmänformigt WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 21 från framkanten öfver tvärnerverna till basen af in- skjutningsfältet.. (Vingar gra, hvitfläckiga mellersta ' ryggbanden pa thorax framtill forenade). 16. T. signata (St#c.) blekt gra; abdomen gulaktig, båda sista segmenterna bruna och spar till 3 bruna längsgäende linier; antenner svarta, 2 basleder gula; fôtter gula, larens och tibier- nas spets brun. Metts. 3032. Siebke.. Baum. jhV. 230. Under Juli-—September 1 Romsdalen och Gudbrandsdalen samt vid Kristiania 1 Norge. (b) Pterostigma ljusare eller mörkare brunt, aflängt, blott beläget utmed framkanten. (1) Mellersta ryggbanden på thorax både framtill och baktill förenade, blott på midten åtskilda genom gratt. (Vingar marmorerade af hvitt och brunt; den ur inskjutningsfältets främre hörn utgående nerv- grenens båda grenar tämligen bågformiga.) 17. T. obsoleta (MEiG.) blekt grå; abdomen gulaktig, baktill brun, segmentinskärningarna hvita; antenner mörka, 2 bas- leder gula; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. ZETA 30309: #. Under Juni—September 1 Upland och Norrbotten. (2) Mellersta ryggbanden pä thorax ej nägonstädes med hvarandra förenade, ehuru hvarandra mer eller mindre närstäende. (Vingar marmorerade eller fläc- kiga af hvitt och brunt samt med en tydlig brun punkt vid midten nära framkanten.) a?) Vingens hvita fläckar bilda inga tydliga tvär- band, utan äro spridda. (a?) Den ur inskjutningsfältets främre hörn utgå- ende nervgrenens båda grenar eller åtminstone den bakre tämligen bågformiga. (Fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; ue gul- aktig.) (a') Vingar med talrika (10—12) hvita fläckar. 18. T. marmorata (Meıc.) grå; antenner svarta, 2 bas- leder gula; vingnerver bruna; abdomen stundom baktill brun. Aeatte< 293 ro Srebke. Enum: IV: 20. Under. Juni—September i S. och M. Sverige och Norge. (b*) Vingar med fä (3—5) otydliga hvita fläckar. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. | CR 19. T. ceres (Fries) blekt rödgrå; antenner bruna, 2 bas- leder gula; vingnerver blekbruna; abdomen gul, baktill med brun fläck ofvan. | ; Lett. X. ‘3040. Funnen i Skane. ar 20. T. circumdata (SıEBKE) ljusgrå; antenner svarta, 3 bas- leder gula; vingnerver bruna; abdomen med brunt band längs rygg och sidor, sista segmenterna bruna. Siebke. Nyt Mag. f. Nat. 1863. ı82. Enum. IV. 231. Under Augusti pa Dovre. (b?) Den ur inskjutningsfältets främre hörn utgä- ende nervgrenens bäda grenar ej bägformiga, utan mera räta. (Abdomen gulaktig med brunt ryggband; antenner bruna, 2—3 basleder gula.) 21. T. longicornis (ScHumM.) ljusgrå; vingar med 3—4 otydliga, hvita fläckar; abdomens sista segmenter bruna; fötter bruna, lären gula. Lett: X. 3944: »Stebke. Enum IV. or Under Juni och Juli i hela Norge. 22. T. hortensis (Meıc.) gulaktig; thorax blekgra; vingar marmorerade med hvitt och brunt samt med brun punkt vid midten nära framkanten; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun. ZJett x. 2034. Siebke Enum. IV. 229 Under Juni och Juli i S. och M. Sverige, samt vid Kristi- ania och i Österdalen inom Norge. (b?) Vingens hvita fläckar bilda 2 sammanhängande, breda tvärband och en större hvit fläck utanför pterostigma. (Abdomen gulaktig med 3 bruna linier, hvaraf rygglinien ofta är otydlig; vingar med brun punkt vid midten nära framkanten.) 23. T. micans (ZETT.) ljusgrå; antenner svarta, 2 basleder gula; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. Lett, Xi-goze/" Siebke. Enum. IV; 220. Under Juni—September i S..och M. Sverige och Norge. c) Thorax med 5 bruna, enfärgade ryggband; de 3 mellersta paralella, framtill nästan förenade, det mellersta af dessa ganska fint. (Vingar marmorerade af hvitt och brunt, med brun punkt vid midten nära framkanten ; abdomen gra.) 24. T. crassicornis (ZETT.) gra; abdomen baktill med WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 23 hvita segmentinskärningar; antenner svarta; 2:dra basleden brun : fötter bruna, laren utöfver midten gula. ZEILYX. 3933. Siebke. Enumy FV “230: Under Juni och Juli 1 Lappmarkerna samt på Dovre och Filefjeld. d) Thorax med 8 mörka ryggband, de mellersta skilda genom smal gra linea. (Vingar såsom hos föregående.) 25. T. octolineata (ZETT.) ljusgra; de 4 yttre rygglinierna pa thorax korta, krökta; antenner svarta, 2—3 basleder gula;. fötter sasom hos föregäende. Brite... 2070. siebke. Enum. IV. 230. Under Maj—Juli i Jämtland och Österdalen, p& Dovre och i Værdalen. 2:0) Vingar hvarken fläckiga, marmorerade eller töckniga, men väl strimmiga af brunt, derigenom att en eller flera af läng- nerverna jämte ulnarfältets tvärnerv äro brunkantade. (Thorax med 3 mörka, stundom brunkantade ryggband, det mellersta ganska bredt.) a) Ryggbanden pä thorax brunkantade, det mellersta deladt e genom en brun linea. (Kroppsfärg grå; antenner bruna, 1—3 (SY) eller 1—4 (9) basleder gulaktiga.) 26. T. marginata (MeIc.) abdomen mörkbrun med rostgul rygglinea och rostgul fläck ofvan mot basen; vingar brunaktiga längs midten bleka, längs framkanten svartaktiga; pterostigma mörkbrunt, innanför detta en hvit fläck. Mew X 2001. Sıebke.,Enum.IV. 233. Under Juni och Juli i S. Norge. 27. T. lateralis (Meıc.) abdomen med svartbrunt sido- band; vingar grä, längs framkanten lergulaktiga; pterostigma mörk- brunt, innanför detta en hvit fläck, som ofta sträcker sig till inskjutningsfältets bas. AettlX: 39621). Siebke, Enum; [Vss2ee3' Under Maj—Augusti i S. och M. Sverige och Norge, ät- minstone upp på Dovre. b) Ryggbanden p&- thorax ej brunkantade. (1) Mellersta ryggbandet på thorax odeladt. (Abdomen med mörk strimma pa rygg och sidor; vingar gula, innanför pterostigma en hvit fläck, som gar till eller genom inskjutningsfaltet.) 28. T. opaca (SIEBKE) askgrå; abdomen gulgrå; vingner- - u 1 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. verna bruna; dorsalnerven, subulnarnerven och ulnarfältets: tvar- nerv brunskuggade; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Siebke. Nyt. Mag. f. Nat. 1872. 61. Enum. IV. 235. Under Augusti i Osterdalen i Norge. 29. T. vernalis (Meıc.) ljust askegrä; abdomen gul med hvita segmentinskärningar; alla vingnerver brunskuggade, så att mellanrummen synas säsom hvitaktiga strimmor; fôtter bruna, lärens bas gul. Zett. X. 3041. Siebke. Enum. IV. 230. Under Maj—Augusti 1 S. och M. Sverige samt i Norge, atminstone upp till Alstadhaug. (2) Mellersta ryggbandet på thorax deladt genom en fin gra linea. (Abdomen utan mörk strimma längs rygg och sidor; segmentinskärningarna hvitaktiga; vingar gra med bruna, vid basen bleka nerver; kroppsfarg askgrå; fotter bruna, laren mot basen gula.) 30. T. macrocera (ZETT.) antenner svarta, 2 basleder (5) eller 2:dra leden gulaktig (Q); lederna cylindriska; abdomen gulaktig, bakåt brun; pterostigma svartbrunt, innanför detta en liten hvitaktig fläck. Bete 3967. Under Juni—Augusti i Norrbotten och Lappland. 31. T. subnodicornis (ZETT.) antenner svarta; lederna hos cd kantiga; abdomen gra; pterostigma brunt, otydligt. : Lett, ikon 07s, (ote ikiet imine IV AGA Under Juni och Juli i norra Sverige och inom Norge ned till Kristiania. (II:0) Vingar med grå eller gulaktig anstrykning; pterostigma brunt; innanför detta en glasklar fläck; brun punkt i disken och van- ligen brun punkt i inkanten. ost 32. T. lutescens (Fapr.) gulaktig; thorax med gra rygg och 3 brunaktiga ryggband, det mellersta dubbelt; fotter gulak- tiga; lärens och tibiernas spets mörk. Lett, X. 3920. Srebk er Erin IV 0220 Under Juli—September i S: och M. Sverige och S. Norge. (III:o) Vingar enfärgade, hvarken med mörka fläckar eller mörka strimmör, pä sin höjd med mörkt pterostigma och innanför detta en klar, hvitaktig större eller mindre fläck, eller framkanten bredt mörk. a WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 25 (A) Vingar gulaktiga, blekbrunaktiga eller tvartgrä, stundom helt klara. ; | 1:0) Vingar brunaktiga med bred, skarpt glänsande mürkbrun strimma längs framkanten. (Thorax med 3 mörka, mörk- kantade ryggband.) a) Vingar med hvitaktig, längsgäende strimma längs den bruna framkantsstrimman. (Mellersta ryggbandet pa thorax ej de- - ladt genom brun linea.) 33. IT oleracea (Lin.) askgrå; antenner svartaktiga, 2—4 basleder gula; abdomen gra eller gulaktig, stundom med brun rygglinea; fôtter gula, larens och tibiernas spets brun. Zett. X. 2958.3 Srebke.: Enum. LV 5.233. Under Juni—Augusti i hela Sverige och S. och M. Norge. b) Vingar utan hvitaktig strimma längs den bruna fram- kantsstrimman. | 34. T. paludosa (Meıc.) askgrå; mellersta ryggbandet pa thorax ej deladt genom brun linea; antenner svartaktiga, 2—4 basleder gula; abdomen grä eller gulaktig, stundom med brun rygglinea; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun. Mere 3000. Sieb ke. Enum. IV. DS. Under Juli och Augusti i södra och mellersta Sverige och södra Norge. | | 35. T. fusca (Sra#c.) brungrå; mellersta ryggbandet pa thorax deladt genom svart linea; antenner bruna med gul Das; abdomen med brunt ryggband och hvita segmentinskärningar; fôtter svarta, larens bas gul. Berra! 3001. Under Augusti manad i Skane. 2:0) Vingar utan skarpt begränsad brun strimma längs fram- kanten, men väl der stundom mörkare än i disken. a) Vingar innanfôr pterostigma med klar, hvitaktig fläck, som tvärbandslikt gär öfver subradialgrenen, ätminstone till eller in i inskjutningsfältet och stundom längre. (Vingar graaktiga; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun.) 1) Abdomen askgrä med brun linea längs rygg och sidor. ; (Thorax grå med 4 ljusbruna ryggband.) 36. T. lunata (LIN.) antenner bruna, 2:dra leden oftast; 1:sta undertill och 3:dje vid basen gul; palper bruna. LEE XK 3064. Under Maj och Juni i Skäne. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. + 2) Abdomen rostgul; thorax ofvan rostgul med mörka — ryggband. | 37. T. ochracea (Meıc.) thorax med 4 rostbruna band; abdomen utan mörk rygglinea, men med rudimentära sidolinier; antenner bruna, mot basen mer eller mindre långt gula; Br gula, i spetsen svarta. Zett. X. 3947. „Siebke,Enum: IV pe, Under Maj—Augusti pä hela halfön. 38. T. letabilis (ZETT.) thorax med 3 svartgrä band, Fa mellersta brunkantadt; abdomen med brun rygglinea; antenner gula, brunringlade; palper gula, i spetsen svarta. Fett, X:03950, 0 srebke Enum. NWs»sı Under Juli och Augusti i norra Sverige, pa Gotland och i sôdra Norge. | 3) Abdomen rostgul; thorax ofvan rostbrunaktigt grä med mörka ryggband. (a) Abdomen med mörkt ryggband. 39. T. selene (Meıc.) thorax med 4 tydliga bruna rygg- band; antenner gula, brunringlade; den hvita fläcken immanför vingens pterostigma räcker föga öfver basen af inskjutningsfältet. Lett. X. 3955. Siebke Enum. 1Woe2gae Under Juli och Augusti i södra och mellersta Sverige och Norge. 40. T. fascipennis (MEıc.) thorax med 3 otydliga ryge- band; antenner bruna med 2 basleder gula (3), eller gula, mot spetsen bruna (9); den hvita fläcken innanför vingens ptero- stigma räcker långt öfver basen af inskjutningsfältet och hos 9 nästan till vingens inkant. Lett... 3948-nSlechke Enum; IV. „232 Under Juni—September i hela Sverige och 1 södra Norge. , (b) Abdomen utan môrkt ryggband, sista segmentena bruna. 41. T. picticornis (ZETT.) thorax med 3 eno ryggband, det mellersta deladt genom fin gra linea; antenner gula, brun- ringlade; den hvita fläcken innanför vingens pterostigma räcker foga Ofver basen af inskjutningsfaltet. Left. XII2 4899. Funnen pa Öland. ~ WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 207 by Vingar innanför pterostigma med liten,- ofta otydlig hvit- - aktig fläck, som går knapt öfver subradialgrenen och hin- | ner ej inskjutningsfältet. 1) Antenner hos 5' med långsträckta leder, hvardera vid bäda ändar rundaktigt uppblästa; abdomen hos © läng, betydligt längre än de ej förkrympta vingarne. 42. T. nodicornis (Meıc.) askgrå; thorax med 4 breda, bruna ryggband; abdomen gulaktig med brunt ryggband; anten- ner bruna, 2° basleder gula; vingar gråaktiga; pterostigma matt. Atte s. 3052. Stebke Enum. IV. 232. Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom Norge i Gudbrandsdalen och pa Dovre. 2) Antenner hos | € pp | 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Forhold m. v. hos os paa den skandinaviske Halvö, idet jeg dog ogsaa stadigt har taget med 1 Betragtningen, hvad jeg dels gjen- nem Undersögelsen af Exemplarer ogsaa fra det övrige Europa og dels gjennem Literaturen har fundet værd at bemærke angaa- ende deres Udseende,. Levevis m. v. i andre Lande. — Först ville vi se at klare det omstridte Spörgsmaal: | Hvilken Art er egentlig Pap. argusL: Som bekjendt har Tydningen af argus L. givet Anledning til en hoist uheldig Uenighed, idet samtlige udenlandske Forfat- tere derunder forstaa samme Art som argyrognomon BERGSTR. (calliopis Boisp.), medens* de svenske Forfattere med WALLEN- GREN i Spidsen anse LINNE’s argus for identisk med @gon auct. Selv har jeg tidligere 1 Tilslutning til den for Tiden overalt uden- for Skandinavien almindelig brugelige Nomenklatur benyttet de gjængse Navne »argus» og »@gon». Efter nu ved denne Leilig- hed at have underkastet Sagen den omhyggeligste Prövelse og ind- | hentet alle de Oplysninger, som det har været mig muligt at tilveiebringe til Opklaring af Spörgsmaalet, maa jeg imidlertid ubetinget tiltræde WALLENGREN’S Opfatning og med ham erklære mig enig i, att LINNÉ’S ergus af de udenlandske Forfattere er bleven mistydet. | Hvad for det förste angaar de af LinnE 1 Fauna: Suecica og Systema Nature under argus (FS) og zdas (2) anförte Citater af tidligere Forfatteres Beskrivelser og Afbildinger, saa er derfra ingensomhelst Oplysning at hente. DE GEER's Figurer fremstille nemlig argzolus, og derfra skriver sig ogsaa Linne’s feilagtige Opgave !: »Habitat in Rhamno». Wırke’s, HOEFNAGEL'S, PETI- VER’S, Rajrs og GEOFFROY’S fremstille zcarus RoTT. (alexis auct.); ROESEL’S zcarus og Semiargus ROTT. (acts auct.), cite- rede under argus, samt Pol. hippothoe O., citeret under zdas. MERIAN'S og MourETs Figurer tydes vistnok af WERNEBURG’ som argus auct., men ingen af dem er af den Beskaffenhed, at de tillade sikre Slutninger 1 Spörgsmaal angaaende saa nær- 1 Systema Nature XII, p. 790. (I Fauna Suecica staar derimod rigtigt: »Hab. in ericetis».) ? Beiträge zur Schmetterlingskunde I, p. 20 & 44. SCHÔYEN : LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 35 staaende Former, som der her er Tale om. De övrige ere af endnu mindre Betydning end de ovenfor nævnte. Hvad dernæst angaar Lınn£’s egne Beskrivelser af-argus & zdas, da har som bekjendt WALLENGREN ‘ allerede i 1855 under- kastet disse en kritisk Granskning, hvortil jeg her skal indskrænke mig til at henvise og som jeg i et og alt maa erklære mig enig i, undtagen försaavidt Tydningen af ZETTERSTEDT'S Argus idas angaar, hvorom senere. Jeg skal 1 denne Forbindelse gjöre op- mærksom paa, at den af WALLENGREN paapegede Skriv- eller Trykfeil i Fauna Suecica (1761) under argus: »alis caudatis» er i Syst. Naturæ XII (1767) ganske rigtig rettet til: »alis ecau- datis»; Feilen under zdas: »alis ecaudatis coeruleis» gaar ogsaa igjen i sidstnævnte Værk, medens det derimod 1 förste Udgave af Fauna Suecica (1746) under n:o 804 rigtigt heder: »nigro fuscis». Til de af WALLENGREN 1 hans her nævnte Afhandling frem- fürte Argumenter for sin Opfatning af LINNE’s argus bemærker ZELLER,” at han ikke kan finde dem overbevisende og tilfdier: »LINNÉ's Beschreibungen sind viel zu oberflächlich, als dass die einzelnen Worte haarscharf aufgefasst werden könnten; die An- gaben passen daher mit ihren Ungenauigkeiten und Auslassungen auch auf Lyc. Argus O.» Det er en Selvfölge, at hvor Talen er om to saa særdeles lige udseende Arter som de her omhand- lede, vil en saa overfladisk Beskrivelse som LINNE’s kunne passe paa begge, men det vil dog vel neppe falde Nogen ind at paastaa, at Beskrivelsen i dette Tilfælde skulde passe bedre paa argus auct. end paa @gon; tvertimod maa det visselig indrömmes, at det snarere forholder sig omvendt. Hvad har saa störst Rimelighed for sig enten at antage, at LiNNÉ har beskrevet den overalt i det syd- lige og mellemste Sverige uden Sammenligning hyppigste Art, @gon, der baade ved sin stadige Forekomst paa Lyngfelterne (> Habitat in ericetis»: Fn. Suec.) og ved sit hele Udseende i alle Dele bedst passer till Linné’s Udtryk, eller at forudsætte, at LINNÉ ikke skulde have paatruffet denne, men derimod den langt mindre hyppigt forekommende argus auct., der baade passer mindre godt til Beskrivelsen og desuden ialfald ikke i Lavlands- 1 Öfvers. af Kgl. Vet. Akad. Förhandl. 1855, p. 205—21o. ? Stett. Entom. Zeit. 1869, p. 380—381. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. trakterne, saaledes som @gon, kan siges at være karakteristisk for Lyngmarkerne? ZELLER indrômmer ogsaa, at Sandsynlig- heden her kunde tale for WALLENGREN’S Anskuelse, men slutter med den Bemærkning: »Aber befände sich Lyc. Egon als Pap. Argus oder Idas in LINNÉ's Sammlung, so würde STEPHENS, der früher die Linnæische Benennung auf den Agon anwandte, nicht in List of British Animals V. Lepidoptera p. 20 zur Be- nennung Egon für den Englischen Falter zurückgekehrt sein.» Det er 1 Virkeligheden ganske besynderligt, at man ikke allerede forlængst har faaet dette Spörgsmaal endelig löst fra England ved en Undersögelse af Exemplarerne i LINNÉ s Samling. Saavidt jeg har kunnet.erfare, er Der imidlertid ikke leveret no- gen Redegjörelse i denne Retning. Ifald det virkelig forholder sig saaledes, som de engelske Lepidopterologer anföre, at kun @gon og ikke tillige argus auct. forekommer i England (hvorom jeg dog höiligen tvivler), saa maatte det jo vere saa meget desto lettere for dem at komme paa det rene med, om LINNÉ s Exemplarer stemme overens med denne eller ikke. Da | jeg som sagt intet Sted har kunnet finde noget offentliggjort des- angaaende, har jeg henvendt mig til Hr Ros. M'LACHLAN i London med Anmodning om, at han vilde undersôge Exempla- rerne i LINNÉ's Samling og meddele mig Resultatet, hvilket han ogsaa velvillig har paataget sig. I sin Skrivelse, hvori han rede- gjör for Resultatet af sine Undersögelser, beklager han vistnok, at han som ikke ex professo Lepidopterolog muligens ikke ube- tinget tör stole paa sin Dom i denne Sag, men udtaler sin An- skuelse saaledes: »I have examined the coll. LINNÉ. One Ly- cæna bears a label » Argus» in LINNÉ's own handwriting. That example (with others that bear no label) appears to me adsolu- tely identical with that we in England term ’Zgon'; it would, I think be impossible to detect the example amongst a host of English 'Zgon', if the label were removed. »/das L’. appears also to be the © of what we term gon’. — Another English entomologist has independently examined the Linnean » Argus», and he agrees with me that it is the English 'Zgon’»." Der 1 Efterat ovenstaaende allerede var sat, har jeg endnu at tilfôie, at jeg senere har erholdt yderligere Meddelelser fra M'LACHLAN angaaende Exempla- rerne i LINNE’s Samling, hvilke bortrydde enhver Tvivl om, at disse tilhöre den SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 37 synes saaledes at være tilveiebragt temmelig stærke Indicier for, at egon befinder sig i LINNÉS Samling baade som Pap. argus og idas, og at derfor ogsaa ZELLERS sidste Indvending mod WALLENGREN’S Opfatning. bliver bortryddet. Som Sagen altsaa nu staar, forekommer det mig, at der ikke lader sig anföre no- gensomhelst plausibel Grund for. Bibeholdelsen af Benævnelsen argus L. for den hidtil af Udlandets Entomologer derunder for- staaede Art, —- det vil da sige nogen anden end den, at man jo nu engang har vænnet sig til det, og gammel Vane er slem at endre! Vaneprincipet har jo ogsaa sine ligesaa trofaste Til- haengere som Prioritetsprincipet. For imidlertid ikke at foranle- dige nogen Misforstaaelse skal jeg i det fölgende i selve Texten saa meget som muligt bibeholde Benævnelsen ægon (istedetfor argus L.) for den ene Art, medens jeg for den anden (argus auct.) optager Navnet argyrognomon BERGSTR. Vende vi os altsaa nu til Betragtningen af Forskjellighederne mellem begge Former, argus L. = ægon auct. og argyrogno- mon BERGSTR. = argus auct., | saa har Meningerne som bekjendt saavel 1 ældre som nyere Tider været meget delte om, hvorvidt de kunne ansees store nok til at begrunde deres Opstilling som to distinkte Arter, eller om de ikke snarere burde betragtes som tilhörende en og samme Art. Fra först af var man jo udelukkende henvist til at söge Forskjellen i Farvetegningen og maatte, saa godt man kunde, uden nogen Stötte i andre Karakterer söge at indordne sine Exemplärer, saavel de typiske som de mindre typisk tegnede, efter bedste Skjön under den ene eller den anden af disse to i hele Tegningsanlegget saa aldeles overensstemmende Former, hvad visselig ofte faldt mere end vanskeligt nok. Forvexlinger af begge har derfor saa at sige hört til Dagens Orden, hvorfor de forhaandenverende Opgaver, navnlig da de af tidligere Datum, over begges Forekomst og Udbredelse, Levevis, Udvikling m. v. virkelige ægon auct., idet han nemlig ved en fornyet Undersögelse har fundet dem alle i Besiddelse af den for denne Art karakteristiske Horntag paa For- benenes Tibier, et Forhold hvorpaa han tidligere ikke havde veret opmzrksom. 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. visselig for en meget stor Del maa modtages med störste For- sigtighed, da der utvivlsomt ofte er taget Feil 1 Bestemmelserne. Intet Under da, at Mange under disse Omstændigheder fandt det bekvemmere at anse begge for identiske og henföre dem sammen under Navnet argus L.» Selv efterat man ved Opdagelsen af den bekjendte brie stachel» paa forreste Fodpar hos @gon auct. (se fig. 1), der visselig med rette er anseet for en aldeles fortrinlig Karakter, mente at have fundet det eneste sikre Skjelnemærke mellem begge har dog Flere ikke desto mindre stillet sig lige skeptisk ligeover- for Artsforskjellen og fremdeles som för villet have begge For- mer ind under en og samme Art. I vort Land har de tidligere aldrig været holdt tilstrækkelig ud fra hinanden, og i SIEBKE’s »Enum. Ins. Norv.» III (p. 6) ere begge slaaede sammen under Nay- net argus, L. Samme Fremgangsmaade er f. Ex. ogsaa af ROSSLER befulgt i hans » Verzeichniss d. Schmett. des Herzogth. Nassau» ', idet han i den Anledning bemærker: »Nach Vergleichung einer Menge Exemplare sowohl aus Alpengegenden als von hier sind mir die Artrechte von .#gon sehr zweifelhaft geworden, unge- achtet der mikroskopische Unterschied gefunden worden sein soll, dass die Vorderschienen bei Egon mit einem Hornstachel ver- sehen seien, der bei Argus fehle; allein solche Unterschiede kön- nen täuschen, wie die Erfahrung gelehrt hat.» Ligesaa siger KEFERSTEIN? i samme Anledning: »Noch möchten wir darauf aufmerksam machen, dass bei Feststellung der Art-Charactere — möglichst nur solche Kennzeichen herbeigezogen werden dürfen, welche mit blossen Augen, nöchstens unter Anwendung einer einfachen Lupe, wahrgenommen werden können. — — So ist z. B. nach Speyer der einzige stichhaltige Unterschied zwischen Argus und Egon das Dasein oder Fehlen des Schienenstachels. Aber diesen aufzufinden hält oft sehr schwer; bei Agestzs und Polysperchon ist der Schienenstachel kaum sichtbar und über- haupt ist er bei den Lycænen theils länger theils kürzer, theils fehlt er ganz. Nach unserm Dafürhalten kann er daher bei der. gedachten Gattung als wesentliches Artmerkmal nicht angesehen ‘ Jahrb. Nass. Ver. f. Naturk. 19—20 Heft. p. II4—115. * Betrachtungen über die Entwickelungsgeschichte der Schmett. und deren Variation, 1880, p. 80. SCHOYEN! LYCENA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 39 werden und erscheinen mithin Argus und Agon nur als zwei Formen derselben Art.» Ganske vist vilde det være det mageligste og bekvemmeste, ifald man altid ved Bestemmelsen af Arter, selv de tvivlsomste og vanskeligste, udelukkende kunde hjælpe sig med de »blotte Oine»; men det lyder temmelig uvidenskabeligt at kaste Vrag paa en Karakter, fordi det muligens for den, der kun bekymrer sig om mere idinefaldende Farveforskjelligheder og hvis Sag det aldrig har været nogensinde at benytte et Mikroskop ved sine Forskninger, kan falde lidt vanskeligt at opdage den, al den Stund Erfaring lærer, at den virkelig er konstant. Det hjælper ikke her at ville gjôre gjældende, at den omhandlede Skinne- bens-Tag hos andre Arter af Slægten kan forholde sig forskjel- ligt. Her gjælder det nôiagtigt og samvittighedsfuldt at under- söge Forholdet specielt hos #e/op disse to Former og se, hvor- dan Sagen stiller sig. hos dem; först da kan man tale om, hvad »Erfaring har lert» 1 dette Tilfælde. Ingen af de to nævnte Herrer synes imidlertid at have fundet dette Umagen værd, men de indskrænke sig til ganske simpelt at betvivle Paalideligheden af den nævnte Karakter uden Stötte i egne Undersögelser. Ef- terat jeg nu under Mikroskopet har undersögt flere hundrede Exemplarer af denne Gruppe, baade skandinaviske og andre eu- ropæiske, maa jeg imidlertid, .stöttet til mine saaledes vundne Erfaringer, paa det bestemteste hævde, at Forholdet med bemeldte Tag er aldeles konstant, idet jeg nemlig ikke har paatruffet et eneste Exemplar, ‘der afviger i denne Henseende ved enten at mangle den, hvor den. skulde findes, eller tvertom. (Smlgn. ogsaa ZELLER's Udtalelser imod RôssLer i Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 127). Taggen er vistnok ikke hos alle Exemplarer af egon lige iöinefaldende, idet den varierer i Störrelse og derfor hos nogle Individer kan være mindre let at opdage end hos andre; men dens Forekomst er derfor lige konstant, og om nogen »Vanske- lighed» ved at finde den frem kan der aldeles ikke være Tale for Nogen, der blot nogenlunde forstaar at benytte et Mikro- skop, eftersom 1 Regelen allerede en stærk Loupe vil være til- strækkelig til at gjöre den synlig. Man tænké sig blot, hvilken Anvendelse der gjôres af Mikroskopet ved Bestemmelse af Ar- terne paa andre Felter af den lavere Dyre- og Planteverden! \ 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. I sin interessante Afhandling: »Ueber sekundäre Geschlechts- charaktere nordischer Tagfalter» ' har min Ven Dr. AURIVILLIUS paapeget endnu en mikroskopisk Forskjel mellem disse to For- mer, der, omendskjönt den kun finder Anvendelse paa Hannerne, dog fortjener at tillegges den störste Betydning. Han har nem- hig fundet, at der er karakteristiske Forskjelligheder ved Skjæl- bedækningen paa Oversiden af Forvingerne hos Hannerne af begge. Betragter man nemlig under maadelig Forstôrrelse For- vingen af argyrognomon I (argus auct.), vil man finde den i en betydelig Udstrekning besat med en Mengde smaa hvide Haar, »Haarskjel» (se fig. 2), hvilke derimod mangle hos @gou SZ, hvor Vingen viser sig glat. Löser man endvidere endel af Stôvet fra Vingefladen og betragter det under Mikroskopet ved stærkere Forstörrelse, vil man finde hos begge Arter endel eien- dommeligt forınede Skjæl, saakaldte »Blæreskjæl», der vise et forskjelligt Udseende hos hver iszr af dem, idet de nemlig hos egon ere mere aflange eller elliptiske og forsynede med 8—9 Rader af smaa runde Blærer (se fig. 4) hos argyrognomon der- imod bredere, mere rundagtige og med ıo—ı2 Rader Blærer (fig. 5). Se dette er jo en særdeles interessant Nyhed, og Op- dagelsen heraf vil visselig hilses med Glade af enhver videnska- belig Lepidopterolog, omendskjônt man jo vistnok heller ikke kan nyde den med »blotte Oine». Desværre ser jeg mig imidlertid nödt til at gjöre opmeerk- som paa, at disse Forholde ikke ere saa konstante som af AURI- VILLIUS antaget. For det forste er Mangelen af de omtalte Haar- skjæl hos @gon I ikke gjennemgaaende. Undertiden optræde nemlig saadanne ogsaa hos denne, dels i et Faatal ner Basis af Vingen, dels ogsaa fremover Vingen (hovedsagelig i Celle 1 b) enten sparsomt eller endog i ikke saa ubetydelig Mængde (se fig. 3). Aldrig har jeg dog hos noget Exemplar af denne Art fundet dem forhaanden i den Mengde og Udstrækning som hos argyrognomon, hvor de brede sig ud over en langt stôrre Flade af Vingen og tillige sidde tættere, ja ikke saa sjelden endog op- trede paa Bagvingerne i Cellerne 3—6 (se fig. 2). Hos sidst- nævnte Art mangle de aldrig nogensinde, og man kan saaledes ? Bihang till K. Svenska Vet. Ak. Handl; B. 5. (1880) n:o 25, p. 25—26. SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 41 være fuldt sikker paa, at hvor man finder Vingen glat, der har man den typiske @gon for sig, og man vil, naar man engang har gjort sig ordentlig Rede for Forholdet hos dem begge, van- skelig kunne skuffes af den forövrigt temmelig fortrædelige Qvasi- Mellemform af @gon med Haarskjæl. — Heller ikke Blæreskjæl- lene vise konstant det af AURIVILLIUS opgivne Forhold mellem Bredde og Længde, samt Antal af Blærerader, men variere ofte temmelig betydeligt hos begge Arter. Man finder saaledes hos @gon Skjæl med baade 10 Blærerader og derover, og isaafald ere de adskillig bredere 1 Forhold til Længden og nærme sig mere Udseendet hos argyrognomon. Hos denne sidste har jeg derimod aldrig fundet færre end 10 Rader, men oftere baade 13 Og 14, saa idetheletaget vil man hos denne finde Skjællene 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. bredere 1 Forhold til Længden og forsynede med flere Blærerader end hos ægon (smlgn. figg. 4 og 5). 3 Jeg maa i denne Forbindelse gjôre opmærksom paa, at me- dens jeg hos @gon I ikke har været istand til at paavise no- gen bestemt Sammenheng mellem den omtalte Optreden af Haarskjzl og Farvetonen paa Vingernes Underside, saa synes der derimod hos argyrognomon at finde et saadant Forhold Sted i denne Henseende, at Haarskjællenes Talrighed og Ud- . bredelse aftager med Mörkheden af Undersiden, saaledes at den alpine og nordlige Varietet af samme, @gzdzon Meıssn., der ud- mærker sig ved sin lyse @gon-lignende Underside, ogsaa har de feerreste Haarskjæl. Hos Blæreskjællene derimod har intet til- svarende Forhold kunnet merkes, ligesom Mangelen af Skinne- benstag er ligesaa gjennemgaaende hos @gzdion som hos den typiske argyrognomon. Begge Arters specifike Forskjellighed kan saaledes ikke paa nogen Maade ansees truet hverken ved @g7- dzon-Formens lysere Underside og ialmindelighed mindre rigelige Forsyning med Haarskjæl paa Oversiden eller ved de ovenfor omtalte 2gon-Exemplarer med de denne Art ellers typisk mang- lende Haarskjæl. Da jeg ogsaa hos flere tyske Individer af sidstnævnte Art har fundet Haarskjæl optrædende, saa kan dette Forhold heller ikke ansees som karakteristisk for vore nordligere Breddegrader, og jeg. tror overhovedet ikke, at der efter Alt er nogen Grund til den Antagelse, at begge Arter hos os skulde vise Tilbôielighed til at gaa over i hinanden (smlgn. STAUDIN- GER’S Spôrgsmaal i Katalogen p. 10 angaaende WALLENGREN S argus: »var. [Darw.] sequentis?»), om det end tör vere saa, at de i Mellem-Europa divergere endel mere i sit almindelige Ud- seende end her. Desuagtet har de jo ogsaa der veret ofte nok forvexlede og sammenblandede. Hvad dernæst Farveforskjellighederne mellem vore to her omhandlede Arter angaar, saa vise ogsaa disse sig, skjönt de ere af temmelig subtil Art, fuldkommen konstante og vel anvendelige til at skjelne mellem dem. Da de jo imidlertid begge saa ofte bar været beskrevne og afbildede, saa tror jeg ikke her paany at burde levere omstændelige Beskrivelser af dem, men skal indskrænke mig til at henvise dels til den i det fölgende med- delte Oversigt over de væsentligste Skjelnemærker, hvorved man SCHÔYEN : LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 43 lettest kan holde dem ud fra hinanden, og dels til den til Slut- ning leverede Synonymi, indeholdende endel af de vigtigste Be- skrivelser og Afbildninger af dem, hvormed jeg har haft Anled- ning til at gjöre mig bekjendt. Seerskilt maa henvises til War- LENGREN S og SPANGBERG’S Arbeider saasom omhandlende skan- dinaviske Exemplarer. Argus L. (ægon auct.) of _ Forreste Fodpars Tibier i En- den forsynede med en krum- bôiet brun Horntag (se fig. 1). Forvingernes Overside mang- ler 1 Regelen aldeles Haarskjæl; i hvert Fald forekomme de al- drig i den Mængde og Udstræk- ning som hos argyrognomon. Bagvingerne mangle altid saa- danne (se fig. 3). Blæreskjællene mere aflange, ialmindelighed forsynede med 8-—g, dog undertiden flere Læng- derader af runde Smaablerer (se fig. 4). | Den sorte Bord paa Oversi- den af begge Vingepar temme- lig bred og indad mindre skarpt afgreendset blaa Paa bagvingerne dog fra Vingens Farve. ikke saa sjelden helt smal med en Rad runde sorte Punkter paa Indsiden. Undersiden hos typisk farvede Exemplarer blaahvid eller lyst Hos ikke faa Individer formörkes imidlertid Farven og isgraa. gaar over til brungraat, hvorved Argyrognomon BERGSTR. (argus auct.) 0% Forreste Fodpars Tibier mang- le Horntag i Enden. Forvingernes Overside forsy- net med særdeles talrige Haar- skjæl, der har en betydelig Ud- bredelse over Vingens Flade, ligesom de ogsaa ofte optræde i ikke ringe Antal paa Bagvin- gerne: (se) fig) 2): Blæreskjællene i Regelen mere rundagtige, forsynede med mindst 10— 12, ikke sjelden endnu flere Længderader af Blærer (se fig. 5). Oversidens. sorte Randbaand ganske smalt og indad skarpt mod Grundfarven. Ogsaa hos. denne findes ikke afgrendset saa sjelden paa Bagvingerne en Rad sorte Punkter indenfor Rand- borden, i Regelen sammenhæn- gende med denne. Undersiden brungraa, helt igjennem mörkeré askegraa eller end hos ægor, med det hvidag- tige Felt indenfor Bagvingernes rödgule Randbaand altid gjen- 44 ENTOMOLOGISK opstaar en betydelig Lighed med argyrognomon, saa meget mere som det ellers i Regelen sam- menhængende hvide Felt inden- for Bagvingernes rôdgule Rand- baand hos saadanne Individer ligesom hos hin gjennemskjæres af tydelige graa Striber efter Aarerne.* — Det smale Vder- felt nærmest ind til den sorte Linie langs Fryndsernes Basis dannes hos typiske Exemplarer paa begge Vingepar af rent hvide Buestreger; hos individer med mörkere Underside er deres hvide Farve gjennemgaaende mindre tydeligt fremtredende paa For- vingerne. 2 (næsten altid mindre end 5‘) Forreste Fodpars Tibier lige- som hos © forsynet med en krumböiet Horntag i Enden. Oversiden næsten altid brun og viser en langt mindre frem- trædende Tilböielighed til at an- tage blaa Farve end hos argy- rognomon; naar dette sker, er samme Farve gjerne kun af rin- gere Udstrækning. Undersiden karakteriseres sær- TIDSKRIFT 1882. nembrudt af graa Striber og der- ved oplôst 1 en Rad vel adskilte pilformige Pletter med Spidsen indad. — Kun paa Bagvingerne har de fine bueformige Tver- linier langs Yderranden en hvid eller hvidagtig Farve; paa For- vingerne derimod skille de sig ikke fra Vingens ôvrige graa Grundfarve. (NB. Mærkes maa det her, at den alpin-arktiske var. ægidion har en langt ly- sere hvidgraaagtig Underside end Hovedformen og derved faar en meget större Lighed med @gon, hvilket ofte har foranlediget For- vexlinger mellem dem). ? (ligesaa stor eller större end Lepidopteren der Schweiz, p. 14. ) 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Navnlig hos Hannen af @gidion bliver Undersiden særdeles lys, hvorved den erholder et temmelig 2gvn-lignende Udseende, saa meget mere som den i Regelen ogsaa har hele Feltet inden- for det rödgule Baand paa Bagvingerne hos begge Kjön helt sammenhængende hvidt, hvorved Ligheden med 2gon bliver endnu. mere skuffende. Disse Eiendommeligheder ved Undersiden er det vistnok ogsaa, der har forledet WALLENGREN til at henföre ZETTERSTEDT'S Argus idas til egon, medens den i Virkeligheden tillhörer var. egidion og intet har med egon at gjöre. Saavel ZETTERSTEDT'S Beskrivelse* som de af ham opgivne Forekomst- steder (bl. a. Tromsö og Bossekop, hvor det senere noksom er konstateret, at kun @gzdion og ikke @gon forekommer) havde forlengst hævet enhver Tvivl hos mig i denne Henseende. Da imidlertid WALLENGREN i sin förnevnte Afhandling” udtrykkelig nævner, at han selv har undersögt ZETTERSTEDT'S Type-Exemplarer, og desangaaende udtaler: »bland alla de originalexemplar till . Argus idas, som jag granskat, fanns också icke ett enda, som tillhörde Z. calliopis, utan voro de alla L. egon», fandt jeg det fornödent at söge fuld Vished tilveiebragt ved en direkte Undersögelse af disse samme Exemplarer, hvortil jeg ogsaa ved Hr Prof. QVENNERSTEDT'S velvillige Imödekommenhed er bleven sat istand. Paa Anmodning har jeg nemlig erholdt tilsendt til Granskning de i ZETTERSTEDT’s Samling i Lund værende Exem- plarer af hans zdas, i alt 10 Stykker. Det viste sig at vere 7 Hanner af ægidion, hvoraf 1 fra Tromsö, 1 fra Talvik, ı fra Bossekop (mærkelig nok etiketteret som A. zdas Q), 1 fra Östre Næss 1 Værdalen, 1 fra Alstahaug ved Levanger, I fra »Mull- fjellet> (hvor?) og ı uden Lokalitet (mere nærmende sig Hoved- formen og neppe arktisk); de 3 övrige var Hunner, alle tilhö- rende egon, men ikke försynede med Lokalitets-Etiketter. Heraf fremgaar altsaa, at de af ZETTERSTEDT for hans zdas anförte ark- tiske og nordlige Lokaliteter kun kunne tages til Indtægt for ægidion og ikke for egon, idet der intet Bevis foreligger for, at de 3 @gon-Hunner, der sandsynligst turde stamme fra det sydlige Sverige, skulde være fundne nordpaa. Se der et Exempel paa, hvor let Forvexlinger kunne opstaa i denne Gruppe og til ' Insecta Lapponica, p. 913. ? Öfvers. Vet. Akad. Förhandl. 1855, p. 210. SCHÔYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 49 hvilke feilagtige Opgaver angaaende den geografiske Udbredelse af Arterne de kunne give Anledning. Et andet ligesaa eklatant Bevis paa, hvilke feilagtige Opfat. ninger der kunne gjöre sig gjældende angaaende Formerne af denne Gruppe selv hos de störste Autoriteter inden Lepidoptero- logien, frembyder den saakaldte var. hypochiona Rer. Som bekjendt opförer STAUDINGER denne först i 1858 af RAMBUR‘ som egen Art beskrevne Form i sin bekjendte Katalog af 1871 som en Varietet af argus auct., — altsaa vor argyrognomon — og som saadan omtaler han den bl. a. ogsaa i sit »Beitrag zur Lepidopterenfauna Griechenlands»,* hvor han. fremhæver, at den »sich vorzugsweise durch die fast weissliche Färbung der Unter- seite auszeichnet». Da det syntes mig höist paafaldende, at For- fatternes argus skulde forekomme ı en saadan Dragt, hvorved altsaa Undersiden hos Hannerne maatte blive aldeles som hos @gon, forskrev jeg ianledning mine over denne Gruppe paabe- gyndte Undersögelser 2 Par hypochiona fra Dr. STAUDINGER, hvilke jeg ogsaa erholdt i typiske Exemplarer fra Andalusien. Det slog mig strax ved förste Blik, jeg kastede paa dem, at de umulig kunde tilhöre Forfatternes argus, men at de maatte vere en @gon-Form. Jeg skyndte mig derfor uopholdelig at bringe begge Hannerne under Mikroskopet, og — ganske rigtig: hos den ene ikke Spor af Haarskjæl at opdage, hos den anden nogle ganske enkelte spredte mod Basis af Vingen, aldeles som hos vore typiske ægon! Dernæst skred jeg til Undersögelsen af Forbenenes Tibier og fandt her ogsaa baade hos Hannerne og Hunnerne uden stor Möie den for @gon karakteristiske Horntag, om end mindre og uanseeligere end ellers sædvanligt. Sluttelig overbe- viste jeg mig ogsaa ved Hjælp af lidt Stöv fra Forvingerne af Hannerne om, at heller ikke Blæreskjællene afveg fra @gon's. Det er saaledes visselig ingenting at undres over, at Hannerne af hypochiona har den samme næsten hvidagtige Farve paa Un- dersiden som den typiske @gon; da de desuden ogsaa har bredt sort Randbaand ligesom denne og hele Udseendet foröyrigt saa- vel paa Over- som Undersiden er aldeles @gon-lignende, synes det mig saa meget mere paafaldende, at denne Form er bleven ! Catal. Syst. des Lepid. de l’Andalousie, p. 35. ? Horse Soc. Ent. Ross. VII. 1870, p. 48. Extomol. Tidskr. Arg. 3, H. 1 (1882). 4 ! 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. henfört til Förfatechtrek argus istedetfor, som den paid, til @gon. Jeg kan 1 Virkeligheden vanskelig forklare mig Tingen paa anden Maade, end at en flygtig Undersögelse af Tibierne har ladet de som anfört smaa og uanseelige Horntagge forblive ubemærkede, og da disse gjaldt for det »eneste sikre Skjelnemærke», saa er’ Dommen dermed engang for alle bleven afsagt. Dette Exempei viser noksom Betydningen af det af AURIVILLIUS opdagede karak- teristiske Forhold med Skjællene hos Hannerne af begge Arter. Havde dette tidligere været kjendt, vilde det have været en Umu- lighed, at den 'glatvingede Aypochiona kunde vere bleven hen- fört til Forfatternes argus, selv om dens Skinnebenstag havde været endnu vanskeligere at opdage, end den 1 Virkeligheden er. — Jeg skal tilföie, at jeg for at være sikker paa, at ingen Feil- tagelse var skeet ved Afsendelsen af mine Exemplarer, remitte- rede det ene Par til Ombytning og gjorde Forespörgsel desan- gaaende; Svaret blev imidlertid, at Exemplarerne tilhörte den virkelige Aypochiona, og det Par, jeg erholdt igjen, viste ndi- agtig det samme Udseende som de forrige. Jeg tillader mig der- for at henstille til alle Eiere af Exemplarer af denne Form at underkaste - dem de af mig her nævnte Pröver og föler mig for- visset om, at de da Allesammen ville finde sig foranledigede til at flytte sme Exemplarer over til @gon, ifald de da ikke med Ran- BUR foretrekke at betragte denne Form som en egen Art, hvil- ket i hvert Fald bliver en mindre Feil end at henföre den under argyrognomon (argus auct.). Dels ved Hjelp af de nævnte Exemplarer af Aypochiona fra Andalusien og dels ved Hjælp af et typisk Par af den af Dhrr. Scuutz og Prof. Hrrına! opstillede Z. dubia fra Pom- mern, som jeg har modtaget fra HERING selv, tror jeg ogsaa at være kommet til Klarhed angaaende den 1 Begyndelsen omtalte, eiendommeligt udseende Zycena her fra Kristiania Omegn, der nærmest foranledigede mig til at se lidt nærmere paa den her omhandlede Gruppe. Der synes mig nemlig ikke at være nogen Tvivl om, at samme er identisk med den navnte pommerske dubia (omendskjönt: vore norske Exemplarer baade i Störrelse og hele Udseende fjerne sig endnu mere fra den typiske argy- rognomon end hin), samt at denne staar i et lignende Forhold + Stett. Ent. Zeit. 1881:°D. 135: | SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 51 til den typiske argyrognomon som hypochiona til den typiske egon. Jeg skal beskrive den her hos os forefundne Form noget nærmere, da den som nævnt afviger adskilligt fra den pommerske. Det var i August Maaned 1880 og igjen i 188r i Tiden fra 12:te Juli til 14:de August, at denne interessante Form blev fundet af Kaptein GRÜNER paa Gaarden Borge tæt ved Asker Jernbanestation en halvanden Mils Vei vestenfor Kristiania. Den flöi her paa Engene sammen med andre Lycæner (icarus, astrar- che, semiargus m. fl.) og indfangedes i flere Exemplarer af begge Kjôn. Jeg har for mig 12 Hanner og 16 Hunner, hvilke alle ved sin Mangel paa Skinnebenstag, Hannerne desuden ved sine talrigt forhaandenværende Haarskjæl samt ved Formen af Blæreskjællene, stemme overens med den typiske argyrognomon. Hvad der först og fremst springer i Oinene ved en Sammenlig- ning med denne, er den langt betydeligere Stôrrelse, idet nem- lig Vingebredden hos normalt spændte Exemplarer (d. e. med Forvingernes Inderkant i samme rette Linie) udgjôr fra 31—33 mm. hos Hannen og 32—34 hos Hunnen. Ved Siden af vore almindelige argyrognomon-Exemplarer her fra det sydlige Norge, der kun maale circa 27 mm., se de derfor ogsaa ud som rene Kjæmpér (smlgn. figg. 6 og 7). Parret fra Pommern maaler knappe 30 mm. hos begge Kjön. 7 Hannen har Oversiden blaa med smal sort Yderrand lige- som argyrognomon; paa Forvingerne ere ogsaa Aarerne sorte i Enden et lidet Stykke indover fra Kanten. Forvingernes For- rand er smalt hvid, men gaar mod Basis over i sort. Bagvin- gerne uden sorte Pletter indenfor Randen eller kun med ganske svage Spor af saadanne. Fryndserne paa begge Vingepar i sin indre Halvdel sorte, i den ydre hvide. — Undersiden er sær- deles karakteristisk, ganske lys rödlig eller brunlig askegraa til hvidgraa med blaalig Bestövning indad, navnlig paa Bagvingerne. Hele Anordningen af Pletter og Tegninger er som hos argyro- gnomon, men Farven af de rödgule Randbaand er blegere, mere orange, og medens samme hos hin, navnlig paa Bagvingerne, indad ere begrænsede af mere og mindre spidse, pilformige sorte Pletter, dannes her de tilsvarende Pletter af afrundede, halfmaane- formige Buer. Undersiden kan i enkelte Tilfælde blive helt blaa- hvid ligesom hos egon I, og isaafald forsvinde de disse sorte 52 << ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Buer igjen 'indad begrændsende hvide Pilpletter mere og mindre ‘fuldstzeendigt i Grundfarven ; hvor denne derimod holder sig röd- lig- eller brunliggraa, vise de sig af samme Skikkelse som hos argyrognomon, naaende hen til hver sin sorte Plet af, den: dob- beltbuede Rad af sorte, hvidt omgivne Pletter derindenfor, Blaa- lig grén Metalglands: findes hos 4—5 af Randbaandets Öieplet- ter, nemlig i Cellerne 1c—4: Overhovedet vise alle Pletterne sig 1 Forhold til Sommerfuglens Störrelse særdeles smaa, særlig paa Bagvingerne, og derfor spredtstaaende med lange Mellemrum mellem hver især., Og ikke nok hermed, de vise ogsaa en gan- ske idinefaldende Tilböielighed til endnu yderligere at formind- skes og delvis. forsvinde ‘paa Bagvingerne. Som. sedvanligt i saadanne Tilfælde er det de nærmest Basis. siddende, hvis nor- male Antal er 3, der totalt forsvinde, enten 1, 2 eller alle 3, hvilket ofte er forskjelligt paa hver Vinge, paa samme Tid som de öv- rige Pletter reduceres 1 Störrelse. Dette synes at staa i et, be- stemt Forhold til Udstrækningen af den: blaa Bestövning. Indi- vider med ren rödlig graabrun Grundfarve og kun ganske! lidet og svagt Blaat inderst mod Roden af Bagvingerne har nemlig, saavidt jeg har kunnet. erfare, altid sit normale Pletantal; jo mere derimod den blaa Farve breder sig udover Vingen, desto större Tilböielighed vise Pletterne til at svinde ind i Antal og Störrelse. Hos et Individ med stærkt udpræget blaa Farvetone over Störste- delen af Vingernes Underside er saaledes ikke alene de 3 Pletter ved Basis totalt forsvundne, men ogsaa et Par af Pletterne i den dobbeltbuede Pletrad udenfor Diskstregen savnes, paa samme Tid som ogsaa saavel denne sidstnævnte som de; fleste af de ‚övrige Pletter ere særdeles stærkt reducerede, enkelte ganske utydelige. .Hunnen er oventil blaa ligesom Hannen, med sort Disk- streg paa: Forvingerne og mere eller mindre Sort 1 Yder- og Fremkanten af samme, samt i Fremkanten af Bagvingerne. Enten er blot Yderkanten af Forvingerne, bredt sort, og viser der sig 1 dette Tilfælde ikke sjelden mere og mindre tydelige Antydninger til rödgule Pletter i det sorte Randbaand, yderst ude mod Söm- men mellem Aarerne desuden af og til fine hvidagtige Buelinier med Konvexiteten udad, eller baade hele Fremkanten og Yder- kanten ere bredt sorte eller sortbrune, hvorved den blaa Farve indskrænkes til Disken og Inderkanten. Bagvingernes Rand pry- + SCHÔYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 53 des af. en Rad temmelig sorte runde, store Pletter, indad be- graendsede af smukke rödgule, brede Halvmaaner, der igjen har en fin sort Begrændsning indad mod Vingefladen; udad mod den sorte: Randlinie langs Roden af Fryndserne begrændses de sorte Pletter af fine hvide Buelinier. Det Hele staar særdeles smukt mod Vingernes blaa Farve. Fryndserne ere ligesom hos Han- nen i sin indre Halvdel sorte, i den ydre hvide. Da Undersiden hos Hunnen aldrig antager den hos Hannen omhandlede blaahvide eller blaaliggraa Grundfarve, viser ogsaa baade Antallet og Störrelsen af Pletterne sig her meget konstan- tere. Udseendet afviger förövrigt ikke fra dé Hanners, der har ren brunliggraa Underside uden deri, at de rödgule Randbaand her ere kraftigere udviklede og sammenhængende paa begge Vin- gepar (hos Hannen er det oftest paa Forvingerne oplöst 1 Plet- ter), hvorhos tillige de sorte Pletter, der begrændse disse Baand indad og udad, ere stærkere udviklede og for den inderste Plet- rads Vedkommende ved sin mere tilspidsede Pilform afgjort nerme sig mere til Udseendet hos argyrognomon, end Tilfældet er hos Hannen. — Fryndserne ere paa Undersiden saavel hos Hannen som hos Hunnen helt hvide lige fra Roden af. Udentvivl er det en Hun af denne selysamme Form, som RÔSSLER omtaler fra Nassau i hans tidligere citerede Fortegnelse over Sommerfuglene dersteds:' »Am 28 Mai 1864 wurde bei Biebrich ein hierher (d. e. til argus) gehöriges ganz frisches ent- wickeltes © gefunden, welches die Veränderlichkeit der Art ganz besonders zeigt, wenn es nicht vielleicht ein Hybridus mit /carus Rott. oder Adonzs S. V. ist. Es hat die vollste Grösse des letzteren, ist oben tief schwarz, zur Hälfte blau wie var. Ceronus mit den "hellen orangegelben Augenflecken, die Franzen ganz weiss, mit Ausnahme der schwarzen Wurzel licht braungrau mit sehr stark metallisch grüner Begrenzung von 4 Augenflecken. Auffallend ist der besonders dickwulstige hellgraue Halskragen. » Prof. HERING har derhos meddelt mig, at han tror at have fun- det Formen dabia for længere Tid tilbage i Schweiz (Exempla- rerne besidder han imidlertid ikke laengere), samt at Prof. ZELLER ogsaa har fundet den ved Glogau i Schlesien. Der er vel saa- ledes al Rimelighed for, at vi her har at gjôre med en ganske > Jahrb. Nass. Ver, f. Naturk. 19-220 Heft.) p. 115. 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. eiendommelig, spredt forekommende og udpræget lokal. Form, — men bör den betragtes som egen Art eller.ei? STAUDINGER siger herom:* »Professor HERING hat in der Stett. Ent. Zeit. 1881, p. 135 als wahrscheinlich von Argus verschiedene Art eine dudza aufgestellt, wobei er sich besonders auf die Beobachtungen des Herrn Schulz beruft. Bei einer grossen Reihe von Exemplaren aus den verschiedensten Gegenden meiner Sammlung zeigen sich aber alle angegebenen Unterschiede als nicht stichhaltend. Dass dubia bei Stettin eine doppelte, Argus hingegend, nur eine ein- fache Generation hat, mag gerade die Ursache des etwas ver- schiedenen Aussehens beider Formen sein. Jedenfalls sind hier noch lange und gründliche Untersuchungen nöthig, die villeicht nach Jahrhunderten hochinteressante Resultate liefern werden.» Ganske vist er det paa Entomologiens nuværende Standpunkt yderst vanskeligt i en Gruppe som den her omhandlede at kunne sige med nogen Bestemdthed, hvilke Former der bör ansees som gode Arter og hvilke ikke. Desværre ser jeg mig for Tiden ikke istand til at oplyse, om vor norske dudza-Form ogsaa ligesom den pommerske har to Generationer eller ikke, da som .nsvnt de hidtil kjendte Exemplarer alle ere fangede i Juli og August, den sædvanlige Flyvetid for vor almindelige typiske argyrogno- mon. Af denne sidste fandtes paa vedkommende Lokalitet intet Exemplar, heller ikke Overgangsformer mellem begge, omend- skjönt Hr. Kaptein GRÜNER ifölge min Anmodning i afvigte Sommer havde sin specielle Opmærksomhed rettet paa og ind- fangede alle de Lycæner, der flöi sammesteds. Forhaabentlig vil det senere lykkes at faa undersögt, om der ogsaa her skulde flyve en tidligere Generation (i Juni Maaned) og saaledes STAU- DINGER S Formodning om den dobbelte Generations Indflydelse i dette Tilfælde maatte kunne gjöres gjældende ligesaa vel for vor som for den pommerske Forms Vedkommende. Jeg maa, imidlertid bekjende, at jeg ved at sammenholde vor almindelige typiske argyrognomon med de ovenfor omhandlede Exemplarer:fra Asker, .der alle vise konstant samme Störrelse, har lidt vanskeligt for at gjore mig fortrolig med den Tanke,..at en i sit hele Udseende saa afvigende Kjæmpeform skulde fremgaa alene derved, at, vor sædvanlige lille Normalform af argyrognomon optreder i to Ge- ' Stett. Ent. Zett. 1881, p. 261. + SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 55 nerationer istedetfor i en. ‚Under sydligere Breddegrader, hvor argyrognomon normalt har to Generationer, ser man ialfald, saavidt jeg har kunnet bringe 1 Erfaring, intet til nogen saadan Afvigelse i Udseendet hverken hos den ene eller, den .anden Ge- neration, endsige hos begge to, saaledes som Tilfældet jo er med dubia i Pommern. Nu er jo imidlertid argyrognomon en meget variabel Art, saa man faar vere höist forsigtig ligeoverfor den, og naar STAUDINGER, stôttet til sit righoldige Materiale fra alle Kan- ter, vil finde Forbindelsesled mellem begge Former, saa er dette neppe andet eller mere, end man i et Tilfælde som her maatte vente sig, da vel neppe Nogen vil betvivle, at begge i Virkelig- heden ere at betragte som Udgreninger fra,en og samme Rod. Er imidlertid ikke ogsaa det samme Tilfeeldet f. Ex. med Grup- pen Mehtea athalia-aurelia-parthente, og hvem vil forlange tydeligere Forbindelsesled, der bedre vise disse Formers indbyrdes Sammenhæng og godtgjôre Uholdbarheden af de opstillede Skjelne- mærker mellem dem, end de vi herfra har at opvise? (smlgn. Frey: Lepid. d. Schweiz, p. 29, Note). Desuagtet opföres de imidlertid fremdeles som lige distinkte Arter, og saa lenge man holder paa. hermed, synes det mig lidet konsekvent at befölge et ganske andet Princip i den her omhandiede Gruppe. Da jeg imidlertid overhovedet ingen Sympathi nærer for Opstillingen af flere Arter end nödvendigt, gaar jeg gjerne ind paa indtil videre at betragte vor ovenfor beskrevne Zycæna fra Asker som en, i hvert Fald hoist mærkelig, Form af argyrognomon, til hvilken den som ovenfor antydet formodes at staa 1 et lignende Forhold som hypochiona RBR. til Forfatternes egon. Efter saaledes at have omhandlet vore under denne Gruppe hôrende Former i den fuldt udviklede Tilstand, skulle vi dernæst vende os til de biologiske Forholde og sammenholde, hvad man kjender angaaende begge Arters Forekomst og Udbredelse, I.eve- vis m. v. Det viser sig da, at overalt i Lavlandstrakterne i de sydligere og mellemste Distrikter af baade -Norge:og Sverige er det uden Sammenligning "egon, der er den hyppigst forekom- mende og mest udbredte Art, som man her vistnok aldrig vil soge forgjeves, hvor Lokaliteten er passende. Argyrognomon 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. derimod er langt mere lokal i sin Optræden, og medens hin for- trinsvis holder sig til Lyngmarkerne, finder man denne i Lav- landet mest paa Engene. Med Hensyn till deres Udbredelses- forholde möder der os imidlertid den Mærkelighed, at medens paa Schweizer- og Tyroler-Alperne den kjendte Hôidegrændse for begge synes at falde saa. omtrent sammen, idet de begge gaa helt op til ‘Trægrændsen (som argyrognomon i hvert Fald kun ganske undtagelsesvis skal overstige), saa stiller Forholdet sig, efter Alt hvad jeg har kunnet erfare, hos os saaledes, at @gon saavel 1 horizontal som vertikal Retning stopper op lenge forin- den den anden. Hvor langt @gon egentlig gaar mod Nord her i Skandinavien, kan endnu for Tiden ikke siges med Vished. Fra Norge besidder jeg den nordligst fra Romsdalen og Sönd- more (62,50° n. Br.), og fra Sverige har jeg haft Anledning til at se Exemplarér fra de fleste Landskaber op til Dalarne og Helsingiand, altsaa til omtrent samme Höide. WALLEN- GREN ' og SPÅNGBERG” anföre vistnok, at den forekommer helt op til Tromsö og Finmarken, hvilket ogsaa gaar igjen 1 SPE- VERS bekjendte Verk”, men dette skriver sig, som i det fore- gaaende vist, kun fra en feilagtig Tydning af ZETTERSTEDT’S Argus idas. Ligesaa lidt har jeg nogensinde fundet @gow i nogen betydeligere Höide over Havet, og er det ligeledes en Forvexling med var. ægidion, der ligger til Grund for SPANG- BERG'S Opgave (efter WALLENGREN og SIEBKE) om dens forekomst paa Storfjeldet 1 Fron, idet nemlig den »argus L.», som SIEBKE anforer derfra i sin Reiseberetning,*, ligesaa vel som ZETTER- STEDT'S Exemplarer tillhôrer nævnte Form. Udentvivl er det vel ogsaa denne samme almindelige Forvexling, der har foranlediget TENGSTRÖM'S Opgave® om, at @gon i Finland skulde vere ud- bredt helt op i Lapmarkerne, medens argyrognomon ikke opfö- res som fundet nordligere end i russisk Karelen. I hvert Fald fandt SCHILDE” i 1871 ved Kuusamo kun denne sidste, Saavel 1 Skand. Dagfj., p. 207. ? Sv. och N. Arterna af Dagfj.sl. Cupido, p. 33. * Geogr. Verbr. d. Schmett. I, p. 233. (Smlgn. II, p. 272). * Nyt Mag. f. Naturv. B. VII. (separat, p. 32). > Cat. Lep. Faun. Fenn, prec. (separat, p. 2) i Acta Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. X, 1869, p. 292. * Stett. Ent. Zeit. 1873, p. 175. SCHÔYEN : LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 57 i det hôiere Norden som i de alpine Trakter paa Fjeldene er det nemlig altid @gzdion-Formen, der viser sig at vere egon's Stedfortreder paa Lyngmarkerne, hvor den gjerne overalt flyver i Mængde og her er ligesaa karakteristisk. for, disse, som ægon er det i Lavlandet, ligesom ogsaa dens hele Udseende og Habi- tus paa det mest skuffende ligner dennes, Det er saaledes gan- ske let forklarligt, at netop @gzdzon-Formen i særlig Grad har været Gjenstand for Forvexlinger med ægon baade hos os og andre Steder; saaledes har f. Ex. jo ogsaa MEYER-DuR' henfört den paa Schweizer-Alperne forekommende @gzdzon til egon i Stedet for til argyrognomon. Hvad der vistnok ikke mindre end den store indbyrdes Lig- hed 1 Udseendet mellem Sommerfuglene selv har bidraget til at gjöre det saa vanskeligt at holde disse to Arter skarpt ud fra hinanden, det er den Omstændighed, at de i Henseende til Flyve- pladse og Udviklingshistorie begge to frembyde saadanne Afvi- gelser og Variationer paa de forskjellige Steder af deres Udbre- delseskreds, at det synes omtrent umuligt at paapege noget for den ene Art bestemt karakteristisk Trek, hvortil ikke ogsaa den anden har noget tilsvarende at opvise. Erfaringer, hentede fra en Lokalitet, slaa derfor ikke altid til paa andre, hvor de nem- hg kunne gestalte sig forskjelligt. Omendskjönt saaledes &gon med Rette er bleven betegnet som karakteristisk for Lyngmar- kerne, idet der nemlig her i Lavlandstrakterne pleier at vrimle af den overalt under dens Flyvetid, Juli—August, saa flyver den ifôlge ZELLER” paa Alperne meget hyppig paa alle paa Papilio- naceer rige Enge, f. Ex. i Pretherdalen i Oberkärnthen. Om- vendt finde vi som nævnt, at argyrognomon, der i Lavlands- trakterne har sit egentlige Tilhold paa blomsterrige Enge, oppe paa Fjeldene 1 Mængde befolker Lyngmarkerne. Hermed staar sikkert nok ogsaa en Vexling af Næringsplante i Forbindelse. Paa de Lyngmarker, hvor @gon flyver udover Eftersommeren, finder man ogsaa dens Larver i Mengde paa Lyngen (Calluna vulgaris), hvorfra den let kan indsamles, naar man i förste Halv- del af Juni gjennemsôger Lyngen ved Hjelp af en sterk Slag- haav, som ogsaa AURIVILLIUS har meddelt mig, at han i en Aar- Y Verzeichn. d. Schmett. der Schweiz, p. 66. ? Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 125. 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 rekke har gjort det i Helsingland og klækket Sommerfuglen af de indsamlede Larver. Udenlandske Forfattere nævne derimod -merkverdig nok — ialfald saavidt jeg har haft Leilighed til at erfare — intet om Larvens Forekomsf paa Lyng, hvorimod de samtlige opgive forskjellige Papilionaceer som Neeringsplanter.’ Fra Pastor KRIEGHOFF i Thüringen har jeg modtaget en hel Del Exemplarer af den typiske egon, hvilke han selv har klækket af Larver, der nærede sig af Melilotus, Genista, Spartium og Ono- ‘ brychis sativa, hvis Blomster de helst fortærede, hvilket stemmer med Angivelserne hos de forskjellige tyske Forfattere, der for- uden de nævnte Arter endnu opgive endel andre Papilionaceer, saasom Trifolium, Colutea og Ononis. Fra Skotland opgives Ornithopus perpusillus (B. WHITE) og fra Holland foruden Spar- tium tillige Fragaria vesca (SNELLEN). WALLENGREN ! angiver som bekjendt foruden Melilotus, Sarothamnus og Trifolium ogsaa Thy- ‘mus, muligens dog ikke efter egne lagttagelser, ligesom Haas’ for Danmarks Vedkommende indskrænker sig til at anföre, at Larven »angives» at leve paa Genista og Trifolium, altsaa uden Stôtte «af egne Observationer dersteds. : Vende vi os dernæst til argyrognomon, saa er det visselig ialmindelighed saa, at denne 1 Lavlandstrakterne til Forskjel fra foregaaende har sit egentlige Tilhold paa Enge, uden at dette dog hverken her eller andre Steder holder stik for alle Lokali- teters Vedkommende. Det er mig ikke bekjendt, at der forelig- ger nogen direkte Iagttagelse af denne Arts Udvikling fra Larve af her fra Skandinavien. Forespörgsler desangaaende har været frugteslôse. Fra andre Lande opgives de samme Papiliona- ceer som for ægon, nemlig Spartium, Genista, Trifolium, Me- Jilotus, Onobrychis, samt dertil Lotus corniculatus. Naar hertil kommer, at Larven fra Pommern saavel af PLötz” som af ZEL- ! Skand. Dagfj. p. 208. ? Naturhist. Tidskr. B. 9, p. 395. : j 3 Stett. Ent. Zeit. 1865, p. 115. — NB. Den her som ny beskrevne Jagttagelse, at Larverne viste sig besatte med Myrer, findes allerede anfört af Dr. D— —s i Florenz i FUESSLY's »Neues Mag. f. d. Liebh. d. Entom.» II (1785) p. 383—4, hvor der tillige findes angivet, at Larverne foruden paa Genista ogsaa, og det endnu hyppigere, leve paa Salix-Arter (D), fortrinsvis paa Spidserne af S. rosmarinifolia, en Opgave som jeg intet andet Sted i den mig tilgjængelige Literatur har fundet noget Sidestykke til. Larverne angives SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 59 . LER! anföres at leve paa Lyng, — hvilket jeg forövrigt ogsaa föler mig temmelig overbevist om er Tilfældet paa Fjeldene og'i det höie Norden hos os, omendskjönt der, saavidt jeg ved, ikke er anstillet Iagttagelser desangaaende —, saa vil det ses, at Listen over Næringsplanterne for begge Arter saagodtsom ganske bliver enslydende. Paa nærmere Forespörgsel i Sagens Anledning har vistnok Hr. PLÔTZ meddelt mig, at han ikke besidder' noget ‚Exemplar længere af de Sommerfugle, han i sin Tid fik udklæk- ket af de paa Lyng levende Larver, og at han ikke nu med Vished tor benægte, at samme muligens kan have tilhôrt 2202, der flyver paa samme Sted; Prof. ZELLER derimod skriver mig under 23:e Mai d. A: »Was Lyc. Argus (argyrognomon) be- trifft, so habe ich diese nie von einer andern Pflanze. erzogen als von Calluna vulgaris, und dies auch nur in. einem Jahr bei Glogau und in einem bei Meseritz. Die zwei von dieser Zucht ‚stammenden Exemplare in meiner Sammlung sind ein © (ver- krüppelt) und ein grosses &, beide auf der Unterseite gelbbräun- lich. Der letztere trägt auf dem Zettel die Notiz: (excl. 21. 7. 66) und ist einer der allerechtesten Argus. Beide haben Heidekraut gefressen, Er sie Raupen waren.» ; Omenskjönt- saaledes som sagt de for begge Arter fra de forskjelligste Kanter angivne Næringsplanter i det store Hele blive de samme, saa fölger imidlertid deraf ikke, at de jo i sin Op- træden, Udviklingshistorie etc. ikke alligevel skulde opvise mere og mindre distinkte Forskjelligheder indbyrdes paa hver enkelt Lokalitet.. Det er netop det eiendommelige og interessante, at hver især af dem, hvor de forekomme i en og samme Trakt, 1 Regelen synes at holde sig for sig selv, idet de vælge hver sine Flyvepladse og Næringsplanter. At der: findes -Undtagelser her- fra, skal villigen indrömmes, idet man ogsaa kan finde dem sam- men.paa-et og samme Sted; men selv i dette Tilfælde turde de dog forholde sig forskjelligt. : Her foreligger et rigt Felt for interes- sante Sammenligninger og Iagttagelser over, hvorledes Forholdet stiller sig mellem dem i de forskjellige Trakter, hvor dels begge Arter forekomme sammen, dels: den ene eller den anden af dem at have tilhôrt argus auct. og beskrives nöiagtigt men henföres af WERNE- BURG (l. c. II. p. 134) til zgon. ‚Stett.. Ent. Zeit. 1868; p. 12% ag AT dent 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. er eneraadende. En lIagttagelse i denne Retning af ZELLER? kan her anföres, hvilken frembyder et Exempel paa, at begge Arter i forskjellige Trakter holde sig til ganske forskjellige Næ- ringsplanter: ved Glogau holder argyrognomon sig afsondret fra ægon 1 den törreste Del af Statsskoven paa solrige Lyngmarker og dens Larve nærer sig der af Lyng, medens den baade ved Meseritz og Berlin bestemt nærer sig af Spartium scoparium, hvorpaa derimod Larven af ægon, idetmindste ved Glogau, ikke lever; ellers er jo Spartium en af sidstnævntes almindelig opgivne Næringsplanter. Ogsaa for Flyvetidens Vedkommende finder man oftere op- givet, at den begynder noget forskjellig hos begge Arter paa et og samme Sted, nemlig tidligere hos @gon end hos argyrogno- mon. Saaledes meddeler v. NOLCKEN”, at efter hans lagttagel- ser viser den fürstnævnte sig 8—r1o Dage tidligere end den sidst- nævnte, hvorefter de senere træffes samtidigt 1 Juni og mod Slut- ningen af Juli, ligesom HERING” for Pommerns Vedkommende angiver, at hin flyver i Juni og Juli, denne i Juli og August paa samme Steder. ZELLER* derimod siger, att egon i Pommern aldrig viser sig for Begyndelsen af Juli og har sin Hovedflyvetid efter Midten af denne Maaned. Haas’ anförer dog ogsaa for Danmarks Vedkommende, at den der flyver fra Begyndelsen af Juni til ind 1 August, men angiver rigtignok ligeledes for argy- rognomon »samme Tid og lignende Steder.» Den har her lige- som hos os blot en Generation, i Schweiz f. Ex. derimod to, hvoraf den förste flyver ı Mai, den anden fra Midten af Juli; det samme er Tilfeldet med argyrognomon. Jeg har hos os enkelte Gange fundet @gon allerede fra Midten af Juni, f. Ex. i Romsdalen, argyrognomon derimod ikke förend i Slutningen af samme Maaned, og jeg er derfor tilbüielig til at tro, at först- nævnte ogsaa hos os kommer tidligere frem end sidstnævnte. Da det desværre ikke er lykkedes mig for denne Anledning at forskaffe mig hverken Larver af nogen af Arterne til Beskri- ’ Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 127 & 1870, p. 83. ? Lepidopt. Fauna v. Esthl., Livl. u. Kurl. I, p. 54. * Stett. Ent. Zeit. 1881, p. 134. * Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 126. ® Naturhist. Tidsskr. B. 9, p. 395. SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 61 velse eller Meddelelser angaaende deres Næringsplanter, stôttede til Iagttagelser hos os, maa jeg slutte med at udtale det Haab, at Lepidopterologerne herefter ville henvende sin Opmærksomhed paa disse Larver, angaaende hvilke man hos de udenlandske Auctorer finder saa mange forskjellige og indbyrdes afvigende An- givelser, saa at vi gjennem Opfödning og Udklækning af skan- dinaviske Exemplarer maa komme til sikker Kundskab om, hvor- ledes Udviklingen hos begge Arter foregaar paa de forskjellige Steder her under vore Forholde. Jeg skal endnu kun tilföle en Opstilling af de herhenho- rende Former med Angivelse af en Del af de vigtigste Beskri- velser og Afbildninger for hver især af dem, givne under for- skjellige Navne. 1. Lycæna argus L. (ægon auct.). Syn.: Linnt, Faun. Svec.,. ed... I, p.246. 803 © & 247. 804 © (sine nomine). Argus: LINNÉ, Syst. Nat. ed. X,'P-»483:,152 &.ed..-XH,_-p:-789..,2325 Faun. Suec., ed.-II, p. 283. 1074 © (Jaas ibid. p.. 284. 1075 9); DaLman, Vet... Ak. Handl. 1816, p. 100.26; WAL- LENGR., Skand. Dagfj. p. 206. 2; SPÄNGBERG, Svenska och Norska art. af Dagfj.sl. Cupido, p. 30. 8; Woon, Index Entomol. fig. 71 o&. — Ægon : Syste: Verzeid: Schm. d. Wien. Geg. p. 185, n. 15; HÜBNER, Samml. eur. Schm. f. 313 ©, 314—315 ©; OCHSENH., Schm. v. Bür.!-L,; 2..P..'57:& IV,. 26; HERR. SCHAFFER, Syst. Bearb. d. Schm. v. Eur. I, p. 127; HEıInEMm., Schm. Deutschl. u. d. Schweiz, I. p. 84. 132; SNELLEN, Vlind. v. Nederl. p. 60. 9; GERHARD, Monogr. d. Lye. pl. RT ER ea Argyrotoxus: BERGSTR., Nomencl. “3 besehr::d. Ins.,-d:,,Gr. Hanau, H> ps-775& pl: 47, f. 3—4 © (Argyra ib. f. 5—6 ©). — Leodorus: GERH., 1. c. pl. 23, f. 3a—c. — Mgzdion: GERH., L c. pl. 23, f. 4a—c (usædvanlig liden Form). — Æigiades: GERH. 1. c. pl. 34, f. 4a—c (nærmende sig til var. hypochiona Rer.?) var. hypochiona RBR. Rampur: Catal. Syst. d. Lepid. de l’Andalousie, p. 35; STAUDINGER: Horæ Soc. Ent. Ross. 1870, p. 48. 2. x var. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. - bella :H.:S:" HERRICH-SCHÄFFER, I. c., f. 227—8 & I. p. 127. : Lycæna argyrognomon BERGSIR. (argus auct.) Syn. : var. var. BERGSTRÄSSER, |. c. II. p. 76 & pl. 46, f. 1—2, III. p. 6 & pl. 51, f. 7—8; BORKHAUSEN, Naturg. d. Eur. Schm., I, p. 1525 SPÅNGBERG, lc. p. 33.9 Cal: “opis: Boispuvar, Icon. Hist. d. Lep. d’Eur. p. 58 & pl. 15, f. 4—5; WALLENGR. 1. c. p. 209. — Argus: HÜBNER, |. c. f. 316— 318; OCHSENHEIM., 1. c. I, 2. p- 527 IV. pp.’ 26; TREFTSCHKE 1DId Mae, apn 71: HERRE SCHAFF. "1. CI p.127 GERARD ARTE pl aw f. 1a—c. dubta (SCHULZ) HERING. HERING, Stett. Ent. Zeit. 1881, p. 135. — Som ner? mest henhörende under denne Form skulde jeg ogsaa ville anse GERHARD’S acreon og zsmenias (1. c. pl. 24, ff. 2a—c & 3a—d), saavidt Planchernes tarvelige Ud- förelse: idetheletaget tillader at slutte sig til Noget i denne Henseende; den fôrstnævnte ligner mere den pommerske, zsmentas mere den norske dybza-Form. Hans /yczdas (pl. 24, f..4a—b) skiller sig derimod fra begge væsentlig ved de skarpe Pilpletter paa Undersi- den, hvilke ogsaa ere fremhævede af Trapp i hans Beskrivelse af samme (Mitth. d. Schweiz. Ent. Ge- sellsch. I, 1865, p. 103); denne turde udgjôre en si- deordnet Variation af tilsvarende nes, men af no- get forskjelligt Udseende. ægidion MEISSN. MEISSNER, Naturwiss. Anzeiger d. allg. Schweiz. Ge- sellsch. für d. ges. Naturwiss., 1818; GERMAR, Mag. d. Entom. IV. p. 394. — Lapponica: GERHARD, |. c. pli'"g4t- sac 700$" ZETTERST., as Tapp pP: Ol gro: Kristiania i Oktober 1881. HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN AF O. M. REUTER. Vid undersökning af en af mig sommaren 1870 i Ström- . stadstrakten hopbragt samling insekter upptäckte jag äfven en för den skandinaviska faunan ny art, Pllophorus perplexus VD. & Sc., för några år sedan beskrifven fran England, men funnen äfven i Danmark, Frankrike, Tyskland, Österrike och Ungern. På tal om nya arter för den svenska faunan, må anföras föl- jande, hvilka jag antecknat enligt exemplar i svenska riksmuseum : och hvilka ännu icke publicerats från Sverige. Till först må om- _ nämnas två arter af genus Globiceps (subg. Kelidocoris). Den ena af dessa, Gl. cruciatus REUT., är funnen pa Gotland af BOHEMAN och för öfrigt utbredd i Danmark, Tyskland, Schweiz, Frankrike o. s. v. Denna art beskrifves af FIEBER under namn af guadrimaculatus FABR., men jag har nu mera genom under- sökning af FABRICIT typer förvissat mig derom, att denne förfat- tares art är densamma, jag i min Rev. crit. Caps. p. 117 upp- | tagit såsom flavomaculatus och hvilken FIEBER kallat selectus. Den andra för Sverige nya Globzceps-arten är en uteslutande nor- disk G/. salicicola Reur. (= fulvipes 1 min Rev. crit. p. 118), och har af BOHEMAN hemförts fran Lappmarken. — Vid gransk- ning af de såsom Orthotylus chloropterus KBM ansedda exem- plaren (fran Skane) har det visat sig att ibland dessa funnos icke blott denna art, utan äfven den ny-skandinaviska- ©. concolor KBm. Vidare representera de af mig (I. c. p. 112) säsom kort- vingad hona till Dicyphus errans WOLFF beskrifna exemplaren fran Kinnekulle en distinkt art, hvilken Fror i RA. Zivil. be- 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. skrifvit under det orätta namnet Capsus collaris FALL. och hvil- ken jag efter dess näringsplanta kallat D. szachydis. Arten fin- nes äfven i Brittanien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ryssland och ända in i Sibirien. Slutligen återstår att omnämnas Psal- lus Scholzii FiEB., som STÅL tagit i Ångermanland, och Aga/- liastes Wiülkinsonii D. & Sc., af hvilken boreala art ett exem- plar fran Lappland fans instäldt bland A. evanescens. Innan jag afslutar detta lilla meddelande, mä mig tillätas att ytterligare omtala nägra för Sverige nya arter, dem jag igen- kände vid ett besök hos adjunkten THomson i Lund och hvilka denne tagit i södra Sverige. Jag har dä att till först omnämna Lygus (Orthops) montanus SCHILL, en art som THOMSON i sin kritiska behandling af Sveriges Capsider /Opusc. entom. IV) orätt benämnt cervinus MEı., medan han anför den rätta arten af detta namn såsom /ucorum Bou. (nec Mey.). Dessa exemplar äro fran Småland. I Berliner-Universitetets museum har jag äf- ven sett exemplar af ZL. montanus, med uppgifven lokal: »Schwe- den». — I sitt nyss omnämda arbete upptager THomson vidare en Orthotylus viridinervis, hvilken likväl enligt hans beskrif- ning icke är den (af Prof. SANDAHL och mig nara Stockholm funna) äkta Kirschbaumska arten. Exemplaren i THOMSONS samling, frän Skäne, visade sig tillhöra en säsom svensk ännu okänd art, O. diaphanus Kirscae. Också en annan för Sverige ny Orthotylus, O. flavinervis KirscHB., som icke bör förblan- das med vzrens FALL., har THOMSON funnit vid Helsingborg. Slutligen må såsom högst intressant omtalas fyndet i Skane af den för norden nya Heterotoma merioptera Scop. och af en liten ny Anthocorid, som THOMSON tagit på Ölands sandmarker och hvilken han haft vänligheten lemna mig till beskrifning i min under arbete varande monografi öfver denna familj. \ FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS FIEMIPRERA HETEROPTERA AF ©. M. REUTER. (Forts. fr. ärg. 2, pag. 93.) Sällsynt pa sumpiga ängar och stränder. Sverige: Skane, THOMSON, Östergötland. Finland: Äbo-trakten, Satakunta, Ny- land, finska och ryska Karelen, södra Österbotten, tagen ända upp i Lappmarken af F. SAHLBERG. 3. P. geniculatus Hann: afläng, svart, kort grä-pubescent; pronotum baktill blott litet utvidgad; scutell mot spetsen med en gul V-formig teckning; hemielytra blekt grägula, svartpunkterade, corii yttre spetshörn svart; membran hvitaktig, brunspräcklig med bruna, hvitkantade nerver; rostrum, lärringar, yttersta lärspetsarne, hela framtibierna, hos I äfven de mellersta eller alla tibierna utom i basen och spetsen samt första tarsleden lergula; de bakre eller (5) bakersta tibierna bruna eller svartbruna, i spetsen gula. 5—6 mm. |. Rhyparochromus nubilus SAHLB., Mon. 65, 1. Lygaeus (Peritrechus) puncticeps Tuoms., |. c. 193, 31. Tämligen sällsynt pa torra backar. Sverige: Skane, säll- synt, enligt THOMSON, Lappland?, ZETTERSTEDT; Finland: Äland, J. SAHLBERG, Abo, Förr., Satakunta och Nyland, SAHLBERG. 4. P. nubilus FarL., THoms.: liknar föregående till färg och teckning, men afviker genom finare antenner, mindre och icke sa starkt utstaende ögon, fint punkteradt hufvud samt min- dre aflängt, baktill mer utvidgadt pronotum. 5—6 mm. 1. HAE Ee! Sy. ic a0 (Lygaeus). S'TAL CE. CS 218,72 Brom, ey Ca VO, 70: ; Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Pa torra backar. Sverige: Skane, ej sällsynt, enligt THom- son, Öland, Gotland, Boneman; Finland: Ft ett exemplar vid Helsingfors, J. SAHLBERG. Gruppen Beosaria STÄL. Slägtôfversigt : 1 (2). Hufvud kort, nästan transverselt, icke bredare än pronotum framtill. Antenner något håriga, belägna litet framför ögonen, första leden icke eller föga öfverskjutande hufvudets spets. Pronotum transverselt med en smal, oftast lineär sidorand. Framlår starkt förtjockade. Baktar- sernas första led icke tydligt dubbelt längre än de två sista tillsammans. — TRAPEZONOTUS. 2 (1). Hufvud icke transverselt, oftast längre än bredt, smalare än eller ät- minstone ej bredare än pronotum framtill. Rostri första led mycket längre än första antennleden. Antennerna glatta eller nästan glatta, belägna tämligen längt framför ögonen, första leden med ätminstone en fjerdedel öfverskjutande hufvudets spets. Pronotum längre än hos. föregäende och med bredare skifformig rand, sidorna i spetsen plötsligt starkt rundade. Framhöfter tydligt knôliga. Framlär mindre starka, nära spetsen väpnade med en tydlig tagg. Baktarsernas första led lång. —- PACHYMERUS. TRAPEZONOTUS Free: Artôfversigt : 1 (2). Framlär oväpnade. — Tr. anorus. (1). Framlär undertill med en stark och flere smä tänder. 3 (4). Pronoti sidor tämligen bredt grägulkantade, cilierade med utstäende D borst. Scutell med tva gula streck. — Tr. nebulosus. 4 (3). Pronoti sidor fint gulkantade, icke cilierade. 5 (6). Scutell med tva baktill afkortade gula streck. — Tr. dienste. 6 (5). Scutell ofläckad. — Tr. agrestis. 1. Tr. anorus FLor: svart med lika färgade. ben; prono- tum baktill och elytra brungrä, svartpunkterade, dessa med svarta fläckar och oftast afkortad membran; höftpannor gula. THOMS. ..E0.4308, 42. | Sällsynt under stenar och mossa pä torra backar. Sverige: Skane, Småland, Stockholm, THOMSON; Norge: Christiania, SIEBKE; Finland: Nyland, Tavastland, Savolax, finska och ryska Karelen. 2. Tr. nebulosus FarL.: svart, undertill något grönglän- sande, hufvud och pronotum hariga; pronoti rand och bakflik REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 67 gulaktiga, denna tätt svartpunkterad; hemielytra mörkt gulgrä, tätt svart-punkterade samt hvit- och svartfläckiga, en rhombisk flack 1 corii inhörn svart; membranen brun, hvitnervig och -fläc- kig, sällan nästan helt hvit; antennernas andra och tredje leder någon gang rostfärgade; framtibier och knän rostfärgade; hôft- pannor hvita.. 4'/,—5'/, mm. 1. | | FALL: H. Sv. 54, 11 (Zygaeus). Sans, Mon. 56, 3 (Fas chymerus). SKAL, Luc 22071: Nätet; kuc:#ro7, #42. Sällsynt på torra skogsbackar. Sverige: Skåne, Gotland, Öland, Småland, Bohuslän, Stockholm, Ångermanland, ända upp 1 norra Lappmarken; Norge: Töien, Kognshavn, Fredrikshald, Stavaern, 'Tönsberg; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, finska och ryska Karelen, södra Österbotten. 3. Tr. distinguendus FLor: svart, hufvud något grön- glänsande; antennernas andra led 1 midten rostfärgad; pronotum baktill gulfläckig eller smutsigt gulaktig med mångfaldt hopfly- tande svarta punkter och fläckar, sidoranden smalt smutsgul; scu- tell med”två gula streck; täck- och flyg-vingar utbildade, de förra antingen svartbruna med corii utkant och några smäfläckar gula eller ock gula med svarta särdeles mot spetsen sammanflytande fläckar; membran rökgrå med hvita nerver och smalt hvit bas; höftpannor och frambröstets framkant i midten 'brungula; ben gulbruna med höfter och lår svarta, dessas spets gulbrun. 4— Arps, mms L THoms., 1 c. 193, 28 (Peritrechus). Cimex arenarius Eins, ES Sv. 254, 955 (forte). " Sällsynt på sandiga hafsstränder under torkad tång och svår att upptäcka 1 följd af sin färglikhet med omgifningen. Sverige: Skåne, THOMSON, Öland, LINNÉ (?) och BOHEMAN; Finland: U LINNÉS i F. Sv. J. c. beskrifna Cimex arenarius tolkas af alla nutida hemipterologer såsom en Zmölethis-art och såsom identisk med Æ. griseus WOLFF, hvilket dock alls icke finnes i Sverige. Icke heller låter LINNÉS beskrifning med fog tolka sig på någon Zmölethis, hvaremot sa väl beskrif- ningen som uppgiften om förekomsten på sandiga ställen (arten omtalas redan ister oeland. p. 121 1 sammanhang med en Sa/da, hvadan man far antaga att med sanden afses sandiga stränder) bäst synes kunna tydas pa ofvansta- ende art. Tillräcklig grund för äterupptagandet af LINNÉS namn för denna finnes emellertid icke; säkert är dock ‚satt Æ. griseus WOLFF icke är LIN- NÉS art, utan måste benämnas med det af WOLFF gifna namnet. 68 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Aland, Sievers och Förr., Helsingfors, J. SAHLBERG, Viborgs län, MAKLIN, på en holme i Hvita hafvet, J. SAHLBERG. 3. Tr. agrestis FarL.: svart med pronoti sidorand och svartpunkterade bakflik, hemielytra och höftpannor gulgrå; he- mielytra svart-punkterade och fläckade, särdeles mot corii inre spetshörn, hvarest fläckarna sammanflyta till en större rhomboidal flack; membran brun med hvitaktiga nerver, stundom nagot för- kortad; hanens första antennled och två första. rostralleder gula; ben svarta med framtibier lergula eller lerbruna (2) eller fram- låren, basen af bakre låren samt framtibierna .helt och hållet ler- gula (FS). 4—5 mm. |. 7 FALL; H. Sv. 55, 12 (Lygaeus). Saure, Mon. 56, 4 (Pachymerus). "STAL, 1. c. 220, 2. THoMs. 1. c. 198, 44: Allman på torra backar mellan gräsrötter anda upp i Lapp- markerna. PACHYMERUS Lep. et SERV. Artôfversigt : I (2). Svart med en stor rostgul flack på membranen; clavi punktur strödd, - icke strimmig. — P. Rolandri. | 2 (1). Svarta och gulbrokiga. Pronotum med bakfliken och oftast äfven sidoränderna mer eller mindre bredt gula, den svarta framdelen bak- till afstött eller bredt afrundad. 3 (6). Scutell med två gula linier. Pronoti sidor äfven framtill bredt gula, ej svartpunkterade. 4 (5). Corii inre apicalhörn med en svart rhombisk flack. — P. Iynceus. 5 (4). Corium utan fläck i inre apicalhörnet. — P. adspersus. 6 (3). : Scutell helt Svart. 7(14). Baklär oväpnade. Framlär undertill mot spetsen med en stor tand och flere mycket smä tinder, som stundom saknas. 8 (9). Pronoti framflik med de utbredda sidorna helt och hållet gula. — P. qvadratus. 9 (8). Pronoti framflik helt och hallet svart eller blott med en ytterst fin "gul sidorand. ro(11). Pronoti framflik med sidoranden ytterst smalt och fint gulaktig. Membran med nagra sma hvitaktiga fläckar vid spetsen. Framtibier- nas bas rostfirgad. — P. pint. 11(10). Pronoti framflik med sidoränderna lika färgade som disken. 12(13). Den bakre gula delen af pronotum framtill tvärhuggen och icke pa sidorna längre framskjuten fn i midten. Membranen svart med yt- tersta randen hvitaktig. Ben helt svarta. — P. phoeniceus. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 69 13(12). Den bakre gula delen af pronotum pa sidorna längre framskjuten än i midten. Membranen med en tydlig hvit fläck i spetsen. — P. vulgaris. 14 (7). Baklär med en tand nära spetsen. Framlär undertill mot spetsen med en tagg och flere tydliga mindre tänder. Pronoti framflik svart utan blek rand, den svartfärgade delen med afrundade bakhörn. Antennernas andra led rödgul, tredje och fjerde svarta. — P. Bar- danae. 1. P. Rolandri Linn.: svart, matt, membranen med en stor rhomboidal gul fläck vid basen. Pair; Hi SvNGo,t 200 (Lygecus). "STÄL,al;c 22054 (Kr parochromus). THoms., 1. c. 196, 42 (Rhyparochromus). Tillhör områdets södra del. Sverige: Skane ej sällsynt, enligt THOMSON, Öland, THOMSON, Gotland, BOHEMAN. 2. P. lynceus FABR.: smalt oval, svart, pronoti sidor bredt, framkanten smalt, bakfliken och corium gula, dessa svart punk- terade, en liten hvit fläck vid corii spetskant vidrörande yttre kanten af den rhombiska svarta fläcken; membran rökbrun med nervernas bas och några strödda småfläckar i spetsen blekare; höftpannor och en liten fläck vid yttre randen af pro- och me- tasterna hvitaktiga; framtibier stundom utöfver midten rostfärgade. 7—8 mm. l. | BARN HH. Sv. 52, 7. Lyemens): 1 STÅL: lyte 227530 (RAY parochromus). Tuoms., 1. c. 196, 42. Tillhör endast områdets södra del. Enligt THOMSON ej säll- synt i södra Sverige: Skåne, Öland, Gotland; Norge: Sarps borg. 3. P. adspersus Muts. et REY: svart, smalare och min- dre än föregäende, med andra antennleden mot basen och ti- bierna, ätminstone de främre, rostfärgade, de bakre beckröda; pronotum och scutell tecknade säsom hos föregäende, men det förra mindre transverselt; hemielytra gulaktigt grä, brunpunkterade med corii spets brun, membranen rökig, hvitspräcklig. 6'/, mm. 1. THOMS., 1. c. 196, 43 (Rhyparochromus). Sällsynt i mellersta Sverige: endast funnen i Östergötland THOMSON. 4. P. quadratus Fasr.: afläng, svart, pronotum med tre fläckar vid framkanten, sidokanterna och bakdelen, hemielytra samt fläckar pa bröstet vid höfterna ljust gragula; pronotum bak- \ 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. till och hemielytra glest brunpunkterade, dessa bakom midten nära inre hörnet med svart rhombisk fläck; membran hvit med nerver och en stor diskfläck brunaktiga; andra antennleden utom i spetsen och 'tibierna smutsigt lergula. 5'/,—6 mm. |. Bon., Vet. Ak. Förh. 1849, p. 246. SanHts., Mon. 55, 2 (Rhyparochromus). STAL, 1. c. 221, 4 (id.). THoms. 1. c. 197, 41 (id.). | .Ytterst sällsynt i Sverige: funnen pa Gotland af WaxL- BERG, 1 Skane och Småland af THOMSON. Uppgifves af F. SAHL- BERG säsom förmodligen tagen äfven i södra Finland, hvilket dock torde bero pä ett misstag. 5. P. Pini Linn.: svart, undertill något grönbronserad; pronoti bakdel och hemielytra grägula eller nägot rostfärgade, den förra med svart delvis sammanflytande punktur, dessa svart- punkterade med clavi inre rand och en rhombisk fläck vid corn inre hörn svarta, cori utrand grågul eller rostfärgad, icke svart; framtibiernas bas, en fläck på utsidan af höftpannorna samt bak- kanten af pro- och metasternum rostfärgade. 6'/,—8"}, mm. |. FarL., H. Sy. 51, 6 (Zygaeus). Samıe., Mon. 55, 1 (X#4y- parochromus).: :STAL, VW es 2071, 2! (id). Toms: Tse ob, 40 (id.). | Allmän ända upp i Lappmarkerna. . 6. P. phoeniceus Rossi: mycket lik föregående, afviker genom de helt svarta benen (äfven framtibierna), genom mem- branen, som saknar alla fläckar, men i stället i kanten är yt- terst smalt hvit och slutligen genom sjelfva sidokanten af corium, som är svart och icke likfärgad med disken; färgen stöter ofta i rôdt. 7'/,—9 mm. 1. SIEBKE, En. Ins. Norv. I, p. 51 (Rhyparochromus). Uppgifves af SIEBKE såsom funnen nära Christiania i Norge; jag har icke sett exemplaret och således icke kunnat verificera uppgiften. À 7. P. vulgaris SCHILL.: svart, pronotum baktill, hemie- lytra, hôftpannor och bakkanten af pro- och metasternum hvit- aktigt gula; pronoti svartpunkterade gult färgade del framtill bäglikt urbugtad och längre utdragen pa sidorna än i midten hemielytra svartpunkterade, clavi scutellrand och en stor fläck ı corii inre hörn svarta, utom denna en hvitaktig flack ofvanom REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. DE 8. Pars sinistra capitis, prona. a. Articulus basalis antennæ, trans cutem capitis pellucens; b. pars terminalis antennæ, libera; c. nervus antennæ, flexus; d. musculus retractor anten- nz; e. oculus; f. mandibula; g. maxilla; h. musculi priores oesophagi. Fig. 9. Antenna sinistra, prompta. a. Articulus basalis; b. papilla; c. articulus secundus et tertius; d. lamella appendicularis; e. particula vaginæ; f. nervus; g. musculus retractor. Fig. 10. Zanypus monilis LINN. » 10. Caput, a latere sinistro exhibitum. a. Articulus basalis antenne; b. papilla antennæ; c. articulus secundus et ter- tius antennæ; d. lamella appendicularis antenne; e. musculus retractor antennæ; f. vagina replicata antennæ; g. labium; h. mandibula sinistra; i. maxilla sinistra; k. oculus sinister.. 86 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. omtrent er dobbelt saa bredt og kun lidt kortere end andet Led, og endelig en lille, haarformig Griffel langs Midten af sidst- nævnte Blad. Dog langt mere end ved deres Længde og övrige Bygning udmærke de sig ved Evnen til at kunne trækkes tilbage heelt ind i Hovedet, idet de med deres Roddeel glide langs Oiets Inderside henimod Hovedets Bagrand. Ved Betragtning af Lar- ven .i levende Live under Mikroscopet seer man derfor ogsaa, hvorledes enten den ene eller begge Antenner stadigt, hurtigere eller langsommere skydes ud og trækkes tilbage ind i Hovedet. : Paa Fig. 9, som fremstiller den venstre Antenne hos 7. varzus- Larven sees ogsaa en enkelt bred Muskelfiber, g, udgaae fra An- tennens Bagrand; denne Muskel, som fæster sig paa Baghovedet henimod dettes Side og Bagrand, udförer den tilbagegaaende Bevægelse, men savner Antagonist, idet den fremskydende Be- vægelse er en Udskydning eller snarere Udspröitning af Anten- nen, bevirket ved Tryk af Blodet paa Antennen og paa den Skede, som omgiver Antennen inde i Hovedet. Bevzgelsesmaa- den er saaledes en lignende som den, hvormed Larvens Gang- been (pedes spuri) skydes ud og trækkes ind; kun at musculus retractor her gjennemlöber hele Benet og fester sig til Spidsen af dette. Hele Antennens store Grundled er opfyldt af en Nerve eller nervös Masse, som bagtil udgaaer fra Supraoesophageal-Gang- liet og som opsvulmer stærkt kort for sin Indtræden i Antennen (f.9 f.). Naar Antennen trækkes tilbage i Hovedet, bugter Ner- ven sig, og dens fortykkede Deel böier sig indefter henimod Ho- vedets Siderand, bagved Oiet. METE NÂGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE SIMYRA ALBO- VENOSA GOEZE (DE GEER) OCH EN HOS DEN- SAMMA FUNNEN PARASITSTIKEL AF AUG. EMIL HOLMGREN. Genom en uppsats »om en nyligen aterfunnen svensk natt- fjäril» i denna tidskrifts första årgång" har D:r Cur. AURIvIL- Lius redogjort for den vackra af DE GEER fôr nagot mer än hundra ar sedan 4 en holme i Bottniska viken upptäckta Szmyra albo-venosa Goeze (DE GEER). Härigenom har denna fjäril ädra- git sig en viss uppmärksamhet fran vara lepidopterologers sida, och under hänvisning till hvad D:r AURIvILLIUS i den nämda uppsatsen anfört har jag att här fä meddela nägot ytterligare om samma fjäril. Under sommaren 1866 vistades jag nämligen i Söderman- lands skärgård och fann då under Augusti månad à en helt liten klippholme nära Gäsö en stor mängd för mig obekanta larver, hvilka syntes vara fullvuxna, enär de ströfvade oroligt omkring för att söka lämpliga platser till forpuppning. Jag hemförde ett stôrre antal af dessa larver, af hvilka en del inlades i sprit, nägra preparerades medelst uppbläsning och de öfriga förvarades i en stôrre blomkruka, i hvilken visserligen icke sa fa dogo, men ocksa rätt manga förpuppade sig. Min förhoppning att fa se hvilken fjäril det var, som skulle kläckas ur dessa puppor, blef dock tillintetgjord genom en olyckshändelse med förvaringskrukan. Emellertid visade jag för Prof. BoHEMAN de spritlagda och upp- blästa larver, som jag hade i behäll (och af hvilka ännu en fin- 1 Ent. Tidskr., Arg. 1 (1880), H. 1, p. 32. 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. nes qvar i min samling), och meddelade han, att »Prof. SUNDE- »VALL för mänga är sedan funnit dylika larver i Stockholms »skärgärd, hvilka han trodde tillhöra ex rar fjäril», såsom or- den fdllo. Under de sista aren hafva numera dessa larver af Szmyra albo-venosa ganska ofta päträffats 4 sma klippholmar i skärgården, och pa en dylik liten holme, » Zorskkobben», belä- gen i Nämdôfjärden, helt nara Ingarölandet, sôker man denna larv aldrig förgäfves under Augusti mänad. Hr Sv. Lampa samt skolynglingarne E. A. HOLMGREN och G. ZETTERLUND hafva der förlidet ar insamlat densamma och lyckats uppföda till förpupp- ning ett icke ringa antal, och redan i början af Mars d. à hafva. vackra, fullt utvecklade fjärilar erhallits. Pa de ofta ytterst sma klippholmar, der Szmyra-larver pa- träffats växer endast några gräs- eller hälfgräs, och det är klart, att å dylika lokaler har larven icke haft tillgång till någon annan föda än de anförda växterna. Men att larven äfven kan lefva af annan föda än gräs, visar det lyckade uppfödandet af den- samma, som de nämda skolynglingarne företagit sig, ty de lar- ver, som af dem insamlats, erhöllo icke någon annan näring än blad af den vanliga aspen och de hafva lika väl lemnat fullt utvecklade fjärilar. Det är att märka att förkrympta aspbuskar äfven någon gång förekomma på de holmar der Szmyra-larven har sitt tillhåll och det är sålunda möjligt, att han äfven 1 sitt fria tillstånd, då tillgång finnes, närer sig af andra växter än gräs. Så vidt jag vet har man hittills icke haft sig bekant någon parasit-stekel, som tillbringar sitt larvstadium hos Szmyra. En sadan ar emellertid nu ertappad, i det att G. ZETTERLUND ur en puppa till denna fjäril fatt framkläckt en statlig Ichneumonid, nämligen Hepzopelmus leucostigmus. Beträffande denna stekel har man tillförne icke haft reda pa, i hvilken fjärils afföda han lefver säsom parasit. Denna i och för sig ganska vigtiga upp- täckt torde mähända kunna medfora äfven ett annat intresse af icke sa ringa betydelse, nämligen det att man af detta förhäl- lande möjligen skulle kunna draga några slutsatser rörande den i fråga varande fjärilens utbredning här i landet. Det är vis- serligen sant, att arter, hörande till de s. k. äkta Ichneumoni- derna, kunna lefva som parasiter hos olika fjärilsslag; men man har också exempel på motsatsen eller att en Ichneumonidart hål- HOLMGREN: SIMYRA ALBO-VENOSA GOEZE (DE GEER). 89 7 4 ler sig till en enda fjärilsart. Då nu A. Zeucostigmus helt spar- samt blifvit anträffad, företrädesvis 1 kusttrakten, synnerligen i östra skärgården, och då han företer så många egenheter, hvad kroppsform och färgteckning angår, så har det länge synts mig vara ganska sannolikt, att han såsom parasit skulle tillhöra en mindre vanlig fjäril. Det var derför en ganska intressant öfver- raskning, att finna denna så vackra och mindre vanliga parasit- stekel hafva till värd en likaledes vacker och sällsynt fjäril, den ofvannämda Szmyra albo-venosa Goeze (DE GEER). FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1881. I Finland tryckta afhandlingar och uppsatser: COLLAN, U., Om förekomsten af en Podurid (Isotoma sp.) i stor mängd pä snön i Januari 1880. — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. VII (1881), s. 127—128. i | KILJANDER, L., Bidrag till kännedom om Finlands Neuroptera Planipennia. — Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. VII (1881), s. 152—156. — (Chrysopa 1h Sp.) Mac LACHLAN, R., Finska Trichoptera. — Medd. Soc. Faun. et ‘Fl. fenn. VII (1881), s. 157—189. REUTER, O. M., Om anomala kopulationsförhällanden hos insekterna och i sammanhang dermed stäende frägor. — Ofv. Finska Vet. Soc. förh. XXIII (1881), s. I—30. , Ad cognitionem Reduviidarum mundi antiqui. — Ad. soc. scient. fenn. XII (1881), 71 sid. 40. — (11 n. g., 98 n. sp.). , En ny art Aradus fran Lappland. — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. VII (1881), s. 139—143. | SAHLBERG, J., Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fenniae. — Medd. Soc. Faun, et FI. fenn. VII (1881), s. 1—109. — (360 sp., Salda i i. Sp.). , En ny art af Coleopter-slägtet Zilora Muls. af Melandryidernas familj. — Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. VII (1881), s. 132—134. I utlandet tryckta uppsatser: 4 BERGROTH, E., Zur geographischen Verbreitung einiger Odonaten. — Ent. Nachr. VII (1881), s. ®5—88. REUTER, ©. M., Acanthosomina et Urolabidina nova et minus cognita. — Berliner entom. Zeitschr. XXV (1881), s. 67—86. — (2 n. g., 21 Dn. Sp): , Diagnoses quatuor novarum Pentatomidarum. — Ent. Monthly Mag. XVII (1881), s. 233—234. , Heegeria nov. gen. Alydinorum europaeorum. — Verh. zool. bot. Ges. in Wien XXXI (1881), s. 211—214 c. tab. , Analecta hemipterologica. Zur Artenkenntniss, Synonymie und geo- graphischen Verbreitung palaearktischer Heteropteren. — Berliner ent. Zeitschr. XXV (1881), s. 155—196. — (3 n. g., 17 n. sp.). WOLDSTEDT, F. W., Zwei neue russische Schlupfwespen. — Stett. ent. Zeit. XLI (1880), s. 174—175. , Fundorte russischer Ichneumoniden. — Hor. soc. ent. ross. XVI (1881), s. 58—64. E. Bergroth. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1881. I Sverige och Norge tryckta arbeten. AURIVILLIUS, CHR., Om en samling fjärilar fran Gaboon. — Ent. Tidskr., ärg. 2, 1881. Sthm. sid. 38—47, med figur. —, Svensk-Norsk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., arg, 2, HSE, Sthm., sid. 109—113. BERGSTRAND, C. E., (C. E. B.) Bladlössens fortplantningsförmåga. — Tid- ning för trädgårdsodlare, Sthm., 1881, sid. 14. Bi-TIDNING, Svensk, för år 1881. Egnad uteslutande at biskötsel. Redaktör och © utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Årg. 2, Göteborg, 1881, 8:0, N:o 10—21. Januari—December, 2 + 104 sid. , Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskôtsel. Utgifven af P. A. JOHANSSON. Arg. I. Linköping, 1881, 4:0, N:o 1—10. Mars— December, 40 sid. Daum, O. E. L., Nagra iakttagelser rörande getingar. — Ent. Tidskr., arg. 2, 1881, Sthm., sid. 97—100. Résumé sid. 115—117. | Elektriske Insekter. — Naturen, Christiania 1881, sid. 31—32 (Efter Science). ENELL, H., Fosforescensen hos Lysmasken. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, Sthm., sid. 10I—103. Résumé sid. 101—103. En stemmegaffels Indflydelse paa Have-Edderkopper. — Naturen, Christiania 1881, sid. 95. (Efter Nature). Farvesandsen hos Myrerne. — Naturen, Christiania 1881, sid. 176. (Efter Nature). GERNER, P. JoH., Handbok i Rationell Biskötsel. Andra förbättrade uppla- gan. Lund, H. OÖHLSSONS Boktryckeri, 1881, 8:0, 70 sid. | HOLMGREN, E. A. (j:or) & ZETTERLUND, G., En parasit hos Vanessa C-al- bum. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, sid. 48—50. Résumé sid. 58 50. HA-H., Mærkelige Trek af Insekternes Liv. — Naturen, Christiania 1881, sid. 46—47. LAMPA, SVEN, Nagra anmärkningar om Leptura quadripustulata FABR. — Ent. Tidskr., ärg. 2, 1881, Sthm., sid. 173—174. Résumé sid. 176. LINDGREN, E. (E, L.) Medel mot mjöldagg. — Tidning för trädgärdsodlare, Sthm.,; 18381, sid. 7. , Zenthredo (Eriocampa) adumbrata. — Tidning för trädgärdsodlare, Sthm., 1881, sid. 89—00. M., Nogle Bemærkninger om Grantörke og Barkbille. — Den Norske Forst- forenings Aarbog for 1881, Christiania 1881, sid. 77—88. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. VON MÖLLER, P., Nägra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt den skada de förorsaka. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 51— 53. Resume sid. 59—60. NEUMAN, C. J., Om Sveriges Hydrachnider. Med 14 taflor. — K. Vet. Akad. Handlingar. Ny följd. Band 17. N:o 3. Sthm. 1880, 123 sid., 14 color. taflor. | NORDENSKIÖLD, A. E., Vegas färd kıing Asien och Europa. Stockholm. F. & G. Beijer. 1880—1881, 8:0. 2 Band. — Insekter: I. sid, 112, 140, I41, 192, 329; II. p. 58, 59, 241. — Coleoptera I n. sp. fig. P., A. M., Medel mot morotsflugan. — Tidning fôr trädgärdsodlare, Sthm., 1881, sid. 22—23. R., J., Spinn. — Tidning för trädgärdsodlare, Sthm., 1881, sid. 47. SANDAHL, O. TH., Den entomologiska Föreningen i Stockholm under dess första arbetsår 1880, — Ent, Tidskr., arg. 2, 1881, sid. 1—8. Ré- sumé sid. 54—58, , Smärre meddelanden. — Ent. Tidskr., arg. 2, Sthm., 1881, sid. 209—215. Résumé sid. 219—20. SCHNEIDER, J. SPARRE, Bidrag till Kundskaben om Norges Lepidopterfauna. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl. 1881, n:o 2, 21 sid. SCHOYEN, W. M., Lepidopterologiska Undersôgelser i Romsdals Amt Somme- ren 1880. — Nyt Mag. f. Naturv. B. 27, 1881, sid. 1—54. ‚ Om nogle for Norges og tildels ogsaa for Skandinaviens Fauna nye Lepidoptera. — Christiania Vid. Selsk. Forh. 1881, n:o 15, 11 sid. , Ueber einige neue Schmetterlings-varietäten aus dem arktischen Nor- wegen. — Ent. Tidskr., arg. 2, 1881, Sthm., sid. 120—124; tafl. I, fig. 1—6. , Bemærkninger angaaende de i Staudinger-Wocke’s Katalog opförte Variationer af Caradrina quadripunctata (F.) — Ent, Tidskr., arg. 2, 1881, Sthm., sid. 216—218. , | SPÅNGBERG, J., Species novas vel minus cognitas Gyfon@e generis Homoptero- rum. — Ent. Tidskr., ärg. 2, Sthm., 1881, sid. 23—38. TIDSKRIFT, ENTOMOLOGISK. Pa föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stockholm, utgifven af JACOB SPÄNGBERG, Sthm., 1881, 8:0, 6+12+ 220 sid, THEDENIUS, K. FR., Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Fjärilsfauna. —- Ent. Tidskr., ärg. 2, Sthm., 1881, sid. 104—108. Résumé sid. 118. WALLENGREN, H. D. J., Coleoptera Transvaalensia. Bidrag till kännedom om Transvaallandets i S. Afrika Coleopter-Fauna. — Ent. Tidskr., ärg. 2, Sthm., 1881, sid. 9— 22. 2, Genera nova Tinearum. — Ent. Tidskr., arg. 2, Sthm, 1881, sid. 9497: , Skandinaviens med ögonlock försedda Tineider (Tirez operculatæ). — Ent. Tidskr., ärg. 2, 1881, sid. 124—136. Résumé sid. 174. , Skandinaviens Conchylididæ. — Ent, Tidskr., arg. 2, 1881, sid. 137 — 144. Résumé sid. 174. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1881. 93 WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ. — Ent. Tid- skr., ärg. 2, 1881, sid. 177—208. Résumé sid. 219. I utlandet tryckta uppsatser: THORELL, T. T., Studi sui Ragni Malesi e Papuani. III Ragni dell’ Austro- Malesia e del Capo York, asservati nel Museo Civico di Storia naturali di Genova. — Genova Ann. Mus. Civico Stor. Nat. Vol. 17, 1881, 27+720 sid. (175 n. species; 18 nov. genera.) ! BIHANG. Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1881. BERGROTH, E., Finsk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, sid. II3—II4. BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., ärg. 2, Sthm., 1881, sid. 114. HISINGER, EDVARD, Spinn. — Tidning för Trädgärdsodlare, Sthm., 1881, sid. 4—5. (LEHZEN, G. H.,) Grundreglorna för en tidsenlig och lönande biskötsel i halm- kupor, grundad enligt Lüneburger-metoden. Frän tyskan öfversatt och fritt bearbetad af HJALMAR STÄLHAMMAR, Uddevalla, Bohusläns Bok- tryckeri-Aktiebolag, 1881, 8:0, 83 +1 sid. REUTER, ©. M., Finlands och den Skandinaviska halföns Hardt Heterop- tera (forts.). — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 61—93. Ré- sumé sid. 115. , Till kännedom om Skandinaviens Psylloder. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 145—172. Résumé sid. 175—176. 1 Till föregående förteckningar tillägges: | THORELL, T. T., Notice of the Spiders of the Polaris Expedition. — Amer: Nat. Vol. 12, 1878, sid. 393—396. Stockholm i Maj 1882. Chr. Aurivillius. W. M. Schöyen RÉSUMÉ des Séances de la Société entomologique pendant l'année 1881. Séance au 26 février. Il est annoncé que la Société a perdu deux de ses mem- bres les plus zélés: MM. le baron H.-G. v. WAHRENDORFF, maré- chal de la Cour, et le Dr en philosophie Louis DE LOWENSKIOLD. Le Secrétaire de la Société, M. le Dr Cur. AURIVILLIUS, rend compte de la partie entomologique de l'ouvrage de A. WAL- LACE: »/sland life». | | Le President, M. le professeur O.-TH. SANDAHL, montre une collection de graines pisiformes d'une espèce de Cajanus des Indes Occidentales, toutes attaquées d'un Druchus qui n’est pro- bablement pas suédois. Quand, il y a plusieurs années, les grai- nes en question arrivèrent au Musée pharmacognostique de l’Institut Carolin (École de médecine) à Stockholm, il était impossible de voir qu’elles contenaient ce coléoptère, qui se développa ensuite en nombre inoui de chaque graine. — A l'égard des causes pro- bables du développement des insectes précités, il s'élève une dis- cussion à laquelle prennent part MM. SANDAHL, SVEN LAMPA et J.-W. SMITT, consul général. Séance du 30 avril. Président: M. THEDENIUS, professeur de lycée, en l'absence du président ordinaire. M. Cur. AURIVILLIUS parle des curieuses et interessantes découvertes faites ces dernières années sur le développement des insectes gallicoles, et rend compte d’un travail récemment publié dans la matière par le Dr A. ADLER dans le » Zeitschrift für Wissenschaftliche Zoologie», 1881. RÉSUMÉS. 95 M. le Dr Fr. LOVÉN rattache à l'exposé de M. AURIVILLIUS une conférence sur les différences dans le genre de vie des hyménop- tères, en ayant spécialement égard à leur importance pour l’écono- mie des forêts. M. Sv. LAMPA montre un exemplaire éclos à Stock- holm du Paon de*nuit Sazurnia (Samia) Cecropia L., de l'Amé- rique du Nord. Le cocon avait été obtenu de ce pays. M. LAMPA montre ensuite des boîtes ou cases à insectes très pratiques et très élégantes en forme de livre} tout particulièrement convena- bles, p. ex., pour la conservation de petites collections entomolo- giques scolaires. | [Séance du Bureau de la Société, le 3 mai.] M. AURIVILLIUS rend compte d’un travail de M. J. SPARRE- SCHNEIDER, »Dzdrag til Kundskaben om Norges Lepidoptero- fauna» (Matériaux pour servir à la connaissance de la Faune lepidoptere de la Norvege), inséré dans les Mémoires de la Société des sciences de Christiania (Christiania Videnskabs-Selskabs For- RAS. n°. 2. M. Lampa montre un Choerocampa à la fois très rappoché de Ch. Elpenor 1. et de Ch. Porcellus L., et devant proba- blement être considéré comme un hybride de ces deux espèces. M. AURIVILLIUS fait voir un »crible à insectes» composé de deux coiffes placées l’une dans l’autre, et très convenable à em- porter en vogage. Réunion du 2 juin. La Réunion ou fête du Printemps de la Société entomolo- gique a eu lieu le 2 juin à Stockholm, le mauvais temps n'ayant pas permis de la tenir aux environs de la capitale. Séance du 24 septembre. Le Président, M. SANDAHL, annonce que l’un des membres de la Société, M. le Dr A.-F. REGNELL, domicilié à Caldas (Bré- sil), et qui a déjà si bien mérité pour sa générosité en faveur des sciences naturelles en Suède, a fait don à la Société d’une somme de 2,000 couronnes (2,800 fr.). Il est décidé, sur la 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT, 1882. proposition du Bureau, que les intérêts de cette somme, à la- quelle il est donné le nom de fonds REGNELL, seront affectés à la publication du Journal de la Société. Parmi les autres dons parvenus à la Société, le Président mentionne spécialement une petite collection de coléoptères rares en Suède ou nouveaux pour ce pays, envoyée par M. AHLROT, professeur adjoint de lycée à Kalmar, et des exemplaires de Trochilium apiforme C. trouvés par M. INDEBETOU, pharmacien, à environ 1,000 pieds (300 mètres) au-dessus de la mer sur une montagne de la Dalécarlie. M. CHR. AURIVILLIUS montre diverses déformations et mon- struosités végétales produites par des insectes, principalement des genres Cecidomyia et Aphis. MM. WITTROCK, professeur et MEVES, ancien conservateur au Musée zoologique, citent en con- nexion plusieurs faits de l’especes. M. LAMPA montre une belle collection de microlépidoptères | fixés par du fil d'argent à de petits parallélipipèdes de moélle de bardane (Zappa tomentosa) convenable à tous égards et pré- férable par sa blancheur à la moëlle de sureau (Sambucus nigra) ordinairement employée. M. le Dr PALMÉN, professeur agrégé à l'Université d Helsingfors (Finlande), exprime son avis sur cette méthode et sur d’autres pour la préparation des micro- lépidoptères. M. AURIVILLIUS communique de nouveaux détails sur les ravages exercés en 1881 par Orchestes populi (FABR.) SCHON. au presbytère d’Arbra dans le Helsingland (Suède du Nord), et sur l’habitat de cet insecte. M. LAMPA dénonce comme un insecte nuisible, même pour le bois de chêne sec, Lyctus canaliculatus Fapr. A ce sujet, M. SANDAHL signale l'intérêt pratique qu'il y aurait à joindre aux collections d'insectes nuisibles des échantillons des parties végétales attaquées par eux. M. J. MEves, employé de l’Ad- ministration des Forêts de l’État, mentionne que l’École royale supérieure de sylviculture possède des collections pareilles, quoi- que à une petite échelle. M. W. MEvEs rappelle à ce sujet que des larves et des chrysalides de plusieurs coléoptères, comme p. ex. des Duprestes, sont introduites de temps à autre dans le pays avec du bois de travail. RÉSUMÉS. ae Séance du 14 décembre. Il est déposé, pour discussion 4 la prochaine séance, un pro- jet de modification aux Statuts de la Société, portant qu'il y au- rait des séances ordinaires le dernier samedi de février, avril et septembre, une séance de clôture le 14 décembre, anniversaire de la fondation de la Société, et une séance du printemps au mois de mai, si possible combinée avec une exctrsion aux environs de Stockholm. — Le bureau pourra toutefois, s’il y a lieu, fixer d’autres jours pour les séances. Le bureau actuel est ensuite réélu à l’unanimité. Il se com- posera donc pour l’année prochaine, comme par le présent, des membres suivants: _ | President, M. le professeur O.-TH. SANDAHL; Secrétaire M. le Dr Cur. Aurwirnıus; Rédacteur du journal, M. le Dr J. SPÄNGBERG, professeur de lycée; autres Membres, MM. K.-Fr. THEDENIUS, professeur de lycée et le Dr A.-E. HOLMGREN, pro- fesseur à l'école supérieure de sylviculture. Sont nommés Com- missaires vérificateurs de la comptabilité: MM. H. Ene tt, phar- macien et G. HOFGREN, commis caissier. | Le Secrétaire communique un aperçu succinct des travaux les plus importants qui ont paru l’année dernière dans le do- maine de l’entomologie, et réfère les Beiträge zur Kenntniss des Baues des Schmetterlings-rüssel, de W. BREITENBACH (Jena Zeitschr. f. Naturwissensch.T. 15, Fasc. I pp. 151—214, 1881). M. Lampa réfère la dissertation de W. ScHOvEN: »Om nogle for Norges og Skandinaviens Faune nye Lepidoptera» (Sur quelques Lépidoptères nouveaux pour la Faune de la Norvége et de la Scandinavie), et signale quelques trouvailles pareilles qu'il a faites luimême en Suède. ? Le Président, M. SANDAHL, donne un compte-rendu rapide ‚de »7%e Report of the Entomologist of the United States Departement of Agriculture, pour 1880, le dernier rapport publie. M. HOLMGREN donne une conference sur le Lophyrus Pini et sur son genre de vie. Il montre un grand nombre de larves dans leurs cocons, lesquels y sont restées vivantes et sans change- ment aucun depuis 3 ans; il signale que si un nombre toujours Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 2 (1882). JU 98 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. plus considérable de cocons s'amassaient ainsi dans la terre d'an- née en année sans éclore sous Pempire des circonstances ordi- naires, l'espèce arriverait de la sorte, dans une année réellement favorable à son éclosion, à se présenter subitement par quantités tellement considérables, qu'un observateur superficiel aurait de la peine à comprendre d’où sont venues si subitement ces myriades d'individus. M. FORSSELL, professeur à l'École vétérinaire de Skara, com- munique qu'une autre espèce du même genre, L. rufus, apparut une année (il y a environ 30 ans) en quantités si formidables dans la Vestrogothie, qu'elle détruisit toutes les feuilles des coni- fères sur de grandes étendues de forêt, mai que, ni avant, ni après, cet insecte nuisible ne s’est montré dans les mêmes lo- calités. Le Président, M. SANDAHL, mentionne, en connexion avec ce qui précède, que Calosoma Inquisitor L., qui, en 1851, se trouvait par masses au parc de Drottningholm, prés de Stockholm, et qui ny a pas été revu depuis lors, y a été retrouvé cette année-ci par M. NORDIN, pharmacien, mais seulement en un exem- plaire. MM. THEDENIUS et AURIVILLIUS s'étendent ultérieurement sur cette apparition périodique de certains insectes, et qui est aussi le propre de diverses espèces de papillons, parmi lesquels MM. Mewes et HOLMGREN rappellent en premier lieu Zortrix viridana 1. | Le Président annonce que le bureau de la Société a eu pendant l’année 5 séances d’affaires, dans lesquelles il a été pro- cédé entre autres à l'élection de 18 membres nouveaux. Le nombre des Sociétés qui sont entrées en relation avec la Société entomologique de Stockholm s’est ultérieurement augmenté ‘pendant l'année, et il sera donné une liste spéciale des revues, journaux, etc., reçus, dont la bibliothèque de la Société s'est ac- crue cette année-ci. Les 4 fascicules de 1881 du Journal entomologique ont paru. Le don grandiose fait par l’un des membres honoraires de la Société, M. O.-J. FAHREUs, ancien conseiller d'État (ministre), de sa collection remarquable de Coléoptères suédois, a été remis à ‘la Société, et est conservé chez son Président. RÉSUMÉS. 99 La séance est close par un Rapport sur la situation finan- cière de la Société. O.-Th. Sandahl. Séance du 4 mars 1882. RP 7) « Le Résumé du compte-rendu de cette séance sera commu- niqué dans la dernière livraison de l’année. RESUMES des communications et des mémoires contenus dans cette livraison. (Pxrg du texte.) O.-TH. SANDAHL: Necrologie de NICOLAS WESTRING. Mr le Dr O.-TH. SANDAHL donne la nécrologie du plus âgé des membres de la Société, M. NICOLAS WESTRING, ancien direc- teur de douane, mort le 28 janvier dernier à plus de 84 ans. WESTRING avait étudié spécialement l’ordre des Arachnides. Il a publié un ouvrage devenu classique sur les Araignées sué- doises: Araneae Suecicae descriptae a Nicolao Westring, Go- thembourg 1861, outre diverses dissertations d'une importance plus ou moins grande. WESTRING était né a Gothembourg le 13 novembre 1797. Il était membre de l'Académie royale des sciences de Suède et de plusieurs sociétés savantes de la Scandinavie et de l'étranger. (PI rs du, texte.) H.-D.-J. WALLENGREN: Revision des Tipulides de la Scan- dinavıe. . Continuation depuis l'année précédente (1881). 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. (P. 30 du texte.) CHR. AURIVILLIUS: Orchestes populi L., comme insecte nuisible. | M. AURIVILLIUS communique que, lors d'une visite faite par lui pendant l'été de 1880 au presbytère d’Arbrä dans le Hel- singland moyen (Suède du Nord), il a rencontré l’insecte nuisible mentionné décimant les feuilles du peuplier baume du Canada (Populus balsamifera). (P. 31 du texte.) SVEN LAMPA: Hadena unanimis Tr., trouvee en Suede. M. Lampa donne la description de ce papillon inconnu en Suède jusqu'en 1874, et retrouvé l’année dernière dans la pro- vince d’Upland (au nord de Stockholm). CR 33 "au texten) W.-M. SCHÔYEN: Sur le groupe Argus-Ægon du genre Lycæna. L'auteur rend compte des résultats de ses recherches sur les formes appartenant au groupe Lycæna Argus-Algon, principale- ment à l'égard de leurs relations respectives dans la Péninsule scandinave. Ici, comme ailleurs, les deux espèces ont été confon- dues l’une avec l’autre à une époque antérieure, aussi bien qu’à une époque plus récente. L'auteur considère que le Papilio Argus de LINNÉ est, comme WALLENGREN l'a signalé le premier, iden- tique avec I'./ Egon des auteurs plus récents et non avec leur Ar- gus, circonstance confirmée par M'LACHLAN, à Londres, lequel a communiqué que les exemplaires typiques de Pap. Argus ap- partenant à la collection de LINNÉ sont parfaitement identiques avec /’A/gon commun en Angleterre. — L'auteur nomme Ar- gyrognomon BERGSTR. l’Argus des auteurs récents. M. Scxô- RESUMES. IOI VEN a examiné un nombre considérable, non-seulement d’exem- plaires scandinaves, mais encore d'autres exemplaires européens de ces papillons, et donne les distinctions caractéristiques sui- vantes entre ces espèces: Une épine cornée aux tibias antérieurs est tout aussi constante chez Ægon (Argus L.), qu'elle manque chez Argyrognomon (Argus Avcr.). Chez Agon, les ailes an: térieures sont ou dépourvues de plumules ou d’écailles capillaires, ou n'en ont que sur une minime étendue de leur surface; Argy- rognomon, au contraire, en possède en abondance et avec une extension considérable sur la surface des ailes antérieures; il en a même aux ailes postérieures, qui en sont toujours dépourvues chez Argyrognomon. Les plumules vésiculaires sont plus ob- longues chez Agon, et généralement munies de 8 à 9, parfois cependant d'un nombre plus grand encore de rangées de petites vésicules, tandis que chez Argyrognomon ces plumules sont plus arrondies, et offrent au moins de ro à 12, et assez souvent même un nombre plus grand encore de rangées vésiculaires, circon- stance que M. le Dr AURIVILLIUS a déjà signalée, si même il se présente quelques légères différences entre les faits reconnus par M. SCHÔVEN et ceux constatés par M. AURIVILLIUS. La colo- ration offre en outre chez les deux sexes des caractères faciles à reconnaître, de sorte que dans la plupart des cas l’on n'a pas besoin d’employer les moyens microscopiques mentionnés. Argon varie moins dans son aspect qu’ Argyrognomon, mais l'on a trouvé néanmoins dans plusieurs localités de la Scandi- navie une variété du premier qui ne peut être distinguée de 7. bella H. S. de l'Asie Mineure et de la Perse. Argyrognomon offre une variété alpine et arctique, Æozdion MEISSN., qui a sou- vent été confondue avec Ægon, même par WALLENGREN, lequel a rapporté Z’Argus Idas de ZETTERSTEDT à Mgon, tandis qu'il appartient en réalité à la variété Ægzdion d’Argyrognomon. La variété Æypochiona RBR de STAUDINGER, placée sous Argus AUCT. (Agyrognomon BERGSTR.), ne s’y rapporte pas, mais bien a Ægon (Argus L.). L'espèce dubza de la Poméranie, créée par SCHULZ et HERING, a été trouvée à Kristiania dans le courant des deux dernières années, et malgré sa différence considérable d'avec Argyrognomon tant dans sa grandeur que dans son aspect, se trouve, suivant l'auteur, comme variété dans les mêmes rap- 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. ports avec la forme typique de l'espèce précitée, qu’ Hypochiona avec /’ Afgon typique. | Argon ne se rencontre en Scandinavie ni aussi loin vers le nord, ni à une altitude aussi considérable dans les Alpes Scan- dinaves qu Argyrognomon. Des données plus anciennes sur la présence d'Ægon dans le Finmark norvégien sont dues à une interprétation fautive d’Argus [das de ZETTERSTEDT. La limite septentrionale d Agon n'est pas connue avec pleine sûreté; jus- qu'ici, on ne la pas trouvé au delà du 62°, 50’ de lat. nord, tout aussi peu que dans les hautes régions alpines, où il est rem- placé par la forme Afgzdion d'Argyrognomon, que Yon y ren- contre volant sur toutes les bruyères, de même qu’ Algon sur les bruyères des basses plaines et de la Scandinavie tant méri- dionale que moyenne. — Après un exposé de ce que l'on sait concernant les plantes servant de nourriture aux deux espèces | à leur ‘période de larves, à leurs localités de vol suivant les régions, au temps de leur vol, etc:, l'auteur prie les lépidoptérologistes de la Scandinavie de rechercher diligemment et d'élever les larves de ces espèces, afin de découvrir la marche de leur développement suivant les conditions attachées à des localités différentes. = En dernier lieu, l’auteur donne le tableau des formes appartenant au groupe, avec leur synonymie. (P. 63 du texte.) O.-M. REUTER: Communications hemipterologiques. M. REUTER communique sous ce titre les espèces suivantes nouvelles pour la Suède: Pilophorus perplexus D., Strömstad (Suède de l'Ouest). Globiceps cruciatus REUT., Gotland (Baltique). » salicicola REUT., Laponie. Dieyphus stachydis Reur., Kinnekulle (montagne de la Vestro- gothie). Psallus .Scholzii F1iEB., Ångermanland (Suède du Nord). Agalliastes Wilkinsonit D. et Sc., Laponie. Lygus montanus SCHiLL., Småland. RÉSUMÉS. 103 Orthotylus diaphanus Kirscus., Scanie. > flavinervis KırscHe., Helsingborg (Scanie). > concolor KBM, Scanie. Heterotoma merioptera SCOP., Scanie. RP DS du. texte.) O.-M. Reuter: Heémipteres heteropteres de la Finlande et de la Scandinavie. M. REUTER donne sous ce titre la continuation de la des- cription systématique de tous les Hémiptères héteroptères connus de la Finlande et de la Scandinavie. (P. 81 du texte.) K.-Fr. THEDENIUS: Sur Cidarıa olivata W. V. M. THEDENIUS donne des communications sur l’habitat de ce papillon en Suède. Il a été trouvé dans ces derniers temps aux environs de Skeninge (Ostrogothie), au Klinteberg (Gotland) et à Elfkarleby (Upland septentrional). (PP. 83 du texte.) ' Fr. MEINERT: Sur les antennes rétractiles d'une larve de diptère, Tanypus. M. MEINERT mentionne et décrit les antennes rétractiles des larves de deux Diptères, Zanypus varius Fr. et 7. monzlis L. Il en donne des figures, à la description latine desquelles (p. 85) nous renvoyons le lecteur. el { AUG. Br ER Que _albo-venosa Gorze (DE Grrr) et _ de cette espèce. | x 1 y ~ t > él ir | 4 Ps i 4 Ve H Se Te ute PAST AN FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFONS | HEMIPTERA HETEROPTERA AF O. M. REUTER. (Forts. ix. Are. 3, pas... Sia) bugtade; hemielytra enfärgadt svarta, vid basen. tämligen lindrigt utvidgade, men i kanten tillbakaböjda; honans första genitalseg- ment dubbelt så långt som det andra; sidoloberna i inkanten hopstötande, blott i spetsen fränstäende. © 5°/, mm. 1. Pour te 50, 14 Endast en hona funnen vid Stockholm af WAHLBERG.’ : 14. A. angusticollis REUT.: mycket lik föregående, svart med abdominalsegmentens bakränder (pa ôfre sidan) rostfärgade, tibier och tarsernas bas rostbruna; antennernas andra led afsmal- nande mot den svagt uppsvullna basen, tredje leden */, kortare än den andra; ögon mindre utstående än. hos föregående; huf- vud bakom ögonen tämligen kort hopdraget och med randen lin- drigt utböjd, framtill på hvardera sidan med-en trubbig, men tyd: lig tuberkel nära ögat, sido-utskottet tämligen bredt, så långt som ögats diameter, utkanten med en svag tand litet framom ögat, inkanten likformigt bredt urbugtad, pronotum litet smalare än hemielytrernas bas, omkring dubbelt så bredt som långt, sido- ! Denna art står ytterst nära A. aferrimus FIEB., hvaraf ett exemplar utan angifven fyndort förvarats i F. SAHLBERGS samling bland sådana af 4. lugubris. Da detta exemplar möjligen är taget i Finland, ma det här anteck- nas att det synes afvika endast genom mot spetsen mindre starkt afsmalnande och mer trubbig scutell samt genom första genitalsegmentets sidolober, hvilkas inre ränder stå från hvarandra i hela deras längd? Jag är icke fullt säker pa. huru vida dessa båda arter i själfva verket böra anses såsom specifikt skilda. 7 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. ränderna ytterst fint crenulerade eller nästan hela, mot spetsen starkt afsmalnande och lindrigt urbugtade, litet nedom midten mot basen parallela; scutellens ränder hvasst uppböjda, men dessa kanter afbrutna strax bakom själfva basen; hemielytra svarta med smutsigt brungula tvärnerver, vid basen mycket lindrigt, men dock tydligt utvidgade; honans första genitalsegment 1 midten knapt längre än det andra, spetshôrnen tandlikt utdragna, sido- loberna till inkantens hela längd fristående. © 5*/, mm. 1. Reut., Medd. Soc. F. FL Fenn. VU, p. 240: Blott ett exemplar är funnet i Torneå Lappmark af J. SaHL- BERG. 15. À. crenaticollis F. SaHLe.: svart, andra antennleden mot basen och benen rostbruna; abdominalsegmentens spetshôrn rostfargade; corium med en stor smutsigt hvit flack ett stycke nedanför basen och med hvitaktiga tvärnerver; antennernas andra led val lika lang som hufvudet, starkt afsmalnande mot den knöl- formiga basen; hufvud med en tydlig tand nära hvartdera ögat; pronotum i midten tämligen starkt utvidgadt med starkt afrun- dade sidor, dessas ränder fint crenulerade, före de trubbiga fram- hörnen tämligen djupt urbugtade, basen måttligt urbugtad, kö- larne raka och parallela; scutell med starkt upphöjda ränder, diskens midt något convex; hemielytra vid basen tämligen lindrigt utvidgade. FI 6'/, © 7°/, mm. 1. F. SaAHLB., Mon. 139, 3. Reur., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, N:o 5, 58, 11 (nec. FIEB.). Sällsynt: Sverige: Upland, enl. ex. 1 WASASTJERNAS sam- ling; Finland: Satakunta, SAHLBERG, Tavastland, WOLDSTEDT, Ryska Karelen, GÜNTHER, Österbotten vid Uleåborg, W. Nv- : LANDER, 16. A. bimaculatus REUT.;: svart eller svartbrun, antenmer- nas andra, led mot basen, abdominalsegmentens bakränder och benen rostfärgade, laren mörka; corium såsom hos föregående; pronoti ränder kring bakhörnen och -kölarne mot basen stötande i rostbrunt; antennernas andra led afsmalnande mot basen och nära °/, kortare än hufvudet; detta med en liten tämligen otydlig tuberkel vid hvartdera ögat; pronotum säsom hos föregäende, men mindre transverselt och med de midtersta kölarne tydligt diver- gerande mot basen; scutell kortare och bredare än hos föregä- REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 107 ende samt med lindrigt uppböjda ränder, hemielytras bas lindrigt dilaterad. © 5'/, mm. 1. INET. Iker dö, 12: Några honor äro funna i norra Lappmarken af WAHLBERG och i Småland af BOHEMAN.! 17. A. laeviusculus REUT.: aflång, brun, abdominalseg- mentens spetshörn blekgula, tibier och tarser rostfärgade, 1 spet- sen bruna; mycket lık följande, men slätare än nägon annan art; afviker genom de mycket finare, helt och hället svartbruna antennerna, hvilkas andra led afsmalnar likformigt emot den föga tillsvullna basen, genom den nägot längre tredje leden, som icke är dubbelt kortare än den andra, genom rostrum, som räcker blott till framhöfterna, genom pä sidorna starkare utvidgadt pro- notum, hvars midtelkölar starkt convergera i midten af disken samt genom icke genomskinande hemielytra med mycket svagare nerver och icke upphöjda, men gulaktiga tvärnerver. 5'/, mm. 1 Reur., Not. Sällsk. pro F...Fl. Fenn. Förh. XIV, 329, 3. Endast en hane funnen i Finland 1 Satakunta (Yläne) i Januari af J. SAHLBERG. 18. A. lugubris FALL.: aflang, svart eller svartbrun, tredje antennleden (stundom äfven den andra) i spetsen samt abdomi- nalsegmentens spetshôrn hvitgula; ben stôtande i brunt; anten- nernas andra led mot tredje basaldelen tämligen plôtsligt och starkt sammandragen; rostrum uppnaende nästan midten af meso- sternum; pronotum omkring dubbelt så bredt som långt, föga utvidgadt på sidorna, sidoränderna fint crenulerade, framtill urbug- 1 I F. SAHLBERGS samling förvaras en Aradus, som möjligen är fun- nen i Finland och hvilken står nära till ofvan beskrifna art. För närmare efterforskningar meddelas dess diagnos: _ ; A. simillimus REUT.: rostbrun med abdominalsegmentens bakränder gulaktiga, hemielytra med en randfläck pa corium nedanom basen och tvär- nerver bleka; afviker för öfrigt genom kortare rostrum, som icke när utöfver frambröstet, finare antenner med de tvä sista lederna nägot längre och mindre tjocka, pronoti sidor afrundade i mindre stark bäge samt genom strukturen af honans abdominal- och genital-segment, i det sjette ventralsegmentets midtel- _lober dro betydligt längre och andra genital-segmentet är högst '/, kortare an det första, under det att detsamma hos A. dimaculatus är väl dubbelt sa kort som detta; första ventralsegmentets sidolober stöta dessutom i inkanten (för- utom i spetsen) tillsamman, hvaremot de hos sist nämnda art i hela sin längd äm fristående. Not. Sällsk. pro F. Fl.-Fenn. Förh. XIV, 328, 2. 108 i ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. tade före de något framskjutande framhörnen, baktill föga af- rundade, nästan parallela, basen lindrigt urbugtad, kölar nästan parallela; scutell tillspetsad med uppböjda sidoränder; hemielytra med rät sidorand, mörkt genomskinande med svarta längsribbor och äfvenledes svarta ribblikt upphöjda tvärnerver. 5'/,—6 mm. 1. FALL, FL Sv. 139, 8:: ZETT., Ins) apphoe7 1,64. Sara, Mon. 142) 65 ReDr Mill. eo 68,074. Under barken af tall samt pa väggar och plank, särdeles i norra och mellersta delen af området, gar ända upp till norra delen af Lappmarken. ANEURUS CURT. 1. A. laevis Fapr.: brun eller rostbrun, framtill mörkare; corium kort med hvitaktig midtelbindel, membran stor, brun, glänsande; connexivum ofvantill med en rad aflänga tuberkler; antennernas tva första leder ovala, den första tjock, de tvä sista cylindriska, den sista så lang som de två näst föregående tillsam- man. 4'/,—4°/, mm. |. FALL., H. Sv. 140, 10 (Aradus). REUT. 1. c. 62, 1. Sällsynt under barken af Betula alba. Sverige: Östergöt- land, GYLLENHAL och WAHLBERG; Finland: Abo (?), Pıppinc- SKIÖLD, södra Tavastland, v. BONSDORFF, Karelska näset, J. SAHL- BERG, Wasa (?), WASASTJERNA. Fam. V. TINGITIDAE. Kropp liten med fast chitinskelett, vanligen platt. Hufvud ofta med taggar. Punktögon saknas oftast. Rostrum treledadt och inneslutet i en djup ränna, bildad af nätädriga skifvor pa ömse sidor. Antenner fyraledade, de tva fôrsta lederna korta, tredje leden läng, den sista äter kort, aldrig finare, men ofta tjockare än den tredje. Pronotum oftast delvis, atminstone pa sidorna, nätädrigt, ofta framtill med en nätädrig bläslik uppsväll- ning, vanligen baktill förlängdt och i sa fall betäckande scutellen och clavus.* Hemielytra nätädriga, membran antingen helt och | hället nätädrig eller med ett nätädrigt band vid basen och fyra REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 109 nerver, ofta förkortad och starkt reducerad.! Ben korta med tvaledade tarser. Framhôfter insänkta 1 prosterni bakrand. Lefva pa växter, hvilkas safter de suga; flere arter äro monophytopha- ger. Ganska manga öfvervintra hos oss. Ofversigt af underfamiljerna: 1 (2). Hufvud transverselt, sidoloberna (juga) pa ömse sidor om clypeus utdragna till tva framsträckta horn; antennknôlarne tandformigt utsta- ende; rostrallober tämligen smala. Punktögon finnas åtminstone hos de längvingade. Antennernas första led sittande pa en fin stjälk, sista leden spolformig. Pronotum transverselt, vid basen bredt trub- bigt afrundadt, icke förlängdt öfver den lilla scutellen. Hemielytra med tydligt afsatt clavus, corium med tre längsnerver; membranen hos kortvingade helt och hället nätädrig, smal, hos längvingade blott vid basen nätädrig, för öfrigt med fyra fria nerver. — Piesmina. 2 (1). Hufvud smalare, sluttande mot spetsen och pä sidorna icke utvidgadt. Punktögon saknas alltid. Pronotum baktill vinkligt förlängdt och döl- jande scutellen och den smala, men hos längvingade exemplar myc- ket tydligt afsatta clavus. Corium med tvä nerver, af hvilka den ena (brachialnerven) gär bredvid clavi sutur och fortsätter sig hos de läng- vingade bägformigt i membransuturen, den andra (cubitalnerven) äter gär bägböjd ungefär genom midten af corium och sammanlöper i spetsen med membransuturen, bildande med denna corii discoidalfält, som i spetsen utsänder en fri nerv; utåt om cubitalnerven ligger corii lateralfält, hvilkets rand vanligen är horisontelt membranformigt ut- bredd ; ? stundom saknas alla nerver, stundom sammansmälta hos kort- ‘“vingade exemplar cubitalnerven och membransuturen till en enda med bfachialnerven parallel ribba; membranen alltid helt och hållet nät- ädrig; ej sällan starkt reducerad. — Tingitina. * Man har hittills beskrifvit Zzzngitidernas täckvingar, hvilka man onö- digtvis gifvit det särskilda namnet Sagerae, såsom en afvikelse fran de typiska hemielytrerna, i det här clavus, corium och membran icke skulle vara åtskilda (se äfven denna afhandl. i Ent. Tidskr. (1880) p. 115). Hos alla långvingade exem- plar finnes dock vid närmare efterseende en särdeles tydligt afsatt, ehuru under pronoti förlängning dold clavus samt ett inre; afskildt, membranen motsvarande stycke, som dock sällan är längre än corium, med hvilket det stundom omärk- ligt sammansmälter. ; 2 Hos Galeathus, Derephysia, Dictyonota, o. a. är denna rand sä starkt afsatt, att den inåt synes begränsas af en längsgående nerv; detta är dock endast skenbart och uppkommer af vingarnes grofmaskighet, i det de smånerver, som bilda maskorna, äro lika starka som bra- chialnerven och maskornas inre, stundom än tjockare, gränser här stå alla i en rät HAE som dock icke bildar en upphöjd ribba, liksom de egentliga s. k. nerverna. IIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1882. Underf. I. Piesmina STAL. Innefattar endast ett europeiskt slägte : PIESMA ST. Meter Artofversigt : I (2). Pronotum med tre baktill afkortade längskölar, sidor raka. — P. quadrata. 2 (1). Pronotum framtill med endast två längskôlar, sidor urbugtade. 3 (4). Pronotum framtill icke sammandraget, sidokanten baktill mycket smal, framtill skiflik med tre rader punkter. — P. maculata. 4 (3). Pronotum framtill tydligt hopdragen med sidokanten framtill mycket smalare skiflik, visande blott en rad punkter. — P. capitata. 1. P. quadrata FiEB.: aflangt äggrund; undertill jämte antenner och ben blekgul; ofvan gulgra, pronotum och hemie- lytra (förutom vid basen) oftast med talrika tämligen stora svarta fläckar, hvilka i utkanten sta pa regelmässiga afstand fran hvar- andra; pronoti sidor räta, mot framhörnen skiflikt utplattade, sjalfva framhôrnen afrundade; scutell svart med en gul upphôjd knöl i spetsen. 3—3'/, mm. |. J. , SAHLB., Christ. Vid...Selsk. Forh: 18380, Neeson Pa Chenopodiaceer vid hafskusten. Sverige: Skane, Oland, Gotland, Halland; Norge: Horten, Forr., Throndhjem J. SAHL- BERG. i 2. P. maculata Zap.: aflängt äggrund, tämligen mörkt gul- grå, hufvud svart; pronoti framrand hvitaktig; hemielytra vanli- gen med bruna mer eller mindre tydliga fläckar, vid basen hvit- aktiga; ben och antenner blekt lergula. 2'/,—3 mm. I. Tingis capitata FALL., H. Sv. 150, 14. Zosmenus anti- cus F. SAHLB., Mon. 128, 2. Pa Chenopodiaceer ej sällsynt. Sverige: Skane—Oland— Bohuslän—Söderbotten; Norge: Töjen, Hasle; södra och mel- lersta Finland, nordligast vid Tiudie i Ryska Karelen, J. SaHL- BERG. Sällsyntare säsom kortvingad. 3. P. capitata Wozrr: mycket lik föregående, men min- dre, smalare, mera enformigt och mörkare grä, hemielytra vanlı- gen gräbruna, blott vid basen ljusare, pronotum framtill tydligt smalare med isynnerhet smalare utplattad sidorand. 2'/, —2'/, mm. |. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. III SAHLB., Mon. 128, 1 (Zosmenus). Tingis collaris ZETT., Eur Lapp. 269,17 (forte). På Chenopodiaceer. Sverige: Öland, BOHEMAN; Finland: ungefär samma utbredning som föregäende. Underf. 'Tingitina STAL. Gruppöfversigt: I (2). Främre laren fran basen pa öfre sidan plötsligt tilltjocknade och der- efter afsmalnande mot spetsen. Pronotum utan bläsa i den trubbigt urbugtade framkanten, sidoränder knappt kölade. Corium convext, ytterst otydligt reticuleradt med en nästan omärklig langsnerv och myc- ket smalt afsatt sidorand; membrandelen hos de längvingade tydligt nätädrig. — SERENTHIARIA. 2 (1). Lär icke plötsligt tilltjocknade vid basen. Pronotum med en nät- adrig apicalbläsa (utom hos Camfylostira). Corium med tydligt upp- höjda nerver, inneslutande ett discoidalfalt, som i spetsen utsänder en fri nerv, pa hvars yttre sida lateralfältet och dess oftast horizontelt utvidgade, stundom starkt afsatta sidorand ligger; den pa inre sidan liggande delen ater motsvarar membranen, men bildar ej sällan hos de kortvingade ett smalt jämnbredt fält vid suturen (suturalfältet), i det membran-suturen och cubital-nerven, hvilka hos de langvingade exemplaren bägformigt öfvergä i hvarandra har hopsmultit till en enda med brachialnerven parallel nerv. — TINGITARIA. Gruppen Serenthiaria STAL. Blott ett europeiskt slägte: SERENTHIA SPIN. I. S. laeta FALL: svart, ben rödgula, pronoti framrand och basal-processen mot spetsen samt hemielytra smutsigt hvit- gula; yttersta spetsen af tredje antennleden och basen af den fjerde smalt rostrôda. 1°/, mm. 1. Emm ok Sv) sols orgis) Pa Funcus-arter. i södra och mellersta Sverige: Skane, Smäland, Blekinge, Vestergötland. 2. S. femoralis Tuoms.: större än föregående, pronoti framkant ytterst smalt gulaktig, dess basalprocess mot spetsen och corium nägot mörkare, lergula, membrandelen med större och II2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. tydligare maskor; ben rödgula, men lären, utom i spetsen, svart- bruna; för öfrigt som föregående. 2'/,—2°/, mm. 1. TuHoms., Op. ent. IV, p. 397 (Agramma). Funnen pa Eriophorum angustifolium i Finland: Ladoga- Karelen och Karelska näset, J. SAHLBERG, Nyland, ENGSTROM. | RE). 2m. 6 (3). 8 (9). 9 (8). Gruppen Tingitaria STÄL. Slagtofversigt : Rostral-canalen framtill typiskt öppen, i det rostral-loberna har icke sammanstôta. Pronotum framtill merendels bredare än hufvudet med ögonen; dess och corii sidomembran horisontelt.utbredd eller lindrigt återböjd, oftast framtill utskjutande på sidan om ögonen. Corii mem- branösa sidorand skarpt afsatt från sidofältet, maskorha med inranden, som hos de långvingade ofta är förtjockad, stälda i rät linie och bil- dande en longitudinel sken-nerv. Stinkkörtlarnes mynningar icke . skönjbara. Pronotum hos vara arter treküladt med hos kortvingade exemplar kortare basalprocess; sidomembranens framhörn rundade eller trubb- -vinkliga. Corti discoidal och lateralfält icke tak- eller blasformigt upphôjda, det fôrra horizontelt, plant eller lindrigt concavt, det se- nare utat sluttande. Hemielytra atminstone i disken opaka; membra- nen hos de kortvingade ofta reducerad till et smalt suturalfalt. Antenner fina utan tuberkler; fjerde leden tjockare än tredje. Pronoti framkant urbugtad, utan nätädrig bläsa. Corii discoidalfält böjdt, inät urbugtadt. — Campylostira. Pronoti framkant med en urbugtning pä hvardera sidan om den nät- ädriga framskjutande apicalblasan. Corii discoidalfält med inranden rak (kortvingade) eller afrundad (längvingade). — Orthostira. Antenner tjocka med tätt stälda härbärande smä knölar; fjerde leden icke tjockare än tredje. — Dictyonota. Pronoti sidomembran i spetsen plötsligt framåt starkt vinkligt utdra- - gen, vanligen stor-maskig. Hemielytra glaslika, stormaskiga, discoi- | dal- och lateralfälten långa, fore midten tillsamman starkt upphöjda, tak- eller bläsformiga, braehialnerven löpande ungefär genom midten af blasan icke tjockare än ôfriga nätnerver; lateralfältets sidorand starkt och bredt afsatt med stora i en enda rad stälda maskor. Hufvud med korta, trubbiga taggar. Pronoti lateralkölar mindre höga (eller inga), sidomembranen med smärre maskor i blandadt tva a tre rader. Corii discoidal- och lateral-falt tillsamman takformigt upphöjda, detta senares sidorand hos vär art tväradigt stormaskig. — Dere- physia. Hufvud hos vära arter med länga och fina taggar. Pronoti sido- kölar mycket starkt upphöjda, stormaskiga, musselformigt äterböjda, REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 113 midtelkölen baktill bläsformigt utvidgad; sidomembranen med fem till sex stora maskor, blott den första liten, den andra bildande mem- branens utdragna spets. Corii discoidal- och lateralfält tillsamman bläslikt upphöjda, dettas bredt utplattade horizontela sidorand enma- skig. Alla maskor mycket stora. — Galeatus. 10 (1). Hufvudets rostral-lober oftast hopstötande i spetsen och derstädes till- slutande rostralfäran. Stinkkörtlarnes mynningar vanligen tydligt mar- kerade af en fära, i annat fall är pronotum framtill smalt, icke bre- dare än hufvudet. 11(12). Hemielytra breda, glaslika. Corii discoidal- och lateralfält takfor- migt eller blåslikt upphöjda, i spetsen icke begränsade, brachialner- ven snedtlöpande i blåsan; lateralfältets horizontela sidorand mycket bred och bakom midten än bredare och inåt starkt urbugtad. Pro- noti apicalblåsa stor, sidokölarne låga, sidomembranen bred med täm- ligen små maskor i flere rader. Antenner och ben långa och fina. — Stephanitis. 12(11). Hemielytra icke genomskinliga, corii discoidalfält väl begränsadt af ribblikt upphöjda nerver, aldrig jämte lateralfältet uppsvullet, utan horizontelt, plant eller lindrigt concavt. Pronotum framtill småningom ' afsmalnande med lindrigt upphöjda kölar och liten apicalbläsa. 13(18). Corii lateralfält inät vid spetsen af discoidalfältet icke vinkligt utvid- ah gadt, lineärt. 14(15). Antenner tjocka, cylindriska, de två sista lederna öfverallt lika tjocka. | Proncti kölar svagt upphöjda, sidorandens membran smal, starkt äter- böjd eller upprät. — Catoplatus. 15(14). : Antenner fina med sista leden tjockare, spolformig. Prönoti kölar 2 vanligen tydligt sammantryckta, fint nätmaskiga. 16(17). Pronoti sidomembran horizontel eller lindrigt äterböjd, skiflikt utbredd ©: och försedd med tydliga maskor. — Tingis. 17(16). Pronoti sidomembran bred, men helt och hället äterböjd och äterka- st stad öfver ‘sidorna af pronotum, berörande dessa i hela sin bredd, convex och oregelbundet reticulerad. ’Tredje antennleden finare än | de öfriga. Stinkkörtlarnes mynningar tydligare. — Physatochila. 18(13). Corii lateralfält inåt vid spetsen af discoidalfältet tydligt bredare och : vinkladt. -Stinkkörtlarnes mynningar icke skénjbara. Pronoti sido- membran och antenner såsom hos föregående slägte. Antennernas tredje led fin. — Monanthia. s CAMPYLOSTIRA FIEB. 1. €. verna Fatt.: aflangt oval, mörkt rostbrun, anten- ner särdeles mot spetsen finhariga; pronotum med tre kölar, sido- randen med en serie af sex a sju sma maskor och i spetsen in- nantill med tva eller tre större, processen trubbvinklig; hemie- Entomol. Tidskr. Arg. 3, Hi. 3 (1882). 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. lytra franstaende i den sinuerade inkanten, corii sidorand kölfor- mig, blott vid basen och spetsen med smä maskor, lateral- och discoidalfälten hvardera med tva rader, suturalfältet med en rad maskor, maskorna stora. 1'/, mm. |. FALL, de SvT ould gigs): ee mossa, pa stenar o. d. sällsynt i Syerige "Skåne. KJELLBERG, Bohuslän, BOHEMAN, Upsala, HAGLUND. ORTHOSTIRA FIEB. Artöfversigt: Pronotum hos alla vara arter treküladt. ! 1 (8). 2 (5). 3 (4). 4 (3). 5 (2). 6 (7). 7 (6). 8 (1). 9(10). I . lergul; Tredje antennleden vid basen icke plötsligt knöllikt uppsvullen. Pannans båda taggar icke kortare än första antennleden. Pronoti sidomembran med tre eller fyra rader maskor. Antennernas tredje led icke knöllikt tillsvullen vid basen. | Lergult gräaktig. De utät om antennbasen liggande taggarne starka och hvassa. Pronoti kölar bakåt något divergerande. — QO. cervina. Svartgrä. De utåt vid antennbasen liggande taggarne helt små och trubbiga, mycket kortare än pannans taggar. Pronoti kölar. parallela. — 0. platychila. Pannans taggar mycket kortare än första antennleden. Pronoti sido- membran med en eller två rader maskor; apicalblåsan lindrigt utdra- gen öfver hjässan. Corii sidorand med blott en rad maskor. Tredje antennleden roströd eller rostbrun, något smalare mot spetsen än vid själfva basen. — O. nigrina. Tredje antennleden svart och alls icke afsmalnande mot spetsen. — O. macrophthalma. Tredje antennleden plötsligt knôllikt uppsvullen vid basen. Pronoti apicalblåsa starkt utskjutande öfver hjässan. Corii discoidal-fält djupt urhålkadt med fyra rader tämligen stora ma- skor; suturalfältet (kortvingade) antingen ända till spetsen med två eller i spetsen med tre rader maskor; membranen (långvingade) med talrika maskor, vid själfva basen bilda dessa två rader. — ©. gra- cilis. ” Corii discoidalfält plant med fem till sex (sällan fyra) rader små ma- skor; suturalfältet mot basen med blott en rad maskor. — ©. parvula. O. cervina GERM.: bredt oval (kortvingad), gråaktigt antenner tämligen tjocka; pronoti sidorand treradigt ma- 1 De långvingade hafva stor membran med talrika maskor, diskoidalfältets inre ribba böjd, de kortvingade endast ett smalt suturalfält med en eller två rader, i spetsen stundom tre rader maskor, discoidalfältets inre ribba rak. bd REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT -HETEROPT. 115 skig; corii suturalfält med två, det plana discoidalfältet med tre till fyra och lateralfältet med tre rader maskor; sidoranden med två rader eller stundom i själfva midten blott en rad större ma- Skor; Fort. 2//,, langv. 3 mm. 1. | F. Sauzs., Mon. 129, 1. Zzugis cassidea Fauu., H. Sv. mae 771 )ZECT.,, Ins. Lapp. 269,4... Orthostira, id: Taows. ÖPTV; 399,1. | Bland mossa och under löf på ängsbackar; Sverige: Skåne —Bohuslan—Umea Lappmark. Finland: ända upp i Kuusamo och i Kantalaks i ryska Lappmarken enligt J. SAHLBERG. 2. O. platychila: aflång, svartgrå; hufvudets taggar och antennernas två första leder rostbruna, ben och tredje antennleden (utom i spetsen) rostgula, denna mycket finare än hos föregående; pronoti sidomembran framtill med tre à fyra, baktill blott med två eller t. o. m. en rad maskor, kölarne ganska höga, apical- blåsan starkt framskjutande; corii suturalfält (hos kortv.) med två till tre, discoidal- och lateralfälten med fyra rader maskor, sido- randen med en, endast vid basen två rader (kortv.) eller vid ba- _ sen och emot spetsen med två rader, i midten ganska bredt med blott en rad maskor (långv.); discoidalfältet betydligt längre än hos föregående och hos kortv. på längden något konvext, ma- skorna mindre än hos föregående; kortv. 2°/,, langv. 2'/.—3"/, mm. 1. | roms,.Op. IV, 400, ‘2. Sällsynt bland mossa och pa Carex-tufvor pa fuktiga loka- ler; Sverige: Skane, THomson, Stockholm, Förr.; Finland: Âland—Karelen, nordligast i Österbotten och ryska Lappmarken. 3. ©. nigrina FALL.: svartaktig, ofvan grå; pannan svart, punkterad; pronoti sidomembran med två eller sällan framtill nä- stan tre rader maskor; corii suturalfält (kortv.) med två till tre, discoidalfältet med fyra till fem rader maskor; membran hos långv. flermaskig, basen med två rader maskor; andra antenn- leden, tibier och tarser rostfärgade; kortv. & aflang, © omvändt aeetormie; kortv. © 2, © 2"),, langv. ©" 3 mm. 1. BAPE El SV... DAS 00207) ETT. Ins. Lapp, 260, 3 (forte). — Tingis pusilla Fauu., H. Sv. 146, 8 (kortv.). — Orthostira cinerea F. SAHLB., Mon. 130, 3 (kortv.). 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Har och der bland mossa 1 barr- och lôfskogar; Sverige: Skane—Angermanland. — Finland: Äland—Ryska Karelen; nordligast 1 Idensalmi enligt J. SAHLBERG. 4. QO. macrophthalma FiEB.: smalare än föregående, isyn- nerhet honan, aflängt omvändt äggformig, svart, ofvantill gra; pannan svart och mycket tätare punkterad än hos föregående, pronoti sidomembran med två oregelbundna maskrader, framhör- nen icke utdragna; corii suturalfält med två, discoidalfältet med tre till tre och en half rader maskor; maskorna större an hos föregående; tibier och tarser rostfärgade. 2'/,—2'/, mm. |. SAHLB., Mon. 129, 2. ©. cylindricornis THoms. Op. IV, 401, 4. | | | Under mossa och vid gräsrôtter tämligen sällsynt; Sverige: Smäland, THOMSON, Ängermanland, SrÂL; Finland: Abo län, Finska och Ryska Karelen; Osterbotten upp i Kuusamo, Ryska Lappmarken. | | | 5. ©. gracilis FiEB.: aflangt äggrund, ofvan gra; frontal- taggar tämligen langa; pronoti kölar bakat icke divergerande, basalprocessen spetsvinkligt utdragen, sidomembranen med två, sällan delvis tre rader maskor; corii lateralfält med tre till fyra rader maskor; antenner och ben rostfärgade, de fôrras sista led svart, lar bruna; Kortv. 2°/,—-27/,, langv. 2°/ mm. L O. biseriata THoms., Op. IV, 402, 6. O. recticosta THOMs. l. c. 402, 7 (den förra kortv., den senare en mellanform mellan denna och den längv.). Sällsynt på steniga fältbackar bland mossa och gras; Sve- rige: Skane, Gotland, BOHEMAN; Finland: Aland, Forr., Fin- ska och Ryska Karelen, J: SAHLBERG. 6. O. parvula FaLL.: kortare oval (g') eller baktill starkt utvidgad, kort och bredt omvändt äggformig (Q); afviker dess- utom fran föregäende genom nägot kortare frontal-taggar, baktill nagot divergerande kölar och mindre langt utdragen basalprocess pa pronotum, mycket kortare discoidalfalt i corium, hvars lateral- fält har fem rader maskor; kortv. 1°/,—17/,, längv. 2 mm. I. FALL, H. Sv. 145, 6 (Zzngzs). .TuHoms., Op. IV, 2908. Orthostira obscura F. SAHLB., Mon. 130, 4. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. En 2 Bland mossa och pä sandiga fältbackar mindre sällsynt. Sve- rige: Skäne—Uppland. Finland: Abo—Ryska Karelen, nord- ligast vid Wasa. DICTYONOTA CURT. 1. D. crassicornis FaALr.: aflang, svart, nyss kläckta exem- plar ljust lergula med röda ögon; antenner cylindriska med långa hår på smäknölarne; antennknölar hvassa, tagglika, divergerande; frontaltaggar mot. spetsen convergerande; pronoti sidor, kölar, process. och hemielytra hvitaktiga; pronoti sidomembran utbredd, framtill utvidgad med tre eller t. o. m. fyra mask-rader; corii discoidal-fält med tre till fyra, lateralfältet med tvä till tre rader maskor; sidoranden med tvä rader eller i midten blott med en rad maskor, hvilket 1 hog grad varierar. 3 mm. 1. FABLE (Sve 147,10, (Z272@25). a ZETT.; Ins. Lapp: 260, 5. Saure, Mon. 134, I. — D. erythrophthalma GER. Pa fältbackar och hedmark. Sverige: Skane, Gotland, Öland, Smäland, Östergötland, Stockholm. Norge: Töjen, Roms- dal. Finland: Äland—norra Karelen. Träffas ej sällan i säll- skap med Laszus niger. DEREPHYSIA SPIN. 1. D. foliacea Farr.: bröst och pronoti disk svarta, ab- domen, alla nerver, ben och antenner lergula, de sista mörka; hemielytra och pronoti breda sidomembran glasklara, denna i framhörnen spetsvinkligt utdragen, disken med tre kölar af en- radiga maskor; corii sidorand med tva rader maskor, den inre Bincdare 04. 1.25/19; 3°/,. tom. 1. HALL El ‚Sw.;,:149;, 12 (7227). .SaHLe,; Mon. 135, ,1, Ej sällsynt. 1 lundar och pa | skogsängar bland gräs, enl. GYLLENHAL pa Chrysanthemum leucanthemum. Sverige: Skane ! Denna art upptages af J. SAHLBERG i En. Hem. Gymn. Fenn. p. 38, 109 säsom distinkt fran D. crassicornis. Jag har undersökt det af SAHLBERG omnämda exemplaret, men ser deri fortfarande blott en af de med hänsyn till vingmaskorna mänga formerna af ofvanstäende art. at ie bit Te ahah v 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. —Vesterbotten, Angermanland; Norge: Lysagerkjern; Finland: Aland—sédra Karelen, nordligast i Tuovilanlaks i norra Savolax enligt J. SAHLBERG. Någon gang hos Laszus niger. GALEATUS Curt. 1. G. spinifrons Farr.: ofvan glasklar, ofläckad, blott med hufvudet och pronoti disk mellan kölarne svart; ben och antenner lergula; nerver svarta, själfva utranden och den genom midten af corii blåsa zigzagformigt löpande brachialnerven ler- gula; endast den stora apicalcellen af pronoti basalprocess brun- skuggad; corii blåsa tämligen låg, fullkomligt glasklar, dess nå- got concava midtelmaska smalare, ofta betydligt smalare än den största maskan i den breda, bakom midten inåt urbugtade rand- membranen. .3'/, mm. 1. Farr., H. Sv. 148, 11 (Tingis). Tingis affinis SauLe., Mon. 136,’ 2 {(néc' H.\'ScH.s“FIER.) | I skogslundar, pa sandiga lokaler och svedjebackar, enligt J. SAHLBERG på Häieracium och Calluna, enligt GYLLENHAL pa Solanum dulcamara. Sverige: Skane, Gotland, Westergôtland, Östergötland, Södermanland, Ängermanland; södra och mellersta Finland, nordligast i Nurmis i norra Karelen enl. J. SAHLBERG. STEPHANITIS STAt. 1. St. Oberti Kor.: undertill, hufvud och pronoti disk svarta, hemielytra och alla nätmaskiga organ glasklara med gula nerver, två band öfver hemielytra svartgrä och med svarta ner- ver, det ena nästan tvärgående fore midten, det andra snedt lö- pande frän utranden inät och bildande med det förra ett andreas- kors; en kort linie i midtelbläsan och midtelnerven ı pronoti midtelköl svarta; denna mycket längre än sin höjd och med öfra randen bakom den svarta tvärnerven rak och smäningom slut- tande med tre maskor bakom nämnda nerv, sidomembranen med tva och en half serie maskor, starkt uppböjda, sidokölar framtill starkt afkortade; tredje. leden. dubbelt så lang som fjerde, ben och antenner gula. 3'/, mm..l. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 110 Bugis Pyri FAuL., H. Sv. 149, (13. SañB8., Mon. 136, 1, nec Farr. Hufvudsakligen pa Myrtillus nigra, men enl. GYLLENHAL äfven pa Carduus lanceolatus, enl. ZETTERSTEDT pa Myrıca gale och enl. J. SAHLBERG pa Ledum palustre. Sverige: Skane —Ângermanland ; sôdra och mellersta Finland, nordligast vid Tiudie 1 Ryska Karelen enl. J. SAHLBERG. CATOPLATUS Spın. C. Fabricii STÂL: äggformig, undertill svart, ofvan rostgul, nätverket sparsamt brunaktigt; hufvud, antenner och ben rost- röda, antennernas sista led brun, tredje leden nästan lika tjock som denna och som den andra leden, tva och en half gang sa lang som den tredje; pronoti disk convex, punkterad, mörkare rostfärgad, kölar lâga, raka, genomlöpande, parallela, sidorand helt och hället tillbakaböjd, fran sidan sedd med tva rader ma- skor, corii sidorand bredt afsatt, till största delen af sin längd med tre rader maskor, discoidalfältet plant. 3°%/,—4'/, mm. 1. Tingis costata Fair, H. Sv. 143, 1. ZETT., Ins. Lapp. 270, 1. Monanthia id: SauLe., Mon. 132, 2. Tämligen sällsynt pa ängsbackar och vid äkerrenar, vägkan- ter o. d. Uppgifves lefva pa Chrysanthemum. Sverige: Skane, Oland, Gotland, Bohuslän, Westergötland, Södermanland, Upland, Dalarne, Angermanland, enligt ZETTERSTEDT t. o. m. 1 Lappland; Finland: Aland, Abo, Satakunta, Nyland, Karelen, nordligast 1 Parikkala. PINGIS SPADER OSPAR T. cardui Linn.: afläng, utan hår och cilier, undertill och. hufvudet svart, ofvan, gulgrå med transversela svarta streck och fläckar på nätverket, af hvilka en bredare strax framom midten af utranden; pronoti kölar och corii brachialnerv samt membran- suturen med svart längsstreck; hufvudets små taggar, tredje (och ibland äfven andra) antennleden, tibier och tarser lergula; pro- noti sidomembran med tre rader maskor, den förra framtill hop- gående med den föga utdragna halsblåsan och i kanten något Ur < TRES MES eS i 5 x, 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. afrundad, kölar med en rad maskor, sidokölarne pa disken lin- drigt bägböjda; corii lateralfält smalt. 3'/, mm. 1. | Fatu., Ho Svsx43;es IZETTS Ins Lapp. #fateasre, Mon. 131, I (Monanthia). Allmän pa Cirsium lanceolatum. Sverige: Skane—Lapp- land. Norge: sddra delen, Hallingdal, Odal, Sarpsborg; södra och mellersta Finland. PHYSATOCHILA FIEB. 1. Ph. quadrimaculata Wozrr: äggrund, glatt, rostfärgad; corii sidorand blott med omkring fjerde basaldelen och bakre hälften genomskinlig med större i tva eller vid basen tre rader stälda maskor, före midten deremot bredt och i själfva spetsen smalt opac, rostfärgad och med smä täta maskor, liksom corium; pronoti alla tre kölar genomlöpande, parallela, den äterkastade sidoranden betäckande endast sidorna; sista antennleden och tars- spetsen Svarta. 3'/, mm. |. FALL., Hi ‘Sv. 144, 4 (7rngts). Sante Mensa, (Monanthia). Sällsynt i löfskogar, förnämligast pa A/mus. Sverige: Skane, WALLENGREN, Upland, BOHEMAN; Norge: Kongshavn, SIEBKE; Finland: Abo, Satakunta, Nyland, Tavastland, Finska och Ry- ska Karelen, hvarest nordligast vid Dvoretz, enl. J. SAHLBERG. MONANTHIA S. F. & Syd STÄL. Artôfversigt : ! ı (2). Pronoti sidokölar upphörande vid diskens midt och icke berörande den äterkastade sidomembranen. — M. Wolffi Fries. 2 (1). Pronoti sidokölar hela, framtill förenade med den äterkastade sido- membranen. 3 (4). Corii sidorand med blott en rad maskor. — M. Lupuli. 4 (3). Corii sidorand vid basen och nära spetsen med tva rader maskor. — M. Humuli. 1. M. Wolffi Fies.: äggrund, svart, tredje antennleden, lärspetsar och tibier lergula; pronoti ränder, kölar och process 1 Vära arter hafva pronoti sidomembran enkelt tillbakakastad öfver sidorna, icke sinue- rad invändigt, och sakna alla bläsor säväl pa pronotum som corium. REUTER: FINLANDS OCH SKAND.S HEMIPT.-HETEROPT. [21 samt hemielytra, en del nerver på membranen och pronoti pro- cess brun, corii discoidalfält med två stora svarta fläckar, sido- randen med en eller kort före spetsen två rader maskor, vexel- vis svart- och gul-maskig; pronoti disk starkt punkterad, kölarne utan maskor. 3'/,—3'/, mm. |. SAHLB., Mon. 133, 4. Zzngis Humul FarL., H. Sv. 144, 3 (delvis). IK Pa Loragineer, särskildt Echzum vulgare. Sverige: Skane, Öland, Kinnekulle. Finland: Yläne i Abo lan, enl. J. SAHL- BERG. 2. M. Lupuli Kunze: äggrund, svart, tredje antennleden och den andras spets, larspetsar, tibier och tarsernas bas rost- gula; pronoti ränder, kölar, process och hemielytra smutsigt grä- gula, pronoti kölar laga utan maskor, den äterkastade sidomem- (Forts.) OM TROCHILIUM MELANOCEPHALUM (DALM.). AF CHR. AURIVILLIUS. Sommaren 1879 fangades vid Bjuf i Skane af Hr inspektor A. F. CARLSON ett exemplar af en Sesiid, hvilket sedermera skänktes till Riksmusei entomologiska afdelning. Vid en närmare granskning af detsamma fann jag, att det var en hane af den allt sedan Darmans tid ej inom Sverige återfunna 77ochilium melanocephalum (Datm.). Det enda förut af PAYKULL tagna exemplaret är en hona och befinner sig likaledes i Riksmusei ST ES gt kammade, och kamgre: Be en längd af antennernas dubbla 1 _plar gulaktiga liksom RN antennen ~ % wh oS i a hu à" ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS SAMMANKOMST DEN 29 APRIL 1882. Fôreningen var inbjuden af Herr Direktôren G. HOLMERTZ att halla denna sammankomst 4 Kgl. Skogsinstitutet, hvars in- tresserika till dess verksamhetsomrade hörande samlingar före- visades af Herrar lärare vid detta Institut. | Ordföranden helsade Föreningens nyinvalde och för första gången närvarande ledamot Herr F. v. ROTHSTEIN välkommen,. och tillkännagaf sedan, att Föreningen sedan sista sammankom- sten förlorat en af sina medlemmar Intendenten vid Göteborgs naturhistoriska Museum Herr Prof. och Ridd. A. W. Mavm, hvars förtjänster om naturalhistorien i vårt land i korta drag framhéllos. En något fullständigare skildring af den bortgäng- nes lifsgerning skulle införas 1 Ent. Tidskrift. Vidare tillkännagaf Ordföranden, att Entomologiska Förenin- gen i Stockholm erhällit skriftligt löfte af Enkefru Professorskan C. G. WAHLBERG och hennes dotter Fröken S. WAHLBERG om en donation af 2,000 kronor, hvaraf hälften skall utfalla detta ar och andra hälften nästa ar, hvilken summa kommer att bilda en särskild fond under namn af »Professor P. F. WAHLBERGS Fond», till minne af denne om naturvetenskapen och särskildt entomologien i värt land sa högt förtjänte man. Derefter föredrogs följande skrifvelse af Herrar CHR. AURI- VILLIUS och A. E. HOLMGREN: »Till Entomologiska Föreningen i Stockholm. Kammarradet, Friherre C. A. HERMELIN framstälde vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 4 Mars detta ar förslag derom, att Entomolo- giska Föreningen skulle pa lämpligt sätt söka verka för spridning bland all- mänheten af kunskap om skadeinsekters lefnadssätt och utveckling, samt sörja för, att iakttagelser i detta hänseende gjordes pa så manga och så skilda stäl- len i vårt land -som > möjligt. | RAA SE Lion done 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Dä vi pä grund af det uppdrag, vi erhällit, att till föreningen inkomma med utlätande i ämnet, gätt att närmare undersöka detta förslag, har det synts oss, att var uppgift kunde sammanfattas i besvarandet af följande tvenne frä- gor: 1:0 Är spridandet af kunskap bland allmänheten om skadeinsekterna och deras lefnadssätt behöflig och önskvärd? 2:0 P& hvad sätt kan föreningen i så fall bast verka för ett sådant mal? Kunde man anse, att den störa allmänheten och hufvudsakligen den jord- brukande befolkningen i värt land redan förut genom de insigter, som sta att vinna genom den allmänna skolbildningen, vore tillräckligt hemmastadd med de företeelser inom insektverlden, som möta dem under deras dagliga verksam- het, för att riktigt förstå och bedöma dem, så vore några särskilda matt och steg fran fôreningens sida obehôfliga. Sa langt var erfarenhet sträcker sig, råder dock bland de flesta en sådan obekantskap med de vanligaste företeel- serna inom insektverlden, att den för dem omöjliggör hvarje ändamälsenligt ingripande gent emot de uppträdande skadedjuren. For att val bekämpa en fiende, maste man känna dess ställning, dess starka och framför allt dess svaga sidor. Den, som ej gör sig reda härför, hugger i vädret och afgar svårligen med seger. Vi torde näppeligen behöfva anföra nägra enskilda fall för att bestyrka denna var erfarenhet, enär vi aro ôfvertygade om, att alla föreningens med- lemmar dela densamma. Vi vilja endast erinra derom, att för den, som tror pa insekternas sjelfalstring — och det göra ännu otaliga i vart land — är hvarje försök till minskandet af deras antal hardt när en därskap. Dä vi säledes med ett obetingadt ja kunna besvara den första frägan, återstår att taga i dfvervigande det sätt, hvarpà föreningen bäst skulle kunna verka för ofvannämda syfte. Under den öfverläggning, som med anledning af Friherre HERMELINS förslag egde rum inom föreningen, framhölls, dels att föreningens medlemmar hvar i sin stad borde verka för spridning af behöflig kunskap om skadeinsek- terna, dels att efter samma plan genomförda iakttagelser öfver vigtiga insekter borde företagas på olika ställen inom landet. Ehuru vi visserligen icke vilja förringa, hvad föreningens medlemmar hvar för sig kunna åstadkomma för befrämjandet af detta syfte, synes det dock oss vara klart, att det resultat, som på denna väg kan åstadkommas, ej kan blifva synnerligen stort, enär föreningens medlemmar ej kunna hinna till öfver allt och dessutom af en eller annan orsak torde vara förhindrade att upp- träda såsom lärare för den stora allmänheten på insektkunskapens område. Hvad som på denna väg skulle kunna åstadkommas, skulle först efter en längre tid blifva märkbart, och då det finnes ett annat sätt, som kan verka hastigare, synes detta oss vara att föredraga. Föreningen har med stora kostnader börjat utgifvandet af en tidskrift, som redan vetat att häfda sig en plats bland vetenskapliga entomologiska tid- skrifter. Detta är ett särdeles glädjande resultat, och föreningen står genom sin tidskrift i lifligt samband med den entomologiska verlden i andra land, men det är oss bekant, att detta oaktadt flere af föreningens medlemmar. ej känna sig så belåtna med densamma, som det vore önskligt. Detta beror SANDAHL: ENT. FOREN:S SAMMANKOMST. 125 utan tvifvel derpä, att den genom sin vetenskaplighet intager en ständpunkt, som för dessa personer ej är fullt lämplig. För mången, som gerna sage sig ega kunskap om hvardagsinsekternas lefnadssätt, synes den vetenskap- liga beskrifningen såsom något onyttigt och obehöfligt, enär han glömmer, att man måste kunna särskilja, för att rätt förstå och ej sammanblanda vidt skilda saker. Oaktadt vi ej kunna annat än varmt värdera allt af sannt ve- tenskapligt värde, som förekommer i tidskriften, erkänna vi dock gerna, att de, som ej äro nöjda med densamma, hafva rätt för så vidt de önska, att tid- skriften mera än hittills och på annat sätt egnade sig åt frågan om insekter- nas lefnadssätt och deras ingripande i den menskliga hushållningen. Kunde »Entomologisk Tidskrift» tillfredsställa detta, utan tvifvel af många kända, behof, på samma gång derf ej öfvergåfve den vetenskapliga sidan af sin verk- samhet, så vore derigenom en väsentlig brist fyld inom vårt lands literatur och på samma gång det bästa svaret gifvet på den andra af de frågor vi upp- stält för oss. Vi tro också att detta lätteligen läte sig göra på följande sätt: »Entomologisk Tidskrift> utgifves i tvenne skilda och hvar för sig i bok- handeln tillgängliga afdelningar, af hvilka den ena innehåller de vetenskapliga uppsatserna och den andra uteslutande är egnad åt allmänfattliga framställnin- gar af de vanliga insekternas lefnadssätt, utveckling, skada, nytta m. m. dyl., som bör vara af intresse för hvem som helst, som begär att få veta något om, och förstå något af det, som tilldrager sig omkring honom. Genom att redo- göra för alla iakttagelser på den praktiska entomologiens område, samt isyn- nerhet blifva ett organ för Landtbruks-Akademiens Entomolog, borde denna afdelning af tidskriften bättre, än vi på annat sätt finna vara möjligt, kunna verka för det mål, som Friherre HERMELIN framstält för föreningens verksamhet. Det är klart att en sådan anordning i väsentlig mån skulle fördyra tid- skriften, i synnerhet då det torde vara nödvändigt att låta uppsatserna åtföljas af figurer, för att misstag af den i entomologien mindre bevandrade allmän- heten ej skulle göras. Föreningen torde på grund deraf draga i betänkande att ingå på vårt förslag. Vi vilja också för vår del tillstyrka detta steg en- dast under den förutsättning, att de myndigheter, som i närmaste hand hafva att vaka öfver landtbrukets förkofran i vårt land, K. Landtbruks-Akademien och Länens Hushållningssällskaper, visade intresse för saken på så sätt, att de öfvertoge ett visst antal af denna del af tidskriften för utdelning till socken- bibliotek m. m. Grundade förhoppningar för ett sådant tillmötesgående från dessa sällskaps sida synas oss vara för handen, så mycket mer som endast på så sätt den stora allmänheten skulle kunna få del af de undersökningar, som är- ligen göras af Landtbruks-Akademiens Entomolog. Skulle deremot dessa säll- skap, hvilka saken närmast rör, mot förmodan ej anse densamma förtjäna någon uppmuntran, nödgas vi för vår del afstå från att tillstyrka föreningen att inlåta sig på denna sak, enär vi allt för väl veta, att den ej låter sig genomföras med de tillgångar, som stå föreningen till buds. Stockholm den 28 April 1882. A. E. Holmgren, | Chr. Aurivillius.» L 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Rorande den gjorda framställningen uppstod ett lifligt me- ningsutbyte, hvari deltogo Hrr UNANDER, J. W. SMITT, J. MEVEs, THEDENIUS, LAMPA, STOLPE, HOLMERTZ och Ordföranden, hvar- under flera olika förslag rörande utgifvandet af en at praktisk entomologi egnad skrift eller tidskrift framstäldes. Till sist ena- des Föreningen om att uppdraga at Föreningens Styrelse att, nar sa lämpligen kunde ske, föranstalta om utgifvandet af en tidskrift med praktisk riktning, hufvudsakligen i Öfverensstämmelse med den gjorda framställningen. Med anledning af de i Skogsinstitutets samlingar befintliga bon, tillverkade af myror, höll D:r Hj. STOLPE ett föredrag om insamlandet af individer hörande till denna grupp bland steklarne, och uppmarade Föreningens medlemmar att hvar pa sin ort un- der sommaren insamla myror, enär de svenska arternas utbred- ning är föga känd. En uppsats härom skulle i tidskriften införas. Hr A. E. HOLMGREN talade om Bombylidernas lefnadssätt och utveckling, särskildt deras parasitism i äggen af vissa Orthopte- ra, isynnerhet Phthiria pulicarıa ı Oedipoda tuberculata. Hr HOFGREN visade åtskilliga vackert uppsatta mikrolepi- doptera. | Efter sammankomsten voro Föreningens medlemmar inbjudna till en ytterst angenäm och riklig aftonmältid hos Skogsinstitutets Föreståndare Hr Direktör HOLMER1Z. O. Th. Sandahl. FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR PRELIMINÄRT MEDDELANDE HJALMAR STOLPE. Dä jag den 29 April detta är bevistade entomologiska för- eningens sammankomst, föll det mig in att söka väcka de när- varande entomologernas intresse för en insektgrupp, som, under- ligt nog, ej ännu varit föremäl för nägon allmännare uppmärk- samhet i värt land, nämligen myrorna. Det var en gammal ung- domskärlek, som vaknade till lif under samvaron med de ifriga fackmännen. Jag hade som student, medan jag ännu dref zoolo- giska studier, med förkärlek egnat nägra somrar ät studiet af myrorna och jag hade anlagt en samling, som var afsedd att bilda grundvalen för en monografi. Emellertid fördes jag strax sedan jag slutat min akademiska kurs, af omständigheternas makt öfver pa det kulturvetenskapliga omrädet, myrsamlingen stäldes a sido och har nu mast sta orörd i öfver tio ar, med undantag af att den då och dä fått en liten tillökning, när myrorna blifvit allt för närgångna, under det jag varit sysselsatt med att gräfva 1 vikingatidens grafvar. Det i en skäligen stor skala insamlade materialet är emel- lertid för godt att ligga alldeles obegagnadt och det har städse varit min lifliga önskan att kunna ätertaga det afbrutna arbetet. Utsigterna dertill äro numera något bättre än förr, och det var äfven i det lilla egoistiska syftet att erhålla andra samlares med- verkan, som jag bragte ämnet å bane och meddelade några an- visningar rörande bästa sättet att gå till väga. Då sedermera föreningens sekreterare uppmanade mig att sammanfatta dessa an- 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. visningar till en liten uppsats 1 föreningens tidskrift, var jag oför- sigtig nog att gifva ett löfte, som jag visserligen ängrade, dä han framhöll nödvändigheten af, att jag äfven meddelade ett schema till vägledning vid bestämmandet, men som jag dock olyckligtvis ej kunde taga tillbaka. Att pa den korta tiden af ett par dagar, det mesta jag kunde ansla till detta arbete, uppgöra flera sa pass invecklade schemata, som här erfordrades, sedan jag ej pa åratal egnat ämnet nagon närmare uppmärksamhet, skulle tvifvelsutan mött stora svarigheter, och säkerligen hade jag stannat i stöpet, om jag ej till min stora ôfverraskning bland mina gamla anteck- ningar funnit ett bortglomdt, minst 14 ar gammalt manuskript, innehallande just sadana schemata, hvilka jag pa den tiden upp- gjorde at en af mina närmaste vänner, som lofvat att under sin sommarvistelse pa Gotland skaffa mig bidrag derifran till min myrsamling. Vid närmare granskning har jag funnit, att dessa schemata, sedan de omarbetats till en för boktryck mera lämplig form, böra kunna tjäna till en nägorlunda skaplig hjälpreda äf- ven för andra, som t. ex. pa resor under sommaren vilja hafva med sig en summarisk Ofversigt, men hvarken vilja eller kunna släpa med sig en skrymmande literatur. Jag har till mönster för uppställningen tagit Mayr’s analytiska tabeller (Die europäi- schen Formiciden), dels emedan mitt gamla schema till en del var uppstäldt i denna form och jag säledes vann tid, dels eme- dan denna metod sparar utrymme. Dessutom har jag ej försum- mat att vid den nya redigeringen begagna äfven nyare arbeten, framför alla FOREL’S utmärkta monografi. Deremot har det varit mig omöjligt att hinna genomgä hela det ingalunda obetydliga material, hvarmed min samling under årens lopp ökats. Detta skulle kräft en tid, som för närvarande ej stod mig till buds och skulle omöjliggjort utsläppandet af denna lilla hjälpreda till som- marens början, hvarigenom det närmaste syftet skulle förfelats. Den ordnade delen af samlingen har jag dock vid alla kritiska tillfällen ånyo tagit till rads. Jag reserverar mig uttryckligen mot, att den anspräkslösa uppsatsen mä betraktas säsom det definitiva resultatet af mina på en ganska bred bas anlagda studier öfver ämnet. Må den blott gälla för hvad den är, några helt och hållet privata anteckningar, ursprungligen uppgjorda till en icke- entomologs tjänst och nu »tryckta som manuskript», för att göra STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 129 en liten tillfällig nytta, fullkomligt motsvarande den, som var de- ras ursprungliga syfte. Befinnas de i åtskilliga stycken vara efter sin tid, må det ofvan meddelade rörande deras tillkomst ur- säkta mig. | Min samling innehåller åtskilligt, som torde komma att hos mig stadga en annan uppfattning af ett och annat, än den van- ligen rådande. Jag tror att den svenska myr-faunan skall kunna belysa mer än en dunkel fråga rörande sambandet mellan vissa »arter» och kanske äfven uppvisa former, dem man ej ännu iakt- tagit i andra land. I denna lilla preliminära uppsats låter jag emellertid alla formerna behålla sin gamla rang af »arter», för att underlätta öfversigten och mera locka till efterspanande af de eljes vanligen så ringaktade »varieteterna». Hvad som gör ett detaljeradt studium af myrorna så intres- sant och ur allmän zoologisk synpunkt så vigtigt, är just den oändliga rikedomen på mellanformer, hvilka uppträda #olonivrıs, med en beständighet, som skulle hedra den gamla goda tidens mest utpräglade s. k. »goda arter». Det mest egendomliga är, att dessa, ofta blott genom nästan omärkliga yttre kännetecken urskiljbara mellanformer, mången gång visa en den mest afgjorda och konstanta olikhet sinsemellan i afseende på sina biologiska, ja jag vore frestad att uttrycka mig, psychologiska förhållanden. Huru ofta ser man icke en form, hos hvilken man blott med yttersta möda kan uppleta, Avarutz den i afseende på yttre ka- rakterer skiljer sig från andra, deremot i afseende på lefnadssättet visar en den mest i ögonen fallande olikhet! Den bygger sina bostäder på annat sätt och af annat material, den har, om jag så får säga, ett helt annat sätt att »föra sig», den har ett heit annat temperament, den är lifligare eller trögare; och dock kan man kanske med bästa vilja i verlden knappt upptäcka annan yttre olikhet mellan de olika koloniernas invånare, än att den enas befolkning 1 wmedeltal tyckes vara något mindre eller större än den andras. Ja det går så långt, att det ibland är vida lättare skilja vissa former från hvarandra genom den lukt de sprida, än att finna något exakt uttryck för den habituella olikheten dem emellan. Af allt det sagda framgår, att man vid bildandet af en veten- skapligt brukbar myrsamling måste mera vinnlägga sig om att samla Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 3 (1882). 9 130 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. en masse, än inom kanske nägon annan insektgrupp. Man bör grundligen brandskatta hvarje koloni, för att riktigt kunna skärpa blicken för det genomgäende familjedraget hos dess invänare, och lyckas man ej första gängen ertappa alla de nödvändiga representanterna, far man försöka om igen vid en annan årstid eller kanske till och med »nästa är». Det. ar derför nödigt att fora noggrann bok öfver de kolonier man studerar. Bäst är att genast gifva hvar och en sin nummer, hvilken nummer in- föres i annotationsboken, jämte nödig vägledning för koloniens återfinnande, och särskildt inlägges i det spritrör, hvari man för- varar hufvudförrådet från hvarje koloni och uppstickes på hvarje nål i den torkade afdelningen af samlingen. Endast på detta. sätt är det möjligt att kunna hålla reda på hvilka individer, som härstamma från samma koloni, och nödvändigheten deraf behöf-. ver €) särskildt framhällas. Beträffande konserveringsmetoden, föredrager jag 1 allmän- het spritkonservering framför torkning pa nal. Dock är det skal 1 att jämte spritexemplaren alltid hafva en torkad parallelsamling för kontrollering af färgförändringar och i synnerhet af beskaf- fenheten af beharingen, hvilken dock lider vida mindre men af spritkonserveringen, än man skulle föreställa sig. Vill man ‘vara riktigt trygg i detta afseende, är bäst att 1 vissa speciella fall förvara några individer 1 särskilda glasrör, så att de ej skadas genom hoppackning tillsamman. Det faller af sig själft att larver och puppor bäst förvaras 1 sprit: De af mig undersökta områdena äro följande: trakten ett par mil omkring Tyrstorp i Kolmoren (vid sjön Glottern), somrarna 1866—71, samt slättlandet omkring Norrköping under samma tid. Upsala-trakten 1866—7o. | Gotland 1870, med understöd af Kongl. Vet. Akademien. Björkö 1 Mälaren fran 1872. Stockholmstrakten fran 1872. | De vigtigaste bidragen, fran af mig ej undersökta lokaler, ae lemnats mig hufvudsakligen af professor L. F. NILSON fran Gotland, professor G. LINDSTRÖM fran Stora Carlsô, d:r E. Hac- LUND fran Östergötland, d:r Sicrrip ALMQUIST fran Jämtland. En synnerligen vigtig hjälp erhöll jag af framl. professor STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. Fa CARL STÂL, som tillät mig undersöka samlingen af svenska my- ror i Riksmusei entomologiska afdelning, och stär jag för förny- adt tillfälle dertill i förbindelse hos t.f. intendenten d:r CHR. AURIVILLIUS. en Förutom här uppräknade bidrag har jag frän flere andre emottagit smärre bidrag och hembär jag alla, till hvilka jag för denna sak stär ı förbindelse, min tacksägelse. / Da det vore önskligt, om äfven icke entomologer ville intressera sig för studiet af vara myror, bifogas följande Forklaring üfver nagra termer. Clypeus (hufvudskölden) bildar framre kanten af hufvudet, mellan fram- sta kakparet och antennerna. Pannlister, smala uppböjda, utät fria lister, som bérja vid bakre hör- nen af clypeus och sträcka sig bakät, antingen parallela, bakat divergerande eller S-formigt böjda. Antennernas rot ar fast under dessa lister. Antennerna bestä af skaft (en langre eller kortare led) och Flagellum af 9—12 leder, af hvilka de sista, som vanligen äro större och tjockare än de andra, kallas Klubba (t. ex. hos Solenopsis, Stenamma m. fi.) Pannfältet, ett fördjupadt, vanligen trekantigt falt bakom clypeus. Pannränna, en fördjupad langslinie, som går fran pannfältet till hjässan. Pronotum, Mesonotum och Metanotum, de tre ryggskôldar, hvaraf öfre delen af thorax bestär. Petiolus, de till ett skaft ombildade l:sta eller l:sta och andra abdo- minalsegmenten. Ar petiolus blott en led, sa bar den vanligen ett uppatriktadt Fjäll (squama petioli), som lemnar vigtiga karakterer för underfam. Formicidæ. Ventralplatta, sista abdominalsegmentets bukskena hos: hanarne. Sporrar sitta vid nedre ändan af skenbenen; för diagnostiken äro i schemata blott mellersta och sista benparens sporrar använda. Cubitalcell, den stora (enkla eller delade) cellen i framvingarnas midt, omedelbart gränsande till märket (den andra, hornartadt förtjoc- kade cellen i vingens framkant). 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. - Af den rika literaturen torde i denna lilla uppsats blott behôfva anföras följande: 1802. LATREILLE, Histoire naturelle des Fourmis. Paris 1802. 1846. NYLANDER, W., Adnotationes in monographiam formicarum borea- lium Europe. (Act. Soc. Sc. Fenn. I. Il.) Helsingfors. — 1846. —, Additamentum adnotationum in monogr. etc. (Ibid. T. IL} Helsingfors. ae 1850. FORSTER, Hymenopterologische Studien. I. Formicariæ. Aachen. 1852. NYLANDER, Additamentum alterum adnotationem etc. (1. c. T. III.) Helsingfors. 1852. SCHENCK, Beschreibung nassauischer Ameisenarten. (Jahrbücher des Vereins f. Naturkunde im Herzogthume Nassau. Heft. 8. 1.) Wiesbaden. | 1855. MAYR, Formicina austriaca. (Verhandl. d. Zool. botan. Vereins in Wien. Bd. V. Wien 1855). 1860. MEINERT, Bidrag til de danske Myrers Naturhistorie. (Kgl. dan- ske Vidensk. Selskabs skrifter, 5:te Rekke, naturv. og mathem. Afdelning, 5:te Bind). Kjöbenhavn. 1861. MAYR, Die Europäischen Formiciden. Wien. 1863. ROGER, Verzeichniss der Formiciden-Gattungen und Arten. (Ber- liner Entomol. Zeitschrift. Jahrg. VII. Anhang). Berlin. 1863, 1864. SCHENCK, Naturgeschichte der Ameisen und Anleitung zur Bestimmung der nassaischen Arten. (Programme des Gymnasiums zu Weilburg). Weilburg. 1874. FoREL, Les Fourmis de la Suisse. (Neue Denhschriften der all- gem. Schweizer. Gesellschaft f. d. gesammt. Naturwissenschaften). Zürich. SVENSKA MYROR. A. Förekomst, lefnadssätt och utbredning. Camponotus ligniperdus LATR. och Camponotus herculeanus L. I ihäliga träd, stubbar och under stenar, mossa etc. Allmän öfver hela riket. Camponotus pubescens FABR. Vistelseort som föregående. Tillhör sö- dra Europa. Är tagen på Öland af BoHEMAN (Riksmuseum), på Gotland enl. NYLANDER. | | Tapinoma erraticum LATR. Tillhör södra och mellersta Europa. Lef- ver i jorden, under stenar, på soliga, torra ställen: Träffas ock fritt kringströfvande på ängar etc. Ar funnen på Öland (Borg- hamn) af BOHEMAN (Riksmuseum). År bekant för sin egendom- liga lukt. STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. Tes Polyergus rufescens LATR. Tillhôr sôdra och mellersta Europa. Gräf- ver gängar i jorden, hvilka utmynna i ett häl i jordytan. Vistas säväl pa ängar som i skogar. Stundom träffar man ingängen till "boet midt i härdt trampade gångstigar, t. o. m. körbanor. Rôfvar puppor, larver och enligt berättelse äfven utbildade arbetare af Formica fusca och rufibarbis, hvilka den häller som slafvar, och later mata sig af dem. Funnen pa Öland af BoHEMAN (Riks- museum). i Formica pressilabris Nyt. Sällsynt. Tagen af mig vid Upsala (Slotts- backen, ofvanför badinrättningen). Öland, Småland och Bohuslän af BOHEMAN (Riksmuseum). Bygger pa soliga, torra ställen sina sma låga stackar af afbitna grässtrån och murkna träbitar. Finnes ock under stenar. Formica exsecta Nyx. Allman i hagmark. Bygger som föregående. Formica sanguinea LATR. Allman. Bygger under och omkring stenar. Stackarna besta af grofva qvistar och smästen. Ar mycket liflig ‘och vildsint. Biter häftigt. Rôfvar puppor af F. fusca och rufi- barbis och haller sedan de utklackta arbetarne som slafvar. Dess egna puppor dels nakna, dels inspunna. Formica rufa L. Allman. Bygger héga stackar i barrskogar. Formica pratensis DE GEER. Allman på öppna ställen. Bygger låga, platta stackar af grofva qvistar och smästenar. Öfvergär omarkligt i F. rufa. | Formica truncicola Nyt. Tämligen sällsynt. Jag har en gång funnit en vingad hona på Upsala gator ('"/, 68) och likaledes en hona i Norr- köpingstrakten. Skall vara funnen i Stockholmstrakten. År tro- ligen allmännare. Bygger ej stackar, utan träffas under barken på murkna eller kullhuggna träd, äfven i jorden, sällan under stenar. Ålskar varma, för vind skyddade lokaler i skogar etc. Formica fusca L. Allmän. Bygger i jorden eller i murket trä, utan att hopa stackar. Pupporna nakna eller inspunna. Röfvas af F. san- guinea och Polyergus rufescens. Formica gagates LATER. Sällsynt. Ej med säkerhet funnen i Sverige. Funnen i Danmark. Öfvergår i föregående. »Träffas ofta på ekar.» Skall hafva en egendomlig lukt. Formica cinerea Mayr. Sällsynt.. Bor i jorden, under stenar. Ofver- går, likasom föregående, i F. fusca. = Formica rufibarbis FABR. Tämligen allmän. Gräfver gångar i jorden, under 'stenar, under grästorfven o. s. v. . Då hon någon gång upp- för. en kulle, består denna uteslutande af jord. Lefver stundom i slafveri hos Form. sanguinea och Polyergus rufescens. — Är mycket liflig och benägen att bitas. 12 ; Lasius: fuliginosus Larr. Mindre allmän. Själf har jag tagit den vid Norrköping, i Kolmoren (Tyrstorp och Torshag), på: Gotland (Tors- borgen), på Björkö i Mälaren och vid Upsala. Riksmuseum har den från Småland (BOHEMAN). Bekant för sin egendomliga mysklika lukt, 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. som är sà stark, att den en gäng ledt mig till upptäckt af en stor koloni, innan jag ännu sett nägon af dess invänare. Bygger i murkna trad och träffas vanligen krypande i massor pa stammen af det trad, der den har sitt bo. Boet är synnerligen konstfärdigt bygdt — i och under stammen. Lefver säväl i barr- som lôfskog. Ofta fin- ner man arbetare, hvilkas abdomen är uppsväld som en blåsa. Lasius niger L. En af de allmännaste svenska myror. Bygger i jor- den, under stenar, i stubbar och uppför ofta tufformiga jordkullar. Lasius alienus FÖRSTER. Betydligt sällsyntare än L. niger, hvars lef- nadssätt den delar. Af mig funnen i Östergötland (Kolmoren) och på Gotland af G. LINDSTRÖM på Stora Carlsö. Träffas stundom hos Formica sanguinea. Lasius mixtus NYyL. Tämligen sällsynt. Af mig funnen vid Upsala, i Stockholm (vingade) och på Björkö i Mälaren. I Dalarne (Söder- bärke s:n) af amanuensen H. A. EURÉN. Lefver i jorden under stenar och grästorf. Träffas mest i löfskog. | Lasius umbratus Nyz. Sällsynt. Af mig funnen i Kolmoren, Korp- klint; (svärmade '”/, 1869), och vid Upsala (svärmade **/, 1869). Bygger i jorden, under stenar, pa gamla murar, alltid pa torra, soliga ställen. | Lasius flavus FABR. Allmän ôfverallt. Bygger i jordhögar och under stenar. | | ; it Solenopsis fugax LATR. Sällsynt. Blott funnen på Öland af BOHEMAN (Riksmuseum). Bor i jorden, under stenar, mera sällan under mossa. Skall vara af ilsket lynne. à Stenamma nitidula NYL. och Stenamma læviuscula FÖRSTER lefva båda i stackarne hos ich rufa och äro icke sällsynta, men val svåra att få reda pa. Jag har funnit dem ungefär lika vanliga och i samma stack, i Kolmoren, pa Björkö och på Gotland. Båda formerna finnas också bland nå- gra ex. tagna i Östergötland af d:r EMIL HAGLUND. Man erhåller dem bäst genom sällning. Hanarne äro sällsynta och böra efter- spanas. Vingade honor äfven tämligen sällsynta. Tomognathus sublevis Nyy. Sällsynt. En enda individ (arbetare), funnen af mig i en koloni af Leptothorax tuberum vid Tyrstorp i Kolmoren (?'/, 1869). Lefver som parasit eller gäst(?) hos Lep- tothorax-arterna. © och J& hittills okända. — (Lätt att igen- känna på sitt stora, nästan rektangulära, baktill urskurna hufvud). Myrmica levinodis Nyz. Allman i löfskog (Kolmoren, Upland, Got- ‘land), under stenar, bark, i stubbar, under löf, mossa o. s.v. Väl- "jer helst fuktiga lokaler. Myrmica ruginodis NyL. Allmän. Vistelseort lika med M. léVinodis. Myrmica rugulosa NyL. Sällsynt form. Jag har ej med säkerhet kun- nat identifiera den. Funnen i Danmark. | | Myrmica sulcinodis NyL. Ej allman. Synes mest tillhöra bergstrak- terna. I Kolmoren har jag alltid träffat henne på de högsta ber- STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 185 gen, under platta stenar, som ligga kringströdda i den på berghäl- larna växande hvitmossan, aldrig i dalarna. Äfven för öfrigt i Östergötland och i Upland, alltid på berghällar. Myrmiea lobicornis Nyt. Tämligen allman. Träffas under stenar o. s. v. i likhet med de föregående arterna. Östergötland, Gotland; stora Carlsö (G. LINDSTRÖM). Myrmica scabrinodis NYL. Tämligen allmän under stenar etc. i löf- lundar. Östergötland, Gotland o. s. v. Leptothorax acervorum Fasr. Tämligen allman i skogar, under bark, stenar, mossa etc. Hos denna och följande arter lefver Tomo- gnathus sublevis. Leptothorax muscorum Nyz. Ej sällsynt. Träffas på samma lokaler, som föregående, Oftast har jag funnit den under mossa, i sprin- gorna af vittrande stenar i skogar. Leptothorax tuberum Nyt. Mindre allmän. Träffas ibland i stora samhällen under stenar. Denna och föregående art har jag hit- tills blott träffat i bergstrakter (Kolmoren) och på Gotland. — St. Carlsö (G. LINDSTRÖM). | B. Analytiska tabeller. Formicariæ. Fôrsta abdominalsegmentet, eller första och andra afsnôrda till ett skaft (petiolus). Antennerna piskformiga, 10—13-ledade. Hanar och ho- nor vingade, arbetarne utan vingar. ( ej hopsnörd mellan 1:a och 2:dra seg- | enledad, j mentet tés alt. 2 I. Formicidæ. Formicariæ. Petiolus / abdomen! hopsnôrd mellan l:a och 2:a segmen- SRG dut méme as login II. Poneridæ. tvaledad,, ..: -... -- 4: tea Ill Myrmicide: ‘ ' Slägten. I. Underfam. Formicidæ. Honor (2) och arbetare ($). f. Antennerna fästa ett stycke ofvanför bakkanten af cly- ' peus. Pannlisterna S-formigt böjda. Pannfältèt otyd- | (ce ligt, ungefär 2 gånger så långt, som bredt. “(Thorax | one hos 8 ofvan bågformigt böjdt, utan inskärning mellan meso- och metanotum; 3 sakna punktögon. I. Camponotus MAYR. 1 Då petiolus är ett metamorfoseradt första abdominalsegment, vore naturligtvis morfologiskt riktigare att här säga »2:a och 3:e», men enligt vedertaget bruk menas här och i det följande med abdomen blott den del deraf; ‚som, icke är, (nou till en vare sig en- eller eee petiolus. é ' 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. » » fästa i vinkeln mellan pannlisterna och bak- kanten af, ClypelSq löd... tbe nausées EEE 2. 2. Clypeus skjuter in emellan (förbi) merke EEE PR DIS Clypeus nar ej, förbi antennhälorna, ... 1... 1.12 4. 3. Den vägräta (främre) delen af metanotum skiljd frän den bakre, starkt urhälkade, sluttande delen genom den pa bäda sidor till en tagg utdragna, skarpa kan- ten. Petiolus med tjockt, starkt framåt böjdt fjäll. © vingar med två cubitalceller..................... Hypoclinea Mayr. Metanotum hvalfdt, otandadt; dess sluttande yta ej ur- hälkad. Petiolus 4-kantig, utan tydligt fjall, betackt af den framtill uppsvälda abdomen. © vingar med | en. eubitaleell, o.. te als at na a U 2. Tapinoma FÖRST, 4. Mandiblerna cylindriska, böjda, smala, tillspetsade, utan tandad tuggkant. Petiolus med ett uppstäende, ovalt, tjockt fjäll... Pr marne terass -2 Dar OLNPTEMS DATE. Mandiblerna ln bed pa Boe asp J+ Ré eee ee 5 5. Pannfaltet tydligt begransadt. Panna. ale An- tennernas 2—5:te flagellarleder längre än de följande (sista, leden undantasen) 5.2 . 4. Formica (LIN) Pannfältet otydligt. Punktögonen sma, otydliga. 2—5:te flagellarlederna kortare an de féljande.........,..... 5. Lasius FABR. Hanar. 1. Vingarna med tva cubitalceller. Petiolus kuiformig, utan fjäll... Lis RIRE AR ep chan ve Vingarna acy en wanbitalooll DRE RE .. .--.-- 2) 2. Mandiblerna cylindriska. ....................-----...-- 3. Polyergus LAT. » platta, med tuggkant.. oily su Mn ee 3. Sista abdominalsegmentets puldskena Sas i ee SudsktılÜhasen........riault..2:. 2 ae 2. Tapinoma FÖRST. » » ej inskuren i midten .....-.-- MC ERA 4. Genitalia stora; pannfältet lika längt som RE tyditet begränsadt:. sisi. 22 leeren ia ss NER). » mycket sma; pannfältet dubbelt så langt som bredt, ej tydligt begränsadt .. Lea dhsdoaegcesdee tee see ee 0... 5. Antennerna fasta ett ES En för clypeus; pann- | listerna långa, S-formigt böjda ...---......... 1. Camponotus Mayr. Antennerna fästa invid bakkanten af clypeus; pann- listerna korta, bakåt divergerande .......... 5. Lasius FABR. II. Underfam. Poneridæ. ROME Bakkroppen insnôrd mellan fôrsta och andra segmentet. © Petiolus bar ett tjockt: fjall.................