=) 2 ibaa’ ea Au À R ti KÖ | i LA VO es EAP j vä | Li N || té N | its I yh du Mer CAPE oi cay Da! Là ey N y ' | a eit hy LR | ut, 1 LU | ti nn | RU er Ta fi | à | 7 i ans "i N Fu Ny haere TL V | I ve Ve fun [A i || nn i ne | Ni Bl AUDE AS AN pl | i ie i ha NM ae Mi parte, 70 Le _ Le’ PA Dada" ee ET ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM ELFTE ÅRGÅNGEN 1890 MED 2 TAFLOR STOCKHOLM GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1890. Mech VE 140-91 Tyree} ne INNEHALL: ANDERSSON, J, Bidrag till kännedomen om svenska Makrolepidop- fereLs@oeoora nskaametnrednin OS EESTI 2 u See ee Sid. 81, 87 AURIVILLIUS, CHR., Synonymische Bemerkungen zu den Pachyr- FRED CLR CLC: TI Sl Der Seen nape tars Oar TR SN renege RE sarc aed Sid. 88 Syenskrentomgloeiskslilteraturs 2. 20.200.202. re en » 105 Baer afervans AS EIA bare oo re ere BE En, » 203 BEBERGROTH, Finsk entomologisk litteratur___ 2. > 109 EBIDENKAP, O., En for videnskaben ny Dipter _............------------.-- » 199 2 ATEN ae El D AO ES tess ae an tr SS ee, BEN ie » Gafvor till Entomol. föreningens bibliotek under ar 1889 Sid. 104, 111, 198, 200 _HANSEN,. J., Gamle og nye Hovedmomenter til Cicadariernes Mor- x DuoOlOmisor may Stemat le ys a Sena EP Re AS ee Sid. 19 HOLMGREN, E., Minnen fran en lepidopterologisk resa i Jämtland ... > 211 MERS A erluS pratensis RATZ 2.222... 02 nee LT , Annu en myggart funnen i Sala grufvor.._._...............- Sid. 89, 94 RON SVS reraimanastomosis (Ey. 2. 2.2220.©. 22... ee så Sid. 139 i REUTER, E., Entomologiska meddelanden fran societas’ pro fauna et 5 flora fennica sammanträden fren 1884— 1889. SETS RR INyaenlärlaberrätioner So te sh SEAN re En » 201 ESANDAHL, O. TH., Argynnis Freja, THUNB. -__.-..--...-.-.-.--------- SRO DB f , Entomologiska föreningens i Stockholm sammanträde den 8 7 AYU SPs QOL Per eth ns N ee he A REN Sid. 97, 103 , Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 2 ADR AT JON EE ne ne ner. "sl ttc ata ER BEN ce ane Sid. 140 , Die Raupen der Schmetterlinge Europas von Dr ERNST ÉD MA INT Ss PES R ge CE See ee > DAZ , Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den PF SION LOO Ota N eh MM metals Tee Ath Le "1207 SANDBERG, G., Et tilfälde af Coleopterlarvers tilhold i tarmkanalen RERO RENNES Iceman res ear roe es LE nous, Sn » 77 “SCHNEIDER, J. SPARRE. St. Hanshaugen. Et lepidopterologiskt minde Wipe TRS LITE ns AL NE rer: Sid. 131, 139 SCHÔYEN, W. M., Norsk entomologisk litteratur 1889 -_..-.-..-.-..-.-- Sid. 107 , Nye Bidrag til Norges Lepidopterfauna_.__. » 105 THEDENIUS, C. G. H., Fangstburkar for entomologer .................. ane Ke KS WALLENGREN, H. D. J., Förteckning öfver Trichoptera /Equipalpina, som hittills blifvit funna pa skandinaviska halfön ...........-.-- » I —— , Skandinaviens Vecklarefjärilar (forts. och slut) ___..-....--.--.-- » 145 > W/ vn FORTECKNING OFVER TRICHOPTERA ÆQUIPALPINA, SOM HITTILLS BLIFVIT FUNNA PA SKANDINAVISKA HALFON AF H. D. J. WALLENGREN. I femte årgången (pag. 115—138) har fôrf. i denna Tidskrift lemnat förteckning à de Trichoptera Inæquipalpina, som dittills voro af honom kände fran var halfö. Da han nu gar att lemna en sådan à Zrzch. eguipalpina, som hittills hafva honom veter- ligen blifvit funna hos oss, är den utan tvifvel mycket mindre fullständig än den förra. Det material, som nu stått honom tiil buds, har varit mycket ringare än hvad han hade vid uppgöran- det af den förra. De sändningar, som han mottagit, hafva inne- hållit ganska ringa antal af hithörande arter, så att förf. varit till stor del inskränkt till egna samlingar, hvilka till största delen blott röra det sydligaste Sverige. Några få arter har förf. fått från Norge och öfra Sverige af Proff. BoHEMAN och WAHLBERG samt af Dr. SIEBKE under dessa Herrars lifstid. Atskilliga arter, som uppgifvits tillhöra var halfö, har det ännu ej lyckats förf. ens att fa se, så att de ej här upptagits i ovisshet om bestäm- ningarnes riktighet. En mängd af de sända exemplaren hafva ock varit ospända, så att förf. stannat i villrådighet om arten. Därför har han också från förteckningen uteslutit sådana, på det att icke osäkra arter skulle blifva upptagna eller en arts geogra- fiska utbredning inom landet skulle blifva oriktigt uppgifven. Där ej annorlunda anmärkes, har M'LACHLANS »Revision and Synop- sis» blifvit vid artnamnen följd. De samme Herrars samlingar, som i förra uppsatsen nämn- | des, hafva äfven i denna jämte förf:s egna legat till grund für . lokaluppgifterna. Dock har hr Prof, AURIVILLIUS, sedan den fôrra | Entomol. Tidskr. Arg. 11. Her—2(1890) = I I 2 © ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. uppsatsen skrefs, godhetsfullt sändt mig till genomseende en del . af Entom. Riksmuseets samlingar. Bland dem funnos likväl jäm- ' förelsevis ganska fa hithörande arter, hvaremot manga tillhörande » de tre föregående familjerna, ehuru inga andra, än sådane, som redan i föregående uppsats upptagits såsom skandinaviska. Där- jämte har Hr Borc sändt från Upsala några arter till påseende. — LINNÉ upptog i sin F. S. endast 9 hithörande arter, sedan de ovissa och de till Perlide samt Psocide hörande, blifvit från- räknade. ZETTERSTEDT lade i Insecta Lapponica härtill ytterligare 9 arter, sedan hans Phr. nigra och arterna af Hydroptila blifvit frånräknade, hvilka utan originalexemplar-ej kunna med visshet bestämmas. Med DALMANS //ydroptilæ ar forf. ej heller på det klara, hvarför de ej här inräknas. I »Ofversigten» 1870 ökade förf. antalet arter med 18, så att hela hittills kända antalet ut- gjorde 36 arter. Denna förteckning upptager 66 från var halfô . kända arter. | , Molannidæ. 1. Molanna angustata Curtis. Under juli—september mä- : nader af förf. funnen vid If6sj6 i Skane, Byasjö, Stroma och Carlshamn i Blekinge; vid Upsala (BorG) vid Forsa i Helsingland (AURIVILL.) inom Sverige; vid Kongsvold och i Saltdalen (ScHö- YEN) samt i Sydvaranger vid Storvandet (SANDBERG) i Norge. 2. Molanna palpata M’Lacat., har af förf. anträffats tai- rikare än föregående vid Ifösjö, Ringsjön och Rösjöholms sjöar i Skåne under augusti och september månader; dessutom har förf. sett den från södra och mellersta Lappmarkerna (BHM) inom Sverige samt från Sydvaranger och Porsanger (SANDB.) inom Norge. Anm. Då förf. ej kände denna sistnämnda art, när han undersökte ZETTERSTEDTS båda hithörande arter: Phr. vestita och albicans samt han numera starkt misstänker, att den sistnämnda är identisk med #7. \ palpata, vågar han ej nu intaga de af Z. uppgifna lokalerna för nägon- dera arten af slägtet Molanna, förr än han ytterligare granskat typ- exemplaren. AZ carbonaria har förf. ännu ej sett från vår halfö. Den döljer sig måhända under ZETTERSTEDTS Phryganea nigra, i 3. Molannodes Zelleri M'LacHL. Vid Ströma i Blekinge har forf. under juli månad funnit denna sällsynta art och där- 2 WALLENGREN: SKAND. TRICHOPTERA AEQUIPALPINA. 3 jämte fått den fran Storvandet i Sydvaranger i Norge, där den af Pastor SANDBERG träffats i Augusti månad. Leptoceridæ. 4. Leptocerus nigro-nervosus RETZ. Under juni och juli ganska sparsamt i Skane (Ifösjön och Ringsjön) af fôrf.; dessutom i Öster- och Vestergötland (Bum), vid Stockholm (Wec) och vid Upsala (BorG) samt inom Norge vid Varvatein Javre i Sydva- ranger (SANDB.), Dessutom uppgifver ZETTERSTEDT Dovre och Lycksele. 5. Lept. fulvus STEPH., förekommer inom Skane under juli— september vid de större insjöarne ej synnerligen sparsamt. Där- jämte har fôrf. sett den fran Småland (JoHanss.), Östergötland (Wec) och mellersta Lappland (BHM), men ej fran Norge. 6. Lept. senilis BURM., tyckes däremot vara ganska allmän öfver hela Sverige under juni—augusti månader. Förf. har fun- nit den ganska talrikt vid Ifösjön, Ringsjön, Vejlesjön och Rö- sjöholms sjöar inom Skane och vid Byasj6 inom Blekinge, hvar- jämte han sett den fran Lillsjön nara Jönköping (GADAMER), fran Gotland (WBG), Stockholm (HOFGREN), Forsa i Helsingland (Auriv.) och fran mellersta Lappland (Bum), men fran Norge endast fran Varvatein Javre i Sydvaranger (SANDB.). 7. Lept. Robertellus L. (aldogutzatus Hac.), ir däremot täm- ligen sällsynt och af förf. endast funnen vid Carlshamn under juli månad; vidare är den funnen i Östergötland (Wec), vid Stock- holm (Wsc) och i Upland (THEDENIUS). 8. Lept. annulicornis STEPH., har förf. endast funnit vid Ringsjön i Skane under juni månad. 9. Lept. perplexus M'LACHL., endast funnen vid Ringsjön under samma månad som föregående af förf. 10. Lept. aterrimus STEPH., är däremot under sommarma- -naderna ganska allmän jämte var. Zzneoides BRAUER nästan vid hvarje vatten i södra och mellersta Sverige. Förf. har sett den vid Ifösjö, Blekesjö, Ringsjön, Rörsjöholms sjöar m. m. i Skåne; vid Byasjö, Ströma, Carlshamn, Mörrum m. m. i Blekinge; fran 2 2 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Gotland (Wec), Östergötland (WBG), Stockholm (HOFGREN), Up- sala (Borc) och Dalarne (JOHANSS.), men ännu ej från Norge. 11. Lept. bilineatus LIN. (cinereus Curvr.), är jämte dess varietet den allmännaste arten inom slägtet, åtminstone i södra och mellersta Sverige och förekommer där i alla provinser. Det nordligaste ställe, från hvilket fôrf. har sett den, är Lappmarken (BAM), men han känner den ännu icke från Norge. 12. Lept. albifrons LIN., förekommer ofta under juli—sep- tember månader, såsom vid Årup och Skräbö i Skane (förf.), i. Småland och Vestmanland (JoHANss.), Bohuslän (Bum), Östergöt- land (HAMNSTRÖM), Upland (THEDENIUS) och N.-Lappland (Bum), : hvarjämte ZETTERSTEDT uppgifver Lycksele, Kengis, Muonioniska och Karesuando. | 13. Lept. commutatus M'LACHL., har förf. funnit endast vid Skräbö i Skane under augusti månad; sällsynt. 14. Lept. bifasciatus OLıv. (bilineatus AUCT.), ar en lokal art, funnen sparsamt vid Arups a i Skane och Byasjö i Blekinge af förf., som dessutom sett den endast fran Odalen (SIEBKE) i Norge. Lappland uppgifves af HAGEN. 15. Lept. dissimilis STEPH., förekommer dävemot ganska allmänt under juli och augusti, såsom vid Arups à, Rörsjöholms sjöar och Ringsjön i Skane samt vid Strôma i Blekinge (fôrf.); vidare i Östergötland (WBG), i Småland och S. Lappmarken (BH). Fran Norge har förf. ej sett den. 16, Mystacides nigra Lin., träffas här och dar under som- marmänaderna, såsom vid Ifösjön och Ringsjön i Skane, vid Stroma och Byasjö i Blekinge (förf.), 1 Småland (Bum), pa Kinne- kulle och i Upland (Jouanss.), samt inom Norge i Porsanger (SCHÖYEN), hvarjämte den äfven af STRÖM uppgifves fran samma land. | ; 17. Myst. azurea Lın., förekommer däremot allmänt under sommarmånaderna genom hela Sverige ända upp i Torneå Lapp- | mark (Zerr) och förf. har sett den från nästan alla Sveriges pro- vinser, men ännu ej från Norge, därifrån ZETTERSTEDT dock upp- gifver den från Finmarken. 18. Myst. longicornis LIN., är likaledes ganska allmän inom hela Sverige ända upp i norra Lappmarken (ZETT) och har förf. 4 1 WALLENGREN: SKAND. TRICHOPTERA AEQUIPALPINA. 5 sett den fran nästan alla Sveriges provinser, men ännu ej fran Norge, där den dock utan tvifvel äfven förekommer. 19. Triænodes bicolor Curt., har förf. funnit sparsamt under juli mänad vid -Arup, Blekesj6 och Ifösjö i nordöstra Skane; vidare har förf. sett den fran Småland (Gapamer), Östergötland (Wec) och Stockholm (JOHANSS.). ZETTERSTEDT uppgifver den dessutom fran Oland samt fran Wilhelmina i Lappland. Fran Norge känner förf. den ej. 20. Triæn. conspersa RAMB., är under juli och augusti träffad af förf. endast vid Ifösjö och Årup i Skåne samt af WAHL- BERG i Östergötland. 21. Trien. Reuteri M'LacHL., har förf. endast en gång fun- nit vid Ifösjön i Skåne samt vid Sölvesborg och fått ett ex. från Östergötland (WBG6). 22. Erotesis baltica M'LACHL. Under juli månad funnen vid Carlshamn och den i närheten därintill varande, men numera uttorkade sjön Hunnemara. Fran Gotland har förf. sett ett ex., som sannolikt hörer hit och som där träffats af Lektor JOHANSSON. 23. Oecetis ochracea CURrRT., förekommer spridd inom Sve- rige under juli och augusti månader, såsom vid Vejlesjö och Rössjöholms sjöar i Skane (förf.), i Småland och Bohuslän (Bum), pa Gotland (Wsc), vid Stockholm (THEDENIUS), i mellersta Lapp- land (Bum), pa Öland och vid Åsele i Umeå Lappmark (ZETT.). 24. Oe. furva Ramp., under nyssnämnde månader funnen | vid Ringsjön i Skane och vid Sölvesborg (förf.), i Östergötland . (Wgc) och vid Stockholm (HOFGREN). s 25. Oe. lacustris Picr., är allmännare än föregående art under juli månad i södra och mellersta Sverige, såsom vid lfösjö, Ringsjön och Rôssjüholms sjöar i Skane samt vid Sölvesborg (förf.), i Småland (Gapamer), i Östergötland (WBG) och vid Stock- holm (Bum). 26. Oe. notata RAMB., förekommer vid samma tid som när- .. o El .| o Q mast föregående art, men sparsammare, såsom i Skane (Arup, _ forf.), i Östergötland (Jouanss., Wec.) och Upland (HOFGREN). 5 | » 27. Oe. testacea Curr., är tämligen spridd inom landet, åtminstone i södra provinserna, såsom vid Arup, Vejlesjö och 3 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. If6sj6 i Skane samt vid Carlshamn och Ströma i Blekinge (förf.); dessutom har förf. sett den fran Östergötland (Wes). 28. Setodes punctata FABR., endast funnen vid Ifösjön och Ringsjön i Skane under juli och augusti månader (förf.). Beræidæ. 29. Berea pullata Curr., har förf. funnit i maj och juni månader vid Arup och Fulltofta i Skane och därjämte sett den fran Småland (GADAMER) och Stockholm (SUNDEVALL). 30. B. maurus Curr. Förf. eger arten fran Gotland, där- ifran ett ex. meddelats af WAHLBERG. 31. B. articularis Pıcr. Af denna art eger förf. ej mer an ett ex. fran Jämtland, meddeladt af WAHLBERG. 32. Beræodes minutus Lin., känner förf. endast fran Öster- götland genom WAHLBERG. Hydropsychide. 33. Hydropsyche pellucida Curr., förekommer under juni— augusti månader, men fôrf. har endast sett arten fran Östergöt- land (THEDENIUS, WBG) och Upsala (BorG). En hona fran Forsa i Helsingland hörer sannolikt äfven hit, men förf. vågar ej med visshet afgöra detta. 34. H. angustipennis Curr. Förf. har träffat denna art vid Törneryd i Blekinge under augusti månad och dessutom fått den från Råslätt nära Jönköping (GADAMER), tagen i juni, samt sett den från Östergötland (WG), Dalarne (Bum) och från Forsa i Helsing- land (Aurıv.), där den blifvit tagen i juni månad. Fran Norge”. har förf. fått den, tagen vid Sydvarangers prestgård (SANDBERG), där den fångats under augusti månad. ; 35. H. guttata Pict. Af denna art har förf. endast sett ett ex., meddeladt från Östergötland af BoHEMAN, 36. H. instabilis Curr., är däremot ganska allmän under sommarmånaderna och har blifvit träffad vid Årup och Skräbö i Skåne samt vid Ströma i Blekinge (förf.), vid Råslätt nära Jön- köping (GADAMER), i Östergötland (HAMNSTRÖM, JOHANSS.), Vid 6 PRE a, SAN ety TT WALLENGREN: SKAND. TRICHOPTERA AEQUIPALPINA. 7 Forsa i Helsingland (AURIV.) samt inom Norge i Odalen | (SCHOYEN). 37. H. exocellata Dur. De fa ex. af denna art, som förf. funnit vid Stréma i Blekinge och vid Arup i Skane hafva olyck- ligtvis jämte en del andra insekter gått förlorade under författa- rens flyttning fran N. O. Skane till Farhult, sa att fôrf. ej nu kan kontrollera bestämningens riktighet. De lago till grund för beskrifningen i »Ofversigten» 1870 och förf. anser sig vara fullt säker pa den rätta bestämningen, ehuru han ej sedan sett arten fran andra ställen inom landet eller varit i tillfälle att besöka fyndorterna. 38. H. neve var. fennica M'LacHL, Förf. har sett denna art fångad under juni månad dels i Bohuslän (Bum), dels i Öster- gôtland och Upland (THEDENIUS) och slutligen sett ex. utan när- mare lokaluppgift i Lektor JOHANSSONS samling. 39. H. lepida Pıcr. Under juli och augusti månader fun- nen vid Arup och Skräbö (férf.) i Skane, vidare i Östergötland (WecG) och vid Upsala (Bor). Philopotamide. 40. Arctopsyche ladogensis Kor. Under juli månad i norra och mellersta Lappland (BHM) och i Jämtland (WBG, LAMPA) samt inom Norge i Kabo (SCHÖYEN) och Sydvaranger (SANDBERG). 41. Philopotamus montanus Donov., är under juli och augusti månader träffad i Bohuslän (Bum), Östergötland (Wee), Dalarne (Bum), Jämtland (LAMPA) och i Umeå Lappmark (ZETT.), samt inom Norge i Söndmöre (SCHÖYEN) och vid Alteidet i Fin- marken (ZETT.). 42. Ph. variegatus Scop., uppgifves från Dalarne af KOLE- NATI och förf. har i sin samling ett ex. utan lokaluppgift, men ganska säkert från Sverige. 43. . Wormaldia subnigra M’Lacht., har förf. under juli och augusti månader funnit sällsynt vid Skräbö i Skane samt vid Ströma och Byasjö i Blekinge. 44. Neureclipsis tigurinensis FABR., är tämligen spridd på vår halfö och har af förf. träffats under juli och augusti månader - / N CRC a erie eat Nr 1 À ; 3 AN, Se 7 ‘ i j ; 1 : À 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. vid Skräbö och Årup i Skåne samt vid Carlshamn och Ströma i Blekinge; vidare är den träffad vid Råslätt nära Jönköping (Ga- DAMER), i Vestergötland (BHM), Östergötland (Wec), samt i Da- larne (JoHanss.). Inom Norge är den funnen i Odalen (SCHÖYEN). 45. Plectrocnemia conspersa CURT., har förf. endast sett _ fran Upland (WEG) och från Saltdalen (SCHÖYEN) i Norge. Flyg- tiden infaller i juli månad: 46. Polycentropus flavo-maculatus Pıcr., förekommer under sommarmånaderna tämligen spridd inom landet. I Skåne är den anmärkt vid Skräbö (förf.) och vid Kjellby 4 (ZETT.) samt inom Blekinge vid Carlshamn och Ströma (förf.), vid Råslätt nära Jön- köping (GADAMER), i Östergötland (Wsc), vid Stockholm (THE- DENIUS), på Gotland (ZETT.), i södra Lappland (Wee), vid Stöt- tingsfjället och Granträsk i Umea Lappmark (ZETT.), men från Norge har förf. ännu ej sett arten. 47. P. multiguttatus CURT., synes vara mindre utbredd inom landet än föregående art, hvilken den till utseendet är for- villande lik. Under sommarmånaderna är den träffad inom Skåne vid Årup och Engelholm samt inom Blekinge vid Ströma af förf. Inom Småland är den anmärkt vid Råslätt (GADAMER); vidare i Östergötland (WBG), vid Stockholm (THEDENIUS) och vid Up- sala (BorG). :48. Holocentropus dubius Rame., är tämligen spridd och träffas under juni och juli månader, såsom vid Trolle Ljungby, If6sj6 och Farhult i Skane samt vid Ströma, Hunnemara och Byasjô i Blekinge (förf.); dessutom anmärkt i Östergötland (Wxc) och vid Upsala (JOHANSS.). 49. H. picicornis STEPH., har erhållits vid Ströma och Byasjö i Blekinge (förf.), i Östergötland (Wec), vid Stockholm (THEDENIUS) och i Dalarne (BH). Den upptages af STRÖM bland Norska insekter under namn af Phryganea umbrosa. 50. H. auratus Kor., har förf. från mellersta Lappland, där den insamlats af WAHLBERG. 51. Cyrnus trimaculatus Curr., är ej sällsynt i Skåne och och Blekinge under juli och augusti månader och förf. har sett den från Småland (Bum), Östergötland (Wsc), Stockholm (BHM — och Upsala (Bors). | WALLENGREN: SKAND. TRICHOPTERA AEQUIPALPINA. 9 52. C. flavidus Kor., är funnen i Skane (JoHanss.), vid Stockholm (THEDENIUS) och i Jämtland (WBG) samt inom Norge pa fjällen vid Kirkenæs i Sydvaranger (SANDBERG). : 53. C. crenaticornis Kol. Af denna sällsynta art har förf. sett ett ex. från Småland (Bum) och ett fran Jämtland (Wec). Psychomyide. 54. Ecnomus tenellus Ramp. Förf. har under juli månad funnit denna art vid Byasjö och Ströma i Blekinge. 55. Tinodes væneri LIN., är under juli—september ganska allmän och anmärkt vid Vejlesjö och Ifösjö i Skane samt vid Byasjö och Ströma i Blekinge (förf.), i Småland (Bum), Vester- och Östergötland samt Kalmar län (Zerr.), vid Stockholm (WB6), vid Brattesfjället i Umea Lappmark och Karesuando i Torneå Lappmark samt i Finmarken (ZETT.). 56. T. aureola ZETT. Denna art är under september månad anmärkt vid Carlshamn (förf.), i Östergötland (WBG) och vid Kare- suando i Torneå Lappmark (ZETT.). 57. Lype phæopa STEPH., förekommer under juli—septem- ber månader 1 södra och mellersta Sverige, såsom vid Engelholm, Årup och Skräbö 1 Skåne, vid Carlshamn och Byasjö i Blekinge — (forf.), i Östergötland (WBc), i Södermanland och vid Stockholm _ (JoHanss.). 58. Psychomyia pusilla Fasr., är under juli och augusti månader ej synnerligen sällsynt. Den är af förf. träffad pa samma . ställen som föregående art och därjämte anmärkt i Småland (Bra) samt i Östergötland och norra Lappmarken (WBG) Rhyacophilidæ. 59. Chimarrha marginata LiN., är under sommarmånaderna ganska talrik vid forsar i södra och mellersta Sverige, såsom i Skåne vid Skräbö och i Blekinge vid Ströma (förf.), i Småland, ; Vester- och Östergötland (JOHANSS.) samt särskildt vid Skara (FORSELL). 60. Rhyacophila nubila ZETT., är under juli—september månader allmän i hela Sverige ända upp i Torneå Lappmark. 9 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Inom Norge är den anmärkt vid Grundset, Lösset och Aaset (SIEBKE) samt vid Lerdalselfven (ZETT.). 61. Rh. septentrionis M'LacHL. Af denna art har däremot förf. ej sett mer än ett exemplar fran södra Lappland (W»c) och ett fran Östergötland (HAMNsTROn). Hydroptilidæ. 62. Agraylea multipunctata CURT., har förf. endast sett fran Norrbotten. 63. A. cognatella M’LAcuHL., känner fôrf. blott fran Kinne- kulle (BHM). 64. Hydroptila sparsa Curr., sedd blott fran Söderman-. land (Ban). 65. H. femoralis Earon., är endast känd fran Stock- holm (Bam). 66. Oxyethira costalis Curr., har förf. endast sett fran Kinnekulle, darifran BoHEMAN meddelat ett exemplar. Anm, ZETTERSTEDTS och DALMANS arter kunna ej redas utan genom originalexemplar, hvarfér for familjen anvandts de af M’LACHLAN begagnade artnamnen såsom varande fullt säkra. Förf. måste slutligen här upptaga till besvarande några inkast mot hans i »The Lin. Soc. Journal» vol. LIV p. 725 och föl- jande framstälda tolkningar af de i Linn&s Fauna Suecica gifna beskrifningar af till ofvan afhandlade hörande Neuroptera, hvar- jämte han måste rätta ett par af honom begångna felaktigheter. Phr. flavilatera Lin. F. S. N:o 1788. Denna art har förf. ansett åsyfta en Hydropsyche och möjligen 77. tnstabilis, fastän af hans framställning framgår, att han ingalunda ansåg sig viss härpå, hvarför ej heller något namnutbyte påyrkades. Hvad som föranledde honom att antaga, det L. haft en art af detta slägte för sig, var orden i beskrifningen: »os duobus denticulis et qua- tuor a palpis», då dessa ord tydligen måste angifva tandlika utskott både från mun och palper. Sådana finnas hos Phry- ganiderna endast hos slägtet Hydropsyche. Dr. HAGEN åter 10 WALLENGREN: SKAND. TRICHOPTERA AEQUIPALPINA. mer har i sin uppsats (Stett. Ent. Zeit. 1880, pag. 103) nästan helt och hållet med tystnad gått förbi dessa LinnEs ord och Herr | Korne har i samma tidskrift (p. 351) i uppsatsen om hr. fla- vilatera och Hemerob. lutarius aldeles felaktigt citerat LINNÉS ord, i det att han läser: »os duobus denticulis et quatuor palpis», således helt enkelt uteslutande prepositionen 4, hvarigenom menin- gen blir, att munnen har »2 tänder och 4 palper», ehuru L. säger den hafva »2 tänder och 4 (tänder) frau palperna». Om L. an- märkt, att munnen hos hans art hade »4 palper», så hade sådant åtminstone varit öfverflödigt, emedan alla hans Phrygane@ hafva 4 palper, och öfverflödighet vid djurbeskrifningarne kan L. minst påbördas. Här måste således vara fråga om ett särskildt förhål- lande, hvarpå L. genom de orden vill lägga vigt. De kunna också ej tolkas på annat sätt än vi gjort, och så tolkade kunna de mycket väl lämpas på någon art af Hydropsyche. Hos »detta slägte framstå maxillerna såsom sma tänder, båda labi- alpalperna sitta på tandlika utskott och maxillarpalpernas korta basled är också tandlik, hvadan munnen verkligen har 2 tänder och 4 från palperna. Vi hafva ej sett förhållandet vara sådant hos någon annan svensk Trichopter, ej ens hos Veuronza lap- ponica, som Dr. HAGEN anser vara äsyftad af L. Vi medgifva dock, att åtskilligt i beskrifningen finnes, som ej rätt väl låter lämpa sig till de af oss kända svenska arterna af Hydropsyche, hvarför vi blifvit allt mera tveksamme om hvilken art L. menat med sin Phr. flavilatera. Att han ej menat NV. lapponica, såsom Dr. HAGEN tror, torde vara uppenbart, ehuru denna art förekom- - mer hos oss ända ned i Skåne och säledes efter all sannolikhet kan träffas äfven vid Upsala, så att i så fall intet hinder möter att antaga, det L. kunnat känna den arten. Främst strider dock mot ett sådant antagande orden i beskrifningen: »collare antice et postice, non ad latera flavescens», men därjämte strider öfriga beskrifningen emot -Dr. HAGENS antagande. Då denne säger sig icke hafva funnit, att L. annorstädes begagnat ordet »collare» i inskränkt betydelse vid någon beskrifning, vilja vi anföra, att han under N:o 1152 i F. S. vid N. lucernea säger: »collare erectum _rotundatum bifidum», under N:o 1154 vid N. rubricollis »col- tare purpureo» samt »collare sanguineo»; under N:o 1185 vid LV. exoleta säger han: »collare compresso»; gå vi sa till S. N. II 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. X, p. 513 sa lisa vi under N. jota: »crista. collaris semiorbr- cularis; dorsalis thoracis bifida». Af allt detta finner man tyd- ligen, att L. skiljer mellan »collare» och »thorax», när i och for tydlighet sådant behdfves. Sammanhäller man därför LINNES ord i den vid Phr. flavilatera gifna beskrifningen, sa måste däraf följa, att sidorna pa thorax äro gula; men halskragen är fram- till ach baktill, och ej pa sidorna, gulaktig, samt hela kroppen för. öfrigt svartaktig». Detta är den enda rimliga tolkning af | LINNÉS ord, såvida man ej vill beskylla honom för motsägelse, såsom Dr. HAGEN gör. För att uttrycka den af oss nyss angifna meningen, har L. sagt: »thoracis lateribus flavis — — corpus totum nigrum — — collare antice et postice, non ad latera flavescens». Dr. HAGEN säger, att orden: »thoracis dateribus flavis» i F. S. I, är en af Linn&s lärjungar gjord ändring vid redigerandet af denna upplaga, da det egentligen borde heta, såsom det star i Ed. I, hvilken L. ensamt ombesürjt: »thoracis marginibus flavis», men Dr. HAGEN har glömt, att iS. N. X, som L. själf redigerat och som utgafs förr än F. S. II, star vid Phr. flavilatera uttryckligen: »thoracis /ateribus flavis», och att således rättelsen, om det är en sådan, måste anses härleda sig från L. själf och ej från någon af hans lärjungar. Men härvid är likväl att märka, att L. ofta med »sidorna» på thorax menar blott sidokanten, såsom vid N:o 722 och N:o 1088 iF. S., flera andra exempel att förtiga. L. kan således vid Phr. flavilatera lika visst hafva menat, att szdokanterna på thorax skola vara gula, som att själfva sidorna skola vara det. Men i hvilketdera fallet som helst är detta något, som ej inträffar pa N. lapponica. Ej heller kunna orden: »Sedet alis deflexis uti phalæna, vel po- tius phalena quercifolia» lämpas dit, ty nyssnämnde art sitter aldrig på det sättet. — Däremot skulle vi mycket hellre : velat gå in på Hr Ko ees tolkning, att LINNÉS beskrifning afsåg Szalıs - lutaria auct., ehuru vi förr (Trzchopt. planipennia p. 59) oppo- nerat oss emot en sådan tolkning och därför för den arten be- hållit Linneanska speciesnamnet endast »#//s vidare blott på grund af LINNES ännu gvarvarande samling». Men här möta dock samma svårigheter, som ofvanför framhållits. Thorax är hos Szalis hvarken på sidokanterna eller på sidorna gul, ej heller är halskragen i någondera kanten gulaktig, utan hela kroppen 12 L WALLENGREN: SKAND. TRICHOPTERA AEQUIPALPINA. 13 bade »thorax» och »collare» är alldeles svart. Väl försäkrar Hr _ Koper, att man kommer till att se den gula färgen »wenn man das lebende Thier mit den Fingern ergreift und den Körper ein wenig zusammendriickt». Jag far bekänna, att jag aldrig försökt göra detta med Szals lutaria och vågar högeligen betvifla, att L. gjort det och sedan efter ett sa misshandladt djur affattat be- skrifningen, utan att nämna något därom i denna. Dessutom lär man hvarken få sidokanterna eller sidorna af thorax gula, huru hårdt man vill sammantrycka djuret, ehuru man genom en sådan behandling nog lär kunna få hvarjehanda färger fram annorstädes på kroppen. — Hr KoLBE åberopar för sin äsigt såsom ytterli- gare skäl LINNÉS ord om Phr. flavilatera: »sedet tranquilla — — sedet alis deflexis uti phalena vel potius phalena quercifolia». Att Szalis »sedet tranquilla et sedet alis deflexis uti phalæna» är fullkomligt sant, sa att funnes icke tillägget: fous phalena quercifoha, sa vore ingenting att säga emot dessa ords tillämp- ning pa Szalis, men tillägget gör, att de omöjligen kunna afse denna art. Vi bafva därför redan för 18 ar sedan sagt i var ofvan åberopade afhandling om Trichoptera planipennia »så sitter aldrig S. lutaria» och ännu hafva vi aldrig sett den sitta så, ehuru vi sedan den tiden sett flera tusenden af denna hos oss allmänna art sittande. Den sitter aldrig med bakvingarne skjut tande framom framvingarne såsom Phalena quercifolia gör, eller : såsom L. vid beskrifningen af sin Papilio malve F.S. N:o 1081 säger: »alz erectæ non sunt, sed divarıcate fere uti phalene guercifolie». Då det af det anförda synes, att LINNÉS beskrif- ning af Pr. fiavilatera ännu ej kan med full säkerhet tolkas, torde vara bast att tillsvidare anse den ej vara till. Måhända det är en framtid förbehållet att nôjaktigt tolka den, sedan de skandinaviska phryganidæ blifvit bättre kända, än nu är fallet. — Ehuru det egentligen ligger utom ämnet, anse vi oss likväl här _kunna i förbigående” nämna, att Linnés beskrifning i F. S..N:o 1513 Hemerobius lutarius har af oss redan för 18 år sedan _blifvit tolkad såsom snarare äsyftande någon art bland Perlide, an fôrfattarnes Szalis lutaria. Huruvida den åter fullt lämpar ‚sig till Nemura variegata Ouw., såsom Hr KOoLBE vill, måste ; vi tills vidare lemna därhän. Den torde lika snart kunna lämpas till någon art bland Zemopteryx, såsom vi redan då påpekade. 13 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRFIT 1890. Skandinaviens arter af Perlide äro ännu sa litet utredda, att vi ej med säkerhet veta hvilka arter, vi häraf ega inom landet eller ej. Förr än sådant skett, kan icke ens en Skandinavisk Ento- molog med någon visshet yttra sig i ärendet och ännu mindre en utländsk. De enda senare uppgifter, som vi ega om våra Perlide äro de, hvilka ZETTERSTEDT har meddelat i Insecta Lapponica, men dessa aro ofullständiga, såsom afseende blott halföns nordligaste provinser. Phr. filosa Lin. F. S. N:o 1493 är också en apokryfisk art, hvars tolkning torde vara nästan omöjlig. Orden »ale cylindrico- incumbentes» äro hvarken fullt tillämpliga på Oecetis ochracea eller på Leptocerus tineoides (SCOP.) BRAUER. Det torde därför vara bäst att äfven lemna den beskrifningen därhän. Phr. bilineata Lin. F. S. N:o 1496. Rörande tolkningen häraf hafva vi helt och hållet misstagit oss, då vi uppgifvit, att den ej kan afse annan art än Zeplocerus bilineatus AUCT. (= bi- fasciatus Outv., Picr.). Vi hafva därigenom möjligen bidragit därtill, att LINNÉS artnamn ännu användes för arten. Vi hafva ej nog öfvervägt LINNÉS ord förr än nu på senare tiden och därigenom kommit till annan öfvertygelse. Huru kort beskrifnin- gen än är, kan man dock, när man jämför den med hvad L. "säger om sin Pr. albifrons likväl inse, att han ingalunda äsyf- tat L. bilineatus Aucy. Denne senare är hvad färgen beträffar alldeles lik Z. albifrons utom på hufvudet och pannan, hvilka äro svarta. Hade dessa delar haft sådan färg pa LINNEs art, sa hade han också ganska säkert nämnt detta i sin beskrifning, då den skiljaktigheten från /. albifrons faller genast i ögat och är den enda, hvarigenom båda arterna kunna till färgen skiljas från hvarandra. Han hade gjort detta så mycket snarare, som han alltid uppgifver de mest i ögonen fallande skiljaktigheterna arterna emellan. Redan häraf måste man således sluta, att hans art ej är densamma, som senare författares... Vidare säger han om sin art: »nigricans, alis superioribus utrogue margine lineolis dua- bus transversis albidis>. Författarnes art återigen är ej svart- aktig (nigricans) utan svar¢ (ater) såsom L. säger om sin P#r. albifrons. Framvingarnes tvärlinier äro ej heller hos författarnes art Avitaktiga (albidæ) utan snöhvita (albæ), såsom L. uttrycker sig vid Phr. albifrons: Häraf framgår patagligen, att L. åsyftat 14 an. … : LÉ dns LE Zee a A D er on dr ee APE WALLENGREN: SKAND. TRCHOPTERA AEQUIPALPINA. 15 x en annan art, än senare författare. Den enda skandinaviska art, som L. med sin beskrifning kunnat åsyfta, är också L. cinereus Curt., särdeles dess var. bifasciatus Kou. Framvingarne äro hos denna ej svarta, utan svartaktiga eller svartbruna och båda ving- -kanternas två korta linier (Zineole) äro ej hvita (albe), utan matt gulhvita, således /vitaktiga (albidæ), såsom L. säger. Härtill kommer också, att L. cinereus är jämte sin varietet den allmän- naste arten af slägtet inom Sverige ända upp i Lappmarkerna. Det är äfven den arten, som vi hafva under namnet af Z. dr- fasciatus Ouv., ehuru orätt, beskrifvit i Ofversigten 1870, p. 105. Den rätta Z. bifasciatus Ouiwv. (= bilineatus Auct.) är däremot högst sällsynt inom Sverige. Vi hafva därför här ofvan ändrat namnen för båda arterna i enlighet med de åsigter, vi nu uttalat. Phr. minuta F. S. N:o 1501, är utan tvifvel samma art, som M' LACHLAN beskrifver under namn af Der@odes minutus, såsom vi förut antydt. Tinea Robertella F. S. N:o 1394. Det är väl alldeles utan allt tvifvel, att L. med denna art ej åsyftat någon Zznea, då inom Sverige liksom öfver hufvud inom hela Europa ingen art, till- hörande denna grupp, finnes, på hvilken den gifna beskrifningen kan rimligtvis lämpas. Den kan endast afse någon art bland Leptoceridæ, hvilket äfven M'LACHLAN medgifver, men Dr. HAGEN yttrar endast, att han ej känner den arten. ‘Troligen har ingen Neuropterolog tänkt sig möjligheten, att L. skulle hafva bland Tinea beskrifvit ett neuropteron. Bland Zeproceridæ kan arten ej sökas bland slägtet Mystacides, emedan L. beskrifver alla tre dithörande arter. Ej heller kan den sökas bland de skandina- "viska arterna af slägtena 77zenodes och Erotesis, da ingen af dessa ega hvit fläck i framvingarnes analhörn. Bland slägtet Oecetis finnas flera svenska arter, om hvilka med fog kan sägas såsom L. yttrar: »alis longissimis albis», men ingen enda, på hvilken de öfriga LINNÉs ord: »ale fusce I. nigre — — — macula alba ad angulum ani», kunna lämpas. Slägtet Setodes har hos oss blott en art och dess framvingar äro försedda med silfverfläckar, så att den kan ej vara af L. åsyftad. Det återstår således ej annat slägte än Leptocerus, bland hvilket LinNEs art kan sökas, då många af slägtets arter hafva nära framvingarnes analvinkel en gulaktig, eller mer eller mindre hvit fläck. Här 15 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. a) möter dock främst den svärigheten, att hans art skall hafva Avira antenner (»antennis albis»). Strängt taget har ingen hithörande art rent hvita antenner, utan mer eller mindre tydligt svartring- lade eller brunringlade. Men vi tro att LINNÉS ord ej har fa | tagas så noga. Skäl härför synes oss vara hvad L. säger om antennerna vid sin Pr. longicornis (N:o 1492), där det heter : »antenne albidæ», ehuru de hos denna art hafva dels bruna ringar och dels mot spetsen bruna ledfogningar. Sådant anmär- kes ej af L., utan hans ord skulle, strängt tagna, gifva anledning till påståendet, att antennerna voro enfärgadt hvitaktiga. Så är likväl ej förhållandet och man vet äfven, att i viss dager synas de mörka ringarne försvinna, så att antennerna tyckas vara en- färgadt hvitaktiga, hvilket således gifvit anledning till LINNÉS ord. Sådant kan därför äfven vara förhållandet med antennerna hos. hans 7. Robertella, som ej beskrifves i S. N. X, utan aldraförst i F. S, ed. I. Vi äro ej i tillfälle jämföra de senare editio- nerna af S. N., utan mäste halla oss till orden i F. S. Har heter det: »ale fusce s. nigra, vix manifeste cinereo maurate (= zrrorate) macula alba ad ,angulum ani». Vidare säger L. om storleken: »statura Ph. Svammerdamelle, sed paullo mı- nor». Af de nu anförda orden äro. tydligtvis »cznereo-inaurate tryckfel i stället för »cznereo-trrorat@», eljes voro de, menings- lösa. Dä vi skrefvo första uppsatsen i ämnet, ansägo vi, att L. med sin beskrifning afsett Leptocerus dissimilis, men. vi ansago oss ej fulit säkra härpä, hvarför vi ej vagade föreslä nägot namn- utbyte. Vi kände ej heller dä, sa manga Lepfocerus-arter fran Sverige, som vi känna numera. Af dem vi da kände- kunde LINNÉS ord endast tolkas sa som vi gjorde. Vi hafva dock nu lärt känna en svensk art, som nästan helt och hållet 6fverens- stämmer med den Linnéanska beskrifningen. Vi mena Leptoce- rus alboguttatus Hac., M'LacHL. Hos den dro framvingarne bruna (fusce) såsom L. säger; vid närheten af tvärnerverna finnas några glesa, hvitaktiga har, så att LINNÉS ord: »ale — — 1x manifeste cinereo-inaurate (= irrorate) fullkomligt passa härtill. Arten är också något mindre (paulo minor), än Tinea Svam- merdamella, såsom L. uppgifver. Den har på framvingarne nära analhörnet en stor /wvif fläck, som är mycket tydlig då djuret lefver och vingarne äro sammanlagda (»macula alba ad angu- 16 | WALLENGREN: SKAND. TRICHOPTERA AEQUIPALPINA. 17 lum ant»). Arten förekommer också i södra och mellersta Sverige spridd ända upp i Upland (»%abitat Upsalie»). Vingformen på- minner, liksom antennernas längd, ganska mycket om Tinea Svammerdamella, med hvilken arten af L. jämföres. Ordet »z- gre», som L. i beskrifningen tillagt för att närmare beteckna den »bruna» färgen på framvingarne, visar att färgen ej är ljus- brun utan mörkbrun. Den är också mörkt brun och blir :mör- kare ‘hos den torkade insekten. Endast orden »antennzs albis» tyckas svära emot vårt antagande, då antennerna äro hos L. albo-guttatus bruna, men de äro också ända ut i spetsen for- sedda med hvita ringar, hvilka mot basen äro ganska breda. I viss dager skimra också antennerna hvita, så att den tämligen ljust bruna färgen försvinner för den skarpt hvita. Detta för- klarar, hvarför L. vid denna art ansett antennernas färg vara hvit samt anmärkt den såsom sådan just för att därigenom skilja arten från den närmast föregående Zznea Degeerella, om hvilken han säger: »antenne nigricantes». Här inträder således samma förhållande, som vi nyss ofvan anmärkte vid Linnes Pr. biline- "ata. Ingenting kan därför vara vissare, än att Zznea Ro- bertella L. är L. albo-guttatus, hvarför vi tilldela denna art det af L. gifna namnet. NOTISER. Agrilus Pratensis Rarz. Denna hos oss mycket sällsynta art anträffades i ett exemplar pa Lidingön 1889 af studeranden JOHN PEYRON. Den enda, sa -vidt jag vet, hittills kända fyndorten ar Lärketorp i Östergötland (ZETTERSTEDT) enligt THOMSON. Den sistnämdes uppgift i sitt senare arbete »Skandinaviens insekter» att den funnits i Vester- gôtland torde härröra af misskrifning eller tryckfel. SA Entomol. Tidskr. Ärg. 11. H. 1—2 (1890). 17 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Vespa crabro L. Förliden sommar anträffades ett bälgetingbo af kolossala , dimensioner i doktor O. HöcLunps villa Ektorp pa Wermdôn. ~ Getingarna hade byggt sitt bo pa vinden vid en hanbjälke, om- : kring 30 cm. fran en fyrkantig Öppning i väggen af ungefär | 40 cm. sida, hvilken ej täcktes af något fönster. Vare sig nu att blåsten eller sannolikare det skarpa dagsljuset fran öppningen generade dem, hade‘de tilltäppt denna med en gardin af samma slags material som boets bladiga omhölje, samt endast nedtill lemnat en liten öppning under gardinen, sa att de obehindradt kunde färdas ut och in. Af någon anledning, antagligen af blåsten, befanns en dag den skyddande gardinen förstörd, men det dröjde icke linge förrän arbetet börjades pa en ny, hvilken dock ej hann mer än .till hälften fullbordas, då den stränga års- tiden, getingarnas oblidkeliga fiende, kom och gjorde slut på arbetet. Boet hade vid denna tid nått en höjd af något öfver 40 cm. Det var sammansatt af ett grägulaktigt, tämligen tjockt, något sprödt pappersmaterial i många lager, det ena utanpå det andra. Dessa lager voro något ojämna och olika tjocka; i den fria kanten tunnare, och företedde något olika skiftningar i lju- sare och mörkare grågula bugtiga ränder, allt efter som mate- rialet till skifvorna varit af något olika beskaffenhet. Här och där på yttersta lagret funnos små hvalflika ingångar till boets inre. Då det är bekant, att bålgetingarna efter regeln bygga sina bon i gamla ihåliga träd, där de hafva fullt skydd för blåst och dager, så är det i hög grad anmärkningsvärdt, att de här byggt boet på en vind, öppen för blåst och ljus. Såsom nämdt är hade de genom att bygga en gardin för vindsgluggen sökt ute- stänga bådadera. Då boet nedtogs befanns det vara på ena sidan sönderhac- kadt, sannolikt af några mesar (Parus), för hvilka såsom bekant är getinglarver äro den yppersta läckerhet. | C. G. DCE SNS 0 PJ PTIT IN COR. | j | À "GAMLE OG NYE HOVEDMOMENTER TIL CICADARI- ERNES. MORPHOLOGI OG SYSTEMATIK VED D:R H. J. HANSEN (Kjöbenhavn). I. For c. 7 Aar siden blev det af Hr Professor J. C. SCHIODTE overdraget mig at gjennemarbeide og opstille Universitetets zoo- -logiske Museums Materiale af udenlandske Cicadarier. Ved Ud- fôreisen af dette Arbeide blev jeg bekjendt med de fleste vig- tigere Slægter og med de vesentligere literære Arbeider. Af disse sidste fremgik, at de hidtil opstillede Charakterer for de - »auchenorhynche» Homopterers Familier vare temmelig faa og tildeels lidet skarpe, at man fra Formen af Hoved, Prothorax og Skinnebeen hentede nogle af de vesentlige Familiecharakterer, og at Fölgen heraf har været, at flere eiendommelige Slæsgter, som Zettigometra, Paropia, Ulopa, Ledra, snart stilledes til en, snart til en anden Familie, snart opfattedes som Representanter for særegne Familier, hvorfor Antallet og Begrændsningen af Fa- milierne er yderst forskjellig hos de forskjellige Forfattere. | I Sammenhæng med andre Studier gav jeg mig saa 1 1886 til at undersöge Bygningen af de forholdsviis anseelige Korn eller Smaaknuder, som med en Lupe saa let iagttages paa An- tennernes andet Led hos mange större Fulgorider (som Zafer- maria L., Fulgora L., Calyptoproctus Spin., Dictyophora GERM.). Jeg fandt her Sandseorganer af en Type, der, saavidt jeg vidste, var ukjendt og enestaaende indenfor Insekterne, og jeg antog da, I 4 \ 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. at Bygningen og Beliggenheden af Antennernes Sandseredska- | ber vilde kunne afgive nye og skarpe Charakterer. Vel veed jeg ikke, at noget saadant er forsögt gjennemfört indenfor nogen större Afdeling af Insekter, men Prof. SCHIÔDTE har dog hen- ledet Opmærksomheden paa disse Organers systematiske Verdi i — sit Arbeide: Danmarks Cerambyces (Naturh. Tidskr. 3 R. B. ID, | hvor det p. 495 hedder: »Hos Tenebrionerne f. Ex. vrimler det ’ saaledes af skjönne Former og nye Combinationer, at denne store Families Systematik vil faae en ganske anden. Gænge, naar de engang tages 1 Betragtning»; ogien hertil knyttet Fodnote giver Forf. saa en meget kort Fremstilling af »Sandseporernes» Optræ- den hos en Mengde Tenebrion-Slegter. I samme Arbeide gjör han p. 496-99 de samme Dannelser til Gjenstand for en noget nærmere Omtale hos en Mengde Cerambycin-Slegter, men former dog kun for enkelte Typer Resultatet af sine Undersögelser til systematiske Charakterer. — Först nu i 1889 fandt jeg en gun- stig Leilighed til at foretage en Undersögelse af Antennerne hos en Rekke Slegtstyper, og besluttede saa ogsaa at studere Byg- ningen af andre af Cicadariernes Organer for at finde gode syste- matiske Charakterer; dette Studium, hvis Resultater ere nedlagte i denne lille Afhandling, bragte unægtelig adskilligt större Ud- bytte, end jeg havde ventet. Förend jeg imidlertid gaaer over til Fremstillingen af Un- dersögelserne maa det være mig tilladt at fremsætte nogle Bemærk- — ninger om deres Omfang og om Materialets Beskaffenhed og Be- . handling. De indre Organer (som ‘Tarmkanal, Kjönsorganer, Nervesystem o. s. v.), ere slet ikke blevne undersögte, skjöndt — der, med Henblik til L. Durours senere omtalte anatomiske Arbeide, er en til Vished grændsende Sandsynlighed for, at i det mindste flere af disse Organsystemer ville kunne afgive smukke | Charakterer. Ligeledes har jeg forbigaaet Mundbygningen, der : maa studeres paa velconserverede Sprit-Exemplarer af alle Hoved- — typer, da det, at slutte fra Lepidoptera og især fra Diptera, er : særdeles sandsynligt, at Muskulaturen af flere Grunde maa med- | tages, ligesom ogsaa Svælgets og Spiserörets Bygning maa ind- » drages i Undersögelsen. Bygningen af Thorax er kun tildeels ! medtaget, men synes heller ikke paa Grund af Ringenes Beskaf- fenhed at frembyde ret mange brugelige Charakterer; de ydre © 2 es HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 21 Kjönsorganer ere forbigaaede, da de vistnok næsten kun afgive Mærker for Arter og Slegter eller Slægtsgrupper, og deres Ele- menters alm. Morphologi tilmed for störste Delen först maa ud- redes. Selv om jeg havde havt nok saa megen Lyst til at med- > tage nogle af de nevnte Bygningsforhold er Mangelen paa rigeligt Spiritusmateriale og for flere Organers Vedkommende den Om- stendighed, at det i et saa nordligt Land som Danmark er umuligt at skaffe sig friske Exemplarer af Strzdu/antia, större Fulgoride, Tettigometra, Cercopine til Dissektion en tvingende Grund til ikke at pröve paa et Studium. Jeg har saaledes næsten udelukkende kun undersögt Bygnin- gen af forskjellige Dele af det ydre Hudskelet. Til Dissektion -anvendtes deels i Spiritus opbevarede Exemplarer, der i flere Henseender ere at foretrække for törrede Stykker, men hvis Ind- samling og Studium de systematiserende Entomologer hidtil have forsömt meget; dernæst anvendtes i stor Maalestok törrede Exem- plarer, der bleve kogte nogle Minutter i Vand og dernæst lagte i stærk Kalioplösning, hvori de forbleve 1 à 2 Dage, saa at deres Chitinskelet efter denne Behandling lod sig rense fuldstændig ved Udpumpning i Vand gjennem et Hul, der blev klippet paa Bag- kroppens Ryghud. Saadanne Hude og Dele af dem ere ypper- lige til Undersögelse baade under et godt Dissektionsmikroskop og under det sammensatte Mikroskop. Dernest har jeg med sterk Lupe gjennemgaaet Slægterne i det Zoologiske Museums Samlinger, thi naar man först gjennem Studiet af Sprit- eller Kalipræparater har undersögt en Type for en Hovedslegt, saa kan man paa törrede Exemplarer af nærstaaende Slegter see mere, end man ellers vilde blive opmerksom paa. Desværre lider min Afhandling her af nogen Ufuldsteendighed pa Grund af Mangel paa fuldt tilstrækkeligt Materiale, thi deels er der beskre- vet flere vigtigere Slægtstyper, som enten slet ikke ere repræsen- _ terede i vort Museum eller af hvilke Materialet er saa ringe, at der ikke kunde afsees et Exemplar til den undertiden nödvendige _ Molestering eller Dissektion. Jeg har saaledes ikke kunnet under- _ söge Antennerne hos de merkelige Former Ofocerus KIRBY, _ Bothriocera Burm., Derbe F., og flere Fulgoride-Typer, heller ikke kunnet dissikere Bagkroppen af den merkelige Cystosoma Saundersiz Westw., hvilket har været mig et föleligt Savn; ja = I 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. den merkeligste af alle Stridulantier, Hemidietya Burm. har jeg aldrig seet. Jeg har derfor ikke kunnet gjennemföre Under- — sögelsen af enkelte Organer saa langt som jeg Onskede, men jeg troer dog, at disse Mangler ville vise sig ikke at have videre Betydning for Charakteriseringen af Familier, og at de först træde tydelig frem som rigtignok stærkt hindrende Momenter ved Af- grændsningen af Underfamilier eller Slegtsgrupper. Jeg vil bringe Hr Inspektor D:r F. MEINERT min Tak for at have overladt mig af Univers. Zoolog. Museums Materiale en Række Slegtstyper til Dissektion. II. Væsentligere Arbeider. Fapricius, I. C.: Systema Rhyngotorum 1803. LATREILLE, P. A.: Genera Crustaceorum et Insectorum. T. III. 1807. GERMAR, E. F.: Bemerkungen über einige Gattungen der Cica- "> darien (Magazin der Entomol. B. IH, p. 177—227 og B. IV, p. 1—106). Durour, L.: Recherches anatomiques et physiologiques sur les Hémiptères (Mémoires présentés par divers savants à l’Acad. roy. des sciences de l’Institut de France. Sc. Math. et Phys. Tome IV, 1833, p. 131—461, Pl. I—XIX). BURMEISTER, H.: Handbuch der Entomologie. B. II. 1. 1835. SPINOLA, M.: Essai sur les Fulgorelles (Ann. de la Soc. ent. de France T. VIII, 1839, p. 133—454). AmyotT, C. J. B. et SERVILLE, A.: Histoire naturelle des Insectes. Hemipteres. 1843. FLor, G.: Die Rhynchoten Livlands. Zweiter Theil (Arch. für Naturgeschichte Liv- Esth- und Kurlands. 2 Ser. B. IV, 1861). SrAL, C.: Neue systematische Eintheilung der Homopteren (Stettin. Entomol. Zeitung, 19 Jahrg. 1858, p. 233—34). — Hemiptera Africana. T. IV, 1866. SCHIODTE, J. C.: Nogle nye Hovedsætninger af Rhynchoternes Morphologi og Systematik (Naturh. Tidskr. 3 R. B. VI, 1869, p. 237—266). E - ; HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 23 SAHLBERG, J.: Ofversigt af Finlands och den Skandinaviska half- öns Cicadariæ (Notiser ur Sällskapets Pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar. Tolfte Häftet. Ny serie. Nionde häftet. 1871). FIEBER, F. X.: Les Cicadines d'Europe d’après les originaux et les publications les plus recentes. (Udgivet af Reiber i 1875 og de fölgende Aar). MOLEYRE, L.: Recherches sur les organes du vol chez les Insec- tes de l’ordre des Hémiptères (Comptes rendus hebdom. des séances de l’Acad. des Sciences, T. 95, 1882, p. 349— 352). Pascor, F. P.: Note on the classification of the Homoptera (An- nals and Magaz. of Natural History, 5 Ser. Vol. IX, 1882, pP. 424—25). WirLaczir, E.: Die Anatomie der Psylliden (Zeitschr. für wis- sensch. Zoologie, 42 B. 1885, p. 569—638). I ovenstaaende korte Liste er der kun medtaget de Arbei- der, der 1) enten give vesentligere Bidrag til eller en mere ud- förlig og selvstendig Bearbeidelse af Cicadariernes Systematik (om Pascor’s Artikel see senere), eller 2), som Moleyres Artikel, give Bidrag til Kundskaben om upaaagtede Bygningsforhold hos disse Dyr, eller 3), som SCHIÖDTES Arbeide, streifer Homoptera og henpeger hos Heteroptera paa Bygningsforhold, af hvilke nogle ogsaa bör undersöges hos den anden Underorden af Rhyn- chota. Naar en Forfatter har givet flere systematiske Oversigter (som. f. Ex. FABRICIUS, LATREILLE, STÅL) har jeg sædvanlig kun omtalt Hovedverket. Jeg haaber, at der ikke er forbigaaet noget Arbeide af större Betydning for mine Formaal; Hovedmassen af den anseelige systematiske eller rettere slegts- og artsbeskrivende Literatur giver ingen nye Bidrag til Kundskaben om Familiernes og Hovedgruppernes Bygning. Derimod tor jeg aldeles ikke svare for, at der ikke i den spredte histologiske Literatur om Sandsered- skaberne hos Arthropoder eller speciellere hos Insekter kan findes nævnt nogle af de her fremdragne Bygningsforhold. Lad os med de anförte Arbeider som Grundlag nu under- söge Udviklingen af Cicadariernes Systematik fra FABRICIUS til Pascoe samt Kvantitet og Kvalitet af de benyttede Charakterer. 5 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Fapricius har i det anförte Verk opsüllet 14 Slegter af de | Former, der nu henföres til Cicadarierne. Han omtaler i Slægts. ' diagnoserne kun Antenner og Munddele, men Charaktererne især — fra de sidstnævnte Organer ere for, en större Deel ikke gode. Dernæst stiller han ikke her, som saa ofte ellers, de nærmest sammenhörende Slegter i Rækkefülge; saaledes finder man de nu til Fulgoriderne henregnede Slægter fordeelte paa 4 Steder mellem — de andre Typers Slægter. Gaaer man derpaa til LATREILLE, træffer man i hans Genera, ° der kun er udkommen 4 Aar senere end Fabricius’ Syst. Rhyngot., en Systematik, der 1 Opstilling af Hovedafdelingerne, ja endog af Underafdelinger (Slegter i Latr. Forstand), paa de allerfleste Punkter falder fuldstændig sammen med de Resultater, mine Un- dersögelser have givet. Han deler Cicadarierne i 3 jævnbyrdige Grupper: Czcade vere (= Stridulantia), Cicadelle og Fulgo- relle; til Cicadelle henföres Cercopis, Ledra, Membracis (sva- rende til de fleste senere Fortatteres Familie af samme Navn), samt Zeftigona (= Jassiderne); til Fulgorellæ henföres Zettzgo- metra og de af de fölgende Forf. til samme Familie henregnede Slægter. Der hentes hertil Charakterer fra de forskjellige Dele paa Hovedet (Antennernes Form og Stilling, Oine, Bzozne, Pande, Kinder m. m.), fra Formen af Prothorax og Scutellum, fra Elytrernes Beskaffenhed, Skinnebenenes Væbning samt Cica- dernes Sangapparat. — Dette er, sammenlignet med Fabricius, et forbausende Fremskridt, og man maa i hüieste Grad beundre den store Franskmands Omsigt og fine systematiske Sands. GERMAR deler i det ovennævnte Arbeide Cicadarierne i 5 Familier: I. Fulgorelle (med flere nye Slegter), II. Zettzgo- metre, Wl. Membracides, IV. Ranatre (med Slægterne, hvaraf flere nye, i fölgende Orden: Cercopis, Penthimia, Aphrophora, Ledra, Ulopa, Tettigonia, Gypona, Coelidia, Fassus, Eupelix, ” Aethalia), V. Mannifere. Denne Inddeling forekommer mig at staae langt under LATREILLES, og Ordningen af Slægterne indenfor Ranatræ er tildeels uheldig. Derimod udmærker Afhandlingen sig ved sine Slægts- og særlig sine Artsbeskrivelser, hvor ogsaa Vingernes »Nerver» og Celler benyttes noget, men dette vedkom- mer jo ikke Systematiken. Det bör nævnes, at »Zegula» omtales - hos de 2 förste Familier, men inddrages dog ikke i deres Diagnose. 6 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 25 LEON. Durour dvæler i sit store anatomiske Arbeide for- trinsviis ved Ahynch. hemiptera, medens Homoptererne, blandt hvilke Cicadarierne udgjöre en större Deel, blive noget stedmo- derlig behandlede af Forf., idet han kun har undersögt temme- lig faa Slegtstyper. Om Spiraklerne siges ved Omtalen af disse ‚Organer hos Rhynchoterne i Almindelighed, at der findes kun 1 Par Thoracalspirakler (p. 362), Abdominalspiraklernes Antal an- gives til sedvanlig 6, undertiden 7, undertiden mindre end 6 (p. 362). Senere (p. 386) beklager han at have forsömt Studiet af Homopterernes Spirakler, og angiver saa 6 Bagkropsspirakler hos Cicada orni, men meddeler Intet om Thoracalspiraklerne eller om Spirakler hos andre Cicadarier.* Pag. 415—17 gives saa en resumerende, systematiskt opstillet Fremstilling af hans anatomiske Fund hos Cicadarierne, af hvilke der nævnes folgende 7 Slægter: Cicada, Fulgora, Cixius, Issus, Ledra, Cercopis, Aphrophora. Skjöndt Angivelserne ere temmelig ufuldstændige og idetmindste en (angaaende et Stykke af Tarmkanalens Til- bagelôbning i en Ring hos Cicada) er afgjort urigtig, saa kan man dog med betydelig Sandsynlighed skjönne, at disse Slegter maa fordeles paa den af STÅL og her i denne Afhandling fore- “slaaede Maade, og at der i Bygningen af Spyttekjertler, Tarm- kanal og Kjönsorganer findes anatomiske Forskjelle, som maa _kunne anvendes i Systematiken. + BURMEISTER teducerer (see GERMAR) Familiernes Antal til 4, Bidet 7. ettigometra paa Grund af Antennernes Stilling igjen hen- | fôres til Fulgoriderne, medens Membracina bibeholdes. Der op- es en Rekke nye Slegter, blandt hvilke den ved sine Anten- ners Stilling og Retning eiendommelige Bothriocera. Forövrigt “angiver denne med Rette anseete Bog ingen nye Charakterer af _ gjennemgribende Betydning. 5 SPINOLA diskuterer i det förste Afsnit af sin Monographi 4 over Fulgoriderne ogsaa Cicadariernes Systematik og opstiller (p. 155) 3 Familier: Stridulants, Cicadellaires og Fulgorelles. Pag. 136 har han med Grund kritiseret det tidligere benyttede Marke, * Dette omtales her for Sammenligningen med mine senere Angivelser om Bi Spiraldlernes Antal m. m.; saavidt jeg veed har kun Witlaczil siden Dufour givet paa Undersögelser grundede Meddelelser om dette Æmne og det kun om deres Antal hos 1 lille Jasside. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Antennernes Stilling, som ikke dannende en skarp Adskillelse mellem Cicadeller og Fulgoreller; han opstiller derfor en anden Charakteer, nemlig den, at hos Cicadeller (og Stridulantia) ere Hovedets Sideflader adskilte fra Midtfladen [Panden] ved en »sillon sutural», medens hos Fulgorellerne de samme Dele ere adskilte ved en Kjöl eller idetmindste »une arète sensible». Resultatet heraf | er, at Zettigometra henfores til Cicadellerne, hvor den ikke hôrer © hjemme. — Fulgoreilerne deles dernæst i 2 Familier (Fulgorites | og /ssztes) og hver af disse henholdsvis i 4 og 3 Underfamilier | med talrige, tildeels nye Slægter. Som Charakterer benyttes © Hovedets Flader (Anvendelsen heraf noget overdreven), Vingerne | og Antennernes Form og Længde; ved Skildringen af Slægter og Arter ogsaa Hannernes og Hunnernes ydre Kjönsredskaber. Spe- ciellere Referat af Forfatterens Systematik gives ikke her, da jeg « ikke kan tiltrede en större Deel af den. | AMYOT og SERVILLE vende tilbage til Latreilles Opstilling. og Begrændsning af Familierne, som her faae Navnene: Szrzdu- lantes, Subtericornes og Antericornes; til deres Begrundelse frem- - sættes ingen nye Charakterer. Hver Familie deles saa i Grupper, Undergrupper o. s. v. Siridulantia deles i Reticelli og Octi- cell, hvilket er uheldigt. Fulgoriderne deles i Planigeni (= Tettigometra) og Cavigenz, disse atter i 1) Nudimargines [der © falde i Fulgorides, Pseudaphanides (blandt andre Slægter Cixrius), Caloscelides, Delphacides, Derbides (hvortil Otiocerus), Issides " (hvortil Zurydrachys)| og 2) Strigimargines [der falde i Aca- nonides, Flatides og Ricanides\. Antericornes deles i Conidorsi # (= Membraciderne) og Planidors7, de sidste igjen i 1) Leve- pedes (der falde i Cephalelides, Eurymelides (Eurymela og Æthalion), Ulopides, Cercopides| og 2) Serripedes [der falde i Tettigonides, Scarides (hvortil Ledra, Epiclines, Scaris, Zinneca, Gypona, Penthimia) og Fassides|. Denne Systematik er i mange Henseender god; den væsentligste Indvending, der kan reises derimod, er vel Cercopidernes Stilling. Sammenligner man i andre « Henseender Arbeidet med den tidligere Literatur er dets Mangel i Paapegen af nye, væsentligere Bygningstrek i höi Grad paa- faldende. | Fror slutter sig i Begrændsning og Charakterisering af Fa- milierne ganske til BuRMEISTER. Derimod giver han af Slegter ° 8 | "TT VE ET HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 27 og Arter udförlige og omhyggelige Beskrivelser med megen Hen- syntagen til Skinnebeen, Vinger, Kjönsredskaber m. m., men da dette ikke kommer videre i Betragtning i denne Sammenhæng nævnes Arbeidet her kun, fordi det er et ældre Hovedværk for | den nordeuropziske Faunas Vedkommende. | STÄLS i 1858 publicerede, kun lidt over ı Side lange Artikel er utvivisomt den for Charakteriseringen af Familierne vigtigste Afhandling lige fra LATREILLE til Nutiden. Forf. har forsögt »eine neue Eintheilung dieser Thiere aufzustellen und dabei von Cha- rakteren Gebrauch gemacht, deren man sich bisher nicht bedient hat, z. B. der Einfügung der Beine, und der Form verschiedener Theile derselben etc., Charaktere, weiche nothwendig mit dem | Bewegungs-Vermögen und der Lebensweise dieser Thiere in nähe- rem Zusammenhänge stehen». Dette er fortræffeligt, og det kan kun beklages, at han ved Udförelsen standsede paa Halvveien, og «at ikke alle Angivelser ere fuldt holdbare. Han skiller först Fulgorina ud fra de andre ved: »Coxis intermediis elongatis, late distantibus, longe a disco pectoris insertis; tegminibus basi _tegula tectis»; særlig Udtrykket »elongatis» passer imidlertid ikke paa Zettigometra, og han har ikke seet det Ringeste af den merkelige Uddannelse, Fulgorinernes Bagbeen (særlig deres Hofte og Trochanter) har modtaget. Dernæst skiller han Cercopina og Cicadina (= Stridulantia) ud fra de övrige ved Baghofternes Form og Brede og Skinnebenenes Form, men den sidste Charak- teer holder ikke ganske Stik. Cercopina skilles fra Cicadina ved Forlaarenes Form, Scutellums Störrelse, Forekomsten af Arolium mellem Klöerne og Ocellernes Antal. Endelig deles de til Czca- delle Latr. hörende Former (efter Fjernelse af Cercopzna) i Mem- _bracina (hvortil blandt andre Slegter ogsaa Aethalion og Ulopa - henfôres) og Fassina, men denne Adskillelse har ikke den Rang, Forf. tillegger den, hvilket ogsaa kan sees af de opstillede Cha- “rakterer, der ere temmelig svage. Han opstiller saaledes ialt 5 “Familier. Det bör fremhæves, at Udstillelsen af Cercopzna som en Familie er et meget stort Fremskridt. I Hemiptera Africana fremsætter STÅL ingen nye Familie- _charakterer; han bruger dem, han tidligere har anfört (rettende _eller ændrende paa uheldig Maade nogle af sine tidligere An- -givelser) blandede med andre, tildeels mindre skarpe, hvorved ä 9 28 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. det Hele taber i diagnostisk Skarphed. Fulgorinernes »tegula» angives af vere »raro deficiens»; jeg har ikke kunnet finde nogen — positiv Angivelse af Mangel ved nogen Slegt. Han opstiller nu kun de 4 ogsaa af mig antagne Familier: S#ridulantia, Cercopida, Fassida og Fulgorida. Cercopida deles i 3 Underfamilier: — Cercopida, Aphrophorida og Macherotida, hvilket er fortreefie- 7 ligt undtagen i den Henseende, at en Familie og en Underfamilie 4 her som overalt i hans System have samme Endelse. Fassıda deles i 6 Underfamilier: Hoplophorida, Membracida, Darnida, Smiliida, Tragopida, Centrotida (hvortil Æfhalion) og Fassida « (hvortil U/opa); denne Inddeling indeholder adskilligt Godt, men forekommer mig dog ikke fuldt tilfredsstillende. Fulgorida deles i ikke : mindre end 13 Underfamilier, men denne Sönderdeling À forekommer mig noget kunstig og tarvelig begrundet. Opstillin- 1 gen af nye Slegter forekommer mig dreven ud. over alle rimelige À Greendser. 4 ScHIÖDTEs Arbeide streifer kun denne Afhandlings Æmne; | det vil senere blive citeret et Par Steder. 