ÖRE NA ÖV SÖN NE Gå RS INR IG VING 4 SÄG ( hå NR bn SSALIR SER LISSA FUM SING LIA : | SS i SV ; SN SR SS ARS SR > 2 — G SA ATEA VN NED RANE RE SSA SIA FE Md) GR SNR St SSANG SS NI MTI N MR VU SN ERT ROESERNG FENG SR 1 (F NBT - ARS SN RA ja NN VR N Sr ANN RN RA er Ng sk) SSR > i - | ,” ; 5 A i Z RK ) a Faa Ab a RR ONS FIG z PA OG RA ERS Ry SS Me el VIE SR SÅ NS SE SS d ST a ETOD TARA EN Sör Life LV fa g ÖRNEN PA STSPMLPTRERSA TS ORANGE VR NTE HAN RE NTE RANN [Ra aAa FERRAN NL SJRNNGR NN AD Å NES se SAG NIO SE ll SN AON ÖR RID f Ir SS FASS te d HH fr A &T: NE ES Digitized by the Internet Archive in 2009 with funding from University of Toronto htip://www.archive.org/details/entomologisktidsO5ento 14 / 3 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPANGBERG FEMTE ÅRGÅNGEN 1884 STOCKHOM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1884 19.10. RS 2 "2130 JOMOTVI TAANSdT IE IRA LÖV RE DA ATA GE OM KRT UL MT I ) QL r AcAazsgonråde godat ARB I RV | : | j FRE | d r UN Å KSO FRÖ ENLE för. EG Er + AN I BPT KAR JE a C Å Ar N MM INNEHÅLL. ANDERSSON, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnadsförhål- LETA (2 a a Tee SoL RSA SE RR SPARESINN SIE RT OR pA ERE KINESER SRS NE AURIVILLIUS, SERA Svensk- Or tonal literatur 1883 , Den Entomologiska Föreningens 1 Stockholm sammankomst FS FIROREO DERE NG OVE ora So ostar NAN SA DERES SKISSA ESA re AE EL a HANSEN, H. J., Nekrolog over Jökeek CHRISTIAN SCHIODTE mo oco HOFGREN, GOTTFRIED, och NORDSTRÖM, SIMON, Revisionsberättelse för SYS Sto LS BEN EA = FFL VUG UV ID ARKEN HOLMGREN, AUG. E., Ollönborrhärjninges på Prekarans Juönopark i Kristianstads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domän- STYLELSETI scn = LI LITER STIAN RR 3 303 ID DINA I ARLA saa a dd , Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland af JoH. [PID (ÖL oocre trot bEserbptererecs de rasne sg cd Rs bosttnEr AES EboRE Sr , Gräsmasken, några ord med; djiävdning af denna skadeirisekét ueirädande 1 -Norrland,1883 455: 3355 e=et25 ost FAROR ra td LAMPA, SVEN, Bradycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny Skalbaege.. s-A0Nna 3 LAR rel Tage ARIAL en Se ena a , Anteckningar om sällsyntärö Svedska Töeptdoptera MANN SA MEVEs, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfjärilar .......-- v. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens (Acherontia Atropos) 1ef- Hadsbistoria) 20-32. ol: cal ud -SILOLU I sion sk oa sa REUTER, O. M., Fotomologiska meddelanden från Societas: pro Fa- una et Flora Fennica sammanträden åren 1882 och 1883 , Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera Hete- Yögalterr: ESSIN SNS Lets eEm 25 BUSS. MOSA FS , Species Caplidarand q quas Segt expeditta danica Galateae -.. Sker, O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm årssammankomst den 14 dec. 1883, den 29 febr., 10 maj och Dl CURT fear, SSE SEE SORTERA ENSE vat SST TEENUSS ENTER Sid:..5271695 , Nekrolog öfver OLOF IMMANUEL FÅHRAEUS ...... SKAF UREF AD PYK Tis lose ND 32 , Nekrolog öfver ANDERS FHrDkne re ÅSA LSD BREDA FARTEERG G., Fortsatte iagttagelser over arktiske sommerfugles meta- KARI MOSE RANE Lesvos bss sr rst Leer SNURRA SCHÖVEN, W. M., Om Micropteryx-larvernes optreden i vore birke- SKOVEN base sas bops soner ENE VO äns bda RN LSMNNISLN OLA FIS 2INDIA Sid. 185 ST UNGE) » 189 » IOI ida TA >» 043 » 63 » 151 > 6I » 145 » fl ENErOS » 163 JE 2195 95, 201 > III » 162 »orIOI 2 139 IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. SCHÖYEN, W. M., Tilvext til Norges lepidopterfauna fra de senere aar Sid. , Nogle exempler paa insekters masseoptraeden i de sidste par AA, Vocoesssärecstestönassöskborskesonsarttee te str ndenpe sets dre AR ETEN SPÅNGBERG, JACOB, Nekrolog öfver PETER VON MÖLLER , Nekrolog öfver OSCAR ELIS LEONARD DAHM , Orchestes popul I, 1 Gelletrakten, 553,55 SÖRENSEN, WILLIAM, Trek af nogle sydamerikanske insekters biologi , Om et par punkter af phalangidernes anatomi «soo.ooss.------ THEDENIUS, K. FR., Leucania sträminea "TREITSCHE, en för Skandi- navien ny Nöskdd PE ag PVE ER TAG AS II FRE BIS RE SR RA ARA a a WALLENGREN, H. D. gu OFörkdekukg å de FinlibpRid, ApataniidX och Sericostomatid&e som hittills blifvit funna på skandinaviska HAMOTAA SY rSe SE SAGE REÉSUMÉS. AURIVILLIUS, CHR,, Séance de la Société entomologique å Stockholm, le 1er octobre 1884 ANDERSSON, C.-G., Observations sur la vie de quelques insectes HANSEN, H.-J., Nécrologie de JÖRGEN-CHRISTIAN SCHIÖDTE -.....-.- HOLMGREN, AUG.-E., Ravages causés par les Hannetons dans une forét de V'Etat, ä Rickarum, Scanie, 18983 m....oo—ooooo0 oo ste , Hyménopteres parasites recueillis en Norrland et en Laponie par. M.,. JOH: RUDOLPHI oososscese sosse s-s sr 0 ss Soon SUSANN SE SNS — — La Charée du gramen. Quelques mots par rapport å l'ap- parition de cet insecte nuisible en Norrland dans FPannée 1883 LAMPA, SVEN, Bradycellus rufithorax SAHLB.= sosse -0ssro 22505 , Notes sur des Lépidoptåres suédois d'une certaine rareté ... MEVEs, W., Papillons nocturnes peu connus ou nouveaux en Sutde v. Post, H., Contributions å la biologie de la Téte de mot (Ache- ronthia Atropos) REUTER, O.-M., Communications entomologiques des réunions de 1882 et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica» -.:-- , Hémiptåres de la Finlande et de la Scandinavie........-.------ , Species Capsidarum quas legit Expeditio danica Galateae ... SANDAHL, O.-TH., Bulletins des séances de 14 déc. 1883, des 29 fé- vrier, 10 mai et 14 déc. 1884 de la Société entomologique å Stockholm , Necrologie de OLOF-IMMANUEL FÅHRAZUS ooscosolooosser osm —— Zeuzera pyrina L. (Zeuzera Åesculi I.) oooossssesserer sn aen , Nécrologie de ANDERS FREDRIK REGNELL osoocossooo-22-oss0-0s SANDBERG, G., Continuation des observations sur les métamorphoses des. Lépidopteres, arctiqUeSi-..--ssc----cccossrorsr secs see SENSE SCHÖYEN, W.-M., Sur les ravages exercés par les larves de Micro- $teéryx dans les foréts de bouleaux de la Norvége......------------ Sas SAB SI RASAR 39, 93, 205; » » 2» 115 225 226 207 39 92 222 92 222 94 228 22 205 229 230 209 225 228 222 é | tll SES INNEHÅLL. SCHÖYEN, W.-M., Additions å la Faune Lépidoptåre de la. Norvége dans fer courant des, derpmieres' aDNCES". mosrroseessepscerSsseresess ro 255 , Quelques exemples d'apparitions en masses d'insectes dans le Tonrant des demiéresyannédsal Bb. gumselpad-4t a Hist sce sc ssrker- SPÅNGBERG, JACOB, Nécrologie de Haven VON Mjsoe Be PISA TS SEGRA kuNEcrologie de O:=E5=L.p DAHM sus. sssessgnltod osatst es 5, Ordkentes, popnlaP. ja Gefelaryado sats. siren SÖRENSEN, WILLIAM, Esquisses biologiques concernant quelques in- sectesude, lAménque durSVdas tum od. osiblsbes , Quelques observations concernant V'anatomie des Phelangides THEDENIUS, K.-FR., Leucanria straminrea TREITSCHE, Noctuide nou- velle pour: lä ptandinaNie,, ss4..stjarucds-s$tsyapsisull. 223 WALLENGREN, H.-D-.-J., Liste des Limnopbhilides, des Naskaniden et des Séricostomatides trouvées jusqu'ici dans la Péninsule seandinave DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL. Fräfb: t- OCH As SÖRENSEN, WILLIAM, Trek af nogle sydamerikanske insekters biologi , Om et par punkter af phalangidernes anatomi..........- LS CRS W. M., Om Micropteryx-larvernes PlssdenåR i vore Pirke- SKOV BIE ASO NaN ES SDS oe: Lr dre adden tab Åsele HOLMGREN, AUG. E., Ollonborrhärjningen på Rickarums kronopark i Kristianstads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domän- SINFClSOI = sioortselvedasesdesssöbes beobssbörsdsda sido sst ditises KOKTA SANDAHL, O. TH.,; Den Batomclögiska Föreningens i Stockhola Assamptlan komst.denwi4 Det: KG -5r.sstssesakor-bs SOPA, LES SCHÖYEN, W. M., Tilvext til Norges lepidopterfauna fra de senere aar LAMPA, SVEN, FBradycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny Skalbäpse ng seb MOMOe LÄ Sr s: BIUIEIA III modellår LS HOLMGREN, AUG. EMIL, Parasitsteklar fdsarilläde i i Norrland och Lapp- Fäld ftp) ORK RUDOBBHI EE 5: sta Jösse a ÅAR sat bat ken bortse SPÅNGBERG, JACOB, Nekrolog öfver PETER VON MÖLLER -......----- SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst iden) 20 Feb” 8804 i5ist. 02 102022: as53 MEVES, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya hattfjälar SLE SN SPÅNGBERG, JACOB, Nekrolog öfver OSCAR ELIS LEONARD DAHM... AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Svensk-norsk entomologisk literatur 1883 SCHÖYEN, W. M., Nogle exempler paa insekters masseoptreden i de Sidste par aär 1. (224 RÉSUMÉS. SÖRENSEN, WILLIAM, Esquisses biologiques concernant quelques in- Septes öden FAM ÉrIgque (dä SEE -sroocsddoerosedessesscerråssrssner. TOT Sid. 207 210 88 VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. SÖRENSEN, WILLIAM, Quelques observations concernant l'anatomie des PhalangidéS ::s:ss--scos=$ ss ss 865 ås scn utses a ses ASSR AR KIND OEI NS fr SCHÖYEN, W.-M., Sur les ravages exercés par les larves de Micro-' gtéryx dans les foréts de bouleaux de la Norvége............------ » 88 HOLMGREN, AUG.-E., Ravages causés par les Hannetons dans une forét de lEtat, a KRickarum, Scanie, F993..---r sie SIONKeN 2 89 SANDAHL, O.-TH., Grande séance annuelle de la Société entomolo- gique, få, Stockholm; "Le KpP4rdECembre TG9 3 ---ocs pos ss os se ke REN » 89 SCHÖYEN, W.-M., Additions å la Faune Lépidoptåre de la Norvége dans. 1e courant des dernigresvannéesi120v2 Crea ao aus LAMPA, SVEN; Bradycellus ”rufilkorax SAHLBI. ooooodcsdoocseo--ioss=2e cs AS DE HOLMGREN, A.-E., Hyménoptéres parasites recueillis en Norland et en Laponie par NM. JOH. /ARUDOLPHIU I York io Isis NERe SPÅNGBERG, JACOB, NéEcrologie devPETERIVONS MÖRDLERSI ISSNISED0IeS 92 SANDAHL, O.-TH., Séance de la Société entomologique å Stockholm 1820: fÉVNEr I 804 jonsson ÅG no bl des oke dl ekör o dosor Edane Hk dp RASA » 93 MEVEs, W., Papillons nocturnes peu connus ou nouveaux en Suede » 94 SPÅNGBERG, JACOB, NEcrologie de ,O.-Es-L:, DAHMosooososooos ooo RSA SCHÖYEN, W.-M., Quelques exemples d'apparitions en masses d'in- sectes dans le courant 'des dernidres années. u.ootoososssorosess---- OA Häll: So. SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens sammankomst den TO; majs d4 usuosbilbl oso. tee ont bengt a SA Eon AASE INSE Sid. 95 HOFGREN, GOTTFRIED, och NORDSTRÖM, SIMON, Revisionsberättelse fÖRV Är, [083 scsacscrnsrarssönns2sersnr SY Ydae skede ss dryga sn AEA SANNE EET THEDENIUS, K. FR., Leucania straminea TREITSCHE, en för Skan- dinavien ny Noctuildl so oo.ses-ssscescsöreboctbeh Sabo osten ER EA RATE | HANSEN, H. J., Nekrolog öfver JÖRGEN CHRISTIAN SCHIÖDTE -.....- Av itör | SANDAHL, O. TH., Nekrolog öfver OLOF IMMANUEL FÅHRAUS-...... SA TTT WALLENGREN, H. D. J., Förteckning å de Limnophilid&, Apataniid&e och Scricostomatid&e som hittills blifvit funna på skandinaviska halfön: sooosssssspsrsrsde rer dvs urpnr görs dress sec röra seg AES FEL ARE VAN SANDBERG, G., Fortsatte iagttagelser over Arktiske sommerfugles meta- MOTPhOSET, 7 mudgne sa ATEN bl st Hon AS SES Esa a AAA SSR LAMPA, SVEN, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera...--- kh 145 HOLMGREN, AUG. EMIL, Gräsmasken, några ord med anledning af denna skadeinsekts uppträdande i Norrland 1883 sooosooooomo0ee000- 2 I5I SANDAHL, ; Os: TER LeEUZera, pPYLEA, Toyo keso rdn 2 ASSR STAN » 162 REUTER, O. M., Entomologiska meddelanden från Societas' pro Fa- una et Flora Fennica sammanträden åren 1882 och 1883 -..... SL 10 ujällkännagifvanden ss. .sss.....soosoooo205sero str se FRE AL EEE $1 Te Häft. 4. REUTER, O. M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera FI ÖterOptefA, ss: .ssoho ooo sac cor asari o paa Rn Sen a SL EE ATERN SIN WE EE INNEHÅLL. ANDERSSON, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnadsförhål- CRS SSA SIR AB ar RE RAR TRE RR (BORA SA SN SRENE ELEN AURIVILLIUS, CHR., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm Mg mnanktolst. den; FF OKLOHER: 004: ooc-ccsa ds ocoe tones SE Kocs Scen SANDAHL, O. TH., Nekrolog öfver ANDERS FREDRIK REGNELL -.-... v. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens (Achkerontia Atropos) lef- FRPREDISEOTIA, <= 5 = ct ANNES BENA EO 1 SNRA NNE ARENAN ARA REUTER, O. M., Species Caspidarum quas legit expeditio danica Ga- KAPA CS 5 BIT ERAN TREE 205 a gor AA SEE Sr OS See SPÅNGBERG, JACOB, Örchestes gopuli L. i Gefletrakten s.....oo.oo...oo... SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm års- Sam mäNkomstiden: 14, december 1004.— —--c.sesce-sdcoossoosobocdss st REÉSUMÉS. SANDAHL, O.-TH., Réunion de la Société entomologique å Stockholm, LE OST GrL Toker SEE ET SS eAeE een TA re ER ANNAS NART RN TINA THEDENIUS, K.-FR., Leucania straminea TREITSCHE, Noctuide nou- NELEKPOUSAR SCandiNaViC] sossscesssoscersrbsiassardesssesdsiorssns rr Eton HANSEN, H.-J., Nécrologie de JÖRGEN-CHRISTIAN SCHIÖDTE -......... SANDAHL, O.-TH., Necrologie de OLOF-IMMANUEL FÅHRAUS ......... WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Limnophilides, des Apataniides et des Séricostomatides trouvées jusqu'ici dans la Péninsule scandinave SANDBERG, G., Continuation des observations sur les métamorphoses BESPE EPI O pPLOTES KATG LIG UESk rose p rn RaE o E son reses LAMPA, SVEN, Notes sur des Lépidoptéres suédois d'une certaine rareté HOLMGREN, AUG. EMIL, La Charée du gramen. Quelques mots par rapport å Vl'apparition de cet insecte nuisible en Norrland dans HASH CE RS O SNES ENA RSA SOU SID Bl fe sia SANDAHL, O.-TH., Zeuzera pyrina L. (Zeuzera Åesculi L.)-.....--.- REUTER, O.-M., Communications entomologiques des réunions de 1882 et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica»......... , Hémipteres hétéroptéres de la Finlande et de la Scandinavie ANDERSSON, C.-G., Observations sur la vie de quelques insectes.....- AURIVILLIUS, CHR., Séance de la Société entomologique a Stockholm, IE EE (SUGID (SR Uolol HESSE SERENA RETA RNE SARS SANDAHL, O.-TH., Nécrologie de ANDERS FREDRIK REGNELL...-.-.---- v. Post, H., Contributions å la biologie de la Téåte de mot (Ache- SETS ASSA EK ORO SSB ESR TSE LS BONO a Rek ab 2yel veg a an REUTER, O.-M., Species Capsidarum quas legit expeditio danica Ga- LANGE De ee ESA ESS LER SRS SE, PRI MANN a TAS BPANGBERG, ,)., Orchestes gopuli IL. 2 Geflé s.oscccboscerisvissosgoscsessen SANDAHL, Osc.-TH., Grande séance annulle de la Société entomolo- gique a stockholm, le 14:décembre 1994 2. .soocss.ccoores-ocbos-c- » » » IViTE 185 189 191 193 195 200 201 205 207 207 209 210 2203 222 222 225 225 225 225 226 228 228 229 229 229 3 je | - + + då i 4 SANNA TRANS Yr äkdt SN Ta VO är skälet ITIS tingen SÖ faludso!a I LE RURNG RN Ar MO i Ne KAR smlOTER feb: räk (Er. rö sva atÄNNE NÖSN SöS SORAN Ner. Te | Ta VAAN IN slags Hasthöck unga för ö 4 "e evransen rött OMMOSIDA INS frun? memor von VR Nä C! I d - - år An Ni rp re GA RAJ SÅ PR TARA FRIN adl 4 i -reslMt Kör2 CA HöyTOL BNI forn me Fä ing ; IPA ANOR tf ROMA 5 ; FILMARNA Vövåtlal f tdtdAN | trolig ARN +!) aina Hl ov ACRNTA JAG 30 n | deras v Vörå mn skn NV EAS WO dl | ud Air MTI FEUSESENE ivnAN ” HATA ö av SNiNRSKAa Rå tan Ny ro ”- : Vego uR 4 Arve De dal) ah HAr M pant töms nutyotöV str NOA oa TTR ä& olkaal på hiffitejnmtT sat VN SATSER 1 a SVARA SlUEnHIVE OL KARI Lägg 0 AVN Ake [ÅG van HANE sd 0 Mn Heta ne SESYRAETER HT Md 08 26 JA | RE YNÖN er på SKyläv suintvad vt srebrave ENTIKFJULNS I rv WAI RoNRå katt ålen UU Luanmeu VART EN Lr ff DARIA 10 inlagt atläsvant Ks Gå [THAT & sön p = S 0 är , a JUN CINGS VIN . vå TO or FW VASNNSY AJ FN 6 Or HETS vitgr al dönldutr Sandro äre Inser rd 3 ra MRS ERA vg gina gt SM ; Un oh baoslnvt al 26 avrvågTIR ver äm agan I SUSAN TD ble natt kt dårar NRA BISVIGA) al fiskkrst TIN I TOT vu fa SAR REN KR EL Uv Å IAAF Ha zl$ heden 284 | Mrs st BRA Za BO AT HR uj tp 3 aurblige) MAMAGRTAN Qt ' - 3 16 Eb setvsötr VIE, Sd v: Ges AS | ho VR be «INMONA 4 sö jan, KIRAN aha 4 ADR & BER a PK z iSomdf ; SAST - OANER SPIRA Na FA ry - GC vv I TRAEK AF NOGLE SYDAMERIKANSKE INSECIERSTBIOEO GI VED WILLIAM SÖRENSEN. (Tab. I. Fig. 1—106.) Under mit Ophold i 1877—78 hos mine gjestfrie Venner, Herrerne CHRISTIERNSON Og STRUNCK, ved Riacho del Oro's Ud- löb i Rio Paraguay beskjeftigede jeg mig med nogle anatomiske og physiologiske Studier, deels af Gonyleptiderne," deels af Ly- dorganerne hos Characiner og Siluroider.” Naar jeg var Oover- haands tret af den med disse Arbejder forbundne Stillesidden, foretog jeg mig Smaaudflugter i den n&ermeste Deel af Skoven og Camp'en for at glede mig over den fyldige Natur. Det jeg derved og paa anden Viis har havt Leilighed til at iagttage af forskjellige Insecters Liv, tillader jeg mig at fremstille her. Termiter. Af disse kunstferdige Dyr har jeg her seet tre Arter, som jeg ikke har kunnet faae til at falde sammen med Beskrivelsen af nogen af de hidtil kjendte Arter og som jeg derfor har be- skrevet ved Slutningen af n&erverende lille Afhandling. Om Bygningen af Gonyleptiderne, en Type af Arachnidernes Classe (Naturhist. Tidsskrift 3 R., Bd. XII, p. 97—222). ? Resultaterne heraf vil, forhaabentlig til neste Aar, fremkomme i en Afhandling, betitlet: Om Lydorganer hos Fiske. Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 1 (1884). I > ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Termes Strunckii. Denne Termit er en lille Art, hvis merkverdigt smaae Sol- dater — de overgaae ikke synderligt Arbejderne i Störrelse — ere slanke ligesom disse. Deres Boer, som de opföre paa Tre- ernes Stammer, have et ejendommeligt nubbret Udseende paa Grund af at Overfladen gaaer op og ned, rettende sig efter de yderste Kammeres Form. Massen, hvaraf de bestaae, er egentlig nöddebrun, men selve Overfladen bliver under Indflydelsen af Vejrliget askegraat, saa at de, hvad Farven angaaer, let falde sam- men med Barken paa de Treer, hvorpaa de sidde. Saameget desto mere stikke de af ved deres mere eller mindre knudefor- mige Udseende. De findes temmelig ligeligt spredte over Sko- ven, saavel i Udkanterne som i det Indre af Skovöerne (thi i denne Form optreder Urskoven her) og ere talrige overalt, ikke alene ved Riacho del Oro men ogsaa paa andre Steder, som jeg har seet, af den Argentinske Republiks store Provinds El Gran Chaco, mellem Ascuncion og Mundingen af Rio Paraguay. Om det kun er een Art, der er udbredt her, eller maaske flere, skal jeg ikke kunne sige med Bestemthed, da det som Regel er me- get vanskeligt at komme til Rederne. De ere nemlig kun meget sjeldent anbragte paa den nederste Deel af Stammen og kun eengang, ved Riacho Corumba, har jeg seet et Bo tet ved Fo- den af et (halvt omstyrtet) Tre; men som oftest sidde de 20— 30 Fod over Jorden. Störrelsen er meget forskjellig: de mindste, som jeg da har lagt Merke til, vare vel et Qvarter (ca. 1,5; Dem) efter deres störste Dimension; den störste sad i en 7 Fods Höjde paa en over 6 Fod tyk Trestamme, omgav denne paa alle Sider og ragede en 2 Fod frem fra Stammens Overflade med en lod- ret Udstrekning af 3 Fod. Den har altsaa havt et Rumfang af omtrent 66 Cubikfod (ca. 2,5; Cubikmeter). Det Indre bestaaer af Kammere (Celler), der have en meget uregelmessig Form og vel en meget forskjellig Störrelse men dog altid ere store i Forhold til Dyrenes Lidenhed (störste Diameter fra 7—30 Mm.; mindste fra 4—17 Mm.); de staae i Forbin- delse med hinanden ved smaae, i Gjennemsnit elliptiske Gange (hvis störste Diameter er 2,5; Mm.), oftest saa korte, at de blot vise sig som en Aabning paa Skilleveggen mellem Kamrene. SÖRENSEN: TRAEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 3 Massen bestaaer af tygget Plantesubstans, vistnok vesentligt Bark og er meget skjör, saa meget desto mere som V&ggene ere me- get tynde, ikke I Mm.; de knuses derfor, naar Treet feldes, hvorpaa de sidde. Det er derfor ingenlunde let at skaffe sig et smukt Exemplar af denne Arts Bo. De anlegge deres bedekkede Gange i eller paa Barken af det Tre, hvorpaa de have opslaaet deres Bolig, men benytte sig kun af Gange i Veddet, hvis dette iforveien er huult, og de öde- legge ikke Treernes Ved,' Noget, jeg med Lethed har kunnet overbevise mig om, da jeg har seet en M&ngde feldede Treer: hvor der da fandtes Termiter inde i Veddet, var det altid i na- turlige Huulheder, Spalter, oftest meget vide, men aldrig Gange. Og Tömmerhuggerne der paa Stedet feldede da ogsaa ligesaa vel de Treer, hvorpa der fandtes Termitreder, som andre; hvad de neppe vilde have gjort, naar deres Erfaring havde lert dem, at Termiterne ödelagde Veddet. j| Hvor deres Gange krydses paa Barkens Overflade, var der undertiden bygget en lille Klump med nogle ganske faa Kammere i, men jeg har aldrig seet mere end een Rede paa samme Tre, saa at jeg antager, at denne Art vedbliver med at bygge Reden större med Tiden. Termes Christiernsonii. Det sydligste Sted, hvor jeg i den Argentinske Republik har seet Termiter, er 1 Provindsen Santa Fé, et Par Miil Nord for Rosario, hvor jeg fandt nogle faa Individer under Hestegjödning paa Camp'en. Imidlertid var det mig ikke muligt at see nogen ikäestöpgtöjegformoder -tderfor, at ide Thershavernöjedes medvat indrette sig nede i Jorden. — Nogle Mile Nord for Byen Pa- rana, 1 Provindsen Entre-Rios, var der etsteds paa Camp'en tal- rige Termitboer ovenpaa Jorden, omtrent af Störrelse som et Muldvarpeskud. ” Men först oppe i Provindsen El Gran Chaco optraadte de ! Hermed vere det dog ikke sagt, at de ikke skulde angribe trösket Tre; det gjöre de temmelig sikkert, ligesom T. Christiernsonii. 2? De ved Rosario og Parana forekommende Termiter tilhörte ikke T. Christiernsonii. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. paa Jorden byggende Termiters Reder med anseeligere Former. Den almindeligst udbredte var T. Christiernsonii, som findes mange Steder paa Camp'en — thi der er nemlig visse Strekninger, hvor Termiterne ikke findes, som jeg mener at have bemerket, paa Grund af, at Camp'en der er udsat for, til visse Tider, at settes under Vand. Men nesten overalt optrede de meget sel- skabeligt, saa at deres Boer paa visse Steder staae med kun faa Alens Mellemrum. De ere kegleformige med afrundet Spids og opnaae som oftest kun en Höjde af godt 3 Fod med en Grund- diameter af omtrent 4 Fod, altsaa et Rumfang af henved 12 Cubikfod (ikke fuldt '/, Cubikmeter). TImidlertid er der et vist Forhold mellem deres Störrelse og inbyrdes Afstand; thi jo större denne er, desto större ere de enkelte Boer. Saaledes vare spredt staaende Tuer af 4—5 Fods Höjde ikke sjeldne. Men kun en eneste har jeg seet, som var 10 Fod höj;! den stod ligeoven- over den paa dette Sted höje og stejle Brink ved Riacho del Oro, hvor de Herrer CHRISTIERNSON Og STRUNCK havde et af deres vesentligste Udskibningssteder af Tömmer; men den var ogsaa fuldstendig isoleret, idet den nermeste Termitrede var flere hundrede Alen borte. Den var mere spids end ellers, idet den kun havde en Grunddiameter af 5 Fod; dens Rumfang var saa- ledes omtrent 65 Cubikfod. Hvor de ere meget tetstaaende, findes der ogsaa altid unge Reder i forskjellige Udviklingstrin. Begyndelsen til en ny Rede gjöre Insecterne ved at sammenkline Straaene i en Grestue med Leer, og overeensstemmende hermed vokser Boet först sterkt i Höjden; saaledes ere de 1 Fod höje med kun 4 Tommers Tyk- kelse. --Naar det; har /denne :Störrelsej ter det! "megetviskjortrog löst i sin Masse paa Grund af, at en forholdsvis stor Deel af det indtages af Grzesstraaene, der endnu stikke op ovenover Re- den. Dennes Form er som en Fölge deraf tillige meget uregel- messig. Men efterhaanden forsvinde Gresstraaene baade over og indeni Reden, altsom denne tiltager i Störrelse. Er den först blevet en 2 Fod höj, er selve dens Masse fast nok, men den kan endnu med Lethed rives omkuld, idet den, om jeg saa maa sige, ikke endnu er groet fast til Jorden. Ved store Boer " Det maa dog bemerkes, at jeg egentlig ikke veed, om den var beboet af den her omhandlede Art, da jeg ikke aabnede den. SÖRENSEN: TREK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 5 er der derimod ingen skarp Grendse mellem den overjordiske og den underjordiske Deel, og de ere tillige saa faste, at det kun er muligt at aabne dem med en Hakke. Af de större Tuer har jeg vel nok aabnet endeel, men kun nogle faa (vel omtrent 6) har jeg, for at udtage Dronningen, brudt ned ligetil Jordens Overflade; men jeg fandt ikke Dronning i nogen af dem. Man kunde maaske deraf slutte, at det Kammer, hvori Dronningen opholdt sig, fandtes nede i selve Jorden. Dette kan jeg imid- lertid ikke troe, da der i de större Reder ikke fandtes egentlige Gallerier ved Jordens Overflade men kun Begyndelsen af de fra Boet udgaaende underjordiske Gange. Men tager man nu tillige Hensyn til, at der findes Boer af meget forskjellig Störrelse og altsaa meget forskjellig Alder mellem hverandre, sammentrengte paa et lille Areal, og at der (ogsaa i de Reder, hvori jeg havde forvisset mig om at der ingen Dronning var) fandtes Individer af alle Udviklingstrin, saa er det mig ikke muligt at indsee andet end at (endeel af) de större og smaae Tuer i Virkeligheden til- sammen udgjöre een Stat, eet Samfund, hvormed det ogsaa fore- kommer mig at passe fortreffeligt, at de (meget) store Tuer vare mere eller mindre isolerede, med andre Ord: at Termiterne af denne og efterfölgende Art skaffe sig större Huuslejlighed enten ved simpelthen at forstörre det gamle Bo eller ved at anlegge nye ved Siden af." Hertil kommer endnu, at jeg har truffet vingede Individer i smaae Boer, neppe 1,5 Fod höje. — Af de vanskeligere tilgjengelig Reder af T. Strunckui har jeg kun gtennemrodet et Exemplar, men der fandtes ogssa en Dronning iden: De bestaae af det fineste Leer og Massen er heelt igiennem 2 eensartet, med Undtagelse af en Kjerne,” der ligger omtrent i Höjde med Jordskorpen; den er meget skjör, da Vaggene mel- lem de her forövrigt temmelig snevre Gallerier (7 Mm.) ere me- ' Denne Tankecombination har, hvor simpel den end er, först fremstillet sig for mig, efterat jeg havde forladt Landet. Ellers vilde jeg naturligviis have foretaget en Pröve paa Rigtigheden deraf ved at nedbryde nogle af de meget store Tuer, hvoraf der tilfeldigviis ingen fandtes i Ne&rheden af vore Hytter. >” En lignende er beskrevet af EUDELIN DE JOUVILLE fra en Ceylonsk Jordtermits Rede. — See HAGEN: Monographie der Termiten. Linnea ento- mologica Bd. XII, 1858, p. 249. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. get tynde (1 Mm.); de ere desuden heelt igjennem sorte, idet Leret er sterkt bitumineust, saa at det brender med klar Flamme uden dog at tabe synderlig af sin Vegt. I den övrige, langt större Deel af Reden, udgjöre derimod Gallerierne den mindste Deel, idet Veggene imellem dem her ere betydeligt tykkere. Der kan ikke godt vere Tale om Kammere, da Gallerierne (som jeg foretrekker at kalde dem), der tilsyneladende gaae uden no- gen bestemt Orden, ikke have nogen — end ikke tilnermelsesvis -— bestemt Form men slynge sig igjennem Tuen, snart videre, snart snevrere; hist og her förer der smaae Stikgange fra det ene Galleri til det andet. ' Galleriveggene ere overalt overtrukne med en tynd sort, bitumineus Skorpe. Naar man slaaer Hul paa et Bo, flygte Arbejderne, medens Soldaterne modigt komme frem i Brechen, hidkaldte ved den Lyd, som baade Arbejderne og Soldaterne (hos denne Art) frem- bringe ved, gjentagne Gange, hurtigt at slaae Hovedet imod Gal- leriernes V&egge. Denne Lyd er vel yderst svag for det enkelte Individs Vedkommende, men tilsammen frembringe de en Lyd, der aldeles lyder som en, tydeligt hörlig Hvislen. Denne Arts Soldater bide meget kraftigt med deres seglformige Mandibler og angribe med den samme Hensynslöshed for deres eget Liv som Myrer under lignende Forhold — men paa Grund af deres Blind- hed langtfra med den samme Energi, idet de aldrig forlade Boet for at skride til Offensiven. De holde sig kun i selve Brechen; bryder man derfor fremdeles ned paa Tuen, trekke de sig tilbage til Brechens nye Rand. Jeg har aldrig fundet Forraad af Födemidler i denne eller den paafölgende Arts Tuer. Af andre Insecter har jeg i denne Arts Reder kun fundet fölgende: en enkelt Gang, i et temmelig ungt Bo, nogle Lamel- licornlarver, som ved deres Gravning havde bragt Gallerierne til at styrte sammen paa deres Vej — underligt nok, at Temiterne ikke havde drebt dem — de levede vistnok af Gresstraaene i Boets Indre; et Par Gange hos T. Orensis en Elaterlarve. Intet af disse Dyr vil imidlertid kunne siges at staae i nogen organisk Y Den yderste gallerilöse Skorpe er 20—25 Mm. tyk; Galleriernes störste Vidde 15—18 Mm., i »Kjernen> 7 Mm.; V&exggenes Tykkelse 3—10 Mm., i »>Kjernen» I Mm.; Stikgangenes Vidde 2—3 Mm. I SÖRENSEN: TRAEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 7 Forbindelse med ”Termitsamfundet, men endnu mindre gjelder dette om nogle Pompilier, der havde indrettet sig deres enkelt- staaende Celler i den yderste, gallerilöse Veg af en stor Tue af T. Orensis. Ofte havde nogle Myrer (en mindre, sort Art), der udelukkende leve af Planteföde, indkvarteret sig i Termitboerne, men de fandtes da altid i Toppen af dem, hvorved begge Par- ter vare vel tjente. Myrerne havde da altid nogle Huller for- oOveniipaa Boets, Veg. Jegihar ikkeylagt Maerke,, atiden Deel, som de beboede, var afsondret fra den nederste Deel, hvor Ter- miterne opholdt sig. Bröd man Hul paa en saadan af Myrer og Termiter 1 Fellig beboet Tue, styrtede Myrerne sig ganske vist som rasende over Termiterne, naar de bleve blandede sammen; men ved slige Lejligheder kaste Myrer sig jo over Alt muligt. Ellers tilföjede de dem vistnok ikke nogen Meen, ligesom jeg paa Madeira i en 1000 Fods- Höjde flere Gange har truffet Myrer og Termiter ganske fredeligt sammen under smaae flade Steen, der laae halvt nedsenkede i Muldskorpen.! I et Bo findes der altid Soldater og Arbejdere, forskjellige Udviklingstrin af disse? og til visse Tider vingede Insecter eller Individer af forskjellig Störrelse med Vingeskeder. De mindste Individer, der treffes med disse og som altsaa derved godtgjöre sig som vordende (fuldt-) kjönnede Dyr, ere ikke lidt mindre end fuldvoksne Arbejdere. Da man seer Individer af meget for- skjellig Störrelse med Vingeskeder, slutter jeg deraf, at de mindst 2—3 Gange skifte Hud som Nymfer. De vingede Insecter komme frem i talrige Sverme. Dette Syn har jeg kun seet faa Gange; det indtraf hvergang med stille og varmt Vejr, kort (1—2 Timer) för Solnedgang — og Aer fandt det Sted ved Begyndelsen af den svale Aarstid (thi Vinter kan man vanskeligt kalde det) og, hvis min Hukommelse ikke svigter mig, thi jeg havde forsömt at notere det, i Mai Maaned. Hvor simple end Termiternes Munddele ere, existerer der ! Ved at velte en af de omtalte smaae Reder ved Parana fandt jeg en Bothriurus vittatus GUÉR. (B. Bonariensis C. L. KOCH), den eneste Skorpion, jeg har taget i La Plata-Staterne. ? Jeg har undladt at legge serlig Merke til, hvor tidligt man kunde skjelne de unge Soldater. 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. dog ikke nogen fyldestgjörende Fremstilling af dem;' jeg har derfor afbildet dem paa den vedföjede Kobbertavle. Ved at sammenligne Soldaternes med Arbejdernes, vil man see, at Ma- xillerne og Labium ere eens hos begge Slags Individer, fraregnet, at de, og da serligt mala interior maxille, ere betydeligt spin- klere hos Soldaterne. Men Mandiblerne ere meget forskjellige. Hos Arbejderne have de Form af korte Huulmejsler, hvis skjée- rende Rand udadtil er trukket ud i 3 store afrundede Tender, medens der paa Mandiblens inderste Hjörne findes et tverrifet, skaalformigt Parti, der paa venstre Mandibel (Fig. 1) er anbragt paa dens nedadvendende Flade, men paa selve Randen af den höjre ”Mandibel' (Fig! 3)>” Hös” de vymgede Insecter, selv Hos Nymferne, er det uden Tve&errifler og er paa begge Mandibler anbragt paa Randen; iövrigt ere Mandiblerne aldeles som hos Arbejderne. "Det brede tverrnflede Parti, "det sombekjendtres ejendommeligt for plante&xdende Insecter, findes ikke paa Solda- ternes Mandibler, som jo fremvise en rig Mangfoldighed i Til- lempning og Udstyr hos de forskjellige Arter, hvorom man kan danne sig en, rigtignok overfladisk, Forestilling ved at kaste et Blik paa de Soldater, HAGEN har afbildet i sin Monographie af Termiterne, medens de ere merkverdigt eens hos Arbejderne, endogsaa af temmelig fjerntstaaende Arter. Hvilken Form nu end Mandiblerne have hos Soldaterne — og jeg har undersögt saa forskjellige Former som de her beskrevne og T. Reinhardi Schiödte” (in literis) — saa mangler det knudeformige Parti altid, ligesom der heller ikke er mig nogen Soldat bekjendt, der har huulmejselformige Mandibler, hvilken Form jo er characteristisk for Insecter, der bearbejde faste Plantedele. Det vil derfor ikke vere nogen overilet Slutning, at Soldaterne ere ude af Stand til selv at afbide og tygge deres Föde, men maae mades af Ar- bejderne. ! Den correcteste, jeg kjender, er givet af S. BaAscH: Untersuchungen iäber das Skelet und die Muskeln des Kopfes von Termes flavipes (Zeitschr. f. wiss. Zool. XV, 1865, p. 56. — Tb. V, fig. 4 [—5])- ? Den Termit, hos hvem de merkverdige termitophile Staphylinslegter Corotoca SCH. og Sphirachtha ScH. (Kgl. Danske Videnskab. Selsk. 5 R., Bd. IV. 1, 1856, p. 41) leve. Soldaten, hvis meget lange og tynde Man- dibler Schiödte anseer for Springstokke i Analogi med DANIEL ROLANDERS Beretning, ligner T. debilis? HAGEN (loc. cit. Tb. I, fig. 15). SÖRENSEN: TRAK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 9 Ogsaa i en anden Henseende udmerke Soldaterne af denne og visse andre Arter — saasom T. dirus — sig fremfor Arbej- derne ved at have et lige fremad- eller svagt opadrettet kegle- formigt Horn foran paa Hovedet. Dets blödhudede afstumpede Ende (Fig. 10) er langs Randen omgivet med en Kreds af ind- adkrummede Haar og har i Midten en skaalformig Fordybning, i hvis Bund der findes en aflang, lodret stillet Aabning. Dette er Udmundingen for en Kjertelsek (Fig. 11), hvis Hals strekker sig op igjennem Hornet, men hvis Sek ligger i selve Hovedet ovenover og imellem de svere Muskler, der gaae til Mandiblerne. Inderst bestaaer den af en tunica intima, der omslutter et stort Huulrum, dernest af langstrakt cylindriske Celler, der löbe ud i en underlig kegleformig Proces i den mod Overfladen vendende Ende. Indholdet er svagt kornet, med stor og tydelig Celle- kjerne. Kjertelsekken er omgivet med talrige fine, tildeels gre- nede Muskelfibrer, der krydse hverandre i forskjellige Retninger; ogsaa Halsen er forsynet med Muskler, men mindre rigelgt. Muskellaget er bekledt med en fast Bindevevshinde med aflangt runde Bindevevslegemer af ulige Störrelse; »Intercellularsubstan- sen» indtager en större Deel af Fladen end Celleresterne. Fon- tanellen, som HAGEN kalder dette Organ, findes hos mange Ar- ters Soldater, men viser sig i Almindelighed som en forhöjet lindseformig Plet med en Indsenkning i Midten. Hos Arbej- derne af denne Species findes der vel en lille lindseformig Plet men uden nogen Indsenkning og hos de tre Spiritusexemplarer, som jeg her undersögt af denne Grund, kunde jeg ikke finde nogen Kjertelsek; saa enten er den meget lille eller ogsaa er der ingen. Hos Soldaten af T. Orensis mangler den. Men hvortil tjener denne Kjertel? Den Mening er blevet hypothetisk fremsat, at den af Fontanellen udgydte Ve&dske skulde tjene til at indvirke paa Treet eller andre Plantedele, saa at de lettere kunde afbides og tygges. Dette forekommer mig imid- lertid aldeles usandsynligt, da Fontanellen som Regel idet mind- ste er betydeligt sterkere udviklet hos Soldaterne (ogsaa af andre Arter), der ikke ere istand til med deres Mandibler at sönderbide og tygge Föden, end hos Arbejderne.' Men den vesentligste ! Man vil maaskee synes, at det netop var en Grund til at antage hiin Mening, da den isaafald kunde tjene til Erstatning for deres til Födens Be- 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Indvending, der stiller sig for mig mod hiin Mening, er, at Spytte- kjertler — og som en saadan maatte Kjertelsekken jo isaafald opfattes — intetsteds hos Insecterne udmunde frit paa Hovedets Overflade, adskilt fra Munddelene; men af Spyttekiertler findes de sedvanlige thoracale, der med en til Slutningen felles Udför- selsgang udmunde i Hypopharynx (lingula HAGEN). Men som det alt er bekjendt give Termiterne en Lugt fra sig, der iövrigt ikke er videre sterk, naar man trenger ind i deres Bo; eller med andre Ord: de ere som saa mange andre Insecter forsynede med Kjertler, hvis stinkende eller &tsende Afsondring tjene til med större eller mindre Held at beskytte dem mod overlegne Fjender. Og Stinkkjertler ere ikke stedbundne. Mig forekom- mer det saaledes langt naturligere at anse dem for Stinkkjertler, der netop som Regel ere (sterkest) udviklede hos Soldaterne 2: hos de af Samfundets Individer, hvem det blandt andet paahvi- ler at forsvare Boet — og hvis Mandibler som Regel ere udvik- lede, ikke som Tyggeredskaber, men som Vaaben. Og det vil vere 1 fuld Överensstemmelse med denne Opfattelse, at de om- talte Kjertler mangle hos de tiltrods for deres uhyre Mandibler vergelöse Soldater af T. Orensis og T. lacus sancti. Denne Art har jeg truffet i Fouragering i Jorden paa Camp'en og 1 Planted&ekket inde i Skovöerne, hvor de blandt Andet bi- drage meget til at tilintetgjöre, serlig mindre Stykker, henlig- gende dödt Tre, naar det da ikke er for haardt — thi jeg har seet Stammer af Loxopterygium Lorentzii, der vare feldede af tidligere Tömmerhuggere og som havde ligget i Aaringer i Sko- ven: Splinten var forlengst forsvundet, men det haarde Kjerne- ved laae endnu friskt og sundt; de eneste Organismer, der havde formaaet at angribe det, var Buprestidelarver. ”Treer i tyndere bevoksede Udkanter af Skovöerne, der vare feldede af Vinden saaledes, at de vare komne til at ligge ude paa Camp'en, har jeg aldrig seet angrebet af Termiter, fordi, kan jeg tenke, de der vilde have veret for sterkt udsatte for Solens Hede og vel ogsaa fordi der har veret nok af anden Föde. — De have al- handling uskikkede Mandibler. Men selv reent bortseet fra det Vovede i et saadant Raisonnement, vil det ikke kunne forenes med Fraverelsen af Fonta- nellen hos Soldaterne af T. Orensis. SÖRENSEN: TRAK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. II drig tilföjet os den ringeste Meen i vore Hytter, hverken paa den ene eller den anden Maade; forskjellige Arter Myrer plyn- drede os derimod regelmessigt. Termes Orensis. (Figg. 13—106.) Denne Art er ikke saa almindelig udbredt som den fore- gaaende, idet den kun fandtes paa visse Steder af Camp'en, hvor dens Tuer stode omkring imellem den foregaaende Arts, som de tillige lignede aldeles i Form. Da jeg aabnede en af deres Re- der, vare Soldaterne mig straks paafaldende paa Grund af deres veldige Hoved og merkverdige, nesten vredne Mandibler. De forsöge ikke som forrige Arts Soldater at verge Tuen i den frem- bragte Breche, men trekke sig tilbage i det Indre ligesom Ar- bejderne. Griber man en af dem, gjör den vel som oftest et Forsög paa at klemme med sine lange Mandibler, men det har ingen Art, thi da de hverken ere spidse eller skarpe, kunne de nemlig ikke bide — og jeg tager ikke i Betenkning at kalde dem vergelöse, medmindre de da staae ligeoverfor Dyr, der baade ere meget smaae og meget tyndhudede, thi som jeg ret straks skal vise, er den ene (venstre) Mandibel ikke engang rigtigt stiv. — Derimod frembringe de et lydeligt Smeld med disse Mund- dele og hermed henger det saaledes sammen. Som man vil see af de vedföjede Figurer, ere Mandiblerne meget forskjellige i enhver Henseende; den höjre (Fig. 16) er nesten lige, sterk, bred, i Gjennemsnit trekantet, tykkest henimod den udvendige Rand og i Enden forsynet med en skraa udhulet Flade;' der "er anbragt paa den 'inderste nederste. Side. ' Den venstre Mandibel (Fig. 15) er endnu merkeligere: ved Grunden tyk og sterk, nesten kugleformig, men knibes saa pludseligt ind 1 en fra Rygsiden udgaaende, lang, ganske tynd, men ret bred Lamel, der er bugtet to Gange op og ned og i Enden svulmer op til en tyk Klump. Den er omtrent saa meget lengere end den höjre Mandibel, som dens klumpformige Ende udgjör. Höjre Mandibels Flader ere vandrette, venstres ikke aldeles, idet den skraaner lidt nedad med sin inderste Rand. Endnu merkeligere er imidlertid den Stilling, i hvilken de ere indleddede paa Ho- 2 ENTOMOLOGISK ”'TIDSKRIFT 1884. vedet. Venstre Mandibels (nederste) Ledkugle sidder nedenfor, men tillige foran og udenfor dens (överste) udhulede Ledflade; den beveges derfor i et Plan, der ikke er aldelesskonzontalt) saa at Lamellen kommer til at beskrive et Stykke af en Kegle- overflade, hvorved dens Flader indtage en mindre vandret Stil- ling i adduceret end i abduceret Stand. - Den höjre Mandibels (nederste) Ledkugle sidder derimod udenfor men tillige lidt ne- denfor og meget lidt foran dens överste (udhulede) Ledflade, der er anbragt paa Enden af en temmelig lang Tap (Fig. 16, a), der smöger sig ind i den af Labrum og Hovedets Forende dannede spidse Vinkel, hvor den ene af Hovedets Ledflader for Mandib- len findes. Den beveges derfor hovedsagentlig i en lodret Plan, men dog tillige lidt indad. Ere Mandiblerne abducerede, 'seer man (fra venstre Side) höjre Mandibels bageste Halvdeel under den store Bugt, der dannes af venstre Mandibels tykke Grunddeel og Begyndelsen af dens Lamel; tillige sees dens forreste Fjerdedeel ovenover ven- stre Mandibel -— og Dyrets Midtlinie treffer höjre Mandibel paa Midten af dens inderste Rand, medens Spidsen af den venstre staaer lidt indenfor Forlengelsen af Hovedets venstre Side. Ad- duceres nu Mandiblerne (samtidigt), naae de hinanden, og den udhulede Flade paa Enden af höjre Mandibel legger sig paa Ryg- og Indersiden af den venstre Mandibels klumpformige Ende, hvis Grund den omfatter, og — herved standses Bevzegelsen, idet höjre Mandibel ikke kan komme nedad for den venstre og denne ikke kan komme indad for den höire. Fortsettes imid- lertid Muskelactionen alligevel, presses de end fastere mod hin- anden og den meest böjelige böjes, eller med andre Ord: ven- stre Mandibels tynde, flade, dobbelt buede Lamels Spids tvinges nedad og lidt udad, saa at selve Lamellen böjes, hvorved Spen- dingen bliver sterkere og sterkere, men hvorved det tillige bli- ver muligt, at de glatte Flader hvormed Mandiblerne indbyrdes beröres, kunne glide henad hinanden. Resultatet af alt Dette vil blive, at Mandiblerne pludseligt fare forbi hinanden, venstre Mandibel rettes ud, og ved den voldsomme men kortvarige Sving- ning, den herved settes i, frembringes der et skarpt og lydeligt Smeld, der tydeligt kan höres i fire Fods Afstand i den frie Tufft. SE SÖRENSEN: TRAK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 13 Hos denne Art har jeg aldrig seet Soldaterne (men vel Ar- bejderne) frembringe Lyd paa den for Termiterne sedvanlige Maade ved at banke med Hovedet imod Veggen af Gallerierne. Naar Mandiblerne indtage den adducerede Stilling (Figg. 13—14), er den höjre böjet sterkt nedad; medens dens Ende sidder udfor Forlengelsen af Hovedets venstre Side, medens Spidsen af venstre Mandibel sidder lidt tilhöjre for Midtlinien; tillige er dens Flade stillet mere skraat 92: mindre horizontalt end för. Labrum er altid lidt vreden og sidder skjevt over mod höire Side, men altid meest, naar Mandiblerne ere adducerede, idet den slutter sig til den store Krumming af venstre Mandi- bels Lamel. Hos den nedenfors beskrevne nye Art; IE. lacus. sancti, er Formen og Stillingen af Labrum og Mandibler ganske den samme, saa at disse upaatvivleligt ogsaa der tjene til at smelde med. — Sandsynligviis er det Samme Tilfeldet hos T. cingulatum BURM.? miles (HAGEN: loc. cit. Tb. I, Fig. 13), skjöndt Afbildningen af den isaafald neppe er aldeles correct. — Maaskee gjöre Mandib- lerne samme Tjeneste hos Soldaten af den ovenfor n&evnte Jord- temnitiffrav Ceylon, omshyilket; detF(loc:neit:)rhedder md Cellerne have fölgende Dimensionsforhold: indvendig Lxngde 16 Mm. ; indvendig Vidde 6 Mm. SÖRENSEN: TRAEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 109/ under Arbejdet, vare Begge Hunner. For sikkert :at afgjöre Kjönnet hos de samarbejdende Dyr, var det min Hensigt at be- megtige mig to, der vare ved at bygge en uszedvanligt stor og smuk Cellecomplex, som jeg vilde tage med hjem som Muszeums- stykke; men en indtredende Oversvömmelse bragte mig til at glemme det. For at angive den Hurtighed, hvormed to Dyr ar- bejde sammen, vil jeg anföre fölgende Data: den 25:de Januar byggede de et, Rör, 12 Ctm. langt; den 26:de og 27:de fyldte de det med Bytte; den 23:de: Regnvejr, intet Arbejde; den 29:de byggede de et Rör; den 30:te: Regnvejr, intet Arbejde; den 31:te Januar, 1:ste og 2:den Februar fyldtes Röret med Bytte; den 3:die, lidt for Middag, paabegyndt et nyt Rör, omtrent fzedigt ved Aften. Af Celler, der vare fyldte og aflukkede i Dagene fra den 8:de—13:de Januar, bröd de fuldkomment livlige Imagines ud i Dagene mellem den 29:de Januar—z3:die Februar. De bryde selvfölgelig altid ud paa Siden af Cellerne. Cicada grossa FAaABRrR. Denne store og smukke Sangcicade er grumme almindelig i Skovene ved Rio Paraguay. Den synger ikke til alle Tider paa Dagen, men en Tid noget efter Solens Opgang, noget för dens Nedgang og midt paa Dagen. Den er ikke istand til straks at frembringe sin skingrende Piben (der lyder aldeles som en Damp- pibes, der var i nogen Afstand); den förste Lyd; der höres, er tvertimod en kort og meget dyb Tone, der lyder omtrent som »gog»; efter et kort Mellemrum kommer den n&este Tone, der er lidt höjere, og saaledes bliver det ved med stedse höjere og höjere Toner med stedse kortere Mellemrum, indtil de smelte sammen til en sterk, skingrende Piben, hvis Tone endnu nogen Tid vedbliver at stige. Det varer omtrent en halv Snees Secun- der, inden den kan faae Sangverket sat rigtig igang. Lidt kor- tere Tid tager det at standse det, hvorved der höres de samme Lydphenomener, men i omvendt Orden. Dette stemmer overor- dentlig godt med Bygningen af deres Sangredskaber, om hvilke jeg ilövrigt Intet har at meddele, da jeg kun” har disseceret dem aldeles i de grove Trek: det er jo en kraftig, spendig Plade, Entomel. Tidskr. Årg. 5, H. 1 (1884). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. der ved de sterke Musklers Virksomhed bliver sat i en vibre- rende Bevegelse, som buler den udad og indad. Det er nemlig rimeligt nok, at denne Arts kraftige vibrerende Plade ikke straks kan settes i saa hurtige Svingninger, som der udfordres til en sammenhengende, höj, skingrende Piben, men at dette först bli- ver Dyret muligt ved gjentagne rhythmiske Muskelsammentreek- ninger.. Hos mindre Sangcicader har jeg ikke hört disse dybere Begyndelses- og Slutningstoner, hvad enten de nu ere istand til paa ganske kort Tid at faae den 'vibrerende Plade bragt op til at svinge meget hurtigt, eller — hvad der forekommer mig at vere det sandsynligste — hine Initialtoner ere saa svage, at de let unddrage sig for Öret. Anthrax erythrocephalus FABR. Denne Bombylide var talrig i Provindsen Entre-Rios, lige- overfor Byen Rosario, paa den her sterkt sandede Strandbred. De vare ivrigt beskjeftigede med at hjemsöge de Huller, som en Pompilius graver 1 Sandet til Bolig for sin Yngel. TERMES STRUNCKII Dn: Sp. Regina 19 Mm., fusca, pedibus luteis, genubus obscurioribus, antennis 16-arti- culatis (alz>). Miles coecus, parvus, procerus, 4,, Mm., mandibulis vix incurvis, Operarius coecus, procerus, 4 Mm., capite porrecto (nec prono) ut militis castaneo. Regina (ovis turgida). Longitudo corporis totius 19 Mm.; capitis (proni) et thoracis conjunctorum 2 Mm. ; capitis I Mm.; thoracis 1,; Mm. Caput producte oviforme, ut thorax supra disperse punctatum; frons convexa, lentigine!? (locum fonticuli sxepe occupante) non instructa; oculi magni plani, lateri medio impositi; uterque ocellus intra et supra oculum vici- num positus, ab eo diametro sua haud distans, magnus, vix ovalis; epi- stoma convexum (nec inflatum) sulco longitudinali subtili, post quem sulco transverso, lato nec profundo ornatum; labrum rotundatum acu- mina mandibularum non attingeus. Y Plinius (hist. nat. XXIX, 4, 28) de Ascalabote dicit: »est enim hic plenus len- fine. a | SÖRENSEN: TRAEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 19 Antenn& capite haud insigniter longiores, 14-articulat>e; articulus IIdus IVto et Vto conjunctis, IlItius et IVtus conjuncti Vto longitudine 2xquales; ulti- mus in acutum subito desinens. Prothorax capite latior sed dimidio brevior; anguli anteriores valde, latera me- diocriter rotundata; post marginem anteriorem p&exne rectum, angustum, elevatum, linea oblique transversa, intra in striam profundiorem, extra in foveolam, angulo propinquam, transiens; sulci longitudinalis angusti, medii interrupti, pars posterior foveolam latiorem et profundiorem, mar- gimi posteriori prothoracis vix inciso prepositam, format, e€ qua impres- sio lata levis marginem lateralem latum, itaque leviter circumscriptum, versus utrinque exit. Color fuscus, partibus dorsi corneis nitidis; partium oris et pedum luteus, ge- nubus obscurioribus, acuminibus mandibularum nigris; antennarum luri- do-flavescens, articulis duobus ultimis distincte brunneis, Singulum specimen vidi, quod apud fluvium Corumba cepi. Miles. Longitudo corporis (sine mandibulis) 4,; Mm.; mandibule vix I Mm.; capitis (sine mandibulis) 2 Mm. ; latitudo ejusdem I Mm. Caput cylindricum, paullo depressum, lateribus parallelis; sulco Y-formi indi- stineto. Fonticulus parvulus loco elevato oblongo impositus, post quem impresso triangula, fronte profundior; labrum (vix) duplo longius quam latius, lateribus parallelis, apice acute rotundatum. Mandibule procer&, apice sola falciformes, acie subtiliter serrate, Antenn&e capiti longitudine subaequales, I13-articulate, articulis sensim crassiori- bus, IlItio et IVto conjunctis IIdo longitudine 2xquale, IlItio IVto dimi- dio breviore. Prothorax ut in operario formata. Color capitis castaneus; mandibularum niger; oris partium, abdominis, anten- narum flavescens, his sensim obscurioribus; thoracis pedumque luteus. Singulum specimen, apud fluvium »aureum» captum, vidi (descriptionem redigens). Operarius. Longitudo corporis totius 3,,—4,; Mm. Caput longius quam latius, porrectum (nec pronum); frons convexa, fonticulo indistincto, sulco vulgari Y-formi indistincto (in exemplis, capite castaneo instructis, ut stria clara valde conspicuo) instructa. Epistoma sulco lato profundo limitatum, inflatum; linea longitudinali subtiliter impressum ; margine anteriore angusto, pene recto. Labrum, medium angustius, sulco transversali lato profundoque divisum, apice rotundatum, acumina mandibularum (vix) attingens. Antenn&e 13-articulate, articuli sensim crassiores, IVtus IlIItio duplo longior, Ifdus IlIItio et IVto conjunctis longitudine 2equalis, ex ceteris ultimus longissimus. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Prothoracis parv&e lamina erecta (caput fulciens) humilis, late, sepe etiam pro- funde incisa, interdum semifissa. Color capitis supra rubicundus usque ad castaneus; thoracis, pedum, oris par- tium, antennarum flavus, harum articulis duobus ultimis distincte ob- scurioribus. Patria: In silvis provincie »El Gran Chaco» nominat&e reipublice Argentine, flumen Paraguay secundum, undique frequens, in truncis arborum nidos e ligno manso construens. — Exempla alata non vidi. Regina Termiti exiguo ab Hagen (1. cit. Bd, XII p. 208) descripto sat similis mihi videtur. TERMES CEHRISTIERNSONIT sp. (Figg. 1—12). Animal alatum, 7—11 Mm., fuscum, pleuris et marginibus segmentorum ab- dominalium sulphureis; oris partibus flavescentibus; antennis I5-articu- latis et pedibus luteis, genubus obscurioribus; prothorace parva cordi- formi; alis longis sordide fusco-flavescentibus punctulis fuscis opacis, striis (partim venis) tribus fuscis ornatis; mediana ab submediana ex- / trorsum discedens. Miles, 8 Mm., coecus, capite fulvo, antennis apicem versus obscurioribus; ab- domine luteo-canescente; mandibulis nigris falciformibus, leviter resupi- natis; fonticulo magno. Operarius 6 Mm., coecus, lamina erecta prothoracis (ut in milite) magna in- tegra; ut miles, sed minus graviter, coloratus, abdomine pallido. Mas et Femina. S Femin&e (magn&, nec autem gravide) corpus totum II Mm. (maris: 7) cum alis 23 Mm. (maris: 17) longum; ale 21 Mm. (maris: 15) longe, 5 Mm. late. Caput breve, latum; fronti plan& lentigo rotunda, area leviter impressa cincta, imposita. Oculi magni, prominentes; uterque ocellus magnus, transver- Y intra et sim ovalis, ab oculo vicino diametro sua minore vix distans; ante ocellum vicinum punctum utrinque, cujus diametros eadem ocelli dimidio minor; inter ocellos puncta duo impressa, Antenn& quam caput et prothorax conjuncta longiores, I5-articulat>. Epistoma valde inflatum, labro convexo, basi angustiore, acumina mandibularum non attingente. Prothorax parva, lata, p&xne cordiformis,” angulis anterioribus lateribusque ro- 1 Alias species (ut T. bellicosum) cum descriptione, ab ill. Hagen facta comparans, distantiam inter oculum et ocellum nimis longam ab eo indicatam esse, reperi. — Nam duo corpora brevissima distantia distant. 2 Figure prothoracis T. cingulati, ab ill. Hagen (1. c. Tb. III, fig. 24) delineate satis similis. SÖRENSEN: TRAK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 21 tundatis; post marginem anteriorem, leviter emarginatum, elevatum, dua- bus lineis transversis, arcuatis, latis, profundis, nitidis; lineola media brevi, eas pene attingente, impressa; carinula media, area (illam lineo- lam continuante) impressa cincta, a margine posteriore inciso haud pro- cul, ornata. Alx longe, anguste. Costa et subcosta, hac robustior, parallelx, propinque, simplices; mediana submedian&e maxima parte parallela, extrorsum ab ea discedens, in 2—5 ramos, ad apicem al&x euntes, se dividens; sub- mediana 10—I11 ramos margini posteriori (interiorem adumbratum, ex ceteris aliquem furcatum) reddens. Alarum posteriorum mediana, quam eadem alarum anteriorum insigniter robustior, e subcosta exit. Abdomen cylindricum, pone rotundatum; appendices abdominales maris iisdem femin& longitudine xquales sed graciliores. Color fuscus; abdomine vellere sulphureo pubescente, pleuris et marginibus segmentorum itaque sulphureis; partibus oris flavescentibus (apicibus mandibularum nigris); antennis luteis, articulis 3 ultimis sepissime sub- fuscis; pedibus sordide luteis, femoribus genubusque obscurioribus; alis sordide fusco-flavescentibus, punctulis fuscis opacis, costa, subcosta et stria latiore, huic propinqua, fuscis. Reginam non vidi. Miles. Capitis latitudo 2,; Mm., longitudo (sine mandibulis) 3,; Mm.; mandibularum saltem I Mm.; corporis totius (sine mandibulis) 8 Mm., lateris superi- oris fonticuli (circiter) o,, Mm. Caput producte oviforme, ante paullo angustius; fonticulus ut cornu conicum truncatum productus, cujus latus superius verticem continuat (aut levius supinum); ante cornu fonticuli caput declive. Fovex antennales leviter marginat>e. Antenn& capite breviores, I5-articulate; articulus IIdus IIltio brevior. Mandibule (Figg. 4 et 5) late falciformes, leviter resupinat&e; dextra basi den- ticulata lata, ceterum angusta integra; sinistra dente magno paxne medio instructa, citra quem acute, ultra quem' subtiliter serrata. Labrum concavum, angulatum, basi angustius, lateribus leviter rotundatis; mar- gini antico breviter triangulo pulvillus amplus, mollis (albus) prominens, prefixus, origine in superficie labri plane convexus. Prothoracis anguli anteriores rotundati, superficies post laminam erectam (ca- put fulcientem) magnam, altam, integram, ciliatam, convexa et glabra. Pedes validi, proceri; articulus tarsalis ultimus ceteris conjunctis pene duplo longior (tarsus quam idem operarii longior). Color capitis fulvus, pariter thoracis pedumque (minus gravis tamen), mandi- bularum niger, palporum et antennarum fulvo-flavescens — his apicem versus obscurioribus, articulis duobus aut tribus ultimis itaque luridis — abdominis, setis luteis ornati, luteo-canescens. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Operarius. Longitudo corporis totius 5— 5,; Mm. Capitis proni forma vulgaris; frons plana stria longitudinali subtilissima im- pressa; fonticulus parvulus, recessus (lentiginem formans), area leviter impressa cinctus. Margo fovearum antennalium, ex articulatione mandi- bularum orientium, rotundatus. Epistoma globosum; labrum latum, basi angustius, margine anteriore subtiliter inciso. Antenn& capite et thorace conjunctis paullo longiores, 1I5-articulate; articulo Ildo et IlItio longitudine 2qualibus. Prothoracis lamina erecta magna, alta (quam eadem militis altior), rotundata, integra aut haud perspicue incisa; anguli anteriores rotundati. Pedes proceri. Abdomen crassum setosum. Color ut militis, minus gravis tamen, abdomine pallido. Patria: In provincia reipublice Argentine »El Gran Chaco» appellata, apud fluvium »aureum» (quod indigen&2 »Riacho del oro» appellant) presertim quibusdam in locis campi frequentissimus, tumulos conicos e limo construens. Specimina alata in nido parvo cepi. Hannerne og Hunnerne af denne Art stemme ikke ilde overeens med Ha- GENS Beskrivelse af 'T. cingulatus Burm. (loc. cit. p. 187, Tb. III, Fig. 24), saa at jeg vilde have antaget dem for at v&re identiske, naar ikke Vingernes mediane Ribbe havde udviist et forskjelligt Forhold, Noget man efter HAGENS Autoritet maa tillegge stor Vegt, da han tildeels derpaa har grundet Opstil- lingen af Underslegterne indenfor Hovedslegten Termes. T. cingulatus hörer (efter HAGEN) til Undersl&egten Eutermes, T. Christiernsonii derimod til Under- slegten Termes. — T. Strunckii maa temmelig sikkert henföres til Eutermes; T. ÖOrensis og T. lacus sancti tilhöre sandsynligviis Underslegten Termes. TERMES ORENSIS n. sp. (Figg. 13—106). Miles, 11 Mm., coecus; caput longum, mandibulis inter se disparibus, obliquis, obtusis, hebetibus, crepitantibus; labro obliquo; fonticulo nullo. TLa- mina erecta prothoracis vix incisa. Miles. Longitudo corporis totius (10—) 12 Mm., capitis totius 7 Mm., mandibulze sinistre 3 Mm. Caput longum, cylindricum, lateribus parallelis, supra subdepressum, infra con- vexum, gula sulcis longitudinalibus profundis limitata, in utroque latere SÖRENSEN: TRAEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 23 subtusque subtiliter 2xqueque transversim rugosum, Sulcus frontalis di- stinctus. Fonticulus deest. Epistoma plane convexum, antennas erga areola oblonga depressa ornatum. Labrum dextrorsum flexum, paullo contortum, ter longius quam latius, lateribus subparallelis, margine antico, truncato, leviter trilobato, latissimo. Mandibul&e inter se dispares, obliquzee, paullo contorte, obtuse, hebetes, ad crepitum nec autem ad manducationem nec ad morsum apte. (Ceterum confer figuras et Danica verba). Antenn& a capite (sine mandibulis) longitudine non multum discrepant, 15 (—16)-articulate; articulo Imo crasso; IlIdo et IIItio longitudme subée- qualibus; IVto—Xmo ovi-clavatis, sensim longioribus; XImo—XV (XVI) mo sensim brevioribus, terminali fusiformi; V ultimis basi coarc- tatis. Prothorax brevis, lata, postice incisa, angulis anterioribus acuminatis, graviter detractis; lamina erecta (caput fulciens) magna, vix (9: interdum me- diocriter) incisa. Color mandibularum niger; capitis et oris partium succineus, antennarum ob- scurior; thoracis et pedum flavus: abdominis, setis brevibus dispersis or- nati, sordide cane-flavescens. Nec reginam, nec mares nec feminas vidi; operarii nullos characteres in- signes mihi prebebant. ; Patria: provincia »El gran Chaco» reipublicx Argentine; in locis campi apud medium fluvium »aureum» quibusdam frequens, tumulos conicos e limo construens. Militem, ad T. cingulatum BURM. ab. ill. HAGEN (loc. sit. p. 189, Tb. I, fig. 13) — aliquantum tamen incerte-relatum, et T. Orensem duas species efficere, judico. Nam quamquam hzc species cum descriptione mandi- bularum illius haud male, et ceteri corporis satis bene congruit et magnitudo utrarumque eadem est, /figura citata illius, presertim mandibularum et recti labri, tantopere differt, ut utraque animalcula limbo unius speciei includere ne- queam. Quo magis, quod miles T. lacus sancti, nunc describendus, T. Orensi multo similior, alteri speciei tamen certe distribuendus est. TERMESILACUSSANCTI'niusp: Miles coecus 15 Mm.; caput longum, mandibulis inter se disparibus, obliquis, paullo contortis, obtusis, hebetibus, ad crepitum, nec ad manducationem, nec ad morsum aptis; labro obliquo; fonticulo nullo. Lamina erecta prothoracis late profundeque incisa. Operarius coecus 5,; Mm.; tibie antic&e singula serie spinarum instruct2>. Miles. Longitudo corporis totius 15 Mm., capitis totius 8 Mm., mandibula sinistra 3,5 Mm. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18384. Militi speciei prioris simillimus, ab eo discrepat: antennis 16-articulatis; loco, ubi fonticulus adesse solet, magis depresso et sulco inde exeunte pro- fundiore; labro paullo minus obliquo; lamina erecta prothoracis (caput fulciente) magna, late et haud profunde incisa. Operarius: Frontis pars summa plana; centrum strie Y-formis distincte triangulum depres- sum format. Epistomatis inflati pars anterior manifeste disjuncta, plane convexa. Labrum magnum convexum, basi coarctatum, apice rotundata acumina mandi- bularum attingente. Antenn& I16-articulatex, extrorsum sensim crassiores; articulus IIdus IlItio et IVto conjunctis longitudine 2qualis, IVtus IIItio duplo longior. Prothoracis lamina erecta magna, lata, alta, late (nec profunde) incisa; anguli anteriores vix acuminati, non detracti. Pedes proceri; tibie antice singula serie spinarum gracilium mobilium instruct2; articulus tarsalis ultimus ceteris conjunctis plus quam duplo longior. Patria: Brasilie provincia Minas Geraés; duo milites et septem operarios, ad lacum sanctum (Lagoa Santa) a cl. Reinhardt captos, vidi. EXPLICATIO"FIGURARUM: TabJI Higulont0! Termes Christiernsonii n. sp. Fig. 1. Operarii mandibula sinistra, supina. X T11. Fig. 2. Operarii mandibula dextra, supina. X 11. Fig. 3. Ejusdem mandibule margo secans. :X 30. — m. Pars molaris (in fig. 2da asterisco notata). Fig. 4. Militis mandibula sinistra, supina. X 13. — t. Tendo musculi adducentis (in hac figura sola delineatus). Fig. 5. Militis mandibula dextra, supina. X 13. Fig. 6. Operarii maxilla sinistra (tegula vitrea leviter pressa). X 30. Fig. 7. Militis maxilla dextra, prona (tegula vitrea leviter pressa), XX 30: Fig. 8. Operarii labium, pronum. X 30. Fig. 9. Militis labium, pronum. X 30. Eig:r0, Fig. Ii. Figalre. Fist 3. Fig. 14. Fig: 25 Fig. 16. SÖRENSEN: TRAK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI, 25 Militis apex fonticuli, a fronte paullo oblique visa. X 30. Militis glandula (foetida?) fonticuli, collo summo omisso. KSO: Ejusdem glandul&e particula. X 125. — &, Cellule secretorie. — ti, Tunica intima. — tp, Tunica pro- pria. — sm, Stratum fibrarum muscularium persecta- rum. — mc, Membrana conjunctiva. Termes Orensis n. sp. Militis caput, mandibulis adductis; supinum. X 6. Militis caput, mandibulis adductis, et pars anterior pro- thoracis, a latere dextro exhibita. X 6. In Figura 13ma et 14ma significantur literis: ant, Antenna. — Ibr, Labrum. — ms, Mandibula si- nistra. — md, Mandibula dextra. — c, Condylus man- dibule, — mx, Maxilla. — p, Palpus maxillaris (dex- tro in Fig. 13ma persecto). — Ib. Labium. — Pp', Palpus labialis. — g, Gula. — cl, Collum (capitis). — Im, Lamina erecta pronoti, caput fulciens. Militis mandibula sinistra, a margine exteriore exhibita. tkfemonoM. Condylus. — a, Acetabulum. 2 Militis mandibula dextra, supina. X E5IA0A c, Condy- : 2 lus. — a, Processus, cui acetabulum mandibule, in figura ab aspectu remotum, insertum est. OM ET PARIPUNRSTER"AR PAT ANGIE DERNES ANATOMI VED WILLIAM SÖRENSEN. (Tab. 1. Figg. 17 og 18.) Efter i min Afhandling om »Gonyleptidernes Bygning etc.» at have gjort et Forsög paa en monographisk Fremstilling af denne Arachnideordens ene store, exotiske, Hovedafdelings Ana- tomie, var det min Hensigt at tage dens anden! mig bekjendte Hovedafdeling, Opilioniderne, for paa samme Maade, naar jeg havde afsluttet endeel Studier over Bygningen af visse Organer hos Fiskene. Thi da der omtrent var hengaaet fyrretyve Aar siden det sidste Forsög paa en anatomisk Monographi (Tulk) af dem, og femten Aar siden noget enkelt Organ var blevet ner- mere undersögt hos dem (Krohn), saa syntes en saadan Under- sögelse, som den jeg havde paatenkt, nok at kunne taale nogle faa Aars Uds&ettelse. Men netop 1 det sidste Par Aar ere for- skjellige Partier af Opilionidernes Anatomi blevne behandlede af ikke mindre end fire Forfattere,” der (i det mindste tildeels) synes ! Hvis Bygningen af den mig ubekjendte Gibbocellum er saaledes, som den er fremstillet af STECKER (Arch. f. Naturg. Bd. 42, 1876, p. 293—346 og Ann. a. Mag. 4 Ser. vol. XVII, 1876, p. 230) maa denne Slegt sand- synligviis nok representere en tredie Hovedafdeling af Phalangiderne. Men de Afsnit af STECKERS Afhandling, hvor jeg er i Stand til at bedömme det Frem- förte, opvekke min Mistillid i den Grad, at jeg ikke seer mig istand til at have Tiltro til Nogetsomhelst af hvad han overhovedet fremförer. ” H. W. DE GRAAF: Sur la construction des organes genitaux des Pha- langides. Leide 1882 4:to. (Resultatet af Afhandlingen forelöbig meddeett i: Zool. Anzeiger III, 1880, N:o 47, Pp. 42—44. SÖRENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNAS ANATOMI. 27 at ville fortsette deres Undersögelser af disse Dyrs Bygning; jeg vil derfor meddele Resultatet af nogle Undersögelser, som jeg i Efteraaret 1882 anstillede paa et "Par Punkter af disse Dyrs Anatomie, tildeels paa Grund af LOoMANS Fund af receptacula seminis. De Malpighiske Rör og deres Udmunding. Det förste af de nys nevnte Arbejder, jeg fik lest, var DE GRAaAFS store og pragtfuldt udstyrede Verk. Uagtet det vel er Kjönsorganerne, der have veret den egentlige Gjenstand for hans Undersögelse, giver han dog ogsaa enkelte Meddelelser om andre Organsystemer, men omtaler ikke de Malpighiske Rör, hvis Leje og i Serdeleshed hvis Udmunding, ikke i Tarmkanalen, men 1i et Par Blerer i Dyrets Sider, som udmunde bagved Stinkekjert- lerne, forekom mig at vere det interessanteste anatomiske For- hold af hvad jeg havde fundet hos Gonyleptiderne. Jeg under- sögte derfor dette Forhold hos Opilio parietinus og Op. cornutus. Det er temmelig let at finde en tynd n&esten vandklar Blere paa hver Side under Tarmkanalens ballonformigt udvidede Afsnit, mellem; dette og den förste af de lange Levere (Tarmkanalens blindtarmlignende accessoriske Kjertler). I Höjde med Spiraculet ligge de text opad Hovedtracheestammen, som her afgiver en lille Green til dem og. til de Malpighiske Rör, der her ere tet om- spundne med Tracheegrene. Blererne ere iövrigt forsynede med Tracheer i en merkverdigt ringe Grad. Deres temmelig sejge Veg er dannet af en: Tunica propria, hvori man, om just ikke let, kan see Rester af Celler, omgivne af »Intercellularsubstans»>. Paa sin Inderflade er den bekledt med et Lag af flade, store og runde Epithelceller med stor men utydelig Kierne. Nogen Tunica intima findes ikke; ligesaa lidt som i de Malpighiske Rör. Urin- blerernes finere Bygning er saaledes i alt Vesentligt den samme som hos Gonyleptiderne. J. C. C. LOMAN: Bijdrage tot de Anatomie der Phalangiden. Amster- dam 1881. (Resultatet af Afhandlingen forelöbig meddelt i Zool. Anz. III, 1880, N:o 49, p- 90—92). BLANCS Afhandling: Anatomie et Physiologie de V'Appareil sexuel måle des Phalangides, Lausanne 1880, er mig ikke bekjendt. R. RÖSSLER: Beiträge zur Anatomie der Phalangiden. (Zeitschr. f. wiss. Zool. vol. XXXVI, 1882, p. 672—702). 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Fortil har jeg kunnet forfölge Blererne indtil tetved den store Nervegangliemasse og Stinkekjertlerne, men det lykkedes mig ikke at forfölge dem indtil deres Forbindelse med Huden 2: indtil deres Udmundingssted, da nogle Frostnetter i October bragte Dyrene til at forsvinde temmelig tidligt. De Malpighiske Rör, der langtfra ere saa lange som hos Gonyleptiderne, bestaae af en Tunica propria, hvori jeg ikke har kunnet see nogen Structur, og en indre Belegning af flade og tykke Kjertelceller med temmelig grovtkornet Indhold og med stor, betydeligt klarere Kierne, som ligger henimod den mod Lumen vendende Side af Cellerne, som derfor springe noget frem her. — Det er ikke videre vanskeligt at overbevise sig om, at de Malpighiske Rör ikke udmunde i Tarmkanalen; derimod har det voldet mig betydelig Vanskelighed at constatere deres Ind- munding i Urinblererne. Og det vesentligst, fordi jeg meget tidt saae to Rör, der syntes at udmunde i Urinbleren, idet de forinden blev betydeligt men jevnt indsnevrede, aldeles paa samme Maade som LOMAN (1. c. fig. 4, v. u.) fremstiller deres Udmun- ding. Men i saa Tilfelde kunde jeg saa godt som altid, naar jeg anvendte tilstrekkelig Opmerksomhed, forfölge en Forbin- delse mellem de to Rör, der viste sig som to Contourlinier, der oftest löb hinanden meget ner. Med andre Ord: de Malpig- hiske Rör adherere — jeg kan ikke nermere angive Grunden dertil — paa sine Steder saa nöje med Urinbleren, at et Forsög paa at rede dem fra hinanden bevirker, at Rörene forlenges saa sterkt, at Kjertellaget paa deres Inderside ikke kan fölge med men adskilles paa en kortere eller lengere Strekning, hvor kun Rörets fine Tunica propria viser sig som et Par meget fine Li- nier, der let kunne oversees paa Grund af den store Forskjel der viser sig mellem Röret her, og der, hvor det har det af Kjer- tellaget betingede, characteristiske Udseende. TImidlertid er det dog lykkedes mig nogle faa Gange at see en efter min Mening sikker Udmunding af det Malpighiske Rör, men jeg har da ikke seet mere end eet Udmundingssted. LOMAN og RÖSSLER angive Begge to Udmundingssteder i hver S&k; det er muligt, at det forholder sig saa, men ifölge det ovenfor Yttrede forekommer det mig tvivlsomt. Jeg vilde maaskee endogsaa have tvivlet om Rigtigheden af SÖRENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI. 20 min Iagttagelse de faa Gange, jeg meente med Sikkerhed at have seet det Malpighiske Rör udmunde i Bleren, og dermed ogsaa om dennes Opfattelse som Urinblere, naar jeg ikke — foruden at jeg med Sikkerhed havde constateret dette Forhold af de i Hovedtrekkene saa eens beliggende Organer hos Gonyleptiderne — naar jeg ikke havde kunnet overbevise mig derom paa anden Viis, idet der baade i Röret og i Bleren findes et saa charac- teristisk Indhold, at det ikke er til at forveksle med nogetsom- helst Andet Foruden en farvelös V&dske bestaaer det nemlig af smaae aflangt-ellipsöide Legemer, der ere klare og sterkt lys- brydende samt have en meget svag gullig Farve. Enkeltviis vise de en meget svag oscillerende Bevegelse, men hvor de, hvad hyppigt er Tilfeldet, ere samlede 1i större Concerementer, bliver Bev&gelsen meget livlig, idet de idelig hvirvle sig rundt mellem hverandre men uden at forlade den Klump, hvortil de höre. Större Concrementer af disse smaae Legemer ere talrige i Urim blererne. Disse Smaalegemer fandtes ikke hos de af mig undersögte Gonyleptider; hos Opilio ere de ogsaa sete af LOMAN og RÖSS- LER, der ligeledes omtale deres Sammentre&eden i större Concre- menter men ikke synes at have lagt Merke til Smaalegemernes merkelige Bevegelse i disse, der er saa stor, at den betydeligt overgaaer Hurtigheden af Strömningen af Kornene i Protoplasma. Dogsokan der 17 ethvert Tilfelderher ikke vere Fale! omat til- skrive denne Bevegelse vitale Aarsager. Receptacula seminis hos Gonyleptes og Opilio. I den forelöbige Meddelelse (1 Zoologischer Anzeiger) af sine Undersögelsers Resultater omtalte LOoMAN, at der i Spidsen af Ovipositor (hos Opilio) fandtes et Par receptacula seminis. Hos Gonyleptiderne havde jeg vel lagt Merke til, at der i den hos disse Dyr meget tykke Ovipositor fandtes to smaae langstrakte Organer, som jeg iövrigt glemte at undersöge nermere, men da jeg (rigtignok kun en enkelt Gang) havde fundet Spermatozoer i Uterus — og jeg (fejlagtigt) antog, at jeg neppe vilde have und- gaaet selv ved et overfladisk Blik at beme&erke, om hine smaae Organer indeholdt Spermatozoer, paa Grund af disses characteri- 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. stiske Form, saa betvivlede jeg Rigtigheden af LOMANS TIagtta- gelse, saameget mere som DE GRAAF samtidigt erklerede dem for Kitkjertler. LOMANS TIagttagelse er imidlertid fulstendigt correct. Ved at klippe en Övipositor! af en Gonyleptes uncinatus igjennem og borttage dens yderste Vag samt Muskelbekledningen saae jeg i Nerheden af Spidsen de to — i Forhold til Opilionidernes — temmelig store og vide S&ekke (Fig. 17), for Störstedelen fyldte med de saa let kjendelige Spermatozoer. Receptacul'ets Veg, der er tykkest i dets bageste Ende er blöd og homogen, samt uden nogen udvendig Cellebelegning. Accessoriske Kjertler eller Udstyrelse med Muskler saae jeg ikke Spor til hos det ene Exem- plar, jeg offrede til denne Undersögelse; Muligheden af at saa- danne findes tör jeg dog derfor ikke anse for heelt udelukket. Hos Opilioniderne? findes der ved Grunden af Ovipositors toklövede Spids et Receptaculum seminis paa hver Side, hvori jeg har fundet den (i Hovedtrekkene) samme Bygning som Lo- MAN, DE GRAAF” Og RÖSSLER: Den egentlige V&g er dannet af Chitin og er udvendigt bekledt raed et Lag af coniske Celler, nhvorover der igien strekker sig en ganske tynd men ret resistent Tunica propria. Receptaculerne ere meget langstrakte og sn&e- vre; 1 Nerheden af deres Udmunding ere de-forsynede.imedxen pukkelformig Udvidelse. Til hvert Receptaculum er der knyttet 2 Kjertler (Fig. 18, gl.), der strekke sig ud i Grundleddet og nestyderste: Led af Ovipositors klövede Spids, langs deres indre Flade. De ere ikke ganske ligestore, idet den ene af dem indtager den störste Deel af Pladsen langs den indre Flade af Ovipositors klövede Spids, medens den anden, noget kortere, ligger over den og tillige rager lidt udenfor den. De ere bekledte med en meget fin og lidet resistent Tunica propria” og deres Kjertelceller ere aflangt 2&g- ! Hos Gonyleptiderne er dette Organ temmelig forskjellig i. Bygning fra Opilionidernes (Cfr. min Afhandling i Naturhistorisk Tidskrift 3 R., Bd. 12, Tb. II, fig. 28—29). > Jeg har undersögt Opilio cornutus, Op. parietinus og Op. tridens. > I hans egentlige Afhandling. t Jeg kan Intet meddele om dennes Structur, da jeg kun har kunnet iagttage den ved Randen af Kjertlen, som jeg iövrigt vaesentlig har undersögt SÖRENSEN! PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI. 3I formede med et meget klart Indhold. Udförselsgangene ere gjentagne Gange grenede, ofte med et noget krumt Forlöb, men forövrigt ikke ganske paa samme Maade hos alle Individer; deres Veg er svagt chitiniseret men meget resistent og de indeholde en Ve&dske med en meget fintkornet Emulsion. Begge Kjert- lernes Udförselsgange indmunde i Receptaculum seminis tet ved dettes Munding, enten hver for sig eller med felles Munding, der da er lidt tragtformigt udvidet. DE GraaAF er den Eneste, der har seet disse accessoriske Kjertler; hans Beskrivelse afviger endeel fra den, som jeg her har givet. Denne Forfatter antog fra först af' Receptaculerne som et Par Kitkjertler — en meget undskyldelig Fejltagelse, da der (hos Opilioniderne) udfordres endeel Held til at opfatte de smaae og overordentlig tet sammenpakkede Spermatozoer — men tiltraadte senere (i sin egentlige Afhandling) LOMANS Tyd- ning af dem. De nys omtalte accessoriske Kjertler tillagde han nu den Function, han tidligen havde tilskrevet Receptaculerne, nemlig at afsondre en Kit, der skulde tjene til at klebe /Eggene fast ved Eglegningen. Denne Opfattelse kan jeg aldeles ikke tiltrede. Jeg kan ikke anse dem anderledes end de ved Insec- ternes receptaculum seminis n&esten som Regel forekommende accessoriske Kjertler, der tjene til at afsondre en Vedske, hvor- med Spermatozoerne spedes op og hvoraf de sandsynligviis til- lige ern&res. DE GrRaaAFsS Opfattelse af dem som Kitkjertler skyldes ventelig den Omstendighed, at han nu engang var opsat paa at finde Kjertler med en saadan Afsondring. Til at levere det til ZEggenes Fastklebning nödvendige Stof behöver man for- resten slet ikke at forudsette nogen serlig Kitkjertel, thi Ovi- ductus indeholder altid, selv i collaberet Tilstand, en ikke ube- tydelig M&engde af en klebrig Emulsion, der efter min Mening stammer fra Epithellaget i Oviductus og Uterus; den har ganske det samme Udseende som den Vedske, der indeholdes i det sidstnevnte Organ. in situ. Jeg vil derfor bemerke, at i Fig. 18 ere Kjertlernes Udförselsgange, disses Forgreninger samt Kjertelcellerne i Kjertlens Omkreds sikkre, medens jeg ikke tör staae inde for den paa Tegningen angivne Gruppering af Cellerne omkring de forskjellige Grene af Udförselsgangen. ! Zoologischer Anzeiger loc. cit. 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Ved Mundingen af Receptaculerne er der befestet en lille, men i Forhold til dens Störrelse sver Muskel (Fig. 18, m.) der udspringer paa Indersiden af det nest yderste Led af Ovipositors klövede Spids. Hos Opilioniderne (men ikke hos Gonyleptiderne) beholde, som bekjendt, Musklerne i Lemmerne Evnen til at trekke sig sammen i lengere Tid efterat vere skilte fra Krop- pen. Dette gjelder imidlertid ogsaa for Musklerne i andre Le- gemsdele, deriblandt ogsaa for Ovipositors. Klipper man Spid- sen af den af og legger den under Mikroskopet, kan man der- for under en svagere Forstörrelse see Oviductens Muskler trekke sig convulsivisk sammen. Derved svinge Receptaculerne fortil, idet de gjennemlöbe en Bue af omtrent 90”, saa at deres Lengde- akse kommer til at staae lodret paa Overfladen af Oviductens her kegleformige Ende (Vagina). Denne Stilling ville de altsaa ogsaa indtage, naar Oviductens Muskler trekke sig sammen for at föde et Eg, kun med den Forskjel, at ZEggets betydelige Störrelse bevirker, at det dveler forholdsviis lenge paa dette Sted og brin- ger Musklerne til at trekke sig langvarigt sammen. Men nu (9: under Mikroskopet) ophörer Musklernes convulsiviske Sam- mentraekning meget snart og Receptaculerne svinge igien tilbage i deres oprindelige Stilling, for kort efter at udföre den samme Bev&egelse, naar Musklerne trekke sig sammen paany. Det er aldrig lykkedes mig at see Noget af Receptaculernes Indhold trede ud i Oviductus under disse Bevegelser. Men det kan ikke godt vere nogen Tvivl underkastet, at dette vil skee under Indflydelse af den omtalte lille Muskel (Fig. 18, m): dens Sam- mentraekning paa den ene Side og den temmelig betydelige Ela- sticitet af Sadbeholderens chitiniserede V&g paa den anden Side ville frembringe en pumpende Bevzegelse. — RÖSSLER omtaler en Ringmuskel i Spidsen af Ovipositor, der skulde bevirke Udtrée- delsen af Receptaculernes Indhold; desverre er det ikke ganske lykkedes mig at forstaae Meningen af dette Sted. DE GRAAF siger (1. c. p. 91): »>La forme de Pextremiterde la glans ou elle passe dans le prolongement spiniforme K est obtuse chez Phal. cornutum et Phal. parietinum, ce qui empåche que la glans ne pénétre trop avant dans le receptaculum et ne déchire cet organe. Chez Leiobunus rotundus ot la glans SÖRENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI. 33 passe insensiblement' dans le prolongement K et pourrait donc pénétrer trop loin dans le receptaculum et blesser cet organe, on trouve pour prévenir cet accident quelques poils sétacés au pas- sage du sommet de la glans en K.> — LOMAN yttrer omtrent «det Samme (p. 69): »Tevens wordt de beteekniss van einige an den Top des eikels [hos Leiobunus rotundus]| geplaats te fijne haaren duidelijk. Zij zijn daar aanwezig an het verder voort- .dringen van den penis, derhalve eene beleediging der zakjes te beletten». RÖSSLER optager (p. 686) denne Anskuelse. Mig er det imidlertid umuligt at slutte mig dertil. Thi for det Förste «er Glans penis forsynet med lignende Börster hos alle de Arter, jeg har undersögt; hos Op. parietinus ere de saaledes korte og tykke, nesten knortformige” — fortil paa hver Side er der dog en noget lengere, tilspidset Börste; hos Op. tridens findes der faa lengere Börster henimod Spidsen, ingen korte og tykke. — For det Andet maa jeg rigtignok begynde med at indrömme, at det ikke er lykkedes mig at see Nervegrenene inden i Penis, hverken hos Opilionider eller Gonyleptider (medens de, som be- kjendt, ere lette at iagttage hos hines Hunner, hvor man endog kan forfölge 1idetmindste endeel af deres fineste Traade ud til Bör- sterne paa Spidsen af Ovipositor — (cfr. Fig. 18) og altsaa har jeg heller ikke kunnet see Nervetraade gaae til hine Börster. Men ikke desto mindre kan jeg ikke troe andet end, at Enhver, der vil kaste et Blik paa den Glans penis af Gonyleptes uncinatus, som jeg har afbildet i min citerede större Afhandling (Tb. II, Fig. 25) vil faae et levende Indtryk af, at de fremspringende Dele, der optrede; her som Plader, Processer, Torne og. Smaa- börster, have den Betydning at frembringe en livligere Irritation af Kjönsdelene under Parringsacten, baade hos Hannen og Hun- nen. Mig forekom det saa slaaende, at jeg endogsaa ansaae det for overflödigt at sige et Ord derom i Texten.” Men hvis man skulde kunne befrygte, at Spidsen af Glans penis hos en Opilio !' Den er dog ligefuldt tilledet her som hos andre Opilionider, ogsaa hos "Trogulus. ? Deres Indre danner en Fortsettels af nogle af de vide Porekanaler; de fleste andre af disse staae ikke i Forbindelse med Haar eller Börster, men sete fra Fladen kunne de have et vist skuffende Udseende som dem. >? Saameget desto mere som det er og stedse vil vere en af mine Hoved- Entomool. Tidskr. Årg. Br ke (800): 3 MA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884: skulde kunne beskadige den tilmed chitiniserede Indreveg af de kvindelige receptacula seminis — og 'forresten veed jeg end ikke, med hvilken Ret man overhovedet mener, at den trenger derind —, man maatte da antage, at de i Sammenligning dermed fryg- , telige Torne og Kroge, hvormed: Glans penis er udstyret hos Gonyleptiderne, vilde bevirke at de kvindelige Kjönsdele vare al- deles laceredede efter fuldendt Parringsact. — Man sammenligne ogsaa hermed de Skildringer af Parringen hos forskjellige Nema- toder, som ere at finde hos SCHNEIDER (Monographie der Nema- toden. Berlin 1866), en Bog, der indeholder mange smukke Meddelelser om disse Dyr, ganske vist sammen med endeel An- givelser angaaende deres finere Anatomi, der: klinge lidet trolige. SCHNEIDER -skildrer her, hvorledes Parringen foregaaer ved at Parringslemmet, der er en Chitinplök, som ikke er gjennemboret af Sedgangen, foretager en Rekke heftige Stöd i Hunnens Kjöns- organer, hvorved den egentlige Befrugtningsact fremkaldes. Explicatio figurarum Tab. I Fig. 17 et 18. Fig. 17. Gonyleptes uncinatus W. S. Paries exterior ovipositoris et musculi remoti sunt, ut membrana interior, in qua rudimenta cellularum per- dr 150 multa, et receptacula seminis (r, r) remaneant. X SE id bestrebelser som Forfatter nöje at sondre mellem det, der virkelig vides, og det, der er sandsynligt, hvad der i mine Öjne har langt mindre Verd, selv om det har kostet nok saa meget Arbejde. — I mine Öjne vilde der derfor have veret indeholdt en temmelig intensiv Bebrejdelse imod mig i det Referat, LOMAN i sit i saa mange Henseender smukke Arbeide giver (p. 39) af min Fremstilling af Tarmkanalen hos Gonyleptiderne: »Zij [de flaskeformige Orga- ner paa Indersiden af Mavren] schijnen een soort van maagsap te leveren evenals de blindzakken, welke hij lever noemt, gal zouden afscheiden, doch noch voor het een, noch voor het ander zijn bewijzen voorhanden.> Men Sligt har jeg ingensteds sagt, men vel (p. 171): »Hvorledes Fordöjelsen foregaaer: hvilken Indvirkning de forskjellige, af Leverne og Tarmkanalen afsondrede Stoffer have paa Föden, kan jeg selvfölgelig ikke have nogen selvstendig Mening om. . .» og lidt senere: »Udtrykket Levere er benyttet for Mavens blindsekfor- mige Tilhxngsorganer; baade forat precisere, at de tjene til Afsondring af Stoffer, der have Indflydelse paa Fordöjelsen, men ikke til Reservoirer for Fö- den, og tillige, fordi de forekomme mig homologe med de som Lever beteg- nede ÖOrganer hos Araneerne, (men ikke med de blindseekformige Udvidelser paa Tarmkanalen hos disse Dyr>). Fig. SÖRENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI, 35 Opilio parietinus DE GEER. Pars dimidia apicis ovi- HS 30 Ze positoris . X —. — r, receptaculum seminis alterum; — I e, hujus epithelium; — m, musculus ejaculatorius recep- taculi; — gl, gl, glandule accessorie receptaculi; — 0, os communis ductuum glandularum., — n, n, nervi setarum ovipositoris (compluribus setis et nervis ea- rum omissis); — gln, ganglion accessorium. Bot RE Sn] ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Från R. Accademia dei Lincei, Roma: Atti, anno CCLXXX. 1882—383. Ser. III. Transunti Vol. VII. Fasc. 15 & 16. Volk MIL: Fasc. 1. Från Museo Civico di Storia Naturale, Genova: Annali pubblicati per cura di G. DortiaA e R. GESTRO. Vol. XVIII e XIX. Från La Sociedad espanola de Historia Natural, Madrid: Annales. Tomo XII. Cuaderno 3:0. Madrid 1883. Från Der Naturhistorische Verein in Augsburg: Siebenundzwanzigster Bericht, veröffentlicht im Jahre 1883. Från Der Naturwissenschaftl. Verein fär Sachsen und Thäringen in Halle: Zeitschrift fir Naturwissenchaften. Originalabhandl. u. Berichte. Der ganz. Reih. LV Band. IV Folge. Berlin 1882. ;ÖLNI SBI IVURolgen 21 Biort &52 Sto FIallennesst Forts. sid. 42. + OM MICROPTERYX-LARVERNES OPTRAEDEN I VORE BIRKESKOVE AF NYSIM SCHÖYEN. I »Archiv for Mathematik og Naturvidenskab> for 1878 (Pp. 177—181) har jeg gjort opm&erksom paa en hidtil ikke i de forstentomologiske Skrifter omhandlet Geometerart, Cidaria dilu- fara W. N., der 1 vore Fjeldtrakter oftere gjör sig i höi Grad beme&erket ved sin Masseoptreden i Birkeskovene, idet Larverne aflöve Birketr&eerne aldeles over store Strekninger og derved til- föie vore Fjeldbirkeskove betydelig Skade. Jeg skal ved denne Leilighed tillade mig at feste Opmerksomheden ved nok en Larve, der ogsaa gjör sig i höi Grad bemerket i Birkeskovene i vore Fjeldtrakter, og om hvem man ligeledes forgjeves söger nermere Oplysning i den forstentomologiske Literatur, idet den ligesaa lidt findes n&evnt i den udenlandske Forstliteratur som i HOLMGREN 'S Arbeide over de skandinaviske Forstinsekter: jeg mener nogle smaa Larver, der leve minerende i Birkebladene, hvilke de udhule aldeles, og som nok turde v&re observerede af adskillige af Tidskriftets Leesere. I DAHLBOM'S i Aaret 1837 udgivne Arbeide: »Kort Under- rättelse om Skandinaviska Insekters allmännare Skada och Nytta i Hushållningen>» finde vi de her omhandlede Larver förste Gang beskrevne og afbildede, men de er der henförte til en aldeles feilagtig Insektart, nemlig til Birke-Snudebillen, Rhynchites betule 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. GyirL. Efterat have omtalt disse Snudebillers Forekomst i de unge Birkeskove om Vaaren 0g Sommeren, beskriver nevnte Forfatter (p. 47—48) deres Udviklingshistorie saaledes:' >»I samma slags skogar varseblir man äfven om våren de utslagna björklöfven redan vissnade och gulbruna, men likväl qvarsittande på sina stjelkar, som synas friska. Vid närmare be- traktande befinnas dessa löf vara uppsvälde och liknande små genomskinliga putor, som äro tomma och endast innehålla svart pulverformig träck efter den mask, hvilken uppätit allt vextköttet inuti löfvet, men lemnat hinnorna orörda; dessa uppblåsas då af den inträngande luften. Gör man sig mödan undersöka vidare, skall man snart finna löf, som äro hälften gulaktiga och hälften gröna, samt hafva ännu larven qvar uti sig, — och i grannska- pet träffas ofta hans föräldrar, Björkviflarne. > » Björkviflens larv fullvext är perlegrå eller orent bvit; huf- vudet och en fyrkantig fläck på prothorax svarta; hvarje segment är midtpå uppsväldt och vid incisurerna hopdraget; han får der- igenom ett svullstigt utseende. Kroppen har inga fötter, men under buken befinnas små, korta och styfva börster, med hvilka djuret skjuter sig fram, liksom en orm hjelper sig fram med buk- fjellen. Kroppslängd 1'/, linia.> » Denna larv, som jag icke vet om någon naturforskare förr observerat, lefver alltid i de saftigaste och frodigaste björklöfven. Sedan han förtärt ett sådant löf är han gemenligen fullväxt, kry- per då ut genom ena ändan af löfvet och faller ned på marken, der han gömmer sig för att undergå sin förvandling.» Det er jo nu en forlengst bekjendt Sag, at Birke-Snude- billernes Larver ikke leve paa denne Vis, men derimod 1 Blad- ruller, der fabrikeres af Moderinsektet ved /Eglegningen, saale- des som man finder dette beskrevet i HOLMGREN'S ovenne&evnte Arbeide (p. 81—83). DAHLBOM'S Beskrivelse tilligemed de af ham leverede Afbildninger (fig. 7—7 a) have det over enhver Tvivl, at den Larve, han har iagttaget, er den samme, hvis sande Udviklingshistorie först lang Tid bagefter, ISO DIE udredet af HOFMANN i Regensburg og beskrevet i HERRICH SCHÄF- FER'S »Correspondenzblatt» for navnte Aar (p. 126) som tilhö- ! Det fölgende findes ogsaa indtaget i ASBJÖRNSEN'S »Naturhistorie for Ungdommen», 4:de Del: Insekterne (P- 113—114). SCHÖYEN : OM MICROPTERYX-LARVERNES OPTRAEDEN. 39 rende den lille Mölslegt Micropteryx. DAHLBOM har tydeligvis ikke lykkedes at faa disse Larver udklekkede, men har ikke desto mindre paa Grund af deres Forekomst paa Birk sammen med Birke-Snudebillerne fölt sig saa »moralsk overbevist> om, at de maatte höre sammen, at han uden videre har slaaet dem sammen uden Stötte i nogen direkte Observation. Vi har her 1 Skandinavien 3 almindeligt udbredte Arter af Slegten Micropteryx, hvis Larver paa den af DAHLBOM skildrede Maade leve minerende 1i Birkeblade, nemlig AM. sparmannella Bosc, M. unimaculella ZETT. og AM. semipurpurella STEPH., medens en fjerde Art, MM. purpurella Haw., der ligeledes lever paa samme Maade, endnu ikke vides fundet inden Skandinaviens Grendser, men dog nok ogsaa turde vere at finde her, da den forekom- mer baade i England, Skotland og ved St. Petersburg. De flyve tidlig om Vaaren og et Stykke udover Forsommeren blandt Bir- ketreerne og legge sine Eg paa de unge udspringende Blade, hvori ' man saa senere faar iagttage Larverne i större og mindre Antal alt efter Omstendighederne. HOFMANN fandt dem i det anförte Aar i meget stort Antal ved Regensburg, men ellers sy- nes de i Tyskland, ligesom overhovedet i det övrige Europa, ikke at gjöre sig videre bemerkede, hvorfor de som nevnt ikke findes omhandlede i Forstliteraturen. Hos os derimod höre disse Larver ligesom Cidaria dilutatas til de Insekter, der gjör sig mest bemerkede i vore Fjeldbirkeskove, hvor de ofte optrede i en saa enorm Me&engde, at Skoven over store Strekninger staar aldeles brun, idet snart sagt hvert eneste Blad er besat af Lar- verne. Forstmester BArRTH, hvem jeg skylder mange interessante Meddelelser angaaende Forstinsekternes Optreden her i Landet, har til forskjellige. Tider meddelt mig Exempler paa disse smaa Minerlarvers Masseoptreden inden hans Forstdistrikt, saasom i Gudbrandsdalen, Valders o. fl. Steder. Saaledes meddelte han mig i 1876, at »Fjeldbirkeskovene begge de foregaaende Aar ud paa Sommeren mangesteds havde et mere og mindre brunligt Udseende, hidrörende fra, at Bladene var visnede, fordetmeste til omtrent Midten af deres Lengde fra Spidsen af; nogle ikke saa langt, andre helt ned til Bladstilken. Dette var foraarsaget af en liden Larve, der levede mellem Over- og Underhuden, 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. men som, naar jeg kom i Fjeldet, almindeligvis allerede var ud- kröben. Derimod var samtlige saaledes udseende Blade klövede: i Spidsen, det er: et hult fladt Rum var dannet mellem Over- og Underhuden, medens selve Spidsen var hel: (ikke gabende), og denne lille Hulning var altid fyldt med de pulverformige Ex-- krementer efter Larverne.> — TI 1879 meddeler han videre: Hvor jeg har reist iaar i Gudbrandsdalen og Valders har paa visse Strekninger den tidligere omtalte lille Birke-Minerlarve v&e- ret tilstede. i längt större Mengde; end jeg för har seetj saarat. jeg navnlig i Grimsdalen (mellem Rondane og Dovre-Veien) om- kring Midten af Juli fandt den derverende mishandlede og for- kröblede Birkeskov staaende ganske röd eller brun uden et grönt Blad over store sammenhaengende Vidder.> — Endelig 1iaar (1883): »Da jeg en Ugestid ind i Juli kom til Langmarkens Al: menning 1 Vaage, var Birkeskoven i Miles Lengde ganske brun af Minerlarvernes Heerjing. Larverne selv var da vek paa en og anden ner, der endnu fandtes i sit Rum mellem begge Over- hudlag. Senere kom jeg til Sollien, hvor Larven ogsaa havde: veret, men ikke i nogen serdeles stor Mengde, dog saa at Bir- kene mangesteds var halft brune (forresten grönne) efter deres Optreden.> — Selv har jeg ogsaa haft Anledning til at se Bir- ketreerne paa denne Maade i mere og mindre Grad angrebne,. saaledes i Odalen, Gudbrandsdalen, paa Dovrefjeld o. fl. St. Larven er hvert Aar at paatreffe i Birkebladene i ringere An- tal, men saadan Masseoptreden som ovenfor skildret finder kun i visse Aar Sted og, som det synes, kun tilfjelds blandt Fjeldbirkeskovene, saaledes som Tilfeldet ogsaa er med Cidaria dilutata. Til Veiledning ved Bestemmelsen af de 4 ovennevnte, i Birkeblade udviklede Arter af Slegten Micropteryx hidsettes. efter. Dr. WocKE : (Stett. :ent. Zeit. 1862: pou73- 74) fölgendet Schema: 1. Fölehornene kortere end Halvdelen af Forvingerne. a. Forvingerne livligt purpurviolette, guldgult gitrede,. Hovedhaar graa. .Sparmannella Bosc. b. Forvingerne purpurfarvede med indströede mörkt guldgule Skjel, Hovedhaar graabrune. Purpurella Haw. SCHÖYEN : OM MICROPTERYX-LARVERNES OPTRAEDEN. 41 2. Fölehorn halv saa lange som Forvingerne. Forvingerne violet-purpurfarvede, rigeligt besprengte med bleggult, Analplet hos I smal, hos Q bre- dere, stedse tydelig bleg-gylden. Hovedhaar hos S mörkt graabrune, hos Q graa, med rigelig gul Indblanding. Unimaculella ZETY. 3. Fölehornene lengre end Halvdelen af Forvingerne. Bagvingerne bedekkede med Haarskjel. Semipurpu- rella STEPH. Kristiania 5 December 1883. ochcf>n ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR EREATLLLN FÖLJANDE TILLÖKNINGS Forts, fr. jsid.:230: Från Der Naturhistorische Verein d. Preuss. Rheinlande n. Westfalens: Verhandlungen, herausgegeben v. Dr C. J. ANDRÄ. Jahrg. 39. Folge IV. Jahrg. 9. Verhandl. Bogen 13—21. Correspondenzblatt Bog. 5—11. Sitzungsberichte d. Niederrheinischen Gesellschaft, Bogen 1—15. Mit I Taf. 17 Holzschnitten, 2 Hälfte. Bonn 1882. — — Jahrg. 40. — Folge IV. Jahrg. 10. Verhandl. Bogen 1—24. Cor- respondenzblatt N:o I. Mit 5 Taf. 3 Holzschn. 1 Karte, 1 Hälfte. Bonn 1883. Från Der Naturwissenschaftliche Verein in Karlsruhe: Verhandlungen, Heft. IX. Mit I Taf. Karlsruhe 1883. Från La Société des Sciences Naturelles de Neuchatel: Bulletin. Tome XIII. Neuchatel 1883. Från Professor James W. Trail: Scottish Naturalist. New Series N:o III. Jan. 1884. Perth. Från Professor J. A. Palmén: Zur Vergleichenden Anatomie der Ausfährungsgänge der Sexualorgane bei den Insekten vorläufige Mittheilung von J. A. PALMÉN (Helsingfors). Se- parat aus Morphol. Jahresbericht 1883. OLLONBORRHÄRJNINGEN PÅ RICKARUMS KRONO- PARK I KRISTIANSTADS LÄN 1883 REDOGÖRELSE AFGIFVEN TILL KONGL. DOMÄNSTYRELSEN AF AUG. E. HOLMGREN. Vid Rickarums kronopark i Kristianstads län, der jag uppe- höll mig från den 21 Maj för att iakttaga ollonborrarna (Melo- lontha vulgaris) under deras svärmning, blef jag i tillfälle att med afseende härpå göra följande anteckningar. Anledningen hvarför jag i och för detta ändamål besökte just i fråga varande trakt af Skåne var den, att Skogsinspektören A. SMEDBERG förra året tillkallade mig för att undersöka hvad som kunde gifva anled- ning till att barrträdsplanteringarna i stor omfattning och under loppet af flera år misslyckats på kronoparken, icke blott i plant- skolorna, utan äfven på fältet. Jag infann mig derför derstädes 1 slutet af Oktober, då jag erfor af kronojägaren, att man vid gräfning 1 jorden anträffat s. k. fettpölsor, en allmän benämning i Skåne på Ollonborrens larver. Då jag emellertid långt tidigare på året, nämligen i April, besökte Björe härad 1 nordvestra Skåne, der ollonborren anstält ofantliga härjningar på de odlade fälten, fann jag på 2 a 3 fots djup 1 jorden en myckenhet lar- ver, som ännu icke uppvaknat ur sin vintersömn, men som be- funno sig i sitt 4:de lefnadsår, antog jag, med förutsättning af likåldrighet, att under en så sen årstid, som Oktober, vid Ricka- rum icke längre borde kunna finnas några larver, utan att dessa då redan undergått sina vidare metamorfoser, och således en ast fullbildade individer vore att söka. För att med säkerhet be- 44 EN'TOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1884. stämma larvernas födelseår och med detsamma äfven det blitf- vande svärmningsåret för imagines, lät jag på de ställen af kro- noparken, der planteringarna voro förstörda, nedsåga några större grenar af derstädes befintliga fristående bokar och björkar samt stammen af en 35-årig tall, af hvilken senare togs en afskärning 1 tvärsnitt. Vid undersökning af dessa träddelar fann jag gan- ska tydligt, att ett svärmningsår inträffat 1879, således samma år som i Björe härad. Då, såvidt jag har mig bekant, någon sådan undersökning tillförene icke blifvit verkstäld, vill jag, innan jag går vidare i min berättelse, kortligen redogöra för sättet, på hvilket jag dervid gick till väga. Det är nämligen en känd sak, att ollonborrarna uppäta bladen och blomdelarna af de träd och buskar, på hvilka de under svärmningstiden uppehålla sig och omkring hvilka de, isynnerhet om aftnarna, flyga. Följden af detta deras förstörelsearbete måste således blifva den, att trädet förlorar de organ, som äro nödvändiga för uppfyllandet af dess lifsvilkor, och att det således måste uppbjuda alla sina krafter för att skaffa dem åter. Detta kan naturligtvis ej ske annat än genom uppoffringar på andra håll eller, såsom här var fallet, på bekostnad af dess tillväxt å längd och tjocklek. Sålunda visade sig derför bokens och björkens årsskott för 1879 med märkbart kortare internodier, än årsskotten för de följande åren, och års- ringen på tvärsnittet af tallen för samma år likaledes märkbart smalare, än de följande årsringarna. Sedan jag följaktligen här- utaf funnit, att larverna voro 1 sitt 4:e år, var det alldeles klart, att de vid slutet af Oktober icke allenast undergått förpuppning, utan att de äfven ingått i sitt fulla utvecklingsstadium, samt att jag följaktligen vid gräfning i jorden skulle anträffa endast ima- gines, d. v. s. skalbaggar. Detta antagande visade sig också vid anstäld gräfning vara fullt rigtigt. Jag blef nämligen dervid i tillfälle att på ett par timmar kunna insamla ett stort antal skal- baggar, och såsom ledning för mitt sökande voro kråkorna mig till god hjälp, emedan dessa foglar upphackat och ryckt undan grässvålen på de ställen, som voro hemsökta af larverna. Af allt detta framgick oförtydbart, att ett så kalladt »ollonborrår» skulle inträffa å Rickarums kronopark vid slutet af Maj detta år. Jag meddelade Skogsinspektör SMEDBERG resultatet af dessa mina iakttagelser jämte åtskilliga andra uppgifter, rörande skogsplante- HOLMGREN: OLLONBORRHÄRJNINGEN PÅ RICKARUM. 45 ringarnas tillstånd, samt delgaf honom tillika min åsigt om, hvilka förberedande åtgärder borde å kronoparken vidtagas i och för den stora, oundvikliga ollonborrhärjningen. Äfven kronojägaren, som följde mig på mina exkursioner, visade jag, huru han skulle gå till väga, när han, såsom jag antog, af skogsinspektören blef förständigad att ombesörja denna angelägenhet. Själf hade jag förut aldrig sett någon ollonborrsvärmning och intresserade mig derför 1 hög grad att få närvara vid en sådan samt framför allt att få pröfva de utrotningsmedel, som man i utlandet funnit än- damålsenliga, men som man hos oss icke pröfvat, nämligen lockplat- ser för honorna vid äggläggningen, hvartill jag föreslog, att några jordstycken af planteringarna med fördel kunde användas. Vid min ankomst till Rickarums kronopark den 21 Maj fann jag till min stora ledsnad, att man helt och hållet lemnat mina föreskrifter å sido och att kronojägaren, hvarken af skogs- inspektören eller af t. f. jägmästaren blifvit förständigad att vid- taga några åtgärder till stäfjandet af insekthärjningen, som nu efter alla tecken var i annalkande. Man var vid kronoparken sysselsatt endast med omskolning och utsättning af barrträdsplan- tor för vidare experiment. Den 22 Maj visade sig under dagens lopp en och annan ollonborre, den 23 syntes ännu flera, den 24 ökades deras antal och samma dag klockan omkring 9 på aftonen började svärm- ningen ganska våldsamt. Tusentals individer kröpo upp ur jor- den, alla på en gång liksom på kommando och flögo fram med ilande fart 1 en och samma rigtning. Hela luften uppfyldes af dem och ett starkt brusande ljud angaf deras stråt. Först vid mörkrets inträde blef åter tyst och stilla. Följande dag, då jag tidigt på morgonen besåg skådeplat- sen för ollonborrarnas svärmning, voro snart sagdt alla träd och buskar, som hade nyutslagna blad och blommor, behängda med en mängd, liksom döfvade eller sofvande individer, hvilka vid qvistarnes skakning lätt föllo ned till marken och derför utan ringaste svårighet kunde uppsamlas. Jag blef följaktligen der- igenom i tillfälle att konstatera den äldre insamlingsmetodens ändamålsenlighet och begynte också derför genast tillämpa den- samma. Men som kronojägaren icke vågade tillkalla extra bi- 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. träden, förr än han dertill blifvit beordrad af vederbörande jäg- mästare, så måste jag på eget bevåg göra det. Under tiden lät jag honom afsända en tjänsterapport om saken och bifogade äf- ven sjelf en skrifvelse. Då jag emellertid sporde, "ätt, t. f. Jägmästaren, CiGYMNMmE MAN, till hvilken rapporten och skrifvelsen ingingo, befann sig frånvarande på tjänsteresor och då ingen tid var att förlora, så ansåg jag mig nödsakad att per telegraf hos Kongl. Domänsty- relsen anmäla ollonborrhärjningen och tillika begära Styrelsens fullmakt, att själf få vidtaga de åtgärder, som jag kunde finna lämpliga i och för stäfjandet af i fråga varande skadeinsekters ökning. Sedan jag sålunda af Styrelsen blifvit förständigad att vidtaga sådana åtgärder, får jag härmed vördsamt meddela re- sultatet af mitt tillvägagående, äfvensom med ollonborrhärjningen förknippade omständigheter, hvilka i och för skogskulturen på de ännu öde trakterna af Rickarums kronopark möjligen kunna för- tjäna att beaktas. Kongl. Styrelsens telegram kom mig tillhanda den 30 Maj på eftermiddagen, men dessförinnan hade jag, såsom förut blifvit nämdt, redan på eget bevåg begynt insamlingen med tillhjälp af extra biträden, bestående af några yngre personer. Sedan har jag hvarje dag, med undantag af Söndagen den 23 Juni, låtit insamlingarna fortgå med, såsom Styrelsen förordnade, handräck- ning af kronoparkens bevakare och torpare. Insamlingen har begynt kl. 2 å 3 på morgonen och fortsatts till kl. 7, då ollon- borrarnas större liflighet gjorde densamma mindre lönande och i följd deraf instäldes. Vid femtiden på aftnarna lät jag samma personal biträda vid insamling af ollonborrar, som hemsökte trä- den närmast kronoparken och vid kronojägarebostället, men lät deremot de å kronoparkens planteringsställen befintliga ollon- borrarna vara fredade och åter samla sig, för att sedermera föl- jande morgon med framgång kunna insamlas. Detta lyckades oftast öfver all min förväntan. Öfver den dagliga fångsten förde jag noggranna antecknin- gar och anstälde talrika undersökningar öfver dessa insekters lef- nadssätt, slägtlif, fortplantning o. s. v., hvilket framgår af föl- jande noteringar. HOLMGREN: OLLONBORRHÄRJNINGEN PÅ RICKARUM. 47 Maj månad. Den 21 flögo under dagens lopp några enstaka hanar. » 2 22 28- 2A- 26. 28. 20: Någon ökning. Endast hanar, som flögo om dagen. Ännu mera ökning. Mest hanar, som flögo både un- der dagens och aftonens lopp omkring träden, der äf- ven icke så få honor befunno sig. Stark ökning på dagen. Vid niotiden på aftonen stor- artad svärmning. Insamlades 54,094 individer, hanar 71 procent, honor 29 » Af honorna hade 11 proc. kopulerat. Insamlades 62,430 individer, hanar 57 procent, honor 43 > Af honorna hade 153 proc. kopulerat Insamlades 54,194 individer, hanar 55 procent, honor 45 > Af honorna hade 28 proc. kopulerat Insamlades 48,360 individer, hanar 51 procent, honor 49 => Af honorna hade 42 proc. kopulerat. Insamlades 42,980 individer, hanar 351 procent, honor 49 > Af honorna hade 73 proc. kopulerat. Insamlades 30,360 individer, hanar 45 procent, honor 55 > De flesta honor hade kopulerat. Insamlades 32,082 individer, hanar 41 procent, hönor 59 > >» De flesta honor hade kopulerat. 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Juni månad. Den 1. Insamlades 29,136 individer, hanar 31 procent; honor 69 » De flesta honor hade kopulerat. >» 2. Insamlades 24,280 individer, hanar 35 procent, honor 65 » De flesta honor hade kopulerat. > 3. Ingen insamling. 4. Insamlades 16,408 individer, hanar 28 procent, honor 72 » Honorna hade med få undantag kopulerat. >». 5. Insamlades 9,894 individer. hanar 18 procent, honor 32 » Honorna, som i de flesta fall kopulerat, hade tämligen vuxna ägg 1 äggstockarna. 6. Insamlades 2,400 individer, hanar 10 procent, honor 90 » i "Honor som föregående dag. Härtill komma omkring 14,000 individer, som en enskild person insamlat i kronoparkens utkant. Alltså uppgår summan individer till, i rundt tal räknadt, 400,000. Vid undersökning fann jag i medeltal 25 ägg i honornas äggstockar och troligt är, att de ej hysa flera, fastän man upp- gifvit ända till 60. Med antagande att resultatet af min under- sökning är rigtigt, skulle vid denna insamling dödade ägg uppgå till omkring 5,000,000. | Af det nu anförda framgår sålunda, att hanarnes procent- antal småningom allt mer och mer nedgått; men detta bevisar dock icke, att honornas individantal ökats, utan att hanarne för- svunnit eller dödt sedan de fullgjort sin lifsuppgift, nämligen att befrukta honorna. Sådant är det vanliga förhållandet ibland in- sekterna. Honorna måste lefva längre eller tills de afsatt sina HOLMGREN: OLLONBORRHÄRJNINGEN PÅ RICKARUM. 49 ägg, hvilkas utveckling och mognad i äggstockarna taga en tid i anspråk. Under parningen sammanhänga de båda könen, och honan drager på detta sätt i timtal hanen med sig, under det att hon förtär det träds löf och blomdelar, på hvilket hon uppe- håller sig. Hanen tyckes i allmänhet icke vara i behof af någon föda. Åtminstone fann jag blott ytterst sällan i hans närings- kanal något, som häntydde derpå. Hanen svärmar ensam omkring träden i afsigt att uppsöka honan, som håller sig stilla, och han visar dervid en hög grad af hetsighet. Ofta anträffas flere hanar omkring en hona i ett slags strid med hvarandra. Honan flyger direkt upp på trädens eller buskarnas qvistar, der hon sedan i all maklighet inväntar de svärmande hanarne. Det är således icke honorna utan hanarne, som flyga och surra omkring träden om aftnarna. Men när honan är befruktad och äggen blifvit mogna i hennes äggstockar, då flyger hon ut från trädet, ofta långt omkring och i stora kretsar, för att upptäcka en tjänlig plats för äggläggningen. Det är just vid den tiden, som de s. k. lockplatserna komma väl till pass. De äro nämligen så inrät- tade, att honan med en viss förkärlek uppsöker dem och sedan hon derstädes afsatt äggen, har man hela hennes årsafvel på ett ställe och kan följaktligen utan svårighet förgöra densamma. Till plats för äggläggningen utväljer honan eljest aldrig sådana lokaler, der grunden eller alfven består af lera, utan af sand, helst krossgrus. Orsaken härtill är den, att larverna i dylik jordmån hafva lättare att gräfva sig ned, då de gå i vinterqvar- ter, och att de derstädes under vintern icke lida af något stag- nerande vatten, hvilket deremot är fallet, när grunden består af lera. Vid Rickarum äro de områden, som bestå af rullsten och krossgrus mest hemsökta af ollonborrarna, isynnerhet kullar, der markbetäckningen utgöres af ljung och gräs. Då nu dylika lo- kaler derstädes äro afsedda för skogsodling, så blifva de utsatta trädplantornas rötter i betydlig grad hemsökta af ollonborrar, hvilket isynnerhet är förhållandet under larvernas två sista ut- vecklingsår. De tyckas då gerna uppsöka barrträdsplantor, san- nolikt derför att den terpentinhalt, som dessa hysa, är för dem en behagligare föda än de garfsyrhaltiga ljungrötterna och grä- sens rottågor. Sådana, af ollonborrar hemsökta lokaler, kunna derför icke gerna kultiveras med barrträd och äro föröfrigt i Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 2 (1884). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. flera hänseenden, såsom t. ex. förhållandet är vid Rickarum, icke passande derför. Deremot kunna löfträd, vid Rickarum helst bok, med fördel odlas på dessa platser. Löfträden ega större kraft att motstå insektsskada än barrträden (granar och tallar) och kunna genom ny knoppbildning snart nog: ersätta sina, i följd af yttre våld förlorade organer. De:' utbreda föröfrigt under årens lopp en för marken svalkande och beskuggande löfmassa, hvarigenom densamma blir allt mer och mer otjänlig såsom till- håll för insektslarver, hvilka också derför pläga alldeles försvinna. Hvad jordmånens beskaffenhet å norra skiftet af Rickarums kro- nopark angår, så lämpar den sig delvis för bok, al och björk, men alldeles icke för barrträd, som den af Skogsstyrelsen fast- stälda hushållningsplanen bestämmer. Att man trott sig finna anledningen till de "under årens lopp misslyckade odlingsförsöken med barrträd på Rickarums kronoparks norra skifte härröra en- dast från insektshärjningar, torde derför sakna fullt giltig grund och skall äfven, såsom jag tror, tydligen visa sig under de 7 här- efter följande år, då, genom de vidtagna åtgärderna, någon in- sektsskada med all sannolikhet icke i afsevärd grad kommer att utgöra hinder för de utsatta barrträdsplantornas fortkomst. I den af tjänstförrättande jägmästaren till Kongl. Skogsstyrelsen ingifna beståndsbeskrifningen för Rickarums kronopark finnes, enligt mitt förmenande, knappast något anfördt, som kan gifva tillräcklig ledning vid valet af trädslag för norra skiftet; och för södra skiftet, der ingen ollonborrhärjning nu förekom, anföres 1 be- ståndsbeskrifningen, att jordmånen å afdelningen 17 (160,60 qv. st.) skulle vara »mylla på sandbotten och grus», hvilket alldeles icke är förhållandet, ty alfven innehåller, enligt de prof jag be- kommit, blott 25 till 35 proc. sand. Den är hård och lerhaltig, i följd hvaraf inga ollonborrlarver der kunna lefva. Här passar bäst bok och några andra löfträd; för gran är jordmånen dålig och för tall är den olämplig. På afdelningen 73 innehåller alf- ven 40 å 50 proc. sand och bör derför vara tämligen fri för ollon- borrar. Här torde barrträd gå bättre till än på andra platser å kronoparken, men äro dock icke att rekommendera framför löfträd. Från entomologisk synpunkt sedda äro dessa förhållanden, som jag nu blott helt flygtigt vidrört, af icke ringa betydelse, HOLMGREN: OLLONBORRHÄRJNINGEN PÅ RICKARUM. 51 emedan trädslag, hvilka kommit att växa i olämplig jordmån och läge, alltid stå tillbaka i utveckling, taga lätt innanröta och hem- sökas af hvarjehanda sjukdomar. Härigenom försättas de just i ett sådant tillstånd, som gör dem i hög grad lämpliga till föda åt insekter, hvilka äro ett af naturens vigtigaste medel att på- skynda tillintetgörelsen af sådana organismer, hvilka af en eller annan orsak blifvit hemfallna åt sjukdom eller död. Tager man hänsyn äfven härtill, så bör det vara ganska påtagligt, att barr- trädsodling på Rickarums kronopark är mindre lämplig, då der- emot odling af löfträd med all säkerhet skulle leda till ganska gynsamma resultat. En genomgripande ändring af hushållnings- planen i denna rigtning anser jag för min del vara behöflig, så framt kronoparken skall blifva skogbärande och fri från insekts- skada. Lyckligtvis har enen till större eller mindre omfattning uppträdt på de öde, stenbundna markerna, och denna företeelse bör vara en god fingervisning för skogsmannen, då han vid åter- odlingen af skog sväfvar i villrådighet beträffande valet af det rätta trädslaget; ty i enens hela växtsätt kan man vid sådana tillfällen spåra, huru hon liksom rustar sig i ordning för att vid sidan af sig upptaga en viss, bestämd skyddsling. Då en skogs- man lägger märke härtill, planterar han icke gerna barrträd i stället för löfträd och icke häller tvärtom. Han öfverväger då noga hvad som bäst kan passa. Men kunskap härutinnan vin- nes hufvudsakligen på empirisk väg, och ofta kan ögat för denna uppfattning vara väl konstrueradt äfven hos den minst boksynte, blott intresset är vaket. Min åsigt är således den, att barrträdsplanteringar fortfa- rande skola misslyckas på norra skiftet af Rickarums kronopark dels i följd af insektsangrepp, dels i följd af olämpliga jord- månsförhålianden. Rickarum den 6 Juni 1883. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS. I STOCK- HOLM ÅRSSAMMANKOMST DEN 14 DEC. 1883. Enligt stadgarnes föreskrift förrättades val af styrelse för det kommande året, hvarvid den förutvarande styrelsen återvaldes, nämligen: Prof. 'O. SANDAHL, ordförande, Prof. CHR: AURIVIL- rivs, sekreterare, Lektor J. SPÅNGBERG, redaktör af Entomologisk Tidskrift och såsom öfriga medlemmar Lektorerna K. F. THEDE- NIuUS och A. E. HOLMGREN samt Konservator Sv. LAMPA, Supp- leant; Kanslisekreteraren Dr. S. NORDSTRÖM och Kassören G. HOFGREN utsågos till revisorer af årets räkenskaper. Ordföranden egnade några ord åt minnet af föreningens med döden bortgångne ledamot Ryttmästaren PETER VON MÖL- LER, som i Entomologisk Tidskrift (1881, sid. 51) meddelat en uppsats: »Några ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt om den skada de förorsaka», hvari han redogör för af honom och andra anstälda försök att genom insamling af dessa insekter eller deras larver söka hämma de härjningar, som af dem förorsakas under vissa år i södra Halland och åtskilliga trakter af Skåne. Följande nya ledamöter af Föreningen anmäldes: Fil. Dr. S. E. B. HÖGMAN, Alingsås: Presidenten C. F. WARN, Stockholm. Hofjägmästaren I. L. STRÖM, Stockholm. Jägmästaren J. E. BoHMAN, Böda Skogsskola (Öland). A. M. ENNnEs, Luleå. C. A. HOoLLGREN, Stockholm (Domänstyrelsen). A. F. HULLBERG, Jockmock. E. G. KINBERG, Stockholm (Domänstyrelsen). P. MALMQVIST, > ( > je » G. O. WEsTIN, Kolleberga, Riseberga. » A. J. R. ÅKERMAN, Malmö. Ae SANDAHL: ENT. FÖR. ÅRSSAMMANKOMST: D. 14 DEC. 1883. 53 Inspektoren S. FORSBERG, Alnarps Landtbruksinstitut. Studeranden C. A. H. BorG, Upsala. Föreningens ledamot Hr M. LARSSON hade i bref till Lektor HOLMGREN meddelat flera märkliga och intressanta beräkningar öfver de skador, som insekter sistlidne sommar anstält å korn, hvete, rofvor och raps m. m. å Gotland. Den illa beryktade »Kornflugan» (Chlorops teniopus MG.) hade förstört minst halfva kornskörden till ett värde af en och en half million kronor. Prof. H. von Post lemnade med anledning häraf en skil- dring af samma kornflugas härjningar detta år 1 Upland, der sär kert en tredjedel af kornskörden blifvit tillintetgjord genom detta skadedjur, som för öfrigt uppträdt förödande i Östergötland och sannolikt i flere delar af landet. Prof. Von Post meddelade sedan underrättelse om insekthärjningen å hvete under sommaren 1881 vid Ultuna. Det var en art af Zhrips, som då anstälde stor förödelse, i det denna insekt då uppträdde i oerhörda mas- sor och på ett dittills okändt sätt å hveteplantan. I samband med denna skildring visade Prof. von Post sedermera en rik- haltig och högeligen intressant samling, belysande åtskilliga skade- insekters utveckling och deras sätt att gå till väga vid sina härj- ningars utöfvande. Prof. AURIVILLIUS hade ur gallbildningar i axen och axskaf- ten af Plantago maritima 1., funna af honom å Wäderöarne utan- för Bohuslän, fått utkläckt en skalbagge, Aecinus collaris GERM., af hvilken förut blott ett enda exemplar blifvit taget i Sverige (å Särö) af Tullförvaltaren WESTRING. Prof. A. beskref sedan en egendomlig tvekamp mellan två hanar af dagfjärilen Pararge Megera L. och meddelade statisti- ska uppgifter om antalet arter inom Skandinaviens insektord- ningar. Hr Kand. MORTONSON förevisade flere dels för vetenskapen och dels för Sverige nya skalbaggar, funna af honom i Södra Halland under sistlidne sommar. Hr Konservator LaMPa visade nya varieteter af högnordiska fjärilar.” Flere ledamöter, såsom Hrr VON Post, J. MEVES, AURIVIL- ! De af Hrr AURIVILLIUS, MORTONSON och LAMPA gjorda iakttagelserna torde komma att fullständigare meddelas i Entomologisk Tidskrift 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. LIUS, LAMPA, SPÅNGBERG och ordföranden meddelade derefter sina iakttagelser om det periodiska uppträdandet massvis af fjärilsarter hörande till slägtena Vanessa och Preris 1 vårt land. Hr G. HOFGREN förevisade en af honom förfärdigad prydlig »bur» för utkläckning af fjärilspuppor. Vid en gemensam kollation firades sedan den Entomologi- ska Föreningens fyraåriga tillvaro, hvarunder densamma rönt den glädjen att se, huru intresset för entomologiens studium i Sve- rige tydligen utbredt sig mer och mer, -— Föreningens bibliotek har under året erhållit en högst betydande och värderik tillök- ning genom gåfvor från dess utländska ledamöter och genom öf- versändandet från allt flera lärda samfund och akademier af de- ras publikationer i utbyte mot Föreningens Tidskrift. Oskar Th. Sandahl. 00 IIIEVTEXT TIL NORGES EEPIDOPTERFAUNA FRACDETSENERETAAR AF WW. M. SCHÖYEN. Cymatophora fluctuosa Hr. Af denne inden Skandinaviens Grendser tidligere kun i Stockholms Skjergaard fundne Art (smlgn. Ent. Tidskr. 1881, p. 214) har jeg haft til Paasyn et Explr., fanget ved Kragerö Sommeren 1882 af Hr Skolebestyrer ULLMAN. Artens Nord- grendse, der i SPEYER's bekjendte Verk: »Die geographische Verbreitung der Schmetterlinge» II (1882) p. 44 angives til 57? n. Br. (Livland), naar altsaa hos os paa den skandinaviske Halvö til omtrent 59”, hvilket endnu overskrides . en Grad ved Artens Forekomst ved St. Petersburg under 60?. Larven, der lever paa Birk, findes udförlig beskrevet af MACKIE RAZAPPE II GHtetts entom. Aeits= M 332, pu: 2TT—-2 3: Herminia modestalis HEYD. STAUDINGER'S Spörgsmaal i Katalogen af 1871 angaaende denne af HEYDEN som egen Art opstillede Form fra Schweizer- Alperne: »prec. var. alpina?» kan jeg efter vore norske Explrer at dömme kun besvare bejaende. Da WockKE i 1862 samlede paa Dovrefjeld, var modestalis endnu ikke beskrevet som egen Art, og han henförte i sin Bearbeidelse af sine Indsamlinger der- steds (Stett. ent. Zeit. 1864) den der forekommende Form til tentacularia IL., men fremhever udtrykkelig, at Explrne fremböd 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. saadanne Afvigelser, at han i Begyndelsen troede at have en ny Art for sig. Jeg for min Del havde heller ikke haft Anledning til” at gjöre mig: bekjendt med /FlIEYDENS CAT) da jeg senere samlede paa Dovrefjeld og i Gudbrandsdalen i 1877, og hen- förte derfor ogsaa uden Betenkning mine Explrer til tentacularia (Nyt Mag. f. Naturv., B. 24). I Virkelighedemn er imidlenidt som jeg senere ved Erholdelsen af typiske Explrer af modestalis fra Bergiän gjennem Prof. ZELLER har faaet Anledning til at over- bevise mig om, den saavel paa Dovrefjeld som andetsteds i Fjeld- bygderne hos os forekommende Form identisk med HEYDEN'S modestalis, der dog efter min bestemte Formening ikke kan ansees som andet end Fjeldformen af /tentacularia. Vore Exemplarer, der er betydelig varierende 1 alle Henseender, frembyde nemlig alle mulige Overgangsformer baade i Henseende til Störrelse, Farve, Vingesnit, Fölehornenes og Palpernenes Udseende etc. etc., saa at det viser sig umuligt at drage nogen Grendse mellem begge Former. I de sydligere Lavlandstrakter nerme vore Explrer sig mest den typiske fentacularia, men alt eftersom man kommer op i Fjeldtrakterne, .gaar hele: Udseendet mere og mere over. i modestalis, der paa Dovrefjeld er aldeles udpreget. Ogsaa fra Nyborg ved Bunden af Varangerfjorden, strax indenfor den 70:de Breddegrad, har jeg haft til Paasyn en Hun af denne Form, fanget af SCHNEIDER i Begyndelsen af Juli. 1879, hvorved altsaa Arten ogsaa faar arktisk Borgerret. Tholomiges turfosalis WK. Denne lille Art, der allerede forlengst har veret kjendt saavel fra Finland som fra England og Skotland, har merkelig nok hidtil ikke veret observeret paa den skandinaviske Halvö. I Slutningen af Juli 1883 -fandt jeg den imidlertid i Odalen paa en Myr 1 flere: Exemplarer, de ' fleste desverre allerede ödelagte af det stadige Regnveir. Den flöt. her paa samme Steder som Crambus margaritellus og alienellus, samt lod til at vere tilstede i temmelig stort Antal. Det skulde undre mig, om den ikke ved nermere Eftersyn skulde vise sig at vere mere udbredt paa vore Skovmyrer, hvor de to nevnte Crambus-Arter forekomme. Dens Udvikling er, saavidt jeg ved, endnu aldeles ubekjendt. RR SCHÖYEN : TILVEXT TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA. 57 Timandra amata IL. Toges i et enkelt, allerede sterkt flöiet og beskadiget Han- Explr i Odalen 6:te Juli 1883. Tidligere var "Arten ifölge WaL- LENGREN kun fundet i Skaanue og Blekinge, men da den i Fin- land er observeret helt op i nordre Österbotten, var det jo rime- ligt, at den ogsaa hos os maatte gaa lengere nord. ' Maaske Grunden til, at den endnu ikke er observeret flere Steder, tör vere den, at den kun flyver sent om Aftenen og Natten. Lar- vens Neringsplanter: Rumex-, Polvgonum- og Atriplex-Arter, er jo i hvert Fald udbredte nok. — Det turde kanske fortjene at nevnes, at RÖSSLER har fundet Sommerfuglen om Natten i stort Antal paa Blomsterne af Scrophularia i Vandgravene i Wiesbaden. Muligens turde det lönne Umagen at söge den ogsaa hos os paa saadanne Steder. Eugonia fuscantaria Ow. Af denne tidligere ikke som skandinavisk anmerkede Art besidder jeg et Par Exemplarer, fangede i den botaniske Have 1 Kristiania af Gartner Mor. At Arten findes her i Norge, der- imod endnu ikke er observeret noget Sted i Sverige, heller ikke i Finland, stemmer i det hele med dens mere vestlige Udbre- delse: den findes saaledes baade i England og Skotland, Hol- land, Frankrig etc., men i Tyskland kun faa Steder — som det synes navnlig i Schlesien. Den i sit Udseende adskillig varie- rende Larve lever paa Ask og dens hele Udviklingshistorie findes nermere beskrevet af TORGE 1 »Stett. ent Zeit.» 1880, p. 213—217. Botys septentrionalis TGSTR. Paa samme Myr i Odalen, hvor jeg i Slutningen af Juli forrige Aar fandt ZYholom. turfosalis, fangede jeg 14:de Juni nest för et Han-Explr af den ligeledes for Skandinavien nye Botys septentrionalis ”TGSTR., hvorhos jeg samtidig observerede nok et, som desverre undslap. Var hidtil kun kjendt fra det finske og det russiske Karelen, hvorfra jeg besidder et Explr fra Dr TENG- STRÖM selv til Sammenligning. Som bekjendt anförer saavel han 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. som Dr. STAUDINGER denne Form som en tvivlsom Varietet under B. manualis HB. med det Tilleg, at det maaske er en egen Art. Jeg skal derfor her tillade mig at oplyse, at TENGSTRÖM, efter hvad han for flere Aar siden i en Skrivelse tl mig har an- fört, nu: forlengst er kommet paa det rene med, at:det er en god og konstant Art. Den fortjener at eftersöges paa Myrstraek- ningerne hos os, hvor den maaske turde vise sig at forekomme flere Steder. | Udviklingen er, ligesom » Tifeldet, saavidt jeg ved, ogsaa er med anualis, endnu ubekjendt. Crambus hamellus THBG. Denne ifölge WALLENGREN fra Skaane op i de midlere Lap- marker udbredte Art har hidtil saavidt vides ikke veret obser- veret i Norge. 20:de Juli 1883 tog jeg imidlertid paa denroyen omtalte Myr i Odalen et stort og mörkt farvet Han-Explr (24 mm. Vingebredde). Sandsynligvis har den vel ogsaa her i Lan- det en större Udbredelse, men den synes overalt at höre til de sparsomt forekommende Arter. — Larven er saavidt vides endnu ikke bekjendt. Myelois advenella ZK. Sommeren 1880 toges paa St. Hanshougen, Kristiania, af en yngre Broder af min Ven Konservator SCHNEIDER 1 Tromsö et Explr af denne tidligere ikke i Norge observerede Art, hvilket jeg har haft til Paasyn. Er ifölge WALLENGREN fundet op til Stockholmstrakten, ligesom den ogsaa forekommer i det sydlige Finland. — Larven lever indspunden mellem Blomsterne af Cra- legus, Sorbus aucuparia og aria. Cochylis aurofasciana MN. Denne serdeles interessante Akkvisition for vor Fauna skyl- des den danske Lepidopterolog A. BANnG-Haas, der Sommeren 1881 samlede paa Dovrefjeld. Ifölge Meddelelse i Brev fandt han -sammesteds. 2 Explrer af denne. tidligere kun: fra de SCHÖYEN: TILVZAEXT TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA. 59 schweiziske og tyrolske Höialper kjendte Art. — Udviklingen er ubekjendt, men Sommerfuglen flyver ifölge FREY blandt /u- niperus paa Höifjeldet. Talzeporia pseudobombycella HB. Et Han-Explr, fanget ved. Kragerö 20:de Juni 1882 af Skolebestyrer ULLMAN, har jeg haft til Paasyn, ligesom jeg selv i Juli samme Aar fandt Hylstere af denne Art ved Mandal paa Trestammer, hvor Larverne havde levet paa Lichendekket. Nemophora pilulella He. Et enkelt Explr tog. jeg 30:te Mai 1880 ved Lysaker i Nerheden af Kristiania, senere har jeg paa en Myr i Odalen blandt Vaccinium myrtillus, der jo angives som Larvens Nerings- plante, taget endnu nogle Explrer 1:ste Juni og 1:ste August 1882. — Arten er ligesom foregaaende udbredt baade i Sve- rige og Finland. Plutella Haasi STGR. Fandtes först af mig 17:de Juli 1877 ved Fokstuen paa Dovrefjeld i et enkelt Han-Explr og gjenfandtes i Juli 1881 af Haas ved Kongsvold i to Hun-Explrer, hvorefter Arten af STAU- DINGER beskreves under ovenstaaende Navn (smlgn. Stett. ent. Zel.r383, po 183). Semioscopis strigulana S. V. Fra Forstkandidat HAGEMAN 1 Saltdalen modtog jeg forrige Vaar endel Lepidoptera, fangede af ham ved Storjord (66? 50' n. Br.), hvoriblandt ogsaa befandt sig flere Explrer af denne tidligere ikke i Skandinavien observerede Art. De var fangede 21:de April 1883, hvorved maa merkes, at Aaret deroppe var usedvanlig tidligt, flere Uger för fremme end almindeligvis er Tilfeldet. Artens hidtil kjendte Nordgrendse var russisk Karelen, hvorfra den anföres af TENGSTRÖM. — Larven lever paa Asp og andre Poppelarter. 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT» 1884. Teleia luculella Hb». Denne hist og her i Sydsverige samt ved Åbo i Finland forekommende Art tog jeg i et enkelt Explr ved Mandal g9:de Juli 1882 blandt Egekrattet. — Larven, der tidligere sagdes at leve 1 raaddent Tr&, skal ifölge nyere Iagttagelser leve om Hö- sten mellem sammenspundne Egeblade eller paa Undersiden af et enkelt Blad i et med Exkrementer fyldt Rör og overvintre i Barksprekker, under Mos eller Lav paa Stammerne. - Forresten er den ogsaa udklekket af Galebler paa Egetreerne. Kristiania 3 Marts 1884. SC BRADYCELLUSRUFITHORAN, SAHLB: EN FÖR SVERIGE NY SKALBAGGE BESKRIFVEN AF SVEN LAMPA. Som man torde veta har Riksmusei svenska skalbaggsamling blifvit bestämd, och största delen deraf insamlad, ordnad och uppsatt af Prof. BOHEMAN, samt sedermera ytterligare granskad af Adj. THOMSON. Härigenom har densamma stort värde, sär- skildt för hvar oeh en, som behöfver anlita henne för besvaran- det af spörgsmål angående riktiga namn å sådana skalbaggar, hvilkas bestämning efter blotta beskrifningar är svår, ja, kanske nästan outförbar. De bästa krafter hafva således samverkat för att göra denna samling mönstergill, och om ett eller annat för- biseende under ordnandet vid den ytterligare granskningen fått förblifva utan rättelse, så bevisar detta blott svårigheten af, att vid dylika arbeten framställa det absolut riktiga. Då jag helt nyligen ville jämföra en Bradycellus, som af Ingeniör C. G. ANDERSSON blifvit funnen i Dalarne, med museets svenska arter-af detta slägte och dervid kom att noggrannare be- trakta dessa, så påträffades ett exemplar, insatt bland några af B. placidus G., hvilket genast tilldrog sig min uppmärksamhet. Det kunde omöjligen tillhöra nyssnämda art, och jag blef snart öfvertygad om, att det måste vara SAHLBERGS ”ufilhorax. Då denna mig veterligt icke är upptagen hvarken af GYLLENHAL eller THOMSON, och någon beskrifning derpå ännu ej varit synlig i svenska koleopterologiska arbeten, så torde här vara på sin plats 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. att meddela några af dess kännetecken till ledning vid kommande efterforskningar. Såväl till storlek som färgteckning erinrar denna art mycket om B. placidus G., men skiljes vid första påseendet från den- samma genom de rätvinkliga bakhörnen på thorax och den tydliga behåringen af elytra. Hufvudet brunsvart, på sidorna något rödaktigt, med glesa och djupa punkter; antennerna rödbruna, basleden gulaktig. Tho- rax något afsmalnande bakåt, brunröd, på öfversidan i framkan- ten och mellersta delen af bakkanten svart eller svartaktig och tämligen groft och glest punkterad, utom i midten, der den nä- stan är slät; basalgroparne aflånga och djupa, bakhörnen rät- vinkliga. Elytra mörkt lergula, med en längsgående svart fläck på hvarje sida om suturen; striorna glatta, mellanrummen fint, men glest punkterade, samt beväxta med korta, gulaktiga hår. Bröst och bakkropp svarta, benen rödgula. Hanens framtarser utvidgade, deras 4:de led djupt urnupen i spetsen. &L. 5 m.m. Exemplaret är, enligt vidfästade etiketter, taget i Stockholm af BoHEMAN. Arten lärer eljest förekomma blott i Finland, Mark Brandenburg och öfre Schlesien, hvarest den öfver allt är sällsynt. PARNSPPSTEREARSTINSAMPAD ET NORREAND OCH LAPPLAND AF JOH. RUDOLPHI GRANSKADE OCH BESKRIFNA AF AUG. EMIL HOLMGREN. Ichneumon sinister WeEsmM. Jockmock. I. castaniventris Grav. Jockmock. I. funebris HoLmMGrR. Jockmock. I. Mölleri HoLMGR. Subnitidus, punctatus, niger; 2as: linea utrinque ad or- bitas faciales scutelloque flavo-albidis, segmentis 2 et 3 abdo- minis apice toto sordide rufo, stigmate alarum fulvo, pedibus anterioribus rufo-testaceis, coxis, trochanteribus, femoribus ma- xima ex parte maculaque apicali tibiarum intermediarum ni- gris, pedibus posticis tibius rufo-testaceis apice nigris, tarsis rufo-testaceis unguiculorum apicibus nigris; femina: linea tenui ad orbitas frontales, annulo antennarum scutelloque albis, segmentis 2 et 3 abdominis ex parte nigro-badiis, stigmate alarum fulvo, femoribus anterioribus apice tibiisque omnibus ex parte sordide rufo-testaceis. — FY? (Long. 12—18 millim.). Adnot. — Caput pone oculos angustatum. Antenne setacer extrorsum in utroque sexu sat tenues, femin& articulo r10o:mo fla- 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. gelli quadrato. Metanotum areis superioribus 3, earum supero- media transversa. Segmentum 1:mum abdominis postpetiolo sub- rugoso-aciculato; 2:dum gastrocelis mediocribus, spatio interja- cente area media postpetioli latiore; 3:tium transversum. Ale areola costam versus breviter aperta vel subocelusa (FS), nervum recurrentem ordinarium ante medium recipiente. Pedes mediocres, coxis posticis in Q scopula nulla instructis. Helsingland. Arten har jag, enligt hr RUDOLPHI'S Önskan, uppkallat efter med. d:r G. FR. MÖLLER. 25--26. I. Ringil HoLMGR. Parum nitidus, punctulatus, niger; 224s: linea ad orbitas oculorum faciales flavida, segmentis 2 et 3 abdominis rufo- notatis, stigmate alarum fulvo, tegula piceo-nigra, femoribus anterioribus magna parte, posticis summo apice, tarsis tibiisque omnibus rufo-testaceis, his posticis apice infuscatis; femina: antennis tricoloribus, scutello segmentisque 2 et 3 abdominis plus minusve rufis, stigmate alarum fulvo, tegula piceo-nigra, femoribus anterioribus magna parte, posticis summo apice, tibiis tarsisque omnibus testaceo-rufis. — FR (Long. 12 —18 millim.). Adnot. — Caput haud buccatum, pone oculos angustatum, spatio infraoculari latitudine mandibularum paullo longiori. An- tenn&e utriusque sexus apicem versus sat attenuat&, articulo 7:mo vel 8:vo in Q quadrato. Metanotum areis superioribus 3, qua- rum superomedia subquadrata vel latitudine paullo breviori, apice sepius aperta. Segmentum 1:mum abdominis postpetiolo rugu- loso vel ruguloso-aciculato; 2:um gastrocelis sicut in Ich. culpa- Zore conformatis, spatio interjacente angusto; 3:tium latitudine brevius. Ale areola costam versus aperta. Pedes mediocres, femoribus intermediis apicem versus angustis. Denna distinkta art, som jag uppkallat efter en för Norr- lands landtbruk och trädgårdsskötsel nitälskande och högt för- tjänt man, telegrafkommissarien i Piteå L. A. RINGIUS, synes tillhöra endast norra delen af vårt land. Jag fann den först på Åreskutan i Jämtland, sedan vid Hälla nära Piteå och så har den vidare blifvit anträffad vid Jockmock i Lappland af hr JOoH. RUDOLPHI. HOLMGREN: PARASITSTEKLAR FR. NORRLAND OCH LAPPLAND. 65 I. pistorius Grav. Jockmock. — Jag fann den tämligen allmänt vid Piteå. (HGN.). I. luctatorius LINN. Helsingland. — Den var sällsynt vid Piteå sistlidne som- mar (HGN.). I. sarcitorius LINN. Helsingland. — Allmän wvid Piteå sistlidne sommar (HGN.). I. molitorius LINN. Helsingland. — I stor mängd vid Piteå sistlidne sommar, der den lefde som parasit hos gräsmasken (Charxas graminis) (HGN.). I. gracilentus WESsm. Lappland. I. Mäklini HoLmGr. Helsingland. 71-—42.. 1; Rudolphi HorMcGR. Nitidus, niger; annulo antennarum, scutello, fascia lata apicali segmenti 2:di et macula dorsali segmenti 6:ti abdo- minis annuloque tibiarum, albis; articulis basalibus flagelli ex parte, tarsisque omnibus totis rufis; alis infumatis, stigmate dilute fulvo. — 2 (Long. 8—10 millim.). Adnot. — Caput pone oculos distincte angustatum. Antenn&e subfiliformes, extrorsum paullo tantum attenuate, subgraciles. Metanotum areis superioribus 3, quarum superomedia subqua- drata. Postpetiolus segmenti 1:mi abdominis alutaceus, vix aci- culatus; segmentum 2:dum latitudine perparum longius, gastro- celis transversis, spatio interjacente area media postpetioli angu- stiore; terebra breviter exerta. Areola alarum costam versus mo- dice aperta nervum recurrentem ordinarium in medio recipiens. Pedes mediocres. Denna särdeles vackra och distinkta art har hr RUDOLPHI funnit i Helsingland vintertiden under barken af en gammal tallstubbe. Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 2 (1884). un 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. I. altercator Wesw. Helsingland. — Honan fann hr RUDoLPHI likaledes vinter- tiden under bark. I. oscillator Wesw. Jockmock. Amblyteles amatorius Mö. Helsingland. — Allmän vid Piteå sistlidne sommar (HGN.). A. Crispatorius LINnN. Helsingland. NEKROLOG. T Peter von Möller. Af borgerlig familj föddes i Helsingborg den 20 maj 1809 en son, som i dopet erhöll namnet PETER MÖLLER till stor öfver- raskning för en svåger till fadern, hvilken öfvervar döpelseakten och bar just namnet PETER MÖLLER, äfvenledes handlande i Hel- singborg. Gossens föräldrar egde flera barn, men svågern var barnlös, hvarför han upptog sin namne såsom eget barn och egnade honom all möjlig omvårdnad och uppfostran. Från sitt sjätte till det trettonde år sattes gossen i den på den tiden myc- ket framstående hernhutarskolan i Kistiansfeld 1 Slesvig, hvarefter han genom privat undervisning 1 Vexiö-trakten förbereddes till inträde vid Karlberg. Vid fosterfaderns död 1831 hade han avancerat till kornett vid skånska husarregementet, och från denna tid kan man säga, att PETER MÖLLER började inträda på en ny bana, som för hela hans framtid blef honom så kär. Han lem- nade då den egentliga militärbanan, ehuru han dock qvarstod i rullorna till 1839, då han som löjtnant tog afsked med erhål- lande af titel af ryttmästare. Landtbruk och kommunala värf togo hela hans verksamma lefnad i anspråk. Huru framstående såsom landtbrukare han var bära egendomarne Skottorp och Dö- mestorp i södra Halland bäst vitne. Kommunala uppdrag såsom sekreterare och ordförande i Hallands läns hushållningssällskap och landsting gjorde hans stora duglighet äfven känd på högre ort, så att han mången gång af regeringen inkallades till ledamot 1 komitéer. Hans 17-åriga verksamhet som riksdagsman lemnade 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ock den mångsidigt kunskapsrike mannen ett godt tillfälle att framgångsrikt verka. Också var han aldrig sysslolös, ständigt forskade han genom flitiga studier och nedlade resultatet af sina forskningar i än det ena än det andra digra och om grundlighet vittnande arbete, som han af trycket utgaf. Historisk forskning, isynnerhet rörande hans fosterbygd, omfattades af honom med stor förkärlek, och flera spridda uppsatser hafva af hans hand lemnats för att gagna landtbruket i vårt land. Stor vän af na- turen och med skarp blick för hvad som der försiggår var han icke heller främmande för entomologien. På allt möjligt sätt sökte han göra sig till godo hvad han såsom landtbrukare af denna vetenskap hade att inhemta. Så snart någon skadeinsekt uppträdde störande på hans sädesfält eller planteringar, sparade han ingen möda att göra sig den qvitt, och verkade derigenom mycket godt i den trakt hans jordagods voro belägna. Jag hän- visar i detta fall till en af honom 1881 författad uppsats med titel: »Vågra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt om den skada de förorsaka», införd 1 första häftet af Entomologisk Tid- skrift nyss nämda år. I »Sirödda utkast rörande svenska jord- brukets historia» Pag. 114-—123, lemnar P. v. MÖLLER ett värde- rikt bidrag till biets och silkesmaskens historia från äldsta tider. Ja den ärlige forskaren har i allt hvad han skrifvit och i hela sitt handlingssätt visat sig vara en verklig landtbrukare och en varm fosterlandsvän. Ärebetygelser från konungen i form af adelsvärdighet och högre ordenstecken lemnades honom som ett erkännande åt hans allmännyttiga verksamhet, och han var hedersledamot af Kongl. landtbruksakademien och ledamot af Kongl. vetenskapsakademien samt tillhörde de flesta af vårt lands vetenskapliga och litterära sällskap. Döden afklippte hans verksamma lif d. 28 nov. 1883. Jacob Spångberg. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM SAMMANKOMST DEN 29 FEBR. 1884. Efter godkännande af protokollet för näst föregående sam- mankomst anmälde undertecknad, Ordförande, att det vid denna sammankomst sedvanliga framläggandet af revisorernas berättelse rörande Styrelsens förvaltning af Föreningens angelägenheter under föregående år icke nu kunde ske, emedan flera vigtiga räkningar ännn icke inkommit, hvarför detta ärende måst uppskjutas till nästa ordinarie sammankomst. Rörande tidskriften meddelades att mer än tillräckligt innehåll var tryckt för 1:a häftet, men att planscherna från Köpenhamn till en afhandling i detta häfte läto vänta på sig, hvarför det funnits vara bäst och äfven billigast att sammanslå detta första häftet med N:o 2 till ett dubbelhäfte, som med säkerhet bör vara färdigt mot slutet af April. — Vi- dare anmäldes att Föreningen genom döden förlorat den fram- stående bivännen Rektor O. E. L. Datum, öfver hvilken utmärkta personlighet Ordföranden uttalade några erkännandets ord. En särskild nekrolog skulle i Tidskriften intagas. Följande nya le- damöter hade sedan sista sammankomsten af Styrelsen invalts i Föreningen: på förslag af Ordföranden Hr Telegrafdirektören JOHAN STORK, Stockholm, Drottninggatan 74; på förslag af Prof. AURIVILLIUS Hr Jägmästaren TORSTEN ÖRTENBLAD, Kongl. Do- mänstyrelsen; på förslag af Lektor SPÅNGBERG Hr Lektor LARS JOHAN WAHLSTEDT och Hr Bokhandlaren AXEL WILHELM LITTO- RIN, båda i Kristianstad; på förslag af Hr Kommissionslandt- mätaren C. G. ANDERSSON Hr Kommissionslandtmätaren DANIEL KJELLIN, Falun, Hr Bruksinspektoren WILHELM STEFFENBURG, Qvarnsveden, Borlänge. Vid dagens sammanträde invaldes på förslag af Hr Kand. MORTONSON Hr Kammarskrifvaren ALBAN NORDIN, Kgl. Tull- verket i Göteborg. 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Ordf. anmälde, att Styrelsen beslutat hemställa till Förenin- gen att såsom Hedersledamot invälja: Mr. JoHn OBADIAH WEstTwooD M. A. Hope Prof. of Zoo- logy, Walton Manor, Oxford, samtidens säkerligen mest vidtom- fattande Entomolog, som för sina många värderika arbeten inom nästan alla grenar af Entomologien rönt den sälsynta utmär- kelsen att kallas till Honorary President of the Entomological Society of London. Framställningen bifölls enhälligt af Förenin- gen. Slutligen anmälde Ordföranden, att Hr Brukspatron K. O. LJUNGQVIST öÖfvergått till ständig ledamot, hvarigenom de stän- diga ledamöternas antal för närvarande uppgår till ett antal af 10. Prof. AURIVILLIUS redogjorde sedan för nyare undersöknin- gar rörande spindlarnes hörselorgan samt rörande hårbildningens olika utveckling hos leddjuren. Hr F. VON ROTHSTEIN förevisade teckningar belysande anatomien af den i våra rum vanliga mal- fjärilen, (hvarjämte äfven visades teckningar af hafsmasken Sa- gitta). — Ordf. lemnade en skildring af de förstörelser, vanligen slutande med döden, hvilka åstadkommas af larverna till en i större delen af Amerika förekommande fluga, Lucilia macellaria FABR., en ny fruktansvärd fiende till menniskan, hvilken fluga in- tränger 1 näsan hos menniskor och der lägger sina ägg. Ordf. omnämde att Entomologien ånyo i ett par fall gjort väsentlig tjänst åt rättsmedicinen, vid bedömandet af funna mumifierade barnliks ålder såsom lik. — Sedermera uppstod ett ganska om- fattande meningsutkyte mellan Hrr HOLMERZ, AURIVILLIUS, SV. LAMPA, W. MEVvES m. fl. rörande de mest praktiska sätten att skydda sig mot plågoinsekter inom hus, i sammanhang hvarmed Prof. L. EKMAN lemnade upplysningar om den s. k. Orsa-flugan, hvars tredje anfall under samma afton skall vara outhärdeligt äfven för infödingarne själfva. — Slutligen förevisade Hr Sv. LAMPA en för Sveriges fauna ny mätarefjäril Cidaria minorata TrR., hvilken af honom tagits på Åreskutan. Oskar Th. Sandahl. MINDRE BEKANTA ELLER FÖR SVERIGE NYA NATTFJÄRILAR MEDDELADE AF W-. MEVES. Ehuru jag önskar att framdeles lemna en fullständig förteck- ning öfver de fjärilar, som jag under åren 1881 och 1882 varit i tillfälle att insamla på Öland, torde det tillåtas mig att här meddela en förteckning öfver några för Sveriges fauna dels nya dels mindre bekanta fjärilsarter, hvilka blifvit tagna af mig på Öland eller erhållits från andra trakter af Sverige. Gonophora derasa L. Ett ex. fångadt å äpplen vid Borgholms Kungsgård den 3 Juli 1882. Arten lärer äfven vara tagen 1 Skåne. Agrotis sincera H. S. Ett ex. taget i Vermland af Hr G. STEN- STRÖM och 2 ex. funna i Helsingland af Hr J. RUDOLPHI. +A. castanea Esp.!' Flera ex. tagna vid Dalarö den 13—20 Aug. 1883. A. hyperborea ZeTT. Ett ex. vid Dalarö den 17 Aug. 1883. +A. candelarum STtGrR. Ett ex. togs vid Böda (Skäfde kärr) å Öland den 26 Juni 1882. Erhölls samma sommar vid Skep- parviken å Vermdön af Sv. LAMPA. ÅA. brunnea FaB. "ab. nigricans (A. VON HOMEYER.) En hane den 3 och en hona den 16 Juli 1882 vid Borgholm. +A. cinerea Hen. En hane vid Horns Kungsgård å Öland den 250UDLAISSL. Å. speciosa v. arctica ZETT. är funnen vid Sundsvall (BUNZow). Å. tritici "v. eruta Hen. Ett par ex. vid Borgholm och Horn på Öland den 20 Juli—9g9 Aug. 1882. +Aporophyla lutulenta BxH. Tre hanar och 2 honor togos vid Borgholm den 2—;y5 Sept. 1882. Dessa exemplar afvika ! De med + betecknade arterna äro, så vidt jag vet, nya för Sverige. YA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. genom sin ljusgrå färg från ett tyskt exemplar af arten samt från HUBNERS fig. 159, så att de möjligen böra föras till var. Sedi GNn. "Hadena pabulatricula Bram. Tre ex. vid Ottenby på Öland den 21—23 Juli 1882. H. (Miana) bicoloria "v. insulicola StGrR. En hane i Ottenby trädgård den 23 Juli 1882. +Caradrina grisea Ev. (= C. petrea TGSTR. enl. SCHÖYEN). Ett ex. taget af Byråchefen J. MevEs den 14 Juli 1881 vid Stockholm. Cucullia Gnaphalii HB. Ett ex. taget i Vermland den 21 Juni 1883. Äfven tagen å Ingarön (E. A. HOLMGREN). +C. ambigua FaBrR. (var. obscurior). Ett ex., bestämdt af A. VON HOMEYER, fångades vid Stockholm den 7 Aug. 1881 och flera på Öland den 11—24 Juli 1882. Cidaria variata ScHiFF. "ab. stragulata Hen. (?). Vid Borg- holm togs den 20 Aug. 1882 ett exemplar, som af A: v. HOMEYER bestämdes vara ofvanstående. Det öfverensstäm- mer dock icke fullständigt i teckningen med HUBNERS figg. 337 och 380 utan mera med hans fig. 293 (forma grise- scens). +C. unidentaria Hw. Tagen af Hr C. W. LUNDBORG i trakten af Åby år 1882. +=C. suffumata He. Ett i Torneå iappmark funnet exemplar är i det hela blekare än HÖBNERS fig. 306. C. filigrammaria H. S. Några exemplar af denna art, bestämda af A. v. HOMEYER, erhöllos 1878 från Qvickjock. Arten tillhör således otvifvelaktigt vår fauna. STAUDINGER har i sin katalog med tvekan upptagit Lappland såsom fyndort. Den nätformiga teckningen å de nästan genomskinliga vin- garne är för denna art utmärkande. - +C. unangulata Hw. Ett ex., bestämdt af A. VON HOMEYER, togs af mig vid Stockholm 1881. Eupithecia hyperboreata SrtGrR. Af denna nordiska art, af STAUDINGER uppgifven för Lappland, tog jag ett ex. vid Horn å Öland den 17 Juni 1882 och samma år ett annat på Gotland och ett i Östergötland. gi NERKROLOG. T Oscar Elis Leonard Dahm. Åter har döden skördat en framstående medlem af vår för- ening, en man som gjort sig känd icke allenast inom det sam- hälle han närmast tillhörde, utan äfven inom vidare kretsar. På komministergården Resby i Arby socken inom Kalmar stift föddes den 11 okt. 1812 OSCAR ELIS LEONARD DaAHM; hans fader var då komminister, men blef sedermera kyrkoherde för samma för- samling. Med håg och ifver egnade sig gossen, då han erhållit inträde i Kalmar gymnasium, åt läsning och aflade i Upsala stu- dentexamen 1829. Vid samma universitet fortsatte han sina aka- demiska studier, till dess han 1836 erhöll diplom som filosofie magister. Den närmaste tiden verkade han mest inom skolan, hvilken han tillhörde såsom lärare 41 år, dels på adjunktsstadiet dels på det högre stadiet, och var han i slutet af 1840- och bör- jan af s5o-talet rektor för högre läroverket i Kalmar. Men en man, utrustad med så rika gåfvor som rektor DAHmM, slöt sig icke som snäckan inom sitt skal, han hade blicken öppen för allt, som försiggick utom skolan, till följd hvaraf hans duglighet togs i anspråk på alla möjliga håll inom kommunen. En minnestecknare af honom i tidningen Kalmar yttrar bland annat: »han egde särdeles lycklig förmåga som undervisare, och för de ämnen, dem han företrädesvis omfattade: historia, geografi och: naturkunnighet, visste han att hos sina lärjungar ingjuta ett in- tresse, som endast en lärare af rätta sorten förmår ingifva. På 1840-talet stred man väldeliga om elementarläroverkens organi- 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. sation. Det är godt vitnesbörd om DAHMS framsynthet, att han då stod i första ledet bland dem, som yrkade studentexamens förläggande till läroverken, gymnasiernas borttagande, ämnesläs- ningens införande samt fri flyttning och de »döda språkens» skyldighet att dugtigt >maka åt sig». En stor del af detta pro- gram är nu en verklighet, och om än. den »fria flyttningen» näppeligen någonsin kommer att visa sig rätt praktisk, så hafva re- dan »de döda språken» fått >maka åt sig», och komma troligtvis i en snar framtid att få göra det i än högre grad. Ett annat bevis på DAHMS intresse för förbättringar i undervisningsväsendet, lem- nar den omständigheten, att han redan som lärare i apologist- skolan lemnade undervisning i fysik och kemi, samt hade lärjun- gar, som kunde redogöra för oorganisk kemi efter STÖCKHARDTS »Kemiskola». Man besinne blott huru ringaktadt den tiden ämnet »naturalhistoria» var vid våra allmänna läroverk. Inom den kommun, han hela sitt verksamhetslif tillhört, har rektor DAHM hedrats med alla de vigtigare förtroendeposter, som stått i kommunens formåga att lemna, samt emottagit dessa för- troendebevis upprepade gånger under ovanligt långa tidsföljder. »Sedan», som hans biograf i Nordisk familjebok säger, »genom en vid riksdagen 1856—538 företagen ändring i riksdagsordningen, äfven andra än borgare förklarats valbara till riksdagsmän för städerna, var DAHM den förste skolman, som utsågs till ledamot af borgarståndet.» Ståndsriksdagen 1859—960 var hans första riksdag. DAHMS ståndpunkt var alldeles klar: han tillhörde af- gjordt då varande borgarståndets liberalaste fraktion och stod i den s. k. norska frågan i likhet med denna fraktions organ Af- tonbladet i opposition mot riksdagspluraliteten. Återkommen till riksdagen 1862—63, jämväl som representant för Kalmar, blef han af sitt stånd insatt i det då vigtigaste utskottet: konstitutions- utskottet, der han naturligtvis var en af kämparne för regeringens förslag till ny riksdagsordning. Men vid den afgörande riksdagen 1865 fick han ej vara med; de konservativa intressena inom Kalmar samhälle lyckades den gången att uttränga DAHM från riksdagmannaplatsen, och hans svåger, landssekreteraren AUGUST SILJESTRÖM, blef den utkorade, hvilken också gjorde dem, som i trots af en betydlig minoritet genomdrifvit hans val, den glädjen att vara en af de ytterst få inom borgarståndet, hvilken talade SPÅNGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. TS och röstade emot representationsreformen. DAHM blef deremot af reformvännerna utsedd till ledamot af den deputation, för öf- rigt bestående af distriktchefen NIsBETH och handl. FR. RUNN- QviIST, hvilken jämte öfriga deputationer från hela landet aflem- nade till regeringen de bekanta adresserna, som uttalade landets sympatier för det hvilande förslaget: Sedan reformen vid denna riksdag gått igenom blef DAHM Kalmar stads första representant i Andra kammaren, hvilken plats han innehade till år 1872, då han af Kalmar läns södra lands- ting för nio år valdes till dess representant i Första kammaren. Denna plats har han, omvald 1882, innehaft till sin nu timade död, och således i sammanlagdt 24 år haft säte och stämma i svenska riksdagen, om man undantager det ofvannämda riks- mötet. Med det nya statsskicket inträdde andra partigrupperin- gar. Mycket blef annorlunda än borgarståndets liberala fraktion tänkt sig det, och de män, som der varit vana att leda menin- garna, fingo snart i Andra kammaren se ledningen gå sig ur händerna. Äfven DAM kom här i en annan ställning, och det var ej utan att han till och med stämplades af den nya tidens banérförare som konservativ, han, den forne »liberalen», som för mången »vederbörande» varit en nagel i ögat. Men orätt- vist var detta; ty DAHM var aldrig mannen, som böjde sig hvar- ken för vindar ofvan eller nedifrån, fram eller bakifrån; ända in- till sitt sista var han den, som sade ut hvad han tänkte, det måtte taga illa eller väl, äfven om det får medgifvas, att han emellanåt kunde förlöpa sig och i diskussionen gå längre än han egentligen menade. Någon konservatism 1 skolfrågor har man dock aldrig hört tillvitas honom; deruti förblef han, som också i allt . annat väsentligt, fullkomligt trogen sin första mannaålders åsigter. Att stadens riksdagsman jämväl vid stadsfullmäktigeinstitu- tionens införande blef ledamot af denna korporation är helt na- turligt. Han har sedermera intill sitt frånfälle tillhört densamma och der intagit en af de mest framstående platserna, ständigt under dessa 21 år återvald, ofta med röstetal bland de allra högsta. Lika naturligt var att han af stadsfullmäktige invaldes till ledamot af Kalmar läns södra landsting, hvilket han jämväl sedan 1863 oafbrutet tillhört, och der man nu har den sorgliga 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. skyldigheten att sammanträda till urtima landsting, för att utse hans efterträdare i riksdagens Första kammare. I Kalmar läns och Ölands hushållningssällskap blef rektor DAHM ledamot 1847, och deltog snart såsom en högst bemärkt ledamot i dess förhandlingar. Under den stora strid som på 1850-talet uppstod rörande delning af sällskapet i två obero- ende hushållningssällskap, var DAHM jämte kapten MANNERSKANTZ, direktör KYHLBERG m. fl. en af de kraftigaste kämparne för säll- skapets bibehållande odeladt, hvarom protokollerna för den tiden bära vitne. Sedan delningen försiggått, blef han också 1859 invald såsom ledamot i södra sällskapets förvaltningsutskott, i hvars arbeten han mycket verksamt deltog, synnerligast riktande sin uppmärksamhet på trädgårdsskötseln. Det var han, som på 1860-talet först hitförde den utmärkte pomologen OLOF ENEROTH, hvilken här ordnade ett par större trädgårdsutställningar och be- skref den ena i en handskrifven berättelse, som förvaras i hus- hållningssällskapets bibliotek, och hvilken med sina teckningar utgör ett högst vigtigt bidrag till trädgårdsskötselns historia inom Kalmar-orten. Från denna tid kan ock räknas början till de framsteg, som vår ort onekligen gjort i trädgårdsskötsel. Som förvaltningsutskottsledamot afgick rektor DAHM 1869, men till- hörde fortfarande hushållningssällskapet såsom ledamot. I en mängd andra kommunala uppdrag har rektor DAHM, jäm- väl helt naturligt, haft tillfälle att verka. Så var han en af stif- tarne af Kalmar läns lifränte- och besparingsanstalt och fortfor ständigt att personligt och lifligt verka för dess utveckling. När 1860 Kalmar skarpskytteförening bildades, förde han ordet vid den konstituerande sammankomsten och valdes under de närmast följande åren till föreningens ordförande. Listan på uppdrag, än 1 den ena än i den andra riktningen, skulle säkerligen blifva mycket lång, om man ville söka rätt på alla sådana, som lemnats rektor DAHM under de sista trettio åren.» Vid sidan af denna vidt omfattande verksamhet egnade sig DAHM sedan mycket långt tillbaka åt biskötselns förbättrande inom vårt land. Vid alla möjliga tillfällen såväl inom hushåll- ningssällskapet som vid landtbruksmöten förfäktade han ifrigt den satsen, att biskötseln vanvårdas hos oss, men att deri skulle kunna vara en god binäring för landtbrukaren, om blott han egde den SPÅNGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 71 erforderliga kunskapen om dessa nyttiga djur, som är nödvändig för att egna dem den vård de för sin trefnad behöfva. Så er- inra vi oss, huru han för 20 år sedan vid landtbruksmötet på Läggevi förordade, att pris borde utsättas för den, som kunde uppfinna en för våra klimatiska förhållanden fullt lämplig metod 1 biskötsel. Själf hade han då uppfunnit ett nytt slags kupor af halm, som han rekommenderade. År 1878 sammanfattade han i ett af trycket utgifvet arbete om »Biet» hvad den svenska bi- vännen har att lära af den utländska literaturen och lade dertill sin egen rika erfarenhet, vunnen under ett fjärdedels sekel. I denna värdefulla handbok afhandlar han icke allenast biets natur och vård, utan lemnar äfven vigtiga bidrag till bikännedomens och biskötselns historia. Af orden: »att man får mera kärlek och aktning för sitt yrke, ju mera godt man vet om detsamma», som han i företalet till detta arbete yttrar, visar han ju tydligt, huru varmt intresserad han själf var för sina älsklingar — bien — och huru gerna han ville, att de med samma kärlek och omvård- nad skulle omfattas af vår landtbrukande befolkning. Då Kongl. landtbruksakademien våren 1879 bland sina diskussionämnen upp- satt frågan om biskötseln, deltog Damm i lösningen af frågan ge- nom att först till Nya Dagligt Allehanda insända en artikel, som sedermera trycktes såsom en särskild liten skrift med ett eller annat tillägg, och derefter, då frågan 1 april förekom till behandling i Kongl. landtbruksakademien, insände han skriftligen till akade- mien sina åsigter i saken, hvilka han sedan ytterligare meddelade vid landtbruksmötet i Kalmar sommaren 1879. Han förordade, att man skulle utsända personer för att undervisas af skicklige biskötare, helst till norra Tyskland, som eger ett klimat närmast likt vårt, samt att här, liksom i utlandet, biföreningar skulle stiftas och bimansmöten anordnas, der verktyg för och produkter af bi- skötseln kunde förevisas och belönas. Bland uppsatser om bien, som Daun utgifvit af trycket, torde jag få nämna följande: Svenska biskötseln och dess literatur samt sättet att tillverka och begagna den böhmiska bikupan och venitianska honingskastaren. Stockholm 1876. (Kongl. landtbruksakademiens tidskrift, årg. 15, pag. 193—218.) 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Biet, dess natur och vård samt några drag ur bikännedomens historia. Stockholm 1878. Försök till svar på frågan: i hvad skick befinner sig bisköt- seln inom landet, och hvilka åtgörder kunna anses lämpliga för upphjelpande af denna gren af husdjursskötseln? Stockholm 1879. (Afitryck ur Nya Dagligt Allehanda. Januari 1879, med tillägg.) Om biskötseln i Sverige. Stockholm 1880. (Kongl. landt- bruksakademiens handlingar och tidskrift, årg. 19, pag. 119-—123. För biskötare; om bipesten eller yngelrötan samt botemedel der- emot. Stockholm 1880. (Läsning för folket, årg. 46, pag. 143—98.) Om biskötseln i Sverige 1881. Göteborg 1881. (Svensk bitid- ning, årg. 4, pag. 95—97)" Man torde ej häller böra lemna åt glömskan, att DAHM som läroboksförfattare utöfvat ett betydande inflytande ej blott inom elementarläroverkens alla klasser, utan äfven inom folkskolan. Genom sina historiska, geografiska och pedagogiska arbeten har han förskaffat sig en den mest framstående plats bland sina kolleger och samtida. Ja, få män finnas, som lefvat ett lif så verksamt och lemnat efter sig ett minne så allmänt aktadt som DanHmMm. Han var, som en man från hans fosterbygd karakteriserar honom, »en hand- lingens man, med blicken öppen för det praktiska lifvets kraf. Hvad han ville, ville han med besked; själfständig i allt sitt görande och låtande, utan några slags konsiderationer, hvarken åt ena eller andra hållet, var han beredd till strid, om så kräf- des, för de meningar han omfattade, och utmanade själf mången gång till striden. Der fans hos honom ett slags vikingalynne med en hetsig och liflig natur, men tillika med nordbons kraft och seghet. I det enskilda lifvet var rektor DauM en pålitlig och trofast vän för dem, som stodo honom nära, och en god kamrat i den lärarekrets han tillhörde, samt utöfvade en betydlig hjälpsamhet, särskildt mot unga obemedlade män, hvilka visade sig med all- varlig hug vilja framgå på vetandets och kunskapens, för den obe- medlade så törnbeströdda väg. Aldrig var han dock den, som ! Samma uppsats äfven införd i Östergötlands Bitidning, årg. 2, pag. 7—38, 12. SPÅNGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 79 i sådant hänseende ville skylta med hvad han gjorde, och det torde ej vara så få gånger hans frikostighet bidragit till allmänt nyttiga och goda ändamåls vinnande, utan att handen, som gaf, blifvit röjd.> Af yttre utmärkelser, som före hans den 18 december 1883 timade död kommo honom till del, bar han sedan 1867 riddar- korset af Kongl. Nordstjärneorden, Jacob Spångberg. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1883. I Sverige och Norge tryckta arbeten. AURIVILLIUS, CHR., Föredrag i zoologi vid Kongl. Vetenskapsakademiens hög- tidsdag den 31 Mars 1883. Stockholm, 1883, 8:o 18 sid. Innehåller 1: Om galläplesteklarne. 2: Om insekternas sinnesorgan. , »'Trädgårdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och trädgårds- odlare af lektor A. E. HOLMGREN. I Insekter. Andra häftet.» — Sv. Trädgårdsföreningens Tidskrift 1883, sid. 31—32. , Anteckningar om några Skandinaviska fjärilar. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 33—37. Résumé sid. 55—57. , Svensk-norsk entomologisk literatur 1882. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. I10—112. , Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta. Inledning och Lepidoptera. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 139— 142, 191-194. BIKUPAN. År 1882. Fahlun, 1883, 8:0o. 16 sid. BI-TIDNING, Svensk, för år 1883. Egnad uteslutande åt biskötsel. Redaktör och utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Årg. 4. Göteborg 1883, 8:0, N:o 34—45- , Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel. Utgifven af P. A. JONSSON. Årg. 3, Linköping, 1883, N:o 1—12. GADAMER, H. Meddelande (fyndorter för skalbaggar). — Ent. Tidskr. Årg. Ar I883, sid. 38. HAGEMAN, A., Vore norske Forstinsekter. — Den norske Forstforenings Aarbog for 1883. Christiania, 1883, sid. 168—174. HOLMGREN, A. E., Trädgårdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och trädgårdsodlare. 1. Insekter. Tredje häftet. Stockholm, 1883, 8:0, sid. 155—354. 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. , En parasit hos Saturnia Pavonia L. — Ent. Tidskr. Årg. ANEB8AN sid. 29—31. Résumé sid? 55. -, Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem: sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta. Hymenoptera et Diptera. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 143—190. LAMPA, SvEN, För larvuppfödare. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 62. Résumé sid. 117. — — , Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 125—128, fig. Résumé sid. 223. (1 n. sp.). MALM, A. W., Om larvens till Sc&va scambus STEG. förekomst i tarmkana- len hos menniskan, — Förhandl. vid 12:te Skand. Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 540—544. MÖLLER, G. FR., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna, — BEnt. ”Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 91—95. Résumé sid. 120. NEUMAN, C. J. und P. KRAMER, Acariden während der Vega Expedition ein- gesammelt. — NORDENSKIÖLD, A. E., Vega-Expeditionens vetenskap- liga iakttagelser. B. 3, 1883, sid. 519—529, tafl. 39—44. NORDIN, IS., Anteckningar öfver Hemipterer. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 133—134. Résumé sid. 225. RUDOLPHI, J., Skandinaviens fjärilar. Första Häftet: Plansch I och 2. (Sthm. 1883). Ljustryck hos J. JAEGER. SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningens sammankomster d. 24 Febru- ari, 28 April och 3 Oktober 1883. — Ent. Tidskr. Årg. Ad, ISS: sid. 1—3, 59—61, 123—124. Résumé sid. 49—51, 114—116, 222—223. — — , Nekrolog öfver F. W. MÄKLIN. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 6—8. Résumé sid. 51—32. , Entomologien använd i rättsmedicinens tjenst. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 39—44. , Smärre entomologiska meddelanden. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 435—48. Résumé sid. 57—58. , Nekrolog öfver NILS EDVARD FORSSELL. — Ent. Tidskr. Årg. Är 1883, sid. 97—100. Résumé sid. 120—2. Några iaktagelser rörande utvecklingen af malfjärilen Hyponomeuta Euonymella Sc. (H. cagnagella HB.). — Förhl. vid 12:te Skand. Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 527—5238. SANDBERG, G., Iaktagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 9—28. Résumé sid. 52—55. , Om en varietet af Argynnis Pales S. V. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 129—130. Résumé sid. 224. — Om en for Norges fauna og Regio arctica ny Rhopalocer. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 131—132. Résumé sid. 225. SPARRE-SCHNEIDER, J., Fortsatte bidrag til Kundskaben om Sydvarangers Le- pidopterfauna (med en karteskisse). — Ent. ”Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 63—88. Résumé sid. 117—119. (2 n. sSp-). , Nogle zoologiske Takttagelser fra Vardö i Öst-Finmarken. — Tromsö SLA ev AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOM. LITERATUR 1883. 81 Museums Aarsberetning for 1882. Tromsö 1883, sid. 16—34. In- secta sid. 23—27. , Insekter anvendte som Menneskeföde. — Naturen, Christiania, 1883, sid. 163—166, fig. SPÅNGBERG, J., Species novas generis Gypone, que in museo zoologico cxsar. Vindobonensi asservantur, descripsit. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 101—109. (12 n. sp-). THEDENIUS, K. F., En för Sverige ny mätarefjäril. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 89—90. Résumé sid. 119. THOMSON, C. G., Opuscula Entomologica. Fasciculus nonus. Lunde, 1883, 8:0, 'sid. 843—936. — Innehåller: 30. Öfversigt af de i Sverige funna arter af Hymenopter-slägtet Foenus. 31. Försök till gruppering och beskrifning af Crypti (forts.). 32. Bidrag till kännedom om Skandina- viens Tryphoner. TIDSKRIFT, Entomologisk, på föranstaltande af entomologiska föreningen i Stockholm utgifven af JACOB SPÅNGBERG. Årg. 4, Stockholm, 1883, 8:0, 6 + 8 + 226 sid. WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineidgruppen Zithocolletida (STAINT.). — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 195—212. Résumé sid. 226. — — , Skandinaviens Micropterygides. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 213—216. Résumé sid. 226. En forunderlig Myg. — Naturen, Christiania, 1883, sid. 48. (Paltostoma tor- rentium efter FR. MULLER). Medel mot svarta flugan och spinn. — Tidning för trädgårdsodlare, Sthm. 1883. Skadeinsekters utrotande i växthus, kaster och drifbänkar. — Svenska Trädg.- För. Tidskr. 1883, sid. 125—6. Utrotning och fördrifning af myror. — Svenska Trädg.-För. Tidskr. 1883, sid. 29. I utlandet tryckta uppsatser: AURIVILLIUS, P. O. CHR., Lepidoptera im zoologischen Jahresbericht fir 1882 herausgegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abthei- lung. Arthropoda, sid. 383—446. Leipzig, 1883, 8:0. Bihang. Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1883. BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1882. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 112—113. Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 2 (1884). 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. KRAMER, P., se NEUMAN, C. J., sid. 80. MEINERT, F., Om Sammensztningen af Hovedet och Tydningen af Munde- lene hos Insekterne samt om Insektordernes Systematik. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 510—513. , Munddelenes Bygning hos Fluerne (Diptera). — Förhl. vid 12:e Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 523—526. , Om Coleopterernes Elytra's (Dzxkvingers) Homologi. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf. mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 538—539. , Om ett organ hos Lepidopterer, homologt med Halteres hos Dipterer. — Förhl... vid 12:te Naturf. mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 539: REUTER, O. M., Två nya Priezostethus-arter från Sverige och Finland. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 135—138. Résumé sid. 226. , Om copulationen hos en del Collembola. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf. mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 514—516. , Om ventraltubens funktioner hos Collembola. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 516—517. — — Om hbastardbildning bland insekterna. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf. mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 545—547. SAHLBERG, J., Om högnordiska Salda-arter och deras utbredningsförhållanden. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf. mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 529—533. — — Om skulptur-dimorphismen hos Dytiscidernas honor. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf. mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 533—538. SANGER, E. B., Insekter som menneskeföde. — Naturen, Christiania, 1883, sid. 175. — Öfvers. fr. Amer. Naturalist. Stockholm i Februari 1884. Christopher Aurivillius. NOGEE EXEMPERER) PAN INSEKTERS MASS: OPRIERZEDENSIKDE SIDSTE PAR ÅAR AF W. M. SCHÖYEN. De sidste Par Aars Sommere synes at have frembudt uszed- vanlig heldige Betingelser for Udviklingen af endel Insektarter, hvilke som Fölge heraf har optraadt i store Masser og gjort sig i serlig Grad bemerkede, hver paa sin Vis. Jeg skal i det fölgende omhandle nogle Exempler, der er komne til min Kund- skab, paa saadan Masseoptreden af enkelte Arter paa forskjellige Kanter her i Norge. Char2aeas graminis I. Sommeren 1882 optraadte denne Arts Larver, de alminde- lig bekjendte »Gresmarke>», i stor M&ngde og herjede Engene i de nordligere Trakter af Österdalen, Store og Lille Elvedalen, Tönset, etc. De begyndte at gjöre sig bemerkede i Begyndelsen af Juni, huserede som allerverst omkring Midten af denne Maa- ned og forsvandt igjen fra over St. Hanstid og til ud i Juli, för eller senere paa de forskjellige Steder. I en Korrespondence fra Nordre Österdalen til »Hamars Stifts-Tidende», Juli 1882, heder det, at efterat Engene först havde lidt betydelig af Isbrand, saa kom derovenpaa Gresmarken, og »hvor den har veret, ser man elendige Enge. Alt fint Gres er borte, og kun Solöistilke og andet grovt Foder staar tilbage». — Ifölge Meddelelse til mig fra Hr. Forstkandidat EvENnstAD 1 Store Elvedalen herjede Lar- verne der gjennem hele Dalen paa begge Sider af Glommen, 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. saaledes paa Gaardene Kroken, Evenstad, Stai, Vestgaard o. s. v., maaske allerverst paa endel store, sandede Öer i Glommen mellem Vestgaard og Koppang; her var nemlig afspist Flaenger paa flere Snese Maal, saa at der kun var igjen Mos og Blom- sterstilke. Fra Lille Elvedalen har Hr. J. STEIEN meddelt mig, at sammesteds store Vidder, circa 1000 Maal, herjedes, navnlig Steder med daarlig Gr&esvext, hvor der var begyndt at danne sig Mosebund i Engene. Larvernes Udbredning blev forövrigt for en vesentlig Del standset ved Opplöining af Furer omkring de angrebne Steder. De havde her huseret fra Begyndelsen af Juni til henimod Midten af Juli. Ifölge Anmodning erholdt jeg tilsendt endel Pupper, samlede under Mosen paa de herjede Engstrekninger i Begyndelsen af August, og viste disse sig at tilhöre det almindelige Grzesfly, Chareas graminis, der som be- kjendt oftere her i Skandinavien optreder skadelig paa Engene. Cidaria dilutata S. V. I en Korrespondence fra Röros, indeholdt i »Aftenposten» for 25de Januar d. A., omhandles en usedvanlig Masseoptreden af grönne Sommerfuglelarver paa Birketr&eerne paa de Kanter, hvilke utvivlsomt har tilhört Arten Cidaria dilutata, der, som af mig ved en tidligere Leilighed ' omtalt, hos os oftere har gjort sig bemerket paa lignende Maade. Det heder herom i nevnte Korrespondence (hvor Arten i Parenthes sagt tydeligvis med urette er anseet for ÅAmphidasis betularius): »Saavel sidste som forrige Aars Sommer har en Lövmark herjet Birkeskovene i Rörostrakten. I Sommeren 1882 gik Öde- leggelsen hovedsagelig ud over Birkeskovene söndenfor Röros i Hedemarkens Amt”, i 1883 herjedes Skovene i Röros og Aalens Herreder, ligesom Skaden da ogsaa strakte sig ind i Sverige— Funäsdalen. ! Archiv f. Math. og Naturv. 1878 p. 177—181. ? Det heder herom i den oven omtalte Korrespondence fra Nordre Öster- dalen i Juli 1882: »En forskrekkelig Masse af Lövmark har herjet Skoven, saa Lierne ser ud, som om der skulde gaaet Ild over dem, Det er helt sörgeligt at reise over Fjelddalene deroppe og se Birkene saa brunsorte som senhöstes.» SCHÖYEN : INSEKTERS MASSEOPTRAEDEN. 85 >I Juni Maaned begge Aar var Skoven som levende; det kröb og krabbede overalt saavel paa Treerne som paa Marken; gik man ind under Trexerne, blev man i et Öieblik ganske grön over alle sine Kleder af de nedfaldende Larver, slog man med en Stok paa et Birketr&e, dryssede Larverne ned som Regn- draaber éfter et sterkt Regn. At sette sig til at hvile i Skoven var umuligt, man fik ej Fred nogetsted. Skov- og Veiarbeidere led en forferdelig Plage. »Paa Grund af de mange Larver, som faldt ned i Gresset og blev liggende der og raadne, skyede Kreaturene Havnegan- gene, fortaltes der, de kunde ikke spise sig ordentlig mette paa det gode Gr&es, de fik ei Ro, for vidt omkring, og dette skal have haft Indflydelse paa Melkens Godhed. Som Exempel paa, i hvilke Masser disse Larver fandtes, kan anföres, at Veiene i lange Strekninger var saa tet bedekkede med dem, at de saa ganske grönne ud, aldeles som om de var gresbevoxede. Efter Vognhjulene viste sig lysegrönne Striber af de knuste Larver; umiddelbart efter en sterk Regnskur fandtes i Veigröfterne saa store Masser Larver, at de dannede tykke Lag, der kunde öses op med He&enderne — de fandtes i Milliarder. »I Löbet af Juli Maaned forpuppede Larverne sig, og i August Maaned viste det fuldt udviklede Insekt sig i saa store Me&engder, at man, naar man kjörte gjennem Birkeskov, kunde tro, det var Vinter og Snefog, idet Sommerfuglene dannede store, tette, hvide Skyer. Kom man ind i en slig Sky, maatte man uafbrudt slaa fra sig for at holde Ansigt og Öine fri for dem. »Merkeligt nok har Skoven staaet ganske godt mod disse iherdige Angreb; i de sidste Dage af Juni og de förste Dage af Juli var hele Birkelier ganske sorte, men om Hösten saa man atter disse Lier med friskt, lysegrönt Löv, der dog var noget mindre end sedvanligt: En liden Del Tréeer er jo döde, og skulde den samme Plage vise sig til Sommeren igjen, er det et Spörgsmaal, om Skoven kan staa lenger imod.» Fra Hr. Adjunkt B. LARSEN i Arendal har jeg modtaget Meddelelse om, at han i afvigte Sommer, da han i Slutningen af Juli og Begyndelsen af August ferdedes i de större Dalströg 1 Söndre Trondhjems Amt og Nordmöre, ogsaa her mange Ste- der lagde Merke til, at Birketreerne var nesten brune af en Insekt- 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. larves Heerjinger. Navnlig var dette Tilfeldet i Rindalen paa Nordmöre, hvor de höie Birkelier var ensfarvet brune. Dette har sandsynligvis hidrört fra de samme Slags Larver som paa Röroskanten, og de fandtes ogsaa her i stor M&ngde i Gresset, neddryssede fra Birketr&eerne. Herom skriver Hr. LARSEN föl- gende: »Larverne, der var lysegrönne og af forskjellig Störrelse — de störste saavidt erindres omkring en Tomme lange, fandtes i uhyre Me&ngde i Gresset, iser paa gamle Volde, i Surendalen. Hos Gjzestgiveren paa Honstad kröb de frem af Höet, naar det var kommet vel i Ro paa Laaven, og begav sig ud af den. Det knitrede og knagede i Höet, og Overfladen af et Les, som man lod staa en Stund, sagdes at blive aldeles bedekket af dem ".> Bibio (Hirtea) pomoneae Fb. I Juli 1881 iagttog jeg i Skjerstad 1 Nordland, Nabo- bygden til Saltdalen, en usedvanlig Masseoptreden af denne Flueart. Navnlig ved Skjönstuen ved den indre Ende af Övre Vand var der saa fuldt af dem i Vandet efter et vedholdende Regnveir, at Overfladen viste sig aldeles bedekket af dem, og langs Stranden myldrede der blandt Gresset af krybende og krav- lende Individer, der var skyllede iland i for störste Delen endnu levende Tilstand. Fiskene i Söen der erholdt paa denne Maade en rigelig Tilgang paa Föde, som de ogsaa saaes flittig at be- nytte sig af. — I Juli 1883 optraadte denne samme Art i over- ordentlig stort Antal i Odalen og fandtes i Mengde paa forskjel- lige Slags Blomster, navnlig Umbellifere og Composite, samt — hvad der hos Befolkningen dersteds tildrog sig störst Opmerk- somhed og tildels ZEngstelse — paa Rugagrene, hvor de flere Steder besatte omtrent hvert eneste Ax. Det er jo ikke under- ligt, at der hos Bönderne ved dette Syn gjorde sig den Tro gjeldende, at disse store Masser af Fluer gjorde Skade i Rug- axene — en Beskyldning, der ogsaa af Forskere som REAUMUR, Rav 0. fl. har veret fremfört mod en anden almindelig udbredt Art af denne Slegt, B£B. hortulanus L., men visselig med Uret. is Angaaende de smaa i Birkebladene minerende Micropteryx-Larver, der ligeledes forrige Sommer optraadte i overordentlig stor Me&ngde, henvises til en tidligere Opsats desangaaende i Tidskriftet. — FE - Te SR ARR AAETE SCHÖYEN: INSEKTERS MASSEOPTRADEN. 87 De söger vistnok kun Blomsterne for Honningsaftens Skyld og nöier sig med at suge til sig denne uden at tilföie Blomsteror- ganerne nogen Skade. Fluerne af denne Slegt udvikles blandt formuldnende Plan- testoffe, i Gjödsel og Komposthouge, Muldjord, under nedfaldent Löv etc.,, hvor man finder Larverne levende sammen i store Selskaber (smlgn. BELING: Verhandl. d. kk. zool. botan. Gesellsch. Wien, 1872, p. 617—6438). Kristiania 26de Marts 1884. oc? RÉSUMÉS. (Pirsdu texte.) WILLIAM SÖRENSEN! Äsquisses biologiques concernant quelques insectes de IP Amérique du Sud. (P: 2617du texte.) WILLIAM SÖRENSEN: Quelques observations concernant V'anatomie des Phalangides. Il n'est gugre possible de donner de résumés de ces deux travaux, qui méritent d'étre reproduits en entier. Dans le cas ou un membre étranger en ferait la demande, la rédaction se charge de lui en obtenir une traduction. (P:r37 AW texte) W.-M. SCHÖYEN: Sur les ravages exercés par les larves de Micropteryx dans les foréts de bouleaux de la Norvege. Dans un autre journal (Arkiv for Mathematik og Naturviden- skab, Archives des mathématiques et des sciences naturelles, 1878), Pauteur signalait, il y a quelques années, les larves d'un géométre, Cidaria dilutata W. V., qui se sont fréquemment pré- sentées par masses au sein des régions alpestres de la Norvége, et y ont détruit les feuilles des bouleaux sur des étendues considérables. Aujourd”hui, il appelle V'attention sur les petites larves de Micropteryx, qui minent les feuilles de bouleau, et qui se présentent également en multitudes immenses dans les mémes régions. DAHLBOM est le premier qui a décrit et dessmerees larves (en 1837), en les rapportant toutefois par erreur å Rhyn- a RÉSUMÉS. 39 chites betulae. Plus tard (1861), HOFFMAN, de Ratisbone, a donné une description correcte de leur développement. La Scandina- vie posseéde 3 de ces espeéces, minants les feuilles de bouleau, savoir: JM. sparmannella Bosc., M. unimaculella ZEtTr., et M. semipurpurella STEPH. Une 4me espece, M. purpurella HN, ayant le måéme genre de vie que les trois especes précédentes, n'a pas encore €té observée dans les limites de la Scandinavie. &L”auteur cite plusieurs exemples de ces apparitions en masses sur divers points des régions alpestres de la Norvége, ou presque chaque feuille de bouleau était envahie par les larves en question, et ou, sur des grandes étendues les forets de cette espéce avaient vu se trans- former leur teinte verte en une teinte brunåtre. Dans les ré- gions moins €levées, on rencontre ordinairement chaque année les larves mentionnées en petit nombre; elles ne semblent jamais y avoir apparu par masses comme dans les foréts de bouleaux alpestres. — Il en est de méme des larves de Cidaria dilutata. (B- 48kdu texte) AuG.-E. HOLMGREN: Ravages causés par les Hannetons dans une Foréet de V Etat, å Rickarum, Scanie, 1854. Récit fort intéressant, dont il serait cependant trop long de donner le résumé. (EIS rdulnexte:) OSKAR-TH. SANDAHL: La stance annuelle de la Société entomo- logique, å Stockholm, le 14 deicembre 1883. En conformité des statuts de la Société, il est procédé au renouvellement du Bureau pour l'année prochaine. ”Tous les membres du Bureau actuel sont réélus, savoir: comme président, M. le professeur Ö.-TH. SANDAHL; comme secrétaire, M. le pro- fesseur CHR. AURIVILLIUS; comme rédacteur de Journal d'entomo- mologie (Entomologisk Tidskrift), M. 1e professeur de lycée J. SPÅNGBERG; autres membres: MM. K.-F. THEDENIUS, profésseur de lycée, A.-E. HOLMGREN, professeur å l'Ecole supérieur de sylvi- culture, et Sv. LAMPA, conservateur ce dernier suppléant. MM. 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. le Dr S. NORDSTRÖM, sous-chef de bureau, et G. HOFGREN, cals- sier de banque privée, sont désignés comme vérificateurs des comptes de Pannée. Le président, M. SANDAHL consacre quelques mots au sou- venir d'un membre récemment décédé, M. PETER VON MÖLLER, ancien capitaine de cavalerie, grand propriétaire terrier et agro- nome distingué de la Suede méridionale. Le Journal d'entomo- logie 'posséde de lui- (1881, p. 51) un article: »Quelques mots sur les hannetons, les taupins et leurs ravages, dans lequel il rend compte des essais faits par M. VON MÖLLER et par d'autres per- sonnes, pour arréter en recueillant ces insectes et leurs larves, les ravages exercés - certaines années par eux dans le Halland méridional et dans diverses régions de la Scanie. Le président annonce ensuite que la Société s'est acerue de 13 nouveaux membres. Un membre de la Société, M. M. LARSSON a communiqué par lettre äå M. HOLMGREN divers calculs remarquables concer- nant les dégåts commis l'été dernier par des insectes sur I'orge, le froment, les raves, le colza, etc., dans I'ile de Gotland. Le Chlorops å pieds articulés f(Chlorops teniopus MG.) a tenu å conserver sa détestable réputation en détruisant au moins la moi- tié de la récolte d'orge pour une valeur de un million et demi de couronnes (environ deux millions de francs). M. le professeur H. von Post 'prend occasion de cette lettre pour donner une description des ravages commis cette année par le måéme Dipteére en Upland (province. située au nord de la ca- pitale), ou le tiers au moins de la récolte äu seigle a été dé- truit par cet insecte, qui du reste a. fatt aussi des srennmesken Ostrogothie et probablement dans d'autres parties du pays M. VON Post communique ensuite divers renseignements sur d'autres ravages également dus å des insectes, pendant l'été de 1881, sur les terres VEcole supérieure d”agriculture d”Ultuna, preés d'Up- sal. C'était une espece de Thrips qui se jetant par masses in- ouies sur les jeunes plantes de froment, y causa des ravages dont on n'avait pas eu Pidée jusqu”alors. =L'orateur termine son ex- posé en faisant voir å l'assemblée une collection fort riche et trés intéressante, destinée aå illustrer le développement de divers insectes nuisibles, et la facon dont ils opérent leurs ravages. RÉSUMÉS, 9 I Des galles de l'épi et' de la tige du plaintain maritime (Plantago maritima T.), trouvés par lui sur les iles Wäderö (Wä- deröarne, Kattégat sur les cdötes du Bohuslän, Suede de I'Ouest), M. AURIVILLIUS a réussi å faire €clore un Coléopteére, Mecinus collaris GERM., dont un seul exemplaire a été trouvé jusquw'ici en Suéde (å Särö, cötes de l'ouest), par feu M. WESTRING, chef de bureau de douane. M. AURIVILLIUS décrit ensuite un combat trés curieux entre deux måles du Papillon diurne Pararge Megaera L., et commu- nique des données statistiques sur le nombre des espeéces que renferment les ordres d”insectes de la Scandinavie. M. MORTONSON, €tudiant de médecine, montre plusieurs Coléoptéres nouveaux, soit pour la science, soit pour la Suéde, trouvés par lui l'été dernier dans le Halland méridional (Suéde du SO). M. LAMPA fait voir de nouvelles variétés de papillons de I'extréme Nord de la Scandinavie.! Plusieurs membres, tels que MM. von Post, J. MEVES, AURIVILLIUS, LAMPA, SPÅNGBERG et le président communiquent ensuite leurs observations sur les apparitions périodiques en mas- ses dans notre pays, de Lépidopteéres appartenants aux genres Vanessa et Pieris. La Bibliotheéque de la Société s'est acerue pendant l'année d'un nombre considérable d'ouvrages et de travaux précieux, provenants, soit de dons de ses membres étrangers, soil aussi d”échanges d'un nombre toujours plus grand de sociétés savantes et d'académies. La séance terminée, on céleébre dans une réunion intime le 4me anniversaire de la Société, féte d'autant plus joyeuse qui'il est déjaå permis de constater combien linterét de l'entomologie s'est développé en Suede pendant les 4 derniéres années. (BISS durtexte)) W.-M. SCHÖYEN: Ådditions å la Faune Léepidoptere de la Norvége dans le courant des dernieres années. ! Les observations d. MM. AURIVILLIUS, MORTONSON et LAMPA seront reproduites plus tard d'une manigre plus complete dans ce Journal. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. L'auteur.donne sous ce titre de petites notices sur 14 LéÉ- pidopteres nouveaux pour la faune de la Norvége, en indiquant extension géographique de ces insectes. (POI du texte): SVEN LAMPA: Bradycellus Rufithorax SAHLB. Description d'un Coléopteére nouveau pour la Suéde, trouvé, il y a plusieurs années, dans la région de Stockholm par le dé- funt professeur: BOHEMAN. (P.3637du ktexte:) A.-E. HOLMGREN: Hyménopleres parasites recueillis en Nor- land et en Lapome par M. JoH. RUDOLPHI. M. le professeur A.-E. HOLMGREN donne, sous ce titre, la liste d'une collection d"Hyménoptéres parasites recueillis dans les régions mentionnées, et décrit 3 espéces nouvelles, savoir Jch- neumon Mölleri, I. Ringii et I. Rudolphi. (P3I6yrdartexteN) JACOB SPÅNGBERG: Vécrologie de PETER VON MÖLLER. Monsieur le Dr SPÅNGBERG donne en lignes chaleureuses la courte esquisse biographique d'un homme qui, å une foule d'é- gards, a bien mérité de la Suede, et, au point de vue special de cette revue, de V'entomologie pratique de notre pays. — On trouvera entre autres å cet égard, dans le 1er fascicule du Jour- nal entomologique pour 1881, un article de lui sur Zes Ravages exercés par les Hannetons et les Taupins. P. VON MÖLLER, né å Helsingborg (Scanie) le 20 mai 1809, est mort å Stockholm le 28 novembre 1883, vivement regretté de tous ceux qui avaient été å méme d”apprécier ses hautes qualités. RÉSUMÉS. 93 (P. 69 du texte.) O.-TH. SANDAHL: Séance de la Société entomologique å Stock- holm le 29 ftvrier 1884. Aprés lecture et approbation du procés-verbal de la der- niére séance, le Président annonce la mort d"un membre de la So- eiété, lF'éminent apiculteur, M. le Directeur de lycée O.-E.-L. DAHM, et consacre å sa mémoire quelques mots de reconnais- sance et de regrets. Depuis la dernieére séance, la Société s'est accrue de 7 nou- veaux membres. M. JoHn OBADIAH WESTWOOD, M. A., Hope Professor of Zoology, Walton Manor, Oxford, est nommé membre honoraire. M. le professeur AURIVILLIUS rend compte des recherches les plus récentes sur l'organe auditif des araignées et sur les différences de développement des polls chez les = articulés. M.-F. VON ROTHSTEIN montre des dessins illustrant I'anatomie des teignes communes de nos appartements, ainsi que du ver marin Sagitta. — Le Président donne la description des ra- vages, ordinairement terminés par la mort, causés par les larves d'une mouche habitant la majeure partie de I'Amérique, Lucilia macellaria Fabr., un nouvel et formidable ennemi de F'homme, qui pénétre dans le nez et y dépose ses oeufs. Le Président mentionne que PFEntomologie vient de rendre dans deux cas nouveaux des services essentiels å la médecine légale dans P'appréciation de Påge cadavérique de momies d'en- fants. — Une discussion s'€leve ensuite entre MM. HOoLMERZ, AURIVILLIUS, Sv. LAMPA, W. MEVES, etc., sur les procédés les plus pratiques pour se préserver contre les insectes parasites de nos demeures. A ce sujet, M. le professeur L. EKMAN donne des renseignements sur la mouche dite £ Orsa (Dalécarlie), dont la troisieme attaque, dans la méme soirée, doit étre insuppor- table méme pour les indigénes. — Enfin, M. Sv. LAMPA montre un nouveau géométre, Cidaria minorata TR., pris par lui sur le mont Åreskutan (Jämtland). 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. (PiayIsductexte) W. MEves: Papillons nocturnes peu connus ou nouveaux en Suede. L”auteur a lintention de donner plus tard une liste compléte des papillons recueillis par lui dans I'le d'Öland en 1881—1882. Il se contente d'€énumérer ici un certain nombre de Lépidoptéeres nouveaux ou peu connus en Suéde, principalement d'Öland, mais aussi d'autres points du pays. Les especes précédées d'une asté- rique sont nouvelles pour la Suede. (P31.73 durtexte.) JACOB SPÅNGBERG: Mécrologie de M. O.-E.-L. DAHM. M. SPÅNGBERG donne la biographie d'un homme qui a bien mérité de Y'apiculture suédoise, M. DAuHmM, directeur de lycée. M. DAHM jouissait, gråce å des qualités hors ligne, de toute la confiance de ses concitoyens, qui l'avaient chargé des missions les plus diverses dans la vie de la commune comme dans celle de VÉtat. DaAHM était le premier apiologue de notre pays. M. SPÅNG- BERG donne aå cet égard, å la fin de sa notice, la liste de tous les ouvrages du défunt dans cette branche spéciale de F'entomologie. Dahm, né en Småland le 11 octobre 1812, est mort å Kal- mar, le, 18. decembre, 1883; (P. 83, dustexte.) W.