--. Ponera LATE. (s, str). STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. III. Underfam. Myrmicidæ. Petiolus utgöres af tvä, vanligen kulformiga leder.' Arbetare. 1. Antennerna 10-ledade. Klubban består af två leder, mycket stora, större än de öfriga lederna af flagellum. Clypeus med två upphöjda längslister, som i främre kanten framskjuta som två VINGE Metanotum utan spetsiga taggar Antennerna 11-—12- fe dé a med tva bakat eller uppät riktade spetsiga taggar SOE : LE RE 2. Bakre leden af petiolus pa undersidan Hed en framat riktad tagg ... Bakre delen etc. utan tagg nn nm rss ss mm nennen nn nenn 3. Mandiblernas tuggkant tandad. Maxillarpalperna 4-le- 137 OO CARE PORT 6. Solenopsis WESTW. dade, labialpalperna 3-ledade. Clypeus stor. 7. Stenamma WESTW. Mandiblernas tuggkant hel, otandad. Maxillarpal- perna 5-ledade, Labialpalperna 3-ledade. Clypeus li- ten 4. De tre sista antennlederna tillsamman kortare an de öfriga lederna af flagellum tillsamman. — Pro- och me- sonotum ej puckelformigt upphöjda; pannfaltet bakät spetsigt; maxillarpalperna 6-ledade; labialpalperna 4-le- Rd dE |) ree 8. Tomognathus MAYR. dade; skenbenssporrarna kamtandade.’ ...... 9. Myrmica (LATR.) De tre sista antennlederna tillsamman lika länga eller längre än de öfriga flagellarlederna tillsamman ...........---- 5. Bakre kanten af clypeus mellan mandibelledgângen och pannlisten ej uppböjd. Thorax smal, mer än dubbelt så lång som hög. Maxillarpalperna 5-ledade. Labial- palperna 3-ledade Bakre kanten af clypeus, mellan mandibelledgängen och pannlisten, uppböjd i form af en upphöjd list, som framtill begränsar antenngropen. Thorax kort, hög. Maxillarpalperna 4-ledade. Labialpalperna 3-le- He ee hee Honor. 1. Antennerna 11-ledade; klubban af två mycket stora le- der. Hufvudet för öfrigt som hos arbetarne. Meta- notum utan spetsiga taggar. Storlek betydligt större An MANIERE. ESS 1 Da andra petiolarleden dr morfologiskt liktydig med segment 1 hos de fö ende underfamiljerna (riktigare segment 2: turligtvis ett segment mindre än dessa, i den egentliga abdomen. un... 11. Leptothorax Maye. nenne -el0-detramorium MAYR. zu. Snr tt. 6. Solenopsis WESTW. regü- : se noten sidan 8), hafva myrmiciderna na- 2 De senare karaktererna till skilnad från det sydeuropeiska slägtet Aphegonaster MAYR (Atta auctorum). 9 . 53 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Antenner 11—12-ledade, ej] med klubba af två stora leder... 2. 2. Bakre leden af petiolus pä undersidan med en framät riktad tagg. (Metanotum med två spetsiga tag- gar) ns ER ER nee 7. Stenamma WESTw. Bakre petiolarleden utan tagg pà a SIdan tv us... ra a: 3. Framvingarna med halfdelad cubitalcell. Sporrar kam- formiga HALEINE re Cube VER 9. Myrmica (Fasr.) Framvingarnas cubitalcell ej alls delad; sporrarna enkla............ 4, 4. Maxillarpalperna 5-ledade; labialpalperna 3-ledade, Bakre kanten af clypeus icke uppböjd mellan pannli- sten och mandibelledgangen. Honorna föga större an Arbetarne ss N Ebene, Sr nl in 11. Leptothorax Mayr. Maxillarpalperna 4-ledade ; labialpalperna 3-ledade. Bak- re kanten af clypeus uppböjd till en upphöjd list, som mellan pannlisten och mandibelledgängen begrän- sar antenngropen framät. Honorna 2—3 gänger sà Stora som arpetarme 2.2.8. oi eee) FO MAYR. Hanar. 1. Mesonotum med tvä djupa, bakät konvergerande linier, som nägot bakom midten förena sig till en midtfära, hvilken gär till mesonoti bakre kant. Antennerna 12-ledade "2177... 6. BOISE ORRIN Meanie Mesonotum utan dessa konvergerande linier .............--.-.--------- 2. 2. Vingarna med halfdelad cubitalcell. Antennerna 13-le- dade; första flagellarleden kortare än de följande 9. Myrmica (LATR.} Vingarna "med. odelad. cubitaleell.-......-[-..-. -_- 22 2 ra 3; 3. Antennerna 12—13-tedade...... -:---- ---..- --- 32 sensor rn se Me ER Antennerna 10-ledade; ae Bari läng, län- gre än skaftet. Mandiblerna platta, med tandad tugg- Babe Me. ee «nenn... 10. Tetramorium Mayr. 4, Clypeus kölad. Mandiblerna tretandade. Pannfältet smalt, djupt. Metanotum förlängdt. Antennerna 13- ledade tn a a tere .….….…...… 7. Stenamma WESTW. Clypeus e] kölad. Pannfältet bar Metanotum kort. Antennerna “12—13-ledade _......... 2.2... 11. Leptothorax Mayr. Arter. I. Underfam. Formicide. 1. Camponotus Mayr. Arbetare. 1. Svart, glanslôs. Abdomen rikt bekladd med länga ut- staende ljusa har; den öfriga kroppen sparsammare be- härad. L. 8—13 mm. ..!.........,....:... ©. pubescens Fase. STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 139 Mr Detialus och benen rOUGEURA 2... 2... 2. Främre hälften af första abdominalsegmentet samt fla- gellum rödbruna. Abdomen för öfrigt svartbrun, glänsande, sparsamt besatt med korta, tilltryckta här. fee Se mr LEINEN LAURENT ES C. ligniperdus Lare. Första abdominalsegmentet helt och hället svart, eljes färgen lika med föregäende art. Abdomen glanslös, rikare besatt med korta, tilltryckta här. Storlek som MMA AEMUE .. nen gp eo eco cou Or MERGHICAHUS Li. Honor. Thorax svart, sällan med en röd flack pa sidorna. Huf- vud och abdomen svarta, glanslösa. Benens ledgängar och tarserna rödbruna. L. 13—15 mm. ...... C. pubescens LATR. Thorax, med undantag af mesonotum och scutellum röd- bruna, likaså petiolarfjället och lärbenen...:..--..-.2.-.-..........- 2. . Främre hälften af första abdominalsegmentet nen brun; abdomen glansande, nästan harlés. L. 16—18 LE LD ui. ‘= die sp Sennen - CO. ligniperdus Latr. Forsta ich per en liten la flack närmast petiolus. Hufvud, thorax och främre tredje- delen af abdominalsegmenten glansande, de bakre två tredjedelarna matta, besätta med korta tilltryckta ee DUT erlidelunenngd..sargarnioe@,hereuleanus L. Hanar. Helt och hället svart. Clypeus och kinderna med spridda fördjupade punkter. Petiolarfjället halfmänformigt ur- skuret. L. 9—10 mm. .............................. ©, pubescens Far. Svart, mandiblernas spetsar, flagellum, benens ledgän- gar och tarserna brungula eller rödbruna. Petiolar- fjället svagt urskuret.. Sera whe ae ze AR PO Vingarna brungula. Fjället Lame ai ae he L. 9—12 LOTUS ES ENTRER EPA ENTRER th - C. ligniperdus Lare. Vingarna es än ee Fjället Bus, men grundt Beskurets da. 911 mm... se. Lu «side C. herculeanus L. Hypoclinea Mayr. Den enda europeiska arten, H. quadripunctata L., hvars arbetare och honor äro lätt igenkända pa sina fyra hvitgula fläckar på den svarta abdomen (hufvudet svart, thorax och petiolus röda), tillhör södra Europa, men kan möjligen finnas på Öland eller Gotland. Bor i murkna träd. 2. Tapinoma FORSTER. Arbetare. Glansande svart, med tilltryckta fina, hvita har. Kakar, an- tenner och ben mörka. L. 2—3,5 mm.......... T. erraticum Latr. 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Honor. Som arbetarne. Vingarne något dunkla. L. 4,5—5 mm. T. erraticum LATER. Hanar. Brunsvart. Ventralplattan (hypopygium) smal, dubbelt sä lang, som bredden baktill. L. 4—5 mm....... T. erraticum Latr. 3. Polyergus LATR. Arbetare. Brunröd, glanslôs, De cylindriska, spetsiga, nägot böjda öfverkäkarna samt pannfältet starkt glänsande. L. 6,5—7- mm. 1.2.2.2 2 Pee OTIS eee Honor. Brunröd, nastan som arbetarne, blott nagot mera glansande, isynnerhet hufvudet och mesonotum; postscutellum och thorax, segmentens kanter vanligen svarta. Vingarna brunaktiga, mot spetsen vattenklara. L. 9,5—10 mm... 228, JUN all 2a 19 REBEL: Hanar. Svartbrun. Mandiblernas spetsar, de yttre genitalia, benen delvis och antennerna brungulaktiga. Hufvud och tho- rax matta, glanslösa; fjället och bakkroppen nägot glänsande. Vingarna vattenklara. L. 7 mm. P. rufescens LATR. 4. Formica (L.) Arbetare. 1. Hjässan’ och Tjallet”halfmanformist urskurna - 2. me er Hjässan och petiolarfjället icke halfmänformigt RN TU Mal Je 2. Maxillarpalperna länga, 6-ledade, nä, lagda bakät, nästan till nackhalet. Framkanten af clypeus icke uppvikt. Pannfältet glänsande. Petiolarfjället djupt halfman- formigt inskuret. Brunröd, glanslös; abdomen brun- Svante Li: 5—T mm... > Ne ee . F. exsecta Nyt. Maxillarpalperna korta, Bledade, ae foga utom mun- öppningens bakre kant. Framkanten af clypeus upp- vikt; derinnanfôr en svag insänkninng. Pannfaltet mycket fint tvarstrieradt, foga glansande eller matt. Fjället svagt halfmanformigt inskuret. Färg ungefär © som föregäende. L. 4—6,5 mm. .....--.--.---- F. pressilabris Ny. 3. Framkanten af clypeus i midten djupt inskuren. Pann- fältet glanslöst. Brunrôd, abdomen brunsvart. L..6—9 | mm. hi vedas. ee ed ae sm ee LATR. Paar inior af clybaits ej inskuren i midi 1.22 LEER ONE STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. BAT Pannfältet starkt glänsande, glatt eller ytterst fint stri- eradt . AB; Fe TE GE NT. |B, Paninfältet 1 matt, fur iricnadil NOIR TRAM, 12 BR ati.) à. Hela kroppen glänsande beckeraß sparsamt beklädd med tilltryckta smähär. Abdomen ytterst fint tvär- strierad och föga punkterad. L. 4—7 mm. ...... F. gagates Latr. Kroppen glanslös, thorax röd, med eller utan mörkare HEISE 8. een A ea: Hell... 6. Lifligt roströd, helt och hället beklädd med korta, upp- staende har. Ögonen häriga. Antennernas spetsar och abdomen, med undantag af främre hälften af för- sta segmentet, brunaktiga. L. 4—9 mm. ...... F. truncicola Nyt. Brunröd, hufvud och abdomen svartbruna JAA Ögonen nakna. Pronotum röd eller med en Hibenbe svart- brun Hacke skate 9ıimm) In. Hola OTs. gr . F. rufa (L.) Ögonen håriga. Pronotum med en större es fläck. Smärre individer nästan helt och hållet svartbruna. L. 4—9 mm. (F. congerens NYL.) ......... F. pratensis DE GEER. Kroppen tätt beklädd med fina, tilltryckta hår, derige- nom grått sidenglänsande. Grundfärgen eljest brun- svart. Antenner, kinder och ben rödaktiga. L. 5—7 IT. end F. cinerea MAYR. Kroppen sparsamt beklädd med tilltryckta ‘smähär, e] mdenvlansandes russes. de divrss Algues Malin pce tot AT Brunsvart, lcs, antenner a ber EHE: fr domen tätt punkterad (se F. gagates). L. 5—7 mm. F. fusca (L.) Roströd med mörkbrun panna, nacke och abdomen, eller brun med kinderna och kanterna af pronotum rödak- tiga. Svagt sidenglänsande. L. 5—7,5 mm. (F. cu- Bresslasia PATR) er. 0. XL ooo <"ÆMTUfbarbis-FABE. Honor. Hjässan och fjället djupt halfmänformigt urskurna Hjässa och fjället ej halfmänformigt urskurna.......-....--....--.------ 3. Maxillarpalper och clypeus säsom hos arbetarne. Ofre delen af hufvudet, antennerna, thorax ofvanpä bruna, for öfrigt rödaktig, vingarna brunaktiga. L. 7—9 TRIER. Be sie ne uen. I Vi) al EFexsecta NYı. Maxillarpalperna och clypeus säsom hos arbetarne. Môrkt kastaniebrun eller svart; främre delen af hufvudet, sidorna och undersidan af thorax, petiolus och basen af fjället, lären och ändan af abdomen rödaktiga. Vin- garna vattenklara, med brunaktiga nerver. L. 6—7,5 mode Ss. eno. en un) F. pressilabris Nvr. Clypeus inskuren i midten af framkanten. Pannfältet matt. Brunröd; abdomen svartaktig; öfre delen af 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. hufvudet, flagellum, tibierna och tarserna brunaktiga. Vingarna brunaktiga. L. 9—11 mm............. F. sanguinea LATR. Clypeus ej inskuren i midten ....:. ..-#&a4a 1223. 2.20. 322-5 ee ee 4. Pannfältet slätt, starkt glänsande ritar uésnass se eee ee 5. Pannfältet matt, fint skulpteradt. Abdomen längre än hredsu sa. M... 2b Ste huh. Bates Dee Ei > 5. Becksvart, lik arbetarne. Abdomen mycket länen än bred. L. 9—11 mm. OR TE TER . F. gagates LATR. Thorax röd, med ee fäckar pa öfre Pen Abdomen obetydligt längre än bred . BUN Ces A re. 6. Abdomen starkt glänsande, härlös, a = 9—11 mminniostansé. I... gen AE: ds ae er CE) Abdomen matt, rikt beklädd med tilltryckta Han in tri lh ais 2 pe (fe 7. Thorax och abdomens ôfversida utan uppstaende hår. Abdomen (förutom främre delen af första segmentet), öfre delarna af thorax och hufvudet, svartbruna. L. OL 1p mm ei i ETEN . F. pratensis DE GEER. Thorax, hufvud och sored rikligt bena med långa, utstående hår. Lifligt roströd; pannan, tre längsstreck på metanotum eller hela mesonotum och scutellum, bakre delen af abdominalsegmenten eller hela abdo- men, med undantag af främre °/, af första segmentet, svartbruna. L. 9—11 mm.. hae . F. truncicola Nyt. 8. Abdomen glatt, glänsande, me. beklädd med korta tilltryckta här. Brunsvart, mandibler, an- tenner och ben rödbruna. L. 9—10 mm. ......- SE fusca (L) Abdomen glanslôs, tätt punkterad, rikllgt bekladd ne korta tilltryckta har och derigenom skimrade i grått -.....:..--- 5: 9. Brunsvart, rikligt behärad; antenner, mandibler, kinder och ben rödbruna. L. 9—11 mm. ..........-....-.. F. cinerea MAYR. Gulröd till svartbrun; isynnerhet de mörkare individerna mycket svåra att skilja fran föregående. L. 9—11 MM. SE ape ee ER E Hanar. 1. Mandiblernas tuggkant 4—5-tandad. Brunsvart, ben och yttre könsdelar gulröda. Clypeus inskuren i framkan- tens midt. L. 7—10 mm. ........-.....-.......-. F. sanguinea LATR. Mandiblernas tuggkant utan tänder, skärande, framtill slutande 'i en trubbig spets .:.:.: --: =. - setae) (2. 2. Hufvudets bakre del och fjället dy RAR ur- skurna ee? settee 4 eee Ste, Hufvudets bakre an föga pr ee atten sr TE Cr 3. Maxillarpalperna 6-ledade, länga, na nästan till a let. Ögonen ludna, L. 6—9 mm. .................. F. exsecta NYL. Maxillarpalperna 5-ledade, korta, na föga utom mun- ör STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 143 öppningens bakre kant. Ögonen nakna. L. 5—7,5 DR oo oes al 226 BESSIE OSS UI DE mn a pressilabris NYL. Hufvud oh thorax rikt beklädda pas Go ena DOTS ee how. D. Hufvud och thorax nästan utan har. Kroppen smal..........-------- 8. Ögonen nakna. Kroppen smal. L. 10 mn.......... F. cinerea Marr. Ogonen ludna. Kroppen. bred.i2..-il.x.2..;2} payee Si 16. Pannfältet glänsande. Fjället relativt tjockt ss Ser F. truncicola Nc. Barnmntaltet ej, slänsande. aha. D des dase 4e DR ee CR ra Ögon och abdomen med få utstående har ..................... F. rufa L Ögon och abdomen med talrika utstående har. F. pratensis DE GEER. means till midten brunaktiea 22... F. gagates LATR. Naingarna vattenkiara eller f09g4 mOrka =..." an Sass % BEN res ur eue otc scan eee F. rufibarbis FABr. Bralerickesuinkuret eu... Es EUSCR En 5. Lasius FABR. Arbetare. Svart, starkt glinsande, blott med spridda, korta, utstäende har. Mandibler, flagellum och tarser rödaktiga. Benen för öfrigt och antennskaften bruna. Hufvudet stort, hjertfor- migt. Se tre punktögonen små, men tydliga. L. 4—5 TB. 2.0.5. a CHE - L. fuliginosus Latr. Thorax brun, gulbrun aller Sub pos He betäckt med UI SC ARR Te ae le TE ITs Nine PR NE LS Re ot RON PPM CROMER eee NET RQ Pe thee TA [IDR ROM ln. Be Kroppen gui - ee IT RSR eet aes. Vs nee ne ENE Antennskaft ch “tibier ined utstaende häri itn pa mm. mn nae 173 Antennskaft och tibier utan utstäende här. L. 2,5—3 mm. ber: WERTEN... hebrnt:?. gult alienus FÖRST. Öfre ue ‘if howe "de MEN si beklädda med korta, uppstående hår. Fjället relativt lågt (dock högre än hos L. flavus), med en urskäring i toppen. L. 3,5 —4 mm. ...... ere hs - L. mixtus Nyt. Ofre sidan af ur Sa onen zikligt beklädd sa ande, Uppstaende Arabe alt surplus. nid Bro. amet 1: criant 5. Antennskaft och skenben med nästan vinkelrätt utstäende Dors Neue hes rmmuiie the bacs „alla nent: ... L. umbratus Nyz. Antennskaft och skenben utan utstående borst. LL. 2—4 TIER une a ra. Aare a L. flavus Fass. Honor. Svart, glinsande. Hufvudet hjertformigt, baktill djupt ur- skuret. Vingarna till midten bruna. : För sain som ar- betarne. L. 6 mm. .......-- Be i .L. fuliginosus LATR. Brun eller gulbrun. Ahdönen eee baie seed sate ete cae 2. 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 2. Hufvudet litet, smalare än thorax, ej inskuret baktill. Tho- rax bred. Abdomen mycket bredare än thorax. Fjället mycket stort i förhållande till arbetarnes ........ ARE UP NRA Hufvudet bredare än thorax, baktill djupt urskuret. Tho- rax tämligen smal. Abdomen föga bredare än thorax. Fjället mindre. stort relativt till arbetarnes -_._................--2------. 5. Antennskaft och skenben med fina, utstäende här. Vin- garna vattenklara. Er 7er XL. ee I. Antennskaft och skenben utan, eller nästan utan utstående | ET: NE RE ERS er ne a EI Vingarna vattenklara. iterate mandibler, antenner och ben rédgula. Abdomens undersida icke ljusare än öfver- sidan. L. 7—9 mm. : Joss - L. alienus Fôrsr. Vingarna till midten N öfre eng + hufvud och thorax mörkbrun. Abdomen underkll ljusare än öf- versidan. -L. 7—9 mmällt! SUA. . 5. -"T Havas Père Skenbenen med utstäende borst. Ofre sidan af thorax och abdomen rikt besatt med korta borst. Fjället oftast med inskärning. 1. 78 mm... 2... _ 2 LMP Ay Skenbenen utan utstäende borst. Thorax och abdomen of- van nästan utan borst. Fjället föga eller alls icke ur- skuret. Rödbrun; munnen, undersidan af hufvud och tho- rax, metanotum, större delen af fjället och benen röd- gula. 1. 6-8 "mm, 2 dörren är sucka 0 ee Ne Hanar. . Mandiblernas tuggkant skärande, blott med en stor tand framtıll exe ® Sr 3 >. Helene 2; Mandiblernas ml: 5- ad. nine alltid indie | Vingarna till midten bruna. ........... u. ROME TR STOOR Re Svart, glänsande; flagellum, Hevea edler och tarserna gulbruna: Hufvudet baktill urskuret. Abdomen med spridda grofva punkter. Vingarna till midten brunak- tiga. L. 4—5 mm. 2. 2. fuliginosus Late. Svartbrun; flagellum och Haid run Hufvudet ej ur- skuret baktill. Abdomen utan grofva punkter.............-.. tA By Pannrännan otydlig; pannan ofta med ett tviirintryck. Ogo- nen mycket fint häriga. Antennskaft och skenben med utstående hår. Vingarna vid basen svagt brunaktiga. (Mandiblerna mycket sällan med ue tıll tänder). DB ET NL Zen . L. flavus Fasr. Pannrännan mycket tait! Pannan utan Hahn: Vin- garna vättenklara ... ...------ = MS, SE > Antennskaft och Keinen utan re här. Pate che Sande. 1:03,54 ee, Se M PIONIERE HEN FÖRST. I STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. RER Antennskaft och skenben med utstäende här. L. 4--5 Nat eee RS Re 3 REN ve L. niger L. 5. Ögonen nästan kala. L. 4—4,5 mm................:..... L. mixtus Nyr. Ögonen tydligt håriga. L. 3,5—4,5 mm............. L. umbratus Nyt. II. Subfam. Poneride. Ponera Latr. Ingen art af detta slägte är funnen i Sverige, men dä Ponera puuc- tatissima Rog. är funnen i växthus i Köpenhamn och Berlin, torde det vara skäl att pä liknande ställen äfven hos oss eftersöka den, eller P. con- tracta LATR. | III. . Underfam. Myrmicidee. 6. Solenopsis WESTW. Arbetare. Gul eller brungul, första abdominalsegmentet vanligen mörkare ofvanpä. Glatt, glänsande, föga punkterad, rikligt be- klädd med utstående har. L. 1,7—2,5 mm. ......... §. fugax Latr. Honor. Svartbrun, mandibler, antenner och ben gulbruna. Hela krop- pen rikligt beklädd med utstående hår och glänsande. L. ÖR GLID ft bongs tan Las snlalneinen tta fugax LATR. Hanar. Svart, glänsande, rikligt beklädd med utstående hår; mandibler, antenner och ben bruna. Mandibler och panna längsstri- erade. Clypeus glatt; hufvud, pronotum, metanotum och petiolus fint rynkiga. Mesonotum med spridda grofva -punkter. Abdomen glatt. L. 4—4,5 mm. ............ 8. fugax LATR. 7. Stenamma WESTW. Arbetare. Antennerna 12-ledade. Flagellum långsamt tilltagande i tjock- lek mot spetsen, med 5-ledad klubba. Skaftet så långt som de 7 första lederna af flagellum tillsamman. — Gul- röd, abdomen till större delen brun. Starkt eat nästan harlés. L. 2,5—3,3 mm. ....... - S. nitidula Nyt. Antennerna 11-ledade. Flagellum hastigt ‘Mlinpaindess 1 Ru mot spetsen, med 3-ledad klubba. Skaftet så långt som Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 3 (1882). TO y EIRE Nr | 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. de 8 första lederna af flagellum tillsamman. — Färg och storlek som föregående ...........--22.-.---.2-.-.--- S. læviuscula Först. Honor. Antenner 11-ledade. Flagellum med 3-ledad klubba, skaftet så langt som de 8 fürsta lederna af flagellum. — Gulrüd, pannan, ryggen och till en del sidorna af thorax brun- aktiga; abdomen brunsvart. L. 3—3,5 mm. 8. leviuscula FORSTER. Af §. nitidula, med 12-ledade antenner, har jag ännu ej träffat exemplar. Hanar. Svarthrun. Mandibler, antenner, kanterna af pronotum och fötterna gulbrunaktiga. Föga behärad. Hufvud och tho- rax fint strierade och nästan matta. Mandiblerna, fram- delen af mesonotum, basaldelen och den sluttande delen af metanotum, petiolus och abdomen glänsande. Anten- nerna 13-ledade, skaftet kortare än de 3 första lederna af flagellum tillsamman. L. 3,5 mm. ............... S. nitidula Nyt. Anm. Att jag i denna preliminira förteckning upptagit NYLANDERS och FÖRSTERS arter som skilda, har mera skett derför, att jag velat, pa ett så i ögonen fallande sätt som möjligt, fästa uppmärksamheten pa båda dessa formers tillvaro i vårt land och nödvändigheten af deras närmare studerande, än derför att jag är bestämdt öfvertygad om att de anförda karaktererna äro fullt konstanta. Att antalet leder å an- tennerna kan variera, är en känd sak (jag eger dessutom själf en Sten- amma med blott 10-ledad antenner!), men då med det olika antalet leder i detta fall följer en konstant olikhet i form, ehuru denna olik- het ej af andra myrmekologer iakttagits, synes mig förhållandet förtjäna uppmärksamhet. Så mycket är visst, att såväl FÖRSTER som MAYR misstaga sig, då de påstå att NYLANDERS uppgift om de 12-ledade antennerna hos hans nitidula måste bero på ett skrif- eller observa- tionsfel. Båda de anförda formerna äro hos oss ungefär lika allmänna, såväl på fastlandet som på Gotland. Ännu en annan omständighet bör framhållas. De här efter MAYR och FOREL beskrifna hanarne hafva 13-ledade antenner. Hos det närstående slägtet Leptothorax är re- gel, att då 8 och © hafva 11-ledade antenner, hafva I 12-ledade och då lederna hos © och © äro 12, hafva Y 13; således ailtid I en led mera än 3 och ©, och detta är så karakteristiskt för flertalet europei- ska myror, att de enda mig bekanta undantagen finnas inom slägten Strongylognathus (3 © 12 leder, I 10), Tetramorium (8 © 12 leder, 10), Solenopsis (8 10 leder, © 11 och YI 12) och Aner- gates (© och I båda 11 leder). Enligt analogi skulle således de hit- tills kända Stenamma-hanarne med 13-ledade antenner tillhöra for- men nitidula NYL., emedan det ännu skulle återstå att upptäcka en d-form med 12-ledade antenner, som skulle tillhöra formen leviu- scula Först. Det är härpå jag velat fästa forskares uppmärksamhet. STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 147 Om det kommer att visa sig att olikheterna mellan de bäda formerna äro konstanta, torde, enligt prioritetslagen, NYLANDERS benämning nitidula (af 1846) böra vika för benämningen §. Westwoodi STEPH., som redan 1840 tillades hanar med 13-ledade antenner (se WEST- woop, Introd. class. ins. II. p. 226. T. 86. 11). 8. Tomognathus MAyr. Arbetare. Hufvudet stort, nästan rätvinkligt, baktill urskuret. Mandi- blerna breda, med skärande, otandad tuggkant. Maxillar- palperna 5-, labialpalperna 3-ledade. Antennerna 11-le- dade. Metanotum med tvä taggar. Andra petiolusleden undertill med ett taggformigt utskott i främre kanten. — Blekt brunröd; abdomen brunaktig. Hufvudet glatt, glän- sande ; pannan grundt längsstrierad, liksom thorax. Pe- tiolus svagt rynkig. Hela kroppen rikligt beklädd med uppstående grofva hår. L. 3,5—4,5 mm. ........- T. sublevis Nyt. 9. Myrmica Latr. Arbetare. 1. Antennskaften nära roten svagt bägformigt böjda, utan upp- stående tand eller flik.. ERTL BR ARE RT Antennskaften nära roten knäböjda, Si: knäet hall’ en upp- stäende tand eller flik; klubban 3-ledad ..... 5. 2. Antennskaften nära roten smäningom bägformigt böjda ; flagellum med 4-ledad klubba. Hufvudets sidor nätma- skiga, maskorna inuti släta, starkt glänsande. Pannfältet glatt, glänsande..........--...- EU Antennskaften nära Hs tés bain böida; la eil lum med treledad klubba. Nätmaskorna 4 hufvudets si- - dor inuti släta eller korniga. Pannfältet helt eller del- vis strieradt pa längden ................... POUR 4, 3. Bäda lederna af petiolus släta, Sands "blott ie svaga sidorynkor. Taggarna kortare än basaldelen af metano- tum. Den fördjupade ytan mellan taggarna, metanotum slät och glänsande. Rödgul, mörkare brun pä öfversidan af hufvudet och abdomen. L. 4—4,5 mm... M. levinodis Nyt. Petioli leder starkt rynkiga. Metanotum tvärstrieradt mel- lan taggarna, som äro lika länga som basaldelen af meta- notum. För öfrigt lik föregående. L. 5—5,5 mm. M. ruginodis NYL. 4. Nätmaskorna & hufvudets sidor matta, korniga. Längs- strimmorna bakom pannfältet fina, sammanträngda. Pann- fältet glatt, blott längsstrieradt 4 bakre delen. Metano- tum slätt och glänsande mellan taggarna. Rödgul, mör- 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. kare brun à hufvudets och abdomens öfversida. L. 3,5 u RATE RL REIS. .M. ugmlors NYL. MER yom å fo Brudets' dl ‘slita, bie ascii Längs- strimmorna bakom pannfältet grofva, tätt samman- trängda. Pannfältet groft strieradt på längden. Meta- notum slätt och glänsande mellan taggarna. Brunröd, hufvudets öfre sida och abdomen brunsvarta. L. 5,5— 6 MM... kors ann ser PP SI CRE 5. Antennskaften nära roten böjda ı nästan rät vinkel, med en tvärsittande flik . Metanotum mellan taggarna glatt och glänsande; taggarna nägot kortare än basaldelen af metanotum. Pannfältet säsom hos M. suleinodis. Smut- sigt brunröd, benen ljusare. Hufvudets öfversida och bak- kroppen brunsvarta. rel! 1 2 Je . M. lobicornis NY. Antennskaften böjdär à som ME send vid knäet med en sned, läg flik eller en liten tand eller intetdera. Meta- notum fint tvärrynkadt mellan taggarna, som äro lika länga med basaldelen af metanotum. Pannfältet oftast glatt, stundom 4 bakre delen med frän pannan nedlöpande . strimmor. Petiolus med grofva rynkor. Rödgul, abdo- men och hufvudets öfversida mer eller mindre bruna. L. 3,5—5 mm... na nn Le scan ire Honor. 1. Antennskaften nära basen bägformigt böjda, utan utstä- ende fikar eller tand . EEN: in u DD Antennskaften nära sens er, Be bad bet: knäet, med en utstäende flik eller tand; klubban trele- dad, a ae ne MMO el ee as: Do 2. Antennskaften smäningom bagformigt böjda. Hufvudets sidor nästan glatta, glänsande i nätmaskorna. Pannfältet glatt, glänsande... bed Eee ee es Antennskaften en bâghüjda. sHifaiiets sidor glatta eller korniga i nätmaskorna. Pannfältet helt och hället eller. delvis: längsstrieradt:. 2.228 een. ge ti RSS 4. 3. Taggarna på metanotum korta, sa långa som bredden vid basen, fältet mellan dem slätt, glänsande. Petiolus med nästan släta, glänsande leder. Rödgul eller brunaktigt gulröd; öfre sidan af hufvudet och abdomen vanligen dunklare: Mil 6,57 mon MOR ee) adl CE en M. levinodis Nyt. Taggarna lika länga som basaldelen af metanotum; fältet mellan dem tviirrynkadt. Petiolus groft rynkad, med djupa sidofäror. Färg och storlek som föregående ...... M. ruginodis Nyt. 4. Hufvudets sidor korniga i de vanliga nätmaskorna. Strim- morna i pannan fina och tiitt sammantringda, ga till en STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 149 del ned pa pannfältet. Petiolus snarare kornig, än ryn- kig. Färgen lik M. levinodis. L. 5,5—6,5 mm. M. rugulosa Nyt. Hufvudets sidor glatta och glänsande inom de vanlıga nät- maskorna. Pannstrimmorna grofva och föga samman- trängda. Pannfältet alltid helt och hållet strieradt på läng- den. Petiolus groft rynkig. Brunröd; abdomen och hufvu- dets öfversida nästan svartaktiga. L. 6,5—7 mm. M. sulcinodis NYL. . Antennskaften med en tvärsittande flik vid knäet. Meta- notum glatt, glänsande mellan taggarna. Rödbrun; öf- versidan af hufvudet, thorax och abdomen, med undan- tag af bäda ändarne svartbruna; thorax ibland fläckig. DL. 5-65! mm. 2.2: HM . M. lobicornis Nyt. Antennskaften med en läten ‘and sale en Je my och inât riktad flik vid knäet. Metanotum tvärrynkadt mellan taggarna. Rödgul, med mörkare brunt pä hufvudets och abdomens öfversida samt fläckar pa thorax. L. 5,5—6,5 BE ee) ee NI. seabrinodis Nyr. Hanar. Antennskaften hälften sä a. som N. Klubban 4—5-ledad .. ee a te 2 Antennskaften RER lika re som Pie 3 ig, Oh lederna un flagellum tillsamman...... ; pere 28 Antennskaftens büjning a ioe Bit rs ed och 3:dje lederna af flagellum lika långa. L. 5 mm. M. lobicornis Nyt. Antennskaftens böjning vid basen bägformig ............................. 8. Pannfältet groft längsstrieradt. L. 5,5—6 mm... M. sulcinodis Nyt. Pannfältet glatt och glänsande ............. A ee mis One: À Bakre och mellersta skenbenen med ONE Asie aha Has 05. MM Se es ne à . M. levinodis NYL. Bakre och mellersta ee Le ire las korta \ Mana. ar, OT Cueluodis NYr. Andra leden af ln en Så | lang som Porta eller tredje. Tarser, tibier och antenner kort och tilltryckt Häftiga. 5 mm.__.....: 3 ER - M. sp. Andra leden af fäster ka a som | fürsta Pie foie. BR Re PRE GE Tarsernas här ej länga och talrika, riktade bakät. L. 4,5 A omg. 2 pea WEN none ML. rugulosa NYL. Br här länga, es mé Tue ende N aa ré Haren à flagellum tilltryckta. sn ee ne M. Sp. 2 Hären à flagellum utstående. L. 5,5—6 UNE ES .M. scabrinodis NYL. 10. Tetramorium Mayr. Arbetare. Svart eller svartbrun, stundom gulbrun: Mandibler, flagellum, . tarser och benens ‚leder alltid ljusare.. Thorax och hufvud 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. rynkigt strierade pa längden. Thorax glatt och glänsande mellan strimmorna. Petiolus rynkig. L. 2,3—3,8 mm. T. cespitum L. Honor. Brunsvart, glänsande. Mandibler, flagellum, tarser, stundom benen helt och hållet rédgula. Hufvud, pronotum, si- dorna af thorax och metanotum strierade. Mesonotum till större delen och scutellum släta, glänsande. L. 6—8, vanligen & mim! "ii. - Ae RE ee .. T. cæspitum L. Hanar. Brunsvart, glänsande. Mandibler, antenner och ben gulaktiga. Hufvud och metanotum strierade; kroppen för öfrigt nä- stan slit. ola. 6—7 mm: «us. sit LLC 11. Leptothorax Mayr. Arbetare. 1. Antennerna 11-ledade 2:21) 2.2 ES ee! Antennerna 12-ledade ......1.-.-.-22. TL ER 2. Benen med utstäende har. Gulröd eller brunröd; öfver- sidan af hufvudet, klubbdelen af flagellum och öfversidan af abdomen svartbruna. L. 3,3—3,7 mm. ... L. acervorum Fage. Benen utan utstående har. Gulröd, üfversidan af hufvudet och abdomen brun. Antennklubban HET L238 DD DM. Hu none concour mpee cernes wor namen Aa OL 3. Benen utan eut här. ne pa metanotum nägot längre än halfva basdelen deraf. Hjessan utan längsin- tıyck. Thorax fint strierad. Ryggen svagt böjd, utan intryck mellan meso- och metanotum. Gul eller gulröd; ” antennklubban, öfversidan af hjessan och ett band tvärs öfver abdomen bruna. UL. 2,4—3 mm. ..........-- L. tuberum Nyt. Honor. 1. Antennerna 11-ledade ..... zen 2. Antenner 12-ledade TS a ee NRA NANNA 2. Benen med utstående har. Gulröd, öfversidan af hufvu- det, antennklubborna och üfversidan af abdomen bruna eller brunsvarta. 3,3—3,7 mm. .................. L. acervorum Farr. Benen utan utstäende har. Gulröd. Ofversidan af hufvud och abdomen brun. Antennklubborna brunaktiga» L. 2,8—3,5 mm. N... RT. . L. muscorum Nyt. 3. Brun; mandibler, PAR ue NE inre hälften sf flagel- lum, undersidan af petiolus och benen gula. Abdomen undertill smutsgul. Taggarna på metanotum långa. L. 2384 miögk dad ee asa L. tuberum Nyt. STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. I51 Hanar. Antennerna 12-ledade. Skaftet kortare än den långa andra leden af flagellum. Mandiblerna tämligen smala, korta, Nes tune ee eS 9. Antennerna 13-ledade, skaftet längre än de icke förlängda andra och tredje lederna & flagellum tillsamman. Man- Bl rnarmed tandad tugekant "2:15 2 02 an oe Mandibler i framkanten rundade, brunsvarta; hufvud, tho- rax och abdomen rikligt besatta med langa, utstäende, hvita har. Brunsvart, benen bruna, deras leder och tar- serna gulaktiga. L. 4—4,5 mm.. ............... L. acervorum Fasr. Mandiblerna med rak tuggkant, i främre hörnet utdragna till en tandlık flik, brungula. Hufvudet ofvan, thorax och abdomen sparsamt besatta med utstäende här. Svart- brun, benen ljusare. L. 3,5 mm... L. muscorum Nyz. Antennernas andra till och med femte leder dubbelt sä länga som tjocka. Mesonotum svagt strierad, men glän- sande mellan och pä sidorna om de konvergerande linierna. Svartbrun; flagellum, ben och mandibler ljusgula. L. 3 pani > Ey futinen med Kolonı).2..41.2 221: £22... 222... 2a Lisp. OM PARNASSIUS MNEMOSYNEL. AF ı JACOB SPÄNGBERG. Att fjärilar ofta blifvit träffade pa vidt skilda ställen, utan att man lyckas fånga dem på mellan liggande lokaler är en gam- mal känd sak och torde jag nu vara i tillfälle att lemna ytter- ligare bekräftelse härpå. Förliden sommar fångades nämligen på Alnön nära sågverket Eriksdal, ungefär 1'/, mil norr om Sunds- vall, den dittills icke norr om Upland funna dagfjärilen Parnas- sius Mnemosyne i 2:ne exemplar, Da arten första gången blef “funnen i Upland var det ock på en 6. Han tyckes säledes sa- som andra sydbor föredraga kusten framför det inre af landet, der temperaturen alltid är lägre. | | Stockholm 1 Juli 1882. 4. — en 5 ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN FRAN SOCIETAS’ PRO FAUNA ET FLORA FENNICA SAMMANTRADEN AREN 1880 OCH 1881 AF O. M. REUTER. Då det säkert äfven för entomologer i nordens öfriga länder torde vara af intresse att följa med den entomologiska verksamheten i Finland, har un- dertecknad här nedan sammanstält de meddelanden, hvilka på Societas pro fauna et flora fennica sammanträden blifvit gjorda under den tid, denna tid- skrift existerat, och skall äfven framdeles redogöra hvarje år för de derunder på nämda möten hållna föredrag. Societeten lemnar visserligen i tryck med- delanden från förhandlingarne vid sina möten, men dessa utkomma vanligen flera år efteråt, och jag har dessutom här för större öfversigtlighets skull ord- nat resp. notiser i systemalisk följd, så att äfven detta referat icke torde böra anses öfverflödigt. 1 Hymenoptera. Den 6 Mars 1880 företedde hr REUTER nägra särdeles sirliga kokonger af en Cimbicid, inneslutande lefvande larver och funna af hr BORGSTRÖM i större antal vid Forssa under fodret af en rock uti ett boningsrum. Den Io | April meddelades att numera en imago utkrupit och befunnits vara Clavel- laria amerinae LINN., hvarvid omnämdes att kokongens gummihvita färg icke fullt öfverensstämde med ANDRÉS beskrifning derpå i Spec. d. Hy- men. d Eur. Föredragaren hade äfven förr observerat att kokongens färg icke alltid är konstant, i det han för flera år sedan iakttagit att en Cimbex-larv, sedan den af en fjäril-larv beröfvats sin röda kokong, började spinna en ny sådan af gummihvit färg. Den 16 November 1880 förevisade hr ENWALD exemplar af den för Fin- land nya Bombus hyperboreus SCHÖNH., hvaraf han fångat hanar, honor och arbetare på Castilleja pallida och Geranium sylvaticum vid Svjä- - toinos på norra kusten af Rysk-Lappska halfön. Lo” 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Lepidoptera. Den 7 Februari 1880 förevisade hr SAHLBERG en Noctuid, sannolikt en varietet af den hittills i Finland icke anträffade, men i södra Sveriges boksko- gar lefvande Xanthia aurago, funnen nära Helsingfors af friherre v. BONSDORFF. Den 5 Februari 1881 företedde hr SAHLBERG för nägra är sedan vid Kolva i Yläne (Satakunta) tagna exemplar af Melitaea dietynna Esp. hvilken dagfjäril icke förut varit observerad i Finland. Coleoptera. Den 7 Februari 1880 anmäldes af hr SAHLBERG Stenostola ferrea Scour. (Cerambycidae) såsom ny för finska faunan; tre exemplar hade tagits under häfning i gräset nära Helsingfors af BONSDORFF. Den 16 November 1880 förevisade hr SAHLBERG tvänne för vetenskapen nya arter, tagna af honom i djup granskog. Den ena, Zilora elongata N, SP., afvikande fran Z. ferruginea PAYK. genom mera långsträckt kropp med starkare utstäende och spetsigare bakhörn pä prothorax, hvars öfre sida visade en mycket finare och tätare punktur, togs i Augusti i Teisko kapell (Tavastland) under barken af en torr granstam i sällskap med Pytho abi- eticola J. SAHLB., för några år sedan upptäckt i Ruovesi. Den andra ar- ten, Agathidium bicolor n. sp., star mycket nära A. seminulum, men afviker bland annat genom mörk .antennklubba samt mycket kort och otydlig suturalstrimma pä täckvingarne; hittills är den funnen under barken af barrträd i Ruovesi, Idensalmi och Yläne. Den 4 December 1880 företeddes af hr SAHLBERG trenne för var och tillika Europas fauna nya skalbaggar, hvilka under sommaren blifvit funna af hr ENWALD i östra och norra delarne af Ryska Lappmarken, nämligen Fero- nia (Pseudocryobius) infima MAKkL., förut funnen talrik vid nedra Jenisej i Sibirien; den frän norra Sibirien hittills. bekanta Haliplus sibi- rieus MOTSCH. och slutligen en ny art af slagtet Bradycellus, stående nära Br. Deutschii SAHEB., men val skild genom mindre storlek och mör- kare färg, äfvensom genom hvälfda mellanrum mellan täckvingarnes strimmor, ät hvilken vid Ponoj funnen art föreslogs namnet Br. Enwaldi. Vid samma möte framlade friherre A. v. BONSDORFF ett i Parikkala — socken funnet exemplar af den för Skandinaviska halfön främmande, men i Finland förut i Karelen tagna Mordella perlata SuLz. Den 5 Februari 1881 förevisade och anmälde hr SAHLBERG nägra för den den finska faunan nya arter, bland hvilka isynnerhet intressant en förut obeskrifven Scydmaenid, Neuraphes coronatus N. spP., utmärkt (ätmin- stone hanen) genom en uppstäende spetsig knöl pa hjässan. Vidare hade hr ENWALD i Ryska Lappmarken upptäckt fyra för faunan nya Staphylinider, nämligen Stenus incanus ER., St. sibiricus J. SAHLB., Atheta frigida J. Saure. och Mniusa incrassata REY. Friherre A. v. Bons- DORFF hade till samlingen inlemnat ett exemplar af den utmärkte Dytisciden REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 155 Cybister virens MULL., taget af hr A. v. COLLAN antingen pa Karelska näset eller i Ingermanland; arten hade icke veterligen blifvit äterfunnen i norra Europa, sedan DE GEER i tiden tog den i södra Sverige. Slutligen förevisa- des ett exemplar af Carabus Menetriesi FiscH., taget vid Svir-floden af hr A. GÜNTHER. Den 29 Oktober 1881 företedde hr SAHLBERG tvänne af honom senaste sommaren i Ladoga-Karelen funna arter, hörande till inom Finland hittills icke iakttagna genera. Den ena, Ancylophorus Wagenschieberi Kırsw. (Staphylinidae), afvikande fran Quedius genom brutna antenner och annan bröst-bygnad, var tagen i flera exemplar pa gungfly vid Hepolampi träsk i Jaakimvaara (inom Sverige blott pa ett ställe i Skane). Den andra arten, Triarthron Markelii Scum. (Anisotomidae), skiljande sig fran Hydnobius genom treledad antennklubba och hanens egendomliga bakben, var tagen i djup granskog i Meriä ödemark af Jaakimvaara socken samt förut funnen endast i Sachsiska Schweiz och pä ett par andra ställen i mellersta Europa. Friherre A. v. BONSDORFF förevisade vid samma mote en for finska samlingen ny skalbagge, Pachyta marginata FABR. fran Salmis socken i Ladoga Karelen. Den 3 December 1881 redogjorde hr SAHLBERG för ett nytt fall af se- kundära hanlika konskarakterer hos Dytisciderna, nämligen hos hanen af Hy- droporus pectoralis J. SAHLB., hvilken har hela brôstmidten samt in- sidan af höfter och lär-ringar tätt beklädda af en härfilt, som tvifvelsutan star i samband med kopulationen, i det bröstens härludd helt. och hället passar in pa suturen af honans täckvingar. i Vidare omnämde föredragaren, att herr BEDEL i sin fauna öfver Seine- Bassinens Coleoptera (Ann. Soc. ent. France) anför Hydroporus biline- atus säsom hane af granularis, pa grund deraf att han ej funnit nägra honor af den förre. Herr SAHLBERG ådagalade emellertid, att båda arterna äro väl skilda, ehuru de bäda könen icke blifvit nog väl bestämda. Hanen af H. granularis afviker fran honan genom obetydligt bredare och kor- tare framtarser samt längre klor med en liten tand i midten. Hanen af H. bilineatus åter karakteriseras derigenom att framtarsernas ena klo är nästan dubbelt sa lang som den andra. Föredragaren formodade, att den förra arten alls icke forekommer i Seine-gebitet, utan att en mörk varietet af den senare blifvit antagen sasom denna, Hemiptera. Den 10 April 1880 anmälde hr REUTER 7 for Finland nya Psylloder, nämligen Psyllopsis diserepans FLoR och Psylla ulmi Fksrt. fran Abo, Ps. rhamnicola Scorr, tagen på Rhamnus cathartica på Aland, Ps. iteophila Löw., Ps. stenolabis Löw., funna i Pargas nara Abo, den senare äfven i Kyrkslätt i Nyland, Trioza striola FLor fran Abo och Tr. chrysanthemi Löw fran Kyrkslätt. Af särskildt intresse voro Psyl- \ 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. lopsis discrepans, dittills tagen blott vid Montpellier i sôdra Frankrike, och Psylla rhamnicola, förut funnen blott pä ett ställe i Britanien. Den 16 November 1880 förevisade hr SAHLBERG ett exmplar af den in- tressanta Salda alpicola J. SAHLB., först upptäckt pa högsta toppen af Bätfjället vid Saltdalen i Norge sommaren 1879 och nu funnen vid Svjätoinos pa norra kusten af Rysk-Lappska halfön af hr ENWALD. | Den 1 Oktober 1881 anmälde och företedde hr REUTER tvänne för den finska faunan nya hemiptera, näml. Trioza circii F. Löw, nyligen be- skrifven från de österrikiska fjällens subalpina region och funnen i Torneå Lappmark af hr A. PALMEN, samt Pediopsis tiliæ GERM., tagen af hr REUTER på lind nära Åbo, i sällskap med Lygus cervinus MEy., en art, hvilkens förekomst inom landet hittills varit mycket tvifvelaktig. Den 29 Oktober 1881 framlade herr REUTER qvistar af Sorbus, ytterst tätt besatta med millioner af en liten Coccid, Chionaspis salieis L., en- ligt d:r SIGNORET, som likväl i sin monografi öfver Cocciderna anför arten endast frân Salix alba och viminalis. De företedda Cocciderna voro till stör- sta delen genomborrade, enligt föredragarens förmodan af larverna till Chilo- corus renipustulatus SCRIBA, af hvilken Coccinellid tvänne gyttringar med pupphudar qvarsutto pa qvistarne. | Thysanoptera. Den 7 Februari 1880 redogjorde hr REUTER för de hittills kända finska arter af denna grupp, uppgående till inemot 40 och förelade första häftet af ett arbete öfver desamma, innefattande familjen Tubulifera med tolf arter. Den to April 1880 förevisade densamme en liten särdeles vackert teck- nad art af ett för Finland nytt genus, nämligen Heliothrips Dracaenae HEEG., beskrifven frän orangerier i Wien och nu funnen i boningsrum i Hel- singfors af hr B. WASASTJERNA, Collembola. Den 10 April 1880 förevisade hr FAUST en ofantlig mängd i sprit för- varade exemplar af en Isotoma-art, hvilka anträffats af hr U. COLLAN 1 oerhörda massor krypande pa snön i Januari mänad invid Toppjoki i Halikko socken nära Äbo. Thysanura. Den 13 Maj 1880 förevisade hr SAHLBERG invid Stansviks grufvor pa Degerö nära Helsingfors tagna exemplar af Machilis polypoda Lınn., förut veterligen icke tagen i Finland, samt omnämde såsom öfriga kända fin- ska arter Lepisma sacharina LINN. (nordligast funnen i Ryska Lapp- marken) och Campadea Staphylinus Wesrtw. (nordligast anträffad i Yläne i Satakunta). NEKROLOG. + August Wilhelm Malm. Den 5 Mars detta är bortgick med döden Professor Fil. Doktor Aucust WILHELM MALM, en af vårt lands ifrigaste och mest idoge naturforskare, visserligen icke 1 sa unga ar, men dock ej sa gammal, att han ännu icke skolat kunna uträtta mycket. Under den långa tid, allt sedan den 1 Januari 1848, MALM var intendent vid Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Sam- hällets naturhistoriska museum förstod han ständigt att rikta dess samlingar och pa ett smakfullt och planmässigt sätt ordna de- samma. Redan 1840, 2 ar efter att hafva vid 17 års alder i Lund aflagt studentexamen, begaf han sig till Stockholm fôr att der studera vid riksmuseets zoologiska afdelning, under hvilken tid han naturligtvis erhöll manga goda ingifvelser, som sedermera vid skôtandet af hans intendentsbefattning kom honom till gagn. Närmaste tiden derefter använde MALM pa resor i natur- historiskt syfte, i det han undersökte vårt lands både nordligaste och sydligaste provinser ända till dess han blef kallad att sköta den plats, han till sin död innehade. Åt undervisningen egnade han ock sina krafter: så var han sedan 1851 lärare vid realgym- nasium i Göteborg i zoologi och vikarierade för lektorn 1 natur- vetenskap dersammastädes vårterminerna 1860 och 1868. Under aren 1856—67 var han tillika tillsyningsman öfver Göteborgs och Bohus läns fiskerier. Äfven i utlandet har Marm sökt till- vinna sig ökad insigt inom sitt fack, i det han företagit ålskilliga naturhistoriska resor såsom till Skotland, England, Frankrike och Belgien år 1861, och sommaren 1868 till Danmark. Derjämte 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. var han en den ifrigaste van af naturforskaremöten och deltog i - de efter 1860 hällna skandinaviska naturforskaremötena. Vid sà väl de allmänna som de särskilda sektionernas sammankomster deltog MALM genom föredrags hållande och i de allmänna dis- kursionerna, hvarom de om nämda möten utgifna förhandlingar vittna. | Erkannande för sitt arbete rönte MALM fran alla hall; af flera sa väl in- som utländska lärda sällskap kallades han till ledamot; af Kongl. universitetet i Breslau blef han den 7 April 1876 hedrad med kallelse till Filosofie Doktor och af sin egen monark har han erhällit riddaregraden af Kongl. vasaorden jämte professors namn, heder och värdighet. ; Ja man torde utan öfverdrift kunna säga, att Professor MALM har inlagt synnerligen stora förtjänster om Göteborgs museum i synnerhet genom sitt sällsporda samlarenit, genom sitt intresse för vårt lands fauna och genom sin smak att på ett prydligt sätt anordna de till museet skänkta eller genom köp förvunna na- turalsterna. Hans författareverksamhet var ock mycket stor och har han deri nedlagt mången god tanke och månget vigtigt resultat af sina på god observationsförmåga grundade forskningar, om ock han stundom genom en viss ensidighet kom i strid med här- skande åsigter. Dels hafva vi af honom särskilda utgifna arbe- ten, bland hvilka jag torde få erinra om »Några blad om hval- djur i allmänhet och Balænoptera Carolinæ 1 synnerhet, Göteborg 1866», hvilket arbete på sin tid tilldrog sig stor uppmärksamhet och blifvit öfversatt till såväl tyska som franska språken; i »En vinter och tvenne somrar bland fjellen, ellér resa i Skandinaviens nordligaste Lapp- och Finnmarker, Göteborg 1851», lemnar oss förf. en mycket läsvärd skildring af dessa af så få besökta trak- ter af vårt land; »Göteborgs och Bohus läns fauna. Ryggrads- djuren. Med flera planscher. Utgifven med understöd af stats- medel. Göteborg 1876» är ett digert arbete på 674 sidor och lemnar oss många vigtiga bidrag till kännedomen om djurlifvet i Bohus län. En mängd skrifter har MaLm utgifvit och låtit trycka i Kongl. Svenska Vetenskapsakademiens handlingar och förhand- lingar, i Naturhistorisk Tidskrift, utdgivet af HENRIK KRÔYER, 1 Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles handlin- SPÄNGBERG! NEKROLOG ÖFVER A. W. MALM. 159 gar, i förhandlingar vid de Skandinaviska Naturforskarnes möten, i tidskrift för Teknologi, utgifven af G. R. DAHLANDER och A. W. Ewert, i Kongl. Landtbruksakademiens handlingar och tidskrift fä Host. _ Mångsidiga voro Maıms naturhistoriska studier och står äf- ven entomologien i tacksamhet för hans verksamhet och flit. Han var en varm vän af silkesodlingens framätgäende i vårt land, för‘ hvilken sak han äfven verkade genom särskilda småskrifter. Såsom ett af MALMS vigtigare arbeten inom entomologiska om- rådet är utan tvifvel »Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland, med särskildt afseende på de arter och former, hvilka blifvit funna i Göteborgs och Bohus län [Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterh.-Samh. handl., ny tidsföljd, häft. 8 (7863)], hvilket arbete utgör ett godt och välkommet tillägg till var dipterologiska literatur. Vidare torde förtjäna att nämnas en liten uppsats af Marm, införd i förhandlingar vid det skandina- viska naturforskarnes nionde möte i Stockholm 1863 under titel: »Nagra ord med anledning af Prof. BOHEMANS föredrag om par- ning mellan insekter af olika arter», i hvilken uppsats förf. ut- talar sin åsigt om arternas uppkomst, enär han säger: »Jag tror mig sjelf hafva funnit, att äfven t. ex. klimatiska förhållanden, såsom olika årstider, 1 sinom tid kunna blifva orsak till framkal- landet af olika former, hvilka, enligt min åsigt, icke desto mindre få anses som goda arter» och belyser detta med några exempel hemtade från egen erfarenhet. MALM var gift med CAROLINE MATHILDE CHRISTENSEN och egde med henne 2:ne barn, af hvilka sonen _ Aucust Huco är filosofie doktor och en tid varit lärare vid realgymnasium 1 Göte- borg; dottern ANNA CAROLINA EMERENTIA dog redan i späd ålder. Stockholm 1 Juli 1882. Jacob Spångberg. RÉSUMÉS. (P. 105 du texte.) - O.-M. REUTER: Hémipteres heteropteres de la Finlande et de la Scandinavie. M. REUTER donne sous ce titre la continuation de la des- cription systématique de tous les Hémiptères héteroptères connus de la Finlande et de la Scandinavie. | (PI 127 du texte.) CHR. AURIVILLIUS : Sur Trochiliun melanocephalum (DALM.) L'auteur communique que ce représentant de la famille des Sesiides, a été trouvé, en été 1879, à Bjuf, Scanie méridionale, découverte remarquable par la circonstance qu’on ne l'avait pas rencontré en Suède depuis le temps de Datman. Séance du 29 avril 1882. (P. 123 du texte.) Le Résumé du compte-rendu ‘de cette séance sera commu- niqué dans la dernière livraison de l’année. (F. 127 duitexte) Hy. Store: Leste des fourmis suédoises (communication préliminaire). L'auteur donne sous ce titre la description systématique de toutes les fourmis jusqu'ici connues en Suède, et prie tant les - RÉSUMÉS. AE RON entomologistes que les profanés dans cette science, de contribuer, par un collectionnement zélé de ces insectes, à augmenter la con- naissance ultérieure des espèces qui se trouvent en Suède, et de fournir, dans la mesure du possible, des matériaux sur la vie si curieuse des insectes en question. «#752 du! texte.) J. SPÅNGBERG: Sur Parnassius Mnemosyne 1. Ce papillon a été trouvé l'année dernière à la latidude sep- tentmonales élevée nude l'ile. d‘'Alnô. (env.,62°,15.LN.),, près, de Sundsvall, dans le Medelpad (gouvernement d’Hernösand). Jus- qu'ici, on ne l'avait pas rencontré plus haut qu’en Upland (env. Gao EN i) | à (P. 153 du texte.) O.-M. ReuTER: Communications entomologiques des Séances de la »Soctetas pro fauna et flora fennica, pendant les an- nées. 1880-1881». M. REUTER donne un court resume des travaux de la So- ciété précitée dans le domaine de l’entomologie pendant les an- nées 1880-1881. Les personnes qui désireront en prendre con- naissance, voudront bien consulter les Mémoires mêmes de la société finlandaise. (P. 157 du texte.) J. SPÅNGBERG: Necrologie d’AUGUST-WILHELM MALM. L’auteur consacre quelques pages à la nécrologie de l’un des membres de la Société, le professeur AUGUST-WILHELM MALM, intendant du musée de Gothembourg. > Verse dans presque toutes les branches de la science zoo- logique, M. MALM s était aussi occupé de l’entomologie, et cette dernière lui doit entre autres un travail: Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland (Notes sur les Syrphici de Entomol, Tidskr. Arg. 3, H. 3 (1882). IT 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. la Scandinavie et de la Finlande), inséré dans les Mémoires de la Société royale des sciences et belles-lettres de Gothembourg, nou- velle serie, fasc. 8, 1863 (Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitter- hets-Samhällets handlingar, ny följd, häft. 8, 1863), travail qui constitue une addition bienvenue et excellente à la littérature dip- térologique suédoise. Il y a lieu d'ajouter à ce travail une dis- sertation de MALM, insérée dans les Comptes-rendus de la ge séance de la Société des naturalistes scandinaves à Stockholm, en 1863, et intitulée: »Vägra ord med anledning af Prof. BoHE- MANS föredrag om parning mellan insekter af olika arter» (Quelques mots par rapport au discours de M. le professeur Bo- HEMAN sur l'accouplement entre insectes de diverses espèces). M. MALM exprime dans cet opuscule sa manière de voir sur la naissance dès espèces, disant avoir constaté lui-même par l’ex- périence que, p. ex., les circonstances climatologiques, comme des saisons différentes, peuvent donner avec le temps naissance à des formes différentes, qui, selon lui, n'en doivent pas moins être considérées comme »de bonnes espèces». M. MALM, né en 1821, est mort a Gothembourg le 5 mars de cette année, Il laisse un fils, M. Aucust-Huco MALM, Dr en philosophie, professeur à l'école industrielle (realgymnasium) de Gothembourg. | | | | | FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS HEMIPTERA HETEROPTERA AF O. M. REUTER. (Forts. ir) are. 3, pag. r>21,) branen mycket bred, den obetäckta delen af disken smal, punk- terad, cori sidorand med en rad sma reguliera maskor, en del af nerverna bruna, diskfältet med spetsen och en fläck vid mid- ten af brachialnerven svarta.. 3 mm. 1. Pa tufviga sumpiga lokaler i lundar. Endast funnen inom östra Finland, i Ryska Karelen af J. SAHLBERG. 3. M. Humuli FaBr.: äggformig, svart, antenner (utom sista leden) och benen helt och hället rostgula; pronotum helt och hället, äfven. i disken, samt hemielytra grägula, membranen ställvis med bruna nerver, corii brachialnerv med tvä svarta streck; sidorandens nerver bruna; pronoti kölar utan maskor. 3'/, mm. 1. Tingis Humul PALL, H. Sv. 114, 3 (partim). Pa Myosotis palustris och lingulata. Sverige: Skane, Smäland, Kinnekulle, Östergötland, Stockholm. Finland säll- synt: Tavastland och Karelska näset, J. SAHLBERG.. Fam. VI. HEBRIDAE. Kropp liten med läderhärdt chitinskelett, undertill betäckt med kort, för vatten ogenomtränglig, åtsittande pubescens. Huf- vud äggrundt, lutande, med sma ögon och tva oceller. Rostrum fyr-ledadt med basen dold i en ränna, bildad pa hufvudets undre sida af de hôga rostral-loberna. Antenner med fem tydliga le- der. Pronotum framtill afsmalnande. Scutell tydlig, i spetsen nn 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. afrundad. Hemielytra med aflängt triangulärt corium, men cla- vus hinnartad, likasom membranen, och öfvergäende i denna; stundom rudimentära. Bröstet med midtelfära. Hôfter fränstä- ende. Ben måttligt långa. Tarser tvä-ledade med klor i spet- sen. — Lefva pä vattenväxter, vid stränder af stillastäende vat- ten och löpa med färdighet pä vattenytan. Slägtöfversigt: Ögon korniga. Rostrum näende till bakhöfterna. Antenner fästade långt nedom ögonen med första och andra lederna korta, de öfriga tunnare, tredje längst. Pronotum intryckt pa tvären. — HEBRUS. HEBRUS:CURT: 1. H. pusillus FALL.: brunsvart eller brun, matt, anten- nernas första led, rostrum och ben rostfärgade; hemielytra med en basalfläck pa clavus och tre fläckar pa membranen, tva trans- versela och en längsfläck före spetsen, hvita; fôrsta antennleden nästan dubbelt sa lang som ögats diameter, skjutande langt: ut- öfver hufvudets spets. 2 mm. 1. Fauu., H. Sv. 65, 27 (Lygaeus). SauLe., Mon. 127, 1. J. SAHLB., Not. F. Fl. Fenn. XIV, 266, 1. Tamligen sällsynt pa Lemna o. a. vattenväxter. Sverige: Smäland, Westergötland, Södermanland. Finland: Aland—Ry- ska Karelen. 2. H. ruficeps THoms.: brunsvart, matt, hufvud, antenner, pronotum och fötter rüdgula; pronotum stundom rödbrunt eller brunt, ı midten bredt svartaktigt; clavus vid basen obestämdt hvitaktig, membranen rökfärgad; vanligen äro hemielytra starkt förkortade, bildande ett litet ovalt innantill hvitaktigt fjäll; första antennleden föga längre än ögats diameter och föga skjutande utöfver hufvudspetsen. 2 mm. |. TromssuOp.sent IV, 395." J. Sanus. rer zer Sällsynt; lefver hufvudsakligen i Sphagnum-mossar och er- hälles bäst genom sällning eller skakning af mosstufvorna. Sve- rige: Skane, THOMSON, Oland, BOHEMAN. Finland: Abo skär- gard, Forr., Nyland, Tavastland, Ladoga Karelen, J. SAHLBERG. REUTER; FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 165 Fam. VII. HYDROMETRIDAE. Kropp hard, undertill betäckt af kort, atsittande, silkesartad, för vatten ogenomtränglig pubescens. Antenner fyraledade. Co- rium, clavus och membran icke tydligt ätskilda och af nästan likartad consistens. Connexivum starkt uppböjdt, kantande abdo- men. Inga eller otydliga stinkkörtelöppningar på metasternum. Tarser tva- eller tre-ledade med klorna vanligen (icke hos Meso- veha och Hydrometra) fästade fore sista ledens spets, utan några klodynor.* -— Lefva pa vattenytan, der de lépa kring med stor snabbhet efter rof. Ofversigt af underfamiljerna. ? 1 (2). Hôfter samstäende. Pronotum baktill icke förlängdt öfver scutellen, med en tvärfära, som delar det i tvä ungefär lika stora lober. Ocel- ler stora. Antenner och ben fina, de förra med andra leden kortare än de öfriga. Klor mycket sma, spets-sittande. Hemielytra saknas (hos vara exemplar). — Mesoveliina. 2 (1). Bakhôfter vidt fränstäende, sido-sittande. Pronotum baktill triangu- lärt förlängdt och helt och hället täckande scutellen (blott hos Hydro- metra är denna nägot synbar). Klor vanligen fästade före tarsspetsen. 3 (4). Hufvud mycket aflängt, horisontelt, nästan cylindriskt, framtill till- svullnadt. Ögon belägna ungefär i midten af hufvudets sidor, längt frän pronoti framkant. Tredje antennleden längst. Klor spets-sittande. — Hydrometrina. 4 (3). Hufvud kort, lutande och framät afsmalnande. Ögon invid pronoti framkant. Vanligen den första antennleden längst. Klor framför tarsspetsarne. 5 (6). Bakfötter vanligen icke mycket längre än framfötterna. Rostrum tre- ledadt. Mellanhöfterna stående ungefär lika långt från fram- som från bakhöfterna. — Veliina. 6 (5). Bakfötter och isynnerhet mellanfötterna mycket förlängda, mångfaldt längre än framfötterna: Rostrum fyraledadt. Mellanbröstet mycket långt, fram- och bakbrösten mycket korta, hvarigenom mellanhöfterna blifva långt aflägsnade från framhöfterna, men starkt närmade till bak- höfterna. — Gerridina. 1 Så benämnes ett hinnlikt bihang, som oftast förefinnes emellan de båda klorna. 2 Dessa erbjuda sinsemellan så stor olikhet, att de måhända rättast för- tjänade att betraktas såsom egna familjer. Underf. Mesoveliina står fam. He- bridae ganska nära och kunde till följd af vissa karaktärer förenas med denna lika väl som med Zydrometridae. 166 © ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Underf. Mesoveliina. Slägtöfversigt : Kropp lancettformig, ofvan nedplattad, undertill convex. Ögon klotrunda, icke vidrörande pronoti spets. Rostrum treledadt. Första antennleden längst, nägot böjd. Pronoti sidor okantade. Tarser treledade med basal-leden mycket kort. — MESOVELIA. | MESOVELIA M. & R. 1. M. furcata M. & R.: olivfärgadt gul, likasom fernissad, alla tvärsuturer, hufvud med tvä längsstreck, fyra punkter fram- “till och clypeus, thoracal och åtminstone de främre dorsalseg- menten med tva discoidal-langsband samt spetsarne af antennle- derna, tibierna och tarserna svartaktiga; larens bakkant och ti- bierna med fina taggar; vanligen (hos oss alltid) icke ens spar till vingar. 3--3'/, mm. 1. Mesovelia Parra J. Same, Not. Soc. F. Fl. Fenn. XIV, ZOO 2.17% I träsk och dammar pi Nymphaea, Nuphar, Potamogeton o. s. v. Hittills funnen endast 1 Finland: Ryska och Finska Karelen, Savolax (nordligast i Idensalmi), Tavastland, Nyland och Satakunta, J. SAHLBERG; Abo skärgård (äfven vid stränderna af brackvattenvikar) och Åland, Förr. Underf. Hydrometrina. Slägtöfversigt : Kropp lineär. Oceller saknas. Rostrum fint, icke fullt räckande till hufvudets bas, treledadt. Första antennleden kortare än de öfriga. Ben yt- terst fina, tarser treledade, första leden ytterst kort. — HYDROMETRA. HYDROMETRA LATR. 1. H. stagnorum Linn.: brunsvart, hufvudets spets, rost- rum, utom i spetsen, antennernas bas, ben och connexivum rost- färgade, knän, tibiernas spets samt tarser svarta; hemielytra line- ära med två svarta längsnerver, tecknade med otydliga gula fläc- kar, men vanligen ytterst korta, lineära, bruna, knappt längre än metanotum. 7'/,—8'/, mm. 1. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. | 167 Ein. FÖ Sv. 971 (Czmex). FALL, H. Sv. 162, 1 (Emesay. J. SAHLB., 1. c. 268, 1 (Lzmnobates). — Cimex acus DE GEER, ~ Mém. III, 332, 40. Sällsynt vid sjöstränder; lôper tämligen snabbt pa vattnet, men gar langsamt pa Jand. Sverige: Skane; Finland: Ryska Karelen vid Svir, Ladoga-Karelen, sôdra Savolax, Tavastland och enl. J. SAHLBERG äfven i södra Österbotten. Underf. Veliina. Slägtôfversigt : 1 (2). Kropp liten. Första antennleden mycket lindrigt böjd, kortare är den fjerde, som är längst. Alla tarser tväledade. Mellersta tibierna icke härfransade. Baklär hos bäda könen oväpnade. — MICROVELIA. 2 (1). Kropp medelstor. Första antennleden längst, bägböjd. Alla tarser treledade, men första leden mycket kort. Mellersta tibierna baktill starkt härbräddade. Baklär hos gy med två taggar. — VELIA. MICROVELIA WESTW. 1. M. Schneideri ScHoLz: svart, tätt silkesluden, pronoti apicalring och ôgonkretsen silfverludna; första antennleden, utom 1 spetsen, rostrum mot basen, höfter, lärringar och lär frän ba- sen utöfver midten blekgula, ben och antenner utät bruna; he- mielytra med två basallinier, två smäfläckar bakom midten och ett stort discoidalfält hvitaktiga, detta med en svart midtellinie; det punkterade pronotum och connexivum svarta. 2—2'/, mm. |. jet SAure.,° Medd. Soc” Fi Fl"’Fenn. I, p 89 Aydroessa pygmaea Tuoms., Op. ent. IV, p. 394 (nec Dur.). Pa stillastaende vatten. Sverige: Lund, THomson. Fin- land: vid Abo, Förr., Ryska och Finska Karelen, Lappland (Muonioniska)', J. SAHLBERG. VELIA LATR. 1. V. currens Fapr.: svartbrun, opac, pronotum ofta rost- brunt, tätt och fint brun-pubescent; mellan- och bakbröstets rän- ! De af J. SAHLBERG i hans Enum. Hem. Gymn. Fenn. fran Lappland anförda exemplaren af Æebrus pusillus tillhöra enligt SAHLBERGS senare un- dersökningar icke denna art, utan Microvelia Schnei deri. 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. der här och der, connexivum och bukens midt gula, hvarje seg- ment af connexivum med svart flack i bakranden, två aflanga snedställda fläckar nära pronoti spets och andra vid de första dorsalsegmentens sidor silfver-häriga; vanligen vinglös; hos de vingade äro hemielytra tecknade med en liten hvit linie i basal- hörnet samt en afläng fläck vid första discoidalfältets bas och två mindre rundade fläckar äfven hvita, den förra i midten, den andra före elytras spets. FEN mm. |. FALL, H. Sv. 160, 2 (Hydrometra). J. Saurse., Not. Skpts Ko Fl; Fean.sXN];,263, =: Sällsynt pa bäckar med forsande vatten, lefver i sällskap. Sverige: Skäne, Smäland, Vestergôtland, Bohuslän. Finland: Ryska och Finska Karelen, nordligast i Kirjavalaks, J. SAHLBERG. , Underf. Gerridina. Slägtöfversigt: Kropp smal, aflang. Ögon stora, klotformiga, vidrörande pronoti fram- kant. Oceller knapt skönjbara. Hemielytra med starka längsnerver. Tarser tväledade, klor smä; framtarser mycket kortare och tjockare än de ôfriga. Hemielytra ofta förkortade eller inga. — GERRIS. GERRIS Fapr., LATR. Artöfversigt: ı (2). Antenner litet längre än halfva kroppen, första leden kortare än an- dra och tredje tillsamman. Mellanlar tydligt kortare än baklären. Sjette abdominalsegmentets bakhörn utskjutande i en lång tagg. — — G. rufoscutellata. 2 (1). Antenner knapt så långa som hufvud och pronotum tillsammans. Mellaniår lika långa som eller längre än baklåren. 3 (6). Sjette abdominalsegmentets bakhörn utdragna i en lång hvass tagg. Första antennleden tydligt längre än andra och tredje tillsamman. 4 (5). Sjette abdominalsegmentets utdragna bakhörn uppnående eller öfver- skjutande genitalsegmentens spets. Pronoti yttre sidorand (från sidan sedd) i de bakre två tredjedelarne med en gul linie. — G. paludum, 5 (4). Sjette abdominalsegmentets utdragna bakhörn icke nående till genital- segmentens spets. Pronoti sidorand utan gul linie. — G. najas. 6 (3). Sjette abdominalsegmentets bakhörn mindre långt och spetsigt ut- dragna, blott tandformigt utskjutande. Första antennleden kortare än eller lika lång som andra och tredje tillsamman. ge REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. | 169 7(10). Mellersta tarsernas andra led endast omkring dubbelt längre än den första. 8 (9). Baktarsernas andra led omkring */,—nästan ‘/, kortare än den första. | Antenner gulaktigt rostfärgade, sista leden och spetshälften af den näst sista bruna. Hanens sjette ventralsegment i spetsen rundadt ur- bräddadt. — G, aspera. 9 (8). Baktarsernas andra led nästan dubbelt kortare än den första. Anten- nernas tre första leder helt och hållet gulaktigt rostfärgade. Hanens sjette ventralsegment! i spetsen rundadt urbräddadt, men dessutom yttermera i sjelfva midten rundadt urbugtadt. — G. thoracica. 10 (7). Mellersta tarsernas andra led tredubbelt eller än mer längre än den första. Hanens genitalsegment såsom hos föregående art. 11(14). Baktibier och tarser tillsamman lika långa som eller nästan något län- gre än mellantibierna. 12(13). Baktarsernas andra led dubbelt kortare än den första. Framlär med två sneda mot basen afkortade svarta längsstreck, ett yttre och ett inre. Hanens buk oväpnad, honans i midten med två breda gula längsband. — G. lacustris. 13(12). Baktarsernas andra led mindre än dubbelt kortare än den första. Framlår svarta, blott i yttersta basen rostfärgade. Hanens sjette ven- tralsegment beväpnadt med två höga framåt riktade tuberkler; honans buk helt svart. — G. odontogaster. 14(11). Baktibier och tarser tillsammans omkring !/, kortare än mellantibierna. Baktarsernas andra led omkring */, kortare än den första. Hanens buk oväpnad, honans helt svart. — G. argentata. 1. G. rufoscutellata LATR.: svart eller olivbrun, undertill tätt gulaktigt silfverpubescent, antennernas tre första leder, rostri tredje led bakom midten, pronotum, hemielytra, en fläck framför höftskålarne och ben roströda; pronotum framtill, med undantag af en längslinie, randen bakom sidohörnen och vingnerverna svarta; buk ofta längs midten rödaktig. 13—17 mm. 1. STAL, Ofv. Vet. Ak. Förh. 1868, 396, 1 (Limnoporus). J. SAHLB., Not. Sällsk. F, Fl. Fenn. XIV, 250, 1 (Hydrometra). Hydrometra lacustris Fauu., H. Sv. 159, 1 (partim). Ej sällsynt på stillastående eller långsamt rinnande vatten, särdeles i skogskärr. Sverige: Sk&ne—Norrland. Norge: Rynd- bjerg, Eidskogen, Odalen. Finland: ända upp till Kantalaks 1 Ryska Lappmarken. 2. G. paludum FaBr.: svart, undertill tätt blekt silfver- pubescent, en midtellinie pa pronoti framlob, en linie pa hvarje 1 I mina Nya Bidr. till Äbo och Älands skärgärds Hemipterfauna (Medd. Soc. pro +. Fl. Fenn. V, p. 192) star genom skriffel »Mas segmento genitaliy i. e. sexto ventrali. LÖ 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. sida om bakloben, fläckar framför höfterna, sista ventralsegmen- tets bakrand och en fin linie längs connexivi utrand rödgula; ben och antenner svarta; pronoti framhôrn tuberkelformigt upp- höjda; buk lindrigt kölad, särdeles hos hanen; baktarsernas för- sta led dubbelt längre än den andra. 12—14 mm. |. J. Sauıe., 1. c. 251, 2. Cimex najas DE GEER, Mem. III, RUE eye Gy spec. alatum, sec. sp. typ. Sällsynt. Sverige: Skane, WALLENGREN, Östergötland, Hac- LUND. Finland: Abo skärgård i en hafsvik, Forr., Nyland, Justin, Södra Karelen och nordligast vid Teisko i Tavastland, J. SAHLBERG. 3. G. najas DE GEER, auct.: lik föregående, men afviker genom gråaktig, finare pubescens på undre kroppssidan, betyd- ligt kortare bakhörn på sjette abdominalsegmentet, kortare geni- talsegment, tjockare antenner, pronoti framhörn afrundade och icke framskjutande, icke kölad buk, samt genom baktarserna, hvilkas första led är blott '/, längre än den andra; pronoti gula sidolinie saknas, men på mesosternum finnes en gul fläck. 13— 16 mm. |. DE GEER, Mem. III, 311, 39; T. XVI, ff. 8—11 (Capet), spec. aptera. STÅL, L c. 396 (Aygrotrechus). J. Saute. 1. c. 252, 3 (Hydrometra). Hydrometra lacustris Fair, H. Sv. 150, 1 (partim). A. paludum ZETT., Ins. Lapp. 281, 1. A. aptera Bou., Ofv. Vet. Ak. Fôrh. 1852, 79, 38. Har och der i södra Sverige: Skane, Smäland, Oland; i sydöstra Finland allmän, nordligast i Savolaks, Tavastland, J. SAHLBERG, Österbotten, WASASTJERNA. — Vanligen vinglös. 4. G. aspera FIEB.: svart, undertill silfvergrå, pronotum med en linie framtill och största delen af disken, hufvudets spets, antenner utöfver midten, rostri tredje led bakom midten, en smal strimma nedanför pronoti sidorand sträckande sig framåt ända till spetsen, ett streck framför framhöfterna, en fin linie på yttre sidan af bakre höfterna, abdomens sidorand (undertill smalt) och benen rödgula; främsta lårringarne, en bred strimma på utsidan af framlären och bakhöfterna ofvantill svarta; buk fint fårad på midten och tecknad med längslinier af fin silfverpubescens. 10 —ıı mm. |. REUTER: FINLANDS OCH SKAND.S HEMIPT.-HETEROPT. I7I STÄL, 1. c. 397, 2 (Zimnotrechus). J. SAHLB., |. c. 254, 5 (Aydrometra). Hydrometra lacustris var. c ZerT., Ins. Pope 262,02. - \ Pä stäende och rinnande vatten, äfven i hafsvikar. Sverige: Stockholm, Ångermanland, Torneå Lappmark; nordenfjeldske Norge vid Innsö, J. SAHLBERG; Finland: hela området ända upp i Lappmarken, der den mestadels är vinglös. 5. G. thoracica ScHumm.: lik föreg., men antenner, utom sista leden, rostgula; fläckarne framfor framhôfterna stôrre och likas en gul flack pa bakre hôftpannorna; pronoti disk baktill lifligare rostgul,* strecket pa undre sidan af sidoranden framtill afbrutet; connexivum undertill bredare rostgult; buk pa längden fint kölad utan silfverludna langslimer; kropp tämligen parallel, icke starkt utvidgad vid bakhôfterna, hanens sjette ventralsegment icke på längden intryckt;” täckvingarne någon gang hvitaktiga emellan nerverna. 10—11 mm. l. Mel ON 39.7,i0%> (Lzemunotrechus)stej 0 Sane. ). cé 253, 4 (Hydrometra). Hydrometra lacustris var. 6 ZETT., Ins. Lapp. 282, 2 (verisim. = var. /uscinolum mihi). Sällsynt. Sverige: Bohuslan, Ostergôtland?, Skane? Norge: Christiania, Sell, Dovre, Modum. Finland: Aland och Abo skärgärd, Forr., Helsingfors, J. SAHLBERG. 6. G. lacustris LINN.: svart, en liten spetslinie pa pro- notum, en före midten afbruten linie pa ömse sidor under sido- randen, en flack pa ömse sidor om hufvudets spets, prosternum framför hôfterna, bakre höftpannorna undertill, abdomens rand och benen gula; en aflang flack pa främsta larringarne och tva strimmor pa framlaren svarta; honans buk i disken gul med en svart langslinie i midten. 8—10 mm. |. ryter P.aSvy 257,.970 (Cemex). : Fanns He Sviirso, 1 (Hydrometra) partim. ZETT., Ins. Lapp. 282, 2 (id. var. a). J. Pen e 255, Old Hr Står, bce 3907, 3 (Limnotrechkus). — Cimex najas DE GEER, |. c. partim. * Stundom är denna likväl helt svart eller blott i midten smalt olivbrun och strecket under sidoranden framtill mycket förkortadt, ver. fuscinotum REUT. (Medd. Soc. F. Fl. F. V, 191). Frân Älands yttre skärgärd. ? De två senaste karaktererna skilja denna fran G. Costae H. S., en art, som mähända finnes äfven inom värt gebit, dä den i Britanien gâr ända upp i Orkneyöarne. ize ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Allmän öfver hela området ända upp i Lappmarken. Ofta äro täckvingarne förkortade, knapt nående till fjerde dorsalseg- mentets spets, och flygvingarne inga. 7. G. odontogaster ZETT.: svart; thorax såsom hos föreg. ; prosternum med ett streck på hvardera sidan framför höfterna, abdomens sidorand (smalt), framhöfter och lårringar, dessa med undantag af en fläck undertill, framlårens bas, bakhöfter och lår- ringar undertill samt baklår gulaktiga, dessa ofvan bruna; honans buk svart. 7—8'/, mm. 1. ZETT., Ans-1Lapp: 282,113 Pee ise. J. Sauce. luc. 257,7 (Ad): SAL l.nc) 398,' 4 (Limnotreckus)! På stillastående och långsamt rinnande vatten, äfven vid hafskusterna; hela Sverige och Finland längst upp i Lapp- marken, der den vanligen är kortvingad med täckvingarne knapt uppnående andra dorsalsegmentets bas. Norge: Dovre, Fin- marken. | 1 8. G. argentata ScHumM.: mycket lik föregående, men än mindre, abdomens gula sidorand framtill afsmalnande och af- kortad, framlaren vid basen blott innantill gula, baklaren ofvan helt svarta, bakre hôfterna helt svarta eller nagon gang under- till i spetsen gulaktiga; baktibier och -tarser kortare, hanens buk oväpnad; stundom saknas pronoti spetslinie. 6—7/', mm. 1. STÅL, l. c. 398, 5 (Lemnotrechus). J. SAHLB., Le 258, 8 (Hydrometra). Sällsynt. Sverige: Stockholm, Står, Östergötland, Hac- LUND; Finland: södra Tavastland, Nyland, s. Savolax, Karelen, ända upp vid Tiudie i Ryska Karelen, J. SAHLBERG. (Forts.) FÖRTECKNING PA DE EPHEMERIDER SOM HITTILLS BLIFVIT FUNNA PÄ SKAN- DINAVISKA HALFÖN AF H. D. J. WALLENGREN. Säsom Neuroptera ı allmänhet hafva af Skandinaviens ento- mologer blifvit förbisedda, sa har det äfven och kanske 1 högsta grad varit fallet särskildt med familjen Zphemeride. De enda upplysningar vi hafva erhållit om de arter af denna familj, som vår halfö fostrar,. innehållas dels i LINNÉS Fauna Svecica, dels i ZETTERSTEDTS Jnsecta Lapponica och dels i STRÔMS afhandling uti Nye Samling af det Kongl. Danske Videnskabers Selskabs Skrif- ter 2 Del. 1783. Det har derför synts oss icke böra sakna in- tresse att här meddela, hvad vi utôfver nämda uppgifter hafva oss bekant om dessa insekters utbredning inom vär halfö. Vära uppgifter stödja sig dels pä vära egna iakttagelser i Skäne och Blekinge, dels pa meddelade exemplar fran Norge af SIEBKE 1 lifstiden och senast af SCHÔYEN, hvilken senare haft godheten att tid efter annan sända oss de insamlingar af Neuroptera, som han gjort under sina entomologiska resor. Men derjämte sam- mandraga vi här nedan äfven de uppgifter, som finnas uti ZET- TERSTEDTS och STRÖMS ofvan nämda arbeten. Likaledes hafva Herrar Lektor SPÅNGBERG och Apotekare HAMNSTRÖM haft god- heten sända ett och annat exemplar. LINNÉ beskref 1761 i sin Fauna Svecica 9 hithörande arter, af hvilka likväl tvänne (Z. bioculata och fuscata) sammanfalla, så att det af honom fran halfön kända, artantalet endast, dr 8. En 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. af dessa arter är likväl ännu alldeles okänd (£. culiciformis) och en annan (£. vespertina) är oviss. Af hans arters känna vi sa- lunda med säkerhet endast följande 6: £. vulgata, bioculata, ho- rarıa, diptera, nigra och mutica. STRÖM beskref 1783 fran det nordanfjäldska Norge följande 4 arter: £. Jleucophtalma, caudata, broculata och ciliata, af hvilka E. bioculata är den liknämniga Linnks art och £. ciliata ar den samma som nyss nämde författares E. mutica, men de äterstä- ende tvänne voro nya för halföns fauna, ehuru de redan förut erhällit andra artnamn och af ZETTERSTEDT ej blifvit uppräknade bland de för honom säsom skandinaviska kända. ZETTERSTEDT uppräknar eller beskrifver 1839 1 Jus. Lapp. 14 arter såsom skandinaviska, nämligen: £. vulgata, marginata, hyalinata, halterata, vespertina, brevicauda, venosa, vitreata, brocu- lata, culiciformis, fuscata, horaria, nigra och dipiera. Af dessa äro likväl, såsom redan nämts, de Linneanska namnen £. bio- culata och fuscata synonymer, men äfven de båda Zetterstedtska arterna '£. hyalinata och halterata sammanfalla med hvarandra, hvaraf följer att endast 12 af de 14 uppräknade arterna återstå såsom själfständiga. Härvid är likväl derjämte att märka, att ZETTERSTEDTS Z. culiciformis är lika apokryfisk som den lik- nämniga Linneanska arten. Utan tillgång till originalexemplar är det nämligen omöjligt att afgöra, hvad ZETTERSTEDT. åsyftat med sin art. Säledes känna vi af hans arter ej mer an 11, hvaraf de 5 voro nya för faunan. Dä nu härtill läggas de 2 af STRÖM beskrifna arterna, hvilka liksom STRÖMS arbeten voro okända för ZETTERSTEDT, utgör det frân halfön kända artantalet 13. Nedan stäende förteckning lägger till detta antal 8, sa att vi frän vär halfö känna nu med säkerhet 21 arter, utom de of- van nämda ovissa. | Ehuru detta antal ganska säkert kommer betydligt att ökas, när familjens arter blott hunnit att tillvinna sig större uppmärk- samhet från våra Entomologers sida, är redan nu en jämförelse med hvad vi om samma familj känna från andra länder ej all- deles utan intresse. England, som i detta afseende ostridigt är det noggrannast undersökta land i Europa, eger 37 hithörande arter. Schweitz kommer närmast derefter med 30, norra och mellersta Tyskland med 25, Frankrike med 22, Ärkehertigdömet Österrike WALLENGREN: SKANDINAVISKA HALFONS EPHEMERIDER. 175 med 17 och Spanien med 16 arter. Frän östra Europa är sà litet om familjen kändt, att ingen jämförelse dermed kan ske. I alla nyss uppräknade länder förekomma följande 7 af vära arter: Lphemera vulgata, Leptophlebia cincta, Cœnis brevicauda, Cloeon dipterum och russulum, Heptagenia sulphurea och venosa, hvaremot följande 6 saknas i Österrike och äro blott anmärkta i England, Schweitz, Tyskland, Frankrike och Spanien, nämligen: Zphemera danica, Leptophlebia marginata, Cents horaria, Centroptilum luteo- lum, Baetis bioculatus och muticus. I England och Spanien saknas ater Zphemera glaucops och Heptagenia fluminum, hvilka likväl uppgifvas såsom tillhörande Schweitz, Tysklands och Österrikes faunor. I England, Schweitz och Frankrike förekommer Æphe- mera lineata, hvaremot Heptagenia colorata tillhör England, Schweitz och Österrike. Gemensamt med vår halfö har vidare England ensamt Baetis pheops och niger, samt England och Schweitz Lep- tophlebia fusca. Således eger vår halfö gemensamt med England 18, med Schweitz 18, med Tyskland 15, med Frankrike 14, med Öster- trike 10 och med Spanien 12 arter. Utom Europa förekomma af vara arter Zepfophlebia margi- nata och Paefis bioculatus äfven 1 norra Amerika, Cloeon russu- lum ı norra China samt Cloeon dipferum i Egypten. Baetis vitrata och Heptagenia borealis synas uteslutande till- hora den högre norden af var half. Åtminstone hafva de hit- tills icke blifvit anmärkta annorstädes än i Norska Finmarken. EPHEMERA (L1n.) E. vulgata L. (£. communis Retz) förekommer under Maj och Juni i hela Sverige, åtminstone ända in i södra Lappmarken. Inom Norge är den anmärkt vid Grundset i Österdalen och i Krydsherred (SIEBKE). E. lineata Eaton (£. danice PiCT.). Under Juni och Juli mänader funnen vid Ifösjön och Ringsjön i Skane. E. danica MÜLL. (Z. hispanica RAMB.). Skall enligt PICTET och Eaton förekomma 1 Lappland. Fran Skandinavien ej sedd af FÖRF. E. glaucops Picr. Under Juli mänad vid Ringsjön i Skäne. 176 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. LEPTOPHLEBIA WESTW. EATON. L. marginata L. ZETT. under Maj—Juli tämligen allman fran Skane, åtminstone in i södra Lappmarken. L. cincta RETz (E. albipennis FABR., E. hyalinata och hal- lerata ZETT.) förekommer genom hela Sverige, samt inom Norge i Finnmarken (ZETT.), vid Elvenæs 1 Sydvaranger och vid Jerkin (SCHÔYEN). L. fusca Curt. (EZ. vespertina ZETT. Potamanthus brunneus Picr.). Under Juni—Augusti i Skane (Forr.) samt i Småland och Lappland (ZETT.). Obs. Till detta slägte torde äfven höra Z. vespertina Lin., hvilken skall enligt LINNÉS uppgift talrikt förekomma vid »fluvium Sätthælla» i Småland, men ännu är okänd. Troligen är den subimago till någon redan känd art och sannolikt till närmast foregaende.. CÆNIS STEPH. EATON. C. brevicauda Fasr. ZETT. (C. grisea Pıcr., E. macrura STEPH.) vid Ifösjö i Skäne, samt enligt ZETTERSTEDT i Wester- götland, pa Oland och i Torneä Lappmark. C. horaria L. (C. dimidiata STEPH. Eaton). Skane vid Ringsjön sparsamt. CLOEON LEAcH. C. dipterum L. Eaton. Vid Ifö och Lebra sjöar i Skane samt Byasjö i Blekinge under Juni—Augusti. Inom Norge vid Bodö (SCHÔYEN). | | C. russulum Mir. (Z. pumila Ramp.) vid Ifôsjô nara Knuthuset i vestra Ljungby socken i Skäne under Juli mänad. CENTROPTILUM EATON. C. luteolum MürL. Eaton (Z. caudata STRÖM) vid Byasjö i Blekinge; inom Norge nordanfjelds (STRÖM) och vid Alten (Eaton). WALLENGREN: SKANDINAVISKA HALFÔNS EPHEMERIDER. 177 BAETIS LEACH. B. bioculatus L. Strom. ZETT. Eaton (Æ. fuscata L.) un- der sommarmånaderna i hela Sverige, åtminstone upp i södra Lappmarken. Inom Norge i Drivdalen och Sydvaranger (ScH6- YEN), men för öfrigt äfven i Norge den allmännaste arten enligt STRÖM. B. phæops Eaton (C. verna Pıcr.) vid Hammerfest och Alten i Norge enligt Eaton. B. muticus L. (-. striata L., DB. pumila Eaton., Æ. ciliata Strom) Amunds 4 vid Arup i Skåne under Juni—Juli. I Norge enligt STROM. = B. niger L. Eaton. Funnen i Skane vid samma tid och pa samma ställe som föregäende art. B. vitreatus ZETT. Enligt ZETTERSTEDT vid Bossekop i Fin- marken under Augusti manad. ScHOvEN har sändt ett exemplar fran Sydvaranger, som otvifvelaktigt tillhôr denna art, hvilken ej kan identifieras med nagon annan beskrifven Baetis-art. EATON har sammanfôrt ZETTERSTEDTS art med Zepfophlebia cincta, dit den alls icke kan hora. | Obs. Till detta slägte hörer sannolikt äfven LiNNés Z. culiciformis, men vi hafva ännu ej sett nagon art, som kan identifieras med LINNÉS beskrifning. Samma är förhållandet med den beskrifning ZETTERSTEDT gifver à sin liknämniga art, ehuru han säger, att hans art skall vara tämligen allmän. HEPTAGENIA WALSH. EATON. H. semicolorata Curt. vid Sydvaranger i Norge af SCHOVEN. H. borealis Eaton emellan Kautokeino och »Karasvando» (= Karesuando?) i Finmarken enligt Eaton. | H. sulphurea MÜLL. (H. elegans Eaton., Æ. leucophtalma _ STRÖM) vid Ifösjö i Skåne under Juli, samt vid Aaset och Grund- set 1 Norge (SIEBKE); äfven nordanfjelds enligt STROM. Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 H. fluminum Picr. vid Carslhamn i Blekinge. Inom Norge vid Fokstuen och Kongsvold (SCHÖYEN). H. venosa FABR. ZETT. Eaton vid Ifösjö och Ringsjön i Skane, samt enligt ZETTERSTEDT ända in i Lappland och Fin- marken; dessutom inom Norge funnen vid Aaset, i Österdalen vid Aastaelv (SIEBKE) samt vidare vid Hönefos och Nes. NOVÆ HYMENOPTERORUM SPECIES DESCRIPTÆ A G. FR. | MÖLLER. Tenthredinete. 1. Nematus viridissimus. Viridis, apice mandibularum, antennarum basi superne, macula ocellari, verticis minuta et tri- bus majoribus mesonoti, scutelli apice, macula parva semilunari segmenti primi margineque terebre nigris. Cellula tertia sub- marginalis postice quam antice duplo latior. Cerci terebra bre- viores; unguiculi bifidi. ©. Long. ro m.m. N. curtispine (THOMS.) affinis, sed corpore majore et latiore, antennis longioribus, colore post mortem virescente nec in flavo vergente, abdomine absque vitta dorsali, cercis brevioribus for- maque cellulæ tertiæ submarginalis distinctus. Funnen pa Al i Skrifvaremöllan vid Tvedörra lägerplats, Juni 1880. Pteromalidæ. 1. Torymus Glechomæ. Viridis, vertice nitido cum sca- pulis et epimeris mesothoracis aureis; scapo: antennarum, ventre, fascia abdominis basali lata pedibusque flavis, trochanteribus po- sticis basi viridibus. Tibiæ calcari interiore metatarsi medium haud attingente. Terebra corporis longitudine. ©. Long. 3 m.m. T. cingulato (NEES) simillimus, sed corpore minore, vertice aureo-nitido subtilius punctato, fascia abdominali latiori, trochan- teribus posticis pasi tantum viridibus .et'victu alio certe distinctus. 127 BE RON TS 2 , 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Utkläckt som parasit på Cynips Glechomæ (Lın.) ur galler pa stänglarne af’ Glechoma hederaceum, April 1882. 2. Arthrolytus puncticollis. Nigro-æneus, scutello obscure purpurascente, scapo antennarum pedibusque partim rufescentibus, abdominis basi viridi, nitido; thorax subtilissime alutaceus punctis majoribus parce impressis; ale hyaline; antennæ flagello tenui. do. Long. 1..—3 m.m. ieee à | k Mas: corpore sæpissime minore, antennis longioribus et te- nuioribus, flagelli articulis pube albida adpressa vestitis. Arth. albiscapo (THOMS.) affinis, sed antennis tenuioribus, alis immaculatis præcipueque punctura thoracis insigni bene distinctus. Lefver som parasit pa Anobium paniceum. Ett kasseradt af Anobii-larver genomborradt parti af Radix Iridis florentinæ tillvaratogs sistlidne April för undersökning af larvernes utveckling. Den 13 i samma mänad framkröp ug ett af borrhälen en liten Pteromalinhona af underslägtet Arthrolytus (Trons.), hvilken i flera hänseenden var olik förut kända ar- ter. Den 23 April visade sig den första lille hanen och under återstoden af månaden kläcktes sparsamt små hanar och honor. Under Maj—Juli framkommo begge könen talrikare och i mera utbildade former. I Augusti utkläcktes de största honorna; “der- efter aftog frequensen allt mera till den 10 September, dä de sista parasitsteklarne observerades. | Proctotrupidé. 1. Proctotrupes bistriatus. Niger, nitidulus, tenuiter fu- sco-pubescens, abdominis apice, basi terebræ, genubus, tibnis et tarsis rufopiceis; mesonotum bistriatum, : stniis fere.paralellis, ba- sin haud attingentibus; .metathorax rugose-punctatus, carina me- dia tenui; ale subfumate, area radiali minutissima lineari, ramo substigmaticali elongato, fumato; tibiæ calcaribus rectis; terebra compressa, tenuis, apice incurva, abdominis longitudine. ©. Long. 5 m.m. DÅ | Pr. Gravidatori (LIN.) proximus, sed basé) alias notas ee bistriato bene distinctus. | Funnen i Skåne å Kempinge juil Alu 1880. MOLLER: NOV HYMENOPTERORUM SPECIES DESCRIPTÆ. 181 2. Proctotrupes foveolatus. Nigro-piceus, nitidulus, tenui- ter pubescens, pedibus squamulisque alarum flavis; terebra an- tennisque fuscotestaceis; metathorax lævigatus carina media tenui elevata foveolaque basali subquadrata sat profunde impressa; alæ stigmate crasso testaceo, areola magna triangulari, nervo sub- stigmaticali brevissimo; tibiæ calcaribus rectis; terebra tenuis ab- domine triplo brevior. dQ. Long. 3 m.m. Ab affinibus metathorace foveolato sat distinctus. Funnen i Skåne & Kempinge ljung, Augusti 1869 och Sep- tember 1874. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM PARASITLIFVET I GALLAPPLEN OCH DYLIKA BILDNINGAR AF G. FR. MÖLLER. Uti sitt arbete: Die Ichneumonen der Forstinsecten, B. II, s. 217 & 219, gifver RATZEBURG en förteckning Ofver alla parasi- ter, som TISCHBEIN, NÖRDLINGER, REISSIG, m. fl. fått kläckta ur galler af Cynips- och Nematus-arter. — Dä emellertid innehället är mycket ofullständigt hvad vär Fauna beträffar, vill jag här- med lemna en förteckning öfver de parasiter och inquiliner, hvilka jag iakttagit under flera ärs fortsatta undersökningar af dylıka gallbildningar. | Vid bestämmandet af arterna har jag uteslutande följt THOM- SONS Hymenoptera Scandinavie och Opuscula entomologica. 1). Ur galläpplen af Cynigs fold’ L., insamlade i Skåne, September 1868, kläcktes: | 1869. Mars. Torymus viridissimus Box. £Q (parce) » > » cingulatus NEEs, GO (modice) > » » flavipes WALK. © (unica) > April. Synergus vulgaris Harr. G'© (modice) » Maj. Eurytoma appendigaster Darm. © (unica) 2). Ur galläpplen af Cynips longiventris HART., insamlade i Skäne, September 1875, kläcktes: | 1876. Maj. Torymus nigricornis Box. © (unica) > > Syntomaspis cyanea Bou. œ'© (modice) » » Synergus nervosus HART. oQ (copiose) MÖLLER: PARASITLIFVET I GALLÄPPLEN OCH DYL. BILDN. 183 1876. Maj. Piatytermus fasciculatus THoms. 672 (modice) > » Decatoma biguttata Sven. © (parce) 3). Ur galläpplen af Cynips terminalis L., insamlade i Ble- kinge, Juli 1876, klacktes: | 1876 '°"°/), Torymus viridissimus Box. © (copiose) > 18~22/ Synergus facialis HART. SQ (modice) » %4-7%/ Decatoma biguttata Svep. 9 (modice) > 4%) Torymus euchlorus Box. OQ (parce) > N. > cingulatus Ns. Q (unica) > 2°—28) Platytermus simplex THoms. CQ, (parce) » 2°-30/ Cecidostiba truncata THoms. J'Q (parce) > *°/, Megastigmus dorsalis Fas. © (unicus) 1877 *°/,—?°/, Olinx gallarum L. SQ (copiosissime) > T-#/, Syntomaspis saphirina Box. GO (copiose) > °=14/, Megastigmus dorsalis Fas. £Q (parce) > 1%-15/ Eupelmus urozonus DALM. GO (parce) > 12—26/. Cecidostiba rugifrons THom. GO (modice) 4); / Ur galläpplen af Cynips terminalis fran Öland, tagna i September 1876, kläcktes: 1877 *°/,—"/, Syntomaspis saphirina Bou. G© (copiosissime) > EE Pimpla inanis Grav. I (parce) > 1%8/,-°/, Megastigmus dorsalis Fas. GO (modice) > April. Synergus nervosus Harr. o/Q (copiose) > > Tortrix (? Grapholitha puncticostana Wx.) (parce) > > Cecidostiba rugifrons THoms. © (modice) » > Larvæ Balanini villosi Fas. (copiose) > > Eurytoma intermedia THom. GO (modice) > Maj. Eupelmus urozonus DALM. SQ (copiose) > > Cecidomyia longicornis L. © (parcius) > » Cecidostiba truncata THoms. GO (parce) > > > collaris Tums. © (modice) > > Eupelmus azureus Ratz. JO (parcius) > Juni. Tetrastichus terminalis TH. © (modice) Anm. De har förekommande sma fjärilar och myggor äfvensom coleopterlarverna äro inquiliner. Den lilla Pimplan har sannolikt kläckts säsom parasit pa Tortriciden liksom an- tagligen Tetrastichus frän Cecidomyian, i analogi med dess sanislagtinge Oxymorpha, som lefver parasitiskt pa Ceci- X Tin’ SRE Be nt PE u x re LA 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. domyia Fagi. Eupelmerna hafva måhända lefvat som snyltgäster i Curculion-larverna. 5). Ur galläpplen af Cynips gemme L. fran Skäne, hösten 1876, kläcktes: 1877. Mars. Synergus vulgaris HART. Jo (copiose) . » » Olinx gallarum L. GQ (copiose) à > > Syntomaspis saphirina Bou. IQ. (copiose) 6). Ur galläpplen af Cynips (Spathegaster) baccarum L., samlade i Skane under April och Maj 1876—79, kläcktes: 1876. Maj. Synergus apicalis HART. © (parce) > » Figites Anthomyiarum Boucé. Q (unica) 1877. Juni. Torymus viridissimus Box. © (copiose) » » Amblymerus crassicornis THoM. © (parcits) > > » pedunculi THom. © (d:o) 1879. Mars. Olnx fulvicrus THOM. Q (modice) > April. Synergus thaumacerus DALM. & (unicus) > Juli. Torymus viridissimus Bou. oQ (copiose) > > Eutelus heterotomus THoM. & (unicus) > > Synergus vulgaris HART. ZQ (copiose) > > Eutelus collaris THom. o/Q (modice) > > Platytermus fasciculatus THOM. © (parce) > > Ormyrus Gastris Bou. & (modice) © (parce) 7). Ur galläpplen af Cynips (Trigonaspis) crustalis HART., samlade i Skäne, April 1878 och 79, kläcktes: 1878. Juni. Synergus thaumacerus Daim. GO (copiose) 1879. April. Syntomaspis fastuosa Box. GO (copiose) > Juli. Synergus thaumacerus Darm: QQ (modice) Anm. 1878 i slutet af April framkommo rätt manga Trigona- spis-individer af begge könen, enär Synergus utrotat Syn- tomaspis; 1879 framkom ingen enda Trigonaspis, enär den blifvit utrotad af Syntomaspis, hvars parasit Synergus nu var tillstädes 1 ringare antal. 8). Ur galler af Cynips (Andricus) inflator HART. fran Skäne, April 1877, kläcktes samma mänad: Synergus (Sapholytus) connatus Harr. © (parce) 9). Ur galler af Cynzps (Andricus) curvator HART., samlade ı Skäne, Juni 1870, kläcktes: 1879. Juli. Platytermus fasciculatus THom. GC (modice) MOLLER: PARASITLIFVET I GALLÄPPLEN OCH: DYL. BILDN. 185 -10): Ur galler af Cynips. (AE ris) ramult iy. fran Skane; Juni 1881, kläcktes: 1881 An ar Olinx gallarum L. GO fen !» 27/1 Eutelus tibialis WaLK. © (modice) …» : ?°/. Decatoma incrassata THôm. Q (unica) 11). Ur galler af Cynzps (Aulax) Glechome L., fran Skane, kläcktes: : | | MS 2 | 1882. April. -Torymus Glechomæ N. sp. © (2 ex.) 12). Ur galler (pa Hieracium "2 EL af Cynips (Aulax) Joveiger THOM., kläcktes: 1882. Decatoma submutica THOM. CQ (copiose). 13). ‚Ur galler (Bedeguar) pa Rosa canina, insamlade i Skane under Mars 1881 och April 1882, kläcktes: 1882 "4/4 Cynips’ (Rhodites) Rose L. I (parce) © (copiose) » */.—*/ Ortopelma luteolator Grav. FQ (copiose) » °°/,-"/, Habrocytus Bedeguaris THom. GO (parce) > °/,- /; Torymus Bedeguaris L. G'© (parce) 1882 *°/,—*'/, Ortopelma luteolator Grav. GO (copiose) >» 7*/,—""/, Torymus Bedeguaris L. o’Q (copiose) » */—*"/, Eurytoma pubicornis Bou. d'© (modice) » *°/.—**/, Rhodites Rose L. © (parce) > ‘‘/—"/, Aulax Brandti Ratz. IQ (copiosissime). 14). Ur ansvällningar pa grenarne af Salix Caprea, insamlade vid Stehag i Skane under Mars 1881 och April 1882, kläcktes: 1881 °"°/, Nematus viduatus ZETT. Z'Q (parce) » 4-26) Pimpla inanis Grav. dj (parce) » ge » vesicaria Ratz. co (modice) © (unica) > 72 LV brevicornis GRAV. g'Ö (modiee) » *%/,-°°/, Nematus Pentandræ DE GEER. IQ (copiose) » 27817, Pimpla mandibularis Grav. d'Q (parce) > =1%/, Limneria chrysosticta Grav. GQ (copiosissime) > */,—"'/, Habrocytus Capree L. 509 (d:o) » */, Sympiezus sericeicornis NEES. 5° (unicus) > */,—*/, Eurytoma Salicis THom. GQ (copiose) Nematus Pentandre DE G. GQ (copiose) » | **/,—*/, Limneria chrysosticta Grav. GQ (d:o) > */,—"*/, Eurytoma Salicis THom. JO (d:o) » | Habrocytus Capree L. æQ (parce). E86 Ada ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. En del arter af slägtet Torymus samt slägtena Syntomaspis och Megastigmus äro konstanta parasiter i galläpplen pä ek, lik- som Ortopelma och Torymus Bedeguaris i rosengaller och Lim- neria chrysosticta i vidjegaller. Slägtena Synergus, Eurytoma och Decatoma äro samtlige dubbelparasiter, d. v. s. de angripa i sin ordning galläpplebildarnes snyltgäster och förstöra dem. De öf- rige Pteromalinerna (Eutelus, Platytermus, Habrocytus et ct.) äro troligen äfven dubbelparasiter. Hvad Aulax Brandti, som ofta förekommer sa talrikt i Bedeguarer, deremot angår, kan den väl svårligen betraktas såsom parasit, da alla öfriga inom slägtet bilda galläppleliknande ansvällningar på växternas grenar eller lefva i utsvälda frökapslar, utan far väl ‘antagas vara eye eller möjligen sambyggare med Rhodites Rose. De ur 1881 ars vidjegaller kläckte Pimplerna hafva antag- ligen alla lefvat parasitiskt pa den större Nematus viduatus. SYNONYMISKA ANMÄRKNINGAR TILL | NORDISKA COLEOPTERA AF JOHN SAHLBERG. Under ett kort besök ı Stockholm har jag genom professor A. E. NORDENSKIÖLDS tillmötesgående varit i tillfälle att granska den samling af Coleoptera, som blifvit hemförd af 1875 års nor- diska expedition från Finnmarkens nordkust, från Novaja Semlja och Waigatsch samt från åtskilliga orter vid floden Jenissej 1 Si- birien, och hvilken blifvit bearbetad af professor Fr. W. MAK- LIN, hvilken utgifvit tränne afhandlingar: Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter, införd i Öfvers. af finska Vet.