1 SAHLBERGS Arbeide er præget af stor Flid og Samvittigheds- fuldhed; foruden hans Skildring af Slegterne leser man med For- nôielse den betydelige Mengde biologiske Iagttagelser. Derimod har han, maaskee med Undtagelse af en Angivelse om Differen- ser i Hannernes Kjönsorganer, ikke noget nyt Bygningstræk, der er brugeligt som Familiecharakteer, og Indledningen om Cica- dernes Bygning forekommer mig ogsaa at vise, at han kun har © studeret Dyrenes Bygning paa opstukne, ‘torre Exemplarer. Han | optager de af Stal paapegede Familiecharakterer og antager atter — denne Forfatters i 1858 opstillede 5 Familier, dog med en Om- © flytning af Ulopa. Fassina deler han i: Ledrides, Tettigonides, M Bythoscopides, Typhlocybides, Fassides, Acocephalides, Eupeli- | cides, Ulopides, Paropides. Å I FIEBERS store og flittige posthume Arbeide benyttes heelt j igiennem den analytiske Methode, men den eensidige, paa Spid- i sen stillede, alt andet end Bestemmelse negligerende Maade, ; hvorpaa den er gjennemfürt, bevirker rigtignok, at Verket, efter © mit Skjön, wz duer til at bestemme efter, hvis det endda saa | altid er godt dertil. Tavlen til at bestemme Familierne efter 1 forekommer mig nemlig at vere et Monstrum, baade naar den 10 i HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 29 betragtes som Bestemmelsestabel og naar man seer paa den som givende en Beskrivelse (der ellers ikke findes i Bogen) af hver Familie; en nærmere Paaviisning heraf vil imidlertid tage for- megen Plads i Forhold til Sagens Vigtighed, synes jeg. Beteg- nende for Verkets »Aand» er, at de af Stal fremhævede og af Sahlberg benyttede Charakterer fra Hofterne m. m. ikke optages her, ja at Ståls vigtige lille Afhandling slet ikke nævnes i den lange men förövrigt ikke dadelfri eller ganske fuldstændige Lite- raturliste. — Der opstilles 8 Familier, idet Paropida, Ulopida og Scarida (Ledra) her skilles ud som coordinerede med de 5 af STÅL i 1858 og af SAHLBERG antagne. — Fra et zoologisk- systematisk Standpunkt forekommer Verket mig at betegne et sterkt Tilbageskridt i flere Retninger. MOLEYRE beskriver Sammenhægtningsmechanismen mellem For- og Bagvinger hos Rhynchoterne, men kun Stykkerne om Cicadarierne komme her 1 Betragtning. Der gjöres opmaerksom "paa, at Bagvingens opad og bagud krummede Hegteplade har noget forskjellig Længde m. m., men Fremstillingen af dette Organ hos Sangcicader m. Fl. forekommer mig ikke særlig træf- _fende. Hægtepladens Længde m. m. lader sig neppe anvende med Fordeel i Systematiken indenfor Cicadarierne. Dernæst be- skrives den triangulære, med faa Randkroge udstyrede Udvidelse -paa Bagvingens Forrand hos Cercopiderne, og denne Dannelse _kaldes »un appareil de rattachement», hvilket vistnok er rigtigt, men dets Virksomhed beskrives ikke og jeg har ikke kunnet ud- finde den; Forf. har overseet den sikkert tilsvarende Kjöl paa Forvingens Underflade. Krogenes Forekomst paa en lang Stræk- ning af Bagvingens Forrand hos Ledra samt Forrandens Beskaf- fenhed hos andre Grupper nævnes ogsaa. — Afhandlingen har forövrigt ikke ringe Interesse ved at beskrive de ovennævnte og flere hos andre Rhynchoter forekommende, af saagodtsom alle övrige Forfattere negligerede Bygningstrek. Pascoes 11/, Side lange Artikel indeholder Intet godt Nyt og er medtaget som Curiosum paa Grund af sin i Form af en Art analytisk Tabel givne »Systematik». Cicadarierne deles i 13 Familier: Czcad:de (Stridulantia), Flatide (Strigimargines), Ful- -goride, Isside, Derbide, Cixitde, Lystride, Tettigometride, Membracide (Conidorsi), Jasside, Tettigoniide, Ledride, Cer- II 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. copide. Som et Bidrag til Belysning af den analytiske Tavles Kvalitet kan nævnes, at den sidste Familie, Cercopide, kun ud- skilles fra de 3 forrige Familier ved, at Bagskinnebenene hos den er »without a double row of spines», medens denne Dobbeltrække skulde findes hos de andre 3 Familier; efter dette bliver Ulopa, Aethalion og Fl. at henföre til Cercopiderne, hvilket er fuldstæn- dig meningslöst, og om Ulopa siges det da ogsaa i en Note kort ° foran, at den bor stilles til Fasszde. — Den hele »Note» burde ° aldrig været trykt. ; WITLACZIL giver en udförlig Fremstilling af den ydre og indre Bygning hos de med Cicadarierne nærbeslægtede Psyllider, men den er for det ydre Skeletdeles Vedkommende neppe hverken fuldstændig eller ganske rigtig. Afhandlingen nævnes imidlertid ikke her for dens Hovedindholds Skyld, men fordi Forf. til Sam- menligning med Psylliderne fremdrager Trek af de egentlige | Cicadariers Bygning, særlig efter egne Undersögelser af den lille ° Jasside Typhlocyba Rose L. Det Væsentligste om denne Form angaaende de af mig medtagne Bygningsforhold findes paa Side w 630 og 632, og 1 dette lille Afsnit er Hr. WırLaczıL absolut saa 3 uheldig, at man uvilkaarlig overförer en vis Mistillid til andre — Kapitler af Arbeidet. For at vere fuldstændig sikker i min Dom | har jeg undersögt et Par opkogte Exemplarer netop af den paa- gjældende 7yphlocyba Art. Hr. W. skriver: Die Antennen sind « bei Zyphlocyba klein og besitzen wie bei vielen Cicadarien nur — drei Glieder: Zwei kurze Basalglieder und ein borstenförmiges Endglied.» Dette »Endglied» er altsaa = Svöben, hvis proximale Halvdeel nu, hvad der med 3—400 Ganges Forstörelse er yderst — let at see, er serdeles tydeligt mangeleddet og bygget omtrent & som det samme Stykke hos /dzocerus (see Fig. 6 paa Tab. I i # denne Afh.), medens den distale Halvdeel er haarfin med ud- ' slettet Leddeling, En endnu langt grovere Feil findes kort efter paa Side 630: »An den Beinen fand ich bei 7yphlocyba wie ' bei den Psylliden und Aphiden zwei Tarsalglieder», men det er selv med en ikke meget sterk Forstörrelse let nok at tælle 3 Led i hver af alle 3 Par Tarser, og forövrigt vilde Forekomsten af 2 Led ogsaa vere mærkelig, da man hidtil har fundet og angivet 3 Led i Födderne hos alle Jasside, Cercopide og Fulgoride, medens man indenfor Stridulantia træffer oftest 3, undertiden 2 | —— New uit 12 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 31 Led. Saadanne Feil forekomme mig ret grove, særlig for en mikroskoperende Anatom, og ved den sidstnævnte Feil opnaaer Forfatteren desuden at dokumentere, at han hverken kjender Literaturens Angivelser og heller ikke videre til Formerne af den Familie, indenfor hvilken han vælger sit Undersögelsesobjekt. — Pag. 632 skriver han: »Auch das Tracheensystem bietet interes- sante Verhältnisse. Bei den Cicadarien ist es, so viel mir be- kannt, noch nicht viel untersucht worden. Ich habe es desshalb auch bei 7yphlocyba verfolgt. Ich fand auch hier an der Grenze von Pro- und Mesothorax das erste, im Metathorax das zweite, und in den folgenden Abdominalsegmenten noch sieben, aber kleinen Stigmen.» Forf. vælger altsaa en af de allermindste For- mer til en Undersögelse, der paa et saadant Objekt oftest vil frembyde store Vanskeligheder, istedetfor at tage et Exemplar af en större Sangcicade eller en stor Fulgora, koge den og under- söge den med en god Lupe! Skjöndt Udtrykket om 2:det Par Spirakler ikke er godt, kan man dog ved Sammenligning med en Udtalelse p. 586 forstaae, at han mener det Par, der ligger mellem Meso- og Metathorax; altsaa bliver der efter Forf. Mening 7 virkelige Abdominalspirakler, om hvis Pladser man forövrigt ikke faaer nogen Oplysning. Som man vil see i det Félgende har jeg hos Tettigonia og flere Jassider (ligesom hos Cicadarier af alle de 3 andre Familier) fundet 8 Par Abdominalspirakler (for- uden de 2 Par Thoracalspirakler), hvis Pladser nærmere angives. I Anledning af Hr. W:s Angivelse, som jeg först læste, da det Félgende om Spiraklerne var nedskrevet, gav jeg mig til at un- dersöge netop Zyphl. Rose, og det lykkedes mig paa en med Kali renset Hud at finde alle 8 Par Abdominalspirakler liggende ganske som hos 7effigonia viridis (see senere); det förste Par, der er det vanskeligste at finde, sees, naar den Baghofterne om- fattende Deel af Metasternum bdies tilside under stzrkere (c. 100 Ganges) Forstôrrelse. Selv om jeg ikke havde kunnet eftervise alle 8 Par paa gamle Exemplarer af dette lille Dyr, vilde jeg med betydelig Sikkerhed have kunnet postulere deres Existens, da de findes hos alle af mig undersögte sedvanlig större Cicadarier af alle 4 Familier, og tilmed Hr. WITLACZILS Oplysninger herom idet Hele ere saa defekte og löse, at man ikke har större Forpligtelse til at stole paa en Angivelse, der ikke er sandsynlig. 13 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Ovenstaaende historiske Fremstilling fylder desverre ikke. faa Sider, men den kan neppe vere synderlig kortere, naar den skal opfylde sin Bestemmelse, at give en brugelig Oversigt over /Emnet, der ikke er fremstillet af nogen anden Forfatter. I SCHIÖDTES ovenfor nævnte for 20 Aar siden offentliggjorte Afhandling, der giver en ny og vesentlig Distinction mellem Hemiptera og Homoptera, men forövrigt kun fremstiller Byg- ningsforhold hos Hemiptera, fremsættes Pag. 241 en haard Kritik over Rhynchoternes Studium i héiere Forstand, begyndende med: »Rhynchoternes Systematik staaer i videnskabelig Henseende | endnu ganske saaledes, som FABRICIUS og LATREILLE oprindelig skabte den. At nogen ny og frugtbar Idee siden deres Tid er bragt til Anvendelse, vil man neppe kunne paavise. Derimod har netop denne Orden i de sidste Decennier med Forkjærlighed været bearbeidet af en Mængde Specialister, hvis ufortrödne og” tildeels höilig förtjente Bestræbelser man skylder en forbausende Udvidelse af Arternes Tal.» Strax derpaa udtaler han, at Di- — stinctionen mellem Systematikens »forskjellige Bestemmelser er udvisket og det morphologiske Overblik er gaaet tabt». En Gjennemlesning af ovenstaaende historiske Fremstilling vil nu # utvivlsomt vise, at det eneste og kun halvt gjemnemförte Forsög paa en bedre Charakterisering af Cicadariernes Familier fra LATREILLE | i 1808 til Dato er StåLs lille Artikel i 1858 (med dens deels | gode deels uheldige Ændringer i 1866) og dens Resultater ere | endda ikke optagne i det sidste Hovedværk over de europæiske Cicadarier, FIEBERS store Arbeide. Man vil ved Gjennemlæsning | af STÅLS Diagnoser af Fassida og Fulgorida i Hemipt. Africana — kun finde angivet een absolut, ialle Tilfeelde skillende Charakteer, | nemlig at »Coxz anteriores» ere hos den förste Familie »a la- teribus remote», hos den sidste »prope latera corporis insertæ», og den er endda ikke correkt, thi den gjælder kun Mellemhof-« terne. Man vil finde, at det eneste alle Forfattere have været | enige om, er at opretholde Strzdulaniza som een god Familie, — derimod har Störstedelen af Forfatterne fundet sig beföiet til at | dele de andre Cicadarier hver paa sin Maade. Zeftigometra er, | 1 saaledes af et Par Forfattere udskilt fra Fulgoriderne, Begraends- ningen af Membracider og Jassider har, som rimeligt er, voldet megen Uenighed, og flere Slegter, som Ledra og Ulopa, kastes | 14 i HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 33 snart til den ene, snart til den anden Familie, indtil de af et Par Forf. i den nyere Tid opstilles som egne Familier! Man anstrenger sig imidlertid forgjeves for at finde en eneste god » Charakteer, der kan begrunde denne Familieopstilling, og kommer til det Resultat, at hvis de Slegter eller Grupper; der af den _ ovenfor forbigaaede KIRSCHBAUM og af FIEBER (for ikke at tale om Pascoe) opstilles som Familier, skulle nyde denne Rang, saa kunne andre eiendommelige Slægter fortjene det samme, men saa -ere Dörene ogsaa aabnede paa vid Gab for Vilkaarligheden, og _Veerdien af Begrebet »Familie» vil forholdsviis blive omtrent ligesaa pauvert som Begrebet »Slægt» forlængst er blevet, först ved STÂLS og senere ved andre Forfatteres aldeles overvældende » Fabrikation af nye »Genera». — Scæôpres Kritik vil saaledes * endog i 1889 befindes ret træffende for Cicadariernes Vedkom- _mende, Den væsentligste Grund til denne Misère er vistnok det Forhold, som særlig i det sidste halve Aarhundrede har udviklet - sig særdeles indenfor Entomologien, om end dog heldigviis paa de færréste Steder saa sterkt som indenfor Rhynchoterne, nemlig en stedse stigende Adskillelse mellem Studiet af Anatomi og Morphologi paa den ene Side og Formkundskaben med Slegts- og Artsbeskrivelsen paa den anden Side. Meget faa af dem, der give sig af med Anatomi og Morphologi, tilegne sig Kundskaber - om Arter og Slægter, de allerfleste undersöge yderst faa og ofte - tilfældig og som Fölge deraf tildeels uheldig valgte Typer, ja see endog ned paa de systematiske Forfatteres Kundskaber og Beskjæftigelse; Systematikerne paa den anden Side glemme oftest, at en vel funderet, naturlig Systematik ikke kan vindes alene ved "selv den meest samvittighedsfulde Beskrivelse af, hvad man med en Lupe kan see udvendig paa tort opstillede, ofte noget ind- - skrumpede eller haarklædt Specimina. For at tage’ et Exempel - indenfor denne Afhandlings Æmne, saa synes det virkelig, at ikke een af de formbeskrivende Forfattere har fundet paa at see 4 lidt nærmere paa et friskt fanget eller opkogt eller i Spiritus » opbevaret Exemplar af en Fulgoride, thi saa maatte dog den mærkelige Bygning af Bagbenenes Rodparti vere bleven erkjendt. i Disse Indvendiger mod Systematikerne forekommer mig dog 3 vesentlig kun at burde rettes mod den Deel, der ere Lærere i | Entomol. Tidskr. Arg. 11. H.1—2 (1890). 15 : 3 he 7 3 eee ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Faget ved Universiteter eller Bestyrere af og Assistenter ved Nationalmuseerne (som Exempel kan saaledes henvises til adskil- | lige entomologiske Publicationer fra British Museum), thi af dem ! er man, synes jeg, berettiget til at forlange langt mere end af den talrige Skare Privatfolk, for hvem entomologisk Produktion er en Beskjæftigelse i deres Otium. Naar de förstnevnte Herrer vare mere alsidige og grundlagde en god Systematik, vilde de sidstnævnte sedvanlig heller ikke optræde med deres oftest hazar- | derede Forsög paa »Forbedringer». De store zoologiske Museer - burde vist ogsaa i langt höiere Grad end hidtil legge Veegt paa at skaffe sig godt Spiritusmateriale af Representanter for de vig- — q tigste Slegter indenfor alle Familier af Insekter. III. I Systematiken er hidtil anvendt Charakterer væsentligt hen- - tede fra Formen af Hovedet, fra Ocellernes Antal og Stilling, « Antennernes Stilling og habituelle Form, fra Snabelens Længde og Leddeling, Formen af Prothorax, Scutellums Störrelse, Vin- gernes Beskaffenhed og Nervation, Hofternes, Skinnebenenes og 4 Foddernes Form og Udstyr, de ydre Kjönsorganer og endelig « Forekomsten af Stridulationsorgan hos Sangcicaderne. Enkelte af disse Forhold, som Form af Hoved og Prothorax, Scutellum, Ocellerne, Antennernes Plads og Vingernes Nervation, ere saa j meget studerede, at jeg ikke seer mig i Stand til at foie noget ’ til, og det forekommer mig desuden, at man af og til har tillagt adskillige herfra hentede Charakterer for stor Vegt. Om Betyd- | ningen af Snabelens Længde og Leddeling tör jeg ikke have © nogen Mening. Derimod vil jeg her særlig gjöre Antennernes - og Lemmernes Bygning til Gjenstand for en ny Behandling, samt « fremdrage nye Charakterer fra Abdomens Bygning og dens Spi- raklers Beliggenhed. A. Antennerne. De Charakterer, man hidtil har hentet fra disse Organer, ” referere sig kun til de Bygningsforhold, man med Lethed kan see med en middelmaadig Lupe, nemlig de 2 a 3 förste Leds M relative Længde og Tykkelse samt »Börstens» Længde og Tykkelse. 4 16 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 35 Derimod har man ikke undersögt Sandseorganernes Bygning og Beliggenhed, hvis systematiske Verdi Prof. SCHIÖDTE, som oven- for nævnt, har paapeget for nogle Billefamiliers Vedkommende. Hos alle Cicadarier kan man betragte Antennen som be- staaende af Skaf¢t (pedunculus) og Swöde (flagellum). Skaftet be- staaer altid af 2 anseelige Led, af hvilke idetmindste det förste altid mangler Sandseorganer. Svöben er, selv ved Roden, altid langt tyndere end Skaftets andet Led og bestaaer af flere eller mange Led, men kan ogsaa ved Leddenes fuldstændige Sammen- smeltning vise sig som bestaaende af en tykkere, kort Roddeel med en fra samme udgaaende, lang, uleddet, tynd Börste. — Det kan strax anföres, at jeg ikke hos nogen Form har fundet nogen mær- kelig Forskjel i Sandseredskabernes Bygning hos de 2 Kjön. 1. Stridulantia. Antennerne sidde i Gruber mellem Oinene lige under Pandens överste Rand; de synes ogsaa, undersögte med ‘Lupe, at frembyde saerdeles stor Lighed i Bygning hos alle mig bekjendte Former. Skaftleddene ere simple; det förste er mere eller mindre skjult i den af et Tag overdækkede Antennegrube og er, idetmindste sedvanlig, det længste; andet Skaftled er uden -Sandseredskäber og altid betydelig tykkere end förste Svöbeled. Svôben er middellang, ret tyk ved Roden og aftagende i Tyk- kelse mod Spidsen; den bestaaer hos den tegnede Form, Cicada pruinosa Say (Tab. I, Fig. 1) af 5 lange, indbyrdes omtrent lige- lange Led; samme Tal af Led har jeg fundet hos de enkelte andre Former, hvis Antenner jeg har undersögt med Mikroskop. Ved Lupens Hjelp vil man let kunne erkjende de 2 à 3 förste, altid forholdsvüs lange Svöbeled hos alle Stridulantia, men det apicale Afsnit er ikke altid let at vinde Klarhed over med Lupe - paa törrede Stykker, saa jeg tör ikke afgjöre, om Tallet 5 altid : AT er constant, eller om det kan (hvad jeg dog betvivler) synke til 4. Undersiden af I:ste og 2:det Svöbeled er udstyret med et meget stort Antal Sandseredskaber. vert af disse bestaaer af en Grube, fra hvis Bund en Tap rager op, men forövrigt lade de sig henföre til 2 lidt forskjellige Former. Nogle ere nemlig meget anseelige (Fig. 1a, m), og saa er Gruben paafaldende vid i Forhold til sin Dybde, og Sandsetappen er tyk og rager noget ud af Gruben; de andre (Fig. ta, n) ere langt mindre, deres _ Grube er smal og forholdsviis dyb, Sandsetappen er tynd og naaer 17 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. neppe udenfor Grubens Munding. aa de 3 sidste Svöbeled har Jeg fundet nogle faa af den mindre Art af Sandseredskaber. 2. Cercopide. Jeg har med Mikroskop undersögt Anten- nerne hos en brasiliansk Monecphora, hos Triecphora sangui- nolenta L., Aphrophora Alni FALL. og Philenus spumarius L., altsaa Representanter for de 2 af de 3 Grupper, 1 hvilke Cerco- piderne deles af SrÂL (Hemipt. Afric. IV, p. 55). Med stærk Lupe har jeg dernæst undersögt 2 Ex. af Macherota (Repræsen- tant fra STÅLS 3:die Gruppe) og en Mængde Stykker hôrende til forskjellige af de 2 förste Gruppers Slægter. Resultatet har været, — at Antennerne hos alle Former vise særdeles stor Overensstem- melse baade i Habitus og i finere Bygning, og at de i begge Henseender afvige meget distinkt fra de andre Familiers. De sidde altid foran Oinene i Gruber paa Panden tæt under den idetmindste netop paa det Sted fremspringende Kant mellem Isse og Pande. Skaftets andet Led er (Tab. I. Fig. 2 og 3) omtrent af Störrelse som förste Led, tilnærmelsesviis cylindrisk, uden Sandseorganer; dets brede, distale Ende bestaaer af en tynd, tver- rynket Hud, der er foldet indad, saa at Leddet ender med en Skaal. Svöben bestaaer af et enkelt, ret tykt Rodled og en haar- him hot À tnt St fiin, temmelig lang Lorste, der ikke ved nogen Ledföining er - afsat fra forste Led og som f. Ex. hos Wonecphora er uden Spor af Leddeling, medens den hos Aphrophora er temmelig utydelig mangeleddet (Fig. 3a) paa en lengere Strekning. Rodleddet . er kort og skjævt ægdannet eller nzsten kugledannet, dets Basal- parti gaar ud i en kort, tynd Stilk, hvormed det er fæstet i Bun- den af den af andet Skaftleds Endeparti dannede Skaal; Leddet har ud mod Enden (Fig. 2a) paa den ene Flade et mindre j Antal (c. 6—9) simple, forholdsvits ret anseelige Sandsegru- ber med en enkelt, kortere Tap i hver, desuden findes ved dets Spidse oftest 2 anseelige, kortere (77zecph. sanguinolenta og Phi- lænus) eller lengere (Monecphora) Torne, som jeg ikke har kun- net finde hos Aphrophora Alnz, hos hvilken Form jeg har fun- # det 2 store Gruber (Fig. 3,s) (1 paa hver Side af Leddet), som lignede saadanne Tornes Tilkeftningsplads, men om hvis Natur « jeg dog ikke tor udtale nogen bestemt Dom. Antennerne hos Larverne have en fra det voxne Dyrs aldeles « forskjellig Bygning af Svöben. En Antenne af Phrlenus spu- 18 ess RE Te 5 - en. ge \ ~ re HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 37 marius kort för sidste. Hudskifte er afbildet i Fig. 4 paa Tab. I. Man seer, at Svdben her bestaaer af 7 Led, der, med Undta- gelse af det næstsidste, temmelig korte Led, ikke vise stor Diffe- rens i Længde; ı:ste Led er meget tykt og de andre blive tyndere mod Spidsen. Förste Led bærer flere smaa, normale Sandseorganer, og enkelte saadanne findes ogsaa spredte paa 2:det til site Led. Dernæst viser Figuren ogsaa den fuldstændig anlagte _ Antenne af det voxne Dyr indeni Larveantennen; man seer den Voxnes tykke, basale Svöbeled indtage godt Halvdelen af Rum- -met i det samme Led hos Larven, og dernæst sees den börste- dannede Deel af Svöben som en tynd Stribe strække sig igjen- nem alle de langt tykkere Larveled lige til Spidsen. 3. Jasside. Af denne megtige Familie (der svarer til Az- Zericornes AM. & Serv. med Fradrag af Cercopiderne) har jeg med Mikroskopet undersögt Antennerne hos: Tettigomnia ferru- ginea F. og T. obtusa F., Idiocerus Populi L., 9, Typhlocyba Rose L., Acocephalus striatus F., Paropia Scanica FAur, Ledra aurita L. (adult. et jun.), Ulopa reticulata ¥., Æthalion reticu- latum 1, Centrotus cornutus L., Membracis tectigera OLw,, altsaa Representanter for de fleste Hovedtyper. Med stærk Lupe ere alle övrige vigtigere, mig bekjendte Slegter eftersete. Antennerne sidde i mere eller mindre tydelige Gruber, men _ Pladsen viser betydelige Forskjelle, thi medens de hos nogle, som Tettigonia, sidde foran Oinene, ere de hos andre, som f. Ex. Jdiocerus og iser hos Æfhalion, rykkede saa langt nedad og tilbage, at- de sidde znder Oinene i ligesaa höi Grad som hos adskillige Fulgorider. Soin det fremgaaer af Afbildningerne (Tab. I, Fig. 5—10), der vise de meest eiendommelige Typer (hos nogle af de ovennævnte Former) af Antenner, vise disse ret betydelige Forskjclligheder, men ogsaa særdeles væsentlige Ligheder, ved hvilke de fjerne sig fra de forrige Familiers. Andet Skaftled er som Regel af Störrelse med eller lidt mindre end förste Led, det er ofte ligesom skjællet paa Grund af en eiendommelig Skulp- tur, mangler altid Sandseorganer, og dets distale Ende fremby- der aldrig en saa eiendommelig udformet Skaal som Cercopider- nes. Svöben er altid tydelig mangeleddet, idetmindste i den förste Halvdeel af sin Længde, undertiden er den kortere og ret tyk (Ulopa, Centrotus, A:thalion), undertiden lang eller meget 7 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. lang (Zettigonia og fl. Slægter) og i Stôrstedelen af sin Længde meget tynd, men deres sterkt aflange, altid noget, undertiden — meget fortykkede (Ulopa) Rodparti har talrige Tverfurer (idet- mindste tildeels hidrörende fra undertrykt Leddeling) eller bestaaer af 2 til 6 Led, der ere udstyrede med faa, simple Sandseredska- ber, bestaaende af middeldybe, smaa Gruber med en Sandsetap i hver; paa de Gvrige tynde Börsteled har jeg aldrig fundet Spor - af Sandseredskaber undtagen maaskee hos Hannen af /arocerus, hvis distale. Svöbeparti som bekjendt danner en stor, flad, oval Plade (Tab. I, Fig. 6), der viser spredte Punkter, som maaskee ere eiendommelige, yderlig smaa Sandseredskaber, men om hvis Natur og Bygning jeg forövrigt ikke kan meddele noget, da min stærkeste Forstörrelse (600 Gange) var aldeles utilstrækkelig*. Hos Zet tigonia ferruginea (Fig. 5) er Svöben lang og haarfiin undtagen dens noget tykkere, men dog forholdsviis ret slanke, sandsebæ- rende Rodparti (Fig. 5a), der tydelig bestaaer af 5 Led, af hvilke de 3 midterste ere de korteste og det sidste lange maaskee dannet ved en Sammensmeltning af 2 Led; Resten af Svöben bestaaer af et stort Antal Led, af hvilke de förste ere korte, ud- efter blive de længere, men saa iagttages det ogsaa let, at hvert af disse er paa en noget uregelmæssig Maade (Fig. 5 b) deelt i flere yderst korte Led ved de saakaldte fa/ske Leddelinger; det sidste Stykke af Svöben er yderlig tynd, og enhver Leddeling er forsvunden. Hos /diocerus Populi & (Fig. 6) er Svöbens sandsebærende Rodparti af Tykkelse som hos ZYettigonia og be- staaer af 6 Led; Stykket mellem Roddelen ‘og den nylig omtalte »Palet» er ikke dobbelt saa langt som det sandseberende Stykke, ret kraftigt og deelt regelmæssig i 18—19 ikke atter tverdeelte Led. Hos Zedra aurita (Fig. 7) er Rodpartiet omtrent som hos Tettigonia, men bestaaer dog kun af 3 Led og det sidste er meget langt; det distale Afsnit er kortere og tykkere end hos Zettigo- za, men dog slankt og fra Basis til henimod Midten deelt i tal- rige Smaaled, medens Resten ganske mangler Leddeling. Hos Ulopa reticulata (Fig. 8) er det sandsebærende Stykke aldeles usædvanlig tykt og bestaaer kun af 2 Led, men det sidste af * Jeg har ikke sögt ved fremmed Hjælp at studere denne Dannelse hos /diocerus-Hannarne, da Spörgsmaalet, saa interessant det end kan vere, ikke forekommer mig at vere af videre Betydning for min Afhandlings Formaal. 20 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 39 af disse er meget langt og svarer sikkerlig til flere af Leddene hos de nys omtalte Slægter; Resten af Svöben er forholdsviis ogsaa tyk, bliver tyndere mod Spidsen og er deelt ic. 16 nor- male Led, der tiltage i Længde mod Spidsen.. Hos Centrotus cornutus (Fig. 9) gaaer det middeltykke, sandsebærende Afsnit mnæsten jevnt over i den distale Deel, dets Leddeling er ikke tydelig og bliver yderligere ukjendelig paa Grund af uregelmæssig Tverstribning, saa at Antallet af de sammensættende Led ikke lader sig fastslaae; Resten af Svöben er plump, bestaaende af - mange korte, uregelmæssige Led, af hvilke nogle endog vise ligesom Skraadeling ved Hjôrnene. Hos Athalon reticulatum (Fig. ro) er Svében bygget næsten som hos Centrotus, dog er det sandsebærende Afsnit bedre adskilt fra Resten, der er for- - holdsviis noget tyndere. — Hos Membracis tectigera (der, lige- som de 2 fölgende Former, ikke er afbildet) er det sandsebærende ~Stykke bygget som hos 4¢/alion, dog lidt kortere, mere ægdan- net og bedre afsat fra den forholdsviis lengere og tyndere distale Deel, der dannes af talrige, som hos Ulopa regelmæssig afsatte Led. Hos Paropia Scanica og Acocephalus striatus er det sandse- - bærende Parti slankt og tydelig deelt i 6 Led, den Gvrige Deel - af Svöben er hos Acocephalus omtrent som hos Ledra, hos Pa- ropia længere og deelt regelmæssig i Led lige til Spidsen. — Hos ikke kjönsmodne Former (af hvilke jeg har undersögt Ledra og et Par Stykker af vore indenlandske Zassine (see senere)) afvige - Antennerne ikke i nogen væsentligere Henseende fra de kjöns- | modne Dyrs. | 4. Fulgoridæ. Af denne Familie har jeg nôiere undersögt Antennebygningen hos en med /ulgora ocellata WESTw. meget mærbeslægtet Art, hos Dictyophara europea L., Calyptoproctus Stigma F., Crxius nervosus L., Eurybrachys sp., Calliscelis . Bonellii Larr., /ssus colecptratus GEOFFR., Kicania sp., Poecı- loptera phalenoides 1.., Tettigometra costulata Fırs., Ar@opus (= » Delphax) crassicornis F., Megamelus notula GERM., Stenocare- nus minutus F. og Liburnia limbata Bon. Undersögelee med N "Lupe er forövrigt foretaget af Museets Materiale. Antennerne sidde som bekjendt under Öinene, oftest langt »tilbage under Oinenes bageste Deel eller endog bag denne (Ful- | Zora), undertiden under Öinenes forreste Deel i et Indsnit i samme 21 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. (Bothriocera). De sidde ikke indsænkede i Antennegruber, men } Skaftets Rodled er med en bred eller endog overordentlig bred Leddehud (Tab. I, Fig. 11) forbundet med Kindernes faste Chitin. Antennerne ere her byggede paa en Maade, som i hôieste Grad afviger fra de forrige Familiers og til en vis Grad fra Alt, hvad jeg (efter Literaturen og egen Undersögelse) kjender hos andre Insekter. Ved Siden af, at der saaledes vindes smukke, nye Familiecharakterer treffer man ogsaa paa Variationer, der idetmindste til en vis Grad synes meget brugbare til Hjelp | ved Opstilling af Grupper. Det Vesentligste om Antennerne hos Fulgoriderne kan korte- lig udtrykkes saaledes: Skaftets ande? Led, der aldrig er paafal- dende mindre, oftest baade længere og tykkere end förste Led, er udstyret med flere til mange store, etendommelig byggede, (sammensatte) Sandseredskaber ; Svôben bestaaer af et temmelig lille, omtrent pæredannet Grundled, der berer 1 Sandsegrube med en enkelt Tap, og af en meget tynd, leddet eller uleddet Borste uden Spor af Sandseredskaber. Undersüger man med Lupe Antennens andet Skaftled hos. en stor Fulgorin af Underfamilien Fulgorida STÄL (f. Ex. Ful- gora, Calyptoproctus), viser dets Overflade sig beströet med tal- rige mörke Smaaknuder (Tab. I, Fig. 11). Undersôger man nu Bygningen nærmere med Mikroskop paa et Kalipræparat, sees det let, at hver Knude dannes af en Ring af kegledannede, mörke Chitinstifter, der staae udad og tillige convergere lidt mod Rin- gens Centrum; Arealet indenfor Ringen er opfyldt med talrige, anseelige, tynde, ofte uregelmæssig böiede, foroven afrundede ‘Blade (Fig. 11a, g, Fig. ııb samt Fig. 12) der staae uregel- massig mellem hverandre og sikkerlig maa vere Sædet for en Sands. Det er hver saadan »Knude» jeg altsaa benævner »et sammensat Sandseredskab» ; det beskyttes af den omgivende Krands. af Chitinstifter*. Hos Fulgora staae Knuderne ret tet over hele * Hos Musca (Calliphora) vomitoria har LEYDIG (Ueber Geruchs- und Gehörorgane der Krebse und Insecten. > Arch. f. Anatomie, Physiologie und wissensch. Medicin, Jahrg. 1860 p. 265—314) vel paaviist noget lignende sam- mensatte Sandseorganer, men hos dette Dyr har man som sædvanlig Sandse- kegler (ikke Blade), der sidde mange sammen i Bunden af en stor, dyb Grube (l. c. p. 275—76, Taf. VIII, Fig. 9). 22 ae à HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 41 andet Leds Overflade; hos Calyptoproctus er et Stykke af Over- fladen glat; hos Dectyophara og Cixrius er Antallet af Knuder langt ringere, men Bygningen er den samme paa det ner, at . Sandscbladenes Antal bliver mindre. — Hos Zurybrachys, Cal- liscelis Bonellit og Issus coleoptratus er andet Skaftleds Over- flade besat med mange, smaa, spidse Knuder og endeel Börster; Sandseredskaberne ere hos de 2 sidst nævnte Slegter (Tab. I, Fig. 14 og 13) ringe i Antal, hos alle 3 Slegter mangle de den beskyttende Ring af Chitinstifter, medens Bladene i hvert Organ ere talrige hos Eurybrachys, langt ferre hos de 2 andre Slagter (Fig. 13a). — Hos en Xzcania sp. er andet Skaftled neppe större i Volumen end förste Led, Sandseredskaberne sidde næsten kun paa Endefladen, ere faa i Antal og forholdsviis smaa (Fig. 15) samt udmærkede ved, at hvert kun besidder 1 à 2 Blade, medens Randen er böiet op i eiendommelige, öreformede Processer, uden- for hver af hvilke der sidder en kegledannet Tap. Hos Poeci- . loptera phalæenoides (Tab. I, Fig. 16 og 16a) ere Sandsered- skaberne endnu yderligere reducerede 1 Störrelse, men dog byg- gede paa en lignende, skjöndt ikke saa udpreget Maade som hos Ricania; Sandsebladene har jeg först efter forgjæves Forsög med Sikkerhed kunnet eftervise i enkelte Felter i et Antal af 1 a 2. — Hos Zettigometra costulata (Tab. I, Fig. 17) er andet Skaftled forholdsviis meget stort og saa skjævt, at Svôben er indleddet langt fra Spidsen paa den ene Side; Sandseredskaberne ere for- holdsviis ret talrige og store, den beskyttende Krands af Chitin- stifter mangler som hos /ssws, men deres övrige Bygning er yderst _ vanskelig at klare. Efter den omhyggeligste Undersögelse fore- kommer det mig, at hvert næsten cirkeldannet Sandseareal (Fig. 17a) er beklædt med en-tynd Hud, der er yderst fiint punkte- | ret og paa hvilken der oftest hæver sig 1 —4 uregelmessige, lang- strakte, lave Kjöle, der altsaa svare til Bladene hos de ovenfor omtalte Fulgorider. — Hos De/phax-Gruppen, af hvilken jeg har _ undersôgt Areopus crassicornis, Megamelus notula, Stenocare- nus minutus og Liburnia limbata, træffer man en Bygning, der særdeles charakteristisk adskiller sig fra de övrige mig bekjendte Fulgoriders. Andet Led (Tab. II, Fig. 1) er besat med enkelte större Börster og talrige Smaabörster, og Sandseredskaberne ere i Forhold til Dyrenes Störrelse ret talrige og meget iöinesprin- 23 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. gende. Chitinstifterne i den hvert Organ omgivende Ring ere paafaldende faa i Antal og af en anseelig Störrelse (Fig. 1a), og istedetfor Sandseblade har jeg paa den blödere Hud indenfor Ringen kun fundet Börster, der hos Stenocarenus og Mega-. melus hverken 1 Form eller Störrelse afvige synderlig fra de paa Leddets övrige Overflade spredte Smaabörster, 'kun sidde de in- denfor Ringen betydelig tættere end udenfor, hos Lzburnia sidde de langt tættere og ere noget kortere og plumpere samt langt mere krummede end de normale Smaabörster, endelig hos Aræ- opus ere de betydelig kortere og plumpere og ligeledes langt: mere tet stillede end Leddets Smaabörster, men have dog be- varet Charakteren af Borster, Det börstedannede Parti af Antennernes Svöbe er snart re- lativt langt (Calliscelis), snart kort (Fulgora, Tettigometra), snart med meget tydelig Leddeling i hele eller en stor Deel af Læng- den (Lettigometra, Areopus, Megamelus), snart uden Leddeling (Fulgora, Issus, Calliscelis). Medens Svöbens Beskaffenhed ikke synes at have nogen videre systematisk Betydning, saa synes derimod den finere Byg- ning af 2:det Skaftleds Sandseredskaber i fortrinlig Grad at be- sidde en saadan Verdi. Jeg maa beklage, at jeg af Mangel paa — Materiale ikke har seet mig i Stand til at inddrage en langt större Række af de mere eiendommelige Slægter 1 Undersögelsen. Den ogsaa paa anden Maade skarpt charakteriserede De/phax-Gruppe synes ogsaa ypperlig begreendset ved sin Antennebygning; der- imod er jeg ikke i Stand til at afgjôre, om 7effigometra er godt adskilt, da jeg mangler de Former, STÅL stiller i dens Nærhed, ligeledes kan jeg ikke optrække skarpe Grændser for /zcanza- Flata-Gruppen, og f. Ex. af de eiendommelige STÅLSKE Grupper: Achilida, Tropiduchida og Derbida m. fl. har jeg ikke under- sögt Exemplarer med Mikroskop. Her bliver altsaa en anseelig Lacune i mine Undersögelser. B. Tegulæ og Vinger. Tegule træffes som bekjendt kun hos Fulgoriderne. Her ere de ogsaa almindelig forekommende, oftest lette nok at see, men dog undertiden dækkede af Prothorax’ Siderande. STÅL siger 24 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 43 i Hemipt. Afric. p. 128, at de mangle sjeldent, men anförer ikke bestemte Slegter, hvor det er Tilfæidet. Den eneste af mig undersögte Slegt, hvor jeg selv ved Dissektion ikke har veeret i Stand til at eftervise dem, er hos den blandt andet ved sine overmaade stærkt reducerede Vinger charakteristiske Slægt Ca/- Jiscelis. Man kan saaledes sige, at deres Forekomst er typisk og eiendommelig for Fulgoridernes Familie, men da de kunne mangle eller vel rettere reduceres til Forsvinden (hvilket sikkerlig hænger sammen med Flyveredskabernes stærke Reduktion), af- giver Mangelen af dem ikke nogen absolut Charakteer. - Vingernes Aarenet er benyttet overordentlig meget, under- tiden vistnok vel meget af de systematiske Forfattere; da jeg ikke har noget videre Nyt at tilföie, skal jeg ikke indlade mig herpaa, saameget mere, som den særlig hos dimorphe Arter hyppige Re- duktion af Vingerne stiller sig noget hindrende for Aarenettets Anvendelse i Praxis. Derimod mener jeg at have fundet andre hidtil ikke fuldt paaagtede Forhold. Hos Cercopidæ er et Stykke af Bagvingens Forrand (hos Cercopine og Aphrophorine henimod sammes Rod, hos Mache- rota midt mellem Retinaculum og Rod) trukket ud i et trekantet Fremspring (Tab. II, Fig. 2, a), hvis Yderrand paa Oversiden be rer nogle faa, bagudrettede Kroge, der (i Fölge mikroskopisk Undersögelse af Cercopiner og Aphrophoriner) sidde paa tykkere, ‚fast chitiniserede Fodstykker (Fig. za). Paa Dækvingernes Un- derside findes et lille Stykke bag Forranden og henimod Roden (Macherota er ikke undersögt) en ophöiet Længdekjôl (Tab. II, Fig. 3 og 4,c), der er noget forskjeilig i Höide og Form. Disse Dannelser paa For- og Bagvinge staae sikkerlig 1 Forhold til hinanden og tjene vistnok (see ovenfor pag. 29) til at holde Bagvingen fast i Hvilestilling; da jeg ikke har truffet en saa eien- dommelig Udvikling hos nogen Form blandt de andre Familier, . maae disse Forhold ansees for gode Familiecharakterer. | Hos Ledra aurita er Bagvingens lidt udadböiede Forrand fra et Stykke fra Roden til Retinaculum besat med c. 20 Kroge - af en lignende Bygning som hos Cercopiderne, men paa Dæk- | vingen har jeg ikke fundet Spor af nogen Kjöl. Det er jo mu- ligt, at man kan træffe lignende Krogvæbning hos enkelte andre “af Jassidernes Slegter (hos Zyphlocyba Rose har jeg saaledes 25, ‘44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. truffet den), men som oftest findes den ikke hverken hos Jassi- — ner eller hos Membraciner. 3 : Hos Fulgorider danner Bagvingens Forrand hen imod Ro- den oftest en temmelig flad, dog noget forskjellig krummet Bue, — og den kan saa paa Toppen af Buen undertiden (f. Ex. hos Poeci- loptera phalenoides) vere udstyret med nogle fremad- og udad- rettede, spidse, lige Torne, men Buen gaaer aldrig over til den - for Cercopiderne charakteristiske Trekant, og Kroge findes ikke. « Svarende til Buen træffes (f. Ex. hos Fulgora og Poeczloptera) « paa Dækvingens Underside lidt fra dens Rod en lille, trekantet, fra Vingen lodret udstaaende Plade, der sikkert har samme Funk- tion, men aldeles ikke en lignende Form som Cercopidernes Længdekjôl. Hos adskillige Former, hvor Udbueningen af Bag- vingens Forrand er meget svag eller forsvindende, som hos Zez- tigomelra, Ar@opus og Stenocarenus, har jeg heller ikke fundet Pladen paa Forvingens Underside; dog kan Buen undertiden vere svag og Forvingens Plade ret godt udviklet (Calyptoproctus Stig- — ma). — Familiecharakterer for Fulgoriderne faaer man altsaa ikke, men der er stor Rimelighed for, at de nævnte Forskjelle — kunne afgive Mærker for Grupper eller Undergrupper. Hos Stridulantia træffer man ikke Spor til de hos Fulgo- rider eller Cercopider omhandlede Forhold; Bagvingen holdes fast i Hvilestillingen ved, at dens svagt buede Forrand legger sig F paa en Strekning tet til den paa Forvingens Underside stærkt 4 C. Benene. Disse beskrives bedst saaledes, at Hofter, Hoftering og Laar om Skinnebenene har jeg her ikke noget Nyt at meddele. Ved fremspringende, tykke Costalaare. i | Baghofterne medtages 3:die ‘Thoraxrings Bugparti, som jeg be: | 2 ; tages sammen for sig, og at Föddernes Bygning afhandles for sig: | 4 5 nævner som »Metasternum», hvilket neppe er fuldt rigtigt, men jeg har ikke veret i Stand til at skjelne mellem Sternum, Epimerer og Episterner og tillader mig i saa Henseende ogsaa at henvise | til en Udtalelse af SCHIÔDTE i hans ovenfor citerede Afhandling: | » Cryptoceraterne (en Gruppe af Hemiptera) have udeelte ringe, ligesom alle andre Rhynchoter. Man pröve Sagen endnu « 26 - HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 45 engang, og man vil sikkert finde, at en virkelig Söm mellem Sternum og Epimerer aldrig lader sig paavise.» 1. Hofter, Hofteringe og Laar. Ved Hofterne maa man ikke nöies med, hvad Forfatterne hidtil sedvanlig have gjort, at beskrive deres Udstrækning i Brede og Længde, men man maa ogsaa, hvad der er fuldt saa vigtigt, og som Prof. SCHIÖDTE ogsaa (1. c.) har paapeget, henvende sin Opmærksomhed paa den eller de Bevægelser, de ere i Stand til at udföre baade i Fölge deres Form og efter Beskaffenheden af deres - Indledning. Da Forbenene frembyde store Overeensstemmelser hos alle Familier kunne de omtales under Et, medens de 2 andre . Beenpar maa behandles for hver enkelt Familie. a. Æorbenene. Disses Hofter ere snart af en betydelig Længde i Forhold til deres Tykkelse eller Brede (Stridulantia, | Fulgora), snart temmelig korte og brede (Tettigometra, Aetha- lion), dog neppe nogensinde kortere end brede, men hvordan deres Form end er, charakteriseres de ved kun at vere fastheftede til "Kroppen med deres skraa Rodparti, saa at et altid anseeligt di- stalt Afsnit er aldeles frit, og dernæst ere de altid tilleddede mere eller mindre ud mod Siderne af Prothorax, med deres In- derhjörne ved Indledningen zdetmindste et ret anseeligt Stykke fra Dyrets Midtplan, og de rettes saa bagud og indad mod Midtplanet. Trochantinerne (Tab. II, Fig. 6,d) ere meget tyde- lige ved Roddelens Forside. Leddehuden er med Undtagelse af Stedet ved Hoftens proximale Spids vel udviklet og szrlig bred ved Tilledningens Inderside. Som Fölge af denne Tilledning kunne Hofterne udföre 2 Arter af Bevægelse: deels kunne de dreies om en Axe, der danner en meget spids Vinkel med deres egen Længdeaxe, og ved denne Dreining bevæges Laarets Spids i et Stykke af en Cirkelbue bagfra fremefter og indefter (og om- -vendt), deels kan deres distale Deel ved Dreining om en Axe lodret paa Hoftens Længderetning föres noget bagud og indad, noget fremad og udefter (Adduction og Abduction), hvoraf Föl- gen er, at Foden kan strækkes lengere udad og fremefter, naar Hoften bliver abduceret. I 27 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Hos Stridulantia ere Forlaarene som bekjendt meget tykke og sedvanlig paa Undersiden tandede; Trochanterne ere tykke, stôttende, altsaa forbundne med Laarene ved en meget skraa Ledföining, der kun besidder en, rigtignok her ret vel udviklet, . vippende Bevægelse. — Hos de 3 andre Familier ere Forlaarene sedvanlig ikke fortykkede, uvæbnede, Trochanterne stöttende, nor- male; kun hos Darnis F. har jeg fundet baade Foflaar (og Mel- lemlaar) stærkt oppustede. ; b. Mellembenene. 1. Stridulantia. Hofterne ere tem- melig korte, ved Roden brede, skjevt trekantede, med en Til- heftning, der er fuldt saa lang som Hoften, og Tilheftningens Inderhjörne ligger temmelig ner ved Dyrets Midtplan. Hofterne naae med deres temmelig korte, frie, distale Deel undertiden sammen 1 Midtplanet, ofte er dette dog ikke Tilfeeldet, ja hos Platypleura er Afstanden mellem dem endog ikke saa ganske lille. Hoved-. beveegelsen er Rotering i Retningen frem og tilbage om en Axe fra Lilheftningens Yderhjörne til dens forreste Inderhjörne, omtrent lodret paa Dyrets Længdeaxe; desuden tilsteder det For- hold, at Leddehuden overalt langs Leddeskaalens Inderrand har en ret anseelig Brede, en ikke steerk Ad- og Abduction. Der findes ingen egentlig » Weracanthus», men den paa Hoftens Bag- og Yder- rand værende Plade, hvorfra den ellers udgaaer, er vel udviklet. Trochanterne ere stôttende og Laarene normale ligesom hos de folgende 3 Familier. x Cercopide og Fasside. Hofterne have en noget lignende Form som hos Stridulantia, dog ere de fuldt saa tver- liggende og rykkede tet sammen, saa at deres frie Endepartier naae sammen ? Midtplanet, endelig er den ad- og abductoriske Bevegelse kun ringe. En Meracanthus er meget anseelig og kraf- ‘tig hos alle Cercopidæ; den mangler hos de fleste Jassidæ, men er dog kraftig, lang og bred ved Roden hos Hoplophorine (see 2 Og ng I 3 - i a ee ee ee ee ee ee ni JA af A ist STÅL 1 Hemzpt. Afr.), og jeg har ogsaa truffet den som en sva- … gere Dannelse hos flere andre Former. Den er saaledes kortere men dog bred ved Roden hos nogle (alle?) Darnzs-Arter; hos Epiclines planata F. og Petalocera Bohemanni STÅL er den ret lang men smal, hos Proranus adspersipennis STÅL er den meget kort, og hos Ledra aurita L. kan man finde Spor af den. 4. Fulgoride. Mellemhofterne ere her, i Modsætning til 28 ee ar oe HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 47 de forrige Familiers, byggede og indleddede omtrent som For- hofterne. Hos f. Ex. Fulgora have de en meget betydelig Længde (ere adskilligt over dobbelt saa lange som brede), ere fastheftede - med en kortere Flade et godt Stykke fra Midtplanet ud mod Kroppens Siderande, og derpaa rettes de med deres frie, ansee- lige, distale Deel indefter og bagud, hvor de ved ‘Trochanternes Tilledning omtrent naae sammen i- Midtplanet; Trochantinerne ere meget tydelige; Leddehuden ved Indledningens Inderhjörne anseelig. En saadan Bygning træffes hos de fleste Fulgorider. Hos Zeftigometra (Tab. II, Fig. 6) ere Hofterne korte og mod Roden meget brede med en meget lang Tilheftning, men Hoftens faste, med Leddehuden forbundne Inderhjôrne er alligevel fjernet ret betydeligt fra Dyrets Midtplan, og da deres distale, frie Deel er kort, bliver dennes Inderhjörne ogsaa fjernet et Stykke fra den modsatte Hoftes. —- Man faaer altsaa det Resultat for denne Familie, at Mellemhofterne have deres i Tilledningen værende /y- derhjörne betydelig fjernet fra Midtplanet og særlig at deres Be- vegelse bliver som Forhofternes udpreget dobbelt (Rotation og betydelig Ad- og Abduction); selv Tettigometra, der vistnok meest - peger over mod f. Ex. jassiderne, har dog bevaret de for Ful- -goriderne meest charakteristiske Trek i Indledningens Natur og Plads. — En Meracanthus mangler s&dvanlig; hos Aphana fa- rinosa WEBER, Odontoptera spectabilis CARRENO og flere Former har jeg dog fundet en saadan, der saa er kort eller dog temme- lig kort, siddende ud mod Hofternes Yderhjörne. c. Dagbenene. 1. Stridulantia. Metasternum er overalt fast chitiniseret, ved he er det ofte kort, men ikke sjel- dent har det dog ogsaa her en meget betydelig Udstrekning i Retning af Dyrets Længde. Hofterne have her den simpleste p . F 2 Form indenfor Cicadarierne; de ere af Störrelse med eller kun lidet större end Mellemhofterne og med lidt længere Tilledning end disse; de naae ved Basis næsten sammen 1 Midtlinien og paa Grund af deres relativt ikke betydelige Stôrrelse er der der- - for (som fremhævet af STÅL) en anseelig Afstand mellem deres a < Yderhjorne og Metathorax’ Siderand. Paa Grund af deres Ind- ledning, særlig den svage Udvikling af Leddehud ved Ledföinin- - gens Inderhjôrne, ere de kan istand til at dreies frem og tilbage | | om en Axe fra Indledningens Yder- til dens Inderhjörne. Tro- 29 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. chantinen er vel udviklet, lang og temmelig smal. En Meracan- thus er stærkt udvikiet hos nogle Former, svag eller manglende hos andre. Trochanteren maa nærmest betegnes som stöttende, dog er Ledfüiningen mellem den og Laaret næsten lodret paa . dettes Længdeaxe og Bevægelse ret vel udviklet som vippende, endelig ere Trochanteren ikke bredere end Laaret, der er tem- melig spinkelt og af normalt Udseende. 2. Cercopide. Metasternum har altid en ret anseelig, un- dertiden (Philenus) en meget betydelig Brede (maaskee rettere Længde, da Udstrækningen, der skal betegnes, er i Dyrets Længde- 3 retning); langs Midtlinien findes en Stribe, der fortil bag Meso- sternum udvides til en Plade, som er fast chitiniseret, og paa hver Side af denne faste Midtstribe findes et ret anseeligt, blöd- hudet Parti, der strækker sig paatvers langs Baghoftens Forrand næsten til dens Yderhjörne og gaaer saa derfra mere eller mindre fremad og udefter. Baghofterne have ikke kjendelig bredere * Tilledning end Mellemhofterne og forholde sig i saa Henseende altsaa som hos Stridulantia, men Tilledningen er, da Partiet langs næsten hele Hoftens Forrand er blüdhudet, af en anden Beskaf- fenhed, og den egentlige, solidere Tilledning mellem Hofte og Tho- rax findes derfor langs den förstes eiendommelig formede Yder- rand og ved dens nedre, ved Bagkroppens Rod liggende Inderhjörne. Bevegelsen er vel udviklet, vippende som hos Stridulantia. In- derrandene af de to Hofter stöde sammen i Midtlinien; deres frie Parti er strakt bagud over Abdomens Basis og er forholdsviis lengere end hos den forrige og den fölgende Familie. Meracan- thus mangler. ‘Trochanteren har ogsaa en noget afvigende Form og er noget bredere end Laarets Rodparti (Fig. 5, b); Ledföiningen mellem Trochanter og Laar er ikke meget skraa, og Leddehuden er paa den mod Midtplanet vendte Side ret bred, hvorfor Bevægel- sen bliver större end hos Stridulantia og Jassidæ. Laaret er lidt slankere ved sin Rod end lidt fra samme, og paa den-mod Dag- kroppen vendte Side findes lidt fra dets Basis en anseelig Tverforhöining (Fig. 5, d), hvis Betydning jeg ikke forstaaer, men da den traffes, hos alle af mig undersigte Cercopider (ogsaa hos Macherota) og ikke hos nogen anden mig bekjendt \ Cicadarie, afgiver den formeentlig en smuk Familiecharakteer. Forhöiningen og dens nærmeste Omgivelser har en eiendomme- 30 EE a eae Yee Bee NE ON BY BR We ae ee a ed à ‘HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 49 lig, ligesom skjællet Skulptur; dens indvendige Huulhed er op- fyldt af en bindevævsagtig Masse. Cercopiderne afvige saaledes i Beskaffenheden af Metaster- num, i Baghofternes Form og Tilledning (tildeels ogsaa i deres Stürrelse), i Beskaffenheden af LedfGiningen mellem Trochanter og Laar, samt i Tilstedeværelsen af den nævnte Forhöining paa Laaret fra den forrige og den fölgende Familie, og de danne i flere af disse Henseender en Overgang til de yderst meerkelige Fulgorider. 3. Jasside. Metasternum er vel chitiniseret og danner kun et smalt Tverbelte undtagen om Midtlinien, hvor det sen- der en Længdestribe bagud mellem Baghofterne. Disse ere 7e- get store, deres Indledning strekker sig heelt ud til Kroppens Szderand og næsten ind til Midtlinien, deres frie, distale Deel er forholdsviis temmelig kort og rettet nedad, bagud og indefter, saa at Inderhjörnerne af de 2 Hofter naae sammen i Midtlinien; Trochantinerne ere store. Hofterne devages som hos Stridulantia. Meracanthus mangler. Trochanterne ere stôttende; Bevægelsen mellem dem og Laaret er ikke saa ganske ringe. Laarene frem- byde Intet afvigende. 4. Fulgoride. Metasternum (Tab. U, Fig. 6) har en de- tydehg Lengde 1 Retning af Dyrets Lengdeaxe, og det er, naar man undtager en lille, fastere Plade (b’) fortil i Midtlinien og en smal, tildeels af Mellemhofterne dækket Tverstribe langs Forran- den, blödhudet (b) overalt heelt ud til et lille Stykke fra Krop- pens Sideflader, medens disse og deres noget ind paa Un- _ derfladen bôiede Parti (c) ere fast chitiniserede. Baghofterne - naae næsten sammen ved Dyrets Midtplan og ere anbragte saa langt tilbage som vel muligt paa Metathorax, saa at de, tiltrods for deres ringe Udstrekning i Retning af Dyrets Længde, naae - lidt ind over Bagkroppens Rod, hvis Bugside ligger i et Plan, der er meget betydelig lavere (seet nedenfra) end Metasternums. _ Hoften stöder fortil op til Metasternums blöde Hud, kun ved Si- - den og ind paa Undersiden begrændses den af fast Chitin (Fig. F 7, a), med hvilken den er sammenvoxen saa inderlig, at en virke- lig begrendsende Söm er forsvunden, og at man höist kan finde en svagere Fure (b). Tilstedeværelsen af en mere eller mindre ud- 4 à “viklet Meracanthus (Fig. 7, d) og Sammenligning med Cercopi- | Entomol. Tidskr. Arg. 11. H. r—2 (1890). 31 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. derne giver som Resultat, at Hoften naaer ud til et Sted et min dre Stykke fra Kroppens Siderand. (Den hele Bygning af Hof ten og dens Befæstelse er forövrigt saa forskjellig fra andre Ci- : cadariers, at jeg ikke seer mig i Stand til at klare alle herhen hörende Spörgsmaal. En stor Forlængelse af Hoftens Chitin fort- sætter sig saaledes fremad og noget udefter inde i Metathorax, men Betydningen heraf er mig ukjendt). Trochantiner har jeg ikke kunnet eftervise. Zrochanteren (Fig. 7, e) er kort og langt tykkere, indtil nasten dobbelt saa bred sem Laaret; dens Be- veegelse mod Hoften skeer i et meget nöie bestemt Plan, men Axen er snart (som f. Ex. hos Fulgora) næsten lodret paa Lege- met, snart mere skraa; Bevægelsen i det givne Plan er meget vid, og Bindehuden ind mod Midtlinien har en overordentlig Brede, hvilket let sees f. E. hos Fulgora. Ledföiningen mellem den megtige Trochanter og Laaret (g) afviger særdeles meget fra Forholdet hos andre Cicadarier, thi den tilsteder en ikke ringe Bevegelse i flere Retninger. Uaaret er omtrent lige tykt overalt, — og ner ved dets Basis findes paa den mod Bagkroppen vendte Side en aflang eller rundagtig, lys, hvidlig eller guullig Plet (Fig. 8, a), der er noget udhvelvet, skarpt begreendset, og hvis ydre Chitinlag viser, seet med c. 600 Ganges Forstörrelse, en eiendommelig naaleprikket og ridset Struktur. Jeg har forsdgt nærmere at studere Bygningen paa et Spiritusexemplar af Calyp- toproctus Stigma F. og fandt, at Laarets egen Chitinhud paa - det Sted, hvor Pletten sad, var mörkere end Omgivelserne, fast og naaleprikket paa lignende Maade, og at Substansen, som dan- « nede den lyse udenpaa Huden liggende Plet, kunde skjæres afi - Flader og lignede Chitin af en eiendommelig, lös og temmelig bl6d Consistens. Det ligger jo nær at antage, at denne Plet er et © eiendommeligt Organ, men dets Natur er mig fuldstændig gaade- fuldt. Pletten findes hos alle af mig undersögte Fulgorider, og « den er oftest let nok at see med Lupe paa törrede Exemplarer, naar Bagkroppen er hævet noget opad eller Baglaarene rettede « noget nedad. Dens Forekomst maa betragtes som en god Fa- miliecharakteer. 3 Baghofterne ere som sagt ubevegelig fastvorne med Me- | | tathorax, men den Omstendighed, at Metasternum er næsten heelt M blödhudet, og at Strækningen for Baghofternes Sammenvoxning 32 FER RSR Pt LA A od a a a LÅ + < LA oe 7"; NA pee i ae Kee i u : y “HANSEN; TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 51 med Metathorax’ faste Chitin er forholdsviis temmelig kort, tilla- der, som det synes, en vis Elasticitet. Benets kraftigste og stör- ste Bevægelse er samlet i Ledföiningen mellem Hofte og Tro- chanter, og da Dyrene, som bekjendt, kunne springe, kan man her vente at træffe særlig udviklede Organisationsforhold. Man finder nu ogsaa, at der fra Trochanterens Inderside udgaaer frem- efter ex megtig Sene (Tab. II, Fig. 7, f), der ender med en over- maade stor, flad, pladeagtig Skaal (fl), som optager den skraat fremad og noget udad rettede, gjennem Metasternums blöde Hud ofte synlige, forbausende store Musculus adductor, hvis Contrac- tion sikkert bevirker Springet. (Hos de andre springende Cica- dariæ træffes, som rimeligt er, den samme Muskel med sin Sene og dennes Udvidelse, men ikke saa megtig udviklet.) Den usæd- vanlig frie Bevægelse mellem Trochanter og Laar maa vistnok ogsaa, idetmindste tildeels, baade udfylde sin sædvanlige Rolle og tillige erstatte den Bevegelse, der er gaaet tabt ved Hoftens Fast- voxning, thi Benet skal jo baade kunne göre Tjeneste til Spring og Gang eller Klattring paa Planter, og Laarets Bevegelse i det enkelte Plan, der bestemmes af den faste Ledaxe i Ledföiningen mellem Hofte og Trochanter, er neppe tilstrækkelig hertil. 2. Födderne. Disse ere, som bekjendt, altid 3-leddede undtagen hos en- kelte Stridulantia, hvor Antallet af Led reduceres til 2. Foden ender altid med 2 eensdannede Klöer, som jeg altid har fundet simple, uden Takker eller andre Eiendommeligheder. Dernæst “er det bekjendt, at man træffer en Empodialdannelse hos alle “Familier undtagen hos Siridulantia. Dette Empodium er, hvad der hidtil har undgaaet Opmærksomheden, forskjellig bygget hos a paagjældende Familier. Det maa strax anföres, at jeg aldrig har truffet Heftehaar paa Empodiet, samt at det hos samme Dyr -altid er væsentlig eens paa alle 3 Beenpar. Af praktiske Hen syn vil jeg beskrive Jassidernes Fod för Cercopidernes. 4 1. Fasside, Empodiet er altid fastvoxet med Inder fla- “den af Klöerne til et kort Stykke fra eller endog meget ner “ud til disses Spids, dernest er dets frie Enderand altid dybt + ör 2 Midtlinien (see Tab. II, Fig. 9, Fod af Ledra 22 29 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. aurita; Fig. 10, Fod af Ulopa reticulata; Fig. 11, Fod af Mem- | bracis tectigera). Ved Undersôgelse af tôrrede Exemplarer med Lupe faaer man som Regel det bestemte Indtryk, at Empodiet 4 danner en tykkere Vold langs hver Klo fra Roden til tet ud til — dens Spids, og at det mellem Klöerne er klôvet næsten til Ro- © den; dette Billede er grundforskjelligt fra det, man faaer ved at un- dersöge Empodiet paa törrede Fulgorider (see nedenfor). Klövningen viser sig nu paa törrede Exemplarer paa Grund af Sammentræk- ning foranlediget ved Indtörringen betydelig stærkere end den i Virkeligheden er paa friske Stykker, og Foden af opkogte, med Kali behandlede Stykker viser det temmelig udspilede Empodiums virkelige Form saaledes, som det er gjengivet 1 mine Figurer. Dernæst har Empodiet (paa de af mig undersögte Former) ved Midten eller hen imod Roden 2 korte og brede eller lange og | smalle, fastere chitiniserede Plader (Fig. 9 og Fig. 11 1), i sin ellers for störste Delen eller heelt blödhudede Overflade; Under- fladen er blödhudet og mangler tydelige Længdeskinner samt de ved Empodiets Yderhjörner hos den fölgende Familie forekom- mende Processer. 2. Cercopide. Empodiet er her forholdsviis tykkere og so- lidere end hos Jassiderne; hos mange, serlig större Former er det forbundet med Inderfladen af Klöerne i godt Halvdelen af disses Længde, hos andre strækker Forbindelsen med Klöerne sig heelt ud til et lille Stykke fra deres Spids, og hos disse For- - mer er det saa meget stort og tykt. I opblödt og udspændt Til- stand naaer dets Enderand ofte et godt Stykke udenfor Klöerne (Tab. II, Fig. 12), men denne Rand er, i Modsætning til Forholdet hos Jassiderne, ikke skarpt og dybt indskaaren, men heel eller noget udrandet. Oversiden indtages henimod Roden af en tre- kantet Chitinplade (Fig. 12, 1), der er mere eller mindre tynd- hudet langs Midtlinien, og som aabenbart svarer til de to af hinanden frie Plader hos Jassiderne. Udenfor denne: Plade fin- des (altid?) i Midtlinien en særegen Börste (s), bestaaende af . en tykkere, cylindrisk Roddeel og et hertil tilleddet, börstedan- » net Endeafsnit. Langs Undersiden (Fig. 12a og Fig. 12b) lö- ber ner ved hver Siderand en fast chitiniseret, börstevabnet - Længdeskinne (m); lignende Börster har jeg ogsaa fundet hos - Ledra, men egentlige mörke Lister fandtes ikke. Dernæst træffes , ‘ 34 Ser ee eS TON 2 ia + — HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 53 hos alle med Mikroskopet undersögte Former (see Opgivelsen ved Omtalen af Antennerne), ex czendommelig Proces (n), der udgaaer noget fra Enden af Kloens Inderflade paa det Sted, hvor dennes Forbindelse med Empodiet hörer op. Denne Proces, der oftest -er fastere chitiniseret, undertiden dog lys og svag, men altid ud- \ styret med smaa Chitinbôürster, er ikke fast forbunden med Kloen og tilhôrer afgjort Empodiet, skjöndt den, seet fra Siden, nærmest viser sig som en Tap fra Indersiden af Kloens nedre Parti. Pro- cessen er let at see paa mange törrede Exemplarer af exotiske Cercopiner og Aphrophoriner, men hos en Rekke Former har jeg ikke med Sikkerhed kunnet see den paa saadanne Stykker og tör ikke have nogen bestemt Mening om den saa virkelig mangler eller (som hos Philenus spumarius) kun er ganske lille og svagt udviklet, — Födderne af Macherota, der ere under- sôgte med Lupe, synes at stemme overeens med de andre Cer- copiders. —- Som Charakterer for Familien faaes altsaa, at Em- podiet er ret tykt, forbundet med Klöerne i en större eller en > 7 meget stor Deel af disses Lengde, at dets frie Enderand ikke er egentlig indskaaren, og at det paa Undersiden viser to faste Langdeskinner. 3+ Fulgoride. Hos Fulgora er Empodiet, ovenfra seet (Fig. 13), en kort, næsten rektangulair, tverliggende, tildeels fa- stere chitiniseret Dannelse, der kun er forbunden med Klöerne tet ved disses Rod og forövrigt rager” frit frem mellem dem. Hos Calyptoproctus, Dictyophara, Cixius, Delphax-Gruppen (Fig. 14) og Poeciloptera (Fig. 15) er Empodiet en anseelig, tyk Dannelse (störst hos de 2 sidstnævnte Typer), der rager langt frem imellem Klöerne, men kun er forbunden med disse paa en kortere (langt fra Halvdelen af Klöernes Længde) eller meget kort Strækning og som enten (Megamelus) kan vere betyde- lig, ligesom noget diffust chitiniseret eller tvertimod (Poecilop- tera) er heelt blödhudet med et Par smalle Chitinstriber ud mod Randene paa Oversiden. Hos Zeftigometra (Fig. 16) er det ._ heelt blödhudet og naaer, seet fra Siden, ud til lidt fra Klöernes 5 | Se amas See TRONS Jy Spidser, seet ovenfra er det dog kun forbundet med deres Inder- flader i noget over Halvdelen af deres Lengde. Hos Calliscelis" * Hos denne Form er Bagfodens Rodled starkt udvidet og Underfladen tildeels besat med eiendommelige Börster (Tab. II, Fig. 17 b), der for en större 35 + k 3 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. naaer det, naar Foden med udspilede Klöer betragtes ovenfra — (Fig. 17), endogsaa langt udenfor disses Ender, men man seer — ogsaa, at deres Kant ved Hjörnerne böier meget stærkt om, saa at den virkelige Forbindelse med Klöerne finder Sted længere tilbage, og idetmindste disses yderste Trediedeel er fri. Empo- diet har paa Oversiden to store Chitinplader, paa Undersiden (Fig. 17a) 2 Bürster. Hos /sszs iagttages en lignende Bygning, i dog er over Halvdelen af Klöerne her frie. En Sammenfatning af dette giver, at idetmindste den yder- ste Trediedeel og oftest over eller langt over Halvdelen af Klöerne er fri, uden Forbindelse med Empodiet, der med et frit Afsnit rager frem mellem dem, og hvis frie Enderand er afrundet, afskaaren eller hoist lidt udrandet, aldrig dybere indskaaren. Selv paa törrede Exemplarer ere disse for denne Familie eiendommelige Forhold sedvanlig lette at see. Skin- ner paa Undersiden og en Proces ved Spidsen som hos Cerco- piderne har jeg ikke fundet. D. Spiraklerne og Abdomen. Angaaende Spiraklernes Antal veed jeg ikke af, at man har andre Angivelser, begrundede paa Undersôgelser, end L. Durours feilagtige Opgivelse (i 1833) for Tallet hos Slægten Czcada (see ovenfor) og Wirtaczits (i 1885) for Tallet hos Zyphlocyba. I det ovenfor citerede Arbeide siger SCHIÖDTE p. 255: »Rhynchota heteroptera have uden Undtagelse 10 Par Spirakler, hvis Fordeling er ganske saaledes, som jeg forlængst har paa- viist dem hos Billerne.» De angives saa nærmere at ligge: : 1:ste Par mellem For- og Mellembrystet, 2:det Par mellem Mellem- og Bagbrystet, 3:die Par »paa Dyrets Ryg, skjult af Vingerne, mellem Metanotum og Bagkroppens förste Rygskinne» (p. 257); 4:de til ro:ende Par »ligge paa Bugsiden af Bagkrop- pens Pleuralfold. Bagkroppens Bugspirakler ere altsaa $yv Par». Hos Typer af alle 4 Familier af Cicadarier har jeg lige- Deel ere udfladede, spateldannede, med afrundede Ender, medens nogle af dem dog ere længere, spidse og noget udfladede, Heftehaar af den Beskaffenhed, der findes f. Ex. paa Cerambycidernes Fod, synes ingen af dem at vere. Mel- lemste Fodled viser ogsaa nogen Udvidelse. — Lignende Foddannelse har jeg > ogsaa truffet hos Zurybrachys. 36 1 ‘ we À m nd ee Ce ee oe Oe CRE OST PCT VO EU 3 + 2e EL VE =) 4 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 55 ledes fundet 10 Par Spirakler. 