-M. SCHÖVEN: Quelques exemples TVapparitions en masses dinsectes dans le courant des dernieres années. M. SCHÖVEN mentionne dans cet article I'apparition en masses de Chareas graminis L, Cidaria dilutata S. V., et Bibio (Hirtea) pomone Fb. be a ERA > nt DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMAN- KOMST DEN 10 MAJ 1884. Efter godkännande af protokollet från föregående samman- komst upplästes revisionsberättelsen, som utvisade, att Föreningens ekonomiska ställning under året förbättrats, och till hvilken be- rättelse för öfrigt hänvisas (se sid. 97). Styrelsen erhöll ansvars- frihet för det förflutna året. Ordföranden anmälde sedan att Prof. I. C. ScHröptTE 1 Köpenhamn afled den 24 april d. å. Med några ord omnämde ordföranden SCHIÖDTES stora betydelse för entomologien, isynnerhet för denna vetenskap i Danmark och för den entomologiska afdelningen af det zoologiska museet i Köpen- hamn. Då S. för 40 år sedan blef inspektor för denna afdel- ning var densamma mycket försummad. Nu innehåller densamma omkring 10,000 arter i omkring 175,000 exemplar, oberäknadt en i sitt slag allena stående samling af larver.” Följande nya ledamöter af Föreningen invaldes. På förslag af Herr Konservator W. MEVES och ordföranden: Hr Med. D:r CARL NYSTRÖM. Stockholm, Bryggaregatan 12 A. På förslag af Hr Revisor JuLius MEvEs: >» Öfverjägmästaren o. Ridd. CARL JOHAN GYLLENCREUTZ. Sörbo, Nykil (Östergötland). > Jägmästaren JoNAS FREDRIK WILHELM RINGSTRÖM. Lund, Söderköping. > t.f. Jägmästaren CARL JAKOB VALFRED BRORSTRÖM. Kolfall, Stjernorp (Östergötland). > e. Jägmästaren PER FRITZ OLOF PETERSON. Åtvidaberg. CE » ANDERS GUSTAF ERICSSON. Mariedal, Skärkind. w ! Den i detta häfte införda nekrologen öfver SCHIÖDTE af D:r Phil. HANSEN skildrar utförligare denne ovanlige mans verksamhet. Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 3 (1884). g/ + 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Hr Skogsinspektoren och Riddaren ÖLOF ALFRED SMEDBERG. Rö- stånga (Skåne). » t.f. Jägmästaren CARL GUSTAF WIMAN. Kristianstad. » Jägmästaren och Ridd. CARL GUSTAF NOREEN. Halmstad. På förslag af Hr) Prot; AURIVILLIUS Med. Kand. JoHAN THORSTEN LEONARD FALK. Lund. På förslag af Hr SVEN LAMPA. >» Stud. LARS ROMELL. Upsala. Hr Lektor THEDENIUS förevisade och beskref en för Skan- dinavien ny nattfjäril: Leucania straminea TR. Beskrifningen skulle i tidskriften införas. Hr Lektor HOLMGREN visade ett exemplar af den nordiske dag- fjärilen Chzionobas Norna THBG., hvilken hans son studeranden EMIL HOLMGREN funnit å en myr på Ingarön. I sammanhang härmed påpekades ytterligare, huru flera nordiska insekter före- komma å sydligare lokaler. - Så hade Lektor H. på Hunneberg träffat ZJabanus tarandinus, Lina lapponica m. f. Vidare visade Lektor H. en Spilocryptus erhållen ur Cimbex variabilis samt Am- blyteles laminatorius, utkläckt ur Hylophila prasinana L. och redo- gjorde för flera steklars hittills obekanta utveckling och lef- nadssätt. Hr Kand. MORTONSON redogjorde för fyndet af en för sven- ska faunan ny skalbagge £lmis angustatus, af honom påträffad i Halland. Hr Konservator Sv. LaAMPa visade tvänne för den sven- ska faunan nya nattfjärilar: Vola centonalis HB. och Cidaria uni- fasciata HWw., hvarom vidare skulle meddelas i tidskriften. Hr Konservator W. MEvEs meddelade att han vid Ottenby på Öland funnit Hadena rufuncula Hw. (H. bicoloria VILL. ab. rufuncula), en för Skandinavien ny Noctua. Hr Prof. AURIVILLIUS framlade gallbildningar å Salix pen- tandra L., förorsakade dels af Nematus Pentandre och dels andra steklar, af hvilka 4 arter förevisades. I sammanhang härmed anförde Lektor HOLMGREN att korgpilsplanteringarne af Salix purpurea IL. mycket skadades genom galle af Cecidomyia Salicis. Lektor H. redogjorde sedan för flera skadeinsekters uppträdande, såsom arter af slägtena Zhips och Aricia m. fl. hvarom närmare meddelande skulle lemnas. SRVFS FE ENT. FÖR. SAMMANKOMST D. 10 MAJ 1884. 97 Hr LAMPA förevisade larver i hängena på Salix Capraea L., hvarvid Lektor HOLMGREN anmärkte, att han ofta funnit larver i pilhängen, hvilka derigenom blefvo begärliga som fågelföda. Härom likasom om gallbildningar och insektskador å växter utspann sig en liflig diskussion 1 hvilken deltogo flera af de när- varande såsom Lektor THEDENIUS, Konservator MEVES, Prof. AURIVILLIUS, Lektor HOLMGREN, Lektor SPÅNGBERG, Hr LAMPA, Byråchefen J. MEVES och ordföranden. Hr G. HOFGREN framvisade en särdeles rikhaltig, nära nog fullständig samling af svenska Pyralider, särdeles väl preparerade och redogjorde för sin metod att konservera mikrolepidopterer. Oskar Th. Sandahl. REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1883. Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sam- manträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera förenin- gens räkenskaper för år 1883, hafva denna dag granskningen verkställt och dervid funnit ställningen vara som följer. REGNELLSKA och WAHLBERGSKA fonderna, hvarifrån räntorna öfverförts till allmänna kassan, hade under året icke vunnit någon förökning samt utgjorde den förra 2,000 och den sednare 1,000 kronor. Den under året, 1 öfverensstämmelse med $ 4 af föreningens stadgar, bildade »Ständiga ledamöters fond>, hvarifrån räntorna äfven öfverförts till allmänna kassan, hade vid årets slut en be- hållning af 900 kronor. Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversigt. Debet. Inkomster: Under året inbetalda årsafgifter: FIRSPSEfOT TO OO: nas bod ace ses sg 6: — 6 > FOG SAL dr dh VAR AR SÖ Transp. 42: — 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Transp. 42: — TIOST = FORS ISO ANI SAT LV TUNER NG TÖS 1/88 FI0 ee SN ESNAR ERE NRO GS EN TG a Räntor: ran Regnellska tondensreesessekrterp stin >» Wahlbergska > 2 MATA TEN NES >» Ständiga ledamöters fond.-...- 49: 59 233: 10 Behållning å försålda exemplar af tidskriften 284: 75 HÖrsaldla Mnyventan er pss = ss NS ROAT ENN SSG Tillfälliga bidrag (öfverbetalning af D:r E. Westerlund vid årsafgiftens erläggande) en ATS TS YONG Skuld vid” årets: slut” till täkenskapsföraren.........o..o TE NT Summa kr. 2,53206 Kredit. Skuld vid årets början till räkenskapsföraren .os oa 1, tÖGEIOS Utgifter: För framställandet af 1883 års årgång af tidskriften: Tryckning, papper och häftning TO SVAN han Se osa SEE SSE ac AGERA SR EST IN ES RS TITS traNOnNEkAN Ses pe AT e ra Seen 402 TE ITA 5 Utsändning af tidskriften till in- och ut- TA TIAE OSKAR 1 NAS NE a SEE ANS AA Brefvexlin gy sem klä. sk oss secs Ae 50: 39 1,369: 08 Summa kr. 2559 2 TO Framställningskostnaden af 1883 års årgång af tidskriften understiger motsvarande kostnad för 1882 års årgång med 3 kr. 35 Öre samt medelkostnaden för årgångarne 1880 och 1881 med 427 kr. 29 öre. Detta gynnsamma förhållande härleder sig huf- vudsakligast deraf, att under 1883, liksom under 1882 ej före- kommit några utgifter för öfversättningar samt att utgifterna för illustrationer varit ännu lägre än under 1882. Inventarierna hafva under året något minskats genom för- säljning af en del fångstredskap. Till behållningen vid årets slut höra, ehuru ej af oss inräk- nade i föregående räkenskapsöfversigt, äfven de resterande ärs- afgifterna, hvilka uppgingo till följande antal och belopp: Å ENT. FÖR. SAMMANKOMST D. 10 MAJ 1834. 99 HEST EIRTO FR OO O; soo RASA IR TEE 2 12 > TOP rd) Dh SR ADR SAR SAPA NED 2 22 > Re [IR TREA AS SRA LINA ARE SE Rv FR a 45 ) 1883, nämligen: af 30 landsortsledamöter -...... KT I0o 25 ledamöter I stockholm > 30 02 Danska ledamöter oo =. RET > 6 Finska (ClyGa pA SNES >» or Norsk (Or ERTASG > 6 264 Sa 385 st. Summa kr. 510 Föreningens sålunda utestående fordringar öfverstiga således med 126 kr. det i förra revisionsberättelsen omförmälda motsva- rande beloppet. Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara 1 vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i Styrelsens protokoller derom antecknade beslut. — Räkenska- perna äro i god ordning och med tillhörande verifikationer för- sedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd granskning till- styrka Entomologiska Föreningen att bevilja Styrelsen full an- svarsfrihet för dess förvaltning under år 1883. Jemte det att vi slutligen anse oss böra nämna, att Profes- sor SANDAHL, som säkerligen äfven för år 1883 bestridt åtskil- liga ej föreningen påförda utgifter, fortfarande låtit sin betydliga och under året endast i ringa mån förminskade fordran kvarstå utan ränta, vilja vi äfven framhålla, hurusom föreningens arbets- chef och Styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och upp- offrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter. Stockholm den 38 Maj 1884. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. LEUCANIA STRAMINEA TREITSCHE. EN FÖR SKANDINAVIEN NY NOCTUID AF K. FR. THEDENIUS. Hvitaktigt halmgnl, med hvita vingribbor och svarta punkter i diskfältets bakre hörn, äfvensom på andra och femte ribban på framvingarne. Bakvingarne hvita, med en rad mörka, korta streck på ribborna utanför deras midt. Halskragen med två till tre mörka tvärstrimmor. Denna är den mest ljusa af våra arter. Framvingarne äro något bredare än hos de andra. Utkanten är nästan rak, utom att vingspetsen är något utdragen. Ribbornas kanter äro mörka, i synnerhet baksidan af den mellersta ribban. De mörka punk- terna äro mycket tydliga. Nära utkanten, invid fransen, finnes en rad små mörka punkter, hvilka äro flera på framvingarne än på bakvingarne. Fransarne äro hvita och sakna punkter. Bakvingarnes bottenfärg är hvit. De mörka strecken gå i samma rigtning som ribborna. De få mörka punkterna finnas här, lika- som på framvingarne, på gränsen mot fransen. Arten är af STAUDINGER uppgifven att finnas i mellersta och norra Europa äfvensom på Ural, men i Skandinavien är den icke förr anmärkt. Jag fann ett exemplar, en hane, den 12 juli 1875 i parken vid Hästö nära Karlskrona. Fjärilen finnes afbildad i HERRICH-SCHÄFFERS »Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa» figg. 321—323. ES NEKROLOG. F Jörgen Christian Schiödte. Danmark har havt den Lykke at have frembragt to af Ver- dens . allerbetydeligste Entomologer, nemlig J. C. FABRICIUS, hvis Forfattervirksomhed strekker sig fra 1775 til 1807, og den Mand, hvis Navn staaer som Overskrift over denne korte biographiske Meddelelse. J. C.: SCcHIrÖDTE er födt den 20:nde April 1815 i den paa Amager liggende Deel af Kjöbenhavn, som kaldes Christi- anshavn. Efter at have gaaet i den derverende Latinskole blev han ved Faderens Död nödt til i sit attende Aar at forlade Sko- len uden at have faaet nogen Studenterexamen (nok kun et halvt Aar för denne), men med et godt Grundlag i Skolekundskaberne, serlig i Latin, et Sprog, som han senere benyttede serdeles me- get i sin Forfattervirksomhed. Han studerede derpaa ivrig Na- turhistorie, serlig Entomologi, og tenkte samtidig paa at tage chirurgisk Examen, hvilket han dog opgav, og han underkastede sig forövrigt aldrig nogen Examen. : Han maatte i lange Tider kjempe haardt for en tarvelig Existens, men fandt saa en Ven og mestig Stötte i Conferentsraad J. CoLLuin, der blandt andet skaffede ham kongelig Understöttelse til Udgivelsen af hans förste store Bog om Danmarks Eleutherata, 1841. I Aaret 1840 blev SCHIÖDTE Docent ved Landbohöiskolen, en Stilling, han bekledte indtil et Aar för sin Död; 1842 Bestyrer af den entomologiske Afdeling ved Naturhistorisk Museum; 18534 fik han Titel af Pro- fessor; 1863 blev han Medlem af det mathematisk-naturviden- skabelige Fakultet. Det kan endnu n&evnes, at han var Ridder 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. af Dannebrog og Dannebrogsmand, samt Medlem eller /Eresmed- lem af en M&ngde fremmede videnskabelige Selskaber, blandt hvilket den Omstendighed, at han i mange Aar var /Zresmedlem baade af »Société Entomologique de France» og af »Entomolo- gical Society of London», maaske kan fremheeves. Efter Zoologiens Blomstringstid hos os i Slutningen af for- rige Aarhundrede indtraadte der en neesten fuldstendig Goldhed i en lang Rekke af Aar, medens man i Udlandet og vel iseer "i Frankrig i denne Periode gik frem med Kjempeskridt. Det var iser ESCHRICHT og KRÖYER, der atter baade bragte Samlingerne paa Fode, udvidede dem sterkt og-begyndte en omfattende For- fattervirksomhed. KRÖYER studerede vel Krebsdyr med stor Iver, men ingen af de to nevnte Mend og heller ikke nogen anden Universitetslerer kjendte ret meget til de andre Leddedyrklasser og serlig ikke til Insekterne, ligesom der heller ikkerafldisse Dyr existerede andre Samlinger af Betydning ved Museerne end den gamle, for sin Tid fortreffelige Samling fra SEHESTED og TÖNDER-LUND. Deraf fulgte, at SCHIÖDTE egentlig ikke havde nogen Lerer indenfor sit Yndlingsstudium, Entornologien, saa at han maatte nöies med at studere Forfatterne og til alle sine tid- ligere Arbeider desuden selv skaffe Störstedelen af Materialet til- veie ved Indsamlinger paa Reiser i Danmark. Det maa dog ikke glemmes, at adskillige &ldre og yngre Venner og Elever, veesent- lig opildnede af ham, hjalp ham betydelig, og blandt disse maa iser Fabrikant CHR. DREWSEN paa Strandmöllen nevnes. DREW- SEN, der lever endnu, var omtrent 16 Aar &dre og har givet den unge SCHIÖDTE nogen Veiledning i Preparation og Bestem- melse, men de Omstendigheder, at Eleven väsentlig gik alene op 1 sit Studium og besad en overordentlig Flid og et stort Talent, bragte det hurtigt til, at Lereren blev Medarbeider paa det felles Maal, at tilveiebringe Materiale til og Iagttagelser over den dan- ske Fauna. Som Fölge af de n&vnte Forhold falder "SCHröDTES Virk- somhed i to Hovedretninger, deels som videnskabelig Forfatter, deels som Samler og Museumsmand, og da hans Betydning t denne sidste Henseende vel kan antages at vere mindre kjendt end hans Forfattervirksomhed, saa vil det maaskee ikke vere af- veien af dvele lidt derved. SCHIÖDTE har for den danske Faunas HANSEN: NEKROLOG ÖFVER J. C. SCHIÖDTE. 103 Vedkommende samlet paa saagodtsom alle Leddedyrordener, gan- ske vist i forskjellig Grad, men hvad han af enkelte Ordener, som Biller' og Hvepse, har tilveiebragt, er saa mesgtigt, at denne Med- delelses Forfatter, der dog har arbeidet i en Aarrekke i Zoolog. Museums tredie Afdeling, endnu ofte falder i Forundring over Massen, naar Opstillingen af en ny Familie paabegyndes. For at bedömme dette Omfang af hans Indsamlinger rigtig maae man ogsaa huske paa, hvor lidt der tidligere var gjort, og hvor meget hans Tid desuden var optagen af Embedsforretninger og viden- skabelig Produktion. Han meente, at man skulde have anseelige Suiter af hver Form for at faa en fyldig og rigtig Opfattelse af Arterne, og at Exemplarerne skulde vare ganske hele, rene og saa smukt preparerede som muligt, og han har serlig for Bil- lernes Vedkommende hevet Preparationskunsten til en mönster- verdig Höide. Paa en Udenlandsreise, der varede omtrent 1!'/2 Aar, samlede han ogsaa serdeles meget, meest i Italien, men det bekjendteste Udbytte turde vare Materialet til hans Bidrag til den underjordiske Fauna. Paa Museet har han forstaaet at danne en Afdeling, der vel for mange Gruppers Vedkommende ikke kan concurrere med enkelte af de störste fremmede Museer med Hen- syn till Antal af Arter, men som 'iser ved sim saa rige Repre- sentation af de fleste Afdelinger af Landets Fauna og ved Pre- paration og Skjönhed i Opstillingen ve&ekker almindelig Beundring hos fremmede Fagmend. SCHIÖDTE beskjeftigede sig som videnskabelig Forfatter v&e- sentligst med Entomologien, og han bearbeidede baade de spe- cielleste Dele og de almindeligste Spörgsmaal rundt omkring inden- for dette nesten grendselöse Afsnit af Zoologien paa en saadan Maade, at neppe Nogen i den nyere Tid vil kunne gjöre ham Förrangen stridig. Han har, hvad der let sees af den fölgende Liste over hans Arbeider, givet sig af med de forskjelligste Op- gaver, som faunistiske Fortegnelser, Beskrivelser af tidligere kjendte eller nye Slegter og Arter, Studier over store Afdelingers almin- delige Bygning og Systematik, Anatomi og endelig Arbeider over Coleopterernes og Isopodernes Udviklingstrin. Som hans förste Hovedverk maae nevnes den merkelige Bog: Genera og Spe- eies af Danmarks FEleutherata, der udkom, da Forfatteren var 26 Aar, og som indeholder en saadan M&ngde nye Undersögel- 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ser og viser et saadant Herredömme over Stoffet, at man maa höilig forbauses over, hvorledes han i den Alder har kunnet ud- före dette Arbeide. Blandt hans senere Arbeider kan paa Grund af den overveldende Masse nye Kjendsgjerninger samt Forstaael- sen og Benyttelsen af disse serlig fremheves hans Monographier af Danmarks Cerambyces og af Danmarks Buprestes og Elateres, hans Studier over Rhynchoternes Systematik og hans store Larve- arbeide, hvilket sidste desverre ikke blev fuldendt. Hans Frem- stilling er eiendommelig, altid yderst gjennemarbeidet, klar og let forstaaelig, naar man vel at merke gaaer lidt langsomt frem og saa at sige legger Meerke til hvert Ord, thi Alt er beregnet, Intet overflödigt; undertiden kan man faae et Indtryk af Vidtlöftighed, men ved' Benyttelsen viser det sig at vere begrundet 1 uhyre, dog altid glimrende behersket Stofmzengde. Han besad en höi Grad af Sprogsands, baade i Dansk og i Latin, og i Benyttelsen af dette sidste Sprog viser han sig som en Mester, der langt overgaaer Störstedelen af hans Colleger 1 Naturhistorien. Han havde ogsaa studeret Plinius og Vitrivius for at faae gode tekni- ske Gloser og Vendinger af classisk Oprindelse og for at faae endeel barbariske Former skudte ud af det videnskabelige Sprog. Hans Fremstilling er ofte stöttet af Afbildninger, som han altid tegnede selv, og som med Hensyn til Valget af deres Störrelse i Forhold til hvad. de skulle vise, med Hensyn til deres samvittighedsfulde Nöijagtighed i alle Enkeltheder, i Delenes indbyrdes Forhold og den dermed nödvendig fölgende Skjönhed af det hele Billede ere lige udmerkede. Til flere af sine tidligere Arbeider udförte han selv Afbildningerne i Kobberstik, saaledes de 25 Tavler i hans förste store Bog. Forövrigt kan jeg ikke, saa gjerne jeg end vilde, her gaae ind paa en nermere Paavisning af hans talrige Arbeiders Betydning i Literaturen, men vil tillade mig at henvise til den udtömmende Behandling hos GoscH: Udsigt over Dan- marks Zoologiske Literatur. Anden Afdelings andet Bind. Fra 1861 til 1884 var ScHÖDTE Udgiver af. det af ham gjenoplivede »Naturhistorisk Tidsskrift». De fjorten Bind, som udgjöre den af ham redigerede 3:die Rekke, er vel det störste Monument, han har sat sig, et Monument, der paa Grund af sin Beskaffenhed vil staae i WVerdensliteraturen 1 Aarhundreder og i lige höi Grad vere et Vidnesbyrd om sin Udgivers og vigtigste PA Ake HANSEN: NEKROLOG ÖFVER J. C. SCHIÖDTE. 105 Bidragyders Flid og videnskabelige Storhed som Forfatter i hans modneste Aar, om hans fine Smag, hans Evne til i et lille Land med forholdsviis smaa Midler at frembringe et saa anseeligt Ar- beide, blandt andet ved at knytte en saadan Mengde Venner og Elever dertil som Medarbeidere, og endelig om hans merke- lige Evne til at paatrykke det Hele sit Stempel af Grundighed, Klarhed og Smag uden at undertrykke de enkelte Medarbeideres gode Eiendommeligheder. SCHIÖDTE besad en stor Ferdighed i Tydsk, Fransk, En- gelsk, Italiensk og skrev godt Latin; han var vel bevandret i den danske og fremmede zesthetiske Literatur og nerede stor Inte- resse for enhver Art af Kunst. Foruden de nermere liggende Egenskaber som Stilist og Tegner betragtede han imidlertid Alt dette som i meer eller mindre Grad nödvendigt for en god Na- turhistoriker, og 1 denne Videnskab udmundede i Grunden Alt for ham. Han elskede Naturen som en Heelhed og i alle dens Enkeltheder, og hans störste Glede bestod i at efterspore Byg- ningen af disse Enkeltheder og af deres Dele, forstaae hver en- kelt af disse og deres Betydning för og Sammenheng med det Hele, samt. endelig fremstille den vundne Indsigt i en kunstne- risk Form. Han blev endnu i sin fulde Kraft angreben af en snigende, yderst smertefuld, langvarig og uhelbredelig Sygdom, men lenge efter at han var bleven sengeliggende og kort för sin Död talte han med Sorg om sin Skjebne i Modsetning til at kunne vere inde paa sit kjere Museum og arbeide for dette og paa sine Verkers Fuldendelse, og naar man fortalte ham noget Nyt af videnskabelig Interesse kunde han lives op og tale med en Iver og Varme som i gamle Dage. Han döde den 22:nde April 1884, 69 Aar gammel. SCHIÖDTES Virksomhed har veret saa rig, at man vistnok, 1 tryg Tillid til Fremtidens Dom, tör udtale, at naar et lille Land blot har nogle ganske faa saadanne Mend i alle Videnskaber som en Heelhed i Löbet af et Aarhundrede, saa er dette Land sikker paa en serdeles betydningsfuld Plads i den kosmopolitiske Videnskabeligheds Udvikling. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Den fölgende Liste over Prof. SCHIÖDTES Arbeider er indtil Aar 1875 en i Formen forkortet Udskrift af GoscH's ovennevnte Veerks. tredie. Afdeling; :Pi35U de: I. Forsög til en monographisk Fremstilling af de i Danmark hidtil opda- gede Arter af Insect-Slegten Amara, BONELLI. Nat. 'Tidsskr. B. I. 1836. pp. 38—065, P. 138—171, P. 242—252.. — Oversettelse; Oken, Isis: 1840. pp. 662—0677, 681—702 og 732—738; tildeels forkortet. 2. Sammenstilling af Danmarks Pompilide. Nat. Tidsskr. B. I. 1837. p- 313—344 m. I Tavle. — QOversettelse:' Oken,) Isisiupa mrs toseN(0DE latinske Diagnoser ere udeladte). Om et nyt Genus af de brakonagtige Ichneumoner. Nat. Tidsskr. B. I. 7. p. 596—605. Med 1 Tavle. — Uddrag: Oken, Isis. 1841. Pp. [5 4. Fortegnelse over de danske Arter af Slagterne Bombus og Psithyrus. Af CHR. DREWSEN og J. SCHÖDTE. 'Nat. Tidsskr. II. 1838: p. 105—726 m. 1 Tavle. — Oversettelse : Oken, Isis. 1841. p. 325—331. (De la- tinske Diagnoser ere udeladte). Beretning om Resultaterne af en i Sommeren 1838 foretagen entomolo- un gisk Undersögelse af det sydlige Sjelland, en Deel af Laaland, og Born- holm. Nat. Tidsskr. B. II. 1839. p. 309—395. 6. Ichneumonidarum ad Faunam Dani&e pertinentium genera et species nov2e. Guérin-Mén. Mag. de Zool. 1839. Pl. 6--10: 5 Tavler m, 27 Sider Text. 7. Genera og Species af Daumarks Eleutherata. B. I. 1841. Med 25 Kob- bertavler. p. VII—XII, 1—612 og 1—XXII. Iagttagelser over Bygningen af det uparrede Svelgnervesystem hos Acilius [0] Sulcatus: = Nat. Lidsskra Bb: IV. 1842. Pp. 104; 9. Over Piezaternes giftafsondrende Glandler. Nat. Tidsskr, B. IV. 1842. Pp. 104—107. — Oversettelse: Oken, Isis. 1843. p. 65—66. 10. [Notice om Urinkarsystemet hos Silpha]. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 107—108. — Oversettelse: Oken, Isis. 1843. p. 66—067. 11. ÖOversigt over den indre Bygning af Opatrum sabulosum. Nat. Tidsskr. B. IV, 1842. p. 204—208. — Oversettelse: Oken, Isis. 1845. P- 532—5341- 12. [Om en hos Opatrum sabulosum forekommende Indvoldsorm]. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 208—209. 13. Oversigt over den indre Bygning af Sarrotrium muticum. Nat. Tidsskr. IV, 1842. p. 299—211. — Oversettelse: Oken, Isis. 1845. p. 535—530. 14. ÖOversigt over den indre Bygning af Otiorhynchus atroapterus Ghl. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 212—216. — Oversettelse: Oken, Isis. 1845. P: 536-—539. 15. Revisio critica specierum generis Tetyre Fabricii, quarum exstant in Museo Regio Hafniensi exempla typica. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842 p. 279—312. 16. [Om Lepton attenuator ZETT.] Nat. Tidsskr. B. IV.1843.P- 315-310! 17. Udsigt over de danske Arter af Lokusternes Familie. Nat. Tidsskr. B. PVE 1843:0p.. 3103 Tj. 18. 19. 20. ZE. 22. 28. 29. 31. 325 33: HANSEN: NEKROLOG ÖFVER I. C: SCHIÖDTE. 107 [Om Slegten ”Cephaloctenus). Nat. Tidsskr. B. IV. 1843: p. 327—334. Udsigt over Forekomsten og Bygningen af nogle seregne, med Hensyn til deres Betydning ubekjendte, Organer paa Bugen hos forskjellige Rhyn- chotformer af Gruppen Geocores scutati BURM. Nat. Tidsskr. B. IV. 1843. Pp. 334—337: Om Nematus Erichsonii. Nat. Tidsskr.. B. IV. 1843. p. 346. Et eiendommeligt Tilfelde af "Omsorg for Yngelen hos en brasiliansk Rhynchotform, Phloea corticata DRUR. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1844. p. 19—22. Bidrag til Kundskaben om en Deel sjeldnere Karabers Forekomst og Ud- bredelse i Danmark. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1844. p- 46—57. [Om Stridulationsorganerne hos Lema]. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1844. p. 69—70. — Oversexttelse: Oken, Isis. 1846. p. 429. Bemerkungen iber Myrmecophilen. Germ. Zeitschr. f. die Entomol. V. 1844. P- 473—474- | Ueber den Bau des Hinterleibes bei einigen Käfergattungen. Germ. Zeit- schr. f. die Entomol: V. 1844. p. 474—477. Om Slegten Mikralymma. Nat. Tidsskr. 2. R: B. I. 1845. p. 370— 379 m. I Tavle. — Overszettelse: Linnxa Entomol. I. 1846. p. 156— 165 m. Tavlen. Om Prtiliernes Plads i Systemet tilligemed nogle Antydninger om Klavi- kornernes Systematik. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1845. p. 380—399. Udsigt over Bupresternes indre Bygning. Ov. Vid. Selsk. Forh. 1847. Pp. 24—35. — Optryk: Nat. ”Tidsskr. 2. R. B. II: 1847. Pp. 319—333- To guineiske Karaber beskrevne. Forelöbig Meddelelse: Ov. Vid. Selsk. Forh. 1847. p. 67—69. -— Hovedpublication: Nat. Tidsskr. 2. R. B. II. 1847. p. 346—365 m. 2' Tavler. Bidrag til den underjordiske Fauna. Forelöbig Meddelelse: Ov. Vid. Selsk. Forh. 1847. p. 75—381. — Hovedpublication: K. D. Vid. Selsk. Skr” SÖoR. Nat. Math. Afd. II. 1851. p. 139 m. 4 Tavler (4:to). — Oversettelser: 1) Specimen Faun& Subterranex, Transact. Ent Soc. Bonden. New. Ser. I. 1851. Pp. 134—157 m. r Tavle; (De latinske Beskrivelser ere udeladte. P. 156—157 optages et Tillxgg, som ikke findes i den originale Afhandl., og som omhandler senere og tidligere Fund). 2) Beitrag zur unterirdischen Fauna. FRORIEP, Tagsberichte. N. 583. 1852. (Zool. u. Paläont. III. p. 89—96). Om en Gruppe af de gravende Cimices. Nat. Tidsskr, 2. R. II. 1847— 48. P- 447—464. Om en afvigende Slegt af Spindlernes Orden. Nat. Tidsskr. 2. R. B. II. 1849. p. 617—624. m. I Tavle. — Oversettelse: Eine Spinne ohne Spinnorgane. FRORIEP, Tagsberichte. N:o 221. 1850. (Zool. u. Paläont. I. p. 281—285). M. Fig. Om Brachiopodernes Stilling i Systemet m, m. af Prof. STEENSTRUP. Nat. Tidsskr. 2. R. II. 1849. p. 625—0632. I Anledning af en Anmerkning af Professor STEENSTRUP i »Forhandlin- 108 .ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ger ved de Skandinaviske Naturforskeres femte Möde». 8:vo. Uden Ti- telbl.yp: 1—23. 35. Corotoca og Spirachta: Staphyliner, som föde levende Unger, og ere Husdyr hos en Termit. -— Forelöbig Meddelelse: Proc. Zool. Soc. Lon- don XXI. 1853. p. 1I0I—103. — Optryk heraf: Ann. & Mag. Nat. Hist. 2 Ser. XV. 1835. p. 224—226. — Hovedpublication: K. D. Vid. Selsk. Skr. 5. R. Nat. Math. Afd. IV. 1856. p. 41—59 m. 2 Tavler (4:t0). — Uddrag: Ann, des Sciences natur. 4. Sér. Zool. V. 1856. P- 169—183 m. I Tavle. 36. I. Beretning om Angreb af Insekter paa I. Hveden. 2. Naaleskovene. 1855: P- 3-5im.j Istlayvle. II. Anden Beretning om Angreb af Insekter. 1856. p. 3—14. Beretning om Galatea-Expeditionens Udbytte af Odonater og dets Bear- beidelse i EDM. DE SELYS-LONGCHAMPS'S og H. HAGENS Monographie des Odonates. Ov. Vid. Selsk. Forh. 1855. p. 108—125. 38. Tre kortere zoologiske Meddelelser. 'Ov. Vid. Selsk. Forh. 1855. P- 349—375. Heri indeholdes: a. Om den i England opdagede Art af Hulekrebs-Slzegten Niphargus (p. 349—351); b. Om Slegten Broscosoma ROSENH. og dens Forhold til den nordiske Form Miscodera ESCHSCH. (p. 351—360 og Noter p. 364—375); c. Om nogle hidtil oversete Bygnings- forhold i Insekternes Thorax, der vise sig at vere af gjennemgribende Betydning for et naturligt Familie-System (p. 360-—-364). 39. Udsigt over Grönlands Land-, Ferskvands- og Strandbreds-Arthropoder. I H. RINnK, Grönland geographisk og statistisk beskrevet. 1857. Na- turhist. Tilleg. p. 50—74. — Oversettelse: Berl. Entom. Zeitschr. III. 1859. p. 134—157. — Uddrag i T. R. Jones, Manual of the Nat. Hist. of Greenland. Lond. 1875. p. 141—145. 40. a. Danmarks Harpaliner. Nat. Tidsskr. 3. R. B. I. 1861. p. 149—192. b. og c. 'Tilleg til Danmarks Harpaliner. Nat. Tidsskr: 3. Ri BIT 1863. p. 554—558 og IV. 1866. p. 168. 41. De Metamorphosi Eleutheratorum Observationes. Bidrag til Insekternes Udviklingshistorie. Nat. Tidsskr. 3. R. B. I. 1861—062. p. 193—232 med 8 Tavler; fortsat ibid. B. III. 1864. p. 131—224 m. 12 Tavler; 3. IV. 1866—067. p. 415—552 m. 11 Tavler; B. VI. 1—2. 1869. P- 353—378 m. 2 Tavler; B. VI. 3. 1870. p. 467—536 m. 8 Tavler; B. VIII: I. 1872. p. 165—226 m. 9 Tafler; B. VIII. 3. 1873. Pp. 545—564 m. 3 Tavler; B. IX. 1874. Pp. 227—370 m. 12 TavlenskbrocWonos p- 309—458 m. 7 Tavler; B. XI. 1877—78. p. 479—597 m. 8 Tav- ler; B. XII; 1880. p. 513—598 m. 5 Tavler; BIXIMNrSSStEpAES —426 m. I Tavle. I alt 907 Sider med 86 Tavler. Danmarks Cerambyces, Nat. Tidsskr. 3 R. B. II. 1864. p. 483—576 m. I Tavle. — Oversettelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 3.'Ser. XV. 1865. p. 182—209. (Den system. Overs. er noget forkortet). A+ N 43. Phthiriasis og Mundens Bygning hos Pediculus. Nat. Tidsskr. 3. R. B. III. 1864. p. 48—69. — Oversettelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 3. Ser. XVII 1866. pp. 213—230. Å ls 44. 45. 46. 47- 48. 50. 5T- un NN HANSEN: NEKROLOG ÖFVER J. C. SCHIÖDTE. IOO Om Slzegten Stålita. Nat. Tidsskr. 3. R. B. III. 1864. p. 70—82. Danmarks Buprestes og Elateres. Nat. Tidsskr. 3. R. B. III. 1865. p-. 441—568 m. 1 Tavle. — Oversexttelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 3 Ser. XVIII. 1866. p. 173—212 og 327—338. (Den system. Oversigt er noget forkortet). De tunnelgravende Biller Bledius, Heterocerus, Dyschirius og deres dan- ske Arter. Nat. Tidsskr. 3. RE B. IV. 1866. p. 141—167. — Over- seettelse: Ann. & Mag: Nat: ENSt: 3. Ser. XX. 1867. pp. 30—43.; (De system. Partier forkortede). a. Krebsdyrenes Sugemund. Nat. Tidsskr.. 3. R. B. IV. 1866, p. 169 —206 m. 2 Tavler. — Oversettelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. I. 1868. p. 1—25 m. I Tavle. — Uddrag: Bibl. univers. de Gen&ve. Arch. des Sc. phys. Nouv. Pér. XXXIV. 1869. p. 279—286. Db Krfebsdyrenest Sugemund. Fortsettelse.s Nat Tidsskrii3. RR. BI X- 1875. p. 211—252 m. 5 Tavler. — Oversettelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. XVII. 1876. p. 253—266 og 295—305. Om Öiestillingens Udvikling hos Flynderfiskene. Nat. Tidsskr. 3. R. B. V. 1868. p. 269—275 m. I Tavle. — Oversexttelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. I. 1868. p. 378—383. Tilleg til Danmarks Cerambyces, Buprestes og Elateres. Nat. Tidsskr. 3. R. B. V: 1869. p. 543—544. a. Fortegnelse over de i Danmark levende T&eger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VI. 1869. p. 161—231. Borklles tl Fortegn:::.. dIeger Nat: Fidsskr: 3: R3B- VI01870-Pp- FJ99—401. ckestlFörtegn. ...-IxeFser. Nat: Tidsskr.rg i Re Bi VIISTS7:p. 540- ulmikesatilikortegns cv . Tegero Nat oTidsskr: 31R.- BoMHII7 1873. p- 480— 481. Nogle nye Hovedsetninger af Rhynchoternes Morphologi og Systematik. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VI. 1869. p. 237—266. — Oversettelse: Ann. SMaas Nåt. "Elist:: 4.5 Ser MI. 18705 p. 225—240. Herpyllobius og Silenium. Nat. Tidsskr. 3. R. VI. 1870. p. 385—398. a. Tilleg til Danmarks Karaber og Dytisker. Nat. Tidsskr. 3. R. B. Vi. 1870. Pp. 402—434. : b. Tilleg til Fortegnelsen over de i Danmark levende Dytisker. Nat. földSskrits: OR NBESVIDSTS7T. P.u539. ce. Tilleg til Fortegnelsen over de i Danmark levende Karaber. Nat. MidSskr: SR: MIL 2872 pc 1I00: Fortegnelse over de i Danmark levende Skarab&er. Nat. Tidsskr. 3. R. VI. 1870. p. 435—456. Fortegnelse over de i Danmark levende Silpher, Scaphidier, Ptilier, Scyd- mener og Pselapher. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VII. 1870. p. 187—216. Fortegnelse over de i Danmark levende Hydrophili. Nat. Tidsskr. 3. R. BI VILK 18710P: 523530. Fortegnelse over de i Danmark levende Histri. Nat. Tidsskr. 3. R. VII 1871. p. 531—538. 68. 69. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Fortegnelse over de i Danmark levende Malacodermi, Cleri, Ptini og Anobia. Nat. Widsskr.ö3. Ra BB: VIIRIS72:p-1--22: a. Fortegnelse over de i Danmark levende heteromere Eleutherater. Nat. Pidsskrirg RB: VIL) 1872:fpir235 46 b. Tilleg til Forteg. ... heteromere Eleutherater. Nat. -Tidsskr. 3. R. B:- XII: 1883-10. 474t Fortegnelse over de i Danmark levende Curculiones. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIII. 1872. p. 47—110. Fortegnelse over de i Danmark levende Chrysomelx, Erotyli, Endomychi og. Cocecinelle:l Nat dMidsskrk3 RR! B3 VIIE sr872:apsurIaneT5or a. Tilleg til Fortegnelserne over de i Danmark levende Eleutherata. Nat. Tidsskr. 3. R. VIII. 1873. Pp. 482—488: b. Tilleg til Fortegnelserne over >. .. Eleutherater. Nat. 'Tidsskr: 3. R. BSK. (IS/5S:Cp. SjE=02. Note sur les Organes de stridulation chez les Larves des Coléoptéres La- mellicornes. "Ann. Soc. Ent. de France. 5. sér. T. IV... 1874. p. 30—41. Det Vegetative og det Animale i den dyriske og menneskelige Form. Nordisk Tidsskr. 1878. p. 332—346. Efterskrift om Öiestillingens Udvikling hos Flynderfiskene. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XI. 1878. p. 602—609. Sur la propagation et les métamorphoses des Crustacés suceurs de la fa- mille des Cymothoadiens. Compt. rendus. T. 87. 1877. p- 52—54. — Oversettelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 5. Ser. II. 1878. p. 195—197. De Cirolanis /Egas simulantibus. Commentatio brevis. Scripserunt J. C. SCHIÖDTE el FR. MEINERT. Nat: Tidsskr. 3. RR: BITIT OD: 279—302, m. 3 Tavler. Symbol& ad Monographiam Cymothoarum, Crustaceorum Isopodum Familix. Scripserunt I. C5 SCcHIÖDTE et FR: MEINERT. Nat; FitdsskrisgspRomp: XII. 1879. pr 321—414 mm. 7 Tavler; fortsatibid: B5 XIIPmIITeST p. 1—116 m. 10 Tavler; B. XIII. 3. 1883. p. 281—378 m. 6 Tavler; afsluttet ibid: BB. XIV. 1884: p. 221-448 mi 13 Tavler (Calles Tavler). Spiracula cribraria. — Os clausum: Lidt om naturvidenskabelig Methode og Kritik. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XIII. 1883. p. 427—4173. SCHIÖDTE har udgivet: Af LINNÉS Brevvexling: Aktstykker til Naturstudiets Historie i Danmark. Nato Tidsskrivg. RUB: VIN ITS7I20P3 588-522: »Zoologia Danica». Afbildninger af Danske Dyr med populer Text. Folio. 1:ste—3:die Hefte. 1878—1883. Med 17 illuminerede Kobbertavler. Kjöbenhavn i Augusti 1884. H. J. Hansen, Dr. phil. Olof Immanuel Fåhraeus. Den 28 maj d. å. förlorade den Svenska Entomologien. sin vördade nestor och den Entomologiska Föreningen i Stockholm sin .högstärade främste hedersledamot, enär f. d. Statsrådet, Rid- daren och Kommendören af Kgl. Maj:s orden m. m. m. m. OLOF IMMANUEL FÅHRAUS den dagen efter en lång och stilla förfluten ålderdom 1 kretsen af sina närmaste lugnt och fridfullt insom- nade i den sista hvilan. Han hade då uppnått den höga åldern af något öfver 88 år. Han var nämligen född, jämte en tvil- lingbroder, JOHAN FREDRIK, i Slite på Gotland den 23 mars 1796. Fadren var f. d. handlanden, sedermera landtbrukaren KARL NIKLAS FÅHRAEUS och modern MARGARETA KATARINA STURT- ZENBECHER. Uppfostrad, likasom tvillingbrodern, i hemmet, tills universitetsstudierna togo sin början, lade han der grunden til Entomol. Tidskr. Årg. s, H. 3 (1884). S Te ENTOMOLOGISK" TIDSKRIFT 1884. den manliga, utpräglade. karaktärsfasthet, som utmärkte honom un- der hans ovanligt långa, hedrande embetsmannabana, hvilken strax efter i Upsala 1816 aflagd Kansliexamen tog sin början i Kgl. Maj:ts Kansli och Generaltulldirektionen. " Inom tullverket erhöll F. det ena förtroendeuppdraget efter det andra och det var hans dugande kraft och ihärdighet som framtvingade det 1839 af Kgl. Maj:t för riksdagen framlagda af F. utarbetade förslaget till en friare tullstadga. Han hade såsom tulldistriktschef i Göteborg, till hvilken befattning han utnämdes 1826, haft allt för rikliga tillfäl- len att på nära håll se till hvilken demoralisation allt för stränga skyddstullar och införselförbud ledde genom det af allmänheten ofta mer eller mindre hyllade lurendrejeriet, som var en omedelbar följd af den prohibitiva tullstadgan, — han hade sett detta elände fortgå i allt för stor skala, för att icke uppbjuda all sin kraft och förmåga att undandraga detsamma dess verkande orsaker, och ham lyckades införa Sveriges handels- och näringslif å nya friare ba- nor, samt rönte den sällsporda lyckan att upplefva den storartade utveckling inom fosterlandet, som deraf blef en följd. Från 1840 till 1847 satt han i Konungens råd, först såsom finans- och sedan såsom civilminister, och hade derunder tillfälle att skapande och ordnande inverka på det nydanade departe- mentala styrelseskicket. Då han 1847 utbytte taburetten mot landshöfdingestolen i Göteborgs län, efterträddes han i statsråds- embetet af sin nämde tviilingbroder, som fullföljde hans idéer. Från landshöfdingetjänsten tog han afsked 1864 och flyttade tilk Stockholm, men hans verksamhet till fäderneslandets bästa var icke dermed slut, ty efter nya statsskickets införande blef han genast ledamot för Göteborgs läns landsting i första kammaren och bibehöll fortfarande detta hedrande uppdrag till 1878, då han . afsade sig förtroendet. Under riksdagarne 1868—72 var han första kammarens vice talman och först vid 82 års ålder (1878) upphörde han att deltaga i offentliga värf. Det må i sanning sägas vara förundransvärdt, att denne man, som utvecklade en så rastlös och så djupt ingripande verksamhet i fäderneslandets tjänst under en så lång följd af år, kunde un- der all denna vidsträckta verksamhet finna tid att sysselsätta sig SANDAHL: NEKROLOG ÖFVER O!' I. FÅHRAUS. Kg med noggranna studier inom naturvetenskaperna, särskildt inom entomologien. Han var en dugande medhjälpare åt SCHÖNHERR och BoHEMAN under åren 1838—18537 vid utgifvandet af stor- artade entomologiska arbeten, och ännu under sin framskridna ålder utgaf han entomologiska arbeten och skrifter rörande DAR- WINS verldsåsigt, hvilken han för sin del icke ville "godkänna. Då Entomologiska Föreningen i Stockholm stiftades den 14 dec. 1879, emottog han med uttryck af nöje kallelsen att vara denna förenings främste hedersledamot. Sitt intresse och sin välvilja för nyssnämda förening visade han på ett synnerligen verksamt sätt genom att förära föreningen sin mycket dyrbara, nästan fullständiga samling af svenska skalbaggar, jämte utländ- ska sådana och en samling svenska fjärilar, för hvilken högst värderika gåfva Entomologiska Föreningen står i en outplånlig tacksamhetsskuld. | Han var en af de främste och förste befrämjarne af de skan- dinaviska naturforskaremötena och var sekreterare vid det första mötet (1 Göteborg 1839). Vid det första nationalekonomiska mötet, 1863, var han dess ordförande. FÅHRAUS var sedan 1840 ledamot af Kgl. Vetenskapsakademien, hvars preses han var 1847 och sedermera en bland denna akademies inspectores. Veten- skapssocieteten i Upsala, landtbruksakademien, vitterhets-, hi- storie- och antiqvitetsakademien samt fysiografiska sällskapet i Lund ärade honom såsom hedersledamot. Mångfaldiga yttre ut- märkelser kommo honom för öfrigt till del från in- och utlandet och bland dessa må ytterligare endast nämnas, att F. vid Upsala Universitets 400-årsfest 1877 erhöll den filosofiska fakultetens hedersdoktorskrans. Hans själsförmögenheter bibehöllo sig intill det sista, äfven sedan synen under sista åren börjat aftaga, tills densamma slut- ligen alldeles fördunklades. Ett öde som han bar med stilla jämnmod. FåHkrRAvs hade i sina kraftigaste dagar en öfverlägsen arbets- förmåga, parad med klarhet, reda och ordning. Han var omut- ligt rättrådig och oböjligt fast i sina på den djupaste öfvertygelse grundade åsigter. Hans väsen var utmärkt genom sin humanitet och blidhet. I hemmet var han på det varmaste omhuldad af en son och två döttrar. Hans maka, LAURA ADOLFINA STURT- TA ENTOMÖLOGISK TIDSKRIFT 1884. ZENBECHER, med hvilken han var förenad: under 52 år i ett lyck- ligt äktenskap, afled 1875. Den ädle statsmannens och vetenskapsmannens vördade minne skall länge lefva. tecknin I. N [SE] NN Nol Professor AURIVILLIUS har benäget meddelat följande för- g öfver FÅHRAI utgifna entomologiska arbeten: 480 'Artbeskrifningar i Schoenherrs Genera et species Curculionidum cum Synonymia hujus familie. Species nove aut hactenus minus cognite des- criptionibus a L. Gyllenhal, C. H. Boheman et entomologis aliis illustrat2e. Pars 4: I.-I837: 34 Sp. —4.: 2: FÖ38. USP. Sit To TO30-MLSHESRE 5:2. 1840. 45 sp. — 6: I. 1840. 80 sp. — 6: 2. 1842. 124 Sp. I »Insecta Caffraria annis 18383—1845 a J. A. Wahlberg collecta. Cole- optera auctore C. H. Boheman» har Fåhreus författat i Pars 1:2. 1851. Familjerna Buprestide (73 sp.), Lycide (10 sp.) och Histeride (25 sp-). : Pars 2. 1857. Af Scarabeid&e (slägtena Valgus, Anomala, Adoretus, Hy- popholis, Apogonia, Diplotropis, Ablabera (p.), Camenta, Trochalus, Serica, Homaloplia, Triodonta, Gymnopleurus, Pedaria, Onthophagus, Oniticellus, Drepanocerus (p.), Trox och Nigidius. Tillsammans 131 sp. Die Umgebungen von Bad Ems in entomologischer Beziehung. — Stet- tiner Ent. Zeit. B. 13. 1852, p. 199—205. Coleoptera Caffrarie a J. A. Wahlberg collecta. Heteromera. — Öfvers. Vet. Akad. Förhl. B: 27. 1870. N:o 4, pP- 243—358. Coleoptera Caffrarix a J. A. Wahlberg collecta, Curculionides. — Öfvers. Vet. Akad: Förhl. B. 28. 1871. N:o 1, p. 3—069: N:!o0: 2, Pp. 197—294: Coleoptera Caffrarie a JT. A. Wahlberg collecta./Fam. Brenthid&, Anthri- bide et Bruchidxe. — Öfvers.. Vet.. Akad, Förhl. B. 28. 1871. N:o 4, P- 433—452- Coleoptera Caffrarie annis 1838—1845 a J. A. Wahlberg collecta. Fam. Scolytide, Pausside, Bostrichide et Cioidx. — Öfvers. Vet. Akad. Förhl. B: 28: T87T.. N:0 16, P:s 001-—072, Coleoptera Caffrarie a J. A. Wahlberg collecta. Longicornia. — Öfvers. Vet; Akad. .Förhl...B. 29. 1872, N:o 1; Pp: 45—605- N:04236D2K20 50 Memorandum betreffend die im Druck neulich erschienene Abhandlung Coleoptera Caffrarie, Longicornia. —-- Harold, Coleopterologische Hefte. Lif. 10, P. 194—196. OO. Th; Sandahl FÖRTECKNING Å DE LIMNOPHILIDAE, APATANIIDAE OEHTISERICOSTOMATIDAE SOM HETTILES BECIEVIT FUNNA PÅ SKANDINAVISKA HALFÖN AF H. D. J. WALLENGREN. Då det kommer att dröja ännu en tid innan den under ar- bete varande monographin af våra Zrichoptera kan blifva offent- liggjord, har förf. ansett sig böra delgifva på detta sätt de fynd, som rörande dessa arter kommit till hans kännedom. Visserligen har han tid efter annan fått mottaga sändningar af nu i fråga varande insekter, men ännu saknas, särdeles från de nordligare delarne af halfön, tillräckligt materiel för att kunna framställa en någorlunda fullständig bild af faunan i detta fall. Sådant gäller isynnerhet i fråga om de smärre arterna, särdeles Trichoptera equipalpina af hvilka de sändningar, som kommit förf. till handa, innehålla ganska litet. Således saknar förf. angående dessa nä- stan all ledning i fråga om våra nordliga provinser och hans kännedom om dem inskränker sig nästan uteslutande till hvad de södra provinserna hafva att erbjuda. Derför ser han sig nu tvungen att endast meddela förteckning å arterna inom ofvan nämda familjer, och då han redan förut i denna tidskrift (årg. 1880) lemnat beskrifning på våra Phryganider, blir förteckningen å våra TIrichoptera inequipalpina någorlunda fullständig. De herrar, som godhetsfullt meddelat mig material till nu föreliggande förteckning, äro numera framlidne professorerna MALM, STÅL och WAHLBERG, d:r SIEBKE och doktor FORSSELL, hvilka i lifstiden sände till mig och stälde till min disposition de Trichoptera, som de insamlat. Af halföns nu lefvande Ento- 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. mologer hafva prof. AURIVILLIUS, jägmästare GADAMER, apotekare HAMNSTRÖM, lektorerna JOHANSSON, SPÅNGBERG och THEDENIUS inom Sverige samt pastor SANDBERG och d:r SCHÖYEN från Norge med största beredvillighet meddelat de samlingar, som af dem blifvit gjorda inom olika delar af de förenade rikena. Särskildt hafva jägmästare GADAMER och lektor JOHANSSON meddelat syn- nerligen rikhaltiga samlingar. Utom alla dessa herrars välvilja hade icke arternas geografiska utbredning inom halfön blifvit så känd, som nu är fallet, ej heller hade förteckningen kunnat upp- taga åtskilliga arter, som ensamt en eller annan af dessa herrar lyckats tillvarataga i större eller mindre antal exemplar. För dem, som skulle vilja insamla Zrichoptera, anser förf. sig här böra påpeka nödvändigheten af att utspänna vingarne på de fångade exemplaren, medan dessa ännu äro mjuka, på samma sätt som man förfar med fjärilar. Outspända äro de i de aldra flesta fall omöjliga att med full säkerhet bestämma till följd af den inom familjen rådande stora likhet arterna emellan. Färgen gifver nämligen här mycket mindre än hos andra insekter någon ledning vid arternas bestämmande. Den är ofta till den grad lika hos de bäst skilda arter, att äfven det mest öfvade öga misstager sig, såvida icke kroppens alla delar kunna undersökas. Detta är alldeles omöjligt på outspända exemplar, hvarför så- dana äro helt odugliga och således utan allt intresse. Att sedan de insamlade exemplaren blifvit torra uppmjuka dem, såsom man kan mycket väl göra med fjärilar, för att kunna utspänna vin- garne är ganska vanskligt och lyckas i allmänhet icke rätt väl med de mindre arterna, så att dessa kunna användas 1 en någor- lunda snygg samling, ehuru de väl kunna blifva brukbara i de- skriptift hänseende, då man härför endast behöfver få vingarne så långt vikna från insektens kropp, att man kan tydligen se kroppsdelarne och vingnerverna. LINNÉ beskref uti sin Fauna Suecica knapt mer än 4 hit- hörande arter. ZETTERSTEDT Ökade i sitt arbete Insecta Lap- ponica antalet till 29,eller 30. De arter, som samme förf. upp- räknar i sina anmärkningar, kunna ej tagas i betraktande, eme- dan största delen af de namn, hvarunder de upptagas, numera ej lära kunna redas. Uti vår uppsats »Anteckningar i Entomo- logi», intagen i Öfversigt af Kongl. Vet. Akademiens Förhand- WALLENGREN: SKAND. EIMNOPHILIDAZ, APATANIIDZ ETC. 117 Tingar 1870, lade vi härtill 4, samt uti The Ent. Month. Mag. 1879 ytterligare 3 arter, så att hela kända antalet belopp sig till omkring 36 arter. Denna förteckning upptager 78 arter så- som förekommande på vår halfö. Likväl är förf. förvissad, att antalet kommer att ökas med en och annan art, när våra Ento- mologer blifva sinnade att egna någon större uppmärksamhet åt våra Irichoptera än hittills varit förbållandet. Ända tills nu tyc- kes det i allmänhet som om en eller annan Zzrichopter blott till- fälligtvis lyckats förirra sig in uti samlingslådan och af denna or- sak fått äran att följa med flocken af mera gynnade insektord- mingar. Man kan ej heller mycket undra härpå, emedan dessa djur hafva med få undantag icke något prålande och derför dockande yttre, ej heller någon betydligare och skarpt i ögonen fallande omvexiing i kroppsformerna. Dessa äro tämligen ena- handa och färgerna i allmänhet dystra. Der några särskilda teck- ningar förekomma äro dessa dunkla och föga afstickande från den dystra grundfärgen, såsom det höfves nattens barn, Djuren äro också nästan alla endast i rörelse under natten och gömma sig för dagsljuset i springor eller bland gräs och säf. De kunna derför sällan erhållas på annat sätt än genom insekthåfven. Men användes denna flitigt bland buskar och gräs vid gropar, insjöar; åar, floder och bäckar eller i kärr, blir den sällan tom. Äfven då man på sådana lokaler söker med håfven efter andra insekter, får man ganska ofta en hel mängd hithörande arter, så att man med största lätthet kan sammanbringa en ansenlig sam- ling äfven af dessa. Om det likväl någonsin gäller vid insekt- fångst att för tillfället tillvarataga allt som träffas, för att sedan undersöka och utvälja hvad som. förtjänar att behållas, så gäller det isynnerhet om dessa djur, ty först genom det noggrannaste skärskådande af hvarje funnet individ kan man öfvertyga sig om hvad art man erhållit och sålunda efter omständigheterna behålla eller förkasta det funna. Förf. har mången gång bland det in- samlade funnit ända till 4 å 5 arter, der han trött sig blott hafva erhållit 1 eller 2 och stundom tvärtom. j Såsom här nedan skall närmare visas, hafva några arter blif- vit funna i norra Finland, men ännu ej på vår halfö. Att åt- minstone dessa arter skola kunna upptäckas äfven hos oss anser förf. ganska sannolikt. Men det är alldeles icke omöjligt, att LS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. en eller annan af de arter, som finnas 1 Skottland, skola också anträffas här. I följande förteckning äro slägt- och art-namnen i allmänhet uppförda efter M' LACHLANS »Revision and Synopsis of the Tri choptera». Der afvikelse derifrån skett är sådant särskildt an- tydt och afvikelsen har skett hufvudsakligen på de skäl, som förf- anfört i-sin uppsats. i Journ. Lin. Soc. Zoology, VOls2oViADp. femme Limnophilidae. 1. Glyphotzalius pellucidus ReErtz. I södra och meller- sta Sverige vid: större stillastående eller sakta flytande vatten, äfvensom vid insjöar. Är ej bland de allmännaste arter. Fun- nen 1 Skåne, Halland och Blekinge (förf.), i Småland (GADAMER), Östergötland (JOHANSSON, HAMNSTRÖM), på Gotland (JOHANSSON), vid Göteborg (MALM) och vid Stockholm (THEDENIUS). Från or- ter norr om Stockholm hafva :vi ännu ej sett arten; ej heller från Norge. 2. Glyphotelius punctato-lineatus RETtzZ. tyckes vara öf- verallt sällsynt och mera tillhöra de nordliga än sydliga provin- serna. Dock förekommer arten ehuru sällan äfven i Skåne (förf.). Inom Sverige är den för öfrigt anmärkt 1 Småland (GADAMER), i Östergötland och vid Upsala (JOHANSSON), vid Stockholm (THE- DENIUS) samt i Lappmarkerna (WAHLBERG). Inom Norge är den funnen vid Tveten (SIEBKE).och vid Rise 1 Opdalen (SCHÖYEN)- 3. Colpotaulius incisus CURrT. synes deremot endast till- höra de sydligare provinserna. Blott i Skåne och Blekinge (förf.) samt på Öland och Gotland (AURrIiviLLIUS) har den hittills an- träffats. Detta härleder sig likväl måhända blott från artens dolda lefnadssätt. Såsom ett fullkomligt nattdjur döljer den sig om dagen djupt nere vid jorden bland gräs- och säfrötter vid stillastående vatten och uppskrämmes från dessa sina gömställen endast genom flitigt håfvande. 4. Grammotaulius nitidus MörL. Vid gropar och stilla- stående vatten är arten allmän i södra Sverige, men huru högt den går mot norden är oafgjordt. Vi hafva ej sett den från orter norr om Småland (GADAMER), men ZETTERSTEDT upptager arten bland lappska insekter, utan att likväl uppgifvaå någon fyndort- WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDAZ, APATANIIDZ ETC. 1109 5. Grammotaulius nigro-punctatus ReErtz. (G. atomarius FABR.) är 1 södra Sverige tämligen allmän, dock ej så allmän som föregående art. Dess nordligaste utbredningsgräns är ännu ej känd. Vi hafva ännu ej sett exemplar af arten från orter norr om Östergötland (HAMNSTRÖM), dock upptager ZETTERSTEDT arten från Lappland, ehuru utan närmare lokaluppgift. 6. Grammotaulius signatipennis M LacHL. uppgifves af KOLENATI från Torneå, och förf. har sett den från mellersta Lappland (WAHLBERG) och från Östergöthland (HAMNSTRÖM), samt vidare ett exempl. utan närmare lokaluppgift (JOHANSSON), men måhända från Södermanland. Inom Norge är den funnen vid Fokstuen på Dovre (SIEBKE) och vid Rise i Opdalen samti Driv- dalen (SCHÖYEN). I Sveriges södra provinser är arten ännu ej träffad och den tyckes äfven i nordligare landskapen förekomma sparsamt. 7. Limnophilus rhombicus L. är allmän genom hela halfön ända upp i Sydvaranger inom Norge, derifrån pastor SAND- BERG meddelat exemplar, fångade vid Elven&es i augusti månad. 8. Limnophilus borealis ZeTT. är tämligen allmän 1 half- öns nordligare landskap, men från de södra provinserna känner förf. den endast från Farhult i Skåne, der den är sällsynt och från Gotland (THEDENIUS). För öfrigt hafva vi sett exemplar från Lycksele 1 Lappmarken (FåHrRAEvs) och från Forsa i Hel- singland (AURIVILLIUS). Äfven från Norge har SCHÖYEN medde- lat exemplar från Laurgaard. 9. Limnophilus flavicornis FaBrR. allmän i södra och mellersta Sverige, såsom i Skåne, Halland och Blekinge (förf.), Småland (GADAMER), vid Göteborg (MALM), på Gotland och vid Stockholm (JOHANSSON). Från Norge hafva vi sett exemplar fån- gade vid Smölen (SIEBKE). Från orter nordligare än Stockholm hafva vi ej sett arten. 10. Limnophilus decipiens Kor. är spridd men meren- dels talrik på de lokaler, der den förekommer. På några ställen i Skåne (Trolle Ljungby, Skräbö i Ifvetofta socken) och Ble- kinge (Carlshamn, Byasjö) af förf. och Lillsjön nära Jönköping (GADAMER), i Södermanland (JOHANSSON) samt i Östergötland och vid Stockholm (THEDENIUS) är arten funnen, men vi hafva ännu ej sett den från Norge. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 11. Limnophilus marmoratus Curt. är ganska allmän i södra och mellersta Sverige åtminstone ända till Stockholm, der den blifvit funnen af ”THEDENIUS. Bland lappska insekter upp- tages arten såsom sällsynt af ZETTERSTEDT. Från Norge hafva vi ej ännu sett den. 12. Limnophilus congener M'LacHL. Från Norge ega vi tvänne exemplar af denna sällsynta art, meddelade af SIEBKE utan närmare lokaluppgift. 13. Limnophilus griseus Lis. (L. stigma Curt.) är i sö- dra och mellersta Sverige den. allmännaste af alla nattsländor, men vi hafva ännu ej sett den från Lappland, derifrån ej heller ZETTERSTEDT uppgifver arten, ehuru den utan tvifvel äfven der förekommer, helst den träffas lika nordligt i Norge. Från sist- nämda landet hafva vi sett arten från Ellengrud och Romsdalen (SIEBKE), Söndmöre, Aaset och Saltdalen (SCHÖYEN). 14. Limnophilus xanthodes M LacHL. Denna vackra art tyckes vara ganska sällsynt, ehuru den likt samslägtingarne finnes talrik på de ställen der den förekommer. Det enda ställe, der vi funnit arten är vid Trolle Ljungby i Skåne nära den numera uttorkade Blekesjön. Dessutom hafva vi sett den från Råslätt i Småland (GADAMER), Göteborg (MALM), Vestmanland (JoHANSSON) och Gotland (THEDENIUS). 15. Limnophilus lunatus Curt. allmän i en mängd färg- varieteter nästan vid alla vatten 1 Skåne, Halland och Blekinge. För öfrigt hafva vi sett den från Småland (1 mängd, GADAMER), Göteborg (MALM), Södermanland (JOHANSSON), Stockholm (THE- DENIUS) och från norra Lappland (AURIVILL.). ZETTERSTEDT UPpp- gifver äfven Gotland. | 16. Limnophilus subcentralis HaGENn är deremot hos oss - mycket sällsynt och med säkerhet endast funnen vid Trolle Ljungby i Skåne (förf.) och vid Råslätt i Småland (GADAMER) i ganska få exemplar. Dessutom -har förf. sett ett exemplar från Norge (SIEBKE) utan närmare lokaluppgift. 17. Limnophilus elegans Curt. Äfven denna vackra art är ganska sällsynt, ehuru vidt spridd imom Sverige 'och vi hafva endast sett några få exemplar deraf från Råslätt i Småland (Ga- DAMER) och från Gotland samt Upland (THEDENIUS). Dessutom beskrifver ZETTERSTEDY arten från Åsele i Umeå Lappmark. WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDAE, APATANIIDZE ETC. 121 Från Norge hafva vi ej sett arten, ehuru den sannolikt äfven der förekommer. 18. Limnophilus politus M' LacHL. är äfven vidt spridd inom vårt land och träffas talrik på somliga ställen. Vid Ifö- och Blekesjöar i N. Ö. Skåne (förf.), i Småland (GADAMER) vid Göteborg (MALM) och Stockholm (THEDENIUS), vid Forsa i Hel- singland (AURIVILL.), 1 Norrbotten (WAHLBERG) samt norra Lapp- marken (SPÅNGBERG) är den hittills anmärkt, men deremot icke i Norge. 19. Limnophilus pantodapus WaALLENGR. tillhör halföns nordliga och mellersta delar, men är ännu ej träffad i de södra provinserna. Från Södermanland (JOHANSSON), från Forsa i Hel- singland (AURIVILL.) och från södra Lappmarken (WAHLBERG) inom Sverige, samt från Ringebo, Fokstuen på Dovre och Börs- vik i Porsanger (SCHÖYEN) inom Norge hafva vi sett exemplar. 20. Limnophilus hyalinatus WALLENGR. Af denna, från föregående ganska tydligt skilda art, hafva vi numera sett exem- plar dels från Fokstuen å Dovre (SCHÖYEN) samt från Kirkenes och Elvenzes i Sydvaranger (SANDBERG), allt i Norge. Den är ännu : ej träffad inom Sverige, så vidt kändt är. 21. Limnophilus nebulosus Krirev. Denna också i nord- ligaste Amerika förekommande art tillhör likaledes norden af vår halfö. Från Umeå har KEITEL hemfört arten och vi hafva sett den från Muoniovaara 1 Lappland (SPÅNGBERG). Sannolikt till- hör en Q från Fokstuen i Norge äfven denna art, ehuru exem- plaret är 1 det skick, att man ej med visshet kan afgöra bestäm- ningens riktighet. 22. Limnophilus femoratus ZeErTT. Vi känna arten en- dast från Lappland och Norrbotten, från förra lokalen uppgifven af ZETTERSTEDT och från den senare genom exemplar från prof. AURIVILLIUS. Den tyckes tillhöra de sällsyntaste arterna inom vär fauna. 23. Limnophilus fuscinervis ZeTT. är likaledes en säll- synt art. ZETTERSTEDT uppgifver den från Lycksele Lappmark, och vi hafva sett den från Lappmarken (WAHLBERG) samt en Ö från Vestmanland (JOHANSSON). Från Norge (SIEBKE) ega vi den också, men utan lokaluppgift, dock troligen från Dovre. 24. Limnophilus ignavus HaGEn. Vi känna arten endast 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. från Fokstuen på Dovre, derifrån SIEBKE meddelat tvänne exem- plar, hvilka der blifvit tagna i juli månad. 25. Limnophilus nigriceps ZeETT. är uti Skåne ej syn- nerligen sällsynt utan förekommer der på flera ställen, såsom vid Trolle Ljungby, Ifötofta, Engelholm och Ringsjön. Från Små- land har GADAMER meddelat några få exemplar. ZETTERSTEDT uppgifver arten såsom sällsynt i Lappmarken och WALKER kände den från Alten i Finmarken. Underligt nog har förf. ej funnit den bland de ZTrichoptera, som från de mellanliggande provin- serna blifvit honom tillsända. 26. Limnophilus picturatus M'LacuHL. (L. exulans & MLACHEL.) är en af familjens 'sällsyntaste "arter. — Förf. kanner den endast från Muoniovaara i Lappmarken (SPÅNGBERG) och från Westmanland (JOHANSSON). 27. Limnophilus flavus L. (L. centralis M'LaACHL.) är i södra och mellersta provinserna af Sverige en af de allmännare arterna. Den är anmärkt 1 Skåne, Blekinge och Halland (förf.), i Småland (GADAMER), vid Göteborg (MALM), i Östergötland (Jo- HANSSON) och i Upland (THEDENIUS). Inom Norge vid Kongs- vinger, Lillehammer, Wik, Bergen, å Helgöen, 1 Söndmöre och 1 Romsdal, allt af SCHÖYEN. 28. Limnophilus vittatus FaBrR. Äfven denna art är en af de allmännare inom familjen och förekommer nästan genom hela : halfön. Vi hafva sett den från de flesta provinser inom Sverige, äfven från Lappland, derifrån den också uppgifves af ZETTERSTEDT. Från Norge hafva vi sett arten från Hedemarken och Bergen. 29. Limnophilus affinis Curt. Märkvärdigt nog har förf. sett denna art endast från Skåne och Blekinge, der den är gan- ska allmän, samt från Småland (GADAMER), men ej från någon af de öfriga svenska provinserna. ZETTERSTEDT uppgifver, att den är sällsynt i Lappmarken, ehuru af honom ej själf der träf- fad. Från Norge hafva vi endast sett ett exemplar utan när- mare lokaluppgift. Skulle arten endast tillhöra halföns sydliga provinser? 30. Limnophilus auricula Curt. allmän på hela halfön ända upp i norska Finmarken. 31. Limnophilus bimaculatus L. (L. griseus AvcTt.) är WABLENGREN: SKAND: LIMNOPHILIDAE, APATANIIDAZE ETC. 123 ostridigt den allmännaste Zrichopter inom halfön och förekommer öfver allt, äfven i de nordligaste provinserna, vid hvarje vatten- samling och i hvarje kärr. 32. Limnophilus bipunctatus Curt. Ehuru ej så allmän som föregående art, förekommer denna dock öfver hela halfön äfven 1 de nordligaste provinserna. 33. Limnophilus scalenus WALLENGR. Af denna art känna vi ej annat exemplar än det, som legat till grund för vår be- skrifning af -arten, . hvilket är funnet vid Fokstuen på Dovre af numera framlidne d:r SIEBKE och blifvit af honom 1 lifstiden oss meddeladt. 34. Limnophilus miser M'LacHL. är hittills funnen endast vid Fokstuen och Jerkin på Dovre af SIEBKE. Dessutom uppgif- ver M'LACHLAN Alten i Finmarken och Haparanda såsom lokaler inom Skandinavien. 35. Limnophilus despectus Wark. Denna, äfven i Ame- rikas nordliga delar förekommande art, har blifvit funnen vid Farhult i Skåne (förf.), vid Råslätt nära Jönköping (GADAMER), i Vestmanland (JOHANSSON) och vid Stockholm (THEDENIUS), men är öfver allt sällsynt. 36. Limnophilus extricatus M'LacHL. I södra och mel- lersta Sverige ingalunda sällsynt. Den är funnen i Skåne och Blekinge (förf.), i Småland (GADAMER), i Östergötland (WAHL- BERG), i Vestmanland (JOHANSSON), i Vestergötland (HAMNSTRÖM) och vid Stockholm (THEDENIUS), samt inom Norge vid Fredriks- hald och Töien (SIEBKE), vid Bergen, vid Elven&es i Sydvaranger och vid Pothus i Saltdalen (SCHÖYEN). Såvida ZETTERSTEDTS Phr. subpunctulata hörer hit, hvilket vi dock betvifla, skulle arten äfven vara funnen i Lappland. Det är dock sannolikt, att den äfven der förekommer. 37. Limnophilus hirsutus Pict. är deremot en sällsynt art, som vi endast känna från Gotland, der den blifvit funnen af THEDENIUS och från Halland, tagen af JOHANSSON. 38. Limnophilus luridus Curt. är likaledes sällsynt och endast funnen vid Skara (FORSSELL) och Stockholm (THEDENIUS). 39. Limnophilus sparsus Curt. är deremot en ganska allmän art, som träffas nästan öfver allt på vår halfö. Inom Sverige är den funnen i Skåne, Halland och Blekinge (förf.), i blå 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Småland (GADAMER), vid Skara (FORSSELL), i Östergötland och Vestergötland (JOHANSSON), i Södermanland (THEDENIUS) samt i Norrbotten och Lappland (ZETTERSTEDT); inom Norge vid Töien (SIEBKE), vid Fokstuen på Dovre (SCHÖYEN) och i Nordlanden (ZETTERSTEDT). Var. L. instillatus WALLENGR. är endast funnen vid Bergen i Norge. 40. Limnophilus trimaculatus ZETT, synes ej vara säll- synt i norra och mellersta provinserna af vårt land. I Umeå och Torneå Lappmarker (ZETTERSTEDT), 1 Dalarne (FÅHRAZUS) och vid Stockholm (THEDENIUS) inom Sverige, samt vid Fokstuen på Dovre (SCHÖYEN) inom Norge är den funnen tämligen talrikt. 41. Limnophilus fuscicornis RamMB. är en på vår halfö tämligen spridd, ehuru endast på vissa ställen talrikt förekom- mande art. Den är inom Sverige funnen i Skåne och Blekinge (förf.), i Småland (GADAMER), vid Skara (FORSSELL), i Vestman- land och Södermanland (JOHANSSON), vid Stockholm (THEDENIUS), vid Forsa i Helsingland (AURIVILLIUS) och vid Pajala i Torneå Lappmark (SPÅNGBERG), samt inom Norge vid Fredrikshald och Töien (SIEBKE), vidare i Odalen (SCHÖYEN). Anm. Limnophilus dispar M'LACHL., som är funnen i Finland, hafva vi ännu ej sett från vår halfö, der den dock sannolikt förekommer. 42. Anabolia nervosa LEACH. förekommer allmänt i Skåne och Blekinge, men för öfrigt har förf. sett arten från Vestman- land (JOHANSSON), Vestergötland och Östergötland (WAHLBERG) och Stockholm (THEDENIUS). Utan tvifvel förekommer den äfven i Lappland, emedan bland typerna till ÅA. laevis ZETT. finnas äf- ven exemplar af denna art. Vidare är den funnen å Filefjeld i Norge, emedan Phr. fusca var. b. ZETT. hörer till denna art. 43. Anabolia sororcula M'LacHL. Af denna sällsynta art har förf. hittills endast sett exemplar (FS) från Norrbotten, med- deladt af WAHLBERG. 44. Anabolia levis ZeTT. är allmän 1 Skåne och Ble- kinge. Dessutom hafva vi sett exemplar från Småland (GADA- MER), Och ZETTERSTEDT uppgifver arten från Norrbotten och Lappland. 45. Phacopteryx brevipennis Curt. I Skåne och Ble- kinge förekommer arten sparsamt och har äfven blifvit träffad i Småland (GADAMER) och vid Stockholm (THEDENIUS), hvarjämte WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDAE, APATANIIDZ ETC. 125 ZETTERSTEDT uppgifver arten från Norrbotten och Lappmarken. I Hedemarken inom Norge är den funnen af SIEBKE. 46. Arctoecia dualis M'LacHL. Af denna egendomliga art har förf. endast sett trenne exemplar, hvaraf 2:ne från södra Lappmarken meddelade af WAHLBERG och ett från Storvandet i Sydvaranger, meddeladt af pastor SANDBERG. 47. Asynarchus fusorius WALLENGR. känner förf. endast från Lappland (WAHLBERG) och från Dovre (SIEBKE), från Stor- jord i Saltdalen (ScHÖvEN) och Sydvaranger (SANDBERG). 48. Asynarchus rhanidophorus WaLLENGR. är hittills en- dast funnen vid Fokstuen å Dovre (SCHÖYEN). 49. Asynarchus Thedenii WALLENGR. endast funnen i S. Lappmarken (WAHLBERG) och vid Stockholm (THEDENIUS). 50. Asynarchus bicornis M'LacHL. Det enda exemplar af denna art, som hittills är kändt, hade länge stått med outspända vingar bland 4. /fusortus, till dess vid ett närmare efterseende dess arträtt varsnades. Det är antingen från Lappmarken eller Norge. 51. Åsynarchus coenosus Curt. tyckes vara ganska all- män i norra delarne af halfön, isynnerhet inom Norge. Från Sverige hafva vi endast sett den anträffad i Jämtland (AURIVIL- LIUS), i S. Lappmarken (WAHLBERG) och vid Maunu i Torneå Lapp- mark (SPÅNGBERG), men inom Norge är den funnen vid Ham- merfest (SCHÖYEN), i Sydvaranger dels vid Elven&s, dels vid prest- gården och dels vid Storvandet (SANDBERG), vidare vid Staburs- nes i Porsanger (SCHÖYEN), vid Elven&sdal i Saltdalen (SCHÖYEN) och vid Kongsvold (SIEBKE). 52. Stenophylax alpestris Kor. är hos oss tämligen säll- synt. Vi hafva sett den från Gotland (THEDENIUsSs) och från Östergötland (WAHLBERG) inom Sverige. Inom Norge är den fun- nen vid Rynbjerg, Vinger och Jerkin (SIEBKE), vid Pothus i Salt- dalen (SCHÖYEN) och vid nedre Klostervand i Sydvaranger (SAND- BERG). Ett exemplar utan lokaluppgift i JOHANSSONS samling hö- rer också hit, måhända från Vestmanland. 53. Stenophylax algosus M'LacHL. hafva vi endast sett från Nystue (SIEBKE) och Sydvaranger (SANDBERG). Södra Lapp- marken uppgifves af M'LACHLAN. 54. Stenophylax picicornis Pict. Från Lappland upp- gifves arten af ZETTERSTEDT och vi hafva sett den från WVester- 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. götland (WAHLBERG) och från Norge tagen vid Kongsvold (SIEBKE) och Ringebo (SCHÖYEN). På Kinnekulle; är den tagen an Jo: HANSSON. 55. Stenophylax infumatus M'LacHL. Denna tyckes hos oss tillhöra slägtets sällsyntaste arter. Förf. har deraf ej sett-mer än 2:ne exemplar, funna i Småland vid Råslätt i juni månad och meddelade af GADAMER, samt ett från Jämtland (AURIVILLIUS). 56. Stenophylax nigricornis Pict. uppgifves af ZETTER- STEDT från. Skåne. Derifrån har förf. aldrig sett arten; ej heller från andra provinser inom sydligaste Sverige. Endast från Kin- nekulle (JOHANSSON) och Lappland känna vi den. Inom Norge synes den deremot vara mera allmän samt spridd öfver hela lan- det. Der är den funnen vid Kongsvold, Storsöen och Klipfjeld (SIEBKE), vid Wadsö, i Drivdalen, på Dovre, vid Kistrand i Por- sanger, vid Storjord i Saltdalen och vid Hammerfest (SCHÖYEN). Den uppgifves derjämte af ZETTERSTEDT att vara allmän i Nord- landen och Finmarken. 57. Stenophylax stellatus Curt. tyckes vara allmän öf- ver hela halfön på dertill passande lokaler. Inom Sverige är den funnen 1 Skåne, Halland och Blekinge (Förf.), i Småland (Ga- DAMER), i Östergötland (HAMNSTRÖM), vid Stockholm och i Her- jedalen (THEDENIUS), vid Muoniovaara, Maunu och Tärna (SPÅNG- BERG) i Lappland. Inom Norge har den blifvit anmärkt på föl- jande ställen: vid Smölen och i Gudbrandsdalen, vid Rise i Op- dalen, vid Kongsvold, Lösset, Storsöen och Hammerfest (SIEBKE), vidare 1 Odalen, vid Storjord, Elven&es och Sundby i Saltdalen SCHÖYEN), samt slutligen vid Varvatim Javre och Storvandet i Sydvaranger (SANDBERG). 58. Stenophylax latipennis Curt. är deremot hos oss en sällsynt art, hvaraf förf. sett ganska få exemplar, dock från skilda håll: från Småland (GADAMER), från Stockholm (THEDENIUS), från Maunu i Torneå Lappland (SPÅNGBERG) och slutligen från Norge (SIEBKE) utan närmare lokaluppgift. 59. Stenophylax concentricus ZETT. af ZETTERSTEDT uppgifven från Umeå Lappmark. Vi känna arten från Skåne och Blekinge (förf.), från Råslätt i Småland (GADAMER), från Gotland och Stockholm (THEDENIUS), från Upsala (JOHANSSON) samt från Bergen i Norge. i WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDAZE,; APATANIIDZ ETC. 127 | Anam. St. crudus och St. impar, som båda blifvit funna i Fin- land, hafva vi ännu ej sett från Skandinavien; ej heller hafva vi träffat den i England förekommande St. vibex, som liknar St. concentricus. 60. Micropterna sequax M' LacHL. är ganska sällsynt i Skåne och Blekinge. Dessutom är den anträffad vid Stockholm (THEDENIUS) samt inom Norge vid Töien (SIEBKE) och vid Ör- skog och Skodje i Söndmöre (SCHÖYEN). 61. Mitropterna lateralis STtEPH. tyckes deremot vara mera allmän och spridd, ehuru den ännu ej blifvit funnen i Skåne eller Blekinge. Den är funnen i Småland (GADAMER), på Got- land och vid Stockholm (THEDENIUS) samt i Norge vid Töien (SIEBKE), vid Bergen och vid Molde (SCHÖYEN). 62. Halesus interpunctatus ZeETT. af förf. funnen vid Skräbö i nordöstra Skåne. Dessutom träffad i Östergötland (HAMNSTRÖM) 1 Vestmanland och vid Stockholm (JOHANSSON) samt vid Maunu i Torneå Lappland (SPÅNGBERG). Inom Norge är den funnen i Odalen (SCHÖYEN). 63. Halesus tesselatus RamB. Vid Ströma nära Carls- hamn i Blekinge (förf.) och i Odalen inom Norge (SCHÖYEN) är denna art hittills anmärkt. Anm. H. digitatus ScHrkK. hittills ej anmärkt hos oss, ehuru fun- nen i Finland. 64. Ecclisopteryx guttulata Picrt. förekommer sällsynt i Skåne (förf.). För öfrigt anmärkt vid Medevi i Östergötland och Dalarne (WAHLBERG). Inom Norge är den funnen vid Kongs- vold och på Dovre vid Nystuen (SCHÖYEN). 65. Chilostigma Sieboldi Hac. Denna sällsynta art har inom Sverige blifvit funnen i Östergötland (HAMNSTRÖM), i Norr- botten (WAHLBERG) och i Lappland (WAHLB.) samt inom Norge i södra Varanger (SCHÖYEN). 66. Chetopteryx villosa FaBrR. tyckes vara öfverallt täm- ligen sällsynt. Den har träffats i Skåne (förf.), Småland (GADA- MER) och i mellersta Lappland samt inom Norge på Dovre (SIEBKE). 67. Chztopteryx Sahlbergi M'LacHL. Tvänne exemplar finnas i författarens samling utan närmare lokaluppgift. Entomol. Tidskr. Arg. 5, H. 3 (1884). 9 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Apataniidae WaALLENGR. 68. Apatania Wallengreni M'LacHL. är anmärkt i södra och mellersta Lappland (BuM.), i Jämtland (AURIVILLIUS) och vid Torneå träsk, samt inom Norge vid Kirkenes 1 Sydvaranger (SANDBERG), vid Stabursn&es i Porsanger och i Saltdalen (SCHÖYEN). 69. Apatania stigmatella M'LacHL. tyckes i norden vara allmännare än föregående. Är enligt ZETTERSTEDT funnen på flera ställen i Lappmarkerna samt i Norrbotten af BoHEMAN. På ännu flera ställen är den funnen i Norge såsom vid Kristiania (SCHÖYEN), vid Fokstuen, Auerdal, Trondhjem och Fron (SIEBKE), vid Kongsvold (SCHÖYEN), vid Storvandet och Kirkenes i Syd- varanger (SANDBERG), vid Elven&es dersammastädes (SCHÖYEN) samt vid Alten i Finmarken (WALKER). 70. Apatania majuscula M'LacHL. Denna hittills endast i Östra Siberien och vid Arkangel träffade art har förf. funnit vid Ifösjön i Nordöstra Skåne samt dessutom sett från Småland (BHM.) och mellersta Lappland. 71. Apatania fimbriata Picr. Ett exemplar från Öster- götland (HAMNSTRÖM) hör efter all sannolikhet hit. Anm. En ej obetydlig mängd honor hörande till detta slägte har förf. derjämte sett, men i brist på tillhörande hanar hafva de ej kunnat bestämmas. Sericostomatidzae. 2. Sericostoma personatum SPEncE funnen vid Råslätt = nära Jönköping och på Taberg i Småland (GADAMER), i Öster- götland (HAMNSTRÖM), vid Forsa i Helsingland (AURIVILLIUS) och i södra Lappmarken (ZETTERSTEDT); dessutom inom Norge vid Grundset (SIEBKE) och Örskog i Söndmöre (SCHÖYEN). 73. Notidobia ciliaris L. är allmän i Skåne och Blekinge (förf.); derjämte funnen i Småland (GADAMER), Östergötland (HAMNSTR., JOHANSS.) och i Torneå Lappmark (ZETT.). Från Norge hafva vi ännu ej sett arten. 74. Goära pilosa FaBr. tyckes ej vara sällsynt i södra och mellersta delarne af halfön. Den är funnen 1 Skåne och Blekinge (förf.), Småland (GADAMER) och Östergötland (HAMN- STRÖM), samt inom Norge vid Töien (SIEBKE) och Skordje i Sönd- möre (SIEBKE). WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDA, APATANIIDZ ETC. 120 75. Silo pallipes FaABR. synes deremot vara tämligen säll- synt ehuru spridd öfver hela halfön. Den är anmärkt på flera ställen inom Skåne och Blekinge (förf.) och i Umeå Lappmark (ZETTERST.), samt inom Norge vid Viblunenn&s och Töien (SIEBKE) och i Finmarken (ZETT-). 76. Brachycentrus subnubilus CurTrt. funnen i Småland (GADAMER), Vestmanland (JOHANSSON), Vermland och Umeå Lapp- mark (ZETT.) Cd . Från Norge hafva vi ännu- ej sett arten. Arm. B. albescens M'LACHL., som blifvit träffad i Finland, har ännu icke blifvit hos oss anmärkt. 77. Micrasema naevum HAGEN, som enligt M LACHLAN blifvit funnen i Umeå Lappmark, har förf. ännu ej sett. Anm. M. gelidum M'LACHL., funnen i Finland, är ännu ej hos oss anträffad. 78. Lepidostoma hirtum FaABRrR. är anmärkt på flera stäl- len i Skåne och Blekinge (förf.), vidare vid Stockholm (THEDE- NIUS), vid Forsa i Helsingland (AURIJVILLIUS), 1 Vestergötland, Östergötland och Umeå Lappmark (ZETTERST.), samt inom Norge vid Helgöen och Aaset (SIEBKE). Det torde här vara på sin plats att upptaga till besvarande några af de af D:r HAGEN 1 Stett. Ent. Zeit. 1880 gjorda inkast mot den tolkning af LINNÉS Phryganee, som vi försökt i vår upp- sats: »Ån Analysis of the Species of Caddisflies, described by nnsds da. his Fauna Suecica>) mtagen i, Linn: Soc: Journal. Zool. Vol: XIV. Då vi likväl redan förut i denna Tidskrift be- mött de invändningar, d:r H. gjort mot vår tolkning af ett par arter, vilja vi nu endast besvara hans inkast, såvida de röra ar- ter, som äro föremål för ofvanstående uppsats, lemnande de öf- riga anmärkningarne, till dess vi komma att närmare sysselsätta oss med de arter, som af återstående inkasten afses. Phryganea grisea L. Vi hafva i vår nyss anförda upp- sats (p. 728) sökt visa, att denna art är Limnophilus stigma CuetT. D:r H. har deremot i sin uppsats (p. 100) påstått, att dermed afses den art, som ända hittills burit namnet eller L. gri- seus Curt. D:r H. lägger största vigt dervid, att i LINNÉS eget exemplar af Syst. Nature är namnet Phr. grisea ej under- 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. struket med bläck utan med blyerts, och att man enligt Hr. KiP- PIST blott med »visshet» vet, att de med bläck bestämda arterna » voro tillstädes i LINNÉS egen samling». Detta må så vara, men vet man endast med »visshet» det ena, så vet man med ovisshet det andra, och således kan icke med »visshet» förnekas, att nå- gon af de med blyerts 1 S. N. betecknade arterna ej »voro till- städes i LINNÉS egen samling». De med blyerts betecknade, kunna hafva varit tillstädes der lika väl som de med bläck un- derstrukna och har man så mycket mera skäl att antaga detta, när exemplaret har en etikett, som efter all »sannolikhet> härleder sig från LINNÉS egen hand. Detta senare är förhållandet med det exemplar i LINNÉS samling, som bär N:o 739 (Phr. grisea L.) och som onekligen är L. stigma Curt. Detta exemplar kan således ursprungligen hafva varit tillstädes i den samlingen och om det öfverensstämmer med den af L. gifna beskrifningen, så är det att anse såsom typ antingen det i LInnEs expl. af Syst. Nat. är understruket med bläck eller blyerts. Man kan åtminstone icke under dylika förhållanden med sådan »visshet», som d:r H. gör, påstå att det scke är typexemplar. Detta kan endast med visshet» ske, då den af L. gifna beskrifningen aldeles svär emot det förmodade typexemplaret. Nu är likväl förhållandet 1 före- liggande fall sådant, att det i LInnÉs samling under N:o 739 förvarade expl., enligt M LACHLANS bestämning, hvars riktighet d:r H. ej bestridt, är L. stigma Avcrt., och att den af L. gifna beskrifningen under N:o 1484 i Fn. Su. ed. altera stämmer all- deles öfverens med sistnämda art och zcke med den art, som af författarne och d:r H. ansetts vara LInNnEs Phr. ariseai Man har således häri ett bevis för riktigheten af vår tolkning, under- strykningen i LINNÉS eget expl. af Syst. Nat. må vara hurudan som helst. Att vi dock icke hafva lagt otillbörlig vigt vid de exemplar, som nu förefinnas i LINNÉS insektsamling, visar bland annat vår tolkning af LINNÉs Phr. rhombica, hvilken vunnit ynnest för d:r HAGENS Ögon. Den arten företrädes i LINNEÉS samling af L. marmoratus och L. subcentralis, men med ingen af dessa öfverensstämmer den af L. gifna beskrifningen och der- för kan man, hvad de exemplaren beträffar, med »visshet> påstå att de ej äro typexemplar, under det att man vid de exemplar, som öfverensstämma med Dbeskrifningarne, endast med ovisshet WALEENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDAZ, APATANIIDZ ETC. 131 kan anse dem såsom typer, och det till följd af det skick, hvari LINNEÉS insektsamling nu befinner sig. D:r HAGEN påstår att LINNÉs ord i beskrifningen »medice magnitudinis est>, jämförda, såsom vi hafva gjort, med hans ord »media> vid Phr. reticulata, äro fullt tillämpliga på L. griseus AvceTt. Nu är det likväl en känd sak, att hanarne hos L. gri- seus AUuUCT. "äro genomgående betydligt mindre än honorna. Dessa senare kunna hinna samma storlek som Phr. reticulata IT: eller ända till 30 mm., men hanen, isynnerhet den som är utan diskfläck och anastomosalfläck och som af d:r HAGEN just anses såsom åsyftad af LINNÉS beskrifning, är betydligt mindre och hinner föga öfver 20 mm. Hanen hos Phr. reticulata L. har en storlek af 25—29 mm., hvilken storlek också tillkommer L. stigma Avct. Häraf följer väl tydligen, att, då LInNEs art skall enligt hans ord hafva ungefär samma storlek som hans Phr. reticulata, det ej kan vara den betydligt mindre L. griseus AUCT. I, utan måste hafva varit den större L. stigma AucT., som L. åsyftar, såvida beskrifningen i öfrigt öfverensstämmer med denna. > Att med d:r H. först påstå, att det är hanen, som L: äsyftat, och sedan, när frågan blir att bestämma storleken, taga honan till norm, kunna vi åtminstone ej anse vara consequent. Derför tro vi d:r H:s ord: »die Grösse wiärde also nicht gegen Phr. grisea sprechen> vara förhastade, ej noga öfvervägda. Vidare påstår d:r HAGEN, att vårt tillämpande på L. stigma AuUCT. af LINNES ord: »ale superiores grisee» vederlägges derige- nom, att L. begagnat samma färgbeteckning vid de »grå Noc- tuiderne». 'Vi hafva: dock i vår uppsats visat, att betydelsen af dessa ord ej behöfver sökas så långt borta, utan inses redan vid den beskrifning som L. givit vid en annan af sina Phryganeer, Vi hafva näml. påpekat, att samma uttryck begagnar han vid sin Phr. rhombica, der han säger: »alge — — — sublutez& sive gri- sex&». Häraf följer ovedersägligen, att Phr. grisea L. skall hafva på vingarne samma färg som den art, hvilken L. beskrifver under namn af Phr. rhombica. Nu är d:r H. fullt ense med oss, att denna senare art är densamma, som senare förf. tillagt detta namn, eller L. rhombicus AvucTt., men hvem vill påstå, att L. griseus Avcrt. och L. rhombicus Avcrt. äro till färgen lika? Aldraminst tro vi, att d:r H. vill göra detta. Deremoct måste 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. alla, som känna nu :' ifrågavarande arter, medgifva, att färgen å vingarne hos L. stigma AvcTt. är lik den hos L. rhombicus AucT. och ej den hos L. griseus Avcrt. När vi visat hvad bety- delse L. inlägger 1 ordet »grzseus»> just vid beskrifningen af sina Phryganee, trodde vi detta vara tillräckligt, men vi kunna dock äfven anföra åtskilliga andra ställen i Fn. Su. der L. i ungefär samma mening som här begagnar ordet »griseus». Så t. ex. vid beskrifningarna af Certhia familiaris N:o 106, Alauda arbo- rea N:o 211, Scarabe&us horticola N:o 391, Bomb. versicolor N:o 1,111, Bomb. celsia N:o 1,141 0. s. v. Öfver. allt här be- tecknar »gziseus> i LINNES mening ej den mörkt brungrå färg, som finnes hos L. griseus Auct. &, utan just den gulaktigt grå eller den mer eller mindre ljust rostgulaktiga färg, hvilken också förekommer både hos L. rhombicus AvcT. och L. stigma AvcT. Nu säger L. ytterligare: »al&e superiores (uti totum corpus) grise2e». Hela kroppen skall således vara till färgen lik vingarne. Det är den endast hos L. stigma Auvct. Hos L. griseus AvuvcT. är den mörkare brun, så att L. helt visst hade begagnat, såsom vi ock sagt, ordet /uscus, hvilket han på andra ställen gör, och icke »griseus», om han åsyftat L. griseus AvucT. Vi vända oss nu till det ställe i LInnEs beskrifning, som utan tvifvel är det svåraste för d:r HAGEN att från den stånd- punkt, han intagit, förklara. IL. säger nämligen: »alge — — — gri- se&, fusco obsolete nebulose». På detta uttryck hafva vi lagt vigt, men d:r H. förbigår det med tystnad. Det kan heller icke för- klaras, om man, såsom d:r H., antager det L. vid sin beskrifning haft för ögonen ett hanexemplar af L. griseus AucTt., hos hvil- ket den bruna vattringen sammanflutit,. så att de båda ljusa ana- stomasal- och diskfläckarne försvunnit, hvilka också skola saknas hos LINNÉS art, eftersom han alls icke omnämner dem i sin be- skrifning. Här skulle således antingen: det inträffa, att den en- formigt bruna grundfärgen u/an vattring skulle på samma gång betraktas såsom grundfärg och vattring, hvilket vore orimligt, eller skulle den brunaktiga grundfärgen vara försedd med mörkare vattring. Då så hos L. griseus Avct. I är förhållandet, är denna vattring skarpt afstickande mot den blekare grundfärgen och L. skulle aldrig hafva kunnat derom begagna uttrycket »obso- Zete», huru mycken inconseqvens man än må vilja tillägga honom. WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDAE, APATANIIDZE ETC. 133 Endast hos L. stigma AvucT. äro vingarne såsom L. säger: »fusco obsolete nebulose», hvilken art alltid derjämte saknar både disk- fläck och anastomosalfläck, såsom förhållandet skall vara med LINNÉS art. D:r HAGEN anmärker också, att den »macula nigra» i ving- kanten, som INNE i sin beskrifning omnämner, äfven finnes hos den mera enfärgade hanen till L. griseus Avuvcrt. Visserligen finnes denna »macula nigra» stundom antydd genom en mörkare fläck, stundom också något mera utvecklad. Dock är detta inga- lunda det vanliga förhållandet och den är aldrig så skarpt af- stickande mot grundfärgen, att den genast faller i ögat. Detta är den: alltid endast hos L. stigma Avet. Sådan denna fläck är hos L. griseus AvucT., då den hos denna art förekommer, blir det högst: tvifvelaktigt, huruvida L. hade ens ansett sig be- höfva omnämna den, alldenstund han merendels fäster sig vid de mäst påfallande olikheterna djuren emellan. Slutligen yttrar d:r HAGEN: »Es wundert mich, dass Hr. W. bei anderer Deutung gerade auf L. stigma gefallen ist, da Schwe- den eine andere Art besitst, die viel besser zu LINNES Beschrei- bung passt. Ich meine L. bipunctatus.> Huru d:r HAGEN kan säga, att denna art passar bättre till LINNES beskrifning, än L. stigma AucT., kunna vi 1 sanning ej begripa, så vida påståendet är allvarligt menadt. Det enda i LInNNEÉs beskrifning, som passar till L. bipunctatus, äro orden: »macula marginali nigra». Allt annat kan omöjligen lämpas dit, då vi möjligtvis äfven undantaga LINNEÉs ord: »medie magnitudinis est». LIL. bipunctatus har rostbruna, stundom i brungrått varierande vingar med talrika bleka punkter eller småfläckar samt kroppen svartaktig. "Härmed kunna icke LINNES ord: »ale — — superiores (uti totum corpus) gri- see fusco obsolete nebulose» förnuftigtvis förenas. Att tilltro oss den orimligheten, att det skulle falla oss in att vilja lämpa LIN- NES beskrifning på ett djur, hvarom det i en beskrifning borde heta: ale superiores fusc&e (1. ferrugineo-fusce), pallide irrorate 1. pallide pustulate et corpus nigricans, är visserligen icke smick- rande för vår omdömesförmåga, men härom vilja vi likväl icke tvista. Af hvad nu blifvit sagdt framgår orsaken, hvarför vi i of- vanstående uppsats fortfarande tillägga L. stigma CurTt. det Lin- neanska namnet L. griseus. Vi anse fortfarande den af oss ut- 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. talade åsigten om den Linnéanska arten vara fullt riktig, liksom M LACHLAN anser den åtminstone »prima facie» vara väl grun- dad, ehuru »ändring af namn lär falla författarne föga i smaken». Såsom vi vid ett annat tillfälle redan yttrat, lägga vi ingen stor vigt vid förändring af namn, utan endast dervid, att ej det af en författare gifna namnet upptages såsom synonym vid en art, dit det alls icke -hörer. Detta har' varit afsigten med vår första upp- sats i ämnet, liksom med våra öfriga kritiska uppsatser, såväl rö- rande foglar som insekter. Phr. bimaculata L. I vår ofvan anförda uppsats (pag. 729) hafva vi visat, att detta namn ej kan tillhöra Neureclipsis bi- maculata, dit det blifvit hänfördt, utan afser L. griseus Avcr. D:r HAGEN har i sin uppsats påstått motsatsen (p. 102) och sä- ger att »vårt bemödande att tolka LINnÉs beskrifning på annat sätt är »onyttigt>. Detta må det vara hvad d:r H. beträffar, men eljest kunna vi ej tro det vara onyttigt, att djurbeskrifningar tolkas rät, liksom vi ännu icke hört någon påstå, att det är ve- tenskapen nyttigt att tolka dem orätt. Detta senare tro vi oss icke hafva gjort, såsom vi nu vilja söka att ytterligare visa. Rörande d:r HAGENS åberopande äfven här på KIPPISTS uppgift, att ifrågavarande arts namn i LINNÉS eget exemplar af Syst. Nat. icke är understruket med bläck utan med blyerts, torde det vara tillräckligt hänvisa till hvad vi ofvanför vid Phr. grisea L. (= LE: stigma AuvcTt.) yttrat. På begäran saft) div ER få vi också upplysa, att vi verkligen sett exemplar af L. griseus AUCT., som enligt oss meddelad uppgift blifvit af THUNBERG och GYLLENHAAL betecknade med namnet Phryganea bimaculata LIN., och torde således invändningen i detta stycke förfalla, ehuru d:r H. icke har något derom uti szza anteckningar. Då d:r HAGEN söker genom åberopande af LINnnEÉs ord: »animal antice augustatum» öfvertyga oss derom, att det exem- plar, som legat till grund för LInnÉs beskrifning, hade vingarne outspända, är detta bemödande alldeies »onyttigt>, ty vi hafva aldrig påstått eller ens stillatigande antagit annat. Detta fram- går ur hela vårt resonemang och är orsaken till vår tolkning af LINNES ord: »in medio alarum macula duplex — — — altera pone alteram>. LiNNES mening med dessa ord kan icke vara annan, än den vi angifvit, att på den outspända vingen skola fläckarne WALLENGREN : SKAND. LIMNOPHILIDAE, APATANIIDAZ ETC. 135 ligga bakom (/one) hvarandra 1 en linea tänkt dragen från basen till vingens utkant, eller så här . . och ej i en linea tänkt dra- gen från framkanten till inkanten af vingen, eller så här : såsom fallet är hos Neureclipsis, då dess vingar äro outspända. Hos nyssnämda art komma vingfläckarne på den outspända vingen tydligtvis att stå den ene ofvan den andre, hvarför vi också hafva yttrat, att om LINNES beskrifning hade afsett Neureclipsis, så hade hans ord helt visst blifvit »altera supra alteram» och ej sådant de nu äro: »altera pone alteram>. Hos Neureclipsis, kunna fläckarne endast sägas vara »altera gone alteram», då vin- garne äro ordentligen utspända, men både d:r H. och vi äro ju ense derom, att de på LInnÉs exemplar voro outspända och så- ledes vingens framkant att efter LINNÉS terminologi anse såsom »>margo inferior», men inkanten såsom »margo superior». Att nu förutsätta att LINNEÉS exemplar hade oufspända vingar, men sedan tolka vingfläckarnes ställning sådan den endast kan vara på ufspända vingar är åtminstone icke conseqvent och kan endast vara nyttigt, då man vill försvara en förutfattad mening, men blir alltid för vetenskapen »onyttigt». För att ytterligare visa, att LINNÉS ifrågavarande ord skola tolkas just på det sätt vi gjort, få vi hänvisa till hans yttrande i beskrifningen af en annan Phry- ganea. Vi mena Phr. rhombica, hvars beskrifning går näst före den till Phr. bimaculata. Här säger han: »in medio ale ex- terioris macula rhombea — — — et gone hanc alia albida.> Nu vet hvar och en, som känner LInnÉs Phr. rhombica — och in- gen tvist förefinnes om hvilken art detta är — att de båda fläc- karne på framvingen sitta efter hvarandra längs vingen och ej ofvan hvarandra på /vären af vingen. Att LINNE verkligen skiljt emellan hvad som är »supra» och »pone» på en ej utspänd vinge framgår af följande hans ord i samma beskrifning: »supra et pone maculam alarum aliquid fusci>, hvarmed han tydligtvis åsyftar den brunaktiga färg, som hos Phr. rhombica finnes vid vingens inkant och således »supra maculam», samt den brunaktiga färg, som finnes mot vingens utkant och således »pone maculam>. Att nu vilja tolka LINNSÉSs ord i den beskrifning, som följer strax efter beskrifningen af Phr. rhombica, genom att antaga det »>pone» här skall vara liktydigt med »supra», svär väl så emot all rimlighet, att ett dylikt påstående ej kan vara hållbart. Tvärtom 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18384. måste vara klart, att vingfläckarne hos LINNÉs Phr. bimaculata skola hafva samma ställning som hos hans Phr. rhombica, och sådan ställning hafva de aldrig hos Neureclipsis, som hittills burit LINNES artnamn. Endast hos L. griseus AvcTt. är förhål- landet i detta stycke enahanda med det hos Phr. rhombica, hvil- ket vi våga antaga, att: till och med d:r H. medgifver. Härmed är också den enda egentliga anmärkning, som M”LACHLAN gjort mot vår tolkning, undanröjd. Vidare invänder d:r HAGEN, att vingarne hos L.” griseus AucT. ej äro »fusce», såsom L. säger, men då den gråbruna teckningen sammanflyter, såsom ofta är förhållandet hos den o nämda arten, så att knapt någon annan färg återstår, än fläc- karne och några få obetydliga ljusare punkter, så kunde väl L. ej begagna annat uttryck än det han använder. Vingarne äro då verkligen »fusce» d. v. s. mörkgrå, såsom hos Noctua ex- clamationis Fn. Su. 1,190 eller brungrå hos N. gamma Fn, Su. 1,171, vid hvilka båda L. begagnar samma uttryck. "Likväl med- gifva vi gerna, att ordet »fuscus» i Linnéansk mening är mång- betydande. Så begagnas det om den brungröna färgen hos Noct. batis FN. Su. 1,158, om den svarta hos Noct. pinastri Fn. Su. 1,188, om den bruna hos Corvus caryocatactes Fn. St. Ör o. s. vi Vi skulle derför?! ej lagtisätdeles wigt vidder uttryck, om allt annat i beskrifningen hade passat till Neure- clipsis. Hvad nu den af LINNE angifna storleken beträffar, så an- tager d:r HAGEN att, då L. vid Phr. longicornis Fn. Su. 1,492 säger om denna »magnitudo culicis majoris>, så skulle LD. ej hafva räknat denna art »zzater minimas> bland Phryganeerna, emedan »culex major» betecknar Bombylius major. Derför skulle L. med sin Phr. bimaculata åsyfta Neureclipsis, som är ungefär af samma storlek som Phr. longicornis, och ej L. griseus AucTt., som är större. Hvarför d:r H. tager Bombylius till norm inse wi ej, alldenstund L. under rubriken Culex 1 första upplagan af Fn. Su. upptager äfven Anopheles bifurcatus, Culex pipiens, Cerato- pogon pulicaris, Simulia reptans m. fl. Jämförelsen kan så- ledes lika: visst afse någon af de större bland dessa som den ännu större Bombylius. Vid Phr. azurea säger L.: »musca minor», men icke nödgas man derför här tänka på de största WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDAE, APATANIIDZ ETC. 137 arter, som L. i samma edition af Fn. Su. räknar till musca, så- som M. tenax, M. pellucens, M. meridiana o. s. v. Det är likväl ej blott i första upplagan af Fn. Su. utan äfven i den andra som L. jämfört de mindre Phryganex med Culices. Både om Phr. albifrons och Phr. umbrosa, hvilka icke finnas upp- tagna i första upplagan, säger han »magnitudine culicis> och mag- nitudo culicis>, likväl hänför han icke Bombylius till Culex hvar- ken i andra upplagan af samma eller i tionde upplagan af Syst. Nat., der han först beskrifver sin Phr. albifrons. Dock om man tager en Culex, till och med den största, som LINNE deraf beskrifvit, eller en Musca domestica, med hvilken L. jämför sin Phr. nigra, och stälde dessa bland Phryganeerne, så skulle de helt säkert räknas »znter minimas> och då skulle alla Phry- gane& af samma storlek också komma att inbegripas under samma benämning. Dit skulle då äfven säkert Neureclipsis komma att räknas. Hade LINNE verkligen åsyftat nyssnämda art vid sin Phr. bimaculata, så hade han ganska sannolikt vid stor- leksangifvandet begagnat samma uttryck som vid Phr. longicor- nis, hvilka båda arter han upptager från första upplagan af Fn. Su., ehuru Neureclipsis är i själfva verket mindre än Phr. lon- gicornis, då bådas vingar äro sammanslagna. Eller också hade han begagnat samma uttryck som vid de andra mindre arterna, der han angifver storleken, således »magnitudo musc2e», »musca minor», »magnitudine culicis» eller »magnitudo culicis». Nu gör han icke detta och skall någon orsak härtill finnas, så måste den sökas deri, att den art, han beskref, var större än dessa och så- ledes äfven större än Neureclipsis. Han kunde derför icke bättre beteckna storleken af den art, han beskref, än han gör, då han säger: »minor, non autem inter minimas». Med plural- formen måste han väl också syfta mer än den enda arten, om hvilken han själf säger »minima est, näml. Phr. saltatrix. Att Linné själf räknar till de minsta bland sina Phryganeer åtmin- stone ännu en annan art synes vid Phr. fusca, om hvilken han säger »parva», men denna art är, då vingarne såsom outspända tagas med i räkningen, ej mindre än Phr. longicornis, då dess vingar äro outspända. Af detta skäl måste också de med nyss nämnde art jämnstora: Phr. nigra, azurea, veneri, albifrons 0. S. v. räknas »inter minimas», såsom vi 1 vår första uppsats 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. gjorde, och tillföljd häraf Neureclipsis derunder inbegripas samt derför: ej "vara af L. åsyftad. 'Såledesinär: L. vid sin artfsäger: »minor, non autem inter minimas» uteslutas alla de nyss uppräk- nade arterna, hvilka måste hänföras »inter minimas»; vidare ute- slutas genom ordet: »minor» alla de arter, om hvilka L. säger »major, magna 1. media», hvaraf. följer att LINNES art skall vara mindre (»>minor>) än Phr. grandis, hvarom han säger »magna>» och mindre än Phr. striata och grisea, om hvilka han begagnar ordet »media>», men större än Phr. longicornis, nigra etc., hvilka efter LINNÉS mening tydligen skola räknas »inter minimas». Denna storleks bestämmelse inträffar endast på L. griseus AvcTr. och ej på någon annan art, aldraminst på Neureclipsis. Hvad nu vingfläckarnes färg beträffar, så säger L. den vara gul (flava). Hos Neureclipsis är detta ofta fallet, men lika ofta äro fläckarne helt Avia. Hos L. griseus Avet. äro de ofta hvita eller hvitaktiga, men de hafva lika ofta, isynnerhet på out- spända exemplar, så stark gul anstrykning att de med samma rätt som hos Neureclipsis kunna kallas gula. Intet hinder möter derför i så hänseende för vår tolkning. M' LACHLAN har anmärkt, att vi i vår uppsats förbigått LIN- NES ord: »macula duplex Zunularis»>. Det hafva vi också gjort, emedan vi ansågo detta uttryck ej behöfva en särskild tolkning, utan trodde dess betydelse skola falla af sig själft, när vi angåfvo den art, som vi antogo L. hafva åsyftat. - Det är väl tydligt, att båda fläckarne skola vara >»lunulares> och att de icke tillhopa skola bilda en enda månformig fläck. Detta senare är likväl oftast förhållandet hos Neureclipsis, hvarför denna ej kan vara LINNÉS art. Deremot är hos L. griseus AucTt. fläcken vid slutet af diskfältet (anastomosalfläcken) alltid månformig och fläcken i disken (fönsterfläcken) äfven ofta månformig, derigenom att än den nedre (den främre), än den öfre (den bakre) delen deraf står något framom den andra. Detta visar också att vår tolk- ning är den rätta. Phryganea flava L. Mot vår tolkning af denna LINNÉS art har d:r HAGEN icke i sin uppsats yttrat något ord, hvarför vi våga antaga, att han godkänt densamma. Vi behöfva' således ej vidare yttra oss derom. ROR SATT TER TAGIT AGEESER OVER AÄRKTISKE SOMMERBUÖGERSMETAMORPHROSER AF G. SANDBERG. I 4:de Aargang af Entomologisk Tidskrift har jeg offentlig- gjort 20 af mig under mit Ophold i Finmarken iagttagne For- vandlinger af arktiske Sommerfugle. Da jeg ifjor har forladt hine nordlige Egne for formodentlig aldrig mere at gjense dem, er dermed disse Tagttagelser afsluttede. Endnu staar dog tilbage forrige Aars Observationer, som jeg derfor herved gir mig den AEre at forelegge Tidskriftets Leesere. 1. Oeneis Bore Scun. I den for vort arktiske Norden usedvanlig tidlige og varme Forsommer 1883 iagttoges denne Sommerfugl paa Fjeldet ved Sydvaranger Prestegaard allerede midt i Juni Maaned. Ved /a- kobselv tog jeg under Mos paa törre Steder mellem Grzesrödder den 15de og 20ode Mai tvende Larver, der begge forpuppede sig 5 Dage senere og gav Imago (2 Hanexemplarer) respektive den 1ode og 13de Juni. Puppestadiets Varighed udgjorde saaledes ikke 3 Uger. 2. Arctia Qvenselii Pavr. Overvintrede ZLarver af denne Art fandtes i 1883 förste Gang i Rörelse de varme Dage omkring Midten af April Maa- ned. De sidste Efternölere 1agttoges henimod Midten af Mai, hvoraf 4 indfangede Stykker forpuppede sig i Dagene omkring 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. den 25de samme Maaned og gav Imago efter 19—21 Dages Forlöb. Sommerfuglen, der i Jakobselv har optraadt i Aarene I875, JT, 19, 81 108 83, er at samme serglivede, Naturtsom Anthrocera exulans. Tigesom denne er Qvenselit tillige yderst treg og flyver sjelden, men sidder for det meste stille paa Gresset, hvor den med Lethed lar sig tage med Haanden og roligt gjennemstikke med Naalen. Derimod synes Dyret som Larve ikke just at vere saa fredeligt anlagt, at dömme efter et Tilfelde, hvor et Individ en Tid havde veret indesperret sammen med en Larve: af Oen. Bore og havde benyttet Anledningen til ubarmhjertigen at fortere sin Kammerat med Hud og Haar. Artens Eg er kuglerunde og smörgule af Farve. 3. Arctia festiva BxrH. Larven noget större end foregaaendes. Kroppen lidt afsmal- ende fra 4de Led forover, ensfarvet flötelssort eller graasort. Hovedet lidet, glindsende sort. Nakkeskjoldet med en Besetning af korte, börsteformige Haar. Bugfödderne af Kroppens Farve med graa Saaler. Hvert Segment berer 12 smaa Vorter af lige Störrelse, hvorpaa den yppige Haarbedzekning sidder kostformigen anbragt. Af disse Vorter er de 6 överste paa Ryggen ordnede i 2 Triangler; de övrige er sidestillede til hverandre. Haarbe- dekningen er hos nogle Individer rödbrun, hos andre nesten kulsort af Farve. Dyret ruller sig sammen ved Beröring. Medens Larven af Arc. Qvenselii udelukkende er at söge paa törre Steder, er /festiva's Tilholdsted Myrer, hvor den nerer sig af Bladene af Rubus Chamaemorus, Vaccin. uliginosum og end og Betula alba. WVe&ksten er langsom, saa at Forvandlingen vistnok medtar to Aar. Efter anden Gangs Övervintring forpupper Larven sig om Vaaren i et löst Spind paa Jorden og gir Imago i Juli Maa- ned. Som det vil sees, passer Beskrivelsen af Larvens Udseende temmelig nöiagtigt paa Spilos. fuliginosa”s, hvis Puppe ogsaa skal have megen Lighed med /festiva's. — De indfangede Exemplarer af de her beskrevne Larver blev tagne i sidste Halvdel af Juli Maaned paa Myrerne ved Gaarden Karhula og etpar andre Ste- der paa den russiske Side af Gre&endsevandet Coalmejavre i Syd- varanger. Omkring 20de August havde de ophört at spise og SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 141 lägde sig hen for Vinteren. En Tid efter indtraf min Afreise til” de; sydlige Egne af Landet, hvorfor jeg, forat undgaa den lange og vanskelige -Flytning af Dyrene, satte igjen to Exempla- rer; en brun og en sort, hos min Ven Konservator SCHNEIDER i Tromsö og selv kuns medtog eet. Mit Exemplar döde paa Veien;' men det ene af de tor hos SCHNEIDER beroende (det sorte Individ) lykkedes det denne ved omsorgsfuld Pleie at faa overvintret og forpuppet i Februar Maaned d. A., hvorefter en Arctia festiva (FS) den 8de Marts nestefter saa Lyset i SCHNEI- DERS Bolig. SCHNEIDER beme&erker om Larvens Spind, at det som fuliginosa's var af aflang Form og meget tyndt med indspundne Larvehaar. Puppen var ualmindelig treg og saaes aldrig at be- vege sig i Spindet. Forhaabentlig vil ScHNEIDER selv senere give en nöiagtigere Beskrivelse af Puppen. Da Spilos. fuliginosa som Sommerfugl er taget paa det samme Sted, hvor /festiva's Larver fandtes, laa det ner paa Grund af den skuffende Lighed at tage Larverne for fuliginosa's. Denne Art flyver dog tidligere paa Vaaren (ifjor fangedes et Expl. alle- rede sidst i Mai) og har sandsynligvis paa hine nordlige Höider eetaarig Forvandling, medens Larven af /festfiva ikke kan tenkes at fremkomme af Egget för i sidste Halvdel af Juli, hvorefter den först Aaret efter naar sin fulde Störrelse. Arten, der er en af Europas sjeldneste og smukkeste Sommerfugle, og hvis Udvik- ling og Levevis hidtil har veret ganske ukjendt, medbragtes först fra Forfatterens Reise sammen med Konservator SCHNEIDER 1 det indre af Sydvaranger Sommeren 1882. (Se SCHNEIDERS Reise- beretning i Entom. Tidskr. Aarg. 4 Hefte 2.) Samme Aar iagt- toges den paa etpar Steder lengere nede ved Pasvikelvens Vas- drag. Aaret efter var Sommerfuglen trods ivrige Efterforskninger paa de samme Steder ikke at opdage; iaar derimod vil den atter vere at finde. Det er derfor ei usandsynligt, at festiva ligesom Qvenseliv kuns optreder hvert andet Aar. I saa Tilfelde sup- plerer den ved sin Fremtreden i Höinorden Qvenselii ved at vise sig netop de Sommere, da denne ikke flyver. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 4. Saturnia Pavonia LNn. En fuldvoxen Zarve af denne Art fandtes paa Betula sidst i Juli: Maaned 1883. Den /begyndte Indspindingen den 31te s. M. og var alt den o9de August forvandlet i sin Kokong. Da Larven endog i det sydlige Skandinavien först er ferdig til For- pupningen i September, kan dette tidlige Individ neppe have da- teret sig fra samme Sommer, men vel fra foregaaende. Min för udtalte Formodning om, at Arten i HFinmarken ialfald i nogle Individer först overvintrer som Larve og derefter som Puppe, har saaledes fundet yderligere Stadfestelse. 5. Anarta (Melaleuca?) Tuäec. I Juni og Juli f£. A. var en udmerket vakkert tegnet Larve af en Art Azara almindelig flere Steder i Sydvaranger, fornem- melig paa törre Lyngbakker, samt hist og her i saadanne Myrer, hvor der vokste £mpetrum, som udgjorde Dyrets Nerings- plante. Uheldige Omstendigheder bevirkede imidlertid, at ingen af de tagne Larver naaede sin Forpupning, men döde alle förend denne indtraadte. Grundet i Melaleuca”s s&rdeles talrige Fore- komst Aaret forud samt i den Omstendighed, at denne Art som Sommerfugl netop fortrinsvis flyver i Lyngbakker blandt Empe- frum, hvor de övrige af Slegtens 1 Sydvaranger (med Undtagelse af cordigera) forekommende Arter ikke pleier at vise sig, har jeg antaget disse Larver for Melaleucas, hvis Puppe för af mig i dette SErift (Aarg. 4, Pag: 25) er beskrevet. Her fölger ölharvenesWber skrivelse: Hovedet lyst rödgult med fin, sort Haarbedzekning, men uden Dobbeltstreger paa Panden. Munddelene sorte. Nakkeled- det smalere end de andre, prydet ovenpaa med en gulvStreg: Kroppen lang og smal, af Farve mörk chokoladebrun. Bugens Farve paa de 4 förste Segmenter gaaende over i det hvidgraa. Siderne med lys violetgraa Schatteringer, der hos nogle Individer indskrenker sig til et bredt langslöbende Baand af samme Farve, hvori de sorte Aandehuller sidder. Langs Ryggen fra 2det Led en Dobbeltlinie af brandgul Farve med fine violette Overskjerin- ger i Ledföiningerne. Fra Midtlinien löber en dobbelt Rad af pomerantsgule Skraastreger parvis udgaaende fra eet Punkt oppe SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 143 paa hvert Led ved Dorsallinien og overskjerende Ledföiningerne paaskraa udad og fremover. Lengde ca. 30 Mm. Larven liv- lig og ruller sig sammen ved Beröring, spiser lidet ad Gangen og voxer sent. Forvandlingen sandsynligvis toaarig. 6. Cidaria hastata L. var hastulata He. Larven af denne Sommerfugl, der i sin arktiske Varietet som en af Sommerens tidligste Budberere forekommer i stor Menegde allesteds i Östfinmarkens Skog- og Fjorddistrikter, er angivet at vere mörkebrun af Farve med gulagtige Linier langs Siderne. (M. CatLow: British Entomology). Dette passer maa- ske paa Larverne i det tidligste Stadium af deres Levetid; men efter de to förste Hudskifter har jeg fundet Farven (paa Bugsi- den ner, der altid er mörk) dels lysebrun med mörkere Striber langs Ryg och Sider, dels rödlig brun med lysere Sidestriber og mörke Ledföininger, Hovedet og Aandehullernes Indfatning altid mörkebrune. Dyrene er yderst graadige og vokser hurtigt, saa at de alt efter 5 Ugers Tid er ferdige til Forpupning. Puppen, der undergaar sin Forvandling i Jorden og overvin- trer, har to fine, divergerende Börster eller Kroge i Enden af den konisk tilspidsede Analtag og er af Farve enten helt lyse- brun eller sortbrun med lysebrune Ringe om Abdomen. For- vandlingen eetaarig. 17. Pygmaena fusca Tuerc. Larven: Hovedet ligesom den övrige Krop mörk rödbrun. Munddele og Aandehuller sorte. Huden kornet, under og paa Siderne sparsomt haarbesat. Langs Ryggen en sort, afbrudt Li- nie i gulagtig Indfatning, ligesaa et Par Sidelinier af samme Farve. Brystfödder 3, Analfödder 2 Par. Larvens Nerings- plante Vaccin. Myrtillus, overvintrer og forpupper sig om Vaaren 1 et fint, underjordiskt Spind. Puppen er glindsende sortbrun med 3 mörk gulbrune Ringe om Abdomen og en bred Analtag, der löber ud i tvende diver- gerende, fine Torne. Livlig. Puppehvilen varer 2—3 Ugetrs Tid, hvorefter Imago udkommer, sedvanligvis i sidste Halvdel af Juli Maaned. Entomol. Tidskr. Årg. s, H. 3 (1884). I0 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Arten er alpin-arktisk. I Sydvaranger forekommer den aar- lig i stor M&ngde. 1878 fandt SCHÖYEN Puppen ved Elven&es under en Sten og fik deraf Sommerfuglen udklekket. Forövrigt har Forvandlingen, saavidt vides, hidtil veret ukjendt for Viden- skaben. Söndre Aurdal i Valders, Mai 1884. ANTECKNINGAR OM SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA AF SVEN LAMPA. Sedan förra uppsatsen uti detta ämne offentliggjordes (Ent. Tidskr. 1883, p. 125) har arbetet med riksmusei svenska fjäril- samling fortgått och är jag derigenom satt i tillfälle, att ytterli- gare framlägga några iakttagelser och fynd, hvilka kunna vara af något intresse. Uti STAUDINGERS bekanta och för fjärilsamlare oundgängliga katalog äro familjerna MNycteolidae och Lithosidae H. S. stälda först bland Spinnarne, oaktadt många dithörande arter, såväl till stor- lek som habitus, i så hög grad påminna om åtskilliga bland de egentliga småfjärilarne (Microlepidoptera), att äldre författare stälde dem bland dessa. Denna likhet med Tortricider och Pyralider har vållat, att dessa familjer, äfvensom Cochliopodae och Psychi- dae Boisp., blifvit hittills mera försummade än andra. De flesta fjärilsamlare sysselsätta sig förnämligast med de större arterna, och stannar emellanåt en liten fjäril i deras håf, så blir han oftast antingen bortkastad eller ock så hårdhändt behandlad, att han sedermera blir snart sagdt oigenkännelig. Att vår fauna borde'ega flera arter af ofvannämda familjer, än dem, som hittills varit observerade, kunde man derför taga nästan såsom gifvet, och jag blir nu i tillfälle att bestyrka detta antagande. En bland dessa mindre spinnare, hvars habitus i hög grad påminner om en Zortrix, är 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1384. Sarrothripa undulana HB. Tortr. f. 7, 17 96. Redan såsom nybörjare fångade jag ett exemplar af denna art och det blef tillfälligtvis tillvarataget, ehuru jag då ej befattade mig med » små- fjärilar». Sedermera började jag äfven syssla litet med dessa och då undersöktes ofvannämda exemplar något närmare. Den första bok, som rådfrågades, var HEINEMANNS »Die Wickler>, och jag genomgick hvarenda diagnos och en stor del af beskrif- ningarne, utan att komma till något säkert resultat angående ar- ten, och detta var helt naturligt, alldenstund H. ställer den bland Noctuae. Att skrapa fjällen af vingarne, för att undersöka rib- borna, eller på annat sätt skada djuret hade jag ej då mod till, alldenstund det var ett vackert och som jag trodde rart exemplar. Denna fjäril varierar i hög grad 1 anseende till färgen och två lika exemplar äro svåra att finna. Det är förmodligen på grund häraf som WALLENGREN i sitt arbete öfver våra spinnare ej anför några varieteter. För att gifva någon ledning åt dem af våra samlare, som intressera sig för artförändringar, vill jag här omnämna några så- dana af ifrågavarande art, hvilka förvaras å riksmuseum, eller tillvaratagits af härvarande samlare. Af den form, hvilken STAUDINGER anser såsom typ, nämligen den, som liknar HUBNERS fig. 7 (ehuru f. 6, om Pprioritetslagen strängt tillämpades, torde täfla om företrädet), eger museum intet typiskt exemplar, och då jag ännu ej lyckats få se något svenskt sådant, torde jag kunna tills vidare antaga, att denna form, så- vida den här finnes, är sällsynt. Den utmärker sig genom en- färgadt grå eller brunaktiga framvingar samt genom otydligare teckningar. ab. dilutana Hz. Tortr. f. 6. Framvingarne enfärgade mörkgrå eller gråbruna, med ett bredt svartaktigt eller mörk- brunt, bakåt ofta otydligt, af svartaktiga streck genomdraget tvär- band öfver midten; af de öfriga teckningarne äro endast de båda tvärstrecken tydliga. Ryggen brun- eller svartaktig. — Häraf eger museum flera exemplar, nästan alla något afvikande från HÖBNERS figur; nordligaste fyndorten för dem är Stockholm. ab. glaucana; grundfärgen på rygg och framvingar blåak- tigt gråhvit, med föga skarpa teckningar. Vid midten af fram- vingarnes kostalkant finnes en stor, nästan tresidig, brungrå fläck. ÅRA Sn RE LAMPA: SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA. 147 — ”Tvänne ex. tagnd i Bohus län af prof. BoHEMAN. Det ena af dém har ryggen i midten mörkbrun. v. degenerana HpB. Tortr. f. 8. Framvingar och rygg grå- eller grönaktigt hvita; de förra med tydliga svarta tecknin- gar, basen och tvärbandet öfver midten mörkbruna eller svartak- tiga och skarpt begränsade. Mellan denna form och dil/utfana kunna inga bestämda gräns- skilnader uppdragas, emedan ofta exemplar påträffas, hvilkas färg lika mycket påminner om den ena som om den andra af dem. Samma är äfven förhållandet mellan hufvudformen och deilutana. Professor AURIVILLIUS har fått denna form utkläckt ur puppor från Helsingland samt vid Stockholm, der äfven herr HOFGREN förlidet år erhöll ett exemplar; men detta afviker något, hvad de hvita teckningarne beträffar, från den typiska formen. Enligt herr SPARRE SCHNEIDER skall den förekomma sällsynt uti södra Norge. ab. punctana HB. Tortr: f. 9. Framvingarne mörkgrå, stötande i blåaktigt, med tvänne svarta punkter helt nära det inre tvärstrecket, samt ett par eller flera sådana invid våglinien. — Museum eger ett exemplar från Småland (BoHEMAN), men dess framvingars grundfärg är gulbrunaktig. al ramosana HB. VÖg.. & Schmetterl. Ji5, 1793, LOtr f. 10. Framvingarne mörkgrå, med ett utåt tregrenigt, svart streck från basen till våglinien. — Härvarande (riksmusei) exemplar har främre hälften af framvingarne gulbruna och är hemfördt från Blekinge af BOHEMAN. Såsom af årtalen synes, är detta namn det äldsta, men att uppföra en sällsynt aberration såsom hufvudform blir alltid min- dre lämpligt, enligt mitt förmenande. Hylophila bicolorana FuEssL. Af denna vackra fjäril eger riksmuseum intet svenskt exemplar, oaktadt professor BOHEMAN länge vistades i Småland och sedermera gjorde resor till Gotland, Öland och södra Sverige, för att insamla insekter. Då ej heller kyrkoherde WALLENGREN 1 sitt arbete öfver Spinnarne namngifver någon bestämd lokal för densamma, så kunde man nästan vara frestad att tvifla på, att den tillhörde Sveriges fauna. Men i detta, liksom i ett och annat dylikt fall förut, hafva sista tidens ifrigare efterforskningar bekräftat äldre uppgifter och det är denna gång konservator W. MEVvEs, som det blifvit förbehållet att åt 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. vår fauna rädda en utmärkt representant. Han har nämligen år 1883 erhållit denna fjäril från Horn och Färjestaden på Öland. Nola confusalis H. S. Denna lilla spinnare, hvilken WaAL- LENGREN tilldelat det svenska namnet »Brunpuckliga Trågbilda- ren» uppgifves af honom såsom påträffad endast i Skåne och Blekinge. På museum stå likväl exemplar af hvilka ett är fun- net i Småland (BoHEM.) och ett annat vid Stockholm (P. WAHL- BERG), antagligen för lång tid sedan. Ett af dessa har en gång för granskning remitterats till prof. ZELLER (den numera aflidne och mycket bekante microlepidopterologen), och en dervid fästad etikett är försedd med namnet »S/rigula» samt med den anmärk- ning, att exemplaret kanske vore en annan art. Ett par andra individer, tagna vid Stockholm af DE VYLDER, påträffades uti tineidsamlingen. Nola centonalis HB. Pyral. f. 15. Tillsammans med före: gående stod i samlingen ett exemplar, visserligen något afslitet, men dock igenkännbart, tillhörande denna, förut hos oss ej an- träffade art, och hemfördt från Skåne af BoHEMAN. Denna fjäril förekommer dessutom i mellersta och södra Europa, samt i Liff- land och Finland. Han är något mindre än cucullatella, hvit, med gulbruna tvärstreck på framvingarne; det yttre af dessa tvärstreck är beläget utanför vingens midt och bildar i cellerna 3 och 4 tvänne mer eller mindre tydliga, rundade eller stundom något spetsiga utsprång; bakom dessa gör det en båge inåt, hvilken ofta på ribban 1 (dorsalribban) bildar en utåt rigtad tand; i sin främre hälft är det nästan rakt eller obetydligt inåt böjdt, men har en skarp, oftast tydlig vinkel nära kostalkanten, hvarefter det drager sig snedt inåt mot den sistnämda. Inre tvärstrecket bildar en rät eller något spetsig vinkel, uti hvars spets ligger en svart, af uppstående fjäll bildad punkt. På båda sidor om, och i rät linea med denna punkt, ligger en annan dylik, af hvilka dock den inre stundom är otydlig. Genom den yttersta punkten drager sig vanligen ett otydligare tvärstreck, parallelt med det yttre, och rummet dem emellan är merändels tätt pudradt med grått eller gulbrunt; denna färg sträcker sig på en del exemplar nästan öfver hela mellanfältet och är alltid märk- bar på båda sidor om den af tre bågar bestående våglinien; ko- stalkanten hvit och svartaktigt fläckig, och vingens yta för öfrigt, LAMPA: SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA. 149 äfvensom hufvudet och thorax krithvita. Bakvingarne gråaktiga, mot basen ljusare, på undersidan med en mörk punkt i disken. Framvingarnes undersida mera svartaktig, med hvitgrå fransar. Denna art står nära ett par andra, af hvilka ännu ingen synes vara anträffad i Sverige, nämligen AV. albula HB. och carelica "TENGSTRM. Den förstnämdas bakre tvärstreck är otan- dadt och beläget Zz vingens midt, den sistnämdas mångtandadt och beläget utanför midten. (Se vidare hr SAHLBERGS uppsats i Medd. Soc. En baFenn. «I parse): Herr R. ENVALD inlemnade den 4 april 1882 en berättelse öfver den af honom i egenskap af Societetens stipendiat under föregående sommar företagna samlingsresa till Joensun, Eno, Kontiolaks, Pielis, Nurmis, Kajana och Sotkamo. Bland anmärk- ningsvärda fynd omnämdes: Scotodes annulatus (Joensum), An- chomenus consimilis och Graphoderes verrucifer (Nurmis) samt Ca- lathus nubigena (Wuokotti). Herr J. SAHLBERG förevisade den 13 maj 1882 larver af en Lomechusa-art, dem han i början af juli funnit tillsamman med Formica sangvinea i Jaakimvaara socken. Så snart föredragaren upplyftat den sten, hvarunder myrorna bodde, hade dessa genast skyndat sig att bortföra och undangömma larverna, hvilka vid undersökning befunnos alldeles blinda. Inspärrade i en glasburk med dessa, hade arbetsmyrorna i flere dagar visat dem den öm- maste omvårdnad. Imagines hållas, såsom kändt, af myrorna såsom husdjur, i likhet med bladlössen. De utsvettas nämligen en vätska, som af myrorna med begärlighet uppsuges. (Se vidare härom SAHLBERGS uppsats i Medd. Soc. E. Fl. Fenn. IX, p. 30). Härjämte redogjorde hr SAHLBERG i korthet för sina under- sökningar rörande finska 7Yrichopterygier. Af denna familj kände han från Finland 34 arter, under det från den Skandinaviska halfön blott 27 blifvit anförda, bland hvilka 10 kända endast från Skåne. Af de ny-skandinaviska voro de flesta kända från Stor- brittanien. Endast tvänne voro der ännu icke funna, nämligen Ptilium Foersteri MaATTH. (Frankrike) och Piinella rotundicollis MorscH. (med visshet blott från Finland). De blinda arterna af genus Priinella hade befunnits vara dimorfa, i det enstaka exem- REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 167 plar uppträda med både ögon och vingar samt mörkare färg, men för öfrigt öfverensstämma med de vanliga formerna. Slutligen förevisade hr SAHLBERG vid samma tillfälle en för Finland och Skandinaviska halfön ny ÅAfheta, ÅA. autumnalis MuULS., utmärkt genom en högst egendomlig bygnad af hanens abdomi- nalsegment, och hvilken blifvit funnen i Kangasniemi af herr N. SUNDMAN. Herr SAHLBERG förevisade den 7 oktober 1882 två för Fin- land nya Zrichopterygier, funna sedan senaste möte, nämligen Trichopteryx brevipennis Er. (Mejlans under nedfallna löf) och Ptilium caledonicum SHARP (dittills tagna blott på ett ställe i Skot- land, nu funnen i Karislojo under ek-bark samt i Yläne under bark af björk och asp). Af slägtet Prilium, sådant det numera vanligen begränsas, kände föredragaren 8 arter från Finland eller dubbelt så många, som varit kända från skandinaviska halfön, ett bevis på huru mycket ännu återstod att utforska be- träffande utbredningen af dessa de minsta af alla skalbaggar. Slutligen företeddes två för Finland nya skalbaggar: Bem- bidium vartium OLiv. (Padasjoki, K. EHNBERG) och Gracilia pyg- maea (Helsingfors, L. WASASTJERNA). Den 2 december 1882 meddelade hr SAHLBERG, att han granskat de finska arterna af slägtet Orthoperus och dervid funnit, att i Finland förekommo, utom de två förut från Skandinavien kända O. brunnipes GYLL. och O. picatus MARSH., ytterligare tre species, nämligen O. pulostusculus DUV., utbredd öfver större de- len af området, O. punctulosus REITT., tagen i Yläne och Teisko, samt en art, som föredragaren tagit vid Åbo och hvilken han antog vara O. anxius Murs., ehuru han icke vore fullt säker derpå, då exemplaret var något skadadt. Derjämte anfördes att den Sfenus-art, som af SPARRE-SCHNEI- DER i Tromsö Museums Aarshefter II omnämdes såsom St. bra- chycerus THOMS. n. sp. vore identisk med den i Finland på 1le- riga sjöstränder ganska utbredda St. fasciculafus J. SAHLB., en art, som föredragaren funnit äfven i mellersta Norge. Hr SAHLBERG förevisade den 7 april 1883 en dittills obe- skrifven Negastrius, som han kallat VV. a/gidus, stående närmast N. tenuicornis, men skild från alla sina samslägtingar genom sin platt-tryckta kropp och korta prothorax med starkt utstående bak- 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. hörn; arten var anträffad vid Ponoj i Ryska Lappmarken af hr R. ENVALD samt vid Dudinka inom tundra området af nordvestra Sibirien af föredragaren, under småstenar vid stranden af Jenis- Sej: i(Beskrifveny IMeddiviSocn ERE Benoit tpa 98): Den 16 maj 1883 framlades af hr SAHLBERG till påseende den för Finland nya buprestiden Agrzrilus subauratus GEBL., som ännu icke anträffats i Skandinavien och nu blifvit funnen af hr HJ. GRÖNROOS i Salmis. Den 3 november anmäldes och företeddes af hr SAHLBERG följande nykomlingar för Finlands fauna: Scleropterus serratus GERM., en art af ett förut icke i Skandinavien observeradt cur- culionid-slägte, funnen i Karislojo af föredragaren; Mycetoporus naanus Grav. (Helsingfors) och AM. rufescens STEPH. (Viborg, OBERT). Hr SAHLBERG förevisade den :1 dec. 1883 två exemplar af den sällsynta 7Yrachypachus Zetterstedti GYLL., det ena från Pats- joki, det andra förmodligen från Tammela, hvilka ex. nu vun- nits för finska samlingar, hvarjämte meddelades att samma säll- synta skalbagge år 1874 äfven tagits vid Tammerfors af hr J. FAUST. Lepidoptera. Hr SAHLBERG förevisade den 4 nov. 1882 den för finska samlingen nya jättelika malfjärilen, Scardia polvporia EsrP., den största kända tineid, funnen i Kuhmois af hr K. EHNBERG. Densamme: företedde den 2 dec. 1882 ett exemplar af den intressanta albinos varieteten af Argynnis Aphirape, först beskrif- ven af Dr TENGSTRÖM efter en af hr GÖNTHER vid Petrosavodsk funnen individ. Det nu förevisade exemplaret hade föredragaren sistlidne sommar tagit på ett kärr i Sammatti Kapell jämte Ar- gynnis Frigga, ÅA. Freja, Oeneis Jutta, Erebia Embla och andra högnordiska fjärilar. Hr R. ENnvaLD förevisade den 6 oktober en för finska sam- lingen ny högnordisk dagfjäril, Chionobas bore ESP., fångad på toppen af fjället Tschyn vid Imandra, der den besökte blommbrna af Rubus chamaemorus. REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 169 Neuroptera. Herr J. SAHLBERG förevisade den 4 april 1882 tre för Fin- land nya phryganeider, nämligen Limnophilus diphyes MAC LACHL. (Waara ödemark i Jaakimvaara socken, förut känd från Sibiriens tundror), Stenophylax dubius STEPH. (Teisko nära Näsijäwi; Lon- don, Berlin, Moskwa) och Philopotamus montanus DONOv. (vid forsande åar i Jaakimvaara; bergstrakter i n. och mell. Europa). Likaså hade han funnit den för museets samlingar nya af ZET- TERSTEDT från Muonioniska beskrifna Apatania stigmatella talrik på klippor och skär i Ladoga inom Jaakimvara socken i början af september. Densamme omnämde den 4 nov. 1882 att han i oktober bland mossa i djup granskog vid Hoplax träsk nära Helsingfors funnit den redan af HAGEN från Finland omtalade vinglösa 5o- reus MWestwoodi HAGEN, som dock icke uppmärksammats af in- hemska entomologer. Derjämte anfördes att den af hr KiLJAN- DER i Förteckningen öfver Finlands Neuroptera Planipennia be- skrifna Chrysopa minima af hr R. MC LACHLAN i London befun- nits identisk med den förut från södra Ryssland och Samarkand kända Chr. dasyptera MC LACHL. Den 3 nov. 1883 förevisade hr SAHLBERG såsom ny för Finlands fauna den förut blott i två exemplar 1 Schweiz funna Chaetopteryx obscurata MC LACHL., som nu blifvit funnen 1 So- dankylä af hr N. SUNDMAN och 1 Nuortijoki af hr R. ENVALD. Diptera. Bland andra insekter, som lefde parasitiskt i de af bladlusen Schizoneura ulmi TiNN. på blad af Ulmus montana förorsakade deformationerna omnämnde ref. den 4 nov. 1882 äfven den för Finland dittills icke antecknade Leucopsis annulipes ZETT. Orthoptera. Herr SAHLBERG förevisade den 6 oktober 1883 ett exem- plar af Oedipoda migratoria LiNnN., taget i Suonenjoki (62? 40' 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. n. br.) af lyceist LAITINEN samt långvingade exemplar af Pezo- tettix pedestris FQ och Decticus -brachypterus Q, funna i Nilsia socken "af lyceist LEVANDER. Hemiptera. Referenten anmälde den 4 mars 1882 att han nyligen sett ett exemplar från Elberswalde i Tyskland (i Berl. Mus.) af Pa- chycoleus rufescens J. SAHLB., beskrifven från Kuusamo lappmark, samt anförde vidare att han ansåg ZJeratocoris hyperboreus TJ. SAHLB. icke specifikt skild! från Z.0 viridis DOUGL. et ScorT, äf- vensom Berpylus cognatus FIEB. för blott den långvingade formen af B. minor H. S., hvadan antalet af finska Heteroptera: minska- des med två arter. :Derjämte upplystes att den: under namn! af Ischnocoris hemipterus SCHILL. i finska hemipterförteckningar upp- tagna arten: icke vore den rätta under detta inamnubeskina, utan en annan, Z. angustulus Bon. (= intermedius FLORV.). Ref. redogjorde den 4 april 1882 för sina senaste under- sökningar öfver "de europeiska arterna af slägtet Anthocoris och inlemnade en uppsats om dessa till Meddelandena. (Se Medd. SOC EA EL CRenn: XD: TS): Ref. föredrog den 7 oktober 1882 om de skandinaviskt fin- ska arterna af slägtet DNicyphus och framhöll särskildt att den art, som på senare tid införts 1 vår fauna under namniatf Dt pallidus: H. ScH. icke vore den rätta arten af detta namn, utan D. constrictus BotH., hvilken utan skäl förts såsom synonym un- der denna. Dess näringsplanta var Melandrium pratense. Vidare omnämde ref. att den art, han tidigare beskrifvit från Torneå Lappmark såsom Psylla nigrita ZETT., enligt under- sökning af ZETTERSTEDTS typexemplar visat sig vara en från denna skild art, för hvilken namnet Ps. Palméni föreslagits. Ar- ten förekommer enligt Dr Löw (1 Wien) äfven i Sibirien. Hr SAHLBERG förevisade exemplar' af den -från Finland nya Idiocerus adustus H; SCH., funna af hr H. WASASTJERNA på Sa- Zices 1 Helsinge. Ref. företedde den 4 november missbildningar på bladen af Ulmus mantana, förorsakade af Schizoneura ulmt IiNN. och funna i Pargas socken, samt anmärkte att han såsom insekter, hvilka REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 1 Ef fe lifnärde sig af dessa bladlöss, antecknat AÅnthophagus caraboides, Malthodes biguttulus, larver af Halvzia bipunctara (förpuppade d. 18 juli, utkläckta d. 25 och 26 i samma månad), af Anihocoris gallarum ulmi DE GEER (utvecklade d. 14—20 juli), Scaeva Ri- besiz och en för Finland icke förr antecknad liten fluga, Leucopsis annulipes ZETT. (utkläckt d. 17—20 juli). Herr SAHLBERG förevisade den 4 november 1882 en hittills obeskrifven capsid, som han kallat Afractotomus morio och hvilken han funnit sommaren 1881 i granskog i Jaakimvaara socken. (Beskniven, i Meddel af Soc. HF. El Fenn; IX) På 94). Den 6 oktober 1883 företeddes af hr SAHLBERG en nymf af den förut icke i Finland funna reduviiden Pygolampis bidentata GEOFFR., tagen på ett odladt kärr i Karislojo socken. Den 3 nov. 1883 anmäldes och förevisades såsom ny för Finland och Skandinavien Poeciloscytus cognatus FIEB., tagen i Helsinge af hr BJ. WASASTJERNA och förut känd från östra Eu- ropa och norra Asien ända till Amur. Ref. företedde vid samma möte följande nykomlingar till den finska faunan, dem han tagit sistlidne sommar: 7Zropistelhus holosericeus. (Ispois vid Åbo), Prezostethus sphagnicola n. sp. (Par- gas, beskr. i Ent. Tidskr. 1883, Pp. 135) och Zrioza curvatipen- z2s FÖRST. (på Salix 1 Pargas, icke heller funnen i Sverige). Vidare meddelade ref. att den art af slägtet Sa/da (eller rättare Åcanthia), hvilken af finska hemipterologer blifvit kallad marginalis och af THOMSON costalis var en från de äkta margi- nalis FALL. och cosfalis SAHLB. väl skild art, stående nära den förra, men afvikande genom enfärgadt gula ben, gråhvit och kor- tare pubescens samt något olika teckning. För den finska arten föreslogs namnet /fennica. ff — KK TILLKÄNNAGIFVANDEN. De franska résuméerna af artiklarna 1 detta häfte skola med- delas 1 nästföljande häfte, och komma hädanefter dylika résu- méer att lemnas endast halfårsvis. Redaktionen. De ledamöter af den Entomologiska Föreningen, hvilka icke erlagt årsafgiften för löpande eller möjligen äfven föregående år, torde vänligast tillåta att förfallna årsafgifter uppbäras genom postförskott, hvilket sätt för uppbörden är för ledamoten något billigare än insändandet af årsafgiften under rekommendation och efter regeln äfven beqvämast. VWVördsammast Kassaför valtaren. ed FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS HEMIPTERA HETEROPTERA AF O. M. REUTER. (Eorts.. fr. 'ärgs 3, pags 172) Fam. VII. PHYMATIDAE.' Kropp tämligen stor, undertill vinkligt konvex, ofvantill kon- kav, med hårdt chitinskelett; pronoti och abdomens kanter skif- likt uppböjda. Hufvud smalt och tämligen långt, med transver- sel midtelfåra, i spetsen tvåklufvet; rostralskifvor stora. Oceller finnas. Ögon runda, i midten af hufvudets sidor. Rostrum kort, starkt, uppnående framhöfterna. Antenner fyra-ledade med änd- leden bildande en aflång klubba, som kan döljas i en grop un- der pronoti utvidgade sidokant. Pronotum fåradt i midten och med en köl på ömse sidor om fåran. FElytra mycket smalare än abdomen, clavus kort, membranen vid basen med fyra till fem hufvudnerver, af hvilka åtminstone de inre bilda celler; från dessa och äfven från de yttre nerverna utgå mot spetsen talrika paral- lela nerver. Framben korta och ytterst starka, deras lår mycket tjocka och tibierna, som kunna fällkniflikt slås tillbaka mot främre delen af lårens undre rand böjda; alla tarser två-ledade. Ab- domen bestående af sex segment. — Lefva af rof. Ett enda skandinaviskt slägte: ' Då ingen art från vårt område ännu var känd, när öfversigten af fa- miljerna trycktes, finnes denna familj icke der upptagen. Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 4 (1884). 12 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. PHYMATA TATR: 1. Ph. crassipes FaABR.: Kastanjebrun, ofvantill mer eller mindre mörk, undertill jämte antenner och ben lergul; pronoti bakhörn tvärhuggna och bildande två hörn, af hvilka det bakre är spetsigare, dorsalkölarna utan taggar; connexivum upprest, mycket bredt, isynnerhet öfver fjärde segmentet, dess yttre rand mycket fint crenulerad, hörnen trubbiga, icke framskjutande, de tre första segmentens yttre kant hvit, svartpunkterad; lår och ti- bier lätt småknottriga; membran brun. 8 mm. 1. Denna högst intressanta art har sommaren 1884 blifvit fun- nen af J. SAHLBERG i Finlands ostligaste del vid Svir och i I Salmis socken. Fam. IX. REDUVIIDAE. Kropp vanligen tämligen stor, mer eller mindre aflång, stun- dom trådformig, med oftast fast chitinskelett. Hufvud horison- telt, mer eller mindre förlängdt mellan antennerna och bakom ögonen oftast halsformigt hopdraget. Oceller finnas oftast, ligga bakom ögonen. Rostrum helt och hållet bågböjdt och derige- nom stående från hufvudet, oftast kort och starkt. Antenner bestående af fyra leder eller derjämte några små mellanleder, tråd- eller piskformiga, ofta knäböjda. Pronotum framtill af- smalnande med två mer eller mindre tydliga tvärfåror. Hemi- elytra sammansatta af corium, clavus och mernbran med två eller tre basalceller eller med fria nerver, mer eller mindre regelbun- det förenade till två eller tre längsceller. Ben starka, framben vanligen rofben med tjockare lår. Klor utan klodynor. — Lefva uteslutande af rof. Öfversigt af underfamiljerna: I (2). Framhöfter mycket långa, cylindriska, åtminstone fyra gånger så långa som tjocka, skjutande ut öfver hufvudets spets och insänkta i prosterni framrand. Oceller saknas. Antenner och bakre ben mycket fina och långa, de förra knäböjda. Framben korta, rofben, med tibier kortare än låren. Framtarser tvåledade med två klor. Kropp smal. — Ploeariina. 2 (1). Framhöfter aldrig mer än två eller tre gånger så långa som tjocka, 3 (8) 4 (5). 5 (4)- & (7): 7 (6). 8 (3). REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 175 icke skjutande ut öfver hufvudets spets, insänkta långt från prosterni frambrädd. Rostrum tre-ledadt, kort, starkt. Oceller belägna på en tvärvalk af hjässan. Antenner knäböjda. Arterna ega förmåga att stridulera ge- nom att gnida spetsen af rostrum mot en grop i prosternum. Hemielytra framför den inre cellens inre basaldel försedda med en li- ten fyrkantig cell, som från sitt spetshörn utsänder två nerver, hvilka vid basen beröra hvarandra eller mer och mindre långt sammansmälta ; någon gång förkortade. Klor oftast tandade. — Reduviina. Hemielytra framför membranens inre basaldel utan cell eller med en diskcell, som berör membranens båda celler. Hemielytra utan diskeell. Pronotum hopsnördt i eller före midten. Scutell spetsigt utdragen. Framhöfter på yttre sidan convexa. — Acanthaspidina. Hemielytra med en ganska stor diskceell, berörande hela basen af den yttre och inre basaldelen af den inre membrancellen. MHufvud rakt framsträckt. — Stenopodina. Rostrum längre och finare än hos föregående, fyraledadt, första leden kort, transversel. Oceller icke belägna på någon tvärvalk. Membran med tre eller någon gång fyra långsceller, utsändande talrika nerver mot membranränderna, eller med nerver, oregelbundet förenade till celler. Höfter samstående. — Nabina. Underfam. Ploeariina STÅL. Slägtöfversigt : Pronotum knapt en half gång längre än bred. Scutell med en hvass tagg, en dylik äfven på postscutellum. Hemielytra utbildade med stor mem- bran. Hufvud kort, bakom ögonen rundadt tillsvullet med kort, starkt tillsnörd hals. — Lefva af myggor, hvilka de mycket likna. — PLOEARIA. (EN CK): PEOEARIA ISEOP., FIEB: Artöfversigt : Antenner och lår brun- och hvitringade med de bruna ringarne myc- ket smalare än de hvita. Connexivum enfärgadt gult. Tredje antenn- leden mer än dubbelt så lång som fjärde. Scutell-tagg kort, uppböjd. — P. vagabunda LINN. Antenner och lår med de hvita ringarne mycket smalare än de bruna. Connexivum brunt med gula fläckar. Tredje antennleden knapt dub- belt så lång som fjärde. Scutell-tagg lång, rak, nästan horisontel. — P. culiciformis DE GEER. P1. vagabunda LINnN.: hvitaktigt gul, antenner och ben 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. finhåriga, ofvan fläckig och marmorerad med brunt; bröst och abdomen lerfärgade eller bruna. 6'/,—7 mm. 1. REUT:, |Öfv.:. Vet. , Ak. ,Förh. 1872, On ps O5, 1: FALL, SG Sv. 163, 1 (Gerris). Ploearia erratica F. 'SAHLB., Mon. Geoc. TAO, I. PI YpUosa STEBRE, Tale LIYSt EN Ove) OD. Bland multnade blad, på väggar och plank, trästammar, o. d. På sensommaren isynnerhet på Abies excelsa. Sverige: Skåne—Stockholm; Norge: Christiania, Töien; Finland: Åbo —Uleåborg. — Nymfen har alltid långhåriga antenner och ben, likasom stundom äfven imagon (var. pilosa SIGN.). 2. PI. culiciformis DE GEER: lik föregående, men mindre och kortare, med de bruna teckningarna mycket mer utbredda; corium är nästan helt brunt med de hvita nerverna bildande ett oregelbundet K; membranen i spetsen bredt brun med hvita nerver i det bruna och en glasklar fläck der framför. 4'/,— A+/, mm. 1. REUT., |. C, 06, 2. DE GEER, Mém.. III; 3230 AT, eleseree f. 1—38 (Cimex). Gerris erraticus FaALL., H. Sv. 164, 2. Sällsynt på lokaler, som föreg. Sverige: Skåne, Öland, Östergötland, Upland, Stockholm; Norge: Christiania; Finland: Åbo, Helsingfors. Underfam. Stenopodina STÅL. Slägtöfversigt: Ögon små, sedda från sidan runda. -Hufvud långt, framtill med en hori- sontel tagg mellan antennerna, bakranden med två rakt bakåtrigtade trubbiga taggar, undre sidoränderna bakom ögonen med grenade taggar, framom ögonen med små borstbärande knölar. Rostri första led nående bakom ögonen. An- tenner brutna, fästade nära hufvudspetsen, första leden skjutande långt utanför denna, tjock. Kropp aflång, ofvan platt. — PYGOLAMPIS. PYGOLAMPIS GERM. 1. P. bidentata GozrzE: brun eller gråbrun, opak, buk och ben lergula, två ringar på de främre skenbenen, de bakre lårens spets, basen af de bakersta skenbenen och tarserna bruna; pronotum med två baktill divergerande kölar; första antennleden af hufvudets längd. 12—14 mm. 1. REUTER: FINLANDS OCH. SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. ET7 Emesa denticollis FaAiL., H. Sv., 161, 1. Pygolampis bifur- GNT RU Ban La Ca 04, i I. Sällsynt på hårdvall och i kärr. Sverige: Skåne, Småland, Öland, Vestergötland, Blekinge; Norge: Modum, GRIMSGAARD; Finland: Nyland i Karisloja, J. SAHLBERG. Underfam. Acanthospidina STåL. Slägtöfversigt : Hemielytra utbildade. Oceller hos båda könen. Ögon stora, ofvan och under hufvudet närmade hvarandra, stundom nästan vidrörande hvarandra på hufvudets undre sida. Hals cylindrisk, utstående. Första antennleden öfver- skjutande hufvudspetsen. — OPSICOETUS. OESTIE OEFEEISES TATT 1. O. personatus LINN.: brun, glänsande, finhårig; huf- vudets och pronoti sidor, antenner och ben med långa fina hår; knäna, tibierna mot spetsen och tarserna lergula; membransutu- ren mot spetsen med en hvitaktig strimma, som äfven löper ned längs kanten af yttersta nerven. 16—17 mm. l. ERT ASEA Gt TR JINNGE SES] SV9 Ode uCCImeso)are RAT, ERESVaR A50, 5 (Reduyius). | "Ganska sällsynt i boningsrum. Sverige: Gotland; Stock- holm; Norge: Töien, Brovold, Sindsen. — Larven betäcker sig med damm och stoft. Underfam. Reduviina STåL. Slägtöfversigt : I (2). Mesosterni sidor mot midten af prostethii bakkant försedda med en liten knöl. Pronoti framlob på ömse sidor med två å tre lineära något sneda fåror. Hemielytra ofta förkortade. — CORANUS. 2 (1). Mesosternum utan knöl. Pronoti framlob med en midtelfåra, som dock just före tvärfåran afbrytes och icke når ända fram till denna. — REDUVIUS. CORANUS CURT. 1. C. subapterus DE GEER: svartaktig, gråluden och pu- bescent; en linie vid ögonens inrand och en längs hjässans midt, 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18384. höftpannornas ränder, en långsköl på scutellen och fläckar på connexivum, tibiernas bas och en ring nedom basen samt mer eller mindre tydliga fläckar på låren lergula; tibier mot spetsen, tar- ser och större delen af antennerna lerbruna; honans buk glänsande svart, hanens lergul med svart midtellinie och en rad fläckar på hvarje sida; andra antennleden litet kortare än tredje. g9—11 mm. 1. REUT:;, 1 C; 62, I: FDE. GEER, Mem.? Il 207 em mee f; 107 (Cimex). FAT. EL OSV. 157, 3 (Redudrus), be SpSATTeN MOn: Geoc., 147, 2 MLVabiS). På torra backar. Sverige: Skåne—Upland; Norge: Dovre; Finland: Åland till ryska Karelen, nordligast i Parikkola (612), enl. SAHLBERG. — Vingarne äro sällan fullt utbildade, vanligen mycket kortare än abdomen, med helt liten glänsande membran, REDUVIUS FABR. 1. R. annulatus LINN.: svart; connexivum med röda fläc- kar; breda ringar på de främsta och bakersta låren samt alla skenbenen, utom i själfva basen, röda. 12 mm. 1. IIJAREvuT., LiCl) 60) 1: FALL, HA Sv. 154) 2:00 TING SERERSN 943 (Cimex). F. SAHLB., Mon. Geoc. 148, 1 (Harpactor). Tämligen sällsynt, lefver isynnerhet i hasselskogar. Sve- rige: Skåne, Öland, Småland, Östergötland, Vestergötland, Värm- land; Norge: Christiania; Finland: Åbo-trakten—ryska Kare- len, nordligast i Nurmis (63? 40'). 2. R. iracundus ScoP.: röd och svart, varierande till teck- ningen; rostrum svart med första leden röd; antenner svarta; hufvud ofvan svart med gul tvärlinie mellan ocellerna, undertill rödt; pronotum åtminstone med disken och ränderna af bakre loben röda; scutell svart med själfva spetsen gul; corium rödt, membran svart; connexivum rödt och svart, buken svart eller röd med tre rader svarta fläckar; bröstet mer eller mindre svart; ben röda, knäna, tibiernas spets och tarser samt punkter eller ringar på låren svarta. . 16 -mm.,l: IREUTG, LENO N2: Högst sällsynt. Funnen blott i Skåne vid Håkanryd i Ifve- tofta socken af WALLENGREN. , REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 179 Underfam. Nabina Pur. Slägtöfversigt: 1 (2). Hufvud förlängdt bakom ögonen.! Vingfältet med en lång in i det- samma löpande nerv, s. k. cellhake. — NABIS. 2 (1). Hufvudet alls icke förlängdt bakom de mycket stora, utstående och släta ögonen.! Vingfältet utan cellhake. — STÅLIA. NABIS' LATR.? Artöfversigt : 1 (2). Buken småningom sammanflytande med det uppåt vettande connexi- vum, enfärgad eller i midten mörkare. Lår med bruna ringar. — N. lativentris. 2 (1). Connexivum horisontel, skild från buken genom en djup långsfåra; buken typiskt gul med tre bruna eller svarta längd-streck, af hvilka de på sidorna ofta breda, det mellersta fint eller stundom försvunnet ; sällan är buken helt svart. Lår mer eller mindre brun-punkterade, stundom på tvären streckade. 3 (6). Ryggen gul, i midten med tre longitudinela bruna streck, af hvilka det mellersta starkast begränsadt, mörkare. Kropp mycket aflång, synnerligen hos hanen. Första antennleden af hufvudets längd. Fötter långa med framlåren så långa som hufvud och pronotum tillsamman. Hemielytra oftast starkt förkortade, nästan utan membran, blott dub- belt så långa som scutellen, i spetsen tvärt afhuggna. 4 (5). Connexivum mycket smalt, bildande en helt smal rand vid abdomens sidor. Hufvud åtminstone fyra gånger så långt som hjässan mellan ögonen bred. Abdomen äfven hos honan tämligen parallel. — N. lineatus. 5 (4). Connexivum bred, hinnartad, bildande en genomskinande bord vid abdomens sidor. Hufvud tre gånger så långt som hjässan mellan ögonen bred. Abdomen hos hanen parallel, hos honan äggrund med tämligen starkt afrundade sidor. — N. limbatus. 6 (3). Ryggen af abdomen svart, enfärgad eller med två gula longitudinela streck. 7 (8). Ryggen på midten med två gula longitudinela streck. Connexivum gult. Första antennleden kortare än hufvudet. MHemielytra vanligen förkortade, men nående åtminstone till tredje ryggsegmentets bas och försedda med tydlig membran. — N. flavo-marginatus. 8 (7). Ryggen svart, enfärgad, glatt, connexivum gult, sällan brunfläckigt. 1 Härvid medräknas icke den glatta, glänsande hals, som utgör en del af hufvudets insänkning i thorax och som är afskiljd genom tydlig gräns från det öfriga hufvudet. 2 STtåL har för detta slägte upptagit namnet Coriscus SCHR., men denna benämning kan ej godkännas, då af de två arter, SCHRANCK beskrifver af detta genus, den ena visserligen är en MNabis, men den andra (dertill den först i ordningen beskrifna) en Alydus! (Se fam. Coreidae). 180 9010). 10 (9). 16(15). I: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Första antennleden tydligt kortare än hufvudet. Hemielytra äfven hos de kortvingade ungefär lika långa som abdomen eller blott litet kortare än denna. Två punkter på membransuturen och en på corii yttre nerv svarta. Större, mer långsträckt. Hemielytra alltid längre än abdomen med stor membran, som är lika lång som corium och bredare än detta, försedd med tre diskceller, hvilka utstråla talrika nerver; stundom äro cellerna icke slutna. Vingar längre än abdomen eller hos de kort- vingade, som i öfrigt mycket likna de långvingade, dubbelt så korta. Framlår korta. Buk med tämligen lång och tät grå silkesludd. — N. ferus. Mindre arter. MHemielytra vanligen något förkortade, så långa som eller litet längre eller kortare än abdomen; membranen vanligen kort, icke bredare, stundom smalare än corium, med fem till sju nerver, som sällan förena sig till celler; vingar vanligen starkt förkortade; ytterst sällan äro hemielytra försedda med väl utbildad membran, såsom hos föreg., och vingarne då räeckande utöfver abdomens midt; vanligen saknas vingar nästan fullkomligt. Framlår någorlunda långa, försedda med bruna, ofta otydliga och föga mörkare tvärstrimmor. Buk ytterst kort silkesluden. Färg lergul. Hemielytra mellan de upphöjda nerverna vanligen mer eller mindre brunskuggade, sparsamt brunpunkterade. — N. rugosus, Färg stötande i rödt eller rödgrått. Hemielytra nästan enfärgade, matta, ytterst fint gulhåriga. — N. ericetorum. Framlår korta med tättstående, ofta sinsemellan eller med den svart- bruna öfre randen sammanflytande svartbruna tvärstreck. Första antennleden tämligen lindrigt tilltjocknad från midten och täm- ligen svagt böjd mot basen. Hemielytra hos f. brachyptera icke kor- tare än abdomen, utranden från midten svagt böjd, så att på sin höjd (9) blott connexivum blottas. Connexivum-alltid enfärgadt gult. — N. brevis. Första antennleden kortare, tydligt tjockare i midten och starkare böjd mot basen. Hemielytra hos f. brach. något kortare än abdo- men med utkanten från midten starkt böjd, så att connexivum och till en del ryggens sidor blottas. Connexivum oftast med bruna fläc- kär i incisurerna. — N. boreellus. N. lativentris BoH.: kroppen framtill afsmalnande, bak- till starkt utvidgad, gulbrun eller brungul, med fin askgrå pube- scens; hufvudet undertill, mellan- och bakbrösten, med undantag af fläckar vid höftpannorna, ofta äfven en stor del af frambröstet, sidorna af pronoti framlob, scutellen och abdomens rygg svart- ' aktiga, scutellens sidor gula; connexivum med gul basalfläck på hvarje segment; andra antennleden med svart ring före spetsen; ben gula med bruna ringar och fläckar på låren samt tre bruna REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 181 ringar på främre tibierna, de bakersta vanligen blott med en basalring och spetsen brun; antenner mycket kortare än kroppen, första leden mer än '/, kortare än hufvudet; hemielytra vanligen afkortade, lemnande de tre sista dorsalsegmenten obetäckta, brun- gula, brunmarmorerade. 7'/, mm. 1. BOR,” Net,” Ak. iElandl: 118515) pp. 111:0RBUT3Cl0e3 ÖST: Sällsynt i Sverige: Skåne, Småland, Öland, Blekinge, Öster- götland. Har af misstag angifvits äfven för Finland, men är ännu icke der anträffad. 2. N. lineatus DaHLB.: aflång, smal, blekgul med fin blek pubescens; hufvud, pronotum och scutell med en midtelstrimma samt figurer på pronoti framlob bruna eller svartaktiga; abdomens rygg i midten med tre långsstreck, sidostrecken otydligare, grund- färgen ofta stötande i rödt eller rödbrunt; lår brunpunkterade. 11!'/,—12 mm. 1. DATE: Vet; Ak; Handdator p. 228: Rbuyr.,lvex6oy 2 Sällsynt. Sverige: Gotland, DAHLBOM och BELFRAGE; Fin- land: vid Åbo, Förr. Hittills hos oss funnen endast kortvingad. 3. N. limbatus DauLnB.: mycket lik föregående, isynnerhet hanen, som dock skiljes genom mindre storlek, kortare hufvud och sista antennleden, som är tydligt kortare än den tredje, un- der det deremot hos föregående art fjärde leden är nästan lika lång som den tredje; det breda, hinnartade, hvita eller hos ho- nan stundom karmosinröda connexivum utgör dessutom en god karakter. 7"/.—8”/, mm. 1. PARTeN NI LIC, psk22 pURKVUIT CIO) så Ej sällsynt på skuggiga ställen bland gräs, i lundar o. s. v. Sverige: Skåne—Bohuslän—Ångermanland; Norge: Disen, Valle, Östensö, Kongshavn, Maridal etc.; Finland: Åland —ry- ska Karelen, nordligast i norra Savolax (63? 40'), enl. J. SaAHL- BERG. Långvingade exemplar äro ytterst sällsynta, likna något N. ferus, men äro större, blekare, med längre ben och antenner, scutell gul med ett svart midtelstreck, annorlunda färgad abdo- minalrygg, hemielytra med bred helt blek rand utanför yttre ner- ven af corium, som saknar den svarta punkten bakom sin midt och har en sådan blott i själfva membransuturen. I Pargas har jag tagit en mellanform med hemielytra räckande ända till femte dorsalsegmentet, membranen ungefär så lång som clavus med 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. mycket få nerver, corium och clavus brunskuggade mellan ner- verna, men med bred hvit utkant af corium; vingar föga kortare än hemielytra; abdominalryggen hos detta exemplar är emeller- tid svartaktig, endast basen på sidorna och några fläckar i sjätte segmentets spets bleka. — En gÖ& af l!imbarus fann jag sommaren 1879 i kopulation med en 9 af den emellertid mycket väl skilda favo-marginatus. 4. N. flavo-marginatus ScHoLTtz: grågul med fin blek pu- bescens; hufvud med bred midtelstrimma, pronotum med tre bakåt divergerande långsstrimmor, de på sidorna otydligare, scutell, utom sidorna, samt abdomens rygg svarta eller svartbruna, ryggen i midten med två tättstående gula strimmor; connexivum bred, gul; ben brunpunkterade; honans abdomen betydligt bredare än ha- nens. 8—9 mm. 1. REUT., 1; C. 72,4. JVabis dorsarus DAHLB., M4dC3 Per eege N. nervosus BoH., Öfv. Vet. Akad. Förh. 1852, 77, 35 (forma macropt.). Här och der på skogsängar samt vid stränder. Sverige: Skåne— Bohuslän—AÄngermanland. Norge: Östensö, Horten, Lian, Liabro, Enebak; Finland: Åland—ryska Karelen—Lapp- land (Muonioniska). Den långvingade formen, till hvilken förmed- lande öfvergångar icke saknas, är tämligen sällsynt, har hemie- lytra brunpunkterade mellan nerverna, men sakna på corii yttre nerv och membransuturen de för /erus-gruppen karakteristiska tre svarta punkterna. 5. N. ferus LInn.: gulgrå eller grågul, en midtelstrimma öfver hufvud och pronotum samt figurer på pronoti framlob bruna; bakloben har på ömse sidor om midtelstrimman tre mer eller mindre tydliga svagare brunaktiga strimmor; scutell svart med sidocallositeterna gula; lår brunpunkterade; abdomens rygg glän- sande svart; connexivum enfärgadt gult; framlår korta. 7—38 mm. 1. FsSAHLB: Mon: :Geor.; 1474; 1 1((partim). orREvTS I KCNYSS 5. FALLÉN, H./ Sv. 133, 9 (Mäiris). ; LINN., Fi Sv. 962, (Cimex): Allmän öfver hela området, upp till 66? n. br. Varierar i hög grad, än mer rent gul, än starkare gråaktig; stundom äro hemielytra nästan utan punkter, stundom, särdeles hos de grå in- dividerna, som förekomma mest på åkrar om hösten, tätt be- strödda med bruna punkter mellan nerverna (var. punctiatus COSTA); EEE TV REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 183 "hos de gulaktiga exemplaren är membranen någon gång enfär- gadt opalhvit, dess nerver icke grå, såsom normalt. 6. N. rugosus LINnn.: liknar så mycket föregående, att den kunde hållas för en kortvingad form af denna; men afviker emel- lertid genom tydligt större och starkare utstående ögon, längre antenner och framlår samt mer utvidgad abdomen hos honan; också hanens kopulationstänger äro högre med upprätt hals, djup urbugtning i bakranden och tämligen långt utdragen näbblik spets. 2 nmm: I. INET, ls CA OS LING E3 SVi- 016 ((Cimex)., NAD MäMtkutekars DABLBIr lic pIo2242a Nic ferusydarybBiTALL., Hl Sv. 133, 1911 (Veris:): Här och der, isynnerhet i lundar: Sverige: Skåne-—Stock- holm; Norge: Töien, Hovind, Sköien, Maridal, Östensö, Sand- vik, Dröbak; Finland: Åland—ryska Karelen, nordligast i La- doga Karelen (61? 40'), enl. J. SAHLBERG. Ett exemplar från Par- gas (Q) har hemielytra helt litet längre än abdomen, membranen bredare än corium med två till tre celler och korta, enkla rand- nerver, samt vingarne nående till basen af sjätte dorsalsegmentet. 7. N. ericetorum SCHoLtTz: mycket lik föregående, men afviker genom den rödaktiga kulören, de enfärgade, mellan ner- verna aldrig brunskuggade eller brunpunkterade hemielytra och genom honans smalare abdomen; hanens kopulationshakar hafva lutande skaft och mycket ytligare urbugtning i sin bakre rand än hos föregående, deras spets är helt kort. 6'/,—6'/, mm. 1. RU Le CO Je Här och der, men uteslutande på ljunghedar; Sverige: Skåne, Gotland, Småland, Stockholm; Finland: Åland—ryska Karelen, nordligast vid Dvorets (62? 20') enl. J. SAHLBERG. 3. N. brevis SCHOoLTtz: lik rugosus, men mindre, mer stö- tande i grått, hemielytra vanligen starkare brunpunkterade mellan de oftast brunkantade nerverna, honans abdomen något smalare, framlåren tydligt kortare med tätare bruna tvärstrimmor och of- tast en brun eller brunsvart längsstrimma på åtminstone yttre öfresidan af låret; hanens kopulationstänger likna mycket dem hos föregående; bukens svarta sidostrimmor äro vanligen bredare än hos föregående arter, någon gång är buken hos hanen nä- stan helt svart med endast spår af gula strimmor. 5'/,—-6 mm. 1. 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. MNabis ferus F.. SAHLB., Mon. Geos. 147, 1: (partim): NM MUO7 MINBUT., 1 .Ch 70; NOS Ej sällsynt i synnerhet på svedjebackar och på fuktiga än- gar. Sverige: Ångermanland, StåL; Finland: Åland—ryska Karelen, nordligast vid 63”, enl. J. SAHLBERG. Jag har i Pargas socken funnit långvingade exemplar af denna art, hvilkas hemie-- lytra och vingar äro längre än abdomen, membranen bredare än corium, men med färre nerver än hos /ferus och dessa bildande icke heller några slutna celler, ehuru de äro mer eller mindre grenade. 9. N. boreellus n. sp.: mycket lik föregående, men skild: genom något kortare antenner, isynnerhet genom den tydligt kor- tare, i midten tjockare och mot basen starkare böjda första 1e- den, samt genom i utkanten starkare böjdt corium hos den kort- vingade formen. Hemielytra brunpunkterade med starkare pube- scens än hos föregående. Connexivum hos väl färgade exemplar brunfläckigt. Ben såsom hos föregående. 6 mm. 1. Finland: Pudasjärvi socken på gränsen till Lappmarken, ENVALD. STÅLIA REUr. 1. St. boops SCcHIÖDTE: glänsande gul, gråluden, en bred strimma på hufvudet, tre strimmor på pronotum, som baktill för- längas öfver hela abdomens rygg, sjätte ryggsegmentet och geni- talsegmenten, hufvudet undertill, bröstet och buken, större delen: af låren och själfva spetsen af tibier och tarser svarta; fläckar vid höftpann-ränderna och tre fläckstrimmor på buken gula; he- mielytra så långa som abdomen med alla suturer brunskuggade- och corium med en strimma inom utranden och en annan längre inåt brun, oftare likväl förkortade, nående till basen af fjärde abdominalsegmentet; första antennleden mer än dubbelt kortare: än hufvudet. 6—7 mm. 1. REUTSELMENHIS,SI: Inom området funnen blott i Finland: södra Karelen (Ny- kyrka, Pyhäjärvi), J. SAHLBERG; Helsingfors, J.. SAHLBERG. och: författaren. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 185 Fam. X. ACANTHIIDAE SrtåL. (= Saldidae i familje-öfversigten.!) Kropp vanligen liten, äggrund. Hufvud bakom ögonen kort halsformigt hopsnördt. Ögon mycket stora och utstående. Ocel- ler starkt närmade hvarandra, liggande mellan ögonen. Rostrum treledadt, vid basen stående från hufvudet. Antenner trådformiga, fyrledade, stundom tjockare mot spetsen. Pronotum framtill med en stor transversell uppsvällning eller buckla, försedd med en grop i midten, sidorna mer eller mindre bredt kantade. Hemielytra bestå (Forts.) Qt IAKTTAGELSER ÖFVER NÅGRA INSEKTERS LEFNADSFÖRHÅLLANDEN AF C. G. ANDERSSON. 1. Nematus ribesil SCHRANK Stickelbärssågaren. I medlet af juni år 1860 anstälde denna insekts larver en stor förödelse på krusbärsbuskarna i trädgårdarne i och omkring staden Säter. Buskar, som ena dagen voro fulla med gröna och friska blad, voro andra dagen af hundratals larver alldeles af- löfvade, så att endast de gröfre bladnerverna funnos qvar på de nakna qvistarne. Den ena busken efter den andra undergick samma öde. De qvarsittande kartiga bären borttorkade sedan småningom. Jag tog ett större antal larver och inlade i obser- vationsglas, till ett par tums djup fylda med lös trädgårdsjord, och födde dem med friska krusbärsblad. Efter sista hudömsnin- ! Benämningen för denna familj måste ändras, sedan vi numera utredt att det slägte, som vanligen kallas Sa!da, egentligen bör heta Acanthia. TLi- kaså måste den af oss i denna afhandling under namn af Acanrthiidae upptagna familj bära namnet Cimicidae, Slägtet Cimex bland Pentatomidae måste kallas Picromerus AM. et SEBV. 186 ' ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. gen nedkröpo de i jorden och förvandlade sig till puppor. Dessa omgåfvos af en fast, svartbrun hölsa eller kokong, utanpå med fastklibbad mull och innantill slät och silkesglänsande. Efter 18: dagars förlopp framkommo steklarne. Enligt de gjorda anteck- ningarna hade åtgått: Från äggens utkläckning till första hudömsningen 8 dagar derefter » sista d:0o TONI > >» puppförvandlingen SE » fullbildad insekt TOM eller tillsammans omkring 6 veckor. Sedan dess har den flere gånger uppträdt här i orten, och senast denna sommar, dock ej till den myckenhet, som ofvan är nämdt. 2. Gorytes mystaceus L.' Sommaren 1869 var jag en längre tid sysselsatt med fält- mätningsarbete i Storviks by i Ofvansjö socken i Gestrikland, hvarunder jag ofta hade tillfälle att iakttaga denna insekt, som i mängd uppehöll sig i solbelysta, grusblandade lerjordsbackar, blottade på vegetation. I den tämligen hårda och torra marken gräfde stekelhonorna hvar för sig flere lodräta, cylindriska hål af 30 till 40 millim. djup och 6 mm. genomskärning. I botten af hvarje sådant hål nedlades i juli ett litet ägg. När detta af solvärmen blifvit utkläckt, fångade och ditbar honan till föda åt larven små lefvande fjärilslarver, hvarmed hon upp till öppningen fullproppade hålet. Ända till 30 st. larver räknades i somliga hål. Då likväl de öfverst liggande af hoppackningen och sol- värmen snart skulle dö och hoptorkas, så förekom hon detta ge- nom att öfver hålöppningen bygga ett äfvenledes cylindriskt skjul eller rör af lera, cirka 30 mm. långt, och så krökt att dess öppning utmynnade på sidan eller sålunda, att rörets öfra del låg horizontelt. Larven uppåt snart den ditburna födan, växte hastigt till 12 mm. längd och 3 mm. tjocklek. Den var nu till färgen gul, fett glänsande och så genomskinlig att de inre orga- nerna syntes genom huden. När allt var förtärdt, nedkröp han ! Namnet meddeladt af Prof. BoHEMAN som erhållit flera ex. af nedan- nämda insekt. - ANDERSSON: INSEKTFRS LEFNADSFÖRHÅLLANDEN. 187 till hålets botten, spann en tunn silkesväfnad omkring väggarne och tillslöt hålet med ett kupigt tak. Härinom förvandlades han till puppa och framkom i medlet af augusti såsom fullt utbildad insekt. 3. Cidaria dilutata Hörn. Då jag i slutet af juli år 1832 gjorde en vandring genom Idre fjällmarker i Dalarne uppemot norska gränsen, fästades min uppmärksamhet derpå, att alla björkarne på sydvestra sluttningen af Långfjället voro aflöfvade, så att de i stället för den vanliga grönskan sågo alldeles svarta ut af den å qvistarne hängande för dessa trakter egendomliga skägglafven. Att insektlarver i stor myckenhet varit orsaken till denna förödelse syntes lätt på de qvarsittande delarne af bladens midtelnerv. Jag kunde då icke få reda på något enda exemplar af detta skadedjur, ty de hade allesammans lemnat träden och undergingo nu sin förvand- ling. Men i år i början af juli hade jag åter mina arbeten i samma trakt, och som fjällbjörkarne nu företedde samma utse- ende, sökte jag efter larven och lyckades slutligen få fatt i några exemplar. Det befans då vara en Gveomelterlarv: till färgen ofvan gulgrön med en otydlig mörkare ryggrand; på sidorna i hvarje segment en nära osynlig hvit punkt; andhålen små och bruna. En ljus, nästän hvit kant skiljde den öfre sidan från den undre, som är ljust blågrön. Bröstfötter 3 par; analfötter 2 par. Huf- vudet till färgen likt undersidan. Längd 21 mm.; tjocklek 2'/, mm. Mera kunde ej då utrönas än att larven redan i juni, så snart bladen utspruckit, börjat sin verksamhet, och att äggen va- rit lagda redan i slutet af föregående sommar på de nybildade bladknopparne. Sista dagarne i augusti kom jag till en annan trakt af Idre fjällmarker, till en Säter kallad Morvallen, belägen tätt vid foten af Morfjället invid Härjedalsgränsen. Äfven öfver allt här omkring hade björkarne samma förhärjade utseende, men de kringsvärmades i solskenet af tusentals gråhvita fjärilar af någon Geometra, hvilka ej gerna kunde vara några andra än just imago till förut beskrifne larv. Då solen skymdes af moln, hvi- lade de sig på de nybildade knopparne. Uppskrämda kastade de sig med en hastig, fladdrande flygt ned på marken och gömde 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. sig bland gräs, kråkris och ljung. Jag fångade flere stycken, bland hvilka största delen bestod af honor, hvaraf flere ännu icke lagt de fullbildade äggen. Dessa äro aflånga, glänsande, ljust blågröna, något öfver en half millimeter långa. Hvarje hona lägger ett antal af 100—130 ägg. Då denna fjäril är talrik, spå fjällbyggarne mycket regn, hvilket också detta år fallit rikligt. 4. Aulax hieracii L.? I slutet af september detta år fann jag i en grusbacke vid Idre alla der växande stånd af MHzieracium umbellatum strax ne- danför blomkorgarne uppsvälda af en eller flere gallknölar, som vid undersökning befunnos innesluta flere små lifliga hvita larver. Jag medtog till mitt hem några stycken för att få utrönt hvilken art, som uteslutande höll sig till denna växt, ty andra på samma ställe växande Hieracier voro icke af gallsteklarne angripna. Mellan den 8:de och 18:de oktober förvandlades larverna till puppor och efter 3 veckors förlopp framkommo dagligen några af de små steklarne, till ett antal af öfver 100 st. I en del knölar synas larverna vilja öfvervintra till nästa år. ock DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM SAMMANKOMST DEN .1i OKT. 1884. Sammankomsten hölls på vanligt ställe å hotell Fenix. Enär ordföranden af sjukdom var förhindrad att närvara, fördes ordet amnlektor KK; FE. THEDENIVS. Till ledamöter i föreningen invaldes: GIDEON EDLUND, Medico-filosofie Kandidat. CARL FRITIOF SIXTUS NORDEN, Jägmästare. Ljung, Vestergötland. FRITHIOF SEGERDAHL, Jägmästare. Alfvesta. : ANDERS KOPP, Jägmästare. VWVenersborg. AXEL WACHTMEISTER, Grefve, Jägmästare. Venersborg. Ordföranden anmälde, att föreningen genom döden förlorat sin förste hedersledamot, den svenska entomologiens nestor, f. d. Statsrådet O. I. FÅHRAEUS och hänvisade för öfrigt till den min- nesteckning, som fanns intagen i det nu utdelade tredje häftet af tidskriften. Hr W. MeEves redogjorde för sin fjärilfångst på Dalarö un- der senaste sommar. Under första delen af sommaren hade fång- sten medelst äpplebitar varit medelmåttig, men under juli och augusti erhölls så godt som intet, ehuru försök gjordes nästan dagligen. Skillnaden från fjolåret var således mycket stor. Bland sällsyntare arter och former omnämdes och förevisades: Emydia eribrum, Pygera anastomosis, Åcronycta menvanthidis vax., Panthea coenobita (äfven ett ex. från Vermland), Agrotis Gruneri, Agr. candelarum, Agr. speciosa var. arctica, Abraxas marginata aberr.; Caradrina petrea; Sesia apiformis AZ, 9. En dödad 9 af Spi- losoma mendica lade ägg, som sedan kläcktes. Härom yttrade sig Hrr THEDENIUS, LUNDIN, HOFGREN och HOLMGREN, som fram- höll att Sesiza apiformis anträffas jämte getingar på stammar, der saft utsipprar, och derför eger sin egendomliga färg och utse- ende. Hr Meves hade ej iakttagit några getingar i dess sällskap. Entomol, Tidskr. Årg. 5, H. 4 (1884). 13 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Hr MEVES förevisade vidare en fullständig samling af Eng- lands Fupithecia-former. Hr HOLMGREN förevisade en lefvande puppa af AÅcherontia Atropos samt en vacker samling uppblåsta larver, preparerade af hans son Stud. E. HOLMGREN. Larverna voro alla från Vermdön. Bland sällsyntare märktes: Stauropus fagi, Pygara anachoreta, Åcronycta alni, Semyra albo-venosa, Halias bicolorana. Bland pa- rasiter ur dessa framhöllos: Zrogus exaltatorius uv Sphinx ligustri, Ichneumon fortipes ur Phalera bucephala samt OÖryptus monticola och Paniscus cephalotus ur Harpyvia vinula. Denna senares lef- nadssätt bestyrker THOMSONS åsigt, att slägtet Paniscus bör föras till Tryphoniderna. Hr LAMPA visade den verkliga Fupithecia tenuiata H. SCH. samt Xanthia fulvago kläckta ur larver, som lefvat i pilhängen. Hr AURIVILLIUS meddelade, att han i norra Småland under barken af €n tallstubbe, som beboddes af Lasius niger, anträffat ej mindre än 6 puppor af Lycena Argus L. Pupporna lågo i de af myrorna förfärdigade och besökta håligheterna och hade ovan- ligt tunna och genomskinliga skal. Då svårligen kunde antagas, att dessa puppor af en tillfällighet befunno sig i myrkolonien, vore det sannolikt, att detta stode i samband med en redan hos några Lycenid-larver iakttagen afsöndring af en sötaktig vätska. MISKIN hade nämligen i Australien iakttagit, att larven till Ogyris Genoveva, en stor australisk Lyce&nid, ständigt uppvaktades af myror på samma sätt, som bladlössen hos oss. Samma iaktta- gelse hade äfven gjorts i Norra Amerika. Sannolikt vore alltså att myrorna till gengäld för denna honungsvätska gåfvo larverna till Lycena Argus L. fritt husrum under puppstadiet, då de bäst behöfde skyddas. Hr GUINCHARD redogjorde för det sätt, hvarpå en Q af Bombus terrestris beredt sig vinterboning i jorden och huru hon tillstängt ingången genom ett nästan cementhårdt lock. Hr WERMELIN förevisade ett exemplar af Pericallia syringaria från Lidingön vid Stockholm; det nordligaste ställe der denna art hittills blifvit funnen i Sverige. Christopher Aurivillius. Fen NEKROLOG. SE Anders Fredrik Regnell. Det är icke länge sedan, som den Entomologiska Föreningen i Stockholm hade att anmäla den smärtsamma förlusten af dess främste Hedersledamot, Hr Statsrådet m. m. O. I. FÅHRAUS. Någon tid efteråt ingick den sorgliga underrättelsen, att Förenin- gens återstående Hedersledamot D:r ANDERS FREDRIK REGNELL aflidit i Caldas, i Brasilien, den 12 sistlidne september i en ålder af 77 och ett fjärdedels år. Den Entomologiska Föreningen vördar denne man såsom en af sina frikostiga gynnare och väl- görare, och den föreningen tillhöriga »Regnellska fonden» skall för en sen efterverld vittna om huru denne naturvetenskapernas ädle vän sträckte sin omhuldande hand äfven till Entomologien i norden. Själf var han visserligen icke entomolog i detta ords vanliga betydelse — han var öfvervägande botanist och läkare — men hans för naturens företeelser öppna öga såg klart, hvilken betydelse entomologien har i vetenskapernas samfund och dess oerhördt stora vigt för menniskans ekonomi. Häraf kan förkla- ras, att han med en donation af 2,000 kronor ihågkom den En- tomologiska Föreningen i Stockholm för att främja dess sträf- vanden. Hans mecéXnatskap omfattade för öfrigt på det mest storartade sätt de medicinska, botaniska och zoologiska institutio- nerna i Upsala och Stockholm. Summan af hvad han med varm hand skänkt Kgl. Vetenskapsakademien, Karolinska Institutet, Barnsjukhuset å Kungsholmen, Svenska läkaresällskapet och Me- dicinska Föreningen 1i Stockholm, samt sist men icke minst till Universitetet i Upsala, — som dessutom är universalarfvinge till qvarlåtenskapen — summan af alla dessa donationer uppgår till mer än 800,000 kronor. Och dessa stora summor har en armo- 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. dets son kunnat spara ihop, endast och allenast för att dermed understödja utvecklingen af sitt aldrig förgätna fäderneslands na- turvetenskap. Ett kort meddelande af de yttre dragen af den ovanlige mannens lif må vara på sin plats äfven i Entomologisk Tidskrift: Han föddes 1 Stockholm den 7 juni 1807 af fattiga föräl- drar, och då han tidigt förlorade sin moder, blef han fosterbarn i ett torftigt hem. Fadren, hvars namn var RINGNELL, blef se- dermera »traktör» i Upsala, kom derigenom i en bättre ekono- misk ställning, gifte om sig och tog då hem till sig ANDERS FREDRIK, som genom ett missförstånd vid inskrifningen i skolan fick sitt namn ändradt till REGNELL, hvilket fick så förblifva. Med okufvelig flit genomgick han skolan och aflade de akade- miska examina med den framgång, att han hade första heders- rummet vid medicine doktors promotionen 1837. Under studie- tiden hade han gjort en botanisk resa i Norge, varit prosektor under ANDERS RETZIUS vid Karolinska Institutet, haft förordnande som koleraläkare i olika delar af landet, varit underläkare vid Garnisonsjukhuset och underkirurg vid Serafimerlazarettet, samt efter promotionen uppbördsläkare å korvetten Jarramas under en längre expedition. Hans ifriga arbete med de medicinska stu- dierna, på samma gång som han skötte med varmaste pligttro- genhet de honom gifna uppdragen, nedbröt emellertid hans helsa, så att han beslöt på hösten 1840 att begifva sig till Brasilien, för att i det helsosamma klimat, som utmärker detta lands inre högländta trakter, söka öfvervinna en svår bröstsjukdom förenad med blodhosta; Han bosatte sig i Caldas, en badort med varma källor i provinsen Minas Geraés, och han vann sitt mål så till vida, att hans helsa väl allt framgent var ömtålig, men dock blef så seg, att han kunde hålla ut under ett långt lif med en storartad verksamhet i den lidande mensklighetens tjänst och med ett rastlöst sammanhopande af de herrliga under, som Syd- amerikas tropiska växtverld erbjöd. Det var härunder — genom inkomsterna af sin praktik och af inköp af grufvor — som han samlade de stora summor, hvilka nu för kommande slägter skola bära vittne om den ädle mannens stora kärlek till naturalhistorien. O. Th. Sandahl. Jo: BIDRAG TILL DÖDSKALLEFJÄRILENS (ACHE- RONTIA ATROBOS)-EEENADSHMISTORIA AF H. v. POST. Att Dödskallefjärilen är en sällsynthet inom vissa delar af landet torde nog vara bekant; den är tagen blott på få ställen och under de många år jag tillbringat i mellersta delarne af lan- det har det ej lyckats mig få se hvarken fjärilen eller larven. Under de femton år jag vistats å Ultuna och der bland annat haft skyldighet aktgifva på skadedjurens uppträdande har först detta år larven till denna aftonfjäril anträffats; denna gång i täm- lig mängd, näml. sex exemplar, och under omständigheter som förtjäna blifva antecknade och meddelade. Af de tvenne på Försöksfältet vid Ultuna sysselsatte arbe- tarne märktes en af dagarne 23—25 juli detta år en ovanligt stor, brun och dem obekant fjäril, som hade sväfvat fram öfver fältet och hvilken de för min räkning bemödade sig att fånga; detta lyckades dock icke. Då jag emellertid något enda år sett exemplar. af Limenitis Populi — som här är sällsynt, — förmo- dade jag, att den sedda fjärilen kunnat vara denna, hvarför före- teelsen, med ett stort frågetecken, antecknades i dagboken. Sedermera, den 12 september, anträffade samme arbetare på ett af potatislanden en mycket stor larv, som der afbetade bladen. Den lemnades mig och befans vara larven till Dödskallefjärilen. Dagen derpå träffades ännu en, och några dagar senare en tredje. Den förste af larverne inlades i en glasburk och fodrades med potatisblad. Den 15 sept. upphörde den äta, vandrade orolig omkring i burken och nedborrade sig slutligen i sanden, som 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. nedlagts i bottnen af burken. Omkring den 18—19 sept. hade den ombytt hud och var blifven puppa. Den 17 sept. vid upptagning af potatis på fältet anträffades vid uppgräfningen af stånden många meter från de första stån- den ytterligare tvenne larver, hvilka nedborrat sig omkring 3 tum djupt i marken; dessa intagna i rum öfvergingo efter ett par dagar till puppor. Ännu senare, de första dagarne af oktober, träffades slutligen en larv kringkrypande på en sandgång, men långt från Försöksfältet och derför förmodligen icke härledande sig derifrån. Med all sannolikhet kan man nu antaga, att den i det före- gående omnämda, på Försöksfältet sedda fjärilen varit moder- djuret till dessa larver. Då icke fjärilen blifvit sedd under flere dagar, så måste besöket varit helt kort. Från denna tid skulle sålunda utvecklingen försiggått från ägg till larv och puppa. Möjligen, i fall besöket för äggläggning skett på flere andra ställen och puppor eller larver bättre der lyckats öfvervintra, torde man nästa år få tillfälle erfara den förnyade företeelsen af om- kringflygande fullt utbildade fjärilar. Någon egentligen nämnvärd skada kan ej larven här hafva ansetts orsaka. Hvar och en syntes här hafva afätit bladen på 2 å 3 närstående stånd. Vid den tid larverne här svårast af- betade bladen, voro stamknölarne redan fullständigt utbildade och bladen derför växtplantan till ringa gagn. Under hvarje de senaste dagarne, då larven hölls i fångenskap, kunde den uppäta tvänne stora blad på dygnet, så att blott det kala skaftet qvar- blef och till och med detta afåts vid brist på finare blad. Kunde deremot larven inträffa tidigare på sommaren, hvilket efter dessa iakttagelser icke torde ske, skulle den deremot kunna orsaka betydligare skada. Ultuna i oktober 1284. SPECIES .CAPSIDARUM QUAS LEGIT EXPEDITIO DANICA GALATEAE DESCRIPSIT O. M. REUTER:.! Lygus (HaAHN) REUT. Gen. "Gimic: Hur. Pp. 15. L. bengalicus n. sp.: Virescens, subtiliter pallido-pubecens, capite, antennis, apicibus femorum, tibiis tarsisque magis minusve in sangvineo-brunneum vergentibus; apice clypei piceo; antennis saltem a tertia basali parte articuli secundi apicem versus fuscis, saepe maris etiam articulo secundo toto fusco; pronoto piceo, macula magna antica rotundata virescenti-livida (>) vel sordide virescente, plagis duabus intramarginalibus latis interdum postice valde dilatatis. et ante limbum basalem confluentibus, his signa- turis autem interdum obsoletis (2); -hemielytris macula ad angu- lum interiorem apicalem corii fusca, membrana leviter fumata, areolis immaculatis vel apice areolae majoris dilute infuscato, stria hyalina ad apicem cunei (SF) vel maculis duabus hyaline- scentibus ante medium limbi externi (9); tarsis apice nigro-fuscis; capite basi pronoti duplo angustiore, vertice maris lateribus for- tius medio tenuius carinato-marginato, utrinque ante marginem transversim impresso, feminae toto omnium tenuissime marginato, margine verticis postico oculo aeque lato (5) vel hoc saltem -dimidio latiore (QQ); oculis in genas longe extensis; rostro coxas ! Specimina typica in Museo Universitatis Havniensis asservantur. 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. posticas attingente; antennis articulo secundo maris crassiusculo margini basali pronoti longitudine aequali vel hoc paullulum fere longiore, feminae hoc margine paullo breviore, ultimis simul sum- tis secundo brevioribus; pronoto basi quam apice paullo magis quam duplo latiore, aequaliter sat dense punctato, callis parvis medio late distantibus; scutello levius transversim strigoso; hemie- lytris sat dense punctatis; tibiis tenuiter concoloriter spinulosis, anticis submuticis; terebra feminae medium ventris longe supe- ränte. KongsrGLD fen Öv mm. Patria: Bengiuliar svg g, 4 OM: L. obtusus n. sp.: Livido-virescens, sub-glaber, subtilissime punctulatus, oculis fuscis, clypeo, loris, vitta pleurarum prothora- cis, strictura apicali limboque basali pronoti medio, vitta media scutelli, clavo suturis omnibus (interioribus latius), corii macula apicali, margine apicali cunei (medio interrupte), arcu communi apicali areolarum maculisque duabus limbi externi membranae fuscis, altera paullo pone apicem cunei, altera pone medium po- sita; pedibus virescenti-lividis, innotatis, tibiis nigro-spinulosis, tar- sis articulo ultimo versus apicem late nigro-fusco; capite brevi, verticali, clypeo parum prominente, subverticali, fronte ochraceo- strigosa, vertice (SF) oculo magno laevi latitudine aequali, postice crasse et obtuse marginato; rostro coxas intermedias attingente; antennis articulo secundo margini postico pronoti longitudine sub- aequali, saltem tertia apicali parte nigro; pronoti apice solum paullo et basi solum circiter ”/, angustiore, omnium subtilissime punctulato, callis sat obsoletis; scutello tenuissime transversim strigoso et parcius omnium subtilissime punctulato; hemielytris subtiliter punctatis, cuneo sub-laevi; terebra feminae medium ven- tris longe superante. Long. Q 3”/, mm. Patria: Bengalia; 1 O. Charagochilus Fiez. Eur. vEfem;/ ps 247. Ch. longicornis n. sp.: A Ch. Gyllenhali FaALL., cui mag- nitudine, colore, pubescentia et punctura maxime similis, differt solum antennis longioribus, tenuioribus aliterque coloratis, capite REUTER: SPECIES CAPSIDARUM. 197 infra oculos longius producto, pronoto angustiore, scutello magis rugoso; antennis articulo primo nigro, secundo latitudini posticae pronoti longitudine -subaeqvali (9) vel hac 'paullo longiore (5), testacea, fere ”/. apicalibus nigro, tertio et quarto nigris, illo ipsa basi flavente, secundo duplo et quarto '/, breviore; pronoto basi longitudine parum vel paullulum latiore. Long. & 3”/., SN mm. Patria: insulae Nicobares, Terréssa;' 3 spp. Camptobrochis Fries. Eur. Hem. p. 248. C. parvulus ReuTt., Berl. Entom. Zeitschr. XXV (1881), p. 158, 9; varietas.: piceo-nigra, nitidula, solum capite stricturaque apicali pronoti obscurius rufo-testaceis, antennis pedibusque pal- lide flaventibus, apice articuli antennarum tertii quartoque toto MSHSARHLONS. 6. 25/5 P2 mm. Patria: insula Madeira, S:ta Anna; I &, I Q. Halticus Free. Eur. FHern:.p: :28L. H. minutus n. sp.: Niger, superne subtiliter cinereo-pube- scens, antennis articulo primo, secundo, dimidio basali tertii ip- saque basi quarti, apicibus femorum, tibis tarsisque pallide fla- vis, ipso apice tarsorum ungviculisque nigris; articulo secundo antennarum margini laterali corii longitudine aequali, apice inter- dum obscuriore, fuscescente, tertio secundo fere '/, et quarto '/, breviore, tertio et quarto, basi excepta, fuscis; pronoto obsolete vel obsoletissime transversim subtiliter strigoso; corio margine la- terali fortiter rotundato, cuneo brevi, fractura profunda, mem- brana fusca. Long. Q 1i!/,—1"/, mm. Patria: insula/ Singapore, Vosung; 3 QQ. Sthenaridea nov. gen. Generi Heterocordylus FiEB. affinis, sed primo aspectu gen. Sthenarus FiEB., REUT. (divisionis Plagiognatharia) valde similis; 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ab illo struetura capitis apicem versus sensim fortius declivis an- tennarumque nec non coxis anticis longioribus divergens, ab hoc areola alarum hamo destituta aroliisque ungviculorum magnis, li- beris, apice conniventibus longe separanda; corpus ovatum, niti- dulum, pilis squamiformibus metallicis hic illic adspersis; capite pronoto '/, angustiore, nutante, a basi verticis ad apicem clypei sensim in arcum declivi, vertice margine postico arcuato-rotun- dato ipsum marginem apicalem pronoti tegente, tenuissime sub- marginato et utrimque ad oculum oblique impresso, clypeo in capite declivi, depresso, basi in linea intermedia oculorum posita a fronte obsoletissime discreta, loris discretis fortiter impressis, angulo faciali acutiusculo, genis humilibus, gula vix distingvenda; oculis magnis, minuscule granulatis, a latere visis oblongis et le- viter subcompressis, etiam feminae in genas longe extensis, pos- tice angulos anticos pronoti sub-tegentibus; rostro versus apicem sensim attenuato, apicem coxarum posticarum subsuperante, arti- culo primo dilatato medium xyphi subattingente; antennis dimi- dio corporis cum hemielytris longioribus, articulo primo apicem clypei haud superante, mox supra apicem oculorum interne in- serto, duobus ultimis simul sumtis secundo sat multo longioribus; pronoto brevi, trapeziformi, lateribus rectis, callis parum discretis, strictura apicali sulcoque transversali destituto, basi tota trun- cata; scutello sat magno, basi detecto; hemielytris: abdomen su- perantibus, cuneo breviusculo, fractura ejus profunda; membrana biareolata, areolis simul sumtis marginibus parallelis; xypho levi- ter concaviusculo, tenuiter marginato;. orificiis metastethii obli- quis, ovalibus; coxis anticis apicem mesosterni subattingentibus, tibiis subtiliter spinulosis, tarsis posticis articulis duobus ultimis longitudine subaequalibus, ungviculis mediocribus, apicem versus fortius curvatis. | Sth. pusilla n. sp.: nigricans vel fusco-nigra vel subsan- gvineo-nigra, sat nitida, subtiliter griseo-pubescens, superne et in- ferne hic illic pilis squamiformibus submaculatim parcius adsper- sis; articulo antennarum secundo, fere quarta parte basali ex- cepta, rostro, apice femorum anticorum, tibiis tarsisque ochraceis, articulo secundo antennarum versus apicem ultimisque fuscis; ti- biis concoloriter spinulosis, anticis punctis duobus fuscescenti- bus, inferiore in medio posito, posterioribus basi subsangvineo- REUTER: SPECIES CAPSIDARUM. 199 piceis, posticis tota longitudine -puncetis minutis obsoletis fusce- scentibus ad basin spinularum, :tarsis articulo ultimo fusco; mem- brana fumata, macula parva ad sapicem cunei aliaque majore ovata versus angulum interiorem basalem hyalinis; margine api- cali mesoplerarum areisque orificiorum metastethii albidis; vertice (0) oculo magis quam duplo latiore; antennis articulo secundo sublineari, margine postico pronoti circiter '/, breviore; pronoto apice basi fere '/, angustiore et longitudine fere duplo latiore. Hong O 2t/, mm. Patria: Bengalia, 2 QQ. Cyrtorrhinus (FiEB.) REUuT. Fem. Gymn.+ Eur: Il, pP-.379: C. lividipennis n. sp.: niger, vertice margine postico ma- culaque utrinque ad :oculos cum hoc comfluente, insertionibus antennarum, ipso apice articuli earum primi, rostro, pronoto cal- lis magnis, vitta media postica maculaque marginis basalis utrimque prope angulum posticum, scutello macula laterali magna trian- gulari, hemielytris totis, pectore medio, abdomine pedibusque totis pallide flaventibus vel lividis; vertice 'postice obtuse sed quam in C. Caricis FALL. distinctius marginato; capite 'basi pro- noti fere '/, angustiore; antennis articulo secundo margini basali pronoti longitudine aequali; pronoto lateribus fortius sinuatis; C. Caricis statura simillimus. Long. 9 2"/, mm. Patria: Nicobar magna; 3 QQ. Campylomma REuz. Hem. Gymn. I, p. 52. C. livida n. sp.: Pallide livida, capite medio testaceo, cly- peo concolori, antennis articulo primo, basi et apice exceptis, extremaque basi secundi nigris; femoribus parce nigro-punctatis, posticis inferne punctis tribus magnis ante apicem in seriem ob- liquam positis nonnullisque majoribus marginis posterioris; tibiis spinulis nigris e punctis nigris nascentibus; vertice oculo paullo 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. latiore; antennis articulo secundo latitudini capitis aeque longo et margine basali pronoti circiter '/, breviore; vertice 'oculo paullulum latiore; C. Nicolasi Reurt. et Pur. sat similis, corpore minore coloreque articuli primi antennarum mox distincta. Long. Efi Ana Patria: Bengalia; 1':g&. Gb ORCHESTESKPORUOTAAE I GEFLETRAKTEN. I denna tidskrifts 3:dje årgång sid. 30 omnämnes denna insekt såsom skadedjur. Denna sommar har den uppträdt så talrik i stadsträdgården i Gefle, att det fanns knappast ett enda blad på Populus balsamifera och nigra, som icke var angripet. Deremot var Populus tremula, som växte i samma parkanläggning, förskonad från det lilla skadedjurets angrepp. Jacob Spångberg. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM ÅRSSAMMANKOMST D. 14 DEC. 1884. Den Entomologiska Föreningen i Stockholm fylde den 14 december 1884 fem år. De första vanligen svåraste åren för en förenings tillvaro äro sålunda lyckligen genomlefda, och genom den anslutning föreningen under tiden småningom vunnit inom Skandinavien och äfven i andra land har densamma numera vunnit den styrka, att hon med tilförsigt och glädje kan gå framtiden till mötes. Föreningen hade, sedan sista sammankomsten, fått kännedom om den förlust, som drabbat densamma, derigenom att dess ende återstående svenske hedersledamot D:r A. F. REGNELL aflidit i Caldas i Brasilien den 12 sistlidne september 1 en ålder af 77 år.' Minnet af REGNELL är hos Föreningen för alltid hugfästadt genom den donation, »den Regnellska fonden», hvilken han så- som en varm gynnare af naturvetenskap öfverlemnat till För- eningen. En ständig ledamot har tillkommit och 26 nya ledamöter hafva inträdt i Föreningen, nämligen: Skogsinspektören och Riddaren FREDRIK VILHELM BERG, Luleå. » » > ANDERS VILHELM TEODOR HAHR, Vesterås. Jägmästaren och Riddaren OTTO ROBERT HEDERSTRÖM, Pajala : (Norrbotten). Jägmästaren CARL GUSTAF FRIDMAN, Haparanda. > NiILs ARVID LEIJONFLYCHT, Öfre Kalix (Norrbotten). » ERNST FREDRIK GROTH, Piteå. ! En nekrolog öfver den frejdade meczxnaten och läkaren återfinnes i detta häfte af Entom. Tidskr., pag. 191. 202 — ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Jägmästaren PER FREDRIK ELFSTRAND, Elfsby (Norrbotten). T.f. Jägmästaren AXEL REINHOLD BRODIN, Öfre Kalix (Norrb.). > > CARL VILHELM JOACHIM EDMAN, Luleå. > » KARL HENRIK LUNDSTRÖM, Harads (Norrb.). Jägmästaren ADOLF THEODOR FAGERLIN, Ekshärad (Vermland). > TORGAL NORRBY, Arvika. > PER HENNING VILHELM LEOPOLD SODENSTIERNA, Karlstad. > JoH. EDv. JOACHIM WICKMAN, Sunne (Vermland). > CARL GUSTAF LENNMAN, Örebro. > EDVARD VILHELM COLLÉN, Leksand (Dalarne). » OLOF JOSEF JOACHIMSSON, Särna (Dalarne). > SEVED EDVARD TIGERHJELM, Ludvika (Dalarne). T.f. Jägmästaren ADRIAN GIÖBEL, Hellefors (Nerike). Extra > ÖSCAR VICTOR DANIEL ROSENBLAD, Ekshärad (Vermland). » > HANS ADAM SILJESTRÖM, Arvika. > AUGUST JoH. EDV. ÅHLGREN, Sunne (Vermland). > > ADOLF EMIL LARSON, Fredriksberg (Dalarne). Samtliga dessa nya ledamöter enligt förslag af Hr Byråche- fen J. MEVEBS: Vidare hafva invalts: Hr Med. Doktor ADoLrF GRAPE, Gefle, anmäld af Lektor JACoB SPÅNGBERG. Agronomen GusTtAF HOLMBERG, Stockholm, anmäld af Hr Profiva BOOST: (och > Bergsingeniören PETTER KJERRULF, Stockholm, anmäld af Hr G. HOFGREN. Föreningen har fått emottaga de redskap m. m., som För- eningens aflidne hedersledamot Statsrådet O. I. FÅHRZUS begag- nat vid preparerandet och bestämmandet af de insekter, han be- skrifvit och ordnat, en kär erinran om den utmärkte entomolo- gen. Till Föreningen hade Fil. D:r HÖGMAN förärat en samling sällsyntare skalbaggar från trakten kring Alingsås, bland hvilka särskildt förtjäna nämnas den stora och välluktande Osmoderma Eremita, hvilken egentligen till södra Sverige hörande skalbagge anmäldes af Kapten L. MUuNTHE äfven vara af honom funnen sistlidne eftersommar vid Gustafsberg å Wermdön. Till Hr CARL SANDAHL: ENTOM. FÖREN. ÅRSSAMMANKOMST. 203 Oo MÖLLER å Wedelsbäck står Föreningen 1 tacksamhetsskuld för en insänd vacker samling af icke mindre än 14 arter sällsynta skalbaggar i flere exemplar af hvarje art. — Biblioteket har er- hållit högst värdefull tillökning dels genom allt mera vidgadt utbyte med utländska naturvetenskapliga samfund och dels genom betydliga inrop af entomologiska arbeten vid auktionen å Stats- rådet FÅHRAI boksamling. Val af ny styrelse företogs, hvarvid de förutvarande funk- tionärerna inom styrelsen jämte suppleant och revisorer återvaldes. Derefter skildrade Docenten D:r C. AURIVILLIUS naturför- hållandena kring den vid 70? n. br. djupt i Norska Finnmarken inträngande Kv&enangenfjorden, som af honom besökts sistlidne sommar, hufvudsakligen för att anställa draggningar i hafvet, men vid exkursioner i land hade han varit i tillfälle att äfven lära känna traktens insektfauna, hvilken bär, såsom naturligt är, en fullkomligt arktisk prägel. Bland sällsyntare fjärilar nämndes Argynnis polaris, Colias nastes och Arctia Qvenselii, hvilken sist- nämda påträffades mellan snödrifvorna å en öde fjällslätt, der tjärnar eller sjöar ännu i juli månad hade gångbar is. — I dal- bottnarne vid fjorden odlades potatis, hvars blaster var svårt angripen af en skalbaggslarv, antagligen af Silpha lapponica, hvil- ken förevisades likasom äfven en prydlig samling fjärilar, karak- teristiska för Kv&nangens fauna. Lektor J. SPÅNGBERG redogjorde sedan för »Kornflugans» förekomst å Gotland och Öland. Detta lilla skadedjur, som år 1883 förorsakade ensamt å Gotland en förlust af mer än en och en half million kronor, hade äfven under sistlidne sommar visat sig, men dock icke i samma förhärjande grad som året förut. Föreningens ledamot Hr M. LARSSON å egendomen Skäggs i grannskapet af Visby har gjort omfattande undersökningar angå- ende detta ämne, för hvilka delvis redogjordes och hvilka skulle fullständigt införas i Entomologisk Tidskrift. >»Kornflugan» om- talas redan af LINNÉ i en år 1750 i Kgl. Vetenskaps-Akademiens handlingar införd uppsats om »Slökorn». Det är två särskilda slag af »Kornflugor», dels Chlorops tenmiopus, den egentliga s. k. Kornflugan, och ÖOscinis Frit L. Larverna till dessa flugor angri- pas af Coelinius niger N. v. E. af Braconidernas grupp, hvilkas larver 1 sin ordning återigen decimeras af en art små steklar, 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 4 nämligen af en ren Pteromalid Pieromalus muscarum WALKER. Exemplar af skadedjuren och deras parasitiska tuktomästare före- visades, preparerade och bestämda af D:r G. F. MÖLLER. i "Trelleborg. Flera andra anmälda föredrag måste af brist på tid upp- skjutas till. nästa sammanträde. Efter förhandlingarnes afslutande firades Föreningens födelse- dag genom en enkel kollation, hvarvid skålar utbragtes för För- eningens framtid och för styrelsen. Oskar Th. Sandahl. —e0 [<) op n i Vv | ”H RESUMEÉS. (P. 95 du texte.) O.-TH. SANDAHL: Réunion de la Société entomologique å Stock- holm, le 10 mai 18854. Aprés la vérification du procés-verbal de la séance précé- dente, il est passé å la lecture du rapport de révision, montrant que la situation économique de la Société s'est améliorée pen- dant Pannée. (Voir ce rapport, p. 97.) Le bureau. obtient, avec remerciments, la décharge pour le dernier exercice. — Le pré- Sident; annonce. .le décés, de M, le. .professeur I-C..ScHIÖPTE, å Copenhague, le 24 avril dernier. Il signale en quelques mots la grande importance de SCHIÖDTE pour l'entomologie, surtout par rapport aux progreés de cette science en Danemark et å Vaug- mentation vraiment étonnante de la division entomologique du musée zoologique de Copenhague. Quand, il y a 40 ans dici, SCHIÖDTE devint inspecteur de cette division, elle était trés né- gligée. A I'heure présente, elle contient å peu prés 10,000 espéces en environ '175,000 exemplaires, sans compter une collection de larves unique en son genre. Onze membres nouveaux sont élus. M. THEDENIUS, professeur de lycée, montre et décrit un pa- pillon de nuit nouveau pour la Scandinavie: Leucania straminea TR. M. HOLMGREN, professeur å lV'École supérieure: de sylvicul- ture (Stockholm), montre un exemplaire du papillon diurne Chzo- nobas MNorna THBG., que son fils, M. EMILE HOLMGREN, €tudiant, a découvert dans un marais de Pile d'Ingarö (archipel de Stock- holm). Il signale en connexion le nombre assez grand d'insectes septentrionaux que l'on rencontre dans des localités plus méri- dionales. Ainsi, M. HOLMGREN a trouvé sur le Hunneberg (Ves- Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 4 (1884). 14 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. trogothie) le taon des rennes (Tabanus tarandinus), 1e type Lina lapponica, ete. Il montre ensuite un Spilocryptus obtenu de Cim- bex wvariabilis, ainsi qu Åmblyteles laminatorius, éclos de Hylophila prasinana L., et termine en rendant compte du développement et du genre de vie de plusieurs Hyménoptéres. M. MORTONSON, candidat en philosophie, mentionne la trou- vaille d'un coléoptere nouveau pour la faune suédoise, £lmis an- gustatus, qu'il a recueili en Halland (Suede du 50.). M. Sv. LAMPA, conservateur au Musée de V'État, montre deux papillons nocturnes également nouveaux pour la faune sué- doise, Nola centonalis HB. et Cidaria unifasciata Hw. M. W. MeEves, ancien conservateur au Musée de VÉtat, mentionne la découverte faite par lui å Ottenby, ile d'Öland, d'une Noctua nouvelle pour Ja Scandinavie, Hadena rufuncula Hw. (H: bicolorta VILL. var. rufuncula). M. le professeur AURIVILLIUS montre des galles du Saule å cinq étamines (Salix pentandra L.), produites par Nematus pen- Zandrae et drautres Hyménoptéres, dont il fait voir 4 espéces. M. HOLMGREN mentionne en connexion que les plantatiouns du Saule pourpré (Salix purpurea I.) souffrent beaucoup des ra- vages de la Cécidomye du saule (Cecidomya Salicis). M. HoLmM- GREN parle ensuite de ceux exercés par plusieurs autres insectes nuisibles, tels que des espéces des genres Zhrips et Aricia, etc. M. LAMPA montre des larves cachées dans les chatons du Saule marceau (Salix Caprea I.), ce qui améne M. HOLMGREN å mentionner qu'il a souvent rencontré des larves d"insectes dans les chatons de saules, fort recherchés par les oiseaux pour cette raison. I] s'engage ici, de méme que sur les questions des galles et des dégåts commis par les insectes, une vive discussion, å la- quelle prennent part plusieurs des membres présents, entre autres MM. THEDENIUS, MEVES, cConservateur, ÅURIVILLIUS, HOLMGREN, SPÅNGBERG, LAMPA, J. MEVES, chef de bureau, et le Président. M. G. HOFGREN montre une collection trés riche, presque complete, de Pyralides suédoises parfaitement préparées, et rend compte de la méthode quwil emploie pour la conservation des Microlépidoptéres. RÉSUMES. 