-Societ.’s förh. 1876— 1877; Fiterligare diagnoser öfver nya sibiriska Coleop- terarter i samma tidskrift 1880 samt Coleoptera, insamlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 på några öar vid Norges nordvestkust, på Novaja Semlja och ön Waigatsch samt vid Jenissejr z Sibirien, införd 1 Kongl. svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar, Band 18, 1881. Då jag härvid funnit några oriktiga be- stämningar, som kunde blifva vilseledande, anhåller jag att uti Entomologisk Tidskrift få plats för följande anmärkningar: I. Till de från Norges nordkust medförda arterna. »38.' Othius melanocephalus Grav.» är en varietet af O. lapidicola KIESENW., hvilken art har en ganska stor utbredning inom nordligare delen af Norge och Finland, samt i fjälltrakter, åtminstone i nordligare Norge, är mycket varierande till färgen. ! Numrorna äro de, som förekomma i MÄKLINS senaste arbete, hvilket omfattar äfven de tvänne tidigare uppsatserna. 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Den rätta O. melanocephalus GRAY. har jag ej tagit norr om 60:de breddgraden. »39. Othius myrmecophilus Kırsenw.» är äfven O. /a- pidicola KIESENW. Den rätta O. myrmecophilus KıEsENw., hvilken lätt igenkännes pä de intryckta punkternas ställning pä protho- rax, har jag inom nordligare Norge funnit vid Innsö 1 Wærdalen samt 1 Namdalen. »41. Lathrobium elongatum L.» ar Z. boreale Hoc. = L. geminum KRAATZ. »50. Simplocaria semistriata Fasr.» är S. metallica STURM. Il. 727 de på Novaja Semlja och Waigatsch funna arterna. »6. Feronia (Platysma) infima MäkL.» är = 7. (Pseu- docryobius) arctica J. SAHLB.. MAKLINS benämning har blifvit än- drad för att undvika förvexling med Feronia infima CHAUD. Mem. de genre Feronia. Abeille V,. 253, 42 (1868). »7. Cyrtonotus alpinus Far.» ar C. caligatus Putz, hvilken ej är sällsynt inom den arktiska delen af vestra Sibirien, der jag icke funnit den rätta nordskandinaviska C. alpinus. ___ »9. Agabus subqvadratus MoTscH.» är A. (Gaurodytus) nigripalpis J. SAHLB. Den rätta A. subgvadratus MOTSCH., hvars typexemplar jag varit 1 tillfälle att granska vid ett besök i St. Petersburg pa dervarande Vetenskaps-Akademis museum, är en vidt skild art, näml. A. adpressus AUBE. »ı2. Cylletron (?) hyperboreum MäkL.» bettar var 'olyckligtvi is sa skadadt, att det ej kunde närmare undersökas, men syntes mig helst bora föras till slägtet Coryphium STEPH. Il. 777 de i Sibirien, hufvudsakligast vid floden Fenzs- sej, anträffade arterna. ER »8. Carabus aeruginosus (BoEBER) FISCHER et var. Car. aereus (BOEBER) FISCHER.» Alla exemplaren höra till C. aereus Fiscu., hvilken tiil färg och skulptur är mycket varierande, men synes mig vara väl skild från den rätta C. aeruginosus FISCH., Moraw. isynnerhet genom antennbildningen hos hanen och ge- nom kroppsformen. ' ! I sammanhang härmed mä nämnas, att den Carabus-art, som af herr BERGROTH medfördes fran nordligaste Ural och af mig (Nordv. Sibir. Insekt- ~ SAHLBERG: SYNONYM. ANM. TILL NORDISKA COLEOPTERA. 189 »14. Dromius qvadricollis Moraw.» bör heta Dr. gua- draticollis MORAW. | »19. Sphodrus (Pseudotaphoxenus) Tilesii (BoEBER) FiscH:» at Sph. (Ps.) dauricus FISCH. »44. :Feronia (Platysma) peda Max. > är F (Pseudo- cryobius) Ochotica F. SAHLB. »50.. Celia. interstitialis nn “DEJ:> Jämte den rätta C. interstitialis DEJ. sta under detta namn äfven några exem- plar af C. erratica DUFT. ’ »56. Cyrtonotus torridus ILLic.» är C. dauricus MOTScH., J. SAHLB. | = > »57. Cyrtonotus alpinus FABR.» är C. caligatus Putz. »61. Harpalus optabilis .(FaLpERM.) DEJ. var.>» ar A. aegvicollis MOTSCH., hvaraf jag sett ett typiskt exemplar i ryska entomologiska föreningens 1 Petersburg samling. »62. Acupalpus limbatus (GEBLER?) : MoTScH.» är Dichi- rotrichus angustulus J. SAHLB: Den rätta: A. Jimbatus GEBL. ar mig icke bekant, men att döma af de korta beskrifningarna, som äro uppgjorda af GEBLER och MOTSCHULSKY, kan den ej gerna hafva nägon likhet med min art, hvilken utmärker sig genom sä tydlig punktur och behäring, att ‘ag nagon se Si torde kun- nat förbise dem. 5h i »71. Bembidion (Pcryphus) PER ter F. SAHLB.> är B. (P.) Fellmanni Mann., hvilken art förekommer talrikt vid nordligaste Jenissej, der jag förgäfves eftersökt den rätta 2. cre- nulatum F. SAHLB. »75. Bembidion INotäphis) obliquum STURM. var. fasci- atum MoTscH.» är 2. adustum SCHAUM. »88. Agabus subqvadratus MoTscx.» Unie detta namn stå exemplar’ såväl af A. (Gaurodytes) nigripalpis J. SAHLB., som af A. (G.) Thomsoni J. SAHLB., hvilka hvardera synas mig vara val skilda arter och genom kroppsformen genast igenkännas och betydligt afvika fran A. (G.) congener PAYK., af hvilken art SHARP synes vilja anse dem såsom varieteter: eller racer (SHARP, On fauna, Coleoptera 6, 12) upptages under namn af C. Chaudoiri GEBL. enligt undersökningar, verkstälda af doktorerna HAGLU ND och KRAATS, är en fran sistnämda val skild art och bor hänföras um den frän Kamtschatka beskrifna C. Zruncaticollis ESCHSCH. 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. agvatic carnivorous Coleoptera 512, 706 et 707). Af den rätta A. subgvadratus MOTSCH. finnes deremot intet exemplar i den medförda samlingen. ik »89. Agabus altaicus .GEBL. var.? cincticollis MäkL.» är A. (G.) Erichsoni Har. var. »101. Oxypoda exortiva MÄkL.» Exemplaret, som är nägot illa konserveradt, synes mig tillhöra O. verecunda SHARP. »106. Homalota melanocera THoms.» är H. (Atheta) fri- gida J. SAHLB. »115. Homalota pygmaea Grav.» är H. (Acrotona) ater- rima GRAV. . »ı22. Tachyporus solutus Er.» är 7. abdominalis GYLL. »126. Mycetoporus Reichei PANDELLE» är en M. brunneus MARSH. = M. lepidus GRAV. »127. Qvedius limbatus Heer.» Under detta namn star äfven Raphirus Jeniseensis J. SLHLB. »131. Philonthus umbratilis Grav.» är Ph. varıus GYLL. »134. Philonthus albipes Grav.» Exemplaret fran Wo- rogovo är Ph. debilis ER. »140. Lathrobium elongatum L.» är Z. flilvipends GRAV. »144. Lathrobium limitatum MAkL.» är en mig obekant art med grof punktur, som torde hora till slagtet Medon STEPH. »149. Stenus inspector MAKL.» ar St. Juno FaBr. ©. »152. Stenus atratulus Ericus.» Det första exemplaret är St. sibiricus J. SAHLB., de öfriga St. nihidus Lac. >153. Stenus vafellus Er.» Illa Konserveradt, troligen äfven SZ. sibiricus J. SAHLB. »154. Stenus borealis MAKL.» är St. Zittoralis THoms. »155. St. carbonarius GYLL.> är St. buphthalmus Grav. »157. Bledius vilis MäKL.> är Bl. subterraneus ER. »161. Olophrum limbatum MäkL.» är en varietet af O. consimile GYLL. »163. Mannerheimia affinis MäkL.» ar M. arctica ER. »164. Mannerheimia confusa MAKL.» dr samma art. »165. Mannerheimia saginata MäÄkL.» dr äfvenledes MW. arctica ER. »170. Homalium langvidum Miki.» är Z. seplentrionis THoms. = OOS HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN II AF O. M. REUTER. I Entomologisk Tidskrifts innevarande årgång (1882), pag. 63—64, har Red. haft artigheten under särskild titel publicera »hemipterologiska meddelanden» af mig, hvilka ursprungligen i all anspräkslöshet delgäfvos henne, för att nägon gäng under ti- dens lopp sammanställas med öfriga liknande smärre meddelan- den beträffande Skandinaviens fauna. Ur denna författarens af- sigt bör äfven förklaringen sökas till den brefstil, i hvilken de berörda meddelandena äro hållna, i det författaren under andra förhållanden hade gifvit sin uppsats en mer vetenskaplig form. I nämda meddelanden förekommer tyvärr ett skriffel, hvil- ket gör den notis, hvari detta insmugit sig, obegriplig. Jag be- gagnar mig derför af tillfället att rätta detsamma. | © Globiceps cruciatus REUT. säges nämligen af FIEBER vara be- skrifven under namn af quadrimaculatus, hvilket bör heta Aavo- maculatus. De fyra i Sverige funna GÜobiceps-arternas synonymi gestaltar sig nämligen sålunda: 1. Globiceps flavomaculatus FABR., sec. spec. typ. in Mus. Havn. a me examinata. (= flavomaculatus FALL., F. SAHLB., REUT. in Rev. crit. Caps. p. 117, = selectus FıEB., REUT. Medd. Soc. F. Fl. Fenn. V, p. 174). Allman pa åtskilliga örter. 2. Globiceps cruciatus Reur., Ofv. Finska Vet. Soc. Förh. XXI, 36, 10 (= flavomaculatus E1EB., REUT. in Medd. Soc. Hd Kena: t.ex. nec. in Rey. exis. Kaps) Gotland; lefver pä smärre Salices. 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 3. Globiceps sale Reur., Medd. Soc. F. Fl. in. Kg (= flavomaculatus Var. I F. SAHLB., = /ulvipes REUT. in Rev. crit. Caps. p. 118, nec Scop.). Lappmarken, Finland, pa smärre Salices. © | | 4. Globiceps dispar Bot. Sällsynt bland gräs. Beträffande dessa arters nomenklatur, fär jag för öfrigt hän- visa till Medd. Soc. FO FY Fenn. I e Bar or blos sense gas, att, sedan jag sett FABrıcı typexemplar och funnit dem till- höra samma art, som FALLENS och F. SAHLBERGS flavomaculatus, jag numera ansett mig för denna böra bibehålla det ursprung- liga Fabricianska namnet, om 4n alla dessa författares diagnoser lika väl kunna tolkas på båda arterna /flavomaculatus och crucia- fus) och först FIEBER långt senare uppvisat de särskiljande ka- raktärerna. De af både FALLÉN och SAHLBERG uppgifna fynd- orterna utvisa nämligen tydligt nog hvilken art i beskrifningarne afses; och dä cruciatus (FIEBERS flavomaculatus) alls icke förekom- mer 1 dessa trakter, bör således FALLENS och SAHLBERGS art med prioritetens rätt bibehålla namnet flavomaculatus, enär äfven Fa- BRICII egna typer visat sig tillhöra denna. Namnet selectus FIEB. bortfaller sålunda helt och hållet. | | Be Angäende karaktärerna för dessa arter, hända jag till den snart utkommande tredje delen af mina > Hemiptera Gymnocerata : Europae», der de äro vidlyftigt behandlade. Den femte arten, som anförts under genus leisen näm- ligen flavoquadrimaculatus DE GEER (= flavonotatus Box.), är, sa- som jag tidigare uppvisat p& annat ställe (Ent. Monthl. Mag. XV, p. 113), alls ingen Glodzceps, utan en Cylocorıs. Dicyphus pallidus HERR. SCHÄFF. har inkommit i den skan- dinaviskt-finska faunan, pa grund. deraf att FIRBER säsom syno- nym till denna art anfört Capsus constrictus Bou. Jag har emel- lertid numera lärt mig känna den äkta Dicyphus pallidus H. SCH., hvilken förekommer. på Stachys sylvatica i mellersta och sydliga Europa, och funnit att den är:en helt annan art; hvarför vår art bör erhålla namnet constrictus. De svenska "arterna af detta slägte äro sålunda följande: 1. Dicyphus constrictus Bou. (= pallidus "REuT. (sec. Fıep.) in Rev. crit. Caps. 112, 3, = pallidus THoms., Op: ent. | | \ REUTER: HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN. 193 435, 59, nec HERR. SCHÂFF.). P we Symphytun, Rubus idaeus, sällsynt. 2: Dicyphus -errans en cris -collaris Faux). Pa Urtica?, etc. sällsynt. : | | je 3. Dicyphus séehydis REUT. (= °Capsus collarıs FLOR nec FALL., = errans forma brachypt. REUT. in Rev. crit. Caps., p. 112). Kinnekulle, lefver pa Stachys. - 4. Dicyphus globulifer Fatt. Sällsynt. Jag vill icke heller för en framställning af dessa arters: ren raktärer upptaga tidskriftens. utrymme, da de snart nog komma att publiceras i tredje tomen af » Hemiptera Gymnocerata Europae» och, i likhet med de för Globiceps-arterna, 1 sinom tid ingå i min päbörjade bearbetning af Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera Heteroptera. Hufvudsyftet med detta -medde- lande har varit att fran var fauna utmönstra en art, D. pallidus H. Scu., hvilken orätt införts i densamma. Under namn af Anthocoris nemoralis Fasr. har i var fauna inregistrerats en art, hvilken emellertid icke är den rätta, af Fa- BRICIUS beskrifna. Den art, hvilken jag i Ofv. Vet. Ak. Fôrh. 1871, p. 420, vägledd af F. SAHLBERGS typer, beskrifvit. under namn af À. nemoralis, afviker nämligen fran den 1 mellersta Eu- ropa allmänna Fabricianska arten af samma namn genom de myc- ket svagare membrannerverna, hvilka mot inkanten blifva allt otydligare, sa att den fjerde (som hos A. nemoralis Far. ligger parallel tätt utmed den tredje och är lika tydlig som denna), nä- stan alldeles försvunnit, äfvensom derigenom att den fernissartade glansen pa cuneus sträcker sig inåt endast till den genom cuneus gaende längsnerven, icke ända till cunei inrand. Slutligen är färgen mer konstant. Jag kallar denna art, som ar den allmän- nare hos oss, A. confusus. Af den äkta À. nemoralis FABR. har jag sett endast tva skandinaviska exemplar, tagna af BOHEMAN pa Gotland och förvarade 1 Riksmuseum. Under mitt senaste besôk derstädes sista sommaren fann jag äfven bland den vanliga A. sylvestris LINN. (= nemorum LINN.) en för Sverige visserligen redan af DE GEER anförd, men af se- nare författare forbisedd art, A. gallarum Ulmi DE GEER, (enligt typexemplar icke hörande till A. nemoralis, utan = A. pratensis Haun, FIEB. nec FABR.; A. pratensis FAR. = sylvestris LINN. Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). 13 194 +, -ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. sec. sp. typ.). Exemplaren äro frän Stockholm. Arten är af mig närmare beskrifven i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. V, p. 183. FALLEN har måhända i sina Hem: Svec: sammanblandat alla tre, nemoralis FABR., confusus m. och gallarum.ulmi DE GEER. För öfrigt far jag hänvisa beträffande ofvanstaende arter till en upp- sats öfver de europeiska Anfhocoris-arterna, införd i Medd. F. Fl. Fenn., IX, der deras nomenklatur och artkaraktärer utredas. I två särskilda. uppsatser, hvilka snarligen skola inlemnas till Tidskriftens redaktion, skall jag meddela beskrifningar pa två nya. Hemipterarter från Sverige, nämligen på den i mina förra meddelanden. berörda, af THOMSON på Öland funna nya Antho- coriden, Prezostethus Thomsoni n. sp. och på en ny Jdiocerus, ta- gen af BoHEMAN i Dalarne, och hvilken jag kallat I. Spång- berg? n. sp. | 15: il Slutligen har jag att nämna att d:r F. Löw i Wien genom bref underrättat mig att aflidne FRAUENFELD från sin resa i Norge medfört en för Skandinavien ny Psyllod, 7Z7zoza dispar F. Löw, funnen af honom vid Christiania, hvarest han äfven tagit den inom vårt faunagebit förut endast i Skåne observerade Psylla buxı Linn. "Helsingfors den 12 November 1882. ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS SAMMANKOM- SEERDENGSSEISEP TH, OCH: ra DEC? 1882: Den Entomologiska Föreningen hade sin första sammankomst under hösten den 30 September à Hôtel Phoenix. Sedan ord- föranden professor O. SANDAHL helsat de närvarande, bland hvilka äfven befunno sig medlemmar frän landsorten, och anmält inväl- jandet i föreningen af flere inländska och utländska ledamöter, förevisade d:r CHR. AURIVILLIUS en samling vackra och sälsynta fjärilar fran Gaboon i vestra Afrika, hemförda af Föreningens medlem hr F. G. THEORIN, som under mänga är vistats i dessa nästan rätt under eqvatorn belägna trakter och nu är pä besök i fäderneslandet. D:r A. päpekade den egendomliga form, som mänga af de förevisade dagfjärilarne ega, särskildt den ytterst sällsynta Papilio Antimachus, hvaraf ett exemplar fans i samlin- gen, hvilken fjäril genom sina längsträckta framvingars form och längd nästan erinrar om en skymningsfjäril af Sphinx-familjen samt är, hvad afstandet mellan vingspetsarne beträffar, den stör- sta kända dagfjäril (Antimachus). Bland de förevisade fjärilarne forekommo flere exempel pa »härmning» eller »förklädnad», 1 det fjärilarne af en grupp an- tagit förvillande likhet med fjärilar af en helt annan grupp, hvilka sistnämda genom sin obehagliga lukt och sannolikt äfven vidriga smak icke fôrtärdes af insektätande faglar. Genom att antaga lika form, färg och teckning med dessa senare slags fjär- ilar kunna saledes andra icke illaluktande eller vidrigt smakande fjärilar undslippa sina fienders rofgirighet. D:r A. framhöll der- jämte det egna fôrhällandet, att endast ytterst sällan nagon hona finnes bland de fjärilsamlingar man erhällit fran Afrikas varmaste delar. Detta torde antagligen bero derpä, att honorna i allmän- het icke flyga omkring 1 luften, utan äro mera tröga och sitta 12 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. stilla pa trädstammar. eller i löfverk och derigenom undgå sam- larnes uppmärksamhet. Konservator W. Meves redogjorde sedan für sina entomolo- giska utflykter på Öland under den förflutna sommaren och före- visade en del af sin ytterst rika fangst af nattfjärilar, at hvilken: fjärilsgrupp han särskildt riktat sin uppmärksamhet. Fangsten hade egt rum med tillhjälp af torkade äpplebitar, uppblötta i en för: ändamålet beredd blandning af jäst svenskt öl med socker eller honing och bemängdt med något konjak och salpetereter. På sådant sätt preparerade äpplebitar hade uppträdts pa segel-. garnsstumpar och upphängts såsom lockbete här och der å träd- grenar och dylikt å lämpliga lokaler vid skymningens inbrytande. Nattfjärilar infunno sig snart i stor mängd och slogo ned på lock- betet samt infångades i håf på vanligt sätt och dödades mycket. hastigt genom att intagas ur håfven i glasburkar, hvilka voro fylda med döfvande ångor af t. ex. cyankalium, kloroform, eter o. s. v. Konservator M. hade på detta sätt lyckats insamla hela. serier af varieteter af sällsynta fjärilar, alla i välbehällna exem- plar. Flere ledamöter, såsom lektor THEDENIUS, kassör HOFGREN, konservator LAMPA, d:r AURIVILLIUS och ordföranden, meddelade: sedan sin erfarenhet om de olika sätten för samlandet af natt- fjärilar, och hr LAMPA framföll särskildt fördelen af att begagna väl konstruerade burar för fjärilsfångst, genom hvilka man kunde: erhålla sådana fjärilar, som flögo sent frampå natten, helst man icke gerna själf kunde natt efter natt vaka för att inhösta skör- den på äpplebitar. Hr L. betonade det önskvärda i, att i alla. trakter af värt land fjärilsfängst amordnades pä rationelt sätt. Endast derigenom vore det möjligt att fa en nägorlunda fullstän- dig kännedom om den svenska fjärilsfaunan, och pa detta sätt kunde man erhålla vigtiga bidrag till utredandet af fjärilarnes. biologiska förhällanden. D:r AURIVILLIUS visade och redogjorde sedan för en af ho- nom och hr Lampa fran Areskutan hemförd sällsynt skalbagge Pteroloma Forstrümi, hvilken endast lefver invid fjällbäckar under mossa, som ständigt hälles fuktig af vattenstänk. Entomologiska Föreningen firade torsdagen den ı4 Decem- ber pä hotel W. 6 tredje ärsdagen af sin stiftelse. Till styrelse- ledamöter utsägos de samme, som under sista äret haft detta SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 1882. 197 förtroendeuppdrag, nämligen: Professor O. TH. SANDAHL, ord- förande; d:r CHR. AURIVILLIUS, sekreterare; lektor J. SPÅNGBERG, tidskriftens redaktör; lektorerna K. F. THEDENIUS och A. E. HOLMGREN samt hr konservator SVEN Lampa. . Kanslisekreteraren S. NORDSTRÖM och hr G. HOFGREN valdes till revisorer af För- eningens räkenskaper. Sedan ordföranden derpå 1 korthet redo- gjort för Föreningens verksamhet under senaste året samt om- nämt, att boksamlingen ökats med inemot 200 band, skänkta af omkring 40 sällskap samt flera enskilda personer, höll d:r AURIVILLIUS föredrag om sköldlössen eller cocciderna. Föredra- ganden fäste sig i synnerhet vid de arter, som i våra växthus eller i det fria åstadkomma skada på odlade växter samt träd- planteringar. Dessutom lemnades en öfversigt öfver, hvad sena- ste tiders undersökningar bringat i dagen med afseende på de i ekonomiskt hänseende vigtiga arter, som lemna färgämnen samt gummilacca. Föreningens ledamot hr F. v. ROTHSTEIN hade sär- skildt” undersökt en på Acacia lefvande art, hvaraf exemplar i alla stadier jämte teckningar förevisades. För öfrigt visades exem- plar af många svenska samt en del vigtiga utländska former. Hr HOFGREN framlade en särdeles rik samling af små tineider, samlade i Stockholmstrakten samt på ett ändamålsenligt sätt konserverade. Hr Lampa förevisade slutligen en samling natt- fjärilar från Tyskland såsom prof på huru dessa djur bäst skola prepareras och försändas. Föreningen hade nöjet att 1 sin krets helsa välkommen hr F. THEORIN, som, bosatt vid Gaboon på Afrikas vestkust, nu en tid varit på besök i fäderneslandet och hemfört intressanta samlingar från dessa aflägsna trakter. Till sist anhåller jag få lemna förteckning på den tillökning som kommit Föreningens bibliotek till godo på den senaste tiden. AUGSBURG, Naturhistorischer Verein. Bericht 25, 26. 1879, 1880.! AURIVILLIUS, CHR., Recensio critica Lepidopterorum Musei Ludovicæ Ulricæ, quæ descripsit Carolus a Linné. Stockholm, 1882, 4:0, 183 pag., tab. I col. Af Författaren. BERGSTRESSER, J. A. B., Nomenclatur und Beschreibung der Insecten etc. Jahrg. 3. Hanau, 1779, tab. 49—72. Af Prof. O. SANDAHL. BERLIN, Entomologischer Verein (Deutsche Entomol. Gesellschaft). Zeitschrift Jahrg. 24, 1880; 25, 1881. 1 Der ingen särskildt gifvare finnes nämd äro böckerna skänkta af vederbörande säll- skap eller författare. j CAL x 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Bonn, Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen. Jahrg. 37: 2, 1880; 38: 1, 2, 1831. 1, 1882. Boston, Society of Natural History. Proceedings Vol. 20: 4. 1881; 21: 1.— 1881. BRANDEN, C. VON, Revue Coleopterologique. Année 1. N:o I, 2. 1881. BREMEN, Der naturwissenschaftliche Verein. Abhandlungen. Bd. 7: 1—3. Beilage 8. 1880—82. ict | BRESLAU, Der Verein für schlesische Insektenkunde. Zeitschritt f. Entomologie. Heft. 8. 1881. BRÜNN, Der naturforschende Verein. Verhandlungen. Band. 18, 19. 1879— 80. + Katalog der Bibliothek des Vereins. 1 Supplementheft. BRUXELLES, Société Entomologique de Belgique. Annales. Tome 23, 24. 1880. Comptes-Rendus des Séances. 1880 p. 1—236; 1881 p. I—159; 1882 n:o I4—2I, 23, 24, 25. , Assemblée générale extraordinaire pour la commémoration de la fondation de la Société. Bruxelle 1880. 8:0. 14 pg. , Statutes revisés en assemblée générale du 25 Septembre 1865. Bruxelles 1882. 8:0. 14 pg. , L’Académie royale des Sciences. Bulletins (2) Tom. 50. 1880. Annuaire Tom. 47. 1881. BUCHANAN-WHITE, The Scottish Naturalist N:o 41—48. 1881—82. BUENOS-AYRES, Academia Nacional de Ciencias exactas. Actas Tom. 3: I, 2.1879, 1875, CASSEL, Der Verein fiir Naturkunde. Bericht 28. 1881. ComsTOcK, J. H., Guide to practical work in Elementary Entomology. Ithaca 1882. 8:0. 35 pg. Af Författaren. , Report on Insectes injurious to sugar cane. Washington. 1881. 8:0. II p. , Report of the Entomologist of the united States Department of Agri- culture for the year 1880. Washington. 1881. 8:0. p. 235—373, 24 tab. Fran Department of Agriculture of Un. States. CORDOBA, Academia Nacional de Ciencias de la Reptiblica Argentina. Boletin Tomo 3: 4; 4: 1. 1881. Expedition al Rio Negro. Entrega 1 Zoologia. 1881. 4:0. DoLLFuss, A., Feuille des Jeunes Naturalistes. N:o 121—146. 1880—82. DORPAT, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. Band 5: 3. 1880; 6: I. 1881. FÂHRÆUS, O. M., Utredning af frågan om national-belöning at CARL VON LINNE vid 1760—62 ärs riksdag Stockholm. , 8:0. p. 289—310. , Coleoptera Caffrarie. 1: Heteromera, 2: Curculionides, 3: Brenthidæ etc. 4: Scolytidæ etc. 5: Longicornia. Holmiæ. 1870—72. 8:0. 5 partes. ‚Om arternas härledning i djurriket. Stockholm. 1874. 8:0. p. 403 —435. , Om transformationstheoriens stöd af embryologiska iakttagelser. Stock- holm 1877. 8:0. 16 pg, (Separ.) SANDAHL: ENT. FOREN. SAMMANKOMSTER 1882. 199 i FIRENZE, Societå Entomologica Italiana. Bulletino Anno 12: 4; 13: 1—4; 14: 2—4; 15: I. 1880—83. Resoconti delle Adunanze, 1881. FRANKFURT A. MAIN, Senckenbergische naturforschende Gesellschaft. Be- richt 1880—81. GENOVA, Museo Civico. Annali Vol. 15—17. 1879—81. GRAVENHAGE, Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift voor Entomologie. Deel 23: 1—3; 24: I—4; 25: I—4. , Koninklijke Natuurkundige Vereeninging in Neerlandsche-Indie. Na- tuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsche-Indié. Deel 40. 1881. GRAZ, Der naturw. Verein des Steiermarks, Mittheïlungen. Jahrg. 1880, 1881. GREIFSWALD, Der naturw. Verein’ von Neu-Vor-Pommern und Rügen. Mit- theilungen. Jahrg. 13. 1882. HALLD'N, A. P., Ett och annat om Biskötseln. Stockholm. 1880. 8:0. 48 pg. Af Prof. O. SANDAHL. HANSEN, H. J., Faunula Insectorum Færôensis. Kiöbenhavn. 1881. 8:0 p. 229—280. HELSINGFORSS, Societas pro Fauna et Flora Fennica. Meddelanden. Häftet 6—8. 1881. HERBST, J. W., Natursystem. Schmetterlinge. Tab. 97—153. (Utan text). Af Prof. O. SANDAHL. HERMANN, O., Sprache und Wissenschaft. Budapest. 1881. 8:0. 13 pg. (Separ.) HEYDEN, L. v., Catalog der Coleopteren von Sibirien. Berlin 1880—81. 8:0. 112 pg. HIsINGER, Epv., Ofversigt af Finlands'hittills kinda Orthopterer. Helsing- fors. 1858. 8:0. 35 pg. tab. 1. , Bidrag till kännedom om Finlands Libellulider. - Helsingfors. 1861. 8:0, p. III—1I2I. HoFMAN, E. und W. STEUDEL, Verzeichniss würtembergischer Kleinschmetter- linge. Stuttgart. 1881. 8:0 p. 143— 262. INNSBRUCK, Naturwissenschaftlicher medizinischer Verein. Berichte. Jahrg. | I-12. 1870—82. KARLSRUHE, Naturwissensch, Verein. _ Verhandlungen. Heft. 8. 1881. KATTER, F., Entomologische Nachrichten. Jahrg. 7. 1881. 8:0. Heft. 1—14. KÖNIGSBERG, Physikalische Oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 20 —22. 1879—1882. LAMPA, SVEN, Catalogus Lepidopterorum Scandinavie. Pars 1. Westeräs 1877. 16 pg. | KRAATZ, G., Entomologische Monatsblätter. Heft. 3. 1880. LAUSANNE, Societe Vaudoise des sciences naturelles. Bulletin Vol. 17 N:o 85, 86; Vol. 18 N:o 87. 1881—82. ST. LOUIS, Academy of Science. ‘Transactions Vol. 4: 2. 1882. LUXEMBOURG, L'Institut Royal Grand. Ducal. Publications Tome. 18. 1881. MADRID, Sociedad Espanola de Historia Natural. Anales Tomo 11: 1. 1882. MAKLIN, FR. W., Coleoptera insamlade under den Nordenskiöldska Expeditio- 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. nen 1875 pa några dar vid Norges Nordvestkust, på Novaja Semlja och ön Waigatsch samt vid Jenissej i Sibirien. Stockholm 1881. 4:0. 48 pg. MALM, A. W., Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland. Gö- teborg. 18 . 8:0. 81 pg. ; Omriide Sn Arterna af familjen Petromyzontidæ. 8:0. p. 85—93. , Nya fiskar, kräft- och blötdjur för aflandieabikr Fauna, 8:0. p. 99 — 112 (ofullst.). | , Göteborgs och Bohusläns Fauna, meer Goteborg. 1877. 8:0. 674 pg. 9 Taf. MEIGEN, J. W. och Loew, H., Systematische Er der bekannten Europäischen zweifliigeligen Insekten. Theil 1—10. Halle 1851— 1873. 8:0. Af Professor O. TH. SANDAHL. MODENA, Societä dei Naturalisti. Annuario Anno 15: I—3. 1881. Moscow, Société Imperial des Naturalistes. Bulletin. 1880: 3, 4; 1881. I— 4; 1882: 1. Table générale et systematique des Matières contenues dans les premiers 56 Volumes. Moscou. 1882. 8:0. 110 pg. NEUCHATEL, Société des Sciences Naturelles. Bulletin Tome 12: 1—3, 1880—82. NEW HAVEN, The Connecticut Academy of Art and Sciences. Transactions Moll F4: 258 Vold ZH 1 88er NICKERL, O., Zprava o Hmyzu. Roku 1879. 1880. Praze, 1880—81 8:0. 2 Fatt: NORDSTRÖM, SIMON, Om daggmaskens betydelse för växtligheten. Stockholm 1881. 8:0. 16 pg. (Separ.). ODESSA, Sapiskij novorassijskovo. Tome 6: 1, 2. 1879—80; Tome 7: 2. 1881. | PRAG, Königl. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Sitzungsberichte ‘1830. Jahresbericht 1880. | PRESBURG, Verein f. Natur- und Heilkunde. Verhandlungen. Heft. 3—4. 1880—81. REUTER, O. M., Ad cognitionem Heteropterorum Africæ occidentalis. Helsing- forsiæ, 1882. 8:0. 43 pg. (Separ.). , Acanthosomina et Urolabidina nova et minus cognita. Berlin. 1881. ; 8:0. p. 67—86. , Analecta Hemipterologica. Berlin. 1881. 8:0. p. 155—196. —, Om anomala copulationsförhällanden hos insekterna. Helsingfors. 1880. 30 pg. (Separ.). , Heegeria nov. gen. Alydinorum Europæorum. Wien 1881. 8:0 pg. Atta. (Separ;): , En ny art Aradus fran Lappland. 1881. p. 139—143. , Ad congnitionem Reduviidarum mundi antiqui. Helsingforsiæ. 1881. 4:0. 7I pg. , Monographia generis Orcocephalus KLUG. Helsingforsiæ. 1882. 4:0. 86 pg. tab. 3. , Om myrornas s. k. instinkt med särskild hänsyn till de nyaste under- sökningarne rörande desamma. Helsingfors. 1882. 8:0. 29 pg. SANDAHL: ENT. FOREN. SAMMANKOMSTER 1882. 201 Rica, Naturforscher Verein. Korrespondenzblatt. Band 24. 1881. RıLey, C. V., Entomology in American Naturalist for March, Juni, July, August, September, 1882. 5 N:o. 8:0, ROMA, Accademia dei Lincei. Atti Vol. 6: 2—14. 1881—82. R "SAHLBERG, JOHN, Bidrag till det Nordenfjeldske Norges insektfauna. Christi- ania. 1880. 8:0. 13 pg. , Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fenniæ. 1881. 8:0. 109 pg. , Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna. Coleoptera. I. Stockholm. 2880. 4:0. 113 pg. I tall. SCHAFFER, J. CH., Der fischformige Kiefenfuss. Regensburg 1754. 4:0. 20 pe. tab. I , Der Afterholzbock. Regensburg 1755. 4:0. 20 pg. tab. I. , Die Armpolypen. Regensburg 1754. 4:0. 84 pg. tab. 3. , Die Egelschnecken in den Lebern der Schafe. Regensburg 1753. 46 pg. tab. I. Af Professor O. TH. SANDAHL. SCHÔYEN, W. M., Lepidopterologiske Undersögelser i Romsdals Amt somme- ren 1880. Christiania 1881. 8:0. 54 pg. (Separ.). , Om nogle for Norges och till dels ogsaa for Skandinaviens Fauna nye. Lepidoptera. Christiania 1881. 8:0. II pg. (Separ.). SIGNORET, V., Description d’un genre nouveau et de quelques espèces du groupe des Tettigonides. — Rev. et Mag. Zool. 1850. n:o 5. p. 1—-8. tab. , Monographie du genre Corizus. — Ann. Soc. Ent. Fr. (3) Tom. 1858. p. 75—I105. , Faune des Hémiptéres de Madagascar. 2:0 Partie Hétéroptéres. — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 1860. p. 917—972. 2 tab. col. , Quelques espèces nouvelles d'Hémiptères de Cochinchine. — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 2 1862. p. 123—126. fig. color. (Taflan innehäller figurer till uppsatser af BIGOT och BELLIER.) — — | Description d'Hémiptères nouveaux de Jurimaquas et Magabamba (Perou). — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 2 1862. p. 579—588. tab. I. , Notice sur un Homoptere peu connu. (Periphyllus). — Ann. Soc, Ent. Fr. (4) Tom. 7 1867. p. 371—380. tab. 1. , Essai monographique sur les Aleurodes, — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 7 1867. p. 369—402. tab. 2. ‚ Phylloxera vastatrix, Hémiptère-Homoptère de la famille des Aphidi- ens, Cause prétendue de la maladie actuelle de la vigne. — Ann. Soc. Ent. Fr. (4). Tom. 9 1869. p. 549—596. tab. 1. ———, Quelques observations nouvelles sur le Phylloxera vastatrix. — Bull. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 1. 1870 p. (1—4.) , Note sur le Phylloxera. — Bull. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 4 1873. p. 3—8. , Essai sur les Jassides STÂL, FIEB. et plus particulièrement sur les Aco- céphalides PUTON. — Ann. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 9 1878. p. 47—92, 259—280. tab. 4. ee Ts Se 7 à 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. SIGNORET, V., 1: Description de quelques espèces nouvelles du genre Maeherota. 2: Deux Espèces nouvelles du genre Sfezocephalus. 3: Une nouvelle espèce du genre Æyalisthes. 4: Espèces de Coccides. 5: Aépophilus Bonnairei. 6: Spondyliaspis, Genre nouveau. 7: Espèces des Cydnides.. — Bull. Soc. Ent. Fr. 1879. | , Genre Aepophilus. — Tijdschr. v. Entomol. Grarenh. T. 23. Separ. p.a tabs I col: SPARRE-SCHNEIDER, J., Entomologiske undersögelser i Söndre Bergenhus Amt. Christiania 1879. 8:0. I2 pg. (Separ.) , Lepidopterologiske Bidrag till Norges arktiske Fauna. Tromsö. 1880. 8:0. 43 pg. (Separ.) , Bidrag till kundskaben om Norges Lepidopterfauna. Christiania 1881. 8:0. 2I pg. (Separ.) , Oversigt over de i Nedenæs amt bemærkede Lepidoptera. Christiania. 1882. 8:0. 129 pg. (Separ.) STETTIN, Entomologischer Verein. Stettiner Entomol. Zeitung. Jahrg. 41— 43: 1—9. 1880—82. STOCKHOLM, Föreningen till Biskötselns främjande inom Stockholms län. Berättelse om sammanträdena den 22 April, 21 Oktober 1880, 5 April 1881, 5 Maj 1882 och det 4 Häft. STALHAMMAR, Svensk Bi-tidning för är 1880. 8:0. N:o 1—9. SWINTON, A. H., Insect Variety. Its propagation and distribution. London 1881. 8:0. 326 pg. j TROMSÖ Museums Aarshefter. 4. 1881. WASHINGTON, Smithsonian Institution. Report of the board of Regents for 1880. | WESTHOFF, FR., Die Käfer Westfalens. Bonn. 1881. 8:0. I. II Abtheil. 323) pe. Frän Naturh. Ver. d. Preuss. Rheinl. WESTRING, N., Bidrag till Historien om Insekternes stridulationsorganer. — (Kröyer Naturh. Tidskr. 2 Ræk. I. p. 57— ). Separat I: 1844. Pp. I—13. 2: 1845 p. I--I2. , Forteckning öfver de till närvarande tid kände i Sverige forekommande Spindelarter utgörande ett antal af 253, deraf 132 äro nya för den sven- ska Faunan. Göteborg. 1857. 8:0. 62-pg. (interfolierad och med anteckningar af förf.) , Beskrifning pa Stridulations-Organer hos slägtena Pachycoris och Scu- tellera af insektordningen Hemiptera. Göteborg. 1858. 8:0. 13 pg. (Separ.) 2 ex. , Anvisning att ändamålsenligt insamla och conservera Arachnider. Gö- teborg. 1858. 8:0. 15 pg. (Separ.) , Araneæ Suecicæ descripte. Gothoburgi. 1861. 8:0. 615 pg. , Summarisk Öfversigt af Götheborgstraktens Coleopterfauna samt be- skrifning öfver Scolia melanoptera Kıug. Göteborg. 1868. 8:0. 15 pg- (Separ.) 2 Ex. RE: SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 1882. 203; WESTRING, N., Bemerkungen über die arachnologischen Abhandlungen von Dr. T. THORELL unter dem Titel. 1:0 On European Spiders Part 1, 2. Up-- sala 1869—70, 2:0 Remarks on Synonymes of Eur. Spid. | 1870—73. Gothenburg. 1874. 8:0. 68 pg. (Separ.) WIEN, Zoolog.-Botan. Gesellschaft. Verhandlungen, Band 30, 31, 1881, 1882. Upsala. O. Th. Sandahl. Lit RÉSUMÉS. (P: ‚163 du’ texte.) O.-M. REUTER: Hémipteres de la Finlande et de la Scandı- navte. M. REUTER continue sous ce titre la description systematique de tous les Hémiptères connus de la Finlande et de la Scandinavie. (P. 173. Au texte.) H.-D.-J. WALLENGREN: Liste des Ephémérides trouvés jusqu’ wt dans la Péninsule scandinave. L'auteur communique, après une courte introduction histo- rique, des données exactes sur l'habitat des 21 espèces d’Ephe- mérides trouvées en Scandinavie jusqu'à ce jour. La compara- ison avec l'extension de ces mêmes espèces dans les pays voi- sins donne les résultats suivants: L’Angleterre, la Suisse, l'Allemagne du Nord et moyenne, la France, l'Autriche et l'Espagne ont 7 de nos espèces scandi- naves, savoir: Ephemera vulgata, Leptophlebia cincta, Cœnis brevi- cauda, Cloeon dipterum et russulum, Heptagenia sulphurea et venosa. Les 6 espèces qui suivent manquent en Autriche et n'ont été signalées que pour l'Angleterre, la Suisse, Allemagne, la France et l'Espagne, savoir: Æphemera danica, Leptophlebia marginata, Cents horaria, Centroptilum luteolum, Baetis broculatus et muficus. Ni l'Angleterre ni l'Espagne ne possèdent Zphemera glaucops et Heptagenia fluminum, indiquées comme appartenant aux faunes de la Suisse, de l’Allemagne et de l'Autriche. Zphemera lineata se rencontre en Angleterre, en Suisse et en France, tandis que le type Heptagenia colorata appartient à l'Angleterre, la Suisse et RÉSUMÉS. 205 l'Autriche. Enfin, l'Angleterre seule possède les types Baetis pheops et niger, l'Angleterre et la Suisse Zepfophlebia fusca en commun avec notre péninsule. Ainsi, notre péninsule possède 18 espèces en commun avec l'Angleterre, 18 avec la Suisse, 15 avec l'Allemagne, 14 avec la France, 10 avec l'Autriche et 12 avec l'Espagne. Hors de l'Europe, on rencontre, de nos espèces, Zepiophle- bia marginata et Baetis bioculatus dans l'Amérique du Nord, Cloeon russulum dans la Chine septentrionale, et C/oeon dipterum en Égypte. Baetis vitrata et Heptagenia borealis appartiennent exclusive- ment à l'extrême nord de notre péninsule. On ne les a du mo- ins rencontrés jusqu'ici que dans le Finmark norvégien. CP; 179,,du, texte:) G.-FR. MÖLLER: Contribution à la connaissance de la vie pa- rasitaire dans les noix de galle et autres.formations de l'espèce. L'auteur donne sous ce titre la liste des parasites que, pen- dant une suite d’années, il a réussi à faire éclore principalement de noix de galle produites par des Cynips. Cette contribution de M. MÖLLER est d’autani plus intéressante, que jusqu’ici notre littérature n'a été rien moins que riche dans cette branche de la science entomologique. (P1157 an texte.) JOHN SAHLBERG: Remarques synonymiques sur les Coléopières du Nord boréal et arctique. Pendant un séjour à Stockholm, l’auteur a été, grâce à la bienveillance de M. le professor A.-E. NORDENSKIÖLD, mis à même d'étudier critiquement la collection de Coléoptéres rappor- tés, par l'expédition arctique de 1875, des côtes septentrionales du Finmark (Norvége), de la Nouvelle-Zemble, de l'Ile de Waigatsch, ainsi que de plusieurs points du Jéniséi. Ces maté- Tiaux ont été travaillés par M. le professeur Fr.-W. MAKLIN, qui en a fait le sujet des trois mémoires suivants: »Diagnoser öfver nägra nya sibiriska insektarter» (Diagnoses de quelques nouvelles 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. espèces d'insectes sibériens), insérées dans le Compte-rendu (Öfver- sigt) des travaux de la Société des sciences de Finlande, 1876— 1877; »Ytterligare diagnoser ôfver nya sibiriska Coleopterarter» (Diagnoses ultérieures sur de nouvelles espèces de Coleopteres sibériens), insérées dans les mêmes mémoires pour 1880; »Coleoptera in- samlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 pä nägra öar vid Norges nordvestkust, pa Novaja Zemlia och ön Waigatsch (Coléopteres recueillis, pendant Pexpédition de Nordenskiöld en 1875, sur quelques Îles des côtes nord-ouest de la Norvége, sur la Nouvelle- semble et "Ile de Wargatsch, ainsi que sur les rives du Jéniséi, en Sibérie), travail inséré dans les »Mémoires de l'Académie royale des sciences de Suede» (Kongl. svenska | Vetenskaps- Akademiens Handlingar), Y. 18, 1881. Le résultat de l'examen critique de M. SAHLBERG a été les rectifications suivantes aux déterminations de M. MäÄKLIN: I. Æspèces venant des çôtes septentrionales de la Norvege: »38. Othius melanocephalus Grav.» = variété de O. lapidicola KIESENW. | »39. Othius myrmecophilus Kizsenw.» = O. lapidicola KIESENW. i | »41. Lathrobium elongatum L.» = L. boreale HocH. = L. geminum KRAATZ. »50. Simplocaria semistriata FABR.> = S. metallica STURM. II. Æspèces trouvées à la Novaja-Semlja et dans l'Ile de Waigatsch: »6. Feronia (Platysma) infima Miki.» = F, (Pseudo- cryobius) arctica J. SAHLB. »7. Cyrtonotus alpinus Far.» = C. caligatus Purz. »9. Agabus subqvadratus MorscH.» = A. (Gaurodytus) nigripalpis J. SAHLB. j »12. Cylletron (>?) hyperboreum MäkL.» = Coryphium (?) STEPH. Ill. Æspèces rencontrées en Sibérie, principalement le long du Fenisei: »8. Carabus aeruginosus (BOEBER) FISCHER et var. Car. aereus (BOEBER) FISCHER.» = C. aereus FISCH. \ RÉSUMÉS. (209 »14. Dromius qvadricollis Moraw.» bör heta Dr. qva- draticollis Moraw. »19. Sphodrus (Pseudotaphoxenus) Tilesii (BOEBER) Fisch.» = Sph. (Ps.) dauricus Fiscu. »44. Feronia (Platysma) gelida Maxi.» = F. (Pseudo: cryobius) Ochotica F. SAHLE. | »50. Celia interstitialis (EscHscH.) Dry.» = C. inter- stitialis DEJ. et C. erratica DUFT. 956. Cyrtonotus torridus IrLıc.» = C. dauricus Mortscu., ie SAHLB. »57. Cyrtonotus alpinus FaABR.» = C. caligatus PuTz. »61. Harpalus optabilis (FALDERM.) DEJ. var.!» H. ae- qvicollis Motscu. »62. Acupalpus limbatus (GEBLER?) MotscH.» = Dichi- rotrichus angustulus J. SAHLB. »71. Bembidion (Peryphus) crenulatum F. Sania.» = B. (P.) Fellmanni Mann. »75. Bembidion (Notaphus) obliquum Sturm. var. fasci- atum MoTScH.» = DB. adustum SCHAUM. »88. Agabus subqvadratus MoTscH.» = A. (Gaurodytes) nigripalpis J. SAHLB. et A. (G.) Thomsonii J. SAHLB. »89. Agabus altaicus GEBL. var.? cincticollis MAxkt.» = A. (G.) Erichsoni Har. var. »101. Oxypoda exortiva MÄkL.» = O. verecunda SHARP. »106. Homalota melanocera THoms.» = H. (Atheta) fri- gida J. SAHLE. »115. Homalota pygmaea Grav.» = H, (Acrotona) ater- rima GRAV. \ | »ı22. Tachyporus solutus Er.» = T. abdominalis GYLL. »126. Mycetoporus Reichei PanpELLE» = M. brunneus Marsa. = M. lepidus Grav. »127. Qvedius limbatus Herr.» = O. limbatus HEER et Raphirus Jeniseensis J. SAHLB. »131. Philonthus umbratilis Grav.» = Ph. varius GYLL. »134. Philonthus albipes Grav.» = Ph. debilis Er. »140. Lathrobium elongatum L.» = L. fulvipenne Grav. »144. Lathrobium limitatum MAKL.» espèce inconnue du genre Medon STEPH. | N 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. »149. Stenus inspector MAKL.» = St. Juno Far. ©. »152. Stenus atratulus Ericus.» = St. sibiricus J. SAHLB. et St. nitidus Lac. »153. Stenus vafellus Er.» — St. sibiricus J. Sauce. (?) »154. Stenus borealis Maxi.» = St. littoralis THoms. »155. St. carbonarius GYLL.» = St. buphthalmus Gray. »157. Bledius vilis MäxL.» = Bl. subterraneus ER. »161. Olophrum limbatum MikL.» = O. consimile GyLL. var. »163. Mannerheimia affinis Maxi.» = M. arctica ER. »164. Mannerheimia confusa MikL.» = M. arctica ER. 165. Mannerheimia saginata MÄkL.» = M. arctica Er. »170. Homalium langvidum MäkL.» = H. septentrionis THOMS. | (P. 191 du texte.) O.-M. REUTER: Communications hémiptérologiques. L'auteur donne un exposé de la synonymie et de la nomen- clature des espèces suédoises de Grlobiceps et de Dicyphus, en signalant spécialement que le Dyciphus- introduit dans la faune suédoise sous le nom de pallidus H. S., n'est pas identique à ce dernier, mais une espèce parfaitement distincte, 2. constrictus BOHEMAN. Anthocoris nemoralis FABR., AUCT., comprend deux espèces, le vrai zemoralis FABR., trouvé en Suède seulement à Gotland, et une nouvelle espèce, A. confusus, la plus commune dans le Nord scandinave. Cette dernière se distingue entre autres par les nervures beaucoup plus faibles de la membrane, ner- vures devenant surtout toujours indistinctes vers le bord inté- rieur de celle-ci, ainsi que par l'éclat de vernissure du cuneus, qui ne va pas plus loin que jusqu'au nerf longitudinal de cet organe. Anthocoris gallarum Ulmi DE GEER (sec. sp. typ. = prafensrs Haun, FiEB, nec Fasr.), négligé depuis l’époque de DE GEER par les auteurs suédois, a été, à une époque plus récente, trouvé à Stockholm par BOHEMAN. RÉSUMÉS. 2009 L'auteur mentionne deux Hémiptères non décrits jusqu à ce jour, trouvés en Suède, savoir Piezostethus Thomsont n. s., et Idio-- cerus Spängbergi n. s., dont il promet des descriptions plus dé- taillées. Enfin, M. REUTER communique que 77102a dispar F. Löw, Psyllode nouveau pour la Scandinavie, a été trouvé à Christia- nia par FRAUENFELD, lequel y a découvert aussi Psylla buxr L., qui jusqu'ici n’avait été rencontré dans la Péninsule scandinave. qu'en Scanie. DRUIDEN des Séances de la Société entomologique pendant l'année 1882. Séance du 4 mars 1882. Le président, M. le. professeur O. SANDAHL, souhaite la bien-. venue à la Société, et annonce que la séance n'a pu être tenue. à la date fixée par les statuts, »le dernier samedi de février», vu que l'un des vérificateurs (réviseurs) a été empêché par un voyage de prendre part à la vérification avant la semaine dernière. L'assemblée adopte les modifications suivantes aux $$ 2 et 10 des Statuts de la Société, déposées sur le bureau depuis la. dernière séance: S 2. La Société a ses séances ordinaires le dernier samedi des mois de février, avril et septembre. Il est tenu en outre une séance le 14 décembre, anniversaire de la fondation de la Société, et une séance en mai, au jour fixé dans la séance pré- cédente, cette séance de mai combinée, si possible, avec une ex- cursion aux environs de Stockholm. Le Bureau pourra néanmoins, s’il y a lieu, fixer d’autres. jours pour les séances. S 10, — — — — — — — — — — la réunion de. décembre — — — — — — | Le président consacre ensuite quelques mots à la mémoire. de l’un des membres de la Société, M. NICOLAS WESTRING, ancien directeur de douane, mort à Gothembourg le 18 juillet dernier. (Voir, pp. 9—12, la biographie de M. WESTRING, et p. 99 un ré- Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). / 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. sumé en français de cette biographie.) Enfin, M. SANDAHL an- nonce que la Société a reçu, de la Société Impériale des Naturalistes de Moscou, l'invitation de prendre part, le 14 mai de cette année, au cinquantième anniversaire du doctorat de son vice-président, M. le conseiller d’état CH. RENARD. Le Bureau est chargé de répondre à cette invitation par une lettre de félicitations au nom de la Société. Lecture est faite du rapport de vérification et décharge est accordée avec remerciments au Bureau et au Caissier pour la gestion de 1881. La proposition faite, à la précédente séance, par M. le con- seiller à la cour des rentes (Kammarrätten), baron HERMELIN, et de- posée sur le bureau à cette même séance, proposition concluant à ce quil plåt à la Société d'examiner les voies et moyens à l'effet de recueillir des observations sur les insectes nuisibles et leur genre de vie, est mise en délibération, et donne lieu à une discussion à laquelle prennent part MM. HERMELIN, AURIVILLIUS, HoLMGREN, HOoLMERZ, J. MEvES et le président. Après que plusieurs ora- teurs ont signalé l'importance et la nécessité de procéder à des observations pareilles d'après un plan déterminé d'avance et sur un aussi grand nombre de lieux que possible, ainsi que ce qu'il y aurait de désirable à ce que ces observations fussent, à l'instar des observations météorologiques et phénologiques déjà organisées sur la totalité du pays, accueillies avec intérêt et finan- cièrement appuyées par les Sociétés économiques, MM. le pro- fesseur A.-E. HOLMGREN, entomologiste de l’Académie d’agricul- ture et le D' CHR. AURIVILLIUS, secrétaire de la Société sont chargés de soumettre à la prochaine séance un projet détaillé sur l’organisation de recherches de l'espèce. M. le professeur THEDENIUS montre et décrit un papillon nouveau pour la Suède, Czdaria olivata BKH., trouvé par M. le Dr NEREN et plusieurs autres personnes, et appartenant à la sec- tion des Géométres.* M. Sv. Lampa signale ensuite un papillon de nuit nouveau pour la faune suédoise, Æadena unanimis, trouvé, l'été dernier, par M. le conservateur G. KOLTHOFF.* 1 Voir page 81, et Résumé français, p. 103. * Voir page 31, et Résumé français, p. 100. RÉSUMÉS. 2II : M. le D' CHR. AURIVILLIUS montre trois espèces du genre Tephritis LATR. et communique divers renseignements sur leur genre de vie. Séance du 29 avril 1881. M. G. Hormerz, directeur de l’École royale supérieure de sylviculture (Ag. Skogsinstitutet) à Stockholm, avait invité la So- ciété à se réunir dans cet établissement, dont les intéressantes col- lections sont montrées aux assistants par MM. les professeurs de l'École. Le président, M. le professor O. SANDAHL, souhaite la bien- venue à un membre récemment élu, et présent à la séance, M. F. von ROTHSTEIN. Il annonce ensuite que, depuis sa dernière réunion, la Société a perdu l'un de ses membres, M. le profes- seur A.-W. Marm, Intendant du Musée d'histoire naturelle de Gothembourg. M. SANDAHL signale en quelques traits rapides les mérites du défunt dans le domaine de l'histoire naturelle de la Suède. Une description un peu plus complète de sa vie et de ses oeuvres sera donnée dans le Journal d’entomologie. * Le Président annonce ensuite que la Société a reçu, de Madame veuve C.-G. WAHLBERG et de sa fille, Mademoiselle S. WAHLBERG, la promesse écrite d'une donation de 2,000 couronnes en mémoire de leur mari et père, M. le défunt professeur WAHL- BERG. Cette somme, dont la moitié sera remise cette année et la moitié l'année prochaine, servira à former un fonds spécial sous le nom de »Fonds du professeur P.-F. Wahlberg» fProfes- sor P. F. Wahlbergs Fond), en souvenir de cet homme qui a si bien mérité des sciences naturelles et spécialement de l’entomo- logie dans notre pays. Il est procédé à la lecture et à la discussion du rapport soumis à la Société par MM. CHR. AURIVILLIUS et A.-E. HOLM- GREN, désignés dans la séance précédente par l'assemblée pour l'examen du projet de M. le baron HERMELIN (voir page 123). Les conclusions émises par les rapporteurs après l’examen de la question, sont les suivantes: Voir page 157, et Résumé français, p. 161. 14 2/12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. »Publication du Journal d’entomologie en deux parties dis- tinctes, mises en vente chacune à part dans les librairies. L'une contiendrait les travaux scientifiques, et la seconde serait exclu- sivement réservée à des exposés populaires de la vie, du déve- loppement, de l'utilité, de la nocuité, etc., des insectes: en un mot de toutes les choses propres à intéresser les personnes dési- rant savoir et comprendre quelque chose de ce qui se passe autour d'elles. En rendant compte de toutes les observations dans le domaine de l’entomologie pratique, et surtout en deve- nant un organe de l’entomologiste de l'Académie royale d agri- culture, cette section du Journal répondrait le mieux aux voeux formulés par l’auteur de la proposition. D'autre part, une mesure pareille serait de nature à enta- mer très sensiblement les ressources financières de la Société. On ne pourrait dès lors songer à son adoption que dans le cas où l'Académie d'agriculture et les Sociétés économiques du pays voudraient s intéresser à la question en achetant un certain nom- bre d'exemplaires de cette section pratique pour les distribuer par paroisse. Dans le cas où les corps mentionnés ne croiraient pas devoir le faire, MM. AURIVILLIUS et HOLMGREN concluent au rejet de la proposition, rejet qu ils fondent exclusivement sur la question financière. Le rapport est daté du 28 avril 1882». La lecture du rapport est suivie d’une discussion très vive à laquelle prennent part MM. UNANDER, J.-W. SMITT, J. MEVEs, THEDENIUS, LAMPA, STOLPE, HOLMERZ et le président, M. San- DAHL, et dont le résultat est de charger le Bureau de prendre, en temps utile, les mesures nécessaires pour la publication d'un journal d’entomologie pratique, en principale conformité des con- clusions du rapport. Prenant pour point de départ les nids de fourmis conser- vés dans les collections de l’École de sylviculture, M. le Dt Hy. STOLPE fait un discours sur le collectionnement d individus ap- partenant à ces insectes, et prie les membres de la Société de bien vouloir recueillir des fourmis pendant l'été, avec anno- tation scrupuleuse des localités, vu que l'extension des espèces suédoises est encore peu connue. Il est décidé de publier à cet effet un appel dans le Journal. | RESUMES. . | 213 M. A.-E. HOLMGREN parle du genre de vie et du développe- ment des Bombylides, et spécialement de leur parasitisme dans les oeufs de certains Orthoptères, surtout de PAfhiria pulicaria dans ceux @ Oedipoda tuberculata. M. HOFGREN montre plusieurs microlépidopteres piqués avec une élégance toute spéciale. La séance terminée, M. le directeur HOLMERZ invite les membres présents à un souper des plus agréables. Séance du 30 septembre 1882. Cette séance a lieu à l'Hôtel Phoenix», à Stockholm. Le président, M. O. SANDAHL, souhaite la bienvenue aux membres présents, dont quelques-uns appartiennent à la province, et annonce l'admission, dans la, Société, de plusieurs membres tant étrangers que nationaux. M. Cur. AURIVILLIUS montre une collection de Lépidoptères beaux et rares, provenant du Gabon, dans | Afrique occidentale, et rapportés en Suède par l'un des membres de la Société, M. F.-G. THEORIN, qui a passé plusieurs années dans ces régions presque équatoriales, et qui fait actuellement une visite au pays. — M. AurivirLıus signale la forme toute particulière qu’offrent plusieurs des papillons diurnes montrés à l'assemblée, principale- ment Paprlio Antimachus, d'une excessive rareté, dont un exem- plaire se trouve dans la collection, Par la forme et la longueur des ailes antérieures, il rappelle presque un papillon crépusculaire de la famille des Sphinx, et c'est en outre le plus grand papil- lon diurne connu par rapport à la distance entre les sommets des ailes. Il se trouve, parmi les Lepidopteres de la collection, plu- sieurs exemples de »simulation» ou de »déguisement», en ce que des papillons d’un groupe ont pris une ressemblance fourvoyante avec des papillons d'un tout autre groupe qui, grâce à son odeur désagréable et probablement aussi à son goût repoussant, est rejeté par les oiseaux insectivores. En adoptant la forme, la couleur et le dessin de ces dernières espèces de papillons, d’au- tres espèces dont ni l'odeur ni le goût ne répugnent, peuvent échap- 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. per de la sorte à la rapacité de leurs ennemis. M. AURIVILLIUS signale en outre le fait curieux que l'on ne trouve que très ra- rement des femelles dans les collections de Lépidoptères venues des régions les plus chaudes de l'Afrique. Ce fait est probable- ment dû à la raison qu'en général les femelles ne volent pas, mais que, moins vives de leur nature; elles se tiennent sur les troncs des arbres ou dans le feuillage, échappant ainsi à l’atten- tion des collectionneurs. | M. W. Mewes, ancien conservateur au Musée de l'État, rend compte de ses excursions entomologiques dans l’île d Öland (Baltique) pendant lété dernier, et montre une partie de sa ré- colte excessivement riche en papillons nocturnes, groupe sur le- quel il avait tout particulièrement dirigé son attention. La capture avait eu heu à l'aide de quartiers de pommes sèches, trempés dans un mélange de bière suédoise fermentée et de sucre ou de miel, ainsi que d’un peu de cognac et d’ether muriatique. Les quartiers de pomme ainsi préparés avaient été passés sur des bouts de ficelle, et, à l'arrivée du crépuscule, suspendus, dans des localités convenables, comme amorce à des branches d ar- bres et à d’autres objets. Les papillons se présentaient bientôt en nombre considérable, et se jetaient sur l’appät. On les pre- nait alors à la façon ordinaire avec une coiffe, et on les tuait très rapidement en les faisant passer, depuis la coiffe, dans des bocaux de verre remplis de vapeurs asphyxiantes de chloroforme, d'éther, etc. M. Mewes avait réussi par ce procédé à recueillir des séries entières de variétés de papillons rares, tous en exem- plaires bien conservés. Plusieurs membres, parmi lesquels MM. THEDENIUS, Hor- GREN, LAMPA, : AURIVILLIUS et le président, M. SANDAHL, com- muniquent les résultats de leur expérience sur les divers modes de capture des papillons nocturnes, et M. Lampa signale spéciale- ment les avantages attachés à l'emploi de cages bien construites permettant d'obtenir les papillons volant tard dans la nuit, d’au- tant que l'on ne peut guère veiller pendant tout une longue suite de nuits pour recuillir la moisson faite sur des quartiers de pommes. M. Lampa montre ce quil y aurait de desirable à ce que, dans toutes les parties du pays, la récolte des papillons fût organisée d'une façon rationnelle. C'est seulement par là RÉSUMÉS. 215 qu'il sera possible de parvenir a une connaissance quelque peu complète de ia faune lépidoptère suédoise, et d'obtenir des ma- tériaux utiles pour l'étude des conditions biologiques de ses re- présentants. M. AURIVILLIUS montre et décrit un Coléoptere très rare, Pteroloma Forströmi, vapporte par lui et M. Lampa de ? Aresku- lan (montagne du Jämtland), et qui vit exclusivement au bord des ruisseaux alpestres, sous la mousse tenue constamment hu- mide par l'éclaboussement de l’eau. Séance du 14 décembre 1882. Mareocicte eelebre a l'Hôtel! W. 6 (Stockholm) le 3™*anni- versaire de sa fondation. | Il est procédé a la nomination du Bureau de 1883. Tous les membres actuels sont réélus, savoir: MM. O.-TH. SANDAHL, président; CHR. AURIVILLIUS, secrétaire; J. SPANGBERG, rédacteur du journal; K.-F. THEDENIUS, A.-E. HOLMGREN et SVEN LAMPA, membres du Bureau. Sont désignés comme vérificateurs de la comptabilité: MM. S. NORDSTRÖM et G. HOFGREN. Le Président, M. SanDAHL, lit un exposé succinct de. l'acti- vité de la Société pendant l’année. Il mentionne en outre que la bibliothèque s est augmentée d'à peu près 200 volumes, donnés par environ 40 sociétés savantes et plusieurs particuliers. Mie D Cer. AuRIViLiIUS tient une conférence sur les Coccidées, en sattachant principalement aux espèces qui, dans nos serres chaudes et en plein air, nuisent aux végétaux cultivés et aux plantations d'arbres. Il donne ensuite un aperçu des dé- couvertes que les recherches les plus récentes ont fournies par rapport aux espèces économiquement importantes d'où l'on tire des matières colorantes et la gomme laque. L’un des membres de la Société, M. F. von ROTHSTEIN, a spécialement étudié une espèce qui vit sur Pacacia, et dont des exemplaires à toutes les phases de développement ainsi que des dessins sont montrés à la Société. Celle-ci est en outre mise à même de voir des échan- tillons d’un grand nombre de types suédois et d'une certaine quantité de types étrangers intéressants. 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. M. HOFGREN montre un riche collection de petites Tinéides recueillies dans la région de Stockholm, et conservées d'une ma- nière particulièrement convenable. M. Lampa fait voir à la Société une collection de papillons nocturnes de l Allemagne, comme spécimen de la meilleure manière de préparer et de transporter ces insectes. La Société a dans cette séance, le plaisir de voir au milieu delle M. F. THEORIN, qui, domicilié au Gabon, dans l'Afrique occidentale, fait depuis quelque temps un séjour dans sa patrie, où il a rapporté d'intéressantes collections de ces ré- gions lointaines. as — ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM UTGIEVEN AF JACOB SPÄNGBERG FJÄRDE ÄRGÄNGEN 1883 SEOCK HOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1883 INNEHÄLL. AURIVILLIUS, CHR., Anteckningar om nägra Skandinaviska fjärilar , Svensk-norsk entomologisk literatur 1882 .. Pee eee a: » Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequen- tibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 col- lecta. — PNEU ney OR Se Re oe di SE BERGROTH, E., Finsk entomologisk: literatur. 1882 . + = à ea GADAMER, H., Meddelande PR ee ed hae ee con 0 HOFGREN, G. och NORDSTRÖM, S., Revisionsberättelse RE ah Cae HOLMGREN, AUG. EMIL, En parasit hos Saturnia Pavonia L. ._.... , Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequen- tibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 col- lecta. — Hymenoptera et VIN DES. aes TRE a ee ee Lampa, SVEN, Für LEIS. CNET NT a Et » Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera 21702 MOLLER, G. FR., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna ccco.dos NORDIN, ISIDOR, Anteckningar öfver Kiemipteren ie AY 225 REUTER, O. M., Två nya Piezostethus-arter från Sverige och Finland SANDAHL, O. Tu., Entomologiska Föreningens sammankomst den 24 Februari, 28 April och 3 Okt. EL MER IE ee sa Sid. md 59, losen SM RE M Le ne sog sa » Entomologien använd i rättsmedicinens Cane STE ame ‚ Smärre entomologiska meddelanden ............ RER TOTER , Nekrolog öfver NILS EDVARD POMSSRET SMA AE DR EN SANDBERG, G., Iakttagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser ‚ Om en varietet af Argynnis POMS ON Wiese Ae APN... » Om en for Norges fauna og Regio Arctica ny Rhopalocer SPARRE-SCHNEIDER, J., Fortsatte Bidrag til Kundskaben om Sydvaran- gers Lepidopter-fauna (med en erekisshgatn er, ES SPÄNGBERG, JACOBUS, Species novas generis Gyporæ que in museo zoologico cesar, vindobonensi asservantur LE LAS RS RE THEDENIUS, K. Fr., En för OWENSe My mMataretanl i Li sul, | WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineldgruppen Li- thocolletidæ (STAINT) cca ei ES ee Nr cs ee ee » Skandinaviens Micropterygides | » 213 IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. RESUMES. AURIVILLIUS, CHR., Annotations sur quelques espèces de Lepidop- tères scandinaves. nun. 2 ER HOLMGREN, A.-E., Un parasite de Saturnia Pavonia L. ............._... LAMPA, SVEN, Pour les. éleveurs de larves 2.2... 200 eee , Notes sur des Lépidoptères suédois d’une certaine rareté ... MEGNIN, Une application de l’entomologie à la médecine légale. MÖLLER, G.-F., Contributions à la faune hyménoptérologique de la Suede „us. small TEE LR NORDIN, I; Notes stir les Hemipteres ....2)..2...:2. ee REUTER, O.-M., Deux nouvelles espèces de Prezostethus de la Suède et de Finlande nee: a ee SANDAHL, O.-TH., Bulletins des séances des 24 février, 28 avril et 3 octobre 1883, de la Société entomologique de Stockholm 49, , Neéérologie dF )-W. MAKTIN os. 220.2) Ae , Petites communications entomologiques "nee , Nécrologie de NILs* EDWARD FORSSELL ER SANDBERG, G.,. Observations sur les métamorphoses des Lépidopteres arctiques en... RE Ie 2 NES BAER RN AIN KINNA ‚ Sur Une variété d-Argyrmis Pales S. W. OS , Sur un Rhopalocere nouveau pour la Norvége et la région aretiqte an. PORN. Er PR Se a a a a SPARRE-SCHNEIDER, J., Contributions ultérieures à la connaissance de la Faune Lépidoptère du Syd-Varanger. (Avec un croquis de Carte.) ii ee ee ee ee ESA NN Nn SPÅNGBERG, J., Species novas generis Gyponae'ete, 2. eee THEDENIUS, K.-FR., Géométre nouveau pour la Suède ..............: WALLENGREN, H.-D.-J., Espèces scandinaves du groupe Lithocollé- fides (STAINT) de la “famille\des "Tineides NE ;, Microptérygides de la -Scandinavie_:.....2....227 ee DE SARSKILDA HAFTENAS INNEHÄLL. Hatt. 1. SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningens sammankomst den 24 Februari 1833 2.0... soc s.0tesed 0 seg ede ne AES HOFGREN, G. och NORDSTRÖM, S., Revisionsberättelse ............... SANDAHL, OÖ. TH., Nekrolog öfver ..F...W. MARTIN 2 2 2 rear SANDBERG, G., Iakttagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser HOLMGREN, AUG. EMIL, En parasit hos Saturnia Pavonia L. ....-. AURIVILLIUS, CHR., Anteckningar om nagra Skandinaviska fjärilarter GADAMER, H. Meddelände: .._.......e.. tee a2 2200 240 ee » » » 226 228 oO OB m INNEHÄLL. SANDAHL, O. TH., Entomologien använd i rättsmedicinens tjänst ... momarre entomologiska meddelanden ...... =. --: 2... he | set eee. a: RESUMES. SANDAHL, O.-TH., Bulletin de la séance du 24 février 1883, de la Eee entomolocique de Stockholm! MMS MIT Lu Ne eologie de P.-Wi MAKEIN 1.....2....2n 4. ne ate cee SANDBERG, G., Observations sur les métamorphoses des Lépidoptères Eee RON EEE ER A art oes ae Sain ae HOLMGREN, A.-E., Un parasite de Saturnia Pavonia L. ......--..-- AURIVILLIUS, CHR., Annotations sur quelques espèces de Lépido- TL LETESSEEG CNG ES US ae DSP PRET ERP ee ee ee EE MEGNIN, Une application de l’entomologie a la medicine legale ...... SANDAHL, O.-TH., Petites communications entomologiques ... .......- 4, 04 4h -euadtled Stadgar för den Entomologiska Foreningen i Stockholm ........- Sid. Den Entomologiska Föreningens i Stockholm ledamöter den 1 EL TOGS ae ON ER ees UNS ARE Häft. 2. SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens sammankomst den D ar en QU ee ass ca ie RE UE Bor lanvilpplodare... 42% :1.4 4. SPARRE-SCHNEIDER, J., Fortsatte Bidrag til Kundskaben om Sydvaran- gers Lepidopterfauna (med en kartskisse)....-- D ANIME clk Slee PasDeNius, hm. PR. En for Sverige ny matarefyaril 2... 222. 2/2 Entomologiska Föreningens varsammankomst ............ nennen. MOLLER, G. FR., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna ............... SANDAHL, O. TH., Nekrolog öfver Nits EDWARD FORSSELL ......... SPÅNGBERG, JACOBUS, Species novas generis Gydor& que in museo zoologico cæsar. vindobonensi asservantur _...:...........---.------- AURIVILLIUS, CHR., Svensk-norsk entomologisk literatur 1882......... BERGROTH, Es, finsk entomologisk literatur 1882 .._-.........1.-.2... RÉSUMÉS. SANDAHL, O.-TH., Séance de la Société entomologique, du 28 avril SPARRE-SCHNEIDER, J., Contributions ultérieures à la connaissance de Sid. » II — VIII IOI 110 112 114 117 VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. la Faune Lépidoptère du Syd-Varanger. (Avec un croquis de carte.) 5.220025 OR EP N Så DT THEDENIUS, K.-FR., Géomètre nouveau pour la Suede.................- ST AT, 1 Reunion du printemps de la Société entomologique.........---....-----.... » EIO MÖLLER, G.-F., Contributions a la faune hyménoptérologique de la Suède „2.22... ass lesen en eee SANDAHL, O.-TH., Nécrologie de NILS. EDWARD FORSSELL ......-.- » 120 SPÅNGBERG, J., Species novas generis Gypor@ etc. = "3122 Häft. 3 och 4. SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens 1 Stockholm sammankomst den 3 Oktober 1883 _.....112.22102 or FA An LAMPA, SVEN, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera...... » 125 SANDBERG, G., Om en varietet af Argynnis pales S. N rer Pr Om en for Norges fauna og Regio Arctica ny Rhopalocer... > 131 NORDIN, Isipor; Anteckningar öfver Hemipterer ... 2. eee > 133 REUTER, O. M., Tva nya Piezostethus-arter fran Sverige och Finland » 135 HOLMGREN, AuG. E., Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta. — Hymenoptera et Diptera. 2 See AURIVILLIUS, Cur., Ibid. Lepidoptera 2.7: RE WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineidgruppen Li- RDCONEHUE CS TANT) SEE CN ce eee eos ee ppm oo | » 195 ; Skandinaviens Micropterygides 2... "RE RÉSUMÉS. SANDAHL, O.-TH., Séance du 3..octobre 1883: 2 rer ia 222 LAMPA, S., Notes sur des Lépidoptères suédois d’une certaine rareté » 223 SANDBERG,.G., Sur une variété d'Argyrzais Pales SNS EPA , Sur un Rhopalocére nouveau pour la Norvége et la région arctique 2.112214 LH a TL. SAR, parles Mae AREA NORDIN, I.; Notes sur les Hémiptères- 21:52 22.22 Sees REUTER, O.-M., Deux nouvelles espèces de Piezostethus de la Suède et.de la Finlande. u... ancl ee OR EEE WALLENGREN, H.-D.-J., Espèces scandinaves du groupe Lithocolletides (STAINT) de, la famille des Tinéides 2.0 2A ; Microptérygides de la Scandinavie: 12 Spree STADGAR FÔR DEN ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I | 7 STOCKHOLM. Antagna den 14 December 1879, med ändringar och tillägg antagna den 4 Mars 1882 och den 24 Februari 1883. _ \ Sr. Den Entomologiska Föreningens uppgift ar att'efter bästa förmåga söka främja det entomologiska studiet i vårt land samt att åstadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vän- ner och gynnare. 2: un Föreningen häller ordinarie sammankomst den sista lördagen i Februari, April och September. Dessutom hälles sammankomst den ı4 December, ärsdagen af Föreningens stiftande, samt under - Maj månad a dag, som särskildt bestämmes vid en föregående sammankomst, helst ı samband med en utflygt 1 Stockholms om- gifningar. Dock vare det Styrelsen obetaget, att, dä omständig- heterna sa föranleda, bestämma andra dagar för sammankomsterna. 8 3. Ä sista sammankomsten hvarje är väljes med sluten omröst- ning styrelse, bestaende af ordförande, sekreterare, tidskriftens redaktör samt tvänne ledamöter af föreningen. Dessutom utses bland föreningens ledamöter en suppleant, som vid ordinarie le- damots frånvaro, efter kallelse i styrelsen inträder. Styrelsen ut- ser inom sig kassaförvaltare. I händelse af förfall för ordföran- den, fullgöres hans åliggande af den ene föreningsledamoten i styrelsen. Styrelsen eger ej att fatta beslut med mindre än tre ledamöter äro närvarande. $ 4. Mom. a. Till föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot vid ärets början en ärsafgift af sex kronor. Bihang till Entom. Tidskr. Arg. 4, H. 1 (1883). II Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämd »Ständiga Ledamôters Fond», erlägger Ett Hundra Kronor är frân ärsafgift befriad. Denna fond skall särskildt bokföras och endast räntan af densamma till föreningens utgifter användas. 5 5: För granskning af föreningens räkenskaper utses vid årets sista sammankomst två revisorer. S 6. Vid sammankomsterna böra föredrag hällas och kortare meddelanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom in- sektverlden lemnas, hvarjämte entomologisk literatur refereras. ac Föreningen föranstaltar utgifvandet af en Entomologisk Tidskrift, hvars redaktör och ansvarige utgifvare pa ôfligt sätt af föreningen utses. Tidskriften bör utkomma 1 tvångfria häf- ten (ünskningsvis fyra häften om året, om tre ark i hvartdera) och utdelas kostnadsfritt till hvarje ledamot, som erlagt årsafgif- ten. Skulle redaktören finna en för tidskriften ämnad artikel för ändamålet olämplig, underställes densamma styrelsens ompröf- ning, och skall dess beslut lända till efterrättelse. $ 8. Till ledamot af föreningen antages af styrelsen, efter skrift- ligt förslag af nagon föreningens medlem, in- eller utländsk per- son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomo- logi eller har intresse för eller pa nägot sätt gynnar entomolo- giens studium. Pa framstäldt förslag af styrelsen kallar förenin- gen hedersledamöter. S 9. | Öfver föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras matrikel. S 10; Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas pa De- cember-sammankomsten och afgöras pa nästa ars första sam- mankomst. > DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I. STOCKHOLM LEDAMÖTER DEN 1 APRIL 1883. Den Entomologiska Föreningens Styrelse: SANDAHL, OSKAR THEODOR, M. D., Professor: Klara Strandgata 4. Stock- holm. Ordförande och Kassaforvaltare. AURIVILLIUS, PER OLOF CHRISTOPHER, F. D., Professor, Intendent vid Riksmusei Entom. Afdeln.; Vet, Akademien, Stockholm. Sekreterare. SPÄNGBERG, JACOB, Lektor, Gefle. Tidskriftens redaktör. THEDENIUS, KNUT FREDRIK, Lektor; Qvarngatan 34, Stockholm. HOLMGREN, AUGUST EMIL, Lektor; Artillerigatan 24, Stockholm. LAMPA, SVEN, Konservator; Drottninggatan 19, Stockholm. Suppleant. Hedersledamôter : FÂHRÆUS, OLOF IMMANUEL, F. D., R. o. K. af K. M. O., f. d. Statsräd; Norrmalmsgatan 12, Stockholm. REGNELL, ANDERS FREDRIK, M. o. F. DYK: W. O., R. N. O..0, St. O, OQ. , Caldas. Minas Geraes, Brasilien. Ständiga Ledamöter: Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor. Vet. Akadem. Sthm. Holmgren, August Emil, Lektor vid Kgl. Skogsinstitutet; Artillerigatan 24, Sthm. Lampa, Sven, Konservator; Drottninggatan 19, Sthm. Meves, Wilhelm, Konservator, R. W. O.; Kammakaregatan 35, Stockholm, v. Platen, Carl Baltsar Ernst, Ofverste-Kammarjunkare, Skattm. vid KI M. O,K.N. O. Fa kl. m. m. Grefve; Vestra Trädgärdsgatan 17, Stockholm. Sundahl, Oskar Theodor, M. D., Professor; Klara Strandgata 4, Sthm. Spångberg, Jacob, F. D., Lektor; Gefle. Theorin, Fritz G., Hr.; Eloby (West Coast of Afrika). IV , Ordinarie Ledamôter i Sverige, Norge, Danmark och Finland: Adlerz, Gottfrid Agathon, Student. Östgöta Nation, Upsala. Ahlrot, Albert Julius, F. K., Adjunkt. Kalmar. Ammitzboll, Ivar, M. D. Kristianstad. Andersson, Carl Gustaf, Kommissionslandtmätare. Säter. Andersson, N. L., F. K., Umea. | Ankarcrona, Jakob Wilhelm, Revisor; Hessleborg. Lyckeby. Aréen, Edvard Gustaf, M. D., Lasarettsläkare: Borgholm. Arrhenius, Johan, F. D, Professor; Mäster Samuelsgatan 43. Sthm. Aurivillius, Carl Wilhelm Samuel, F. D.; Upsala. Bandelin, M. J., Kanslisekreterare; Nybrogatan 22, Sthm. Barnekow, Fabian, Friherre; Ströö. Benzon, Alfred, Apotekare; Köpenhamn. Berg, Christian, Apotekare; Eriksberg, Sthm. Berggren, Robert, Grosshandlare; Mälartorget 13, Sthm. Bergroth, Ewald, F. D.; Lilla Robertsgatan 11, Helsingfors. Björkegren, Carl Johan, F. K., Amanuens i Statistiska Byrån: Sthm. Bolinder, Anton, Fabrikör; Sturegatan 18, Sthm. Bonsdorff, A., Friherre; Helsingfors. Bonsdorff, E. Julius, Statsråd; Salo, Uskela, Koskis, Finland. Bovallius, Carl Erik Alexander, F. D., Docent; Upsala. Budde-Lund, Gustav, Kand., Köpman,: Reventlowsgade, Köpenhamn. Carlsson, Axel F., Kassör; Stabbarp, Eslöf. | Carpelan. Gustaf Theodor, Apotekare, e. o: adj. vid Vet.-Inr. i Brogar- den, Skara. Cederström, Carl Gustaf, F. o. M. D., Friherre, Badintendent; Strömstad. Coyet, Carl Salomon, Löjtnant; Rönneholm, Stehag. Coyet, Gustaf Johan, Possessionat; Torup, Klägerup. Dahlgren, Erik Wilhelm, Amanuens: Handtverkaregatan 4, Sthm. Dahm, Oscar Elis Leonhard, F. D., Rektor; Kalmar (Jakobs Bergsgatan 19, Sthm.) | | Dalin, August, Tandläkare; Drottninggatan 19, Sthm. — Edgren, Per Adolf, M. D., f. d. Fältläkare; Södra Humlegärdsgatan 10, Sthm. Eggertz, Carl Magnus Uno, F. D., Lektor; Karlskrona. Ekeberg, Hans Jonas, Apotekare; Göteborg. Ekman, Fredrik Laurents, F. D., Professor; Drottninggatan 95 A, Sthm. Enell, Henrik, Apotekare; Alingsäs. Enwald, R., Magister, Helsingfors. Eriksson, Jakob, F. D.; Hötorget 11, Sthm. Floderus, Manfred Mustafa, F. D., Rektor; Upsala. Forssell, Abraham, Intendent vid Landtbruksakademiens Experimental- fält; Sthm. Forssell, Nils Edward, M. D., Professor; Skara. + Forsstrand, Carl Wilhelm, F. D., Amanuens; Linnégatan 58, Sthm. Frykman, Johan Gabriel, M. D., Stadsläkare; Karlshamn. Gadamer, H., Jägmästare; Räslätt, Jönköping. Goes,, Axel Theodor, M. D.; Visby. Guinchard, Otto, Kontorist; St. Nygatan 2, Stockholm. v. Hackwitz, Gustaf Olof David, F. K., Adjunkt. Haglund, C. J. Emil, M. D.; Norrköping. Haij, Julius. Bernhard, Student; Upsala. Hamnström, ©. O., Apotekare; Hessleholm. Hansen, H. J., Kand. Fil., Konservator; Zool. Mus., Köpenhamn. Hansson, Carl August, Konservator; Strömstad. Hartman, Robert, F. D., Adjunkt; Gefle. Hemberg, Eugen, Jägmästare; Koberg, Uppehärad (Elfsborgs Län). . Hermelin, Carl Alfons, Friherre, Kammarräd; Master Samuelsgatan 52, Stkm. Hisinger, Edward, Friherre; Brödtorp, Karis, Finland. Hofberg, Herman, F. D.; Sibyllegatan 24, Sthm. Hofgren, Gottfrid, Kassör; Norrtullsgatan 19, Sthm. Holmerz, Conrad Georg Gottfrid, Direktôr; Skogsinstitutet, Sthm. Hultgren, John, v. Häradshöfding; Orebro. Indebetou, Conrad, Apotekare; Avesta. Iverus, Ivar Danielsson, Adjunkt; Linköping. Jacobson, Charles, Kanslist; Munklägersgatan 11, Sthm. Johansson, Carl Hans, Lektor; Westeräs. Jonsson, Johan, F. K., Önnestad (Skane). Juel, Oscar, Student; Sthm. Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor; Veterinärinsti- tutet, Stockholm. | Kindberg, Nils Conrad, F. D., Lektor; Linköping. Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Mus.; Upsala. Källström, Anders Ernst Theodor, Apotekare, l:e Assistent vid Farm. Institutet; Sthm. Lewenhaupt, Adam, Grefve; Sjöholm, Katrineholm. Lilljeborg, Wilhelm, F. D., Professor emeritus; Upsala. Lindahl, Wilhelm, Auditör; Karlskrona. Lindegvist, Carl, Kandidat; Rönnemölla, Hasslebro. Lindgren, Erik, Direktör; Landtbruksakademiens Experimentalfält, Al- bano, Sthm. Littorin, S. H., Godsegare; Bjertorp, Wara. Ljungqvist, Kör Ottonin, Bruksegare; Vestra a ee BR Sthm. Loven, Christian Otto, M. D., Professor; Garfvaregatan 1, Sthm. Loven, Fredrik, F. D., Jägmästare; Klara Strandgata 6, Sthm. Luhr, A. E., Possessionat; Springsta, Westeräs. Lundahl, Carl Gustaf, Handlande; Munkbron 1, Sthm. Lundberg, J. Bernhard, Komminister; Stenum, Axvall. VI Lundberg, Nils Rudolf, F. D., Fiskeriintendent; Reparebansgatan 16, Sthm. Lundell, P. M., F. K., Sturegatan 9, Sthm. Lundqvist, P. F., M. K.; (Stockholm?) Lübeck, Henrik Gustaf, Kammarförvandt; Karlskrona. Löwegren, Georg, Direktör; Göteborg. Mankell, Otto August, Arkitekt; Artillerigatan 18, Sthm. Meinert, Fredrik, F. D.; Zool. Museum, Köpenhamn. Meves, Geory Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Revisor, t. £, Före- dragande i Domänstyrelsen; Storgatan 30 B., Stockholm. Moe, Nils Green, Bot. Gartner; Töjen, Kristiania. Mortonson, Anders Samuel, M. K.; Upsala. Möller, Carl, Possessionat; Wedelsbäck, Stehag. Möller, Gustaf Fredrik, M. D., Förste Bataljonsläkare; Trelleborg. v. Möller, Petter, Ryttmästare, Godsegare; Norrmalmstorg 1 B, Sthm, Neren, Carl Harald, M. D., Regementsläkare; Skenninge. Neuman, Carl Julius, F. D., Adjunkt; Skara. Neijber, Oscar, M. D. Provinsialläkare; Ronneby. Nordenskiöld, Adolf Erik, F. D., Professor, Friherre; Drottninggatan 94, \ Sthm. Nordenström, Henning, M. D., Provinsialläkare; Linköping. Nordin, Isidor, Apotekare; Drottningholm. Nordström, Simon, F. D., Kanslisekreterare; Riddaregatan 34 A, Sthm. Norling, Thure, Godsegare; Brunsgatan 10, Sthm. Norlund, Carl Fredrik, Grosshandlare; Drottninggatan 19, Sthm, Palmen, J. A., F. D., Professor; Helsingfors. Pettersson, Carl P. J., Possessionat; Häslöf, Fjardingslof. Pihl, Axel, Direktôr; Rosendal, Sthm. Ponten, Jonas Otto, M. D., Lektor; Strengnäs. v. Porath, Carl Oscar, F. D., Adjunkt; Jönköping. v. Post, Hampus Adolf, F. D., Professor; Ultuna, Upsala. Reuter, Odo Morannal, F. D., Professor; Helsingfors. p Roth, ©. D. E., Konservator vid Zool. Mus. i Lund. v. Rothstein, F., Possessionat; Grefthuregatan 57, Sthm. Sahlberg, Johan, F. D., Professor; Helsingfors. Sandberg, Georg, Sogneprest; Sydvaranger, Finmarken, Norge. Sandin, J. E., Bankbokhällare; Göteborg (Skandin. Banken). Schiödte, Ig. Ch., Professor; Zool. Museum, Köpenhamn. Schöyen, W. M., Kandidat; Oscarsgade 25, Kristiania. Setterblad, Svante Gustaf Theodor, M. D.. Förste Bataljonsläkare; Brun- kebergstorg 12, Sthm. Silfverling, A., Kapten; Östersund. Sjögren, Carl Magnus, Skogsinspektör, Jägmästare; Hästholmen. Smith, Lars Olsson, Grosshandlare; Blasieholmen 4, Sthm. Smitt, Johan Wilhelm, Generalkonsul: Kungsholmen, Tradgardsgatan 13, Sthm. VII Sonden, Carl Marten, M. D., Sjukhusläkare; Svartmangatan 24, Sthm. Sparre-Schneider, Hans Jacob, Konservator vid Museum i Tromsö, Norge. Stenberg, Isak Ludvig, F. D., Lektor; Malmö. Stenström, Georg, Studerande; Gärdsjö, Bergvik. Stolpe, Knut Hjalmar, F. D., Amanuens; Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Museet i Throndhjem. Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Kollega; Oscarshamn. Stuxberg, Anton, FE. D. Intendent vid Museum i Göteborg. Sörensen, William, Kand., Mag.: Zool. Museum; Köpenhamn. Tengström, J. M. J..af, M. D., Provincialläkare; Lojo, Finland. Thedenius, Hugo, Apotekare; Tanum. Thedenius, Knut Fredrik, Lektor; Qvarngatan 34, Sthm. Theel, Johan Hjalmar, F. D., Docent; Upsala. Thorell, Tamerlan, F. D., Professor; Museo Civico, Genova, Tiselius, Gustaf August, F. D., Kollega; Alandsgatan 3, Sthm. | Torpadie, Reimers Carl Hjalmar, Löjtnant; Göteborg (Generalstaben Sthm). Tranberg, Gustaf, Jägmästare; Söderbrunn, Albano, Sthm. Trafvenfelt, R. L., M. F. K.; (Strengnäs) Sthm. Trolander, A. S., Farmacie Studiosus; Farm. Inst., Sthm. Trybom, Arvid Filip, F. K., Fiskeriassistent; Lund. Tullberg, Tycho, F. D., Professor; Upsala. Unander, Ferdinand, F. D., Landtbruksakademiens Sekreterare; Riddare- gatan 30, Sthm. Ulriksen, Fredrik, Direktôr: Alnarp, Akarp. Wachtmeister, Axel Fredrik, Ofverste-Kammarjunkare, Grefve: V. Träd- gardsgatan 13, Sthm. Wallengren, Hans David Johan, Kyrkoherde; Farhult, Hôganäs. Varenius, Anders, Jägmästare; Drottninggatan 27, Sthm. Varenius, B., Posttjensteman; Nygatan 56, Malmö. Wasastjerna, Björn, Student: Helsingfors. Wermelin, J. H., Jägmästare; Norrmalmstorg 1, Sthm. Westerlund, Carl Agardh, F. D., Kollega; Ronneby. Westerlund, Ernst, M. D., Bataljonsläkare; Enkôpine. Wetterhall, Johan Erland Wilhelm, F. K., Sundsvall. Wetterstrand, ©. @., M. D., Distriktläkare; Stora Badstugatan 30, Sthm. Wijkström, O., F. K.: Stockholm, Wikström, Ernst, Student; Trossnäs, Edsvalla, Wiström, Johan Alfred, F. D., Adjunkt; Hudiksvall. Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor; Bergiilund, Sthm. Wrangel v. Brehmer, Helmuth, Hofjägmästare, Friherre; Toppeladugärd, Klägerup. Wrangel v. Brehmer, Tonnes, Ryttmästare, Friherre; Häckeberga, Börringe. Wrangel v. Brehmer, Wollmer, Kammarjunkare, Friherre; Hyby, Klå- gerup. ; Wängdahl, Adolf, Bruksegare; Hammar, Askersund. £ VIII Utländske Ledamöter: Berg, Carlos, Professor; Buenos Ayres. Bolivar, Ignacio, Professor; Madrid. Brauer, Friedrich, Professor; Wien. Brunner v. Wattenwyl, C., K. K. Ministerial- Rath Wien. Distant, William Lucas, Bir. ; London. Dohrn, C. A., Doctor; Stettin. Gestro, Rafaéllo, Doctor, Museo Civico: Genova, Horwarth von, Doctor; Budapest. Löw, Franz, Doctor; Wien. Me Lachlan, Robert, Esq.; London. Mayr, Gustav, Professor; Wien. Puton, A., Doctor, Remiremont, Departement Vosges, Frankrike. Bogenhofen Alois Fr., Custos d. Zool. Mus., Wien. Saunders, Edward, éd London. Signoret, Victor, Doctor; Paris. Staudinger, Otto, Doctor; Blasewitz bei Dresden. Strasser, Felix, Rentier, 9 Fürstenstrasse, München. Woldstedt, F. W., Konservator, Zool. Mus. Kejserl. Vet. Akad. i Petersburg. oof: St. state tés he ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS SAMMANKOMST DEN 24 FEBRUARI 1883. Den ofvannämda ordinarie sammankomsten, den första för året, hölls à Hôtel Phoenix, under Prof. SANDAHLS ordförande- skap. Densamma var ganska talrikt besökt, äfven af landsorts- ledamöter. Ordföranden helsade Föreningen och uttalade sina glada förhoppningar rörande densammas framtid, grundade pä den erfarenhet, som de tre förflutna ären af Föreningens tillvaro lemnat. Val hade Foreningen genom döden och äfven af andra anledningar under det föregäende aret förlorat nagra ledamöter, men ett större antal nya medlemmar hade tillkommit, sa att Föreningen icke obetydligt vuxit.* Särskildt hade Föreningen att beklaga bortgången af dess framstående ledamot Zool. Prof. vid Universitetet i Helsingfors F. W. MÄäÄKLIN, som afled der- städes den 8 sistlidne Januari.” Sedan protokollet från föregående sammankomst blifvit upp- läst och godkändt, antog Föreningen det hvilande förslaget till ändring i stadgarna, innehållande följande tillägg till $ 4: »Le- damot af Föreningen, som till en fond, benämd Ständiga Le- damöters Fond, erlägger Ett Hundra kronor, är från årsafgift be- friad. Denna fond skall särskildt bokföras och endast årliga räntan af densamma till Föreningens utgifter användas.» Ordföranden anmälde, att Fru Professorskan WAHLBERG den 16 December 1882 till Föreningen öfverlemnat första hälften, 1000 kronor, af det kapital hon och hennes dotter så högsinnadt donerat till Foreningen för att bilda »Prof. P. F. Wahlbergs Fond» till ära åt hans minne och befrämjande af Föreningens ändamål. ! Förhållandet härmed kan närmare inhemtas af den ledamotsförteckning, som finnes bifogad detta häfte af Tidskriften. ? Prof. F, W. MAKLINS minnesruna finnes införd i Tidskriftens före- liggande häfte. - Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 1 (1883). I VRAIES td ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Derefter föredrogs berättelsen om anstäld granskning af Föreningens förvaltning och räkenskaper för år 1882, afgifven af herrar revisorer, Kanslisekreteraren Dr S. NORDSTRÖM och Kas- sören G. HOFGREN. Föreningen beviljade, enligt revisorernas för- slag, full ansvarsfrihet åt Styrelsen och Skattmästaren för 1882 års förvaltning.” | | : Ordföranden tillkännagaf att Styrelsen sedan sista samman- komsten till ledamöter i Föreningen inkallat Amanuensen vid Farm. Inst. hr ERNST KÄLLSTRÖM och Friherre TONNES WRANGEL VON BREHMER, pa förslag af ordf., samt Grosshandl. hr ©. Guin CHARD, pa förslag af hr Lektor HOLMGREN. Sekreteraren, Dr AURIVILLIUS, höll sedermera föredrag om in- sektslifvet i hälor och grottor och förevisade flera af de för dylika lokaler i Amerika och Europa egendomliga och mest utmärkande formerna. Ordfüranden nämde, att han vid besök ı den bekanta Adelsbergergrottan väl varit lycklig att der päträffa flera exemplar af der lefvande smä snäckor, arter af slägtet Carychium, men vid det tillfället icke lyckades ertappa nagra insekter, hvaremot han i tempelgrottorna vid Abu-Simbul i Nubien fatt nagra fa speci- mina af grottskalbaggar, hvilka dock olyckligtvis blifvit förstörda af en i samma förvaringsläda insatt A/euchus sacer, som ansågs vara dödad, men vaknat till lif igen och anstält pa en enda natt förskräckliga härjningar bland lädans innehäll. Ordföranden refererade i korthet efter Ze Nafuraliste ett i Paris inträffadt rättsmedicinskt fall, der entomologien varit till hjälp ät rättsmedicinen 1 och för bestämmandet af den tid, som antagligen förflutit mellan päträffandet af ett ı en läda inlagdt lik af ett barn och barnets död.” I sammanhang härmed upp- stod diskussion om det mer eller mindre sannolika i det all- männa antagandet, att »likmaskar» eller insektslarver förtära liken i våra kyrkogårdar. Diskussionen ledde till det resultat, att denna allmänt utbredda åsigt saknar all verklig grund, helt enkelt af det skäl, att de flugor och skalbaggar samt akarider, hvilka själfva eller genom sina larver förtära 1 fria luften liggande lik, alls icke kunna framtränga till de i täta kistor inneslutna och 6 fot ned i jorden begrafna döda kropparna. ! Revisionsberättelsen är bilagd detta häfte af Tidskriften. ? Referatet är infördt i Tidskriftens föreliggande häfte. Le ENT. FOR. SAMMANKOMST D. 24 FEBR. 1883. 3 Ordföranden omnämde sedan, att Föreningens medlem hr Kommissionslandtmätaren C. G. ANDERSSON funnit en stekel, hvilken såsom larv lefde parasitiskt i larver och puppor af Sarur- nia Pavonia L. Lektor HoLMGREN hade bestämt de sex sända exemplaren af stekeln att vara honor af Spilocryptus fumipennis Grav. Denna stekel var icke förut känd säsom parasit i nämda fjäril. En uppsats härom af Lektor "HOLMGREN skulle i Tid- skriften inflyta. Hr Apotekaren I. NORDIN fran Drottningholm förevisade en vacker samling af Hemiptera, tagna af honom under sistlidne som- mar à Lofôn, förnämligast i Drottningholms omgifningar. Ett meddelande om de sällsyntare och för denna del af Sverige ny- funna arterna skulle 1 Tidskriften införas. Hr Konservator W. MEvEs demonstrerade flere för vårt land nya fjärilarter och lofvade att för dem närmare redogöra 1 Tid- skriften. Ordföranden visade en af Mälaremästaren hr JoHan RUDOL- PHI 1 Delsbo till Foreningen förärad samling af fjärilar och andra insekter, som hr RuDOLPHI samlat i Lappland och södra Norrland Bland dessa funnos två för Sverige nya fjärilar: Psyche (Tricho- psyche) hirsutella HBN. och en vacker varietet af “Prephos Nothum Hen. Dr AURIVILLIUS skulle redogöra för dessa vackra fynd. Hr Lektor A. E. HOLMGREN, som var hindrad att själf när- vara, hade skriftligen meddelat, att hr Grosshandl. O. GUINCHARD under metning af fisk i den isbelagda Rasta-sjon den 18 Febr. d. a. fatt upp jämte fisken ett lefvande exemplar af Ranatra linearis L. Till ledamöter af Foreningen invaldes pa förslag af herr Grefve ADAM LEWENHAUPT, som var vid sammankomsten när- varande, Ofverste-Kammarjunkaren m. m. m. m. Grefve CARL von PLATEN och Ofverste-Kammarjunkaren m. m. Grefve AXEL WACHTMEISTER. Oskar Th. Sandahl. — - — REVISIONSBERÄTTELSE. Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens samman- träde den 14 sistlidne December utsägos att revidera Föreningens räkenskaper för är 1882, hafva denna dag granskningen verk- stalt och dervid funnit kassans ställning vara som fôljer: Debet. Behällning vid ärets början: Beonellska indemne 2,000: — 2,000: — Inkomster: Under äret inbetalda ärsafgifter: fopety (ar, 1880 ue a en a Sa. 58. 2 AUD 1.2. 18, N 0 ea OA ee 225 -? POO? CNRS Oe a EULA Ke ee A re Sy Li 7: 20 1,021: 20 Under ret influtna räntor., £22.25 Axe För äret uppburen behällning & försälda exemplar af tidskrifften:..... u 82 Tas Tillfälliga bidrag (ôfverbetalning af hr A. Bolinder vid ärsafgiftens erläggande) ... klar. DAME Donation af Professorskan G. Wahlberg (mottagen vid : atets slut)C tba adsense. el te nl harnais 1,000: == Skuld” vid årets slut till Professor Sandahl ____. 1,163: 68 Summa kr. 5,457: 73 Kredit. Skuld vid årets början till Professor Sandahl ......... 1,144: sg Utgifter: | Fôr framställandet af 1882 ärs ärgäng af tidskriften: Tryckning, papper och häftning ae NE US, CSN ee, SET Cee LD rasen RS SET. 62: — 4,2 TRA Utsändning af tidskriften till in- och ut- landet, Dreiporo m, m. Le Zee ars Diverse utgifter (inventarier m. m.)_____..-- 25: 75 1,313: 18 Transp. 2,457: 93 co Ne al ee ur en SE REVISIONSBERÄTTELSE. 5 | Transp 2,437: 73 Behällning vid ärets slut (förutom qvarliggande exemplar af tidskriften och resterande ärsafgifter): D ka ionden {2000 — Bean u... 000 LOGO: — 3,000: -— Summa kr. 5,457: 73 Angäende Tidskriften mä nämnas, att framställningskostnaden af ärgängen 1882, jämförd med motsvarande kostnader för är- gängarne 1880 och 1881, befinnes understiga dessa med i me- deltal 423 kr. 94 öre. Denna betydliga besparing härleder sig hufvudsakligast deraf, att under äret hvarken förekommit utgifter för Öfversättningar eller för planscher. Inventarierna, som vid ärets början utgjordes af en samling fangstredskap, bokförda till 32 kr. 42 öre, hafva under året ökats med 2 stälskifvor för skärning af bibliotekets sedelkatalog, till pris af 2 kronor, samt med annan materiel för nämde ka- talog och ärsafgiftsblanketter. Till behällningen vid ärets slut höra, ehuru ej af oss inräk- nade i ofvanstäende räkenskapssammandrag, äfven de resterande ärsafgifterna, hvilka uppgingo till följande antal och belopp: HOE 1380. © St. eller kr. . 48 , TOGO Ss 0, >. TOS 2,2902: 0380 9.0 2. 228 Summa: 64 st. eller kr. 384. Räkenskaperna äro befunna i god ordning och med till- hörande verifikationer försedda, hvadan vi p& grund af sälunda verkställd granskning tillstyrka Entomologiska F öreningen att bevilja Styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under är 1882. Det är oss slutligen en angenäm pligt att dels fästa upp- märksamheten dervid, att professor Sandahl, jämte det att han säkerligen bestridt åtskilliga ej Foreningen päförda utgifter, låtit sin betydliga fordran qvarstä utan ränta, dels framhälla den stora förbindelse hvari Föreningen stär säväl till sin arbetschef, som till Styrelsen i dess helhet, för det oförtrutna och uppoffrande nit, hvarmed Föreningens angelägenheter värdats. Stockholm den 22 Februari 1883. Gottfried Hofgren. Szmon Nordström. a NT oan NEKROLOG. + F. W. Maklin. Den Entomologiska Fôreningen 1 Stockholm har att beklaga förlusten af en bland sina mera framstäende medlemmar. Den 8 Januari 1883 pä morgonen afled nämligen i Helsingfors efter nägra dagars sjukdom professorn i zoologi vid universitetet der- städes, d:r FREDRIK WILHELM MAKLIN, i en älder af 61 är. Den hädangängne, som var född i Joutseno socken 1821, blef student 1839 samt, efter en 1847 företagen naturhistorisk forskningsresa till nordöstra Finland och Kuusamo lappmark, filosofie kandidat ar 1849, filosofie licentiat 1853 och docent i zoologi 1855. Derunder hade han 1853 företagit en ny resa till norden, hvilken denna gång gälde vestra Lappland, och 1856 besökte han i vetenskapligt ändamål åländska skärgården. Sedan han år 1859 utnämts till e. o. professor i zoologi, förestod han under åren 1860—1866 flerfaldiga gånger professuren i samma vetenskap, under de resor dåvarande innehafvaren af nämde lärostol A. v. NORDMANN företog dels inom eget land, dels till utlandet. Likaså blef MäÄKLIN, som emellertid aren 1861—62 gjort tvänne resor till Sverige och kontinenten, särskildt för stu- dier å dervarande museer, efter NORDMANNS år 1866 inträffade död förordnad att uppehålla den zoologiska professuren, och sedan han 1867 speciminerat för densamma, utnämdes han sistnämda år till ordinarie professor i zoologi. På denna plats har han qvarstatt, tills han nu bort- rycktes af döden, och med samvetsgrannhet och intresse har han derunder verkat för sin vetenskap. Särskildt inom insektsafdel- ningen Coleoptera har han arbetat med framgång och derigenom NEKROLOG: F. W. MAKLIN. 7 lyckats göra sitt namn kändt äfven af frdmmande forskare. Ocksa hade han under sin lefnad rönt erkännandet, att fa sig uppdragen den vetenskapliga bearbetningen af ätskilliga coleoptersamlingar, som hopbragts af andra. Sälunda hade han i ett af den celebre entomologen grefve K. K. MANNERHEIM utgifvet arbete om det ryska Nordamerikas skalbaggsfauna beskrifvit omkring 100 nya arter, och prof. NORDENSKIÖLD hade anförtrott honom bestäm- mandet af en del samlingar, som hemförts från NORDENSKIÖLDS första Jenisej-expedition. — Jämte det MAKLIN såsom specialist gjorde vetenskapen gagn, har han äfven inlagt stora förtjänster om ordnandet af universitetets zoologiska museum. På senare tider sysselsatte sig MAKLIN jämväl med arbeten, som berörde den Darwinska descendensteorien, men denna allt reformerande lära på den naturvetenskapliga forskningens gebit fann i Mäkrin en bestämd motståndare, som nitiskt sökte samla alla inkast mot denna teoris hållbarhet. MäKLIN var ledamot af den Entomologiska Föreningen i Stockholm allt ifrån dess stiftande. Sin välvilja emot Föreningen visade han bland annat genom att förära densamma ett större antal af sina utgifna zoologiska arbeten. En förteckning öfver MÄKLINS zoologiska arbeten meddelas här, dock utan anspråk pa att vara fullständig. Tidsomständigheterna hafva hindrat ankom- sten från Helsingfors af en fullständig sådan. Novæ in Fauna Fenn. Coleopterorum Species descriptæ a Fredrico Guiliel- mo Mæklin. (Extr. du Bull. de la Société Imp. d. Natur. de Moscou T. XVIII. 1845.) | Coleoptera mirmecophila Fennica. (Extr. d. Bull. d. la Soc. Imp. d. Natur. de Moscou T. XIX 1846.) Die Arten der Gattung Acropieron PERTY, monograf. dargest. (Acta Societat. Scient, Fenn. [1862].) | Zur Synonymie einiger Nordischer Käferarten. (Föredr. d. 7 Apr. 1862 i Finsk. Vet. Soc.) Brasilianische Arten der Gattung Sfafira LATR. (Föredr. d. 7 Apr. 1862i Finska Vet. Soc.) a | Bemerkungen über einige v. FABRICIUS beschriebenen He/ops-arten (d. 9 Febr. 1863). Die Gattung Præogena u. deren Repräsentanten (d. 9 Febr. 1863). Mexicanische Arten der Gattung SZafira LATR. (d. 13 April 1863). Den ornitologiska nomenklaturen (d. 13 Apr. 1863). Om blinda djur (d. 21 Sept. 1863). Förmodade bastarder bland fiskarna (d. 18 Jan. 1864). 