1 Beliggenheden af de 8 Par ‚Abdominalspirakler findes desuden Forhold, som afgive nydelige Familiecharakterer, og nogle af dem afvige fra den Regel, SCHIÖDTE opstiller som gjældende for Rhynch. heteroptera. Ved Omtalen af Abdominalspiraklerne bliver det tillige nödvendigt at medtage enkelte Punkter af Bagkroppens Bygning, og de enkelte Familier maae behandles hver for sig, derimod synes Thoracalspiraklerne ikke at frembyde synderlige Differenser hos de enkelte Familier, og disse kunne derfor sammenfattes. a. Lhoracalspiraklerne. 1. Spiraklerne mellem Pro- og Mesothorax ligge i den blöde Leddehud mellem disse 2 Seg- menter, omtrent under Forvingernes Rod, enten paa Kroppens Siderand (Czcada) eller et mindre Stykke under samme (A#ro- phora). De skjules af de udfladede, brede Prothoraxrande og sees lettest, naar disse bortklippes. De ere næsten lodrette (C7- cada) eller helde nedefter endeel bagud (Aphrophora); de ere altid anseelige, undertiden særdeles store (7 effigonia, Aphrophora). 2. Spiraklerne mellem Meso- og Metathorax ligge omtrent un- der Bagvingernes Tilheftning lidt fra Sideranden ind paa Kroppens Underside. De ere mindre end (Aphrophora), af Störrelse med (Cicada) eller næsten större (Fulgora) end förste Spirakelpar. Hos f. Ex. Fulgora ere de synlige udvendig uden Preparation; hos S/rrdulantıa sees de bedst fra Siden, da de nedefter dækkes mere eller mindre af en fra Mesothorax’ Bagrand udspringende bagud rettet Plade; hos Jassider og Cercopider ere de dækkede af et lignende pladeagtigt Fremspring og ligge saa skjulte, at de slet ikke ere saa lette at paavise. b. Abdomen og dens Spirakler. 1. Stridulantia. 1:ste Bagkropsrings Rygskinne er vel udviklet, særlig mod Midten dog langt smallere end de fölgende Ringes; Bugskinnen er ligeledes vel chitiniseret, særlig hos Hannen meget kraftig og eiendomme- lig. 2:den Bagkropsring er overalt fast, uden Spor af Bindehud mellem Ryg- og Bugskinne; Rygskinnen er fuldt saa bred som de fölgende Ringes. 3:die—7:nde Ring dannes hver af en Bug- skinne, der langtfra naaer ud til Kroppens Siderand, og en Ryg- skinne, der naaer ud til denne; mellem Rygskinnens Enderand og Bugskinnen findes altsaa paa Bugsiden et anseeligt Stykke, der, efter den her antagne Tydning, er optaget af Pleura. Denne 37 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. _bestaaer af 2 Dele, nemlig udefter af en anseelig Chitinplade, 3 der (undtagen hos Cystosoma og tildeels hos enkelte andre For- mer med noget oppustet Bagkrop) er adskilt fra Rygskinnen ved en meget smal, tyndere eller tynd Randhud, og dernæst indefter af en (undtagen hos Cys¢osoma) tydelig, smal, tynd Hud mellem Pladen og Bugskinnen*. 8:nde Bagkropsrings Rygskinne er sam-- — mensmeltet med Pleurens Chitinplade, medens Bugskinnen er al- 4 deles omdannet i Kjönslivets Tjeneste. (De fölgende Ringe med- tages hverken ved denne eller ved de fölgende Familier; kun saameget kan siges, at man hos begge Kjön af Czcada finder bag de § spirakelberende Abdominalringe 3 tydelige Ringe til foruden »Analklapper», og at o:de og ro:de Bagkropsring ere hos Hannen særdeles omdannede, medens hos Hunnen kun g:nde er meget stærkt omdannet, medens to:nde er lille og lidet ændret). 1:ste Par Abdominalspirakler ligger paa Legemets Bugside teet ved Sideranden i en Indsenkning ved Bagkroppens Rod, om- givet af fast, til Metasternum hörende Chitin, der særlig hos Han- “nen er meget tyk og af en ret anseelig Brede; de ere tverliggende som Thoracalspiraklerne, men dog noget kortere end disse. Hos. de fleste Hunner ere de ofte ikke vanskelige at see, naar Bagkrop- pen böies noget opad, men hos nogle Hunner og hos de fleste Hanner dækkes de af saakaldte »Opercula». De 7 övrige Par FEK SIST ee, ee ee ES ee Spirakler ere betydelig mindre end förste Par og af en anden Bygning; de ere altid gabende med en oval eller nesten kreds- rund Munding; thi Peritremet er en fast Ring, der tilmed er udstyret med en Mængde ind mod Spiraklets Centrum rettede Haar. Lukkemechanismen ligger noget bagved Peritremet. Det forreste af dem (altsaa 2:det Par Bagkropsspirakler) er ikke gan- ske let at finde; def ligger ligesom förste Par paa Bagkroppens Underside et lille Stykke fra Sideranden ved anden Bagkropsrings - Forrand, men denne Rings Chitin er böiet saaledes indad (nedad, ee eee PEER a x mnt dise in = AIR re PA, seet fra neden), at der opstaaer en Tverfure, saa at Spiraklet kom- mer til at ligge nær Bunden af denne Fures Yderkant, vendende fremad og ind mod Dyrets Midtplan. Hos Hunnen sees det uden * Spiraklernes Beliggenhed i 3:die Ring hos f. Ex. TZettigonia viridis taler for at regne Chitinpladen til Pleura, ikke som en ventral Deel af Ryg- à skinnen; Bygningen hos Cercopider og Jassider taler for at betragte Huden mellem Pladen og Bugskinnen ikke som en Söm, men som et Stykke af Pleura. 38 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 57 Preparation, medens det hos Hannen ofte dækkes af Operculum. 3:die—8:nde Abdominalspirakel ligge lidt+ fra hver Rings For- rand i selve Dugskinnen. tet ved Pleura. 2. Cercopide. ı:ste Rings Rygskinne strækker sig heelt ud til Sideranden, hvor den er ret bred, men ikke stærkt chiti- niseret, ind mod Midten afsmalnes den stærkt eller forsvinder endog som fast Dannelse; Bugskinnen er smal, vel chitiniseret ved Midten og hörer op langt fra Siderandene. 2:den Rings « Rygskinne er ret bred, vel chitiniseret og strækker sig heelt ud til Sideranden; Bugskinnen er ved Midten smallere end Rygskin- nen og bliver endda smallere ud mod Sideranden; den naaer heelt ud til denne og nesten til Rygskinnens Enderand. (Bugskinnerne af disse 2 Ringe ere ikke synlige uden videre, og Baghofterne maae helst heelt bortpræpareres, da de springe frem over dem og for störste Delen dække dem). 3:die—8:nde Ring ere i det Væsent- lige bygget som hos S¢rzdu/antza, kun er den indre Deel af Pleuræ altid meget tydelig udviklet, men dog ikke synderlig bred; den - er undertiden saagodtsom heelt blödhudet, men undertiden inde- holder den Chitiniseringer. Hos Aphrophora Alni findes saale- des i den blöde Deel af Pleura af 3:die-—5:te Ring 2 tydelige, _ smaa Chitinplader (en forreste og en bageste) for hver Ring. ı:ste Par Spirakler ligger indenfor Sideranden paa Legemets Underside saa langt frem som muligt mod Bagranden af Meta- sternum, og paa Grund af dettes Form, Hofternes Fremspring og Spiraklets ret svagt afsatte Munding er det vanskeligt at paavise. _2idet Par Spirakler ligger paa Sideranden i et lille Chitinstykke, . der fra anden Rygskinnes Sidehjörne gaaer lidt fremad og nedad . 08 vistnok maae betragtes som svarende til de fölgende Ringes | store, ydre, pleurale Chitinplade. 3die—8:nde Spirakelpar ligge - paa Bugsiden i Pleuras indre Afsnit, og hvis dette indeholder Chitiniseringer, saa ligge de i den forreste af disse. — Idetmind- ste 2:det—-8:nde Spirakelpar ere spaltedannede, middelstore. 3. Fasside. - Bygningen af denne Familie stemmer meget overeens med den foregaaendes. Den Form, hvor jeg har fundet Forholdene lettest at studere og, om man vil, meest typisk ud- viklede, er Hunnen af vor almindelige Zeftigonia viridis L., hverfor den bliver lagt til Grund for Fremstillingen. 1:ste Rings Rygskinne er ikke udviklet ved Midten, men 39 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. noget udefter fremtreeder den som en ikke synderlig bred Plade, _ der atter tilspidses udefter og hörer op lidt fra Sideranden; Bug- — skinnen er meget smal, naaer ikke fuldt ud til Sideranden og er - afbrudt i Midtlinien. 2:den Rings Rygskinne er vel udviklet, ikke synderlig bred og naaer næsten til Sideranden; Bugskinnen er ved Midten næppe saa bred: som Rygskinnen, og de afsmal- - nede Ender naae nesten til Siderandene. 3:die til 8:nde Ring ligne meget Cercopidernes; paa 4:de—7:de Ring bestaaer hver Pleura af et bredere, fast chitiniseret, ydre Stykke og en indre Stribe, der 1 hele sin Længde indeholder en smal Chitinplade; i 3:die | og 8:nde Ring er der ikke udskilt nogen saadan indre Plade. 1:ste Par Spirakler ligger som hos Cercopide paa Under- siden et lille Stykke indenfor Sideranden tet op til Metaster- nums Bagrand; 2:det Par ligger ved 2:den Rygskinnes ydre For- hjörne nær ved Sideranden, saa at det vender udefter og opefter. 3:die og 8:nde Spirakelpar ligge i Pleurens ydre, faste Plade, 4 4:de—7:nde Par i Forenden af den smalle Plade ı-Pleuras indre Deel. — Alle Spiraklerne ere smaa. Hos Membracinerne er Bagkroppen som bekjendt ofte höi, — meget betydelig sammentrykt og staerkt chitiniseret; dermed fölge nogle Eiendommeligheder i dens Bygning og 1 Spiraklernes Be- liggenhed. Som Exempel bliver Bygningen hos Centrotus cor- nulus nærmere beskreven. — Hos denne Form er ı:ste rings — Rygskinne temmelig svag, noget eiendommelig formet og standser ~ et godt Stykke för Sideranden; Bugskinnen er bredere og sværere end hos Tettigonia og ikke afbrudt ved Midten. 2:den Rings Rygskinne er temmelig svag og smal, standser et godt Stykke « för Sideranden, og ved dens Ende findes en lille Pleuralplade. M Paa begge Ringe bliver der altsaa paa Siden et godt Stykke M mellem Enderne af Ryg- og Bugskinnerne, og for 2:den Rings Vedkommende udfyldes det ved, at 3:die Rings Pleuralplade og dens Rygskinnes laterale Parti kile sig frem paa Siden som en stor og fast chitiniseret Dannelse. - 3:die Rings Rygskinne viser hen mod Forranden en dyb Tverfure og foran dette et udhveel- vet Parti, som man let antager for 2:den Rings Rygskinne, hvil. _ ket det ikke er, da denne ligger foran som en svagere, smal Stribe. Paa 3:die—8:nde Ring er Pleuras indre Deel kun en smallere Leddehud, medens dens chitiniserede, ydre Plade er meget 40 "HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 59 anseelig. 1:ste og 2:det Par Spirakler ere som Folge af de förste Ringes eiendommelige Bygning og Kroppens Form /Zyttede ad- skillig ovenfor selve Sideranden og vende udefter, 2:det Par ligger i den lille Pleuralplade lidt hôiere oppe end ı:ste Par. 3:die—8:de Spirakelpar ere flyttede ind i det indre Forhjörne af Pleuras Plade. Hos Membracis tectigerä træffes noget lignende Forhold, men her er 3—-8:de Rings Pleuralplade kun adskilt fra Ryg- og Bugskinnen ved en svag Söm uden egentlig Bindehud. — Etha- lion reticulatum stemmer, fraregnet temmelig smaa Eiendomme- ligheder, væsentlig overeens med ZYettigonia i Bygningen af de 2 förste Ringe og i Beliggenheden af disses Spirakler, hvorimod den stemmer væsentlig overeens med Centrofus i Bygningen af 3:die—8:nde Rings Pleuræ og Beliggenheden af disses Spirakler. — Ledra aurita stemmer derimod i Alt Væsentiigt overeens med Tettigonia. 4. ÆFulgoride. Denne Families eiendommelige Bygnings- forhold ere simplest og lettest at studere hos en af de store Former, f. Ex. Dyr af Underslegten Fulgora, og en Art af denne Slegt er derfor lagt til Grund for den fölgende Skildring. 1:ste Rings Ryg- skinne, der ved Midten er utydelig og smal, bliver udefter bre- dere og vel chitiniseret og holder op lidt fra Bagkroppens Side- rand, der er blödhudet, udadtil degraendset af og forbunden med et bagud og noget udad rettet Sideparti af Metanotum; Bug- skinnen er overalt meget smal, men vel chitiniseret og naaer heelt ud til Sideranden. 2:den Rings Rygskinne er bred ved Midten og afsmalnes stærkt mod Siderne for at forsvinde, inden den naaer heelt ud til Randen; Bugskinnen er overalt temmelig smal, ikke meget fast chitiniseret og naaer ikke helt ud til Side- randen af Ringen, der er fuldstændig blödhudet, men meget kort, da 3:die Rings Pleura og den ydre Deel af dens Rygskinne for- lenges som en tilsammen anseelig, skjævt trekantet Dannelse frem- efter paa Bagkroppens Sideparti. ı:ste og 2:den samt en större Deel af 3:die Rings Bugskinne dækkes, seet nedenfra, af Bagbe- nenes Hofter og Trochantere. 3:die—8:nde Rings Rygskinner naae som sædvanlig ud til Siderandene, derimod naae deres Bug- skinner (af hvilke 8:nde er omdannet i Kjönslivets Tjeneste) 7o- get langere ud mod Sideranden end hos de üvrige Familier; 41 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Pleura er bred og bestaaer af en nedre, vel udviklet, men dog à ikke synderlig bred, hos Fulgora ventral Chitinplade, og et oftest bredere övre, lateralt Parti, der maa betegnes som typisk blödhudet, optreder som saadant hos en Mængde Former (f. Ex. Issus, Megamelus), men hos Fulgora viser noget uregelmæssig formet, fast Chitinisering mod sin nedre Rand. 1:ste Par Abdominalspirakler ligger paa Legemets Ryg- side foran og tildeels udenfor Endepartiet af ı:ste Rings Ryg- skinne samt bagved og indenfor Metanotums bagud rettede Side- parti; det er hos Æ#/gora anseeligt, tverliggende. 2:det Par — Spirakler ligger ligeledes paa Rygsiden et ret anseeligt Stykke fra Sideranden bag ı:ste Rygskinres laterale Parti, altsaa nær- mere ind mod Dyrets Midtplan end ı:ste Par; det er lidt större end dette og ligeledes tverliggende. 3:die—S:nde Par ligge paa Kroppens Sideflader i den blöde Deel af Pleuræ op til dennes fastere Chitinisering; de danne skraa, fortil nedefter heldende Spalter og ere alle store, de 3 försie Par de störste og af Stör- relse med 2:det paa Ryggen liggende Par*. Afvigelserne fra denne Bagkropsbygning hos andre af mig undersögte Fulgorider forekomme mig at vere temmelig smaa og af underordnet Betydning. Nogle væsentligere Exempler kunne | nevnes. Hos Arcopus crassicornis ere 1:ste og 2:det Spirakel- par forholdsviis betydelig mindre og, som det synes, kortere og bredere end hos Fulgora, deres Beliggenhed i Forhold til Meta- notums Yderparti og i Forhold til hinanden er den samme; 3:die—8:nde Par ligge i den faste Deel af Pleura, der her, paa Grund af Bugskinnernes Brede, vende ud til Siden ligesom det övre, blédhudede Parti. Hos Lurybrachys sp. er 3:die—8:nde Rings Pleura vel meget bred, men et chitiniseret nedre Parti Er egentlig ikke udskilt, idet Pleura overalt er blödhudet uden syn- derlig Differens i Hudens Beskaffenhed. — Hos Zeitigometra costulata har 2:den Rings Rygskinne næsten til Sideranden en meget anseelig Brede, og det zgdannede Spirakel ligger i selve Skinnen, men dets og förste Pars relative Beliggenhed er som = At dömme efter en Undersögelse af de laterale Spirakler hos Calypto- proctus er deres Bygning ret eiendommelig, men der er Anledning for mig til at antage, at Bygningen ikke er eens hos de forskjellige Fulgorideformer, hvor- for jeg her ganske undlader en Fremstilling, som jeg ikke kan gjennemfüre. 42 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 61 hos Fulgora; 3:die—7:nde Par Spirakler ligge et Stykke inde i Pleuras faste Deel, der vender skraat udad og nedad; paa 8:nde Ring er Pleuras faste, spirakelbærende Deel sammenvoxen med Bugskinnen. De eiendommelige Flatider med höi, sammentrykt Bagkrop stemme i det Væsentlige overeens med de middelstore Fulgorider. Som Resumé kan anföres for denne merkelige Familie: I:ste og 2:det Spirakelpars dorsale Beliggenhed, ı:ste Pars Beliggen- hed i en Vinkel af Metanotum, 3:d2e—S:nde Spirakelpars Ven- den vesentlig eller heelt ud til Siden i de for den större Deel eller heelt laterale, af en övre, heelt eller for störste Delen blöd- hudet, og en nedre, oftest fast chitiniseret Deel bestaaende Pleure. IV. ‘ Som ovenfor nævnt antager jeg den af STÅL i » Hemiptera Africana» T. IV. fremsatte Inddeling af Cicadarierne i 4 Fami- lier og netop med den af ham givne Begrændsning for disse. STÅLS Begrundelse af denne Inddeling er imidlertid ret mangel- fuld, hvorfor heller ingen af de senere Forfattere, ikke engang J. SAHLBERG, har antaget den. Jeg vil nu forsöge at samle Hoved- punkterne af mine Undersögelsers nye Resultater med de tidli- gere kjendte Momenter til en 1 en analytisk Form given Oversigt He over Familiernes Charakterer. De exclusive Charakterer ere trykte med Cursiv, de ikke absolut exclusive, godt characteriserende Bygningsforhold ere trykte med Corpus. Naar man har at gjôre med flere Typer (her Familier) indtræffer paa Grund af den analytiske Tabels Na- tur af og til en Vanskelighed, nemlig en skarp Fremhaven af en Charakteer, der er absolut eiendommelig for kun 1 Familie (f. Ex. Mangel af Empodium hos S¢rzdulantza i Modsetning til dets Forekomst hos alle andre Familier); en saadan Fremheven har jeg sögt at opnaae ved yderligere at benytte sperret Skrift dertil. A. Antennarum articulus secundus pedunculi organis sensilt- bus nullis instructus; flagellum fovets sensilibus compluri- bus vel multis instructum. 43 ee he 4 4 Late te es TO Is PR AE Oe OS Pies ra > te eme ap Mie A Sala te A DIE PRE cake SR ES ET x > ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1290. ~ Coxa@ intermedia angulis interioribus basalibus paulum inter se distantibus; abductio coxe sat parva. Metasternum aut totum corneum aut areis duabus me: diocribus membranaceis instructum. Coxe postice mobiles; trochantini manifesti. Trochanteres pedum posticorum femoribus paulo vel non latiores: flexio inter trochanterem et femur solum fiert potest. femora postica »macula flava» nulla in latere superiore enstructa. Pleure segmentorum abdominalium 3—8 omnino in ventre corporis sita, e lamina exteriore cornea majore et area inleriore et angustiore ex parte membranacea vel eva- nida formate*. Spiracula abdominalia I:mi paris aut in latere aut in ventre corporis sita. | Spiracula abdominalia 3:tii—8:vi parium in ventre abdominis sita, deorsum vergentia. Tegulæ semper desunt. a. Ocelli tres. Antennarum flagellum ex articulis 5 (vel 4?) elongatis formatum; fovew sensiles in articulis duo- bus basalibus flagelli numerosa (nonnulle etiam in ar- ticulis ceteris invente). Mesonoti pars conspicua permagna. Femora antica a femoribus intermediis valde diversa {semper aliquantum incrassata|. Empodium nuilum. S Spiracula abdominalia secundi paris in furca ventrali transversa sila, antrorsum et ad me- dium versus vergentia. Spiracula abdcminalia 3:tti—7:mi parium in laminis ventralibus segmentorum, nec in pleu- LS ISL10. Organum stridulatorium in mare adest. + In genere Cystosome cum laminis dorsalibus et ventralibus segmentorum omnino concrete (vid. pag. 56). 44 | ze ré HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. .63 Antennz semper in foveis profundis ante oculos sub marginem anteriorem verticis site. Tegmina subtus inermia. Alarum margo anterior ad basin versus perpaulum curvatus, inermis. Metasternum totum corneum. Coxæ posticæ coxis intermediis haud latiores, nunquam ad marginem lateralem thoracis attingentes. Femora postica simplicia. | Tibie posticæ teretes. 1. Stridulantia. b. Ocelli duo vel nulli. Antennarum flagellum aut ex articulis numerosis aut ex articulo basalt inflato et »seta» gracillima com- positum; fovea sensiles nonnulle, nunquam numerose. Mesonoti pars conspicua mediocris vel parva vel nulla. Femora antica a femoribus secundi paris vix diversa [sæpissime non incrassata]*. Empodium magnum adest. Spiracula abdominalia secundi paris in latere ab- dominis sita, extrorsum vel ex parte sursum vergentia. Spiracula abdominaha 3:tii—S:vi partum in pleu- ris sila. Organum stridulatorium nullum. a. Antennarum flagellum ex articulo basali majore, sub- Ppyriformi, et »seta» gracillima, interdum subarticulata, composttum; articulus basalis foveis sensilibus com- pluribus, »seta» foveis nullis instructa. Tegmina carina ad basin versus in latere infe- riore instructa. Alarum margo anterior ad basin versus lamina triangula, in margine exte- riore uncis nonnullis instructa, ornatus. Metasternum longius, areis duabus mediocrt- bus membranaceis instructum. Coxa postice coxis intermedits vix latiores, non ad marginem lateralem thoracts attingentes. a * In genere Davis F. femora antica et intermedia valde incrassata sunt. 45 si JIE eet ty ER Ear Ge Riis Steg We te a a ld See a ETS ne z 2 2 NAS EL TE er Pr RTS + 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. Femora postica ad basin versus in latere superiore carina latiore transversa instructa, Empodium crassius, subtus lineis duabus cor- nets, spinosis, instructum, margine hbero pau- lum vel vix emarginato. Ocelli semper in vertice ad basin versus posit. Antennze semper in foveis profundioribus ante ocu- los sub marginem anteriorem verticis site. Coxæ intermediz meracantho valido instructæ. Tibiz posticæ teretes in latere exteriore processu singulo vel processubus binis conicis, majoribus ornate. 2. Cercopide. B. Antennarum flagellum semper ex articulis numerosis compositum; pars basalis longior, aut ex articulis compluribus (2—6) formata aut in transversum fur- cata, foveis sensilibus nonnullis sparsıs instructa; . TR PP UE re ee NET ON PR CO ee pars distalis saltem ex parte in articulos numerosos divisa. Tegmina subtus carina nulla instructa. Alarum margo anterior lamina nulla triangula instructus, N ad oe för SIA “x interdum nonnthil excurvus. ee - da Metasternum breve, totum corneum. Coxa postice coxis intermediis multo latiores, us- gue ad marginem lateralem-thoracis extense. ee wes OR a Femora postica ad basin simplicia. Empodium tenuius, subtus tenüs corneis manife- stis nullis instructum, margine libero in medio _ profunde inciso. | Ocelli nunc in vertice, nunc in fronte positi, inter- | dum evanidi. eB FA Antenne sæpius ante oculos, interdum sub oculis site. ea Coxæ intermediz rarius meracantho instructe. re a Tibiæ posticæ sæpissime prismaticæ vel foliaceæ, rarissime subteretes, sæpissime seriatim spinulosæ, ra- rissime inermes. 3. Jasside. B. Antennarum articulus secundus pedunculi organis sensilt- bus peculiaribus (compositis) compluribus vel multis in- 46 HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 65 strucins; flagellum fovea sensili singula in articulo basali majore, pyriformi instructum. Coxe intermedia angulis interioribus basalibus alı- quantum wel perlongum inter se distantibus; abductio coxa bene evoluta. Metasternum fere totum, usque ad partes laterales metathoracıs nonnthil in latere inferiore corporis inflectas membranaceum. Coxe postice immobiles, parte exteriore cum metatho- race concreta; trochantint null. Trochanteres pedum posticorum femoribus permulto crassiores; et adductio et flexto inter trochanterem et femur fiert possunt. Femora postica prope basin in latere superiore »macula flava» ornata. Pleure segmentorum abdominalium 3—8 ex parte ma- Jore vel omnino in lateribus corporis site, aut omnino membra- nacee aut ex area Superiore majore, ex parte majore vel om: nino membranacea, et e lamina inferiore cornea composite. Spiracula abdominalia I:mi paris in dorso corports intra partem exteriorem productam metanoti sita. Spiracula abdominaha 3:tii—Sivi parium precipue in lateribus corporis sita, ex parte majore vel omnino extror- sum vergentia. Ocelli rarius evanidi, sæpius duo in latere capitis ante antennas siti; interdum ocellus tertius præterea ad marginem inferiorein frontis prope basin clypei inventus est. Antennz sub oculis insertæ; flagellum ex articulo cras- siore basali et e »seta» gracillima, aut exarticulata aut ex parte vel omnino in articulos numerosos divisa, compositum. Tegulæ sæpissime adsunt. Empodium per longitudinem breviorem et ad summum per duas tertias partes longitudinis unguium cum his con- cretum, margine libero paulum emarginato vel integro. Spiracula abdominalia 2:di paris in dorso sita, nonnihil a margine laterali remota. 4. Fulgoride. 4 Entomol. Tidskr. Arg. 11. H. 1—2 (1890). 47 5 66 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Den af STÅL med et fint systematisk Blik fremsatte, af vist- _ nok ingen senere Forfatter antagne Inddeling af Cicadarierne 1 disse 4 Familier haaber jeg nu ved de talrige i denne Oversigt fremdragne exclusive Charakterer er bleven begrundet saaledes, at dens Eneberettigelse kan betragtes som nogenlunde fyldig be- viist, og det tör maaskee haabes, at den vilkaarlige Opstilling af nye Familier paa Basis af et noget eiendommeligt Habitus ikke vil blive fortsat af ret mange Systematikere. Det er endog min Overbeviisning, at selv om muligviis en eller anden af de frem- satte Charakterer ved Undersögelse af et stort exotisk Materiale ikke skulde vise sig at vere saa exclusiv, som jeg har meent, saa vil et fortsat Studium af Dyrenes Bygning give saa mange nye Charakterer for de samme Familier, at Tabet vil blive mere end dækket — selvfölgelig under Forudsætning af, at man ikke Se NEN træffer paa en eller anden mig ubekjendt og vistnok hidtil ube- — skreven virkelig Mellemform. — Jeg kan saaledes gjöre op- merksom paa, at hos Cercopidernes, men ikke hos de 3 an- "dre Familiers Larver er Bagkroppens pleurale Parti meget af- vigende fra det voxne Dyrs, ligesom ogsaa Antennerne hos Cercopiderne gjennemgaae en mærkelig, ovenfor beskrevet For- vandling, i hvilket sidstnævnte Forhold denne Familie afviger fra de övrige Cicadarier. At Stridulantiernes Larver have særdeles kraftige og eiendommelige, til Gravning uddannede Forbeen er bekjendt; at derimod deres Klobygning afviger ganske fra det voxne Dyrs er et ikke videre paaagtet, for denne Familie meget eiendommeligt Forhold. Af Mangel paa godt Materiale maa jeg imidlertid idetmindste forelöbig afstaae fra at behandle Forvand- lingen hos de forskjellige Familier nærmere, og nöies derfor med disse Antydninger af dens Brugelighed for Systematiken. V. Det Vanskeligste staaer endnu tilbage, nemlig en Deling af disse anseelige, for Jassidernes og Fulgoridernes Vedkommende endog meget slegts- og artsrige Familier i naturlige, skarpt cha- rakteriserede Grupper. Ligesaa let en Opfattelse og Charakterise- ring af selve Familierne har forekommet mig, ligesaa vanskelig forekommer det mig at tilveiebringe en Sönderdeling af Jassiderne 48 ae Meike d ak Bere ee HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 67 og iser af Fulgoriderne, og det til Trods for, at der vistnok ikke indenfor en eneste Familie indenfor Insekterne findes saa store Forskjelligheder i Dyrenes Habitus,i Formen af deres Hoved og Prothorax og i Bygningen af deres Vinger som netop hos disse to. Kjöbenhavns Museums Materiale og det deraf, jeg har kun- net dissekere til mikroskopisk Undersögelse er, særlig for Ful- goridernes Vedkommende, ogsaa for ringe til, at jeg kan optrække skarpe Grændser for Grupper derpaa. Jeg skal nu udvikle mine Anskuelser med stadigt Henblik til STÅLS ovenfor paa Side 28 refererede Opstillinger i »Hemzptera Africana». 1. Stridulantia. Det synes mig meget lidt sandsynligt, at denne Familie lader sig dele i gode Grupper. STÅL har (l. c.) heller ikke forsögt det. Den af Amyor & SERVILLE forsögte Tve- deling efter Vingerne kan maaskee vere ret praktisk til Hjelp ved en Bestemmelse, men den er videnskabelig seet uden Verdi, da den i den förste lille Gruppe setter saa yderst forskjellige Slæg- ter som Polyneura WESTw. og Cystosoma WESTW. (samt den mig ukjendte, vistnok höilig interessante //emzdictya BurM.), skillende : dem fra Former, med hvilke de have langt större Beslægtethed end med hinanden indbyrdes. 2. Cercopide. Strats Inddeling i Hem. Afr. forekommer mig tilfredsstillende. Nye Bidrag til dens Begrundelse kan jeg ikke give. 3. Fasside. STÅL har den Fortjeneste i 1866 atter at have forenet Membracider og de egentlige Jassider til 1 Familie. Denne deler han saa (see ovenfor Side 28) i 7 Grupper, af hvilke de 6 förste tilsammen omtrent svare til den af BURMEISTER Op- | stillede Membracide-Familie. Denne Delings gode og uheldige Egenskaber skal for Hovedpunkternes Vedkommende omtales _ nedenfor. Amyot & SERVILLE benyttede som Skjelnemærke mellem de- res Conidorst og Planidorsi det Forhold, om Prothorax forlæn- ges bagud over Abdomen eller dette ikke finder Sted. Denne _ Charakteer viser sig, særlig efter at en Slægt som Zo/anza STÅL er * opdaget, aldeles ubrugelig, da denne Form, der heelt igjennem 4 er beslegtet med Centrotus, efter AMYOT & SERVILLE maa hen- 4 fores til Planidorsi. Dette har STÅL indseet, og han benytter i _ Hem. Afr. til at udskille 5 af de förste Grupper fra »Jassida» og- 49 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1290. saa andre Charakterer, blandt hvilke den, der er hentet fra For- men af Hovedets Siderande (Udfladning eller ei), er den bedste. Bagskinnebenene hos en mere typisk Jassin, f. Ex. en Zeft- tigonia eller Zdiocerus, ere som bekjendt 4-£antede, dernæst mere eller mindre udpreget sammentrykte (og idetmindste aldrig flad- trykte), saa at den ydre Flade er smallere end Oversidens og 1 hvert Tilfælde end Undersidens Flade; dernæst er idetmindste de 2 Rande, der begrændse Yderfladen, udstyrede med flere til mange Torne. En lignende Bygning træffes hos den nydelige, australske Slegt Zurymela HorFMANSEGG, der ifölge hele sin Byg- ning vel nærmest maa stilles nærved Bythoscopernes Gruppe. Slegten Paropia GERM., der af SAHLBERG opstilles som en noget aberrant Gruppe endog bagved Ulopa, af KIRSCHBAUM og FIEBER som Representant for en særlig Familie, synes mig at vere en meget god Fassin i Bygningen af Bagskinnebeen, Kinder og An- tenner m. m.; at legge stor Vægt paa Indhulingerne paa Pande og Isse forekommer mig særdeles urimeligt. Paropia bör, synes jeg, efter sin hele Bygning stilles i Nærheden af Bythoscoperne. Den interessante Slegt Ledra F. synes ved förste Oiekast at af- ‚vige sterkt fra de övrige Fasszn@ ved det eiendommelige Hoved, det ofte tvepuklede Prothorax og de knivdannede Bagskinnebeen; den er da ogsaa f. Ex. af FIEBER udskilt som Repræsentant for en Familie, af SAHLBERG (Op. cit. p. 103) anseet for at danne en Overgang til Membracinerne »till hvilken det af några för- fattare hänföres», altsammen formeentlig uden gyldig Grund. Hos de med Ledra beslegtede Former, som Petalocera Bohemanni STÅL, Epiclines planata F. og Proranus adspersipennis STAL, ere Bagskinnebenene 4-kantede, sammentrykte og paa Yderran- dene tornede, hvilket især er udpræget hos den sidstnævnte Form; den hos Ledra forekommende Knivform er, hvad Knudeudstyret ogsaa viser, ikke andet end en voldsom Sammentrykning, hvor- for Yderfladen er forsvunden som saadan. Kinderne ere hos Ledra aurita 1. noget udvidede, hos Pefalocera og flere med den beslægtede Former, Zzturia STÅL, T2tia STÅL, Sichea STÅL, Rubria STÅL (ifölge STÅLS Opgivelser i Hem. Afr.) »levissime dilatatæ», og den sidstnævnte Slegt synes at före over til Xero- phloea GERM., der er en god Jassin med noget udvidede Kinder. Antennerne hos Ledra aurita ere ogsaa (see ovenfor) byggede 50 pas ere HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 69 som hos Jassinerne og ligne aldeles ikke Antennerne hos den Membracinform, 1 Neerheden af hvilken Ledra vel skulde stilles, nemlig Æfhalion Latr. Ulopa afviger derimod (see senere) væ- sentlig fra Fassin@ og maa föres over til Membracine, men efter denne Slægts Fjernelse forekommer Fassine i det ovenfor an- givne Omfang mig ogsaa at vere en smuk, naturlig Afdeling, en »Underfamilie», charakteriseret ved de mere eller mindre ud- videde Kinder, de typisk 4-kantede, sammentrykte (undertiden knivdannede) Dagskinnebeen (og de slanke Antennesvöber, hvil- ‘ket dog ikke er en exclusiv Charakteer). Den övrige Deel af Familien Jassidæ kan maaskee opfattes som 1 Afdeling, Membracine. Den er med Hensyn til Bygnin- gen af Hoved, Antenner og Bagbeen langt rigere end Fasszne, det er yderst vanskeligt at finde positive Charakterer for den som Heelhed, og den bör maaskee, som foretaget af STÅL, deles i flere Grupper æquivalente med Jassinæ, men de fleste af disse Grupper ville formeentlig ikke falde sammen med SrÂLs » Under- familier». En sammenknyttende, vistnok for alle Former felles Charakteer kan udtrykkes ved »gene haud vel nullo modo ex- planat@». En Gruppe af den, »Hoplophorida» STÅL, er af Op- stilleren (Hem. Afr. p. 82) charakteriseret: »Tarsis posticis par- vis, anterioribus brevioribus», men deels er dette ikke saa skarpt udtrykt, som det kunde vere, thi Bagtarserne ere i Virkeligheden langt tyndere og nesten dobbelt saa korte som f. Ex. Mellem- tarserne, deels er Charakteren ikke exclusiv, da jeg kjender For- mer, der aldeles afgjort maa henföres til Underfamilien » Mem:- bracıda» STÅL, hos hvilke Bagtarserne ere betydelig kortere og tyndere end de andre Tarser, i næsten lige saa höi Grad som hos »Hoplophorida». Derimod viser Gruppen en vistnok for den aldeles eiendommelig Charakteer, idet Bagskinnebenene ere i Störstedelen af deres Længde detydelig sammentrykte paa skraa og ud mod Spidsen büiede first indad og dernest atter udad. Hos de ovennævnte Membracisformer med de korte Bagtarser er Skinnebenet krummet noget bagud ved Spidsen, men det ligner ikke Hoplophoridernes, da det desuden er i héi Grad fladtrykt, ikke sammentrykt. Tilstedeværelsen af denne merkelige, skjeve Sammentrykning hos den lille Gruppe bevirker, at det har veret mig umuligt at henföre denne Bygningsform til den Plan, der - SI MOT ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. formeentlig gjör sig gjeldende i Bagskinnebenene hos alle övrige Membraciner. Undersöger man nemlig disse f. Ex. hos Ulopa FaALL., Æthalion Latr., Centrotus F., Darnis F., Smzlia Germ. og mange flere vigtige Slegter, seer man, at de ere 3-kantede, oftest skarpt 3-kantede med stærke Börster paa Randene, og at Yder- Haden altid er bred, neppe nogensinde smallere, oftest bredere end de andre Flader, altsaa at Bagskinnebenene aldrig vise Ten- dens til at vere sammentrykte- som hos Jassinz, men derimod ofte ere noget fladtrykte; kun hos Polyglypta Burm. har jeg fundet dem saagodtsom trinde, idet Kanterne ere sterkt afrun- dede. Hos Gruppen »Membracıda» STÅL og adskillige Slægter af »Centrotida» STÅL er, som bekjendt, Fladtrykningen dreven saavidt, at Skinnebenet bliver udfladet (foliacea), Hos adskillige Arter af Slægten Aconophora Fairm., hos Heteronotus Lap. og flere Former vise Skinnebenene Tendens til at vere 4-kantede, idet man paa Indersiden træffer (2) ner ved hinanden stillede Ræk- ker af Smaatorne eller Börster, men de ere saa betydelig sam- mentrykte og den ydre Flade meget bred og aldeles domine- rende. — Man kan indvende, at denne Charakteristik mangler Skarphed, men det forekommer mig alligevel sikkert, at der, trods alle secundaire Ændringer, typisk findes væsentlige Forskjelle i Bygningen af Bagbenene hos Jassinæ og Membracine i den her opstillede Begrændsning af disse. I Hem. Afr. p. 82—83 skiller STÅL sine 5 förste Under- familier ud fra »Centrotida» ved »Scutello nullo vel obsoleto, pone metanotum haud extenso», i Modsætning til Forholdet hos Centrotida: »Scutello distincto, retrorsum pone metanotum pro- ducto....». Denne Charakteer er for det Férste urigtig udtrykt, thi tager man Prothoraxpuklen af f. Ex. en Syz/2a, finder man et anseeligt Scutellum, og man kan altsaa kun tale om, hvorvidt Scutellum er skjult eller synligt; for det Andet er den anden Deel af Charakteren ikke correkt, thi endog STÅL selv skriver om Cen- trotideslægten Oeda Am. & Serv. i »Hemipt. Fabriciana» Side 49: »Scutello completo nullo», i Modsætning til »Scutello completo, producto» f. Ex. hos Stegaspzs GERM.; for det Tredie kan Cha- rakteren vel vere praktisk brugelig, men tilveiebringer efter min Mening en kunstig, ikke en naturlig Adskillelse, thi Slægter som Hypsauchenia Germ. og Lycoderes GERM. slutte sig, efter min 52 À J à so) HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 71 Mening, i Bygningen af Been og Antenner langt nærmere til Mem bracis F. og Pterygia Lap. end til Centrotus, for ikke at tale om- Oeda Am. & Serv., Bocydium Larr., Tolania og andre Centrotide- Slegter. Min Mening er altsaa, at Gruppen Centrotida STAL maa slaaes 1 Stykker, og Slægterne med stærkt udfladede Skinnebeen hen. föres til »Membraczda» STÅL, hvilken Gruppe saa bliver ret na- turlig og vistnok atter kan deles efter Bygningen af Ansigtet, nemlig om dette udvides til en udstaaende, skarprandet Plade baade paa Siderne og nedefter (som hos Membracis F., Bolbo- nota AM. & SERV., Prerygza Lar.), eller det kun er udfladet paa Siderne (Oryrhachis GErM., Lycoderes GERM.). Hvorledes de ôvrige Typer af Afdelingen JZembracine mihi (efter Udskillel- sen af »Hoplophorida»y og »Membracida» i den af mig æn- drede Opfattelse) skulle deles, tor jeg ikke afgjöre, men anta- ger, at de bedst maae kunne udstykkes i flere mindre Grupper; kun det antager jeg er sikkert, at Athalon bor stilles i Nær- heden af Centrotus-Tolania (cfr. STÅL), hvilket ogsaa fremgaaer af Antennernes Bygning (see ovenfor Side 39). Dernæst bör Ulopa, if6lge Bygningen af Hoved og Antenner, maaskee danne en lille Afdeling for sig i Nerheden af Centrotus-Gruppen; STÅL har ogsaa i 1858 stillet den til Membraciderne, men 1 1866 rigtig- nok atter stillet den til Jassiderne. 4. Fulgoride. Denne Familie kan naturlig falde i 2 Ho- vedafdelinger, nemlig Fulgorine og Delphacine, af hvilke den sidste udmærker sig ved den længst bekjendte, mægtige, bevæge- lige Spore paa Spidsen af Bagskinnebenene, medens denne Spore mangler hos alle Fulgoriner; dernæst ere (see ovenfor) Sandse- redskaberne paa Antennernes 2:det Skaftled udstyrede med borsteagtige Tappe hos Delphacine, hos Fulgorine derimod med undertiden svagt udviklede, oftest meget vel udviklede Blade. Fuigorinernes Afdeling maa atter deles, men dette kan jeg ikke udföre i det Enkelte paa Grund af mine Undersögelsers Utilstrækkelighed. Af StÄLs herhen hörende 12.» Underfamilier» maae et betydeligt Antal slaaes sammen, thi deels ere de af den nævnte Forfatter benyttede Charakterer for en större Deel af heu- ristisk Natur og ringe Værd, deels kunne Antennernes Sandsered- skaber (see ovenfor) henföres til flere Typer, hvis Forekomst peger 53 I 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. hen paa Tilstedeværelsen af naturlige Grupper, da deres Udbre- delse falder sammen med andre Eiendommeligheder i Dyrenes Bygning. Saaledes maae idetmindste » ulgorida», »Dictyopha- rida» og »Czxitda» STÅL slaaes sammen til 1 Gruppe, hvis Sandseredskaber (paa de af mig undersögte Slegter) ere udsty- rede med en omgivende Krands af tornagtige Processer, ligesom de ogsaa vise stor Overeensstemmelse i Bygningen af Empodiet m. m. Dernest maa mindst » Zurydrachrda» og »Issida» slaaes sammen, dog maae af den sidstnævnte »Underfamilie» udskilles den eiendommelige Slegt Tettigometra og maaskee flere For- mer; den saaledes sammensatte Gruppe (med /ssus, Eurybrachys og Calliscelis som væsentlige Representanter) charakteriseres ved, at deres Sandseredskaber vise flere: til mange tydelige Blade, men ingen Tornkrands udenom. 7eftigometra (idetmindste med Til- föielse af den vistnok meget affine, mig ukjendte /stimza STÅL) maa opstilles som Type for en lille Gruppe, charakteriseret ved de ovenfor omtalte, mærkelige Sandseorganer og ved den hele eiendommelige Bygning af Dyrene. Dernæst maae »Xzcantida» og »Flatidas (og maaskee »Acanonizda> STÅL) slaaes sammen, visende stor Lighed i Bygning af Vinger, Scutellum m. m. og Overens- stemmelse i de med eiendommelige Processer omgivne, med yder- lig faa Sandseblade forsynede Sandseorganer. Om »Achzlida», Tropiduchida», »Derbida» og »Lophopida» tör jeg ikke have nogen Mening; sandsynligviis maae endeel af deres Former hen- fores til samme Gruppe som Cirzus, medens andre muligviis maae danne ı eller ganske faa Smaagrupper. Jeg indseer særdeles vel Tarveligheden af dette sidste Afsnit paa Grund af dets fuldstændige Utilstrækkelighed i Undersögel- sen og dets Mangel paa gjennermfört, skarp Charakterisering, og jeg burde derfor maaskee ikke have medtaget det. Paa den anden Side forekommer det mig dog at indeholde adskillige An- givelser, kritiske Belysninger og Vink, som ville kunne vere af Betydning for en fremtidig Systematiker, som, baade ved Hjzlp af Lupen og Mikroskopet, vil paatage sig det vanskelige Arbeide at gjennemföre en paa virkelig Beslegtethed gjennemfört Gruppe- opstilling af Jassidernes og Fulgoridernes Slægter paa et stort Materiale; dette sidste er absolut nödvendigt, hvis Opstillingen skal have nogenlunde blivende Verdi. Hvis dette Maal er naaet, 54 N ee Me Pe TORA Png ee Ve ee hy sl a Cr KR WE u nee at = HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 1:3 saa forekommer det mig, at dette Afsnit {med de speciellere Un- dersôgelser af Antenner, Skinnebeen og Födder, paa hvilke det er baseret), vel kan have Sin Berettigelse som et lille Forarbeide. Forklaring til Tavlerne. Tab. I. Paa alle Figurer betyder / de enkelte Sandsegruber (foveæ sensiles); hos Fulgoriderne betyder o de sammensatte Sandseor- ganer (organa sensilia), # den omgivende Krands af Processer (corona processuum). Det er overalt höire Antenne, der er afbildet. Figurer med samme Tal (f. Ex. Fig. 5, Fig. .5a og Fig. 5b) ere altid af samme Antenne hos samme Art. Fig. 1. Antenne af Czcada pruinosa Say, 9, seet nedenfra (13). Fig. 1 a. Fire af ı:ste SvGbeleds Sandsegruber, liggende 1 deres naturlige Afstande; m. de större, n. de mindre Gru- ber (145), Fig. 2. Antenne af en brasiliansk Monecphora sp.; s. förste Svôbeleds Torn (43). Fig. 2 a. Den yderste Halvdeel af ı:ste Svöbeled med Basis af »Börsten» og Tornen (s) (174). Fig. 3. Antenne at Aphrophora Alni FaıL., ®; s. stor, flad Grube (41). Fig. 3 a. Et Stykke af Svôben fra dennes proximale Halvdeels ydre Parti, visende den svage Leddeling (155). Fig. 4. Antenne af Nymphen af Phzlenus spumarius L. kort för det sidste Hudskifte. Man seer det udvoxne Dyrs Antennesvöbe skinne igjennem Nymphens (62). Fig. 5. Antenne af Zeftigonia ferruginea F. (22). Fig. 5 a. De 5 förste af Svöbens Led med Sandsegruberne (110). Fig. 5 b. Et Stykke af Svöben omtrent fra dens Midte (158). Fig. 6. Antenne af /diocerus Populi L., & (°P). ‘Fig. 7. Antenne af Ledra aurita L., of, adult. (45). Fig. 8. Antenne af Ulopa reticulata F., 9 (7). 55 Qù ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Antenne af Centrotus cornutus L., 2 (CP). Antenne af Æfhalion reticulatum L., 2 (°£). . Et Stykke af den basale, fortykkede Deel af Svöben, visende Sandsegruberne og Tverfurerne (210). Antenne af Fulgora sp. (F. oculate aff.) (14). Et af 2:det Skaftleds Sandseorganer, seet fra Siden (135), Et af 2:det Skaftleds Sandseorganer, seet fra oven; Krandsen af Processer og selve Sandsebladenes Rande ere holdte hvide (135). Förste, pæredannede Svöbeled med sin Sandsegrube (3). Sandseblade, noget udpressede, af 2:det Skaftleds Sand- seorganer hos Calyptoproctus Stigma F. (210). Antenne af /ssus coleoptratus GEOFFR., & (4,8). Et lille Stykke Hud af 2:det Skaftled med et af Sand- seorganerne (254). Antenne af Calliscelis Bonellii Latr., & (7) Et Stykke af 2:det Skaftled med 2 Sandseorganer af Antennen hos Azcanıa sp. (290). Antenne af Poeczloptera phalenoides L., det Meste af Svöben udeladt (37). . Et Stykke af 2:det Skaftled med 2 Sandseorganer (12°). Antenne af Teitigometra costulata Fıre., & (%). Et af andet Skaftleds Sandseorganer (173). Tab. II. Antenne af Megamelus notula GERM., 2 (7). . Et af 2:det Skaftleds Sandseorganer; p. Processerne 1 den omgivende Krands, s. Sandsebörster (315), Den forreste Deel af Bagvingen hos Aphrophora Alni FALL., seet ovenfra; a. Forrandens trekantede Udvi- delse ($). . En Deel af den nævnte Udvidelse med 2 af dens Kroge (52). Forvinge af Aphrophora Alm FALL., seet nedenfra; c. Kjöl (3) Den proximale Deel af Forvingen hos 77zecphora sanguinolenta L.; ce. Kjöl (17). 56 a MR Fig. 5. Fig. 6. Mig, 7. io. 9. Hig. 9. Fig. 10. Fig. 11. Fig. 12. Pig. 12 à. Fig. 12 b. Fig. 13. Fig. 14. PIS 15. Fig. 16, HANSEN: TIL CICADARIERNES MORPHOL. OG SYSTEMATIK. 75 Den op mod Dyret vendte Side af et Stykke af Bag- benet hos Aphrophora Alm FALL., 9; a. Spidsen af Coxa, b. Trochanter, c. Femur, d. sammes Tverfor- hôining (17). Undersiden af Forkroppen hos Tettigometra costulata FIEB., o7; a. Mesosternum, b. Metasternums blödhu- dede Parti, b! Metasternums forreste Chitinisering, c. Metathorax’ laterale, noget ind paa Undersiden büiede Parti, d. Trochantiner (2!) Rodpartiet af et Bagbeen hos TZettigometra costu- lata Fies., seet nedenfra; a. Metathorax laterale Parti, b. utydelig Grændse mellem Metathorax’ og Baghof- ten c, d. sammes »Meracanthus», e. Trochanter, f. Sene for Musculus adductor trochanteris, fl. Senens Udbredning til en Plade, g. Femur (22). Trochanteren og den proximale Deel af Femur af Bag- benet hos Ca/liscelis Bonellii LATR., seet ovenfra: l. den lyse Plet (»macula flava») paa Femur (28). Spidsen af Mellemfoden af Ledra aurita L., seet oven- fra; 1. Chitinplader (36). Forfod af Ulopa reticulata Y., seet ovenfra (12°), Bagfod af Membracis tectigera OLiv., seet ovenfra; l. Chitinplader (55). Forfod af Aphrophora Alni Fatu., seet ovenfra; I. sammensmeltede Chitinplader, s. Sandsebörste(?) (42). Samme Fod, seet fra Siden; 1. de sammensmeltede Chitinplader paa Oversiden, m. Chitinskinne paa Un- dersiden, n. Proces fra Empodiets Forhjörne (4,9). Fod af samme Dyr, seet nedenfra; Bogstavernes Be- tydning som, i Fig. 12a. (37). Forfod af Fulgora candelaria L., seet ovenfra; e. Empodium (15). Bagfod af Megamelus notula GERM., seet fra Si- den (146), Mellemfod af Poeciloptera phalenoides L., seet oven- fra; 1. Chitinplader (49). Mellemfod af Zeftigometra costulata FIiEB., seet fra Siden (8,1). 57 ae) 17 a. Sanne Fod, seet nedenfra CT Bastoden af samme Dyr (4 hp ata la i ite. se Mame VEN “: y M jar Fr + ET TILFALDE AF COLEOPTERLARVERS TILHOLD I TARMKANALEN HOS ET MENNESKE. AF G. SANDBERG. At den almindelige kamp for tilvärelsen er mere indga- ende, end man för havde nogen anelse om, er som bekjendt | gjennem mikroskopiske iagttagelser af det menneskelige legeme og dets afsondringer under visse sygdomme nu tilsträkkelig » bragt paa det rene. Der er påvist tilstedevärelsen af en mang- - foldighed af små väsener: Zrzchiner, Bakterier, Microber og hvad det er, man kalder dem allesammen, der driver sin skjulte virksomhed i legemets indre organisme og ihärdigen arbeider pa at underminere den stolte bygning og inden foie tid lägge den i ruiner. Ikke fuldt sa slemt har det sig med lignende fiendtlige anfald indenfra, der af samme grund rettes mod vort legeme af sadanne väsener, der kan iagttages med Oiet, og hvis natur og leyevis for övrigt er os mere bekjendt, såsom indvoldsorme 0. Ign., skjönt også disse mangengang kan väre brydsomme nok. = De herrer konservator LAMPA og SCHÔYEN har i dette tidsskrifts …_ àrg. 1887 og 1886, Hefte 1 og 3—4 givet en grundig og udtöm- J x mende fremstilling af Dzpterlarvers forekomst hos mennesket savel i fordüielseskanalen som under huden; men man har hidtil, savidt mig bekjendt, ikke vidst om, at også skalinsekter under sit larvestadium kan husere i legemet og i längere tid | holde til der. Et märkeligt fund af Coleopterlarver-i tarmkana- à \ ra Ce ae Rae ST RUTA len hos et barn har jeg dog selv iår havt anledning til at gjöre, og skal jeg i det fülgende give närmere meddelelse om dette savel i medicinsk-pathologisk som i entomologisk henseende höist interessante tilfälde: En af mine börn, en 10 års gammel gut, havde i de sidste 2 = års tid jävnligen klaget over knib i maven, smerter under bry- I Lorquint CHEVROL. 1881 = (flavopunctatus KRAATZ 1888). EE mu Argynnis Freja Tuec. Denna nordiska fjäril, förut i Sverige icke funnen sydligare än i Jämtland, har under sistlidne sommar bufvit tagen af hr jäg- mästaren C. W. LUNDBORG vid Ättetorp å Kolmorden enligt med- delande i bref från d:r H. NERÉN. : Le ed ST ANNU EN MYGGART FUNNEN I SALA GRUFVOR. MEDDELANDE VID ENT. FORENINGENS SAMMANKOMST DEN 8 MARS 1890 AF SVEN LAMPA. Uti denna tidskrifts nionde årgång, 1888, sid. 97, förekom- mer en uppsats af d:r CARL AURIVILLIUS, hvilken omnämner, att både larver och utbildade exemplar af en Chzronomus-art, antag- ligen Ch. fuscibes Mric., blifvit funna på ett så ansenligt djup som 750 fot uti ofvannämda grufvor. Författaren hänvisar äfven till en äldre publikation af prof. C. H. BoHEMAN, införd uti Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förhandlingar för år 1849, hvaruti anföres att en art af de s. k. vintermyggorna, nämligen Trichocera re- 3 gelationis Lin. blifvit funnen i mängd uti grufvorna vid Falun. Om nyssnämda båda dipterarter såsom fullbildade insekter ned- : tränga i djupet eller om de där ständigt lefva och fortplanta sig, därom är man ännu i denna dag oviss, af brist pa iakttagelser i denna rigtning. Bada fôrfattarne framhålla äfven hur litet man ännu har sig bekant angående djurlifvet pa dylika underjordiska platser och uppmana härför till noggranna forskningar på ort och ställe. oo På samma gång jag härmed får instämma uti en dylik upp- . maning, torde det vara på sin plats att omnämna upptäckten af ännu en myggart, som lär förekomma ymnigt uti alla grufvor vid — Sala. Genom herr grufveingeniören CARL SAHLIN vid silfverver- » ket derstädes, erhöll jag nämligen i december förlidet år en skrif- velse, som omtalar detta, äfvensom en liten ask, innehållande några exemplar af sjelfva djuret. Vid granskningen af dessa be- Br fanns, att de tillhörde en art af vintermyggor, som, öfverallt dar _ den påträffats, visat sig vara sällsynt och i vårt land hittills varit _-kand endast från Skåne. Dess namn är Zrzchocera maculipen- Xx 4 _ mis Meıc. Nagra upplysningar om dess lefnadssätt lemnar dock …_cj ingeniör SAHLIN, men iakttagelser härutinnan torde nog af ho- nom komma att göras, alldenstund han synes hysa stort intresse 2 I go ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. for saken. För att uppmuntra till och i någon man underlatta — vidare efterforskningar, har jag trott det kunna vara pa sin plats att har anföra hvad man hittills, sa vidt jag vet, känner rörande nu berörda insekters lefnadssätt, äfvensom en kort üfversigt af de arter, som hittills blifvit funna i Skandinavien. En sådan har visserligen kyrkoherde WALLENGREN redan lemnat i denna tid- skrift. för 1881, sid. -197, men då nu tillkomma tvänne arter, som anträffats i Danmark och förr eller senare äfven torde blifva funna 1 Sverige, blir ett återupprepande af ett och annat nödigt, för att få en tydligare öfverblick af det hela. Slägtet Zrzchocera tillhör den stora diptergruppen Vewato- cera, som karakteriseras genom minst sexledade antenner och 3—5 ledade palper, samt familjen 77zpudarz@ Mxic., hvars repre- sentanter hafva en tydlig, böjd tvärfåra, som skiljer fram- och mellanryggen fran hvarandra, samt vingarne försedda med manga ribbor. Slägtet Zrichocera Meic. har följande kännetecken: anten- nerna framsträckta, deras två första leder tjockare, de öfriga smala, finhåriga, de yttersta blott med svårighet urskiljbara från hvar- andra; palperna femledade, inåt böjda. Den närmast bakkrop- pen befintliga vingribban kort, mot spetsen starkt inåt böjd. Hithörande arter hafva fått namnet vintermyggor, emedan de visa sig vid blid väderlek äfven under den kalla årstiden. De anträffas då sittande på väggar, hägnader och andra föremål eller, isynnerhet mot aftnarne, kringflygande i luften. Enligt PERRIS och WALKER skola larverna lefva uti ruttnande vegetabi- lier och svampar. Artöfversigt. A. Vingarne sakna mörka fläckar. a. ‘Vingarne vattenklara. b. Bakkroppen enfärgad. - c. Större, omkring 5 mm. lang eller derutöfver. Hiemalis. cc, Mindre, föga mer än 3—4 mm. lång: Parva. bb. Bakkroppen med morka tvarband. Annulata. - LAMPA: ANNU EN MYGGART UR SALA GRUFVA, O1 aa. Vingarne grabruna. Fuscata. B. Vingarne med en eller flera mörka fläckar. c. En fläck vid basen af tredje längsribban. Maculipennis. cc. Ofvannämda fläck saknas. Regelationis. €. Ir. hiemalis De GEER.. ‘Mem: VI, 360, 13; Tab. “21, fig. I (nat. storlek), f. 2 (förstorad) 1776. — Meiıc. Dipt. I, 213 (1818). STAEG. Dipt. Dan. 1840, s. 56. — ZETT. Dipt. Scand. X, s. 4041. — SIEBKE. En. IV, 240. — SCHINER. Faun. Austr. II, 584 (1864). Brunaktigt gra, pa ryggen fyra, ofta otydliga längslinier. Svingkolfvar bleka med mörk klubba. Vingarnes bakersta tvär- ribba nästan i rät linie med den bredvidliggande. Längd 5, vin- gen 6 mm. Allmän i hela Skandinavien och under den kallare ärstiden i rörelse vid mildt väder. Förvandlingarne troligen okända. 2. Tr. parva Meıc. Dipt. I, 213. — ZETT. Dipt. Scand. X, 4043. — STAEG. Dipt. Dan. 56. Liknar föregående, men är nara hälften mindre, samt har blott de båda mellersta ryggstrecken tydliga. Längd 4, vingen 5 mm. Anses af SCHINER och WALLENGREN som blott en varie- tet af den förstnämda. _ | Allmän isynnerhet höst och var uti hela Skandinavien pa sumpiga ställen. Förvandlingarne troligen obekanta. se (URL TONI LE > DID EE 215% ZErT.% Dipt: "Scand. X, 4044. — STAEG. Dipt. Dan. 57. — BREMI Isis 175 (1846). = PERRIS® Ann. Soc..vent. France. Tl.-V, s: 37, PL\I, IH, f. r—g (1847). — Scuiner Faun. Austr. II, 548. Brunaktigt gul, bakkroppen med mörka ringar; rygglinien bred, brun, stundom delad i tvänne, halskragen gul, bröstets sidor blekgula. Hanens analbihang vid basen tjocka, utåt smala, grif- felformiga, tillbakaböjda. Vingribborna brungula. Den blekaste af arterna. Troligen den enda af dem, hvars förvandlingar äro kända. Enligt PErris är larven 7—8 mm. lång och 1 mm. bred. Dess hud är läderartad, blekröd, framhufvudet mörkare. Hufvu- det fritt, äggformigt, dess yta slät. Ofvanifrån synas de två horn- 2 cot ©) 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. artade mandiblerna, som hafva klufven spets; öfverläppen framtill rundad och kantad med har. Pa hvardera sidan om honom en liten enledad och kägelformig palp. Epistomet har ‘i midten en aflang fördjupning och i pannan löpa två brunaktiga linier, som slutligen hopstöta pa hjessan. Utanför dessa, helt nära man- diblernas bas, synes pa hvardera sidan af hufvudet en hvitaktig plätt, som sedd fran sidan visar sig vara en kägelformig, tvaledad och rudimentär antenn, och något framom denna sitter en liten _ocell. Kroppssegmenterna äro 11 (122), alla af nästan samma längd och försedda med 2—3 tvärveck, hvarigenom sjelfva seg- mentkanterna blott med någon svårighet kunna urskiljas. Utmed sidorna löper en tydlig valk, utgående från tredje och upphörande vid elfte segmentet... Detta bildar bakåt fyra köttiga flikar, två främre samt två bakre, som äro något längre. De sistnämda till- "höra förmodligen ett tolfte segment, och hafva på öfversidan helt nära basen tvänne blekröda, tappformiga utskott, hvilka genom tracheer stå i förbindelse med tvänne mindre dylika vid basen - af första segmentet. Alla segmenterna utom de två främsta äro beklädda med mycket fina och korta, samt för obeväpnadt öga knappast skönjbara hår. j Puppans skal är mjukt samt bildadt af larvhuden, och den fullbildade insektens yttre kroppsdelar äro redan hos henne syn- liga. ‘Till färgen är hon rödaktig, mörkare på hufvud, mellan- kropp, vingslidor och ben. Ögonen äro rödbruna, hufvudet ofvan samt mellankroppen smahariga, och abdominalsegmenternas bak- kanter äro besatta med små, hornartade och bakåt rigtade tag- gar, hvilka tjäna till hjälp vid förflyttning i jorden. Sista seg- mentet är kägelformigt, hornartadt, punkteradt och vid basen be- väpnadt med två triangulära tänder. På främre delen af mellan- kroppen befinna sig två cylindriska, något böjda och på tvären fint strierade utväxter eller stigmata. Larverna påträffades första gången i myckenhet i ruttnande kurbitser och senare uti svampar. Enligt Brent |. c. äro de äfven af LEON DUFOUR anträffade uti sistnämda växter. Denna art är ännu ej upptäckt i Sverige, men träffas under senhösten här och där i Danmark, Tyskland m. fl. länder. Den vistas mestadels i häckar, på gödselhögar och där svampar växa. Dess flygt sker stötvis i lodräta höjningar och sänkningar och 4 LAMPA: ANNU EN MYGGART UR SALA GRUFVA. 93 mot aftnarne samla sig hundratals individer uti flockar, for att tillsammans utföra sina egendomliga luftiga danser. 4. Ir. fuscata MEG. Dipt. I, 212. — STAEG. Dipt. Dan. 56.— ZETT. Dipt. Scand. X, 4042. — SCHINER. Faun, Austr. II, 548. Liknar Azemalis, men blott de två mellersta rygglinierna äro tydliga och färgen är öfverallt mörkare, utom på genitalierna. Vingarne ej vattenklara, utan grabrunaktiga. Längd 5 mm., vin- gen 6 mm. Förvandlingen okänd. Förekommer sparsamt här och där i Danmark och Tyskland m. fl. länder under oktober månad; men är ännu ej anmärkt i Sverige. 5. Lr. maculipennis Meic. Dipt. I, 214. — Zerr. Ins. Lapp. 853. — STAEG. Grônl. antliat. 356 (1845). — Zerr. Dipt. Sc. 4046. — SCHInER. Faun. Austr. 547. — Z7pula cinerea Fabr. Ent. Syst. IV, 240. — Lzmnobia cinerea Meıc. Dipt. I, 149. Brunaktigt gra, halskragen smutsigt hvitgul, de fyra rygg- linierna ofta otydliga. Vingarne hafva tre, vanligen tydliga, mörka fläckar, af hvilka den innersta, närmast vingroten, är aflång, nästan fyrsidig och belägen vid basen af tredje ribban; den mellersta på tvärribban, som tillsluter diskfältet, samt den yttre, närmast vingspetsen, på den korta tvärribba, som sammanbinder andra och tredje ribborna. Hanens analbihang äro tånglikt böjda mot hvarandra och honans äggläggningsrör spetsigt och krökt nästan i form af en klo. Längd 7, vingen 9 mm. Enligt ZETTERSTEDT skall arten vara sällsynt om våren i södra Sverige (Skåne), södra Norge och vid Petersburg. Enligt SCHINER är den mycket sällsynt i Österrike, men upptages icke af NEUHAUS i hans »Diptera Marchica». Som vi sett är den nu under förra delen af vintern funnen i mängd i Sala grufva. 6. Lr. regelationis Lin. Faun. Suec. Nir 1754 (1761). — Meic. Dipt: I, 214, Tab. 7, f. 9 2. — Zerr. Ins. Lapp. 853. — STAEG. Dipt. Dan. 56 (orätt kallad re/egatioms). — ZETT. Dipt. Sc. X, 4045. — BOHEM. Ofvers, Vet.-Ak. Förh. 1849, s. 155. — SCHINER. Faun. Austr. II, 547. Brungra, ryggen med fyra, ibland otydliga, mörkare längs- linier, de båda yttre framtill afkortade. Tvärribban mellan tredje och fjerde ribban beskuggad af en mörk fläck, och den bakersta tvärribban icke liggande i linie med den närmaste, utan berö- 5 B at ap 7 FT SES” A ee re VE 2 x x 5 rs Tags a ; a ee 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. rande längsribban något innanför den nyssnämdas utgångspunkt. Analbihangen hos hanen uppåt och nedåt böjda och deras spet- — sar korsande hvarandra. Längd 5, vingen 7 mm. Mycket allmän sent på hösten och tidigt om våren i södra och mellersta Sverige, södra Norge samt hela Danmark. - I Falu grufvor träffas den hela året om. Enligt BREMI lefva larverna uti svampar. Enligt hvad ofvan -blifvit antydt, skulle det vara önskvärdt, om undersökningar komme att göras angående dessa myggors tidigare lefnadsperiod, äfvensom om det blefve utrönt, om de så- som fullbildade begifva sig ned 1 grufvorna, eller om de der fort- planta sig, 1 likhet med hvad som synes vara fallet med den Chironomus-art, som d:r AURIVILLIUS' omnämt. I senare fallet skulle man nämligen kunna förmoda, att några skiljaktigheter borde till sist uppstå mellan de underjordiska och de i fria luf- ten lefvande individerna. Särdeles svårt torde det ej blifva för personer, som vistas på ort och ställe, att uppsöka larver, i fall sådana verkligen finnas i djupet, ty de skulle helt visst anträffas uti de vegetabiliska ämnen, som af en eller annan orsak ned- kommit 1 grufvorna. Att uppföda dem, för att i sinom tid erhålla exemplar af sjelfva imagon, bör ej möta några större svårigheter. RESUMÉ. (P. 89 du texte.) Sven LAMPA. Encore une espece de moucherons, trouvée dans les mines de Sala (Mines d'argent dans la province West- manlande). L'auteur raconte, que Mr SAHLIN, ingenieur de ces mines, y à trouvé presque partout un moucheron, Zrzchocera maculipen- 2225 MEIG., qui est nouveau pour la Suède excepté la Scanie. Il donne des déscriptions courtes de six éspèces de ce genre, qui sont à present connues comme Scandinaves et il ajoute ce que l’on con- nait de leurs metamorphoses et de leur biologie en général. Se ae „Auf FANGSTBURKAR FOR’ ENTOMOLOGER. AF C. G. H. THEDENIUS. Bland de ämnen, som blifvit använda såsom medel att döda insamlade insekter, har cyankalium alltmer utträngt de öfriga. Detta ytterst giftiga ämne måste dock anbringas i fångstburkarne på sådant sätt, att faran för olyckshändelser så mycket som möj- ligt förminskas. Detta mål vinnes bäst, om man i fångstburken inlägger det i små bitar sönderkrossade saltet och därefter öfvertäc- ker det med torr, brand gips, hvarmed alla mellanrummen mellan cyankaliumbitarna äfven böra noggrant utfyllas. Därefter öfver- gjutes denna fyllning med gipsvälling, Som snart hårdnar och fasthaller de undre lagren så kraftigt, som för ändamålet är be- höfligt. På sådant sätt beredda fångstburkar kunna med samma fyll- ning användas under ı à 2 år, under hvilken tid det i gipsen inbäddade cyankaliet, till följd af en småningom fortgående sön- derdelning utvecklar så mycket cyanväte, att i kärlet instängda insekter efter några sekunder dö. Så vidt jag kunnat finna, har cyanväteutvecklingen aldrig varit så stark, att den kunnat för- orsaka vådliga verkningar för den, som handskas med fångstbur- karna. Dock torde det vara rådligast att ej inandas mer cyan- väte, än som vid kärlets öppnande sprider sig i luften. Jag har dock, för att undersöka om cyanväteutvecklingen varit nog kraf- tig, försigtigt, men direkt luktat på den i kärlet instängda gasen, utan att det medfört någon olägenhet, men jag vill dock afråda från att dylika försök göras. Om man vill befria kärl från gammal cyankaliumfyllning, bör man ej därvid använda någon syra, ty om någon bit cyan- I 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. kalium ännu ej blifvit sönderdelad, sa skulle genom inverkan af syra en sa häftig utveckling af cyanväte kunna uppstå, att den kunde blifva lifsfarlig för den, som verkställer kärlens rengöring. Mängden af cyankalium, som är behöflig för hvarje kärl, är beroende af kärlets storlek. För vanliga fångstburkar torde 8--ıo à 12 gram vara alldeles tillräckligt. ; Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående vård och för- säljning af arsenik samt andra giftiga ämnen och varor af den 7 Januari 1876, tillåter, att andra giftiga ämnen än arsenik, äfven- som beredningen deraf må från apoteksinrättning utlemnas: »pa kort förut afgifven skriftlig reqvisition, upptagande nam- net på det apotek, till hvilket den är stäld, och ändamålet, hvar- till varan skall begagnas, samt försedd med reqvirentens egen- händiga namnteckning: till känd vetenskapsidkare eller konstnär för vetenskapliga och konstnärliga ändamål; skolande dylika reqvisitioner egenhändigt qvitteras af reqvirenten med utsättande af år och dag jemte förbindelse att med giftet varsamt umga och att ej däraf meddela at andra — — — — .» Det möter alltså intet hinder för »känd vetenskapsidkare» att från apotek utfå cyankalium, om giftstadgans ofvan anförde bestämmelser iakttagas. - Hvar och en entomolog kan därför själf ställa i ordning sina fångstburkar, om han så önskar. Det hand- lag som erfordras för ändamålet lär man sig lätt. De som ej själfva vilja hafva besväret att verkställa inlägg- ningen af cyankaliumfyllningen i kärlen, kunna, under iakttagande af här ofvan ur gällande giftstadga anförda bestämmelser, erhålla komplett färdiga fångstburkar af tre olika storlekar till ett pris af 50 Ore stycket på apoteket Korpen i "Stockholm. Ritningen till dessa fångstburkar är uppgjord af f. d. konservatorn W. MEVES. i bal Sa à tn di: Di ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM SAMMANTRÄDE DEN 8 MARS 1890. i Genom mellankomna hinder af flera slag hade denna sam- mankomst måst framflyttas från den i stadgarne bestämda »sista lördagen i Februari» till lördagen den 8 mars, då föreningens medlemmar samlades hos ordföranden. Sedan protokollet för föregående sammankomst blifvit upp- läst och godkändt föredrogs följande Revisionsberättelse för år 1889. . Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1889, få efter verk- stäldt uppdrag afgifva följande berättelse. A. F. REGNELLS fond och P. F. WAHLBERGS fond, hvarifrån räntorna öfverförts till Allmänna kassan, hade under året icke vunnit någon förökning samt utgjorde hvardera 2,000 kronor. Ständiga ledamöters fond, hvarifrån räntan äfven öfverförts till Allmänna kassan, hade under året vunnit en förökning af 200 kr., i det att lektor DUSÉN i Kalmar och löjtnant GRILL inträdt såsom ständiga ledamöter. Den utgjorde vid årets slut 1,300 kronor, OSKAR SANDAHLS fond, hvarifrån räntan likaledes öfverförts till Allmänna kassan, hade under året genom gåfva från sällskapet Fauna vunnit en förökning af 75 kr. och utgjorde vid årets slut 2,448 kr. 45 öre. Af det sagda framgår, att de fyra förenämde fonderna vid årets slut till- sammans utgjorde 7,748 kr. 45 Gre. Ställningen i Allmänna kassan utvisas af följande üfversigt. «<= Entomol. Tidskr. Årg. 11. H. 1—2 (1890). I 7 8 Bet En 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Debet Peal nite. Wed anels boranı. 2... na N N ep PI sede ae 311: 61 Inkomster : Under iret influtna ärsafgifter: TOLLE mn re ee USER PARUS Or Bl fo oc ieee ER TRE Re 30: — Pao eS Ya We Yel EE Por a 1,428: — PASSE ae To TAM CS se serene 6: 89 1,470: 89 Räntor fran förenämnde fonder 2 427032 Behällning à försälda exemplar af tidskriften........- 65: 41 Horsalda, separater wre biblioteket ara 7: 10 > exemplar af GRILLS ordbok -__.-----------:-- 14: — Fôorrannonser (x stidskriften2 25 we Bea ee ___ 1435 1,999: 07 ; Summa kr. 2,310: 68. Kredit. Utgifter : För framställandet af årgången 1889 af tidskriften: Tryckning, papper och häftning.......-. 1,052: 53 Illustrationer...........-. RE el ee ee TER ANZON SE Utsändning af tidskriften till in- och utlandet ...... TS NSA Borssammankomsterdag pos ara eee eens ee eee ee 1 72 Bokinkop for. biblioteket" I 2.2.2 a 85: — In Din dining ab bocker m re ees eee ee ee 96: — Arvodentillidistribntorene Ar sem nee 50: — En krans pä lektor Holmgrens likkista (sedan Sven- ska Trädgärdsföreningen godhetsfullt efterskänkt halfva,priset), AP ses IE END 14: — 1,610: 66 Belair Did. grees, “stat: LHe eee eee Bes ae PRES SE 700: 02 Summa kr. 2,310: 68, Antalet ledamöter utgjorde den 14 sistlidne december 287, hvaraf 245 betalande, hvadan ärsafgifternas belopp enligt denna beräkning uppgår till 1,470 kronor. Till behållningen vid årets slut höra äfven, ehuru ej af oss inräknade i föregående räkenskapsöfversigt, ett mindre antal resterande årsafgifter, restupp- lagen af tidskriften och GRILLS ordbok samt för försäljning afsedda, men ännu ej realiserade separater ur biblioteket. e Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoller därom antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhö- rande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd gransk- ning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under år 1889. Därjämte få vi, på grund af tagen känne- 2: = ENTOMOL. FORENINGENS SAMMANTRADE DEN 8 MARS 1890. 99 dom om styrelsens verksamhet, med synnerligt nöje framhålla, hurusom förenin- gens arbetschef och styrelsen i dess helhet med samma ofôrtrutna och upp- offrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter. Stockholm den 7 mars 1890. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. Den af revisorerna föreslagna ansvarsfriheten för 1889 års förvaltning beviljades Styrelsen och kassaförvaltaren. På förslag af prof. Aurivillius beslöt Styrelsen att af årets behällning 700 kr. 2 öre skulle 51 kr. 55 Gre öfverföras till OsKAR SANDAHLS fond, hvars à bankräkning stående medel 948 kr. 45 öre sålunda höjdes till 1000 kr., hvilken summa skulle insättas på deposition mot möjligast högsta ränta. De af d:r DUSÉN till till ständiga ledamöters fond inbetalde 100 kr. skulle på samma sätt göras fruktbringande. Till suppleant i Styrelsen efter kassören HOFGREN, som af- sagt sig uppdraget, valdes löjtnanten CLAËS GRILL. För föreningen tillkännagafs, att döden den 16 januari detta år bortryckte en af föreningens mera framstående ledamöter, skogs- inspektören m. m. OLOF ALFRED SMEDBERG. Till nya ledamöter hade styrelsen invalt: på förslag af ord- föranden cand. med. LARS JANSEN (Kristiania), gravören E. A. _ LôvexpaL (Köpenhamn) och jägmästaren HUGO SAMZELIUS (Gelli- vare) samt på förslag af prof. AURIUILLIUS fil. kand. ENZIO REU- TER (Helsingfors). Konservator LAMPA höll sedan ett föredrag om en art af de s. k. »Vintermyggorna», Zrzchocera maculipennis MEIG, som af grufingeniören CARL SAHLIN under sistlidne december månad påträffats i stor mängd i alla grufvor i Sala. Denna myggart har förut endast sällan iakttagits under våren i Skåne, södra Norge och vid Petersburg samt mycket sällsynt i Österrike. Hr L. er- inrade om fyndet äfven i Sala grufva på 750 fots djup af en annan mygga af slägtet Chzronomus (Ch. fuscipes MEıG?), be- skrifven af docenten CARL AURIVILLIUS i en föregående årgång (1888) af Entomologisk Tidskrift, samt om BOHEMANS beskrifning (1849) af en annan vintermygga Trzchocera regelationis Lin., som lefver i Falu grufva. Dessa vintermyggor hafva sitt namn deraf, att de framkomma under blida vinterdagar och då i syn- a I 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. nerhet mot skymningens annalkande anställa sina luftiga danser. Huruvida dessa 1 grufvor funna vintermyggor der fortplantas och utvecklas eller om utvecklingen sker på annat ställe ofvan jord och myggorna sedan begifva sig ned i grufvorna, är ännu icke utredt. (Se Ent. Tidskr. 1890, sid. 89.) ; Professor AURIVILLIUS anmälde sedan den nyligen utkomna sista delen af lektor Hormcrens /chneumonologia Suecia, omfat- tande »/chneumones pneusticiy», med hvilken grupp ichneumoni- dernas afdelning bland steklarne afslutas. Manuskriptet till den nu utkomna delen fanns lyckligtvis i det allra närmaste fullstän- digt utarbetadt af författaren vid hans oväntade bortgång, så att det samma kunde genom Vetenskapsakademiens försorg utgifvas och öfvertogs på förlag af herr Norstedt & Söner, hvilken firma äfven utgifvit de föregående delarne af samma arbete. Hr A. redogjorde därefter 1 korthet för resultaten af kläck- ningsförsök, anstälda med 70 galläpplen, bildade på ekknoppar af den mindre vanliga gallstekeln Cynzps ramuli. Ur 31 af dessa galläpplen hade kläckts endast hanar, ur 36 endast honor och endast ur 3 både hanar och honor. Då nu äggen, kring hvilka dessa galläpplen utvuxit, läggas på våren af den generation af denna stekelart, som då framkommer och som endast består af honor, utan en enda hane, så voro naturligtvis äggen i de nu kläckta galläpplena alla obefruktade. Da lika väl båda könen ur dem framkommo, så talar det nu funna förhållandet emot den af många entomologer hyllade åsigten, att obefruktade ägg af in- sekter endast skulle frambringa /Aanar. Det synes snarare, som om den af andra framstälda hypotesen skulle bekräfta sig, att stekelhonan kan efter behag bestämma det blifvande könet af det yngel, som kommer ur det ägg hon lägger. Det är att märka, att ur hvarje galläpple erhållits flere individer, t. ex. ur ett 15 stycken hanar, ur ett annat 32 st. honor o. s. v., men med un- dantag af 3 fall, såsom ofvan nämts, endast ettdera könet ur hvarje galläpple. Man kan icke rimligen antaga, att olika till gång på näring skulle här kunnat inverka på utvecklingen af kö- net, emedan alla galläpplena i detta hänseende erbjuda alldeles enahanda förråd af samma beskaffenhet. Å andra sidan kan till- läggas, att den sålunda framkomna generationens honor lägga befruktade ägg, ur hvilka föliande vår endast honor utvecklas, 4 ‘Ani ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE DEN 8 MARS 1890. IOI såsom ofvan är sagdt. Hr A. anmärkte i sammanhang med det förutgående en egenhet rörande en annan art af samma gallste- kelslägte, C. Zerminalis, hvars galläpplen, liknande mindre pota- tesknölar, allmänt förekomma i toppen af qvistarne hos våra ekar. I Tyskland uppgifvas honorna af denna stekel ofta hafva för- krympta vingar. Här i Sverige hade hr A., ehuru han mycket ofta utkläckt denna stekel, aldrig funnit bland de talrika honorna någon enda med förkortade vingar. Prof. AURIVILLIUS förevisade på begäran af konservator ME- ves ett antal exemplar af Argynnzs Aphirape, tagna af jägmä- staren LUNDBORG i trakten af Norrköping och tydligen stående på 6fvergangen mellan den sydliga och östliga hufvudformen samt den nordliga varieteten Osszanus af denna fjäril, hvilken senare icke är funnen sydligare än i Helsingland. : Direktör HOLMERZ omtalade en svår insekthärjning under förliden sommar i Nerike, där i en trakt mellan 400 och 500 tunnland tallskog blifvit alldeles affrätt af larverna till en mätare- fjäril, Lupalus pinrarius, som uppäter allt det gröna hos barren och lemnar endast medelnerverna qvar, så att tallqvistarne se ut, som om de vore besatta med utstående gråa borst, såsom man äfven iakttagit i en trakt af Vestergötland förlidet år enligt med- delande af byråchefen J. MEvES. I september krypa larverna ned från träden för att förpuppa sig i jorden under mossan i skogen. Man hade försökt att rifva upp mossan under hösten för att komma åt pupporna, men de lågo för djupt ned i marken för att vara åtkomliga. Under mossan hade påträffats en stor mängd -puppor af en stekel, Lophyrus pinz, som periodvis med långa mellantider äfven uppträdde massvis såsom en svår förödare af tallskogen. Man hade föreslagit att i den skadade skogstrakten låta svin, som äro mycket begärliga på fjärilpuppor, få böka upp marken, men försöket hade icke kunnat utföras af brist på till- räckligt antal svin. Under det lifliga meningsutbyte, som upp- stod rörande insekthärjningar och olika medel mot dem, framhölls af hr LAMPA vigten af att genom kläckningsförsök af ett större antal puppor till skadeinsekterna söka utröna, om pupporna i någon högre grad voro angripna af parasitsteklar, i hvilket fall man - kunde förutsäga, att insekthärjningen vore på återgång och skulle inom kort upphöra, kanske icke alls ega rum ett följande år. 5 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Direktör HoLMERZ förklarade sig villig att för detta ändamål till hr LAMPA öfverlemna ett antal puppor af Bupalus piniarius. För öfrigt framhölls under detta meningsutbyte den stora vigten af att särskildt till ollonborrarnes utödande kraftiga åtgärder vid- tagas och nödvändigheten af att staten dervid stödjande ingriper. Ordföranden redogjorde sedan för en uppsats för Entomolo- gisk Tidskrift af pastor G. SANDBERG i S. Aurdal i Norge, som omtalar, att 2 larver af en skalbagge, en välbekant s. k. knäp- pare, Agrypnus murinus, blifvit utdrifna från en 10 år gammal gosse, hvarefter denne blifvit befriad från förutvarande plågor i magen med åtföljande retningssymptom från nervsystemet. I sam- manhang härmed erinrades om en i Svenska läkaresällskapets tid- skrift Hygiea 1887 införd zoologisk-medicinsk studie af ordföran- den: »Om insekters förekomst inom den menskliga organismen», ur hvilken studie anfördes ett par fall af s. k. Canthariasis, eller skalbaggslarvers förekomst i tarmkanalen hos menniskan, jämte den öfver dessa fall i »Studien» meddelade kritiken. Därefter refererades ur den danska tidskriften »Entomologi- ske Meddelelser» (band II, h. 2) en uppsats af prof. FR. MEINERT om »Spyflugelarver i ögat på en padda (Bufo vulgaris)» hos hvil- ken sju dylika larver hade inträngt och förstört det högra ögat. — Till-sist upplästes ett bref från löjtnant C. GRILL, som för närvarande vistas 1 Alger, där nu full sommar är rådande och der han hade haft tillfälle att göra intressanta entomologiska iakt- tagelser; bland annat skildrade han ett tag af en s. k. proces- sionsfjäril, Crethocampa Pityocampa, som vandrar i en lang rad, då han är pa vig att uppsöka fôrpuppningsställen. Denna lary ar beklädd med långa har, hvilkas vidrörande förorsakar svar rosinflammation i huden. Oskar Th. Sandahl. 6 RESUME. (P. 97 du texte.) O. SANDAHL. Reunion de la Société entomologique de Stock- holm le 8 mars 1890. M. le prof. O. SANDAHL, le president, annonce que la So- ciété à plaindre le mort d'un membre très interessé M. O. A. SMEDBERG, un des inspecteurs des bois d’état, qui est décedé le 16 janvier passé, Quatre membres nouveaux sont elus par la direction: M. L. Jansen, Cand. Med. (Christiania, Norwége), M. E. A. LÖVENDAL, graveur (Copenhague, Danemarc), M. Enzıo Reuter, Dr en Filosofie (Helsingfors, Finlande) et M. H. Sam- ZELIUS, maitre de la vénerie (Gellivare, au nord de Suède). Il est fait lecture du rapport d’exercise de 1889, signé par S. NORDSTRÖM et G. HOFGREN, et la direction a reçu decharge pour l’année passé. M. le conservateur S. LAMPA mentionne, que M. C. SAHLIN a trouvé dans les mines de Sala encore une éspéce des »mouche- rons d'hiver», Zrzchocera maculipennis MEG. M. le professeur CHR. AURIVILLIUS presente »/chneumono- logia Suecica» par M. A. E. HOLMGREN, Tom. IH, le dernier tome de cet ouvrage, contenant »/chneumonides pneustici», qui vient d’étre publié aprés le mort de l’auteur. M. AURIVILLIUS donne une exposé tres intéressant des resul- tats de ses essais nombreux d’éclore des galles de l’hyménoptère Cynips ramuli. 31 de ces galles out délivré seulement des måles et 36 seulement des /emelles, mais de trois sont éclos les deux sexes ensemble. M. AURIVILLIUS montre de la part de M. W. Meves plu- sieurs spécimens du papillon Argynnis Aphirape, ramassés par le maitre de la vénerie C. W. LUNDBORG dans les environs de la station de chemin de fer Aby (pas loins de la ville Norrköping); ces specimens appartenaient a une variété intermédiaire entre l’é- spèce nommée et la variété Osszanus, qui est trouvé seulement 7 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. dans le nord de Suède jusqu'à Helsingland, quelle province est la frontière meridionale de la dite variété. M. le directeur Hotmerz fait relation d'une grande dévasta- tion des forèts de pins dans la province Nericie (Nerike, dans le centre de la Suède) causée par les chénilles d’un papillon géo- 3 mètre Dupalus piniartis. M. le chef de bureau J. Mrves men- tionne la méme calamité d’une region dans la province Vestrogothie. GAFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FORENINGENS BIBLIOTEK UNDER AR 1880. 1. Fran lärda sällskap i utbyte mot tidskriften. A. Entomologiska sällskap. BERLIN, Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeit- Schrift. 9B.733..° 17890: , R. Friedländer & Co. Entomologische Nachrichten, 15. 1889. BRESLAU, Verein für schlesische Insektenkunde. Zeitschrift für Entomologie. Heft. 14. 1889. BROOKLYN, Entomological Society. Entomologica Americana, Vol. 5. 1889. BRUXELLES, Société Entomologique. Annales, Tom. 32. 1888; 33. 1889; Comptes Rendus 1889: n:o 108—120. CAMBRIDGE, Entomological Club. Psyche. Vol. 4: n:0 138—140. Vol, 5: n:o 154—168. 1889. 3 DRESDEN, Entomologischer Verein Iris. Correspondenz-Blatt N:o 4, 5. — Deutsche Entomologische Zeitschrift. Lepidopterologische Hefte. 1889. FIRENZE, Societä Entomologica Italiana. Bulletino. Tom. 21: 1, 2. 1880. GENEVE, L’Entomologiste Genevois. Année I: I—10. 1880. GRAVENHAGE, De nederlandsche Entomologische Vereeniging. ‘Tijdschrift voor Entomologie. Deel 31: 3, 4. 1888; 32. 1889. GUBEN, Internationaler Entomologischen Verein. Entomologische Zeitschrift. Jahrg. 3. 1889—00. : Paris, Société entomologique de France. Bulletin, 1889. SCHAFFHAUSEN, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen. Vol. 8: 3. 1889. STETTIN, Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung. B. 50. 1880. WASHINGTON, Entomological Society. Proceedings Vol. 1: 1 —3. 1880. ZÜRICH, Internationaler Entomologen Verein. Societas Entomologica. Jahrg. 3. - 1888—9; 4: I—13, 15—24. 1889—00. (Forts. å sid. 111.) Ee SEP naeh oe ‘4 SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1880. I Sverige tryckta uppsatser. ADLERZ, G., Bidrag till Pantopodernas morfologi och utvecklingshistoria. — Bihang Sy. Vet.-Akad. Handl. B. 13: 4. N:o 11. 1889. 25 sid. I tafl. AURIVILLIUS, CARL, Om acaridväfnad pa träd. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 223—226. AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Nordens Fjärilar. Haft. 2—6. Stockholm 1889. 4:0. Sid. IX—XLVIII + 6—72. Tafl. 1, 6—24. , Berättelse i zoologi vid K. Vetenskaps-Akademiens högtidsdag den 31 mars 1889. Stockholm 1889. 12”. 17 sid. (Om ärstidsdimor- phism etc.) — Ofversatt pa danska i Naturen og Mennesket. Aarg. I. 1889. Sid. 119—134. , Svensk Entomologisk Litteratur 1888. — Ent. Tidskr. Årg. 10. Sid. 89—91. , En ny art af slägtet Charaxes Ocus. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 191—192. (Charaxes regius n. sp.) | , Bidrag till kännedomen om vara solitära getingars lefnadssätt. — Of vers. af K. Vet.-Akad. Förh, Ârg. 45. 1888. Sid. 905—611. Bri-TipninG, Svensk. Organ för centralföreningen för Sveriges biskötsel. Egnad åt biskôtsel, jordbruk och trädgårdsskötsel m. m. Redaktör och utgif- vare Hj. Stålhammar. Tionde Ärgängen. Göteborg. 1889, 8. GRILL, CLAES, Oryctes nasicornis L. — Ent. Tidskr. Årg. 10. Sid. 149-—150. , Om ollonborrens nytta. — Ent. Tidskr. Arg. 10: Sidi 6. , Förvaring af larver och puppor till smâfjärilar och andra mindre in- sekter. — Ent. Tidskr, Arg. 10. Sid. 152—154. , Notis. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 88 (Van. urtice tagen vid — 6°). Has, BERNHARD, Om den af J. B. BORCK beskrifna Darbitistes glabricauda CHARP. jemte ett bidrag till kännedomen om 2. functatissima Bosc, — Öfvers. Vet.-Akad. Férhandl. Arg. 44. 1887. Sid. 523—534. HOLMGREN, AuG. EMIL, Ichneumologia Suecica. Tomus tertius. Ichneumo- nides pneustici. Holmiæ. 1889 p. 343—466 + index alphab. totius ; operis VIII pg. (Opus posth.) LAMPA, SVEN, Ollonborrarne deras lefnadssätt och utrotande. Med nio illu- strationer. Stockholm. 1889. 8. 40 sid. 9 fig. , Prislista öfver Skandinaviska Macrolepidoptera. 8°. 12 sid. (Ar till- lika en fullständig förteckning öfver vara macrolepidoptera.) I 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. LAMPA, SVEN, Hydroecia micacéa Esp. såsom skadedjur. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 7—8. , Om ollonborrarne. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 217—222. LINNÉ, CARL v., Ungdomsskrifter samlade af E. Ahrling och efter hans död med statsunderstöd utgifna af K. Vetenskaps-Akademien. 2 Serier. — Andra Serien (Stockholm 1889. 8°. 390 sid.) innehåller åtskilligt om insekter isynnerhet i Iter lapponicum. Nertn, C. H., Nekrolog öfver Gustaf Fredrik Möller. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 181—190. Porat, C. O. v., Nya bidrag till skandinaviska halföns myriopodologi. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 33—48, 75—80, 113—148; separat 66 sid. SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den 14 december 1888, den 23 februari 1889, den 27 april 1889, den 28 september 1889, den 4 december 1889. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. I—5, 81—87, 155—160, 179—180. , Nekrolog öfver H. J. Ekeberg. — Ent. Tidskr, Arg. 10. Sid. 161—164. , »Om insekters förekomst inom den menskliga organismen. Stockholm. 1887—8.» Refer. i Centralbl. f. Bakteriologie und Parasitenkunde 5. 1889 p. 13—16 (af W. M. Schöyen) och i Ent. Nachr. 15. 1889 p. 60—61. , Små drag ur insekternas lif. -— Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 175—176. SPÅNGBERG, J., Nekrolog öfver A. E. Holmgren. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 165—174. STÅLHAMMAR, Hy., Handbok i praktisk nutida biskötsel. Göteborg. 1889. 8°. 82 sid. STUXBERG, A., Djurriket. Sthm. 1889. 8°. 446 + 376 sidd. THOMSON, C. G., Opuscula Entomologica, Fasc. 13. Lunde. 1889. 8°. p. 1319-1438. — Innehåller 32 [egentl. 39] Ofversigt af arterna inom slägtet Glypta GRAV. (45 sp., hvaraf 19 n. sp.). 33. [egentl. 40] För- sok till gruppering och beskrifning af arterna inom slägtet Porson GRAV. (Porizon 12, 5 n., sp.; Diaparsus n, 12, 3 n., sp; Znersilochus 35, 22 n. Sp. 41. Bidrag till Sveriges Insektfauna. a. Caleoptera (I sp.); b. Hymenoptera (20 för Sverige nya arter, af hvilka 14 n. sp.). Refer. Ent. Nachrichten 15. 1889 p. 196. Trypom, F., Trollsländor (Odonater) insamlade under svenska expeditionen till Jenisei 1876. — Bihang t. S. Vet.-Akad. Handl. B. 15: 4. 1889. N:o 4: 21 sid. Ttall. WALLENGREN, H. D J., Skandinaviens Vecklarefjärilar. — Ent. Tidskr. Arg. 10. Sid. 17—32, 49—64, 97—112. I utlandet tryckta uppsatser. Porat, C. O. von, Ueber einige exotischen Juliden des Briisseler-Museums. — Bruxelles, Annales de la Soc. Entomol. de Belgique. Tom. 32. 1889. Pp. 205—256; separ. 52 pg. ‘ rien iia ea ae PR ETE. TAN kai 4 FP as, a | fån + si A = ~ \ I - 3 \ ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1880. 107 THORELL, TAMERLAN, Aracnidi Artrogastri Birmani. Raccolti da L. Fea nel 1885—1888. — Genova, Annali del Museo Civico di Storia Naturale (2) Vol. 7. 1889. p. 519—729 tab, 5; separat. 213 pg. 1 tab. Bihang. Uppsatser af utlänningar rörande Sveriges insektfauna eller svenska entomologer. DuurLoo, H. P., Lepidopterologische Beobachtungen während meines Aufent- haltes in Schwedisch-Lapland im Sommer 1888. — Societas Entomolo- gica. Zürich. Jahrg. 4. 1889. S. 2-—3, 15—16, 34—35, 39—40. NEKROLOG von A. E. Holmgren. — Entomol. Nachrichten. 15. 1889. S. 144—146; Entomol. Monthl. Mag. 25. p. 309. OBiTuARY of Th. L. Kumlien. — The Auk. Vol. 6. 1889. p. 204—206. TOURNIER, H., Etude de quelques Pompilides d’Europe et contrées limitrophes. — L’Entomologiste Genevois. Année 1, 1889. p. 133—140, 154—178. (Pompilus hereticus n. sp., P. Aurivilliusi n. sp., nya for Sverige.) Chr. Aurivillius. NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1889: 1. I Norge og Sverige trykte Opsatser. BLADLUSENE OG MYRERNE. — Naturen. Aarg. 13. Bergen. 1889, p. 29—30. (Gjengivet i Norsk Havetidende, Aarg. 4, p. 202—203, og i Norsk Landmandsblad, Aarg. 8, p. 129—130.) BRUNCHORST, J., Myrer som Plantevenner. — Naturen, Aarg. 13. Bergen, 1889, p. 129--133. , Planter og Myrer. — Naturen. Aarg. 13. Bergen. 1889, p. 196— 204. F. U., Odelæggelse af skadelige Insekter. — Naturen. Aarg. 13. Bergen. 1889, p. 126—127. (I Uddrag efter La science illustrée.) Hovinp, H., Biskjötsel. — Almanak for 1890. Kristiania. 1889, p. 54—58. K. L., To Iagttagelser [Humlernes Gjennembidning af Bægeret hos Aconitum septentrionale]. — Naturen. Aarg. 13. Bergen. 1889, p. 186. RIDENDE MYRER. — Naturen. Aarg. 13. Bergen. 1889, p. 124—125. SCHNEIDER, J. Sp., Om nogle Insekters Udbredning ved Kulturen. — Natu- ren. Aarg. 13. Bergen. 1889, p. 71—75. , Entomologiske Udflugter i Tromsé Omegn. — Entom. Tidskr. Arg. 10. Stockholm. 1889, p. 193—215. 2 Id ag Det 2 aS eh oe a ine hd a a EB Se en Be . =m 4 “2 Ee ARR rer ae ET 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. SCHNEIDER, J. Sp., Oversigt over de i Norges arktiske Region hidtil fundne Co- leoptera. — Tromsö Museums Aarshefter XII. Tromsö. 1889, p. 1—90. (Forts. fra XIte Aarsh.) SCHÖYEN, W. M. Bidrag til Kundskaben om Norges Hemipter- og Orthopter- fauna. — Vidensk. Selsk. Forhandl. Kristiania 1889, N:o 5. 32 pag. Fasc. IV. (Diptera). — Vidensk. Selsk. Forhandl. Kristiania 1889, N:o 12. I5 pag. —, To for Norges Fauna nye Tincider: Oecophora minutella LIN. og Li- thocolletis tremule ZELL. — Vid. Selsk. Forh., Kristiania. 1889. Overs. over Möderne, p. 36. , Tre for Norges Fauna nye Libellulider: Gomphus forcipatus, Agrion najas og armatum. — D:o, d:o, p. 41. , Om Optreden af Skadeinsekter i Træplantningerne paa Jæderen. (Efter Forstmester Glüersen). — Entom. Tidskr. Ârg. 10. Stockholm. 1889, p. 9—I0. , Norsk entomologisk Litteratur 1888. — Ent. Tidskr. Arg. 10, p. 92—94. , Lidt om de vigtigste spiselige Insekter. — Naturen. Aarg. 13. Ber- gen. 1889, p. 33-39. , Om Myggene. — Folkevennen, Ny Rekke, B. 13. Kristiania. 1889, p. I—16. à , Bringebærenes: Skadeinsekter. — Norsk Havetidende. Aarg. 5. Kri- stiania. 1889, p. 37—45. , Græsmarken. -— Norsk Landmandsblad. Aarg. 8. Kristiania. 1889, p. 36—37, 41—42. , Kornbladfluen. — Norsk Landmandsblad. 1889, p. 213—215. p- 266. P- 43—45, 51—52. , Hvorledes Opsugningen af Honningen foregaar hos Bierne. — Tids- skrift for Biskjôtsel. Aarg. 5. Kristiania. 1889, p. 54—57. TIDSSKRIFT FOR BISKJÖTSEL. Aarg. 5. Kristiania. 1889. 12 nr, Re- daktörer: Oskar Nielsen og Ivar S. Young. Oversettelser af fremmede forfattere. OLSSON, P., Om Myrernes Liv. — Naturen. Aarg. 13. Bergen. 1889, p. 303—313, 330—342. (Efter Ostersundsposten.) PARVILLE, H. DE, En Landeplage [Græshoppesværme). — Naturen. Aarg. 13. 1889, p. 22—27. (Ved F. U.) THUMEN, N. v., Vinlusen. — Naturen. Aarg. 13. 1889, p. 368—374. (Efter Die Natur.) a , Om Insekthærjing paa Birkeskogen, — Norsk Landmandsblad. 1889. , Om Midder i Madvarer. — Husmoderen. Aarg. 3. Kristiania. 1889, == { - Supplement til H. Siebke's Enumeratio Insectorum Norvegicorum, RUE a ar ; ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1889. 109 TiEBE, Plateaus Forsög over Insekternes Evne til at iagttage Bevægelser. — Naturen. Aarg. 13. 1889, p. 252—255. (Efter Biologisches Central- blatt.) 2. I Udlandet trykte Opsatser. LUMHOLTZ, CARL, Blandt Menneskeædere. Fire Aars Reise i Australien. Kjö- benhavn. 1888. 16 + 495 Pag. — Mygnimia australasie: Fig. p. 53; Euryanassa australis med Larve: Fig. p. 193; Cicada aurora Fig. p. 273; Polboceras rhinoceros og Stigmodera alternata n. sp. (p. 271): kolor. Figg. p. 279, Planche. SCHÖYEN, W. M., Notes on Dr. Jordan’s Entomological Ramble at Bergen, Norway, August 2oth, 1887. — Entom. Month. Magazine, Vol. 25. London. 1889, p. 320—323. ———., »Sandahl, O. Th.: Om insekters förekomst inom den menskliga orga- nismen.» — Centralblatt für Bakteriologie und Parasitenkunde. Jena. B. 5. 1889, p. 13—16. , Poulsen, M. og Boas, E. V.: En Brémselarve i Hjernen hos en Hest.» — Centralbl. f. Bakt. u. Parasitenk. Jena. B. 6. 1889, p. 420—421. 3. Tillæg. Opsatser af Udleendinge om Norges Insektfauna. ; JORDAN, R. C. R., Lepidoptera of Norway. — Entom. Month. Magazine. Vol. 25. London. 1889, p. 362—363. 4 3 , Notes on some Lepidoptera captured in Norway. — Entom. Month, | Mag. Vol. 25. London. 1889, p. 439—-444. a W. M. Schöyen. FINSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1880. I Finland tryckta uppsatser. BERGROTH, E., Om Finlands Ptychopterid och Dixidæ. — Medd. Soc. Faun, Fl. fenn. XV, s. 158—165 (2 n. sp.) REUTER; O. M., En ny Ceratocombus från Finland. — Medd. Soc, Faun. Fl. fenn. XV, s. 154—157. IIo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. SAHLBERG, J., Enumeratio Coleopterorum Brachelytrorum Fenniæ. II. Psela- phidæ et Clavigeridæ. — Act. Soc. Faun. Fl. fenn. VIS 1—12. , Enumeratio Coleopterorum Clavicornium Fenniz. — Act. Soc. Faun. Fl. fenn. VI, s. 13—152 (8 n. sp.). , Catalogus præcursorius Hymenopterorum Anthophilorum Fenniæ. — Medd. Soc, Faun. Fl. fenn. XV, s. 167—178. I utlandet tryckta uppsatser. BERGROTH, E., Commentarius de Aradidis in Burma et Tenasserim a L. Fea collectis. — Ann. Mus, Civ. di storia nat. di Genova XXVII, s. 730— 739. cum Is tab. (a.n: es oF ai Spo): , Novæ Aradidarum species. — Wien. ent, Zeit. VIII, s. 49—52 (6 n. sp). , Uber einige paläarktische Tipuliden. — Wien. ent. Zeit. VIII, s. 113— 120%(2 n. sp.) , Zwei neue Diptera. — Wien. ent. Zeit. VIII, s. 285—298. , Notes sur quelques Aradides appartenant au Musée Royal d'histoire naturelle de Bruxelles, — Bull. Soc. ent. Belg. XXXIII, s. 180—182 (2:n: sp.). | , Notes on two Capsidæ attacking, the Cinchona plantations in Sikkim, — Ent. Monthl. Mag. XXV, s. 271—272 (1 n. Sp.). ——, Note sur le genre Henschiella Horv. —- Rev. d’Entom. VIII, s. 319. , Description d’une nouvelle espèce du genre Malthodes KIES. — Bull. Soc. ent. Fr. 1889, s. 203—204. E. Bergroth. - AE, GAFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK UNDER AR 1889. (Forts. fr, sid. 104.) B. Allmänt naturvetenskapliga eller zoologiska sällskap. BATAVIA, Kon. Natuurkundige Vereeniging. Natuurkundig Tijdschrift. D. 48. 1889. BoLoGNa, Accademia delle Scienze. Rendiconti 1888—0. Bonn, Naturhistorischer Verein des preussischen Rheinlandes etc. Verhandlun- ER con B24502 2,2401. 201889: Boston, Society of Natural History. Proceedings. Vol. 23:3, 4. 1888. BREMEN, Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen. B. 10:3. 1889. BRUNN, Naturforschender Verein, VerhandlunSen. B. 26. BRUXELLES, L’Academie roy. des Sciences etc. Bulletin. (3) T. 13— 16, 1887—8. Annuaire T. 54—55. 1888—0. CALCUTTA, Asiatic Society of Bengal. Journal Part 2. Vol. 57:4; 58:1, 2. CASSEL, Verein fiir Naturkunde. Bericht. 34—35. 1889. CORDOBA, Academia Nacional de Ciencias, Boletin. Tom. 10: 3; 11: 3. 1880. DorpaT, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. 8:3. 1888. DRESDEN, Naturw. Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Abhandlungen. 1888 :2; 1889: I. GENOVA, Museo Civico di Storia Naturale. Annali. (2) Vol. 6. 1888, Graz, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Heft. 25. 1888. GREIFSWALD, Naturw. Verein von N. Pommern und Riigen. Mittheilungen. ai Helt.>2r7 : 1889. HALLE, A. S., Naturw. Verein für Sachsen und Thüringen. Zeitschrift für d. ER ges. Naturwissenschaften. (6) B. 7. 1888; 8. 1889. , K. Leop. Carol. Deutsch. Akademie der Naturforscher. Nova Acta. 47:39 0-52": 4; HELSINGFORS, Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica, Acta 5:1 1889; Med- delanden 15. 1888—0. INNSBRUCK, Naturw.-medizinischer Verein. Berichte 18 : 1880. KÖNIGSBERG, Physikalisch-Oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 29: 1888. LAUSANNE, Société Vaudoise des Sciences naturelles. Bulletin N:o 99—100. 1889. Leipzig, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Berichte. Math. Phys, Classe. 1888:1, 2; 1889: 1, 112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Sr. Louis, Academy of Science. Transactions. Vol. 5:1, 2. Maprip, R. Academia de Ciencias. Memorias Tom. 13:2, 3; Revista Tom. IY Sol I , Sociedad Espanola de Historia natural. Anales. Tom. 18:1, 2. 1889. MERIDEN, The Meriden Scientific Association. Proceedings and Transactions. _. Vol. 3 : 1887—8. Mopena, Societä dei Naturalisti. Memorie. Vol, 8. 1889. Moscou, Societé Imperial des Naturalistes. Bulletin. (2) Tom. 2: 4 1888; 3:1—3 1889. = Napo.t, Società Reale delle Scienze. Rendiconti. (2) Vol. 3 : 1—6. NEUCHATEL, Société des Sciences naturelles. Bulletin. Tom. 16. 1888. New York, American Museum of Natural History. Bulletin Vol. 1 : 1881— 1886; 2:1, 2; Annual Reports 1—16, 18—20. 1870—1880. , N. York Academy af Sciences, Annals Vol. 4:10, II. ODESSA, Société des Naturalistes de la Nouv. Russie. Sapiski Tom. 13:2 1888; 14:1 1889. Sr. PAUL, The Geological and Natural History Survey of Minnesota. Annual Report 12—13 : 1883—4; 15—16 : 1886—7, PHILADELPHIA, Academy of Natural Sciences. Proceedings. 1888 : 2, 3; 1889:1, 2. PraG, Gesellschaft der Wissenschaften. Jahresberichte 1886—8. Sitzungsbe- richte 1885; 1886; 1887; 1888; 1889. RALEIGH, Elisha Mitchell Scientific Society. Journal. Vol, 6:1. Rica, Naturforscher Verein. Korrespondenzblatt. Roma, R. Accademia dei Lincei. Transunti. (4) Vol. 5: 1: 1—12; 2:1, 3—10. 1889. SALEM, Essex Institute. Bulletin. Vol. 19. 1887; 20. 1888; 21: 1—6. San Fransisco, California Academy of Sciences. Bulletin. (2) Vol. 1:1, 2. Memoirs Vol. 2: 2. SYDNEY, Linnean Society of N. S. Wales. Proceedings. (1) Vol. 7. 1882; 8. 1883. (2) Vol. 3:2—4 1888; 4:1, 2 1889. ToPEKA, Kansas Academy of Science. Transactions. Vol. 10. 1885—6, TRENTON, Natural History Society. Journal. Vol. 2:1. 1889. TROMSÖ, Tromsö Museum, Aarsberetning f. 1888. Aarshefter 12. 1880. WASHINGTON, Smithsonian Institution. Annual Report. 1886: 1. Wien, Zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen. B. 39. 1880. , K. K. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen. 3:4. 1888; 4:1, 4. 1889. a ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN FRAN SOCIETAS’ PRO FAUNA ET FLORA FENNICA SAMMANTRADEN ÅREN 1884—1880. AF ENZIO REUTER*. Allmant entomologiskt. Hr Norpevist meddelade den ro okt. 1885, att han under “sin resa pa Ladoga den 22 juni 1885 söder om Konevits funnit sjöns lugna yta pa en areal af omkr. 300 kvadratverst üfvertäckt af ett lager af en otrolig mängd landinsekter af de flesta olika ordningar.. Da ythafven ett par verst fått släpa efter farkosten, innehöll den sa mycket till en stor del ännu lefvande insekter, att de kunde fylla åtminstone ett kvarter. Da under de 3 sista dygnen blast en svag sydlig bris, var det otänkbart, att de kom- mit fran Konevits, det närmaste landet, utan antog föredragaren, att den västliga storm, som rådde den 12—15 juni, fort dem ut i sjön, i hvilket fall de således i omkring 8 dygns tid drifvit om- kring pa Ladoga, flygande, simmande eller sittande pa trästycken, > grässtrån och andra flytande föremål. Den 4 dec. 1886 lämnades några meddelanden om särskilda insekthärjningar i landet under föregående sommar. Sålunda pà- pekades den ovanligt talrika förekomsten af släktet Hyponomeuta, såsom H. Evonymellus L. (Padi Z.), cognagellus He. (Evony- mella Scor.) och malinellus Z., hvilka skadat åtskilliga träslag, * Se Entom. Tidskr. årg. 5, pg. 163 ff. > Entomol. Tidskr. Arg. 11. H. 3 (1890). I 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 890. och af hvilka den sistnämda varit synnerligen ödeläggande för flere delar af sydligaste Finland. Hr SAELAN och referenten anmärkte, att ekarne på Runsala och andra öar i närheten af Åbo blefvo nästan alldeles aflöfvade af tortricidlarver, åtminstone till största delen tillhörande Zor- trix viridana L. Hr SAHLBERG meddelade, att i Teisko och andra trakter norr om Tammerfors björkarne pa stora sträckor i slutet af augusti stodo med torkade, gulnade löf till följd däraf att tenthredinid- larver afgnagit bladens undre sida. Hymenoptera. Hr O. M. REUTER förevisade d. 2 febr. 1884 exx. af den kosmopolitiska myrarten Monomorium Pharaonis L., som under senaste ar anträffats i enorm mängd i ett par boningshus och bagerier i Åbo och Helsingfors samt anknöt härtill några med- delanden om i fråga varande, sannolikt från Ryssland med mjöl- mattor hit importerade fruktansvärda husplåga. (Se härom ut- förligt: REUTER, Monom.. Pharaonis L., en ny fiende till vår husro- i Öfvers. Finska Vet.-Soc. Förh. Bd XXVI.) Vidare framlades ovanligt små (högst 2 mm. långa) exx. af Zaszus flavus L., tagna under stenar vid Åbo. Hr SAHLBERG anmälte d. 6 dec. en för finska faunan ny mutillid, Methoca ichneumonides Late. (Tenala, M. v. Essen). Den 13 maj 1885 förevisades exx. af alla könen af den hos Formica rufa \efvande lilla myran Formicoxenus nitidulus NYt., tagna vid Mariehamn. pa Aland af hr G. ADLERZ. (Se dennes intressanta afhandling: Myrmecologiska studier. I. Ofvers. Kongl. Vet.-Akad. Förh. 1884. .N:o 8.). Den 5 nov. 1887 förevisade hr SAHLBERG en intressant ny- komling till Finlands bifauna, Dasypoda lurtipes FABR: (Petro- sawodsk, GUNTHER), representerande ett för Finland nytt släkte och utmärkt genom honans nästan busklikt långhåriga bakfôtter, med hvilka hon fran bomynningen i sandfälten spelar i solskenet. Den 2 nov. 1889 redogjorde hr SAHLBERG för två solitära biarters arkitektur. Boet af A/egachzle analis NYL., funnet i Ran- tasalmi af hr WESTERLUND, var uteslutande hopfogadt af pappers- 2 <= nena REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 115 tunna näfverflisor af Betula alba, vackert afklipta, cirkelrunda och ovala. Det bildade flere i rad stälda celler, inpassade i uti jorden gräfda cylindriska gångar. Dessa celler omgafvos ännu af ett gemensamt yttre hölje, som bestod af större mera långsträkta näfverstycken, alla så stälda att yttre sidan af näfvern var riktad utåt. Diphysis serratule Panz. gräfver sitt bo i jorden och stiller cellerna i form af en klyka eller ett Y. Hvarje cell är klubblikt cylindrisk, lindrigt krumböjd, ungefär tre gånger sa lang som största bredden. Väggarne bestå af ett tjockt lager tallkåda, hvarpå äro på tvären fastsmetade jämnbreda bladstycken, utskurna från sidokanterna af bladen till Epilobium angustifolium, med den afbitna kanten oregelbundet tandad. En uppsats härom: »Nya Bidrag till kännedomen om solitära biarters arkitektur» in- lämnades till publikation i »Meddelandena». Hr SAHLBERG förevisade den 7 dec. exx. af Sirex Fantoma Fapr. (Kuopio, THERMAN), äfven af dess förut okända hane, öfver hvilken beskrifning lämnades i och för »Meddelandena», samt af Aporus dubius v. D. LINDEN (Rantasalmi, WESTERLUND), repre- senterande ett för Finland nytt Pompilidgenus och förut känd fran Tyskland och Frankrike. 4 Coleoptera. a x kt Hr J. SAHLBERG förevisade den 2 febr. 1884 tvänne för fau- 5 nan nya arter, Agapanthia angusticollis ScHONH. (Ryska Kare- 3 len, A. GUNTHER), representerande ett i Finland förut ej anträf- … fadt släkte, och Neuraphes Sparshalli DENNY (Runsala vid Abo, i början af januari, D. A. WIKSTRÖM) samt E den 5 april följande likaså för landet nya species: Cleonus trisulcatus Hesr. och Hylastes cunicularius ER. (båda vid Pe- : trosawodsk i Ryska Karelen, A. GÜNTHER), den senare icke förut : känd fran Skandinaviska half6n, ehuru tagen i Kurland och Liv- land, äfvensom Zzfodactylus leucogaster Mars. (Kangasala i = Tavastland, O. -ENGSTRÖM). | Cs Hr j. A. PALMEN. omnämde den 13 maj, att han fran hr de K. EHNBERG mottagit ett meddelande af innehåll att hr EHNBERG 1 närheten af St. Michel lyckats âterfinna den märkvärdiga skal- baggen Hapalus bimaculatus L., likasom förut i sällskap med 2 2 iso di 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. biet Colletes cunicularius L., pa hvars bekostnad den anses lefva. Hr SAHLBERG förevisade den 1 nov. följande oväntade ny- komlingar för faunan: Æpuraca stlesiaca ReEITT, förut tagen blott i Schlesien och Sibirien, och Exocomus auritus SCRIBA, en egent- ligen mediterraneisk art (båda nu funna i närheten af floden Svir, den förra af M. GEORGIEWSKY, den senare af FORNIN, men ingen- dera förut känd från Skandinavien). Vidare omnämdes återfin- nandet af tvänne coleopterarter, hvilka på en mansålder icke blif- vit funna hos oss: Hylochares cruentatus Gy... (Svir, A. GEOR- GIEWSKY) och Z#nus 6-punctatus Panz. (Woronovo norr om Pe- trosawodsk, A. GUNTHER). Den 6 dec. företedde hr SAHLBERG exemplar fran Jaakkim- vaara af Laccophilus Ströhmi Toms., förut veterligen funnen en- dast i Helsingland. Genom en namnförväxling, i det hr SHARP i sin för ett par ar sedan utkomna monografi öfver hithörande insekter anfört »Helsingfors» 1 stället for »Helsingland» såsom fyndort for denna art, hade uti senast utkomna förteckning öfver Europas Coleoptera Finland uppgifvits såsom dess fidernesland, och var det därför af intresse, att denna pa falska grunder hyj- lande uppgift genom närvarande fynd blifvit berättigad. Hr SHARPS förmodan, att denna art möjligen vore en varietet till ZL. znter- ruptus, hade visat sig alldeles ogrundad, da /. Ströhmz afvek från denna icke allenast genom kroppsform, färg och skulptur såsom THOMSON anför i sin beskrifning, utan äfven genom fran- varon af en s. k. fil på bakre höfterna. Hr SAHLBERG förevisade den 7 febr. 1885 tre för Finlands faunaområde nya arter, insända af hr GUNTHER från Ryska Ka- relen, nämligen: Agrzlus pseudocyaneus KıEs. jämte dess genom sin guldglänsande prothorax utmärkta gröna varietet (Muromli by, 2 mil norr om floden Svir, M. GEORGIEWSKY), A. Betuleti RATz. (Dvoretz, Kurıkowsky, äfven i Karislojo i Nyland, SAHLBERG) samt den äkta Cleonus nebulosus L. (Svir, A. GEORGIEWSKY), under hvars namn finske författare oriktigt upptagit C7. turbatus SCHÖNH. Den 7 mars omnämde hr SAHLBERG att han i en ny sänd: ning coleoptera från Ryska Karelen funnit en till släktet Amara hörande, förut obeskrifven art; denna, A. Güntheri J. SHLBG, erbjöd 4 re vi på rh ie! ae SSP ee 724; TER, M js eh ee ae ey Nek ah NAN 3 La Age + thea ‘a + a n u REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN, 217 stor likhet med A. nitida "STURM. och A. montivaga STURM., men skilde sig lätt fran den förra genom närvaron af en stor nafvelpunkt vid basen af den afkortade scutellarstrimman pa ely- tra, fran den senare bland annat genom de rüdgula tibierna och de korta afrundade framhörnen pa prothorax. De i samlingen be- = fintliga 3 exemplaren voro alla hannar, men en hona var äfven funnen vid Kragerö i södra Norge af bärgskandidat MÜNSTER. Den 10 okt. förevisade hr SAHLBERG talrika exemplar af Tomicus duplicatus C. SAHLB., hvilken af en del specialister utan skal blifvit tolkad dels såsom 7. rectangulus EıcH., dels såsom T. amitinus FicH. samt beskrifvits efter ett enda i Yläne funnet exemplar och sedan dess icke återfunnits förr än nu. Arten an- träffades i båda könen i september tillsammans med 7. typogra- phus L. under bark af gran i Karislojo i Nyland. De under barken utgnagde gangarne skilde sig fran de af 7. typographus förorsakade hufvudsakligen genom betydligt mindre borrhål och genom de i spetsig (icke såsom hos nyssnämda art i rät) vinkel från modergången utgående s. k. dottergångarne. Hr SAHLBERG anmälte och förevisade den 7 nov. tvänne för såväl finska som skandinaviska fauan nya arter: Laemophloeus abietis Wank. och Z. alternans Er., båda funna i endast ett exemplar på kådiga granstammar, den förra i Nurmis i norra Ka- relen (förut endast i Lithauen), den senare i Karislojo (förut blott vid Berlin). Såsom bevis på de rika fynd man kan göra å dy- lika starkt kådiga stora trädstammar anfördes, att utom den sist- nämda Laemophloeus-arten samtidigt påträffats den för Finland nya Pfinus pilosus MüLL., den endast från Lithauen och Finland kända Lado Felskyi Wank. (= Othismopteryx carinatus J. SHLBG), Epurea suturalis Reiry., Bius thoracicus m. fl. Slutligen om- nämdes att den i C. SAHLBERGS /nsecta fennica under namn af Cucujus testaceus upptagna arten vore den äfven vid Helsingfors anträffade Lemophloeus ferrugineus ER. Den 5 dec. förevisade hr SAHLBERG exx. af Nargus velox SPENCE (Kivinebb pa Karelska näset, A. Boman), representerande ett för Finland nytt Silphid-släkte. Hr SAHLBERG företedde den 6 febr. 1886 tvänne för såväl finska som skandinaviska coleopterfaunan förut icke anmärkta ar- ter, insända af hr Günther: Zntomoscelis Adonidis Fawr. (nära 5 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. Svir, förut nordligast i Livland) och Cyélus auricomus Durr. (vid Muromli by norr om nämda flod, förut nordligast vid Kö- nigsberg), äfvensom en für faunan ny Curculionid, Bagous tem- pestivus Hest. (Nakkila 1 Satakunta, D. A. WIKSTRÖM). Den 6 mars anmilte hr SAHLBERG ett antal nykomlingar till Finlands coleopter-fauna: Acalles Lemur GERM., representerande ett for faunan nytt Curculionid-slakte och förut nordligast funnen vid S:t Petersburg, Dryocætus Alni GEORG., förut observerad nordligast i norra Tyskland, båda medels sällning under senhö- sten och vintern anträffade af hr A. Boman i Kivinebb, samt Aylechinus pilosus Rarz., tillhörande ett för faunan nytt släkte (Imandra i Ryska Lappmarken, J. SAHLBERG). Vidare omnämdes, att i Finland funnos tvänne arter af släktet Cucujus (Porphyrus De Goz.), i det att med den äfven i Sverige förekommande C. sangvinolentus 1. hittils hade sammanblandats en väl skild art, C hematodes Er., anträffad vid Frugård i Nyland af hr Nor- DENSKIOLD samt i flere exx. pa 1840-talet i Yläne i Abo lan af föredragarens fader och farfar, hvilka likväl förblandat den med den andra arten. Af den förut veterligen icke nordligare än i Danmark anträffade Cerylon Fagi Bris. hade föredragaren funnit 3 exx. under bark af asp 1 Karislojo i Nyland. Till sist före- visades en ny art af släktet Scymmnus, Sc. fennicus, påträffad un- der mossa i barrskog pa Mjölön utanför Helsingfors, i Yläne, i Kuusamo, vid Kantalaks i Ryska Lappmarken af föredragaren samt i Nurmis i norra. Karelen af hr R. ENnvaLp. (Se beskrif- ning i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. XIII, p. 156). Hr R. ENvarD förevisade den 13 maj den sällsynta Pelo- phila ochotica F. SHLBG., ursprungligen beskrifven fran östra Si- birien och senare anträffad vid Jenisej, nu funnen af hr K. Ep- GREN vid Tsipnavlok i Ryska Lappmarken. Hr SAHLBERG framlade den 6 nov. en representant af ett för faunan nytt släkte, Phloeophagus spadix HErRBsST. (Kivinebb, A. BOMAN). Den 4 dec. förevisade hr SAHLBERG tvänne för Finland nya Bostrichider: den äkta //ylastes opacus Er. (Tiirismaa höjd 1 Hollola i början af juni, förut känd från Tyskland) samt (z/ypto- deres binodulus RATz., representerande ett för faunan nytt släkte (under barken af en stor, till hälften förtorkad asp i Yläne i Åbo 6 REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. I1g lin under senare hälften af juli), Den senare arten hade med orätt blifvit kallad. G/ asperatus GYLL. och hade observerats äfven i Sverige. Därjämte nämde föredragaren, att han för flere år sedan i Haga park nära Stockholm anträffat en närstående art, Ærnoporus Ratzeburgi FERR., hvilken icke finnes anförd i Thomsons arbete öfver Skandinaviens Coleoptera. Hr SAHLBERG meddelade den 2 april 1887 att han slutfört granskningen af Finlands Cryptophagide, hvilka omfattade inalles öfver 70 särskilda species. Såsom särskildt anmärkningsvärda och ännu icke kända från Skandinavien anfördes bl. a.: Anchz- cera Hislopi Wour., A. cognata Er. m. fl. — Cryptophagus lapponicus GYLL. var väl skild fran Cr. pubescens STURM. och stod närmast till Cr. validus Kraatz och likaledes var Atoma- ria affinis F. SAHLB. en utmärkt art, val skild fran A. umbrina GYLL., med hvilken den af nyare författare blifvit sammanförd. Såsom en bland de för Finlands fauna mest oväntade arterna nämdes Anchicera impressa Er. (Yläne, J. SAHLBERG, förut känd endast från mellersta Europa). Till Sällskapet inlämnades den 13 maj en af hr K. EDGREN afgifven reseberättelse öfver en af honom med Sällskapets under- stöd sommaren 1885 företagen entomologisk resa till Ryska Lapp- marken och Hvita hafvets kust. Berättelsen åtföljdes af en för- teckning af på resan insamlade Coleoptera, af hvilken framgick, att antalet funna species utgör 291, af hvilka 76 för Ryska Lapp- marken nya och bland dem följande fyra nykomlingar för finska faunan: Disochara lugubris KRAATz, Mycetoporus confusus J. SAHLB. (nova species), Galleruca aptera Bon. och Pelophila ochotica. Hr SAHLBERG anmälte den 5 november följande för Finland nya Coleoptera, hvilka voro så godt som de sista återstående arter, som voro kända från nordligaste Skandinaviens fjälltrakter och ännu icke ertappats inom vårt område: Zudectes Giraudi Rept. (under barken af björk i bränd skog i Kolari, biskop Jo- HANSSON), Megatoma pubescens ZETT. (i murken aspstam i Muo- nioniska nära Pallastunturit), Dorytomus /apponicus n. sp., närbe- släktad med den sibiriska zwmdeczllus Faust. (pa sma nödvuxna "buskar af Salix lapponum pa Pallastunturit) samt Adonza arctica SCHNEIT. (pa högsta toppen af Keräskerä inom Pallastunturit, biskop JOHANSSON). 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Den 7 april 1888 meddelade hr SAHLBERG att vid gransk- ning af de finska formerna af den föga artrika coleopterfamiljen Eucnemide hade anträffats följande för faunan nya arter, af hvilka en del icke voro kända från Skandinavien: Zroscus cari- nifrons Bonv. (s. och m. Finland, Norge, Östersjöprovinserna, mellersta Europa), 77. drevzcollis Bony. (Kuopio, C. LUNDSTRÖM, Tyskland, Frankrike), Dirhagus lepidus Rosrnu. (Yläne, Karis- lojo, mellersta Europas bärgstrakter). — Hypocelus attenuatus MäkL. hör till sl. Dirkagus och är identisk med den senare be- skrifna D. longicornis HAMPE från mellersta Europa, hvilken där- för bör kallas D. attenuatus MÄKL. Af detta släkte funnos så- lunda i Finland fyra arter, medan Thomson från Sverige uppta- ger endast en, hvilket utgör ett nytt exempel på landets rikedom på skogsinsekter. — Bland de från Kola halfön sommaren 1887 medförda samlingarna hade tillsvidare anträffats tre nya arter skal- baggar: Bembidium Palméni J. Sauce. (Lujaurfjällen, J. A. Pat- MEN, vid Kola stad, R. ENWALD). Arten star nära D. Fellmani ManrH., men utmärker sig genom sin plattryckta, svarta kropp samt påminner därigenom om JB. Hast Sante. — Hydroporus punctulatus J. Sante. (Tschavanga, M. LEVANDER), star nära /7. fuscipennis SCHAUM., men är dubbelt mindre, smalare samt ut- märkt genom mycket tät och grof punktur. —— Hydroporus Levan- deri J. Saure. (Kusomen och Varsuga i juli och augusti, K. M. LEVANDER), vid första paseendet lik föregående, afvenledes med tät och grof punktur pa elytra, men stående närmare 77. gla- briusculus Aust; skiljes lätt fran alla närstående genom nästan okantad prothorax med rundade sidor och trubbiga bakvinklar. Hr SAHLBERG anmälte och förevisade den 12 maj tvänne bland de intressantaste nykomlingarne till finska coleopter-faunan, hvilka hemförts fran Kola halfön: 7 %anatophilus trituberculatus Krirpy (Varsuga och Tschavanga pa södra kusten af Rysk-Lappska halfön, M. LEvANDER, Poloj vid nedra loppet af Jenisejfloden, J. SAHLBERG, Östra Sibirien, Nordamerika) samt Ludrychius velatus GYLL., representerande ett för Finland nytt släkte (Kusomen, M. LEVANDER). Hr SAHLBERG förevisade den 3 nov. tvänne för Europas fauna nya coleopterer, funna af Kolaexpeditionen i det inre af Kola- halfön och hvardera upptäckt af föredragaren i norra Sibirien 8 ES RES, Poe OL Mg Dn ER REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN, Lei sommaren 1877, nämligen Harpalus simulans J. Sauce. (Woro- ninsk, O. KIHLMAN), högst egendomlig genom den stora likheten med en art af släktet Amara, näml. A. torrida ILL1G. På samma sätt imiterar en annan sibirisk, närstående art, Harpalus leiroides, Amara aulica. Den andra arten var Athefa subplana J. SAHLB. (öfre loppet af floden Ponoj, A. PALMÉN). Den 7 dec. 1889 förevisade hr SAHLBERG fyra af honom funna, förut obeskrifna Staphylinider: Stenus ampliventris J. SAHLB. (Hoplax träsk i närh. af Helsingfors, senast under senare hälften af nov. månad), Chilopora rugipennis J. Sans. (Karislojo i Ny- land), Atheta (Dimetrota) cribripennis J. SAHLB. (Yläne, i ett till förruttnelse Ofverganget ugglebo i ihålig trästubbe i djup gran- skog) samt B/edius arcticus J. SAHLB. (vid Muonio älf i södra de- len af Muonioniska). — Utförligare beskrifningar utlofvades till »Meddelandena». Lepidoptera. Hr O. M. REUTER föredrog den 4 okt. 1884 om några gan- ska stora trädmaskar, hvilka utkrupit ur larver till Bombyx ca- strensis L., kort före dessas förpuppning och pa intet vis men- ligt invärkat pa fjärilartens normala utveckling. I anledning häraf omnämde föredragaren, att Mr G. J. HEARDER i början af samma ar i England iakttagit en larv af Hlarpyza furcula L., som kort fore sin förpuppning visade alvarliga sjukdomssymptom, hvilka förklarades därigenom, att en puppa af en ichneumonid en dag framskôt ur dess hud. Puppan utdrogs och larven väfde sig härefter en kokong samt utkläktes inom normal tid såsom fjäril, hvilken val hade något förkrympta bakvingar, men för öfrigt var fullt utbildad. Hr SAHLBERG förevisade den 1 nov, tvänne för finska faunan nya Hadena-arter, H. rubrirena Tr. (Petrosawodsk i Ryska Ka- relen, A. GÜNTHER, förut endast fran mellersta Europas fjälltrak- ter) och 7. connexa BK. (Karislojo, i augusti). Hr SAHLBERG företedde den 6 dec. en mörk varietet af Ar- gynnis pales SCHIFF., hvilken noga öfverensstämde med ab. z7- ducta SANDB. (på ett kärr i Parikkala i Ladoga-Karelen, i juli). Den 11 april 1885 inlämnade hr EHNBERG en reseberättelse 9 SEN Gakic Tr ae ne. \ d F 3 IS 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. öfver en af honom med understöd af Sällskapet sommaren 1884 företagen lepidopterologisk exkursionsresa inom den vid Ladogas stränder liggande delen af Ryska och Finska Karelen, hvaraf fram- gick att han, oaktadt sommarens ovanliga fattigdom på fjärilar lyckats insamla 240 skilda arter lepidoptera, däraf 80 microlepi- doptera. Såsom det anmärkningsvärdaste fyndet framhölls Plusia zllustris F. (Kirjavalaks-dalen, nattetid på äppelbitar, förut känd endast från sydligare delar af Europa), äfvensom den sällsynta Smerinthus Tremule Esp. (Salmis, Impilaks och Kirjavalaks), hvars beteende att kort före midnatt infinna sig till lugna vikar af Ladogas strand och flyga i cirklar tätt utmed vattenytan, stän- digt doppande sig i densamma, anfördes såsom särdeles karak- täristiskt. Hr O. M. REUTER förevisade den 10 okt. en nykomling till Finlands fjärilfauna: Calymnia trapezina L. (Pargas, Ispois nära Åbo, E. REUTER, larven på lind och ek) samt omnämde att han 1 slutet af augusti 1884 nedanför en stor al funnit ett dödt exemplar af den i Finland dittils icke funna Acronycta Alni L. (Pargas). Referenten anmälte och förevisade den 5 dec. några för fin- ska och delvis äfven för skandinaviska fjärilfaunan nya arter: Lithosia unita He. var. arıdeola Herinc (Korpo socken i syd- västra Finland, 3 aug., förut nordligast funnen i norra Tyskland), Polia polymita L. (Abo stad, i september), Eugonia alniaria L. (Zaria Bxu.) (Pargas, äfven från Helsingfors, larven på ek), Aspilates strigillaria He. (Pargas, i medlet af juli) samt Cida- ria siterata Hurn. (Pargas, Ispois vid Abo, i borjan af juni och i oktober svirmande i stora massor kring topparne af lindar och äppelträd, äfven fran Österbotten, WASASTJERNA). Hr PALMÉN omnämde den 2 okt. 1886 att han under som- maren funnit den för Finland nya bombyciden Gnophria rubri- collis L. (Furuholmen i Esbo socken i Nyland, äfven i Helsinge, H. WASASTJERNA). Referenten förevisade talrika exx. af den inom området förut blott i Ryska Karelen funna Pieris daplidice L. (Åbo stad, J. E. Monterr, Helsinge i Nyland, H. WASASTJERNA). Hr SAHLBERG anförde såsom ett intressant exempel på perio- diskt uppträdande fjärilar, den på myrmarker öfver en stor del 10 REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 123 af landet flygande dagfjäriln Oeneis Jutta HB. Föredragaren hade nämligen i skilda delar af landet ofta träffat den i stor mängd på samma kärr, där han året förut och sedermera det föl- jande året förgäfves sökt densamma. Sålunda hade den i Ka- rislojo och Sammatti flugit åren 1882, 84 och 86, men ej åren 1883 och 85; i Parikkala aren 1872, 78 och 84, men ej 1873, 75, 81 0. s. v. Ofverhufvud taget hade han observerat den aren 1872, 74, 78, 80, 82, 84 och 86, men icke sett ett enda exemplar aren 1873, 75, 77, 81, 83 och 85, hvaraf han drog den slut- sats, att denna fjärilart behôfver 2 ar for att genomgå sin för- vandling, och att den såsom fullbildad uppträder endast de årtal som slutas pa jämn siffra. Att denna periodicitet ej är inskränkt till ett litet område, hade föredragaren funnit under sina resor "sommaren förut, da han observerat, att den samtidigt hade sitt flygar 1 egentliga Finland, Nyland, södra Karelen, Tavastland och södra Österbotten. Hr Boman förevisade den 6 nov. tvänne för faunan nya ar- ter: Coenonympha Hero L. och Bapta temerata He., äfvensom den för längre tid sedan i Lojo i Nyland funna Lycena arton L., alla tre under sommaren af föredragaren anträffade i Kivinebb socken i södra Karelen. Hr H. WASASTJERNA framlade exx. af den ss. imago förut i landet ej anträffade Acronycta alni L. (Helsinge socken nära Helsingfors, såsom larv i Pargas socken nära Abo, O. och E. _ REUTER). Den 4 dec. förevisade hr SAHLBERG ett ex. af den sällsynta Catocala adultera MÉNÉTR. (Dvoretsi Ryska Karelen, A. GüNTHER). Hr Boman förevisade talrika ägg af den bekanta spinnare- fjärilen Orgyza antigva L., hvilka han i ett par timmars tid tor- kat i en varm ugn, men från hvilka det oaktadt någon månad senare flere larver utkläkts. Hr SAHLBERG framlade den 8 okt. 1887 exemplar af Zoxo- campa Cracce F. (Lojo i Nyland), tillhörande ett för faunan nytt släkte. Referenten förevisade följande dels för Finland nya, dels i andra afseenden intressanta nattfjärilar: Arszlonche venosa BK. (Pargas och Nagu skärgårdssocknar i sydvästra Finland, förut fun- nen i ett exemplar när Helsingfors, larven nu i stort antal på IT TEE et tet CA SRN ue Le rn, 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Elymus arenarius, Phragmites communis och Eriophorum an- gustifolium), Agrotis polygona BKH. (Pargas, d. 2 sept. 1887, förut känd fran Kexholm), Zorocampa Cracce F. (S:t Karins nära Åbo, juli 1886, H. HjJELT), Orrhodia Vacciniz L. ab. spa- dicea He. (Pargas), ny för faunan samt Calocampa exoleta L. (Pargas, O. M. och E. REUTER, Abo, R. LUNDH; larven pa spe- nat, vallmo och Sempervivum-arter), äfvenledes ny for faunan. Hr Boman förevisade den förut inom Finlands faunaomrade endast fran Ryska Karelen kinda 7%ecla Pruni L. (Kivinebb i södra Karelen). Den 3 dec. framlade hr O. M. REUTER exx. af en för Fin- lands fauna ny art af familjen Chilonide, Schoenobius gigantel- lus ScHirr. (Pargas i sydvästra Finland och Pojo i Nyland, lar- ven pa Phragmites). Referenten förevisade tvänne nykomlingar till finska fjäril- faunan: Mamestra Geniste Bxu. (Pargas, Aland, i juni) och Dryo- bota protea BKH. (Pargas, larven pa ek). Hr WaASASTJERNA anmälte den 4 febr. 1888 såsom ny för faunan ZLeucania obsoleta He. (Helsinge, By. WASASTJERNA). Hr SAHLBERG anmälte och förevisade den 7 april följande för faunan nya arter: Melitea Iduna Dawn. (Voroninsk pa Rysk- Lappska halfön, den 14 juli, J. A. PALMÉN), Acronyeta cuspis He. (Helsingfors), Agrotzs vitta HB. (Karislojo, J. SAHLBERG) samt Plusia pulchrina Uw. (h. o. d. i s. och m. Finland), förut för- växlad med den endast på Aland anträffade P/. Fota L. Hr SAHLBERG förevisade den 3 nov. följande dels för finska faunan nya, dels i andra afseenden anmärkningsvärda fjärilar: Notodonta torva Ocus.* (Saarijärvi, K. EHNBERG, förut funnen i Ryska Karelen, A. GÖNTHER, men ännu ej på Skandinaviska halfön), Lophopteryx Carmelita Esp. (Evois, FURUHJELM, Lampis, LEOPOLD, Abo, E. J. Bonsvorrr), Déanthecia capsophila Dur. ny för faunan (Ispois vid Abo, J. E. MONTELL, Karislojo, J. SAHL- BERG, förut veterligen funnen nordligast i Irland och mellersta Europas fjälltrakter), Veuronia Popularis FaBR. (Karislojo, J. SAHLBERG, Pargas, E. REUTER, förut vid Helsingfors, TENGSTRÖM), Neur. cespitis FaBr. (Mariehamn och Pargas, E. REUTER, Hel- * Äfven funnen 1886 i Roslagen; se Ent. Tidskr. årg. 8 (1887), sid. Gis soz. Red, anm. REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 125 singe, H. WASASTJERNA), Agrotis brunnea F. (pa albuskar i Hel- singe, i medlet af juli, H. WASASTJERNA, förut funnen vid Petro- sawodsk, A. GÜNTHER), A. jestiva HB. (Helsinge, H. Wasa- STJERNA, Karislojo, J. SAHLBEBG, förut känd från Ladoga-Karelen), Mamestra nebulosa Huwn., ny för faunan (Ispois vid Abo, J. E. MONTELL) samt Agvrots plecta L. var. Andersson: Lampa (Hel- singe, H. WASASTJERNA), förut icke observerad i Finland. Den 6 april 1889 framlade hr SAHLBERG exx. af den säll- synta Anomogyna letabilis ZETT., representerande ett för Finland nytt släkte (Tetrina och Katschkarantsa på Rysk-Lappska halfön, K. EDGREN). Referenten förevisade för finska faunan nya arter och aber- rationer: Laszocampa lunigera Esp. var. lobulina Esp. (Pargas, Lypia Reuter, larven pa tall), Scotosza vetulata HB., represen- terande ett i Finland förut icke anträffadt släkte (Aland), Cidaria cognata Tune, (Pargas och Aland), C. olivata Bxu. (dio), C. afınılata STPH. var. Zurbaria STrH. (Pargas), Æupithecia sub- fulvata Hw. ab. oxydata Frr. (Pargas), Lup. valerianata He. (Ispois vid Abo, Aland, förut nordligast funnen i Danmark), £. satyrata He. ab. subatrata STGR. (Pargas, ej känd fran Skan- dinavien), Æ. helveticaria Boisp. ab. arceuthata STGR (Pargas), E. denotata Us. (campanulata H. S., Pargas, mell. och västra Tyskland) samt Æ. asszmzlata GN. (Pargas), äfvensom tvänne visserligen finska, men dock ganska sällsynta arter: C7darza lite- rata Don. (Pargas, förut funnen i Lappland samt i Kuusamo i norra Österbotten, J. SCHILDE) och Fupithecia exiguata He. (Ispois vid Abo, Pargas, Aland, förut anträffad i Ryska Karelen, GUNTHER). Ref. inlämnade den 13 maj en reseberättelse öfver en af honom med Sällskapets understöd sommaren 1886 företagen lepi- dopterologisk exkursionsresa till Aland, af hvilken framgick att denna Ogrupps förut sa föga kända fjärilfauna (139 arter) ökats med omkr. 360 species. Såsom för Finlands faunaområde nya arter anmältes, utom de tidigare förevisade (se ofvan), följande mi- crolepidoptera: Åsopia costalis FABR., Orobena enealis SCHIFF., Crambus verellus Zx., Retinia Buoliana Scuirr., Tinea an- gustipennis H. S., LIncurvaria flavifrontella Hein., Ezdophasza messingiella F. R., Harpella bracteella L., Argyresthia abdo- 13 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. minalis Z., Elachista nobilella Z., El. triseriatella Srv., Buc- culatrix Demaryella Sır., Nepticula luteella STT., N. rufica- pitella Hw., N. subbimaculella Hw., N. salicis Sır., N. ano- malella GoEzE, N. malella Sır., N. microtheriella Srr., N, betulicola STT. och N. vimineticola Frey. Hr SAHLBERG förevisade den 5 okt. larver och imago af den for faunan förut ej anmärkta Zophodia convolutella Hx. (Karis- lojo, J. SAHLBERG, Lojo, J. TENGSTRÖM, Ekenäs och Pargas, E. REUTER), hvars larver genom att äta sig in i omogna krusbär och vinbär förorsakar stor skada i trädgårdar. — Såsom för finska fjärilfaunan ny anmälte föredragaren vidare Gluphisia cre- nata Esp. (Salmis A. v. Bonsporrr, Kirjavalaks, K. EHNBERG, Ryska Karelen, A. GÖNTHER). — Psilura Monacha 1. ansåg föredragaren icke tillhöra Finlands fauna. TENGSTRÖM uppgifver, att ett exemplar af denna art blifvit funnet vid Helsingfors af W. NYLANDER, men ji Nylanders samling fans endast ett exemplar af den nästan lika tecknade Panthea coenobita Esp., tagen vid Heisingfors. Den 2 nov. anmälte hr SAHLBERG följande för finska faunan nya nattfjärilar: Zrachea Atriplicis L. (Österbotten, WASASTJERNA), Pachnobia leucographa He. (S:t Michel, K. EHNBERG, förut ve- terligen nordligast funnen i Danmark) samt Åsteroscopus nube- culosus Esp. (Helsingfors, W. NYLANDER). Referenten förevisade larver och imago af Bombyx lanestris L. var. Aavasaksae TEICH. samt omnämde, att larver endast till ~ denna varietet sa vidt bekant hittills anträffats i Finland, hvaremot hvarken larver eller imago af hufvudformen där anmärkts; larven talrikt förekommande på Betula alba. Diptera. Hr SAHLBERG förevisade den 13 maj 1885 exx. af en högst intressant nykomling till vår insektfauna, en ovanligt stor, troli- gen ännu obeskrifven pupipar dipter af familjen Hippoboscide, tillhörande släktet Lync/hia WEYENB., L. fumipennis J. SAHLB. Dessa exemplar hade hr J. A. PALMEN anträffat på ett i Thusby af hr ÅSTRÖM skjutet och till finska museum insändt exemplar af fisk- ljusen (Pandion haliaëtus). Da fågeln, uppå hvilken dessa flugor 14 4 A REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 127 anträffades, troligen kort förut ätervändt frän sin vinterstation i fjärran sydliga länder, kan man antaga, att äfven ifrågavarande fluga hade sitt egentliga hem långt från vårt land. (Se beskrif- ningen af arten i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. XIII, p. 149.) Hr SAHLBERG förevisade den 5 mars 1887 tvänne för finska faunan nya dipterer: Laphria lapponica” Zerr. (Kuusamo i norra Österbotten) samt Hemilea dimidiata Costa, representerande ett för norra Europa nytt släkte bland Trypetiderna (i mörk skogs- lund i Karislojo, förekommer hufvudsakligast i södra Italien, men äfven någon gång funnen vid Alperna). I sammanhang härmed förevisade föredragaren ett exemplar af den märkvärdiga Æpzdo- pus venaticus HaL., hvilken Helt och hållet saknar vingar och svängkolfvar. Exemplaret - anträffades af föredragaren i en mur- ken björkstubbe i Saltdalen i Norge ar 1879; arten var förut funnen endast i Britannien och Tyskland. Hemiptera. Hr ©. M. REUTER förevisade den ı- mars 1884 en för Fin- land ny, obeskrifven Nabis-art, M. boreellus (Pudasjärvi i norra Österbotten, ENVALD). Se beskrifningen af densamma: Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. T. XI, p. 165. — Vidare omnämde föredr. att Drachyarthrum limitatum Vies. blifvit tagen äfven i norra Savolax (Leppävirta, ENVALD) och att föredr. i Pargas funnit ar- tens rätta näringsplanta vara Populus tremula. Slutligen utmôün- strade föredr. fran den finska faunan tva arter, hvilka af hr SAHL- BERG, pa grund af oriktig bestämning däri införts, näml. Lygus nigronasutus STÅL (de finska exx. utgjorde blott en mörkt teck- nad varietet af Z. lucorum Mey.) och Orthotylus viridinervis KirscHB. (exemplaret var en liten ©. margznalis REUT. = nas- Satus FALL. nec. FABR.) samt meddelade att honan till den af J. SAHLBERG fran Östra Finland efter ett hanexemplar beskrifna Atractotomus morio numera blifvit funnen i Sibirien af hr N. SUNDMAN. (Se beskrifningen i REUTER: Sibiriska Hemiptera. Ofv. Finska Vet.