207 (P. 100 du texte.) K.-FR. THEDENIUS: ÄLeucania straminea TREITSCHE, WVoctuide nouvelle pour la Scandinavie. T'auteur décrit sous ce titre un papillon nouveau pour la Scan- dinavie, trouvé par lui å Hästö, preés de Karlskrona. NECROLOGIES. A IC (ET TOTT dW texten) Jörgen Christian Schiödte par H.-J. HANSEN, Dr en philosophie. Le Danemark a eu la gloire de produire deux des plus grands entomologistes du monde: J.-C. FABRICIUS, mort en 1807, et le sujet de cette nécrologie, J.-C. SCHIÖDTE, né å Copenhague le 20 avril 1815, mort dans la méme ville le 22 avril 1884, å Påge de 69 ans. Ayant då, å 18 ans, interrompre ses études classiques pro- prement dites par suite de la mort de son pére, SCHIÖDTE, avec d”excellentes connaissances générales, sourtout dans le la- tin, se mit å étudier Phistoire naturelle, et principalement l'en- tomologie. Partageant son temps entre cette science de prédilec- tion et la nécessité de travailler pour vivre, il publiait, dés 1841, gråce äå une généreuse protection, son premier grand ouvrage, les Eleutherata du Danemark. En 1840 il était devenu professeur å FEcole supérieure d”agriculture, emploi qu'il conserva jusqu'å l'année avant sa mort. Devenu en 1842 directeur de la divi- sion d'entomologie au Musée d'histoire naturelle de Copenhague, SCHIÖDTE regut en 1854 le titre de professeur et fut attaché en 1863 å la faculté de mathématiques et des sciences naturelles åa l'université de Copenhague. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Il va sans dire que SCHIöÖpTE devint, dans le cours de så carriere scientifique, membre d'une foule de sociétés savantes, dont on trouvera lI'énumération å la page 102 du texte. A PIépoque ou SCHIÖDTE commengait ses travaux dans l'ento- mologie, aucun des savants qui représentaient l'histoire naturelle å Copenhague, ne s'occupait des insectes, et il y existait encore moins des collections entomologiques dignes de ce nom. Le premier soin de SCHIÖDTE fut d'en former, et il se mit vigou- reusement å l'oeuvre, assisté d'une foule de jeunes amis et d'éleves auxquels il avait comrauniqué son ardeur. T'activité scientifique de SCHIÖDTE prit deux directions prin- cipales: il devint d'un cöté I'auteur d'une foule de travaux ento- mologiques plus ou moins considérables, dont P'énumeration se trouve aux pages 10o6—110 du texte; de V'autre, il a fait de la division entomologique du Musée de Copenhague, une collec- tion modéle, remarquable par la richesse de ses exemplaires (principalement pour ce qui concerne les coléoptéres et les gué- pes), par VPexcellente représentation de la plupart des divisions de la faune entomologique danoise, par la beauté de la prépa- ration et de P'arrangement. 'Toutes ces choses ont excité å juste titre I'admiration des spécialistes étrangers. De 1861 å 1884 SCHÅÖDTE fut P'éditeur du »Naturhistorisk Tidskrift> (Journal &histoire naturelle), qwil rappela å la vie. Les 14 volumes qui forment la 3me série rédigée par lui, sont, dit son biographe danois, un monument qui témoignera pendant: des siéeles de son étonnante activité, de celle de ses collabora- teurs, et de sa grandeur scientifique comme auteur. »L'activité de ScHÖDTE», ajoute en terminant M. HANSEN, »a été si considérable, que l'on peut dire, sans crainte du juge- ment de Vlavenir, que lorsque un petit pays comme le Danemark posséde quelques hommes de cette trempe dans toutes les sciences, remplissant comme une unité le cours entier d'un siecle, ce pays est assuré d'occuper une place des plus importantes dans le dé- veloppement de la science cosmopolite.» (Suit, 'pp. Io6—110 dur: texte, la liste descouvrages. de SCHIÖDTE.) fine RESUMÉS. 209 IT: (PETE du texte.) Olof-Immanuel Fåhr2us, par O.-TH. SANDAHL. Le 28 mai 1884, mourait å Stockholm, å lP'åge d'un peu plus de 88 ans, le Nestor de l'entomologie suédoise, Pancien conseiller d'état (ministre) suédois OLOF-IMMANUEL FÅHRAUS, né å Slite, ile de Gotland, le 23 mars 1796. Son pére était M. KARL-NIKLAS FÅHRAEUS, ancien négociant, et sa mere MARGARETA- KATARINA STURTZENBECHER. FElevé, avec son frére jumeau, JOHAN- FREDRIK, qui devint aussi un homme d'état distingué, dans la maison paternelle jusqu'au moment ot ils commencérent simul- tanément leurs études universitaires, il entrait dés 1816 au ser- vice de l'État, ou il se distingua principalement comme réfor- mateur dans VP'administration des douanes. Conseiller d'état (mi- nistre) pendant les années 1840—1847, il fut remplacé cette der- nigre année au ministére par son frére JOHAN-FREDRIK, mentionné plus haut, et devint préfet du gouvernement de Gothembourg, poste qu'il occupa jusquwen 1864. Rentré å Stockholm, il fut membre, jusqu'en 1878, de la premiere chambre de la Diéte. Malgré ses occupations officielles, on vit dés 1838 FÅHRAEUS se livrer avec ardeur å F'étude de V'entomologie, å laquelle il a consacré ses loisirs jusqu'å ses derniéres années. A la fondation de la Société entomologique, le 14 décembre 1879, il en devint le premier membre honoraitre, et il lui a donné sa précieuse et presque complete collection de Coléopteéres suédois, outre des Co- léoptéres étrangers et une collection de Lépidoptéres suédois. FåHRAUS était membre de plusieurs académies et sociétés savantes de la Suede et de V'étranger, et en 1877 VP Université d'Upsal lui conféra le doctorat en philosophie honoris causa. Les dernieéres années de sa vie furent affligées d'une cécité croissante qui finit par devenir totale. Son éEpouse, LAURA-ADOLFINA STURTZENBECHER, le précéda dans la tombe en 1875, aprés une union de 532 ans. — FÅåH- REVS a laissé un fils et deux fillés. 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. On trouve, p. 114 du texte, la liste des ouvrages entomo- logiques du défunt, communiquée par M. le professeur AURIVIL- LIUS. (PP: 115 du texter) H.-D.-J. WALLENGREN: ÅListe des Limnophilides, des Apata- niides et des Sericostomatides trouvées jusqu'ici dans la Peninsule scandinave. Comme il tardera encore un certain temps avant que la monographie actuellement en oeuvre des Trichoptéres de la Scan- dinavie puisse &tre publiée, l'auteur croit devoir faire connaitre provisoirement de cette facon les trouvailles parvenues å sa con- naissance relativement å ces espéces. Il a recu, il est vrai, de temps å autre, des envois des insectes en question, mais I'on manque encore, principalement å l'€gard des régions les plus septentrio- nales de la péninsule, du matériel nécessaire pour permettre d'of- frir une image suffisamment compléte de cette partie de notre faune entomologique. C'est principalement le cas des petites espéces, et surtout des ZTrichopteres aequipalpés, dont les envois recus par M. WALLENGREN ne contiennent que trés peu d'exem- plaires. Ainsi, V'auteur ne sait å peu prés rien å leur égard pour ce qui concerne les régions septentrionales de la péninsule, et sa connaissance se réduit presque exclusivement aux especes provenant des régions méridionales. Il ne peut en conséquence donner que la liste des espéces des familles mentionnées, et comme il a déja publié dans cette Revue (1880) la description des Phryganides scandinaves, la liste des ZTrichopteres inaequi- palpés de la Scandinavie sera å peu prés compléte. Dans sa Fauna Suecica, LINNE décrivait å peine plus de 4 especes appartenant å ce sgroupe. ZETTERSTEDT augmenta ce nombre å 29 ou 30 dans son ouvrage JInsecta Lapponica. Tes espéces que le méme auteur énumére dans ses remarques ne peuvent pas étre prises en considération, vu que la plupart des noms sous lesquels elles sont désignées ne peuvent plus étre iden- tifiés. Dans ses Notices entomologigques (»Anteckningar i Entomo- logien>), insérées au Bulletin (Öfversig/) des travaux de VAcadé- RESUMES. 211 mie des sciences de Suede, 1870, V'auteur ajoutait 4 espéeces, puis 3 autres dans The Ent. Month. Mag. 1879, ce qui portait å environ 36 espéces le nombre total connu å cette époque. La liste actuelle comprend 78 espeéces pour la Péninsule scandinave. Dans cette liste, les noms génériques et spécifiques sont en général indiqués d'aprés M'LACHLAN: Revision and Syn- opsis of the Trichoptera. ”Tous les cas ou cela n'a pas eu lieu ont été donnés spécialement, et les exceptions å la régle se ba- sent principalement sur les raisons développées par Pauteur dans son mémoire imprimé au /ourn. Lin. Soc. Zoology, Vol. XIV, Pup. , (Pour les espeéces énumérées par VP'auteur, voir les pages 118—129 de V'Entom. Tidskr.) L'auteur croit devoir répondre ici å quelques-unes des ob- jections. faites en 1880 dans la Stett. Em. Zeit. par M. le Dr HAGEN contre linterprétation des Phryganées de LInnÉ donnée par le premier dans son mémoire: »An Analysis of:the Species of Caddisflies, deseribed by Linnaeus in his Fauna Suecica»>, Linn; Soc. Journal, Zool. Vol. XIV. Comme M. WALLENGREN a cependant déjaå répondu dans le Journal en question aux objec- tions faites par M. HAGEN contre Vinterprétation de deux ou trois espéces, il ne répondra ici qu'å celles concernant les espéces mentionnées par lui dans le présent travail, en ajournant la ré- ponse aux autres remarques jusqu'au moment ou il s'occupera plus 'spécialement des espéces visées par M. HAGEN. — Nous laissons parler Vauteur: > Phryganea grisea L. Nous avons, dans notre travail qui vient d'etre mentionné (p. 728), essayé de montrer que cette espeéce est Limnophilus stigma CURT. M. HAGEN prétend au contraire dans son mémoire (p. 100) qu'il sagit de P'espeéce qui a jusqu'ici porté ce nom, savoir L. griseus CURT. M. HAGEN at- tribue un grand poids å ce que, dans l'exemplaire propre de LINNE du Syst. WNaturae, le nom de Phr. grisea n'est pas:sou- ligné å Vencre, mais au crayon, et que suivant M. KIiPPIST on sait seulement avec »certitude» que les especes soulignées å V'encre »existaient dans la collection de LInnÉ». C'est possible; 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. mais, si I'on sait seulement l'une de ces choses »avec certitude», on saura V'autre avec zncerfitude; par conséquent, il est impossible de nier »avec certitude» que Pune ou Pautre des especes dési- gnées dans le Systema naturae ne »fåt pas présente dans la col- lection propre de LINNÉ». Les especes soulignées au crayon peuvent y avoir existé aussi bien que celles soulignées å I'encre, et I'on a dautant plus de raison de V'admettre, quand 1l'exem- plaire porte une étiquette qui, suivant toute »probabilité», Ppro- vient de la propre main de LInnÉ. Or, c'est le cas de l'exem- plaire de la collection de Linné qui porte le No 739 (Phr. gri- sea L.), et qui est indiscutablement Z. stfioma CURT. Cet exem- plaire peut donc s'étre trouvé originairement dans la collection, et sil correspond å la description donnée par LiNNE, il doit tre considéré comme type, soit qu'il se trouve souligné å l'enere ou au crayon dans lI'exemplaire de LinnÉ du Systema Naturae. On ne peut du moins, vis å vis de cette circonstance, prétendre avec autant de »certitude>» que le fait M. HAGEN, que ce n'est pas Pexemplaire typique. Cela ne peut avoir lieu avec »certitude» que lorsque la description de LINNÉ est fotalement en contradiction avec Pexemplaire typique supposé. Or, dans le cas présent, il est de fait que P'exemplaire conservé sous le No 739 dans la collection de -LInnÉé, est £L. stigma AUCT. suivant la détermination de M'LACHLAN, dont M. HAGEN na pas infirmé la justesse, et que la description donnée par LINNE sous le No 1484 de la Fauna Suecica, Ed. altera, "est parfaitement conforme å cette.: dernigre:wespecejoet mozpma| celequerilesmätteurskecnkt HAGEN ont cru é&tre Phr. grisea de LInng. On a donc ici une preuve de la justesse de notre interprétation, quelle que soit la forme du soulignement dans lP'exemplaire propre de LINNE du Systema Naturae. Le fait que nous n'avons pas ajouté une importance indue å Yl'exemplaire qui se trouve actuelle- ment dans la collection de LINNÉ, est entre autres prouvé par notre interprétation de Phr. rhombica de LINNÉ, interprétation qui -a trouvé gråce aux yeux de M. HAGEN. Cette espeéce est précédée dans la collection de LInnÉ par L. marmoratus et L. subcentralis, mais la description donnée par LINNE ne correspond å aucune dentre elles. On peut en conséquence, pour ce qui concerne les exemplaires, prétendre avec »cerlitude» que ce ne RÉSUMES, 213 sont pas des exemplaires typiques, tandis quw'å légard de ceux conformes aux descriptions, on ne peut les considérer qu'avec incertitude comme des types, cela par suite de Pétat ot la col- lection de LINNÉ se trouve actuellement. M. HAGEN prétend que la phrase de LINNÉ dans la des- ceription: »mediae magnitudinis est>, comparée, comme elle Ia été par nous, avec le terme de »media» attribué par lui å Phr. reticulata, est parfaitement applicable å £L. griseus AuvCT. Or, c'est un fait connu que les måles de L. griseus AuvCcT. sont tou- jours beaucoup plus petits que les femelles. Celles-ci peuvent atteindre la méåme grandeur que Phr. reticulata, soit environ 30 mm., tandis que le måle, lequel ne posséde ni tache discale, ni tache anastomosale, et que M. HAGEN considére précisément comme visé par la description de LInnÉ, est considérablement plus petit et matteint que faiblement au-dessus de 20 mm. Le måle de Phr. reficulata L. a une grandeur de 25—29 mm., qui est aussi celle de £L£. sfigma AucTt. Il en suit évidemment que lorsque, suivant ses propres termes, l'espece de LINNÉ doit avoir å peu pråés la meme grandeur que sa Phr. reticulata, ce ne peut etre le £L. griseus AuUCT. I considérablement plus petit, mais que ce doit avoir été le £L. stigma AuvCT. plus grand, que LINNÉ avait en vue, pour autant que la description corresponde au reste avec cette espéce. Prétendre d' abord, comme le fait M. HAGEN, que c'est le måle qu'a visé LINNÉ, puis, quand il s”agit de déterminer la grandeur, prendre la femelle pour norme, il nous est impossible, å nous, du moins, de le considérer comme conséquent. Nous croyons que M. HAGEN s'est trop håté en disant que: »die Grösse wärde also nicht gegen Phr. grisea sprechen>. M. HAGEN dit ensuite que notre application å LL. stigma AUuCT. des mots de LINNÉ: >alae superiores griseae» est réfutée par la circonstance que LINNÉ a employé la måme désignation de couleurs pour les »Noctuides grises». Nous avons cependant montré dans notre travail qu'il est inutile d”aller chercher si loin le sens de ces mots, car il se comprend déjå de la description donnée par LInnÉ d'une autre de ses Phryganées. Nous avons signalé en effet quw'il emploie la måéme expression pour sa Phr. rhombica, ä Végard de laquelle il dit: »alae — — — subluteae sive griseae». Il en suit indiscutablement que Phr. grisea IL, 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. doit avoir sur les ailes la méme couleur que P'espeéce décrite par LINNÉ sous le nom de Phr. rhombica. Or, M. HAGEN est par- faitement . d'accord avec nous que cette dernigre espéce est la méme å laquelle des auteurs plus récents ont donné ce nom, c.-å-d. L. rhombicus AvecTt. Mais, qui voudra prétendre que L. griseus AUCT. et L. rhombicus AUVCT. aient la méåme couleur? Nous sommes persuadé que M. HAGEN serait le dernier å le faire. Par contre, tous ceux qui connaissent les espåces en ques- tion, devront concéder que la couleur des ailes de £L. stigma AVCT. est, pareille ä celle idesZ.. rhombicus AVCT., et, non påska la couleur de £L. griseus AUCT. En montrant la signification at- tachée par LINNÉ au mot »griseus» précisément dans la descrip- tion de ses Phryganées, nous croyions que cela suffisait pleinement; mais nous pouvons cependant citer encore divers autres endroits de la Fauna Suecica, ou LINNÉ emploie le terme de »griseus» å peu prés avec la måme signification qu'ici. Ainsi, p. ex., dans les descriptions de Certhia familiaris No 106, ÅAlauda arborea No 211, Scarabeus horticola No 391, Bombyx versicolor No Ira In Bombyx.wcelsia «NO ar,1415; (eten Nulleypart Nestermende >griseus> Nn'y désigne, dans Pintention de LINnÉ, la couleur gris brun foncé que Pon trouve chez L. griseus AUCT. I, mais bien au contraire la couleur gris jaunåtre ou le jaune de rouille plus ou moins clair qwoffrent L. rhombicus AUVCT. et L. stigma AUCT. Maintenant, LINNE dit encore: »alae superiores (uti totum cor- pus) griseae». Le corps entier aurait donc la méåme couleur que lessiailessOÖneennestsle cassiqueschez J. stroma AUCKAGENS est d'un brun plus foncé chez LL. griseus AUCT., de sorte que LINNE aurait sans nul doute employé, comme nous l'avons dit, le terme de fuscus, ce qu'il fait dans d'autres endroits, et non celui de »griseus», S1l avait visé L. griseus AuUCT. Nous passons maintenant au passage de la description de LINNÉ sans nul doute le plus difficile å interpréter si I'on se place au point de vue de M. HAGEN. LINNÉ dit notamment: »alae — — — griseae, fusco obsolete nebulosae>, Nous avons pesé sur cette expression, mais M. HAGEN la passe sous: silence. Tl est du reste impossible de P'expliquer, si lI'on admet, comme M. HAGEN, que LINNÉ, en €crivant sa description, avait sous les yéux sun. exemplaime målen de; £ilgriseus,-AUCTI ichezulegueljule RÉSUMES. 2165 lavis: brun avait conflué, de manieére å faire disparaitre les deux taches claires anastomosales et discales, taches qui doivent aussi manquer en réalité chez V'espece de LInnÉ, puisqu'il ne les mentionne pas dans sa description. Il arriverait donc ici, ou que la couleur fondamentale brune uniforme sans confluence devrait etre å la méme fois considérée comme couleur fondamentale et comme couleur confluente, ce qui serait absurde, ou que la cou- leur fondamentale brunåtre serait munie d'une teinte plus foncée. Or, comme c'est le cas de £L. griseus AUCT. gg, cette teinte se détache wvigoureusement sur la couleur fondamentale plus påle, et LINNÉ n'aurait jamais pu appliquer å cette circonstance le terme de »obsolefe>, quelque inconséquence que l'on veuille lui attribuer. On ne rencontre que chez £L. stigma AucTt. les ailes »fusco obsolete nebulosae» décrites par LInnÉ. Cette espéce est en outre dépourvue de tache tant discale qu'anastomosale, comme ce doit åtre le cas de l'espece de LINNÉ. M. HAGEN fait aussi observer que la »macula nigra» du bord des ailes mentionnée par LINNE dans sa description, se trouve également chez le måle å couleur plus uniforme de £. griseus Auvct. Cette »macula nigra» est, il est vrai, parfois in- diquée par une tache plus foncée; parfois elle est aussi un peu plus développée. Cependant ce n'est en aucune fagcon la régle, et elle ne se détache jamais assez vivement de la couleur fon- damentale pour sauter immédiatement aux yeux. Elle ne le fait toujours que chez L. stigma Auvct. Telle que cette tache se pré- sente chez L. griseus AUCT., lorsqw' elle existe dans cette espéce, il est excessivement douteux que LINNÉ ait méme cru devoir la mentionner, d'autant qu'il ne s'attache d'ordinaire qu'aux diffé- rences les plus saillantes entre les animaux qu'il décrit. Enfin M. HAGEN dit: »Es wundert mich, dass Hr W. bei anderer Deutung gerade auf £L. stigma gefallen ist, da Schweden eine andere Art Dbesitzt, die viel besser zu LINNEÉS Beschreibung passt. Ich meine L. bipunctatus». Si réellement M. HAGEN: est sérieux dans son allégation, il nous est parfaitement impossible de comprendre comment il peut dire que cette espéce convient mieux å la description de LInnE que L. stigma Avet. LT unique chose dans la description de LInnE qui convienne å L. bipunc- fatus, ce sont les termes »macula marginali nigra». Toutle reste 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. lui est inapplicable, sauf peut-8tre encore ces termes-ci de LINNÉ: »mediae magnitudinis est>. ÅL. bipunctatus porte des ailes brun de rouille, variant parfois en gris brunåtre, avec de nombreux points ou petites taches påles, et le corps noiråtre. Tl est im- possible de concilier cela avec les paroles de LInnÉ: »alae — — — superiores (uti totum corpus) griseae fusco obsolete nebu- losae>. Ce n'est pas flatteur pour notre jugement que de nous croire assez absurde pour vouloir appliquer la description de LINNE å un type qui doit &tre décrit de la facon suivante: alae superiores fuscae (1. ferrugineo-fuscae), pallide irroratae 1. pallide pustulatae et corpus nigricans. Mais nous ne voulons pas chi- caner M; HAGEN sur la mauvaise opinion qu'il a de nous. Tout ce qui vient d'étre dit fera comprendre pourquoi nöus continuons, dans le mémoire ci-haut, å attribuer å £L. stigma CURT. le nom linnéen de LZ. griseus. Nous persistons å con- sidérer notre opinion sur l'espece linnéenne comme correcte, tout comme M LACHLAN la juge bien fondée, du moins >»prima facie>», quoique >»le changement de nom ne soit probable- ment guéere du godt des auteurs>. Comme nous Pavons déjå dit å une autre occasion, nous m”attachons pas une importance bien grande aux modifications de nom, mais seulement å ce que le nom indiqué par un auteur ne soit pas donné comme syno- nyme d'une espeéce å laquelle il n'appartient å aucun titre. Cela a €é le but de notre premier mémoire dans la matieére, aussi bien que de nos autres travaux critiques, par rapport aux oiseaux comme aux insectes. Phr. bimaculata L. A la page 729 de notre mémoire men- tionné,; nous avons montré que ce nom ne peut apparte- nir å Neureclipsis -bimaculata, ä laquelle il a été rapporté, mais qu'il. vise L. griseus AuCT. M. HAGEN a prétendu le contraire dans son travail (p. 102), en disant que notre tentative d'inter- préter d'une autre facon la description de LINnE n'offre »aucune utilité>». C'est possible, pour ce qui concerne M. HAGEN; mais nous ne pouvons croire, quant å nous, que lVinterprétation des descriptions d'animaux soit sans utilité, de méme que nous n'a- vons encore entendu personne prétendre qu'il soit utile pour la science d'en donner une interprétation incorrecte. Or nous ne FE Nn RESUMES. 217 croyons pas que nous l'ayons fait, comme nous allons essayer de le prouver ultérieurement. M. HAGEN se fonde ici de nouveau sur V'indication de KiP- PIST que le nom de P'espeéce mentionnée n'est pas souligné å Penere, mais au crayon, dans Pexemplaire propre de LInnE du Systema Naturae. Il suffira de rappeler å cet égard. ce que nous avons dit plus haut concernant Phr. grisea (= L. stigma AvcCT.). Pour répondre au désir de M. HAGEN, nous ajouterons que nous avons réellement vu des exemplaires de £L. griseus AUCT. désignés, d'aprés des renseignements qui nous ont été fournis, par THUNBERG et GYLLENHAL sous le nom de Phryganea bima- culatfa LINN. Par conséquent lobjection de M. HAGEN tombe d'elle-méme, quoique ce savant men fasse pas mention dans ses notes. Quand M. HAGEN essaie, en citant les termes de LINnnÉ: >animal antice angustatum», de nous convaincre que l'exemplaire qui a servi de base å la description de LInnÉ n'avait pas les ailes déployées, cet essai est parfaitement »inutile»: nous ne l'avons jamais prétendu, ni méme admis tacitement. Cela ressort de tout notre raisonnement, et c'est la cause de V'inter- prétation que nous avons donnée des termes de LInnÉ: »in me- dio alarum macula duplex — — — allera pone alteram>. - Ce que LINNÉ entend par ces termes ne peut étre autre chose que ce que nous avons indiqué, savoir que, sur Paile non déployée, les taches doivent étre placées V'une derriere lV'autre en une ligne que l'on suppose tirée de la base de PFaile å son bord extérieur, ou de cette facon-ci . ., et non en une ligne que Pon se figure tirée du bord extérieur au bord intérieur de Vaile, soit de cette facon :, comme c'est le cas de MNeureclipsis quand ses ailes ne sont pas déployées. Chez cette dernieére espéce, les taches de Paile non déployée se trouvent évidemment Vune au-dessus de Fautre. Nous avons donc allégué que si la description de LInnÉ avait visé JVeureclipsis, il aurait sans doute dit: »altera ur alteram», et non »pone alteram», comme elles le sont en réalité: Chez Veureclipsis, les taches ne peuvent &tre décrites que comme »altera pone alteram» quand les ailes sont régulierement déployées. Or, M. HAGEN et moi, nous sommes d'accord qw'elles m'étaient pas déployées dans lI'exemplaire de LInnÉ, et par conséquent å 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. considérer, d'apres la terminologie de LINNÉ, le bord antérieur de Paile comme »margo inferior> et le bord intérieur comme »>margo superior». Mais, poser d'abord que Y'exemplaire de LINNÉ avait les ailes non déployées, et interpréter ensuite la posi- tion des taches des ailes d'une fagon . telle, qu'elle ne peut se présenter que chez des ailes deployéges, ce mest tout au moins guegre conséquent, et cela ne peut guére &tre utile que lorsqu'on veut défendre une opinion précongue. Dans tous les cas, ce sera toujours »inutile» pour la science. Afin de montrer ultérieure- ment que les paroles de LINNÉ doivent précisement s'interpréter de la maniere que nous lPavons fait, nous renvoyons å la descrip- tion d'une autre Phryganée, celle de Phr. rhombica, qui précéde Phr. bimaculata. TiNNE dit ici: »in medio alae exterioris macula rhombea — — — et gone hanc alia albida>». Or, quiconque connait Ph. rhombica de LINNÉ, — et cette espece n'a donné lieu å aucune discussion, — sait parfaitement que les deux taches de Paile antérieure sont placées V'une aprées V'autre, Ze long de Paile, et non P'une au-dessus de Vautre, par Ze travers de Vaile. Le fait que LINNE a effectivement distingué entre ce qui est >supra» et ce qui est »pone» sur une aile non déployée, ressort de ses termes dans la méme description: »supra et pone macu- lam alarum aliquid fusci»; il vise évidemment ici la couleur bru- nåtre que Phr. rhombica porte au bord zntérieur de Vaile, et par conséquent »supra maculam», et la couleur brunåtre que I'on remarque vers le bord ex/érieur de Vaile, et par suite >pone maculam». WVouloir maintenant interpréter les termes de LINnnE qui suivent immédiatement la description de Phr. rhombica en admettant que >pone> doit tre identique ici avec »supra>, friserait tellement l'absurde, qu'une allégation pareille serait in- soutenable. Il doit åtre au contraire parfaitement évident que les taches des ailes de Phr. bimaculata de LINNÉ doivent occuper la méåme position que chez sa Phr. rhombica; or elles n'ont jamais cette place sur la WVeureclipsis qui a porté jusqu'ieci le nom spécifique linnéen. Ce n'est que chez L. griseus Auvct. que Pon rencontre å cet égard le måme caractére que chez Phr. rhombica, circonstance que M. HaAGENn méme admettra sans nul doute. Tunique remarque proprement dite que M'LACHLAN ait faite contre notre interprétation est å la méme fois écartée par lå. RESUMES. 219 : M. HAGEN objecte ensuite que les ailes de £L. griseus AuCcT. ne sont pas »fuscae> comme le dit LINNÉ. Mais le dessin gris brun se confondant ici, comme c'est souvent le cas de I'espece en question, de telle sorte quwil existe å peine dautre cou- leur que les taches et quelques points plus clairs insignifiants, LINNÉ ne pouvait gugre employer une autre expression que celle dont il se sert. Les ailes sont en ce cas réellement »>fuscae», c.-å-d. gris fondé, comme chez Noctua exclamationis Fauna Sue- cica 1,190, ou gris brun comme chez VV. gamma Fn Su 1,171, deux especes auxquelles LINNÉ applique la méåme expression, Nous avouons toutefois sans peine que le terme linnéen de »fuscus» a plus d'une signification. Ainsi, LINNE l'emploie pour la cou- leur vert brunåtre de Voctua basis Fn. Su. 1,158, pour la cou- leur noire de VV. pinastri Fn. Su. 1,188, pour la brune de Cor- vus caryocatactes Fn. Su. 91, etc. Nous n'aurions par consé- quent pas attribué une bien grande importance å cette expres- sion, si toutes les autres parties de la description avaient été applicables å WNeureclipsis. Pour ce qui concerne maintenant la grandeur indiquée par LINNÉ, M. HAGEN estime que, du moment ou LINNÉ attribue å Phr. longicornis Fn. Su. 1,492, une grandeur »culicis majoris», LINNÉ n'aurait pas compté cette espece »inter minimas»> parmi les Phryganées, »Culex major» désignant Bombylius major. Par sa Phr. bimaculata LinNÉ viserait en conséquence Neureclipsis, qui est å peu pres de la méme grandeur que Phr. longicornis, et non L. griseus AUCT., qui est plus grand. Nous ne comprenons pas par quelle raison M. HAGEN prend Bombylius pour norme, vu que, sous la rubrique Culex de la premiere édition de sa Fauna Suecica, LINNE mentionne aussi Ånopheles bifurcatus, Culex pipiens, Ceratopogon pulicaris, Simulia reptans, ete. Ta comparai- son peut donc tout aussi bien se rapporter å l'une des plus grandes de ces espeéces qu'å Bombylius, qui les dépasse en gran- deur. A la description de Phr. agurea, LINNÉ la qualifie de »>musca minor>, mais Y'on mest pas forcé pour cela de penser aux espeéces plus grandes que LINNÉ range parmi le genre Musca dans la méme é&dition de la Fn. Su., telles que M. te- nax, M. pellucens, M. meridiana, etc. Toutefois ce mest pas seulement dans la premiere édition de la Fn. Su., mais aussi 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. dans la seconde, que LINNE compare les petites Phryganées avec le genre Culex. Il dit de Phr. albifrons et de Phr. um- brosa, lesquelles ne se trouvent pas dans la seconde edition, »magnitudine culicis> et »magnitudo culicis>, sans toutefois rap- porter Bombylrus å Culex, tout aussi peu dans la seconde édition de l'ouvrage cité, que dans la dixieme édition du Systema Na- Zurae, ou il décrit sa Phr. albifrons pour la premiere fois. Ce- pendant, si I'on prend un Culex, méme le plus grand de ceux décrits par LINNÉ, ou une Musca domestica, avec laquelle LINNÉ compare sa Phr. nigra, et si I'on place ces espeéces parmi les Phryganées, on les comptera sans nul doute »zinter minimas?. En ce cas, toutes les Phryganées de la méme grandeur se trouve- raient aussi comprises sous la måéme dénomination. :WNeureclipsis serait alors assurément mise de leur nombre. Si LINNÉ avait effectivement visé cette derniere espeéce par sa Phr. bimaculata, il se serait fort probablement servi, dans la détermination de la grandeur, de la méme expression que pour Phr. longicornis, car il reproduit ces deux espéces de la premiere édition de la Fn. Su., quoique Neureclipsis soit en réalité plus petite que Phr. longi- cornis quand leurs ailes sont pliées. Ou aussi il eåt adopté les méemes expressions que pour les autres petites espéces dont il indique la grandeur, et il aurait dit par conséquent: »magnitudo muscae», »musca minor», »magnitudine culicis> ou »magnitudo culicis>. . Or, il ne le fait pas, et si l'on en veut. trouver la. rai- son, elle doit &tre cherchée dans la circonstance que l'espeéce quw'il déerit est plus grande que celles-lå, et par conséquent aussi plus grande que Heureclipsis. Il ne pouvait donc pas mieux désigner la grandeur de l'espeéce qu”il décrit, qu'en disant, comme il le fait: minor, non autem wter minimas>. En employant le pluriel, il doit sans nul doute viser aussi plus que cette seule espece, de laquelle il dit »minima est», savoir Phr. saltatrix. Le fait que LINNÉ range aussi lui-méme parmi les plus petites de ses Phryganées une autre espéce encore, ressort de la description de Phr. fusca, qualifiée par lui de »parva». Or, si I'on prend en ligne de compte les ailes non déployées, cette espéce mest pas plus petite que Phr. longicornis quand elle n'a pas les ailes déployées. Par cette raison, les espeéces Phr. nigra, azurea, vae- neri, albifrons,; etc., de la méme grandeur que celle qui vient RESUMES. 221 d'étre mentionnée, doivent également &tre placées »inter minimas»>, comme nous le faisions observer déjå dans notre premier mé- moire. Weureclipsis devra de méeme y é&tre rangée, d'ou il suit qwelle ne peut pas étre l'espéce visée par LINNÉ. Ainsi, quand LINNÉ dit de son espeéce: »minor, non autem inter minimas>, il exclut par lå toutes les espéces qui viennent d'åtre mentionnées, et qui doivent åtre rangées »inter minimas»>; le terme de »minor» exclut å son tour toutes les espeéces qualifiées par LINNÉ de »ma- jörnmimagna. 1, medias; djou il faut:! conclure; que lespece” de LINNE doit étre plus skita (>minor») que Phr. grandis, qu/'il appelle »>magna», plus petite aussi que Phr. striata et grisea, pour lesquelles il se sert de V'expression de »media», mais plus grande que Phr. longicornis, nigra, etc., qui, dans V'intention de LINnnéÉ, doivent évidemment é&tre comptées »inter minimas». Or cette détermination de grandeur ne peut s'appliquer qu'å LL. griseus AUCT., et å aucune autre espéce, ni surtout å JVeureclipsis. Re- lativement å la couleur des taches des ailes, LInnÉ dit qwelle est jaune (flava). C'est souvent le cas chez MNeureclipsis, mais tout aussi souvent les taches sont entigrement ölanches. Elles sont fréquemment blanches ou blanchåtres chez LL. griseus AUCT., mais elles présentent tout aussi fréquemment, surtout chez les exemplaires aux ailes non déployées, une teinte jaune si forte, qwelles peuvent étre appelées avec une égale raison jaunes chez Neureclipsis. Il n'existe done de ce chef aucun obstacle contre notre interprétation. M' LACHLAN a fait la remarque que nous avons négligé dans notre mémoire les termes de LINNÉ: »macula duplex lunularis>, Nous PFavons fait en réalité, parce que nous ne les considérions pas comme ayant besoin d'une interprétation spéciale, estimant que Pimportance s'en comprendrait d'elle-méme, quand nous indi- quions lP'espéce que nous admettions comme visée par LINNÉ. Il est bien évident que les deux taches doivent &tre »lunu- lares>, et quelles ne forment pas ensemble une tache lunulaire unique. Cette dernieére circonstance est cependant le cas de MNeureclipsis, qui par conséquent ne peut pas étre VPespece de LINNE. Chez £L. griseus AUCT., au contraire, la tache qui occupe Pextrémité du champ discal (tache anastomosale) est toujours lunulaire et la tache du disc (tache »fenestrale») Vest aussi fré- Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 4 (1884). 15 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. quemment, en ce que tantöt la partie inférieure (lantérieure), tantöt la partie supérieure (la postérieure) dépasse légérement la seconde. Cela montre aussi que notre interprétation est la juste. Phryganea fava L. M. HAGEN n'ayant pas fait dans son mémoire d'objection å, notre interprétationisdemcetterespece nde LINNÉ, nous osons espérer qu'il P'aura approuvée. Il est donc inutile de nous en occuper ici. (P., 139: du texte:) G. SANDBERG: Continuation des observations sur les métamor- phoses des Léepidopteres arctiques. T”auteur communique dans ce travail un certain nombre d'observations biologiques intéressantes faites par lui dans le Fin- mark (Norvége sept.) sur les Lépidoptéres arctiques. (PE. 145 du texte-) SVEN LAMPA: Notes sur des Lépidopteres suédois Tune certaine rareté. Depuis la publication du premier article dans cette matiére (Entomolog. Tidskr. 1883, p. 125), le travail de révision des Papillons suédois du Musée de PEtat a continué, ce qui a fourni å Pauteur l'occasion de présenter quelques observations et de mentionner quelques espéces nouvelles pouvant offrir de V'intérét. Nous renvoyons pour la liste des especes au texte suédois. (Pa, 5T, distexte.) AUG.-EMIL HOLMGREN: La Charée du gramen. Quelques mols par rapport å Vapparition de cet insecte nuisible en Norrland dans Pannée 1883. Les ravages de la Charée du gramen (Chareas graminis LIN.), qui reviennent dans le Norrland aprés de longs intervalles, y constituent un vrai sinistre, en ce qu'ils mettent le cultivateur Yrenns RESUMES. 223 hors d'état de nourrir son bétail pendant Vhiver. Il est des lors parfaitement naturel que l'on ait non seulement cherché la cause fondamentale de ces calamités, mais encore que P'on se soit efforcé de trouver les moyens de les prévenir. On n'a ce- pendant réussi å aucun de ces égards, et I'on m'est parvenu qu'å des probabilités plus ou moins grandes. On devait du reste s'attendre å ce que la solution de ces questions ne pourrait é&tre obtenue ni par la voie suivie, ni par le moyen des suppositions, car la question entiére se rattache å un si grand nombre d'élé- ments, que Pexploration scientifique est peut-Étre seule å méme de lui donner une solution satisfaisante. I'Académie royale d'agriculture ayant appris, au commence- ment de P'été dernier, que la Charée du gramen exergait des ra- vages tres étendus dans les gouvernements de Vestrobothnie et de Norrbothnie (Suede du Nord), le Conseil administratif de ce corps officiel délégua immédiatement M. HOLMGREN pour suivre la marche des dégåts, étudier Y'histoire naturelle jusqw'alors im- parfaitement connue de ce Lépidoptére, et chercher å tirer de ses explorations des résultats qui pussent étre utiles å Pagricul- ture, tout en donnant aux populations des districts attaqués les conseils et les directions qu'il jugerait convenables. T'avis des ravages mentionnés était toutefois parvenu si tard å V'Académie, que M. HOLMGREN ne put pas quitter Stockholm avant le 22 juin. Il se rendit d'abord en Norrbothnie, car en Vestrobothnie Pinsecte avait déja disparu, c.-å-d. qwil sétait caché pour se transformer en chrysalide. Il était notamment d'une grande importance de pouvoir suivre le développement de Y'insecte de- puis la larve. Cela réussit, quoique l'immense majorité des larves se fussent déjå transformées en chrysalides å V'arrivée de M. HOLMGREN en Norrbothnie, le 25 juin. Les ravages des insectes suivent d'ordinaire une période de 3 ans. La premiere année, on apergcoit å peine une augmenta- tion dans le nombre des larves; la seconde année, elles se mon- trent généralement en quantités assez grandes pour éveiller Vatten- tion, quoique leurs ravages soient encore de peu d'importance; c'est dans la troisieme année seulement que saccusent les dé- gåts proprement dits, quand une température propice, comme c'était le cas Pété dernier, permet aux petits ravageurs de se 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. présenter en foules innombrables et d'exercer leurs dévastations sur les plantes dont ils tirent leur nourriture. Ia Charée en était å sa troisieme année, et elle avait dévoré å peu prés toutes les graminées, sauf la Phléole, sur les vieilles planches et les vieux prés, épargnant ceux ou la végétation était vigoureuse. Ainsi, M. HOLM- GREN a vu de jeunes planches å peu prés intactes entre de vieilles planches rongées par Vl'insecte. Les graminées les plus importantes qui croissent sur les prairies naturelles ou artificielles du Norrland sont les suivantes: Agrostis vulgaris, Canche gazonnante (Awa cespitosa), C. fexueuse (A. flexuosa), Paturin des prés (Poa pratensis), P. com- mun (P. trivialis), P. annuel (P. annua), Fétugue rouge (Festuca rubra) F. roseau (F. elatior), Vulpin des prés (Alopecurus praten- sis), V. genouillé (A. geniculatus), Phléole des prés (Phleum pra- tense), Phl. alpine (Phl. alpinum), Chiendent (Triticum repens). A P'exception de la Phléole, toutes ces graminées constituent la no- urriture de la larve. Les prairies naturelles et artificielles contiennent une quan- tité d'autres plantes, dont les suivantes sont /Jaissées intactes par 1a Charée: Papilionacées, y compris le Tréfle, Spirtes, Renonculacées, Cré- pides, Ombelliferes, Euphraise, Achillte, Liondent automnal (Leon- todon autumnalis), Grande marguerite (Chrysanthemum), Verge d'or (Solidago), Mairicaire inodore (Matricaria inodora), Armoise com- mune (Artemisia vulgaris), Quinte-feuille rouge ou Comaret des prés (Comarum palustre). La Charée offrant une organisation tout différente å cha- cune de ses diverses métamorphoses, M. HOLMGREN en déduit judicieusement qu'elle doit vivre dans son état de larve d'une toute autre manigre que comme papillon. Il est par conséquent nécessaire aux larves de ne pas demander leur nourriture aux végé- taux dont elles auront besoin aprés leur derniere transformation Or ceux qui viennent d'étre mentionnés en dernier lieu appar- tiennent précisément å cette catégorie. Si donc la larve ne touche pas au tréfle, et que, vu sa con- sistance, la phléole ne convient pas å ses mandibules, il y aura lieu, selon M. HOLMGREN, de cultiver sur une plus grande échelle en Norrland ces deux plantes fourrageéres qui donnent de si RESUMEÉS. 225 beaux résultats dans les régions plus méridionales du pays. On pourra de méåme employer la vesce et d'autres légumineuses. On s'est fréquemment étonné, non seulement de V'apparition subite des Charées dans une certaine année, mais encore et sur- tout de leur disparition subite Pannée suivante. La raison en est principalement due å des Hyménoptéres parasites, qui con- stitueront toujours le meilleur agent extirpateur, et dont M. HOLMGREN a découvert quatre espéces qui vivent aux dépens de la Charée. Il est convaincu que c'est principalement å leur ac- tivité que I'on doit cette disparition subite du Lépidoptére dans la quatrieme année. (P. 162 du texte.) O. TH. SANDAHL: Zeuzera pyrina L.. (Zeuzera Aesculi L.). M. SANDAHL mentionne la découverte de cet insecte sur les iles de Lidingö et de Wermdö, archipel de Stockholm. (PIrr63Kdu texte) O.-M. REUTER: Communications entomologigues des réunions de 18582 et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica>. Voir le texte suédois, pp. 163—171. (CE SSPrSrdu texte) O.-M. REUTER: Höemipteres héetéropteres de la Finlande et de la Scandinavie. M. REUTER donne sous ce titre la continuation de la des- ceription systématique de tous les Hémipteéres hétéroptéres connus de la Finlande et de la Scandinavie. (B3rIS5 dultexten) C.-G. ANDERSSON: Öbservations sur la vie de quelques insectes. L'auteur communique diverses observations biologiques faites 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. par lui sur quelques insectes nuisibles et utiles dans la localité ou il est domicilié et pendant deux voyages d'office. (P. 189 du texte.) CHR. AURIVILLIUS: Séance de la Société entomologique å Stock- holm, le I octobre 1884. La séance a lieu dans le local ordinaire de la Société, hötel du Phénix. Le président, M. SANDAHL, étant malade, il est remplacé pour l'occasion par M. THEDENIUS, professeur de lycée: Il est recu 5 nouveaux membres. — Le Président annonce å la Société la mort de son premier membre honoraire, M. O.-I. FÅHRAUS, ancien conseiller d”état (ministre), sur lequel on trou- vera quelques notices biographiques å la p. 209 des Résumés. M. W. MEVES rend compte de sa moisson lépidoptérologique de Pété dernier å Dalarö, dans l'archipel de Stockholm. Durant la premiere partie de VP'été, la prise å Paide de quartiers de pommes avait été moyenne, mais, dans les mois de juillet et d'aott, elle fut å peu prés nulle malgré des tentatives quoti- diennes. La différence d'avec F'année derniere était par consé- quent considérable. Parmi les espeéces d'une certaine rareté, M. MEVES signale et montre: Emydia cribrum, Pygera anastomosis, Åcronycta menyvanthidis vax., Panthea coenobita (amsi qu'un exem- plaire du Vermland), Agrotis Gruneri, Agr. candelarum, Agr. speciosa, var. arctica, Abraxas marginata aberr., Caradrina petrea, Sesia apiformis F&F, Q. Une femelle tuée de Spilosoma mendica laissa échapper des oeufs qui vinrent ensuite å bien. Relative- ment å Sesia apiformis, il sengage une discussion entre MM. THE- DENIUS, LUNDIN, HOFGREN et HOLMGREN, ce dernier signalant entre autres que le Lépidoptére mentionné se rencontre avec des guépes sur des tiges sécrétant du suc, et que c'est par cette rai- son quwelle a ses couleurs et son aspect si particuliers. M. ME- vEsS n'avait pas observé de guépes dans la société de Sesia. M. MEVvES montre ensuite une collection complete des formes anglaises de Fupithecia. M. HOLMGREN présente une chrysalide vivante de la Téte de mort (ÅAcherontia Atropos), et une belle collection de larves —— RESUMES. 227 »soufflées>, préparées par son fils,y M. E. HOLMGREN, é&tudiant. Toutes proviennent de PF'ile de Wermdö (archipel de Stockholm). Au nombre des plus rares se trouvent: Stauropus fagi, Pygera anachoreta, Åcronycta alni, Simyra albo-venosa, Halias bicolorana. M. HOLMGREN mentionne parmi leurs parasites: ZTrogus exalta- forius, vivant aux dépens de Sphinx ligustri, Ichneumon fortipes å ceux de Phalera bucephala; enfin, Cryptus monticola et Paniscus cephalotus, parasites de Harpyia vinula. Le genre de vie de cette derniere espece confirme la maniere de voir de THOMSON que le genre Paniscus doit etre rapporté aux Tryphonides. M. Lampa montre la vraie £upithecia tenuiata H. SCH., ainsi que NXanthia fulvago, toutes deux écloses de larves trouvées dans des chatons de saules. M. AURIVILLIUS communique la découverte faite par lui, dans le Småland septentrional, de 6 chrysalides de Lycaena Ar- gus L. sous Pécorce d'un tronc de sapin habité par Lasius niger. Les chrysalides se trouvaient dans les cavités faites et fréquentées par les fourmis et avaient des enveloppes d'une ténuité et d'une transparence peu communes. Comme il est difficile d'attribuer å une circonstance fortuite la présence de ces chrysalides dans la colonie de fourmis, il est probable qu'elle se trouve en con- nexion avec la sécrétion d'une humeur sucrée que P'on a déja eu Poccasion d'observer chez quelques larves de Lycénides. MISKIN rapporte que la larve d' Ogyris Genoveva, une grande Lycénide de V'Australie, est traitée et choyée par les fourmis de la måéme maniegre que les pucerons chez nous. Un fait identique a également été constaté dans VPAmérique du Nord. Il est aussi probable qu'en récompense de ce liquide sucré, les fourmis hé- bergent gratuitement les larves de Lycaena Argus L. pendant leur état de chrysalides, ou elles ont leur principal besoin de protection. M. GUINCHARD rend compte de la maniére dont une femelle de Bombus terrestris a préparé dans la terre son logement hiver- nal, fermé d'un couvercle ayant presque la dureté du ciment. M. WERMELIN montre un exemplaire de Pericallia syringaria de File de Lidingö (pres de Stockholm), la localité la plus sep- tentrionale ou cette espeéce ait été trouvée jusqu'ici en Suede. 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. (P.” 191 du”texte.) NECROLOGIE. Anders Fredrik Regnell, + 7 juin 1807, T 12 septembre 1884. La Sodiété entomologique a perdu le second de ses deux membres honoraires, M. le Dr REGNELL, mort, le 12 septembre de cette année, dans la petite ville et station d'eaux thermales de Caldas, province de Minas Geraés, Brésil. Né å Stockholm de parents pauvres, il obtint, gråce å sa diligence et å son énergie, le doctorat en médecine å l'université d'Upsal en 1837. D'une santé délicate, et atteint d'une affection grave de la poitrine, REGNELL Ss'€tablit en 1840 å Caldas, ou il se livra å V'exercice de sa profession. Gråce aux bénéfices réalisés par lui comme médecin et å des spéculations heureuses dans des mines, il a pu successivement envoyer dans son ancienne patrie la somme d'en- viron 800,000 couronnes (1,120,000 fr.), affectée par lui en do- tations diverses å des institutions scientifiques ou médicales. La Société entomologique a recu entre autres du défunt une somme de 2,000 couronnes (2,800 fr.), qui porte le nom de »Fonds Regnell». Oskar Th. Sandabhi. (Pilro3 tduttextet) H. von Post: Contributions å la biologie de la Teéte de mort (Åcherontia Atropos). T”auteur. signale que la, Téte. de morti:a. €téj trouvéetcete année dans un champ de pommes-de-terre de P'Ecole supérieure d'agriculture d”Ultuna, preés d'Upsal. Elle y déposait ses oeufs, qui se développérent en larves au bout d'un court espace de temps. Celles-ci dévoraient jusqu'å la cöte le fewuillage des pom- mes-de-terre, sans paraitre cependant géåner par ces déprédations le développement des tubercules mémes, vu qu”elles apparurent å l'époque ou cee derniers étaient parfaitement formés. RSS e——— RESUMES. 229 (Pirrosiduältexte.) O.-M. REUTER: Species Capsidarum quas legit expeditio da- nica Galateéae. Voir la description latine, pp. 195—200 du texte. fRSragOmau texte.) J. SPÅNGBERG: <Örchestes populi L. å Gefle. M. SPÅNGBERG . mentionne la présence, I'été dernier, de ce Coléoptére dans le parc de la ville de Gefle (Suede du Nord, cötes de la Baltique) en foules si considérables, qu'il avait å peine laissé intacte une seule feuille du peuplier baume et du peuplier noir (Populus balsamifera et P. nigra). Les trembles (Populus tremula) croissant dans le måéme parc étaient restés au contraire totalement indemnes. (PI oT durteste;) Osc.-TH. SANDAHL: Grande séance annuelle de la Société emo- mologique å Stockholm, le 14 décembre 1884. Le 14 décembre 1884, la Société entomologique de Stock- holm a célébré son sme anniversaire. Elle a donc derriére elle les premiéres années, généralement les plus difficiles, de son existence. Gråce aux sympathies dont elle est successivement devenue PFobjet en Scandinavie et å l'étranger, elle posséde ac- tuellement une vitalité suffisante pour attendre VPavenir avec confiance. Depuis sa dernieére séance la Société a fait une perte sen- sible par la mort de son seul membre honoraire restant, M. le Dr A.-F. REGNELL, décédé, le :12 septembre 1884, å l'åge de 77 ans, å Caldas, province de Minas Geraés, Brésil. La mémoire de REGNELL est å jamais attachée å la Société par la donation qu'il lui a faite et å laquelle son nom: est attaché. (Voir, p. 228 ci-avant, la courte notice nécrologique sur cet homme éminent.) Un membre perpétuel et 26 membres ordinaires sont entrés dans la Société depuis la derniére séance. La Société a recu en don lV'outillage employé par son dé- Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 4 (1884). NR 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. funt membre honoraire, M. Vancien conseiller d'état (ministre) O.-I. FÄHRAEUS pour la préparation et la détermination des in- sectes collectionnés et classés par lui. C'est un souvenir précieux pour elle de cet entomologiste distingué. — M. HöGMAN, Dr en philosophie, 7a donné å la Société un collection de Coléoptéres rares des environs d'Alingsås (Vestrogothie, Suede de I'Ouest), parmi lesquels il y a lieu de signaler le grand et odorant Osmo- derma eremtita, type qui, quoique appartenant å proprement parler å la faune de la Suede méridionale, a cependant été trouvé, vers la fin de Vété dernmier, par M. le capitaine L. MUNTEE, å Gu- stafsberg, dans I'le de Wermdö, å VF'est "de "Stockholm. =—="'M: CARL MÖLLER, å Wedelsbäck (Scanie) a également enrichi les collections de la Société de 14 espeéces de Coléoptéres rares, en plusieurs exemplaires de chaque espéece. — La bibliothéque a recu une augmentation précieusé, gråce å ses échanges toujours plus considérables avec-des corps savants étrangers, et å Pachat de nombreux ouvyrages entomologiques ayant appartenu å la bi- bliotheéque du défunt conseiller d'état FÅHR.EUS. Il est procédé å la nomination du Bureau pour l'exercice de 18854. Tous les membres actuels, y compris leurs suppléants et les vérificateurs, sont réélus. M. le Dr C.: AURIVILLIUS, professeur agrégé åå lUniversité d'Upsal, décrit la nature du »Kvaenangenfjord», qui pénétre dans le Finnmark norvégien sous le 70? de latitude septentrionale. Ce golfe a été visité par lui I'été dernier principalement en vue de dragages dans la mer, mais il profita d”excursions å terre pour faire la connaissance de la faune entomologique de la localité, faune offrant, il va de soi, un caractére totalement arctique. Parmi les Lépidoptéres les plus rares, M. AURIVILLIUS mentionne År- gynnis polaris, Colias nastes et Arctia Qvenselit, cette dernieére ren- contrée par lui au milieu des neiges dans une plaine alpine dé- serte, ou les lacs et les marécages dormaient encore en juillet sous une couverture de glace assez forte pour porter I'homme. Les pommes-de-terre cultivées dans les vallées et les dépressions du golfe avaient leur feuillage gravement attaqué par la larve d'un Coléoptére, probablement Silpha lapponica, que le conféren- cier montre avec une belle collection de Lépidoptéres caractéris- tiques pour lå faune de Kvaenangen. RÉSUMÉS. 231 M. J. SPÅNGBERG signale les ravages exercés par la »Mouche de lF'orge> dans les iles de Gotland et d'Öland. Ce petit in- secte destructeur qui, en 1883, a commis å Gotland des dégåts se chiffrant par une perte de plus d'un million et demi de cou- ronnes (2,100,000 fr.), s'est aussi montré dans File en question pendant PFété dernier, mais heureusement pas en masses aussi considérables que Pannée précédente. Un membre de la Société, M. M. LARSSON, habitant le domaime de Skäggs au voisinage de Visby, s'est livré sur ces Diptéres et leurs déprédations åa de laborieuses recherches qui seront insérées au complet dans ce journal. La »Mouche de Porge» est déja mentionnée par LINNÉ dans un travail sur le »>blé mort> (Om slökorn), inséré en 1750 dans les Mémoires de P'Académie royale des sciences de Suede. Il existe deux especes de »Mouches de Vorge», savoir le Chlorops å pieds articulés (Chlorops teniopus), la >Mouche de l'orge> proprement dite, et l'Oscine ravageuse (Oscinis Frit L.) Les larves de ces insectes servent de nourriture å Coelinius niger N. v. E., du groupe des Braconides, dont les larves sont décimées å leur tour par un petit Hyménoptére, une Ptéromalide vraie, Pleromalus muscarum WALKER. M. SPÅNGBERG montre des exem- plaires des mouches destructives mentionnées et de leurs para- Siestiiprepares: et. determinés. par. M. le Dr G.-F> MÖrrER) de Trelleborg (Scanie). Divers autres exposés doivent é&tre, vu le manque de temps, ajournés å la séance prochaine. La séance levée, I'anniversaire de la Société est célébré par une modeste collation suivie de toasts pour V'avenir de la Société et pour son Bureau. ANNONS Coleoptera finnas till salu hos BE VARENIUSE Entomolog. Adr.: Malmö, S. Nygatan 56 of>2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIEVEN VI JACOB SPÅNGBERG SJÄTTE ÅRGÅNGEN 1885 STOCK HOLM IRYCKT I CENTRAL-TRYCKERI 1885 le rn sonÅSe SODJAL SEA 5 fe HS & ra NR | eM ven Å VAN vd hg U NV INNEHÅLL: AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk entomologisk literatur sid. 138, 160, 176, 184 BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1883—85 .........-....--.- Sid, Gåfvor till Entomologiska Föreningens bibliotek under åren 1883—1885 LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macro- LIEJ EIA (0) OLSEN ge oe Sr de DRAS Sr Er Se ERA ASEAS SSE SUISSE LARSSON, MAGNUS, Några ord om kornflugans härjningar på Gotland CIISETD Ya INSE LO (OTO NORS bee RASER ARR EES SS SENSE REN TS FEK EN C. H., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess para- SANDBERG, G., Stpplöment till Sydkraran Bö epidopterfanna SARAS SCHÖYEN, W. M., Bemerkninger om enkelte variationer af vore Rho- ENSO sogtoressre st Söt SE KET SEE SM SSA SSR SP NS SAR Sep SR AR OSA EE SPARRE SCHNEIDER, J-., Mindre entomologiska meddelelser fra det NES ELSKER NN OT 0 Ce ASS (ERROR ER SR er on ES SNR SST SA ERS SN TRYBOM, FILIP, Insekter och andra lägre djur, PIAS vid flottadt tomertoch. bland: affallkfrån: sadant sl. to soo BAT see WALLENGREN, H! D. J., Nekrolog öfver H. F. R. H. GADAMER... REÉESUMÉS. LAMPA, SVEN, Macrolépidoptåres Scandinaves et Finlandais ...........- LARSSON, MAGNUS, Quelques mots sur les ravages de la »Mouche de Forge» dans YPile de Gotland pendant les annés 1883 et 1884 NERÉN, C-.-H., Contributions å la connaissance de la Noctuelle de berber (Ckaracas. oramtns) et Ae Ses Parasites soo ss -ssoos-ocs--s SANDBERG, G., Supplément å la Faune du lépidoptére du SS ärarangen SCHÖYEN, W.-M., Remarques sur certaines variations de nos Rho- FARNEETES Så SALE AR a Br ERA LE LANE RT done a SE Ae a bs SEI SA SPARRE SCHNEIDER, J., Petites communications entomologiques de la KICIRE CEC FALCU G UCK sopar st on dss saken Jöns Mess serb d kd R SNS Arns RA TRYBOM, PH., Insectes et autres animaux inférieurs trouvés en voisi- MadSekdrs bols7 MORSE Parmi SeSEECHIHS] ooo sees ass ods essensen WALLENGREN, H.-D.-J., Nécrologie H.-F.-R.-H. GADAMER......-.---- DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL: Häft. 139: LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macro- IETIELOP LÖT Sr otnne "ts rst ssjr rss ee AS AASUEERE TSE BEAR ra 3 Sid, AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk ontärmdipgrk bleratur sid: 138; 1607 176; 185 204 16 I Sp 2107 219 1 SCHÖYEN, W. M., Bemeerkninger om enkelte variationer af vore Rho- DAOCCEIA ov orken oso sisnelnse seja RASA SANTE STENAR SPARRE SCHNEIDER, J., Mindre entomologiske meddelelser fra det arktiske NOrge. teoocssetrer ses EA LISE TrRYBOM, FILIP, Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadt , timmer och bland affall från sådant......... NERÉN, C. H., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess para- STEP SE ocss sser sneda sensor tess Eee SSE sonasjösa Ne a a WALLENGREN, H. D. J., Nekrolog öfver H. F; R. H. GADAMER-.. LARSSON, MAGNUS, Några ord om kornflugans härjningar på Gotland ALeN; T883. OCH MNGG aogede nee TER a ooo od ses seed sr LEE TR BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1883—384 Häft. 4. SANDBERG, G., Supplement till Sydvarangers Lepidopterfauna Gåfvor till Entomologiska Föreningens bibliotek under åren 1883—1885 RÉSUMÉS. LAMPA, SVEN, Macrolépidopteres Scandinaves et Finlandais ...-..-...-.- SCHÖYEN, W.-M., Remarques sur certaines variations de nos Rho- PALOCCICS, "us osar os edda Sa oslo sas SSL sLja SSR SE sa ons SNJA RSS RSS SPARRE SCHNEIDER, J., Petites communications entomologiques de la INOIVERE' ATCIQUCT >= ocbporese oc serves ära ör ARE DNE RR SARA TRYBOM, PH., Insectes et autres animaux inférieurs trouvés en voisi- nage: du bois flotté et, Parmi SES IA CDIS ooo mo sssror oc. sees SEN REINE NERÉN, C.-H., Contributions å la connaissance de la Noctuelle de Iherbe (Charaeas. grams) et ide ses. Parasites ooo om res ss ee WALLENGREN, H.-D.-J., Nécrologie H.-F.-R.-H. GADAMER - sn. LARSSON, MAGNUS, Quelques mots sur les larves de la »Mouche de F'orge» dans I'ile de Gotland pendant les années 1883 et 1884 SANDBERG, G., Supplément å la Faune lépidoptere du Sudvaranger np 187 204 211 SSE FÖRTECKNING SKANDINAVIENS ocH FINLANDS KÄACROLEPIDOPTERA SVEN EAMPA STOCKHOLM ENTRAL 1385 SVA ARE 1100 eva 4 - ri ee ) - M SPN | Fer fa in Jagar unföjuner Ad FR FO ' Å é | 9 i NA Hustle AR Re, RAR eLV/MOLU OUTVNIa TAR BA S5-0X SR "SR 9 4 pa « 0 IPYOCKER 110402 SÅN i ec v Ry Ä ö - Je [0 KSMNAJS M2Vv2” | < (VIMLOWTFA VAN JAEKRO, I FETGIE . 28 | Y PvA å | J C d EL Sö AM FR EA Ds: jag till offentligheten öfverlemnar detta lilla arbete, hvil- ket egentligen blott är ett försök att, efter tillgängliga källor och egna iakttagelser, på ett ställe sammanföra alla de arter och va- rieteter af Macrolepidoptera, som hittills blifvit anträffade på den skandinaviska halfön samt i Finland och Danmark; så sker detta icke utan tvekan, emedan jag allt för väl känner de större an- språk, som numera med skäl kunna ställas på ett sådant arbete. Såsom förmildrande omständighet må dock kunna åberopas, att ingen dertill mera kompetent person hittills offentliggjort något dylikt, oaktadt en förteckning, åtminstone öfver våra svenska fjär- ilar, synes vara af behofvet påkallad, synnerligast nu, då intresset för dessa naturföremål synes blifva allt allmännare. Jag vågar derför hoppas, att de fel och brister, som vidlåda mitt arbete, skola benäget ursäktas, åtminstone af alla dem, som något känna till de svårigheter, hvilka äro att öfvervinna, och mest fästa sig vid dess praktiska nytta. Fullständighet kan jag ingalunda göra anspråk på, ty utan tvifvel återstå för en kommande tid rätt många former att upp- täcka, innan vårt vidsträckta, på omvexlande lokaler så rika om- råde blir fullständigt genomforskadt. På skandinaviska halfön, äfvensom i Finland, finnas stora landsträckor, hvilka ännu ej ens besökts af någon kunnig entomolog och många områden, åt- minstone i norra Sverige, äro endast i förbigående undersökta, 1 det att den resande haft ett aflägsnare mål för ögonen, så- som t. ex. Qvickjock, Åreskutan, Dovre, Finmarken etc. och följaktligen måst påskynda färden, för att hinna fram i önsklig tid. Härigenom hafva de lägre belägna skogsbygderna och de subalpinska trakterna, hvilka obestridligen hafva en rikare fauna än fjällbygden, blifvit försummade; ty större områden kunna en- 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. dast högst ofullständigt undersökas under en genomresa, då blott några timmars, eller högst ett par dagars uppehåll göres på hvarje gästgifvaregård eller båtstation, isynnerhet då dessa kunna vara belägna 2 till flera mil ifrån hvarandra. Detta inses lätt af hvar och en, som vistats och flitigt samlat insekter flera år å rad på ett och samma ställe; ty han har nog fått göra den erfarenheten, att många arter icke återfinnas alla år på samma lokal, oaktadt de någon gång der visat sig ganska ymnigt. Just härigenom är vår kunskap om arternas nordgräns i kustlandet högst bristfällig. För att omsider få en säker kännedom om insekternas förekomst och geografiska utbredning hos oss, så vore det nödvändigt, att entomologer eller öfvade samlare vore bosatte inom snart sagdt hvarje mindre område och på ett eller annat sätt bekantgjorde sina erfarenheter och fynd. Vi sakna numera, dess bättre, ej or- gan för dylika sakers offentliggörande. Om jag lyckats upprätta en någorlunda fullständig förteck- ning öfver nu afsedda områdes Macrolepidoptera, så har jag att derför 1 första rummet tacka de ganska utförliga arbeten 1 detta ämne, som redan varit synliga i tryck. Att här uppräkna de äl- dre af dem, torde vara öfverflödigt och jag will derför blott om- nämna de vigtigaste, som på senare tid utkommit. Hvad vårt land angår, så har Herr Kyrkoherde H. D. J. WALLENGREN in- lagt stora förtjänster om spridandet af kunskap om dess fjäril- fauna genom utgifvandet af sina »Lepidoptera Scandinavie» etc. (1853—71), samt »Index Specierum Noctuarum et Geometraruwm » af år 1874. m; 1 Skada blott att det förstmämda tejnlanene framskridit än till 'och med »Spinnarne». : Sedan dessa arbeten utkommo hafva icke allenast lemnats flera vigtiga bidrag till ar- ternas utbredning inom landet, utan äfven för faunan nya:arter och varieteter iakttagits, hvaraf en del blifvit omnämda af D:r J..A. WiSTRÖM uti »Provinsen Helsinglands Macrolepidoptera»>, uti författarens »Catalogus Lepidopterorum Scandinavie», samt af K. F. THEDENIUS, W. MEVES Oo. a. i Entomologisk Tidskrift. I Norge hafva på sista tiden utkommit många större och mindre afhandlingar om fjärillarnes utbredning derstädes. Den "förnämsta af dem, hvaruti på ett ställe sammanförts alla för fau- nan då kända former, är fortsättningen af SIEBKES »Enumeratio Insectorum Norvegicorum>, utgifven år 1876 af J. SPARRE SCHNEI- LAMPA! SKAND:!S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 5 DER. Sistnämde författare, äfven som Kandidat V. M. SCHÖYEN, hafva årligen genom resor och publikationer riktat kännedomen om sitt lands fjärilfauna på ett sätt, som förtjänar allt beröm. Finska fjärilliteraturen "har att uppvisa ett förtjänstfullt och genom en redig och lättfattlig uppställning särdeles utmärkt ar- bete, nämligen »Catalogus Lepidopterorum Faunae Fennicae prae- cursorius> af D:r J. M. J. AF TENGSTRÖM, hvilket utkom 1869 uti »Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar». Uti sistnämda årsskrift hafva sedan dess åtskilliga smärre med- delanden, från flera yngre forskare, varit synliga. Danmarks fjärilar känner jag endast genom en enda afhand- ling, nämligen »Fortegnelse over de i Danmark levende Lepi- doptera», Kjöbenh. 1875, jämte »Tilleg» år 1881 af A. BANG Haas; men denna är, som man ser, för icke så länge sedan af- slutad samt mycket värdefull och utförlig. De ofvan uppräknade arbetena samt nästan alla nyare af- handlingar hafva, ehuru 1 öfrigt af stor förtjänst, dock det felet att de antingen äro i bokhandeln utgångna, eller ock blifvit tryckta uti vetenskapliga samfunds publikationer, hvarigenom de äro jämförelsevis svårt åtkomliga för en större krets af läsare. Hvad denna förteckning angår, så är den visserligen äfven tryckt uti en tidskrift, men jag har dock välvilligt satts i tillfälle, att anskaffa ett så stort antal separataftryck, att sådana af mig kunna tillhandahållas åt alla dem, som deraf kunna blifva i behof. En mindre del af dessa kommer att upptaga text endast på bladens ena sida, för att blifva användbara till etiketter för samlingar. Uti dylika aftryck kan man äfven å de otryckta sidorna göra an- teckningar om nya arter, lokaler etc. och interfoliering blir der- igenom obehöflig. Hvad den systematiska uppställningen, namn och citater be- träffar, så har jag, liksom numera de fleste författare göra, 1 det närmaste rättat mig efter D:r O. STAUDINGERS katalog, emedan det "för mera praktiska ändamål är bättre att följa det, som af de flesta begagnas, än att framställa något, som blir derifrån af- vikande. Vid upprättandet af listor öfver insekter, är det till mycken tidsbesparing att noga följa den ordning samt begagna samma nämn, som äro använda uti ett af de flesta entomologer kändt och användt arbete. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Då jag motser att af alla »latinare» blifva klandrad derför, att jag följt CRAMERS, RAMBURS, KIRBYS, STAUDINGERS m. fl. exempel och skrifvit alla namn med stor begynnelsebokstaf, så vill jag, för undvikande af för stor wvidlyftighet, här blott hän- visa till STAUDINGERS Katalog af år 1871, p. XII, der hans mo- tiver för saken äro framstälda. För att ytterligare inskränka detta arbetes omfång, har jag ej anfört alla för mig kända fyndorter. I de flesta fall äro dock lokalen och den persons namn, som der gjort fyndet, utsatta, då arten anträffats på högst tre eller fyra ställen och blott få gånger inom ett land. I andra fall äro vanligen blott det syd- ligaste och nordligaste landskap omnämda, der arten anträffats. Är den funnen flera gånger i samma landskap, men ändock kan anses såsom mycket sällsynt, så är ofta den person omnämd, som gjort fyndet första gången. För att särskildt utmärka de arter, som anträffats inom den skandinaviska halfön, står ett ordningsnummer framför nam- net. Detta gäller äfven för en afart, om hufvudformen ännu ej blifvit derstädes funnen (dessa nummer kunna användas 1 stäl- let för namn vid uppgörande af listor för fjärilbyten). Af synonymer har jag vanligen endast anfört dem, som an- vändts af HUBNER. Öm en art saknas i hans arbeten, så är någon senare afbildning anförd. Af stor praktisk nytta vore citerandet af de författare, som beskrifvit eller afbildat fjärilarnes larver, äfvensom omnämnandet af de växter, hvarifrån de sistnämda hemta sin näring. Detta har likväl nu mött för stora svårigheter, men kan framdeles komma att ske, om ett större och allmännare intresse för våra fjärilar skulle vakna till lif. Genom Herr Prof. CHRISTOPHER AURIVILLIUS' välvilja och medverkan har jag satts i tillfälle att granska THUNBERGS fjäril- typer, samt att här omnämna och, som jag hoppas, rätt tyda så- väl hans som ett par andra af våra äldre författares hittills föga kända eller delvis missförstådda beskrifningar. Några synonymer, som äro uteglömda i STAUDINGERS katalog, har jag ock ansett mig böra upptaga. Till sist kan jag ej underlåta att här frambära min hjärt- liga tack till alla dem, som mer eller mindre, genom upplys- LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. I ningar och råd, bidragit dertill, att detta lilla arbete kunnat i sitt nuvarande skick framläggas för allmänheten. Att här uppräkna dem alla låter sig ej gerna göra, men deras namn återfinnas i texten. Stockholm i Februari 1885. Sven Lampa. FÖRTECKNING ÖFVER ANVÄNDA TECKEN OCH FÖRKORTNINGAR. 1 Betyder att varieteten eller aberrationen, så vidt jag vet, ännu ej anträffats på skandinaviska halfön. ANDN. ANDERSSON, C. G., Kommissionslandtmätare; AURIV. AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Professor; ——, CARL, Docent. Bl. Blekinge; Bh. Bohus län; BoHEM. BOHEMAN, C. H., Professor. CEDERB. CEDERBERG, SVEN, Studerande; Christ. Christiania. DALM. DALMAN, J. W., Professor; Danm. Danmark; Dals. Dalsland; Dir. Dalarne; Dv. Dovre, EDGREN, P. AD., Med. D:r. Finl. Finland; Finm: Norska Finmarken. Gotl. Gotland; Gestr. Gestrikland; Gudbr. Gudbrandsdalen. Hall. Halland; His. Helsingland; Hrjd. Herjedalen; HFGN. HOFGREN, GOTTFR. ; HOLMGR., EMIL A., Studerande. JHN. JOHANSON, C. H., Lektor; Jmt. Jämtland; Jutl. Jutland = Jylland. Kar. Karelen; Kjöb. Kjöbenhavn; KK. Kinnekulle i Vestergötland ; KINDBERG, N. C., Lektor; KTFF. KOLTHOFF, G., Konservator. Lapl. Lappland; Lapl. Lul. Lule lappmark; Lapl. Ume, Ume lappmark ; Lapl. Torn. Torne lappmark; Loll. Lolland; LUNDBORG, C. W., Jägmä- stare; LPA, LAMPA, S. M. Mellersta delen; Mpd. Medelpad; MEV. MEVEs, W., Konservator; MEV., JE, MEVES, G. ANF. A. J-S., Byråchef; Mor, N. G:, Bot. Gartner. NEREN, C. H., Med. D:r; N. Nordliga delen; Norrb. Norrbotten; 'Nordl. Nordlanden ; Nerk. Nerike; Nyl. Nyland. 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. OG. Östergötland. PAYK. PAYKULL, G-. Qvickj. Qvickjock i Lule lappmark, Romsd. Romsdalen; Rysk. Kar. Ryska Karelen; Riksm. Svenska Riksmusei entomologiska afdelning; RIDDERB. RIDDERBIELKE ; RPHI. RUDOLPHI, JOH. S. Södra delen; Saltd. Saltdalen i Nordlanden; Savol. Savolax; Sdm. Söder- manland ; Sjell. Sjelland; Sthlm. Stockholm; Sv. Sverige; SHBG (J.) SAHLBERG, JOHN., Professor; SCHÖY. SCHÖVEN, V. M., Kandidat; SANDBG. SANDBERG, G., Sogneprest; SNDHL. SANDAHL, O, TH., Pro- fessor; SPBG. SPÅNGBERG, J., Lektor; SP. SCHN., J. SPARRE SCHNEI- DER, Kandidat och Konservator; STÅL, C., Professor; STGR. STAUDIN- GER, Of, D:r; SUNDEV: SUNDEVALL, CC. J-:Y PFofessor: Tavast. Tavastland; Trndhj. Trondhjem; TNGSTRM. TENGSTRÖM, J. M. J. AF, Med. D:r; TuHS. THEDENIUS, K. F., Lektor; ”TRAFV. TRAFVENFELT, Ros Mor NICKand, Upl. Upland. VB. Vesterbotten; VG. Vestergötland; Vrm. Vermland; VAREN. VARENIUS, A. TJägmästare; WBG. WAHLBERG, P. F., Professor; VERMELIN, VERME- LIN, J. H., Jägmästare; WLLEGN. WALLENGREN, H. D. J., Kyrkoherde; W—m. WISTRÖM, J. A., Läroverksadjunkt. | ZETT. ZETTERSTEDT; J.: Wi, Professor: ÅL. Åland; Ång. Ångermanland. Ö.bott. Österbotten; Öl. Öland. RHOPALOCERA: POREXAPII PESON IEYACER Papilior Et Podalirius L. S: N. X, 463; HB. 388—9. (Sinon PODA). — Danm.: Jutl. (Borr), Sjell.: Kjöb. (tillfälligtvis). TöMachaon LL. Sö NU CA 025 EB: o300-— I. — Svenige: hart ochyder; Norgej S., OO: Firma Fin! Danm:g, Sjuda: Parnassius LaTR. SEA pollo LE. SINE 614055 UBIB00: 7, 130-12 == SVS Ski Norge: SM. Fini: Sy. SÖ. si Mnemosyne L.,S- Na Xx, 405;0HB3 3908..& NVS KS BIICGoN Up], Mpd: Sundsvall. (enk. Spec:); Finl: S.,-:5.0:; Danska öarne. USE TERTID AE: Aporia He. 4. - Crataegi L. SS. N. X, 467; HB. 399—400..— SV.: SEEHIS; Norges. Fm: 55 SÖT Dan Pieris SCHRK. si Brassicae LE. SNI 4075 EIB: 401-325 äl SvisSki —Lapl.; Norge: S.M., Salten, O. Finm.; Finl.: S.-—Ö.bott.; Danm. 6. uRapae LS. Niu25G 4682 EB: 404-—5- 4 SV: SköHls:; Norge: S. M., Sydvaranger; Finl.: S:, S.Ö.; Danm: 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 7. Napi L. S. N. X, 468; Hb. 406—7. — Hela Skandi- navien. a. gen. II. Napaeae Esr. 116, 5; HB. 664—5. Bakvingarne på undre sidan blekare, mot utkanten obetydligt gråpudrade omkring ribborna. — Sv: S.M.; Norge: S.M.;Finl:: SM. ;Danm: v. 2 Bryoniae O. I, 2, 151; Hb. 407. — Ofvan mörkare, stundom grå- gul, det svarta pudret mera utbredt. — Sv.: Hls.—Norrb., Lapl.; Norge: Dv., Finm.; Finl.: Ö.bott.—Lapl. 8. Daplidice L. S. N.X, 468; HB. 4A14—5, 171 8 Bakvingarne på undersidan med gulaktigt gröna fläckar. — r. Sv.: Sk., BL; Finl.: Rysk. Kar; Danm.: sjell; Hyen, Juck T v. gen. I. Bellidice O. I, 2, 154. (Belemida HB.—G. 931—4). Bakvingarne på undre sidan med mörkgröna fläckar. — Danm. r. Anthocharis B. 9. Cardamines L. S. N. X, 468; HB. 419—20, 424—5, 701—2,. — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Fini. : S., S:Ö:sDanm Leucophasia STPH. 10. Sinapis L. S. N. X, 468; HB. 410—11. — a. Sv.: SKE Flils5 Norgessmbinlks om SÖ. Danmtvejka: Colias F. 11. Palaeno L. F. S. 272. (F£uropome EsSP.; HB. 434— 5). — Sv.: Sk.—Lapl.; Norge; Finl.; Danm. v. Lapponica STtGR Cat. 1871, 5. (Werdandi H. S. 403—4, 2). Vin- garne på undersidan blekt gröngula; hanen ofvantill ljusare än huf- vudformen. — Sv.: Sm., Vrm., Hils., Lapl.; Norge. 12. Werdandi ZeETT. Ins. Lap. 908. (/Vastes WLLGN 142). Vingarnes grundfärg blekt svafvelgul, &, eller blågråaktigt hvit, nästan lika som hos honan till Palaeno, Q. — Sv.: Lapl.; Norge: Nordl. (Salten), Finm. ab. 9. Sulphurea; vingarnes grundfärg blekt svafvelgul, lik hanens, — Sv. : Lapl.; Norge: Finm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. ET ab. Sy. Immaculata; framvingarnes mörka bård ej genombruten af lju- sare ribbor, innanför densamma inga mörka fläckar, r r. — Lapl. ab. Christiernssoni, (KRossii GN.?). — Vingarne gula, närmande sig till ockragult; honan n. blekare, den gula fläcken mellan 3:dje och 4:de ribborna vid framvingarnes utkant vanl. nästan lika stor som de båda närstående, r r. — Sv.: Lule Lappmark (A. H. CHRISTIERNS- SON: fl). sa Hyale 1: S.INSEXTAOOSsKEL IST 33 4: ((Falaenor ESP; Hb. 438—9). — r. Sv.: Gotl. (KOLMODIN), Sk., Bl., OG., Sthlm Mark. st., Fin: Nyl; Danm: maHeclalEn; Ann. S. Er, 1830, po 33, Pl ÖF ES. 39—40. (Boothii WLLGN). — Sv.: Lapl.; Norge: Nordl.: Salten, Finm. ab. 2. Sandahli; framvingarnes grundfärg blekt ockragul, den gula fläcken mellan 3:dje och 4:de ribborna saknas; ytterst r. Ett ex. från Lule Lappmark 1883. us Edusar Ek. Manti po 23-. (Croceusi HOURGRIA Hyalel ESP; HB. 320—31). — Ir r. Sv.: Gotl. (E1ISEN), OG. (TOLLIN 1875), Upl. 1377 (AURIV.), Sk. (C. MÖLLER 1879); Norge: Gudbr.dalen (enl. ScHÖv.); Finl.: Korpo skärgård 1872 (CYGNA&US); Danm.: Jutl. Rhodocera B. KÖR hamni IL) Sö ING 23 Aon HB A42- -AMe Na. OSV SKEHIS.; Norge: S.—Gudbrandsd.; Finl: S., S:0:; Danm. FE EE AERN IEYASES Thedcla F. HW Falbum, RNOCH: bur LT pe SS, Pr —2; HP. 380—1. — I. S5v.: Sk.—-Upl.; Norge: S.; Danm. 18. Ilicis EsP. I, p. 353; HB. 378—9. (Liaceus F.). — r. SVENSKA TBLS Danm. :/Jutl."((EENCEER). FÖRRA SEN: 20-492, EIB: 038 00-—7.0—L. ISVL SKA (ZETT.), Öl: Halltorp, Sm.: Ålem (BÖRE); -Einl.« Ryskt Fars; Danm.: Lolland (DOHLMANN). 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18853. 20. "Rubi LL: SNR] 48357 EIB 203 64 =S VAG — Na sISve Norge: S.M., Saltd. (ScHöv.), S.Varanger (SANDBG); Finl.; Danm. Zephyrus Dam. 21. Quercus L. S. N. X,,482,; HB. 308-70. — SVs: Ske —Vstm.; Norge: S.: Aas (SIEBKE); Danm. 22, "Betulae L: SUNE; 4823 HB. 383 —5. —TSVälSkie=s Hls.; Norge; S. Ö.—Odalen; Finl.: Nyl., Savol., Rysk. Kar.; Danm. Polyommatus Larr. 23. "Vitgaureae L. SN. Xj,484; HBji840-55 Ii Sve: Sk.—V-.bott.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. v. Oranula FRR. 455, 1—2. Mindre än hufvudformen och med flera hvita fläckar på bakv. undersida: — Sv.: Lapl. (STGR). 24.. Hippothoäé L: F. S. II, 274: (Chrypsers BEH->LEIe Sed —28; 355). — Sv. Sk. —Vstm.y Norge: SM. Eimlit StoSiOf d Danm. ab. Confluens GErH. Pl. 8, I, a—d. De svarta punkterna på vingar- nes undersida sammanflytande. Mycket sällsynt. v. Eurybia O. I, 2, 81. (£urydice HB. 339—42). ' Vingarne ' ofvan mörkbruna, eller med rödgula fläckar blott vid utkanten, 2. — Sv.: ÖL (FÖRF.). v. Stieberi GERH. Pl. 35, 1, a—b. Mindre, honan ofvan rödgul. — Sv.: Bh. (WBG), Jmt., Lapl.; Norge: Dv.—Finm. Dorilis Hurn. Berl. M. II, 68. (Circe SCcHiFF.; HB. 334— 6): — Danm.: Sjell., Eyen. 25. Phlaeas L. E. S.:285;, HB:302- 3-1 2. 0Svo NOSes Ems SeS.Ö. Danm. v. Gen. II: Eleus. F.- Suppl. EB: S. 430. (TurcicuslGERSNPNG Ska= Gc) Vingarne ofvan mörkt brunaktiga, de bakre med längre utsprång vid analhörnet. — 1. Sv.: Bh., OG. v. Americanus D'UrRB. Canad. Nat. V. p. 246, 18576 arr. dose Mass. 1862, f. 104. Bakvingarnes undersida ljust blågrå, med starkt markerade teckningar. — Norge: Finm. (SCHÖY. m. f1.), Saltd. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 3 26. Amphidamas Esp. 58, 4, &, 63, 5; QQ (Helle HB. 331—3). — Sv.: Jmt., Hls.—Norrb.; Norge: Trndhj., N.: (SCHÖY.), Finm., S.Varanger (SANDBG); Finl. ab. Obscura; Ofvan mörkare, obetydligt blå. O. Sv.: HIS. (RPHI). Lycaena F. 27. Argus L. S. N. X, 483; WLLGN. Dagfj. 206. (gon SCHN.; HB. 313—5). — Sv.: Sk.—Hlis. a.; Norge: S.M., N. r.; Finl.; Danm. v. Bella H. S. 227—38. — Mindre, bakvingarne ofvan med runda, svarta fläckar nära utkanten, af hvilka de två bakersta inåt omgifvas af röd- gula bågar; på undersidan ljusare, vid basen grönaktiga. — Sv.: KIVI 8 NOD. ; NOISE SEM; FIDE: FS: Mo3 Danm. 28. Argyrognomon BERGSTR. Nom. II, p. 76, T. 46, 1—2, 51, 7-3; HB. 310—138. (Calliopis B.; WLLGCN.; Argus STGR. Cab SvA Norge; Eimnls MSTNGS Damm. Sjel NS Ja v. Aegidion MEISSNER. Nat. Anz. allg. Schw. Ges, 1818. Något min- dre, ofvan violettblå, på undersidan ljusare än hufvudformen; vin- garnes ögonfläckar mindre och det rödgula tvärbandet blekare. — Sv. : INSS I NOrge: Dy.— Finm. ; Fiml.s Ne v. Dubia FERING Stett. e. Z. 1881, p. 135; SCHÖY. Ent. Tidskr. 1882, p- 51. Större än hufvudformen; vingarne hos hanen på undre sidan brunaktigt askgrå eller hvitgrå, det rödgula tvärbandet blekare, på bakvingarne inåt begränsadt af bågformiga (ej vinkliga) svarta fläckar. Honan något större än hanen; vingarne ofvan blå, deras kostal- kant, samt de främres utkant svarta; bakvingarnes utkant med runda, svarta fläckar, inåt omgifna af rödgula bågar; undersidan brungrå, (2) dess rödgula fläckar samimanhängande. Vingbredd: I 31—3, 34 m.m,..— Norge: S.: Asker, nära Christiania, aug. 1880—1 (GRUNER). 29. Optilete KNnocH. Btr. I, p. 76, T. V, 5—6; THNBG; HB. "310—2. — Sv.; Norge; Finl.; här och der; Danm.: Sjell. N., Jutl. v. Cyparissus HB. 654—7. Mindre, undersidan mera hvitgrå. — Sv.: Lapl.; Norge: Nordl.--Finm. BO ÖRON FRALLAS , Reis: fl spet 4. (Batlus EB 32 Oe 30, 801—2). — r. Sv.: Sthlm.: Lidingö (HAEFFNER), Upl., Sdm. (skärgårdarne), Bh. (Tus), Strengnäs (TRAFVENF.); Norge: Christ. (el FSPX ScCHN. Enumerat.); Finl.: Kar. TA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 31. Pheretes HB. Text., p. 45. (Atys HB: 495—96, 548 —9)- — Sv.: Hrjd. (OLDBERG); Norge: Dv. (BoHEM. m. fl.). 32. Aquilo B. Ice, 12, 78; Hl USR4-=50) 343 Na — I. Sv. Lapl Qvick); Norge: Porsangeru(ScHöv),LSaltd 0: SHBG), Maalselven (SP. SCHN.). 33. Astrarche BERGSTR: Nom./ III, p. 4, T. 49, 1—38- (Agestis HB. 303—--5; Medon EsP.). — Sv.: S.M. här och der, Nörrb.: Öfv. Torneå, Qvickj.; Norge; S.— Nordls; Hunsoles Ö.bott.; Danm.: Sjzell., Fyen. ab. Allous HB. 990. De rödgula fläckarne på vingarnes öfversida sak- nas helt och hållet, eller äro mindre och otydligare. — Sällsyntare än hufvudformen; i Stockholms skärgård t. allmän; Danm.: Sjell. 34. Icarus Rorrt. Naturf. VI, p. 21. (Adonis THNBG; Alexis HB. 392—4). — Sv.: SM. a, N. r.; Norge och Finl. lIikale- des; Danm. ab. Icarinus SCRIBA Journ. Ent., p. 216. (Alexis v. H. S. 246). Fram- vingarne sakna på undersidan svarta punkter innanför diskfläcken. — "Träffas någon gång tillsammans med hufvudformen. 35. Eumedon EsrP. 352, 2; HB. 301—2, 701—2'. (Chiron RöTT.). — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S:Ö., Romsd: (SCHOWV) jue Kar., Ö.bott. ab. Fylgia SPBG Stett. e. Z. 1876, p. 91. Det hvita strecket saknas på bakvingarnes undersida. — Typexempl. anträffades i Ruskola (Öfver Torneå) af Prof. W. LILLJEBoRG. Å härv. Riksmuseum fans redan förut ett ex. från OG. (BOoHEM.); under senaste åren funnen ett par gånger, såsom t. ex. i His. (RPH1) och å Vermdö (FÖRF-). 36. Amanda Scen. N. Mag. 4, p. 428; HB. 283—5, 752—4. (Icarius ESP.). -— Sv.: S.--Gestr.; Norge: S.M.; Finl.: HTavast., Savol, ISar., Danm.. Sjell., Hyen. ab. Argentea; vingarne ofvan blåaktigt silfvergrå, mot utkanterna lju- sare; ribborna utåt svarta, . rr. — Sv.: Skepparviken å Vermdö (FÖRF.) Anm. Bellargus Rortrt. Naturf. VI, p. 25, (Adonis HB.), är troligen ej funnen i Skandinavien. 37: - Hylas ESP. 45, 3, S3pISg5s CT 5 TSE HB. -289—91).. — 'Sv.: Gotl..(ZETT.), Ski (WEEGN)S: Up (EIED: STRÖM), Ol. (Förf). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 153 SSD onZelN Bo ICA ht EBGN 055- fa ISV NStmy sUWpl—=Ells., > Lapio (ZETT-); Hink: Abo, Tavast., Kar., Ö.botten. sorrAtgiolus E- SENSE 483- (AcSiE Ny EB. 2024 Cleobis THNBG. Ins S. II, sec. specim. typ): — Sv.: Sk. —Hls.; Norges SiM-; fEinl 305: 0Obott.s= Danm. :. Sjell;, Jut. 40. Minima FUuESsL. Verz, p. 31. (Minimus THNBG. 1. c.; vassaste; HB. 270-00): — Sv.: här och der; Norge: S.M., Bodö (SEIISCHN.), Saltd.; Fmit Kar; Danm.: Sjell, Fyen, Jutl. 41. Semiargus Rorrt. Naturf. VI, p. 20. (Åcis SCHIFF.; Argiolus ESP.; HB. 269—71). — a. Sv.: SM.; Norge: S.M.; Halse S:ÖS Danm. 42. Cyllarus Rorr. Naturf. VI, p. 20. (Damoetas HB. 206 —8). — Ir. Sv.: OG.—Hls.; Norge: S.: Töien, V. Aker (SIEBKE, SPSS SCHN.), Nes Verk (N; Aaro); Finl.: Kar. ussAlcon:nECl Mant. .725 -t6IB, | 209-56, tNSVsr. SK. (ast: 0): MRINP AT OR ELIS: NN: 125, 48950 EB. 1254 Oda SN Ski Upl.; Finl.: Nyl. (NORDMANN); Danm.: Sjell., Fyen. VE FERSYE INNER ARE Nemeobius StTruH. MIRA HEIN al SN SEXET SOS EIBAA 21 TSV IS: (JAN), ÖL (BoHEM., FÖRF.), Sdm. (TRAFVENF.), Vstm., Upl. (JHN), OG. (ADLERZ); Danm.: Sorö (SCHLICK), Nestved. ME ARE AEA ID VADER: Apatura F. SKE SEND DS FA JOE Ante rö sd Danm.; Lok land (VIALE & DOHLMANN). HEIARSCRIFES TSE Voy DA Ön TeERENB INN g = 051800- 10.5 AMDu ej funnen i Skandinavien. fuva Clytie SCHIFF. S. V3 P- 321; HB. 113—14. — Fin: Rysk. Kar. (GÖNTHER). 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. VE NYMPEAXRIDAE. Limenitis F. 46: Populi LS. NIX; 476;1HB5 fo8-—10f0= fASVE Sk.—Upl.; Norge:sS, HinlstS:, SO Dannii Sibylla :L5=«SMN. XILj 7801 (2)1n:1T865MBUNOS arte Danm. Vanessa F. Levana IL. S. N. X, 480; HB. 97—38, .:728—9. — Danm.: Falster (VIALE & DOHLMANN). Tv. .Gen.«II3 Prorsa Li 1. ec: HB. 94—6: Svartaktigs — Danm: Falster (VIALE & DOHLMANN). 47. 'C album L. 'S! N. X/477; HB: (92==3-4="HarIST Sk. —His;, Tapl.; Norge; Fin: S;, SÖK Danmör! ab. F album EsrP. 87, 1; HB. 637—8. Vingfläckarne sammanflytande. — Mycket sällsynt: "Stockholm: Liljeholmen (A: VARENIUS). 48. Polychloros L. S. N. X, 477; HB. 81—2. — Sv.: , S.—Sthlm.; Norge: Nedenees 1848 (N. AaALL); Danm:. ab. Testudo EsrP. 73, 1—2; HB. 845—6. — Vingfläckarne sammanfly- tande. — Mycket sällsynt. Sv.: OG. 49. Urticae L. 5. N. X. 477; HB. 837—9. — Hela Skan- dinavien a. v. Polaris STtGrR. Cat. p. 16. — Mindre och mörkare, bakkantens och den mellersta af kostalkantens svarta fläckar sammanflytande på fram- vingarne. — Sv.: Upl.; Lapl.; Norge: Finm.: Bossekop; Dv>2 50... Io L..S. N. X, 472; HB. 77—38. — Sv.: Ske VStms Finl:: St S0:5 Danm:. ab. Ioides O. I. I, 109. Mycket mindre. si. Antiopa L. 5. N. X, 476; HB. 70—80. = LSy.: SK —Norrb., Lapl. Lule (RPHr), Muonioniska (ZETT.); Norge: S.M., S.Varanger (SANDBG); Finl.; Danm. r. 52. Atalanta L. S. N. X, 478; HB. :75-5-0r an SVERSK LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. LT Up, His. rr, Norge: S., Christ. (SANDBG); Finl: S., S.Ö.; Danm. ej a. 53. Cardui L. S. N. X,; 475; HB. 75—065 — SV. Sk. — EUSSöRap I (GETT); följ: vän Öh Ses ISM Danm: v. Pallida (SANDBG), ScHÖöv. Nye bidrag etc. i Tromsö Mus. Aarsh. IV. 1882, Mycket blekare. — Norge: N., S.Varanger (SANDBG), Saltd. (SCHÖY.). Melitaea F. 54. Iduna Daim. Förs. 2 (1816). (Marurna HB. 600 —I1, 807—8). — Sv.: SR as Norge: Finm.: Porsanger (SCHÖY.). ao Maturna. LL; S. NYX, 1430, (Cynthia, ESP; HB, 1—2): RS VERSk) BL; Got; Mstm. (H:+-.BorRG, enl. bref); Fin: S.—Ö.botten. v. Uralensis SrtGrR Cat., p. 17. Framvingarne med 2:ne hvita eller något gulaktiga tvärband. -— Sv.: Sk. (LINDEQVIST); Finl.: Kar. 56. Aurinia Rortt. Naturf. VI, p. 5. (Artemis HB. 4—06, 653). — Sv.: Sk.—Dlr.; Finl.: Nyl.,, Tavastl.; Danm. ej a. SVEIN xia Lod. NI 20-480: (Delar. BEHynElB. 1-—d)5 — Sv.: Sk. —Upl.; Norge: S.; Finl.: Åbo; Danm. ab, Fulla QUENS. Act. Holm. 1791, p. 279, T. 12. Framvingarne of- van i yttre hälften med färre svarta fläckar; de bakre på undersidan utåt blekgula, det rödgula tvärbandet ofullständigt, utåt begrän- o sadt af grofva, svarta bågar. — ”Typex. å Riksmuseum saknar lo- kaluppgift. 58. Dictynna EsrP. 48, 2 a—b. (Coryvthalia HB. 15—16). SENSv. ÖLISk—0G::; Norge: S:: Christ, Sandefjord, Skien MN KELVSt., IKOmsd: (SCHOY:), Danm,. 59. Athalia Rortrt. Naturf. VI, p. 5. (Maturna HB. 17— TSE Sv. SE Norge :.9 > Hines Se SÖ. 3 Danm..:. Sjell., Jutl ab. Corythalia HB. Btr. II, 2, T. 3, S, a—b. (Pyronmia Her. 585—38). oo — Vingarne ofvan svartbruna, med färre gulbruna fläckar; de främre med ett bredt, de bakre med ett af småfläckar bestående tvärband nära utkanten. På undersidan äro de främre i inre hälften svarta, med gulbruna fläckar; de bakre utåt hvitgula, med ett gulbrunt, af Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 1 (1885). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. svarta bågar begränsadt tvärband. — Mycket sällsynt, till färg och teckningar i hög grad varierande. ab. Hertha QUENS. Act. Holm. 1791, 280, 'T. 10, f. 9—10. (Cory- Zhalia HB.). Liknar föregående, men framvingarne hafva på under- sidan längsgående, svartbruna streck eller aflånga fläckar; det blek- gula tvärbandet i midten af bakvingarnes undersida omgifves af täml. breda, svartaktiga tvärband. — Sv.: Vstm., Gtl., Upl. (enl. WLLGN). 60. Aurelia NicCK. Syn., p. 12. (Athaliar HB..19— 20; ”arthenie FIBST.). — Sv: OG, Vstm., Lapl; NorgessoMeNs: Dv. (WocKE), Kautokeino (STGrR); Finl.: Kar. 61. Parthenie Brr. II, 194; H. S. 130-77, = 0 SVE Lapl.: Lule (FöÖrF.); tillhör möjl. Azhafa; Norge: DvYy3 mm: S.Varanger (SANDBG. enl. ScHÖY.), Kautok. (STGR); Finl.: Kar. v. Varia MEYER-DYR. Tagf., Pp. 133, T. fl, 5, 635 Hl Si 270==40e- Mindre, bakvingarne på undersidan med hvita eller blekt gulaktiga tvärband. — Norge (enl. SCHÖYEN). Argynnis F. Aphirape HB. 23—5. Ofvan blekare; bakvingarnes under- sida med gula, ej hvita eller silfverglänsande fläckar. Den sydliga formen, hvilken troligen ej förekommer 1 Skandinavien, om icke i SÖ. Finland. — Finl.: Tavastl., Kar: (enl BNESTRM) NvärG 62. v. Ossianus Hest, X, p. 98, T. 270, 4—5: HB. 734—5- Mörkare: bakvingarne på undersidan med hvita eller silfverfärgade fläckar: — Sv. His: (RPHI, Jmt.a (AURIVA, Före), Daplt; Norget S.: Hovlandsfj. (SP:(SCHN:), Finm:. (STER:, WOCKE im. fl.); Fin: Kar., TavastluiÖ.bott., Kap. 63. Selene SCHIFF. S. V., Pp. 321; HB. 20— ev = SMS Sk.—Norrb.; Norge; Finl.; Danm: ab. ”Rinaldus Hest. 1.271, fi 1, 2, '4'55 SPBG. ME —=S ((ENEOkaasNer Plintkus LJUNGH Act. Holm. 1825, p- 344, m. fig.). Vingarne of- van utan diskfläckar eller delvis svartbruna; de bakre på undersidan med inga eller otydliga tvärband, men med smala och längsgående silfverfläckar nära utkanten, — r r. Sv. : His. (AURIV.); Finl.: Ö.bott. ab. Intermedia SPEG. Bih, til Sv. Vet. Ak; Handl; Bö5,0nNEor2 eos Vingarne ofvan svartbruna, med gulbruna fläckar nära utkanten; på undersidan i inre hälften svartbruna, de bakre med otydliga gulbruna fläckar, en silfverfärgad fläck i midten och tresidiga dylika vid ut- kanten. m. r. — Sv.: VG. YBikotill Sv: öVet., AlkkoHandl! BB: 5, N:o! 12. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 19 ab. Marphisa Hest. 270, f. 8—9; SPBG. 1. c. f. 7—8. Vingarne ofvan svartbruna, med otydliga gulbruna fläckar i disken eller nära utkan- ten; de bakre på undersidan delvis svartbruna, med tvärband af gula fläckar i inre hälften, en silfverfärgad fläck i midten och tresidiga dylika vid utkanten. m. r. — Sv. : His. (W-—w), Sthlm, VG. (N. E. FORSELL). v. Hela SrtGR. Stett. e. Z. 1861, p. 347. Mindre, ofvan vanligen mör- kare, bakvingarne på undersidan blekare, nästan utan silfverfläckar. =— Sv.: His., Jmt., Lapl..; Norge: Salten, Finm. 64. Euphrosyne L: S. N. X, 481; HB. 28—=30.1 a. Sv.: Sk.—Norrb.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. wrFingal HBST: XX) p- 902, IT. 270, 1-3; EL, Si 371-=-2. Mindre” och mörkare, ofvan stundom nästan svart. — Sv. : Dlr.—Lapl.; Norge: Dv.—Finm. PalestStenn.! HS. Vupiu EG HBA 5, 6nj SN Eram- vingarnes undersida saknar, eller har mycket otydliga svarta fläc- kar. — Tillhör egentligen Alperna. Den i Danmark förekom- mande formen torde tillhöra var. Arsilache. — ? Sv.; Norge: SM. (enl. SP. SCHN.). 65. v. Isis HB. 38—9 I, 503—4 2. Större, på undersidan svafvel- gul, honan på öfversidan mörkare än hufvudformen, — Lektor SPÅNG- BERG hemförde från Ume Lappmark exemplar, hvilka kunna hän- föras till denna varietet;? Lapl., Dir.; Norge. ab. OQO Napaea HB. 757—38. Ofvan mycket mörkare, svartaktig, stötande i grönt. — Sv.: Lapl. rr. v. Lapponica STGR. Stett. e. Z. 1861, p. 347. Framvingarne med tyd- liga svarta fläckar på undersidan. — Sv.: Dlr., His., Jmt., Lapl.; Norge: Nord, Finm:; Hill: Nå v. Arsilache Esr. 56, 5, II p. 35; HB. 36—7. Framvingarne på under- sidan med större och skarpt markerade svarta fläckar; de bakre under mörkare, med rosenröd inblandning, den gula fläcken vid utkantens midt öfverskrider vanligen ej den svarta punktraden. — Sv.: ÖL., Sm., Vstm.—Lapl. (på myrar); Norge; Finl.; Danm. ab. Inducta SAnpBG Ent. Tidskr. 1883, p. 129. Vingarne ofvan mörkt blåvioletta, de främre med en gul fläck vid spetsen, de bakre med 2:ne rader af rödgula fläckar. — Finl.: Lapl. (SANDBG), Ingerml. (SHBG, J-). 66. Chariclea Scnn. N. Mag. V, p. 588; HB. 769—109. (Arctica ZETT.). — r tr. Norge: Finm.: Skaaddevarre, Raipas- varre (STGR, WOCKE), Alten (SANDBG), Porsanger (SCHÖY.), Ham- merfest (FIORNEMANN); Finl.: Lapl. 20. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 67. "Polaris: B. Ind., pi 15; lc. 20, 1=2 EB Gr Tone —9. — r. Sv.: Lapl.: Qvickj. (WBG, CHRISTIERNSSON); Norge: Finm.: Porsanger (SCcHöv.), Sydvaranger (Auriv.); Finl.: Lapl. 68. Freija THNBG:InSs: suec.. Il; Pp. 34, hresföma (Eon sec. specim., typ.; QUENSALACt. FIolm., puoe76N ISO 5e-0E HB. 55=6, 771—2: — Sv: Imt., Norrb., Lapl. 5 Norge: Mint Finl.: Ö.bott., Lapl., Nyl. (SHBG, J.). — ? Larv. se SANDBG Ent. Udskrigts83 p-4N5. Amathusia Esp. 88, 1—2. (7Zitania HB. 47—98). — Finl.: Åbo, Nyl., Kar. 69. : Frigga 'THNBG. Ins.ssuec. s2,y.Pp: 33, Sec: SPecCiIm typs; QUENS. Act. Holm. 1791, T. 19, 6—7; HB. 49—50. — I. SV.: Dlr., ' His. —Lapl.;; Norge: !S.: Hovlandsfj.” (SP: vSCcHENS SED (STER, "WOCKE mi 5); Ein]. Thore HB. 571—3. Mörkare, tillhör egentligen ej Skan- dinavien. — Finl.: Rysk. Kar. (CHYDENIUS, FURUHJELM), trol. föl- jande var. 70. v. Borealis STCR. Cat. 9; Stett. €. Z. I80T, 351. "Grundfärgen ofvan blekare. — r, Sv.: Jmt. (ÅRE m. fl. st.), Lapl; NOrgerunvisNar > Finland. 71. Ino RoTtTt. Naturf. VI, 19, T. I, 3—4. (Diccpnrnavkle: 40—1). — Hela Sv. och Norge (enl. WELGN); Fin; Danmt Sjell,, Kyen, Cj.d: 72.0 Lathonia L. S. N: X, 481; HBa59—00:—- Sva Sve a., N. r. (enl. WLLGN); Norge: S.M.; Finl.: S. -Ö.botten; Danm. 73. Aglaja L. S: N. X; 481, N:o 140, HB. (05 -—=0-0ex Hela :Sverige a.; Norge: S. till 69? (SP. SCHN.); Fin sr banmi v. Aemilia ACERBI Voy. Vol: III, 175, T.: 15, f. 1=2; "Ofvanimor kare, nästan svartbrun. rr. — Sv.: Norrb. (SILFVERSVÄRD), Lapl. Torn. (WBG); Finl.: Åbo, Pallastunturi (Riksm.). ab. Aberrans; mindre och mörkare, undersidans fläckar blågröna i stället för silfverfärgade. — r r. Sv.: Jmt.: Åreskutan (EKMAN). 74. MNiobe L. S. N. X, 481; ESP. 18, 4. — OVEENOrGes Finland: S3 SÖT Danm. I: ab. Eris MelIG. I, p. 64, T. 14, 5—6; HB. 61—2. De silfverfärgade fläckarne färre eller inga. — Sv.: SM: a., NI 5 NorgetSsMe; Finl?:=Danm..ej 2: LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 21 75. Adippe L. S. N. XII, 786; HB. 63—4. — Sv.: S.M. aNENEET. ; Norges” S.M.; Fm. Sy, SORG Danm.: Själ, Jutl ab. Cleodoxa O. IV, p. 118; HB.—G. 888—9. De silfverfärgade fläc- karne färre eller inga. r. jos Paphia L. So NYX, 481; HB. 60—70.4 — TT. ÖV. SkUWpl.; Norge: S.; Emil: Kar., Danm: ab. Q Valesina EsrP. 107, 1—2; HB. 767—98. Ofvan grönaktigt brun. OVE SKA (JSEMORLER, enl.ö LINDEQVIST): . VEN STAS BULDYANES? Erebia PB. Medusa F. Mant. 40; HB. 203—4. — Finl.: Lapl. (är troligen följande). gy iv. Polaris STGR. Cat, p. 10; H. S: 382—3. Mindre och mör- kare; fläckarne mindre och otydligare; bakvingarne med ett otydligt tvärband på undersidan. — > Sv.: Lapl.; Norge: Finm. N.: Kauto- keino (WBG), Alten (STGR., WocKE), Karasjok (SCHÖY.). 73. Lappona EsP. 108, 3; THNBG. Ins. suec. I, p. 37, T. 2, fi 6 (1701). (Manto F;;y HB: T: 45, 107 —8, 512-14). — Sv.: N.V. (fjälltrakter), Dir. —Lapl.; Norge; Finl.: Lapl. — Larv, se SANDBG. Ent. Tidskr. 1883, p. 14. ab. Pollux Esr. 67, 3. Bakvingarne sakna tvärband på undersidan. — SVE mt Lapl fortktligea IN SINE 4733 EIB. 225—80-—-lSv3 Norge; Finl. här och der. v. Adyte HB. 759—60. Mindre. Nordligaste formen. — Sv.: Hls., Jmt. T v. Livonica TeEicH, Stett. e. Z. 1866, p. 133, (2 Ewuryaloides UNGSTRM. Cat., p- 295). Mindre än hufvudformen, framvingarnes oceller otyd- liga, det röda tvärbandet på undersidan inåt utan skarp gräns; bak- vingarne under mörkbruna, med ett något blekare tvärband. — Rysk. Kar. (Eurvaloides); Liffland (Livonica). SomEmMmbla TENBG: Ins; sUeck I, ps 35, I. 2f..8, (T79M), sec. specim. typ.; QUENS. Act. Holm. 1791, T. 9, 1—2. (Dioxippe ERS es Sv: Dir Elis) mt, Lapl; Norge:sEede- marken: Löiten (WocKE), O.Finm. (SANDBG); Finl.: S., S.O., Lapl. NN NN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 81!” Disa THENBG Inst suec: IL Cpi 34, SeC.i specim. ty. (Gefion QUENS. LI. c. f. 3—4; Griela F.; HB. 228—09). — Sv.: Kapl.; Norge: Nordl Emm, fn: Tap WMSnes fr: (Chionobas B.). 32. Jutta HB. 614—5. Framvingarne ofvan med fyra oceller. — Sv.: V.: Vrm.—Lapl. En gång funnen i en myr å Ingarön i Stockholms skärgård af E. A. HOoLMGR. och G. ZET- TERLUND; Norge: S.: Hoflandsfj. (SP. SCHN); Finl. ab. Balderi HB. Zutr. Exot. 981—2. Framvingarne ofvan med högst tre oceller, — Tillsammans med hufvudformen. 83. Norna TENBG. Ins. suec. II, p. 36, T. 2, £. rIa(E/Om) sec. specim. typ. — Sv.: Jmt.—Lapl... Äfven funnensirlettllex. å en myr i Stockholms skärgård: Ingarön (HOLMGR.); Norge: M.N.; Finl:s Capl. ab. Hilda QUEENS. Act. Holm. 1791, p. 272, T. 9, f. 7—8. — Blott en ocell på hvardera vingen. — Tr. ab. Fulla Ev. Bull. M. 1851, II, 614; H. S. 615—16. Framvingarne méd en ocell, bakvingarne utan. — r. Sv.: Jmt., Lapli; Norge: N. 84... P Bore! /ScHN. IN. Mag.) PpilATS, "SöS: HB free (IVornral QUENSI UI 'esT. to) ff. 120. Strl Svan Ore (WBG6); Norge: Finm.: Kautokeino (STGR.), S.Varanger (SANDBG); Finl.: Ösbott., Lapliy— Iarv, se-SAnpBc Ent; Tidskrxm$83 00. mx T v. Taygete HB. Saml. Exot. Schmett. B. 3. Pap. I; Nympberues Or. D, Nub. 4, (T. 17) f. 1—4. Bakvingarnes undersida med hvit- aktiga ribbor. — Norge: Finm.; Finl. : Lapl. Satyrus F. 85... Alcyone SCHIFF. S. Ve Ps 109; FB. 1256-00-06 Norge: S.Ö.: Kragerö (J. BErc), Modum, N&es Verk, Hovefjeld etc. 86. Semele IL. S. N. X, 474; HB. 143—4, 826—7. — a. Sv.: Sk.—Gestr., Norge: S.—60?; Finl.: Åbo, Nyl; Danm. Pararge He. Ad. NE 37. 2 Maera bets ON) 0500: 430000 IBS TSE SE His:5' Norgesse=6723 FinloiSar SÖ LAMPA : SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Äg ab. Adrasta HB. 386—9. Mycket ljusare. — Norge. 88. Hiera F. Gen. 262; HB. 176. — Sv.: Hall. —Norrb., Hapis; Nörge: SM.s inl: SO UMegaerawEt/ SSANIDESSTI ID q7 1 sa. Freese DV: Sko Sm., Bh; Norge: 5S:;; Danm. Befria. bl. .S. INCE SSOt4ms: I (MMeonel IESP.; "EIB LOS). Mörkare, vingfläckarne gulbrunaktiga. Ostligare form, tillhör kan- ske ej Skandinavien. — ? Finl.: Kar. 90. v. Egerides STGR. Cat., p. 30; HB. 181—2— Fläckarne störfe och blekt gulaktiga. — r, Sv.: S.Ö.: Ol.—Gefle; Norge: S., Molde (SEHÖYNALFDIE: Al TIRar. (hufvudformen?). OT MA Chne.ScoP-, Hut, Caragup- 1450. (Lsanna,tr MIT. RSS EB: TTO 1): KSV: IOK, ÖG. (nära Vadstena). Epinephele Hr. Jäycaon RoTT. Naturf. VI, Pp. IT. (Zudora BsPs, HBNI6O3 Finse ST S.0. 92. Janira L. S. N.-X;rAJN5S,y N:o 106. (Jurtina L. 1. c. Nrolirnog, I OS HB. 101—2); — a. Sv.: Sk.—Upli; Norge: S:— Germ: AHO, Ny; Danm. a BT1g1tta sLJUNGH-. AC, Holy. 1709, P: 147, L.i2, I 3a 15 O— Je Vingarne hvitgula, de främre ofvan med en ocell och 2—3 aflånga, rödgula fläckar. — Sv. : Sm.? iätkonas uh. SÅ N- och vulepsw (Herses EIB ms 0--7, Om2): — Danm.: Sjell. (Fencker). (Aphantopus WaALLGN). 93. Hyperanthus L. S. N. X, 471. (Polymeda HB. 172—3).- EE 216 SKYE ESTSIN DOPA rss IN [ond SRJ SR sh ba SRS SÖ DAnm: ab. Arete MöLL. Fn. Fr., p. 36; ESP. 57, 3—4. Vingarne på under- sidan med hvita punkter i stället för oceller. — rr. Sv.: Sk. (WLLGN, A. F. CARLSSON); Danm.: Horsens, Ermelunds skog. Coenonympha Hr. 94. Hero IL. F. Sm274; HB! 2523, 840—50//= Sv5 Sk. (JEN), OG., Sthlm (W-—mM), Vstm., Dlr.; Norge: S.; Danm.: Sjell., Gl. Kjögegaard, Vallö. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Iphis ScHirfF. S. V. p. 321; HB. 249—51. — Finl.: Kar., Ö.bott. 95. Arcania IL. jF. S. 273; HB 240—2: — Sv: Sk Upl.; Norge: S:; Danm.st Jutl: sVarde, Viborgs 96. Pamphilus L. S: N: X, 472. (Vephele "FluUPN:; EB 237—9).:—SVv.: SM. av, Noir. Norge; Finl: S:— Obottastp ann 97. Tiphon Rortt. Naturf. VI, p. 15. (Davus F.; Lalla 4. Bakvingarne med 4—6 oceller. — Sv.: OG., EIB3 243 Sm.;-FinlksxDanm; v. Laidion BKH. I, 91. Ofvan ockragul, utan oceller, under med en enda sådan på hvarje vinge, samt dessutom en hvit punkt å de bakre; de sistnämdas hvita tvärband i midten afbrutet (enl. fig.). — Sv.: M.; Norge: M. N.; Finl.: Ö:bott. v. Isis THNBG. Ins. suec. II, p. 31. Ofvan rostbrun till mörkbrun, utan oceller. — Sv.: M. N.; Finl:; Norge: Finm. (ZETTERSTEDT). MINNS HESFPERIDAER SyriehtustB: Alveus HB. 461—3. — Tillhör egentligen icke Skandinavien. 98. v. Fritillum HB. 464—5. Mindre och ofvan ljusare än hufvud- formen; skall enligt STAUDINGER vara den hos oss förekommande formen. — r. Sv.: Gotl., Upl.: Vermdö (SNDHL, FÖRF.); Norge: Ses RINGS, OO 99. Serratulae Rer. Fn. And. Pl. 8, 9; H. S. 18—20. Var. af föreg.? Skiljer sig derigenom, att de hvita fläckarne i cellerna 2 och 3 på bakvingarnes undersida äro punktformiga, ej vidrörande ribborna; basalfläcken i cellen 7 och mellersta fläc- ken i cellen ic äggformiga (hos föreg. fyrsidiga), ribborna ej lju- sare än grundfärgen. — r. Sv.: OG., Vstm., Vrm. (enl: WILÉN); Norge: S., Dv. (BoHEM.), M.: Romsd. (ScHöv.); Danm.: Tönder. 100. Andromedae WLLGrR. Dagfj. 272. — r. Sv.: Dlr. (BoHEM.); Norge: Dv. (BoHEM.), Finm., Lapl. (STGR). 101. Centaureae Rer. Fn. And. Pl. 8, 10; H. S. 1—3. Sva: His; 3: Jmt, (AUrRv;, FÖRE), Dapl: 4 Umepeeenr one (FörF.); Norge: Dv. (SIEBKE), Finm., S.Varang. (SANDBG); Finl.: Rysk. Kar., Lapl. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 25 102. Malvae L. S. N. X, 485. (Alveolus HB. 466—7). — aSvI:Sk.Els.; Norges 5.35 Eml.> S.,, S:0:; Danm. T ab. Taras MeIG, I, T. 55, 3, ab; HB. 847—8. De hvita fläc- karne på vingarnes öfversida stora och sammanflytande. — r. Finl.: Kar.; Danm. Nisoniades Hr. (Thanaos B.) 103. Tages L. S. N. X, 485; HB. 456—7. — Sv.: Sk.— His.; Norge: S.—60?; Danm. Hesperia B. Thaumas Hurn. Berl. M. II, p. 62. (Linea F.; HB. 485— 7). — Antagligen ännu ej funnen i Sverige; Danm. 104. Lineola O. I, 2, 230. (Virgula HB. 660—3). — SITER SK BI, Sm., dm. (IRAEV.);: NOrgecsS., Finls Nyl; Kar; Danmi:s Even, Jutl., Sjell N: 105. Sylvanus Esr. 36, 4; HB. 482—4. — a. Sv.: S.— Hils.; Norge: S.M.: Finl.: S., S.Ö.; Danm. ro6. Comma L. S.: N. X, 484; HB. 479—381. — a. Sv.; Norge: S.; Fiol: S.,, SÖS Danm. v. Catena SrTGR. Stett. e. Z. 1861, p. 357. Bakvingarne på undersidan grönaktiga, de hvita fläckarne omgifna af svart. — Sv.: Lapl. (FÖRF.); Norge: Dv., Finm. Carterocephalus Lb>p. (Heteropterus DuP.). 107. Palaemon Parr. Reis. I, p. 471. (Paniscus F.; Bron- ses HB. 475—56). — Sv.: Jmt. (MEv.), Lapl. (RPHi); Norge: Kolvernid, 65” (Corret); Finl.: Kar. 108. Silvius KNOcH, Btr. T: 5, 1—2; HB. 477—38, 641 —4. — Sv.: His. (RPH1); Norge: Gudbrd.: Hove (BoHEM.), Saltd. WEÄKSCEILDE Mm. fly; Finls Olbrö.bött. HETEROCERA. ZS IS PP ILIIECS TT I SRELNGIDAETB: Acherontia 0. v 109. Atropos L. S. N. X, 490, EIB. (66: = tg ca visat sig emellanåt 1 enstaka individer, ej allenast uti de sydliga, utan äfven i de nordligaste landskapen, både i Sv., Norge och Ein; Danm. Sphinx 0. 110. Convolvuli!tL.. S::; N4X/490; FIBmjor fe SMA Sk., OG. (KINDBERrRG), VG.: Venersborg (B. Hay), His. (AURIV.); Norge: S., Christianssund (SANDBG.); Danm.: öarne. TI T:s, Ligustri, L. (SN pr4903 HB:00 mm nas tOVTSRORE —Upl.; Norge: S.;; Finl.: Abo, Nyl.; Danm? ab. Spiraeae EsP. 42, 1; HB. 143. Mindre och blekare, bakvingarne med blott tvänne svarta tvärband. — Upl.: Vermdö? (Förf.). 112. Pinastri L. S. N. X, 492; HB. 67. — a: SV: SMS NTE NoOrgesns) OM inn. ne S.—0. bottr Dam. Sjele ab. Fasciata; med tvänne mörka, tandade tvärstreck i stället för de tre svarta fläckarne på framvingarne. Se 'THEDENIUS Ent. Tidskr. 1880, p. 197..— Sv.: OG. (KINDBERG). Deilephila 0. 113. Gal Rortt. Naturf. vil po nose BOSE Sk.—Norrb.; Norge: S'M., Sydvaranger; Finl.: S.—Obott. NAT LAMPA : SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 27 Sri EnRpPhlorbiae KS, NI RS A0eR HB 060, I39-—40, S rr. Sv: SK. (LINN), vi Boorer (enl. WLLGN); Danm.: Sjal. (BoIE). 155. Livornica ESP: IEIplIG6? T!4A6, 3—7; HB. 65, 112, (Lineala E.). — r Ir. Sv.: OG.: Eneby (KINDBERG). not CElpenor Laye Nos 491; HB ÖIje— SVvis Skoo= kälsStstNorse: S.;, Fink? 5; STÖTKNAND. Näe borcellus! IAS: NI RS. A02karkbyOorteet SVAR Sk GUStiNoree: (S:-; (fint S,,0-; Daom. frOJ UNertt LINS: ; Niue 40o;umB) 62 NorgessChrist (ESMARK); Finl.: Rysk. Kar. (GÖNTHER). Vilsekomna individer? Smerinthus 0. Frossa idaliaejbkitS NIIStI48 05 THB 2 SVS. Vips Noree:rs:; Finl:s Abo, Nyl Daninå4 Sjel., Lolland; Falster: ab. Maculata MUTZEL; WLLGN. Skfj. 15. Framvingarnes tvärband af- brutet, bildande 2:ne fläckar. — r. mo. Ocellata 1... SN UXHAGO- (SAP fs EE Sv. SKE Up Nr. : ”Törheå (enl WLLEN)Y; Notge:S.; Finl; Danm: HePPOpUu LL; 5. NOS) 4:80; EB: fe — OVs 2 0.—TISL Umeå (enl. RPHi); Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. Wtemilde PR. Dö I) TAO EL Skot2t— CEimLE" Hrelsinefors (BONSDORFF), St. Michel, Rysk. Kar. (GÖNTHER), Igerml. (enl. SHBG, J-): Macroglossa 0. Hee Stellatantn MB: NN. XGvog Bee TA Sk Sm., Vstm. (JEN), Upl.: Stäket (SNDHL), Upsala (TRYBOM); Norge: SA Ehm: Åbo, Ny KR ar.s Danm, LR Bombyliformis ORTER S OS (Ed Or us: USP FINE HARAR NS, IT; WIELON SK. f. Pp: 54): — SV. :ö SK. Up; Norge: S.; Fin: Sö 9.0: Danm: 124. Fuciformis L."S: NIX, 403. (Bombyliforims BSP. SSA 25 HBl 56: WILL Sk. förp. 56). 226593 StHlis:; Nerge:S.; Finl.: S;, S.Ö.s Ddäm. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. II SESNIDAETERS: Trochilium Sc. 125. Apiforme CL. Ic. T. 9, 2. (Crabroniformis SCHIFF.; HB. 51). — Sv.: Sk.—His., Dlir.;y Nörge: SY CEmi: Åbo, Nyl. Kaär.; Danm. 126. Melanocephalum Darm. Förs. 1816, p. 217. (La- phriaeformis HB. 156—9). — Sv.: Hesselby (PayK.), Sk.: Bjuf (A. F. CARLSSON); Norge: Christ. (EsMaArxK); Finl.: Ö.bott. (SJÖBERG). Sciapteron STGR. 127. Tabaniforme Rortt. Naturf. VII, p. 110. (Åsiliformis SCHIFF.; HB. 44). — TI. Sv.: Venersborg (Hay); Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Al, Åbo, Rysk. Kar. Sesia F. 128. Scoliiformis BKH. II, 173, T. f. 2—3; HB. 111. — Tor. (SV. JaSk., Bly ÖL; Upl (EIorMGR-), Lapl: QvickjmEoRn)s Norge: res. Ein. Åbo, Tavastl., Savol.; Danm.: Sjel Horm: baek (MÖLLER). 129. Spheciformis GERNING Frankf. Btrg. II, p. 33, T. I, 2; HB. 77—38. — Yr. Sv.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. 130. Tipuliformis CL. Ic. 9, 1; HB. 49. — SV. SKk— Sthlm, His. (enl. W—wM); Norge: S., Hardanger (enl. SCHNABEL); Finl.: Nyl. Kar.; Danm. 131. Vespiformis L. E. S. 289, 1095. (Asil:formisi NOmms; Cynipiformis ESP.; HB. 95 I). — Sv.: ÖL (BoHEM.);? Danm.: Rye (STRÖM). 132... Aurivillii Lea Ent. Tidskr. 1883, ,p; memrmede — Sv.: Lapl.: Lule? (N. J. ANDERSSON). 133. Myopiformis BkrH. II, 169. (Culiciformis EsSP., He. 45, 91). — Norge: Christ. (ESMARK). 134. Polaris STGR Stett; e; Z. 1877, PE Ly5e oo NOrger Dv.; Finl.: N.: Kuusamo (enl. SCHÖY). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 29 £35. Culiciformis 1: S: NYX 49035 HB: rgI—2. — I: SvscNorge: Fint? Kar., Lapl;y Danm.: Sjell, Judd: 136. Formiciformis EsP. 32, 3—4. (Nomadaeformis Hb. 90). — Ir. Sv.; Norge: Dv. (BoHEM.); Finl.: Kar; Danm.: Sjall. TE Ichneumoniformis F. Mant. 100. ( Vespiformis ESP.; FR 40) — TT SvVSEk0G) VG, UpL: Drottomgsholm (I. NORDIN); Norge: Christ. (ESMARK), Kongsberg (MUNSTER); Finl.: Al. (TNGSTRM.); Danm.: Jutl. (JENSEN). Muscaeformis View. Tab. Verz., p. 18. (Philanthiformis T.ASP. Ses. Eur., p. 31, f. 23—8). — Danm.: Jutl.: Silkeborg (SCHIÖDTE). Bembecia Hp. 138. Hylaeiformis Lasr. Ses. Eur., p. 14. (Apiformis He. 48, 108). — Ir. Sv.: Sk.—Vstm., His. (Avuriv.); Norge: Nes Maerk (OC FIALVORSEN), Christ. (MOE), Saltd. (ScHöÖY), Fini: Rysk. Kar.; Danm. IRAN G:A ENIDAETB: INO LEACH. BOJENStatices, 11. So N. &, 4055 HB: fa BV. Sk. HIS: Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.botten; Danm. 140. Geryon He. 130—1. — Sv.: Bl. (enl. WLLGN). Rhagades WLLcN. BERO TNSCHIER. 5: Vs lp. 3008, HB4y-— Fink Kar: Kex- holm; Danm.: Jutl. Zygaena F. 141. Pilosellae Esp. 24, 2, a—b. (Minos Fuessl.; HB. 8). — I. Sv.: Sk. (BoHEM., WLLGN), Sm.: Vestervik (WBG enl. WLLGN); Danm.: Sjeall. ab, Polygalae Esr. 34, 3, II, p. 222. Fläckarne sammanflytande, — r r. ab. Interrupta SrTGr. Cat. p. 45. Mellersta fläcken bredt delad. — Sv.: Sk. (BOHEM.). 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 142. Scabiosae SCHEVEN Naturf. X;, pi 97; HB. 86. — r. .Sv.; Sk. (SUNnDEV:)iV G:s Up: (DATM.); FEimlisiKarstDanme Fyen (STRÖM, JASTRAU). ; 143. Exulans HoCHENW. & REINER bot. Reisen 1792, Pp. 55, TI. VI, 1; HB. 12, 1015. Halskragen gulaktior.?, oftaratven hos hanen; honans ribbor beklädda med hvit- eller gulaktiga hår. — Tillhör egentligen Alperna och Pyreneerna, men träffas äfven tämligen typisk i Dlr. (ANDN). v. Vanadis DaALM. Zyg. Suec. 223, 6. Mera tunnfjällig ; halskragen äfven hos honan sällan med hvit- eller gulaktiga hår. — Sv. : Jmt.— Lapl.; Norge: Romsd., Finm.; Finl.: Lapl. (Fjälltrakter). 144. Meliloti Esp. 38, 1-—8; HB. 82. — Ir. Sv.: Sk. — Vstm., här och der: Danm.: Sjell., Jutl. S.Ö. 145. Trifolii EsP. 34, 4—5; HB. 79, 134—5. — SV.: Bl. (enl. W—wM), Upsala (FALLANDER enl. DaALM.), Finl.: Nyl., Tavastl., Kar.; Danm. bär och der. 146. Lonicerae EsrP. 24, 1, a—b; HB. 7, 160. — SV.: Sk.—Upl.; Norge: S.M.; Finl.: Ål, Nyl., Kar; Danm. 147. Filipendulae L. S. N. X; 494; HB: 3Toe fore Sk.—Dlir. (ej i Hls.); Norge: S.M.; Finl.: Ål., Åbo; Danm. ab. Cytisi HB. 26. Fläckarne sammanflyta och bilda trenne större så- dana. — r. Sv.: Sm. (BOHEM.). v. Mannii H. S. 109—10. (ÅArefica SP. SCHN. Tromsö Mus. Aarshft. 1880, sep. p. 33). Mindre, spensligare och tunnfjälligare; de röda fläckarne mindre och något ljusare, grundfärgen blåsvart, med mindre glans. — Norge: Finm.: Grötö (Fru GYLCHE, SP. SCHN.). > Transalpina Es>. II, p. 142, 196. (AMedicaginis HB. 10). — Ej funnen i Skandinavien. 148. v. Hippocrepidis HB. n. Text, p.. 79; H. S. 52—55; WLLGN Skymnfj., p. 100. De båda yttre fläckarne ofta sammanflytande; framvingarnes undersida nästan hel och hållen röd, de bakre, äfven- som fläckarne cinoberröda. — Sv.: Lund (ZETT. enl. WILGN). BI Ber byces. SIN YGER ORIDAECEL S: Sarrothripa Gx. 149. " Undulana HB; Tortri f. 7. (Revayana TR.). Fram- vingarne nästan enfärgade, mörkgrå eller brunaktiga, med föga tydliga svarta teckningar. — Troligen sällsynt hos oss; Finl.: Al., Ny]; Kar. ab. ab. ab: Dilutana HB. Tortr. f. 6. Framvingarne hafva samma färg som hos föregående, men öfver midten löper ett mörkare, bredt och bakåt ofta otydligt tvärband; ryggen brun eller svart. — Mera allmän. Sv.: B1.—Upl. ; Finl.: Kar. (TNGSTRM.). Glaucana; ryggens och framvingarnes grundfärg blåaktigt gråhvit, med föga skarpa teckningar; vid kostalkanten en stor, nästan tre- sidig, mörkgrå eller brunaktig fläck; ryggen gråhvit, någon gång i midten mörkbrun. — Sv.: Bh. (BOHEM-). Degenerana HB. Tortr, f. 8. Rygg och framvingar grå- eller grön- aktigt hvita, de senare med tydliga svarta teckningar, basen och ett tvärband öfver midten mörkbruna eller svartaktiga, skarpt begränsade. SVs: SM, OMM, FIS; NOrgetno. Punctana Hr. Tort, f. 9. Framvingarne mörkgrå, med tvänne svarta punkter vid det inre tvärstrecket, samt ett par eller flera dy- lika vid våglinien. — Sv. : Sm. (BOHEM.). Ramosana HB. Vög. & Schmetterl. 75, (1793); HB. Tortr. f. 10. Framvingarne mörkgrå eller gulbrunaktiga, med ett svart, utåt tre- grenigt streck från basen till våglinien,. — Sv.: Bh. (BOHEM.). Detta exemplar har framvingarnes främre hälft gulbrunaktig. Anm. Arten skall, enligt WLLGN, förekomma i hela Danmark, men Pso. LChlofana JE. B. HaAaAs nämner intet derom. Earias Her. (Halias TrR.). ST FH43 FEB. Mörtr. mÖoR Sv: FE, TS. Dir; tr stnal.: Nyl; ar; Danm. NN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. [ Hylophila He. 151. Prasinana L. FF. S. 342; HB. Tort. 159. = Se Sk.—Upl. 1.5; Norge:sSskb Hinlk:sSj SS Danm. 152. Bicolorana FuEssL. Verz., p. 41. (Quercana SCHIFF.; HB. Tortr. 159). = Trr., Sv. Så ven; WIICN), OM (MEVÖj Danm.: Viborg (B. Haas), Sjell. IE ERBPEIOSIDAETENS: Nola LEaAcH. 153. Cucullatella L. S. N. X, 537. (Palkiolalis FIBIFRyr: 149). — Sv.: Sk. —Upl.; Danm. 1:54: - Strigula SCHIFFE:>S: V., py69; FB: -Pynrlnör — Ovie Sk. —OG. r.; Danm.: Jutl.,' Sjell. r55. Confusalis H. S; II, p. 164. (Cristulats DUuPsvI 2127, 0—1). — Sv.: SE, Bl, Sm, OM, Sthlm;; Danm: 156. Centonalis HB. Pyr. 15. — Sv.: Sk. (BoHEM.), Nerk. (Is, ROMELL) Finis iTavastl.,: Kär. 157. Karelica TNnGcstrRm. Cat., p. 298. (Arctica SCHÖY. Arch. f. Math. 0. Naturvid. 1880, p. 172; Nyer Bidrag setet Tromsö Mus. Aarsh. IV, 1882). -— Norge: S.Varanger (SCHöv.); Finl.: Kar. Nudaria STPH. 158. Senex HB. 236—7. — Sv.: Sm., Norrb., r.; Finl.: Kar.; Danm. 159. Mundana L. F. S. 349. (Vada HB. 63—4). — Sv.: Sk. —Vstm. r.; Norge: S.M.; Finl.: Nyl., Kar; Danm. Calligenia Due. 160. Miniata Forst. N. Sp. Ins., Pp. J5- (Roseams kas bicunda- SCHIEF.; HB. (III. EF fd Svit Sk CBESHFaNSN(NVELGN Spinn. Hft. 3), Ol (Förf); Fal: Nyl; Danmiet.ov LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 2 Setina ScHrK. 161. Irrorella Ci. Ic. 4—5. (Irrorea SCHIFF.; HB. 105). STENSk == HS... Dir; Notse: här och der, Mn; Sa-O.Dott.; Danm: Sjell. Ir. T v. Andereggi H. S. 45—06. Framvingarnes ribbor svarta, fläckarne sammanflytande. — Finl.: Rysk. Kar. v.oFreyeri. NICK, Stett. e; Z. 1845, p. 105; FRR. 642, 1—2. Mindre, framvingarne med färre svarta punkter, bakvingarne utan sådana. — — Sv.: N. (enl. WLLGN), Lapl.: Qvickj. (RPHTI). > Roscida Esr. IV, 94, 6—7; HB. 106—37. Troligen icke skandinavisk. ö 162. v. Melanomos NIcK. Stett. e. Z. 1845, p. 104; H. S. 69—70. Mera graaktig; framvingarne med svarta streck vid basen, de bakre inåt mer eller mindre svartaktiga. — Sv. : Gotl. (BoHEM.), > ÖL (ZETT-.). nössaMesomella LS. N. X, 535- (£borina HB. 104, 200). —asSveISk-FHils.; Norge: S. r; Hin: S.—0O.bott.; Danm. Lithosia F. 164. Muscerda Hurn. Berl. M. III, p. 400; HB. 103. — Sv.: Sk. N.V.: Farhult 1868 (WLLGN); Danm.: Jegerspriis, Er- melundssköv. Griseola Hz. 97. — Finl.: Nyl. (NORDMANN); Danm.: Sjell.: J>egerspriis (SCHLICK). HOSKHSPeplana VESP-CLVANpi gj bA08, Pio 20: (Des pressa ESP. fHelvola FB. 95 J'; Ockreola He. 96). — Sv: Sk. Bl. (WLLGN), Hall., OG. (JEN), Sthlm (BoHEM.); Danm. 200: Lurideola ZINCE. /Allgd Fit vZo 1817 Nr 217, pr 68. Wilzumbeola "EL..S. II, ps 158; Complanula Bi; DupiyIIL, 144). — a. Sv.; Sk.—Gestr.; Norge: S.—Romsd. (ScHöv.); Danm. Hösse Complana LL. S. N., 20 skt27 EIB. Bitr. 1, 3, 1, Fi— Sv.: Sk.—OG., Vstm. (enl. JEN), His. (enl. W—M, möjl. föreg. ant) Norge = SM.;iFinl.: S.—0Ö. bott: 168. Tutarella LS. N. X;535(Zuteold SCHIFF; EB! 02) — a. 5v.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm.: Sjell. N. Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 1 (18853). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1885 v. Pallifrons Z. Stett; e. Z. 18474; Px.830- ((Ketellina "B.;DupsPITAEen 5). Pannan gulaktig, framvingarne blekare, grågula. — Sv.: Got. (BOHEM.). v. Pygmaeola DeLD. (H.) Zool. 1914 (1847). Mindre, framvingarne gråaktigt halmgula. — Exemplar, tagna af mig i Sm., Vstm. och Upl., kunna hänföras till denna varietet. 169. Sororcula HuFn. Berl. M: III, p. 398. (Aureola He. 98). — Sv.: Sk., Bl.; Danm. 170. Cereola HB: 99. — r. Sv.: Lapl.: Qwvickj. (KETEL)G Finl.: Nyl. (MäÄKLIN). Gnophria STPH. 171. Quadra RS, N. X, 511; HB. 1I01—2. — (KI SMÖS Sk; Sm., VG; Norge: Christ. (SIEBKE),; Danm. har Oochwdor 172. Rubricollis) LS. N: Kjns5k ns HB:04=e- USvISSköee Up; Norge: .5.;. Danm. [IE AROTIDAEISIPER Emydia B. 173. Striata L. S. N. X, Pp. 205. (G7amnmicaloystlpstner 3 SES SEE SV. Ska Got, ÖS ED anm bjael v. Melanoptera BraAumM. Ins. Kal. II, p. 435; HB. 241—2. — Bak- vingarne svarta. — Sv.: Gotl. 174. Cribrum, LJ F..S. 3023; HB; I20m- los eSVESg — Upsala; Norge: SM.; Finl.: Abo. (C. R. SHBG). Deiopeia STPH. Pulchella: L. SS. Ni X, 534. (Pilchra SCR: cees) — Danm.: Hjörring. Euchelia B. 175- Jacobaeae IL. SINN) U5 fr; CE: been 2 SN 5.7 (WLLEEN);10Sdm:' (LINDBOHM), 'Sthim.; MNorgetekst mens: Eyen, Jutl: LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 35 Nemeophila SrtPE. 176. Russula L. S. N. X, 510 Q; HB: 124—5. (Sannio L. frEANG0 GC). 2. Hv.; Sk. Jmt.; Norge: SM, Finli: S.— Ö.bott.; Danm. Hen Plantaginis Ek por No, , 501, OO; FiIS: 8010 » HB. 127—38. — Sv.: Sk. —Lapl. (Ume: SPBG); Norge; Finl.; Danm. ab. Hospita ScHiFF. S. V., p. 310; HB. 126. Bakvingarne hvita, med svarta fläckar. — Sv.: N;: Jmt:;: Åresk. (AURIV., FÖRF.); Norge: M., N.: Bejern : Grötö (SP: SCHN.), Saltd., O.Finm. (SANDBG); Finl. ab. Matronalis FRR. 405. (Plantag. HB. 238). Bakvingarne helt och hållet svarta, eller blott vid utkanten rödfläckiga. — Något typiskt ex. från Skandinavien har jag ej sett, men enl. WLLGN skall den finnas, ehuru sällsynt, både på låglandet i S. Sverige och i Lapp- lands fjällbygd. Callimorpha Larz. 578: Dominula L. S.: N., 33 ,509.c(Domina HB: 117—18). — Enl. WLLCN skall den vara tagen vid Esperöd i Sk. (ZETT.) samt vid Sthlm af WeBG; dock eger Riksm. intet med lokal för- sedt ex. från WBGS samling; Danm.: Sjel,” bol” Falster. ArcCtia ScCHRK. OC tr SA NAV 00500 3 sElBe Lö ÖRE SV Norge; Finl.; Danm. HöSsValca Cb, Sr NIDG Son; BB. 180: — I I, SVs aSk. (HÖNEMÖDER enl. WLLGN); ? Danm. (MÖLLER). Rörpuratan Lb. 5. NIX; :5053- (Purpursas Ty SYN. XIT 828; HB. 142)..-— Fink: Kar: (MÄKLIN). 181. Alpina /AceEreBI Iter Sv: II, pi 253,0: I, 4. (Thulea PArM: Am tEnt;s p.: 92): — )? Sv. Dapla Torn. ; Ett ex.;å Riks- museum fr. Enontekis (enl. BoHEM.); Finl.: Lapl. (TnGsTRM. Cat. 299, trol. samma .€x.). G 182. Festiva Bru. III, p. 191. (1790). (Lapponica THNBG. fnstesnec: Il, Pp: 40, f. 7 (17:05),S4:5pi typ.tl Avia HBs230, 247): — TE Sv.z Capl. Torne (BOHEM.), Ume (Spec); Norge: Finm.; Fipl.s Lapl: 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 183. Aulica 1: Sa NI 5O50LEB.II305 — SVEEOke OG., ÖL, VG. (EDGREN, J. KOLTHOFF), Sthlm (WBG enl. WLLGN); Hank Nyl 3 ER: 184. Quenselii PAvK. Act. Fist. Nat. Eafn. IL proc me II, 2 (1791); HB.—G. 353—5. (Gelida' MÖSCHL. St. e. ZKrSAS) p. 173). Larv. Se: SANDBG' Ent. Tidskr. 1883; Pp. 16. Bakvinis garne med färre eller nästan inga gula teckningar. — Sv.: Lapl.: Enontekis (QUENSEL); Norge: Finm.; Finl.: Lapl. v. Liturata MEN: Bull Ac., 1859, p. 500; En. IIIIp: AON LISA: (Quenrselii v. Gelida SCcHövY. Arch. f. Math. og Naturv. B. V, 175, 1880). Bakvingarne med flera och större blekgula teckningar, hos honan blekt ockragula, med svart bas och utkant, samt fläckar i när- heten af den sistnämda. — ? Sv. : Lapl.; Norge: Finm.; Finl. : Lapl. Anm. SCHÖYENS fig. af Gelida MÖSCHL. liknar dock kanske ännu mera den på Labrador förekommande .Speciosa MÖSCHL., hvilken möj- ligen äfven är endast en var. af Quenselii PK. Se Wien. Mt: 18604, P. 1954-10. I30I0L , Spilosoma SrtPH. (Phragmatobia SrTTH). 185. Fuliginosa L. S. N. X, 509; HB. 143, Bakvin garne till större delen röda. — Torde förekomma endast uti sö- dra delarne af vårt område, t; ex. Danm. och möjligen S. Sve- rige; Norge: Christ. (ScHöv.); Danm. ; v. Borealis SrGrR. Cat., p. 59. Vingarne mera tunnfjälliga, de bakre till större delen svarta. — Sv.: M. N., Ol, (Förf.), VG:, Sm; Norge; Fini (Spilosoma STPH). 186. Mendica Cr. Ic. 3, 5; HB: 148-—-9M=EHH TSV Ske —Upl:; Norge: S.; Finl.: S., S.0:; Danm:: 'Sjel; Hycn 187. Lubricipeda Esp. 66, 1—5; HB. 155—6. — Sv.: Sk.—0OG.:, Bh. 1.; Norge: Christ. (CorreTtT); Finl: Kar Danm: 188. Menthastri Esp. 66, 6—10; HB. 152—3. — a. Sk. —His., Dir; Norge: SM.; Ein: S.—0Obott3 Damm ab. Walkeri Curt. B. E. T. 92. De svarta punkterna sammanflyta till streck. — r. Bland hufvudformen. 189. ”Urticae: EsP. 83, 2; HBVIrSAGIS- SVs Skol (WLLGN), Sthlm (enl. W—M); Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 317 IVETEIERTAROTLDAEREES! Hepialus FF. 37 90. Humuli L. S: N. X, 508; HB. 203—4. — SV: Sk. —Vstm., Upl., Jmt.: Klöfsjöfj. (W—mM), Åre (AURIV., FÖRF.); Norge: S.M.; Finl.: Ål, Kar.; Danm. 191: Fusco-nebulosa DE GEER Mem. VII. p. 598, T. 44, nGR(T7S). CMappa Don. Ni Hist: 5 95,.1. 300 (1801); Vels Värm RElB. 212, 233—4). — I. SV.: OG. (ZETT.), Fall., Jmt., VG. (EDGREN), Lapl.: Qvickj. (BoHeEMm., FöÖrF.); Norge; Finl.: Kar., ÖfHott:; Danm. I rf. (45) a KaLCHSTED. 4... Dt Vi 1 IS52, Po 106., (Velleda Framvingarne bruna, enfärgade. — Sv.: Lapl. SAB: IGLOO SE Oe ALapulinus pb] SLaNsS K,-500. (Hlra HB: 210— 11), r. Sv.: Sk.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm.: Kjöb., Vendsyssel. og Ganna HB. 215: (2fehsus IBOHEM. FÖrS. 1848, Ps 190). — r. Sv.: Norrb.: Pello, Matarengi (WeBc);y Finl.: Åbo (enl: TNGSTRM). (Alphus WLLGN.). fött Sylvinus LL: EB. S: 306. (Hamma HB. 207, 252): 5 fösvarsk—Upl:; Norge: Ss.M.; Danm. (Phymatopus WLLGN.). Has lHecta LI SN. CX, App: ro2 2 EIB 208-—0, 2500-- Sv.: Sk. —Jmt., här och der; Norge: S.M., N.: Salten, Vadsö, S.Varanger; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. Mi COSSIDAE: Cossus F. nöt kCossas. ÅL. SA NIX, 504; HB 198.s(Ligniperda BE). Sa. Sv.: Sk. —UplL, Hls.; Norge: S:M., Nordl.: Saltd. (HAGE; MANS ISCHÖY.); Fini; S.—0O.bott.; Mann. Terebra F. Mant. 116; HB. 197. — Finl.: Abo (KRETSCHMAR). 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Zeuzera LATR. 197. Pyrina Li F. Sj 306. (Aesculevi.; IB: 202)5E— 0 Sv.: Sk. (WLLGN), Sthlm: Lidingön (IsaACssoN), Stäket å Wermdö (enl. SNDHL); Danm. YE COCHEPFPRODAETES! Heterogenea KNocn. 198. Limacodes Hurn. Berl. Mag. III, p. 402, 425; THNBG. Mus. Nat., p. 73, sec. specim. typ. (Zestudo SCHIFF.; Testudinana HB. Tortr. 164—5). — Sv.: Sk.—OG., VG. r.; Danm. 199. Asella ScHiFr. S. V., ps 65: (Asellana EBIMonrE 166—'7). — r. Sv.: Sk.; Danm.: Sjell: (MöLLER), Falster (BENZON). NAT SETS GERDA Psyche ScHrxK. 200. Unicolor Hurn. Berl. Mag. II, p. 148. (Graminella ScHiFF.; HB. Tin. 1). — r. Sv.: Sthlm, Upl. (TEs), Sk. (WLLGN); Finl.: S.; Danm.. Fyen,, Colland. 201. Villosella O.. III, 180; HH. SS: 100. få frSVIRSke (WLLEN enl. THS, Ent. Tidskr. 1881, p. 106), NG: (DATMÖ Q; Danm.: Jutl.: Skive (STRÖM). 202. Viciella SCHIFF;;S,, VntP:rIgg;7 205, FINKAR a, 7. (Siciella HB. Tin. 280). — r. Sv.: Sk., Bl. (WIIGCN); 203. Graslinella B. Ann. S. Fr. 1852, Pp. XXMMUCMzz IERRAE2 13, Igar 0 ApS ASS 2 Sv. ÖGREN Ent. Tidskr. 1881, p- 106); ? Norge: Nes Verk (SPICE); Danm.: Jutl.: Skive (STRÖM). 204. Opacella H. S. 102. — I. Sv.: Sm.—Norrb.; Norge: Dyv., Finm.: Bossekop (STGR); Finl.: Åbo, Kar., Ö.bott.; Danm.: Sjell. (BB. ElAAS). 2054 "Atra Lt! S. N. XI 8230 (Hierden IaNBENIaskstee IV) pu 53, sec. specim: typ. ; Phmyera Ou II STO ERS ros Typexemplaret, taget vid Upsala, finnes i THUNBERGS samling derstädes. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 39 206. Hirsutella Hz. Tin. 3. (Fusca Hw)— Norge: Dv. (WockKE); Finl.: Tavastl. (INBERG). 207-AtiStandfussi , El; ST YE på nyssEsinSmsy Ells.: (RP); Norge: S.Varanger (SANDBG), Saltd. (SCHöv).: Fumea Her. 208. Intermediella BrRD.. Mon; Ps., p- 95, f. 69, a—c. (Nitidella Hor.). — Sv.: Gotl., ÖR TOG, Sthim; Norge: Roms- dals "Amt (ScHör); Finl.: Nyl) Kar; Danm: 200. Crassiorella BRD. Mon. Ps. p. 02, f. 08 a—d. — Norge: Christ. (ESMARK), V. Aker, Asker (SP. SCHN.). v. Norvegica (HEYL.) ScHör: Nyt Mag: f. Naturv. 1880, p. 303. — Norge: Christ. (ESMARK). Sepium SPrR.sIsSt 184635 up..1357 sSvasSchmSäckel 1d; BRrREYER Ann. S. Belge 1861 p. 6, Pl. 3. — Danm.: Sjell. (B. Haas). VAL IE Sd ES 0 Fe Re DAG EN SÅ Orgvyia 0. 210: - 'Gonostigma F. 5. E: 585; HB: 78,1253. —r. Sv.: Sk.; Bl: (WLLGN), Sm., Sthlm (BOHEM:); Danm? ej) r. Anf quar L3tS. NY KT 50g5-EB) fs 2 5. Fal Sv keENSANEAaplse Norge: SMS EIntS.; OR Damm. BjäcaekGERM. En; 1, 1, Basc VII, Ton, 18:.HB.. 270 —80. — Danm.: Sjeell. Dasychira SrtPH. Selenitica EsrP. 82, 5, 88, 2. (Lathyri HB. 79-—80). — Finl.s Kar. mest Fascelmnar LL. SE NI OG sog: (Medicaginisi HB: ST): SS Sk- Nomb.; I. Norge, com: Ö.bott., Rysk. Kar; Danm. ej r. v. Obscura ZrrT. Ins. Lapp. 927. Mindre, framvingarne svartgrå, nä- stan enfärgade och med ett svart tvärstreck, — Sv.: Hils., Jmtz, Norrb., Lapl. (ZETT., WBG). 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 213. ; ÅAbietis: SCHIFF. 'S. Vi, p.o55; HB 823, = I I. Sv.: VG. (DaALM.), Upl. (enl. BoHEmM.), Stäket (SNDHL). 214. Pudibunda L. S. N. X, 503. (/uglandis HB. 84—5)- — Sv.: Sk.—OG.; Sdm. (HFGN), Upl. (SNDHL); Danm. ab. Cöncolor STcGR. Cat. I, p. 29; 2, p. 06. (Pudibunrda v.SElioN 155). — Framvingarne grå, enfärgade. — Sällsynt (enl. WLLGN). Earla He. 215. L nigrum.; Mörr. Faun; ER ps 40... (MEo2087ammak Mivosa HB. 71). — r. Sv.: Sk.: Sölvesborg, V. Wram (WLILGN); Finl.: Nyl.; Danm. Leucoma SrPH. 216. Salicis L. S: N. X, 502; HB. 70: — 2: SVsöpsjeree His., - Norrb. (SCHMALTZ), Lapl. (ZETT., PORTIN; enl: NWETEN)3 Norge: S.M.; FinlcS. —Ö.bott.; Danm. Porthesia STPH. 217. Chrysortrhoea L. S. N. X,; 5023; EB. OM, N240E=05 — 1. Sv. BL, ÖL (enl. WELGN),"SK)3 Gotl (ZETA 218. Similis FuzEssL. Verz. p. 35, N:r 662 (1775). (Auri- fua F.; HB. 68—9; Cygnea THNBG. Mus. Nat. p. 70, sec. spe- cim: typ.). —- r.. Sv.:/-Sk., Bl. (WEzcN), (Öl (BRIDDERESNSmNE Kalmar län (WIiBERG), Vestervik (A. F. CARLSON); Danm. Psilura SrTPH. 219. Monacha L. S. N. X, 501; HB. 74. — I. Sv.: Sk.— Vstm., Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Nyl. (W. NYLANDER); Danm. ej a. ab. Eremita O. III, 194. Mycket mörkare. — Sv.: Bl. (THS); Danm. Ir. Ocneria H. S. 220. Dispar L. S. N. X, 501; THNBG: Ins:ksuecsemmposver (1784), sec. specim. typ.; HB. 75—6, 203,5 1. SvB Yokanis. krona (v. BORCK) 1840, FÖRE. 1873, LES IS J456k0 Danne Flensborg, Bornholm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 41 PX BOMBYCIDAETB: Bombyx B. ens Erataegi LL. SAN: XX 502; HB: Öm. SVs SM: Norge: S.M.; Finl.: Ö.bott., Rysk. Kar.; Danm. ej a. v. Ariae HB. 288—9. (Arbusculae PFAFF. Stett. e. Z. 1860 p. 126). Större och mörkare. — Sv.:: Sthlm, Jmt., Lapl;; Norge: Dv. (SCHÖY.), S.Varanger (COLLETT, SP, SCHN.). — Larv. se SANDBG Ent. Tidskr. T883, pu IS: 2227 Populi LL: SÅ Na X, 5025 HB: 163a— I; Sv Sk— Hls.; Norge: S.M.; Finl:: Åbo, Ö.bott.; Danm. 223. Castrensis L. S. N. X, 500; HB. 177—8. — Sv.: SkaSVstm.,. (Upl.; Ein]. 3 S., O.bott.; Danm. 224. Neustria L. S. N. X; 500; HB. 179—80. — Sv.:; S. a, MEörES a KapbtUmer (£ETT;)4 Norges SÅ; ml: Åbo, Karis Danm. 225. Lanestris L. S. N. X, 499; HB. 169—170. — Sv.: SIS ENOrse:, SM, bin: Kar., ÖDott ;Danm. v. Aavasaksae TEICH. Stett. e. Z. 1881 p. 187. (Arbusculae FRR. 590, 22) — Sv.: Jmt. (AURIV., FÖRF.); Norge: Romsd. Amt (SCHÖY.); Finl.: Ö.bott. N. Larvens färg afviker betydligt från hufvudfor- mens. Han lefver på dvergbjörk m. fl. och träffas på myrar. SON Cataxilb, SY 2 Append.. 322: (Lyeriol KNOCH.; HB. 166—7). — Sv.: BI. (LINNE). I Gyllenhalska samlingen skall finnas en Q, tagen af BJERKANDER. (BOHEM. Förs. p. 137). Tillhör möjligen följ. art. 227. 2Ramicola; EB.. Text, p.urg2. (Carax ESP.; HB: 108) — ?Sv.: Sm. (LJUNGH). 22SNKENOl ESP. 15, I Sö Bon fiT. SV: Sk Pp Norges s:stbanm. 220 ÖOtHereuSsKIn STING Ag Sk FB. T7T2, 225. SVS Norges as. M.3z Fink S,, SÖ; Danm. ab, Calluna€ PALMER. Zool. 1847, p. 1656; GN. Ann. S. Fr. 1858, Pp: 442 EK1I0; 3; Tlonan mörkare. —— Sv. : OG: TI: ab. Spartii HB. 173, 224. Mörkare, de gula tvärbanden smala, — Sv. : OG., Norrb., Lapl. 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 2'30.5 RUD Lo S. NE 2 04:08 50 EIB NI florera. SVS RSK His. ; Norge: S.M:y Fin! :-S:=—Qbott.; Danm. Crateronyx Dur. 231. Dum TE. EE 455 203. (CO umerv BENSIN I BIE 164). — r OSV: ISKEUpL Finl: Abo; Savolk, Danmm.smnNoc- skilde (enl. WLLGN). Lasiocampa LaATR. 232. Potatoria L. S. N; XII) 813; HB. 102="30- 0 Sv. S. (THUNBERG), Upl (WBG6:z SUNDEV.); "NOrge: Sksebhimie ADO, ar. << Danmynar 233." Quereifolia "I: SI NI XX; "4973; HBSfTöja ONS SVv.: S., Vstm. (JEN), Upsala (A'vrRiv.); Finl Kar Damm. hyen Tremulifolia HB. Text. p. 148. (IZicifolia ESP.; HB. 191— 2). rr: Danm.: Sjell (BI FISASy), Jul. 234." "Ilicifolia "L./F!4S:/ 203. (Betulifolit ”PSP3, EIBYNIOO): = rr. Sv. : ÖF Sk EAS, VYstm: (JAN); Norgekös Mot iRomsd: (SCHÖY:); FinliaS:Öj, Obott. 235. "Lunigera EsP. :22, 6; 91, 2—65 Err” 69.! Grå eller gulgrå. — r. Sv.: Upsala (THUNBERG). v. Lobulina EsrP. 82, 3—4. (Lunigera ESP. 22, 5; PAYK. Skr. af Nat. Hist. Selsk. Kjöbenh. 1793, B. II, Hft. 2, p. 98, T. II, f. 1; HB. 181. Framvingarne svartgrå. — Sv.: Vrm. (enl: MEv.), His. (AU- RIVD,; IVBIoOCBAYK:), AI3apl 236. Pini L. S. N: X, 498; HB. 184— 5. = "TT SMS His." (WÅNGDAHL); Norge: S.; Finl.: S.; Danm:' Felsingör, S0orö, Bornholm, Jutl. XX. ENDROMIDAERB: Endromis 0. 237... Versicolora L. S. N. X; 499; EIB3 L>2aem LOVE Sk. —Norrb;,, Lapl.. Lule; Norge: SM; Ein; SMS Danmi(Bi Haas). WaALLENGRENS uppgift om dess förekomst i hela Danm. synes tarfva vidare bekräftelse. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 43 SAC SÄTURNIDAEB. Saturnia ScHRK. 238. Pavonia L. F. S: 201. (Cärpini SCHIFF.; HB. 53—4, 2585 270). Sva; Norsey Finl.; Danm: Aglia Oo. Asos latt SN ER 407 EB. .5I- 2. — SVEOSKIVBIE NStm.» Sm: :! Vestesvik: .(4..Et ; CARLSON), NorgeauSt; Hm: 5. Ö.; Danm. REV DR ERA NUEIRYAENB! Drepana ScHRrRK. (Platypteryx ILaAsP.). 245. Falcataria L.: ES: 323: (Falemar Starr. 'HB. 44). — Sv :: Sk —Hls.,,; VB3:1 Boden (FÖRF.)s Norge:n5/; Fiol: S., SÖK Danm. :s Sjell. N., Jutl. 241. Curvatula Bru. III, 460. (Harpagula HB. 42—3). SN: Sk., Bl, VG.; Norge: N. Bergenhus- Amts(ElvOSLEF); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 242. Harpagula EsrP. 73, 1—2. (Sicula HB. 41). — Sv.: Sk. S.Ö. (THOMSON). vsk kacetrtinatia IL. EE. 5. 323. (Cacertulo SCHIKE); HB: 405 Dentiaria" TANBGT Ins. suec: d,'Pp. 5). — Sv. Sk. —Dir:; FHis.; Norge» S: r., Romsd. (STRöM), Saltd. (SCcHöv.); Danm: v. Scincula Hz. 50. (Dimidiafa "TNGSTRM Cat. p. 302). Större, grå- brun. — r. Sv.: Upl.: Vermdö (FÖRF.), Norrb., Lapl. (STGR); Norge: SÅ Fin Lapl. 244. ; Fini SM; Danm: v. Arctica ZeETT. Ins. Lapp. 922. Mörkare, med tydliga tvärstreck; mel- lanform. — Sv.: Lapl. v. Phantoma DALM. Anal. Ent. p. 92; H. S. 13—16. Vingarne nästan enfärgade, svartaktiga. — Sv.: Norrb., Lapl. Stauropus GERM. 250.) Fagi. I; S., Ny. X5 15085 :-EIB::13 Za varia SVACNGUON Upl.: Ingarön (HOLMGR.), Vstm. (JAN); Danm. r. Hybocampa Lb. Milhauseri F. S. E. 577. (Terrifica SCHIFF.; HB. 32—3). — Danmjarkoll:(SCHIICK). Notodonta 0O. (Leiocampa TrPH.). 251. "Iremula CL; Ice: T. ISM Iri3.-(Orietaea KESP) NElsif25): = Sv: ISki=—=Jmt:;- Norge: Christ. :(EsmMArRK); Bin: HAD NYE Ö.bott.. S.; Danm. LAMPA: SKAND:S "OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 45 252. Dictaeoides: EsP: 84, 35 HB23—4. — Sv.: Sk. — mt FE NOrSe: SM. , Finl.: Sj Byskitrkarg) Danm. 1: Sjell. N. v. Frigida ZeTT. Ins. Lapp. 923. Mörkare. — Sv.: Lapl. Torn. (Notodonta STPH.). BIS ACA CL AO. INSER 5 04. ELBI 210 Finl.; Danm. SV; NOrges SMG; 2504. Iritophusdk 5 Mant: ri6kbisi (ZorvenEB: 20 =" SY TSk- Up; Norge: ChnistX (SERBKE);:?Danm. (WELCN). + Ej upptagen af B. Haas. 255. Trepida EsrP. 57, 1—4. (Serrata THNBG. Ins. suec. BERO va IA (T702), sec: specim. typ. Lremula, FB: 30): — FfiSvteSm. Up, VG.; Danm.: Sjell, Fyen, Jutl. Horya ids. Ulext tip. ULOS. (720 pliusk Bsp EIB. 20): sr Einl.: Rysk: Kar. eso6-eDromedarius LS. NC XI 8275 HB. 20. — SV: SIMEEHIS tt r.; Norges Romsd.. (STRÖM), Finmi: Porsanger (ScHÖY.), S.Varanger (SAnDBG); Finl.; Danm. a. (Drymonia H. S5.). 237. Chaonia HB. 10—11. (Ruficornis HUFN.?; WLLGN). — SvsrSthln (DE MVYLDER, RIKSM-); Danm.:. Sjell, Fyen, Jutl (STRÖM). ? Trimacula EsrP. 46, 1—2. (Dodonaea FRR.; H. S. 84). — Framvingarne vid basen grå, utåt hvita. + v. Dodonaea HB. $. Framvingarne grå, med hvita tvärband. — Danm. : Sjall., Fyen, Jutl. (Microdonta Dur.). 26 rBicoloria. ScCHIER. Sj MVEKp.LAGK IBS)IS. — TOVE OG. (GYLLENHAL), Sk.: Trolle Ljungby (enl: WLLGN) och Far- hult (C. A. WESTERLUND); Finl.: Rysk. Kar. i v. Albida B. Ic. 70, 6—7. Framvingarne nästan helt och hållet hvita. — Finl.: Rysk. Kar. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT" 1885. Lophopteryx STPH. (Odontosia He. Lpb.). 259. Carmelita Esr. 91, 1. (Capucina HB.'21). — Sv. r r.: Dir. (Gördalen BoHEM.), Sthlm (A. KJELLBERG), Vrm. (enl. MeEv.); Norge: Saltd. (HAGEMANN); Danm. (enl. WLLGN), men ej upptagen af B. Haas. (Lophopteryx L>D.). 2605 Öämelina) L:i!lSXN. 2G15o07; stBqaor( Capusmantk. 11 €. (QI Sv:st NorgexuS;) Romsd!, Saltd? (ScHöv.); = Fin! SIAMES Danm. Norge: S.M.,. Bodöv(AuRIv.); FinlySM:; Danm.: N>3 Sjell;, Jutl. RSIINVG (EN MANROREHORIDAE HS: Gonophora Bro. error ertasa, Li SYN CC 8; HB NOct 60: ru Sves Sk: (enl. C. G. THOMSON), ÖL: Borgholm (MeEv.); Danm. ej a. Thyatira 0. gar Bats ok SA NI CX0500; "ELBI NOCt, ÖRA = SVE ID NIST TELSK(CADRIV); Norge S:, Romsd. (SCHOY.); Emil; S.; Danm. Cymatophora TR. 272. . Octogesima Her. Btr. I, 1, I G; Noct. 209. (Ocu- KRONA SVA OG), Sthlm; Uplk: Vermdö. (FÖRE), - HS. (AUriv., RPHi); Finl.: Nyl., Rysk. Kar. 2(TNGSTRM upptager Öcu- laris L. och Octogesima HB. såsom två särskilda arter, af hvilka den sistnämda ej skulle förekomma i det egentliga Finl.). 273 Ypsilon graecum GÖözE, bir. LI, 3, Pp. 253 (178); EEE RI NEED: 14236 I 7, for 28 SEG SPEGIM. typer (LLAUICOKIILS GERE TTO Ör BI Mant. T65 SEB. NoOoct. 210)—arSv SS M.—HlsS:; Norge: S.M.; FmliteSMIJDanm. gm. Duplaris EX E.sS: 352.0( UAdosw Mew2A i) Sv: Sk.—His., Umeå (CEDERB.), Lapl. (RPHi); Norge; Finl; Danm. 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 2475. Fluctuosa FB; 202. ff Stå OG (WB6),HUpE Skepparviken å Vermdö (FörrF.), Sthlm (HFGN), Sk. (THOMSON); Norge: Kragerö 1882 (ULLMAN); Finl.: Pargas (REUTER). Asphalia Hr. Diluta F. Mant. rö5; HB, Noct. 206: SDanm. si Byen (STRÖM). 276. Flavicornis L. S. N. X, 518; HB. 208. (Cinerea GÖZE Bor, LI 3, Pp: 25 ADENGRBER SIP. A226 Ir efeGRSEGNS Le cim. typ.; Luteicornis FIW. s. WLLGN.). — Sv.: S.M.—Hls.; Norge: SE EINN: IS], 1LSP;, anm. sUjutk. (STRÖMME Sjal v. Finmarchica SCHÖYEN Ent. Tidskr. 1881, ps: 121, T. Ty fI3=45 Mörkare. — Sv.: His, (RPH1), Lapl.: Qvickjock; Norge: Saltd. (HAGEMANN), S.Varanger; > Finl.: Lapl. Ridens F. Mant. 180. (Xanthoceros HB. Noct. 205). — Danm:s Sjelll) byen. i: S IDTeeteae. Diloba SrrPH. 277. Coeruleocephala L. S. N. X, '504; HB. Bomb. 196. TOM SK EIS: NONge: Sj Danm. Arsilonche L>b. 278. Albovenosa Gözr. Btr. III, 3, p. 251; DE GEER II, P. AI5, I. s7, fo 14, sec: specim. typ. (Venosa BKH.; DEeScmrammaes 389). Gulgrå. (v. 8. Flavida Avriv. Ent. Tidskr. 188070-030): — Sv. Sm., Upl.,. EHils., skärgårdarne, Bl. (ITHS); EmbeNys v. Murina Avuriv. Ent. Tidskr. 1880, p. 37, T. Lif. 2 OS Gråbrun (5 A:s AURIV.).: — Sv: Sm, CpPl, ES: v. Albida Auriv. Ent. Tidskr. 1880, p. 38. Hvitgrå (v. y. AURIV.). — Tillsammans med föregående. Demas SrPH. 279. "CorylialuS. NIX; 50350 HBL rö OM SSE Tap; Norges; inl; SMSb; Danne LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 49 Acronycta 0. ac Eeporina IE: STEN. CX SIT EIB PS 10. SV: SREESENorge: S.M., bn: SM; Danm. tf. v. Bradyporina TR. V, 1,9; H. S. 636. Mera grå. — Sv.: Sk.— Ups; inl. O.bött., Danm. 201. Aceris L. S. N. X, 514; HB. 13—14. (Euphorbiae ENBG- ns. SsuUee: LV, pr 55 (1192), sec. specim. typ-)- SME Sk. —Sthlm, Upl.: Upsala (Auriv.); Norge: S.: Christ. (SCHöYv.), Skien (SöLSBErRG); Finl.: S.; Danm.: Helsingör, Kjöb. ab. Candelisequa EsP. 191, I. Mörkare grå. — Sv.: Sthlms skär- gård (MEV.). gcevMegacephala GözE Btr. II 3, Pp. 251; DE GERR IM, DANS Ra 05 EB LOFFE oa EOV. > OK.— Norrb., NOrge: SFNE-eRint: S.M.; Danm. SSA NE EST NS CI SA SEBS Sur TNT SV OSKe, OETEVET Up. (EIOEMGR.), Norge: S:, Danm. : Sjell Fyen. 254- Strigosa F. Mant: r42, HB)t2 (Pruni QOUVENS. Act. Sn fe fa IEA a. (INO): sr SV: Ska 20R SEPT I 700 (MOBENS); Danska öarne Ir fr: Fyen, Sjell scr ifidens: SCHIFF. 5. V. OM: JUSP. Ile bord fr SVA: Sk. —Vstm., His. (AURrRIv); Danm. AS RE SKI SKÖN SEX STAG. HSP IS) Ar SVSSSKS SSSARNOTSeE= 5: , RIIS So DANM: 207-07 Cuspis "EB. 504. — t. Sv.: Sm.—Dlr.; Norge: S-.; Danm. 288. Menyanthidis View. Tab. Verz. p. 50, T. II, 1—2; HB. 6—7. — r. Sv.: Sk.—Lapl.;: Norge; Finl.: Rysk. Kar. (GÖUNTHER); Danm.: Sjell. ab. Salicis Curt. B. E. t. 136. Mörkare, framvingarne mera enfär- gade. — Sv. : Lapl. (Riksm.). 289. Auricoma F. Mant. 174; HB. 8. a. SV Sm Kapls ÖNorge:r SM.sa O. Finn:: Kopbervik (SANDBG), Bodö (SCHILDE); Finl.; Danm. >ab. Pepli HB. 614; Gn. I, 55. Mörkare, mera enfärgad. Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 1 (1885). 4 50 ENTOMOLOGISK 'TIDSKRIFT 1885. 290. Abscondita, Er. fx); 2,56 ELI SJ378-- SVE (STGR); Finl.: Nyl.; HÖ bott, Rysk Kar 291. Euphorbiae F. Mant. 174; HB. 529. — Sv.: Sm.— Vstm., His. (Auriv.); Norge: S.M.; Danm. v. Obscura STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. 1783, p. 79. (2 Montivaga Gn; I, 57). Mörkare. — ?Sv.: Ns; Norge: SM. 292. Rumicis L. S. N. X, 516; HB. 9. (Punctata STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. 1783, p. 79, f. 28): — al Sva Sko Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. 293. Ligustri F. Mant. 172; THNBG Ins. suec. IV, Pp. 56 (1792); HB. 21 == SV.: VE Upl:; Norge StrDanmt ab. Sundevalli. Framvingarne sakna hvita fläckar. — Sv.: Sk. (SUN- DEV.). Bryophila Tzr. 294. Raptricula HB. 29. — Sv.: Sthlm., Vermdö (FÖRF.); Finl.: Nyl. ab. Carbonis FRR. 544, 4. Mörkare. — ?Sv.: S. (enl. STGR). Fraudatricula HB. 28. — Finl.: Nyl. (enl. NORDMANN). 295. Perla F. Mant. 173; HB. 25. — Sv.: Sk. (SUNDEV.), OG. (JEN); Danm. Moma He. 296. Alpium OsBEcK Götheb. Vet. o. Vitt. Samh. Handl., Pp. 52, T. 1, f. 2, a. (larv), b. (fjäril) 1778. (Ozon ESPYmOSj 4—7; Aprilina HB. 22). — Sv.: Sk.,, Hall; Finl: Abo Nye Danm.: Sjell., Falster. Diphthera 0. 2907. Ludifica L. S- NIX 514; HB 23,7 524050 0-T0G 29 Sys SK (enl; ”STeR.); Finl.:"Ö.bott, 5. (SJÖBERG): Panthea Here. 298. Coenobita Esr. III, 37, 7, 88, 2; HB. Bomb. 72—3, Noct. 508. — Sv.: S. (enl. StcR.), Upl: Dalarö (MEV) SG Damm: Sjell. (FENCKER, KOCH). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 51 Agrotis 0. 299. Strigula THNBG. Mus. Nat. p. 72, f. 2 (1788); Ins. suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ. (Porphyrea HB. 93). — Sv.: Sk.—Hls. a.; Norge: S.; Finl.: S.M.; Danm. T v. Marmorea GRASL. Ann. Soc. Fr. 1863, p. 312, Pl. 8, 9. Mera grå, antennerna något skiljaktiga från hufvudformens. — Danm. : Jutl. 300. Polygona F. Mant. 176; HB. 125. — Ir. Sv.: Sk.-— Vstm.; Finl.: Kar. (TNGSTRM.); Danm.: Sjell., N. 301. Signum F. Mant. 154. (Sigma HB. 122). — Sv.: Sk. (WLLGN.). ? Subrosea STP. Il., p. 200, T. 19, 1. — Sv.: Sk. (WLLGN), var.?; Finl.: Kar. (SIMMING), var.? 302. v. Subcoerulea STGrR, Cat., p. 80 (1871). (Subrosea H. S. 516, 622). Framv. blåaktigt grå. — Sv.: Sk.?, VG. (SCHÖNHERR), Hls. (AurIv., RPHI), Lapl. (enl. HERRICH SCHÄFFER). Janthina EsrP. 104, 4—5; HB. 100. — Danm.: Fyen (STRÖM). sos PiRinogrisea SCHIFF. Sj V.y Pp. 70, 313, HB. 101, 531. — Sv.: VG. (DaALM.), Sthlm (WB6c); Norge: Kragerö (ULLMANN), Risör (SCHÖV.). 304 Fimbria LS: Ni XII 842; HB. 102, 551-—-2. — FjäSv Sk VG, ÖL (MEv.), Upl: (SNDHL), Norge: Mandal (WuLFF); Danm. Bossusobtinar (GN) Dup., IV; 6955 a; EISKr2000 9. Framvingarne rödbruna, vid basen och inre delen af kostalkanten grå. — Sv.: Sthlm (HFGNn, MeEv,), His. (RPHr), Vstm. (FöRrF.); Finl.: Kar.; Danm.: Sjzell. (DoHLMANN). v. Gruneri GN. I, 336. (Lapponica FRR. 455, 4; Sobrina H. S. 128). Större, framvingarne grå, blott vid utkanten rödbruna. — r, Sv.: Lapl.—Vstm. (FÖRF.); Norge: Trondhj., Skien (enl. SCHöÖY.). 306. Augur F: S: E. 604; HB. 148. (Hepatica GözE Btr. TITS p 252 JDEIGEERI IP. 417; NIG,f 25, sec: specim: typ.).=— Sv.: Sk.—Norrb. a.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott., N.; Danm. 307. Obscura Braun. Ins. Kal. I, p. 191, II, 412. (Ra- JidentB. 120). — Sv.: Sk. —Jmt.; Norge: SM. r.; Fml.: Nyl., Kar.; Danm.: Sjell. (BUDDE-LUND). 52 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 308. PronubaL. S. NYUOMN5TRS HB: Hog: ANSE Sk.—Upl.; Norge: S.—Odalen (enl. SP. Scnwn.); Finl.: Ål, Åbo; Danm. v. Innuba TR. V, I, 265; ESP. 102, 2—3. Framvingar och thorax af af samma färg. — Sv.: Sk. —Upl.; Norge: S.; Danm. 309. Orbona HurFn. Berl. M. III, p. 304. (Subsequa He. 106). — r. S5v.: Sk.—Upl.; Norge: S.: Bergen (SÖLSBERG), Ne Verk (ALL); Danm.: Fyen, Jutl. 310. Comes HB. 521. —r. Sv.: Sk.—OG.; Norge: Romsd.: Söndmöre (STRÖM); Danm. ab. Prosequa TR. V, I, 256. Mörkare, mera brokig. — Sv.: Sk.; Danm. : Falster. 311. Castanea EsP. 187, 8—711. (Cerasina EIröb3moj Rödbrun. =" Sv.5 Dalatö (ME); Danm:: Sjel; Ju v. Neglecta HB. 160... Grå. — Sv? 312. Hyperborea ZeTT. Ins. Lap. 938. (ÅAquilonaris ZETT. 940). — Sv.: Lapl.—Hls., Upl: Dalarö (MEv;);, Norge:, M.— Finm,;, Finl,.Lapl:;, Ryska Kat, (GUNTHER): v. Carnica HERING. Stett. e. Z. 1846, p. 236. (Glacialis H. S. 421 4). . Framvingarne med köttröd inblandning, ej blåaktiga. — Sv.: Lapl., Hrjd (enl. WLLGN); Norge: Dv. (enl. WLLGCN). 313. Gelida SP. ScHEn. Ent. Tidskr. 1883, p. 88: (Compa- zata. MÖSCHI: SP. SCHN; 1/6, pi 7)aLliksföregg mengvanten- nerna äro okammade. -— Norge: S.Varanger. 314. Triangulum HuFn. /Berl.. M: III Up. 3065; EIB: 40j- — Sv.: Sk. —Upl.; Norge: S.—Romsd.; Danm. 315: .Baja F. Mant..ir75; HB.) 119. —Ar SanOrENe —Vstm.; Norge: S.—Saltd.; Finl.: Nyl., Rysk. Kar.; Danm. 316. Sincera FH. S. II, p. 412. (Zelleri Fl SESTe es Framv. grå, de bakre hvita. — Sv.: Sdm. (enl. WLLGN), Vrm. (G. STENSTRÖM), His. (RPH1); Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). 317... Speciosa HB. 491. — Sv.: His. (W-—M, RPur). v. Arctica ZETT. Ins. Lap., Pp. 939. (.Schoemrherrz GGN: ll; 70, El: Mindre, mörkare, bakvingarne enfärgade. — Larv. se SANDBG, Ent. Tidskr. 1883, p. 24. — Sv.: Dlr.—Lapl.; Norge: M. N.; Finl;: Ö.bott. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 53 318. Candelarum SrtGrR. Cat. 82. (Candelisequa HB. 397). Sr Sv: Upl (FÖRF;), Öln Böda (MEV). Suv E higgum (1 IST NIDE: 151056 EIBsöraro Es Sv: Sk Skapl sr Norge: S.—Romsd.z fimni.: 5. O,bottssibanm: g20.1 Ditrapeziumo i BEHF IV, 515; HBEsvyg2e) ri Sv: SKI (ZETT.): 321. Stigmatica HB. 470—1. — r. Sv.: Sk.—0OG.; Danm. sec. Xanthographa H. Mants 1707 HBCdT3sS80:— priSve MESTOG., OF, Vstm. (Jan), His. (W-M); Danm. T ab. Cohesa H. S. 95—7. Ljusare, gråaktig. — Danm. 323. I Umbrosa, HB. .450—7.- — 1 5 Sv.: Ski (WELGN); Danm a tsjel., Eyen, Jatk, 59. BenoERubiVIEws Pabi Verz., po 57, I..3, 5. (Quadratum HB. 477). — r. Sv.: Sm.—Hlils.; Danm. seg mEflorida SCHMIDT Stett. e. £.-1859, Pe.405, EH. Sk Dh: Schm. 74. — Norge: Trondhj., N. (SCHöÖY.); Danm.: Sjell., Jutl. geo Dahl HB A05S-— 0. — or. Sv Sm, OG, Sthim, Stim. (FörF.); Finl: Åbo, Kar; Danm.: Jutl. (JENSEN), Sjeell., N. (MÖLLER). 327. Brunnea F. Mant. 168; HB. 121. (Carnea THNEG. WES NAR V I ER (0785); ns. istiec: IVP: 55. Såväl text och figur som typexemplar öfverensstämma fullkomligt med Brun- nea F., men icke med Zecta HB.) — r. Sv.: Hall. (OSBECK). Sk.— Vstm.; Norge: S.—Romsd.,; Finl.: Rysk. Kar. (GÖNTHER); Danm. ab, Nigricans A. v. HoMEYER in lit. Svartaktig. — Sv.: Öl (MEV.). 328. Festiva Hz. 467—9. — Sv.: Sk.—Lapl.; Norge: SDanm. 3eo-0E Conilua FER a VI, I, +405bFERDSATSA N(BorealistLETT. Ins. Lap. 941). Med mörkbruna pyramidalfläckar. — Sv.: Lapl. —Vstm.; Norge: M., N.; Finl.: Abo, Kar. ab. Diducta ZErTT. 946. Framvingarne grågulaktiga, med otydliga teck- o ningar, pyramidalfläcken knappast märkbar. Typex. å Riksm. — Tillsammans med föregående. ssor Depuncta LF Sag2n1 HB. r20, gott Sv. 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Öl. (Mev.), Sthlm (BOHEM., STAL); Finl.: Åbo (MOBERG); Danm.: Sjell. (B. Haas, MÖLLER), Ermelund. Glareosa EsrP. 128, 3. (Hebraica HB. 642—3). — Danm.: Jutl. S. (JENSEN). 331. Cuprea HB. 62. — Sv.: Gotl., OG.—His. r.; Norge: SM OFinlcS30S0. g32.JIPlecta 1 Fö St 32:00 EBM Sv.: Sk. —His. a. Finl;:uSM-TDanm; v. Anderssoni; framvingarne mörkt violettbruna, nästan violettsvarta, blott främre medianstammen vid basen samt de båda fläckarnes kan- ter hvitgulaktiga. — Sv.: Dir. : Säterdalen; flera ex. funna af ANDN. 333. Fennica TauscH. Mém. Mosc. I. T. t3,:4, ERS: 7. — TI. Sv.: sthlm, Upl.;, Lapl. 5.:; Fint: Nyl (MÄKIIN)S 334. Simulans Hurn. Berl. M. III, 396. (Pyrophila FE.; HB. 43). — r. Sv.: Ski—Hls.; Norge: Christ. i(GULDBERG); SM-Danm;. 335. Lucernea L: S. N. X,) 510. ((Cotaleuca mBEleNRSpr 5—6; H. S. 7—38, 574—5). — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: M., N.: Grötö (Fru GYLCHE); Finl.: AE Nyl. 3306. Putris.L. F. S; 315- (£ignosa HB.124A 5): RSVEE 140—7. Sk. —Upl.; Norge: Sarpsborg (GRIMSGAARD); Danm. 337. Grisescens Tr. V, 1, 193. (Candelisequa HB. 493) — I. 5v.: Sdm. (WEILGN), OG., Bh (KTEF): Norgetpsiye > Decora Hr. 45. (MNebulosa HB. 402. — (?) Sv.: VG., OG., Sdm. (enl. WLLGN); Norge: Dv. (WLLGN). 338. Cinerea HB. 155—6. — r r. Sv: Sko Farhult (WLLGN), ÖL: Horn 25 juni 1881 (MEv.); Danm.: Jutl. (STRÖM), Sjell. (MÖLLER). 339. Exclamationis L. S. N. X, 515; HB. 149. (Murina GözE Btr: 3, Pur2505 DE: GEERA II pPir4 06 6; (Eee NA Norge: SM.; Finl.: S.—0 bott:; Danm; > Ripae HB. 702—3. — Förekommer trol. ej i Skandinavien. ? Danm. : Sjell. 340. v. Weissenbornii FRrRRrR. 466, 3, V, p. 139; 697. — Sv.: Sk. (WLLGN); Danm. — Förekommer vid stränder. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 55 341. Cursoria HurFn. Berl. M. III, 416; HB. 540. — I. Sv.: Sk. (sandfälten); Finl.: Kar., Ö.bott.; Danm.: Sjell., Jutl, ab. Obscura SrTGR. Cat. 86. Framvingarne rödbruna, nästan enfärgade. — Sv. : Sk. (BoHEM.); Danm.: Sjell. 342. Sagitta He. 596; H. S. 26. Möjligen blott en aber- ration till Cursoriza. — Sv.: Skånes sandfält (BoHEM.); Danm.: Sjell. 343. Recussa Hz. 630. — Ir. Sv.: Gotl., Vstm.—Lapl.; Norge: Dv., ?Finm. (ZETT.); Finl.: G. Karleby (HELLSTRÖM), Vasa (WOLFF.). 344. Nigricans L. F. S. 322. (Carbonea HB. 700—1). — SvSkeHlsS Norge: SM; Finl: SEEöHott, Mann: v. Rubricans Esr. 130, 2. (Fumosa HB. 153). Ljusare, rödbrunaktig. — Sv.: Sthlm (Riksm.). Lidia Cr. P. ex. 396, D; HB. 690—1. — Danm.: Jutl. (B. Haas, STRÖM). 345. Norvegica STGR. Stett. e. Z. 1861, p. 383. — Norge: Dv. (WocKE), Gudbrd. (SIEBKE). 340. Iritici L. EF. S. 320; H, S. 520—30. Framvingarne rödbrunaktiga, med pilfläckar vid våglinien; bakre medianstam- men hvitaktig, samt de vanliga teckningarne tydliga. — Sv.: Sk. =StllsköNorse:. S-M.;, Fini: Nyl, Kar. Obott., S-; Danm. v. Eruta HB. 623; H. S. 527—38. Framvingarne gråbruna, för öfrigt lik föreg. — Sv.: Sthlm, Ol. v. Aquilina HB. 135, 535—06. — Större, ljusare brun eller gulbrunaktig, med mörk pyramidalfläck, kostalkanten något ljusare. — Sv.: Sk., VG., Sthlm; Finl.: Nyl., Rysk. Kar. 347. Vitta HB. 533—4. Framvingarne med starkt marke- rade teckningar, kostalkanten hvit eller hvitaktig, pyramidalfläcken svart; yttre tvärstrecket saknas vanligen. — Sv.: Sk., OG., Upl. (enl. WLLGN), Vermdö (FÖRF.). 348. Obelisca HB. 123. Större än Zrificr, framvingarne rödbrunaktiga, deras bakre medianstam ej hvitaktig, pilfläckar säl- lan tillstädes, pyramidal- och tappfläck svartaktiga, kostalkanten vanligen ljusare. — Sv.: Sk.—Sdm.; Norge: Christ. (MÖNSTER, GULDBERG); Danm.: Sjaell. (MÖLLER). 56 EN'TOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Ruris HB. 416. Gråaktigt brun, med otydlig pyramidal- och tapp- fläck, nästan enfärgad. — Sv.: VG., Sk.: Farhult (WLLGCN). Saucia Hr. 373. (Aequa HB.—G. 811—12). — Danm.: Sjall. (DOHLMANN). 349. Ypsilon Rortrt. Naturf. XI, p. 141. (Suffusa HB. 134)- — Svy:; Sk.—Upl., Vstm.; Norge: Christ: (SIEBKE, SCHÖV.); Finl.: Nyl.; Danm. 35054, Segetum, SCHIFF: S. V.,.P. Sms Laglnajforflbet HB. 147. (Clavis ; ROTT.). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S:; Finl.: S.M.; Danm. 351. Corticea HB. 145. — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S.M.; Fini srS==OMottsrR anm. 352. Vestigialis RortTt. Naturf. VIII, 107. (Valligera HB. 150, 478). -— Ir. Sv.: Sk.—OG., VG.; Norge (ScHöv.), Finl.: Nyl., Kar.; Danm. Fatidica HB. 704—5. — Norge: Dv. (SCHÖVv.). 70). — Ir. Sv.: Sk. (WLLGN.) ÖL! (Mev.); Finl.: Nyl; Danm.: Sjell. (DREWSEN). 355. Prasina F. Mant. 169. (Herbida HB. 76). — TI. SV: Sk.—Upl.; Norge: Saltd. (ScHöv.); Fini: SÅ SÖGEDAnme Sjell., Jutl. 356. Occulta L. S. NI XX) 514; HB. JO, — SVR oköers Norrb., Lapl.; Norge: S.M., Saltd. (ScHöv.); Finl.: S.—O0.bott. v.sImplicata LEF. Ann, S»Er: 1830; ps i394; Pl. 10, MrESISK pEaple Charaeas SrTPH. 357. Graminis LE. S. N. X, 506; HB. 480— 0 Bruns aktigt gulgrå. — Sv.; Norge, Finl.; Danm. v. Brunnea LPA, Ent. Tidskr. 1884, p. 161 (Graminis HB. 480—1)-. Rödbrun. — Tillsammans med hufvudformen. ab. Albineura B. Ic. 74, 4. — Liknar hufvudformen, men cellerna. äro svarta uti framvingarnes basal- och mellanfält, samt nära utkanten. — Mindre allmän. ab. Tricuspis EsP. III, 68, 2—3; HB. 143. — Framvingarne utan andra teckningar än de tre vanliga fläckarne, samt den hvita, tandade, vid 53 354. Praecox L. 5. N. X, 517.. (Praecepsiiscbmömte LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 57 njurfläckens bakkant. — Tillsammans med hufvudformen, allmännare i de nordliga landskapen. ! ab. Albipunctata LPA Ent. Tidskr. 1884, p. 161 . Framvingarne röd- bruna, med svartaktiga ribbor, samt en hvit punkt uti njurfläckens bakkant, 9. — V-.bott. r. (A. E. HOLMGREN). Neuronia He. = 356. Populanis EUS; E- 577. (GraminissEBös 9): Sv.: Sko Upl.; Norge? "S.: Nes (NISAALL) SÖS EmnES Nylk (ENG STRM.); Danm. 359. GCeSpitis Po Mant. r50; HB, A280—"f) Sv Ski= Upl:; Norge: S.; Danm.': Jutl.,; Sjal. Mamestra Tzr. goctrLencophaea MIEWiKISCV, IL (23350HB3805 HBG: SEN NSMIStiSk., BI 1(NVLZEN), ÖR(EörREN;0 Enn Ny; Danm.t) Sjell., Jutl., :S: 361. Advena F. Mant. 183; HB. 81. — Sv.: Sk.—Hls.; Nörsest SMss s Bin]. 5, SÖ Danm.,r.: Fyen, (STRÖM), Sjel. (B: FELA AS). 302. « lincta BRAHM. Ins. Kal. II, 305- (Hepatica HB. 11): — SM Ske =FllsSt SN Oorge ss Mos Ein: -S) 5.0.5 Danm.: Sjell., Ju 363. Nebulosa Hurn. Berl. M. III, 418. (Plebeja HB. 78). — FäSeSm Vv OG. fSthlm.5 Norge: Sy. Romsd: (SCHOY); Hanne sjell., Fyen, Juti so4 sContignar VILLE? Ent; IV) 468; EB: 551009: SWISS NEN s:siNNOrge :: S.M135 Einlvags:, S:Ö:soDamn. ff: Sjell.; Jutl., Bornholm. 365. Thalassina RorTrt. Naturf. IX, 119. (Gemina HB. 483). — Syvy.: Sk. (WLLGN), Öl. (FörF.), Sthlm. (KJELLBERG), His. (RPHI); Norge: S-M-; Finl.: S., S:Ö.; Danm.: Sjell., Jutl. 366. Dissimilis Knock. Btr. I, p. 57, T. IV, 1—4. (Su- asa BEH.; HB. 426). — a. Sv.: Sk:—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: SUVEST Dam. .ej: a. BO ARBIS Ler 9. NIT XVI: IYh HBL HPoueSTa SVENSK Papst Norge: 2S:MC, (|Saltd.(SCcHöY); ,Finlk: S—ÖPAONS; Danm. 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 368. Brassicae L: S. N. X., 516; HB. 88. (Hyemalis STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. IL (1783), P= 75, enl oWELGN) = a SVd SKI Tapi. 5.3; Norges 5. 1,0 Enka Sie ÖOMHOtERA NE Dan 369. Persicariae L. F. S. 319; HB. 64. (? Lunula STRÖM Throndhj. Selsk. Skr., T. 4, p. 3 (1768) enl: WLLGN). — r. Sv.: Sk., Bl.; ? Norge: Hardanger (SCHNABEL), Romsd. (STRÖM); Danm. 370. Albicolon HB. 542—3. — r. Sv.: Sk., Upl. (enl. WLLCN)5 Finl:sNylg Kar.s Danm:: Sjell., Jutk 37. Oleracea nn SI ND 55 EBIUSTÉ —Lapl.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott. N.; Danm. 372. Genistae BruH.! IV,=3555 EB106T1I-—12 0 -0haSvS Öl. (FörF.), Vstm. (JAN), Upl. (enl. WLLGN.); Danm.: Sjell: 373. Glauca HB. 410. (Lappo ZETT. och Quadriposita FTÖSVERSK: ZETT. Ins. Lap. pag. 939. Typerna till båda finnas i Riksmusei . sv. samling, och äro något blekta och nötta honexemplar af huf- vudformen). — r. Sv.: Sm..—Lapl.; Norge; Finl : S:—Ö.bott;; Danm.: Kjöb. v. Lappo Dur. VII, 116, 3. — Mindre, mera enfärgadt brungrå. — Sv. Lapl; N. (enl. WIIGCN). 374. Dentina EsrP. 127, 3; HB. 408. —- a. Sv.: Sk. — Lapl.; Norge; Finl.; Danm. ab. Latenai PIERRET Ann. S. Fr. 1837, P. 177, Pl. 8, 3; HB GI(öfAS — Mycket mörkare, framvingarnes grundfärg mera askgrå — Sv.; Norge: Saltd. (SCHÖY.). ab. Hilaris ZETT. Ins. Lap. 938. Något mindre och ljusare, framvingar- nes grundfärg ställvis gråblåaktigt hvit; den hvita, tandade fläcken sammanflyter med den runda. > Marmorosa BKH. IV, 425; H. S. 65. — Ej funnen i Skandinavien. >v. Microdon GN. II, 96; FRR. 618, I. Mycket mörkare. — ?Lapl. (STGR. Cat. p. 92). Oss veterligt ännu ej funnen i Skandinavien. 375-. Trifolii RortTt. Naturf; IX; 131. (Chenopodir abestEls! 86). — Sv.: Sk. —Upl.; Norge: Odalen; Finl:'S SkO5EDame 376. Reticulata Vill. L. Ent. II, p. 254. (Saponariae BKH.; Zypica I EB: -58) = T. Sv.:nSk—Upl5 Nörge: Ste EnbiSe Ö.bott., S.; Danm: LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 59 377. Chrysozona BrH. IV, 264. (Dysodea HB. 47). — TI. SV. : iSk., Upl-(enl. WLLGN). 379. Serena F. Mant. 171; HB. 54. (Bicolorata ILD.). — FRSVsE SÖTT Sk. = Upl Vstm (FÖRF-), HIS: , Fini: Nyls, Kar; Danm.: Sjell., Fyen. v. Obscura STGR. Cat. I, p. 40. Mörkare, mera enfärgad. — Sv.: Upl. (S: HOLMGR)); Norge: S. Dianthoecia B. 379. Proxima He. 409. (Labecula ZETT. Ins. Lap. 941). — fr. Sv. VG.—Hls:; Norge: S.,/ Romsd:” (ScHövy;sFinl: Nyl.; Kar. viCana EV. DL M. 1941, I ps 20, I. 3, 7 8; HH: S 165-00; sec. Ev. Mindre och ljusare, framvingarne blåaktigt hvita, mellanfältet mörkare. — Sv. : Gotl. abrOcktostigma Ev. Bull: M. 1842, II, 545; E. V. U, 230; HS: 82. Framvingarne mörkare, mera grå, med ockragulaktiga fläckar i mellanfältet. — Sv. : Sdm., Sthlm., Hels. ; Finl. : Nyl., Kar., O.bott., S. 380. Skraelingia H. S. 624, VI, p. 57. — r. Lapl. (STGR). ger siDovrensis" WES Stett: rel, Zl 18064, puer8ed, Hf Norge: Dv. (WocKE), Saltd. (SCHöv.). sferiCaesia BK. IV, 270: HB, 00. — I I. SVv.: Bh: (CARL AuURIV.), Sthlm; Norge: Dv. >Filigrama EsrP. IV, p. 306; H. S. 465. Mörkare brun. Ej anträffad i Skandinavien. 383. v. Xanthocyanea HB. 640—1 (ab.); H. S. 464. Mörkt grå, v med gulaktig inblandning. — r. Sv.: Bl. (WLLGN). 384... Nana Rorrt. Naturf. IX, 132: (Conspersa ESP.; HB. FOR SvA Se = =Tmt:s Norges: Mos, Fin]. 53) SÖS: Danm. 385. Albimacula BKH. IV, 149. (Concinna HB. 51). — I. Sv.: Sk. —Vstm.; r r. Notge: S.; Finl.: ÅL, Nyl 386. Compta F. Mant. 169; HB. 53. — Sv. : Sk. (WLLGN); FBinl;:)S.M. T ab. Viscariae GN. II, 26. Grundfärgen mera blandad med gult, af det hvita tvärbandet återstår blott en fläck. — Finl. (enl. STGR). gr CapsincelavEsB) Btrork 4 3,vP:;y HBJSqua Sve Sk —rHskrs Norge: 5.; Fiol: Nyl., Kar.; Dagdm, 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 388; Cucubali FUESSE ONT Magtlaelösea spe rem (mA) HB: 560. (Iriangularis TENBG. ms; SHecsr piss, 3 (ESA sec. spec. typ.; ? Rivosa STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. IV, p. Ha (T783)4 — el SVaj FNOrge:rS Mys Pin Si MorbDanm. Anm. Jag anser det vara högst sannolikt, att STRÖM afsett denna art, men beskrifning och fig. äro kanske ej nog tydliga, för att hans namn skall kunna blifva gällande. 389. Carpophaga BrH. IV, 422. (Perplexa HB. 89). — Tr. Sv. Sky Sdm., Upliö Norge: 'S5tEmnik: SS, ObMottrNDanmis Sjells; ,Fyen, gud: 390. 'Colletti SP. ScHN. Enumeratio Ins. Norv. 1876, p- 56. (Gen. Mamestra?). — r. Norge: Dv. (COLLETT). Aporophyla Gsx. 39 Lutulentan Bia. OIV, "59/6u HBO SVEN ON Borgholm (MEv.) 1882. 392. Nigra Hw. Lep: Br., p. 192. (Aethiops' O.; HB.—G. 861; MNigricans HB. 538, HB.—G. 859—60). — Norge: Bergen (WESTERGAARD). Ammoconia Lb. 393. 1. Caecimacula E. Mant. 1585: HB. I 3/.ie td Sve OG Sk.—Upl.; Finl.: Kexholm (TNGSTRM); Danm.: Sjell. (FENCKER). Polia Tzxr. j 394. PolymitaL. FF. S. 321. (Viridiobscura Göze Btr. III, 3, Pp. 2505 DEGEER IH; pi 4r1re, 1 6, f. 24, KRidens APO Sv: Sk. —Hls., "Lapl (enl! WLLECEN); Norge:tSstobanmätSjels Eyen, Jjutl. 395. Flavicincta F. Mant. 178; HB."4600== I. Sv.: Sk. (SUNDEV.), Bl;rDanm.:- Sjell; FPyen: Jut: 3060- "Chi EIS: NIX) sr4y He. 49. (Vartegator STRÖM Dansk:s Vid: /SelskYsSkt. TV) på 5G6, TARM ne HOS) Svt Sk— Hisist Notge: 5., Roms. (SERÖM)SHEmIN: S-Ö. bott. ; Danm.: Sjell., N.Ö: LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 6 I Dryobota Lb. 397- -Protea BrH. IV, 386; HB. 406. — I. Sv.: Skl— Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm.: Sjell. Dichonia Hr. 398. Aprilina L. S. N. X) 514; HB: 71, 721—2. (Robo- FIWOÖSEECK Götheb. Vet och Vitt. Samnh. Mandl, p. 51, I. I, fr rar larvi nb. fjäril (179) I, Sv. Sms VG, Vstmi, Up Norge: 5... Ness (OM FFHALVORSEN) 1875, Danm. a. Chariptera Gn. FVaridana WaLeH, Naturf. XII pi 28, TI 5; a—b. (Culta F.; HB. 34). — Förmodligen ej funnen i Sverige, emedan de lokaler WALLENGREN uppgifver äro desamma som för Riks- musei ex. af Hadena Gemmea, hvilka hittills varit orätt bestämda såsom Culta F. Miselia STtPE. sog rtOÖxyacanthae LL: St NICK, f6n06; CFS gr ESV Sk.—Vstm., Upl:; Norge: S.; Danm. Valeria GERM. 400. Oleagina F. Mant. 117; HB. 33. — Sv.: S. (enl. STGR.). Apamea Tx. 401. Testacea He. 139. — Ir. Sv.: Sk. (BoHEM.), Bh. (WBG.), Öl. (Mev.); Danm. a. Luperina B. HuoxrnHaworthiliCurRTr. Bi Exx260; 1EN19S256467—386 — I. Sv.: Hils., Norrb., Lapl. ; Norge: Christ. ; Finl.: Ö.bott. (F. WOLFF); Danm. 403. Matura Husen. Berl. M. III, op. v414. (Texta. ESP.; Connexar FB. 109; 548). — 1 Sv.:Sk.,' Gotl., Bh., VG.—Upl., Vstm.; Danm. 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 404. "Virensi L. S. Ni MIL SA 764 HSPAND22, To eos Sk skall, Gotll; Hm: ars Danm: Hadena Txr. Amica TR. V, 1, 33250 5Ss6O — Fnlblikar 405. Porphyrea EsrP. 145, 5. (Satura HB. 75). — Ir. Sv.: Sk.—Upl., Lapl. (enl. WLLGN); Norge: N&es Verk (AaALL), Christ. (Moze); Finl.: Rysk. Kar.; Danm.: Kjöb., Falster. 406. Adusta Esr. 149, 1—2. (Valida HB. 606—38). — Sv.: Ö., Sk. —Lapl.; Norge: M., N.; Finl.: S.— Ö bottstDanmi Tr. Fredriksborg. på Själ mf. st. T v. Baltica HERING. Stett e. Z. 1846, 237. (Vulturina H. S. 403)- Mycket ljusare, framvingarne i yttre hälften violettgrå. — Finl. : Kar. N. 407. Ochroleuca EsP. 126, 1—4; HB. 02. — TYSVENISK) Gotl.; Danm.: Lycksborg (HEDEMANN). 408. Maillardi He.—G. 833. Troligen tillhörande följande art. — Norge: Dv.: Drivdalen (WOCKE). 409., . Exulis .LEF. Ann: S: Fr. 1836,. 302,(El LOReNGE H. S. 452—3. — r. Sv.: Lapl.; Norge: Dv. (SIEBKE). 410. Gemmea TR. V, 1, 393; H. S; 70: — TUSVERSkAe Vstm., Upl.—Lapl.; Norge: Christ. (SiIEBKE); Finl.: S.M.; Danm.: Sjell. (DREWSEN). 411. Rubrirena Tr. V. 2, 159; HB.—G. 826. — Norge: Trondhj. N. (ScHöv.); Finl.: Rysk. Kar. (GÖNTHER). 412... Furva HB. 407. — I. Sv.: Sk. — Hls:; NorgespsaMts Fin: Ny, Rysk, Kar; Daom.: Jutl. 413. ' Abjecta FB. 539. — Ir. Sv: Sk —Bhv Up REmIE Nyl. (INGBERG); Danm.: N.: Sjell., Jutl. 414. Lateritia Hurn. Berl. M. III, 306. (Molochina HB. 74). — a. Sv.: Sk. —VB.; Norge: S.—Nordl.: Grötö (Fru GYL1- CHE); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 415. Monoglypha Hurn. Berl. M. III, 308. (Polvodon IL. FE. S.. 322; Radicean HB. 82). == a; Sv.uSk= Upl; Norges smMic Finis: SK Danms LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 63 ärorelithoxylea EF sMantil 182; DUP: Vil PIIBYs.— IT. Sv.: Öl 1874 (FörF., Mev.); Norge: Christ. (ESMARK); Finl.: Nyl. (TNGSTRM.); Danm. ej a. 417. Sublustris EsP. 133, 1. (Lithoxylea HB. 240). — TI. Sv.: Sk., VG., Vstm., Upl., Öl (FörF.), His. (RPH1); Norge: Christ. (MoE); Danm.: Sjall., Jutl. 418. Sordida Brr. IV, 578. (Anceps HB. 484). — Ir. Sv.: SK(WIELEN); Danm.; Eyen, Sjell:, Jutl. 419. Basilinea F. Mant. 183; HB. 427. — Sv.: Sk. — Hls.; Norge: S.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. | 420. Ruärea EK. 5. 5. 018. (Parris EIB. 241). — HSV: Sk. ==Ells:; Norge; S.M.;, Finl.: S.—0Ö.bott.;, Danm. vAlopecurus BEsP. IV, p. 473, I. 147, 3. (Aqua DONZ.; EL S. 498). — r. Sv.: tillsammans med hufvudformen ; Finl. : Nyl., Ö.bott., Rysk. Kar.; Danm. 421. Scolopacina Esr. 130, HB. 460. — Sv.: Sk. (WLLGN); Danm. ej a. 422. Hepatica He. Text. 182. (Characterea HB. 133, 638). — Sv.: Sk. (WLLGN). 423. Gemina Her. 482. Den mörka, enfärgade formen. rRSv. Sko fUpl (WILEN); Norge: Odalen (ScHövr:); Fm): Nyl., Ö.bott. (SCHILDE); Danm. ab. Remissa Tz. V, 1, 346; H. S. 584. Med tydliga teckningar. — SVs Upl:, TVermdö (FÖREN, OG (Riksm)); Emmi RYSK) Kar Danm.: Sjell. N. 424. Unanimis Tr. X, 2, 62; H. S. 581. — I. Sv.: Sthlm (WBc), Upsala (KTtFF.), Upl.: Vermdö (FörF.); Norge: Christ. (SP. SCHN.); Danm. d25-, Illyrica -ERR. 483, 2., (Stortea, El. ,5:,582); — SV: Bl. (TäHs.); Norge: N2&es Verk. 426. Didyma EsrP. 126, 7. (? Secalis BIERKANDER: Om Hvitax-Masken, i Act. Holm. 1778, p. 289; D. ROLANDER 1. c. Nj92,1p;:624; "Secalina FB. 420; ÖOculéar EN>;0sl2 F.1S: 320). Den brokiga formen. — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.; Danm. 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Nictitans EsrPp. 126, 6; HB. 619. — Framv. enfärgade, rödaktigt bruna, vanligen med hvit njurfläck. Tillsammans med hufvudformen. ab. Leucostigma EsP. 159, 7. Framv. svartbruna, med hvit njurfläck. — r. Sv.: Vstm. (FÖRF.), trol. öfver allt der hufvudformen finnes; Finl.: Kexholm (TNGSTRM). 427. Pabulatricula Braum. Ins. Kal. II, I, p. 395. (Con- nexa BKH.; £lota HB. 462). — r. Sv.: Öl: Ottenby 1882 (MEV.):; Sk: (THOMSON); Finl.: Karislojo (SHBG. J: it'lit.). (Miana STPH.). Ophiogramma EsrP. 182, 2; HB. 355. — Danm.: Jutl. 55 Sjell. 428. Literosa-Ew. DCep. Br., pi 2135 STP: JM TT SPEIeN Pl. ,25,. Is. (Suffuruncula. TR. VV. 27 91) — Es SY ÖKAS Danm. j,Sjell. 429. Strigilis CL. Ic. 9, 6. (Praeduncula FIB. 95). Eramv. svartaktiga, mot utkanten med ett bredt, hvitt tvärband. — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S., ? Finl. (Petersburg); Danm. ab. Latruncula LANG. Verz., p. 159; HB. 94. Ljusare, rödaktig, med otydligt, hvitt eller brunaktigt tvärband. — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Sy FRinli:5.; Danm. ab. Aethiops: Hw. Lep. Br., p. 215; HB.—G.770.. Framy. svarta. — Sv. : Göteborg (STENSTRÖM enl. MEV.); Danm. Fasciuncula Hw. Lep. Br., p. 215. (Rubeuncula DONz.; H. S. 499—501). — Danm. r.: Sjell., Jutl. 430... Bicoloria ViLL.,L. E. II, p. 288. (Furuncala IR: V, 2, 92). Framv. i inre hälften bruna, 1 yttre hvitaktiga. — rt. SV. > Sk. (MWIELGN); Danm. >ab. Furuncula HB. 545. Framv. utåt rödaktiga eller bruna. ab. Rufuncula Hw. Lep. Br., p. 216. Framv. rödgrå, nästan enfärgade. SETSvr Ol (MEN) v. Insulicola SrtGrR. Cat. 103. Framv. brungrå, med tydliga tecknin- gar. — Sv.: Sk. (BoHEM.), Hall., Öl. : Ottenby (MEV.); Danm. Dipterygia SrtTPH. 431: ”"Seabriuscula” L. S.ON.G ST6xt(Pirastramios sees 3155; HB. 240) Sv: Sk —=V&G, Uply NOrgeti Skebo Åbo, Ö,bott., Rysk. Kar.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 65 Hyppa Due. 4325 Rectilinea "ESP. 1274 I; He. 248. — Sv.: OG., Vstm.—Lapl.; Norge; Finl.; Danm.: Sjzell. (FENCKER, DOHLMANN). Chloantha B. 433. Hyperici EF. Mantr675-EIB4 250. — I. Sv: Skep- parviken å Vermdö, aug. 1883 (FÖRF.), ett ex. på utsipprande björksaft. Keve Polyodon CP." lc: 2.0 (Eerspicillaris. 15 ENSN3175 Hz. 249). — Sv.: Sk.—Hils.; Norge: S., Romsd. (ScHöv.); Finl.: SKESKOASEDanm..:— Sjell. Trachea Here. UisksRAtaplicis IL. SS. N> X, ST, BS O3: SVs, Dy Mistm.; Norge: Sj Danm.:wSjell; Jutl Euplexia STPH. 430. tLLucipara Lb. S. N. Xx, 518, HBL o55e rs SV OK HIS" Norge =: S.—612;- Finl: S.; Danm. S Brotolomia L>p. AisreeMeticnlosa: IL. S. NUCX, 1513; MB. 67. = $ Sv Hall. (enl. WLLGN), Öl. (Mev.), Bh. (KTFF.), Upl. (FörF.); Norge: Christ. (ScHöv.), N&es (HALVORSEN); Danm. Naenia STPH. ASO. LINVPiEaT 15 Sö, No KS Sås (drediculaio nm GÖZEN TIL 3, PRISADE NGBER, FIL ap: RAA Da FP takt (20 sSetmspecimitype Venosa HB: r01). — Sv. 5Sk—His.; Norge: Sr Finl: Nyl, Kar. Danm. Jaspidea B. fnaCelsta.t. BE Si 3064 EB f2- 3 AMNIOVAISKE— PDIEKX Norge: 5. Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 2 (1885). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Helotropha Lb. 440. Leucostigma Her. 375. Framvingarne enfärgade. — r. Sv.: Sk. —Vstm.; Finl.: Rysk. Kar. (GÖUNTHER); Danm. ab. Fibrosa HB. 385. Framvingarne något ljusare bruna, med ett gul- grått tvärband nära utkanten. — Sv. : Vstm. (FÖRF.); Danm. Hydroecia GN. 441. NMNictitans Brr IV, 463;1L. S. N. XI P- Säga rön: sannolikt. [Oezlea IL. E> Sj r761,, Pp. 321, (Se ÖSBECE"BeEskrögpa Värragsmasken, 1, Act. ,, ELO. 700, Dy 3 4 IST RSS Chrysographa HB. 2211. Mindre, njurfläcken hvit. — Sv.: Sk.— Hls.; Norge: S.M., Saltd. (HAGEMANN); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. ab. Erythrostigma Hw. Lep. Br., -p.- 240; Dur. VII, 104, 2. Njur- fläcken gulröd. — Sv.: tillsammans med hufvudformen; Finl.: Kar.; Danm. v. Lucens FRR. 468, 3—4. Större, njurfläcken röd eller hvit. — Sv. : Öl., Sthlm, Vstm.; Norge: S:; Danm.; Sjell; 442. Micacea Esrp. 145—96'. (Cypriaca HB. 224). — I. SV.: Ski VIStil: 5 NOS Satan KSÄr DAMN GCortyna 0O. 443. Ochracea He. Btr., lj 1 n2,5cM. (FlavagollEsp; Elle: 186—7). — Sv.: Sk.; Danm. a. Nonagria 0O. 444. Nexa HB. 305. — Sv.: Sk. (WLLGCN). 445. Cannae O. IV, 82. (Arundinis HB. 386—1). — Sv.: Sk. (WLLGN); Danm. 446. Sparganii Esp. 148, 2—3; HB. 549—50. — Sv.: Sk.: Farhult (WLLGN); Danm.: Jutl. 'S. (JENSEN). 447. Typhae THNEG. Ins. Suec. I, p. 3 (1784), sec. specim. typ.; HB. 415. (Arundinis (EX sTmS4). (= Sva SEIOVMGSTURE (enl. THNBG och WLLGN), Sthlm. (BoHEM.); Danm. v. Fraterna Tr. X, 2, 909; H: S. 350 Q. Framvingarne enfärgade; svartbruna. — Sv.: Sthlm. (BoHEM.); Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 67 448. Geminipuncta HATCHETT Trns. E. S. Lond. 1812, pur320, 19,2. (Paludicola HB. 637). — Sv.: Sk. (WLLGCN). 449. Neurica HB. 381. — Sv.: Sk, (WILCN). Dissoluta Tr. V, 2, 319. (Meurica HB. 650—061). Ej funnen i Skandinavien. T v. Arundineta SCHMIDT Stett.-e. Z. 1858, 369. (MNeurica DuP.; H. S. 347—98). — Danm.: Kjöb. Coenobia Hw. HiHfa NEW. iEep.( BI. P3 ,.200.. (Despectar TR, Vi, 1205 SI: HB.—G. 751—2). — Danm.: Fyen (STrRöM), Jutl. S. (JENSEN). Senta SrTPH. Maritima TauscH. Mém. Mosc. I, 1806, p. 211 (Ed. 2, p. 178) T. 13, f. 5. (Ulvae HB. 635—6). — Danm.: Kjöb. (B. Haas), Jutl. (JENSEN). mWebBipntinctata FfrIw., ms, E: S. Cond. 1812, p-3374 Hd. S.h. Schm. 71—2. Framvingarne med 2 svarta punkter. — Danm.: Kjöb. T >ab. Nigricostata StcGrR. Cat. 107. Framv. kostalkant med ett bredt, svart streck. — Pommern. Tapinostola L>. Maculosa He. 363. — Danm.: Jutl. r r. 450. Fulva HB. 496. — r. Sv.: Sm. (BoHEM.); Danm.: Sjell., Jutl. d ab. Fitxa ER. V, 2; 313. (Extrema HS. 332—3): = Sv, Sthlm (BoHEM.); Finl.: Nyl., Kar. dem oRHellmanni Ev; Bull. Mij r843, fi sASA HM S4338: Sv Up (J: MEyv., FörRF.); Em: Efelsingfors;(enl./ NORD? MANN); Danm.: Sjell. (MÖLLER). ab. Saturata STGR. Cat., p. 107. (Hellmanrni H. S. 42; Extrema H. S. 336). Mörkare. — Sv.: Upl. (J. MEv.). Hinort Elymi IRS Vi 2, 1204; HS. 346.521, Sv. rSk.; Danm. 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Calamia He. 453. Lutosa/kbyr se T. SYS: SE (STERYSED AL Phragmitidis HB. 230. — Danm.: Sjall. N., Jutl. S:t Meliana CuRrz. Flammea Curt. B. E. 1829, Pp. 201. (Dubiosa TREES: 356). — r r. Danm.: Sjell. (Bore). Leucania 0. Impudens HB. T. 47, 309. (Pudorina HB. 401 &, 495 OO). — Danm.: Sjaell., Odense. 454. Impura HB: 396. — Ir. Sv.: Sk.—Upl.; Norgenesn Danm. 455. Pallens L. S. Ni X, 511; HB: 234. "Ffa Svyf Sk His. ; Norge: S.M.; Einl: S.— Ö:bott.; Danm, 456. Obsoleta HB. 233. — Sv.: Sk;, Sm, Sthlms Oplitg Norge: Christ. (ESMARK); Danm. 457. Straminea TR. V, 2, 2046-20, 127-306 SNGPIE=G — 'Sv.: Bl. juli 1875 (THs;), Sk.: Farhult. (WELGN); Dannii: Kjob Elorsenst 458. Comma L. F. S. 316. (Congener HB, 618). — SV.: Sk.—His. a.; Norge: S.M.; Fini: S.—0Obott.; Danni 459. Conigera F. Mant. 177; HB. 222. — Sv.: Sk. — Dir. r.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. Tittoralis: CuRT: BY El 1827, IV) I5:7>; ERE 0030 CNS Danm.: Jutl. N. 460. Albipuncta F.: Mant.: 178; HB. 223. = Svo Sk (WLLGN), OG. (WeG). 461. Lithargyrea EsP: 124, 0, EIB. 20560-—SEROE Sk.—Dlr.; - Vstm.3; Norge: Ness Merk (SP..SCHNS BAVI)sREInES Nyl. (MÄKLIN); Danm. 462... Turca sl. EF. Si -322; HB 208: ti NIO (WLLGN), Vstm. (JEN.); Danm.: Sjell. N. (DREWSEN). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 69 Mithymna Gns. tös Imbecilla, E-tBSSTE 20 1356 HB."555 oj (Alpina HB. 728—9 9). — Sv.: VG.: Mösseberg (GYLLENHAL); Norge: SS, Dv. (BoHEM.); Finl.; Kar. Grammesia SrTPH. 464. Trigrammica Hurn. Berl. M. III, 408. (Trilinea BESLLV goo; Hesr206j tvrdensi! TENBG6 Inst suec. I; p. 2; f. 2 (1784), sec. specim. typ.). -— r. Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: Romsd. (SömRoMm a Nees Verk (NI AALL), Danm.: Sjell., Loll., Jutl. >ab. Bilinea HB. 217. Framvingarne med två tvärstreck. — England, Tyskland S. Anomogyna STGR. 465. Laetabilis ZeETT. Ins. Lap., p. 940. (Obliterata ZETT. 041; Schoenherri HH. S. 598) — I. Sv.: Lapl. N., Qvickjock (BORFYS Norge: M. N. Garadrina OO. 466. Morpheus Hurn. Berl. M. III, 302. (Sep: HB. 161). — 5v.: Sk. —Hls.; Norge: S.; Finl.: S.; Danm. 467... Quadripunctata F. S. E. 594 (1775). (Grisea ROTT. (OG) Ceucoptera "EENBG: Inss sueck Ilyp-4I Pl. 25f.013; (1791); Seckispecm. typ., GCaubieularis BEH. (1792); 1 HB1i:45NA4— SVs Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. 468. Menetriesii KRETSCHMAR Berl. E. Z. 1863, 432, T. IT: 7: [Cinerascens "TNGSTRM Cat. 309, sec. ERSCHOFF; SCHÖY. Ent. Tidskr. 1881, 216; Quadripunctata v. Leucoptera SPeBG. Entitlidskri 1880, p. 92, I. I, f. 21. Mindre” än föregående, framvingarne grå, ej gulbrunaktiga, nära utkanten en något svängd linea af små, svartaktiga pilfläckar; bakvingarne hvita, vid utkan- ten obetydligt gråaktiga. — Sv.: Upl., Vstm.; Norge: Gudbr. fögrOor) Em: 5, Jexholm, Låpi. (J. SCHILPE). Anm. Då jag, i saknad af typexemplar, ej ansåg mig kunna säkert be- stämma den Caradrina-art, hvaraf flera individer tillvaratagits, såväl i Sverige som Norge och Finland, och hvilken lektor SPÅNGBERG 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. beskrifvit och låtit afrita i Ent. Tidskr. 1880 under namn af C. Quadripunctata Vv. Leucoptera "YHNBG; så öfversändes fyra ex. till D:r STAUDINGER för jämförelse. Med vanligt tillmötesgående lem- nades mig inom kort genom herr BANG Haas den upplysningen, att de alla tillhörde C. Menetriesii KRETSCHM. Att denna är en egen art och ej en varietet af Quadripunctata F., derom är lätt att öfvertyga sig, i fall man vill göra sig besvär med att nogare undersöka hanarnes analklaffar. Hos Quadripunetata hafva dessa i spetsen ofvantill en kort och föga krökt tagg och bilda undertill en nästan rät vinkel; hos Menetriesii äro de deremot utdragna till tvänne mot. hvarandra krökta, klolika utsprång, af hvilka det öfre är längst; båda förenas genom en hvit hinna. Enligt THUNBERGS beskrifning och typexemplar tillhör hans ZLezcoptera den förut af FABRICIUS beskrifna Quadripunctata, hvarigenom dessa båda namn blifva synonyma. Att C. Menetriesii KR. är den samma som Cinerascens "TNGSTRM har herr V. M. SCHÖYEN visat i Ent. Tidskr. 18981, ps 210; 469. Selini B. Gen., p. 137. (Maleri SCHULZ StetemcAs 1802, 307 TN 1, 6616) -— Sv.: UP, "Stl Grisea Ev. Bull M. T848, III; 25; 1855, IVäNseAraCaes fraea INGSTRM. Cat., Pp: 3009; SCHÖY. 1 GC). = FEimlmSan 470. Alsines Brauw. Ins. Kall, pp 114; HB; fI26, ff. 577. — Sv. ÖJ Sk—Hls, VG KET; Norges Neste (AALL, SP. SCHN'), Romsd: (ScHöv:), Christ!; Hin Nyls Rans; Danm. Avi) "Taraxaet HB. T. 125, föög75. SSV Sk SMS Norge: .S. (SP: ScHN), Romsd: (ScHöv.); Fin: Kar; Damm Sjell. (BAnG Haas). Anm. Konservator MEVES' uppgift i Ent. Tidskr. 1884, p. 72 att C. Ambigua F. skulle förekomma vid Stockholm och på Öland beror på ett misstag af herr A. V. HOMEYER, som ansett några ex. af C. Yaraxaci vara en mörk var. af förstnämda art. (Hydrilla B-.). 472. Palustris He. 367. (Iransfuga ZETT. Ins. Lap. 946). — r. Sv.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl:; Danm:: Sjentbyco 473. Arceuosa Hw. Lep. Br., p. 200. (Ammae HERS MENS 178— 9). — 1. Sv.ö Sk. (WILCEN), Sthlm. (RP, Vstm. (HÖRS: Norge :..Dv., (SIEBEB); Hin: Ny sars an ta LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. JAR Acosmetia SrTtPH. 474. . Caliginosa HB. :474. — r. Sv.: Sk. (WLLGN). Rusina B. kas. CUmbratica ,Göze III 3, Pp. 07, DE GEER IL-p. 339, fRstoset 0, "SEC. Specim. typ... (Lenebrosa IB. 150, 503): — ArBSVv..Sk.— His.; Norge: S.— Romsd:; Finl: S.;, Danm. Amphipyra 0. umoskelragopogonis L. F-.S. 3 röj, HB. 40 SSV uSki> HapunStipsr Norged0S Mij Fiol): SFOÖbort; Dam KR ytamidea, L. SN. X, 518; THNBG. Ins. sueci lf, RE ET fer, SEC: SPecim. typ. HB. 303 — FI SV Ske Upl.;. Norge:- Nordl.? (J. BERG); Danm.:,Sjell; Eol. Hiss Petilaa vit LMantiAr7og,,: IB. 035t sir fm Sv. suSkö Norge: Nes Verk (AALL sen.); Danm. Taeniocampa Gn. kiroreGotlica Los. INCICSElisDS: (C zierum Göze IL 3, DAGS DES GEER Il, Pp. 338, I. 5, fl 16, SEC: SPeclla typ.; WNUaraun AB. 112). — Sv.: ok. His. a., Norge; inl 5. S.Ö.; Danm. v. Gothicina H. S. 125—6. Framvingarne sakna svarta teckningar. — Sv.: Vstm.—Lapl.; Norge: Saltd. (ScHöv.); Finl.: Savol., Kar. 480. Miniosa F. Mant. 145; HB. 174. — Sv.: Sk. (WLLCN), Bl (TAS); Danm. 481. Pulverulenta Es>r. III, 76, 5—06. (Ambigua HB. 173). FESVvss SE, Sthlm; Danm: 482... Populi Ström Dansk. Vid. Selsk. SkryCp. 76, f. 24 (SS): (Fopuleti "TR. Vig27 222050 5. 109). = Sv. Sk. (WLICN), Vstm. (FöRrF.); Norge: Romsd. (STRÖM); Danm.: Sjell. N., Fyen. öga IStabilisi VIEW.ssab siVerar IL pr 04; HBuijffio— TAFNOIge ov ., Danm. Hi2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 484. Gracilis F. Mant., rq8; EB 108:0 — 1. fSvVSöSke Upl. (WLLGN), Vstm. (JHN); Danm. 485. Incerta HUFN. Berl. M.III, 208, 424" (Instabilis- ESP; Hz. 165). —Sv.tuSki—His;; Norge:,.S.5 PunlarS:,5:O Dame ab. Fuscata Hw. Lep. Br., p. 122. Framvingarne nästan enfärgade, mörkbruna. — Sv.: Sthlm (WBG, BOHEM.); Danm. ab. Pallida; framvingarne blekgrå, med tvänne tvärrader af svarta punk- ter, samt liksom vattrade af små och glesa tvärstrimmor. — Sv.: Sthlm (WBG, BHN). 486. Opima Her. 424. — Sv.: Vstm. (FÖRF.), Sthlm, Flls. (ReHr); Norge: Christ: (MoE, SP. SCHN.); Finlis Nylskert Danm..: Sjell; Jutl. >Munda Es>. III, 52, 5—6. (£Lotfa HB. 166). — Ingermanland. Panolis Her. 487. Griseovariegata GözE Btr. III, 3, p. 250 (1781); DE GEER: II; p: 410, T. 6, f.123: (Piniperda Panza KRobiS(17S0)A fela fera PayYK. Act. Holm. (1786); Porphyrea THNBG Ins. suec. IV, P- 55 (1792), sec. specim. typ.; Flammea HB. 476). — Sv.: Sk.— mtr NoOrget:s., Bm ARE Nyl5, Danim.:-psjel>4 Jur Pachnobia GGN. Leucographa HB. 411, 572. — r. Danm.: Sjell., Jutl. (JENSEN). 4 88. Rubricosa F. Mant. 176; HE. 430. — Sv.: Sk. — Ellsi5E Nörge:rSkr; Ein ÖNyl Rats Danm. i 489. Tecta HB. 377. [Ampla HB. 425; Carnea AUC, sed Carnea ”THNBG. alia erat Noct. (certo)]. — rr: Sv.: Lapl.; Norge: Dv3 fimm.; Enl] ap Dicycla GNx. 490. Oo L. S. N. X, 507; HB.—G. 867. (Ferruginago HB- 195). — r. Sv.: Sk. —Upl.; Danm.: Sjell. N., Fyen: >ab. Renago Hw. Lep. Br., p. 238; Oo var. FRR. 149, 3. Framvingarne bruna, utkanten och en fläck vid kostalkanten blekgula. Förekommer trol. tillsammans med hufvudformen. rr. : LAMPA : SKAND:!S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. — (SE Calymnia He. gor Ryralina VIEW. Lab. Verz. 2, Pp. Si HBj 203. — fr. SV: Sk., Gotl. —-Upl.; Danm.: Sjell, äger Affinis LL. Sc NI XII: 8485; HBy201.5 I SVA Ska Danm.:' Sjell. HOST Vita pPeziNa ELSE NSX STO; LEIB. 2000 — DVDs —Bh:, Upl.; Norge: 5S.; Danm. Cosmiar Oo: Hog kbaleacea: KSP) n22 3 4: (HulvagoHaB 198—9)- SEN SV I Sk = His: i Norge?; Finl, S.,.S.Ö. Dyschorista Lb. 495. Suspecta HB. 633. Framv. gråaktigt bruna, mör- kare och mera enfärgade. — r. Sv.: Sm.—Hls.; Norge: Christ. (STEBKE, MoE); Finl.: S. -Ö.bott.; Danm.: Sjell. N. v. Iners TR. V, 2, 271. (Congener HB.—G. 862). Framv. gulgråaktiga, med mörka teckningar. — Sv.: Upl. (FÖRF.), Sm. Hobukissipuncta fw. ILep. Br, Pp. IO7. (Spsulom BEH.; RR GET TE SVS Ske ÖT OG Sthlm, "ElS.;- Norge: SM; Danm. PlastenisB! 497. Retusa L. F.S, 321; HB. 214. (Merianana Göze Btr. PRE A0; DEC GEERS p.CAYOR DO, f. 19, SEC. SPecIm. typ.) Sr. Sv. : Sk., Vstm. (JHN), Sthlm; Norge: Christ. (ESMÅRK, SP. SCHN.); Finl.: Nyl. (NORDMANN); Danm. 498. Subtusa F. Mant:;inrg2; vHB. 213. — Ir. Sv.: Sk. —Bh., Upl.; Norge: Christ.; Danm. Cleoceris B. 499. Viminalis F. Gen. 284. (Cinerea GözE III, 3,p- 68; PRIGGER. Ol P 338, FJi5, fö IN SEC: Specim: typig Kurcatia MEROMPDaUSsk. Vid. selsk. Skr, Pp. 771,0 r22(0783), enl WICCN, 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. se Christ. Mid. Selsk; Forhycunson Premo Stupia BS) Sv. jiNorge; Finis Ny, JöarsvÖ bottar obeD anm. Orthosia 0. 500. "Lota Cr. Ice. T. VIII, 1. (Munda EB. 104; Hippopien GözE sl, 3, Pp. 2525; DE GEER, IDE Pr ALDO arte TRO NSSE specim. typ.). — Sv.: Sk.—Hls.; Finl;: Nyl., Kar; Danm. Macilenta Hz. 418. — Danm.: Sjell. N., Fyen. 501. Circellaris HurFn. Berl. M. III, 404. (Macilenta HB. 688—09). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.; Finl.: Nyl.; Danm. 502. Helvola IL. S. N. X, 507. (Ferrugianea STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, (1783); P- 1, £235 Lömfiramill. mode NERSAN — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: ?Romsd. (Ström), Nes Verk (HaL- VORSEN); Finl.: Nyl., Kar.,;Ö:bott. S.; Danm. Pistacina . F. Mant. 175; HB. 131. — I...Danm.: Hyen (STRÖM), Falster. 503. Nitida FE... Mant: -1421;: HB.rz 180:9=/ 450 Svecksnas (BOHEM.), Sdm. (ÅA. VARENIUS);. Danm.: Sjell., Jutl. 504. Litura L. EB 532050 HB. d2/7o.= SMÅKSkESEIS NOrgernS:; Ems Åbo, Nyl.; Danm. v. Borealis SP. ScHN. Neden&es Amts Lep., p. 69, (i Chr. Vid. Selsk. Forh. 1882). Framv. i inre hälften blågrå. — Sv.: M.; Norge. 505. Iris ZETT. Ins. alap:tspiltg4I. (Cass ASKS Ninson Framvingarne grå, med tydliga tvärstreck, &, Q. — r. Sv.: Lapl. NES: JETISSS (CA URTIVE): v. Crasis H. S. 134. Framvingarnue violettbruna med otydliga tvärstreck, SS. — r. Lapl. (KEITEL). Xanthia Tx. 506. Citrago L. S. N.: X, 508, HB. ISS. — PISESVENLSke —Upl.; Norge: S.; Finl.: Kar. .(SHBG.,J.); Danm:: Sjelbbycks: borg (HEDEMANN). | ab. 'Subfläva EV: Bull. M. 1848; III): 2101; I855, BV6r S/S IS5ONMe I, 3. Framvingarne vid basen och i utkanten bruna. — Sv.: Ol ”MEv.);, Daim. : Flatö. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA., 75 507-10 Sulphurago: F. Mant.rr59,; HB. T04==ra Sv: Sk. OG. (JUN): 508. Aurago F. Mant. 159; THNBG. Ins. suec. IV, p. 54 fri gejltsec. specim. typ. fe. Iof. (Hulago NENBG: I (Chr r. Sv.: Sk. (SuUNnDEv.); Finl.: Helsingfors (BoNSDORFF); Danm. T ab. Fucata EsrP. 124, 3—4; HB. 196. Mera enfärgad, framv. med ett rödgult tvärband öfver midten. — Danm. 509. Lutea Ström Dansk. Vid. Selsk.. Skr Pp: 78, f. 26 (753). (Flavago H.. Mant. 160; THENBG. Ins, suec., IV; Pp: .54, SECSSpeEcRN Jutyp. > dosan DSP. SMAgomlB. OT) SVIN Sk Norrb.; Norge: Romsd. (STRÖM), Christ. (SIEBKE), Odalen (SCHÖY.); HnlEtSEOHott.; Danm. Sort kulvagoib. E. os, 312: (CeragorrEt; HBITI00, ANA; Girasor STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. III (1788), p- 2705; Sul- pluraso FRANBG. Ins. suec: IV, Pp. -.54 (1702), sec. specim. typ.) NIST Sko EHls.! Norge;! Si —6195 Romsd. (STRÖM); Finl.: S. TO MRotth; Danm: ab. Flavescens EsrP. 122, 2. (Cerago HB. 445). — Sv.: Sk.—, His. (Auvriv.); Norge: S.—619; Finliv/S:M.; Damn: Sjell. fra ViGilvagol ESP 10,02 BASS MOM SwSkan (enl: WEILGN); Riksm. ex. saknar lokal; Norge: Christ. (SIEBKE). Oporina B. Br Groceago ET Mant: 01504 HB: Tö0:0 = SVAL SK, VG: (enl: WLLGCN). Orrhodia He. Erythrocephala F. Mant. 176; HB. 176. — r r. Danm.: Sjell. (By FAAs). 513. Vau punctatum Esr. III, 76, 4 (1786). (Masoreta MRNBGATIVIUS: Nat, Pp. 72, 1 3 (1798); Inssssuecmiivtl p.i5ö (I4792), sec. specim. typ.; Sene- HB. 175)---A,Sv: Bl (THS), Karlshamn (WLLGN), Vstm.: Vesterås (JEN). Hler GVaceini LL Fas] 320, Durs Vö079; IvEMärgad; rödbrun. — -Sv.: Sk.—Dlr. (ANDN); Norge: Christ. (MoE); BinlErSk SÖK: Danm. 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Spadicea HB. 179. Framvingarne med mer eller mindre tydliga svarta tvärstreck. ab. Mixta STtGR Cat. 118. (Vaccinii EsP.; HB. 177). Framvingarne vid utkanten och i midten med ljusare tvärband. — Sv.: Bh.; Danm. >Ligula EspP. 166, 3. — Framvingarne svartaktiga, med ett hvitaktigt tvärband nära utkanten. 515. ab. Subspadicea SrtGrR. Cat. 119. (Poliza DuP. VI, 81, 1). Röd eller brun, ofta med nätformiga, hvitaktiga streck. — 2? Sv.: Upl. (enl. WLLGN). 1 ab. Polita He. 178. Svartaktig, mer eller mindre marmorerad med hvitt. ' — Finl.: Kar., Rysk. Kar: 516. Rubiginea F. Mant. 142; HB. 183. — tr. SV0Skö Sm (BoHEM.), VG. (enl. WLLGN); Norge: Nordl. (ZETT); Finl.: Nyl. Scopelosoma CurTr. 514. Satellitia «LI SN. XII, :8555 HB r82fRramvin: garne gul- eller brunaktigt mörkgrå (den mellersta diskfläcken gul, enl. LINNE). — Sv.: VG., Sk. (LINDEQVIST); Norge: Gudbr.; Finl.: Nyl. (NORDMAN); Danm. ab. Brunnea, (Satellitia EsP. 169, 7; THNBG Ins; suec. IV, p. 55, sec. Specim. typ; Dup. VI, 80, 4). Framv. grundfärg rödbrun. — Sv.: Sk. —Upl.; den allmännaste formen i Sverige. Scoliopteryx GERM. 518. Libatrix L.:S:N. Xi 507; HB: 4305 srebSvVisSkiom Dir: Hills Norges Sr Hink: S.=OMBott.3 Damn: Xylina 0. 519. Socia RortTt. Naturf. IX, 142. (Petrificaia BS Petri ficosazwkIB. .2390)1!— Ir: Svi:l Sm! OG: 4UpL54 Notgespsrjpnmits Nyl.;; Danim::Sjeell: 520. Furcifera Hurn. Berl. M. III, 402 (1767). (Angulata GözE! III; 3, Pp. 254; DE'GEER II p: 430, BXSYEIO,SCENSpechar typ:s'EPrdecox: STRÖM Dansk. Mid: Selsk! Skr. ((TIS3)IP- VOju-200 Conformis F.;y HB. 243). — Ir. Sv.: Sk.—Lapl.; Norge:- Romsd. (STRÖM); Finl.: Nyl.; Danm.: Sjeell. Rane Rn RR stand LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Fr 52. -Ingrica CH. So 507. < f. ov.: Vims (SCHÖNHERR), Flilstt (Auriv.), Lapl.; Norge: S.M.; Fm: S-, S:O.; Daum. : Sjell. 522. Lambda F. Mant. 174. Grundfärgen rödaktigt grå, teckningarne tämligen svaga; antennerna hos I med flockvis stälda hår. — Sv.: Sm., His (RPHr), Lapl.; Norge: Odalen. Y.sSomniculosa HERRING. Stett. ee. Z. 1841, 165; H. S. 136. Mera enfärgad, grå, ej rödaktig, med svaga teckningar; bakv. fransar ro- senrödaktiga; antennerna hos gg med blott 2:ne borst på hvarje led (enl. HEINEMANN). — Sv.: Sk. (enl. WLLGN); Finl.: Kar. Neanekenii TR: CV, 3]. 165 HS: 135. sGra, med hvit inblandning och tydliga svarta teckningar, vingfransarne gulaktigt grå, antennerna hos I med flockvis stälda hår. — Sv.: Sk. (enl. WILGN); Finl.: Nyl:, Rysk: Kar. 523. Ornithopus RortTt. Naturf. IX, 124. (Rizolitha EsP.; HB. 242). — Ir. Sv.: Sk. —Upl. Calocampa STPH. sen. öVetusta FEB. 459. — Sv.: SK. — lls.; Norge: S.; Römsd. , Finl: SM; Danm.: Kjöb., Florsens! Hen wExOleta L. S. N. X, 515; HB. 244. = SV. Oki Upk; Danm. 526. Solidaginis Hz. 256. — r. Sv.: Sm., His. (W—w), Norrb., Lapl. S.; Norge: S.; Finl.; Danm.: Sjell. Xylomiges Gn. ges Conspicillaris 1. SIN) 25 575, HB: 230. SV: Upl., Dir. (W-—wM). Asteroscopus B. 528. Nubeculosus Es>r. III, 48, 6. (Signata THNBG. Ins. SHEGILIV; Pp. 53(1792), .seci specimi/typ:;v SpåzzsxwELB.: Bomb 0 — or: Sv. Sthlm; Upl.; Norge: S. 529. Sphinx Hursn. Berl. M. III, 400. (Cassinea HB. Bomb. 5—6). — r. Sv.: Sk, (WLLGN); Norge: S. (SIEBKE); Danm. 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Dasypolia GN. 530. | Templi THNBEG: ' Ins:, succe. IV Dhrg0.: Hicks ER 373; HH. S. A540 — fö SVAL OKI ENS: gr NOSSS IAS Rn YLES Xylocampa Gn. 531: .Areola.EsP: 14; 4ax(Operosar EIB. 308,4 04- ble Sv. (enl. TREITSKE), i senare tider ej funnen; Danm.: Fyen (STRÖM). Calophasia SrTrH. 532. DLCuänula Hurfn. Berl. M. III, 394. (Cinariae F,; PENG: Ins. suec. III; 54, sec: specim. typ., EIB) 252): = I SvERSa (WLLGN), ÖL. (MeEv.), Strengnäs '/, 1884 (L. TRAFVENFELT); Norge: SÅ Ein: Har Cucullia ScHEE. 533: VMerbasci LST N!GISS ig ss EIB. 2005 TASVERSka Öl. (enl. WLLGN); Danm. 534. Scrophulariae; Carieux Naturf. XXIV, paor,; Da 1—4; HB. 267. — r. Sv.: Sk. (WLLGN), Öl. (BoHEM.); Danm.: Sjell., Fyen, Langeland. 535. ÅAsteris SCHIFF. S. V) P- 312; HB. 2603 50005 Sv.: Sk. (BoOHEM:;); Norge: ,Christ;.,(SP. SCHN.); Danm. 536. Umbratica L. S. N. X, 515; HB. 263 I. (Lucifuga Hz. 264 OO; se FRR. Stett. e. Z. 18509, Pp. 418; SonchwElsmnNeve 400 enl. SPR). — Sv.: Sk.—, His (W—w), a.; Norge: S., Romsd. (ScHöv.); Finl.:.S. —Öbott.; Danm. 537. hLactucae ESP. 137, 4—06; se FRR.,St. ye. ANenSson Pp. 421; FB: Larv. Lep. IV, Noct. II, Gen. M;, Dre ace b, c. — Sv.: Vstm. (P. TImm, JEN), Sk.: Farhult (WLEeN), Upl.; Norge: 5. (SP: SCHN.). 538: Lucifuga ) He. 262, se ERR. States 207350, pt2o — Sv. : Hiss (AvRiv.); Norges Christ. (SP: : ScHN.)5I > Danm.: Ribe (BoIE). 539. Chamomillae ScHiFF. S. V., p. 73; ESP. 193, 1—2. — I. Sv Sk(WEEeN)s Damm LAMPA! SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 19 540. TanaeetikSonIEF. SC Vä pri7ge BIENI205S Ifa Sv:s Sk. (WLLGN). Praccana Hiv. Fi Vart Ngo4; BULE. M. mös ekll,t62; HH S. 3509. — Danm.: Sjell. (DREWSEN). 3541. - Gnaphalii Hr. 582—3. — Ir. Sv.: Sk.: Trolle Ljungby (WLLGN), Sthlms skärg.: Ingarön 1881 (G. ZETTERLUND, HOLMGR.), Vrm. 1883: (enl. MEv:); Norge Christ: (SP-oScHnN.y; Fink: SÖK Danm.: Jutl. (MÖLLER). 542. Artemisiaeé HuFn. Berl. M. III, 492 (r. 292). (Abro- före EIB: 257): — SV. Sk. (WLEGN); Daom: Sjell: HASKe CA bBsinthirL. EvS.3 14, HB: 2590 ESSV SK. (WILCN); Danm. a. 544. ÅArgentea Hurn. Berl. M. III, 286. (Artemisiae SCHIFF. ; HB. 259). — I. Sv.: Sk. (BoHEM.), Gotl. (WLLGN); Danm. Plusia 0O. (Habrostola SoDpoF.). Has fölriplasia: L., S. N. X, 5 iq EBu6e0r Svärsk— HilskiNorgen o.; fmivy s.M.s;s Danm.: Sjell, Eyen; Jutl: 546. Asclepiadis ScHiFr. S. V, p. 91; HB. 627. — TI. Sve: Sot, (BOHEM.): Bg uktipartita (HUFNI Ber CM. TIER CATO (Urficde" EB: 625). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: SM.; Danm. ej a. (Plusia AucT.). fEiantenm, KNOCHI BIR NIE pp. v7, Gu Tse t(GoncharE. EB. TERO: farn87 (281),5458). 5 sEinlofNyls sta Moneta , EF. | Mantaei625vLELB!0:2,80.,, => TO0SV. i. SK. (WLLGN), ÖI. (MeEv.), OG. (NERÉN); Finl.: Kar; Danm.: Sjell., Falster, Jutl. ? Illustris F. Mant. 164; HB. 274. — Finl.: Igerml.: La- doga (EHNBERG). SHOE htySsitis: 15, SAN 2 SI3pHB.,. 272. — SVySke EES Norges. S.Miss Finl.; SO Hott.; Danm. B5oya Bractea Ft. sMant: i 16157 HB.n279=3T SvåRSk Ejnl.t]S.0:; Danm.s Sjal 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 551. Festucae 1 Sa NY 26 ISmekdetlBIe BN HOV SKA —His:, Lapl.; Norge: S.M.> Eino S:-0OPott.; Danm 552,11 Jota ZE, Si NI Srg, ESPIErTS,, ga —SSNSSTRASk Sthlm; Norge: S:; Finl:.S=Olbott Danny ab. Percontationis Tr. V, 3, 184. Silfverfläcken likt ett y. — r./ Sv. : Sthlm. (MEV.); Norge; Danm.;! Sjell. N., JutliS. 553. Pulchrina Hw: -Lep: Br. 2:56: (/ofa' "THNBEG. Inst suec: IV, Pp. 55 (1792), sec: specim.. typbsuilur WViins oe); V aureum Gn. II, 339). — r. Sv.: Sk.—, His. (RrHr); Norge (SCHÖY.); Danm.: Sjeell. 554. Macrogamma Ev. Bull. M. 1842, III, 554; H. S. 266. — Ir. Sv.: Lapl. 5. (N: J. ANDERSSON), M. (WBG); Hin Kar., :Ö.bott. HA5S. Gammal. SN. Xjy5dskh HBr283e SM.; Finl.; Danm. > Ni HB. 284. — ?Sv.: Dlr.: Hedemora, (FÖRF.), möjligen en sliten Pulchrina. 2. SV; NOTE g Sd 556... -InterrogatiomisiL. S. N. X,-51350HBIr280:0-= SVs: Sk.—Lapl.; Norge: SM., S.Varanger (SANnpBG); Finl.; Danm.: Sjeell. N. 557. Parilis HB. 422. — Ir. Sv. LapljöN.;INOrge NE Kautok. (STGR, WoOCKE), Porsanger, S.Varanger (ScHöv.), Finl.: Lapl. 558. Diasema B: Ind., p. 93; EH. S.5097- — tASvErtapb 5. (BOHEM.), M. (N. J: ANDERSSON), NU (WBG:); Norge: NESEeasm rasjok (enl.: ScHöv.); Finl::, Ni (SCHmmbDE): 559. Microgamma HB. 698—-9. — Sv.: His. (RPHI 1883); Fin: Abo, Kar., (ÖbottiTNylk i (SHB6)J.). 560. Hochenwarthi HocHEnw. Btr. 1789, 335, T. 7, 2. (Divergens. F.; THENBG. Ins. suec: II, p. 41 (1790); Seckspecmi typ:; HB: : 50, f.—186:(286); 409: EtSv.:l VENHIEDEREN):; Dir:—=Lapb; Norge: N:; Finl.: Lapl. Anarta Tr. 565: MystillisI:.:E7 Sj o311050HB,. OSSE SVS ok Ells., "bapl (Ren; Norges SS: Fm; Danm: LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. dI oe Bohemanni STGR. Stett.le, 4. 1861, 370; Mio: Ic: SÖ 0 — I Sv: Lapli; Norge Finmi: Skaaddevarre, .Bosekop; Finl.: Lapl.: Muonioniska (KEITEL). 5063- Cordigera” TENEG. Mus; Nat,/ psog2, toA (1788); Ins. suec. IV, p. 57, sec. specim. typ.; HB. 674—5. (Ciancta PAYK. Beskr. 1793, Pp. 191; ZETT. Ins. Lap. 951; Albirena HB. 99). — Sv.: Dlr.—Lapl., Vstm. (JEN), Gotl. (LINDBOHM); Norge; Finl: Nyl. (SHBG, J.), Kar., Lapl.; Danm.: Sjell. (SCHÖDTE). 564. Melaleuca TENBG. Diss. Ent. II, p. 42, f. 12 (1791), sec. specim. typ. (Heliophila PAYK. Beskr. 1793, p. 101; Moesta Hz. 357). — Sv. Dir, Hlis.—Lapl.; Norge: Nordl.—Finm.; Fjnl.: Lapl 565. Melianopa THNBG. Diss. Ent. II, p. 43, sec. specim. typ. (Vidua HB. 403). Framvingarne blåaktigt hvitgrå, med de vanliga teckningarne skarpa och fina. — Sv.: Dlr.—Lapl.; Norge: MINE Rin; (Rysk. Lapl:). ab. Wiströmi; framvingarne mycket mörkare, stötande i gulaktigt brunt, de svarta teckningarne grofva och ställvis sammanflytande. Spetsfäl- tet, mellan njurfläcken och våglinien, hos ett ex., med svarta längd- streck och undersidan med bred, svart bård i utkanten, lika som på bakvingarne. — Sv. : Jmt. (AURIV.). 560: Funebris HB. 433. (funesta PAYK. Beskr., p. 100, SS RET. ns! Lap. 0507 Amissa LER. Ann. S. Er. 1830, Rio SV: Kapl MS ONS PN Orsen -M., Finm.; > Fm), Rysk. Lapl. (SHBG, J-). 507-00 Richardsomi CURT. Descer. App. Narr., psrqe, Ph oA, mn CA /gzraa Ler ADD: 5. (ET. 17830,1395, Pl. Mo, HM S..400)- — Sv.: Lapl. N. (Qvickj.); Norge: Dv. (WocKE), Finm. 568. Schoenherri ZeETT. Ins. Lap. 950. (Leucocycla STGR. Bret RN er RET GOT, 4373 MÖSCHEL. "Wien. Mits: 1800. 307, I. 9, ÖONESv: Lapl. N., (Qvick); Norge: M.: Telem. N. (MÖN- STER). 5ö09--ILapponica TENBG. Ins. steci II, Pp. 42, fi:1o (1791): (Camassa LiLER. ADD. SS. Fr. 1836, Pp. 42, Pk 10, 6; H. S. 211 121). — Sv.: Jmt.: Kälahög (ZETT.), Lapl. (Qvickj.); Norge: Finm. (STG6R, WOCKE). — ? Larv. se SANDBG Ent. Tidskr. 1883, p. 25. giro Zetterstedti” STOR Stett e.xZ. 1857 pm l2045 H. S. Entomol, Tidskr. Årg. 6, H:'2 (1885). 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1985. n. Schm; 166. — Sv.: Lapl.: Qvickj. (Keitel m.fl); Norge: Dv., Pinm.: Porsanger (SCcHÖY.), SiVaranger (SP. SCHN.): 571. Quieta HB. 485. — Sv: Lapl (Riksm:); Norget Finm.: Alten (STGR, WOCKE), Porsanger (SCHÖVv.). ab. Nigricans STGR. Stett. e. Z. 1861, p. 379. Mörkare, framvingarne svartbruna, med gråaktiga teckningar. — Sv.: Lapl. (BOoHEM); Norge: Finm.: Alten (STGR). Heliaca H. S. 572. Tenebrata Sc. Ent. Carn., p. 230. (Arbuti THENBG Ins. suec. IV, p. 55 (1792), sec: specim. typ., £elraca!BEEtERi 316). — Ir. Sv.: Bl (enl. WELCN); Norge: S.3 Finlys— OBE: Danm..:. öarne. Heliothis TR. 573. Dipsaceus L. S. N. XII, 856; FB. 311: S EES Sk. (WLLGN), Öl (MeEv.); Finl.: Kar., O.bott.; Danm.: Sjal 574. Scutosus ScHIFF. 5: V; p.n80; EB. 13005 SVE Sk. (enl. WLLGN), Gotl. (BOoHEM.). Armiger HB. 370. — Danm.: Sjzell. (DOHLMANN). Chariclea STtPH. 575. Delphinii L. S. N. X)| 518; HB; 2/04: — SSvin foo BERG, Riksm.). 576. Umbra Hurn. Berl. M. III, 294. (Rutilago HB. 185)- — Sv; Sk. (WLLGN), Gotl., Öl(FörF.), r.; Finl MRysktkar (GÖNTHER); Danm. Acontia Oo. 577. Luctuosa EsrP. 33, 4; HB. 305—6. (Zfalica THENBG Ins. suec. IV, p. 54 (1792), sec. specim. typ.): — Sv.: Gotl., ÖL. r. Thalpochares Lb». 578. Paula HB. 452. — I. Sv: Sky (WIECN); Danm. rn rn rn a nan a An LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 83 Erastria 0O. sor tneula” CE Ie:ek VIT öp oe Orea BIS SAR Unca ScHIFF.; HB. 203). — Sv.: Sk.