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Iktyologiska notiser (d. 15 Febr. 1864). Om Hiortarter fran Marianerna (d. 14 Mars 1864). Darwins teori om uppkomsten af djur och växtarter (Föredr. pa finska Vet. Societetens års- och högtidsdag d. 29 April 1864). Om uppkomsten af mjöldrygor, Secale Cornutum (d. 23 Maj 1864). Om de tama fårrasernas hybrida uppkomst (d. 19 Sept. 1864). Iktyologiska anteckningar, gjorda i Helsingfors om sommaren 1864 huf- vudsakligen till utrönande af fiskarnes ärliga tillväxt i längd (d. 12 Dec. 1864). Om vivipara dipterlarver (d. 16 Okt. 1865). Om Strepsiptera och deras förekommande i Finland (d. 22 Jan. 1866). Nagra notiser om Bison europaeus (1866?). | Några notiser om Chlamydotis Macqueenii HARDW. & GRAY. Ytterligare en albinosvarietet af den vanliga skatan Corvus pica LINNÉ (1873?). Nägra anmärkningar beträffande Finlands Fauna (1874?). Meddelanden beträffande nägra till Universitetets Zoologiska Museum in- lemnade föräringar (1874 ?). Om Corvus Frugilegus L. och dess förekomst i flera skilda trakter af Finland under loppet af denna vinter (1874?). Ytterligare om hvita varieteter eller s. k. albinos af Garrulus Glandarius L. (1874). Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter (F. V. Soc, Förh. XIX, X 1876—77). Nya arter af slägtet Poecilestus BLANCH. (F. V. S. Fôrh. XX (1877— 78). Några bidrag till kännedom af slägtet Zadazus DEJ. CAT. (F. V. S. Förh. XX 1877—78). : Diagnoser öfver förut obeskrifna Siatira-arter fran Nya Granada (F. V. S. Förh. XX 1877—78). | | Skilnaden mellan varg- och räfungar. FABRICII och ERICHSONS Statira- arter (båda i F. V. S. Förh. XXI 1878—79). Ytterligare diagnoser öfver några nya sibiriska Coleopterarter (F. V. S. Förh. XXII 1879—80). Coleoptera, insamlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 pa nägra dar vid Norges Nordvestkust, pa Novaja Semlja och 6n Waigatsch samt vid Jenisej i Sibirien (K. Sv. V. A. Handl. B. 18, Sthm 1881). Oskar Th. Sandahl. BAG PACGELSER OVER ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER AF G. SANDBERG. Iagttagelsen af Dyrelivet inden den arktiske Region af vor Verden har sin störste Interesse, da disse Egne endda forhoids- vis har været saa lidet undersögte af Forskere. Vistnok har en- kelte Dele af samme navnlıg, vort skandinaviske Norden, ved egne og fremmede, især tydske, Videnskabsmænd været adskilligt be- reiste, hvorved værdifuldt Material har været indsamlet og bear- beidet for Faunaen; men Undersögelserne har naturligvis langtfra kunnet blive udtömmende ved disse korte og uregelmæssige Be- sög. Gjælder dette det rent faunistiske, saa gjælder det desto mere paa Biologiens Omraade, hvor et tilfredsstillende Resultat kuns kan opnaaes gjennem Erfaringer stöttede til længere Tids vedhaldende lagttagelser af Livsyttringerne paa nært Hold. Men dertil har der kuns været saare liden Anledning, og hvor Anled- ningen vel har kunnet være tilstede, har det skortet paa Interesse | og Sagkundskab. Det eiendommelige Liv, der rörer sig inden den arktiske Dyreverden, foreligger derfor fremdeles for Forsk- ningen som en lidet bearbeidet Rydningsmark, og vil der endda hengaa Menneskealdre, inden noget væsentligt kan siges at være udrettet paa dette Feldt. — Som et lidet Bidrag ı denne Ret- ning fremkommer nærværende Notitser fra Studiet af det arktiske Sommerfuglliv, der har sysselsat mig i ledige Stunder under mit næsten 12-aarige, stadige Ophold som Embedsmand 1 norsk Fin- marken. Af nye, for videnskaben hidtil ukjendte Forvandlinger indeholder disse Optegnelser Iagttagelser af alle Udviklingsstadier 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. vedrörende fölgende rent arktiske og arktisk-alpine Arter, nem- lig: Oeneis Bore SCHN., Zrebia Lappona Esp., Agrotis Speciosa HB. og Crambus Furcatellus ZETT.; fremdeles Notitser om Larven og Puppen af en Art Zriogaster samt af den antagne Anarta Lap- ponica THeG.; ligesaa om Larven af Argynnis (Freja?) samt om Pupperna af Anarta Melaleuca THBG. og Zupithecia Hyperboreata STDGR. Resten omhandler, foruden en del arktiske, tillige boreale og sydligere Arters fra för af kjendte Metamorphoser, med de nödvendige supplerende Bemærkninger og Rettelser samt de No- titser, hvortil Arternes Forekomst paa arktisk Grund maatte give Anledning, navnlig med Hensyn til Flyvetid, de forskjellige Ud- viklingsstadiers Varighed o. s. v. Ialt omhandles ı det fölgende 20 Forvandlinger, næsten alle fra Sydvaranger, Norges nordöst- ligste Landsdel paa Grændsen mod de finske og russiske Lapp- marker og under en Polhöide af 69—70° nordlig Bredde. Som almindelig Regel for Insektlivets Fremtræden ı Höinor- den, sammenlignet med Forholdet 1 sydligere Trakter, gjælder saavel den gjennemgaaende Fattigdom paa Arter, som ogsaa den forholdsvis lange Tid hver Art bruger til Fuldendelsen af sin Metamorphose. Den korte Sommer og den ofte kolde og raa Luft, endog paa denne blidere Aarstid, saasnart barske Vinde fra Ishavet aander ind over Landet, sinker med Nödvendighed Udviklingen, saa at mange Arter, der 1 det sydlige Skandinavien har sin Flyvetid om Hösten eller sent ud paa Sommeren, her- oppe flyver om Vaaren eller Sommeren efter, og Metamorpho- sens Varighed saaledes hos os bliver dobbelt saa lang som syd- paa. Uden Tvivel har de aller fleste Arter her nord en toaarig Forvandling; af Sommerfugle med eetaarig Forvandling kan an- fores Vanessa Urtice Lin., Notodonta Dromedarius Lin. og Plu- tella Cruciferarum ZETT. samt vel ogsaa Acronycta Auricoma S. V. og Selenia Bilunaria Esp. — Endrosis Lacteella S. V., der baade Sommer og Vinter som Imago forekommer almindelig inde i Husene, har sandsynligvis to Aarskuld. Men tar det hos os lang Tid ud, inden Sommerfuglen naar det sidste Stadium af sin Udvikling, saa er Flyvetidens Varighed paa den anden Side desdo kortere. Naar de enkelte stille, sol- . glade Dage ved Höisommerstid lyser over Midnatsolens Land med ufordunkelt Glands hele Dögnet igjennem og samler Udvik- SANDBERG : . ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. TI lingen i Naturen som i et eneste, levende Brændpunkt, da ha- ster alt Liv ud forat nyde den korte, forsvindende Livslyst. Man kan da her nord, hvor Lokaliteterne forövrigt er gunstige for Produktionen, iagttage langt större Masser af Sommerfugle 1 Rö- relse paa een Gang, end Tilfældet er nogetsteds sydpaa, hvor Udviklingen af Livet ikke er saa intens. Tidligst paa Aaret flyver fölgende Arter: Vanessa Urtice Lin., Asphalia Flavicornis Lin., var. Finmarchica SCHÔYEN, Xylina (Ingrica?) H. S., Bre- phos Parthenias Lin., Biston Lapponarius Boisp., Ploseria Pulve- rata THEG., Selenia Bilunaria Esp. og Semioscopis Avellanella HB. Af disse udklækkes Vanessa Urtice senhôstes (1 September Maa- ned) og overvintrer som Imago, hvilket vistnok ogsaa maa vere Tilfældet med flere andre af de nævnte saasom Xylina, Biston og .Asphalia, ‚der ved indtrædende mildt Veir allerede viser sig 1 Slutningen af April og Begyndelsen af Mai eller midt i dybe- ste Vintertid, idet Vaaren hos os sjelden indfinder sig för 1 sid- ste Halvdel af Juni Maaned. I. Oeneis Bore ScHn. Ægget marmorhvidt, cylindriskt, riflet efter Længden. Zar- ven finlodden, lys gulbrun med mörkere Linier, hvoraf en smal, afbrudt Dorsallinie og en bredere langs hver Side. Hovedet kug- lerundt, lidet i Forhold til Kroppen, graagult med 6 môrke, langsgaaende Striber og sorte Oine. Aandehullerne af Kroppens Farve; denne trind, afsmalende mod Enden, med hvælvet Ryg og tilspidset Anus. Længde 35 mm. Larven nærer sig af for- skjellige Gramineer og er af Natur yderst treg; ved Beröring trækker den sig sammen og ligger lange ubevægelig. Den over- vintrer to Gange og undergaar sin Metamorphose ı Mai Maaned i sit Vinterleie mellem Græsrôdder under Sand eller lös Jord. Den er meget udsat for Angreb af Snyltehvepse. Den -vakkert tegnede Puppe er kort og tyk med lange og brede Vingeskeder, der ligesom Thorax er af lysegrôn Farve. Abdomen lys rödgul med mörke Punkter og en lysegrôn Linie langs Ryggen samt en mattere af samme Farve langs hver Side. Punkterne i Nærheden af Midtlinien er ordnede to og to paa hvert Segment, Analtaggen kort og but, Hovedregionen paa hver 12 * ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 4 Side med en kulsort, glindsende, halvmaaneformigt krummet Streg. Puppen, der som hos alle Salyrorder er stiv og ubevægelig og ved Beröring intet Livstegn viser, angribes af Parasiter af en an- den og större Art end Larvens. Den giver Sommerfugl efter 5 —6 Ugers Forlöb. Forvandlingen har hidtil været ukjendt. Denne rent arktiske Art, der ikke er iagttaget söndenfor en Polhöide af 68—69° nordlig Bredde, er förste Gang paavist paa norsk Grund af Dir O. STAUDINGER i 1860 gjennem et Par Exem- plar fra Kautokeino 1 norsk Finmarken. Senere fandtes Sommer- fuglen af mig i 1875 i Mængde paa /akobselvens sandige Lav- land lige ved Havkysten samt ligeledes talrig langs ÆVerdenelvens nedre Löb, ved Skogerünæs, en Mil længere ude, og enkeltvis paa Fjeldene omkring Kirkenes. I russisk Lapland paa Strekningen mellem /akobselv og Kola er Arten en af de almindeligst fore- kommende Sommerfugle, men er endda ikke observeret paa den norske Kyst vestenfor Varangerfjorden. Den ‘har saaledes en mere östlig polar Udbredelse. Larven fandtes förste Gang den ız:de Mai 1880 et 10 Mm. langt, overvintret Exemplar i en vissen Græstue paa Jakobselvens törre Sandbanker, hvor ogsaa senere paa Aaret en anden, næ- sten fuldvoxen af samme Sort toges. Som det var at vente af Sommerfuglens hyppige Forekomst paa græsrige Steder, nærede Larven sig af forskjellige Græsarter, navnlig Festuca Ovina, hvoraf Lavlandet overalt er bevoxet. Den i W. M. SCHÔvENS » Oversigt over de i Norges arktiske Region hidtil fundne. Lepidoptere» pag. 163 udtalte Formodning, stöttet til Iagttagelser af Professor i Buenos Ayres C. BERG ved en anden Art af samme Slægt, at Bore under sin Larvetid vilde vere at söge paa Zavarter, har saaledes vist sig ikke at holde stik. De tagne Larver var hen- imod Slutningen af August fuldvoxne og ophörte at spise samt hensank i en lethargisk Tilstand; men da de ikke viste Tegn til Forpupning, nedgravede sig sidst i September begge i en liden Kasse i Jorden for Vinteren. Den 15:de Mai neste Aar hæve- des Vinterkvarteret, og fandtes da den ene af Larverne död, medens den anden syntes at befinde sig 1 bedste Velgaaende og kröb forholdsvis livlig omkring uden dog at ville tage nogen _Næring til sig. Desværre var Velbefindendet dog kuns tilsyke- ladende, idet Dyret paa et tidligere Stadium af sin Larvetilstand SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 13 havde været anstukket af en liden Parasithveps, hvis Larver den 23:de Mai var færdige til Forpupning og nu ved gjennem Værtens Sider at skaffe sig Adgang til det frie endelig gav det ulykkelige Offer for slet lönnet Gjæstfrihed Banesaaret. Forpup- ningen af de smaa Larver gik raskt for sig, og snart var den store omgivet af c:a 50 Stkr. hvidgraa Kokonger, der efter 5 Ugers Forlöb gav Imago de sidste Dage af Juni. Al videre Forhaabning til de tagne Larver var imidlertid tilintetgjort ved disses dödelige Afgang, og lykkedes det mig ikke at opdrive nye för Vaaren næste Aar, da jeg i Mai Maaned besögte Jakobselv Larven fandtes da 1 Mængde liggende i det visne Gres, saa jeg i Lobet af nogle Timer havde indsamlet henved 50 fuldvoxne Exemplarer, men desværre ikke et eneste brugbart, idet de samt- lige bar Merker efter at have herbergeret Vinterlogerende, som nu i Form af smaa Dynger paa 46—54 Stkr Snyltehvepskokon- ger, alle af samme fra för af kjendte Arter, var afsatte omkring i Græsset. Nogle af Værterne havde under Processen sat Livet til, andre var undslupne med Livet; men al videre Udvikling var dermed standset, og senest inden 8 Dage indtraadte Déden. Af den Omstændighed, at ikke et eneste uskadt Individ blandt saamange Larver var at finde, sluttede jeg, at Puppebiet maatte veere under Jorden, og at Larven om Vaaren kuns tvunget af NGdvendigheden i de nævnte presserende Forretningar forlod sit Kvarter paa Udflugter til Ovenverdenen. De indsamlede Para- sitkokonger gav den 2o:de Juni de förste Hvepse, hvis Forpup- ning altsaa maa have foregaaet omkring Midten af Mai. Disses Verte maa fölgelig have vaagnet af Vintersövnen i Begyndelsen af Mai, hvorefter deres Forpupning, om alt havde veret i Orden, antagelig skulde været tilendebragt i Lôbet af de næstpaafôlgende 14 Dages Tid. Mine ivrige Efterforskninger efter Puppen var imidlertid lenge forgjæves, indtil det endelig den 25:de Mai lyk- kedes mig at opgrave en. Den laa lös i Sandet skjult under Rödderne af en Græstue. Forvandlingen var nylig foregaaet, hvilket fremgik af den ganske friske Larvehud, der endnu hang ved Analtaggen og ved sit karakteristiske Udseende, navnlig ved de fremtrædende 6 mörke Striber paa Hovedets Hemisphærer, tilstrekkelig godtgjorde Identiteten med de fra för af kjendte. Puppen gav den 24:de Juni næstefter Sommerfuglen af Oen. Bore RE 4 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 1 et smukt Hanexemplar, efter at Vingeskederne de 4—6 for- udgaaede Dage havde antaget en mörk gulgraa, tilsidst næsten blaasort Farve. Endnu en anden Puppe af samme Art fandt jeg den 31:te Mai liggende lös ovenpaa Græsset, men af en brunagtig Farve, hvilket gav Formodning om, at den havde taget Skade. Den gav heller ingen Sommerfugl, men derimod den 17:de og 18:de Juni næstefter 3 Stkr. Snyltehvepse af en anden, betydelig större Art en Larvens. À 2. Erebia Lappona Esp. Larven. Hovedet lidet, kuglerundt, sort. Kroppen trind, afsmalende fortil, men især stærkt bagtil, fint sortlodden, Farve gr&sgrön med en sort, fortil afbrudt Dorsallime og en anden, bestaaende af sorte Flekker, langs hver Side. Aandehullernes Periferi sort. Anus tospidset. Længde 25 Mm. Larven er af Natur træg, trækker sig ved Beröring sammen som Sneglen, over- vintrer og forpupper sig om Vaaren i Mai eller Juni Maaned. Puppen er mindre og smalere end Oen. Bores. Thorax og Vin- geskeder mörkegrönne. Abdomen skidden gulbrun med stærk Punktering. Langs Ryggen en smal, rödbrun Linie og paa hver Sıde to, bestaaende af Flekker af samme Farve. Ingen Analtag. Hovedregionen, som hos Bores Puppe, tegnet med to sigdformigt eller halvmaaneformigt krummede, kulsorte, glindsende Streger, en paa hver side af Mundpartiet. Puppen er ubevægelig, For- vandlingen hidtil ukjendt. Arten, der er arktisk-alpin, forekommer 1 det syalige Norge sjelden i de subalpine Regioner, men er i Finmarken en af de almindeligste Lavlandssommerfugle, der saavel optræder inde 1 Landet, som ude ved Kysterne af Ishavet, forskjellig fra dens arktiske Slægtninge, Disa og Medusa, der alene tilhörer Indlandet og Fjorddistrikterne. I 1874 udklekkede jeg Sommerfuglen af en i Shyervd erholdt Puppe; senere fandt jeg 2:den Juni 1882 Larven i et fuldvoxent, overvintret Exemplar paa Jakobselvens græsbevoxte Sandbanker, hvor Sommerfuglen fra Slutningen af Juni og Begyndelsen af Juli flyver i Mengde sammen med Oen. Bore. Larven laa mellem det visne Gres af Festuca, der rime- ligvis udgjör Dyrets Foder, men vilde ingen Föde tage til sig. SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 15 Den forvandledes til Puppe den ır:te Juni efter en Uges Tid at have henligget ubevægelig, snegleformigt sammentrukket paa Si- den, men döde ikke mange Dage efter Forpupningen, idet ogsaa denne Art fra Larvestadiet havde medbragt Parasiter. Maaske kan denne Omstændighed have været Aarsagen til, at Larven har forladt sit Leie under Sandet, hvor den sandsynligvis, efterat have tilbragt .Vinteren, undergaar sin Forvandlıng, og begivet sig op i det frie. Larvens Farve er ikke saa afstikkende som Oen. Bores, hvorfor den vel heller ikke ı samme Grad som denne er udsat for sine smaa Dödsfienders Efterstræbelser; men dens store naturlige Træghed og Indolence 1 Forbindelse med dens Tilhold paa særdeles iömefaldende Steder i det frie gjör, at den ofte i længere Tid kan komme til at indtage stærkt blottede Stillinger og saaledes lettelig opdages af de paatrængende Gjæster. Da Sommerfuglen, ligeledes i Lighed med Oen. Bore, flyver tungt og er let at fange, turde det være et Spörgsmaal, om den na- turlige Tungvindthed hos begge Arters saavel Larver som Ima- goer kan vere grundet 1 en »psychologisk Forbindelse» mellem de to Udviklingsstadier. Ganske vist existerer der dog ingen almindelig gjældende Regel 1 saa Maade, da man har Exempler nok paa det omvendte Tilfælde fra andre Arters Metamorphoser. 3. Argynnis (Freja?) THBG. Larven: Hovedet lidet, fint haarbesat, sort. Kroppen kort og bred, nögen, af Farve graaviolet. Hvert Segment besat med 6 gule eller gulgrönne, sorthaarede Torne. Desuden et Par Hals- torne, der er rettede fremad. Aandehullerne glindsende sorte. Abdominalfödderne og sidste Par Födder rödgule, krandsede med | en Besætning af korte, sorte Börster. Forvandlingen ukjendt. Den 26:de September 1880 fandt jeg paa en tör Lyngbakke ovenfor den store Myr ved Kirkenes den ovenfor beskrevne, endda ikke fuldvoxne, c:a 20 Mm. lange Argynnis-larve, ifærd med at gaa i Vinterkvarter, da den havde ophört at tage Næring til sig. Larven blev for Vinteren nedgravet i Jorden ı en Potte og kla- rede paa denne Maade Overvintringen særdeles vel, saa at den befandt sig i bedste Velgaaende, da jeg den 28:de April næste Aar, desværre altfor tidligt, hævede Vinterkvarteret og tog den VV AT TT A wg RE a 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ind i varmt Hus. Efter nogle Dages Forlöb skiftede den Hud og levede siden flere Uger, indtil den endelig döde af Mangel paa passende Næring, der paa den Tid endda ikke var at op- drive. De lavere dicotyledone Urter, der udgjör Larverne af denne Slægts Næring, er der paa vore Kanter ikke Adgang til för mod Slutningen af Juni, paa hvilken Tid altsaa Larven efter Overvintringen paany skulde tage fat paa sit Foder. Heraf frem- gaar med Sikkerhed, at Forvandlingen ikke kunde være tilende- bragt dette Aar, da samtlige nordlige Argynnis-arters Flyvetid fal- der i Juni eller senest 1 Juli Maaned. Den omhandlede Larves Metamorphose har saaledes antagelig været toaarig. — Vanske- ligere blir Spörgsmaalet om, til hvilken Art denne Larve rettest skulde vere at henföre, et Spörgsmaal der neppe med fuld Sik- kerhed vil kunne besvares. Det er dog ikke rimmeligt, at en allerede efter förste Overvintring saapas tilvoxet Larve har tilhört en mindre Art af de i Trakten omkring Kirkenes forekommende Argynnis-arter. Disse er Aphirape, Euphrosyne, Pales og Freja, hvis Forvandlinger er kjendte for de to fdrstnevntes Vedkom- mende. Idet Valget saaledes blir mellem Zales og Freja, der begge forekommer paa den samme Lokalitet, hvor den omhand- lede Larve fandtes, vil alt tale for sidstnævnte, rent arktiske Art, der baade er den störste, flyver tidligt paa Vaaren og tillige her er den almindeligste. Under enhver Omstændighed passer Be- skrivelsen af Larven ingenlunde paa den af SCHIFFERMULLER ifölge TREITSCHKE 7 övre Österrige paa Bladene af Viola montana fundne Argynnis-larve, der ansees at have tilhört Arten Zales. 4. Arctia Qvenselii PAYK. Til Fulstændiggjôürelse af den af WILDE i »Die Raupen Deutschlands» givne Beskrivelse af denne Arts Larve meddeles her fölgende Notitser efter mine Iagttagelser af en hel Del Lar- ver fundne i /akodselv paa den russiske Grændse, lige ved Is- havets Kyster: Længde 25—30 Mm. Hovedet lidet, sort med et tæt haarbesat Nakkeskjold. Ryg og Sider sorte med en af hvide Prikker og Streger i Afvexling dannet fortlöbende Dorsal- linie. Bugen mörk graabrun. Huden med Rader af blanke Vorter, der er tet besatte med Haar. Vorterne er paa Ryggen Te » N an ‘ 24 BA SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 17 og Siderne fra fjerde Led forfra store og kuglerunde og af Farve sorte, undtagen det næstôverste Rad samt det överste Par paa Analsegmentet, der er rödbrune. Vorterne strækker sig paa de fodbærende Segmenter indtil Födderne, paa de andre omkredser de hele Ringens Periferi; deres Antal er: Paa förste Segment 6, andet og tredie 8, fjerde og femte 14, sjette til niende 10, tiende og ellevte 14, tolvte 8. Desuden bærer hvert Segment, fra fjerde til ellevte, överst oppe paa Ryggen 4 bitte smaa, tætstillede Vor- ter. Haarbedækningen er kort og börsteformig, tiltagende 1 Længde mod Anus, af Farve under og paa Siderne rödbrun, oventil sort. Fra dette Larvens normale Udseende har jeg dog fundet endel Afvigelser i Henseende til Farve og Tegning: Saaledes har nogle Individer det hvide Midtbaand fra Nakkeskjoldet indtil fjerde Led bestaaende af en sammenhængende, fin Linie, der senere fortsættes 1 Prikker og Streger; hos endel er alt Tegn til Midtlinie n&sten udslettet; hos andre igjen bestaar den kuns af Prikker; stundom bemærkes paa begge Sider af Midtlinien en- kelte hvidgule, uregelmæssigt formede Flekker; hos nogle er Haarbedækningen overalt af rödbrun Farve; endel har samtlige Vorter oventil mere eller mindre gulbrune; hos enkelte begynder de gule Vorter först med fjerde Segment, hos andre lige fra förste o. s. v. Larven er af Naturel livlig og var og ruller sig sammen ved mindste Beröring eller pludseligt Lysskifte; den overvintrer to Gange, forpupper sig om Vaaren i Juni Maaned 1 et löst Spind mellem Gres eller Lyng nær Jordens Overflade og giver Imago efter en Maaneds Puppehvile. Sit Vinterleie paa Jorden mellem Græs, Lyng etc. forlader Larven altid om Vaaren og vanker ligesom de andre af Slegten urolig omkring en Tid fôr Forpupningen. Paa Grund af dens afstikkende Farve mod det afblegede Gres eller den hvide Sand har den ei været van- skelig at opdage, naar den paa varme Solskinsdage om Vaaren foretar sine Vandringer.' Höist mærkværdigt er det, at man af denne Art aldrig paatræffer fuldvoxne, toaars Larver sammen * Larven lever paa Greesset af Flatbælg (Zafhyrus), der i stor Mængde voxer paa Sandbankerne ved Fakobselv. Den tager ikke Föde til sig efter sidste Overvintring om Vaaren för Förpuppningen, der indtræffer först i Juni Maaned. Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 1 (1883). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. med de halvvoxne, aarsgamle, eller at det intetsteds er lykkedes denne Art, som de mange andre toaarige, at komme 4 jour med den aarlige Produktion af Sommerfuglen. Dette Faktum, der for mit Vedkommende stôtter sig til Aarrækkers lagttagelser af Arten i dens arktiske Forekomst, stadfæster Prof. H. FREY ogsaa for dens Optreden 1 Schweitz, hvor den ligesom hos os kuns har været at finde hvert andet Aar. Sommerfuglen er 1 sin Hovedform ægte alpin og forekom- mer paa Adperne 1 en Höide af 2,000—2,500 Meter over Ha- vet. Varieteten Gelzda MOSCHLER er derimod ren arktisk og fun- det i Labrador 1 Nordamerika samt paa europeisk Grund hidtil alene paa de her anförte Lokaliteter 1 Finmarken. 5. Trichiura Cratægi Lin. Denne Arts i Udseende saa höist varierende Larve optræder paa arktisk Grund 1 to fuldkommen forskjellige Former, hvoraf Beskrivelser her fôlger: a. Hovedet sort. Ryggen sorteblaa med bred melkehvid, sortmeleret Indfatning samt rödbrune Ledföinin- ger. Langs Ryggen to Rader sorte Haarpensler, siddende paa hver sin store, rödbrune Vorte. Hver Side med to langslöbende, tætstillede, smale, rustgule Linier. Farven under Bugen graasort, Bug- og Analfödder rödbrune. Haarbedækningen oventil tynd, un- der og paa Siderne tættere, gulgraa, blöd. Længden 40-45 Mm. 6. Hovedet glindsende sort. Kroppen flüielssort, aldeles manglende de rödbrune Vorter og den hvide Indfatning, men med fremtredende Haarknipper langs Ryggen. Hvert Segment, fra andet til ellevte, oventil paa hver Side prydet med to höi- gule Tverstreger, hvoraf den forreste er mindre, den bagerste længere, uden dog at gaa sammen med den modstaaende over Ryggen. Langs Siderne, strax ovenfor Födderne, en Række ganske smaa, haarbesatte, brungule Vorter. Abdominalföddernes Indside rödgule. Haarbedækningen sparsom, af Farve perlegraa. Længden 35-—40 Mm. Af begge Larveformer er flere Individer tagne, a især i de indre Distrikter, à nærmere Havet, saasom paa Kirkenes, Elve- nes og 1 Jarfjord. Sidste Form har det kuns engang lykkedes at faa klækket, nemlig af Konservator SCHNEIDER 1 77omsû 1 et for- kröblet og ubrugbart Exemplar af Sommerfuglen; derimod har " SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 19 jeg selv af den almindeligere forekommende Form a Klekket flere vakkre Par af Varieteten Arie Hs. Forvandlingen er to- aarig og sidste Övervintring i Puppestadiet. Forpupningen fore- gaar meget tidligt om Hösten, ofte allerede i förste Halvdel af August Maaned; men det hænder aldrig hos os, som 1 sydligere Egne, at Arten alt om Hösten giver Imago. Puppen er efter 14 Dages Tid færdig i Kokongen, som er fæstet til en Kvist eller et Blad paa Larvens Næringsplante, Betula alba og nana, Salix m. fl. Puppen er af Farve /yseörun (ikke, som jeg har seet an- fort sortbrun) med lidt mörkere Vingeskeder. Abdomen but med en vorteformig med korte og stive Borster tet besat Analtag. Langs Ryggen löber en mörk, utydelig Linie. Kokongens Be- skaffenhed har jeg hverken fundet pergamentartet, som hos Slæg- ten Bombyx ialmindelighed, eller, som af WALLENGREN anfört for Slægten Zrichiura, bestaaende af Silke, ligesom jeg heller ikke har fundet Farven svarende til dennes Opgave, nemlig gulagtig eller Avıdagtıg. Samtlige af mig iagttagne Kokonger af denne Art har været haarde og spröde, dannede af en gummiartet Vedske med Indblandning af forskjellige fremmede Bestanddele og af en sortagtig Farve. Puppen, som indtaget i varmt Rum om Vaaren giver Imago efter omkring 6 Ugers Forlöb, er 1 Forhold til Lar- ven og Sommerfuglen meget liden og Kokongen trang. Med Udklekningstiden antar Pnppen over det hele en mörkbrun eller violetagtig Farve. Efter at Puppeskallet er brustet og Sommer- fuglen har frigjort sig 1 Kokongen, baner den sig Vei gjennem dennes Veg ved Hjælp af en tynd, vandklar Vædske, der ud- siver gjennem Dyrets Munddele og ved Beröring med Kokong- væggen destruerer denne. Hovedformen af denne Art forekommer, skjönt ikke almın- delig, i det sydlige Norge, men er aldrig observeret paa arktisk Grund. Varieteten Ar: har hidtil kuns været kjendt fra X- perne og de schlesiske Bjerge og vides intet andetsteds end i Sydvaranger observeret inden den arktiske Region. 6. Eriogaster SP. GERM. I Slutningen af Juli 1880 fandtes paa Betula i Præstegjæl- dets indre Distrikter en Larve af en Dombycid, der allerede den 2:den August indspandt sig til Puppe, men.desværre ingen Som- 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. | merfugl gav, da Puppen döde Hôsten næste Aar. Om Larvens og Puppens Udseende har jeg noteret fölgende: Larvens Hoved rundt, sort. Kroppen lang og smal, af Farve graa med store, rödgule, parvis siddende haarbærende Vorter langs Ryggen og Tverstriber af samme Farve. Haarbedækningen gulgraa, sparsom. Langden c:a 45 Mm. Puppen \angagtig ægformig, tilspidset mod Enden. Farven mörkebrun, Abdomen under og paa Siderne rödbrun. Analenden haarbesat uden Cremaster. Kokongen fæstet til et Blad eller en Kvist paa Næringsplanten, rummelig, oval af Form, læderagtig, tynd og seig, graasort af Farve. | Efter Overvintringen blev Puppen indtaget i varmt Rum tidligt næste Vaar, da den fandtes frisk og livlig: men uagtet al anvendt Omhu ved Behandlingen döde den, som sagt, efter 4 Maaneders Förlöb. Den har vistnok været at henföre til en Art af Slægten Zrrogaster, hos hvem Puppetiden, som bekjendt, er höist uregelmæssig, og hvis Klækning som Fölge deraf saa sjel- den har lykkedes. 7. Saturnia Pavonia Lin. Af denne vakkre Art, der uden endda at kjendes i nogen Varietet, er udbredt over hele Zuropa og forekommer saavel paa Lavlandet som i en betydelig Höide over Havet, toges senhöstes 1881 paa Betula ved Kobbervik och 1 Langfjorddalen fire Larver, hvoraf ialfald de to havde gjennemgaaet 4:de Hudskifte, at domme efter Stôrrelsen og Farven. De fortærede med Graadig- hed sit Foder og voxte hurtigt, saa at de to stôrste snart var færdige til Forpupningen, der foregik den 7:de Oktober. De to andre naaede derimod ei til Puppestadiet, men gik snart i Vin- terdvale. Udpaa Vinteren döde samtlige saavel Pupper som Larver; men Resultatet syntes dog at have vist, at ikke alle Larver af Arten paa vore Hoider naar sin fulde Udvikling for Vinterens Komme, men at nogle overvintrer og fortsætter Udvik- lingen neste Vaar. 8. Notodonta Dromedarius LIN. Til det af WALLENGREN noterede angaaende denne Arts, Metamorphose har jeg kuns for Puppens Vedkommende at til- ~= SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 27 ' f foie, at jeg sjelden har fundet Forholdet med Analendens Apen- dixer saaledes, som af ham anfört, nemlig med to större og to mindre Torne. Som oftest har der paa nævnte Sted veret flere smaa, med fine Börster besatte Fremstaaenheder, tildels har der endog veret en enkelt, vorteformig Cremaster. | Forpupningen foregaar om Hösten. Kokongen anbringes som oftest i Jordens Overflade under et nedfaldt Blad, i Form af en temmelig rummelig, limet Hule. Indtaget 1 varmt Rum om Vaaren giver den Sommerfuglen allerede efter 25—26 Dages Forlöb. Da Larven er overordentlig graadig og voxer hurtigt, gaar det snart med Forvandlingen, saa at den, udklækket af Ægget i Midten af Juli Maaned, allerede mod Slutningen af August, eller efter 5—6 Ugers Forlöb, er færdig til Indspinding. Metamorphosen er saaledes hos os eetaarig; men i det sydlige Norge skal Sommerfuglen have 2 Generationer om Aaret. Som Larve er Arten taget af vor fortjenstfulde Entomolog Kand. SCHÔYEN 1 Karasjok samt af mig 1 de indre Distrikter af Sydvaranger, og har det lykkedes mig at udklekke tre Hunexem- plarer, der alle var noget mindre og mörkere farvede end syd- ligere Individer. Forövrigt er Forekomsten saa langt mod nord mærkelig, da dens egentlig Hjem jo er Aellemeuropa, og den endog i det sydlige Skandinavien sjelden er observeret. I fölge TENGSTROM skal den ogsaa forekomme i de finske Lapmarker. 9. Cymatophora Duplaris LIN. Af denne Art fandtes Larven den 2o:de August 1880 paa Kobbervik, mellem to löst sammenspundne Birkeblade, fuldvoxen og færdig til Forpupning, men blev desværre et Offer for Snylte- hvespe af en liden, til Preromalinerne henhörende Art. Da Som- merfuglens Flyvetid falder langt ud i Juli Maaned, er det ikke rimeligt, at: Larven allerede det förste Aar blir færdig til sin Forvandling, men er denne efter al Sandsynlighed herope toaarig. Sommerfuglen, der er almindelig i det sydlige Skandinavien og holder sig ı Lavlandet, vides för kuns een Gang at være taget paa arktisk Grund, nemlig af Prof. ZETTERSTEDT, der fandt den ved Björkvik à Nordland. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. x 10. Acronycta Auricoma S. V. En Larve af denne Art, der den 2ı:de August fandtes paa Betula, undergik den 27:de samme Maaned sit sidste Hudskifte og inspandt sig 14 Dage senere i en Kokong af Blade, fæstet til en Kvist og indvendig fodret med et fint Silkespind, hvori den ro Dage derefter forpupede sig, men desværre döde i Löbet af Vinteren. Larven, der neppe var 20 Mm. lang, gav en for- holdsvis meget stor Puppe, idet dennes Længde udgjorde 16 Mm. — Da Sommerfuglen flyver temmelig tidligt paa Aaret (SCHNEI- DER tog den den ıo:de Juli 1882 i et allerede noget afflôiet Expl. ved Dos-jaure i det indre af Sydvaranger) og Forpupningen foregaar senhöstes, er Metamorphosen hos os muligens eetaarig. I Mellemeuropa skal Arten forekomme i 2 Generationer om Aaret. 11. Pachnobia Carnea THBc. Til de af Dr. STAUDINGER i »Stettiner Entom. Zeitung» for 1861, pag. 367—368 meddelte Oplysninger om denne Arts For- vandling er der kuns lidet at tilfôie. Larven, som er meget polyphag og lever paa Vaccin. Myrtillus og uliginosum, Betula, Alchemilla etc., opnaar om Hösten ved förste Overvintring en Længde af ı5—ı8 Mm. Efter anden Overvintring forpupper den sig henimod Midten af Juni 1 et fint Spind af Bladrusk eller Jord i Vinterleiet under Mosen paa törre Steder. Af endel efter sidste Overvintring ved Midten af Mai 1 varmt Rum ind- tagne Larver vilde de fleste ingen Neering tage til sig, medens dog etpar med störste Begjærlighed fortærede friske Rosenblade fra Blomsterpotten og vedblev dermed i 14 Dage, hvorved For- vandlingen udsattes en tilsvarende Tid. Tor man antage, at den samme. Trang til Næring vilde have været tilstede hos disse In- divider ogsaa i fri Tilstand, synes det altsaa rimeligt, at nogle Larver forlader sit sidste Vinterleie om Vaaren forat söge Föde hvorved Forpupningen og Klekningen indtreeder noget senere paa Aaret. Denne egte arktisk-alpine Art, der er fundet i Zabrador, paa Dovrefjeld samt ifôlge Meddelelse fra Naturaliehandler WATKINS ogsaa paa de skotske Höifjelde, er i Ostfinmarken særdeles almin- ie I SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES MFTAMORPHOSER. 23 delig og er af SCHNEIDER endog taget paa Vardi. I Sydvaran- ger har jeg foruden Sommerfuglen ogsaa fundet Larven 1 Mængde om Vaaren i Vinterleiet, saavel halv- som fuldvoxne Individer. 12. Agrotis Hyperborea ZETT. Artens Forvandling er beskrevet af STAUDINGER 1 »Stettiner Entom. Zeitung» for 1861, pag. 362—363. Som supplerende Bemærkninger har jeg for Zarvens Vedkommende at tilfôie, at Kroppens sædvanlig rôdlig graa Grundfarve stundom varierer i det gule eller grönlige. De sorte Streger paa begge Sider af Midtlinien danner med denne og de sorte Punkter ı Leddene langs Ryggen en fortlöbende Række mörke, gaffelformige Marmo- reringer, hver med 3 fremadvendte Grene, hvorimellem Grund- farven viser sig som 2 og 2 lysere Flekker paa hvert Led. Larven er meget polyphag og lever paa lavere og hölere Planter: Vaccin. Myrtillus og uliginosum, Vicia, Lathyrus mari- timus, Alchemilla etc. Et overvintret og tidlig i Stuen indtaget Individ nærede sig 3 Maaneder, medens det endnu var vinterligt udenfor og ingen Adgang til den naturlige Föde, af Rosenblade fra Blomsterpotten og opnaaede, saaledes fodret, sin fulde Ud- vikling. Larven overvintrer 2 Gange, förste Aar 10 Mm. lang, andet Aar fuldvoxen og forblir sædvanligvis 1 sit Vinterleie ved Forpupningen om Vaaren. Nogle begir sig dog paa Vandring forat söge Næring, hvorved Larvestadiet kan forlænges noget; ja det hender endog ved Svækkelse 1 Væxten, at enkelte Individer efter anden Gangs Overvintring atter tilbringer en Sommer i Larvestadiet og forpupper sig om Hösten, hvorved Sommerfuglen udkommer tidligt Vaaren efter, og Forvandlingen fölgelig blir treaarig. Saaledes fik jeg Sommeren 1881 af Opsynsmand OL- SON 1 /Jakobselv en overvintret Larve af denne Art, taget paa Lathyrus, hvilken gjennemgik sine Hudskifter og samme Höst havde naaet sin fulde Legemslængde, men efter anden Gangs Overvintring næste Vaar fandtes afmagret og svag. Den vedblev nu i hele tre Maaneder at spise (Rosenblade) og opnaaede der- ved et godt Huld, inden den endelig forpuppede sig og gav Imago i August Maaned. Larven skiftede hele sidste Sommer ikke en eneste Gang Hud. En lignende Efternöler af denne x 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Art har det vel været, jeg den 23:de August 1878 fandt paa Vaccinium. Den forpuppede sig den ıo:de September og laa Vinteren over som Puppe. Larven spiser lidet ad Gangen. Den fortærer sit Foder om Natten og ligger om Dagen sammenrullet efter Siden, skjult under Foderplantens Blade. Denne ægte arktisk-alpine Art er almindelig i hele Zin- marken, hvor den stiger ned paa Lavlandet og gaar helt ud til Kysterne af Ishavet. 13. Agrotis Speciosa Hp. Af denne sjeldne, alpine Sommerfugl, der i sin arktiske Va- rietet flyver almindelig paa Fjeldene omkring Kirkenes i Juli Maaned, har Forvandlingen hidtil, saavidt vides, veret ukjendt. Jeg fandt Larven Sommeren 1881 paa Vaccin. Myrtillus og Vaa- ren efter 1 Mængde paa torre Tuer under Mose, hvor den over- vintrede i Selskab med Larven af Agrohs Hyperborea, Pachn. Carnea, diverse Dipterlarver og andre fredelige Medlogerende. Paa samme Lokaliteter fandtes omkring Midten af Juni Puppen, der gav Imago i förste Halvdel af Juli. Speczosas Larver og Pupper er, ligesom Sommerfuglen, gjennemgaaende noget större end Hyperboreas; men fordvrigt har jeg mellem de to Arters saavel Larver som Pupper ingen Forskjel kunnet opdage, omendskjônt jeg til Sammenligning paa een Gang har havt for mig en Mangfal- dighed af Exemplarer i begge de anförte Stadier af Arternes Ud- vikling. Det gulbrune, mörkt marmorerede Hoved, Kroppens graa, gule eller rödlige Grundfarve, de stærke sorte Punkteringer og gaffelformige Schatteringer langs Ryggen hos Zarven, samt hos Puppen den lys kastaniebrune Farve, ja ligetil de 4 fine Kroge paa den temmelig tynde Cremaster, alt udviser nölagtigt det samme Forhold hos den ene som hos den anden Art. — Der gives som bekjendt Slegter inden JVoctuerne, som f. Ex. Acronycta, hvor de forskjellige Arters saavel Larver som Pupper afviger paafaldende i Udseende, og paa den anden Side atter andre, hvis Arter udviser betydelig indbyrdes Lighed; men at der mellem to Arter i disse Udviklingsstadier ingensomhelst For- skjel lader sig paavise, hörer dog til Særsyn ı Naturen. SCHNEIDER anförer i sin »Oversigt over de i Nedenes Amt bemærkede Lepz- SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 25, doptera» et analogt Tilfælde, nemlig mellem Arterne Popularis og Cespitis af Slægten Neuronia. Man maatte 1 saadanne Til- fælder antage begge for een og samme Art, hvis ikke, saasom ialfald Tilfælde er mellem Hyperborea og Speciosa, begge Arters udviklede Insekter i Udseende afveg saa betydeligt fra hverandre. Derfor maa det vere /magos Udseende, som bestemmer Arten, uanseet den mere eller mindre fremtrædende Lighed eller Ulig- hed paa de andre Stadier af Dyrets Udvikling, hvorfor de nævnte Tilfælder ei kan opfattes anderledes end som ret merkelige Vid- nesbyrd om, at ogsaa Naturen en Gang imellem kan blive træt af at variere. 14. Anarta Melaleuca THBG. Af denne interessante, arktisk-alpine Slegt, hvoraf kuns en enkelt Art tilhörer Lavlandsfaunaen, er Forvandlingen kuns kjendt for etpar Arters Vedkommende. Hôsten 1881 fandt jeg Puppen af Melaleuca under Mose, indspundet for Vinteren 1 et lost Spind af Jordpartikler, paa Steder, hvor Vaccin. Myrtıllus voxte almin- delig. Den gav Imago efter en Maaneds Forlöb. Puppen, der i Forhold til Sommerfuglen er meget liden, er af Farve glind- sende sort med 3 gule Ringe om Abdomen og med 2 udad og opad krummede, stærke Torne paa den tvert afskaarne Abdomi- nalende. Længde 10 Mm. Den er livlig og meget ömfindtlig for Ber6relse. AMelaleuca er en af sin höinordiske Slegts almin- deligste Repræsentanter og flöi fornemmelig sidste Sommer 1 tal- lös Mængde i de indre Distrikter af dette Præstegjæld. » 15. Anarta (Lapponica?) THBc. Larven: Hovedet rödgult med fine sorte Dobbelstreger. Kroppen langstrakt, smal, af Farve under og paa Siderne graa- agtig, Ryggen kanelbrun med en fin lys langsgaaende Linie efter hver Side og en af sorte Punkter bestaaende Midtlinie. Mellem Linierne fra 4:de Segment langs Ryggen en Række af mörke Skraastreger, som forover stöder sammen med Midtlinien i Vink- ler. Længde c:a 30 Mm. Larven, som er livlig og vedrört ruller sig sammen, lever paa Vaccin. Myrtillus samt Betula. a are» 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Den fortærer sit Foder om Natten og hviler om Dagen. Pup- pen er glindsende kulsort, med 3 brede, gule Ringe om Abdo- men. Analtaggen ret, besat med 3 smaa Spidser, hver med en fin Börste. Den er yderst livlig og ömfindtlig for Beröring. Forpupningen foregaar tidligt paa Hösten i et fint Spind under Jordens Overflade. Forvandlingen er sandsynligvis toaarig. Larven fandtes af mig Sommaren 1879 paa Kirkenes 1 et overvintret Exemplar,» der den 15:de Augusti indspandt sig til Puppe, men desværre döde 1 Löbet af Vinteren. Som man ser, ligner Beskrivelsen WILDES i »Raupen Deutschlands» af An. Cordigera, THBG., men afviger dog 1 saa væsentlige Stykker fra ‚denne, navnlig ved Farven af de langslöbende Linier samt Skraa- stregernes Stilling til Midtlinien, at den ikke vel lad sig læmpe paa nævnte Art, som desuden hidtil aldrig har været observeret omkring Kirkenes. Med Sikkerhed at afgjôre, til hvilken Art den her beskrevne Larve og Puppe henhörer er ikke muligt; dog har jeg antaget det at vere Lapponica, da denne og Melaleuca er de eneste Anarta-arter, som hidtil er iagttagne paa de foröv- rigt saa vel undersögte Lokaliteter ved Kirkenes. 16. Selenia Bilunaria Esp. Denne fra Zuropas boreale Egne saa vel kjendte Art, der ogsaa er fundet i Mengde paa etpar Steder indenfor vor arkti- ske Region, tog jeg som Zarve to:de September 1880 paa Ze- tula ved Kobbervik. Den forpuppede sig 14 Dage senere og gav midt paa Vinteren Sommerfuglen i et lidet Hunexemplar efter i 25 Dage at have ligget inde 1 varmt Rum. Den lysebrune Puppe var forsynet med en vorteformig, but Cremaster, besat*med 2 stive Börster samt 6 fine Kroge, hvoraf de 4 inderste og længste var udad-, de 2 yderste indadkrôkte. | Da Sommerfuglen her flyver allerede i Mai Maaned, og Forpupningen foregaar saa sent paa Hôsten, er Forvandlıngen sandsynligvis eetaarig. 17. Cidaria, Dilutata 5. V. Sommeren 1880 fandt jeg 1 Zanen paa Betula Larven, der af Dr. STAUDINGER för er taget 1 Alten. SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES MRTAMORPHOSER. 27 Denne overalt heroppe saa almindeligt forekommende Som- merfugl udklækkes af Puppen i September og flyver ofte til lige ind 1 Oktober Maaned, saa at den af alle her forekommende Arter er senest paafeerde mod Vinteren. Arten synes at over- vintre som Æg, der udklækkes tidligt næste Vaar, saa at For- vandlıngen ikke usandsynlig kan være eetaarig. 18. Eupithecia Hyperboreata STGR. En Puppe af denne Art, der opdagedes af STAUDINGER og WockE i Alten 1860, men hvis Metamorphose har været ukjendt, tog jeg den o:de Juli 1831 paa Juniperus, der saaledes ligesom hos Sodrinata formodentlig udgjör Larvens Næring. Puppen var lysegrön af Farve med gulagtige Vingeskeder og laa indsvôbt i et fint Spind, fæstet til en Gren. Sommerfuglen som er rent arktisk, er hos os yderst almindelig. 19. Crambus Furcatellus ZETT. Larven: Kroppen slank og glat, noget fladtrykt, uden Haar- bedækning og af Farve lysegraa med brungraa, skjoldformige, blanke Vorter, 4 paa hvert Segment. Hovedet stort og af samme Bredde som Kroppen, glindsende sort og forsynet med kraftige Kjæver. Af Födderne, 16 i Antalet, er det bagerste Par ikke indrettet til under Gangen at omfatte Gjenstandene, hvorfor Dy- ret med ligestor Lethed bevæger sig baglængs som fremover. Kroppens Længde 25 Mm. Larven kommer aldrig for Dagens Lys, men lever 1 selvgjorte Gange under Mose, der formodentlig udgjör dens Næring. Deri forpupper den sig ogsaa om Vaaren i en med fint Silkespind udforet, rummelig Gang. Den er af Naturen livlig og hidsig og værger sig, naar den beröres, ved at bide rasende omkring sig. | . Puppen er cylindrisk, glindsende. Thorax og Abdomen mörk graabrun, Vingeskederne gulbrune, 3 Ringe om Abdomen samt et smalt Parti paa begge Sider af Bryststykket okergule. Analtaggen konisk tilspidset, glat. Længden 10 Mm. Imago udkommer 1 Juli, en Maaneds Tid efter Forpupnin- gen. Puppen synes ligesom Larven at vere ömfindtlig for Lys. # 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Den er yderst livlig. Ved at forstyrres i sin Bolig bevæger den sig raskt fremad i Gangen, idet den slaar ned med Abdomen og stemmer Analtaggen mod Gangens Silkevegge. Paa denne Maade arbeider den sig ogsaa under Klekningen ud af Larve- gangen og op i det frie. | Af denne alpine og hôinordiske Art, der synes at have sit rette Hjem 1 de goldeste Kystegne samt inde i Landet kuns paa de höieste Fjelde, har SCHNEIDER taget Sommerfuglen endog paa Vardö samt paa Höifjeldene omkring Tromsö. Larven fandt jeg den 3o:de Mai 1882 1 Jakobselv. Den forpuppede sig den 21:de Juni og udkom den 17:de Juli i et noget forkröblet, men vel kjendeligt Hunexemplar. Forvandlingen har hidtil været ukjendt. 20. Plutella Cruciferarum ZELL. Arten, der har en vid Udbredelse og endog forekommer paa Spitsbergen, flyver hos os almindelig fra Midten af Juni ud- over Sommeren og overvintrer som Puppe. I milde og langva- rige Efteraar hænder det stundom, at endel Pupper gir Imago 1 September eller Oktober, og at Sommerfuglen saaledes flyver i andet Aarskuld. | EN FARASII HOS SATURNIA, PAVONIA I. i AF AUG. EMIL HOLMGREN. - Den 12 Augusti 1880 fann ingeniören C. G. ANDERSSON på det 3,000 fot höga Långfjället i Dalarne åtskilliga kokonger tillhörande ofvannämda fjäril, hvilka 'voro fästa på låga buskar af Betula nana och Empetrum nigrum; men alla dessa kokonger voro tomma eller gömde blott några fragmenter efter larver och puppor, utom en af dessa, som syntes innehålla något främ- mande ämne. De hemtogos emellertid och förvarades i en liten ask. Året derpå i Maj kom hr ANDERSSON tillfälligtvis att öppna denna ask och fann dä helt oväntadt flera stycken döda, fullt utbildade parasitsteklar liggande pa dess botten. Vid efterseende visade det sig att steklarna hade framkommit ur ofvan nämda kokong, hvilken till större delen var uppfyld med en finträ- dig, mosslik och till färgen hvit spänad, i hvilken funnos flera sma runda hal, hvarigenom steklarna utkrupit. Inseende det vetenskapliga intresse, som detta fynd borde ega, visade hr ANDERSSON den omtanken att till Entomologiska Föreningens ordförande, prof. SANDAHL, Öfversända såväl stek- larna, som den kokong, ”ur hvilken de blifvit kläckta. Då jag nu fått i uppdrag att till arten bestämma dessa steklar och för öfrigt rörande de samma meddela hvad som synts mig vara värdt att lägga märke till, så får jag härmed aflemna följande notis, som måhända torde förtjena en plats i Entomologisk Tidskrift. De af hr ANDERSSON öÖfversända steklarna voro 6 till anta- let, alla honindivider och tillhörande en och samma art, nämligen: MA, due. 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Spilocryptus fumipennis GRAVENHORST. Cryptus fumipennis GRAV. Ichn. Europ. I. 601, 120. — Spilocryptus fumipennis THoMs. Opuscula ent. V. 503, 3. Denna art är fôrut funnen 1 Tyskland samt hos oss vid Torekov i Skäne och vid Stockholm. Med all sannolikhet har den en mycket vidsträckt utbredning, men är troligen icke sä sällan förvexlad med närstående arter, isynnerhet med zncubitor och migrator, hvilka båda icke dro sällsynta i vara södra och mellersta landskap. Den, som enligt värt förmenande bäst lyc- kats utreda dessa arter, är C. G. THOMSON i Lund, emedan han grundat sina bestämningar pa konstanta karakterer, hemtade fran de särskilda kroppsdelarnas form och skulptur, da de äldre auk- torerna deremot fäst afseende hufvudsakligen endast vid färgen, som, isynnerhet hos hanarna, är underkastad tämligen betydlig variation. I det af THOMSON uppstälda slägtet Spz/ocryptus be- skrifver han, jemte de 3 ofvannämda, äfven 9 andra arter, af hvilka 4 äro för vetenskapen nya. Sannolikt kan en del af dessa arter hänföras till det af FOERSTER nybildade slägtet Gam- brus, men kännetecknet för det samma är i hans lilla afhandling: »Synopsis der Familien und Gattungen der Ichneumonen» sa kort och lättvindigt affattadt, att man svärligen dermed kan komma till nâgon fullt afgörande bestämning, isynnerhet som ingen art såsom slägttyp är angifven. För den skull anser jag, att det Thomsonska slägtnamnet Sfzlocrypius bör bibehållas, ehuruväl det blifvit senare uppstäldt och följaktligen, enligt gängse bruk, bort utbytas mot det äldre. Jag tilläter mig uppräkna de inom värt land funna arterna af Sprlocryptus och vid hvar och en af dem, för så vidt det näm- ligen är kändt, anföra den insekt, hos hvilken de under larvsta- diet lefva säsom parasiter. Spl. incubitor STROM. — Cimbex variabilis. > migrator Grav. — Bombyx (Cerura) erminea.' > (Gastropacha) quercus. Zygæna peucedani. * Noctua (Plusia) moneta. > fumipennis Grav. — Bombyx (Saturnia) pavonia. > fibialis THOMS. ! Denna art finnes icke hos oss. HOLMGREN : EN PARASIT.HOS SATURNIA PAVONIA L. a= Spil. zygenarum Tuoms. — Zygæna filipendule. » dispar THOMS. (= pygoleucus GRAV. & och Pezomachus ab- | brevitor FABR. ©). > nasufus THOMS. > ornatus Grav, — Zygæna peucedani.* » tricolor GRAV. > adustus GRAV. > ornatulus THOMS. » grossus GRAV. Häraf framgär säledes, att man ännu icke har sig bekant, hvarest de flesta arterna halla till under sin larvperiod, i följd hvaraf vetenskapen mäste stä ı tacksamhetsskuld hos hvar och en, som lemnar bidrag till utredandet deraf. Särskildt tager jag mig här friheten uppmana vära mänga fjärilsamlare att vid fjärilspuppors kläckning eller larvers uppfödande taga noga vara. pa de parasiter, som ofta dervid framkomma; ty icke sällan kunna dessa vara af vida större vetenskapligt intresse än sjelfva fjärilarna. Äfven i växtätaresteklarnas larver lefva ett betydligt antal parasitsteklar, som efter en längre eller kortare tids förlopp- kläckas ur kokongerna och väl förtjena att tillvaratagas. I tid- skriftens föregäende häfte se vi dessutom hvilken vacker skörd af parasitsteklar kommit d:r MÖLLER till del fran af honom in- samlade och pä ett ändamälsenligt sätt förvarade gallknölar. Sadana gallknölar anträffas ofta pa växterna och hysa inom sig de smä insekter, hvilka varit orsaken till deras uppkomst, samt derjemte äfven dessas parasiter. Det är vid kläckningen af de senare man iakttagit den högst egendomliga, dubbla parasitism, : som väckt så mycken uppmärksamhet inom entomologien. Dess- utom kan tillvaratagandet och den sorgfälliga granskningen af de små parasitsteklarna leda äfven till ett beaktansvärdt prak- tiskt resultat, enär man vid pågående insektshärjningar derigenom kan sättas i tillfälle att med tämlig noggranhet bestämma såväl insektshärjningens intensitet i det hela taget, som dess varaktighet. Vid många tillfällen kan detta varda af stor vigt både för skogs- hushållningen, landtbruket och trädgårdsodlingen, och jag vill derför i en annan uppsats redogöra för hur man vid dessa be- stämningar 'bör gå till väga. ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHALLIT FÖLJANDE TILLOKNING: Fran Hr Statsrådet m. m. O. I. Fahrzus: Le Naturaliste. 4me Année, 1882, N:o 6—11; 13—21; 23—24. » » sme > 1883, N:o 25—20. Frän Accademia dei Lincei (Roma): Atti. Anno CCLXX (1882—83). Ser. II. Transunti Vol. VII. Fascicolo I—IV. Fran Boston Society of Nat. History: Proceedings. Vol. XX. Part IV Januari—April 1880. » » XXI. Part I Mai— December 1880. » » » Part II December 1880— October 1881. » » » Part III October 1881—Januari 1882. Fran Cambridge Entomological Club (Mass. U. S. A) Annual Reports för 1882. Psyche. Vol. 3. N:o 100. Augusti 1882. Fran Société Entomologique de Belgique: Comptes-rendus des Séances. Ser. III. N:o 26—27. (Dec. 1882). N:o 29, 30 (Fevr. Mars 1883). (N:o' 28 Janv. 1883 nest pas reçu). Fran “The Editor of Science”, Cambridge. Mass. U. S. A.: Science. Vol. 1. N:o 1. Febr. 9. 1883. Frän J. Henry Comstock (The Departement of Agriculture. Washington 1881.) Report on insects for the Year 1881, by J. Henry Comtock. Fran Die Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft: Bericht 1881—1882. Frankfurt a. M. 1882. | Fran Die Naturforscher-Verein zu Riga: Korrespondenzblatt. XXV. Frân Die Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis in Dresden: Sitzungsberichte und Abhandlungen. Jahrg. 1882 Jan. —Juni. (Forts. sid. 38.) > ANTECKNINGAR OM NÄGRA SKANDINA- VISKA FJÄRILARTER AF CHR. AURIVILLIUS. ie I en uppsats om sekundära könskarakterer hos nordiska dag- fjärilar" har jag-bland annat äfven redogjort för de egendomliga fjäll, s. k. hanfjäll, som förekomma hos en stor del af våra dagfjärilar. Hos slägtet Ærebia hade jag då ej lyckats upptäcka några hanfjäll, men sedan jag nu blifvit i tillfälle att undersöka några nykläckta exemplar af £. Zigea, har jag funnit, att hos hanen till denna art verkligen förekomma små fläckar af hanfjäll. Dessa hanfläckar bilda på framvingen en tvärgående rad, som sträcker sig från dorsalkantens midt genom fälten 12, Ib, 2, 3, 4 och 3. Om man en gång fått syn på dem, torde man äfven med blotta ögat utan synnerlig svårighet kunna återfinna dem hos de flesta exemplar. De skilja sig nämligen från vingens mörka grundfärg genom en vida starkare, något gråaktig glans, som dock endast framträder fullt tydlig vid en viss belysning. Om ett exemplars grundfärg är urblekt eller de hanfläckarne omgifvande mörka fjällen afnötta synas hanfläckarne endast med svårighet och kunna lätt förbises. Äfven om man afskrapar vingfjällen är det ganska lätt att ej märka hanfjällen, enär de äro mycket få- taliga och förekomma på en mycket liten yta. Hanfjällen äro normala tofsfjäll, omkring o,4 m.m. långa med basen 0,o25—0,03 m.m. bred. Från basen afsmalna de " Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handlingar, Bnd 5 N:o 25. Entomol. Tidskr. Årg. 47 Hi x (28830 3 | on - + J 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. jämt uppåt till */, af sin längd, hvarefter de äro tradsmala. Tof- sen är 0,05—0,06 m.m. lang, tämligen gles med 8—10 grenar pa hvarje sida. Basen är djupt, men smalt inskuren, sa att den något påminner i detta fall om hanfjällen hos Pieris brassice, ehuru inskärningen der är vida bredare. Genom denna inskär- ning skilja: sig hanfjällen hos: Zredia: higea. lätteligen fran han- fjällen hos andra nordiska Satyrider. Om man rengör vingen frän fjäll synas ej nägra märken efter hanfläckarne, och man kan endast vid mycket noggrann undersökning iakttaga fästpunkterna för hanfjällen, strödda här och der mellan raderna för de van- liga fjällen. Jag har undersökt exemplar frän Lappland, Hel- singland, Upland, Skäne och Tyskland samt funnit dem alla lika med afseende pa hanfläckar och hanfjäll, ehuru de för öfrigt kun- nat vara olika till färgteckning och storlek. _ Den mycket närstående och understundom med Æ. “gea förblandade tyska arten E. Eur ryale Esp. visar emellertid ett an- nat förhållande. Ehuru den ej enligt min tro tillhör Skandina- vien, vill jag dock i korthet redogöra för den samma här och det så mycket heldre, som den varit uppgifven såsom skandina- visk. * | | ; Betraktar man re framvingar | med oväpnadt öga eller med. ett förstoringsglas, sa visa sig i intetdera fallet nagra han- fläckar, men afskrapar man fjällen pa de ställen der hanfläckarne finnas hos £. /igea och lägger dem under mikroskopet, sa finner man, att äfven har förekomma hanfjäll, ehuru langt färre till an- talet än hos Æ. /igea. Hanfjällen hos Æ. Zuryale aro till form och byggnad gan- ska lika de nyss beskrifna, men skilja sig genast genom sin stor- lek och genom tofsens relativa längd. De äro nämligen ej mer än 0,19—0,2ı m.m. långa, omkring 0,02 m.m. breda vid basen samt försedda med en tofs af omkring 0,045 m.m. Da de ving- fjäll, som omgifva hanfjällen här så väl som hos Æ. /igea, nå en längd af omkring 0,35 m.m., så är det klart, att de skola allde- les täcka öfver och dölja de få och kortare hanfjällen. Deraf förklaras således, att inga hanfläckar synas. De sex individer af E. Euryale, som jag varit i tillfälle att undersöka, hafva haft han- ! LAMPA, S., Catalogus Lepidopterorum Scandinaviæ. Westerås 1877, Sid. 2. AURIVILLIUS: ANTECKN. OM NÄGRA SKANDIN. FJÄRILAR. 35 fjällen. fullkomligt lika stora, och jag har ej markt några ôfver- gångar till dem hos £. dgea, lika litet som jag hos den sednare funnit några sma hanfjäll, som liknat dem hos £. Æwryale Det synes derför vara tämligen säkert, att man i denna omständighet har ett nytt och ingalunda ovigtigt skiljemärke mellan de båda arterna. Denna skilnad bör isynnerhet blifva af nytta vid afgö- randet af den plats, som åtskilliga till dessa arter hänförda va- rieteter böra intaga. Det är ej min mening att här ingå i en närmare utredning af dessa båda arter, och det är till och med obehöfligt, enär jag har mig bekant, att min vän konservator J. SPARRE-SCHNEIDER i Tromsö har för afsigt att göra det och i det syftet samlat ett större material, än som för närvarande står mig till buds. I sammanhang med ofvanstående må blott framhållas, att alla skan- dinaviska exemplar, som jag sett, äfven ex. från Dovre, sända af kand. SCHÖYEN såsom Z. Furyale, afgjordt tillhöra Z. ligea. Hvad ofvan anförts, kan i korthet jemte öfriga karakterer sammanfattas sålunda: | EÉrebia Ligea L. Erebia Euryale Esp. Hanfläckar tydliga. Hanfjäll länga, med spetsarne uppskju- omkring o,4 m.m. tande ofvan de omkringliggande fjällen. Fransarnes ljusa fläckar större än de mörka. Framvingarnes utkant böjd. svagt Hanfläckar saknas. Hanfjäll 0,19 —0,21 m.m. lån- ga, täckta af de närsittande ving- fjällen. Fransarnes ljusa fläckar min- dre än de mörka. | Framvingarnes utkant starkt rundad. Den röda färgen i disken pa framvingarnes undre sida kan deremot förekomma hos bada arterna. Bland varieteter vill jag endast omnämna var. Jenisseiensis TRyB., som afviker fran de andra genom att fullständigt sakna hanfjäll. ££. Æuryale var. ocellaris Staub. fran Tyrolen, som till teckningen mycket liknar /enzssezenszs, har deremot hanfjäll, som närmast likna dem hos Zuryale, men aro tydligt längre, 0,25— 0,29. Hanfläckar märkas dock ej. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Det är en känd, ehuru ännu föga undersökt sak, att mänga af vara fjärilar afsöndra en egendomlig lukt. Denna lukt an- ses af den tyske naturforskaren Frirz MÜLLER härröra fran de s. k. hanfjällen, hvilka han derför kallar för »luktfjäll». Bland högnordiska arter brukar i detta fall omnämnas Oeners Norna, hos hvilken SCHILDE"' under sin resa i Finska Lappmarken iakt- tog en fin mysklik lukt. Under en resa i Jämtland förliden som- mar påträffade jag och hr. Sven LAMPA denna art i rätt stor mängd. Vi iakttogo då, att om man håller näsan mellan vin- garnes öfre sida hos hanen förnimmes en rätt angenäm och täm- ligen stark lukt. Förfar man på samma sätt med honan mär- kes alldeles samma lukt, ehuru något svagare. Hanen af Prieris Napı afsöndrar deremot en obehaglig lukt, som jag ej kunnat märka hos honan. Deremot har jag hvarken hos hanen eller honan af Pieris brassice kunnat förmärka någon luktafsöndring. Dessa fakta synas mig ej tala synnerligen för, utan snarare mot den Müllerska teorien, ty föga sannolikt är det väl, att samma lukt, som hos hanen till Oe. Norna skulle komma fran hanfjällen, hos honan skulle uppsta fran nâgot annat hall, ty fran hanfjäll, kan den hos henne ej komma, enär hon liksom alla an- dra honor saknar dylika. Likaledes vore det underligt, om han- fjällen skulle sprida en stark och tydlig lukt hos P. Napı men ej hos ?. brassice, ehuru de hos den sednare aro ännu större och talrikare. Manga iakttagelser i denna sak vore emellertid behöfliga, och jag tillater mig derför uppmana tidskriftens lä- sare att göra sädana hvar pa sitt hall. Att undersöka insekterna med luktorganet är en ny metod, som förtjenar uppmuntran och helt säkert skall medföra nöje for den, som vill syssla dermed och tillika sannolikt bidraga till att lösa några af de manga ga- tor, som ännu möta oss Ofverallt inom insektverlden. 2: Uti en liten samling insekter fran Delsbo i Helsingland, skänkta till Entomologiska Föreningen af den flitige samlaren derstädes, mälaremästaren J. Ruporrnı, har jag påträffat ett par arter, som förtjena att särskildt omnämnas. 1 Stett. Entomol: Zeit. B. 34: 1873. p-- 182. AURIVILLIUS: ANTECKN. OM NÄGRA SKANDIN. FJÄRILAR. 37 Den ena är en hane af Psyche (Trichopsyche) hirsutella HÜEN. (= /usca Haw., WaLLENGR.). Denna art ar ej förut anmärkt sasom svensk, men funnen i Norge pa Dovre samt äfven upp- tagen 1 WALLENGRENS arbete, ehuru da ännu ej funnen i Skan- dinavien. Nagon beskrifning kan derför ej nu behöfvas, utan jag vill blott papeka säsom tillägg till hvad WaLLENGREN näm- ner, att bakkroppen ej nar till bakvingarnes analhörn, och att framvingarne äro hvardera 13 m.m. långa. Hr RupozPxi skrifver om den samma: »Jag fann flera exem- plar flygande på en skogsäng i Juni 1882.» Den andra är en synnerligen vacker Drephos-form, som väl tillhör 2. Nothum HÜBN., ehuru den till färgen något afviker från tyska exemplar. Basalfältet är gråblått och utåt begränsadt af den rent svarta första tvärlinien, som står mycket snedare än hos 2. Parthenias, Den inre hälften af midtfältet är rent svart och således ej skild från den första tvärlinien, den yttre hälften åter gråblå liksom basalfältet. Gränslinien mellan midtfältets båda halfvor är parallel med första tvärlinien och nästan rät. Den andra tvärlinien står deremot mera upprät, hvarigenom den grå- blå delen af midtfältet blir bredare mot vingens framkant och smalare mot bakkanten. Bakvingarnes gula färg är densamma som hos 2. Parthenias. Framvingarnes fransar äro något skäc- kiga, bakvingarnes deremot enfärgade. Denna art uppgifves af WALLENGREN såsom funnen i Östergötland. På Riksmuseum fin- nes emellertid intet svenskt exemplar. Om artens lefnadssätt skrifver hr RUDOLPH: »Denna art framkom en vecka sednare (d. 24 April 1882) än Parthenias, flög lägre och mera sakta samt uppehöll sig envist tillsammans med andra liknande exemplar, sittande på sälgblommor.» Detta stämmer med uppgifterna från Tyskland, om att larven lefver på Salix-arter, hvaremot 3. Parthenias som bekant håller sig till björk. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHALLIT FOLJANDE TILLOKNING: (Forts. fr. sid. 32.) Fran M. Adrien Dollfus: Feuille des jeunes naturalistes. XIlIme Année N:o 147, 148, 149: Fran Der Naturwissenschaftl. Verein fiir Steiermark: Mitthelluugen. Jahrg. 1882. Fran Prof. O. T. Sandahl: Nâgra anmärkningar rérande Intendentsbefattningen i Entomologi vid Riks- museum af C. G. THOMSON. "ae Till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Sekreterare; svar pa THOMSONS Anm. af Cur. AURIVILLIUS. i | Med anledning af Adj. C. G. THomsons » Nâgra anmärkningar rörande In- tendentsbefattningen i Entomologi vid Riksmuseum» af S. LOVÉN. Frän Herr Konservator C. A. Hansson, Strömstad: Bidrag till kännedomen om det lägre djurlifvet vid norra Bohusläns kust. Af CARL AUG. Hansson. (Separataftr. ur K. V. A. Ofvers. af Förh.) Anteckningar om norra Bohusläns Ratvingar. Af CARL AUG. HANSSON. (Se- parataftr. ur K. V. A. Öfvers. af Förh.) ee MEDDELANDE. Till den ibland Smärre Meddelanden Ärg. 1881, sid. 211 af Hr Jägmä- staren GADAMER (Räslätt, Jönköping) lemnade förteckning öfver fyndorter för en mängd sällsynta skalbaggar har Hr GADAMER sedermera meddelat följande tillägg: Calosoma reticulata FABR., nära Trolle-Ljungby. (»Uppgifves af äldre Faunister såsom funnen i södra Sverige, men har mig veterligen, ej på senare tider påträffats». Thoms. Coleoptera I, 174.) Crioceris 12-punctata LIN. (GEOFFR.), vid Bäckaskog i Skåne. (»Uppgif- ves af LINNÉ såsom funnen på sparris». ‘Thoms. Coleoptera VIII, 139.) C. asparagi LIN. (GEOFFR.) äfven vid Bäckaskog. (Sällsynt; funnen på Sparris.» Thoms. Coleoptera VIII, 139.) eo ‚ENTOMOLOGIEN ANVAND I RÄTTS- MEDICINENS TJENST. / I den franska tidskriften Ze Naturaliste, n:o 27 för den ı Februari 1883, finnes intagen en artikel med rubrik: Une applı- cation de VP Entomologie à la Médecine légale af M. MEGNIN, hvilken artikel förtjenar den största uppmärksamhet, säsom visande det oväntade gagn, som entomologisk kunskap har kunnat göra 1 ett inträffadt rättsmedicinskt fall. För nägra mänader sedan omtalade alla tidningar i Paris ett sorgligt fynd, som man gjort i ett rum, hvilket nägon tid förut varit bebodt af en fallen qvinna. Fyndet bestod 1 ett fullkom- ligen hoptorkadt lik af ett barn om sex eller sju ärs älder. Kort derefter blef en qvinna med namnet ROBERT häktad och hon bekände, att liket ifräga var af hennes son, som enligt hennes uppgift aflidit genom sjukdom 18 mänader förut. Hon tillade, att emedan hon försummat att 1 rätt tid anmäla dödsfallet hos vederbörande myndighet, hade hon icke vågat begära likets jordande. Det ifrågavarande liket fördes till likhuset (La Morgue) och prof. BROUARDEL fick uppdrag att, så vidt möjligt kunde vara, undersöka dödsorsaken och bestämma den sannolika tiden för dödsfallets inträffande, för att kunna kontrollera berättelsen af qvinnan ROBERT, som emellertid var anklagad för barnamord eller åtminstone för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse lagens föreskrifter rörande liks jordande. Prof. BROUARDEL fäste sin uppmärksamhet vid det förhål- landet, att i de tygstycken, hvilka omgåfvo liket, likasom äfven i dess inelfshåligheter funnos en stor massa lemningar efter in- sekter, och den tanken föll honom in, att dessa lemningar möj- ligen skulle kunna erbjuda värdefulla ledningar till att lösa åt- 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. minstone nagon del af de framstälda fragorna. Han begärde derför, att M. MEGNIN, en känd entomolog, skulle anmodas att undersôka och gifva utlätande om den rol, som insekterna haft att utföra, och möjligen i samband dermed söka bestämma den sannolika tid, som insekterna behöft för att förvandla den unge ROBERTS lik till den mumie, som nu förelåg. M. MEGNIN åtog sig denna. undersökning och afgaf rörande densamma och det resultat, hvartill han kom, följande rapport: »Liket af den unge ROBERT, torkadt och mumifieradt, hvilar »i en dubbel låda, liknande de lådor, som man begagnar till »försändning af aromatiska tvålsorter. Lådan är för kort för hans . »växt, hvarför hans ben äro sammanvikta och korslagde i samma » ställning, som skräddare bruka med dem intaga, då de sittande »pä ett bord förrätta sitt arbete. Balen är beklädd med en ylle- » väst, och det öfriga af kroppen inveckladt i tygstycken, som äro »rester af en gammal kjortel och af en gammal fruntimmersregn- »kappa. Då man uppvecklar dessa tygstycken, finner man, att »de äro sammanklibbade af en intorkad gelatinös vätska, af hvil- »ken de varit genomdränkta. Man förvånas härvid öfver den »oräkneliga mängden af Aokonger - eller puppor af flugor (dipterer), »som nu kommer 1 dagen. Hvarje veck är fyldt af sådane och »de äro ordnade sida vid sida likasom cellerna i biens vaxkakor; »deras stora antal måste uppskattas till flera tusen. 'De allra »flesta af dessa kokonger äro tomma, hvilket angifver att full- »bildade insekter kommit fram ur dem. Emellertid finnas »några som ännu innehålla döda puppor och äfven några med insek- »ter färdiga att utträda ur sina kokonger. Det lyckas således »att bestämma arten och man finner, att de större kokongerna » bildats af Sarcophaga laticrus MEiG och de mindre af Lucilia »cadaverina MacQ. (Pyrellia MEIG.) Vi skola längre fram se »hvilka upplysningar man kan erhålla genom närvaron af dessa »qvarlefvor af de nämda flugorna. »Mumien, befriad från sina beklädnader, visar hudbetäck- »ningarne liksom limmade vid benen till följd af hoptorkandet »och det nästan fullständiga försvinnandet af muskelsubstansen, »hvilken för öfrigt synes hafva varit högst litet utvecklad. Krop- »pens yttre betäckningar äro till en stor del förstörda. De äro »dels genomborrade med en massa hål, liknande dem i ett finare ee © ENTOMOLOGIEN I RATTSMEDICINENS TJENST. 41 »durkslag, dels ersatta, i en stor utsträckning, af ett gulaktigt, »pulverformigt ämne. Större delen af bensystemet är blottadt från »hud och muskler och i stället betäckt med ett slags damlikt »pulver, som under mikroskopet befinnes helt och hållet bestå saf lemningar — de tomma ombytta hudarne — af en acarus- yart, Zyroglyphus longior, samt deras exkrementer. »Hvad likets inelfvor beträffar, sa finnas de icke mera till, »utan äro ersatta af en svartaktig massa, i smä klumpar, med »en genomträngande lukt af gammalt vax. Det inre af hufvud- »skälen är likaledes fyldt af en groft pulverformig, svartaktig »massa med smä glänsande flittror bildade af kolestearin-kristal- »ler. I dessa massor, synnerligen den, som uppkommit af hjer- »nan, ser man ytterligare en stor mängd af ofvannämda flugors »kokonger och dessutom puppkokonger af insekter, hörande till »en annan ordning. De dro af tva slag, med afseende pa stor- »leken, och kännas lätt igen säsom varande qvarlefvor af Der- »mestes och Anthrenus. Genom noggrant eftersökande päträffas »ett par döda fullvuxna individer, hvarigenom arten kunde be- »stämmas till D. dardarius L. och A. museorum GYLL. Det är »dessa insekter och deras larver, hvilka hafva borrat de ofvan- »nämda sma halen i olika riktningar genom betäckningarne eller »genom den organiska massa, som ännu finnes à nägra ställen »under desamma. »En del af den härbeklädda huden med ännu qvarsittande här »är sa att säga späckad med oerhördt stor ohyra och dess ägg; »hvarje har är såsom ett spett fullsatt med gweffer» (ägg af huf- vudlusen), »och de fullvuxna individerna af arten Pediculus ca- »pitis L. hafva uppnått en märkvärdig utveckling. Denna ohyras »död ar samtidig, pa nägra dagar nar, med ifrägavarande barns, »ty dessa parasiter kunna icke föröka sig pa andra an lefvande »kroppar och kunna icke lefva pa kadaver. »Se har de upplysningar, som vi kunnat hemta af det före- »gaende rörande den tid, som antagligen mäste hafva förflutit »efter barnets död. »Da ett lik är utsatt för luftens fria tillträde, -angripes det »hastigt af en massa insekter, hvilka komma fôr att lagga sina »agg pa dess yta och isynnerhet i ingangarne till den döda krop- »pens naturliga mynningar. De ur äggen kläckta larverna ge- a 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT :1883. »nomtränga -liket 1 alla riktningar för att nara sig af dess vät- »skor och framförallt verkställa dess tillintetgörelse. På detta »sätt verksamma äro framför andra Sarcophagernas grupp bland »flugorna och somliga skalbaggar, af hvilka vissa arter tränga in »t. o. m. under huden, såsom arterna af slägtet Sv/pha. Flug- »larverna, vanligen af allmänheten kallade köttmaskar eller lik- »maskar, samt skalbaggslarverna äro tillräckliga för att nästan » helt och hållet uppsuga likets vätskor och bringa detsamma nära »nog till ett skelett, ännu genomträngdt af de feta syror, som »äro kända under namn af /Zik-fett. Nu installa sig Dermestes- »larverna, hvilka förtära, intill sista spåret, allt hvad som finnes »af fett. Då Dermestes slutat ai arbete och liket blifvit redu- »ceradt till liksom en mumie, sa blifva de torkade organiska de- »larne, senorna, huden och de muskelpartier, som sparats af fö- »regängarne, angripna af Anfhrenus-arter och akarider af slägtet » Tyroglyphus, hvilka lefva i affall efter andra och hvilka uppträda »i myriader och bringa till ett pulver allt hvad som återstår af »organiskt ämne ända intill benen. Berl", »I förevarande fall var liket icke öppet utsatt för luftens » fria tillträde, men lådan, som omslöt detsamma, hade bräderna villa sammanfogade, så att mellan dem funnos springor af åt- »minstone 2 millimeters, bredd. Häri ligger orsaken till det för- »hällandet, att de stora likätande skalbaggarne och de stora ar- »terna af flugslägtena Calliphora, Sarcophaga och äfven Lucilia »icke hade kunnat intränga i lådan. Endast två små arter af »dipterer, Sarcophaga laticrus och Lucilia cadaverina hafva lyc- »kats intränga till liket, och det är deras oräkneliga larver, al- »strade i flera generationer, hvilka hafva börjat förstörelsearbetet »a liket efter unge ROBERT, och qvarlemnat dessa otaliga pupp- »omhöljen, af hvilka tygstyckena äro uppfylda. Larverna af dessa »flugor utveckla sig ganska hastigt, i det att mindre än en må- »nad är tillräcklig tid för dem för att uppnå puppstadiet, och i »det närmaste samma tid behöfves sedan för flugans fullkomliga »utveckling. En generation har sålunda en tillvaro af sex vec- >kor eller två månader och afkomman förökar sig enligt en sti- »gande geometrisk progression, hvilket förklarar den oräkneliga »mängden af tomma larvhudar, som de efterlemnat. Denna för- »ökning har sannolikt egt rum under flera månader. Härvid ENTOMOLOGIEN I RÄTTSMEDICINENS TJENST. 43 1 »bör ihagkommas, att dessa insekter äro i verksamhet endast »under den vackra årstiden; när kölden kommer, afstanna deras »metamorfoser. Uti de tygstycken, som omgäfvo liket, voro alla »flugpupporna tomma, med undantag af nagra fa exemplar, hvilka »innehöllo döda individer, hvilkas utveckling icke kan hafva »hämmats af annat än kölden. Vi kunna af detta sakförhållande »sluta till att de köttätande fluglarverna hafva varit 1 verksamhet »under en hel varmare årstid (vår, sommar och höst), och att »vid vintrens ankomst deras arbete var i det närmaste slutadt. »Under vintren har det varit en tid af hvila för dödens »arbetare. | » Vid varens äterkomst har liket, som nu var beröfvadt sina »vattenhaltiga vätskor, blifvit angripet af Dermestes, efter hvilken »skalbagge qvarlefvorna äro rätt ansenliga. Man vet att Der- »mestes lardarius tillbringar 4 manader ı larv- och pupptillstand »Innan han omvandlas till fullständig insekt. Förtärandet af likets »fett har sålunda blifvit fullbordadt pa 4 eller 5 månader. Deref- »ter hafva anthrenerna och akariderna af slägtet Zyrog/yphus anländt. »Hela den pulverformiga massan, som ôfvertäcker de olika kropps- »delarne, är uteslutande sammansatt af dessa djurs qvarlefvor, »uppkomna genom deras successiva hudombyten, af deras döda »kroppar, deras larver och deras exkrementer. Nägra mänader »hafva ytterligare varit nödvändiga för frambringandet af dessa »talrika generationer af akarider. En vacker eller varm årstid 1 »sin helhet har ytterligare ätgätt för arbetet af Dermestes, Anthre- »nus och akariderna. »Alltsa hafva tva pa hvarandra följande vackra ärstider för- »lupit sedan gossen Ropers död inträffade, hvilken tidpunkt »sälunda går tillbaka minst 18 månader eller 2 år. »Närvaron af myriader ohyra (Pediculus capitis) 1 håret har »icke lemnat någon ledning för bestämmandet af tidpunkten för »gossens död, men detta sakförhållande bevisar, att det arma, >» olyckliga barnet har saknat äfven den mest elementära vård »under de sista veckorna af sitt lif; att han varit aldeles öfver- »gifven och bokstafligen uppäten af ohyra.» Qvinnan ROBERTS sjukdom och död i fängelset hindrade fullföljandet af den anklagelse som var riktad mot henne. Emel- lertid visar M. MEGNINS med skarpsinnighet verkstälda undersök- 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. — ning och öfver densamma afgifna utlätande, hvilka tjenster stu- diet af insekternas arter och lefnadssätt kan göra äfven ät rätts- medicinen. Man hör ofta nog den förebräelsen göras mot dem, som idka studier inom naturvetenskaperna, att dessa studier äro ofruktbara, gagnlösa, såsom icke medförande någon praktisk nytta, och detta gäller isynnerhet den deskriptiva sidan af vetenskapen. Men man besinnar icke härvid, att det är nödvändtgt i första rummet att kunna från andra arter särskilja de naturföremål t. ex. insekter, hvilkas lif och vanor, skada eller nytta man vill taga reda på, så att man icke genom sammanblandning af olika arter kommer till origtigt resultat, som sedan kan gifva anledning till vilseledande slutsatser. Det är således klart, att den »torra» be- skrifningen af insekter äfven är nödvändig, såsom det första ste- get i studierna, om ock sedermera undersökningen af insekternas biologiska förhållanden är långt intressantare och af den största vigt. Detta är en sanning som icke nog ofta kan framhållas. Oskar Th. Sandahl. SMÄRRE ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. Från Entomologiska Föreningens Aldrige medlem Hr Öfver- fältläkaren P. A. EDGREN — som nu ingått i sitt Sı:sta lefnadsär och som under yngre dagar samlat insekter a Billingens sluttnin- gar i trakten omkring Sköfde samt 1 sällskap med den frejdade C. J. SCHÖNHERR à dennes egendom Sparresäter, belägen i en skogrik trakt i närheten af den länga Lerdalasjôn omkring 2 mil fran Skara — hafva följande uppgifter erhällits rörande fyndorter af nägra mindre allmänt förekommande insekter. Trichius eremita GYIL. Vid Ingasäter pa norra sluttningen af Billingsberget fängades under flera är exemplar i en ek-äng, dock aldrig mer än hôgst 2 individer hvarje gäng, i Augusti. Anacena globulus THOMS. togs pa is 1 Kullagärdet vid Sköfde den. 33,7 Dec.,:1839. Îlybius uliginosus Ericus. Manga exemplar togos pa is i Pingstängen vid Sköfde den 12 Januari 1837. Allecula morio FABR. träffades hvarje ar i Augusti månad ett och annat exemplar krypande pa barken a en ek vid Sparre- säter. Eken var multnad inuti och ihålig. Da man upphemtade det multnade trägruset inuti eken, fann man en mängd fragmen- ter af denna A//ecu/a,,men aldrig något oskadadt eller lefvande exemplar. Rhipiphorus paradoxus FABR. Ett exemplar togs 1 Augusti 1840 pa flustret af en bikupa vid Sparresäter. Platyrhinus latirostris CLAIV. (Anthribus GYLL.) togs en gang vid Kölns prestgard i Wermland under Augusti månad. Leptura ruficornis (Lin.) FABR. förekom hvarje ar i Augusti, ej sällsynt pa den numera rifna muren kring Sköfdes kyrka, à Saxifraga tridactylites L., som der växte ymnigt. Colias Palæno L. förekom tämligen allmän under Juli och Augusti i Pingstängen vid Skôfde, men sedan ekskogen borthug- gits och ängen odlats, har denna fjäril der försvunnit. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. \ » Acheronlia Atropos L. har flera gånger tagits (en gang a en potatissäng) à norra sluttningen af Billingen, säsom vid Ingasäter. Sesia sphegiformis FABR., ett enda exemplar fångades pa en asp 1 gräshagen vid Sköfde under Augusti manad. | Hepialus sylvinus FaBr. och H. Velleda He. togos ı Juli i Ekskogen vid Sköfde. | AU | Anisopleryx @scularia SCHIFF. (> Fidonia fagaria THBG.) fan- gades ätskilliga gänger, men alltid med flera ärs mellantid à gamla kyrkogärden vid Sköfde, der nägra hästkastanjer funnos. Behöfver denna fjärıl manne mer än ett år för sin metamorfos? Frdonia limbaria FABR. (F. auroraria Hen.) togs en gang vid Åmål på en sank äng utmed Stadsmossen. SCHÖNHERR fann en. gang denna fjäril i mängd en Augusti-morgon 4 en sidländ ang vid Sparresäter, der denna vackra »Phalena» svärmade bland starrgräset. Han fängade mänga exemplar, men dä han dagen derpa återvände till fängststället, voro alla fjärilar försvunna och han sag denna art aldrig mer, hvarken förut eller efterat. Tabanus tarandinus L., tagen bland ljungen vid Carlsborgs + fästning ı Juli mänad. T. plebejus L. allmän under Augusti à betesmarker. vid Sköfde. | | Penthetria holosericea ME1G. togs pa Vetterns strand vid Alm- näs ej långt fran Hjo, under Augusti månad. Chionea araneoides DALM., tagen en enda gång under vintren på snön under enbuskar i Prästgårdshagen vid Sköfde. En Podura förekom ibland vid töväder på snön i skogsmark i Vestergötland och kallades af allmogen »»snöloppa». Herr Kandidaten ALB. Sam. MORTONSON undersökte förliden sommar (1882) Coleopterfaunan på Öland och har af de derstä- des gjorda fynden välvilligt förärat Föreningen följande sälsynta skalbaggar. Siffrorna beteckna antalet förärade exemplar af hvarje art. Anchomenus uliginosus ERICHS. (1), A. livens GYLL. (2), A. lugens DuFT. (1) Badıster unipustulatus BON. (2) B. peltatus Panz. (1) Ophonus azureus FABR. (4), O. puncticollis Durr. (4), Stenolo- phus dorsalis Fawr. (3), St. exiguus DEJ. (3). Den sista. arten är ej upptagen i THomsons Skandinaviens Coleoptera, i hvilket ar- SANDAHL: SMÄRRE ENTOM. MEDDELANDEN. 47 bete slägtet skrifves Sfere/ophus, sannolikt ett tryckfel. SEIbLITZ i sin Fauna Baltica uppgifver S/. exiguus såsom tillhörande Sve- rige. Tasgrus‘ arter: GRAV. (1), Philonthus punctus GRAV. (4), Acrognathus mandibularis GYLL: (1); Osmoderma: eremita (L.) Scop. (Trichlus GYLL.) (1), Colydium filiforme FABR: (1), Teredus nitidus FaBr: (2). '»Denna art uppgifves af PayKULL-säsom funnen’ un: der barken af utgångna träd i södra Sverige», heter det i THon- sons Skand.:Coleoptera. Jolytes’ coronatus LATR*‘ (2), Zrirhinus pillumnus SCHONH. (2), Apion dissimile GERM. I (1), A. subulatum Kırey. (1), Zomecus villosus FABR. (1), Rhizobius nigriventris THOMS: (2). och Coccinella magnifica Repr. (2), förut funnen endast à Dovre och i Lappland. Herr Apotekaren I. NORDIN à Drottningholm förevisade vid Föreningens sammankomst den 24 sistlidne Febr., sasom 1 redogö- relsen för densamma är nämdt, en vacker samling af Hemiptera Heteroptera fran Lofön, synnerligast fran Drottningholms omgif- ningar. Bland arterna i denna samling torde följande förtjäna att särskildt omnämnas, emedan de antingen: icke veterligen förut äro tagna i Mälartrakten eller endast sparsamt der förekomma. Sehirus Morio L., 2 ex. pa ZLamium album 1 slottsparken vid Drottningholm; T7rilomegas biguttatus 1., ej sällsynt pa Zamium album, Peribalus vernalis WOLFF, 2 ex. pa Alliaria officinalis i slottsparken; Pentatoma juniperina L., sparsamt a /uniperus pa Lofon; Crmex bidens L., 3 ex. pa Acer platanoides i slottsparken; Acanthosoma hemorrhotdale L., 1 ex. pa Pyrus communis i slotts- parken; Verlusia quadrata FABR., 4 ex. vid Bryggaregarden (Drott- ningholm); Syromastes marginatus L., 3 ex. bland gras 1 slotts- parken, Dasycoris pilicornis BURM., d. 29 Maj 1882 3 ex. bland Medicago falcata vid vägen till Lofô kyrka; d. 6 Aug. 1882 to- gos 3 ex. imagines och 1 ex. nympha i Bryggaregärden på 777- folium och Ervum, Alydus calcaratus L., ej sparsamt bland 77+- folium och Ervum i Bryggaregarden; Corizus parumpunctatus SCHILL., Bryggaregarden ej sparsamt; Myrmus miriformis FALL., tillsammans med näst föregående; Lygeus equestris L., ganska allman pa Cynanchum i Bryggaregarden; Nvsius /Jacobee SCHILL., allmän vid Bryggaregarden; /schnorhyncus Resedæ PANZ, pa gräs 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ej sällsynt 1 slottsparken. — Af Gastrodes abielis L. erhôllos i Jan. 1832 endast 2 exemplar ur mellan 3 och 4 hundra kottar af Abies excelsa, hvilka hemtagits och förvarades pa lämpligt sätt 1 vanlig rum-temperatur. Denna hemipter synes sålunda pa Lof- ön, för det året åtminstone, icke hafva förekommit i större mängd, utan snarare mycket sparsamt. Denna iakttagelse lemnar således icke något stöd för KÖLREUTERS förmodan, att denna skinnbagge skall såsom födoämne vara af någon större betydelse för kors- näbbarne. Förhållandet kan dock vara annorlunda i de trakter der denna skinnbagge möjligen förekommer ymnigare. Oskar Th. Sandahl. cfa UTNAMNING. Intendentsbefattningen ‘vid det Naturhistoriska Riksmuseets Entomologiska Afdelning har, sasom bekant, sedan Prof. STALs är 1878 inträffade död uppehällits genom förordnanden, senast af Dr. CHR. AURIVILLIUS. Detta interimsförhällande har nu upp- hört. Kongl. Vetenskapsakademien har nämligen den 14 sist- lidne Februari med alla afgifna röster godkänt den Zoologiska klassens enhälliga förslag rörande återbesättandet af denna In- tendentsplats samt sålunda kallat och utnämt Fil. Dr. PER OLOF CHRISTOPHER AURIVILLIUS till Intendent vid det Naturhistoriska Riksmuseets Entomologiska Afdelning. På K. Vetenskaps-Akademiens årshögtidsdag den 31 sistlidne Mars höll Professor AURIVILLIUS ett särdeles intressant föredrag om nyare iakttagelser ur insektverlden, fördeladt i två afdelningar: 1. Om galläpplesteklarnes utveckling: 2. Om insekternas sinnesorgan. occof> 2 Be. RESUMES. (Ey 7, du texte.) O.-Tu. SANDAHL: Bulletin de la séance du 24 Février 1883 de la Société entomologique de Stockholm. Le President, M. le professeur O. SANDAHL, souhaite la bien- venue à l'assemblée, très considérable, et exprime ses meil- leures espérances en faveur de la prospérité de la Société, qui s'est augmentée en nombre pendant les trois dernières années, malgré les pertes qu'elle a faites par la mort ou par d’autres raisons. La Société entomologique de Stockholm déplore à ce mo- ment-ci le décès de M. FREDERIC-GUILLAUME MAKLIN, professeur de zoologie à l’université d'Helsingfors (Finlande), mort, après une maladie très courte, à Helsingfors le 8 Janv. 1883, à l’âge de 61 ans. Le président énumère les mérites de M. MAKLIN dans la science zoologique (voir p. 3 de cette livraison). L'assemblée adopte l'addition suivante au § 4 des Statuts de la Société, déposés sur le bureau depuis la dernière séance. »$ 4, alinéa 4. Les membres de la Société qui payeront en une fois 100 couronnes de Suède (140 francs), seront libérés de la souscription annuelle de 6 couronnes. Ces 100 couronnes > seront versées à un fonds, nommé »Ständiga Ledamôters Fond» (le fonds des membres perpétuels), lequel sera administré séparé- ' ment et dont les intérêts seuls seront affectés aux besoins de la Société.» | Le Président annonce que la Société a reçu, le 16 Décembre 1882, de Me veuve C.-G. WAHLBERG, selon la promesse donnée, 1,000 couronnes de Suède (1,400 frs), la première moitié de la somme qui constituera »/e Fonds du professeur P.-F. Wahlberg». : Entomol. Tidskr. Ärg. 4, H. 1 (1883). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Lecture est faite du rapport de vérification et décharge est accordée avec remerciments au Bureau et au Caissier pour la gestion de 1882. | Le Président annonce que,” depuis la dernière séance, le Bureau a admis comme membres de la Société: M. Ernst KÄLLSTRÖM, pharmacien examiné, aide-laborateur à l’Institut de pharmacie; M. le baron TÖNNES WRANGEL VON BREHMER, propriétaire (tous les deux présentés par le Président); et M. O. GUINCHARD, négociant à Stockholm, présenté par M. A.-E. HOLMGREN. Le Secrétaire, M. le Dr. CHR. AURIVILLIUS, donne une con- férence sur »la vie des insectes dans les grottes et les caver- nes», et montre plusieurs insectes spéciaux à des localités pa- reilles de l'Europe et de l'Amérique du Nord. Le President mentionne quil a trouvé jadis, dans les grottes du temple an- tique creusé dans les roches d’Abu-Simbul en Nubie, quelques coléoptères du même groupe; malheureusement, un individu re- venant à la vie de /’Aleuchus sacer déposé dans la même caisse d'insectes, avait, pendant une seul nuit, massacré tous ces coléo- ptères et presque tous les autres insectes de la caisse. Le Président donne ensuite le résumé succinct d'un article publié dans le n:o 27 de cette année du Journal »Le natura- liste», et intitulé: »Une application de l’entomologie a la médecine legale» par M. MEGNIN. En connexion avec ce résumé, l'assemblée discute la ques- tion de savoir si les larves de mouches et d’autres insectes (les »vers de cadavres», suéd. »likmaskar») peuvent dévorer et anéan- tir les corps ensevelis dans nos cimetières. Le résultat de la discussion est que cette croyance populaire na pas de raison d’être. Le Président montre quelques exemplaires d'un Hyméno- ptere, déterminé par M. A.-E. HOLMGREN comme Sfzlocrypius fumipennis THOMSON. Cet insecte a été trouvé par M. C.-G. ANDERSON à Sater (Dalécarlie), sur le mont »Längfjället». C’est un parasite des larves et des cocons de Saturnia Pavonia L., nouveau pour ce papillon. RÉSUMÉS. | 51 M. I. Norpın, pharmacien, montre une collection d’Hémi- ptères faite aux environs du château royal de Drottningholm, situé sur l'île de Lofön (Malar). M. NORDIN a trouvé plusieurs hémiptères très rares qui n'avaient été observés jusqu'ici que dans des provinces plus méridionales de la Suède. M. W. MEves montre plusieurs espèces de Lépidoptères nouvelles pour la Suède, la plupart trouvées par lui l'été dernier dans l’île d’Öland. Le Président fait voir une collection de Lépidoptères et d’autres insectes recueillis par M. JEAN RUDOLPHI, peintre de bä- timent, dans la Laponie et aux environs de Delsbo (province de Helsingland). Dans cette collection se trouve un papillon, Psyche (Trichopsyche) hirsutella HB., nouveau pour la Suède et une belle variation de Prephos Nothum Hen. M. A.-E. HOLMGREN mentionne par lettre que M. O. Guix- CHARD a pris, le 18 Février 1883, un exemplaire vivant de Xa- natra linearis, pendant que M. GUINCHARD était occupé à pêcher sur le lac glacé de Rästad, à quelques lieues de Stockholm. La Société admet au nombre de ses membres MM. les comtes CARL VON PLATEN et AXEL WACHTMEISTER, présentés par M. le comte ADAM DE LEWENHAUPT, qui assiste à l’assemblée. (P. 6 du texte.) O.-Tx. SANDAHL: Necrologie de F.-W. MAKLIN. M. FREDRIK WILHELM MAKLIN, professeur de zoologie a: l'Université d’Helsingfors (Finland), est mort le 8 Janvier 1883 a läge de 61 ans. Apres des études solides et des voyages scientifiques très étendus, 1l fut nommé professeur »extraordinaire» de zoologie en 1859, puis professeur ordinaire dans la même ma- tière en 1867, à la mort de son prédecesseur, M. le professeur A. v. NORDMAN. M. MäkLiN s'est beaucoup occupé des Insectes, spécialement des Coléoptères, et il a décrit la plupart des Coléop- tères trouvés dans les régions arctiques de la Russie et de la Sibérie occidentale pendant les expéditions du baron NORDEN- SKIOLD. M. MAKLIN était un antagoniste des théories de M. 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. CHARLES Darwin, et il a lutté contre ces idées dans un discours publié à la fête anniversaire de la Société des Sciences de Fin- lande le 29 Avril 1864. La nécrologie est suivie d'une liste des publications de M. MÄRLIN. (P. 9 du texte.) G. SANDBERG: Observations sur les métamorphoses des Lépi- doptères arctiques. L'auteur donne l'histoire du développement de 20. Lépido- ptères arctiques, les métamorphoses de la plupart de ces papillons étant restées inconnues jusqu’ici. Les observations de l’auteur ont été faites dans le Sydvaranger, l'extrême région de la Nor- vége vers le nord-est, tout près des limites lapones de la Fin- lande et de la Russie, sous le 69°—70° de* lat. sept. Dans la règle, les métamorphoses des Lépidoptères exigent sous ces hautes latitudes un temps très long, fort souvent 2 ans et par- fois 3 ans; mais la période pendant laquelle le papillon par- fait peut voler et jouir de la vie, est au contraire excessive- ment courte dans ce pays du soleil de minuit. La vie est alors concentrée, comme au foyer d’un miroir ardent, dans cette lumière non interrompue d'un soleil qui a oublié de se coucher. Il faut observer que le printemps commence dans ces régions rarement avänt la dernière moitié de juin. Les métamorphoses des Lepi- doptères suivants sont ensuite décrites. I. Oeneis Bore Scun. Le développement (auparavant inconnu) exige 2 ans. | UN 2. Erebia Lappona Esp. La métamorphose, décrite ici pour la première fois, dure ı an. 3. Argynnis (Freja?) THBG. La durée du développement, inconnu jusqu ici, comprend vraisemblablement deux ans. 4. Arctia Quenselii PAYK. C'est un fait des plus remarqua- bles que l’on ne trouve jamais des larves de deux ans complète- ment développées parmi les larves à moitié développées d'un an, vu que cette espèce n'a jamais réussi à sortir, — comme plusieurs autres à développement d’une année, — avec la production RÉSUMÉS. 53 annuelle de ce papillon. L'auteur a observé le fait dans ces régions arctiques pendant une longue suite d'années, et M. le professeur FREY constate aussi que le papillon mentionné ne se rencontre en Suisse que tous les deux ans. La variation gelida MÖSCHEN existe au Labrador, en Amérique, et, en Europe, seu- lement sur les bords du Jakobselv dans le Finmarken, province arctique de la Norvége. 5. Trichiura Crategi Lin. A deux formes: a, qui se rencontre dans les localités éloignées de la mer, et qui présente une varia- tion spéciale, nommée v. ARIÆ, trouvée auparavant seulement sur les Alpes de la Suisse et sur les montagnes de la Silesie; 2, qui habite les régions plus rapprochées de la mer. — L'auteur constate que les cocons sont dwrs et fragiles (non tenaces comme du parchemin, ni composés de soie); ils sont osrdtres (jamais jaundires ni »blanchätres»), et formés au moyen d’un liquide gommeux durci et mélangé de détritus d'origine différente. Quand le papillon va sortir de son enveloppe, les parois du co- con sont mouillées et dissoutes au moyen d'un liquide translucide comme de l'eau, secrété par les organes buccaux de l’image. 6. Zriogaster Sp. GERM. Métamorphose de deux ans. 7. Saturnia Pavonia L. Le développement s'achève d’ordi- naire pendant un an, mais peut aussi durer environ deux ans. 8. Notodonta Dromedarius L. Cette espèce a un dévelop- pement fort rapide, qui s’accomplit en un an à Sydvaranger. Dans les régions méridionales de la Norvége, ce papillon a deux génerations annuelles. | 9. Cymathopora duplaris L. La période d'apparition de ce papillon tombe sur la plus grande partie de juillet, et comme la larve a été trouvée le 20 août, prête à devenir chrysalide, il est vraisemblable que la métamorphose exige un temps de deux ans. 10. Acronycla auricoma S. V. Le papillon vole déjà de bonne heure pendant l'été, et la chrysalide dans sa coque toute récente se rencontre vers la fin de l'automne; il est donc pos- stble que le développement de cette espèce n'exige qu’un an. Dans l’Europe centrale elle donne deux générations par an. 11. Pachnobia carnea Tuc. La larve, polyphage à un haut degré, a deux hibernations. Après la dernière, elle se trans- 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. forme en chrysalide an milieu de juin. La métamorphose oo donc sur une période de deux ans. 12. Agrofis hyperborea ZETT. Dans la règle, métamorphose de deux ans, mais parfois, grâce à des circonstances de nature à retarder le développement, certains individus peuvent étendre leur métamorphose jusqu’à trois ans. 13. Agrofis speciosa HB. Le développement de cette espèce, jusqu'ici inconnu, dure deux ans; la larve est parfaitement sem- blable à celle d’Agrotis hyperborea ZETT., seulement un peu plus grande, quoique les images de ces deux espèces soient très dif- férentes. 