-Soc. Fôrh. Bd. XXVI, p. 25.) Den 5 april anmälte hr O. M. REUTER att den sista fran Skandinaviens Lappmarker kända heteropter-art, som icke varit 15 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. bekant fran Finland, Psallus lapponicus Reur. (Öfv. Vet.-Akad. Förh. 1874 N:o 4, p. 47, Hem. Gymn. Eur. I, p. 134), nu upp- täckts fran Muonioniska i F. W. Mäkrıns efterlämnade samlingar. Den 4 okt. förevisade hr SAHLBERG trenne för Skandinavien- Finland nya arter, funna af honom i Ladoga-trakten: Coptosoma globus Fasr. (Kirjavalaks pa Vzcza silvatica, förut nordligast i Östersjöprovinserna), Phymata crassipes Fase. (pa gungfly nära Gorki och i Salmis, forut nordligast i Livland) samt Aradus truncatus Firs. (under aspbarik Jaakkimvaara; Tyskland, Frankrike). Hr O. M. REUTER föredrog om en obeskrifven Zygus-art, L. rhamnicola, funnen pa Rhamnus frangula i Kyrkslätt i Ny- land (beskrifven i Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. T. XI, p. 164). Den 1 nov. redogjorde hr O. M. REUTER för sina under sommaren pa Aland gjorda insamlingar, hvarvid omnämdes tvänne pa Hıppophaö rhamnoides funna, för faunan nya arter: den äkta Anthocoris nemoralis F. (hittils under detta namn kända finska exx. voro A. confusus REUT.) och Psylla hippophaés FÖRST. (Britannien, m. Europa), den förra antagligen lefvande af den senares larver. Annu en ny-finsk Psyllod, Zrioga abdominalis Fror. hade föredr. funnit öfvervintrande på gran och tall vid Ispois nära Åbo. Den 6 dec. förevisades ytterligare två af hr ©. M. REUTER funna, för Finland nya arter af nyssnämda insektgrupp: Psylla pheoptera Low (Aland på Hippophaé; Frankrike, Schweiz, Ty- rolen) och Zrioza albiventris Först. (Pargas på Salices). Hr O. M. REUTER redogjorde den 7 mars 1885 för två för faunan nya Cicadarier, funna af honom på Aland: Deltocephalus Minki FieB. (Eckerö; m. Europa) och Czicadula sexnotata FALL. var. salina nov. var. (Eckerö; Kosterö i Bohuslän; lefver bland Salicornza), afvikande från hufvudformen genom kortare kropp, täckvingarne icke, eller knappt längre än bakkroppen, hufvudet långt, nästan vinkligt framsträkt, väl lika långt som pronotum. Vidare omnämdes, att den af J. SAHLBERG från Kuusamo beskrifna Pachycoleus rufescens blifvit tagen äfven i Tyskland och Italien, Piezostethus lativentris J. Saute. i Bulgarien och på Krim samt P. parvulus Reut. i Ungarn. Hr SAHLBERG förevisade en ytterst intressant nykomling för. den finska faunan, Capsiden Platytomatocoris planicornis H. Scx. 16 a Se CN RATE M ls Re NS STR EC a Ir . x VA AT i 4 EON EN 4 hy ma - CRAN REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN, 129 (Dworetz i Ryska Karelen, KULIKOWSKY), en hittils blott fran syd- liga Europa bekant art. Py Den 10 okt. förevisade hr OÖ. M. REUTER ex. af den för Finland nya Pllophorus perplexus D. er Sc. (Pargas i augusti). Hr O. M. REUTER föredrog den 7 nov. om en af hr SAHL- BERG under granbark i Abo lin (Yläne) funnen ny art af det in- tressanta släktet Ceratocombus, C. corticalis REUT. n. sp. (Se be- skrifn.: En ny Ceratocombus-art fran Finland, Medd. Soc. F. FI. Fenn. XV, p. 154-157). Vidare förevisade hr R. tvänne för Finland nya varieteter af släktet /Votonecta, näml. en var. af N. glauca L. (fran Pyhäjärvi i Karelen), bildande en öfvergäng fran den typiska formen till var. sarmorea FABR., som förekommer i södra Europa, och en obeskrifven var. (fran Jaakkimvaara i Ladoga- Karelen och Sammatti i Nyland) af N. /utea MöLL., var. seu- tellaris nov. var., utmärkt genom pa sidorna bredt svartrökiga elytra och en stor triangulär svart flack pa skutellen. Den 6 febr. 1886 omnämde hr SAHLBERG, att ett utbildadt ex. af Pygolampis bidentata GEOFFR. numera blifvit funnet af hr GUNTHER i Ryska Karelen, hvarest denne äfven funnit en obe- skrifven Åradus-art, A. angularis n. sp., stående närmast A. lugubris FALL. och A. leviusculus REUT., till hvilken enligt före- dragarens åsikt A. angusticollis REUT. var honan. (Se En ny art af Hemiptersläktet Aradus i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. XII, P. 153.) Hr O. M. REUTER redogjorde den 13 maj for förekomsten af Capsider, Crcadarier, Psylloder m. fl. hemipterer pa olika växter under olika tider af året (löfträd o. örter om sommaren, resp. barrträd om vintern) och deras däraf beroende migrationer samt särskildt för en af honom den 3 mars på gran upptäckt — ny Psylla-art, Ps. chlorostigma Löw n. sp. (beskrifven i Verh. _ zool.-bot. Ges. 1886, p. 153). Den 4 dec. anmälte hr J. SAHLBERG två i Ryska Karelen af hr GÖNTHER funna, för Finlands fauna nya arter, den stora Falla dumosa L. (Petrosawodsk) och en hittils obeskrifven art af capsid-släktet Orthothylus, 0. croceus J. SAHLB., stående nära 0. ericetorum FALL. genom sin långa sugsnabel och svarta be- haring, men afvikande genom kortare pronotum och fran pannan icke tydligt afsatt clypeus samt utmärkt genom sin bjärt gula färg. Entomol. Tidskr. Arg. 11. H.3(1890). ı 7 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890, Pseudo-neuroptera. Hr Poppius förevisade den 5 dec. 1885 två för den finska + faunan nya Libellulider, tagna i Merimasku i s.v. Finland: Æ#z- theca bimaculata Carr. och Æschna pratensis MULL. Hr SAHLBERG anmälte den 13 maj 1889 att hr SCHALIN fran Nykarleby insändt exx. af s. k. ismask, som uppträdt mycket tal- rikt, hvarje morgon tagande i en riktning, hvarje afton i en mot- satt. Föredragaren ansåg dem vara larver af Perlid-släktet 7%- niopter yx. | Orthoptera. « Hr Boman framlade den 6 nov. 1886 exx. af den för Fin- land nya Stenobothrus geniculatus Ewersm. (Kivinebb i s. Ka- relen, förut blott i Ryssland.) Collembola. Hr O. M. REUTER föredrog den 2 febr. 1884 om några för finska faunan nya Collembola: Beckia (Cyphoderus) albinos Nic. (vid Ispois nära Åbo hos Lasius flavus), Entomobrya (= De- geeria) myrmecophila n. sp., utmärkt från alla samsläktingar - genom skifferblå eller blågrå färg, afbruten här och där och isyn- nerhet på fjärde abdominalsegmentets bas af ljusa fläckar, äfven- som genom den ovanligt långa sista antennleden och den fram- till starkt borstiga kroppen (Åbo, Helsingfors, i sällskap med flere myrarter), £. marginata TULLB. (h. o. d. talrik på stubbar i gran- skog), E. lanuginosa NICOL., vid första ögonkastet igenkänd ge- nom sin enfärgadt ljusgröna kropp (Kyrkslätt, Åbo, Pargas; Da- larö utanför Stockholm, icke upptagen af TULLBERG 1 Sveriges Podurider). Föredr. omnämde att Brook i sin revision af släktet Entomobrya utan alla skäl under Æ. multifasciata indragit denna art, äfvensom de väl skilda £. muscorum, corticalis och mar- ginata, dem han synes icke hafva känt in natura, Slutligen upplyste föredr., att den af honom under namn af Degeeria su- perba beskrifna, på Salices i Södra Finland lefvande arten be- funnits utgöra typ för ett nytt, särdeles karaktäristiskt genus. SÖ 18 ST. HANSHAUGEN ET LEPIDOPTEROLOGISK MINDE FRA KRISTIANIA AF J. SPARRE SCHNEIDER. Nar man gjennemgar universitetsmuseets righoldige inden- landske insektsamling, hvis smukke opstilling og omhyggelige de- termination ‘skyldes min kollega W. M. ScHOyENs utrættelige flid, vil man straks blive opmerksom på en hel del ældre eksplr., tildels i hele sviter, som for 30 à 40 år tilbage, ja endnu tid- ligere, er indsamlede ved Kristiania af vore afdöde forgjængere professor L. ESMARK og konservator H. SIEBKE, grundlæggerne af de nuværende samlinger. Og det vil vere den opmerksomme fagmand päfaldende, at der blandt dem findes sa mange arter, som enten ikke senere er gjenfundne eller også kun overmade sparsomt er pâtrufne og da tildels pa andre lokaliteter, uagtet vi yngre entomologer ingenlunde har været lunkne i vore under- _ sôgelser, og neppe heller manglet den fornödne indsigt og erfa- ring. Forsker man efter grundene hertil, sa bliver svaret sim- pelt hen: den stigende kultur med sine nivellerende tendenser og den sterkt voksende hovedstads krav pa plads har raseret de gamle tilholdssteder og enten ligetil udryddet disse sjeldenheder | eller ogsa fordrevet dem til andre trakter, sadan som man i de store kulturlande har sa utallige eksempler pa. Kristianiadalen med sit ualmindelig vekslende geologiske underlag og rige vegetation er vistnok endnu den absolut insekt- rigeste trakt i vort land (som den jo ogsä er den bedst under- sögte), men endnu hôiere synes insektlivet her at have floreret i gamle dage, da de unge jægerspirer drog pa jagt i »Uranienborg- skoven» og »Dragonskoven», og »St. Hanshaugen» var endemä I 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 890. let for skolebörnenes landture; derom er SIEBKES og ESMARKS indsamlinger de mest talende vidnesbyrd. I de 6 år, jeg som student tilbragte i hovedstaden, udstrakte mine udflugter sig fornemmelig omkring 1 Vestre-Aker med en- kelte besög på Bygdö, Ryenbjerg og Ekeberg, “og det var först de 2 sidste ar af mit ophold i Kristiania, som bragte mig 1 be- rörelse med den ypperste lokalitet for sommerfugle, som jeg no- gensinde har gjort bekjendtskab med. Da jeg desuden har været den eneste, som har kjendt St. Hanshaugen fra dens entomolo- giske side, hvilken nu antagelig desværre helt er udslettet, har — jeg fundet det bedst at feste erindringerne på papiret, medens indtrykkene endnu er levende og friske, det burde have været gjort for lenge, lenge siden! Endnu for c. 15 å 16 år tilbage var St. Hanshaugen kun en ufrugtbar, tör og for trevegetation blottet höide, hvor sand og småsten og det nögne berg havde overvegten, medens en for mit ukyndige Gie yderst tarvelig vegetation dækkede det spar- somme-jordsmon. En behagelig afveksling dannede en liden plant- ning af dengang kun lidt over meterhöie lærketrær, ek, asal, rogn og vel endnu nogle sorter lüvtrær pa foden af den vestlige skra- ning, nedenfor hvilken strakte sig en ganske liden stub engmark, som af etslags »opkomme» altid holdtes frisk og grön, nar alt andet var afsvedet. Således omtrent star St. Hanshaugen for min erindring, da jeg i 1875 for förste gang stiftede bekjendtskab med dens ento- mologiske herligheder. En vakker dag begyndte man sa at ud- sprænge haugens top til et vandreservoir, ved hvilket snart efter en vakker inspektörbolig reiste sig, de spadserendes antal tiltog, man ryddede, gravede og plantede, veie anlagdes, friske græs- planer med rige blomsterbed dækkede over gruset: den gamle upäagtede, ufrugtbare haug stod der som en forvandlet prinsesse, hvis trylleham netop er falden af, og Kristiania havde fået en af sine mest yndede promenadepladse med en henrivende udsigt over de herlige naturomgivelser, som denne by har fået i vugge- gave, men — en legion af vingede smävæsener var også for stedse berövet sine kjæreste tumlepladse. I 1886 vandrede jeg atter ‘pa disse kjære gamle tomter, men hvor var alt nu forandret! Der hvor jeg 10 år tidligere i / SCHNEIDER: ST. HANSHAUGEN. 133 uforstyrret ro havde jaget samange slags vingede kryb ved dag som ved nat, her bevægede sig nui tat vrimmel et söndagskladt publikum til musikkens toner; de sma buske stod der som ranke ungtrær og så fornemt ned pa sin gamle ven, forglemmende den tid, da de som egte proletarer befeengte med bladlus besögtes af de slikvorne Zeucanier og Caradriner, men de sirlige græs- planer far nu ingen profan fod betrede, alt er »Tabu». Ja nu fanger vist ingen mere insekter pa St. Hanshaugen, og dertil er intet at sige; det er en velsignelse for de mange trellende sma- folk en gang i ugen at fa flygte ud 1 Guds fri natur fra byens kvalme st6v, hvad veier vel herimod det ene menneskes vemo- dige erindring! Som ovenfor nævnt var det i 1875, om våren, at jeg be- gyndte mine udflugter til St. Hanshaugen forat söge efter Cole- optera, og her viste sig da at vere et ypperligt findested for den ellers meget sjeldne Harpalus rubripes, ligesa for Phzlonthus le- pidus og den i Vestre-Aker kun her af mig bemærkede Feronia lepida og Lebia cyanocephala; forövrigt finder jeg kun nogle få arter noterede og ingen af speciel interesse, for Coleoptera synes stedet altsa ikke indbringende. Senere ud i juni foretog jeg stadige aftenture hidop forat samle Noc/uer, men det var först 1 1876, efterat jeg havde fået min bopæl kun etpar minut- ters gang fra stedet, at jeg rigtig kunde hengive mig til under- sögelsen af denne enestaende lokalitet. Iblandt mine optegnelser finder jeg en pabegyndt liste over de her fundne Zepidoptera, hvilken meddeles nedenfor sävidt muligt kompletteret; desværre er journalen for 1875 ikke mere at finde, ligesom jeg også har skjænket alle mine Micros fra det söndenfjeldske Norge til universitetsmuseet, sa denne kilde heller ikke har kunnet benyttes. Men selv som listen nu præsenterer sig, vil det jo vere enhver sagkyndig päfaldende, at her ma have været en usædvanlig Lepidopter-rig lokalitet; det skriver sig jo alt fra et enkelt begrændset område af en middelmadig haves udstrækning, og pa fa arter ner, iagttaget i en eneste sommer med en hel maneds afbrydelse midt i fangsttiden. Havde jeg dengang forstaet at bruge »Köder», skulde vist endnu mangen interressant art vere bleven tilfdiet, og at Mzcrolepidopterne ikke skjænkedes den tilbörlige opmærksomhed ma tilgives en ung sam- 3 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. ler. For enkelte af disses vedkommende kan opgaven vere noget tvivlsom; jeg var ikke så stå i bestemmelserne dengang, da jour- nalen affattedes, og enkelte arter formåede jeg ikke at tyde. Forud for den törre, navneliste skal jeg da skikke nogle enkelt- heder om forekomsten af de mere fremtrædende arter. Af Rhopalocera observeredes hele 26 arter, og de fleste er sådanne, der elsker torre solrige hôider. Den mærkeligste af dem er vistnok Colzas paleno, som erholdtes i et enkelt hun-eksplr. og vistnok har været en rent tilfeldig besöger. Aphantopus hy- perantus holdt til på den ovenfor nævnte lille fugtige eng, me- dens Thecla betule og w album ikke erholdtes pa selve haugen men i nærheden på den vei, som förer did op, hvilket også gjæl- der nogle af de nedenfor nævnte Æeterocera. Lombyciderne er ikke synderlig talrigt repræsenterede, og disse finder man jo også fornemmelig som larver. Hunnerne af Lomb. rubi var almindelige i friske eksplr., men ikke en eneste So” bemerkedes, de havde vistnok været lette at lokke ved hjælp af de indfangne hunner. Larverne var almindelige om hösten pa den oftere nævnte eng, men overvintringen misslykkedes ligesom 1 1874, da jeg medbragte over 100 larver fra Hardanger; den har dog lykkes for mig en gang tidligere og er ved passende forholdsregler neppe særdeles vanskelig. Den overvintrede fuld- voksne larve har jeg mærkelig nok aldrig fundet, men dette kan jo vere en ren tilfældighed. Af 4. quercus tog vi om aftonen 20 1875 et aldeles kjæmpemæssigt hun-eksplr., som maler hele 77 mm. i vingebredde; mon synderlig större individer er fundne? Fumea crassiorella fandt jeg som larver på et gammelt planke- giærde, og det lykkedes mig at fa et eksplr. bragt til udvekling. Talrigst var Voctuerne, og det var også de, som dengang indsamledes med störst forkjærlighed og ydede den interessante- ste sport. I störst antal opträdte Mamestra dentina (af glauca har jeg taget 2 pupper i nabolaget), Agrotis c-nigrum, plecta, - corticea og exclamationis, Hadena rurea, Leucania conigera, comma, pallens og impura, Caradrina alsines og morpheus, som sværmede omkring de lave buske, der det ar var stærkt be: satte med bladlus; de övrige arter forekom mere enkeltvis. Som sjeldenheder kan nævnes Hadena lithoxylea, Agrotis festiva, strigula, Cucullia asteris og en afflöiet Zoxocampa, hvoraf kun 4 nee BSN reat A ae Oa AL RAI ade Faby) BERN Pr |" 7; we ae SCHNEIDER: ST. HANSHAUGEN. 135 et enkelt individ af hver art erholdtes, medens Fasprdea celsza, Calocampa solidaginis, Xylina ingrica og socia ligeledes hörer til de sparsomt forekommende arter. Perlen blandt dem alle er dog Cucullia gnaphalii, som min yngste broder, der endnu i nogle ar fortsatte fangsten, har sendt mig tilligemed flere andre sjeldnere arter, som han har fanget sammesteds; dette er mig bekjendt det eneste 1 Norge observerede eksplr. af denne vakre art. Våren 1875 tog jeg et större antal larver under stene pa græsbund, sparsomt en mörkebrun, hvoraf der til min allerstörste overraskelse og glede fremkom et halvt dusin pragteksemplarer af Agrotis cuprea, i större antal derimod en brun og grastribet glat en, som jeg i min uskyldighed holdt for Chareas graminis, men hvoraf der som en ligeledes behagelig overraskelse fremkom 1 eller 2 Neuronia cespitis og forresten N. popularis, som aldrig tidligere var kommen mig for Gie. Denne sidstnævnte ma i al- mindelige ar vistnok regnes til de store sjeldenheder hos os (ce- spitis er altid sjelden), men i hösten 1875 forekom den i alde- les uhörte masser i omegnen af Kristiania, og interessant vilde det vere at vide, om den dette ar også viste sig talrig 1 Sverige og andetsteds. Næsten endnu större interesse frembyder Geometrerne, der var rigt representerede. Rækken äbnes af den pragtfulde P/ho- rodesma smaragdaria, som erholdtes i 2 haneksplr. 29 juni og 1 juli, og hidtil ikke er bemærket andetsteds pa den skandina- viske halvö, savidt jeg ved. Sa kommer Czdaria olivata, en noget forkröblet œ 22 juli, hidtil kun bemærket pa fa punkter i Skandinavien; C. cucullata og galiata hver i et nyklekket pragteksplr. og ligeledes store sjeldenheder, C. capztata, adequata, Pellonia vibicaria, Gnophos obscuraria, Lobophora sexalisata, Eupithecia minutata GN. også kun i enkelte individer. Mere eller mindre hyppigt forekom: Hala brunneata, Cid. fulvata, * dotata, flavofasciaria, Scoria lineata, Anaitis plagiata etc. Af min broder har jeg desuden faet 2 friske eksplr. af den vakre C. rubidata, hvoraf tidligere kun et eneste norskt eksplr. var kjendt, hvilket jeg selv tog ved Kristiania 1 1873, ligesa en vak- ker Zur. dolabraria, og det foresvever mig, at han også gav mig en Crocallis elinguaria, en sjeldenhed i Norge, men jeg tör dog intet med bestemthed sige derom. 5 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Af Micros indsamledes et ganske betydeligt materiale, men som ofvenfor bemærket tör opgaverne for enkelte arter vere noget usikre, og udentvivl erholtes flere end de, som listen optager. Af Botys Nöi purpuralis og cespitalis i mængde og be- mærkedes også i en generation n:o 2, som udmerker sig ved störrelse og livligere farver. D. aurata forekommer også i Vestre Aker, men den synes kun at holde sig 1 skoven pa enge og be- mærkedes ikke pa St. Hanshaugen men vel etpar kilometer læn- gere borte. D. Zerrealis var talrig. Orobena extimalis Aöi ikke sjelden tilligemed Hypochalcia ahenella; af Eurycreon palealis erholdtes et enkelt individ, medens den pa Hovedüen bemærkedes ganske talrig. Af speciel interesse var Ancylosıs cinnamomella, som blev funden i flere eksplr. pa en liden tôr haug pa den an- den side af Gedemyrsveien, ligesom Myelois advenella, som min broder fangede i et friskt eksplr., heller ikke er funden andet- steds i Norge. Meget interessant var også forekomsten af Psamotis pulverals, der erholdtes i flere eksplr. pa den väde eng. Af Zortricider forekom 7. viridana og Teras ferrugana i allerstörste mængde pa de sma ekebusker og klækkedes omkring 23—24 juli, ligeledes klækkedes i större antal Penthina varte- gana fra Sorbus og Graphol. tripunctana med cynosbana af roser. Af Sczaphila forekom den vakre fenziana mere enkelt- vis og endnu sjeldnere argentana, medens pasivana og wahl- bomiana var almindelige. Pa den lille eng tog jeg merkelig nok etpar gode eksplr. af den vidt udbredte men yderst lokale Steg. ericetana, medens St. gvadrana var hyppig pa de törreste partier af haugen. Af sjeldne arter ma desuden nævnes Cochylis hamana og kindermanniana, Penthina ochroleucana, antigvana, Grapholitha foenella m. fl. Af Tineider skal kun nevnes Lita sestertiella, der klække- des i etpar eksplr. fra Acer; den er mig bekjendt ikke bemerket andetsteds 1 Skandinavien. I den nærmere omegn har jeg desuden iagttaget en hel del arter, som ikke er optagne i denne fortegnelse, da det kun er min hensigt med denne lille opsats at fremhæve et enkelt lepi- dopterrigt punkt og redde erindringen herom fra forglemmelse, för det blev forsent. Fortegnelse over Lepidoptera bemærkede pa »St. Hans- haugen» ved Kristiania. Pieris brassicæ. P. napi. Anthocharis cardamines, Colias palæno. Thecla betulæ. Th. w album. Polyommatus phlæas. Lycæna argus L. L. icarus. L.. semiargus. L. argiolus. Vanessa c-album. V. urtice. Melitæa cinxia. Argynnis lathonia. A. selene. A. euphrosyne. Pararge mæra. P. hiera. Epinephele janira. E. hyperantus. Coenonympha pamphilus. Syrichtus serratulæ, S. malvæ, Hesperia sylvanus. Nisoniades tages. Deilephila galii. D. porcellus. Zygæna loniceræ. Euchelia jacobee. Arctia caja. Hepialus humuli. H. sylvinus. * Fumea crassiorella. Bombyx quercus. B. rubi. Drepana lacertinaria Notodonta ziezac. Acronycta auricoma. A. menyanthidis. Agrotis strigula. A. c-nigrum. A. cuprea. A. plecta, A. exclamationis. A. festiva. A. nigricans. A. tritici. A. obelisca. A. corticea. Charæas graminis. Neuronia cespitis. N. popularis. Mamestra thalassina, M. dissimilis. M. pisi. M, brassicæ, M. oleracea. M. dentina. Polia Polymita, Hadena adusta . lateritia. rurea, . lithoxylea. . basilinea, boot et het . didyma. 7 H. strigilis. Cloantha polyodon. Trachea atriplicis. Nænia typica. Jaspidea celsia. Hydroecia nictitans. Leucania impura. L. pallens. L. comma. L. conigera, Caradrina morpheus. C. alsines, Amphipyra tragopoginis. Calymnia trapezina. Orthosia circellaris. Xylina socia. X. ingrica. Calocampa solidaginis. Cucullia asteris. C. gnaphalii. C. umbratica. Toxocampa viciæ,? Euclidia mi. E. glyphica. Phorodesma smaragdaria. Acidalia pallidata. A, incanata. A. immorata. Zonosoma pendularia. Pellonia vibicaria. Cabera exanthemata. Numeria pulveraria. Odontopera bidentata. Dr, falcataria erholdtes vistnok også, men jeg har ingen notits derom. 138 Eurymene dolabraria. Rumia luteolata, Boarmia scopularia THBG. (punctularia HB.). Gnophos obscuraria. Halia wawaria. H. brunneata. Phasiane clathrata. Scoria lineata. Ortholitha limitata, Anaitis plagiata. Lobophora sexalisata. Cheimatobia brumata. Lygris prunata. Cidaria dotata. . fulvata, . ocellata. . miata L. . citrata. . viridaria F, fluctuata. ferrugata. . cucullata. galiata. sociata. . olivata. . adæqvata. flavofasciaria. . bilineata. . sordidata. . capitata. . rubidata. Eupithecia oblongata. Crowe, Qe. OC OsOr O-Oe@earore:0 E. succenturiata. E. vulgata. E. minutata. E. satyrata, | Scoparia, mindst 2 arter. Botys purpuralis. ’ B. cespitalis. B. terrealis. B. hyalinalis. B. pandalis. Eurycreon verticalis. E. palealis. Pionea forficalis. Orobena extimalis. Psamotis pulveralis. Crambus pascuellus. C. pratellus. C. dumetellus. C. hortuellus. C. myellus (eller pinetel- lus). C. culmellus. C. inqvinatellus. ©. tristellus. ? C. perlellus. Hypochalcia ahenella. Myclois advenella. Teras ferrugana. T. forskäleana. T. holmiana. Tortrix bergmanniana. T. corylana, T. ministrana, T. viridana. Sciaphila penziana. Sc. argentana. Sc. pasivana. Sc. wahlbomiana. Cochylis hamana. ee ee | är ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. C. kindermanniana. C. dubitana. Penthina variegana. P. ochroleucana. P. striana. P. antiqvana. Aphelia lanceolana. Tmetocera ocellana. Grapholitha tetraqvetrana. Gr. . cynosbana. brunnichiana, . tripunctana. . perlepidana. . foenella. Gr. Steganoptycha ericetana. contaminana. S. ramella. S. ustomaculana. S. qvadrana. Dichrorampha plumbana. D. alpinana. Lita sestertiella. Lampronia morosa. Plutella annulatella. Pancalia latreillella. Argyresthia sp. Depressaria applana. D. chærophylli.? Endrosis lacteella. Recurvaria leucatella. Amblyptilia tyla. acanthodac- Platyptilia gonodactyla. PI. zetterstedtii. Pl. bertrami. «beep TM A CMG Be À ae agé al A PNA oh te : + / ae ‘ en i RESUME. (Page 131 du texte.) J. SPARRE SCHNEIDER. La faune lépidoptère de St. Hans Haugen. L’auteur fait l’énumération des Lépidoptères trouvés par lui dans les années 1875—-1876 à St Hans Haugen, près de Kristia- nia, Norvège, à cette époque une hauteur stérile et sèche, actu- ellement transformée en un parc public, ce qui a sans nul doute fait disparaitre de cette localité ume grande quantité des espéces que l’on y rencontrait alors. La colline mentionnée paraît avoir été l’une des meilleures localités possibles pour les papillons com- me, du reste, pour tous les autres représentants de la faune en- tomologique. Aussi la liste donnée par l’auteur contient-elle di- verses espèces très rares dans d’autres localités de la Norvège, et quelques-unes mêmes n'ont été trouvées jusqu'ici que sur ce point spécial. NOTIS. Pygæra anastomosis L. Under en exkursion i Upsalatrakten mot slutet af sistlidne maj månad fästes min uppmärksamhet pa några a en aspbuske sittande fjärillarver af egendomligt utseende, hvilka vid närmare undersökning befunnos tillhöra den hos oss ganska sällsynta arten Pygera anastomosis L. Den omständigheten, att larverna denna tid på året voro fullvuxna, synes tyda på öfvervintring af larven, ett förhållande, som, åtminstone i vårt land, hittills ej hos denna art blifvit iakttaget, då man ansett, att den endast öfvervintrar såsom ' puppa. Redan två dagar efter hemtagandet började lar- verna att spinna in sig i sina ljusröda silkeshylsor, och efter en- dast 13 dagars hvila framkom den första fjärilen. J. Peyron. ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST DEN 26 APRIL 1890. Sammankomsten hölls som vanligt à Hôtel Phoenix under prof. O. SANDAHLS ordförandeskap. Öfver den genom döden den 27 mars detta år bortryckta medlemmen af föreningen apotekaren J. C. INDEBETOU meddela- des en kort lefnadsteckning af ordföranden, som därefter tillkänna- gaf, att såsom ny ständig ledamot i föreningen inträdt frih. CARL DE GEER (Leufsta i Upsala län). Prof. AURIVILLIUS höll sedan ett längre och särdeles intresse- rikt föredrag »om några sidor af fjärillarvernas morfologi», hvarunder framhölls den olika utvecklingen af fötterna, särskildt de s. k. bukfötterna hos olika fjärilsgrupper och betydelsen häraf i biologiskt och systematiskt hänseende. Vidare redogjordes för när- eller frånvaro af vanligen hårbevuxna vårtor å ryggen och sidorna samt dessa vårtors egendomliga anordning, företeende många karakteristiska förändringar o. s. v. Föredraget illustre- rades dels genom ritningar å svarta taflan och dels genom före- visning af talrika i sprit inlagda larver af olika fjärilsslägten samt af några uppblåsta och torkade larver. Konservator S. LAMPA redogjorde derefter för lak flugans (Aricia antiqua Zett) lefnadssätt och dess härjningar 4 löksän- garne vid Bjersjöladugård och flere ställen i Skåne, der denna härjning var så genomgående, att lökskörden fullständigt tillintet- gjordes. Hr L. meddelade Here medel af erfarenheten med fram- gång pröfvade till utrotande af dessa skadedjur. ENTOMOLOGISKA FORENINGENS SAMMANKOMST D. 26 APRIL 1890. 141 Apotekaren H. THEDENIUS anförde i sammanhang dermed, huruledes rå karbolsyra utblandad med sågspån eller kolstybb och _strodd öfver sängarne befunnits vara ett ofelbart medel att rädda rädisor, kålplantor och dylikt från förstörelse af »jordloppor» (Haltica). Hr Lampa förevisade en samling, af artisten EKBLOM för firman Tjäder & komp:s räkning särdeles fint utförda, afbildnin- gar af skadeinsekter, för menniskan besvärliga inom hus. Ordföranden referade det första häftet af det nyligen påbör- jade arbetet: »Dze Raupen der Schmetterlinge Europas» samman- fördt af E. HOFMANN, se detta häfte sid. 142. Ordföranden före- visade det nyss utkomna 7:e häftet af det vackra af prof. AURI- VILLIUS redigerade arbetet »Nordens fjärilar», som utgifves af ak- tiebolaget L. J. Hiertas bokförlag. Byråchefen J. Meves redogjorde sedan för lefnadssättet hos larven till den mycket sällsynta spinnaren Acronycta Alni L. af hr M. iakttagen under sistlidne sommar, och af hvilken puppan i dessa dagar lemnat en vacker fjäril, som visserligen fått namn efter alen, men hvars nu iakttagna larv dock icke fann alens blad smakliga, utan föredrog aspblad. Hr M. demonstrerade slutligen högst märkliga s. k. aberra- tioner af två mätarefjärilar: Ematurga atomaria L. och Cida- ria didymata L., hvilka voro i så hög grad afvikande från sina resp. hufvudformer, att endast ett noggrannare skärskådande kunde uppdaga, att de funna fjärilarne voro aberrationer af de nämda arterna. Oskar Th. Sandahl. DIE RAUPEN DER SCHMETTERLINGE EUROPAS vox Dr ERNST HOFMANN. Âoffmansche Verlagshandlung (A. Bleil). Stuttgart 1890 I företalet till detta vackra och välkomna arbete framhäller författaren hvilket stort intresse i manga riktningar, som fjärils- larverna erbjuda såväl i vetenskapligt som rent praktiskt hänse- ende. Särskildt betonas att man genom uppfödande af larver och puppornas kläckning kan erhålla fullt oskadade exemplar för samlingar af fjärilar. Det är emellertid ett kändt sakförhållande att, ehuruväl Europas fjärilar väl äro tämligen fullständigt kända, så äro likväl ett betydligt antal arters larver ännu alldeles obe- kanta. Förf. lemnar sedan en historik öfver arbeten rörande fjärilslarver allt ifrån förra århundradet, då den berömde minia- turmålaren RÖSEL VON ROSENHOF i Niirnberg utgaf sina utmärkta, rent af klassiska »/nsektenbelustigungen», innehållande en mängd naturtrogna afbildningar och beskrifningar af fjärilslarver jämte mycket annat. Detta periodiska arbete började utgifvas 1746 och fortsattes sedermera af RÖSELS svärson KLEEMANN in- till 1761. Redan 1762 började holländaren SEPP utgifvandet af neder- ländska insekter under titeln: »Beschouwing der Wonderen Gods in de minstgeachte schepzelen of Nederlandsche Insecten». Han afbildade äfven insekternas ägg. Det 8:de bandet af detta ar- bete utkom 1860 och detsamma har under åren 1860—1883 fortsatts af SNELLEN VAN VOLLENHOVEN. Esper lemnade under åren 1777—1794 afbildningar af 269 larver. DENIS och SCHIFFERMILLER, lärare vid »Theresianum> 1 Wien utgåfvo 1776 den välbekanta förteckningen öfver fjärilar i Wiens omgifningar, vanligen citerad under märket W. V. eller LITERATUR. 143 »Wiener Verzeichniss», i hvilken isynnerhet larverna användes till grund för den systematiska indelningen. Jakos HÜBNERS stora verk: »Blätter zur Geschichte euro- päischer Sehmetterlinge» började utgifvas 1790 och fortsattes ända till år 1842. A detta stora och dyrbara arbetes 449 taf- lor äro 619 larver af Makrolepidopterer afbildade*. F. OCHSENHEIMER, Skådespelare i Wien, skref 1807 »Die Schmetterlinge Europas», hvilket arbete fortsattes af »Hoftheater Oekonomen» Fr. TTEITZCHE fran 1825 till 1835. De manga och vanligen goda larvbeskrifningar, som här meddelas, hafva ofta begagnats af senare författare. FREYER, »stiftskassör» i Augsburg utgaf 1827 sina » Beiträge sur Geschichte europäischer Schmetterlinge», och nya » Beiträge» utkommo nnder aren 1833—1858, i hvilka 413 larvbeskrifningar förekomma. I Frankrike framträdde 1832 tvänne särdeles vackra arbeten öfver larver, nämligen: »Collection iconographique et historique des chenilles d'Europe par Boispuvat, RAMBUR et GRASLIN» samt »/conographie des chenilles par DUPONCHEL», innehållande 211 arter, isynnerhet af stort värde för sydeuropeiska former. Af MILLIERE utkom aren 1859—1875 det praktfulla arbetet: »Iconographie et description de chenilles et Lepidopteres ine- dits d Europe» mest afhandlande Mikrolepidopterer. En »Systematische Beschreibung der Raupen mit Angabe deren Lebensweise und Entwickelungszeiten», en god och med mycken flit ästadkommen sammanställning, utgafs 1861 af O. WILDE, och ar 1874 utkom Vv. Prauns » Åbbildungen und Beschreibungen der Europäischen Schmetterlingsraupen», i hvilket verk afseende isynnerhet blifvit fäst vid Mikrolepidoptera. Det nyaste arbete rörande fjärilslarver är W. BUCKLERS »Larve of the British Butterflies and Moths», utgifvet af Staın- TON, hvilket är det i detta hänseende fullständigaste, man hittills * Förf. anmärker om detta arbete att taflornas figurer icke äro numrerade utan blott betecknade med bokstäfver, hvarigenom olika uppfattning af taflor- nas ordning vid inbindning gjort sig gällande i de olika exemplaren och anser förf. att det Herrich-Schefferska exemplaret bör anses säsom ett normalexemplar i detta hänseende, 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. eger. I de tre under aren 1886—89 utkomna 3 banden äro 22 fjärilslarver för första gången afbildade. I journaler, faunor o. s. v. hafva bidrag tiil larvkännédomen lemnats af. många forskare, bland hvilka exempelvis nämnas Dr WockE i Schlesien, RÖSSLER i Wiesbaden, och A. SCHMIDT i Regensburg, andra onämda. Det föreliggande arbetet är ett verk, som fullständigar det 1884 af samma förf. redigerade och af Hoffmanska förlagsbok- handeln -utgifna: »Zuropäische Sehmetterlinge», som utgått i tusentals exemplar. Det är ett »sammelverk», som försöker att blifva så fullständigt som möjligt och som å 44 taflor i färgtryck kommer att innehålla 1500 afbildningar af, larver och puppor jämte deras foderväxter. Taflorna med tillhörande text fördelas pa 20 till 22 häften a 1 Mark för häftet, och torde arbetet blifva fullt färdigt under sommaren 1891. | Det nu utkomna Häft. I innehåller dels en afbildning un- der rubriken » Allgemeines», i hvilken omnämnes att då KIrBY 1865 utgaf sin förteckning öfver ännu obekanta larver till Euro- peiska dagfjärilar, voro blott 140 kända och 180 alldeles obe- kanta. Sedan dess, således under sista 25 åren, hafva blott 23 arters larver blifvit upptäckta. Det återstår således mycket här att göra. Den allmänna textafdelningen innehåller början till en skildring af fjärilarnes utveckling och meddelar figurer öfver flera former af fjärilsägg samt beskrifver larvernas byggnad i allmän- het. Den specielt beskrifvande delen af texten börjar med Dag- fjärilarnes första familj Papilionidæ samt fortsätter med Fam. II Pieridæ och Fam. III Lycænidæ, allt ordnadt efter STAUDINGERS katalog. De åtföljande taflorna, som icke utkomma i systema- tisk följd, utmärka sig för naturtrogna vackra afbildningar såväl af larver och puppor som af foderväxterna. Detta arbete lofvar att blifva af stort värde och kan med allt skäl rekommenderas till en hvar vän af entomologiens studium. Oskar Th. Sandahl. SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR BESKRIFNA AF H. D. J. WALLENGREN. (Forts. fr. sid. 112, hift. 3 föreg. år.) 1. A. myrtillana TREIT. Framvingarne hvitgra; framkanten vid basen gulaktig; 1 inkanten fran basen till utanför midten en stor rostbrun flack, som i främre brädden nära sitt yttre hörn gor ett rundadt starkt utspräng mot framkanten utan att likväl upphinna den; utanför vingmidten ett snedt, tandadt tvärband fran framkanten till analhôrnet, blekare rostbrunt; vingspetsen blekbrun; framkantshakarne skarpt hvita, WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 30. 246. Larven skall lefva pa Vaccentum myrtillus. Under maj, juni och juli månader i mellersta och norra Sverige fran och med Östergötland in i Lappmarkerna, samt inom Norge vid Bergen, pa Dovre och i Finmarken. 2. A. lundana Fapr. Framvingarne hvitaktigt ockragula; i inkanten fran basen till utanför midten en stor chokoladbrun flack, som i främre brädden är jämn och utan utsprang, men be- gränsas af gulhvitt; utanför midten en rätvinkligt bruten bly- linie, åtföljd utaf ett brunt streck; utkanten blekt rödaktigt brun. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 30. 245. | Larven grönaktigt gra med gulbrunt hufvud och blekare nacksköld samt hvitaktiga fläckar, lefver mellan sammanspunna blad pa Vicia sepium, Lathyrus pratensis och Orobus niger. Ek uppgifves af. HEINEMANN liksom af TREITSCHKE. Entomol, Tidskr. Arg. 11, H. 3 (1800). 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Under juni månad i Sverige ända in i Norrbotten och inom Norge vid Kristiania, i Romsdalen, Söndmöre och Odalen. | 3. A. derasana Hüpx. Framvingarne gra, vattrade med mörkgrätt; i inkanten fran basen till utanför midten en stor, framtill helbräddad och ej hvitbegränsad, mörkt chokoladbrun flick; utanför vingmidten är vid framkanten en stor tegelröd flick, hvilken intager nästan hela vingspetsen och blott lemnar den gra spegelfläcken med sina hvitaktiga kanter fri. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. +31. 247. Under juni månad i Blekinge. Larven lefver pa törnbuskar, Rubus wdeus och Vaccinium. Den är olivgrön med rödgult hufvud. 4. x WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 157 svartbruna eller gulaktiga. Lefver i bladknoppar och blomknop- par på hassel och al. Under juli och: augusti månader på hela halfön ända in i Finmarken. 22. P. tripunctana SCHIFF. Framvingarne blähvita med hvita tvärstrimmor; basen och en strimma längs framkanten till dennas midt svartgrå; vingspetsen svartgrå; spegelfläcken i det inre brunaktigt hvit med starka, svarta punkter, framtill öppen, bredt infattad af blygrått; fransarne mörkgrå, glänsande, i anal- hörnet hvitaktiga; palperna rödgula. WALLENGR, Sp: Lortr.. & Win. 22. 170. Larven smutsigt brungul med svarta längslinier och tvär- linier, svartbrunt hufvud och nacksköld. Lefver i knopparne pa Rosa. Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige åtminstone in i Oster- och Vestergötland samt inom Norge an: _ märkt vid Kristiania och Bergen samt i Gudbrandsdalen, Roms- dalen och Söndmöre. 23. P. tedella Lin. Framvingarne mörkbruna med silfver- hvita, mer eller mindre till oregelbundna tvärband sammanflytande, vagformiga linier, som stundom betäcka hela ytan, så att grund- färgen blott antydes genom mörk vattring, men stundom försvinner och blott antydes nära framkantspunkterna; fransarne ljusgrå med 2 hvita fläckar; ansigte och palper hvitaktiga. WALLENGR, Sp. Tortr. & Tin. 23. 177. (comitana Auct.). Larven ljust brungul med 2 smala, bruna ryggband, gra vårtor, eller grönaktig med hvitaktiga eller smutshvita ryggband; hufvud och nacksköld svartbruna med ljusare fläckar; analseg- mentet gråtöcknigt. Lefver mellan sammanspunna barr på /?- nus Abies. Under maj, juni och juli månader i hela Sverige ända in i Lappmarkerna; inom Norge anmärkt vid Kristiania och 1 Odalen. 24. P. proximana H. S. Framvingarne svartbruna med 2 silfverhvita tvärband, det yttre i framkanten gaffelformigt deladt, stundom genombrutet; fransarne ljusgrå utan hvita fläckar, hufvud och palper brunaktigt hvita. H.S. IV. 219. f. 127. distinctana STAINT. Man. II. 216. Bland barrträd i juni månad i Blekinge. 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 25. P. rhododendrana H. S. Framvingarne ljust brungrå med rostgul glans i utkanten och blygra vattring vid basen; ett matt blygratt, af brunt genomskuret, snedgaende tvärband innan- — för midten ‘och matta blylinier fran framkantshakarne till anal- hörnet; fransarne glänsande hvitgra med 1 hvit flack; hufvud och palper brungrå, WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 23. 175. Under juli månad i svenska Lappmarken och i Gudbrands- dalen. 26. P. nigricana H. S. Framvingarne mörkbruna med vio- lett glans och vid basen blygra vattring; innanför och bakom midten oregelbundna tvärband, bildade af blygra, tättstäende, va- giga tvärlinier; fransarne gråbruna; hufvud oeh palper bruna. WALLENGR, Sp. Tortr. & Tin. 23. 176. Larven smutsgul med grön anstrykning, svart hufvud och svart nacksköld. Lefver i knoppar pa gran. Bland gran i juni månad i Vestergötland. 27. P. nisella CLERK. Framvingarne gra, brunvattrade, med mer eller mindre ockragul anstrykning; en stor bred, rostbrun inkantsfläck, hvilken börjar nära analhörnet och sträcker sig in emot basen; spegelfläcken krökt, med svarta, framåt längre streck, hvitinfattad, men ofta otydlig; fransarne brungrå, vid analhôrnet hvitgrå; hufvud och palper brungrå. Var. Framvingarne enfärgade utan brun inkantsfläck, eller basfältet brunt och midtelfältet ljust. Varierar så, att knappt det ena exemplaret är alldeles likt det andra. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 22. 168. | Larven skall likna den till P. maculana och lefva på asp och vide. é Under juli, augusti och september månader i södra och mel- lersta Sverige åtminstone in i Upland, samt inom Norge i Gud- brandsdalen, Osterdalen, Odalen och vid Kristiania. 28. P. bilunana Haw. Framvingarne krithvita, matt grä- töckniga, med 2 mörkgrå inkantsfläckar, den ena innanför mid- ten, den andra nära analhörnet. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 22. 174. | Larven skall lefva i knoppar pa björk. WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 159 Under juni och juli månader i Östergötland, på Gotland och vid Kristiania. 29. P. campoliliana ScHiFF. Framvingarne hvita med brun- vattradt basfält och rostfärgadt utkantsfält med svarta fläckar framför den öppna, rostgula, med fina, svarta streck försedda spegelfläcken, som är infattad med starka blylinier; vingspetsen rostgul. WALLENGR. Sp. Tortr. &: Tin. 22. 169. - Larven gulgrön med genomlysande grön eller gul intestinal- kanal; hufvudet ljust rödgulaktigt med mörka mundelar; nack- skölden glänsande, af samma färg som hufvudet. Lefver pa undre sidan af bladen på Salix caprea. Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige åtminstone in i Vestergötland samt inom Norge vid Kristiania, i Odalen, Österdalen och Söndmöre. IV. Subgen: Catoptria (GN.) Framvingarne hos & med flikformigt om- slag nära framkantsbasen; bakvingarnes ulnar- och styloidgrenar ur diskfältet med gemensam stam; antennerna hos g' utan utskärning ofvantill nära roten, enkélt cilierade; palperna något längre än hufvudet, nedböjda; framvingarne långsträckta, smala, utåt knappt utvidgade, med ganska sned utkant och fram- stående spets. Ofversigt af arterna: es) Framvingarnes framkant saknar framkantshakar, men har i dess ställe större, snedt mot basen vända, ljusa fläckar.__...._..__...... 30 Infidana. B) Framvingarnes framkant har mer eller mindre tydliga, ljusa, snedt mot utkanten stälda framkantshakar. a) Framv. åtminstone i basfältet med mörka, vagformiga tvärlinier och SYST A ie A NEL EN Beet 31 Cecimaculana. b) Framv. utan mörka, vagformiga tvärlinier och streck ......... 32 Cana. 30. P. infidana HÜEN. Framvingarne ljust rostbruna med hvitaktiga nerver och 2 mörkbruna genom de hvitaktiga nerverna i fläckar upplösta tvärband, det inre fran inkanten till diskfältet och därefter till vingbasen, det yttre fran inkanten nära anal- "Hörnet, oregelbundet snedt mot framkanten, en stor tresidig mörk- brun fläck nära vingspetsen genom en strimma utskjutande bade däri och i det yttre tvärbandet. | WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24 185. 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Under augusti månad i Skane bland Arzemisia campestris, hvarpa larven skall lefva i rötterna och rotskotten. 41. P. cecimaculana Hürn. Framvingarne gråaktigt ockra- bruna; basfältet vattradt af ljusa och mörka, vagformiga tvär- linier, en i grundfärgen försvinnande och obestämd gråaktig inkantsfläck; spegelfläcken otydlig, bred med matt glänsande infattning och 2 otydliga svarta punkter. Hien, #.. 27.7 He SIN. 2460 STAINI Mane Il 210 Hein. Schm. II. 1: 172. Kollariana-H. S. f. 295. Under juli månad i Skane bland Ononis och Artemisia samt vid Asker 1 Norge. 32. P. cana Haw. Framvingarne hvitgra eller blekt ockra- gula; basfältets bakre del rödbrun, ej vattrad; öfver midten ett något vinkladt brunaktigt band, fran hvilket en langsgaende © strimma löper öfver spegelfläcken ut i utkanten; spegelfläcken, infattad af blylinier, har 2—3 svarta streck eller punkter. Haw. Lep. Brit. 456. STEPH. Ill. p. 124. Carduana “Gu. Ind. 54. SCOPOLIANA: STAINT. Man. II. 210 Hohenwarthiuna Treit. VII. 204. H. S. IV 248. f. 296. HEIN. Schm. II. 1.173. (non. Gn. Wilk:) WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 184. Larven gulhvit med kastaniebrunt hufvud och nacksköld; lefver i fröhufvuden pa C7zrszum lanceolatum och andra tistlar; sällan i Centaurea. Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige ‘ åtminstone in i Upland; inom Norge anmärkt vid Kristiania. Anm. En annan art, denna närstående, torde äfven hos oss förekomma, hvarför en kort diagnos må för densamma här intagas: P. fulvana (STEPH.) Framvingarne blekt ockragula, med en bred brun strimma från basen långs framkanten till utkanten och närmast framkanten stundom utplånad; spegelfläcken, infattad af matt blyglans, har 3 svarta, genom- brutna linier. : STEPH. Ill. IV...124. WoonD,, Ind: f. 986. STAINT. Man, I. 210. jaccana H. S. IV. 248. HEIN. Schm. II. 1. 210. Larven blekröd med kastaniebrunt hufvud, och gulbrun nacksköld och analsegment; pa bakre delen af hvarje segment finnes en något upphöjd ribba. Lefver i fröhufvuden pa Ceziaurea scabiosa och C. jacea. Under juli och augusti månader i England och, såsom det vill synas, äfven i Danmark, WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 161 V. Subgen. Catoptrographa (WALLENGR.) Framvingarne hos og‘ utan flikformigt omslag nära framkantsbasen; bakvingarnes ulnar- och styloidgrenar ur diskfältets bakre hörn, men ej i gemensam stam; antennerna hos & utan ‚utskärning ofvantill nära roten, enkelt cilierade; palperna stora, nedböjda, något "längre än hufvudet; framvingarna långsträckta, smala. 33. P. hypericana (Hüsn.). Framvingarne rostgula eller brungula, mörkt streckade, utan annan teckning än den lilla, framåt öppna, i det indre blekare gula, mot analhörnet grå, med 3 svarta linier försedda, af blyglänsande linier i båda bräddar infattade spegelfläcken. WALLENGR: Sp. Tortr. a>) Fins | 23.4183; Larven smutsigt hvit eller ljusgrå med genomlysande, brun- aktig intestinalkanal, glänsande, rödgulaktigt hufvud, svart nack- sköld med hvit längdstrimma och svartfläckigt analsegment. Den lefver mellan öfversta bladen på Hypericum perforatum, af hvars knoppar den närer sig. Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige åtminstone in i Upland samt inom Norge vid Kristiania, i Roms- dalen, Gudbrandsdalen och Söndmöre. e VI. Suôgen. Semasia (STEPH.). Framvingarne hos gg utan flikformigt omslag nära framkantsbasen; bakvingarnes ulnar- och styloidgrenar ur diskfältet med gemensam stam, men hos P. pupillana saknas styloidgrenen; antennerna hos 3 utan utskärning ofvantill nära roten, enkelt cilierade: palperna stora, ned- böjda, något längre än hufvudet; framvingarne långsträckta, smala, utåt knapt utvidgade, med ganska sned utkant och framstående spets. Ofversigt af arterna: A) Framvingarne med 2 bruna, nästan parallela tvärband. a) Framvingarnes grundfärg gul, bakvingarne med styloidgren 34 citrana. b) Framvingarnes grundfärg hvit; bakvingarne utan styloidgren 35 pupillana. B) Framvingarne utan tvärband, men med ljusa långstrimmor och askegrå in- kantsflack i den gulbruna. grundfärgen -_..-.---.--.-----.----- 36 aspidiscana. C) Framvingarne utan tvärband och ljusa längstrimmor, blekt lefverbruna med Blektslädersul-inkantsfläck2 22.2222. ee nak nal 37 conterminana. 34. P. citrana (Hiisn.). Framvingarne svafvelgula, med blekare, matt glänsande ställen och stundom vid bas och inkant brun vattring; 2 olivbruna, sneda tvärband; fran det yttres midt utlôper en brun strimma i vingspetsen; spegelfläcken otydlig, snedt tresidig, infattad af silfyerlinier och inuti försedd med 2—3 otydliga, svarta streck eller punkter. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 23. 180. Entomol. Tidskr. Arg. 11, H. 4 (1890). TI 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Larven skall lefva mellan sammanspunna blad pa Achillea millefolium, Artemisia campestris och Anthemis tinctoria. Under juni och augusti månader i Skåne. 35. P. pupillana (CrERK.). Framvingarne hvita, med blek- grå skuggningar; 2 gråbruna, sneda tvärband; från det yttres midt utlöper till utkanten ofvan spegelfläcken en gråbrun båge; spegelfläcken stor, rund och inuti försedd med svarta punkter mellan 3 silfverglänsande fläckar. WALLENGR. : Sp. Tortr. & Tin. 23. 181. Larven gulaktigt hvit, med liten, gra fläck vid hvarje and- hål; hufvudet glänsande kastaniebrunt; nackskölden ljusbrun; anal- segmentet gulaktigt; äldre får den rödaktiga dorsal- och subdor- sallinier, ljusbrunt hufvud och hvitaktig nacksköld och analseg- ment. Lefver först under yttre barkhinnan, men sedan inuti stjelken på Arzemisia absinthium och förpuppar sig på våren ej inuti stjelken utan nedanfôre näringsplantan bland hvarjehanda affall. Under augusti och september månader i södra och mellersta Sverige åtminstone in i Upland. Anm. För eftersökande hos oss intages diagnos för följande art: P. candidulana (NoLCK). Framvingarne hvita med blekgrå skuggningar; basfältets yttre gräns bildar en mörkgrå fläck på vingvecket; ett vinkladt, smalt tvärband öfver disken; spegelfläcken silfverglänsande, med några få, svarta fjäll. NoLCK. Fn. II. 269. Vimmerana WILK. STAINT. Man. II. 254. (non TREIT.) Larven skall lefva i topparne pa Artemisia maritima, A. absinlhium och A. campestris, Under juli manad i Liffland och England. 36. P. aspidiscana (HÜBN.). Framvingarne blekgrä, med längsgående, mörka streck; basfältet rödbrunt, 1 yttre brädden starkt vinkladt; en askgrå inkantsfläck, som stundom fortsättes såsom ett otydligt band till framkanten; ett vinkladt tvärband där bakom mörkbrunt, hvarifrån en mörk strimma fortsättes of- van spegelfläcken till utkanten; spegelfläcken ljusgul, med 3 grofva, svarta streck; dess infattning starkt blyglänsande; bak- vingarne brungrå, hos © stundom hvita med brun kant. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 23. 182. Larven lefver i en tubformig silkesspanad bland blommorna WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 163 2 pa Solidago virgaurea och Linosyris vulgaris eller i sjelfva … stjelken af dessa växter, hvilken da ar krökt och förvissnande. 5 Under juni och juli månader pa hela halfön ända upp i Finmarken. Wy 37. P. conterminana (H. S.). Framvingarne blekt läder- gula, basfältets yttre brädd bildar en lefverbrun fläck i inkanten, hvilken, sedan den bildat en skarp vinkel, blir mot framkanten blekare; dernäst en stor blekt lädergul, af otydliga, mörka, våg- formiga linier genomskuren, i yttre brädden obestämd inkants- fläck; därefter en mörkbrun, obestämd skuggning ända till vingspet- sen och omgifvande den gulaktiga, med 2—3 svarta linier genom- skurna samt med silfverglänsande infattning försedda spegelfläcken. H. S. IV. 247, f. 297. BARRETT. Ent. Month. Mag. Or CÉEIN Sehm. Awl. Er 272. Larven ljust brunröd, med gulhvit buk; langs ryggen en mörkare linea; vårtorna med svart punkt; hufvudet svartbrunt; nacksköld, analsegment och andhal svarta. Lefver i blommor på Lactuca sativa och L. scariola samt förpuppas 1 jorden. Under juni manad i Skane. Anm. Pa följande tvänne arter ma uppmärksamheten fästas, emedan de möjligen kunna förekomma hos oss P. emulana (SCHLÄG.). Framvingarne grågula, i basfältet med hvitgula och mörkbruna, vågformiga tvärlinier; detta fält på midten spetsvinkligt och i { call a VOS ihe ta Bla a ae à Li mie RE PUR diskfältet försedt med en hvitaktig, längsgäende strimma ända till tvärnerven; en stor mörkstrimmig inkantsfläck, föga ljusare än grundfärgen; spegelfläcken jemnbred, inuti ljus med 2—3 svarta streck, infattningen silfverhvit; framkants- hakarne fina; de derifrän utgående linierna svagt blyglänsande. SCHLÄG,. «Ber. 1849. 39. H. S. IV. 248. HEIN. Schm. II. 1. 175. latiorana H. S. f. 312. Larven blekgul, med mörk purpurstrimma langs ryggen, blekare purpur- färgade subdorsal- och spiracularstrimmor; hufvudet svart, nackskölden hvitaktig med svart flick pa hvarje sida och deremellan 2 svarta punkter; analsegmentet ljusbrunt. Lefver i blommorna pa Solidago virgaurea. Under juli manad i Tyskland, England och Danmark. P. tripoliana (BARRETT.). Framvingarne blekgulaktigt bruna, gråbruna, mörkbruna eller ljusgrå utan tvärlinier i basfältet; detta angifvet genom ett mörkare brunt band, som hinner till 2 af vingbredden och ofta är pa midten _ genombrutet; ett snedt, brunaktigt, mer eller mindre otydligt tvärband öfver _midten; spegelfläcken glänsande, oftast med 2 grofva, svarta linier; ofvan den en mörk skuggning från midtelbandet till vingspetsen, framkanten med bruna fläckar, som ofta bilda streck. 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. BARRETT Ent. Month. Mag. XVII. 84. Larven blekt laxgul, med knapt mörkare rygglinea. svart hufvud, brun nack- sköld och brunt analsegment. Lefver i blommorna och fröhufvudena pa Aster tripolium. Under juli månad i England. VII. Subgen. Zimetocera. (LED). Framvingarne hos & utan flikformigt omslag niira framkantsbasen; bakvingarnes ulnar- och styloidgrenar ur diskfaltet med gemensam stam; antennerna hos &A med utskärning ofvantill nära roten; palperna sma, buskiga; framvingarne långsträckta, smala, utåt knapt utvidgade, med ganska sned utkant och rundad spets. 38. P. ocellana SCHIFF. Framvingarne hvita eller gra, i spetsen mörkbruna; basfältet svartgrätt eller mörkbrunt, med blåaktiga, vagformiga tvärlinier, i framkant och inkant lika bredt: i inkanten nära analhörnet en triangulär, mörk, svartpunkterad fläck; spegelfläcken smal, blygrå med svarta streck och blygrå infattning; hufvud och thorax mörkbruna. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 27. 217. Larven brun med svart hufvud och nacksköld, eller rödgrä, hufvud och nacksköld svarta. Lefver i knoppar pa Sordus aucu- paria, Carpinus betulus, Alnus glutinosa, äppelträd, päron- träd m. fl. Under juli och augusti mänader i södra och mellersta Sverige ätminstone in i Upland. Inom Norge anmärkt vid Kristiania och i Odalen. VIII. Subgen. Steganoptycha (STEPH.). Framvingarne hos © utan flikfor- migt omslag nära framkantsbasen; bakvingarnes ulnar- och styloidgrenar ur diskfältet med gemensam stam; antennerna hos I utan utskärning ofvantill nära roten; palperna sma, buskiga; framvingarne långsträckta, smala, utåt knapt utvidgade, med ganska sned utkant och rundad spets. Ofversigt af arterna: I) Framvingarnes basfält med en mörkbrun fläck i inkanten. a) Framv. hvita med brunaktig, framåt försvinnande tvärskuggning och brunera iS petsiss2-255-202 2: iain Se Ae ye pee en eee 39 ramella. b) Framy. gra med kastaniebrunt tvärband och kastaniebrun spets 40 Gimmerthaliana. II) Framvingarnes basfält af lika färg ända till framkanten. A) Framvingarne med en mer eller mindre ljus inkantsfläck, som ej hinner framkanten. I:o) Framvingarnes ljusa inkantsfläck räcker ända till analhörnets fransar 41 ustomaculana WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 165 JI:o) Framvingarnes ljusa inkantsfläek räcker ej till analhörnets fransar. a) Framvingarnes grundfärg rent gra, den stora tresidiga inkants- Haren) föga: MUSATO Le nu lesson ea ee 42 pinicolana. b) Framvingarnes grundfärg med mer eller mindre mossgrön in- blandning; den ljusa inkantsfläcken bred, i yttre brädden ur- EN gr PT EN I ee 43 isertana. c) Framvingarnes grundfärg med roströd inblandning; den ljusa inkantstläcken tresilig, 4... 020 eh Sa! 44 Ratzeburgiana. B) Framv. utan en ljus framtill tydligt begränsad inkantsfläck, men i dess ställe oftast ett ljust, mot vingspetsen obestämdt utbredt tvärband. (1:0) Framv. med ett mer eller mindre begränsadt mörkt, snedt tvärband fran framkantsmidten till analhörnet eller nära derintill i in- kanten. (A) Bakv. hvita, blott i spetsen brungrå ...... ....- 45 pygmeana. (B) Bakv. ljusare eller mörkare grå. (Framvingarnes mörka tvär- band är ej genombrutet och går till inkanten samt är der sma- lare eller knapt bredare än det ljusa stället innanför detsamma.) a) De ljusa framkantshakarne enkla eller felande, blott den som är närmast vingspetsen stundom dubbel. (a) Framv. utan tvärgående blylinier..........-- 46 cruciana. (b) Framv. med tvärgående blylinier, 1) Framv. vid basen olivgrå, utkantsfältet brunrödt, tvär- bandet och en framkantsfläck olivgrå 47 Gy/lenhaliana. 2) Framv. vid basen rödbruna, utkantsfäitet ockragult, tyärbandet ockragult __.._ dass 48 mercuriana. b) De ljusa framkantshakarne till största delen dubbla, ehuru mer eller mindre tydligt. (a) Det ljusa stället i framvingarnes inkant (slutet af det ljusa tvärbandet) räcker ej ända till analhörnets fransar. (Framv. med 1—2 ljusa ögonpunkter innanför fransar- nes delningslinier.) 1) Framv. mörkbruna med 2 otydliga ljusa tvärband 49 nanana. 2) Framv. hvitaktiga med 2 rostbruna tvärband 50 quadrana. (b) Det ljusa stället i framvingarnes inkantsmidt räcker till analhörnets fransar, ı) Palperna pa sidorna gra; hufvud, thorax och fram- vingarne rödaktigt ockragula; de sednare med ljust Paci Lean ne wn Fa RS AT ee 51 minutana. 2) Palperna hvitgula; hufvud, thorax och framvingarne ockragula; de senare med ljust tvärband innanför och mörkt utanför midten.__......... 52 trimaculana. 3) Hufvud och thorax ljusgrå, violettgra eller mörkbruna. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. (1) Framvingarnes spetsfält rostgult; 3 hvitaktiga af blägrä linier bildade tvärband 53 rubiginosana. (2) Framvingarnes spetsfält af annan färg. *) Bakvingarne svartgrä. (*) Framvingarne med ett böjdt, violettgrätt tvarband. 2e ee 54 vacciniana. (**) Framvingarne med ett skarpt vinkladt silf- vergratt tvärband ......... 55 nemorivaga. **) Bakvingarne ljusgrå. (") Framvingarnes fransar vid analhörnet bredt li USA np eet ok DRE ne 56 ericetana. (**) Framvingarnes fransar vid analhörnet ej eller föga ljusare ___._- 57 fractifasciana. (2:0) Framvingarne utan mörkt, snedt tvärband fran framkantens midt till analhörnet, men i stillet, där detta band skulle framgått, dro de stundom mörkvattrade, isynnerhet mot framkanten till. a) Framvingarne askgrå med 2—3 svartgrä längsfläckar 58 granitana. b) Framvingarne utan svartgrä längsfläckar. ı) Framvingarne smutshvita med brungrä bas och gulbrunt, obe- stämdt tvärband; hufvud och thorax rostgula... 59 aceriana. 2) Framvingarne brungrä med blävattrad bas, hvitt eller grätt tvärband, rostbrunt hufvud och hvitt ansigte 60 incarnana. 39. P. ramella (Lın.). Framvingarne hvita, grätöckniga, med mörkt olivbrun, tresidig fläck innanför inkantsmidten, en oregelbunden, gräbrun, obestämd fläck nära analhörnet och den svart punkterade spegelfläcken; vingspetsen mörkgrå; bakvingarne brungrä. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28. 219. Larven skall lefva pä björk. Under juli och augusti mänader i södra och mellersta Sve- rige ätminstone in i Upland; inom Norge anmärkt vid Kristiania och Lillehammer samt i Österdalen, Gudbrandsdalen, Odalen och Söndmöre. 40. P. Gimmerthaliana (ZELL.). Framvingarne gra; det i yttre brädden vinklade basfältet och ett tvärband öfver midten kastaniebruna, kantade med silfverglänsande linier, vingspetsen kastaniebrun; bakvingarne brungrä, utät mörkare. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 232. Under juni mänad i Blekinge och Smäland. WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 167 41. P. ustomaculana (Curr.). Framvingarne mörkbruna, i framkanten violettgra, med en bred, hvit, i vingens inkant gra- fläckig, inåt till vingmidten och utåt till analhörnets fransar hin- nande, tresidig inkantsflick och ett, med en skarp, mot ving- spetsen vind vinkel försedt, mörkbrunt tvärband samt därutan- for några blyglinsande tvärlinier; spegelfläcken innefattad af grofva, violettgra blylinier. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28. 223. Larven hvitaktig med bruna fläckar, gulbrunt hufvud och nacksköld; lefver på Vaccinium vitis idea. Under maj, juni och juli månader, i Småland samt därifrån ända in i Lappmarkerna; inom Norge från Kristiania troligen ända upp till Saltenfjorden. 42. P. pinicolana (ZELL.). Framvingarne glänsande ljusgrå, med talrika tvärstående bruna småstreck; basfältets mörkbruna yttre brädd pa vingmidten skarpt spetsvinkligt; ett från fram- kantsmidten snedt mot analhörnet gående mörkbrunt, tvärband bredast i inkanten och en mörkbrun flack nära vingspetsen. (Mel- lan basfältet och tvärbandet ett tvärband af grundfärgen, hvil- ket bildas af en tresidig, ofta hvitaktig inkantsfläck och en där- med smalt sammanhängande framkantsfläck.) WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28. 220. Larven yngre svartaktig, äldre brunaktig med 2 grönaktiga sidoband; hufvud och nacksköld glänsande svarta, den senare med ljus midtellinea. Lefver pa fur- och lärkträd. Under juli och augusti månader i Upland, Norrbotten och Gudbrandsdalen. 43. P. isertana (Fapr.). Framvingarne ljusare eller mör- kare bruna med mossgrön inblandning, mot framkanten blekare; en hvitaktig, ljusgrön eller brungul, mörkvattrad, inåt mörk- eller svartbegränsad inkantsfläck, som i yttre brädden är urholkad, inåt räcker öfver vingmidten och sträcker sig in emot basen, där den är ater något utvidgad; en tvärstrimma fran analhôrnet till fram- kanten af samma färg som inkantsflacken; fran framkantshakarne korta ljusa streck. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28. 221. Larven smutsigt brun, glanslös; hufvud och nacksköld gul- bruna. Lefver pa ek och hagtorn. 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sve- rige ända in i Upland; inom Norge anmärkt i Odalen. 44. P. Ratzeburgiana (Rarz.). Framvingarne blekt rödak- tigt ockragula, fran basen utöfver midten svartpudrade, med tre- sidig, öfver vingmidten räckande, af 2 hvitaktiga, glänsande tvär- linier bildad inkantsfläck, som fortsättes otydligt till framkants- midten; en mot framkanten gaffelformigt delad, hvitaktig blylinea fran analhörnet och en annan längs utkanten till vingspetsen; hufvud och thorax rostgulaktiga. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28, 222. Larven lefver pa Pinus abies, är ljust gulgrön med brun- gult hufvud. Under juli och augusti mänader i södra och mellersta Sve- rige in i Upland; inom Norge anmärkt vid Kristiania. 45. P. pygmeana HÖRN. Framvingarne töckniga af grått och brunt, med rostgulaktig glans isynnerhet mot spetsen; ett matt, blygratt, vid vingens inkant till en rundad flick utvidgadt tvärband, samt därutanför ett svartaktigt, af ett längstreck ge- nombrutet, med ett hörn mot vingspetsen utgående, utåt af en blylinea begränsadt tvärband, mellan hvilket och en annan bly- linea spegelfläcken ofta genom mörka, otydliga punkter antydes; bakvingarne hvita, i spets och utkant brungrå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 229. Subseguana. Haw. Lep. Brit. 448. (Non H. S.) Larven gulaktigt grön; hufvud och nacksköld svarta. Lef- ver på Pinus abies. Under april och maj månader i Upland. 46. P. cruciana Lin. Framvingarne utan blylinier, i bas- fältet olivgrå, i utkanten bredt brunröda; båda färgerna åtskilda genom ett hvitaktigt från framkanten närmare basen till inkan- tens midt snedgående tvärband; en tresidig hvitaktig fläck i fram- kanten nära vingspetsen; bakvingarne gråbruna med ljusare, hos o hvitaktiga fransar. E WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 234. Larven blekgul med knapt märkbara fläckar, hufvudet svart; nackskölden svartbrun. Lefver mellan sammanspunna blad på Salix-arter. Under juni, juli och augusti månader i södra och mellersta WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 169 Sverige, åtminstone in i Upland; inom Norge anmärkt vid Lille- hammer, i Söndmöre och i Finmarken. 47. P. Gyllenhaliana THBG. Framvingarne i basfältet oliv- gra, i utkanten bredt brunröda och där genomskurna af 2 fina blylinier; bada fiirgerna atskilda genom ett blekt, olivgratt, stun- dom af mörka linier deladt, fran framkanten nära basen till in- kanten nära analhôrnet snedgaende tvärband; i framkanten nära vingspetsen en blekt olivgrå fläck, innefattad af 2 glänsande grå linier, som parallelt löpa till analhörnet; bakvingarne gråbruna, med ljusare, hos &A hvitaktiga fransar. WALLENER “Sp. "Tortr. &: Tin. 33. (293: Larven såsom ung smutshvit med genomlysande ljusbrun in- testinalkanal, glänsande svart hufvud och nacksköld; äldre blir han gulaktig eller hvitgrönaktig; hufvudet mörkbrunt; nacksköl- den af kroppens färg, brunfläckig. Lefver pa Salix caprea och S. lanata. Under juli och augusti månader pa hela halfön anda in i Finmarken. 48. P. mercuriana Hüen. Framvingarne i basfältet mörkt rödbruna och där med blyglänsande, stralformiga langstreck, ett ljusare rödbrunt, jämnbredt, af 2 grofva, glänsande blylinier inne- fattadt tvärband öfver midten; i utkanten bredt ockragulaktiga, med 2 grofva, glänsande blylinier; bakvingarne glänsande, gra, hos © ljusare, med hvita fransar. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 231. Sudsequana. Woop. Ind. 1021. Larven smutsigt gröngrä, stötande i gult, längs ryggen röd- aktig, med fin mörkare rygglinea och sidolinea; hufvud och nacksköld glänsande blekbruna. Lefver i blomstren pa Dryas octopetala, hvars blomblad den sammanspinner. Puppan smutsigt ljusgul, med trubbig analtagg och på hvarje segment en krans vårtor; han hvilar mellan mossa och torra blad. Under juli och augusti månader i Lappmarkerna; inom Norge vid Kristiania, i Gudbrandsdalen, på Dovre oeh i Fin- marken. 49. P. nanana TREIT. Framvingarne mörkbruna med röd- aktig glans och 2 breda, otydliga, af 2 ljusgrå dubbellinier bil- dade tvärband, samt i utkanten en ljusgrå linea till första fram- 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. kantshakarne; bakvingarne brungrå; hufvud ofvan brungrått, an- sigtet hvitgrått. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 88. 222. b. Larven \efver pa Pinus abies, är brun med svarta fötter, hufvud och nacksköld. | Under juni och juli manader i Skane, Smaland och Sédra Norge. so. P. quadrana Hiisn. Framvingarne gra, med mörka, vagformiga tvärlinier och 2 rostbruna, vid vingarnes inkant svart- bruna tvärband och ytterligare ett sådant, men smalare, nara ving- spetsen, hvilket stundom ej hinner analhôrnet; vingspetsen gra- spräcklig; bakvingarne brungrå, undertill hvitaktiga, grasprackliga. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 228. Larven askgrå, med gult hufvud. Lefver sällskaplig pa Trichera arvensis nära vid marken. (H. S. anser dock denna larv tillhöra P. fractifasciana Waw.) Under juni och juli månader inom Sverige anmärkt sydligast i Småland och nordligast i Lappmarkerna, men inom Norge vid Kristiania, på Dovre, i Gudbrandsdalen och Finmarken. 51. P. minutana (Hiisn.) Framvingarne rödaktigt hvita, rödaktigt ockragula eller köttröda, mot spetsen purpurbruna; ge- nom täta, svartgrå, vågformiga tvärlinier blifva de vanliga teck- ningarne helt otydliga, men oftast synes ett ljusare tvärband öf ver disken; spegelfläcken bred med långa, svarta streck, som sträcka sig inåt vingen, och innefattad af matt glänsande linier; bakvingarne grå; palperna på sidorna grå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 237. Larven smutsigt hvit, hufvudet blekgult med svartbruna mundelar och svart punkt på hvardera sidan därom; nackskölden med 2 svarta punkter på hvardera sidan. Lefver mellan 2 platt på hvarandra sammanspunna blad på poppel. Efter uppgift träffad i Vestergötland (Zett.); enligt SIEBKE 1 Gudbrandsdalen, men något exemplar af arten finnes ej i hans samling (SCHOYEN). 52. P. trimaculana Douc. Framvingarne brunaktigt ockra- gula med täta, brunaktiga, vagformiga tvärlinier; ett hvitaktigt tvärband innanför och ett bredt mörkt rödbrunt snedband näst derintill utanför midten; utkantsfältet rostgult; spegelfläcken in- tr WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 171 uti rostgul, utan eller med otydliga svarta punkter, innefattad af matta blylinier; bakvingarne gra; palperna hvitgula med gra spets. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 236. Var. a. Framvingarne ockragula med föga mörkare teck- ningar. | Var. 6. Framvingarne hvitaktiga; basfält och tvärband mörkbruna. Larven blekt olivgrön med gråaktiga fläckar och svart huf- vud och nacksköld; lefver på alm. Under juni och juli månader i Skåne, Upland, på Gotland och vid Kristiania samt i Odalen. 53. P. rubiginosana H. S. Framvingarne svartgrå, i spets- sen bredt rostgula med 8 af hvitaktiga och blågrå, vågformiga linier bildade tvärband; det mellersta bredt, vid vingens inkant renare hvitt; de öfriga smala, det ı:sta nära basen, det 3:dje fran framkanten till analhörnet; fran 2:dra paret framkantshakar en hvitaktig, genombruten linea till fransarnes ögonpunkt och därifrån utmed utkanten till analhGrnet; spegelfläcken antydes genom 2 svarta streck; bakvingarne brungra. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 20. 235. Under juni manad bland fur pa Gotland. 54. P. vacciniana ZELL. Framvingarne rostbruna, vid ba: sen med violettgra, vagformiga tvärlinier; ett bagformigt, glän- sande, violettgratt tvärband innanför midten och en vid spegel- flickens plats fläckformigt utvidgad, glänsande, violettgra. tvär- strimma fran framkanten till analhörnet; bakvingarne svartgrä. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28. 224. Larven lefver pa Vaccinium, isynnerhet pa V. vitis idea och är rödgrä med brunt hufvud. Enligt andra skall han äfven lefva af ek. Puppan Ofvervintrar. Under juni och juli manader i Skane, Blekinge och vid Kristiania. 55. P. nemorivaga TENGSTR. Framvingarne mörkt oliv- bruna, vid basen med otydliga hvitaktiga eller grå tvärlinier; ett snedt, af mörkare linier genomdraget, matt metallglänsande, silf- -vergratt, vid vingens inkant bredast, på midten smalast, vinkladt ihe ame LH 4 tvärband; spegelfläcken smal, med 3—4 svarta punkter och innefattad af grofva, blyglänsande streck; fransarne nära ving- 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. spetsen genombrutna af ett hvitt streck; bakvingarne mörkt brun- grå, hufvudet mörkt olivbrunt, WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 18. 225. Larven minerar i bladen pa Arctostaphylus officinalis. Under juni och juli manader vid Kristiansand och pa Dovre. 56. P. ericetana ZELL. Framvingarne rödaktigt violettgra med mörka, vagformiga tvärlinier; basfältets yttre brädd, ett fran framkanten snedgaende tvärband, vingspetsen och ett snedstreck dir bakom rostbruna eller svartbruna; spegelfläcken stor, rund, inuti hvit med fina svarta punkter, innefattad af hvitkantade bly- linier, som merändels förena sig med ett par framkantshakar; bakvingarne ljusgra med hvitgra fransar; hufvudet rostgulaktigt. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28. 226. Under maj och juni månader bland björkar, Salix och Vac- cinium, i Skane, södra Lappmarken, pa Dovre och i Finmarken. 57. P. fractifasciana Haw. Framvingarne hos & bredare, hos 2 smalare, ljusare eller mörkare rostbruna, vid basen med ljusa, vagformiga tvärlinier; 2 af mörka, vagformiga linier genom- skurna tvärband och en linea vid utkanten hos o gra, otydliga, men hos ® glänsande hvitgra och tydliga; spegelfläcken fint svart- punkterad, bakvingarne ljusgrå (+) eller brungraaktiga (Q). WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 28. 227. Pa sandfält under juni månad i Skane. 58. P. granitana H. S. Framvingarne askgrå, fint mörk- spräckliga, med 2 svartaktiga längsfläckar, en pa vingvecket och en i diskfältet och öfver tvärnerven; stundom sådana fläckar äf- ven nära vingspetsen och analhörnet; bakvingarne grå med lju- sare fransar. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 29. 230. Flygtiden infaller i maj och juni månader och arten före- kommer bland gran. Funnen i Östergötland. 59. P. aceriana Dup. Framvingarne smutsigt hvita med brungrå bas och ett obestämdt, fran framkanten till analhörnet snedgäende, gulbrunaktigt, matt tvärband; spegelfläcken hvit med bred silfverglänsande infattning och otydliga svarta punkter; huf- vud och thorax rostgula. Dur. IV: 83. 12 ZELL. Isis’1846.'656. H. S: IV, 2323 f. 350. STAINT. Man. II. 220. HEIN. Schm. IL. 1. 206. ~ by Shenae WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 173 Larven smutsigt brun, bakat blekare; hufvudet blekt kasta- niebrunt; nackskölden svart. Lefver af barken och unga gren- skott pa Populus och Acer. Under juli månad vid Kristiania. 60. P. incarnana Haw. Framvingarne brungrå, vid basen med blaaktiga, vagformiga tvärlinier, i utkanten och vingspetsen rostgula med hvit inblandning, ett hvitt, i yttre bridden obestämdt tvärband och 2 svarta punkter vid tvärnerverna; hufvud rost- brunt, framtill jämte palperna hvitaktigt; thorax brungrå, WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 27. 218. Larven smutsigt hvit med gra eller svartaktiga vartor; huf- - vud och nacksköld glänsande svarta eller mörkbruna, den se- nare med ljus midtellinea. Lefver i knoppbladen pa de högre gre- narne af hassel och äter sig ofta därifrån in i märgen på sjelfva grenen. Åfvenså på balsampoppel, Canadapoppel och flera an- dra löfträd. Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige; på Gotland och inom Norge ända in i Finmarken, Anm. Für efterforskning hos oss må diagnos för följande art intagas: P. nigromaculana Haw. Framvingarne hvita, vid basen svartpunkterade ; 2 af svartaktiga, vågformiga linier bildade inkantsfläckar, en svartbrun fram- kantsfläck, en svartbrun fläck framför spegelfläcken; den sistnämuda oval med otydliga svarta punkter och innefattad af rödaktigt silfvergrått; vingspetsen rost- gul; hufvud och thorax hvita; skuldertäckarne framtill och halskragen svarta. Haw. Lep. Brit. 436. STAINT. Man. II. 320. HEIN. Schm. II. 200 —freyertona We REMPARTS th HIS fe 3.) 205. LV 270: Under juni och juli månader i Tyskland, Danmark och England. Larven skall lefva pa arter af slägtet Sezecio, i synnerhet pa S. paludosus. 13. Slägtet: Coptoloma. Le. Framyingarnes styloid- och glenoidalgrenar utga fran skilda punkter pa diskfältet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar utgå ur samma punkt pa diskfältet och styloid- samt ulnargre- narne likaledes, men ej förenade i gemensam stam; oberoende nerven utgår fran diskfältets tvärnerv långt fran styloidgrenen och ar rat samt vid sin upprinnelse ej böjd mot sistnämda gren. Thorax utan upprättstående harborste. Framvingarnes subcostal., radial- och subradialgrenar utlépa i framkanten skilda fran och 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. under loppet ej berörande hvarandra; metacarpalgrenen enkel. Framvingarnes framkant hos © utan flikformigt omslag nära ba- sen och hanens baktibier utan hårpensel. Framvingarne utåt obetydligt utvidgade med nästan vertikal utkant och rundad, ej sikelformig spets. Palperna korta, ej räckande öfver hufvudet. Antennerna hos © enkelt cilierade. Bakvingarnes utkant mellan subulnargrenens utlopp och analhörnet rakt afskuren, så att ut- kanten bildar mot inkanten en tydlig vinkel vid analhörnet hos båda könen, men mera hos g. 1. C. janthinanum Dur. Framvingarne mörkbruna starkt purpurglänsande, med ljusare vågformiga tvärstrimmor, hvilka mot utkanten blifva stalbla; en af 2—3 mörka linier delad inkants- fläck, föga ljusare än grundfärgen; utkanten smalt orangegul; spegelfläcken otydlig, svartstreckad; ett kort hvitt streck i fram- kanten nära vingspetsen; hufvud och thorax rostbruna; panna och palper hvita; bakvingarne bruna. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26 206. Under juli manad omkring slanbuskar. Funnen i Skane och pa Gotland. Larven lefver pa Crategus oxyacantha och är hvitaktig med röd anstrykning och ljusbrunt hufvud. Den lefver 1 frukten. 14. Slagtet: Grapholitha. Trerr. Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utga fran skilda punkter pa diskfältet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar utgå ur samma punkt pa diskfältet, och styloid- och ulnargrenarne likaledes, men stundom förenade i kort gemensam stam; obero- ende nerven utgår fran diskfältets tvärnerv långt fran styloidgre- nen och är rät samt vid sin upprinnelse ej böjd mot sistnämnda gren. Thorax utan upprättstående harborste. Framvingarnes sub- costal-, radial- och subradialgrenar utlöpa i framkanten skilda från och under loppet ej berörande hvarandra; metacarpalgrenen enkel. Framvingarnes framkant hos © utan flikformigt omslag nära basen och hanens baktibier utan härpensel. Framvingarne merendels korta och breda, utat foga utvidgade med rundad, foga framstående spets. Bakvingarnes utkant är ingenstädes rakt af- skuren, utan öfvergår i jemn böjning i inkanten och bildar ej vid analhörnet någon vinkel mot densamma. WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 175 dr Detta slägte har ocksa blifvit sönderdeladt i flera, men da 4 de karaktärer, som skulle kunna rättfärdiga en sådan splittring, tillhöra blott ena könet, hafva vi endast kunnat upptaga en del såsom subgenera, ehuru de öfvergå i hvarandra genom vissa ar- ter åtminstone hvad nervulationen beträffar. I. Subgen. Grapholitha. Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgå ur samma punkt pa diskfältet, men ej förenade i gemensam stam; hos © finnes ingen skälformig fördjupning i bakvingarnes membran nära inkanten. Ofversigt af arterna: 1:o) Framvingarne i inkantsmidten med en ljus, stundom af 1—4 ljusa linier sammansatt fläck, A) Inkantsfläcken en smal, odelad eller blott af en mörk linea delad half- måne, som räcker utöfver vingvecket. a) Inkantsfäcken odelad. 1) Inkantsfläcken smal, räckande till vingmidten; spegelfläckens RE mine Clive vit een N 1 dorsana. 2) Inkantsfläcken bred, räckande öfver vingmidten; spegelfläckens ATLEUE MNT OMe MILO Lett latent Eu SEE AE TR Er 2 orobana. b) Inkantsfläcken delad genom en mörk linea. 1) Framvingarne ljusbruna, vid framkant och utkant ljusare än vid TUI ENDS abort See km ees eA at ee Pr Ss 3 Jungiella. 2) Framvingarne mörkt guldgula med 8 silfverglänsande framkants- 3 punkter och deras mellanrum svarta_____.___.....__._. 4 aureolana. 4 3) Framvingarne öfver allt lika mörka. | (a) Ansigte och palper gula. (Inkantsfläcken med mörk tydlig 4 deinanesines RENE Sas a a Saad YS) nn St 5 discretana. : (b) Ansigte icke eller föga ljusare än hufvudet. (1) Palper gula; inkantsfläcken med tydlig delningslinea : 6 fissana, a (2) Palper ljusare eller mörkare gra; inkantsflacken med otyd- Det den PSE set. 2 SE NEN ea OD 7 duplicana. B) Inkantsfläcken icke mänformig, antingen vid inkanten lika hred som eller bredare än hög, eller ock mot framkanten försvinnande eller till- spetsad, odelad eller oftast delad af flera obestämda mörkare vågor eller 3 skarpa mörka linier. (A) Inkantsfläcken skarpt begränsad; gul eller hvit. a) Inkantsfläcken lifligt gul, odelad; framvingarne utan framkants- jean RTL NR (RELSEN ne LR a TE 8 aurana. b) Inkantsfläcken hvit med mörka delningslinier, framvingarne med HAS TANT SNA RATE E00. RENE EE EN et 9 phacana. (B) Inkantsfläcken obestämd, ej skarpt begränsad, bestående af flera gula eller violetta linier. 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. a) Framvingarne mörkbruna med rostgula och blygra vagformiga tvärlinier och hvita framkantshakar .......-..-..-- 10 Woeberiana. b) Framvingarne svartaktigt purpurbruna med obestämda, breda stalbla tvärlinier och knapt antydda framkantshakar 11 rufillana. Inkantsfläcken hvit, med 3 tydliga, skarpa mörka delningslinier. (C SS 1) Spegelfläcken bredt tresidig, innefattad af 2 metallinier, inuti cul med länga+ svarta sireck se. u a ae 12 corollana. 2) Spegelfläcken ingen, men antydd genom en grof, kort, snedt mot analhörnet gående, glänsande blylinea _.. 13 compositella. (D) Inkantsfläcken helt obestämd, betäckt af mörka, ända till fram- kanten gäende vägformiga tvärlinier; framvingarnes framkant hvit, Htanetramkantshalkkarı re EEE 14 Servilleana. II:o) Framvingarne utan ljus inkantsfläck och utan metallinier vid basen eller öfver midten. A) Framvingarne utan spar till mörka eller ljusa vägformiga tvärlinier; spegelflacken med svarta punkter, a) Framvingarne mörkbruna, mot utkanten guldgula _ 15 albersana. b) Framvingarne mörkbruna med afbrutna stälblä snedlinier vid fram- a Re ner MR LI Re 16 roseticolana. B) Framvingarne med flere eller färre mörka vagformiga tvärlinier. kanten a) Spegelfläcken askgrå, infattningen utan metallglans 17 funebrana. b) Spegelfläcken brungul, innefattad af grofva violetta blylinier 18 ulicetana. 1. G. dorsana FABR. Framvingarne ljusare eller mörkare olivbruna med flera (10) korta, otydliga brunaktiga snedstreck vid framkanten och en smal, till vingmidten hinnande, krokt, odelad inkantsflick; spegelfläcken infattad af silfverhvitt och för- sedd med svarta streck; hufvud och thorax olivbruna; bakvin- garne brunaktiga, hos o mot basen hvitaktiga. FaBr. S. E. 654. STAINT. Man. II. 246. HEIN. Schm. II. 1. 182. /unulana Hüzn. f. 35. Fungzana TREIT. Vile 227..%% 32128 /ZELR) Iris 2646p 2 eae IV... 268. WALLENGR. . Sp.+ Torts. Tin. 25200; Larven orangegul utan brun anstrykning; vartorna af samma färg, hufvud, nacksköld, och analsegment bruna eller svarta. Lefver inuti baljorna på åtskilliga baljfrukter såsom ärtor, Oro- bus tuberosus m. fl., hvars frö den förtär. Under maj och juni månader från Skåne, ända in i Upland, samt i södra Norge ända upp på Dovre. 2. G. orobana TREIT. Framvingarne mörkt olivbruna med flera korta, tydliga, hvita snedstreck vid framkanten och en bred, WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 177 öfver vingmidten hinnande, oftast kolfformig, odelad inkantsflack ; spegelflacken infattad af violettblatt och försedd med svarta streck; hufvud och thorax glänsande gulgrå; ansigte och palper ljusare; -bakvingarne svartgra, hos o mot basen hvitaktiga. TreiT. VIII. 226. H.S. IV. 268. f. 288. HEIN. Schm. II. 1. 182. arcigera TENGSTR. Bidr. 160. Larven mörkgul med tydlig brun anstrykning och vårtor af samma färg; hufvud och nacksköld nästan svarta; yngre är den ljusare gul. Lefver äfven i baljväxternas frukter, såsom 1 Vicia sylvatica, Orobus niger m. fi. Under juli månad i Skane samt enligt D:r Wocke äfven i Lappmarken. Anm. Denna och föregående art likna hvarandra mycket, men G. dorsana har smalare, spetsigare framvingar med sned utkant och otydligare framkants- streck samt smalare, krökt, nästan vinklad inkantsfläck. G. orobana däremot har bredare, ej spetsiga framvingar, med rundad utkant och tydliga hvita fram- kantshakar, samt bred, sned, oftast halfmånformig inkantsfläck; dessutom är spegelfläckens infattning hos denna violettblå, men hos den förra violettröd- * aktigt silfverhvit. 3. G. Jungiella Lın. Framvingarne ljusbruna, i inkanten chokoladbruna, med alternerande mörkbruna och hvitaktiga fram- kantsstreck, i utkanten gulaktiga; vid midten af inkanten, en öf- ver vingmidten hinnande, genom en mörkgrå linea delad, smal, krökt, spetsig hvit fläck, åtföljd af en chokoladbrun; spegelfläcken gul med 3—4 svarta streck och infattad af gulhvita metallinier; bakvingarne hos & mjölkhvita med blekbrun utkant, hos © brungrå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25. 198. Larven lefver pa Orobus niger. Under maj, juni och juli månader i södra och mellersta Sverige in i Upland; i Norge anmärkt vid Edsberg och Kristiania. 4. G. aureolana TENGSTR. Framvingarne mörkt guldgula med 2 silfverglänsande framkantspunkter och 2, dubbla, silfver- glansande strimmor i inkanten, den ena vid midten och sned, den andra vid analhörnet och rät; en svart tvärbandslik linea utmed fransarne och framkantspunkternas mellanrum svarta. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25, 195. Under juni månad i södra Lappmarken. 5. G. discretana WocKE. Framvingarne mörkbruna med gulhvita framkantshakar, och gulhvit, af en mörk linea ända ige- Entomol. Tidskr. Årg. 11, H. 4 (1890). 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. nom delad, framtill tillspetsad, böjd eller bruten inkantsfläck; spegelfläcken gulpudrad, med svarta streck och innefattad af matta blylinier; bakvingarne mörkbruna: ansigte och palper gulhvita. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25. 199. Under maj och juni månader i Skane och Vestergôtland. 6. G. fissana FROEL. Framvingarne mörkbruna med hvita framkantshakar och hvit, af en mörk linea ända igenom delad, framtill föga tillspetsad och föga böjd inkantsfläck; spegelfläcken gulpudrad, med svarta streck och innefattad af violettgra linier; bakvingarne mörkbruna; ansigtet mörkbrunt, palperna och ögon- kretsarne gula. FROEL. Enum. Tortr. 205. ZELL. Isis 1846. 252. H. S. IV. 266. HEIN. Schro. I. r. 187. dorsana Teeits VII. 227. diffusana H. S. f. 284. Under juli månad i Skane; men troligen äfven i andra pro- vinser, ehuru sammanblandad med föregående, som den är för- villande lik. Utom hvad genom diagnoserna angifves, skiljas båda från hvarandra därigenom, att G. discretana har 4—5 par framkantshakar utanför midten, men innanför densamma endast en matt och svag antydning till ett sådant par, hvaremot G. jissana har 5 par framkantshakar utanför midten och innanför densamma ett tydligt, skarpt hvitt par sådana. 7. G. duplicana ZELL. Framvingarne mörkbruna med 4 par hvita framkantshakar utanför och ett par ganska stora innanför midten; inkantsfläcken smal, otydligt och åtminstone ej ända igenom delad af en mörk linea, framtill bruten och därifrån till- spetsad, föga öfver vingvecket hinnande; spegelfläcken guldgult pudrad, med svarta streck och innefattad af glänsande blylinier; bakvingarne mörkbruna; ansigte och palper grå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25. 197. Larven lefver inuti knölformiga uppsvällningar pa Funeperus communis och förpuppas der; äfvenså i bastet pa Pinus: adies. Under juni, juli och augusti manader i Lappmarkerna samt inom Norge vid Kristiania, pa Dovre och i Finmarken. 8. G. aurana FaeR. Framvingarne gulbruna med 2 runda guldgula fläckar, den ena i inkanten närmare basen, den andra nära vingspetsen, men stundom utbredande sig, sa att de mer = A it ae le WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 179 eller mindre undantränga grundfärgen; hvarken framkantshakar, spegelfläck eller blylinier finnas. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25. 202. Under juni och juli månader bland umbellater och hagtorn. Funnen i Vestergötland. 9. G. phacana Wocke. Framvingarne svartbruna med 3 par otydliga hvita eller gulhvita framkantshakar och ett par sned- stående utatrigtade innanför midten; inkantsfläcken något bak- “atbojd, fyrsidig, hvit, oftast anda igenom delad af en brun linea och pa hvarje sida därom genom en kortare, men stundom dro dessa linier blott antydda; i spegelfläckens plats 2, ofta till en förenade blylinier; längs utkanten en rad hvita punkter; bakvin- garne brungrå, hufvudet mörkbrunt. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25. 201. Under juli månad pa blomstren af Astragalus oroboides och A. alpinus, mera sällan pa Phaca frigida; pa Dovre vid Kongs- wold. 10. G. Woeberiana SCHIFF. Framvingarne mörkbruna med tata rostgula och blygra, vagformiga tvärlinier, fem enkla, hvita framkantshakar och en slingrande blylinea fran 5:te framkants- haken till utkantens Öögonpunkt; inkantsfläcken knapt antydd; spegelfläcken rostgul med grofva svarta linier och omgifven af en blylinea; hufvud och palper bruna; bakvingarne svartbruna med gra linier. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25. 194. Larven gulgrön eller smutsgrön med brunaktigt hufvud och rödaktigt ryggband. Lefver i den inre mjuka barken pa ätskil- liga fruktträd, i synnerhet af slägtet Prunus, och förpuppar sig i larvgangen. Under juni, juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige atminstone in uti Upland, samt inom Norge vid Kristia- nia och i Sündmüre. 11. G. rufillana Dover. Framvingarne svartaktigt purpur- bruna utan tydliga framkantshakar, längs utkanten smalt ockra- gula, med obestämda, stälblä, vägformiga tvärlinier; öfver midten ett bredt, brutet, obestämdt, genom en mörk linea deladt, af stalbla och violettbla fläckar bildadt tvärband; en sädan därmed ofta genom ett snedstreck förenad strimma frän framkanten och 180 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1890. en tvärrad sådana punkter närmare vingspetsen; spegelfläcken något gulaktig med svarta streck eller punkter; hufvud och thorax gråbruna; ansigtet gulgratt; bakvingarne bruna. STAINT. Man. IL. 241. Hern. Schm. IL. 1. 179. pu- dicana HS TV yee set. 38%. Larven köttfärgad med svart hufvud och nacksköld. Lef- ver i fröredningen pa den vildt växande Daucus carota, men enligt andra äfven pa Drpsacus-arter. Flygtiden infaller i juli och augusti månader. Funnen i Skane. I 12. G. corollana Hüsn. Framvingarne svartgra med 3 par hvitaktiga framkantshakar utanför midten och ett par större innanför midten, hvilket sammanhänger med en hvit, af 3 mörka linier delad inkantsfläck, hvarigenom ett skarpt vinkelbrutet tvär- band bildas; fran det första paret af de yttre framkantshakarne utgår en blylinea; spegelfläcken tresidig, blekt ockragul med 5 långa svarta streck och innefattad af fint hvitkantade blylinier; bakvingarne mörkt brungrå, sällan hvita med brun utkant. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 191. Larven lefver i och förorsakar utväxter pa grenarne af asp, på samma sätt som Saperda populnea, ehuru mindre utväxter. Under maj och juni månader träffad i Östergötland och vid Kristiania. 13. G. compositella FABR. Framvingarne svartbruna med 6 knapt parvis stälda, hvita framkantshakar utanför och 2 gröfre, snedare innanför midten; inkantsfläcken lika bred som hög, snedt fyrsidig, hinnande till vingmidten, hvit, delad af 3 krökta, svarta linier; i spegelfläckens ställe en snedt mot analhörnet stående grof, kort glänsande blylinea; ansigte och palper hvitaktiga; bakvingarne brungrå mot basen hvita (SP) eller enfärgade (9), med hvita fransar (>) eller brungrå (2) fransar. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 25. 196. Under maj, juni och juli manader 1 Sverige fran Skane in i Lappmarkerna. Inom Norge anmärkt vid Kristiania. Träffas isynnerhet pa klöfverfält och der Melilotus officinalis växer. Anm. För efterforskning hos oss intages diagnos för följande arter. 14. G. Servilleana Dur. Framvingarne hvita, i basfältet grå och blä- vågiga, i utkanten och omkring spegelfläcken gråaktiga, i midten gråtöckniga; spegelfläcken hvitaktig med 3 svarta punkter, och innefattad af blå blylinier; WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 181 framkantshakarne otydliga; hufvudet ofvan brungratt, undertill hvitgratt; bak- vingarne hvita, i utkanten brungrå (35) eller enfärgadt brungrå (9). ups x. 2625-67 wins. IV. 234712098. HEIN. Schm. Il, T. 192. STAINT. Man. II. 220. Larven lefver i och förorsakar utväxter pa grenarne af Salix capfrea, Den är ljust gröngul med brunt hufvud. Flygtiden infaller i juli och arten före- kommer i Tyskland och Danmark. 15. G. albersana HUBN. Framvingarne gulbruna mot spetsen ockragula; båda färgerna étskiljas genom en böjd blylinea, som inåt begränsar den svart- punkterade spegelfläcken, hvilken utåt begränsas af en annan från framkanten kommande blylinea; framkantshakarne hvitaktiga, föga afstickande mot grun- den; stundom finnes innanför vingmidten antydning till en enkel eller dubbel tvärgående blylinea; hufvud och thorax guldgula; bakvingarne brungrå, hos © mot basen hvitaktiga. HUBN. f 224, H.,S.IV. 257. f. 154: STAINT.. Man. Il 254: HEIN. Schm. II. 1. 178. Larven lefver i sammanvecklade blad på Lovicera, blekt gulgrå med brunt hufvud och nackskéld. Flygtiden infaller i maj och juni månader. Arten före- kommer i Tyskland, Finland, Danmark och England. 16. G. roseticolana ZELL. Framvingarne mörkbruna med violett glans och matta framkantshakar, från hvilka matta, blå, ofta i punkter upplösta, korta snedlinier utgå; spegelfläcken an- tydd genom 4—5 fina, svarta punkter samt utåt begränsad ge- nom en, med ‘utkanten parallel bla linea; palperna hvitaktiga; bakvingarne gråbruna med ljusgrå fransar. frie wnt. Zeit. 1840. 253.7 H.-S, IV. 250-8400, Hein. Schm. H. 1. 178. Larven köttfärgad med rédgulaktigt hufvud, blekt brunfläc- kig nacksköld och blekbrun analsköld. Lefver pa buskar af släg- tet Kosa inuti njuponen, af hvilkas kött den närer sig. Förvand- lingen sker i ruttet trä eller i växtstjelkar. Under juni månad i Blekinge och inom Norge vid Molde och Bergen. 17. G. funebrana Treit. Framvingarne askgrå med grä- bruna tvärvägor, matta framkantshakar och en brunaktig skugg- ning fran analhôrnet till framkantsmidten; spegelfläcken askegrä, oval, matt blyglänsande med 4 svarta punkter och otydliga infatt- ningslinier; bakvingarne ljust blågrå med gulaktigt hvita fransar. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 187. Larven blekröd med svart hufvud och gulbrun nacksköld. 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Lefver i plommon och slån. Under juni månad i Skåne, Små- land och på Gotland 18. G. ulicetana Haw. Framvingarne hvita, i basfältet och längs framkanten med grå vågformiga linier, i utkanten gul- bruna; framkantshakarne tydliga med derifrån utgående blylinier; spegelfläcken brunaktigt gul med svarta streck och innefattad af violettröda blylinier; hufvud och thorax hvitgrå; sällan mörkgrå; bakvingarne brungrå, hos & mot basen ljusare, med hvitgrå fransar. Haw. Lep. Brit. 458. /anceolana Steph. Ill. IV. 121. asseclana Hüpn. fig. 194. succedana FROEL. Ent. Tort:-224., Treir VIIR 23-1, El SAN psc aa Schm. IL 1. 193. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 188. smicaceana Const. Ann. soc. Ent. de Fr. 1845. Larven skall lefva pà Sarofhamnus scoparius, Lotus cor- niculatus och Genista anglica. Under juni och juli månader anmärkt i Skane, Vestergötland och södra Lappmarken. II. Subgen. Zudopsia GN. Bakvingarnes styloid och ulnargrenar utgå ur samma punkt pa diskfältet, förenade i gemensam stam; hos 9° finnes ingen skalformig fördjupning i bakvingarnes membran nära inkanten. Öfversigt af arterna; I:o) Framvingarne vid midten med enkel eller dubbel, hvit, i sednare fallet stundom tvärbandlik tvärlinea. A) Framvingarnes tvärlinea är enkel, hvit, pä midten metallglänsande och kommer frän en enkel, sällan otydligt dubbel framkantshake. (Spe- gelfläcken med svarta punkter eller streck)......... 19 cosmophorana. B) Framvingarnes tvärlinea är dubbel, hvit, mer eller mindre metallglän. sande, tvärbandslik och kommer frän tydligen dubbel framkantshake, a) Spegelfläcken med tydliga svarta punkter eller streck. ı) Spegelfläcken tresidig; tvärlinien kommer ur fina framkants- Halvar. MI eo ah has re tee 20 coniferana. 2) Spegelfläcken långsträckt fyrsidig; tvärlinien kommer ur stora framkantshakary Era oe es NIE 21 pactolana. b) Spegelfläcken utan 1. m. blott antydning till svarta punkter eller strech A LES ee eats coe es a ee as eed 22 strobilella. II:o) Framvingarne utan ljus inkantsfläck eller hvit tvärlinea; olivbruna med spridda hhyitalctipa Wy all: Eee Re pe eee 23 tenebrosana. 19. G. cosmophorana TREIT. Framvingarne glänsande gra- aktigt bruna mot basen graaktigare med 4 hvita framkantshakar utanför och en svagt böjd hvit, pa vingmidten blågrå tvärlinea AE. WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 183 innanför midten; spegelflicken tresidig med 3—5 skarpt svarta streck och innefattad af glänsande blygratt; bakvingarne mörk- bruna. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 190. Larven grönaktigt ockragul med ljust brunrédt hufvud och nackskôld. Lefver 1 späda grenar pa fur, der den förorsakar knutformiga utväxter. Under maj och juni manader i mellersta och norra Sverige samt vid Kristiania i Norge. 20. G. coniferana Ratz. Framvingarne glänsande brungrå, med en smal krökt hvit inkantsfläck, som delas af en svart linea och samanhänger med det första paret framkantshakar, sa att ett vinkladt tvärband bildas; 3—4 hvita framkantshakar utanför midten; spegelfläcken tresidig, ej gulpudrad, men med 3—4 svarta streck och innefattad i violettröda blylinier; ansigte och pal- per ljusgrå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 192. Larven gulaktig med ljusbrunt hufvud. Lefver i barken pa gran. Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige, men troligen genom hela halfön, emedan den blifvit anmärkt anda upp Finmarken. Anm. En annan närstående art förtjenar att eftersökas hos oss; G. cognatana BARRETT. Framvingarne glänsande mörkt brungrå med tre- sidig, bred, utåt krökt, silfverfärgad inkantsfläck, som innesluter en triangular brun fläck; 5 sneda, dubbla, silfverfärgade framkantshakar; fran den 2:dra af dessa utgår en linea, som gar omkring spegelfläckens inre brädd och böjer sig ned. deromkring till analhörnet; spegelfläcken gulpudrad, med alternerande svarta och silfverfärgade linier; ansigte och palper mörkgrä. BARRETT Ent. M. Mag. X. 244. Förekommer i Holland på gran. Ar större än föregående med bredare framvingar, bredare och mera krökt inkantsfläck och snedare framkantshakar. Anses af somliga såsom var. af följande art. 21. G. pactolana ZELL. Framvingarne olivbruna med en glänsande, skarpt vinkelbruten, hvitaktig tvärlinea öfver midten och hvita framkantshakar, fran 2 af hvilka korta blylinier utga mot spegelfläcken; denne sa bred som hög, fyrsidig, framtill öp- pen, inuti gulpudrad med 1—2 rader svarta punkter, innesluten af blylinier. TE VE 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 193. Larven hvitaktig, ofta stötande i rödt, med ljusbrunt huf- vud och nacksköld. Lefver under barken pa gran. Under juni manad pa Gotland. 22. G. strobilella Lin. Framvingarne olivbruna, i utkanten gulpudrade med 2, svagt böjda, tvärgående blylinier öfver midten och 6 hvita, merändels enkla framkantshakar utanför midten, fran hvilka utgå korta blylinier; utanför tvärlinien ett mörkare tvärband; spegelfläcken utan eller med blott antydning till 1 rad svarta punkter, innesluten af blylinier. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 180. Larven blekgul med blekbrunt hufvud. Lefver af frön i grankottar och 6fvervintrar fullvuxen. Under maj månad i hela Sverige ända in i Lappmarkerna samt pa Dovre i Norge. 23. G. tenebrosana Dur. Framvingarne olivbruna med spridda hvitaktiga fjäll och hvita samt svarta framkantshakar; 2 blä snedgäende linier, hvaraf den yttre slutar i utkanten, den inre vid spegelflicken; denne föga gulaktig, med svarta punkter eller streck, innefattad af matta, violettgrå blylinier. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 24. 186. prsana GN. Ind. 48. Var. nigricana (Steph.). Framvingarne mörkare olivhruna; framkantshakarne tydligare, gulaktiga. STEPH. Ill. IV. 101. STAINT. Man. IL 251. Larven gulaktigt hvit med svartaktiga eller gra punkter, brunaktigt hufvud och gulaktig nacksköld. Lefver i baljorna pa ärter, Orobus, Vicia stlvatica och andra leguminoser. Under juli månad i södra och mellersta Sverige in uti Up- land. Inom Norge anmärkt i Gudbrandsdalen. III. Subgen. Carpocapsa TREIT. Bakvingarnes styloid och ulnargrenar utgå ur samma punkt pa diskfältet förenade i gemensam stam; hos & finnes en skålformig fördjupning i bakvingarnes membran nära inkanten. Ofversigt af arterna: I:o, Framvingarne grå med mörka vägformiga linier, aldrig med hvitaktigt eller gråaktigt tvärband. (Spegelfläcken utan svarta punkter eller streck.) 24 pomonella. a wit x Pol? WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 185 Ilo, Framvingarne gra med mörka vägformiga linier, ofta med hvitaktigt eller gråaktigt tvärband. (Spegelfläcken med svarta punkter eller streck.) a) Spegelfläcken, belägen i en svartbrun fläck, begränsas inåt af en svart ER Er ea eerie eae Sch 25 splendana. b) Spegelfläcken, ej belägen i en svartbrun flick, begränsas inåt af en DE STOLEN BY ghia Veet 8 F246 a ma ee ps ON UM alae eh aE SE 26 grossana. 24. G. pomonella LIN. Framvingarne gra med talrika, mörka tvärlinier samt med en krökt svart linea innanför den rödaktigt mörkbruna, af grofva rödaktigt guldglänsande linier innefattade spegelfläcken, som saknar svarta punkter eller streck. Bakvingarne hos © ega ofvantill nära basen en harpensel, som hvilar i ett längsgäende veck nära mediannerven. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 203. Larven såsom yngre hvit, äldre köttfärgad eller gulrödaktig med grå, långhåriga vårtor, rödbrunt hufvud och nacksköld. Lef- ver i äpplen och päron derifran den utkryper om hösten och öfvervintrar till följande vår. Förpuppar sig gerna 1 ruttet trä och vid kläckningen utkryper puppan likt Setiernas till hälften ur kokongen. Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige, åtminstone in i Upland, samt 1 södra Norge. 25. G. splendana Hien. Framvingarne hvitgrå med tal- rika brunaktiga tvärlinier; basfältets yttre brädd skarpt vinkel- formigt bruten och grundfärgen derutanför ofta tvärbandslik; den gula, med svarta streck tecknade spegelfläcken, som är inne- fattad af silfverglinsande linier, belägen i en svartbrun fläck och begränsad i inre brädden af en svart linea. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 205. Larven smutshvit eller blekröd; hufvudet och nackskölden blekrödaktiga. Lefver i ekollon. Under juli manad i Skane. 26. G. grossana Haw. Framvingarne blåaktigt askgrå med talrika mörka tvärlinier; basfältets yttre brädd skarpt vinkelformigt bruten och grundfärgen där utanför ofta tvärbandslik; den brun- gula, med svarta streck tecknade spegelfläcken, som är innefattad af blylinier, ej belägen i en svartbrun fläck, men i inre brädden begränsad af en brun, tresidig fläck i vingens inkant. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 204, 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Larven morkt bernstensfirgad, med orangegula flammor och blekt gulaktigt brunt hufvud. Lefver i bokollon. Under juli manad i Skane och Blekinge. 15. Slägtet: Phthoroblastis. Len. Framvingarnes styloid-. och glenoidalgrenar utgå fran skilda punkter pa diskfältet. Bakvingarnes radialgren saknas hos 9’, men hos @ utgår den fran diskfältet, närmar sig och berör subra- dialgrenen innan den utlöper skild derifran uti framkanten; sub- costalnerven löper hos ® pa vanligt sätt, men hos & utlöper den i subradialgrenen och bildar härigenom ett slutet fält framför diskfältet; styloid- och ulnargrenarne utgå från samma punkt på diskfältet, stundom förenade i kort stam; oberoende nerven ut- går från diskfältets tvärnerv långt från styloidgrenen och är rät samt vid sin upprinnelse ej böjd mot sistnämnda gren. Thorax utan upprätt stående hårborste. Framvingarnes subcostal-, radial- och subradialgrenar utlöpa i framkanten skilda från hvarandra och under loppet ej berörande hvarandra; metacarpalgrenen en- kel. Framvingarnes framkant hos © utan flikformigt omslag nära basen och hanens baktibier utan hårpensel. Framvingarne utåt föga utvidgade med rundad spets. Bakvingarnes utkant är ingen- städes rakt afskuren utan Ofvergar i jemn böjning uti inkanten och bildar ej vid analhörnet någon vinkel mot densamma. Slägtet kan delas i tvenne subgenera efter styloid- och ulnar- grenarnes lopp på bakvingarne och behålla vi för det sista af dessa det slägtnarnn, som af HERRICH-SCHÆFFER blifvit förelaget för en hithörande art, sedan det af honom först för samma art föreslagna genusnamnet: S/rophosoma befunnits enligt äldre datum tillhöra ett coleopter-slägte och således är inom lepidopterologien oanvändbart. I. Subgenus: Phthoroblastis: bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgå från samma punkt på diskfältet, men ej förenade i gemensam stam. ' Ofversigt af arterna: I:o) Framvingare gra eller bruna, i midten af inkanten med en ljus, ofta af 2—3 ljusa linier sammansatt fläck. a) Inkantsfläcken askgrå med mörka streck -_..-.-.-.--.-------- 1 fimbriana. b) Inkantsfläcken hvit med mörka streck -__._-....-------------- 2 argyrana. c) Inkantsfläcken lifligt gul, stundom med mörka punkter ... 3 regiana. WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 187 II:o) Framvingarne mörkbruna utan ljus inkantsfläck. a) Framvingarne mot vingspetsen rödaktigt orangegula .....- 4 rhediella. b) Framvingarne ytterst i spetsen svarta -.-_......-.-------- 5 Germarana. III:o) Framvingarne hvita, vid basen och framkanten grätôckniga, i utkanten Beksapalhörnet röstlärgade #...2. 2m. 22. ee de 6 Juliana. 1. Ph. fimbriana Haw. Framvingarne mörkgrä, skuggade med mörkbrunt längs inkanten och med bruna streck längs fram- kanten; inkantsfläcken belägen bakom midten, askgrä, inät sma- lare och böjd, inuti delad af en bred och der framom af en fin mörkgrä linea; spegelfläcken brungul med fina svarta punkter, begränsad inät af 3 runda, glänsande silfverfläckar, utät af en matt glänsande askgrä strimma; bakvingarne smutshvita med brun utkant. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 207. Larven lefver i ruttnande ekträd äfvensom i galläpplen pa ek, förorsakade af Cynips lignicola och €. fecundatrix. Under maj månad funnen vid Trondhjem i Norge. 2. Ph. argyrana Hüsrn. Framvingarne gra, marmorerade med hvitt och svart; inkantsfläcken stor, hvit af irregulier form, nästan femsidig, belägen vid midten af inkanten, inuti med några mörka streck, hvaraf det ena oftast helt delar honom; några smala, tvärgående blylinier; spegelfläcken brungul med några svarta streck eller punkter; bakvingarne brungrå (9) eller ljus- bruna, mot basen hvita och mot utkanten svarta (). WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 208. Larven lefver i ekbark. Under maj och juni månader i södra och mellersta Sverige atminstone in i Upland. 3. Ph. regiana ZELL. Framvingarne olivbruna, bakåt svart- aktiga; inkantsfläcken lifligt gul, stundom med gra punkter eller streck i vingens inkant; framkantshakarne gula; fran dem utga bläaktiga, ofta till punkter upplösta tvärlinier; spegelflacken blott antydd genom den splittrade infattningen; bakvingarne svartbruna med lång, svart flack nära inkanten och brungrå fransar (0) eller svartbruna med hvitaktiga fransar (9). Zev. Ent. Zeit. 1848. 879. HS. IV. 270, f. 400—- 402. STAINT. Man. II. 243. HEIN. Schm. I. 1. 202. Larven smutshvit med svartaktiga fläckar, blekbrunt hufvud 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. och gulbrun nacksküld. Lefver under barken pa lönn. pseudoplatanus). Under juni månad i Skåne. 4. Ph. rhediella CLERCK. Framvingarne mörkt violettbruna, | mot utkanten och vingspetsen orangegula och der med matta - guldlinier; båda grundfärgerna öfvergä så småningom i hvarandra; | bakvingarne brungrå med hvitaktiga fransar och hos & med matt ; svart oval fläck nära inkanten; hufvud och palper svartgrå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 27. 216. Larven skall lefva i omogna bär pa hagtorn, men enligt andra äfven i blomstren pa apple och plommonträd samt pa Cornus sanguinea och slänbuskar. Under juni månad i södra och mellersta Sverige åtminstone in i Uppland. Inom Norge anmärkt vid Kristiania. 5. Ph. Germarana Hiizn. Framvingarne mörkt svartbruna med hvita framkantshakar och fran dem stalbla tvärlinier; ving- spetsen svart; bakvingarne brungrå med hvitaktiga fransar och hos æ' med mattsvart oval flack nära inkanten; ansigte och pal- per brunaktigt hvita. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 27. 215. Under juni mänad i Skane. 6. Ph. Juliana Curr. Framvingarne hvita; basen och fram- kanten till midten gra, den förra med svartaktiga streck; utkan- ten och analhörnet rostfargade med violettröda, blyglänsande tvär- linier samt skarpt svarta fläckar framför den med svarta streck försedda spegelfläcken; den hvita grundfärgen bildar ett krökt band, som vid framkanten är mer eller mindre gråtöcknigt; bak- vingarne gråbruna med hvitaktiga fransar; hufvud, skuldertäckare och palper hvitaktiga. | WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 210. (exclus. syn. nimbane H. S. & HEIN.) Larven lefver pa ek. Den är gråaktigt gul med brunt huf- vud, mattsvart genomskinande rygglinea, brunaktig sidolinea och svarta andhäl, nackskölden grönaktigt brun med svarta strim- mor. Ofvervintrar och förpuppas om våren. Under juli manad i Blekinge. WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 189 + II. Subgen. Strophedra H. S. Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgå - från samma punkt på diskfältet, förenade i längre eller kortare gemensam stam. Öfversigt af arterna: 1:o) Framvingarne bruna med hvit inkantsfläck. a) Framvingarnes framkant mot spetsen gulpudrad, inkantsfläcken tre- ST CR en ei te Anne 7 populana. b) Framvingarnes framkant ej gulpudrad, inkantsfläcken trapetzformig CHEN alin. ENS SRE LAURE Mr Bare) PS ENTRER EN 8 stragulana. II:o) Framvingarne svartgrä med svart, af glänsande violettblä tvärlinier be- Pcamsacdtntvarpande nr Ti lue Bet Pen en SE 9 Ochsenbeimeriana. 1II:o) Framvingarne bruna med gra tvärband. Be Mess wioletigrattstvarband 1} 7" 22 ee - 10 flexana. b) Med 2 blygra, glänsande tvärband.... 11 splendidulana. 7. Ph. populana Fasr. Framvingarne bruna med några blaaktiga tvärlinier baktill och framkanten bakom midten med glänsande gult puder, i midten af inkanten en hvit, tresidig flack med spetsen böjd bakåt, inuti vid inkanten med 1—2 mörka streck; framkantshakarne hvitaktiga; bakvingarne mörkbruna, un- dertill mot spetsen hvitaktiga, spräckliga af brunt. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 211. Larven hvit med genomskinande grön eller brunaktig intesti- nalkanal, svart hufvud och svartbrun eller svartaktig, af en hvit linea delad nacksköld. Lefver mellan sammanspunna toppblad på Salix caprea. Under juli, augusti och september månader i södra och mel- lersta Sverige åtminstone in i Upland samt inom Norge vid Kristiania. 8. Ph. stragulana TENGSTR. Framvingarne svartbruna, stö- tande i violett; vid inkanten en trapezformig hvit fläck, som knapt är brunlinierad, framtill bredare, utåt trubbvinklig och baktill afsmalnande, skarpvinklig; bakvingarne bruna med askgrå fransar. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 27. 212. Var. ovulana (TENGSTR.) Inkantsfläcken halfrund med om- kring 3 bruna linier. TENGSTR. Bidr. 160. Under juli manad i Upland och Lappland. 9. Ph. Ochsenheimeriana ZELL. Framvingarne svartgrà med rödaktig glans, i viss dager guldbruna, med svart, af glänsande 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. violettbla linier begränsadt tvärband bakom midten och violettblà linier vid utkanten och i basfältet; bakvingarne brunaktigt grå; palperna hvitaktiga. | WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 27. 213. Under maj och juni månader bland gran i Vestergétland och Upland. 10. Ph. flexana ZELL. Framvingarne mörkbruna, vid basen gråaktiga med ett, af mörk linea deladt, bakom vingmidten trub- bigt brutet eller snarare bojdt violettgratt tvärband och der bakom en violett tvärlinea; framkantshakarne hvita, bakvingarne brun- aktigt gra; ansigtet blekgrått. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 27. 214. Weirana DouGL. Zool, VIII. 2806 (1850). STAINT. Man. II. 244. Larven skall lefva pa bok i en fast spänad mellan platt spunna blad; den är grénhvit med mörkare ryggkärl, brunt huf- vud och nacksköld. Under juni och juli mänader 1 Skane, Blekinge och Vester- götland och pä Öland. 11. Ph. splendidulana Gn. Framvingarne gråbruna, basen, två tvärband, hvaraf det yttre är genombrutet af en svart flick, samt en linea nära spetsen starkt glänsande rödaktigt blygrå; bak- vingarne brungrå, mot basen ljusare. GN. Ind. 45. STAINT. Man. II. 247. plumbatana ZeLL. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 26. 209. cum syn. Bland ek och bok under maj manad i Skane och Upland. 16. Slägtet Dichrorhampha. Le». Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utgå fran skilda punkter pa diskfältet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar utgå fran vidt skilda punkter pa diskfältet och dro parallela; subcostalnervens lopp normalt, styloid- och ulnargrenarne utga fran samma punkt pa diskfältet; oberoende nerven utgår fran disk- fältets tvärnerv långt från styloidgrenen ocb är rät samt vid sin upprinnelse ej böjd mot sistnämnda gren. Thorax utan upprätt- stående hårbuske. Framvingarnes subcostal-, radial- och subra- dialgrenar utlöpa 1 framkanten, den enkla metacarpalgrenen i ut- kanten. Framvingarnes framkant hos o med eller utan flikfor- WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. Igt migt omslag nära basen, och hanens baktibier utan härpensel. 4 Framvingarne utåt något utvidgade med rundad spets. Bakvin- - gares utkant är ingenstädes rakt afskuren utan öfvergår i jämn böj- | ning uti inkanten och bildar ej vid analhôrnet nägon vinkel mot densamma. Afven detta slägte kan delas i tvenne subgenera allt efter- som framvingarne äro med eller utan flikformigt omslag nära basen. De hafva blifvit ansedda såsom sjelfstindiga genera, men da inga andra karakterer kunna uppletas, hvarigenom de skiljas fran hvarandra, än de som tillhöra blott ena kGnet, kunna vi ej upptaga dem såsom sådana. I. Subgenus: Dichrorhampha LED. Framvingarnes framkant hos & med Lå . flikformigt omslag nära basen. Ofversigt af arterna: I:o) Framvingarne med tydlig gul eller hvit inkantsfläck. A) Inkantsfläcken gul eller hvitgul, manformig, ofta delad af en mörk linea. a) Framvingarne olivbruna med hvitgul inkantsfläck __ 1 petiverella. b) Framvingarne gräbruna med guldgult puder och guldgul inkantsfläck ; 2 alpinana. B) Inkantsfläcken smal, hvit, delad af en eller flera, stundom otydliga HOTEL Fe ot ASSR SON, ARMOR AMIE Be noe EL AUS 3 agilana. Il:o) Framvingarne utan inkantsfläck eller är den blott antydd genom ljusare grundfärg. A) Spegelfläcken infattad af mörkare, men matta blylinier. a) Framvingarne bruna, öfver allt lätt gulpudrade ... 4 plumbagana. b) Framvingarne purpurbruna, knapt gulpudrade ...... 5 acuminatana. B) Spegelfläcken blott antydd genom ett svagt glänsande ställe 6 simpliciana, 1. D. petiverella Lin. Framvingarne blekt olivbruna, mer gråaktiga mot basen; vid midten af inkanten en blekgul, mån- formig skarpt begränsad fläck, som stundom är delad af en mörk linea; mot spetsen vid framkanten korta blekgula streck mellan blylinier och vid utkanten 4—5 svarta punkter; spegelfläcken otydlig. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 31. 240. Larven rödhvit med gulbrunt hufvud. Lefver i rötterna pa Achillea millefolium. ; Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige, 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. åtminstone in i Upland. Inom Norge anmärkt vid Kristiania, i Österdalen och Gudbrandsdalen. 2. D. alpinana TREIT. Framvingarne gråbruna, baktill starkt - streckade med guldgult; vid midten af inkanten en stor guldgul, — månformig, skarpt begränsad fläck, som stundom utsänder gula 4 streck mot framkanten; framkanten med gula streck utanför . midten; vingspetsen gul, vid utkanten 3 svarta punkter. | Var. politana GN. Framvingarne brunaktigt ockragula; den breda och något otydliga inkantsfläcken blekare, framkanten utan- = för midten med korta blekgula streck; vid utkanten 3 svarta — punkter. k WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 31. 250 (exclus. 27 4 : pinana STAINT. Man. II 214). | Larven gulhvit med genomlysande rödaktig intestinalkanal, ljusbrunt hufvud och nacksköld. Lefver i roten pa Achzllea millefolium. Under juni och juli månader i hela Sverige ända in i Lapp- markerna. Inom Norge anmärkt vid Kristiania. 3. D. agilana TENGSTR. Framvingarne mörkt olivgrå med hvitaktiga vagformiga linier vid basen; i inkanten en smal, sned- stående, hvit, af bruna linier eller fläckar två eller tredelad fläck; framkanten med hvita streck utanföre midten; spegelfläcken med 4 svarta punkter, begränsad af blylinier frå framkanten; bakvin- garne bruna. TENCSTR. Bidr. 00. 21. HEIN. Schm. Fr 22% Under juli månad i Skane omkring Zanacetum vulgare. 4. D. plumbagana TREIT. Framvingarne bruna, genom tät- « stående gult puder olivgröna; inkantsflicken bredt tresidig, föga 6 ljusare än grundfärgen; framkanten med hvita, dubbla framkants- | hakar; blylinierna glänsande ljusgrå; spegelfläcken bredt tresidig, hvitgrä, innefattad af blylinier; bakvingarne brungrå, hos & mot basen hvitaktiga. ; WALLENGR. Sp..Tortr. & Tin. 31. 252. (Excl ‘sym: STAINT.) Larven skall lefva i roten pa Achillea millefohum. Under juni månad i Skane och pa Gotland samt inom Norge à vid Kristiania och Tromsö. a WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 193 3. D. acuminatana ZELL. Framvingarne purpurbruna (med utdragen spets) mörkare vid kanten af den blekgra, stora, tre- sidiga inkantsflicken; framkantshakarne hvitaktiga samt derifran utgående mörkt violettgra, glänsande blylinier; längs utkanten några svarta punkter; bakvingarne ljusgrå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 31. 254. Larven \efver i nedre delen af stjelken till Chrysanthemum leucanthemum och är bvitaktig med ljusbrunt hufvud. Under juni, juli och augusti manader 1 Skane, Upland och pa Gotland. 6. D. simpliciana Haw. Framvingarne grabruna, blekare utmed framkanten; inkantsfläcken bred, triangular, blekgra, skarpt begränsad i främre brädden; framkantshakarne bleka samt der- ifrån utgående matta, violettgrä, glänsande blylinier; längs ut- kanten 3 svarta punkter, bakvingarne brungrå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 31. 251. Larven gulaktigt hvit med ljusbrunt hufvud. Lefver i roten till Artemisia vulgaris. Under juni och juli månader i Skåne, på Gotland och i Gudbrandsdalen. Anm. D. montanana Dvr. (monticolana HEIN.) har pa grnnd af felaktig uppgift blifvit intagen i faunan, men då arten möjligtvis kan hos oss påträffas, må likväl dess diagnos här meddelas. D. montanana Dur. Framvingarne lergula med brungrå, vagformiga tvär- linier; inkantsfläcken bredt tresidig, gulaktigt hvitgrå, med tydliga mörka våg- formiga linier; framkantshakarne dubbla samt derifrån utgående föga sneda, ljust violettrödaktiga blylinier; bakvingarne ljusgrå. Dur. Lep. IV. 83. 7. subsequana WALLENGR. Sp, Tortr. & Tin. 31. 253. (Exclus, syn. Haw.) Under juli manad i Tyskland isynnerhet pa alperna. II. Subgen. Lipoptvcha LED. Framvingarnes framkant hos & utan flik- formigt omslag nära basen, 7. D. plumbana Scop. Framvingarne olivgrå (5) eller oliv- bruna (2) med gula, i utkanten tätare fjäll, som oftast äro ställda 1 rader, men stundom betäcka hela ytan; från de små, hvita "glänsande framkantshakarne utgå glänsande blylinter och mellan dessa i rader ställda, ofta till linier sammanflytande svarta punk- ter; bakvingarne brungrå, hos & ljusare. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 32. 255. Entomol, Tidskr. Arg. 11, H. 4 (1890). 13 4 x, à = = > 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Under juni och juli månader pa gräsrika ställen, ofta vid vägkanter i södra och mellersta Sverige åtminstone in i Upland, — samt inom Norge vid Kristiania och i Gudbrandsdalen. Anm. För eftersökande hos oss intages diagnos för följande art: D. tanaceti STAINT. Framvingarne brungrå, lätt och likformigt pudrade med blekt ockragult; inkantsfläcken föga ljusare än grunden, med bred bas, men på midten sammanknipen och derefter åter utvidgad; framkantshakarne otydliga och derifrän början till matta blylinier; bakvingarne brungrå. STAINT. Man. II. 214. saturnana HEIN. Schm. II. 238. (Excl. syn. omn.) Omkring Zanacetum vulgare i Tyskland och England. Larven lefver i roten af nämnda växt. WZ. satarnana GN. Ind. 52 är en helt annan art. ye kö ‘ x NYE BIDRAG TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA. AF W. M. SCHÖYEN. Vanessa polychloros, Luv. Da det i SIEBKE's »Enum. Ins. Norv.» III. p. 9 omhandlede, angivelig af Jernværkseier N. AALL ved Nes Verk i Nedenæs fundne Exemplar af denne Art ikke befandt sig hverken i AALL’s efterladte Samling eller i Universitetsmuszet, ligesaa lidt som Ar- ten hverken för eller senere vidstes observeret noget andet Sted her i Landet, har jeg hidtil anseet det rigtigst at stille mig tviv- lende ligeoverfor denne Angivelse, som muligens beroende paa en Feiltagelse. Imidlertid glæder det mig nu at have faaet Vis- hed for, at denne vakre og anseelige Art dog alligevel med rette tilhôrer Norges Fauna, idet en Sönnesön af botanisk Gartner N. G. Mor baade ifjor og iaar (1889 og 1890) har taget mange Exemplarer af den ved Byen Risör i Nedenæs Amt. Den synes saaledes her endog at vere temmelig hyppig og fldi ifölge Op- gave helt fra Begyndelsen af Juni, hyppigst i Slutningen af samme Maaned, og forsvandt mod Slutningen af August. Midt i Juli toges ogsaa Larven, der forpuppede sig i Begyndelsen af August og udklekkedes omkring 20:de samme Maaned. Flere af de indsamlede Exemplarer er skjænkede til Universitetsmusæet. Notodonta torva, Hs. Denne for Skandinaviens Vedkommende först af Prof. AURI- VILLIUS Aar 1886 1 Roslagen fundne Art, der to Aar senere, i + Æ at mad à RES De ORO Ci Ge EEE Ee roe r > Te Se 2 RER rt E Pye oe ANG By EU r + RE Aa 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 1888, ogsaa toges i Finland ved Saarijärvi af K. EHNBERG, er 1 | afvigte Sommer, 1890, ligeledes fundet her i Norge, idet en Sön af Sogneprest G. SANDBERG den 26:de Juni tog et Han-Exemplar, siddende paa Væggen paa Bagns Præstegaard, söndre Aurdal i Valders. Zanclognatha emortualis, S. V. Et enkelt Exemplar (9) taget Juni 1889 i en Have i Ho- ansbyen, Kristiania, af Stud. med. H. Hurrrerpr. Denne Art synes overalt, hvor den findes, kun at forekomme sparsomt og enkeltvis; i Danmark: udbredt, i Sverige observeret i Skaane og ved Stockholm, men endnu ei i Finland. Larven skal spise visne og törre Egeblade, som den gjennemhuller. Gnophos obscuraria, He. Denne Art staar vistnok allerede opfört som norsk i «Enum. Ins. Norv.» III. pag. go, samt i min Reiseberetning fra Gudbrands- dalen og Dovrefjeld i »Nyt Mag. f. Naturv.» B. XXIV. pag. 190; men som jeg allerede for (samme Sted pag. 309) har gjort op- mærksom paa, beror disse Angivelser paa Feiltagelse, idet de saaledes benævnte Exemplarer i Virkeligheden tilhörer en mör- kere Form af Gn. myrtillata, THBG. Nu kan imidlertid Arten med rette indtages som norsk, idet et Exemplar er taget Vaaren 1889 i Homansbyen af Stud. med. Hurrrenpr. At den maatte forekomme ogsaa her i Landet, var jo rimeligt nok, da den i Sverige er fundet helt op i Helsingland. Larven lever paa en Meengde forskjellige lave Planiter, baade Gramineer, Potentilla, Thymus, Helianthemum, Silene, Lychnis, Artemisia, Rubus o. fl. Zophodia convolutella,. Hs. Saavidt mig bekjendt har denne Art aldrig tidligere været observeret paa den skandinaviske Halvé, medens den dog i de senere Aar er fundet paa forskjellige Steder i Finland. I den forlöbne Sommer (1390) fandt jeg imidlertid i flere Haver paa Norderhov, Ringerike, de umodne Stikkelsbær i temmelig betyde- SCHÔYEN: BIDRAG TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA. 197 ligt Antal angrebne af denne Arts Larver, som paa vanlig Vis havde boret sig helt ind i og udhulet dem aldeles. Navnlig viste dette sig at vere Tilfældet paa Gaardene Frog, Gusgaarden, Preeste- gaarden og vistnok ogsaa flere andre Steder. En enkelt Larve fandt jeg ogsaa indboret i et Solbær, derimod ingen i Ribs, som ligeledes er anfört som Tilholdssted for Larven. De indsamlede Larver forpuppede sig i Begyndelsen af August og henligger for Tiden som Pupper. Teras roscidana, He. Ved en Forglemmelse er Fundet af denne interessante Art her i Landet ikke för bleven offentliggjort, hvorfor den desværre heller ikke er kommet med i WALLENGREN’S Fortegnelse og Bear- beidelse af Skandinaviens Tortricider her i dette Tidsskrift. -Alle- rede for 15 Aar siden er den imidlertid taget ved Nes Veerk i Nedenæs, saaledes som et af min Kollega Konservator J. Sp. SCHNEIDER til Universitetsmusæet skjanket Exemplar udviser. Dette Exemplar, der er aldeles friskt og har en Vingebredde af 25 mm., er nemlig, som den vedfæstede Etiket udviser, taget Hösten 1875 ved Nes Verk af O. Hatvorsen.. Arten er tidligere kjendt fra St. Petersburg, men saavidt vides hverken fra Sverige, Fin- land eller Danmark. Larven lever i Juni og Juli paa Populus tremula, og Imago overvintrer, som vanligt hos Zeras-Arterne. Lita tricolorella, Haw. Af denne saavidt mig bekjendt heller ikke tidligere hverken fra Sverige eller Finland, men vel fra Danmark kjendte Art toges ihöst den 2o:de August et friskt Exemplar i Haven paa Bagns Præstegaard, söndre Aurdal, af Sogneprest G. SANDBERG. Ex- emplaret er overgivet til Universitetsmusæet. Larven af denne Art angives at leve paa Alsine media og Stellaria holostea, först minerende og senere i sammenspundne Skud (HARTMANN). Py S; I Anledning af, at der i Entom. Tidskr. 