—Vstm., Upl. r.; Norge: By F(BSMARE)S Fiol. 3 S., S:Ö:: Danm. SSo. Pusilla VIEW. bab. Merz. IL 84, II öv (Caudi- dula BKH., HB. 295). — Sv.: Ski: Degeberga (THOMSON); Finl.: Nylektar. > Danm.: Sjell NI (MöLcER). Hasciana, LL. b- Ssd2. (Fuscula BER. ; HB. 240). — Danm.: Sjell.: Korsör (MÖLLER). Photedes Lp. Hör Captiuwmnceula. TR: V, 2,96; H. S. 1734: — I. VG. (DALM.), Gotl., Sthlm (BoHEmM.), Öl (Förr.); Finl: Abo (KRETSCHMAR) An < Prothymia HB: ses Vitidaria CL. Ic. FT. IX, 12. fAenea" EB. 350), — Sv.: SEUpl:; Norge: 5., Romsd. (ScHövr.), Finl.: Kar; Danm:.: Sell NS Jutk S:t. Agrophila B. 583. Trabealis Sc. Ent. Carn., p. 49. /(Sulphurea SCHIFF.; Heron. — Sva Sko Ol; Gotl.; Danm: (SEMIÖDTE) 1 rf. Euclidia 0O. SKENET le RI POSSE HBT 3A0N— a; SV.a Sko EIS; Norosests; Emiet 9) SÖS! Danm. SO GElyplica tt MS NI Xi eos HB. 347. — Sv Sk. ESENSEömt. (KÖRE.); Norge: S., Ein: Sö SÖS Danm. Catocala ScHzRz. sSorEraxint LL: SYNIPO LS I220HB. (3271 —T SVEnSE. —Vstm.; Norge: S.; Finl.: Abo, Nyl.; Danm.: Sjell. N., Fyen. 587. Elocata EsrP.99./Vurus HB. 655—06). —r. Sv.: Sk., OG. 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Adultera MEN. Mot, Eb rö55, sor ss Ba: ISP ag rn. — Finli: Abo, Nyk 588. Nupta L. S. N: XI, 841; HB 330: — SV: oki iVstm., Upl.y NOrsesS. Danm:. 589. Sponsa L. S. N. XII, 341; FB. 3330 — fr. SVS Hall., Öl. (MEv.); Danm.: Sjzell. (DOHLMANN), Lolland (FENCKER). 590. Promissa EsP. 96; HB. 334, 657—38. — Ir. Sv.: Sk. (WLLGN), Hall. (MANNERH., JAN); Danm. 591. Pacta L. SIN Xx; 512; HB, 332: == ta SVEG Hin Abo, Olbotti,, Rysk: Kar 592. FElecta BEH. IV, 204-EHB..33T. — I. SV.: SK, (WIETGN): Toxocampa GCnx. 593. Pastinum TR. V. 3, 297; Hl S. 242-53: = HSN Sk.—Upl.; Norge: Romsd. (ScHövr.); Danm.: Sjell. N., Mö- ens klint. 594. Viciae HB. 664—5! 671—3. — r. Sv.: Ö.: Sk.— Upl 5: NorgescChiuist.: (SE.s'SCHN.):; 595. Craccae F. Mant. 154; HB. 320. — ir. Sv.: Sk.—Upl. Aventia Due. 596. Flexula ScHiFr. S. V,; p. 64. (Flexularia HB. Geom. 19). — ri: Sv. Sk., OG: VG;, Sthlm (Förf); NoOrge: Sk annmte Hornb&eks plantage (B. Haas). Boletobia B. 597. Fuliginaria L. E:,S: 1327: (Carbonaria VäSspifulae! (Feom.,. 151). .— Ir. iSv.: Sk. —Dlr.; Norge:sSta Fun seSke sto Danm.: Sjell., Fyen. Zanclognatha Lb. 598. Tarsiplumalis Her. Pyr. 125. — Ir. Sv.: Sk. (enl. WLLGN), OG. (WBG6), Sdm. (LINDBOHM). 599. Grisealis He. Pyr. 4. (MNemoralis F.).— 1. Sv.: SK, ÖL (enl. WLLGN); Finl.: Nyl.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 85 600. Tarsipennalis Tr. X, 3, 5. (Tarsicrinalis HB. Pyr. Sj I SVIESEy SM. Sthlm; Norge: sS. (SEHOY.), Danm.. Se, JUN, Fyen; SOL. sEmortualisiScmsFr. SUM, po too HB. Pyriin = 7. Sv.: Sk. (WLLGN), Sthlms skärg.: Ingarön (FöÖrF.); Danm. Herminia LarTtr. Tr. Goes ECribrumalis! HB; Vög: Sc ISchm., pa fa 1: 15. (CK: öralis EIB. Pyr. 2): — I. Svsy Mstmajunt 874 (FÖRF.), Ski: Far- hult (WLLGN); Danm.: Sjell., Fyen. Goa skentactlarias LS: No XX, 522... (Teniaculalis. HB. Pyr. 6). AESVIENOnde sed Mist funlas Ste Öbott: Y.Modestalis Hevyp: Stett..e. Z. 1865, Pp. 3755 SCHÖY, EntyTidskr. 1884, p. 55. Utan tvärstreck. — Norge: Dv., Gudbr., Varangerfj. 604. Derivalis HB. Pyr. 19. — Sv.: Sthlms skärg.: In- garön 1880 (FöÖrF.); Finl.: Kar. Pechypogon Here. GoröBarbalis, CE. IC: EjVyist (fectitalis EIB: Pyri 12/2). FaSva Sk—His., Norge: S.; Fink: Kar; Danm. Bomolocha Hr. Go6: Fontis, TANBG.- Mus. Nat.y op. =72,.f. 5 (17.88); Ins. Steel Ip: 57 (1702), sec) specim. typ. (CrassalisE:; Achatalis IBS vr, snj 2) ISVITSKE VIm., Upby Norge: Sk inb: SFEDAnMm. ab. 9. Terricularis HB. Pyr. 163. Framvingarne nästan helt och hållet svarta, med små hvita streck vid utkanten. — Sv.: Upl. (FÖRF.). Hypena Tx. Vogt ROStralls LL. S Ne s, s30, IB. Pyrd 10; 193-49 mtr ISk—Vstm.; Norge: Solöt (ScHOY.); Hin: Nyki Kar; Danm. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18835. > ab. Radiatalis HB. Pyr. 134. Framvingarne svartaktiga, mot kostal- kanten gulaktiga. — "Tillsammans med föregående? 608. Proboscidalis LL: SS. NI XX) 5335 EIB Pyri Jolo KSVå Sk.—Hls:;. Norgecs S.M:, . Saltd. ((ScHovN;rEmisds.-—0borN; Danm. 609. Palpalis HB. Pyr. 9. — Sv.: Sk. (WLLGN). 610. Obesalis Tr. VII, 27. (Crassalis HB. Pyr. 8). — SVE GOT (en ISTER): Hypenodes Gn. Costaestrigalis StPu. Il. IV, p. 21; WD. Ind. 1772. (Åcumi= nalis WKk., H. S. 619. — Danm.: Fven (STRÖM), Sjeall. (B: Hass): 611. Albistrigatus Hw. Lep. Br., p. 368. (Zertianella LiN: enl. WLLGN). — Sv.: Sm. (enl. WLLGCN). Tholomiges Lp. 612. Turfosalis WK. Breslauer entom. Zeitschr. 1850, I. 5, 17; H: S: 620. — Norge: Odälen 1883 (SCHOY)5 mun STÖR Danm.: Jutl. Rivula Gn. 613. ,Sericealis ScorP. Ent: Carn., p. 242; HB: Pyri 50: SETSV Ske Upl.; (Ein a rS:Örg. Danm. BREFEIDESELS: Brephos 0. 614. Parthenias L. F. S. 308; HB. 341—2. — Sv; Norge; Finl.: Abo, Nyl., Lapl.; Danm.: Sjell, N. 615. Nothum HB. 343—4. — r. Sv.: OG. (enl. WLLGN), TLapl. Lule (RPH); Norge: S:> Danm.: Fyen (STRÖM): DD. GFeometrae. Pseudoterpna H. S 616; Pruinata HuFN. Berl! M. IV, 520, 625 (1767): (Thy- TATA AADENBG: INS stec I, pi 4 (T7T84), seck specim. typi; Cps Zhisiaria SCHIFF.; HB. 2). -— Sv.: Hall. (ÖSBECK enl. THNBG.); Danm.: Jutl. Geometra B. br Papiliönatiar I. S- No 26, 5223 HB: 00 (Kiridatia SIROvIT Dansk. Vid: Selska Skr. Illy Pajdö3, fi 34, 1783): — SVv.: Sk.—VB.: Umeå (S. CEDERBERG); Norge: S.M., Saltd. (SHLBG, J- Mm. fl); inl: S.—Öbott.; Danm. OESAT Vetnatia EIB" Do 1, 4, 1, DjPp. OXEHB, Ja SVÄrSke (WLLCN), Dir. (LIN.), VG: (EDGREN enl. WLLGN); Finl. (enl. STGR). Phorodesma B. 619. Pustulata Hurs. Berl. M. IV, 520. (Bajularia SCHIFF. ; He. 3). — Sv.: Sk., Öl; Danm.: Sjell. (HEDEMANN). 620. Smaragdaria F. Mant. 192; HB. 1. — Norge: Christ. (SP. ScHN.); Finl.: Åbo, Kar.; Danm.: Als (SRÖM). 621. Immaculata THNBG. Ins. suec: I, p. 8 (1784), sec. specim. typ. Som typexemplaret är så till vida defekt, att det saknar ben, så vågar jag ej afgöra till hvilket slägte det skall höra, men hänför arten tills vidare till Phorodesma, oaktadt rib- borna 3 och 4, liksom 6 och 7 på bakvingarne vid basen äro hopväxta 1 korta stammar. Inom slägtet /odis skulle den få ett mera främmande utseende och afviker dessutom derifrån genom annorlunda bildade kamtänder på antennerna. För att under- lätta vidare efterforskning, «torde det här vara på sin plats att lemna en utförligare beskrifning på typexemplaret. SF. Antennerna med 2:ne rader medelmåttigt långa kam- tänder, ofvan beklädda med snöhvita fjäll och på undersidan gul- 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. brunaktiga; palperna små, sista leden tämligen kort, smal och cylindrisk, tungan spiralrullad. Hufvud, rygg och abdomen, den sistnämda åtminstone vid basen, af vingarnes färg; mellan anten- nerna eft tvärband af snöhvita, något upphöjda fjäll; frambröst och baklår hvita. Vingarne gröna (smaragdgröna), utan fläckar eller tvärband, de främres kostalkant gulaktig, nästan rät, utkan- ten obetydligt rundad; ribborna 3 och 4 från samma punkt, 5 utgår närmare 6 än 4, 6 och 7 från diskcellens yttre hörn; 3 och 9 på gemensamt skaft samt 10 från 7, 11 och 12 samman- växta på ett kort stycke, strax utanför diskceellen. Bakvingarne ej breda, framhörnet rundadt, det bakre nästan rätvinkligt; ut- kanten bildar en trubbig vinkel på 4:de ribban. Fransarne gröna, utan fläckar. — Sv.: Upsala (enl. THNBG). Nemoria He. 622. Viridata L. F. S. 3305; (-aria) HB: vi; Clorarsavlle; 352). — Sv.: Sk. —Upl.; Norge: Österd: (SIEBKE)N EinlAeNyls Kar. > Danm. Pulmentaria GN. I, 349. (Cloraria DuP.; H. S. 362). — finlis Kar 623. Strigata MörL. En: Fr. Pp. 50. (AéstrvariamEelB ons ET Sv: Sk. (WILGN), OL (FÖRF.); Danm.:n Sjelsrbycn Thalera He. 624. Fimbrialis Sc. Ent. Carn., p. 216. (Thymiaria L.; Bupleuraria SCHIFF.; HB. 8). — Ir. Sv.: Sk. -OG., VG. (enl. WLLGN); Danm.: Sjell. N. Jodis Hr. 6254 Putata L. S. N., X, 523. (£ulalaria, is; pENSBEO) NE a töv.: Sk.— His: ;.. Norge; .S. Mö, Ein: sS.— OMotesnb anna Sjell; N., Jul. 626. Lactearia L. S; N. X, 519. (Aeruginaria FB. 46): — Sv Sk. —Vstmöl Norge: Romsd. (STRÖM)FL HDI: Åbo, Nyl., Kar.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 89 Acidalia Tx. fer Ssimilata "TANBG. JIns. suec. II, Pp. ro, (1794), sec. specim. typ. (Perschraria FF. R. T. 49, a—g; ÖOchrearia Dur. MENBET75, 3). — Sv. Skl-=DIr; Norge: 55; Finl: SEO Danm.: Sjell. 623. Ochrata Sc. Hit. Carn., p. 227. (Palldaria DUP: VILL 175, 1): — Sv.: Sk —Sm., His. (enl. W-—M), möjligen före- Fadende art; Norge: 5. 629. Moniliata F. Mant. 209; (-ariza) HB. 59. — Ir. Sv.: Sk. —Upl. (enl. WLLGN). 630. Muricata HurFn. Berl. M. IV, 606, 625. (Auroraria BeH.; HB. 63). — r. Sv.: Gotl. (BoHEM.), Sk., Dals. (enl. WLLCN), Vstm. (Jun). — Finl.: Kar.; Danm.: Fyen, Langeland, Jutl. 631. Dimidiata HurFn. Berl. M. IV, 602. (Scutulata BKH.; (-aria) HB. 72). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Asker; Finl.: Kar.; Danm. 632. Virgularia HB. 104. (Zacanaria HB. 106). — Sv.: Sk., Gotl., Bl., Sm. (A. F. CARLSON), ÖL. (FÖrF.); Norge: Moss (SCHÖY.); Danm.-a. 633. Straminata Tr. X, 2, 205; H. S. 82—3. — Sv.: Sk.: Farhult (WLLCN), Sthlm (Auriv.), Upl. (FörF.); Norge?; Finl.: Kar.; Danm.: Sjell. N. (MÖLLER), Sild (WERNEBURG). Gsar Pallidata BK ÖV, 325; Hl S. 110-13. =— SVv.: Sk His;, Jmt. (W—M); Norge: S.; Enl: S., S.Ö.; Danm.: Jutl. 635- 1 Herbariata EF. Suppl, E. 5: 457. (Pasilleria EIB. 99)- — ? Sv.: Sk.—OG. (enl. ZETT.). 636. Bisetata HuFrn. Berl. M. IV, 618, 626; (-aria) H. SERERON — Sve Sk, Bh, VG:>; Finbh:: kar; sDanm; 634- Humiliata /HUrN. ”Berl/ MIIV, 614: (0sseaté EF; MWENEBG, ms.tsuec: (II pr-481 (1702), sec) specim.i styp.s! (-ar:a) HB 102). — Sw: Sk — His. ; Finl.3,5:; Danm.:, Sjell. N: 638..-Inornata Hw.' Lep: Br. p.-.:349.' (Sufusata TR. (FAnm)KEL SM Bo0)a =, Sv. JSk-=PDlr;; Norges S.;5 Fin: Nylli; Danm.: Sjell. N. 990 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. v. Deversaria H. S. 305—38, 314. Vingarnes tvärstreck mycket tydli- gare, ofta bildande tvärband. — Sv.: Gotl., Vstm., Upl. 639. Aversata L. 5. N.: X, 520; (Faria) HB. 50. 0 Etam. vingarne med ett svartaktigt tvärband. — Sv.; Norge: 5.; Fink.: S.— 0 bott; Manm. ab. Spoliata StTcGR. Hor. 1870, 150. (Adversata TR.; (-aria) HB. 389). Saknar mörkt tvärband på framvingarne. — Tillsammans med huf- o 3 co se vudformen, — Sv.: Sk. —Ang.; Norge: Romsd. (SCHÖY-.). 640. Emarginata L. S. N. X, 524; (-aria) HB. 107. — Sv.: Sk. —Upl.; Finl.: Nyl., Kaär.; Danm. 641. Immorata L. S: N. X, 5285; (-a7ia) EB 13600-= Sv: Sk. — HIS; Jmt.I(Förr); Norge ISF FmitöSnS OSDanms Sjeell., 'Jutl: 642. Rubiginata HurFn. Berl. M. III, 610 (1769). ( Vittata TEHNBG,. Ins. suec: IT, på: 8 (17.84), sec. ispecimbhitypd; Kubmmcaria HB. frit). — Sve. Sky Gotl., ÖL (FÖRE. Fiml: ffärktD annes 643. Incanata L. S. N. X, 528. (? Strigilariar HBSroos Mutata TrR.; (-aria) H. S. g98— 100). — Sv.: Sk.-—Vstm.; Norge: Christ.—Romsd.;- Finl.:S.—Örbott. 644. Fumata SrTru. I. III, 312, T. 265 730 (COnumuretac H.-S. 91—3). — Svi; Norge; Finl.;. Danm.;,Sjel3 Ju ab. Simplaria FRR. 594, I—2. Vingarne med tydliga tvärstreck (STGR). — Sv.: ett ex. å Riksm. öfverensstämmer med”FRRS fig. 2. 645. Schöyemi SP. SCHN. Ent. Tidskr. 19883, Pa QOM a Norge: Finm. (SANDBG). 646. Remutaria HB. 93. (Floslactata Hw. enl. WLLGN). — Sv: Sk —Hls.; Norge: SM53 Fiol: Nyls Ryskmpsary Danm.:vJutl. 647. Immutata DL. SN. XX 528. (Splvesirarian taBliog): — Sv: Sk.—Dlr.; Norge: Christ. (SrEBKE); Finl.; Ear Danm: Strigaria HB. 95; H. S. 114—54 — Finli:: Kar. 648. Ornata Sc. -Ent.: Carn., p. 210; TANBG, nSNsuect III, p. 48 (1792), sec. specim. typ. (Ornataria HB. 70; Paludata TAS: NIT Egg) ri HSvssdBL OK GORA 649. Vieolata TENBG. Ins. suec. I, P. HA srt LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 91 sec. specim. typ. (Decorata BEH. V. 460 (1794); (-a7za) HB. 71). IA Sv... Gotk,oFinl;: Kar. (SHBG, J.). Zonosoma Lb. 50.7 Pendularia CE. Ie:, VIL 55; HB:160:5 ESV. NOrge: SRHin S.— 0. bott: Dannii; Ssjell NY sc (MÖLLER). 651. Orbicularia HB. 60. — r. Sv.: Sm.—Upl.; Finl.: Kar. 52 uvAnnuatarscHuUrge Naturf.!/ VINpiio27 CE CIV (T175)- (WOencuara TANBG Mus. Nat., Pp. 75, 13 (1788), sec. specim. Bypa sek ClgneroRarId. LB... 05). = 1 Sv. l SkranHerböält (WELGN); Danm.: sSjell.: Korsör, Falster: Bötafat bröst RINGS. I (Funcfaria HB... Oj) DANN. : Odense (STRÖM). ös Punctaria LL. S. Nj 26) ,522; HB.-—G7 514. — Sv Sk., Bl. —VG., OG.; Finl.: Abo (REUTER); Danm. GAN kinearia HB. 00. -— SVv.: SK. Bl5 Danm. T v. Strabonaria Z. Breslauer ent. Zeitschr. 1851, p. 68. Mindre, lju- sare, framvingarne spetsigare, otydligare streckade. — Danm. Tfimaneara DouP. B: GISSA mata bl. 5. No Xl 524-( Amara lag ELBAS 2) SvEtSk FBI: Norge: "Odalen 1883 (SCHOY), Fini. Abo, Kar, Ö.bott.; Danm.: Sjell., Fyen. Pellonia Due. FEV RVibicaria CR: LC) IIC25 HB) 2560 ab DUR: VIL, 179, 6—7. Vingarne med. ett bredt, rödt tvärband. — r. Sv.: St HIS Norge; Sv r., Finl: Abo. v. Strigata STtTGrR. Cat. 154. Vingarne hafva smala tvärstreck och sakna det breda tvärbandet. — r. Sv.: Gotl. (FörF.), ÖN (MEV-.). Rhyparia He. 657. Melanaria 'L. S. N. X, 521; HB. 86. — I: Sv.: Sk, FSFNSERN örge = is. Fina S., SÖ. Danm.: BSjell N. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Abraxas LEAcH. 658. Grossulariata L. S. N. X, 525; HB. 81—2. — Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: S.: Nes Verk (HALVORSEN), Sogn (REUSCH); Hink: SS, S:OFDanm. 659:' Sylväta Sc. Ent. 'Carn., p.'220((Ulfmara ES EB ISA 301—2). — pPJISv Sky Bly OM (MEVA)S Danm: 660. Adustata SCHIFF: S. Vj, pi fra UBÅT MSE Sv Sk. (WLLGN), Sm. (BoHEM.), ÖL. (FörF.), Upl., Dir.: Falun (W—-M); Danm. 661. Marginata L. S. N. X, 527; (-aria) HB. 80. — a. Sv-; Norge; Hinl.: S.—0Ö.bott... Danm: v. Nigrofasciata ScHöv. Nye bidr. t. arkt. Norges Lep.fauna i Tromsö Mus. Aarsh. V, 1882; HB.—G. 544. Vingarnes svarta fläckar bilda tvärband. — Sv.: Jmt. (enl. MEv.), Norrb:;, Lapl.; Norge: N.; Finl.: N. (SCHILDE). ab. Pollutaria He. 77. Med färre och mindre svarta fläckar. — Säll- syntare. Bapta SrPH. 662. Bimaculata F. S. E. 635. (Zaminara EIB iBOGINEn 4, Y; (-aria) HB. 90). — 'Svij Sk. 5 Klinta (enl THROMS), Hart hult (WLLGN); Danm. Tr. 663. Temerata Her. Btr. Nachtr., p. 109; (-aria) HB. 91, 376—7). — r. Sv.: Sk. (WLLGN), OG.: Norrköp. (LUNDBORG); Norge: S.; Danm. Cabera IR 664. Pusarfia L. S. N. X, 522; HB, 87. —. a. SV.;NORses SM sins] -Öjbott.;, Danm. 665. Exanthemata Sc. Ent. Carn., p. 218. (S/riaria HB. 88), LE SvNorge: S.M.; Fin: SESÖbottt, Danm: Numeria Du>r. 666.. Pulyveraria L. S. No) 520 HB-02085 = dö SV Sk.— His. ; Nornges.s. Man FinkS-— ÖsbottspDann LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 93 Ellopia TzrR., STPH. 667 Prosapiaria LL: Si NI Xx) 522. (Hasciarid SCHIFE.; HB. 5). — Ir. Sv.: Sk. —His., VB. (S. CEDERBERG); Norge: S.M.; fins, S.0.; Danm.; Sjel. N, ab. Manitiaria H. S. 355. Nästan enfärgad, roströd, stötande i violett. — Sv.: Vstm. (FÖRF.). T v. Prasinaria HB. Btr. I, 4, 3, S.; HB. 4. Grön. — Finl.: Åbo. Metrocampa LaTRr. 668. Margaritaria L. F. S. 328; HB. 13. (Papilionaria SNIROM, Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, p. 82, 17:83). — If. SV. x SK. —Upl.; Norge: S.V.; Danm. Eugonia He. (Ennomos TR.). 669. Quercinaria HurFn. Berl. M. IV, 520, 624. (Angu- Väsrmnbee.; HB. 22). — Sv.: Sk.; Danm. ab. Infuscata STGR. Cat. 156. (Angularia EsP. 10, 2). Framvingarne vid utkanten och basen brunpudrade. — Sv.: Sk. (WBG, SUNDEV.). 670. Autumnaria WERNB. Stett. e€. Z. 1859, p. 361. (Al- FARS P. NA EIB: 20): — SV. Sm., Stilm; Fm: Nyl) Kar; Sleswig (JASTRAU). Gren Allniatniar lies. ING SS, Sno: (Miaria, BRA; HB 23). Sd: Sv: Sk., Sm., Sthlm (HFeN); Norge: Christ. (SIEBKE); Danm. öres Fuscantaria fw. Prodr. Lepus Br: 22, 45 (1802); H. S. n. Schm. 160. — Norge: Christ. (MoE); Danm.: Kjöb. Ga -Erosättaj BEA. Vy 925 HB. 25pi--ttaSvVå Sk=Upl; Norge: Christ. (SIEBKE). ab. Tiliaria Hz. Btr. II, 4, 4, X. (Quercinaria BKH.; HB. 24). Lju- sare, halmgul. — Sv.: Sk., Sthlm; Danm. Selenia He. 674. Bilunaria EsP. 13, 1—10. (Ilunaria HB. 36—717). — Sv.: Sk.—Lapl.; Norge: S.—Finm. (SP. ScHN., ScHöv.); Finl.; Danm, LÅ 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1885. v. Juliaria Hw. Lep. 'Br., p. 293. (Zllunaria DUP. VII, 144, 3). Min- dre, blekare eller mera gråaktig och enfärgad. — ?Sv.: N., Lapl. 675. Lunaria SCHIFF. S. M, Pu LOS, 230, 1. få I, b, 4; HB. 33, 451. (Angulata STRÖM, Dansk. Vid. Selsk Ska 1783). — Sv.: Sk..—Hls.; Norge: Christ, (SIBBERS .); Romsd. (STRÖM); Finll: Nyl; Rysk Ran Danm. (60) far) un (Gö jan Zz —/ ab. Delunaria HB. 34. Mindre, ljusare. — Sv.: Sk., Sm. 676. Tetralunaria HurFn. Berl. M. IV, p. 506. (Illustraria Hz. 35). — rt. Sv.: Sk., Sthlm, Upl:; Vstm. (FörF:), Ells: (W="M); NOrge:. Syr ROMSA: I.> FIL Kars Danm. Pericallia SrteE. 677. Syringaria L.iUSANotosg203 HB. 200- fv Sk. (enl. THOMSON), ÖL 1881, 82 (MEv.), Sdm.: Skärholmen juli 1884 (WERMELIN); Finl.: Rysk. Kar. (GYNTHER): Danm. Odontopera SrTPH. 678. Bidentata Cr. Ice. VII; 2. (Dentaria EB. T2)I— SVE Sk His; Norges Sv, Him Sat SÖ Dan: Himera Du>r. 679. Pennaria L.$. S, 324; HB. 14. = fi SVistSkoos Bh., Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE), N&es (J. AArc); Danm: Crocalls, FR. 688: Elinguaria L. S. N. X, 520; HB Z200= "TSvVESE —H!s.; Norge: S., Romsd. (Ström); Finl.: Åbo, Ö.bott.; Danm. Eurymene Due. 681. BDolabraria L. S. NY XIIC861; HB: A20- TSvViIskö —Vstm. r.; Norge: Christ. (HALVORSEN), Odalen (SCHöv.), Neest Finl.: Åbo, Nyl.; Danm. LAMPA: SKAND:!S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 95 Angerona Due. 682; Prunaria L. S. NIX 520; HB: r23:r7 Sv. Sk. — Upl;. Dir: Falun. (W—-M); Norge: S.Ö.; Finl.: S; S.ÖG; Danm:: Fyen, Sjell. ab. Sordiata FUESSL. Verz., p. 41, 1775. (Corylaria THNBG. Ins. suec. Ip: 4 (1784); seck ispecimar typ., Arumariae HB. 122).7 Vingannie delvis gråbruna. — r. Sv.:? Sk. —Upl.; Finl.: Kar.; Danm.: Fyen. ab. Spångbergi; blekgul, utan mörka fläckar eller småstreck, 2. — Sv. : Sthlm (Riksm.). Urapteryx LEaAcH. OBS AR SaMmNuUCArIa IE Sc NIT ETO: BYS SE nt SV. Sk. (WELGN); Danm.: Jutl., Fyen. Rumia Due. sar tateolata LL. S. N: 20. 52590: ( Cralaeoata I, Kb. 9. 336; (-aria) HB. 32). AL DVa a SKoser BLS. 30 NOISE IS Mi Finlys SEOÖbott.; Danm. Epione Due. GORE ADiClIaria SCMEFESSAVNP] 104; EB. Af MI SV: Sk NO]. + NOtge:r S.M.ö5., Ffinl. 3 SM. Danm. GSOEIVespertatia —CENBG, ns, FStUeC. 1, ps s.k sAN SCC specim. typ., L. S. N. XII, 864? (Paralellaria SCHIFF.; HB. 43—4)- — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: Christ. (SteBKE); Finl.: S.M.; Danm.: Bjell, Jutl: Ge veA dvenariar He Btiruby3, 3, OM FHBNAGS— = f.OVS SENeBL, IGork: (FÖRE), "Vstm. (JEN) Emk karp Danmi: Sjell. NSCJutl. Hypoplectis He. GES KAdspetsaria,,FlB. Btr Ilutg, csr born ELBE 2005 I Sv.: Lapl. (WB6); Finl.: Åbo, Kar. — Riksm. 2:ne ex. hafva högst otydliga tvärstreck. T v. Sylvanaria H. S. 431. Med tydliga tvärstreck. — Finl. : Kar. 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Venilia Due. 689. Macularia L. S.IN/X,; 521; HBIi35; (-afa) ScHmBE THANBG: Ins. sueci I; p.:o0, f. 6 (784), SEC specim. typslocsttö Sv.: Hall. (ÖSBECK enl. THNBG), Vrm. (BENGTSON enl. THOMS.); Norge.:.; Telemarken :(WirrE=), .Odalen,: (SeHOZ) sn funlspEGnt Danm:: Fyen, Jutl. Macaria CUurT. 690. Notata LL. S: Ni X, 523; (=arid) HB. 53, 3100E— a: SVv.; Norge: S.O.5 Hinl.s S- O.bott.; Danm. i v. Luteolaria TNGSTRM. Cat., p. 317. Gulaktig, vingarne med små grå Häckar, tvärstrecken grågula, hjässa, nacke och rygg ljust saff- ransgula. — Finl.: Abo: Pargas (LUND). 691. Alternaria HB. 315. — r. Sv.: Sk.—OG.; Norge: Christ. (SIEBKE, SCHöv.) Ne&es (SP. SCHN.); Finl.: Nyl., Rysk. Kar., Ö.bott.; Danm.: Sjell., Jutl. 692. Signaria HB. 313. — r. Sv.: Sm., VG.—Upl., Vstm.; Norge: 5; Pink: Abo, mcar ; Danm: 693. Liturata CL. Ice. VI, 6; (=arza) HB. 54, 3TANGSVÅG Norge; Finl.: S.M:; Danm.sSjell:iJutl. Ploseria B. 694. Pulverata TENnecG. Ins. suec. I, pro, £ Ji(CTSD sec. .specim. typ. (Diversaria HB. 202). — Ir. SVv.; NOIrgex mp]: (SIEBKE, SP. SCHN.), Saltd. (SANDBG), S.Varanger (SCHÖY.); Finl.: NylS oRar, bapl Hibernia LaATr. 695. Rupicapraria HB. 222. — Sv.: Sk.: Alnarp (ULRIE- SEN, enl. THOMS.); Danm. 696. Leucophaearia ScHIiFF, S. V, p. 101; HB. 195. — r. Sv.: Sk. (WLLGN), Jmt., Dlr; (W—M); Danm. 697. Aurantiaria EsP. 42, 9; HB. 184. — Ir. Sv.: Sk., Upl., Ol; Norge: Christ. (SIEBKE,' Mor); Danm. 698. Marginaria BruH. V, 215. (Progemmaria HB. 183). — r. Sv.: Sk., Bl. —Upl.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA, 97 699. Defoliaria Ci. Ic. VII, 4; HB. 182, 510. (Discolor SKRÖM,< Dansk. nVid. Selsk.. Skr. p; 827 fi -30; 1783). — SVv.x Sk,» Gotl. —Upl.; Norge: S.M.; Finl.: Nyl.; Danm. ab. Holmgreni; framvingarne utan tvärband, med otydliga fläckar nära utkanten. — Sv.: Upl. Anisopteryx STPH. 700. Aescularia ScHIiFF. S. V. p. 102; HB. 189. — Sv.: Sk.— Gotl:, OG., VG.; Danm. Phigalia Due. 701. Pedaria F. Mant. 191. (Pilosaria HB. 176). — I. Sv.: Sk., VG., Sthlm, Upl.; Danm. Anm. Ett ex., fångadt vid Lund af Herr A. F. CARLSON, har egen- domligt bildade antenner. Kamtänderna äro nämligen vid basen uppsvälda till aflånga knölar; nära basen af framvingarne löper ett bredt, mot kostalkanten vinkelrätt, brungråaktigt tvärband. Detta är måhända blott ett abnormt ex. af ofvanstående art. Biston LEAcH. (Nyssia Dur.). Hispidarius F. Mant. 191; HB. 177. — Danm.: Sjell., Jutl. HoestrPomonarms EB. "Bira 11,0 3,4, U3 I SÄTT 1430: JF: Vingfransarne svart- och hvitfläckiga; 2: blott spridda, röd- gula fjäll ofvanpå abdomen. — Sv.: Lapl. (STGR, CHRISTIERNSSON); Fin! Rysk! Kär: 703. Lapponarius B. Gen., p. 195; H. S. 440. (Pomona- FtART FSL ET. 1835, Porrro2, PRO BÖG RATROÖN SK Vingfransarne svartbruna, enfärgade; 9: de rödgula fjällen ho- pade till en rad fläckar längs bakkroppens öfversida. — Sv.: Lapl. N.; Norge: S.Varanger (SAnppc); Finl.: Ö.bott., Lapl. MO4su rAONArIUS, SCHIFF. SV, poaltoos HB,.N0,n5DE. — Sve: Ski (LTT); Danm: 705. Hirtarius CL. Ic. VII, 1. (Congeneraria HB. 174). — I Sv.;Sk.—His.; Norge: S:M., Saltd..(ScHöv.); Finl.:; S.,.SÖ.; Danm.: Kjöb. Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 2 (1885). 7 98 «oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885: 706.” Stråtarius HurFs. 'Berl. M. IV, 514, 622 (1769). (Prodrömaria. SCHiFF.; HB: 172; Marimoraria THNBG.: Mus. Nat., Pp. 73 (1788); SEC Spec. typ.). —r. Sv. SK: (AVF- ÖARLSON), OG., .VG., Upl, ;(enl.: WLLGN), Sthlm (WBG, BoHEM;); Danm.: Fyen, Sjell. Amphidasys Tr, 7:07. . Betularius IL. 5 N. X, 521;0HB. TJG5E—HASVe Sk.—Hls.; Norge: S'M.; Finl.: S:=Ö.bott.; Danm. Hemerophila SrPz. ; 798. , Abruptaria.THNBG. Ins, suec. IV; p..59, T. 4, f£8 | (1792), sec. specim. typ. (Peirificata HB. 267): — Sv; (GAED- | NER enl. THNEG). Boarmia Tx. 7.09. Cinctaria SCHIFF. 5... V, P:- 101; HB. 166. (> Vittaria THNB6.:: Ins:«sueci: IV, .p. 58)..— Sv.; Norge: Christ. (SIEBKE), Nees (AALL)S Fini tS,g 0:05 Danm.:s Sjal Ne Gemmaria BRAHM.: Ins. Kal. II, 1, 255. (Rhomboidaria HB. 154). .— Danm.: Loll; ($ScmtiCcK)H=LX(PEtersburg). | 41.0:> Abietaria HB. (2 Ribeazq CL.,IC.sVI, :5 > ;oeebeagria Ju. F. 8. 3226) — I... Sv.: Sk, VG., Upl.; Norge: Sy Nees Mas | (SB. SCHN.); Danm. | 711. Repandata, Li, Sr NSX, 5245, -BlBS/ KÖTT SR —Hls.; Norge: S.M.—612; Finl.: S. -Ö.bott.; Danm: ab. Conversaria HB. 321, 393: Ett bredt, svart tvärband på framvin- garne, — Sv. :> Sthlm (WERMELIN). 712. Roboraria ScHiFf. S. V., p: 101; HB. 1690. — Ir. Sv.: Öl (FörrF.), OG. (BoHEM.), Sdm. (VAREN., LINDBOHM), Sthlm (DE -VYEDER); Upl.' (enl: WLIGN);.Finl:: Kar; Danm: : 'Consortaria F: - Mant.. 187; HB. 168. — Danm.:" Loll. (SCHLICK). ; 713. Angularia THNBG.c'Ins. suec. IV) pI-59, ff 91792), sec. :'specim. typ. (Viduaria BKuH.; HB. 165, 364). —r. Sv.i Bl; Sm., VG.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm. | LAMPA : SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 99 714. Lichenaria HuFn. Berl. M. IV, 512; HB. 164; DuP. MET T02- 5-(Pctaria TENBG. InstsueckI, p. Oy f. jos Sv Skiss; Danm. v. Cineraria BKH. V, 165; EsP. 26, 6; 7. Mycket ljusare, med obetydligt af den grågröna färgen. — Sv.: tillsammans med hufvud: formen. gest > Jubatal lanse MuspiNat)o po ys, fe7 (T788), sec specim: typ. (Glabraria HB. 162, 339!; TZeneraria HB. 348). — T. Sv.: ÖL, Sm.—Sdm., VG.; Finl.: Åbo; Danm.: Jutl. 716. Crepuscularia HB. 158. — ?Sv.: Sk. —Hls. (enl. WLLGCN); Norge: Christ. (SIEBKE), Odalen (ScHöv.); Finl.: S., S.Ö.; Danm. rg. Kuridata Bree V, 235) (Esxtersaria HB." 150) I. Sv.: ÖL (Halltorp 1874 FÖRrF.), Sk., S.Ö: (enl. THOoMS:); Danm.: Sjall. N., Jutl. 738. Scopularia THNnBG. Ins. Suec. I, 7 (1784), certo, SErseSpecun-." typ? (Funrctularia HB. bt. 2, 1, DU(TTST); EB. FaSva Sk Upl.; Norges Christ. (SIEBKE), E10L.:,S:, 5.0.3 Danm. Anm. Af WLLGN hänförd till GZabraria TR., antagligen emedan THNBG säger »pectinicornis ete.> Hanens antenner äro nämligen försedda med långa hår, hvilka THNBG. ansett vara kamtänder. Pachycnemia STPH Hippocastanaria He. 186. (Degenerata HB. 204). — Danm.: Jntl.: Silkeborg, Rye (STRÖM, JENSEN). Gnophos Tzr. 719. Obscuraria HB. 146. — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S. 1.; Finl.: Åbo; Danm.: Jutl., Sild. T v. Argillacearia STGRrR. Cat. 166. (Pullata DuP. VIII, 185, 6). Ljusare, benhvit. — Danska öarne. fjeou Setotinaria HB..147:5=— ? Sv: Dilrs (enl: WILCN), His., Jmt. (enl. WiSTRÖM). 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 721. Sordaria THNBG. Ins. suec. IV, p. 60, f. 5 (1792), sec. specim. typ. — Sv.: OG:—Lapl.; Norge: M. N.; Finl: Ö:bott., Lapl 722. Dilucidaria HB. 143. — ? Sv.: OG., Gl. (enl. WLLCN), Hils., Dir. (W—mM); Norge: S.M.; Finl.: Nyl. Kar. 723. Myrtillata TENBG. Ins: suec.! III, p. 500 (1792), SEC specim. typ. (Obfuscaria HB. 142). — Sv.: Gotl., Sm., OG., VG. — Flls;,,; Jmti; .Noerge:t S.M.s. Finl: Nyl,s Favastiif öBysksant Danm.: Sjell. N. (MÖLLER). Psodos Tzr. 724. Coracina EsP. IV, 197, 7, IV; 2, Pp. TAM((ChAonarea FrRrR. B. 36, 3; Tfrepidata Dur. VIII, 208, 1)., — Sv.: Hrj.— ap; INOrgettuMi) IN: ab. Wahlbergi; framvingarne gulaktigt gråhvita, med starka tvärstreck och diskfläck. Våglinien omgifven af orediga, svartaktiga fläckar; utkanten svart med tresidiga fläckar af grundfärgen; bakvingarne mör- kare, innanför det tandade och tydliga tvärstrecket svartbruna; våg- linien inåt begränsad af ett svartbrunt tvärband. Undersidan med ett tydligt tvärstreck på båda vingparen samt diskfläckar liksom på öfver- sidan, Q. — Sv.: Lapl. N. (WBG6). > Trepidaria He. 343; ON. I, 318. Vingarne liksom pu- drade genom glesa, gula fjäll. : Finl.: Lapl Anm. Något svenskt ex. af den rätta Zrepidaria HB., GN. har jag ej sett, och äldre uppgifter om dennas förekomst i nordligare Skan- dinavien torde afse Coracina ESP. Pygmaena B. (Colutogyna LD.) 725. Fusta THENEG. Ins. Suec: IV, Pp. 53, 1gren((E(oe); sec. specim. typ. (Venetaria HB. 329). — Sv.: Upl., Dir. — Lapl.; Norge; Finl.: Lapl. Fidonia Tx. 726. Carbonaria Ci. Ic. I, 11. (Picearia HB.—G. 552—5; Amnicularia ZETT. Ins. 1. 957). — r. Sv.: Gotl., Upl.—Lapl.; Norges MN soEmE LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. TOT ab. Roscidaria HB. Ljusare, vingarne hvitare, med gulaktigt puder. — Lapl. (enl. STGR). 727. Limbaria F. S. E. 624. (Auroraria HB. Btr. I, 2, 4, Y.; Conspicuata ScCHiFF.; (-aria) HB. 117—18). — Sv. : Dals.: Åmål (EDGREN), VG.: Billingen (SCHÖNHERR). Ematurga Lb. He SEN Atom arta lb os INE sexGrs5 er. FIBA ANgI0, SO a. Sv.; Norge: S.—Nordl.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. ab. Obsoletaria ZETT. Ins. Lap. 957. Vingarne mörkbruna, med otyd- liga hvit- eller gulgråaktiga, brunpudrade tvärband fS, 2. — Sv.: Sthlm (BOHEM.), Lapl. (ZETT.). ab. Unicoloraria STGR Cat., p. 171. Vingarne sotbruna, fransarne otydligt gulfläckiga, Sy. — Sv.: His. (RPHD. Bupalus LEACH. Foo Pimarius) Lo; N. 25206 EIB. 1195-20, Gb 409-— 70, Q. Vingarne svarta och hvita, 9. — a. Sv.; Norge: S.M.; FäkaS SÖ Danm. ab. Flavescens B. WHITE. Vingarne svarta och gråaktigt gula, &. — Sv: OG, Sdm., Upl:y Norge, psiM. Selidosema He. fso. FEricetaria VILL. LL. Bnt. , 329, 21.16, 9. (Flumaria HeNn20- Sviask, Got; ,Danm.n Sjell:, Jutl: Halia Du>r. verse koncatnia By. Bull MM; IS P.-505 4. VC UP: Hö: nELAS is TGS 422 0 ESV: HISS (RPA 1883); Norge: Randsfjord 1880 (ScHöv.); Finl.: S.—Ö.bott. SA Wataria Es SYN SPXORES 2260 EB 09 avs SSENOrse sr S.; Finis o.—-0.bott. , Danm. factekiscatia TENBG. lDOs.0 sUCcc:T LV, Pp. 53 (1702), sec: specim. typ.; HB. 396 SY; H. S. 394 Q. Sotbrun, bakvingarne ljusare, framvingarnes kostalkant mer eller mindre gulbrunaktig, 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. med ett par svarta streck nära spetsen. Skiljer sig blott genom färgen från föregående och är kanske en var. af densamma. — Sv.: Sthlm (BoHEM., MEv., TuHs.), Upl., Lapl. (enl. H: SCHAFFER). 734: Brunneata TENBG. Ins) stleck I) pioopssec.) specmar typ. (Pinetaria HB. 130, 9; Quinquaria HB. 516—7, IS). — SV.; Norge; Finli; Danmi: SjeljoJjutk: N: Diastictis Hb. Artesiaria F. Mant. 195; HB. 15. — Finl.: Kar. (TNGSTRM). Phasiane Du>r. 735. . Petraria HB. 113. — Sv. Sk. —Vstm. r.;' Norge; Danm. 736: -Clathrata LIL. S) NI X) 524; HB. 1320 -—0S Norge; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm: Scodiona B. 1737. Fagaria THNBG. Ins. suec. I, p. 7 (1784), sec. specim. typ. (Fåvillatearia, FB. 139, EH S47 Ör Svea (P. OsBECK, enl. THNBG); Danm:: Sjell: Hornbek (BIXERAS) Jutl.: Varde (O. MÖLLER). Cleogene B. > Niveata Sc. Ent. Carn. 217. (IZ/ibaria HB. 207). — (In- germanland). Scoria STPH. 7328... Lineata Sc. Ent. Carn. 218. (Dealbata TS NIDST, 870; HB. 528—31; (-a7ria) HB. 214). — Sv.: Sk. -Upl., Vstm. a.; Norge: S.M.; Finl.: S.Ö., M.; Danska öarne. Aspilates Tzxr. Gilvaria F. Mant. 196; HB. 201, 534—5. — Finl.: Nyl: (SHBG, J-). LAMPA: SKAND:S OCH: FINLANDS: MACROLEPIDOPTERA. 103 sosse Stmgillatia SEB-A Bir, 1 20]. (Respersaria EB. F 125). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S. (SP. SCHN.); Danm.: Jutl.? | v. Grisearia STGR. Vingarne grå, nästan' utan hvitt, tvärstrecken mörkare. — Sv:; ÖL (FÖRF.); Danm.: Jutl. ' ) | : Sterrha H>. frost Sactarla CL. SEN) XII: 8635, HB. 200. (SacKkals TENBG. Ins. suec. I, 'p. 14). — Sv.: (enl. THNEG). Lythria He. färs Pefpuraria 1. 5. N. 2) 522: HB. 198—09. FÖNSTE S.—Lapl. S.; Norge: Odalen, Romsd. (ScHöv.); Finl.: S.—Ö.bott. ; Danm. YY Rotaria F. Supp. EE. S. 453. (Sordsdaria; SETT. Insy Lap. 954; | Purpuraria ESP. 31, 3, 6; H. S.. 434). Mindre, med grönaktigt | grå framvingar, de röda tvärbanden otydliga. — Sv.; Danm. r. ab. Mevesi; ockragul, framvingarnes tvärband grå. — Sv.: VG. | ab. Cruentaria HuFn. Berl. Mag. IV, 516; HB. 199; FRR. 60, I. Framvingarne grågröna, tvärbanden lifligt röda. — 2? Sv. Ortholitha He. Coarctata FP. EE. S.200,-HB5219. — ?Danm.: Jutl. S. 1 v. Infuscata Stor. Cat. 177. Mycket mörkare, framvingarne bruna, med grå tvärstreck. — Danm.: Jutl. 742. Plumbaria F. SE; 628 (1745). (Quädrifasciaria TEHNEG. Ins. suec: I, p. 8-(1784), sec. specim. typ., Palumbaria BEH:; (-a/a) HB. 221). —r: Sv.: Sk.—VG., Upl;: Danm;: Jutl., Sjell. (Kjöb.). 7430 Cervinata SCHIFF:OS. V.; pri fr; HB rST8rCö. SVE, VE TUPLE, VstmöS Fint Ny Damm: 744. Limitata Sc. Ent. Carn. 228. (Chenopodiaria ESP. 44; 6—3; Mensurata HB. 193). — a. Sv.: Sk.—Hls., Jmt. (FÖRF.); Norge: S.M.; Finl.: S.—-Ö.bott:; Danm. Moeniata Sc. Ent:. Carn. 226, HB. 298. — Danm.: Jutl. (STRÖM). 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Mesotype Hr. 745. Virgata (HufN.) RortTt. Naturf. XI, 83, (1777). (Obli- guata "THNBEG. Ins. suec. I, .P. 2,55 9, SEC: Specim. typ. bme= olata HB. Btr. I, 2, 4, V; HB. 311). — r. Sv.: Sk. —Upl.; Danm. Odezia B. 746. AÅtrata L. S. N. X, 524. (Chaerophyllata L.; HB. 196)- SE Sy. Ski Flls: 3. Norge: SAMS; Fini Så SÖ Danm > Tibiale EsrP. IV, 164, 2, p. 568. (Zibialata HB. 210—11). — (Tyskland N-.). 747. v. Eversmannaria H. S. 443, VI, p. 76.,. Ett, bredty hvit: tvärband på framvingarne och ett smalare på de bakre. — Norge: Saltd. (ScHöv.); Finl.: Rysk. Kar. Lithostege He. 748." 'Griseata, TR; VI, 25:25 3: (5azria) EB l2TrOM—NSVvI: Sk. (WLLGN). 749. Farinata HuFn. Berl. M. IV, 610. (Vivearia SCHIFF.; HB. 217). — Sv.: Sk.; Danm:: Sjell., Slangerup (DOHCMANN): Anaitis Du>r. Preformata HB. 532—3. — Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). 750. Plagiata L. SU NI X) 52607 HB: 220: = Svensken Ells.; NorgesnSs, Hink: Kar; Danm: 751. Paludata TEnec. Mus. Nat., p. 76, f. 12; Ins. suec. IT) !49,0:sec. specim. typ. (?IMnoutata He. 403; HI SSM) Schms 52; FRR. 528, 1—2). Framvingarne hvitgrå, med tre gråbruna tvärband; ”våglinien utgöres af 2:ne smala tvärstreck, som utlöpa i vingspetsen; i cellen 6 ett tydligt violettrödt längsstreck, ett otydli- gare på. ribban 3. — Sv.; Norge; Finl.; Danm.: Jutl. v. 'Sororiata TR VI; - 2, Pp. 86; HB.(355 abil; EKUSNaNSehnsSss FRR. 65, 91. (Pruizaria Ev. Bull: M. 1851, p. 639). Framvin- garne något mörkare grå, tvärbanden otydliga, de röda strecken föga märkbara, eller saknas. — Sv.: N.—Lapl.; Norge: N.: Salten, Finm;. >; Fm. Ni LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 105 Et v. Obscurata ScHöv. Ent. Tidskr. 1881, p. 122, T. I, f. 5. Blåaktigt mörkgrå, med tydliga, svartaktiga tvärstreck och utan rödt vid ut- kanten. — ? Sv.: Lapl.; Norge: Finm. Ö. Chesilas IR. His Spat tia tab RUuBSt WATER ge pie ATA Dos Oh ETBIT SVE — Sv.: Sk.; Danm.: Fyen, Jutl. | Lobophora Curr. 753. Polycommata Hz. 190; Dur. VIII, 206, f. 7. (Hye- mata BEH.?) — Sv.: Upl. (enl. WLLGN); ? Finl.: Rysk. Kar. + ab. Albinea TncsTtRM. Cat., p. 319. Krithvit, framvingarne med högst få bruna teckningar. — Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). Sertata HB. 489—90. — Danm.: Odense (STRÖM). HSeSNR Catpinata BEA V, 2050 (Cobzlara sElB.r 302) Sv: Ske Norrbys Norge svs. Mi, Finm.:; Saltd.<(SEHÖY:, SHLBG, Jo); Fin St-Ö Pott., Danm. 755. Halterata HurFn. Berl. M. IV, 608, 626. (Hexapte- rata SCHIFF.; HB. 232). — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S., Romsd. (SERösp)SrFink FS: S:Ö.;Danm. ab. Zonata THNBEG. Ins, suec. IV, p. 60, f. 7 (1792), sec. specim. typ. Framvingarne i mellanfältet hvita eller gulaktiga, — Sv.: Sm., VG., Upl.;; His: ab. (a. v.?) Rudolphii; framvingarne mycket mörkare än hos hufvud- formen, mellanfältet föga ljusare än de öfriga. — Sv.: Sm., His. (RPHI). HSC Sexalisata HB. Btro lj 3, 2, GP. je, (Sezalata EB: 228) Sv: Sk. — His. ,; NorgessOhmnst. (StTEBKE),; Finl.: S.— Ö.bott.; Danm. 757. Viretata HB. 230. — Ir. Norge: Odalen (SCHÖv.); Hinkle skavastl, Rysk. Kar; Danm.: Sjell., Jutl. Malacodea TNGSTRM. Regelaria TNGsSTRM Cat., p. 319, 357. — Finl.: Lapl.: Kittilä 16—29 maj (NYLANDER, GADD). 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Cheimatobia SrTrH. 758. 'Brumata E:sSINE) 5208 HBItior, AntSkUNookO —/ Sv.: Sk. —Upl.; Norge: SM. Na Balsfjord (SP: SCHNSG Finl.: SMS Danm:. 759. Boreata HB. 413—14. — Sv.: Sk., Upl. (enl. WLLGN); Norge: Christ. (SIEBKE), Odalen (ScHöv.); Danm. : Triphosa STPH. 7600 Dubitata; LS. NN; Xjy5245: HB: 205 se Sk.—Upl:;, Norge: S.;. Finl.: Nyl.; Danm. ab. Cinereata STPH. Haust. III, 263. Mindre, ljusare, vingarne ej röd- aktiga. — Sv.: Gotl. (enl. STGR), Sthlm (WBG). Eucosmia SrTPH. 761. Undulata L.,5. N. 8, 5245 HB. 20250:43 0 ROME Sk — His: ; Norges. ; Finis S.—Obotts; rann: Scotosia SrTPH. 762. Vetulata Hz. 263. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Danm. 763. Transversata (HuFn) Rortrt. Naturf. XI, 76 (1777). (Crenata THNBG. Ins. suec. I, 10 (1784), sec. specim. typ.; Rham- näta F.; HB 2441, 400): — r. Sv. BL (TES) ÖL (MEvVÖ; Danm. 764. Badiata HB. 291. — Ir. Sv.: Sthlm (HFGN); Norge: Christ. (SIEBKE); Finl:: Rysk. Kar.; Danm. Lygris HB. 705. Reticulata THNBG. Ins. suec. I, Pp. 12,0(C7/SALESEC specim. typ.; F. Mant. 204; HB. 308. (Dictyides WALLGN. Ind. 29). — Sv.: Hall. (OsBECK enl. THNBG); Norge: S.: Enebak (SIEBKE), Romsd. (ScHöv.); Danm.: Sjell., Jutl. 766. Prunata L. S. N. XX) 5205; EIB. 3040 s-SVv Sko Hls., Lapl.: Qvickj. (FörF:), Norge: S.M., S.Varanger (SANDBG); Fini. : S-= Ö.bott. sVanm. LAMPA : SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 107 767. Testata L. F. S. 331. (Achatinata HB. 301, 408 ab.). EEEST. oSke-Bh5 His.;, Norge; :Finl.::S+—O:bott:,) Danm. 768 Populata ”I.ISFINGY X, 5257 EB) 300 (Deofara "CI IC: Ming) — Sv. Norge; Fimlö, Danmi: Sjell tjut >ab. Musauraria (Musauria) FRR. 664, 3, VII, p. 112. (Populata v. FRR. 570, 3). Framvingarne bruna, med svartaktiga tvärband (och odelad spets); de bakre med otydligt tvärband, mera gråaktiga. — Norge: Grötö, Hammerö (SP. SCHN.), Bodö (SCHÖY.). 769. Associata BrKu. V, 372. (Marmörata HB. 2179). — Sv viks Upls; Netmdö (FÖREN; Finli: SeSÖxtDanm. GiIGANA IR: Fot Dotata NL. SS NI XöEn260.(Kopulela EL IC NET 14; Pyralata F.; HB. 302). — Sv.: S.—Lapl.; ER S.M., Bodö (ScHöv.), Tronden&s, Hammerö (SP. SCHN.); Finl.: NS INVID anm.: Sjell;. Fyen, Jutl: ab. Johansoni; framvingarnes utkant gulaktigt gråbrun. — Sv.: Sk. (BOHEM.). proEulvata HORST. Pp: 705 (17 IT): vB. 20: (Cuspidara MFRNBGE. NS. (sUec. DAP: IfyafA8; seckspeeim. typ) sr SvnSkt =His:; Norge: S:; Finl.:; S.—Ö.bott.; Danm!: Sjel., Fyeén, Jutl 472. ”Ocellata L. S. N. X, 527; HB. 252. (fäsciafa STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 84, 1783). — Sv.: Sk.—Dlr.; Norge: SMF RSaltd.;. Fiol. : S.—0O.botts; Danm. 773. Bicolorata HurFn. Berl. M. IV, 608. (Alba STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 8 (1783); Rubiginata F;; THNBG. Ins. StccHerELp 40 (1702)5 HB 250). — SVv.; Norge: SN Ofoten (SEMISCHN),;, Saltd. (SEBG, J.);a Hinly:S.— Öbott.; Danm. 774. ab. Stragulata Hz. 337. (Variata HB. 380). Framvingarne grön- eller hvitgrå, basen, en fläck vid kostalkanten och ett tvärband nära ut- kanten svartaktiga. — (Tyskland). 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 775. 'Cognata TENBG. Ins. suec. IV, p.-60 (1792), sec. specim. typ. (Simulata HB. 345; Genearia H. S. 396). — Ir. Sv.: Sk.—Vstm., Upl.; Norge: M. N., Hammerö (SP. SCHN.), Alten (STGR); Danm.: Jutl. (MÖLLER), Sjzall. (DOHLMANN). Anm. MWLLGNS uppgift uti »Index etc.», p. 30, N:o 128, att Cupressata HB. förekommer på Gotl. torde vara ett misstag, troligen bero- ende derpå, att ett ex. af Cognata THNBG från nämda lokal står i Riksm. samling, hvilket ZELLER vidfästat en liten etikett bärande namnet Cupressatar 776. Juniperata L. S. N. X, 527; HB. 294. — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S.—Romsd.; Finl.: S.—O0O-.bott.; Danm. 777. Siterata Hurn. Berl. M. IV, 522. (Psittacata SECHIFF.; HB; 227). —"T. Sv.: Sk.—Bh., Upl.; Norge: S.; Danms|pjeljs NESS: 778. Miata L. SAN XX, 526. (Coraciata EB: 27SCKDIE VIII, 199, 6; Viridulata ZETT. Ins. Lap. 962).— ri Sv:5 NOrgcee S.M.; Finl.: S.-Ö.bott.; Danm.: Sjell. N. 779. Taeniata StrH. II. III-299, T. 32, 310(AFGaraMe Is. 1846, 199; (-aria) H. S. 416). — r. Sv. Sthlm (BOHEM., HFGN), Upl. (Tus), His. (RPH1); Norge: S.M., Saltd..(SHLBG, J-); Finl. : "Rysk. Kar, :Ö:bott. 780. Truncata Hurs. Berl. M. IV, 602, 625. (Rufescens STRÖM. Dansk: Vid: Selsk. Skr. IE pi 8555 ERI300 SöS (eo WLLGN); Vaziata "THNBG. Ins; suec I, pc II, sec) Specmm. typ: Russata BKH.; HB. 305). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge; Finl:: S.— Ö.bott.; Danm. T v. Infuscata TNGSTRM. Cat., p. 320. Framvingarne i spetsen rundade, vid utkanten blåaktigt grå, bakvingarne mörka. — Finl.: Kar. ab. Perfuscata Hw. 325.-(Pussara HB. 445 (v.), Gn. Pl. 17, 2). Fram- vingarne svartbruna, med tvänne ljusare bruna tvärband. — Sv. : Sm. —Lapl. 1.; Norge. 781. Immanata Hw. Lep. Br., p. 323. Framvingarne grå- eller gulbruna, basen och ett tvärband öfver midten mörkare eller svarta; det sistnämda bildande ett spetsigare utsprång än hos föregående. — r. Sv.: Sk.—Lapl.; Norge: S.M., Hammerö, Grötö (SP. SCcHN'); Fm okar; Danmcs jutkt LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 109 ab. Marmorata Hw., p. 324. (? Citrata L. F. S. 332). Framvingarne marmorerade af grått, svart, brunt, hvitt eller grågult, i midten med vågiga tvärstreck. — Sv.: Sk., Bl., Upl. (enl. WLLGN); Norge: S. (enl. WLLGN), Hammerö (SP. SCHN-.). ge2 Fitmata. He, 515; (=aria) FH. SS. 237-—0: — DV. Sthlm (Tuss). Liknar Variata v. Obeliscata, men I har kammade antenner, det gulbruna tvärbandet å framvingarnes midt bildar i inkanten en spetsigare vinkel, och vingspetsen saknar mörkt streck. FÖRSE SER Afia CZANISSEING AO, PE OON EASTAT ab I pses (Cieniprarian LD: T Gim.:; Pa IO): = Sv; Sdm. (Al VARE- Snys Up (TES) Eapl; Norge SS: Odalen (ScHOY), "Christ. (SP:ISCHEN:), ma.f-st; Finl: Åbo. 784. Munitata HB. 346. (Arcticaria GERM.; ZETT. Ins. Lap. 964). — Sv.: Upl., Vstm.—Lapl.; Norge: M. N.; Finl. Aptata Hz. 349. gJ:s antenner med hårfransar. — Finl.: Rysk. Kar. 785. Olivata Ben. V, 361; HB. 307. J:s antenner kam- made. — Sv.: Gotl., Öl. (MEv.), OG. (NERÉN), Upl. (THs, KTFF.), Vrm.; Norge: Christ. (SP. SCHN.), Söndmöre (ScHöv.); Danm.: Möen (STRÖM). 786. Viridaria F. S. E. 626. (Pectinataria KNocH Btr. WEE SATTE OR, IVlga7ta I BRHIEN, AT 33 (card) HBT 2025 Deleataria THNBG. Ins. suec. I, p. 6). — Sv.: Sk.—Hlis.; Norge: SÄEVEEREInL 3 SLA SÖ DaAnm. ifttbata He. 255.— Fini: Nyl, Tavastl, Kär. HONSEV: RÄTELICA SCHÖM sEDE ELIdskra 18814 P 23 la före SE Mindre, tunnfjälligare, mera enfärgad och gråbrunaktig, framvingarne med otydligare teckningar, bakre tvärbandet gråaktigt. — Sv.: Lapl. Torn. ; Norge: Finm.: Tanadalen (SP. SCHN.), S.Varanger (SANDBG). 788. Salicata HB. 273. — ?Sv.: Upl. (enl. WLLGN. 789. Frigidaria GNn. II, 269. — r. Sv.: Lapl. (BOHEM., WB6); Norge: Finm.: Alten (STGR.), Porsanger (SCHöv.) etc. Too: Didymata IL. St NI oci 52080 (Scabraia EB: 2200-006 Alpestrata 320, S'?). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. Körs CambriicalCURTVB EL SSVI al a7 5905 (BralarionB.; 110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. HS] 0258-90) — r. "Sv. Dals (MES Up CDESYNNStmass (EN: BORG), Vrm., Jmt, (S. EKMAN); Norges Si Nord; Ein an ab. Pygmaea TNGSTRM Cat., p. 321. Mindre, tvärstrecken närstående, sammanflytande, bakvingarne hvita, nästan utan teckningar, — Finl.: Rysk. Kar. 792. Vespertaria BKH. V, 54; (-a/a) HB. 226, — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: Tavastl.,, Kar, Ö.bott.; Danm 793. Incursata He. 351, S'; H. S. 256—7, Q. (Decrepitata ZETT; Ins. Lap. 962; (-azria), El. S: 255), If. SVs JV Kap Norge; Finl.:, Rysk. , Kar.,.Eapl. v. Monticolaria H. S. 526—7; VI, p. 79. Mindre, framvingarnes mörka tvärband afsmalnade vid kostalkanten. — Norge: Finm.: Ta- nadalen (SP. SCHN.). + v. Fuscolimbata TNGSTRM, Not. p. Faun. et Fl. Fenn. 1875, P- 31. Mörkare, bakvingarne hvita, med svartaktig utkant. — Finl.: Rysk. Kar. (TNGSTRM), Paanajärvi (SHBG, J.). 794. Fluctuata 'L.. S. NI Xj 5275 HB. 240 ocoaSVåS Norge; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 795. Montanata Bru. V, 397; HB. 248. — Sv.; Norge; Hin: SO bott.; Danm. v. Lapponica SrtGrR. Cat. 186. Mindre, ljusare, framvingarnes tvär- band otydligt. — Sv. : Jmt.—Lapl.; Norge: Nordl.—Finm. 796. Quadrifasciaria Ci. Ic. VI, 4. (Ligustrata HB. 282). — Sv.; Norge: Christ., Gudbr. (SIEBKE), Romsd. (ScHöv.); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm.: Falster (BENZON). v. Thedenii; framvingarnes mellanfält nästan svart, utåt begränsadt af ett smalt, hvitt tvärstreck; spetsfältet brunaktigt ockragult, utan teck- ningar, blott själfva spetsen med grå fläckar samt en kort våglinie. = Sv.: Upl. (TES). 797. Ferrugata CL. Ic. VI, 14. (Spadicearia BKH. V, 389). Fråmvingarnes mellanfält rödaktigt, ofta icke mörkare än det öf- riga af vingen, genomdraget af tydliga våglinier. — Sv.: Sk.— Flls:;. Norge soninle S.- --O.bott.; Danm. ab. Corculata HuFnN. Berl. M. IV, 616; ROoTT. 87. (Ferrugata L. F. S. 338; Alchemillaria ESP. 40, 5—6). Framv. mellanfält svartak- tigt (Corculata HUFN. = Ferrugata HB. 285) eller violettbrunt, (£er- rugata L.; HB. 460). — Sv.; Norge; Finl.; Danm.' LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. TIL 798: 'Unidentaria Hw. Lep. Br., p. 308; STtTPH: IMH. II, FIS fa OG: Åby (LuNDBorG), Upl. (MEv., FÖRF.); Norge, S::x Christ. (SIEBKE), N&es (SP. SCHN.); Finl: Nyl: Kar., Rysk; Kar.; Danm: :a. 799. ”Suffumata HB. 306. — Sv.: -Lapl. Torn. (CHRI- STIERNSSON), His. (RPHr1), Upl.: Lidingön juni 1883 (ÅA. VARE- NIUS); Norge: Christ. (SIEBKE), Dv. (WockKE), Saltd., Finm.; Finl.: Lapl.; Danm: oc. Pomoeratia Bve av. ULEPp. ATA SNELL.. Vind, NUR O7Oe: adv VE: KORG: HOLM cröpmko Norges, Dv. (WocKzE); Finl.: Kar., Rysk. Kar. (? Quadrifasciata. HB. 284); Danm. 8o1. Designata Rortrt. XI, 85. (Propugnata F.; HB. 286). Sve Sk His) Ilapl; Norge; Finliweksar. feRyski Kan; Danm. i(SjellIN; Jutl: BOSE ANGaSata EL ESAD. RSehm.. Vi rip -AAIS TA 0Sparsgra AErT gös nnrSvar bapl: Ume s(£eTnj)ivböle (KETEL)'; Norge: Finm:; Finl:: Rysk.; Kar., Lapl. 803: Vittata .BEH; :V,. 63. (Lignala, HBi 270). — or. Sv.: Sm==-DIE.,. Lapl. (STER);( Norge; Mibrixt FinbjvKars(Danm: 804: -Nebulata THNBG. Ins, suec. I, po xr2 (1784), sec. specim. typ. (Däilutara BKH.; HB. 188). Framvingarnes grund- färg blekt gråbrunaktig, bakvingarne hvita, vid utkanten grå. — SvSk— Upl., Dir. fjälltr. (C. G.: ANDN.); Norge; Finl.; Danm. ab: Obscurata SrtGrR. Cat. 187. (Dilutata DuP. VIII, 200, 5. (-aria) FRR. 426, 4). Framvingarne mörkare gråbruna, med tydliga tvär- band, bakvingarne brunaktiga. — Sv. : Sm. —Sthlm. v. Sandbergi; mindre, framvingarne hvitgrå, ej gul- eller brunaktiga, med mörkare tvärband. — Sv.: Dlr. bergstr. (ANDN); Norge: N.: Tromsö (SP. SCHN.). ab. Schneideri; mycket mörk, framvingarne gråsvarta, med knappast märkbara teckningar. — Sv. : Dir. bergstr. (ANDN); Norge: Tromsö (SP. SCHN.) >? v. Autumnata GN. II, 264, Pl. 18, 7; BKH. V, 293. — Framvingarne hvita, med färre tvärstreck samt utan tvärband. — ? Skand. 805. Filigrammaria H. S. 194—5, III, p. 160. » Mindre, framvingarnes mellanfält och ett tvärband nära utkanten gråbruna; 112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. sannolikt blott en aberration af föregående. — Sv.: Dlr. bergstr., Lapl. (STGR). 806. Polata HB. Zutr. 805—6; DuP. VIII, 192, 4. Gul- brun-(grön)aktigt grå, med sidenartad glans, teckningarne svagare. — -Sv.: Lapl.; Norge: Finm., Saltd. (SEBG, JD) rAlten (STGR). v. Cineraria ScHör. Arch. f. Math. og Naturvid. V B. (1880), p. 196, f. 4. Rent grå, ej brunaktig grundfärg, teckningarne starkare. — Sv.: Lapl. Lul. (RPHI); Norge: Nordl.: Salten, Finm.: S Varanger (SCHÖY., SP. SCHN.), Porsanger (SCHÖY.). 807. 7 Caesiata UlANG. Verz., pp. 189; HBIC20/5. cc SVE Sm., VG.—Lapl.; Norge; Finl. ab. Annosata ZeETT. Ins. Lap., p. 962. Framvingarnes tvärband enfär- gadt brunsvart. — Sv.: Dir. fjälltr. (BoHEM.), Lapl. (ZETT.); Norge: Romsd., Alten. >? ab. Glaciata GERM. Fn. I. E. XV, f. 18;UZETTVInSlaRap or p;roHo: Mycket mörkare. 808. Flavicinctata HB. 354. — Sv.: Sthlm (HFGN); Norge: Molde (ScHöÖv.), Dv., Salten, Finm. (STGR & WocKE). 809. Nobiliaria H. S. 449, 453—4, VI, Pp. 709- — Tr. Norge: Dv. (WoCKE), Drivdal. (ScHÖv.). 810. Verberata Sc. Ent. Carn., p. 223. (Rupestrata BKH.; Hr. 192). — Sv.: 'Sk., Upl. (enl. WLLGN). 81r. Picata HeB435. —T/ Sv: SE (WILGN)KÖPH(RÖREHYE Danm. 812. Cucullata Hurnsn. Berl., M. IV, 602; Rorr: Naturf. XI, 79. (Sinuata HB. 288). — r. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Christ. (SteBKE); Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Sjell. N. | 813. Galiata HB. 272. — Ir. Sv.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm.: Helsingör, Möens Klint (MÖLLER). 814. Rivata HB. 409. — Sv.: Sk. (BoHEM:); Finl.: Ta- vastl., Ö.bott.,, Rysk. Kar.; Danm. 815. Sociata Brr. V, 432. (Alchemillata HB. 2611 3701: (-aria) FRR. 654, 2). — Sv.; Norge: S.—Nordl., O.Finm. (SANDBG); Fin: S—- Olbottsbanm. i v. Cingulata TNnGcsTtrRM. Not. pro Fn. & FI. Fenn. 1875, p. 32. Bak- kroppen brun, med smala hvita ringar, — Finl.: Rysk. Kar. (GÖNTHER). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. FIS $i6.A "Unangulata Frw. Lep.BejpslgscttS. 338, IN, p. 150. — Sv.: Sthlm (Mev.) His. (RPH1); Norge: Romsd. (ScHöY.); Finl. (enl. STGR), ? Rysk. Kar. (enl. TNGSTRM: Unangu- lata HUFN.), Danm.: Langeland (STRÖM). St Afbicillata 1 SVENIVOG Se; HB 76. Sv.s SK —VG., Upl.; Norge: S., Romsd. (ScHör.); Finl.: Kar., Ö.bott.; Danm. 818. Lugubrata SrtcrR. Cat. 189. (Zransversata THNBG. MSUNAR fps T5se ta SKA LNSTISNeC: TIL) P4r4:8, sec: SPecim. typ; uckuara AB. 253): — SVv.: Vrm., Vstm., Upl— Lapl.; Norge: Dv.=Finm.: Finl;: Kar., Tävastl. j amn: Hillastata L. So No XX, 527, HBsk250., De hvita tvär- banden breda, bakvingarnes sakna vanl. svarta punkter; framv. längd; omkr: 17. .m.m. — Sv.: Sk.—Lapl. M.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. v. Subhastata NoLcK. z. b. V, 1870, p. 68. (7Tristata STRÖM Dansk. Mid: Selsk; Skr:, Pp: 83, f. 35 (1783), enl. WIELCGN; Hastalata He. T. 69, f. 356). Mindre, vingarnes hvita tvärband med svarta punk- ter; framvingens längd omkr. 15 m.m. — Sv.: Dlr.—Lapl.; Norge: M. N.; Finl.: Tavastl., Ö.bott., Lapl. v. > (et ab.) Moestata NoLcK. — Sv. : > Lapl.; Norge: N. (enl. STGR); > Finl. :; Lapi. Bao äftistatal DNS NIE Nee 66 FD UP SVE Ingo p 291, pro parte; Snell. Vlind., p. 666, Q. Ribborna vid fram- vingarnes utkant gulbrunaktiga, bakkroppen med fyra rader af svarta småfläckar; framv. 1. 12 m.m. — Sv.: Sk.—Jmt.; Norge: S.M., Saltd: (ScHör.); Finl.: Nyl. Lapl:; Danm. T v. Limbosignata NoLcK: Lep. Fn. v. Estl, Liv. & Kurl., p. 270. Bakvingarnes hvita tvärband, upplöst i streck och fläckar, uppnår ej framkanten. — Finl.: ÅL, Kar., Rysk. Kar. (enl. TNGSTRM). Somriäctiata: HB. TB ed, IRANSKA S IT (TO). (HAS NUNEKaRIETEN CBtE:ANAChtE, Pp. ILOG NOLCE: Ze DD: VI 1870, pr OT; Ufislata HB. 254). — T. Sv.; Vrm., UPL-—Lapl:; Nörge: Dv.=— Finm. (enl. WLLGN); Finl.: Tavastl., Kar., Rysk. Lapl. ab. Hofgreni; sotsvart, vingarnes yttre, hvita tvärband deladt genom en taggig linie; för öfrigt inga andra teckningar än en hvit fläck vid utkanten i 4:e cellen, samt en liten återstod af väglinien vid fram- vingarnes spets. — Sv.: Jmt. (AURIV.). Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 3 (1885). 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 822. Pupillata THNnBG. Ins. suec. IV, p.62,f. 13 (1792), sec. specim. typ. (? Funerata HB. 2605? H. S. 542). — Sv.: Gestr. (Printz, enl. THNBG). Ett andra ex., utan lokal, finnes å Riksm. Då denna art hittills blifvit misstydd eller förbisedd af alla författare, så torde ett förtydligande af THUNBERGS beskrifning, medan typexemplaret ännu är i behåll, vara af behofvet påkallad. Om arten är identisk med HUBNERS och H. SCHÄFFERS Funerata, det vågar jag ej nu med bestämdhet afgöra, då jag af denna saknar exemplar för jämförelse, men anser dock detta såsom nästan säkert. Beskrifning: Kroppen grå, panna, skuldertäckare och tvänne rader fläckar ofvanpå bakkroppen svartbruna; palperna på under- sidan hvita, bakkroppen undertill och benen hvitgrå, blandadt med brunt, tarserna brunaktiga, med ljusare ringar. Framvingarne ej afrundade i spetsen, mörkbruna, med trenne smala, hvita tvär- band, af hvilka det inre är enkelt och bildar en vinkel utåt nära kostalkanten och en inåt på bakre medianstammen; mellersta tvärbandet tandadt och, liksom det bakre, deladt genom en smal, svartbrun och tandad linea; det yttre, något bredare, bildar en vågig båge inåt från bakkanten af vingen till ribban 4, brytes der uti en rät vinkel och formerar sedan en båge inåt på ribban 5, en utåt på ribban 7 samt böjer sig något inåt vid kostal- kanten. Våglinien smal, stundom afbruten, för öfrigt tämligen likformigt vågig på båda vingparen. Mellanfältet rostgulaktigt, genomdraget af bruna, vågiga linier, af hvilka de båda mellersta bilda ringar, som inuti äro hvita hos Riksmusei exemplar; punk- ten i diskeellen stor, omgifven af hvitt. Bakvingarnes inre hälft hvitgrå, - eller något gulaktig (typex.), med gråbruna tvärstreck, hvilka försvinna mot framkanten; den yttre hälften mörkbrun, det hvita tvärbandet beläget något utanför vingens midt, med tvänne nästan rätvinkliga utsprång 1 cellerna 3 och 6. Undersidan lik- nar den öfre, men är mattare och mera gulaktig. Vingfransarne mörkbruna, med hvita fläckar mellan ribborna. Framvingens 1. II m.m. 823. Molluginata HB. 371. — I. Sv.: Sk. —Hls. (enl. WLLGN); Norge: S. 824. Affinitata SrTeH. II. III, ps 297. — Ir. Sv.: Sk— Lapl. M.; Norge:oM. NN: Fini: fapl;sDanm: LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 115 v. Turbaria SrtPH. Il. III, p. 298. (Iaciliatfa ZETT. Ins. Lap. 961; Aff- nitaria H. S. 319—20). Större, framvingarne med bredt, hvitt tvär- band, bakvingarne till större delen nästan hvita. — Sv. : Dlr. (BOHEM.), Jmt. (AURIV., FÖRF.), Lapl.; Norge (STGR). 325. Flexuosaria BoHeEm. Act. Holm. 1852, p. 135. Lik- nar till teckning mycket Affinitaria OQO H: S., f. 319, men är mycket mindre (framv. 1. blott 10 m.m.) och blekare. Framvin- garnes mörka midtelband brungrått, ej gulaktigt, dess utsprång i cellen 2 långt, bredt lancettformigt och ej trubbigt i spetsen; vid vingens inkant bildar samma tvärband en spetsig tand inåt i cellen I b. Vingfransarne synas sakna hvitaktiga fläckar. Bakvingarne nästan hvita, med tvänne otydliga, gråaktiga tvärband, &S. — Sv.: Bl.: Ronneby, ett ex. bland hasselbuskar d. 26 juni 1851 (BOHEM.). 826. Alchemillata L. S. N. X, 526. (Rivulata HB. 259; Massata FE; Mant. 212). — Sv.; Norge; Finl.;y Danm. Se7 ri Hydrata! TRI IVIDLG 27735 -(-afid)EROSKA 00 Sv. Sk. (THOMSON), Sthlm '/; 83 (HFGN); Norge: S. (ESMARK, SANDBG, enl; SCHÖY.). 828. Unifasciata Hw. Lep. Br., p. 335. (Scitularia RMBR, NRDERAS. HPD.11 833942, NPD SB) SF LÖN (Före); Danm:: Sjell. N. (MÖLLER). Seg Minorata IR VI, 25 143; (Carid) H.YS. TES. — TI. SVv.: Jmt. (AURIV., FÖRF.); ; Norge: Dv.—Finm. 830. Adaequata BKH. V, 444. (Blandiata He. 258; Dila- GekalanARTT. Ins. Lap. 967): — rt. Sy. Bh, OG: Lapli; Norge; Hink: Kar; Danm. Sara Albulata SCHIFF. 5: Voy, Pp: TO03 FIBX.257-0=F7) SVs; Norge; Finl.; Danm. v. 2) Subfasciaria BoHEM. Act. Holm. 1852, p. 133. (2 Griseata STGR. 'Cat., p. 190). Framvingarne gulgrå, mellanfältet något mörkare grått, med några svartaktiga punkter eller småstreck på ribborna; yttre tvärstrecket något ljusare, ej hvitt, och deladt genom en grå linea; våglinien hvit, föga märkbar. Bakvingarne grå, med ett något lju- sare tvärband. Vingarnes undersida mera askgrå. — Sv.: Sm. (BOHEM.). ss CandidataSCHIFF., S., V-,sp-jai LO; HBMOI,S— SVS Sk.—His.; Norge: S.M.; ? Finl.; Danm. Ess tiäskestaäceatar DON. Nat. list. ochV ;, Sif, EASY: 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. (Svlvata HB. 231). — r. Norge: Kongsvinger (SIEBKE); Finl.: Kar rÖ bott, Danm;. 834: Blomeri Curt. BES IX) TY ATON (Fulchraaamena; FRR. 300, 1; Hi S: 117): — I. Norge: S.C(SIEBKER, SPI SCEN, 835. Flavofasciata THNBG. /Ins. suec) IV, Py, O200f öre (1792), sec. specim. typ. (Decolorata HB. 243). — r. Sv.: Sk., Bl... (WLLCN), Sthlin,, Upl., (THS),.Jmt;. NorgesrStyenNon(ent WILLGN); Finl.: Kar., Daom, :, jell., ,Fyen, Jutl?S: 836; . Flavicata -THNBG.. /Ins: :Suecs. Ijup. rOU(HYSAHSec: specim. typ. (Luteata SCHIFF. n. Cat.; F.; (-arza) HB. 103). — Ir. Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö-.bott.; Danm. 837. Obliterata HurFrns. Berl. M. IV, 608, 626. (Strigata THNBG. Mus. Nat, p. 75, f. 10; Ins. suec. III, Pp-rASHsec specim. typ.; Heparata Hw.; (-aria) HB. 58). — Sv.: Sk.—Hls:; Norge: S.Ö., Romsd. (ScHöv.); Finl.: S., S.Ö.; Danm. 838... Bilineata, 1, St No 205255 HByrrbO4fior a SVE Sk.— Dir: 4. Norges Si Mg Fin! 2:55 SO. Danme 839. ”Sordidata F.; E. S. 185. (Elutara MIB, "224262, 384 ab.). Framvingarne gröna, med svarta tvärband. — Sv.: Sk.—Upl., Gotl., His. (W—wM.); Norge; Finl.: Kar., Ö.bott.; Danm. ab. Fuscoundata Don. Nat. Hist. XII, 73, T. 380, 3 (ElularewElB: 381, 383, 385). Framvingarne grågula eller rödbrunaktiga, med svarta tvärband. — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Salten (J. SCHILDE). ab. Infuscata STGR. Cat., p. 191. Framvingarne nästan enfärgade brun- eller gråaktiga, med otydliga tvärband. — Sv.: Sk. (BOoHEM-.), Upl. (TuHsS); Norge: Balsfjord. 840. Autumnalis Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, p. 850 (1783): (Irifasciata TEANBG. Ins. Suec. Fi'P3 13 o(IgSA)MSEc specim. typ.; BKH. V, 308 (1794); Imnpluviata HB. 223). — Sv.; Norge: S.M., 'Saltd. (SCHILDE);' Finl.; "Danm. | 841. Literata Don. Nat. Hist. XIV, 80, I 40O0Ome-0 (aus berata FRR. 36, 2; (-aria) H. S. 209—10). Större än föregående, framvingarne med rödbruna tvärband; kanske endast var. till denna. Sv: SE--ITapl.;5 Norge Sy finit tape 842! VCapitata H. IS: Deutsch fE CEefts mö SS Gake H. S. 460. — T. ? Sv.; Norge: "Christ."(STEBKE)S Danm.äSjel Fyen. Å EAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 17 843. Silaceata HB. Vög. & Schm. roo; Dup. VIII, 193, SE SVvs VG. (DATMI), SAdm.,' (CUF WELEN), TOG (THS), Vstm., Lapl. Lul. (FörF.); Norge: Odalen, Saltd. (ScHöv.); Finl.: Ö.bott., Savolax, Rysk. Kar.; Danm. >ab. Insulata Hw. Lep. Br., p. 330. (Silaceata HB. 477—98). Fram- vingarnes mörka tvärband deladt genom gula ribbor. — (England etc.). v. Deflavata STGR. Cat., p. 191. (Si/aceata HB. 303). Framvingarne sakna den gula färgen, — Sv.: Lapl. (STGR.). G44n Corylata TANBG. ins. suec. LV, p. Or, fs nr (1792), sec. specim. typ. (Muptata FRR. 24, I ab.). Framvingarne utan eller med obetydligt rostgult. — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: Christ., Romsd. (ScHövr.); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. ab. Ruptata HB. 295. Framvingarne med tvänne gulbruna tvärband. — Tillsammans med hufvudformen. Fiberberata. SCHIKF! Sfi VSNIpi CRI3G HH. Mant. 303, HB. 287. — (Liffland). SA Nigfofasciaria GözR., Btr. III, 3, Ps 4398 (1781); DERGEER I pl 457, I.49, fo 5. (Separata; FANBG. Mus. Nat., IS RR OR (TS TN TIDS SUCET LL Pit AJ, SECK, SPECIMA CyP:g Les sroaia FBRA; HB. 280). — I, Sv; VG. (enl.; WLEGN), WVstm. (SCHÖNHERR), Upl., Sthlm (DE VYLDER); Norge: S.; Finl.: Rysk. Kar.; Danm.: Jutl.: Horsens (JENSEN, B. Haas), Fyen (STRÖM). 846. Rubidata F. Mant. 202; HB. 290. — r. Sv.: Vstm.: Igelsta i Tillberga, juni 1875, 6 ex. (FörF.), Upl.: Lidingön (H. BOHEMAN), Sk. (THOMSON); Norge: Hegdehaugen (SP. SCHN.); Finl.: Åbo; Danm.: Sjell., Fyen, Als. f 847. Sagittata F. Mant. 210. (Comitata HB. 310). — Sv.: Upl. (Tus). | $48. IComitata I: SS. Ni X, .526. (Chenopodratas IL..E.,Ss RECKREBN200)— Sva Sk kls. 3 Norges orjEmv:— Ö:bott;; Danm. 849. Lapidata HB. 324. — Sv.: Norrb. (Wec); Finl.: Tavastl., Ö.bott., Rysk. Kar. 850. Polygrammata BrKuH. V, 560; HB. 277. — Sv.: Sm.: Kalmar (enl. THOMSON); Danm.: Jutl.: Horsens (JENSEN). 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. v. Conjunctaria Lp. Gm., p. 21. Ljusare, framvingarne sakna mörkt tvärband öfver midten. — Sv.: Dlr. (enl; WLLGN). 851. Aquata HB. 410. — Sv.: Sk. (enl. WLLCN). 852. Vitalbata HB. 200. — Sv.s Go (BoHEM) OL (FÖRF.). 853. Tersata HB. 268!; Hw. 339. (? Zestaceata HB. 338; Reticulata WLLGN Ind., p. 53, sep.). — Sv.: Sk.—Vstm., Upl.; Norge: S.; Finl.: Åland, Kar.; Danm.: Sjzell. (MÖLLER), Slangerup. Collix GN. 854. Sparsata Ir. VI, 200133; HB 308: —— TÖSVERSE (enl. WLLGN), Öl (FöÖRrF.), Vstm. (JUN); Norge: S.: N&es Verk (SP.INSCHN.); Finl:s Nybk; Danm>Sjell Jutl iMardeqEt Hane på Lysimachia Vulgaris. Eupithecia CurTr. 855. Oblongata TENBG. Ins. suec. I, p- IA, te sec specim. typ. (Centaureata F.; HB. 452). — Sv.: Sk. —Upl.; Norge: 5: Fn Åbo, Nyl. Kar.; Danm!: Sjel Nj Fyeno = Larv.: i blommor och frukter af Umbellater, Centaurea, Achillea, Solidago, Campanula, Galium, Gnaphalium, Ononis, Senecio (enl. STGR). 856. Irriguata HB. 397. — r. Sv.: Bl. (BoHEM.); Danm.: Sjell., Jexgersborg (B. Haas). — Larv.: på bladen af Quercus. 3857. Insigniata He: Btr: II74, 3, OO; P- Od. ((Corrsiomarm BKH.; HB. 245). — Sv.: Sk. (WLLGN). — Larv.: på Pyrus Malus, Crataegus etc. , 858. Venosata F. Mant. 200; HB. 244. =— T0 SVSskSke (enl. WLLGN), Sthlm (W—M, A. F. CARLSON); Norge: S.M., Por- sanger (SCHÖY.); Finl.: Tavastl. Kar.; Danm.: Sjell, Jutl. — Larv.: 1 blommor och fr. af Silene Inflata, Maritima, Lychnis Dioica. 859. Subnotata Hz. 458!; Snell. Tijd. v.' Ent. 1866, 111, Pl. VI, 11. — Sv.: Sk. —Vstm., Upl.; Norge: Christ: (ESMARK)'; Finl.: Nyl.; Danm.: Sjell,, Fyen. — Larv:: i blom. och fr. af Chenopod., Atriplex. ; ä LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 119 sö. uPtlekellata; STP Nl IEIp- 2793 GRIS, Pl 12, 6. — Norge: Romsd.: Valdalen (ScHöv.). — Larv.: i blom. och fr. af Digitalis Purpurea etc. 861. Linariata F. Mant. 207; HB. 242. — Sv.: Sk.: Far- hult (WLLGN); Norge: Ronmsd. (ScHöv.); Finl.: Kar.; Danm.: Sjell. (MÖLLER), Möen (STRÖM). — Larv.: i fr. af Linaria Vulgaris. 862. Pusillata F. Mant. 212. (Subumöbrata HB. 233). — SvVIISk— Upl.,. Dirt; Norge: S:t Finby Kar Ö:bott; Danm., — Larv.: på Pinus Abies. 863. Abietaria Göze. Btr. III, 3, p. 439; DE GEER II, p. 462, T. 9, f. 12. (Strobilata BEH.; HB. 449). — Sv. : Sk. — HPs Norse: / Clirist. (SP: SCHN.), Haltd a (ScHöY.);, Fm: Nyl; Tavastl., Ö.bott., Lapl.; Danm.: Sjell. N., Jutl. — Larv. : i omogna frön af Pinus Abies. 864. Togata He. 464. (Bilunata ZETT. Ins. Lap., p.'960). — I. Sv.: Gotl. (FÖRF.), Sthlm (HFGN), Sdm. (Tuss), Upl. (FÖRF-.), Ir (Borre Es N(RTEn; Norge: Stokin!:] Nyl., Tavastly ärkttbanm.: Kjob; (B3 HAAS). — Larv. 1 fr af Pinus Su vestris?2 865. Debiliata HB. 466. — Sv.: Sk., Bl. Sm., Öl; Norge: Christ. (SiIEBKE), N&es Verk (SP. ScHN.); Finl.: Nyl. Kar.; Danm.: Sjell. N., Jutl. — Larv.: på bladen af Myrtillus Nigra. SoomkRectangulata 1. S. N. >, 5285 HB. 235- — SV: BR SUpE- Norges S. Hin S.S. OK Danmy => Larvis 2 blom; mor af Pyrus Malus. ab. Subaerata HB. 463. Nästan helt och hållet grön. — Sv.: till- sammans med hufvudformen. ab. Cydoniata BKH. V, 354. (Colligata TNGSTRM. Cat. 323). Vingarne gråbruna, ett tvärband öfver midten mörkare. — Sv.: tillsammans med hufvudformen; Finl.: Rysk. Kar.; Danm. ab. Nigrosericeata Hw. Lep. Br., p. 363. Vingarne svartaktiga, de främre med ett tandadt, grönt tvärstreck nära utkanten, — Sv.: Sthlm. 867. Scabiosata BKH. V, 336. (Pigperatfa STtPH. I. III, 288). — Sv.: Sk., ÖL (FörF.); Norge: N&es (SP. SCHN.); Finl.: Kar.; Danm.: Sjell: N. — Larv.: i blom. af Scabiosa, Centaurea, Solidago, Gentiana, Globularia, Crepis. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Obrutaria H. S. 145—06. Framvingarne mörkare vid basen. — > Sv.: Vstm. (FÖRF.). 868. Succenturiata L. S; NIX) 528; HB: 459. — Sv: Sk.—Dlir., .His.;, NorgeulS.;. Finl: S-Ö bott.seManm.: GSjeu Fyen. — Larv.: 1 blom. af Artemisia Campestris och Vaulgaris. 869. Subfulvata Hw. Lep. Br., p. 357. (Disparata HB. 247, ab.). Framvingarne i midten gulbruna... — r. Sv.: Sk. — Bh., Vstm., Upl.; Norge: N&es Verk (AALL), Christ. (SIEBKE, MOE); Finl.: Nyl. Kar. ; Danm.: Sjell., Jutl. — Larv.: på Achil. Millefolium. ab. Oxydata'/ TR. VI; 2,,.1145 DUP: VIII "2027 6, OMC SVA Ske Upl.; Norge: Romsd. (ScHöv.); Danm. 270. Nanata Hz. 3387. — Sv.: Sk.: Helsingborg (enl. THOMSON), Farhult (WLLGN), Vstm.: Tillberga 1878 (FÖRrF.); Finl.: Kar; Danm.: Jutl., Sjel. N: — Larv. : 1 blom. arg Cars luna Vulgaris. 871. Hyperboreata STtcrR. Stett. e. Z. 1861, 400. — Sv.: Lapl.; Norge: Dv.—Finm. (STGR. SANDBG); Finl.: Lapl. 872. Innotata Hurn. Berl. M: IV, 056 (1700)50HE 441—2; THNBG. Mus. Nat., p. 74, sec. specim. typ. — Sv.: Sk. (WLLEN); Finl. 3 Kar; Danm.: Sjelll N.Ö:; — Barvy; 1 blommor af Årtemisia-arter. 873. Pygmaeata HB. 234 (ab. Obscura); H. S. 401—2. = Sv: SK, Ols Norge: Alten (STR); Emlitt Kar MOD Danm.: Sjell., Jutl. — Larv.: på Stellaria Nemorum? 874. Tenuiata HB. 394!; H. S. 168-—-9. (Inturbaria ERR.; fH.S) IILp: 1T23, T37; "HB 461) "Sv FO GCIN(Bomevn Sthlm 1884 (FörF.); Norge: Bodö (SCHILDE); Finl.: Nyl.; Danm. — Larv.: i blommor af Salix Caprea m. fl. 875. Plumbeolata Hw. Lep. Br., p. 360. (Begrandaria B.; H. S. 128—9; Singularia H. S. 141—2). — Sv.: Sk. (WLLGN), Upl., ? Jmt. (FörF.); Norge: Romsd., Saltd. (ScHöv.); Finl.: S.— Ö.bott.; Danm. — Larv.: i blommor af Melampyrum Pratense. Valerianata FB: Larv. , Lep. M;juGeom:oltyAequw HEL; f..1:a—C; EL. Sö Ilöp. 122,/134:2riDanm. Odense (STRÖM): — Larv.: i blom. och fr. af Valeriana Officinalis. 875 b. Immundata Z. Is. 1846, p. 194. (Argillacearia H. S. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. I21I 143—4). — Norge: Christ. (StEBKE); Finl.: Rysk. Kar. (GöÖN- THER). —- Larv.: 1 fr. af Åctaea Spicata. 876. Satyrata HB. 439. — Sv.: Sk.—Lapl.; Norge; Finl.; Danm. — Larv.: i blom. af Scabiosa, Cirsium, Peuceda- num, Centaurea, Chrysanthemum, Rhinanthus, Gentiana, Galeop- seck. fl. ab. Callunaria DeLD. (H.) Zool. 1850, App. CV. Hvitgrå (egen art?). — Sv, : Sm., Hls., Norrb.; Norge: Finm.: Bossekop (STGR), Saltd. (ScHöv.); Finl.: Rysk. Kar., Lapl. — Larv. : på Eupatorium Can- nabinum. 877. Helveticaria B. Gen., p. 208; H. S. 130.—3. (2? In- tricatd ZETT.). — Sv. (enl. WLLGN); Norge: M. N.: Hedemar- ken, Bossekop (STGR, WocKE); Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Jutl. — Larv.: på /Juniperus Communis. v. Arceuthata FRrRr. 372, IV, p. 145; H. S. 134—7. (> Zntricata ZETT.). Gråröd, framvingarne mera streckade. — Sv.: Lapl. (STGR). — Larv. : på Juniperus Communis. 878. Castigata Hz. 456. — Sv: Sk. —Upl.; Norge: S., Romsd. (ScHöv.); Finl.: S., S.Ö.; Danm. — Larv.: på Epilobium, Achillea, Ononis, Solidago, Galium, Hypericum, Scabiosa m. f. 879. Trisignaria H. S. 175—6. — Sv.: Upl. (FÖRF.); Danm.: Fyen (STRÖM). — Larv.: i blom. och fr. af Angelica Silvestris, Pastinaca Sativa. Sao Viälgata HW. CLep. Bry ps 3590: (AuSierata HERA S 138—40; ? HB. 457). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. — Larv.: på Polygonum, Sedum, Rubus, Alsine Media m. f. 881. Albipunctata Hw. Lep. Br., p. 360. (Iripunctaria FINSKE £67:0 VI, pi 07, UT3 7) Sv. : USkas Farhult -(WIZCN); Danm. — Larv.: i blom. och fr. af Angelica Silvestris, Cicuta Virosa, Eupatorium Cannabinum. Actaeata WALDERDORFF Corr. z. m. V, 1869, N:o VI, p. 82; SPR. Stett. e. Z. 1869, 395. — Danm.: Fyen (STRÖM). — Larv.: ÅActaea Spicata. | sel Assimilata ' GNI II 342; Pl 219! (larven); Eos (MORrPLIns öp:t 120; SNELL. Tijd. v: EE: 1866, 1415, »PIAVII ye T2/2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Sv: OG (WB6), Sthlm, Up (Förr:);: Danm.; Sjel. (BI EKAS): — Larv.: på blad af Ribes Rubrum, Humulus Lupulus. 883. I Minutata GN II, 34; Hj:fS) (Com)Iös., protest SNELL. 1. vC» sv PK Vivitar, = I Svojdlokal vokänd; Norged lokgcy Finl.: Karunki (HELLSTRÖM). — Larv.: i blommor af Calluna Vulgaris, Eupatorium Cannabinum, Anthriscus. 884.. .Absinthiata: (Cr.;;Ic:, VI, jog HB, A5geler Svit — Upl;.: Norge: Saltd. ,(SeHöY.),, Bejerna(SPxrScEN)SKEMLEKSES Ö.bott.; Danm.: Sjaell. N., Fyen. — Larv.: i blom. af Artemisia Campestris, Åchillea, Senecvo, Tanacetum, ELupatorium, Solidago. 885. Pimpinellata HB. 443—4! TR: VI :2,/T15:.— Sv.: Sk., Upl. (enl. WLLGN); Norge: Romsd. (ScHöv.); Danm.:? Fyen (STRÖM), (larver). — Larv.: 1 blom. af Pimpinella Saxifraga, ÅAchillea, Senecio, Bupleurum. T v. Cinerascens TNGSTRM. Not. p. In. & F1. Fen. 1875, p. 32. Ljust askgrå. — Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). Constrictata GN. II, 334:"= Danm.rJjutl) ="aIvoipa Thymus Ser pyllum. 886. Conterminata Z. Is. 1846, p. 197. (Manniaria H. SS. 156, IIL.APpA 122,1186): SV OGHARRHASthmi(aS Norge: Nummedalen (enl. WLLGN); Finl.: Kar. — Tarv.? 887. Indigata HB. 399. — Sv.: Sk. (WLLGN), Vstm: (FÖRF.), Norrb. (BoHEM.); Norge: Odalen, Saltd. (ScHöv.), Ham- meröv (SP. SCHN.); ,Finl.:. S.,,S.Ö.; Danm.: Sjel NS Harv. på Pinus Silvestris. 8383. » Altenaria; STGR. Stett. e. mZ:n1I805,nAOT;/ N:OMEV H. S. Corr. Ins;, p. 132. — Norge: N.: Alten (STER,NWOCKE): 889. "Lariciata; FRR. 336, IV) piag5mtdtS) DOM 3 4 ab. — Sk.: Farhult (WLLGN), Sm., Sthlm; Norge: Mandal (ScHÖY.); Danm.: Sjell Ni: — Larv: på Pinus Larix. 890. Abbreviata SrtrPH. Il. III, p. 283. (Guinardaria H. 5. 273, III, p. 119, 126). — Norge: Odalen (ScHöY:)5: Danm.: Sjell. — Larv.: på späda blad af Quercus Robur. 891. Dodonaeata GN. II, 344, Pl. 117, 7; SNELL. Tijd. v: E; 1866, PI IV, 17. —; Sv: Sk (WLEGN)i:— Larv.: på Quercus Robur. 1t- LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 123 Quercifoliata B. Haas. Fortegn. o. Danm. Lep. 1875, p- 514; Tilleg., p. 188. — Danm. — Larv.: på späda blad af Quercus Robur. 892. Exiguata HB.:379. — Sv.: Sk. (enl; WLLCN), Upl. (FÖRF.), Sthlm (WBG, HFGN); Norge: S., Romsd. (ScHöv.); Finl.: Rysk. Kar. (GÖNTHER); Danm. — Larv.: på Crataegus, Salix, Ribes, Berberis, Acer, Fraxinus m. f. 893. Lanceata He. Verz., p. 324. (Succenturiata HB:,236; Hospitata TR.). — Sv.: Sm.—Dlr, Hls., Norrb.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Kar.; Danm.: Sjell., Fyen. — Larv.: på Pinus Abies. 94. Soptinata EB. 465!) TR VI 20 112; ERR) 903 — Sv... Sm.—Vstm., Upl.; Norge: Bodö (WockKke); Finl.: Kar., Ö.bott.; Danm.: Sjell. N., Jutl. — Larv.: på Juniperus Communis. (Gymnoscelis MAB.). 895. Pumilata HB. 388. — Sv.: Sk.: Farhult (WLLCN); Norge: Molde (ScHöY.); Danm.: Sjell.: Ermelund, Hornbeks plantage (MÖLLER). — Larv.: 1 blom. af Clematis, Anthriscus, Erica, Genista, Euphrasia, Mercurialis Annua m. 4. EESK ARE Or Sedan förestående förteckning blifvit i det närmaste färdig- tryckt har en afhandling med följande titel: »Tilleg og Berigti- gelser til Norges Lepidopterfauna af V. M. SCHÖYEN>, införd uti Christiania Vid. Selsk. Forhandlinger 1885, N:o 10, genom för- fattarens välvilja kommit mig tillhanda, och jag tager mig derför friheten att här anföra det vigtigaste af dess innehåll. Lithosia Cereola Hz. — Aurdal i Valders, aug. 1869, Öier i Gudbr. (SIEBKE). Bryophila Raptricula Hz. — Töienhaven (SIEBKE). Agrotis Castanea Esp. — Töien (SIEBKE). > Florida ScHMm. — Sem i Snaasen (SCHöv.). » Fennica TauscH. — I Esmarks samling, utan lokal- uppgift. 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Dryobota Protea BKH. — Ej ännu funnen i Norge; den förut omnämda lokalen afser Had. Unanimis TR. Hadena Illyrica FrRrR. — Odalen, juni 1848 (SIEBKE). — Sv.: Upl., icke Bl., som å pag. 33 uppgifves. Caradrina Arcuosa Hw. — Ej funnen i Norge; SIEBKES exWwaär Aer. Conflua TR. Taeniocampa Miniosa F. — N&es Verk (AALL). Orthosia Iris ZetT. — Sydvaranger: Langfjorddalen, Aug. (SANDBG). Nemoria Viridata L. — Förekomsten osäker. Acidalia Ochrata Sc. — Likaledes. z > Straminata Tr. — Christ., juli 1884 (ESMARK). Eugonia Autumnaria WERNBG. — Töien (SIEBKE, ESMARK). Enligt TNGSTRMS katalog är £. Alniaria S. V. (ej. L.!) d. v. S. WERNBGS Åulfumnaria, se STGR Cat. N:o 2259, funnen i Nyl. och Kar. i Finland. > Erosaria BKH. — Finnes ej i SIEBKES samling. Pericallia Syringaria L. — Drammensveien, juni 1854 (ESMARK). Hibernia Marginaria BKH. — N&es Verk (AALL). Anisopteryx Aescularia ScHirFF. — Dersammastädes. Biston Stratarius HuFn. — Dersammastädes. Boarmia Angularia THnBG. — Troligen ej funnen i Norge. Cidaria Firmata Hr. (icke Cognata THNBG). — Töien (SIEBKE). Cid. Funerata HB. Antagligen Pupillata THNBG. — Sta- bek i Berum, V. från Christ. (EsSMARK). Af förest. för- teckning synes att Pupilla/a THNBG. blifvit funnen i Sve- rige för snart hundra år sedan. 872 b. Eupithecia Scriptaria H. S. — Saltd. (SCHÖY.). Aavasaksae TEICH 225. Abbreviata STPH. 890. Aberrans LPA 73. Abietaria GözE 863; HB. [719. Abjecta HB. 413. Abietis SCHIFF. 213. Abrasaria H.S. 802. Abraxas pag. 92. Abrotani F. 542. Abruptaria THNBEG 708. Abscondita TR. 290. Absinthiata CL. 884. Absinthi L. 543. Aceris L. 281. Achatalis HB. 606. Achatinata HB. 767. Acherontia pag. 26. Achine Sc. oI1. Acidalia pag. 89. Acis F., HB. 39; SCHIFF. Acontia pag. 82. [41. Acosmetia pag. 71. Acronycta pag. 49. Actaeata WALD. pag. 121. Acuminalis WK. pag. 86. Adaequata BKH. 830. Adipperbsa 75: Adonis HB. 36, Anm. Adrasta "HB: 87. Adspersaria HB. 688. Adultera MEN. pag. 84. Adusta EsP. 406. Adustata SHIFF. 660. Advena F. 361. Advenaria HB. 687. Adyte HB. 79. Aegidion MEISSN. 28. Aegon SCHIFF. 27: Aemilia ACERB. 73. Aenea HB. 582. Aequa HB. pag. 56. Aeruginaria HB. 626. Aescularia SCHIFF. 700. Aescul/b: 197: REFERS TIRDRS Aestivaria HB. 623. Aethiops O: 392; HwWw. Affinis L. 492. [429. Affinitata STPH. (-aria) H. Agestis HB. 33. [S. 824. Aglaja DL. 73. Aglia pag. 43. Agrophila pag. 83. Agrotis pag. 51. Airae: ERR.; JEIISS473: Ajatar SCHILDE 247. Alba STRÖM 773. Albicillata L. 817. Albicolon HB. 370. Albida Auriv. 278; B. 258. Albimacula BKH. 385. Albinea TNGSTRM 753. Albineura B. 357. Albipuncta F. 460. Albipunctata LPA 357; Hw. 881. Albirena HB, 563. Albistrigatus HWw, 611. Albovenosa GöÖzE 278. Albulata SCHIFF. 831. Alchemillata L. 826; HB. 815; -aria. ESP: 7975 FRR. 815. Alcon EF 43: Alcyone SCHIFF. 85. Alexis HB., H.S. 34. Algida LEF. 567. Allous HB. 33. Alni L::283: Alnianiat 15: .O71D; HB. 670. Alopecurus EsP. 420. Alpestrata HB. 790. Alphus pag. 37. Alpina ACERB. 181; HB. Alpium OsB. 296. [463. Alsines BRAHM. 470. Alsus: F.;, HB. 40. EsP., Altenaria STGR. 888. Alternaria HB. 691. Alveolus HB. 102. Alveus HB. pag. 24. Amanda SCHN. 36. Amata, (-aria) L. 655. Amathusia ESP. pag. 20. Ambigua F. 471, not; HB. 481. Americanus D'URB. 25. Amica TR. pag. 62. Amissa LEF. 566, 569. Ammoconia pag. 60. Amnicularia ZETT. 7206. Amphidamas EsP. 26. Amphidasys pag. 98. Amphipyra pag. 71. Ampla HB. 489. Anachoreta F. 268. Anaitis pag. 104. Anarta pag. 80. Anastomosis L. 266. Anceps HB. 418. Andereggi H.S. 161. Anderssoni LPA 332. Andromedae WLLGN 100. Angerona pag. 95. Angularia THNBG 713; BKH., HB. 669. Angulata GözE 520; STRÖM 675. Anisopteryx pag. 97. Annosata ZETT. 807. Annulata SCHULZE 652. Anomogyna pazg. 69. Anthocharis pag. 10. Antiopa L. 51. Antiqua L. 211. Apamea pag. 61. Apatura pag. I5. Aphantopus pag. 23. Aphirape HB. pag. 18. Apiciaria SCHIFF. 685. Apiforme EL: 125: 126 Apiformis HB. 138. Apollo L. 2. Aporia pag. 9. Aporophyla pag. 60. Aprilina L. 398; HB. 296. Aptata HB. pag. 109. Aquata HB. 851. Aquila DONz. 420. Aquilina HB. 346. Aquilo B. 32. Aquilonaris ZETT. 312. Arbusculae PFAFF. 221; FRR. 225: Arbuti THNBG 572. ATCanieviL. 105. Arceuthata FRR. 877. Arctata Z.,' (-aria) ”H.S. Arctia pag.' 35. [779. Arctica ZETT., ÅA gr. 317; ZETT., Arg. 66; ZETT., Harp. 249; SP. SCcHN. 147; SCHÖY., Nola 577 CT Sp. Arcticaria GERM., 784. Arcticus BOHEM., 193. Arcuosa HWw. 473. | Areola ESP. 531. Arete MULL. 93. Argentea HUFN. 544; LPA | 36: Argillacearia STGR. 719; H.S.M875 bs Argiolus L. EIBUYAT. Argus IL: 27 /STCRI Cat. 28. Argyrognomon BERGSTR. Argynnis pag. 18. [28. Ariae? FIB. 221. Arion I. 44. Armiger HB. pag. 82. Arsilache EsP. 65. Arsilonche pag. 48. Artemis HB. '56. Artemisiae HUFN. HB. 544. Artesiaria F. pag. 102. Arundineta SCHM. pag. 67. Arundinis HB. 445; F. 447. Asclepiadis SCHIFF. 546. Asella SCHIFF., 199; (-ana) HB. 199. Asiliformis ROTT. 131; LETT. | 39; Esr:, 542; SCHIFF, UFIB. 127: Asphalia pag. 48. Aspilates pag. 102. Assimilata GN. 882. Associata BKH. 769. Asteris SCHIFF. 535. Asteroscopus pag. 77. Astrarche BERGSTR. 33. Atalanta L. 52. Athalia RorT. 59; HB. 60. Atomaria. L. 728. Atra ESP: 205; FRR; 203. Atrata L. 746. Atriplicis L. 435. Atropos L. 109. Atys HB: 31. Augur F.: 306. Aulica L;.183. Aurago F. 508. Aurantiaria ESP. 697. Aurelia NICK. 60. Aureola HB. 169. Auricoma F. 289. Auriflua F., HB. 218. Aurinia RoTT. 56. Aurivillii LPA 132. Auroraria BKH., HB. 630; HB: Bid.g27: Austerata H.S. 880. Autumnalis STRÖM 840. Autumnaria WRNEG 670; -ata GN. 804. Aventia pag. 84. Aversata L. 639. Avia HB. 182. | Badiata HB. 764. Baja E3315: | Bajularia SCHIFF., HB. 619. Balderi HB. 82. Baltica HER. 406. Bapta pag. 92. Barbalis CL. 605. Basilinea F. 419. Batis 1275 Battus HB. 30. Begrandaria B., H.S. 875. Belemida HB.—G. 8. Bella fELStTPR75 Bellargus ROoTT. 36, Anm. Bellidice O. 8. Bembecia pag. 29. Bembeciformis HB. p. 29. Berberata SCHIFF. p. 117. Betulae, LT, 22: Betularius L. 707. Betulifolia EsP. 234. Bicolora HB. = 258. Bicolorana FUESL. 152. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Bicolorata HuFN. 773; CD) 3706 Bicoloria VILL. " MA30S SCHIFF. 258. Bicuspis BKH. 246. Bidentata CL. 678. BPifida HB. 248. Bilinea HB. 464. Bilineata L. 838. Bilunaria EsrP. 674. Bilunata ZETT. 864. Bimaculata F. 662. Bipunctata HWw. pag. 67. Bisetata HUFN. 636. Biston pag. 97. Blandiata HB. 830. Blomeri CURT. 834. Boarmia pag. 98. Bohemanni STGR. 562. Boletobia pag. 84. Bombycina STRÖM 267. Bombyliformis O: -123;1 ESP O0r2AR Bombyx pag. 41. Bomolocha pag. 85. Boothii WLLCEN 14. Bore SCHN. 84. Borealis BOoHEM. 247; ZETT: 320; (SPAISCHN: 504; STGR, Arg. 70; Spill, 185: Boreata HB. 759: Bractea F. 550. Bradyporina TR. 280. Brassicae L., Mam. -368; EL: MPiISnr Brephos pag. 86. Brigitta LJUNGH 92. Brontes HB. 107. Brotolomia pag. 65. Brumata L. 758. Brunnea EF: 1327 00I5RAN S:COP. HIY TADS HE Brunneata "VHNBG 734. Bryoniae: O. 7. Bryophila pag. 50. Bucephala L. 265. Bupalus pag. 101, Bupleuraria SCHIFF. 624. Cabera pag. 92. CC album ENA Caesimacula F. 393. Caesia BKH. 382. Caesiata LANG. 807. CALA INO: Calamia pag. 68. EN Caliginosa HB. 474. Calligenia pag. 32. Callimorpha pag. 35. Calliopis B. 28. Callunae PALM. 229. Callunaria DBLD. 876. Calocampa pag. 77. Calophasia pag. 78. Calymnia pag. 73. Cambrica CURT. 791. Camelina L. 260. Cana Ev. 379. Candelarum STGR. 318. Candelisequa EsP. 281; He:lr$18; 337: Candidata SCHIFF. 832. Candidula BKH. 580. Cannae O:. 445: Capitata, (-aria) H.S. 842. Capsincola HB. 387. Captiuncula TR. 581. Capucina L. 260; HB. Caradrina p. 69. [259. Carbonaria CL. 726; ESP., HB. 597. Carbonea HB. 344. Carbonis FRR. 294. Cardamines L. 9. Cardui L. 53. Carmelita EsP. 259. Carnea THNEG 327; AUCT. Carnica HER. 312. [489. Carpinata BKH. 754. Carpini SCHIFF. 238. Carpophaga BKH. 389. Carterocephalus p. 25. Cassinea HB. 529. Castanea ESP. 311. Castigata HB. 878. Castrensis L. 223. Cataleuca B. 335. Catax L.' 226; EsP. 227. Catena STGR. 106. Catocala pag. 83. C aureum KN. pag. 79. Celsia L. 439. Centaureae RBR. IOI. Centaureata F. 855. Centonalis HB. 156. Cerago F., HB. 510. Cerasina FRR, 311. Cereola HB. 170. Cerura pag. 44. Cervinata SCHIFF. 743. Cespitis F. 359. Chaerophyllata L. 746. Chamomillae SCHIFF. 539. LAMPA: REGISTER. Chaonaria FRR. 724. Chaonia HB. 257. Characterea HB. 422. Charaeas pag. 56. Chariclea = pag. SCHN. 66. Chariptera pag. 61. Cheimatobia pag. 106. Chenopodiata L. 848; -aria ESP. 744. ' Chenopodii F. 375. Chesias pag. 105. Chi EE 306 Chionobas pag. 22. Chiron ROTT, 35. Chloantha pag. 65. Chlorana L. 150. Christiernssoni LPA 12. Chryseis BKH. 24. Chrysitis L. 549. Chrysographa HB. 441. Chrysorrhoea L. 217. Chrysozona BKH. 377. Cidaria pag. 107. Cilix pag. 43. Cineta PAYK. 563. Cinctaria SCHIFF. 709. Cinerana' | oBKHIGIEDA SCHÖY. 806. Cinerascens TNGSTRM., Car. 468; Eup. 885. Cinerea HB. 338; GÖzZE, Asph. 276; Cleo. 499. Cinereata STPH. 760. Cingulata TNGSTRM 815. Cinxia! L. 57: Circe SCHIFF. pag. 12. Circellaris HUFN. 501. Citrago IL. 506; STRÖM Citrata L. 781. [510. Clavis ROTT. 350. Clathrata L. 736. Cleobis THNEG 39. Cleoceris pag. 73. Cleodoxa O. 75. Cleogene pag. 102. Cloraria HB. 622; DuP. pag. 88. Clytie SCHIFF. pag I5. Cnethocampa pag. 46. C nigrum L. 319; GÖzE 479. Coarctata F. pag. 103. Coenobia pag. 67. Coenobita EsrP. 298. Coenonympha pag. 23. Coeruleocephala L. 277. 82; Ke Cognata THNBEG 775. Cohesa H.S. 322. Colias pag. Io. Colletti -SP. SCHN. 390. Colligata ”TNGSTRM. 866. Collix pag. 118. Colutogyna pag. 100. Comes HB. 310. Comitata L. 848; HB. 847. Comma L., Hesp 106;L., Leuc. 458. Commutaria H.S. 644. Comparata MöScHL. 313. Complana L. 167. Complanula B., DuP. 166. Compta F. 386. Concha F., HB. pag. 79. Concinna HB. 385. Concolor STGR. 214. Conflua TR. 329. Confluens GERH. 24. Conformis F. 520. Confusalis H.S. 155. Congenier .sFIB.S!UUReue. 458; HB.—G., Dysch. 495- Congeneraria HB. 705. Conigera F. 459. Conjuncetaria LD. 850. Connexa HB., 403; BKH., 427. Consignata BKH., HB. 857. Consortaria F. pag. 98. Conspersa EsP. 384. Conspicillaris L. 527. Conspicuata SCHIFF, (-a- Tid)” EIBILOF 2 qk Constrictata GN. pag. 122. Conterminata Z. 886. Contigua VILL. 364. Conversaria HB. 711. Convolvuli L. 110. Coraciata HB. 778. Coracina EsP. 724. Corculata HUFN. 797- Cordigera THNBG 563. Corticea HB. 351. Corylata THNBG -aria THNBG 682. Coryli L. 279. Corythalia HB. 58, 59. Cosmia pag. 73. Cossus F. p. 37; L. 196. Costaestrigalis STPH. pag. 86. Crabroniformis HBiOr25A 844; SCHIFF., 128 Craccae F. 595. Crasis H.:S. 505. Crassalis F. 606; HB. 610. Crassiorella BRD. 209. Crataegata L. 684. Crataegi ,L:, Apor: Bomb. 221. Crateronyx pag. 42. Crenata EsP. 262; THNBG Crenosa HB. 262. [763. Crepuscularia HB. 716. Cribralis HB. 602. Cribrum L. 174. Cribrumalis HB. 602. Cristulalis DuUP. 155. Crocallis pag. 94. Croceago F. 512. Croceus FOURCR. Cruentaria HUFN. Cubicularis BKH. Cucubali FUESL. Cucullata HUFN. 812. Cucullatella L. 153. Cucullia pag. 78. Culiciformis L. 135; ESP., HB. 133: Culta F. pag. 61. Cultraria F. 244. Cuprea HB! 3831: Cupressata HB.—G. 777, Anm. Cursoria HUFN. 341. Curtula L. 267. Curvatula BKH. 241. Cuspidata THNBG 771. Cuspis HB. 287. Cydoniata BKH. 866. Cygnea THNBG 218. Cyllarus ROTT. 42. Cymatophora pag. 47. Cynthia EsP., HB. 55. Cynipiformis EsrP., HB. Cyparissus HB. 29. [131. Cypriaca HB. 442. Cythisiaria SCHIFF., HB. Cytisi HB. 147. [616. 4; 15: 741. 467. 388. Dahlii HB. 326. Damoetas HB. 42. Daplidice L. 8. Dasychira pag. 39: Dasypolia pag. 78. Davus F; 97: Dealbata L., (-aria) HB. Debiliata HB. 865. [738. Decolorata HB. 835. Decora HB. pag. 54. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Decorata BKH., HB. 649. Decrepitata ZETT., (-aria) ERS 798: Deflavata STGR. 843. Defoliaria L. 699. Degener HB. 0278; HB. pag. 99. Degenerana HB. 149. Deilephila pag. 26. Deiopeia pag. 34. Dejanira L. 91. Deleataria THNBG 786. Delia BKH. 57. Delphinii L. 575. Delunaria HB. 675. Demas pag. 48. Dentaria THNBG 243; HB, 678. Denticulata THNBG 652. Dentina EsrP. 374. Deplana EsP. 165. Depressa EspP. 165. Depuncta L. 330. Derasa L. 270. Derivalis HB. 604. Derivata BKH., HB. 845. Designata ROoTT. 801. Despecta TR., HB.—G. pag. 67. Deversaria H.S. 638. Dianthoecia pag. 59. Diasema B. 558. Diastictis pag. 102. Dietaea EsP., HB. 251. Dictaeoides EsP. 252. Dichonia pag. 61. Dictyides WLLGN 765. Dictynna EsP. 58; HB. 71. Dicycla pag. 72. Diducta ZETT. 329. Didyma EsrP. 426. Didymata L. 790. Dilacerata ZETT. 830. Diloba pag. 48. Dilucidaria HB. 722. Diluta F. pag. 48. Dilutana He. 149. Dilutata BKH. 804. Dimidiata HUFN. TNGSTRM 243. Dioxippe HB. 80. Diphthera pag. 50. Dipsaceus L. 573. Dipterygia pag. 64. Disa THNBG 81. Discolor STRÖM 699. Dispar L. 220. -ata 631; Disparata HB. 869. Dissimilis KN. 366. Dissoluta TR. pag. 67. Ditrapezium BKH. 320. Divergens F. 560. Diversaria HB. 694. Dodonaea HB., FRR. pag. 45; -ata GN. 891. Dolabraria L. 681. Dominula L., Domina HB. Donzelii B, 38. [178. Dorilis HUFN. pag. 12. Dorylas HB. 37. Dotata. CIA 7685 IL:NNOt Dovrensis WK. 381. Drepana pag. 43. Dromedarius L. 256. Drymonia pag. 45. Dryobota pag. 61. Dubia HERING 28. Dubiosa HB. pag. 68. Dubitata L. 760. Dumeti.L.. Dumil235 Duplaris L. 274. DysodealHB:NSTA Dyschorista Ld. p. 73- Earias pag. 31. Eborina HB. 163. Edusa F. 15. Egeria L. pag. 23. | Egerides STGR. 90. | Electa BKH. 592. Eleus;;E5 25: Elinguaria L. 680. Ellopia pag. 93. Elocata EsP. 587. Elota HB. 427. Elpenor L. 116. Elutata HB. 839. | Elymi BRI AS2: Emarginata L. 640. Ematurga pag. Io0I1, Embla THNBG 80. Emortualis SCHIFF. 601. Emydia pag. 34- Endromis pag. 42. Ennomos pag. 93. Epinephele pag. 23. Epione pag. 95. Erastria pag. 83. Erebia pag. 21. Eremita, OT 209: Ericae GERM. pag. 39. Ericetaria ; VILL. 730: Eris MEIG. 74. Erosaria BKH. 673. ad "He LAMPA: Eruta HB. 346. Erutaria B. 791. Erythrocephala F. p. 75. Erythrostigma Hw. 441. Euchelia pag. 34. Euclidia pag. 83. Eucosmia pag. 106. Eudora ESP. pag. 23. Eugonia pag. 93. Eumedon ESsP. 35. Euphorbiae F. 291; THNBG 281; L. 114. Euphrosyne L. 64. Eupithecia pag. 118. Euplexia pag. 65. Europome ESP. II. Euryaloides TNGSTRM 79. Eurybia O. 24. Eurydice HB. 24. Eurymene pag. 94. Everia KN. 226. Eversmannaria H.S. 747. Evidens THNEG 464. Exanthemata Sc. 665. Exclamationis L. 339. Exiguata HB. 892. Exoleta L. 525. Extersaria HB; 717. Extrema H.S..450, 51. Extricata ZETT. = 356 var. Exulans: HCHW. 143. Exulis LeEF. 409. F album Es>P. 47. Fagaria THNBG 737. Fagi L. 250. Falcataria L. 240; Falcula SCHIFF., HB. 240. Farinata HUuUFN. 749. Fascelina L. 212. Fasciana L. pag. 83. Fasciaria SCHIFF., 667; -ata LPA STRÖM 772. Fasciuncula HWw. p. 64. Fatidica HB. 353. Favillacearia HB. 737. Fennica TAUSCH. 333. Ferrugata CL. 797. Ferruginago HB. 490. Ferruginea STRÖM 502. Festiva BKH.: 182; HB. Festucae L. 551. [328. Fibrosa HB. 440. Fidonia pag. 100. Filigrama EsP. pag. 59. Filigrammaria H.S. 805. HB. HL25 SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Filipendulae L. 147. Fimbria L. 304. Fimbrialis Sc. 624. Fingal HBsT. 64. Finmarchica ScHÖYv. 276. Firmata HB., (-aria) H. S. 782. Fissipuncta Hw. 496. Flammea CURT. pag. 68; HB. 487. Flavago F. 509; HB. 443. Flavescens ESP. 510; B. WHITE 1729. Flavicata THNBG 836. Flavicincta F. 395. Flavicinctata HB. 808. Flavicornis L.; 270; CE: 2736 Flavida Auriv, 278. Flavofasciata THNBG 835. Flexula SCHIFF., Flexula- ria HB. 596. Flexuosaria BoHEM. 825. Flina HB. 192. Florida SCHM. 325. Floslactata Hw. 646. Fluctuata L. 794. Fluctuosa HB. 275. Fluxa TR. 450: Fontis THNBG 606. Forficula F. D. W. Formiciformis ESP. Fraterna TR. 447. Fraudatricula HB. p. 50. Fraxini L. 586. Freija THNBG 638. ESP., 247. 136. I Freyeri NICK. 1061: Frigga THNBG 69. Frigida ZETT. 252. Frigidaria GN. 789. Fritillum HB. 98. Fucata EsP. 508. Fuciformis L. 124; ESP. Fuliginaria L. 597. [123. Fuliginosa L. 185. Fulla Ev. 83; QUENS. 57. Fulva HB. 450. Fulvago L. 510; HB. 494. Fulvata FORST. 771. Fumata STPH. 644: Fumea pag. 39. Fumosa HB. 344. Funebris HB. 566. Funerata HB. 822. Funesta PAYK. 566. Furcata STRÖM 499. Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 3 (1885). 129 Furcifera HUFN, 520. Furcula L. 247. Furuncula: HB., TR. 430. Furva HB. 412. Fusca THNBG 725; HW. 206. Fuscantaria HW. 672. Fuscaria THNBG 733. Fuscata Hw. 485. Fuscolimbata - TNGSTRM 793: : Fusco-nebulosa DEG. 191. Fuscoundata Don. 839. Fuscula BKH. pag. 83. Fylgia SPBG 35.: Galiata HB. 813, Galii ROoTT. 113. Gallicus LD. 191. Gamma L. 555. Ganna HB. 193. Gefion QUENS. 81. Gelida MösCcH. 184; SP. SCHN. 313. Gemina HB., Had. 423; HB. Mam. 365. Geminipuncta — HATCH. 448. Gemmaria BRAHM. p. 98. Gemmea Tr. 410. Genearia EH.Su 775. Genstae: BN 3Y2, Geometra pag. 87. Geryon HB. 140. Gilvago ESP. 511. Gilvaria F. pag. 102. Glabraria HB. 715. Glacialis, ELIS: 312: Glaciata GERM. 807. Glareosa ESP. pag. 54. Glauca HB. 373. Glaucana LPA 149. Glaucata Sc. 245. Gluphisia pag. 46. Glyphica L. 585. Gnaphalii HB. 541. Gnophos pag. 99. Gnophria pag. 34. Gonophora pag. 47. Gonostigma F. 210. Gortyna pag. 66. Gothica L. 479. Gothicina H.S. 479. Gracilis F. 484. Graminella SCHIFF., HB. 200. Graminis L. 357; HB, 358. 9 130 Grammesia pag. 69. Grammica L. 173. Graslinella B. 203. Griela F., HB. 81. Grisea Ev. p. 705 ROTT: 467. Grisealis HB. 599. Griseata SCHIFF., (-aria) HB. 748; -ata STGR, 831; aria STGR. 739054 Griseola HB. pag. 33. Griseovariegata GÖözE 487. Grisescens TR. 337. Grossulariata L. 658. Gruneri GN. 305. Guinardaria H.S. 890. Gymnoscelis MAB. pag. 1236 Habrostola pag. 79. Hadena pag. 62. Halia pag. 101. Halias pag. 31. Halterata HUFN. Hamma HB. 194. Harpagula EsP 242; HB. Harpyia pag. 44. [241. Hastata L. 819. Hastulata HB. 819, 821. Haworthii CURT. 402. Hebraica HB. pag. 54. Hecla Lproutg. FHecta:L. 105: Hela STGR. 63. Heliaca pag. 82; BKH. Heliophila PK. 564. [572. Heliothis pag. 82. Helle HB. 26. Hellmanni Ev., H.S. 451. Helotropha pag. 66. Helveticaria B. 877. Helvola L. 502; HB. 165. Hemerophila pag. 98. 755: Heparata HW., (-aria) HB: 837: Hepatica HB. 422; GÖZE 306; HB”Mam. 302. Hepialus pag. 37. Herbariata F. 635. Herbida HB. 355. Herminia pag. 83. Hero L. 94. Herse HB. pag. 23. Hertha QUENS. 59. Hesperia pag. 25. Heterogenea pag. 38. Heteropterus pag. 25. | | Hexapterata SCHIFF., HB. Hibernia pag. 96. [755. Hiera Fo 88. Hieracii THNBEG 205. Hilaris ZETT. 374. Hilda QUENS. 83. Himera pag. 94. Hippocastanaria HB. p. 99. Hippocrepidis HB. 148. Hippophaé GözE 500. Hippothoé L. 24. Hirtarius CL. 705. Hirsutella HB. 206. Hispidarius F. pag. 97. Hochenwarthi HCHW. 560. Hofgreni LPA 821. Holmgreni LPA 699. Hospita SCHIFF: 177. Humiliata HUFN. 637. Humuli L. 190. Hyale L:'r35 ESP. 15: Hybocampa pag. 44. Hydrata TR., (-aria) H.S. Hydrilla pag. 70. [827. Hydroecia pag. 66. Hyemalis STRÖM 368. Hyemata BKH. 753. Hylaeiformis LaASP. 138. Hylas EsP. 37. Hylophila pag. 32. Hypena pag. 85. Hypenodes pag. 86. Hyperanthus L. 93. Hyperborea ZETT. 312. Hyperboreata STGR. 871. Hyperici F. 433. Hypoplectis pag. 95. Byppa pag. 65. Jacobaeae L. 175. Janira L. 92. Janthina ESP. pag. 51. Jaspidea pag. 65. Icarinus SCRIB. 34. Icarius EsP. 36. Icarus ROTT. 34. Ichneumoniformis F. 137. Iduna DALM. 54. Ilia SCHIFF. pag. I5. Ilicifolial I: 72345 0ESPI=S Tremulif. HB. pag. 42. Ilicis Esp. 18. Illibaria HB. pag. 102. Illunaria FHB., DUP. 674. Illustraria HB. 676. Illustris F. pag. 79. Illyrica ERR:425, P- 1247 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Imbecilla F.: 463. Imbutata HB. 751. Immaculata LPA 12; THNBG 621. Immanata Hw. 781. Immorata L. 641. Immundata Z. 375 Db. Immutata L. 647. Implicata LEF. 356. Impluviata HB. 840. Impudens HB. pag. 68. Impura HB. 454. Incanata L. 643; HB. 632. Incerta HUFN. 485. Inciliata ZETT. 824. Incursata HB. 795. Indigata HB. 887. Inducta SANDBG. 65. Iners "TR. 495. Infuscata” STERS, OTIS pag. 103; Eug. 669; Cid. 839; TNGSTRM Ingrica H.:S, 520-000: Innotata HUFN. 872. Innuba TR. 308. Ino pag. 29. Ino ROTTITTE Inornata Hw. 638. Insigniata HB. 857. Instabilis EsP., HB, 485. Insulata Hw. 843. Insulicola STGR. 430. Intermedia SPBG 63. Intermediella BRD. 208. Interrogationis L. 556. Interrupta STGR. 141. Intricata ZETTIOgME Inturbaria FRR., H.S., HB. TorEN EO: [874- Jodis pag. 88. Johansoni LPA -770. Toides OMKO: Jota LI SS25 DuP. 553. Iphis SCHIFF. pag. 24. Iris: I. Pp; I5G ZETNASOSS Irriguata HB: 856. Irrorea SCHIFF., HB. 161. Irrorella CEN TOT: -aria THNEG., Isis HB., 65; THNBG 97. Italica THNBG 577. Juglandis HB. 214. Jubata THNBG 715. Juliaria HW. 674. Juniperata L. 776. Jurtina L. 92. LAMPA: Jutta HB. 82. Karelica TNGSTRM 157. Labecula ZETT. 379. Lacertinaria L. 243; La- certula SCHIFF. 243. Lactearia L. 626. Lactucae EsP. 537. Laetabilis ZETT. 465. Laidion BKH. 97. Lambda F. Lanestris L. 225. Laphriaeformis HB. 126. Lapidata HB. 849. Lappo DuUP;, ZETT: 373. Lappona EsrP. 78. Lapponarius B. 703. Lapponica STGR., Arg. 65; Cid. 795; Col: 11; THNBG Ån. 569; Hiro? 182; FRR.305; TEICH 201. Laria pag. 40. Lariciata FRR. 889. Lasiocampa pag. 42. Latenai PIERR. 374. Lateritia HUFN. 414. Tathonia L. 72. Lathyri HB. pag. 39. Latruncula LANG. 429. Leiocampa pag. 44. Leporina L. 280. Leucania pag. 68. Leucocycla STGR. 568. Leucographa HB. p. 72. Leucoma pag. 40. Leucophaea VEIw. 360. Leucophaearia = SCHIFF. 696. Leucophasia STPH. pag. 10. Leucoptera THNEG 467; SPBG 468. Leucostigma ESsP. Hz. 440. Levana L. pag. 16. Libatrix L. 518. Lichenaria HUFN. 714. Lidia CR. pag. 55. Lienigiaria LD. 783. Ligea L. 79. Lignata HB. 803. Ligniperda F. 196. Lignosa HB. 336. Ligula EsrP. pag. 76. 426; SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Limacodes HUFN. 198. Limbaria F. 727. Limbosignata NOLCK. 820. Limenitis pag. 16. Limitata Sc: 744; Linariae F., THNBG 532. Linariata F. 861. Linceus F. 18. Linea F: pag. 25: Linearia HB. 654. Tineata EF: II55SSC4730.- Lineola OQO. Hz. 745. Linogrisea SCHIFF. 303. Literata DON. 841. Literosa Hw. 428. Lithargyrea HB. 461. Lithosia pag. 33. Lithostege pag. 104. Lithoxylea F.-416; HE. ANY Littoralis CURT. pag. 68. Litura L. 504. Lituratan CL, (ara EB. 693; MEN. 184. Livonica TEICH 79. Livornica ESP. 115. L nigrum MULL. 215. Lobophora pag. 105. Lobulata HB. 754. Lobulina EsP. 235. Lonicerae EsP. 146. Lophopteryx pag. 46. Loricaria Ev. 731. LotasCH: 500; EB:P: 72: Lubricipeda ESP. 187. Lucens FRR. 441, Lucernea L. 335. Lucifuga HB. 536, 538. Lucina L. 45. Lucipara L. 436. Luctuata HB. 818, 821. Luctuosa ESP. 577. Ludifica L. 297. Lugubrata STGR. 818. Lunaria SCHIFF. 675. Lunigera EsP. 235. Lunula HUFN. 532; STRÖM (369. 104; -ata Luperina p. 61. Lupulinus L. 192. Luridata BKH. 717. Lurideola ZINCK. 166. Lutarella L. 168. Ligustrata HB. 796. Ligustri L., A cr. 293; L., SPR: III: Lutea STRÖM 509. 1 Luteata SCHIFF. (-aria) HB. 836. Luteicornis Hw., WLLGN 270 Luteola SCHIFF., HB. 168. Luteolaria TNGSTRM 690. Luteolata L. 684. Lutosa HE. 453. Lutulenta BKH. 391. Lycaena pag. I3. Lycaon ROTT. pag. 23. Lycorias LJUNGH 63. Lygris pag. 106. Lythria pag. 103. Macaria pag. 96. Macilenta HB. pag. 74; Machaon L. 1. [501- Macrogamma Ev. 554. Macroglossa pag. 27. Macularia — L.; -(-ata) SCHIFF., THNBG 689; MöÖTzZ. 119. Maculosa HB. pag. 67. Maera, 1: dd. Maillardi HB.—G. 408. Malacodea pag. 105. Malvaenk: ro2: Mamestra pag. 57. Manitiaria H.S. 667. Mannii H.S. 147. Manniaria H.S. 886. Manto F. 78. Mappa Don. 191. Margaritaria L. 668. Marginaria BKH. 698; -ata L. 661. Maritima TAUSCH. Pp. 67. Marmoraria THNBG 7006; -ata HB. 769: HW. 781. Marmorosa BKH. pag. 58. Marphisa HBST. 63. Masoreta THNEG 513. Matronalis FRR. 177. Matura HUFN. 403. Maturna L. 55; HB. 54, 59. Medicaginis HB., Zyg-. pag. 30; Dasych. 212. Medon ESP. 33. Medusa F. pag. 21. Megacephala GözE 282. Megaera L. 89. Melaleuca THNBEG 564. Melanaria L. 657. Melanocephalum DALM. r20: Melanomos NICK. 162. 132 Melanopa THNBG 565. Melanoptera BR. 173. Meliana pag. 68. Meliloti ESP, 144. Melitaea pag. 17. Mendica CL. 186. Menetriesii KRET. 468. Mensurata HB. 744. Menthastri EsP. 188. Menyanthidis View. 288. Meone bESP HB. Pp. 23: Merianana GÖzE 497. Mesomella L. 163. Mesotype pag. 104. Meticulosa L. 437. Metrocampa pag. 93. Mevesi LPA 741. Mi. CL. 584. Miana pag. 64. Miata L. 778; HB., (-aria) BKH. 786. Micacea ESP. 442. Microdon GN. pag. 58. Microdonta pag. 45. Microgamma HB. 559. Milhauseri F. pag. 44. Milleri SCHULZ 469. Miniata FORST. 160. Minima FUESL. 40; (-us) THNEG 40. Miniosa F. 480. Minorata TR. (-aria) H.S. 829. Minos FUESL., HB. 141. Minutata GN. 883. Miselia pag. 61. Mithymna pag. 69. Mixta: STR 514. Mnemosyne L. 3. Modestalis HEYD. 603. Moeniata Sc. pag. 103. Moesta HB. 564; -ata NoLCK. 819. Molluginata HB. 823. Molochina HB. 414. Moma pag. 50. Monacha L. 219. Moneta F. 548. Moniliata F. 629. Monoglypha HUFN. 415. Montanata BKH. 795. Monticolaria H.S. 793. Montivaga GN. 291. Morpheus HUFN. 466. Munda ESP. pag. 72; HB. Mundana L. 159. [500. Munitata HB. 784. Muricata HUFN. 630. Murina AURIV. 278; Gö- ZE 339: Musauraria FRR. 768. Muscaeformis VIEW. p. 29. Muscerda HUFN. 164. Mutata TR. 643. Myopiformis BKH. 133. Myrtillata THNBG 723. Myrtilli L. 561. Naenia pag. 65. Nana RoTT. 384. Nanata HB. 870. Napaea HB. 65. Napaeae ESP. 7. Napiomt Cys Nassata F. 826. Nastes WLLGN 12. Nebulata THNBG 804. Nebulosa HUFN., 363 ; HB, pag. 54. Neglecta HB. 311. Nemeobius pag. I5. Nemeophila pag. 35. Nemoralis F. 599. Nemoria pag. 88. Nephele HUFN. 96. Nenit EV frö. Neurica" HB. 4495 "HB. DUP.; HISpag. Oo: Neuronia pag. 57. Neustria L. 224. Nexa HB. 444. Ni EIBö pag.=80: : Nictitans BKH. 441; ESP. Nigra Hw. 392. — [426 Nigricans” Sr 3443 ov FIOM. 3275 "EIBS 3025 STGR. 571. Nigricostata STGR. p. 67. Nigrosericeata Hw, 866. Nigrofasciaria GözE 845; -ata SCHÖY. 661. Niobe IE: 74: Nisoniades pag. 25. Nitida F. 503. Nitidella HoF. 208. Niveata Sc. pag. 102; -aria SCHIFF., HB. 749. Nivosa HB. 215. Nobiliaria H.S. 809. Nola pag. 32. Nomadaeformis HB. 136. Nonagria pag. 66. Norna THNBEG 83; QUENS, 84. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Norvegica STGR. SCHÖY. 209. NotataL., (-aria) HB. 6990. Nothum HB. 615. Notodonta pag. 44. Nubeculosus EsP. 528. Nuda HB. 159. Nudaria pag. 32. Numeria pag. 92. Nun atrum HB. 479. Nupta L. 588. Nurus HB. 587. Nyssia DupPr. pag. 97. 345; Obelisca HB. 348. Obeliscata HB. 774. Obesalis TR. 610. Obfuscaria HB. 723. Obliquata THNBG 745. Obliterata HUFN. 837; ZETT: 465. Oblongata THNBEG. 855. Obrutaria H.S. 867. Obscura BRAHM 307; Po- ly:; 264 STERN) KAST 341; STRÖM 201; ZETT. 212;.STGR., Mam. 378. Obscuraria HB. 719; -ata SCHÖY. 751; STERSOAr Obsoleta HB. 456; -aria ZETT. 253 Occulta L. 356. Ocellata” L.:, "CX YT SMeT: T205 Ochracea HB. 443. Ochrearia DuP. 627. Ochrata Sc. 628. Ochreola HB. 165. Ochroleuca ESP. 407. Ochrostigma EV. 379. Ocneria pag. 40. Octogesima HB. 272. Ocularis GN. 272. Oculea "GN., VIEN AGE 4265? 153, Ey dn Odezia pag. 104. Odontopera pag. 94. Odontosia pag. 46. Oeneis pag. 22. Oleagina F. 400. Oleracea La SY Olivata BKH. 783. Omicronaria HE. 652. OLA ERRITA40ON Opacella H.S. 204. Operosa HB. 531. Ophiogramma ESP. p. 64. LAMPA: SKAND: Opima HB. 486. Oporina pag. 75- Optilete KN. 29. OrmBa vn 275: Oranula FRR. 23. Orbicularia HB. 651. Orbona HUFN. 309. Orgyia pag. 39. Orion EsP. 296; PALL. 30. Omata Sc., Ornataria HB. 648. N Ornithopus HUFN. 523. Orrhodia pag. 75. Ortholitha pag. 103. Orthosia pag. 74. Osseata F. 637. Ossianus HBST 62. Oxyacanthae L. 399. Oxydata TR. 869. Pabulatricula BRHM. 427. Pachnobia pag. 72. Pachycnemia pag. 99. Pacta L. 591. Palaemon PALL 107. Palaeno IA 115 ESP.,; HB: 13. Paleacea EsP. 494. Pales SCHIFF. pag. I9. Pallens L. 455. Pallida SANDEG. 53; LPA, 485. 3 Pallidata BKH. 634; -aria DuP. 628. Pallifrons Z. 168. Palliolalis HB. 153. Palpalis HB, 609. Palpina DALM. 137; 261. Paludata THNEG 751; L. Paludicola HB. 448. [648. Palumbaria BKH. (-ata) HRn42. Palustris HB. 472. Pamphilus L. 96. Paniscus- F. 107. Panolis pag. 72. Panthea pag. 50. Paphia L. 76. Papilio L. pag. 9. Papilionaria = L. STRÖM 668. Paralellaria SCHIFF. 686. Pararge pag. 22. Parilis HB. 557. Parnassius LATR, Pp. 9. Parthenias L. 614. 1 617; S OCH FINLANDS Parthenie BKH. 61; HEST. Pastinum TR. 593. [60 Pavonia L. 238. Paula HB. 578. Pechypogon pag. 85. Pectinataria KN. 786. Pectitalis HB. 605. Pedaria F. 701. Pellonia pag. 91. Pendularia CL. 650. Pennaria L. 679. Pepli HB. 289. Percontationis TR. 552. Perflua F. 478. Perfuscata Hw. 780. Pericallia pag. 94. Perlar E3 205: Perochraria F. R. 627. Perplexa HB. 389. Persicariae L. 369; STRÖM 261. Perspicillaris L. '434. Petraea ”TNGSTRM p. 70. Petraria HB. 735. Petrificosa HB., Petrificata 9 TSV STORE: Herm. 708. Phalera pag. 46. Phantoma DALM. 249. Phasiane pag. 102. Pheretes HB. 31. Phigalia pag. 97. Philanthiformis TLASP. Pp. Phlaeas L. 25. [29 Phorodesma pag. 82. Photedes pag. 83. Phragmatobia pag. 36. Phragmitidis HB. p. 68. Phymatopus pag. 37. Picata HB... 811. Picearia HB.—G. 726. Pictaria THNBG 714. Pieris SCHRK. pag. 9. Pigra HUFN. 269. Pilosaria HB. 701. Pilosellae ESP. 141. Pimpinellata HB. 885. Pinastri L., Dipt. 431; BS SPI TI2: Pinetaria HB. 734. Pim 2386: Piniarius L. 729. j Piniperda PANz. 487. | Pinivora TR. 264. Piperata STPH. 867. PisNEN307 Pistacina F.: pag. 74. MACROLEPIDOPTERA. 133 Pityocampa THNBG 264, Plagiata L. 750. Plattaginmis, 1: ,sFIB.. 1774 Plastenis pag. 73. Platypteryx pag. 43. Plebeja HB. 363. Plecta UV332: Plinthus LJUNGH 63. Ploseria pag. 96. Plumaria HB. 730. Plumbaria F. 742. Plumbeola H.S. 166. Plumbeolata Hw. 875. Plumifera O. 205. Plumigera HB. 263. Plusia pag, 79. Podalirius pag. 9. Polaris: Be ÖV sSEER. be TJRLNVaN RIOT NES Polata HB. 806. [134- Polia pag. 60. Polita HB., DUP.; 515. Pollutaria HB. 661. Pollux EsP. 78. Polychloros L. 48. Polycommata HB. 753. Polygalae ESP. 141. Polygona F. 300. Polygrammata BKH. 850. Polymeda HB. 93. Polymita L. 394. Polyodon CL. 434; ADNE Polyommatus pag. 12. Pomoeraria EV. 800. Pomonarius HB. 702; -aria LEF, 703. Popularis L. 358. Populata L. 768; CL. 770. Populeti TR. 482. Populi L., Bomb. 222; im sr AO SMmer 205 STRÖM 482. Porata F. pag. 91. Porcellus LIT Porphyrea EsP. 405; HB, 299; THNBEG 487. Porthesia pag. 40. Potatona L. 232. Praecana Ev, pag. 79. Praeceps SCHIFF.,HB.354: Praecox L. 354; STRÖM 520. Praeduncula HB. 429. Praeformata HB. p. 104. Prasina F. 355. Prasinana L. 151. JR 134 Prasinaria HB. 667. Proboscidalis L. 608. Prodromaria SCHIFF., HB. 706. Progemmaria HB. 698. Promissa EsP. 590. Pronuba L. 308. Propugnata F., HB. Prorsa L. pag. 16. Prosapiaria L. 667. Prosequa TR. 310. Protea BKH. 397. Prothymia pag. 83. Proxima HB. 379. Pruinata HUFN, 616; -aria BV: y5SE: Prunaria HB. 1700: Präni, LI IOG SCHIFF. ip: 29; QUENS. 284. Pseudoterpna pag. 87. Psi: 280. Psilura pag. 490. Psittacata SCHIFF.,- HB. Psodos pag. 100. [777- Psyche pag. 38. Pterostoma pag. 46. Ptilophora pag. 46. Pudibunda L., H.S. 214. Pudorina HB. pag. 68. Pulchella L. pag. 34: Pulchellata STPH. 860. Pulchra SCHIFF.,HB.p. 34. Pulchraria Ev, 834. Pulchrina HW. 553. Pullata DuPr, 719. Pulmentaria GN. pag. 88. Pulveraria L. 666. Pulverata THNBEG. 694. Pulverulenta EsP. 481. Pumilata HB. 895. Punctana HB. 149. Punctaria L. 653; HB. p. 91; -ata STRÖM 292. Punctularia HB. 718. Pupillata THNBG 822. Purpuraria L., ESP: 741. Purpurata, Purpurea L. pag. 35. Pusaria L. 664. Pusilla VIEW. 580. Pusillaria HB. 635. Pusillata F. 862. Pustulata HUFN. 619. Putata, Putataria L. 625. Putris L. 336; HB. 420. Pygaera pag. 46, 47. 801. 682; -ata Pygmaea TNGSTRM 791. Pygmaeata HB, 873. Pygmaeola DBLD. 168. Pygmaena pag. 100. Pyraliata F., HB. 770. Pyralina VIEW. 491. Pyramidea L. 477. Pyrina L.. 197. Pyronia HB. 59. Pyrophila F. 334. Quadra L. 171. Quadratum HB. 324. Quadrifasciaria CL. 796; THNBEG, 742; -ata HB. 800. Quadriposita ZETT. 373. Quadripunctata F. 467. Quenselii PaAYK. 184. Quercana ScCHIFF., HE. 52: Quercifolia: IL. "2335 B. HAAS 123. Quercinaria HUFN. BKH. 673. Quercus L., Bomb. 229; EL: Zeph 21. Quieta HB. 571. Quinquaria HB. 734. -ata 669; Radiatalis HB. 607. Radicea HB, 415. Ramosana HB, 149. Rapae L. 9. Raptricula HB. 294. Ravida HB. 307. Reclusa F-: 269. Rectangulata L. 866. Rectilinea ESP. 432. Recussa HB. 343. Regelaria TNGSTRM pag. Remissa TR. 423. [105. Remutaria HB. 646. Remutata Lo =—) ACeiLd; Aversata ab? 639. Renago Hw. 490. Repandata L. 711. Respersaria HB. 739. Reticulata THNBEG. 765; VILL. 376; GÖzE 438; WLLGN 853. Retusa L. 497. Revayana TR. 149. Rhagades pag. 29. Rhammnata, El, fHB:I703: Rhamni L. 16, Rhodocera pag. II, ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Rhomboidaria HB, p. 98. Rhyparia pag. 91. Ribearia L., (-ata) CL. 710. Richardsoni CURT. 567. Ridens F. p. 48; HB. 394. Rimicola HB. 227. Rinaldus HeBsY. 63. Ripae HB, pag. 54. Rivata HB. 814. Rivosa STRÖM 388. Rivula pag. 86. Rivulata HB. 826. Rizolitha EsP. 523. Roboraria SCHIFF, 712. Roboris OsB. 398. Roscida ESP. pag. 33; -aria HB. 726. Rosea F. 160. Rossii GN.? 12. Rostralis L. 607. Rotaria F: 741. Rubeuncula DONz. p. 64. Ruberata FRR,, (-aria) H. SSA. Rubi "LE; Bombi 2305 Thec. 20; VIEW. 324. Rubicunda SCHIFF,, HE. Rubidata F. 846. [160, Rubiginata HUFN. 642; F., THNBEG 773. Rubiginea F. 516. Rubricans ESP. 344. Rubricaria HB. 642. Rubricollis L. 172. Rubricosa F. 488. Rubrirena TR, 411. Rudolphii LPA 755. Rufa HWw. pag. 67. Rufescens STRÖM 780. Ruffa L. 245. Ruficornis HUFN., WLLGN vå Rufina L. S. N; XII 830, 502. Rufuncula Hw. 430. Rumia pag. 95. Rumicis L. 292. Rupestrata BKH., HB. 810, Ruptata FRR., HB. 844. Rupicapraria HB, 695. Rurea F-. 420. Ruris HB. 348. Rusina pag. 71. Russata BKH., HB. 780. Russula L. 176. : Rutilago THNBG 508, HB. 576. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Sacralis THNBG 740. Sacraria L. 740. Sagitta HB. 342. Sagittata F. 847. Salicata HB. 788. Salicis L. 216; HB, 120; CurT. 288. Saltensis SCHÖY. 247. Sambucaria L. 683. Sandahli LPA 14. Sandbergi LPA 804. Sannio L. 176. Saponariae BKH. 376. Sarrothripa pag. 31. Satellitia. L., ESP; 517. Satura HB. 405. Saturata STGR,. 451. Saturnia pag. 43. Satyrata HB. 876. Satyrus pag. 22. Saucia HB. pag. 56. Scabiosae SCHEV. 142. Scabiosata BKH. 867. Scabrata HB. 790. Scabriuscula L. 431. Schneideri LPA 804. Schoenherri ZETT, 568; ENS AE; HMS 405: | Schöyeni SP. SCHN, 645. Sciapteron pag. 28. Scincula HB. 243. Scitularia RMBR. 828. Scodiona pag. 102. Scoliiformis BKH. 128. Scoliopteryx pag. 76. Scolopacina ESP. 421. Scopelosoma pag. 76. Scopularia THNBG 718. Scoria pag. 102. Scortea H.S. 425. Scotosia pag. 106. Scripta HB. 499; ENS: 87250: Scrophulariae CAP. 534. Scutosus SCHIFF. 574. Scutulata BKH. 631. Secalina HB. 426. Secalis BIERK. 426. Segetum SCHIFF. 350. Selene SCHIFF. 63. Selenia pag. 93. Selenitica EsP. pag. 39. Selidosema pag. 101. Selini B. 469. Semele L. 86. Semiargus RoTT. 41. Senex HB. 153. -aria | Senta pag. 67. Separata THNBG 845. Sepii HB. 466. Sepium SPR. pag. 39. Serena. .E. 373. Sericealis Sc. 613. Serotinaria HB. 720, Serraria Z. 783. Serrata THNBG 255. Serratulae RMBR. 99. Sertata HB. pag. 105. Sesia pag. 28. Setina pag. 33. Sexalisata, Sezalata HB. Siciella HB. 202. [756. Sicula HB. 242. Sigma HB. 301. Signaria HB. 692. Signata THNBG. 528. Signum F. 301. Silaceata HB. 843. Silago HB. 509. Silene HB. 513. Silvius KN. Similata THNEG 627. Similis FUESL. 218. Simplaria FRR.- 644. Simulans HUFN. 334. Simulata HB. 775. Sinapis L. 10. Sincera; H.S.. 316; Singularia H.S. 875. 108. Sinon PopD. pag. 9. Sinuata HB. 812. Siterata HUFN. 1777. Skraelingia H.S. 380. Smaragdaria F. 620. Smerinthus pag. 27. Sobrina. GN.,, -DUP., H.:S: Sobrinata HB. 894. [305. Socia -KOTT. 519: Sociata BKH. 815. Solidaginis HB. 526. Somniculosa HER... 522. Sonchi HEIN, 536. Sordaria THNBG 721. Sordiata FUESL. 682. Sordida BKH. 418. Sordidata F. 839; -aria AZEET. P7: Sororcula HUFN. 169. Sororiata TR. 751. Spadicea HB. 514; -aria BKH. 1797. Sparganii EsrP. 446. Sparsata TR. 854; ZETT. 802. Spartiata FUESL. Spartii HB. 229. Speciosa HB. 317. Spheciformis GERN. 129. Sphinx pag. 26; HUFN. 529; HB. 528. Spilosoma pag. 36. Spinula SCHIFF. 245. Spiraeae ESsP. I11. Spoliata STGR. 639. Sponsa L., 589. Spångbergi LPA 682. Stabilis VIEW. 483. Standfussii H.S. 207. Statices L. 139. Stauropus pag. 44. Stellatarum L. 122. Sterrha pag. 103. Stieberi GERH. 24. Stigmatica HB. 321. Strabonaria Z. 654. Stragulata He. Straminea TR. Straminata TR. 633. Stratarius HUFN. 706. Striaria HB, 665. Striata lb: IS Strigata - MULL. 623; THNBEG . 837; | STGR. 656; -aria HB. p. 90. Strigilaria HB. 643. Strigilis CL. 429. Strigillaria HB. 739. Strigosa F. 284. Strigula SCHIFF. THNBEG. 299. Strobilata BKH., HB. 863. Suasa BKH. 366. Subaerata HB. 866. Subcoerulea STGR. 302. Subfasciaria BOHEM. 831. Subflava Ev. 506. Subfulvata Hw. 869. Subhastata NOLCK. 819. Sublustris EsP. 417. Subnotata HB. 859. Subrosea STPH. pag. 51; HiSISO02: Subsequa HB. 309. Subspadicea STGR. 515. Subtusa F. 498. Subumbrata HB. 862. Succenturiata L., 868; HB: Suffumata HB. 799. [893- Suffuruncula TR. 428. Suffusa HB. 349. Suffusata TR. 638. 154; 136 Sulphurago F. 507; THNBEG 510. Sulphuralis L. = Sulphurea LPA 12; SCH Sundevalli LPA 293. [583. Suspecta HB. 495. Sylvanaria H.S. 688. Sylvanus L. 105. Sylvata Sc. 659; HB. 833. Sylvestraria HB. 647. Sylvinus L. 194. Syrichtus pag. 24. Syringaria L. 677. 5 S Tabaniforme ROoTT. Taeniata STPH, 779. Taeniocampa pag. 71. Tages L. 103. Taminata HB. 662. Tanaceti SCHIFF. 540. Tapinostola pag. 67. Taras MEIG. 102. Tarazxacei IB. 471. Tarsierinalis HB., Tarsi- pennalis TR. 600. Tarsiplumalis HB. 598. Tau LE; 239. Taygete HB. 384. 'Tecta HB. 489. Telifera PAYK. 487. Temerata HB. 663. 'Templi THNBEG 530. Tenebrata Sc. 572. Tenebrosa HE. 475. Teneraria HB. 715. Tentacuiaria L., Tentacu- lalis HB. 603. Tenuiata HB. 874. "Terebra "EF, pag. 37. Terricularis HB. 606. Terrifica SCHIFF.,, HB. Pp. Tersata HB, 853. [44. Tertianella L., WLLGCN, Testacea HB. 401. [611. Testaceata Don. 833; HB, Testata DL. 767. [853- Testudo ESP, 48; SCHIFF. 198. Testudinana HB. 198. Tetralunaria HUFN. 676. Texta ESP, 403. Thalassina ROoTT,. 365. Thalera pag. 88. Thalpochares pag. 82. Thanaos pag. 25. Thaumas HUFN. pag. 25. iTheclatpag: Eri, 1276 Thedenii LPA 796. Tholomiges pag. 86. Thore HB, pag. 20. Thulea DALM. 181, Thyatira pag. 47. Thymiaria L. 624; THNBEG 616. Tibialata '"EB., EsP, pag. 104. Tildas TITO: Tiliaria EIB. 673; BKH., EIB: ÖMT: Timandra pag. 91. Timon HB, pag. 47. Tincta BRAHM 362. Tiphon ROoTT. 97. Tipuliformis CL. 130. Titania HB, pag. 20. Tithonus L. pag. 23. Togata EsP, 509; HB. 864. Torva HB. pag. 45; 254. Toxocampa pag. 84. Trabealis Sc. 583. Trachea pag. 65. Tragopogonis L. 476. Transalpina ESP, p. 30. Transfuga Zett. 472. Transversata THNBG 818; ROTT. 703: Trapezina L. 493. Tremula CI. 251; HB. 255. "Tremulae TRE pag: 27. Tremulifolia HB. p. 42. Trepida "ESP, 2553 =aria HB, pag. 100. Triangularis THNBG 388. Triangulum HUFN, 314. Tricuspis EsP. 357. 'Tridens SCHIFF. 285. Trifasciata THNBG., BKH, 840. "Friföli ESP: 1455 EF. 228; RÖTT 375 Trigrammica HUFN,, Tri- linea HB. 464. Trimacula ESP. 'pag. 45. Tripartita HUFN, 547. Triphosa pag. 106. Triplasia L. 545. Tripunctaria H.S. 881. Trisignaria H.S. 879. Tristata LE; 8205. EB:8215 STRÖM 819. FritiersL3.340: Tritophusi F! 2545 ESP; HB: ="Torva FIB:p. 45: Trochilium pag. 28. Tibiale ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Truncata HuFN. 780. Tullia HB: 97. Turbata HB. pag. .-aria STPH. 824. Mjurea. 1, 4025 Turcicus GERH, 25. Turfosalis WK, 612, Typhae THNEG 447. Typica L. 438; HB. 376. 109; Ulmata F. 659. Ulvae HB. pag. 67. Umbra HUFN. 576. Umbratica L. 536; GözE Umbrosa HB. 323. [475- Unangulata Hw. 816. Unanimis TR, 424. Unca SCHIFF., HB., Un- cana -L.; "Unceularems Undosa HB. 274. [579- Undulana HB. 149. Undulata L.: 761. Unguicula HB. 244. Unicolor HUFN. 200; -aria STER, 728. Unidentaria Hw. 798. Unifasciata Hw. 828. Uralensis Ev. 55. Urapteryx pag. 95. Urticae ESP. 189; 547; L. 49. EI: Vaccinii L.. 514. Valeria pag. 61. Valerianata HB. p. 120. Valesina ESP. 76. Valida HB. 406. Valligera HB. 352. Vanadis DALM. 143. Vanessa pag. I5. Varia M.-DöR 61. Variata': — SCHIFF. THNBG 780. Variegata STRÖM 396. Vau punctatum ESP. 513. V aureum GN. 553. Velleda EIB: TOT: Venetaria HB. 725. Venilia pag. 96. Venosa BKH. 278; HB. Venosata F. 858. [438. Verbascei L: 533: Verberata Sc. 810. Vernaria HB. 618. Versicolora L. 237. Vespertaria THNBG 686; BKH,, (-ata) HB. 792. 774; LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. SN Vespiformis L. 131; EsP. | Viridata L. 622; STRÖM | Xanthoceros HB. pag. 48- 137 617. Xanthocyanea HB. 383. Xanthographa F. 322. Vetulata SCHIFF, 762. Viridulata ZETT. 778. Vetusta HB, 524. Viscariae GN. 386. Xylina pag. 76. Xylocampa pag. 78. Vestigialis ROTT. 352. ytan 23 GÖzE 394. Vibicaria CL. 656. Vitalbata HB. 852: Xylomiges pag. 77. Viciae HB. 594. Vitellina B. 168. Viciella SCHIFF. 202. Vitta HB. 347. Ypsilon RoTT. 349; BKH, Vidua HB. 565; -aria BKH., | Vittata BKH, 803; THNBG HB, 496. TR 713: 642; -aria THNBG 709. | Ypsilon graecumGöZE 273. Villica L. 180. V nigrum FE.1215. Villosella O. 201. Vulgata Hw. 880. Zanclognatha pag. 84. Viminalis F. 499. Vulturina H.S. 406. ZellerwEl Si 3160 Vinula L. 249. Zephyrus pag. 12. Violata THNBG 649. Wahlbergi LPA 724. Zetterstedti STGR 570. Virens L. 404. W album KN. 17. Zeuzera pag. 38. Viretata HB. 757. Walkeri CURT. 188. ZICZAC Ly s2N ge Virgata ROoTT. 745. Wauaria L. 732. Zinckenii TR. 522. Virgaureae L. 23. Weissenbornii FRR, 340. |Zonarius SCHIFF, 704. Virgula HB. 104. Werdandi ZETT. 12; H.S. | Zonata THNBG 755. Virgularia HB. 632. Wiströmi LPA 565. [11.|Zonosoma pag. 91. Viridana WALCH Pp. 61. Zygaena pag. 29. Viridaria CL. 582; F. 786. | Xanthia pag. 74. ecco TILLÄGG: Pag. 10, N:o 11. Tf ab. Cretacea ScHiILpE Entom,. Nachr. 1884, p. 339. Grundfärgen hos båda könen krithvit, vingfransarne hvita, — Finl.: Lapl.: Kuusamo (SCHILDE). > SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. I Sverige och Norge tryckta arbeten. ANDERSSON, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnadsförhållanden. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 185—188; 225—226. AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk Entomologisk literatur 1883. — Ent. Tid- skr. Årg. 5, 1884, sid. 79—982. — — Den Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den I oktober 1884. — Ent. Tidsk.- Årg. 5, 1884, sid. 189—190, 226— 2297: , , Insektlifvet i arktiska länder. — A. E. NORDENSKIÖLD, Studier och forskningar föranledda af mina resor i höga norden. Sthm. 1884, sid. 403—459; Tysk öfvers. Das Insektenleben in arktiscehen TLändern. Leipzig 1884, p. 387—439. BIKUPAN. År 1803. Falun, 1954,.5:0. BI-TIDNING, Svensk, för år 1884. Egnad uteslutande åt biskötseln. Redaktör och utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Årg. 5. Göteborg 1884, 8:0, N:o 46—57. , Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel. Utgifven af P. A. JONSSON. Årg. 4, Linköping, 1884, N:o 1—12. HAGEMAN, A., »Ködring» af Natsommerfugle. — Naturen, Christiania, 1884, / p. 172—173. HOLMGREN, A. E., Ollonborrhärjningen på Rickarums kronopark i Kristian- stads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domänstyrelsen. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 43—51, 89. , Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland af JoH. RUDOLPHI. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 63—066, 92. , Gräsmasken, några ord med anledning af denna skadeinsekts uppträ- dande i Norrland 1883. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 151—160, 222—225. (Forts. se sid. 160.) > BEMAZERKNINGER OM ENKELTE VARIATIONER AR MORETREIOPAEO CERA AF WW. M. SCHÖYEN. Papilio machaon LL. ab. I Anledning af, at A. Fucus (Stett. ent. Zeitung, 1884, Pp. 243) omtaler en Q af sin Samling, utklekket fra Larve af fra Rheingau, hos hvilken den röde Udfyldning af Öiepletten paa Bagvingerne indad breder sig ud over den sorte Indfatning saa- vel paa Over- som paa Undersiden, hvorhos tillige paa Under- siden viser sig orangerödt Anströg indenfor Baandet i flere af Cellerne, skal jeg her n&vne, at der paa vort Universitets-Museum findes en öiensynlig ligeledes klekket 9 af Prof. ESMARK'S Sam- ling, antaglig fra Kristiania, hvor denne abnorme Udbredning af den röde Farve finder Sted i en endnu langt höiere Grad end hos det af FucHS beskrevne Exemplar. Paa Undersiden viser alle Cellerne paa Bagvingen sig indenfor Baandet rödt anströgne, svagest i den anden Celle fra Vingens Fremkant, derimod sterkt og i stor Udstrekning hos alle de övrige. Paa Oversiden viser dette röde Anströg sig ligeledes, om end langt svagere, i de fle- ste af Cellerne, men her i den ne&estsidste ikke indenfor selve Baandet, men paa Indsiden af den gule Halvmaane 1 samme. I den anden Celle fra Indervinkelen, ved Siden af den aldeles rödt udfyldte Öieplet, viser baade paa Over- og Undersiden den smale Halvmaaneplet i Baandet rödt Anströg; Halvmaanen i den af- rundede Fremkantvinkel er saavel over som under nesten aldeles udfyldt af et sterkt rödt Anströg. 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Forövrigt er dette Exemplar ogsaa paafaldende ved den usedvanlige Smalhed af det sorte Randbaand paa begge Vinge- par. Paa Forvingerne er saaledes den indenfor de gule Halv- maaner liggende Del af samme, der normalt pleier at vere mindst dobbelt saa bred som den udvendige Del og dertil i Midten med tydelig gul Bestövning, fuldkommen ligesaa smal som denne og viser intet Spor af gul Bestövning paa Oversiden. Paa Bagvin- gerne er ligeledes den indvendige Del af Baandet med de blaa Bestövninger usedvanlig smalt og lidet udviklet. Fryndserne er paa ÖOversiden helt sorte, paa Undersiden gule. Med Hensyn til den abnorme Optreden af röd Bestövning hos denne Art, da finder man, som ogsaa FUCHS anförer, af og til Exemplarer, der viser Antydning til en saadan gjennem en större eller mindre röd Udfyldning af den gule Halvmaaneplet i Fremkantvinkelen. HÖBNER's Fig. 776 (ab. sphyrus) udviser jo dette Forhold i en sterkt fremtredende Grad, idet den röde Bestövning ogsaa optreder i flere af de övrige Celler baade in- denfor og udenfor det sorte, blaapudrede Baand paa Undersiden, Men en saadan Pr&domineren af den röde Farve, som den her omhandlede, synes kun at skyldes de kunstige, abnorme Forhold, som Dyret har veret udsat for under den kunstige Opfödning, Pieris napi L. gea. II. nNapae2& Esr. ab. sulphurea. Blandt de af Prof. ESMARK's Samling i Universitetsmuseet indlemmede Exemplarer findes en g& af Höstgenerationen af Pieris napi, desverre uden nogen nermere angivet Lokalitet, men antagelig fra Kristiania Omegn, der udmerker sig ved sin svovl- gule Farve saavel paa Över- som Undersiden af begge Vingepar. Forövrigt er saavel Farvetegningen som Störrelse, Vingesnit etc. normale. Under hvilke Forhold Exemplaret er fanget, har lige- saalidt kunnet oplyses, som Stedet hvorfra det skriver sig; kun- stigt udklekket turde det imidlertid neppe vere. Dette Exemplar frembyder en höist interessant Analogi med den gule Varietet af Pieris rape L., der siden denne Arts Over- förelse til Nordamerika i 1856 eller 1857 har dannet sig der- steds og som af SCUDDER er tildelt Navnet v. novanglie. Tfölge GIRARD optreder ogsaa i Frankrig hist og her enkelte Exem- SCHÖYEN: ENKELTE VARIATIONER AF RHOPALOCERA. 141 plarer af P. rape med noget gulagtig Farve, hvilket man ogsaa i England har haft Exempel paa; men der udvikler sig ingen konstant Race af denne Farve, saaledes som Tilfeldet har veret WrNosdamerika, | (Slon:; Ann. 50c:) Ent. Er; 2873, Ps EMID, Det er mig ikke bekjendt, at man tidligere for P. napis Vedkom- mende har iagttaget en lignende Tendens til at antage gul Farve hos Hannen; Hunnen af v. bryonie derimod viser sig jo, som bekjendt, ofte sterkt gulaktig, om end ikke, saaledes som for det her omhandlede Han-Explrs Vedkommende, ren svovlgul. Polyommatus phlaeas IL. v. americanus d'UreB. alb. Baa bnderoen i: nordre? frondhjems. Amt fandtujeg. I:ste August 1884 af denne Art et Par zz copula, hvoraf Hunnen med Hensyn til den venstre Forvinge aldeles stemmer med den af FucHs (1. c., Pp. 249—250) leverede Beskrivelse af en & fra Bornisk, idet nesten hele Vingefladen paa begge Sider viser sig afbleget og hvid, med de normale sorte Pletter. Kun langs For- randen fra Roden af optreder den normale röde Farve, der et Stykke over Midten af Fremkanten gaar umerkeligt over i den afblegede hvide Farve. Den höire Forvinge viser derimod intet Tegn til nogen saadan Afblegning, men er fuldkommen normal. FuUCHS anser det af ham beskrevne Individ for en Overgangs- form til den sydlige Aberration schmidfir, 1det han desangaaende udtaler: »Aus der vorstehenden Beschreibung erhellt, dass dieses merkwärdige Stäck seine Entwicklung zu der sidlichen aberr. schmidti, zu der es offenbar Anlage hatte, nicht vollständig ab- solvirt hat. In Folge dessen präsentirt sich nur die kleinere Flägelhälfte im Gewande dieser Abänderung, die grössere als phleas.> Det turde dog, med det her af mig under 64? n. Br. fundne Exemplar for Öie, hos hvilket den hvide Farve ikke ind- skrenker sig til den »mindre Halvdel» af Vingen men endog indtager n&esten hele Vingefladen, vere temmelig tvivlsomt, om FucHS's Opfatning holder stik. I hvert Fald vil det neppe have nogen Rimelighed for sig, at et Exemplar fra en saa nordlig Lo- kalitet som 64? n. Br., hvor Arten optr&eder i den samme nord- lige, paa Undersiden blaagraa Form som i vore arktiske Regioner (v. americanus), skulde vise en aldeles lignende Tilnermelse til 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. den kun i Sydeuropa optredende ab. schmidti, som af FUCHS for- udsats for hans Exemplars Vedkommende. Jeg for min Del tror, at her kun foreligger et Exempel paa en ganske exceptionel Af- blegning af Vingens normale Farve, foraarsaget ved en tilfeldig ydre Indvirkning af Omgivelserne paa Puppen forinden Udklaek- ningen. Större eller mindre hvide, affarvede Pletter paa Vin- gerne hos forskjellige Arter sees saaledes at skyldes ydre Indfly- delser' paa Puppen, f. Ex. Regndryp. Et Exempel herpaa om- tales bl. a. af G. KocH (Indo-australische Lepidopt. Fauna, 2- Aufl., p. 31), der af en Puppe af Argynnis paphia, som var op- hengt under et Violblad saaledes, at under Regnveir Dryppet fra Bladet faldt lige paa Vingeskederne af Puppen, fik udklekket en Sommerfugl med en ganske lys gul, nesten hvid Flek af en Erts Störrelse paa Oversiden af hver Vinge. Argynnis freya Tuzc. ab. obscura. En ganske overordentlig pragtfuld, aldeles mörk sort bestö- vet 3" af denne Art, svarende til de mörke WMarieteter gelanog fingal af ÅA. selene og euphrosyne, men langt mörkere end jeg no- gensinde har seet nogen af disse, fangede jeg paa en Myr i Odalen 30:te Mai 1882 sammen med normalt farvede Individer. A. frigga TuecG. ab. (var.2) Et serdeles interessant Exemplar, der synes at danne en Overgang til den af BUTLER beskrevne 4A. improba fra Novaja Semlia, medbragtes af R. COLLETT fra Store Tamsö 1 Porsanger- fjörden 6:te Juli. 1878. - Min Ven Prof; AURIVILIIUS) iderthar haft Exemplaret til Paasyn og sammenlignet det med den i LANG'S »Butterflies of Europe» leverede Figur af Type-Exemplaret til BUTLER'S Art, skriver mig desangaaende: > Frigga-varieteten afviker från alla exemplar här i museet genom färgen i bakvingarnes yttre halfva undertill och genom den inre hvita basalfläckens ringa storlek. I förra afseendet är den ganska lik figuren till BUTLER'S improba, men denna saknar alldeles den inre hvita basalfläcken. För öfrigt är zmproba min- dre med smalare vingar och svartpudrad ofvan. Den gör på SCHÖYEN: ENKELTE VARIATIONER AF RHOPALOCERA. 143 mig intrycket af en högnordisk förkrympt och illa utbildad form af frigga. Ditt exemplar tenderar i samma riktning och bildar således en vacker öfvergång till improba. Var. saga MÖSCHLER från Labrador samt det exemplar TRYBOM tog vid Jenisei visa ej några sådana tendenser.» Da kun dette ene Explr. haves fra den nzevnte Lokalitet, er det uvist, om det blot er en mere tilfeldig Aberration eller om Arten maaske paa denne veirhaarde Ö i Porsangerfjorden mere gjennemgaaende tenderer i samme Retning, Det sidste turde maaske vere det sandsynligste, og AURJVILLIUS'S Opfatning af BUTLER'S zmproba fra Nowaja Semlia som en efter de klima- tiske Forholde omformet /frigga vilde i saa Fald vinde en ser- deles betydningsfuld Bekreftelse. Erebia medusa S. V. v. polaris STGR. Hvorledes H. FreEY (Lepid. d. Schweiz, p. 38) kan anse denne arktiske Form for identisk med. den alpine v. hippomedusa O. i Schweiz, er mig aldeles ubegribeligt, da jo denne sidst- n&evnte ligesom Hovedformen aldeles mangler ethvert Spor af det for v. polaris saa karakteristiske Tverbaand paa Undersiden af Bagvingerne. Da derimod dette ogsaa forefindes hos den noget större saakaldte v. uralensis STGR. 1 Ural og Sibirien og aldrig synes at mangle hos nogen af disse to, turde det maaske nok vere nermere Undersögelser verd, om ikke begge disse Former tilsammen udgjör en egen, fra medusa forskjellig Art. For mit Vedkommende besidder jeg dertil ikke Materiale, da jeg af ura- Zensis alene har kunnet faa fat paa et eneste defekt Explr. (med paalimet Hun-Bagkrop!). Det forekommer mig imidlertid höist paafaldende, at medusa, der ellers overalt ikke viser Spor af Til- böielighed til at antage nogen mörkere Beskygning af Bagvin- gernes Underside, skulde uden nogen Slags Overgang optrede med sterkt udpreget Tverbaand hos alle Individer paa to saa forskjellige og langt fra hinanden fjernede Lokaliteter. E. lappona Esr. ab. pollux Es>r. Da der ikke tidligere har veret gjort opmarksom paa, at Aberrationen gollux (med Bagvingernes Underside ensfarvet graa, 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. uden ”Tverbaand) flyver almindelig sammen med Hovedformen (med tydeligt Tverbaand) baade i vore arktiske og alpine Trak- ter, turde det vere paa sin Plads her at nevne dette. Baade i Finmarken, Saltdalen, paa Dovrefjeld etc. findes begge Former sammen. E. ligea L. v. adyte Hr. Naar Prof. AuRrRIviLLius (Entom. Tidskr. 1883, Pp. 35) nev- ner, at jeg har sendt ham Explrer af /Zigea fra Dovre bestemte som euryvale, maa dette grunde sig paa en Misforstaaelse. Dr. WocKrE opförer vistnok (Stett. ent. Zeit. 1864, Pp. 174) sine Explrer fra DPovrefjeld som ”E. euryale (v. adyte HB.), men jeg for mit Vedkommende har altid anseet Dovre-Explrer for at höre under /Zigea, under hvilket Navn jeg ogsaa har opfört dem i min Reiseberetning fra Gudbrandsdalen og Dovrefjeld (Nyt Mag. f. Naturv: ved Bergen, overgår jo alt, hvad man her nord har kunnet observere. Et godt eller slet år gjör ikke sin indflydelse gjaldende over så store landområder, som man skulde tro; der er jo så mange faktorer, som virker. 1876 har jeg fra Tyskland seet omtalt som et meget kleint år for sommerfugle, medens vi i det sydlige Norge kan betragte det som kronår; vi famdt snart sagt alt hvad vi kunde önske os, og noget lignende er neppe senere observeret. For Norges vedkommende danner Dovre en merkelig skilleveg mellem onde og gode år, forgår man af regn og fug- tighed i de sydlige stifter, svides markerne af i det Trondhjem- ske og omvendt. I Tromsö stift må vel sjelnes mellem straek- ningen vestenfor og östenfor Nordkap, 1884 var meget rå og kold på Vardö men meget varm og god omkring Tromsö. Syd- Varanger kommer ikke under denne lov; det tilhörer, hvad klima angår, det store russisk-finske Lapmarken, hvor de fleste år er varme og törre; 1 de indre distrikter her vil entomologen visselig altid kunne påregne rigeligt udbytte, når han er ude i rette tid. Når de 2 år 1883 og 84 i serlig henseende har udmerket sig som gode insektår, må det rige udbytte for en del tilskrives den större erfaring og den mere systematiske omhu, hvormed mine undersögelser har v&eret drevne, dels det gunstige veir med så mange fangstdage. Men ved siden heraf har enkelte insekt- arter optrådt i en me&engde, som ikke er vanlig og endog har vakt legfolkets opmerksomhed; det er denne masseoptreden, som i det fölgende skal vies nogle betragtninger. Det må be- klages, at de mangeartede zoologiske gjöremål, som hviler på mine arme skuldre, ikke har levnet den forönskede tid og an- ledning til omhyggeligere studium af disse entomologiske faeno- mener, ligeså at der ikke foreligger samtidige observationer fra andre punkter inden mit vidtstrakte jagtterritorium; det fölgende er hentet af notiserne i dagbögerne, sparsomme nok, og resten er lånt af en ret passabel hukommelse. Vi skal betragte de en- kelte insektgrupper hver for sig og kommer da först til: Coleoptera. Når forbisees, at enkelte arter, som f. eks. Elaphrus lapponicus, Bembid. lapponicum, Pelophila borealis, Do- nacia geniculata, Gonioctena affinis m. fl. observeredes talrigere SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 147 end tidligere år, de to sidste endog for förste gang i Tromsö amt, er det kun den gamle velbekjendte Phyllodecta vitelline, som har vist sig i nevneverdig mengde. Den er jo nesten alle år rigeligt tilstede på de forskjellige Sa/Zices, navnlig går det ud over S. nigricans, hvis myge blade også af andre insekter foretrekkes, men i 1883 og navnlig i 84 formerede den sig i sådan mengde, at Salix-buskene i Juli var aldeles sorte, og de visne skeletterede blade beda&kkede med larver og fuldt udviklede biller; nyt friskt löv, som fik stå nesten urört, lod imidlertid omtrent alle spor af denne herjing udslettede senere på hösten, og hvad bryder man sig forövrigt her om nogle Sa/ix-buske, hvor alle veie og gröfter er garnerede med de forskjellige arter i tette krat, som også indtager store partier af den venlige Tromsö. Også fra Balsfjord har jeg erfaret en lignende optreden af dette insekt, men fra Målselvdalen findes ingen bemerkning 1 dagbogen, ei heller mindes jeg at have seet den use&dvanlig talrig der, så det vistnok hovedsagelig har veret kysten, som er bleven hjemsögt. Hvorvidt der udvikledes mere end én generation, hvis fuldt- dannede individer som bekjendt overvintrer, tör jeg ikke udtale nogen formening om. I forbindelse hermed må omtales en ejendommelig vakker liden Phyllodecta, der forekommer på »Flöifjeldet> ved Tromsö mellem 1400'—2000" o. h., altså fuldstendig alpin. Tidligere havde jeg kun fundet etpar individer, men 28 August 1883 fore- kom den i store kolonier i sit vinterkvarter under löse stene noget over 2000' 0. h., straks ovenfor flöistangen, og ved denne leilighed konstateredes også neringsplanten, idet den talrigt her voksende Salix herbacea var aldeles skeletteret og brun, ligesom de övrige Salices i lavlandet; og da Phyllodecta en kun forekom, hvor denne plante voksede, og ingen anden Salix stod i ner- heden, måske reficulata og polaris enkeltvis, tager jeg vel neppe feil i min formodning. Samme art blev först funden i nogle eksplr. ved Hammerfest Juli 1878 og béestemtes for etpar år si- den af prof. JoHN SAHLBERG i Helsingfors som Ph. laticollis SUFFR., senere har han tilskrevet mig, at den er ham ubekjendt, og jeg er således fremdeles uvidende om dens plads i systemet; fra Ph. vitelline er den meget forskjellig og dertil serdeles ka- rakteristisk i sin forekomst. 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Hymenoptera: Parasithvepse har navnlig i 1884 vist sig i stor mengde, såvel på fjeldet som i lavlandet, uden tvivl i sam- menheng med den nedenfor omtalte udvikling af enkelte som- merfugle. Hidtil har snyltehvepsenes tallöse skarer lidet veret påagtede inden vor arktiske region; men i den forlöbne sommer har jeg med iver begyndt at indsamle disse interessante vasener, og håber med tiden at skulle kunne sammenbringe materiale til en fremstilling af Ichneumonid-faunaen i Norges polartrakter. Den er ingenlunde fattig, hverken på arter eller individer, ser det ud til; alene af Lepidoptera er der jo over 400 arter at holde i tömme og dertil en her af bladhvepse, som er större end man skulde ventet det under så höi nordlig bredde. Småting er imidlertid alt dette mod den hjemsögning af Vespa 1 etpar arter, som vi de 2 sidste år har veret udsat for, navnlig ude på öerne, og ved Tromsö kanske allerverst. Hvem kan telle de tårer, som disse ondskabsfulde dyr har afpresset de stakkels börn, eller de eder, som slåttefolkene har udstödt, de halvt tillukkede öine og ophovnede hender og kinder, som har veret bårne tilskue i disse års höstmåneder? Dette klinger måske som en overdrivelse, men kommer dog sandheden temmelig ner, og interessant skulde det vere at få vide, om man sydpå har iagttaget noget lignende; jeg opfordrer herved mine 2&rede kol- leger til at fremkomme med deres erfaringer. De byggede sine reder eller bol overalt, i jorden, i stengjerder, bag panelet på husene, under havebzenke, på treerne; det vrimlede af hveps på alle blomster og buske, vinduerne var fulde af dem, de krökeber» (Empetr. nigrum) er jo ganske bra for en nöisom gane, men ikke synderligt leskende, forgjeves så jeg mig om efter »blokkeber» (V: uliginosum), som altid er mig velkomne. Grunden til den totale mangel på sidste bersort blev imidlertid ved nermere eftersyn snart opklaret; over store strekninger såes kun brune, skeletterede blade af denne plante, som husede en masse larver af C. hastulata på forskjelligt alderstrin, de kunde samles i tusindvis. Enkeltvis såes dog små samlinger ligesom oaser af nogenlunde urört blokkeber-lyng, som også bar modne ber, så lidt erstatning fik jeg dog for möien. Nogle dage efter begav jeg mig op på öen for at se efter, om ikke larven skulde kunne samles her på samme måde; jo ganske rigtigt; på nogle få tuer på myren ved »Prestvandet» lod der sig indsamle det forönskede antal larver, og uden tvivl har V. uliginosum veret således hjemsögt over en större strekning af vor arktiske region. Jeg venter mig overflod af C. hastulata også i 1885, men deres skjebne er forresten allerede beseglet; i 1883 viste alle indsam- lede larver sig fri for parasiter, men af de i 1884 opfödte be- sidder jeg for öieblikket 90 tilsyneladende friske pupper og 33 kokonger af 1 eller 2 Ichneumonider foruden en ZYachina-puppe, som hver har kostet en larve livet, i det hver kun indeholdt én parasitlarve. Og dertil föler jeg mig overbevist om, at ialfald nogle af de 90 pupper vil vise sig at indeholde snyltehvepse af andre familier, idet enkelte allerede forekommer mig mistenkeligt gjennemskinnende, således som de pleier, når indholdet er for- teret og parasitlarven udviklet. I 1886 er måske allerede ligev2g- ten gjenoprettet, og C. hastulata atter en »rara avis» på Tromsöen. Tilslut fortjener endnu Fupithecia satyrata at omtales med nogle ord. Ved Tromsö har den endnu aldrig vist sig mere end nogenlunde almindelig, men i de nedre partier af Målselv- dalen, specielt ved Guldhav og Moen, så jeg den 3ote Juni og 1ste Juli 1884 i store sverme, om aftenen flyvende frivilligt, om dagen let at jage op fra gresset og iser de umalede gjerder, som den helst hviler på; de allerfleste eksplr. var ganske afflöine. Cid. alchemillata var også ualmindelig talrig omkring husene sam- men med nevnte Lupithecia; noget lignende for C. alchemillata's vedkommende iagttog jeg i Bejerdalen (67?) i 1880 og SCHÖYEN 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. i Saltdalen i 1881, idet vi af og til kunde se ligesom en hel sky af disse små sommerfugle omsverme lave birke, hvorhos det 'vrimlede af dem langs veiene og i agerkanterne. I. Skadeinsekter på kjökkenvakster og prydplanter. Sansen for hortikultur er ikke lidet udviklet under disse höie nordlige bredder, og den for forholdene fremmede, som förste gang betreder vor venlige grönne ö, vil vistnok forundre sig over de velstelte og vakkert blomstersmykkede haver, som her er at se omkring landstederne, navnlig i August og September. Og dog står denne sag snart sagt endnu i sin förste spede begyn- delse, idet man savner kyndig veiledning såvel i valget af de for klimatet passende vekster, iser hvad sirbuske angår, som i planternes pleie overhovedet, hvori dog mange af vore damer har betydelig erfaring, som udnyttes med skjönsomhed. Den forfzer- delig långe, 8 måneders vinter og det höist upålidelige veirligt :overhovedet legger mange og store hindringer iveien for et re- gelm&essigt havestel, men hvor kold og rå sommer vi end måtte have, noget vil altid kunne fremdrives både for öiet og ganen. Herved tenker jeg kun på selve Tromsö, som ingenlunde er heldigst situeret; i de indre fjordbunde og varme dalförer måtte der i denne retning kunne udrettes noget virkelig betydeligt, hvad pastor LANDMARKS forsög 1 Målselvdalen noksom har godtgjort, idet han gjentagne gange ved landbrugsudstillinger sydpå har höstet medaljer for sine samlinger af frö og v&ekster avlede på »Storbakken», circa 15 kil. fra Måls-elvens munding. Agerbrugets små men farlige fiender, som under sydligere bredder er så talrige, gjör sig lidet beme&rkede her nord, hvor man desuden til al lykke er fri for de aller verste, i det de for- skjellige Agriotes, Haltica, Melolontha etc. ikke forekommer i vor arktiske region. Ganske fri for disse små plageånder er vi dog ikke, og i enkelte år har de optrådt således, at skade derved er forvoldt. De facta, som nedenfor meddeles, er vesentlig hentede fra egen erfaring, som jo ikke er stor hvad den praktiske side af entomologien angår; et större apparat med korrespondenser -omkring til landdistrikterne og offentlig opfordring til at levere Mist söm SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 155 bidrag skulde vistnok have bragt adskilligt af interesse for dagen, men til denne anledning har det ikke kunnet bringes i anvendelse. Gresmarken, Chareas graminis, anrettede for endel år si- den adskillig skade på gengene i Balsfjorden, hvorom jeg i sin tid har lest en notis i et eller andet blad, uden at mindes når og hvor.. I de 8 år, jeg har levet heroppe, har den imidlertid ikke vist sig i noget usedvanligt antal, tvertom har det ikke lykkes mig at samle mere end 12 gode eksplr. i alle disse år, 'hvoraf 9 er klekkede; dog var den vistnok i 1879 talrig 1 Tronde- nes og Ofoten, da jeg i August så mange slidte eksplr. flyve og tillige syntes at bemerke en sterk udvikling af Ichneumonider. Efter meddelelse af kand. SCHÖYEN i dette tidskrifts 5te bind pag. 82 herjedes de nordlige partier af Österdalen i 1882 af :gresmarken, og i samme bind 'pag. 151 melder prof. A. E. HOLMGREN om en lignende hjemsögelse i Norrland i 1883; tör hende, at turen nu kommer til os! For nogle år siden, det var vistnok i: 1880, fortalte en her- boende skomager mig, at han ved et besög i Bodö samme som- mer havde seet, hvorleds et insekt gjorde skade på potetag- rene flersteds omkring denne by. Meget omstendeligt berettede ihan, hvorleds det kneb af stilkene, så gresset visnede, hvor seig- livet det var o. s. v., men beskrivelsen af selve dyret var noget uklar, så jeg vanskeligt kunde gjöre mig nogen forestilling om samme. bredder. Hele afferen stod på en times tid og var isandhed en betimelig for- anstaltning; thi på nedturen begyndte et tet snefok, som indtil nu har holdt marken dekket, og för udgangen af April byder sig vel neppe nogen ny leilighed. Indholdet blev de to påföl- gende dage undersögt i det korte dagslys (solen forlader os 21 November), og udbyttet blev som fölger: Talrige larver af en eller anden Cidaria, som tilligemed SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 159 etpar ganske unge AÅgrotis conflua straks blev satte i koldt rum. til fortsat vinterhvile. Trapezonotus agrestis FALL., 4 eksplr., tidligere kun én gang funden på Tromsöen. Notiophilus aqvaticus L. 2 stykker; en almindelig art. Anchomenus gracilis GYLL. 1 eksplr., ny for den arktiske fauna; hvad jeg i 1877 tog for denne art har nemlig senere vist sig at vere fuliginosus PANZ. > Stenus pusillus ER., 8 stykker; ikke almindelig. St. bifoveolatus GYLL. 1 eksplr. Forekommer sparsomt. St. fasciculatus J. SAHLBERG, 2 stykker; meget hyppig ved »Prestvand>. Rhaphirus attenuatus vel boops, 2 stykker; begge arter er meget almindelige. Myllena dubia Grav. 8 eksplr. Almindelig. Myllena sp? 6 eksplr. af en liden mig helt ubekjendt Aleo- charin, fölgelig en akkvisition for faunaen. 63 eksplr. af diverse Acrotona, Atheta m. fl., som jeg endnu ikke har indladt mig med at bestemme. Anchicera analis ER., 16 stykker; det ene tör tilhöre en nerbeslegtet art. Almindelig. Corlticaria fuscula GYLL. 13 eksplr.; hidtil kun fundet i et enkelt individ. Salpingus ater F. 2 stykker; hidtil kun fundet i Ofoten af ZETTERSTEDT. Orchestes saliceti F., 8 eksplr.; ikke synderlig hyppig. Phyllodecta vitelline L. Kun et eksplr. blev opbevaret. Efter Tromsö forholde må jo dette siges at vere et nokså. respektabelt resultat; fundet af 2 for den arktiske region nye arter i etpar håndfulde löv og mose spår godt for fremtiden, så fremt denne slags undersögelser kan blive drevne med den for- nödne omhu og stadighed, hvilket desverre for mit vedkommende har sine mange og store vanskeligheder. Forhåbentlig vil en ikke altfor fjern fremtid kunne se en coleopterolog af faget ar- beidende på dette lönnende felt. Tromsö 16de Februar 18853. — RA SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1834. (Forts. från sid. 138.) LAMPA, SVEN, B»radycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny skalbagge. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 61—062, 92. , Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. — Ent. Tidskr. 5, 1884, sid. 145—150, 222. , Gräsflyet Char&as graminis. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 160—1061. MEVvES, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfjärilar. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid, 71—72, 94. v. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens (Acherontia Atropos) lefnadshisto- ria. — Ent. Tidskr: Årg. 5, 1884, sid. 193—194, 228. , Några iakttagelser öfver tvänne härjningar å sädesslagen under som- maren 1883. (Sep. Sthlm. 1884, 11 sid.). — Landtbruksakademiens Handlingar och Tidskrift, 1884. SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm årssamman- komst den 14 dec. 1883, den 29 febr., 10 maj och 14 dec. 1884. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 52—54, 69—70, 89—91, 93, 95— 97, 201—204, 205—206, 229—231. , Nekrolog öfver OLOF IMMANUEL FÅHRAUS. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. I11—114, 209—210. , Zeuzera pyrina L. (Z. Aesculi L.). — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, Sid. 162, 225. , Nekrolog öfver ANDERS FREDRIK REGNELL. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 191—192, 228. SANDBERG, G., Fortsatte iagttagelser over arktiske Sommerfugles Metamorpho- ser. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 139—144, 222. SCHNEIDER, J. SPARRE, To Meddelelser. 1: Om den saakaldte Trompeter i Humlerederne. 2: Honningmyren. — Naturen. Christiania, 1884, sid. 59063: , Oversigt af Lepidoptera iagttagne paa Tromsö og i nermeste omegn. — Tromsö Museums Aarsberetning f. 1883, 1884, sid. 14—28. (Forts, se sid. 176.)- — hb INSEKTER OCH ANDRA LÄGRE DJUR, FUNNA VID FLOTTADT TIMMER OCH BLAND AFFALL FRÅN SÅDANT AF FILIP TRYBOM. I planen för de undersökningar öfver timmerflottningens in- verkan på elffiskena, som sista sommaren utfördes af statens fiskeritjänstemän med biträde af trenne fiskeritillsyningsmän från Värmland, ingick bland annat att söka samla bidrag till utred- ningen af det lägre djurlifvet i vattnet på och intill det flottade timret samt i och ibland bark, stickor och dylikt affall från detta timmer. Det hufvudsakligaste af de i detta afseende gjorda ob- servationerna meddelas härmedelst. Iakttagelser gjordes vidare öfver den betydelse, dessa djur ega såsom fiskföda. Väl voro icke alla insekter; men insekterna och framför allt sådana, som ej hade nått sin fulla utveckling, voro dock till antalet så öfvervägande, att denna uppsats lämp- ligast torde hafva sin plats i Entomologisk Tidskrift, oaktadt äf- ven en del andra djur än insekter i densamma beröras. Djur, som lefde inuti och synbarligen utaf bark, voro af få Piur, som kun arter och icke häller synnerligen talrika till individantalet. De NRA träffades uteslutande i den inre (saf-)barken, aldrig i den yttre (korkartade), liksom ej häller i veden, hvarken i stockarne eller i lösa stickor. I Luleelfven sågs i det stora hela på flera ställen innerbark, som saknade, än som hyste i och af densamma lef- vande djur; i t. ex. Ångermanelfven tvärtom. I den förra flottas också timret obarkadt, i den senare barkadt, och då blifva de vid barkningen på stockarne qvarlemnade, från korkbarken blot- Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 3 (1885). JTI je ES 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. tade remsorna af innerbark mera direkt utsatta för vattnets in- verkan. De svälla fortare ut och blifva mera tillgängliga och begärliga för t. ex. insektslarver; detta vare sig de komma att sitta qvar på stockarne eller lossna från dem. Allra talrikast bland dessa inuti, och med stor sannolikhet utaf mer eller mindre utsväld innerbark lefvande djur voro stora, ej så sällan en 14 m.m. långa, blekt gråhvita larver, tillhörande myggslägtet Chironomys. De träffades sålunda i slutet af juli och början af augusti i på botten liggande bark vid Karlsviks timmerbom samt i sådan, som afflåddes från stockarne vid Sä- vastbommen i Lule elf. På sistnämda ställe sutto också en del Chironomyspuppor i på tallstockarne qvarvarande, till liksom ett gele sväld innerbark. Anförda Chironomyslarver förekommo vi- dare i på grundt vatten liggande bark i Bodträsket nära samma elf. I Ångermanelfven hittades vanligen ett par, ja ända till 7, 8 eller flera larver i hvar tredje eller hvar fjärde större inner- barksremsa. Dessa större Chironomyslarver tycktes föredraga tall-, men träffades dock äfven i granbark. Af herr WÅAHLÉN togos. de bland barken på stockarne i Byske elf, och antagligen lefva de under samma förhållanden i Norrlands alla elfvar. Röda Chironomyslarver, af mindre storlek, voro sällsyntare men funnos dock, äfven de, inuti sväld innerbark af tall på flera ställen i Ångermanelfven. ! | Larver af slägtet Simulia träffades också under sådana för- hållanden, att de med någon större sannolikhet kunde antagas lefva af den bark, hvari de uppehöllo sig. Dessa Simulialarver voro rätt talrika ifrån 2'(> till 4 meters djup vid Hedens pata i Lule elf upptagen, sväld innerbark af tall. Herr WÅHLÉN »plockade» Simulialarver »på stockarne» i Byske elf. På en i Ångermanelfven liggande barkad stock sutto stora massor af pupp- skal och pupphylsor, tillhörande detta dipterslägte, hvars larver, om dock ej allmänt, antagligen förekomma i bark af nämda slag 1 många andra norrländska elfvar.”? ! Tämligen stora Chironomyslarver förekommo inuti storväxt Spozngilla, hemförd af herr WÅHLÉN från Tefsjön i Helsingland samt af jägmästare NOR- BÄCK från ett sel i nedre Ljungan. ? På en af herr WÅåHLÉN i Skellefte elf vid Medle tagen storväxt Higp- fguris sutto både puppor och larver af en Simulia. De allra flesta af såväl TRYBOM: INS. O. ANDRA LÄGRE DJUR VID FLOTTADT TIMMER. 163 Utom de nu nämda larverna tog herr WAHLÉN på en stock i Byske elf -en annan, 17 m.m. lång dipterlarv, som också möjligen hade lefvat af barken. På åtskilliga ställen i Lule elf, i Bodträsket, i Angermanelfven o. s. v. lefde maskar (af gruppen Oligochete limicole) i mnerbarken af gran och tall, hvaraf de an- tagligen också hemtade näring. En del andra insektlarver funnos visserligen också undan- tagsvis inkrupna i innerbark, men både derför att de endast mera sällan och i enstaka individer så förekommo, och på grund af hvad man i öfrigt känner om deras lefnadssätt, samt på grund af deras mundelars beskaffenhet, kunde de ej anses lefva af den bark, hvari de sutto. Så iakttogos en och annan ephemerid- samt en perlidlarv mellan veden och den på tallstockarne qvar- sittande barken vid Sävastbommen, delvis inkrupna 1 den svälda innerbarken. Larver af sistnämda grupp uppehöllo sig inuti in- nerbark af gran vid Forse (Faxe elf) och vid Sollefteå. Phry- ganidlarver utan hus, de flesta tillhörande slägtet Hydropsyche, fann jag på några ställen inuti på botten liggande innerbark; så inuti tallbark på grundt vatten i Bodträsket och i Ångermanelf- ven samt. i granbark på 3 å 5 meters djup i Faxe elf, der den dock mest lefde bland sandblandad lera intill mindre stenar. FEj sällan förekommo dessa Hydropsychelarver utanpå barken i tun- väggiga, af bark och andra växtpartiklar gjorda gångar. Herr WåHLÉN tog Hydropsyche-, perlid- och ephemeridlarver »på timmerstockar» och »under barken på timmer» i Byske och Skellefte elfvar, men af ofvan angifna skäl tager jag för visst, att lika litet dessa som »från af stockar i Ljusnan tagen bark utplockade» phryganidlarver, Åsellus aquaticus och hydrach- nider lefde af barken. Mellan och intill på botten, nästan utan undantag bland, under eller på slam liggande inner- eller ytterbark, stickor, pin- nar och dylikt affall fans det mestadels ett rätt rikt djurlif; i all- mänhet rikare på grundare! vatten, och der barken öfvervägande dessa som af de på timret sittande pupporna, äfvensom af de puppskal, hvilka, såsom här längre fram nämnes, på åtskilliga ställen funnos flytande i vattnet hade, hvad B. F. FRIES i sina Observationes Entomologice (pars I, sid. 10) kallar »sete» eller »tabuli setiformes thoracis», sex-, icke fyrgreniga, såsom de enligt honom skola hafva hos puppan af Simulia reptans. YI Görgeån t. ex. — inflytande i Lule elf — kunde dock inga djur Djurlifvet blan på botten lig. gande, mer ell mindre slambla dadt virkesaffa 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. utgjordes af innerbark. Der virkesaffall och slam lågo blandade, syntes det visserligen på ett och annat ställe på helt grundt vat- ten, som om nejonögonyngel (Petromyzon fluviatilis), från 12 m.m. långa och större skulle förekommit i betydligare mängd än bland sandslam utan dylikt affall, men af de evertebrerade djur, hvilka här komma att anföras såsom lefvande bland bark och stickor, var det icke ett enda, som förekom der i större mängd, än de i allmänhet bruka anträffas 1 från flottning och virkesaffall fria strömmar eller sjöar, blott bottens beskaffenhet o. s. v. är lämp- lig. De anträffades också på här 1 fråga varande ställen mest i slammet, fast ofta just intill bark och stickor. Många sutto inkrupna i sprickiga stickor eller i flisig bark. Följande må här såsom de mest anmärkningsvärda uppräknas: Chironomyslarver, hvilka i alla våra sjöar och floder äro så allmänna och spela en vigtig rol såsom fiskföda, funnos äfven i barkaflagringarne mer eller mindre talrika. T. o. m. på djupare ställen, der botten bestod af inner-tallbark med något slam, och hvarest djur voro sällsynta, fann man dock ofta några mindre Chironomyslarver af den vanliga, blodröda färgen. Phryganidlarver, de flesta med krumböjda, bakåt afsmalnande hus af sand eller barkflarn. En del saknade hus liksom de förut nämda Hydropsychelarverna. Ephemeridlarver, en stor del tillhörande slägtet Baéris, ingen: FEphemera wvulgata. Dessa larver voro t. o. m. långt fåtaligare än phryganidlarverna. Perlidlarver — endast på några få platser och i mindre antal. En för mig obekant mygglarv träffades sällsynt intill barken. Herr WÅHLÉN tog larven af Stialis lutaria på ett ställe 1 Väx- sjön (Ljusnan), »der det fans mycket bark på botten», och själf iakttog jag t. ex. i Bodträsket små /ibellulidlarver, fast få, på dy- lika platser. Mera rörliga, som de sistnämda larverna äro, kunde de emellertid också blott tillfälligtvis hafva uppehållit sig der. alls med blotta ögat upptäckas i öfverslammade lager af bark och stickor på helt grundt vatten. I Bodträsket, der djurlifvet eljest var jämförelsevis så rikt bland bark och 7 slam på grundare vatten, stod icke heller några djur att finna bland den slam- blandade bark (mest ytter- men dock äfven innerbark), som med bottenskra- pan togs upp från 14 meters djup. TRYBOM': INS. O. ANDRA LÄGRE DJUR VID FLOTTADT TIMMER. 165 Asellus aquatficus förekom på många ställen inkrupen i spric- kiga stickor eller innerbarkstycken. Gammarus pulex (merendels mindre och outvuxna exemplar) var t. ex. i Ångermanelfven icke sällsynt bland virkesaffall. G. cancelloides träffades deremot blott undantagsvis, såsom t. ex. vid Sävastbomrmen. Entomostraceer förekommo endast helt sparsamt. I Bodträ- sket träffades t. ex. en ostfracod och en /Zynceid bland slammet vid insidan af inner-tallbark. Ur barklagren från Ångermanelf- ven kunde oaktadt många försök endast några få individer af en Cyclopsart uppletas. Hydrachnider träffades h. o. d. i fåtaliga exemplar vid sjun- ken bark i Ångermanelfven. Limnea ovala (små, outvuxna exemplar) sågs i tämligen stort antal fastsittande på ytterbark af tall, liggande i grundare vatten vid Ed i Ångermanelfven och förekom h. o. d. bland bark i Lule elf och dess biåar på ända till 12 å 13 meters djup. Cy- clas cornea och åtminstone en Pisidiumart funnos också, fast sparsamt. Maskar af gruppen ÖOligochete limicole 1iakttogos nästan i lika stort antal och med samma utbredning som Chironomyslar- verna. . Några få tillhörde familjen NVaide, de allra flesta Zubi- ficide och andra familjer. En igel af slägtet Clepsine träffades tämligen talrik vid Karlsviks timmerbom samt i Tefsjön (Ljus- nan). På ett ställe i Ångermanelfven lefde en plattmask bland barken, och på ett annat hittades den vanliga jordmasken (Lum- bricus terrestris) 1 ett öfver vattnet nående barklager. Der större mängder af sväld innerbark förekommo, hade ofta rätt mycket slemartadt, trådigt slam fäst sig på vattenväxter och andra, från botten uppskjutande föremål. Bland sådant slam kunde i allmänhet inga djur upptäckas, men i det, som t. ex. togs på Hquisetum i det på barkaflagringar rika Ofvansjöselet i Ljungan, träffades (början af juli) en och annan helt liten Chi- ronomyslarv. Vid mikroskopisk undersökning visade sig detta slam till öfvervägande del bestå af betydligt svälda och mas- sererade delar af innerbark (äfven veddelar) af tall eller gran jämte diatomaceer. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Artropoder uppe i Mellan stockarne i timmerbommarne flöto ej sällan ända SF FÅ EE t. o. m. ett par tum tjocka lager af bark (allra mest ytterbark), bommar 0. s: Vv. stickor, pinnar, barr jämte äldre eller färskare, mindre stycken af gräs och diverse vattenväxter. Häribland funnos sällan några för blotta ögat synbara djur, oaktadt det stundom såg ut, som om de i fråga varande lagren skulle legat orubbade tämligen länge. Undantagsvis kunde t. ex. en Scolopendra eller en Lum- bricus 1 dem uppletas. I vattnet omedelbart under sådana lager samt under och intill stockarne erhöllos också blott sällan djur; man fick i den fina håfven blott såsom undantag några få exemplar af t. ex. entomostraceslägtet Cyclops. I det stora hela kunde ingen skilnad märkas med afseende på det lägre djurlifvet uppe i vattnet vid timmerbommar och timmerflottor samt der timmer ej förekom, för såvida dessa plat- ser i öfrigt voro af likartad beskaffenhet. Såsom bekant, och såsom jag äfven vid dessa undersökningar iakttog, är det näm- ligen i allmänhet helt fattigt såväl på entomostraceer som på vat- teninsekter och andra lägre djur uppe i vattnet 1 våra, vare sig större eller mindre, strömmar. Om der icke finnes: en något så när rik växtlighet, gäller detta oftast också för sel, bugter och i allmänhet ställen med lugnare vatten. I Lule elf t. ex. var det vanligast, att man med ythåfven icke erhöll en enda entomostrace eller ett enda djur. Ett undantag må exempelvis anföras, visande dock, äfven detta, blott ett fattigare entomostracelif. Öfver ett djup af omkring 16 meter strax nedanför Stor- backen, der strömningen knappast var märkbar på ytan, syntes de öfre vattenlagren fläckvis något grumliga. Der uppfångades små flarn jämte mer eller mindre upplösta rester af barrträds- bark och ved, lemningar af blad och" andra delar af faneroga- mer och af mossor samt trådalger; vidare skal, skaldelar och an- dra rester af Chironomyspuppor, Simulialarver, ephemerid-, per- lid- och phryganidlarver. Längst upp mot ytan erhöllos några individer af entomostraceslägtena Cyclops, Bosmina och Pleu- 7oxus. På densamma flöto några små dipterer samt icke så litet sand. I grundare och lugnt vatten bland gräs och andra vatten- växter kan man dock äfven uppe i vattnet, i en på evertebrerade "TRYBOM: INS. O. ANDRA LÄGRE DJUR VID FLOTTADT TIMMER. 167 djur jämförelsevis så fattig elf som Lule elf h. o. d. träffa ett riktigt hvimmel af entomostraceer och insektlarver. Intill stockarna i timmerbommar och timmerflottor, som lågo Mot timmerflot- eller: sakta drefvo fram ute på sjöarne och selen, förekommo, "== och fmmer bommarne hop- synnerligast i slutet juni och i förra hälften af juli, ofta mot drifna insekter, AA arv< och ä stockarne hopdrifna mycket stora massor af pupp- eller larvskal ""Y Och Pupp till sländor och myggor jämte på vattnet nedfallna, utvecklade skal. insekter, mest af'de nämda grupperna. Allra talrikast häribland voro skalen af de utvuxna larverna till Ephemera vulgata. Själf såg jag dem jämte döda, utvecklade individer i största mängd i den af Ljungan genomflutna Holmsjön 1i slutet af juni. Man kal- lade denna dagslända här för »vingmår». En qväll syntes hon i enorma svärmar dansa öfver vattnet i den nedre, grundare delen af sjön och nederst i densamma, nere vid forsnacken, var då en i parning stadd Phryganea knappast mindre talrik. Hon betäckte nästan i ett oafbrutet lager träd, buskar, stenar och andra före- mål invid vattnet. Vid nämda tid torde såväl Ephemera vulgata som andra, mindre ephemerider såsom utvecklade uppträda i lika enorma massor öfver en stor del af våra nordliga sjöar och ström- mar." Såsom det syntes af nyss lemnade skal af utvuxna larver till E. vulgata funnos de dock i riklig mängd på ett och annat ställe åtminstone in i augusti. Tillhopa med de nämda larvskalen lågo på anförda tid i Holmsjön pupp- och larvskal af Chironomys, | puppskal af phryganider, larvskal af perlider och mindre ephe- merider samt pupp- och larvskal af Culex och Simulia, talrika i den ordning de här anförts. Bland dessa hopdrifna skal lågo förutom Ephemera vulgata af utvecklade, döda insekter företrä- .desvis mindre dipterer. Men — såsom helt naturligt — är det ingalunda blott mot stockflottorna, som dessa larv- och puppskal eller dessa insekter drifva tillsammans; de stanna ock mot stränderna, mot större stenar o. s. v., hvarhälst det så lämpar sig. Exempelvis kan an- föras, hurusom vid ofvan anförda tid mot lovartsidan af en holme i den nämda Holmsjön också stannat fullt lika stora massor af larvskal till Ephemera vulgata, af döda utvecklade individer af denna art jämte larv- och puppskal till myggslägtena Chironomys ! Jämför förf:s uppsats »Iakttagelser om fisket i Ume lappmarker» i Nor- disk Aarsskrift for Fiskeri, sid. 293 (Kjöbenhavn 1884). 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. f och Culex som mot timmerflottorna eller i timmerbommar. Der hade vidare och likaledes i största antal dnrfvits ihop hannar af FPormica herculanea" (honor och hanar af F. rufa voro min- dre talrika), den ofvan såsom synnerligen talrika anförda Phry- ganea samt en Lophyrus (Tentredinid) samt åtskilliga mindre myg- gor och flugor. Mindre talrika bland dessa på sjön nedfallna och mot holmen hopdrifna insekter voro en Elater, en Ctenophora och en Mystacides-art jämte Necydalis minor och en liten staphy- /inid. Bland vattenväxterna, der de lågo, lefde talrika Chirono- mys-larver och puppor, Culex-puppor, phryganidlarver med hus, bestående hufvudsakligast af grässtrå, Sigara minutissima och i mindre antal små ephemeridlarver. " Ett exempel på dessa »flygmyrors» förekomst öfver våra nordliga sjöar lemnas också i nyss citerade uppsats, sid. 301. Af insekter, som i mer än vanligt stora massor uppträdde vid och öfver elfvarna samt nedfallna på deras yta, iakttog Intendenten LUNDBERG sistlidne sommar under förra delen af juli en i parning stadd Simulia-art (stående när- mast de af B. F. FRIES beskrifna arterna hirtifes och pallipes) samt ett par arter mätarefjärilar, alla vid nedre delen af Indalselfven. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM GRÄSFLYET OCT DESSIPARASIIER AF C. H. NERÉN. I början af sistlidne juli månad erhöll jag från Chefen för Kgl. Vesterbottens Fältjägarekår, Öfverstelöjtnanten VON BoIs- MAN, en låda, innehållande larver och puppor af Chareas Gra- minis IL., samlade i trakten af Umeå. Vid midsommartiden hade jag af en händelse läst en tidningsuppgift, att »gräsmasken» på försommaren inom nedre Luleå socken af Luleå Fögderi angripit den späda vårsäden, hvilken uppgift syntes mig ganska märk- värdig och föranledde mig att från min ofvannämde värderade - och för naturforskning lifligt intresserade vän "begära upplysning om huru med denna sak förhöll sig. I det svar (af den 30 juni), jag från honom emottog, meddelade han mig, att >masken» äfven detta år varit talrik i dessa nejder 1 likhet med hvad som egde rum år 1883; »den ganska rika och väl odlade Umans floddal ända till dess förening med Vindeln är grymt härjad> säger han, men anmärker derjämte, att han iakttagit det flere jordbrukare, hvilka skött sin jord förståndigt, ej hade en enda »larv på sina lindor, under det böndernas sex till tio år gamla gräs- vallar stodo rundt omkring de förras egor lika hvita ramar». Då det är kändt, att masken »endast angriper gamla vallar», är det endast i brist på dylika och »under kampen för tillvaron, som den försöker sig på den späda vårsädesgrödan». Att den äfven i Umeås omnejd angripit vårsädesfälten nämnes i en not till samma bref, der det heter: »ännu har den ej förstört mycken vårsådd, men jag fruktar, att så blir händelsen» samt i en se- 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. nare skrifvelse (af d. ”/,): »min öfvertygelse är, att endast hunger tvingar gräsmasken att angripa vårsäden, och han skadar på den- samma mindre roten och strået, än bladen». Några andra upp- lysningar i sistnämda fråga finnas ej i dessa skrifvelser, hvar- -.emot v. B. i sitt första bref lofvar sända mig puppor såväl som larver i massor, »så snart masken börjat förpuppa sig». Den utlofvade remissen afgick med ångbåt från Umeå efter- middagen d. 8 juli och anlände till mig 1 Skeninge efter 3:ne dygn eller d. 11 juli i godt och väl behållet skick, då 200 st. till ut- seendet friska och lifliga puppor genast af mig inlades på bom- ull i en större, med tyll öfverbunden, glasburk. Af de medsända larverna, som funnos i en särskild afdelning af lådan, befunnos endast 7 friska och lifliga; fem hade förpuppats under vägen beh flere funnos döda eller döende; de lågo i en lämpligt apterad konservburk på en grästorfva, som i midten bar några späda kornstånd, hvilka voro friska och ej syntes hafva varit utsatta för några angrepp af larverna, som dock lemnat talrika grönhvita bollar af exkrementer efter sig på lådans botten. Följande mor- gon d. '”/.,, flyttades de 7 friska larverna i en vanlig kläcknings- bur på en frisk grästorfva, bevuxen med späda exemplar af Poa annua och pratensis m. fl. gräsarter. Ett par larver började ge- nast angripa gräset och ett par dagar tycktes alla flitigt äta gräs, men redan den '"/, iakttog jag, att 2:ne larver sutto overksamma kring burens lufthål; samtidigt undersöktes deras friska exkre- menter, hvilka bestodo af ännu gröna bitar af gräsens blad i små, snedt afskurna och 1 kanten ojämna stycken af 1 till 2 m.m. längd, hoprullade i något kantiga bollar af ett dugtigt knapp- nålshufvuds storlek och sammanhållna af ett segt slem. ' Efter 4 å 3 dagars förlopp hade alla upphört att äta och lågo orör- liga, tydligen sjuka, dels i gräset och dels på bottnen af buren, och inom kort voro de allesammans döda. Huruvida ombytet af föda eller den långa resan (dels till sjös och dels till lands) för- anledt larvernas aftynande och död, känner jag ej, men antager, att de äro ganska ömtåliga i fångenskap samt för beröring, hvilket jag äfven tror mig hafva sett uppgifvet af någon för- fattare. Af pupporna hade en del klämda eller illa medfarna exem- plar blifvit förstörda, men de ofvan nämda 200 st. till utseen- NEREN: GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 171 det friska och lifliga pupporna observerades nu dagligen på be- stämda tider: Redan efter fyra dagars förlopp framkommo de första fjärillarne. Min afsigt var hufvudsakligen att studera de parasitsteklar, hvaraf pupporna eller larverna möjligen voro an- stuckna, hvartill jag hade ett mera speciellt skäl, som jag här vill i korthet nämna. I slutet af juni månad sistl. år hade jag från samme man bland annat bekommit en hop larver af gräs- flyet på sprit samt omkring 20 st. lefvande puppor, samlade i trakten af Gumboda hed, omkring 7 mil från Umeå. Ur dessa senare kläcktes under första veckan af juli månad en del fjärilar till antalet 10 å 12 st. af bägge könen; de qvarliggande pup- porna, som efter hand blifvit stälda å sido, undersöktes ej förr än i början af september, då 2:ne parasitsteklar utkläckts, men öfriga puppor voro döda och delvis angripna af mögel. Vid ett besök hos Prof. O. SANDAHL å Ö. Stäket den 14 sept. erhöll jag ett par dylika stekel-hanar, kläckta hos honom äfvenledes ur Chareas-puppor från Norrland, och fick derjämte veta, att stekeln var beskrifven af Lektor HOLMGREN under namn af Ichneumon zZngqvilinus 1 hans Ichneumonologia Suecica pag. 35 N:o 18. De exemplar, som hos mig utkläckts, befunnos äfven vara af manligt kön, men Lektor HOLMGREN har nyligen benäget meddelat mig, att det lyckats honom, äfven under fjolåret, att få honor ut- kläckta -af samma art, hvarvid det visat sig, att honan är JIch- neumon impressor ZETT. (= nigricornis WESM.), beskrifven i samma arbete, pag. 30 N:o 14, dit den under N:o 18 Dbeskrifna arten således äfven hörer, hvadan namnet znqvilinus HOLMGREN bör utgå; en sammanslagning, som synes väl berättigad särskildt ge- nom de för bägge könen gemensamma djupt utmejslade gastro- cellerna (= >»gastroceli profunde exsculpti> 1. c. pag. 35), hvilka äro så karakteristiska äfven för honan, att ZETTERSTEDT just med stöd deraf namngifvit arten. Som jag hyste hopp att i år ur en större mängd puppor dels erhålla flere nya stekelarter och dels den nu omtalade sällsynta arten i bägge könen, fördes en journal öfver kläckningarne i sin helhet; observationen gjordes 2:ne gån- ger om dagen på bestämda tider. Då nämda journal möjligen kan erbjuda Tidskriftens läsare något af intresse, går jag att meddela densamma jämte nödiga anmärkningar: 1.92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. I Af Char&as Graminis kläcktes: Till kl. 8 f. m. || Till kl. 8 e. m. Summa | | RR ROR SE | | | | DEN Ts RjuE SE SSSE 21 — So 2 — | är sk cr JR Olin NG TAPE I 2 | ar FAT NN EN res (rr RR | 3 I I I 4 | » 18 G 6 2 3 I 9 3 > 19 >» : 3 6 2 13 5 SEO Tyr pe RR ONT 10 2 I I Id 3 Sr 12 8 I SÄNDS 13 bios ba pk OMM UR 5 FANL=S 2 5 7 IEEKSES 20 I | — 3 fn FIPI TV: RNE DESS SES SI RER I 4 I — 2 4 > 25 a Zl ll 2 AN | 26 3 7 — | — 3 TEK DR CD JAP AE jer o slej or SS ee SS Sje Solste SSA 2 = = = 2 = Summa | 52 49 15 13 67 62 Samt af olika slags parasitsteklar: | I Summa RE Anmärkningar | 3 | L | ID. 25 juli 1| —| Pimpla arctica ZETT., en stor o. vacker ', kl. till kl. 8f.m.' » 26 » 1 —| .D:o d:o, en mindre &, kläckt till kl. 8 £. m. | > 2 2 D:o «» I 24 D:o d:o, en vacker SC kläckt tOl RUSTA: jar 20 78 IE TD: Lä:0fenimindre! P; framtogs klnto stem | Isikgole 1/—|- D:o - d:o, en vacker I, kläckt till kl. 8 f. m. - 32 aln) Dos dörren Ad:0g FVRdia d:0o ör I aug. le Til Don, (d:o, ren vacker, 0. d:o d:o yr fre fEn 2 af Pimpla arctica ZETY. | kläcktar OUlSklERS "I lEn Q af Ichneumon gradarius WesmJ — f. m. Seg Å fEn 9 af Pimpla arctica ZETT. | kläckta före kl. 8 | l2 I of Ichneumon molitorius LIN, f of. m. Summa | 8) 6 NEREN : GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 143 Under kläckningstiden hade de tomma puppskalen äfvensom synbart döda puppor efter hand utgallrats; vid en sådan gallring af ännu ej kläckta puppor, som gjordes d. 29 juli kl. 8 f. m., hvarvid 47 puppor funnos i behåll, råkade spetsen af en puppa att brytas, hvarvid en stekels abdomen, försedd med två omkr. 5 m.m. långa valvler kring ett äggläggningsrör af samma längd framstucko; valvlerna voro färglösa och i kanterna långhåriga, men antogo småningom i beröring med luften en mörkare färg. Då den lefvande stekeln ej på nära en timma förmått arbeta sig fram ur skalet, förlöstes hon af mig medelst en pincett. Fostret hade å venstra framvingen en ogenomskinlig fläck och var vid -framkomsten föga lifligt, men efter ett par timmar kröp? stekeln ledigt uppför det öfver densamma hvälfda glasets sidor och började småningom bruka vingarne, som nu syntes felfria, hvarjämte valvlerna mörknat och småningom antagit abdomens svarta färg. Nu först kunde jag närmare bestämma djuret, som tydligen igenkändes som en Prinpla, tillhörande samma art, som de förut framkomna 5 hanarne nämligen: P. arcfica ZETT. Före denna mera grundliga undersökning hade vid olika tillfällen 27 st. puppor utgallrats. Då ingen imago af gräsflyet på mer än en vecka visat sig, undersöktes den 5 aug. de återstående 30 pupporna, af hvilka 10 stycken befunnos innehålla mumifierade rester af Chare&eas Graminis, hvarvid dock i de flesta fall den outvecklade zmago's kön kunde på antennerna urskiljas; sålunda igenkändes 5 hanar och 5 honor. En del puppor innehöllo en mörk stinkande vätska, andra åter en seg eller torr och pulver- formig återstod. En fotlös och liflig större Ichneumonidlarv, om- gifven af sin genomskinliga hylsa, anträffades äfven, men omkom, oaktadt densamma, med vederbörlig försigtighet behandlad, be- täcktes af ett större tomt puppskal såsom lock. Jag har glömt nämna, att de fem larver, som under resan mellan Umeå och Skeninge förpuppats, genast vid framkomsten lades skilda från de öfrige och att af dessa den första & fram- kom d. "/, och första 9 den ”'/;, hvilket ådagalägger, att kläck- ningen kan försiggå på mindre än 14 dagar. DAHLBOM uppgifver 1 sitt arbete om »Skandinaviska Insekters Allmänna Skada och Nytta», pag. 188, denna tid till 3 å 4 veckor. De flesta öfriga imagines af gräsflyet hafva enligt journalen jämväl framkommit 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. den 19, 20 och 21 juli, hvilka dagar sålunda kunna räknas så- som början af fjärilens svärmningstid. Under fjolåret inföll svärmningen 14 dagar tidigare (eller enligt mina iakttagelser af då inträffade kläckningar af puppor från samma trakter mellan den 5 och 7 juli) — en omständighet, som antagligen föran- ledts af den rådande kyliga väderleken under försommaren 1884. Enligt Lektor HOLMGRENS observationer i trakten af Piteå och Skellefteå 1883 försiggår den egentliga svärmningen på morg- narne mellan. kl..3—8 fo ym.u(se Ent. TidSkt.5:te!årg> Pag-rrss)s Ofvanstående journal visar äfven, att de flesta imagines fram- kommit under nätterna (eller från kl. 8 e. m. till kl. 8 f. m.). Då 101 af 129 eller- mer än 78 3 af samtliga hös mig 1 år kläckta gräsflyn framkommit under denna tid af dygnet, synes påtagligt, att så vanligen eger rum i naturen. För parasitstek- larne synes samma förhållande äfven vara en regel, från hvilken knapt något undantag iakttagits i 14 nu observerade fall; det anmärktes blott, att 2:ne hanar af Pimpla arctica, som fördröjt sig öfver den vanliga besigtningstiden, funnos framkomna, lifligt spelande med sina antenner, kl. 10 f. m. d. ”/,. Ett faktum, som länge varit kändt men kanske ej nog upp- märksammadt, är, att inom hela insektverlden hanarne i allmän- het framkomma före honorna. Vid nu ifrågavarande kläckning framkommo hanarne företrädesvis under första hälften af kläck- ningstiden och honorna under den senare. Sålunda framkommo: under de 7 första dygnen af kläckningstiden: 50 £&, 30 Pl af Charaeas Gra- > de 6 sista d:o af d:o Bj SAS Oj minis. » od första — d: af d: ME CET 2 RE PAK S ) on | af Pimpla arctica. » de 5 sista deon Lal d:o ITeD vh Oj Äfven hos dagfjärilarne har jag under en följd af år (från och med 1878) gjort en dylik iakttagelse rörande Zephyrus Betule L. Denna vackra fjäril besöker årligen några å en rabatt i min träd- gård blommande buskar af Solidago Canadensis, vanligen i början af augusti; hanarne komma här alltid först och vanligen en vecka före honorna på sina besök; detta med hänsyn till tiden för de olika könens framkomst. Hvad angår proportionen i an- tal mellan de bägge könen, så skola enligt ZINKENS (genannt SOMMER S) observationer, hanarne förhålla sig till honorna som 3: 1 (DAHLBOM Ål. c. p. 187) hos gräsflyet, under det att de här NEREN: GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 175. förhållit sig ungefär som 10:9, hvaraf slutsatsen väl närmast skulle vara den, att detta förhållande är underkastadt stora va- riationer; dock torde hanarnes större antal än honornas inom. hela insektverlden böra få anses såsom regel. Slutligen har jag att å egna vägnar anmärka en missräk- ning, som gäller de här 1 fråga varande parasitsteklarne. Di de af mig i år iakttagna kläckningar ur puppor af Gräsflyet om- fattade ett 10 gånger större material än i fjol och då pupporna kommit mig till handa från ungefär samma område, hade jag nä- stan gjort mig säker om att erhålla exemplar af Ichneumon im- pressor ZETT., hvaraf i fjol, åtminstone hanarne, förekommo i re- lativt stor mängd bland de såväl af Prof. SANDAHL, Lektor HOLM- GREN som mig iakttagna kläckningar. Det vore utan tvifvel att anse såsom en särdeles märkvärdighet, om denna stekel, hvaraf endast ett mindre antal honor i fjol lära hafva blifvit tillvara- tagna, ej i år skulle hafva visat sig inom det vidsträckta, härjade området. Skeninge den ""/,, 1884. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. (Forts. från sid. 160). "SCHÖYEN, W. M., Om forekomsten af insekter i Menneskets Legeme. — Na- turen. Christiania, 1884, sid. 74—77, 85—87. j Micropteryx-larvernes optreden i vore Birkeskove. — Ent. Tidskr. ÄTS 5 T88AN Side rg7- AT USSE=S0. , Tilvext til Norges Lepidopterfauna fra de senere Aar. — Ent. Tid- skr. Årg. 5, 1884, sid. 55—60, 91—92. , Nogle Exempler paa Insekters Masseoptreden i det sidste Par Aar. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 83—87, 94- SPÅNGBERG, J., Nekrolog öfver PETER VON MÖLLER. — Ent. Tidskr. Årg. 50 1884, sid. 67—68, 92. , Nekrolog öfver OSCAR ELIS LEONARD DAHM. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 73—79, 94. 3 , Orchestes populi L. i Gefletrakten. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 200, 229. THEDENIUS, K. FR., Leucania Straminea TREITSCHKE, en för Skandinavien ny Noctuid. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 100, 207. "THOMSON, C. G., Försök till gruppering och beskrifning af Crypti. Forts. — Opusc Ent. Fasc, 10. Lund, 1884, N:o XXXII, sid. 939—1028. , Bidrag till Sveriges insektfauna. a. Coleoptera (26 sp.) b. Lepidop- tera. (36 sp.) c. Hymenoptera (3 sp.)- — Opusc Ent. Fasc, 10. Lund, 1884, N:o XXXIV, sid. 1029— 1040. TIDSKRIFT, Entomologisk. På föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stockholm utgifven af JACOB SPÅNGBERG. Årg. 5, Stockholm, 1884, B:0; OK 232 SIA. LACaL MWALLENGREN, H. D. J., Förteckning å de Limnophilide, Apataniide och Sericostomatid&e, som hittills blifvit funna på Skandinaviska halfön. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. I15—138, 210—222. (Forts. se sid. 184.) Qi & x - i läder - la ft AN NEKROLOG ” FHEFaR: fl Gadamer Jägmästaren HERRMANN FRIEDRICH RUDOLF HEINRICH GADA- MER afled den 24 sistlidne april å Råslätt nära Jönköping. Han var född den 2 maj 1818 i Schlesien af en ursprungligen polsk slägt och ingick efter aflagda examina vid Preussiska Gardes- jägarekåren. Omkring 1843 öfvergick han till Sverige på kal- lelse af numera framlidne Excellensen H. G. TROLLE WACHT- MEISTER. Efter ordnandet af hushållningen vid nämde egen- domsherres skogar vid Trolle Ljungby tjänstgjorde han en lång följd af år derstädes såsom jägmästare. Derefter vann han lika anställning vid Tidaholms gods och bosatte sig slutligen å Rå- slätt, der han inrättade skogsskola. Med lust och nit hängifven åt jagten och skogen har han för dessa verkat mycket godt inom de kretsar, der han varit anstäld, men äfven vidsträcktare genom de elever, som utgått från hans skola och vunmit anställning i olika trakter af riket. Med grundliga kunskaper i allt hvad till jagt och skogshushållning hörer förenade han en öppen blick äfven för djurlifvet sådant det rörer sig 1 skog och mark. Med hängifvenhet studerade han ock detta. Härom vittna de talrika intressanta och grundliga artiklar, som tid efter annan utgingo från hans hand och inflöto dels i Svenska Jägareförbundets Tid- skrift, dels uti tyska jagttidskrifter, dels ock i ornithologiska tid- skriften »Naumannia», så länge denna utgafs. Företrädesvis till- drogo sig foglarne och insekterna hans uppmärksambet och af dessa sammanbringade han en ganska betydande samling. Isyn- Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 3 (1885). 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. nerhet hängaf han sig likväl med förkärlek åt studiet af Coleop- tera, deraf hans samling är ansenlig, omfattande både in- och utländska former. Skada blott, att han aldrig kunde förmås att i tryck framlägga sina talrika rön, särdeles hvad dessa djurs bio- logi beträffar. Deremot meddelade han med största beredvillighet sina iakttagelser på enskild väg åt andra. — Den som skrifver detta och som ända från hans första tid i Sverige stått i ständig beröring med honom och de första åren äfven 1 nästan dagligt personligt umgänge, kan icke förgäta de angenäma och lärorika stunder, han tillbringat med honom under naturhistoriska excur- sioner så inom som utom Sverige. Sedan med tiden ett större afstånd skilde oss åt, har han likväl meddelat sin gamle vän mången värdefull upplysning både i entomologi och ornithologi. -— Öppen och vänfast samt af naturen glad och bland vänner äfven skämtsam var han derjämte blygsam och tillbakadragen. De senaste åren led han af en svårare sjukdom, som också nu bäddade honom ned i grafven. Utom af efterlefvande hustru och barn saknas den älskelige mannen af talrika vänner så inom som utom Sverige. Frid öfver hans stoft! H. D. J. Wallengren. NI AA ÅA ara dä an NÅGRA ORD OM KORNFLUGANS HÄRJNINGAR PÅ GOTLAND ÅREN 1883 ocCH 1884 AF MAGNUS LARSSON. Beträffande år 1883 torde numera vara bekant, att »korn- flugan» då uppträdde i så stor mängd på Gotland, att dess lar- ver kunde beräknas till mellan 3 och 4 millioner på hvarje tunn- land. Verkan häraf var ock den, att det blef nyss nämda år nästan missväxt på kornet och en allmän bestörtning var rådande öfver hela ön. Man kan säga, att nästan hvarje kornstrå var an- gripet, ty det lilla utbyte vi fingo, var af de skadade hufvud- plantornas sidoskott. Ingen kan minnas en sådan härjning härstädes förut. Väl talas om, att för längre tid sedan »mask» hade angripit kornet, men dock då i mindre omfång. En särdeles olycklig omständighet är det med denna insekt dels att dess larv angriper strået, hvarigenom hela växten i hög grad lider, om den icke rent af dör bort och dels det förhållan- det, att den äggläggande honan lägger blott ett ägg i hvarje planta, hvarigenom en enda hona kan förstöra en stor mängd kornplantor. ; Sålunda hade vi hösten 1883 på hvarje tunnland af korn- fälten puppor till kornflugan i milliontal, hvilka utbildades till fullt utbildade flugor på omkring två veckor. Det synes således, som om r”alla de larver, som färdigbildas på sommaren, utkläckas till flugor, och att blott ägget af dem öfvervintrar. Vid tiden före och vid äggläggningen på våren är lätt att med en vanlig håf fånga huru många kornflugor som helst. Det förefaller derför besynnerligt, att man icke på hösten, när dessa 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. millioner larver blifva utvecklade till flugor, kan finna spår af desamma. I år har jag gjort många försök i denna riktning, men alltid med samma fruktlösa resultat. År 1883 inlades den 25 juli några af larver angripna ax under glaskupa och efter 2 å 3 veckor framkommo fullt utbil- dade flugor. I år, 1884, inlades under glaskupa några angripna ax den 13 augusti och redan den 19 i samma månad voro tre flugor synliga och efter hand framkommo flera. Häraf synes tydligen framgå, att en ny äggläggning försig- går under senare delen af augusti eller början af september, men hvarest dessa läggas torde vara en fråga, som ännu icke är fullt utredd. Den 14 juni d. å. observerades några flugor, som hade stor likhet med 1883 års kornfluga. Jag antog ock, att det var densamma, och som den seder- mera dag för dag ökades till antal, kunde en hel hop sådana med håf infångas. De anträffades blott på kornåkrarne och icke annorstädes. Deras antal ökades mer och mer till den 21 jum, då ett starkt regn föll. Efter denna dag minskades antalet oupp- hörligt till den 26, hvarefter inga kornflugor voro att erhålla. Den 16 juni gjorde jag genom Hushållningssällskapets För- valtningsutskott anmälan om förhållandet hos Landtbruksakade- mien, till följd hvaraf dess entomolog lektor HOLMGREN anlände hit den 4 juli för att undersöka saken. Af Kornflugan fanns nu intet spår och blott de infångade kunde förevisas och befunnos dessa till aldra största delen zcke vara den egentliga kornflugan utan en annan närstående art. Fråga kunde väl uppstå, hvad den egentligen hade på just kornåkrarne att göra, om icke för att der fortplanta sitt slägte. Emellertid nöjde vi oss med den förklaringen, att »korn- flugan» var 1 det närmaste försvunnen och anade icke, att vi i hennes anförvandt också hade en fiende, som icke just var att leka med. ; Den 14 juli blefvo ock dess verkningar skönjbara, ithy att korn- åkrarne visade sig sjukliga och en mängd larver anträffades, som angrepo växten på samma sätt som kornflugans larv gjorde 1883. Den 13 augusti började jag närmare analysera några korn- åkrar. LARSSON: KORNFLUGANS HÄRJNINGAR PÅ GOTLAND. 181 För detta ändamål uppryckte jag alla kornstrån på un- gefär en qvadratfots yta och erhöll då följande resultat: IT, 2. 3: 4. 10, Vid Burge i Lummelunda s:n... a. CN IRS eKIENaTteD OS Jäs sees Nlantebor PIestgård| oroooocsssosooo- Skäggs: 1 iVestkinde, s:n,,-..- Mickelgård 1 Vestkinde s:n.ouoov MIHOr I Bro sn Vestkinds i Vestkinde s:n Visby stadsjord Wiickelgardski?vVestkiurde 7 skadade. i 60 friska, | 4 skadade. - | 54 friska, "| 3 skadade. i | 90 friska, Ni | 8 skadade. | 100 friska, 7 | 16 skadade. | 34 friska, fem Stenkyrkaksa- sevlir vac IKLErka! 19 skadade, (meddeladt). | 15 absolut döda. | 41 friska, b. | 20 skadade, 12 absolut döda. Häraf synes att skadan är rätt betydlig. Härjningen synes dock icke i år vara utsträckt öfver hela Gotland såsom i fjor. Detta synes framgå deraf, att de underrättelser, jag erhållit från sydligare delen af ön, varit goda. Det klagas dock nu på skörde- resultatet och troligen har härjning äfven der egt rum, fastän det förbigått uppmärksamheten. Vid undersökning af skadedjuren kunde man lätt upptäcka, att de voro af flera slag. Två olika slags larver angrepo strået. Dessutom hade en annan insekt skadat bladen, och ofta kunde på den dödade plantan intet annat fel upptäckas än att bladen vid snärpet voro genomborrade. Emellertid för att få reda på hvilken art det ena eller an- dra af dessa skadedjur tillhörde, inlade jag, såsom ofvan är sagdt, den 13 augusti bortåt 50 skadade kornstrån i en glaskupa och redan den 19 i samma månad började flugor framkomma. Vid närmare undersökning, som verkstäldes af lektor JACoB SPÅNGBERG i Gefle, visade det sig då, att kornstånden angrepos både af Chlorops teniopus och Oscinis frit. Parasiter hafva i år ganska talrikt uppträdt och angripit nyssnämda flugors larver, hvilka hemsöktes af Coelinius niger N. v. E. af Braconidernas grupp, hvilkas larver i sin ordning åter- LARSSON: KORNFLUGANS HÄRJNINGAR PÅ GOTLAND. 183 igen decimeras af en liten stekel nämligen af en ren Pteromalid, Pleromalus muscarum WALKER. Om insektshärjningen således i år icke på långt när varit så förödande som förlidet år, så är dock den skada jordbruket på Gotland deraf lidit af så allvarsam natur, att saken är värd all möjlig uppmärksamhet, ty förr än man är fullkomligt på det klara med skadeinsektens lefnadssätt och natur, kan man natur- ligtvis icke utgrunda något medel att befria sig från densamma. Vi skola dock hoppas, att kornflugan nu denna gång på Gotland, sedan parasiter börjat uppträda, spelat ut sin röle, efter att af den lilla ön hafva tagit en tribut af mer än 2,000,000 kronor och om åter den farliga fienden vill gästa vår bygd, vi då skola vara bättre rustade till strid mot honom. Skäggs den 25 september 1884. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. (Forts. från sid. 176.) I utlandet tryckta uppsatser: AURIVILLIUS, CHR., Lepidoptera im zoologischen TJahresbericht fir 1883 heraus- gegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abtheilung. Arthropoda, sid. 472—540. Leipzig, 1884, 8:0. "THOMSON, C. G., Note sur deux especes du genre Harpalus. — Annales Soc. Ent. Fr. (6) IT. 3, 1884, Bull. p; 120—121, (I. ND: SpÖ: , Note sur le Hydrobius fuscipes (+ I n. sp.). — Annales Soc, Ent. Er: (69) 17038, TSSA; BULLS P: IST: , Note sur le genre WVotiophilus (1 n. sp.). — Annales Soc. Ent: Fr. (6). Di 3, 1884, Bull p., II2—113. , Note sur V Harpalus ovalis REICHE. — Annales Soc. Ent. Fr. (6) T. 4, 1884, Bull. p. 33—34. Bihang. Uppsatser tryckta i Sverige och Norge eller af utländingar om Sverige och Norge. EVERTS, FD., Coleoptera door Dr. H. ten Kate jr. in Noordelijk Lapland aan- getroffen. — Tijdschr. v. Entomologie D. 27 1884, p. 249—250. (13:sp). HANSEN, H. J., Nekrolog over JÖRGEN CHRISTIAN SCHIÖDTE. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 1I0I—110, 207—208. HaAssELT, A. W. M. v., Spinnen door Dr. H. ten Kate jr. in Noordelijk Lap- land verzameld. — Tijdschr. v. Entomologie D. 27, 1884, p. 351— 352 (5 sp. + I n.sp. Aranea, I Opilionid). REUTER, O. M., Entomologiska meddelanden från Societas pro fauna et Flora Fennica sammanträden åren 1882 och 1883. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 163—171, 225. , Finlands och den Skandinaviska Halföns Hemiptera Heteroptera. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 173—185, 225. — — Species Capsidarum, quas legit expeditio danica Galatex. — Ent, Tidskr, Årg. 5, 1884, sid. 195—200, 229. BERGROTH: FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1883—-384. 185 SÖRENSEN, W., Trek af nogle Sydamerikanske Insekters Biologi. — Ent. Tidskr; Arg. 5, 1884, sid. 1—25, 88, t. I f. 1—16. , Om et par Punkter af Phalangidernes Anatomi. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 26--35, 88, t. I f. 17—18. Chr. Aurivillius. FINSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1883—384. I Finland tryckta afhandlingar: PALMÉN, J. A., Uber paarige Ausfilhrungsgänge der Geschlechtsorgane bei In- — secten. Eine morphologische Untersuchung, 108 s. med 5 taflor. Hel- singfors 1884. REUTER, O. M., Entomologiska exkursioner under januari 1882 i södra Fin- land. — Meddel. Soc. pro Faun. et FL. fenn. IX, 1883, .s. 72—7177. — — Några ord om de europeiska arterna af slägtet Anthocoris FALL., FiEB. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 78—381. , Hemiptera Gymnocerata Europae. Hémiptåres Gymnocérates d”Europe, du bassin de la Meéditerranée et de T'Asie russe, Tom. III, Avec 5 planches. — Act. soc. scient. fenn. XIII, 1884, s. 313—568. — — Monomorium Pharaonis LINNE, en ny fiende till vår husro. — Öfv. iHinska Vet. Soc. förh. ANV, 1884, S. 1I— 21- — — Sjibiriska Hemiptera. — Öfv. Finska Vet. Soc. förh. XXVTI, 1884, S. 22—35. , De nyaste upptäckterna inom insekternas utvecklingshistoria. Föredrag. — Öfv. Finska Vet. Soc. förh. XXVI, 1884, s. 223—250. SAHLBERG, JOHN, Hapalus bimaculatus L. och Clytus pantherinus SAV. åter- funna i Finland. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 82—88. — Om larverna af slägtet Lomeckusa. (Med en tafla). — Medd. Soc. Faun. F1. fenn. IX, 1883, 89—93. , En ny finsk art af Capsidslägtet Afractotomus. — Medd. Soc. Faun. F1. fenn. IX, 1883, s. 94—95. : — — "MNeuraphes coronatus, en ny finsk Scydmenid. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 96—-97. — — Megastrius algidus, en ny högnordisk Elaterid. — Medd. Soc. Faun. F1. fenn. IX, 1883, s. 98—99. I utlandet tryckta afhandlingar: REUTER, O. M., The British species of Dicyphus. — Ent. Monthl. Mag. XX, 1883, s. 49—53. — — Trois nouvelles espåces de Capsides de France. — Revue d'Entom. II, 1883, s. 251—254. 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. REUTER, O. M., Description d'une espå&ce nouvelle du genre ZEurydema et quelques mots sur la synonymie de trois autres especes, — Rev. d'Ent. III, 1884, s. 67—069. , Phloeothrips albosignata n. sp. ex. Algeria. — Rev. d'Ent, III, 1884, S. 200—291: — — , Genera nova Hemipterorum, III, IV. — Wien. ent. Zeit. III, 18847 s. I—3 och 218—219. — — Ad cognitionem Aradidarum palaearcticarum. — Wien. ent. Zeit. III, 1884, s. 129—137. v' — — Synonymisches iiber Hemipteren. — Rev. mens. d'Ent. I, 1884, s I3T— 1356 E. Bergroth. ge SUPPEEMENTSPIESSYDVARANGERS FERPIDOPTEREAUNA AF G. SANDBERG. I det jeg forelegger Entom. Tidskrifts Lesere nerverende »Supplement til Sydvarangers Lepidopterfauna», indfrir jeg der- med en Gjeld til mine entomologiske Venner, som lenge har lagt mig paa, men som jeg af tvingende Grunde ikke för har kunnet afgjöre. Dermed er det mig tillige en Tilfredsstillelse efter — rimeligvis for bestandig — at have sagt Sydvaranger mit Farvel at kunne beskikke mit Hus med et Opgjör, der baade beriger Faunaen med en ret anseelig Tilvekst og tillige lover en god Höst for fortsatte Forskninger i hine for Entomologen saa interessante Egne af vort Land. Som det vil erindres, naaede Tallet af de fra Sydvaranger kjende Lepidoptera gjennem SCHÖYENS Fortegnelse i Zromsö Mu- seums Åarshefter for 1881 op til 132 Arter. Hertil kom senere SCHNEIDERS Bidrag, (Se Entom. Tidskr. for 1882, p. 65 flg.) der videre forögede Faunaen med 19 Arter, saa at det samlede An- tal dermed udgjorde 151. Endelig tilkommer gjennem nerve- rende Supplement som den forelöbige Slutsten paa Undersögelses- arbeidet yderligere 33 Arter, mens paa den anden Side 1 ud- gaar af den 2ldre Fortegnelse, nemlig Chareas Graminis, som ved en Feiltagelse var indkommet i samme. Antallet af de hid- indtil i Distriktet forefundne Lepidoptera opgaar saaledes nu til 183 Arter hvorved Sydvaranger kommer til at indtage en Plads ved Siden af det .bekjendte A/l/endistrikt, der hidtil har veret Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 4 (1885). 