14. Anarta melaleuca THBG. Les métamorphoses des espèces delce genre arctique alpin si intéressant, sont inconnues, sauf pour deux ou trois espèces. L'auteur a trouvé la chrysalide de melaleuca au voisinage de l’airelle myrtille (Vaccinium Myrtillus L.) > pendant l'automne de 1881. Elle était enveloppée pour l'hiver d'un fil très mou rempli de particules du sol. Le papillon sort au bout d’un mois. La chrysalide est d'un noir luisant avec 3 anneaux jaunes autour de l'abdomen. L. ro mm. 15. Anarta (lapponica?) Tusc. La métamorphose prend vraisemblablement deux ans. 16. Selenia bilunaria Esp. Il est probable que. le déve- loppement s’acheve en un an. 17. Cidaria dilutata S. V. L'image de cette espèce se développe de la chrysalide au mois de septembre et vole encore en octobre, le dernier de tous les papillons précédant l'hiver dans ces régions arctiques. L'auteur pense que ce Lépidoptère dépose alors des oeufs qui constituent le réceptacle d’hibernation de cette espèce, et d’où les larves éclosent au printemps suivant; la métamorphose serait donc annuelle. 18. Æupithecia hyperboreata STDGR. La chrysalide se trouve sur le genievre (Juniperus), qui vraisemblablement sert à la nour- riture de la larve de cette espèce, comme à celle de sodrinata. La chrysalide est d'un vert clair avec des enveloppes pour les alles jaunätres. 19. Crambus furcatellus Zerr. Développement inconnu jusqu'ici. La larve ne se présente jamais à la lumière du jour. Elle vit dans des tunnels qu'elle a creusés sous la mousse qui RÉSUMÉS. ( 55 vraisemblablement lui donne sa nourriture. Au printemps, elle se transforme en chrysalide dans un tunnel plus large et pourvu de tapis soyeux. La larve est très vive et fort irritable. Quand on la touche, elle mord avec fureur dans toutes les directions. La chrysalide est aussi très sensible. Irritée, elle se meut assez vivement dans le tunnel en pressant l'épine anale contre les pa- rois de soie. 20. FPlutella cruciferarum ZETT. Est très répandue, et ha- bite même le Spitzberg. Elle fait son hibernation comme chrysa- lide et elle est très commune sous la forme de papillon depuis le milieu de juin pendant tout l'été. Quelquefois il arrive, si l’au- tomne est très doux, que quelques chrysalides opèrent leur der- nière transformation en septembre ou en octobre. (P. 29 du texte.) A.-E. HOLMGREN: Un parasite de Saturnia Pavonia L. M. C.-G. ANDERSSON, arpenteur géomètre habitant Säter, Dalécarlie, a trouvé sur le Längfjället, dans cette province, quelques cocons de Saturnia Pavonia L. La plupart étaient vides, mais un était infecté d'un hyménoptère parasite. Cet hyménoptère, examiné par M. A.-E. HOLMGREN, a été déterminé par lui comme Sprlocryptus fumipennis THOMS., qui jusquici n'était pas connu comme déposant ses oeufs chez ce papillon. On n'a pas encore constaté l'habitat de la plupart des Spilocryptes à l’état de lar- ves, et l’auteur appelle l'attention sur la nécessité de faire des observations concernant le développement des Hyménoptères pa- rasites, qui très souvent jouent un rôle indirect dans l'économie de l’homme. | eo (P. 33 du texte.) CHR. AURIVILLIUS: Annotations sur quelques espèces de Lépr- doptères scandinaves. Dans un autre ouvrage: »Sur les caractères sexuels secon- daires» (K. W. A. Handl; [Mém. de l’Acad. des Sciences], T. 5, 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. n:o 25), l'auteur a décrit les écailles ou »plumules» du mâle, qui se trouvent chez un grand nombre de papillons diurnes. A cette époque, les plumules du mâle étaient inconnues chez le genre Ærebia; mais, pendant l'été dernier, l’auteur a réussi à dé- couvrir des plumules semblables chez Zrebia Ligea, en exami- nant des individus qui venaient de sortir des chrysalides. Ces plumules forment chez le mâle de petites taches disposées en une ligne transversale depuis le bord dorsal par le milieu des champs I a, I D, 2, 3, 4 et 5. Elles ont un éclat légèrement gri- sätre, plus fort que la couleur fondamentale de Vaile, mais bien visible seulement sous une incidence spéciale de la lumière. Ces plumules du mâle sont des plumules pénicillées normales, d’une longueur de 0,4 mm., à base de la largeur de 0,025—0,030 mm. Le pénicille a une longueur de O,o5—0,06 mm., avec 8—10 stries ou raies de chaque côté. La grandeur des plumules du mâle permet de distinguer Æ, Euryale Esp. d'avec Æ. Ligea L., les plumules de ce dernier n’ayant qu’une longueur de 0,19—0,21 mm. chez Æ. Euryale et la largeur de la base n’étant que de O,o2 mm. —- Plus courtes que les plumules ordinaires de l'aile, elles sont tout-à-fait recouvertes par ces dernières et conséquemment invisibles. | - L'hypothèse de Fritz MÜLLER, que l’odeur propre apparte- nant à plusieurs papillons tire son origine de ces plumules du mâle, qu'il nomme »plumules odorantes», est combattue par l'auteur, lequel a observé chez les deux sexes d’Oeneis Norna une odeur — de musque très agréable, mais au contraire chez Preris Brassica il na jamais constaté d’odeur ni chez le mâle, ni chez la femelle. Si c'étaient les plumules du mâle qui développaient l'odeur en question, - pourquoi pas d’odeur chez P. drassic@, dont le mâle a des plumules très grandes? Autre exemple: la femelle d’Oenezs Norna laquelle naturellement ne possède pas de plumules mâles, n’exhale pas moins une odeur de musque comme celui-ci. M. Joan RUDOLPHI, peintre de bâtiment à Delsbo, province de Helsingland, collectionneur infatigable d'insectes, a trouvé ° Psyche (Trichopsyche) Hirsutella HBN., espèce nouvelle pour la Suède, »volant en nombreuse société dans une prairie de forêt en juin 1882». Il a aussi découvert une belle variété de Dre- phos Nothum HEN., »espece apparaissant une semaine plus tard RÉSUMÉS. 57 que 2. Parthenias. Il vole plus bas et plus lentement, et: fré- -quentait les fleurs du saule marceau» (Sa/x caprea L.). / (P3 s0:dubtextes) MEGNIN: Une application de l’entomologie à la médecine légale: Sous le titre suédois: > Entomologien använd 1 Rättsmedici- nens tjenst>, M. le Prof. O.-TH. SANDAHL réfère l’article cité ci- haut du journal Ze Naturaliste, n:o 27, 1 févr. 1883, et donne une traduction du rapport de M. MEGNIN concernant ce cas mé- dico-légal, dans lequel il a réussi à constater approximativement, à l’aide de la science entomologique, le temps écoulé entre la mort dun enfant et la découverte du corps momifié. (P. 45 du texte.) Petites communications entomologiques. M. le Prof. O.-TH. SANDAHL a rédigé des listes concernant les lieux de trouvaille des insectes nouveaux pour la Suède ou très rares dans ce pays, communiquées par: M. le docteur P.-A. EDGREN (Coléoptères, Lépidoptères et Diptères, trouvés aux environs de la petite ville de Sköfde, en Vestrogothie); M. le candidat A.-S. MORTONSON (Coléoptères de l'île d’Öland, trouvés pendant l'été de 1882); M. I. Norpın, pharmacien à Drottningholm (château royal situé à Lofôn, île du Malar, à une ro:aine de kilomètres de Stock- holm). M. NORDIN a fait une collection des Hémiptères hétéro- ptères des environs de Drottningholm, laquelle contient plusieurs espèces nouvelles pour cette région de la Suède. (E45 du texte.) Lå Nomination. M. le Dr en philosophie PER-ÖLOF-CHRISTOPHER AURIVIL- LIUS a été nommé, le 14 février 1883, Intendant des collections 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. entomologiques du Musée d'histoire naturelle (Musée de l'État) à Stockholm. M. le professeur AURIVILLIUS n’en gardera pas moins ses fonctions de secrétaire de la Société entomologique de Stockholm. | DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMAN- ROMSTDEDGSYATRIEMTSST Föreningen var inbjuden att hälla sin andra ordinarie sam- mankomst för äret hos dess nitiske och högt värderade ledamot Hr Konservator W. Meves i hans hem (n:o 35 Kammakaregatan). Ordföranden, undertecknad, framlade det samma dag ut- komna första häftet af Entomologisk Tidskrift, hvilket till de när- varande utdelades. Till ledamöter i Föreningen inkallades Hr Löjtnant ROLF ALRIK LINDBOHM (Östra Humlegårdsgatan 14), Hr Prof. CARL CURMAN (Biblioteksgatan 3) och Hr Med. Rådet FREDRIK BJÖRN- STRÖM (Konradsberg). Ordföranden framlade en på franska språket affattad Cirku- lärskrifvelse till utländska ledamöter, hvilken godkändes. En samling sällsynta skalbaggar, skänkta af Hr CARL MÖöL- LER (Wedelsbäck i Skåne) samt den af Hr O. GUINCHARD för- ärade Ranatra linearis L. förevisades. Bestämmandet af dag och ställe för Föreningens vanliga vårsammankomst i Stockholms omgifningar öfverlemnades åt Sty- relsen. Hr Meves förevisade den praktfulla spinnarefjärilen Saturnia Isabella och redogjorde för dess utvecklingshistoria. Denna stora, sällsynta, spanska nattfjäril, skimrande med smaragdgrön glans och uppkallad efter Drottning Isabella af Spanien, upptäcktes för några år sedan å Sierra Guadarrama, der han lefver högt upp i kronorna af en der växande tall-art. De förevisade exemplaren, hane och hona, voro sannolikt de första af denna art, som fun- nit vägen till Sverige. | Hr Meves förevisade äfven en stor mängd exemplar af Pa- pilio Machaon L., alla sedan bôrjan af Februari hos honom ut- kläckta ur puppor, insamlade 1 Wärmland af Herr G. STENSTROM 4% 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. (Gårdsjö, Borgvik). Pupporna hade med afseende pa färgteck- ningen varit af tva slag, men denna olikhet hade icke funnits stä i nägot bestämdt förhällande till de ur dem framkomna fjäri- larnes kön. Emedan Lektor HOLMGREN af en resa 1 tjänsteärenden, sä- som Kgl. Landtbruksakademiens Entomolog, var hindrad att när- vara vid sammankomsten, sa framförde Prof. Aurıvınıus à hans vägnar fôljande iakttagelser: Hr HOLMGREN hade fôrliden sommar à Ingarön träffat den i Sverige tämligen sällsynta getingarten, Vespa austriaca, såsom snyltgäst hos en samslägting VW. germanica. Under sådant för- hällande är det lätt förklarligt, hvarför man aldrig träffat nägot bo af V. austriaca, ej heller nägra arbetareindivider af denna getingart. Den far fria husrum hos en god van och behôfver säledes icke nägra arbetare att bygga eget hus. Imellertid be- tungas icke värdfolket med omsorger om inhysingarnes afföda, säsom deremot händelsen är med vissa parasithumlor, hvilka icke blott begagna sig af fri bostad, utan äfven läta värdarne upp- föda den främmande afkomman. Hr HOLMGREN har under senare tid kommit till den äsigt, att potatessjukans härjningar 1 viss man kunde ställas i sam- band med uppträdandet af. bladlôss 1 stora massor à potates- blastern. Det synes honom antagligt, att bladlössen, 1 det de med sina sugrör genomstinga potatesväxtens epidermis, göra det lättare för sporerna af potatessjukans svamp, Phytophthora infe- stans, att intränga 1 växtens inre genom de af bladlössen orsa- kade smä sären. Hr H. hade vidare trott sig finna, att den be- kanta »skorfbildningen» à potatesknölarne, hvilka förorsakas af en svamp, stod i ett visst samband med en Zlater eller Andp- pare-larv, som angriper potatesen och gör den samma mottag- ligare för »skorfsvampen». Under den lifliga diskussion, som om dessa frägor uppstod, yttrades flere härifrän afvikande me- ningar. | Hr Sv. LAMPA visade en för Sverige ny fjäril af glasvin- garnes grupp, Sesza asıliformis, hvilken för länge sedan togs af professor BoHEMAN å Öland och nu påträffats insatt bland exem- plar af en närbeslägtad art under nu pågående revision af riks- musei svenska fjärilsamling. DEN ENT. FÜR. SAMMANKOMST D. 28 APRIL 1883. 61 Hr LAMPA omnämde, efter en amerikansk tidskrift Papilio, att det lyckats 1 Amerika att uppfoda larver med genom press- ning torkade blad af de respektive larvernas foderväxter. Da bladen skola användas, uppblôtas de först och aftorkas derefter väl. Om uppgiften bekräftar sig, så vore en stor svårighet för larvens uppfödande under resor undänröjd. Hr AURIVILLIUS redogjorde för de nyaste undersökningarna om det sätt, hvarpa flugor och andra insekter fasta sina fötter under deras promenader a vara fônsterrutor och inunder taken i vara rum o. s. v. Man har trott sig finna, att fôtternas fästande icke skulle, sasom man hittills antagit, ske medelst en sugapparat under foten, utan genom en häftande vätska, som afsöndras ur sma körtlar vid de har, som kransvis omgifva foten. Hr AURIVILLIUS nämde vidare, att man i Tyskland numera vill förneka, att parthenogenesis skulle ega rum hos bien, hvarom man hittills varit allmänt öfvertygad. På förslag af hr MEvEs invaldes majoren ALEXANDER VON HOoMEIJER, en framstående tysk entomolog, till -utländsk ledamot af Föreningen. Sedan förhandlingarna voro slutade, serverades en riklig och angenäm soupé hos den gästfrie, vänlige värden. Oskar Th. Sandahl. FÖR LARVUPPFÖDARE. I N:o. 1 för 1883 af Tidskriften ; Papilio, organ for» The Entomological club» i Newyork, omnämner Mr A. H. MUNDT ett födoämne för fjärillarver, hvilket torde böra göras allmännare bekant, emedan det under vissa förhällanden kan blifva af nytta för den, som sysselsätter sig med larvuppfôdning. Mr Munpr har nämligen funnit, att larverna till Papilio Cresphontes och Apa- tura Clyton med begärlighet förtära äfven torkade blad af deras vanliga foderväxter. Men ej nog härmed, ty han fann äfven, att larverna till och med föredraga dylika blad framför dem, som voro färska, men tagna fran växthus. Skulle nu sa vara, att flera eller de flesta fjärilars larver voro benägna att ätnöja sig med sälunda beredd föda, sä blifva mänga svärigheter undan- röjda, hvilka hittills vällat, att de flesta larver, som under resor insamlats eller utkläckts ur ägg, erhällna frän aflägsna trakter, merändels omkommit af brist pa tillräcklig eller lämplig föda. Sättet för bladens beredning är enkelt och kändt af hvarje botanist. De pressas och torkas på vanligt sätt; men man måste se noga. till att de ej få mögla, samt att deras gröna färg ma bibehållas så mycket som möjligt. Det tillrädes äfven att för- vara dem på mörkt ställe. Innan de användas, måste de upp- mjukas i vatten under. några timmar samt derefter väl aftorkas. — Detta förfaringssätt torde möjligen förtjäna att försökas. Sven Lampa. oda ZOETISAÄTTE BIDRAG TIL KUNDSKABEN OM SYD: VARANGERS LEPIDOPTERFAUNA AF J. SPARRE SCHNEIDER. (Med en kartskisse.) % I Tromsö museums 4:de arshefte (pag. 71—100) har min ven kand. W. M. SCHÔvEN leveret en oversigt af de 1 Syd- Varanger hidtil bemærkede Zepidoptera grundet pa de undersö- gelser vi begge i forening anstillede omkring Elvenes 1 midten af Juli 1878, samt pa de iagttagelser, som den af entomologien höit fortjente sognepræst G. SANDBERG 1 de sidste 5 ar har sam- let inden grændserne af sit vidtstrakte præstegjæld. Denne fortegnelse optager 132 arter (84 Macro-Lep., 48 Micro-Lep.) et vistnok tilsyneladende meget ringe antal; men 1 betragtning af det arktiske Norges store fattigdom pa insekter sammenlignet med Sveriges Lapmarker og Finland, tror jeg dog den giver et ganske godt begreb om sommerfugl-verdenen 1 disse öde trakter, ihvorvel den selvfölgelig ma betragtes som meget ufuldstændig, navnlig for Micro-Lepidoptlernes vedkommende; dette godtgjöres tilfulde af det betydelige tilleg, som SANDBERG og forfatteren pa en 8 dages udflugt blev istand til at levere. SCHÖYENS sammestedes udtalte formodning om, at under- sögelserne i dette interessante distrikt rimeligvis mä ansees for afsluttede ved SANDBERGS forestäende fraflyttelse, er heldigvis ikke bleven til virkelighed; den utrættelige pastor sidder frem- deles i sit ensomme hjem og har i det forlöbne är gjort mange værdifulde iagttagelser, der snart vil foreligge entomologiens velyn- dere, ligesom det udelukkende skyldes hans energi, at hin for oq 9% ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. mig sa uforglemmelige reise kom istand, hvis resultater nedenfor skal meddeles. Da en entomologisk færd i disse egne far et helt ejendom- : meligt tilsnit, og de indre distrikter af Syd-Varanger vistnok er den af menneskefod mindst betradte egn af vort land, 1 de fleste henseender et fuldstændigt terra incognita, Gnskede jeg meget at kunne levere en noget udfôrligere fremstilling savel af naturfor- holdene pa de af os besôgte lokaliteter som af reisens begiven- heder idetheletaget, der på mig har gjort et uudsletteligt indtryk, og som sandsynligvis ogsa vilde pähöres med interesse af mine entomologiske kolleger. Desværre har den noget knapt tilmalte tid forhindret mig fra at udföre det oprindelige udkast og af samme grund har jeg fundet det mest tilrädeligt ikke at udsætte lengere med offentliggjôrelsen af disse notiser, da den nærmeste fremtid neppe vil give rigere anledning til entomologiske sysler. Jeg har her säledes mättet indskrænke mig til en tarvelig angi- velse af reisens vigtigste data og en kortfattet redegjörelse for den geografiske situation, der selv for os Nordmænd til denne stund har været betydelig svævende, hvorfor jeg også har fundet det fornödent at ledsage afhandlingen med en kartskisse, som SANDBERG har udarbeidet med den fornödne korrektion af nor- ske og finske karter. De eldre norske karter, som f. eks. MUNCH's, giver over Syd-Varanger neppe andet end en ubestemt forestilling om en 3-kantet landstrekning, der ved Pasvik-vasdraget adskilles fra det megtige Rusland: den kartskisse, der ledsager professor J. A. Frus’s interessante reiseverk: »En Sommer 1 Finmarken, russisk Lapmarken og Karelen», giver en aldeles feilagtig situation ved at lade den 69:de grad skjære Enaresjö söndenfor Pasvik-elvens udlôbe, medens den 69:de grad i virkeligheden gâr gjennem sydenden af Bodse-javre (Höyhä-järvi), det sydlıgste punkt vi näede, og hvorfra der endnu i sydvestlig retning er omtrent 30 kilometer til Pasvikelvens udlöb af den store »Anar-javre». Nav- _nene er overalt sävidt muligt gjengivne i skoltelappisk dialekt, der repræsenterer ursproget, idet den finske (kvanske) indvan- dring tilhörer en langt sildigere tid, og norske Lapper bevisligt aldrig har boet i disse indre distrikter; nordenfor Ovre-Kloster- vand (Coalme-javre) er derimod benyttet de norske stedsnavne, we SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 65 idet nybyggerne til dette punkt for en del udgjöres af Nordmend, söndenfor bor udelukkende Finner (Kvæner) og Skoltelapper (Skol- ter). Jeg har nedenfor i bemærkningerne om vor tur tilfölet i parenthes de finske navne, som man oftest vil fa höre, da badfolkene i de allerfleste tilfælde vil findes at tilhôre »Suoma- laiset. » Franskmanden JULES DE GUERNE, der 1 Juli 1881 ledsagede professor POUCHET pa en tur til Enare, udtaler sig 1 stærke ud- tryk om denne uklarhed 1 situationen: »Toutes les cartes que j’ai pu consulter sont insuffisantes, incomplètes, fourmillant d’erreurs; les Russes ne se trouvent point d'accord avec les Norvégiennes. Il suffira de vous dire que plusieurs jours durant, le point exact du monde où je campais pour dormir -m’était absolument in- connu.» Fuldt sa galt gik det ikke os, idet vi efter HAFFNERS store kart dog nogenlunde kunde beregne beliggenheden af vore stationer (pa kartet mærkede med x), dog var vi ikke ofte pa det rene med de tilbagelagte afstande. g:de Juli om eftermiddagen forlod SANDBERG og underteg- nede Kirkenæs i et tstralende solskin, der med etpar sma afbry- delser fulgte os den hele tid, og som den sidste dag af vor min- deverdige færd pa Ovre-Klostervand kulminerede i en tempera- tur, der näede vel 30° C. i skyggen, uagtet der blæste en dygtig kuling, respektabelt synes mig under 70° n. br. Ef terat have fulgt den udmerkede kjörevei til Sandnæs ved Lang- fjord (»Ucce-vuodna»), i en overmäde skrôbelig farkost roet til fjordbunden og med samme usikre befordring gjennemplôiet Lang- fjordvand (»Ucce-javre»), idet den stærke nybygger ved fjordbun- den uden nogen slags assistance pa en trillebör trillede vor bad med den hele bagage i over det c. 500 m. brede eide til van- det, näede vi ved midnatstid til det nette skolehus ved vandets sydlige ende (Strand), hvor vi uden komplimenter lagde os til hvile pa gulvet i skolestuen, da beboerne ved vor ankomst 1a i dyb sövn. Tidlig den neste morgen opdagede jeg i furuskogen lige bag huset en af de ypperligste fangstpladse i hele Syd-Va- ranger, kun en almindelig af Betula nana bekranset liden myr, hvor der vrimlede af sommerfugle; her flöi Avarta bohemanni med flere af slegten, mange Syricht. cenlaure@, Arg. freya, arsılache, Erebia disa o. s. v., men kun en god halv time blev anvendt Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 2 (1883). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 4 her, da vi ingen tid havde at spilde og desuden häbede at kunne dvæle en dags tid her pa tilbageveien. Her fik vi den förste alvorlige mindelse af de ubarmhjertige plageänder, der sa trofast tappede vort blod ved dag og nat, men som vi ikke skal ofre flere ord pä, da enhver, der foretager en landreise her nord, ved at berette om deres bedrifter, og bäde SANDBERG og jeg er talelig hærdede ved en mangeärig praksis. En halvvoksen pige trillede vor bagage pa den gode kjörevei i en smeltende solvarme, og ved middagstid stod jeg for förste gang ved den flade bred af »Coalme-javre» ved garden Svanvik; straks ovenfor husene havde jeg havt den store overraskelse at möde en veritabel Ci- cindela sylvalica, men 1 Syd-Varanger hörer nu engang entomolo- giske fænomener til dagens orden. Længs veien flöi mange gode arter, deriblandt Anaria funebris og Oen. norna, desværre kunde vi kun tage, hvad som böd sig til under den varme march; jeg havde her den fornüielse at knække ringen pa den eneste häv, jeg havde med, en kilde til megen sorg i de fölgende 8 dage. Vor bad med de 2 forud tilsagte skydskarle traf vi pa den rus- siske side omtrent midt p& den östlige bfed, og fra nu af var vi afhængige af Nits MELSLI og Isak KiviLoOMPoLA, hvoraf især den förstnevnte viste sig som en i alle henseender udmærket omhyggelig'og dygtig förer, der vandt vor ubetingede agtelse og tillid. Uden SANDBERGS store kyndighed i Suomis blöde tunge- mal, skulde mange vanskeligheder have frembudt sig for os pa denne tur og meget interessant gaet tabt for mig, navnlig af de ejendommelige forholde, under hvilke den fatallige befolkning her förer sin ensomme tilværelse, men hvori jeg nu fik et indblik, som forekom mig at frembyde nesten ligesa stor interesse som de entomologiske foreteelser. Med füielig vind gik det raskt henover det store vandspeil, snart var vi inde 1 elvelôbet og naede noget ud pa eftermiddagen den fôrste fos, »Melkefos» (Maido-guösk, Maito-koski), hvor badene matte trækkes overland. Her var en god fangstplads pa en myr, vi tog Jordan- koski»), hvor jeg tilbragte en yderst pinlig halv time, medens baden blev fört forbi fossen. Da folkene nu var trætte efter den langvarige roning, vinden blæste imod, og myggen var rasende, tænkte vi et ôieblik pa at overnatte her pa den russiske side, hvor der stod en af Skolternes mange sommerpaladser; vi be- 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. sluttede os dog til at fortsætte, endel mose blev antændt og lagt i en gryde, der placeredes mellem roerne, og snart var vi inde pa den circa 12 kil. lange »Bodse-javre» (»Höyhä-järvi»), over- sat: »Fjær-sjôen» efter de mange vandfugle, hvoriblandt Svaner, der hækker her, og ved midnat naede vi til en 6 i den sydlige ende ikke langt fra »Hävos-guösk» (»Hestefossen»), hvor vi ag- tede at tage fast station for nogle dage. Her stod et af Trasli Nilas’s slotte, der for tiden brugtes som magasin for tôrret sik og gjedde og af ejeren (han arbeidede pa blokhuset pa Sevvi- suolo, da vi passerede den) velvillig var bleven stillet til vor disposition, efter at fisken og endel af de tallôse Silpha lapponica havde faet anvist plads i det fri. 2 dage og 3 nætter kamperede vi på öen 1 fuldstændig en- somhed, da skydsfolkene ved dette reisens endemål havde fået permission og gjorde en udflugt til en Skolteby på den russiske side, men fandt ikke terrænet så gunstigt, som vi håbede, lige- som himlen var overskyet med sterk vind, om end temperaturen forresten var upåklagelig. Vi besluttede derfor at lade den på- tænkte tur til Enare fare, hvor stor end lysten var til at besöge dette indlandshav, og fört af ANTI SAARI og hans sön; en fa- milie af blandet herkomst, som vi var heldige nok at finde i Skoltebyen, befandt vi os om middagen den 14:de Juli atter pa »Sevvi-suolo», efterat have udholdt et skybrudlignende regnskyl ledsaget af heftige vindstöd, som imidlertid til vor lykke neppe stod pa en halv times tid. Oen var ikke fattig på sommerfugle, vi fangede flere gode arter som Anomogyna letabilis, Acıdalıa schiyent n. sp., Crambus maculalis m. fl, derimod gav en udflugt over til den russiske side ikke synderligt udbytte, da himlen var endel overskyet, vi fandt dog der Anarta funebris, Agr. conflua og det fôrste Cidar. abrasaria. Söndag den 16:de oprandt med en skyfri himmel og gav os reisens i enhver henseende minde- verdigste dag, som imidlertid kun med fa ord skal omtales. Om formiddagen holdt SANDBERG finsk (kveensk) gudstjenste for de 11 mennesker, der os iberegnede med store og sma udgjorde dens samlede befolkning, vistnok det tarveligste tempel og den ejendommeligste forsamling, hvori jeg har lyttet til den evige sand- heds ord, men derfor ingelunde den mindst andagtsfulde. Over middag roede vi over til den russiske side for at bestige vore mipsel À it Re P = i SPARRE SCHNEIDER. FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 69 Iængslers mål, det skaldede »Galggo-oaive» (»Kjaerringhoved>»), der som det hdieste punkt er synligt 1 mange mils afstand, men neppe när 600 m. over havfladen. Tusinder af sommerfugle (mest Anarta melaleuca) flod pa vandet efter gårdagens stærke blæst, et syn hvortil jeg aldrig har seet noget tilsvarende; vi kunde vistnok her have gjort mange interressante fund pa en bekvem mäde, men vovede dog ikke at offre noget af den kost- bare tid pa dette fiskeri, og snart efter var vi inde i den preg- tige af Oksen urörte hôistammede furuskov, arbeidende os möi- sommeligt gjennem det tætte krat 1 den stærke hede omgivne af tusinde pibende smäröster. Efter et par timers vandring naede vi over skovgr&nsen, og nu gik det frit og let til den överste top, hvorfra vi nogle öieblikke nöd den prægtige udsigt. Synet herfra var ejendommeligt og gjorde pa mig et stærkt indtryk; det var Finlands natur med sine uendelige skove, tusinder af blinkende vandspeil og lave asrygge, der pa alle kanter la ud- bredt foran os, vort fedreland ejer intet andet stykke land, der frembyder sädanne naturforholde; mäske der dog i Smälenene gives lignende partier, hvad jeg imidlertid ikke af ôiesyn kjen- der til. »Galggo-oaive» synes at være et samlingssted for Syd-Var- angers flygtige Anarta-flok; jeg beklager bitterlig, at vi ikke anvendte en times tid pa fangsten af dette sjeldne bytte, der ikke var vanskelig at fa tag i, her menes An. gviela, men SAND- BERG lod sig lokke af nogle myrer bagenfor fjeldet, og de eksplr., jeg under nedstigningen sä, blev alle borte for mig i de tætte myggesverme, sa neppe Io brugbare eksplr. faldt pa min part. Vi fangede dog ogsa andre gode sager, af hvilke de talrige fri- ske Melitea parthenie fremböd störst interesse. Under nedstig- ningen kom vi i den tætte skov ud af vor kurs; myg, hede og træthed bragte mig pa randen af fortvivlelse, så jeg mange gange stod i begreb med at kaste mig ned, at fange noget blev der ikke tale om; tilsidst kom vi dog ned til vandet og fandt baden, og neste morgen var al möle glemt over de skjönne resultater af gardagens anstrængelser. Den 17:de om morgenen sagde vi öens venlige beboer far- vel, TrasLı Nicas og hans 14:årige datter satte sig til årerne, og nu gik det raskt mod nord nedover stryg og strömhvirvler, PCM “ue SA 7 Syr SEN = r ‘ » 7 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. idet vi tildels fulgte andre lob end de, vi pa opturen havde be- faret. Pa myren ved »Bos-javre» standsede vi atter en times tid, men da solen behagede at stå bag en sky, fik vi få Rhopa-. locerer og deriblandt ingen embla; derimod tog SANDBERG et eksplr. af den sjeldne Crambus truncatellus. Vi overnattede ved »Rämä-guösk», hvor flere for Syd-Varanger nye Micros blev fundne, og reiste tidlig næste morgen nedover »Mennika», det smalere og af fosser opfyldte löb, medens vi pa opturen havde fulgt hovedrenden; her fangedes flere interessante arter, deriblandt Cid. truncatata (immanata?) og Penthina cespitana, enkeltvis ogsa embla, der dog ikke synes at nå Coalme-javre; her flöi også Acidalia schöyent. Ved middagstid lagde baden til ved Svanviken, og her sagde vi farvel til NıLas og hans datter, der med beundringsverdig udholdenhed havde roet 1 næsten 2 dage, trukket baden og baret bagagen som en hel karl, uagtet hun for sin alder bade var li- den og spedlemmet. Sent pa eftermiddagen ankom vi til Strand ved Langfjordvandet og opdagede her en udmærket lokalitet for Cidaria turbata var. arctica, men desværre altfor sent, da alle in- divider var meget afflöine, kun et eneste brugbart eksplr. lykke- des det SANDBERG at fange. Efter planen var det vor hensigt at standse her en dag eller to forat afsôge nölere den ovenfor nævnte righoldige myr bag skolehuset, men vi var nu sa trætte og forpinte af hede og myg, at alle lengslers mal nu kun gik ud pa at na hjemmet og fa hvile ud. Efter nogen môisommelig venten pa bad etc. stod vi ved midnatstid atter ved Sandnæs og tænkte et Gieblik pa at: overnatte her, nu var det SANDBERGS tur at finde situationen næsten uudholdelig, men fortsatte dog for at gjöre pinen så kort som mulig. Disse sidste ıo kil. var det tungeste stykke vei pa den hele tur; solen stod i äskanten lige i öinene, heden inde i myggeslöret var neppe at foretrække for de blodtörstige plageander udenfor, ikke et vindpust rörte sig; talrige /Voc/uer flöi langs veien pa begge sider (vistnok Pachnobia og Agrotis), men vi formaede kun at gjöre nogle matte fangst- forsög, der blev uden resultat. Endelig kl. 3 om morgenen den 19:de Juli là de venlige hvide bygninger for os, og snart var jeg i sövnens arme under distriktslegens gjæstfrie tag. Hermed er i löseligt omrids gjengivet hoveddragene 1 denne ns > eer” SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. MI min interessanteste entomologiske udflugt, der forövrigt var rig pa komiske situationer og originale episoder, som imidlertid ikke hörer hid, I betragtning af det gunstige veir, de gode fangstpladse og den anvendte tid vilde enhver, som så vore indsamlinger, have fundet udbyttet latterlig lidet, som det også ved hjemkomsten forekom mig; men da har man sat en vegtig faktor ud af be- tragtning, nemlig myggene (Culex, Ceratopogon og Simulia, Taba- nus, Chrysops og Hematopota), der uden overdrivelse reducerede fangsten til måske */,, af hvad den kunde have udgjort uden disse plageänder. Indsamlingen af Micros blev næsten umulig- gjort (gode eksplr. blev der ikke tale om), hvorfor vi lagde ho- vedvægten pa at fa noteret sa mange arter som muligt; af Ma- cros medtog vi, nærmest af hensyn til rummet 1 samlekasserne, hovedsagelig kun eksplr., der antoges at kunne passere 1 samlin- ger, medens forövrigt alle pa hver lokalitet bemærkede arter blev sa vidt mulig omhyggeligt noterede. Ialt blev pa turen observeret 81 arter, deraf 19 ikke tid- ligere 1 Syd-Varanger observerede, hvorved antallet af de fra di- striktet kjendte Zepedoptera stiger til 151; de ny tilkomne arter er mærkede med en asterisk (*), flere af dem var hidtil ganske fremmede for vor arktiske region. Dette antal vil om kort tid erholde en ikke uvæsentlig forögelse ved arter, som af SAND- BERG er fundne i det sidste ar pa forskjellige punkter i hans præstegjæld, hvorover han agter at offentliggjöre en notis; der- iblandt er flere ganske mærkelige fund. Alle tvivisomme eksplr. har været hos kand. SCHÔYEN til nölere granskning; alene den besynderlige Agrorıs og den af mig som ny art opstillede Ac7- dala förmäede han ikke at tyde, hvorfor de blev sendte til Mö- SCHLER for der at erholde en endelig dom. Desværre er disse eksemplarers senere skjebne ved SCHÖYENS beklagelige langvarige sygdom bleven noget usikker, sa jeg angäende dem ikke ved at fremfôre andet end hans forelöbige udtalelser i brev af 28:de Oktober. Dette er sa meget mere beklageligt, som hovedinte- ressen knyttede sig til disse 2 arter; heldigvis har jeg dog til- bage 4 eksplr. af den nye Aczdalza. De fa, ganske leilighedsvis pa turen indsamlede Coleoptera tober, at faunaen ogsa for disse dyrs vedkommende vilde byde 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. - samleren et interessant udbytte. Ved Svanvik tog jeg et eksplr, af Dembidium assimile, der hidtil kun var bemærket ved Kristi- ania, ved Bodse-javre var Astycops lalpa almindelig pa den fug- tige sand (ny for Norges fauna), ovenfor er nævnt Crcindela syl- vatica, der således gar næsten til furuskovens yderste grændse; de övrige arter tilhôrer mere almindelige nordiske former. For- övrigt vil de sparsomme coleopterologiske observationer, der hid- til er samlede 1 Syd-Varanger, i sin tid blive fremstillede i en oversigt af den norsk-arktiske regions Coleoptera, som jeg har be- gyndt at udarbeide. Etpar fund af Land- og Ferskvands-mollusker fortjener også at nævnes. Limnea palustris var pa sine steder meget almin- delig, hvorhos jeg ved Luesti-guösk tog en enkelt Z. stagnalis, der neppe tidligere tôr vere bemærket sa langt mod nord; en Succinea blev funden ved Bodse-javre og jener -guösk, en Hyalinia på en 6 i Bodse-javre. Tilslut ma jeg bede om velvillig overbærelse med de tryk- feil, som mätte findes, da jeg af gode grunde har været forhin- dret fra selv at besörge korrekturen. Zu FORTEGNELSE OVER LEPIDOPTERA INSAMLEDE I DE INDRE DISTRIKTER AF SYD-VARANGER MELLEM 1o:de OG 18:de JULI 1882. 1. Colias palæno L. Det förste eksplr., en ganske frisk han, fangede jeg ved bredden af Godde-luabbal den ır:te, en anden han blev tagen pa en myr pa den russiske side ved Bodse- javre 13:de, ligesom SANDBERG fandt en hun pa myren ved Bos- javre den 17:de. 18:de Juli bemærkede vi den langs Mennika- löbet og hyppig mellem Coalme-javre og Langfjordvand; den er i det hele taget ganske almindelig og udbredt overalt 1 Syd- Varanger. SCHÔYEN har i sin »Oversigt over de 1 Norges arc- tiske region hidtil fundne Lepidoptera» udtalt sig nærmere om denne arts var. lapponica STGR., der synes mig at afvige mindre \ SPARRE SCHNEIDER. FORTS. BIDR. TIL SYDV.S LEPID.FAUNA. 73 fra hovedformen end de fleste andre arktiske varieteter af som- merfugle, som man har tillagt et eget varietetsnavn, 1 alfald som de har foreligget mig i norske individer. 2. Lycæna optilete KN., var. cyparissus HB. Bemærke- des pä hele turen overalt talrig i begs e kjôn og 1 friske eksplr. Den besögte ofte Ledum. Vi trængte frem til 69° og mödte dog intetsteds Z. argus L., hvis nordgreendse i öst ma falde stærkt af, medens den i Por- sanger nar nordenfor 70°. Dens uregelmessige forekomst her nord har voldt mig adskilligt hovedbrud, men jeg haber dog at skulle fa udredt de sande forholde, nar der foreligger en fyldi- gere række af observationer. 3. Melitæa parthenie MEvER-DÜR. Interessant var opdagelsen. af en hovedflyveplads for denne art, som hidtil kun meget sparsomt var bemærket inden vor ark- tiske region. Under opstigningen pa Galggo-oaive den 16:de ob- serveredes de förste eksplr. cirka 250 m. o. h., 1 furugrændsen; jo hôiere vi kom op des talrigere blev den, men ovenfor birkens grændse omtrent 400 m. o. h. ophörte den atter. Jeg har kun fanget Milit@e-arter 1 det sydlige Norge, pa fugtige enge, i skov- lysninger og pa tôrrere skraninger, og fandt derfor dens optræ- den pa Galggo-oaive meget pafaldende. Ledum palustre var dens hvileblomst, allerhelst hvor denne stod spredt på et tet tæppe af den hvide törre renmose, desuden flöi den talrig pa de med Betula nana rigeligt bevoksede noget torre myrpartier, etsteds flöi mange eksplr. nede i en med tet græs (Carex?) bedækket liden fordybning i birkegrændsen. Da det led noget ud pa ef- termiddagen gik de fleste til hvile pa Zedum-blomsterne, og med god tid vilde man have kunnet indsamle flere hundreder; nu matte jeg ndie mig med 36 stykker, der rigtignok alle var ube- skadigede tildels ganske nyklekkede med ikke helt stivnede vin- ger. Eksemplarerne mäler fra 31 mm. (eo). il 3.7. mm. (OO); er gjennemgäende meget mörke, et par meget smukke har kun en enkelt rad gule pletter pa bagvingernes flüielsbrune overside. Et af de mindste hunindivider frembyder en ejendommelig og vakker aberration, idet fremvingernes overside har de gule pletter sammenflydende i 2 bând, gjennemskärne af de sorte vingener- ver, medens undersiden kun har sorte flekker ved basis; bag- TPE ME rt Lits 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. vingernes overside er sortbrun med en enkelt rad flekker i ud- kanten og etpar utydelige pletter udenfor denne rad, undersiden har et meget bredt gulhvidt midtbänd sammensat af kun en rad aflange pletter, og de ellers gulhvide pletter ved basis er pä dette eksplr. sorte, den störste med en utydelig lysere kjerne. A. Argynnis aphirape Hp. var. ossianus Hest. Synes at være ganske almindelig i de indre distrikter; vi fandt den fra Langfjordvand til Bos-javre, hvor den var hyppigst, men noterede den ikke fra nogen af de sydligere lokaliteter, hvilket mäske kun beroede pä tilfældige omstændigheder. De fleste eksplr. var friske og rene; kun 2 hunner blev medbragte af mig. 5. Arg. selene Far. var. hela STGR. Vi fangede hver et ganske friskt individ (') på en eng ved Mennika-löbet den 18:de; säledes synes den her at have en sildigere flyvetid end f. eks. i Alten og ved Tromsö, hvor den i gunstige ar viser sig over midten af Juni næsten samtidig med euphrosyne, medens den 1 det sydlige Norge först kommer tilsyne circa 14 dage efter denne. 6. Arg. euphrosyne L. var. fingal Hest. Médte os först pa myren ved Bos-javre den 11:te og observeredes senere over- alt i de söndenfor liggende trakter men blev ikke bemærket nor- denfor denne sjö. SANDBERG har dog fündet et eksplr. ved Kirkenæs, men uden tvivl er den meget sjelden sa langt ude mod kysten. I mörk overside röber de sig som egte fingal, men de fleste var desværre stærkt afflüine ; hunnerne stod i majoriteten. 7. Arg. pales var. arsilache Esp. Flôi talrig 1 friske og tildels meget livligt farvede individer overalt pa myrerne, navnlıg ved Bos-javre, hvor de bemærkedes at hvile pa Zedum, nar solen skjulte sig. 8. Arg. freya Tuec. Forekom overalt fra Kirkenæs til Hävos-guösk, men kun fa friske eksplr. erholdtes; flöi ogsa pa Sevvi-suolo i Vaggattem-javre og synes at trives pa enhver slags bund. 9. Arg. frigga Tupc. Med se/ene den sjeldneste Argyn- nıs i Syd-Varanger; vi tog hver vort ganske gode eksplr. ved Bos-javre den ır:te og observerede etpar stykker til, et 3:die friskt individ (Q) fangede SANDBERG den 13:de pa en myr pa den russiske side af Bodse-javre straks sOndenfor Skoltebyen. 10. Erebia lappona Esp. Var päfaldende sparsom, idet Baer. hk | Nr 1 SPARRE SCHNEIDER: FORTS: BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 75 den egentlige flyvetid nermest var forbi; noteredes kun fra Coalme- javre, Luesti-guösk og Galggo-oaive. 11. Er. disa Tusc. I 1881 blev den funden meget tal- rig af SANDBERG, især ved Bos-javre, men på denne tur bemær- kedes den kun ved Langfjordvand den 10:de, hvor jeg tog et- par stykker på myren bag skolehuset, samt på Galggo-oaive, hvor SANDBERG fangede en enkelt han. j 12. Er. embla Tec. Blev for förste gang indfôrt 1 Nor- ges arktiske fauna i 1881, da SANDBERG opdagede den pa my- ren ved Bos-javre i begyndelsen af August 1 flere eksplr., hvoraf vort museum erholdt et par. Som ovenfor nævnt flöi den iar ganske talrig sammesteds, ligesom vi fandt enkelte individer ved Luesti-guôsk samme dag, pa den russiske side af Bodse-javre den 13:de og langs Mennika-lôbet den 18:de; måske nar den ikke til Coalme-javre, i ethvert fald visselig ikke nordenfor denne sjö. De fleste hanner var ganske afflöine, hunnerne var tildels friske men ofte beskadigede af den stærke fart mellem de tætstäende furutrer. I modsætning til dsa, der altid söger ned i græsset, seetter embla sig næsten bestandig pa træstammerne og hviler på disse, nar himmelen er overskyet; den er adskillig sky, men ikke sa vanskelig at fange, da den setter sig snart, disa er langt slemmere at fa tag 1, nar den engang er opjaget. 13. Oeneis norna THBc. Flöi overalt enkeltvis ligefra Langfjordvand til Galggo-oaive og Bodse-javre, hovedsagelig pä myrerne men ogsä langs landeveien henimod Coalme-javre, mest i store afblegede hunindivider, der som hannerne var ganske ubrugbare for samlingen. Et par in copula tog jeg pa myren ved Bos-javre. 14. Syrichtus centaureæ Rer. Pa myren bag skole- huset ved Langfjordvand flöi talrige ret gode eksplr. den 10:de omkring de tætte samlinger af Betula nana, et enkelt individ tog jeg henimod Coalme-javre (pa hvilket jeg knækkede ringen pa min eneste hav!) samme formiddag, endelig et pa Galggo-oaive ligeledes mellem Betula nana, hvilken plante bestemt forekommer mig at spille en vigtig roile 1 denne arts optræden, ikke usand- synligt er den larvens næringsplante. — 15. Zygæna exulans HocH. SANDBERG observerede et eksplr. pa en myr ved den russiske side af Bodse-javre den 13:de, 5 MN, LAURE 76 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. - og på Galggo-oaive fangede vi flere friske individer i birkegrænd- sen men forresten blev den ikke bemærket på nogen anden loka- litet. I sin overordentlig periodiske optræden har den udentvivl 1 1882 havt et af sine »därlige år», 1 1878 fandt vi den meget almindelig på myrerne omkring Elvenzs. — 16. Arctia festiva BKkH. Dette var ubetinget reisens yp- perste fund og pa mange ar den interessanteste »Erscheinung» 1 den arktiske sommerfuglverden, idet hidtil kun et eneste eksplr. var kjendt som norsk, antagelig fanget ved Hammerfest (i uni- versitets-museet i Kristiania). Vi fik vort eksplr., en han der maler 41 mm. mellem vingespidserne, pa den russiske side af elven ved Hävos-guösk den 13:de, hvor husfruen tog det pa en gjödselhoug udenfor husdören, medens vi efter en anstrengende rotur pa Bodse-javre sad inde og nöd en forfriskende »filipyt». SANDBERG afstod sin andel i det sjeldne fund, der nu befinder sig 1 vort museum. Det er en selvfölge, at vi pa vore ekskursjoner intet hen- syn tog til den politiske grændse, der först 1 en’ sildig tid er bleven ordentlig fastsat, vi noterede dog altid, hvor fangsten blev gjort, men bærer forövrigt ingen samvittighedsbebreidelse ved at vindicere A. feshiva for Syd-Varangers fauna. 17. Acronycta auricoma S. V. Pa myren ved Melkefos tog jeg et môrkfarvet beskadiget eksplr. (Q), den ro:de og sa etpar tl, der antagelig tilhôrte samme art, maske A. menyanthidis View., der også flyver ved höi lys dag og er funden i Alten. SANDBERGS: fund af en rimeligvis til A. auricoma horende larve i 1880 har således fundet sikker bekreeftelse. 18. Agrotis hyperborea ZETT. Flöi ikke sjelden ved Hävos-guösk, Bodse-javres östlige bred, Galggo-oaive og pa my- ren ved Bos-javre omkring Ledum, dels blev den funden siddende i græsset. Vi fangede kun hunner, der var tilsyneladende ny- klekkede; af pupper tagne ved Kirkenæs under mose udviklede sig flere eksplr. af begge kjôn under mit fravær tilligemed endel Pach. carnea, men de fleste havde desværre faet betydelig molest i sit fangenskab, et par fandtes endog in copula. 19. Agr. speciosa He. var. arctica ZETT.? Jeg opförer denne art med nogen tvivl, da det eksplr., som SANDBERG fandt pa Galggo-oaive og af mig blev noteret, mäske kan have tilhôrt a © I SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 77 An. letabilis. 20:de Juli klækkedes et lidet huneksplr. af en puppe funden ved Vadsô under en sten; SANDBERG har under- sögt dens hele udvikling og har nylig 1 Ent. Tidskrift (Heft. 1, 1883) offentliggjort sine iagttagelser sävel af denne som flere andre arktiske sommerfugle, hvis metamorfose hidtil var ukjendt. #20. Agr. conflua Tr. Et noget afflöiet hanindivid, lys brunligt med meget utydelig tegning fangede jeg ved Melkefos den ıo:de, et andet eksplr. ligeledes han tog SANDBERG på en myr pa den russiske side af Vaggattem-javre den 15:de. Den var hidtil ikke bemærket i Ost-Finmarken. Hunnen er meget _sjelden at finde, hvilket tor bero pa dens skjulte levemade og mindre livlige temperament. #21. Agr. comparata Môscxi,?? På garden Eide henimod Coalme-javre fik vi af en pige, der af SANDBERG var oplert til at samle sommerfugle, et ganske vakkert eksplr. af en mærkelig Agrotis-art, der forelöbig er henfört under denne kun fra Labra- dor bekjendte form, men ligesa sandsynligt tilhôrer en endnu ‘ubekjendt art." Det beror sandsynligvis endnu hos MÖSCHLER, sa der for Gieblikket ikke er meget at sige om samme; det blev fanget enten 1 de sidste dage af April eller begyndelsen af Mai 1882, medens omgivelserne endnu var fuldt vinterlige, og skiller sig allerede ved forekomsttiden fra Agr. hyperborea, med hvem det har en betydelig habituel lighed. SCHÔYENS udtalelse fölger her: »Sörgeligt at den kun har et ben (höire bagben) i behold, men heldigvis har den da et fölehorn og med hensyn til dettes udseende stemmer den aldeles med A. Ayperborea’s nere slægt- ning comparata MOSCHL., hvis netop ligesom dette eksplr. ikke har kammede fölehorn således som hyperborea &. Udseen- det forövrigt er imidlertid sare afvigende fra mit comparata-eksplr., men efter et sädant enestäende individ er det jo umuligt at vide, om man har med en tilfældig aberration eller en konstant form at gjôre. At eksplr.et har mistet födderne er meget kjedeligt, da comparata kun skal have skinnebenstagger pa begge de bagerste fodpar, hvilket her altså ikke lader sig kontrollere.» Spörgsmälet star saledes fremdeles äbent, om man har med en egen form af comparata at gjöre eller en helt ny art, hvilket har ligesamegen sandsynlighed for sig. ! Se nedanför sid. 88. DUREE RE x ~ 78 > ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. #22. Anomogyna lætabilis Zerr. Af denne meget sjeldne art fangede jeg 3 friske eksplr. (2 oo’, 1 ©) i birkeskoven pa Sevvi-suolo 1 Vaggattem-javre om aftenen den 15:de; de lod sig falde ned af birketræerne og syntes idetheletaget at vere tem- melig trege dyr. Jeg antog dem i begyndelsen for Agr. speciosa, men har senere bittert beklaget feiltagelsen, da jeg visselig ved omhyggelig eftersogen skulde have fundet flere. Hannerne har en vingebredde af 34—37 mm., hunnens vinger der er uskikkede til flugt, maler kun 26 mm. Eksplr.ne er ganske friske men har desværre 1 tôrret stand faet olietrukne abdomina, hvilket ellers sjelden indtræffer med mine samlinger under disse hôie nordlige bredder. Hidtil var den kun observeret pa Dovre og i Alten af Dr. Wocke, samt i Saltdalen af SCHOYEN. 23. Pachnobia carnea THBG. Synes at vere en af de almindeligste Noctuer 1 Syd-Varanger sävel i de indre distrikter som ude mod kysten. Vi fandt den fra Bodse-javre til Kirke- nes som oftest siddende om dagen 1 græset, de fleste eksplr. ganske friske. Ved Kirkenæs fandt jeg efter SANDBERGS anvis- ning endel pupper under mosse, hvilke imidlertid klækkedes 1 mit fravær pa turen, sa kun etpar, ubeskadigede individer blev resultatet af mine glade forventninger. Den varierer overordent- lig fra mörk brun med iblandet rödviolet til gulgra; meget mörkt er et vakkert eksplr., som jeg fik pa Vardö den 27:de Jul. #24. Anarta bohemanni Stcr. Denne slegtens sjeldneste art er en værdifuld akkvisition for Syd-Varangers fauna, der efterhanden har vist sig at besidde alle arktiske arter af Awarta pa etpar ner. Pa myren bag skolehuset ved Langfjordvand fan- gede jeg et ganske friskt eksplr. (7) om morgenen den to:de; et havde jeg under nettet, som desværre undslap og flere til observeredes; et meget affldiet eksplr. tog SANDBERG samme dags aften ved Melkefos. Hidtil kun bemærket i Alten af Dr. STAUDINGER og forfatteren; uden tvivl er den mere lokal end sine slægtinge, men har vistnok endnu en mængde ubesögte flyve- pladse ı det vidtstrakte Finmarken. 25. An. cordigera THBG. Flyvetiden for denne art var allerede forbi; jeg tog kun 2 yderlig forslidte individer, det ene pa landeveien henimod Coalme-javre, det andet pa vor station 1 Bodse-javre. Den synes ikke at være egentlig hyppig i Syd-Varanger. - SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 79 26. An. melanopa Tusec. Et enkelt meget afflöiet eksplr. tog jeg ner toppen af Galggo-oaive 16:de. Sjelden i Syd-Va- ranger og overalt 1 vor arktiske region meget sparsom om end bemærket på de fleste lokaliteter. 27. An melaleuca THBG. Overalt i uhyre mængde og ubetinget den hyppigste sommerfugl, som på turen blev iagttaget, ja jeg har neppe nogensteds i det arktiske Norge seet nogen art flyve i sådant antal, Sciaphila osseana og Cidaria dotata måske undtagne. Tusinder af eksplr. flöd pa Vaggattem-javre og fler- steds floi den op flokkevis ved hvert skridt gjennem lyngen iser på Sevvi-suolo og ved Bodse-javre, men vi offrede få tanker på denne proletar, der tillige er meget vanskelig at fange; blandt de indsamlede eksplr. findes kun ubetydelig variation, melaleuca har overhovedet liden tendents til aberration. 28. A. funebris HB. Bemærkedes enkeltvis, men var på grund af sin mörke farve og hurtige flugt overordentlig-vanskelig at fange. Jeg tog et godt eksplr. i kjöreveien henimod Coalme- javre den 10:de samt den ır:te et meget slet ved Luesti-guösk hængende i en spindelvev, medens SANDBERG fandt et passabelt på den russiske side af Bodse-javre den 13:de og et flydende på vandet udenfor Sevvi-suolo den 16:de. 18:de blev den også no- teret ved Mennika-jok. Hidtil var kun et enkelt eksplr. fundet 1 Syd-Varanger nemlig ved Kobbervik 16:de August 1880. "20. An. lapponica THBG. SANDBERG tog et ganske friskt par in copula på toppen af Galggo-oaive den 16:de. Ny for Syd-Varangers fauna. "230. An. quieta Hs. Ligeledes en for distriktet ny art, der hidtil ikke var funden östenfor Porsangerfjorden. Den flöi i ikke lidet antal på det överste nögne parti af Galggo-oaive og viste sig mindre sky end slægtens övrige arter, men udbyttet blev for min part ikke synderlig rart, da tiden var knap, og ikke alle indfangede eksplr. var brugbare. Individerne varierer overordentlig, og etpar er så mörke og tillige skarpt tegnede, at jeg 1 begyndelsen holdt dem for schönherri, men SCHÖYEN har erklæret dem for ægte gviefa. SANDBERG tog flere særdeles vakre eksplr., der er lysegra med stark gul indblanding, meget lig- nende dem, som SCHÔYEN fangede ved Kistrand i Porsanger 1 1878. 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 31. Acidalia fumata STEPH. Flöi overalt i friske eksplr, og 1 begge kjön men ikke 1 nogen særdeles mængde; meget skarpe tværlinier har etpar hunner fangede den 18:de mellem Svanvik og Langfjordvand. | "22, Acidalia schöyeni n. sp. Ved Jordi-guösk fangede SANDBERG om aftenen den ıo:de et friskt eksplr. af en påfal- dende liden og mörk Acidalia, som jeg dog ved en flygug be- tragtning holdt for en aberration af den almindelige fumata. På Sevvi-suolo tog han imidlertid atter nogle eksplr. ved kanten af en myr sent om aftenen den 15:de, og nu begyndte corpus de- licti at blive noget mistænkeligt; jeg gik straks til det af ham päviste sted lige bag vor tarvelige hytte men formäede kun at opdrive etpar fwmafa i normal dragt. Först den fölgende dag under opstigningen pa Galggo-oaive lykkedes det mig at se og fange et eksplr., og begge de fölgende dage sa vi ikke fa eksplr. iser omkring Rämä-guösk, hvor jeg fik et halvt dusin ganske passable individer. Længere nord end til henimod den sydlige ende af Coalme-javre sa vi den ikke, den gjorde overhovedet ind- tryk af at være adskillig lokal, og mäske er dens udbredelses- kreds ikke heller meget stor, hvilket imidlertid senere undersö- gelser fär stadfæste. SCHÔVENS forelöbige undersögelse af de ham tilsendte eksplr. ledede til det resultat, at han antog den for en liden og mörk (melanotisk) klimatisk varietet af den almindelige fwmaza 1 lighed med den blågrå varietet af Anaztis paludata, men da kjendte han endnu ıkke til dens forekomst sammen med normalt farvede fumata uden nogen slags overgange, hvorom jeg senere underret- tede ham. Han har sammenlignet dem med /uwmata’s nærmeste nordamerikanske slægtning calzforniata og inductata (= frigidaria MÖSCHL. var.) men fundet dem meget forskjellige og derfor som sidste prövelse sendt dem til MÖSCHLER, hvor de maske endnu beror. Jeg nærer efter det, som ovenfor er berört, ingen syn- derlige betænkeligheder ved at forôge den allerede forud sa tal- rige Aczdalia-familie med endnu en art, der er benævnt til erin- dring om min trofaste medarbeider i udredelsen af vort fæder- lands Lepidopter-fauna; selv om en fremtidig nôiere undersögelse virkelig skulde komme til et andet resultat med hensyn til dens artsberettigelse, foreligger her dog en i alle henseender sa ud- SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 81 præget form, at den kræver en speciel betegnelse, og jeg opfor- drer herved mine ærede kolleger i Finland og Sverige til at have opmærksomheden henvendt pa lösningen-af dette spürgsmäl. De nu foreliggende eksplr., 5 i tallet, er alle hanner og mä- ler alle 20 mm. mellem vingespidserne, medens min mindste han af fumaia (fra Elvenæs) mäler 23 mm. og den störste (fra Beie- ren ved Bodö) 26 mm., den mindste hun (Elvenæs) 20 mm. og den störste 23 mm. (Beieren); schöyeni viser sig således adskillig mindre og tillige af en päfaldende konstant störrelse, uheldigt kun, at vi alene fandt det ene kjön. Hvad farvetegningen angär, udmeerker schöyen! sig ved den stærke sortbrune bestövning, der allerede i flugten röbede den mellem de samtidigt flyvende /u- mata, medens tværlinierne tillige er stærkere markerede, navnlig den nærmest udkanten beliggende, der hos fumata oftest er me- get utydelig og pa. mange af mine 35 eksplr. ganske udvisket. På undersiden af bagvingerne findes også hos schöyeni et tyde- ligt mörkt midtpunkt, der kun hos enkelte /umata er ganske svagt antydet og hos de fleste mangler. Nar man altsa til den ringe störrelse og mörke farve legger det veegtigste lod: den kjendsgjerning at begge arter forekom til samme tid pa de samme lokaliteter og uden nogensomhelst antydning til overgange, fore- kommer det mig rimeligst at anse fumata og schöyeni for 2 vel adskilte arter om end som nære slegtinge; jeg antager også, at enhver ved at betragte en række eksplr. af begge arter ved si- den af hinanden vilde komme til samme resultat selv uden kjend- skab til de forholde, hvorunder den forekommer. Den her af mig benævnte art vil kortelig kunne karakteriseres säledes: Acidalia schôyeni SCHNEIDER. »Acid. fumate STPH. affinis, sed statura minore, alis supra densissime fusco pulverosis, strigis transversis distinctioribus et alis inferioribus infra puncto discoidali semper presente in pri- mis cognoscenda. Expans. alarum 20 mm. (FS); femina ignota.» 33. Gnophos sordaria THBG. Forekom hyppigt overalt fra Melkefos til Bodse-javre, i birkekrat, og blev vistnok kun ganske tilfældigt ikke noteret fra lokaliteterne nordenfor Coalme- javre, da den ellers er funden overalt ligetil Kirkenæs og Elvenæs. 34. Pygmæna fusca THBc. Bemærkedes kun ved skole- huset: ved Langfjordvand den ıo:de samt pa myren ved Bos- Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 2 (1883). 6 82 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. javre og langs Mennika-jok den 17:de og 18:de og kun i etpar eksplr. (GG) Anm. Psodos coracina Esp. fangede jeg 1 flere friske eksplr. pa de nögne höider omkring Kirkenæs den 7:de, : men 1 de indre distrikter blev den intetsteds obser- veret; SANDBERG fandt den dog ved Bos-javre i 1881 pa en myr. | #35. Cidaria truncata Hurn. Af denne for Öst-Finmar- ken nye art fangede jeg et friskt eksplr. (5) 1 birkeskov ved Mennika-jok den 18:de; det star som en slags mellemform i den uklare truncata-citraia-gruppe og kan ikke siges i alle henseender at stemme med noget af mine mange eksplr. fra det nordlige Norge, men frembyder heller ikke noget særdeles usædvanligt 1 sit ydre. Dog er bagvingernes overside noget mörkere end al- mindelig er tilfeeldet, og basalbandet pa fremvingerne er uden rustbrun indblanding; henimod udkanten findes desuden kun nogle svage rustbrune pletter istedetfor den almindelige stærkere brune udfyldning, hvorved oversiden far en mere ensartet blagra farvetone. Flyvetiden er pafaldende tidlig, idet denne art sa langt nord först pleier at vise sig i August, i Mälselven enkelte ar först 1 September; herved er dog taget hensyn til begge former eller arter, der 1 det arktiske Norge neppe lader sig holde ud fra hinanden, ihvorvel jeg ikke ganske formar at opgive tanken om 2 selvstændige arter, fornemmelig ledet af den forskjellige flyve- tid, som i det sydlige Norge er pavist. 36. C. munitata Hs. Jeg fangede et enkelt friskt eksplr. (FS) pa Sevvi-suolo den. 15:de og observerede etpar stykker pa en slattemark ved Mennikajok’s udlôb i Coalmejavre den 18:de. Flyvetiden for denne almindelige art var saledes netop begyndt. 37. C. incursata Hs. Forekom enkeltvis fra Kirkenæs til Bodse-javre, men de fleste eksplr. fra de sydligste lokaliteter var allerede betydelig afflöine. Anm. Juli 1878 fangede ScHOvEN og jeg 1 birkeskoven om- kring Elvenæs adskillige individer af C. montanata S. V. i begge kjôn, tilhörende den lille blege ark- tiske var. lapponica STGR.; besynderlig nok er den ikke senere bleven bemærket i Syd-Varanger, og hel- ler ikke pa denne tur fandt vi den nogetsteds, uagtet \ SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 83 dens flyvetid matte vere pa det hôieste, og gunstige lokaliteter passeredes ofte. Forekomsten i 1878 er mig helt gadefuld, iser da jeg pa min reise til Ta- nadalen i 1879 heller ikke sa den der; forhabentlig vil den utrettelige pastor pa sin udflugt til Enare i kommende sommer vide at bringe lys 1 denne sag. 38. C. turbata He. var. arctica SCHÔYEN. Först pa til- bagereisen den 18:de opdagede vi ved Langfjordvand en flyve- plads for denne interessante og meget lokale art, men desværre altfor silde, sa jeg for min part ikke fik et eneste brugbart eksplr., uagtet den flöi temmelig hyppig. Lokaliteten var de fugtige, fornemmelig med krat af Salix bevoksede bredder af en liden bæk, der flyder ud i vandets sydlige ende. For Syd-Varangers vedkommende var den tidligere kun bemærket ved Kobbervik ved nedre Klostervand, hvorfra SANDBERG også i 1882 fik et enkelt individ. 39. C. abrasaria H. S. Begyndte at flyve de sidste dage af vor reise. Jeg tog 3 eksplr. på den russiske side af Vaggat- tem-javre den 15:de, og på myren bag stationen ved Rämä-guösk flöi den ikke sjelden blandt hôivækste Betula nana; derimod ef- tersögte vi den forgjæves på myren ved Bos-javre, hvor SANDBERG i 1881 havde fundet den hyppig. 40. C. dilutata S. V. (nebuwlata THBG.)? Jeg fandt en ung larve, der rimeligvis tilhörte denne art, såvidt mindes ved Hävos- guösk i Bodse-javre; den er forövrigt af SANDBERG bemærket al- mindelig overalt. | 41. C. hastata L. var. hastulata HB. Flöi yderst talrig overalt, næst Anarta melaleuca den almindeligste pa turen obser- verede sommerfugl, de fleste eksplr. var dog afflöine. 42. Eupithecia satyrata Hs. Blev kun noteret fra Mel- kefos den ıo:de, men forekom uden tvivl fleresteds sammen med fölgende, fra hvem den i flugten ikke kan adskilles. 43. Eup. hyperboreata Stcr. Noteret fra de fleste punk- ter, ogsa pa Galggo-oaive den 16:de. 44. Scoparia centuriella S. V. Af denne sjeldne art fangede SANDBERG et noget afldiet eksplr. ved Rämä-guösk om morgenen den 18:de. 45. Sc. gracilalis Str. Forekom ganske hyppig fra Lang- 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. fjordvand til Bodse-javre, især pa myren ved Melkefos, men ud- byttet blev dog miserabelt som af Microlepidoptera idetheletaget. Den flyver pa myrstrækninger og synes at stå i et vist forhold til Betula nana, der dog neppe kan være larvens næringsplante. Hidtil er Sc. gracılalıs inden vor .arktiske region kun bemærket i Ost-Finmarken, nemlig i Porsanger og Syd-Varanger. 46. Botys decrepitalis H. S. Meget sparsomt blev den pa turen funden, nemlig et enkelt eksplr. (9) pa myren ved Bos- javre den 17:de og i etpar stykker ved Langfjordvand ıo:de & 18:de (oo). | 47. B. ingvinatalis ZELL. Som foregäende kun noteret i enkelte individer fra Melkefos, Bos-javre og Bodse-javre. 48. Crambus maculalis ZETT. Pa mine ekskursjoner i de arktiske egne har jeg havt et. besynderligt held til at finde denne art, der ligesom har fulgt mig overalt, medens mine led- sagere tildels har sögt den forgjæves. I 1878 tog jeg den ved Elvenes, i 1882 blev den noteret fra Luesti-guösk den ır:te, Hävos-guösk den r2:te, Sevvi-suolo den 15:de og Bos-javre den ı7:de, overalt kun enkeltvis men i friske eksplr., blandt lyng pa torre lokaliteter. | : "49. Cr. truncatellus ZELr. Af denne for Syd-Varanger som for vor arktiske region nye art fangede SANDBERG 2 noget afflöine eksplr., det förste ved Luesti-guösk den 17:de, det andet noget senere samme dag på myren ved Bos-javre. Begge lokali- teter var af ganske ens beskaffenhed, nemlig meget blöd myr bevokset med Carex-tuer, der var halv omflydte af vand, og så- ledes vanskelig tilgjengelig. I en aldeles lignende sump bag vor station i Bodse-javre fangede jeg en gul Dofys-lıgnende sommer- ~ fugl, som desværre undslap af nettet, för jeg nöiere fik betragte den, og som sandsynligvis også var en Cr. Zuncatellus. Den var hidtil hos os kun bemærket på Dovrefjeld og i Gudbrandsdalen, men er ellers funden såvel i Finland som Lapland, hvorfor fore- komsten i Syd-Varanger ikke kan kaldes uventet. 50. Pempelia fusca Haw. Sædvanligt kun ganske en- keltvis men noteret fra flere punkter: Svanvik ved Coalme-javre, Sevvi-suolo i Vaggattem-javre og stationen 1 Bodse-javre. 51. Tortrix ministrana L. Erholdtes enkeltvis i ikke meget flöine eksplr. på vor 6 i Bodse-javre. SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 85. 52. T. forsterana F. Et enkelt eksplr. fangede jeg ved Rämä-guösk om aftenen den 17:de. : 53. T. viburniana S. V. I et afflüiet eksplr. bemærket pa Galggo-oaive den ı6:de. I det nordlige Norge forekommer den, ejendommeligt nok, kun pa de ganske nôgne fjeldpartier, ligeledes er den overalt meget sparsomt tilstede; 1 det sydlige Norge har den derimod endog vist sig som et for træplanterin- ger meget skadeligt insekt som pa Lister i 1876 og 77. (Nyt Mag. f. Naturvid. XXIV bind, 2:det hefte). 54. T. rubicundana H. S. Et enkelt stykke ved Rämä- gudsk den 17:de. | Anm. Fra reisen til Elvenæs 1 1878 medbragte jeg et tem- melig friskt eksplr. af den sjeldne og for vor fauna nye 7. lapponana TGSTR., der imidlertid havde stäet upäagtet blandt 7. rubicundana, fra hvilke den rig- tignok adskilte sig ved næsten den dobbelte störrelse. 55. Sciaphila osseana Scop. Flöi særdeles talrig i tildels noget afflöine eksplr. pa nogle törre bakkeskräninger pa Sevvi- suolo, men blev ikke observeret andetsteds 1 det indre land, da passende flyvepladse kun fandtes pa fa punkter, idet denne art foretrækker kunstige og naturlige enge pa tôrlændt bund. 56. Cochylis deutschiana ZETT. Jeg fandt den kun pa myren ved Bos-javre den 17:de, rimeligvis var dens flyvetid pa det nærmeste forbi. #57. Penthina sauciana Hs. Et friskt eksplr. af denne for Syd-Varanger nye art fangede SANDBERG ved Rämä-guösk om aftenen den 17:de. 58. P. sororculana Zerr. Var ikke sjelden i birkeskov pa vor station i Bodse-javre samt pa Sevvi-suolo den 15:de, i tem- melig friske eksplr. Denne art har efterhänden vist sig at have en stor udbredelse i vor arktiske region, men overalt forekommer den kun sparsomt. 59. P. lediana L. I friske og typiske eksplr. med livligt rosenröd fremkantsplet ikke sjelden blandt Zedum pa öen 1 Bod- se-javre samt pa myren ved Bos-javre. I midten af Juli 1878 fandt SCHOYEN og jeg ved Elvenæs 3 à 4 ikke ganske rene eksplr. af en Penthina, som Dr. WOcKE erklærede for sauczana, men som jeg efter nöiere undersögelse af det eneste 1 min sam- 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ling gjenstaende eksplr. med sikkerhed henförer til Zediana, hvor- fra det imidlertid afviger ved den gulhvide farve af den ellers vakkert karminröde fremkantsplet pa forvingerne; ellers stemmer det ganske nöle med den normale /ediana. 60. P. metallicana Hs. Blev bemærket næsten overalt på myrerne men forekom ikke egentlig hyppig. 61. P. nebulosana ZETT. (erriguana H. S.). Talrigere end foregaende, pa alle besögte lokaliteter. Efter i flere ar at have havt sa rigelig anledning til at iagttage disse former ma jeg fremdeles fastholde den anskuelse, at her foreligger 2 vel adskilte arter, hvorimod P. sudefana, sa ejendommelig 1 sit ydre, neppe bor betragtes som andet end en mærkelig race af nebulosana. De lyse former af metallicana, som SCHÔYEN fandt i Geiranger og af ham ansees for en overgangsform til swde/ana, star efter min opfatning i samme forhold til wefallicana, som sudetana til nebulosana. Sagen tror jeg stiller sig således: Meiallicana og ne- bulosana er to ved vingesnit og hele habitus forôvrigt distinkte arter; begge har de en egen lys, næsten ensfarvet race, der vist- nok indbyrdes ligner hinanden meget, men dog skilles ved vinge- snittet; swdelana hörer som varietet under nebulosana, medens den lyse form af mefallicana ikke har fået nogen egen benævnelse, ei heller skiller den sig sa skarpt fra sin stamart, som sudetana fra nebulosana, mellem hvilke det hverken har lykkes SCHÔYEN eller mig at finde overgange, og vi har dog af begge havt en god slump mellem hænderne. | #62. P. turfosana H. S. Et enkelt eksplr. tog jeg ved Bodse-javre den ı5:de. Hidtil kun fundet 1 Alten af Dr. STAU- DINGER samt i Saltdalen af SCHÖYEN; mit formodede fund af denne art ved Vikersund på Modum i det. sydlige Norge Juni 1876 kan vere noget tvivlsomt og måske gjælde palustrana, no- get eksplr. fra Modum er ikke lengre i min besiddelse. 63. P. schæfferana H. S. Noteret fra Melkefos den ıo:de og Galggo-oaive den ı6:de, i afflöine eksplr. 64. P. schulziana F. Bemærkedes overalt men ikke syn- derlig hyppig. 65. P. lacunana S. V. Etpar friske eksplr. pa en myr pa den russiske side af Vaggattem-javre den 15:de, jeg observe- rede den ogsa ved Bos-javre den 17:de. SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 87 #66. P. cespitana Hs. Et friskt og usædvanlig mörk- farvet haneksplr. tog jeg ved Mennika-jok den ı8:de. Hidtil inden den arktiske region kun bemerket i dalstrogene pa Sal- tenfjordens sydlige side og ikke nordenfor 67° n. br. 67. P. bipunctana F. Vi fandt den overalt pa myrerne, dog pa langt ner sa hyppig som i 1878, da den forekom meget talrig omkring Elvenæs. #68. Grapholitha tetraqvetrana I. SANDBERG fangede först et eksplr. ved Melkefos den ıo:de, senere) observerede vi enkelte afflöine individer på öen 1 Bodse-javre. Den var hidtil ikke funden i Öst-Finmarken. 69. Steganoptycha qvadrana Hs. Et enkelt meget mörk- farvet individ fandt jeg ved Bos-javre den r7:de. #70. Phoxopteryx myrtillana Tr. Jeg fandt et eksplr. ved Melkefos den ıo:de, forövrigt var flyvetiden vistnok pä det neermeste forbi. Den var ny for Syd-Varanger. 71. Incurvaria vetulella ZETT. SANDBERG fandt den pa Sevvi-suolo 1 Vaggattem-javre den 14:de; et eksplr. fandt jeg ved Kirkenæs den 8:de. | #72. Adela degeerella L. Denne art, som hidtil kun i 2 eksplr. var funden sydligst 1 vor arktiske provins nemlig i Beie- ren ved Saltenfjord (Nordlands amt), var det helt overraskende at treffe sa langt 1 nordost, hvor den endog viser sig at vere meget udbredt. Jeg fangede 3 friske eksplr., det förste ved Lang- fjordvand den ıo:de, det 2:det ved Gadde-loabbal den ır:te, det 3:die pa Galggo-oaive den 16:de överst i skovgrændsen. Sawnp- BERG fik overladt det ene ekspl., de tilbageværende er begge hun- ner, som indbyrdes frembyder endel afvigelse, idet det gule midt- band pa fremvingerne hos det ene eksplr. ikke nar til fremkan- ten, er stærkt afsmalnende og ender krogformet bôiet. I be- gyndelsen var jeg 1 nogen tvivl, om de ikke snarere tilhôrte esmarkella WOCKE, hvorom SCHÖYEN havde udtalet en formodning, men hunnen til denne art skal have meget korte og ved roden ikke beharede fölehorn, hvorimod mine eksplr. har fint behärede fölehorn, der er circa 18—20 mm. lange; hos esmarkella nar de kun 11 mm. Imidlertid mangler jeg hunner af sikre degeeredla til sammenligning og kan således ikke være fuldt ud sikker pa rigtigheden af min tydning af de 2 finmarkske eksplr. 88 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 73. Swammerdamia conspersella Tcstr.? Et noget af- flöiet eksplr. med næsten ensfarvet sölvhvide vinger fanget den ı7:de ved Rämä-guösk er af SCHÔYEN med nogen tvivl fôrt hid. #74. Myrmecocela ochraceella TGsTR. SANDBERG tog et eksplr. sammen med foregäende den 17:de. Ny for Syd-Varan- ger som for den arktiske region idetheletaget; hidtil var kun et enkelt individ fundet pa Dovrefjeld af SCHÔYEN 1 1877. 75. Plutella cruciferarum ZELL. Blev noteret fra Hävos- guösk den 12:te og Sevvisuolo den 14:de. 76. Gelechia infernalis H. S. Jeg fangede etpar styk- ker pa myren ved Melkefos den ıo:de. | 77. G. continuella Zeır. Et enkelt eksplr. tog jeg ved Jordi-guösk om aftenen den 11:te. | #78. G. lugubrella F. SANDBERG fangede et enkelt friskt eksplr. ved Rämä-guösk den 17:de. Ny for Syd-Varanger. 79. G. viduella F. Etpar individer ved Langfjordvand den to:de, desuden blev den observeret pa en eller to lokalite- ter 1 det indre, som imidlertid ikke blev noterede. 80. Pleurota bicostella CL. Jeg fangede et eneste friskt eksplr. ved Bos-javre den 17:de. *31. Oecophora similella He. Ikke sjelden pa Sevvi- suolo 1 Vaggattem-javre, og ret hyppig flöi den ved Rämä-guôsk om aftenen den 17:de. Af SANDBERG også fundet alm. ved Kirkenæs, men den kom ikke med i SCHÔYENS fortegnelse. ' MOscHLerR har senere tilskrevet mig, at han anser den in- teressante Agrotis (N:o 21 Agrofis comparata MôscHL.?) for en sikkerlig ny art, som jeg vil benævne Agrotis gelida; eksemplaret er mig som för omtalt utilgjængeligt for nôiere beskrivelse, men kan karakteriseres saledes: Agrotis gelida SCHNEIDER, Agr. hyperboreæ affinis, antennis maris non pectinatis facile distincta. Specimen unicum (>) ad Eide in Syd-Varanger tempore vernali anno 1882 lectum. Tromsö ı April 1883. EN FÖR SVERIGE NY MÄTAREFJÄRIL AF K. ER. THEDENIUS. Fidonia Loricaria Evers. HALIA Dur. Thamnonoma Lp. Vingarne ofvantill blygra med tre mörkare strimmor, af hvilka den tredje strimman fortlöper öfver de bakre vingarne. Alla vingarne i midten försedda med en brun, i midten föga märkbart hvit mänfläck. De främre vingarnes vaglinea inåt be- gränsad af rostgula fläckar. Honans vingar rudimentära. Fjärilen synes vara ganska närbeslägtad med den icke ännu i Skandinavien funna Fidonia (Eubolia) murinaria, men den är vanlıgen nägot litet större och har bredare framvingar med nä- got bägböjd framkant och mot denna mera vertikal och nägot litet inbugtig utkant. De bakre vingarne äro ofvantill nägot litet skiftande 1 grägult och icke sä rent blygrä, som de främre och hafva bägböjd tvärstrimma. Alla vingarne hafva nära intill fran- sarne en rad af svarta punkter och äro pa undersidan blekt gulgrå med gula ribbor. — Honan af Fidonia murinaria har fullt utbildade vingar. Målaremästaren JoH. RupoLpHı har funnit denna fjäril i Delsbo 1 Helsingland, der den, efter hans uppgift, skall före- komma allmänt (?). Den torde således äfven finnas flerestädes i mellersta Sveriges östra kusttrakt. Förut är den funnen på Åland, flerestädes i Finland, t. ex. i Nyland, Tavastland, Karelen och Österbotten, vidare vid Petersburg, i Lifland, inre Ryssland och Uraltrakten. 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. \ De exemplar, jag erhållit fran Herr RUDOLPHI, voro så myc- ket afslitna, att de icke utan svårighet kunde bestämmas. Genom jamforelse med exemplar (fran Ryssland) i min samling, kunde dock arten med säkerhet identifieras. | Fjärilen finnes afbildad i Dr. G. A. W. HERRICH-SCHÄFFERS »Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa», tredje bandet, hanen fig. 377, honan fig. 422, och den beskrif- ves derstädes under N:o 235. | ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS VÄR- SAMMANKOMST. Lördagen den 2 Juni pa eftermiddagen samlades ett större antal af den Entomologiska Föreningens medlemmar tillsammans med den Naturvetenskapliga Föreningen vid Djurgärdsbrunns värdshus. Sammankomsten gynnades af det herrligaste väder och smärre exkursioner gjordes i de vackra omgifningarne, hvilka nu prunkade i nyfödd sommarfägring. Ätskilliga fjärilar, skalbaggar och andra insekter fängades och efter äterkomsten frän utflyg- terna samlades de bäda Föreningarnes medlemmar till en gemen- sam kollation. Den behagliga sommaraftonen tillbragtes 1 det. fria pä det angenämaste vis och först sent ätervände man till staden. ee lal Er BIDRAG TIEL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA AF G. | FR. MÖLLER. Cephus femoratus Curt. Niger nitidus, apice mandibularum pedibusque rufis; coxis, trochanteribus partim, tarsis tibiisque posticis nigris, his basi late, genubus anterioribus, palpis et macula mandibulari, flavis. ©. Long. ıo m.m. | Cephus femoratus Curtis. „British entomology. Phyllecus Cynosbati ANDRE. Sp. d. hymenopt. d Europe. Corpus breve, crassum. Caput cubicum pone oculos dilatatum, vertice emarginato, genis latis, marginatis. Mandibulæ valide, bidentate, dente medio nempe parvo et superiori connato. An- tennæ 2o-articulatæ, fere filiformes, scapo tumido, subrotundo. Alæ superiores nervo transverso ordinario longe pone furcam cu- biti sito; recurrente primo in cellulam secundam submarginalem recepto. Abdomen brevius, postice minus compressum, nuditate basali parva. Terebra crassa, cercis triplo longior. Pedes sat longi, tibiis posticis infra medium bispinosis, unguiculis bifidis. Funnen i Skane vid Stehag af godsegaren CaRL MOLLER a Wedelsback, Juni 1882. Mr. E. ANDRÉ har i sitt ofvan citerade arbete, pag 67%, upptagit Zenthredo Cynosbati Lin. såsom synonym till Cephus fe- moratus CuRT., men såväl LINNÉ's diagnos och beskrifning som hans citat af REAUMUR (i Fn. Svec. ed. altera pag. 394) kunna ej rätt väl passa in pa någon Cephus-art. — Enligt THOMSON, som studerat Reaumur’s af LINNÉ citerade arbete, är afbildningen till Cynosbat! = Hylotoma Rosarum Kıuc.; och da LINNÉS be- 6* 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. skrifning mycket val lämpar sig till de små Pimpla-hanarne inom examinator-gruppen, ar det sannolikt, att hans 7. Cynosbati är en ur kokonger till Zylotoma Rosarum utklackt parasit (möjligen Pimpla strigipleuris cf Tu.) hvilken han derför upptagit under slägtet Tenthredo pa samma grund som han inrangerat Preroma- lus Capreæ 1 slägtet Cynips (Fn. sv. 388). Ichneumon deletus Wesm. Niger, punctatus, orbitis frontis annuloque antennarum albis; calcaribus pallidis; alıs nigro-fumatis, stigmate et squamula nigris. OD. Long: 26-m.m. Ichneumon deletus Q Wesm. Tent. dispos. meth. Ichn. Belg. 88. Caput postice leviter angustatum, genis buccatis, fronte parcius punctata. Mesothorax dense punctatus, parapsidis postice abbreviatis. Metathorax obsolete areolatus, subtilissime punctatus, areola fere levi. Abdomen dense punctatum, postpetiolo subti- liter striato, gastroccelis transverse sulciformibus, parum profun- dis; terebra parum exserta. Pedes postici longi, coxis nudis, con- fertim punctatis. | Funnen i Skäne vid Stehag, Maj 1882 (C. MÖLLER). Ichneumon clavipes n. sp. Niger, nitidus, punctatus; ore, orbitis internis, macula ante et infra alas, tegulis, scutello et postscutello, maculis 2 metatho- racis, abdomine et pedibus rufis; antennis tricoloribus; alis infu- mato-hyalinis, stigmate nigro; femoribus posticis ovali-globosis, coxis carinatis. Long. 7 m.m. Caput transversum, tumidulum, subtiliter parce punctatum, vertice subangulato-emarginato, genis buccatis et remote punctatis. Antenne crassæ, filiformes, scapo globoso et fortiter exciso, arti- culo 2:0 flagelli 3:0 parum longiore. Mesothorax parce punctatus, parapsidis brevibus, scutello leuiusculo. Metathorax subtiliter ru- gosus, distincte areolatus, areola quadrata, postice emarginata. Abdomen petiolo rude punctato, postpetioli area media levi, ga- stroccelis mediocribusy segmento 3:0 transverso, subtiliter punctato, terebra brevi, valvulis nigris. Pedes crassi, postici coxis subtus + mo MOLLER: BIDRAG TILL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA. 93 interne lzviter impressis et costulis subquinis (superiore nempe obsoleta) instructis, femoribus ovali-globosis, tibiis basi curvatim attenuatis, apicem versus incrassatis, tarsis tiblarum longitudine, unguiculis validis. Denna lilla art har jag funnit i Skâne à Kempinge ljung i Juli 1871. Den stär närmast Ichneumon magus (WESM.) HOLM- GREN. Ichn. sv. 148, men skiljer sig genom bakbenens byggnad och olika fargteckning. Ichneumon albilarvatus Wesm. > Femina: nigra, palpis, abdomine petiolo excepto, pedibus anteri- oribus ex parte rufis; antennis albo-annulatis; terebra longe exserta. Long. 15 m.m. Mas: niger, palpis, abdominis medio ex parte, femoribus, ti- bus et tarsis anterioribus, flagello antennarum subtus rufis; antennis albo-annulatis, scapo subtus et facie cum clypeo flavis. Long. 12 m.m. | | Ichneumon larvatus WESM. "Tentamen 106. Var. 1 g, 20. Caput punctatum, fronte © impressa. Antennæ © involutæ, ante apicem vix attenuatum dilatatæ, co longæ, porrectæ, filifor- mes, apice summo parum attenuato. Mesothorax punctatus, pa- rapsidis brevibus. Metathorax © obsolete areolatus, areola subqua- drata, © distinctius, areola transversa, spiraculis brevibus. Ab- domen postpetiolo © punctato-scabriculo, > ruguloso, gastroccelis obsoletis. Terebra © longitudine tertia parte abdominis. Funnen i Östergötland vid Wadstena af stadsläkaren GEORG ENGSTRÖM; i Skane af THOMSON och C. MOLLER. Ichneumon lanius Grav. Niger, palpis, mandibulis, maculis duabus clypei, orbitis fron- tis, antennarum scapo subtus, lineola ante et infra alas, apice scutelli, alarum squamula et radice, coxis anticis, femoribus, ti- bis tarsisque anterioribus, tibiis posticis latere postico, apice tar- sorum posticorum, segmentis abdominis 1:0 apice,:2—7 totis ru- fis; antennis albo-annulatis; terebra longe exserta. ©. Long. 10 m.m, Ar hit hé es à - av at vis 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Ichneumon lanius & Grav. Ichn. europ I. 499; SP WESM. Tentam. 105. Hozmer. Ichn. sy. I. 158. Caput transversum fronte prominula. Antenne crassiuscule, filiformes. Mesothorax nitidus, postice parce punctatus, parapsidis brevissimis. Scutellun vage punctatum. Metathorax confertim punctatus, imperfecte areolatus, areola semiovali. Abdomen post- petiolo confertissime punctato, gastroccelis linearibus, obsoletis, segmento 2:0 crebre punctato, sequentibus sensim levioribus. Te- rebra longitudine */, abdominis vel ultra. Pedes postici coxis nudis, punctatis. Funnen i bägge könen vid Stehag af C. MOLLER 1882. Hanarne ej sa sällsynta, funna vid Lund (THOMSON) och Tvedörra. Eurylabus larvatus Grav. Niger pedibus rufo-flavis, palpis, mandibulis, apice genarum late, maculis 2 clypei et media faciei, orbitis internis, antenna- rum annulo et scapo subtus, scutello, macula ante- et infra- alari, maculis pfo- et mesosterni duabusque metathoracis, coxis anticis et posterioribus superne albis. co. Long. 23 mm. ~ Ichneumon larvatus Grav. Ichn. europ. I. 160. Eurylabus larvatus © Wes. Ot. 55; HOLMGREN. Ichn. sv. 21255: Parum nitidus, punctatus. Caput pone oculos dilatatum, ge- nis tumidis, scrobiculis antennalibus magnis, profundis. Antennæ longæ, setacex. Mesothorax robustus, altus. Metathorax brevis, rugosus, distincte areolatus et bituberculatus. Alæ læviter infu- matæ, stigmate, radice et squamula nigris, areola superne clausa. Abdomen confertim punctatum, apice nitido, postpetiolo aciculato- punctato apice levi, gastroccelis minoribus parum profundis. Pe- des longi graciles. Styli anales magni et lati. Ett exemplar taget vid Stehag, Juni 1881, af C. MÖLLER, , Cryptus quadriguttatus Grav. "Niger, antennarum flagello basin versus, femoribus tibiisque rufis, harum posticis nigricantibus basi rufa, tarsis fuscescentibus, posticis nigris; annulo antennarum niveo; squamulis alarum, scu- MÖLLER: BIDRAG TILL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA. 95 tello et macula magna segmenti septimi flavo-albidis. ©. Long. 13 m.m. j Cryptus quadriguftatus GRAV. Ichn. europ. 2. 479. Caput transversum, dense subtiliter punctatum. Antenne tenues, basin versus læviter attenuatæ, articulo 2:0 flagelli 3:0 se- squi longiore. Mesothorax punctatus, parapsidis distinctis, supra medium extensis, prosterni lateribus striatis, epomiis acute elevatis, Metathorax scabro-punctatus, costulis transversis completis, area basali nitida levi. Abdomen petiolo plano nitido, postpetiolo rude et vage punctato, segmentis dense punctatis. Terebra lon- gitudine ‘/, abdominis. Pedes graciles. Funnen vid Wadstena af G. ENGSTROM. Arten hör till slägtet Hoplocryptus THOMSON. Opuscula en- tom. Pase:."V. | Clypta genalis n. sp. Femina: nitida, crebre punctata, albido-pubescens, nigra; pedibus læte rufis, coxis et basi trochanterum nigris, posticorum tarsis apiceque tibiarum nigro-fuscis; pronoti callo cum radice alarum flavis, harum stigmate fusco-testaceo; genis : emarginatis; terebra abdominis longitudine. Long. 10— 12 m.m. | Mas: corpore minore et graciljore, flagello antennarum rufe- scente. Long. 8—10 m.m. Caput transversum, pone oculos angustatum, concinne pun- ctatum. Frons inermis, parcius punctata. Genæ emarginatæ, costa elevata reflexa. Mesothorax sine parapsidis crebre punctatus. Metathorax regulariter areolatus, parce fortiter punctatus. Abdo- men (Q latum), basi parce apicem versus crebre punctatum, petiolo subquadrato vel latitudine nonnihil longiore (FS) distincte marginato, carinis basalibus ad medium extensis; segmentis trans- versis 2—4 lineis obliquis fortiter impressis et variolis distinctis. Unguiculi validi, distincte pectinati. Denna nya art, hvilken i följd af kindernas konstruktion kommer närmast G. flavolineata Grav, har jag funnit i flera exemplar à Kämpinge ljung i Augusti mänad under ären 1869—71. \ ae ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR MAYR, ERHÅLLIT FÖLJANDE -TILLÖKNING: Af Dr. Gustav L. Mayr, Wien: GUSTAV L., Beitrag zur geographischen Verbreitung der Tingideen. (Verhandl. z. b. Ges. Wien, Jahrg. 1838.) ) I 1 1 , Z 2 Myrmecologische Studien. (Ibid. 1862.) Formicidarum Index synonymicus. (Ibid. 1863.) Diagnosen neuer Hemipteren. (Ibid. 1864.) Diagnosen neuer und wenig gekannter Formiciden. (Ibid. 1866.) Neue Formiciden. (Ibid. 1870.) Die Belostomiden. (Ibid. 1870.) Die europäischen Encyrtiden. (Ibid. 1875.) Die Chalcidier-Gattung OZrx. (Ibid. 1877.) Formiciden. Gesammelt in Brasilien von professor TRAIL. (Ibid. 1877.) Arten der Chalcidier-Gattung ZuryZfoma durch Zucht erhalten. (Ibid. 878.) Beiträge zur Ameisen-Fauna Asiens. (Ibid. 1878.) Ueber die Schlupfwespengattung Telenomus. (Ibid. 1879.) Beschreibung einer neuen Gallwespe: Azdricus Adleri. (Sitzungsber. . b. Gesellsch. Wien. Jahrg. 1880, Bd. 30.) Myrmecologische Beiträge. (Sitzungsber. Ak. Wissensch. Jahrg. 1866, Bd. 53.) ’ 1 Formicidae novogranadensest (Ibid. Jahrg. 1870, Bd. 59.) Adnotationes in monographiam formicidarum indo-neerlandicarum. (Tijdschrift voor Ent. Dl. 10, 1867.) , Die ameisen Turkestan's gesammelt von A. FEDTSCHENKO. (Ibid. Di: 2355) 1 Formicidae novae americanae collectae a prof. P. DE STROBEL. (Ann. soc. nat. Modena. 1868.) 3 Formicidae borneenses collectae a J. DORIA et O. BECCARI in terri- torio Sarawak annis 1865—1867. (Mus. civ. nat. Genova vol. 2, An. 1872.) , Die europäischen Cynipiden-Gallen mit Ausschluss der auf Eichen vor-, kommenden Arten. Wien 1876. 1 Die europäischen Arten der gallenbewohnenden Cynipiden. (Com- munal-Oberrealschule im I. Bezirke. Jahresber. 21, Wien 1882.) NEKROLOG. Nils Edward Forssell. Den Entomologiska Föreningen har nyligen förlorat en af sina varmast intresserade medlemmar, föreständaren för Veterinär- inrättningen i Skara, professorn, riddaren af Kgl. Nordstjärne- och Wasa-ordnarne, medicine-heders-doktorn Nits EDWARD Fors- SELL, som afled i Karlsbad den 5 Juni 1883 kl. 4,45 f. m. vid nära 62 ars alder af akut inflammation i magsäcken, adragen under resan till Karlsbad, sannolikast under den stormiga farden öfver Östersjön. | Professor FORSSELL var född i Vestmanland den 31 Augu- sti 1821 och egnade sig till en början at farmaceutiska studier samt aflade 1840 1 Södertelje farmacie-studiosi examen. Antagen 1844 till elev vid veterinärinrättningen i Stockholm, som dä egde till föreståndare den framstående veterinären, öfverdirektören S. A. NORLING, utexaminerades FORSSELL fran nämda läroverk sä- som djurläkare 1847. Redan sistnämda år blef han anstäld såsom adjunkt och andre lärare vid veterinärinrättningen i Skara samt tjänstgjorde derjämte under aren 1852—1857 såsom läns- veterinär i Skaraborgs län. Han förordnades 1856 till andre lektor och 1858 till föreståndare och förste lektor vid nämda veterinärinrättning, för hvars bestånd och utveckling han allt sedan kraftigt och verksamt med outtröttligt nit arbetat, och öfver hvars verksamhet och förvaltning han årligen sedan 1861 afgifvit tryckt berättelse. Han utgaf åren 1865—1866 Skara veterinär-inrätt- nings tidskrift och har skrifvit en mängd tidskriftsuppsatser och afnandlingar på veterinärvetenskapens område. FORSSELL erhöll Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 2 (1883). 7 ‘ 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. vid Upsala universitets jubelfest 1877 hedersdiplom säsom me- dicine doktor, en utmärkelse som gladde honom mycket och hvaraf han gjort sig val förtjänt genom sina vetenskapliga sträf- vanden i manga riktningar, samt tilldelades 1880 professors titel. Han har företagit flera resor i vetenskapliga ändamäl, säsom till Portugal och Brasilien 1846—1847, till England och Skotland (med statsanslag) 1857 samt till Danmark, Holland, Belgien och Frankrike 1866. Af svenska läkaresällskapet var han medlem samt hedersledamot af K. Veterinärsällskapet i London m. fl. larda samfund. Under manga ar led den verksamme mannen af sockersjuka (Diabetes mellitus). Sin egen sjukdoms historia och huru han funnit fôr sin del bast att ordna dieten med afseende pa denna sjukdom och dess behandling skildrade han i ett föredrag inom medicinska sektionen af Skandinaviska Naturforskaremötet 1 Stock- holm i Juli 1880. Detta föredrag, som väckt mycken uppmärk- samhet, har sedan af honom särskildt utgifvits. Sockersjukan för- orsakade tyvärr, att han under senare aren af sitt lif led af sma- ningom tilltagande svart starr, till följd hvaraf han förlorade syn- förmågan a högra ögat, under det 4 det venstra samma sjukliga process bôrjade uppsta, sa att fullkomlig, obotlig blindhet snart varit att befara. Da professor FORSSELL således numera, var ur- standsatt att fullgöra sina aligganden vid veterinärinrättningen, beviljade innevarande ars riksdag, med afseende a FORSSELLS langvariga, fôrtjänstfulla och nitiska verksamhet vid nämda läro- verk, åt honom en årlig pension efter afskedstagandet till belopp af 3,200 kronor, men beslutet härom hann icke att före hans död expedieras. . Professor FORSSELL hade för afsigt att för sina återstående dagar till hösten bosätta sig i hufvudstaden, men döden tillintet- gjorde beklagligen denna hans afsigt. a Nits EDWARD FORSSELL var född till naturforskare. Hans iakttagelseförmäga var skarp och han hade ögat ständigt öppet för naturens företeelser. Naturen älskade han oändligen varmt af hela sin själ, och han egde ingen större fröjd än att få göra utflykter till de herrliga nejderna å Westergötlands siluriska berg såsom Kinnekulle, Billingen, Mösse- och Ålle-berg, o. s. v. Den som med innerlig saknad skrifver dessa rader har haft många SANDAHL: NEKROLOG ÖFVER NILS EDWARD FORSSELL. 99 tillfällen att erfara, huru införlifvad FORSSELL var med naturen och huru lycklig han var i dess skôte. Också belönades ofta hans forskningsnit af alma mater natura. Han gjorde nämligen ofta vackra fynd af sällsynta petrifikater, växter och insekter, och | han har riktat många offentliga och enskilda samlingar med värde- fulla bidrag. Entomologien var jämte botaniken hans käraste sysselsätt- ning à den tid, som kunde blifva öfrig fran hans trägna ämbets- verksamhet. Hans otroliga järnflit och hans starka ordningssinne samt förmåga att taga vara på tiden lato honom medhinna långt mera än andra. Den tidiga morgonstunden, medan ännu alla andra hvilade i sömnens ro, fann honom vid arbetsbordet. Det var då som han bestämde och ordnade sina samlingar af insekter, blommor och petrifikater m. m. Det var en svår pröfning för honom, då ögonen började neka sin tjänst, så att han icke längre kunde fortfara med sina naturhistoriska studier. Hans iakttagel- ser inom insekternas verld, rörande deras utveckling och lefnads- förhållanden, voro mångfaldiga, och hans förfarenhet härutinnan var vida bekant inom den provins, der FORSSELL företrädesvis verkat, så att förfrågningar rörande insekthärjningar och andra förhållanden i samband med insekters uppträdande ofta stäldes till honom af ortens landtbrukare och andra, som dertill hade anledning. Det var FORSSELL ett stort nöje att, så vidt hans ve- tande och erfarenhet räckte, lemna utredning och svar på de framstälda frågorna. Det är att beklaga, att hans rön och iakt- tagelser icke blifvit af honom samlade och utgifna, men han an- såg själf sina iakttagelser icke förtjäna offentliggörande. FORS- SELL var en bland dem, som tidigast väckte tanken på bildandet af en Entomologisk Förening i Stockholm och han utvecklade denna tanke ofta i bref och samtal med vänner af entomologien, och han kan med skäl sägas vara en af upphofsmännen till den nu varande Entomologiska Föreningen. Härutinnan står För- eningen i en outplänlig skuld till honom. -: Hans bortgång, som väl icke kunde anses vara långt afläg- sen efter en så mångårig sockersjuka, kom dock som en smärt- sam öfverraskning och här lemnat ett stort tomrum i den talrika vänkretsen. Närmast sörjes han af efterlefvande fem barn, bland hvilka ende sonen nyligen med utmärkelse fullbordat sin filoso- + 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. fiska grad och blifvit kallad till docent i botanik 1 Upsala. Af de fyra döttrarna dro tre gifta. Men utom af familjens medlem- mar sörjes och saknas han af talrika lärjungar och icke sà fä beundrare. Afven hans vedersakare i striden om Skara veteri- närinrättning torde icke kunna undga att deltaga i den gard af aktning, som, @re perennius, skall ständigt omhägna den ovanligt : begafvade mannens minne. à Oskar Th. Sandahl. ESTECIES NOVAS GENERIS GYPONÆ QU IN MUSEO ZOOLOGICO CAESAR. VINDOBONENSI ASSERVANTUR DESCRIPSIT JACOBUS SPÄNGBERG. Versanti mihi abhinc paucos annos Vindobonæ, ubi insecta, quæ in Museo Zoologico Cæs. urbis illius asservantur, inspicere et perqvirere studebam, aliquot species insectorum, nondum de- scriptas, ALEXIS FREDERICUS ROGENHOFER, custos ejus Musei præ- clarissimus, describendas tradidit, quas hoc opusculo meo descri- bere conabor. Pro magna benevolentia, quam doctissimus ille vir mihi hac in re prestitit, ei gratiam quam maximam habeo semperque habebo. Gypona insignis n. sp. Pallide straminea, dorso abdominis subaurantiaco, margine antico capitis obscuriore, in fuscescentem colorem vergente; are- olis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis positis, inter se quam ab oculis vix longius remotis, fere æque longe distan- tibus; alis sublacteis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penul- timo, apice distincte bisinuato, lobo medio sat lato postice leviter sinuato. ©: long. corp. 12 mill., long. corp. c. tegm. 14 mill., lat. 4 mill. | Patria: Brasilia. 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, vertice medio quam ad oculos vix duplo longiore, ocellis inter se quam a basi verticis fere duplo longius distantibus. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, marginibus anticis quam posticis fere dimidio longioribus. — Hæc species ad divisionem FF pertinet. * Gypona obesa n. sp. Sordide subolivaceo-flavescens, subtus pallidior, margine an- tico capitis parteque scutellari tegminum obsolete rufescente-testa- ceis; areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis positis, inter se et ab oculis fere æque longe remotis; alis hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo ad latera duplo longiore quam penultimo, in medio breviore quam penultimo, apice in ‘medio profunde emarginato-sinuato et ad latera sinubus duobus sat magnis instructo, lateribus sinus medii illius emarginati po- stice subsinuatis. | Or long. ‘corp.’ 10,5‘ mill., long. corp. C: tegm aa, nl, lat. 5 mill. | Patria: Mexico. , Caput supra subtusque depressum, structura verticis, pronoti scutellique eadem ac in congeneribus, ocellis subtestaceis, ab apice verticis quam a basi fere duplo longius remotis, inter se quam a basi fere duplo longius distantibus. Hæc species ad divisionem FF pertinet. Gypona unicolor STÅL var. nigro-dorsalis n. V. Flavescente-virescens, subtus cum pedibus paullo pallidior; segmentis dorsalibus abdominis in medio maculis nigris, postice apicem versus magnitudine decrescentibus ornatis; alis hyalinis. Hæc species etiam in museo Holmiensi asservata. ! Refero ad meum opusculum: Species Gyponæ Generis Homopterorum (Bih; Vet. Ak, Hantl; tom, 5; 1:075%.4873)- SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPONÆ IN MUS. ZOOL. VINDOB. 103 Gypona approximata n. sp. Sordide flavescente-subolivacea, subtus cum pedibus aliquanto pallidior; vittis sex verticis, octo pronoti flavescentibus, subauran- tiacis; macula parva punctiformi utrimque paullo ante medium pronoti pone oculos nigro-fusca; alis hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice subtruncato, levissime trisinuato. Plone corp. 52,5 mill., long. Corp. ©. tesm. ı3 mill, lat. 5 mill. Patria: Brasilia? Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, vertice distincte striato, striis mediis interocellaribus longitudinali- bus, fere parallelis, striis ceteris oblique subtransversis, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimi- dio longiore; ocellis flavescentibus, pone medium verticis positis, ab oculis quam a basi fere dimidio longius distantibus, inter se quam a basi duplo longius remotis. Pronotum fere duplo lon- gius quam vertex, marginibus -lateralibus anticis quam posticis fere plus dimidio longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, præsertim basin versus, areolis lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis. Hæc species ad divisionem EEE pertinet. Gypona fallax ny SD Sordide subtestaceo-flavescens, abdomine ad maximam par- tem, margine exteriore corii subtus pedibusque magis minusve testaceis; vittis sex verticis, octo pronoti flavescente-aurantiacis; areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus desti- tutis, haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis posi- tis, inter se quam ab oculis aliquanto longius remotis, inter se quam a basi verticis fere dimidio longius distantibus; alis pallide fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice truncato, in medio leviter emarginato. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ©: long. corp. 11 mill., long. corp. c. tegm. 13 mill., lat. 4 mill. Patras: Caput supra subtusque depressum, vertice medio quam ad oculos vix duplo longiore. Pronotum fere dimidio vix duplo lon- gius quam ‘vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis fere dimidio longioribus. Hec species ad divisionem EEE pertinet. Gypona liturata Sri. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice ad latera leniter sinuato lobis lateralibus interi- oribus productis, majoribus quam exterioribus, in medio trisinuato lobis duobus medis multo minoribus quam lobis lateralibus in- terioribus. | ©: Jong, MODTp: re, ll, long. corp. C. tes Are ll, lat. 4 mill. Gypona liturata STAL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862) cy. — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom 5, N:o 3, p. 27 (1878) 9. | | Patria: Brasilia. Gypona Germari STÅL. Femina segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penul- timo, apice sat late sinuato. | ©: long. corp. 8 mill, long. corp. c. texm omm lars 2,5 mill. Gypona Germari STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 84 (1864) oe — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, No: np 26 (1878) I. Patria: Mexico. Gypona ruficauda n. sp. Subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; dorso abdominis rufo-aurantiaco; apice venarum clavi fusco; areolis teg- minum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, baud SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPON IN MUS. ZOOL. VINDOB. TOS venoso-reticulatis; ocellis fere ad medium verticis positis, inter se quam ab oculis aliquanto longius remotis; alis hyalinis. Mas ignotus. | Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, prope medium quam ad latera aliquanto longiore, apice in medio profunde emarginato, ad latera truncato. er one, corp. & mil, Tong. eorp. c. tegm. 10 mil, lat. 3 mill. Patria: Mexico. Caput supra subtusque paullo depressum, apice obtuso, mar- gine antico rotundato, vertice medio quam ad oculos paullo lon- giore, ocellis inter se quam a basi verticis fere dimidio longius distantibus. Pronotum vix duplo longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. | Hæc species ad divisionem H pertinet, Gy. chilensi simil- lima et affinis, segmento ventrali ultimo feminæ, vertice minus producto et attenuato, colore abdominis ‘pr&sertim facile distin- guenda. Gypona pulchra Srsc. Mas segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penultimo, apice subrotundato-truncato. eo ete. comp. 7 mill!’ lone’ Corp. € “tegm. 2s milly lar. 2,5" mil. | Gypona pulchra SPÄNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. By Neo 1g, pe 27878): ©. Patria: Bogota. Hæc species variat colore: vertice, pronoto scutelloque magis minusve virescentibus, margine antico verticis fusco. Gypona gracilis n. sp. Sordide flavescente-straminea; vertice et pronoto remote ma- culis parvis vel punctis sanguineis irroratis, facie fere tota, late- ribus pectoris, pedibus partim, apice venarum clavi venulisque transversis duabus discoidalibus corii fuscescentibus; areolis teg- minum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. venoso-reticulatis; ocellis aliquanto ante medium verticis positis, inter se quam ab oculis plus duplo longius remotis; alis fusce- scentibus. Mas ignotus. | Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio subtruncato vel levissime emarginato. ©: long. corp. 6 mill.,» long. corp. ce: tem Sn 2,5 AL. Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque vix depressum, apicem versus sensim leviter attenuatum, margine antico rotundato; vertice transversim striato, in medio quam ad oculos paullo longiore, structura ver- ticis, pronoti et scutelli eadem ac im congeneribus; ocellis a basi verticis quam ab oculis aliquanto longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis ac posticis fere que longis. Hæc species ad divisionem I pertinet. Gypona adspersa Sri. Mas segmento ventrali ultimo ad latera vix æque longo ac penultimo, in medio aliquanto longiore quam penultimo, apice rotundato. Ar. long. :corp.&.mill., long.) corp., « tem, sem Pau ar 3,5 mill. Gypona adspersa STÂL, Ofvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252. ©. — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o 3, p. 67 (1878) 9. Patria: Mexico. Gypona Dohrni Sri. Mas segmento ventrali ultimo plus dimidio (fere duplo) lon- giore quam penultimo, margine postico fortiter rotundato in apice ipso leniter truncato. long: corp..6,5: mill,, long», corp...e,, teem, 33 emails lat. 2,5 mill. Gypona Dohrni STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 82 (1864) ©. — SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPONÆ IN MUS. ZOOL. VINDOB. 107 SPANGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o 3, p. 62 (1878) ©. Patria: Mexico. Gypona modesta n. sp. Sordide flavescente-grisea, subttts cum pedibus sordide sub- ferrugineo-flavescens; maculis duabus parvis basalibus verticis, pone ocellos positis, angulis basalibus scutelli nigro-fuscis; ver- tice, pronoto scutelloque plus minusve ferrugineo-irroratis; areolis tegminum, apicalibus exceptis, lituris vel maculis parvis puncti- formibus nigro-fuscis ornatis; ocellis inter se quam ab oculis lon- gius distantibus, aliquanto ante medium verticis positis; alis fusco-hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo in medio fere dimidio lon- giore quam penultimo, ad latera fere æque longo ac penultimo, apice trisinuato. | ©: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill. Patria: Illinois. Caput rotundatum, vertice medio quam ad oculos fere di- midio longiore, ocellis ab oculis et a basi verticis æque longe distantibus: Pronotum fere duplo longius quam vertex, margini- bus lateralibus anticis et posticis fere æque longis. Hæc species ad divisionem N pertinet. Gypona megalops n. sp. Simillima @. australi SPANGB: quoad colorem omnino ob- scurior, segmento ventrali ultimo feminæ fere dimidio longiore quam penultimo, apice leviter bisubsinuato, medio lobo longiore et angustiore quam in Gyp. australi, producto, apice truncato, vix vel haud emarginato; oculis in longitudinem majoribus quam intervallo inter hos et ocellos. Mas ignotus. ©: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Patria: Brasilia et Paraguay. Hæc species, Grp. ausirali SPBG. simillima et affinis, notis supra illatis facile distinguenda, areolis tegminum sat dense fusco- . maculatis, ocellis inter se quam ab oculis longius remotis, aliquanto ante medium verticis positis instructa. Pronotum plus duplo lon- gius quam vertex. 97 OCD | OR ER Hee species ad divisioïem N pertinet. Gypona Rogenhoferi n. sp. Dilute et sordide subferrugineo-flavescens, vertice, pronoto medio, scutello, facie, partibus pectoris pedibusque magis minusve fuscis vel nigris; tegminibus sordide flavescente-albidis, areolis tegminum lituris vel maculis parvis fuscis ornatis; ocellis pone medium verticis positis, inter se quam ab oculis longius distanti- bus; alis fuscescentibus. Å Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam: penultimo, apice ad latera sat profunde sinuato, lobo medio sat lato, rotundato, in ipso apice emarginato. ©: long. corp. 13 mill., long. corp. c. tegm. 16 mill., lat. 5 mill. Patria: Rio Janeiro. Caput sat rotundatum, apicem versus attenuatum, vertice me- dio quam ad oculos distincte longiore; ocellis ab oculis quam a basi verticis plus duplo longius remotis. Pronotum fere duplo et dimidio longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Hæc species ad divisionem NN pertinet. Gypona fraudulenta n. sp. Dilute et sordide flavescens, supra subtusque maculis majori- bus vel minoribus irregularibus, fuscescentibus ornata, areolis teg- minum venisque hic illic fusco-maculatis; ocellis vix pone me- dium verticis positis, inter se et ab oculis fere æque longe remo- tis; alis pallide fuscescentibus, subhyalinis. Mas ignotus. { SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPONÆ IN MUS. ZOOL. VINDOB. 109 Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat lato, postice sub- truncato. ©: long. corp. 6,75 mill; long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Mexico. Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde at- tenuatum, vertice subtiliter punctato-ruguloso, medio quam ad oculos plus duplo longiore; ocellis inter se quam a basi verticis fere dimidio longius remotis. Pronotum paullo longius quam ver- tex, transversim striatum et distincte punctatum, antica et laterali- bus partibus subtilissime punctato-rugulosis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Hæc species ad divisionem LL pertinet. Gypona placida n. sp. Dilute ferruginea vel fusca, vertice et pronoto sordide sub- ferrugineo-flavescentibus, illo parteque antica pronoti fusco-macu- latis, parte cetera pronoti fusco-irrorata; tegminibus fuscis sordide albo-lituris et albo-maculatis; ocellis pone medium verticis positis, inter se et ab oculis fere æque longe distantibus; alis fusce- scentibus. | Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam pen- ultimo, apice rotundato. Femina ignota. cd: long. corp. 8. mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill. Patria: Brasilia? Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, vertice medio quam ad oculos plus dimidio longiore, ocellis ab oculis quam a basi fere duplo longius remotis. Pronotum ali- quanto, vix dimidio longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis ac posticis fere æque longis, forma et structura eadem ac in congeneribus. Hæc species ad divisionem LL pertinet. ——— 9 ——— tn à US PEER ENT ee A. , 14 ‘ SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1882. I Sverige och Norge tryckta arbeten. AAGAARD, AAGE, Om græshoppernes sang. — Christiania Naturen B. 6. 1882. sid. I5I—I52. AURIVILLIUS, CHR., Recensio critica’ Lepidopterorum Musei Ludovicæ Ulric, que descripsit Carolus a Linné. Cum tabula colorata. — Stockholm Vet. Akad. Handl. B. 19 n:o 5. 1882. 188 sid. 1 tab. col. , Orchestes populi L. såsom skadedjur. — Ent. Tidskr. Ärg. 3 Sthm. 1882, sid. 30. Résumé sid. 100. | ‚Om Trochilium melanocéphalum (DALM:) — Ent. Tidskr. Ärg. LE Sthm. 1882, sid. 121—122. Résumé sid. 160. & SCHÔYEN, W. M., Svensk-Norsk Entomologisk Literatur 1881. — Ent. Tidskr. Ärg. 3, Sthm., 1882, sid. 9I—93. Bi-TIDNING, Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskôtsel. Utgifven af P. A. JOHANSSON, Arg. 2, Linköping, 1882, N:o 1—12, sid. I— , Svensk, för ar 1882. Egnad uteslutande at biskôtsel. Redaktör och utgifvare HJALMAR STALHAMMAR. Arg. 3, Göteborg, 1882; 8:0, N:o 22—23. Januari—December. 100 sid. CARLBERG, Medel mot myror. (Levisticum officinale). — Tidning för träd- gärdsodlare, Sthm., 1882, sid. 31. Hansson, C. A., Anteckningar om norra Bohusläns Rätvingar. — Ofvers. K. Vet. Akad. Förh. B. 39: 7, 1882, sid. 81—84. HOLMGREN, A. E., Trädgärdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och tridgardsodlare. I. Insekter. Haft. 2. Stockholm, 1882, 8:0, sid. 73—154 (innehällande skalbaggar och tvävingar). , Nagra iakttagelser rörande Simyra albo-venosa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasitstekel. — Ent. Tidskr., Ärg. 3, 1882. Sthm. sid. 87—89. Résumé sid. 104. ———, Nagra ord om jordlopporna. — Stockholm Sv. Trädg. For. Tidskr. 1882, sid. 93—94. LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR. funnen 1 Sverige. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 31—32. Résumé sid. 100. L(INDGREN), E., Skadar vinterkölden insekter? — Tidning för Trädgärdsodlare, Sthm., 1882, sid. 48. MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, 7azypus. — Ent. Tidskr. Ärg. 3, 1882, sid. 83—86. Resume sid. 103. AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOM. LITERATUR 1882. Ill — MÖLLER, G. Fr., Novæ hymenopterorum species descriptz. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 179—181. — ‘5 n. spec. , Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläplen och dylika bild- ningar. — Ent. Tidskr. Ârg. 3, 1882, sid. 182—186. Résumé sid. 205. O—N, Sätt att förekomma spinn. — Tidning för Trädgärdsodlare, Sthm., 1882, sid. 81. a SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under dess | andra arbetsär 1881. — Ent. Tidskr. Arg. 9.8832, csid 16... Re sumé sid. 94—-99. , Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid samman- komsterna den 4 Maıs, 29 April, 30 Sept. och 14 Dec. 1882. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 7—8, 123-126, 195-203. Ré- sumé sid. 209—216. RTL | , Nekrolog.. NIKLAS WESTRING. “— Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. g—12.. Résumé sid. 99. :- i , Meddelande om Zerene hyale. Ent. Tidskr: Åre: 3, 1882, sid. 12. SCHNEIDER, J. SPARRE, Oversigt over de i Nedenæs amt bémerkede Lepi- doptera. — Christiania Vid.-Selsk. Forhl. 1882, N:o 2, sid. 1—129. SCHÔYEN, W. M., Nye Bidrag til Kundskaben om det arktiske Norges Lepi- dopterfauna, I. 2. — Tromsö Museums ârshft. IV, sid. 71—100; V, sid. I—63. | , Ogsaa om græshoppernes sang. — Christiania Naturen B. 6. 1882, sid.: 187—188. , Bemerkninger» om Zycæna Argus-Aegon-gruppen. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 33—62. Résumé sid. 100—102. SILFVERSTOLPE, GUST., Berättelse om sammanträde af Biskötareföreningen i Stockholms län den 20 Oktober 1882. Stockholm, 1882, 8:0, 14 sid. SPÅNGBERG, J., Om Parnassius Mnemosyne L. — Ent. Tidskr. Ärg. 3, 1882, sid. 152. Résumé sid. 161. ‚ Nekrolog. AUGUST WILHELM MALM. — Ent. Tidskr. Arg. 2 ESS2, sid. 157—159. Résumé 161—162. STOLPE, Hj., Förteckning öfver svenska myror, preliminärt meddelande. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 127—151. Résumé sid. 160—161. THEDENIUS, K. FR., Om Cidaria olivata W. V. — Ent. Tidskr. Ärg. a 1882, sid. ag, Resume sid. 103. WALLENGREN, H. D.'J., Revision af Skandinaviens Tipulide (Forts.) — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 13—30. Résumé sid. 99. , Förteckning pa de Ephemerider, som hittills blifvit funna pa skandina- viska halfôn. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 173—178. Résumé sid. 204—205. X, Om Biskôtsel. Göteborg, 1882, 8:0, 4 sid. I utlandet tryckta uppsatser: THORELL, T., Descrizione di alcuni aracnidi inferiori dell’ archipelago Malese. — Genova Ann. Mus. ,Civico Stor. Nat. Vol. 18 1882, pg. 21—69. t. 4, 5, 6. — Separat. Genova 1882, 53 pg., tab. 4—6. 7.72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Bihang. Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1882. BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1881. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 90. | HUSEMANN, TH., Dlatta orientalis. — Farmaceut. Tidskr., Sthm., 1882, sid. 225—230, 241—243. (Öfvers. fr. Tyskan). » REUTER, O. M., Finlands och den skandinaviska halföns .Hemiptera-Heterop- tera. I. Stockholm. 1882, 8:0, sid. 1—106. (Separat från Ent. Tidskr. B. 1—3, 1880—1882). : : , Hemipterologiska meddelanden. — Ent. T idskr.: Årg. 3, 1882, sid. 63—64, 191—194. Résumé sid. 102—103, 208—200. , Finlands och den skandinaviska halfôns Hemiptera-Heteroptera (Forts. ) — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 65—81, 105—121, 163—172. Résumé sid. 103. , Entomologiska meddelanden fran Societas pro Fauna et Flora Fen- nica sammanträden åren 1880 och 1881. — Ent. Tidskr. Arg. 2) 1882, sid. 153—156. Résumé sid. 161. A SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera, — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 187—190. Résumé sid. 205—208. Chr. Aurivillius. oe FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1882. I Finland publicerade arbeten: REUTER, O. M., Ad cognitionem Heteropterorum Africae occidentalis. — Ofv. Finska Vet.-Soc. Förh. XXV, Ss. I—-43. | ; , Monographia generis Oncocephalus KLUG proximeque affinium. — Act. soc. scient. fenn. XII, s. 673—758. 4:0. c. 3 tabb. I utlandet publicerade afhandlingar: REUTER, O. M., Genera nova Hemipterorum I, II. — Wiener ent. Zeitung I, s. 89—9I, III—II2. | , Eine neue Eusarcoris-Art aus dem Caucasus. — Wien. ent. Zeit. I, Ss. 113—114. , Sur le genre Schizoptera Firs. — Rev. d’Ent. I, s. 162—164. , Note sur le Malacotes Mulsanti REUT. — Revue d’Ent. I, s. 136—137. ct + \ BERGROTH: FINSK ENTOM. LITERATUR 1882. 103 REUTER, O. M., Description d'une nouvelle espèce d'Hémiptère. — Bull. soc. ent. de France 1882, s. 161. / — — Tetrodontophora n. g. (Subf. Lipurinae TULLB.) — Sitzungsber. Akad. Wiss. Wien. Bd. 86, s. 184. , Ueber die Gattungsnamen Cimex und Acanthia. — Wien. ent. Zeit. I, s. 301—306. , Eine neue Czmex-Art aus der Wiener-Gegend. — Wien. ent. Zeit. I, S. 306— 307. ——, Labops Putoni n. sp. Capsidarum e Gallia. — Rev. d’Ent. I, s. 277—278. E. Bergroth. Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 2 (1883). 8 RÉSUMÉS. (P. 59 du texte suédois.) Séance de la Société entomologique, du 26 avril I 882. N La Société avait été invitée à tenir sa deuxième séance ordi- naire de l’année chez l’un de ses membres les plus zélés et les plus appréciés d'elle, M. W. MEwEs, ancien conservateur de mu- sée, à son domicile, rue de Kammakaregatan, No 55. Le Président, M. SANDAHL, présente la première livraison de l’année du Journal d’entomologie, sortie de presse le même jour, et qui est distribuée aux assistants. Sont nommés membres de la Société: MM. le lieutenant : ROLF ArrIK LINDBOHM, le professeur CARL CURMAN, et le Dr FREDRIK BJÖRNSTRÖM, membre de l'Administration médicale. Le President soumet une circulaire en frangais aux mem- bres étrangers, qui est approuvée. Il est ensuite montré une collection de coléoptères donnée par M. CARL MÖLLER (Wedelsbäck, Scanie), et la Ranatra linearis L., présent de M. O. GUINCHARD. L'assemblée laisse au bureau la fixation du jour et de l’en- droit de la réunion ordinaire du printemps de la Société aux environs de Stockholm. M. MEWES montre le magnifique Bombycide Saturnia Jsa- bella, dont il esquisse le développement. Ce grand et rare pa- pillon de nuit espagnol, brillant d'un éclat d'émeraude, et nommé d’après la reine Isabelle, fut découvert, il y a quel- = + RÉSUMÉS. 115 ques années, dans la Sierra Guadarama, où il vit au sommet de la couronne d’une. espèce de pin. Les exemplaires exhibés par M. Mewes, un mâle et une femelle, sont probablement les premiers de l'espèce qui soient arrivés en Suède. M. Mewes fait ensuite voir un grand nombre d'exemplaires de Papilio. Machaon L., tous éclos chez lui, depuis le commen- cement de février, de chrysalides recueillies en Värmland par M. G. STENSTRÖM (Gårdsjö, Borgvik): Au point de vue de la colo- ration, les chrysalides étaient de deux espèces, mais cette diffe- rence ne fut pas reconnue se trouver dans un rapport déterminé avec le sexe des papillons éclos. | M. le professeur HOLMGREN étant empêché d'assister à la séance par un voyage en sa qualité d’entomologiste de l’Acade- mie d'agriculture, M. le professeur RENTE anna en son nom les observations suivantes: M. HOLMGREN a trouvé, l’année dernière, à Ingarön (ile de la Baltique à 30 kilom. à lest de Stockholm), la guépe assez rare en Suède, Vespa austriaca, comme parasite ou invitée chez une congénère, V. germanica. Cette circonstance permet d'expliquer sans peine pourquoi l'on n'a jamais découvert de nid de V. austriaca, ni d'ouvriers de cette espèce de guêpe. Elle reçoit un logement gratuit chez une bonne amie, et il lui est par conséquent parfaitement inutile d'employer des ouvriers pour sedifier une demeure. Toutefois, les hôtes de cette guépe n'ont du moins pas la charge de sa progéniture, ce qui est au contraire le cas de certains bourdons parasites, lesquels non seulement profitent d’un logement. gratuit, mais laissent en outre la charge de leur descendance aux vrais propriétaires. M. HOLMGREN est arrivé dans ces derniers temps à l'opinion que les ravages de la maladie des pommes-de-terre peuvent être mis. jusqu'à un certain point en relation avec l'apparition en masses de pucerons sur les rameaux de ce végétal. Il croit pouvoir admettre comme probable qu'en perçant de leur trompe l’épiderme de la plante, ils fournissent une plus grande facilité au spore du champignon Phytophthora infestans, produisant la ma- ladie, de pénétrer dans l'intérieur par les petites plaies dues aux pucerons. M. HOLMGREN a cru trouver aussi que la »rogne» 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. | des tubercules de pommes-de-terre, produite par un champignon, se trouve dans une certaine relation avec un £later ou une espèce de taupin, qui attaque la pomme-de-terre, et la rend plus récep- tible au »champignon de la rogne». La discussion très vive qui s’eleve à ce sujet, trahit une divergence sensible d'opinions. M. Sy. LAMPA montre un nouveau papillon à aîles transpa- rentes nouveau pour la Suède, Sesza asiliformis, pris, il y a bien des années, dans l'île d’Öland par feu M. le professeur BoHEMAN, et découvert récemment parmi les exemplaires d'une espèce voisine, à l'occasion de la révision générale qui se fait actuellement des Lépidoptères suédois au Musée de l'État. M. LAMPA mentionne ensuite, d'après un journal américain, »Papilio», que l’on a réussi, en Amérique, à élever des larves au moyen de feuilles séchées par la pression des végétaux servant de nourriture aux larves respectives. A l'emploi des feuilles, on les trempe d'abord quelque temps dans de l'eau, puis on les essuye soigneusement. Si cette donnée se confirme, elle aura supprimé une grande difficulté dans la nourriture des larves pendant un voyage. NE | | M. AURIVILLIUS rend compte des recherches les plus récen- tes sur la manière dont les mouches et autres insectes fixent leurs pattes pendant leurs promenades sur nos vitres, au plafond de nos demeures, etc. On a cru découvrir que cette faculté des insectes mentionnés n'est pas due, comme on l'avait supposé jus- qu'ici, à un appareil de suction placé sous la patte, mais à un liquide collant, distillé de petites glandes, fixées aux poils entou- rant la patte sous forme de couronne. M. AURIVILLIUS mentionne ensuite qu’on est actuellement disposé en Allemagne à nier l'existence, chez les abeilles, de la parthénogèse dont on était généralement convaincu jusqu ici. A la proposition de M. Mewes, M. le major ALEXANDRE DE HoMEYER, entomologiste allemand distingué, est nommé mem- bre étranger de la Société. Oskar-Th. Sandahl. RÉSUMÉS. 117 (P. 62 du texte.) ‘Sven LAMPA: Pour les éleveurs de larves. Comme M. Lampa a donné, à la séance du 28 avril 1883 de la Société entomologique, un résumé de cet article, et que l'essence en a été reproduite à la page précédente {116), nous nous contentons d’y renvoyer le lecteur. (P. 63—88 du texte.) J. SPARRE-SCHNEIDER: Contributions ultérieures à la connais- sance de la Faune Lépidoptérologique du Syd-Varanger. (Avec un croquis de carte.) >! Dans un article très intéressant, qui mériterait, à plus d'un égard, d'être traduit en son entier, M. J. SPARRE-SCHNEIDER fait un nouvel apport à la connaissance de la Faune Lépidoptéro- logique des contrées entourant les rives méridionales du Varan- gerfjord (golfe de Varanger), c.-à-d. des régions, relativement peu connues encore, situées à l'extrémité NE. de la Norvége du côté de la Mer glaciale, entre la Finlande et la Russie. Dans la 4me livraison (p. 71—100) du »Musée de Tromsö», M. W.-M. SCHÔYEN donnait la liste de 132 espèces de Lépido- ptères (84 Macro-Lépidoptères et 48 Micro-Lépidoptères) trouvés, soit par lui et M. SPARRE-SCHNEIDER autour d Elvenæs (Syd- Varanger), au milieu de juillet 1878, soit, pendant les 5 dernières années, par M. le pasteur G. SANDBERG dans les mêmes régions. Grâce à un nouveau voyage de MM. SPARRE-SCHNEIDER et SAND- BERG, les g—18 juillet 1882, le long du Pasvik-elv (rivière de Pasvik), qui porte à la Mer Glaciale les eaux du grand lac Enare, situé en deçà du 69° de lat. N., le nombre des Lepido- -ptères connus du Syd-Varanger s’éléve désormais à 151 espèces, soit à 19 de plus que dans la liste mentionnée de M. SCHÔYEN. De ces r9 espèces nouvelles pour la faune en question, précé- dées. d'une astérisque dans la liste (Æor/egnelse etc.) que l'on 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. trouvera aux pages 73—88, plusieurs étaient restées inconnues jusqu'ici pour les régions arctiques norvégiennes; deux d’entre elles, Agrofis No 21) et Acidalia (No #32), sont en outre des espèces parfaitement nouvelles. A l'égard de la première, trouvée, le ro juillet, sur les ter- res de la ferme d’Eide, près du lac Coalme-javre, M. SPARRE- SCHNEIDER avait cru devoir lui donner provisoirement le nom d’Agrotis comparata MÖSCHL??, d’après la seule forme connue, venant du Labrador, mais M. MÖSCHLER écrivit plus tard à l’au- teur quil considérait cette espèce comme un type nouveau, au- quel M. SPARRE-SCHNEIDER a donné le nom d’Agrotis gelida SCHNEIDER, et dont on trouvera la description en latin au bas de la page 88. Quant à la seconde espèce, Acridalia Schüyeni (No *32), elle fut rencontrée, pour la première fois, le 10 juillet, par M. SAND- BERG pres de la cataracte de Jordi-guösk, et on la retrouva dans plusieurs autres localités, quoiqu'il faille peut-être la considérer jusqu à nouvel ordre comme une espèce passablement locale. M. SPARRE-SCHNEIDER en donne la caractéristique en latin vers la fin de la page 81 (avant le No 33). Aux 151 types arctiques mentionnés, il en faudra bientôt ajouter un plus grand nombre encore, car M. le pasteur SAND- BERG en a trouvé depuis lors, sur divers points de sa vaste pa- roisse, plusieurs autres, — dont quelques-unes très remarquables, — à l’égard desquelles il prépare une notice. Il eût été fort intéressant, comme nous l’avons dit, de pou- voir suivre en détail les excursions des savants précités, excur- sions qui offrent un intérêt. tout aussi vif au point de vue de la nature et de l'ethnographie de ces régions presque inconnues, qu à celui de leur entomologie. Nous nous contenterons d'ajouter: que, dans l'ordre des Coléoptères, M. SPARRE-SCHNEIDER a re- cueilli à Svanvik (rives du Varanger-fjord) un exemplaire de Bembidium assimile, qui jusqu'ici n'avait été remarqué qu'aux en-. virons de Kristiania; qu’ As/ycops lalpa, espèce nouvelle pour la faune norvégienne, se trouvait en nombre sur le sable humide des rives du lac Bodse-javre, et que Ckcindela sylvatica fut rencontrée presque jusqu'à l’extréme: limite des forêts de pin.. RÉSUMÉS. T19 L'auteur se réserve du reste de donner la liste de tous les Co- léoptères trouvés jusqu'ici à Syd-Varanger dans un aperçu géné- ral des Coléoptères arctiques norvégiens, à la rédaction duquel i} est actuellement occupé. _ Disons enfin, pour le compte des malacologistes: que Zim- nea palustris était très commune sur plusieurs points; qu'une Limnea stagnalis fut trouvée aux rapides de Luesü-guösk, proba- blement le point le plus septentrional où on l'ait rencuntrée jus- qu'ici, enfin, qu'une Swccinea fut recueillie aux bords du lac Bodsejavre et à Jordi-guösk, et une Zyalinia sur une île du lac mentionné. (P. 89 du texte.) K.-Fr. THEDENIUS: Géométre nouveau pour la Suède. Ce Géomètre, Zidonia loricaria EVvERSM., a été trouvé a Delsbo, dans le Helsingland, Suède du Nord, par M. Jou. Rv- DOLPHI, peintre de bâtiment, qui annonce l'y avoir rencontré en nombre. M. THEDENIUS pense qu'on en constatera aussi la pré- sence sur les côtes orientales de la Suède moyenne. On ne le connaissait jusqu'à ce jour que des îles d’Äland, de la Finlande, de la Livonie, des environs de Saint-Petersbourg, de l'intérieur de la Russie et des régions de l’Oural. (Pr oo dit textes) Réunion du printemps de la Socrété entomologique. Le samedi 2 juin, dans l'après-midi, un grand nombre des membres de la Société entomologique se réunirent avec la So- ciété d'histoire naturelle à l'auberge de Djurgärdsbrunn (Parc 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. royal). Le temps était magnifique, et l’on en profita pour faire de petites excursions dans les environs si pittoresques de cette \pealite. On recueillit divers papillons, coléoptères et autres in- sectes, on prit ensuite une collation en plein air pour profiter des charmes de l'une de ces délicieuses soirées d'été du Nord, et l'on ne rentra que fort tard dans la capitale. (P. 9%. du) texte.) G.-F, MÖLLER: Contributions à la faune hyménoptérologique | de la Suède. Nous ne releverons, dans ce travail en latin, que les types, nouveaux Jchneumon clavipes n. s. (p. 92) et Clypta genalis n. s. (p. 95). (P06 du texter) Liste de dons reçus, de M. le Dr G.-L. MAYER, à Vienne, par la Bibliothèque de la Société: (P. 97 du texte.) OskAR-TH. SANDAHL: JVécrologie de NILS EDWARD FORSSELL. La Société entomologique vient de perdre l’un de ses mem- bres les plus zélés, et jusqu'à un certain point l’un de ses prin- cipaux promoteurs, M. le professeur Nits EDWARD FORSSELL, directeur de l’École vétérinaire de Skara (Vestrogothie), chevalier des ordres de l'Étoile polaire et de Wasa, mort à Karlsbad, le 5 juin 1883, à 4 h., 45 m. du matin, à l'âge de près de 62 RÉSUMÉS. 121 ans, d'une péritonite aiguë qu'il s'était attirée pendant le voyage aux eaux précitées. M. ForssELL, ne en Vestmanland le 31 août 1821, se voua d'abord aux études pharmaceutiques, et passa, en 1840, à Sö- dertelge (gouvernement de Stockholm-campagne), l'examen d'étu- diant en pharmacie, Reçu, en 1844, élève à l'École vétérinaire de Stockholm, il y étudia sous l’habile direction du chef de cet établissement, M. A. NORLING, et fut diplômé vétérinaire en 1874. La même année, il devint maître de seconde classe à l'École vétéri- naire de Skara, et fonctionna, pendant les années 1852—1857, comme vétérinaire du gouvernement de Skaraborg. Nommé en 1856 second professeur de l'école, il en devint, dès 1858, le chef et le premier professeur. On lui doit une foule d'articles et de publications dans le domaine de la science vétérinaire. Au ame centenaire de l’université d’Upsal, en 1877, M. FORSSELL reçut le diplôme de Dr honoraire, et en 1880, le Roi lui accorda le titre de professeur. M. FORSSELL a fait divers voyages scien- tifiques tant en Europe qu’au Brésil. Il était membre de la So- ciété des médecins suédois et de plusieurs sociétés scientifiques étrangères. Atteint depuis longtemps de diabète sucrée, puis plus tard de goutte sereine (amaurose), M. FORSSELL se vit enfin forcé de résigner le poste qu'il occupait avec tant de distinction, et il de- vait s'établir cet automne dans la capitale, la Diète de cette an- née lui ayant accordé une pension de retraite de 3,200 cou- ronnes (4,480 fr.) en récompense de ses longs et précieux services. L’entomologie et la botanique étaient les sciences de prédi- lection de M. FORSSELL. Ses observations dans le monde des insectes lui avaient donné une expérience pratique si bien con- | nue et reconnue dans la province qu'il habitait, que les agricul- teurs y avaient sans cesse recours. Il est profondément à re- gretter qu'il n'ait Tien publié à cet égard. Rappelons enfin qu'il fut l’un des premiers à faire naître l'idée de la création d’une x Société entomologique a Stockholm. La mort de M. ForssELL, quoique prévue depuis longtemps, a causé un grand vide parmi ses nombreux amis et jeté le deuil 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. dans sa famille. Son fils unique vient d'être nommé professeur »docent» de botanique à Upsal, et de ses quatre filles, trois sont mariées. (P. 101 du texte.) J. SPÅNGBERG: Species novas Gyponae etc. Voir le texte latin à la page indiquée. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM SAMMANKOMST DEN 3 OKT. 1883. Ordföranden helsade de ganska talrikt församlade ledamö- terne välkomna efter sommarens utflykter och arbeten inom ento- mologien samt lemnade sedan följande meddelanden: Sedan sista sammankomsten har Ent. Foreningen beklag- ligtvis förlorat genom döden tre af sina varmt intresserade med- lemmar Fil. D:r Herman HOFBERG, som afled 1 Stockholm den 28 April; Professoren m. m. Nits EDVARD FORSSELL, död i Carls- bad den 5 Juni" och Landtbruksakademiens Sekreterare Fil. D:r FERDINAND UNANDER, som bortrycktes 1 Stockholm af lungsäcks- inflammation den 17 September 1883. Till medlemmar af Foreningen hafva invalts: Herr Kaptenen L. W. MunTtHE, Karlsborg. » Apotekaren H. M. Tu. Grarr, Karlskoga. » Med. Doktor H. F.. ANTELL, Wasa 1 Finland. » Pastor J. KIELLMAN-GORANSON, Stockholm. » Jägmästaren J. OÖ. AF ZELLEN, Sthm. Skogsstyrelsen. » > F. ©. BREMBERG, Skellefteå. > » C. E. DEGERMAN, Piteä. > » P. F. M. von WEDDERKOP, Burträsk. > > J. H. BorcLinp, Piteä. » Kammarjunkaren TH. ODELBERG, Stockholm (Enskede). » Provisor F. MULLERN, Stockholm. Farm. Institutet. » Possessionaten M. Larsson, Skaggs, Wisby. » PE N. Heruirz, Hallfreda, "Wisby. » Skeppsbyggmästaren H. C. AGERSKOV, Sthm, Stora Warfvet. Tul biblioteket har förärats en mängd värderika böcker, synnerligast fran föreningens utländske ledamöter. U Nekraloeiniore- Ent. Tidskr, 1883, HH. 2, sid. 97. RES 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Hr J. RupoLpHı förevisade tvänne taflor med afbildningar af svenska fjärilar, särdeles fint utförda med ljustryck af Hr Hoffotografen JÆGER. Konservator Meves förevisade flera dels sällsynta och dels för Sverige nya nattfjärilar, af honom under sensommaren fän- gade vid Dalarö, samt lemnade en förteckning pa de nya eller sällsynta fjärilarter, han föregående år fångat pa Öland. Med anledning häraf uppstod en omfattande diskussion rörande åtskil- liga fjärilsarters utbredning, hvarunder påpekades, att i Stockholms skärgård mötas flera nordiska och sydliga fjärilsformer, hvarige- nom denna skärgård blir i entomologiskt hänseende så ovan- ligt rik. Lektor HOLMGREN, Prof. AURIVILLIUS, Lektorerna SPANG- BERG Och THEDENIUS, konservator Lampa m. fl. redogjorde för sina iakttagelser rörande det massvisa uppträdandet af flera slags insekter under sistlidne sommar, hvilken synes hafva varit ovan- ligt gynsam för insekters utveckling. Rörande dessa iakttagelser skulle särskilda uppsatser 1 tidskriften införas. Kandidat Morronson omtalade i korthet sin under sistlidne sommar med understöd af Göteborgs Vitterhets- och Vetenskaps- Societet företagna undersökning af södra Halland i entomolo- giskt hänseende, hvarunder han gjort flera fynd af nya skalbag- gar. Hr M. förärade Foreningen en utsökt samling af skalbag- gar, tagna af honom 1 Halland. Dr. G. F. MÖLLER i Trelleborg hade insändt och till För- eningen Öfverlemnat en serie exemplar af en liten ny Pteromalin, Arthrolytus punclicollis MÖLLER, hvilken han upptäckt såsom pa- rasit hos Anobrum paniceum L., den bekante förstöraren af före- mäl i naturvetenskapliga samlingar. Slutligen visade Konservator Lampa en för svenska faunan ny nattfjäril, Cloantha hyperici Fasr., hvilken egentligen tillhör södra Europa och förut icke träffats nordligare än 1 södra Tysk- land, men i sommar af Hr L. tagits vid Skepparviken 1 Stock- holms skärgärd. Oskar Th. Sandahl. ANTECKNINGAR OM SALLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA AF SVEN LAMPA. Den samling af svenska fjärilar, som förvaras à riksmuseum, har för sin rikedom pä säväl arter som individer i främsta rum- met att tacka professorerna C. H. BoHEMAN och P. F. WAHL BERG, hvilka bäda under en läng tid nedlade en möda och omsorg derpa, som är förtjänt af alla svenska fjärilvänners erkännande, Men det är ej denna rikedom allenast, som förlänar henne sitt stora värde, utan fastmera det ypperliga tillständ hvaruti snart sagdt hvart enda exemplar befinner sig; ty de allra flesta af dem äro utvalda med en sädan omsorg, att de, efter en ytterligare pre- paration, ännu i dag kunna gälla säsom mönster för en samling äfven enligt nuvarande tids högre fordringar. Manga ar hafva likväl förflutit sedan dessa fjärilar af BOHE- MAN insattes och ordnades och under tiden hafva ej sa fa arter tillkommit; ty endast inom afdelningen Macrolepidoptera hafva under sista decenniet på skandinaviska halfön anträffats bortåt femtio arter, förutom många varieteter, om hvilkas förekomst der- städes man förut saknade kännedom. Sannolikt är, att ännu flera komma att upptäckas, isynnerhet inom afdelningen Microlepidop- tera, med hvilken våra samlare hittills endast obetydligt syssel- satt sig. Härtill skall i första rummet bidraga det allmännare intresse för entomologien, som under de sista åren utbredt sig och hvilket synes framkalla samlare inom nästan hvarje landsort. Då Entomologiska Föreningen genom sin tidskrift bereder dessa tillfälle att offentliggöra sina iakttagelser och fynd, så torde den 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. dag ej vara alltför aflägsen, da äfven vi kunna i det närmaste angifva hvilka insektformer värt vidsträckta och pa omvexlande lokaler sa rika land innesluter. På grund af det ofvan antydda har det blifvit en nödvän- dighet att i riksmusei svenska fjärilsamling bereda nykomlingarne rum och detta har ej kunnat ske annorlunda, än derigenom, att alla fjärilarne omflyttats. Under sysselsättningen harmed, samt vid omprepareringen, har jag kommit i tillfälle att äfven nog- grannare granska det rikhaltiga materialet och dervid päträffat ett och annat, som synts förtjänt af ett offentliggörande. Jag anhäl- ler nu, att för tidskriftens läsare fa framlägga några af de iakt- tagelser, som af mig blifvit gjorda. Om den systematiska ord- ningen skulle följas, sa borde början göras med dagfjärilarne, men dä tiden nu ej medgifver detta, mäste dessa lemnas till nägot tillfälle längre fram. Jag vill för denna gäng blott om- nämna ett par skymningsfjärilar, af hvilka den ena torde vara förut okänd säsom svensk och den andra ny för vetenskapen. Sesia Vespiformis L. (= Asiliformis ROTT. = Cynipifor- mis Esp.). Dlasvart, med ett hvitt streck invid ögats framkant; palperna undertill, framhöfternas utsida, två större fläckar pa fram- bröstet och en eller tvänne mindre på bakryggen, 2:0, Boe On Ose (hos hanen äfven 7-e) abdominalringarnes bakkant, skenbenens üfre hälft samt tarserna gula; framvingarnes diskfläck i yttre kanten saff- ransgul. Framvingens längd 9 m.m. En liten fläck vid basen af framvingarne och tvänne smala streck längs ryggen gula. Hos ifragavarande exemplar, en hane, saknas lıkväl dessa ryggstreck, men hafva möjligen funnits till, då det var nyss kläckt. Bakkroppens 4:e och 7:e ringar hafva bakkanten gul äfven pa undersidan. Det bakre glasfältet (mel- lan bakre medianstammen och bakkanten) pa framvingarne vat- tenklart ända till diskfläcken, och det yttre (vid vingspetsen) jam- förelsevis stort, emedan det svarta, nägot violettskiftande tvärban- det vid utkanten är tämligen smalt; pä undersidan äro kostal- kanten och spetsfälten gula, hvilken färg hos en del exemplar är märkbar äfven på ôfre sidan. Analtofsen ofvan svart, hos ho- nan gul, blott ı midten och sidorna med smala, svarta fläckar; pa undersidan hos bäda könen svart, med gul spets. Att denna art är Lınx&s, i Fauna Suecica beskrifna Sphinx LAMPA: SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA. 127 Vespiformis kan jag för min del numera ej betvifla. Flera äldre författare, bland andra VIEWEG, Rossi och LAsPEYRES antaga äf- ven detta, men andra, jämte flera af yngre datum, äro af annan äsigt, STAUDINGER anser, att LASPEVRES uppgift om artens före- komst ı Sverige är falsk, emedan den hittills ej derstädes anträf- fats och förkastar p& den grund det Linnéanska namnet, säsom antagligen tillhörande någon annan art (se St. E. Ztng. 1856, p. 150). Man har för öfrigt velat hänföra nämda Vesprformis till Hylaeiformis Lasp. och Jchneumoniformis FABR. Att den ej rimligtvis kan vara identisk med den förstnämda af dessa, kan hvem som helst, som är i tillfälle jämföra LINNES beskrifning med ett exemplar af LASPEYRES art genast varseblifva. Hvad FABRICII Ichneumoniformis ater angår, så kan beskrifningen tämligen väl passa in derpå, men orden »Alae sequentis (Trpuliformis), sed macula flavescente» synas mig tydligt nog syfta på ROTTENBURGS Åsilifor- mis, ty dennas vingar likna mycket mera dem hos Z7pulzformis L. än hos Zchneumoniformis Lasp. LINNÉS ord: »corpus totum ni- grum, sed abdominis tria segmenta posteriora margine flava» äro visserligen vilseledande, men förklarliga då man vet, huru lätt de gula fläckarne på kroppen kunna utplånas, antingen till följd af ovarsamhet då djuret infångas och uppstickes eller ock ge- nom en ur kroppen afsöndrad vätska. Riksmusei exemplar, hvilket förut var insatt bland individer af en annan art, är af BOHEMAN, enligt vidfogad lokaletikett, funnet på Öland, antagligen i början af sextiotalet. Högst san- nolikt ar, att LINNÉ mer an hundra år förut fann samma art un- der sin ölandsresa. Sesia Aurivillii n. sp. Migra, coeruleo et aeneo micans; maculıs duabus prosterni, vitta in lateribus segmentorum I te 2, margine postertore segmenti 4:1, macula tibiarum posticarum tar- sisque omnibus cifrinis; palpıs subtus, bast alarum anticarum mar- gineque exteriore macule discoidalis croceis. Longit. ale anticæ ity ih: 4 ©: Habitat in Lapponia rarius. Pannan bläsvart, bröstets och bakkroppens teckningar blek- gula; 4:de analsegmentets guia ring smal och pa undersidan ej afbruten. Antennerna undertill brunaktiga; främre skenbenen pa insidan gula och de bakres gula fläck belägen der de inre spor- 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. rarne äro fästa; alla tarserna smutsigt blekgula. Framvingarne invid basen täckta af svartblä fjäll, men utanför dessa äro bakre medianstammen och bakkanten rödgula tämligen längt utät, äf- vensom yttre kanten af den njurformiga, svartblä diskfläcken; dessutom finnas har och der glest strödda, rödgula fjäll, hvilka: äro märkbarast vid kostalkanten samt insidan af tvärbandet vid vingspetsen. Detta är hos föreliggande exemplar något skadadt, men synes vara smalare än det närliggande glasfältet, samt brun- aktigt svart; det bakre glasfältet vattenklart ända fram till disk- fläcken; fransarne svartbruna och vingmembranen blåskimrande. Bakvingarne med en rödgul fläck vid basen, mellan bakre medi- anstammen och främre dorsalribban; diskfläcken liten, smalt tri- angelformig, bildad af rödgula och svartaktiga fjäll. Undersidan nästan lik den öfra, men diskfläcken å framvingarne omgifves af rödgula fjäll; dylika finnas äfven pä tvärbandet vid utkanten och sta der något tätare än a ôfra sidan. Sesia Aurivillü n. sp. Nu beskrifna exemplar var i Riksmusei samling insatt till- sammans med S. Culiciformis, hvilken art denna till storlek och habitus liknar, och är, enligt af BOHEMAN vidfästad etikett, fun- net i Lappland (förmodligen Luleå lappmark) af professor N. J. ANDERSSON. EDR EN VARIETET AF ARGYNNIS PALES S. V. AF G. SANDBERG. Af Perlemorsommerfuglenes inden Skandinaviens arktiske Re- gion saa talrigt repræsenterede Slægt forekommer for nogle Ar- ters Vedkommende Varieteter, der karakteriserer sig derved, at de sædvanlige mörke Tegninger oventil helt og holdent drar sig over og dækker Vingens Flade, hvorved den rödgule Grund- farve ganske fortrænges eller alene kommer til at optræde flæk- kevis. En særdeles vakker og interessant Form af dette Slags, som jeg har tillagt Varietetsnavnet /nduc/a, tog jeg i Sommer af Ar- gynnis Pales paa den norske O Sevvi-suolo i Grændsevandet Vag- gatiem-javre Ostenfor Znaresjöen under en Polhöide af ca. 69° n. Br. Beskrivelsen folger herved: Vingerne oventil mörkt blaaviolette; Basis dækket af gulagtig Lod, ligesaa Abdomen; en langagtig Flek henimod Apex gul; Fryndserne om Vingerne gule med brune Flækker. Bagvingerne langs Udkanten med et Par Rader rödgule, utydelige Flekker, der i Analhjôrnet fremtræder ocelformede og skarpere tegnede, — Paa Undersiden begge Vingepar farvede som hos Varieteten Ar- silache Ese. dog saaledes, at Fremvingernes sorte Tegninger viser sig endda grovere og for störste Delen som runde Flækker. Med sidstnævnte Varietet har den ogsaa tilfælles en, sammen- lignet med Hovedformen, bredere og mere afrundet Form af Vingerne. Beskrivelsen er afgivet efter et friskt Hunexemplar, der den 17:de Juli fandtes flyvende paa en Myr sammen med andre, Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 3 (1883). 9 : 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. normalt farvede Individer af Arsilache, hvilken paa de fleste Ste- der inden vor arktiske Region er den almindeligste optrædende Form af Arten Zales. Et andet Exemplar af samme Udseende lagttoges sammesteds, men blev ikke fanget: | Varieteten /nducta af Argyn. Pales tilhôrer ligesom den til- svarende for Arten Aglaras Vedkommende udelukkende den ark- tiske Region og er ogsaa der yderst sjelden, da den, saavidt vides, ikke er taget andre Steder end paa de ovenanförte Lo- kaliteter 1 Finmarken. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Af La Societe nationale de Sciences naturelles et mathématiques de Cherbourg: Catalogue de la Bibliothèque. I, Port. Af La Société des Sciences Physiques et Naturelles de Bordeaux: Memoires. Ser. II. Tome IV. (des procès-verbaux pp. XXXIII—XLVIII des publications recurs pp. XXXIII—XLVI. 1882. „ser. IL. Dome V.Cah, 1. 0882; Af La Societe Linneenne de Lyon: Annales: 1879—1881 (nouv. Série) Tom. XXVI—XXVIII. Af La Société d'Études Scientifiques d'Angers: Bulletin. XI:me e XIl:me années 1881—1882. Af La Société d'Histoire Naturelle de Toulouse: Bulletin. XV:me année 1881. Forts. 5142182; OM EN FOR NORGES FAUNA OG REGIO AROMA NYSEKTIOPATIOCER AF G. SANDBERG. Den 3o:de Juli dette Aar fangede jeg paa den norske Side af /akobselv ved den russiske Grændse under en nordlig Bredde af henimod 70° og kuns omkring 4 Km. fra Ishavets Kyst et nys udkl&kket Exemplar af Polyommatus Helle W. V. Den flöi paa en med Alchemilla tet bevoxet Engskraaning paa A. O. BRÆCHANS Eiendom i Jakobselvdalen. Fundet af denne vakkre lille Art var af szrdeles Interesse, baade fordi den aldrig for har været observeret indenfor Norges Grændser, og tillige fordi man hidtil ikke har været paa det rene med, hvor langt den gik mod nord. Dr. STAUDINGER setter i sin Katalog Artens Udbredelse til det nordlige (boreale) og midterste Europa, Armenien, det sydlige Sibirien og Amur, og svenske Entomologer, Prof. BOHEMAN og WAHLBERG, indskrænker Opgaverne om Artens Flyvesteder inden Sverige til et temmelig begrændset Feldt 1 Norr- og Westerbottens Län, hvorhos Prof. ZETTERSTEDT n&vner den som sjeldent forekommende i Sveriges Lapmarker. Polyom. Helles arktiske Borgerret har man saaledes hge indtil nu veret i Uvidenhed om. Det tagne Exemplar, der var en Han, udmærker sig 1 det hele taget ved Mathed i Farverne: Oventil er saaledes den vio- lette Glands paa alle fire Vinger ganske svag og de sorte Flek- ker, der korresponderer med Undersidens, matte og næsten for- svindende med Undtagelse af den stôrste ved Enden af Disk- 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. feldtet paa Forvingerne, hvilken fremtræder mere markeret. Lige- ledes er paa Undersiden den rödgule og gulgraa Grundfarve no- get afbleget, hvorhos det mörkere rödgule Baand ı Udkanten kuns viser sig paa Dagvingerne, ıdet Forvingerne paa Partiet imellem den yderste, sorte Flekkerad og Fryndserne paa ingen Maade er morkere farvet end den övrige Del af Vingen pas denne Side. Forövrigt bemærkes, at WALLENGRENS Opgave i » Skandinaviens Dagfjärilar» om et for alle fire Vinger paa Un- dersiden hos denne Art »gemensamt mörkare rödgult band i ut- kanten» heller ikke passer paa Exemplarer fra AZellemeuropa, som jeg er i Besiddelse af, og som i denne Henseende stemmer o. s. v. ganske med det her omhandlede Individ fra Ishavets Nærhed. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLOKNING: ~ Forts. fr. sid.’ 1305 Af Academie Royale des Sc. des Lettr. et des, Beaux-arts de Belgique: Annuaire 1882. 2 1883. Bulletins de l'Académie; 3:me Série T. I—V. Af Die Physikalisch-Okonomischen Gesellschaft zu Königsberg: Schriften. Jahrgang XXIII. Abtheil. I& II. Af Dr. Gustaf L. Mayr: MAYR, G. L., IV. Vorläufige Studien über die Radoboj-Formiciden in d. Samml. d. k. k. geol. Reichsanst. — Separat. aus Jahrb. d. k. k. geol. Reichs- anst.' 1667. Bil 17 He 3. , MYPABbH (Formicidæ) etc. HIyrem. Bb. Type. T. u. ry W156; OTIIOG , Die Australischen Formiciden. — Wien. Forts, sid. 138. ANTECKNINGAR ÖFVER HEMIPTERER AF IsIDOR NORDIN. Acanthosoma hzmorrhoidale L. har i ar förekommit i stor mängd pa Lofön och Kersön pa sin näringsväxt Prunus padus. Under föregäende ar har jag fôrgäfves sökt pa säväl Prunus padus som Alnus glutinosa, under det jag erhôll den, 1 ex., på Pyrus malus. Ar 1880 förekom här i myckenhet Zropr- coris rufipes L. pa Tilia. De följande” aren har jag endast er- hållit enstaka ex. isynnerhet pa Vasturtium Armoracia. Pentatoma juniperina L. Ehuru Lofön är ganska rikt be- vuxen med Juniperus förekommer denna synnerligen vackra He- mipter mycket sparsamt, och svar är den för ögat att upptäcka, der den sitter inkrupen mellan barren, genom sin barrgröna färg. Efter mycket sökande återfann jag den i slutet af September. Cimex bidens L. tyckes föredraga animalisk foda framför -vegetabilisk. Jag har flera gånger tagit ex. med vid rostrum hängande larver, ur hvilka den sugit sin näring. Detta gaf mig anledning att försöka hans smak och inlade i ett glas till den, jämte en Prerislarv, blad af Salix, som uppgifves vara närings- växten. Efter en stund var den i fard med att spisa af larven, som den dödat. Oroad rörde den sig snabbt med larven hän- gande pa rostrum . Dasycoris pilicornis BurM., som uppgifves af prof. REUTER endast för Öland och Gottland, har jag 1 år återfunnit pa lo- kalen fran förra âret, säväl nymfer som imagines. Den förekom- mer dock här mycket sparsamt. Jag har endast erhållit 12 ex. . Clinocoris ferrugatus Fasr. I slutet af Maj erhöll jag 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. i skogen vid China slott pa Lofôn vid hafning pa Moyrtillus växande under Abies 10 ex. I September erhöll jag den ater på samma ställe. Verlusia quadrata FABR. tyckes, om den har tillgång derpå, foredraga Saponaria officinalis framför andra växter, ty pa den har jag erhållit alla de ex., som jag funnit här, såväl nymfer som imagines. Gastrodes Abietis L. som jag med ringa resultat, — 2 ex. pa c:a 400 grankottar, — länge sökt, erhöll jag i stôrre mängd den 5 Mars detta ar. Fran en gran, af hvilken jag fôrut tagit och undersökt nedfallna kottar, hade storm nedryckt kottar i mängd och slungat dem ut pa snön. Af dessa tog jag hem c:a 40 och erhöll fran dem i rumstemperatur 20 ex. Orsaken till detta lyck- liga resultat anser jag den omständighet vara, att kottarne här lägo pa snön. De kottar som jag förut insamlat lägo alla inom grenarnas periferi pa den bara fläck, som gerna under blida ej allt för bläsiga vintrar bildar sig under granhvalfvet. Här lıg- gande kottar Gppna sig till följd af jordvärmen nägot och antag- ligen utkryper insekten, dä han. känner kottfjällen öppna sig, i hopp om var och sol och gar ater upp pa granen. De pa snon liggande kottarne egde ingen orsak att Oppna sig och följaktligen holl sig Gastrodes qvar 1 sin vinterbostad. Syromastes marginatus L. har i ar förekommit ganska mycket pa Rudus 1 trädgårdar pa Lofön och Kersön. Ischnorrhynchus Resedæ Panz. förekommer ännu den 15 Oktober, bade som nymf och imago, på Betula, ehuru denna häl- ler pa att slappa sina gula frostbitna löf. Elasmostethus dentatus DE GEER tog jag den 15 Okt. 4 ex. pa Betula jämte föregäende. Drottningholm Nov. 1883. TVÄ NYA PIEZOSTETHUS-ARTER FRÂN SVERIGE OCH FINLAND BESKRIFNE O. M. REUTER. I mina »Hemipterologiska meddelanden, II», införda i Ento- mologisk Tidskrift 1882, omnämde jag, att adjunkten THOMSON pa Olands sandmarker upptäckt en ny art af hemipter-slägtet Prezostethus FIEB. (rättare borde namnet deriverats Piestostethus), hvilken han vänligen lemnat mig till beskrifning och för hvilken jag i nämda meddelanden föreslog namnet ?. Thomsoni. Da jag nu går att, enligt löfte, meddela en beskrifning öfver dénna lilla synnerligen intressanta art, är jag nog lycklig att dertill kunna lägga beskrifningen öfver ytterligare en ny art af samma genus, af hvilken jag den 28 Juni denna sommar fann ett exem- plar vid siktning af Sphagnum-tufvor på en kärr-äng i Åbo skär- gård och den jag efter fyndorten benämner P. sphagnicola. Piezostethus sphagnicola n. sp. Niger, nitidus, minus tenuiter pubescens, antennis piceis, rostro, trochanteribus, femorum apicibus, tibiis tarsisque testaceis, femoribus picescentibus; hemielytris pallide flavo-testaceis, clavo tertia parte basali, margine scutellari commissuraque, hac late, nec non cuneo toto obscure fuliginosis; hemielytris abdomen su- perantibus, leviter nitidulis, embolio et cuneo corio haud vel vix nitidioribus, membrana albida iridescente; pedibus robustis, tibus brevissime albido-pilosulis, posterioribus apicem versus longius fortiter testaceo-spinulosis. Long. © 1°/, mm. 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Funnen i Pargas socken (Äbo skärgärd) i en Sphagnum- tufva pä kärrig ängsmark den 28 Juni. Denna lila art är af samma storlek som P. formicetorum BOH., hvilken den äfven liknar till kroppsform och glans; men den skiljer sig genom becksvarta antenner (hos formicetorum \er- gula), beckfärgade lar, hemielytra starkare stôtande i lergult och med tydligt svartbruna innanränder pa clavus, som vid basen äfven är bredt svartbrun; cuneus är helt och hållet svartbrun (medan den hos /formicetorum pa sin höjd stöter något i brun- aktigt); slutligen är pubescensen tydligt gröfre, än hos denna se- nare art, baktibierna deremot kortare hvithåriga. Från P. par- vulus REUT. afviker den genom betydligt mindre storlek och ge- nom tibierna, som äro helt fint och kort hvitaktigt småhåriga (medan de hos parvulus äro försedda med långa utstående hår, en karakter, som hittills blifvit förbisedd)." - Slutligen kan den icke förvexlas med P. cursitans FALL., hvilken är dubbelt så stor och har starkt glänsande, likasom fernissade cuneus och em- bolium, detta senare beckbrunt (under det embolium hos 2. sphagnicola knappast är mörkare än corium). Kroppen är beck- svart, glänsande, aflångt omvändt äggformig. Hufvudet är knapt längre än bredt, då ögonen medtagas, försedt med sex utstående fina borst, två 1 spetsen af clypeus och två vid hvartdera ögats inre rand. Ögon bruna. Rostrum lergult, räckande utöfver midten af mesosternum. Antenner beckfärgade, ljust gråhåriga, andra leden så lång som pann-afståndet mellan ögonen, tredje litet kortare än andra och lika lång som fjärde leden. Pronotum så långt som hufvudet, vid basen bredt och svagt urbugtadt samt nästan dubbelt bredare än långt, vid spetsen lika bredt som långt, de räta sidorna måttligt konvergerande mot spetsen och före denna lindrigt afrundade, försedda med två utstående fina borst, ett nära basalhörnet och ett annat litet bakom spetsen, som eger en mycket fin list mellan framhörnen; disken framtill lindrigt konvex, slat, bakom de tva främre tredjedelarne djupt intryckt och tydligt pa tvären smastrimmig. Scutellen becksvart, spetsdelen tvärstrimmig. Täckvingarna fullt utbildade, blekt ler- ! Honan af P. parvulus, som ännu är obeskrifven, afviker fran hanen genom färgen pa hemielytra, som icke äro bruna, utan till färg och tecknin 5 Ss P y ) snarlika dem hos ?. sphagnicola. REUTER. PIEZOSTETHUS-ARTER FR. SVERIGE OCH FINLAND. 137 gula, lindrigt glänsande, clavus vid basen bredt, 1 scutellar-kanten smalt och i commissuren bredt svartbrun, embolium och cuneus knapt starkare glänsande än corium, cuneus till hela sin bredd svartbrun; membranen hvitaktig, vackert iridiserande, näende utom spetsen af abdomen. Ben starka, lergula, lar beckfärgade, baktibier med starka lerfärgade taggar, kort hvitaktigt smahariga, knapt mer än dubbelt sa långa som tarserna. ‘Piezostethus Thomsoni n. sp. Breviter obovale, abdomine fortius dilatato, niger, nitidus, glaber, solum pilis nonnullis exsertis capitis et pronoti; rostro testaceo, coxas intermedias attingente, antennis pedibusque bre- viusculis piceis, his dilutioribus, tibiis breviter albido-pilosis, po- sterioribus concoloriter sat longe et tenuiter spinulosis; hemielytris (formae brachypterae) valde abbreviatis, nigro-piceis, nitidis, totis coriaceis, solum summo margine apicali membranaceo, basin seg- menti primi dorsalis nonnihil superantibus, subtriangularibus, apice recte truncatis, commissura scutello saltem */, brevioribus. Long. ee) 10m. Funnen i några exemplar på Ölands sandmarker af Hr Ad- junkten C. G. Thomson. Denna lilla utmarkta art skiljes fran alla andra genom den korta baktill starkt utvidgade kroppen. Denna är nämligen kort omvändt äggformig och icke dubbelt sa lang som bred tvärs öf- ver abdomens midt. Hufvudet är sluttande, knapt längre än sin bredd, då ögonen medräknas, glatt och slätt, blott försedt med sex utstående hår, såsom hos föregående. Rostrum lergult, nå- ende till mellanhöfterna. Antenner mörkt beckfärgade, gråhåriga, andra leden nästan lika lång som pannafståndet mellan ögonen, tredje tydligt kortare än andra och nästan lika lång som fjärde leden. Pronotum (hos den kortvingade formen, den enda hittills kända) knapt mer än */, kortare än sin basalbredd, 1 spetsen lika bredt som långt, sidorna lindrigt konvergerande och lindrigt afrundade mot spetsen, för öfrigt räta, disken slät, ytterst lin- drigt sluttande mot spetsen, basaldelen smalt nedtryckt och fint tvärrynkig, bakkanten mycket bredt urbugtad. Scutell nästan slät. Täckvingar starkt afkortade, helt: och hållet läderartade utan 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. sömmar för clavus, embolium och cuneus, becksvarta, glänsande, glatta, nästan trekantiga, blott litet skjutande utöfver första dor- salsegmentets bas, commissuren åtminstone '/, kortare än scutel- len, i spetsen rakt tvärhuggna, yttersta kanten mycket smalt hinn- aktig. Ben ljusare beckbruna, korta, hanens framlår tjocka, dess framtibier mot spetsen starkt utvidgade, snedt afhuggna och för- sedda med en lång spongiös grop, som upptager en tredjedel af tibian; baktibier kort hvitaktigt småhåriga, med tämligen fina och långa beckbruna taggar; de bakersta litet mer än dubbelt så långa som baktarserna. che ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLOKNING: Forts. fr. sit. 232. Af S:re D:re Rafaéllo Gestro (Genova): GESTRO, R., Sopra alcuni Coleotteri di Birmanıa raccolti dal Capitano G. B. ComotTro. Genova 1882. , Note sopra alcuni Coleotteri appart. alle Collezioni del Museo civico di Genova. Ann. d. Mus. Civ. di Storia Nat. di Genova, Vol. III, Dees, 5872: ibid, Mal LV, Nov.21873. , Descrizione di tre nuove specie di Cicindelini dell’Isola di Borneo. An d Nas. Civ. ete., Vol, VE "1874. , Enumerazione dei Cetonidi raccolti nell’arcipelago Malese e nella Pa- puasia d. S:ri G. Doria, O. Beccarı e L. M. D'ALBERTIS. Ann. d. Mus. Civ. etc., Vol. VI, 1874. , Osservazioni sopra alc. specie italiane del genere Cychrus. Ann. d. Mus. Civ., Vol. VI, 1874. , Descrizione di tre specie nuove d. genere Afractocerus, Appart. al. Coll. 4. Mus. Civ. '' Ann. d. Mus. Civ., Vol. Vij ee , Note sopra Alc. Carabici. app. al. Mus. Civ. di Genova con De- scrizione d. sp. nuove. Ann. d. Mus. Civ., Vol. VII, 1875. , Descr. d. un nuovo genere e d. alc. n. spec. di Coleotteri Papuani. Ann. d. Mus. Civ., Vol. VII, 1875. , Descr. d. una n. specie di Zupholus. Ann. d. Mus. Civ., Vol. VIII 1876. AN RE > R< KE ane A A VIRIS DOCTISSIMIS NORDENSKIÖLD ILLUM DUCEM SEQUENTIBUS SIT SULIS WAIGATSCH ET NOVAJA SEMLIA ANNO 1875 COLLECTA meer NOP TERA ET DIPTERA AUCTORE AUG. E. HOLMGREN . Sie AN AUCTORE CHR. AURIVILLIUS D: AliMdé A[AVOM i a Vär kunskap om Novaja Semlias insektverld är af helt ungt datum. I VON MIDDENDORFS stora verk öfver Sibirien om- nämnas (1851) 4 arter, Chrysomela septentrionalis, Bombus lappo- nicus, Psodos trepidata, Semblis nitida, såsom funna af v. BAËR på Novaja Semlia. HEUGLIN åter berättar, att under hans expedi- tion 1870—1871 fångades 4 skalbaggar, 1 humla och 2 vatten- sländor på ön. Detta var allt, som man kände om insektverlden på Novaja Semlia, då prof. NORDENSKIÖLD, åtföljd af zoologerne THEEL och STUXBERG, besökte ön 1875. De då hopbragta samlingarna innehöllo ej mindre än 16 arter coleoptera, — nu redan beskrifna af framlidne professor F. W. MäÄKLIN i Helsingfors," — samt 46 hymenoptera, 81 diptera och 2 lepidoptera, hvilka utgöra föremäl för denna uppsats. Det hade varit vär afsigt att läta beskrifningarna ätföljas af bilder ôfver de flesta arterna, men som dessas utförande, pa grund deraf att en del originaltecknin- gar förstördes vid en eldsvada ı Paris, der de skulle graveras, mäst fördröjas, har det ansetts lämpligt att nu trycka beskrifnin- garna och lata taflorna komma efter, sa snart de blifva färdiga. Under de senaste aren har, sa vidt det blifvit mig bekant, tillförene blott ännu en expedition hemfört insekter fran Novaja Semlia och denna företogs sommaren 1879 af den engelske polarforskaren kapten A. H. MarkHAM. I en tämligen djup vik pa Ostra sidan af sôdra ön vid 72° 46 nordlig bredd pä- träffades da 3 dagfjärilar: Colias Nastes var. Werdandi ZETT., Argynms chariclea SCHN., Argynnis improba BUTLER, samt 2 natt- fjarilar, Anarta Richardson! Curtis, Anarta lapponica THBG. och I mätare, Glaucopteryx Sabini Curtis (=? Cidaria frigidaria GN.). 1 Öfvers. Finska Vetensk. Soc. Förh. B. 19, p. 15 —32, B. 22 p. 79—87 och Svenska Vet. Acad. Handlingar (2) B. 18 n:o 4 48 pg. Jämför äfven SAHLBERG, J., Ent. Tidskr. B. 3 p. 187—190. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Alla dessa arter voro förut ej kända frän Novaja Semlia, och sär- skildt antog man, säsom det tycktes pä rätt goda grunder, att inga dagfjärilar skulle finnas derstädes. ' MARKHAMS intressanta fynd visa emellertid, huru försigtig man mäste vara vid sädana förutsättningar och uttalanden be- träffande insektverlden i de arktiska landen; ty det händer ofta, att vissa skyddade ställen hysa arter, som annars ej anträffas pä stora sträckor rundt ikring. Att de föregäende expeditionerna ej anträffat dagfjärilar pa Novaja Semlia förklaras utan tvifvel derigenom, att de besökt mindre skyddade och för hafsvindarne utsatta ställen, hvilka alltid undflys af dagfjärilar och andra mera ömtåliga insekter. Den för närvarande från Novaja Semlia och Waigatsch kända insektverlden består af 16 coleoptera, 4 neuroptera, 81 diptera, 46 hymenoptera, 3 dagfjärilar, 3 nattfjärilar, 2 mätare, ı tor- tricid samt 15 Podurider. | En längre vistelse pa ön skulle dock helt säkert vara af stort intresse for en speciel entomolog, ty flere arter dro nog ännu att finna derstädes. Hvad man nu känner om Novaja Semlia’s insektverld angifver en ganska nära likhet med insekt- faunan vid Jenisseis mynning, i det att p& ön finnas flere for- mer, som hittills blott äro funna i det arktiska Asien, men ej i Europa. ! MARKHAM, A. H., A polar Reconnaisance, London 1881, 8:0. Insecta by R. M'LACHLAN. Stockholm i November 1883. Christopher Aurivillius. HYMENOPTERA AUCTORE AUG. E. HOLMGREN. Fam. TENTHREDINIDÆ. NEMATUS JUR. A. Alæ ultra apicem abdominis extensæ, nervis completis. a. Alæ superiores cellulis tantum 3 submarginalibus, nervo scilicet 2:do transverso submarginali omnino deficiente. Abdomen cercis analibus longiusculis — (Cryptocampus HART.). +. Mesopleura subtiliter strigoso-alutacea, nitidula. I. N. polaris Horner. Oblongo-ovatus, nitidus, niger; labro, cercis analibus, alarum tegula stigmateque, genubus, tibiis et tarsorum basi, pallide testaceis. — © (Long. circit. 5 m.m.). Matotschkin Scharr. 2. N. reticulatus Hozmcr. Oblongus, nitidus, niger; ore, genis, temporibus, macula ante alas alteraque mesopleurorum, rufescenti-testaceis; ano testaceo, cercis obscuris; alis tegula stigmateque pallidis; pedibus maxima ex parte, interdum fere totis, pallide testa- ceis. — © (Long. 4—4'/, m.m.). - Var. ©: capite et mesonoto fere totis rufescenti-testaceis. Matotschkin Scharr. 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 3. N. morionellus Horner. Oblongus, nitidus, niger; macula temporali rufo-castanea, subobsoleta; stigmate, genis tibiisque sordide testaceis; cercis analibus obscuris. — © (Long. 4 m.m.). Matotschkin Scharr. Similis priori, sed multo obscurior. Tegule alarum nigre. TT. Mesopleura nitidissima et vix nisi ebsoletissime sculpturata. 4. N. occipitalis Horner. Oblongus, nitidus, niger; ore, clypeo, facie sæpius ex parte, macula magna temporum et haud raro altera mesopleurorum, rufis; cercis analibus pallidis; alis radice, costa stigmateque pallidis; femoribus apice late, tibiis et basi tarsorum dilute testaceis vel substramineis. — 9 (Long. 3'/,—4 m.m.). Matotschkin Scharr. Gaskap. N. Saliceti (THoms. Hym. Scand. I. 176, 101) proximus, sed vix ejus varietas. Ab illo præcipue dignoscitur pictura ca- pitis thoracisque. Antennæ extrorsum nonnunquam fuscescentes. b. Alæ superiores cellulis 4 submarginalibus. T. Unguiculi tarsorum apice bifido. I, Thorax mesopleuris fortius alutaceis, subopacis (©) vel parum nitidis (FS). | *) Abdomen nitidum, nigrum, ano concolore () a. Entom. Tidskr. Arg, 4, Ei. 3 (1885). 11 DIP TERA AUCTORE AUG. E. HOLMGREN. Fam. LEPTIDÆ MEIG. PTIOLINA STÆGER. I. Pt. nitida Wane. Zort. DIPL Scand. Si 4504. 4 00. Matotschkin. Fam. EMPIDIDÆ Fatt. RHAMPHOMYIA HFFGG. 2. Rh. Hovgaardii Horner. Nigro-cinerea; haustello capite longiore, validiusculo; tho- race obsolete fusco-trivittato; abdomine nitidulo, nigro-fusco; pedibus nitidulis, nigris; 3: cauda elongata, reflexa, pedibus setosis, Q: cauda acuminata, stylis 2 terminata, femoribus posterioribus tibiisque posticis nigro-pennatis. — CQ (Long. circiter 6 millim.). Mas. Oculi magni infra ocellos connexi. Cauda elongata, reflexa, abdominis dorso incumbente et præterea sic ut in Æ4. Brusewilzii constructa, corpusculis sordide testaceis vel lividis. Pedes valde setosi. HOLMGREN: DIPTERA. 163 Femina. Oculi interstitio lato distantes. Abdomen apice acuminato et stylis 2 terminato. Pedes setosi; femoribus 4 po- sterioribus et tibiis posticis pennatis. Rh. vespertiliont (ZETT. Dipt. Scand. 435. 58) proxima vi- detur. A sequente, cui etiam similis et affinis est, preter alias notas hirsutis pedibus mox differt. Rostrum capite paullo lon- gius, validiusculum. Vertex nigro-setosus. Thorax convexus, dorso nitidulo, sordide cinereo, vittis 3 setosis obscurioribus, plerumque tamen parum perspicuis; scutello apice ciliato. Abdomen nigrum, nitidulum, hirtum. Ale fumatæ, basin versus infuscatæ; halteri- bus nigro-fuscis. Pedes nigri. Homer. Ins. Nov. Seml. 21. GO. Waigatsch. Norra och Södra Gäskap. 3. Rh. Brusewitzii Horner. Nigro-cinerea; haustello capite longiore; thorace fusco- trilineato; abdomine nitidulo, nigro; alis infumatis, halteribus nigricantibus; pedibus nigris, nitidulis, simplicibus; &: cauda elongata, reflexa. — 9 (Long. circiter 6 millim.). Mas. Oculi infra ocellos subconnexi. Abdomen cauda atra, nitida, superne incrassata, bivalvis, valvulis rotundatis, connexis, unidentatis, et corpusculis 2 longitudine circiter valvularum, con- niventibus, obtusis, sursum flexis; ex apertura ventrali præterea excurrit filum ferrugineum, apice inter valvulas occultum. Femina. Oculi interstitio lato distantes. Vertex nigro-seto- sus. Abdomen subovatum, apice acuminato et stylis 2 terminato. Corpus subrobustum, obscure cinereum, nitidulum. Thorax dorso lineis tribus longitudinalibus fuscis et nigro-setosis. Abdo- men nigrum, nitidum. Alæ latitudine mediocres, infuscate; hal- teribus nigro-fuscis. Pedes simplices, parce pilosi, nigri; coxis cinerascentibus. Homer. Ins. Nov. Seml. 20. ZQ. Matotschkin. Skoddebay. 4. Rh. Kjellmanii Hoıncr. Cinerea; haustello capite paullo longiore; thorace obso- lete trivittato; alis fuscedine tinctis, halteribus pallidis; pedi- bus nigricantibus, posticorum tibiis et tarsis dense setosis, his articulo primo validiusculo. — © (Long. 4—5 millim.). 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Femina. Caput cinereum, vertice nigro-setoso; haustello ca- pite nonnihil longiore, validiusculo, nitido, nigro. Thorax cine- reus, dorso lineis vel vittis tribus fuscis, plerumque sat obsoletis et setis nigris seriatim positis tantum indicatis; scutello apice se- tis paucis. Abdomen cinereum, pallido-pubescens, setis nullis. Ale modice late, cinereo-flavescentes vel fuscedine tinctæ, in stigmatis loco umbra obscura sæpe distincta. Pedes nigricantes, anteriores nudiusculi; postici tibiis et basi tarsorum dense pilosis, metatarso validiusculo. HoımGr. Ins. Nov. Seml. 22. ©. Gäskap. 5. Rh. Nordavistii Hormer. Nigricans, parum nitida; haustello capite longiore; tho- racis dorso vix vestigio vittarum longitudinalium; alis latiu- sculis, fuliginosis, halteribus nigro-fuscis; pedibus nigris, nu- diusculis; tarsis posticis articulo primo ceteris validiore. — o (Long. circiter 4 millim.). Femina. Parva. Caput cinereo-nigrum; vertice setoso; fronte antice angustata. Haustellum capite longius, validum; palpis brevibus, subclavatis. Thorax nigricans, nitore exiguo; dorso se- tuloso, setis in seriebus quatuor distinctis positis. Abdomen nig- rum, parum nitidum, subnudum; ano stylis duobus instructo. Ale totæ fumatæ, latiuscule; area discoidali elongata, apicem versus latiore, nervo ejus transverso apicali inferiore rectiusculo. Pedes nigri, parce pilosi; articulo primo tarsorum posticorum ceteris validiore. Homer. Ins. Nov. Seml. 23. ©. FAHISYRPEID AY Fun SCÆVA FABR. 6. S. lapponica Zerr. ZErTT.,,Dipt:yweeands IfA: Waigatsch: Cap Grebenij. 7. Sc. ribesii Linn. Pare’ Pipe Sean. yoga: | Matotschkin Scharr. HOLMGREN: DIPTERA. 8. Sc. dryadis Hormer. MOUMGER.Ins.. Spetsb. .26.. et, Ins. Groenl. 100. Matotschkin Scharr. + HELOPEILUS. Merc. 9. ‚H. arcticus ZETT. 203, Out, Scand... MALLA 3 Lırz. Fog KN Gåskap. Fam. OESTRIDÆ LATR. OESTRKUS LIN: 10. Oe. tarandi Lınn. Linn. Faun. Suec. 1731. = ZETT. Dipt. Scand. III. Jamal. Fam. SARCOPHAGIDÆ Zerr. SARCOPHAGA MEIG. im. VS. alpina Ze. An Dipty Scand, Ill... 1204. 26. Waigatsch. Gäskap. 12. S. genarum Zerr. Zen .Dipta Seand. fil t300. 20. Waigatsch. 13. S. atriceps Zerr. FE wipe: Scand. Il. Sid gir, © Waigatsch: Cap Grebenij. 165 ai 2 I 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Fam. ANTHOMYIDÆ. ARICIA Macov. 14. A. Nordenskiöldi Horncr. Oblonga, nigricans; I: capite cinereo, palpis, antennis et vitta frontali, nigris; thorace nigro, ex parte cinereo- pruinoso, mesonoto lateribus vitta lata, humeros versus saltem distincta, dilute cinerea; alis cinereo-albidis, halteribus et squamulis fulvescenti-flavidis; 9: capite obscure cinereo, pal- pis, antennis et vitta frontali lata, nigris; thorace nigro, ex parte cinereo-pruinoso, lateribus vitta lata, ad humeros distin- ctiori, cinerea; alis costam versus plus minusve infuscatis, hal- teribus et squamalis fulvescenti-flavidis. — JQ (Long. 3—4 millim.). Besimannaja Bay. Gäskap. Kostin Scharr. Caput fronte oreque haud prominentibus. Antenne ad medium epistomatis extensæ; seta longiuscula, tenui, breviter plumata 1. longius pubescente. Proboscis sat valida. Palpi apice setoso, nonnihil dilatato. Thorax setis remotis, longioribus, dua- bus in apice ipso scutelli. Alæ costa subciliata; nervis: longitu- dinalibus 3 et 4 apicem versus non exacte parallelis; nervo trans- verso ordinairo segmento 2:do nervi longit. 4:ti vix breviori, rectiusculo; squamis valvula superiori inferiorem fere toto tegente. Pedes validiusculi, setulosi. Abdomen maris subæquilatum, ano rotundato, haud incurvo. 15. A. proboscidea Hormer. Oblonga, cinereo-nigricans (5) vel flavescenti-grisea (9); fronte parum prominente; ore haud producto; genis buccatis; antennis ad medium epistomatis vix extensis, seta tenni, pu- bescente; alis subhyalinis, nervis obscuris, halteribus squa- mulisque flavo-fulvescentibus, his valvula superiori inferiorem haud tegente; pedibus nigris; &: abdomine cylindrico, ano rutundato, setoso. — œé (Long. 5—6 millim.). HOLMGREN: DIPTERA. 16 7 Mas: Corpus subangustum, elongatum, subcylindricum. Epi- stoma et genæ buccata subplumbeo-cinerea. Frons nigricans. Thorax dorso nigricante, lateribus cinereo-pruinosis. Abdomen cinereo-nigrum, nitore exiguo. Alæ nervo transverso ordinario rectiusculo, segmento 2:do nervi longitudinalis tertii fere æquante. — Femina mari robustior, abdomine oblongo-ovato. Corpus to- tum flavescente-griseum, fronte, dorso thoracis abdominisque ob- scurioribus. 16. A. macroglossa Horncr. Oblonga, nigricans; fronte parum prominente; ore haud producto; genis modice buccatis; antennis ad medium episto- matis fere extensis, seta breviuscula, basi incrassata, pube- scente; alis leviter infumatis, basin versus obscurioribus, hal- teribus flavo-fulvescentibus, squamulis fuliginosis, valvula su- periore inferiorem haud tegente; pedibus nigris; abdomine ovato-cylindrico, setoso, ano rotundato. — © (Long. 5—6 millim.). Matotschkin Scharr. Femina mihi ignota est. A. proboscideæ quodammodo similis, sed multo obscurior, epistomate et genis nigris, seta antennarum breviore, alis infu- matis, squamulis fuliginosis, nec flavo-fulvescentibus etc. mox distinguenda. 17. A. dorsata Zerv. ZETT. Dipt. Scand. IV. 1472. 82. — HoLmGr. Ins. Spetsb. 29. SQ. — Ar. hyperborea BOHEM. Ins. Spetsb. 571. 10. — Ar. megastoma BOHEM. |. c. 572. (ex parte). Södra Gäskap. Waigatsch: Cap Grebenij et Jugor Scharr. 18. A. conspurcata Horner. Hormcr. Ins. Spetsb. 31. Gäskap. Matotschkin Scharr. 19. A. Almavistii Hotmer. Oblongo-ovata, obscura; lineis thoracis 5 atris, valde di- stinctis; fronte parum prominente; ore longe producto; an- 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. tennis breviusculis, articulo ultimo apice subtruncato-rotundato, seta breviter pubescenti; I: oculis appropinquantibus, orbitis certo situ cinereo-albido-micantibus; abdomine glauco-cinereo, segmentis I—5 macula utrimque nigra, sat magna notatis; alis, præsertim basin versus, infuscatis, squamis et halteribus sordide testaceis; Q: oculis remotis, orbitis glauco-cinereis; fronte nigro-fusca, vitta didyma atra; abdomine cinereo vel glauco, segmentis 2—4 macula utrimque nigra, sat magna; alis subhyalinis, basi infuscatis, squamis et halteribus testaceis. — (© (Long. 7—8 millim.). Mas. Frons parum protuberans, atra. Orbita, areæ late- rales epistomatis et genæ certo luminis situ cinereo-albido-mican- tes. Epistoma valde productum, apertura autem altitudine parum latiore, lateribus parallelis. Proboscis haud incrassata, subæqui- lata, nigra; palpi concolores. Oculi infra ocellos appropinquan- tes, nudi. Antennæ breviusculæ; articulo ultimo 2:do vix duplo longiore, apice subtruncato-rotundato, seta paullo ultra medium incrassata, breviter pubescente. Thorax subtus et lateribus nigri- cans; mesonoto obscure cinereo, vittis 5 atris, earum 3 mediis parallelis, linearibus, aequilatis et una utrimque supra suturam latiore et minus perspicua; scutello nigro, linea vel vitta media obscure cinerea interdum notato. Abdomen segmentis 2" 5 atris, linea media longitudinali continua, denudata, nitidula, obscure cinerea, marginibus summis apicalibus et maculis utrimque basa- libus glauco-cinereis; ano rotundato, simplici, nigro. Ale plus minusve infuscatæ; costa vix ciliata, spinula nulla; nervo trans- verso ordinario medio leviter inflexo, segmento 2:do nervi longi- tudinalis quarti paullo longiore vel longitudine subæquali; nervis longitudinalibus 3 et 4 apicem versus non exacte parallelis. Squamæ albido-testaceæ, obscure marginatæ, valvula superiore inferiorem vix dimidia parte tegente. Halteres sordide testacei, pedunculo nonnihil obscuriore quam clava. Pedes mediocres, nigri; articulo ultimo tarsorum depresso et paullo dilatato. Femina. Frons multo latior et magis prominula quam in ©, nigro-fusca, orbitis cinereis et vittis duabus antice cohærentibus nigris. Abdomen picturis cinereo-glaucis magis dilatatis quam in &, quare maculis nigris ordinariis magis discretis; segmento 5:to cine- reo, macula media nigra. Ale fere hyaline, basi tantum infuscatee ; squamis et halteribus fulvescente-flavidis. Cetera fere sicut in ©. HOLMGR. Ins. Nov. Seml. 17. Waigatsch. Gäskap. HOLMGREN: DIPTERA. 169 20. A. sordidipennis Hormer. Oblongo-ovata, nigricans; fronte haud prominente; ore distincte protuberante, leviter reflexo, apertura majuscula; seta antennarum pubescente; mesonoto obscure lineato; ab- domine plus minusve obscure cinereo, segmentis I—3 macula utrinque trigona nigricante; alis fuscedine leniter tinctis, nervo transverso medio vix vel paullulum tantum pone api- cem nervi auxiliaris posito, transverso ordinario recto, squa- mulis albicantibus, halteribus fulvescentibus; I: oculis infra ocellos approximatis; ©: oculis late remotis. — © (Long. ur 1 all A*/,—5'/, millim.). Gaskap. Corpus magis ovatum quam in plerisque affinibus. Epistoma et gene in © nigricantia, in © cinerea. Apertura oris maju- scula, inferne latior. Frons nigricans, antice inter basin antenna- rum puncto nigro, nec albo. Mesonotum vittis angustis, paral- lelis, obscuris, subdistinctis. Abdomen ovatum, cinereum, ma- culis in segmentis 1—3 majusculis, trigonis, nigris; ano maris rotundato, parvo, haud incurvato. Ale latiusculæ, fuscescenti- hyaline; nervis longitudinalibus 3 et 4 apicem versus vix diver- gentibus, illo fere in ipso apice alæ desinente; n. transverso or- dinario recto, segmento 2:do nervi longit. qvarti subæquali. Pe- des in utroque sexu simplices, pilosi. 21. A. pauxilla Horner. Hotmer. Ins. Spetsb. 33 et Ins. Groenl..ror, Gaskap. 22. A. segnis Horner. Oblongo-ovata, nitidula, nigricans; fronte perparum pro- minente; ore sat protuberante, apertura majuscula; seta an- tennarum pubescente; alis fumedine leniter tinctis (>) vel sub- hyalinis (Q), nervo transverso ordinario recto, costa vix cili- ata, spinula deficiente, squamulis halteribusque fulvescenti-fla- vidis; ©: oculis appropinquantibus, abdomine angustiori; ©: 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. oculis late remotis, abdomine lation. — 9? (Long. 4—5 millim.). Gäskap. Matotschkin Scharr. Jamäl. Caput nigrum, ex parte obscure cinereo-pruinosum, fronte nigra, feminæ sat lata, maris angustiore. Oculi nudi. Os oblique productum, a latere visum apice truncato, setoso; apertura oris ampla, inferne paullo dilatata. Antennz circiter ad medium epistomatis extensæ, articulo ultimo oblongo-ovato, apice rotun- dato; seta distincte pubescente. Mesonotum nitore exiguo, vittis nullis Abdomen maris elongato-ovatum, nitidulum, setosum, ano rotundato; feminæ late ovatum, nitidum, ano acuminato. 23. A. glacialis Waxzs. ARTEN „Dipk Scand. 15.2150 131, Matotschkin Scharr. 24. A. barbiventris Bouem. ZETT. Dipt. Scand. 1589. 204. of. — | Aricia lucidula ZETT. BEG iG A. 1763.09, Moller Bay. 25. A. Fabricii Horner. HoLmGr. Ins. Groenl. ror. JQ. Gäskap. 26. A. deflorata Horner. HOLMGR., Ins. Groenl. 102. cd? — Exempl. male conser- vatum. Besimannaja Bay. 27. A. diadema Hormcr. Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte supra antennas per- parum prominente, macula majuscula rufo-fulva notata, ore apice leviter reflexo; mesonoto vittis nullis; alis hyalinis, basi pal- lide nervosis, nervo transverso ordinario in medio paullulum incurvato, extrorsum valde inclinato, segmento secundo nervi HOLMGREN: DIPTERA, 175 longitudinalis 4:ti subæquali, costa ciliis brevissimis, spinula nulla; squamulis albido-flavis, valvula superiore inferiorem tegente, halteribus fuscis. — © (Long. 5—6 millim.). Matotschkin Scharr. Species pictura frontis et colore thoracis abdominisque facile dignoscenda. Seta antennarum nudiuscula. 28. A. remorata Ho.tmer. Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte perparum promi- nente, supra antennas nigra; ore apice parum reflexo; meso- noto vittis tantum indicatis, sat obsoletis; alis hyalinis, basi pallide nervosis, nervo transverso ordinario rectiusculo, ex- trorsum inclinato, segmento secundo nervi 4:ti longitudinalis subæquali, costa ciliis brevissimis, spinula nulla, squamulis albido-flavescentibus, valvula superiore inferiorem tegente, hal- teribus fulvis; mas: oculis contiguis. — FQ (Long. 5—5'/, millim.). Ryska Sommarstationen. Similis et affinis Ar. diademz, sed ore minus reflexo, fronte nigra etc. ab illa differt. 29. A. coronata Horner. Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte paullulum promi- nente, supra antennas macula fulva, epistomate et genis cinereo- micantibus; ore apice leviter reflexo, apertura latiuscula; meso- noto antice glaucescenti-cinereo, vittis ordinariis fuscis, subdi- stinctis; alis hyalinis, basi pallide nervosis, nervo transverso ordinario recto, segmento secundo nervi longitudinalis 4:ti paullo breviore, costa setulosa, spinula sat distincta, squamulis albicantibus, valvula superiori inferiorem tegente, halteribus fulvis. — © (Long. 4'/, millim.). Ryska Sommarstationen. Ar. diademæ iterum similis, sed præter alias notas costa alarum distincte ciliata mox dignoscenda. TIS 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ANTHOMYZA ZETT. 30. A. balteata Horncr. Oblongo-ovata, testaceo-rufa; partibus oris, orbitis ocu- lorum frontalibus, vertice, occipite, antennis, linea media me- sonoti, pleuris, pectore, maculis metathoracis, coxis, basi fe- morum anticorum tarsisque omnibus, nigris; alis sordide hya- linis, basi testaceis, nervo transverso ordinario medio leni- ter incurvato, squamulis halteribusque testaceo-fulvis. — © (Long. circiter 6 millim.). Besimannaja Bay. Frons nonnihil prominens. Os apice haud reflexo. An- tennæ paullo ultra medium epistomatis extensæ, seta nudiuscula. Mesonotum linea media nigra, antice tenui, postice juxta scutel- lum latiore. Abdomen oblongo-ovatum, nigrum." Alæ nervis lon- gitudinalibus curvatis, apicem versus subparallelis; n. transv. me- dio extrorsum inclinato, medio leniter incurvato, segmento secundo nervi longit. 4:ti subæquali. Fam. SCATOMYZIDÆ. SCATOMYZA. 31. S. maculipes Zerr. ZETT. Dipt. Scand. 1964. Var. 1. ©: vertice, temporibus et thorace toto, schistaceo- einereis. a Waigatsch. 32. S. nigripes Hormer. HormGr. Ins. Spetsb. p. 34. Var. 1. ©: fronte subimmaculata. Horner. |. c. —? Scatom. borealis ZETT. Dipt. Scand. 1971. 0. 1 In individuis illzsis forte aliter coloratum. HOLMGREN: DIPTERA. 173 Var. 2 IQ: tibiis obscure testaceis, anticis sæpe dilutioribus. — Scatom. litorea ZETT. Dipt. Scand. 1975. 12. var. 6. Seta antennarum breviter setulosa, »subplumata». Tibiæ posticæ spina apicali externa (calcare) longa validiuscula et di- stincte curvata. Forte cum Scaz. /iforea ab auctor. veteris commixta. 33. S. litorea Fatt. Morr. Dipt. Seand. 19.75. 12. Matotschkin Scharr. 34. S. cordylurina Hoıncr. Grisescenti-cinerea; epistomate albo-micante; palpis fla- vidis; fronte macula media castaneo-fulva, nigro-marginata, antice supra antennas vitta pallidiore; antennis nigris, seta breviter plumata; thorace fusco-lineato; pedibus nigris, tibiis rufo-testaceis; alis subcinereo-hyalinis, basi flavo-testaceis, nervo transverso medio validiore. — I (Long. 6—8 millim.). Waigatsch. Schabarowa. — Femina adhuc non inventa. Statura Cordyluræ. Caput griseo-cinereum, genis, episto- mate et orbitis oculorum internis albido-pruinosis; fronte supra antennas vitta vel lunula fulvo-flavescente aut testaceo, superne vitta nigra terminata, dein macula quadrata vel subrectangulari castaneo-fulva, nigro-marginata ornata. Antenne nigræ, articulo secundo sæpius macula sordide rufa notato. Palpi flavo-testacei. Thorax cinereo-griseus, dorso lineis duabus fuscis, parallelis, di- stinctis; scutello viride hirto et preterea setis 4 ordinariis mu- nito. Abdomen elongatum, subæquilatum, cinereo-olivaceum, fulvo-flavescenti-hirtum, pilis nigris immixtis; ano nigro-hirto et ciliato. Alæ cinereo-hyalinæ, basi flavo-testaceze; nervo transverso medio validiusculo; segmento 2:do nervi longitudinalis qvarti 3:tio vel ultimo tertia parte breviore; halteribus testaceis. Pedes vil- losi, nigri; femoribus summo apice tibiisque ferrugino-rufis; pilis paucis et tenuibus; spina apicali interiore tibiarum posticarum brevi, rectiuscula. 35. S. stercoraria Li. ZETT. Dipt. Scand. 1968. 7. Waigatsch. Schabarowa. 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 36. S. Stuxbergii Hoıncr. Cinerea; genis, epistomate, macula majuscula frontali, palpis articulisque duobus basalibus antennarum fulvis; alis hyalinis, immaculatis, basi flavo-testaccis; pedibus nigris, geni- culis, tibiis tarsisque, sordide rufescentibus; seta antennarum nuda. — JQ (Long. 8—9 millim.). Species inter majores sui generis. Caput cinereum; genis et epistomate fulvescentibus certo situ albido-micantibus; fronte macula supra antennas majuscula fulva; orbitis oculorum cinereis, serie setarum nigrarum instructis; mente albido-hirto. Antennæ articulis ı et 2 fulvis, 3 nigro, apice obtuse rotundato. Palpi fulvescentes. Thorax cinereus, dorso obsolete fusco-quadrilineato; scutello rigide hirto, setis 4 ordinariis munito. Abdomen cine- reum, in o dense fusco-villosum pilis nigris immixtis, in © hir- sutie parciore at colore simili. Ale hyalinæ, nervis transversis immaculatis, parte basali umbra flavo-testacea; segmento secundo nervi longitudinalis quarti 3:tio vel ultimo aparte breviore. Pe- des villosi nigri, geniculis, tibiis tarsisque ferrugineo-rufis; tibiis spinulosis. Homer. Ins. Nov. Seml. p. 24. 37. S. multisetosa Horner. Subnitida, grisea, flavo-fulvescenti-villosa; genis, episto- mate, macula magna frontali, basi antennarum nigrarum et palpis, fulvis; alis flavescenti-hyalinis, nervis transversis in- fuscatis; pedibus fulvescentibus, femoribus basin versus plus minusve nigris, tarsis obscuris; seta antennarum nuda. — JQ (Long. 8—g millim.). Norra Gäskap. Waigatsch. Individuis majoribus Scatom. stercorarie primo intuitu similis, sed ab illis satis superque dignota. Caput vertice et temporibus griseo-cinereis, fulvescenti-flavo-villosis; fronte antice prominente, area media tota fulva, orbitis oculorum griseo-cinereis, pilis nigris duplici serie ornatis; epistomate et genis fulvis, certo situ albido- micantibus, mystacibus utrimque sat longis, curvatis. Palpi validi, HOLMGREN: DIPTERA. 175 pilosi. Proboscis nigra, Antennæ mediocres 1. in © latiusculæ, apice obtuse rotundatz; articulo ultimo toto nigro, seta nuda ad medium incrassata, articulis basalibus brevibus, parvis. Thorax griseus, subnitidus, sordide flavo-fulvescenti-hirtus, pilis nigris im- mixtis, dorso linearum longitudinarum vestigio; mesopleuris vil- losis; metanoto nudo; scutello basi fulvescenti-flavo-piloso, apice setis pluribus, præter ordinarias, instructo. Abdomen flavo-fulve- scenti-villosum vel tomentosum (5). Als flavescenti-hyalinæ, nervis longitudinalibus pallidis, transversis (medio et ordinario) distincte infuscatis; segmento 2:do nervi longitudinalis qvarti 3:tio vix tertia parte breviore. Pedes villosi, ut in diagnosi colorati, femoribus et tibtis anticis spina nulla armatis; tibiis intermediis spinis pluribus instructis. Specimina quædam nuperrime exclusa corpore toto pallidiore, capite griseo, vix vestigio picture fulvæ, pedibus præter tarsos infuscatos totis flavis etc. a specie genuina discedunt, cum qua tamen hirsutie insigni scutelli omnino conveniunt. 38. S. varipes Horner. Flavescenti-grisea; macula frontali fulva; basi antennarum palpisque ferrugineis; alis flavedine tinctis, nervis transversis infuscatis; thorace fusco-sublineato; pedibus in ©’ ferrugineis, coxis et femoribus, preter apicem, nigricantibus; in Q ferru- gineis, coxis et femoribus, saltem anticis, pro parte nigrican- tibus; seta antennarum nuda. — © (Long. 5—7 millim.). In Novaja Semlia ubique frequens. Var. 1. Q: pedibus ferrugineis, coxis et plaga femorum an- ticorum nigricantibus. Var. 2. Q: pedibus preter coxas totis ferrugineis. Var. 3. Q: pedibus ferrugineis, coxis et basi femorum om- nium vel anteriorum plus minusve nigricantibus. Similis Scatom. squalidæ et fuscinervi, sed ab illa antennis obscurioribus, ab hac coxis anticis nigricantibus, et ab utraque colore femorum vere differt. Caput flavescenti-cinereum, genis, epistomate orbitisque ocu- lorum certo situ cinereo-micantibus; fronte postice fusca, antice macula magna fulva. Antennarum articulis 1 et 2 totis, 3:tio basi palpisque ferrugineis. Thorax flavescenti-griseus, dorso fu- sco-sublineato. Abdomen olivaceo-griseum nitidulum, flavescenti- 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. hirtum. Als flavedine tinctæ, nervis transversis distincte infu- scatis, longitudinalibus ex parte obscuris, 3 et 4 exacte parallelis. Pedes marzs: hirti, ferruginei, coxis totis et femoribus, omni- bus ultra medium nigris; /emin@.: hirsutie nonnihil breviore et minus densa, ferruginei coxis nigris, femoribus ut in diagnosi pictis; spinulis utriusque sexus paullo tenuioribus quam in spe- ciebus proxime affinibus. | 39. S. erythrostoma Howınckr. Cinerea, immaculata; genis et epistomate rufescentibus certo situ albo-micantibus; vitta frontali lata, fusca; fronte subprominula; antennis nigris, basi piceis; palpis pallidis apice fuscis; ano ferrugineo; alis cinerascenti-hyalinis, squamis halte- ribusque sordide albidis; pedibus nigricantibus, geniculis, ti- biis tarsisque ferrugineis. — © (Long. vix 5 millim.). Matotschkin Scharr. Scatom. muscinæ (ZETT. Dipt. Scand. 1986. 22) simillima, sed differt: segmento 4:to abdominis cinereo, femoribus, summo apice exepto, totis nigricantibus, et denique abdomine maris ovato. CORDYLURA FALL’ 40. C. frigida Hosmer. Nitidula, nigricans, cinereo-pruinosa; epistomate, palpis, apicem versus dilatatis, mystacibusque, albis; fronte antice macula rufa; antennis totis nigris, apice subrotundato; me- sonoto lineis ordinariis obscuris paullulum tantum indicatis; alis fumedine leniter tinctis, nervis obscuris, squamulis hal- teribusque pallidis; pedibus nigris, tibiis anticis basi testaceis. — oO (Long. 3—4 millim.). Matotschkin Scharr. C. niveipalpi Zerr. (Dipt. Scand. 2014. 41) proxima, sed vix ejus varietas. Ab illa colore pedum præcipue dignoscitur. HOLMGREN: DIPTERA. 177 Fam. HETEROMYZIDA. HELOMYZA TALL. 41. H. tibialis Zerr. Seer inc app. 765. 12.4 et Dipt. Scand. ‚2456.23 OQ. — Srac. in Kröy. Tids. 1845. 366. 49. — Homer. Ins. Groenl. 104. Ad Gäskap, frequens. In omnibus individuis (54) e Novaia Semlia reportatis ar- ticulus tertius antennarum totus nigricans est. Similiter colorata individua in Groenlandia quoque occurrunt. An species propria? 42. H. minuta ZErr. Zeer. Ins. Lapp. 768. 14. ©. et Dipt. Scand. 2457. 24: SO. Jugor Scharr. >IOPTINEAFFALL, 43. P. arctica HormGr. Oblongo-ovata,' sat nitida, nigra; epistomate, certo situ cinerescenti-micante, fronteque totis nigris; alis hyalinis flave- dine leniter tinctis, lateribus et ima basi tibiarum flavo-testa- ceis. — FQ (Long. circit. 3 millim.). Waigatsch: Cap Grebenij. Gäskap. 44. P. fulviceps Horner. Oblongo-ovata, sat nitida, nigra; antennarum articulis ba- salibus capiteque rufo-fulvescentibus, vertice occipiteque nigris; alis hyalinis flavedine leniter tinctis, halteribus, geniculis sum- mis, tibiis tarsisque flavo-testaceis. — © (Long circit. 3 millim.). Chabarowa bay. Entom. Tidskr. Ärg. 4, H. 3 (1883). 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Fam. COPROMYZIDA. COELOPA. 45. C. eximia STENx. STENH. Coprom. Scand. 60. 1. — HoLmGr. Ins. Spetsb. p. 35. — C. frigida WALKER Ins. Brit. Dipt. II. 156. — BoHEM. Ins. Spetsb. 574. 16. .(ex parte). Norra Gäskap et Skodde Bay. 46. C. frigida Farr: ZETT. Dipt. Scand. 2472. 1. — STENH. Coprom. Scand. 62. 2. — Homer. Ins. Spetsb. p. 36. — BoHEM. Ins. Spetsb. 574. 16. (pro parte). Norra Gäskap, Skodde Bay et Matotschkin Scharr. 47.. Ci nitidula Zei ZETT. Dipt. Scand. 2473. 2. — STENH. Coprom. Scand. 63. 2. Norra Gäskap. COPROMYZA. 48. C. fumipennis Sten. STENH. Coprom. Scand. 94. 12. — ZETT. Dipt. Scand. 6392. 8—0. — Bouem. Ins. Spetsb. 574. 17. — HOLMGR. Ins. Spetsb. 'p.1:36. | Sôdra Gäskap. Fam. CULICIDES Latr. CULEX Linn. 49. C. pipiens Linn. Linn. Faun. Svec. 404. 1890. — ZETT. Dipt. Scand. IX. 3455. I. Matotschkin Scharr; Cap Grebenij; Waigatsch; Jugor Scharr. HOLMGREN: DIPTERA. 179 Fam. CHIRONOMIDZ ZETT. CHIRONOMUS FABR. 50. Ch. coracinus Zerr. Men Dipt. Seand, IX..3508. 