1890, Haft. 3 pag. 124 opföres som ny for Finlands Fauna Dianthoecia capsophila Dur. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. med Tilleg: »förut veterligen funnen nordligast i Irland och mellersta Europas fjälltrakter», skal jeg her henlede Opmerk- somheden paa, at denne Form, der vel neppe tör gjöre Fordring paa Artsberettigelse *, af mig allerede Sommeren 1879 er fundet her i Norge paa Jelöen ved Moss (se Nyt Mag. f. Naturv., B. XXV. p. 304). * Cfr, desangaaende »The Entomologists Monthly Magazines, 1890, pag. 89—90. GAFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FORENINGENS BIBLIOTEK UNDER AR 1880. (Forts. fr. sid. 112.) 2. Fran enskilda gifvare. Obs. När ingen särskild gifvare är nämd, är arbetet skänkt af författaren. AURIVILLIUS, CHR., Bidrag till kännedomen om vara solitära getingars lefnads- sätt. 2. Sthm. 1889. 8°. , Berättelse i zoologi vid K. Vetensk.-Akademiens Högtidsdag den 21 mars 1889. Sthm. 1889. 12°. BERGSÖE, D., Om Oldenborrens Udryddelse ved Masseindsamling i Flyveaarene. Et Par Ord til Danmarks Jordbrugere. Kjöbenhavn. 1883. 8°. 24 sid. af S. Lampa. , Samma bok. Andet foröget Oplag. Kjöbenhavn. 1887. 8°. 28 sid. af S. LAMPA, Borrigs, Herm., Bidrag til Danske Insekters Biologi. Kiöbenhavn. 1888. 8 sid. DZIEDZIELEWICZ, J., Nowy dodatek do fauny owadöw Spo | Kra- köw. 1888. 8°. 7 pg. I tab. HAGEMANN, A., Forstenthomologisk Undersögelse af Kystdistrikterne i Nede- næs og Lister & Mandals Amter. 1887. 23 sid. Herr, O., Die Käfer der Schweiz, 1—3. Neuchatel. 1837—41. 6 + 96 + + 55 + 67 + 79 pg. af ingenidr C G. ANDERSSON. HorvAtn, G., Iglet u Padsused u Zagrebagkoj Okolici. Zagreb. 1888. 824.18 spe: ee ee ee FEET EUER OLE TE a 1 dont RNA = 5 Da Pi A ss FR à He EN FOR VIDENSKABEN NY DIPTER. AF OLAF BIDENKAP. Blandt endel af mig nestforrige sommer i Jarlsberg og Laurvigs amt indsamlede diptera fandtes endel exemplarer af Anthomyia impuncta, FALL. Ved nermere undersögelse af disse paatraf jeg et individ, der ved förste Giekast maatte antages for impuncta, men som dog adskiller sig saa væsentlig baade fra denne og de övrige nærstaaende arter, at den vistnok maa op- stilles som en ny art. Jeg tillader mig herved at meddeie en nöiere beskrivelse af exemplaret, som jeg har kaldt dignofta. Anthomyia dignota n. sp. Cinerascens, thorace 3 lineis brunneis, abdomine immaculato, cinerascente, palpis antennisque nigris, femoribus usque ad apicem nigricantibus. — Longitudo: 7 mm. Q. ©. Gulgraa, underansigtet noget mörkere end hos A. zw- puncta, graaskimrende. Antennerne og palperne sorte, de förstes _ 3die led graaskimrende, fölerbörsten længere fjæret end hos z#- puncta. Öinene adskildte ved en bred, askegraa stribe, hvori der findes en lysere 3-kantet plet. Rygskjoldet paa midten med 3 rödbrune længdestriber, hvoraf den mellemste meget smal, for- övrig uplettet. Smaaskjoldet af samme farve som rygskjoldet. Baglivet aflangt ægformet, gulgraat, aldeles uplettet og fuldstæn- dig uden rygstribe, med langt færre macrocheter end zmpuncta. _ Vingeskjellene og svingkolberne smudsig hvide, vingerne selv med graaligt anstrôg. Laarene med undtagelse af spidsen samt 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. tarserne sortagtige, skinnebenene og laarspidsene gulröde (hos a alle andre nærstaaende arter er laarene helt gulfarvede). Arten, der staar Anth. impuncta FALL. og Anth. separata — Meıc. (MEIG. syst. Beschreib. V. p. 118 og 119, 61 og 62) meget ner, er tagen ved badestedet Aasgaardstrand 22 juli 1890. GAFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FORENINGENS BIBLIOTEK UNDER AR 1880. (Forts. fr. sid, 198.) HORVATH, G., Die Excremente der Gallenbewohnenden Aphiden. Budapest. 1887. 7 pg. , Description de deux Hémiptères nouveaux de France. Caen. 1887. 2 pg. , Uebersicht der europäischen Cymus-Arten, Wien. 1888. 2 pg. =— — Un genre noveau d’Hemipteres du Bresil. Caen. 1888. 2 pg. , Materiaux pour servir à l'étude des Hémiptéres de la Faune Palé- arctique. Caen. 1888. 22 pg. I tab. , Rapport sur le Phylloxera en Hongrie pendant l’année 1887. Budapest. 1888. 73 pg. , Rapport etc. etc. 1888. Budapest. 1889. 75 pg. , Essai monographique sur le genre Zrigonosoma. Caen. 1889. 17 pg. , Beitrag zur Hemipteren-Fauna von Turkmenien. Wien. 1889. 6 pg. , Analecta ad cognitionem heteropterorum Himalayensium. Budapest, 1889. 12 pg. Lampa, S., Ollonborrarne, deras lefnadssätt och utrotande. Sthm. 1889. 8°, 40 pg. L’Entomologie ou l’histoire naturelle des insectes. Paris. 1826. 8°. 2 + 437 pg. 9 tab. af CHR. AURIVILLIUS. SCHÔYEN, W. M., Notes on Dr Jordan’s Entomological Ramble at Bergen, Norway, august 20th, 1887. London. 1889. 4 pg. , Skovüdelæggende Insekter. Christiania. 1888. 20 pg. , Om Myggene. Christiania. 1889. 8°. 16 pg. , Bidrag till Kundskaben om Norges Hemipter- og Orthopter-Fauna, Christiania. 1889. 8. 13 pg. THORELL, TAMERLAN, Primo Saggio sui Ragni Birmani, Genova. 1887. 8°. 147 pg. | , Aracnidi Artrogastri Birmani, raccolti da I. Fea nel 1885—1887. Genova. 1889. 213 pg. I tab. Westwoop, J. O., Descriptions of some new exotic species of Coleopterous Insects. London. 1876. 8. 3 pg. 1 tab. | | | | Le DT RE N 4 x NN NYA FJÄRILABERRATIONER. BESKRIFNA AF Enzıo REUTER. m Thyatira Batis L. ab. confluens. — Alis anticis superne R - . -. . . - - - basi medioqve sordide rubido-albidis, margine costali ante me- dium macula fere semiovali sordide fusco-olivacea, ab ea usque in marginem posticum pulvere fuscescenti parce et valde obsolete subfasciatim sordidatis; parte tertia apicali (exteriore) sensim sor- dide fusco-olivacea, maculis typicis ornata, his posterioribus autem qvam in typo multo obsoletioribus; ciliis fuscis unicoloribus; alis posticis ut in typo, sed fascia media pallida obsoletiore; abdo- mine albicanti (2). | Denna aberration skiljer sig fran hufvud- formen därigenom, att basalfläcken, den bakre fläcken vid framkanten samt de båda fläckarne vid inkanten nästan helt och hållet samman- flyta, så att vingarne till ?/, från basen, blott med undantag af en tämligen stor halfoval fläck vid framkanten, äro nästan enfärgadt smutsigt ea DEE rödhvita; blott öfver midten gar en svagt an- à tydd brunstoftig schattering fran inkanten till den nyss nämda fläcken; den yttersta tredjedelen är däremot tecknad ungefär sà- ‘som hos den typiska formen, dock äro fläckarne vid inre hör- net mycket otydligare; fransarne äro hos denna aberration en- färgadt bruna, under det de hos hufvudformen afbrytas af tyd- liga svarta fläckar; bakvingarne likna dem hos hufvudformen, men hafva det bleka midtelbandet mycket otydligare; bakkroppen är något hvitare än hos typen. Funnen i endast ett exemplar (9) pa Karkkali udde i Ka- rislojo i Nyland, den 19 juni 1889. RER TR ier noes ea ta ii + 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Zonosoma punctaria L. ab. infuscata. — Sordida, alis fuliginoso-fasciatis, utrinqve densius punctulatis, subtus (præcipue al. ant.) nonnihil infuscatis, rubro-indutis, anticis in medio paginæ superioris late saturateque fusco-hepaticoloribus (97). Denna nya aberration afviker fran hufvudformen genom en öfverhufvud taget dunklare färgton; tvärstrecken äro nötbruna, tämligen smala och svagt färgade, isynnerhet på bakvingarne, där de äro nästan upplösta i fina punkter, på vingarnes undersida endast svagt antydda därigenom att öfversidans teckning ly- ser igenom; vingarne på båda sidorna något tätare punkterade än hos hufvudformen; under- till, isynnerhet framvingarne, förmörkade genom Bild. 2. Zonosoma punctaria L. ab. arcu- en brunaktig anlöpning, hvilken tillika företer PAR en isynnerhet mot framvingarnes framkant täm- ligen stark skiftning i rödt; fläcken på midten af framvingarnes öfre sida tämligen stor och intensivt'färgad, chokoladfärgad eller lefverbrun. Endast ett exemplar, en hanne, har af mig blifvit anträffad i en ekdunge på Lenholmen i Pargas socken nära Åbo somma- ren 1885. - Zonosoma punctaria L. ab. arcufera. — Alarum antica- rum fascia mox ante medium introrsum fortiter arcuata, in par- tem quartam basalem cellule discoidalis extensa (P). Vingarne mycket blekt färgade, fläcken på framvingarne kort före midten — ungefär vid diskfältets yttre ände — starkt inåt bågböjd, sträckande sig till den (från basen räknadt) första fjärdedelen af diskfältets längd, hvarest den gör en svag böjning mot dettas inre hörn; på undre sidan hafva tvärstrecken sitt nor- mala förlopp, men den på öfre sidan gående bågen lyser dock äfven här igenom; främre delen af tvärstrecket — från framkan- ten till det ställe, från hvilket bågen böjer sig inåt -— är täm- ligen bred och skarpt markerad. Äfven af denna nya aberration har jag lyckats fånga endast ett exemplar. en hona, på en med ekar bevuxen skogssluttning på samma holme som föregående, den 27 juli 1888. 1 SES TUSEN ae ee LE 2 = ee ee a. = Se uw DS aie > r de = ” NEUE KÄFER AUS AFRIKA BESCHRIEBEN VON CHR. AURIVILLIUS. Meloidæ. 1. Cissites africana n. sp. Rufa, supra nitida, g/abra, subtus pubescens; oculis, antennis, palpis, femorum apicibus, tibiis tarsisque nigris; abdomine obscuriore, brunneo vel nigro-brunneo; tarsis elongatis; posticis vzx compressis articulo ultimo longo, subclavato, apice leviter depresso. Long. corporis 23 m.m.— 25 m.m. æ. Segmento ultimo (sexto) ventrali fisso; femoribus posticis incrassatis, subtus apice dentibus duobus, brevibus armatis. Q. Segmento sexto ventrali integro, subtus medio canalicula apicem versus distinctiore instructo; femoribus posticis vix in- crassatis. Synon.? Horza senegalensis 2 (non æ') CAsTELNAU Hist. nat. des Ins. 2. p. 280. ? Cissites testacea DE Borre An. E. Belg. 27. 1883 C. KR. p. 136—138. Habitat: Congo (EKBLOM). — Museum Holmiæ. Diese ausgezeichnete Art, wovon bisher nur das 2 erwähnt, aber mit der ganz verschiedenen C7ssztes testacea FABR. aus Java vereint wurde, ist in beiden Geschlechtern durch die nackte Oberseite und die langen, kaum zusammengedrückten Tarsen von C. testacea zu trennen. Das & hat nur zwei (nicht vier) Dor- nen an den Hinterschenkeln. In Gestalt und Farbe stimmt 40 ru A, pee a, a. wx £ 5 = EN REN Fae OTE OES er ee an da ie "18 2 or 3 = 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. unsere Art genau mit C. Zestacea, die Querfurche an der Basis des Halsschildes ist jedoch tiefer und in der Mitte deutlicher. Ein Mann und ein Weibchen wurden vom Capitain EKBLOM dem Reichsmuseum iiberreicht. | Cetoniidæ. 2. Taurhina Dannfelti n. sp. Splendide viridis, nitidissima | immaculata, supra sparsim punctulata; femoribus antice purpura- scenti-cupreis; marginibus clypei unguibusque nigris, femoribus anticis subtus antice dense ciliatis —— 31 m.m.—32 m.m. o. Clypeo apicem versus paululum dilatato, medio longi- tudinaliter acute carinato-elevato, utrinque profunde impresso, apice tridentato, dentibus lateralibus longis, divergentibus acutis, dente apicali recurvo-erecto, apicem versus paululum dilatato, apice truncato-emarginato; femoribus anticis validis, longius ciliatis, prope apicem dente maximo, subrecto, transversim compresso, extus nudo, intus ciliato armatis; tibiis anticis extus inermibus, prope apicem profunde emarginatis, intus basi margine anteriore fortiter laminato-producto, apice ınargine posteriore dentato-cre- nulato, dente apicali majore et insuper calcare mobili instructis; tibiis posterioribus extus inermibus. 2. Clypeo supra dense, fortiter punctato, medio longitudina- liter obtuse elevato, marginibus acute elevatis, margine apicali medio obtuse lobato-producto; genis a latere superiore late visi- bilibus, rotundatis; femoribus anticis brevius ciliatis, inermibus; tibiis ‘anticis intus rectis, inermibus, extus acute tridentatis; tibiis posterioribus extus acute unispinosis. Habitat: Congo (Dannfelt). — Museum Holmiæ. Diese ausgezeichnete Art, welche vom Lieutnant M. Danx- FELT dem Reichsmuseum in Stockholm verehrt wurde, ist durch bedeutendere Grösse und die oben angefiihrten Geschlechtskarak- tere von 7. nzreus SCHAUM sofort zu unterscheiden. Der vom Mesosternum gebildete, vordere Theil des Sternalfortsatzes ist breit gerundet und kürzer als bei 7. mreus SCHAUM. Ee ee ee Fa a ae | | | AURIVILLIUS: NEUE KAFER AUS AFRIKA. 205 Ro. | Cerambycidæ. © … 3. Mecaspis Mapanje n. sp. Elongata, metallica, saturate cyanea, antennis pedibusque nigris, scapo antennarum femoribusque (basi | apiceque exceptis) castaneo-rufis; tarsis argenteo-pilosis; antenna- rum articulis 4—11 extus distincte sulcatis et carinatis; protho- race basi apiceque constricto, medio fortiter elevato, sublævi et “utrinque foveolato, lateribus spina valida armatis, depressionibus “apicali et basali sublævibus, haud costatis, sed sulcatis; scutello - triangulari, modice elongato, transverse sulcato, apice brevi acu- - tissimo; elytris apicem versus sensim sat fortiter angustatis, basi | utrinque impressione irregulari, nigro-velutina ‘ornatis, disperse punctatis, margine haud explanato; femoribus inermibus, posticis mapicem segmenti 5:i haud attingentibus; prosterno apice truncato et tuberculato, mesosterno antice arcuato-truncato — 35""-—-40"" 2 æ. Antennis elytrorum medium sat longe superantibus; abdo- “mine subtus articulis 6 coriaceis composito, qvinto apice late emar- mginato, sexto qvam 5:0 fere longiore, apice triangulariter exciso et subtus late sulcato. 9. Antennis elytrorum medium paullum superantibus; ab- - domine subtus articulis 5 coriaceis composito, quinto apice plus à: “minus profunde emarginato angulis rotundato-subtruncatis. & Habitat: Camerun (Mapanja); Vazpau & KNUTSSON — Mu- seum Holmiæ. 2 4.M. femorata n. sp. Aurato-viridis, nitidissima, a posteriore “visa obscure coerulea, antennis pedibusque nigris, femoribus (basi _ apiceque exceptis) rufis, inermibus, tarsis argenteo-sericeis; pro- “thorace antice posticeque depresso-constricto, disco medio elevato & utrinque leviter depresso, nitidissimo, punctato, et tantum ad % marginem posticum elevationis transversim strigoso; elytris plaga fe _utrinque elongata ad basin, sutura angusta et vitta media utrin- [à que densissime punctulatis, nigro-coeruleo-velutinis; corpore subtus [14 me | præsertim pectore argenteo-sericeo. — 30'’—31 & o. Antennis apicem elytrorum fere attingentibus; abdominis » segmento 5:0 apice profunde emarginato, 6:0 apice leviter emar- Peinato, vix sulcato; femoribus posticis segmentum quintum su- i … perantibus. nr levissime emarginato; fame posticis Bar. segment 5:1 haud attingentibus. Habitat: Sierra Leona. —- Museum Holmiz. ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST DEN 27 SEPTEMBER 1890. Denna ordinarie sammankomst hölls såsom vanligt à hotel Phoenix under prof. O. SANDAHLS ordförandeskap. Ordföranden helsade föreningens ledamöter välkomna ater från sommarens kampanj i skog och mark samt tillkännagaf, att föreningen hade sedan senaste sammankomsten förlorat en af sina medlemmar, jägmästaren CARL GUSTAF LENNMAN. Tre nya ledamöter anmäldes: jägmästaren Arvıp MONTELL (Pajala) på förslag af Hr LAMPA; lektorn vid K. skogsinstitutet LARS ALBERT NILSSON på förslag af prof. AURIVILLIUS och kollega ERNST JOSEPH SAMUEL LINNARSON (Sköfde) på förslag af d:r Do- VERTIE. Närvarande gäster för aftonen voro med. dir T. H. BJÖRKBOM från Piteå och farm. stud. J. WESTERLUND från Ronneby. Det samma dag utkomna häftet 3 af Entomologisk Tidskrift utdelades bland ledamöterne. Byråchefen J. Mrves höll sedan ett längre föredrag, hvilket här endast i största korthet återgifves, om de svåra härjningar, hvilka föröfvats i Baierns skogar sistlidne sommar af larverna till en spinnarefjäril, den s. k. Nunnan (Psilura Monacha), som i - oräkneliga massor angripit och uppätit granarnes barr, så att trä- den stodo nakna med kronorna bruna i stället för vackert mörk- gröna. Larverna kläckas på våren ur de under fjärilens flygtid (juli, augusti) föregående år i barksprickor o. s. v. lagda äggen. ; Larverna afbita barren pa midten, sa att den yttre hälften faller till marken och uppäta sedan barrets nedre, qvarsittande del. * # sw 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Vandringen genom en sådan afbarrad skog ar högst nedslående. à Marken är täckt af torra barrdelar. Luften är fylld af milliarder « kringflygande fjärilar, medan andra milliarder helt och hället be- täcka stammar och grenar à de barrlösa träden. För att söka « minska härjningen af ännu icke angripna skogar till ett annat år, har man försökt flere åtgärder, bland hvilka fjärilarnes insam- lande massvis genom användandet af en s. k. »exhaustor» är den mest originella och kanske äfven den mest verksamma. Exhau- storn drifves af två ångmaskiner. Den ena. underhåller en kraf- tig elektrisk båglampa, som är placerad nära den smalare ändan af en stor trattlik, horisontalt stäld apparat, genom hvilken det starka. elektriska ljusknippet kastas ut vid en höjd af 8 m. öfver marken. Den andra maskinen drifver en apparat, som med väl- dig kraft suger till sig en luftström genom den nämda tratten, hvars smalare ända fortsättes i ett vertikalt plåtrör. Vid dettas nedre mynning finnes ett slags stampverk, som också hälles i gång af ångkraften. Det elektriska ljuset drager fjärilarne mass- vis till sig, och så snart de komma inom trattens vida öppning fattas de oemotståndligt af luftströmmen och följa med denna ned till stampverket, där de krossas och sedan bortskaffas såsom en sammanstampad massa. Genom detta insamlande och dödande massvis af fjärilarne afser man att minska de äggläggande ho- nornas (?) antal och sålunda inskränka, så vidt möjligt, äggens mängd och med det samma de härjande larvernas antal för nästkom- mande år. I detta bemödande lemnar naturen äfven en kraftig hjälp åt människan, i det att dels sjukdom synes hafva angripit tallösa individer, så att luften är förskämd genom stanken af döda fjärilar, hvarjämte parasitsteklar angripa larverna och hindra deras förvandling till fjärilar. Åren 1852 till 1855 härjade Nunnan i Ostpreussen och öde- lade alldeles skogarne på en areal af 217,000 svenska tunnland. Man försökte då företrädesvis ägginsamling och ensamt å ett skogsområde insamlades omkring 300 skalp. ägg, motsvarande ungefär 150,000,000 individer, men detta syntes föga hjälpa. De sjuka träden angrepos sedan af barkbaggen (Bostrichus Il. Tomicus typographus) och måste fällas — en högst betydlig förlust. Nunnan har i år visat sig härjande i Schlesien, Oldenburg i: i j x ; r 3 i 3 3 + ? 4 ENTOMOL. FORENINGENS SAMMANKOMST D. 27 SEPT. 1890. 209 och Schleswig-Holstein. Afven i Daumark har detta skadedjur en gang (1849) uppträdt massvis. I Sverige är icke någon härj- ning af denna fjäril med säkerhet kind, men den samma är fun- nen här och där upp till Vestmanland och Upland. I Skane förekommer den vid Åhus icke sällsynt. Man ma dock icke häraf insöfvas i säkerhet. Det är kändt, att en annan fjäril, Tallspinnaren (Eutrichia Pini), — som vanligtvis förekommer tämligen sparsamt — under aren 1814—1816 1 vissa trakter af Norge uppträdde i tallösa skaror, ödeläggande skogar af betydlig utsträckning. Såsom en anledning till att den nämda insektshärjningen i Tyskland varit så våldsam anförde hr MEVES, att därstädes skogs- bestånden utgöras af ett enda trädslag, icke en blandning af flere; larver, som lefva på detta trädslag, kunna således lättare utbreda sig och finna näring, hvilket icke är lika lätt, om skogsbeståndet är sammansatt af barrträd och löfträd, hvilka senare icke angri- pas af dessa larver och sålunda äro i viss mån hinderliga för deras utbredning. Häraf torde den slutsatsen kunna dragas, att blandade skogsbestand, såsom de ofta äro i Sverige, äro tryggare med afseende på insektshärjning, än oblandade. I det lifliga meningsutbyte, som uppstod med anledning af det sakrika föredraget, meddelades underrättelser om flere andra insektshärjningar och medlen mot dem eller till deras förekom- | Ä | | | | mande. Det framhölls af flere, huru vigtigt det är, att kunska- pen om skadeinsekternas lefnadssätt varder spridd till så många | i landet som möjligt. Okunnigheten är i detta hänseende beklag- ligt stor och föranleder stundom alldeles oriktiga åtgärder. Sä- > som exempel härpå anfördes, att à ett ställe i Sverige, dir 7 a//- mätaren (Bupalus piniarius) afbarrat skogen, man fälde de an- » gripna träden för att komma åt våldsverkaren, som då redan lag | i lugn och ro förpuppad i marken. Alla uttalade önskvärdheten | och behofvet af en utvidgning af Entomologisk Tidskrift med en _ afdelning, innehållande populära uppsatser rörande skadeinsekterna. d Konservator LAMPA redogjorde sedan för harjningen af en | talistekel (Lophyrus rufus) i Nerike. Denna stekelarts larv in- nesluter sig i en fast och hard kokong, 1 hvilken han kan ligga i åratal innan han förpuppar sig, väntande pa gynsamma tider » för vidare utveckling. Entomol. Tidskr. Arg. 11. H. 4 (1890). 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. Hr L. anförde vidare fran Gotland, att kornflugan förekom- mit allmänt äfven i år, sa att mången landtbrukare tvekade, om han skulle våga sa korn nästa ar. Men da en mängd puppor till denna skadefluga befunnos nästan alla vara anstuckna af pa- rasiter, så kunde man däraf sluta till, att kornflugan nästa ar där skulle endast sparsamt uppträda, hvarför kornsadd utan risk kunde företagas. Detta var ytterligare en illustration af nödvändigheten att meddela allmänheten kunskap i praktisk entomologi. Hr Lampa hade iakttagit, att ollonborrelarverna under sist- lidne sommar talrikt, t. ex. i Karup, träffats döda och angripna af en mögelsvamp. Man känner icke, att dessa larver anfallas af parasiter, hörande till djurverlden, men det synes möjligt, att en mögelsvamp kommer människan till hjelp i striden mot ollon- borrarne, hvilka, om de lemnas i fred, säkerligen, såsom hr J. MevEs yttrade, »skulle taga öfverhand» och göra all sädesodling i det sydligaste Sverige till sist omöjlig. Såsom bevis pa ollon- borrelarvernas sega lifskraft omtalade hr L., att sådana larver utan svårighet öfverlefvat fvra dygns nedsänkning i vatten. En framstående landtman och riksdagsman, som är bosatt i ollon- borrebygden, hade funnit denna larv kunna öfverlefva ännu lång- varigare bad. Prof. AURIVILLIUS omnämde sedan fyndet vid Furusund af | en sällsynt skalbagge, Erirhinus festuce, lefvande i den neder- sta, i vatten stående delen af vanlig säf (Scirpus lacustris). Till sist förevisade ordföranden det nyss utkomna 8:e häftet af prof. AURIVILLIUS vackra arbete Nordens fjärilar, i hvilket man finner med otrolig möda utarbetade öfversigter så väl af nattfjärilarnes slägten som af dessa slägtens ofta talrika och svår- bestämbara arter. Oskar Th. Sandahl. MINNEN FRAN EN LEPIDOPTEROLOGISK RESA I JÄMTLAND. AF EMIL HOLMGREN. Det torde vara allmänt bekant, af hvilket ovanligt intresse landskapet Jämtland är både för turisten och naturforskaren. Re- dan länge har man också fäst uppmärksamhet vid specielt den insektverld, som här uppehåller sig. Ännu återstår dock i detta senare afseende ofantligt mycket att uträtta, såväl hvad beträffar - upptäckandet af för landskapet egendomliga former, som också dessa lägre djurs biologiska och metamorfotiska förhållanden, hvilka senare åtminstone ännu äro till hufvudsaklig del fullkom- ligt obekanta. För att särskildt i detta sist nämda hänseende något väsent- ligt skulle kunna uträttas, fordras emellertid en vida långvarigare vistelse på respektive lokaler, än hittills oftast varit förhållandet; lika så visst som äfven den fullständigare kännedomen om de olika arter, som därstädes förefinnas, fordrar åtminstone ett tre månaders uppehåll på de skilda platser, som därtill kunna anses fördelaktiga. Da under nuvarande förhållanden en entomolog blifvit satt i tillfälle att besöka dessa i högsta grad intressanta trakter, har han merendels af ekonomiska skäl nödsakats att in- skränka sin vistelse därstädes till en månad eller däromkring och har sålunda blifvit tvingad att —— för att i någon mån söka fa valuta för de utlagda resemedlen — insamla så mycket som möj- ligt af t. ex. de fjärilar, som här förekomma i någon större % 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. mängd, och därigenom utestängts fran verkliga forskningar och iakttagelser. Endast af en händelse kan entomologen under slika förhållanden komma i tillfälle att bringa något nytt i dagen. Redan af de geologiska förhållandena tycker man sig kunna sluta, att såväl floran som faunan måste pa skilda lokaler af detta landskap vara väsentligt olika, och vid en närmare gransk- ning finner man också detta i högsta grad vara händelsen. Så påträffas i den östligare delen af landskapet, eller i nejderna om- kring Storsjön, där ännu den subalpinska karaktären gör sig gällande, former, som för denna del af Jämtland äro karaktäristiska, under det att man, då man närmat sig den vestligare, alpina delen, förgäfves söker flertalet af dessa, men i deras ställe finner former, som ofta äro af rent högnordisk natur. Den första plats, på hvilken vi stanna för att till en början studera de mera subalpinska trakterna, är Mattmars gästgifvare- gård, hvilken är belägen ej långt från Storsjöns nordvestra hörn. Lokalerna 1 ställets närmaste omgifning utgöras af ganska vid- sträckta myrar, hvilka begränsas af sanka gräsvallar, där före- trädesvis Betula verrucosa och arter af slägtet Salix växa. Å sjelfva myrarna, hvilkas tufvor beklädas af Betula nana, föra laf- bevuxna tallar ett tvinande lif. Redan vid vårt inträde a en af dessa myrar, hvilken är belägen i vestlig riktning från stället, finna vi i rätt stort antal Zredza Embla THUNB., hvilken med tunga, oviga vingslag fladdrar omkring på gräsvallarna. Till en början hålla vi oss i myrens utkant för att fortsätta vår jagt efter Embla, hvarunder ex. af Argynnis Euphrosyne var. Fingal Hest, Aphirape ab. Ossianus Hest och Freya 'THUNB. få göra bekantskap med vara fångstredskap. Vi befinna oss ännu 1 de första dagarna af juni, men icke desto mindre äro de flesta af de infangade ex. af /reya nära nog utflugna, på samma gång som vi kunna glädja oss öfver individer, som förvisso för ej lange sedan lemnat puppskalet; och da vi dessutom veta, att det inga- lunda hor till sällsyntheterna att ännu in i juli månad kunna er- halla en och annan nykläckt individ bredvid sådana, som ma- hända flugit en vecka eller något mer, kunna vi med skal fram- ställa det spörsmälet: när har denna art sin flygtid? — Medan vi ännu pa den synnerligen sumpiga gräsvallen jaga de nykläckta Embla, möter oss ett ex. Oenezs Jutta Hüen., hvilken på jemfö- j HOLMGREN: MINNEN FRÅN EN RESA I JÄMTLAND. 213 relsevis Jatta,’ sväfvande vingar flyger in mot myren, där den slår ned på en tallstam. Vi förfölja honom, och snart hvilar han i vår cyankaliumburk. Äfven denna fjäril förekommer, flygande omkring tallstammarna, i rätt stort antal. — Intressant är det att iakttaga de enahanda förhållanden ZArmdla och Futta förete under fortplantningstiden. Honorna, hvilka, såsom ju den all- männa regeln är bland fjärilarna, framkomma senare än ha- narna, slå sig ned, då de ämna para sig, på tämligen högt upp sittande grenar å tallarna, och hanarna flyga därvid upp och ned efter trädstammarna under sitt sökande efter en lämplig maka. Helt säkert äro också dessa insekter under parningsakten genom detta öfver marken höjda biläger ganska väl fredade för de glupska sländor, hvilka i talrik mängd och utan rast och ro jaga på myrarna. — Bland tufvorna surra ex. af Syrichtus Cen- taurece RBR, Anarta Cordigera THUNB., Myrtilli L. och ett ex. af Anarta Funebris Hüs. väcker bade vår förundran och glädje, ty den var hittills påträffad endast i Lappland. Sedan vi så- lunda fortsatt en ifrig jagt efter nämda fjärilar, till solen nått sin middagshöjd, draga vi oss in i den omgifvande af björk, tall och gran blandade skogen, der Czdaria Hastata L. och Sub- hastata NoLcK. flyga i snart sagdt obegränsadt antal. Vi äro snart framme vid en liten insjö, omgifven delvis af sumpiga gräs- vallar, delvis äfven af backsluttningar, där vindfallen, ris och snår försvåra framträngandet. Äfven här finna vi Erebia Embla THUNB. På backsluttningarna få vi göra bekantskap med en hittills osedd fjäril, nämligen Polyommatus Amphidamas Esp, hvilken i ystra dansar fladdrar omkring i solskenet. Äfven Pa- rarge Hiera F. är här representerad genom några exemplar. — Vi gå vidare. Sedan vi genomvandrat en skogssträcka, hvilken här och hvar afbrytes af sumpiga ängar, där tomma hölador lemna något skydd mot de häftiga regnskurar, som då och då hemsöka oss, hafva vi uppnått en landsväg, hvilken nu vid afto- nens inbrott för oss tillbaka till gästgifvaregården. Följande morgon helsar oss äfven med sol och värme. Denna dag rikta vi vår marsch söderut. Vi följa den landsväg, som för från Mattmar till Qvittsle, hvilket ställe är beläget vid Stor- sjöns nordvestra strand. På båda sidor om vägen, men synner- ligast på den högra, hafva vi stora myrsträckor, hvilka dock till NET N TR gene ae eee Prag Ces he RE Ber 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. följd af sin stora sumpighet äro ganska otillgängliga. Har flyga Erebia Embla Tuuxs. och Oeneis Jutta Hüe., — den förra i stort antal. Utefter hela vägen äro vi i tillfälle att rikta vårt förråd med talrika ex. af Polyommatus Amphidamas Esp. äfvenså af Argynnis Selene ab. Hela Stcr. Sedan vi närmat oss Qvitt- sle, finna vi pa de smärre och torrare myrar, som här ligga in- skjutna mellan skogsbackarna, Syrichtus Centaureæ Rer och Thecla Rubi L. — Vi hafva sa småningom hunnit ned till Storsjön, där Indalselfven i brusande fart afbördar sig sitt vatten. Här finna vi på en yngre björk larven till Psyche Opacella H. hvilken oupphörligt måste stänga sig inne i sin lilla boning för att freda sig mot de glupska larverna till Cidaria Sordidata F. som i tallös mängd härja på björkar och videbuskar. Återvägen taga vi öfver myrar och skogsbackar och hafva fram på efter- middagen hunnit till den tämligen starka stigning, som leder upp till Mattmars by, hvilken är belägen på en höjd af nära 300 meter öfver hafvet. Äfven här flyger Polyommatus Amphidamas Esp. i ymnighet. Vi kunna icke förneka oss njutningen af att taga i betraktande det storartade panorama öfver Jämtlands öst- ligare fjälltrakter, som här utbreder sig. På venster hand be- gränsas taflan af de snöstrimmiga Oviksfjällen, hvilkas fot be- kransas af mörka, vidsträckta skogstrakter, här och hvar genom- brutna af Indalselfven, som likt en silfverorm slingrar sig fram mellan furorna. I fonden tronar i allt sitt mäktigt gripande ma- jestät Åreskutan, som med den af snö bländhvita hjässan marke- rar sig i det blå fjärran. Norrut eller på höger sida mötas våra beundrande blickar af vidsträckta skogs- och myrsträckningar, ytterst begränsade af otydligt framträdande fjäll. Solen har snart nog sjunkit ned bakom de snöklädda jättarna i vester och lemnat qvar af allt sitt lifgifvande ljus endast ett gnistrande bräm på deras breda ryggar. En timme senare hafva vi återvändt till vårt qvarter, sedan vi under hemmarschen i en skogsdunge lyc- kats fånga några ex. af Hydrilla palustris He. Ännu” några dagar qvarstanna vi vid Mattmar, men finna därunder ej något nytt i fjärilväg, hvarför vi fortsätta resan längre vesterut, lemnande sålunda bakom oss den subalpinska delen af Jämtland. Till oskattbar nytta i flerfaldiga hänseenden torde onekligen HOLMGREN: MINNEN FRAN EN RESA I JÄMTLAND. 21 un den anlagda järnvägen har, liksom annorstädes, vara. Man kom- mer med densamma fram bade beqvämt och hastigt; men för | skildraren af en exkursion hade förvisso de forna fortskaffnings- medlen, förmedelst »rapphöna» eller bat o. d., lemnat ett tack- sammare material. — Akande sålunda efter de frustande angha- ostarna, ila vi han mot den norska gränsen, till Enafors, sedan vi dock gjort ett kort uppehåll i Are, vid foten af Åreskutan. Det i högsta grad ogynsamma vädret inskränker pa detta senare ställe vårt byte till endast några ex. af Aroynnis Euphrosyne “ab. Fingal Hest och Erebia Lappona Esp. Vi veta emellertid, att Argynnis Thore ab. Polaris Srcr. plägar flyga i den däld, “som sträcker sig nära nog i norr och söder mellan höjden »Tot- ten» och den lummiga sluttning, hvaraf bestigare af »Skutan» _pläga begagna sig. Hoppande och klättrande pa de stenar och - kiippblock, som i denna däld sköljas af en nedbrusande fjällfors, spana vi emellertid förgäfves efter den nämda fjärilen. För visso besöka vi dock detta ställe för tidigt på sommaren. — Vi resa sålunda vidare. | Efter en eller annan timmes förlopp har det bantäg, pa hvilket vi färdas, nått stationen Enafors, hvarest vi ämna stanna under återstoden af den korta tiden för vår resa. Huru helt annorlunda är icke den natur, som här ter sig för våra blickar, mot den vi förut under färden skådat i Jämtland! Vi befinna oss i en äkta fjälltrakt. De väldiga Snasahögarna resa sig mot himlen till en höjd af inemot 1,500 meter, och vid deras fot ligga sjöar och myrsträckningar, hvilka äro af väsentligt annan | natur än de, med hvilka vi förut fått göra bekantskap. Sjöarna äro till största delen mycket grunda, och deras stränder bestå af de sanka myrarna, å hvilka knappast något enda träd står att | finna. De äro torfslätter, bevuxna endast af dvärgbjörk, Andro- - meda och andra smärre fjällväxter. De synnerligen vidsträckta slätterna begränsas eller snarare skiljas fran hvarandra af torftiga granskogar och genomkorsas af talrika fjällbäckar. Fjällens slutt- ningar erbjuda emellertid mera omvexling. Längst ned utbreda sig de öde myrarne; längre upp bilda rätt högväxta björkar ett grönskande bälte, här och der afbrutet af jämförelsevis yppiga . hôgslätter eller sanka gräsvallar. Ännu högre upp blir björken - mera lågväxt och krypande och täflar om utrymme pa de myll- bre > 7 | ey 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. rikare platserna med dvärgbjôrkar och videbuskar. Slutligen högst i uppe, bland snö och is, smyga ännu arter af Salix i skrefvor och afsatser och skjuta ej stort mer än de fruktifikativa delarna öfver marken. Här tyckas emellertid de mindre fjällväxterna 5 trifvas väl, obekymrade af vader och vind. Arter af slägtena | Rhodiola, Diapensia, Saxifraga, Ranunculus, Silene m. fl. trotsa helt frimodigt Nore nordan. Sedan vi ordnat om logis och vivre, begifva vi oss ut pa fångst. Första dagen egna vi at en vidsträckt myr, belägen norr om stationen. Solen strålar härligt på det nära nog molnfria himlahvalfvet; endast omkring fjällens snöbeklädda toppar sväfva skymmande dimmor. Kort efter vårt inträde på myren få vi göra bekantskap med den så mycket omordade larven till Dom- byx Lanestris ab. Aavasakse TricH. Vid det ganska sinnrikt å en dvärgbjörksbuske hopspunna »boet» krypa larver ut och in. »Boet» består, — i likhet förmodligen med »boet» till hufvud- formen, Bombyx Lanestris, — af tvenne afdelningar, nämligen ett mera afskildt rum, där larverna under sin tillväxsttid i fred och ro kunna undergå sina hudombyten, och ett större, rymligare, ofta spaltadt i flere afdelningar, hvilket tjenar såsom allmän hvilo- plats och tillflyktsort under ruskväder. Från denna sällsamma boning leda talrika vägar, uppbyggda af silkestrådar, än till stånd af Rubus Chamæmorus, än till smabuskar af Vaccinium uligino- sum eller Betula nana, pa hvilka växters bekostnad larverna lefva. Dessa senare hafva ej ännu nått någon betydande storlek. Dock äro de redan så långt komna, att man med tämlig säkerhet skulle kunna sluta sig till, att de respektive äggen blifvit lagda på hö- sten, icke på våren. Vi stärkas i denna vår förmodan, då vi på samma ställe finna äggsamlingen, omsorgsfullt kringspunnen af håren från honans abdonimaltofs och desslikes fästad på ett fjolårsskott. Den fullt utbildade individen torde sålunda flyga, i likhet för öfrigt med sina samslägtingar, om hösten, icke på vå- ren. Vi medtaga ej larvkolonien, utan låta den ännu så länge stå på tillväxt. Vi vandra vidare öfver myren, i riktning mot en bäck, som rinner tvärs igenom mossen och hvilkens stränder beklädas af små löfdungar. Från en grästufva höjer sig med tunga, oviga vingslag en Ærebia Lappona Esp. och knappast hafva vi hunnit gifva honom ett lämpligt härberge, förr än ett HOLMGREN: MINNEN FRAN EN RESA I JÄMTLAND. 217 “ex. af Anarta Melaleuca Tuuns. genom sin pilsnabba flygt eggar vårt fängstbegär. Genom ett lyckligt sprang äro vi öfver den ‘omnimda bäcken, och nu gar jagten lifligare. Vi hafva kommit ‘in pa nâgot skiljaktiga lokaler mot dem vi nyss genomvandrat, i det att här smärre myrar utbreda sig, begränsade af gräsvallar. Inne på de egentliga myrarna flyga Syrichtus Centauree Ree och Anarta Melaleuca THuN8., äfvenså ett och annat ex. af Ar- gynnis Freya THUNB. och /rigga THUNB. Vi iakttaga dock, “hurusom dessa båda sist nämda fjärilar oftast rikta sin flygt mot kanten af myrarna, mot gräsvallarna. Vi förfölja dem och finna “dem också här vida talrikare. — Om man vågar sluta ex ana- logia, torde dessa fjärilar under sitt larvstadium lifnära sig på bekostnad af Viola palustris, som i ymnighet växer pa de sanka “uräsvallarna. -— Utefter myrkanterna håller sig äfven Zrebia | Lappona Esp, i detta afseende sålunda öfverensstämmande med ; sin samslägting Ærebia Embla. Bland de talrika ex. af den förra fjärilen befinner sig äfven en och annan individ tillhörande ab. “Pollux Esr. Beträffande Freya göra vi här samma iakttagelse “som vid Mattmar. De flesta ex. dro utflugna, några nyss kläckta. Frigga deremot tyckes hafva en bestämd flygtid, nämligen i mid- “ten och i slutet af juni, eller i slutet af juni och i början af juli månad, beroende på temperatur- och väderleksförhållandena. Vi vandra vesterut öfver den långa sträcka af myrar, som ligga norr “om järnbanan och få dervid oupphörligt tillfälle att förnya de gjorda bekantskaperna. Dessutom finna vi här och hvar spridda individer af Argynnis Aphirape ab. Ossianus Hest och Lycena Optilete ab. Cyparissus HB. När aftonsolen sänker sig ned bakom en mörk, hotande molnbädd och dervid gifver oss föga ; förhoppning om en gynsam morgondag, hafva vi uppnått stran- den af Rensjöarna, hvarifrån vi anträda den rätt långa hem- marschen. is Det gamla märket, att vädret blir dåligt påföljande dag, “nar solen en afton »bäddar under sig» med moln, har Re ee slagit in. När vi uppvakna till en ny dags verksamhet, är him- Jen mulen och regndiger. Icke desto mindre begifva vi oss ut pa exkursion, menande, att vädret, som ju städse är sa ytterligt nyckfullt i fjälltrakter, äfven nu helt hastigt skulle kunna låta ett soligt leende gå öfver de mulna dragen. Vi rikta våra steg 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 890. åt fjällen. Sedan vi rotts öfver Enaelfven, som skiljer vårt at ter fran de myrar, hvilka utbreda sig vid foten af Snasahögarna, börja vi ånyo vara spaningar. När en lätt ljusning bland mol- ‘ nen da och da visar sig, framkryper en och annan fjaril ur sin ] gömma och gör några matta slag öfver tufvorna, och vi få snart anledning att ånyo glädja oss öfver fyndet af ett par ex. af Anarta Funebris Hs. — Anarta Melaleuca Tuuns., Syrichtus | Centaureæ Rer och Cidaria Serraria Z. visa sig äfven. Denna senare håller sig företrädesvis i löfdungarna i myrarnes utkanter. Talrika äro också de kolonier af Dombyx Lanestris ab. Aava- saksæ TEICH, som vi under var marsch mot fjällen påträffa. Of- tast finna vi vid dessa kolonier de tillhörande äggsamlingarna, och utan undantag äro de alla fästade pa fjolarsskott. — En lätt vind börjar spela öfver fjäll och myrar, och efter en stund kunna vi åter med glädje helsa solen. Vi hafva närmat oss upp mot fjällets fot och befinna oss därvid på en af de högslätter, som här utbreda sig. En och annan Argynnis Aphirape ab. Ossia- nus Hest, Freya THUNB., Frigga THUNB., Lygena Optilete ab. Cyparissus He, Syrichtus Centauree RBR blifva vårt byte. Dess- utom faddra här, liksom nästan öfverallt annorstädes i de Ena- fors omgifvande trakterna, talrika ex. af Cidaria Hastata L. och Subhastata NoLck. Men snart riktas vår uppmärksamhet före- trädesvis på en annan fjäril, som helt oförmodadt uppenbarar sig. Det är Oenezs Norna THUNB. Tämligen tvärsäker och lugn i sina rörelser slår han ned på tufvorna, ofta på den därstädes i ymnighet växande Eriophorum Scheuchzeri. Detta intressanta fynd qvarhaller oss rätt länge på den nämda och angränsande högslätter, tills vi omsider lemna dem för att stiga högre upp på fjället. Vi taga därvid en liten sidoomväg, så att bestignin- gen kommer att ske från det håll, der Handöls by är belägen, — vid den vestra stranden af sjön Ånn. Ehuru vi äro nästan en half mil aflägsnade från de bekanta Handölsfallen, höra vi dock lik en aflägsen åska dånet af de väldiga vattenmassor, som där i flere afsatser och med skyhögt skum störta sig utför. I samma mån som vi stiga högre upp på Snasahögarna, blir utsigten öfver det landskap, som därvid utbreder sig för vår syn, allt mer storartad och hänförande. Såsom en karta te sig de vida, gråbruna myrsträckningarna, där de afskiljas från hvarandra ge- oe a er 5 N x ey LARERT fule ee tös ETT 08 ARE AR LA À 4 Lie > * HOLMGREN: MINNEN FRAN EN RESA I JAMTLAND. 219 nom grönskande skogsvidder och genombrytas af slingrande elf- var och talrika smäsjöar. Hela detta sällsamma panorama, hvil- ket äfven innesluter den vida Ånnsjön, så rik på sanka större och mindre holmar, begränsas på alla håll af blånande fjäll. Af dessa reser sig i öster och norr upp öfver de öfriga Åreskutan; i öster och söder skimra så underbart de snöklädda hjässorna af Bunnerviksfjällen; i norr och vester se vi den långa kedja af fjällryggar, som skilja Sverige från broderlandet, och slutligen i sydvest möta våra blickar drotten bland dem alla, treenigheten »Sylerne», såsom de så egendomligt formade och med trenne spetsar försedda Syltopparne af Jämten benämnas. Snart ryckas vi emellertid från detta skådespel till helt an- dra sysselsättningar genom fångsten af Anarta Melanopa ‘THUNB., . hvilken vi hittills ej påträffat. (Måhända sta de infangade exem- plaren närmare ab. Wiströmi än den egentliga hufvudformen). Jagten efter denna intressanta fjäril försvåras emellertid rätt be- tydligt genom den starkt sluttande och af kullerstenar belamrade terrängen, hvilken dessutom öfverallt genomsättes af nedstör- tande fjällbäckar. Annu högst uppe bland snö och is, flyger denna lilla lifliga fjäril, då och då sugande nektar ur de blom- ster, hvilka i likhet med fjärilen våga trotsa de ogynsamma tem- peratur- och väderleksförhållanden, som här på den stora höjden - gôra sig gällande. Vi rikta nu vår marsch söderut komma dervid ned på Snasa- högarnas södra sida. Äfven här utbreder sig vidsträckta myrar > och högslätter, à hvilka vi påträffa Oenezs Norna THUNB., Sy- _ vichtus Centauree Rex, Argynnis Freya THUNB., Frigga, THUNB., Aphirape ab. Ossianus Hest. Allt efter som vi mer och mer stiga utför fjällets sluttning, närma vi oss till Handölselfvens "lummiga stränder, där vi fånga några ex. af Erebia Lappona Esp. För visso skulle dessa senare jämförelsevis yppiga lokaler skänka oss ytterligare något i fjärilväg, om ej ånyo regndigra molnbäddar hopat sig omkring fjällens toppar och snart nog tömma sitt innehål! öfver oss och omgifvande nejder. Ovädret tilltar i häftighet, och vi finna oss nödsakade att söka skydd mot de rasande elementen. Att anträda den några mil långa “hemmarschen är ej att tänka på; vi måste öfvervada den rätt breda, men dess bättre ej alltför djupa Handölselfven och där- 4 We =. 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 3 efter genomtränga en genom täta snär af vide- och enbuskar otill- gänglig trakt för att ej för sent pä aftonen hinna fram till nägra pa andra sidan elfven boende lappar. Med välvilja och, om vi fa säga, med gästfrihet mottagas vi af dessa, och sedan vi vid den flammande harden midt i katan torkat och med en kopp renmjölk och dito kaffe förplägat oss, inslumra vi ganska välbe- hållna mellan ett par i hemipterologiskt hänseende intressanta renfällar. Tack vare det vida rökfånget å kojan, kan solen följande morgon väcka oss i tämligen god tid. Vi begifva oss ut på exkursion i de omgifvande trakterna och komma därvid i till- fälle att egna en flyktig uppmärksamhet åt de förvisso intres- santa nejder, som utbreda sig vid foten af Bunnerviksfjällen. Nå- got nytt i fjärilväg påträffa vi emellertid ej; men så är ej heller vädret det gynsammaste. Vi finna Argynnıs Frigga THUNB., som för öfrigt tyckes förekomrna mycket talrikt i alla Jämtlands fjälltrakter, Freya THUNB., Lycaena Optilete ab. Cyparissus HB, Syrichtus Centauree RER, Anarta Melaleuca THUNB. och några andra förut påträffade arter. Fram emot aftonen anträda vi åter- färden till Enafors, tagande vägen till en början i nordostlig rikt- ning öfver Handöl, och påföljande dag få vi bereda oss på en nära ett och ett halft dygns oafbruten tröttande järnvägsresa till Stockholm. Innan vi nedlägga vår penna, taga vi oss friheten att ännu en gång påpeka nödvändigheten utaf en långvarigare vistelse än hittills oftast varit händelsen, 1 dessa säregna bygder, pa det att man måtte få en så fullständig kännedom som möjligt om de lepidopterologiska förhållandena därstädes, på samma gång vi använda tillfället för att uppmana de herrar entomologer, som egna sin uppmärksamhet åt mikrolepidoptera, att företaga forsk- ningsresor äfven till dessa trakter, något hvarpå de helt säkert skulle vinna ej så litet. YEN REN dan Lévendal se. LM fu Ya sh Så re oo ey! > NES é Se r HT. Hansen. del. ; Zövendal se. + ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TOLFTE ARGANGEN 1891 MED 6 TAFLOR —mnnnnnnan STOCKHOLM GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1891 INNEHÅLL: ANDERSSON, JOSEF, Ännu ett önskningsmål för entomologien i Sverige Sid. Pplbanynuranratcolassse Valle PATES Er 222 2 Gin tor fjariinupst.< Tas By) 22.2.2020 en eeMadell till spanunbraden:,: Lall«5 Ch nee ANNAN ef CW tur fjärnllfangsti a Line nn. 20 eien , Nagra rad angående frostfjärilens insamlande -_.._.-...-..----- AURIVILLIUS, CHR., Svensk entomologisk litteratur 1890 -_.....-..-..-- 2 NET ET NT CT RTE aw Netes Coleoptera) Eongicorua. Ill. - 2.20 , Kand. SJÖSTEDTS första sändning. Hemimerus Talpoides , Verzeichniss einer vom Herrn FRITZ THEORIN aus Gabun und dem Gebiete des Camerunflusses heimgebrachten Schmetterlings- DRE 2e = TES ee ARTAS RES A EE Se PR EA ER Pet FREDBERG, L. J., Förteckning öfver af undertecknad funna J/icro/e- idoprer@einom) landskapet Dal ER daner eee GRILL, C., Entomologiska anteckningar fran Fjällnäs i Härjedalen... , Notis. Galerwa Xanthomelaena SCHRANK ....----------------- TERS PRC PLUIE TORRES eek Ue fe, PE Pa HOoLMERZ, C. G., Om tallmätarens uppträdande i Nerike 1889—90 LAMPA, S., Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen for 1890 .....- , Smärre notiser: Statsanslag till ollonborrarnes utrotande, Gräs- hopporna i Algier, Stark lifskraft hos fjärilägg ..-.-------------- , En fiende till Coloradobaggen, Zaemophloeus Alternans och Palorus Depressus, Spindlarne och Sköldlössen ....-..----------- , Sädesknäpparne , En parasit funnem pa ollonborrelarven ......... ------------------ , Godt väderkorn hos insekter , Skydds- och utrotningsmedel : Ett enkelt sätt att utrota i bigarden besvärliga getingar Bohvete som skyddsmedel mot »fällmask» ....-..----------- Mp Ge OT CIO pp One seen een ER nun SAC EMAE 0) (Ur NES va cooly OR mene ee nm ren Mymorsı MOTOnILVANG Gres. osc eee OAL ced lakes ee Sätt att fördrifva larverna till Stickelbärssägaren (Vematus NET) ERREUR NEE EN 5 Källusan (Anthomyia Prassicac)®. 2 - MG aan, MN MCE of sOlonborreiusamlingen. 1897 ._- 22.2... 2... » TIP IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. LAMPA, S., Smärre uppsatser: Pogonocherus Hispidus LIN, ....-..--.-- Sid. Aphodius Fimetarius LAN. misstänkt att vara en skadeinsekt » Mjölmottet (Asopza Farinuhs AN.) » Trädgärdsnunnan (Ocweria Dispar EAN.) » Phaedon Cochleariae FAB. såsom skadeinsekt __.-..--.------ - » Resande svenska, maturforskare) re » , Gäfvor till Föreningens insektsamling "#7" » Sand tbruksentomolog: i) Norge EE ee ee » NERÉN, C. H., Bidrag till kännedomen om lefnadssättet hos några skandinaviska arter af sägstekelslägtet Zmphytus -.--..-.-------- » NORDIN, Iz, Anteckningar’öfver Hemipterer 2227 > NOS... Kandidat SIOSTEDES MESA ese. se ER TR » » Om»statensrentomolog-e,__ 2. sce ae eee » OBLSON,. N. Cy Kaltjartlar till sjöss 2022022 0 Se aAa » APE En historia OM EMADISVATOI SEE » PEYRON, J., Nya fyndorter för tvenne svenska mätarefjärilar._. » SAHLBERG, J., JOHAN MARTIN JACOB AF TENGSTROM Ÿ ..----.-------- » SANDAHL, OF Dr. DOS AE DES TENBERC ER » , Ent. Füreningens i Stockholm ärssammankomst den 14 dec. SOON oe ARR TERRE IE ee EO Sa ne ae » p————— IB. OW. MEVESLN „1.022 .2...2. 00000 0 2 esse ee » , Ent. Foren, i Stockholm sammankomst den 28 febr. 1891 » 1. » » » » 25 april 1891 » nae) » » höstsammankomst » 10 okt. 1891 » , Litteratur: Danmarks stôrre Sommerfugle:_____......-_..-_.----- » , Hemipteren Picromerus bidens L. såsom larvdödare..........-- » ns Ps A: TED GRIEN fee te FE » SCHOTT H., Nya, nordiska C0 7001 EE » ScHOYEN, W. M., Ahagium bifasciatum som skandinavisk insekt...... » GEORG SANDBERG | Vom Lo acen ct oie u ie econ ees » , Norsk entomolopisk "litteratur 1890 2 2 » ‚En for Skandinavien ny A/2E 2 u. ee » STÖSTEDTAENV. ıResebref un RES » Statsanslag tl (Ent. lüdskrift ">... 2.2.2. 22 ae ee ee » THORELL, T. T., Nova species brasiliana ordinis scorpionum. Tafl.4 » VARENIUS, B., Två nya svenska skalbaggar (Zeterocerus Mölleri et AVE ar LIS TO NS O T1) RES |) ER » WERMELIN, J. H., Några svenska fjärilars fyndorter -.........-.---....-- » RESUME. NERÉN, C. H., Quelques notes pour servir a la connaissance de la vie des éspèces Scandinaves du genre Zmphytus ._.....-------------- Sid. — 4 12 15 RHAGIUM BIFASCIATUM F. SOM SKANDINAVISK INSEKT. AF W. M. SCHOYEN. Af de fire i Europa forekommende Arter af Slegten Rha- gium F. (Stenocorus GEOFFR.) har hidtil kun tre været kjendte som skandinaviske, nemlig #ordax Dec. (inquisitor F.) og inquisitor L. (indagator F.), begge almindeligt udbredte baade i Sverige og Norge fra Skaane til Finmarken, samt sycophanta SCHRANK (mordax F., grandiceps Tuoms.), den sidste hidtil fundet i det sydlige og mellemste Sveriges Egeskove, men endnu ikke paatruffet inden Norges Grændser. Maaske turde imidlertid ogsaa denne Art med Tiden vise sig at tilhdre Norges Fauna, siden det ser ud til, at vi herfra vort Land kan opvise den hid- til manglende fjerde Art, nemlig Rhag. bifasciatum F, der end- nu saavidt vides ikke er observeret noget Sted i Sverige. Under Arbeidet med Ordningen af vort Universitetsmuseums . indenlandske Coleoptersamling har jeg nemlig blandt en hel Del andre interessante Fund fra gamle, lengst forsvundne Dage ogsaa stödt paa et Exemplar af denne Art, som den vedfæstede Etiket viser fundet i Eker Præstegjeld, Buskeruds Amt, af forlængst af- döde Provst J. BERG eller ialfald af ham i sin Tid erholdt derfra. Exemplaret, der er en defekt & (Fölehornene og delvis ogsaa Födderne afbrukne) af normalt Udseende og 16 mm. lang, er nemlig med Provst Berc’s egen Haandskrift etiketteret saale- des: »Afhagium]. n. sp. Eger, Vestfossen >, saa der kan neppe vere nogen Grund til at drage Fundets Tilforladelighed i Tvivl. Entomol. Tidskr. Arg. 12. H. 1 (1891). I I = 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Provst BERG, der var en særdeles ivrig og flittig Samler og har efterladt sig en meget smuk Coleoptersamling, der nu sammen med flere andre Specialsamlinger indordnes i Museets Hoved- — samling, gjorde i sin Tid Indsamlinger af Coleoptera paa for- skjellige Kanter af Landet, ligesom han ogsaa syhes at have haft Hjælpere, der leilighedsvis skaffede ham Exemplarer. Hvor- vidt han selv har taget den her omhandlede Art eller faaet den gjennem nogen anden Samler, er nu ikke saa godt at vide; men der synes i hvert Fald at vere al Grund til at tro, at den ved- fæstede Etiket er rigtig, da Fundet af denne Træbuk hos os ikke i sig selv er mere usandsynligt end af saa mangen anden sydligere Art, der uventet har vist sig ogsaa at friste Livet her under vore nordlige Breddegrader. Efter dette vil der altsaa vere al Opfordring til specielt at eftersöge den her omhandlede Art ogsaa andre Steder inden Skandinavien. Sin Udvikling undergaar den, som det synes, hovedsagelig i Bartrær, og træffes derfor ogsaa mest paa dem. Saaledes anförer CANDÈzE, at dens Larve lever i Pinus-Arter, og LETZNER fandt dem i raadne Granstammer. At de imidlertid ogsaa lever i Lövtrer fremgaar deraf, at SCHIODTE opgiver Ege- stammer, og WESTHOFF raadne Bögestubber som Findesteder for Larverne. Hvad forresten angaar Larvens Udseende m. v., sam- menlignet med de övrige Akagzum-Arters, kan henvises til H. J. KorBE's Afhandling: »Die Entwickelungsstadien der Rhagrum- Arten und des Rhamnusium salicis, nebst einer vergleichend- systematischen Untersuchung der Larven und Imagines dieser Gattungen und ihrer Species», indeholdt i »Entomologische Nach- richten», Jahrg. X., 1884, hvor der ogsaa forefindes en fuldstæn- dig Litteraturfortegnelse over disse Insekters Udviklingsstadier og Levevis tilligemed en kritisk Gjennemgaaelse af samme. Kristiania, 28 August 1890. Enr OO FETT ww KALFJARILAR TILL SJOS. Genom ett par notiser i »Entomologische Nachrichten» (ärgg. » 1876 och 1877) angående fjärilsvärmar, som anträffats pa öppna | hafvet, har jag kommit att erinra mig, hurusom jag sjelf en gång varit vittne till något dylikt, och hvad jag då hade tillfälle att iakttaga torde i någon mån sprida ljus öfver dessa märkvärdiga företeelser. I den ena af de nämnda notiserna omtalas en ofantlig svärm kålfjärilar, som, flygande från norr till söder, anträffades i Nord- sjön af en ångare på väg från Bremen till Helgoland. Det upp- gifves, att några af passagerarne trodde sig hafva bemärkt fjärilar, som hvilade ut på vattnet, men meddelaren säger sig sjelf icke hafva iakttagit något sådant. På ungefär samma plats uppgifver sig vidare en Dr SCHULTE hafva vid ett annat tillfälle bevittnat ett liknande tag af kalfjari- lar. Han är för sin egen del öfvertygad om, att de först af en sydlig vind drifvits ut från fastlandet, ty de därutanför belägna öarne säger han vara allför ofruktbara och för litet odlade för att kunna frambringa en sådan massa kålfjärilar, och han anser uppenbarligen att det är alldeles otänkbart, att de härstammat . frân någon aflägsnare ort. Slutligen meddelar en Herr SCHMIDT i Wismar, att en väl- dig skara kålfjärilar vid ett tillfälle dragit däröfver, kommande från Östersjön. Af skäl, som Herr S. uppgifver, synes det emel- lertid icke kunna råda någon ovisshet om dessa fjärilars hem- ort; de hade säkerligen kommit från ön Töl, belägen 14 mil från Wismar. Sjelf har jag, som sagdt, bevittnat ett dylikt tåg på öppna sjön, nämligen under en segeltur sommaren 1885. En af de sista dagarne i juli eller de första i augusti hade jag tidigt på morgonen för svag nordlig vind lemnat Trelleborg och höll kurs på Falsterbo fyrskepp. Fram på förmiddagen dog vinden allde- les ut och sjön låg spegelblank. Jag befann mig då midtför Kämpingebugten och ungefär 2 mil från land. Vid middagstiden ; I 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. upptäckte jag en och annan kälfjäril (Prerzs drassice) fladdra förbi mig, kommande rakt norr ifrån eller fran land och styrande ut till sjös. Sa småningom började fjärilarne blifva så talrika att man upptäckte dylika hvart man än såg, alla hållande samma kurs. Efter vid pass 1 timmes tid kom en lätt bris från land, som fyllde” seglen och kom båten att åter skjuta fart, men ät- minstone 1 mil fortfor jag att befinna mig inom tågets område, — och så långt jag kunde se med kikare, fortsattes detsamma. | Alldeles tydligt och upprepade gânger iakttog jag, att fjäri- lar slogo ned pa vattnet och att de sedan ater höjde sig till flygt. Som jag befann mig i en liten segelbåt, var det natur- ligtvis lättare för mig att göra denna observation, än för dem, som befunno sig å den i första notisen har ofvan omtalade anga- ren. Jag iakttog till och med, att fjärilar, som slagit ned pa vattnet, blefvo alldeles öfversköljda af de sma vågor, som bildade sig, da brisen kom, och det oaktadt efter en stund flögo upp och fortsatte sin vag. Da de slogo ned pa vattnet, skedde detta med platt utbredda vingar, och nar de legat sa en stund, fällde de samman vingarne och sutto pa vattnet några ögonblick, innan de började röra vingarne. Dessa omständigheter är det, som jag särskildt velat fram- hålla, ty de synas mig vara vigtiga att känna, då man vill forska efter utgångspunkten för sådana fjäriltåg, som de här omnämnda. Då nämligen våra kålfjärilar tydligtvis kunna hvila ut på sjelfva hafsytan, torde de äfven kunna göra vida längre sjöresor, än man annars skulle tilltro dem. Dagen efter råkade jag äfven ut för vindstilla. Detta vari Lommabugten (mellan Malmö och Landskrona) och omkring 1 mil från svenska kusten. Då vi legat stilla ett par timmar bör- jade enstaka fjärilar passera förbi, liksom föregående dag i rikt- ning åt söder. Mängden af fjärilar tilltog en stund, men var på långt när ej så talrik, som dagen förut. På grund af förra dagens erfarenhet yttrade jag till min båtkarl, att vi troligen snart skulle — få nordlig vind, och efter en half timmes tid kom verkligen en nordlig bris och samtidigt upphörde fjärilarne. Landskrona den 20 oktober 1890. N.C. Ohlson. BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM LEFNADSATTET HOS NAGRA SKANDINAVISKA ARTER AF SAGSTEKELSLAGTET EMPHYTUS Detta slägte, som först blifvit upställdt af KLuG i tidskrif- ten: »Magazin der Gesellschaft naturforschender Freunde 2 Berlin»! i början af vårt århundrade, är af honom sa väl begränsadt, att detsamma blifvit af de flesta yngre författare i det väsentligaste bibehållet. Sådant detsamma numera fram- ställes, innefattar det 31 europeiska arter, af hvilka nära half- va antalet eller 15 arter hittills blifvit anträffade inom Skan- dinavien. Slägtet tillhör /rzdus: Tenthredina, som omfattar fyra subtribus eller underafdelningar neml. Nematides, Selandria- des, Dolerides och Tenthredinides samt tillhör den 2:dra grup- pen: Selandriades, hvilken är rikast på genera, 14 till antalet inom Skandinavien, och jämväl har den största geografiska ut- bredningen, omfattande såväl gamla som nya verldens arktiska regioner, der de äro talrikast representerade, samt tropikerna och Australien, hvarjämte arter af Emphytus blifvit funna i Japan, Nord- och Central-Amerika.” Slägtet Emphytus är det mest centrala inom sin underafdelning och derjämte näst slägtet Blen- nocampa det artrikaste, samt innehåller flere arter, som tillhöra de till storleken ansenligaste inom gruppen, men äfven flere smärre, vexlande mellan 5 och 10 mm. i kroppslängd. Larverna lefva på allehanda träd, buskar och örter, hvars löf de äta 1 Jahrg. 8, 1818 p. 278. 2 CAMERON Monograph of the British Phytophagous Hymenoptera Vol, x pagg. 185 0. 266. : a ae 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. med större eller mindre glupskhet, ofta i sällskap, men äfven mera enstaka. Sålunda lefver £. zogatus PANZER 82.12 (= succinctus KLUG) på björk och vide, Æ. cinctus KL. på tôrn- rosor, vare sig vilda eller odlade och förpuppar sig ofta 1 mär- gen af afskurna törnroskvistar. Æ. melanarius Kiuc och E.rufo- cinctus DE GEER likaledes pa törnrosor, Æ. calceatus KLuG på Spirea Ulmaria', E. tibialis Panzer 62.11 äfvensom ÉE. sero- tinus KLuG lefva enl. CAMERON I. c. pagg. 275 och 277 på ungt eklöf tidigt på sommaren, undet det den till samma grupp som de 2:ne sistnämnda hörande och med dem närbeslägtade Æ. Klugii THOMSON under sistl. år visat sig förhärjande på bladen af odlade hvita törnrosor. E. Grossularie Kiuc lefver enligt BoucHÉ pa arter af slägtet Rzöes” men äfven på vide; Æ. Carpinz HARTIG åter i 2:ne generationer på Geranium Robertianum * samt på Sorbus Aucuparia och Crategus.' E. tener FALL. pa törnrosor och larven i stjelkar af Cirszum lanceolatum” samt E. Perla, den af BOHEMAN först funna och beskrifna arten, pa Rubus [deus © äfvensom pa Rosa Eglanteria.