13 188 ENTOMÖLOGISK. TIDSKRIFT 1885. anseet for den i lepidopterologisk Henseende bedst undersögte Del af det arktiske Norden. I Alfea er nemlig fundet af LENO PAOCERA ova mao få mors fre Se sg NA FN RES NIER ASA EE TG SPHRUHO ES Gas krsfde & 3 SE ARENA TEA SEN VIKS IT > BB OPOVN CESAR a Safe eka e krås AASE SINA INOGEUAE ALS ESNEN LA SK GT pr SNS EES EN > (Feomernce se SRA NER Br ugn PONELDINS EROS Mickolepidoplerar MEaArd.e spe Sum 196 Arter og 1 Sydvaranger af FRROPAOCER Assa agg Sorel ee SE TIO SPALT SPI TESEN Er Re ok As AE 4 » LI OMOY CS, mc Ae, FRI ERESENT SET TRE TR BN Se AE BITA NNE UVOELUG Sea es sa LS Sö Lier r eka fe ASA SZ NE (FEOMELKGe sg SEE SSOSNT AE RA EAT: SRICSN Ser e > UVIGCHOLE PEO pLerar SS ESER ere ENNAN INR R SKINN SUM 183 Arter. Dog kan Undersögelserne formentlig endda ikke i noget af disse tvende Distrikter antages at have veret saa udtömmende, at der jo i Fremtiden vil vere adskilligt at hente frem af forborgne Skatte til fortsat Indtegt for de respektive Faunaer. Hvad ser- ligt Sydvaranger angaar maa man legge Merke til, at Preste- gjeldet er af ganske betydelig Störrelse, strekker sig gjennem en hel Breddegrad og i Fladindhold indbefatter et Areal af ca. 5,000 JK. Flere af de bedste Lokaliteter inden Distriktet maa ogsaa siges endda kuns at vere ganske overfladiskt under- sögte, saasom Trakterne omkring Bugöfjord, Neiden, Galgo-oaive med Omgivelser, ligesaa den russiske Side af Grzendsevandet Tschoalme-javre med de der bosatte finske Kolonisters Skogryd- ninger og Engslaatter samt mod Nordost det maleriske Betfsama- duodders vekstrige Skraaninger og frodige Fjelddale. Med Hensyn til Alten saa er det en bekjendt Sag, at Ve- getationen der er rigere og Sommervarmen mere vedholdende end paa noget Sted i Östfinmarken, saaledes at man i Alten- dalen endog er istand til at drive aarvis Kornavl, hvilket man ei faar gjöre Regning paa i Sydvaranger. Dette i Forbindelse med serdeles afvekslende og forskjelligartede Lokaliteter for Fang- Mäns anna SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 189 sten gjör Forholdene i dette »Finmarkens Italien» scerligt gun- stige for Insektlivets Trivsel og Udvikling, hvorfor det vist ikke kan slaa feil, at her endda vil vere meget at tilföie. Faunaen, iser for Macrolepidopternes Vedkommende, som synes at vere det svagere Punkt i de hidtil foretagne Undersögelser i dette Di- strikt. Mens saaledes Sydvaranger Macrolepidopterfauna presen- terer sig med det anseelige Tal af 103 Arter, kommer Alten i saa Maade ikke höiere op end til 84, eller omkring et Snes Arter mindre. Navnlig er Fattigdommen paa Bombycider (ikkuns 3 Arter) paafaldende, i Forhold til hvad der äf denne Afdeling er bragt for Dagen andetsteds fra inden Norges arktiske Region (ialt 26 Arter) hvorfor her med Tiden kan blive meget at tilföie, og hvad Rhopalocererne angaar saa er der ingen Tvivl om, at Arter som Papilio Machaon, Colias Nastes, Lycena Orbitulus, Va- nessa Antiopa, Van. Cardui, Melitea Parthenie, Argynnis Polaris, Syrichtus Andromede & Centauree senere vil vise sig ogsaa at tilhöre Altens Fauna. Mere udtömmende Resultater frembyder Undersögelserne med Hensyn til Stedets Microlepidoptera der har en ganske betydelig Overvegt over Macrolepidoptererne. At de smaa Arter er vel saa talrige, er forresten det normale Forhold paa ethvert Sted med nogenlunde kontinentalt Klima og Plantevekst, hvilket viser sig af Forholdstallene mellem de to store Hovedafdelinger af Sommerfuglene saavel for det europei- ske Fangstfeldt i det store taget som for de enkelte Dele af samme, hvor disse har veret nogenlunde grundigt undersögte. Dette er da vistnok den almindelige Regel ogsaa for vort Land og gjelder ligefuldt i Nord som i Syd, ude i Fjorddistrikterne som inde i Landet, höiere til fjelds som nede i Lavlandet. En anden Sag er det altid, at de enkelte Underafdelinger saasom Rhopalocererne, Bombyciderne, Sphingiderne etc. efter Beskaf- enheden af de vekstlige og klimatiske Forholde (Luftens Törhed eller Fugtighed, Varme eller Kulde) paa de forskjellige Steder kan vise sig at vare sterkere eller svagere representerede. Naar derfor Microlepidopterne ved de stedfundne Undersögelser hos os nesten allesteds har udgjort Mindretallet af de forefundne Arter, da svarer dette ikke til det virkelige Forhold, men vidner alene om Undersögelsernes Mangelfuldhed paa det antydede Punkt. Der er saaledes hidtil fundet 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. I det östenfjeldske Norge ......... 425 Micros og 546 Macros MSM mWeStenfgeldskersamvuessnet I6R > FIRRGG > Romsdals Amit..stoun Söndre Bergenhus Amt COLE UV ISS » SN 2 > WIN 6 I » >» 185 » JVedencesisAämtössglult avs] > » 318 » hvilke ”Talstörrelser naturligvis for intet af Stederne angir det korrekte Forhold mellem de tvende Hovedafdelinger. I det hele taget har vore Entomologers Opme&erksomhed hidindtil for det meste veret henvendt paa Macrolepidopterne, hvorfor der iser blandt Microlepidopterne endda er overmaade meget nyt at hente frem fra vore vidtstrakte Felter. Som et lidet Vidnesbyrd herom kan anföres, at jeg i Löbet af de to sidste Sommere, uden endda at have drevet Undersögelserne synderlig effektivt, alene paa mit Hjemsted i S. Aurdal har fundet ikke mindre end omkring 20 for Norges Fauna nye Micros. Efter det anförte er det at vente, at Sydvarangers Lepidop- terfauna i Fremtiden vil erholde sin vesentligste Tilvekst fra Microlepidopternes Verden, (Antal hidtil fundne Arter 80) lige- som Altendistriktet nermest fra Macrolepidopterne. Det er i Sydvaranger, navnlig paa Grund af de primitive sociale For- holde, forbundet med langt större Vanskelighed at ferdes om- kring paa de forskjellige Lokaliteter og udholde Torturen af Myggen» og »Knotten> end i det civiliserede Alten, hvor der nesten allesteds er Adgang til en tarvelig Forpleinnig og ial- fald om Natten Lise at erholde under et gjzaestmildt Tag mod de blodtörstige Myriaders Efterstrebelser. Der hörer iserdeleshed herdede Naturer til at kunne opholde sig saalenge som önske- ligt var med disse minutiöse Vesener inde i Vildnisset 1 de endelöse, öde Myrlandskaber, hvor de Myggers og HKnotters egentlige Hovedstad synes at vere, og hvor ogsaa Maengden af Microlepidopterne er at söge. Hvad jeg og mine Forgjengere ikke magtede, vil forhaabentlig fremtidige Krefter udrette. Idet jeg hermed gaar over til Enkelthederne bemeöerkes, at jeg har betegnet de Faunaen tilkommende nye Arter med Tal til Forskjel fra de 2&ldre, fra för af kjendte Species, hvorom No- tiser angaaende nye Findesteder samt andet af Interesse er meddelt. Tvivlsomme Arter er bestemte af SCHÖYEN, hvis store 3eredvillighed til at vde Hjelp i saa Henseende aldrig har svigtet. a SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. I9rT I. Macrolepidoptera. Papilio Machaon Lin. Sommeren 1883 blev et Par fan- get i de indre Distrikter af Prestegjeldet, Hannen ved Tscho- alme-javre den 20ode Juni, Hunnen ved Langfjordeidet den 23de Juli. - Begge var ilde medfarne, men saa ud til at have hört til en blegere- Race. Det er ingen Tvivl underkastet, at Arten klaekkes i Finmar- ken, hvor Larvens Foder, forskjellige Slags Skjermplanter, fore- findes i rigelig Mze&ngde, og hvor den jo ogsaa er iagttaget helt op til Porsanger, et Sted hvor baade Fjeld og Hav stenger for Besög af fremmede Gjzester sydfra. Dog er Sommerfuglen sjel- den i Höimorden og beme&erkes kuns i varme, for Klaexkningen gunstige Sommere saa som anförte Aars, der i saa Henseende var et Sersyn 1 Finmarkens Analer. En fra Finland for flere Aar siden til Pasviktrakten indflyttet Nybygger med et for en Almuesmand sjelden opladt Öie for Naturens Forteelser fortalte mig, at han her i Landet aldrig för nevnte Sommer havde seet en saadan »Kurki-pörhönen», (Tranesommerfugl) som han dog saa vel kjendte fra sit Hjemland. Bemerkningsverdigt er det forövrigt, at denne kongelige Personage, hvor den viser sig i vore Fjeldegne, sjeldnere sees i de lavere Regioner, men gjerne udser sig de nögne Fjeldtoppe oppe i Höiderne til sin luftige Throne. Saaledes iagttog jeg Sommer- fuglen allerede i min Barndom i usedvanligt stort Antal paa Top- pen af Fjeldet Solaas ved Arendal samt forrige Sommer paa den nögne Tinde af Fjeldet Rösödeknatten paa Grendsen mellem Valders og Hallingdal og 1 en Höide over Havet af ca. 1,000 M. Ligesaa har SCHNEIDER meddelt mig, at han en af de för- ste Dage af Juli Maaned f. A. i Maalselven indenfor Tromsö be- merkede 3 Stkr. svevende omkring Varden paa Skjeggefjeldets nögne Top, og hvoraf det lykkedes ham at fange de 2. Det förste i Sydvaranger tagne Eksemplar, en Hun, som nu befinder sig paa Museet i Tromsö, toges ogsaa paa lignende Lokaliteter ret op for Kobbervik, hvor kuns krybende Brisk og Kjerringris (Juniperus og Betula nana) vokser. Pieris Brassic&e LIN. er ikke iagttaget i Sydvaranger siden i 1881, da et Ekspl. blev taget ved Karhula, der nest efter 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Porsanger er Artens nordligste kjendte Flyvested paa det euro- peiske Kontinent. P. Rap&e Lin. har heller ikke veret at finde, siden den i 1881 i 2 Ekspl. blev taget ved Kobbervik. Som man kunde vente, er ogsaa denne en »rara avis» 1 de arktiske Regioner. P. Napi Lin. Et Ekspl. (5) taget paa Engen -ved Sevvi- suolo i Vaggattem-javre Juli 1883. Udbredt, men temmelig spar- somt, over hele Przestegjeldet. Colias Palxeno Lin. Fundet Sommeren 1881 og 1882 i flere Ekspl. i Jakobselv lige ved Ishavets Kyster; 1 det sydlige Norge kuns bemeerket inde i Landet. Thecla Rubi Lin. Sjelden i Sydvaranger, idet den i de 9 Sommere, jeg havde Anledning til at drive Undersögelserne der, kuns er fundet i et eneste Ekspl. nl. Sommeren 1881 paa Prestegaarden. Polyommatus Phleas Lis. var. Americanus DURBAN. Lige- ledes ganske sparsomt udbredt i Distriktet, idet den, siden et Ekspl. i 1880 fangedes paa Prestegaarden, kuns én Gang til er taget, nl. 2den Juli 1883 paa £s. Kalliainens Nybygge ved Langfjordvandet. 1. »P; Helle W. V.: JakobselvigoteilJuni 863 mNyNrionr Norges Fauna; af SCHÖYEN senere fundet i det Throndjemske Amt. (Sei £at: Tidskr. 1883, pp; 131) Henhörer! efter,det tagne Bkspl! at dömme til de Arter, der blegner i det arktiske Luftströg. 2. Lycena Argyrognomon BeErGstrR. (Argus auct.) & var. ZMEgidion Meisn. havde, merkeligt nok, ikke vist sig noget- steds i Distriktet för Sommeren 1883, da den pludselig op- traadte temmelig almindelig i hele Juli Maaned fra Przestegjzel- dets inderste Grzendser ved Muotke-varra lige ud til Bögfjorden og Kirkenes. De under Loupen sterkt iöinefaldende, talrige Haarskjel paa Forvingernes Overside betegner samtlige Ekspl. som tilhörende Formen Argyrognomon; derimod synes Under- sidens mörkere graa Skjer, den jevnt normale Störrelse samt den friske, blaa Farve, ialfald hos Eksemplarerne fra Vaggattem, at antyde en större Lighed med Hovedformen end med Varie- teten Zgidion, hvortil dog etpar Stykker fra Trakten omkring Kirkenes vil kunne henföres. Vanessa Urtice Lin. Larven i M&ngde paa Neesler i Skoltebyen ved Bodse-javre Juli 1883. Varieteten Polaris STDGR. WE YNO PE SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 193 för i nyklekkede Ekspl. midt i September 1882 ved Eide i Langfjorddalen. | V. Antiopa Lis. blev under det sidste Aar af mit Ophold 1 Sydvaranger taget af Sorenskriver HvoszLEF den 24de Juni i et overvintret og afflötet Hunindivid, siddende paa Veien gjen- nem Birkeskogen ved Boris-Glebs Kapel. Det havde, som rime- ligt for disse nordlige Höider, Vingebremmen hvid ligesom det : af mig i 1876 ved Prestegaarden observerede, men skildte sig forövrigt i ingen Henseende fra sydligere Egnes Ekspl. V. Cardui LIN. var. Pallida SANDBERG. Foruden ved Prestegaarden, Kobbervik og Tschoalme-javre ogsaa observeret i Neiden i samme afblegede Varietet som den i Tromsö Mus. Aarsh. 1882, p. 7 beskrevne, hvoraf et Ekspl: er afgivet til Museet. Melitea Parthenie BKH. Galgo-oaine samt Fjeldene inde 1 Landet Juni og Juli 1883. Argynnis Selene S. V. fandtes i 1883 lige ned til Kir- ken&es, men var fornemmelig almindelig lengere inde i Landet paa fugtige Gresmarker. I det sydlige Norge har jeg fundet denne Art enkeltvis ogsaa i Fjeldurer og paa tör, stenet Jord- bund. A. Pales S. V. var. vel ab. Inducta SANDBERG. (Se herom Fntldske.: 1383, Pa 129). Denne tdmerket! vakkre Form, den af Prof. SAHLBERG er taget lige ned til Ingermanland, (Se. PrANCEnt. Clidskr:sT885, pi sfo)er ikkeusenere fundet i: Sydvar- ranger eller noget andetsteds i Finmarken; derimod har SCHNEI- DER ifölge en Notits i En. Tidskr. for dette Aar (p. 149) 1 Maalselven den 1ode Juli f. A. fundet en lignende Aberration af Formen Lapponica. A. Polaris B. blev i 1881 og 1882 paany fundet ved Bugö- nes samt paa Fjeldene omkring Jakobselv, begge Steder paa det törre, veirhaarde Fjeldplateau, flyvende om mellem Stenene. Polaris er ved Siden af Chariclea af alle nordlige Argynnisarter den mest haardföre og berer saaledes sit Navn med Rette. Larven eller Puppen lykkedes det mig ei at finde, skjönt jeg fornemmelig Vaaren 1883 offrede megen Tid paa at söge efter dem paa Fjeldene omkring Bugönz&es, hvor Sommerfuglen stundom optreder i Mengde. Formodentligt forstaar Larven at 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. forstikke sig vel om Hösten for den ublide, arktiske Vind og forlader siden ikke sit Kvarter förend som vinget Veaesen. A. Frigga TuHeBG. forekom almindelig ved Tschoalme-javre og lengere inde Sommeren 1883, iser paa Ar. Heiskaris Ny- bygge ved Indsjöens sydlige Ende. Et pregtigt Hunekspl. fra Myren ved Bosjavre maaler mellem Vingspidserne hele 54 Mm. eller henved det samme som den store Perlemorsommerfugl (Aglaja). Nogle Vaaghalse, der i indeverende Sommer havde forvil- det sig ned i Schövens Nerhed, undgik da heller ikke sin Skjaebne, men blev af denne »oculatissimus indagator> attraperede paa en Myr helt nede i Vordmarken, en Mils Vei fra Kristiania. 3. ÅA. Aglaja Lin. fandtes den 3die August 1882 i et en- kelt Ekspl. paa Porttin Ollis Nybygge ved Tschoalme-javre og blev Aaret efter sammesteds af mig taget i M&ngde den 22de Juli. Stedet (henved 69!/;? n. Br.) er det nordligste Punkt i Eu- ropa hvor denne store og smukke Art er bemzeerket, af SCHNEIDER er den för taget saa langt mod Nord som ved Zrondenaes i Tromsö Amt (henved 69? n. Br.). Eksemplarerne skiller sig for övrigt hverken i Störrelse eller Farvetegning fra sydligere Egnes. Erebia Lappona EspP. flöt Sommeren 1883 i M&e&ngde paa Kjelmöen ved Bögfjordens Munding lige ud mod Havkysten alle- rede i förste Halvdel af Juni. E. Embla TuHBG. Endda ikke iagttaget saa langt ned som til Tschoalme-javre, kuns i Trakten om Vaggattem og Bos-javre. Oeneis Norna TuBG & ab. Lampana. Almindelig i Juli Maaned 1883 paa Engslaatter oppe i Jakobselvdalen. Samtlige Ekspl. smaa (Kuns ca. 43 Mm. mellem Vingespidserne) og me- get mörkt farvede i Forholdet m. Hens. til Ocellernes Antal og Tilstedeverelse paa begge Vingepar höist forskjelligt. Overhove- det maa jeg efter mit Kjendskab til Arten fra det nordlige Norge erklere mig ganske enig med SCHÖYEN 1, at der er liden Grund til at opstille egne Varieteter for de Individers Vedkommende, hvor Ocellernes Antal er svundet mest ind, saasom dette Forhold hos denne Art veksler i det mangfoldige. Derimod finder jeg blandt mine smaa, mörktfarvede Jakobselveksempl. en typisk Aberration, som jeg för har fra Myrerne ved Eide i Langfjord- dalen, og som har det brede, lyse Baand paa Vingernes Over- MIR (| SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 195 side rödligt gult. Efter den svenske Entomolog SvEN LAMPA har jeg benzevnt denne Form Lampana. 4. > Acherontia Atropos LIN. Sommeren 1881 blev en kjempestor Sphrax, der efter Beskrivelsen ingen anden kan have veret end ÅAfropos, 1agttaget af en Lappefamilie i Ropelv ved Bögfjorden, siddende paa en Tömmerstok tet ved Gammen. De indfödte tog skrekslagne af Faxnomenet Flugten, hvorved Udyret desverre beholdt sin Frihed. Derimod blev et Ekspl. i 1882 fanget i Tanen, ligesom et lignende ifölge SCHNEIDER er taget i Maalselven, og skal ingen af disse i Udseende have frem- budt nogetsomhelst afvigende fra sydligere Individer. Omendskjönt denne overalt hos os kuns enkeltvis optred- ende Omstreifer paa Grund af sin overordentlige Flyvekraft na- turligvis er istand til i ganske betydelige Afstande at fjerne sig fra sit oprindelige Hjemsted og saaledes vel kunde vere kom- met til Östfinmarken sydfra gjennem de svenske eller finske Lapmarker, tör det dog ikke vere umuligt, at Arten i varme Sommere klekkes i Finmarken, navnlig i de indre Landdistrik- ter, hvor Larven ikke savner Nering, da dens fornemste Foder, Potetesplanten, nesten overalt dyrkes og trives vel. Man vilde ellers vanskelig kunne forklare sig dens Forekomst paa et Sted som Maalselven, hvortil der ikke er Adgang sydfra uden over me&egtige Snefjelde og det vilde Hav. Noläå Karelica TGsSsTR. maa vere sjelden paa hine Höider, da den ikke er iagttaget nogetsteds i Sydvaranger siden Fundet af det af SCHÖYEN. i hans »QÖOversigt» fra 187090 under Navn af N. Arctica omhandlede Par. Arctia Festiva BKH. Se SCHNEIDERS Reiseberetning i Lu. Tidskr: 1882, p. 76. Senere (i 1884) fundet af SCHNEIDER 0g- saa 1 Maalselven. Larven se nt. Tidskr. for 1884; p. 140. Ef- ter Beskrivelsen har det muligens veret samme Spinders Larver, der ifölge Prof. AURIVILLIUS i Juni og Juli 1879 paa NÖRDEN- SKIÖLDS sidste arktiske Ekspedition blev fundne i Bugten ved Koljutschin og ved Nunamo (Se Vegaeksp. detenskapl. lakttagelser Bd. IV, Stockh. 1885). A. Quenselii PaykK. blev af Dr. C. AURIVILLIUS Sommeren 1884 taget paa Fjeldene ved Kv&enangen (Se Ent. Tidskr. 1884, p. 203). ”Sommerfuglen har altsaa i Vestfinmarken veret klek- 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ket paa et af de for dens Forekomst 1 Sydvaranger mellemlig- gende Aar. (Se Lat. Tidskr. 1884, p. 140). 5. Spilosoma Fuliginosa Lin. Et Ekspl. af denne aldrig för i Finmarken ' observerede Art fandtes "den 22de Mai 1883 paa Gaarden Karhula ved ”Tschoalme-javre siddende i Gresset udenfor Stuebygningen. Det er Varieteten Borealis "STGR. ud- preget. 6. Hepiolus Velleda HB. Jakobselvdalen indenfor Björne- haugen om Aftenen den 22de Juli 7882 i et Ekspl. svermende mellem de kjempemessige Bregner ved Elvebredden; mangler ligesom flere af mig i sin Tid ude i Vesteraalen fangede Stkr. ganske de hvide Flekker paa Forvingernes Overside, hvilke der- imod starkt markerede var tilstede paa endel Ekspl. fra Sevvi- suolo, der den 18de og 19de Juli toges paa Myren ved Öens Nordende. Da der paå Öen ikke vokser Preris Aquilina, n&erer Larven sig her formodentlig af andre Bregnerödder, saasom Po- Iypodium vulgare, hvorpaa Tilgang fandtes. Ny for Finmarken. 7. Leucoma Salicis StePH. Et Ekspl. af denne indenfor vor arktiske Region hverken för eller siden iagttagne Art fandtes ved Gaarden Bakken i Jarfjord en Kveld i Juli 1882 af min utrettelige Assistent i Sommerfugljagten, Pigen BEATA RENSLÖKKEN fra Kobbervik. Den svevede om mellem Vidjebuskene ved Bzek- ken nedenfor Husene. . | 8. Eriogaster SP. GErm. En Larve og Puppe fra 1880, som ei gav Imago, men som formodentlig tilhörte en Reprzesen- tant af Uldgumpslegten, er beskrevet i £nt. Tidskr. for 1883, Par20, Saturnia Pavonia Lin. I 1883 medtog jeg paa min Reise fra Sydvaranger til Valders en Puppe henhörende til denne Art. Puppen levede lige til i Sommer uden endda at have givet Imago. Asphalia Flavicornis Lin. Et fulkomment afgnidset og ukjendeligt Individ fra Bugönes i Mai 1883 og et lignende fra de vilde Fjeldhöider ud mod Havet mellem Jarfjord og den russi- ske Grendse i Juni s. A. er af SCHÖYEN bestemt som tilhörende denne, för kuns fra det undre Land kjendte Art. [Char&eas Graminis Lis.] er ved en Misforstaaelse indkom- met i Fortegnelsen over Sydvarangers Lepidoptere 'og maa stry- ges af Listen. Merkeligt nok er Arten endda ikke fundet i SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 197 Trakten söndenfor Varangerfjorden, uagtet den af SCHÖYEN er taget helt oppe ved Kistrand. 9. 2?Hadena Maillardi HB. Et Ekspl. af denne sjeldne Art har Jenge befundet sig 1 min arktiske Samling. Det er fan- get et Sted i Finmarken; men for Öieblikket erindrer jeg ikke méd Sikkerhed hvor, sandsynligvis 1 Sydvaranger Sommeren 1875: Sommerfuglen er af SCHNEIDER fundet ved Tromsö. ro. Orthosia Iris Zert. Langfjorddalen i Sydvaranger. (Se SCHÖYEN: Tilleg og PBerigt. til Norges Lepid.fauna; Kristia- a 1885). 11. Plusia Diasema B. 2 Ekspl. fra Karhula ved Tscho- almejavre medio Juli 1883. P. Hochenwarthi HocH. Ogsaa i 1883 ved Przestegaarden 1 flere Ekspl. SCHÖYvEN har i Sommer taget Arten helt ned i Vikersund paa Modum. Anarta Cordigera TuHBG. Flere Stkr ved Sydvaranger Prestegaard 1 1882 og 1883. A.: Melanopa TuBG. Almindelig hele Jakobselvdalen ned indtil ud mod Havkysten. A. Lapponica TuHBcG. Foruden det af SCHNEIDER i hans Reiseberetning i Lal. Tidskr. 1883, p. 79 omhandlede /Egtepar fra Galgo-oaine ogsaa en Han i enslig Stand taget paa Fjeldet ved Prestegaarden samme Sommer (af SCHNEIDER). Efter S. LaAMPas »Förteckning öfver Skandinaviens och Fin- lands Macrolepidoptera> skal Anartd Zetterstedti ogsaa (ifölge SCHNEIDER) tilhöre Sydvarangers Lepidopterfauna. Opgaven maa imidlertid bero paa en Misforstaaelse, da denne Art endda ikke, saavidt mig bekjendt, er fundet i Sydvaranger. ! Brephos Parthenias Lin. Vaaren 1883 ved Kirkenes og Björnesund; senere ud paa Sommeren et afflöiet Individ ved Elven&es. Acidalia Fumata SrePH. I Me&engde paa Sevvi-suolo Juli 1883 paa Myrer, i Skogen og paa Engen, mest paa fugtige Ste- der. Sammesteds flöt ogsaa en Aberration eller Varietet af Ar- ten, antagelig Hreyers Simplaria. Paa lysere Bund har denne Tvzerstregene over Vingerne mörkere og grovere, hvorved disse Streger blir betydelig mere iöinefaldende end hos Hovedformen. : Se pag. 203. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Samme Form fandt jeg ogsaa i Hedalen i Valders Som- meren 1884. A. Schöyenii? SP. SCHNEIDER. I 1883 i M&engde paa Sevvi-suolo i Vaggattem og lengere inde sammen med fore- gaaende Art; men mens denne viser sig almindelig overalt lige ud til Havkysten, kommer Schövenir ikke Ishavet nermere end i ca. 30 Km.s Afstand fra Fjordbundene. Meerkeligt nok er denne Indlandsform endda ikke iagttaget i de svenske Lapmarker; der- imod skal den have en vid Udbredelse mod Öst og Syd, efter hvad SCHNEIDER har meddelt mig. Paa sin Reise i Finland ifjor Smmer har han nemlig 1 Helsingfors samt hos Dr. AF TENG: STRÖM i Lojo seet Eksemplarer lige fra Egnen omkring Ladoga. Disse skulde have veret bestemte som Sfrigaria HB., som dog nok er hel forskjellig. Schöpenrii har saaledes ikke af de finske Entomologer kunnet erkjendes som nogen ny Art en Opfatning, som Oogsaa SCHÖYEN synes at dele, da: han ifjor skrev mig til, at han altid havde betragtet denne alene som en melanotisk og formindsket Udgave af Fumata. Da jeg ikke er i Besiddelse af noget Ekspl. af Sfrrigaria til Sammenligning, tör jeg intet udtale angaaende Schöpenii Forhold til denne; men ligeovenfor Humata maa jeg for min Part indtil videre holde paa Schöprenir Artsberet- tigelse. - Forskjellen mellem begge disse forekommer mig nemlig altfor stor haade m. Hens. til Udseende, Udbredelse og Tilhold- sted, til at de vel kan slaaes sammen. Til den for Schöenit ka- rakteristiske mindre Störrelse samt over Vingefladerne jevnt ud- bredte mörkegraa Bestövning, der viser sig baade hos Hunnen og hos Hannen, kommer det serligt mörke Beleg (idetmindste hos Hannerne) af Partiet udenfor den ytterste Dobbeltstreg paa Vingerne, hvilket som en mörk Brem elegant fremhever Vinge- snidt og Farvefordeling og hos ubeskadigede Individer fordelag- tigen udmerker Arten fremfor dens tarveligere Slegting Fumata. Men foruden dette maatte det dog forekomme besynderligt, at Schövenii, betragtet alene som klimatisk Varietet af Fumata, endnu ikke har veret at opdage vestenfor, enten i Nord eller Syd paa de mange ganske vel undersögte Lokaliteter i de indre Dele af vor Halvö, hvor Hovedformen dog er hel almindelig. Desuden er begges Optreden paa hver enkelt Lokalitet temmelig for- skjellig, hvilket jeg först blev opm&erksom pa sidste Sommer, jeg SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 199 besögte Flyvestederne inde ved Vaggattem. Mens nemlig Fumata, som för bemeerket, serlig yndede fugtige Steder, fandt jeg Schöv- enir 1 Regelen bare paa tört Terrain, og naar den viste sig paa Myrer, var det kuns i Udkanterne. Flere 'befrugtede Hunner fandt jeg höit oppe i Bakken, siddende paa Blomsterne af Gyje- derams (Epilobium angustifolium). Dette er da min Betragtning af Sagen. Önskeligt vilde det imidlertid vare, om det interes- sante Dobbeltspörgsmaal angaaende Schövenir Forhold saavel til Strigaria som til Fumata, maatte finde en kyndigere Udredning. Ploseria Pulverata THEG. viste sig i 1883 i Begyndelsen af Mai lige ned til Prestegaarden, hvor jeg iagttog nogle Indi- vider flyvende om Kvelden mellem Snebygerne i etpar Kulde- grader. Biston Lapponarius B. har kuns veret seet ved Kobbervik, sidste Gang tidligt om Vaaren 1882. Ifölge STAUDINGER Over- vintrer Arten som Puppe og klekkes ved de förste varme Sol- straaler om Vaaren. Anaitis Paludata ”TuBG. cum var. Obscurata SCHÖYEN & Sororiata TR. var för kuns fundet enkeltvis paa Myrerne ved Prestegaarden samt i Jarfjord; men i Juli 1883 viste den sig i Me&engde i de indre, sumpige Egne; iser var Formen Öpbscurata almindelig. Arten optreder neppe paa noget Sted i Sydvaranger i sin rene, lysegraa Dragt, men altid mere eller mindre formör- ket. Mange Ekspl. fra Vaggattem maa nzermest henföres til Varieteten Sororzafa, der danner en ÖOvergang mellem Hovedfor- men og Obscurata. Lygris Prunata Lin. Enkeltvis i de indre Distrikter (1881) Eksemplarerne noget mindre og mattere tegnede end sydligere Individer; de mörke Bölgelinier paa Bagvingerne forsvindende. L. Populata Lin. Allerede midt i Juli Maaned 1883 fandt jeg den paa Myren op imod den norsk-finsk-russiske Grzendse ved Muotke-varra i samme mörktfarvede, sydfra vel kjendte Ud- gaver, der ud mod Havkysten synes at blive mere sjeldne. Cidaria Truncata HuFn. var. Schneideri der 1 1882 af SCHNEIDER toges i é&& Ekspl. ved Mennika-jok, optraade i 1883 almindelig fra Langfjordvandets övre Ende, tiltagende i Antal indover mod Vaggattem, hvor den forefandtes i M&ngde, dels paa Engene omkring »Hovedstaden» paa Öen, dels inde i Sko- 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. gene og paa Myrerne. Samtlige Ekspl. viste sig at tilhöre samme; ensartet blaagraa farvede Form som det af SCHNEIDER fangede, hvor Forvingerne er uden Spor af Rustfarve, med Undtagelse af en svag Antydning udenfor Midten af Vingen, og Bagvingerne mörkt bestövede, nesten af samme Farve som de forreste. Da jeg antar, at en saa konstant udpreget Form af denne forövrigt saa variable Art fortjener et eget Navn, har jeg opfört den her med VWarietetsnavnet Schneider? efter Finderen, min Ven, Kon- servatoren i Höinorden. Et Individ af samme Sort tog jeg ifjor Höst paa en Myr: oppes i Hedalen; car i6oov MI or lEhmien har aldrig truffet den 1i mere lavtliggende Regioner her i Valders, hvor den viser sig 1 2 Hoveddragter, én med sortbrunt og en anden med hvidgraat Midtstykke paa Forvingerne. C. Montanata S. V. var. Lapponica STGR. Juni 1823 al- mindelig opover hele Jakobselvdalen og iser i Mengde bag Björnehaugen; holder sig til Fjeldene og er ikke observeret i Lavlandstrakterne 1 det indre Landskab. C. Dilutata S. V. /Vebulata THBG.) optre&der i etpar Farve- nuancer, én hvidgraa og én sortgraa, (2var. Sandbergi & Schnei- deri EPA Ent. Tidskr. 1885, p. 111) og har intet Aar udpaa Höstkanten undladt at indfinde sig i massevis saavel i det indre Land som ud imod Havkysten. Eupithecia Hyperboreata Stor. Denne af STAUDINGER I Alten 1860 opdagede Art, der i de senere Aar har optraadt al- mindelig i Valders og vist sig i Sverige enkeltvis endog helt ned til Gotland, (Se MEveEs Lnt. Tidskr. 1884, p. 72) har saaledes gjort sig sit Navn ufortjent. I Höinorden gaar den saa langt ud mod Havet, som Larvens Foderplante, /uniperus, vokser. II. Microlepidoptera. Scoparia Centuriella ScHirF. var i Juli 1883 yderst al- mindelig mellem Bladene af Epilobium angustifol. paa de törre, stenede Omgivelser af Statens Hus ved Rämä-guösk inde ved Pasvikelven. Arten varierer meget saavel med Hens. til Störrel- sen som Grundfarvens lysere og mörkere Karakter. 12. S. Sudetica ZELL. Forlengst fundet i et Ekspl. ved Elvenzskanten, men blev ikke medtaget i den zldre Fortegnelse. SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 201 13. Crambus Furcatellus ZeEtTT. Jakobselv. Forvandlin- BER) Ser Lf LaASke 18831 PiR2 Tortrix Viburnana S. V. I 1881 og 1882 fundet i Ja- kobselv; viste sig i 1883 almindelig paa Myrerne inde i Landet opimod Moutke-varra. At den, som SCHNEIDER antager, i det nordlige Norge blot skulde forekomme paa ganske nögne Fjelde, (Se Ent. Tidskr. 1883, p. 85) er altsaa ikke Tilfeldet. 14. T. Lapponana TNnGsTR. Se SCHNEIDERS Reiseberetning HÖdSKIp. 35 samt SCHÖVEN. Jromsö JMus. Aarsh.. s. A., p. 62- I 1883 ogsaa fundet i nogle Ekspl. inde paa Myrerne ved Bos- javre og Sevvisuolo; enkeltvis og sparsomt udbredt. Penthina Sauciana HB. Formodentlig allerede i 1878 ta- get af SCHÖYEN ved Elven&es. (Se hans »Översigt», p. 210 samt Tromsö Mus. Aarsh. 188, p. 27). I Midten af Juli 1883 fan- gede jeg etpar Ekspl. ved Vaggattem og lengere inde ved Rigs- grendsen ved Muotke-varra. 15. P. Dimidiana Soporr. Ligeledes taget i de indre Di- strikter Juli 1883. Forekomsten ikke uventet, da den ifölge SCHÖYEN gaar helt op til Porsanger. P. Lediana Lin. I 1883 fundet saavel inde i Landet som paa Fjeldene omkring Kirkenzes. P. Turfosana H. S. 2 Ekspl. allerede i 1880 paa tört Terrain ved Havkanten ud mod Jakobselv. P. Nebulosana ZeTT. forefundet i en Mzengde Ekspl. i for- skjellige Udgaver, mörkere og lysere, fra mine sidste Vandringer Sommeren 1883 saavel omkring paa Fjeldene ved Havskysten som i det indre Land. 16. P. Rivulana Scor. Endel Ekspl. fra Myren ved Svan- vik samt ved Melkefossen den 10ode Juli 1883. Arten, som af SIEBKE og WocKE er fundet paa Dovrefjeld, vides ei för iagtta- get i det arktiske Norge. 17. P. Bifasciana Hw. (?) Et Ekspl. fra Vaggattem den r8de Juli 1883 og muligens et til fra Myren paa Öen samme- steds har SCHÖYEN antaget for ovenstaaende Art, der af WOCKE 1 hans Katalog bare er noteret frå Tydskland og England, men tillige skal vere fundet i Sverige op til Upland. Arten skulde saaledes vere ny for den arktiske Lepidopterfauna, saavel som for Norges overhovedet. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 18. Grapholitha Tr. SP: Et noget afflöiet Ekspl., der efter Udseendet sandsynligvis tilhörte DONOVANS Subocellana, toges den 18de Juli 1883 i Fjelduren paa Öen Sevvisuolo. SCHNEIDER opförer Arten med ? fra Grötö og Tromsö; ikke för observeret i Finmarken. 19. Steganoptycha Gyllenhaliana THBc. Myren ved Rämäguösk den 22de Juli 1883. 20. S. FEricetana HH. S. flör 1 flere Ekspl. paa rbroste- gaardsmyren i Midten af Juni 1883. Paa tört Terrain toges se- nere ud paa Sommeren et Individ ved TJakobselv og et andet ved Vaggattem. Ny for Finmarkens Fauna. Phoxopteryx Myrtillana Tr. flöi ogsaa paa Prestegaards- myren samtidig med foregaaende. 21. Scardia Tessulatella Z. Den 18de Juli 1883 paa et Bakkeheld i Furuskogen paa Sevvi-suolo fangedes et smukt Individ af denne saavel for vor arktiske Region som for Norges Fauna nye Art. 22. Tinea? En liten Zzneid, sortblaa af Farve, saaes den 2o0de Juli 1883 i Lyngen ved den nordlige Pynt af Sevvi-suolo, men blev ei fanget. 23. Incurvaria Capitella CL. Et Ekspl. fra zedre Tid i min Samling fundet i Trakten om Kirkenes. Ny for Finmarken. I. Rupella ScHirr. & var. Aurata Z. Flere Ekspl.: saavel af Hovedformen som af Varieteten Aurara paa Bakkeheldet mod Ost ved Prestegaarden medio Juni 1883. 24. Nemophora Panzerella Hz. Et Ekspl. ved Przeste- gaarden den 14de Juni 1883. 25. Swammerdamia Griseocapitella Str. ab. Obscurior. To mörktfarvede Individer af denne Art fundne paa Myren ved Vaggattem-javre den 12te Juli 1883. Et lignende, större fra Muotke-varra den 20de nestefter. 26. Argyresthia Goedartella Lin. Et Ekspl. i Vidje- krattet ved Tschoalme-javre den 22de Juli 1883; ligesaa et ved Langfjordvandet den 23de. Ny for Finmarkens Fauna. 27. Depressaria Ciniflonella Z. Den 4de April 1883 tog jeg paa Loftsvinduet i Prestegaarden et enkelt overvintret Ekspl. af denne, aldrig för i det arktiske Norge observerede Art. Saavidt SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 20 [GE mig bekjendt er den hos os ikke fundet nordenfor Bagn i S. Aurdal, hvor den forekommer almindelig. 28. Gelechia Diffinis Hw. Et Ekspl. ved Kirkenes Juli 1883. Oecophora Stipella Lis. & Similella HB. Begge almin- delige paa Prestegaarden, 1 alle de Aar jeg var der. RÉSUMES. (EP: rr din texte) SVEN LAMPA: Macrolépidopteres "Scandinaves et Finlandais. Monsieur SVEN LAMPA communique une »Liste des Macro- lépidoptéres de la Scandinavie et de la Finlande> (Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera), donnant non seulement les noms des espéces, des variétés et des aberrations qui ont été observées jusqwici dans cette vaste région de la faune lépidoptére, ainsi que leurs synonymes les plus importants ou peu connus, mais encore de courtes notices sur P'extension de ces espeéces "pour autant quweile est actuellement connue. T'ar- rangement adopté par -M. LAMPA est å peu pres le måme que celui du »Catalogue des Lépidoptéres de la Faune européenne», de STAUDINGER. T«L”auteur ayant été å måme d'étudier' les types de THUNBERG, DE GEER, etc., et de les compaårer 'avec les des- criptions, il a cru devoir employer pour quelques espéces les noms anciens, qui ont été ou négligés ou mal compris. Enfin, des noms nouveaux pour la science sont aussi proposés å l'€gard de diverses formes. I! résulte de la liste en question, que, dans la région men- tionnée, il a été, du su de V'auteur, observé jusqu'ici 897 espeéces de Macrolépidoptéres, dont cependant toutes ne sont pas repré- sentés par la forme typique ou principale, mais quelques-unes seulement par des variétés de cette forme. T”auteur indique en outre 134 variétés et 142 aberrations. La Suéde posseéde envi- ron 63 espéces dont la présence parait encore tre inconnue dans les autres pays, ou du moins na pas été signalée par la voie de l'impression, ainsi que 37 variétés et 62 aberrations; la Norvége STR ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. semblerait avoir en propre 18 espéces, 8 variétés et 3- aberrations; la Finlande, 27 especes, 14 variétés et 5 aberrations; enfin, le Danemark 48 espeéces, 8 variétés et 3 aberrations. Depuis 1877, année ou Pauteur publia son »Catalogus Lepidopterorum Scandi- 22aviae», IH a €té signalé "en Suede comme nouvelles. pour la faune, de ce pavs ou du moins comme retrouvées ou réintégrées de nouveau dans la nomenclature, non moins de 64 espéeces, 39 variétés et 74 aberrations, en dépit de ce que l'on ait été forcé, par suite d'erreurs commises précédemment ou du manque de såreté. de données antérieures, d'exclure jusqu'å nouvel ordre 34 espece, 6 variétés et 4 aberrations. Des noms nouveaux dans la science ont été proposés pour les formes suivantes: Colias Werdandi ZETT. ab. Sulphurea, ab. Immaculata, ab. Christiernssoni; Hecla TLEF. ab. Sandahli, Polyommatus Amphidamas Esp. ab. Obscura (STGR), Lycaena Amanda SCHN. ab. ÄArgentea, Argynnis Aglaia L. ab. Aberrans, Sphinx Pinastri L. ab. Fasciata, Sarrolhripa Undulana HB. ab. Glaucana; Acronycta Ligustri E. ab. Sundevalli, Agrotis Brunnea F. ab. Nigricans, Plecta L. v. Anderssoni, Taeniocampa Incerta HUFN. ab. Pallida, Scopelosoma Satellitia T. ab. Brunnea, Anarta Melanopa THENBG ab. Wiströmt, Angerona Prunaria L. ab. Spångbergi, Hibernia Defoliaria CL. ab. Holmgreni, Psodos Coracina Esr. ab. Wahlbergi, Lythria Purpu- raria IL. ab. Mevesi, Lobophora Halterata HUFN. ab. Rudolphii, Cidaria Dotata L. ab. Johansoni, Quadrifasciaria CL. v. Thedenii, Nebulata THNBG v. Sandbergi, ab. Schneideri et Luctuata HB ab. Hofgreni. L'» Entomologisk Tidskrift> a signalé, å diverses occasions antérieures, comme nouvelles les espéces suivantes, qui ont été enregistrées dans la liste de M. LamMPa: Argynnis Pales SCHIFF. ab. Inducta SANDBEG 1883, Pp. 129; Sesia Aurivillii LPA 1883, p. 127, c. fig.; Aspbalia Flavicormis L. v. Finmarchica "SCHÖY. 1881, p- 121, Ti I; f.i3—45; Arsulonche albovenosa::GözEL VIE Murina wAURIV. 1880, P. 37,5 HER 200Ne Albida AURIV. 1, c. p. 38; Charaeas Graminis L. v. Brunnea et ab. Albipunctata LPA 1884, p. 1617; Acidalia Schöpeni SP. SCHN. 1883, p. 80; Ånaitis Paludata THNBG Vv. Obscurata SCHÖY. 1881, RESUMÉS. 213 ense ET 15 Cidaria Iambald, "FIBA Arefcar SCHÖN re Pa tes Irolefl6. Les types suivants ont été Pobjet d'une description nouvelle et plus détaillée: Caradrina - Menetriesti "KRETSCHM., Phorodesma Immaculata MIENBG INS: suec, I, .Pp-,.3 (1784),,Sec., specim.. typ.; Cidaria Pus= AGT AVLINBG +, INS4 IV Pia 02 f. 134 (170 2));SeC:. SPECIM (YPEG CN Hlexuosaria, BOHEM. Act. Flolm,.., 185 2,,.P3.535,:.SeC: Sspecim. typ. .samt .C. (2) Albulata v. Subfasciaria ;BOHEM. 1. .C. P. 133, sec. specim. typ. Pour les espéces suivantes, les noms du Catalogue de Stau- dinger ont été remplacés par les noms anciens, savoir: Lycaena Egon AuUCT. par Argus L., Argus par Argyrogno- 20n BERGSTR., Sesia Asiliformis ROTT. par Vespiformis L., Arctia Thulea DALM. par Alpina ACERBI (1802), Hepialus Vellida HB. par Fusco-nebulosa DE GEER (1778), Psyche Plumifera O. par Atra L., Cymatophora Or F. par Fpsilon graecum GÖzEe (1781), Moma Orion EsP. par Alprum ÖOSBECK (1778), Rusina Tenebrosa Her. par Urmbratica GÖözE (1781), TZTaeniocampa Populeli TR. par Populi STRÖM (1783), Panolis Piniperda PANzZ. par Griseo-variegata GözE (1781), Pachnobia Carnea Avct. par Zecta HeB., Xanthia Fla- vago F. (Togata EsP.) par Lutfea STRÖM (1783), Acidalia Decorata BKH. pai VWViolata TENBG (1784), Epione Paralellaria SCHIFF. par Vespertaria ”THNBG. (1784), Boarmia Glabraria HB. par /Jubata THNBG (1788), Punctularia HB. par Scopularia "THNBG (1784), Gnophos Obfuscaria HB. par Myrtillata THNBG (1792), Liodes Fus- caria par Haha Fuscaria "THNBG, Scodiona Belgaria v. Favillacearia He. par Fagaria "THNBG (1784), Cidaria Simulata HB. par Cognata THNEG (1792), Spadicearia BKH. par HFerrugata CL., Ferrugata L. par ab. Corculata HUEN., Funerata HB.(?) par Pupillafa THNBG (1792), Dilutata BEH. par Nebulata THENBG (1784), Albulata v. Griseata STGR par? Subfasciaria BOHEM. (1852), Decolorata HB. par Flavofasciata ”THNBG (1792), Luleata SCHIFF. par Flavicata THNBEG (1784), Zrifasciata THNBG, BKH. par Auwufumnalis STRÖM (1783). 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. (P3 T3SO dU-texter) W.-M. SCHÖYEN: HRemarques sur certlaines "variations de nos Rhopalocéres. A Yoccasion de la :mention faite par A. Fucks (Stett. ent. Zeit., 1884, 'p. 243) relativement å un exemplaire femelle de Papilio Machaon, du Rheingau, V'auteur signale que le musée de I'Université de Kristiania possede une femelle de ce méme Lépi- doptére, chez laquelle Vextension anomale de la couleur rouge est encore plus grande que chez VPindividu précité. Suivant M. SCHÖYEN, cette anomalie est due sans nul doute å Péclosion artificielle. T”auteur norvégien mentionne, de la génération d'automne de Pieris napi, un måle entigrement jaune soufre, offrant une in- téressante analogie avec la variété novangliae de P. rapae. De Polyommatus Phlaeas, Vauteur a découvert, sous le 64? LN., une femelle qui, par rapport å lV'aile gauche' antérieure, concorde avec le måle décrit par Fuchs, (1. c., Pp. 249—250), comme provenant de Bornick, en ce que la presque totalité de la surface de P'aile se montre déteinte et blanche, avec les taches normales noires. M. SCHÖYEN considére que cette anomalie est due å des influences extérieures accidentelles sur la chrysalide avant l'éclosion, et qu'elle ne constitue pas, comme le suppose Fuchs, un rapprochement avec P'aberration méridionale Schmidti. I>auteur signale ensuite une aberration totalement foncée d Argynnis freya et un exemplaire intéressant d Argynnis frigga, qui parait former la transition å Argynnis improba décrite par BUTLER, de la Nouvelle-Zemble. Erebia medusa v. polaris n'est pas, comme le pense de M. Frey (Lepidopt. der Schweiz, p. 38), identique avec la variété alpine hippomedusa, de laquelle elle se sépare å titre constant par la bande transversale 'du cöté de dessous des ailes postérieures. L'auteur considére par contre qu'l y aurait lieu d'examiner si les prétendues variétés uralensis et polaris ne constitueraient pas une espéce propre, distincte de medusa. Erebia lappona ab. pollux se tient généralement avec I'espéce typique dans les régions tant alpines qu'arctiques de la Norvége. RESUMES. E 35 Enfin, M. SCHÖVEN appelle Pattention sur la: circonstance qu'il ne considére pas, ainsi que M. le professeur AURIVILLIUS I'a énoncé dans cette revue-ci, les exemplaires d'£rebia ligea des Alpes centrales de la Norvége (Dovrefjeld), comme appartenant å euryale. C'est: le Dr. WocKE, et non lV'auteur, qui les: a rap- portés å cette derniére espéce. (PA F45 dustexte;) J. SPARRE SCHNEIDER: Petites communications entomologiques de la Norvége arctigue. L'auteur communique d”abord quelques observations sur V'ap- parition en masses de divers insectes pendant les années 1883 et 1884, due sans nul doute å la température si favorable de ces deux années. Parmi les Colgopteres, ce fut surtout Phyllo- dicta vitellinae qui se signala en dépouillant par places totalement les saules de leurs feuilles, principalement Salix nigricans. On trouvait aussi en troupes considérables, sur le »Flöjfjeldet»>, prés de Tromsö, å une hauteur d'environ 2000 pieds au-dessus de la mer, une petite espéce alpine, que Vauteur suppose appartenir å Ph. laticollis SUFFR. Elle avait exercé ses déprédations sur Salix herbacea. "Dans Y'ordre des Hyménoptéres, les Ichneumonides ap- parurent en plus grand nombre que d'habitude, fait sans nul doute connexe avec le développement considérable des Lepido- pröres dont il sera parlé plus bas. Iis étaient toutefois représentés å titre principal par les individus dune ou de deux espéces de guépes, qui se firent remarquer, pendant les deux années ci-dessus par leurs multitudes incroyables, de fagon å devenir une véritable plaie. Parmi les Lépidoptéres, il y a lieu de signaler spécialement Cidaria hastulata ILL., jusqw'alors assez rare aux -environs de Tromsö, mais qui, dans les deux années en question, volait en masses telles;, que Pauteur n'avait jamais vu jusqwalors des pa- pillons se présenter en légions aussi fabuleuses. — Vanessa urticae L., Cidaris sordidata F. et Fupithecia satyrata HB. atteignirent egalement un chiffre extraordinaire d'individus. M. SPARRE SCHNEIDER mentionne ensuite divers insectes qui se sont: montrés nuisibles aux cultures: de la région arc- tique; il signale principalement Silpha 'opaca IT. et Lutella cru- 216 : ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. crferarum. Il communique aussi un cas remarquable ou Cetonia metallica F. a exercé des ravages sur les feuilles de pommes-de- terre au voisinage de Bodö. Une trouvaille non moins curieuse est celle de larves de Pieris brassicae dans un jardin de la ville méme de Tromsö, ov il m'avait pas vu, pendant 9 étés, un seul représentant de ce papillon. L'auteur termine son article par le récit d'une excursion å la recherche de Coléoptéres vers les derniers jours de novembre, longtemps aprés l'installation définitive de P'hiver, et dans laquelle il rencontra 2 especes nouvelles pour la faune arctique. (PITOT du texter) PH. TRYBOM: Jnsectes et autres animaux införieurs trouvés au voisinage du bois flotté et parmi ses debris. I”été de 1884, un employé du service des påcheries de V'État se livra å des recherches concernant V'effet du flottage du bois sur la påche dans les cours deau du Nordland. Tl fit å la méme fois des observations sur la vie animale inférieure dans l'eau et preés du bois flotté, ainsi que parmi des écorces, des copeaux, brindilles et autres déchets pareils provenant du bois de commerce. La plupart des animaux que l'on y trouva étaient des insectes. On ne rencontra vivant å titre exclusif dans V'écorce inté- rieure, et y demendant évidemment kur subsistanc, que quelques rares espéces et méme en petit nombre. TL'écorce dont les insectes paraissaient se nourrir de préférence, était I'€corce intérieure res- tée fixée au bois aprés l'€corgage, et qui, privée de la protection de Y'€écorce spongieuse extérieure, avait eu plus de facilité å se gonfler sous Paction de Y'eau; cela, soit que cette écorce se trouvåt encore sur le bois ou qu'elle fåt descendue au fond. Leurs habitants les plus nombreux étaient de grandes larves clai- res de Chironomys, des vers du groupe Oligochetae limmicolae et des larves de Simulia. On découvrit, il est vrai, diverses autres larves d'insectes, ainsi qu Åsellus aguaticus et de petites Hydrachnides cachés dans l'€corce intérieure ou bottis contre elle, mais bien des raisons ne permettaient pas d'admettre qu'ils en tirassent leur nourriture. < RESUMÉS. 215 L'écorce extérieure et intérieure, aussi bien que les débris de bois, les brindilles, etc., gisant au fond et plus ou moins recouverts de vase, hébergeaient dans la régle une vie animale relativement riche. Aucun des invertébrés qui seront énumérés plus bas comme vivant dans ces conditions et ce milieu, ne paraissait cependant sy présenter en plus grand nombre que dans les lacs et les cours d'eau libres de debris et de flottage de bois. On les rencontrait de méme ici surtout dans la vase, quoique fréquemment au voisinage de VPFécorce et des débris. Les individus les plus nombreux étaient les larves de Chironomys (tant les grandes, claires, que les petites, rouge de sang). Ve- naient ensuite les larves de Phryganides, V Epheiméeres (sauf Ephe- mera vulgata) et de Perlides, ÅAsellus aquaticus e& Gammarus pulex, des Hydrachnides, de petites Limnées non développées, Cvyclas cornea et une espeéce de FPisidium; des Anélides du groupe Oligochetae limnicolae (tres nombreux), une Clepsine(?) et un »ver plats. Il était rare de rencontrer une vie animale parmi ou sous les couches d'écorce et de débris forestiers de tout genre qui flottaient fréquemment; soit entre les bois, soit au-dessus ou atr- dessous; les KEntomostracés, les larves d'insectes, etc., y é€taient aussi peu fréquents qu'en général dans Peau de celles nos ri- vigres ou la végétation ne se fait pas remarquer par sa richesse, et ou le courant n'est pas trop insignifiant. Au voisinage immédiat des bois arrétés aux barres et des radeaux de bois, tant dans les lacs que dans les rivieres entre les rapides, on rencontra fréquemment, surtout dans la derniére partie de juin et la premiere moitié de juillet, des amas de four- reaux de larves dEphemera vulgata, ainsi que d'individus morts, non développés, de cette Libellule; des fourreaux de chrysalides. et de larves de Chironomus, des fourreaux de chrysalides de Phryganides, des fourreaux de larves d£phémeres (autres que de celle déjå mentionnée) et de Perlides; des fourreaux de chrysa- lides. et de larves de Culex et de Simulia; et enfin de petits Dipteres morts, tous nombreux dans P'ordre ou ils sont énumérés ici. Tous ces insectes et débris d'insectes, avaient été, natu- rellement, poussés en masses tout aussi grandes vers les rivages, les grosses pierres, etc. 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. On rencontra en outre å la måme époque, au-dessus de la surface d'un grand lac ou flottant sur Veare, Formica herculanea et une Phryganée (sur I'Indalselfven, rivigre de V'Indal), une Si- mulria, et deux especes de Géoméetres en masses considérables. (P. 169 du texte.) C.-H. NERÉN: Contributions å la connaissance de la MNoctuelle de CV herbe (Charaeas graminis) et de ses parasites. L'auteur signale les résultats des éclosions qu'il a été å méme d'observer pendant les années 1883 et 1884. Les maté- riaux de ses observations ont été fournis par un nombre consi- dérable de chrysalides de Charaeas graminis LiN., qu'il a obte- nues, gråce å l'obligeance de M. le lieutenant-colonel de Boisman, des environs d Umeå, ville de la Suede septentrionale, située sous le 64? de lat. N, ou VPinsecte mentionné a causé des ravages trés étendus dans les vieilles prairies pendant ces deux derniéres années. La marche de TPéclosion est montrée par un journal commengant le 15 juillet 1884, ou les premiers papillons appa- rurent et se terminant au 3 aodt, ou furent éclos les derniers Ichneumonides. Ces observations sont accompagnées de consi- dérations diverses sur la longueur différente de la période d'éclo- sion, sur I'€poque d'essaimage ou d'apparition de PVinsecte ailé (laquelle s'est présentée, en 1884, quinze jours plus tard que Pan- née précédente), sur la différence des sexes au point de vue du nombre des individus, sur les différences dans P'époque respec- tive de leur apparition, etc. Pour ce qui concerne les Hyménoptéres parasites de ces hötes involontaires, il se développa, en 1883, chez un petit nombre de chrysalides, quelques måles de Y'espece si rare JIch- neumon impressor ZETT. (= nigricornis WESM.), et en 1884, de 200 chrysalides: Pimpla arctica ZETT. (5 I, 5P), fchneumon gra- darius WESM. (1 OO), Ichneumon molitorius Tin: (2 I) ainsi qu'une grosse larve d'Ichneumon, qui ne parvint pas å Péclo- sion, soit en tout 15 grands Ichneumonides parasites, constitu- ant 7,; 2 de la totalité du contingent examiné. REÉSUMÉS. 219 (P. 177 du texte.) NECROLOGIE H-.-F.-R.-H. Gadamer. Le 24 avril dernier, mourait å Råslätt, preés de Jönköping (Småland), Vingénieur forestier HERRMANN FRIEDRICH RUDOLF HEIN- RICH GADAMER. NÉ en Silésie, le 2 mai 1818, d'une famille d'origine polonaise, il entra, aprés les examens de rigueur, au corps des fusiliers de la garde, å Berlin. Vers 1843, il se rendit en BSuedera rappel de S. EE. le défunt comte EFL.-G: DE TROLLE: WACHTMEISTER, réorganisa l'€conomie forestigre du domaine de Trolle-Ljungby, appartenant å ce dernier, et y resta de nom- breuses années comme intendant des foréts. Il passa de lå, dans la måme qualité, au domaine de Tidaholm, et s'établit ensuite å Råslätt, ou il fonda une école forestiére. Se livrant avec un zéle infatigable å tout ce qui concernait la chasse et la sylviculture, il a exercé dans ces deux branches principales de son activité une influence des plus heureuses au milieu des cercles ou il avait ses occupations, mais plus encore par les éléves sortis de son école et établis dans des régions différentes de la Suéde. A sa connaissance profonde de la cynégétique et de P'économie fores- tigre, il joignait un intérét des plus vifs pour la vie animale, telle qu'elle se présente dans les champs et dans les foréts. Il suffira de citer pour preuves å cet égard les savants articles qwil a pu- bliés dans la Revue de la Société des chasseurs suédois (Svenska Jägareförbundets Tidskrift), dans des journaux cynégétiques alle- mands, et enfin dans la Revue d'ornithologie » Naumannia»>, aussi longtemps que vécut cette publication. Il s'occupait principale- ment des oiseaux et des insectes, dont il réunit une collection considérable. Son étude de prédilection était cependant celle des Coléoptéres, dont sa collection est trés grandes en espéces tant indigénes qu'étrangéres. Il est å regretter qu'il mait jamais pu étre amené å communiquer par la voie de Pimpression ses nombreuses expériences, principalement au point de vue de la biologie de ces animaux. Entomol. Tidskr, Arg. 6, H. 4 (1885). 15 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. N N Oo D'un caractére solide, ouvert, entrainant, méme gai dans le eerele de ses amis, il était å la måme fois plutöt timide envers les &trangers et n'aimait pas å faire parler de lui. Il souffrit, durant les dernieéres années de sa vie, d"une maladie pénible, qui finit par le conduire au tombeau. Cet homme si digne d'étre aimé, a emporté avec lui les regrets non-seulement de sa femme et de ses enfants, mais aussi de ses nombreux amis tant en Suéde quwen dehors de nos frontieres. Paix sur sa cendre! H.-D.-J. Wallengren. (PINT7Ordu texte) MAGNUS LARSSON: Quelques mots sur les ravages de la > Mou- che de Porge> dans Vie de Gotland pendant les années 1883 et 1854. En 1883, la »mouche de Forge» ”' apparut å Gotland en multitudes si considérables, que I'on pouvait €valuer le nombre de ses larves å 3 ou 4 millions par tunnland (49,36 ares, soit environ '/» hectare). Aussi n'y at:il pas å s'étonner que la ré- colte de Vorge ait totalement manqué cette année-lå dans Y'ile précitée. L>auteur, qui s'est livré å des recherches sur 12 points dif- férents de l'ile, est parvenu au résultat que les ravages de 1884 ne se sont pas étendus sur Ze entire comme ceux de 1883, et que p. ex. la partie méridionale de Gotland a été relativement épargnée. Les tiges d'orge ont été attaquées tant par Chlorops laeniopus que par .Oscims frit (voi la note). En 1884, les Parasitesise sont présentés en nombre, et les larves des deux insectes précités ont &été attaquées par Coe/inius niger N. v. E., du groupe des Braconides, dont les larves ont été décimées å leur tour par un petit Hyménoptére, une Piéromalide vyrare, Pleromalus muscarum WALKER. " Les agronomes suédois donnent le nom de »mouche de Forge» å deux insectes différents, le Chlorops å pieds articulés, Chlorops tacniopus, allem. Gritnauge, Ia »mouche de Forge» proprement dite, et VOscine ravageuse, Oscinis frit, allem. Kleinfliege. RÉSUMÉS. 221 Si, par conséquent, les ravages exercés par les insectes en question n'ont pas cté aussi grands en 1884 qu'en 1883, les pertes que ces ravages ont causées å I'ile de Gotland sont néan- moins d'une nature si sérieuse, qu'ils méritent une attention toute particuliére. Avant que Pon connaisse å fond le genre de vie et la nature de VPinsecte, il va de soi qu'il ne sera guére possible de trouver le moyen de s'en débarrasser. (P5 T37Cdu texter) G. SANDBERG: Suppliment å la Faune lipidoptire du Sud- varanger. T'auteur a longtemps eu Pl'intention de donner un supplé- ment de la faune Lépidoptere du Sudvaranger (Finmark norvé- gien, cötes de la Mer glaciale), mais ce projet n'a pu se réaliser que maintenant, ot il a quitté, depuis environ 2 ans, sa demeure dans les hautes régions du Nord. M. SCHÖYEN, qui a publié dans les »Annuaires du Musée de Tromsö» (Tromsö Museums Aarsheften) 1es trouvailles antérieures faites dans le Sudvaranger, portait, en 1881, la totalité des espeéces lépidoptéres de cette ré- gion å 132, dont il y a cependant lieu de défalquer une espéece, Chareas graminis, inscrite par erreur sur la liste. A une date plus récente (1882), M. le conservateur SCHNEIDER a publié dans cette Revue-ci une liste additionnelle, augmentant la faune de 19 espéces, ce qui a €levé å 150 le total des espéces antérieu- rement recueillies dans ce lointain district. Le supplément actuel fournit un contingent ultérieur de 33 espéces, portant å 183 le chiffre précité, et la faune du Sudvaranger a par conséquent pris place å cöté de celle du district d'A//en, qui compte 196 especes connues, et qui a été considérée jusqu'ici comme étant, au point de vue lépi- dop térologique, la partie la mieux explorée du Nord arctique. Cependant P'exploration ne peut pas encore étre considérée comme épuisée dans aucun de ces deux districts, et il reste, suivant toute probabilité, bien des trésors cachés å découvrir dans leurs faunes respectives. A Pégard des Microlépidoptéres, il y a lieu de regretter que ces petites espéces n'aient pas été chez nous robjet d'une plus grande attention de la part des explorateurs. 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18853. La science entomologique se trouve encore dans son enfance en Norvége, et le temps n'a pas suffi jusqwå cette heure å 1 explo- ration des petites espeéces. Comme preuve de Vimmense ouvrage qui - reste åå. faire, V'auteur : cite que, dans le seul couranut des deux derniers étés, une exploration superficielle lui a fait découvrir, autour de son domicile au sud du Dovrefjeld, environ 40 especes de microlépidopteres nouvelles pour la Norvége. Les explorations dans le distriet d'Alten ne sont cependant pas aussi décidément en arriére au point de vue des petites espetces qu'å celui des grandes. En effet, tandis quw'il y a été recueilli 112 especes des premiéres, on n'y en connait jusquwici que 84 des secondes. C'est surtout la pauvreté en Bombycides (seulement 3 espeéces) qui frappe le plus en comparaison de ce que I'on a rencontré jusqu ici de ce groupe dans d'autres régions de la Nor- vége arctique (26 especes en tout), et relativement aux Rhopalo- ceres, celle en espéces telles que Pap. Mackaon, Colias: Nastes, Lyc. Orbitulus, Van. Antiopa, V. Cardui, Melit. Parthenie,. Arg. Polaris, Svr. Andromede et Syr. Centaureae, que Y'on reconnaitra sans nul doute plus tard appartenir aussi å la faune d'Alten. Dans le Sudvaranger, au contraire, å cöté de 103 espéces de Macrolépidopteres, om ne rencontre que 84 représentants des petites espeéces, d'ou il y a lieu de s'attendre å ce qu'å P'avenir la faune recevra son principal contingent de ces derniéres. $La paroisse de Sudvaranger comprend de vastes étendues de pays (environ 5000 km. carrés), et sétend du Nord au Sud å travers tout un degré de latitude. Mais, vu Pétat social primitif qui regne encore dans cette région, il est infiniment plus difficile de sy livrer å des excursions scientifiques, que dans la région ci- vilisée d'Alten. Il faut surtout des natures endurcies aux intem- péries et aux fatigues, pour se livrer å la recherche des Aficro- Zépidopteres dans les immenses marécages hantés par les mousligues et les cousins, et qu'habitent la majeure partie des Microlépidop- Zeres. Parmi les lieux de trouvaille qui promettent encore beau coup å cet égard, et qui n'ont été qu'imparfaitement explorés, Vauteur cite les suivants: Bugöfjord, Neiden, Galgo-oaive avec ses environs, Tschoalme-javre, et le groupe alpin de Betsama- duodder, sur la partie russe de la frontiere. L'auteur passe ensuite aux détails, dans lesquels les espéces RÉSUMEÉS., 223: nouvelles sont traitées å cöté de celles déja connues, avec in- dication des localités de la trouvaille et d'autres circonstances de nature å intéresser la science. Il signale 12 espeéees nouvelles pour le Finmark, parmi lesquelles des notabilités telles que Arg. Aglaja, Polyom. Helle, Acher. Atropos, Spilos. Fuliginosa e& Leurc. Salicis. Cette derniere espeéce m'a pas été observée jusqu'iei en Norvége au nord du Dovrefjeld, et Aglaia posseéde, dans le Sudvaranger son point le plus septentrional connu sur le conti- nent européen. Afropos devrait peut-étre étre considérée comme une visiteuse plus accidentelle de ce district arctique, ou, gråce å sa puis- sance remarquable de vol, elle fait, des régions plus méridionales, de temps å autre des excursions å travers les Laponies finnoise et russe. L'auteur ne regarde cependant pas comme impossible l€éelosion au Finnmark, dans les étés chauds, d'especes y trouvant presque partout la plante qui leur sert de nourriture, savoir la pomme-de-terre, et ou I'on rencontre aussi des papillons dans des localités de la partie occidentale, dont V'accés est fermé du cöté du sud par les tempétes de la mer ou par les neiges éter- nelles des Alpes scandinaves. Quatre (4) espeéces sont nouvelles pour la faune de la Norvége, savoir Polyom. Helle, Orthosia Iris, Penth. Bifasciana et Scardia Tessulatella. De ces especes, la pre- miére a été trouvée, plus récemment, par SCHÖYEN dans la région de Trondhjem. HEFauteur décrit 3 aberrations et variétés nou- velles, savoir ÖOeneis Norna ab., Lampana (plus petite et plus fon- cée, les larges bandes des ailes jaune rouge), Cidaria Truncata var. Scåneider? (la couleur de dessus presque uniformément gris bleu), et Swammerdamia Griseocapitella ab. Obscurior (foncée). Une espeéce d Elachista na pas encore pu recevoir de détermina- tion plus spéciale. Elle présente une certaine ressemblance avec Ålricomella, mais parait étre nouvelle pour la science. Pap. Machaon, Polvom. Helle et Lygr. Prunata sembleraient appartenir aux espeéces qui pålissent dans les climats arctiques. La premiere €clöt sans nul doute dans le Finmark. A Popposé de ce qui a été admis (SCHNEIDER), V'auteur a trouvé des especes telles que Colias Palaeno sur les rives de la Mer Glaciale, et Tortrix Viburniana dans les marécages de Vintérieur du pays. Un grand nombre de beaux exemplaires d”Arg. Frigga ont été pris dans les régions de YVintérieur: Pun d'eux avait une longueur 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. de 54 mm. entre le sommet des alles. — Il a été découvert des larves (décrites dans cette Revue) d Arctica Festiva dans Vin- térieur du Sudvaranger. L'auteur émet la supposition que c'est la möme espece que les larves trouvées par l'expédition arctique de NORDENSKIÖLD dans la baie de Noljutschin et a Nunamo. De la rare Plusia Diasema, qui jusqu'iei n'avait été rencontrée dans la Norveége septentrionale qu'å Karasjoki, il a été recueilli, en 1883, 2 exemplaires å Tschvalene-javre. — Cid. Montanata, que F'on trouve en nombre dans les régions alpestres du /akobself, n'apparait pas dans les marécages de YVintérieur. — Acidalia Schöventr, découverte, V'été de 1882, lors du voyage de Y'auteur avec M. SCHNEIDER, dans les districts intérieurs y a été ren- contrée plus tard en nombre. TL'auteur revendique pour ce type le droit d'étre considéré comme une espéce vis-å-vis de Fumata, avec laquelle il parait offrir la principal ressemblance. Sui- vant SCHNEIDER, il auralt été trouvé auparavant en Finlande sur les rives du Ladoga, ou on Vaurait déterminé par erreur comme Strigaria. Torltrix Lapponana ne se présente que trés rarement, cå et lå, et par individus isolés. Scoparia Centurtiella apparait en masses sur le Pasvikelf entre les feuilles d Epilobium angustifolium. Elle est particulierement variable au point de vue de la taille et de la couleur. D'Oeccophora Stipella et Similella, on rencontre la premiere principalement dans VPintérieur des mai- sons, la seconde dans les taillis de bouleau, ou elle vole vers le solr. ENTOMOLOGISK HEI SKORITET PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN JACOB SPÅNGBERG SJUNDE ÅRGÅNGEN 1886 gor STOCKHOLM GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1886 RN 9 hamat! N I LE Sä VER var A Aa i ASASEN oe re dd EE ra N - TT Fv i Ks STEN Sör a ÖRFaNTL FR LAN Bs UNS 50 Å LU Eye JR. rutfodet fr AR Ar a a UU iv Ye TT LS iw FÖ jä VAC a” US SAN Säppet js q Aa Ng APATS IVOR [IE LEVI f År Uru AR, HÖRS VV våt re färre | förs ; i råd tänd nt ie (AN de j WW RURKATSA TANKE År i | RV , MJOHAJÖTE I AIDKIATRÖT I ARTIOHOM SE ES vÄSA rss KA DUSPE i 2 44 AN er ) it TA TA i + Afa i LA Ne 'oasaonÅsa SÖJAL” "SE CIRA ER (renare a88r | 44 saOTrAJOTE Er TLIÖVAELAA LAN DIT ADA FrvANRD ITC Pär INNEHÅLL: AURIVILLIUS, CARL W. S., En fästing såsom endoparäsit.....ssoososc- Sid. 105 AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk entomologisk literatur 1885 Sid. 12, 30, 54 , Ett nytt slägte bland ZLamiiderna från Kamarun soooooooommnonn Sidi -51 3 Net Goleopter.a- Länoieornia sg - seten! bred oo LL. +11A80 , Ett nytt, egendomligt slägte bland Curculioniderna.s.ssoo.-- WsnÖ5 , Anmärkningar rörande några svenska gräfsteklar ooo. SIEÖT BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1885 = ooooooooooooo---- Sid: 72, 56 Entomologiska föredrag vid det 13 skandinaviska naturforskaremötet "IEEE EIN Dot le END SRA SR SET TEN ASS SENSE OSSE ENSE SATTE SEA Sid. 98, 112 Gåfvor till Entomol. föreningens bibliotek under år 1886 Sid. 170, 188, 197, 198 HOLMGREN, AuG. EMIL, Några anteckningar om parasitstekel-familjen (ÖRUD LAR Issa saraaa rar FARIRDINNDN HUPPUL). OIOASKN , Öfversigt och utredning af arterna till gpisorti-gruppen inom parasitstekel-slägtet /chzzeumonr LINNÉ oodooolDoboooosoootosesse reset HOLMGREN, EMIL, Lepidopterologiska iakttagelser i Stockholms om- Smmsarthays oyptoelommpirs mura 2 eb eta ab a , Iakttagelser rörande Oeneis Jutta HB, dess metamorphos och förekomst? Stockhölmsjskärgärd 2J20moc sl sb 2llonnan” oms KisF. T., Nekrolog öfver CARL OSKAR HAMNSTRÖM-- -ooooooosoooomlom LAMPA, SVEN, Om hvitaxflyet, Hadena Secalis Is oooooosesnon odon nal su Delephila. Ner22,.fran, GotlandW-.s-s- 23 9b11 0970 ob san , Några iakttagelser angående luktorganet hos Bombyx Quer- RS Ras AQ INN Sf 3 ONE TIG ATEN INR. MN AA MEINERT, FR., Lidt om Zac/hina-Larvers Snylten i andre insektlarver , Gjennemborede Kindbakker hos Lampyris- og Drilus-Lar- sy ngj 0 08512 229 5 a NGE "NET KE JET a ES Sp BER Sr fö SAS I TIS PATA ER Sn Arne MEVES, J., En äktenskapshistoria från fjärilsverlden soosoooooomoooooom---- | , Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska ut- Hrednipg 2tlsont Ambani: orm»: Fb; Öllbyulnor st We KAY MÖöErrEr, G. Fr, Om Kålfjärillärvens parasitep 1 1110 Ao 0Lifao lat yukarasttkläckningarbe 120 segel ur emopsrnarda 29nptart (Safurnja Fyr: SCHIFF,,- tagenli iSkåndsUp xsYvo mad) snkdo. NERÉN, C. H., Ytterligare bidrag till kännedom om Gräsflyet och dess RaSasUers intres DG ID MIG FAFIRDABINNT SD: RUlVM ANA NORDIN, | ISIDOR;- Anteckningar öfver” Henaptererii Folk rayn. Pprouiss SANDAHL, ÖSKAR, TH., Entomologiska föreningen i Stockholm under TORNA dESSk SAME sarbelsärdssl-stakonelo storsta r FIONA BIOS Sid. » 17 41 IV SANDAHL, ÖSKAR TH., Entomologiska föreningens sammankomst den 27 februari 1886 , Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 26 april 1886 , Entomologiska föreningens tredje ordinarie sammankomst den 25 september 1886 , Entomologiska föreningens i Stockholm årssammankomst den 14; december 19886, 255-123 Had föda doo roses SCHÖYEN, W. M., Om forekomsten af Drprer-luarver under Huden hos Mennesker — — , Om de tidligere Udviklingsstadier af Zithosia Cereola HB... SPÅNGBERG, JACOB, Huggpipa för insektsamlare.ss.oosooooooooooo soma WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Zrichopter-familjen Apataniide RÉSUMÉS. AURIVILLIUS, CHARLES, Un Ixode endoparasite AURIVILLIUS, CHR., Un nouveau genre de Lamiides, provenant de Kameroun (Afrique, OCCidentalé).,.-3s-oss-s——=sos-s seas TISAENEE , Nouveaux Coléoptéres longicornes , Nouvelle espeéce: curieuse: ide, :Cureulionides s=rests- le Yepvires , Remarques sur quelques Hyménoptéres fouisseurs suédois ..- Continuation de la liste de la littérature entomologique suédo-norvé- gienne pour 1885, commencée p. 12 Grande séance annuelle de la Société entomologique, le 14 décembre HOLMGFEN, AUG. EMILE, Quelques notes sur la famille hyménoptére i parasite: des (Cryptidéesr-oo--> fastar ont sees OAIANSNRE , Apergu et classification des espéces du groupe pisorius dans le genre hyménoptére parasite Ichneumon L, soo. HOLMGREN, EMILE, Observations lépidoptérologiques faites aux environs de Stockholm , Observations sur Oeneis Jutta OLB., sa métamorphose et sa présence dans l'archipel de Stockholm K. F. T., -Neerologie. de, CARE OSKAR FIAMNSERÖM sasr5s fI-SEie LAMPA, SVEN, Sur la Noctuelle du seigle (Hadena secalis E.)--- =2 —, Deilephila Nerii de Fåilerde (Gotland:s0t23t sry=CesenN , Quelques observations sur Y'organe de Y'odorat du Bombyx du chéne (Bombyx queremnxs La)jest--ssa:tsg Set sENonee Littérature entomologique suédoise-norvégienne publiée en 1885 Littérature entomologique finlandaise publiet en 1885 MEVES, J., Moeurs nuptiales du, monde; Leépidoptérerisolsstdeo stt , Contributions å la connaissance de l'extension géographique des papillons suédois Sid. Sid. 13 145 147 149 171 189 114 73 139 134 138 138 202 128 201 128 130 129 202 203 LES 143 203 126 137 138 139 MEINERT, F., Quelques notices sur la vie parasitaire de la larve de Tachina dans d'autres larves d'insectes , Mandibules percées chez des larves de Lampyris et de IST MORSE rare öde VA SN SDI KINESER S AA et MS MEAAIT VIE SR a ERE > 206 MÖrgER VG. :FR.,- Parasites dufpapillön”du ehowlpinlliroianne > 37 MEGIGSFÖRSVEle UPAras tes ses osR. OEDLIAD IN fe ect SSE SSRIIERS ÄTAISS ; Saturnia pyri SCHIFF. trouvée- en Scanie .sccooooc SSYNETa » 199 NERÉN, C. H., Contributions uitérieures å la connaissance de la teigne de V'herbe (Charaeas graminis) et de ses parasites ...... JR va NIFRODIN, ISIDOR, Notes! sur”lestH Emira tere sana! > IT2S SENDARL, Os, Ti:, "Compterendiw detY889QLat Tak mobhaaga 0 UD FATT SCHÖYEN, W. M., Présence de larves de Diptéres sous la peau FE DRROTRIIE Ensto s AAEÄR O A O SERIEOESEL > 203 , Les premiéres phases du développement de Lithosia EN OEL NAR TN. SARNABIL OR PO9UE (VO. RAT OIKI NARE Se ARTE > 205 SEANEE NOR 2 TCVIEN SKOG Oy sko gsdstirsrstoeritossiiroolilelnolillöeedtaooe..= > 126 Peta Nr Ör av HSA OND MOSKe IRI Or alt s Nor ERE El »> 199 SPÅNGBERG, JACOB, Description d'un emporte-piece pour les collection- HENNES ME NINRSEGERS- = fötter stega OKT BS [LAGE SU NPSR SARAS 3 MY NNAA TITTA a ERE STTTAL Troisieéme réunion ordinaire de la Société entomologique 25 septembre KREON Re SE 0 RE or a nn RS OR Ts SU Rn aa ar » 200 WALLENGREN, H. D. J., Espeéces scandinaves de la famille trichop- Mere KGes ASP alfa Dn HLUCdÉE Syse ddbioertsss skedde spend 5: 137 DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL: Häft. 1. SANDAHL, OSKAR TH., Entomologiska föreningen i Stockholm under KASK dess ssjälte,arbelsart 13: LUTA "BMA "bog e9 ONT sats Sid. I AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk entomologisk literatur 1885 sid. 12, 30, 54 SANDAHL, ÖSKAR TH., Entomologiska föreningens sammankomst den 2SÖRSKRIAR NT SSG AAC AOD- NOHAVArenIN 19 UVA als Vg Sie: 3 HOLMGREN, AUG. EMIL, Några anteckningar om parasitstekel-familjen Coppa Al GUSBnIEKANOCO BLIR ESAROFIDTUI EMO LIRUPUROr fa Länslde i NORDIN, CISIDOR, "Anteckningar ofver fiemipterep 0253 1800L0ILDEND 2: > 3 HOLMGREN, EMIL, Lepidopterologiska iakttagelser i Stockholms om- SLÄNP ARA mrs LL ANTAR RSRDER EINES NOEN STE ORUTEIST BSR. 36 HOLMGREN, A. E., Öfversigt och utredning af arterna till pisorit- gruppen inom parasitstekel-slägtet /chreumon LINNÉ ooooooooo-n- SIAT NERÉN, C. H., Ytterligare bidrag till kännedom om Gräsflyet och dess IREENSA FORE RNA PITE JAA OR, SER sr Be BSK I I träl Pet SINN » 45 AURIVILLIUS, CHR., Ett nytt slägte bland Lamiiderna från Kamarun >» 51 VI Häft. 2. LAMPA, SVEN, Om hvitaxflyet, Hadenxa Secals' Lo oc osssossrossor sekt ts Sid: 557 BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 18851. -stönsstbooodin Sid. 72, 86 WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Zrichopter-familjen Apalaniide? = oc. IN ese Pr sglprbsren so. UNLIESE SANERAS AE ENE SIS Ed MÖLLER, G. FR.,: Om Kålfjärillarvens' parasiteri..-.-s-ss--ls->s MER 0 sa » Parasitkläckningang Robs lars sleten svtps get TV RE » BY AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Nya Coleoptera Longicornia. so.so-.sostore- » 1089 , Ett nytt, egendomligt slägte bland Curculioniderhnäa.......---- » av0g Entomologiska föredrag vid det 13 skandinaviska naturforskaremötet 1:"JKörtistlänia 1886: Feta klang: ske SOS so ANNAN Sid. 98, 112 MEVES, J., En äktenskapshistoria från fjärilsverlden ,..sss-ssssss---ss=- Sid. 99 MEVES, J., Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska Utbredning] | mosgososos osa Sr es or os sr gsrug sas SADE SENSE SRASNEENNg »..102 AURIVILLIUS, CARL W. S., En fästing såsom endoparasits trees -0-3 ». 1105 SPÅNGBERG, : JACOB, Huggpipa för insektsamlare.s::soso..stloostosseoboo- » 114 LAMPA, SVEN, Deilephila INerii, från Gutland ----------ossesf or + TIG Häft. 3—4: RESUMÉS. SANDAHL, OO. TH, Comptexendurde” Iö05-----scc-s---so-sspss SEEN Sid. 117 Littérature entomologique suédoise-norvégienne publiée en 1885 --..-- » 1206 SEance "du 27 MEVSICE: "LÖD Or ao me oo mos eds ole son on Les oe s SSE NENAEN > 126 HOLMGREN, AUG. EMILE, Quelques notes sur la famille hyménoptére Parasite sdes "Cryptvdées —t--» 128 HOLMGREN, EMILE, Observations lépidoptérologiques faites aux environs del Stockholm cy dets dd badkar 40 rg SANDER > 129 HOLMGREN, A. E., Apergu et classification des especes du groupe pisorius dans le genre hymåénoptére parasite Ichneumon L. >» 130 NERÉN, C. H., Contributions ultérieures å la connaissance de la teigne de Y'herbe (Charaeas graminis) et de ses parasites........- 1038 AURIVILLIUS, CHR., Un nouveau genre de Lamiides, provenant de Kameroun (Afrique öccidentale)sss:sssss---ss-- SPSS > JI9A LAMPA, SVEN, Sur la Noctuelle du seigle (Hade na ssecalis IL) 4135 Littérature entomologique finlandaise publiée en 1885 oooosmoooseoso---- » TSV WALLENGREN, H. D. J., Espéces scandinaves de la famille trichop- térique des Apa tangideejsks steeen rm tom enten SARA SE El MÖLLER, iG<+ Fr; Parasites duypapillony du cehout--rkek 438 wyp ae YOIST MOrLER GA FRs-Helosions' det parasites s::e-ocoltsreseto-seustesi ol Sid. 138 AURIVILLIUS, CHRIST., Nouveaux Coléoptéres longicornes...... » 138 , Nouvelle espéce: curieuse,der(Curculionides, slolorsst. » 1138 MEWES, J., Moeurs nuptiales du monde Lépidoptére sonosooo- » 10138 , Contributions å la connaissanee de l'extension géographique Aeskpapulogs su$dojs statt skoarpsslsb eogerntto. ML » 2139 VARRIVILLIUS, CHARLES, Un Ixode- endoparasite -ooooooossssos- St $ CIS SPÅNGBERG, JACOB, Description d'un emporte-piece pour les collection- KERESKLGTASC LES oe mord eoessasloskdksesdesesg tt tr 0142 KÄMPA; Sc, Deilephila Nexrii,de, File de, Gotlands ter ot. a CE) ORIGINALUPPSATSER: MÖLLER, G. FR., Saturnia Pyri SCHIFF., tagen i Skåne -. ooo Sid, 144 SANDAHL, OSKAR TH., Entomologiska föreningens i Stockholm sam- BARK TAS BR ENE? ÖNAPEL TOGO Iona ar deg sosse 2 OFAS , Entomologiska föreningens tredje ordinarie sammankomst FEDNSNESE Prem DET 1800 = soo scsooosruvussNessstossrsnssissstosrsesea STAN , Entomologiska Föreningens i Stockholm årssammankomst ERISAS GECEMDOLNEGGO LUC LEEE OSSE fon sang IAN Sea LEN SAEADO HOLMGREN, EMIL, Iakttagelser rörande Oeneis Jutta HB, dess meta- morphos och förekomst i Stockholms skärgård -oooooooooo-- IST LAMPA, SVEN, Några iakttagelser angående luktorganet hos Bombyx Fr ker ae oe a nn nm mn a a mn SSE » 155 K. F. T., Nekrolog öfver CARL OSKAR HAMNSTRÖM sooooooooooomoo-- BETSO AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Anmärkningar rörande några svenska PERS EE BRAT TR Sa An ST LO RE STR ov ER I nan a a Or 20 FÖL Gåfvor till Entomol. föreningens bibliotek under år 1886 Sid. 170, 188, 197, 198 SCHÖYEN, W. M., Om forekomsten af Diprer-larver under Huden hos INRESATE SK OT: ga SS AfRes rn a RAS KE ERA Ae AE ee OT SN AE Sid. KI , Om de tidligere Udviklingsstadier af Lithosia Cereola HB.... » 189 MEINERT, FR., Lidt om Zachina-Larvers Snylten i andre insektlarver » 191 , Gjennemborede Kindbakker hos Lampyris- og Drilus- PSTN ERH OVE ng Rd RE ES AR EE a SRA a > 194 REÉSUMÉS. MÖLLER, G. FrR., Saturnia pyri SCHIFF. trouvée en Scanie --...- Sid. 199 KISA NINO MEL 1000 mo soostononson sanne ses resan gda FE ENTRE SE » 199 Troisieéme réunion ordinaire de la Société entomologique 25 septembre SR AR IR PA a 0 SARS ER SA SAR a AR Än IE 2 » 200 Grande séance annuelle de la Société entomologique, le 14 décembre DEVA on a er Sr SA 2 TE EE pr EESK TER SE br EASIT SE SNRA SES MAA » 201 HOLMGREN, ÉMILE, Observations sur Oeneis Jutta OTB., sa méta- 202 morphose et sa présence dans V'archipel de Stockholm ........- VIII LAMPA, S., Quelques observations sur l'organe de Y'odorat du Bombyx du -eheéne (BOomibystk QU eTSUSNISE FASEN ONE EERrE K. F. T., Necrologie de CARL OSKAR HAMNSTRÖM a AURIVILLIUS, CHRIST., Rémarques sur quelques Hyménoptéres FÖRTSSEUTSTSUCGOISNI AN SER AO 7" DOM NER I TIOR WAT ve eNOeAEUNINNTTAN SCHÖYEN, W. M., Présence de larves de Diptéres sous la peau de FP ROMME"ssosssc 252255 SMERTANODIS "9 1KGSET HI NELSON — —, Les premiéres phases du développement de Lithosia C er €.0 la: FIBA ocsroso dr DR go rude dr dö öda sossar BS TONEN SORIN MEINERT, F., Quelques notices sur la vie parasitaire de la larve de Taächina dans d autres” lärves Od inseCtes os. oc cs... STILEN OK —S — » 203 205 205 206 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UNDER 1885, DESS SJÄTTE ARBETSÅR. Under året har Styrelsen haft 8 sammanträden och Förenin- gen 4 ordinarie allmänna sammankomster. Ett inom Styrelsen väckt förslag om hedersledamöternas indelning i två klasser, den första omfattande dem, som inlagt utmärkta vetenskapliga förtjänster om entomologien, och denx andra dem, som på något synnerligt sätt befrämjat Entomologiska Föreningens sträfvanden, godkändes af föreningen på allmän sammankomst den 238 febr. Vid samma tillfälle kallades till hedersledamot af första klassen hr. prof. T. T. THORELL och invaldes till hedersledamot af an- dra klassen fru professorskan C. G. WAHLBERG. Vid sista all- männa sammankomsten under året, den 21 dec., kallades hr. lektor A. E. HOLMGREN, förut ständig ledamot af föreningen och medlem af föreningens styrelse, att vara dess hedersledamot af första klassen. — Vid samma tillfälle valdes prof. O. TH. SANDAHL till ordförande, prof. CHR. AURIVILLIUS till sekreterare, lektor J. SPÅNGBERG till redaktör af tidskriften och lektor K. F. THEDE- NIUS samt konservator S. LAMPA (den sistnämde nyvald) till leda- möter af föreningens styrelse. Konservator W. MeEves valdes till styrelsesuppleant och till revisorer återvaldes hrr. S. NORD- STRÖM och G. HOFGREN. Förslag att välja 2 styrelsesuppleanter och en dylik åt revisorerna hvilar på bordet till nästa sam- mankomst. I föreningen hafva under året inkallats följande nya leda- möter. Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 1 (1886). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. I Stockholm boende: BRANDEL C.: H., Kamrerare; "JACOBSON CEN E3 Medibas KULLBERG J. W., Kapten; KRAMER jJ. H:, Eicentiat; EECKSMVVE: Professor; LINDBLOM L. C., Adjunkt; RostaADos E., Farmaceut; SCHOLANDER ERIK, Handelskemist; TRANA ADIL, Med. fil. Kan- didat; WELIN J. FrR., Trädgårdsmästare (Albyberg, Solna); ÖSTER- BERG J. A., Folkskollärare. I landsorten boende: BOoIsMAN ELOF VON, Öfverstelöjtnant, Chef för Vesterbottens fältjägare, Umeå. GöÖöTHE C. G., Skogsinspektör, Wexiö. NEUMAN L. M., Lektor, Sundsvall. SANDBLAD ÅA. H., Jägmästare, Tenhult (Jönköping). SANDIN J. E., Bankbokhållare, Göteborg (Skand. Banken). SCHOLANDER L., Privatlärare, Engelholm. TorttIE C. G., Landtbrukare, Älby, Viksta. TrRYSÉN C. M., Jägmästare, Viggeby, Enköping. WIMAN: J.. G. E., Major, Upsala. I Norge boende: Pratou Oscar, Byretsassessor, Kristiania. Föreningen har att beklaga förlusten af sin framstående leda- mot hr. jägmästaren H. GADAMER, som afled den 24 april å Råslätt i närheten af Jönköping. (Nekrolog se årg. 1885, sid. 177.) Enär föreningens bibliotek och ledamöternas antal numera så betydligt ökats, att vården af biblioteket och distributionen af tidskriften samt därmed sammanhängande angelägenheter kräfva allt mera växande och tidsödande arbete, så väcktes af sekrete- raren ett förslag till fördelning af detta arbete, hvilket af styrel- sen antogs och af föreningen gillades vid sammankomsten den 28 febr. — Enligt detta förslag skulle en bibliotekarie utses, som SANDAHL: ENTOMOL. FÖRENINGENS VERKSAMHET 1885. 3 jimte ett biblioteksutskott af två ledamöter skulle öfvertaga vår- den af biblioteket, ombesörja dess ordnande och katalogisering, bestämma om försäljning af öfverflödiga böcker och inköp af behöflig entomologisk literatur, det senare inom de gränser, som tillgångar genom försäljning kunde beredas biblioteket. Utgifter därutöfver skulle för hvarje gång godkännas af föreningen. Bibiio- tekarien åligger att handhafva hela skriftutbytet med andra veten- skapliga sällskap, föreningar och enskilda personer. Till bibliote- karie utsågs föreningens sekreterare prof. AURIVILLIUS och till medlemmar af biblioteksnämden ordföranden prof. SANDAHL och redaktören af tidskriften lektor SPÅNGBERG; och till suppleanter i denna nämd konservator LaMmPaA och kanslisekreteraren NORD- STRÖM. — Vidare valdes till distributör af föreningens tidskrift kassör HOFGREN, hvilken det åligger att skyndsamt utdela och försända tidskriften till alla in- och utländska ledamöter. Före- ningens ekonomiska angelägenheter handhafvas fortfarande af prof. SANDAHL såsom kassaförvaltare. — Konservator S. LAMPA åtog sig benäget att vårda och ordna föreningen tillhöriga sam- lingar af insekter. Följande skänker hafva under året tillfallit föreningen: Genom särskildt gåfvobref har prof. SANDAHL öfverlemnat en af föreningens ledamot hr. revisorn J. ANKARCRONA samman- bragt, ovanligt rik och vacker samling af svenska skalbaggar för- varade i två prydliga skåp jämte öfriga af samma nitiska entomo- log- samlade insekter af andra ordningar, förnämligast fjärilar. Hr. kassör HOFGREN har förärat föreningen af honom insamlade talrika insekter af alla ordningar med undantag af lepidoptera. Konservator LAMPA har utfäst sig att till föreningens allmänna fond öfverlemna tiondedelen af den nettobehållning, som kan upp- komma genom försäljning af hans » Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera». Till biblioteket, som mycket förökats genom byte med an- dra sällskaper samt genom inköp af entomologisk literatur å bok- auktionerna ; efter hr: statsrådet m..; m. OO: I. FÄHRAEUS , Samt grefve N. GYLDENSTOLPE, har lektor THEDENIUS frikostigt förärat Kgl. Sv. Vetenskapsakademiens handlingar, fullständiga årgån- gar från akademiens stiftande: 1739 till- 1301, samt PAYKULLS Fauna Suecica och ZETTERSTEDTS ÄInsecta lapponica. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. Konservator W. MEvEs har skänkt följande värderika böcker. J. C. FaBricius: Systema Rhynchotorum, 1803, C. STAL: Hemiptera africana T. 1— IV, 1864—66; C. STÅL: Monographie des Chrysomelides de & Amerigue 1, TI, III 1862—65; C. H. BOHEMAN Årsberättelse, 1840—1856, 8 band; C. H. BoHEMAN: Insecta "Cafraria '"(WAHLBERGT). Pori: OFÅSC. To Geeks 1848—57, 3 band; P. C. ZELLER: Lepidoptera microptera, que 7 ÅA. Wahlberg in Caffraria etc. 1852; GERMAR: Magasin der Entomologie B. 1 & 2. 1817—18; E. A. NICoLai: Coleopterorum species Agri Halensis, 1822; TH. HartiG: Ueber die Familie der Gallvespen, 1859, A. STUXBERG: Bidrag till Skand. Myrio- foder. 1-—-2, 1871; W. LILLJEBORG: En flugas härjningar å kornfälten i Skåne; F. W. MäÄKLtiN: Coleoptera etc. från Novaja Semlja och Waigatsch samt vid Fenisej, 1881, F. W. MäKLIN: Neue Mordelliden, 1875; A. E. HOLMGREN: Bidrag till Beeren Eilands o. Spetsbergens insektfauna 1869; A. E. HOLMGREN: Försök till uppställning och beskrifning af Sveriges Try- phonider; A. E. HOLMGREN: Conspectus generum Pimplariarum Suecia. Då det blef bekant att Linnés minnestod skulle aftäckas på »Blomsterkonungens» födelsedag den 13 maj, beslöt föreningen, så- som representerande den vetenskap, som var honom »den käraste», att vid aftäckningen nedlägga en hyllningskrans vid foten af den oförvanskelige mästarens ädla bild. Vid föreningens sammankomster hafva följande föredrag hållits, här sammanstälda efter de olika insektordningarne: Hymenoptera: Den 28 febr. Direktör HOLMERZ redogjorde för den skada, som på granens toppskott förorsakas af larven till Nematus abietum HART. Den 26 sept. Prof. AURIVILLIUS hade under sommaren å Skarpö bortom Vaxholm påträffat en koloni af den till södra och mellersta Europa hörande och i Sverige förut endast å Öland af BOHEMAN funna amazonmyran, Polyergus rufescens TATR., beryktad därför, att hon håller slafvar af en annan mindre art svarta eller svartbruna myror, Formica fusca L., hvars puppor bortröfvas af amazonmyran och sedan i hennes bo kläckas och förrätta allt arbete åt sina herrar, till och med mata dem, hvilket är nödvändigt, emedan mundelarne hos amazonmyran äro så SANDAHL: ENTOMOL. FÖRENINGENS VERKSAMHET 18853. 5 underligt bildade, att hon icke själf kan taga och bereda sin föda. Hr AURIVILLIUS redogjorde ytterligare för amazonmyrans lefnadssätt, och till. denna skildring fogade presidenten WERN flere intressanta uppgifter angående svarta myrans försök att skydda sina puppor mot den röfvande amazonmyran och den förras sätt att gå till väga, för att om möjligt återtaga en röfvad puppa. I den diskussion, som härefter uppstod, yttrade sig hrr THEDENIUS, ÅURIVILLIUS Och WERN. Diptera: Den 28 febr. Hr O. GUINCHARD förevisade strån af den vanliga rörvassen (Phragmites communis ”"VRIN), tagna vid Sundbyberg, hvilka på insidorna voro fullsatta med gall- knölar, antagligen af någon Cecidomyia. Detta antagande bekräftades äfven uti det föredrag, som prof. AURIVILLIUS höll den 25 april om samma ämne. Ur gall- knölarna hade nämligen under våren utkläckts en gallmygga, som befans vara den förut endast från Österrike bekanta Ceci- domyia inclusa FRAUNF., således en rekryt för Sveriges fauna. Men jämte denna gallmygga hade äfven kläckts parasitsteklar af 2 olika arter, hörande till Preromalidernas grupp. I sammanhang härmed redogjorde prof. A. för flere andra af honom iakttagna gallmyggor och deras larver, särskildt den gallmyggelarv, som föranleder ett slags baljlik sammanhäftning af törnrosens blad, och rörande hvilken larv man har anledning att antaga, att hos den- samma en fortplantning eller förökning eger rum genom ett slags knoppbildning utan föregående könsverksamhet. Den 26 sept. Lektor J. SPÅNGBERG förevisade larven af en större flugart, sannolikt Eristalis tenax L, hvilken passerat tarm- kanalen hos ett årsgammalt barn. D:r G. LInp vid Sandviken hade iakttagit fallet och insändt den nämda larven, ännu lefvande, till lektor SPÅNGBERG, och var det fullt konstateradt, att larven framkommit ur tarmkanalen hos barnet. Hr S. redogjorde för andra dylika fall, hvarom äfven ordföranden erinrade. Lepidoptera: Den 28 febr. 1885. Prof. AURIVILLIUS lem- nade upplysningar om de skador larven af Ågvrotis segetum SCHIFF. förorsakat på odlade växter i Stockholmstrakten. Densamme gjorde reda för lefnadssättet hos larven till ÅAglossa pingvinalis Tis. enligt en uppsats af BUCKLER. Konservator LAMPA refererade en uppsats af hr. adj. C. G. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. THOMSON ur sista häftet af hans Opuscula Entomologica: »Om för Sverige nya eller sällsynta Lepidoptera», samt meddelade upplysningar om några af hr. kyrkoh. H. D. J. WALLENGREN 1 Skåne funna för Sverige nya fjärilar. Hr. G. HOFGREN förevisade arter af slägtena Fumea HB. och Ta/liporia He. tagna vid Stockholm. Prof. SANDAHL höll föredrag om bimalen, Galleria Mello- nella LTL. och förevisade af detta skadedjurs larver förstörda vax- kakor från en biodlare i Stockholmstrakten. Direktör HOLMERZ meddelade att björkskogen i Lappland på långa sträckor under sistlidne sommar varit aflöfvad genom larverna till Cidaria dilutata BKAH. samt att dvärgbjörken i Qvick- jockdalen var på samma sätt skadad af en Tortricid-larv. Konservator W. MeEveEs förevisade exemplar af Bombyx 7nbi LiN., hvilka varierade betydligt i storlek och färgteckning. Den 25 april. Hr. HOFGREN förevisade en vackert prepa- rerad. nästan fullständig samling af inom Sverige funna arter af mätareslägtet Åczdalia TR. — Hr H. erinrade om att rätta tiden nu var inne till insamling af blommande pilhängen, i hvilka icke så sällan förekomma larver till fjärilar och andra insekter. Konservator W. MEVvEs demonstrerade en af byråchefen TJ. MeEvES i Norrtelje Skärgård funnen högst egendomlig nästan en- färgadt blåsvart varietet af Zygena Lonicere& EsP., hvilken saknade de hufvudarten utmärkande röda fläckarne å vingarne. Under eftervintern och våren hade hos hr. M. utkläckts en mängd fjärilar ur puppor, dels insamlade i Sverige och dels er- hållna från D:r STAUDINGER i Dresden, bland hvilka särskildt må nämnas den praktfulla, smaragdgröna spinnaren Saturmia Isa- belle GraEuns (från Spanien) och Papilio Podalirius I. (från Tyskland). Hr. M. hade iakttagit att en hona af nattfjärilen Spilosoma mendica CL., hvilken dödats med cyankalium, det oaktadt aflem- nat ägg, ur hvilka kläcktes larver och utvecklades fullbildade fjär- ilar. I sammanhang härmed uppstod ett lifligt meningsutbyte mellan undertecknad, hrr. THEDENIUS, LAMPA Och S. NORDSTRÖM rörande frågan om parthenogenesis hos insekterna. Folkskolläraren ÖSTERBERG förevisade en af honom kon- struerad, hopläggbar, lätt i en vanlig rockficka medförd håf till SANDAHL: ENTOMOL. FÖRENINGENS VERKSAMHET 1885. 7 fångst af fjärilar och andra insekter, hvilken kunde fastsättas medelst en skruf och en särskild låsinrättning å en för ändamålet anordnad spatserkäpp. -Hrr THEDENIUS, LAMPA, J. MEVES och undertecknad omnämde med anledning häraf fem olika slag af hopläggbara insekthåfvar af större och mindre dimensioner. Den 26 sept. Hr. G.: HOFGREN förevisade en af honom och skolläraren J. A. ÖSTERGREN konstruerad, särdeles ändamåls- enlig apparat för uppblåsning och torkning af larver. Apparatens praktiska användbarhet visades genom för tillfället verkstäld pre- paration af en larv till nattfjärilen Mazmestra pisi L. Genom denna behandlingsmetod kunna larver särdeles väl bevaras i oför- ändradt skick till former och färger, hvarpå många vackra prof förevisades. Ett undantag gifves dock, nämligen med afseende på den gröna färgen hos en del nattfjärilars larver, hvilken färg utgöres af klorofyll ur de förtärda gröna bladen oeh försvinner, då larvens innehåll i och för uppblåsningen uttömmes. Om sättet att ersätta denna klorofyllfärg genom andra färger uppstod ett meningsutbyte, i hvilket deltogo Hrr. LAMPA, AURIVILLIUS, HOFGREN, ÖSTERGREN Och E. SCHOLANDER, som tillrådde att för- söka gröna anilinfärger, hvilka i spritlösning kunde anbringas å det uppblåsta larvskinnets insida. Prof. AURIVILLIUS visade ett stycke silkesväfnad, utförd af larven till Häggmalen, Hyponomenuta Padellus TLL, som med dylik silkeslik väfnad kan omspinna hela kronan hos häggträd. D:r S. NORDSTRÖM visade stora stycken af likartad väfnad af samma mal, erhållna från trakten af Säter. Prof. SANDAHL meddelade resul- taten af sina försök att uppföda larver af en annan art af samma slägte, AH. Evonymella Sc., hvilken han träffat i Ronneby på vonymaus europas L. Ehuru en del af dessa larver, till följd däraf att tillgången på blad af Evonymus var ringa, måste ställas ut i det fria — der de spunno öfver förvaringsburken med en tjock mot regn och fiender skyddande silkesväf — och med säkerhet varit utan föda i 10 dygn, förpuppades de alla normalt, och ur pupporna framkommo fjärilar af ungefär samma storlek som de individer af samma art, hvilka utvecklats från larver, som haft tillgång till riklig näring under hela sitt larvstadium. Hrr. THEDENIUS och LAMPA meddelade sina iakttagelser angående ofvannämda malarter, hvarjämte hr. AURIVILLIUS äfven omnämde 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. en tredje art: H. Crategella L., som lefver.å hagtorn: Dylika malarter kunna äfven förekomma å fruktträd, hvilkas blad de all- deles förtära, lyckligtvis utan att träden därigenom ovilkorligen dödas. Konservator LamPa redogjorde för sina undersökningar an- gående den s. k. Huvit-ax-masken å råg, hvilken redan omnäm- nes från år 1748, men hvars naturalhistoria sedan dess varit mycket omtvistad. D:r DANIEL ROLANDER beskref denna för rågen så skadliga mask i Vetenskapsakademiens handlingar 1752, och LINNÉ upptog ROLANDERS beskrifning i sin Syst. Nat. 1758 under namnet Voctua secalis. BJERKANDER fann sedan den späda larven på ung nysådd råg, och det är numera otvifvel- aktigt, att larven (»hvit-ax-masken»>) öfvervintrar å rågfälten. Det i landtbruksböcker vanligen gifna rådet att på hösten djup- plöja fält, där larven visat sig, är således ogörligt, enär man ju icke kan plöja upp den nysådda rågen. Det hade lyckats hr. LAMPA att uppföda hvit-ax-masken och ur den erhålla fullt ut- vecklade fjärilar, hvilka visade sig vara nattfjärilen Hadena didyma Esp. Äfven parasitsteklar, lefvande i denna fjärilslarv, hade erhållits, hvilka jämte fjärilen och dess puppa förevisades. Byråchef. J. MEveES redogjorde för en intressant iakttagelse angående fortplantningen hos ÖOrgvia antiqua 1. Den 21 dec. Konservator W. MEvEs demonstrerade en intressant samling af nattfjärilar från Island, bestående af /Voctuide och Geometre. Såsom särdeles anmärkningsvärd framhölls den oerhörda föränderligheten hos flere af de isländska nattfjärilarne, i synnerhet hos Hadena exulis TeF., af hvilken art man knapt kan finna två alldeles lika exemplar. Såsom egna former för Island visades Ågrotis islandica STDrR., Cidaria designata Hen. v. islandicaria och -ceciata v. gelata STIpR. Det är egen- domligt, att på Island icke finnes någon enda dagfjäril, ehuru sådana förekomma på Grönland och på Novaja Semlja. Man antager, att den öfverflödande nederbörden å Island är hinderlig för dagfjärilarnes ntveckling. Orthoptera: Den 21 dec. Lektor SPÅNGBERG meddelade, att konservator HANSON 1 Strömstad funnit en i Sverige förut icke anmärkt rätvinge, Barbitistes punctatissima Bosc., hvilken står nära B. glabricauda CHaArRP. och med denna blifvit förvexlad. = SANDAHL: ENTOMOL. FÖRENINGENS VERKSAMHET 1885. [00 Coleoptera: Den 21 dec. Häradshöfding J. HULTGREN från Örebro, meddelade en märklig iakttagelse angående slägtet Gaurodytes THoms. af gruppen Dyziscide. Han har funnit, att öfre sidan af abdomen, hvilken är betäckt af vingarne under de- ras vanliga hviloläge, är starkt metalliskt glänsande, skiftande i grönt, blått, koppar- eller bronsfärg. Detta förut aldrig iakttagna förhållande, som synes ensamt tillhöra slägtet Gaurodytes, är i biologiskt hänseende en gåta. Man har svårt att rätt tänka sig, hvad denna, vanligen dolda, praktfulla metallglans kan hafva för ändamål. Den kan nämligen endast under -skalbaggens nattliga utflygter blifva synlig, och den förmodan kan måhända fram- kastas, att denna metallglans under en sådan utflygt kan utgöra ett igenkänningsmärke för individer af samma art. Det nära stående slägtet //ybzus EriCHS. har icke sådan glans å bakkrop- pens öfversida. Professor AURIVILLIUS förevisade en mycket rikhaltig samling insekter af alla ordningar, insamlade och hemsända från Kamerun i Afrika af de båda svenskarne Hrr. WaALDaUu och KNUTSON, hvilka, såsom bekant, nedsatt sig vid Mapanja å Kamerunberget. I synnerhet skalbaggarne voro talrikt representerade i samlingen, förnämligast de med långa spröt försedda s. k. timmerbaggarne (Longicornes) och Goliathiderna, en grupp, som står nära de hos oss allmänna guldsmederna (Ce£ona), men de afrikanske utmärka sig från de europeiska genom sin storlek samt i många fall egen- domliga form och färgteckning. Samlingen innehöll äfven tusen- fotingar och spindlar i flere arter. Många af de hemsända led- djuren saknades förut å Riksmuseum, och flere äro säkerligen nya för vetenskapen. Vid sammankomsten den 25 apuil föredrogs revisionsberät- telsen och beviljades styrelsen och räkenskapsföraren full ansvars- frihet för 1884 års förvaltning. Revisionsberättelsen lyder som följer : Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammankomst den 14 sistlidne december utsågs att revidera räkenskaperna för år 1884, hafva denna dag granskningen verkstält och därvid funnit ställningen vara som följer. A. F. Regnells fond hade i behållning vid årets början och vid dess slut 2,000 kronor. 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. P. F. Wahlbergs fond hade i behållning vid årets början 1,000 kronor, vann under året genom gåfva af fru Wahlberg en tillökning af 1,000 kronor och hade vid årets slut en behållning af 2,000 kronor. Ständiga Ledamöters fond hade i behållning vid årets början 900 kr., vann under året genom tillkomst af 2 ständiga ledamöter en tillökning af 200 kr. och hade vid årets slut en behållning af 1,100 kronor. Till Allmänna fonden för entomologiens befrämjande, hvilken. under året bildades, inflöto å tecknade bidrag 644 kr. 90 öre, hvilket belopp utgjorde fondens behållning vid årets slut. Samtliga räntor från dessa 4 fonder hade öfverförts till allmänna kassan, hvars ställning utvisas af följande öfversigt. Debet. Inkomster: Under året influtna årsafgifter: 215: FAOTAIDO O2S-Lee SISTA I EPISNLSRS 12: — 23 FRE TTG OS LA SEA RASA ESA EEE SS a 138: — 140 17 BIO O osar onda sa 876: — I.02603-= Räntor från: ; AT SIE SER eg hellst fön das ae CANS 132: 67 IPSGE: TWahlberes uton dig S5oSe"" Set Serra omen IN7E5O Standigar 5edamotlevs "rond SE>tC SAR Tee 65: 50 Allmänna fonden för entomologiens befräm- Jan derref sot nen IS en 12:60 378: 27 Behållning 3 försålda exemplar af tidskriften ......------ 95:40 1,499: 67 Skuld vid: årets! slut till wäkenskapsföraren =4-feno boat eid 1,130: 85 Summa 2,030: 52 Kredit. Skuld vid årets början till räkenskaäpsföraren soo mooooooo oss ss T,T5SO3 KI Utgifter: För framställandet af 1884 års årgång af tidskriften: Tryckning, papper och häftning m. m, ..... 1,184: — TUS Era tLO TR CIA a ARSA SNRA fe REAR ET 53: 35 1,237: 35 Utsändning af tidskriften till in- och utlandet 99:29 Porto för diplomer till nya ledamöter ........- 10: 72 Brefyexling, cIrkulat My JO, occooccooo---sse-- 5 46:95 156:96 Subskriptionslistor för Allmänna, fonden m—-. ..c cn EN 80: 10 1,474: 41 Summa 2,630: 52 . Framställningskostnaden af 1884 års årgång af tidskriften öfverstiger nå- got litet motsvarande kostnad för 1883 års årgång, nämligen med 23 kr. 60 öre, RTP SANDAHL: ENTOMOL. FÖRENINGENS VERKSAMHET 18853. As OESE beroende detta till större delen på den större kostnaden för illustrationer. Revisorerne anse sig likväl böra framhålla, att det vore särdeles önskvärdt, om de af styrelsen inledda underhandlingarna rörande minskning af kostnaderna för tidskriften kunde krönas med framgång. I sammanhang härmed bör med tacksamhet erinras om den stora förbindelse, hvari föreningen står till licen- tiaten J. H. Kramer, hvilken under 1884 — likasom under flera föregående år — kostnadsfritt verkstält öfversättningar till de i tidskriften ingående fran- ska resuméerna, Till behållningen vid årets slut höra, ehuru ej af oss inräknade i före- gående räkenskapsöfversigt, äfven de resterande årsafgifterna, hvilka uppgingo till ungefär samma antal, som föregående år, men ej kunna utföras med något bestämdt penningevärde, emedan antagligen — likasom förut varit fallet — åtskilliga af dem komma att af en eller annan anledning afskrifvas. Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoller därom antecknade beslut, hvarjämte den kontanta behållningen (endast före- kommande i allmänna fonden) blifvit oss företedd. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhörande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkstäld granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under år 1884. Slutligen anse vi oss böra erinra därom, att professor SANDAHL, hvilken utan tvifvel äfven under år 1884 — likasom under de föregående åren — bestridt åtskilliga ej föreningen påförda utgifter, fortfarande låtit sin betydliga och under äret endast i ringa mån förminskade fordran qvarstå utan ränta, hvarjämte det är oss en angenäm pligt att på grund af tagen kännedom om styrelsens verksamhet framhålla, hurusom föreningens arbetschef och styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och uppoffrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter. Stockholm den 23 april 1885. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. Efter förhandlingarnes afslutande vid årets sista samman- komst den 21 dec. högtidlighölls fulländandet af föreningens sjätte arbetsår vid en gemensam enkel kollation, hvarunder skå- lar föreslogos för föreningens förhoppningsfulla framtid och för dess styrelse. Under gladt och angenämt samspråk om entomo- logica fortsattes samqvämet sedan till efter midnatt. Oskar Th. Sandahl. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1885. I Sverige och Norge tryckta arbeten: ADLERZ, G., Myrmecologiska Studier I. Formicoxenus nitidulus NYL. — Öfvers. K. Vet. Akad. Förhl. B. 41. 1884 N:o 8 Sthm. 1885. Sid. 43—64 tafl. 27—28. AURIVILLIUS, CHR., Lepidoptera insamlade i nordligaste Asien under Vega- Expeditionen. Stockholm. 1885. 8:o0. 6 sid. I col. taflaa — Vega- Exped. Vet. Takttagelser B. 4. Sid. 75—80. + Svensk-Norsk entomologisk literatur 1884. — Ent. Tidskr. Årg. 6. 1885. Sid. 138, 160, 176, 184—185. , Något om djur på snön om vintern. — Månadsöfversigt af väderleken i Sverige. Årg. 5. Sthm. 1885. N:o 2. BI-TIDNING, Svensk, för år 1885. Organ för centralföreningen för Sveriges Biskötare. Egnad uteslutande åt Biskötsel. Göteborg. 1885. 12 N:o. 164 sid. HAGEMAN, A., Den förste Sommerfugl. — Naturen, Aarg. 9, Christiania. 1885. Sid. 142—143. LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. — Ent; Tidskr. Årg. 6. 1885. ,Sid. 1—L1376 21(f- 2195 LARSSON, MAGNUS, Några ord om kornflugans härjningar på Gotland åren 1883 och 1884. -— Ent. Tidskr. Årg. 6. 1885. Sid. 179—183, 220—221. LINDSTRÖM, G., se THORELL T. NERÉN, C. H., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess parasiter. — Ent. Tidskr. Årg. 63 1885: SdIINO0E- 175, 218 NEUMAN, C. J., Om Hydrachnider anträffade vid Fredriksdal på Seland 1883. — Göteborgs K. Vet. och Vitt. Samhälles Handl. (2.) B. 20. 1885. 12 sid. (Nesea 1 n.sp.; Limnesia I n.sp. — Pieroptus 1 n.sp. på Vesper- tilio Daubentoni. OLSSON, P., Försök till undervisning i Biskötsel. Med 84 figurer och 3 plan- scher. Jönköping. 1885. 8:00. 96 sid. 84 fig. 1 tafl: SANDBERG, G.. Supplement til Syd-Varangers Lepidopterfauna. — Entom. Tidskr. Årg. 6. 1885. Sid. 187—203, 221—224. (Forts. se sidan 30.) ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 27 FEBRUARI 1886. Efter uppläsande och godkännande af protokollet för decem- bersammankomsten föredrogs den af revisorerna hrr S. NORD- STRÖM och G. HOFGREN afgifna berättelse om föreningens ekono- miska ställning och beviljades styrelsen och kassaförvaltaren fuli ansvarsfrihet för 1885 års förvaltning. Utdrag ur revisions- berättelsen följer här nedan. »A. F. Regnells fond, P. F. Wahlbergs fond och Ständiga TLedamöters fond, hvarifrån räntorna öfverförts till allmänna kassan, hade under året icke vunnit någon förökning samt utgjorde respektive 2,000, 2,000 och 1,100 kr. Allmänna fonden för entomologiens befrämjande, hvilken vid årets början utgjorde 644 kr. 90 öre och hvars räntor likaledes öfverförts till allmänna kassan, har vunnit en tillökning at 791 kr, 43 öre och uppgick således vid årets slut fill 1.436 kr. 33 öre: Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversigt. Debet. Inkomster: Under året influtna årsafgifter: SSE RÖG2E ftp peson eb ee 18: — FS NERO Ö Sr ock oo ber aker 72: — FOR TOR BRAND abe LE 156: — 202574 ESNES TYD) Koll ESA DES SES” UN ee I 1,242: — INS RITSSSEALLO franes eb. 7: 20 1,495: 20 Räntor från: SETT REonells född sosse sonson cor oersen ser 120:— ESR TWAllbergps, föllCl7 motousocdloddessoerasaan 120: — Ständiga tedamöters” förd” 12.7 IA IArll 66: — Allmänna fonden för entomologiens befräm- JANA ej (st Fda SR a 44:45 350:45 Behållning 3 försålda exemplar af tidskriften............ 120: 40 1,966: 05 Skuld vid årets slut till räkenskapsföraren sooooooooo—-o-s-oo-ooo--> Fö0: 12 Summa 2,525: 17 TA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. Kredit. Skuld vid årets början tull räkenskapsförareme —-:s.seses- ses 1,130585 Utgifter : För framställandet af 1885 års årgång af tidskriften: jEryeckning; papper och häftning Im. Masen css 1, 15535 Utsändning af tidskriften till in- och utlandet = 71:26 Brefvexling, frakter för böcker; m. M..-......- (Sj 7,500, kuverter med trycknigpe s-— 2-1 S0reg 60: — 20 st. kartonger till biblioteket" Illa 25: — 224: 97 Debiteradt värde af en från Svenska Trädgårdsföreningen köpt krans till Linnéfesten (beloppet af Sv. Trädg.- fören. efterskänkt och inräknadt i här ofvan omnämda JA SE ILLA BER sa FRED ai TIN sad L 18: — s er] Y subskriberade medel) 1,394: 32 Summa 2,525: 17 Framställningskostnaden af 1885 års årgång af tidskriften understiger mot- svarande kostnad för 1884 års årgång med 86 kr., beroende detta hufvudsak- ligen därpå att i årgången inga illustrationer förekommit. Den i förra revisions- berättelsen uttryckta önskan, att de af styrelsen inledda underhandlingarna rö- rande minskning af kostnaderna för tidskriften kunde krönas med framgång, kommer att för nästa år gå i fullbordan, ity att styrelsen lyckats träffa öfver- enskommelse med nytt tryckeri om billigare vilkor. Till behållningen vid årets slut höra äfven, ehuru ej af oss inräknade i föregående räkenskapsöfversigt, dels ett mindre antal resterade årsafgifter, dels restupplaget af tidskriften. Antalet ledamöter utgjorde den 21 december 1885 267, hvaraf 230 be- talande, hvadan årsafgifternas belopp enligt denna beräkning uppgår till 1,380 kronor. Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoller därom antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med till- hörande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkstäld granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full ansvars- frihet för dess förvaltning under år 1885.» Sedan sista sammankomsten hvilande förslag till ett par mindre ändringar i föreningens stadgar antogs, gående ut på att 2 suppleanter till styrelsen i stället för såsom hittills blott samt ex suppleant till revisorerna hädanefter skola årligen väljas. Följande nya ledamöter hade inkallats i föreningen: I VIS VS 1 ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST D. 27 FEBR. 1880. 15 På förslag af prof. SANDAHL: Hr apotekaren SvEN MAGNUS BOBERG, Åsenhöga i Jönkö- pings län. På förslag af lektor A.: E. HOLMGREN: Hr jägmästaren och ridd. OSCAR EMANUEL GYBERG, Göte- borg, och Hr apotekaren EMIL JOHANSSON, Sabbatsberg, Stockholm. På förslag af prof. AURIVILLIUS: Hr apotekaren AuvGusT Brun, Hudiksvall. På förslag af friherre HELMUTH WRANGEL V. BREHMER:? Hr grefve ADOLF GUSTAF WATHIER HAMILTON, Danbyholm, Stigtomta. På förslag af kapt. SILFVERLING: Hr v. kommissionslandtmätaren JOHAN ERIK FLORENTIN BEHM, Östersund. På förslag af byråchefen J. MEVveEs: Hr jägmästaren JULIUS HJALMAR MAURITZ MODIGH, Domän- styrelsen, Stockholm, och på förslag af kand. W. M. SCHÖJDEN: Hr forstkandidat A. HAGEMANN, Saltdalen, Bodö, Norge. Lektor J. SPÅNGBERG höll föredrag om en ny skadeinsekt på potatis, Iyckea Phaseoli Pass." Med anledning af detta föredrag uppstod ett lifligt menings- utbyte rörande önskvärdheten och vigten af att kunna i allt vi- dare kretsar sprida kännedomen om insektverlden, isynnerhet om de talrika skadeinsekterna och deras bekämpande samt om lämp- ligaste sätt att utbreda denna kunskap. Med växande tillgångar hoppas Entom. Föreningen, som ständigt haft nyssnämda mål i sigte, att kunna alltmera rikta sin verksamhet åt detta håll. Meningsutbytet härom öppnades af hr generalkonsul J. W. SMITT och i detsamma deltogo ordföranden, sekreteraren, hrr J. ERIKS- SON, LAMPA m. fl. + Föredraget skall ingå i Ent. Tidskr. 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Konservator S. LAMPA visade flere sällsynta högnordiska fjärilar såsom C(Eneis Bore SCHNS. jämte dess varietet Zaygete HpB., Arctia Quenselii PAYK. och Bombyx Crategi L. med till- hörande puppor, hvilka förärats föreningen af dess ledamot pastor G. SANDBERG, numera i V. Aurdal (Valders i Norge), förut i Finnmarken, där pastor S. lyckats iakttaga dessa fjärilars utveckling. Hr LaMpPa förevisade äfven den rikhaltiga samling af insekter af alla ordningar (utom fjärilar), hvilken hr G. HOFGREN insamlat i Stockholmstrakten och skänkt till föreningen, hvarjämte hr L., som benäget åtagit sig att vårda och ordna föreningen tillhöriga samlingar, företedde ett par lådor med skalbaggar, för att visa huru föreningens samling af Coleoptera kommer att se ut, då densamma hunnit fullständigt ordnas. Prof. AURIVILLIUS redogjorde för åtskilliga skadeinsekters härj- ningar vid Ultuna och i dess omgifningar enligt meddelande i bref från föreningens ledamot prof. H. v. Post. Hr A. anmälde sedan det nyligen utkomna sista häftet af »Spinnarne» (Bomöbyces), utgifvet af kyrkoherden H. TT WALLENGREN, ett häfte, som varit mycket efterlängtadt. Ordföranden anmälde och granskade till sist i korthet » Skan- dinaviens Insecter, en handbok i Entomologi till allmänna läro- verkens tjenst utarbetad af C. G. Thomson. Andra omarbetade upplagan. Första häftet, Coleoptera. Lund 1885.» Oskar Th. Sandahl. SES NÅGRA ANTECKNINGAR OM PARASITSTEKEL- FAMILJEN CRYPTIDAE AF AUG. EMIL HOLMGREN. TJ, Slägtet IOCKMENUS IHOMS: Detta slägte bildar, såsom THOMSON (Opuscula Entomologica p- 473) anmärker, en öfvergång till de egentliga Ichneumonerna; men bör likväl rätteligen hänföras till fam. Cryptid&e, där samme framstående entomolog också anvisat plats åt detsamma. GRAVEN- HORST (Ichneumonologia Europ&a) kände endast hanen af den enda hitintills bekanta arten, och denna förde han, såsom vi här nedan skola visa, till slägtet /c/hneumon — TASCHENBERG (Zeit- schrift fär die gesamten Naturvissenschaften 1883. N:o I. II.) ansåg, att slägtet borde inrymmas i gruppen Phygadeuonina, hvilket måhända icke saknar allt berättigande. Den kända ar- ten är: 1. Jocryptus monticola Grav. Ichneumon monticola Grav. Ichn. Europ. I. 108. I. g. Phygadeuon regius "TASCHENB. 1. c. Phygadeuon monticola MWOLDpstEDT. Ichn. Fennica 70. re PP Locryptus regius THoMms. Opusc. Ent. 473. 1: & 2. Denna art var, såsom vi nyss visat, känd och beskrifven (1829) af GRAVENHORST under namn af /. monticola, hvarom Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 1 (1886). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. WESMZL sedermera 1841 (Bullet. de V'Acad. de Belg. VIL p. 363) upplyst. Efter att äfven honan blifvit känd, insåg man lätt, att arten tillhörde gruppen C>rpptina, och det är därför troligt att några förf. icke kommit att söka den bland arterna af slägtet Ichneumon i GRAVENHORST Ich. Europ&ea, där den likväl är N:o 1. Vi hafva i många år kändt båda könen. Arten är alldeles icke sällsynt, utan förekommer hos oss från Skåne ända upp i Norrbotten. Vid Stockholm är han vissa år ganska allmän och vid Piteå fann förf. honom 1883 på många ställen. I Norge har han äfven blifvit anträffad och i Finland uppgifver WOLDSTEDT honom såsom tämligen allmän. Han lefver såsom parasit hos Harpyia vinula och har sannolikt därför sam- ma utbredning som denna fjäril. 2. Slägtet MACROBATUS HOLMGR. Äfven af detta slägte känna vi blott en art, som inom vår verldsdel har en ganska vidsträckt utbredning. Den har blifvit omnämd och beskrifven af flere författare, men under olika namn, hvilket framgår af följande: Macrobatus clavator HoLrMGR. Cryptus macrobatus Grav. Ichn. Europ. IL 440. 15. & Y-. — VIRTT.. ANS. Lapp. 308-usRR Macrobatus clavator HoLMGR. Act. Holm. (1854). 50- RANG LES Linoceras macrobatus "TASCHENB. Cryptid. 106. 1.59. — THOMS. Öpusc. Entom:; AJ5. I. gu 2: NXenodocon FÖrsrtT. Synopsis der Fam. und Gatt. der Ichn. TöÖ: 5 Förekommer hos oss från Skåne ända upp i de norra lapp- markerna. Då han flyger hållas de bakre benen 1 en -ned- hängande ställning, liksom hos arterna till slägtet Ånomalon, om hvilka han därför mycket erinrar. Det är nog troligt att arten är identisk med Ophion clavator FABR., hvilket äfven THOMSON (1. c.) förmodar. Vår artbenämning (1. c.) grundade också på ett sådan £ antagande. HOLMGREN: PARASIVSTEKEELFAMILJEN CRYPTIDA. I9 3. Slägtet CRYPTUS THOMS: Under detta slägtnamn har GRAVENHORST (Ichn. Europ.) sammanfört en mängd arter, som THOMSON (OÖpusc. Entom.) sedermera med rätta fördelat på flera småslägten, hvilka i all- mänhet äro väl karakteriserade. Äfven FÖRSTER (Synops. der Fam. und satt. der Ichn.) har också delat detta Gravenhortska slägte i flera, men dessa äro åter så knapphändigt kännetecknade, att man svårligen eller alldeles icke kan afgöra, till hvilket af dem en gifven art rätteligen bör hänföras. I följd häraf hafva vi för vår del hellre fogat oss efter den Thomsonska än efter den Förster- ska slägtindelningen, ehuru vi äfven härvidlag ansett några namn- förändringar böra göras. — Vi begynna nu med slägtet Cryptus, enligt THOMSONS begränsning. 1. Cryptus cyanator Grav. Denna art torde nog, såsom THOMSON anmärker, kunna anses såsom tämligen sällsynt här i landet. Själfve hafva vi funnit den i Östergötland, Upland och i Skåne samt på Gotland. Nordligare är den, så vidt vi veta, icke påträffad annanstädes än 1 Dalarne, hvarifrån den blifvit hemförd af prof. BoHEMAN. I diagnosen har hos THOMSON (Opusc. Ert.) influtit en misskrif- ning, som synes oss vara vilseledande för dem, hvilka icke förut studerat dessa parasitsteklar. Där står nämligen »tibiis e basi ultra medium nigricantibus», då det naturligtvis är i spetsen, som tibierna hafva en sådan färgteckning. 2. Cryptus serratus THOMs. Af denna art har stud. EmiL HOLMGREN funnit några hon- exemplar i Stockholms skärgård. Hanen är af oss ännu icke känd. 3. Cryptus moschator Fakrr. Tillhör, såsom det tyckes, hufvudsakligen södra delarna af vårt land, hvarest han icke, enligt THOMSON, är sällsynt. Själfva 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. hafva vi anträffat honom i Östergötland, Halland och Skåne, men blott sparsamt och enstaka. I Stockholms skärgård är han anträffad af kandidat G. ZETTERLUND. 4. Cryptus subquadratus THOoms. Af denna art, som, förutom andra kännetecken, skiljer sig från sina samslägtingar genom de svarta baktibierna, har THOMSON beskrifvit endast honan, funnen vid Esperöd i Skåne. Vi hafva an- träffat honan på Åreskutan i Jämtland och hanen vid Björkfors i Umeå Lappmark samt på Gotland. Med THOMSONS beskrifning öfverensstämmer honan, utom däruti, att petiolus är mindre starkt krökt eller icke, såsom denne förf. säger, »fere sub angulo recto curvato». Dock är petiolus mera krökt än hos honorna till C. moschator och C. tarsoleucus. Dessutom lägger THOMSON märke till att framvingarnas ramellus saknas. Denna rudimentera nerv är emellertid åtminstone antydd hos det Jämtländska honexem- plaret, och hos de Lappländska hanexemplaren är den tämligen starkt utbildad. Nervens större eller mindre utveckling har för- öfrigt aldrig någon särdeles beaktansvärd betydelse såsom art- märke. Det samma gäller härvidlag, mer än hos de egentliga Ichneumonerna, äfven den hvita punkten »juxta antennas», hvarom vi blifva i tillfälle att yttra oss vid följande art: Emellertid möter inga svårigheter att skilja denna art från de öfriga inom sitt slägte. 5. Cryptus tarsoleucus SCHRANK. I flera hänseenden står C. Zarsoleucus nära den föregående, men är dock, såväl från denna, som från andra till detta slägte hörande arter, lätt skild. Han kan räknas bland våra allmän- nast förekommande arter och tyckes, efter hvad vi själfva erfarit, finnas talrikare 1 de mellersta och norra landskapen än i de södra och sydligaste. Mot norden går han ganska: långt och är en bland gräsmaskens (Charxas graminis) parasiter. Om vi icke egde tillgång till ett så stort individantal, som nu är förhållandet, skulle vi måhända, på grund af såväl skulptur- som färgolikheter, af denna art kunna uppställa flera; men nu HOLMGREN: PARASITSTEKELFAMILJEN CRYPTID.E. FAN framstå öfvergångarna emellan dessa former så tydligt, att detta icke kan ifrågasättas. Några former, bvilka synas oss vara täm- ligen konstanta, hafva vi upptagit i »Conspectus specierum>. 6. Cryptus lugubris Grav. (HOLMGR.) Vid bestämningen af denna art har villrådighet hos oss uppstått i följd af GRAVENHORSTS något knapphändiga beskrifning. Denne förf. har nämligen haft att tillgå endast ett honexemplar med stympade baktarser, hvilket han fått sig tillsändt från Genua. Vi biträda visserligen den mer än en gång uttalade åsigten, att man hellre bör gifva åt en art ett nytt namn, än att låta den behålla ett gammalt, när nämligen detta senare i något hänseende är tvifvelaktigt; men härvidlag synes det dock som om flera skäl skulle tala för än emot det Gravenhortska artnamnets bibehål- lande. Måhända att C” 2noschator var 1 Grav. bör räknas hit. Arten förekommer icke sällsynt i Stockholms omgifningar, och vi hafva funnit densamma äfven i Östergötland. I THOM- SONS arbete om fam. Crypti kunna vi icke finna den upptagen. Se »Consp. specierum»>. 7. Cryptus viduatorius FABR. Denna art tillhör företrädesvis våra sydligare landskap och är därstädes just icke sällsynt. Nordligast är den, såvidt vi hit- intills hafva oss bekant, funnen i Stockholmstrakten (kand. ZET- TERLUND) och i norra Vermland (d:r Goéts). TI allmänhet synas honorna förekomma mera talrikt än hanarna, hvilket äfven GRA- VENHORST anmärker. Måhända kan dock detta bero blott på en tillfällighet. 8. Cryptus sponsor Grav. (THOMS.) Det vill för oss synas som om de af GRAVENHORST upp- förda varieteterna icke egentligen vore att räkna hit; men att däremot den begränsning, som THOMSON gifvit arten, är fullt tillfredsställande. Det är honan, som GRAVENHORST kallat C. sponsor. Hanen har han upptagit under ett annat namn, näm- 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. ligen C. guadrilineatus (Ichn. Europ. II. 553). Troligt är det också, att "TASCHENBERGS C” attentortus icke är någon annan än hanen till C. sponsor, hvilket äfven THOMSON antyder. Det tyckes som att äfven denna art förnämligast skulle till- höra de sydligare landskapen. De flesta i vår samling äro funna i Öster- och Vestergötland; blott 2 (honexemplar) nordligare, nämligen i Vestmanland af konservator Sv. Lampa. Hanarna träffar man vanligen mindre ofta än honorna. 9. Cryptus obscurus Grav. (THOMS.) Jämte Z. tarsoleucus synes denna art vara inom detta slägte den vanligast förekommande. Han är nämligen ingenstädes säll- synt från Skåne ända långt upp i Norrland och Lappland; men detta oaktadt hafva dock de båda könen vanligtvis blifvit be- traktade såsom skilda arter. De anträffas ofta på blommor, före- trädesvis umbellater, och honorna ser man äfven ofta sitta på husväggar, trädstammar, gärdesgårdar o. s. v. samt på vägar och sandiga ställen, der rofsteklar hafva sina bostäder. Man har till och med hållit före, att deras larver skulle lefva parasitiskt på dessa senare steklars bekostnad, hvilket vi dock icke af egen erfarenhet vunnit bekräftelse på. Sannolikt har GRAVENHORST under namnet C” obscurus sam- manfört flera skilda arter, som i afseende på färgteckning likna hvarandra. Hvad storleken angår så hafva vi funnit ganska stor variation hos denna art, hvilket möjligen äfven framkallat för- vexlingar. | Med afseende på synonymien, vilja vi här bifoga några anteckningar. Cryptus -obscurus Grav, Ichn. Europ. IL 5450 OmEe (exclusis A et varietatibus). — RaAtTzEB. Die Ichn. der Forstins. I... 141... 9. — HoLMGR: Act: Holms (TS5A4) 05 TAOMS: "Opuse: fEnDt: 5481. 08. RER: Cryptus albatorius Grav. Ichn. Europ. IL. i &: Crryptussraästicator ”ZErT. ns, LappsoAet igt HOLMGREN: PARASITSTEKELFAMILJEN CRYPTID.E. 23 10. Cryptus infumatus THOMS. Ehuruväl denna af THOMSON beskrifna art troligen icke är sällsynt hos oss, hafva vi dock påträffat den mindre ofta än föregående, hvars minsta individer han i afseende på storleken föga öfverträffar. Vi ega exemplar från Småland, Upland och Dalarne samt dessutom från Norge och Finland. 1. Cryptus obscuripes ZETT. Denna lilla art bör ställas närmast de båda föregående. ZETTERSTEDT kände endast hanen, som han under ofvanstående namn tämligen utförligt beskrifvit uti Ins. Lapp. p. 369. Att vår bestämning af arten är fullt riktig garanteras däraf att vi själfva sett och granskat typexemplar i ZETTERSTEDTS egna sam- lingar, som nu befinna sig i Lund. THOMSON har känt endast honan, som han upptagit i Opusc. Ent. p. 484 och kallat Cryptus borealis, hvilket namn följaktligen bör utbytas mot det vida äldre Zetterstedska. Den Cryptus borealis, som ZETTER- STEDT beskrifvit uti Ins. Lapp. p. 369 hör: utan tvifvel till en helt annan grupp af fam. Cryptide. C. obscuripes, som är en synnerligen distinkt art, funno vi sommaren 1856 på öppna, tufviga fjällmyrar i Umeå Lappmark, där den långtifrån var sällsynt. THOMSON anför densamma från Norrland. Vår uppgift uti K. Vet. Akad. Handl. för 1834, att den skulle förekomma äfven i Östergötland, lemna vi nu såsom oviss, då de exemplar, på hvilka denna uppgift grundats, tyvärr gått förlorade och då det nog är troligt, att vid bestämningen begåtts något misstag. Sålunda eger man för denna: art inga andra säkra fyndorter än Norrland och Lappland. Emedan THOMSON helt kort beskrifvit endast honan, så hafva vi uti »Consp. specierum» något utförligare redogjort för båda könens kännetecken. Synonymien blir: Crypptus obscuripes ZE1T. Ins: Lapp. 369: 83: g&-. Cryptus borealis THoms. (nec ZETTERSTEDT). Opusc. Ent. 284 13. &Q. Obs. C. borealis ZeErr. est species a C. obscuripede ZETT. longe diversa. Confr. Ins. Lapp, p. 369. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. 12. Cryptus dian&e Grav. Denna art tyckes företrädesvis tillhöra de södra landskapen. THOMSON, som på ett utmärkt sätt karakteriserat densamma, sä- ger att den icke är sällsynt i Sverige och Danmark; men vi hafva blott sällan anträffat den och ega exemplar endast från Småland och Stockholmstrakten. Måhända bör C. albatorius "TASCHENBERG hiträknas. 13. Cryptus spinosus Grav. Sannolikt en hos oss blott sparsamt förekommande art. Den är funnen i Skåne och vid Stockholm. 14. Cryptus latitarsis THoms. Denna art, som af "THOMSON blifvit beskrifven efter exem- plar, hvilka han funnit på Öland, har af oss länge varit känd och har med all säkerhet en vida större utbredning inom vårt land än man hitintills förmodat. I vår samling finnas exem- plar från Öland, Östergötland, Vestergötland och Stockholms- trakten, och kandidat ZETTERLUND har funnit båda könen på flera ställen i Upland, såväl inuti landet som i skärgården. Arten förekommer dessutom både i Norge och Finland. Vi förmoda att han af äldre författare blifvit förvexlad med C-. obscurus, men säkrare är, att han af GRAVENHORST blifvit upptagen som varietet under sistnämda art, och antagligen är den hane, som samme förf. beskrifvit såsom hufvudform till C- obscurus, äfven identisk med C" latitarsis Af. Vi åtminstone kunna icke hänföra den till någon annan af oss känd art. Följaktligen borde synonymien, enligt vår mening, lyda sålunda: Cryptus obscurus Grav. Ichn. Europ. 548. 91. &A? (ex- clusa 2). -— Id. var. 1. & Q (certe). Cryptus latitarsis "THoMs. Opusc. Ent. 483. 12. & Q. FÖRSTER, som tyckes hafva känt endast honan, har, på grund af hennes egendomliga tarsbildning, grundat ett nytt slägte, hvilket han kallat Meringopus. THOMSON har däremot icke fäst sig vid denna slägtkarakter, då den är kännetecknande HOLMGREN: PARASITSTEKELFAMILJEN CRYPTID.E. 25 blott för det ena könet och följaktligen icke bör kunna tillskrifvas något som helst berättigande. Liknande fall äro icke sällsynta äfven inom andra parasitstekelfamiljer, t. ex. Ichneumon grada- rius och JIchn. oscillator m. fl., hos hvilka honornas tarser äro dilaterade, under det att hanarnas äro af vanlig form. WESMAL, den ryktbare Hymenopterologen, indrog själf ett af honom på samma karakterer grundadt slägte, nämligen Eupalamus, sedan han kommit underfund med deras vanskligheter. 15. Cryptus arenicola THOmMs. 16. Cryptus minator Grav. 17. Cryptus tuberculatus Grav. Dessa arter tyckes vara sällsynta, och såsom fyndort för de- samma är Skåne af THOMSON uppgifven. Den af samme förf. uti Opusc. Ent. upptagna C. Germari TASCHENB. är funnen i Danmark, men ännu icke, så vidt vi veta, inom vårt land. (Forts.) CONSPECTUS SPECIERUM:; A. Åbdomen nigrum vel interdum, presertim apicem versus, Nigro-Cyaneum. as Caputiet thorax. hirta. 1. C. cyanator Grav. Tarsi postici nigri; — L. cicit. 14 mm. 2. C. serratus THoms. Tarsi postici rufi vel rufo-ferruginei — L. cicrit. 12 mm. aa. Caput et thorax fere nuda vel tantum pubescentia. b. Scutellum nigrum (Confr. var. N:o 4 et 6). =) Metathorax arcu postico antice haud deleto. Antenn&e 2 annulo albo nullo. 3. C. moschator Grav. ”Tibie postice rufe, apice nigro — EyKrof mm. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. 4. C. subguadratus ”THoms. Tibie postice tote nigre — LD: 12—14-mm' Maror. Ög .scutello puncto pallido. Mas. Caput nigrum, palpis ex parte, medio mandibula- rum, clypeo fere toto, lateribus et macula media faciei, orbitis frontalibus abbreviatis, externis inferne punctoque verticis ut- rimque, albicantibus. Antenn& nigre. Thorax niger, lineola vel puncto infra alas albidis, interdum deficientibus. Abdomen nigrum, margine summo apicali segmentorum 2 et 3 rufo- castaneo. Ale hyaline, stigmate nigricante, tegula albida vel albo-notata. Pedes rufescentes, coxis et trochanteribus nigris, anticis vel anterioribus macula straminea notatis; tibiis posticis nigris; tarsis posticis concoloribus apicem versus rufo-fulve- scentibus. 5. C. tarsoleucus Grav. Tibie postice rufe. — L. 12—14 mm. Var. 1. Metathorax arcu posteriore completo, anteriore lateri- bus deleto, spinula utfimque sat distincta. — Mas: mandibulis, orbitis in- et externis partim lineola- que ad orbitas vwverticis, stramineis; tarsis posticis rufis, articulis 2—4 fulvis. — Femina: orbitis in- et externis partim lineolaque ad orbitas verticis, strami- neis; tarsis posticis articulis 2—4 rufo-fulvis. Var. 2. Metathorax arcu posteriore completo, anteriore om- nino deleto, spinula minuta vel interdum tantum indicata. — Mas: mandibulis, orbitis facialibus latiori- bus, frontalibus et externis tenuioribus lineolaque ad orbitas verticis, stramineis; tarsis posticis articulis 2—4 pallide fulvis vel albicantibus. — Femina: orbi- tis in- et externis partim tenuissimis punctoque minuto ad orbitas verticis, stramineis; tarsis posticis rufis, articulis 2—-4 vix pallidioribus. Var. 3. Similis var. 2, sed capite femin& toto nigro. HOLMGREN: PARASITSTEKELFAMILJEN CRYPTIDZA. 27 Var. 4. Pictura capitis et tarsorum posticorum fere sicut in var. I et 2. Metathorax arcu quoque anteriore di- stinceto et fere completo, spinula cristam brevem &mulante. ==) Metathorax arcu postico antice medio deleto. Antenn& 2 annulo albo notate. 6. C. ligubris Grav. — L. 10—12 mm. Parum nitidus, dorso sultiliter alutaceo et tenuiter sericeo; — &, palpis maxillaribus, medio madibularum, macula trans- versa clypei et altera majore in medio epistomatis, orbitis facialibus sat latis, frontalibus et externis tenuissimis lineolaque ad orbitas verticis, stramineo-albidis; scapo antennarum subtus lineolaque infra alas concoloribus; abdomine incisuris anteriori- bus castaneo-rufis; alis subhyalinis, stigmate nigro fusco, tegula nigra, margine 'exteriore pallido; pedibus rufis, coxis et trochan- teribus nigris, tarsis posticis articulo J:mo apice late, 2—4 totis stramineo-albidis; — 9: ore ex parte fusco; antennis nigris, extrorsum substus fusco-ferruginantibus, articulis 7—11 supra albis; abdomine incisuris segmentorum anteriorum sor- dide rufescentibus; alis subhyalinis, stigmate obscuro; pedibus rufis, coxis et trochanteribus nigris. ? Cryptus- Zugubris Grav. Ichn. Europ. II -456. 24. 2. Var. 1, 2: macula indeterminata scutelli et interdum margine supero colli stramineo-albidis. ? Cryptus moscator var. 1. Gvav. Ichn. Europ. II 452. &Q. C. tarsoléuco primo intuitu similis, sed vere diversus. Mas ab illo precipue dignoscitur: pictura capitis et tarsorum posticorum; /feminra differt: antennis nonnihil validioribus, annulo albo notatis, terebra dimidio abdomine fere breviore; utrumgue sexus: arcu metathoracis posteriore in medio late deleto, dorso corporis toto, at presertim segmentorum antico- rum abdominis, magis opoco, pube griseo-sericea obducto. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806, bb. Scutellum plus minusve albidum. :(Confr. var. 1 C. lugubris e& var. 1 C. subquadrati.) 7. C. viduatorius GRAV. B. ÅAbdomen fere totum vel saltem medio rufum. c, Coxe tote vel ex parte rmuifo-castanec) Neuss transversus ordinarius alarum posticarum mox infra nedium fractus. 8. C. sponsor GRAV. — L. 10—12 mm. cc. Cox&e nigre. Nervus transversus ordinarius alarum posticarum longe infra medium fractus. Spiracula metathoracis elongata vel linearia. 1. Femora postica tota vel maxima ex parte rufa. d. Abdomen in apice quoque rufum. Metathorax utrimque dente sat brevi instructus. 9. C. obscurus Grav. Frons usque ad ocellos excavata. Abdomen regmento i:mo nigro (2). Prothorax in & lineis albicantibus ornatus. — L. g9—12 mm. 10. C. infumatus "THKOMS. Frons antice tantum excavata, prope ocellos subplana. Abdormen segmento 1:mo apice toto rufo (2). Prothorax in &A absque lineis albicantibus. — LI. 8—9 mm. dd. Abdomen in apice quoque rufum. Metathorax utrim- que dente longiore et compresso instructus. Femora basi late nigra. 11. C. spinosus Grav. — L. 8—10 mm. ddd. Abdomen apice nigro. Antenn&e feminarum interdum annulo albo notate. 12. C. diane Grav. -— L. 8—11 mm. 2. Femora postica nigra, rarius ex parte rufescentia. Abdomen rufum, segmento 1:mo toto vel basi nigro. 13. C. latitarsis THoms. Frons usque ad ocellos excavata. Abdomen segmento 1:mo nigro, apice (in &£) punctulato. HOLMGREN: PARASITSTEKELFAMILJEN CRYPTIDAE. 20 Tarsi 4 anteriores (in 2Q) dilatati et setosi, articulis brevibus. — L. 12—14 mm. 14. C. obscuripes ZetrrY. Frons non usque ad ocellos excavata. Abdomen segmento 1:mo apice rufo et leviusculo. Tarsi 4 anteriores in utroque sexu normales. — L. 8—9 mm. Nitidulus, punctatus, niger; pedibus maxima ex parte concoloribus; abdomine rufo, segmento 1:mo a basi ultra me- dium nigro; — &: oris partibus, clypeo, macula media episto- matis, orbitis facialibus late, frontalibus auguste articulisque 2—4 tarsorum posticorum, albicantibus; geniculis et tibiis anterioribus plus minusve sordide testaceis; coxis et trochan- teribus anticis subtus flavo-notatis; — 92: capite toto nigro; pedibus anterioribus magis obscuris, posticis articulis 2—4 tarsorum sepius sordide fusco-testaceis; terebra dimidio abdo- ninis longiore. + Spiracula metathoracis ovalia vel subceircularia. Species mihi ignote. e. Frons plana. 15. C. arenicola THoms. — L. 6—8 mm. ICC! minator GRAV: — L:6 mm: ee. Frons excavata. 17. C. tuberculatus Grav. — L. 6—8 mm. 18. 5. Germari: "TASCHENB. — L. 6—8' mm. (Continuatur.) SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1885. (Forts. från sid. 125) SCHNEIDER, J. SPARRE, Fra insekternes Verden. 1. Nye iakttagelser over my- rernes levevis i Syd-Frankrige. 2. Om sommerfugl-varieteter. — Naturen. Aarg. 9, Christiania. 1885. Sid. 71—74. — — , Nogle bemcerkninger over Hadena Adusta Esp. — Tromsö Museums Aarshefter 8. Tromsö. 188353. Sid. 44. , Mindre entomologiska meddelelser fra det arktiske Norge. — Ent. Tidskr. Årg. 6. 1885. Sid: 145—159, 215—2106. , Nordfuglö en zoologisk Skizze. — Tromsö Museums Aarsberetning for 1884. Tromsö. 1885. Sid. 17—37. (65 sp. coleoptera, 27 sp. lepi- doptera.) ; SCHÖYEN, W. M., Bemecerkninger om enkelte Variationer af vore Rhopalocera. — Ent. Tidskr. Årg. 6. 1885. Sid. 139— 144, 214— 215, , Bremselarvers Forekomst i Menneskets Legeme. — Naturen. Aarg. 9. Christiania. 1885. Sid. 37. , Tilleg og Berigtigelser til Norges Lepidopterfauna. — Christiania. Vidensk. Selskabs Forhandl. 1885. N:o 10. 9 sid. (23 sp. behandlas.) THOMSON, C. G., Skandinaviens Insekter. En Handbok i Entomologi till all- männa läroverkens tjenst. Andra omarbetade upplagan. Första häftet. Coleoptera. | Lund. 1885. 8:03 186 sid. 5 tall. THORELL, T. & LINDSTRÖM, G., On a silurian scorpion from Gotland (Paleo- phonus nuncius). — K. Sv. Vet. Akad. Handl. B. 21. 1885. N:o 9. 33 sid. i tafl. | TIDSKRIFT, Entomologisk. På föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stockholm utgifven af Jacob Spångberg. Årg. 6. Sthm. 1885. 8:0. 2 + 224 sid. TrRYBOM, F., Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadt timmer och bland affall från sådant. — Ent. Tidskr. Årg. 6. 1885. Sid. 161—168, 2AT0-— TS (Forts. se sidan 54.) RS ANTECKNINGAR ÖFVER HEMIPTERER AF ISIDOR NORDIN. I Dolycoris baccarum L. Den 3/4 83 observerades arten under det den på blad af Lamium album satte sima ägg. Sju ägg voro redan satta då den påträffades. Bladet, på hvilket djuret satt, togs in och lades under ett urglas. Det lät sig häraf icke störas utan fortsatte oafbrutet till dess 15 ägg voro satta. Med upplyftad abdomen sattes ägg vid ägg i följande ordning När en rad var satt, drog djuret sig tillbaka och ny rad sattes tätt till fogningarna af den förut satta. Äggen voro hvitgula, åt ena sidan spetsiga, c:a 0,75 m.m. och klibbiga, så att de starkt fästades, såväl vid hvarandra, som, med den spetsiga sidan, vid bladet. Förvarade under urglas kläcktes larverna den ?4/.. Dessa voro ' gulhvita med röda ögon och mellan dessa tvenne röda streck. Efter en timme hade de på främre delen af krop- pen antagit en mörk färg, abdomen och connexivum med mörka punkter. Den blifvande hårigheten kännetecknades med långa, spridda, upprätt stående hår. Första dagen höllo sig larverna tillsammans i en klump på hylsorna, den följande hade de spridt sig under glaset på inlagda friska blad af Lamium. De dogo alla efter 4 dagar till följd af för stark värme under glaset; som jag oförsigtigt nog stält i solen. på LV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. [d + Neides tipularius L. Den 14/. erhölls, i en mot söder vettande bergsbacke, vid håfning på Dianthus deltoides, Tri- folium procumbens, Hieracuwm pilosella och Potentilla argentea, 3 nymfer hörande till Berrtide. Ett ex. skadades, de tvenne inlades i en med glas öfvertäckt låda tillsammans med nämde växter, hvilka, stående i vatten, ombyttes hvar 3:dje dag. Efter några dagar såg jag att nymferna företrädesvis höllo sig på Potentilla. Från den 17 erhöllo de endast denna växt till föda. Den ?3/, utkläcktes det ena och den ?92/, det andra ex. som var /Veides. Myrmus miriformis FaLnL. Arten förekommer, som kort- vingad, här på Lofön ganska allmänt. Den långvingade är ytterst sällsynt. Endast ett ex. (>) har erhållits. Troilus luridus FaBrR. Den 2?8/, erhölls på stammen af Betula en grönglänsande (anilinglänsande) nymf med cinnober- röd abdomen, som inlades i en låda tillsammans med växter och diverse hemipterer. Den födde sig med animalisk spis och kläcktes den $/,,. Var Troilus. Antagligen lefva alla till Asopina hörande arter företrädesvis af animalisk spis, rosti kraf- tiga byggnad tyder därpå. De jag observerat äro, utom nämde Troilus, Picromerus bidens E. och Zicrona coerulea 1. Corizus Hyoscyami L. Den ?9/, erhöll jag imagines och nymfer af Corizaus. alla med den vackert cinnoberröda färg, som är artens. Längre fram på sommaren, i slutet af juli, besökte jag platsen som nu var alldeles befriad från Hyoscyamus, nämde arts näringsplanta. Jag erhöll nu flera både imagines och nym- fer, men hos alla var färgen tegelröd, i synnerhet på abdomens undre sida. Ombyte af näringsväxt var antagligen orsak härtill. I denna min förmodan styrkes jag af det resultat jag erhöll vid att uppföda några nymfer med Zrzfolium, Chamomilla, Dianthus, Hieracum och Cirsium. De fullt utvecklade individerna voro tegelröda. Näringsväxten, bland de nämnda, kan jag ej med säkerhet bestämma. Tror den vara antingen Trifolium pro- cumbens eller Dianthus deltoides. Corisa Geoffroyi LEaACH. Af denna sällsynta art erhöll jag, egendomligt nog, vid håfning den 19/,, i fontainbasinen 5 ex. Har icke förr. erhållit den på Lofön. NORDIN : ANTECKNINGAR ÖFVER HEMIPTERER. 33 Pycnopterna striata L. Den 11/. erhölls vid håfning på Syringa en nymf, antagligen hörande till Capside. De följande dagarna erhöllos flera nymfer af samma art. Nymfen har fyr- ledade antenner med första leden ljusare än de öfriga, lår och tibier röda, tarser svarta, hufvud, pronotum och vingrudimenter matt svarta, abdomen glänsande svart, abdomens första segmenter jämte connexivum gulkantade. Benen mycket långa. Den 16/. samt följande dagar, kläcktes imago som var Pycnopterna striata L. Kläckningen försiggick på c:a 20 minuter. På pro- notum ljusnade en liten fläck, som mer och mer utbredde sig öfver hela pronotum, hufvudet och scutellen. Ännu rörde sig djuret, men med ett fäste det sig med tarsernas klor, stack an- tennerna under hufvudet mellan frambenen och ur den ljusa fläcken, der huden brustit höjer sig först hufvudet och därefter framkommer hela djuret, ljusgult till färgen. Hudömsningen qvar- sitter fast fästad med klorna. Vingarna utväxa, så att det synes, under en timme och under tiden erhåller djuret sin naturliga färg. Först efter några dagar har chitinskelettet erhållit fasthet. Opsicoetus personatus L. Jag erhöll för någon tid sedan från min broder, kammarskrifvaren ALBAN NORDIN i Göteborg, en sändning Hemiptera i sprit, som, bland helt hvardagliga saker, innehöll 2 ex. Öpsicoetus personatus IL. en ganska sällsynt Hemipter. Den finnes, ehuru sparsamt öfver hela Europa. FLror i sin Rhynchoten Livlands känner endast 3 imagines och 1 larv från olika samlingar och REUTER i sin Hemiptera Heterop- Zera känner den i Sverige endast från Gotland enligt Wahlberg och Stockholm, i Norge från Töjen, Brovold och Sindsen, allt ställen omkring Kristiania. Den är om ock icke farlig, så dock obehaglig för menniskor genom sina stygn med rostrum, ty FLorR uppgifver att ett stygn i skuldran af densamme verkade hela armens ansvällning med flera timmars smärtor. REUTER uppgifver att den förekommer i boningsrum. Min broder upp- gifver att han tog »det ena ex. i början af september och det andra i slutet af samma månad på husväggar i Göteborg». Storleken uppgifves af FLoRr till 16 m.m. för £, af REUTER till 16—17 m.m. Det ena-af de mig sända ex. håller 18 m.m. och det andra 15 m.m. Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 1 (1886). [SS 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Med anledning af de stygn Opsicoetus förorsakar vill jag nämna några ord om närstående art WNabis flavo-marginatus SCHOLTZ. Då jag på en excursion under eftersommaren vittjade håfven kände jag på venstra handens utsida en stickande smärta. Den förorsakades af nämde insekt som stack i huden. Jag lät honom sitta för att suga då stickningen var mindre, ja nästan ingen, sedan rostrum trängt in under huden, men kosten var nog icke i hans smak, ty han drog efter några sekunder ut rostrum, hvarefter jag tog honom till vara. På stället där den stuckit uppkom en öre-stor röd fläck, som satt qvar i flera dagar. Jag har sedan flera gånger försökt med Vaöbzis-arter, men ingen lust att suga blod har visat sig, hvarför jag förmodar att den som stack mig var någon hungrig stackare, som, utsatt för svält, ge- nom att vara inspärrad någon tid i håfvens veck, tillgrep det första som erbjöds. Zicrona coerulea L. har jag tagit på Calluna vulgaris. Microphysa pselaphiformis WESTW. I ex. och Myrmedobia coleopterata FALL & 2 ex. och 2 6 ex. tagna den ??/, under mossa på Svanhusholmen i parken. Pterotmetus staphylinoides BurmM. 1 ex. på Calluna vul- garis. Svanteberg. Macrodema micropterum CuRrT. och Ischnocoris augustulus Bou. allmänna på Calluna. Svante berg. Drottningholm i januari 1886. FERIDOPTEROEOGISKA TAKTTAGEECSER I STOCK- HOLMS OMGIFNINGAR AF EMIL HOLMGREN. Ik Stockholms Skärgård. I. Ingarön. Stockholms Skärgård torde i entomologiskt hänseende få räknas bland de bättre fyndorterna i Sverige; ty det gifves väl knappast någon trakt i vårt land, som är mera rik på arter så- väl hvad beträffar lepidoptera som andra insektsgrupper. Också är denna skärgårds natur af en vexlande beskaffenhet, och kan den samma följaktligen inom sig sluta varelser, som äro hän- visade till helt olika lifsvilkor. Sålunda har jag på Ingarön påträffat fjärilarter, såväl tillhörande den sydligare delen af vårt land, som de mest högnordiska. Om vi genomströfva Ingarön och börja vid dess vestligaste udde samt vandra österut, möter oss först en bergig och hög- ländt trakt, här och hvar genombruten af fuktiga dälder, hvarest björk och al växa. Här finna vi den eljest såsom rar ansedda dagfjärilen Pararge Esgeria (v. Egerides STGR) uti icke ringa antal, vidare de båda FEpinephelearterna, hvilka dock i mängd ej öfverstiga den förstnämda fjärilen. En och annan Årgynnis visar sig äfven. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Snart hafva vi kommit in på ett annat område, där andra naturförhållanden göra sig gällande. Här ligga sädesfält, be- kransade af asp och björk. Kring de resliga tistlarna svärma i solskenet Årgynnis- och Pierisarter. Äfven slägtena Lycena, Polyommatus och Zygena äro rikt representerade. Af de tre sist nämda slägtena torde särskildt få framhållas: Arion IL, Cyllarus Rott, Hippothoö L och Scabiose SCHEVEN. Denna trakt af Ingarön, dessa sädesfält med sina gräsrenar hafva dock redan förut fäst sig 1 mitt minne. TI början af juni månad fann jag här nämligen den sällsynta Lycena Örion PALLAS i ganska stort antal. — Vi måste emellertid gå vidare. Vi intränga nu i en vacker ungskog af löfträd. Här göra vi goda fynd af larver. På några björkar, som stå i ett sänke, där marken är något fuktig, finna vi larver af Stauropus Fagi L, Acronycta Alni L, Hylophila Bicolorana FUESSL. m. fl. På en liten kulle, hvarest små aspbuskar stå och blekna i solbaddet, finna vi larver af Lasiocampa Ilicifolia L, Harpyia Bifida He, Pterostoma Palpina L; Notodonta Tremule CL och Dicteoides Esrp., Smerinthus Populi L och ÖOcellata L;, men vi äro ej ännu belåtna; vi undersöka aspbladen mera noggrannt, öppna två och två hopspunna blad och finna därvid larver till Pygera Cur- zula L och Pigra HuFN. Snart hafva vi emellertid genomvandrat den täcka ungskogen och äro inom kort inne på en oländig, med ris och vindfällen belamrad trakt. Här påträffa vi just inga fjärilar, men komma dock i tillfälle att rikta vårt larvförråd med ganska vackra fynd. På några lummiga björkar, som med sin friska grönska bjärt sticka af mot den omgifvande naturen, finna vi Dasychira Pudibunda L, Bomöyx Crategi L och Lanestris L — af den senare arten ett helt bo eller en s. k. larvkoloni. På en tufva, som med sitt blåbärsris når upp öfver bråten, finna vi Dasychira Fascelina L och Saturnia Pavonia L.- Äfven några Bombyx Rubz-larver sitta där bredvid på en Viola till benäget påseende. Här stanna vi dock icke längre, vi fortsätta vår vandring och hafva inom kort uppnått en liten insjö, hvilken, bekransad af vackra skogspartier, tar sig ganska täck ut. Vi gå ned till stranden för att släcka vår törst med insjöns vatten. Några exemplar af Calla palustris växa där, och på dessa sitta till IOLMGREN:! LEPIDOPTEROLOGISKA IAKTTAGELSER. $7 hälften i vattnet stora, välfödda E/lpenor-larver, hvilkas egentliga tillhåll för öfrigt är, såsom bekant, vissa Epilobiumarter. En och annan af dessa larver har dock ej ännu genomgått sin andra hudömsning, utan är grön till färgen. En liten gångstig leder utefter insjöns strand; vi följa den samma. Snart hejdas vår marsch af en ståtlig Limenitis Populi L, som förgäfves söker undgå vår håf. — Vi gå vidare. Ett och annat påträffas, men då jag i det föregående ej anmärkt alla fynd, utan blott de mindre ofta förekommande, torde jag för konse- qvensens skull böra göra på samma sätt under hela min skil- dring. Alltså gå vi på för att desto förr kunna sluta vår van- dring. — — —— — Vi äro uppe på ett berg, från hvilket vi blicka ut öfver fjärdar och sund, holmar och skär. En härlig utsigt! Några exemplar af Sedum telephium växa i skrefvorna, och enligt vår förmodan påträffa vi också den vackra larven till Parnassius Apollo L. Äfven fjärilen finna vi, och Papilio Machaon L in- finner sig för att reta vårt fångstbegär. Snart äro vi åter inne på en risig och oländig mark, hvilken vi dock genomvandra så fort som möjligt; ty vi hafva nu fått i sigte en torfmosse, som, enligt den beskrifning jag erhållit om Lappland, har ett utseende, motsvarande myrarne i dessa hög- nordiska trakter. ” Efter några obetydliga äfventyr vid försöket att komma öfver den löpgraf af vatten, som genom tillflöden från bergen bildats mellan skogen och mossen, äro vi inne på denna senare, hvarest vi också, både till vår öfverraskning och glädje, lyckas fånga några exemplar af den lapplänska fjärilen Öeneis Yutta HB jämte ett exemplar af Oenezs IVorna THNBG. Då jag i andra trakter med likartad naturbeskaffenhet i Stockholms Omgifningar funnit fjärilar, hvilka företrädesvis tillhöra de högnordiska delarna af vårt land, och då jag tillika vet, att högnordiska insekter af andra grupper här förekomma, så tyckte jag mig finna, att dessa omständigheter borde häntyda på egendomliga, geologi- ska förhållanden, hvilka hitintills måhända icke varit nog be- aktade. Detta ämne ligger dock utom området för mina rön, hvärför jag endast i förbigående gör denna anmärkning. — Argynnis Pales (v. Arsilache EsP.) flyger här i mängd; troligen 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. äfven Årg. aphirape; ty denna fjäril har jag funnit på en lik- artad myr i en annan trakt af Stockholms omgifningar. Efter att hafva insamlat en mängd fjärilar, bland dem många Lycena Optilete KNnocH och några Anarta Cordigera ”THnNBG, hvilka senare äro ytterst skygga och svåråtkomliga, fortsätta vi vår vandring. : Snart äro vi framme vid en liten nätt gård, hvarest vi rasta och af gårdens egare blifva välvilligt undfängnade. Vi befinna oss på stället Kolbacken, beläget på östra delen af Ingarön. Här flyga flera Vaänessa-arter, bland dem Polychloros L, Atalanta L och Cardui: L; larven till Vanessa Io L uppträder på detta ställe säsom skadedjur, 1 det den förstör en humleodling; äfven larven till Vanessa C-album LTL, men i synnerhet till Hypena Rostralis IL, har sin del i skulden till detta missöde. TI den lilla trädgården finna vi på plommonträdens blad larver till Diloba Coeruleocephala 1. sällskapa med den allmänt kända polyfagen Orgyia Antigua L. Några askar, som vågat göra intrång -i trädgården, hafva fått glupande Lzgustri-larver på halsen, och en videbuske, eljest bortgömd för verlden, har blifvit ihågkommen af några larver till Bombyx Quercus L. Kolbacken är ett in- bjudande och naturskönt ställe, vi fördröja oss där. På den gungande maden nedanför gårdsplanen flyga Årgynnis Adippe L och NVzobe (v. Eris MEIG) i ganska stort åntal; äfven Colas Paleno IL är representerad genom en nykläckt hane. Vid gårds- planens utkant, hvarest en stenmur är framdragen, finna vi på Galium verum några larver, tillhörande Dezilephila Porcellus L och Galiz RoTTt, ett par af dessa ännu gröna till färgen. Men vi måste nu gå vidare. Vi följa en sandig körväg, vid hvars renar exemplar af Lycena Argus L söka någon nektar i de halfvissnade ljungblommorna. Här är emellertid just ingen plats för fjärilsfångst. En och annan Årgynnis visar sig emeller- tid, tillhörande arterna Selene SCHIFF samt Euphrosyne L, och till råga på våra fynd finna vi ett exemplar af v. Rznaldus HesT. Efter en lång och ansträngande marsch hafva vi ändtligen hunnit Ingaröns östra udde. Bland stenar, sjötång och vasspipor resa sig stolta parasollväxter. På de långa och smidiga blomskaften sitta fullväxta Machaon-larver, under det att vid foten af växten, på de breda, flikiga bladen ännu små svarta, med ett hvitt bälte HOLMGREN: LEPIDOPTEROLOGISKA IAKTTAGELSER. 39 omgjordade larver af samma fjäril afvakta den stund, då äfven de, klädda i sin nya, gröna skrud, få fråssa på Angelicans blommor. Vi hafva nu genomströfvat ön och sökt i korta drag redo- göra för våra iakttagelser. Nu återstår det endast att se till hvad de små holmarne i Ingaröns grannskap kunna skänka oss. Efter en liten roddtur öfver Ingaröfjärden hafva vi upp- nått en af de små holmar, som, så att säga, ligga kring- strödda i Ingaröns grannskap. Den östliga delen af holmen är kal och naken, och endast enstaka exemplar af Elymus samt några Festuca-arter kunna här finna sin näring; den öfriga delen däremot är trädbeväxt. Alar finnas utefter stranden, och en och annan rönn trängs om utrymmet med en envis och hvass ungtall. På alarna påträffa vi larver af Smerinthus Tilie L, Notodonta Ziczac L och Dromedarius L; på tallarna, hvilka här hafva antagit ett tvinande utseende, sitta larver af Sphinx Pinastri 1. och Lasiocampa Pini L;, af dessa senare äro några parasitstungna och, med undantag af hufvudet, helt och hållet öfverdragna af en hvit svepduk, bestående af små kokonger, tillhörande Microgaster Globatus L. Den östliga delen af holmen blir nu föremål för våra undersökningar; och efter något letande hafva vi på de gulgröna gräsen påträffat larver af den rara Årsilonche Albove- n0sa GÖZE. Efter att än en gång hafva genomsökt holmen, begifva vi oss af till ett närgränsande skär, hvarest Angelica- och Sonchus- arter växa i mängd. Äfven här finna vi på några tallar med krokiga och slingrande grenar larver af Lasiocampa Pini L, larver till Papilio Machaon IL och Cucullia Lactuc&e EsP före- komma rätt talrikt. — Snart hafva vi anträdt återfärden och landa vid Westerängen, ett ställe på Ingaröns sydvestliga del. Solen sjunker allt djupare ned vid horisonten och färgar de somnande vågorna med ett blodrödt skimmer. Vinden stillnar af, och snart ligger fjärden lugn och klar som en spegel.- Skymning inträder, och ett annat insektslif tager sin början. Med pilens hastighet, i slingringar och bugter, flyger Bombyx Rubi-hanen öfver ängar och fält, backar och sänken, sökande den bland gräset dolda, stillasittande och tröga honan. En och annan »mätare» flyger upp ur buskar och snår, och Noctuer surra 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. yrvakna bland ängens blad och blommor. Vi uppsöka ett »bond- bönsland» och vandra spejande fram och tillbaka mellan dess rader. Några Sphinx Pinastri L och Deilephila Elpenor 1. lyckas vi komma öfver, äfvenså några noctuer, såsom Calocampa Exoleta L, Plusia FJotäå LT. Miselia Ozxvacanthe L, Mamestra Nebulosa HuFN., Thyatira PBatis L, Panthea Coenobita Ese, Euplexia Lucipara IL m. fl. Af »>mätarnas> Ordning påträffa vi ej så många; af de mindre ofta förekommande torde få omnämnas Eurpymene Dolabraria IL, Selenia Tetralunaria HöufN och PBilunaria Ese, Epione Apiciaria ScHirr. På uthängda äpple- bitar få vi ej så få fjärilar, för hvilka senare jag dock här ej lemnar plats till någon närmare redogörelse. En anser jag mig likväl böra omnämna dels för dess sällsynthets skull, dels äfven af den orsak, att jag fann densamma på de uthängda äpplebitarna, nämligen Cucullia Gnaphaliz He. Månen bryter sig nu fram genom aftonmolnen och nedsänder med ofördunklad klarhet sitt ljus till jorden. — Fjärilarnas antal minskas. Vår fångst för aftonen är afslutad och därmed äfven min kortfattade redogörelse för fjärilslifvet på Ingarön. Man må icke anse, att de rön och iakttagelser, som här blifvit framstälda, härleda sig från en enda exkursion på Ingarön, utan äro de fasthellre frukterna af flera års forskningar på nämda ö,; men på samma gång må man väl icke heller misstycka den form, jag gifvit min uppsats, om jag säger, att detta skett för: att åtminstone i någon mon söka undvika torrhet och enformighet. ÖFVERSIGT OCH UTREDNING AF ARTERNA TILL PISORII-GRUPPEN INOM PARASITSTEKEL-SLÄGTET ICHNEUMON LiINnnÉé AF A. E. HOLMGREN. Ehuru de nu i fråga varande ichneumonidarterna äro att hänföra till de större i sitt slägte, där de bilda en väl begränsad grupp, som vi här, för korthetens skull, vilja kalla pisoriigruppen, så hafva de dock hitintills icke blifvit nöjaktigt karakteriserade. Detta torde möjligen kunna tillskrifvas den omständigheten, att de i afseende på färgteckningen visa en nära öÖöfverensstämmelse med åtskilliga jämnstora arter hörande till andra grupper inom samma slägte eller till det närstående slägtet Amölyteles. Mest gäller detta honorna, men äfven stundom båda könen. Den enda hithörande art, som troligen aldrig blifvit miss- känd eller förvexlad med någon annan, är LInnÉs LI. pisorius, hvilket däremot icke kan sägas om hans Z. fusortius, vid hvars identifiering mycken villrådighet gifvit sig tillkänna. Utan att inlåta oss i någon vidlyftigare utredning af äldre författares åsigter härom, vilja vi likväl nämna, att FABRICIUS med sin /Z. similatorius efter all sannolikhet åsyftat denna senare art, samt att WESMAL (i Mantissa Ichn. Belgii sid. 8) under namnet LZ. fuso- rius IL. beskrifvit hufvudformen, en hona, som dock är identisk med Åmöblyteles gigantorimus HOoLMGR. (Ichn. Suec. sid. 2538), under det att han uppfört var. I såsom egen art och kallat denna I. Cogueberti, ehuru den, enligt vår åsigt, icke är någon annan än ÄZ. similatorius FABR., hvarom äfven WESMAL själf (i 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. Mantissa sid. 9) gjort en antydan i synonymien. Att GRAVEN- HORST (uti Ichnemonologia Europea I. sid. 457) under I. fuso- rus IL. sammanfört alla dessa, ja, måhända äfven andra till färgteckning och storlek denna liknande arter, är tämligen på- tagligt, och att Linnés Z. fusorius är samma art som vår Amölyteles fusorius (= Ambl. fuscipennis MWESM.) lider nog intet tvifvel. I. exspectatorius FABR., som vi (uti Ichn. Suecica) anfört såsom synonym under /Z. stmilatorius, förefaller oss nu ganska tvifvelaktig. I annat fall borde denna benämning till- komma arten, äfven därför att en annan blifvit beskrifven under samma namn (WeEesmM. Tent. sid. 94). Men som denna senare art är jämförelsevis ganska liten och tillhör en helt annan grupp samt därför att hanen till den samma förut blifvit beskrifven af GRAVENHORST (Ichn. Europ. I. sid. 492) under namn af Z. sedulus, så anse vi, 1 likhet med ”TIsSCHBEIN (Uebersicht der europ. Arten d. genus Ichneumon sid. 108), att han, i öfverensstämmelse med vanligt bruk, bör bibehålla den äldre GRAVENHORSTSKA benäm- ningen. WESMAL har beskrifvit båda könen och trott honan vara I. similatorius FABR. Vid redigeringen af Ichn. Suecica, hvars. första Tom utkom 1864, hade vi att förfoga öfver endast ett mindre antal exem- plar af de båda därstädes upptagna arterna, I. similatorius och I. Coqueberti, i följd hvaraf utredningen af de samma i betydlig mån försvårades, och vi kände då icke heller hanen till Z. Fesperti, hvars hona vi förmodade vara den rätta I. Coqueberti Wesm. Först sedan ”TISCHBEIN fäste vår uppmärksamhet på att så icke var förhållandet och sedan vi nu lärt känna äfven hanen, insågo vi att hon tillhörde en annan, förut ej beskrifven art, och att vår I. similatorius var identisk med I. Cogueberti WesmM., hvilket senare namn, såsom vi förut antydt, följaktligen bör utgå. Efter den begränsning, som vi nu gifvit de i fråga varande arterna, framstå dessa såsom synnerligen lätt skilda. CONSPECTUS SPECIERUM. A. Coxe& prostice 2 scopula nulla instructe. Femora postica > flavida, apice nigro. Obs. HOLMGREN: PISORII-GRUPPEN INOM SLÄGTET ICHNEUMON. 43 1. Ichneumon pisorius LI. Cox&X& postice PL subtus scopula distinctissima instructe. Femora postica & tota nigra. a. Femina: Scopula coxarum posticarum nonnihil elevata, subtuberculiformi; antennis post mortem involutis metathorace areola (ar. superomedia) subelliptica, apice emarginata, costula haud raro incompleta vel deleta. "Mas: flagello antennarum toto nigro. 2. Ichneumon similatorius FABR. WStsemalatoras BAÄBRIISUPPI. SNC) Syst, 221: bör gt ST FIOLMGE. .Ichna Suec. II. 2. SA P SN /2SOrzusS: VALL I NWVESM. Tent 24, 9.100. I. Coquebertz Wesm.. Mantis. 11; N". 9g:bis. & QQ — Hormer. "IchnwSuecs 13. 3.0gv (exelusark)y. b. Femina: Scopula coxarum posticarum vix elevata; antenris post mortem retrorsum plus minusve curvatis, haud involutis; metathorace areola ut plurimum latitu- dine paullulum latiori, apice truncata, costula sepissime completa. Mas: flagello antennarum annulo albo notato. 3. Ichneumon Jesperi HoLrMGRr. I. Coqueberti HormGr. Ichn. Suec. 13. 3. 2 (excluso &). UENfusorsus, INVESM. Mantis, 8« Pet Tent. 24. 0: 2 (exclusa var. 1) = ÅAmölyteles gigantorius HoLMGR. Ichn. Suec. 258. 28. — E Corinthia feminam unicam mecum communicavit Prof. PALMÉN. Ichneumon Jesperi HoLMGR. Mas: Caput nigrum, palpis, mandibulis, puncto utrimque clypei, orbitis facialibus late, puncto ad orbitas verticis, signaturis collaribus, macula ante alas scutelloque, albidis; antennis nigris, scapo subtus articulisque 11—16 albicantibus, his subtus punctis nigris; abdomine rufo-fulvescente vel castaneo-rufo, segmento 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. primo nigro, postpetiolo rufo-notato; alis fuscescenti-hyalinis stigmate fulvo-fuscescente, tegula externe tenuiter albo-marginata; pedibus SS ÄR SR RAS AEG SS 7 oe 6 « « falls BSS NTE SER ESSEN EEE ETEN EEE g : GT norr Er si) SS ES Nr lå NS ER fas Va otgrck NOR ke E1 haeSREEESEE—EERe ORG & istorer Pts jör sa ör = ee GRE & o'bI + ds fö I S —Il—|l—|—!l—!l-—1—I—!b I I — |] —IlI—]—]—!—Jmmmemmmmemssete tr « « o'SI+l4I+]— Iz —-|—]— — SEI An oo föreseseeseerenre> FT Sköna tsar SO SNÖREN sS OEI I än NER se | NN —!l—I—|]—I—]—]— Jesse 1 She 4 6 Fr fel STAS t Eee « SANS Flea SIS SRFRR1—= =S SRS of « « salg ri INSER el AT: 67 « « (08 ES FÅ Ga | | fr | är RS a | a mä len | od a ra ge IK Ile Ira MR RS VER « ocI FIS Rel SNRA NN SEI am | (R (ae) RN So i aret. « 0 Ja NS NER — Rå, [ba | | | RA SE RE EE re a | RA OS CE I TE NASA EEE NEN sta EET $z « « oh Fl ER ERNA sl | SSR UA « (fer SE fr [NR Le = a | a | | ar | | | | | FS I | | rar | gl [RES TS OS SIR €£z und SggI turur | Bure Öö [2 (6) EA Ö EA LONG [2 ORG | fo) TE STA | $nisj) "DI I lewwns [us gä id aln SU RE SR | er 2 EES lj ROR ESS i UJMNgDLIJUI sni1oj2aes 'uyop| snisepe.rå 'uyofl| Bvanue ejdung UNT LD Yy225-2180 tv BIJLIPN uNf-sv.uy RPPEPPA 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Då under härpå följande 10 dagar ingen vidare kläckning egt rum, undersöktes återstående 43 puppor den 22 aug. hvar- vid tydliga rester af hoptorkade Gräsflyn urskiljdes hos 10 å 12 st. (hvaraf 4 & och 2 & tydligen kunde igenkännas på anten- narna) samt 2 mumifierade Ichneumonidlarver inneslutna i sina groddsäckar; de öfriga innehöllo en torr eller fuktig, oformlig och oigenkänlig återstod. | Hvad som nu först faller i ögonen vid betraktande af ofvan- stående tabell öfver årets kläckningar är den stora öfvervigt i antalet parasitsteklar, som detta års utbyte har att uppvisa i jäm- förelse med fjolårets. Då var näml. antalet af kläckta Gräsflyn mer än 9 gånger så stort som antalet parasitsteklar, hvaremot det i år ej framkom ens hälften så många af de förra som af de senare — ett resultat hvaraf den slutsats synes fullt berättigad att under nästkommande år Gräsmaskens härjningar i dessa nejder komma att blifva af föga eller ingen praktisk betydelse. Den iakttagelse, som redan i fjol af mig framhölls, att hanarne i all- mänhet inom insektverlden framkomma före honorna, har äfven i år konstaterats, särdeles hvad angår de mer talrika tmagines af Gräsflyn och Pöimple; Ichneumones äro alldeles för fåtaliga för att på deras förhållande grunda något omdöme. Vidare hafva hanarne såväl af Gräsflyet som ännu mer af Pimpla arctica ZETT. varit långt talrikare än deras honor, näml. hos de förra i för- hållande af 2: 1 hos de senare nära dubbelt mera (rätteligen som 11 :3). De flesta Gräsflyn hafva i år liksom i fjol utkläckts under nätterna, hvaremot hos de ganska talrika parasitsteklarna tydligen ett alldeles motsatt förhållande egt rum; de senare hafva nämligen i de allra flesta fall (eller 32 af 39) framkommit mellan kl. 8 f. m. och kl. 8 e. m." Anmärkningsvärdt synes mig äfven, ” Möjligen skulle denna iakttagelse, om dess riktighet bekräftas, kunna finna sin förklaring däri att de förra äro natt-; de senare däremot dag-djur; de förra svärma i regeln nattetid då däremot de senare härtill välja lugna och sol- varma dagar såsom förhållandet är med bin, myror och högre parasitsteklar. Jag har åtminstone iakttagit en svärmning af ett par My»rmica-arter (ruginodis NYL. och scabrinodis NYL.) den 24 aug. 1872, som var'en lugn och varm dag, mellan kl. 10—12 f. m., hvilken företedde en vacker bild af en iregnbågens färger skif- tande gloria kring den uugefär 150 fot höga tornspiran i Skeninge; äfvenså observerade jag i fjol vid Hemse på Gotland, 2 dagar å rad näml. den 23 och 24 aug. vid middagstiden, i lugnt, klart och varmt väder, huruledes Amblytcles NERÉN: GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 49 att samma arter parasitsteklar utkläckts i år som i fjol, oaktadt pupporna af årets skörd insamlats fyra mil längre inåt landet. Pimpla arctica Zerr. synes i år, liksom i fjol hafva varit den talrikast representerade å bägge platserna: Ichneumon gradarius WESM. anmärktes äfven bägge åren hvarjämte ett enstaka exem- plar af Ichneumon sarcitorius Tin. 9 endast i år förekommit. De fem hanarne af Ichn. gradaräts, som i år hos mig utkläckts, likna fullkomligt de 2 &, som jag i fjol erhöll och hvilka, då de förekommo mig ovanliga, af en erfaren Ichneumonkännare bestäm- des tillhöra: 220litorius TAN. Då emellertid i år ett större antal såväl hanar som honor erhållits, har jag kommit till den slutsats, att de allesamman tillhöra en och samma art. Honan är otvif- velaktigt den, som WESMAEL först beskrifvit under det af honom. gifna namnet, men äfven för de nu hos mig kläckta hanarne passar långt bättre HOLMGRENS descriptio S:ris molitorii i hans [chneumonologia. Suec. pag. 53 än beskrifningen på Ichn. gra- darius HOLMGR. & 1. c. pag. 82; allraminst öfverensstämmer den i Entom. Tidskr. 1:sta årg. pag. 76 och 77 beskrifne >» Mas verus» med de ifrågavarande exemplaren. Jag antager på grund häraf att en förvexling här eger rum, som ännu ej blifvit nöjaktigt ut- redd. Ett faktiskt. bevis att de båda könen tillhöra en och samma art erhölls den 6 sistl. augusti, då jag vid middagstiden anträffade ett par Zz copula; honan, som krupit ned på bottnen af buren och låg dold under bomullen därstädes, observerades i sitt gömställe af en stor, nyligen utkläckt &, som föll ned till burens botten, då jag råkade att rubba densamma. Hanen hade knapt fått syn på honan, förr än han störtade dit, hvarefter par- ningen egde rum och de hängde tillsammans en stund eller till dess den större och starkare hanen, började promenera uppför burens glasvägg, då de åtskiljdes. Då nu häraf otvifvelaktigt framgår att de båda könen höra tillsammans, ligger det för öppen dag, att en kritisk granskning här är af behofvet påkallad. Jag be- der emellertid att få öfverlemna detta åt Descriptores ex professo, såväl inom som utom föreningen, förvissad som jag är att frågan, en gång påpekad, inom kort skall erhålla en nöjaktig belysning och oocisorius svärmade i stor mängd båda dagarne på samma ställe — ett gräs- bevuxet koniskt källartak; i bägge dessa fall lyckades jag dock ej infånga annat än hanar, men dessa dock i mängd. Entomol. Tidskr. Årg 7, H. 1 (1886). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880 utredning. I öfrigt har i år ej heller något exemplar af Ic/neu- mon impressor ZexT. (9 = Ichn. ingqvilinus HOLMGR.) visat sig bland kläckningarna, hvaraf, som förut nämdt är, 2 hanexemplar hos mig framkommo sommaren 1883. Dessa äro de resultater jämte däraf föranledda reflexioner, som otvunget framgått af årets visum et repertum i kläcknings- väg. Härmed borde jag visserligen sluta men beder dock att innan dess få framhålla till behjärtande hos alla vänner af Ento- mologiens studium ej blott det stora intresse som uppfödandet af larver och deras utkläckning skänker hvar och en, som häråt vill egna några lediga stunder utan ock de ofta oväntade och öfver- raskande resultat, som häraf framgå äfvensom de vigtiga biologi- ska rön, som ofta härvid själfmant erbjuda sig åt en uppmärksam iakttagare. Isynnerhet gäller detta för dem, som. vilja vinnlägga sig om studiet af Parasitinsekternas vanor och lefnadssätt hos deras olika värdar och ännu mer vid studiet af Dubbel-parasiterna, om hvilka man ännu känner så litet och som just därför utgöra kanske det intressantaste fastän minst kända och bearbetade om- rådet inom hela insektverlden. Skeninge den 26 december 1885. ETT NYTT SLÄGTE BLAND LAMHUIDERNA FRAN KAMARUN AF CHRISTOPHER ÅA URIVILLIUS, Bland de många intressanta skalbaggar, som till riksmuseum hemsändts från Kamarun af de därstädes bosatte svenske forska- rena G. VALDAU och K. KNUTSSON, fans äfven en ovanligt stor timmerbagge tillhörande de typiska Lamiiderna och mycket nära befryndad med det äfven i Sverige förekommande slägtet MMono- chamus SErRv., hvars typ är LINNÉS Cerambyx sutor. Till en början trodde jag, att detta exemplar tillhörde en för vetenskapen hittills okänd art, men har sedermera funnit, att J. THOMSON i Bulletin de la Société entomologique de France 1879 p. 26 un- der namnet Monochamus Deyrollez helt kort beskrifvit en form från Gabun, som antagligen tillhör samma art. Till slägtet Monochamus anser jag emellertid ej, att denna art kan hänföras, för så vida ej detta slägte skall fortfara att vara ett förvarings- rum för en mängd i själfva verket ganska heterogena former. Bland de öfver 100 arter, som hittills hänförts dit, äro nämligen en del utan tvifvel ej verkliga samslägtingar till I. sutor IL.; så till exempel tillhör MM. Degeeri FÅHR. snarare fam. Prosopo- ceride och JM. Botvringi Wure har mesosternum försedt med knöl. För att nu ej vidare öka oredan inom slägtet Mono- chamus Serv. föreslår jag för M. Deyrollei "THoms. det nya slägtnamnet 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. MACROHAMMUS nov. gen. Mas: Frons rectangularis; tuberculi anten- narum divergentes, sulco profundo separati. — Antenn& longissime, corpore fere triplo longio- res, subtus nude setis perpaucis articuli primi et tertii exceptis, articulo primo quam tertio breviore, articulis 4—11 subzequalibus, szngulis quam tertio longioribus. — Oculorum lobi inferiores haud transversi. — Palpi breves. — Prothorax transversus, utrinque medio fortiter spinosus, supra antice et postice transversaliter sulcatus, paullo in&qualis et subbicallosus. — Scutellum Zriangulare, apice trucatum. — Elytra elongata, postice augustiora,. apice con- junetim = rotundata, inermia; supra levia, depressionibus 4—5 magnis, parum definitis inequalia; humeri inermes. — Pedes antici quam ceteris paullo breviores, tibis rectis, com- pressis, inermibus, Zarsis /Aaud magis quam posticis cz/larrs; tibie intermedie extus leviter oblique suleatx, tuberculo supra sulcum parvo. — Prosternum postice arcuato-deflexum, apice dilatatum. — Mesosternum inerme, leviter ascen- dens, &qvilatum, apice paullo calloso-margina- | tum. — Acetabula prothoracis extus sinuata, | | mesothoracis late aperta. — Abdominis seg- | | omentum ultimum transversum, apice late sub- | truncatum vel levissime emarginatum. | Macrohamnmaus primo intuitu distinguitur a genere Monochamus SERV. 1:0 articulo tertio -antennarum quam sequentibus breviore, 2:0 pedi- bus anticis maris quam posticis fere brevioribus, CeG:o ”tibiis- anticis mars rectis et, 4:01 tarsis anticis maris vix ciliatis. AURINVILLIUS! ETT NYTT SLÄGTE BLAND LAMIIDERNA. 53 1. Macrohammus Deyrollei THOMs. BioacN 1879 Monochamus Deyrollei Ann. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. gb op; 26. Totus pube sericea, lutescente cinerea tectus, elytris singulis maculis 4—5 magnis, partim confluentibus. rufobrunneis ornatis; capite antice haud punctato, vertice punctis aliquot sparsis parum conspicuis; antennis articulo primo leviter punctato et modice pubescente, articulis reliquis impunctatis, pube tenuissima tectis, brunneis; thorace supra in disco aureo-micante punctis aliquot sparsis ornato; elytris utrinque prope scutellum impressione obli- qua scutelli marginem sequente, scutelli autem apicem haud attingente et depressionibus 4—5 magnis, irregularibus disci preditis, punctis nonnullis sparsis juxta suturam pone scutellum — non nisi pube antea detrita conspicuis — ornatis; subtus 2qualiter pubescens, impunctatus. — Long. corporis 49 m. m., lärar. Fö mm. m,, ant. long: 140 0. Mm; Habitat: Mapanja, Kamarun. Det är ej alldeles omöjligt, att THOMSONS art kan vara en annan än den här ofvan beskrifna, ty han säger, att kroppen är försedd med en brun sammetsbeklädnad (»brunneo-velutinus >»), att antennerna äro svartaktiga (»nigrescentes») samt att thorax framkant är smalt svart och glänsande. På grund af dessa små afvikelser har jag dock ej vågat beskrifva föreliggande exemplar såsom en ny art, utan anser det bäst att uppskjuta därmed tills dess jag blifvit i tillfälle att jämföra den med exemplar från Gabun, därifrån THOMSON beskref sin art. Han uppgifver för sitt exemplar en längd af 46 m. m. och en bredd af 15 m. m. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1885. (Forts. från sid. 30.) WALLENGREN, II. D. J., Skandinaviens Heterocer-fjärilar. Andra delen. Spin- narne.. Häftet 3. Lund. 1885. 8:0: Sid. 257—443. — HH - Nekrolog öfver H. F. R. H. Gadamer. — Ent. Tidskr. Årg. O., 1885: Sid. 177—178, 219—220. ANONYMUS, Insekter ombord paa Skibe i rum Sö. — Naturen Aarg. 9. Chri- stiania. 1885. Sid. 46. (Efter Fromont i »La Nature».) z , Slutningsevne hos Graeshopper. — Naturen. Aarg. 9. Christiania. 1885. Sid. 80. (Ref. efter C. AZ. Cook Proc. Ac. N. Hist, of Philadelphia 1884 p. 293.) I utlandet tryckta uppsatser: AURIVILLIUS, CHR., Lepidoptera im zoologischen Jahreshericht fär 1884 heraus- gegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abtheilung. Arthropoda. Sid. 445—531. — ——, Insects in Arctic Regions. (Extracted from »Das TInsektenleben in arktischen Ländern»). — Entom. M. Magazin. Vol. 21. London. 1885. Sid. 271—272; Canad. Entomol. Vol. 17. 1885. Sid. 157—159. LINDSTRÖM, G., A Scorpion from the Silurien formation of Sweden. — Ann. Mag. N: EL (5) Vol 5: ISSKA Sid: not — ——, Sur un Scorpion du terrain silurien de Suede. — Ann. Sciences Nat. (6) Zool. Tom. 17. 1885. I sid.; Bull. Scient. dép. du Nord. Année 7—38. 1885. Sid. 109—110. SANDBERG, G., Beobachtungen iber Metamorphosen der arktischen Falter. — Berliner Entom. Zeitschrift B. 29. Berlin. 1885. 8:o. Sid. 245—265. (Något utvidgad öfversättning af författarens uppsatser i Entomol. Tidskrift.) "THOMSON, C. G., Notes hymenopterologiques. Partie 1. Fam. Cryptider. — Annales: Soc. Ent. Fr. (6) Tom. 5. 1885. Sid. 17—32. [2205pl (2 n.sp.) Nyxeophilus n. gen] , Sur la Donacia impressa et les éspeces voisines. — Ann. Soc. Ent. Fr. (6) Tom. 4. 1885. Bull. Sid. 14$—149. — —, Notices entomologiques. Observations sur le genre Rhizophagus. — Ann. Soc. Ent. Fr. (6) Tom. 5. 1885. Bull. Sid. 108—109. (Phizo- phagus Erichsomi vw. sp; Lt. Gyllenhali vn. sp; utan lokal uppgifter.) GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK. 55 WALLENGREN, H. D. J., What is the true Chrysophanus Hippothoö of Linnaeus? Entomol. M. Magazin. Vol. 22. London. 1885. Sid. 90. (= chryseis W. V. emot Butler, som anser den vara = Chr. dispar Haw. var. rutilans Wern.) Bihang. Uppsatser af utländingar tryckta i Sverige och Norge: BErRGROTH, ÉE., Finsk Entomologisk Literatur 1883— 1884. — Ent. Tidskr. Årg. 6. 11885. Sid, 185--186- MC LACHLAN, R., Report on the Neuroptera collected by Baron Nordenskiöld during the voyage af the »Vega» in 1878—1879. — Vega-Expeditionens Vet. Takttagelser. B. 4. Sthm. 1885. Sid. 81—85. (5 sp.) SAHLBERG, JOHN, Bidrag till Tschuktsch-Halföns Insektfauna. Coleoptera och Hemiptera insamlade under Vega-Expeditionen vid halföns norra och östra kust 1878—1879. — Vega-Expeditionens Vetensk. Takttagelser. B. 4. 1885. Sid. 1—42. (Coleoptera 37 sp., 19 n.sp.; Hemiptera 4 sp.) , Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega-Expeditionens medlem- mar å Berings sunds Amerikanska kust, uti omgifningarne af Port Cla- rence, vid Grantley Harbour och sjön Iman-ruk den 23—26 jnli 1879. — Vega-Expeditionens Vetensk. Iakttagelser B. 4. 1885. Sid. 43—57. (Coleoptera 16 sp., 6 n.sp.; Hemiptera I sp.) , Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega Expeditionens medlem- mar på Beringön den 15—18 augusti 1879. — Vega-Expeditionens Vetensk. Takttagelser. B. 4. 1885. Sid. 59—71. (Coleoptera 9 sp., I n.sp.; Hemiptera I sp.) GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBEIOTERS AUGSBURG, Naturhistorischer Verein. Bericht 28. 1885. BERLIN, Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeit- Schiff. Band 29. Heft 2. 1885. , R. Friedländer & Sohn. Entomologische Nachrichten. Band 12. 1886. Heft. 1-—6. BOSTON, Society of Natural History. Proceedings Vol. 22: 4 1884, 23: I 188 BRANDENBURG, Internationaler Entomologen-Verein. Die Insektenwelt. Jahrg. BIO, 22, 23. 1880. 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18906. BRUXELLES, Société Entomologique de Belgique. Annales Tom. 29: 2 1885; Compte Rendus (3) N:o 65, 67—069. 1885—6. Graz, Naturwissenschaftlicher Verein fir Steiermark. Mittheilungen. Heft. 21. TOGS: LeEtPzZIG, K. Sachsische Gesellschaft der Wissenschaften. Berichte. 1885. Heft. 3. 1886. MADRID, Sociedad Espanola de Historia Natural. Anales Tom. 14: 2, 3. 1885. MODENA, Societå dei Naturalisti. Atti (3) Vol. 4. 1885. RKRiGA, Naturforscher Verein. Korrespondenzblatt 28. 1885. Roma, Reale Accademia dei Lincei. Rendiconti. Ser. 4. Vol. 1: 24, 25, 27: 2805 2-9: "TOULOUSE, Société d Histoire Naturelle, Bulletin 18: 4; 19: I. 1885. TROMSÖ, Tromsö Museums Aarshefter. 8. 1885. WIEN, Zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen. B. 35: 2. 1886. , KK. Naturhistorischen Hofmuseum. Annalen. B. 1: I 1886. Från författarne: BRAUER, FR., Systematisch-zoologische Studien. Wien. 1885. 8:0. 177 pag. 1 tab. col. LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Stockholm. 1885. 8:o. 137 pg. Löw, FR., Zwei neue Cecidomyia-Arten. Berlin. 1885. 4 pg. — —, Ueber neue und schon bekannte Phytoptocecidien. Wien 1885. 20 pg. , Beiträge zur Kenntniss der Helminthocecidien. Wien. 1885. 6 pg. , Beiträge zur Naturgeschichte der gallenerzeugenden Cecidomyiden, Wien, 1885. 28 pg. I tab. , Bemerkungen iber Weyenberghs ZLasioptera Hieronymi. Nien. 1885. 4 P8: , Ueber das Vorkommen der Blutlaus (Schizoneura lanigera TIAUSM.) in der Umgebung von Wien. Wien. 1885. 2 pg. sakt Ae fänvk EIVITAXELYETI HADENA SECALIS,L: SVEN LAMPA. Om man med uppmärksamhet betraktar ett rågfält vid den tid af försommaren, då axen skjuta fram ur bladslidorna, så mär- ker man nästan alltid, att ett eller annat ax tillika med öfversta delen af strået förlorat sin grönska och i följd däraf bjärt sticker af mot de öfriga genom sin nästan hvita färg. Mången jord- brukare, som icke nogare undersökt dylika rågstrån, anser helt visst, att axen blifvit skadade af frost; men detta är i de flesta fall icke händelsen, åtminstone i södra och mellersta Sverige, om åkern är tillbörligen torrlagd och icke lider genom inflytelsen af närliggande vattensjuk och frostländt mark. Det händer visser- ligen ej så sällan, att starka frostnätter infinna sig just vid tiden för rågaxens framkomst, och att de ax, som ej helt och hållet kommit fram ur bladslidan, såsom varande späda och mycket ömtåliga, delvis taga skada och hvitna; men öfversta ändan af strået är då fastsittande vid det öfriga och kan ej med sådan lätthet utdragas ur bladslidan, som fallet är med de hvitax, hvar- om här är fråga. Dessa strån äro nämligen afbitna inuti blad- slidan, strax ofvanom sista leden, hvarigenom axet hvitnat af brist på näring, och orsaken härtill är någon helt annan än frost. Redan i midten af förlidet århundrade, då genom LINNÉs föredöme och trägna uppmaningar, rätt många naturforskare och landtmän hos oss synas hafva bemödat sig om att iakttaga och studera insekternas vanor och lefnadsförhållanden, upptäckte C. G. BERGSTRÖM, att hvitaxen uppkommo genom en »mask»> eller larv, Entomol. Tidskr. Arg 7, H. 2 (1886). 5 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. som afbet rågstrået; men han lyckades icke att då (1748) utreda dess slutliga utveckling. Naturforskaren DANIEL ROLANDER stu- derade dock nämde larv med bättre framgång och lyckades tre år senare att iakttaga dess förvandling till puppa, samt att ut- kläcka fjärilen. Han kunde nu uti Kongl. Vetenskapsakademiens handlingar för år 1752 meddela det rön, att »orsaken till hvit- ax, som finnes bland gröna säden på åkern, äro insekter, hvilka utsuga saften, som borde nära axen, att de i förtid torka och hvitna, ej till ringa mistning för landtmannen.» Då det kan vara af intresse för en hvar att' erfara, såväl hans förfaringssätt vid larvens uppfödande som dennes lefnads- förhållanden under sista tiden af larvtillståndet, så vill jag något utförligare redogöra härför och begagnar mig då helst af ROLAN- DERS egna ord. Han säger: »Jag uppsökte 3 dylika rågstrån och satte dem hvar för sig i jord i stora glasflaskor. Efter några dagar utkom en mask, hvilken gick litet omkring i flaskan, gömde sig sedan i jorden. Sex dagar derefter framkom den andra och gjorde som den förra. Jag var då nyfiken att se den förra i puppan, men fann honom, emot förmodan, död i jorden. Ändtligen framkom den tredje, då jag uppsökte den i andra flaskan, hvilken äfven var sjuk och hopfallen, att jag ej gjorde mig hopp om dess utkläckning. Jag tog då ett grönt rågstrå, som begynt ur holken uppskjuta axet, satte det i jord i glas- flaskan och släppte den sist utkomna masken på axet; han be- gynte nedkrypa emellan strået och holken och gick mot första (egentligen 4:de) leden, hvarest han afbet strået, kom sedan ut, då jag åter släppte honom på ett annat grönt rågstrå, uti hvilket han nedkröp på lika sätt, men återkom efter ett par dagar och gömde sig straxt i jorden». » Efter några dagar låg puppan på jorden i flaskan och lefde. Åter en månad derefter framkom fjärilen i sin rätta drägt, just då rågen var mogen. Det var en nattfjäril, som hvilar om da- garne och flyger om nätterna». ROLANDERS beskrifning på larven eller »fjärilskråpuken»>, som han benämner honom, är ganska tydlig och öfverensstämmer fullkomligt med utseendet hos de larver, hvilka jag förliedn som- mar insamlade och uppfödde. Den »har sexton fötter, är bar FEV LAMPA: OM HVITAXFLYET. 59 (glatt F), skinande, af en tums längd (fullväxt), tjock: som en duf- penna, af grönblek färg, längsåt ryggen ligga två, lika långt från hvarandra (jämnlöpande), röda (blekt köttfärgade) band». — »Bröstfötterna äro sex, spetsiga och bleka till färgen (de larver jag sett hade mörka bröstfötter), bukfötterna 8, köttiga och med svartaktig undersida, och analfötterna 2. Hufvudet är horn- aktigt och rundadt, ofvanpå hjertlikt, på sidorna en eller annan mörk fläck (punkt): lufthålen (andhålen) utmärkas på sidorna (af kroppen) af en mörk prick för hvardera (af segmenterna); under buken är masken alldeles grön» (grönare än den öfriga kroppen). »Puppan eller Dåckan är af vanlig skapnad, liten, i för- stone grönblek, sedan brangul (brungul)». Hans beskrifning på själfva fjärilen är likväl mindre lyckad och svår att begripa, om man ej känner dennes utseende förut. Jämförelse blir dock härvidlag ej lätt, då denna art varierar i sådan grad, att sällan tvänne individer äro lika hvarandra. Jag vill därför försöka, att här lemna en annan beskrifning, som möjligen kan tydas af snart sagdt hvem som helst, åtminstone hoppas jag att så må blifva fallet. Antennerna (känselhornen eller sprötena) borstlika, ögonen ej hårbeklädda, ryggen oftast mörkbrun, halskragen i bakkanten spetsigt urnupen och försedd med en smal, mörkare linea; längs ryggens midt ett ljusare, vanligen gulbrunaktigt band, som fram- till begränsas af en klufven, och baktill af en nästan tvärhuggen tofs. Bakkroppen gulgråaktig, framtill på öfre sidan med tre uppstående tofsar, af hvilka de två bakre äro störst. Framvin- garnes inre tredjedel (basalfältet) gråbrun, begränsad utåt af en vågig linea; mellersta tredjedelen (mellanfältet) oftast af samma färg, men stundom mörkare, nästan svart, isynnerhet mot vingens bakkant, och begränsadt utåt af en svängd linea, som vid tydlig teckning är småtaggig. Inuti detta fält ligga de två hos natt- fjärilar vanliga fläckarne, af hvilka den inre (runda) är något snedliggande och ibland knappast skönjbar; den yttre, något större och njurlika (njurfläcken), är nästan alltid hvit och inuti försedd med ett svart, vinkelformigt streck (»A latino inscripta» ROLANDER). Vingens yttre tredjedel (spetsfältet) är vanligen = Parentheserna äro af mig bifogade till citatens förtydligande. 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. ljusare, ibland gulbrunaktigt grå, och nära utkanten på tvären genomdragen af en ljus linea (våglinien), som bildar tvänne stora bågar utåt och lika många inåt, men inga tydliga tänder. Innan- för denna linea synes en smal och ojämn skuggning, men utan- för henne är vingen förmörkad af svartgrått. Bakvingarne gul- brunaktigt grå, mera svartaktiga mot utkanten. Hos en del exemplar har framvingarnes bakkant till tämligen stor bredd samma bleka färg som spetsfältet och hos andra synes 1 mellan- fältet ett svart streck, liknande ett latinskt I, (ab. / niger HaAw.). Om hela vingen är rödbrun och har obetydliga teckningar, un- dantagandes njurfläcken, så tillhör fjärilen ab. /Victitans EsrP. och, om den är brunsvart, ab. Leucostigma ESP. Om detta skadedjurs lefnadssätt och uppträdande under sin tidigare period af larvtillståndet hade hvarken BERGSTRÖM eller ROLANDER den ringaste kännedom. Detta blef nämligen först bekant genom en senare uppsats uti Vet. Ak. Handl., författad af CLAS BIERKANDER. Däruti omnämnes, att han den 16 sep- tember 1775 funnit fjärillarver af 1—2 liniers längd, som afbeto de späda rågstjälkarne under den följande delen af hösten, ända till dess marken tillfrös och betäcktes med snö. I medio af april året därpå återfunnos de i rågbrodden och voro då 3—4 linier långa. De afbeto nu rågstjälkarne vid första leden och gjorde stor skada, emedan de flyttade från det ena rågståndet till det andra, så att på en qvadrataln 2—5 stjälkar förderfvades. De första dagarne 1 maj afbeto de stråen ofvan andra leden, i slutet af samma månad ofvanom tredje och i början af juni ofvanför den fjärde. Då de ätit så mycket de önskade af ett strå, kröpo de baklänges uppåt uti bladslidan och öfvergingo till ett annat, närbeläget, för att krypa ned i dess öfversta bladslida och där fortsätta förstöringsarbetet. Då rågen gått i ax, voro de flesta larverna fullväxta och hade nedkrupit uti jorden för att förpuppas. I slutet af juli och början af augusti utkläcktes pup- porna, och fullt utvecklade fjärilar visade sig, hvilka voro /Voctua Secalis L. Dessa iakttagelser hafva af de flesta fjärilkännare sedermera förbisetts, och har än den ena, än den andra fjäril- arten blifvit beskyld att vara hvitaxens upphof, då man ej kun- nat rätt tyda LINNÉS beskrifning på ofvannämda fjäril, hvarom mera här nedan. SAO PVE SA FI IN ng LAMPA: OM HVITAXFLYET. 6 I Uti »Kort underrättelse om Skandinaviska insekters allmän- nare skada och nytta etc.», af år 1837, författad af G. DAHL- BOM, lemnas en tämligen intetsägande beskrifning på »Hvitax- mottet>, (Pyralis Secalis 1.), men en ganska igenkännelig figur af detsamma. Författaren anför visserligen både ROLANDER och BIERKANDER såsom sagesmän och upprepar deras iakttagelser; men han gör egna förändringar och tillägg, som synas bevisa, att de iakttagelser, han säger sig själf hafva gjort vid Lund se- dan 1833, äro mindre pålitliga, samt att de äldre författarnes afhandlingar i ämnet af honom icke med tillbörlig uppmärksam- het blifvit genomlästa. Så uppgifver han t. ex., att »Fjärilarne, som äro denna masks föräldrar, framkomma i maj, då råg och korn börjat skjuta ax, samt lägga ägg emellan axet och blad- slidan». Vore detta påstående riktigt, så skulle fullväxta larver och fjärilarne visa sig samtidigt, hvilket förutsätter, att tvänne generationer vore för handen, då fullväxta larver borde visa sig äfven på hösten; men detta strider helt och hållet emot andra hittills gjorda iakttagelser, åtminstone mina egna och de för- fattares, som jag haft tillfälle lära känna. Vid utarbetandet af »Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera» förlidet år, fästade prof. AURIVILLIUS min uppmärksamhet på ofvan berörda uppsatser uti Vet. Ak. Handlingar, och jag beslöt, med anledning däraf, att försöka på egen hand under sommaren studera »hvitaxmasken». Ett sådant tidsfördrif föreföll desto mer lockande, som jag, om mitt försök med larvens uppfödande lyckades, och själfva fjärilen blefve ut- kläckt, kunde bidraga till återställande af dess rätta, af LINNÉ gifna namn. Efter utflyttningen i början af juni till Skeppar- viken å Vermdön, min vanliga sommarbostad, skulle undersök- ningarne taga sin början. Först den 19:de i nämda månad, eller, som det visade sig, just i sista stunden, blef det dock tillfälle för mig att besöka närmaste rågåkrar för att speja efter »hvitax>. Flera rågstrån med dylika hemfördes, men vid en närmare under- sökning af dem befans det, att larverna redan öfvergifvit alla utom ett, hvilket ännu bibehöll något af sin gröna färg. Under de båda följande dagarne undersöktes öfver hundrade hvitaxstrån, men blott några få larver påträffades, emedan största delen af dem, som lemnat synliga spår efter sig, redan nedkrupit i jorden 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. för att undergå förpuppning. Mina larver betedde sig på samma sätt som KROLANDERS, men ungefär halfva antalet dröjde flera dagar längre qvar uti sina strån, emedan de, efter hvad jag har allt skäl att antaga, voro behäftade med parasiter. Vid larver- nas behandling sökte jag så mycket som möjligt att efterfölja ROLANDERS fingervisning och var nu helt naturligt ganska ny- fiken att få se fjärilen utkläckt, för att lära känna LINNÉS /Voctua Secalis. Tack vare ROLANDER, kunde jag något så när räkna ut, då detta borde ega rum och blef mycket flitig att vid den tiden visitera min glasburk. Ändtligen den 28 juli satt en liten nattfjäril ofvanpå jorden i burken och igenkändes vid första ögon- kastet såsom en gammal bekant, nämligen den hos oss ganska allmänna Hadena Didyma Esrp., uti sin nästan typiska drägt. Kort därpå, eller den 1 augusti, hade ett andra exemplar fram- kommit, men detta tillhörde ej hufvudformen, utan ab. /Victitans EspP. Några flera fjärilar erhöll jag icke, men väl 4 st. parasit- steklar, hvarom mera framdeles. Nu ansåg jag mig kunna kon- statera det faktum, att LInnÉs JNNVoctua Secalis är samma art som ESPERS och de flesta nyare författares H. Didyma, hvilket, så vidt jag vet, icke förut blifvit nöjaktigt utredt. Såsom för- nämsta stödet härför kan jag åberopa, att ROLANDERS beskrifning på larven och dess lefnadssätt, till hvilken LINNÉ tagit hänsyn, fullkomligt öfverensstämmer med mina egna iakttagelser under förliden sommar rörande MH. Didyma. De båda sistnämde för- fattarnes beskrifningar på själfva fjärilen äro visserligen svårfatt- liga numera, sedan flera arter blifvit kända, hvarpå desamma möjligen kunna passa in; men detta torde vara fallet med många beskrifningar från äldre tider, hvilkas mening och prioritet man ej sökt bortresonera. Härtill må äfven kunna läggas, att ofvan- nämda beskrifningar icke innehålla något, som motsäger min uppfattning om deras rätta tydning. Då de festa fjärilkännare antagligen ej haft tillfälle att se ROLANDERS beskrifning, så torde det ej vara ur vägen, att här inrymma åtminstone hans latinska diagnos, hvilken af LINNÉ, utan väsentligare ändringar, intagits uti Syst. Naturae, ed. X, där fjärilen första gången tilldelas ett latinskt namn. »Phalaena, seticornis, spirilingvis, fasciculata; alis depressis griseofuscis ; striatis; A latino inscriptis.> LAMPA: OM HVITAXFLYET. 63 LINNÉ hänvisar uti S. Nat. för öfrigt till ROLANDER och anför, med stöd af denne, angående larvens lefnadssätt: »Habitat intra culmos Secalis, consumta intra vaginam folii parte culmi, migrat in aliam plantam, unde spicae albae». Att han till art- namn valde genitiven af rågens latinska namn Secale, d. v. s. Secalis, är ju ej att förvånas öfver; men just denna fatala ändelse alis, synes sedermera gifvit upphof till den osäkerhet om fjärilens plats i systemet, samt dess verkliga utseende, som varit rådande hos de flesta efterkommande författare, ja, till och med hos LINNE själf. Uti Fauna Suecica är fjärilen uteglömd, men i Syst. Nat. ed. XII återfinnes han, och tilldelas i det närmaste samma beskrifning som i ed. X, men införes här i sällskap med Pyra- lider. Detta har högst sannolikt skett på den grund, att LINNÉ bortglömt fjärilens utseende och ej egt något exemplar att råd- fråga för tillfället, men på grund af namnets ändelse ansett sig böra afskilja densamma från /Noctue." FaBRICIUS upptager Phalaena Secalis uti sin Syst. Ent. af 1775 och efterskrifver LINNÉS beskrifning; Wien. Verz. (1776), p- 78 kallar likväl arten /Voctua Secalis och hänvisar till Syst. Nat. X, men ändrar artnamnet till Secalna uti tillägget, p. 313 »um sie von der Endung der Ziänsler zu unterscheiden, besser lauten», och HÖBNER följer exemplet. Namnet Secalis användes äfven af BIERKANDER i Vet. Ak. Handl. 1778, och af FABRICIUS uti Mantissa, där larven dock beskrifves såsom grön, med 3 /(') bruna rygglinier och brunt hufvud, samt uti Ent. Systematica. EspPers Noctua Didyma, Tab. 126, f. 7, sedermera beskrifven af BORKHAUSEN och honom själf, ansågs af dessa båda författare vara en helt annan art än LINNÉS Secalis, och TREITSCHKE bibe- håller ESPERS namn, emedan LINNÉ skulle hafva »die entschiedene Gestalt einer /Voctua nicht zu Pyrålis gesetzt». Han tillägger dessutom: Så mycket är visst, att larven, hvilken efter LINNÉ (ROLANDER?) äfven Wien. Verz., FABR. och andra beskrifvit såsom Secalis icke hör hit (till Didyma). »Sannolikt är han grå, utan teckningar, besatt med vårtor och lefver af gräs- och växtrötter etc. (!) WERNEBURG, i sitt arbete »Beitr. zur Schmetterlingskunde» = I CLERCKS samling, numera tillhörande Bergianska stiftelsen härstädes, sitter visserligen en etikett med namnet V. Seca/is, men fjärilexemplar saknas och synes ej någonsin där förefunnits. 