24. cy. “ Kostin Scharr. Alæ albicantes, striga basali et interdum nervo transverso apicali areæ basalis mediæ obscuris; pedunculo nervi furcati paullo ultra apicem areæ basalis producto. — Femina mari colore similis, sed incisuris abdominis subpallescentibus. — In individuo forte nuper excluso pedes pallidiores sunt. 51. Ch. nitidicollis Horner. Nitidus, niger; antennis fusco-nigris; alis albicantibus, hal- teribus pallidis, nervo basali valido et transverso apicali areæ mediæ obscuris; articulo primo tarsorum anticorum tibia lon- gitudine subæquali. — FQ (Long. 8 millim.). Matotschkin Scharr. Hæc species, præter alias notas, corpore toto (præsertim thorace) sat nitido, nigro et structura tarsorum anticorum ab af- finibus facile dignoscitur. — Mas. Antennæ cum pluma fusco- nigræ. Thorax nitidus, glabriculus, niger; mesonoto antice parum prominente, utrimque inæqualiter foveolatim impresso, area media sulca tenui longitudinaliter notota; scutello elevato. Abdomen angustum, hirtulum, nigrum, incisuris obsolote pallidis. Alæ al- bicantes, nervulo basali valido, fusco, pedunculo furcæ ordinariæ paullulum tantum ultra apicem areæ basalis medie producto. Halteres saltem clava pallida. Pedes nigri, nitiduli apicem ver- sus interdum plus minusve fusci, anticorum tibiis apice et tarsis totis (articulis duobus ultimis plerumque remotius) barbatis, arti- culo 1:mo tibia longitudine æquali. — Femina, preter differen- tiam sexualem ordinariam, mari similis, sed thorace nitido minus pure nigro et partim cinereo-subpruinoso. 52. Ch. eurynotus Horner. Subopacus, hirtulus, niger; antennis fusco-nigris; alis al- bicantibus, halteribus obscuris, pedunculo nervi furcati ultra 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. apicem areæ mediæ longe producto; maris tarsis anticis mo- dice, haud dense, barbatis, articulo 1:mo tibia imberbi '/, breviore. — (Long. 5 millim.). Waigatsch. Mesonotum modice convexum, antice parum protuberans; parapsidis tenuibus, parallelis, ad scutellum fere extensis. Abdo- men nitore exiguo, hirtum; appendicibus analibus parvis, nigris. “53. Ch. transgressus Hormer. Subopacus, abdomine (præsertim maris) nitido, hirtulus, niger; thorace cinereo-subpruinoso; antennis fusco-nigris; alis subalbicantibus, halteribus obscuris; tarsis anticis modice, haud dense, barbatis, articulo 1:mo tibia imberbi '/, breviore. — do (Long. 5,3 millim.). Matotschkin Scharr. Ch. eurynoto similis, sed paullo minore, abdomine nitido, parapsidis mesonoti latioribus et scutellum versus convergentibus vere diversus. 54. Ch. ripicola Hormer. : 2. Perparum nitidus, nigricans et ex parte cinereo-pruinosus; antennis nigro-fuscis; alis albicantibus, halteribus albido-strami- neis (9) vel sordide testaceis, clava obscuriore (>), pedunculo nervi furcati paullo ultra apicem areæ producto; maris tarsis anticis modice, haud dense barbatis, articulo 1:mo tibia sub- imberbi '/, circiter breviore. — 52 (Long. circit. 2 millim.). Ryska Sommarstationen. Caput retractum; antennis maris dense plumosis, feminæ lon- gius setosis; palpis validis. Thorax antice in © saltem sat pro- ductus; mesonoto postice depresso, ante scutellum latum foveolis duabus instructo, parapsidis distinctis. Pedes, præsertim feminæ, validiusculi, interdum pro parte fusco-testacei. — Var. ©: hal- teribus testaceis clava apice obscuriore. | 55. Ch. humeralis Horner. Nitidus, niger; abdomine opaco, concolore, incisuris ni- tidulis; humeris flavidis; antennis pedibusque sordide fuscis, HOLMGREN: DIPTERA. 181 tibiis, præsertim anterioribus, medio subtestaceis; alis albi- cantibus, nervulo basali nervulisque juxtacostalibus obscuriori- bus, halteribus albidis, pedunculo nervi furcati vix ultra api- cem areæ mediæ producto. — © (Long. circit. 3 millim.). Södra Gäskap. Individuum unicum tantum femineum (ex parte mutilatum) captum est. ) Hæc species thorace nitido, mesonoto antice utrimque ma- cula flavicante, colore tibiarum posticarum nec non directione nervorum in alis ab affinibus dignoscitur. 56. Ch. gracilentus Horner. Subnitidus, niger; abdomine opaco, concolore; mesonoto feminæ antiec virescenti-stramineo, vittis tribus, distinctis ni- gris, Maris margine antico sæpius testaceo; antennis pedibusque fuscis vel interdum sordide testaceis; alis subcinereo-albican- tibus, halteribus sordide albidis vel dilute testaceis, pedun- culo nervi furcati vix vel paullulum tantum ultra apicem areæ mediz producto; pedibus maris longe barbatis, articulo primo tarsorum anticorum in utroque sexu tibia subimberbi longi- tudine subequali. — FQ (Long. 2'/, (Q)—4 (J’) millim.). Kostin Scharr. Antenne maris longissime plumosæ, fusco-nigræ, feminæ con- colores, sat longe setosæ. Mesonotum antice productum. 57. Ch. mixtum Horner. HoLMGR. Ins. Spetsb. 45 ©. Waigatsch: Cap Grebenij. Mas feminæ pictura similis, plerumque tamen nonnihil ob- scurior, Pluma antennarum longa, nigro-fusca. — Var. Q: vittis mesonoti ferruginantibus, media interdum obsoleta. SMITTIA HoLMGR. 58. S. longipennis Hoıncr. Nitida, nigra, non cinereo-pruinosa; antennis halteribusque nigro-fuscis; pedibus concoloribus, ima basi femorum anteri- 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. orum tibiisque ex parte sordide fusco-testaceis; alis ultra me- dium abdominis perparum extensis, nigro-fuscis. — Sö (Long. 3,5 millim.). Matotschkin (Norra ön). Festinanter inspecta hæc species S. brevipenni HoLmGr. (Ins. Spetsb. 47) similis. Ab illa tamen sequentibus notis, ut mihi videtur, facile dignoscitur: magnitudine majore, corpore toto nitidiore et glabriore, vix nisi obsoletissime cinereo-pruinoso, an- tennis, halteribus pedibusque obscurioribus, alis paullulum .longi- oribus etc. Antennz et palpi sat valida. Abdomen maris an- gustum; ano tumidiusculo fere sicut in maribus Dramesarum con- formato. CERATOPOGON. 59. C. pusillus HOoLMGR. Nitidulus, sordide testaceus; capite et mesonoto nigris; alis subhyalinis, hirtulis. — (Long. 1 millim.). Chabarowa bay. Individuum femineum, forte unper exclusum, inventum est. Fam. SCIARIDÆ ZETT. SCIARA MEIG. A. Halteres pallidi. 60. Sc. frigida HörMcR. HozmGr. Ins. Spetsb. 54. «©. — Sc variabilis BOHEM. Ins; Spetsb.. 575. 23. (pro. parte), Waigatsch. 61. S. vitticollis Hormcr. Parum nitida, nigricans; mesonoto cinereo vittis 4 nigris, distinctis; antennis capite cum thorace fere brevioribus; alis hyalinis, pedunculo nervi furcati paullulum tantum ultra api- HOLMGREN: DIPTERA. 183 cem nervi auxiliaris producto, ramulis furcæ apice divergenti bus, halteribus pallidis; calcaribus tibiarum posticarum brevibus. == © (Long. fere 3 millim.). Matotschkin Scharr. 62. Sc. riparia Homer. Subnitida, nigricans; mesonoto leviter cinereo-pruinoso, vittis 4 obscuris valde obsoletis; antennis capite cum thorace paullo longioribus vel saltem longitudine æqualibus; alis hya- linis, pedunculo nervi furcati paullulum tantum ultra apicem nervi auxiliaris producto, ramulo furcæ inferioris ab apicem ale nonnihil longius ducto quam nervo longitudinali 2:do, halteribus pallidis; pedibus sordide testaceis. — o/Q (Long. 1*/,—2 millim.). Matotschkin Scharr. Chabarowa bay. 63. Sc. pumilio Horner. Subnitida, nigro-cinerascens; mesonoto vittis 4 obscuris valde obsoletis; alis hyalinis, pedunculo nervi furcati longe ultra apicem nervi auxiliaris producto, ramulis apicem versus subparallelis; halteribus pedibusque sordide testaceis. — © (Long. 1—1'/, millim.). | en bay. B. Halteres nigri. 64. Sc. morionella Horner. Nitidula, abdomine opaco, nigricante; mesonoto vittis ob- soletissimis; alis fumedine leniter tinctis, pedunculo nervi fur- cati paullulum tantum ultra apicem nervi auxiliaris producto, ramulis apicem versus subparallelis; halteribus pedibusque nigro-fuscis, illis interdum petiolo dilutiore. — © (Long. 2'/, millim.). Matotschkin Scharr. 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Fam. TIPULIDÆ Zerr. TIPULA Lise! A. Alæ fusco-alboque vaiegatæ, macula stigmaticali et altera prope co- stam fuscis. 05:5, 1. archea tue Curtis; App. etc: LXXVIL: '29. pl), A, nes up: nodulicornis,,, ZEIT, . Dipt:, ‚Scand. ,.X.! 3924. 172 eee Krov., lidskr. (1545), 266.16. In Matotschkin Scharr, ubi specimina utriusque sexus inventa sunt. Caput pone oculos leviter rotundato-angustatum. Abdomen totum cinereum, nec luridum (ZETT. 1. c.), marginibus segmen- torum summis apicalibus pallidis; uno maris supra ferrugineo, feminæ stylis validis complanatis rufescentibus, apice leviter cur- vatis, margine inferiore breviter serrulatis. Alæ nervis obscuris, nullo hyalino. COST carinifrons Homer. Pallide cinerea; thoracis lineis dorsalibus 2 uses sub- parallelis; rostro et antennis setulosis nigris; abdomine sordide ferrugineo; alis subosolete albo-marmoratis, in & completis, in © brevissimis, rudimentariis; pedibus testaceis, coxis cine- reis, femorum, tibiarum tarsorumque apice fusco. — g'Q (Long. Ad, O-19 millım.). Haud infrequens. In copula sæpe obserwata. Caput pone oculos perparum angustatum; vertice utrinque breviter setuloso; fronte supra antennas protuberante, carinula media distincta. Antenne extrorsum attenuate, articulo 2:do apice sæpe rufescente; flagello setuloso. Abdomen nitidulum. Styli anales in © longi apicem versus sensim angustati, recti. Furca alarum ramulo interiore quam pedunculo vix duplo longi- ore. — Mesonotum interdum vittis lateralibus abbreviatis indicatis. B. Alæ, præter stigma plus minusve infuscatum et interdum maculas albas in nervis transversis infra stigma, immaculatæ. a. Thorax opacus vel nitore exiguo; mesonoto vittato. y+ Nervi alarum infra stigma obscurum maculis albis nullis. HOLMGREN: DIPTERA. 185 67. T. senex Hower. Cinerea, hirta; mesonoto vittis 3 latis, obscure fuscis, me- dia linea tenui cinerea longitudinaliter divisa; abdomine inci- suris et margine laterali cinerascenti-testaceis; antennis thorace brevioribus, nigris, articulis flagelli basi validioribus, pilosis; capite pone oculos haud angustato, albido-hirto; pedibus fer- rugineis, coxis et trochanteribus cinereis, tarsis, apice femo- rum et tibiarum fuscis; ano parvo, lamellis ferrugineis. — © (Long. 13 millim.). Gaskap. Caput postice longius albido-hirtum; fronte supra antennas modice elevata, vitta media fusca. Rostrum crassiusculum, capitis longitudinem vix æquans. Mesonotum inter vittas fuscas albido- hirtum. Als albido-vitreæ basin versus testaceæ, nervis validis, fuscis, areola elongata, petiolo fusco ramulo inferiore dimidia parte saltem breviore. 68. T. stagnicola Horner. Obscure cinerea vel grisea, hirta; mesonoto vittis 3 latis, obscure fuscis, media linea tenui dilutiore longitudinaliter di- visa; antennis thorace brevioribus pilosis, extrorsum attenuatis, articulis flagelli basi perparum tumidis, maris totis nigris, fe- mine articulis duobus basalibus sordide rufis; capite pone oculos haud angustato, hirto; pedibus ferrugineis, coxis et trochanteribus cinereis, his in © ferrugineo-notatis; tarsis, apice femorum et tibiarum fuscis; ano ferrugineo. — J’Q (Long. 14 millim.). Gäskap. Similis priori, sed multo obscurior et ab illa præterea differt antennis apicem versus tenuioribus, flagelli articulis basi minus tumidis (FS), scapo et articulo 2:do aliter coloratis, alis obscuri- oribus etc. Ciliæ minute in margine subtruncato occipitis utrim- que cristam brevem formantes (9). Areola alarum elongata, ra- mulo inferiore furcæ ordinariæ petiolo triplo longiore. 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 69. T. convexifrons Hornucr. Glauco-cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto lineis vel vittis 5 angustis obscure fuscis, media antice distincta, lateralibus obsoletioribus; antennis longitudine fere thoracis nigris, extrorsum sensim attenuatis, pilosis, articulis flagelli basi tumidiusculis; capite pone oculos subrotundato-angustato; pedibus ferrugineis, coxis et trochanteribus cinereis, tarsis, apice femorum et tibiarum fuscis; ano ex parte ferrugineo. — (one. ıı millim.). Gäskap. Species colore capitis thoracisque læte cinereo vel glauco- cinereo, pictura mesonoti, longitudine et structura antennarum ab affinibus præcipue dignoscitur. Caput pone oculos distincte angustatum; fronte antice supra antennas æqualiter convexa. Ab- domen obscurius cinereum incisura et margine summo laterali pallidis. Areola alarım elongata, petiolo furcæ ordinariæ ramulo inferiore dimidia parte saltem breviore. 70. T. serotina Hornck. Sordide cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto vittis 3 obscure fuscis, media cinerea lata, antice cduatara unc tenui longitudinaliter divisa; antennis extrorsum sensim atte- nuatis, articulis flagelli basi parum tumidis; capite pone ocu- los paullulum angustato, fronte nigra supra antennas nonnihil protuberante; pedibus ferrugineis, coxis et trochanteribus sor- dide cinereis, tarsis, summo apice femorum et tibiarum fuscis; ano ex parte ferrugineo. — © (Long. 9 millim.). Norra Gaskap. Species colore corporis obscuriore, capite pone oculos non- nihil angustato, subnudo (h. e. pilis tantum ordinariis instructo), vitta media mesonoti lata, antice dilatata, antennis pilosis, longi- tudine fere thoracis etc. a ceteris mihi cognitis differre videtur. Alæ in certo luminis situ albido-submaculatæ, sed macula fusca pone stigma nulla; areola elongata, petiolo furcæ ordinariæ ra- mulo inferiore dimidia parte saltem breviore. : HOLMGREN: DIPTERA. 187 71. T. instabilis Horuck. Cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto vittis 4 obscu- ris, subdistinctis; antennis longitudine fere thoracis, pilosis, extsorsum sensim attenuatis, articulis flagelli basi tumidius- culis; capite pone oculos parum angustato; pedibus ferrugi- neis, coxis et trochanteribus, tarsis apiceque femorum et tibiarum fuscis; ano ex parte ferrugineo. — 1 (Long. 2 millim.). Norra Gäskap. Similis priori, colore corporis lætius cinereo, vittis mesonoti mediis remotioribus, angustioribus et minus perspicuis, femoribus, apice latius obscuris etc. differt. Areola alarum elongata, petiolo furcæ ordinariæ ramulo inferiore longitudine æquali. 72. T. divaricata Horner. Cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto lineis 2 mediis postice subparallelis, antice valde divergentibus, apicem ver- sus incurvatis, 2 lateralibus (una utrinque) szpissime, saltem in ©, obsoletioribus; antennis thorace paullo brevioribus, ex- trorsum sensim attenuatis, pilosis, articulis flagelli in & basi paullulum validioribus; capite pone oculos parum angustato, occipite lateribus rotundatis; pedibus ferrugineis, coxis et tro- chanteribus cinereis, tarsis apiceque femorum et tibiarum fu- scis; ano ex parte ferrugineo, — GQ (Long. I 10, © 16 millim.). Môllerbay, Skoddebay et Norra Gaskap. Heec species pictura thoracis ab affinibus mox dignoscenda. Frons obtusa, subelevata. Areola alarum elongata, petiolo furcæ ordinariæ ramulo inferiore dimidia parte saltem breviore. TT Stigma alarum obscurum basi pallida; nervi proximi maculis albi- cantibus notati. Antennæ flagello nudo. 7991. Senricornis:#ert: ZETT. Ins. Lapp. 844. 16. co. — Dipt. Scand. IX. 3969, ATEN. 12* 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Var. 1. ©: articulis 2 et 3 antennarum~maxima ex parte rufis. Norra Gaskap; Waigatsch. Femina tantum inventa. — In Lapponia (ZETTERSTEDT). Pedes dilutiores quam in ©. Areola alarum ramulis furcæ ordinariæ petiolo saltem duplo, interdum quadruplo longioribus. - b. Thorax nitidus, flavo-maculatus. 74. T. lionota Hotmer. Nitida, nigra; mesonoto margine antico et macula utrim- que juxta scutellum, mesopleuris superne infra suturam plaga majuscula nec non incisuris segmentorum abdominis, strami- nies vel flavis; ano plus minusve ferrugineo; alis hyalinis, ma- cula stigmaticali dilute fusca; pedibus fuscis, femoribus basi late ferrugineis. — FQ (Long. 9—10 millim.). Gaskap. Rostrum breve. Oculi rotundi, sat prominuli. Antenne tenuiter setulosæ. Mesonotum vittis 3 ordinarlis subconfluentibus vel inter se vix discernentibus. Styli anales feminæ subuliformes. ferruginei, apice toto obscuro. Areola alarum petiolo furcæ ordina- riz, ramulis paullo longiore vel longitudinem eorum saltem æquante. TRICHOCERA MEIG. 75. T. hiemalis Meıc. ZeTT. Ins. Lapp. 852. 1. et Dipt. Scand. PER Horner. Ins. Spetsb. 574 et Ins. Grænl. in Ofv. af K. V. Akad. Förhandl. (1872) N:o 6. 105. Ubique frequens. 76. T. parva Mee: ZETT. Ins. Lapp: 852. 2. et Dipt. Scand Dey Ze Cum priore haud infrequens. Species dubia verisimiliter tantum varietas præcedentis, cui similima et ab illa vix differt nisi magnitudine dimidia parte minore, pedibus pallidioribus ut et mesonoti vittis lateralibus fere omnino deletis. HOLMGREN: DIPTERA. 189 Fam. MYCETOPHILIDÆ. SCIOPHILA HFFGG. 77. S. fuliginosa Hormer. Nitida, pilosa, nigra; antennis concoloribus; alis fumedine leviter tinctis; halteribus fuscis, clava apice pallidiore; areola alarum subcostali minuta, subquadrata vel latitudine paullulum longiore; pedibus coxis, trochanteribus et femoribus, nigricanti- bus, tarsis tibiisque obscure fuscis, his calcaribus pallidis. — © (Long. 4 millim.). Matotschkin Scharr insula meridionali, Individuum tantum unicum femininum repertum est. BOLETINA STAG. 78. B. borealis Zerr. Mers Ent. Scand. XL 4160. 8. Matotschkin Scharr. Haud infrequens. Antennæ articulo primo flagelli interdum fere toto nigro. Pedes posteriores coxis haud raro fusco-notatis. 70. B. erythropyga Hormer. Nigricans; mesonoto grisescente, vittis 3 nigris, quarum intermedia gemina; antennis nigris, basi pallide testaceis; abdomine segmentis 2—-6 marginibus apicalıbus flavescentibus; ano maris magno, rufescente, nudo; alis hyalinis, furca infe- rıore ad basin magis retracta quam superiore, halteribus pe- dibusque sordide flavescentibus, trochanteribus tarsisque in- fuscatis. — g' (Long. 6 millim.). Matotschkin Scharr. Individuum tantum unicum masculum inventum est. 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 80. B. fuscula Hotmer. Nigricans; mesonoto cinerascente vittis 3 nigris; antennis totis nigris; abdomine concolore; alis hyalinis basi pallida, furcis ambabus bası æqualiter altis; halteribus pedibusque flavescentibus, trochanteribus tarsisque fuscis. — © (Long. 5 millim.). Matotschkin Scharr. Similis B. groenlandicæ et ab illa vix differt nisi coxis posticis pallidis. MYCETOPHILA MEIG. 81. M. frigida Borem. BoHEMm. Ins. Spetsb. 576. 26. — Homer. Ins. Spetsb. 50. Matotschkin Scharr. Femina unica inventa. . LEPIDOPTERA AUCTORE CHR. AURIVILLIUS. Fam. NOCTUIDA. Schôyenia nov. gen. Caput parvum, retractum. Oculi parvi, zuaz. Ocelli de stinch. Lingua spiralis, cornea sat longa. Antenne (maris) breviter serrate, apicem versus dentate; articulis circiter 35 composite. Frons leniter convexa, simplex. Palpi breves, hirsuti, adscendentes, hirsutiem frontis vix superantes; articulus ultimus minimus, pilis obtectus. Thorax, abdomen pedesque hirsuta. Tibiæ inermes, posticæ quadri-calcaratæ. Valvulæ genitales maris maximæ, curvatæ, ad basin latæ, deinde an- gustiores, summo apice bidendatæ et in margine superiore intus dente minore armatæ. Ale anticæ sat angustæ angulo posteriore valde, anteriore minus rotundato, maculis ordinariis destitutæ; alæ posticæ rotundate. Costæ alarum ut in Noctuis ordinate, at ale anticæ nunc una nunc duabus cellulis appendicularibus in- structæ; costa enim transversa inter costas 7 et 8 sæpe deest. Costa 5:a alarum posticarum reliquis debilior. Ciliæ integre. Genus sine dubio ad Noctuidarum familiam referendum. Qvod demonstrant 1: ocelli, 2: valvulæ magnæ anales maris, 3: alæ posticæ unicolores, 4: habitus totus, 5: pedes ad tarsos usque hirsuti, 6: caput retractum, 7: situs costarum ceterique characteres supra allatı. 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Denna egendomliga lilla fjäril påminner vid första 6gon- kastet snarare om vissa pyralider än om en noctua. Men vid en närmare undersökning visar sig snart, att densamma är en verklig noctuid, som bäst synes böra ställas strax efter slägtet Anarta. Det af Dr. STAUDINGER för en art från Central-Asien uppstälda slägtet Ala synes mig komma ganska nära Schüyenia, men skiljes dock lätteligen genom sina borstformiga, cilierade, ej sågade antenner samt den mera tydliga nattfjärilsteckningen. Hos Schüyenia finnes intet spar af de vanliga fläckarne på framvin- garne förutom en ljus halfmånformig fläck vid diskfältets slut, som möjligen motsvarar njurfläcken. Hela kroppen är klädd af tämligen långa, men föga tätt sittande hår, och hufvudet är starkt indraget såsom hos vissa Ararfa-arter. Ögonen äro alldeles nakna och tämligen små. Antennledernas tänder äro längst vid eller strax före antennens midt och nå der en längd, som är något större än antennens diameter. Tänderna hafva bred bas och äro undertill fint cilierade. Palperna äro korta, långhåriga, uppsti- gande, nå föga framom pannans hårbeklädnad och hafva en myc- ket kort i behåringen dold ändled. Thorax är åt alla sidor jämnt hårig utan några kammar eller kanter, och halskragen derigenom ej tydligt skild från den öfriga behäringen. Benen äro håriga ända ut på tarserna, dock sitta håren utåt allt glesare och gle- sare. Tibierna sakna taggar och äro af tarsernas längd: Bak- tibierna hafva 4 sporrar. Abdominalklaffarne hos hanen äro mycket stora med bred bas och djupt inskuren 2-tandad spets; deras öfre kant har dess- utom en tand på insidan. Vingribborna fôrete de för nattfjä- rilarne i allmänhet egendomliga läget och förgreningen. Fram- vingarnes dorsalribba har dubbel rot, site ribban utgär närmare aide än 6:te ribban, så att afständet mellan 4:de och 5:te ej ar större än afstandet mellan 3:dje och 4:de, diskfältets tvarnerv är ej märkbar och fran radialfältet utgå 7:de, 8:de, 9:de samt 1o:de ribban. Stundom sasom i figuren är attonde ribban genom en tvarnerv forenad med sjunde, hvarigenom ett nytt siutet vingfalt uppkommer. Bakvingarne hafva /v4 dorsalribbor, den 5:te ribban utgar fran diskfältets midt och ar tydligen svagare än de andra. Costalribban är anda fran basen fri fran den främre hufvudstam- men. Pa ett af exemplaren dr -den dock genom en‘sned tar AURIVILLIUS: LEPIDOPTERA. 193 tibba förenad med främre hufvudstammen. Bakkroppen nar ett godt stycke utanför bakvingarnes analhörn. | 1. Schöyenia arctica n. sp. nigro-hirsuta pilis canıs im- mixtis; ale anticæ cinereo-fuscæ lineis duabus mediis fuscis cine- reisque aream obscuriorem macula lunari alba notatam inclu- dentibus; cilie albæ basi et linea limbali nigris; ale posticæ cum ciliis canescenti-albæ costis et linea ante cilias nigro- fuscis. Long. al. exporr. 23—24 m.m. > = Amphidasys unifasciatus MENETR. Middendorfs Reise III Bsut3f. ı2. Habitat in insula Novaja Semlia. -— Mus. Holmiæ. Hela kroppen svartluden med strödda grä här. Antennerna ofvan hvitaktiga, deras tänder och undre sida svarta. Framvin- garne äro svartgrä och mycket enkelt tecknade. Det förkortade tvärstrecket vid basen saknas, och vingens hela bas ända till för- sta tvärlinien är derför enfärgad, svartgrä, nägot ljusare än de öfriga vingfälten. Vingens midtfält mellan första och andra tvär- linien är mörkare än vingens Ofriga delar och ter sig derigenom sasom ett nästan jämnbredt band tvärs öfver vingen. Första tvär- linien är nästan rät, endast obetydligt konvex utät nära sin midt samt enfärgad svart. Den yttre tvärlinien har ofvan midten en tydlig vinkel utät samt ätföljes pa sin yttre sida af en ljus grä- hvit linea. Utanför denna är vingen helt enfärgad, gräaktig utan spär af teckningar. I själfva vingens kant gär en smal svart linea, som sammansmälter med fransarnes svarta bas. I sin yttre hälft äro fransarne grähvita, ofläckade. Bakvingarne äro hvitak- tiga med mörkare ribbor och utkant och isynnerhet i fälten ı a, 1 b beströdda med svarta atomer. Fransarne enfärgade, hvita. Alla de 5 hemförda exemplaren äro hanar och fullständigt lika sinsemellan. Det finnes sa mycket hos Ménétriés beskrifning och figur, som paminner om denna art, att jag ej anser det för omôjligt, att han haft densamma framfôr sig. I sa fall har han dock full- ständigt misstagit sig pa slägte och familj; ty såvida någon gräns finnes mellan Noctuæ och Geometræ, så måste Schövenia hän- föras till de förra. Entomol, Tidskr. Ärg. 4, H. 4 (1883). 13 % BA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Fam. TORTRICIDÆ. Grapholitha (Semasia) spec.? Long. alar. exporr. 20—23 m.m. Tre exemplar, som utan tvifvel tillhôra detta slägte, äro ty- värr så afslitna, att det ej är möjligt att bestämma dem till arten. Följande arter äro säledes de enda, som hittills anträffats pa Novaja Semlia: Oa (ON GY Fam. NYMPHALIDÆ. Argynnis Chariclea SCHNEIDER. Markham 1879. > improba BUTLER. > > Fam. PAPILIONIDÆ. — Colias Nastes v. Werdandi ZETT. Markham 1879. Fam. NOCTUIDA. Anarta Richardson: Curtis. Markham 1879. » lapponica THUNBG. _ > » Schéyenia arctica Auriv. Nordenskiöld 1875. Fam. GEOMETRIDZ. Psodos coracina Esp. (= Trepidaria Tr.) v. Baer 1837. Glaucopteryx Sabinii Curtis. Markham 1879. Bam. TORTRICIDZE 7, L Grapholitha (Semasia) spec. Nordenskiöld 1875. SKANDINAVIENS ARTER AF TINEIDGRUPPEN LITHOCOLLETIDÆ (STAINT) AF H. D. J. WALLENGREN. Gruppen skiljes fran öfriga till Fam. Tineidæ hörande genom följande karakterer: Vingarne hos bada könen fullt utbildade. Hufvudet ofvan fränstäende ludet; ansigtet tilltryckt härigt. Antennerna nästan lika langa med framvingarne, under hvilan divergerande eller bakätlagda; basleden ej utvidgad till ögonlock. Tungan kort och fin. Maxillarpalper saknas. Labialpalperna kortare än huf- vudet, trädformiga, hängande och räta. Framvingarne längsträckta, smala, frän inkant och framkant tillspetsade, med länga fransar; 7—8 nerver; dorsalnerven vid basen enkel; diskfältet slutet, sän- der 3—4 nervgrenar i framkanten och 2 1 utkanten; radialfält saknas. Bakvingarne smalt lancettlika; framkanten mot basen utvidgad i en trubbig vinkel; diskfält saknas; endast en median- nerv, hvilken är 2—3-grenig; en enda enkel abdominalnerv; fransarne 2—6 gånger så långa som vingbredden. Oceller sak- nas. Tibierna ofvan och undertill länghäriga; baktibiernas spor- rar ofvan midten. — Fjärilarne flyga om aftonen eller under dagen vid mulet väder, halla under hvilan vingarne takformigt öfver abdomen och främre delen af kroppen upprätt. Till var fauna hör endast ett slägte: LIB@COLEE TIS. ZELL Antennerna enkla. Framvingarne med 3 nervgrenar utlö- pande i framkanten och 2 1 utkanten. Bakvingarnes mediannerv 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 2-grenig. Larven har 14 fötter, minerar antingen pa ôfre eller undra sidan af växters blad och förpuppar sig inom minan. I:o Framvingarne med en ljus langslinea fran basen (Baslinie). 1:0) Baslinien räcker utöfver midten af framvingarne (dr svartkantad; framvingarne stjertlösa). ; 1. L. quercifoliella (ZELL.): hufvudhären gulaktiga; pannan glänsande hvitaktig; thorax och framvingarne guldgula; de se- nare med en utöfver midten räckande, rät, blek, från basen utgå- ende, brunkantad linea, i framkanten 4 och 1 inkanten 3 tresi- diga, hvita, åtminstone på insidan brunkantade fläckar; i ving- spetsen en rund, svart punkt, hvilken vid den svarta utkantslinien är infattad med violett; tarslederna i spetsen brunaktiga. L. e. vsp. 7—10 millim. | WALLENER. 'Sp.+ dort "Tin,078, 383. Under vär- och höstmänaderna i södra och mellersta Sverige. Larven minerar pa undra sidan af ekens lof. Minan är ej syn- nerligen stor, vanligen men ‘ej alltid innesluten mellan 2 blad- nerver. 2:0) Baslinien räcker knapt till midten af framvingarne. (Dessa stjärtlösa). A) Baslinien rät (ej slingrande). ı) Hufvudhären svarta. 2. IL. lautella (ZeıL.): hufvudhären svarta; pannan metall- glänsande hvitgra; thorax metallglänsande svartaktig; framvingarne matt guldglänsande, rödgula, med en till midten räckande, rät, silfverhvit, fran basen utgäende, svartkantad linea; i framkanten 3 och i inkanten 4 hakformiga, silfverhvita, bade inat och utat svartkantade fläckar; i inkanten mellan basen och t:sta inkants- fläcken en silfverhvit, svartkantad flack; i vingspetsen en oval, svart, ofta obestämd punkt; fransar med svart delningslinea, in- nanför denna svartgrä med stälgrön glans; tarserna mörkfläckiga. Var. ı:sta framkantsfläcken och ı:sta inkantsfläcken sam- manflyta till ett bägböjdt tvärband. L. e. vsp. 7—g millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 389. Under värmänaderna och sedan äter i Juli och Augusti i södra Sverige. Sällsynt. Larven hvitaktig, genomskinlig; tarm- kanalen mörk; hufvudets kant och mundelarne rostbruna. Mi- nerar pa undra sidan af ekens blad i en lang och smal mina emellan 2 sidonerver; den hvita epidermis böjer sig bläsformigt öfver minan. WALLENGREN : SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDE. ET 2) Hufvudhären ej svarta. (A) Framvingarne utanför baslinien med ett rakt eller föga böjdt eller blott trubbvinkligt brutet hvitt tvärband. a) Thorax utan hvit midtellinea. 3. L. ulmifoliella (Hüen.): hufvudhären guldgula; pannan hvit; thorax och framvingarne saffransgula; de senare med en ej till midten räckande, rät, hvit, frän basen utgäende, framtill svartaktigt kantad linea, ett svagt böjdt eller trubbvinkligt brutet, silfverhvitt tvärband och ı framkanten 3 samt i inkanten 2, inät svartkantade, silfverhvita, hakformiga fläckar; ı inkanten fran ba- sen en hvitaktig strimma; i vingspetsen ett svartaktigt obestämdt längstreck; fransarne med svart, genombruten delningslinea; tar- serna mer eller mindre gräfläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. MALLENGR. Sp. Tortr: & Tiny 77," 375: Under vär och höst genom hela halfön. Larven citrongul med mörkgrön tarmkanal; hufvudet ljusbrunaktigt, baktill mör- kare; 2:dra segmentet hornartadt med mörkare atomer. Minerar pa undra sidan af björkens löf. Minan rund, här och der med qvarvarande parenchym; epidermis lagd 1 flera smä, längsgä- ende veck. 4. L. spinolella (Dup.): hufvudhär hvita, framtill blekgula; thorax och framvingarne glänsande biekt guldgula; de senare med en ej till midten räckande, rät, hvit, frän basen utgäende, ej mörkkantad linea, ett bredt, svagt böjdt, inåt svartkantadt tvärband och 1 framkanten 3 samt i inkanten 2 hakformiga, silfverhvita fläckar, af hvilka ı:sta paret är inat svartkantadt; i inkanten fran basen en hvitaktig strimma; i vingspetsen en svartaktig, merendels oval punkt; fransarne utan tydlig delnings- linea; tarserna otydligt fläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. MALLENGR sp. "Fort, & "Fin. 77, 376. Vid samma tid som föregående ända upp 1 Lappmarkerna och Finmarken. Larven ljusgul. Minerar pa undra sidan af bladen pa Salix caprea m. fl. arter af samma slägte. Den ore- gelbundna minan kroker bladet, och epidermis ligger i manga veck; den finnes isynnerhet pa sädana buskar, som sta 1 skogs- kanter eller utmed skogsvägar. b) Thorax med hvit midtellinea. 5. L. cavella (ZELL.): hufvudhären hvita, framtill guldgula; 198. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. thorax ljust guldglänsande med hvit midtellinea; framvingarne just guldglänsande med en ej till midten räckande, rät, hvit, fran basen utgäende, vanligen framtill mörkkantad linea, ett trub- vinkligt brutet, inät fint mörkkantadt tvärband och i framkanten 3 samt i inkanten 2 hakformiga, silfverhvita fläckar, af hvilka de 2 första i framkanten äro inät mörkkantade; i inkanten frän basen en hvitaktig strimma; ı vingspetsen ett svart, framtill silf- verglänsande streck; fransarne med svart delningslinea; de 4 bakre tarserna ofläckade. L. e. vsp. 8—g millim. ZELL. „Lin. Ent, 1. 213. f. 19. H..S., VI oe Hein. Wocke Schm. II. 630. STAINT. Man. IL. 417. Under Maj mänad i Skane. Larven minerar pa undra si- dan af björkens blad. Minan bred. (B) Framvingarne utanför baslinien med 2 hvarandra motsatta hvita fläckar, som sällan sammanlöpa, men dä bilda ett skarpt spetsvinkligt brutet tvärband. a) Framvingarnes I:sta inkantsfläck är ej sa långt utdragen bakåt som ı:sta framkantsfläcken. (1) Framvingarnes ı:sta framkantsfläck inskjuter emellan de 2 första tresidiga inkantsfläckarne. 6. L. rajella (Liw.): hufvudhar och thorax brunaktigt gula; skuldertäckarne hvitkantade; framvingarne guldgula, med en ej till midten räckande, rät, smal, hvit, fran basen utgäende, fram- till och baktill brunkantad linea; i framkanten 4 och 1 inkanten glänsande hvita, fullstandigt brunkantade fläckar, af hvilka de 2 första inkantsflackarne äro tresidiga och den 1:sta framkants- fläcken inskjuter mellan dessa båda; den 1:sta inkantsflacken ej sa långt utdragen som första framkantsfläcken; i inkanten nära basen ett obestämdt hvitt ställe; i vingspetsen en svart punkt eller streck; fransarne med svart delningslinea; bakersta tarserna grå, ofläckade. L. e. vsp. 8—g millim. WALCENCR IDP. Tortr. & Tin. 77, 372. Inom Sverige isynnerhet 1 de mellersta och norra delarne, samt inom hela Norge. Larven afsmalnande bakät, blekgulaktig med brunaktigt hufvud, som pa sidorna är svartaktigt. Minerar a undra sidan af bladen pa Alnus glutinosa och A. incana. Mi- nan ar en rundad eller elliptisk flack, som vanligen sitter tatt intill midtelnerven emellan 2 sidonerver; epidermis glatt, ej vec- WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 199 kad; ofta sitter dock minan nära bladkanten och ej sällan finnas flera, ända till 12 sädana minor ı samma blad. (2) Framvingarnes ı:sta framkantsfläck inskjuter ej emellan de 2 första inkantsfläckarne, hvilka ej bäda äro tresidiga. 7. L. alniella (Zerr.): hufvudhär gra med brun inbland- ning; thorax och framvingarne brunaktigt guldgula; de senare vid basen gråbruna (0) eller hvitaktiga (Q), med en ej till mid- ten räckande, rät, tillspetsad, hvit, fran basen utgäende, framtill brunkantad linea; 1 framkanten 4, ı inkanten 3 hvita, brunkan- tade, hakformiga fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken ar med spetsen rigtad mot främre sidan af ı:sta inkantsfläcken, hvilken ej är tresidig, utan sned och långsträckt, men ej sa långt utdra- gen bakåt som den ı:sta framkantsfläcken; i vingspetsen en svart punkt, som hos © ar rundad, men hos © långsträckt; fransarne med: brun delningslinea; tarserna môrkfläckade. L. e. vsp. 7—8 millim. WALEENGR. op. LOT. & Tin. 77, 373: Under var och höst i södra och mellersta Sverige. Larven minerar pa undra sidan af bladen pa A/nus glutinosa, mera säl- lan pa A. incana. Minan är triangular, när den sitter mellan bladets midtelnerv och en sidonerv, men har mera parallela sidor, när den ar anbringad mellan 2 sidonerver. Epidermis är tyd- ligare veckad. 8. L. tenella (ZELL.): hufvnd och thorax hvita; framvingarne ljust brungula, vid basen hos © hvita, med en ej till midten räckande, rät, obestämd, hos © blott antydd, hvit, frän basen utgäende, föga mörkkantad linea; i framkanten 4, i inkanten 3 hvita, inât svartkantade, hakformiga fläckar, af hvilka 1:sta fram- kantsfläcken är sned liksom ı:sta inkantsfläcken, hvilken är läng- sträckt, men ej så långt utdragen bakåt som 1:sta framkantsfläc- ken; 1 vingspetsen en svart, kilformig punkt, som är mer eller mindre utdragen inåt vingen, hos « en hvit linea nara basen af framvingarnes inkant; fransarne med delningslinea; bakre tarserna brunflackiga. L. e. vsp. 7—8 millim. gent. Mim. Entei lL aigéy fnac 2 SV. 332.4. 763 PREM: Fin! 3592 Hem. & Wocke: Schm. IL: 20 682. Förekommer 1 Skane. Larven minerar pa undra sidan af bladen pa Carpinus Betulus, mera sällan pa Prunus Avium. Minan 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. är läng, smal, tämligen hvälfd och innesluten mellan 2 sidoner- ver. Epidermis är slät. b) Framvingarnes 1:sta inkantsfläck är längre utdragen bakät än I:sta framkantsfläcken. | (1) Framvingarnes framkant med 4, inkanten med 2 hvita fläckar. 9. L. heegeriella (ZELL.): hufvud och thorax hvitaktiga; framvingarne glänsande, vid basen hvita, utät blekt guldgula, med en ej till midten räckande, rät, hvit, frän basen utgäende, fram- till groft, men baktill fint svartkantad linea; i framkanten 4, i inkanten 2 hvita, inät svartkantade, hakformiga fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken är ej sa långt utdragen bakåt som första inkantsflacken; 1 vingspetsen en svart, äggformig punkt; fran- sarne med delningslinea; tarserna otydligt fläckiga. L. e. vsp. 7—8 millim. Pr WALTENGR. (Spx Tertr. & Ein. 47,872 Var. Baslinien utan brun infattning ooh derför knapt antydd. Träffad i Skane. Larven minerar på undra, sidan af ekens blad. Minan är den minsta af alla, som förekommer pä detta träd och är oftast anlagd invid bladkanten, hvilken derigenom är omböjd. | | (2) Framvingarnes framkant med 4, inkanten med 3 hvita fläckar. (a) Thorax utan hvit midtellinea, men skuldertäckarne stundom hvitkantade. *) Framvingarnes inkant nära basen utan hvit linea eller fläck. - 10. L. junoniella (ZeLL.): hufvudet saffransgult med brun- aktig inblandning; thorax saffransgul utan hvit midtellinea; fram- vingarne glänsande saffransgula, med en ej till midten räckande, rät, silfverhvit, från basen utgående, framtill svartaktigt kantad linea; i framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, delvis svartkan- tade fläckar, af hvilka I:sta framkantsfläcken är liten, föga sned och ej så långt utdragen bakåt som ı:sta inkantsfläcken; i ving- spetsen en skarp, svart, kilformig punkt; ingen hvit linea nära basen 1 framvingarnes inkant; bakfötternas tarser med eller utan mörka fläckar. L. e. vsp. 8—g millim. WALLENGR. Sp," Tortr.&. Tin: 8,0382 WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDE. 201 Ofver allt, men helst pa skuggiga ställen och synes vara allmännare mot norden. Larven är ljust bernstensgul med gul- brunt ryggkarl och hufvud; 3:dje segmentet bredast, hvarefter kroppen smäningom afsmalnar. Minerar pa undra sidan af bla- den pa Vaccinium Vitis idea, hvarigenom bladet böjer sig nedät, men dä larven äfven genomäter har och der öfra sidans paren- chym, synes bladet pa sadana ställen hksom punkteradt. 11. L. cydoniella (Frey.): hufvudhar hvitgra, framtill brun- gula; thorax rödaktigt gulbrun, utan hvit midtellinea; framyin- garne glänsande rödaktigt gulbruna, med en ej till midten räc- kande, rät, smal, bakåt tillspetsad, silfverhvit, från basen utgå- ende, framtill fint svartkantad linea; i framkanten 4, 1 inkanten 3 glänsande silfverhvita, till en del fint svartkantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsflicken är mycket sned och ej sa längt utdragen bakåt som första inkantsflacken; i vingspetsen ett svart streck, som skjuter in emellan de hvarandra motsatta kantfläc- karne, så att det stundom hinner ända till. ı:sta inkantsflacken; ingen hvit linea nära basen af framvingarnes inkant; bakfötternas tarser svartfläckiga. . L. e. vsp. 7—8 millim. WATERNGR. Sp. Tortr. & Tin. 77, 378. I södra Sverige. Larven minerar pa undra sidan af blad pa körsbärsträd. **) Framvingarnes inkant nära basen antingen hvit eller med hvit linea eller fläck. 12. L. pomifoliella (Zerr.): hufvudhär hvitgrä, framtill brun- ' gula; thorax mörkt saffransgul, utan hvit midtellinea; framvingarne mörkt saffransgula, med en ej till midten räckande, rät, bakät utvidgad och trubbig, hvit, frän basen utgäende, framtill fint svartkantad linea; i framkanten 4, 1 inkanten 3 hvita, till en del svartkantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken är myc- ket sned och ej sa långt utdragen bakåt som r:sta inkantsfläcken; 1 vingspetsen ett svart streck, som skjuter in emellan de hvar- andra motsatta kantfläckarne, så att den stundom hinner ända till ı:sta inkantsfläcken; en hvit, på midten utvidgad linea nära basen 1 framvingarnes inkant; bakfôtternas tarser svartfläckiga. L. e. vsp. 7—9 millim. MIABELNER. Sp. Forte. 7&?Tıin..77,'377. I södra Sverige och södra Norge. Larven citrongul, framät 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. blekare, med föga mörkare hufvud; pa 7:de och 8:de segmen- terna en obestämd, ljusbrun, mörkpunkterad flack. Minan kort; pa undra sidan af äppleträdens blad. 13. L. oxyacanthæ (Frey.): hufvudhär hvitgrä, framtill brungula; thorax mörkt saffransgul fitan hvit midtellinea; fram- vingarne mörkt saffransgula, med en ej till midten räckande, rät, smal, bakät tillspetsad, hvit, fran basen utgäende, framtill fint svartaktigt kantad linea; 1 framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, till en del fint svartkantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläc- ken är mycket sned och ej sa långt utdragen bakåt som ı:sta inkantsfläcken; i vingspetsen ett svart streck, som skjuter in emel- lan de hvarandra motsatta kantfläckarne, sa att det stundom hinner ända till ı:sta inkantsflacken; en hvit, ej pa midten ut- vidgad linea nära basen i framvingarnes inkant; bakfötternas tarser svartfläckiga. L. e. vsp. 7—8 millim. Frey. Tin. 336. HEIN. & Wocke. Schm. Il. 2. 668. Funnen i Skane. Larven smutsigt hvit, med svart, hjärtfor- migt hufvud och brunaktig tarmkanal; 1:sta segmentet med en svart, glänsande, genom en linea delad flack. Minerar pa undra sidan af bladen pa Crategus. Minan ligger nära kanten, men drager sig inat bladet mellan 2 sidonerver. Epidermis brun och veckad. 14. L. sorbi (Frey): hufvudhär hvitgrä, framtill gula; tho- rax mörkt saffransgul, utan hvit midtellinea; framvingarne mörkt saffransgula, med en ej till midten räckande, rät, smal, bakät tillspetsad, hvit, frân basen utgäende, framtill fint svartkantad linea; i framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, till en del svart- aktigt kantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken är större och snedare, men ej så långt utdragen bakåt som ı:sta inkants- fläcken; 1 vingspetsen ett kort, skarpt svart streck; framvingarnes inkant nära basen med en hvit linea; bakfötternas tarser ofläc- kade. L. e. vsp. 7—8 millim. Frey. Tin. 338. Hein. & WockE Schm. II. 2. 669. sor- bifoliella H. S. V. 328. pomonella H. S. f. 775. 776. I södra Sverige. Larven 1 början gräaktig, sedan citrongul, med brunaktigt hufvud. Minerar pa undra sidan af bladen till Sorbus Aucuparia. Minan läng och smal, belägen mellan midtel- nerven och bladkanten. Epidermis lagd ı longitudinella veck. WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDE. 203 (b) Thorax med hvit midtellinea; skuldertäckarne hvit- kantade. (Framvingarnes inkant nära basen hvit). (1) Bakfötternas tarser ofläckade. 15. L. faginella (ZerL.): hufvudhär hvita, framtill gulaktiga eller grä; thorax saffransgul, med hvit midtellinea; framvingarne ljust guldgula eller brungrä, med en ej till midten räckande, rät, smalare eller bredare, hvit, knapt mörkkantad, frän basen utgäende linea; i framkanten 4, i inkanten 3 hvita, merendels till en del svartkantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken ar tämligen bred, föga sned och föga kortare än ı:sta inkants- fläcken; 1 vingspetsen ett svart streck; framvingarnes inkant nära basen med en hvit linea; bakfötternas tarser ofläckade. L. e. vsp. 9—10 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 77, 380. I södra Sverige. Larven ljust grönaktigt gul, med mörkare ryggkärl och i kanterna gulbrunaktigt hufvud; de 3 första seg- menterna bredast, hvarefter kroppen smäningom afsmalnar. Mi- nerar pa undra sidan af bladen pa Fagus sılvatıca. Den lossar epidermis emellan 2 sidonerver och förorsakar en upphöjning pä bladets öfra sida. (2) Bakfötternas tarser brunfläckiga. 16. L. coryli (Nicerri): hufvudhär hvita, framtill blekgula; thorax ockragul eller brunaktig, med hvit midtellinea; framvin- garne blekt ockragula eller gulbrunaktiga, med en ej till midten räckande, rät, hvit, ej mörkkantad, fran basen utgående linea; i framkanten 4, i inkanten 3 hvita, inat (stundom ı:sta paret äfven utat) mörkkantade, hakformiga fläckar, af hvilka 1:sta paret ej är utdraget ända till vingbasen och ı:sta framkantsfläcken utanför eller midtför basliniens spets; vingspetsen med svart streck; framvingarnes inkant nära basen med en hvit linea; bak- fötternas tarser brunfläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. WALLENGR. Sp. Portes &, Im; 74,351. Vär och höst ı södra Sverige. Larven ljusgulaktig, frän 7:de till o:de segmentet grönaktig, med en stor orangefärgad fläck pä sistnämda segment; 10:de—12:te segmenterna gulaktiga, med mörkgrönt ryggkärl; sista segmentet gulaktigt; hufvudet ljusbrunt. Den yngre larven har mörkare hufvud och en rad svarta fläckar pa undre kroppssidan. Larven minerar pa öfra sidan af bladen 1% 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. pa Corylus avellana. Minan är i början bred och platt, blir se- dan mera hvälfd; den lösa epidermis är lagd i längsgäende veck. Slutligen sammandrages minan, s& att den lösa epidermis synes blott säsom en smal strimma. B) Baslinien mer eller ee slingrande (ej rät). ı) Thorax utan hvit midtellinea. 17. L. viminiella (Stainr): hufvudhär ockragula; thorax mörkt ockragul; framvingarne mörkt ockragula, glänsande, med en ej till midten räckande, slingrande, ljust ockragul, otydlig, fran basen utgående linea; 1 framkanten 4, i inkanten 3, otyd- liga, obestämda, ljust ockragula, hakformiga fläckar, af hvilka 2:dra paret är inät svagt mörkkantadt; 1 vingspetsen ett svart streck, som sträcker sig ofta in emellan 2:dra flackparet; fransarne gul- gra utanför den bruna delningslinien; bakfötternas tarser ej eller otydligt mörkfläckiga. . L. e. vsp. 8—9 millim. STAINT. Man. II. 420. HEIN. & Wocke. Schm. II. 2, 674. I södra Sverige. Larven ljust bernstensgul, med mörkare ryggkärl och blekbrunt, pa sidorna mörkare hufvud; pa g:de seg- mentet en orangegul flack; 3:dje och 4:de segmenterna bredast. Såsom yngre är den mera gröngul med mörkgrätt ryggkärl. Mi- nerar pa undra sidan af bladen pa Salix caprea och S. viminalis. Minan är belägen mellan 2 sidonerver och sträcker sig frän mid- telnerven ut mot bladkanten, hvarvid bladet blott svagt krusas. 18. L. salicicolella (Sırcom.): hufvudhar ockragula; thorax rödgul; framvingarne rödgula, glänsande, med en ej till midten räc- kande, slingrande, hvit, ej mörkkantad, frän basen utgäende linea; utanför denna ett starkt vinkelformigt brutet, inât svart begrän- sadt, hvitt, stundom i vinkeln genombrutet tvärband och der utanför i framkanten 3, i inkanten 2 hvita, hakformiga fläckar, af hvilka ı:sta paret ar inåt mörkkantadt; i inkanten nära ba- sen en hvit fläck; 1 vingspetsen en svart, stundom obestämd punkt; fransarne gulaktigt hvitgra utanför den matta delnings- linien; bakfötternas tarser ofläckade. L. e. vsp. 7—9 millim. SIRCOM. Zoologist 1848, 2271. STAINT. Man. II. 418. Hein. & WockE Schm. II. 2, 679, capræella Frey. Tin. 348. a ST ye ges i FRE Funnen ı Skäne. Larven hvitgrön, med grönt ryggkärl och pa g:de segmentet en orangegul flack; hufvudet brunt; 2:dra— WALLENGREN: SKAND, TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 205 4:de segmenterna bredast. Minerar pa undra sidan af bladen pa Salix caprea. Minan bildar en hvit fläck, hvarvid bladkanten krökes nedät. 2) Thorax med hvit midtellinea. (A) Framvingarnes inkant utan hvit linea eller fläck nära basen. 19. L. corylifoliella (Haw.): hufvudhär rostgula, uppblan- dade med hvitgrâtt, framtill bruna; thorax brunaktigt ockragul, med fin, hvit midtellinea; framvingarne rödaktigt ockragula, med en fin, ej till midten räckande, slingrande, baktill framätkrökt, hvitaktig, knapt mörkkantad, frän basen utgäende linea; i fram- kanten ı, ı inkanten ı hakformig, hvitaktig, fin, inät knapt mörk- kantad flack; bada dessa sta mycket snedt mot hvarandra; stun- dom spar till ännu en sådan liten flack i hvardera vingkanten; i inkanten nära basen ingen hvit linea eller flack; 1 vingspetsen ett svart streck; fransarne innanför den obestämda delnings- linien ej violett skimrande; bakfötternas tarser mörkfläckiga. L. e. vsp. 9 millim. Haw. Lepid. Brit. 580. STAINT. Man. IJ. 421. Frey. Tin. 353. H. S. V. 330. f. 743. Hern. & Wocke Schm. II. 2, 676. Funnen i Skäne. Larven höggul med brunaktigt hufvud och brun, genom en ljus linea delad nacksköld. Minerar pa öfra sidan af bladen pa äpple- och päronträd samt pa Craiagus. -Minan stor; den lösa epidermis brunaktig och utan tvärveck; äldre blir minan starkt sammandragen och bladet betydligt krökt. (B) Framvingarnes inkant med hvit linea, flack eller punkt. a) Midtellinien 4 thorax mycket smal och fin, stundom otydlig.- 20. L. betulæ (ZELL.): hufvudhär hvita, framtill ockragula; thorax brunaktigt ockragul, med hvit, fin midtellinea; framvin- garne brunaktigt ockragula, med en fin, ej till midten räckande, slingrande, baktill framätkrökt, hvit, mörkkantad, frän basen ut- gaende linea; i framkanten 1, i inkanten ı hakformig, hvit, inät fint mörkkantad flack; dessa bada sta mycket snedt mot hvar- andra; stundom ännu en liten sädan fläck i hvardera vingkanten; i inkanten nära basen en hvit linea; i vingspetsen en svartpudrad, framät hvitbegränsad strimma, som sträcker sig längt inät och gaffelformigt omfattar snedfläckarne; fransarne violettskimrande innanför den svarta delningslinien; bakfötternas tarser sällan mörkfläckiga. L. e. vsp. 9—ıo millim. 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 384. I södra Sverige. Larven lifligt gul. Minerar pä öfra sidan af bladen pa björk, äpple- och päronträd. 21. L.salictella (ZELL.): hufvudhär brungula, framtill bruna; thorax mörkt saffransgul, med hvit, stundom otydlig midtellinea ; framvingarne smutsigt saffransgula eller ljust kastaniebruna, med en ej till midten räckande, slingrande, baktill föga framätböjd, hvit eller gulaktig, baktill svartkantad, frän basen utgäende linea; i framkanten 1, i inkanten ı hakformig, hvit eller gulaktig, inät svartkantad fläck; dessa båda äro mycket smala och sta snedt mot hvarandra; der bakom 3 sädana fläckar i framkanten och ı—2 i inkanten, men sma och stundom helt och hället felsla- ende; i inkanten nära basen en hvit, pa midten bredare linea; i den svartpudrade vingspetsen ett svart streck; fransarne utan violett skimmer, med skarp delningslinea; bakfôtternas tarser ofläckade. L. e. vsp. 9—ıı millim. | ZELL. Lin. Ent. I. 207. f. 16. H. Si V. 32800 Tin: 3457 Hem. &) Wocke.;Schm. Il. 2.675. I Skäne. Larven citrongul, med mörkt ryggkärl och brunt, pa sidorna mörkare hufvud samt brun, genom en ljus linea delad nackskôld. Minerar pa undra sidan af bladen pa Salix pent- andra, S. viminalis, S. purpurea m. fl. Minan är belägen mellan midtelnerven och bladkanten, är starkt hvälfd och epidermis är gulgra. 22. L. spinicolella (STAINT.): hufvudhär ljust brungula; thorax ljust saffransgul, med fin, hvit midtellinea; framvingarne ljust saffransgula, med en smal, ej till midten räckande, baktill mot spetsen nägot framätböjd, hvit, svartkantad, frän basen ut- gäende linea; i framkanten 4, i inkanten 3 glänsande hvita, inät svartkantade, hakformiga fläckar, af -hvilka 1:sta inkantsfläcken är längre utdragen bakåt än ı:sta framkantsfläcken; i inkanten nära basen en hvit linea, som stundom blott antydes genom en punkt; i vingspetsen ett svart, starkt och groffjälligt streck; fran- sarnes bas vid vingspetsen violettskimrande; bakfötternas och mellanfötternas tarser ofläckade. L. e. vsp. 8—g millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 77, 370. I södra Sverige. Larven hvitgrön, med mörkare analseg- ment och brunaktigt, i kanterna mörkare hufvud samt brun, WALLENGREN : SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 207 tvädelad nacksköld. Minerar pä undra sidan af bladen pa Pru- nus spinosa och P. domestica. Minan smal, hvit. b) Midtellinien 4 thorax mycket bred. 23. L. cerasicolella (H. S.): hufvudhar brunaktiga; thorax saffransgul, med bred, hvit midtellinea; framvingarne saffransgula, glänsande, med en fin, ej till midten räckande, baktill mot spet- sen svagt krökt, hvit, ej svartkantad, fran basen utgäende linea; i framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, inât svartkantade, hak- formiga fläckar, af hvilka r:sta inkantsflacken ar längre utdragen bakåt än ı:sta framkantsfläcken, men stundom med denna bil- dar ett vinkelbrutet tvärband; i inkanten nära basen en hvit flack, sällan en hvit linea; i vingspetsen en svart, framtill hvitfjällig fläck; fransarnes bas vid vingspetsen violettskimrande; bakfötter- nas tarser utan, men mellanfötternas med bruna fläckar. L. e. vsp. 8—10 millim. ieee V. 326 0784) 785. FREY. Im. 341.0 HEIN, & Moeck» Schm. II; 2, 670. I Skäne. Larven höggul, med mörk rygglinea och brun- aktigt hufvud. Minerar pa undra sidan af bladen pa Prunus avium och P. cerasus. Minan är läng och smal, begränsad af 2 sidonerver; epidermis brunaktig, slat, utan veck. II:o Framvingarne utan ljus langslinea fran basen, men stundom med ett litet, kort streck, 1:0) Framvingarne med kort, stjärtlik förlängning. 24. L. amyotella (Dup.): hufvudhär gulaktiga; thorax glän- sande saffransgul; framvingarne glänsande saffransgula, i spetsen med kort, svart, stjärtlik förlängning, utan ljusare linea från .ba- sen, men i inkanten med" 3 och i framkanten med 3 hvita, inåt och delvis äfven utåt svartkantade, hakformiga fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken och 2:dra inkantsfläcken samt 2:dra fram- kantsfläcken och 3:dje inkantsfläcken stå parvis mot hvarandra; i vingspetsen ett svart, obegränsadt streck. L. e. vsp. 7—8 millim. FBRBL.in Enke Bio ROME NS, VR FRE HP 331. STAINT. Man. II. 415. Hem. & Wocke Schm. I. 2, 685. I Skane. Larven minerar pa undra sidan af ekens blad. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 25. L. hortella (Fasr.): hufvud och thorax hvita, den se- nare med 2 svarta punkter; framvingarne snôhvita, i spetsen med kort, svart, stjärtlik förlängning, utan linea frân basen, men med ett svagt böjdt och ett annat spetsvinkligt brutet, ljust gulbrunt tvärband, samt dessutom 3 fläckar i framkanten och ı i inkan- ten, hvilka äro gulbruna; alla fint svartkantade. L. e. Ep 10 millim. Far. E. Ss IH. 2, 327,174. 0 Frev. Ein 10890084 Man. II. 415. Hein. & Wocke Schm. II. 2, 686. saportella Zei. Tins: Ent: if mez fi tes Hy SV. anti I Skane. Larven minerar på undra sidan af ekens blad. 2:0) Framvingarne utan stjärtlik förlängning. A) Framvingarne gula eller rédaktiga, metallglänsande, med ljusa, glänsande teckningar. 1) Framvingarne utan hvitt langstreck vid basen. a) Framvingarnes bas ej metallglänsande guldgul; vingspetsen med hopade svarta fjäll. 26. L. tristrigella (Haw.): hufvudhar och thorax ljust saff- ransgula; framvingarne utan hvitt streck vid basen, ljust saffrans- gula, glänsande, brünpudrade, med 2 hvita, inat bredt brunkan- tade, motsatta, med hvarandra trubbvinkligt förenade fläckar, samt 1 liten, hvit fläck i framkanten nära vingspetsen; en liten af mörkbruna fjäll bildad flack i vingspetsen; fransarnes del- ningslinea knapt märkbar; tarserna môrkfläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. Haw. Lep. Brit. 576. H. S. V. 332,5, 704 Der re 360. STAINT. Man. II. 422. HEIN. & Wocke. Schm. II. 2, 688. I Skane. Larven minerar pa undra sidan af almens blad. Minan är lang, smal, brun och epidermis lagd i talrika veck. 27. L. froelichiella (Zerr.): hufvudhar rödaktigt saffrans- gula, framtill hvita; thorax och framvingarne mörkt saffransgula; de senare utan hvitt streck vid basen, med 2 silfverglänsande, nästan räta, inät mörkkantade tvärband samt 3 silfverglänsande fläckar i framkanten och 2 sädana i inkanten, alla inât mörk- kantade; i vingspetsen en obestämd, mörk, af fjäll bildad fläck; fransarnes delningslinea matt, otydlig; tarserna mörkfläckiga. L. €. vsp. g—10 millim. WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 209 WALLENGR, Sp. Tortr. & Tin. 78, 385. I södra och mellersta Sverige. Larven hvitaktigt grä, framät bredast, med mörkt ryggband och brunt hufvud; pä segmenternas sidor 2 svarta punkter. Minerar pa undra sidan af bladen pa Alnus glutinosa och A. incana. Den bebor isynnerhet de högre toppqvistarne på yngre trad. Minan dr lang och smal, men af betydlig storlek och synes pa bladets ôfra sida såsom en röd flack, hvilken i midten ar nagot upphöjd. b) Framvingarnes bas metallglänsande guldgul; vingspetsen med svart, rund, skarpt bégränsad punkt. 28. L. kleemannella (Fasr.): hufvudhär gula med brun inblandning; thorax och framvingarnes bas metallglänsande guld- gul; de senare för ôfrigt mörkt saffransgula, glänsande, utan hvitt streck vid basen, men med 2 svagt krökta, lifligt silfver- glänsande, inât mörkkantade tvärband och 4 parvis motstäende, silfverglänsande, likaledes inät mörkkantade, hakformiga fläckar, af hvilka sista parets inkantsfläck ofta är blott en punkt; i ving- spetsen en rund, svart punkt; fransarnes delningslinea tydlig; fötterna grä, ofläckade. L. e. vsp. 6—7 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 386. I södra och mellersta Sverige. Larven minerar pa undra sidan af bladen pa Alnus glutinosa. 2) Framvingarne med kort, hvitt langstreck vid basen. 29. L. emberizepennella (BoucHÉ) hufvudhar ockragula, baktill med hvit inblandning; thorax guldgul med otydlig hvit midtellinea och pa skuldrorna silfverhvita fläckar; framvingarne glänsande guldgula, med kort, hvitt streck vid basen och 2 krökta, inåt svartkantade, silfverhvita tvärband samt 2 sådana fläckar i framkanten och 3 i inkanten; i vingspetsen nagra svartaktiga fjäll, som sällan antaga formen af en punkt; fransarnes delningslinea otydlig och genombruten; fötterna gra, med mörkfläckiga tarser. L. e. vsp. 8—10 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 387. I Skane och Blekinge. Larven ljust grönaktigt hvit, med mörkare ryggkärl och ljusgrönt hufvud, hvars mundelar och sidor dro gulbruna. Kroppen bredast framät. Minan, som finnes pa Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 4 (1883). | 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. undra sidan af bladen pa Lonicera xylosteum, L. periclymenum och Z. fatarica, är starkt hvälfd och blott delvis tömd pa paren- chym; bladets båda kanter äro nedböjda. B) Framvingarne hvitaktiga eller gulaktiga, med mörka teckningar och utan metallglans, 1) Framvingarne med rund, svart punkt i spetsen. 30. L. cramerella (FaBr.): hufvudhär hvita; thorax och framvingar hvita; de senare smavingarne baktill blekt ockragula utan streck vid basen, men med 3 hakformiga, fina, bruna streck i framkanten och 2 i inkanten, alla utät med hvita fläckar; 1 vingspetsen en rund, svart punkt; fransarne hvitaktiga, 1 spetsen brunaktiga, innanfôr delningslinien med violett glans; fôtterna hvita. L. e. vsp. 7—9 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 76, 376. I södra och mellersta Sverige. Larven minerar pa undra sidan af ekens blad. | 2) Framvingarne med obestämdt svart streck eller svarta fjäll i spetsen. a) Framvingarne glänsande ; hufvudhären rent hvita. 31. L. sylvella (Haw.): hufvudhär hvita; thorax och fram- vingar hvita, de senare glänsande, med nägra gulbruna tvär- linier och streck vid basen, 2 gulbruna, svartkantade tvärband, af hvilka det yttre är nästan rätvinkligt brutet; utanför dessa ett sådant rakt, oftast till det föregåendes vinkel stötande tvär- band; 2 ockrabruna fläckar i framkanten och ı i inkanten; i vingspetsen ett långt, fint, svart streck; tarserna mörkfläckiga. L. e. VSp. 7—8 millim. Haw. Lep. Brit. 579. STAINT. Man. II. 415. Frey Tin. 358. HEIN. & WockE Schm. II. 2, 686. acerifoliella ZELL. Lin. Bat! "eso? RB BIST VI FEAT TS TE RE I södra Sverige och södra Norge. Larven gul med mörk- grönt ryggkärl och gul fläck pa g:de segmentet; hufvudet blekt gulbrunt; 3:dje segmentet bredast. Minan finnes på undra sidan af almens blad nära någon sidolob, hvilken då är nedböjd. Mera sällan finnes den på Acer pseudoplatanus och då midt i bladet. WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 21E b) Framvingarne ej glänsande, utan matta, liksom mjöliga; huf- vudhären ej rent hvita. (1) Framvingarne med nästan 4-sidiga, hvarandra rakt mot- satta kantfläckar. 32. L. pastorella (ZELL.): hufvudhär brunaktiga, med hvit inblandning; thorax och framvingarne pä hvitaktig botten tätt pudrade med brungrätt; de senare glanslösa, med mörka, utät hvitbegränsade, till större delen nästan fyrsidiga, hvarandra rakt motstäende, otydliga fläckar i framkant och inkant; i vingspetsen ett obestämdt, svartaktigt streck; fötterna brunfläckiga. L. e. vsp. 7—8 millim. WALLENGR: Sp. Tortr. & Tin. 78, 388. I Norge. Larven minerar pa undra sidan af bladen pa glattbladiga videarter. 33. L. populifoliella (TREIT.): hufvudhar hvita, med brun inblandning; thorax och framvingarne hvita, sparsamt brunpudrade; de senare glanslôsa, med gräbrun bas och gräbrunaktiga, till större delen nästan fyrsidiga, hvarandra rakt motstäende, tydliga fläckar i framkant och inkant; i vingspetsen ett af fjäll bildadt, svartaktigt streck; tarserna brunfläckiga. L. e. vsp. 7—8 millim. arr So OU 2j1088..1!ZeEr..iLin.- Ent.YI. 255. fqn ES AN 03 427.607 N6o8 PRE: Tin. 3066” HEN 1 WockE. sen. 11. 2,694. I Skane. Larven ljusgrön, med mörkare ryggkärl; 6:te— 8:de segmenterna hvitaktiga, men de 5 sista gulaktiga; hufvudet ljusbrunt; 2:dra—4:de segmenterna lika breda och betydligt bre- dare an de följande. Minerar pa undra sidan af bladen pa Po- pulus pyramidalis och andra poppelarter, der den fôrorsakar ljusa, hvitaktigt gröna fläckar. (2) Framvingarne med smala, längsträckta, snedt mot hvar- andra stälda kantfläckar. 34. L. tremulæ (ZELz.): hufvudhär hvitaktiga, framtill brun- rödaktiga; thorax blekt brunaktig med mörkare fläckar; framvin- garne smala, blekt rödbrunaktiga, med hvitaktiga, inåt till en del svartkantade, långsträckta, sneda, hvarandra motstående fläckar i framkant och inkant; i vingspetsen ett svart streck; tarserna mörkfläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. LA ZELL Lin. Ent. ls 294. fase: HAB BET Br Tin. 366. HEIN. & Wocke. Schm. II. 2, 605. #remulella H. S. V. 334. populifoliella var. TREIT. Schm. IX. 2, 188. | I Skäne. Larven gulaktig, framät och bakät blekare, med brungult hufvud; thoraxsegmenterna tämligen breda; derefter är kroppen smalare, men blir bakät äterigen bredare. Minerar pa undra sidan af bladen pa Populus tremula, der den förorsakar en oval, blekrödaktig, nägot hvälfd fläck. -ENTOMOLOGISKA FORENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Forts. fr. sid. 138 Af La Academia Nacional de Ciencias en Cördoba (Republ. Argentina): ; Boletin. Tomo IV. Entreg. II. II y IV. c. tab. "Buenos Aires 1882. » > V. » I. I. III. Buenos Aires 1833. Acta. Tomo IV. Entrega I. c. tab. Buenos Aires 1882. | Informe Official de la Expedicion al Rio Negro (Patagonia) Entrega II. Bota- nica (c. 12 Laminas); Entrega III. Geologia. Buenos Aires 1881. Af Hr Statsrådet O. J. Fahreus: Le Naturaliste. 15:e année. N:o 30, 31, 33, 35—44. 1883. Af Hr Gottfr. Hofgren: Silk-Culture. A magazine of Home Industries. April 1883. New-York. Forts. ‘sid. 217. SKANDINAVIENS MICROPTERYGIDES AF H. D. J. WALLENGREN. Familien Micropterygides utgör en af de lägst stående fjäril- familjer och karakteriseras sälunda: Vingarne fullständiga, odelade; de bakre breda med flera än 8 (11—12) nerver, dä såväl de fran basen som de från disk- fälten utgäende räknas, retinaculum saknas, 2 diskfält finnas och fransarne äro korta. Framvingarne aflängt äggformiga, trubb- spetsade, med 11—13 nerver, da bade hufvudnerver och nerv- grenar räknas, 2 diskfält, ı inskjutningsfält och fransar, som vid analhörnet äro betydligt kortare än vingens bredd. Bakbenens tibier kortare än eller ätminstone icke längre än baklärens dubbla längd. Antennernas basled tjockare an öfriga leder. Framvin- garnes dorsalnerv vid basen antingen fullständigt eller blott an- tydt gaffelformig. Maxillarpalperna 5—6-ledade, sammanslagna, borsthäriga. Genom vingarnes nervulation påminner familien om epro/r- derne, men a andra sidan äfven om åtskilliga familier bland Dhryganeiderne, med hvilka den äfven har maxillarpalpernas form gemensam. Hos några arter hafva också fjällen pa bakvingarne blifvit hårformiga. Det är således icke utan skäl man kan anse familien såsom en förbindande länk emellan fjärilar och phryga- neer. Till vår fauna höra endast tvänne slägten: 1. Eriocephala Curr. Antennlederna kortare än breda. Thorax fjällbelagd. Fram- fötternas tibier tilltjocknade; bakfötternas tibier med en krans af 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. grofva tornar omkring ändsporrarne. Framvingarne med 13 ner- ver, dä alla grenar medräknas; subcostalnerven tvägrenig. Fjär- ilarne flyga i solskenet och uppehälla sig pa blommor och blad. 1) Hufvudhären rostgula. 1. E. calthella (Liv.): framvingarne grönaktigt guldglän- sande, enfärgade; basen frän framkanten till inkanten purpurvio- lett. L. e. vsp. 7—8 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 82, 428. Under Maj—Juli manader i hela Sverige och Danmark samt åtminstone i södra Norge pa blommorna till Caltha och Ra- nunculus. 2. E. aruncella (Scop.): framvingarne brunaktigt guldglan- sande, hos IS med en silfverglänsande, vingkanterna ej hinnande tvärfläck innanför och 1 silfverglänsande tvärlinea utanför mid- ten; hos © enfargade; basen hos bida könen blott i framkanten purpurviolett. WALLENGR. Sp... Tortr. & Tin: 32, 429. Under Maj och Juni manader i sôdra och mellersta Sverige, isynnerhet pa skuggiga ställen. 3. E. aureatella (Scop.): framvingarne glänsande purpur- violetta, med 2 guldglänsande tvärband, det ena nära basen, det andra vid midten, snedt och baktill krökt; en guldglansande, af- lang flack mellan tvärbandet och vingspetsen, oftast sammanhän- gande med vingens framkant; fransarne brungra. L. e. vsp. 7 —8 millim. Watiener.. Sp. ilortr, & Tin., 32, 420. Under Juni och Juli manader i Sverige, Norge och Danmark. 4. E. thunbergella (Fasr.): framvingarne glänsande guld- gula, med en purpurfargad flack 1 framkanten nara basen, ett dylikt, inkanten ej upphinnande tvärband innanför och ett an- nat dylikt utanför midten, hvilket senare fördeladt i 3 grenar hinner framkanten; fransarne gulgra, vid roten blekt purpurfar- gade. L. e. vsp. 7—8 millim. WARLENGR. ‚Sp. Tortr.-& Tin.. 82, aga Under Maj och Juni mänader i löfskogar, isynnerhet bok- skogar, i Danmark och södra Sverige. 2) Hufvudhären svarta. WLLENGREN : SKANDINAVIENS MICROPTERYGIDES. 215 5. E. mansuetella (ZELL.): framvingarne glänsande brun- gula, med 2 grönaktigt guldglänsande tvärband, det ena nära basen, det andra nägot snedt öfver midten; fransarne brunaktiga. L. e. vsp. 6—8 millim. Lens Lans Katies 37.10 His Vologoriid. ab Samir. Tin. 43. Hein. & Wocke Schm. I. 2, 775. Pa sanka ställen bland Carex-arter. Funnen i Juni mänad ı södra Norge. 2. Micropteryx (Hüzn.). Antennlederne längre än breda. Thorax ullhärig. Fram- fötternas tibier ej tilltjocknade; bakfötternas tibier utan någon krans af tornar omkring ändsporrarne. Framvingarne med 11— 12 nerver, da alla grenar medräknas; subcostalnerven enkel. Larven minerar i blad och fjärilarne flyga morgon och afton omkring näringsplantorna. 1) Bakvingarnes fjäll äggformiga. 1. M. sparmanella (Bosc): hufvudhär grä; framvingarne korta, breda, glänsande guldgula, med stälblä eller purpurvioletta, nätformigt sammanflytande tvärlinier, samt en otydlig, ljusare guldgul fläck nära analhôrnet; fransarne gulgrä, otydligt brun- fläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 82, 432. Under Maj—Juli mänader genom hela Sverige och troligen äfven i Norge. 2. M. fastuosella (ZeLL.): hufvudhär brungrå; framvingarne längsträckta, glänsande guldgula, beströdda med fina stälblä eller purpurvioletta fjäll, som ej bilda nätformigt sammanflytande tvär- dinier, samt i analhörnet en liten, otydlig, guldgul flack och stun- dom en dylik midt öfver i framkanten samt en annan vid inkan- ten nära basen; fransarne brunaktigt” gra. L. e. vsp. 9—ıo millim. an, Lin Ente W eae. Sa. SV: 303. f. 10. FREY. Tin, 53 pein. & WOCKE. Schm. Il. 2, 777. Under Maj och Juni manader i ekskogar och omkring Prunus spinosa 1 Danmark och Skane. 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 3. M. unimaculella (Zerr.): hufvudhär brungrå (9) eller gulaktiga (2); framvingarne blekt grönaktigt guldgula, mer eller mindre fläckiga af purpurfärg, hvilken isynnerhet är starkast vid basen och analfläcken, men stundom intager hela vingen, dock aldrig bildar nätformiga tvärlinier; i analhörnet en hvitaktigt guld- gul fläck, som utbreder sig nägot öfver halfva vingbredden; fran- sar ljust gulaktigt gra. L. e. vsp. 10—11 millim. WALLENGR: Sp. LOT. CC Tin, 83,433 Under Maj och Juni mänader i Lappmarken, Finmarken och pa Dovre. Larven säsom yngre hvitaktig; hufvudets sidor svarta; munnen brunaktig; 2:dra segmentet med bred, svart plat; en svart flick pa undra sidan af hvardera 2—6 segmenterna. Sä- som äldre är den hvitaktig med grönt ryggkärl och brunt hufvid ; det senare med mörk, triangular flick pa hvarje sida. Den minerar i bjôrkens blad. 2) Bakvingarnes fjäll härformiga. 4. M. semipurpurella (StepuH.): hufvudhar gra; framvin- garne langa, purpurvioletta, med inblandade guldglänsande fjäll och en hos © liten, smal, stundom felande, men hos © stor och tydlig guldgul fläck i analhörnet; fransarne brunaktigt gra. L. e. vsp. 10—ı3 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 83, 434. Under värmänaderna i Sverige, Norge och Danmark. Lar- ven skall lefva 1 bladen pa bjork och hassel. HSE as ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Forts. fr. sid. 212. Af S:re D:re Rafaéllo Gestro (Genova): GESTRO, R., Diagnosi d. alc. n. specie d. Coleotteri, raccolti nella reg. Austro- Malese dai S:ri Dott. O. BECCARI, L. M. D'ALBERTIS e A. A. BRUIJN. aon. d.Mus. Civ., Vol. VII,.1876. ; Appendice all’ enumerazione d. Cetonidi race. n. Arcipel. Malese en. Papuasia d. S:ri G. Doria, O. BEccARI e L. M. D’ALBERTIS. Ann. d. Mus. Civ., Vol. IX, 1876—77. ; , Enumerazione d. Longicorni d. tribu d. Tmesisterini, raccolti n. re- gione Austro-Malese d. S:ri O. BECCARI, L. M. D’ALBERTIS e A. A. Bruyn. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77. , Descrizione d. une n. sp. d. Lucanidi d. genere Cyclommatus, racc. n. Nuova Guinea d. S:r L. M. D'ALBERTIS. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77, , Aliqvot Buprestidarum novarum diagnoses. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77. , Descrizione d. une n. sp. d. genere Curis d. fam. d. Buprestidi. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77. , Descrizioni d. alcuni Coleotteri e diagn. d. 4 sp. n. esistenti n. Mus. Civ. di Genova. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. X. 1877. , Contribuzioni al. Stud. d. Cetonidi d. regione Austro-Malese. — Ann. d-- Mus. Civ. Vol. XII. 1878. , Appunti entomologici. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XII. 1878. , Diagnosi d. alc. sp. n. d. Coleotteri d. Abessinia e d. Somali. — Ann. d. Mus. Civ, Vol: XIII 1878: , Rectificazione sinonimica. — Ibid. , Nuove Contribuzioni al. Stud. d. Cetonidi Malesi e Papuani. — Ann. d. Mus. Civ. Vol, XIV. 1879. , Descrizioni d. n. spec. di Coleotteri, racc. n. regione Austro-Malese d. S:r L. M. D’ALBERTIS. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XIV. 1879. , Note sopra alcuni Coleotteri d. arcipelago Malese e specialmente d. isole d. Sonda. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XV. 1879. 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. GESTRO, R., Crociera del Violante. Appunti sull’Entomologia Tunisina. Ge- nova 1880. , Spedizione italiana nell’Africa equatoriale. — Diagnosi di n. spec. di Coleotteri. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XVI. 1881. , Aliqvot Coleopterorum Musei-Civici Januensis diagnoses. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XVI. 1881. , Enumerazione d. Lucanidi, racc. n. arcipelago Malese e n. Papuasia d. S:ri 'G. Doria, O. Beccart e L. M. Dp ALBER EIS: Af Prof. D:r Friedrich Bauer (Wien): BAUER, F., Die Zweifliigler des Kaiserl. Mus. zu Wien. III, Systemat. Studien auf Grundl. d. Dipteren-Larven nebst einer Zusammenstellung v. Bei- spielen aus der Literatur üb. dieselb. u. Beschreib. neuer Formen. m. 5 Tafeln. Besond. abgedr. aus d. XLVII B. der Denkschrift. d. ma- them.-naturviss. Classe d. Kaiserl. Akad. d. Wissenschaften. Wien 1883. Af Verein z. Verbreitung naturwissensch. Kentnisse in Wien: Populäre Vorträge aus all. Fächern d. Naturvissenschaft. XXII Cyclus; Schrif- ten, B. XXIII. Vereinsjahr 1882/83. Wien 1883. Af Die K. bömische Gesellschaft d. Wissensch, in Prag: Sitzungsberichte. Jahrg. 1831. Jahresberichte. 1881, 1882. Af Die naturwiss. Gesellschaft Isis in Dresden: Sitzungsberichte u. Abhandlungen. Jahrg. 1882 Juli—Dec. (m. 3 Taf.) Dres- den 1883. , Jahrg. 1883. Jan.—Juni (m. 3 Taf.) Dresden 1883. Af Die Deutsche Entomolog. Gesellschaft: Deutsche Entomologische Zeitschrift. Jahrg. XXVII (1883) H. 2 (H. I =. I—24). Berlin 1883. Af Der naturwissenschaftl. Verein v. Neu-Vorpommern u. Riigen in Greifswald: Mittheilungen. Jahrg. XIV. m. 2 Taf. Berlin (Greifswald) 1883. Af Der naturwissenschaftl, Verein in Bremen: Abhandlungen. Bu VII. H. 1. m. 4 Taf. Bremen 1883. BOKFÔRTECKNING. 2 50 Af La Société impériale des Naturalistes de Moscou: Bulletin. An. 1882. n:o 3 & 4. Moscou 1883. » Fo ESOS. MO Le » » Af D:r Wladimir Dokhtouroff: Revue mensuelle d’Entomologie pure et appliquée. Vol. I. I:re année 1883. n:r 1. S:t Petersbourg 1883. Af Der Naturforscher-Gesellschaft b. d. Univers. Dorpat: Sitzungsberichte. B. VI. H. 2. 1882. Dorpat 1883. Af De Nederlandsche entomol. Vereeniging: Tijdschrift voor Entomoiogie. Deel XXVI. Jaarg. 1882—83. 1 & 2 Aflev. ’SGravenhage 1883. Repertorium betreff. Deel XVII tot en met XXIV. (3:de Serie, 1874—1881) - van het Tijdschr. voor Entomologie, rewerkt door F. M. van der Wulp. ’SGravenbage 1882. Af De Koninklijke Natuurkundige Vereeniging in Nederlandsch-Indie: Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch-Indie. Deel VLI. Achste Serie. Deel II. Batavia 1882. Af La Sociedad Espanola de Hist. Natural: Anales. Tomo XII. Cuaderno 1 & 2. Madrid 1883. Af La R. Accademia dei Lincei in Roma: Atti. Anno CCLXXX, 1882—83. Serie III. Transunti. Vol. VII. Fasc. 9:0 —14:0. Roma 1883. Af La Societa Entomologica Italiana: Bulletine Anno: XV. Trmy Ile Il. 1883. Firenze. Af La Societe Royale des Sciences de Liege: Memoires. Il:me Série. Tome X. Bruxelles 1883. Af La Société entomologique de Belgique: Comptes-Rendus des Séances. Serie III. 31, 33—38. Bruxelles 1883. à) 14 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Af M:r R. Mc’Lachlan: MC'LACHLAN, R., Monografic Revision and Synopsis of the Trichoptera of the European Fauna. with. 59 Pl. London 1874—8o. Af M:r W. L. Distant: DISTANT, W. L., Undescribed Rhopolocera fr. the Malay Peninsula. Annals and Magaz. f. Nat. History. Sept. 1882. , On some apparently undescribed Rhopolocera. Ibid. Nov. 1882. , The Theory af Mimicry and Mimicking Theories. Ibid. Jan. 1883. , On Rhyncota from Mergui. Ibid. March 1883. , Description of a new Species of Rhopalocera. Ibid. March 1883. Af M:r Edward Saunders: SAUNDERS, E., Synopsis of British Heterogyna and Fossorial Hymenoptera. Repr. from the Transact, of the Ent. Society of London. Decemb. 1880. Plates VII & VIIL , Synopsis of the British Hymenoptera; Diploptera and Anthophila; Part. I to end of Andrenidæ. Ibid. July 1882. Plates VII—XI. Af) The Editor Prof: J, W.. aan The Scottish naturalist. New. Ser. n:o 1, July 1883, Perth. N:o 2, Oktober 1883, London. : Af Hr. Andr. Bang-Haas: BANG-Haas, ANDR., Tillæg til Fortegnelse over de 1 Danmark levende Lepi- doptera. Nat. Hist. Tidsk. 3 R. 13 B. Kjöbenhavn 1881. Af M. le Docteur A. Puton: POTON, 2, Synopsis des Hémiptères-Hétéroptères de France. I:re Partie: Lygeides. Paris 1878: 2:me"P.., 7imeiaiaes, Phymatides, Aradides, Hebrides, Hydrometrides. Paris 1879. 3:me P.: Reduvides, Saldides, Hydrocorises. Remiremont (Lille) 1880. (Deuxieme Volume) 4:meP.: Pentatomides (Extr. d. Mémoires de la Société d. Sciences, d’Agricul- ture et d. Arts de Lille). Remiremont (Vosges) chez Auteur 1881. , Enumération des Hemiptères recoltés en Syrie par M. ABEILLE DE PERRIN avec la description d. espèces nouvelles. Mittheil. d. Schweiz. Ent. Szesellsck;; BLYG. EL, 3; REIBER, FERD. & PUTON, A., Catalogue des Hémiptères-Hétéroptères de L'Alsace et de La Lorraine. Extrait de Bullet. de la Soc. d’Hist. na- tur. de Colmar 16:e et 17:e an. (1875 et 1876). Colmar 1876: , Catalogue des Hémiptéres-Homoptéres (Cicadines et Psyllides) de BOKFÖRTECKNING. 221 L'Alsace et de la Lorraine et Supplément au Catalogue des Hémiptères- Hétéroptères. Colmar 1880. LETHIERRY & PUTON, Faunule des Hémiptères de Biskra. Extr. des Annales de la Société entomologique de France, V:e Ser. (Séance de 9 Dec, 1874). Af The Academy of Nat. Sciences of Philadelphia: Proceedings. Part 1. Jan.—May 1883. Af Prof. Henry J. Comstock: Second Report of the Department of Entom. of the Cornell University Experi- ment Station; With Illustr. Ithaca N. V. 1883. J Af The Cambridge Entomological Club (U. S. A.): Psyche, a Journal of Entomology. Vol. 4. n:o 107—108. March—April 1883. Af The Publisher, M:r M. King: Seienees Wol.yr.'n:07,.10,.13. 1883. Af Prof. Carlos Berg (Buenos-Ayres): BERG, C., Hemiptera Argentina enumeravit Speciesque novas descripsit. Bo- nariæ 1879. (Hamburg: Frederking & Graf). , Miscellanea Lepidopterologica, Contribuciones al estudio de la Fauna Argentina y Paises Limitrofes. »Anales de la Sociedad Cientifica Ar- gentina». Abril 1883. T. XV. p. 151—169. Buenos-Aires 1883. , Die Gattung 70/ype HB., ihre Synonyme u. Arten. Berliner Entom. Zeitschr. Bd. XXVI. 1883. H. 1. cafe RÉSUMÉS. Séance du 3 octobre 1883. (Cf. p. 123 du texte suédois.) Le Président, M. le professeur SANDAHL, souhaite, aux mem- bres, très nombreux, la bienvenue après les excursions et les travaux entomologiques de l'été, et donne les communications suivantes : | | Depuis la dernière séance, la société entomologique a perdu par la mort trois de ses membres, tandis que, d'un autre côté, elle s’est accrue de 14 membres nouveaux. La bibliothèque de la Société s est enrichie d’une foule de livres précieux, dus principalement à la générosité des membres étrangers. M. J. RupoLpHr montre deux planches avec dessins de pa- pillons suédois très finement exécutés, d’après le procédé photo- typique, par M. JÆGER, photographe de la cour. -M. MEVEs, ancien conservateur au Musée zoologique de l'État, montre plusieurs Phalènes rares en Suède ou’ nouveaux pour ce pays, qu'il a pris, vers la fin de l'été, à Dalarö (archi- pel de Stockholm), et donne la liste des Lépidoptères nouveaux ou rares trouvés par lui l'année dernière dans l’île d’Öland. L’exposé de M. -MEves est suivi d’une longue discussion sur l'extension de diverses espèces de Lépidoptères, discussion où il est spécialement signalé que l'archipel (skärgård) de Stockholm constitue le point de rencontre de plusieurs formes septentrionales et méridionales, circonstance à laquelle cet archipei doit sa ri- chesse entomologique si remarquable. MM. HOLMGREN, AURIVILLIUS, SPÄNGBERG, THEDENIUS, LAMPA, etc., rendent compte de leurs observations concernant l’apparition RÉSUMÉS. _ 223 par masses de plusieurs espèces d’insectes pendant l'été dernier, qui paraît avoir été tout particulièrement favorable au développe- ment de la vie entomologique. Ces observations feront l’objet de mémoires spéciaux dans le journal entomologique. M. Morronson, candidat en médecine, mentionne rapide- ment l'exploration entomologique entreprise par lui, l'été dernier, Ale jirais de là Société des Belles-Lettres et des Sciences de Gothembourg, dans le Halland méridional (Suede du SO.), où il a découvert plusieurs espèces nouvelles de Coléoptères. L’ora- teur fait présent à la Société d’une collection de choix de Co- léoptères qu'il a recueillis en Halland. M. le Dr G.-F. MOLLER, à Trelleborg (Scanie), a donné à la Société une série d'exemplaires d'une petite Pteromaline nou- velle, Arthrolytus puncticollis MÖLLER, découverte par lui comme parasite chez Anobium paniceum L., l'ennemi bien connu des col- lections d'histoire naturelle. | Enfin, M. LAMPA montre un Phaléne nouveau pour la faune suédoise, Cloantha hyperici FABR., qui appartient à proprement parler à l'Europe méridionale, et que, jusqu'ici, l'on n’a pas ren- contre plus au Nord que l'Allemagne méridionale, mais qui a été pris cet automne par M. Lampa à Skepparviken, pres. de Stockholm. (Py 125, du. texte.) S. LAMPA: Notes sur des Lepidopteres suédois d'une certaine rarele. L'auteur mentionne deux papillons crépusculaires, dont Pun, Sesia vespiformis L., n'a pas été rencontré jusqu'ici en Suède, et dont l'autre est une espèce nouvelle pour la science, à laquelle il a donné le nom de Sesia Aurivillii (voir la diagnose latine, p. wey et le dessin p. 128). La première espèce a été trouvée dans l’île d’Oland au commencement de la période décennale de 1860—1870, et la seconde a été rapportée de la Laponie par le feu professeur N.-J. ANDERSSON. 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. (P.) 129 du texte:) G. SANDBERG: Sur une variété @Argynnis Pales S. V. Du genre des Argynnies, si nombreux dans les régions : arctiques de la Scandinavie, on rencontre, pour quelques espèces, des variétés caractérisées par la circonstance que les dessins foncés ordinaires recouvrent toute la surface supérieure de l’aîle, repoussant ainsi la couleur fondamentale jaune rougeâtre, ou du moins nen laissant plus que des taches éparses. L'auteur a pris une forme pareille, très belle et très in- téressante, d Argynnis Pales, à laquelle il a donné le nom de variété /nducta, sur Vile norvégienne de Sevvi-Suolo, dans le lac frontière Vaggatem-Javre, à lest du lac Ænare, par la lat. N. d'environ 69°. Voici la description de cette variété: Le dessus des aîles d’un bleu violet foncé; la base couverte dun duvet jaunâtre, de même que l'abdomen; vers le sommet, une tache jaune allongée; les franges des aîles jaunes, avec taches brunes. ' Les alles postérieures offrent, le long de leur bord ex- térieur, deux rangées de taches jaune rouge, indistinctes, ocel- lées et présentant un dessin plus net à l'angle anal. En des- sous, les deux paires d’ailes ont la même coloration que chez la variété Arsilache Esp., à cette exception près que les dessins noirs des aîles antérieures sont encore plus grands, et se pré- sentent dans la règle comme des taches rondes. Juducta possède aussi peut-être, avec la même variété, comparativement à la forme principale, des aîles plus larges et plus arrondies. La description est donnée d’après un exemplaire femelle frais, trouvé, le 17 juillet, volant, sur une prairie marécageuse, avec d’autres individus, à couleur normale, d’Arsilache, qui con- stitue, sur la majorité des points de la région arctique norvé- gienne, la forme la plus commune de l'espèce Pales. Un autre exemplaire offrant la même apparence, fut observé, mais non pris. La variété Inducta d’Argynnis Pales appartient, de même que la variété correspondante de l'espèce Ag/aia, exclusivement à la région arctique, et elle y est aussi très rare, n’ayant, autant qu'on le sait, été trouvée que dans les localités mentionnées du Finmark (extrémité NE de la Norvege). RÉSUMÉS. 225 (PB. 18 Lida stexte.) G. SANDBERG: Sur un Rhopalocère nouveau pour la Norvége et la région arctique. M. SANDBERG a trouvé, le 30 juillet de cette année, sur le côté norvégien du Jakodselv (rivière du Finmark norvégien), près de la frontière russe, par environ le 70° L.N., et à.4 kilomètres à peu près des rives de la Mer Glaciale, un exemplaire nouvel- lement éclos de Polyommatus Helle W. V. Ce papillon volait sur un bout de prairie couvert d’Alchemilla, dans le domaine de M. A.-O. BRÆCHANS, au /acobselusdal (vallée du Jakobselv). La découverte de cette jolie petite espèce est d'un grand intérêt, par la double raison quelle n'a jamais été rencontrée auparavant en dedans des limites de la Norvége, et que par suite on na pas été fixé jusquà ce jour sur son extension vers le Nord. M. le Dr STAUDINGER indique, dans son catalogue, pour l'habitat de l'espèce, l'Æwrope septentrionale (boréale) et moyenne, l'Arménie, la Sibérie méridionale et l'Amour, les défauts profes- seurs suédois BOHEMAN et WAHLBERG fixent, pour la Suède, cet habitat à une région assez restreinte des gouvernements (départe- ments) septentrionaux de Norrbothnie et de Vestrobothnie, et le feu professeur ZETTERSTEDT la désigne comme rare dans les Zaponres suédoises. Le droit de bourgeoisie arctique de Polyommatus Helle paraît donc avoir été ignoré jusqu'ici. (PA 133 di texte) I. NORDIN: Notes sur les Hémipteres. L’auteur communique sous ce titre quelques contributions relatives à l'habitat et au genre de vie d’un certain nombre d'Hémiptères. Entom. Tidskr. Arg, 4, H. 4 (1883). 15 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. | (P. 235 %du texte.) O.-M. REUTER: Deux nouvelles espèces de Piezostethus de la Suède ef de la Finlande. Dans les »Communications entomologiques, Il», insérées au journal entomologique de 1882, l'auteur mentionnait que M. le professeur adjoint THOMSON avait découvert, dans les sables de l'Ile d’Öland, une nouvelle espèce du genre hémiptère Piegoste- thus FIEB. (nom qui devrait plutôt s’écrire Piestostethus), espèce que M. THOMSON avait bien voulu lui remettre pour en faire la description, et pour laquelle M. REUTER proposait le nom de P. Thomsoni. Tout en donnant cette description dans le texte, il a la bonne chance d'y pouvoir ajouter celle d'une nouvelle espèce dont il a trouvé, le 28 juin de cet été, un ‘exemplaire dans le tamisage de souches de Sphagnum sur une prairie marécageuse de l'archipel d’Äbo, et qu'il nomme P. sphagnicola d'après le lieu de la trouvaille. — Pour la diagnose, voir les pages aut (B..795,,dı texte.) H.-D.-J. WALLENGREN: Zspeces scandinaves du groupe Litho- collétides (STAINT) de la famille des Tineides. Après la description générique de ce groupe, l’auteur donne celle des 34 espèces scandinaves que l'on en connaît. (P. 213 seu texte.) H.-D.-J. WALLENGREN: Micropterygides de la Scandinavıe. Description de cette famille ainsi que de ses représentants connus en Scandinavie, savoir: du genre Æ7zocephala, 5 espèces, et du genre Micropteryx, 4 espèces. Nous jugeons inutile de mentionner ici les autres mémoires, écrits entièrement en latin. RAN: in ee - KART over PASVIK-VASDRAGET med omgivelser te Boris Gleb. Skoltefos Harefos ip Klostervand. & Rämä-loabba J = Rämä-quosr x ey [Gs CE? Loabhaljok PR NY f Gäreb-duodder \ Enaresjö \ SEIT -javre Anar VA via Mülestok : 70 kit = landeves De RENT LEE Finsk grandse Centr. Tryck. Sto p ' FE = ppt EI t | i $ / , «+ . owe EN ZA IAE H ja mu er re mt ne — te fe > v Mc Fan Re Entomologisk Tidskrift. Are 4 (1883) Tafl 1 Debray sc - A.M. Westergren del. 1. Nematus polaris. Han. 2. N. reticulata, Hgn. 3. N. morionella. gn. Ae ae occipitalis, #gn. 5. N. obscuripes. Hgn- 6. N. anceps. Han. Entomologisk Tidskrift. Arg. 4 (1883) | Tafl. 2 A.M. Westergren del. x Debray sc. 7. Nematus mystieus, Han. 8.N. frißidus. Bohem. 9.N. lientericus. Hm. 1G. N. -mriventris, Hgn. HN. parvulus, Han. MAN varipictus, Agn. | x en \ ; : x “à +3 La a PMU an ee Ce See Cie - a TRES. 7 Pa 4 Ze 4% Entomologisk Tidskrift Aré. 4 (1883) 13 a Tag Se 13 5 .. ar sov >. nn di’ | EN: N d | his Qi VU), 1 ( N = I x | jön ÈS A, iM. Westergren del 2 r G ——_ Debray sc. 13. Nematus picticollis. Fyn. IN. extremus, Agn. 14. N. udus, Hn. 16. N. abnormis, Zn. IN. Phy§adeuon wai§atschensis, Zar. ln, Ch: Chardonarızr Pia pr A.M. Westergren del c Debray se. lör Phyéadeuon nivalis. Zon. 19.Ph. laticollis ‚How. . 20. Aptesis Nordenskiöldii gn. 21. Ap. Palanderi. Hon. 22. Atractodes aterrimus ‚Han. Entomoloëisk Tidskrift. Årg. L.(1883) te IM. Westergren del. Debray sc. 23. Atractodes nigerrimus. Ayn. 24. Dicksonia arctica Zn 25. Mesoleius Sahlbersi Woldse. 26.M. Bovei, Han. 21.M. mixtus.Agn. 28. Adelo$nathus fri&idus, Ayn. Entomologisk Tidskrift Årg. 41883) Tafl.6. A.M Westergren del. Debray SC. 29. Polyblastus nigrifrons, Zar. 30. Neastus loviceps Ær. 31. Orthocentrus protubermus, Agr. 32 . Orth rivosus, Agn. 53. Orth. solitarius, Hn. $4. Orth.carimulatus, Hn. ey: Entomologisk Tidskrift Årg. 1, (1883) es AM. Westergren.del. i Prear t et Debray Je - 55. Orthocentrus dispar, Hon. 36. Orth. validicordis, Hon. 37. Ortho. hirticornis, Han. 3 . Orth. hılarıs, Zn. 39. Orth. laticollis. Ayn. 1.0. Sibiriakoffia arctica. Agm. Entomologisk Tidskrift Arg. 4.(1883 ) Tafl.8. | H 45° A. U. Westergren del. i Picart et Debray se . 41, Lissonota commixta Zn. 42 Bombus hyperboreus. 43. B.Nivalis. 44 B. lapponicus. 45. Schoyenia arctica. 1882 States ov 9 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÄ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPÄNGBERG STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1882 BE Se omslagets tredje sida! Undertecknad tillbyter sig Fjärilar och Skalbaggar ifran norra och mellersta Sverige emot sadana ifran södra delarne af landet. Carl Möller. Adr.: Stehag och Wedelsbäck, Skäne. Coleoptera finnas till salu hos B. Warenius, Entomolog. Adress: Malmö, S. Nygatan 56. Annu obetalda ärsafgifter till Entomologiska Förenin- gen for 1881 och 1882 torde snarast möjligt insandas (bast genom postanvisning) till Oskar Th. Sandahl, Föreningens kassaförvaltare. Adress: Stockholm, Clara Strandgata 4. SANDAHL, ET H., Den Edo Föreningen i Te < dess andra a See gies ua en a NEN CR RNA EEE I 2 2 , Meddelande om Zerene hyale L. =... + à A | WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ (förts ey nou CHR., Orchestes populi L. såsom skadedjur ............ | LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR., funnen i Sverige LÉ | _ SCHÔYEN, W. M., Bemærkninger over Lycæna Argus- Ægon-gruppen ! REUTER, O. M., Hemipterologiska meddelanden D a Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- er Plera CSC GE oe ie Te RER RAR on ‘THEDENIUS, K. Fr., Om Cidaria™ olivata W. Viel _ MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, res _ HOLMGREN, AUG. EMIL, Några iakttagelser rörande Simyra albove- > te "nosa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- ee ee Er pi aie Se CS = | BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1881: = eee | _ AURIVILLIUS, CHR. och SCHÔYEN, W. M., Svensk-norsk enfonce SR PS En ie nn Lu ee Les RESUMES. = SANDAHL, O.-TH., Résumé des Séances de la Société entomologique | PERL anne 18312... ne AA ANA NS 5 ; Nécrologie de NICOLAS‘ WESTRING ............... nn mes - WALLENGREN, H.-D. J., Révision des 7ipulides de la Scandinavie » 99 À at AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L., comme insecte nuisible ... = 100. = LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR., trouvé en Suède ............_. » 100 es "SCHÖYEN, W.-M., Sur le groupe Arous-Ægon du genre Lycena ... > 100 À REUTER, O.-M., Communications hémiptérologiques ............ MO » 102 | SE — — Hémipières hétéroptères de la Finlande et de Ja Scandinavie » AS4E: THEDENIUS, K,-FR., Sur Cidaria olivata W. Mild He TR MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d'une larve de diptere, — ee SUSIE) RM OT i a Se Se ME ORR EL EEE 103. HOLMGREN, AUG.-EMILE, Quelques observations sur Simyra albo- D re ro venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hyménoptére parasite de ER EEE TE EEE Ärg. 8 1882 Haft. 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PA FORANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPANGBERG STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1882 Arg. 8 1882 _ Häft. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPÅNGBERG STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1882 > ph dcr ecrit aire ze ee ee Ie py eee ae te Undertecknad tillhandahäller eller star | dr däggdjur ‚och foglar, — fiskar, insekter m. m., till moderata priser. at "den präktiga och r ru fris DR. LR Skandinaviens Coleoptera af C. G. THOMSON a ae kronor. | nn. < _. Index entomologicus af D:r KATTER I75. BE Odonata Sueciae eller Sveriges Trolisländor _ JOHANSON, ı krona. 4 — Fre Stockholm i December 1882. Es Dr = x 7 af 0. M. Be finnes till a8 genom Samson ae LE. (en Allemand, F rançais ou l'Anglais) à M. F. Strasser, 9 rue Fürstenstrasse, München. (Bavière.) De Coleoptera finnas till sh hos B: Nue. = Entomolog. Adress: Helsingborg, Fogelsängsgatan. => k SL blifvit ue pa ANS halfôn: 1 Se MÖLLER, G. FR., Nove hymenopterorum species descript®............ ae =; .Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy se SANDAHL, 0. TH,, lee Föreningens sammankomster den = 230 .Sept:,ocH 14 Dec. 1882.....1....2...2..- Re ge RÉSUMÉS. |: ee REUTER, O.-M., Hémipières de la Finlande et de la Scandinavie os "WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Éphémérides trouvés jusqu'ici dans Æ 5% ARE la Péninsule scandinave _._ PAR en see BN na Ba RE MÖLLER, G.-FR., Contribution à la connaissance de la vie parasitaire dans les noix de galle et autres formations de l’öspece............ > SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiques sur les Coléoptères mr \ | Nord Honeal et arctique "7" NE See ee REUTER, O- -M., Communications hémiptérologiques = 22527 # SANDAHL, O.-TH., Bulletin des Séances de la Société entomologique SAS Vondast launnee L682... ....2......20.... RUN RE —- - FT f Ärg. 4 1888 Haft. 1 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRÄNSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPÅNGBERG STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1883 HER P ST Arg. 4 1883 Haft. 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN® AF JACOB SPÄNGBERG STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1883 FRS $ = RE, = /4° ni 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM . = UTGIFVEN A F STOCKHOLM TRYCKT.T CENTRAL-TRYCKERIET 1883 Var er wi ND “Le aa = 7 J f *% ake F4 eae LES IT