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. (1864), p- 248, not. 19, kommer äfven till en märkvärdig slut- sats, sedan han »lärt känna de af LINNÉ citerade Act. Holm., ty i den skriften beskrifver ROLANDER helt tydligt (!) !V. Ochkro- /euca EsP. uti alla tre stadierna». Till ett så kolossalt misstag kan man svårligen förklara den rätta orsaken. TI förbigående må här anmärkas, att nyss nämda art är högst sällsynt i Sverige och säkerligen aldrig blifvit sedd af LINNÉ. Uti »Farm Insects> beskrifver CUuRTIS,' som det wvill synas efter LINNÉ, Pyralis Secalis och säger sig hafva funnit fjärilen i Frankrike, men att den ännu icke blifvit anträffad i England. Sannolikt åsyftar han någon helt annan art. Han omnämner, att i LINNÉS samling, hvilken man vet nu är tillhörig Linnean Society 1 London, den fjäril, som är försedd med LINNÉS egenhändigt skrifna namn Secaflzs, icke är denna art, utan Pyralis Frumen- Zalis 1L., samt att etiketten för den sistnämda saknar fjärilexem- plar. Detta förhållande bekräftar ytterligare min förut uttalade förmodan, att LINNÉ saknat typen till sin AV. Secalzs, då han utgaf tolfte upplagan af Syst. Naturae. Enligt Curtis har NV. I niger Haw. (en var. till H. Didyma) uti England erhållits från larver, hvilka lefde uti hvetestrån; men hans beskrifning på dessas lefnadssätt öfverensstämmer dock ej riktigt med ROLANDERS och mina egna iakttagelser angående hufvudformen. LINDEMAN omnämner uti »Entomol. Nachrichten» för år 1884, p. 177, att H. GÖNTHER funnit larven till H. Oculea (Didyma) uti sädeshalm och att densamma förorsakat någon skada uti guvernementet Olonetz (Ryssland) åren 1871 och 74, men upp- gifver icke, på hvilket sädesslag skadedjuren uppträdt. Efter att hafva sett huru författarne uppgifva icke allenast rågen, utan äfven andra sädesslag såsom larvens födoämnen, råd- frågade jag det år 1874 utgifna arbetet »Die Pflanzenfeinde aus der Klasse der Insekten von J. H. KALTENBACH>, för att där få bekräftelse härutinnan, och mina egna tvifvel om äldre uppgifters rigtighet vederlagda. Jag läste då följande å p. 716, 6: Hadena Oculea FB. — Didyma EsPp. Larven hade enligt SNELLEN fun- nits på bladen af Iris Pseud-Acorus; samt å p. 766: H. Oculea F. och Strzgilis L. Larverna till båda nattfjärilarne skola på hösten och efter öfvervintring i maj lefva i halmen af Phleum, LAMPA: OM HVITAXFLYET. 65 Carex o. a. samt förtära deras märg och unga ax. Härtill vill jag foga endast den anmärkningen, att H. Oculea F. antagligen icke är densamma som EsPERS Didyma, utan sannolikt LINNÉS Oculea i Faun. Suecica, hvilken sedermera, af okänd anledning, uti Syst. Nat. XII blifvit omdöpt till Nzcztitans. Af det ofvan anförda framgår således, att larven till Hadena (NVoctua) Secalis skulle lefva på flera gräsarter, exempelvis råg, hvete, vårsäd (se BIERKANDERS uppsats p. 201 och DAHLBOMS p-. 207), timotej m. fl., samt dessutom på halfgräs (Carices). Det är visserligen en känd sak, att en del fjärillarver hålla till godo med växter af flera slag, äfven sådana, som tillhöra vidt skiljda växtfamiljer: men detta torde i de flesta fall ske endast, då de sakna tillgång på det af naturen åt dem bestämda närings- medlet. Hvad särskildt den fjärillarv beträffar, som utgör ämnet för denna uppsats, så anser jag rågen vara den honom anvisade näringsväxten, och att dess uppträdande på andra gräsarter — om icke endast tillfälligtvis — tarfvar säkrare bevis, än de hittills föreliggande. Jag bör kanske här främlägga ett par omständigheter, hvilka föranleda till detta antagande. Fjärilen utkläckes visserligen hos oss redan i slutet af juli, dock äfven något senare, eller i början af augusti; men honorna lägga ej sina ägg genast efter sin fram- komst, utan uppskjuta sannolikt därmed, tills rågen i senare hälf- ten af sistnämda månad blifvit sådd. Vid äggens utkläckning har råggbrodden skjutit upp ur jorden och är färdig att lemna riklig näring åt de späda larverna. Om äggen läggas på de nyss upp- komna rågbladen eller å andra föremål, som finnas på åkern, är ännu icke iakttaget; det förstnämda är dock sannolikast. Hvetet sås vanligen något senare än rågen och uppkommer icke så snart, samt lemnar ej på långt när så godt skydd mot vinterkylan åt de späda larverna som denne, emedan dess brodd under hösten icke, eller blott obetydligt grenar ut sig. I följd häraf, äfvensom genom en något senare utveckling på våren, in- träffar hvetets strågång och axning, först sedan larverna under vanliga förhållanden nedkrupit i jorden. Vårsäden går i strå ännu senare och kan naturligtvis icke lemna dem någon föda under vintern, hvarför det synes mig ännu mindre sannolikt, att ifrågavarande larver äfven skola angripa korn, vårhvete eller hafre, 66 ENTUOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. såvida fjärilen icke uppträder i två generationer om året, hvilket jag, som förut är nämdt, betviflar vara fallet, åtminstone i vårt klimat. Hvad slutligen timotejen beträffar, så besväras denna ganska mycket af »hvitaxmask», men hårdheten och den ringa tjockleken af stråen synas mig lemna för knappt utrymme åt så pass stora larver. Jag undersökte förliden sommar visserligen en hel mängd timotejstrån, behäftade med hvitax, men lyckades icke att påträffa några larver och misstänkte då såsom deras upp- hof en nära slägting till hvitaxflyet, nämligen Hadena Strigilis L., hvilken är något mindre; men då jag redan den 24 därpå föl- jande juni fann en fullbildad fjäril af denna art, så synes mig tiden mellan dennes och larvernas uppträdande på timotejen väl kort. Detta bevisar dock föga, ty alla individer undergå icke sina förvandlingar på samma dag. Man vet visserligen, att flera fjärilarter i larvtillståndet lefva uti våra grässlag; men har icke ännu, såsom det vill synas, genom fullt noggranna observationer på lefnadssätt, tid etc. eller genom kläckningsförsök, tillräckligt ådagalagt, hvilken art det är, som uppträder den ena eller andra gången eller på det ena eller andra sättet. Förrän detta skett kan man ej heller vänta, att verksamma medel mot dylika skade- djur skola kunna utfinnas eller rekommenderas. Att hvitaxflyet inom vårt land årligen åstadkommer större eller mindre minskning uti rågskörden, därom är hvarje jord- brukare öfvertygad, och att detsamma någon gång kan förorsaka verklig härjning, såsom t. ex. i Husby socken af Dalarne år 1750, detta har ROLANDER visat oss. Härigenom blir det på- tagligt, att verksamma åtgärder och medel mot detta skadedjurs förökning böra vara af ganska stor ekonomisk nytta. Jag kan därför icke underlåta att här anföra BIERKANDERS åtgöranden till hvitaxmaskens förminskande. Han lärde åtta barn att uppsöka larverna, och dessa bortplockade på en dag 1030 stycken. Om blott 1/, af dessa larver blifvit honor och dessa kommit i till- fälle att lägga ägg, så inses lätt hvilken mängd skadedjur genom ett dagsarbete blifvit för framtiden utrotad. DAHLBOM räknar ut, att om blott !/, af ofvannämda antal blifvit honor och hvar och en af dessa fått lägga 100 ägg, så hade de kanske eljest sysslo- lösa barnen på blott en dag minskat följande fjärilgeneration med 25,700 individer. Lyckligtvis är det mera sällan dylika beräk LAMPA: OM HVITAXFLYET. 7; 67 ningar öÖfverensstäimma med verkligheten, låt vara att de synas sannolika nog; ty naturen sörjer vanligen själf därför, att ett skadedjur icke får taga öfverhand i så hög grad, att andra natur- föremåls tillvaro omöjliggöres. Det är väl antagligt att ett dylikt, som hör till insekternas klass, icke kan helt och hållet utrotas, ej ens om menniskan kommer naturen till hjälp, så länge det ej saknar de näringsmedel, som blifvit detsamma anvisade. Detta hin- drar dock icke att vi, sedan skadedjurets lefnadsförhållanden blifvit utforskade, kunna med framgång arbeta på att hindra dess allt för stora förökning. BIERKANDERS förfarande lemnar ett tillräck- ligt stöd för detta påstående. Af alla de åtgärder, som hittills varit i tryck föreslagna mot hvitaxflyet, är BIERKANDERS den radikalaste och kanske äfven mest praktiska; låt vara att den kan synas mindre tillfyllestgörande, då fråga är om stora rågfält. Han var ock den förste, som lärt känna djurets vanor och lefnadsvilkor, och blef den bäste råd- gifvaren på sin tid. För att med största fördel kunna begagna sig af hans förfaringssätt, är det dock nödvändigt, att på förhand hafva reda på, då rätta tiden är inne att sätta det i verket. Han lemnar följande upplysningar härutinnan. »Det sista nederlag, som maskarne förorsaka, blir för landtmän endast märkeligt, emedan axen, som nyligen gått ur holken, förvissna och hvitna, men den skada, som sker hela hösten och våren, synes för ovana ögon alldeles intet. — — — = Landthushållare, som om hösten och först på våren icke ännu märka, om de hafva denna mask i åkrarne, kunna aldrabäst lära att känna och finna honom den tiden, när han afbiter vid 3:dje och 4:de lederna rågstjelken, hvilken förvissnar och hänger merändels utföre holken»>. »Att förminska denna rågtjuf, kan väl ej ske först på som- maren, då han är liten, men när han blir större, och gnager af de sista lederna på rågen låter det sig bättre göra.» Äfven ROLANDER omnämner i förbigående, att man skulle kunna genom de angripna rågstråens uppryckande förminska hvit- axmaskarne och säger, att detta så mycket lättare kunde ske, »som man märkt, att de mesta hvitax finnas vid kanten af åkern». Han uppgifver tillika, att masken härjade mest just på de trakter af Dalarne, där man två år å rad sådde råg på samma fält och råder därför till omvexling med olika sädesslag och träde samt 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. till undvikande af att så råg nära intill en åker, som samma år burit detta sädesslag. Uti >Handbok för svenska jordbruket» af J. ARRHENIUS, del. 2, p. 109 omnämnes äfven »hvitaxmottet», och författaren föreskrifver såsom medel mot detsamma: »att all jord, på hvilken hvitaxlarven härjat, bör före vintern djupt plog- vändas, samt följande vår, så fort åkern reder sig, flitigt köras, på det att puppan — innan fjärilen hinner utveckla sig — måtte utsättas för alla de vexlingar i väderleken, som under denna årstiden vanligen inträffa, och dymedelst tillintetgöras». Dessa råd och föreskrifter äro visserligen utmärkta och efterföljansvärda vid alla tillfällen, då de kunna tillämpas; men mot hvitaxmasken lära de dock blifva af en föga direkt verkan, såvida BIERKAN- DERS iakttagelser om dennes lifsvilkor och lefnadssätt äro riktiga. A de aldra flesta jordegendomar torde numera vexel- eller koppel- bruk vara införda och vid sådana plöjer man ej gerna upp råg- fälten, utan lägger igen dem medelst insåning af gräsfrö. En höstplöjning å rågåkrarne skulle sannolikt verksamt bidraga till de små larvernas undergång, om den egde rum samma höst rågen blifvit sådd, men antagligen icke motsvara sitt ändamål att skada hvitaxflyet, ifall den företages först sedan säden blifvit inbergad; ty då torde i jorden icke finnas några puppor att förstöra. Att en lämplig växtföljd, i förening med en omsorgsfull brukning af jorden, skall kraftigt motverka skadeinsekternas öf- verhandtagande, eller åtminstone betydligt nedsätta de förluster, som genom dem pläga uppkomma, det kan icke motsägas, och erfarenheten har äfven visat, att de flesta — om ej alla — in- sekthärjningar uppstå just på sådana ställen, där växtligheten blifvit försvagad genom dålig skötsel, olämplig jordmån, oriktig växtföljd eller andra missgynnande omständigheter. Den af Ro- LANDER omnämda härjningen i Dalarne torde härigenom finna sin bästa förklaring. Att utsädets betning uti terpentinhaltigt eller något annat starkt luktande ämne, äfvensom inblandning af gran- ris uti gödseln, kunna medföra god verkan äfven mot hvitaxmasken, är högst sannolikt, och borde detta försökas. Vidlyftigare ordande om botemedel är dock icke ändamålet med denna uppsats; ty den upplyste och ormtänksamme jordbrukaren blir själf sin bäste råd- gifvare 1 den saken, sedan han erhållit en klar uppfattning af det ondas natur och beskaffenhet. Har jag i någon mån bidragit till LAMPA: OM HVITAXFLYET. 69 ernåendet af en sådan uppfattning och lyckas uppväcka ett något större och allmännare intresse för fortsatta och mer omfattande undersökningar angående våra insekters, särskildt de skadligas, lif och utbredning, så är mitt syfte därmed fullkomligt vunnet. Innan jag lemnar detta ämne, torde med några ord böra omnämnas en annan nattfjäril, hvilken äfven är skadlig för höst- säden, nämligen Axflyet (Hadena Basilinea FaB.), emedan det uppgifves uti Kongl. Landtbruks-akad. Tidskrift för år 1885, sid. 266, att det ännu ej är bekant, huru denna fjärils larver tillbringa tiden mellan skörden och vinterhvilan. Redan för trettio år sedan, nämligen 18535 uti »Zool. Bot. Verein in Wien Verhandl. > s. 697, tillkänngifver VINCENZ KOLLAR, att dessa larver såsom mycket unga lefva i sällskap uti rågaxen, där de lifnära sig af de späda kornens inre delar. Då de vuxit så mycket, att de ej vidare få rum inuti själfva kornen, dölja de sig mellan axets fjäll, hvilka de till färgen likna, så att man svårligen kan upp- täcka dem utan en noggrannare undersökning. Då rågen inköres i ladorna, medfölja äfven larverna och fortsätta sedan där sitt förstöringsarbete, ända tills en lägre temperatur nödgar dem att åt sig förfärdiga ett tunnt silkesomhölje, hvaruti de sedermera tillbringa vintern. Vid vårens inträde krypa de ut därifrån och förändra lefnadssätt, i det de numera föda sig af gräsens rötter och nedersta blad ända till den inom kort skeende förpuppnin- gen, hvilken eger rum i jorden. Uti Frankrike skall, enligt GUENÉE, dessa larver angripa hvetet. Ofvanstående uppgifter äro äfven anförda uti KALTENBACHS »Die Planzenfeinde». — Den om- ständigheten, att författaren uti Kongl. Landtbruks-akad. Tidskrift funnit sina båda larver af nämde »axfly» »på det uppkomna hvetet», d. v. väl säga på hösten, är högst märkvärdig, och man måste, till följd däraf antaga, att antingen KOLLAR, under sina mera omfattande iakttagelser, eller ock ofvannämde författare miss- tagit sig om fjärilartens rätta namn, såvida icke äfven här skulle förekomma tvänne generationer om året. För att tydligare åskådliggöra några af de förnämsta förfat- tarnes uppfattning om hvitaxflyets namn, så vill jag meddela följande synonymi: 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Noctua Secalis 1758 LIN. Syst. Naturae X, p. 519; hänvisning till ROLANDER, Vet. Ak. Handl. 1752. j Pyralis Secalis 1767 LIN. S. N. XII, p. 882; samma hänvisning. Phalaena > 1775 FAB. Syst. Ent. p. 644; efterskrift från LINNÉ. Noctua tm IygöskWiensAMerzanpi 7S8swhänvisningatyl INS S. N. X och ROLANDER. n > > 1778 BIERKANDFR Vet. Ak. Handl. p. 289. Phalaena > 1787 FAB. Mantissa, p. 220; hänvisning till Wien. WMietziampe. 45: » » TNA EABIEnts Syst 2 pie Noctua Secalina 1776 Wien. Verz. Nachtrag, p. 313. » » 1799—904 HP. Samml. eur. Schm. t. 89, f. 420. »- Didyma, ry88-sEsp:.ot. ur26, film; INictitansalaberönt 126, £.-6; 1 Leucostigman(aberr:)st: I5OXEm = Lugg enssElw. LepsBr. N:o raer=egmae Wood Ind. 266. » » 111792: BORKH.; IV;4653; IT REITS:Vj2pi86(1825)5 DuPi NI;juroojnf. dl EREYERAUN Birte 1250 4:43! ERINEM.SPs03 TAS Luperina >» 1860 SEPP. Nederl. iIns.; DD: VILNpitaytpmed fig. af fjärilar och larver. Noctua ÖOculea 1803—29 Hw. Lep. Br. N:o 14135 Wood 257- Apamea >» 1852 GUENÉE I, 210. Utom de båda omnämda aberrationerna vill jag här tillägga ännu ett par: IVoctua I niger 1803—20 Hw. Lep. Br. N:o 140; Wood Ind. 268; framvingarne bruna, med ett svart streck i mellanfältet, parallelt med bakre median- stammen. »4sbbamda; 1789: VIEW. Bab. Verzys20Eh Sist IN:osreo; framvingarne svartbruna, njurfläcken föga märkbar. Då jag ej haft tillfälle att se HawortHs Lepidoptera Britan- nica, så hafva citaterna från detta arbete blifvit gjorda i enlighet med skriftliga upplysningar från M:r W. F. DE VISMES KANE. Sedan de parasitsteklar, jag fått utkläckta från puppor till Hadena Secalis L., för närmare granskning blifvit öfverlemnade till lektor A. E. HOLMGREN, har jag från honom erhållit föl- LAMPA: OM. HVITAXFLYET. TI jande meddelande, hvilket torde böra offentliggöras i samman- hang med det föregående. »Lissonota extensor L. Ehuru den till granskning lemnade parasitstekeln vid första påseendet visar en icke obetydlig likhet med Lissonota pimpla- tor ZeTT., är han dock från denna i flere hänseenden ganska afvikande, men torde detta oaktadt med den samma af åtskillige författare vara förvexlad. För min del håller jag nu för troligt, att han är identisk med /Ichneumon extensor L., ehuruväl detta antagande till viss grad motsäges af beskrifningen i Fauna Sue- cica p. 404, 1613. LINNÉ kände äfven hanen, som för nutidens entomologer tyckes vara obekant. Af L. pimplator eger jag i min samling båda könen, hanen funnen i Vestergötland 1871. Hvarken ZETTERSTEDT eller THOMSON hafva beskrifvit honom, och då jag utgaf min monographi öfver fam. Pimplariz, var han äfven för mig obe- kant. Honan synes med anledning häraf oftare förekomma än hanen. På anmodan af konservator S. LaAMPaA bifogar jag här en beskrifning på ÅL. extensor Tinng, hvilken han i likhet med BIERKANDER fått kläckt ur puppor till Hadena secalis L. Subnitida, punctata, nigra; apice clypei et palporum testaceo vel testaceo-rufo; alis fumedine leniter tinctis, stigmate sordide testaceo, radice et tegula ex parte albicantibus; pedibus rufis, coxis et trochanteribus aut concoloribus aut totis vel:ex parte nigris, tarsis posticis fuscis — 9. (Long. corporis 10 m. m., terebre 12 m. m.) — Exempl. 3. Descr. — Caput pone oculos paullo tantum angustatum; fronte planiuscula; genis subbuccatis. Antenn&e tenues, filifor- mes. - Mesonotum parapsidis nullis. Mesopleura punctulata, macula speculari nitida. Metanotum subscabriculo-punctatum, area superomedia vix indicata, ar. posteromedia completa, niti- dula. Abdomen apicem versus nitidum, segmentis 1:0 toto, 2:do a basi ultra medium confertim punctatis. Areola alarum petio- lata, nervum recurrentem ordinarium fere in medio recipiens; nervus transversus ordinarius haud interstitialis. -Unguiculi tar- sorum intus setulosis et breviter, subobsolete serrati. Obs. Species ad genus Meniscorum nob. referri debet. A. E. Holmgren,» FINSKSrENTOMOLDOGISKO LITPERATURSTSS5S I Finland tryckta afhandlingar: MOBERG, A., Klimatologiska iakttagelser i Finland. Andra delen. Ar 1856— 1875. I. Fenologiska anteckningar. 4. Insekter. — Bidrag till känned. af Finlands natur och folk XLI, s. 315—318. REUTER, O. M., Monographia Anthocoridarum orbis terrestris. — Act. soc. scient. fenn. XIV, s. 555—758. — , Hemiptera duo nova e Fennia. — Medd. Soc. Faun. FI. fenn. XI, s. 164—167. I utlandet tryckta afhandlingar: BeErGrRoTH, E., Uber die Gattung Mezira AM ET SERV. — Wien. ent. Zeit. IV, s. 181—182. — ——, Descriptions of two new species of Aradidae. — Ent. Monthly Mag. XXIII, s. 7—9. REUTER, O. M., O/ligobiella, novum genus Capsidarum. — Ent. Monthly Mag. XXI, s. 201—202. (Forts. se sidan 86.) SKANDINAVIENS ARTER AF TRICHOPTER-FAMILJEN APATANIIDZE AF H. D. J. WALLENGREN. Fam. APATANIIDAE WALLENGR. Oceller finnas. Maxillarpalperna hos båda könen till formen lika, nästan cylindriska, med kort basled och trubbig slutled, håriga; hos &A med 3, hos 9 med 4 leder. Framvingarnas sub- costalnerv slutar ej i costralnerven utan i en tvärnerv, som för- enar costalnerven med radialgrenen. Bakvingarne bredare än framvingarne, under hvilan sammanlagda i längsgående veck; med 6 dorsalnerver, hvaraf 4 utgå från ett litet, slutet basfält; deras radialfält och subradialfält öppna, ej genom tvärnerv slutna. Framtibierna med 1 sporre. Familjen, som omfattar medelstora eller små arter, skiljes från Phryganeide och Limnophilide hufvudsakligen genom ut- loppet af framvingarnes subcostalnerv i en tvärnerv och ej i ving- kanten samt genom” bakvingarnes öppna subradialfält. Från Sericostomatide skiljes den likaledes genom subcostalnervens å framvingarne utlopp, men dessutom därigenom, att oceller finnas, att framtibierna ej hafva mer än 1 sporre samt att maxillar- palperna äro hos båda könen till formen lika. Familjens plats i systemet är närmast efter Limnophilid&e, med hvilka den också hittills varit förenad. Maxillarpalperna smärta, hos & uppåtstigande, ofta tryckta mot pannan, hos 2 mera hängande. Fötterna tämligen långa med Entomol. Tidskr. Årg. 7, H: 2 (1886). 6 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. få, korta tornar på tibierna, men talrikare på tarserna, hvilkas första led är hos båda könen längre än den andra. Ögon och oceller starkt framstående. Antennerna fina; basleden grof och ungefär af hufvudets längd. Detta tvärt med kullrig, nästan na ken hjässa, men hårig panna. Pronotum liten, starkt hårig; mesonotum bred, oval, kullrig; metanotum kort, nästan hjärtfor- mig. Abdomen smärt, hinner föga utom de utspända bakvingar- nes analhörn. Framvingarne jämförelsevis smala, aflånga, små- ningom utåt bredare; utkanten sned med tämligen långa fransar. Bakvingarne bredare än de främre, likaledes med långa fransar. På framvingarne utgår subcostalnerven från vingbasen, nära hvilken den med costalnerven förenas genom en tvärnerv, men utlöper ej i vingens framkant, såsom hos öfriga familjer, utan slutar 1 en tvärnerv, som sammanbinder vingens framkant (costal- nerv) med radialgrenen. Denna kommer från främre nervstammen, nära vingbasen, och möter nyssnämda tvärnerv vid pterostig- maticaltrakten, hvarefter den bildar en stark båge, innan den utlöper i vingkanten nära vingspetsen. Radialfältet är öppet. Subradialgrenen utgår från främre nervstammen och bildar fram- sidan af det genom tvärnerv slutna subradialfältet. Detta, som är nästan lika långt med sin stjälk och i främre kanten mer eller mindre konkavt, utsänder carpal- och metacarpalgrenarna, den förre till vingens framkant, den senare till vingspetsen eller strax där framom. Diskfältet slutes genom en vinklad eller båg- formig tvärnerv, från hvilkens midt sesamoidgrenen utlöper uti eller strax bakom vingspetsen. Från diskfältets bakre hörn utgå glenoidal- och styloidgrenarne antingen tydligen skilda från hvar- andra, eller från samma punkt, eller också förenade i en längre eller kortare gemensam stam. Bakom diskfältet finnes ett nästan till vingbasen sig sträckande ulnarfält, som utåt slutes af en rät eller vinkelböjd tvärnerv, ungefär från hvars midt ulnargrenen utgår. Från samma vingfälts bakre hörn eller nära därintill ut- går subulnargrenen. » TS Öfriga hylsor innehöllo förtorkade Åpanteles-larver. Af de iakttagelser, som hittills blifvit gjorda, finna vi, att Åpanteles glomeratus IL. är en allmän parasit hos larven till Pieris Brassice, och att Hemuteles fulvipes är en lika allmän hyperparasit på Åpanteles glomeratus. MÖLLER: KÅLFJÄRILLARVENS PARASITER. 85 Hvad de öfriga hyperparasiterne beträffar, framstår nu frå- gan: Är Dibrachys, enligt TISCHBEINS åsigt, parasit i andra ord- ningen på Hemuteles eller är den, såväl som de andre Pteroma- liderna, äfvenledes parasit hos Åpanteles:? Utkläckningstabellen visar för 1883 Dibrachys 1 massa och Apanteles sparsamt samt ingen Hemaiteles; för 1884 Dibrachys i massa, Hemiteles och ÅApanteles sparsamt; för 1885 ÅApanteles och Tetrastichus i mängd men ingen Hemuateles; för 1886 Hemi- teles i öfvervägande mängd, Apanteles sparsamt samt af Dibrachys blott tvenne individer. I två fall har således ingen Hemiteles kunnat spåras och skulle den därför antagas vara fullständigt utrotad af Pteromaliderne. Att emellertid så ej varit förhållandet i det ena fallet torde bevisas af följande. De i augusti 1884 insamlade, späda kålfjärillarverne uppföddes uti isolerade kläck- burar med fullkomligt rena kålblad; en tredjedel af dem utveck- lades och förpuppades normalt; resten lemnade parasithylsor. I december månads början öppnades en stor del af kokongerna; uti de flesta befunno sig lifliga Apanteles-larver och i resten 1, 2 eller 3 små gulaktiga larver jämte skelettdelar af Åpanteles-pup- por, Hemiteles-larver eller rester af dylika förefunnos icke hvarken då eller vid sedermera företagna undersökningar. — På grund häraf kan man väl antaga, att Tetrastichus parasiterat direkte på Åpanteles och ithy fall skulle väl detsamma kunna gälla om Dibrachys, i följd af kläckningsresultatet från 1883. Huru emel- lertid härmed sig rätteligen förhåller samt under hvilka tidsskeden af kålfjärillarvens utveckling de olika parasitsteklarne deponera sina ägg inom dess kropp, kan endast genom fortsatta och nog- granna undersökningar utrönas. FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1885. (Forts. från sid. 72.) REUTER, O. M., The european species of the genus Clinocoris HAHN, STÅL — Ent. Monthly Mag. XXII, s. 3'7—39. , Ad cognitionem Lygaeidarum palexarcticarum. — Rev. d'Ent. IV, S. 199—233. ; — — Kleine Berichtigung zur Kenntniss der alpinen Capsiden Tirols. — Wien. ent; Zeit. IV, s. 124. — — , Noch Einiges iber paläarctische Aradiden. — Wien. ent. Zeit. IV, FLY UNG , Synonymische Bemerkungen iiber Hemipteren. — Berl. ent. Zeitschr. XXIX, s. 39—47. —, Uber einige russische Hemipteren. — Berl. ent. Zeitschr. XXIX, s. 158—159. —, Species Capsidarum regionis palexarctice. — Compt. rend. Soc. ent. Belg. 1885, s. 42— 438. ; , Sminthurus Poppei n. sp. — Abhandl. nat. Ver. Bremen IX, s. 214. E. Bergroth. PARASITKLÄCKNINGAR ANTECKNADE AF G. FR. MÖLLER. Från Lepidopter-puppor. Paniscus testaceus Grav. I Q från Plusia moneta F. 14, Ichneumon Lineator L. & från Phalera bucephala L. 9. » » FAT » » > 8 Ichneumon trilineatus Grav. & från Äbraxas grossulariat L. 6—28, i i [or] . Ichneumon trilineatus Grav. & från Abraxas grossulariata 30-52 L. 7-8 Pimpla rufata GmeL. 9 från Abraxas grossulariata L. ?$6. » > STORE GU COMING (767 SISSEL Tachina fasciata FALL. 9 » » » SE Limneria armillata Grav. £& P från Hyponomeuta padella EE. 13-23. i i Pimpla strigipleuris THOM. & från Hyponomeuta padella [0268 Herpestomus brunnicornis GRAV. & P från Hyponomenta padella LT. ?28—3, fo] Ageniaspis atricollis DALM. &A P9 från Hyponomeuta pa- della L.. £—3. Pimpla Stercorator F. & P från Bomöyx Neustria L. 21—22. Limneria erythropa HGcNn. & från Zznea tapetzella TL. 19. Blacus n. sp. & 2 (B. conformi Wesw. affinis, scutello inermi, terebra beviore, discedens) från Bladminerare på Åstra- galus Glycyphyllus 3. :t) 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. Från Hymenopter-puppor. Euryproctus nigriceps Grav. Q från Cimbex lutea L. 10. Torymus Glechom& MaYr. YI från Äulax Glechome L. 3. Limneria erythropa HGcnNn. &Q från Nematus conjugatus NS DAHLB. 3: Från Dipter-puppor. Oxymorpha elongata FÖRSTER 9 från Cecidomyia Fagi (ur bokebladsgaller). + Bracon exhilarator NeEFs. & &Q från Irypeta stylata F. (ur tistelhufvuden.) T—1 NYA COLEOPTERA LONGICORNIA AF CHRISTOPHER A URIVILLIUS. 1. Amphidesmus Theorini N. SP. Alatus, niger, undique, elytris exceptis, pube velutina tectus; linea elevata verticis, tho- race supra, vitta nigra laterali exceptå, prosterno et metasterno apice, abdomine plus minus elytrisque fulvo-rubris, his sutura prope scutellum et plaga marginali, obliqua, apicali, antice truncata et intus oblique recte terminata, suturam non nisi in summo apice attingente, nigris; elytris apicem versus dilatatis, quadricostatis, costa quarta prope marginem sita. Long. corporis 207—23", ' lat. max. versus apicem elytror. g”—11" s"—6". ; lat. ad basin elytrorum; ÅA. Westermanni GUuER. similis et affinis, elytris magis dilatatis, quadricostatis, plagaque nigra elytrorum multo minore, suturam non attingente mox distinguendus. Habitat: Gabun. (FR. THEORIN); Camarun (KNUTSON & VALDAU). — Typus: Mus. Holmize. Arten är uppkallad efter föreningens ständige ledamot FR. THEORIN, Som först funnit den vid Gabun och förärat 1 ex. till riksmusei entomologiska afdelning. Liksom sina samslägtingar påminner den mycket om en Lycus genom elytras breda ned- tryckta form och bör kanske anses såsom ett exempel på »härmning». Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 2 (1886). 7 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. PAROEME Nov. GEN. (Oemide2.) Mas: Palpi breves subequales articulo ultimo latiore, apice oblique truncato. — Caput modice elongatum, inter antennas sub- planum; gen& brevissime. — Oculi valde emarginati lobo in- feriore multo majore, grosse granulati. — Antenn& leves, iner- mes, corpore paullo longiores, articulis 11 composite, basi pilose, apicem versus tantum pubescentes; articulo primo obceonico apice incrassato, articulis 2—5 apice nodosis, 6—11 paullum serratis, articulo 3? quam 42? paullo longiore, articulo 5? quam 3? lon- giore, sequentibus inter se subequalibus. -— Prothorax subquadratus, basi truncatus, apice medio paullulum rotundato-productus, supra parum in&qualis, lateribus medio obtusissime angulatus. — Scu- tellum parvum, apice obtusum. — Elytra parum convexa, sub- parallela, quam thorace quadruplo longiora, apice obtuse rotun- dato, angulo suturali spina brevi acuta armato, supra costis tribus obsoletis—-una in margine, duabus in dorso—pr&edita. —- Acetabula antica postice, media extus aperta. — Cox&e antice extus valde angulate, modice diSstantes; cox& intermedizx latius distantes, po- stice fere contiguXx. — Femora apicem versus sensim crassiora, subelavata, haud vel vix compressa, apice mutica; femora postica elytrorum apicem haud attingentia. — Tibi&e elongat&e, lineares, recte aut subrecte, compresse, apice calcaribus minutissimis armate. — Tarsi modice elongati,; articulus primus posticorum 29 et 3? simul sumtis haud longior. — Unguiculi divaricati, basi dente parvo, obtuso armati. — Processus prosterni angustus, apice arcuato-deflexus et paullum dilatatus. — Processus metasterni latus, lateribus parallelis, apice truncatus et emarginatus spinam metasterni excipiens, antice declivis. — Episterna metathoracis triangularia, apicem versus acuminata. — Abdomen simplex, segmentis 5 compositum; segmenta 1—4 subequalia, segm. 5um angustius, apice obtuse rotundatum. — Corpus totum plus minus tenuiter pubescens. Femina: Antenn&e corpore breviores, graciliores articulis AURIVILLIUS:! NYA COLEOPTERA LONGICORNIA. QI 2—5 apice vix nodosis. — Segmentum quintum abdominis apice subtruncatum. — Cetera ut in mare. Antennarum et prosterni structura a reliquis generibus Oemi- darum facile distincta. 2. P. bispina N. sp. Pallide cinnamomea, pube fulva tecta; mandibulis, genis, parte apicali femorum, calcaribus tibiarum oculisque nigris, his plus minus argenteo-micantibus; thorace supra vix, nisi tuberculis tribus valde obsoletis ad basin, in&equali; femoribus et tibiis posticis infra asperis. Long. corp. 20"—28", lat. max. 67—8”. Patria: Camarun (KNUTSON & VaALDAU). — Typus: Museum Holmiex. Genom. kroppsform och färg påminner denna art så mycket om Ållogaster annulipes CHEVROL., hvaraf MURRAY lemnat en god figur, att jag till en början var böjd för att anse dem iden- tiska. Då emellertid denna art har Zydliga knölar på thorax och i spetsen obeväpnade elytra samt tredje antennleden såsom vanligt längre än de följande torde den svårligen kunna vara identisk med P. bispina. Möjligt är emellertid, att ÅAllogaster annulipes CHEVR. tillhör slägtet Paroeme. Att P. bispina ej kan tillhöra slägtet Ållogaster eller ens gruppen Åchrysonide fram- går tydligen af framhöfternas form. 3. Phryneta regia N. SP. Robusta, valida, pube sericea, fulvo-cinerea, plus minus densa undique tecta; capite magno, supra pone oculos macula atrosericea utrinque ornato; fronte inter oculos maximos subangusta, tricarinata, carina media superne obsole- tiore; vertice medio anguste sulcato; thorace subquadrato, supra valde inequali — disco medio impresso, haud tuberculato aut cari- nato, utrinque tuberculo majore fenticulari predito — lateribus utrinque spina validissima, 2ncinata armato, disco, fulvo-sericeo, utrinque vitta latissima, pone spinam atrosericea, nigra ornato; scutello apice obtuse rotundato atrosericeo, macula parva basali utrinque fulvohirta; elytris convexis, apice conjunctim obtuse rotundatis, angulo-suturali obtusissime-producto, basi valde tuber- culato-scabrosis, deinde punctis sparsis, apicem versus evanescen- 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. tibus ornatis, brunneis, cinereo-sericeis, singulis plagis tribus latera- libus trigonis atrosericeis, fulvomarginatis — prima maxima, libera «ante medium; secunda mediocri et tertia parva apicali basi conjunctis — et maculis fulvohirtis ornatis; corpore subtus fulvo-cinereo-sericeo, nigrosparso, abdomine biseriatim fulvoguttato, lateribusque mesothoracis macula magna dilute (albescente) fulva, basin episternorum et epimerorum mesothoracis et margine antico episternorum metathoracis occupante; prosterno et mesosterno tuberculatis; femoribus tarsisque nigris, cinereo-sericeis, tibiis brunneis, apice nigris et extus Örspinosis; antennarum articulis 1—2 nigris, reliquis brunneis cinereo-sericeis articulis 3 (et 4—5) subnudis. Mas: Antennis corporis apicem articulis 9— 11 superantibus, articulo 11 valde elongato; segmento ultimo abdominis simplice quam 3? et 4? simul sumtis breviore, apice rotundato; femoribus anterioribus plus minus fortiter transverse rugosis; tibiis apice brevius et minus acute spinosis; tarsis anticis in margine exteriore longius ciliatis. Long. corporis 29”—40"”, lat. max. 127—15". Femina: Antennis quam corpore brevioribus, articulo ultimo minus elongato; segmento ultimo abdominis quam 3? et 4? simul sumtis vix breviore, apice subtruncato-emarginato et linea longi- tudinali impressa, mediana, bene distincta; femoribus omnibus levibus; tibiis apice extus fortiter bispinosis, spina superiore longiore, acutissima; tarsis anticis simplicibus. Long. corporis 3004 latt mast TOK — TSE Patria: Camarun; Mapanja (KNUTSSON & VALDAU). Denna präktiga art, som till färgteckningen påminner om Phryneta (Inesida) leprosa FABR., men skiljer sig från alla be- kanta arter af slägtet genom tibiernas beväpning 1 spetsen, före- ligger i 22 ex. (12 AS 10 P9) från Camarun:; Det förefaller mig högst egendomligt, att den ej hittills varit känd och be- skrifven, men efter noggrann granskning af alla beskrifningar på hithörande djur måste jag anse den såsom ny för vetenskapen. 4. Phryneta nigropilosa N. sP. Nigra, pube glauco-cinerea, nigro-sparsa omnino tecta; antennis nigris, corpore brevioribus; AURIVILLIUS! NYA COLEOPTERA LONGICORNIA. 93 oculis magnis, genis brevibus; thorace supra valde in&equali, medio paullo impresso et minus alte tuberculato, lateribus utrin- que spina recta conica armato;' scutello apice obtuso; elytris convexis apice conjunctim rotundatis, singulis apice sat augustis subacuminatis, basi verrucosis, ultra medium fortiter seriato-puncta- tis, deinde levibus, undique päilis longis, nigris dense obsitis, cinereo-nigroque variegatis, macula majore nigra, marginali pone medium; prosterno tuberculo minore, mesosterno antice truncato tuberculo magno, longo, conico armatis; tibiis apice inermibus; segmento ultimo abdominis quam 3? et 4? simul sumtis haud breviore, apice emarginato-truncato et linea mediana instructo. PIkonp. com. 207, lat max] IO". Patria: Camarun (VALDAU & KNUTSON). Specimen unicum. — Mus. Holmizxe. 5. Acridocephala variegata N. sP. Elongata, nigra, ma- culis fasciisque adpresse lutescente-pilosis ornato, capite antice lineis 3 nigris, vittis 4 et maculis magnis genarum luteis sepa- ratis, vertice luteo-maculato; thorace subconico, tuberculo laterali minutissimo pone medium, vittis tribus nigris nudisque, parum punctatis, vitta media plus minus transverse rugosa; elytris coni- cis, singulis apice emarginato-truncatis, angulis subacutis, supra sat fortiter vage punctatis et maculis sparsis, irregularibus, majoribus et minutissimis, undique variegatis; corpore subtus fascia lutescente maculari utrinque a capite ad apicem abdominis; pectore abdomineque medio nudis, nitidis, pedibus pube cinerea tectis, tibiis 4 posterioribus extus infra medium dense breviter nigropilosis. Mas:(?) Brunnescens (forte immaturus), antennis corpore parum longioribus, elytris singulis in dorso mox pone humeros tuberculo obtuso armatis; abdomine graciliore, angustiore, apice subtruncato. Long. corporis 20". Femina: (?) Nigra; antennis ?; elytris supra inermibus, equalibus; abdomine robustiore apice, leviter emarginato. Long. Corp. 24". 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18860. Patria: Mapanja, Camarun (KNUTSON & VALDAU). — Mus. Holmix&. Ab. ÅA. MNicoletz THOMS., cui valde affinis, nostra species elytris undique luteo variegatis, nec vittatis nec striatis, mox distingui potest. ETT NYTT EGENDOMLIGT SLÄGTE BLAND CURCULIONIDERNA AF CHRISTOPHER ÅA URIVILLIUS. HAPEORENNEHUSINOV. GEN: årÅoös simplex puryos rostrum. (CalandridX: Sphenocorynin&.) Rostrum longum, subrectum, gracile, omnino cylindricum, basi haud dilatatum, apice obtuse angustatum, scrobis nullis. -— Antenn& in fronte ad medium marginis interioris oculorum, rostro paullo altius inserte et ab illo spatio distincto separate, omnino rect&e, rostri longitudinem 2&quantes; scapo quam funiculo 6-arti- culato vix breviore, cylindrico, articulo primo funiculi quam sequen- tibus paullo longiore, 2—6 parvis, subequalibus; clava magna solida, obovata — rima parva spongiosa, apicali, a latere haud conspicua excepta — omnino cornea. — Frons inter antennas bicallosa. — Oculi transversales, subtilissime granulati. — Pro- thorax conicus, apice truncatus et intra apicem leviter constrictus, basi medio obtuse rotundatus, haud spinoso productus, intra basin haud constrictus. — Scutellum minutum, elongatum, apice obtu- sum. — Elytra prothoracis basi vix latiora et illo haud duplo longiora, apicem versus paullo angustata, decemstriata, stria decima subhumerali abbreviata, singula apice oblique truncata angulo exteriore late rotundato, angulo suturali subrecto. — Pygidium conicum, subhorizontale, apice acuminato-compressum et ob- tuse carinatum. — Prosterni processus angustissimus, marginem 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. posteriorem coxarum haud attingens. — Mesosternum breve, latum, apice paullo emarginatum; episterna trigona, metasternum attin- gentia; epimera apicem versus angustata, apice oblique truncata, angulo superiore (coxam versus) acuto. — Metasternum longum, medio leviter deplanatum; episterna magna, lata, posterius parum angustata, obtuse acuminata; epimera minutissima, angustissima, vix discernenda. — Pedes mediocres, femora postica pygidii medium haud attingentia; femora sublinearia, subtus apice leviter emarginata, inermia; tibie femoribus breviores, apice dente cur- vato armate, antice lineares, intermedie et postice apice subtus late emarginate; tarsorum articuli 1—2 parvi, subquadrati; tertius maximus secundo et primo simul sumtis longior, late obcordatus, subtus spongiosus; quartus in medio dorsi articuli tertii insertus, cylindrico-compressus; unguiculi parvi, divergentes. Genus valde singulare, statura, habitu coloreque ad genus Oxvopisthen ”THOMS. proxime accedens etiilli sine dubio affine, situ structuraque antennarum, thorace postice inermi, epimeris metathoracis pedibusque abunde distinetum. 1. Haplorhynchus Valdaui” N. sp. Elongatus, angustus, brunneoniger, corpore infra, vittis lateralibus duabus thoracis, macula transversa, basali utrinque juxta scutellum alteraque longi- tudinali pone medium interstitiorum 2! et 3" elytrorum pygidioque plus minus dense albo-cinereo-pubescentibus, preterea nudus, nitidus; fronte inter tuberculos canaliculata, vage leviter punctata, vertice fortius et densius punctato, haud canaliculato; thorace presertim dorso profunde punctato; elytris striatis, striis exteriori- bus punctatis, interstitiis omnibus leviter vage punctulatis, striis 22 et 92, 32 et 82,,42— 72 inter se apice iconnexis; pygrdie punctato, apice pilis brevibus fulvis ornato; corpore subtus pedi- busque undique plus minus dense punctatis; abdominis segmentis 1, 2 et 5 inter se et ac 3 et 4 simul sumtis fere e&que longiss segmento 5” apice angustato, fovea ovali profundissima ornato. (Af). Long. corporis 15,5”, lat. max. (ad humeros) 5”, rostri longit. 4. + Jag har uppkallat denna art efter herr G. VALDAU såsom ett erkän- nande af den förbindelse, hvaruti vetenskapen står till honom genom upptäckten af detta intressanta djur. AX AURIVILLIUS! NYTT SLÄGTE BLAND CURCULIONIDERNA. 97 Patria: Camarun. (KNUTSSON & VaALDAU.) — Typus. Mu- seum Holmix. Detta egendomliga lilla djur afviker genom antennernas läge från alla hittills kända arter af Curculionidernas familj och tvin- gar oss att hädanefter anföra detsamma såsom undantag från regeln, att Curculionidernas antenner äro fästade på rostrum, hvilket så vidt jag vet, annars gäller om alla de öfver 11,000 arter, som hittills beskrifvits. Oaktadt denna egendomlighet och oaktadt den nya arten äfven i andra fall är betydligt afvikande, tror jag dock, att den i ett naturligt system ovilkorligen måste ställas i närheten af slägtet Oxyvopisthen THOMS, bland hvilkas arter den i synnerhet liknar ÖO. funebre IuL. och O. Westermanni (ScH. msecr.). "= Att förklara denna likhet såsom härmning och ej såsom affinitet tror jag ej i detta fall vara möjligt eller riktigt. Jag föreslår därför att ställa slägtet Haplorhynchus inom grup- pen Sphenocoryning& och närmast intill Oxyopisthen. Äfven antennklubban är af en hittills alldeles exempellös bygnad, enär dess chitiniserade del (= första leden?) är mycket stor, ensam synlig och i spetsen innesluter den tomenterade delen, så att denna endast synes genom en smal springa. Bakbröstets epime- rer äro ytterligt små, men episterna i stället breda, skiljande höfterna från elytras kant. = Oxyopisthen Westermanni n. sp. Nigrum, nitidum, vittis 5, tribus in pectore, duabus lateralibus — maculaque transversa utrinque juxta spinam basalem prothoracis, maculis 2 pygidii, vitta laterali pectoris abdominisque, macula utrinque segmentorum Ii et secundi abdominis nec non macula magna triangulari metathoracis et maculis parvis mesothoracis niveis, farinosis; Ppro- thorace disco opaco, depresso-deplanato, punctato; elytris immaculatis, fortiter punctato-striatis interstitiis omnibus convexis xqualibus; rostro quam antennis "i "ni multo longiore. Long. corporis 19'', lat. max. 6'”', rostri long. 9,5 long. 6”, — Guinea (WESTERMANN). — Coll. Schönherri; Mus. Holmiz. , antenn. ENTOMOLOGISKA FÖREDRAG VID DET 13 SKANDI- NAVISKA NATURFORSKAREMÖTET I KRISTIANIANSSO Den .& jur: Af Inspektör D:r F. MEINERT: Myggenes udviklings-historie. Den 9 juli: Af Konservator W. M. SCHÖYEN: Forekomsten af dipter- larver under huden hos mennesker. Af Inspektör D:r F. MEINERT: Fluelarvernes snylten paa andre insektlarver og deres aandedret. (Forts. sid. 112) I ett kommande häfte skall närmare redogörelse för föredragens inne- håll lemnas. EN ÄKTENSKAPSHISTORIA FRÅN FJÄRILSVERLDEN AF J. MEVES. Sommaren 1885 lyckades jag att på löfträd, hufvudsakligen björk, samla en hop larver af den allmänna, till Liparidernas grupp hörande spinnaren Örgyia antiqua IL. Dessa särdeles vackra, brokiga, med åtskilliga borstar och långa penslar utstyrda, lifliga larver läto, insatta 1 en larvbur, sig en tid väl smaka den undfängnad, som i form af friskt björklöf insattes till dem, hvar- efter de hvar för sig omsorgsfullt inspunno sig i vinklarne mel- lan väggarne och taket, där deras bon snart sutto sida vid sida liksom svalbon under ett takutsprång. I september månad Dbör- jade efter hand den ena nykläckta fjärilen efter den andra krypa fram, alltid om nätterna, så att jag nästan hvarje morgon fann antingen någon hanne med sin smäckra kropp, sina jämförelsevis stora, vackra, rödbruna, af en bländande hvit fläck prydda vingar och sina kamformiga antenner sitta 1 någon vrå af buren, eller ännu oftare en hona, försedd med nästan osynligt små vingar, men med oformligt stor bakkropp, liknande en ful, gulgrå, luden påse fullproppad med ägg, hänga ned från sitt bo, alltför fleg- matisk att röra sig från stället. Alltefter som fjärilarne sålunda framkommo, fingo de göra resa till min cyankaliumflaska, och därifrån på nål. Allt detta var nu icke ovanligt, än mindre förvånande. Men så inträffade något, som uppväckte mitt lifliga intresse. 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. En morgon fann jag i buren samtidigt två fjärilar, en hanne och en hona. Den förre satt tätt invid den senare, honan hade redan lagt en hel hop ägg, fastklistrade vid boet, och hennes bakkropp hade reducerats till omkring hälften af den eljest van- liga volymen. Till födelse, uppnående af manbarhetsålder, firande af bröllop och producerande af kärleksplantor, därtill hade några nattliga timmar varit tillräckliga. Ej nog grym att låta döden upplösa det fridfulla äktenskapet, störde jag ej makarne, hvilka under dagens lopp sutto orörliga och hvilade sig efter nattens fröjder och mödor. Påföljande morgon hade vid burens motsatta sida ytterligare två honor, men ingen hanne blifvit kläckta, och vår spjufver till hanne från gårdagen satt, lättsinnigt glömmande sin första kärlek, med venstra vingparet tangerande den ena af dessa unga honor, hvilken också redan hunnit lägga ett och annat hundratal ägg. Den otrogne såg dock något skamfilad ut; troli- gen skämdes han också och höll på att få bondånger, ty på morgonen den tredje dagen satt han åter hos sin första sköna, hvilken då ytterligare ökat sitt äggförråd och fått sin bakkropp alldeles hopkrympt; under det att en då nykläckt hanne slagit för andra dagens ännu till äktenskap lediga hona, som nu äfven värpt. Vår hjältes utsväfvande lefnadssätt måtte emellertid hafva tärt alltför mycket på hans, om ock antagligen ovanligt starka konstitution, ty innan tredje dagen gått till ända, hade han lem- nat detta jordiska. Ehuru jag tyvärr ej lyckats observera själfva parningarne, som måste hafva försiggått om natten, konstatera de gjorda iakt- tagelserna dock det faktum att, oaktadt endast Zv4 hannar funnos till, Zre honor lagt ägg. Fråga uppstår nu, buruvida äggen voro befruktade eller icke. Då jag kommit i tillfälle att sedermera i samma bur iakttaga åtskilliga andra honor af samma art, hvilka af brist på hannar förblefvo ungmör, befans, att de vanligen själfdogo utan äggläggning, eller, om de lagt ägg, dessa sist- nämda efter några dagar så hoptorkat, att de nästan försvunnit, under det att de tre ofvan beskrifna kullarnes ägg ännu denna dag, efter omkring ett halft års förlopp, äro trinda och fasta; häraf torde kunna dragas den slutsats, att sannolikheten för, att äggen verkligen befruktats, och att polygami således egt rum, ligger vissheten tämligen nära. MEVES: EN ÄKTENSKAPSHISTORIA FRÅN FJÄRILSVERLDEN. IOI Som iakttagelser om polygami hos fjärilar lära vara högst fåtaliga, kan möjligen denna lilla äktenskapshistoria utgöra ett strå till den stack, som, enligt hvad man bör hoppas, en gång må gifva klart ljus 1 denna ännu ej fullt utredda fråga. Stockholm den 8 mars 1886. Postscriptum. I dag hafva två af de tre äggkullarne blif- vit kläckta. Den tredje kullen, nämligen den, som åstadkommits af den första honan och hvars befruktande svårligen kan dragas i tvifvel, hade för samlingens räkning förut dödats med cyanka- lium. Således ytterligare stöd för antagandet, att polygami egt rum. Stockholm den 24 mars 1886. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVENSKA FJÄRILARS GEOGRAFISKA UTBREDNING AF J. MEVES. I förordet till SvEn LaMmPasS »Förteckning öfver Skandina- viens och Finlands macrolepidoptera», intagen 1 tidskriftens år- sång för 1885, uppmanas, för vinnande af fullständigare känne- dom om sagda fjärilars geografiska utbredning, entomologer och samlare att uti tidskriften bekantgöra sina erfarenheter och fynd från vissa områden. Det är till åtlydnad häraf, som jag i nedan stående, af konservator LAMPA välvilligt genomsedda uppgift sökt sammanföra en dei fynd, gjorda under senare åren dels och hufvudsakligen i Rådmansö socken af Roslagen, vid 59 46' n. bredd och 1” 0. längd från Stockholms observatorium, dels ock i Stockholms omgifningar. För mången torde denna uppgift ej innehålla något nytt; men afsigten är ju endast att för fullstän- digande i någon mån af de i LAMPAS förteckning angifna fynd- orter bidraga till samlandet af materiel. Där fyndorten här nedan ej särskildt angifves, har jag tagit fjärilen eller dess larv vid Rådmansö. Parnassus mnemosyne L., allmän i juni och juli 1884 och 1885. — Colias palaeno v. lapponica STGR., 12 juli IT8853— Zephyrus quercus. 1, Stockholm 7—9 aug. 1881. — Lycaena minina FUESSL., Lidingö 20—26 juni 1880. — Smerinthus tiliae ab. maculata MötzeL, Bro socken (Upl.) kläckt 1886. — Zygaena meliloti EsP., Lidingö 21 juli 1880, Stockholm 31 aug. 1881. — Z. filipendulae ab. cytici HB., Stockh. 14 juli 1882. MEVES: GEOGRAFISKA FJÄRILARS UTBREDNING. 103 — Sarrothripa undulana v. degenerana He., kläckt sept. 1885. — Hylophila prasinana 1L., 3—4 juli 1885. — Gnophria gquadra L., s, 19 juli>2 aug. 1884. — Hepialus hecta L., 19—26 juli 1884. — Zeugera pyrina L., Stockh. 1882. — Drepana curvatula BKr, 28 juli 1885. — Pygaera curtula L., kläckt 1886. — Thypyatira .batis L., Lidingö 1884, Råd- mansö 18 juli 1884. — Cymatophora fluctuosa HB., 12 juli 1884. — Demas corylz L., larven 1885 allmän på björk, aldrig på hassel. — Åcronycta tridens SCHIFF., 23—29 juli 1885. — ÅA. cuspis HB., 9—26 juli 1884. — Ågroltis polygona F., 4 aug. TOS g—WA. "förmbrias Lr 3 aug. f884, 21 aug 1885. —Mr sobrina H. S., 28 juli-4 aug. 1884, 1—4 aug. 1885. — ÅA. baja F., 5 aug. 1884, 17—21- juli 1885. — ÅA. xantho- grapha F., Stockh. 1883. — AA. dahlii HB., i augusti temligen allmän. — ÅA. brunnea F., 22 juli-4 aug. 1885. — ÅA. de- puncta L., 12 julisro" aug. 1884, 19 aug. 1885. — Å. gri- Sescens TR., 23 aug. 1885. — Mamestra dentina ab. latenai PIERRET, 8 juli 1884, 26 juli 1885; ab. hilaris ZETT., 28 juni>— 20 juli 1885. — Hadena sublustris EsP., allmän i juli 1884 och 1885. — H. didyma ab. leucostigma ESsP., 9 aug. 1884. — Hyppa rectilinea ESP., 15 juli 1884, 6 juli 1885. — Trachea atriplicis IL., 24 juli 1884. — Jaspidea celsia I, Stockh. 9 aug.—18 sept. 1882. — Helotropha leucostigma HB., 5 aug. 1885. — Hydroecia nictitans v. lucens FRR., 10 aug. 1884, 5 aug. 1885. — H. micacea EsP., Stockh. 9—13 sept. 1882. — Tapinostola hellmanni Ev., 1884, 22 julis10 aug. 1885; ab. saturata STGR, 1884, 1—3 aug. 1885. — Leucania conigera F., 19 juli>—3 aug. 1884. — L. lithargyrea EsP., 7—28 juli 1884, 15—18 juli 1885. — Caradrina menetriesii KRETSCHM., 3 aug. 1885. — C. taraxraci HB., allmän i juli 1884 och 1885. — C. palustris HB., 3—38 juli 1884, 28 juli 1885. — Dysc/ho- rista suspecta- v. iners TR., 1—18 aug. 1885. — Cleoceris viminalis F., 9—10 aug. 1884, 12—19 aug. 1885. — ÖOrr- hodia vacciniz L., Stockh. 12—20 sept. 1882 allmän; ab. mixta STGR, Stockh. 1—15 sept. 1882; ab. spadicea HB., Stockh. 1—25 sept. 1882. — Scopelosoma satellitia TL., Stockh. 11 sept. 1882. — Scoliopteryx libatrix L., kläckt 29 aug.—Ii14 sept. 1885. — Plusia jota L., 11—13 juli 1884, 4 juli 1885. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. Boletobia fuliginaria IL., Stockh. 2 aug. 1882. — AÅcidalia similata THBG, 15—17 juli 1885. — Å. znornata Hw., 15— 18 juli 1885. — Å. tmmutata L., 19—26 juli 1885. — Zo- nosoma punctaria L., 4—28 juli 1885. — Z. linearia H>., Vermdö 21 juni 1885. — Cabera pusaria v. rotundaria Hw. (ej uppförd i LaAMPAS förteckning), kläckt 14 mars 1886. — Eugonia alniaria L., kläckt 3 och 27 sept. 1885. — Eurymene dola- braria L., 14 juli 1884, 28 juli 1885. — Cheimatobia boreata HzB., Stockh. 6 okt.—7 nov. 1885. — Lygris testata L., Vermdö 10 aug. 1882, Rådmansö 23 aug. 1885. — Cidaria miata L., 2—20 sept. 1885. — Cid. hastata v. subhastata NoLCK., 6 juli 1884. — Eupithecia helveticaria B., kläckt 1886. — E. indigata HB., Stockh. 30 maj 1885. EN FÄSTING SÅSOM ENDOPARASIT AF CARL W. S. A URIVILLIUS, Den temporära förekomsten af Ixodes-arter på huden af så- väl däggdjur som lägre vertebrater är ett sedan länge kändt för- hållande. Ej blott såsom utbildade utan äfven under utvecklingen, så snart den 6-fotade larvformen öfvergått till den typiska 8- fotade Acariden, lefva dessa djur i regeln uteslutande såsom ekto-parasiter på sina värdar, hvilkas blod de uppsuga förmedelst de till en proboscis ombildade maxillerna, som insänkas i huden. Att detta dock ej alltid är fallet torde framgå af det följande, som lemnar ett nytt exempel till de förut kända på en /xodes- arts verkligt endo-parasitiska lefnadssätt, nämligen inuti huden hos Vulpes vulgaris. Det material, som ligger till grund för detta meddelande, har anträffats i en räfhud från trakten kring Vexiö af kamreraren WACKLIN, som tvänne särskilda gånger iakttagit förekomsten hos räfven af dylika parasiter. De föreliggande exemplaren hafva godhetsfullt lemnats mig till undersökning genom professor TH. M. Fries i Upsala. Djuren förekomma inkapslade i huden, som i färskt tillstånd (på de spritlagda hudstyckena var detta mindre tydligt) sannolikt visar tydliga af parasiterna förorsakade bölder eller knölar. Att här emellertid ej kunde vara fråga om annat än temporära endo- parasiter framgick genom den närmare mikroskopiska gransknin- gen af desamma. De visade sig nämligen ega en fritt lefvande Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 2 (1886). 8 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Acarids rörelseorgan, 4 par 6-ledade och väl utbildade extremite- ter, för hvilka djuren i det nämda läget tydligtvis ej kunde hafva något bruk, isynnerhet som dessa bihang ingalunda kunde anses såsom några häftorgan — de saknade nämligen helt och hållet beväpning. Då reduktion eller ombildning i större eller mindre grad af rörelseorganen alltid gör sig gällande hos djur, hvilka öfvergått från ett fritt till ett verkligt endoparasitiskt lefnadssätt, kunde närvaron i detta fall af för fri rörelse afpassade extremiteter ej förklaras på annat sätt än, att här förelåg ett sedentärt utveck- lingsstadium af ett fritt lefvande djur. Vid jämförelse mellan mundelar och öfriga organ hos dessa parasiter och hos Ixodiderna den grupp af Acarider, om hvilken redan djurens habitus mest erinrade —- framgick vidare, att i själfva verket stor öfverensstämmelse rådde mellan båda, om man undan- tager frånvaron af syn- och generationsorgan hos de ifrågavarande parasiterna. Då emellertid dessa organ just saknas på Ixodider- nas puppstadium, ur hvilket det fullväxta djuret närmast fram- går, fans för mig intet tvifvel öfrigt om dessa parasiters verk- liga natur. Jag har vidare vid jämförelse med tillgängliga beskrifningar öfver Ixodider — för så vidt bestämningen kan grundas på ett ut- vecklingsstadium — ansett mig böra hänföra de ifrågavarande till arten /xodes reduvius DE GEER. Om puppan af denna Ixodes-art anmärker MÉGNIN, f att, då den uppträder hos djur med tunnare hud, den endast insänker sin sugsnabel i denna, under det att den hos de tjockhudade slutligen tränger helt och hållet in i huden och lefver en tid inuti denna. Bland de djur, som i MEÉEGNIN'S och andra mig tillgängliga författares arbeten upptagas såsom dess värdar, har jag emellertid ej funnit räfven anförd. Då någon afbildning af parasiter på detta utvecklingsstadium, som äfven till 'det yttre i vissa afseenden afviker från det full- vuxna djuret, ej finnes återgifven af de författare, hos hvilka jag sett detta puppstadium omnämdt, lemnas här dels tvänne hel- figurer af detsamma, sedt från öfre (fig. 1) och från undre (fig. 2) sidan, dels en separatfigur öfver mandiblerna (fig. 3), hvilkas + P. MÉGNIN: Les parasites et les maladies parasitaires chez I'homme les animaux domestiques et les animaux sauvages etc. Paris 1880, sid. 129. AURIVILLIUS: EN FÄSTING SÅSOM ENDOPARASIT. 107 byggnad jag ansett förtjäna att särskildt påvisas. Den följande beskrifningen torde dels tjäna såsom förklaring till figurerna, dels närmare ange de yttre karakterer, som ej kunnat nog tydligt återgifvas på de förra, äfvensom byggnaden af de inre organ, som varit tillgängliga för undersökning. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. Kroppen är nedtryckt, oval; hufvudetafsatt från den öfriga krop- pen, som är osegmenterad, men visar ofvan en svag konvex, oregel- bundet sexsidig, baktill afrundad ryggsköld, nående bakom krop- pens midt och starkare chitiniserad än bakkroppen. RÉSUMÉS | 119 exceptionnelles de Coléoptéeres suédois, faite parl'un de ses mem- bres, M. J. ANKARKRONA, employé de contröle, et conservée dans deux é€légantes vitrines, ainsi que d'autres insectes, principale- ment des Lépidoptéres, également recueillis pår ce zélé entomo- logiste. M. le caissier HOFGREN a donné å la Société de nom- breux insectes recueillis par lui, et appartenant å tous les ordres, sauf celui des "Lépidoptéres. Enfin, M. 1e' conservateur -LAMPA s'est engagé å remettre au fonds général de la Société le dixieme du bénéfice net éventuel qu'il pourra réaliser de la vente de son mémoire: »Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macro- lepidoptera» (Liste des Macrolepidopteres de la Scandinavie et de la Finlande). La bibliotheéque, qui s'est augmentée d'une facon notable par des échanges avec d'autres sociétés et par P'achat de littéra- ture entomologique, a regu des dons précieux de MM. THEDE- NIUS et MEvEsS, et elle a eu le plaisir de s'enrichir en outre de travaux d'auteurs tant plus anciens que récents. Il y a lieu de "signaler spécialement å cet égard les Mémoires de I'Académie royale des sciences de Suede, complets depuis la fondation de F'Académie en 1739, jusqu'å lP'année 1801 inclusivement, ainsi que divers ouvrages de FABRICIUS, STÅL, BOHEMAN, ZELLER, HOLMGREN et MäÄKLIN. Dés qu'il fut connu que la statue de LINNÉ devait é&tre inaugurée au magnifique Parc du Humlegård (la Houblonniére), å Stockholm, le 13 Mai (1885), I'anniversaire méme de la nais- sance du »Roi des fleurs>, la Société résolut, comme représentant la science qui lui était »la plus chére», de déposer, dans cette solennité, une couronne au pied de la noble image de l'immor- tel maitre. Travaur des seances. Les conférences et les communica- tions verbales suivantes, coordonnées d'aprés les divers ordres d'insectes, ont été tenues ou faites aux séances de la Société. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. Hyménopteéeres. Séance du 28 féevrier: M. le directeur HOoLMmErTtz rend compte des dégåts causés aux jeunes pousses du pin par la larve de Nematus abietum HaRrT. 26 septembre. M. le professeur AURIVILLIUS a découvert pendant F'été å Skarpö, au delå de Vaxholm (archipel de Stock- holm), une colonie de la fourmi amazone Polyergus rufescens LATR., appartenant å I'Europe méridionale et å I' Europe moyenne, et qui, en Suede, n'a été rencontrée antérieurement que dans F'ile d'Öland, par BoHEMAN. Cette fourmi est, comme Y'on sait, connue par la circonstance qu'elle posséde des esclaves d'une espéce plus petite, la fourmi noire ou rousse, Formica rufa L., dont les »oeufs» sont enlevés par l'amazone et éclos par elle. Les insectes nés de ces »oeufs» font tout le travail pour leurs maitres et leur donnent méme la påtée, circonstance de toute nécessité, les parties buccales de l'amazone offrant une conforma- tion si curieuse, que cette fourmi ne peut pas saisir ni préparer elle-méme sa nourriture. M. AURIVILLIUS donne, sur la vie de la fourmi amazone, d'autres détails ultérieurs, auxquels M. le prési- dent WERN joint plusieurs détails intéressants sur les efforts de la fourmi noire pour protéger ses »oeufs» contre les déprédations de F'amazone, et sur ses procédés dans le but de cherenemnsa reprendre un »oeuf» volé. MM. THEDENIUS, AURIVILLIUS et WERN prennent entr'autres part å la discussion qui s'engage dans cette maåtiere. Diptéeres. 28 fevrier. M. O. GUINCHARD montre des tiges du roseau commun (Phragmites communis ”TRIN.) recueillies äå Sundbyberg, prés de Stockholm, et dont lintérieur était totalement rempli de galles, probablement d'une Cecidomya. 25 avril. M. AURIVILLIUS constate en plein la supposition émise le 28 février par M. Guinchard concernant les galles mentionnées ci-dessus. Elles ont en effet produit un insecte parfaitement nouveau pour la faune suédoise, la Cecidomya zaclusa FRAUNF., connue jusqu'å cette heure seulement de I'Autriche. Mais, å cöté de ce Diptére, les galles ont également RÉSUMÉS. 121 donné naissance å deux espeéces d'hyménoptéres du groupe des Pteromalides. M. AURIVILLIUS Ssignale en connection plusieurs autres insectes produisant des galles et leurs larves, et principale- ment celle qui se construit un fourreau des feuilles du rosier, larve å P'égard de laquelle on a cause de présumer qu'il se produit chez elle une propagation ou une augmentation par une espece de bourgeonnement sans activité sexuelle préalable. 26 septembre. M. le professeur J. SPÅNGBERG montre la larve d'une grande espeéce de mouche, probablement Erzistalis zenax L., qui a passé par le canal intestinal d'un enfant d'un aneLe RDI G- LIND) de Sandviken, pres, de" Getle, va. observé” le cas, et envoyé cette larve, encore vivante, å M. SPÅNGBERG. Il est parfaitement constaté que la larve est sortie du canal intes- tinal de l'enfant. M. SPÅNGBERG mentionne d'autres cas pareils, que rappelle aussi le président. Lépidoptéeres. 28 fevrier 1885. M. AURIvILLIUS communique des rensei- gnements concernant les dégåts commis par la Noctuelle des moissons (Ågrotis segetum SCHIFF.) sur les plantes cultivées des environs de Stockholm. M. A. rend en outre compte des moeurs de I'Aglosse de la graisse (Åglossa pingvinalis LiNn.), d'aprés un travail de BUCKLER. M. LAMPA rend compte d'un mémoire de M. C.-G. THOMSON, professeur adjoint å YV'université de Lund (Scamie), tiré de la derniere livraison des Opuscula Entomologica de ce savant: »Om för Sverige nya eller sällsynta Lepidoptera» (Sur des Léepido- pleres nouveaux pour la Suede ou rares dans ce pays), et men- tionne quelques papillons nouveaux pour la Suéde trouvés en Scanie par M. le pasteur H.-D.-J. WALLENGREN. M. G. HOFGREN montre des espéces des genres Fumea HB. et Laliporia He., prises aux environs de Stockholm. M. le professeur SANDAHL donne une conférence sur la teigne des abeilles, Galleria Mellonella L.,; il montre des rayons de miel recus par lui d'un apiculteur des environs de É22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. Stockholm, et qui ont été détruits par des larves de cette espece nuisible. M. le directeur HOoLMERTZ mentionne que l'été dernier, les foréts de bouleau de la Laponie ont été dévastées sur de vastes espaces par les larves de Cidaria dilutata BKr., et que les bouleaux+ nains de la vallée de Qvickjock ont subi de la måme facon les ravages d'une larve de Tordeuse (Zortrix). M. W. MevEs montre des exemplaires de Bombyx rubi LiN., dont les dimensions et la couleur offrent des variations considérables. 25 avril. "M. HOFGREN montre une belle collection pré- parée, presque compléte, 'du genre 'Acidalka Tr. == "NI HOP: GREN rappelle ensuite que le temps est venu de recueillir des chatons de saules en fleur, dans lesquels on rencontre assez souvent des larves de papillons et d'autres insectes. M. W. MEvESs démontre une variété trés curieuse, d'un noir bleuåtre presque uniforme, de Zygaena Lonicerae EsP., trouvée par M. J. MEveESs, chef de bureau; elle manquait en outre des taches rouges sur les ailes caractérisant l'espece principale. Vers la fin de U'hiver et au printemps, il est éclos, chez M. MEVES, une quantité de papillons de chrysalides recueillies en Suede ou regues de M. le D:r STAUDINGER, de Dresde. M. MEVES signale entr'autres la magnifique fileuse Saturnia Isabelle GRAELLS, de VP'Espagne, et Papilio Sodalirius 1.., de Y'Allemagne. M. MEvEs mentionne qu'une femelle du phalene Spilosoma mendica CL., tuée au moyen de cyanure de potassium, n'en avait pas moins pondu des oeufs d'ou sortirent des larves qui se développérent plus tard en insectes parfaits. Cela donne lieu å une discussion trés animée entre MM. THEDENIUS, LAMPA, S. NORDSTRÖM et SANDAHL, Sur la question de la parthénogénése Chez Jeskinsectes: M. ÖSTERBERG, instituteur d'école primaire, montre une coiffe å insectes construite par lui, se pliant sans peine, pouvant se mettre dans une poche d'habit de grandeur ordinaire et se fixer au moyen d'une vis et d'un agencement spécial å une canne de promenade arrangée aå cet effet. MM. THEDENIUS, LAMPA, J. MEVES et SANDAHL mentionnent å ce sujet cinq diffé- RESUMÉS. T23, rentes especes de coiffes å insectes, pouvant se plier, et de dimen- sions plus ou moins grandes. 26 septembre. M. G. HOFGREN montre un appareil trés ingénieux et trés pratique inventé par lui et M. J.-A. ÖSTER- GREN pour l'insufflation et la dessication des larves. Il donne la démonstration de Vutilité de V'appareil en préparant sous les veux des assistants une larve du phalene Mamestra Pisi L. Par cette méthode, les larves peuvent parfaitement se con- server sans changement de forme ni de couleur; plusieurs beaux échantillons en sont soumis å l'assemblée. Il y a toute- fois une exception par rapport å la couleur verte chez une certaine partie des larves de phaléne, couleur formée par le chlorophylle des feuilles vertes dont elles se sont nourries et qui disparait quand on vide les larves pour les souffler. Il s'€léve, sur le moyen de remplacer cette couleur de chlorophylle par d'autres couleurs similaires, une discussion å laquelle prennent part MM. LAMPA, AURIVILLIUS, HOFGREN, ÖSTERGREN et E. SCHOLANDER, ce dernier conseillant l'emploi de couleurs vertes d' aniline, qui peuvent &tre appliquées, dissoutes dans de Vesprit dedvin, al imtéerieur.de la, peau deja, larve. M. AURIVILLIUS montre un fragment de tissu de soie exécuté par la teigne de VPaubépine Hyponomeuta Padellus L., insecte entourant parfois, comme lI'on sait, de ce tissu toute la couronne des aubépines. — M. le D:r S. NORDSTRÖM montre de grands fragments d'un tissu pareil de la méme teigne, recus par lui des environs de Säter (Dalécarlie du SO). M. SANDAHL commu- nique les résultats de ses essais. d'élevage de larves d'une autre espeéce du méme genre, H. Evonymella Sc., trouvée par lui å Ronneby (Blekinge, Suede du SE.) sur le fusain (Evony- mus europaeus I..). Quoique, par suite de la faible quantité de feuilles dont il était possible de disposer, une partie de ces larves eussent då é&tre placées en plein air, ou elles couvrirent le bocal, dans lequel leurs camarades étaient conservées, d'une épaisse toile de soie les protégeant contre la pluie et leurs ennemis, et qu'elles fussent sans nul doute restées sans nourriture pendant 10 jours, elles se transformérent toutes normalement en chrysali- des, dont il sortit des papillons å peu prés de la méme grandeur que les individus de l'espeéce développée de larves ayant joui 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. d'une nourriture abondante pendant cet état. MM. THEDENIUS et LAMPA communiquent leurs observations concernant ces tei- gnes, et M. AURIVILLIUS mentionne en outre une troisitme espece, H. Crataegella L., vivant sur Vaubépine. On rencontre aussi parfois ces especes sur les arbres fruitiers, dont elles mangent totalement les feuilles, heureusement sans que les arbres en soient nécessairement tués. M. LAMPA rend compte de 'ses recherches sur le »ver de Pépi blanc» (hvitax-masken) du seigle, mentionné des 1748, mais dont VI'histoire naturelle a fourni depuis lors matiere å de nombreuses discussions. Le D:r DANIEL ROLANDER décrivit ce ver si nuisible au seigle dans les mémoires de I' Académie royale des sciences pour 1752, et LINNÉ adopta en 1758, däns son Systema Naturae, 1a description de ROLANDER, en donnant å Vinsecte le nom de Noctua secalis. BJERKANDER découvrit plus tard la jeune larve sur du seigle nouvellement semé, et il est actuellement hors de doute que la larve, c.-å-d. le ver mentionné, hiverne dans les champs de seigle. Le conseil généralement donné dans les ouvrages d'agriculture de faire subir un labour profond aux champs en automne, est par conséquent impossible å suivre, car lI'on ne peut guére labourer un champ de seigle récemment semé. M. LaAMPa a réussi å élever la larve en ques- tion et å en obtenir des papillons parfaitement développés, qwil reconnut &tre la Noctuélide Hadena didyma, å laquelle nous donnerons jusqu'å nouvel ordre, ainsi qu'å Hadena secalis, 1e nom francais de MNoctuelle du seigle. M. LAMPA obtint également des Hyménoptéres parasites vivant dans cette larve de lépidoptére, et qu'il montre å V'assemblée, de méme que le papillon et sa larve. M. J. MeveEs mentionne une observation intéressante faite par lui sur la propagation d' Orgyia antiqua I. 27 Décembre. M. W. MEvES montre une intéressante collec- tion de phalénes islandais, composée de Noctuides et de Géomé- tres. Il signale, comme un fait trés remarquable, l'inouie varia- bilité de la plupart des papillons de nuit islandais, et surtout de Hadena exulis LEF., espece dont il est å peu pråés impos- sible de rencontrer deux exemplaires parfaitement semblables. Le conférencier fait voir, comme formes particulieres pour VIs- RÉSUMÉS. 25 lande, Ågrotis islandica SoprR., Cidaria designata HSN. v. islan- dZicaria, et caeciata Vv. gelata Stor. Il est curieux que I'Islande ne posseéde pas un seul papillon diurne, quoique I'on en trouve au Groäénland et å la Nouvelle-Zemble. On pense que l'exceés d'humidité atmosphérique qui distingue I'Islande, porte obstacle au développement des diurnes. Orthoptéres. 21 decembre. M. SPÅNGBERG communique que M. HANSON, conservateur de musée, a découvert å Strömstad un Orthoptére qui n'avait pas encore été signalé jusqu'ici en Suede, Barbitistes punctatisstima Bosr., rapproché de &B. glabricanda CHARP., avec lequel il a été confondu. Coléoptéres. 21 decembre. M. J. HULTGREN, substitut de juge territorial å Örebro (Néricie, Suede centrale), communique une observation remarquable sur le genre Gaurodytes ”THoms., du groupe des Dyticidées. I a trouvé que la partie supérieure de I'abdomen, recouverte par les ailes å leur état de repos ordinaire, offre des reflets métalliques intenses, variant en vert, bleu, cuivre ou bronze. Cette circonstance, qui n'a jamais été observée auparavant, et qui parait appartenir exclusivement au genre Gaurodytes, est une énigme au point de vue biologique. Il est difficile de s'imagi- ner quel peut é&tre le but de ce magnifique éclat métallique, cacherdans la regle: Il ne peut en. effet devenir visible que dans les excursions nocturnes de l'insecte, et il y aurait peut- etre lieu de supposer que l'€clat métallique en question sert de signe de reconnaissance entre les individus de la méme espéce. Le genre voisin f/lybius ERICHS. ne posséde pas un é&clat pareil au cöté supérieur de l'abdomen. M. AURIVILLIUS présente, å la méme séance du 21 décembre, une collection trés riche d'insectes de tous les ordres, recueillis å Kameroun, en Afrique, et envoyés de cette région lointaine par MM. Warpau et KNUTSON, deux Suédois établis å Mapanja, 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. sur le mont Kameroun. Les Coléopteres sont principalement représentés en nombre dans la collection, surtout le groupe des Longicornes et des Goliathides, tres rapproché de nos Céetoines européennes, mais en différant par leurs grandes dimensions, et dans bien des cas par des formes et des couleurs particuliéres. La collection contient aussi plusieurs especes de myriapodes et d'araignées.. Un assez grand nombre des articulés envoyés manquaient antérieurement au Musée de V'État, et plusieurs sont sans nul doute nouveaux pour la science. La séance du 25 avril fut consacrée en partie å la lecture du rapport des vérificateurs pour lV'exercice de 1884. (Ce rapport, tres bien fait et tres important pour Ja Société, ne contient toutefois rien d'un intérét spécial pour les lecteurs étrangers. Aussi croyons- nous ne le devoir citer ici que pour mémoire. Le traductcur.) (Pp. 12; 30-et 54- dU-Ttextes) Litterature entomologique suédoise-norvegienne publiee en 18585. (P. 13—16 du 'texte:) Seance du 27 féevrier 1886. Aprés la lecture et l'approbation du procés-verbal de la séance de décembre (1885), on passe å la lecture du rapport d'exercice de 1885, rédigé par les vérificateurs, MM. S. NORD- STRÖM et G. HOFGREN. I! résulte entr'autres choses de ce rapport, que le nombre des membres de la Société s'élevait å 267 au 31 décembre 1885. Est ensuite adoptée la proposition, déposée sur le bureau depuis la derniére séance, de nommer annuellement deux sup- RESUMÉS. 27 pléants pour le bureau au lieu du suppléant unique que I'on a eu jusqu'iei, ainsi que désormais 27 suppléant pour les vérificateurs, qui n'en ont jamais eu. La Société s'est accrue de 9 membres nouveaux depuis la derniere séance. M. J. SPÅNGBERG donne une conférence sur un nouvel in- secte nuisible pour les pommes-de-terre, Tychea Phaseoli Pass. Cette conférence est suivie d'une discussion trés animée sur ce qu'il y aurait de désirable et d'important å pouvoir répandre dans tous les cereles la connaissance du monde des insectes, prin- cipalement des nombreux insectes nuisibles, ainsi que de la facon de les combattre. La Société entomologique, qui a eu continuelle- ment cet objectif devant les yeux, espére pouvoir, äå mesure que ses ressources financiéres augmenteront, diriger toujours davantage son activité dans ce sens-lå. A la discussion ouverte dans cette matiere par M. J.-W. Smitt, consul général, ont pris part le president, le secrétaire, MM. -J. ERIKSSON, LAMPA, etc. M. LAMPA montre plusieurs Lépidopteéres rares des hautes régions du Nord, tels que (Eneis Bore SCHN., avec sa variété Taygete HB., Arctia Quenselii Pavk. et Bomböbyx Crataegi L., avec chrysalides, toutes ces espeéces données å la Société par l'un de ses membres, M. le pasteur G. SANDBERG, actuellement domi- cilié å VY. Aurdal (Valders, en Norvége), mais précédemment dans le Finnmark nofvégien, ou M. SANDBERG a réussi å étudier le développement de ces insectes. M. LAMPA montre ensuite la riche collection d'insectes de tous les ordres, å Vl'exelusion des Lépidoptéres, recueillis aux environs de Stockholm par M. G. HOFGREN, qui en a fait don å la Société. M. LAMPA, qui a bien voulu se charger du soin et de l'arrangement des collections de la Société, exhibe quel- ques tiroirs remplis de Coléoptéres, pour donner une idée de ce que sera la collection coléoptérologique de la Société, quand elle se trouvera complétement en ordre. M. AURIVILLIUS rend compte des dégåts causés par divers insectes nuisibles sur les terres de l'€cole supérieure d'agriculture d'Ultuna, preés d'Upsal, d'aprés des communications que lui a 1230 ENTOMOULOGISK TIDSKRIFT 18806. transmises lIun des membres de la Société, M. le professeur H. VON Post. M. AURIVILLIUS mentionne ensuite le dernier fascicule, récemment publié, des »Fileuses» (Bombyces), de M. le pasteur H.-D.-J. WALLENGREN, fascicule qui était attendu avec impatience. Le président annonce et réfere rapidement les »Insectes de la Scandinavie, manuel d'entomologie å l'usage des écoles secon- daires» etc. (Skandinaviens Insekter, en Handbok i Entomologi till allmänna läroverkens tjenst), par M. C.-G. THOMSON. Seconde édition refondue, 1:er fascicule: Coléopteéres. Lund 1885. (Pp. 17—29 du texte.) AUG.-EMILE HOLMGREN: Quelques notes sur la famille hy- méenoptére parasite des Cryptidees. Nous renvoyons pour ce mémoire le lecteur å l'apercu synop- tique en latin (pp. 25—29) des genres et des espéces traités par Pauteur. på (P. 30 du texte.) Continuation de la liste de la litterature entomologigque Suedo-norvégienne pour 1885, commencée p. 12. (Pages 31—34 du texte.) IsIDOR NORDIN: Notes sur les Hemipteres. (Suite du travail pp. 133—134 du texte suédois, année 1883.) TE T'auteur continue sous ce titre les communications commen- cées par lui en 1883 sur I'habitat et le genre de vie d'un certain nombre d'Hémiptéres. RÉSUMÉS. 129 Nous signalerons seulement de cette notice, que les larves de Corizus Hyoscyami L., dun beau rouge de cinobre quand elles se nourrissent de leur plante ordinaire, la jusquiame, prirent une couleur rouge brique å une occasion ou elles durent se contenter d'une autre nourriture (Zréfle, Camomille, etc.). (Pages 35—40 du texte.) EMILE HOLMGREN: Öbservations lepidoptérologiques faites aux environs de Stockholm. EL'Archipel de Stockholm. 1. Ingarön. Dans ce travail trés intéressant, l'auteur rend compte d'une série d'excursions scientifiques faites par lui sur l'une des perles du magnifique archipel de Stockholm, File d'Ingarön, située å quel- ques myriamétres å P'est de la capitale, et immédiatement au sud de File de Vermdö, dont elle est séparée par un canal. A l'in- star de toutes les grandes iles de V'archipel de Stockholm, Ingarön doit åtre considérée comme un complexe d'iles et d'ilots de dimen- sions et de hauteurs variées, qui se sont successivement réunis, soit sous I'effet du lent exhaussement du sol, soit gråce aux atterrisse- ments produits par les eaux de terre et par les vagues, soit enfin, et en principale partie, peut-étre, par I'empietement de la végétation. Ingarön est par conséquent composée de séries de mamelons ou de dos plus ou moins larges de gneiss, séparés par des vallées et des dépressions: les unes, les plus anciennes passes comblées, couvertes de cultures ou de prairies, les autres ou les cultures n'occupent encore que les parties plus élevées, d'autres enfin, les plus récemment comblées ou celles en voie de l'étre, dans lesquelles la terre et l'eau se disputent encore la suprématie. Il va de soi qu'au milieu d'une nature pareille, I'entomologiste peut s'attendre å d'abondantes récoltes, et c'est qui est arrivé åå M. HOLMGREN. Dans les com- bes ou petites vallées humides situées å une certaine hauteur et 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. couvertes de bouleaux et d'aunes, il a rencontré p. ex. Pararge Egeria (v. Egesides STGR.) en nombre assez considérable, les deux especes & Epinephele et quelques Årgynnis. Dans les cul- tures de céréales, entourées de trembles et de bouleaux, autour des grands chardons se jouent au soleil des représentants des genres Argynnis, Pieris, Lycaena, Polyommatus, Zygaena, etc. «Les taillis d'arbres å feuilles croissant dans des dépressions humides et les petites pentes séches qui les dominent, recélent une foule de larves dont Pénumération serait trop longue. Sur les dos et les plateaux plus ou moins humides des rochers dominant les dépressions, et dans le vert tapis de mousses ou d'airelles myrtilles couvrant le sol, la moisson de larves n'est pas inférieure, si méme l'insecte allé y brille par son absence. C'est toutefois, comme -l'on' peut s'y attendre, au bord des eaux, sur les rives des petits bassins d'eau douce qui scintillent au milieu des solitudes des plateaux, dans les tourbiéres, les marais et les lagunes qui constituent les derniers débris d'anciennes passes ou d'anciens golfes, ou au bord méme de passes ou de golfes encore existants, que l'on ren- contre surtout les brillants représentants du grand groupe des Lépidoptéres. Enfin, les accotements des chemins se rendant aux habitations ou aux cultures, les cultures mémes et les environs des habitations ont aussi leur faune lépidoptérologique spéciale, qui ne manque pas d'intérét non plus, mais qui se rapproche trop de ce que PF'on connait ailleurs pour qu'il y ait lieu d'en parler ic: A Pégard de la faune des tourbieéres et des eaux, signalons, d'aprés M. HOLMGREN, la présence, comme dans plusieurs autres localités de la région de Stockholm, de types de la Laponie et des régions sub-arctiques, qui, å VF'instar d'un assez grand nombre de fleurs, se seront sans doute perpétués dans cette région aprés la clöture de la période glaciaire. (Pages 41—44 du texte.) A. E. HOLMGREN: Åpergu et classification des especes du groupe Pisorius dans le genre hyménoptere parasite Ichneu- mon IL. RNE ARE RESUMÉS. BE Quoique les Ichneumonides en question doivent étre rappor- tés aux plus grands de leur genre, ou ils forment un groupe nettement limité, que M. HOLMGREN désigne ici, pour étre plus court, sous le nom de groupe pzsorzus, ils ont manqué toutefois jusqu'iei d'une caractérisation satisfaisante. Il y a peut-&tre heu d'attribuer cette circonstance å ce qui'ils offrent, au: point de vue de la couleur, une proche conformité avec plusieurs especes d'égale grandeur appartenant å d'autres groupes du méåme genre ou du genre voisin Åmöolyteles. Cest principalement le cas des femelles, mais parfois aussi des deux sexes. La seule espéce appartenant å ce groupe qui probablement n'a jamais été méconnue ni confondue avec une autre, est. pisorius de LInnÉ, circonstance que I'on ne peut pas appliquer par contre å son JZ. fusorius, Videntification duquel a donné lieu å beaucoup d'hésitations. Sans entrer dans un examen étendu des opinions d'auteurs plus anciens å F'€égard de cette espeéce, M. HOLMGREN pense toutefois que FaBRrRIcIus la visait, suivant toute probabilité, dans son Z. similatorius, et que WESMmEL (»Mantissa fcha- 4 Belgiis,, p.-3), a. décrit, sous: le: nomy/sfusorms, Lyle type principal, une femelle, qui, toutefois, n'est pas identique avec Amölyteles 'gigantorius HOoLMGR. (Ichn. Suec., p. 258), fanelistkquils apfaita dela tvär. sr munetespece,propre,sgquil a nommée /. Coqueberti, quoiqu'elle ne soit, selon M. HOLMGREN, que I. sömilatorius FABR., auquel WESMAL lui-méme (Mantissa, p. 9) a fait allusion dans la synonymie. Il est assez évident que GRAVENHORST (Ichneumonologia Europaea, I, p. 457) a réuni sous /. fusorius I.. toutes ces especes, et méme peut-åtre quelques autres encore ressemblant å celle-ci par la couleur et les dimen- sions, et il n'y a aucun doute que ZI. fusorius de LIinnÉ ne soit la meme espece qu' Ämöblyteles fusorius (= Ambl. fuscipennis WeEsM.) de M. HOLMGREN. /. expectatorius FABR., que M. HOLMGREN a donné (Ichn. Suecica) comme synonyme sous /£. similatorius, lui parait maintenant trés douteux. Sans cela, cette dénomi- nation devrait appartenir å lV'espece, måéme aussi par la circon- stance qu'une autre a été décrite sous le méåéme nom (WESM. Tent., p. 94). Mais, comme cette dernieére est relativement trés petite, qu'elle appartient å un tout autre groupe, et que le måle en a €té auparavant décrit par GRAVENHORST (Ichn. Europ. I, 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Pp. 492) sous le nom de Z. sedulus, M. HOLMGREN considére, avec TISCHBEIN (Uebersicht der europ. Arten d. genus Ichneumon, p- 108), qu'en conformité de V'usage ordinaire, il y a lieu de conserver lW'ancienne dénomination de GRAVENHORST. WESMAL a décrit les deux sexes, et cru que la femelle était I. simila torius FABR. Pour la rédaction de JL Ickn. Suecica, dont le tome 1:er parut en 1864, M. HOLMGREN ne disposait que d'un petit nombre d'exemplaires des deux especes qui y sont données, /Z. similatorius e I. Coqueberti, ce qui apportait de trés grandes difficultés å la discussion de ces especes. &L'auteur ne connaissait pas alors non plus le måle de ZI. FYesperi, dont il prenait la femelle pour le vrai I. Coqueberti WEsm. Ce n'est qu'aprés que "TISCHBEIN eut appelé son attention sur la circonstance que ce n'était pas le cas, et qu'il eut eu l'occasion de voir aussi le måle, qu'il comprit que cette femelle appartenait å une autre espeéce non décrite jusqu'ici, et que son ZI. similatorius åtait identique avec I. Coqueberti WESM., nom qui, comme il I'a dit déjå, doit par conséquent disparaitre. Aprés la limite que l'auteur vient de donner aux espéces en question, la distinction, selon lui, n'en offre plus de difficultés. (Suit, fin de la p. 42 å la p. 44, la diagnose en latin, å laquelle nous renvoyons le lecteur.) M. HOLMGREN ajoute que l'exemplaire décrit de I. Jesperi provient de Y'ile d'Ingarön (archipel de Stockholm; v. p. 13 de ces. résumés), et que la femelle a été trouvée en Dalécarlietet en Scanie. Quant aux autres especes, /. pisorius est assez commun dans les foréts de coniféres de la Suede, et I. similatorius est répan- du aussi bien sur toute la Scandinavie que dans le reste de I'Europe. RÉSUMÉS. ; 133 (Page 45 du texte.) C.-H. NERÉN: Contributions ulterieures å la connaissance de la teigne de Uherbe (Charaeas graminis) et de ses parasites. L'auteur communique les éclosions qu'il a été mis å måme d'observer pendant l'année 18853. Les matériaux d'observation se composaient cette année aussi d'un certain nombre de chrysalides de Charaeas Gramäinis 1iN. (toutefois la moitié moins que Pannée précédente), également obtenus de M. le lieutenant-colonel DE BoISMAN, qui les avait fait recueillir au voisinage de Burträsk, dans le gouvernement de Vestrobothnie, å 47 kilom. environ de la petite ville d'Umeå, située sous le 61” L. N. Elles avaient occasionné, dans la localité mentionnée, des ravages considérables tant sur les prés que sur les champs. : M. DE BoIisMAN dit avoir observé, en passant la langue de terre qui sépare les lacs de Göllsjön et de Bygdeå-träsk, comment ces larves, aprés avoir détruit totalement la récolte, »s'étarent, åå la fagon des lemmings, dirige droit dans Ile lac, ou elles formaient une bande large dun pied le long du rivage. Ta marche des éclosions est re- produite par un journal commengant le 23 juillet, ou le premier papillon sortit, et se terminant le 12 aodt, ou le dernier Zch- neumonide fit son apparition. Il résulte du journal tenu, que F'€époque de l'accouplement des papillons arriva dans les mé- mes localités environ une semaine plus tard qu'en 1884, et 4 semaines plus tard qu'en 1883. Cette circonstance dépendait évidemment de la longueur et du froid extraordinaires du prin- temps de 1885, qui amenérent å leur tour le retard de la végétation. — Les chrysalides envovées å l'auteur offraient un aspect peu commun, en ce qu'un grand nombre étaient sensible- ment étirées en longueur, avec jointures des segments considéra- blement plus larges et plus distendues, tandis que d”autres parais- saient ratatinées et comme desséchées. La premiere de ces circon- stanees dépendait des parasites, toujours plus longs que leurs hötes, tandis que ces derniers ne parvenaient jamais å leur déve- loppement. Du 25 juillet au 2 aott, les éclosions donnérent 18 papillons (72 9 et 6 ) et du 31 juillet au 12 aodt non moins Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 3 (1886). II 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. de 39 hyméenoptéres parasites (27 I et 1218), appartenant as especes différentes des genres Pimpla et Ichneumon, soit un total de 57 insectes parfaits de 100 chrysalides, plus des ?/, de ces dernieéres mnétant par conséquent pas venues å bien. T&T'é€clo- sion des papillons avait lieu ordinairement pendant la nuit, tandis que celle des hyménoptéres s'opérait généralement de 8 h. du matin å 8 h. du soir. Chez les deux ordres, les måles, prépon- dérants en nombre, éclosaient les premiers, et les femelles en général un peu plus tard. De méåme que les années précédentes, Pimpla arctica ZeTTt. était le parasite le plus commun (18 2 et 4 AP); venait ensuite un. Ichneumon, dont la femelle.parait etre parfaitement identique avec I. gradarius WESM., mais dont le måle n'était par contre pas conforme å la description de l'auteur précité. La circonstance que tous les insectes en question apparte- naient néanmoins å la méme espéce, ressort évidemment du fait que le 16 aodt, å I'heure de midi, V'auteur vit deux de ces insectes dans lPacte de VPaccouplement. Il se développa en outre une femelle de I lIchneumon sarcitorius L. De ce nombre si prépondérant des hyménoptéres parasites parmi les individus éclos, lI'auteur avait cru pouvoir tirer la conclusion que” dans les années suivantes les ravages de ce papillon seraient nuls ou insigni- fiants au point de vue pratique, prévision qui s'est montrée justifiée et a été corroborée par les faits. (Pages 51—53 du texte.) CHR. AURIWILLUUS: Un nouveau genre de Lamiides, pro- venant de Kameroun (ÅAfrigue occidentale). Parmi les nombreux et intéressants Coléopteéres envoyés au Musée de V'État depuis Kameroun par deux Suédois qui y sont domiciliés, MM. G. VaLpDau et K. KNUTSON, se trouvait un charpentier d'une grandeur extraordinaire, appartenant aux Lamii- des typiques, trés rapproché du genre Monochamus SERV., qui existe aussi en Suede, et dont le type est Cerambyx sutor de LINNÉ. L'auteur crut d'abord que cet exemplaire appartenait å une espéce inconnue jusqu'ici å la science, mais il trouva plus RÉSUMÉS. 1356 "tard, que dans le Bulletin de la Société entomologique de France (1879, p. 26), J. THOMSON avait décrit trés brigvement, sous le nom de Monochamus Deyrollei, une forme du Gabon qui appar- tient selon toute probabilité å la måme espéce. M. AURIVILLIUS ne croit toutefois pas que l'on puisse rapporter ladite espéce au genre Monochamus, äå moins que ce genre ne doive continuer å contenir, å titre provisoire, une quantité de formes en réalité trés hétérogénes. Il est notamment å supposer que, parmi le nom- bre de plus de 100 especes qui y ont été rapportées jusqu'ici, une certaine quantité ne sont probablement pas de vrais pa- rents de JM. sutor L. Ainsi, pour ne citer que deux exemples, M. Degeeri FÅHR. appartient plutöt å la famille des Prosopocé- ridées, et JM. Bowringi WHITE a le mésosternum muni de protu- bérances. Pour ne pas augmenter ultérieurement le désordre existant déja dans le genre Monochamus SERv., M. AURIVILLIUS propose pour JM. Deyrollez "THOMS. le nouveau nom générique de MACROHAMMUS nov. gen. Suit, p. 52, avec un dessin, la diagnose latine du nouveau genre proposé é p- 53 la description de l'espeéce sous le nom de 1. Macrohammus Dieyrolle THOoms. (Pages 54—56 du texte.) Continuation, depuis les pp. 11 et 30 du texte, de la liste de la littérature entomologique suédo-norvegienne en 1883, avec une annexe (B£itanrg) donnant la liste des travaux de savants étrangers publiés en Suéde et Norvége pendant la méme année, et en dernier lieu celle des dons faits å la Bibliotheque de la Société, également en 1885. (Page 57 du texte.) SvEN LAMPA: Sur la Noctuelle du seigle (Hadena secalis L.). Pendant qu'il travaillait .å sa »liste des Macrolépidoptéres de la Scandinavie et de la Finlande» (Förteckning öfver Skan- dinaviens och Finlands Macrolepidoptera), VY auteur a eu V'occasion 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. de porter son attention sur deux articles relatifs å cette Noc- tuelle, insérés dans les Mémoires (Förhandlingar) de Y Académie des sciences de Suéde, et dus: l'un å DANIEL ROLANDER (TYS) le second å CLAS BIERKANDER (1778). Le premier de ces travaux contient la description de la larve, de la chrysalide, de Vinsecte parfait, et rend compte du genre de vie des larves peu de temps avant leur transformation; le second travail communique des renseignements sur cet insecte pendant son jeune åge. ROLAN- DER ne donne toutefois pas de nom scientifique. Le premier qui le fit, fut LINNÉ dans la X:eme édition (1758) de son »Systeme de la Nature» (Systema Naturae). IT appelle V'insecte Noctua secalis, et renvoie au mémoire de ROLANDER. Dans P'€édition XII du Systeéme, LINNÉ a changé le nom générique en celui de Pyrals, et la raison n'en peut guére etre que celle-ct: ou il n'avait jamais vu lui-méme ce Lépidoptére, ou aussi il en avait oublié Paspect, et par suite la terminaison du nom en aflis (génitif de Secale!) lui aura fait rapporter lV'insecte aux Pyralides. Cette circonstance a naturellement été chez les auteurs plus récents la cause d'une grande incertitude ou de méprises dans P'interprétation de la description de LInnÉ. Afin de parvenir avec une certitude parfaite å la connaissance de l'espéce visée par LINNÉ dans sa courte et par trop incompléte description, il était par conséquent nécessaire d'élever Y'espeéce de larves décrite par ROLANDER et de suivre scrupuleusement les procédés de ce savant. M. LamwmpPa recueillit en conséquence des tiges de seigle avec les larves qui s'y trouvaient, les déposa en. terre dans un bocal de verre, et put, quant aux métamorphoses, etc., faire parfaitement les måmes observations que ROLANDER. Les papillons obtenus des chrysalides étaient Hadena Didyma EsP., d'ov, suivant Vauteur, du moins, il est désormais hors de doute que cette espeéce est identique å Noctua (Pyralis!) Secalis LiN., Secalina w. v. et HB., ainsi qu'å Oculea Haw. (non LINN. et FAB.), et que le nom de Däidyma ne doit tre considéré que comme -un synonyme. RÉSUMES. TS (Pp. 72 et 86 du texte.) Litteraturd entomologique finlandaise publiee en 1885. (Page 73 du texte.) H. D. J. WALLENGREN: ÅEspéces scandinaves de la famille trichopterique des Apataniidees. Aprés avoir donné une description détaillée de cette famille, l'auteur passe å la diagnose spéciale du seul genre de la famille appartenant å la faune de la Scandinavie, savoir le genre ÅApa- Zania Kor. Il décrit quatre espéces trouvées jusqu'ici chez nous, et entr'autres une espeéce nouvelle pour la science, savoir Å. inornata, trouvée dans la Laponie moyenne par le célébre ento- mologiste suédois BOHEMAN. (Page 81 du texte.) G. FR. MÖLLER: Parasites du papillon du chou. L'auteur rend compte des observations faites å partir du 17:me siecle sur le parasite du papillon du chou (Pieris Bras- sicae L.). et y ajoute les siennes propres pendant l'espace de 5 ans. Le résultat de ces observations est quw Apanteles glomeratus L (= Microgaster reconditus NEES) est un parasite constant de la larve du papillon mentionné, et que des cocons d'Apanteles il a été éclos jusqu'ici les parasites suivants, savoir: Hemiteles fulvipes GRrRAv., Dibrachys Boucheanus Rarz., Di- plolepis Microgastri Bovcut (= Pteromalus Microgastri NEES), Mesochorus' angustatus Tom. et Tetrastichus lissonotus n. sp., qui, dans le systeéme, se rapproche le plus de TZ. atrocoeruleus NEEsSs, mais en est facilement distingué par ses antennes plus courtes et plus Épaisses, et son smetanotfum poli et lisse. L'auteur décrit ensuite les larves des divers parasites, et donne un apergu chronologique des éclosions. 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1830. (Page 87 du texte.) G. Fr. MÖLLER: Eclosions de parasites. L'auteur, qui s'occupe depuis longtemps d'€closions d'insectes, mentionne, sous le titre qui précéde, un certain nombre de para- sites obtenus par lui de chrysalides de Lépidoptéres, d'Hyméno- ptéres et de Diptéres: (Page 89 du texte.) CHRIST. AURIVILLIUS: Nouveaux Coléopteres longicornes. IT”auteur décrit en latin cinq espéces nouvelles et un genre nouveau de ces insectes. ; (Page 95 du texte.) CHRIST. AURIVILLUS: JNNouvelle espece curieuse de Curcu- lionides. L'auteur décrit un nouveau genre représenté par une espéce nouvelle, venant de Kameroun. Nous renvoyons au texte latin. (Page 99 du texte.) J. Meves: Moeurs nuptiales du monde Lepidoptere. l'auteur recueillit en été 1885 une foule de larves d Orgyia antigua L. En septembre de la méåme année, les papillons com- mencérent å éclore successivement. M. MEVvVES trouva å la meéme fois dans la cage un måle et une femelle, et quelques jours aprés deux femelles et un måle. T'accouplement eut lieu, et les trois femelles se mirent bientöt å pondre des oeufs qui se développé- rent plus tard parfaitement. Nous avons donc ici une preuve évidente que les Lépidoptéres pratiquent la polygamie. RÉSUMÉS. 139 (Page 102 du texte.) J. MeEves: Contributions &å la connaissance de lextension géeographique des papillons suedois. L'auteur, qui a passé, pendant les dernieres années, V'été dans la paroisse de Rådmansö, district du Roslagen (bords de la Balligne). sous ie 507 40 de Lät. N, eva Ir de Long. 15. de I'Observatoire de Stockholm, ainsi que dans les environs immé- diats de la capitale, donne la nomenclature des Lépidoptéres qwil y a recueillis, et qui ne sont pas indiqués pour ces localités dans la »Liste des Macrolépidoptéres de la Scandinavie et dela Finlande> (Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Ma- crolepidoptera) de M. LAMPA. (Page 105 du texte.) CHARLES AURIVILLIUS: Un Ixode endoparastite. L'auteur mentionne la présence d'un Ixodide dans la peau du renard commun (Vaulpes vulgaris). Les organes locomoteurs bien formés de ce parasite, composés de 3 paires de pattes å 6 articulations, font voir qu'il n'est question que d'un endoparasite temporaire, lequel, en outre, en présence du manque des organes de la vue et de la génération, doit tre considéré comme n'€tant pas arrivé å son complet développement. Il appartient probablement å lespece JIxodes reduvius DE GEER, dont il doit åtre regardé comme la chrysalide. A Pégard du genre de vie de cette der- niere, MÉGNIN 7 fait observer que chez les animaux å peau relativement mince, il se contente de plonger sa trompe (probo- scis) dans cet organe, tandis que chez ses hötes å derme plus épais, il finit par pénétrer totalement dans la peau, ou il vit par conséquent un certain temps. Le parasite dont il s'agit ici, est un exemple de ce dernier cas. TL'auteur n'a toutefois pas vu jusqu'å ce jour, dans les ouvrages dont il dispose, le renard indiqué parmi les hötes de Y'Ixode. + P. MEGNIN: Les parasites et les maladies parasitaires chez I'homme, les animaux domestiques et les animaux sauvages, etc. Paris 1880, p. 129. 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. En renvoyant aux dessins annexés (p. 107), qui reproduisant animal dans son ensemble (fig. 1, l'animal vu de dessus, fig. 2 l'animal vu de dessous), ainsi que les mandibules (fig. 3), V'auteur donne la description de sa charpente externe et de sa charpente intérieure, cette derniere pour autant qu'il a été possible de explorer. Le corps est aplati, ovale, non segmenté, mais avec téte distincte, ainsi qu'un écu hexagone irrégulier, dépassant le milieu du corps, et plus fortement chitinisé que l'arriere-corps. On trouve, vers les bords du corps et aux extrémités, des poils qui poussent de dessous les pores de la chitine. La Zéte forme un pentagone irrégulier, å moitié engagé sous l'écu. Les palpes, qui partent de V'angle antérieur de la téte, offrent 3 articulations; la partie basale est petite, arrondie, les deux autres sont aplaties, avec extérieur convexe, et un bord intérieur droit, non strié. Ces organes ne forment en consé- quence pas ici de gaine autour de la trompe. .Sous la pointe arrondie de la troisieme articulation se voit une dépression arrondie, de laquelle sort une petite papille munie de poils. Les maxilles forment réunies une trompe en massue, de la longueur de la téte, offrant en dehors une ligne de fortes dents dirigées en arriére, en dehors desquelles se trouvent, au cöté de dessous, 3 (vers la pointe de la trompe 4) lignes alternantes d'épines, diminuant, sur chaque moitié, en grandeur vers la ligne médianre. Les mandibules sont longues, étroites et aplaties, elles vont des cuisses de la 2:me paire de pattes sous l'écu, jusqu'au cöté supérieur de la trompe. Leur moitié antérieure, plus étroite que la postérieure, est entourée d'une gaine membraneuse chagrinée, que l'insecte parait du moins partiellement tre en état de ren- trer å l'aide de muscles s'€tendant de la paroi interne de la région basale jusqu'å la base des griffes terminales. = Elles allaient ainsi sur quelques exemplaires jusqu'å la pointe de la trompe, sur d'autres seulement jusque vers le milieu. Leur partie terminale est mobile contre YV'autre partie å Vaide d'une articulation (fig. 3), et se compose de trois pieces tranchantes, ou formées en crochets, entourées parfois partiellement de la RÉSUMÉS. 141 mince gaine. La fonction de ces crochets parait étre de produire dans la peau de I'höte la plaie dans laquelle le parasite plonge ensuite sa trompe, qui y est retenue par les crochets mentionnés. I'extensibilité des mandibules et å la méme fois la mobilité de la partie terminale doivent &åtre d'une grande importance dans cette fonction. Les organes locomoteurs se composent de 4 paires d'extré- mités allongées, avec 6 articulations évidentes, et en outre le plus souvent des traces de suture å la moitié proximale de la 6:me. ”Toutes les articulations sont couvertes de poils rares, et Varticulation terminale manque de crochet ou de griffe. L'anes est situé au coté ventral de la moitié postérieure du corps, preés du bord postérieur; il est fermé de deux valvules semi-lunaires fortement chitinisées, se mouvant contre un rebord épais et ovale de chitine, limitant directement V'anus. Devant ce rebord et sur ses cötés se voit un bord de chitine extérieur, arqué, courant jusqu'au bord postérieur, ou il disparait. Quoique des organes genitaur développés manquent, on voit, entre les cuisses de la 4:me paire de pattes, une formation de chitine qu'il y a lieu de considérer comme un rudiment de Vorifice génital extérieur. Elle se compose de 2 anneaux de chitine, ovales, dont l'extérieur est plus fortement ployé en arriére que l'intérieur, mais se réunit antérieurement avec lui. Il a été impossible de distinguer de fente entre ces deux organes, et il est probable qu elle n'existe pas encore å ce point du développement. Örganes respiratoires. Immédiatement derriere la 4:me paire de cuisses se voit, de chaque cöté, un stigma entouré d'un anneau de chitine en forme d'oreille, placé dans un centre formé d'un disque de chitine épais, presque circulaire. Ce disque se différencie de la chitine environnante par des pores plus denses, plus grands et en entonnoir, au fond desquels on voit des rudi- ments de poil. Du stigma se rend, en rayonnant dans V'intérieur du corps, un épais faisceau de trachées, épaisses et simples prés du stigmate, mais se divisant bientöt en une foule de branches assez fines; la paroi intérieure des trachées fait voir une cuticule retrecie, en. spirale: Couleur. Ta couleur des exemplaires conservés dans V'esprit- de-vin était d'un brun rougeåtre foncé. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Longueur du corps: 3 mm.; largeur 2 mm.; longueur de P'écu dorsal 1,5 mm. Les exemplaires qui ont fait l'objet de ces recherches, avaient été recueillis aux environs de Vexjö par M. WACKLIN, chef de comptabilité. Il ma toutefois constaté que 2 fois la présence de ce parasite dans des peaux de renard. Comme, malgré des recherches spéciales de lV'auteur, ce sont les seuls cas qui soient parvenus å sa connaissance, il est probable que leur apparition comme endoparasites est ou réduite å une saison déterminée, ou de courte durée, question qui ne pourra toutefois etre résolue que par des observations réitérées. (Page 113 du texte.) JACOB SPÅNGBERG: Description dun emporte-piece pour les collectionneurs d'insectes. M. ISAAK BIRGER ERICSSON, å Mölndal, preés de Gothem- bourg, a récemment construit un petit instrumentdestiné å découper les étiquettes sur lesquelles on fixe les insectes qui ne peuvent étre directement piqués å VP'épingle par suite du leur petitesse. La fig. 1, p. 113, montre l'instrument vu du cöté, en gran- deur naturelle. Il se compose dun emporte-piece rond a, d'acier, dont I'extrémité inférieure hb, est formée comme l'indique la fig. 2. Un peu au-dessus du milieu 4, du poingon, est une partie latérale ec, munie d'un trou par lequel V'aiguille d joue parallélement a a. Ke but de Taigulle dd" est det tdegages Pétiquette, dés que l'emporte-piece I'a découpée dans le papier. A cet effet, un ressort spirale de fil fin d”acier ou de laiton, enroulé autour de l'aiguille entre c et 6, actionne YV'aiguille de fagon que la partie inférieure de celle-ci tende toujours å atteindre le méme plan que la partie inférieure tranchante de lI'emporte-pieéce. Le diamétre de P'aiguille doit aussi étre égal å la partie de 1'emporte- piece destinée å découper la partie de VP'étiquette par laquelle Paiguille å piquer' doit étre enfoncée. Il est naturel que le petit morceau rectangulaire de V'étiquette doit différer de longueur, peut-étre méme aussi de largeur, suivant les dimensions des insectes qu'il g'agit de piquer. Les collectionneurs devront par RÉSUMÉS. 143 conséquent posséder 2 ou 3 emporte-piece de grandeurs différentes, aussi bien qu'ils ont toujours besoin d'aiguilles de différentes longueurs. L'avantage de se fabriquer soi-måéme ces étiquettes å Vaide de ce petit instrument au lieu de les découper å coups de ci- seaux, comme cela se pratique dordinaire, est naturellement celui que toutes les étiquettes revåtent des dimensions égales et qu'elles offrent en outre un aspect plus agréable å Poeil. (Page 115 du texte.) S. LaMmPaA: Deilephila Nerii de lbile de Gotland. M. LAMPA mentionne que M. KARL ÖSTERBERG, &étudiant, a pris, le 31 juillet 1883, preés de la ferme de Hejdeby, paroisse de Kräklingbo, ile de Gotland, une femelle du Lépidoptére sus- mentionné, et signale que c'est la premiére fois que ce beau papillon a été observé en Suede. SATURNIA PYRI ScHier., TAGEN I SKÅNE. Från apotekaren JoHN NORDGREN i Anderslöf erhöll jag för- lidet år ett, genom pressning mellan permar, illa medfaret exem- plar af denna fjärilart jämte följande uppgift: »Detta ursprung- ligen vackra exemplar är fångadt lefvande i trakten af Hofgård>. — På min begäran att få närmare reda på hvem som fångat fjärilen, när och hvar den tagits samt om möjligen några frukt- träd blifvit från Österrike eller Ungarn införda till någon af egen- domarne i trakten, har jag slutligen fått det besked: att fjärilen togs en afton i september 1884 uti Söfdeborgs trädgård af då- varande förvaltaren SILFVERSKÖLD samt att vid samma tid fanns på egendomen en trädgårdsmästare från Österrike, hvilken lärer haft med sig fruktträd därifrån. Antagligen har fjärilen såsom puppa medföljt trädplantorna. —- Exemplaret, en stor &, har en kroppslängd af 45 m.m. och mäter mellan vingspetsarne 165 m.m. Trelleborg i augusti 1886. G. Fr. Möller. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST DEN 26 APRIL 1886. Följande nyinvalda ledmöter af föreningen anmäldes: På förslag af ordföranden: Hr ingeniören CARL BOLINDER, hr majoren CARL ADELSKÖLD (båda i Stockholm), hr rektor F. W. DauL (Sölvesborg), hofjäg- mästaren hr C. F. FoLLuiN (Pålsjö, Helsingborg) och med. kandi- daten hr F. E. HeLristrRöm (Gamla Karleby, Finland). På förslag af hr apotekaren EKEBERG: Fabriksverkmästaren J. B. ERICSOoN (Mölndal, Göteborg). På förslag af hr konservator W. M. SCHÖYEN: Hr skolbestyrer A. C. ULLMAN (Kragerö, Norge): På förslag af hr lektor SPÅNGBERG: Studeranden K. A. TH. SetH (Upsala, Smålands nation). Enligt den antagna ändringen af föreningens stadgar skulle ytterligare en suppleant i styrelsen väljas och utsågs nu därtill herr byråchefen JurLius MEVES. Det vid föregående sammankomst väckta förslaget om åt- gärders vidtagande för spridandet i så vidsträckta kretsar som möjligt af kunskapen om skadeinsekter hade af styrelsen varit underkastadt en förberedande behandling, och styrelsen framlade nu såsom resultat af sina öfverläggningar det förslaget, att Ento- mologiska föreningen skulle söka föranstalta om utgifvandet af till undervisning i våra skolor, såväl folkskolan som högre läro- 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. verk, tjänliga väggtaflor, framställande i förstorad bild skade- insekterna och de af dem skadade växtdelarnes utseende, hvar- jämte taflorna äfven skulle visa afbildningar af dessa insekter i deras naturliga storlek. I främsta rummet skulle väggtaflor öfver sädesslagens vigtigaste skadeinsekter utgifvas. Till allmänheten skulle genom tidningarna utfärdas en uppmaning att insamla skadeinsekter och prof på den åverkan de åstadkomma, hvilket allt benäget borde insändas till prof. CHR. AURIYILLIUS (kgl. Vetenskaps-akademien, Stockholm). Af de på detta sätt erhållna skadeinsekterna skulle samlingar ordnas, hvilka, så långt för- rådet medgåfve, skulle tillhandahållas afnämare. Efter ett långvarigt och lifligt meningsutbyte, i hvilket stör- sta delen af de närvarande medlemmarne deltogo, gillades styrel- sens förslag och uppdrogs åt styrelsen att vidtaga de åtgärder, som kunde för det afsedda ändamålet vara mest gagneliga, hvar- jämte en mindre penningesumma anslogs till ritningar m. m. Prof. AURIVILLIUS visade sedan talrika exemplar af den för kornet så skadliga flugan Öscixis Frit L. Ur 10 kornax, in- samlade förliden höst, hade utkläckts omkring 50 exemplar af den nämda flugan. Dess larver lefva inuti sädeskornen, en enda i hvart korn, och skadan, som denna fluga gör, är därigenom så mycket större. Vidare redogjorde prof. AURIVILLIUS för gallmyggan Cecido- myia fraxini, hvars lilla rödgula larv lefver å bladen af vår vanliga ask, i en långsträckt gallbildare, utmed bladets medel- nerv. Afven denna larv har sin tuktomästare, i det en parasit- stekel af Pteromalidernas grupp lägger sina ägg i gallmyggans larver, hvilka därigenom gå till grund. Parasitlarverna äro hvita. De afhandlade föremålen företeddes. Lektor SPÅNGBERG yttrade sig om den skadefluga, Chlorops teniopus, som vanligen bär namnet »Kornflugan». Dess larv uppäter ena sidan af strået och axet och man anser sig hafva iakttagit, att äfven de af larven icke angripna kornen i ett ska- dadt ax gifva dåligt utsäde. Möjligen erhålla kornen icke nor- mal näring och utveckling, emedan strået och axspindeln blifvit skadade af fluglarverna. Närmare aktgifvande på dessa förhål- landen vore önskvärdt. Slutligen anmälde prof. SANDAHL ett i serien »Ur vår tids ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST D. 29 APRIL 1886. 147 forskning» nyligen utkommet arbete af prof. O. M. REUTER be- nämdt: De lägre djurens själslif. Detta arbete innehåller ett rikt urval af drag ur de lägre djurens, förnämligast insekternas, hvardagslif och hushållning, hvilka ådagalägga icke blott »instinkt>, utan äfven förmåga att handla på grund af beräkning efter sig företeende olika omständigheter. Prof. REUTERS afhandling är särdeles lärorik och därtill nöjsam att läsa, skrifven som den är på ett vackert och väl behandladt språk. Föreningens vanliga vårsammankomst, som »skall hållas å något ställe i Stockholms omgifningar», var i år beramad att ega rum på Nackanäs onsdagen den 2 juni, men ett ihållande regn- väder vållade, att endast få ledamöter infunno sig och inga ut- flykter i nejden kunde anställas. Oskar Th. Sandabl. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS TREDJE ORDINARIE SAMMANKOMST DEN 25 SEPTEMBER 1886. Ordföranden prof. SANDAHL anmälde, att föreningen genom döden sedan sista sammankomsten förlorat två af sina ledamöter, nämligen grosshandlaren i Stockholm hr C. F. NORLUND och apotekaren hr C. O. HAMNSTRÖM. Följande nya ledamöter hade af styrelsen blifvit invalde: På förslag af hr G. HOFGREN: Hr postexpeditören PER THOoRrRIN (Stockholm, Appelbergs- gatan 58 B) och Hr apotekaren EMIL WESTBERG (Stockholm, apoteket Ugglan). 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. På förslag af hr byråchefen J. MEVvEs: Hr jägmästaren CARL EDVARD FLEETWODD (Rasbo, Upsala län). På förslag af hr jägmästaren A. VERMELIN: Hr jägmästaren Ivar FÅHRAUS (Stockholm, Domänstyrelsen). På förslag af ordföranden: Hr med. d:r LARs GEORG DOVERTIE (Sköfde). Föreningens vördade ledamot, fältläkaren och riddaren P. A. EDGREN har på sin guldbröllopsdag den 16 sept. d. å. genom ett gåfvobref af nämde dag till Entomologiska Föreningen öfver- lemnat sina hufvudsakligen i Vestergötland sammanbragta insekt- samlingar, hvilkas artbestämningar äro granskade af de berömda auktoriterna inom entomologien SCHÖNHERR och GYLLENHAL. Det ena af de skänkta insektskåpen är en gåfva till d:r EDGREN af SCHÖNHERR och är sålunda för föreningen tillika ett kärkommet minne af den sistnämde ryktbare entomologen. Prof. AURIVILLIUS höll ett längre föredrag om lefnadsvanorna hos flera arter steklar, hvilka han sistlidne sommar :under några veckors vistelse i Östhammars 'skärgård haft tillfälle att iakttaga. Resumé af föredraget skulle ingå i Entomologisk tidskrift. Konservator LAMPA meddelade sina iakttagelser om Ilukt- sinnets skärpa och finhet hos honorna bland ekspinnarne, Bom- byx Quercus L, hvarom utförligare i tidskriften. D:r ADLERZ demonstrerade ett högst märkvärdigt fall af hermafroditism hos en myra, hvilket skulle fullständigare afhand- las i Ent. Tidskrift. Konservator W. MeEveEs meddelade att den för sina stora samlingar och vackra afbildningar af fjärilar, särskildt af Hesperi- dernas grupp, väl bekante hr Carr Prötz i Greifswald, nyligen aflidit. Oskar Th. Sandahl. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM ÅRSSAMMANKOMST DEN 14 DEC. 1886. Ofvanskrifne dag, den åttonde årsdagen af föreningens stif- tande, samlades mediemmarne talrikt i ordförandens hem, Vasa- gatan 8 i Stockholm. Följande nyinvalde ledamöter anmäldes: På förslag af hr byråchefen J. MEves: Jägmästaren JON FREDRIK WALLROTH (Hernösand) och CARL HERMAN FREDHOLM (Franshammar i Gefleborgs län). På förslag af ordföranden: Hr fil. dir PATRIK FABIAN HONORÉ DE LaAVAL (Stockholm). På förslag af prof. AURIVILLIUS och hr S. LAMPA: Hr löjtnant CLaEs ERIK GRILL (Stockholm). På förslag af lektor SPÅNGBERG: Telegrafassistenten hr GUSTAF ERHARD NORSTRÖM (Gefle). På förslag af lektor A.: E. HOLMGREN: Possessionaten hr J. N. WiMAN (Henriksdal, Visby) och stu- denterna CARL GUSTAF ZETTERLUND och EMIL ÅA. HOLM- GREN, samt på förslag af apotekaren KÄLLSTRÖM: Assistenten vid farm. institutet hr apotekaren KARL AHLBERG och farm. studiosus G. ROSENBERG (de 4 sistnämde ledamöternas adress är Stockholm). Därefter företogos de i stadgarne föreskrifna valen af sty- relse för det kommande året, hvarvid de förutvarande styrelse- Entomol. Tidskr. Årg. ZH: 3 (1886). 12 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. medlemmarne återvaldes, nämligen: ordf. prof. O. SANDAHL, Se- kreterare prof. CHR. AURIVILLIUS, redaktör af tidskriften lektor J. SPÅNGBERG, Öfrige ledamöter i styrelsen: lektor K. F. THEDENIUS och konservator S. LamMPa. Till styrelsesuppleanter utsågos kon- servator W. MEveEs och byråchefen J. MeEveEs. Kanslisekreteraren d:r S. NORDSTRÖM och hr G. HOFGREN valdes till revisorer och till revisorssuppleant jägmästaren A. VARENIUS. Sedan de ekonomiska ärendena sålunda voro afslutade höll konservator S. LAMPA ett sakrikt föredrag: »Om förekomsten af fluglarver i menniskans tarmkanal», hvilket föredrag skulle ingå 1 tidskriften. I den af föredraget föranledda diskussionen del- togo ordföranden, prof. CHR. LOVÉN m. fl. Prof. AURIVILLIUS redogjorde sedan i ett längre föredrag för de nyare åsigterna om insekternas systematiska uppställning och särskildt för Dipterernas systematik enligt d:r BRAUER i Wien, ett föredrag, som illustrerades genom teckningar å svarta taflan. Efter FABRES Souvenirs entomologigues, 3:e bandet, som nyligen utkommit, meddelade prof. A. intressanta nya rön rörande åt- skilliga steklars lefnadssätt. Direktör PiHrL meddelade, att kejsargrönt är ett utmärkt, man skulle nästan våga säga ofelbart, medel till utrotande af den van- liga tyska kakerlackan, Blatta germanica, hvilken erfarenhet be- kräftades af lektor THEDENIUS. Konservator W. MEveEs visade artförändringar af nattfjäriln Plusia Iota, hvilka bildade öfvergångar sinsemellan och till P/. gamma, hvaraf han drog den slutsatsen, att dylika »aberrationer>, såsom afvikelserna kallas, äro alltför tillfälliga, för att förtjäna att betecknas med särskilda namn. Apotekaren I. NORDIN visade en för Sverige ny hemipter, Mesovelia furcata, som han funnit å en s. k. »vass» vid Göte- borg. Denna insekt är äfven i andra Europas länder en stor sällsynthet. Efter förhandlingarnes afslutande intogs en enkel supé, hvar- vid skålar för föreningen och dess styrelse föreslogos. Medelst ett lyckönskningstelegram mottog föreningen en helsning från lek- tor SPÅNGBERG 1 Gefle. Oskar Th. Sandanik IAKTTAGELSER RÖRANDE OENEIS JUTTA HB, DESS METAMORPHOS OCH FÖREKOMST I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD AF EMIL HOLMGREN. Uti mina i Entomologisk Tidskrift införda »Lepidopterolo- giska iakttagelser i Stockholms omgifningar» har jag omnämt, hurusom några exemplar, tillhörande de högnordiska fjärilarna Öenets Jutta He och Oe. NVorna THNBG, blifvit af mig påträffade å Ingarön i Stockholms skärgård. Under förliden sommar har jag varit i tillfälle att ånyo och grundligare taga kännedom om den förstnämda fjärilens förekomst samt dessutom noggrant undersöka dennas metamorphos, hvilken, så vidt jag vet, hittills ej varit bekant. Den 12 juni detta år började Oe. Futta att flyga i stort antal å den af mig benämda Juttamossen å Ingarön, hvilket namn denna mosse numer af befolkningen fått bibehålla. Alla exemplar, som under denna dag infångades, voro hanar. Först den 14 juni och följande dagar visade sig honorna. Den 3 juli voro fjä- rilarna i det närmaste utflugna, och endast honor påträffades; hanarna hade redan den 26 juni upphört att flyga. — Af de in- fångade exemplaren, hvilka inalles utgjorde 85 stycken, tillhörde de flesta aberrationen Balderi. Blott omkring 25 exemplar voro rena Futta-former. — På en fjärdedels mils afstånd från Jutta- mossen är en stor myr belägen, hvilken eger en ytvidd af om- kring 50 tunnland, men på detta stora område sökte jag förgäfves 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. den högnordiska fjärilen; endast enstaka exemplar af Colias paleno och Argynnis pales (v. Arsilache) visade sig här. Men på små obetydliga mossar i Juttamossens närhet sökte jag aldrig under Futtas Mygtid denna fjäril förgäfves. Den vidsträckta myren lig- ger högre öfver vattenytan än Juttamossen och är för öfrigt både betydligt sankare och gräsfattigare än denna senare. Det tyckes sålunda som om den i fråga varande fjärilen härstädes skulle uteslutande vara inskränkt till Juttamossen och till mossar i dess närmaste omgifning. Fjärilens egendomliga sätt att, i likhet med flera af sina samslägtingar, gerna hvila sig på trädstammar har kommit mån- gen att tro, det larven skulle lefva af lafvar, som växa på ma- riga äldre och yngre tallar, men af de undersökningar, jag 1 detta afseende gjort och som här nedan skola omtalas, torde man nog med full visshet kunna sluta till, att larven till Oenezs Jutta letver, såsom sina samslägtingar, af gräsarter. Under parningstiden sitta honorna merendels stilla högt upp på trädstammarna, och det är under sökandet efter dessa honor som hanarna flyga upp utefter träden. Efter parningstidens slut däremot, då hanarna dött, ser man honorna ofta slå ned på tufvorna, troligen för att där af- sätta sina ägg. Som det emellertid blifvit svårt nog, ja kanske omöjligt att ute på mossen erhålla några larver till i frågavarande fjäril, syn- nerligast då jag ännu ej hade någon kunskap om larvens närings- växt, insläppte jag 4 lefvande honor i en för äggläggning afsedd glasburk. Den 30 juni erhöll jag också inemot 90 ägg, hvilka började att kläckas den 19 juli. — Kort före innan jag insläppte honorna i burken, hade jag i den samma inlagt hjortronblad, gräs och lafvar, för att vid äggläggningen om möjligt kunna ut- forska larvens moderväxt; men detta mitt försök ledde ej till något gynsamt resultat, ty några ägg fästades på hjortronblad, andra på väggar och lock, andra åter på gräs och lafvar, hvilket nog ej var så underligt, då honorna nu befunno sig i fångenskap. Den första larv som kläcktes insläppte jag emellertid i en glas- burk, hvaruti jag lagt lafvar och gräs, hemtade från mossen, lafvarna blefvo orörda, men af gräset däremot åt larven genast. Med några af de larver, som därefter kläcktes, gjorde jag liknande försök, hvilka också ledde till samma resultat. Sålunda hade jag lyckats HOLMGREN: OENEIS JUTTA. 153 finna larvens näringsplanta, och hvarför man ej förr kunnat på- träffa larven, torde nog bero därpå, att den samma under dagen gömmer sig vid roten af växten under mossa och annat. För öfrigt är larven mycket trög till sin natur, och, i likhet med sina samslägtingar, öÖfvervintrar den och förpuppar sig troligen föl- jande vår. Dock, angående larvens sista utvecklingsskeden och puppstadiet torde jag i ett senare häfte få återkomma, sedan jag i dessa hänseenden kommit till full klarhet. [SE Äggen (bild i b) äro hvitgrå till färgen, tunnformigt cylindri- ska, refflade utefter längden samt af omkring en millimeters diameter. Larven är, såsom nyss utkrupen ur ägget (bild 1 a), gråbrun med en mörk dosallinie och tvänne liknande linier längs hvardera sidan af hvilka senare dock den närmast ryggen gående är otydlig. Andhålen äro svarta, äfvenså ögonen, hvilka till antalet äro 5 på hvardera sidan. Analsegmentet tvåspetsadt, tilltryckt; det grågula 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. hufvudet chagrineradt till skulpturen, rundt och stort. Efter nå- gon tids förlopp — ungefär en vecka — eger första hudömsnin- gen rum och larven blir då ljusgrön med mörka längsgående linier, af hvilka en på hvardera sidan är bredare än de öfriga (bild 2); hufvudet litet i förhållande till den öfriga kroppen; ryg- gen hvälfd, och kroppen afsmalnande åt båda ändar. Efter andra hudömsningen har den ljusgröna larven en mörk dorsallinie jämte ett bredt, mörkt band längs hvardera sidan (bild 3); mellan detta band och dorsallinien går en annan mörk, men otydlig, linie; det chagrinerade hufvudet är nu försedt med glesa, korta hår samt med 6 mörka, längsgående streck, hvilka utgöra en omedelbar fortsättning af den öfriga kroppens teckningar. NÅGRA IAKTTAGELSER ANGÅENDE LUKTORGANET FÖSIBOMEYXCOUERCUSPE: AF SVEN LAMPA. Från tullförvaltaren hr ÖSSIAN EKBOHRN 1 Sandhamn erhöll jag den 17 juni förliden sommar en hona af ofvannämda fjäril- art, jämte det meddelande, att densamma blifvit utkläckt dagen förut, och att larven påträffats den 27 aug. förlidet år samt gick i puppa den 29 i samma månad. Emedan hon hade förvarats uti för trångt rum, nämligen i ett dricksglas, så voro vingarne slitna 1 spetsarne, hvarför någon preparation ej kunde ifråga- komma, utan beslöt jag mig för, att i stället använda henne till 1akttagelsers anställande rörande luktsinnets skärpa och utveckling hos denna spinnareart. Att detta sinne hos många fjärilarter uppnår en hög utbildning, var för mig ingalunda obekant; men några andra än tillfälliga iakttagelser härutinnan och alla så be- skaffade, att deras resultat kunnat förklaras på mer än ett sätt, hade förut af mig ej blifvit gjorda. För ofvannämda ändamål förfärdigades af järntråd och tyll en liten bur, hvaruti ifrågavarande fjärilhona insattes och hon förhöll sig där alldeles stilla, så länge dagsljuset varade; men då skymningen inbröt, blef hon orolig och surrade med vingarne, hvarmed hon ej upphörde, förrän jag öfvertäckt buren. Som vädret var vackert den följande dagen, så medtog jag då den lilla buren till den närbelägna, af glest stälda tallar och björkar bestående skogen och nedsatte honom på ett lågt och tämligen fritt liggande berg. Jag själf slog mig ned tätt bredvid den- 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. samma, för att afvakta hvad komma skulle. Klockan var om- kring half åtta på aftonen —- en tid, som enligt mitt förmenande, borde vara den mest lämpliga för mina blifvande iakttagelser. Snart varsnade jag ock trenne hanar, som nästan samtidigt när- made sig, flygande mot vinden, men icke uti en rät linea, utan 1 zigzag, tydligen för att säkrare finna reda på det de sökte. Zigzaglinierna blefvo kortare ju närmare de kommo, och då de befunno sig invid buren, slogo de ned på marken och närmade sig honan, men icke heller nu den kortaste vägen, hvilket de naturligtvis skulle gjort, om de betjänat sig af synförmågan. En af dem var likväl för ifrig och flög för långt, så att han kom på vindsidan om buren. Han blef då villrådig och tycktes för- lora spåret, men gjorde några större slag i luften och kom hän- delsevis åter i lä, samt var inom få ögonblick hos honan. Annu ett par hanar visade sig samma afton, men voro mindre ifriga eller lyckliga i sitt sökande och förlorade snart tålamodet samt flögo sina färde. Klockan var nu nio och inga flera fjärilar syntes till, hvadan jag antog, att de gått till hvila för natten. Omöjligt kan det ju ej heller vara, att parningsdriften hos en- dera af könet, eller kanske hos båda, vid denna tid af dygnet minskas, eller till och med upphör. Att denna fjäril är mest i rörelse, till följd af parningsdriften, strax på eftermiddagen eller mellan kl. 2—4, detta fann jag sedermera. Följande dag lemnades fjärilarne i fred, och jag for ut på den i närheten af Skepparviken belägna Nämdöfjärden för att fiska, samt återkom först senare på eftermiddagen. Under min bortovaro såg min hustru till sin förvåning flera stycken stora och präktiga fjärilar svärma omkring boningshuset, och tre af dem hade varit så närgångna, att de genom den öppna dörren influgit uti salen, där de af henne med lätthet fångades. För- klaringen på denna något ovanliga företeelse var dock lätt gif- ven, ty dörren stod äfven öppen till rummet bredvid, där min fjärilhona hade fått plats på chiffonieren. Fönstret till detta rum stod visserligen på glänt, men rullgardinen var nedfäld, så att fjärilarne ej kunde intränga från det hållet, utan begagnade sig af den mera tillgängliga omvägen genom de båda dörrarne. Dagen därpå förnyades besöket i skogen, nu på förmiddagen, då rätt många fjärilar uppsökte buren. För att ännu mer för- LAMPA: LUKTORGANET HOS BOMBYX QUERCUS. 157 vissa mig om, att det var luktsinnet som ledde dem, så lade jag min halmhatt öfver buren och fann då, att de med samma lätthet fingo reda på hvarest honan befann sig; ty de slogo nu alltid ned bredvid eller på hatten och sprungo sedan, under liflig rörelse med vingarne, fram och tillbaka ofvanpå densamma. Midsommardagen fick buren sin plats på verandan. I förbi- gående torde böra nämnas, att vår bostad är belägen helt nära sjöstranden, omkring tusen fot från den del af skogen, hvarifrån vinden för tillfället kom, och hvarest ekspinnare flögo omkring. Det dröjde icke många minuter, förrän den ena hanen efter den andra kom och uppsökte honan, och då jag om en kort stund förflyttade henne till ett berg, som låg blott några hundra fot från skogen, blefvo de besökande så många, att jag hvarken ville eller kunde medhinna infånga dem alla. Någon svårig- het att bemäktiga sig dem förefans icke, eftersom de visade ringa eller ingen skygghet, utan läto inmota sig i fångstflaskorna me- delst blotta händerna. Inom en knapp halftimme afslutades fångsten, sedan 23 stycken blifvit utvalda bland de många exem- plaren, för att gömmas. De öfriga qvarlemnades, för att efter öfverståndet kloroformrus, qvickna till bäst de kunde. En hane, som jag dödat och kastat bredvid mig på marken, uppsöktes af en lefvande kamrat och visiterades af honom mycket noga, hvarvid de kamlika antennerna voro i liflig rörelse, och tycktes det mig, som om han med tillhjälp af dem sökte utforska den dödes kön; ty då han hade trefvat öfver dess hela kropp och till sist med en antenn kom att beröra analändan, så instäl- des undersökningen genast, och han flög sin kos. Det antagande låg nu mycket nära tillhands, att han först då kom under fund med sin missräkning och fann, att kamraten tillhörde hans eget kön. Sedan min fångst blifvit hemförd och omsedd, satte jag mig uti en båt och rodde ut på viken för att se, om hanar skulle äfven där uppsöka den medförda honan; men ingen enda syntes nu till. Jag närmade mig därför stranden till den förut omnämda skogen och iakttog då, att en och annan hane i skogsbrynet flög i riktning mot båten, men vid strandbrädden vände om, lik- som skulle han hyst vissa betänkligheter mot, att begifva sig ut "öfver vattnet. 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Ett par dagar senare syntes den arma honan utmattad och döende, men jag var nog hård att ännu en gång föra henne med till skogen, för att erfara, om hon ännu hade nog dragningskraft qvar, för att locka hanar till sig. Detta var likvisst ej förhållan- det, och då jag, efter en kort vandring i närheten, återkom til henne, så hade en hop myror uträttat, hvad jag långt förut bort göra, nämligen förkortat hennes bedröfliga tillvaro. Genom dessa enkla, men för mig ganska nöjsamma experi- menter, blef jag nu så godt som förvissad om, att det är lukt- sinnet allena, som tages i anspråk och förvånansvärdt väl mot- svarar ändamålet, då hanen uppsöker honan. Att han begagnar sig af antennerna, då han vill förvissa sig om en annan individs kön, synes mig ganska sannolikt, men är ingalunda bevisadt ge- nom en enda observation; ty det af mig omnämda fallet kunde ju hafva varit en ren tillfällighet. Skulle likväl flera iakttagelser gifva enahanda resultat, så vore den förmodan, som redan länge haft sina målsmän, att insekternas luktsinne har sitt säte i anten- nerna, till någon del bestyrkt: Om jag varit något vidlyftig vid omnämnandet af ofvan- stående iakttagelser, hvilka, i parenthes sagdt, icke göra anspråk på att vara nya eller af något vetenskapligt värde, så har detta skett förnämligast för att väcka andras intresse för studiet af insekternas lefnadsförhållanden, samt för att !emna en fingervis- ning åt den oerfarne fjärilsamlaren, huru han kan gå till väga, om han önskar förskaffa sig en del arter, hvilka på vanligt sätt svårligen kunna erhållas. NERROEOG ofte I Carl Oskar Hamnström. Entomologiska Föreningen i Stockholm har förlorat en varmt intresserad medlem genom apotekaren CARL ÖSKAR HAMNSTRÖMS bortgång, som inträffade 1 Hessleholm den sistlidne 5 juli. Det är väl sannt att han icke uppträdt offentligen som skriftställare inom Entomologien, men han har veterligen i bref till flera entomologer meddelat sina iakttagelser och sina fynd af sällsynta, ofta för hans hemort nya insekter, förnämligast fjärilar, hvar- igenom han i sin mån lemnat vigtiga bidrag till vår ännu så ofullständiga kännedom om fjärilarnes geografiska utbredning i vårt land. Det var isynnerhet under de sista 20 åren af sitt lif, som han egnade mycken tid åt undersökning af hemmet omgif- vande trakters fjärilsfauna. Han sammanbragte härunder betyd- liga samlingar af lepidoptera, rörande hvilkas blifvande öde in- genting ännu är bekant. För öfrigt var han alltifrån skolåren ifrig botaniker och har riktat våra floror med värdefulla medde- landen rörande växternas geografiska utbredning, särdeles inom Vestmanland, Nerike, Östergötland och Skåne, och 1842 utgaf han andra upplagan af GELLERSTEDTS flora öfver Nerikes växter. De yttre konturerna af hans lif äro följande. Han föddes den 11 augusti 1816 i Örebro, der fadern, JONAS ANDERS HAMN- STRÖM var rådman och handlande. Modrens namn var JOHANNA SARA MULLIN. HAMNSTRÖM erhöll undervisning i Örebro skola, antogs 1832 till elev hos apotekaren GUSTAF HÖGBERG i Skeninge och tog farmacie studiosi examen 1837, hvarefter han konditione- 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. rade på apoteken i Skeninge och Lindesberg. Apotekareexamen tog han 1841. Sedan tjänstgjorde han på apoteken i Nora, Vesterås, Karlstad, Sunne och på apoteket Korpen i Stockholm. Han erhöll 1857 personligt privilegium på en ny apoteksinrätt- ning i Broby i Skåne och 1869 på apoteket i Motala, från hvars skötsel han för sjuklighets skull erhöll ledighet 1872, hvarefter apoteket sköttes af vikarie. Han bodde från det året i Hessle holm i Skåne. År 1860 gifte han sig med kyrkoherdens i Broby dotter ELIsE ROSALIE GRENANDER, hvilken afled 1879. Han efterlemnar en son och två döttrar. — Hans hjärtelag förskaffade honom många vänner, ingen ovän. KR BI ANMÄRKNINGAR RÖRANDE NÅGRA SVENSKA GRÄFSTEKLAR AF CHRISTOPHER A URIVILLIUS. Familia SAPYGIDA. I. Sapyga similis FaABR. (= variegata DAHLB.) I riksmuseum finnas tvänne hanar, som utan tvifvel tillhöra denna art. Enär hanen hittills varit okänd, bifogar jag här en beskrifning på dessa exemplar, som sinsemellan äro ganska olika. Hane: Antenner mycket långa, nående till andra abdominal- segmentets bakkant, från 9:de leden mot spetsen småningom, men obetydligt tilltjocknande; 13:de leden liten och liksom in- skjuten i den 12:te såsom hos S. 5-punctata FABR. SS, 3—38 helt och hållet, 9—12 på undersidan brunröda. Hufvud svart, tätt och groft punkteradt; clypeus förutom kanterna, mandiblernas bas på öfre sidan, en trekantig fläck mellan antennerna, ögonens in- kant från inskärningen till nedre ändan samt en punkt bakom ögonen gula. Thorax svart förutom pronoti hörn, som hafva en liten rödgul fläck. Abdomen svart; andra segmentets ryggsida förutom bakkanten rödbrun; tredje och fjärde lederna både ofvan och under med ett rödgult tvärband, som i midten är mer eller mindre afbrutet. Tibier, tarser och framlårens undre sida lifligt " rödbruna. — Kroppens längd 11"', antennernas 7". Tagen i Lappland af framlidne professor P. F. WAHLBERG. Det andra exemplaret, som säkerligen endast är en varietet af det förra, afviker genom mindre storlek, 8 "' , och spensligare 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 188060. bygnad. Antennernas röda färg är mindre utbredd, i det den på öfre sidan omfattar endast 4-—7 och på undre sidan 3—11 le- derna och småningom öfvergår i den svarta färgen, enär de sista af dessa redan äro mörkbruna; vidare sakna pannan och prono- tum fläckar, och andra abdominalleden är rent svart. I stället äro tredje och fjärde ledernas tvärband lifligt citrongula. Exem- plaret är taget på Gotland af BOHEMAN. En hona, som tagits på samma öÖ af P. F. WAHLBERG passar synnerligen väl till denna hane både genom sin ringa storlek, och emedan antennerna samt abdomens båda första leder äro ofvan svarta och endast under- till mer eller mindre rödbruna. Den typiska honan förekommer dock äfven på Gotland, liksom å andra sidan en hona af den mörka varieteten är tagen vid Stockholm. Sapyga exornata GERST. är väl intet annat än en varietet af hanen till sömnidis FABR. Hans beskrifning afviker nämligen endast helt obetydligt från den här beskrifna & från Gotland. Afven samme författares S. pedestris torde komma mycket nära intill gränsen för den variationsförmåga, som utmärker S. similis F. En & från Finnmarken (tagen af STAUDINGER), som jag utan tvekan hänför till sömzlis, har nämligen äfven tredje abdominal- leden rödbrun med otydliga gula fläckar. Märkvärdigt nog jäm- för GERSTÄCKER sin art utförligt med S. 5-punctata F. (= pacca F.), från hvilken den naturligtvis är lätt skild, men ej med SS. sämilis F., med hvilken den sannolikt är identisk. Diagnosen för Sapyga similis F. kan nu uppställas sålunda: S. similis: Pilosula, nigra, antennis medio, tibiis tarsisque rufis, abdominis segmentis 3 et 4 maculis aut fasciis citrinis, orbita interiore pallide lineata. Long. 8—14 mill. Mas: Antennis longissimis, thoracem longe superantibus, apice paullo sensim incrassatis, articulo 132 parvo; clypeo maxima ex parte flavo, abdominis segmentis 12 et 62, sepissime etiam 22, nigris immaculatis. Femina: Antennis brevioribus, thoracem haud superantibus, apice vix incrassatis; clypeo nigro aut basi tantum luteo-maculato; maculis 2 pronoti plagaque magna pygidii citrinis; abdominis segmentis primo et secundo sepissime, tertio interdum rufis. AURIVILLIUS! SVENSKA. GRÄFSTEKLAR. 163 Familia POMPILID.E. 2. Pompilus concinnus DAHLBE. Niger; capite, pronoto, postice angulatim emarginato, meta- thorace basique segmenti primi abdominis longius et densius pilosulis; alis superioribus stigmate majusculo, quam abscissa secunda postcostex haud triplo breviore, cellula tertia submar- ginali superne late truncata quam cellula 22 fere majore et nervo transverso ordinario (fere) interstitiali; tarsis anticis breviter aculea- tis; pectine unguiculari denso, valido, quam pulvillo evidenter longiore; abdomine segmentis 2—4 dorsalibus fascia basali coxis- que externe plumbeis. 9. Long. 7—9 mill. Syn. . Pompilas concinnus 1845 DAHLBOM Hym. Europ. p. 444 DD. Je > > 1857 SCHENCK Die Grabwespen Näassaus? p: 21020, 242, Af denna art, som af åtskilliga författare förenats med Pompilus niger FABR., finnas i Riksmuseum exemplar från Öster- götland (P. F. WAHLBERG), Vestergötland (BoHEMAN) och Småland (BOHEMAN). Den har säkerligen varit okänd såsom svensk för THOMSON, ty hans beskrifning af Pomp. niger medgifver ej det antagandet, att han förenat båda formerna med hvarandra. Då alla de exemplar, jag sett, sins emellan öfverensstämma i de ofvan anförda kännetecknen och därigenom lätteligen skiljas från P. niger, hyser jag intet tvifvel om, att P. concinnus är en skild art. Svårare är att afgöra hvilken hane, som bör hänföras till denna art. I riksmuseum finnas tvänne hanar, som båda mycket likna hanen till P. nzger, men utan allt tvifvel äro skilda. Jag lemnar här en diagnos af dessa och skulle tro, att den förra är den verkliga haren till P. concinnus. Pompilus concinnus DAnLB.? Mas. Unicolor, niger; capite, metathorace basique segmenti primi abdominis breviter pilosulis; alis superioribus abscissa 22 postcoste quam stigmate vix triplo longiore, cellula tertia submarginali superne sat late truncata, quam secunda vix majore; abdominis segmentis ventralibus 42 et 52 medio profunde depressis, hoc apice emarginato, 62 autem 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. apice parum emarginato brevi, subplano; valvula analis magna, apice triangulariter acuminata, subtus fere plana, carina media parum elevata basali, apicem non attingente. Long. 7 mill. — Gotland (BOoOHEMAN). — Fig. 2 | EN LIN 1. P. melanarius &? 2. Po CONCIMNUS Sh Pompilus melanarius LiIND.? Mas. Niger; segmentis dorsa- libus 2—3 abdominis coxisque externe minus distincte plumbeo- sericeis; alis superioribus stigmate quam abscissa 22 postcostae plus triplo breviore, cellula tertia submarginali fere triangulari superne brevissime tantum truncata; abdorninis segmentis ventra- libus 4 et 5 convexis, medio utrinque depressione oblonga parum profunda, densissime et longe pilosula ornatis, valvula analis sat longa, angusta, carina media, latissima, obtusa haud pilosa et parum elevata apicem obtusum attingente ornata. Long. 8—9 mill. — Lapponia intermedia (P. F. WAHLBERG). — Fig. 1. Såvida denna sednare hane ej är en ny art, kan den svår- ligen tillhöra någon annan beskrifven art än P. melanarius V.pD. LinD. (DaAHLB.). I så fall är äfven denna form, hvars hona står så ytterst nära intill P. niger, en egen art; ty det kan ej gerna sättas i fråga att förena denna hane med hanen till P. niger. 3. Pompilus venustus WESM. Niger; capite thoraceque albescente-sericeis; pronoti margine postico late Xqualiter arcuato, metanoto postice arcuatim excavato et utrinque fortiter unidentato; nervo transverso ordinario in utris- que alis ante cubiti furcam sito; alis superioribus hyalinis apice fumatis cellula radiali parva subtriangulari; stigmate minuto ,; pectine unguiculari brevi quam pulvillo breviore. AURIVILLIUS:! SVENSKA GRÄFSTEKLAR. 165 Mas. Abdomine segmentis 1—3 dorsalibus fascia postica medio (fere) interrupta glaucosericea ornatis; valvula analis sub- plana, medio obtuse carinata; alis superioribus cellula submar- ginali tertia triangulari. Long. 6 mill. Femina. »Abdominis segmentis 1-—4 maculis duabus po- sticis niveo-tomentosis; tibiis posterioribus maximam partem castaneis; tarsis anticis pectine longo instructis; cellula tertia submarginali subquadrato». Long. 33 lin. (Sec. WESMAEL.) Syn. ? Larra sexmaculata 1806 SPINOLA Ins. Ligurie Fasc. Fipert. Pompilus venustus 1852 WESMAEL Hym. Fouiss. Belgique p. 45 (separ.). Pompilus fraterculus 1874 Costa Fauna del Regno di Napoli Hymenoptera P. 1. Pompilidei p. 25. En hane af denna öfveralt mycket sällsynta art är tagen på Gotland af framl. professor BoHEMAN. Honan har jag ej sett. Från alla andra svenska arter af slägtet Pompilus skiljes denna art genast genom formen på mellansegmentet (»metathorax>), som baktill är utskuret och på hvardera sidan utdraget i en skarp tand. Pronoti bakkant är bågformig såsom hos pectinipes-gruppen. Till sitt allmänna utseende påminner den om PP. plumbeus, men kommer ännu närmare den i Danmark (en gång) och i mellersta Europa anträffade P. cingulatus Rosst, som dock är större, har korta, trubbiga bakhörn på »metathorax» och mörka vingar. Hanen till P. cingulatus har dessutom baktibierna vid basen prydda af en hvit fläck såsom hos P. cznctellus V. Dp. LIND. samt pronoti bakkant gråluden. P. venustus är utom i Sverige funnen i Belgien, Schweiz och Medelhafstrakterna. Hanen från Gotland tillhör den varietet, som af KoHL?" fått namnet sexstrigatus. WESMAEL uppger nämligen, att äfven 42 ryggsegmentet har ett gråhvitt tvärband. + Die Raubwespen Tirol's. in Zeitschr. des Ferdinandeums (3) Heft 24. 1880. Pp. 200. Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 4 (1886). 13 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. EUAGETES LEPEL. Detta slägte, som endast skiljer sig från Pompilus därigenom, att andra och tredje submarginalfälten äro förenade till ett fält, har till typ 4. Euagetes dubius VAN D. LIND. Niger, subtilissime sericeo-pubescens, plumbeo-nitens; fronte et prothorace, postice &Xqualiter arcuato-emarginato, convexis, politis, haud pilosis; abdominis segmentis dorsalibus primo apice et secundo dimidio basali rufescentibus, reliquis certo luce vix rufescenti-micantibus; alis superioribus nervo transverso ordinario longe pone cubiti furcam sito; tibiis posticis calcare longiore metatarsi apicem fere attingente; pectine unguiculari nullo; val- vula anali parva carina media obtusa ad apicem rotundatum extensa, segmento 62 ventrali apice parum inciso, 52 magno depressione media parum profunda. & Long. corporis 6—7 mill. Femina: Mihi ignota. Syn. 1827 Åporus? dubius VAN DER LINDEN Obs. Hymen. Fouiss. Pra tPA SOT Aag Åporus > 1843 DAHLBOM Hymen. Eur. P. 1 p- 3, DI LOs AASE Ö > 1852 WESMAEL Hymen. Fouss. de Bel- gique Po, AO: > 1857 SCHENCK Die Grabwespen Nassaus Den 212122 18247 - > bicolor LEPELETIER Enc. Methi X pi rösm er. > » 1837 SHUCKARD ÉEss. on indigen. Foss. FlLymensa Poe Du vagetes >» 1845 LEPELETIER Hist. Nat. Hym. III [DA SOA Län Evagethes >» 1880 SAUNDERS Trans. Ent. Soc. Lon- don. Pa 23072: pIydtaD ARS: En hane, tagen på Gotland af BOHEMAN, Öfverensstämmer fullkomligt med DAHLBOMS utförliga och noggranna beskrifning. Denna art förtjänar mycket väl det namn den bär, tv oafsedt AURIVILLIUS:! SVENSKA GRÄFSTEKLAR. 167 submarginalfältens beskaffenhet liknar den så mycket arterna inom Pompilus pectinipes-gruppen, att flere författare uttalat den för- modan, att den endast vore grundad på aberranta exemplar till- hörande denna grupp. Den svenska hanen synes mig dock skild från alla de af THOMSON uppstälda arterna inom pectinipes-grup- pen, ty från P. Dahlbomi och pectinipes skiljer den sig genast genom analvalveln, som ej har 3 kölar vid basen och sjätte ventralsegmentet, som saknar nedtryckning 1 spetsen; från P. proximus genom första dorsalsegmentet, som ej är hårigt och från P. aculeatus genom framtarsernas första led, som är obe- väpnad. Hanen till P. crassicornis THOMS. har jag ej sett, men äfven den synes mig enligt beskrifningen vara skild från Åporus dubius. Från dem alla synes dubius afvika genom sjätte ventral- segmentet, som är föga inskuret i spetsen och tydligt längre än den lilla analvalveln samt genom den grunda intryckningen i midten af femte ventralsegmentet nära spetsen. Äfven färgen är mörkare än hos någon af de hanar af pectinipes-gruppen, som jag sett. Om således denna form också är en god art, torde den dock, enligt hvad KouHLr redan framhållit, knappast få anses såsom typ för något särskildt slägte. FERREOLA SMITH. Salius DAHLB. (non FABR.). Detta slägte, som af KoHL” endast anses såsom en grupp inom slägtet Pompilus, afviker dock så betydligt i sitt allmänna utseende från de egentliga Pompiliderna, att det synes mig för- svara sin plats såsom ett eget slägte Prothorax är kullrig och förlängd så, att vingarne utgå från midten af thorax; mellansegmentet (»metathorax») är baktill starkt och jämnt bågformigt utskuret med utdragna sidohörn. Bakkrop- pen är bred, vid basen nästan bredare än mellankroppen, och dess andra segment är bäst utveckladt, något längre än första segmentet och ej kortare än 3—6 sammanlagda. | + Die Gattungen der Pompiliden. Verh. Zool. Bot. Ges. Wien B. 34. 1884 p. 52, 54—55. 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. 5. Ferreola spec. nov.? En hona tagen af professor P. F. WAHLBERG i Östergötland tillhör utan tvifvel detta slägte, ehuru: det ej lyckats mig att identifiera den med någon beskrifven art. Ingen art af slägtet är hittills funnen norr om Alperna; det är derföre troligt, att detta är en ny nordisk representant af slägtet. Efter detta enda exemplar vill jag dock ej gifva arten ett namn, men lemnar här nedan en kort beskrifning, hvarigenom arten lätteligen kan igen- kännas från alla andra svenska former inom familjen. Det är att hoppas, att det skall lyckas föreningens nitiske medlemmar inom Östergötland att snart återfinna denna högst intressanta och egen- domliga stekel. Deser. Femina. Unicolor, nigra, violescente-micans et pube tenuissima, fulvescente sericea undique tecta; alis omnino obscure fumatis margine apicali adhuc obscuriore; fronte supra antennas convexo-producta. cum vertice brevissime pilosa; capite postice paullo excavato, prothoracem autem vix amplectente; vertice utrinque supra oculos usque ad ocellos minus profunde foveolatim impresso; »metathorace» supra parum convexo, leniter declivo, haud villoso, at densius sericeo, linea mediana polita tenuissima, postice valde arcuatim emarginato et utrinque in laminam Ppro- ducto; emarginatura dinstincte longitudinaliter strigosa et superne fere marginata; segmento secundo abdominis elongato, quam ceteris majore, subtus ante medium linea transversa, valde arcuata, parum profunda impresso, segmento ultimo ventrali fortiter carinato- compresso; unguiculis bifidis; tarsis anticis haud aculeatis, Long. corporis 13 mill. Det är mycket i denna arts allmänna utseende, som påmin- ner om Salius sanguinolentus DAHuLB. Kroppen är dock vida bredare, ej så jämnsmal; hufvudet är ej så urhålkadt baktill, men »metathorax» mera djupt inskuren. Vingarne äro mörkare än hos någon annan svensk Pompilid och hafva framvingarnes ordinarie tvärnerv interstitial samt bakvingarnes långsgående och belägen något: litet framför cubiti furca. s 6. Priocnemis minutus VAN D. LIND. Parvus, niger; prothorace, abdominis segmentis 2 primis et AURIVILLIUS! SVENSKA GRÄFSTEKLAR. 169 tertio basi, pedibus fere totis, scapo antennarum subtus clypeoque apice rufis; alis superioribus macula rotunda albida intra apicem et fasciis duabus fuscis ornatis,; tibiis posticis serratis. 2 Long. Corps 5 mill. Mas: »Niger, mandibulis, scapo antennarum subtus, collari pronoti auguste pedibusque maxima ex parte rufis; alis fere omninoe hyalinis; segmentis 1—3 fulvis plus minus nigro-umbratis; valvula analis angusta, glabra, apice rotundata, carina mediana ad apicem fere extensa, nitida, parum elevata». (Secund. WESMAEL.) Synon. 1827 Pompilus minutus VAN DER LINDEN Obs. Hymen. EHouissk, Pi or. po 344 (42) Priocnemis > 1845 DAHLBOM Hymen. Europ. IPREN SOND: KAO OKN:A:2A. Calicurgus >» 1845 LEPELETIER Hist. Nat. Eymen. SPSS RET En hona, som förvaras i Riksmuseum, är tagen i Östergöt- land af professor P. F. WAHLBERG. Arten bör efter THOMSONS uppställning ställas närmast intill P. obtustventris SCHIÖDTE, från hvilken honan genast skiljer sig genom kroppens och vingarnes färg och hanen genom analvalvelns beskaffenhet. GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK UNDER ÅR 1886. Från vederbörande sällskap i utbyte mot Entomologisk Tidskrift. Angers, Societé d'Etudes scientifiques. Bulletin Tom. 10 (14) 1885. Augsburg, Naturhistorischer Verein. Bericht 28, 1885. Batavia, Koninklijke Natuurkundige Vereeniging. Natuurkundig Tijdschrift. Deel 45, 1886. Berlin, Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche entomologische Zeit- schrift.siBand. 20:22, 1885;130:11 11886: , R. FRIEDLÄNDER & SOHN. Entomologische Nachrichten. Jahrg. 12, 1886. Borr, Naturhistorischer Verein. Verhandlungen. Band. 42: 2; 43: 1. 1886. Bordeaux, Société Linnéenne. Actes. Vol. 38. 1884. ; Bostoa, Society of natural history. Proceedings. Vol. 22: 4, 1884; 23: I, 1885. , American Academy of Arts and Sciences. Proceedings. (2) Vol. 13, 1885—6. Brandenburg, Internationaler Entomologen-Verein. Die Insektenwelt. Jahrg. 2: 17, 21—24, 1885; 3: I, 2, 4, 5, 7, d, IT; 13— 147, 1930: Breslau, Verein fir schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fär Entomologie. (2) iFleft.. TI, T3880: Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen. Band 9: 3 1886. Brooklyn, Entomological Society. Entomologica Americana. Vol. 1: 2—12, 2: I, 2 1885—1886: Brinn, Naturforschender Verein. Verhandlungen. Band 23. 1885. (Forts. se sidan 188.) OM FOREKOMSTEN AF DIPTERLARVER UNDER HUDEN HOS MENNESKER AF WW. M. SCHÖYEN. Forekomsten af Dipterlarver under Huden hos Mennesker er et Emne, der i Tidens Löb har givet Anledning til en temme- lig vidtlöftig Litteratur, og det har allerede tidligere veret Gjen- stand for Behandling under et Par foregaaende skandinaviske Naturforskermöder, ligesom ogsaa i det medicinske Selskab her i Kristiania, hvor der gjentagne Gange er bleven forevist Exem- plarer af saadanne Larver fra forskjellige Kanter af Landet. I Virkeligheden synes saadanne Tilfelde her i vort Land at fore- komme relativt hyppigt i Sammenligning med andre Lande, og der har derfor ogsaa i »Norsk Magazin for Legevidenskaben» gjentagne Gange veret rettet indtrengende Opfordringer til vore Leger om at have sin Opmerksomhed rettet paa denne Sag og bestrebe sig for at faa bragt disse Larver, der andre Steder synes lidet kjendte, til Udvikling. Da dette imidlertid af en, som vi senere skal se, ganske naturlig Grund aldrig har lykkedes, og man som Fölge deraf beller ikke hidtild har kunnet komme til noget bestemt Resultat med Hensyn til Spörgsmaalet om, hvad dette egentlig er for Slags Larver, enten virkelige Bremselarver eller andre Fluelarver, saa har jeg troet det af Interesse her at gjöre denne Sag til Gjenstand for fornyet Behandling, da jeg nemlig i den senere Tid har haft Anledning til at underkaste flere af disse her i Landet under Menneskets Hud fundne Larver en nöiere Undersögelse og derved er bleven sat istand til at levere Te ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. en fuldt sikker og afgjörende Besvarelse af dette baade i zoolo- gisk og medicinsk Henseende lige interessante Spörgsmaal. Den förste Underretning om Tilstedeverelsen af saadanne Larver under Huden hos Mennesker her i Norge gaar noget over 100 Aar tilbage i Tiden og skriver sig. fra den navnlig som Zoolog bekjendte Pastor H. STRÖM, der i 1784 1 sine >»Anmerk- ninger til Söndmörs Beskrivelse»>, 5 omtaler en Sygdom hos Be- folkningen dersteds, foraarsaget af et Slags »Ome» eller »Aame», den almindelige Betegnelse for Insektlarver. Han siger herom: »Sygdommen skal bestaa deri, at disse Orme opholde sig imellem Hud og Kjöd, fornemmelig paa Armene og i Hovedet, og foraarsage en ulidelig Smerte, besynderlig saa ofte den gjör sig nye Veie; hvorimod Pinen til andre Tider aflader. Jeg har vel ikke selv seet disse Orme, hvor megen Umage jeg end har gjort mig derfor; men imidlertid er Sagen dog bleven mig be- rettet af mange troverdige Personer, endog saadanne, som selv have skaaret Hul paa Huden og faaet Ormen ud. Dette Raad er nu virkelig blevet brugt af adskillige, som jeg kjender, og bliver vel i sig selv langt paalideligere end dette, som ligeledes. er Dbrugeligt, nemlig at legge paa det smertefulde: Sted: en Guldring, som lenge har gaaet i Arv.» I 1840 offentliggjordes det förste Tilfelde af denne Art fra Sverige af Dr. Smitt." Vedkommende Larve, der var kommet ud af Panden paa et 63 Aar gammelt Pigebarn i Halmstad i Februar Maaned samme Aar, forevistes af Prof. SUNDEVALL ved de skandinaviske Naturforskeres 2:det Möde i Kjöbenhavn 1840, ved hvilken Anledning Prof. BoEcK oplyste, at ifölge Meddelelse fra Dr. MEYER i Tönsberg, tidligere Distriktslege i Söndmöre, forekom saadanne Larver ikke saa sjelden i Svulster hos Börn i sidstnevnte Distrikt, FFF + Nye Samling af det Kongelige Norske Videnskabers Selskabs Skrifter, B. 1, Kjöbenhavn 1784 (p. 158). >& TJ. J. SMITT: Om en Fluglarv, funnen under huden på pannan hos ett barn. — Kel. Vet. Akad. Handl. 1840 (p. 63—065). — I et Tilleg (p. 65—68) leverer Prof. C. J. SUNDEVALL en udförlig beskrivelse af vedkommende Larve, som han finder afvigende fra alle andre ham bekjendte Fluelarver. >=+ Forhandl. ved de skand. Naturforskeres andet Möde i Kjöbenhavn 1840 (Pp. 295—296). SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. 17/63 Det samme oplyses af Prof. L. ESMARK i en Opsats: »Om Fluelarver under Huden paa Börn»," hvori han meddeler, at Prof. RATHKE skal have holdt de af Dr. MEYER i sin Tid ind- sendte Larver for ÖOestrus hominis. Sygdommen var forövrigt ifölge Dr. MEYER vel bekjendt blandt Almuen i Söndmöre under Navnet »Aame-Sjuke». Fra Distriktslege NISSEN sammesteds mod- tog Prof. ESMARK i 1840 en Larve, som han i Oktober Maaned 1839 havde skaaret ud af en Knude under Öiet paa en 6 Aar gammel Dreng, der havde haft en lignende nogle Uger tidligere; den sidste frembragte betydelig Hevelse i og omkring Öiet. Om denne Larve udtaler Prof. ESMARK, at den »i visse Henseender afveg ikke blot fra Larven af Oestrus, men ogsaa fra alle mig hidtil bekjendte Fluelarver» — det samme, som Prof. SUNDEVALL siger om den af ham beskrevne Larve fra Sverige, til hvilken Beskrivelse ogsaa henvises af ESMARK. — Videre erholdt Prof. ESMARK kort efter en aldeles lignende Larve fra Distriktslege ROOSEN, udtaget af en Svulst paa en Patient i Nerheden af Porsgrund, og i Februar 1842 gjennem dav&rende Cand. med., senere Prof. SCHUÖBELER nok en, betydelig större, som var trykket ud af en Svulst paa Hovedet af et 3 Aar gammelt Barn paa Gaarden Holmen ner ved Kristiania. Under det fjerde Naturforskermöde i Kristiania 1844 fore- viste Prof. EscHRICHT en Larve fra Danmark, Magen til den af Dr. SMmitTT fundne, samt gav Meddelelse om endnu nogle flere lignende sammestedsfra. Flere andre Leger, deriblandt Dr. WIRSTRAND 1 Sigtuna, gav ligeledes Meddelelser om samme Emne fra forskjellige Trakter af Skandinavien, skjönt ingen af dem havde erholdt Larven levende. I Mödets Forhandlinger "" leveres en af Prof. SUNDEVALL forfattet Beskrivelse af den ovenn&evnte större Larve fra Holmen ved Kristiania, hvilken antoges at tilhöre en anden Art end de övrige iagttagne Exemplarer Fö, Siden «= denbiEid.: föreligger .hergfrar Landet: en; helDel Mil- felde af lignende Art, hovedsagelig fra Söndmörtrakten, men > Ugeskrift for Medicin og Pharmacie, 1842 (pag. 101—102). == Forhandl. ved de skand. Naturforskeres fjerde möde i Christiania 1844 (p. 268—269). << Slgn. Prof. SUNDEVALL: Om Oestrus hominis (Öfvers. af Kgl. Vet. Akad. Förhandl. 1844, p. 162-- 163), samt: Oestrus Hominis (s. St. 1845, p. 98.) 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. ogsaa flere fra det östenfjeldske og trondhjemske. Paa det her- verende pathologisk-anatomiske Museum opbevares (desverre i aldeles indtörket og ukjendelig Tilstand) 3 saadanne Larver. Den ene er indsendt fra Distriktslege HörEGH i Söndmöre og blev udtömt af en Abces paa Hovedet af en 10 Aar gammel Gut der; forevistes af Prof. Voss i det medicinske Selskab ?6/, 1854. — Den anden indsendtes af Distriktslege LASSEN i Setersdalen og forevistes i det medicinske Selskab 28/, 1855.”" Den var kom- met frem af en Hevelse bag Öret hos en Gut, der i lengere Tid havde lidit af smertelige Svulster paa forskjellige Steder af Lege- met. — Den trede blev indsendt af Distriktslege GRIMSGAARD 8/, 1869 og var trykket ud af en Svulst paa Hovedet af hans 33 Aar gamle Sön en Ugestid i Forveien. Samme Aar (1869) leverede ovenn&vnte Distriktslege HÖEGH en serdeles interessant Afhandling: »Om Oestrus Larvens Fore- komst under Menneskets Hud og de derved bevirkede patholo- giske Faxnomener», "= hvori han giver en udförlig Fremstilling af disse Larvers Optreden, stöttet til Erfaringer fra sin egen Praxis i Söndmöre og Nordfjord, hvor han i Löbet af 16 Aar selv havde iagttaget 17 Tilfelde af denne Art, og desuden gjen- nem paalidelige Personer faaet Meddelelser om 3 andre lignende Tilfelde, altsaa ialt 22. Udförligt beskrives de (allerede af H. STRÖM omtalte) eiendommelige Vandringer, som Larverne i Rege- len foretager under Huden, altid i skraat nedenfra opadstigende Retning med forskjellige Hvileperioder imellem, hvorved der opstaar en Reexkke af sviende og klöende Svulster, der bliver stedse större og mere og mere generende for Patienten, indtil Larven sluttelig udstödes gjennem en Aabning i den sidste, endelige Svulst, der somoftest findes paa Hovedet eller ialfald saa ner dette, som R&kkens Gang maatte tillade. Kun i 6 af de 22 Tilfelde viste der sig kun en eneste stationer Svulst, hvori Lar- ven forblev indtil Udstödningen, og af disse sad de 5 paa Hove- dets behaarede Del, 1 i Panden og 1 i Nakken (de 2 sidste samtidig hos samme Patient). De feste Patienter var Börn fra 6—12 -Aar, det. yngste 3 "'Aar, samt et Par Voxne paa eenmor > Norsk Mag. f. Lxgevid. 2 R. 9 B. (p. 69—72). = do d:o (p. 814—815). SPF IKd:0 52 R1230BE (P3 480-508): SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. P5 34 Aar; 7 var Mend og 15 Kvinder. Tiden for Sygdommens Optreden var vesentlig Höstmaanederne, fra August til Novem- ber; 3 Gange kom Larven frem i December, I Gang i Februar og 1 Gang i Marts. Sygdommens Varighed varierede fra 5 å 7 indtil 22 Uger, regnet fra det Tidspunkt, da den förste eller primere Svulst kom tilsyne, og indtil Larvens Udstödning. — Med Hensyn til Spörgsmaalet om, hvilken Art disse Larver maatte tilhöre, finder HÖEGH det -rimeligst at antage, at det er en seregen Art, en Oestrus hominis. »Dog» — tilföier han — »herom skal jeg ikke driste mig til at udtale nogen bestemt Mening, ialfald ikke, forinden jeg maatte v&ere saa heldig at kunne irettelegge selve Imago». Det lykkedes ham imidlertid aldrig, trods gjentagne Forsög, at bringe nogen af Larverne til Udvikling, og i de fleste Tilfelde var de ogsaa allerede döde ved Udstödningen. — Det allerede af H. STRÖM n&vnte Middel, som Almuen bruger, nemlig at legge en Guldring paa det smer- endet Sted, forklares saaledes: »Naar der merkes en Svulst, som antages at hidröre fra en Larve, og denne Svulst sidder paa et Sted : med haardt, benigt Underlag, f. Ex. paa Hovedet, legges en Fingerring lige paa Svulstens Centrum, og derover bindes et stramt Bind. Larven vil da ikke kunne krybe vek under Rin- gens skarpe Kant, men bliver nödsaget til at forholde sig rolig. Naar der da danner sig Fluktuation indenfor Ringen, gjöres et Snit gjennem Huden derinde, og Larven vil da strax eller om nogle Dage udstödes gjennem det gjorte Vulnus.» 1 I 1878 forevistes i det medicinske Selskabs Möde 22:de Mai af Prof. H. HEIBERG en Larve, indsendt af Dr. L. BORTHEN i Trondhjem. Den var kommet frem af en Svulst bag Oret paa en 4—5 Aar gammel Gut, og Barnets Fader fortalte, at han tidligere samme Dag havde trykket ud en lignende för af Svul- sten. Barnet havde en Maanedstid i Forveien begyndt at faa en He&evelse paa höire Kind, hvilken siden vandrede opefter Maxillen og standsede bag Oret; Smerter havde nu og da veret tilstede, iser i Kulden og mest i den sidste Tid. — Foruden dette Tilfelde kjendtes et Par lignende fra disse Kanter.”" Samme Aar i Mödet den 18:de December meddelte Prof " Forh. i det Norske medicinske Selskab i 1878 (p. 139—140). 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. HEIBERG igjen et Tilfelde fra Kristianssundskanten 7 og i 1881 endnu 2 til; af de sidstnevnte var den ene Larve indsendt af Distriktslege PARELIUS, der havde taget den ud af Ryggen paa en 144 Aar gammel Gut fra Thingvold i Nordmöre, og den anden af Dr. NORMAN fra N&es paa Romerike. ”" Foruden et Par af de ovennevnte Larver” har jeg nu i Sommer (1886) haft Anledning til at se og undersöge endnu et Par til i vel konserverede 'Exemplarer fra den allersidste Tid: Den ene indsendtes af Dr. BOBERG i Silgjord, som havde fundet den hos en 134 Aar' gammel Gut'dersteds. ”T Februar div. viste der sig en liden Svulst paa dorsum penis under samtidig Ophovnen af scrotum med Omgivelser, og efter en 3 Dages For- löb fremkom deraf Larven levende. Omtrent 14 Dage bagefter fremkom nok en Larve paa Skulderbladet. — Den anden af de nevnte Larver leveredes mig af Dr. BErBoOM i Öier, Gudbrands- dalen. En 14—15 Aar gammel Gut fra Trötten, Annex under Öier, havde i Midten af August 1885 klaget over Gigtsmerter i Hoften; der viste sig paa Stedet en röd Heevelse, som senere vandrede opover Siden, ledsaget af Smerter navnlig paa Siden af Halsen, op bagenfor Öret og endelig frem paa Panden over Öiet, hvor Larven udstödtes 30:te April iaar. Endelig kan n&evnes, at Kompagnikirurg KRAFT i Kristians- sand i Sommer har meddelt mig, at han ogsaa paa de Kanter har observeret et Tilfelde, da en saadan Larve fremkom af en Svulst i Hovedet hos et Barn, — ligesom ifölge Meddelelse af Distriktslege i Söndfjord ScHou saadanne Tilfelde i dette Di- strikt forekommer ret, som det er; alene i Löbet af dette Aar havde han iagttaget 6 ”Tilfelde, hvoraf et Par hos voxne Men- nesker. Hans Bestrebelser for at bringe Larven til Udvikling ved at lade den forblive under Patientens Hud saa lenge som = Forh. i det Norske medicinske Selskab i 1878 (p. 285). Sammesteds findes indtaget en Betenkning angaaende vedkommende Larve af davzerende Konservator COLLETT, gaaende ud paa, at den »efter al Sandsynlighed tilhörer en af vore almindelige Fluearter, maaske Sarcophaga carnaria» — en Anskuelse, hvirtil ogsaa de danske Entomologer Dr. MEINERT og Prof. SCHIÖDTE sees at have veret mest tilböielige til at slutte sig, uden at de imidlertid havde haft Anledning til at se noget Exemplar af Larven. >& Forh. i det Norske Medicinske Selskab i 1881 (p. 266). SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. RN muligt har imidlertid aldrig villet lykkes, da det selvfölgelig er forbundet med megen Vanskelighed, for ikke at sige umuligt, at faa Patienten til at huse sin besverlige Indkvartering i Ro uden at fortredige den ved Klöning etc., hvilket paaskynder dens Ud- stödelse. Har det end saaledes hidtil aldrig villet lykkes at bringe nogen af disse hos os saa ofte iagttagne Larver til Udvikling, saa tör jeg dog alligevel, efter som nevnt at have haft Anled- ning til at munderkaste flere af dem en nermere Undersögelse, med Bestemthed hevde, at det er virkelige Bremselarver af Sleg- - ten Hypoderma og ikke Larver af andre Fluearter. Alle de Larver, jeg har undersögt, er öiensynlig af samme Slags som den af Prof. SUNDEVALL beskrevne fra Sverige, og efter alt, hvad der foreligger angaaende de övrige observerede Tilfelde, skjönnes ingensomhelst Grund at vere forhaanden til at betvivle, at alle disse Larver har veret samme Slags. Meddelelserne angaaende deres Udseende og Optreden i det hele taget ved hvert enkelt Tilfelde tyder med Bestemthed herpaa. Naar imidlertid baade SUNDEVALL, ESMARK Oo. fl. har fundet disse Larver saa afvigende fra de almindelige Bremselarver under Kjöernes Hud, at de har troet at maatte anse dem for Larver af andre Fluer, saa kommer dette simpelt hen deraf, at de har sammenlignet dem med de fuldvoxne Bremselarver, der udstödes af Huden hos Dyrene, medens i Virkeligheden alle de her observerede Larver under Huden hos Mennesker ved sin Udstödning kun har befundet sig i förste Stadium eller i ganske enkelte Tilfelde 7 Begyn- delsen af andet. Sagen er nemlig den, at Bremselarverne under sin Udvikling gjennemgaar 3 forskjellige Stadier, hvorunder de har et saa forskjelligt Udseende, at man ikke skulde tro det var samme Larve, naar man sammenligner förste og tredie Sta- dium. Fra de koniske, fortil spidse og bagtil tvert afstumpede Kjödflue- og Spyfluelarver, der ogsaa har veret fundne hos Men- nesker og Dyr, er de imidlertid ikke vanskelige at skjelne. Hosstaaende Figurer, udförte efter en af de af mig under- + Efterat ovenstaaende var indleveret til Trykning, har jag fra Distrikts- lege ScHou modtaget 2 Exemplarer af de af ham i Söndfjord observerede Larver, der viser sig at vere aldeles overensstemmende med de övrige af mig undersögte. 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. sögte Larver, viser deres Udseende paa det Tidspunkt, da de ialmindelighed udstödes af Huden.' Fig. 1 fremstiller hele Dyret i noget over naturlig Störrelse, Fig. 2 den forreste og Fig. 3 den bagerste Ende af Kroppen, sterkere forstörrede. TLangden er omtrent 11 mm. og Kroppen er hvid af Farve, n&esten cylin- drisk med afrundede Ender, samt afdelt i 11 Segmenter; Huden aldeles glat, tynd og halv gjennemsigtig. Paa Undersiden at förste Segment finder man 2 sorte, hornagtige Mundhager, der böier sig omtrent i en ret Vinkel og med Spidsen legger sig ind til en liden ret fremstaaende Pig i Midten, der hviler paa et ligeledes chitinöst Svelgskelet; paa det bagerste Segment, der har en liden skaalformig Fordybning, findes foruden de 2 större Chitinplader i Midten, hvori Aandehullerne sidder, tillige en hel Del smaa runde Chitinskiver fordelt, hvorved hele Segmentets Overflade erholder et aldeles karakteristisk prikket Udseende. Det er netop disse Karakterer, som Prof. SUNDEVALL anförer som Afvigelser fra Bremselarverne, idet han siger": »Från Oestrus- larverne afviker den genom bristen på taggar omkring kropps- segmenterna, äfvensom genom bildningen af det sista, och sär- skilt från larven af Öestrus bowvis, som lefver i kulor uti bo- skapens hud, skiljer den sig dessutom genom de stora mun- hakarna.> Larvernes hele Udseende svarer imidlertid nöiagtig til den Karakteristik, som Prof. BRAUER i sin bekjendte Monografi "7 giver af Hypoderma-Larverne i förste Stadium. Det er först ved Indtredelsen i andet Stadium, efter förste Hudskifte, at Mund- hagerne forsvinder, idet Dyret ikke lenger har nogen Brug for dem, hvorhos den tidligere glatte Hud erholder en Besetning + Kgl. Vet. Akad. Handl. 1840 (p. 67): "£ F. BRAUER: Monographie der Oestriden, 1863 (p. 101). SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. TTO med Tornekrandse paa Segmenterne, ogsaa paa det sidste, hvor de eiendommelige runde Chitinskiver aflöses af skarpe Pigge. I tredie Stadium, efter nok et Hudskifte, foröges Tornernes An- tal og deres Störrelse, hvorhos Huden bliver mörkere, medens Larven hurtigt tiltager i Störrelse og Tykkelse mod den Tid, da den som fuldvoxen, circa 25 mm. lang eller derover og omtrent Halvdelen saa tyk, kryber ud for at undergaa Forpupning. Disse senere Stadier med tagget Hudbedz&ekning opnaaes imidler- tid ikke af de hos os under Huden paa Mennesker observerede Hypoderma-TLarver, hvilke som ovenfor n&e&vnt altid er bleven udstödte paa et tidligere Udviklingstrin, n&esten udelukkende för Indtredelsen i andet Stadium. Kun enkelte Gange synes de at have naaet Begyndelsen af andet Stadium, saaledes som det frem- gaar af SUNDEVALL's Beskrivelse" af den fra Gaarden Holmen her ved Kristiania stammende Larve, der af den Grund ogsaa antoges for at tilhöre en anden Art end de övrige dengang kjendte Exemplarer. Denne Larvernes Udstödning paa et saa lidet fremskredet Stadium af Udviklingen er ogsaa den naturlige Grund til, at alle Forsög paa at faa dem til at forpuppe sig, efter de i sin Tid af SUNDEVALL "= og EsSMARK ÄT ojvne Forskrifter, er mislykkede, da det er en Selvfölge, at Larverne maa gaa tilgrunde, naar de forlader sit Opholdssted under Huden, forinden de er bleven fuld- voxne og ferdige til Forpupning. Grunden til denne tidlige Udstödning, ligesom ogsaa til de eiendommelige Vandringer, som de i de fleste Tilfelde foretager under Huden, er uden Tvivl den, at Mennesket er dem en altfor uvant Vert, hvorfor de ikke trives under Huden hos dette. At Vandringerne altid sker i opad. stigende Retning, söger HÖEGH Tt at forklare derved, at han »an- tager det at vere en Naturlov for denne Larve, at den, forinden Modenheden og Puppelivets Indtreden, skal vere kommen saa höit op paa det menneskelige Legeme som muligt.> Disse Lar- > Forhandl. ved de skand. Naturf. fjerde möde 1844 (p. 268). "< Kgl. Vet. Akad. Handl. 1840 (p. 68) & Öfvers. Kgl. Vet. Akad. För- handl. 1844 (p. 163). "+ Ugeskrift for Medicin og Pharmacie, 1842 (p. 102). [3 Bulle DNS 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. vers naturlige Tilholdssted er imidlertid under Huden paa Ryggen af Dyrene, og for at komme did maa de selvfölgelig vandre opover, naar /Eggene oprindelig har veret afsatte lengere nede paa Kroppen; ifald Mennesket gik paa fire ligesom Dyrene, vilde altsaa Larverne ved at flytte sig opover ogsaa hos dette tilsidst komme til at sidde i Ryggen, men paa Grund af Menneskets opreiste Gang kommer de ikke did, men op i Hovedet eller Skuldrene. At de forholder: sig rolige paa sin Plads, naar de fra först af har faaet Sa&de i Hovedets behaarede Del, kan maaske naturligt forklares derved, at de her finder Forholdene og Om- givelserne mindre abnorme, end Tilfeldet er paa de uhaarede Pelehafolesemet: Med Hensyn til Arten kan der neppe vere nogen Tvivl om, at det er den almindelige Kobrems (Hypoderma bovis). Vi kjender her fra vort Land af Slegten Hypoderma foruden denne Art kun Renbremsen (Hyp. tarandi), der imidlertid kun forekommer paa samme Lokaliteter som Rensdyrene. Bremse- larverne hos Mennesket er derimod, som i det foregaaende vist, observerede fra mangfoldige Kanter af Landet, hvor kun Kobrem- sen kan tenkes at forekomme, og der bliver saaledes i Virkelig- heden ingen anden Art at velge paa. Ganske vist vilde det vere höist interessant gjennem Udklekning af en slig Larve at kunne före et direkte og uomstödeligt Bevis for dens Herkomst, men det synes, som om Udsigten hertil desverre er ringe. Istedet- for de tidligere forestaaede Fremgangsmaader maatte jeg i hvert Fald til dette Öiemed tilraade et andet Forsög, der vistnok vil frembyde adskillig Vanskelighed, men dog udfört med behörig Omhyggelighed og Forsigtighed maaske turde kunne lede til det önskede Resultat. Saasnart en slig Larve ikke lengere vilde forblive i Ro under Patientens Hud, men udstödtes af Svulsten, maatte man forsöge at anbringe den i en lignende Svulst paa Ryggen af en Ko, som til dette Öiemed maatte haves i Bered- skab og hvoraf man da först fik klemme ud den derverende Larve. Paa denne Maade skulde det kanske lykkes at bringe Larven til videre Udvikling, forudsat at den ikke blev beskadiget ved Overflytningen. At forsöge paa at faa disse Larver til at forpuppe sig i den Tilstand, hvori de befinder sig ved Udstöd- ningen af Menneskets Hud, vil, efter hvad jeg ovenfor har oplyst, SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. I8I selvfölgelig vere aldeles unyttigt. Ligesaa lidet kan det nytte at forsöge paa at opföde dem med raaddent Kjöd, hvilket ogsaa er bleven foreslaaet, " eftersom vi her har at gjöre med Bremse- larver og ikke med Kjödfluelarver. Brzemselarverne kan nemlig kun leve og udvikles hos levende Dyr, ikke i raaddent Kjöd ligesom hine. Medens saaledes Forekomsten af Bremselarver under Huden hos Mennesker (Myiasis oestrosa) her i vort Land er bleven kon- stateret i et betydeligt Antal Tilfelde, finder vi for det övrige Europas Vedkommende kun ganske faa sikkert konstaterede Exem- pler herpaa. Der har vistnok i Tidens Löb veret publiceret adskillige Tilfelde af »Oestrus hominis>, men somoftest har det vist sig, at vedkommende Larver har tilhört andre Fluearter. Fabelen om en se&eregen, for Mennesket eindommelig Oestrus homtinis skriver sig forövrigt, som bekjendt, oprindelig fra Ame- rika. Den förste Beretning, man har, om en under Menneskets Hud levende Fluelarve er nemlig den, som den franske Lege ARTURE i 1753 leverede fra Cayenne i sine: »Observations sur I'espeéce de ver nommé Macaque». "+ Efterat dern&st ogsaa den yngre LINNÉ havde leveret udförligere Meddelelser om samme opstillede GMELIN i 13:de Udgave af LINNÉ's »Systema Nature» 1788 Arten under Navnet Oestrus hominis. Senere Laver leveredes mange Efterretninger om dette Insekt af forskjellige Reisende: HUMBOLDT, BONPLAND, ROULIN, GUERIN, VALLOT Oo. fl., og i de amerikanske legevidenskabelige Afhandlinger var Oestrus homtinis oftere paa Tale, indtil GoupoTtTt i 1845 paaviste, at disse saa meget omskrevne Larver tilhörte en Bremseart : Cutere- bra eller Dermatobia noxialis Goupn., der slet ikke er indskren- ket til Mennesket alene, men findes langt hyppigere under Hu- den hos Hornkv&eg og Hunde ne&esten overalt i Syd- og Mellem- Amerika. At man ogsaa her i Europa jevnlig refererede alle de tidli- gere observerede Forekomster af Fluelarver hos Mennesket til den = Forhandl. i det Norske medicinske Selskab i 1878 (p. 286). +£ Mém. de VP'Academie des sciences de Paris, 1753 (p. 72). +£ PALLAS: LINNÉ jr. Neue nordische Beiträge, 1781 (p. 157). T J. GouDoT: Observ. s. un Diptére exotique etc. — Annales des sciences naturelles, 1845 (p. 221). Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 4 (1886). 14 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. nu engang opstillede Oestrus hominis, var jo ikke saa forunder- ligt, naar hensees til den store Vanskelighed, der er forbundet med Bestemmelsen af Fluelarverne i Sammenligning med de fleste andre Larver. Imidlertid kom man dog i Tidens Löb mere og mere underveir med, at der ogsaa var andre Fluelarver end Bremsernes, der kunde forefindes paa levende Dyr og Mennesker, og Gang efter Gang finder man derfor Berigtigelser af deslige Publikationer om Tilfelde af Oestrus hominis, hvori der gjöres gjeldende, at vedkommende Larver ikke kan antages at have tilhört Bremser, men derimod andre Fluer (Sarcophaga, Lucilia etc.). Jeg skal ikke her gaa nermere ind paa den M&ngde af Tilfelde af denne Art, som man finder omhandlet i Litteraturen, men vil blot nevne, at ifölge de nyeste Undersögelser synes det at have vist sig, at de fleste Tilfelde af »Myiasis muscosa» (hid- rörende altsaa fra andre Fluelarver end Brzemsernes) skriver sig fra 2 bestemte Fluearter, nemlig i Europa: Sarcophila Wohlfarti PORTS. (magnifica SCHIN.), og i Amerika: Campsomyia macel- laria FB. (Calliphora anthropophaga CON., infesta Pui., Lu- cilia hominivorax CoQ.). Om begge disse Arter findes mange Beretninger i den senere Litteratur. Den europeiske Art er opkaldt efter Dr. WOHLFAHRT, som er den förste, der har givet en kjendelig Beskrivelse og Afbildning af den i sin 1770 offentliggjorte Afhandling: »De vermibus per nares excretis>. " Senere har GRUBE, PORTSCHINSKY, GERTSTAECKER, FR. Löw, MEGNIN, JOSEPH m. fl. offentliggjort en Me&ngde Tilfelde baade fra Rusland, Tyskland og Frankrig af dens Larvers Forekomst saavel hos Mennesker som Dyr, endog hos Fjerkre, fornemmelig Gjes. Navnlig maa henvises til PORT- SCHINSKY'S af ypperlige Afbildninger ledsagede Afhandling: >Krankheiten, welche im Mohilew'schen Gouvernement von den Larven der Sarcophila Wohlfarti entstehen, und deren Biologie». FF Dr. JoserH ""f har fundet dens Larver baade hos Mennesker og + Nova, Acta phys. med. Acad. C&sar. Leop. Caroline I: IVEIr/4e (p. 277—289). "+ Hore Societatis entomologice Rossice, B. XI. 1875 (p. 123—162). "=E G. JosEPH: Ueber Fliegen als Schädlinge und Parasiten des Menschen. — Deutsche Medizinal-Zeitung, 1885 (p. 1118). SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. 183 Dyr fra de forskjelligste Dele af Tyskland, ligesom MEGNIN " har fundet dem hos Heste i Frankrig. Her i de skandinaviske Lande er denne Art aldeles ukjendt. — Den amerikanske Art, hvis Larve er kjendt under Navnet »Screw Worm» og som har en endnu större geografisk Udbredelse end den europeiske, idet den er observeret fra den argentinske Republik indtil Kanada, findes ogsaa i den senere Tid meget omtalt i amerikanske Tids- skrifter, f. Ex. 1 de sidste Aargange af »Psyche». Ligesom Sarc. Wohkhlfarti lever ogsaa denne som Larve i Nesen, Orerne og i Saar paa Kroppen forresten, og kan ligesom hin afstedkomme de sörgeligste Tilfelde, ofte med dödelig Udgang, naar de er tilstede 1 Mengde, idet de forterer Kjödet lige til Benet, gjennemhuller Ganen aldeles, trenger ned i Svelget eller helt op i Pande- hulerne og gjennem sine Exkrementer paaskynder Forraadningen af de beskadigede Dele. I Modsetning til Bremselarverne, der lever enkeltvis i hver sin Svulst, og paa Grund af sin langsomme Ve&ext bruger flere Maaneder til sin Udvikling, lever disse Fluelarver, ligesom Spy- flue- og Kjödfluelarverne overhovedet, altid flere sammen, ofte i stort Antal, og har en meget rask Udvikling, saaledes at de ikke bruger mere end höist en 10—12 Dage fra /Egget af indtil For- pupningen. De staar desuden hele Tiden i direkte Forbindelse med den ydre Luft, medens Bremselarverne under hele förste Stadium — en Tid af indtil 7—38 Maaneder — ikke staar i Forbindelse med Luften gjennem nogen Aabning i Huden. Först mod Indtredelsen af andet Stadium borer de Hul gjennem Huden. Denne store Forskjel i biologisk Henseende er saaledes allerede i sig selv nok til med Sikkerhed at kunne slutte, at saa langvarige Til- felde som de ovenfor skildrede her fra vort Land, hvor Larverne er forblevne under Huden i flere — indtil 8 — Maaneder, umulig kan hidröre fra nogen af Spyfluerne eller Kjödfluerne. Hertil kommer ogsaa den vesentlige Forskjel, at Bremselarverne holder sig i det subcutane Bindevev paa aldeles friske Legemsdele, som de heller ikke forurenser med sine Exkrementer, der udstödes gjennem Aabningen i Svulsten, medens de andre Fluelarver vil + P. MEGNIN: Les parasites et les maladies parasitaires, 1880 (p. 27 & 43—46). 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. findes i fra först af tilstedev&rende Saar eller i sygeligt afficerede Hulheder i Legemet: Orer, N&ese og Svelg tilligemed Pandehuler, Oiehuler etc., hvor Fluerne har anbragt sine Eg, hidlokkede ved stinkende Udflod. I pathologisk Henseende vil af disse Grunde altid en »Myiasis oestrosa» vise sig at vere af ringe Betydning i Sammenligning med de sörgelige Tilfelde, der kan opstaa ved en »Myiasis muscosa». Efter hvert som man i det övrige Europa lerte at kjende flere og flere Tilfelde af disse andre Fluelarvers Forekomst hos Mennesker, begyndte man at stille sig mere og mere skeptisk ligeoverfor Forekomsten af virkelige Bremselarver. Medens saa- ledes KEFERSTEIN i 1856 i en Afhandling: »Ueber Oestrus homtinis>» " udtalte den Mening, at det ogsaa i Europa hendte, om end ialmindelighed sjelden, dog hyppigere i Norge, at Bremser og navnlig Oestrus bovis levede under Huden hos Mennesket, saa erklerede den for sine omfattende Undersögelser af Oestri- derne saa bekjendte Prof. Fr. BRAUER sig i 1860 i sin Afhand- ling: »Ueber den sogenannten Oestrus hominis und die oftmals berichteten Verirrungen von Oestriden der Säugethiere zum Men- schen», "" med stor Bestemthed herimod og mente med Sikkerhed at kunne hevde, at ligesaa lidt som der existerer nogen seregen Oestrus hominis, ligesaa lidt forvilder nogen af de i Europa forekommende Bremsearter sig nogensinde til Mennesket. Han siger bl. a. herom (p. 58): »Das bedrängte Weibchen von Hypo- derma bovis FBR., das, in Ermanglung von geeigneter Stelle zur Eiablegung, Menschen mit seiner Brut beschenken soll, ist weit von uns hier, bis ins Norwegische und Schwedische hinaufge- wandert und die Fama, die von Oestrus-Larven am Menschen verkiändete, ist aus Europa wieder dahin zurickgekehrt, von wo sie auslief. Der Oestrus hominis spuckt nur mehr in Amerika». Det sees heraf, hvor liden Tiltro han har til de herfra offent- liggjorte Beretninger om saadanne Forekomster af Bremselarver. Distriktslege HÖöEGH's ovenn&vnte Afhandling sees at vere forbleven aldeles upaagtet af udenlandske Forfattere om dette Emne. Endnu i 1883 ved F. Löw: »Ueber Myiasis und ihre + Verhandl. d. zool. bot. Vereins in Wien, 1856 (p. 637—652). >< Verh. d. zool. bot. Gesellsch. in Wien, 1860 (p. 57—72). SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. 185 Erzeuger» + kun at anföre 2 sikre Tilfelde af virkelig »Myiasis oestrosa»> fra Europa, foraarsagede af Hypoderma Larver. Det ene var iagttaget af Dr. ÅA. VOELKEL i Westfalen hos en 3 Aar gammel Gut, af hvem der i Februar 1882 kom frem 3 Larver af hver sin Svulst paa Halsen, Issen og Ansigtet, hvilke Proff. BRAUER og LEUCKART erklerede for Hypoderma-Larver, sand- synligvis H. diana Br. Det andet Tilfelde var observeret af Dr. A. SPRInG i Belgien; af 4 Buler i Hovedet paa et Barn var der i Begyndelsen af Marts 1861 kommet ud en Larve af hver, hvilke LACORDAIRE bestemte som tilhörende Hypod. bovis. — Et tredie Tilfelde, som han n&vner fra Amerika, fortjener her at omtales, da det danner et Sidestykke til de hos os saa ofte gjorte TIagttagelser af Larvernes Vandringer under Huden. Det er beskrevet af C. H. ALLEN: »Demonstration of locomotion in the larve of the Oestride». "+ Paa forskjellige Steder af Huden paa en 10 aarig Gut fandtes 4 Larver, som han ikke kunde skjelne fra Larverne af Hypod. diana. +De havde vexlet Plads og foretaget lange Vandringer under Huden, hvilket abnorme Forhold forklares ved den uvante Vert, de befandt sig hos. De merkeligste Tilfelde af alle hidtil publicerede er imid- lertid et Par, som Dr. JosEPH i sin ovennevnte Afhandling i »Deutsche Medizinal-Zeitung» for 1885 ""F siger sig personlig at have iagttaget paa 2 forskjellige Steder i Tyskland. Medens nemlig i alle övrige kjendte Tilfelde af denne Art Larverne er bleven udstödte i en uudviklet Tilstand og derfor gaaede til- grunde, berettes de her begge Gange at have opnaaet sin fulde Störrelse, ja i det ene Tilfelde endog at have forpuppet sig og leveret Bremser! Det förste Tilfelde passerede i 1864 i Omeg- nen af Freiburg i Schlesien, hvor en 20 Aar gammel Bondepige var bleven besat med Larver af Hypoderma diana, hele 9 Stykker, i den övre Genitalregion. Heraf gik de 7 tilgrunde, efter i Marts Maaned at have forladt Patienten og forpuppet sig, medens = Wiener Medizinische Wochenschrift, 1883 (p. 972—975)- += Proc. Americ. Assoc. for the Advances of Science, XXIV (1875) p. 232. + Förste Afsnit af Afhandlingen, omhandlende de her nzevnte tvende Tilfelde, er ogsaa indtaget i »Entomologische Nachrichten» 1885, N:o 2 (p. 17—22). 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. 2 af dem skulde have udviklet sig til Bremser. Det andet Til- felde iagttoges i 1875 hos en Hyrde i Unterkrain, der havde faaet Larver af Hypoderma bovis i Nakken. De befandt sig i April Maaned n&vnte Aar i Begyndelsen af tredie Stadium, men maatte paa Grund af Omstaendighederne fjernes uden noget For- sög paa Udklekning af dem. — Naar hensees til, at Forf. selv siger, at disse 2 Tilfelde er de eneste, som det trods al anvendt Opme&erksomhed paa denne Sag i omtrent 1/, Aarhundrede har lykkedes han selv at iagttage, saa maa det i hvert Fald siges, at han har v&eret ganske merkelig heldig, eftersom det begge disse Gange er lykkedes ham at overkomme Hypoderma-Larver hos Mennesket paa et Udviklingsstadium, hvori det ellers aldrig er faldet i nogen Andens Lod at finde dem, hverken her eller andetsteds. + I hvert Fald er det nu almindelig erkjendt, at der hist og her i Europa en sjelden Gang indtreffer Tilfelde af virkelige Bremselarvers Forekomst under Menneskets Hud. Ganske mer- keligt er det imidlertid, at deslige Tilfelde er saa langt hyppi- gere her i vort Land og fornemmelig, som det synes, i Vest- landsdistrikterne paa Strekningen: Nordmöre, Söndmöde, Nord- fjord og Söndfjord. Grunden hertil maa vel udentvivl vere at söge i en höire Grad af Mangel paa Renslighed hos Befolknin- gen, baade i Henseende til den Hudpleie, de lader sine Kjöer, og til den, de lader sine egne Personer blive tildel;: Paa Grund af manglende Hudpleie af Kjöerne udvikles nemlig hos disse en stor M&ngde Bremser, og naar saa Gjeterne — hos dem er det fornemmelig man finder Larverne — ligger ude i Sommervarmen og sover Middag i sine af Fjös duftende Kleder, ofte ogsaa med större eller mindre Partier af Kroppen blottede, er det let for- klarligt, at Bremsen, der ledes af Lugten, kan komme til at af- sette sine Eg paa dem ,ligesaa vel som paa. KjöernenrOopgskda disse Mennesker meget ofte ligger med de samme Kl2eder paa sig om Nattene ogsaa, ligesom de sjelden eller aldrig vadsker sin Krop, vil de paa dem afsatte Bremsexg faa god Tid og Anled- " Det fortjener kanske ogsaa at nevnes, at den bekjendte Dipterolog Prof. MIK rent ud har erkleret, at han ikke kan skjenke Dr. JosEPH's Beret- ning om disse tvende Tilfxelde den nödvendige Tiltro (Entomologische Nach richten 1886, N:o 13. p. 202). SCHÖYEN: DIPTERLARVER HOS MENNESKER. 187 ning til at udvikle Larver, der saa borer sig ind i Huden paa dem. Hvor der derimod vises större Renslighed i det hele taget, både i Henseende til Kreaturstel og Skiftning af Kleder, Hud- pleie etc., vil saadanne Tilfelde selvfölgelig langt sjeldnere kunne indtreffe. GÅFVOÖR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK UNDER ÅR 1886. (Forts. från sid. 170.) Bruxelles, Société Entomologique de Belgique. Annales Tom. 29: 2 1885; Comptes rendus N:o 68—78. Budapest, Rovartani Lapok. Band 2: 10—12, 1885; 3: 5—7 1886. Caen, Société francaise d Entomologie. Revue d'Entomologie. Vol. 4. 1885. Cassel, Verein fir Naturkunde. Festschrift 1886. Cordoba, Accademia nacional de Ciencias. Boletin Tom. 8: 2—4, 1885; Actas Tom. 5; 2, 1885: Dorpat, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. Band. 7: 2, 1886. Dresder, Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Abhand- lungen fir 1886 Lief. 1. , Entomologischer Verein »Iris>. :Correspondenz-Blatt N:o 1—3. 1885—6. Frankfurt am Main, Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Bericht f. 1885 und KOBELT Reiseerinnerungen aus Algier. Genova, Museo civico di Storia Naturale. Annali (2) Vol. 2. 1885. Graz, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Heft. 21. 1884. Gravenhage, De nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift voor Entomologie. Deel 28: 3, 4; 29: 1—3 1886. Graz, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Jahrg. 17. 1886. Greifswald, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Jahrg. 17. 1886. Halle, Naturwissenschaftlicher Verein fär Sachsen uud Thiiringen. Zeitschrift fir die Naturwissenschaften. Band 58: 6 1885; 59: I, 2 1886. Helsingfors, Sällskapet pro fauna et flora fennica. Meddelanden Häftet 12—13; Acta Vol. 2 1881—5. Innsbruck, Naturwissenschaftlich-medizinischer Verein. Bericht 15, 1886. Königsberg, Physikalisch-oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 26, 1885. 2, Lausanne, Société Vaudoise des Sciences naturelles. Bulletin N:o 93, 94 1886. (Forts. se sidan 197.) OMSDE FTIDEIGERE UDVIKLINGSSTADIER AF EIPEIOSTARCERBOKATIHER: AF WW. M. SCHÖYEN. Saavidt mig bekjendt foreligger der endnu ingensomhelst Tagttagelser over de tidligere Udviklingsstadier af Lithosia cereola HB., en Art der: har v&ret anseet for at v&ere en af Skandina- viens sjeldneste Bombycider. Den opdagedes först ved Quickjock oOmket ban andre. Steder 1i.de; svenske,kLapmarker af. den, tyske Naturaliehandler KEITEL, og gjenfandtes en Tid efter paa de steiermarkske Alper. Senere er den fundet i Estland og det syd- lige Finland, samt paa Schweizeralperne i en Höide af 5—6000 HodWrlHera Norge var den; kunt taget 1,24 enkelte: Exemplarerii Aurdal i Valders og i Oier i Gudbrandsdalen af SIEBKE, forinden fesfomrmise cAar ti, de,.-sidste I Dage af .Julisog.Begyndelsennaf August fandt den i Mz&ngde ved Röisheim i Beverdalen, den nordlige Indgang til det bekjendte vilde Fjeldkomplex »Jotun- heimen». Stedet for dens Forekomst her var en udelukkende med Ener og Furubuske bevoxet Strekning lige ved Siden af Stationen. Mod Aftenen sv&rmede der her Hanner i M&ngde, dels friske og dels mere eller mindre sterkt flöine. Tillige fandtes de sid- dende paa Jauniperus-Buskene, der samtlige var besatte med Cetraria juniperina i större og mindre Udstrekning. Paa disse Buske toges ogsaa enkelte Hunner, der omkring sig havde samlet et större Antal Hanner, hvorved deres Tilstedev&relse röbedes allerede paa Afstand. Under Hjemreisen var et Par af Hun- 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. nerne, som jeg mente at have drebt med Nafta, kommet tillive igjen og havde afsat endel Eg i Samlez&esken; disse var o,2 mm. i Gjennemsnit, aldeles kuglerunde med glat Overflade og af en karakteristisk rosenröd Farve. Jeg maatte meget beklage, atjeg ikke havde medtaget nogle Juniperus-Grene med Cetraria Juniperina paa, thi jeg saa snart, at Zggene vilde udklaekkes, idet Larvernes sorte Hoveder allerede begyndte at skinne igjen- nem /Eggeskallet, og der er visselig ingen Tvivl om, at denne Lavart var deres Neeringsplante. Saasnart Larverne fremkom, forsögte jeg at give dem forskjellige andre Lavarter, som jeg herhjemme kunde faa fat paa, men de vragede dem alle. Jeg tog da min Tilflugt til det almindelig benyttede Middel ved lav&- dende Larver, at give dem Salat. Heller ikke denne vilde de röre, saa lenge Bladene var friske, men efterat de afrevne Blade var visnede, tog de fat og spiste tilsyneladende med god Appetit af dem, samt lod til at trives vel ved denne Kost, idet de be- gyndte at voxe og endog undergik et Hudskifte.. Af Udseende lignede de de övrige Lzthosia-Larver med Hensyn til Legems- formen og de bekjendte Haarbörster paa Kroppen, men skilte sig aldeles fra dem alle ved Farven, der ligesom ZEggenes var aldeles rosenröd overalt, med Undtagelse af de to bagerste Seg- menter, der var pomeransgule; Hovedet skinnende sort. Desve&rre skulde det imidlertid ikke lykkes mig at bringe disse interessante Larver til Udvikling. Efter Tilbagekomsten fra en kortere Udflugt paa nogle faa Dage fandtes hele Selskabet dödt, en Skjebne som ogsaa havde rammet et Par Larver af Setina irrorella L. fra samme Lokalitet, hvilke jeg forsögte at opföde sammen med hine. FINT OMETACHNATARMERS SNYLTENIST ANDRE INSEKTLARVER AF FR. MEINERT. I Zoolog. Anzeig. VII, 1884, p. 316 findes en Undersögelse af Cholodkowsky: »Ueber eine am Tracheensysteme von Carabus vorkommende Tachina-Art», som giver en efter min Opfattelse rigtig Forklaring af disse Fluelarvers Aandedrets Forhold; og Hensigten med denne min lille Opsats er da kun den, deels som Bekreftelse paa Cholodkowskys Opfattelse at give mine egne TIagt- tagelser, deels at vise, at Fluelarverne ikke strengt taget ere bundne til deres Verts Trachesystem, og endeligt at henföre denne Form af Levemaade og Aandedret til samme Livsfunk- tioner hos Hudbremselarverne (Hypoderma), hvor de fra Arilds Tid ere saa vel kjendte. Allerede Cholodkowsky har givet en kort historisk Fremstil- ling af Spörgsmaalet om Tachina-Larvernes Snylten, og han har da navnlig efterviist, hvorledes den af LÉoN DuFOUR fremsatte, i flere Punkter urigtige og forunderlige Forklaring i det Vesent- ligste er rettet af KÖNCKEL D' HERCULAIS, uden at dog den Sidstnevnte kan siges at vere kommet til fuld Forstaaelse af Forholdet, og idet jeg derfor henviser til ne&vnte Artikel i Zool. Anzeig., kan jeg strax gaae over til at meddele mine egne Iagt- tagelser. I Midten af Juli 1885 fandt jeg adskillige Larver til Blad- billen, Lina populi, hos hvilke jeg iagttog, navnlig paa Kroppens 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. Sider, smaa mörke Punkter af Udseende omtrent som Spiraklerne. Ved nermere Fftersyn viste disse Punkter sig naturligvis snart ikke at ve&re Spirakler, men de vare aabne Huller i Overhuden, og gjennem Hullerne saaes mere eller mindre tydeligt et Par virkelige Spirakler at skinne frem. Ved derpaa at aabne Lina- Larverne: fandtes een eller flere (indtil fire) SekkelhvertSek med en indesluttet Flue- eller Tachina-Larve. Disse Saekke udgik med en noget indsnöret, sterkt chitiniseret Deel fra Indersiden af Lina-Larvens Overhud, og indeni dem laa Tachina-Larven om ikke löst saa dog frit, med Mundaabningen vendt ind imod Sck- kens Bund og Spidsen af Bagkroppen med dens Spirakelpar vendt mod S&kkens Aabning. Det var saaledes den indesluttede Ta- china-Larves Spirakler, som kunde sees gjennem Hullerne i Lina- Larvernes Overhud. Ogsaa senere hen paa Aaret, 1 September- maaned, fandt jeg et Par Cimbex-Larver, som paa samme Maade havde Huden gjennemboret af Huller, hvorigjennem de snyltende Fluelarvers Spirakler Saaes. Ligeoverfor den Betydning, man navnlig i tidligere Tid har lagt paa Forbindelsen mellem Vertlarvens og Snyltelarvens Tra- cheesystem, turde det have nogen Betydning, at jeg stadigt fandt Hullerne og altsaa ogsaa Sekkenes Aabninger liggende i Vert- larvens Overhud uden nogen Forbindelse med dennes Trachee- system. Med CHOLODKOWSKY maa jeg ve&re enig i, at Sekkene betragtes som en Indposning, Invagination, af Tunica propria paa Tracheerne, saafremt de, hvad CHOLODKOWSKY og hans Forgjen- gere stedse have erkleret, udgaae fra Tracheesystemet, hvorimod de i de af mig iagttagne Tilfelde maa skyldes Indposninger af Overhudens indre Bekledningshinde; dog maa her strax frem- heves, at i Virkeligheden ere disse Hinder eensdannede Veev, og at de gaae directe over hinanden. Men er min Opfattelse rigtig, at Sekkene ere Indposninger af Overhudens Bekle&dnings- hinde og dannet ved er Suppuration og Luxurieren i Hudens Matrix, saa er der kun ringe virkelig Forskjel paa Tachina- Larvens Leven i Huden af andre Insektlarver og forskjellige Bremselarvers Leven i Huden af de store tykhudede Pattedyr. Kun fölger det af sig selv, at medens Bremselarven vil kunne finde Plads omtrent i Pattedyrets Hud, og at Sekkene, hvori de leve, kun fremtr&der som Buler og Knuder i Huden, saa kommer MEINERT: TACHINA-LARVERS SNYLTEN I ANDRE INSEKTLARVER. 193 Tachina-Larvens S&k til at ligge langt ind i Krophulen af Vert- larven, hvis halve Störrelse den ofte naaer eller overgaaer. Det lykkedes mig ikke at klekke Tachina-Larverne, og hel- ler ikke var min gode Ven, vor bekjendte »Field-Naturalist», Cand. Schlick, heelt heldig i saa Henseende, om han end kom et Skridt videre, idet Tachina-Larverne gjennembröde Bugsiden af de af ham indsamlede Lina-Larver, for efter al Sandsynlighed at for- puppe sig i Jorden. GJENNEMBOREDE KINDBAKKER HOS LAMPYRIS- OG DRILUS-LARVERNE AF FR. MEINERT. Fra &XlIdgammel Tid er det bekjendt, at forskjellige Insekter med bidende eller frie Munddele udmeerke sig ved, at disse spe- cielt ere omdannede til at optage flydende N&ring ved Hjelp af Sugning. Selv er jeg allerede tidligere n&rmere gaaet ind paa den ene af disse Omdannelser, saaledes som den forekommer hos Dytiscus- eller Vandkalve-Larverne, og idet jeg henviser til mine to smaa Piecer, " hvori denne Undersögelse findes, skal jeg ikke n&rmere gaae ind paa den Kritik, som den har givet Anledning til — Kritik kan det undertiden vere tilladt at ignorere. Hvad jeg her vil vise er ikkun, at det Forhold, vi finde hos Vandkalve- Larverne med gjennemborede Kindbakker, ikke er enestaaende for denne Familie, men ogsaa forekommer hos andre Billelarver, saasom St. Hansormene eller Lampyris-Larverne, og hos Larverne af den n&rstaaende Familie eller Slegtsgruppe Drilus. Til Forstaaelse af Kindbakkernes Bygning skal jeg henvise til mine to Figurer, som fremstille den höire Kindbakke af en meget stor Lampyris-Larve, som jeg i sin Tid har taget i Algier. Fig. 1 fremstiller Kindbakken fraoven, og et Haar, der er brugt + »Om Mundens Bygning hos Larverne af Myrmeleontiderne, Hemero- bierne og Dytiscerne», Vid. Medd. Naturh. Foren. Kjöbenh. 1879—080, P- 69—72, samt »Noget mere om Spiracula cribraria og Os clausum, en Replik> Ibid. 1883, p. 68—91. MEINERT: GJENNEMBOREDE KINDBAKKER. 195 som Sonde, aa', sees at stikke ud af Rendens to Aabninger saa- vel fortil som bagtil. Selve den forreste Aabning sees hverken paa denne eller den anden Figur, da den befinder sig paa Kind- bakkens Yderside eller i dens Rygkant ved Enden af den flade Fordybning eller aabne Rende, som begynder lige bag Kindbak- kens Spids. Den bageste Aabning eller Hul sees derimod tyde- ligt paa Figur 1, b, lige foran Kindbakkens Bagrand, og ved gunstig Stilling og paafaldende Lys springer Aabningens Kant tydeligt frem. Navnlig efter den Discusion, som er fört i mine to tidligere her n&vnte Afhandlinger, behöver det knap at frem- heves, at denne bageste Aabning ligger frit paa Kindbakkens Yderside. I. Höire Kindbakke fraoven. IH. Samme Kindbakke franeden. aa Sonde gjennem Renden; 4 Bageste Aabning af Renden; c Kindbakkens Vedheng; d Senen til Kindbakkens Böiemuskel; e Senen til Kindbakkens Strekkemuskel; / Et Hjörne af 3:die Metamer med Ledgruben. Saavidt gaaer altsaa Ligheden med Vandkalve-Larverne; men gaae vi dern&e&st over til at undersöge Sugningens övrige Mekanisme, er Forskjellen meget stor; thi medens Vandkalve-Larverne have en saakaldet lukket Mund, og en egentlig Sugning finder Sted hos dem paa den Maade, at de bageste Aabninger af Kindbak- kernes rörformede Render slutte sig fast til Mundhulens Forhjör- ner og derved blive ligesom Slanger, der skrues paa en Suge- pompe — saa er Munden hos Lampyris- og Drilus-Larverne altid aaben, men opfyldt af en hel Svamp af Börster, som fyldes med Byttets Blod. Dern&st, medens hos Vandkalve-Larverne Under- 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1880. lebe og Kjeber ligge fast forbundne med Kindbakkernes grund- deel (s. den Deel af Hovedets Hudskelet, hvorfra disse Munddeel gaae ud — efter min Opfattelse Hovedets tredie Melamer) og danner Mundhulens Gulv — saa er hos Lampyris-Larverne Un- derlebe og Kjeber meget frit forbundne med Kindbakkernes Grunddeel, hvorimod det er Tungen, som hos de sidstnevnte Larver lukker Mundhulen fortil og endogsaa med sin Spids dekker Kindbakkenes Rod og Rendernes bageste Aabninger. Mundhulen kan da aldrig hos Lampyris-Larverne aflukkes til at danne en Sugepompe, og endnu mindre kunne Kindbakkernes Render festes som Slanger til en saadan Pompe. Sammenligne vi derpaa selve Kindbakkernes Form og Byg- ning hos Vandkalve- og hos Lampyris-Larverne, da see vi, at medens de förstes Kindbakker ere heelt krogdannede og glatte, ere de sidstes, ligesom Carab-Larvernes, forsynede med en sterkt fremtr&dende Tand i Inderranden, en saakaldet Rovtand, og ere dertil se&rdeles haarede, navnlig paa Undersiden. Spörges der endeligt om Betydningen for Larvernes Liv af disse Render, da maa det vel erindres, at Lampyris- og Drilus- Larverne ere bekjendte som /Snegle&dere.' "Detivil! darmedtdet Samme vere tydeligt, at Sneglenes tykke Hud og det Sliimlag, som omgiver Sneglenes Krop, og som, naar Dyret irriteres, voxer saa betydeligt i Megtighed, lxgge store Vanskeligheder i Veien for de her omtalte Larver for at naae ind til Sneglenes Blod; gjennembores derimod Hud og Sliimlag af de lange Kindbakker, vil Sneglenes Blod let gjennem Renderne ledes ind til Mundens Svamp og derfra föres ind i Mundhulen og Svelget. GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK UNDER ÅR 1886. (Forts. från sid. 188.) Leipzig, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Berichte f. 1885: 3; 18806: 1—4. , Insekten-Börse. Jahrg. 3: 3—16, 18, 20—22. 1886. Madrid, Sociedad Espanola de Historia natural. Anales Tom. 14: 23 1885; INS, 2, 1880: , Real Academia de Ciencias. Revista Tom. 21: 7—9; 22: I. Modena, Societå dei Naturalisti. Atti (3) Vol. 4, 1885. New York, Microscopical Society. Journal Vol. 1: 2, 1885. , Academy of Sciences. Annals Vol. 3: 7—9. Transactions Vol. 3, 1883—4; 5: 1—6. Odessa, Société des naturalistes de la nouvelle Russie. Sapiski. Tom, 10: 2 1886; II: I 1886. Paris, Société entomologique de France. Bulletin 1886 p. 81—88, 105—152, 161—1638. Petersburg, Societas Entomologica Rossica. Tom. 19 1885. Philadelphia, Academy of natural Sciences. Proceedings. 1885: 3; 1886: I. Prag, Gesellschaft der Wissenschaften. Jahresberichte fir 1883—1885; Sitzungs- berichte fir 1882, 1883, 1884, Abhandlungen (6) Band 12, 1885. Generalregister 1784—1884. Mitgliederverzeichniss 1784—1884. Bericht iber die Publicationen Heft. I, 2. Figa, Naturforscher Verein. Korrespondenzblatt Heft. 28, 1885; 29, 1886. Roma, R. Accademia dei Lincei. Transunti. (4) Vol. 1: 24—28, 1885; 2: 1: I—I14; 2: 2: 1—4, 6—38. 1886. Salem, Peabody Academy of Science. Annual Reports. 18 for 1885. San Fransisco, California Academy of Sciences. Bulletin N:o 4, 1886. Schaff hausenr, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen Vol. 7: 5—6. Sidney, TLinnean Society of N. S. Wales. Proceedings Vol. 10: 3, 4 1885— 1886; (2) Vol. 1: I 1886. Toulouse, Société d' Histoire Naturelle. Bulletin. Année 18: 4, 1884: 19: I, 2, 1885. Tromsö, Museum. Aarsberetning for 1885. Aarshefter 8, 1885; 9, 1886. Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 4 (1886). 15 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18386. Washington, Smithsonian Institution. Report f. 1883, 1884. Wien, Zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen Band 35: 2, 1886; 30: I, 2, 18680. , K. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen Band 1: I, 2, 1886. , Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse. Schriften Band 25—26, 1884—1886. Af enskilde gifvare. ” BERG, CARLOS, Observaciones sobre los estados preparatorios de algunos lepi- dopteros argentinos. Buenos Ayres. 1886. 5 pg. , Notas sinonimicas acerca de algunos Cerambicidos de la fauna Ar- gentina. Buenos Ayres. 1886. 7 pg. BOLIVAR, IGNACIO, Artropodos del viaje al Paacifico verificado de 1862 a 1865 por una comision de naturalistas enviada por el gobierno espanol. Insec- tos neuröpteros y ortöpteros. Madrid 1884. 4:0. 111 pg. 3 tab. BRAUER, FR., Ansichten iiber die palxozoischen Insecten und deren Deutung. Wien. 1886. 8:0. 40 pg. 2 tab. HorvaATH, G., Raport annuel de la station phylloxerique hongroise, 5:e année 1885. Budapest 1886. 4:0. 81 pg. (På ungerska.) PUTON, A., Enumeration des Hemiptéres recueillis en Tunisie. Paris. 1886. 8:o. 24 pg. REUTER, O. M., Sibiriska Hemiptera. Helsingfors. 1884. 14 pg. SAHLBERG, JOHN, Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega-Expeditionens medlemmar på Beringön den 15—18 augusti 1879. Stockholm 1885. 8:0. IO pg. , Bidrag till Tschuktsch-Halföns insektfauna. Coleoptera och Hemiptera. Stockholm 1885. 8:o. 42 pg. , Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega-Expeditionens medlem- mar å Berings Sunds amerikanska kust. Stockholm 1885. $8:0. 15 pg- THORELL, T., On Dr Bertkau's Classification of the order Arane& or spiders. London 1886. 8:o. 26 pg. Obs. De af Konserv. W. MEVES skänkta arbetena finnas förtecknade å sid. 4. Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar Årg. I 424844 - = TSRGS Af Prof. O. TH. SANDAHL. Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. Årg. 12 1855 N:o 2, 3, 5, .:7—10; Af Prof. CHR. AURIVILLIUS. Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. Årg. 27, 1870 N:o 1—3, 5—10. Af Konservator S. LAMPA. + Der ingen särskild gifvare är nämd, är arbetet skänkt af författaren. RÉSUMÉS. (P. 144 du texte. G. FR. MÖLLER: Saturnia pyri SCHIFF. trouvee en Scanie. L'auteur mentionne que le propriétaire du domaine de Söfde- borg, en Scanie, a fait, il y a quelques années, venir d'Autriche des arbres fruitiers avec lesquels VPFespéce en question est fort probablement arrivée en Sueéde. Le papillon mentionné fut pris en septembre 1884 dans le jardin de Söfdeborg. (Pages 145—147 du texte.) Séance du 26 avril 18806. Le président annonce l'entrée de 8 nouveaux membres dans la Société. Un nouveau membre suppléant du bureau est élu en la personne de M. Jutnitus MEvEs, chef de division å I'Administra- tion des domaines et foréts. Est adoptée, aprés une discussion trés nourrie, la proposition soulevée å la séance précédente concernant les mesures les plus propres å répandre dans le public la connaissance des insectes nuisibles. Il est décidé qu'il sera publié, å I'usage des écoles pri- maires et des lycées, des planches murales représentant les insectes mentionnés, principalement les espéces nuisibles aux céréales, et les ravages causés par eux. Le public serait en outre prié par la voie de la presse d'envoyer å la Société des échantillons de ces insectes 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. et des spécimens des dégåts causés par eux. Le bureau est chargé de prendre les mesures requises, et une petite somme lui est allouée å cet effet sur les fonds de la Société. M. AURIVILLIUS montre de nombreux exemplaires de la »mouche du blé mort», ou de l'Oscine ravageuse (Oscinis frit), dont les larves vivent chacune séparément dans son grain de blé. M. AURIVILLIUS mentionne que la larve de la mouche du fréne (Cecidomyia fraxini) possede aussis on parasite, en ce qu'un Hyménoptére du groupe des Ptéromalines y dépose ses oeufs. M. SPÅNGBERG signale de son c6été les dégåts commis par la »mouche de Forge» ou le Chlorops å pieds articulés (Chlorops Zaeniopus), dont la larve ronge l'un des cötés du chaume et. denlkepi: Le président, M. SANDAHL, annonce que l'intéressante série de publications scientifiques populaires: »Ur vår tids forskning» (Études et recherches de lépogue présente) vient de s'enrichir d'un travail de M. O. M. REUTER: »Om lägre djurens själslif» (Sur la vie psyckique des animaux inférieurs). Cet ouvrage du savant professeur d' Helsingfors (Finlande) est tout aussi attrayant au point de vue du style qu'å celui du choix des exemples tirés de la vie quotidienne et de l'€conomie des insectes. La réunion ordinaire d'été a eu lieu cette année å Nacka, pres de Stockholm, le 2 juin. Malheureusement elle a été gåtée par une pluie å outrance, qui a empåché toute excursion dans les foréts et les prairies du voisinage. (Pages 147—148 du texte.) Troisieme réeunion ordinaire de la Société entomologique, 25 Sseptembre I880. Le président Monsieur le professeur O. SANDAHL, annonce que la Société a perdu deux de ses membres depuis la derniére, séance, mais qwelle s'est accrue en revanche de cinq nouveaux membres. RÉSUMÉS. 201 A P'occasion de ses noces d'or, un vénérable membre de la société, M. P. A. EDGREN, médecin divisionnaire, a fait donner å la Société de ses collections entomologiques faites principalement en Vestrogothie, et dont les déterminations spécifiques ont été vérifiées par deux autorités célébres, MM. SCHÖNHERR et de GYL- LENHAL. L une des armoires d'insectes est un don de SCHÖNHERR å M. EDGREN, et elle constitue par conséquent, pour la Société, un souvenir bienvenu de ce dernier savant. M. le professeur AURIVILLIUS donne VFexposé détaillé des moeurs de plusieurs espeéces d' Hyménoptéres, qu'il a eu I'occasion d'étudier pendant un séjour de quelques semaines de l'été dernier dans V'archipel d'Östhammar (au NE. de Stockholm). On trouve- ra dans cette revue-ci un résumé de l'exposé de M. AURIVILLIUS. M. S. LAMPA, conservateur, communique de remarquables observations sur V'acuité et la finesse du sens olfactif chez les femelles du Bombyx du chéne (Bombyx quercus L.). On trouvera dans la Revue un résumé de ces observations. M. le D:r ADLERZ démontre un cas trés remarquable d'hermaphrodisme chez une fourmi, cas dont la Revue contient I'exposé deétaillé. M. W. MEVES, ancien conservateur au musée de VP'État, mentionne le décés récent, å Greiffswald, de M. CARL PLötrz, bien connu par ses grandes collections et par ses dessins d'insectes, principalement du groupe des Hespérides. (Pages 149—150 du texte.) Grande .seance annuelle de la Société entomologigue, le 14 decembre 1886. La Société est réunie chez le président, M. le professeur O. SANDAHL, Vasagatan, n:o 8. Le président annonce l'entrée de 6 nouveaux membres. Il est ensuite procédé å la nomination du bureau pour 18387. Kepureau actuel est réélu. M. S. LAMPA donne, sur »la présence de larves de mouches dans le canal intestinal de I'homme», une conférence qui sera insérée dans la Revue. 202 ENTOMOULOGISK TIDSKRIFT 18806. M. AURIVILLIUS rend compte des nouvelles opinions sur l'arrangement systématique des insectes, et spécialement des Dip- téres, d'aprés M. le D:r BRAUER de Vienne. Enfin, il communique d'intéressantes découvertes sur la vie de divers Hyménoptéres, consignées au 3:me volume des Souvenirs entomologigues de FABRE. M. PiuL, directeur de YF'établissement de la Société sué- doise d'horticulture å Rosendal (Parc royal, Stockholm), signale, suivant des expériences faites par lui, que VPacéto-arsénite de cuivre ou vert de Schweinfurt (Kaisergriin, Schweinfurter Griin) est un spécifique å peu prés infaillible pour Vextirpation de la Blatte germanique commune. M. THEDENIUS confirme ce fait. M. W. MEVvES fait voir des modifications du papillon noc- turne Plusia Iota, passant successivement å Pl. gamma. I en infere que des »aberrations» semblables sont trop accidentelles pour mériter d'&tre désignées par des noms spéciaux. M. I. NORDIN, pharmacien, montre un Hémiptére nouveau pour la Suede, Mesovelia furcata, trouvé par lui dans une roseliére prés de Gothembourg. Cet insecte est également trés rare dans d'autres pays de F'Europe. La séance close, le président offre aux assistants un souper suivi de santés pour la société et son bureau. (Pages 151—154 du texte.) ÉMILE HOLMGREN: Öbservaltions sur ÖOeneis Jutta OLB., sa metamorphose et sa presence dans l archipel de Stockholm. La présence de Lépidoptéres sub-aretiques dans Parchipel de Stockholm est connue depuis longtemps, et elle a regu une nou- velle constatation des observations de V'auteur sur Öeneis Jutta. I'aliment de cet insecte comme larve se compose de gramens. T'auteur donne la description et des dessins des oeufs ainsi que des larves. RÉSUMÉS. 203 (Pages 155—158 du texte.) S. Lampa: Quelques observations sur lorgane de Codorat du Bombyx du chéne (Bombyx quercus L.). T'auteur s'est livré, pendant V'été dernier, å des expériences sur une femelle de VI'espece précitée, et il est parvenu au résultat que le sens olfactif guide seul le måle dans sa recherche de la femelle. (Pages 159—160 du texte.) K.-F. T.: MNecrologie de CARL OSKAR HAMNSTRÖM. La Société d'entomologie a fait une perte sensible par le décés d'un de ses membres, M. CARL ÖSKAR HAMNSTRÖM, phar- macien, mort å Stockholm le 5 juillet de P'année présente (1886). (Pages 161—169 du texte.) CHRIST. AURIVILUIUS: Remarques sur quelques Hymeéno- pteres fouisseurs de la Suégade. T'auteur décrit, avec diagnose en latin, un certain nombre d' Hyménoptéres fouisseurs appartenant aux familles des Sapygidées et des Pompilidées. (Pages 171—187 du texte.) W. M. ScHÖYEN: Presence de larves de Dipteéres sous la peau de Chomme. i Suivant l'auteur, on rencontre en Norvége, sous la peau de I'homme, des cas de la présence de larves de Diptéres, relative- ment nombreux en comparaison des autres pays européens. Des exemplaires de Jlarves pareilles ont été montrés aussi bien å deux congrés antérieurs de naturalistes (1840 et 1844), qu'å une époque 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1886. plus récente å la Société médicale de Kristiania, sans qu'il ett réussi jusqu'ici aux médecins de découvrir å quelles espéces de larves on avait affaire, soit å de vraies larves d'Oestrides ou å d'autres. La présence accidentelle de ces larves sous la peau humaine est connue en Norvége depuis plus d'un siecle, en ce qu'elle a été mentionnée pour la premiére fois en 1784 par le pasteur H. STRÖM, connu comme zoologiste. Aprés avoir donné l'apercu de toute une série de cas de cette espeéce jusqu'å cette derniere année, auteur, gusasen lI'occasion d'étudier plusieurs larves pareilles, å lui envoyées par des médecins de diverses parties du pays, a constaté que c'étaient de véritables larves d Hypoderma, qui toutefois, dans la totalité des cas observés, avaient été expulsées de la peau å un état de développement incomplet, aprés s'étre livrées dans la regle å des promenades toutes particuliéres sous la peau, toujours de bas en haut. Pendant ces promenades, elles ont produit chez leur höte involontaire des séries de tumeurs aux points ou elles trouvaient bon de faire des stations plus ou moins longues, et enfin, au bout de plusieurs mois, la larve était expulsée par une ouverture de la derniere tumeur, qui le plus souvent se trouvait å la tåte. A Pépoque de son expulsion, la larve n'était qu'å sa premiére phase ou tout au plus au commencement de la seconde, tandis qu'avant leur parfait développement, les larves d Hippoderma passent par trois phases successives. La cause de cette expulsion prématurée et de ces promenades toutes particuliéres sous la peau, est, suivant M. SCHÖYEN, que I'homme est pour elles un höte dont les larves mentionnées ont trop peu I'habitude pour pouvoir s'y trouver å leur aise. Concernant l'espéce, l'auteur estime qu'il ne peut guére y avoir de doute que ce ne soit Hypoderma bovis, com- mun dans tout le pays. En ' effet, outre cette espece; lonine rencontre en Norvége qu Hypod. Tarandi, lequel habite toutefois exclusivement les localités ou se trouvent des rennes, tandis que les larves mentionnées sont rencontrées chez des individus humains (principalement des enfants de 13—14 ans) dans toutes les par- ties du pays, toutefois surtout le long des districts cötiers de Pouest. Les cas y sont relativement si communs, qu'ils sont généralement connus des populations. Aussi, pour empé&cher les promenades des larves sous la peau, a-t-on coutume d”'attacher RÉSUMÉS. 205 une bague ou un anneau sur la tumeur occasionnée par l'insecte, dans tous les cas seulement quand la tumeur occupe un point appuyé par un os. M. SCHÖYEN mentionne ensuite la source de la fable d'un Oestrus hominis, les cas constatés en Europe de »Myiasis muscosa» dus å Sarcophila Wohlfarti et en Amérique å Campto- myia macellaria, et enfin les rares cas authentiques de »Myiasis vestrosa» dans le reste de I'Europe. (Pages 189—190 du texte.) W. M. SCHÖVEN: Les premieres phases du developpement de Lithosia cereola HB. Sous ce titre, M. SCHÖYEN donne la description d'oeufs et de larves de Vinsecte précité, trouvé par lui en nombre consi- dérable, avec Vl'insecte ailé méme, sur des genévriers couverts de Cetraria juniperina, a Röisheim, dans le Baeverdalen (Norvége), å l'entrée septentrionale du sauvage complexe de montagnes »Jotunheim>». (Pages 191—193 du texte.) F. MEINERT: Öuelgues notes sur la vie parasitaire de la larve de Tachina dans d autres larves dinsectes. LT auteur a eu l'occasion de voir des larves d'une mouche (Tachina sp.), qui s'était introduite dans la larve du coléoptére bien connu Lina populi. Les larves parasites s'y trouvaient établies chacune dans leur petite poche sous la peau de I'höte involontaire, percée de trous minuscules dans lesquels on pouvait voir les spiracules de ces parasites. La larve de la mouche avait V'orifice bucal appuyé contre le fond du sac, et la partie posté- rieure du corps avec sa paire de spiracules contre l'ouverture du sac dans l'Épiderme de son höte. T'auteur constata des faits analogues chez des larves de Cimbex dans le corps desquelles des larves de mouches s'€taient installées. Les poches s'€taient Entomol. Tidskr. Årg. 7, H. 4 (1886). 16 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18806. formées par invagination de la pellicule intérieure de V'épiderme, et non pas de la tunique propre des trachées, comme c'eåt été le cas si les poches s'étaient développées de ces organes ou qu'elles se fussent trouvées en combinaison avec eux. M. MEINERT trouve une conformité entre la formation des poches des larves de Tachides, en partie par suppuration et par développement excessif du tissu de la peau, et les perforations opérées par les larves de taon dans le derme épais de leurs hötes. TI'auteur ne réussit pas å faire écelore ces larves parasites de mouches. (Pages 194—196 du texte.) F. MEINERtT: Mandibules percées chez des larves de Lam- pyris et de Drilus. I'auteur rappelle la transformation que les mandibules libres et mordantes subissent chez certains insectes afin de pouvoir servir å la måme fois å la succion des liquides. Il renvoye le lecteur å ses observations antérieurement publiées sur cette trans- formation des mandibules chez les larves des fourmilions, des Hémérobies et des Dytiscides. Chez les larves de Dytiscus, la bouche peut se fermer et produire de la sorte une succion véritable comme celle d'une pompe. Chez les larves de Lampyris et de Drilus, la bouche est par contre toujours ouverte, mais occupée comme par une espeéce de petite éponge de poils qui se remplit du sang des vaisseaux de la victime. Ces vaisseaux sont atteints et ouverts par les longs mandibules canaliculés des larves. Le sang pénétre å l'aide de ces canaux dans I'éponge piliforme de la bouche, puis dans le pharynx. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE DE STOCKHOLM PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPÅNGBERG ÅTTONDE ÅRGÅNGEN 18SA STOCKHOLM GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1887 FK SITER INNEHÅLL: KADLERZ, (SOTTERID, Myrmecologiska: notiser oso osio oss AMMITZBÖLL, J., Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geogra- HSKaNUtbred nin og==4. ce .et ss 0e ses Ag sen Sr Neta Sä ert ans ee AURIVILLIUS, CHR., Svensk-norsk entomologisk literatur 1886 , Ytterligare om lycenidernas larver och myrorna , Entomologiska anteckningar från norra Roslagen FENYaE Coleoptera "Lon gicOrn ap ss ss naaeeNaE tar SN ert eaA ae BErRGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1886 Den Entomologiska föreningens i Stockholm ledamöter den 14 dec. 1887 » Gåfvor till föreningens bibliotek... Sid. 66, 70, 76, 110, 118, 174, 186, 198 HOLMGREN, EMIL, Lepidopterologiska iakttagelser i Stockholms om- TERESE fa ora ss sten Er ce EA SEE RA SEN ANSE Ca LAMPA, SVEN, Om fluglarvers förekomst i tarmkanalen hos menniskan NIETESKN ÄR Skossmselkterst! härjnimgart st skeposseoreses een oe oo On FÖRDENlarv-Uppro dare css sees TEeS NE Se at Se Asa NERÉN, C. H., Bidrag till kännedomen om ekorrespinnarens (Stauropus Hagar LINS kUtvecklingshiStörla, —.—....6. <-ocstossees se AA SES RR ORATEN ESF OLE OM morska, Myriapoder SCHÖYEN, W. M., Analytisk oversigt over de skandinaviske slegter attphlytophage bhymenopteral -..-=----=s-s--odo- Gåfvor till föreningens bibliotek.....ooooooo-oo-o-o----- Sid.+ 66) 70,70, LTO) AMMITZBÖLL, J., Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geogra- FTISIET OTO) (es be UD else Ret Syr ARA SA SIERRA ES NE BER SAT RR SN on Sid. SÖRENSEN, WILLIAM, Sur la faculté des condylopodes de fermer BACK OLVTIF.SPORtaNn Cement. leurs; lraCheeS + -coooososssborstos tee > REUTER, O. M., Ad cognitionem heteropterorum madagascariensium. I >» SCHÖYEN, W. M., Analytisk oversigt over de skandinaviske slegter arSPRYtophage shymenOplefgn => -5sscscens dec ososodes toes ar lan ssn SR » CT TRATT FED AKS NEED ng ASA er ÄRA ARR a GR BRA SN SEA SE BA Es » RÉSUMÉS: FARM ,Ö: EH. Reunion du- 26 février 1887 scböosdosescossasbedess Sid. Un Morio (Vanessa Antiopa L.) hivernant dans une touffe de sphaigne >» LAMPA, SVEN, Sur la présence de larves de mouches dans le canal rtfe stänk dep lh OMG: «oso ss ss ss SAS SRS ANAR VS NINNA > HOLMGREN, EMILE, Observations lépidoptérologiques aux environs de FREGIG KC) LIA Se IN ÅS SA ER oc NE ELSA 6 pe ED rör OR DS EA SA Se SNRA MEVES, J., Ravages occasionnés par les insectes forestiers -..ooooo---- » MP RGHERIESKEleVENTSE GC7 LAT VESE. sata ol oa SEE sd sn Fu ae SER » BERGROTH, E., Liste de la littérature entomologique finlandaise pour 1886 >» IRORAGE IE SO) Vä MYynlapodes snorvéglelS3-5ooocooc-cecorssssrissscedssestrcg UADLERZ I GOÖTTERIN) NOtices: myrm€CologiQUeS] moocoooo-so-cs--=ssss-es.r- » SANDAHL, ÖSKAR TH., Réunion de la Société entomologique å Stock- UED Doe fa bal AW LEG ee l7f Ra BARE RENSAR JE SNES SETS » AURIVILLIUS, CHRIST., Nouveaux détails sur les larves des lycaenides BSK SKELO TTT TS AA EEE RR Ae Sr SE ae aan SA PR SERA AMMITZBÖLL, TS Coutribution å la connaissance de V'extension géogra- EUGEN SSC DI dÖptere Sk SUCGOTS sar obn ses ecor sara osa SE ASSR » SCHÖYEN, W. M., Apercu analytique des genres scandinaves des Hy- TICK OPLEEES Kp IYLTO pages oe A a oa oe DE EDA SE Uct oseERe SEE Extraits divers de la littérature entomologique étrangére oooooo-o------ > Vv TTT 119 VI Häft. 4. SANDAHL, ÖSKAR TH., Entomologiska föreningens i Stockholm sam- mankomstiden:£24. September ske dy, <=c-.c sresssnre een Gåfvor till föreningens bibliotek SANDAHL, ÖSKAR TH,, Entomologiska föreningens i Stockholm års- sammankomst: den 'T4 december: 1807 toocbsosssssscecsd an ssd SIN AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Entomologiska anteckningar från norra ROsSlagen. MLS AN ERE SUNE SER BES SS SORIN SANDAHL, ÖSKAR TH., Några ord om den svartkantade ollonborren eller kastanjebaggen (Melolontha Hippocastani FAB.) AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Nya Coleoptera Longicornia NERÉN, C. H., Bidrag till kännedomen om ekorrespinnarens (Stauropus Kagi IKINS) futvecklingshistofias Sc.o---5-sooeoe oe Ses Sr rr Stadgar för den Entomologiska föreningen i Stockholm......sooooo------ Den Entomologiska föreningens i Stockholm ledamöter den 14 dec. 1887 RÉSUMÉS: SANDAHL, OSKAR TuH., Réunion de la Société entomologique aå Stockbolm.1e,:24 SEptembre. 1G/7--s.-=—s-- 625" ST 00 TSE SAST , Séance annuelle de la Société entomologique de Stockholm Je" TANdÉCembretik0d7, oo occeo eg eos AE een on Er SRS SAEAESS AURIVILLIUS, CHR., Notes entomologiques recueillis dans le Roslag SE Pen tFLONAL” soseocetucecos- Sp ns Ser see os se ce SA ERRIN SANDAHL, ÖSKAR TH., Quelques mots sur le Hanneton du maronnier (Melolontha Elippocastant), BAB, s---—-8-oocs..-e SSSE Sid, ENA VR SR RS RAS er RA SId: LG ESO Sid. 202 203, 204 204 204 Pole var RARE ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 26 FEBRUARI 1887. Sammankomsten, den första under året, hölls såsom vanligt å hotel Phenix. Sedan ordföranden, prof. O. SANDAHL, helsat de talrikt för- samlade ledamöterna och protokollet från föregående samman- komst blifvit uppläst och godkändt, anmäldes att till ledamot af föreningen invalts Hr apotekaren JUNKER HEDMAN, Stockholm, hvarefter följande föredrag höllos: Lektor J. SPÅNGBERG, som under sistlidne sommar, liksom äfven förut, haft tillfälle att å Gotland iakttaga den för korn- säden så förstörande s. k. »kornflugan», Chlorops teniopus, redo- gjorde efter egen och andras erfarenhet för denna skadeinsekts historik, utbredning och lefnadssätt samt för de resultat rörande den nämda flugans »vintergeneration» och dennas uppehållsort m. m., som framgått ur äldre och nyare forskares undersökningar. Lektor HOLMGREN förklarade sig hysa andra åsigter rörande kornflugans utveckling och vintergeneration samt hänvisade till sin snart i tryck utkommande berättelse härom, afgifven till kel. Landtbruksakademien. Konservator 5. LAMPA hade i Stockholms skärgård iakttagit härjningar af en annan art kornfluga, Chlorops cornutus. D:r G. ADLERZ framstälde i ett längre föredrag den egen- domliga bildningen och utvecklingen af myrlarvernas mage och Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 1 (1887). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. tarmkanal. Föredraget illustrerades af väl utförda upplysande teckningar. Han omnämde äfven sin iakttagelse, att vissa myror, såsom docenten d:r LUNDSTRÖM uppgifvit, samla frön af Melampyrum- arter, hvilka frön hafva en viss likhet med s. k. myrägg, men han delade icke d:r LUNDSTRÖMS åsigt, att myrorna, som hafva så utbildadt luktsinne och så skarp uppfattning, skulle misstaga dessa frön för myrkokonger, helst de myror, som samla dylika frön icke efter genomgånget larvstadium spinna in sig i kokonger. Melampyrumfrön förevisades. D:r A. omnämde sedan sitt fynd på Öland af en rekryt för den svenska myrfaunan, nämligen den lilla märkvärdiga, egent- ligen till sydligare Europa hörande myrarten, Ånergates atratu- Zus, hvilken, såsom bekant är, saknar könlösa individer eller egna arbetare i sitt samhälle och därför håller såsom slafvar arbetare af en liten gulaktig myra, Tetramorium cespitum. De försök till förklaringar, som man lemnat af detta besynnerliga förhållande, äro icke fullt tillfredsställande. LuBBOCK förmodar, att hanar och honor af Ånergates smyga sig in i en koloni af Tetramorzum och döda dennas könsdjur samt att sålunda dessa slafhållare förnedrats till ett slags parasiter hos samma myror, hvilka de i förgångna tider hållit såsom tillfångatagna slafvar. Såsom en ytterligare nemesis eller påföljd af slafhållandet hafva Anergates-myrorna äfven förlorat alla byggnads- och närings- instinkter, så att de till och med måste matas af sina gula slaf- var och äro af dem i allt beroende samt synas numera vara på väg att alldeles dö ut. Utförligare skulle i tidskriften med- delas. Med anledning af d:r ADLERZ's föredrag erinrade ordföran- den om de synnerligen intressanta och rent af underbara drag ur myrornas lif, som föreningens förtjänstfulle medlem prof. REUTER på ett fängslande sätt skildrar i häftet II af sin i serien Ur vår tids forskning> intagna lärorika afhandling om »De lägre djurens själslif», och förevisade ordf. sedan ett stort fragment af ett myrbo, taget ur en ihålig ek vid Liljeholmen, hvilket bo var uppfördt af den »bruna myran», Lasius fuligino- sus och består af tallösa, i våningar öfver hvarandra stälda celler eller kamrar med talrika genomgångar och öppningar. ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN '26 FEBR. 1887. 3 Väggarne mellan rummen och gångarne äro uppförda af en fast brun massa, som myrorna bilda genom en söndertuggning af murken ved och inblandning af sin sega limartade saliv, som starkt sammanklibbar vedpartiklarne och hårdnar i luften. Hr G. HOFGREN omtalade de härjningar af flere slags fjärils- larver, hörande till bladvecklarnes grupp (Zortricide), hvilka han under förliden sommar iakttagit å björk, ek, och många flera träd, dels inåt Mälaren och dels på kgl. djurgården 1 när- heten af Rosendal. Hr H. hade uppfödt en mängd af dessa larver och hade lyckats erhålla talrika utkläckta fjärilar, hörande till slägtena Grapholitha, Penthina, Tortrix m. fl. En rik samling särdeles väl konserverade exemplar af dessa fjärilar före- visades och skulle en berättelse om de iakttagna härjningar med- delas tidskriftens läsare. Angående härjningar af bladvecklares larver anförde hrr J. MEVES, LAMPA, HOLMGREN och ordf. ytterligare iakttagelser. Byråchefen J. MzEvEs meddelade sedan ur skogstjänstemän- nens rapporter intressanta skildringar af >»Trädborrens> eller »Barkborrens» svåra framfart 1 våra granskogar under senaste 20 åren. Det vore dock icke afgjordt, anförde talaren, om det är Barkborren (TZomicus typographus), som i första hand är or- saken till ödeläggelsen, eller om icke snarare förhållandet vore det, att granar, som genom stormars åverkan blifvit. hvad man kallar »rotryckta> seller fått sina sugrötter afslitna, dö eller torka bort genom på detta sätt uppkommen oförmåga att skaffa sig näring och att träden först efter döden angripas af nämde för- störande skalbagge. Mycket synes tala för det senare antagan- det, bland annat den omständigheten att barkborren, som gnager sina gångar mellan -barken och veden, skulle, om han angrepe fullt friska träd, löpa fara att drunkna i det flöde af kåda, som hans gnagande ofelbart skulle framkalla. Utförligare meddelande skulle lemnas till tidskriften. Hr J. MeEveEs visade därefter en sinrikt konstruerad, enkelt och praktiskt anordnad bur för larvers uppfödande och förpupp- ning, där larvernas för burinvånarnes trefnad besvärliga exkre- menter samlades i en särskild afdelning och lätt kunde bort- skaffas utan att man oroade larver, som stodo i begrepp att för- puppa sig eller spinna sina kokonger, hvartill de egde gynsamt 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. tillfälle i en annan afdelning af kläckningsburen, som i tidskriften skulle afritas och beskrifvas. Hr S. LAMPA visade en parasitstekel, Pömnpla nucum, ut- kläckt ur larven till nötbillen, Balaninus nucum, den bekante skalbaggen, som förstör våra hasselnötter. Oskar Th. Sandahl EN »SORGMANTEL> (VANESSA ANTIOPA L.) ÖFVER- VINTRANDE IT EN HVITMOSS-TOREWNAS Att många fjärilar i vårt kalla klimat öfvervintra är ett all- mänt kändt förhållande. Man antager att dessa fjärilar krypa in i allehanda gömslen, där de kunna vara skyddade, väl icke mot vinterköldens inverkan, men emot väta och regn under blidväder. Mera sällan har man dock i verkligheten påträffat öfvervintrade fjärilar i deras gömställen. Därför har hvarje bidrag till känne- domen om fjärilars öfvervintring sin vigt, och på grund häraf meddelas följande rätt egendomliga fynd. Föreningens ärade medlem, grefve WATEIER HAMILTON, lem- nar i ett bref till undertecknad, dateradt Danbyholm, Stigtomta, den 26 febr. 1887, följande meddelande: >I första dagarne af februari var jag ute på en torfmosse och talade med några per- soner om ett blifvande arbete därstädes. Min inspektor, som var med, hackade då tillfälligtvis med en spade i en för några år sedan uppkastad hvitmosstorfva, som därvid öppnade sig i en spricka och i densamma låg en fullt utbildad lefvande fjäril, den s. k. sorgmanteln (Vanessa Antiopa L.), som jag sedermera under en resa till Stockholm medtog och öfverlemnade till hr professorn». Denna fjäril, som lemnades i mitt hem, då jag tillfälligtvis var frånvarande, var då vid fullt lif och oskadad, ehuru den trängt sig in i hvitmosstorfvans trånga spricka. Oskar Th. Sandahl. OM FLUGLARVERS FÖREKOMST I TARMKANALEN HOS MENNISKAN AF SVEN LAMPA. Att det finnes dipterer, hvilka under hela sitt larvstadium uppehålla sig uti nutritionsorganerna hos en del däggdjur, t. ex. hos hästen, är ett numera oomtvistadt förhållande; men mindre utredd och ännu af mången betviflad synes den omständigheten vara, att larverna till flera flugarter emellanåt innästla sig i ma- gen och tarmarne äfven hos menniskor. Många iakttagelser här- utinnan äro dock bekantgjorda, däribland flera af gammalt datum, men icke desto mindre synes en och annan äfven af dessa vara af den beskaffenhet, att tvifvel om deras sanningsenlighet knap- past borde ifrågakomma. De äro likväl alla mer eller mindre bristfälliga, åtminstone så till vida, att aldrig med fakta ådaga- lägges på hvad sätt larverna inkommit uti menniskokroppen, samt att blott få af dem lemna fullt säker upplysning om till hvilka flugarter de anträffade larverna höra. Någon gång hafva visserligen själfva flugorna blifvit utkläckta och äfven namngifna, men bestämningen är vanligen mindre tillförlitlig, i anseende där- till, att blott ett fåtal arter då voro kända. De lemnade beskrif- ningarna vittna dessutom om en ringa sakkännedom, samt äro alltför knapphändiga, för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna tydas. Äfven i senare tider hafva hos oss s. k. »maskar» flera gånger tillvaratagits, som afgått från menniskor; men man har då ofta trott sig göra tillfyllest både för veten- skapen och menskligheten, om dessa krypdjur inlagts i sprit och 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. sedermera öfverlemnats till någon, lika godt hvilken, vetenskaps- man för att granskas. De flesta vetenskapsmän äro dock allt annat utom entomologer, och till och med de sistnämda syssel- sätta sig merendels litet eller intet med larver, och aldraminst flugornas, eftersom ordningen Däiptera synes för närvarande om- fattas med jämförelsevis minsta intresset. Att resultatet af en sådan granskning, som ofvan blifvit antydd, blir intet eller åt- minstone tvifvelaktigt, kan således icke förvåna någon, som kän- ner till dessa förhållanden. Det kan därför kanske vara på sin plats, om jag i sammanhang med föregående tager mig friheten, att nu gifva det rådet till alla dem, som hädanefter få göra be- kantskap med skadeinsekter, icke allenast inom menniskokroppen, utan äfven annanstädes, att helst öfverlemna fyndet lefvande, eller om detta icke låter sig göra, lägga blott några få individer 1 sprit, men låta de öfriga lefva för att undergå sina förvandlin- gar, samt att, först då detta skett,” laga så, att icke allenast spritlagda larver, utan äfven utbildade insekter må komma 1 hän- derna på någon specialist för att granskas och bestämmas. För den, som i detta hänseende står villrådig och ej vet till hvilken person han bör vända sig, kan jag påpeka, att kongl. landt- bruksakademien numera har i sin tjänst en i insektkännedom förfaren person, som är skyldig tillhandagå med råd och upp- lysningar i ämnet, samt att såväl intendenten för riksmusei ento- mologiska afdelning som entomologiska föreningen i Stockholm högst sannolikt äro benägna och villiga att göra eller låta utföra hithörande undersökningar på ett sakkunnigt och så vidt möjligt är tillfredsställande sätt. Om så kunnat ske långt före detta, så hade sannolikt månget spörjsmål angående vissa skadeinsekters utveckling, lefnadssätt och möjliga utrotande, hvilka förhållanden ännu i dag äro delvis nästan lika outredda som för öfver hundra år sedan, redan för längesedan blifvit besvaradt. Anledningen därtill, att jag nu vågar mig in på ett ämne, som hittills varit för mig tämligen främmande, är den, att en medlem af min familj förliden sommar ganska mycket besvärades af fluglarver invärtes, hvilka blefvo tillvaratagna, hvarigenom till- fälle bereddes mig att öfvervaka deras metamorfoser och att riktigt bestämma arterna. Innan egna iakttagelser framläggas, torde icke vara ur vä- LAMPA: FLUGLARVERS FÖREKOMST HOS MENNISKAN. 7 gen "att här omnämna några af de »rön», som förut blifvit be- kantgjorda rörande detta ämne. Den äldsta på vårt språk affattade uppsats härutinnan, som jag haft tillfälle att se, finna vi uti k. vet. akad. handlingar för år 1752 å sidan 46, under följande öfverskrift: »Rön om flugo- maskar uti menniskans kropp af J. G. WAHLBOM, med. doctor». Författaren inleder sin afhandling med den anmärkningen, att det i alla tider varit bekant, »att nästan ingen dödelig vore, som icke antingen är, eller verkligen uti yngre åren varit plågad af maskar»; och fortfar längre fram sålunda: »När någon varit plågad af maskar, hafva vi alltid däremot brukat de så kallade smnedicamenta anthelmintica ..; men det har ofta händt, att efter all använd möda, hafva de likväl gjort förakt af alla maskpulver. Orsaken har varit den, att de ej varit af samma slägte med de förr omtalte, och vi hafva ej kunnat drömt om några andra, mycket mindre att de skulle vara insekter, hvilkas natur är helt åtskiljd ifrån maskarnes; hvarföre ock de läkemedel, som kunnat fördrifva maskar, icke en gång oroat dessa slags kräken, undan- tagande, att några få, genom våld och häftiga purgationer varit nödsakade, att öfvergifva sitt hemvist. När så händt, hafva vi dels varit nöjde med kuren, dels ej vetat hvad för slags maskar desse skolat varit». Samma reflexioner kunna göras nu efter ett hundra trettio års förlopp, ty vi äro ännu, beklagligt nog, icke mycket klokare än då, angående detta slag af intestinaldjur. Författaren omnämner först »d:r Du Bois dissert. de 7Taena, under arch. LINNEI praesidio, pag. 10», hvaruti anföres att från en piga i Upsala utdrifvits maskar, hvilka voro larver till n:o 1084 i Faun, Svecica af år 1746. Denna fluga upptages icke i andra upplagan, men torde enligt beskrifningen vara en Syrphus. Sedermera omförmäles från egen praktik efterföljande fall. En jungfru, som af tre veckors brunsdrickning i Upsala icke er- for någon nytta, emedan hon »mente sig vara plågad af maskar», hade följande symptomer: en mager kropp, infailna ögon, ofta påkommande lindrig mattighet och ingen matlust; »ibland ondt i magen, någon liten hosta och värk eller tryckning i venstra sidan, hvilken i synnerhet under medicinerandet ökades, med dåf- ning utefter hela låret». Hon intog en dag 7Tart. vitriol. gran. V, Vitriol. Mart. gr. ti uti vattnet, men utan verkan; andra 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. dagen fick hon dubbel dosis, hvilken blott förorsakade qväljnin- gar, matthet och liksom lamhet i sidan; men tredje dagen ver- kade vattnet så, att hon fick 2—3 uttömningar, uti hvilka märk- tes en mängd af små maskar. Fjärde dagen, efter en ännu större dosis, framkom en ansenlig hop sådana och femte da- gen äfven några stycken. Efter någon tid användes åter pulvret ett par gånger, med en dags mellanrum, och äfven nu afgick mask. Sedermera visade sig inga fler maskar och patienten blef nu så småningom bättre. Af maskarne erhölls slutligen en ut- bildad Sarcophaga carnaria Lin. Faun. Sv. n:o 1105. På hvad sätt larverna inkommit uti tarmarna kan WAHLBOM, lika litet som senare författare, med säkerhet uppgifva, men han förmodar att de medföljt animaliska födoämnen. Uti vet. ak. handlingar för 1778, sid. 65, finna vi åter en afhandling »Om flugomaskar, utdrefne från en menniska, af ANDREAS SPARRMAN, med. d:r». Denna gång är det icke en representant för det svagare könet som är angripen, utan en stor och stark hammarsmed vid Löfsta bruk vid namn PIERRE GILL- JAM. Då SPARRMAN vistades vid nämde bruk sommaren 1777, klagade smeden isynnerhet öfver sugningar och ömhet under bröstbenen, äfvensom att magen emellanåt uppblåstes. Dessa symptomer hade märkts redan hösten förut, men förvärrades straxt efter jul, då plågorna ibland blefvo så svåra, att han var färdig att svimma af och esomoftast nödgades stiga upp midt i natten för att genom förtärande af mat stilla sugningarne. Han ordinerades Decoct. trif. aquatici till dryck och att: intaga några hvitlöksklyftor sex gånger om dagen samt en sup bränvin till måltiderna och så ofta sugningarna infunno sig. Efter, sju dagar fann han sig bättre, men erhöll ändock ett berömdt mask- medel bestående af Pulv. rad. filicis och tvänne boli, samman- satta af Scamon. och merc. dulc., gummigutta och extract. tanaceti samt Mass. pil. cathart. Detta allt sammans intogs följande morgon kl. 5 och mellan 9 och 10 blef han af med tusentals små maskar, hvilka afgingo samtidigt jämte en mycken- het slem, som band dem tillsammans uti en klump af en knyt- näfves storlek. Larverna voro hvita, i ena ändan spetsiga och försedda med tvänne bruna hakar eller klor. Andra ändan var trubbig, »med liksom flera hvassa hörn». De lades på jord i en LAMPA: FLUGLARVERS FÖREKOMST HOS MENNISKAN. (97 glasburk och förvandlades där till »bruna ägg» (puppor), från hvilka efter 2—3 veckor utkommo femton stycken flugor, som granskades af DE GEER och befunnos vara Musca meteorica LIN., hvilken han i sina memoirer kallar M. vaccarum. Då denna fluga ute i det fria kringsvärmar mun och ögon på både menniskor och djur, så tror SPARRMAN att hennes ägg, lagda i näsan »blifva Oestrus nasalis>, men att de hos smeden inqvar- terats »uti zZestino recto>, och att de små larverna därifrån uppkrupit i tarmarne. Den förstnämda åsigten behöfver numera ej vederläggas och den senare torde genom verkliga iakttagelser böra bekräftas, för att kunna antagas såsom riktig. Denne namn- kunnige naturforskare säger vidare: »det är näppeligen att för- moda, det de (äggen) kunna utkläckas i magen och tarmarne, men som larver torde de på sådana ställen lefva längre än van- ligen och äfven angripa och äta sig ut igenom sjelfva inelvorna». Den sista suppositionen torde väl, hoppas jag, aldrig komma att bekräftas. Ännu en uppsats af SPARRMAN angående samma ämne är införd uti ofvannämda handlingar för år 1806, sid. 239. Däri anföres att d:r G. M. WENNER till akademiens museum insändt några »maskkräk», förvarade i sprit, jämte af honom författade »rön» med bifogade afbildningar. En hofslagare ÖSTERBERG i Karlskoga hade nämligen »på ett år klagat öfver tryckning i maggropen, sugningar, uppstigning af hett vatten i munnen etc.». Då af d:r SomMELIuS ordinerade läkemedel icke medförde förbättring, utan tvärtom, så lade ÖSTER- BERG »på eget bevåg» ett Pomum colocynthudis uti ett glas brän- vin och utdrack extraktet följande dag. Nu uppstod stark diarrhé med blodgång, hvaruti »tusentals större och mindre maskkräk affördes», hvilka till form och färg liknade gråsuggor. Af be- skrifningen och de antagligen ej fullt korrekta figurerna kan arten icke med säkerhet bestämmas, men det synes sannolikt att lar- verna tillhört endera af Aricia (Homalomyia) scalaris FaAB. eller »2anicaza MeiG. Vidare omnämnes och lemnas figurer af dylika larver, som påträffats hos en annan person uti nattkärlet. De afvika från dem, som förut omnämts, därigenom att sista eller analsegmentet har endast två bihang på hvarje sida, då de andra voro försedda med trenne. Huru de inkommit i kärlet 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. är författaren likvisst obekant, äfvensom af hvilken art de voro, ty själfva flugorna gingo förlorade. Uti ofvan nämda akademis handlingar af år 1789, sid. 221, omförmäler J. L. ODHELIUS, att han från d:r ARvID FLANCK i Karlstad erhållit »ett sällsynt slags larver, utdrifne ifrån ett ungt fruntimmer under en brunskur». Patienten blef sjuklig år 1786, med »svåra knipningar och ref i magen», yrsel och hufvudvärk om morgnarne, brånad i halsen och stor mattighet, »så att hon ofta måste intaga sängen». Det onda tilltog småningom, hvar- före läkare måste anlitas sommaren 1787. Efter drickandet af mineralvatten och laxering genom intagning af jalappapulver började larver afgå, dock icke alla förrän aloépiller med KResina jalappe och Mercurzius dulcis, tillika med en stor myckenhet af mineralvatten intagits, hvarefter helsan återkom. Larverna voro gulbruna, 4—6 linier långa och försedda med en lång svans. De beskrifvas af DE GEER uti Mem. Tom. VI, p. 101, och skola tillhört Helophilus pendulus Tin. Flickans diet året förut hade företrädesvis utgjorts af mjölk och tvänne gånger i veckan af sur tätmjölk m. m. Författaren gissar att flugan lagt sina ägg i gräddan på sistnämda slags mjölk. Slutligen får jag ej underlåta att meddela ett sammandrag af en uppsats, som är intagen uti Hygixa för år 1886, sid. 656 och har till öfverskrift: »Bidrag till kännedomen om de i menni- skans tarmkanal förekommande intestinaldjur» af d:r A. GRENAN- DER. Författaren omtalar däruti, att han om hösten 1884 vid Hedåkers herregård fått besök af en statkarlshustru, som hade magkatarr, hvilken botades genom något alkaliskt amarum samt diet. Hon ansåg likväl själf att »mask» varit sjukdomsorsaken, emedan »en hel göpne» sådane bortgått efter kolikplågor, under några tätt på hvarandra följande uttömningar. Exkretet blef ut- kastadt på marken, som seden är på landet; men därtill upp- manad, återkom hon efter några dagar och medförde hundrade- tals af maskarne. Några flera dylika hade under tiden icke med uttömningarna afgått. Bland de lifligaste maskarne utvaldes ett tjogtal, som inlades uti fuktig mossa i en metalldosa, hvilken erhöll sin plats uti författarens byxficka. Där gingo de snart i puppa, men först efter 5—6 veckor utkläcktes den första flugan och kort därpå ytterligare trenne. Dessa öfverlemnades seder- LAMPA: FLUGLARVERS FÖREKOMST HOS MENNISKAN. I 1 mera till sakkunnig person, nämligen lektor A. E. HOLMGREN, för att vetenskapligt bestämmas. D:r GRENANDERS förfarande härvidlag förtjänar loford icke allenast af entomologer, utan äfven af den om sin vetenskaps framåtskridande måne läkaren, ty genom honom hafva de lärt känna ännu en snyltgäst inom menniskokroppen uti Chrysomyia polita Tin. Författaren förklarar larvernas vi- stelse i tarmkanalen på så sätt, »att gumman, som har dåliga tänder, förtärt kött, hvari flugan lagt ägg, och utan att sönder- tugga födan nedsväljt stora köttstycken, i hvilkas gömmor äggen utan men af den sura magsaften knnnat passera ventrikeln och sedermera utvecklat sig längre ned i tarmen»>. Uti denna åsigt vill äfven jag för närvarande instämma, ty erfarenheten visar, att åtminstone många insektarters ägg, till följd af sitt skyddande ombhölje, mycket bättre emotstå ogyn- samma förhållanden än de späda, nykläckta larverna. Då man vet, att flugornas utveckling sker mycket hastigt, åtminstone under den varmare årstiden, så kan det förefalla litet besynnerligt, att d:r GRENANDERS puppor lågo oförändrade i så lång tid som 5—6 veckor, oaktadt de hvarken saknade fuktighet eller tillräcklig värme, så vida plagget där dosan förvarades ofta begagnades. Men detta kan dock förklaras sålunda, att pupporna tillhörde en vintergeneration, som under normala förhållanden öfvervintrar; men att utvecklingen nu påskyndats till följd af sär- deles gynsamma klimatiska förhållanden. Svårare blir att för- klara, om verkligen dylika larver kunna uppehålla sig en längre tid inom menniskokroppen, t. ex. från den ena sommaren till den andra; men man får väl t. v. antaga, att ägg inkommit från flera flug- generationer. Såväl författaren som lektor HOLMGREN synas ense därom, att denna fluglarv icke torde »normaliter tillbringa sitt lif i vestgötamagarne», utan endast tillfälligtvis. Äfven från andra-länder, både inom och utom Europa, äro många fall af Myiasis eller flugsjuka kända och torde icke böra här helt och hållet förbigås. Uti Transact. of the Entom. Soc. of London, Vol. II, p. 152, af år 1838 anföres ett märkligt fall, då en insekt, förmodligen Ånthomyia (Aricia) canicularis MEiG., blef i stor mängd utdrifven från en menniskas inelfvor, af LEONARD JENYNS. En sjuttioårig prestman blef på våren 1836 illamående, 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. under nästan samma symptomer som af mig förut omnämnts. På sommaren och hösten afgingo från honom larver flera gånger, ibland i sådan mängd, att halfva nattkärlet därmed fylldes. Se- dan dessa besvärliga gäster aflägsnat sig, förbättrades hans helsa efter hand. Larverna, afbildade å pl. XV, fig. 1—38, voro för- sedda med sidobihang, liknande branchier, och ansågos därför tillhöra en flugart, som under sitt utvecklingsstadium är hänvisad till våta ämnen. Ett par andra tillfällen omtalas äfven, då flug- larver uppträdt under liknande förhållanden, men fullt tillfreds- ställande bestämning af arten förekommer icke. Beskrifningen på larverna är både utförlig och af intresse. De båda utstående, hornartade och nästan koniska papillerna på analsegmentets öfver- sida, som i spetsen äro försedda med trenne öppningar, samt de två, med en krans af korta borst beväpnade små utväxterna på första segmentet, tror JENYNS vara andningsapparater. De mycket små och vårtlika upphöjningar, som äro placerade uti två från hvarandra vidt åtskiljda rader längs buksidan, antager han vara rörelseverktyg. Både beskrifning och figurer synas nästan antyda, att larverna tillhört Årzcia scalaris, men jag vågar dock icke med bestämdhet påstå, att så är förhållandet, då jag ej sett dem af Å. canicularis. Att flugäggen inkommit i magen tillsammans med fastare födoämnen tror författaren vara sannolikt, alldenstund den sjuke icke förtärt annan dryck än öl, te m. m. dylikt. Ännu en uppsats uti ifrågavarande ämne förekommer i samma band, sid. 256, författad af F. W. HorrE. Dithörande fig. 3 och 4 å pl. XXII framställa sannolikt larv och puppa till Aricia scalaris. Uti flera i kolumner indelade tabeller uppför HoPE alla föregående författares arbeten, om hvilka han haft till- fälle taga kännedom, samt artnamnen å en del af de insekter, hvilka ertappats såsom parasiter inom menniskokroppen, m. m. Däruti upptages icke mindre än öfver hundra fall, då fluglarver sålunda uppträdt, och bland dessa afhandla 27 sådana tillfällen, då de afgått från matsmältningsorganerna eller urinvägen. Författaren har dock haft kännedom om endast fyra upp- satser från svenskar, nämligen WAHLBOMS (Edinb. Medical Trans. Vol. VII, Pp. 47), OPHEnmI, hvilken af mig här anförts, samt ACRELS (Nov. Act. Upsal.) och bref till PALLAS från LINNE d.y. LAMPA !: FLUGLARVERS FÖREKOMST HOS MENNISKAN. 13 De flugarter som uppräknas såsom bestämda äro: Musca wvomi- toria (1 fall), domestica (5), Calobata cibaria (2), Tachina lar- varum (1), Sarcophaga carnaria (6) och Helophilus pen- dulus (5). Oaktadt författaren användt icke ringa möda för att hop- samla dylika uppsatser, så har en och annan likväl undgått hans uppmärksamhet. Uft Mörck: med. Wochenscht: för år 1886; 0:03) fefere- radt i Centralblatt fir d. med. Wissensch. af samma år, p. 696, meddelar HOFFMANN om en person, som under några år besvärats af magplågor, hvilka emellanåt föranledde till kräkningar. Vid en sådan, som föregåtts af brännande plågor i magtrakten, med- följde flera hundra larver och däribland äfven en puppa. Af dessa sändes en del till specialisten, professor MiK i Wien, som däraf fick utkläckta två exemplar af Åricia (Homalomyia) inci- Ssurata ZETT. samt ett par af Å. canicularis L. Att flugorna lagt sina ägg på matvaror, anser författaren såsom gifvet, men tror att någon förändring af syrorna i magen måste vara för handen, om äggen skola kunna därstädes utkläckas. I förbigående torde här böra omnämnas, att den mjölk, jag införde till föda åt mina larver, redan efter några timmar surnade, hvarefter jorden i pappasken fick en stark sur lukt, utan att detta syntes i ringaste mån störa deras välbefinnande eller hindra förvandlingarne; dessa larver voro dock fullväxta och färdiga att gå 1 puppa. Uti Allgem. Naturgeschichte der Parasiten af år 1879 fram- går att äfven professor LEUCKART synes vara Öfvertygad om, att flera flugarter i larvtillståndet kunna lefva inom menniskokroppen, såvida de där erhålla tillräckligt med luft. På den grund skulle larverna till Musca vomitoria, Aricia canicularis m. fl. kunna utvecklas uti främre delen af tarmkanalen, där den för deras re- spiration nödvändiga luften införes tillika med saliven och födo- ämnena. Så vore förhållandet med Gastrus egutz hos hästen. Uppgifterna om fluglarvers förekomst uti de inre urinverktygen anser nämde författare likväl på denna grund såsom endast sagor eller villfarelser. Äfven uti Annales de la Soc. Entom. de Belgique, Tom. 28, 1882, p. CL, är intaget ett anförande af d:r JacoBs, hvilket till- 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. kommit till följd af ett meddelande från d:r Pruvot. Dess öf- verskrift lyder sålunda: »De la présence: des larves d' Oestrides et de Mauscides dans 1e corps de I'homme>. Dess första afdel- ning handlar om Oestrider och förbigås därför här; men den andra berör samma ämne som denna uppsats, och vill jag där- för 1 största korthet omnämna det anmärkningsvärdaste af hvad där förekommer och som har afseende på europeiska flugarter. Förutom de af mig redan uppräknade flugarter, hvars larver anträffats inom menniskokroppen, omnämnas där AÅnthlomyia pluvialis och Sarcophaga MWohlfarti. Den sistnämdas larver uppträdde i gouvernementet Mohilew uti de naturliga utförs- vägarne hos både menniskor och djur i sådan myckenhet, att en epidemi uppstod. Genom d:r Jupp 1 Kentucky har bekantgjorts, att larver till Aricia scalaris (?) förekommit hos ett barn. Ett annat fall, då Anthomyialarver påträffats hos ett ungt fruntimmer, anföres uti Bull: Ac: de Medic: d:r Belg. af. professor ;FRANGOIS, Samt rett tredje af LABOULBÉENE och ROBIN, där äfven Faunia saltatrix, d. ä. Aricia scalaris enl. ZETTERSTEDT, uppgifves vara funnen under dylika förhållanden. En del af de bekantgjorda iakttagelserna kunna visserligen vara felaktiga och vilseledande, ja rent af bedrägliga; men många gifva dock ovedersägliga bevis vid handen, att fluglarver måste kunna uthärda samt till och med utvecklas uti menniskans tarmkanal. Bland dem, som betvifla och motsäga detta, är äfven en M: DaAVvAIneE. För att vederlägga honom har d:r PRuUvort gjort en närmare undersökning af larven till TYrichomysza fusca. Meningen var att få utrönt, om dess kroppsbyggnad vore sådan, att den satte honom i stånd att lefva inom menniskokroppen. D:r Pruvort fann därvid, att larvhuden förblef oföränderlig ge- nom beröring med kemiska reagentier, samt att dess utväxter eller bihang gåfvo larven förmåga att qvarhålla sig vid magens och tarmarnes väggar. Luftrörens ihåligheter kunna till följd af sin rymlighet upptaga och reservera en jämförelsevis stor mycken- het af luft, hvilket iståndsätter larverna att undgå qväfning under en längre tid uti ett för respirationen mindre lämpligt medium. Försök hafva äfven ådagalagt, att förenämda flugartslarv ännu LAMPA: FLUGLARVERS FÖREKOMST HOS: MENNISKAN. 15 efter 28 timmars vistelse uti ett marsvins mage befunnits hafva varit vid lif, samt att en dylik likaledes uthärdat uti en råttas inelfvor ej mindre än under en tid af tre dygn, utan att qväfvas. Referenten framhåller till sist såsom ett önskningsmål, att flera mer omfattande och på vetenskapliga grunder fotade försök måtte blifva gjorda, på det man må kunna erhålla en större visshet och kännedom om åtskilliga till ämnet hörande omständigheter. ; Uti nämda annaler för 1886, p. CXXX refereras äfven den af mig redan omnämda d:r HOFFMANNS uppsats, och säges det där, att d:r CLOSTERMEIER med egna Ögon såg en stor mängd af de uppkastade larverna krypa omkring på golfvet. Patienten kunde icke påminna sig att hafva förtärt hvarken rått eller skämdt kött, men var stor älskare af limburgerost. Efter uppkastnin- garne fann han sig bättre, men besvärades någon tid af Pyrosis. HOFFMANN fodrade larverna med råa lefverbitar, hvilka tycktes fallit dem i smaken, men ost ville de ej förtära. Han antager att de kunna lefva en tid i magen, men uppkastas sedermera eller afgår per anum. D:r Gustav JoseEPH i Breslau meddelar flera observationer uti Deutsche Med. Zeitung 1885, n:o 4, 99—101, under öfver- skrift »Die Fliegen als Schädlinge und Parasiten des Menschen>. Han uppräknar 8 fall då Horm. incisurata, 9 då scalaris och 11 då andra diptera uppträdt under dylika förhållanden. För den, som intresserar sig därför, vill jag påpeka, att uti nyss nämda belgiska tidskrift å sid. CXXXI förekomma äfven observationer angående dipterlarver, hvilka anträffats på uppgräfda lik. Efter att hafva från den ganska rikhaltiga literaturen rörande ämnet anfört det vigtigaste jag haft tillfälle att inhemta, återstår nu att omnämna mina egna iakttagelser från förliden sommar. Såsom redan omnämts, fann en af mina anhöriga på mor- gonen den 4 juli uti en tunn och till färgen svartbrun afföring en stor mängd af om hvarandra krälande djur, hvilka helt natur- ligt framkallade både förvåning och rädsla. TIfrågavarande person hade dock den klokheten att genast medelst ett papper upphemta en liten del af exkretet och öfverlemna detta till mig för nogare undersökning. Jag fann då däruti minst trettio gråsugglika varel- ser, hvilka hade en längd af 5—38 millimeter och långsamt kröpo omkring, under rörelser åt båda sidor med det smala och utsträck- 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. bara hufvudet. Då jag ansåg dem vara fluglarver, så fick ett sådant tillfälle att observera deras metamorfoser och slutligen bestämma arten ej gå mig ur händerna, synnerligast som dylika insekters förmåga att lefva och utvecklas uti tarmkanalen hittills på ett och annat håll betviflats, om icke rent af förnekats. En med glaslock försedd pappask fylldes därför till hälften med jord och dit infördes larverna, sedan de fått bada en kort stund i vatten. Då några af dem voro mycket mindre än de öfriga, så ansåg jag att dessa ej voro fullväxta, och inlade där- för på försök ett skedblad gryngröt och mjölk, hvilket var den enda som jag trodde tjänliga proviant, som för tillfället stod till buds. | Medelst det spetsiga hufvudet borrade visserligen några indi- vider sig in uti gröten, men utkommo snart och nedkröpo i jor- den liksom de flesta af kamraterna. Efter ett par dagars förlopp syntes inga lefvande larver qvar ofvanpå jorden, men väl några hårda och liksom förtorkade exemplar. Dessa befunnos seder- mera vara puppor. Då jag likvisst ej var riktigt säker därpå och fruktade att de kunde vara döda individer, så gjorde jag ännu ett besök på stället där de tagits, för att uppsöka flera larver. Deras tillhåll återfanns ganska lätt till följd af dess något ovanliga, svartbruna färg, hvilken påtagligt skiljde sig från om- gifningarnes. Ännu fanns där qvar en massa lefvande larver, och ett par tiotal af dem lades ofvanpå jord uti en glasburk, tillika med en portion af deras förra födoämne, hvarefter en bit tyll bands öfver burken. Denne fick sedan stå ute i fria luften. Den 19 i samma månad visade sig sex stycken flugor i den förut omnämda pappasken och under några följande dagar ut- kläcktes en hel mängd sådana både därstädes och 1 glasburken. Då jag likväl snart fann, af vissa olikheter mellan flugorna, att ej alla tillhörde samma art och att äfven de ännu okläckta pup- porna visade skiljaktigheter sins emellan, så skiljdes de olika puppformerna åt och förvarades hvar för sig uti fuktig sand. Vid kläckningen befanns, att det ena slaget puppor lemnade hanar och honor af en och samma art, medan det andra inneslöt endast sådana af den andra flugarten. Nu fick jag ett godt tillfälle att säkert skilja de båda arter- LAMPA: FLUGLARVERS FÖREKOMST HOS MENNISKAN,. 17 nas honor från hvarandra, hvilket eljest är förenadt med svårig- heter hos många arter af slägtet Aricia. Resultatet af mitt kläckningsförsök blef öfver hundra stycken flugor. Då jag på många år icke särdeles intresserat mig för dylika insekter och ej hade någon literatur att tillgå ute i skär- gården, så sändes några exemplar af de båda arterna, jämte ett par hanar af en tredje (de enda jag erhållit), till den af gammalt såsom förfaren dipterolog kände lektor A. E. HOLMGREN, hvilken nedslagit sina bopålar för sommaren i min närhet. Inom några dagar lemnade han det meddelande, att de båda talrikast repre- senterade arterna voro Årzcia scalaris FAB. och manicata MEIG. och att den tredje möjligen vore zncisurata ZETT. De två ha- narne äro ännu ej säkert bestämda, ty de öfverensstämma visser- ligen någorlunda med ZETTERSTEDTS beskrifning, men afvika betyd- ligt från å riksmuseum befintliga exemplar af zncisurata. I medio af augusti visade sig åter dylika larver uti en täm- ligen tunn afföring från samma person som förra gången, och jag underrättades genast derom. En noggrann undersökning före- togs nästan i samma ögonblick, hvilken i allt bekräftade mina förut gjorda iakttagelser. Nu liksom förra gången försöktes att genom laxermedel ut- drifva flera larver, men detta lyckades icke, hvarför jag anser som otvifvelaktigt, att hela kolonien afgick på en gång och att detta skedde först då larverna voro fullväxta och i begrepp att frivilligt lemna sin uppehållsort, för att uppsöka ett tjänligare ställe, der förpuppningen mera ostördt kunde försiggå och hvarest den utbildade insekten genast egde tillgång på luft, utrymme att fritt röra sig m. fl. för ett förändradt lefnadssätt nödvändiga be- tingelser. Min enskilda öfvertygelse är för närvarande den, att vid de flesta, om ej alla tillfällen, då dylika fluglarver under medicinering afgått, sådant skett icke genom medikamentens in- flytande allena, utan fast mer till följd af den hos en del insek- ter inneboende naturdriften, att vid tiden för öfvergången till puppa byta om vistelseort; ty vid nästan alla de fall, då lar- verna blifvit tillvaratagna utan att dödas, har deras förvandling antingen omedelbart derefter eiler ock inom få dagar egt rum. Ännu en gång under sommarens lopp blef jag i tillfälle att iakttaga dessa båda flugarters metamorfoser. TI slutet af juli Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 1 (1887). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. rengjordes ett fårkranium, som legat en tid uti ett kärl med vatten, och jag fann dervid uti den svarta och grötlika smörjan på kärlets botten, äfvensom inuti sjelfva kraniet en myckenhet fluglarver både af cylindrisk och gråsugglik form. De sistnämda voro då fullväxta och gingo snart i puppa. Den 11 augusti och några följande dagar utkommo flugor, men till en början uteslu- tande honor; till sist visade sig dock äfven ett par hanar och dessa tillhörde AÅrzcia scalaris. Bland de många tillvaratagna exem- plaren befunno sig blott en hane och en hona till Å. manicata. Genom detta fynd torde några författares förmodan, att vissa flugors ägg läggas på animaliska födoämnen och med dem någon gång införas i tarmkanalen, vinna större sannolikhet för sig. Då qvarlefvor från måltider förvaras utan att omsorgsfullt öfver- täckas och sedermera 1 kallt tillstånd användas, så äro de, antag- ligen ofta nog, behäftade med ägg från sådana flugor, hvars af- föda lefver af skämd animalisk föda. Genom sin litenhet undgå äggen lätteligen såväl hushållerskans som den ätandes uppmärk- samhet, hvarför dylika födoämnen, som saknat en fullt ändamåls- enlig betäckning, torde böra under den varmare årstiden utsättas för hög värmegrad innan de förtäras. Att det vore önskvärdt och icke för tidigt om hithörande frågor snart blefve mnöjaktigt besvarade och utredda, torde väl ingen vilja förneka. Om därför någon inom vår talrika läkare- kår, som intresserar sig för insekter, ville och kunde uppoffra någon liten del af sin tid på att hopföra och granska alla hittills bekantgjorda rön angående ämnet, och tillvarataga dem, som hädanefter kunna göras, samt sjelf experimentera, så tror jag ej att den därpå använda tiden blefve förspilld, utan till stort gagn icke allenast för vetenskapen, utan sannolikt äfven för mensklig- heten. Genom vidstående afbildningar torde en nog tydlig föreställ- ning om larvernas utseende kunna erhållas. Fig. I framställer larven till Åricia (Homalomyia) scalaris FaAB.; 4 ryggsidan med sina två parallela rader af små, aflånga LAMPA: FLUGLARVERS FÖREKOMST HOS MENNISKAN. 19 och borstbeklädda utväxter (£), samt nederst, på det tillplattade eller något skålformiga sista segmentet, de båda s. k. papillerna, (/), hvilka bestå af cylindriska, något tillpetsade utväxter, som i ändan äro försedda med tre ocell-liknande punkter; 4 buksidan, hvarpå märkes å tredje och följande segmenterna en smal och något upphöjd tvärlinia, hvilken i båda ändar begränsas af en liten vårtlik och med mycket korta borst försedd upphöjning. Nedanför dessa tvärlinier finnes vid segmentets midt en annan dylik, men mycket kortare och tydligen cilierad, hvilken dock ej är synlig å figuren. Dessa vårtlika upphöjningar och linier synas utgöra larvens egentliga rörelseverktyg. Sista segmentet har en- Fig. 2. dast en tvärgående ås, som begränsas af två större och borst- beklädda utväxter. Nedanför denna märkes en nästan äggformig upphöjning, i hvars midt analöppningen har sin plats; c larven sedd från sidan, hvarvid den dubbla raden af kamlika bihang blir synlig; d ett af dessa bihang. Fig. 2 visar utseendet hos den blott i få afseenden från före- gående afvikande larven till Å. (Homalomyia) manicata Me. ; a ryggsidan hvars två parallela rader af upphöjningar bildas ge- nom mycket små vårtlika utväxter; 6 buksidan hvarpå de längre, upphöjda linierna samt de vårtlika upphöjningarne, som begränsa dessa, äro så fina, att de under loupen blott med svårighet kunna skönjas; den korta, cilierade tvärlinien i segmentens midt, som 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. hos föregående art är till finnandes, saknas hos denna och er- sättes genom tvänne upphöjda och tämligen närstående punkter, hvilka å figuren ej äro synliga; c ett sidobihang, hvars grenar eller kamtänder, om man så vill kalla dem, äro något kortare, spensligare och derför mindre i ögonen fallande än hos scalaris; d de båda främre segmenten hos puppan. Puppans skal bildas af den hårdnande larvhuden, hvarigenom detta bibehåller alla larvens yttre karakterer; men själfva formen blir något afvikande, nämligen mycket kullrigare och mer in- dragen framtill. BERIDOPTEROEOGISKANIAKTTAGEESER I STOCK: HOLMS OMGIFNINGAR AF EMIL HOLMGREN. Ti Fastlandet. Då jag nu åter går att skildra fjärilslifvet i en del af Stock- holms omgifningar, har jag trott mig böra göra detta under samma berättande form som förut, och torde jag väl knappast behöfva upprepa min erinran om, att de fynd, jag här nedan skall omtala, ingalunda härleda sig från en enda exkursion, utan äro frukterna af en hel sommars forskningar. Sommarsolen lyser varm och klar utan att bortskymmas af hotfulla, regndigra moln. Vi stiga ombord på »Åkers kanal», en af de många ångbåtar, som dagligen underhålla kommunika- tion mellan vår hufvudstad och skärgården, och få bereda oss på en 4 eller 5 timmars lång ångbåtsfärd. Jag skall här ej lemna plats för en skildring af de vexlande intryck, denna färd gör på oss, utan vill blott nämna, att, då redan aftonsolen strör sitt rodnande skimmer öfver sjö och land, har ångbåten uppnått sin sista station, Brottby i Ösbygarn socken, där han stannar för att påföljande morgon åter ånga till staden. Vi stiga i land och kunna redan börja vår jagt efter nattfjärilar. Vi följa landsvägen 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. i akt och mening att innan midnatt hinna till Angarns klockar- boställe, som är beläget i sydvestlig riktning från ångbåtsstationen. Huru olika är ej den natur, som här möter våra ögon, mot den skärgården har att förete! Huru helt annorlunda måste också icke på samma gång den djurverld vara, som här uppehåller sig! Vidsträckta sädesfält utbreda sig, och endast på afstånd skönjer man den allvarsamma skogen, som nu ligger insvept i aftonens skymmande slöja. Vi hafva emellertid lemnat Brottby bakom oss och äro ett godt stycke på väg. Vi närma oss skogsbrynet och finna där en liten obetydlig stuga, belägen midt i en träd- gårdstäppa. Med egarens benägna tillstånd göra vi några slag i trädgården och kunna snart glädja oss öfver fångsten af en vac- ker fjäril, som i skärgården ej uppenbarat sig annat än i form af en larv, nämligen Deilephila Galiz, Rott. Här tyckes han vara temligen allmän. Deilephila Porcellus IL. är riktigt i svärm- ningstagen, men vi besvära oss ej med att fylla våra burkar med denna envisa »grisett». Äfven Sphinx Pinastri L. är framme och visar sig. Många Noctuer falla offer för vårt fångst- begär, sådana som Åcronycta Ligustri F., Panthea Coenobita Esp., Agrotis Polygona F., Orbona Hurs., Umbrosa He., Lu- cernea L. och Grisescens FR., Miselia Oxyacarthe L., Hadena Porphyrea Eser., Furva HB. och Rurea (v. Alopecurus EsP.), Leucamia Impura HeB., Grammesia Trigrammica HuFs., Plusia Chrysitis L. (ofantligt allmän), Festuc& L. och Jota L. m. fl. — Men vi få ej stanna här längre, vi måste gå vidare och följa landsvägen åt för att ej under nattens mörker irra vilse i dessa för. oss alldeles okända trakter. Åter mötas våra ögon af fält, och fält i oändlighet. Här och där resa sig dock en och annan skogsdunge eller en liten trädgårdstäppa, hvarest nattfjärilarna tyckas hafva stämt möte. Att denna afton använda våra preparerade äpplebitar skulle allt för mycket hindrat oss i vår marsch, utan dröja vi med dessa till påföljande afton, då vi hunnit målet för vår färd, nämligen Rocksta 1 Angarns socken, hvarest en ymnig skörd af nattfjärilar väntar oss i den af lavendel doftande trädgården. Vi in- skränka oss således denna afton till hvad slumpen kan föra i vår väg. Under nattens stillhet tåga vi framåt, vägledda af månen, HOLMGREN: LEPIDOPTEROLOGISKA IAKTTAGELSER. 23 som utbreder sitt bleka sken öfver nejden, och innan salsklockan i Angarns klockarboställe slagit tolf, ligga vi helt belåtet slutna i Morphei sköte. Kl. 35 följande morgon har solen redan i nära två timmar varit uppe före oss och väckt den slumrande naturen till lif: till nya strider och nya segrar. Sedan vi belönat klockaren för hans gästfrihet, äro vi åter i marsch. Nu lemna vi landsvägen, hvilken skulle föra oss till målet förr än vi vilja det, och föl- jande några gräsrenar, begifva vi oss i väg till en aflägsen sko- gig höjd, hvilken är belägen i Vallentuna socken. Strax vid bestigandet af höjden möter oss en ståtlig Lzmenitis Populi L., hvilken är alldeles nykläckt. Han »+blir naturligtvis vårt byte. Vi gå vidare. — En ungskog af björk reser sig här bland stenar och klippblock, och enligt vår förmodan påträffa vi många lar- ver, bland hvilka torde få nämnas Dasychira Pudibunda TL., Acronycta Alm L., Drepana Curvatula Bku. och Falcataria IL. Snart hafva vi uppnått bergåsens högsta del och kunna där njuta af en storartad utsigt. Ej möter oss anblicken af en fjärd med holmar och skär, men ett fält, böljande af sädesvågor, bekransadt i fjärran af skogen och här och där försedt med rödmålade stugor och grönskande löfdungar. Vi få emellertid ej fördröja oss här, vi måste vidare och nedstiga för bergryggens andra sluttning samt komma därvid ned i en mera kuperad trakt. Här möta oss naturliga ängar, hvarest vi finna rätt mycket fjärilar, sådana som Polyommatus Hippothoé TL., Lycena Astrarche BERGSTR., Eumedon EsP. och Arion L., vidare Vanessa ÅAta- lanta L., Argynmis Niobe L. och Adippe (ab. Cleodoxa O.. På de unga löfträd, som bilda inhängnaden för dessa ängar, finna vi flera larver, såsom Ptierostoma Palpina L., Pygera Curtula L., Notodonta Tremule Cr., Harpyia Vinula HB. och Lasiocampa Ilicifolia L. — Vi hafva en lång väg att tillrygga- lägga, hvarför vi måste vidare. Snart hafva vi uppnått Vallentunasjöns strand, hvilken vi följa söderut. Här iakttaga vi en samling mariga tallar med ett sjukligt, tvinande utseende. Vi undersöka dessa i tanke, att till äfventyrs Lasiocampa Pinrri-larver vore orsaken till ödeläggel- sen, men kunna ej upptäcka några dylika snyltgäster. Då vi redan äro i begrepp att aflägsna oss, finna vi emellertid i gräset 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. vid foten af en tall en hona till denna fjäril, men så förstörd, att af vingarna endast 2 sönderslitna framvingar finnas qvar; hon är dock vid lif, hvarför vi insläppa henne lefvande i portören och tåga därpå vidare. Vi hinna sjöns södra ända, hvarefter vi vända oss åt nordost. Här i närheten af Täby kyrka, blifva vi ånyo vittnen till en skadefjärils ödeläggelser. En hel liten park af popplar är nämligen nära nog uppäten af larver till Cossus L. Vi kunna ej bemägtiga oss de larver, som finnas inuti trädstam- marna, men nöja oss med dem som krypa omkring på marken, hvilka utgöra flera än 10; af dessa tyckes dock ingen vara full- vuxen. Vi "lemna emellertid detta ställe och hafva snart nog upphunnit en något sumpig, af al- och björkbuskar beväxt trakt. Här flyga många exemplar af Cymatophora Duplaris L., äfven- som MNemeoplula Russula L. och Plantaginis L. jämte ab. Ma- tronalis For. Af dagfjärilar finna vi här Argynnis Paphia L. i tämligen stort antal, vidare de båda Epinephele-arterna och Pararga Esgeria (v. Egerides STGR), Coenonympha Pamplhulus L. och TZzphon Rort. På en tämligen hög björkbuske få vi ånyo göra bekantskap med den högst egendomliga larven till Stauropus Fagi L. Vi fortsätta nu vår vandring. Solen står redan ganska högt på himlen; vi måste forcera vår marsch för att ej för sent fram- komma till en efterlängtad mosse, belägen på en fjärdedels mils afstånd från egendomen Rocksta, målet för vår exkursion. Efter att hafva genomvandrat skogsdungar, fält och kärr, äro vi ändt- ligen framme vid mossen, i hvars midt en sjö, Issjön kallad, är belägen. Vi kunna genast glädja oss öfver fyndet af tre full- vuxna larver till Dasyckira Fascelina 1., hvilka låta bladen på lingonris sig väl smaka. Colkas Paleno L. flyger här i stort antal, och några exemplar af Årgynnis Aphirape (v. Ossia- aus Hest) väcka både vår öfverraskning och glädje; ty vi hafva : ingalunda väntat oss högnordiska fjärilar af denna mosse, hvilken ej eger den stora öfverensstämmelse med lappländska myrar, som vi ofta finna hos mossar i Stockholms skärgård. Epilobium angustifolium växer i ofantliga massor på tufvorna kring Issjön, och enligt vår förmodan påträffa vi där också en mängd larver till Deilephila Galiz RoTtt., såväl den bronsfärgade som den glänsande svarta formen. Såsom det torde vara bekant, är Galii- HOLMGREN: LEPIDOPTEROLOGISKA IAKTTAGELSER. 25 larven, då han ännu är helt liten, ljusgrön till färgen. Här finna vi dock mycket små larver till i fråga varande fjäril, som äro sotsvarta och tätt chagrinerade af brandgula punkter. Fullväxta förete dock dessa larver ingen skilnad från den svarta formen. De små björk- och videbuskar, som här växa i stor mängd, skänka oss rätt mycket i larvväg, såsom Bombyx Crateéegi L., Lanestris L. och Quercus L., Lasiocampa Ilicifolia L., Satur- nia Pavonia L., Notodonta zsiczac L. och Dromedarius 1.:; och sedan vi från mossen, inträngt i en aspdunge, riktas vårt förråd än vidare med larver till Scopelosoma Satellitia (v. Brunnea,), Notodonta Dicteoides Ese., Harpyia Furcula L. och PBifida He. Några exemplar tillhörande ZYrochiltum Apiforme CL. och Bembecia Hyleiformis LASP. lyckas vi komma öfver. Redan har solen börjat sjunka ned bakom skogstopparna och dagfjärilarna sökt sig en lämplig hviloplats efter dagens fröjd och gamman. En och annan Coenonympha flyger upp vid vår frammarsch, men sänker sig genast åter ned i gräset. — Snart äro vi framme vid Rocksta gård och afvakta där qvällens inbrott. Vi finna nu till vår glädje, att den hona till Laszo- campa Pinz, som vi fångade vid Vallentunasjön, lagt ägg i por- tören. Sålunda blef vår omtänksamhet att taga vara på den ömkliga honan belönad. Skatorna i trädgården hafva tystnat med sin låt och gömt sig i den täta hasselhäcken. Endast ett purpradt guldmoln ofvan skogsranden har solen lemnat qvar af all sin fägring vid affär- den; åter råder afton, åter vaknar ett annat lifi naturen. Kring den doftande lavendeln slår redan en Deilephila Galiz sima krokar. Han får ej länge njuta af lifvet; ty snart hvilar han i vår cyan- kaliumburk. Så följer en liten skara af Splznx Pinastri L. och Ligustri L., som ostördt får fröjda sig i sin lefnadsglädje. Ifrigare går jagten, sedan Noctuerna börjat framkomma. Både med lavendel och äpplebitar lockas dessa i förderfvet. Många bland de infångade fjärilarna tillhöra samma arter som de, hvilka vi lyckades komma öfver föregående afton. Af andra arter kunna nämnas: Åcronycta Megacephala Göze, Agrotis Baja F., C. ni- grum L., Xanthographa F., Depuncta L., Simulans HUuFN., Ypsilon Rott, Corticea HB. och Occulta L., Mamestra Nebu- losa HuFnNs., Dianthoecia Nana Rott och Albimacula BKH., - 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Hadena Sublustris EsPp. och Didyma (ab. Leucostigma EsP.), Trachea Atriplicis L., Heleotropha Leucostigma He., Taenio- campa Opima He., Dyschorista Fissipuncta Hw. och andra. För att låta de skrämda fjärilarna åter samlas lemna vi för en stund trädgården. Vi gå ut på ett angränsande fält och följa med ljudlösa steg dess gräsrenar. Här flyger Hepialus Humulz L. i mängd, äfvensom Splvinus L. och Hecta. LT. Plusia Chrysitis L., Leucania Comma L., Conigera F. och Lithar- gyrea EsP. äro också rätt talrikt representerade, där de surra bland dikesblommorna. Emellertid återvända vi nu till trädgår- den, "och sedan vi där ökat vårt byte för aftonen, är fångsten afslutad och därmed äfven redogörelsen för mina lepidopterolo- giska iakttagelser i Stockholms omgifningar. Om äfven i någon mon öfverensstämmelse gifves mellan fjärilsverlden i skärgården och på fastlandet, torde det väl dock ingalunda vara svårt att finna en stor skiljaktighet mellan dem båda, liksom äfven de geologiska förhållandena erbjuda sådana olikheter, att man i skärgårdstrakterna tydligen kan spåra en öfverensstämmelse med Norrlands och Lapplands subalpinska trakter, då man däremot uti inlandet genast skönjer förändringar, som tillkommit genom människans kulturarbete. Emellertid äro dessa mina försök att redogöra för fjärilslifvet i Stockholms om- gifningar endast ett slags vägledning för dem, som vilja fullfölja forskningarna härutinnan. SKOGSINSEKTERS HÄRJNINGAR AF J. MEVES. Det torde möjligen intressera en del af tidskriftens läsare att erhålla en sammanfattning för de tio åren 1876--1885 af de officiela berättelser, som skogsstatens tjänstemän afgifvit i fråga om de för skogen skadliga insekternas uppträdande. Melolontha vulgaris. Om härjningar af ollonborren föreligga meddelanden natur- ligtvis endast från landets sydligare delar. Så inberättas från Vadsbo revir (Vestergötland), att år 1876 i de mot söder be- lägna trakterna af Göta kanalbolags skogar, hvarest äfven löf- skog finnes, insektens larver angripit 2 å 4-åriga vackra plan- teringar, som däraf tagit ej så obetydlig skada; och hafva de sedermera ånyo i samma revir uppträdt år 1884 och skadat tall- plantor. — I Åhus revir (Skåne) på kronoparken Rickarum hafva år 1881 larverna till den grad hindrat de verkstälda barr- skogsplanteringarnes fortkomst, att endast 25 & af de utsatta plantorna kunnat fortlefva; i allmänhet har insekten särdeles i trakter, där sandjorden förherrskat, sagda år förekommit i oer- hördt antal. Förödelsen har sedermera alltjämt fortgått, ehuru år 1883, då skalbaggen svärmade på sagda kronopark, under lek- tor A. E. HOLMGRENS ledning insamlats och dödats omkring 400,000 individer. Jämför i öfrigt tidskriftens årg. 5, häft. I o. 2, 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. sid. 43. — Skador af ollonborren omförmälas vidare för åren 1884 och 1885 i Engelholms, 1884 i Malmöhus och 1885 i Hallands revir. i Melolontha solsticialis. Någon betydligare skada af pingborren omförmäles endast från Gotland, där den år 1883 lärer hafva angripit tallkulturer på Skogsholms kronopark. Hylobius abietis. Skogstjänstemännens uppgifter om denna för skogskulturen synnerligen farliga snytbagges framfart äro ganska talrika, och förekomma, om man undantager de sydligaste provinserna, från alla delar af landet. Så omförmäles från Torneå revir år 1877, att på Öfver-Torneå kronopark å en grusås, hvilken efter öfver- gången brand var beväxt med 6 aå 7-åriga tallplantor i lagom tätt bestånd, plantorna, hvilkas toppskott allmänt blifvit två år förut förstörda och ersatta af sidoskott, i sitt iråkade sjukliga tillstånd så fullständigt angripits af snytbaggen, att knappast nå- gon af insekten oberörd planta kunde påträffas. År 1878 för- stördes å Jockmocks revir på 500 tunnland en vacker tallåter- växt, uppkommen efter en 7 år förut timad skogseld. — TI all- mänhet beaktas han dock föga i Norrland, enär skogsodlingar, å hvilka han hufvudsakligen bedrifver sitt ofog, därstädes mera sällan förekomma. Däremot är han i hela öfriga landet, med undantag möjligen af de sydligaste provinserna, det svåraste plågo- riset för skogsmannen, som ej blott medelst användande af lämp- liga kulturmetoder, utan äfyen ofta genom insektens fångande i stor skala måste energiskt ingripa, på det ej mödosamma och dyrbara skogsodlingar må hemfalla åt fullständig förstörelse. Den fuilbildade insektens insamling sker vanligen genom s. k. fångbarkar, nämligen färska granbarkar, som om våren med bast- sidan läggas på marken vanligen med en liten frisk tallqvist un- der sig och något nedtyngas med stenar; lockade af kådlukten samla sig snytbaggarne därunder samt bortplockas och dödas. — MEVES: SKOGSINSEKTERS HÄRJNINGAR. 29 Vi inskränka oss till att här nedan såsom exempel på insektens uppträdande anföra tre skilda orter, nämligen kronoparken Böda i nordligaste delen af Öland, hvarest insekten var mycket besvär- lig redan före 1876, en kronopark och ett par häradsallmännin- gar” Örbyhus 7evir, norra Upland, där dess skadliga inflytande väckte uppmärksamhet först sistnämda år, och Slättbygds revir, mellersta Vestergötland, där en härjning började omkring år 1879. Som antalet af de genom skogstjänstemännens försorg insamlade fullbildade insekterna torde gifva en god mätare på insektens uppträdande i massa under olika år, meddelas här en tablå där- öfver, omfattande de tio åren 1870 —1885: Er Insamlade snytbaggar, antal: Är Böda Örbyhus rev. |Slättbygds rev. 1876 | 189,000 —— — FÖJTIIIELONS OO 25,500 SS TOTTI 28,000 —— SER 132,000 37500 5,500 1880] 224,000 49,000 55,000 TOGT |) 203500 59,5900 130,000 | La JT81,000 1882 | 267,000 455090 - GS 1883 | '347,000 89,000 541.500 1884 | 418,500 77,900 203,000 88- fT40,000 1885 | 440,000 105,000 Webegpiditer Häraf synes framgå, att å Böda snytbaggen varit, med undantag af små fluktuationer åren 1877—79, stadd i jämn ök- ning oaktadt jägmästaren J. E. BOHMANS synnerligen energiska krigsföring emot honom, att nästan samma förhållande egt rum i Örbyhus revir, där dock något nedgående iakttagits åren 1882 och 1884, samt att i Slättbygds revir höjdpunkten varit förlagd till åren 1882—384, för att därefter åter nedgå. Att dylika in- samlingar ej kosta kronan så litet, är tydligt; så har ensamt för Böda kronopark under de tio åren för ändamålet utgifvits öfver 4,000 kronor. Förutom detta har ock en betydlig mängd larver 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. och puppor förstörts sålunda, att obarkade tall- eller granstänger snedt nedstuckits i jorden, hvarefter snytbaggen på dem lagt ägg och man kunnat döda afkomman. Pissodes notatus förmäles hafva år 1876 förstört plantor af cembratallen på krono- parken Vallen i Medelpad. Hylesinus piniperda. Med oblida ögon betraktar skogsmannen äfven märgborren, hvilken, om den ock vanligen icke, liksom Hylobius abietis, ut- släcker lifsgnistan hos friska plantor eller träd, dock orsakar skada genom toppskottens förstörande och däraf föranledd krokig stamform. Där han förekommer i större massor måste därför åtgärder vidtagas för att hålla honom inom tillbörliga gränser, hvilket plägar ske sålunda, att i mars eller april utläggas fälda ungtallar, under hvilkas bark märgborren sedan lägger sina ägg, hvarefter barken aftages, då ägg och larver dö. — Bland svårare härjningar af märgborren må nämnas en å kronoparken Mösse- berg i Vestergötland; 1876 hade insekten gjort betydlig skada i 12 å rI5-åriga skogsbestånd uppkomna efter rutsådd, och ut- bredt sig allt mer under påföljande åren, hvarför 1878 skogen nedhöggs på nära ett tunnland och utlades såsom fångträd i angränsande skogsbestånd, hvarefter, då i juni månad ett ofant- ligt antal larver befunnos under barken, det ansågs ändamåls- enligast att uppbränna träden; men icke desto mindre, och oak- tadt förnyade utrotningsåtgärder, fortfor härjningen under åren 18)9—84. — Å kronoparken Norra Quvill i norra delen af Kalmar län förekom jämväl en liknande härjning år 1876 och följande år; 1884, då den lärer hafva uppnått höjdpunkten, om- fattade den omkring 150 tunnland, men var följande året upp- hörd. —- Eljest synes insekten åren 1884—385 hafva haft en all- männare utbredning, enär afsevärda skador af densamma då om- förmälas från Enköpings, Åkers (Södermanland), Hunnebergs, Svältornas (Vestergötland) och Engelholms revir. MEVES: SKOGSINSEKTERS : HÄRJNINGAR. 31 Tomicus typograåphus. Visserligen är det en känd sak, att träd, som angripits af denna mycket allmänna skalbagge, dö, men icke desto mindre kan frågan, huruvida barkborren är för skogarne synnerligen skadlig, anses icke vara fullständigt utredd. Mången antager att, enär årligen tusental af insekten anfallna granar i vårt land för- torka, den måste vara en af våra för skogen skadligaste insekter, men andra ha trott sig finna, att han endast undantagsvis slår sig på friska träd och nästan uteslutande håller sig till dem, som af en eller annan anledning :råkat i döende tillstånd, och hvilkas undergång han således endast påskyndar. Sådana anledningar förekomma ofta, enär granen är ett ömtåligt träd, hvilket tager obotlig skada redan af lätta sår och lindriga skogseldar, som af tallen uthärdas utan stor olägenhet. Därtill kommer framför allt, att granen till följd af sina flacklöpande rötter, hvilka lemna trädet föga fäste, och sin jämförelsevis stora grenmassa är synner- ligen utsatt för stormskada ej blott genom fullständigt kullstör- tande, utan ock, i vida större utsträckning, genom sugrötternas afslitande till följd af trädets vajande rörelser, en skada, som ej genast faller i ögonen, men snart nog ger sig tillkänna genom trädets förtorkande — den s. k. grantorkan — på stundom rätt stora vidder. Att de döende träden måste blifva ypperliga till håll för barkborren, är själfklart; han behöfver ej, såsom när han angriper ett fullkomligt friskt träd, frukta att i sitt borrhål vid sårandet af bastlagret dränkas i den framsipprande kådan. Ej underligt att, då man i de döende träden finner massor af denna insekt, han ensam får uppbära skulden för trädens undergång. I alla händelser torde vara behöfligt att genom noggranna 1iakt- tagelser söka få närmare utredt, huruvida barkborren anfaller full- komligt friska träd i större utsträckning. — Jägmästarne hafva naturligtvis ofta nog anledning inberätta fall af grantorka synner- ligast i trakter, där äldre granskog finnes utan afsevärd inpbland- ning af andra trädslag, och intager i detta afseende Vermland ett framstående rum. Här har, enligt hvad jägmästarne VICKMAN och FAGERLIN haft att berätta, på åtskilliga allmänna skogar grantorkan under hela tioårsperioden och äfven under några år 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. förut haft en betydlig utsträckning, ehuru mindre under åren 1880, 1881, 1884 och 1885. Nu är att märka, att å dessa granskogar, hvilka innehöllo en mängd öfveråriga träd, dessa sistnämda utgallrades omkring 1872—73; den glesnade skogen blef mera utsatt för vindens verkningar, träd rotrycktes och barkborren uppträdde sedermera i massa. 1882 grasserade starka stormar, och 1883 finna vi åter insekten ökad. — År 1873 utmärkte sig fram- för andra genom stormar öfver landet, och påföljande åren till och med 1877 omförmäla jägmästarnes tjänsteberättelser betydliga härjningar af barkborren inom vidt skilda trakter af norra och mellersta Sverige ända ned till Vestergötland; därefter fick man vara någorlunda 1 fred, men den svåra storm, hvilken i februari 1882 hemsökte en stor del af landet, efterföljdes af insektens massvisa uppträdande åren 1882—385 i Upland, Södermanland, Vestergötland, Småland, Öland och Skåne. Det är nog antagligt, att ej blott Tom. typographus, utan äfven andra arter af samma slägte haft sin hand eller rättare sagdt sina käkar med i spelet, men säkert torde vara, att den förre utfört hufvudrollen. Lophyrus pini. Tallstekeln tillhör icke de insekter, hvilkas angrepp på sko- gen orsaka nämnvärd skada, hvadan densamma af skogsmännen mera sällan omförmäles 1 officiela rapporter, nämligen endast när larven, »sprittmasken», visat sig i större massor. Detta in- träffade år 1879 i Vartofta revir (Vestergötland), där enligt jägmästaren Vv. NACKREJS uppgift 25 qv.-ref trettio-årig tallskog på kronoparken Haboskogen och 300 qv.-ref å häradsallmännin- gen Hökensås härjades af larven, som förtärde barren. Den upp- trädde isynnerhet fram på hösten, efter att dock redan på som- maren hafva visat sig. — Vidare har den åren 1882 och 1883 uppträdt i mängd inom tallkulturerna å Svältorna samtidigt med en parasitsvamp (Ceoma pinitorquum), och år 1884 inom Slätt- bygds revir (Vestergötland). MEVES: SKOGSINSEKTERS HÄRJNINGAR. 33 Tortrix viridana. Ekvecklaren, som årligen förekommer å ekskog, kan, när den något år uppträder i så stor mängd, att träden aflöfvas, orsaka minskning: i det årets tillväxt, hvilket tydligt gifver sig tillkänna genom bredden af stammens och grenarnes årsringar. Enär larven går i puppa vid midsommartiden och således icke hindrar utväxandet af nya skott, dö de angripna träden icke ut. De starkaste härjningarne af denna lilla fjärils larver omförmälas från Eksjö revir åren 1876 och 1877 på kronans ekplantering å Visingsö, samt från Åkers revir (Södermanland), där den år 1883 lärer aflöfvat ej blott ekar, utan äfven andra träd, samt åter uppträdde, ehuru mindre talrikt, det påföljande året. Coccyx buoliana. Tallskottvecklaren är besvärlig därigenom, att dess larv i likhet med -märgborren förstör ungtallars skott och orsakar krokig stamform. I större mängd förekom den år 1878 på Omberg i Östergötland i en 10 årig tallplantering, samt 1884 på Böda kronopark (Öland), där jägmästaren BoHMAN lät insamla omkring 6,500 larver och puppor. Coccyx hercyniana. Granbarrvecklaren säges år 1884 hafva uppträdt på medel- ålders granar i Sala revir, där den dock ej orsakat nämnvärd skada. Grapholitha strobilana. Grankottvecklaren, ehuru allmänt förekommande i mellersta och södra Sverige, gör dock ingen egentlig skada, enär han endast angriper kottarne, hvilka däraf erhålla ett egendomligt krokigt utseende. Anmärkningsvärdt torde möjligen vara, att han år 1879 omförmäles från Lorneå revir. Entomol. Tidskr. Årg 8, H. 1 (1887). 3 34 ENTOMOULOGISK TIDSKRIFT 1887. Chermes coccineus. Den röda granbarrlusen hade år 1876 på Böda kronopark i ovanlig grad innästlat sig å en granplantering, i följd hvaraf en mängd af de förut särdeles frodiga ungträden torkade och måste nedhuggas. Denna plantering hade varit utförd med plan- tor efter inköpt, antagligen tyskt frö; på de i orten inhemska granarne hade insekten däremot endast undantagsvis uppträdt. Ofvanstående korta sammanfattning af iakttagelser under en tioårig period lider säkerligen af många ofullständigheter och lyten, en följd däraf, att den grundar sig endast på skogstjänste- mäns officiela berättelser, hvilkas nödvändiga knapphet i form icke tillstädjer vidlyftighet. Den torde därför få afslutas med en liflig uppmaning till alla skogsmän att öfver iakttagna skogs- insekters uppträdande och lefnadssätt insända mera detaljerade beskrifningar till denna tidskrift, hvilken, spridd ej blott bland in- och utlandets entomologer ex professo, utan äfven, och detta ej minst, bland våra skogs- och jordbrukare, utgör ett synnerligen lämpligt organ för meddelanden och diskussioner i hithörande frågor. FÖR LARV-UPPFÖDARE AF J. MEVES. En hvar, som uppfödt sådana larver, hvilka förpuppa sig i jord eller mossa, har säkerligen erfarit det stora obehag larver- nas exkrementer orsaka synnerligast genom att på vårsidan, när uppfostringsanstalten intagits ur vinterkylan och jorden fuktats, föranleda mögelbildning, som nödvändiggör vinterqvarterets upp- rifning och puppornas omflyttning 1 eller på ny jord, hvilken operation visserligen hindrar samtliga puppornas förstörelse, men dock ej är särdeles förmånlig för pupporna i allmänhet och minst för sådana larver, som måhända på hösten tillredt sin kammare för att däri om våren förpuppa sig. Denna olägenhet kan dock, enligt vunnen erfarenhet, undvikas på ett mycket enkelt sätt ge- nom en tillställning, afsedd att inreda larvernas bostad »efter alla nutidens fordringar», d. v. s. med klosett. Vidstående fig. ÅA föreställer en larvbur af järnbleck el. dyl. med dörr vid främre gafveln och de tre öfriga, öppna väggarna beklädda med tyll eller metallväf. Burens botten delas nu genom en tvärgående, mellan sidoväggarne inklämd brädlapp — t. ex. ett stycke cigarrlåda — af omkring 21/, tums höjd, något lutad inåt. På bottnens inre del lägges ett lager jord och däröfver mossa eller andra lämpliga ämnen. Vidare förfärdigas af fyra pinnar en ram, på sätt fig. 6 utvisar, något smalare än burens inre bredd, och förses vid a och 6 med instuckna hufvudlösa insektnålar, hvilkas ändar nedböjas i en något spetsig vinkel. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. I ramen spännes tunnt tyg (tarlatan eller linon), och den på så sätt åstadkomna skärmen insättes i buren sålunda, att krokarne instickas i bakre gafvelns beklädnad, dock icke längst upp, och att skärmens nedre del hvilar löst på ofvannämda brädlapp, där- vid tvärslån cd bör nå nedanför brädets öfverkant. Härigenom bildas en inre” afdelning e, dit larverna kunna inkomma vid skär- mens långsidor och öfverkant och dit de nästan alltid söka sig för att i fred för ännu matfriska larver undergå förpuppning. I burens främre rum, och endast där, serveras grönfodret, som helst insättes i ett punschglas med vatten och mossa, den senare i ändamål att förekomma olycksfall genom drunkning. De fros- sande larvernas exkrementer hindras af skärmen att nedfalla i sängkammaren 2 och nedrulla i stället till matsalsgolfvet (klo- setten), som allt emellanåt städas. Vill man af någon anledning komma åt sängkammaren, såsom då lägerplatsen behöfver fuktas med vatten, uttages maten och skärmens underkant upplyftes så- som en fallucka med gångjärn af nålar. Af särskild vigt torde vara, att de två nålarne ej äro alltför korta, ty om ramens ändar omedelbart stöta intill bakgafveln, får någon spinnarelarv lätt det infallet att inspinna sig just på det stället, hvarigenom gångjärnsmekaniken sättes ur tjänst- göring, därest man icke föredrager att förstöra kokongen. Skulle oturen ändock vara framme, kan man utifrån afklippa krokarna och inifrån med skärmen försigtigt draga nålarne ur kokongen samt fästa skärmen, försedd med nya nålar, på annat MEVES: FÖR LARV-UPPFÖDARE. SA ställe. Hafva alla larver förpuppat sig, kan skärmen naturligtvis aflägsnas såsom vidare obehöfdlig. Har man en bur af annan form än den här af bildade, torde dock ofvanstående beskrifning vara tillfyllest för den, som är en smula praktisk — och detta får man väl antaga hvarje larvupp- födare vara — att lämpa metoden äfven på den buren. FINSK ENTOMOLOGISEK ELITERATUR 1886: I Finland tryckta uppsatser: SAHLBERG, JOHN, Lynchia fumipennis n. sp., en på Pandion haliaöétus lefvande Hippoboscid. — Medd. Soc. Faun. et F1. fenn. XIII, s. 149—152. 1I fig. , En ny art af Hemipter-slägtet Aradus från ryska Karelen. — Medd. Soc. Faun. et F1..fenn. XIII, s. 153—155. —, En ny finsk art af slägtet Scymnus. — Medd. Soc. Faun. et F1. fenn. XIII, s. 156—158. I utlandet tryckta uppsatser: BERGROTH, E., Zur Kenntniss der Aradiden. — Verh. zool. bot. Ges. Wien. XXXVI, s. 53—960, 1 Tf. — , Uber einige amerikanische Aradiden, — Wien. ent. Zeit. V,s. 97—98. REUTER, O. M., Notes synonymiques. — Rev. d'Ent. V, s. 120—122. SAHLBERG, JoHN, Deltocnemis, eine neue Gattung aus der Käferfamilie Aniso- tomidae. — Wien. ent. Zeit. V, s. 87—89. «4 figg. E. Bergroth. OM NORSKA MYRIAPODER. Vid naturforskaremötet i Kristiania 1886 förevisade under- tecknad i zool. sektionen tvenne af honom i Kristiania botani- ska trädgård dagarne förut funna mvyriapoder, nämligen Scolio- planes crassipes (KOCH) MEINERT och Polydesmus (Paradesmus) gracilis C. KocH, den senare antagligen införd med exotiska växter. I sammanhang härmed omnämde tal., som genomgått Kristiania-museets samlingar i denna gren, hvad man hittills kände om Norges myriapodfauna, och uppläste en förteckning öfver de arter, hvilkas förekomst i Norge han kunde konstatera. Denna förteckning upptog: Lithobius forficatus L.: Finnmarken (EsmMmarkK), Kristiania (v. PORAT). Lithobius erythrocephalus C. KocH: Kristiania, Bygdo (v. P.). Lithobius curtipes C. Kock: Kristiania, Bygdo (v. P.) Lithobius microps MEnErRt: Kristiania bot. trädgård (v. P.). Henicops fulvicornis MEINERTt: Kristiania bot. trädgård (v. P.). Geophilus ferrugineus'C. KocH: Kristiania, Bygdo, Lille Frogne- seteren (A. BorEcK), Humledalen (v. P.). Geophilus longicormnis TeacH: Kristiania, Fjeldstuen (ESMARK), Bygdge och bot. trädgård (v. P-). Geophilus proximus C. Kock: Finnmarken, Kristiania (ESMARK), Frognes&eteren, bot. trädgården, Bygdo och Humledalen (v. P.). Geophilus electricus L.: Kristiania, Fjeldstuen (ESMARK), Bygdo (vå P.): Scolioplanes crassipes (KocH) MEInErt: Se ofvan! (Fans af föredraganden sedan äfven vid Fredriksberg å Bygdo). Scolopendrella immaculata NEwPorTt: Kristiania, Bygdo (v. P.). 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Glomeris marginata (VILLERS): Ydre Flekkero vid Kristiansand (ESMARK). Polydesmus complanatus T.: Kristiania bot. trädgård (v. P.). Polydesmus acutangulus MENGE: Kristiania bot. trädgård (v. P.) Polydesmus (Paradesmus) gracilis Kock: Se ofvan! Blaniulus guttulatus Gervais: Kristania bot. trädgård (v. P.). Iulus luscus MEnert: Kristiania, Bygdo (v. P.). Iulus londinensis TEacH: Kristiania (ESMARK), bot. trädgården (CA IRA) fulus silvarum MEiNSErRT: Farsund (ESMARK). Tullus sabulosus I..: TLangesund, Badestranden (O. JENSEN), Kri- stiania (ESMARK). Utom de båda i inledningen nämda äro Lithobius microps och Polydesmus acutangulus (= Pol. denticulatus C. KoGH) här för första gången anmälda såsom funna på skandinaviska halfön. C. O. v. Porat. MYRMECOLOGISKA. NOTISER MEDDELADE AF GOTTFRID ADLERZ. Uppkomsten af nya myrsamhällen hade länge varit en tviste- fråga bland myrmecologerna, som ej obetingadt ville ansluta sig till den af HUBER framstälda enkla och naturliga förklaringen, enär de af dem anstälda försöken tycktes ådagalägga, att de be- fruktade honorna ej, såsom HUBER förmodat, kunde utan arbeta- res tillhjälp uppföda några larver eller åtminstone ej bringa dem till full utveckling. Då emellertid LuUBBOCK 1877 offentliggjorde resultatet af ett försök med lycklig utgång att låta ett par be- fruktade honor af Myrmica ruginodis i fångenskapen själfva upp- föda de ur de lagda äggen utkläckta larverna och bringa arbe- tarne till utveckling, så kunde numera intet tvifvel råda, att åt minstone den nämda artens honor ega förmågan att på egen hand grunda ett nytt samhälle. Detta resultat var emellertid föga bevisande beträffande de öfriga myrorna, ty ifrågavarande art till- hörde Myrmicidernas grupp, hvilkas honor, såsom redan förut var bekant, deltaga i arbetarnes sysselsättningar och sålunda väl äfven skulle kunna tänkas uppföda ett litet antal larver till dess arbetarne utvecklats. Då man däremot ej iakttagit, att några till Camponotidernas grupp hörande myrhonor deltogo på minsta sätt i några arbeten, så föreföll det tvifvelaktigt, huru förhållandena kunde gestalta sig vid grundläggandet af nya samhällen tillhörande den senare gruppen (Formuca, Camponotus, Lasius). Slutligen anförde dock Mc CooxKk 1883 ett fall, i; hvilket det lyckats en befruktad hona af Camponotus pennsylvanicus, som infångats 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. fritt kringströfvande på marken, att uppföda sina i fångenskapen kläckta larver, till dess de utvecklats till mycket små arbetare. Denna hona försågs med socker och vatten. Då Mc CooK redan förut funnit trenne honor af samma art sittande inspärrade i fullkomligt slutna hålor tillsammans med såväl larver som puppor samt till och med en liten nykläckt arbetare, antog han, att de stundom ströfvade omkring för att söka föda för att efter hem- komsten åter tillsluta ingången till sin håla med jord. Å andra sidan trodde han det vara möjligt, att honorna hela tiden under larvernas utveckling kunde qvarstanna i hålan, utan att upptaga o några nya. näringsämnen, samt därunder uppföda larverna med något i deras rymliga kräfva magasineradt näringsförråd. 1885 omnämner sig BLOCHMANN ha funnit en mängd isole- rade myrhonor jämte alla utvecklingsstadier af deras afkomma, och HuBERS förmodan rörande nya myrsamhällens uppkomst kan sålunda anses till fullo bestyrkt. Redan innan jag kände de meddelanden, som lemnats af Mc Cook och BLOCHMANN, ansåg jag HUBERS teori för den sannolikaste, hufvudsakligen af det skäl, att myrsamhällen före- komma talrikt på så isolerade lokaler som de små låga och ny- bildade öarne och holmarne i våra yttre skärgårdar. Då dessa äro otillgängliga för de vinglösa arbetarne, så måste det varit befruktade honor som vid svärmningen dit blifvit vinddrifna och ensamma grundlagt de där förefintliga samhällena. Sommaren 1884 fann jag dessutom en i en tillsluten håla inspärrad hona af Camponotus herculeanus jämte 5 små kokonger, af hvilka om några dagar tvänne blifvit öppnade för de första, mycket små samhällsmedborgarne, hvilka matades af honan och biträdde henne vid den ofta förekommande omflyttningen af de öfriga kokongerna. Under de följande åren har jag gjort åtskilliga liknande fynd, och i samtliga de nio fall, då jag infångat i små hålor anträf- fade ensamma honor (7 af Camponotus ligniperdus, 2 af Formica fusca), har jag sett dem bringa de jämte dem anträffade larverna och pupporna till full utveckling. Vanligen är det blott ett mycket ringa antal (2—5) arbetare som af dessa honor uppfödes, hvilket beror på den ytterst begränsade mängd af näringsämnen, som står dem till buds. Det af Mc CooK antagna näringsför- rådet i kräfvan existerar nämligen icke. Jag har flere gånger ADLERZ: MYRMECOLOGISKA NOTISER. 43 öfvertygat mig om, att de anträffade isolerade honornas kräfva är i det närmaste tom. Nästan samtliga de af mig anträffade honorna sutto inspärrade i fullkomligt slutna hålor, hvilket äfven Mc Cook omnämner hafva varit fallet med de 3 af honom an- träffade. BLOCHMANN tycks däremot ha förbisett denna omstän- dighet. Äfven i fångenskapen gräfde de myrhonor, med hvilka jag anstälde mina försök, dylika slutna hålor, i det den vid de små hålornas gräfning bortskaffade jorden tillslöt den öppning, genom hvilken dessa honor inträdt. En gång sålunda inspärrade med sina ägg, larver och puppor, lemnade de icke dessa hålor förr än arbetarne utvecklats, då dessa senare gräfde sig ut och dessutom gjorde sin bostad rymligare genom hålans utvidgning. Oaktadt sålunda honorna ej, såsom Mc Cook förmodat, lemnade sina slutna hålor för att söka föda, sågos de dagligen mata sina larver samt äfven de först utvecklade arbetarne, innan dessa öpp- nat dörren till sin barnkammare. Men äfven i de fall, då inga hålor gräfts, sågos honorna visserligen uppsuga inhälda vatten- droppar men däremot icke smaka den honung eller de dödade, mjuka insekter, som erbjödos dem. Hvarmed de uppfödde sina larver var mig därför 1 början en fullständig gåta. Slutligen iakttog jag, att, ehuru de inspärrade honorna ofta lade ägg, dessa snart åter försvunno, hvilket äfven var fallet med en nästan halfvuxen larv hos en hona af Formuica fusca. Då jag sedermera fann, att det var honorna själfva som förtärde sin egen afkomma, blef det på samma gång klart, hvarmed de uppföda sina första fåtaliga arbetare. Själfva uthärda honorna en svältkur på flere månader i sina slutna hålor. Härunder lägga de äfven talrika ägg, allt på bekostnad af de näringsämnen, som finnas magasi- nerade i deras ursprungligen starkt utvecklade fettkropp, så att deras strax efter befruktningen ansenligt stora abdomen slutligen sammandrages till obetydliga dimensioner. De få arbetare, som sålunda uppfödts på bekostnad af sina egna syskon, äro, till följd af den knappa födan, regelbundet ytterst små. Jag har haft tillfälle att se, när honan öppnat sin första kokong för att därur framhjälpa sin förstfödde, och jag har sett henne mata, slicka och smeka honom samt bortbära honom, då hon trodde någon fara vara på färde. De små nyfödda arbetarne ha i början bleka färger och ett mycket vekt chitinskelett, som ej tillåter 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. dem något ansträngande arbete. Deras ben äro i början så svaga, att de falla omkull, då de försöka intaga den vid antennernas putsning vanliga uppresta ställningen på bakre benparen, hvarför de plägade fortsätta antennernas putsning i liggande ställning. Redan några timmar sedan de skådat dagen, förstå de att med- dela sig med modren medels antennerna samt visa mycket in- tresse för sina syskonpuppor, hvilka de förgäfves söka bortbära. Efter omkring ett dygns förlopp har deras chitinskelett fått den vederbörliga stadgan, och de förmå nu biträda modren vid om- flyttningen af larverna och kokongerna. Då någon ny kokong öppnas af modren, biträda de ifrigt vid puppans framtagande därur samt vid sin nyfödda systers befriande från pupphuden. I den mån antalet af de små arbetarne ökas, öfvertaga de vården om larver och kokonger samt tillvarataga och placera på veder- börligt ställe de af modren lagda äggen. I samma mån ses äfven modren öfvergå till den för Camponotidernas honor utmärkande sysslolösheten. Efter att förut med största raseri ha försvarat sina första larver och kokonger, hvilka hon vid hvarje förment fara skyndade att bortbära, öfverlemnar hon nu alla de moder- liga omsorgerna åt de små arbetarne och tycks alls ej bekymra sig om sin afkommas öde. Medan ännu blott:en enda eller några få arbetare äro utkläckta, fortfar stammodren att förtära sina ägg, med hvilka hon ännu en tid matar såväl larverna som de små arbetarne. Denna diet skulle dock i längden blifva allt- för menlig för det lilla samhällets tillväxt, och då ännu några arbetare utvecklats, gräfva sig dessa, såsom förut nämts, en ut- gång, utvidga hålan och anskaffa näring, hvarmed de mata sina senare födda syskon. I den mån antalet arbetare ökas, kan na- turligtvis äfven större näringsförråd anskaffas, och i samma mån ökas äfven arbetarnes medelstorlek, till dess slutligen i de större samhällena den storhufvade och groft bygda arbetarekasten upp- träder. Tomognathus sublaevis är en myra, som hittills anträffats: blott i det nordliga Europa och äfven där blott ett fåtal gånger. Denna art upptäcktes 1848 1 Finland af NYLANDER, som anträf- fade honom i 3 bon tillhörande en annan myrart, Leptothorax acervorum (ett af boen tillhörde racen 222uscorum), med hvilken Tomognathus tycktes lefva i godt förstånd (»ubi parasitice soda- ADLERZ:! MYRMECOLOGISKA NOTISER. 45 liter habitabat»). För andra gången anträffades arten af MEINERT, som fann den 1860 i Danmark, äfven där tillsammans med Leptothorax acervorum i en murken björk. Slutligen fann STOLPE (Ent. Tidskr. 1882, sid. 134) en enda arbetare af denna art på Kolmoren, i ett bo tillhörande Leptothorax tuberum. Ingen af de nämda författarne meddelar om denna egendomliga myras lefnadsförhållanden något mera än hvad som ofvan citerats efter NYLANDER. Det var därför för mig ett synnerligen väl- kommet fynd, då jag somrarne 1885 och 86 vid Gnestavik i Östergötland lyckades anträffa 4 Tomognathus-samhällen, hvilka jag med iakttagande af största försigtighet infångade och under en längre tid noggrant iakttog. Resultaten af dessa iakttagelser, hvilka jag här nedan i korthet meddelar, gifva vid handen, att denna art i sina samhällsförhållanden vida afviker från alla andra kända myror. Redan vid anträffandet af det första af ofvannämda sam- bällen blef det mig klart, i hvilket förhållande Tomognathus i dessa samhällen står till Leptothorax. Vid boets öppnande skyn- dade nämligen Lepiothorax-arbetarne att i största hast undan- skaffa alla larver och puppor samt sågos samtidigt därmed bort- bära Zomognathus-arbetarne på det för vänskapligt förhållande utmärkande sättet, i det bärarne med sina käkar omfattade den burna myrans ena mandibel, hvarvid dennas kropp, med pupplikt hopdragna antenner och ben, hängde bakåt öfver bärarens rygg. Däremot sågs icke ZTomognathus deltaga i räddningen af larver och puppor, icke ens af sina egna, utan öfverlemnade omsorgen om dem helt och hållet åt Leptothorax. Det kunde således icke råda något tvifvel om, att Leptothorax i dessa samhällen spelar »slafvarnes» roll, och att Zomognathus i det nämda afseendet öfverensstämmer med Polyergaus, hvilken, såsom det länge varit bekant, visar fullständig likgiltighet för sin egen afkomma. Emel- lertid ådagalade mina senare anstälda försök, att Zomognathus ingalunda visar samma grad af hjälplöshet som Polyergus, utan, skild från sina slafvar, förstår att nära sig själf samt till och med kan mata sina larver, under det Polpyergus-arbetarne under ena- handa förhållanden svälta ihjäl, om de ock förses med aldrig så riklig föda. Under vanliga förhållande låter dock Tomognathus mata sig af sina ÅLeptothorax-slafvar och ses blott sällan taga 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887 någon befattning med larverna. I några byggnadsarbeten del- tager han ej heller utan öfverlåter dessa helt och hållet åt slafvarne. En omständighet af största intresse är, att af Yomognathus hittills endast arbetare anträffats. Så var fallet i de af de ofvan- nämda författarne anträffade samhällena; så var äfven fallet i de fyra af mig anträffade. Ehuru där äfven talrika Zomognathus- puppor funnos, voro samtliga arbetare-puppor, liksom äfven samt- liga de efter infångandet förpuppade larverna visade sig vara arbetarelarver. Däremot har jag i dessa samhällen funnit hanar och honor eller åtminstone han- och honpuppor af slafarten, Leptothorax. Här råder sålunda ett motsatt förhållande till det i öfriga blandade samhällen, där slafarten alltid representeras af blott arbetare, under det af hufvudarten alla tre könen förekomma. Såsom längre fram skall omnämnas, lyckades jag slutligen finna lösningen på denna gåta. Att ständigt blott arbetare af 7omognathus anträffats, tyckes mig antyda, att denna arts arbetare skulle kunna fortplanta sig parthenogenetiskt, så att ur de af dem lagda obefruktade äggen andra arbetare skulle utvecklas. Att myrarbetare kunna lägga ägg, ur hvilka, oaktadt de äro obefruktade, larver utvecklas, har genom FORrRELS och LuBBOCKS undersökningar blifvit bekant. Själf har jag ofta iakttagit äggläggande arbetare af åtskilliga myr- arter, och äfven mina Zomognathus-arbetare lade ofta ägg, ur hvilka larver utvecklades, hvilkas vidare utveckling jag dock ej lyckades följa. Visserligen ha de af FOREL och LUBBOCK an- stälda undersökningarne gifvit det resultat, att ur de af arbetare lagda, obefruktade äggen blott hanar utvecklats. Men dessa för fattare ha härvid endast experimenterat med myror af Campono- tidernas familj. Då det genom v. SIEBOLDS, ÅDLER'S m. fl:s un- dersökningar redan länge varit bekant, att inom närstående stekel- grupper, till och med inom samma slägte, de båda ytterligheterna beträffande könens utveckling ur obefruktade ägg kunna vara representerade, kan det ingalunda väcka någon undran, ifall hvad som härutinnan tycks vara regel för Camponotidae skulle visa sig icke vara gällande för den andra myrfamiljen, Myrmicide. Ett egendomligt och till fördel för min åsigt talande faktum är dessutom, att jag funnit 7Zomognathius-arbetarne ha betydligt star- ADLERZ: MYRMECOLOGISKA NOTISER. 47 kare utvecklade ovarier, än öfriga myrmicid-arbetare, innehållande hvardera 3—6, vanligast dock 4 äggrör, under det såväl MEINERT som jag hos andra myrmicid-arbetare blott anträffat 1 äggrör i hvardera ovariet. Denna starkare utveckling af ovarierna hos Tomognathus skalle då sannolikt bilda en motvigt till bristen på vanliga honor. Antaget sålunda att af Zomognathus blott arbetare existera, så var dock förekomsten i deras samhällen af slafarten i alla 3 könen gåtlik, ty i öfriga blandade samhällen, där hufvudartens arbetare draga i härnad mot slafartens samhällen för att bortröfva dess puppor, förstå röfvarne att med säkerhet utvälja blott arbetarepupporna, hvaremot de försmå han- och hon- puppor, af hvilka de ju ej skulle ha någon direkt nytta. Det föreföll mig därför osannolikt, att Zomognathus skulle gå tillväga på det hos slafröfvande myror vanliga sättet vid bildandet af sina blandade samhällen. För att emellertid konstatera, huruvida han skulle visa någon benägenhet att bortbära främmande Lep- fothorax-larver, om han därtill sattes i tillfälle, satte jag ett af mina fångna Zomognathus-samhällen medels en pappersbrygga i förbindelse med ett glas, på hvars botten åtskilliga större och mindre Leptothorax-arbetare ur ett främmande samhälle blifvit placerade. Därefter ditsläpptes 4 Zomognathus-arbetare, den ene efter den andre. Af dessa visade samtliga det största intresse för de främmande larverna, isynnerhet för de största, hvilka de genast sökte bortbära, ehuru förgäfves, enär deras otandade man- dibler halkade mot de stora och glatta larvkropparne. Efter många fåfänga försök med de större larverna vände de sig till de mindre, af hvilka de 3 första arbetarne bortburo hvar sin till sitt eget bo, under det den 4:de bar tre af de mindre larverna till en på botten af samma glas belägen träbit, där han under de trenne dagar, jag höll honom afspärrad, vårdade dem. Jag hade vid detta försök inga Leptothorax-puppor att erbjuda Zomo- gnathus. Det förefaller mig att han skulle, liksom slafröfvande myror, ha föredragit sådana, synnerligast som de sannolikt äro lättare att transportera. Det är att märka, att vid detta försök inga af de bortburna larvernas egare voro närvarande, hvadan Tomognathus ej möttes af något motstånd. I de fall åter då jag släppt Zomognathus-arbetarne till fångna ÅLeptothorax-sam- hällen, ha de, om de haft något dylikt för afsigt, aldrig med- 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. hunnit att bortbära vare sig larver eller puppor, enär de vid in- trängandet i larvkamrarne ständigt bortburits eller bortledts af de uppretade Leplothorax-arbetarne. Vanligen gjorde Tomognathus härvid föga motstånd, särskildt då han, såsom ofta hände, bort- bars eller bortleddes vid en antenn eller ett ben af en enda Leptothorax-arbetare. Däremot plägade han tillgripa såväl man- dibler som gadd till sitt försvar, då han misshandlades af flere fiender samtidigt. I ett fall, då jag insläppt en enda Zomog- nathus-arbetare till ett litet antal (7) Leptothorar-arbetare utan larver, kringsläpades och misshandlades den förre hela dagen af de senare arbetarne. Följande dag misshandlades han äfven en gång, ehuru blott en kort stund; för öfrigt väckte hans närvaro visser- ligen uppmärksamhet bland Leptothorax-arbetarne, som ofta pröf- vande berörde honom med sina antenner, men han betraktades tydligen ej mera såsom någon farlig fiende. Under de följande sex dagarne bemöttes han med synbar likgiltighet, men därefter såg jag flere Leptothorax-arbetare meddela sig med honom medels antennerna, och sedermera befästes det vänskapliga förhållandet, till dess han något mer än 2 veckor efter afspärrningen befanns ha drunknat i det glaset isolerande vattnet. Till ett annat Leptothorax-samhälle, som äfven innehöll larver, släpptes en annan ZYomognathus-arbetare. Denne rönte, sannolikt till följd af Leptothorax-arbetarnes flertal samt närvaron af larver, under en längre tid ett fiendtligt bemötande och kasta- des upprepade gånger i det omgifvande vattnet, hvarur jag måste rädda honom. Men äfven här började om någon tid tecken till tolerans visa sig, då plötsligt experimentet afbröts därigenom, att han en gång under min flere timmars frånvaro blifvit kastad i vattnet och där drunknat. Att den förstnämde Tomognathus- arbetaren skulle blifvit dränkt, förefaller däremot tvifvelaktigt, enär, såsom ofvan blifvit omtaladt, Leptothorax-arbetarne, som till följd af sitt fåtal inom kort hunnit formera personlig bekantskap med sin oförarglige gäst, på vänskapligt sätt meddelade sig med ho- nom medels antennerna, hvarjämte de flere gånger sågos slicka honom. Utgången af några senare försök blef helt annorlunda. En nyligen infångad Tomognathus-arbetare släpptes till ett likaledes nyss infångadt Lepftothorax-samhälle. Denne lade genast i dagen ADLERZ: MYRMECOLOGISKA NOTISER. 49 ett helt annat temperament än de individer, med hvilka jag förut gjort liknande försök. Långt ifrån att liksom dessa senare tåligt underkasta sig alla misshandlingar, angrep denne med förbittring alla mötande Leptothorax-arbetare, hvilka slutligen grepos af en sådan skräck, att de, medförande sina larver, hastigt flydde ut genom ett hål i burkens papperstak, hvarefter de stannade under det kring papperet knutna snöret. Här hade sålunda en enda Tomognathus-arbetare fördrifvit ett helt Leptothorax-sam- hälle, bestående af 40 arbetare samt tvänne honor. Emellertid hade alla larverna blifvit räddade, och Tomognathus hade i detta fall föga nytta af sin eröfring. Denne Tomognathus- arbetare visade för öfrigt ingen afvikelse från de vanliga, hvar- för ingen anledning finnes att antaga förekomsten af en särskild »krigarekast»> hos denna art. Sedermera släppte jag samme Tomognathus-arbetare jämte sex andra till ett annat nyss infångadt Leptothorax-samhälle, hvarvid de i början mötte starkt motstånd; men slutligen, hufvud- sakligen genom den förstnämde stridslystne arbetarens ener- giska angrepp, fördrefs äfven detta Leptothorax-samhälle, som, i likhet med det förra, med sina larver och puppor sökte skydd under det snöre, hvarmed burkens papperstak var fast- bundet. En del puppor och larver hade under den brådskande flykten blifvit lemnade i sticket, och dessa hopsamlades af T7o- mognathus-arbetarne under en träbit, där larverna vårdades och matades. Bland pupporna funnos några nära fullgångna, hvilka under de följande dagarne utkläcktes, så att ett blandadt samhälle kom till stånd, bestående i början af blott 7 Tomognathus- arbetare och 4 ÅLepltothorax-slafvar. Tomognathus visade tyd- ligen vänskapliga känslor för de nykläckta slafvarne, hvilka i början slickades af sina herrar. Sedermera öfvertogo de larver- nas vård, och samhällets bestånd var sålunda betryggadt. Af det anförda framgår, att Zomognathus-samhällena kunna tänkas uppstå på tvänne sätt. Antingen kunde en Zomognathus- arbetare, såsom af de första försöken framgår, tänkas intränga i ett Leptothorax-samhälle och, trots all misshandling i början, genom sin outtömliga godmodighet och sin outtröttliga envishet slutligen lyckas göra sig tolererad samt fortplanta sin art. Å andra sidan ådagalägga de sista försöken, att en enda Zomognathus- Entomol. Tlidskr. Årg. 8, H. 1 (1887). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. individ eller ett fåtal sådana lyckas fördrifva ett helt Leptothorax- samhälle, att 7omognathus tillvaratager de vid den brådskande flyk- ten qvarlemnade larverna och pupporna, ur hvilka sedermera hans första slafvar utkläckas, samt stannar i besittning af det eröfrade boet i motsats till de slafröfvande myrorna, som hemföra slaf- pupporna till sitt eget bo. Ifall bland de qvarlemnade larverna och pupporna han- och honkön finnas representerade, utkläckas naturligtvis sedermera dessa hanar och honor af slafarten och kunna möjligen antagas fortplanta sig, så att slafstammen ständigt skulle underhållas, under det, såsom förut nämts, de slafröfvande myrorna ständigt blott röfva arbetarepuppor och därför ofta måste genom nya härnadståg rekrytera sin slaftrupp. Jag är böjd att anse utgången af de senare försöken såsom mera normal än re- sultatet af de förra. De senare hade nämligen anställts med nyss infångade samhällen, under det vid de förra försöken båda arterna hela vintern lefvat i fångenskap under ogyn- samma förhållanden, hvilka såsom FOREL påvisat beträffande an- dra myrarter, ofta framkalla en sammanslutning efter blott kort strid mellan tvänne arter. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1886. I Sverige och Norge tryckta arbeten. ÅAURIVILLIUS, CARL W. S., En fästing såsom endoparasit. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886. Sid. 105—111. Fig. AURIVILLIUS, CHR., Conspectus generum et specierum Brachyceridarum. Öfver- sigt af slägten och arter inom familjen Brachyceride bland Curculioni- derna. — Öfvers. K. Vet. Akad. Förhl. B. 42. 1885. N:o 7, sid. 5—24. (2 Ben. 23 N-.Sp.) , Föredrag i zoologi vid K. Vetenskaps-Akademiens högtidsdag den 31 mars 1886. Stockholm. 1886. 12”. 15 sid. (Om nya framsteg inom insektpalzxeontologien.) , Insekter insamlade på Kamarunberget af G. VALDAU och K. KNUTSON. I. Coleoptera: ' Cetoniide et Lucanidg. — Bihang till K. Vet. Ak. Handl. B. 12: 4. N:o I. 1886. 12 sid. 3 figg. (4 n. sp.; 4 n. varr.) , Bidrag till kännedomen om våra solitära getingars lefnadssätt. — Bi- hang till K. Vet. Akad. Handl, B. 12: 4. N:o 5. 1886. 13 sid. 2 figg. (Lionotus pubescens, Udynerus murarius.) , Svensk-Norsk entomologisk literatur 1885. -— Ent. Tidskr. Årg. a 1886. Sid. 12, 30, 54—55. — —, Polyergus rufescens tagen vid Stockholm. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886, Sid. 4—5. — —, Cecidomyia inclusa FRAUENF. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid, 5. — —V Hyponomeuta padella L. — Ent. Tidskr. Årg. Mar TSSOLSId Ye — — , En samling insekter från Kamarun. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 9. , Ett nytt slägte bland Lamiiderna. — Ent. Tidskr. Årg 7. 1886 sid. 51—53. Fig. , Nya Coleoptera Longice rnia. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 89—94. (Pn red.;. 5 1: Sp) , Ett nytt egendomligt slägte bland Curculioniderna. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1880 sid. 95—97- (1 n. Sp.) 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. on AURIVILLIUS, CHR., ÖOscinis Frit L. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 146. — — , Cecidomyia fraxini, — Ent. Tidskr. Arg. 7. 1886 sid. 146. — — Anmärkningar rörande några svenska gräfsteklar. — Ent. Tidskr. Arg. 7. 1886 sid. 161—169. BI-TIDNIMG, Svensk, Organ för Centralföreningen för Sveriges biskötare. Egnad uteslutande åt biskötsel. Redaktör och utgifvare HJ. STÅLHAMMAR. Sjunde årgången. Göteborg. 1886. 12 n:o. Bovin, KNUT, Några oförstådda vänner bland djuren. — Svenska Trädgårds- föreningens Tidskrift. Årg. 9. 1886 sid. 124—125. E(RIKSO)N, J., Två af myror bebodda växter. — Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift. Årg. 9. 1886. Sid. 63. (Myrmecodia, Hydnophytum.) GUINCHARD, O., Galler i Phragmites communis. Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 Sid 5: HAGEMAN, A., Entomologiske Meddelelser fra Ranens Granskove. — Forst- foreningens Aarbog. 1886. HoLMERZ, C. G. G., Om Nematus abietum. -- Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 4. —— , Om härjningar af larven till Cidaria dilutata BkH — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 6. HOLMGREN, AUG. EM., Några anteckningar om parasitstekel-familjen Cryptidee. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 17—29. =" > Lissonota. extensor. IL.»., — Jönt. Tidskrs Årg. 7. ,4830 Sid. ZIG , Öfversigt och utredning af arterna till pisorii-gruppen inom parasit- stekel-slägtet /chnreumonr LINNÉ. — Ent. Tidskr. Årg. 7.,1350 sid: 41—44. (I Nn. sp.) HOLMGREN, EMIL jun., Lepidopterologiska Iakttagelser i Stockholms omgifnin- gar. I. Stockholms skärgård. — Ent. Tidskr. Årg, 7. 1886 sid. 35 —40. , Takttagelser rörande ÖOeneis Jutta HB., dess metamorphos och före- komst i Stockholms skärgård. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 151—154. HULTGREN, J., Om slägtet Gaurodytes. — Ent. 'Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 9. LAMPA, S., Om hvitaxflyet, Hadena secalis L. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 8, 57—71. — —, Deilephila Nerii från ,Gotland. — Ent.. Tidskr: Årg. 7. 1886 sid. 115, MA43: , Några iak.ttagelser angående luktorganet hos Bombyx Quercus |.. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 153—158. MEVES, J., En äktenskapshistoria från fjärilsverlden. — Ent. Tidskr. Årg. Ho 1886 sid. 99—10I1. — —,, Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska utbredning. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 102—104. MEVEsS, W., Spilosoma merdica CL. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 6. , Zygena lonicere ESP. var. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 6. , Nattfjärilar från Island. -— Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 8. Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 150 — —, Om aberrationer af Plusia iotla. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1886. 53 MÖLLER, G. FR., Om kålfjärillarvens parasiter. — Ent. Tidskr. Arg. 7. 1886 sig. 81—85 (1 n. sp.). , Parasitkläckningar. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 87—388, , Saturnia fpyri SCHIFF., tagen i Skåne. — Ent. Tidskr. Arg. 7. 1886 sid. 144. j NERÉN, C. H., Ytterligare bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess para- siter. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 45—50. NORDIN, Is., Anteckningar öfver Hemipterer. II. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 31—34. , Mesovelia furcata, funnen i Sverige. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 150. PETERSSON, C. P. J.;y- Priskatalog öfver skalbaggar. Lund. 1886. 8. 23 pg. Post, HAMPUS VON, lakttagelser öfver slösädflugans (Oscinis Frit FALL.) härj- ningssätt på stråsädesslagen sommaren 1884. — K. Landtbruks-Akade- miens Handl. o. Tidskr. År 1885 sid. 257—266. SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningen i Stockholm under 1885, dess sjätte arbetsår. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 1—11. , Entomologiska föreningens sammankomst den 27 februari 1886. — Ent. 'Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 13—16. — — — Entomologiska föreningens sammankomst den 26 april 1886. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 145—147. — — >»0. M. Reuter, De lägre djurens själslifv. — Ent. Tidskr. Årg. 7 1886 sid. 147. — >, Entomologiska föreningens tredje ordinarie sammankomst den 25 sep- tember 1886. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 147—148. , Entomologiska föreningens i Stockholm årssammankomst den 14 de- cember 1886. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 149—150. SCHÖYEN, W. M., Tamme Edderkopper. — Folkevennen. Christiania. 1884 sid. 305—308. , Lidt om Silkeavlen. — Folkevennen. Christiania. 1884 sid. 308—315. , Lidt om Vandringsgraeshopperne. — Folkevennen. Christiania. 1885 sid. 59—69. , Syrenmöllet (Gracilaria Syringella FB). — Norsk Ilavetidende. Aarg. I. Christiania. 1885 sid. 13-—15. — —, En amerikansk Sommerfugl indvandret til Europa. — Naturen. Aarg. 10. 1886 sid. 28—29. (Anosia plexippus.). , Lidt om Insekternes Fölsomhed for Smerter. — Naturen. Aarg. 10. 1886 sid. 140—142. — — , Spindemidden (Tetranychus telarius L.). — Norsk Havetidende. Aarg. 2. 1886 sid. I10—112. — — , Midder i Oerene hos Hunden, — Norsk Idretsblad 1886 sid. 86. 4 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. SCHÖYEN, W. M., Hönsemidder. — Norsk Landmansblad 1886 sid. 194. — — Bladhvepslarver paa Furu (Loghyrus rufus). — Norsk Landmansblad 1886 sid. 348. — >, Om Forekomsten af Dipter-larver under Huden hos mennesker. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 171—187. — —, Om de tidligere Udviklingsstadier af Lithosia cercola IIB. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 189—190. SPÅNGBERG, J., Larven till Eristalis tenax i tarmkanalen hos ett barn. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 5. —— Barbitistes punctatissima Bosc. i Sverige. — Ent. Tidskr. Årg. iA 1886 sid. 8. , Entomologiska föredrag vid 13:e skandinaviska naturforskaremötet i Kristiania 1886. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 98, 112: — , Huggpipa för insektsamlare: — Ent. Tidskr. Årg. 7. TSL Sid. 114—115 fig. , Om Chlorops teniopus. — Ent. Tidskr, Årg. 7. 1886 sid. Tr: STUXBERG, A., Faunan på och kring Novaja Semlja. -— Vega-expeditionens Vetenskapliga iakttagelser B. 5. 1886, 239 sid. I karta. Hexapoda, Myriopoda, Arachnoidea sid. 23—50. (Förtecknar 16 Coleoptera, I Pseudoneuroptera, 3 Neuroptera, 46 Hymenoptera, 10 Lepidoptera, 82 Diptera, 16 Collembola, 1 Myriapod, 19 Arane&e och 29 Acari.) SYDVESTRA Uplands biskötare-förenings protokoller från föreningens konstitue- rande i Enköping den 17 december 1883 till och med den 26 septem- ber 1885. Utgifne af E. W. JOHANSSON, föreningens ordförande. En- köping. 1886. 8”. 23 sid. T(HEDENIUS), K. F., Nekrolog öfver CARL OSKAR HAMNSTRÖM. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 159—1060. TIDSKRIFT, Entomologisk. På föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stockholm utgifven af JACOB SPÅNGBERG. Årg. 7. Stockholm. 1886. 8. 8+206 sid. — — for Biskjötsel. Udgivet af den norske Biavlsforening. Redaktörer AUG. SUNDBY og HALVARD TORGERSEN. Första Aargang. Kristiania. 1885. 12 n:o. for Biskjötsel ete. Anden Aargang. Kristiania. 1886. 12 n:o. TULLBERG, F., Djurriket. Framställning af djurens byggnad och förnämsta former. Stockholm. 1885—1886. 8”. 328 sidd. 211 figg. Insekter, tusenfotingar och spindeldjur p. 276 —290. (= Svenska Biblioteket. Afdeln. 3. Naturvetenskaplig boksamling B. 2.) WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Trichopter-familjen Apataniidee. = Ent. Tidskr: Årg. 7. 1886 sid: 73—80:- (5 TÖSp) ÖSTERBERG, J. A., En praktisk insekthåf. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 6---7. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1886. 55 ÖSTERBERG & HOFGREN, G., Apparat för uppblåsning af larver. — Ent. Tidskr. Are. 1330 sid. 7: I utlandet tryckta uppsatser. AURIVILLIUS, CHR., Lepidoptera im zoologischen Jahresbericht fär 1885 heraus- gegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abtheilung Arthropoda. sid. 442—541. + LINDSTRÖM, G., se THORELL. THOMSON, C. G., Notes hyménoptérologiques. Partie 2. Genre, Mesochorus — Paris, Annales Soc. Entomol. de France (6) Tome 5. 1886 p. 327—344. (Nya subgenera Åstiphrommus och Stictopisthus,; nya arter från Sverige äro Åstiphrommus graniger, buccatus, mandibularis, simplex, tenuicornis, plagiatus; Mesochorus tuberculiger, nigriceps, punctipleuris, curvicauda, brevicollis, pectinipes, fulvus, lapponicus, brevigena, salicis, marginatus, Dicticrus, tenuiscopus, albipes, stigmaticus, macrurus, acuminatus, angusta- tus, curvulus ; Stictopisthus bilineatus, laticeps, convexicollis.) THORELL, F., & LINDSTRÖM, G., On a Silurian Scorpion from Gotland (Palzo- phoneus). Auszug von F. KARSCH in: Biolog. Centralblatt B. 5. 1886 Pp. 657—06061. — — , On D:r Bertkaus classification of the order Arane&. — London, Annals and Magaz: Nat. Hist: (5) Vol 17. 1886 ps. 301—326. — Abstr: London Journ. R. Microscop. Soc. (2) Vol. 6. 1886 p. 437. — —, On Proscorpius Osbornei Whitfield. — Philadelphia, Americ. Naturalist Vol. 20. 1886 p. 269—274. Bihang. Uppsatser af utländingar tryckta i Sverige och Norge. BErRGROTH, E., Finsk Entomologisk Literatur 1885. — Ent. Tidskr. Årg. Te 1886 sid. 72, 86. LuCHE, FR., En farlig fiende till fruktträden (Blodlusen). — Tidning för Träd- gårdsodlare. Årg. 25. 1886 sid. 6—7. (Öfversättn. fr. Hamburg. Gar- ten- und Blumenzeitung.) MEINERT, FR., Lidt om Tachina-Larvers Snylten i andre insektlarver. — Ent. Tidskr. Arg. 7. 1886 sid. 191 — 193. 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. MEINERT, FR., Gjennemborede Kindbakker hos Lampyris og Drilus-Tarverne. — Ent. Tidskr. Årg. 7. 1886 sid. 194— 196. REUTER, O. M., De lägre djurens själslif. Förra afdelningen. Artvanor och Instinkter. Häft. 1. (= Ur Vår Tids Forskning N:o 34.) Häft. 2. Ur de sociala arternas lif. Sthm. 1886. 8”. 139 sidd. 17 figg. (= Ur Vår Tids Forskning N:o 35.) ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST DEN 30 APRIL 1887. Å vanlig lokal, hotel Phoenix, samlades föreningen till sin andra ordinarie sammankomst för året lördagen den 30 april. Sedan protokollet för föregående sammankomst blifvit upp- läst och godkändt, meddelade ordföranden, prof. SANDAHL, att den af fältläkaren d:r P A. EDGREN skänkta insektsamlingen, förvarad i 3 skåp, nu blifvit öfverlemnad till föreningen och vore för dess medlemmar tillgänglig efter anmälan hos ordföranden. Följande nya ledamöter hade i föreningen invalts: På förslag af hr Sv. LAMPA: Hr fotografen R. A. RESLER, Stockholm (Drottningg. 29 C). På förslag af lektor A: E. HOLMGREN och hr Sv. LAMPA: Hr jägmästaren WILHELM RUDOLF CARL WAGNER SMITT (Svärdsjö i Dalarne) och Hr jägmästaren CARL BENEDIKT PHRAGMÉN, Stockholm (Ar- tillerigatan 44), samt På förslag af prof. CHR. AURIVILLIUS: Hr magister zoologi& N. N. PETERSEN i Reval. Den af revisorerna, hr kanslisekreteraren d:r S. NORDSTRÖM och hr kassören G. HOFGREN, afgifna berättelsen om gransknin- gen af föreningens räkenskaper och förvaltningen i det hela under år 1886 upplästes och var af följande lydelse. Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 2 (1887). 5 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Revisionsberättelse för år 1886. »Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1886, få efter verkstäldt uppdrag afgifva följande berättelse. A. F. REGNELLS fond, P. F. WAHLBERGS fond och Ständiga Ledamöters fond, hvarifrån räntorna öfverförts till Allmänna kassan, hade under året icke vunnit någon förökning samt utgjorde respektive 2,000, 2,000 och 1,100 kronor: Allmänna fonden för entomologiens befrämjande, hvilken vid årets början utgjorde 1,436 kr 33 öre och hvars räntor likaledes öfverförts till Allmänna kassan, har vunnit en tillökning af 801 kr. 12 öre och uppgick således vid årets slut till 2,237 kr. 45 öre. Nämda tillökning har uppkommit dels der- igenom att professor SANDAHL dit skänkt det belopp af 559 kr. 12 öre, hvar- med Allmänna kassan under året slutbetalat sin skuld till honom, dels der igenom att dit influtit andra gåfvomedel, tillsammans uppgående till 242 kr. nämligen af grosshandlaren C. J. LINDSTRÖM 50, af sällskapet Fauna 50, af konservator W. MEVES 50, af kassör G. HOFGREN 27, af apotekaren G. PILTZ 25, af fröken P. HÅRD 5, af fröken S. VON PosT 5, af fröken D. PETERSEN 10, på subskriptionslista genom herr G. HOLMBERG 10 samt på dylik genom byråchefen J. MEVES 10 kr. Af det föregående framgår, att de fyra förenämnda fonderna vid årets slut tillsammans utgjorde 7.337 kr. 45 öre. Ställningen i Allmänna kassan utvisas af följande öfversigt. Debet. Inkomster : Under året influtna årsafgifter: I för 1883, 3 för 1884 och 11 för 1885; s:a 15 st. 90: — 2301 St. för. TOGO essens ses AA TER EA 1,380: — I St>Mör. 188078, KOLTFANCS ooo eo sss rosa sel öar SAEN 6: 89 1,476: 89 Räntor från: AS Bo REGNELE SK SONG sc sd oense Se OSAR ST STENAR 120: — P:GR I SWAFIDBERGS TON Co soc se AS es AES SA SOSSAR IAN I208-— Ständiga Ledamöters sond sssoorsc serier re pest 66: — Allmänna fonden för entomologiens befrämjande -... 3 8 Jan 95: 39 401: 39 Behållning å försålda exemplar af tidskriften, årg. 1886 -.......-- 54: — ” Summa 1,932: 28 Kredit Skuld vid årets början till räkenskapsföraren....ooooooooooo--------- 559: 12 Utgifter : För framställandet af 1886 års årgång af tidskriften: Tryckning, papper och häftning 959: 55 T|lUSträfioDer ryss X 3: sate are SVENS SER LEE 94: — 1,053: 55 Transport 1,053: 55 ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 30 APRIL 1887. 59 Transport 1,053: 55 Utsändning af tidskriften till in- och utlandet ........- 62: 66 FTeLVeX ng, DICEKOFL, VIN, INS: cecbassntktonsrs css a SA 30-132 DIVerse ooo reor ere eeeereeereree ennen ren ennen nn non nn = 30395 1,183: 48 ER n IN ON MAC Tre ts Slät: oss oosos ns oas dant SA RAA oa Sn 189: 68 Summa 1,932: 28 Framställningskostnaden af 1886 års årgång af tidskriften understiger motsvarande kostnad för 1885 års årgång med 97 kr. 80 öre, hvilken skillnad skulle hafva ökats till 191 kr. 80 öre, derest ej heller i 1886 års årgång några illustrationer förekommit. Kostnaden för distributionen af tidskriften understiger motsvarande kost- nad för 1885 års årgång med 4 kr. 49 öre, ehuru föreningens ledamöter ökats från 267 till 296. Till behållningen vid årets slut höra äfven, ehuru ej af oss inräknade i föregående räkenskapsöfversigt, dels ett mindre antal resterande årsafgifter, dels restupplaget af tidskriften. Antalet ledamöter utgjorde den 14 sistlidne december 296, hvaraf 252 betalande, hvadan årsafgifternas belopp enligt denna beräkning uppgår till 1,512 kronor. Bibliotekskassan, hvilken upplades den 2 maj 1885 medelst ett lån å 570 kr. från Allmänna fonden för entomologiens befrämjande och vid slutet af samma år nedbragt denna skuld till 550 kr., har vid slutet af år 1886 en återstående skuld af 499 kr. 52 öre; å skuldens ursprungliga belopp är således af betaldt tillsammans 70 kr. 48 öre. Kassan har under år 1886 haft följande inkomster: 1) försäljning af utgallrade, obehöfliga afhandlingar o. d. 44 kr. 87 öre; 2) behållning å försålda (förnämligast äldre) årgångar af tidskriften 83 kr. 34 öre; 3) gåfva af professor CHR. AURIVILLIUS 12 kr. 52 öre; Så- ledes tillsammans 140 kr. 73 öre. Dess utgifter under samma tid hafva — förutom kapitalaf betalningar å skulden, uppgående till 50 kr. 48 öre — utgjorts af 57 kr. 25 öre för bokinköp och 33 kr. såsom I års ränta å den vid årets början befintliga skulden. Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoll derom antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhörande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd granskning tillstyrka Entomologiska föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under år 1886. Derjämte få vi, på grund af tagen kännedom om styrelsens verksamhet, med synnerligt nöje framhålla, hurusom föreningens arbetschef och styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och uppoffrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter. Af denna berättelse framgår såväl att föreningens skuld till professor SANDAHL blifvit under året slutbetalad, som ock att han såsom gåfva öfver- 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. lemnat samma belopp, 559 kr. 12 öre, till Allmänna fonden för entomologiens befrämjande. TI förra revisionsberättelsen nämndes, att professor SANDAHL lika- ledes till sagde fond skänkt det jemlikt 1885 års räkenskaper till honom af- betalade skuldbeloppet, 571 kr. 73 öre. Dessa båda gåfvor uppgå tillsammans till 1,130 kr. 85 öre, således till fullt hälften af fondens nuvarande behållning, till hvilken för öfrigt professor SANDAHL äfven dessutom på flerahanda sätt medverkat. På grund häraf samt på det att namnet på föreningens stiftare måtte varaktigt fästas äfven vid föreningens räkenskaper, få vi härmed föreslå, att den nuvarande benämningen på berörda fond må] utbytas mot »OSKAR SANDAHLS fond». Stockholm den 29 april 1887. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. I enlighet med revisorernas förslag meddelades styrelsen och kassaförvaltaren tacksamt ansvarsfrihet för nämda års förvaltning och sedan ordinarie ordföranden uppdragit ordförandeskapet åt lektor THEDENIUS och aflägsnat sig, föredrog lektor TH. reviso- rernas förslag, att den s. k. >» Allmänna fonden för entomologiens befrämjande» hädanefter skulle benämnas » Oskar Sandahls fond>, hvilket förslag af föreningen enhälligt bifölls, hvarefter prof. SAN- DAHL åter inträdde som ordförande. Prof. AURIVILLIUS meddelade därefter flera intressanta biolo- giska iakttagelser rörande insektverlden i en del af norra Ros- lagen under sistlidne sommar. Han förevisade en stor sköldlus- art, som träffades på asp och al och hvars honor under sig af- satte en bädd af hvita flockor, i hvilka ägg och ungar skyddades. Men en parasitstekel fann ändock tillfälle att anbringa sina ägg i de senare och ur dem kläcktes små parasiter, af myrmarider- nas grupp, hvilka genom vingarnes beskaffenhet erinrade om blåsfotingarne (7'/hrips). Ur äggen af Smerinthus Populi hade framkommit en Ptero- malinart, 1o—20 individer ur hvarje ägg. På ask hade träffats en liten larv, i hast fullkomligen lik- nande en liten i slem inhöljd snigel. Det var larven till den sällsynta skalbaggen Cionus Fraxini. I en aspstubbe upptäcktes ett bo af en crabronid. Boet bestod af en i stubbens ved urhålkad gång med flere sidogrenar. ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 30 APRIL 1887. 61 I bottnen på hvarje sidogren hade stekeln lagt ett ägg samt till föda åt den blifvande larven infört Zre (ständigt Zre!) exemplar af en Syrphus, på vanligt sätt döfvade af stekeln. Det är an- märkningsvärdt, att denna stekel aldrig tog miste på flugarten, utan alltid hemförde samma art till larvens underhåll, och därtill kommer, att denna Syrphus och eraboniden hafva mycket snar- lika bakkroppar, tecknade med gula och svarta band, en likhet, som hvad flugan beträffar, i detta fall icke kan anföras såsom en »skyddande Vikhet>. Med afseende härpå uttalade ordföranden förslagsvis den hy- potesen, att stekeln genom sin likhet med flugan möjligen kan undgå att af flugan igenkännas, utan i stället anses vara en sam- slägting, hvilket för stekeln underlättar gripandet af den ganska skygga och svårt fångade flugan. Härigenom kan möjligen för- klaras den förunderliga snarlikheten mellan röfvaren och rofvet detta fall. Denna stekel var äfven utsatt för en snyltgäst. I ett af dess bon påträffades nämligen en stor larv, som ätit upp först och främst stekelns ägg och sedan frossat på syrphuskropparne. Denna larv förpuppades snart nog och nyligen (i april 1887) kläcktes ur puppan en större flugart, snarlik, men större än den af ZET- TERSTEDT från Ume lappmark beskrifna Xysta striginervis, af hvilken hittills blott ett enda exemplar påträffats. Den nu funna flugan är sannolikt en ny art och dess förekomst som parasit hos nämda stekel gifver ett uppslag rörande närastående flugors lef- nadssätt, hvilket hittills icke blifvit iakttaget. Ur de under förliden sommar ofta förekommande stora gallut- växterna på ekar hade utkommit såsom vanligt den bekanta gall- stekeln Teras terminalis; ur somliga gallutväxter endast hanar ur andra endast honor, men ur en del båda könen. Anmärk- ningsvärdt är, att alla här kläckta honor voro försedda med vingar, då dessa däremot i södra Sverige uppträda vinglösa. Flera för dels Skandinavien, dels Sverige nya eller sällsynta fjärilar, funna i Roslagen, förevisades, såsom Melitea maturna, här talrik, men förut endast känd från Skåne samt i enstaka fynd från Vestmanland; Zygena scabiose, som ej påträffats i Sverige sedan DALMANS tid; WNoltodonta torva på asp; Anchinia daphnella på Daphne Mezereum 1., båda nya för Sverige och Gelechia ,”” 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. hippophaella å Haftornet (Hippophaö rhamnoides), ny för Skan- dinavien, samt den sällsynta Depressaria Heracleana å Hera- cleum sibiricum. D:r G. ADLERZ förevisade och beskref byggandet af de högst märkvärdiga bon, som tapetseraresteklarne (slägtet Megachile) bygga, till formen liknande fingerborgar, af vanligtvis törnrosblad till väggar och utskurna cirkelrunda bitar af bladen på syren eller caprifolium till golf och tak. Han skildrade vidare striden mellan nässelfjärilns larver och de parasitflugor, af slägtet Zachina, hvilka vilja anbringa sina ägg hos dessa larver. Därefter beskref han sekundära könskarakterer, hittills oför- klarade, hos en skalbagge, Malachius, och framhöll slutligen glupskheten hos honan af Cantharis fusca L. — den bekanta s.k. »bödeln>, — i det en hona iakttagits under pågående parning lugnt förtära en individ (en hane) af sin egen art. Prof. AURIVILLIUS omnämde till sist, huruledes små parasit- steklar, som kläckts ur den af hr O. GUINCHARD förlidet år vid Syndbyberg upptäckta gallmyggan, Cecidomyia tnclusa, förstå att, såsom det tycktes, lekfullt smeka hvarandra med antennerna, som af två individer under vibrerande rörelser gnidas mot hvar- andras. Oskar Th. Sandahl. MERPERDIIGARE "OM EYXCANIDERNAS CARVER "OCH MYRORNA AF CHRISTOPHER A URIVILLIUS. Vid entomologiska föreningens sammankomst den I oktober 1884 lemnade jag ett meddelande ! om ett af mig under före- gående sommar i Småland gjordt fynd af 6 st. puppor till Lycena argus L. i en af myror bebodd stubbe och uttalade den för- modan, att denna omständighet stode i någon förbindelse med, att larverna afsöndra en af myror omtyckt vätska, ehuru jag då ej närmare kunde förklara förhållandet. Minst af allt kunde jag då tro, att denna min förmodan en dag skulle bekräftas genom iakttagelser, gjorda i det aflägsna Ost-Indien. Följande intressanta meddelande af den nordamerikanske forskaren WILLIAM DOHERTY ? lemnar emellertid en god lösning på gåtan. Jag tager mig där- för friheten att här lemna en öfversättning af den vigtiga notisen. 3 »Det må tillåtas mig att göra några anmärkningar angående vissa Lyc&Xnidlarvers egendomliga lefnadssätt. D:r THWAITES skrifver i Moores »Lepidoptera of Ceylon» angående denna sak: 1 Se Entomologisk Tidskrift årg. 5 1884, sid. 190, 227 och Psyche Vol. 4 1885, sid. 299—300. Jämför äfven KEUTER O. M., De lägre djurens själslif. I. Artvanor och instinkter. 2:dra häftet sid. 107—108 och ADLERZ G., Myrmecologiska studier II. Svenska myror och deras lefnadsförhållanden sid. 164. 2 DoHErRTY W. (Cincinnati U. S. A.) A list of butterflies taken in Kumaon, i: Journal of the Asiatic Society of Bengal Vol. 55: 2 1886 p. 103— 140. StWoeA cite pi II2—71I3. 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. »Naturen eger dock ett skyddsmedel för dessa hjälplösa varelser (Lyc&nid-larverna) i instinkten hos en myrart (Formica smarag- dina FABR.), hvilken mycket älskar en vätska, som afsöndras från en körtelbildning på de hjälplösa larvernas kroppar, och därför bemäktigar sig dem såsom »mjölkkor», omgifver hvar och en jämte bladet, på hvilken den sitter, med några få silkestrådar, skyddande dem omsorgsfullt och ursinnigt anfallande hvarje lef- vande varelse, som oroar dem». Förutom en notis af HERRICH SCHAFFER, som anföres i DISTANTS »Rhopalocera Malayana», att Gerydus symethus bebor myrstackar, har jag ingenstädes funnit någon vidare uppgift om denna egendomliga vana. Jag har emel- lertid själf iakttagit den hos ganska många indiska Lycenider, hörande till skilda grupper och lefvande på olika träd och örter. Mina iakttagelser äro ännu ej afslutade och därför förbehåller jag mig att framdeles få lemna en utförligare redogörelse jämte beskrifning på de larver, hos hvilka jag observerat detta. De ifrågavarande larverna äro alla mycket hjälplösa och tröga djur, snigellika till kroppsformen, afsmalnande mot båda ändar, fin- håriga, gröna eller bruna med ett litet hufvud, som kan indragas. På hvardera sidan af näst sista segmentet finnes på ryggsidan ett litet utskott, från hvilket i de flesta fall (t. ex. hos Farucus theophrastus) en tofs af hår kan utskjutas (denna tyckes saknas hos några t. ex. Åzanus ubaldus). Jag hyser intet tvifvel om, att detta är en luktkörtel, som torde hafva till uppgift att väcka de närsynta myrornas uppmärksamhet. Den föregående, elfte kroppsringen bär på ryggens midt ett annat kort utskott, som utsvettar en klibbig vätska. Det finnes hos alla Lyce&nid-larver, som jag känner, antingen de uppvaktas af myror eller ej och från det utgår en gummiartad tråd med hvars tillhjälp, enligt min förmodan larverna ibland svinga sig öfver från gren till gren eller fästa sig vid bladen. Ehuru detta organ således sannolikt utvecklats för dylika ändamål, är den afsöndrade vätskan dock synnerligen eftersökt af myrorna, som alla timmar på dagen om- gifva de stackars larverna och medelst strykningar och smeknin- gar med antennerna förmå dem att afsöndra den söta (?) vätskan. Jag har ej ännu funnit några larver uppvaktade af någon väfvande myra sådan som Formica smaragdina och ingen af de larver jag sett var omgifven af dylika hinder, som d:r THEWAITES omtalar. AURIVILLIUS: LYCAENIDERNAS LARVER OCH MYRORNA. 65 Däremot fann jag, att myrorna alltid stannade i larvernas närhet och alltid med största oförskräckthet skyndade till deras försvar, om någon oroade dem. När larven nått sin fulla storlek, bildade myrorna en cirkel kring honom och drefvo honom med våld ned till sitt bo vid foten af trädet. Denna syn är mycket underhål- lande, enär larven ofta visar den största motvilja för att lemna sin betesmark och liksom tvekar om eskortens afsigter. Jag för- vånades öfver myrornas öfverseende och tålamod; de afhöllo sig omsorgsfullt från hvarje våldsam användning af sina fruktansvärda käkar, ehuru vandringen därigenom stundom räckte ända till 6 å 7 timmar. När myrorna kommit till trädets fot, lemnade de larven i en hålighet strax innanför boets öppning, hvarefter denna ge- nast fästade sig vid barken och började sin förvandling. Jag har räknat ända till 13 puppor af Åzanus nbaldus fästade på detta sätt i ett myrbo vid foten af ett båbul träd (Åcacia leucophea). Alla voro oskadade och alla frambringade fullbildade fjärilar. Den instinkt, som drifver myran att gömma dessa larver i sina bon, och därigenom för ögonblicket uppoffra ett stort förråd af föda för möjligheten att i framtiden erhålla den söta vätska, som han tycker så mycket om, synes mig vara en af naturens största märkvärdigheter». Det torde ej vara allt för djärft att tillämpa detta på mina iakttagelser i Småland och på förhållandena hos oss. Äfven hos oss torde det vara myrorna, som ledsaga eller drifva de fullväxta blåvinge-larverna från deras näringsväxter (1 detta fall ljungen) in i sina bon. Däraf förklaras då äfven, att ej alla larver, utan endast de; som påträffats af myror, förpuppa sig hos myrorna. Det är sannolikt, att myrorna göra sina gäster ännu en vigtig tjänst, ty, så vidt jag nu så långt efteråt kan erinra mig, lågo de af mig påträffade pupporna så innestängda på alla håll mellan stubbens bark och ved, att jag känner mig starkt böjd för att tro, att myrorna på något sätt bereda de svaga fjärilarne tillfälle att komma ut i det fria. GÅFVOR TILL FÖRENINGENS BIBLIOTEK. Angers, Société d' Etudes scientifiques. Bulletin 14, Supplement: 1885; 15: 1886. Berlin, Deutsche Entomologische Gesellschatit. Deutsche Ent, Zeitschrift B. 30: '2. 1886. Born, Naturh. Verein des Preussischen Rheinlandes. Verhandlungen. B. 42: 2 1885; 43. 1886. Bordeaux, Société des Sciences physiques et naturelles. Mémoires (3) Tom. I SEA SAR! IR , Société Linnéenne. Actes (4) Tom. 9. 1885. Boston, Society of Natural History. Proceedings. Vol. 23: 2. (Forts. se sid. 70.) BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVENSKA FJÄRI- LARS GEOGRAFISKA UTBREDNING AF J. AMMITZBÖLL. KRISTIANSTAD. För att i min mån bidraga till fullständigande af hr Sv. LaAMPA's för alla fjärilssamlare säkerligen synnerligen välkomna förteckning öfver Skandinaviens och Finlands macrolepidoptera tager jag mig friheten härmed framlägga resultaten af de sista årens samlande i Kristianstadstrakten. Då icke särskild fyndort nämnes, har jag tagit fjärilen eller dess larv i närheten af mitt landtställe Ekholmen i Österlöfs förs., I mil norr om staden, be- lägen vid Råbelöfsiön, nära foten af Balsberg. Trakten därom- kring är synnerligen kalkhaltig, bevuxen merendels med blandad löfskog samt för en stor del beplantad med fruktträd. Då jag varit i tvifvel om artens rätta bestämmande har jag häruti blifvit hulpen af hr kyrkoherden WALLENGREN och hr kon- servator Sv. LAMPA, hvilka jag härmed förbindligast tackar. Pieris Daplidice L. är på ett och annat ställe på sandfälten ganska allmän, t. ex. mellan Fjelkinge och Österslöf. Leucophasia Sinapis L. är säkert icke allmän här omkring. Det enda ställe, där jag fått ett par stycken, är Balsberg. Colias Edusa F. 2 ex. togos 85 på Balsbergets södra sluttning af hr kand. TEDIN. Thecla pruni L. icke sällsynt, men olyckligtvis hafva alla de ex. jag kommit öfver varit temligen slitna. Thecla Rubi L. Af denna art torde såsom särskild varietet för- 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. tjäna omnämnas ett ex., som utmärker sig genom betydlig stor- lek samt på undersidan af vingarne ett hvitt streck. Lycena Hylas Esp. är mycket vanlig vid Widtsköfle. Melitea Dictynna EsP. är en af de vanligaste dagfjärilar. Pararge Hiera F. vanlig i hela trakten. Epinephele Hyperanthus L. var Årete 1 ex. på Balsberg. Coenonympha Hero L. vanlig på Balsbergets norra sluttning. Syrichtus Alveus HB. 1 ex. 85 är fullkomligt likt ett ex. från Gotland i min samling. Acherontia Atropos IL. tycks icke vara så särdeles sällsynt i trakten. Zygaena Piloselle Esp. vanlig vid Widtsköfle och Bäckaskog. Hylophila Bicolorana FUESSL. 1 ex. i slutet af juli 84. Spilosoma fuliginosa IL. 1 ex. från Årup kommer åtminstone hufvudarten mycket nära. Nudaria Senex HB. 2 ex. 86. Zeusera Pyrina L. torde icke vara så sällsynt, åtminstone ser man icke så sällan äppelträd angripna af larven. Lasiocampa Quercifolia IL. gör dock mycket mer skada på äp- pelträden i fruktskolorna. Diloba Coeruleocephala L. är vanlig. ÅAcronycta Euphorbiae F. ett ex. i Kristianstad 9 jun. 83. Bryophila Raptricula HB. 1 ex. 86. Bryophila Perla F., vanlig, 86. Agrotis Polygona F., vanlig. Agrotis Xanthographa F., vanlig. Agrotis Rubi W. V., likaledes, Agrotis Dahli He., likaledes. ÅAzgrotis Brunnea F., likaledes. Agrotis: Depuncta L., ej sällsynt. Agrotis Glareosa ESsP., 2 ex., aug. 35. Agrotis Simulans HUFN., vanlig. AgrotisiCinerea vEIB,, I ex, 185. Agrotis Praecox L., 1 ex. 83 vid Bromölla. Mamestra MNebulosa HUFN., vanlig. Dichomnia Aprilia L., 1 ex. okt. 83, I ex) aug. 30: Apamea Testacea HB., 1 ex. juli 85. Luperina' Haworthiu CURT: 1CeX, 5: AMMITZBÖLL: SVENSKA FJÄRILARS GEOGRAFISKA UTBREDNING. 69 Hadena Furva HB., vanlig 86. Hadena Sordida Bxrxu., likaledes. Hadena Unanimis 'T., likaledes vanlig i Kristianstad 86. Hadena Didyma Ese. ab. Leucostigma, vanlig. Brotolomia meticulosa L., 1 ex. i Kristianstad 2 april 86. Helotropha Leucostigma He., icke funnen 84, var 85 nära nog den vanligaste noctua i Kristianstad, såväl hufvudarten som var. fibrosa. 86 endast några få ex. Tapinostola Fulva HB., 1 ex. vid Killeberg sept. 85. Calamia Lutosa HB., 1 hona kläckt sept. 84, 1 hane i Kristian- stad okt. 86. Leucania Impura HB., vanlig. Leucania Straminea TR., 3 ex. 86. Orthosia Macilenta HB., 4 ex. juli 86. Orthosia NMNitida F., vanlig, 86. Cucullia Åsteris SCHIFF., vanlig. Chariclea Umbra HUFN., I ex. 84. Catocala Pacta L., 1 ex. aug. 86. Eugonia Fuscantaria Hw. i ex. i Kristianstad kläckt i juli 86. Pericallia Syringaria L., 2 ex. juni 85. Hibernia Leucophaearia ScH1iFF., var MNigricaria HuB. 181, CK GÅFVOR TILL FÖRENINGENS BIBLIOTEK. (Forts. från sid. 66.). Brandenburg, Internationaler Entomologen Verein. Die Insektenwelt. TJahrg. 3: 3, 10, 12; TO, T7g 205,21, 23924: T8S0564: TANTSSYE Bruxelles, Société Entomologique de Belgique. Comptes Rendus N:o 79, 83, 84. Budapest, Rovartani Lapok. B. 3: 8—12. 1886. Cambridge, Entomological Club. Psyche. Vol. 3. 103—104. Vol. 4: 135—137. Cassel, Verein fär Naturkunde. Bericht. 32+33. 1886. Dresden, Naturwiss. Gesellschaft Isis. Sitzungsb. und Abhandl. f. 1886. Lief. 2. Firenze, Societå Entomologica Italiana. Bulletino. Tom. 18: 4. 1886; 19: I. 1887. (Forts. se sidan 76.) SUR LA FACULTÉ DES CONDYLOPODES DE FERMER ET D'OUVRIR SPONTANEÉMENT LEURS TRACHÉES (CONFÉRENCE AU 13::ME CONGRES DES NATURALISTES SCANDINAVES.) PAR M. WILLIAM SÖRENSEN. Il faut dire comme régle générale qu'on pourra se procurer le rapport le plus exact sur la construction d'un certain organe (ou partie d'un organe), en s'adressant aux expositions les plus récentes. Premiérement, il faut supposer que les études qui en forment la base, sont faites avec plus d'exactitude, gråce aux réformes des instruments et des méthodes d'étudier, opérées au cours du temps, et puis, on est porté å croire, en raison de la contimuté de ; la. science, que ce qu'ont exposé, les auteurs antérieurs, est éprouvé de maniére que ce qu'ils ont dit de juste, reste debout, tandis que les fautes qu'ils auront commises, soient corrigées et que les lacunes qu'ils auront laissées soient remplies. Encore peut-on prendre pour régle générale qu'on ne pourra s'attendre å trouver dans un ouvrage de plus grande étendue des expositions aussi justes d'un certain organe que dans une monographie, ou ce måéme organe est le but essentiel des recher- ches faites. Cependant, aussi ces régles ne sont-elles point sans ex- ceptions. Les recherches les plus récentes sur la faculté des insectes de fermer leurs trachées, sont exposées dans quelques mémoirs 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1837. de MM. H. LanDois et W. THELEN (Der Tracheenverschluss bei den Insecten. — Zeitschr. f. wiss. Zool. T. XVII. 1867 p. 187. 'Tb. XII) et de M. O. P. KRANCHER (Der Bauider Stigmen bei den Insekten. — Zeitschr. f. wiss. Zool. T. XXXV 1881 p. 505—574). Mais le probleéme que se sont proposé ces auteurs, n'est nullement résous d'une maniére satisfaisante, ni pour les résultats principaux ni pour les deétails. Les auteurs susdits sont parfaitement d'accord qwil se trouve toujours une épiglotte 1 appliquée aux stigmates: »Ohne Trache- enverschlussapparate ist es demnach den Luft athmenden Insecten unmöglich zu respiriren» disent MM. LANDOIS et THELEN.? »Fehlte der Tracheenverchlussapparat, so könnte das Thier iiber- haupt nicht athmen und wäre somit unfäbig zu leben...» dit M. KRANCHER 3. — Mais ceci n'est pas juste. 'Ainsi Y'€piglotte fait défaut totalement aux stigmates des Opiliones Laniatores — Pachylus (aculeatus) et Pachyloides (uncinatus) — aussi bien qu'aux stigmates des larves du Hypoderma (bovis et tarandi) et du Gastrum + (equi). Ils tombent d'accord é€galement que l'€piglotte se ferme å Paide de muscles, tandis qu'elle s'ouvre par V'€lasticité de ses parties chitineuses: »An jedem Verschlussapparat befindet sich nur ein einziger Muskel», disent M. M. LANDOIS et THELEN '?, et un peu plus loin $, en parlant des Coleoptéres: »Muskeln zur Oeffnung des Apparates sind nirgends vorhanden». Et M. KRANCHER dit”: »Der Verschluss wird durch die Kontraktion von Muskeln be- wirkt, während die Oeffnung durch die Elasticität der Chitintheile 1 Je me sers du terme appliqué par Strauss-Durckheim pour cet organe, lequel a la priorité. Les auteurs allemands V'appellent »Tracheenverschluss- apparat». 20. Nepp ILO3: SILCEp. 5:10: + Pour ces larves, M. KRANCHER n'a pas trouvé des épiglottes, mais en présume Vl'existence. J'ose soutenir avec certitude qu'elles ne s'y trouvent pas. SIKSHCNIP: TSS: SÖRENSEN: SUR LA FACULTÉ DES CONDYLOPODES ETC. T3 selbst erfolgt». 1 — Pourtant, trés-souvent, et bien certainement la regle 1e veut ainsi, on trouve chez les larves des insectes, outre le muscle occluseur, encore un ou deux muscles pour prati- quer l'ouverture de l'épiglotte, comme chez les larves des Lepi- doptéres, des Cerambycides, des Buprestides. Encore chez quel- ques images on en trouve —- outre le muscle occluseur — un, comme aux stigmates abdominaux du Dorcus (parallelipipedus), ou deux, comme chez le Xylophagus, pour ouvrir VFépiglotte. Voire méme chez la Scolopendra (spinipes) les stigmates eux-måmes (car il leur manque une épiglotte spéciale) s'ouvrent å V'aide des muscles, tandis qu'ils se ferment par V'élasticité du péritreme (de I'anneau corné). Quant aux résultats peu heureux auxquels sont atteints les auteurs nommés, il faudrait les attribuer, et pour une part essen- tielle, au fait que ces auteurs ont parfaitement néglige deux chefs- d'oeuvre sur l'anatomie des insectes, lesquels, quoique de date ancienne, n'ont nullement vieilli, ainsi qu'on le verra dans la Suite, savoir: -P. LYONET: Traité anatomique de la chenille, qui ronge les bois de Saule, 1760, et H. STRAUS-DURCKHEIM: Consi- dérations générales sur I'anatomie comparée des animaux articulés, auxquelles on a joint lI'anatomie descriptive du Meloiontha vulgaris 1828 (couronné en 1824), dont article IiI (du systeéme respira- toire) est intitulé: »Des Stigmates et de leurs Epiglottes». Car Fépiglotte des stigmates et ses muscles de la larve du Cossus ligniperda est complétement bien dessinée et décrit par LYONET Wp-lgn705 Ib. III Fig. 3 et 5), et pour Iessentiel "aussi bien Saisie-” Ainsi il dit: »C'est par le moyen des deux Mus: eles .... que l'Insecte a la faculté de pouvoir ouvrir et fermer le 1 Cependant, M. KRANCHER Ilui-méme a trouvé des muscles pour ouvrir Vépiglotte chez les larves du Cossus ligniperda et du Bombyx mori (p. 545, Fig. 15 et 17). L'épiglotte et sa musculature est exposée par M. KRANCHER d'une maniére insuffisante. Ainsi, quant å un 3:eme muscle, énormément grand, 4 Mm. de longueur, et trés-Épais, qui sert å fermer, il ne I'a méme pas vu. — (Je n'ai pas examiné les stigmates de V'Aeshna grandis.) 2 Selon mon opinion, le muscle qui s'€tend entre »la lame écailleuse> et »le crochet> sert å fermer V'Épiglotte. LYONET le prend seulement pour continuation du muscle ouvreur, qui s'insere au cöté opposé du crochet; moi je le prends pour son antagoniste. Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 2 (1887). 6 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. stigmate, 1 et donner ou empécher, å volonté, I'entrée ou la sortie de: ligare... Et chez le Melolontha (l'image), STRAUS-DURCKHEIM non seulement en a-t-il parfaitement bien exposé les épiglottes, ? mais encore dit-il sur celles-ci: »cet appareil variant assez fortement pour la forme, non seulement dans les divers genres, mais encore dans la måme espéce, suivant la paire des stigmates aå laquelle il appartient...». Qvwil en est ainsi, les auteurs allemands paraissent ne I'avoir pas compris, quoique ce ne fåt guére aucune exaggération de dire que chez les images (non précisément chez les larves) la con- struction de l'épiglotte des stigmates (pro- et méso-) thoraciques differe de beaucoup de celle des stigmates abdominaux (y compris les stigmates dits metathoraciques). Il parait presque l'oeuvre de Némésis que c'est justement pour les épiglottes du Melolontha ou se sont totalement trompés les auteurs susdits et pour la description et pourle dessin. Ainsi chez l'image, la construction de YFépiglotte des stigmates protho: raciques, qui differe essentiellement de celle des stigmates abdomi- naux — leur est tout-å-fait inconnue. Quant å Pexistence des stigmates mésothoraciques, trés-grands mais certainement cachés — ils l'ignorent complétement. >? Et les épiglottes des stigmates 1 LYONET ne distingue pas entre V'épiglotte et le stigmate méme. 2 Sur les stigmates du mésothorax (nommé par l'auteur le »prothorax>») il dit parfaitement juste (p. 322): »Les stigmates du prothorax different consi- dérablement des autres par V'absence...... de Pépiglotte....». Cependant, il faut observer que ce stigmate aussi est äå méme de s'ouvrir et de se fermer bien que Y'épiglotte y fasse défaut. Car, au bout inférieur du stigmate méme, on trouve un trés-petit muscle échappé å P'attention de STRAUS-DURCK- HEIM, lequel sert å resserrer la lévre la plus mobile du stigmate. (Il ne s'ouvre guére que pendant le vol de V'insecte, les muscles qui V'ouvrent, étant indirecte- ment attachés aux stigmates.). 3 Comme on le sait bien, c'est une regle générale que chez les images on trouve des stigmates au prothorax et au mésothorax, mais non au métatho- rax. M. KRANCHER dit (p. 512—13): »Wie bereits erwähnt, trifft man die Thorakalstigmen meist in zwei Paaren an, sei es nun, dass diese am Pro- und Metathorax, sei es, dass sie am Meso- und Metathorax ihre Lage haben. Noch nie aber hatte man bis jetzt gefunden, dass Stigmen am Pro- und Mesothorax zugleich vorkommen, vielmehr schloss stets das Vorhandensein von Luftlöchern SÖRENSEN: SUR LA FACULTÉ DES CONDYLOPODES ETC. 75 abdominaux sont exposés d'une maniére bien singuligre par MM. LANDOIS et THELEN: pour son squélette chitineux, plusieurs par- ties sont dessinées et décrites qui n'existent pas;le muscle occlu- seur leur est échappé, et ce quwils ont pris pour un muscle (arqué-quoique libre) est une partie de la trachée, accidentelle- ment arrachée mais encore attachée å l'épiglotte. M. KRANCHER, au contraire, a bien exposé la construction de PFépiglotte des stigmates abdominaux. Pour la larve du Melolontha, ce dernier auteur a dessiné et décrit une épiglotte. Que son exposition soit juste a été douté Höja par BCHIODTE. - En réalité, elle nexiste point dutout; vrai, une telle ici ne servirait å rien. Car, ainsi que M. ROBIN ? avait cru le voir chez la larve du Melolontha, et ainsi que M. MEINERT ? l'a soutenu résolument pour les larves des Lamelli- cornes en tout, les stigmates de ces animaux sont sans ouverture aucune. (Parmi les genres assez nombreux des Lamellicornes, que jai examinés avez mon ami M. Levinsen, c'est le Melolon- tha surtout chez lequel on voit le plus clairement la construction des stigmates. am ersten Brustringel eine Anwesenheit solcher am zweiten aus und umgekehrt>. Puis il ajoute les paroles suivantes, dont j'ignore Y'exactitude: »Die allgemeine Giltigkeit dieses Satzes wird jedoch widerlegt durch das Vorhandensein von Stigmen am Pro-Meso-und Metathorax bei den Puliciden>». 1 J. C. SCHIÖDTE : Spiracula cribraria. — Os clausum. (Naturhistorisk Tidsskrift. 3 R. Bd. XIII. 1883) p. 441. 2 Dans un ouvrage de MM. COoQUÉREL et SALLÉ. (Ann, d. 1. soc. entomol. de France. 4 Sér. T. II. 1862.). 3 FR. MEINERT: Spirakelpladen hos Scarab&e-Larverne. (Vidensk. Medd. fra d. Naturhist. For. i Kjöbenhavn 1881. p. 289) et: Noget mere om Spiracula ceribraria og Os clausum, en Replik. (Ibid. 1883. p. 68.). GÅFVOR TILL FÖRENINGENS BIBLIOTEK. (Forts. från sid. 70.) Graz, Naturwiss. Verein. Mittheilungen. IIeft 22. 1885. Halle, Naturwiss. Verein f. Sachsen und Thiäringen, Zeitschrift f. Naturwiss. (4) Big: Ang. 1336. ; , K. Leop. Carol. Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta. SOM TOYS A 42 OO GT: Leipzig, Insekten-Börse, TJahrg. 3: 23, 24. 1886; 4; 2—7. 1887. Liege, Société Royal des Sciences. Memoires. Tom. 13. 1886. St. Louis, Academy of Science. Transactions. Vol. 4: 4. 1886. Luxembourg, Institut Royal Grand-Ducal. Publications. Tom. 20. 1886. Z.ver, Société Linnéenne. Annales. Tom. 31. 1884. (Forts: se sid. ro) AD EOGNITIONEM HETEROPTERORUM MADAGA- SCARIENSIUM SCRIPSIT O. M. REUTER. GYMNOCERATANS Fam. PLATASPIDAE:. 1. Plataspis coccinelloides Lar. — SrtAL, Hem. Afr. Loucoubé m. Aprilis 1880 (EBENAU, STUMPFF.) Species mada- gascarlensis. 2. Brachyplatys Stumpffil n. sp.: Sat convexa, nigra vel aenescenti-nigra, guttula parva verti- cis, margine laterali pronoti, corii et ventris, capite inferne utrin- que ad Dbasin rostri, rostro, antennis pedibusque flavo-testaceis, femoribus apice excepto piceis; limbo laterali abdominis strigis transversis flavo-testaceis e margine flavo emissis signato; corio pallido-pellucente, basi suturaque membranae piceis, membrana dilute fumata, venis limboque externo late piceis; scutello conco- lore vel imo margine postico in fusco-testaceum vergente; capite subtilissime punctulato, vertice laevi; pronoto sub-laevi, ad " Specimina typica specierum descriptarum in Museo Lubecensi (a D:o C. REUTER lecta) et in Museo Societatis Senckenbergiense Francoforti (a D:is EBENAU et STUMPFF capta) asservantur. TO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. angulos anticos fortius aenescentes subtiliter punctato; scutello remote subtiliter punctato, disco medio laevi vel postice parce omnium subtilissime punctulato. Long. AS 43, P 53—53 mm. Variat colore flavo-testaceo in piceum vergente. Loucoubé (STUMPFF, EBENAUJ). A Br. unicolore SIGN., etiam insulam Madagascar habitante, guttula verticis margineque pronoti et ventris flavis mox distinctus. Antennae, rostrum et pedes in Br. unicolore nigra? 3. Coptosoma maculata Westw. — StåL, Hem. Afr. ET, 3: Loucoubé (EBENAU). Distrib. geogr.: Madagascar. Ham. CYDNIDAER:! 4. Cydnus pallidipennis Reut., Ad cogn. Het. Afr. OCCIAK FSs e Nossibé (C. REUTER); Loucoubé (EBENAU). A D:o D:re SIGNOREY nomine C' lautipennis STÅL deter- minatus. 5. Geotomus difficilis StåL? — SIGN., Cydnides, 9:ie Partie, 41 (190), 0, LI U(SEVID RSS AO: Nossibé (C. REUTER); Loucoubé (STUMPFF). Madagascar. Determinavit D. D:r SIGNORET. 6. Geotomus scutello-punctatus SIcn., 1. c. 47 (187), Ti for IA LET (OCMIITD) ns Nossibé (C. REUTER). Determinavit SIGNORET. Specimina autem cum descriptione haud bene quadrant. Fam. PENTATOMIDAE. Subf. SCUTELLERINA. 7. Hotea sp.? Nossibé (C. REUTER). REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 79 Subf. PENTATOMINA. 8. Thoria sinuata SiIcn. — SrtåL, Hem. Afr. I, 91, 2. Loucoubé, 1 2 (STUMPFF). Species madagascariensis. g. oThoria affinism. spi: Grisescenti-livida (>) vel livida (2), sat dense fusco-punctata, ventre vittis duabus latis discoidalibus postice confluentibus (>) vel ventre disco pectoreque medio ($) nigris; connexivo ad incisuras segmentorum migricante; pleuris fusco et nigricanti-variegatis; rostro, antennis pedibusque pallide flavo-testaceis, articulo ultimo antenna- rum saltem apicem versus piceo; femoribus fusco-punctatis et ante apicem annulis duobus interruptis notatis, tarsis saltem arti- culo ultimo fuscescente; capite latitudine cum oculis breviore, jugis apice contiguis, ipso apice medio leviter divaricatis, spinula externa tuberculorum antenniferorum tuberculis vix longiore; rostro coxas intermedias attingente; antennis articulo tertio secundo dimidio longiore; pronoto ante medium transversim impresso, pone impressionem obsolete calloso, marginibus lateralibus anticis pone medium leviter sinuatis, antice obsolete crenulatis, sat rotun- datis et pone dentem anguli antici profunde emarginatis, dente oblique antrorsum et extrorsum vergente, dente laterali brevi, "obtuso; scutello parte apicali lato. Long. 9 73—73 mm. Nossibé, I & (C. REUTER); Loucoubé, 1 9? (STUMPFF). Th. sinuatae SIcN. affinis, sed minor, obscurior, capite distincte breviore, spinula externa tuberculorum antenniferorum breviore, spina angulorum anticorum pronoti magis antrorsum vergente, lateralium magis obtusa articuloque antennarum tertio secundo solum dimidio longiore distincta. 10. Thoria distans n. sp.: Fusca, nigro-punctata, capite, pronoti cicatriculis anticis, scu- tello medio obsolete, pectore discoque ventris nigricantibus, hoc basi macula fusca; rostro piceo; antennis pedibusque fusco-testaceis, 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. illis articulo ultimo obscure fusco penultimo sat multo crassiore, his articulo ultimo tarsorum fusco; capite jugis clypeo longioribus et in- fra apicem clypei totis distantibus; rostro apicem coxarum interme- diarum attingente,; antennis articulo tertio secundo 3 longiore; pronoto ante medium transversim fortius impresso, disco postico ruguloso, marginibus lateralibus anticis versus apicem rotundatis, crenulatis, dente angulorum apicalium transversali, acuto, apice noOnnihil reflexo, dente laterali basi lata, apice acutangulari, sat prominente; scutello basin versus fortius rugoso, apice lato, vitta discoidali pone medium sublaevigata. Long 9 83 mm. Loucoubé, 1 9 (STUMPFF). A speciebus omnibus hujus generis jugis apice totis distan- tibus, clypeum haud includentibus mo = distincta. 11. Solenogaster nov. gen. div. Halyarza. Corpus ovale, glabrum; capite porrecto, longo, superne plano, lateribus ante oculos irregulariter serratis, usque ad medium partis. anteocularis parallelis, dein paullo angustatis, lobis lateralibus medio paullo longioribus, apice oblique late sinuatis et pone sinum dente majore armatis, bucculis linearibus basin capitis subattingentibus, apice in lobum apice dentiferum ampliatis; oculis globosis, prominentibus; ocellis in linea ficta sat longe pone bases oculorum ducta positis; rostro coxas posticas longe superante, articulo primo bucculas haud superante, tertio quarto fere duplo longiore; antennis mox pone medium inter oculos et apicem jugorum a margine laterali sat remote insertis, quinque- articulatis, gracilibus, articulo primo capitis apicem haud attin- gente, spatio inter oculum et basin antennae aeqve longo; pronoto marginibus Jlateralibus antice serratis, pone medium fortiter sinuatis, angulis lateralibus in spinam transversalem breviusculam productis, angulis posticis obtusissimis, margine basali recto, disco medio transversim impresso; scutello pronoto sat multo longiore, frenis fere usque ad 2 apicales scutelli extensis, lateri- bus pone medium sinuatis, parte apicali angusto; hemielytris ab- domine angustioribus, corio scutello longiore, margine apicali late rotundato, venis membranae ad partem furcatis, haud reticu- latim confluentibus; mesosterno tenuiter carimato; orificiis meta- REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 8I sterni sat brevibus, transversis, marginatis; ventre sulco medio percurrente vel saltem ad apicem segmenti quinti extenso in- structo, angulis apicalibus segmentorum omnium prominentibus, segmenti secundi acutis, tertii et quarti sub-rectis, quinti sub- lobato-productis, sexti externe sub-productis, acutis; pedibus mediocribus, femoribus inermibus, tibiis superne planis, mar- ginatis. A genere ÖOrthoscizops SPIN., cui marginibus capitis irregu- lariter serratis affinis, rostro longo, frenis scutelli longioribus, membrana haud reticulata, ventre sulco longo distinctissimo in- structo, etc. divergens. S. longirostris n. sp.: Luteus, acervatim nigro-punctatus, capite superne pronotoque antice obscurioribus, densius punctatis, capite inferne toto pectore- que nigris, maculis laevigatis irregularibus praesertim pleurarum luteis, metapleuris luteis, nigro-punctatis, limbo externo aenescente- nigro, area odorifica subtiliter remote nigro-punctata; ventre lateri- bus densius punctato; prenoto vitta media postice furcata parcius punctata; scutello macula parva media basali, ruga angulata angulorum basalium, macula discoidali utrinque ante mediun ipsoque apice leviter surgente laevigatis; corio punctis densiori- bus fere in fascias duas obliquas irregulares asservatis, ante fasciam posteriorem medio macula vel vittula laevigata; mem- brana dilute fuscescente, venis nigro-fusco-vittatis; connexivi seg- mentis medio macula plerumqve triangulari subimpressa laevigata, basi et apice superne nigris, inferne nigro-punctatis; rostro livido, medium segmenti quinti ventralis attingente, articulo ultimo annulo angusto ante apicem fusco; antennis fuscis, apicem versus nigris, articulo primo interne livido, imis basi et apice secundi quinto- que ultra medium albido-flavis, articulo secundo tertic paullo breviore, quarto tertio longiore et quinto aeqvelongo; femoribus et tibiis lateribus dilute sangvineo-adspersis, femoribus ante apicem annulo magis minusve interrupto et livido notato, tibiis geniculis superne, annulis duobus distantibus apiceque nec non apice tar: sorum nigris; capite oculis exceptis latitudine duplo longiore Long. 9 18—19 mm. 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Loucoubé, m. aprilis 1880 1 9P (EBENAU), 3 9 (STUMPFF För et I3O3): 12. Paraleria nov. gen. div. Halyaria. Corpus oblongo-ovatum, glabrum, capite inferne et pectore mucoreo; capite levissime nutante, parte anteoculari longiore quam latiore, ante oculos primum angustato, dein parallelo, jugis apicem versus sub angulo obtuso obliquatis, lobo medio (clypeo) longioribus, apice conniventibus et clypeum includentibus, lateri- bus pone basin antennarum teretibus, bucculis fere totis elevatis antice in dentem ampliatis; oculis modice exsertis; ocellis di- stincte pone lineam fictam inter bases oculorum ducendam posi- tis; rostro apicem metasterni nonnihil superante, articulo primo bucculas sat longe superante, quarto tertio circiter 3 breviore; antennis quadri-articulatis ab oculis modice longe insertis, spatio inter oculum et apicem tuberculi antenniferi diametro oculi obliqvo nonnihil breviore, articulo primo huic diametro aeqvelongo, apicem capitis haud attingente, secundo longo; pronoto capite longiore, lateribus anticis levissime sinuatis, antice obtuse crenulatis, an- gulis lateralibus prominentibus, leviter obtusangulatis, angulis posticis supra angulum interiorem clavi in dentem productis; scutello medium dorsi abdominis sat longe superante, frenis per duas tertias basales extensis, parte apicali angustiuscula; hemiely- tris abdomininis latitudine, corio scutello longiore, margine api- cali recto ante apicem subito sinuato; membrana venis simplici- bus vel intermedia bifurcata; mesosterno medio obtusissime lon- gitudinaliter impresso, metasterno plano, orificiis metastethii in auriculum longiorem productis; ventre medio sulco obtuso in- structo, marginibus integris, angulis apicalibus segmentorum pro- minulis ; femoribus inermibus, tibiis versus apicem dilatatis et in- terne adpressis, superne sulcatis; tarsis biarticulatis, articulis aeque longis. Generi Alerza STAL affinis videtur, jugis clypeo longioribus et antice conniventibus, metasterno haud sulcato etc., divergens. Obs. ”Tarsi biarticulati; ab AÅcanthosominis autem structura scutelli, sterni et abdominis mox distincta. REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 83 P. annulipes n. sp.: Fusca vel superne nigro-picea, superne punctata, maculis callosis numerosis minoribus et majoribus flavo-testaceis vel ochraceis conspersa, membrana fusca; capite, pectore lateribusque ventris albo-mucoreis, ventre disco versus basin maculisque mediis connexivi inferne triangularibus testaceis; pedibus nigro-piceis, annulo medio tibiarum posteriorum testaceo, tarsis posticis articulo primo vitta superiore albido-flava; antennis rufo-ferrugineis, articulo primo nigro-piceo, secundo primo saltem triplo longiore, tertio secundo nonnihil breviore, sed crassiore, et quarto paullo ISNEIOre: LON2: göIS, 2 17 mm. Loucoubé. 1 &A m. Aprilis 1880 (EBENAU); Nossibé, 1 2 (C. REUTER). 13. Sciocoris Wolffiil SiIcn., Hém. de Madag. 924, 83. RAT. fiHlem.- Afr. I, 120, I: Vverisimiliter. IL oucoubé (STUMPFF). 2 exx. Species madagascariensis. J Do fsraDiploxys fallax, STAL, Hem. Afr. I, I20, 5. TLoucoubé 4 exx. (EBENAU et STUMPFF).. Nossibé 3,exx. (C. REUTER). Species Caffrariae. 15. Aeliomorpha? viridis n. sp.: Obovalis, obscure viridis, sat fortiter (in pronoto et scutello nonnihil fuscescenti-) impresso-punctata, rostro, antennis pedibus- que pallidioribus, apice rostri nigro, femoribus fusco-punctatis, tibiis superne planiusculis; pronoto macula parva ad angulos laterales ventreque vitta media fuscis, nitidis; antennarum articulo secundo (9?) tertio parum breviore et primo saltem dimidio lon- giore. Long. 2 6+ mm. Loucoubé, I 9 (STUMPFF). Corpus sat breviter obovale, totum viride, solum macula parva ad angulos laterales pronoti vittaqve ventris media fortiter nitente fuscis. Caput longiusculum, pronoto paullo longius, ante oculos antrorsum sensim angustatum, sed lateribus sub-carinatis ante medium sinuatis jugis apice acutis clypeo nonnihil longiort- 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. bus; bucculis haud usque ad basin productis, totis aeqve elevatis. Oculi virides. Ocelli late distantes. Rostrum coxas posticas vix superans, articulo primo bucculas haud superänte, secundo duobus apicalibus simul sumtis longitudine aeqvali, his aeqve longis. Antennae articulo primo brevi. Pronotum marginibus lateralibus anterioribus integris, obtusiusculis, medio levissime sinuatis. Scutellum frenis medium sub-attingentibus. Abdomen lateribus integris, angulis apicalibus segmentorum subrectis. Obs. Species a reliqvis hujus generis articulo secundo an- tennarum longiore divergens, forsitan novum constituit genus. 16. Aspavia albido-maculata Står, Hem. Afr. I, 138, 5. Hin. SElem., VV; O2,. Ar Nossibé (C. REUTER). Loucoubé (STUMPFF). Species e Caff- raria et Madagascar cognita. 17. Sienozygum madagascariense SIGN. — SråL, Hem. Air. hy 183 ok. Specimen verisimiliter hujus speciei variabilis ad ILoucoubé cepit. EBENAU. Obscure sub-violaceo-coeruleum, pronoti impressione trans- versali, scutello, parte basali elevata excepta, hemielytris, disco excepto, pieurisque antice et postice punctatis; cCapite guttis duabus superioribus, marginibus tenuibus jugorum, guttis duabus lateralibus bucculisque, pronoto margine antico ,vitta lata percur- rente medio coarctata, guttis duabus lateralibus disci utrinque: — förmantibus, limbo laterali anteriore (macula coerulea inter- rupta), margine tenuissimo angulorum lateralium maculaque laterali marginis posticti, scutello macula angulorum basalium, vitta angusta partis basalis maculaque magna pone medium cum apicis confluente, hemielytris limbo corii mox pone basin, macula discoidali ante medium maculaque ad medium suturae membranae, dorso abdominis, connexivo excepto, marginibus omnibus pro-, meso- et metastethiorum guttaque centrali pleurarum omnium, acetabulis, coxis, trochanteribus lineolisque femorum nec non ventre albido-flavis, connexivi segmentis 5 primis a basi longe ultra medium maculisque marginalibus ventris cum illis connexivi REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 85 confluentibus, maculis mediis duabus segmenti sexti ventralis valvulisque duabus posticis genitalibus feminae violaceo-coeruleis; membrana violacea, late albido-limbata; antennis articulo secundo primo longiore et tertio duplo breviore; pronoti lobo postico antice vage parce punctato. 18. Coquerelia pectoralis Sicn., Hém. Madag. 934, 104, RER STAR, mn. Hem.l, 090, 1. Catacanthaus 10. STAD, Hem. Afr. I, 189, 2: Loucoubé, I & (STUMPFF 1881). Species madagascariensis. 19. Coquerelidea nov. gen.: Corpus latius rotundato-ovatum, convexiusculum, glabrum, concoloriter punctatum; capite aeque longo ac lato, utrinque ad marginem oculorum interiorem tumidiusculo, infra oculos ver- sus apicem sensim angustato, marginibus versus oculos leviter sinuatis et leviter reflexis, mox infra oculos autem obtusis, parte anteoculari depressa, jugis tylo aeque longis, bucculis apice lobato- productis, margine pone apicem late sinuatis; rostro apicem coxarum posticarum attingente, nigro, basin versus pallido, arti- culo primo bucculas vix superante, secundo tertio nonnihil lon- giore, quarto tertio breviore; antennis nigris, articulo primo pal- lido, apicem capitis subsuperante, secundo tertio breviore; pronoto capite magis quam triplo latiore, versus apicem fortius declivi, margine apicali reflexv, callis latis, distantibus, disco inter eos parce punctato, limbo laterali antico dilatato-reflexo, margine sub-recto versus angulos sat leviter rotundato, angulis anticis obtuse rotundatis, lateralibus obtusis ne minime quidem ultra marginem corii prominentibus, posticis obtusissimis; scutello parte basali convexa, jugis fere ad tertiam apicalem partem extensis, apice obtuse rotundato; corio area costali latiuscula, vage punc- tata, membrana nigra, tantum limbo apicali pallidiore; mesc- sterno carina tenui aequaliter elevata, metasterno haud convexo, orificiis metastethil in rimam productis, hac rima in rugam lon- gam marginem basalem pleurae attingentem continuata; abdomine apice lato, ventre convexo, inermi, laevi, lateribus late rotunda- tis, angulis segmentoruim levissime prominulis, his segmenti sexti 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. obtusis, segmentis ventralibus utrinque stria transversali impressa, spiraculis concoloribus; tibiis superne planis, immarginatis. Gen. Coguerelia SIGN. similis, differt capite versus apicem oculorum utrinque tumescente-calloso, bucculis ante apicem fortius sinuatis, pronoti limbo laterali anteriore multo levius dilatato margine subrecto, basi scutelli minus convexo, mesopleuris angulo externo apicali haud producto, area evaporatoria metapleurarum sub-laevi, angulis segmentorum abdominalium levissime prominulis coloreque pedum. C. viridipes n. sp.: Superne ochraceus, concoloriter dense punctatus, maculis duabus magnis basalibus mediis scutelli, interne rectis et apicem versus leviter divaricatis, externe rotundatis; capite, callis pronhoti, hemielytris totis vel externe, pectore abdomineque cinnabarinis, margine antico lateribus apiceque prostethii ochraceis, marginibus apicalibus segmentorum ventralium utrinque stramineis; membrana nigra, limbo apicali pallidius fuscescente; antennis rostroque nigris, articulo primo illarum sordide virescenti-olivaceo, articulo rostri primo cinnabarino, secundo sordide pallescente; pedibus cum trochanteribus aeruginosis vel seladonicis, interdum nigro-olivaceis, saltem trochanteribus obsolete virescentibus; antennis articulo secundo tertio fere 3 breviore; scutello leviter ruguloso, parte convexa basali postice vittam leviter elevatam ante apicem abrup- tam emittente. Long. FP 144—153 mm. Loucoubé, I &S, 2 PP (STUMPFF). 20. Nezara pallido-conspersa sråL, Hem. Afr. 1, 190, 5: N. flavo-punctata SicN., Hém. Madag. 935, 105. Nossibé, 4 exx. (C. REUTER). Species madagascariensis. 21... Nezara acuta DALL.. — STAL, Elem; Afr cl ogotos Nossibé, 1 ex. (C; REUTER): Species e Sierra eonamet Sansibar. 22. Piezodorus rubro-fasciatus FaBrR. — STÅL, Hem. Habire 1782, 26 REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 37 Nossibé, 6 exx. (C. REUTER). Distrib. geogr.: Sansibar, Australia borealis, Nova Caledonia, Insulae Philippinae, Ovalau, "Taita. Obs. Cum speciminibus Musaei Holmiensis comparavi. FP. teretipedi STAL (e Nubia) affinis, differt spina ventris coxas po- sticas distincte superante, carina sternali antice altiore. Tibiae haud ut in P. puro STÅL (e Caffraria) compressae. Antennarum articuli 2 et 3 longitudine nonnihil variant. 23. Gadarscama nov. gen. Corpus glabrum, oblongum, capite, scutello limboque late- rali corii concoloriter punctatis, hoc ante apicem, parte basali pronoti corioque, limbo externo excepto, nigro-punctatis, pronoto ante medium parce nigro-punctato, corio maculis calloso-laeviga- tis; rostro, antennis pedibusque pallidis; capite plano, versus apicem sensim angustato, lateribus infra oculos leviter sinuato, apice obtuse rotundato, clypeo jugis nonnihil longiore, bucculis basin capitis attingentibus, margine ante apicem late sinuatis; rostro basin ventris attingente, articulo primo bucculas haud su- perante, secundo duobus ultimis simul paullo breviore, tertio quarto nonnihil longiore; antennis articulo apicem capitis sub-attingente: pronoto versus apicem declivi, margine apicali reflexo, lateribus autem obtuso, lateribus anticis sub-depressis margine sub-recto teretibus, angulis lateralibus ultra corii marginem leviter prominen- tibus, obtusis; scutello angulis basalibus fovea nigra umbilicato- impressa, frenis ad tertiam apicalem partem extensis; membrana decolorata; mesosterno medio carina tenui longitudinali aequaliter elevata; metapleuris sulco orificiorum in rugam longam transver- sam producto; ventre segmento secundo basi obtuse convexo, sed haud tuberculato, orificiis concoloribus, angulis segmenti sexti obtuse angulatis, apice feminae obtusissime sinuatis; tibiis su- perne teretibus, sulco destitutis. Generi Ålciplron STÅL affinis videtur, sed abdominis seg- mento secundo basi obtuse convexo nec tuberculato; a Nezara A. et S., cui statura sat similis, punetura multo remotiore, ad partem nigra basique ventris haud armata facile distincta; a Menida MoTscH. ejusque affinibus tibiis teretibus, a Piezodoro 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. FiEB. affinibusque spiraculis nigris, ab Åmdbhzorici STÅL angulis apicalibus segmenti sexti abdominis obtusangulis, ab omnibus illis nec non ab ÄAnaximine STÅL ventris basi obtuse convexa nec spinosa mox distingvenda. G. Ebenaui n. sp. Glauco-flavescens, pronoto punctis paucis anticis nigris, limbo basali late, scutello ante apicem hemielytrisque remote nigro-punctatis, his dilute incarnatis, maculis laevigatis sub-callosis adspersis, limbo laterali membranaque decoloribus, scutello leviter flavescente, apice decolore, angulis basalibus fovea nigra notatis; pronoto fascia media maculosa laevigata pallide sub-sulphurea; marginibus lateralibus capitis vittulaque supra tuberculum antenni- ferum nigro-fuscis; mesopleuris utrinque ad marginem basalem punceto nigerrimo; antennis pedibusque pallido pilosulis, pallide glauco-virescentibus, illis articulo secundo tertio breviore, articulis tertio et quarto longitudine subaeqvalibus. Long. 9 113 mm. Loucoubé, m. Aprilis 1880, 1 2 (EBENAU). 24. Bathycoelia madagascariensis n. sp. Olivaceo-flavescens (dum vivit verisimiliter olivaceo-virescens), remote et minute concoloriter punctata, pronoto postice hemiely- trisque (an semper?) dilute sordide olivaceo-testaceis, his densius et fortius punctatis; limbo postico metapleurarum pallide glauce- scente, minute fuscescenti-punctato; apice articuli tertii antenna- rum (ultimi desunt), impressione parva angulorum basalium scutelli ipsisque angulis apicalibus segmentorum abdominis nigris; rostro medium segmenti quinti ventralis attringente, articulo tertio longo, quarto secundo vix breviore; antennis articulo secundo tertio + breviore; pronoti margine apicali non nisi obsoletissime et angu- stissime sub-calloso, lateribus anticis rectis subcalloso-reflexis, angulis lateralibus leviter prominulis. Long. 8 213 mm. Loncoube,. I:$. 25. JVurtina bifoveolata n. sp.: Olivaceo-testacea vel virescens, corpore inferne, capite parte- que antica pronoti parcius et subtilius punctatis, pronoto pone REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 39 medium, scutello parteque hemielytrorum coriacea obscure viridi- bus, sat dense et fortiter punctatis, corio versus apicem (an semper?) ferrugineo vel fusco-sangvineo; antennis articulo secundo apice fusco-sangvineo (ultimi desunt); scutello in angulis basalibus foveola parva aenea instructo; dorso abdominis violaceo-rufescente, connexivo sordide olivaceo, angulis concoloribus; rostro medium segmenti quarti ventralis attingente; pronoti angulis lateralibus leviter prominulis. &. Long. 14 mm. Loucoubé (STUMPFF), I &. 7. Orpunctulae STÅL ex insula Réunion similis videtur, apici- bus autem segmentorum abdominalium concoloribus. 26. Aspongopus nossibeensis n. sp. Fusco-niger, hemielytris, corpore inferne pedibusque sub- aenescentibus, dorso abdominis flavo-testaceo; capite, pronoto scutelloque rugulosis et sat dense punctatis, hemielytris coriaceis, parce et obsolete punctatis, margine coril apicali sensim rotun- dato, membrana obscure fusca; capite latitudine cum oculis paullo breviore, marginibus lateralibus leviter sinuatis; oculis haud stylatis; antennis totis nigris, articulo secundo primo saltem 3 longiore, secundo et tertio simul sumtis quarto nonnihil longioribus, hoc leviter dilatato et sulcato, tertio secundo circiter 3 breviore; pronoti angulis posticis obtusis ne minime quidem prominulis; prosterno vix impresso; pleuris rugosis, ventre subtilissime et den- sissime coriaceo-rugulosis, medio laevigato; tibiis posticis ante medium sat leviter compressis. Long. 2 163 mm. Nossibé, 1 2 (C. REUTER). Å. sepulchrali STÅL, cum cujus specimine typico comparavi, similis, tibis posticis minus dilatatis, pronoto paullo latiore, for- tius punctato, hemielytris remote punctatis (in Å. sepulchral: inpunctata) antennisque paullo brevioribus divergens. Ab Å. remipedi STÅL antennarum articulis secundo et tertio simul sumtis quarto parum longioribus distinctus. Ab Å. cuprifero HoPE dorso abdominis saturate flavo-testaceo nec cyaneo fusco mox distingvendus. Entomol. Tidskr. Årg 8, H. 2 (1887). ;/ 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Fam. COREIDAE. Subf COREINA. 27. Anoplocnemis madagascariensis SIcn., Hem. Madag. 93/9). Tar (IICHS). «STAL, lem. Afr Ilte8;nr2; Loucoubé (EBENAU et STUMPFF), 2 I, I 8, 3 larvae. Distrib. geogr.: Madagascar. 28. Anoplocnemis vidua ScHaum. — STtåL, Hem. Afr. II, 44, 26 (verisimil). Loucoubé (STUMPFF), 1 9. Distr. geogr.: Caffraria; Mos- sambique. 29. OCletus clavatus Sicn., Hem. Madag. 943, 126 (Go- HOCEFUS)- SDAL; EIem:” AL, LL; Öre Loucoubé (STUMPFF), I 9. Distr. geogr.: Madagascar. 30: Cletus' caffer StAL, Hem. Afr. 78,16. Loucoubé (EBENAU) I ex.; Nossibé (C. REUTER), I ex. Species e Caffraria et Madagascar cognita. Subf. PSEUDOPHLOEINA. 31. Acanthomia tuberculicollis n. sp.: Nigro-fusca, flavo-griseo-sericea, femoribus ipsa basi, annulo latiore infra basin annulisque duobus anteapicalibus magis minusve distinctis, tibiis annulis duobus, tarsis articulo primo, ventre disco medio maculisque lateralibus irregularibus, connexivi segmentis fascia media dorsoque testaceis; hemielytris ferrugineo-fuscis; capite ante oculos versus tubercula antennifera antrorsum amp- liato, his externe in spinulam curvatam horizontalem productis ; rostro ad medium coxarum intermediarum extenso; pronoto et scutello dense griseo-flavo-tomentosis, illo macula discoidali antica oblonga nigra, parte declivi tuberculis pluribus et ante medium utrinque versus marginem lateralem spina majore instructa, parte REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 91 postica carina transversa medio tuberculum ferente, angulis latera- libus in spinam longam et acutam productis; scutello convexo, tuberculis duobus acutiusculis armato, ipso apice tuberculo par- vulo; connexivi segmentis apice longe spinoso-productis; femori- bus anterioribus spinula, posticis ante apicem spina longa arma- tis, inter hanc et apicem spinis duabus brevioribus; tibiis posticis femoribus vix brevioribus. Long. 2 13 mm. Specimen unicum antennis mutilatis; in Nossibé cepit D. EREUTER. Species Å. hystricz DALL. proxima, scutello armato. Subf. ALYDINA. 32. Stenocephalus punctipes Står, En. Hem. III, 85, 2. Nossibé, 15 imag., 4 nymphae (C. REUTER), Loucoubé, 5 imag., 4 nymphae (STUMPFF). Distr. geogr.: Madagascar. Antennarum articuli duo ultimi basi pallide flaventes (tertius anguste, quartus latius). 33- Leptocorisa apicalis Westw. — SrtåL, Hem. Afr. TINKSSEor: Nossibé, 15 imagines, 8 nymphae (C. REUTER), Loucoubé, 4 spec. (StuMPFF). Distr. geogr.: Madagascar, Ins. Mauritii, Sierra Leona. ; 34. Mirperus jaculus THUnB. — StÅåL, Hem. Afr. II, 96, 3 (Tupalus). Nossibé, 3 spp. (C. REUTER), Loucoubé (STUMPFF 2 €xx., EBENAU 1 €exx.). Distr. geogr.: Madagascar, Caffraria. Variat angulis lateralibus pronoti submuticis vel spinula brevi armatis. 35. Tupalus arcuatus FaBr. -— STÅL, Hem. Afr. II, 95, 1. Loucoubé, I ex. (STUMPFF). Distr. geogr.: Madagascar, Ins. Bourbon; India orientalis (7). 36. Riptortus dentipes FaBrR. — SrtåL, Hem. Fabr. I, OS, Ar Kiptortus -Fabricz STÅL, Hem. Afr. II, 93, 2. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Nossibé, 1 ex. (C. REUTER); Loucoubé, 3 exx. (STUMPFF). Distr. geogr.: Madagascar, Sierra Leona. AR. flavovittato STAL haec species differt colore multo obscuriore, spinis lateralibus pronoti longioribus, incisura inter spinam et dentem multo obtusiore, pedibus praecipue tibiis posti- cis multo brevioribus. Antennae graciliores, articulo quarto basi flavo-annulato. Fam. LYGAFEIDAE. Subf. PYRRHOCORINA. 37. Odontopus madagascariensis BLANCH. — STÅL, Fem. Afr.. Ill, 67 2. Nossibé, I ex. (C. REUTER). Madagascar. 38. Neaeretus nov. gen.: Corpus oblongo-ovatum, glabrum; capite inpunctato, ad oculos immerso, cum oculis apici pronoti aeque lato, nutante, latitudine cum oculis longiore, fronte pone basin clypei planiu- scula, bucculis brevibus, sat alte elevatis, sed obtusangulariter rotundatis; oculis sessilibus; rostro coxas intermedias haud supe- rante, articulo primo marginem apicalem prosterni attingente; antennis longius ante oculos insertis; pronoto limbo laterali re- flexo, pone medium interne angulato-dilatato, area antica impres- sione lineari continua tota punctata circumscripta; hemielytris completis, punctatis, sutura clavi suturaque membranae aeque longis, hac late rotundata, imembranae venis haud anastomosanti- bus; alis area hamo longissimo a vena sustensa excurrente usque ad basin areae producto; sulco orificiorum metastethii subtili, immarginato; ventre incisuris tertia et quarta utrinque antrorsum curvatis; coxis anticis inermibus; femoribus anticis prope apicem dente armatis, ante hunc denticulo instructis. Generi Dindymo STÅL proximus. N. Distantil n. sp.: Sangvineus, antennis, rostri articulis duobus apicalibus, tibiis tarsisque vel feminae etiam femoribus nigris, his anterioribus REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 93 inferne basin versus latius sangvineis; hemielytris cum membrana nigris vel fuscis; pronoti parte postica, fascia lata pone medium ut etiam maris basi corii ochraceis; limbis antico et postico prostethii, limbo postico meso- et metapleurarum, acetabulis lim- boque basali segmentorum ventralium (medio interrupte) albido flaventibus ; scutello nigro (2) vel sangvineo (>), subtiliter strigoso; corio apicem versus laeviusculo; antennis articulo primo capite parum longiore, tertio secundo breviore, quarto secundo paullo löngiore, Long. gS I5, 9 194 mm. Loucoubé, I et 2 (STUMPFF). Odontopo madagascarienstz BLANCH. hujus speciei femina colore signaturaque simillima, notis genericis autem mox distincta. 39. Scantius aurantiacus SIiGN., Hem. Madag. 952, 152, SVEG osa (Dernmatonuss)s — STAT, Hem. Afri III 2 Loucoubé, 2 exx. (STUMPFF). — Species madagascariensis. 40. Piezodera rubra Sicn., Hem. Madag. 954, 155, T. SRV END rsdercas 10... STAT, lem. Afr.. III) 3, I. Loucoubé m. Aprilis (EBENAU). — Species madagascariensis. 4t. Dysdercus fasciatus SiIcn., Hem. Madag. 954, 1506. SI STÅL, Hem. Afr. £IIl, 14, 2: Nossibé, 2 exx. (C. REUTER). Loucoubé, 3 exx. (STUMPFF). Distr. geogr.: Madagascar, Sansibar, Sierra Leora. 42. Dysdercus flavidus Sicn., Hem. Madag., 955, 157 SOA, v.blem.--Afr. | IL 16, 5. Loucoubé, 1 ex. (STUMPFF). Distr. geogr.: Madagascar, In- sulae Bourbon et Mayotte. Subf. LYGAEINA 43. Graptostethus Distantii n. sp.: Superne miniato-ochraceus, opacus, capite, pronoto parte apicali, limbis lateralibus late vittaque angusta media nec non 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. scutello cinnabarinis, clypeo versus apicem, fascia cori infrå apicem clavi marginem lateralem haud atttingente membranaque nigris, hac angulo interiore basali margineque apicali albidis, fasciola transversali a medio suturae membranae ducta medium latitudinis attingente sordide rufescenti-ochracea, pectore cinnaba- rino, medio areisque pleurarum nigris dense cervino sericeis, ventre sangvineo-flavicante, subtiliter flavicanti-sericante, marginibus latera- libus concoloribus, segmentis genitalibus feminae medio nigris; rostro, antennis et pedibus nigris, his cervino-sericantibus, femori- bus anterioribus, basi et apice exceptis, rufis; rostro coxas posti- cas paullo superante; antennis articulo primo spatio inter basin oculi et apicem tuberculi antenniferi paullo breviore; pronoto lateribus ab apice ultra medium calloso-reflexis, postice fortiter arcuato-rotundatis, disco pone impressionem anticam et in vitta media subtiliter punctato; scutello limbo basali nigricante, dense cervino-sericeo, margine basali longe adpressim flavo-piloso, disco carina T-formi cinnabarina, utrinque transversim strigoso. Kong. Pour mm. Loucoubé, 1 9 (STUMPFF). Gr. apicali DALL. et rufifemorato DALL affinis. Subf. PACHYGRONTHINA. 44. Paristhmius nov. gen.: Corpus oblongum, retrorsum nonnihil angustatum, crassiuscu- lum, dense sericans; capite leviter vel parum declivi, triangulari, aeque longo ac (cum oculis) lato, tuberculis antenniferis prominen- tibus, spatio inter oculos et apices tuberculorum antenniferorum parallelo, bucculis sat altis, brevibus, gula utrinque infra tuber- culum antenniferum tuberculata; oculis rotundis, leviter prominulis; ocellis inter se duplo longius quam ab oculis distantibus; rostro coxas intermedias superante, articulo primo capite paullo vel vix breviore, secundo medium coxarum intermediarum = attingerte, tertio secundo paullo longiore; antennis articulo primo apicem clypei haud attingente, secundo primo duplo et dimidio longiore; pronoto latitudini basali aeque longo, lateribus obtusis, pone me- dium sat leviter sinuatis, apicem versus rotundatis, pone apicem REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 905 transversim impresso, disco pone medium impressionibus tribus obtusis; scutello aequelatero; hemielytris commissura clavi scutello breviore, margine apicali corii versus basin leviter sinuato, mem- brana apicem abdominis attingente; pedibus mediocribus, femori- bus anticis posticis longitudine aequalibus, fortiter incrassatis, subtus multispinosis, tibiis anticis leviter curvatis et femoribus brevioribus. Generi Zeracrzio STÅL affinis, sed capite leviter declivi, in- ferne utrinque tuberculato, rostro longiore, pronoto lateribus sinuato. P. vitticollis n. sp.: Fuscus, punctatus, pube sericante sub-orichalcea dense tectus, hemielytris glabris, pallide stramineis, nigro-punctatis, apice puncto- que supra medium marginis apicalis corii nigris; pronoto vittis alternatis fuscis et pallidis, illis quinque praecipue basi magis denudatis, his quatuor densius sericeis; 1pso apice scutelli testaceo ,; connexivo pallide stramineo, segmentis paullo pone basin fusco- fasciatis; rostro pallide stramineo; antennis femoribusque anticis ferrugineis, his spinis tribus longioribus stramineis et inter eas novem fuscis,; tibiis et tarsis anticis pedibusque posterioribus pallide stramineis, articulo ultimo tarsorum, basi annuloque ante- apicali interrupto tibiarum, puncto inferiore ante apicem basique femorum nec non trochanteribus piceo-ferrugineis; coxis nigro- fuscis, sericeis; femoribus anticis densius sericanti-pubescentibus, reliquis sub-glabris, tibiis tarsisque subtiliter pallido-pubescentibus. 2 Long. 53 mm. Loucoubé, 4 imagines, 3 nymphae (STUMPFF.). 45. Pachygrontha angularis n. sp.: Elongata, punctata, pallide testaceo-straminea, capite, parte antica pronoti pectoreque fuscis, dense subtiliter griseo-sericantibus, abdomine ferrugineo, ventre subtilissime sericante; parte postica pronoti, scutello hemielytrisque testaceo-punctatis, angulis posticis pronoti, puneto ante medium marginis apicalis apiceque corii nigris, membrana decolore; scutello basi angulis maculaque media fuscis, versus apicem linea longitudinali laevigata; antennis et 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. rostro testaceis, illis apice articuli primi incrassato nigro-piceo; pedibus pallide testaceis, femoribus anticis nigro-piceo-punctatis, posterioribus parce et obsolete punctatis; capite latitudine cum oculis vix longiore; rostro pone coxas anticas nonnihil extenso; antennis longissimis, articulo primo capite, pronoto, scutello et clavo simul sumtis aeque longo, tribus ultimis conjunctis corporis longitudine, quarto tertio magis quam duplo breviore; pronoto latitudine basali paullo longiore, lateribus obtusis ruga destitutis, disco linea longitudinali glabra tenuissima; femoribus anticis spinis quatuor majoribus et apicem versus adhuc spinulis multo minori- bus armatis; corii margine apicali haud calloso. Long & 74 mm. Nossibé, I P2 (C: REUTER). A P. quadripunc'ata SIGN. e Madagascar angulis posticis pronoti nigris, lateribus hujus ruga elevata destitutis etc. divergens. Subf. MYODOCHINA. 46... Pamera. capicola STAL, En. Hem. IV otAS Mjckuda Parvula STAL) Elem. Afro 150) 4,5 nec: DAT. Loucoubé, 3 exx: (STUMPPF). Distr. geogr:: Terra capensist Pronoti lobus posticus obscure ferrugineus, macula magna media striaqve utrinque ad angulum basalem aterrimis. 47. Pamera Ebenaui n. sp.: Nigricans, saltem capite et ventre subtiliter griseo sericanti- bus, rostro, antennis, angulis posticis vittaque laterali antica utrin- que lobi postici pronoti, apice scutelli, hemielytris, angulis posticis metapleurarum pedibusque testaceis, margine apicali et lobo postico pronoti, maculis duabus scutelli ante medium, acetabulis externe connexivoque ferrugineis; antennarum articulo primo versus basin nigro-piceo,; hemielytris fusco-punctatis, limbo costali maculaque ad angulam interiorem corii laevigatis, macula costali in altitu- dine anguli interioris basalis membranae posita, vitta supra macu- lam laevem anguli interioris corii apice illam maculam includente nec non apice corii sat late fuscis; membrana inter venas fusce- scenti-vittata; femoribus anticis, apice imaque basi exceptis, annu- loque anteapicali femorum posteriorum nigro-piceis, tibiis basi ao PES SSE REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 97 fuscescentibus, earum tarsorumque apicibus fuscis; capite omnium subtilissime et confertissime punctulato, spatio inter oculum et apicem tuberculi antenniferi articulo primo antennarum multo breviore; rostro coxas intermedias haud superante, articulo primo medium oculorum attingente; antennis articulo primo eodem arti- culi rostri circiter 2 breviore, tertio secundo paullulum breviore, quarto tertio vix longiore; pronoto paullo ante tertiam basalem partem constricto, lobo antico sub laevi, capite haud latiore, sed distinctissime transverso, lobo postico parce et remote fusco- puncetato; scutello remote punctato; femoribus anticis (9) inferne dentibus duobus anterioribus et uno posteriore nec non adhuc denticulis minutissimis 2 vel 1; tibiis anticis feminae rectis inermi- BSK ong- 2 16. mm. Loucoubé, 1 9 (EBENAU). 48. Perimeda nov. gen.: Corpus oblongum, tenuiter pubescens, capite usque ad oculos immergendo, nutante, triangulari, cum oculis lobo antico pronoti latiore ejusque lobo postico paullo angustiore, latitudini cum oculis longitudine sub-aeqvali, tunerculis antenniferis convergenti- bus, fronte plana, bucculis brevibus tertiam apicalem partem vix superantibus; oculis oblongis, orbita interiore sub-recta, apicem versus divaricatis; ocellis oculis valde appropinquatis, inter se latissime distantibus, minutis; rostro articulo primo capite vix breviore, secundo primo aequelongo et tertio circiter dimidio longiore, duobus ultimis longitudine aeqvalibus; antennis articulo primo apicem capitis haud superante, tertio primo duplo longiore, secundo tertio longiore et quarto longitudine aequali; pronoto latitudine basali longiore, paullo pone medium obtusangulariter constricto, marginibus lateralibus tenuissime carinatis, lobis conco- loribus, lobo antico lateribus late rotundatis, disco convexo sub- tilissime, ad apicem haud depressum fortius punctato, lobo postico sat fortiter et remote punctato; scutello elongato-triangulari, com- missura corii duplo longiore; clavo triseriatim punctato, corio ad suturam clavi biseriatim fortiter punctato, externe triseriatim subtiliter punctato, dimidio apicali impunctato, margine laterali reflexo, membrana venis duabus exterioribus brevibus, approxima- 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. tis, intermedia in apicem excurrente et basi ab interioribus cur- vatis late distante; prostethio postice laevi, antice parce subtiliter puncetato; metapleuris margine apicali late sinuato, angulo externo acute producto; suturis ventralibus omnibus distincetis, sutura inter segmenta tertium et quartum utrinque antrorsum curvata; femoribus anticis sat incrassatis, ante apicem dente armatis, inter hunc et apicem adhuc denticulo instructis; tibiis anticis rectis, crassioribus, femoribus cum trochanteribus aqvelongis, interne spinulosis, posterioribus spinulosis, tarsis posticis articulo primo duobus ultimis simul sumtis duplo longiore. Generibus Polpcrates StAL et Tempyra STÅL sat affinis. P. dimidiata n. sp.: Cum rostro, antennis pedibusque ferrugineus, opacus, tenuis- sime parcius flavicanti-sericans, articulo ultimo rostri nigro-piceo, antennarum articulo ultimo versus apicem, femoribus posticis apice apicibusque tibiarum et tarsorum fuscis; hemielytris cum membrana lividis, punctis clavi et corii nigris, vena clavi (plerum- que) nigro-marginata, venis membranae apicem versus fuscis; scu- tello ante apicem lividum dimidioque apicali corii aterrimis; metastethio veåtreque nigricantibus, dense cinereo-sericeis, illo Jimbo apicali late albido, ante limbum longitudinaliter strigoso; pronoto lobo postico antico circiter 1 breviore, fusco-ferrugineo- punctato. Long. 2 5 mm. Loucnoubé (STUMPFF), I &. 49. Lanchnophorus nov. gen.” Corpus oblongum, sub-parallelum, longius pubescens et su- perne longe et sat dense sub-setoso-pilosum; capite leviter nutante, triangulari, distinecte transverso, apici pronoti latitudine aequali, tuberculis antenniferis a latere visis sensim declivibus; ocellis margine apicali pronoti valde appropinquatis, ab oculis sat remo- tis; rostro medium mesosterni attingente, articulo primo capite breviore, secundo impressionem arcuatam prostethii haud super- ante, tertio secundo fere aeque longo; antennis articulo primo apicem capitis leviter superante, articulo primo rostri saltem 3 + Divisionis Beosaria STÅL. REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 99 breviore, secundo latitudine capitis interoculari vix longiore, ar- ticulis solum apice pilis exsertis instructis; pronoto vix transverso, antrorsum leviter angustato, apice leviter sinuato, lateribus sat anguste laminatis, subrectis, apice late rotundatis, lamina ad im- pressionem transversalem pauilo latiore, lobo antico laeviusculo, postico sat parce punctato; scutello elongato-triangulari, toto nigro; clavo regulariter triseriatim punctato; femoribus anticis incrassatis, inferne ante medium denticulo instructis, pone medium apicem versus spinis duabus magnis et inter illas denticulis nonnullis minutis armatis, posterioribus totis inermibus; tibiis an- ticis femorum longitudine, sub-rectis, posterioribus spinulosis, articulo primo tarsorum inferne densissime pilosello, setis spinuli- formibus rigidis destituto, articulis duobus ultimis tarsorum arti- culo primo solum circiter + brevioribus. Generibus Trapezonoto FiEB., Microtoma Lar. et Pachymre- fvsest Ret S. affinis; ab omnmibus autem notis, Supra datis distinctus. L. guttulatus n. sp.: Nigricans, opacus, densius et longius cinereo-pubescens, su- perne adhuc longe fusco-pilosus; lobo postico pronoti hemielytris- que nigro-fuscis; rostro, maculis pectoris ad coxas, trochanteribus, ima basi femorum anticorum, tarsis articulo primo, marginibus lateralibus pronoti (angulis posticis exceptis) et corii, corio gut- tula interiore in medio longitudinis sita, guttula anguli interioris, guttula pone hanc ad suturam membranae, fasciola exteriore me- dium latitudinis haud attingente in latitudine hujus guttulae nec non ipso apice ferrugineis vel ferrugineo-testaceis: membrana angulo basali exteriore, basi venae secundae interioris apiceque lividis; segmento maris genitali medio livido. Long. & 54 mm. Loucoubé (EBENAU), I I. 350. Pachymerus (Elasmolomus) mendicus StåL, Hem. Afr. II, 166 (Beosus). Nossibé (C. Reuter), I 9. Species e Caffraria cognita Cum typo STÅLI comparavi. 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. sr. Dieuches annulatus SIGn., Hém. Madag. 949, 145 BEVSUSL 14. OTAL, Fem. Afr Ujn0g;r de Nossibé (C. REUTER), I A et s 2. Species madagascariensis. 52. sDieuches fuscusmn. sp:: Sub elongatus, ferrugineo-fuscus vel fuscus, abdomine ferru- gineo, dimidio basali articuli quarti antennarum albido-stramineo, ima basi fusca; rostro, apice excepto, marginibus lateralibus explanatis pronoti, vittulis duabus ante medium apiceque scutelli, limbo laterali laminato corii paullo ultra medium toto, dein solum externe anguste, trochanteribus basique femoram lividis, corio apice latius fusco, margine laterali in quarta apicali parte paullo latius livido; venis membranae tertia et quarta basi striola livida notatis; tarsis ferrugineis, articulis basi anguste lividis; lobo po- stico pronoti maculis duabus basalibus sat obsoletis pallidis: capite lobo antico pronoti aeque longo; rostro coxas intermedias attingente, articulo primo capitis longitudine, secundo tertio lon- giore, hoc primo aeqve longo et quarto saltem duplo longiore; antennis articulo primo capitis longitudine, secundo pronoto usque ad impressionem apicalem longitudine aeqvali, tertio secundo aeqve longo et quarto nonnihil longiore; pronoto latitudine basali circiter 1 longiore, postice quam antice duplo latiore, marginibus latera- libus late explanatis, medio sat obsolete sinuatis, usque ad angu- los posticos continuatis, lobo postico antico circiter + breviore; coxis anticis externe spinis duabus, superiore majore, armatis; femoribus anticis aeqvaliter incrassatis, inferne fere tota longitu- dine spinulosis et inter spinulas tuberculis alternantibus instructis, ante apicem spina majore armatis et inter hanc et apicem spinulis qvatuor densius positis maunitis, tibiis anticis (FS) femoribus paullo brevioribus, a medio incurvatis, inferne sat valide dentatis, apice sensim incrassatis et antice sulcatis; tarsis posticis articulo primo duobus ultimis simul sumtis multo magis quam duplo longiore. Long. & 16—181 mm. ILoucoubé (EBENAU et STUMPFF), 2 SS. REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. I1O0I 53. Dieuches humilis n. sp. Elongatus, fuscus, rostro, apice excepto, antennis, pronoti lateribus explanatis longe ultra medium, margine ejus angusto antico parteque fere dimidia postica, apice vittaque utrinque la- terali intramarginali scutelli, hemielytris, limbo laterali prostethii, margine postico prostethii et metastethii, macula externa acetabu- lorum, connexivo pedibusque stramineis vel grisescenti-stramineis; antennarum articulis plerumque apice fuscis, ultimo fusco, annulo sub-basali albido-stramineo; pronoti parte postica, scutelli apice hemielytrisque inter venas aequaliter fusco-punctatis, limbo laterali laevi, versus apicem angustius stramineo, interne fusco-marginato, coril apice anguste fusco, angulo interiore guttula livida, saepe superne fusco-terminata; membrana fumata, venis albidis, prima, secunda et tertia medio fuscis; femoribus anterioribus postice apicem versus parce fusco-punctatis, margine apicali fuscis, anticis leviter incrassatis, inferne versus apicem spina fusca armatis, ante hanc denticulis duobus valde distantibus et inter spinam et apicem denticulis duobus fuscis instructis; femoribus posticis apice late nigris; tibiis omnibus apice nigro-fuscis, anticis (SP) rectis, inferne biseriatim spinulosis (spinulis seriei interioris testaceis, tenuibus, exterioris nigris, crassioribus), apice sensim dilatatis et utrinque sulcatis; tibiis posterioribus fortius nigro-spinulosis; tarsis apice articuli primi articulisque ultimis nigro-fuscis; capite lobo antico pronoti fere dimidio longiore, cum oculis apici pronoti aeque lato; rostro apicem coxarum intermediarum ) vel grisescenti-lividus (9), ventre vitta utrin- que laterali nigro-fusca, feminae ventre et femoribus minute san- gvineo-adspersis; capite spina sub-apicali media destituto; spinis apicalibus segmentorum ventris longissimis, reliquis marginalibus sat brevibus; tibiis anticis longe spinosis, intermediis solum mar- & = HReduviina STAL. Emntomol. Tidskr. Arg. 8, H. 3 (1887). S 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. gine antico spinis duabus armatis, posticis unispinosis vel fere 2 inermibus. Long. & 93, 9 102 mm. Nossibé 1 9 (C. REUTER), Loucoubé 1 & (STUMPFF). P. armatissimo STÅL (ex Insulis Philippinis, Ceylon et China) colore similis, spinis multo longioribus, marginalibus segmen- torum abdominalium spinis apicalibus angulorum segmentorum FP. armatissimi fere aeqvelongis; a P. spinosissimo STÅL (e Guinea) spinis longioribus, apicalibus segmentorum ventralium reliquis duplo longioribus, tibiisque posticis fere inermibus, capite spina subapicali media destituto divergens. 60. Coranus nossibeensis n. sp.: Nigricans, fusco- et griseo-pilosus, capite superne vitta media longitudinali partis anteocularis et postocellaris, marginibus inte- rioribus orbitalibus, vitta laterali partis anteocularis, rostri articulo primo inferne toto et lateribus basi, articulo primo antennarum, basi et apice exceptis, maculis lateralibus et anticis lobi antici pronoti, lobo postico toto, vitta scutelli hemielytrisque fusco- testaceis; dorso abdominis rufo, segmento ultimo nigro, macula utrinque laterali triangulari livida, connexivo ventreque lividis, illo segmentis basi nigro-fasciatis, hoc vitta utrinque laterali ante medium abrupta maculaque magna apicali segmenti ultimi nec non segmentis apicalibus (9) nigris; femoribus saltem antice livido-fasciatis, tibiis mox infra basin annulo angustiore livido alioque latiore medio testaceo, tibiarum posticarum obscuriore; capite pronoto circiter 2 breviore, pone oculos sensim angustato, lateribus sub-rectis, parte ante-oculari post-oculari aeque longa; rostri articulo primo secundo aeque longo; antennis articulo primo capite nonnihil breviore, secundo et tertio simul sumtis primo cum scapulo basali parum longioribus, secundo tertio fere + breviore; pronoto lobo postico laeviusculo angulis lateralibus ro- tundatis, haud prominulis; scutello apice vix surgente. Long. P2 103 mm. Nossibé, 1 P& (C. REUTER). C. papilloso 'THUNB. (e Terra capensi) similis, colore ventris pronotique lobo postico laeviusculo distinctus videtur. REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 107 61. Harpactor (Harpiscus) gulosus SIicN., Hém. de Madag. 965, 179. Nossibé 2 &A (C. REUTER); Loucoubé, 2 SS, I nympha (STUMPFF). Species madagascariensis. Subf. APIOMERINA. 62. OCleontes dilatatus Sicn., Hém. Madag. 962, 174, NV AE AT ge STAL, Hem. Afr: ll: 1007 23 Loucoubé I &A (EBENAU). Species madagascariensis. Subf. ECTRICHODINA. 63. Cleptria Signoretii n, sp.: Obscure cyanea, nitida, glabra, solum articulo primo anten- narum, pedibus ventreque fusco-pilosis (>), capite inter oculos, rostro versus apicem, articulo primo antennarum basi, corio basi externe, maculis marginalibus connexivi, limbo laterali medioque ventris nec non pedibus eburneis, femoribus anticis externe versus apicem ipsoque apice etiam superne et inferne, posterioribus an- nulo lato ante apicem, basi tibiarum anteriorum basique et apice posticarum cyanescenti-fuscis: segmentis quatuor primis dorsi ab- dominis basi medio eburneis; hemielytris corporis longitudine (>), minus nitidis, nigro-cyaneis, membrana area exteriore gutta flavi- cante ad medium venae interioris; oculis magnis, a latere visis fere per tota latere capitis transversim extensis; capite lobo po- stico pronoti aeque longo, nutante, parte anteoculari a latere visa postoculari (collo brevi excepto) cum oculo parum breviore, gula valde convexa, spatio interoculari inferiore ac superiore aeque lato, fronte inter oculos oculo vix 3 latiore; rostro articulo primo et secundo fere aeque longis; antennis articulo primo capiti lon- gitudine aequali, secundo primo paullo longiore; pronoto latitu- dine postica paullo breviore, lobo antico postico circiter + bre- viore et hujus spatio inter impressiones laterales posito aeque lato, utrinque apice prominulo, margine apicali depresso, impres- sione longitudinali apicem attingente, ante basin pronoti autem 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. abrupta, medio nonnihil rugulosa; angulis lateralibus et posticis latissime rotundatis, ne minime quidem prominentibus; scutello mucronibus sat appropinquatis; ventre suturis obsolete et minute longitudinaliter carinulatis; tibiis anticis apice fossula parva spon- giosa; apicibus tibiarum anticarum articulorumque tarsalium fulvis. Long. & 134 mm. Nossibé 1 & (coll. SIGNORET); Loucoubé 1 larva (STUMPFF). 64. Cleptria tarsalis Sicn., Hem. Madag. 961, 171 (3). STAL, Fem, Afr. TIL 1090,0TE(G): Femina: Obscure coerulea, vivaciter purpureo-induta, dorso abdominis adhuc versus latera aenescente, antennis nigris, articulo quinto apicem versus, sexto et septimo stramineis, articulo primo glabro, capitis parte anteoculari vix longiore; oculis breviusculis; pronoto angulis anticis obtuse rotundatis, lobo postico antico magis quam duplo breviore et hoc nonnihil angustiore; scutello abbreviato, apice obtusissimo, mucronibus valde distantibus, bre- vissimis; hemielytris rudimentariis squamulam parvam simulanti- bus, scutello vix longioribus; abdomine lato, segmentis dorsalibus 1—.5 margine basali fortiter carinulatis, segmentis 2—4 etiam stria anteapicali margini apicali parallela fortius impressa et for- titer crenulata, segmento quinto irregulariter profunde strigoso, connexivo interne strigoso; ventre laevi, medio deplanato, suturis omnibus fortiter carinulatis, tibiis apice tarsisque piceis, inferne fulvo-pubescentibus; spiraculis ventris distincte elongatis. Long. 21 mm. Loucoubé 2 IS, 2 PP (STUMPFF et EBENAU). 65. Cleptria bidens n. sp. Femina: Nigro-picea, lobo postico pronoti dilutiore; dorso abdominis obscure coeruleo-induto; antennis articulis quatuor ulti- mis stramineis, basi quinti fuscescente; femoribus piceis, ante apicem inferne tuberculo transverso; tibiis piceo-testaceis, tarsis pallidioribus lividis; antennarum articulo primo glabro, parte anteoculari capitis parum longiore,; oculis breviusculis; pronoti angulis anticis in dentem productis, lobo postico antico magis quam duplo breviore et hoc fere paullo angustiore; scutello ab- REUTER: AD COGNITIONEM HETEROPT. MADAGASCARIENSIUM. 1009 breviato, apice quam in praecedente angustiore, mucronibus rudi- mentariis, vix distingvendis, minus late distantibus; hemielytris rudimentariis, squamulam simulantibus, interne scutelli longitu- dine; dorso abdominis laeviusculo, segmentis 1—3 margine basali distinete carinulatis, 3-—535 apice sat leviter strigatis; ventre toto convexo, laeviusculo, segmento secundo medio utrinque basin versus carinato-compresso, margine basali toto carinulato, suturis reliquis versus latera distinete, sed subtilius carinulatis, medio late laevibus; tibiis apice tarsisque inferne fulvo-pubescentibus. Long. 213 mm. Loucoubé, 1 2? (STUMPFF). Praecedenti similis, sed obscurior, solum abdominis dorso violaceo, pronoti angulis anticis dentato-productis, scutello angu- stiore, abdomine multo magis laevigato ventreque convexo distincta. Subpf. PIRATINA. 66. Sirthenea picescens n. sp.: Picea, nitida, hemielytris opacis, corio externe nitido; rostro, antennis, ventre pedibusque piceo-ferrugineis; oculis maris parum convexis et exsertis, multo magis quam ocellis distantibus; fronte inter oculos oculo saltem + latiore; articulo primo antennarum oculo parteque postoculari capitis, colla excepto, aeque longo; metasterno carina longitudinali destituto, apice angulato-producto, ipso apice angustissime sub-truncato, marginibus leviter sub- reflexis. Long. & 20 mm. Nossiber rg (C. REUTER): S. obscurae STÅL (ex Australia) colore staturaque simillima, oculis maris multo minus convexis et exsertis, multo magis quam ocellis distantibus (oculi S. obscurae quam ocelli magis appro- pinquati), metasterno carina destituta apice haud reflexo anten- narumque articulo primo paullo longiore divergens. GÅFVOR TILL FÖRENINGENS BIBLIOTEK. (Forts. från sid. 76.) Madrid, Sociedad Espanola de Historia natural. Anales. Tom. 15: 3. 1886. Moscou, Société Imperiale des Naturalistes. Bulletin. Tom. 62: 3, 4. 1886; 633 I. 1857: New Haven, Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions. Vol. 7=0I 1880. Odessa, Société des Naturalistes de la Nouv. Russie. Sapiski. Tom. 11: 2. St. Paul, Geological and Nat. History Survey of Minnesota. Report 14: 1883. Philadelphia, Academy of Natural Sciences. Proceedings. f. 1886: 2, 3. Roma, R. Accademia dei Lincei. Transunti. (4) Vol. 2: 2: 9-—-12; Vol. 3: 1: 1—4. Salem, Essex Institute, Bulletin. 17. 1885. 18. 1886. (Forts. se sidan 118.) FP ANSENEEISK OVERSIGI OMER DET SKANDINANVISKE SJEEETER SAR PY TOREAGE EN MENOPTERA AF WW. M. SCHÖYEN. For den begyndende Hymenopterolog, der önsker at bestemme sine indsamlede Exemplarer efter THOMSONS bekjendte Arbeide over Skandinaviens Hymenoptera, vil det vistnok ofte, trods dette Verks Fortrefelighed forövrigt, vere forbundet med adskil- ligt Besver og Tidsspilde at finde ud af det förste Spörgsmaal, han maa have paa det rene, nemlig under hvilken Slegt han har at söge Beskrivelsen af vedkommende Exemplar, der skal bestemmes. Dette gjelder ikke mindst den förste af THOMSON behandlede Afdeling, nemlig de phytophage Hymenoptera, og jeg har derfor troet, at det i ikke uvzesentlig Grad vil kunne lette Begynderen Arbeidet med Bestemmelsen af disse og spare ham baade Tid og Möie, her at meddele en kort analytisk Oversigt over vore skandinaviske Slegter inden denne Afdeling, hvorefter man uden Vanskelighed ved Hjalp af let iöinefaldende Karakte- rer kan komme paa det rene med Slegtsspörgsmaalet. Med ganske faa Modifikationer er de her opstillede Slegter de samme som hos THOMSON, idet kun nogle af hans Under- slegter her er opförte som selvstendige Slegter. Hvor jeg har anfört andre Slegtsnavne, der har Prioritet fremfor de af THOM- SON benyttede, er de sidstnevnte tilföirede i Parenthes, ligesom der for Bekvemheds Skyld for hver Slegt er henvist til de Pagina hos THOMSON, hvor den findes omhandlet. Betegnelsen af Vingeceller etc. er ligeledes som hos THOMSON, hvorfor jeg IR ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. har fundet det overflödigt at levere nogen forklarende Afbildning, men, kun henviser til de i hans Arbeide BB; Lp 334-335 indeholdte Figurer med tilhörende Forklaring. De phytophage Hymenoptera skiller sig, som af THOMSON fremhevet, fra alle andre ved ikke stilket Bagkrop og ved den saakaldte lancetformige Celle i Forvingerne, hvis forskjellige Ud- seende danner udmerkede Slegtskarakterer. De henfalder i 3 Familier efter fölgende Schema: jä SPOLERA NR So p 0 AL RATES I. TENTHREDINIDA. ( Bagkroppen sammen- Horreste trykt fra Siderne og Tlibier Fölehornene = kölle- csr) formigt fortykkede er IE Spore) mod Spidsen -..... IT; CEPHIDZE: Eu Bagkroppen cylindrisk og Fölehornene ikke kölleformigt fortyk- | kede mod Spidsen III. SIRICIDAE. oo I Fam. PENFEREDINDND ZE: A. Forvinger med 1 Marginalcelle. ES Fölehorn 3 leddede (3:die Led meget forlenget). a. Lancetformige Celle sammensnört paa Midten. a. Bagtibier med en Spore paa Siden bagenfor Midten (PER AN FIYLOTONA,IEATERE 2. Bagtibier uden nogen. Spore paa Siden Up: Af 7 ol CASES JG BAS SIR ra EI OEN CYPHONAS DEM: b. Lancetformige Celle stilket; 3:die Fölehornled hos g gaf felformigt delt (p. 42—46)--. SCHIZOCERA, LATR. . Fölehorn 9 leddede. a. 1:ste og 2:den Submarginalcelle optager hver sin nervus recurrens. a. 3:die Fölehornled hos &A med et lidet Horn paa Undersiden; hos 9 uden Horn, svagt böitet. | SCHÖYEN: SLAGTER AF PHYTOPHAGE HYMENOPTERA. NEN + 7: Fölehorn oventil löbende ud i 5 Kamstraaler; OO: Cerci anales: lange (p. 71) CLADIUS, Iur. >& 15 leddede. a. Oinene naar ikke helt ned til Mandiblerne (p. 175— TAG) ) AN rar TE Ser AR a DNE PHYLLOTOMANEEAGE b. Ginene naar helt ned til Mandiblernes Rod (p. 179 FÖR NSL SSE SN SEA RNETNENEN UINREN FENELLA, WESTW. . Forvinger med 2 Marginal- og 4 Submarginalceller. 1. Fölehorn 8 leddede (p. 182—184) CAEENONEURA, THOMS. 2. Fölehorn 9 leddede: a. 2:den Submarginalcelle optager begge nn. recurr. a. Lancetformige Celle sammensnört (Leptocerca, HTG.; Pp. 77—78, A. N:o 1—3) HEMICHROA, STEPH. 8. Lancetformige Celle stilket (p. 80o—84, Sectio I— 18 UD RENESEE ESR SSR SSAN AR NOT SEE re a DINEURA, Dem. b. 2:den og 3:die Submarginalcelle optager hver sin nervus recurrens. a. Bagtibiernes Sporer korte, naar aldrig til Midten af Metatarsus. = Tancetformige Celle sammensnört paa Midten; gan- ske korte Fölehorn (p. 199—204) HOPEOCANMPBENWInG: SCHÖYEN: SLJÄEGTER AF PHYTOPHAGE HYMENOPTERA. IDAS ++ Tancetformige Celle stilket (p. 204—222) BLENNOCAMPA, Hrc. "+ I ancetformige Celle med skraa Tvernerve. o Binene naar til Roden af Mandiblerne; Bagkrop- pen kort, egformig (p. 222—221) ERIOCAMPA, HrTcG. oo Minene naar ikke til Roden af Mandiblerne; Bagkroppen af almindelig Lengde. T Bagvingerne med ikke skraa n. transversus ordi- narius; Abdomen blöd (p. 227—233) POECILOSOMA, Dem. TT Bagvingerne med skraa n. transversus ordinarius; Abdomen fastere (p. 233—235) TAXONUS, MEG. == Tancetformige Celle ialm. uden, sjelden med en kort, lodret Tvernerve. o Bagkrop kort, egformig (Pp. 236—241) SELANDRIA, KLuG. oo Bagkrop aflang (p. 241—244) STRONGYLOGASTER, DBM. 2. Bagtibiernes Sporer lengere, naar somoftest til Mid- ten af Metatarsus eller derover. . Il ne partage toutefois pas I'opinion de M. LUNDSTRÖM que les fourmis dont le sens olfactif et la perception sont si développés, prendraient ces graines pour des coques de fourmis, d'autant que les fourmis qui recueillent les graines précitées, ne s'enfer- ment pas dans des coques aprés avoir subi la phase de larves. Le conférencier montre des graines de Mélampyre. M. ADLERZ mentionne ensuite sa découverte, dans Y'ile d'Öland, d'une recrue de la faune myrmécologique suédoise, savoir la remarquable petite fourmi, appartenant å proprement parler å YV'Europe méridionale, Ånergates atratulus. Cette espeéce manque, comme on le sait, d'individus neutres ou d'ouvriers proprement dits dans sa république, et tient par conséquent comme esclaves les ouvriers d'une petite fourmi jaunåtre TYetramorium caespitum. Tes essais d'explication que l'on a donnés de cette circonstance curieuse ne sont pas totalement satisfaisants. LuUuB- BOCK suppose que des måles et des femelles d Anergates pénée- trent dans une colonie de Tetramorzum, dont ils tuent les individus sexués, et qu'ile se sont abaissés par conséquent jusqu'å devenir les parasites de ces måémes fourmis qu'ils tenaient comme esclaves dans des temps antérieurs. Comme une Veméesis ulté- rieure et comme suite de cette tenue d'esclaves, les Ånergates ont perdu tous leurs instincts architectoniques et industriels; ils doivent måme étre nouriis par leurs esclaves jaunes, dépendent d'eux en tout et paraissent méme é&tre en voie de disparaitre totalement. Cette revue contiendra un exposé plus long de la conférence de M. ADLERZ. Cette conférence améne le président, Monsieur le professeur O. SANDAHL, åa rappeler les traits si intéressants, frisant méme le merveilleux, que l'un des membres les plus distingués de la Société entomologique, M. le professeur REUTER d' Helsingfors (Finlande) donne de la vie des fourmis au fascicule II de son instructif mémoire »La vie pschychique des animaux inférieurs» RÉSUMÉS. 135 (3De lägre djurens själslif>), appartenant å la série d'ouvrages populaires >Recherches de notre temps» (> Ur vår tids forskning»). M. SANDAHL montre énsuite un fragment considérable de nid de fourmis tiré d'un chéne creux, å Liljeholmen (preés Stockholm), nid qui avait été construit par la »fourmi brune»>, Lasius fuligi- xosus. Il se compose d'une innombrable quantité de cellules ou de chambres superposées, avez des ouvertures et des passages nombreux. Les parois entre les chambres et les passages étaient con- struites d'une masse brunåtre que les fourmis forment par la mastication de bois pourri mélangé de leur salive gluante, dont la propriété est de coller les bribes de bois et de durcir å V'aire. M. G. HOFGREN mentionne les ravages de plusieurs espéces de larves de papillon du groupe des Tordeuses (Tortricidae), observées par lui P'été dernier sur le bouleau, le chéne et plu- sieurs autres arbres, tant surles rives du Målar quau Parc royal, au voissinage du chåteau de plaisance de Rosendal. M. Hor- GREN, qui a €élevé une quantité de ces larves, a réussi ä en obtenir de nombreux papillons appartenant aux genres Grapho- litha, Penthina, Tortrix, ete. Le conférencier montre des exem- plaires parfaitement bien conservés de ces insectes, dont les dégåts seront exposés plus au long dans cette revue. MM. MEvES, LAMPA, HOLMGREN et le Président donnent quelques autres détails sur les ravages exercés par les larves des tordeuses. M. J. MeEves, chef de bureau, communique, des rapports des employés forestiers, des descriptions intéressantes sur les graves dégåts causés pendant les 20 dernieéres années dans nos foréts de sapins par le Bostriche typographe (Zomicus typographuus). IT reste toutefois encore å décider, suivant Y'orateur, si c'est vrai- ment cet insecte qui est de premiere main la cause des ravages en question, ou si cette cause premiére ne serait pas plutöt que les sapins qui sous les coups du vent, ont eu ce qu'on appelle en terme de forét, les »racines déchaussées»> ou les radicelles coupées, meurent ou se desséchent par lI'impossibilité survenue pour eux de ce fait de se procurer leur nourriture, et que les arbres en question ne sont attaqués qu'aprés la mort par ce coléoptére. Plusieurs circonstances paraissent militer en faveur 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. de cette maniére de voir, entr'autres celle que le Bostriche qui pratique ses chemins entre l'€corce et le bois, courrait, s'il atta- quait des arbres sains, le danger de se noyer dans le flux de résine que ses rongements provoqueraient sans nul doute. M. J. MEvEs montre ensuite une cage d'une construction ingénieuse, mais å la måme fois simple et pratique pour l'€duca- tion des larves et leur transformation en chrysalides, ou les excréments des larves si génants pour le bien-&tre des hötes de la cage, sont enlevés sans que I'on inquieéte les larves en train de passer å Pétat de chrysalides ou de filer leurs cocons, opéra- tions pour lesquelles il leur est fourni une occasion favorable dans une autre division de la cage. Cette derniére sera repro- duite et décrite dans la Revue. M. S. LAMPA .montre un hyménoptere parasite, Pzrzmpla nucum, sorti de la larve du charangon des noisettes, Balaninus 2cunm, 1e coléoptere bien connu qui détruit les fruits mentionnés. (Page 4 du texte.) Un Morio (Vanessa antiopa L.) hivernant dans une touffe de sphaigne. Comme YV'indique le titre, il s'agit d'un Morio trouvé dans une touffe de sphaigne et remis au Président, M. le professeur O.-T. SANDAHL par M. le comte W. pE HAMILTON, qui découvrit ce Lépidoptére en février 1887 dans un marais tourbeux du domaine de Danbyholm, en Sudermanie (SO de Stockholm). (Pages 5—20 du texte.) SVEN LAMPA: Sur la presence de larves de mouches dans le canal intestinal de Vhomme. C'est .un : fait actuellement acquis å. la. science, guilexiste des diptéres habitant pendant toute leur phase de larves dans le canal intestinal de certains mammifeéres, comme p. ex. du cheval. En revanche, il est peu connu, et méme mis en doute par bien RÉSUMÉS. ES des entomologistes, que les larves de plusieurs espeéces de mou- ches s'introduisent méme parfois dans I'estomac et le canal in- testinal de homme. Il a cependant été publié å cet égard un grand nombre d'observations, dont plusieurs datant déjå de loin, et certaines d'entre elles étant de nature å ne laisser, semblerait- il, aucun doute sur leur véracité. Elles sont néanmoins toutes plus ou moins incomplétes, en ceci, qu'elles ne montrent jamais par des faits comment les larves sont entrées dans le corps humain, et que seulement un petit nombre d'entre elles fournis- sent des renseignements parfaitement certains sur les espeéces de mouches auxquelles appartenaient les larves rencontrées. Parfois les mouches mémes ont été écloses, il est vrai, et måme deé- nommées, mais la détermination est d'ordinaire peu säåre, par la raison que l'on ne connaissait alors qu'un petit nombre d'espéces. Les descriptions données témoignent en outre de” connaissances entomologiques laissant å désirer, et elles sont trop peu détaillées pour pouvoir étre interprétées d'une facon parfaitement satisfaisante. On a également trouvé chez nous å une époque plus récente, plusieurs fois de prétendus »vers» sortis du corps de I'homme, mais å ces occasions Y'on a cru avoir fait suffisamment pour la science et pour I'humanité en consignant ces trouvailles dans de V'esprit-de-vin, et en les soumettant å VPexa- men du premier savant venu. La plupart des savants sont toute- fois tout autre chose qu'entomologistes, et méme ces derniers s'occupent d'ordinaire peu ou point des larves, et encore moins de celles des mouches, V'ordre des Dipteéres ne paraissant pas étre comparativement å YPF'heure actuelle Fobjet d'un bien grand intérét. Il n'y a dés lors pas lieu.de s'€tonner que le résultat de recherches pareilles soit nul ou du moins trés problématique. Jose par cette raison prendre la liberté de prier toutes les per- sonnes qui feront désormais la connaissance d'insectes nuisibles, non-seulement dans le corps humain, mais aussi ailleurs, de re- mettre de préférence la trouvaille vivante ou si cela ne peut se faire, de déposer seulement quelques exemplaires dans de Y' esprit de vin, en laissant vivre les autres pour leur permettre de subir leur transformation, et d'envoyer les larves et les insectes å un spécialiste pour leur étude et leur détermination. Si I'on ne sait å qui s'adresser å cet égard, je signalerai: que lV'Académie Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 3 (1887). 10 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. d' agriculture a actuellement å son service une personne entendue dans lF'entomologie, et qui a PF'obligation de donner des ren- seignements et des conseils, et que l'intendant de la division entomologique du Musée de: letat, aussi bien” que, la Societe entomologique de Stockholm 'sont fort probablément préåts å exécuter eux-mémes ou å faire les recherches y relatives avec entente et d'une fagon aussi satisfaisante que possible. Si cela avait pu se faire il y a longtemps déjå, il est probable quwil aurait été répondu de longue date å bien des questions concer- nant le développement, la vie et la possibilité d'extirpation de certains insectes mnuisibles, circonstances qui sont encore au- jourd”hui en partie tout aussi peu connues qu'il y a plus d'un siecle. La raison qui m'améne å un sujet qui m'a été jusqu ici assez étranger, est que l'été dernier un membrer de ma famile tot fortement incommodé par la présence dans son corps de larves de mouches qui furent recueillies et me fournirent ainsi I'occa. sion de surveiller leurs métamorphoses et de déterminer correcte- ment les espéces. Avant de donner ici le résultat de mes propres observa- tions, il ne sera pas inopportun de mentionner les »découvertes» faites antérieurement dans la matiére. Le plus ancien travail que j'aie trouvé å cet égard dans notre littérature, est consigné åå la: page 46 des. Memoimres (Handlingar) de VAcadémie des sciences pour 1752. Il porte le titre de »Découverte de vers de mouche dans le corps human par J. G. WAHLBOM, Docteur en médecine» (Rön om fHlugomaskar uti menniskans kropp af I. G. WAHLBOM, med. doctor). L'auteur commence sa dissertation par la remarque qu'il a été connu de tout temps, »qu'il n'existe presque aucun mortel qui ne soit ou qui n'ait été affligé de vers dans son jeune åge», et il dit plus loin: »Quand quelqu'un a été tourmenté de vers nous les avons toujours combattus par des anthelmintiques (»2ze- dicamenta anthelmentica») . . ., mais il est souvent arrivé, aprés toute la peine employée, qu'ils ont témoigné du mépris pour toute poudre anthelmintique. La raison en a été qu'ils n'apar- tenaient pas aux vers mentionnés ci-dessus, et que nous n'avons pu penser å d'autres, d'autant que ce seraient des insectes dont RÉSUMÉES. 139 la nature se sépare totalement de celle des vers; aussi les mé- dicaments qui ont pu expulser les helminthes n'ont-ils pas méme gené ces dernieres bestioles, sauf que quelques-unes seulement furent forcées d'abandonner leur demeure par la violence due å de fortes purgations. Quand cela est arrivé, nous nous sommes contenté de la cure, sans savoir quelles espéces de vers cela pouvait étre. On peut encore faire les mémes réflexions au bout de cent-trente ans, car malheureusement nous ne sommes guére plus avancés qu'alors relativement å cette espéce d'hötes inte- stinaux. L'auteur mentionne d'abord la dissertation »De Taenia du NED BoIS sous” la presidence de Linnt» (ps 10), dow il cite I'expulsion du corps d'une domestique d'Upsal, de vers qui étaient les. larves du No 1084 de la Fauna Svecica de 1746. Cette mouche n'est pas comprise dans la 2me édition, mais parait étre un Syrphus d'aprés la description donnée. k Plus loin, V'auteur cite le cas suivant de sa propre pratique: Une domestique, qui n'avait ressenti aucune utilité d'une cure d'eaux de trois semaines å Upsal, vu qu'elle »se croyait tour- mentée de vers>, offrait les symptömes suivants: »corps émacié, yeux enfoncés, fatigue fréquente et manque d'appétit; parfois mal au ventre, une légére toux et des douleurs ou une oppression au coté gauche, laquelle augmenta surtout pendant la médica- mentation, avec engcurdissemeant tout le long de la cuisse.> Elle prisa jöur > Lari. vitriols. eran. VV, Vätriol: Mart gIs-2oj dans de l'eau, mais sans effet; le jour suivant, elle -recut une double dose, dont le seul effet fut de produire des nausées, de la faiblesse et comme de la paralysie au cété; au troisieme jour, Bependant, lea vexertar un tel effet qu elle eut 20our3 selles; dans lesquelles vn remarquait une foule de petits vers. Le quatrieme jour, aprés une dose encore plus forte, il sortit une masse considérable de ces animalcules, et le jour suivant quelques- uns encore. Au bout de quelque temps on revint de nouveau quelques fois å I'emploi des antihelminthiques, avec un jour d'in- tervalle entre les doses, et il sortit encore quelques vers. Ceux- ci finirent par disparaitre et la malade guérit peu å peu. On obtint des vers une Sarcophaga carnaria L. (Fauna svecica, N:o 1105) parfaitement développée. Tout aussi peu que des 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. auteurs plus récents, M. WAHLBOM est hors d'état d'indiquer avec certitude comment les larves étaient entrées dans le canal intestinal. Il suppose qu'elles avaient suivi des substances ali- mentaires animales. Nous trouvons de nouveau, p. 65 des Mémoires de VAca- démie des sciences pour 1778 une dissertation: »Sur des vers de mouches expulsés d'un homme, par ANDRÉ SPARRMAN, doct. en médecine.> (Om flugomaskar, utdrefne från en menmska, af ANDREAS SPARRMAN, ed. d:r). Cette fois-ci la victime n'est plus une représentante du sexe faible, mais un solide et vigou- reux forgeron de l'usine de Löfsta (Upland), ayant nom PIERRE GILLJAM. En 1777, lorsque SPARRMAN séjournait å cette usine, le forgeron se plaignait surtout de »succions» et d'endolorisse- ment sous le sternum, et son estomac se ballonnait de temps en temps. Il avait déja remarqué ces symptömes l'automne précé- dent, mais ils s'aggravérent immédiatement apreés Noéäl, et les douleurs devenaient parfois si violentes, quwil se sentait prés de s'€vanouir, et qu'il était assez fréquemmet forcé de se lever au milieu de la nuit pour calmer les succions en prenant de la nourriture. Il lui fut ordonné pour boisson Decoct. trif. agua- tict, et il devait prendre en outre quelques tranches d'ail six fois par jour, ainsi qu'un verre d'eau-de-vie .å ses repas et aussi souvent que les succions revenaient. Au bout de sept jours il se trouva mieux, mais recut cependant un anthelmintique »ré- puté», consistant en Pulv. rad. filicis et en deux »boli> com- posés de Scamon. et de merc. dulc., de gomme-gutte et d extr. tanaceti, ainsi que de Mass. pil. cathart. TI prit tout cela le matin . survant ä 5 h. et entre 9 h..et rö hh: ilCfötktdebantass] d'une quantité de petits vers qui sortirent simultanément avec une masse muqueuse les unissant en une boule de I'épaisseur du poing. Les larves étaient blanches, pointues å une extrémité, et munies de deux chroches ou griffes brunes. XT autre extrémité était obtuse, mais »comme avec plusieurs rebords aigus.> Elles furent déposées sur du terreau dans un bocal en verre, et s'y transformérent en >»oeufs bruns» (chrysalides), desquels au bout de 2 å 3 semaines sortirent quinze mouches qui furent exami- nées par DE GEER et qui se trouvérent tre Mausca meteorica LIN., que ce dernier nomme dans ses mémoires M. vaccarum. RESUMÉS. 141 Comme cette mouche vole dans Pair libre autour de parties buccales et des yeux des hommes et des bétes, SPARRMAN croit que ses oeufs, déposés dans le nez »deviennent Oestrus na- salis>, mais que chez le forgeron elles s'établirent dans le rec- tum (zntestino recto), et que les petites larves peénétrerent de lå dans les intestins. Il est actuellement superflu de discuter la premiére de ces opinions, et quant å la seconde, elle devra étre constatée par des observations réelles pour pouvoir étre admise comme correcte. Ce céleébre naturaliste continue: »il n'est guére åa supposer qu/'ils (les oeufs) puissent éclore dans VF'estomac et dans les intestins; mais comme larves ils peuvent vivre sur ces points plus longtemps que d'ordinaire, attaquer les intestins mémes et les perforer pour sortir.> J'espeére que cette dernieére supposition ne sera jamais constatée. On trouve un second article de SPARRMAN sur la méme matiére dans les Mémoires mentionnés ci-desus pour 1806 (p. 239). Illy est dit que le Dr G. M. WENNER a envoyé au Musée de I'Académie quelques »bestioles vermiformes» conservées dans de WHespritvadent vin, ams quune »decouverte».: relatee” par lul,. avec des dessins. :Un maréchal-ferrant du nom d' ÖSTERBERG dans le district de Karlskoga (Vermland) »s'était plaint pendant une année d'op- pression au diaphragme, de sucecions, de pyrosis, ete. $Les mé- dicaments ordonnés par M. le Dr SOMMELIUS n'ayant pas amené le mieux désiré, mais le contraire, ÖSTERBERG mit, »proprio motu», un Pomum colocynthidis dans un verre d'eau-de-vie, et avala l'extrait le jour suivant. Il en survint une forte diarhée sanguimo- lente, avec laquelle »des milliers de vers grands et petits furent emportés. Par leur forme et leur couleur, ils ressemblaient å des cloportes. Ta description et les figures peut-étre plus ou moins incorrectes ne permettent pas de déterminer l'espeéce avec såreté, mais il semble probable que les larves appartenaient soit å Aricia (Homalomyia) scalaris FaAB., soit äå Å. manicata MEG. I est ensuite fait mention, avec figures de larves pareilles, ren- contrées dans le vase de nuit d”une autre personne. Elles se distin- guaient de celles mentionnées auparavant, en ce que le dernier seg- ment ou le segment annal n'avait que deux appendices de chaque cöté, tandis que les autres portaient trois segments. «L'auteur ja YR 1, 2" TE 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. ignore toutefois comment elles étalent entrées dans le vase, ainsi que l'espece å laquelle elles appartenaient, car les mouches mé- mes furent perdues. Dans les Mémoires de la méme Académie pour 1789, p. 221, J. L. ÖDHELIUS mentionne qu'il avait obtenu du Dr ARrRviD FLANCK å Carlstad, une espeåce rare de larves, expulsées du corps d'une jeune fille pendant une cure d'eaux »Cette personne tomba malade en 1786, avec des »tranchées violentes et des »déchire- ments» dans. Pestomac, le vertige et la migraime le man pla pyrosis et une grande faiblesse>, de fagon qu” elle était souvent forcée. de. garder -ler:lit:> Le mal augmenta peu ä peutetgele dut avoir recours å un homme de Part dans Vété de 787. Apreés. qu'elle eut pris de YF'eau minérale et une purgation. de poudre de jalappe, les larves commencérent å s'en aller, mais pas avant Padministration de pillules d'aloé, avec de la résine de jalappe et du »Mercurius dulcis», ainsi que de fortes quan- tités d'eau minérale. Ce traitement ramena la santé, Jes larves, d'un brun jaunåtre, avaient une longueur de 4 å 6 lignes, et étaient pourvues d'une longue queue. Elles sont décrites par DE GEER, au tome VI, p. 101, de ses Mémoires, et doivent avoir appartenu "åa Helophilus pendulaus Tis. La nourriture de la jeune fille s'était principalement' composée de lait l'année précédente, et deux fois par semaine de" lait caillé aigre, etc. Trauteur suppose quemla mouche aura déposé ses oeufs dans la créme de cette espéce de lait. Enfin, je ne dois pas négliger de communiquer ici un ré- sumé d'un travail imprimé dans le Journal de médecin suédois Hygiaea pour 1886 (p. 6536), et ayant pour titre: Contributions å la connaissance des animaux qui se trouvent dans le canal intestinal de: I'homme», "par le -Dr A.; GRENANDER,. allen mentionne - que, l'automne de 1884, il regut, au domaine de Hedåker la visite d'une ouvriere fixe de ferme; elle souffrait de catarrhe de l'estomac, qui fut guéri par un alcali amer et du régime. Elle attribuait toute fois la maladiexå »des vers», vu que »tout un paquet» en étaient sortis apreés des coliques, pen- dant 'quelques selles qui se succédeérent rapidement. Ces cxcré: tions. furent. jetées- sur: le sol, comme. c'est la coutumes che=tles habitants des campagnes. Au désir que lui en exprima homme de Vart, elle revint toute fois quelques jours apreés avec quel- , RÉSUMÉS. 143 ques centaines de vers. Il n'en était pas sorti de nouveau de- puis lors avec les selles. Il fut fait un choix d'une vingtaine des vers les plus vVivaces qui furent mis dans de la mousse hu- mide dans une boite en métal que Pauteur conserva dans la poche de son pantalon. Lå ils se transformérent bientöt en chrysa- lides, mais la premiere mouche, suivie bientöt de trois autres, ne parvint å son éclosion qu'au bout de 5 å 6 semaines. Ces mouches furent remises, pour leur détermination scientifique, a un spécialiste, M. le professeur A. E. HOLMGREN, de FÉcole superieure de sylviculture. Cette démarche de M. le Dr GRE- NANDER meérite toute louange, non-seulement de la part des ento- mologistes, mais encore de celle des médecins désirant les pro- greés de leur science, car ceux-ci ont fait par lui la connaissance d'un nouveau parasite du corps humain, savoir Clhrysomyia politfa Lin. Tauteur explique la présence des larves dans le canal intestinal, de cette fagon, que la femme mentionnée, »dont les dents étaient mauvaises, avait mangé de la viande sur la- quelle la mouche avait pondu des oeufs, qu'elle avait avalé de gros morceaux de viande sans les måcher, que les oeufs avaient pu, cachés dans les interstices de la viande, franchir I'estomac sans souffrir de V'acidité du suc gastrique; qu'ensuite ils se se- ront développés plus bas dans les intestins.» Je crois pouvoir me ranger pour le présent å cette maniére de voir, car I'on sait par l'expérience, que gråce å leur enveloppe protectrice, les oeufs d'une quantité d'insectes résistent infiniment mieux å des milieux défavorables que les jeunes larves récem- ment écloses. Comme PI'on sait que le développement des diptéres est trés rapide, du moins dans la saison chaude, il paraitra peutétre assez curieux que les chrysalides de M GRENANDER n'aient subi aucune trans formation pandant ce long espace de temps de 5 å 6 semaines, quoiqu'elles maient då manquer ni d'humidité ni de chaleur si le vétement otw la boite était conservée était fréquemment employé. Mais cela peut cependant s'expliquer de la sorte, que ces chrysalides appartenaient å une génération d'hiver, laquelle hiverne comme on le sait, dans les circonstances ordinaires, et que d'un autre cöté le développement a été accé- léré par des conditions dimatologiques trés favorables. Il est 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18897. plus diffieile d'expliquer si des larves pareilles ont réellement pu se maintenir un certain temps dans le corps humain, p. ex. d'un été å l'autre. Il faut bien admettre jusquw å nouvel ordre que les oeufs provenaient de plusieurs générations. TL'auteur meéme et M. le professeur HOLMGREN paraissent åtre d'accord que cette larve de mouche >»ne passe pas normalement mais seulement par occasion, sa vie dans des estomacs vestrogoths.» On connalt egalement d”autres pays tant européens que trans-européens, des quantité de cas de Myiasis (HOPE), et je crois devoir leur consacrer ici une certaine attention. Les Zran- Sact. of the Entom. "Soc. :de Tondres, VOL II). ps om5e) deprosps mentionnent le cas extraordinaire d'un insecte, probablement Anthomyia (Aricia) canicularis MEiG., que LEONARD JENYNS ex- pulsa en quantités considérables des entrailles d'un homme. Au printemps de 1836, un ecclésiastique de 70 ans tomba malade å peu preés avec les mémes symptömes que ceux que jai décrits plus haut. Pendant PFété et F'automne, il sortit å plusieurs reprises de son corps des larves parfois en quantités telles, que la moitié de son vase s'en trouvait rempli. Sa santé se rétablit peu å peu apreés P'éloignement de ces hötes incommodes. Les larves, reproduites Pl. XV, ff 1—8 des Transactions (voir plus haut) étaient pourvues d'appendices latéraux ressemblant å des branchies, et on les attribua par conséquent å une mouche ayant besoin d'un milieu humide pendant sa påriode de déve- loppement. Il est encore fait mention dans le méme article de deux autres occasions ou des larves de mouches se présentérent dans des conditions å peu prés pareilles, mais on ne trouve pas de déetermination satisfaisante de l'espeéce. La description des larves est détaillée et intéressante. JENYNS voit les appareils re- spiratoires dans les deux papilles saillantes, cornées et presque coniques du segment annal, munies de trois orifices å leurs extré- mités, et dans les deux petites protubérances du premier seg- ment, armées d'une couronne de poils tres courts. Il regarde en outre comme organes de la locomotion les petitess” éminences verruqueuses disposées le long de lV'abdomen en deux rangs forte- ment séparés l'un de V'autre. La description et les figures pa- raissent presque indiquer que les larves appartenaient äå Åricia RÉSUMÉS. 145 scalaris, sans que j ose cependant me décider positivement pour Paffirmative, n'avant pas vu celles TÅ. canicularis. L'auteur considére comme probable que ces oeufs de dip- tere seront entrés daus l'estomac avec des substances alimentaires plus ou moins solides, vu qu'en fait de boisson le malade n'avait consommé que de la bieére, du thé, etc. Le méme volume contient (p. 256) un autre travail dans lar meme matiére, du å la plume de F. W: HoPE. : Les figures yiappartenant (3 et 4 de la; Pl. XOCH) freprésentent probable- ment la larve et la chrysalide d' Aricia scalaris. HoPrE cite, dans plusieurs tableaux divisés en colonnes, les travaux de tous les auteurs antérieurs å lui dont il a eu V'occasion de prendre connaissance, ainsi que les noms spécifiques d'une partie des insectes surpris en flagrant délit de parasitisme dans le corps humain, etc. La liste de HoPE comprend plus de cent cas dans lesquels des larves de mouches se sont présentées de la sorte, et de ces cas 27 traitent des occasions ou elles sont sorties par les voies digestives ou par les voies urinaires. T/auteur n'a toutefois eu connaissance que de quatre tra- vaux de Suédois, savoir ceux de WauLBoMm (Edinb. Medical Hijaadres. Vol: VIL; p; 47), d ÖDHELIVS,- cité par moi, et dACREL (Vov. Åcta Upsal), ainsi que d'une lettre de LInnÉ le jeune å PALLAS. Les diptéres indiqués comme déterminés, sont: Musca vo- mitoria (1 cas), domestica (5), Calobata eibaria (2), Tachina larvarum (1), Sarcophaga carnaria (6) et Helophilus pen- dulus (5). Quoique Plauteur se soit donné, une peine considérable pour réunir les travaux de Y'espeéce, quelques-uns mn'en ont pas moins échappé å son attention. Dans le N9 13 du Mäiinck. med. Wochenschr. pour 1886, résumé par la Centralblatt fir d. med. Wissensch. de la méme année (p. 696), HOFFMANN communique des détails sur une per- sonne qui avait souffert pendant quelques années de douleurs gastriques accompagnées de temps å autre de vomissements. A un vomissement de l'espéce, précédé de douleurs brålantes dans la région gastrique, il sortit plusieurs centaines de larves avec une chrysalide. Quelques-unes de ces larves furent envoyées å 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. un spåécialiste, M. le professeur MIK å Vienne, qui réussit'å faire éclore deux exemplaires d' Aricia (Homalomyia) incisurata ZEtt. et deux d'Åd. canicularis 1. T'auteur considére comme certain que ces mouches avaient déposé leurs oeufs sur des denrées ali- mentaires, mais il pense qu'une modification des acides de YX' esto- mac est nécessaire pour que les oeufs y puissent éclore. Ici, je crois devoir mentionner, sous forme de parenthése, que le lait dont je nourrissais mes larves s'aigrissait déja au bout de quelques heures, ce qui communiqua une odeur fortement aigre ä la. terre de la boite.de ecearton, sans que ceéla parutsen aucune fagon porter obstacle åa leur bien-étre ni empecher Jeurs métamorphoses; ces larves étaient toutefois adultes et prétes å se transformer en chrysalides. Un article de V Allgem. Naturgeschichte der Parasiten (1879) montre que M. le professeur LEUCKART semble également avoir la conviction que plusieurs espéces de diptéeres ont la possibilité de vivre å l'état de larves dans le corps humain, pourvu qu'elles y trouvent une quantité suffisante d'air. Par suite, selon lui, les larves de Musca vomitoria, Aricia canicu- laris, etc., seraient å méme de se développer dans la portion antérieure du canal intestinal, ou V'air nécessaire å leur réspira- tion” 'est introduit "avec la salive et les alimentsi Co Celiseranc p. ex. le cas du Gastrus egui chez le, cheval; Partantöderia méme base, l'auteur considére comme des fables ou des erreurs, les histoires de la présence de larves de mouche dans les voies urinaires intérieures. Les Annales de la Soc. Entom. de Belgique (T. 28, 1882, p- CL) contiennent un article du Dr JacoBgs, då å une commu- nication du Dr PrRruvot. Le -titre de cet artiele estaremema présence des larves d'Oestrides et de Muscides dans le corps de I'homme. Je passe sous silence la premiere partie qui traite des Oestrides, pour ne m'en tenir qu'å la seconde, se rapportant au méme sujet que ce présent travail, et je signalerai rapidement les faits les plus intéressants qu'il contient å lI'€Égard des mouches européennes. En sus des especes déja indiquées ci-dessus, dont il a été rencontré des larves dans le corps humain, le mémoire de M. JacoBs signale ÅAnthomyia pluvialis et Sarcophaga Wohlfarti. Ae RN RÉSUMÉS. AY Les larves de cette derniere se présentérent une fois en Russie (gouvernement de Mohilew) dans les voies excrémentielles des hommes et des béåtes en quantités si considérables, qu'il en résulta une épidémie. Le Dr Jupp (Kentucky) a fait connaitre la présence de lar- ves dAricia scalaris (?) chez un enfant. Le professeur FRAN- G0IS signale, dans le Bull. de l Acad. de Med. de Belgique, un autre cas ou l'on trouva des larves d'Anthomyia chez une jeune femme, et enfin MM. LABOULBÉNE et ROBIN mentionnent un troi- sigme cas de la rencontre, dans des circonstances similaires, de Faunia saltatria, V Aricia scalaris de ZETTERSTEDT. Il est sans doute possible qu'une partie des observations mentionnées soient fautives, fourvoyantes et måme parfaitement erronées. Un grand nombre d'entre elles fournissent néanmoins des preuves irréfutables que des larves de mouches doivent pou- voir vivre et måme se développer dans le canal intestinal de I'homme. Parmi les personnes qui doutent des circonstances précitées et méme les nient, se trouve un M. DAvaineE. En vue de le refer, le Dr PRUVOL stest livré a une etude? plus speciale desla larve de Trichomypza fusca. Son but était de rechercher si la charpente et la constitution anatomique de ce diptére lui per- mettaient de vivre dans le corps de I'homme. M. PRUVOoOT con- stata que la peau de la larve ne subit aucune altération du con- tact avec des réactifs chimiques, et que ses protubérances ou ap- pendices permettent å la larve de se maintenir aux parois de l'estomac et des intestins. Les cavités aériennes peuvent, gråce å leur capacité, servir de réservoirs å une quantité considérable d'air qui permet aux larves d'échapper å la suffocation pendant un temps assez considérable dans un milieu peu convenable å la respiration. Des expériences ont aussi prouvé qu'au bout de 28 heures les larves en question étaient encore en vie dans l'estomac d'un cobaye, et qu'une larve pareille a pu rester trois jours sans &tre étouftée dans celui d'un rat. TL'auteur du mé- moire signale comme un désidératum des expériences scienti- fiques plus nombreuses et plus complexes en vue de parvenir å une plus grande certitude et å une plus vaste connaissance po- sitive å FPégard de diverses circonstances relatives å la matiére. 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. La page CXXX des méeémes Annales pour 1886 signale également le mémoire de M. HOFFMANN, dont j'ai déjå parlé, et y ajoute que le Dr CLOSTERMEIER a vu de ses propres yeux une grande quantité des larves vomies grouiller sur le plancher. Le malade ne pouvant se souvenir d'avoir mangé de viande crue ou gåtée, mais il était un grand amateur du fromage de Lim- bourg. Quoique sa santé se fut améliorée aprés les vomisse- ments, il souffrit quelque temps de Pyrosis. HOFFMANN nourrit les larves de morceaux de foie cru, qui paraissait leur convenir å merveille, mais elles ne touchaient pas au fromage. Il pense qu'elles peuvent vivre quelque temps dans l'estomac, mais qu'elles sont ensuite rejetées par la bouche ou qui elles sortent par l'anus. M. le Dr GusTtTAV JosePH å Breslau communique plusieurs ob- servations dans la Deutsche Med. Zeitung de 1885 (n:o 4, pp: g9— 101) sous le titre de »Die Fliegen als Schädlinge und Parasiten des Menschen.» Il énumére 8 cas ou Hom. incisu- rata, 9 ou ÅA. scalaris et 11 ou d'autres diptéres se sont pré- sentés dans des circonstances pareilles aux précédentes. Je sig- nalerai, pour les personnes qui s'y intéressent, que I'on trouve en outre å la page CXXXI de la Revue belge: mentionnée des observations concernant des larves de dipteéres rencontrées sur des cadavres exhumés. Aprés avoir cité, de la littérature trés riche que Pon pos- séde dans la matieére, ce que jai pu trouver de plus impor- tant pour mon sujet, il me reste å donner le récit de mes pro- pres observations de V'été dernier. Comme je Vai déja mentionné, un mien parent trouva, le matir du 4 juillet, dans une selle liquide de couleur brun-noir une quantité de bestioles grouillantes, ce qui l'€tonna et lui fit peur å la méme fois. Cette personne eut toutefois la bonne idée de recueillir immédiatement sur du papier une petite par- tie des excréments liquides et de me les remettre pour examen. Jy trouvai au moins une trentaine d'étres animés ressemblant å des cloportes. Ils mesuraient 5 å 8 millimétres de longueur et se mouvaient lentement en agitant des deux cötes leur téte étroite et allongée. Voyant dans ces étres. de larves de mouches, je ne laissai pas Åéchapper cette occasion d'observer leurs méta- morphoses et de déterminer enfin l'espeéce, d'autant que F'on RÉSUMÉS. 149 avait jusqu'ici révoqué en doute de maniére ou d'autre, sinon méme parfaitement nié, la faculté d'insectes pareils de vivre et de se développer dans le canal intestinal. Je remplis en conséquence de terre une boite de carton que je munis d'un couvercle en verre, et j'y introduisis les lar- ves aprés les avoir baignées un instant dans de F'eau. Quel- ques-unes étant beaucoup plus petites que la moyenne des autres, je pensai qu'elles n'étaient pas encore parvenues å leur entier développement et je mis pour essai une cuillerée de bou- illie de gruau et de lait dans la boite, la seule nourriture con- venable, selon moi, que j'eusse pour le moment å ma disposition. Quelques individus enfoncérent, il est vrai, leur téte pointue dans le gruau, mais ils sortirent bientöt et s'enfoncérent dans la terre comme la plupart de leurs camarades. Au bout de quelques jours on ne voyait plus une seule larve vivante au-dessus de terre, mais bien quelques exemplaires durcis et commé dessé- chés. Il fut constaté plus tard que c'€taient des chrysalides, N'en étant pas entiérement sår d'abord, et craignant que ce ne fussent des individus morts, je fis encore une visite å l'endroit ou ils avaient été pris, afin d'y recueillir, si possible, un plus grand nombre de larves. Je retrouverai sans peine le point ou ils se tenaient, å sa couleur assez tranchée, d'un brun-noir, se distinguant nettement de la couleur du milieu environnant. J'y trouvai encore une masse de larves vivantes, dont je déposai une dizaine sur de la terre dans un bocal de verre, avec une portion de leur précédente nourriture et je recouvris d'un mor- ceau de tulle le bocal, que je déposai en plein air. Le 19 du méme mois, il se montra six mouches dans la boite de papier mentionnée plus haut, et les jours suivants, une quantité firent leur éclosion dans la boite aussi bien que dans le ”bocal. Ayant toutefois bientöt constaté, par certaines différences entre les mouches, qu'elles n'appartenaient pas toutes å la méme espéce, et que les chrysalides qui n'étaient pas en- core écloses montraient des différences entre elles, je séparai les diverses formes de chrysalides et je les conservai chacune å part dans du sable humide. Je trouvai, å P'éclosion, que F'une des espéces de chrysalides donnait des måles et des femelles d'une 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. seule et méme espéce, tandis que l'autre série de chrysalides ne contenait que des individus de l'autre espéce de diptéres. J'avais maintenant une bonne occasion de distinguer säre- ment les femelles des deux especes l'une de YV'autre, ce qui dans la régle est assez difficile pour plusieurs especes du genre Årtcia. Le résultat de mes essais d'éclosion fut plus de 100 mou- ches. Comme je ne m'étais de plusieurs années par spécialement intéressé åa ces insectes, et que je n'avais pas. de ltteraturesa ma disposition au milieu de V'archipel de Stockholm ou je me trouvais en villégiature, j'envoyai quelques exemplaires des deux espéces ainsi que deux måles d'une troisigme (les seuls que j'eusse obtenus), å mon voisin de campagne, M. A. E. HoLM- GREN, professeur å V'Ecole supérieure de Sylviculture, connu de- puis longtemps comme diptérologue expérimenté. Au bout de quelques jours Monsieur HOLMGREN m'informa que les deux prin- cipales espeéces au point de vue du nombre étaient Åricia sca- laris FaAB, et manicata MeicG, et que la troisieme était peut- étre Å. 7acisurata ZETT. Les deux måles ne sont pas encore déterminés d'une maniére certaine, car s'ils sont passablement conformes å la description de ZETTERSTEDYT, il se séparent toute- fois considérablement des exemplairés d'zncisurata conservés au Musée de Vr'Etat, Ou milieu d'aotåt, il se présenta de nouveau des larves pa- reilles dans une selle assez liquide de la méme personne, et j'en fus immédiatement å une enquéte exacte qui confirma en tout mes précédentes observations. De méme que la premiére fois, on essaya, mais en vain, d'expulser å F'aide d'un purgatif les larves qui pouvaient encore se trouver dans le corps Je considére par conséquent que toute la colo- nie était sortie en une seule fois, et que cela n'avait eu lieu que quand les larves parvenues å P'état adulte, quittérent volontaire- ment leur premier séjour afin d'aller en quéte d'un endroit plus approprié ou la transformation en chrysalides put s'opérer avec une tranquillité plus grande, et ou l'insecte formé eåt immédiate- ment. accés. å lair, avec de lespace pour. les. monvementspet toutes les autres conditions nécessaires å la modification de son genre de vie. Pour le présent, je crois, quant å moi que dans la plupart des cas, sinon dans la totalité, ou des larves pareilles RÉSUMÉS. IB sont sorties pendant la médicamentation, cela n'a pas eu lieu uniquement par l'influence des médicaments, mais bien plutöt par V'instinet inné chez une partie des insectes, de changer de domicile å Pépoque de leur transformation en chrysalides. En effet, dans presque tous les cas ou des larves recueillies ont été laissées en vie, leur métamorphose a eu lieu ou immédiatement aprés ou au bout de deux ou trois jours. Encore une fois dans le cours de V'été j'eus l'occasion d'ob- server les métamorphoses de ces deux espeéces de diptéres. A la fin de juillet, je nettoyai un cråne de mouton, déposé quel- que temps dans un vase rempli d'eau. Je trouvai dans le dépöt noir et pultacé qui s'était formé au fond du vase, ainsi que dans le cråne méme, une multitude de larves des mouches de forme cylindrique et ressemblant å des cloportes. Ces larves étaient adules aussi se transformérent-elles bientöt en chrysalides. Le 11 aolt, et quelques-uns des jours suivants, il en sortit des mouches, mais d'abord exclusivement des femelles; enfin quelques måles se montérent aussi: ils appartenaient å Å. scalaris. Je ne ren- contrai dans les nombteux exemplaires recueillis qu'un måle et une femelle LÅ. manicata. Gråce a cette découverte, la supposition de quelques auteurs que certaines mouches déposent leurs oeufs sur des denrées animales avec lesquelles ces oeufs pénétrent dans les intestins, semblerait gagner une plus grande somme de probabilité. Quand des restes de repas sont conservés sans &tre soigneu- sement recouverts, puis consommés en suite å rDlétat froid, ils servent sans nul doute plus fréquemment qu'on ne le croit de réceptable aus oeufs des mouches dont la progéniture vit de nourritude animale gåtée. Gråce å leur petitesse, ces oeufs échap- pent facilement å V'attention de la ménagére et de celui qui consomme la viande. Aussi,; les aliments de P'espéce qui man- quent d'une protection parfaitement appropriée, doivent-ils &tre exposés pendant la saison chaude å une chaleur élevée avant avant d'étre mangés. Personne ne niera sans nul doute qu'il ne soit å dési- rer, que les questions se rattachant au sujet qui précéde, fus- sent élucidées d'une fagon compléte. Si, par conséquent, un membre de notre nombreux corps médical, s'intéressant aux in- LS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. sectes, avait la volonté et la possibilité de sacrifier une minime partie de son temps å réunir et å contröler toutes les décou- vertes connues jusqu'ici dans la matiére, ainsi que de recueillir celles. qui pourraient &tre faites å l'avenir, et enfin de se livrer lui-méme å des expériences, je ne crois par que le temps em- ployé å ce travail fåt du temps perdu; bien au contraine j'estime qu'il serait d'une utilité signalée aussi bien pour la science que pour I'humanité. Les dessins que l'on trouve å la page 19 du texte -sugdowys donneront sans doute une idée suffisamment exacte de l'aspect des larves. La fig. 1 représente la larve d Aricia (Homalomyia scalaris) FAB.; 4 est le cOté dorsal avec ses deux rangées paralleéles de petites protubérances (£) oblongues et armées de poils, et å l'ex- trémité inférieure, sur le dernier segment aplati ou queique peu évidé, les deux papilles (f£), composées de protubérances cylin- driques légérement pointues, munies å leur extrémité de trois points ressemblant å des ocelles; 6, le cöté ventral, ou l'on re- marque, au troisieéme segment et aux segments suivants, une ligne transversale étroite et légérement relevée, limitée, å ses deux extrémités par une petite éminence verruqueuse, munie de poils trés courts. En dessous de ces lignes transversales se trouve; au milieu du segment, une autre ligne pareille, mais beaucoup plus courte et évidemment ciliée, qui n'est toutefois pas visible sur la figure. Ces eminences verruqueuses et ces lignes parais- sent constituer les organes locomoteurs proprement dits de la larve. Le dernier segment ne posséde qu'un renflement ou faite transversal, limité par deux protubérances assez grandes, arméees de poils. En dessous de ce renflement on apercoit une éleva- tion presque ovoide, au milieu de laquelle se trouve I'ouverture anale; c est la larve vue de cöté, montrant la double rangee d'appendices pectiniformes; d est un de ces appendices. La fig. 2 montre Vl'aspect de la larve d'ÅAricia (Homalo- mysa) manicata MEIG., qui ne se sépare que trés peu de la précédente; a est le cöté dorsal, dont les deux rangs paralléles d'éminences sont formés par des excroissanses verruqueuses trés RÉSUMÉS. 153 petites; 6 est le cåté abdomimal, ou les longues lignes relevées et les éminences verruqueuses qui les limitent, sont si fines qu'el- les ne peuvent &tre découvertes qu'avec difficulté sous la loupe; la courte ligne -transversale ciliée au milieu du segment, que l'on rencontre chez l'espéce précédente, manque chez celle-ci, ou elle est remplacée par deux points relevés et assez rappro- chés, qui ne sont pas visibles sur la figure; c est un appendice latéral, dont les branches pectiniformes sont un peu plus cour- tes, plus gréles et par cette raison moins sensibles å P'oeil que chez scalaris; d sont les deux segments antérieurs de la chry- salide. L'enveloppe de la chrysalide est formée par la peau durcie de la larve, et la chrysalide conserve par cette raison tous les Caracteres extérieurs de la larve. La forme seule'diverge lé- gerement, en ce que la chrysalide est plus arrondie et moins longue å son extrémité antérieure. (Page 21 du texte.) EMILE HOLMGREN: Observations lépidopterologigues aux en- virons de Stockholm. NN La Terre ferme. Dans un précédent article, M. Holmgren rendait compte d'une excursion lépidoptérologique faite par lui å Ingarön, l'une des grandes iles de V'archipel (skärgård) de Stockholm. Dans ce mémoire, il nous donne les résultats d'une série d'excursions å 50 ou 60 kilométres au NE d'Ingarön, mais ici sur la terre ferme qui borde la passe conduisant å la Haute- Baltique. L'espace ne nous permet pas de suivre les pérégrina- tions de Yl'explorateur le long des lacs et des marais, dans les champs et dans les prairies, au milieu des hautes foréts et des taillis ou au voisinage des rustiques habitations de ces régions qui accidentées d'abord, finissent par se perdre dans les vastes plai- nes de FUppland. Nons nous contenterons de citer le résultat Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 3 (1887). II IRA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. auquel il est parvenu, savoir que la faune lépidoptérologique de la terre ferme trahit, å mesure que l'on pénétre dans l'intérieur des terres, I'influence de V'agriculture et du travail humain, tandis, que celle de Varchipel rappelle plutöt les régions subalpines du Norrland et de la Laponie. (Pages 27—34 du texte.) J. Meves: Ravages occasionnés par les insectes forestiers. L'auteur donne, pour la période décennale de 1876—13885, le résumé des rapports officiels concernant les ravages exercés en Suéde par les insectes nuisibles, parmi lesquels il y a lieu de signaler spécialement le Hanneton (Melolontha vulgaris), Y'Hylobe (Hylurgue) du sapin (Hylobius arbietis), YHylobe (Hylurgue) destructeur (Hylesinus piniperda)y et 1e Sténographe (Tomicus typographus). (Pages 35—37 du texte. $ SS JD =) J. Meves: Pour les eleveurs de larves. T'auteur décrit un appareil simple, mais pratique (écran), å placer dans les cages å larves, en vue de fournir å ces dernieres une retraite protégée pour leur transformation en chrysalides, et d'empécher les excréments d'y tomber. (Page 38 du texte.) E. BErRGROTH: Åiste de la litterature entomologique fin- landaise pour 1880. RÉSUMÉS. 155 (Page 39 du texte.) C. O. v. PoratH: Myriapodes norvégiens. M. von Porath donne la liste des myriapodes norvégiens telle qu'on la connaissait en 1886. Quatre des espeéces men- tionnées par lui, savoir Scolioplanes crassipes (KocH) MEINERT, Polydesmus (Paradesmus) gracilis C. CocH, Lithobius microps et Polydesmus acutangulus (= Pol. denticulatus C. KocH) sont nouvelles pour la Scandinavie. M. v. PORATH trouva en 1886 les 2 premieres de ces espéces au jardin botanique de Christiania (Norvége). Il pense que la seconde d'entre elles, P. gracilis, y est arrivée avec des plantes exotiques. (Pages 41—50 du texte.) GOTYTFRID ADLERZ: Notices myrmecologigues. La naissance de nouvelles sociétés de fourmis avait long- temps été une question contestée entre les myrmécologues qui ne voulaient pas se rallier å V'explication simple et naturelle p HUBER, vu que les essais auxquels ils s'étaient livrés, semblaient démontrer que les femelles fécondées ne pouvaient pas, comme le supposait HUBER, €lever des larves, ou du moins les amener å leur développement complet sans s'aider des ouvriéres. En 1877 LUBBOCK publia toutefois le résultat d'une expérience avec issue heureuse, d'amener des femelles fécondées de Myr»mica ruginodis å élever elles-mémes dans la captivité les larves écloses des oeufs pondus par elles et å amener les ouvrigres å leur déve- loppement normal. Il ne pouvait des lors plus exister de doute que tout au moins les femelles de cette espéce mn'eussent le pouvoir de fonder elles-måmes de nouvelle société. Ce résultat était toutefois peu probant å l'égard des autres fourmis, car P'espéce en question appartient au groupe des Myrmicides, dont, ainsi qu'on le savait déjå, les femelles prennent part aux travaux des ouvrigres, et pourraient par conséquent bien &åtre supposées å méeéme d'élever un petit nombre de larves jusqu'å ce que les 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. ouvrigres se soient développées. Comme PI'on n'a pas observé, par contre, de femelles de fourmis appartenant au groupe des Camponotides prendre le moins du monde part å des travaux quelconques, on ignorait ce qu'il en était relativement å la fon- dation de nouvelles colonies appartenant å ce dernier groupe (Formica, Camponotus, Lasius). Mc Cook cita toutefois enfin en 1883 un cas dans lequel il avait réussi å une femelle fé- condée de Camponotus pennsylvanicus prise pendant qu'elle se promenait sur le sol, d'€lever ses larves pondues dans la capti- vité, jusqu'å ce qn'elles se fussent développées en de toutes petites ouvrieéres. Cette femelle fut nourrie de sucre et d'eau. Mc COooK ayant déja trouvé trois femelles de la méåme espeéce emprisonnées dans des trous parfaitement fermés avec des larves aussi bien que des chrysalides, et måme une toute petite ouvriere récem- ment éclose, il supposa qu'elles se livraient parfois å des excur- sions pour aller aux vivres en fermant en suite I'ouverture de leur trou avec de la terre. Il croyait, d'un autres coteémeeu était possible que les femelles pussent rester sans nourriture dans le trou pendant tout le temps nécessaire au développement des larves, et nourrir celles-ei des provisions emmagasinées dans leur spacieux gécier. BLOCHMANN mentionne en 1885 qu/'il a trouvé une quantité de femelles de fourmis isolées avec toutes les phases de déve- loppement de leur progéniture, et la supposition concernant la naissance de nouvelles sociétés de fourmis peut donc &tre consi- dérée comme pleinement constatée. Déja avant que j eusse connaissance des communications de MM. Mc CooK et BLOCHMANN, je considérais la théorie de HUBER comme la plus probable, principalement par la raison du nombre considérable de sociétés de fourmis dans des localités aussi isolées que les petites iles et les ilots bas et de formation récente de nos archipels extérieurs. Comme ils sont inaccessibles aux ouvriers privés d'ailes, cela a då &tre des femelles fécondées quiy auront été poussés par le vent å l'essaimage et qui auront fondé seules les sociétés qui s'y trouvent. Je trouvai en outre, dans l'été de 1884, une -femelle de Camponotus herculeanus dans un trou fermé avec 5 petites coques, dont, au bout de quelques jours deux s'ouvrirent pour les trés petits membres de la nouvelle société, RÉSUMÉS. 157 lesquels étaient nourris par la femelle et V'aidaient dans le trans- port fréquent des autres coques. Jai fait pendant les années suivantes diverses trouvailles pareilles, et dans la totalité des neuf cas ou jai pris des femelles solitaires (7 de Camponotus ligniperdus et 2 de Formica fusca), je les ai vues amener å un complet développement les larves et les chrysalides rencontrées avec elles: D'ordinaire le nombre des ouvrieéres élevé par ces femelles est trés petit (2 å 5), ce qui dépend de la quantité limitée d'aliments qui se trouve å leur disposition. Les provisions supposées par Mc Cook dans le gésive n'existent pas, en effet. Jai eu plusieurs fois Y'occasion de constater que le gésier des femelles isolées que l'on a trouvées est å peu prés vide. Presque toutes Iles femelles que jail découvertes se trouvaient dans des trous totalement fermés, ce que Mc Cook mentionne aussi avoir été le cas de 3 des femelles trouvées par lui. BLOCHMANN semble par contre ne pas avoir observé cette circonstance. Méeme en captivité, les femelles de fourmis sur lesquelles j'ai fait des expé- riences, creusaient des trous fermés de l'espece, en ce que la terre enlevée au creusement des petites cavités fermait l'ouverture par laquelle ces femelles étaient entrées. Une fois enfermées de la sorte avec leurs oeufs, leurs larves et leurs coques, elles ne quittaient ces trous que lorsque les ouvrieéres s'étaient développées: ces dernieéres se frayaient alors une issue au dehors et rendaient en outre leur demeure plus spacieuse par V'agrandissement de la cavité. Quoique, par conséquent, les femelles ne quittassent pas, comme Mc CooxK P'avait supposé, leurs trous pour chercher leur nourriture, on les voyait néanmoins nourrir journellement leurs larves ainsi que les premiéres ouvriéres développées, avant que celles-ci n'eussent ouvert la porte de leur »Nursery». Mais méme dans les cas ou il n'€était pas creusé de trous, on voyait, il est vrai, les femelles sucer des gouttes d'eau que l'on y versait, mais par contre ne pas toucher au miel, aussi peu qu'aux in- sectes tués et encore mous qu'on leur offrait. Ce fut d'abord par conséquent une parfaite énigme pour moi que de savoir avec quoi elles nourrissaient leurs larves. J observai enfin que, quoique les femelles enfermées pondissent fréquemment des oeufs, ceux-ci disparaissaient bientöt, ce qui fut aussi le cas d'une larve pres- que adulte de Formica fusca. Ayant découvert plus tard que 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. c étaient les femelles måmes qui dévoraient leur propre progéni- ture, je compris å la måme fois la nature des aliments qui ser- vaient å leurs premiegres et peu nombreuses ouvriéres. Les femel- les supportent elles-måmes une abstention de nourriture de plu- sieurs mois dans leurs trous fermés. Pendant ce temps, elles pondent des oeufs nombreux, le tout aux dépens des aliments emmagasinés dans leur corps adipeux originairement fortement développé, de sorte que leur abdomen, de dimensions considéra- bles immédiatement aprés la fécondation, finit par se ratatiner å des dimensions insignifiantes. Les quelques ouvrieres élevées de la sorte aux dépens de leurs fréeres et soeurs sont dans la régle excessivement petites par suite de la dieéte å laquelle elles sont soumises. Jai eu l'occasion de voir la femelle ouvrir sa premiere coque pour en extraire; son premier né, et je Val ausstynemnle nourrir, le lécher, le caresser, méme l'emporter quand elle croyait å un danger pour lui. Les petites ouvrigeres nouveau nées ont d'abord des couleurs trés påles et un squelette de chitine trés mou, qui ne leur permet aucun ouvrage fatigant. Leurs jambes sont d'abord si faibles, qu'elles tombent quand elles essaient de prendre la position debout ordinaire sur les paires de pattes postérieures pour le nettoyage des antennes, aussi avaient-elles coutume de se livrer couchées å cette opération. Deés les premiéres heures aprés avoir vu le jour, elles comprennent å se communi- quer avec la mére å l'aide des antennes et montrent un grand intérét anx coques de leurs freres et soeurs, qu'elles s'efforcent en vain d'enlever. Au bout d'environ vingt-quatre heures, leur squelette de chitine a recu sa solidité, et elles ont måintenant la force de préåter assistance å la mére dans le transport des larves et des coques. Quand la mére ouvre une nouvelle coque, elles lui aident laborieusement å délivrer leur jeune 'soeur de sa prison. A mesure que le nombre des petites ouvrieres augmente, elles se chargent du soin des larves et des cocons, et recueillent soigneusement et placent aux endroits convenables les ouefs pon- dus par la mére. On voit la mére passer å mesure å l'inactivité qui distingue les femelles des Camponotides. Aprés avoir d'abord défendu avec la plus grande fureur ses premiéeres larves et ses premiers cocons, quwu'elle s'efforgait d'enlever å chaque danger supposé, elle laisse maintenant tous les soins matériels aux petites ARR ENERR RÉESUMÉS. 159 ouvrigres et se désintéresse totalement du sort de sa progéniture. Aussi longtemps qu'il n'y a qu'une seule ou quelques -rares ouv- rigres, la mére de la nouvelle société continue å dévorer ses oeufs, avec lesquels elle nourrit encore quelque temps les larves et les petites ouvrieres. Cette diéte finirait toutefois par nuire å l'augmentation de la nouvelle société,; aussi, quand quelques ouvriéres se sont développées, elles se creusent, comme je Vai dit, une issue, élargissent le trou, et vont en quéte de nourriture pour leurs puinés. A mesure que le nombre des ouvrieéres aug- mente, il est naturellement possible de réunir une plus grande quantité de vivres, et la taille moyenne des ouvrieéres augmente å mesure, jusqu'å ce qu'enfin l'on voie apparaitre dans les grandes sociétés fourmilieres les ouvrieres å grosse téte et å forte membrure. Tomognathus sublaevis est une fourmi qui jusqu'ici n'a été rencontrée que dans l'Europe du Nord et måme seulement un petit nombre de fois. Cette espece fut découverte en 1848 en Finlande par NYLANDER, qui la trouva dans 3 fourmilieres appar- tenant å ane autre espece, Leptothorax acervorum (l'un des nids appartenait å L. muscorum), avec laquelle Zomognathus parait vivre dans de tres bonnes relations (»ubi parasitice sodaliter habitabat»). Ta seconde fois, la måéme espéce fut rencontrée par MEINERT, qui la trouva en 1860 en Danemark, également associée å Leptothorax acervorum dans un bouleau pourri. Enfin, STOLPE (Entom. Tidskr., 1882, p. 134) trouva une unique ouvriere de cette espeéce sur le Kolmoren, dans un nid appartenant a Leptothorax tuberum. Aucun des auteurs mentionnés ne commu- nique, sur le genre de vie de cette fourmi si curieuse, autre chose que la citation ci-dessus tirée de NYLANDER. Ce fut par consé- quent une chance toute spéciale et particulierement bienvenue pour moi que de réussir, dans les étés de 1885 et de 1886, å découvrir, ä Gnestavik, en Ostrogothie, 4 sociétés de TJTomo- gnathus, que j'enlevai avec les plus grandes précautions, et que j observai avec soin pendant un assez long espace de temps. Les résultats de ces observations que je donne ci-dessous en abrégé, font voir que dans son genre de vie lI'espece en question s'€carte fortement de toutes les autres fourmis connues. Dés la rencontre du premier des nids mentionnés, je décou- 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. vris la nature des rapports de Tomognathus avec Leptothorax dans ces petites sociétés. A VPouverture du nid, les ouvrigres de Leptothorax s empresserent de déménager avec la plus grande håte toutes les larves et toutes les coques; je les vis enlever simultanément les ouvrieres de Zomognathus en usant des pro- cédés qui témoignent chez les fourmis de rapports parfaitement amicaux. Les porteuses tenaient de leurs måchoires P'une des mandibules de la fourmi, dont le corps avec antennes et jambes retirées, leur donnant V'apparence d'une larve, pendait derriere par dessus le dos des porteuses. On ne voyait par contre pas Tomognathus prendre part au sauvetage des larves et des coques, pas méme des siennes propres; ces soims étaient totalement aban- donnés å Leptothorax. I ne pouvait par conséquent exister de doute que Leptothorax ne jouåt le röle d'»esclave» dans ces sociétés, et que TZomognathus ne fåt conforme å cet égard avec Polyergus qui, comme on le sait depuis longtemps, montre une parfaite indifférence pour sa progéniture. Mes expériences plus récentes m'ont toutefois démontré que Tomognathus ne montre nullement Je måme degré de manque de savoir faire que Polyer- gus, mais que, séparé de ses esclaves, il sait se nourrir lui-méme et méme aussi pourvoir å la nourriture de ses larves, tandis que dans des conditions semblabes, les ouvrieres de Polyergus meurent de faim, quelle que soit I'abondance de le nourriture qu'on leur offre. Dans les conditions ordinaires, ZTomognathus se laisse toutefois nourrir par ses esclaves de Leptothorax, et on le voit rarement s'occuper des larves. Il ne prend pas part non plus aux travaux de construction, qu'il abandonne totalement aux esclaves. Une circonstance du plus grand intérét, est celle que I'on m'a rencontré jusqu'ici que des ouvrieres de Tomognathus. C'était le cas des sociétés découvertes par les auteurs mentionnés, et cela a aussi été le cas des miennes. Quoiqu/'il s'y trouvåt aussi de nombreuses coques de Tomognathus, toutes Étaient des coques d'ouvrieres, de méme que toutes les larves qui se transformérent en chrysalides aprés que j'en eus fait la capture, se montrérent étre des larves d'ouvrieres. Jai trouvé par contre dans ces sociétés des måles et des femelles, ou du moins des coques de måles et de femelles de Leptothorax. On voit par conséquent RÉESUMÉS. 10I ici linverse de ce qui ad lieu ans les autres sociétés inixtes, ou l'espéce est toujours représantée exclusivement par des ouvriéres, tandis que l'on rencontre les trois sexes de l'espéce principale. On verra plus loin que je réussis enfin å trouver la solution de cette énigme. La circonstance que l'on ne rencontre jamais que des ouvrieéres de Tomognathus, me parait indiquer que les ouvriéres de cette espéce ont la faculté de se perpétuer parthénogénétiquement, de sorte que d'autres ouvrieéres seraient å méme de se développer des oeufs non fécondés pondus par elles. On sait, par les re- cherches de FOoreL et de LuBBOCK, que les fourmis ouvriéres peuvent pondre des oeufs desquels il se développe des larves, quoique ces oeufs n'aient pas été fécondés. Jai fréquemment observé moi-méme des ouvriéres pondantes de diverses espeéces de fourmis, et måéme mes ouvrieres de Zomognathus pondaient souvent des oeufs dont il se développait des laryves, dont toute- fois je n'ai jamais eu l'occasion de suivre le développement. Les recherches mentionnées de FOREL et de LUBBOCK ont, il est vrai, donné le résultat qu'il ne pouvait se développer que des oeufs non fécondés pondus par les ouvrieéres. Mais ces auteurs n'ont expérimenté que sur des fourmis de la famille des Ca» ponoti- des. Comme il est depuis longtemps connu, par les recherches de SIEBOLD, ÅDLERZ, etc., que chezdes groupes d'hémiptéres voisins, méme dans le méåme genre, les deux extrémes concernant le développement des sexes d'oeufs non fécondés peuvent étre repré- sentés, cela ne peut en aucune facon exciter notre étonnement si ce qui parait &tre ici la reégle pour les Camponotides ne se trouvait pas avoir d'application pour l'autre famille, les Mymi- cides. "Un fait curieux et militant en faveur de ma supposition, est en outre que j'ai trouvé que les ouvrieres de Tomognathus avaient des ovaires bien plus fortement développés que les outres ouvrieres des Myrmicides. Ces ovaires ont en effet chacun de 3 å 6, ordinairement, toutefois, 4 tubes ovariques, tandis que MEINERT et moi nous n'avons trouvé qu'un seul tube ovarique dans chaque ovaire chez d'autres onvrieres myrmicides. Ce déve- loppement plus fort des ovaires chez ZTomognathus constituerait ainsi un contre-poids au manque de femelles ordinaires. Eu supposant par conséquent qu'il n'existe que des ouvrieéres chez - 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Tomognathus, la présence, dans leur nids, de V'espeee esclave dans ses trois sexes était énigmatique, car dans les autres sociétés mixtes ou les ouvriéres de Tl'espece principale vont en guerre contre les sociétés de l'espéce esclave pour enlever leurs coques, les ravisseurs savent bien ne choisir que les coques des ouvriéeres, en négligeant celles des måles et des femelles, dont ils n'auraient aucune utilité directe. Il me paraissait par conséquent peu pro- bable que Tomognathus procédåt å la fagon ordinaire des four- mis esclavagistes dans la formation de ses sociétés mixtes. Afin de constater, toutefois, s'il montrerait une disposition å emporter des larves étrangéres de Leptothorax dans 1e cas ou on lui fournirait l'occasion de le faire, je mis, au moyen d'un pont de papier, I'une de mes sociétés de 7omognathns en communication avec un verre au fond duquel avaient été placés diverses ouvrieres grandes et petites de Leptothorar, appartenant å une autre société. TJ'introduisis ensuite Y'une aprés l'autre dans le verre 4 ouvrieres de TYomognathus. ”Toutes montrérent le plus grand intérét pour les larves étrangéres, surtout pour les plus grandes, qu'elles essayérent immédiatement d'emporter, quoiqu' en vain, vu que leurs mandibules dépourvues de dents glissaient contre les grands et lisses corps de larves. Aprés un bon nombre de ten- tatives manquées avec les grandes larves, elles s'adresseérent aux plus petites, dont les 3 premiégres ouvrieres emportérent chacune la sienne dans leur nid, tandis que la 4:me porta trois des petites larves sur un fragment de bois qui se trouvait au fond du verre, ou elle les soigna pendant les trois jours que je la tins enfermée. Dans cette expérience je n'avais pas de coques de Leptothorax å offrir ä Zomognathus. MN me semble que, comme les autres fourmis esclavagistes il les ett préférées, d'autant qu'elles sont probablement plus faciles å transporter. Il est å remarquer que dans cette expérience, aucune des propriétaires des larves enlevées n'était présente, et que par conséquent 7omognathus ne rencontra pas de résistance. Dans les cas ou j'ai låché des ouvrieres de Tomognathus au milieu de sociétés captives de Leptothorax, s'ils avaient eu Vl'intention de la faire, ils n'auraient jamais eu le temps d'emporter des larves ou des coques, vu qu'en pénétrant dans les chambres des larves, ils auraient continuellement été transportés ou reconduits dehors par les ouvrieres irritées de RÉSUMÉS. 163 Leptothorax. D'ordinaire, dans ces cas-lå, Zomognathus n'oppo- sait qu'une faible résistance, surtout lorsque, ce qui arrivait fréquemment, il était emporté ou entrainé par une antenne ou par une jambe d'une seule ouvriere de Leptothorax. TI avait par contre coutume de se défendre des mandibules et de son aiguillon, quand il étaient maltraité simultanément par plusieurs ennemis. Dans un cas, ou je låchai une seule ouvriere de Tomognathus au milieu de 7 ouvrieres de Leptothorax sans larves, la premiere fut trainée en long et en large et maltraitée pendant toute la journée Le jour suivant, elle fut encore une fois maltraitée, mais seulement pendant un instant; aprés cela, sa présence excitait sans doute toujours V'attention des ouvrieres de Leptothorax, qui la touchaient fréquemment de leurs antennes, et qui ne parais- saient évidemment plus voir en elle une ennemie dangereuse. Pendant les six jours suivants, elle fut traitée avec une indiffé- rence visible. Plus tard, je vis plusieurs ouvrieres de Leptothorax se communiquer avec elle par le moyen des antennes, et ces rapports amicaux augmentérent jusqu'å ce qu'au bout d'un peu plus de 15 jours aprés son internement chez ses hötes, je la trouvai noyée dans l'eau qui servait å isoler le verre. Je plagai une seconde ouvriere de Zomognathus dans ume autre société de Leptothorax contenant aussi des larves. Proba- blement par suite du nombre des ouvrieres de Leptothorax et de la présence des' larves, cette ouvriere fut longtemps V'objet d'hostilités manifestes de la part des Leptothorax qui, å plusieurs reprises, la jeteérent å l'eau d'ouje fus forcé de la sauver. Cepen- dant au bout de quelque temps, il commenga aussi å se montrer certains signes de tolérance, quand Y'expérience fut subitement interrompue par la circonstance quwune fois, lors d'une absence de quelques heures que je fis, elle fut jetée å V'eau, et se noya. Il est par contre douteux que la premiere ouvriere de Tomogna- thus ait été noyée par les ouvrieres de Leptothorax, vu que, comme on la vu, par suite de leur petit nombre, elles avaient été promptement å méme de faire une connaissance personnelle avec leur höte pacifique, se communiquaient de Ila maniére la plus amicale avec lui par le moyen des antennes et plusieurs fois furent surprises par moi å le lécher en signe d'amitié. L'issue de quelques expériences postérieures fut toute diffé- 1604 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. rente. Une ouvriere Tomognathus récemment prise fut intro- duite de la méåéme maniére dans une société de Leptothorax, également récemment prise par moi. Cette ouvriere fit immé- diatement preuve d'un tout autre tempérament que les individus avec lesquels j'avais fait mes premiéres expériences. Loin de souffrir les mauvais traitements avec patience, comme ces derniéres, elle attaqua avec fureur toutes les ouvrieres Leptothorax qu elle rencontra, et qui finirent par &tre saisies d'une telle panique, qu'emportant leurs larves, elles s'enfuirent en toute håte par un trou pratiqué dans le toit de papier du bocal, apreés quoi elles s'arréterent sous la bande liée autour du papier. Ici, par consé- quent, une seule ouvriere de Tomognathus avait mis en fuite toute une tribu de Leptothorax, composée de 40 ouvriéres et de deux femelles. Toutes les larves avaient cependant été sauvées, et Tomognathus ne retira quun fruit médiocre de sa victoire. Cette ouvriere de Tomognathus ne se séparait å tous autres égards en aucune facon des ouvrieéres ordinaires de son espéce, circonstance pour laquelle il n'y a aucune cause de supposer V'exi- stence d'un »caste» spéciale de guerriers chez ce type: Je låchai plus tard avec six autres compagnes de son espéce la måéme ouvriere de ZTomognathus dans une société récemment prise de Leptothorax, ou mes six individus rencontreérent d'abord une forte résistance. Mais enfin, gråce, surtout, aux attaques énergiques de l'ouvriere belliqueuse qui avait déja fait des sien- nes, cette société de Leptothorax fut aussi expulsée, et dut, avec les larves et ses coques, chercher refuge sous V'attache fixant le toit de papier (du bocal. - Une partie des larves! et des coques avaient été abandonnées dans la fuite, et celles-ci furent réunies par les ouvrieres 7omagnathus sous un morceau de bois, ou les larves furent soignées et mnourries. Quelques-unes des coques presque måres, firent leur éclosion les jours suivants, et il se forma de la sorte une société mixte qui se composa d'abord de 7 ouvrieres de Tomognathus et de 4 esclaves de Leptothorax. Tomognathus faisait preuve de sentiments d'amitié évidents pour les esclaves nouvellement éclos, qu'elles léchaient tendrement. Plus tard ces dernieéres assumérent le soin des larves et I' existence de la société se trouva des lors assurée. Il résulte de ce qui précéde, que lI'on peut se figurer les RÉSUMÉS. 165 sociétés de Tomognathus comme naissant de l'une ou de Vautre des deux maniéres suivantes: Ou une ouvriere de Tomognathus pénétrerait p. ex., comme il résulte des premiéres expériences, dans une société de Leptothorax, et malgré tous les mauvais traite- ments auxquels elle serait peut &tre exposée d'abord, finirait, gråce å son inépuisable bonhomie et å son infatigable ténacité, par &tre tolérée et par perpétuer son espeéce. D'un autre cöté, les derniegres expériences font voir qu'un seul individu ou un petit nombre d'invidus de Zomognathus 'réussissent å mettre en fuite toute une société de Leptothorax, que Tomognathus recueille Ssoigneusement les larves et les coques abandonnées dans la fuite précipitée, que de ces larves et de ces coques naissent plus tard ses premiers esclaves, et que Zomognathus reste en possession du nid conquis, å VFopposé des fourmis Fonds d Oskar Sanda.» M. le professeur CHR. AURIVILLIUS donne quelques observa- tions biologiques intéressantes faites par lui V'été dernier sur le monde des insectes dans la partie septentrionale du Roslagen (région de FUppland au nord-est de Stockholm). TI montre une grande espeéce de gallinsecte rencontrée sur le tremble et l'aune, et dont les femelles déposaient sous leur corps un lit de duvet banc dans lequel les oeufs et les petits étaient placés pas in- stinet de protection. Cela n'avait pas empåché un hyménop- tére parasite, du groupe des Myrmarides, d'y déposer ses oeufs, d'ou sortirent des petits de cette derniure espéce. Une Ptéromaline est sortie des oeufs de Smerinthus po- puli, å raison de 10 å 20 individes par oeuf. M. AURIVILLIUS trouva sur des frånes une petite larve ressem- Fr RÉSUMÉS. 167 blant au premier coup d'oeil å une limace minuscule recouverte de mucosité. C'était la larve du Coléopténe rare Cionus Fraxini. Dans une souche de tremble fut decouvert le nid d'une Cra- bronide, consistant en une galerie principalc, avee galeries laté- rales, €vidée dans le bois de Parbre. Au fond de chaque ga- lerie I'hyménoptére avait déposé £rozs individus (toujours £rois) d'un Syrphus, anesthésié, de la facon ordinaire. Une circon- stance caractéristique, c'est que Ihyménoptére ne se trompait jamais sur I'espéce de diptére, et quw'il apportait toujours la méme espéce au nid. Il y a lieu d'ajouter en outre que le Syrphe et ie Crabonide ont les parties abdominales trés ressemblantes, avec bandes jaunes et noires, ressemblance qui, pour ce qui con- cerne la mouche, ne peut pas, en ce cas, étre considérée comme >protectrise.> Hempresident: cmet :arcet égardssa titresdesparenthese, Ja supposition que gråce å cette ressemblance, la mouche trés sauvage et trés difficile å prendre, croit voir un congénére dans le cra- bonide, qui peut ainsi s'en emparer sans peine. Cependant cet kyménoptére est lui-méme la victime d'un autre parasite. Dans FI'un de ses nids M. AURIvILLIUS rencontra une grande larve qui aprés avoir mangé d'abord les oeufs du crabonide, s'€était ensuite régalée des corps des Syrphes. Cette larve se transforma bientöt en une chrysalide d'ou sortit en avril (1887) un grand diptére assez remmemblant ä Xysta stri- ginervis décrite par Zetterstedt de la Laponie d' Umeå, et dont jusqu'ici un seul exemplaire a été trouvé. La mouche en question est cependant plus grande. C'est probablement une espéce nou- velle, et sa présence, comme parasite, chez I'hymåénopteére men- fönne/sjetfe. Hn .jour. asseZz, intéressant Sur. la vie>de. dipteres vOoisins. Des grandes galles du chéne, trés fréquentes V'été dernier, sortit, comme de coutume, V'hyménoptére bien connu Zeras terminalis; certaines galles n'avaient que des femelles, d'autres seulement des måles. Un fait curieux, c'est que toutes les fe- melles écloses étaient munies d”ailes, tandis qu'elles sont aptéres dans la Suéde méridionale. M. AURIVILLIUS montre ensuite plusieurs lépidoptéres rares ou nouveaux pour la Scandinavie trouvés dans le Roslagen; ainsi 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Melitea maturna, rencontrée en nombre, mais jusqu'ici seule- ment connue de la Scanie et du Vestmanland (Suede moyenne) rives NO. du Mälar: quelques rares exemplaires); Zygena Sca- biose, qui n'a pas Été trouvée en suéde depuis I'€Époque de Dal- man; iVotodonta torva sur 1e tremble), Anchinia daphnella (sur le bois-gentil, Daphne Meszereum), ces deux especes nouvelles pour la Suede; enfin, Gelechia hippophaölla sur Vargoussier faux- nerprun Hippophac rhammnoides, et la rare Depressaria Hera- cleana sur Heracleum sibiricum. M. le Dr G. ADLERZ montre et décrit des nids remarquables construits par un hyménoptére tapissier (du genre Megachile), nids ressemblant å un dé, avec feuilles de rosiers pour parvis et de feuilles de lilas ou de chévrefeuille découpées en rondelles pour plafond et pour plancher. M. Adlerz décrit ensuite les combats auxquels se livrent les larves du papillon de V'ortie contre les attaques des mouches pa- rasites du genre Zachina, qui veulent å toute force déposer leurs oeufs chez ces ”larves. De ce sujet, M. Adlers passe en dernier lieu å Ila description de caractéres sexuels secondaires, non expliqués jusqu'ici, chez un Coléoptere, Malachius, et il termine en mentionnant un exemple de la voracité de la femelle de Cantharis fusca L, le »bourreau>» bien connu, une de ces femelles, ayant été, en plein acte de copu- lation, surprise dévorer tranquillement un måle de son espéce. M, AURIVILLIUS relate, en terminant la séance, que les pe- tits hyménoptéres, éclos de la mouche å galle Cecidomyia in- clusa, découverte V'année derniere å Sundbyberg prés Stockholm par M. O. GUINCHARD., sembleraient comprendre å se faire des caresses de leurs antennes, que deux de ces petits étres se frot- taient mutuellement avec des mouvements vibratoires. RÉESUMÉS. 169 (Page 63 du texte.) CHRISTIAN ÅURIVILLIUS: Nouveaux details sur les larves des lycenides et les fourmis. M. AURIVILLIUS qui, dans la séance du 1:er Oectobre 1884 de la Société entomologique (voir Entomolog. Tidskrift, 5:me FÄRneEe rdd4.. Lexte suédois p. 190 et Kesumé en frangais p. 227), signalait la découverte faite par lui de 6 chrysalides de Lycena argus L dans un tronc d'arbre habité par des four- mis, émettait en méme temps la supposition que cette circon- stance se trouvait peut-étre en relation avec la possibilité que les larves secrétent un liquide godté que les fourmis aimaient. Cette supposition vient d'&tre corrobée, par un artiele du naturaliste américain WILLIAM DOHERTY dans le >Journal of the Asiatic Society of Bengal» (Vol. 55: 2, 1886, Pp. 103—140). M. AURIVILLIUS donne la traduction de cet article. (Page 67 du texte.) J. AMMITzBÖLL: Contribution &å la connaissance de lVexten- sion géeographique des Lepidopteres suedois. La liste donnée par M. AMMITZBÖLL est celle des Lépidop- téres recueillis par lui dans le cours des derniéres années å son domaine d'Ekholmen, ä 10 kilom. au nord de Kristianstad (Sca- nie). Cette localité dont le sol est fortement calcaire et recou- verte d'essences mixtes d'arbres å feuilles, et en grande partie plantée d'arbres fruitiers. Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 3 (1887). I2 vå zz W. M. EE Cu HADAR des” SO Ne des Hyménoptöres scandinaves. 3 Ce travail de M. ScHÖYEN est principalement desti liter aux entomologistes commengants la classification collections d'hymenoptéres. (Page et 119 du texte.) = ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST DEN 24 SEPTEMBER 1887. Sammankomsten, som var talrikt besökt äfven af medlem- mar och gäster från landsorten, hölls såsom vanligt å hotel Phoenix. Ordföranden, prof. SANDAHL, helsade föreningens medlemmar välkomna efter sommarens sysselsättningar, samt helsade särskildt hr jägmästaren JOACHIMSSON från Särna i Dalarne, hvilken för första gången var närvarande vid någon sammankomst af förenin- gen, samt hrr jägmästare ÖHLIN, SYLVAN och ÖUCHTERLONY, Som för aftonen gästade hos föreningen. Följande nya ledamöter anmäldes såsom invalda: N På förslag af ordföranden: Hr apotekaren och ridd. GustaF CavaLur (Sköfde) och stu- denten hr GUSTAF NORDENSKIÖLD (Stockholm). På förslag af hr konservator SCHÖYEN: Agenten hr H. PouULsSEN och candidatus juris hr E. B. SCHIE (båda i Kristiania). På förslag af hr G. HOFGREN: Sjukhuskommissarien hr A. W. MARTIN och på förslag af hr konservator Sv. LAMPA: Hr lektor C. M. LINDMAN. Prof. O. SANDAHL redogjorde för ett fynd i massa af den äfven i Sveriges mellersta landskap förekommande ollonborrearten, Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 4 (1887). 13 je ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Melolontha Hippocastani FABR. De närmare omständigheterna vid detta fynd skulle i tidskriften utförligare afhandlas. I det meningsutbyte, som uppstod med anledning af föredraget om ollon- borrefyndet, deltogo flere af föreningens ledamöter, och hr jägm. SYLVAN från Gotland meddelade, att vid Visby för några år sedan inträffat en svärmning af den mindre ollonborren, M. solstitialis FABR., begränsad till en närmare stranden anlagd trädplantering. Hr LAMPA omtalade och förevisade en larv, hvilken han funnit lefva såsom parasit å ryggen på kornflugans larv, ur hvars kropp parasitlarven sög till sig näring. Parasiten hörde till Pteromalinernas grupp bland steklarne. Prof. AURIVILLIUS erin- rade härvid om FABRES upptäckt, att larverna till flugslägtet Anthrax lefva på detta sätt parasitiskt utanpå andra larver, hvilkas näringssafter de genom en särskild sugapparat kunna taga till sig utan att åstadkomma något hål eller skada å vär- dens hudbetäckning. Prof. AURIvILLIUS meddelade sedan flera iakttagelser angå- ende åtskilliga slag af galläpplesteklar samt rörande sköldlöss å sälg och rönn och förevisade dem samt äfven parasiter lefvande å sköldlössen. Han visade slutligen en nyligen från Himalaya erhållen fjäril, som företedde ett af de allra märkligaste exempel "på »härmning», i det denna fjäril, som otvifvelaktigt, efter alla vig- tiga kännemärken att dömma, hör till slägtet Papilio (P. Agestor GRAY), "fått hvad vingarne beträffar ett utseende, som alldeles afviker från nämda slägte, men i stället är förvillande likt en art af fjärilsslägtet Danais (D. Tytia GRAY), som är vida skildt från Papilio och utvecklar en obehaglig lukt, så att det icke gerna angripes af fjärilsätande foglar. Häri ligger möjligen an- ledningen till härmningen, som sålunda bereder skydd åt den härmande fjärilen. Byråchefen J. MeEveEs förevisade en i hög grad märkvärdig följd af varieteter af Cidaria sordidata His., insamlad vid Rosers- berg och redogjorde för denna fjärils svärmning. Hr LAMPA omtalade fynden af flera sällsynta fjärilar, som förefinnas å Gotland, isynnerhet på sterila lokaler, och huru dessa fjärilar, om torka rådt någon tid och regn sedan fallit, o söka sig till grunda vattenpussar å vägar o. s. v. och där lätt ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 24 SEPT. 1887. 173 kunna fångas, hvilket i främsta rummet gäller fjärilar af blå- vingarnes grupp. Från lektor HOLMGREN hade benäget insändts exemplar af hans »Fortsatta iakttagelser angående kornflugans uppträdande på Gotland>, hvilka utdelades bland föreningens närvarande ledamöter. Oskar Th. Sandahl. GÅFVOR TILL FÖRENINGENS BIBLIOTEK. Från entomologiska sällskap. Berlin, Entomologische Nachrichten. Bd. 13. 1887. Brandenburg, Internationaler Entomologen Verein. Die Insektenwelt. Jahrg. 4: 2, S—11. 1887. Breslau, Verein fär schlesische Insektenkunde, Zeitschrift fir Entomologie (2) Heft: 12." 1857: Bruxelles, Société entomologique de Belgique. Annales Tom. 30. 1886; Comptes Rendus N:o 86—93. 1887. | Gravenrhage, De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift voor Entomologie. Deel 29: 4. 1886. 30. 1887. Gubenr, Internationa!er Entomologischen Verein. Entomologische Zeitschrift. fabrg. Esk 2, 4, He LESS Leipzig, Insektenbörse. TJahrg. 4: 8—23. 1887. Paris, Société entomologique de France. Bulletin 1887 p. 73—980, 89—96. Schaffhausen, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen. Vol. 7: 8—10. 1887. Stettin, Entomologischer Verein, Entomologische Zeitung. B. 48: 7—9. 1887. (Forts. se sidan 186.) 1 1 i d : å ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM ÅRS-SAMMANKOMST DEN 14 DECEMBER 1887. Föreningen högtidlighöll den 14 dec. å hotel Phoenix under prof. O. SANDAHLS ordförandeskap den 9:de årsdagen af sin stiftelse. Sammanträdet var talrikt besökt, äfven af medlemmar boende å annan ort än hufvudstaden. Efter uppläsandet och godkännandet af protokollet från före- gående allmänna sammankomst utsågos enligt styrelsens förslag kyrkoherden H. D. J. WALLENGREN och f. d. fältläkaren dir P. A. EDGREN till hedersledamöter på grund af deras förtjänster om entomologiens befrämjande. Till ledamöter af föreningen invaldes: På förslag af d:r AMMITZBÖLL: Kyrkoherden J. ANDERSSON (Färlöf), banktjänstemannen A. LinNpH (Kristianstad), inspektoren P. E. OHLSSON (Kristineberg, Färlöf), skogsförvaltaren F. F. SCHRÖDER (Owesholm) och fi. kand. H. TEDIN (Balsby), samt på ordförandens förslag: Farmacie studiosi M. H. KJELLSTRÖM, J. F. LILJENBERG och N. TH. LINDSTRÖM (Farmac. institutet, Stockholm). Ordföranden redogjorde sedan för det gångna årets arbeten inom föreningen och meddelade, att föreningen gått stadigt framåt och för närvarande består af 6 hedersledamöter, 11 ständiga ledamöter, samt 264 ordinarie ledamöter och 19 medlemmar i utlandet. 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18387. Därefter skreds till val af ämbetsmän för det kommande året, hvarigenom medelst slutna sedlar alla de förutvarande åter- valdes till sina respektive befattningar, nämligen: ordförande prof. O. SANDAHL, sekreterare prof. CHR. AURIVILLIUS, redaktör af tid- skriften lektor J. SPÅNGBERG, Öfriga styrelseledamöter: lektor K. F. THEDENIUS och konservator S. LAMPA; till suppleanter 1 sty- relsen : konservator W. MEvEs och byråchefen J. MEVvEs; till di- stributör af tidskriften kassör G. HOFGREN; till revisorer af 1887 års förvaltning: kanslisekreteraren S. NORDSTRÖM och hr G. HOFGREN samt till revisorssuppleant jägmästaren A. VARENIUS. Konservator S. LaAwmPaA inledde sedan en öfverläggning om farorna af och möjligheten för Coloradoskalbaggens uppträdande i Sverige. Hr L. redogjorde för denna skadeinsekts första upp- täckt och för dess framträngande i allt större skala, i norra Amerika under 1870-talet och sedermera, samt huru skalbaggen 1 nämda land framträngt hastigare mot norr än i andra riktnin- gar och nu förefunnes i landsdelar, som egde hårdare vintrar än Sverige; huruledes han visserligen nu företrädesvis lefver af po- tatesblastern, men ursprungligen i sitt hemland vid Coloradofloden icke lefde på denna växt och i nödfall äfven håller till godo med andra näringsplantor, såsom flere arter af Chenopodium o.s.v. Hr L. meddelade vidare, hvad som rörde Coloradoskalbaggens uppträdande på några ställen i Europa; att den samma öfver- vintrat i Sachsen, och nämde, hvilka kraftiga åtgärder man i Tyskland vidtagit mot den samma. På grund af det anförda ansåg hr L., att den ifrågavarande skadeinsekten skulle kunna finna trefnad och öfvervintra äfven 1 Sverige och att man borde vara på sin vakt emot införsel af denna svåra fiende till en af våra vigtigaste odlade växter. Flere af föreningens medlemmar deltogo i meningsbytet angående detta ämne, och alla voro öfver- ens om att de grunder, som i en af Stockholms dagliga tidningar anförts mot sannolikheten af. ofvan nämda insekts acklimatisering hos oss, icke voro så säkra och tillförlitliga, att man kunde in- vagga sig i trygghet, utan borde man i stället vidtaga alla lämp- liga försigtighetsmått till skydd mot skadedjurets invandring i Sverige. j Docenten d:r CARL AURIVILLIUS från Upsala förevisade sedan larver och utkläckta exemplar af en myggart (Chironomus sp.), j K Å ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 14 DEC. 1887. 177 som blifvit funna i Sala grufva på ett djup af 750 fot. - Dessa larver lefva där 1 bottenäfjan eller det fuktiga slammet å botten af grufvan, hvilket är i högsta grad svafvelhaltigt. I larvernas tarmkanal hade man funnit samma svafvelslam, som således af larven förtärdes; helt visst måste därför detta slam äfven inne- hålla organiska ämnen, tjänliga till föda åt larven. D:r A. be- skref larverna och påpekade deras olikheter med andra mygg- larver. Därefter anmälde prof. CHR. AURIVILLIUS det nyss utkomna första häftet af SripLuitz” förträffliga arbete Fauna baltica (Co- Zeoptera), andra upplagan, samt ROLAND TRIMENS praktfulla ar- bete: South-African Butterflies, redogörande för Syd-Afrikas fjärilsfauna, till hvars kännedom svenske naturforskare såsom C. P. THUNBERG, ÖSBECK, J. WAHLBERG, VICTORIN och DE VYLDER så väsentligt bidragit. Byråchefen J. Mevrs förevisade sedan en märklig aberration (unimaculata I. Mev.) af nattfjärilen Cymatophora Or FaB. och af Azgrotis Baja FaB. en ny aberration punctata samt ett exemplar af den sedan Thunbergs tid icke funna, sällsynta fjärilen Cidaria pupillata, tagen vid Rosersberg. Ordföranden kritiserade sedan ett arbete, benämdt: Skand:i- naviska fjärilar, samlade af J. RuporpHi. Författaren är känd såsom en ifrig och lycklig samlare af fjärilar, bland hvilka han uppdagat många sällsyntheter och egendomliga aberrationer, funna dels i Helsingland, författarens hemort, och dels i Jämtland och Lappland. Lika lycklig har hr RUDOLPHI icke varit i sitt företag att utgifva nämda arbete, som framträder med stora an- språk, hvilka alls icke uppbäras af innehållet, hvilket vimlar af svåra fel med afseende på framställningen af de afbildade arterna och aberrationerna samt likaledes med afseende på språket. Det är alls icke »corekt», såsom hr R. skrifver, att beteckna en aberration af en Argynnis-art (sannolikt Ap/zrape HB.) med sammanflytande silfverfläckar, hvilken hr R. utan tillräcklig grund utgifver för en ny art, med speciesnamnet »Årgenta», då silfver- färgad heter Årgentea; det är icke »corekt» att å pl. 14, fig 4, utgifva Ågrotis speciosa för Anomogyna letabilis. Hvad skall å samma plansch meningen vara med fig. 10, som i texten be- tecknas såsom »Sp. ignota» och säges vara en mikrolepidopter. RS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Figuren, framstäld liksom de flesta öfriga genom fotografi, är så otydlig, att man omöjligen kan bestämma ens om densamma till- hör en verklig mikrolepidopter. Figurerna äro färglagda på ett allt utom naturtroget sätt och färgen vexlar betydligt i styrka och skiftning i olika exemplar af boken; en högst fatal omstän- dighet! Mångfaldiga andra fel och oegentligheter kunde fram- hållas, men det anförda må vara nog, för att visa att detta ar- bete icke är »tidsenligt», såsom författaren antager. Man skulle helst velat med tystnad förbigå denna under- haltiga publikation af den annars såsom samlare af insekter sär- deles vakne och förtjänstfulle författaren, men då hans arbete möjligen kunde ingifva främlingar en underlig föreställning om entomologiens ståndpunkt i Sverige, har man måst offentligen nagelfara hr Rudolphis »Skandinaviska fjärilar». Jägmästaren WERMELIN förevisade sedan flere sällsynta fjärils- arter, af honom funna dels vid Drottningholm och dels vid Trefvinge 1 Södertörn. En enkel gemensam aftonmåltid intogs sedan, och samqvä- met fortsattes i den angenämaste stämning till efter midnatt, under samspråk om entomologiska ämnen. " Det bör nämnas, att ofvannämda arbete enligt hr Rudolphis » Anmälan» är afsedt att omfatta »1I00 planscher, fördelade i 25 häften». Det 1:a häftet har nyss utkommit med 4 planscher, innehållande 38 figurer i ljustryck, af hvilka några äro färglagda, samt därjämte ett företal och en ytterst egendomlig »Förklaring öfver planscherna>, upptagande 2'/s sida. Af planscherna hafva de 2 första enligt författarens önskan för ett par år sedan utdelats såsom ett bihang till Entomologisk Tidskrift. Man må hoppas, att hr Rudolphi afstår från arbetets fullföljande, för den händelse att de kommande häftena skulle blifva af samma beskaffenhet som detta första. Oskar Th. Sandahl. Kd ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR FRÅN NORRA ROSLAGEN AF CHRISTOPHER AURIVILLIUS. IE Sommaren 1886 hade jag tillfälle att under större delen af juni och juli månader vistas i Valmar i norra Roslagen. Valmar är en by i Väddö socken och belägen vid inloppet till den djupa Edebo-viken. Den omgifvande trakten är föga odlad, men af mycket omvexlande natur och med en rik växtlighet, som består af nästan alla de träd och buskar, som förekomma i Upland. Rikedomen och omvexlingen inom växtverlden hade såsom van- ligt äfven gifvit sig ett uttryck inom insektverlden, i det att den- samma befanns vida rikare och intressantare än jag i den trakten väntat att finna den. Jag skall här nedan redogöra för sådana fynd och iaktagelser, som kunna vara af något särskildt intresse för tidskriftens läsare, utan att belasta utrymmet med en förteck- ning öfver alla anträffade former. På stränderna af fastlandet och skären förekom 1 stor mängd den märkvärdiga haftornsbusken, Hippophaö rhamnoides, som 1: denna trakt är ymnigare än måhända någon annorstädes vid Bottenhafvets svenska kust. Som bekant förekommer haftornen numera i Sverige endast vid Bottniska viken från Furusund i söder ända upp till Vesterbotten, ehuru endast sparsamt och mera lokalt norr om Gestriklands kust. Detta förklarar, att ännu ingen entomolog i vårt land undersökt, hvilka insekter som hos oss lefva på haftornen. I det öfriga Europa finnes haftornen här och där vid Tysklands, Hollands, Belgiens, Frankrikes och 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. Britanniens kuster samt ; Alperna och närliggande bergstrakter; likaså förekommer den i Norge från trakten af Bergen till Nord- landen samt på Åland och vid Österbottens kust. Buskens ut- bredningsområden äro således numera vidt åtskilda och utan sammanband med hvarandra, men hafva förvisso en gång varit förenade, ty busken har fordom haft en vida större utbredning, hvilket bland annat framgår däraf, att dess blad af professor NATHORST anträffats i kalktuff från Jämtland. Det syntes mig därför af största vigt, att så noggrant som möjligt utröna, hvilka insektarter hos oss lefva på Hippophae för att sedan jämföra resultatet med de fynd, som gjorts i andra länder. Af det föl- jande skall framgå, att busken äfven hos oss hyser rätt många egen- domliga arter, som hittills naturligtvis ej varit kända såsom svenska. I. Lepidoptera. t.. Parnissius Apollo IL: -. Honan 1800—4 HiBNER Samml. eur. Schmett. Bomb. ti gekir20. 1790 > dodonea BORKHAUSEN =oNaturg. = eur. Schmett.. Bd. 3opi4o2msmAor > > 1791 BORKHAUSEN SGCRIBA S Beiträge -2.: Py TT Ca ONNE 1805 » torva HäBNER Samml. eur. Schmett. IFextsa pir TO OR . Notodonta > 1810 ÖCHSENHEIMER Schmett. Europ: cBd:-3 PF » » 1822 GODART Hist. nat. Lepid. AT Pavlö5 abe IVAN Tr De med detta tecken märkta arter äro nya för Sverige, " Enligt prioritetslagen borde efter min tanke denna art kallas tritophus EsP. och fritophus FABR., som först 1787 beskrifves på ett högst tvetydigt sätt, erhålla namnet p/haoebe, hvarunder den beskrifves och rätt bra afbildas af SIEBERT 1790. Obs.! Alla svenska exemplar jag sett af £ritophus (phoebe) afvika genom sin ovanligt ljusa färg betydligt från den tyska formen och torde utgöra en för oss egendomlig lokal-race. AURIVILLIUS:! ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 183 Notodonta torva 1830. FREYER Beiträge z. Gesch. v. Schmett. BAS Ep. fr3TthAL20S » » 1847. HERRICH-SCHAFFER Schmett. Europ. Bd. 2 DRA » » 1859. HEINEMANN Schmett. Deutschl. Bd. 1 p. 212 ETNOS Af denna för vår fauna nya art anträffade jag i början af juli en redan nästan fullvuxen larv på en liten aspbuske. Larven på- minte mycket om larven till /V. Zzczac, men hade en helt annan färg. Dessutom föreföll det mig besynnerligt, att larven till zic- zac den tiden på året kunde vara så stor. I mars 1887 fram- kom emellertid fjärilen och skingrade mina tvifvel. Öfver allt i Europa, där denna art finnes, förekommer den sparsamt eller är mycket sällsynt. Den synes inskränkt till mellersta och norra Europa och är hittills funnen i Frankrike, Belgien, Tyskland, Schweiz, mellersta Ryssland, östra Finland samt 1886 äfvenledes upptäckt i England." Hittills är den ej anmärkt hvarken i Dan- mark eller i Norge. Den af mig utkläckta, men dessvärre af en tillfällighet illa skadade hanen saknar nästan alldeles den gul- aktiga anstrykning, som tillkommer alla tyska exemplar jag sett. Den är nästan rent svartaktigt grå och afviker således från de tyska på det sätt, som är vanligast för exemplar från nordligare trakter. Tvärlinierna äro däremot mycket tydliga, nästan tydli- gare än hos tyska honor och vida skarpare än hos tyska hanar, hvilka oftast hafva otydliga tvärband. Uppgifterna angående larverna till forva HB. och £tritophus FABR. (p/hoebe) äro hos äldre författare mycket osäkra och mot- sägande hvarandra, ja så motsägande, att man vore frestad tro på tillvaron af ännu en art. Enligt de bästa källorna har jag emellertid sammanstält följande uppgifter om larverna till våra 4 arter. sac och NV. torva blott två stora och nästan raka ryggpucklar "BARRETT Notodonta torva HB., in Great Britain. — Entomolog., Monthly Magazine Vol. 23. 1887. p. 276—277. == Gesch. eur. Schmett. Bombyces 1. Sphingoides C. f. fig. c. SE IBENTASE Zeta 28: 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. å s:te och 6:te kroppsringarne. Detta stämmer med den larv jag fann vid Valmar, som dessutom, så vidt jag minnes, till fär- gen mest liknade HäeneErs till bottenfärgen grönaktiga figur, hvaremot FREYERS larv har en helt annan färg. Färgen torde således vexla hos båda arternas larver, och det är mig för när- varande omöjligt att angifva någon säker skilnad mellan dem. Larven till IV. tritophus FABR. (phoebe SIEB.) har, däremot enligt HiäBNERS" och BUCKLERS"” stycken stora, bakåtböjda pucklar å 5—7 kroppsringen samt på- öfverensstämmande figurer 3 minner till färgen mycket om Ziczac's larv. Den af VIEWEGYF" afbildade och af flere författare (bland andra äfven WALLENGREN) såsom larven till Zritophus FABR. beskrifna formen synes mig omöjligen kunna tillhöra Zritophus FABR., utan stämmer i alla hänseenden bäst med larven till AV. dromedarzius. HiäBgNERT af bildar äfven en annan /Zrztop/us-larv, som är enfärgadt blågrön med en rak puckel på hvardera af 4—6(!) kroppsringarne. Denna larv stämmer med FaABRICH beskrifning, men är olik alla andra kända Notodonta-larver och möjligen gjord efter en larv, som var nära att förpuppas, eller också oriktig. Larven till NV. dromedarius är slutligen mycket lätt känd på sina 4 puckler å 4—7 kroppsringen samt det mörka, vanligen rödbruna band, som går mellan hufvudet och första puckeln. 5. Mamestra pisi L. Ägg och larver af denna art anträf- fades i mängd på Hippophaé. 6. Orthosia lota CLERK. Äfven denna arts larv förekom rätt allmän, inspunnen mellan bladen på Hippophaé. Redan DE GEER har iakttagit detta samt beskrifvit och afbildat fjäriln i sina Memoirer Bd. 2: 1 sid. 419 t. 7 f. 16. På grund af DE GEERS iakttagelser erhöll arten af GOoEzE 1781 namnet Noctua Hip- pophaes. 7. Macaria alternaria HB. Kläckt i flera exemplar ur larver tagna på Hippophaé. 8. Thriphosa dubitata IL. Ett stort exemplar kläcktes ur en larv, tagen på Rhamnus cathartica. + Gesch. eur. Schmett. Bombyces 1. Sphingoides C. f. fig. a. <+& Larve of Brit. Butterfl. and Moths Vol. 2. 1886 t. 33 f. 3. ===> "Tabell. Verz. Brandenburg. 'Schmett. t. 1. f. 3. + Gesch. eur. Schmett. Bombyces I. Sphingoides C. e. fig. 2. LANE AURIVILLIUS:! ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 185 9. Depressaria Heracliana (DE GEER) ZELLER. Ett stort stånd af Heracleum sibiricum var öfverspunnet och uppätet af larverna till denna art. Redan DE GEER fann arten i denna trakt af Upland, där han gjorde sina flesta rön. T 10. Gelechia hippophaöella SCHRANK. Ny för Skandina- vien. Denna art lefver endast på Hippophaé och är hittills fun- nen i England, Tyskland och i Schweiz. Jag fann larven i stor mängd öfver allt på haftornsbuskarne, inspunnen mellan bladen. Utmärkta afbildningar af alla stadierna finnas i STAINTONS Natu- falmtistory of the. fineina., Vol; 9. tab... i fö 3. T II. Anchinia Daphnella Hpe. fig. 81. WOCKE fann denna art på Dovre 1862," men sedan dess har den ej anträffats i Skan- dinavien. Vid Valmar träffade jag några larver här och där på Daphne meszereum, mellan hvars blad de lefva inspunna. Pup- pan upphänges alldeles som en Vanessa-puppa vid analspetsen och ser ut som en dagfjärilspuppa 1 miniatyr. Den utsökt vackra. fjärilen är en af de största Tineider och kläckes efter omkring 14 dagar. Sannolikt förekommer arten, ehuru sparsamt, öfver allt där dess enda näringsväxt, Daphne mesereum, finnes. = Stettiner Ent. Zeitung Bd. 25. 1864. p. 214. GÅFVOR TILL FÖRENINGENS BIBLIOTEK. (Forts. från sid. 174.) Från allmänna sällskap. Batavia, K. Natuurkundige Vereeniging. Natuurkundig Tijdschrift. Vol. 46. 1887. Bonn, Naturh. Verein des Preuss. Rheinlandes. Verhandlungen. B. 44: 1. 1887. Boston, American Academy of Arts and Sciences. Proceedings (2). Vol. 14: I. 1887. Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen. B. 9: 4. 1887. Brimn, Naturforschender Verein. Verhandlungen. B. 24 f. 1885. Bruxelles, I; Academie royale des Sciences etc. Bulletin, (3) Vol. 9—12. 1885—1886. Annuaire. Tom, 52—53. 1886—1887. Cordoba, Academia Nacional de Ciencias. Boletin. Tom. 9: 1886. Actas. TömI5u 3: UlSd7: Dorpat, Naturforscher Verein. Sitzungsberichte. 8: 1. 1887. Dresden, Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Abhand- lungen. fo 1887. 1Ief.ok. Ellerfeld, Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresberichte. Heft. 7. 1887. Graz, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Heft. 23. 1886. Greifswald, Naturwissenschaftlicher Verein von N. Pommern und Rägen. Mit- theilungen. Jahrg. 18. 1887. Halle, Naturwissenschaftlicher Verein f. Sachsen und Thiringen. Zeitschrift fir Naturwissenschaften. (4) Bd. 5: 6. 1886. Bd. 6: I, 2. 1887. Innsbruck, Naturwissenschaftlich-medizinischer Verein. Berichte. Jahrg. 16. 1886—7. Königsberg, Physikalisch-Oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 27. 1886. Lausanne, Soci€té Vaudoise des Sciences naturelles. Bulletin. N:o 95—96. 1887. (Forts. se sidan 198.) NÅGRA ORD OM DEN SVARTKANTADE OLLON- BORKEN ELLER KASTANJEBAGGEN (MELO: ONT ATHIRPOECNSTANDENB) AF OSKAR TH. SANDAHL. Det är ett kändt förhållande, att af de båda större i Sverige förekommande ollonborrarne, »Majbaggen»> (Melolontha vulgaris FaAB.) och »Kastanjebaggen» (MM. Hippocastani FaAB.), den förre nästan uteslutande tillhör de sydligaste landskapen (Halland, Skåne och Blekinge), men att den senare äfven finnes i mellersta Sverige. Här har densamma dock, så vidt kungjordt är, icke uppträdt i sådana massor, att han ådragit sig någon större upp- märksamhet såsom någon beaktansvärd skadeinsekt. Visserligen läste man i en Stockholmstidning under förliden sommar en in- sänd kort berättelse från någon egendom i Södermanland, — så vidt icke minnet sviker — om »ollonborrars» uppträdande i sådan mängd, att man befarade större skada af desamma. En annan insändare i samma tidning sökte dock lugna dessa farhågor genom det meddelandet, att den iakttagne ollonborren icke kunde vara någon annan än kastanjebaggen, som icke var känd såsom syn- nerligen farlig, efter som han icke här uppträdde i större antal. Emel- lertid torde följande iakttagelse visa, att denna art af ollonborre- slägtet ingalunda äfven i mellersta Sverige är alldeles utan be- tydelse såsom skadeinsekt. Den 6 sistlidne sept. (1887) kom till mig en bekant och lemnade mig i en flaska några tjocka, hvitaktiga, krumböjda larver med rödbrunt hufvud och starka käkar, hvilka omisskänli- gen voro larver till en ollonborreart, sannolikt den i trakten af Stockholm här och där sparsamt funna JM. Hippocastani. Dessa Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 4 (1887). 14 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. larver voro uppgräfda i en parkanläggning å den hr. protokolls- sekreteraren T. tillhöriga vackra sommarlägenheten Lindängen, afsöndrad från Lännersta å Wärmdön och belägen icke långt från min sommarbostad Östra Stäket. Följande dag vid första till- fälle begaf jag mig till Lindängen och erfor där följande. Man hade lagt märke till, att en större mängd törnrosor och fuch- sior, utsatta på kalljord i grupper omgifna af gräsmattor, visade ett tvinande utseende och att somliga af dessa blomsterbuskar rent af dogo bort och sutto så löst i jorden, att de med lätthet kunde uppdragas ur densamma. Vid närmare undersökning be- funnos å dessa buskar icke blott alla sugrötter afätna, utan äfven barken å de gröfre rötterna afgnagd i större eller mindre ut- sträckning ända upp i jordbrynet. Man fann snart hvem den skyldige var, som åstadkommit denna skada och förargelse. Vid uppgräfning af de sjuka blomsterbuskarne funnos nämligen kring deras rötter vid hvarje buske ända till 6—7 >maskar» af det slag, som jag erhållit, så att säga, prof på. Det var dessa maskar eller larver, som hade angripit törnrosornas och fuchsiornas rötter. Man företog nu äfven gräfning af den gräsplan, som omgaf de nämda buskgrupperna, och nästan vid hvart enda spadtag, såsom jag själf hade tillfälle att iakttaga, kommo dylika larver 1 större eller mindre antal i dagen. På en yta af 66 qvadratalnar samman- plockades af mig och trädgårdsmästaren på stället omkring 1,700 af dessa larver eller i medeltal något mer än 25 larver på hvar qvadrataln. Jämte dessa larver påträffades äfven en mycket stor larv, dubbelt så stor som de öfriga, samt en fullfärdig puppa och 12 nykläckta skalbaggar (11 hanar och 1 hona) af arten M. Hippo- castanz FaAB. Dessa, likasom larverna, träffades några tum under jordytan. De hade således icke ännu börjat söka vinterqvarter i den under matjorden å detta ställe befintliga lösare grus- eller sand-alven. Larverna hade en längd af omkring 30 mm. och 5—956 milli- meters tjocklek. Den sammankrökta kroppens främre del var hvitaktig och dess bakersta ringar blåsvarta af färgen på exkre- menterna eller innehållet i tarmkanalens yttersta del. En när- mare beskrifning på larverna torde vara öfverflödig, enär den återfinnes i de flesta arbeten om skalbaggar och särskildt i de om skadeinsekter. SANDAHL: OLLONBORREN MELOLONTHA HIPPOCASTANI. 189 De nykläckta skalbaggarne voro af ungefär samma storlek som den vanliga ollonborren (MM. vulgaris FAB.), från hvilken de äro svåra att skilja, enär den svartaktiga ytterkanten på skal- vingarne icke är fullt konstant, eftersom denna färg stundom nästan alldeles saknas eller är mycket otydlig. Bakkroppens nedböjda och afsmalnande ända är å sidorna ursvängd eller lik- som hopknipen; detta uppgies så som kännemärke för kastanje- baggen, men lär icke heller alltid vara fullt säkert. Lektor A. E. HOLMGREN har funnit i Skåne mellanformer (bastarder) mellan M. Hippocastani FaB. och M. vulgaris FAB. Enär jämte de talrika larverna äfven en puppa samt några redan kläckta skalbaggar påträffades, så antog jag, att larverna voro i sitt fjärde år och under den kommande vintern skulle förpuppa sig för att nästa vår eller försommar bryta fram i en liten »svärmning». Men vid jämförelse mellan de funna larverna och de figurer öfver dem, som W, BERGSÖE lemnar i sin afhand- ling >»Om Oldenborrens Udryddelse» syntes det riktigare att anse larverna vara 1 tredje året och att deras svärmning således först skulle inträffa om 2 år eller på våren 1889. Detta årtal upp- gifves äfven af BERGSÖE såsom ett så att säga normalt svärm- ningsår i Danmark för denna art af ollonborrar, hvars näst föregå- ende svärmningsår voro 1881 och 1885. Emellertid bad jag lektor HOLMGREN granska larverna och skalbaggarne samt säga sin mening om deras älder och möjliga svärmningstid. På grund af sin erfarenhet om dessa larvers små svärmningar här i mel- lersta Sverige, hvilka inträffade senast 1884, ansåg han att man hade att vänta en svärmning af kastanjebaggen nästa år (1888) och att de funna larverna voro i sitt fjärde år. Trädgårdsmästaren på Lindängen är uppmanad att nästa vår genast underrätta om, ifall någon svärmning af dessa ollonborrar då skulle komma att ega rum. Framtiden får nu utvisa hvilken åsigt blir den rätta. Detta kastanjebaggens uppträdande, för tillfället såsom larv, i Lindängens park står, anmärkningsvärdt nog, alldeles enstaka där i trakten. Å de talrika öfriga sommarställena vid Lännersta likasom å hufvudgården har denna larv icke någonsin påträffats, åtminstone icke i sådan mängd, att han ådragit sig någon upp- märksamhet. Dess utseende var fullkomligt obekant för dem, som nu bebodde och i flera fall länge bebott dessa ställen. Icke 1 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. heller å mitt närbelägna sommarställe Östra Stäket har kastanje- baggen förekommit under de 10 år jag innehaft nämda lägenhet. Å sommarstället Bergbo, förr under Gammeludden, beläget å en bergshöjd icke långt från Lindängen, lära några få larver af samma slag blifvit funna i en anläggning för blommor, gjord af ditförd matjord (från Stockholm?). Att ollonborrar för öfrigt skulle kunna trifvas på Bergbo är icke antagligt, då icke någon grusalv där finnes, utan matjorden ligger omedelbart på gneis- grund, och det är kändt, särskildt genom lektor HOLMGRENS undersökningar, att ollonborrar endast förekomma å sådana loka- ler där grunden består af grus eller sand, eller en alv, som släp- per vatten igenom sig och sålunda bjuder ett torrt vinterqvarter åt ollonborrarnes larver. Å lokaler med ler- eller bergbotten under matjorden trifvas icke dessa ollonborrar. I södra Sverige förekommer kastanjebaggen blandad med Majbaggen (JM. vulgaris FAB.) vanligen, enligt erhållna uppgifter, till antalet underlägsen den senare, men undantagsvis, såsom å Hallandsås och vissa andra begränsade lokaler, är kastanjebaggen långt talrikare än den andra arten, hvarom vi kunna emotse när- mare underrättelser i den berättelse, som konservator SVEN LAMPA kommer att såsom Kgl. Landtbruksakademiens entomolog afgifva till nämda akademi om sina iakttagelser rörande »Ollonborre- kriget» i södra Halland i Maj 1887, hvarunder ensamt i nämda trakt omkring 215,000,000 ollonborrar insamlades och dödades. Sedan ofvanstående var skrifvet erhölls från lektor A. E. HOLMGREN föl- jande teckningar, utförda af studenten hr EMIL HOLMGREN, hvilka visa på ett tydligt sätt skilnaden mellan larven af Melolontha Hippocastani och M,. vulgaris. Fig. 1. Larv af MM. Hippoc. 1:sta året. Fig 2. Larv i 2.dra och Fig. 3. larv som ingått i 4:de året. (Fig. 1—3 äro efter Ratzeburg.) Fig. 4. Larv af M. vulgaris; Pygidium odeladt. Fig. 5. Larv af M. Hippocastami; Pygi- dium med en suturformig tvärintryckning. Alla de af förf. vid Lindängen tagna larverna af M. Hippocastani visa det af HOLMGREN angifna kännemärket. RASAR BEER NYVAREOEEOPTIERASEONGICORNEA AF CHRISTOPHER A URIVILLIUS. NES: 6. Chlorida spinosa n. sp. Pallide brunnea elytris, pedibus antennarumque »Jag försökte nu att uppföda de larver, som framkrupit den 25 juli. Så snart larverna befriat sig från sina äggskal, började de lifligt röra sig än åt höger än åt venster, gående ryckvis likasom 227707, med hvilka de långa framfötterna gåfvo dem en viss likhet; då de släppte sig ned mot marken, blefvo de hän- gande på en silkestråd, alldeles som mätarnes larver. Jag blef ganska brydd och orolig, då de ej ville angripa de blad af olika slags löfträd (bok, afvenbok, björk och ek), hvarmed jag försett dem; dagen därpå såg jag dem nästan allesammans 1 hvila, lik- 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. som om de ville förbereda en hudömsning. Redan följande dag, den 27, gaf mig dock lösning på gåtan; larvhudar med nedåt hängande hufvutllag, fasthakade på grenarne medelst förut spunna trådar etc. utvisade, att den första krisen var lyckligt öfverstånden och att mina larver delade med andra egenskapen, att ömsa hud, zara de börjat äta, ty qvarlefvorna af äggen syntes mig knappast hafva kunnat duga till frukost. Det var först nu de började spisa af de löt från fyra olika slags träd jag bjudit dem, företrädesvis dem af bok och afvenbok, af hvilka båda trädslag de sedermera uteslutande hemtade sin näring.» >Den andra hudömsningen egde rum tre dagar därefter eller före den 31 juli; den 5 augusti iakttog jag den 3:dje hudöms- ningen och edan den 9 den 4:de; den 5:te observerades den 5 augusti och den 6:te den 26 s. m. och slutligen såg jag mellan den 3 och 8 september de första kokongerna vare sig under mossan i burens botten eller inspunna mellan tvänne boklöf. Den 26 september inspann sig den siste af larverna för att till- bringa vintern liksom de andre i sin puppa tills nästa vår eller intill sommarens början.» »Under hela tiden har jag hyst larverna i en bur, stående under bar himmel och delvis i solen på samma gång jag sörjt för att de haft öfverflöd på löfrika qvistar, som tjänat dem såväl till skugga som till näring. Från att hafva varit lifliga, då de lemnade sina ägg, blefvo de småningom allt mer och mer lata och .på sista tiden lemnade: de ej sim qvist förr jan?de fontän: alla löf å densamma, alltid sittande under grenarne eller på löf- vens undre sidor med baksidan uppåt, ryggen nedåt och hufvudet ofta vändt mot marken, isynnerhet under hvila. Stundom intogo de en egendomlig ställning med hufvudet berörande kroppens bakre del, som alltid bäres upplyftad och med de långa fram- fötterna hopböjda eller korsade öfver bröstet. Om den gren, på hvilken larven i denna ställning hvilar, vidröres, får man se fyra ofantligt långa framfötter skälfvande framsträckas och 2:ne kor- tare analspröt utbredas. I denna ställning har djuret föga likhet med en larv och antager ett hotande utseende, som tager sig högst komiskt ut, tills det lägnat sig och återtagit sin vanliga, ofvan beskrifna hviloställning.> AS EA EKORRESPINNARENS UTVECKLINGSHISTORIA. 201 Så långt författaren; af ofvanstående framgår följande: 1:0 att fjärilen lägger sina ägg omkring medlet af juli månad; 2:0 att larverna framkomma 9 dagar efter äggläggningen, samt att de ej börja äta förr än efter sin första hudömsning; 3:0 att larverna sex gånger ömsa hud, med allt längre och längre mellantider så att sista hudömsningen eger rum omkring sex veckor efter larvernas framkomst, samt 4:0 att kokongerna bli: färdiga en å tre veckor senare, hvadan utvecklingen i sin helhet till detta stadium omfattar en tid af omkring 10 veckor från äggens framfödande. Fjärilarne kläckas aldrig förr än följande vår eller sommar. Skeninge i oktober 1887. C. H. Nerén. RÉSUMÉS. (Page 171 du texte.) O. SANDAHL: Reunion de la Société entomologique äå Stock- holm, le 24 Septembre 1887. Le Président, M. le professeur O. Sandahl, annonce I entrée de 5 nouveaux membres dans la Société. Il mentionne ensuite une rencontre en masse du Hanneton du Maronnier d'Inde (Melolontha Hippocastani FAB.), qui fait Pobjet d'une communication spéciale dans cette Revue. (V. p. 187). M. LAMPA montre une larve de Ptéromaline vivant comme parasite dans la région dorsale de la larve de la mouche de F'orge (le Chlorops å pieds articulés, Chlorops taeniopus v. got- landica HOLMGREN). M. AURIVILLIUS signale å ce sujet que, suivant Favre, les larves d Anthrax vivent d'une fagon iden- tique sur d'autres larves dont elles tirent leur nourriture sans leur nuire, du moins extérieurement. M. le prof. AURIVILLIUS rend compte du genre: de vie de diverses especes d' hymåénoptéres gallicoles, et montre des coche- nilles avec leurs parasites, trouvées sur le saule marceau et le sorbier des oiseaux. Cette communication fera l'objet d'un article spécial dans la Revue. M. AURIVILLIUS signale ensuite la »simulation» étonnante que Papilio Agestor, de Y' Himalaya, offre avec Danais Tytia GRAY. Ces deux genres lépidoptéeres different å tous autres égards forte- ment entre eux. M. J. MEWweEs, chef de bureau å P'Administration des domai- nes de VF'État, montre une intéressante série d'exemplaires va- riants de Cidaria sordidata HiB., et mentionne la coutume de cet insecte de se présenter par essaims. La Revue communiquera un article spécial å cet égard. RÉSUMÉS, 20 M. LAMPA mentionne que dans Y'ile de Gotland, aprés des jours secs suivis de pluie, il a réussi å capturer au bord des fla- ques d'eau restées sur les routes, de nombreux exemplaires de papil- lons assez rares, appartenant surtout aux Lycaenides. M. HOLMGREN, professeur å I'École supérieure de sylvicul- ture, fait distribuer parmi les membres la continuation de ses »Observations sur les ravages de la mouche de V'orge dans V'ile de Gotland. >» (Bagger nyskdudtexte") O. SANDAHL: Seance annuelle de Ila Société entomolo- gique de Stockholm, le 14 Decembre 1887. (Neuvieme anniversaire de la fondation de la Société.) La société vote la nomination des deux membres honoraires suivants: Monsieur H. D. J. WALLENGREN, pasteur de la paroisse de Farhult, Scanie, et Monsieur C. A. EDGREN, Docteur en médecine, ancien médecin divisionnaire de Parmée suédoise. I est ensuite procédé å Pélection de nouveaux membres. M. S. Lampa donne Y'histoire naturelle du Coléoptere du Colorado (Poryphora decemlineata), trace V'extension de cetin- secte dans I'Amérique du Nord, son invasion et son hibernation en Allemagne, et indique les mesures de précaution prises contre ce parasite dangereux et leurs résultats. Divers membres de la Société prennent part å la discussion, et émettent unanimement favisigquil y a lieu de veiller å ce que le Colorado. ne s'intro- duise pas subrepticement en Suéde. M. CHARLES AURIVILLIUS décrit une larve de moustique trouvée å 750 pieds suédois (223 métres) de profondeur dans les mines d'argent de Sala, en Vestmanland (province au nord du Mälar). La Revue contiendra une notice plus compléte sur cette trouvaille. M. CHRISTOPHE AURIVILLIUS recommande la nouvelle édition de la Famwria Baltica (Coléoptéres) de SEmLuTz, et annonce le magnifique travail »South-African Butterflies», de M. ROLAND TRIMEN. Entomol. Tidskr. Årg. 8, H. 4 (1887). I un 2,04 EN'TOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887. M. J. MeEves fait voir plusieurs: papillons trés rares, tels que Cymatophora Or. aberr. unimaculata, Agrotis Baja, aberr. punctata, et Cidaria pupillata, qui n'a pas été trouvé en Suede depuis I'€poque de C. P. THUNBERG. Le président, M. O. SANDAHL, fait la critique d'un fascicule portant le titre de »Skandinaviska fjärilar samlade af Joh. Ru- dolphi> (Papillons scandinaves recueillis par oh. Rudolpha). C'est, selon lui, une production sans valeur, quoique pleine de prétentions. M. WERMELIN mentionne des papillons rares trouvés aux environs du chåteau de plaisance de Drottningholm (Mälar), ainsi qu'i Trefvinge (Archipel de Stockholm, Baltique). (Pages 179 du texte.) CHR. AURIVILLIUS: Notes entomologiques recueillies dans le Roslag septentrional. xi. (Cötes du golfe de Bothnie, environ le O0: 000 des Lats IN) M. AURIVILLIUS indique, comme espéces nouvelles pour la Suede: Iotodonta torva HB, Gelechia hippophaöella SCHRANK, et Anchinia Daphnella He. T'auteur a constaté V'habitude déjå signalée par EATON chez la femelle de Parnassius Apollo, de frotter ses pattes de derriere contre le bord de dessous des ailes postérieures. Il ajoute qu'il trouva un couple de ces Lépidoptéres dans I'acte de la copulation auquel ils se livrérent pendant plus de 24 heures. Ce ne fut qu'aprés la terminaison de cet acte, que M. AURIVILLIUS put décceuvrir l'appendice anal parcheminé de la femelle. (Page 187 du texte.) O. SANDAHL: Qucelques mots sur le Hanneton du maron- 22er (Melolontha Hippocastani FAB.). En Septembre 1887, I'auteur découvrit des masses de lar- ves de ce hanneton dans I'humus d'une campagne de File de RÉSUMÉS. 205 Vermdö (Archipel de Stockholm, å V'est de la capitale), Lind- ängen, pres de sa villa d' Östra Stäket. H. rencontra, sur chaque aune carrée de Suéde (environ 3,500 cm. carrés), une moyenne de plus de 25 larves qui, suivant M. le professeur HOLMGREN, auquel M. SANDAHL les soumit, se trouvaient å leur 4:me année, de sorte que lI'on aurait å attendre une année de hannetons du maronnier en 1888. Cette supposition est appuyée å un certain égard par la découverte, dans le méme terrain, de 12 hannetons récemment éelos (11 måles et 1 femelle), ainsi que d'une chrysalide. Les larves avaient endommagé ou tué, outre des rosiers, des fuchsias plantés en pleine terre par groupes entourés de gazon. On les rencontra attachés aux racines des arbustes précités, dont ils avaient rongé toutes les radicelles et méme attaqué l'€corce des grosses racines, ou aussi å quelques centimétres au-dessous de la couche de gazon. Elles ne s'€taient donc pas encore mises en quéte de leurs quartiers d'hiver dans le sous-sol graveleux sur lequel reposait P'humus. A YVexposé sont jointes 5 figures communiquées par M. le professeur HOLMGREN et dessinées par son fils, M. EMILE HOLM- GREN. La fig. 5 montre le pygidium de la larve de M. Hippo- castanz, muni de la strie transversale ressemblant å une suture, qui manque chez M. vulgaris ou le Hanneton commun (fig. 4). STADGAR FÖR DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM. Antagna den 14 December 1879, med ändringar och tillägg antagna den 4 mars 1882, den 24 februari 1883 och den 27 februari 1886. Lf - Den Entomologiska föreningens uppgift är att efter bästa för- måga söka främja det entomologiska studiet i vårt land samt att åstadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vänner och gynnare. SKE Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista lördagen i februari, april och september. Dessutom hålles sammankomst den 14 december, årsdagen af föreningens stiftande, samt under maj månad å dag, som särskildt bestämmes vid en föregående sammankomst, helst i samband med en utflygt i Stockholms om- gifningar. Dock vare det styrelsen obetaget, att, då omständig- heterna så föranleda, bestämma andra dagar för sammankomsterna. STAR Å sista sammankomsten hvarje år väljes med sluten omröst- ning styrelse, bestående af ordförande, sekreterare, tidskriftens redaktör samt tvänne ledamöter af föreningen. Dessutom utses bland föreningens ledamöter två suppleanter, som vid ordinarie ledamots frånvaro, efter kallelse i styrelsen inträda. Styrelsen utser inom sig kassaförvaltare. I händelse af förfall för ord- föranden, fullgöres hans åliggande af den ene föreningsledarnoten i styrelsen. Styrelsen eger ej att fatta beslut med mindre än tre ledamöter äro närvarande. S 4. Mom. a. Till föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot vid årets början en årsafgift af sex kronor. IT STADGAR FÖR ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN. Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämd »Ständiga ledamöters fond», erlägger ett hundra kronor, är från årsafgift befriad. Denna fond skall särskildt bokföras och endast räntan af densamma till föreningens utgifter användas. SYD: För granskning af föreningens räkenskaper utses vid årets sista sammankomst två revisorer och en revisorssuppleant. SLÖ Vid sammankomsterna böra föredrag hållas och kortare med- delanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom insekt- verlden lemnas, hvarjämte entomologisk literatur refereras. KE Föreningen föranstaltar utgifvandet af en Entomologisk Tid- skrift, hvars redaktör och ansvarige utgifvare på öfligt sätt af föreningen utses. Tidskriften bör utkomma i tvångfria häften (önskningsvis fyra häften om året, om tre ark i hvartdera) och utdelas kostnadsfritt till hvarje ledamot, som erlagt årsafgiften. Skulle redaktören finna en för tidskriften ämnad artikel för ända- målet olämplig, underställes densamma styrelsens ompröfning, och skall dess beslut lända till efterrättelse. Sd. Lf Till ledamot af föreningen antages af styrelsen, efter skrift- ligt förslag af någon föreningens medlem, in- eller utländsk per- son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomo- logi eller har intresse för eller på något sätt gynnar entomolo- giens studium. På framstäldt förslag af styrelsen kallar förenin- gen hedersledamöter. 5 9: Öfver föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras matrikel. SEE Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas på december- sammankomsten och afgöras på nästa års första sammankomst. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM LEDAMÖTER DEN 14 DECEMBER 1887. Styrelse: SANDAHL, ÖSKAR THEODOR, M. D, Professor. Vasagatan 8. Stockholm. Ordförande och Kassaförvaltare. AURIVILLIUS, PER OLOF CHRISTOPHER, F. D., Professor, Intendent vid Riks- ”musei Entom. Afdeln. K. Vet. Akademien. Sthm. Sekreterare. SPÅNGBERG, JACOB, L.eektor (Gefle) Sthm. Nybrogatan 53. Tidskriftens redaktör. THEDENIUS, KNUT FREDRIK, Lektor. Stockholm. Artillerigatan 38. LAMPA, SVEN, Konservator, Kongl. Tandtbruks-Akademiens Entomolog. Adolf Fredriks kyrkogata 15. Sthm. MEVES, WILHELM, Konservator. Kammakaregatan 35. Sthm. Suppleant. MEVES, GEORG ANDREAS FREDRIK ADOLF JULIUS SEELHORST, Byråchef i Do- mänstyrelsen. Observatoriigatan 8. Sthm. Suppleant. Revisorer: HOFGREN, GOETFRIED JOHANNES, Kassör. Holländaregatan 29. Sthm. NORDSTRÖM, SIMON ERIK THEODOR, F. D., Kanslisekreterare. Riddaregatan ag Ck oSthm. Distributör för tidskriften: HOFGREN, GOTTFRIED JOHANNES, Kassör, Riksmusei Entom. Afdeln. Vet. Akademien. Sthm. Hedersledamöter: Af I:sta klassen: WESTWOOD, JoHN OBADIAH, Professor, Walton Mannor. Oxford, England. THORELL, TAMERLAN, F. D., Professor, Museo Civico, Genova; Italien. HOLMGREN, AUGUST EMIL, Lektor vid Kgl. Skogsinstitutet. Artillerigatan 24. Sthm. WALLENGREN, HANS DANIEL JOHAN, Kyrkoherde. Farhult, Mjöhult (Malmöhus). IV ENTOMOL. FÖRENINGENS LEDAMÖTER. ANSE 2 vdaa klassen: WAHLBERG, CAROLINA GUSTAFVA (LEONORA), född WESTERBERG, Professorska. Kungsgatan 4. Sthm. EDGREN, PER ADOLF, M. D., f. d. Fältläkare. Humlegårdsgatan 10. Sthm. Ständiga Ledamöter: Antell; Herman Frithiof, M. D.- Wasa, Finland. Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor. Vet. Akadem. Sthm. JHTofgren, Gottfried Johannes, Kassör. Holländaregatan 29. Sthm. iTolmgren, August Emil, Tektor vid Kgl. Skogsinstitutet. Artillerigatan 24. Sthm. Lampa, Svenr, Konservator. Adolf Fredriks Kyrkogata 15. Sthm. Ljungqvist, Knut Ottonin, Bruksegare. (Munksjö, Jönköp.) Led. af 1:a Kam. Vestra Trädgårdsgatan 11 B. Sthm. v. Platen, Carl Baltzar Ernst, Grefve, Öfverstekammarherre. Vestra Trädgårds- gatan 17. Sthm. Sandahl, Oskar Theodor, M. D.; Professor. Vasagatan 8. Sthm. Spångberg, Faeob, F. D., Lektor. (Gefle). Sthm. Nybrogatan 53. Aleves, Wilhelm, Konservator. Kammakaregatan 35. Sthm. Theorin, Fritz G., Köpman. Eloby, West Coast of Africa. Ordinarie Ledamöter i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Boende i Stockholm: Adelsköld, Claés Adolf, Major, Ledam. af 1:a Kam. Kungsträdgårdsgatan 2 B. Adlerz, Gottfried Agathon, F. D. Stockholms Högskola. Agerskov, Kaj Christian, Skeppsbyggmästare. Folkungagatan 85. Ahlberg, Carl Abraham, Apotekare, Assistent vid Farm. Institutet. Berg, Chwistian Ludvig, Apotekare. Eriksberg. Berggren, Robert Constantin, Grosshandlare. Mälartorget 13. Boheman, Ernst Carl Henning, Student. Luntmakaregatan 5. Bolinder, Anton, Fabrikör. Sturegatan 24. Bolinder, Carl Gustaf, Ingeniör. Kungsgatan 28. Brandel, Carl Henrik, Kamrerare. Clara Bergsgatan 64. Carlson, Axel Fredrik, Assistent. Adolf Fredriks Kyrkogata 15. Curman, Carl Peter, M. D., Professor, Floragatan 3. Dahl, Frans Wilhelm, Rektor i Sölvesborg, Led. i 1:a Kam. N. Smedje- gatan 12. : Dahlgren, Erik Wilhelm, Bibliotekarie. Handtverkaregatan 4. Dahlin, August, Tandläkare. Drottninggatan 19. De Laval, Patrik Fabian Honoré, F. D., Fredsgatan 15. Edlund, Gideon, M. Kand. Medicinska föreningen. | ENTOMOL. FÖRENINGENS LEDAMÖTER. NÅ Ennes, Carl Axel Mauritz, Jägmästare. Biblioteksgatan 25. Ericsson, Anders Gustaf, Jägmästare. Domänstyrelsen, Eriksson, Jakob, F. D., Professor. Experimentalfältet, Albano. Forsstrand, Carl Wilhelm, F. D., Amanuens vid Karol. Inst. bibliotek. Fåhreus, Ivar, Jägmästare. Domänstyrelsen. Grill, Claös Erik, Löjtnant vid Fortifikationen. Badstugatan 36 A. Guinchard, Otto, Kontorist. Lilia Nygatan 2. Hedman, Junker, Apotekare. Apoteket Ugglan. Holmert2, Conrad Georg Gottfrid, Direktör. Skogsinstitutet. Holmgren, Emil A., Student. Artillerigatan 24. Jacobson, Charles, Sekreterare i Hushållningssällskapet. Hötorget 11. Facobson, Emil Frithiof, M. D., Fredsgatan 24. Fohansson, Carl Emil, Apotekare, Sabbatsberg. Kiellman- Göransson, Immanuel, v. Komminister. Pastorsexped. i St. Nicolai. Kinberg, Edvard Gustaf, Byråchef i Domänstyrelsen. Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor. Riddargatan 16. Kjellström, Mauritz Herman, Farm. Studiosus. Farm. Institutet. Kjerulf, Peter, Bergsingeniör. Folkungatan 14. Kramer, Jules Henri, Licentiat, Schweizisk Konsul. Tunnelgatan 19. Kullberg, Johan Wohlrad, Kapten. Wallingatan 10. Källström, Anders Ernst Theodor, Apotekare, Lärare vid Farm. Institutet. Leche, Wilhelm, Professor. Stockholms Högskola. Liljenberg, Johan Fredrik, Farmacie studiosus. Farm. Institutet. Lindgren, Eric, Direktör. Experimentalfältet, Albano. Lindman, C. M., Eektor. Norra Latinläroverket. Lindström, Nils Teodor, Farmacie studiosus. Farm. Institutet. Lovén, Otto Christian, M. D., Professor. Garfvaregatan I. Lundahl, Carl Gustaf, Handlande. Tyska brinken 24. Lundberg, Nils Rudolf, F. D., Fiskeriintendent. MHandtverkaregatan 18 B. Lundin, Axel, Tjänsteman i Lifförsäkringsbolaget Victoria. > Malmqvist, Peter, Jägmästare. Domänstyrelsen. Martin, A. W., Sjukhuskommissarie. Katarina Sjukhus. Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byråchef i Domän- styrelsen. Modigh, Hjalmar Mauritz, Jägmästare. Domänstyrelsen. Munthe, Carl David Ludvig Vilhelm W:son, Kapten. Bergsgatan 36. Nordenskiöld, Adolf Erik Nils, F. D., Professor, Friherre. Drottninggatan 94. Nordenskiöld, Gustaf Erik Adolf, Student. (Upsala). Drottninggatan 94. Nordin, Samuel Isidor, Apotekare. Drottningholm. Nordström, Simon Erik Theodor, F. D.-, Kanslisekreterare. Riddaregatan 34 C. Norling, Thure, Godsegare. Brunsgatan 10. Nyström, Carl, M. o. F. D. Bryggaregatan 16. Odelberg, Albreckt Theodor, Kammarjunkare. Enskede. Pihl, Axel Gustaf, Direktör. Rosendal. Koesler, Robert August, Fotograf. Drottninggatan 29 c. AV ENTOMOL. FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Romell, Lars, v. Lektor. Tyskbagaregatan 12. Roseuberg, Gustaf Wilhelm, Farm. Stud. Farm. Institutet. v. Rothstein, F., Direktör. Danviksgatan 88. Scholander, Erik, Handelskemist. Drottninggatan 40. Setterblad, Svante Gustaf Theodor, Förste Bataljonsläkare. Drottninggatan 26. Smith, Lars Olsson, Grosshandlare. Södra Blasieholmshamnen 4. Smitt, Fohan Wilhelm, Generalkonsul. Scheelegatan 13 B. Sondén, Carl Mårten, M. D. Svartmangatan 24. Stolpe, Knut Hjalmar, F. D. Norrtullsgatan 8. Ström, Israel Ludvig, Hofjägmästare. Djursborg (östermalmstull). Svensson, Martin Levin, Apotekare. Apoteket Nordstjernan. Thedenius, Carl Gustaf Hugo, Apotekare. Apoteket Korpen. Thedenius, Knut Fredrik, Lektor. Artillerigatan 38. Thorin, Pehr, Postexpeditör. Tegnérgatan 38. Tiselius, Gustaf August, F. D., Kollega. Engelbrechtsgatan 7. Trafvenfelt, Reinhold Ludvig, M. K. Medicinska föreningen. Trana, K&K. Adil, M. F. K. Medicinska föreningen, Gustaf, Hofjägare. Söderbrunn, Albano. Trybom, Arvid Filip, F. D. Fiskeriassistent. Mästersamuelsgatan 57. Tranberg, Wachtmeister, Axel Fredric, Grefve, Öfverstekammarjunkare. Vestra Trädgårds- gatan I3. Varenius, Anders August, Jägmästare. Domänstyrelsen, Wern, Carl Fredrik, President. Biblioteksgatan 21. Welin, Johan Fredrik, Trädgårdsmästare. Albyberg. Wermelin, Fohan Henrik, Jägmästare. Domänstyrelsen. Westberg, Emil Carl Wilhelm, Apotekare. Apoteket Ugglan. Wetterstrand, O. G., M. D., Distriktsläkare. Stora Badstugatan 30. Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor. Drottninggatan 94. af Zellén, Johan Olof, Byråchef i Domänstyrelsen. Zetterlund, Gustaf, Student, Sturegatan 20. Örtenblad, Veit Thorsten, Jägmästare. Domänstyrelsen. Österberg, Johan August, Folkskolelärare. Handtverkaregatan 16 B. Boende i landsorten: Ahlgren, August Johan Edvard, Jägmästare. Mårbacka, Östra Emtervik (Verml.) Ammitzböll, Ivar, M. D. Kristianstad. Andersson, Carl Gustaf, Kommissionslandtmätare. Säter (Kopb.) Audersson, Josef, Kyrkoherde. (Karpalund), Färlöf (Skåne). Ankarcrona, Jacob Wilhelm, Revisor. Hessleborg, Lyckeby (Blek.). Aréen, Edvard Gustaf, M. D., Lasarettsläkare. Borgholm. Aurivillius, Carl Wilhelm Samuel, F. D., Docent. Upsala. Barnekow, Louis Casimir Fabian Ernst, Friherre. Ströö, Strö (Krist.) Berg, Fredrik Wilhelm, Skogsinspektör. Piteå. Björkbom, Thure Hjalmar, M. D. Piteå. Boberg, Sven Magnus, Apotekare. Luleå. 1 | j ENTOMOL. FÖRENINGENS LEDAMÖTER. VII Bohman, Johan Emil, Jägmästare. Böda skogsskola, Böda (Kalm.) v. Boisman, Elof, Öfverstelöjtnant. Umeå. Borg, Karl Hjalmar, Student. Upsala. Östgöta nation. Borglind, Johan Hrearik, Jägmästare. Piteå. Bovallius, Carl Erik Alexander, F. D., Docent. Upsala (Sthm). Bremberg, Frans Oscar, Jägmästare. Skellefteå (Arjeplougs revir). Brodin, Axel Reinhold, Jägmästare. Näsbyn, Nederkalix (Norrb.) Brorström, Carl Jacob Valfrid, Jägmästare. Kollebergs Skogsskola, Riseberga. Brun, Johan August, Apotekare. Hudiksvall. Carpelan, Gustaf Theodor, Apotekare. Brogården, Skara. Cavalli, Gustaf, Apotekare. Sköfde. Cederström, Carl Gustaf, F. o. M. D., Friherre. Bråte, Segerstad (Verml.) Covet, Carl Salomon, Löjtnant. Rönneholm, Stehag (Malmöhus.) Coyet, Gustaf Yohan, Possessionat. Kammarherre. Torup, Skabersjö (Malm) Degerman, Carl Erik, Jägmästare. Piteå. Dowvertie, Lars Georg, M. D. Sköfde. Eggertz, Carl Magnus Uno, F. D., Lektor. Karlskrona. Ekeberg, Hans Jonas, Apotekare. Göteborg. Elfstrand, Per Fredrik, Jägmästare. Elfsbyn (Norrb.) Enell, G. O. Henrik, Apotekare. Alingsås. Ericsson, Isaac Birger, Fabriksverkmästare. Mölndal (Göteb.) Fagerlin, Adolf Theodor, Jägmästare. Löfstrand, Ekshärad (Verml.) RN se RTL I MI Cund. Fleetwood, Carl Edvard, Jägmästare, Friherre. Lundby, Rasbo (Upsala 1.) Follin, Carl Fredrik, Hofjägmästare, Ryttmästare vid Skånska Dragon-Re g. Pålsjö, Helsingborg. Fredholm, Carl Herman, Jägmästare. Franshammar (Gefleb. 1.) Fridman, Carl Gustaf, Jägmästare, Haparanda (Torneå revir). Giöbel, Adrian, Jägmästare. Hellefors (Örebro 1.) Goös, Axel Theodor, M. D. Kisa (Link. 1) Graff, Hans Magnus Theodor, Apotekare. Bofors (Öreb.) Grape, Eric Adolf, M. D. Gefle. Groth, Ernst Fredrik, Jägmästare. Koknäs (Piteå). Gyberg, Oskar Emanuel, Jägmästare. Kongelf. Göthe, Carl Gustaf, Jägmästare, Skogsinspektör. Wexiö. v. Hackwitz, Gustaf Olof David, F.D. Venersborg. Haglund, C. 7. Emil, M. D., Norrköping. Hahr, Anders Wilhelm Theodor, Skogsinspektör: Vesterås (Domänstyrelsen). Haij, Julius Bernhard, F. D., Docent. Lund. Hamälton, Adolf Gustaf Wathier, Grefve. Danbyholm, Stigtomta. Hederström, Otto Robert, Jägmästare. Pajala (Norrb.) Hemberg, Eugen Peter Alexander, Jägmästare. Karstavik, Upphärad (Elfsb.) Herlitz, Carl Wilhelm Niklas, Tandtbrukare. Halfreda, Wisby. Hollgren, Carl Axel, Jägmästare. Qvarsebo (Österg.) Holmberg, Gustaf, Agronom. Nordvik, Skog (V. Norrl.) VIII ENTOMOL. FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Hullberg, Axel Fredrik, Jägmästare. Jockmock (Nprrb.) Hultgren, Johan Albert, v. Häradshöfding, Auditör. Örebro. Högman, Samuel Emanuel Benedictus, F. D. Alingsås. Indebetou, Johan Conrad, Apotekare. Avesta (Kopb.) FToachimsson, Olof Josef, Jägmästare. Särna (Kopb.) Johansson, Carl Hans, Lektor. Westerås. Jonsson, Johan, F. D., Folkhögskoleföreståndare. Käfversta, Pålsboda. Yägerskiold, Axel K. E. Leonard, Student. Upsala. (Stockh. nation.) Kindberg, Nils Conrad, Eektor. Linköping. Kjellin, Daniel, Kommissionslandtmätare. Falun. Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Mus. Upsala. Kopp, Anders Frithiof, Jägmästare. Köping. Larsson, Adolf Emil, Jägmästare. Fredriksberg (Kopb.) Larsson, Magnus, Tandtbrukare. Skäggs, Wisby. Leijonflycht, Nils Arvid, Jägmästare. Bränna, Öfverkalix (Norrb.) Lennmann, Carl Gustaf, Jägmästare. Örebro. Lewenhaupt, Adam Casimir Ludvig, Grefve, Öfverkammarherre. Sjöholm, Katrineholm (Sdm) Lilljeborg, Wilhelm, M. o. F. D.. Professor. Upsala. Lindahl, Wilhelm Nils Andreas, Avditör, v. Häradshöfding. Karlskrona. Lindh, August, Banktjänsteman. Kristianstad. Littorin, Axel Vilhelm, Bokhandlare. Kristianstad. Littorin, S. H., Godsegare. Bjertorp, Wara (Skarab. 1.) Lovén, Fredrik, F. D., Jägmästare. Uddeholm (Werml.) Lundberg, 7. Bernhard, Komminister. Stenum, Axvall (Skarab.) Lundqvist, Per Fredrik, M. D., Provinsialläkare. Åsele (Norrb.) Lundström, Karl Henrik, Jägmästare. Jockmock (Norrb.) Liibeck, Henrik Gustaf, Kammarförvandt. Karlskrona. Löwegren, Georg Fritz August, Direktör. Göteborg. Miillern, Fredrik Otto, Apotekare. Södertelge. Möller, Carl, Possessionat. Vedelsbäck. Stehag (Malm.) Möller, Gustaf Fredrik, M. D., Regements- och Stadsläkare. Trelleborg (Malm.) Nerén, Carl Harald, M. D., Regementsläkare. Skeninge. Neuman, Carl Julius, F. D., Rektor, Borås. Neuman, Leopold Martin, F. D., Lektor. Sundsvall. Neyber, Fredrik Oscar Casimir, M. D., Provinsialläkare. Ronneby. Nordén, Carl Frithiof, Jägmästare. Ollestad, Ljung (Elfsb.) Nordenström, Henning, M. D., Prov.-Läkare. Linköping. Nordin, Alban, Kammarskrifvare i Tullverket. Göteborg. Noreen, Carl Gustaf, Jägmästare. Halmstad. Norrby, Zorgal, Jägmästare. Arvika. Norström, Gustaf Erhard, Telegrafassistent. Gefle. Ohlsson, P. £., Inspektor. Kristineberg, Färlöf (Malm.) Pettersson, Carl P. 7., Entomolog. Håslöf, Fjerdingslöf (Malm) Phragmén, Carl Benedict, Jigmästare. Örebro. ENTOMOL. FÖRENINGENS LEDAMÖTER. IX v. Porat, Carl Oscar, F. D. Jönköping. v. Post, Hampus Adolf, F. D., Professor. Ultuna, Upsala. Rosenblad, Oscar Victor Daniel, Jägmästare. Ekshärad (Vrml.) Rostados, Emanuel, Apotekare. Sundsvall. 2 Koth, C. D. E., Konservator vid Zool. Mus. Lund. Sandblad, Anders Henrik, Jägmästare. Tenhult (Sm.) Jönköpings revir. Sandin, 7. E., Bankbokhållare. Göteborg (Skandin. Banken.) Scholander, Lars, Privatlärare. Engelholm (Krist.) Schröder, Fritz Ferdinand, Skogsförvaltare. Ovesholm (Krist.) Seth, Carl Adam Theodor, Student. Upsala. (Smål. nation.) Sjögreen, Carl Magnus, Skogsinspektör, Jägmästare. Hästholmen (Österg.) Smedberg, Olof Alfred, Skogsinspektör, Jägmästare. Röstånga (Malm) Smitt, Wilhelm Rudolf Wagner Carl, Jägmästare. Svärdsjö (Dalarne). Sodenstjerna, Per Henning Wilhelm Leopold, Jägmästare. Karlstad. Stenberg, Isak Ludvig, F. D., Lektor. Malmö. Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Kollega. Oskarshamn, Tedin, Hans, F. K., Balsby (Kristianstads 1) Theel, Zohan Hjalmar, F. D., Prospektor. Upsala. Thott, Tage Alexis Otto, Grefve, Hofjägmästare. Bökebergsslätt, Holmeja. Tigerhjelm, Seved Edvard, Jägmästare. Annedal, Ludvika. Tottie, Carl Gustaf, Landtbrukare. Älby, Wiksta. Trolander, Anders Sebastian, Apotekare. Helsingborg. Tryseén, Carl Magnus Nils, Jägmästare. Viggeby, Enköping. Tullberg, Tycho, F. D., Professor. Upsala. Ulriksen, Fredrik, Direktör. Alnarp, Åkarp (Malmöhus 1.) Wachtmeister, Axel Fredrik Gabriel, Grefve, Jägmästare. Lindås, Rånnum (Elfsb.) Wahlstedt, Lars Johan, F. D., Lektor. Kristianstad. Wallroth, 7on Fredrik, Jägmästare. Hernösand. (Södra Ångermanlands revir). Varenius, B., Posttjänsteman. Landskrona. von Wedderkop, Per Fredrik Magnus, Jägmästare. Burträsk (Wstbn.) Westerlund, Carl Agard, F. D. Ronneby. Westerlund, Ernst Otto Theodor, M. D., Förste bataljonsläkare. Enköping. Westin, Gustaf Oswald, Jägmästare. Linköping. Wickman, Johan Edvard Joachim, Jägmästare. Sunne. (Frykdals revir). Wijkström, Oskar, F. K. Ystad. Wiman, Carl Gustaf, Jägmästare. Wesslarp. Öknered. Wiman, Johan Gustaf Ernst, Major vid Upl. Reg. Upsala. Wiman, 7. N., Possessionat. Henriksberg, Wisby. Winslow, Andreas Peter, F. D. Göteborg. Wiström, Johan Alfred, F. D. Hudiksvall. Wrangel v. Brehmer, Gustaf Helmuth, Friherre, Hofjägmästare. Toppeladugård, Klågerup. Wrangel v. Brehmer, Johan Wollmer, Friherre, Kammarherre, Hyby, Klå- gerup. i RA VAA TATE Of NG ENTOMOL FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Wrangel v. Brehmer, Tönnes Wilhelm, Friherre, Ryttmästare. Häckeberga, Börringe. Wångdahl, Adolf, Bruksegare. Hammar. (Öreb.) Åkerman, Anders Yohan Rudolf, Jägmästare. Näsbyholm (Malmöhus 1.) Norska ledamöter: Hageman, Å., Forstkandidat. Saltdalen, Bodö. Moöé, Nils Green, Bot. Gartner. Töjen, Kristiania. Mimster, Thomas, Bergskandidat. Kongsberg. Platou, Oscar, Byretsassessor. Kristiania. Poulsen, H., Agent. Öfre Slotsgade 12 B III, Kristiania. Sandberg, Georg, Sogneprest. Söndre Aurdal, Valders. Schie, Einar B., Candidatus Juris. Nedre Slotsgade 17 IV, Kristiania. Schöyen, W. M., Konservator vid Zool. Mus. Kristiania. Sparre-Schneider, Hans Jacob, Konservator vid Museum i Tromsö. Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Museum i Trondhjem. Ullman, A. C., Skolbestyrer. Kragerö. Danska ledamöter: Budde-Lund, Gustaf, Kand., Köpman. Revantlowsgade, Köpenhamn. Hansen, H. 37. F. D: Zool. Mus., Köpenhamn. Meinert, Fredrik, F. D., Professor. Zool. Museum, Köpenhamn. Sörensen, William, Kand. Mag. Zool. Mus. Köpenhamn (Bulow vei 38)- Finska ledamöter: Bergroth, Ernst Evald, M. D. Forssa. v. Bonsdorff, Adolph, Friherre, F. Mag. Fredrikshamn. Bonsdorfj, Evert Julius, Prof, emeritus, Statsråd. Salo, Uskela, Koskis. Envald, Reinhold Bernhard, M. K. Helsingfors. Hellström, Fredrik Elifas, M. K. Gamla Karleby. Hisinger, Edward Victor Eugén, Friherre, F. D. Brödtorp, Karis. Palmén, Johan Axel, Friherre, F. D., Professor i Zoologi. Helsingfors. Reuter, Odo Morannal, FE. D., e. Oo. Professor i Zoologi. Helsingfors. Sahlberg, Fohn Reinhold, F. D., e. o. Professor i Entomologi. Helsingfors. af Tengström, Johan Martin Facob, M. D., Provincialläkare. Lojo. Wasastjerna, Björn Rudolph, Hofrätts-Auskultant. Helsingfors. Utländska ledamöter. Bang, Haas Andreas, Köpman. Blasewitz, Dresden. Berg, Carlos, Professor, Museo Publico, Buenos Ayres, Argentinska Republiken. Bolivar, Ignacio, Professor. Madrid, Hileras 4. | ENTOMOUL. FÖRENINGENS LEDAMÖTER. SE Brauer, Friedrich, Professor, Custos am kais., Zool. Hof kabinet, Wien. Brunner v. Wattenwy!l, Carl, K. K. Ministerial-Rath. Handelsministerium IV, Wien. Distant, William Lucas, Esq., London. Dohrn, Carl August, Doctor, President. Stettin. Gestro, Rafaéllo, Doctor. Museo Civico. Genova. Homeyer, Alexander vor, Major. Anclam, Brandenburg. Horwarth, Geza vor, Doctor, Budapest. Löw, Frans, M. D. Haupstrasse 47 11. Wien. M Lachlan, Robert, Esq. London. Mayr, Gustav, Professor. Hauptstrasse 75, Wien. Petersen, W., Magister Zoologize. Reval. Puton, F. B. Auguste, Doctor. Remiremont, Departement Vosges, Frankrike. Rogenhofer, Alois Friedrich, Custos d. Zool. Mus. Wien. Saunders, Edvard, Treasurer, Esq. London. Signoret; Victor, Doctor. Paris. Staudinger, Otto, Doctor. Blasewitz bei Dresden. ee - | ö ' 2 LI ES MOR - pan CM Jä - Pn - ” - — = i V Iz i . a - id T go i t , 5 rå BINDING SECT. MAY 5 1966 QL Entomologisk tidskrift E75 årg. 5-8 Biological & Medical Serials PLEASE DO NOT REMOVE CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY STORAGE