‘ I de citerade bulletinerna fran Société Entomologique de France förekommer under den 14 Maj 1890 ett meddelande fran Hr E. Otivier, deri han säger sig under våren hafva observerat pa vingärdarne kring Moulins, att honan af den ofvannämde Æ. fener lägger sina ägg 1 snittet pa afskurna vinrankor på den blottade märgen, der larven kläckes ; 5 4 % | och äter sig ned genom märgkanalen, hvarigenom skotten torka — | och förtvina och påstår därjämte, att larven kan bana sig vag och nedtränga »ända till roten», hvilket emellertid såväl Hr EDM. ANDRÉ som Hr P. LESNE på ofvan anförda ställe”, som det vill synas, på goda skäl bestrida. Begge erkänna emellertid att frågan, som är af stort intresse, tarfvar vidare belysning och ut- redning. Till förekommande af skadan föreslår Hr OLIVIER ett 1 Bullet, Soc. Ent. Fr. 1890, pag. CVI, EDM. ANDRÉ. © In sp. Grossularia. 3 CAMERON pag. 270. 4 FALLEN. 5 CAMERON pag. 281. 6 CAMERON pag. 282. EDM; ANDRE |. c. pag. CVI. 8 page CVI, Vv enkelt medel: bestrykning af den afskurna stjelken med tjärsalfva. - = NERÉN: SÄGSTEKELSLÄGTET EMPHYTUS. 7 © a ñ is : Hr P. LESNE, preparateur ent. au Muséum ad hist. naturelle, > + à ” k d tillägger härvid följande i biologiskt afseende interessanta iaktta- gelser: han hade den 16 April 1889 erhållit ett stycke af en vinrankstjälk der »en grön puppa påträffats i gränsen emellan den torra och lefvande stammen». Vid undersökning af den öppnade stjälken fanns en fullvuxen svart sågstekel: Emphytus tener FAL- LEN, med hufvudet rigtadt uppåt; något som förutsätter, att larven, sedan han utgräft sitt bo, vändt sig om i motsatt rigtning, innan han undergatt sin sista metamorfos. Man sag, att gränsen för larvens bostad bildades af det hårda grenvecket vid stammen; därofvanför var visserligen märgkanalen urgnagd och märgen söndertrasad, men ej digererad och ersatt med exkrementer, hva- dan larven ej synes hafva närt sig af märgen på sätt Hr OLIVIER tänkt sig saken. Hr LESNE delar sålunda Hr ANDRÉS mening, att larven i likhet med sina samslägtingar lefver af växters blad och sedan upsöker en passande tillflyktsort för sin öfvervintring. Slutligen tillägger han, för bestyrkande af detta sitt antagande, att Dr Grraup sett en Æ. fener kläckas ur ett galläple den 5 Maj samt att Mr FarLou erhållit samma insekt ur en stjälk at »Chevrefeuille», (Lonicera Caprifolium) den 8 April. Jag har ur den litteratur, jag själf eger, samt de dyrbara verk, som blifvit ställda till mitt förfogande dels fran Kgl. Vet. Aka- demien och dels från Linköpings Gymnasiibibliotek, samlat dessa uppgifter, dels om de olika slags växter, som utgöra larver- nas föda och dels om de olikartade tillflyktsorter, som de full- vuxna larverna uppsöka, när de skola förpuppas. Det är till- fullo konstateradt, att de allra flesta af slägtets arter, utan att spinna sig kokonger förpuppas vare sig i lösa jorden och nära dess yta eller inom märgrören eller stjälkarnes ihåligheter hos en mängd buskar och örter, af skiljda slag och familjer, som de förstå att uppsöka. Bland de 36 arter sågsteklar, hvilka mer och mindre fullständigt beskrifvas af DE GEER i 2:dra Tomen, 16:de och 17:de memoirerna af hans stora arbete: Memoires pour servir à l'histoire des Insectes, hvilket anses utgöra en fort- sättning af RÉAUMURE'S lika benämnda klassiska arbete, beskrifves under N:r 8 pag. 967 af slägtet en art, hvars koncisa och nog- granna beskrifning torde kunna få gälla såsom typisk för slägtet 2 fe) 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. i dess helhet. Denna art är: Æ. rufo-cinctus RETz.,' hvars lar- ver af DE GEER anträffats Aug.—Sept. »ätande törnrosbuskars blad »från kanten och hvilande på bladskifvan i spiral, vridne än åt »höger än åt venster i 2:ne hvarf med hufvudet utåt och stjärt- »ändan uppstående i midten; de upnä en längd af 9 linier (omkr. »20 mm.) och falla plötsligt till marken dä de vidröras; full- »vuxne begifva de sig ned i jordytan, hvarvid är att märka, aff de »e7 spinna kokonger utan kvarblifva där såsom larver till våren »och blifva puppor i Maj samt sägsteklar 1 Juni. Denna korta beskrifning angifver de väsentligaste dragen af slägtets biologi- ska egendomligheter, dock med undantag af “den för larvernas upträdande, som visar många olikheter inom slägtets olika afdel- ningar. Larverna synas totalt sakna spinnvårtor och spinnkörtlar, hvadan de, i saknad af kokonger, nödgas instinktmessigt söka sig passande skydd mot vinterkylan; flere dväljas sålunda dels i jor- den och dels «ofvan jord i märgen af stjälkar, i löfträdsknoppar, i träd- eller barkspringor o. s. v. utan att ännu då våren är i annalkande, hafva förpuppats. DE GEERS iagttagelser rörande den sistnämnda arten bekräftas i viss mån af CAMERON |. c. pag. 273, då han säger att larverna, som jämväl lefva af hallonbuskens blad, ehuru de hade tillgång på till bostad lämpliga Xosa- och Rubus-stjälkar, dock föredrogo att nedkrypa i jordytan, der de byggde sig »celler med sirligt slätade sidor, möjligen hoplimma- »de; åtminstone höllo de ihop, då de skiljdes från omgifvande »jordpartiklar». Hvad nu angär tiden för Jarvernas härjningar sä vill jag söka i korthet anföra hvad som härom är kändt. Zmphytus togatus PANZER, som enligt THOMSON ensam bildar 1:sta sektionen af slägtet, lefver på björk och vide, men äfven på ekar under Au- gusti månad; larven öfvervintrar och förekommer sparsamt i mel- lersta och södra Sverige. Den 2:dra sektionen har 2:ne afdel- ningar, af hvilka den rista omfattar 3:ne grupper: den ı:sta utaf. dessa representeras af: Æ. czinctus KLUG, hvars ej sällsynta larver Fuli—Oktober lefva på törnrosbuskar, hvars blad de äta fran kanten och på hvilkas undersida larven ofta hvilar liggande i spiral, hvarjämte de vanligtvis förpuppas i törnroskvistar. Hit höra äfven: 1 Caroli De Geer Genera et Spec. Insect, Lipsie 1783. 4 Th X; * | A NEREN: SAGSTEKELSLAGTET EMPHYTUS. 9 E. basalis KLuG, — af CAMERON uptagen under namnet: cingu- _ latus LEPELLETIER (= Zogatus FABR.) for England, Tyskland och Frankrike med förbigående af Skandinavien — samt Æ. cingil- lum Kıuc, båda tämligen sällsynta i mellersta Sverige enl. THOM- son, och den högnordiska arten Æ. fulvipes FALLÉN, om hvilkas lefnadssätt under larvstadiet intet är mig bekant. Den 2:dra gruppen innefattar förutom den sällsynta, pä Öland och i Skäne funna Æ. melanarius KiuG, den nyss omtalade Æ. rufo-cinctus Retz, begge lefvande pa rosenbuskar Aug. —Sept., samt Æ. cal ceatus Kıuc, som lefver pa Spiræa Ulmaria Funi, Fuli och början af Aug. månader. Den 3:dje gruppen innefattar de 3:ne största arterna inom slägtet, hvilka äro i flera afseenden märk- liga, hos oss sällsynta samt till sitt lefnadssätt numera fullstän- digt kinda. Tvänne af dessa lefva pa ek nemligen: Æ. tibialis Panzer och Æ, serotinus KLUG, och jag vill i korthet meddela det vigtigaste af deras biologiska förhållanden. £. tibialis är känd af och afbildad hos PANZER redan 1799, men larven är först beskrifven och afbildad af VOLLENHOVEN. Den har ryg- gen mörkt olivfärgad med ljusgrå buk och sidor; längs ryggen löper en blekare midtellinia och grundfärgen ofvan benen är be- gränsad af mörkare, otydliga fläckar. Hjässan är svart och glän- sande, ansigte och mun ljusare med bruna käkar. Efter sista hudömsningen blir färgen blekare, ryggen grönbrun samt buken och hufvudet äfven brunare till färgen. STEPHENS har sett z4ago i Juni och Fulz, vid hvilken tid larverna jemväl blifvit sedda pa det späda eklöfvet, hvilande i spiral på dess öfre sida; CAMERON har tagit den endast på hösten, t. o. m. så sent som i 2:dra vec- kan af Oktober. De hos begge könen hvita antennlederna va- riera pa flere sätt; än äro lederna 6-—9 helt hvita, eller den 9:de svart, eller den 8:de och o:de delvis eller helt och hållet svarta. — Larven af E. serotinus KLuG, likasom föregående täm- ligen sällsynt i medlersta och södra Sverige, träffas jämväl i Juni och Juli på det späda eklöfvet och har kroppen naken, cylindrisk, af ljusgrön bottenfärg samt täckt af ett hvitt pulver. Hufvudet, äfven hvitpudradt, är mörkgrått ofvantill och gulblekt under de - svarta ögonfläckarna; vid sista hudömsningen är hvitpudringen Er 2 försvunnen. Förpuppades hos CAMERON i jorden utan kokong och 1 CAMERON |. c. pag. 275. 4 Le 3 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. blefvo zmagines i Sept— Oktober. Äggen måste dä ha blifvit lagda, men förblefvo outvecklade ända till J7a7 månad, da Ca. MERON påträffade nyss utkrupna larver i de späda eklöfsknoppar- . ne 1. c. pag. 277. Han anser insekten vara en mera allmän art, < ehuru sällsynt 1 samlingarne, och antager detta sednare bero pa, att arten flyger sa sent pa hösten; sjelf har han tagit densamma så sent som den 17:de Oktober. Det bör anmärkas, att hos denna art antennerna äro fe/t svarta hos begge könen. Den 3:dje arten inom gruppen: Emphytus filiformis KiuG anser Ca- MERON »ingenstädes vara någon vanlig företeelse». Sjelf känner han den endast genom »STEPHENS’ exemplar, tagna i Darenth Wood i Funi—Fuli». Äfven THOMSON anser den »sällsynt: en- dast funnen i Upland och Vestergötland på törnrosor». KLuc har i sitt ofvan citerade arbete beskrifvit 5 under N:o 207 med namnet: filiformis och 9 under namnet: apzcalis (N:o 208), der- med betecknande dess hvita antennspetsar. Då KruG sålunda be- skrifvit de begge könen såsom skiljda arter borde enligt häfd- vunnet bruk artnamnet tagas »a genere potiori» och således blif- va: apicalis, men då HARTIG redan förut användt detta namn för en sällsynt MVematus-art, endast funnen i Tyskland och Skott- land, synes det af THOMSON redan för 20 år sedan föreslagna namnet: »Älugzi» vara det mest lämpliga, helst Kiuc var den förste, som beskref de begge könen, om än under skiljda namn. Jag hade ännu sistlidne vår aldrig sett någon representant af denna hos THOMSON väl begränsade grupp, men föga anade jag dock, att denna min länge hysta lifliga önskan var så nära att gå i fullbordan. Af en trädgårdsegare här i staden blef jag näml. i början af sistl. Juni månad tillfrågad, huru man bäst skulle fördrifva en mask, som i stora massor frossade på bladen af ett par törnrosbuskar i hans trädgård. Jag hemtog några exemplar i en pappersstrut, hvilka befunnos i allo öfverensstämma med de ofvan beskrifna DE GEERSKA tôrnroslarverna (af &. rufocin- clus), ehuru de största mätte 25 mm. och sålunda voro nära 5 mm. langre än à De Geers ritning: Tom II pl. 35 figg. 14 och 15. Under de följande dagarne fann jag dels i min egen trädgård och dels i en annan närbelägen samma slags larver i stora sällskap girigt frossa pa de smäludna bladen af hvita törn- 1 CAMERON |. c. pag. 276. NEREN: SAGSTEKELSLAGTET EMPHYTUS. I I > rosbuskar, hvaremot mera lågväxta mossrosor, provinsrosor samt gula törnrosor m. fl, som stodo i samma grupp helt nära till- : sammans, förblefvo af larverna oberörda. Den 12:te Juni insatte jag omkring 20 st. fullvuxna larver, frossande på afskurna blad- ” kvistar, i ett vattenglas på bottnen af en större glasburk, som i - bottnen var täckt af ett 2 tum djupt lager af fuktig jord. Bur- ken placerades på ett luftigt ställe och försågs med friska blad i mån af behof, men inom några dagar voro samtlige larver för- svunna och nedkrupna i jorden. Innan dess hade jag dock un- … dersökt ett par af dem, hvilka utsträckta mätte 25 mm. i längd och voro försedda med 3 par bröst- och 8 par bukfötter; hufvu- “det nära rundt, af gulröd färg med svarta ögon, kroppen längs ryggen blågrön med en ljusare midtellinie samt undertill och längs sidorna smutsigt hvitgrå och svagt genomskinlig; alla fötter af “ samma bleka firg. Kroppen isynnerhet pa ryggen liknande cha- ' grin och beströdd med sma hårda, koniska och hvita korn, ställda 1 Larverna sutto 5 à 7 St. i tvärlinier pa de talrika hudvecken. Ei kanten pa hvarje blad, stundom hvilande ofvanpä bladskifvan i spiral med hufvudet utåt och stjertspetsen i midten, uppätriktad, lik en vaxstapel färdig att pätändas», som RÉAUMUR säger.” Vid minsta beröring föllo de plötsligt till marken. Jag hyste nu en »till visshet gränsande förmodan», att jag 1 sinom tid skulle fa se den ofvannämnda De Geerska arten framkläckas, men stor “var min 6fverraskning, da jag den 29:de September fick se en ‘stor svart & med egendomligt rödbrokiga ben spatsera omkring _ pa kläckburkens tylltak. En flygtig undersökning gaf mig dock men aning om beskaffenheten af mitt fynd, tills jag följande dag “vid middagstiden fick se en val utvecklad 2 med hvita antenn- spetsar sitta på tylltäcket, då jag blef förvissad om riktigheten af min diagnos: Emphytus Klugii TH. 59. Den ı Oktober fram- kom ytterligare en & och dagen derpå kl. 11 f. m. flög en 2 om- kring i buren, kl. 3 e. m. s. d, ytterligare en 9 samt den 3:dje 1 Oktober den 4:de oeh sista 9, hvarefter jag förgäfves spejade efter flere. Efter några dagar genomsöktes en del af jordlagret, 4 men hvarken kokonger eller pupphöljen kunde uptäckas; endast en hoptorkad, död puppa af svartbrun färg anträffades med högst 1 Denna larv är mig veterligen ej förut beskrifven af någon författare. 2 De Geer |. c.. pag. 968. 1 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 89 Le otydliga rudimenter af ben och antenner — hvaraf dock med viss- het framgår, att jemväl denna art förpuppas i jorden likasom dess . samslägtingar utan att spinna sig nägon kokong. Det har ofvan blifvit anmärkt, att Æ. #01alis Panz. har hvitringade antenner hos begge könen, hvilka dock på mängfal- « digt sätt variera, under det att den andra, jemväl pa eklôf lef- vande arten Æ, serotinus K1., har helt svarta antenner, likaledes hos de begge könen. Den sist, nu af mig funna arten afviker i biologiskt afseende från de begge närstående arterna i så måtto, att den lefver på törnrosor, hvarjämte den i morfologiskt hän- seende håller ett slags medelväg mellan de begge förstnämnda « arterna med hänsyn till antennerna, som äro svarta hos 5, men hvitringade hos ©: ett förhållande som, om det förekommer hos andra sågstekelarter än denna, hvilket dock är mig obekant, åt- minstone måtte vara högst sällsynt. ! De ofvan anmärkta olikheter- na beträffande de hvita antennringarne hos Æ. tibialis återfinnas jemväl hos Z. Klugii. Bland de nu hos mig kläckta fyra honorna — af sistnämnda art är nämligen ingen den andra lik, hvad antenn- ringarne angår, hvarjämte 2:ne äro symmetriska och 2:ne osym- metriska på sätt följande tablå utvisar: Q kläckt d. °°/y har 2 af 6:te antennlederna, hela 7:de, 8:de o. 9:de d:o hvita, de sednare dock med svarta spetsar. 2 » od. ”/r0 har Laf 6:te antennlederna, hela 7:de och 8:de ee hvita samt 9:de lederna helt svarta. : h. ant.-leden seit ® » d.*/1o har taf 6:te ant.-led., hela | svart Beare 7:de och 8:de hvita\y. ant.-\eden ofvan och 9:de | hvit men med | svarl spets. h.antennen: 7:de och &:de lederna ofvantill: hvita och de öfriga: svarta. | RR 1 af Ö:/e ant.-leden samt hela 7:de och T Dine siz. de 101 8:de å undersidan smutshvita. | antennsträngen undertill rent svart. 1 Hos parasitsteklarne t. ex. slägtena: /chneumon och Amblyteles m. fl. k är detta förhällande emedlertid, säsom kändt är, ganska vanligt. 8 v.antennen har endast 7:de antennleden ofvantill och pa yétersidan grahvit, men hela NEREN: SAGSTEKELSLAGTET EMPHYTUS. 13 Af tiden för larvernas framkomst, som inom denna grupps gine skandinaviska arter inträffar under Maj—Funi månader, framgår, att äggen läggas på hösten, ofta långt fram i Oktober månad, hvarefter de späda larverna visa sig först i Maj månad följande år. Den andra afdelningen af slägtets 2:dra sektion, enligt THOM- SON, omfattar fyra skandinaviska arter: Æ. Grossularie, Carpini, tener och Perla. Den förstnämnda arten lefver, som nämndt är, på Ribesarter, företrädesvis À. Grossularia, men är äfven enligt BoucHÉ anträffad på Sa/rarter.! Larven är grön, med svart hufvud, har de 3 första och de 3 sista kroppsringarne pomerans- gula och är längs ryggen prydd med sex rader härtofsbärande "svarta vårtor och är väsentligen olik sina samslägtingar, hvadan THOMSON hyser tvifvel om dess plats inom slägtet Emphytus. Han anmärker jemväl att, ehuru arten ej är sällsynt inom Skan- dinavien, hanen dock ännu är okänd. Den andra arten: &. Car- pint Harrıc, ej heller sällsynt i medlersta och södra Sverige och jemväl funnen i det norra, till och med i Lappland, lefver enligt KALTENBACH på skuggiga ställen à Geranium Robertianum. Den har 2:ne årliga generationer, af hvilka den första lefver Fu/¢-— Sept. på rotbladens undre sidor och den andra på örtbladen, som den äter ända ned till nervstammarne;” larven lefver jemväl på Sorbus Aucuparia enligt Dours och på hagtorn enligt Far- LEN. Den 3:dje: Z. Zener FALLÉN är näst cactus den allmän- naste arten och lefver företrädesvis på törnrosor, men äfven på Rubusarter. Larven har funnits öfvervintra i stjälkar af Czrszam lanceolatum, Vitis vinifera, Cerefolium, galläpplen etc. på sätt här ofvan blifvit nämndt.. Den 4:de Bohemanska arten: Æ. Perla, "hvars larv är beskrifven af BoucHÉ såsom liknande den af &. cinctus förekommer »tämligen sparsamt, men är utbredd öfver hela Sverige» * och lefver på Rosa Eglanteria’ samt på ätskil- liga Rubusarter, dir den enligt CAMERON ôfvervintrar i stjälkarne, sedan den graft ned sig i märgen till ett djup af ı till 1,5 fot. Ses Caprea, cinerea m. fl. 2 CAMERON |. c. pag. 279. 3 ‘THOMSON, * Enligt EDM. ANDRE, 1. c. 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. RÉSUME. C. H. NERÉN. Quelques notes pour servir à la connaissance de la vie des éspèces Scandinaves du genre Emphytus. L'auteur raconte tout ce, qui est connu jusqu'ici des larves et de la vie des éspèces scandinaves. et decrit la larve jusqu'ici inconnue de Zmphytus filiformis Kıus (= X/ugii THOMSON) qu'il a trouvée sur les feuilles des roses blanches des jardins. La larve ressemble beaucoup à celle de Æ. rufocinctus decrite par De Geer, mais est plus longue, environ 25 mm., se ren- | contre plus tôt l'été, et n'hibernant pas éclose en septembre— 1 octobre. La larve a la tete arrondie d'un couleur rouge jaunätre; ” le corps est le long du dos vert-bleuâtre avec une ligne plus « claire au milieu; au dessous et sur les côtes le corps a un cou- leur blanc-grisätre; tous les pieds sont pales. Le corps est sur- tout sur le dos chagriné par des petits grains blancs coniques et trés dures, qui sont placés en lignes transverselles sur les plies — très nombreuses du peau. Les oeufs hivernent. | 15 NÄGRA SVENSKA FJÄRILARS FYNDORTER UPPTFCKNADE AF J. H. WERMELIN. 5 Lycena Orion Patras, ett ex. *'/; go pa Hunneberg i ts Vestergötland. Lycena Cyllarus Rorr., 2:ne ex. dio dio. Dasychira Pudibunda L, z:ne larver 1890 pa Hunneberg, af hvilka kläcktes ett ex. ©. a Agrotis Sincera H.S., 2:ne ex. fångades af mig under juni månad 1889 1 Bälinge socken, Upland. | Agrotis Xanthographa F. förekom ej sällsynt på Muskön, — Sdm. 1888. + Mamestra Serena F., ett ex. 9 den !°/g 90 på Hunneberg. ; Luperina Matura Hurn. förekom ej sällsynt på Muskön, “ Sdm. 1888. à Hadena Gemmea TR, ett ex. fångades d. ?”/9 87 vid egen- domen Sjérred, nära Ulricehamn. = Hadena Ulyrica Frr. Utom ett af mig 1886 vid Drott- > ningholm fångadt ex. har jag i Stockholmstrakten 1888 tagit ett _ dylikt samt ur puppa fran Trefvinge under Erstavik, Sdm., fått Wett ex. kläckt. = Tapinostola Hellmanni Ev., ett ex. Sdm. 1888. Anarta Cordigera THNBG., ett ex. fans af mig den */¢ 8c “pa Birger Jarls torg i Stockholm; ett ex. pa Hunneberg d. */6 go.’ | Eugonia Alniaria L., ett ex. taget af jägmästaren M. STEN- $ BERG 1888 vid egendomen Sjörred, nära Ulricehamn. Ploseria Pulverata THNBG., 2:ne ex. kläckta ur puppor; Sdm. Denna fjärilart förekom tämligen allmänt under april må- nad 1890 pa Hunneberg. Cidaria Cambrica CUuRT., ett ex. taget af jägm. STENBERG - 1888 vid Sjörred, nära Ulricehamn, I sammanhang härmed tillåter jag mig, i anledning af Lek- tor THEDENH anförande uti tidskriftens 2:a häfte, årgången 1881, ang. förekomsten af arter till familjen Sesiidæ, nämna, att som- maren 1885 svärmade i en trädgård å Lidingön kring hallonbuskar såväl Sesia tipuliformis som S. formiciformis Esp., af hvilka _ bada arter åtskilliga ex. då togos af mig och jägmästaren VARENIUS. ÖS nn 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. DÖDSFALL. I Malmö afled den 4 Febr. 1891 vid 57 års ålder lektorn © vid högre elementarläroverket därstädes Isaac LUDVIG STENBERG, 3 som varit medlem af Entomologiska Foreningen alltifrån dess M stiftelse. Lektor Stenberg var en ovanligt lard man, grundligt — hemmastadd i flera vetenskapsgrenar, hvilkas utveckling han med M varmaste intresse troget följde. Han var icke blott en fram- I stående kännare af de klassiska språken, utan därjämte en ut- märkt matematiker och idkade tillika med ifver naturhistoriska — studier, isynnerhet omfattande botaniska och entomologiska. De & rika entomologiska samlingar, som han sammanbragt, har han ? testamenterat till adjunkten vid Lunds universitet C. G. THOMSON, | likväl, enligt en tidningsuppgift, med det förbehåll, att Riks- 2 museum i Stockholm egde att först uttaga de dubletter, som museet pi kan önska. Under senare ar, da han icke längre kunde såsom förr i göra ströftåg i botanisk och entomologisk afsigt, sysselsatte han + sig med astronomiska observationer och hans iakttagelser och : beräkningar tillmättes ett högt värde. Han har till stipendie- - fonder i Lund och Malmö donerat 30,000 kronor. Ara at den kl hädangångnes minne! ÖSTE | STATSANSLAG’ TIEE ENTOMOL. TIDSK ETE ?: Kongl. Maj:t har beviljat Entomologiska Föreningen i Stock- ~ holm för utgifvande under ar 1891 af en särskild afdelning af | dess tidskrift, hvilken afdelning skall innehålla populära uppsatser 4 om Sveriges skadeinsekter, ett statsbidrag af 1,000 kronor. Tre- | hundra exemplar af denna afdelning skola kostnadsfritt öfver- lemnas till civildepartementet för att utdelas till hushällnings- | sällskapen i riket, skogsskolorna, landtbruksläroverken m. fl. 17 VIENS ANTECKNINGAR OFVER HEMIPTERER AF ISIDOR NORDIN. PLE Förteckning öfver i Lofö socken observerade Hemiptera Heteroptera: Sehirus morio L. 2 ex. på Lamium album i Slottsparken vid Drottningholm.' : Tritomegas biguttatus L. 1 ex. på Lamzum. Ridhus- planen. Tritomegas bicolor L. ej sällsynt. Eurygaster maurus L. 1 ex. pa Scirpus. Berga torp. … (I viken vid Svartsjö slott förekommer den ganska allmänt.) | Aelia acuminata L. allmän. Neottiglossa inflexa WoLFF ej sällsynt tillsammans med föregående. Bryggargarden. (I O. M. REUTERS afhandling: Fin- lands och den skandinaviska halföns Hemiptera Heteroptera, finnes - om denna art ett tryckfel Det heter: antennernas andra led är tydligt kortare än den tredje, skall vara: tydligt längre än den tredje.) Peribalus vernalis Wocrr på Cruciferer, isynnerhet A//- aria officinalis. Slottsparken. Palomena prasina L. Svanholmen m. fl. st. 7 Carpocoris nigricornis Far. Berga, i trädgården, m, fl. ställen. Pentatoma juniperina L. sparsamt. Smedgarden, Berga. Tropicoris rufipes L. allmän. 1880 förekom den i an- & * Se Entomol. Tidskr. Årg. 4 p. 133 och Arg. 7 p. 51. 5 Entomol. Tidskr. Arg. 12. H. 1 (1891). 7 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. märkningsvärd mängd på 7z/a. Nymfan öfvervintrar under bar ken och mossan pa trädstammar. Eurydema oleracea L. allmän pa Nasturtium armoracia,. - Slottsparken. 1882 förekom härstädes en färgvarietet, som seder- | mera ej visat sig. De hos arten hvita eller röda fläckarna pa — pronotum, scutell, hemielytra och ben voro hos denna gula. Picromerus bidens L. sparsamt pa Acer i Slottsparken. — Pronoti sidotagg kännetecknas icke hos nymfan. Jalla dumosa L. 1 ex. bland gräs. Angsholmen. Troilus luridus FABR. 1 ex. som nymfa, pa Betula. Slotts- « parken. Zicrona coerulea L. Pa gris bland Calluna erhöllos 1885 « en nymfa och en imago. Svanteberg. Nymfan lifnärde sig med ? animalisk spis och imago kläcktes pa 17:de dagen efter fangsten. q Acanthosoma hæmorrhoidale L. sparsamt. 1883 före- 4 kom den i stor mängd pa Prunus Padus såväl pa Kersön som - Lofön. | | Elasmostethus dentatus DE Greer. Allmän, isynnerhet pa 4 svanholmen i Slottsparken. 2 Clinocoris ferrugatus Farr. Var och host pa Myrtillus, $ som växer under Adzes. Kinaskogen. : Clinocoris griseus L. allman. Verlusia quadrata FABR. sparsamt pa Saponaria i Bryg- gargärden. Syromastes marginatus L. ej sparsamt. Den uppehäller sig gerna på de mogna frukterna hos Rubus zdeus i trädgårdar. 4 Orangeriet, Hvilan och Ängsholmen. À Dasycoris pilicornis Burm. har och dar sparsamt. Pa = vägen till kyrkan bland Medicago, i Smedgärden bland Trifolium — och i Bryggargärden bland Ærvum och Trzfolium. Alydus calcaratus L. förekommer bland Arvum och 777- folium. Solvarma dagar är man säker om att fa se den flyga omkring, och sätter den sig da gerna pa bergväggar att hvila. $ Den myrliknande nymfan uppehäller sig under stenar. Corizus Hyoscyami L. förekommer dar //yoscyamus växer. « Drottningholmsmalmen, Hvilan, Prestgärden m. fl. st. I fangen- — skap håller den tillgodo med andra växter som föda, men blir 2 da till färgen tegelröd. ‘| # NORDIN: ANTECKNINGAR OFVER HEMIPTERER. 19 Rhopalus abutilon Rossi. Här och dar. Rhopalus crassicornis L. 1 ex. 1 Smedgärden. % Rhopalus parumpunctatus SCHILI. ej sällsynt bland gras. _ Smedgarden. Rhopalus maculatus H. Scn. ej sällsynt. Svanholmen. Rhopalus capitatus FABR. 2 ex. i Bryggargärden, pa … Cynanchum vincetoxicum. Myrmus miriformis FALL. Allman som kortvingad. Den « langvingade formen är mycket sällsynt, 1 ex. i Smedgarden. (Pa Nordön i Lycke socken, Bohus lan förekommer den längvingade _ formen ej sällsynt.) i Lygæus equestris L. ganska allmän pa Cynanchum i _ Bryggargarden, Smedgarden m. fl. st. Förekommer mycket tidigt om våren; den */, 84 observerades den pa bar mark, in copula. Nysius thymi Worrr, Fires allman pa torra backar bland _ Fragaria. Svanteberg, Smedgarden. Nysius helveticus H. Sch. Sparsamt. Svanteberg. Nysius punctipennis H. Sch. Sparsamt. Bryggargarden. Fr Cymus glandicolor HAHN ej sparsamt på fuktiga ställen bland halfgräs. Svanholmen. 4 Ischnorrhynchus Resedæ Panz. pa samma lokal som } föregående samt pa De/ula. Annu sedan frost utan snö inträdt finner man den blida dagar, som nymf eller imago i okt.—dec. : Neides tipularius L. sällsynt. Smedgarden. (1886 erhölls arten pa Nordön i Bohus län pa Verbascum Thapsus. Dagligen granskades samma växt under mer än en veckas tid och erhölls för hvarje dag 1 à 2 ex.; inalles 14 ex.) - Berytus clavipes Fasr., FALL., I ex. pa buskar. Nedre _terrassen vid Drottningholms slott. { Berytus minor H. SCH. 1 ex. pa gräs, Hvilan. Geocoris gryphoides L. en nymf erhölls den *4/, 1884. - Smedgärden. Imago utkläcktes den 2/, Diplonotus fracticollis SCHILL. 1 ex. bland gräs. Rid- husplanen. Drymus sylvaticus Fier. Här och dar under stenar, bland mossa och vid växtrötter. : Eremocoris erraticus FABR. ej sparsamt. Kersö skog bland gras under Adzes. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Eremocoris plebejus FALL. 1 ex. pa gris. Angsho lmen, | Scolopostethus pilosus Reuter. Här och dar. Scolopostethus affinis SCHIN. Alphyddan. Gastrodes Abietis L. ej sällsynt pa Abies, der den öfver- vintrar under kottefjällen. Slottsparken. | Gastrodes ferrugineus L. sparsamt i barkspringorna på Pinus och Abies. Kinaskogen. Rhyparochromus chiragra FaBr. sparsamt. Kinaskogen. Pterotmetus staphylinoides Burm. 1 ex. bland Calluna. Svanteberg. Macrodema micropterum Curr. sparsamt vid rötterna och bland affallna barr af Calluna, under stenar och mossa. Kersö ; skog, Svanteberg. Ischnocoris angustulus Bou. som föregående. Svanteberg. Plinthisus pusillus SCHOLTZ under lafvar på berghällar. | Kinaskogen. Stygnocoris rusticus FALL. Munckens Kulle m. fl. st. Stygnocoris pedestris Fatt. Klockberget. Peritrechus geniculatus Haun. Bryggargarden. - Trapezonotus anorus FLor. 2 ex. planen vid Koppartältet, * Trapezonotus agrestis FALL. allmän. Pachymerus Pini L. allmän. Aradus depressus FABR. I ex. på gräs. Svanholmen. Piesma maculata Lap. ej sällsynt Orangeriet. Piesma capitata Worrr. ej sällsynt. Orangeriet. Orthostira nigrina FALL. 2 ex. Klockberget. Orthostira macropthalma Firs. 2 ex. Smedgarden. Orthostira gracilis Firs. sparsamt. Alphyddan. Orthostira parvula Farı. Har och där under mossor och lafvar pa berghällar. Klockberget, Kinaskogen. — TEL itd or Derephysia foliacea FALL. bland gräs. Svanholmen. (1 886 erhölls flere ex. af arten under stenar vid hafsstranden. Lycke # socken Bohus län. **) AOA Ep ! + Pa samma plats erhölls en Lepidopter: Sesia Ichneumoniformis. ** Samma dag och flere dagar efteråt erhölls, pa tre a sex decimeters _ vatten, mellan fastlandet och en holme, under räkfıske, en coleopter: Hamonia Gyllenhalii pa Zostera och Ruppia. Närmare 100 ex. erhôüllos. 10 £ + à La À | 4 NORDIN: ANTECKNINGAR OFVER HEMIPTERER. 21 Stephanitis Oberti Kor. ej sällsynt på Myrtillus. Kina- skogen, skogen vid Berga Torp. ; Tingis Cardui L. Här och där. Bryggargården. Gerris rufoscutellata Larr. allmän på dammarna i parken. Gerris lacustris L. som föregående, i Mälarens vikar. Ploiaria vagabunda L. ı ex. på Adzes. Floras kulle. Opsicoetus personatus L. Sällsynt. Den 77/5 och 4/7 1886 erhölls tvänne ex. i apotekshuset (stenhus). De följande åren hafva enstaka ex. erhållits på samma ställe. Coranus subapterus De GEER ej sällsynt bland gräs och Calluna. Svanteberg, Hvilan m. fl. st. Nabis limbatus Danis. Här och dar bland gräs. Nabis flavo-marginatus SCHOLTz. Svanholmen pa Carices. Nabis ferus L. allman. Nabis ericetorum SCHOLTZ 2 ex. pa Calluna. Kersön. Acanthia elegantula FABR. I ex. pa vattenväxter vid dam- marna i parken. Acanthia saltatoria L. under stenar vid sjöstranden. Kersön. Cimex lectularius L. Ceratocombus coleoptratus ZETT i Sphagnum-tufvor. Svanholmen. Microphysa pselaphiformis Westw. 1 ex. i fuktig mossa. Svanholmen. Myrmedobia coleoptrata Farı ej sällsynt under mossa - vid trädrötter (Betula). Svanholmen. Triphleps minutus L. i springorna pa barken af Adzes. Svanteberg m. fl. st. Anthocoris sylvestris L. allman. (Forts.) Drottningholm ı oktober 1890. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. TVÅ NYA SVENSKA SKALBAGGAR BESKRIFNA AF B. VARENIUS. Heterocerus Mölleri n. sp. Oblongo-ellipticus, elytris pube « brevissima grisea vestitis, ad humeris distincte, preterea vix pun- ; ctatis; prothorace valde convexo, densius punctato, ad basin ” minus profunde impresso; pedibus obscuris geniculis pallidis, tibiis anticis extus spinis 7 instructis. Long. corp. 3,3 mm. | Aflangt oval, elytra med mycket kort gråaktig pubescens - knappt, skuldrorna tydligt punkterade, elytras skuldror med täm- ligen djup buckla, deras främre gula teckningar i form af smala 3 korta strimmor, de bakre af ojämna breda fläckar. Prothorax — mycket kullrig, tätare punkterad, vid basen försedd med mindre djupa gropar. Benen mörka med undantag af knäna, som äro 2 ljusa. För öfrigt mindre an 7. fusculus och à framtibierna | försedd med 7 taggar. Sällsynt, funnen af förf. vid Landskrona. | Megarthrus Thomsoni n. sp. Subparallelus, ochraceus, W supra undique rude punctato, prothorace medio late sulcato, M elytris minus dense punctatis, abdomine late marginato. — Long. corp. 2,3 mm. | Lergul, jämnsmal, ögon svarta, prothorax bredt rännlad, groft — punkterad; elytra starkt, mindre tätt punkterade, benen lergula; - abdomen starkt punkterad och groft kantad. 4 Sällsynt, funnen i Skane vid Alnarp af förf. + ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM | ÄRS-SAMMANKOMST DEN 14 DECEMBER 1890. À __ Entomologiska Foreningen fyllde ofvanskrifna dag sitt elfte Mår och höll, såsom vanligt, sin ärssammankomst à Hôtel Phoenix med Prof. SANDAHL såsom ordförande. För Föreningen anmäldes följande nyinvalde ledamöter: _ Hr Löjtnant Nits Conon ÖHLSSON (Vendes Artilleri, Landskrona), = > Fil. Kand. Eınar LÖNNBERG (Amanuens vid Stockholms Hög- > skola), båda pa förslag af Prof. CHR. AURIVILLIUS. —_» Cand. Medicine OLAF BIDENKAP * (Pilestræde 31. Christiania), » Stud. Medic. VALENTIN WILHELM HARTVIG HUITFELDT (Oscars Gade 31. Christiania), båda på förslag af Konservator SCHÔYEN. _ » Fil. Kand. GUSTAF WESTERLUND (Upsala) och > Farm. Stud. Jonn WESTERLUND (Farm. Inst. Stockholm), de … bada sista på förslag af ordföranden. i Vid därefter företaget val af embetsmän för nästkommande år omvaldes alla de afgående, så att föreningens styrelse fort- farande utgöres af professor O. SANDAHL, ordf,, professor CHR. AURIVILLIUS, sekr., och ôfrige ledamöter lektorn K. Fr. THEDE- - NIUS samt konservatorerne Sv. LAMPA och W. MEves. Supple- _anter: byråchefen J. Meves och löjtnanten C. GrIiLL. Till re- … visorer återvaldes d:r S. NORDSTRÖM och hr G. HOFGREN samt “till deras suppleant apotekaren H. THEDENIUS. Hr G. HOFGREN utsågs att fortfarande vara distributör af Entomologisk Tidskrift. 8. * Redan invald den 12 Jan. 1890, men tillfälligtvis icke förut anmäld © a .. - . för föreningen. NY 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Professor Aurıvinııus höll sedan ett intressant föredrag »om — färgteckningens systematiska betydelse och utveckling hos vissa nattflyn», hvilket illustrerades genom förevisning af exemplar af ifrågavarande fjärilar samt genom teckningar å svarta taflan. Ge- nom föredraget framhölls först läget och formen af de hos alla nattflyn (Voctuidæ) konstant förekommande olika fläckar och li- nier å det främre vingparet, hvarefter uppmärksamheten fästes på de egendomliga fläckar, som dessutom förekomma hos några sär- q skilda familjer af nattflyn, såsom ?/uszide och Catocalide. Hos » de förra äro de nytillkomna fläckarna, »dagfläcken» och »ägg- fläcken», karakteristiska för slägtet Plusia, och hos de senare är - "den midt under »njurfläcken» befintliga »afsnörda fläcken» all- . deles ensamstående bland nattflyna och kännetecknande för slägtet M Catocala. Professor AURIVILLIUS visade genom företeende af en M hel serie arter af detta slägte, huru sistnämda flick 4r uppkommen genom afsnörning af en inätgäende vik af den »yttre fvärlinien» à framvingarne och hade af denna anledning gifvit denna flack dess betecknande namn. Därefter företogs den såsom Öfverläggningsämne för aftonen . uppställda frågan: »Bör något göras för att biologiska under- sökningar angående insekterna, i första rummet de skadliga, äfven i vårt land må komma till stand?» Det långvariga och sakrika meningsutbytet angående detta ämne inleddes af löjtnant C. GRILL, som, gående ut från de »önskningsmäl för entomologien», hvilka han framställde vid för- eningens 10-års-högtidsdag, d. 14 Dec. 1890, framhöll vigten och gagnet af en sådan försöksanstalt, hvilken borde vara belägen nära Stockholm och utrustad med tillräcklig och sakkunnig per- — sonal, för att oafbrutet kunna -året om fortsätta iakttagelserna och de biologiska arbetena, särskildt med afseende på de för landtbruket och skogsvården skadliga insekterna. Efter interpellation af d:r S. NORDSTRÖM utvecklade Landt- bruksstyrelsens entomolog Hr S. LAMPA ytterligare i detalj pro- grammet eller uppgiften för en entomologisk försöksanstalt. K. Landtbruksakademiens växtfysiolog prof. J. ERIKSSON, som vid den internationella landtbruks- och skogsvårdskongressen i Wien 1890 haft att inleda diskussionen angående frågan: »Hvad är i de europeiska staterna från de sammas sida tills nu 2 a eter x ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST D. 14 DEC. 1890. 25 „gjordt för att befordra utforskandet af de med hänsyn till landt- bruket och skogsskötseln vigtigaste växtsjukdomarne samt för att kunna inskränka (»reduciren») de förstörande verkningarna af de My samma, och hvad kan och måste i sådan riktning vidare ätgöras?», framhöll, att forskningen angående växtsjukdomarne ofta stod i nära samband med undersökningarna angående skadeinsekters åverkningar och att båda borde gå så att säga hand i hand och understödja hvarandra. I Amerika vore ofantligt mycket redan gjordt i detta hänseende, men i Europa i det hela ganska obe- tydligt emot hvad det borde vara. Det gifves nämligen i Europa helt få dylika anstalter, då i Amerika finnas entomologiska och växtpatologiska anstalter i minst 20 af de Förenta staterna med minst 17 uteslutande entomologer och dessutom 8 tjenstemän, som egna sig dels åt entomologiska forskningar och dels åt växt- - sjukdomarnes undersökning. ; ? = at I Florens upprättades under början af 1870-talet ett ento- mologiskt försöksinstitut, som underhälles med 10,000 francs om året och star under ledning af prof. TAGLIONI. 1 Ungern finnes vid Budapest en anstalt under prof. G. Horvarn, 1 främsta rummet afsedd att söka utforska medel mot härjningarna af vin- lusen (Phylloxera vastatrix), och ett par liknande anstalter lira finnas i Frankrike. I England har landtbrukssällskapet anstält en entomolog. Ryssland har relativt gjort mera. Där finnas 2 statsentomologer vid kejserliga landtbruksakademien, hvilka stå i förbindelse med 4,000 korrespondenter, utbredda i alla delar af det ryska väldet. I Odessa och i Tiflis finnas 2 ständiga ento- mologiska kommissioner samt en filial i Yalta å Krim. Det vore af högsta vigt, att en entomologisk försöksstation komme till stånd i vårt land. Det gagn en sådan skulle göra, vore väl värdt den uppoffring, som staten gjorde för densamma. Läget för en sådan försöksstation borde vara nära Stockholm och helst vid Landtbruksakademiens experimentalfalt, där en växt- patologisk institution redan finnes, med hvilken den entomolo- giska anstalten kunde samarbeta och där det funnes utrymme för odlingsförsök till utrönandet af insekternas förhållande till olika varieteter af de kulturväxter, som af dem angripas o. s. v. Till närmare utredande af hithörande frågor, föreslog prof. ERIKS: SON, att en komité borde utses af Entomologiska föreningen. 2 I 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. K. Landtbruksakademiens sekreterare prof. CHR. Lovin skild- ° rade därefter i ett längre och sakrikt föredrag förhållandet med de entomologiska försöksstationerna i de nordamerikanska Förenta — staterna, hvilka i denna riktning gått långt före alla andra länder « sedan 1887. Hvarje stat t. ex. erhåller årligen 15,000 dollars 7 (56,250 kr.) till hvarje försöksanstalt, och det finnes stater med mera än en sådan anstalt. Inredningen af de använda s. k. »insekthusen» är särdeles ändamålsenlig, och intet är sparadt för — att möjliggöra noggranna och fullständiga iakttagelser. Berättel- ser afgifvas årligen till landtbruksdepartementet, och allt är sy- stematiskt ordnadt. Det vore Önskvärdt att något i den rikt- ningen kunde göras i vårt land. Prof. AURIVILLIUS påpekade, huruledes redan LINNÉ, denne varme patriot, som ständigt ifrade för förbättring af Sveriges ekonomi, studerade den bekanta »S/ökornsflugan» (Oscinis Frit L.) och visade, hvilka oerhörda förluster densamma kan ästad- komma. Val. har sedan dess Sverige haft många utmärkta en- tomologer, men vår kunskap om denna skadefluga och andra dylika har intill senaste tiden stått alldeles stilla, och detta kom- mer sig deraf, att ingen haft tillfälle att göra tillräckliga, ihål- lande undersökningar. Man kan påstå, att ju intensivare landt- bruket blifver i ett land, desto nödvändigare är det att grundligt lära känna skadeinsekternas lefnadsförhållanden, för att kunna rätt bekämpa dem. Direktör HOLMERZ framhöll vigten af undersökningar på ort och ställe under en pågående insektshärjning för att utröna, hvilka lokala förhållanden på platsen kunna inverka på skade: insekternas uppträdande. Flere af de ofvannämnda ledamöterna gjorde ytterligare till- ägg till sina förut hållna anföranden, och slutligen sammanfattade ordföranden diskussionens resultat i följande mening: Entomologiska föreningen anser det vara för vårt lands jordbruk och skogsvård af den allra största vigt, att en ento- mologisk-biologisk försöksanstalt varder upprättad. Denna an- stalt bör vara fast, icke flyttande, och förläggas till Landtbruks- akademiens experimentalfält för att kunna omedelbart samverka | med den där befintliga växtfysiologiska anstalten. Den ento- aa ee ee Re pega ns ender ngr mologiska anstalten bör hafva en föreståndare, som oafbrutet har M 4 ENTOMOL. FORENINGENS SAMMANKOMST D. 14 DEC. 1890. 27 5 tillfälle att året om följa de biologiska undersökningarna, samt = eller 2 assistenter, hvilka kunde utsändas till de trakter af landet, dar insektshärjningar förekomma, för att pa ort och ställe 2 göra iakttagelser samt gifva räd och anvisningar, sä vidt möjligt, “ till härjningens bekämpande. Det är nödvändigt, att staten för detta ändamål lemnar behöfligt understöd. För närmare utred- “ ning af frågan skall en komité tillsättas vid Entomologiska för- 3 eningens nästa sammankomst. = Oskar Th. Sandahl. : 2 Ke + 5 NOTIS. 2 = Sedan firman HEILBORN, VALDAU & KNUTSSON genom gross- = & handlaren K. Knursson erbjudit sig att af intresse for Kamerun- landets utforskande och för att rikta hemlandets offentliga sam- 3 Jingar emottaga och på allt sätt understödja tvänne yngre forskare, som fran Sverige kunde utsändas för att i Kamerun göra zoolo- giska och botaniska studier samt herr grosshandlaren F. WARBURG i London till riksmusei förfogande för detta ändamål ställt en summa af 1,800 kronor har filos. kandidat YNGVE SJÖSTEDT 1 början af sistlidne november månad afrest till Afrika, för att inom det område, som på norra sidan af det stora Kamerunberget tillhör ofvannämnda firma göra geologiska studier och samlingar. 57 Kandidat Sjöstept kommer hufvudsakligen att samla insekter % för riksmuseum samt ätskilliga andra djur för Upsala universitets E zoologiska museum. I fall ej större, i dylika trakter ej ovanliga — motigheter skulle drabba den unge naturforskaren, har man all anledning att emotse ett storartadt och intressant resultat af denna resa, hvarigenom de rika och vackra samlingar, som från när- Ar liggande trakter förut hemförts af vår förenings ständige ledamot herr grosshandlaren F. THEORIN, skulle kunna i väsentlig grad & =: En SRE RER RE RE EEE OR RRA ME ee an EEE AS: Me En TES PEN ERENT, À > ee ‘ a 4 jr r Rs" à L DEN 28 ÄNNU ETT ÖNSKNINGSMÄL FÖR ENTOMOLOGIEN 3 I SVERIGE. I anslutning till hvad som af annan hand i en föregäende årgång af tidskriften blifvit framhället rörande vissa önskningsmäl för entomologien i vårt land önskar insändaren fästa uppmärk- samheten på ännu ett sådant, som tillika är af den art, att dess realiserande beror på föreningens egna medlemmar. Många sådana, som äro bosatta i landsorten, hafva säker- ligen i likhet med insändaren afundats de i Stockholm bosatte — ledamöterne särskildt för de många tillfällen att sammanträffa « med andra entomologer, som där erbjudas. Har man samspråkat med någon, som bevistat föreningens sammankomster, vet man, — att dessa hos deltagarne efterlemna de angenämaste minnen, och hvarje gång man i tidskriften läser redogörelsen för ett förenings- stånden i vårt land skola snart sagdt göra det omöjligt för fler- talet af entomologiens idkare och vänner att få vara. med och vid . sjelfva härden uppeldas för det gemensamma intresset. Men detta, att i medelpunkten emellanåt samla de spridda krafterna, förblir väl ett oupphinneligt önskningsmål (försåvidt vi icke skulle få zontariffsystem, hvilket, skämt åsido, äfven ur andra synpunkter borde med glädje helsas af oss entomologer). Men då man icke kan få allt hvad man vill hafva, så får man nöja sig med mindre, och det är för att rekommendera ett icke så oäfvet surrogat för hvad de fleste af oss sålunda måste sakna, som insändaren Önskar taga till orda. Och han vågar om medlet tillämpa det gamla hederliga vitsordet: probatum est. En af entomologiens varmaste idkare i vårt land — bosatt i Kri- stianstad och i sin entomologiska verksamhet känd af tidskrif- tens läsare — föll på den lyckliga idéen att i sin omgifning uppsöka för att icke säga uppamma en liten trupp af hängifna — vänner till detta studium, som nu, dess bättre, synes vinna allt — _ ANDERSSON: ANNU ETT ONSKNINGSMAL FOR°ENTOMOLOGIEN. 29 — flere utöfvare i vårt land. För att hålla intresset vaket, samman- | förde han vidare oss amatörer i Kristianstad och dess omnejd, med hvarandra, och vi kommo genast under fund med, att dessa 4 möten hade en synnerlig förmåga att sporra hågen för det stu- 4 dium, hvarat vi egna vara lediga stunder. Och snart nog blef ; det för oss alla ett oafvisligt behof att emellanåt komma till- - sammans. Fastän tillämpadt 1 smått, är detta naturligtvis det- samma behofvet, som sammanfört krafterna i den stora Entomo- logiska föreningen. Och det behof, som denna känt och i sina stadgar uttryckt, nämligen att äfven under den blida årstiden ov 1677” — halla ett sammanträde, som kunde egnas at exkursioner, har gjort sig gällande också hos oss, ehuru det, sanningen att säga, icke — ännu blifvit med allvar realiseradt. Mera allvar hafva vi haft med våra sammanträden under den kallare ärstiden. Och vid vår långa nordiska vinter, då hela den brokiga insektverlden för- svinner och då särskildt fjärilarnes älskliga gestalter under många månader upphöra att egga samlaren till förnyade ansträngningar eller på sin höjd i skenbart liflös form i pupphuset hålla honom i en viss oro, blandad med glada förhoppningar, då kan det nog behöfvas botemedel mot intressets slappande. VWisserligen står det enhvar till buds att äfven i ensamheten under vinterdagarne taga fram sina samlingar och vid deras åsyn erinra sig, att det nog åter kommer en tid, då naturen kastar af sig liksvepningen och allt lefver och rör sig i densamma. Men ingenting är dock bättre för intressets spännande och vidmakthållande, än att då _ fa sammanträffa med liktänkande och med dem utbyta tankar och erfarenheter från sommarens lyckligare dagar. Delad glädje “ är här såsom annars dubbel glädje. Det är ju en gammal er- farenhet, att man under /2/vets höst och vinter med förkärlek Water tanken ila tillbaka till dess vår- och sommardagar, och att därvid alla sorger och obehag, som nog åtföljde äfven dessa se- nare, förblekna och utplånas, under det att deras ljusa minnen afteckna sig allt skarpare och framstå i en förklarad glans. Så förflytta oss också vi, entomologer, när vi under de kulna vinter- dagarne drabba tillsammans, helst tillbaka till vårens och som- marens ljusa dagar; vi ihågkomma framför allt det eller det — stiliga fyndet, som vi gjorde på den ena eller andra af »de sälla jagtmarkerna», och alla små förtretligheter, som entomologen ej 2 30 > ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. kan undgå — t. ex. att en förarglig gärdesgärd var placerad — just der en ståtlig Zimenitis kunnat fångas, eller att en icke - mindre fôrarglig rubusgren hejdade hafven, som annars om ett « ögonblick skulle inneslutit en finfin Sesza, för att icke tala om « ofrivilliga kullerbyttor och mycket annat af samma slag — allt « sådant är nu glömdt eller försonadt af ett godt skratt 1 vänners — lag. Och när den ene eller andre är nog lycklig att kunna fram- draga något för orten nytt fynd, hvilka förhoppningar och före- satser och hvilken längtan att till sommaren gå och göra samma- _— lunda uppväckas icke därigenom hos de öfrige! Sadan är vår erfarenhet från våra möten. Och vore det därför icke skäl, att herrar entomologer äfven på andra orter försökte sluta sig tillsammans, sökte hos andra väcka till lif samma intresse, som besjälar dem själfve (och dessa »andra», som kunna bearbetas för ändamålet, äro kanske flere, än man skuile kunna tro), samt framför allt genom en och annan sam- mankomst upplifvade hvarandra till förnyade ansträngningar? Liksom sådana småföreningar naturligtvis icke kunna sätta sitt mål synnerligen högt, åtminstone icke i rent vetenskapligt hän- seende, så behöfves heller ingen storartad apparat för deras åstad- kommande eller vidmakthållande. I vår lilla krets taga eller skapa vi oss förhållandena, som det bär sig, och vi samarbeta derför utan stadgar, — om icke den, att enhvar skall medföra 3 det bästa möjliga lynne. i Detta hindrar emellertid icke, att vi, ej blott som individer M utan såsom ett helt betraktade, anse oss som en ringa lem i vår - stora Entomologiska förening. Och en följd häraf blef, att vi beramade ett sammanträde till samma dag sistlidne december månad, på hvilken Entomologiska föreningen höll sin sedvanliga årsfest. Det mesta af Hvad därvid förekom hade naturligt nog intresse blott för oss själfve, men följande vid tillfället gjorda * Lepidopterologiska anteckningar kunna kanske förtjäna att offent- borg (Förf). er liggöras. Att de äro skäligen magra, torde icke klandras. af nägon, 3 som själf erfarit, huru magert förra året var såsom fangstar betraktadt. å Thecla Ilicis Esp., ny för orten, nu anträffad i Hjersås 3 (Ammitzböll). 3 Aphantopus Hyperantus ab. Arete Mürr., vid Helsing: 4 u Ce Mes ” JAM ANDERSSON: ÄNNU ETT ONSKNINGSMAL FÖR ENTOMOLOGIEN. 31 | Ocneria Dispar L. À sitt landtställe Ekholmen fann D:r “ AMMITZBOLL i somras en larv häraf och erhöll ock i sinom tid af denne en fullbildad fjäril. Sannolikt är väl, att fjärilen eller | rättare dess ägg ditförts med något af de fruktträd, som i tusen- … tal planterats i grannskapet (Tomarp) under de senare åren. — a Karlskrona, den enda plats i vårt land, där denna fjäril förut “ anträffats, förekommer den fortfarande talrikt, såsom förf. själf var i tillfälle att öfvertyga sig om vid ett besök därstädes i _ midten af sistförflutna augusti månad. Fjärilarne höllo då som _ bist på med att lemna sina puppor, och i synnerhet längsät — planteringen »Almedan» kunde man på korta mellanrum anträffa framför allt honor, som pa en husvägg eller en hög stenfot voro sysselsatta med äggläggning. Pupporna tycktes företrädesvis vara placerade under husens fotlister. # Bombyx Cratægi L., förut ej anträffad i denna trakt, har “ funnits i V. Olinge (N. Olsson). B. Populi L. omniimnes icke för dess sällsynthets skull, utan såsom ett bevis för att äfven spinnarefjärilar lata sig fånga vid ljussken, något som förf. upprepade gånger varit 1 tillfälle att göra med denna fjäril. = Lasiocampa Pini L. finnes nog ı traktens alla äldre furu- skogar; gamla larvskinn, Öfverhöljda af microgasterpuppor, an- - nonsera mycket ofta, att fjärilen bör kunna anträffas. Som det är svårt att öfvervintra larverna, gör man bäst uti att uppsöka dem tidigt om våren, efter hvilken tid deras uppfödande är yt- | terst lätt. Redan den 25 sistl. mars och följande dagar eller kort efter det nattfrosterna slutat och ett mildt värväder inträdt, fann förf. flere stycken, som fran sitt vinterläger under mossan “ bôrjat sin vandring uppåt furustammarne och merendels sutto stilla pa 4—6 fots höjd, tydligen rätt svaga efter sin långa fasta. À Inflyttade i larvbur, ville de till en början ej äta, men sedan de q medelst en rafraicheur fått en fin dusch af ljumt vatten och satts i solskenet, togo de snart skadan igen. Deras storlek varierade vid infångandet högst betydligt, från 20 ända till 65 mm. De > störste voro snart fullvuxna och redan den 12 April började en af x dem spinna sin kokong samt framkom såsom fjäril (9) den 28 maj. 4 Stauropus Fagi L. En vacker och såsom det tycktes ny- — kläckt hona anträffades den !"/s go sent om aftonen pa en bok- 4 32 = ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. till den i en tyllbur instängda honan, men metoden visade sig åtminstone denna gang icke lyckas med denna spinnare. Snart började hon afbörda sig sina ägg, hvilka visserligen under den första tiden lemnade goda förhoppningar, men sedan beklagligt- vis verkligen befunnos vara obefruktade. _ Microdonta Bicoloria Scuirr. Hofmantorp i Småland (V. Lundblad). | Acronycta Ligustri ab. Sundevalli LPA, förut, om jag ej misstager mig, endast känd genom det af Lampa beskrifna exem- plaret, är nu anträffad äfven vid Yngsjö (Förf). q Mamestra Albicolon Hp. flerstädes i trakten (Ammitzböll, Förf.). Likheten med M. Brassicæ torde vålla, att den lätt förbises. M. Serena F. Färlöf (P. Ohlsson). 1 Dianthoecia Filigrama v. Xanthocyanea He. Färlöf. (©. Aspelin). Hadena Gemina ab. Remissa Fr. Kristianstad (Ammets- boll), Yngsjö (Förf). Brotolomia Meticulosa L. Färlöf (Förf). ; Tapinostola Elymi Fr. fanns af fôrf. under sistl. juni må- nad talrikt vid Yngsjö, flygande om aftnarne bland strandrag — (Elymus Arenarius L.). Samtidigt anträffades larver i stand af denna växt. Axens hvita färg angifver redan pa afstand, att växten varit eller är angripen af denna larv. ; Dasypolia Templi TuBG. Färlöf(Förf.), flygande efter ljussken. - Erastria Pusilla View. Yngsjö (Förf). Brephos Nothum He. Färlöf (P. Ohlsson). Boarmia Angularia THeG. Färlöf (Förf). | Lithostege Griseata Tr. Landskrona (NV. Ohlsson), Yng- sjö (Förf). À Cidaria Cæsiata Lanc. Hijersäs (7. Lundblad). | C. Vitalbata He. Yngsjö talrikt (Zörf.), Horna (Ammitzböll). Botys Sanguinalis L. Sandmarkerna vid Ähus (Ammitz- böll) och Yngsjö (Förf.). Ny för Sverige 4 Färlôf d. 5 Febr. 1891. Josef Andersson. ua 33 “ BERÄTTELSE TILL KGL. LANDTBRUKSS1 YRELSEN ANGAENDE RESOR OCH FORRATTNINGAR UNDER | AR 1890 AF STATENS ENTOMOLOG. à Sedan undertecknad, enligt uppdrag af Landshöfdingeembetet ye aes : 0,2 i "Kristianstads lan, under sist förflutna sommar besökt flertalet af de socknar, företrädesvis inom Bjäre, Villands och Gärds hära- » der, der ollonborrarne pa senare tiden talrikast forekommit och i larvtillständet anställt största skadan, aflemnades enligt anmodan “till länets Hushällningssällskap en reseberättelse, af hvars innehåll jag tager mig friheten anföra nedanstående utdrag. »Efter att under sista hälften af maj och några dagar i juni “hafva uppehållit mig i Färlöfs socken, för att der iakttaga ollon- borrelarvernas uppträdande och lefnadssätt kort före deras för- _ andling till puppor, måste jag göra ett kortare afbrott hvad Vistelsen inom Kristianstads län beträffar, i följd af rekvisitioner fran enskild person i Elfsborgs län samt Hallands Hushällnings- sällskap, hvilka äfven önskade” min närvaro för att erhålla upp- _ lysningar och rad rörande ofvannämda skadedjur. Da dessa åligganden, hvartill äfven hörde att genomresa en Stor del af Halland, blifvit uppfyllda, återvände jag till Kristian- stads län och besökte Båstads, Vestra Karups, Houfs, Grefvie, Fôrslôfs, Hjernarps och Barkakra socknar i Bjäre härad, norra delen af Ströfvelstorp inom S. Asbo samt slutligen Fjelkestads, Fjelkinge och Österslöfs socknar af Villands och V. Vrams, Djur- röds, Sönnarslöfs, Efveröds, Degeberga och Vidtskôfle af Gärds “härad. Härunder utgjorde vanligtvis gästgifvaregärdarne utgängs- Punkterna, hvarifrån längre eller kortare utflygter företogos till angränsande byar eller gårdar, där skadedjuren enligt uppgift varit - besvärligast förlidet härjningsår. Fi » Entomol. Tidskr. Arg. 12, H. I (1891). I 3 er 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 89 Bs radsla med dessa angående lämpligaste medlen till stäfjandet af kommande ollonborrehärjningar. Hvad sakkännedomen hos den större allmänheten beträffar, måste jag dock ledsamt nog här fram-« hålla, att denna syntes för närvarande vara snart sagdt ingen, eller åtminstone långt mindre än den borde vara, rörande ett ämne, hvars stora vigt numera ej af någon lärer bestridas. | Af gammalt är det bekant, att de delvis med ek, bok och björk beväxta sluttningarne af Hallandsås, dar det Öfversta, lösa jordlagret hvilar på genomsläppande alf, bestående af sand eller grus, äro det ursprungliga tillhället för ollonborrarne och ännu i dag den förnämsta härd, hvarifrån de utbreda sig, först och främst ] öfver närmast liggande områden och sedermera till mer aflägsna a trakter. Pa senare tiden synas de likväl hafva fattat fast fot äfven a vida nordligare, såsom t. ex. i mellersta Halland, dar Slöinge, Ge- I tinge, Asige, Ljungby och kanske än flera socknar äro, som det tyckes, bo numera lika besvärade af dem, som någonsin Hallandsås eller dess | utgreningar i söder. De lokala förhållandena i förstnämde del af. Halland äro äfven i hög grad lämpliga för ollonborrarne, icke så 3 mycket genom markens egen beskaffenhet, ty passande jordmån fin- é nes pa manga ställen, utan att dessa åtminstone ännu besvärats af 4 ollonborrar, men fast mer därigenom, att höjder och kullar äro be- 4 klädda med sådana trädslag, som ollonborrarne under parningstiden _ hälst besöka för att hemta föda. Pa dylika trakter, isynnerhet dar 3 ; eken växer ymnigt, måste det synas svårt, om ej rent af ogörligt = att i önskvärd grad kunna minska dessa skadedjurs antal, såvida = icke landskapets natur förändras så, att löfträden, först och främst i närheten af åkerfälten, borttagas, för att utbytas mot tall och % gran. Tills så skett blir ollonborreinsamlingen dir af mindre nytta än Onskligt vore, emedan tillräckliga penningemedel och - arbetskrafter saknas till dess bedrifvande i erforderligt stor skala. = Att brist pa lämplig föda under parningstiden utgör ett vä- À sentligt hinder für ollonborrarnes trefnad och starkare förökning, & därpä är Fjelkinge socken för närvarande ett talande bevis. Den & Er Fjelkinge backe med sina sluttningar, 4fvensom trakten der- omkring, ega nämligen alla förutsättningar för dessa skadedjurs 2 passande löfträd, hvilka så godt som saknas. Därför har man ännu ej här varit hemsökt af dem. På de högst upp belägna … backsluttningarne äro, klokt nog, barrträd planterade. : Vidtskôfle gard lemnar ett beaktansvirdt exempel pa hvad _ barrträdsplanteringar kunna uträtta såsom skydd mot ollonborrarnes utbredning. Den ansenliga med ek, bok och flera löfträdsslag be- _vaxta parken därstädes är omgifven af stora sandfält, och lokalen - borde således vara mycket lämplig; men ändock hafva ollonbor- rarne ej slagit sig ned där, om man får tro de torftiga uppgifter, som kunde inhemtas pa stället, och orsaken härtill kan ej gerna vara någon annan än den, att de vidsträckta och försigkomna tallplanteringar, som pa flera sidor omgifva park och trädgård, : skydda dessa fran pähälsningar af de besvärliga gästerna, och detta just at de hall, hvarifrån deras intåg egentligen vore att be- fara. Ena sidan af parken är visserligen ej pa det sättet skyddad, men den gränsar intill en större, öppen och nästan trädlös slätt, - som ligger så långt aflägsen från de egentliga ollonborretrakterna, att skadedjuren ännu åtminstone ej spridt sig ända dit. - Ett af de bedröfligaste prof pa den skada, ollonborrarne kunna åstadkomma, lemnar bostället Oinge N:o 4 inom Asige socken i Halland. Äkerfälten därstädes aro ansenliga, hvad vid- L den beträffar, och hafva ett jämnt lige, men omgifvas af berg- eller sandasar, hvilkas sluttningar äro beklädda med löfträd, sa- som björk, ek, m. fl., hvilka ej hittills af arrendatorerna fått bort- tagas pa annat sätt, än delvis och efter skedd utsyning. Den därvarande ekskogen utgöres egentligen blott af omkring mans- höga buskar, hvilka troligen aldrig öfvergå till träd, utan fort- farande komma att bilda nästan ogenomträngliga snår, hvaruti ollonborrarne blifva oatkomliga för insamling. I följd af markens stigning höja de inre buskarne sig något öfver de utanför stående, och härigenom vändes mot fältet en stor yta af löfverk, som är särdeles inbjudande för de hungriga ollonborrarne och lätt till- gänglig, antingen de komma flygande högre upp i luften eller helt nära marken. Här, och säkerligen på många af sina egen- domar inom ollonborredistrikten, torde statsverket för framtiden À ej hafva mer än tvänne saker att välja pa, nämligen att antingen nedsätta arrendesumman så pass mycket, att innehafvaren kan ae 2 ed ‘ie 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. ekonomiska — se till, att löfskogen fortast möjligt afrödjes fe att ersättas med barrträd. Blefve sistnämda åtgärd vidtagen, icke allenast på de kronoegendomar, som redan äro utsatte för ollon- borrarnes angrepp, utan äfven å andra, där härjning i framtider att aflägsnas, synnerligast som omkringboende jordbrukare nog skulle nödgas följa exemplet, sedan de lärt att inse ändamålsen- ligheten af ett sådant förfarande. ; Rörande nyttan och nödvändigheten af att insamla och döda ollonborrarne och deras larver i så stor skala som möjligt, torde numera ej vara nödigt att vidlyftigare yttra sig, sedan allmänhe- ten synes vara alltmer öfvertygad derom, och hvarken hos os eller i andra länder något verksammare medel till deras utro- tande är bekant. Särskildt må dock påpekas, att insamlingen bör sättas i verket så snart ollonborrarne uppkommit ur jorden « och medan de ännu hålla till i de närmaste träden à fälten eller” ytterst i skogskanterna; ty sedermera sprida de sig mer och mer, hvarefter det blir långt svårare och mödosammare att ätkomma dem. Ett utrotnings- eller kanske rättare skyddsmedel, som hittills — allt för litet beaktats, består uti själfva brukningssättet für den | jord, som plagar vara utsatt för ollonborrarnes angrepp. Någon föreskrift härutinnan, som kan befinnas lämplig för alla landt- egendomar, kan dock ej lemnas, då allt för många olikartade - förhållanden därvid måste tagas 1 betraktande. En sak bör dock. aldrig fôrgätas, nämligen den, att ju oftare man är i tillfälle be- arbeta jorden under de tider, da larverna befinna sig nära ytan, - desto bättre, ty många af dem blifva derunder klämda till döds + genom beröring med redskapen, och andra föras upp i dagen 2 AC ätas af foglar. Att redan pa förhand veta hvar en härjning skall dir de utsättas för det för dem förderfliga solskenet eller upp- DOME RE - ed komma att inträffa är således af ganska stor vigt, och man bor därför om aftnarne efter solnedgången under de sista svärmnings- dagarne söka utröna, på hvilka platser honorna massvis sla ned för att lägga ägg. Kommer man under fund härmed, så bör jor- den där sedan plöjas till sådant djup, att äggen eller de små = LAMPA: BERÄTTELSE TILL K. LANDTBRUKSSTYRELSEN 1890. 37 … larverna komma upp till sjelfva ytan. Kan detta ej ske i rätt tid, — så återstår alltid den utvägen att ställa sa till, att denna mark tre ar därefter, d. v. s. det kommande härjningsäret, ma kunna om- sorgsfullt trädas, hvarigenom ingen gröda därstädes da gar för- lorad, och ett lämpligt tillfälle erbjudes, att vid brukningen undan- skaffa larverna. Vid flera tillfällen har jag redan förut påpekat nödvändig- heten af att omändra den förut vanliga växtföljden à den jord, som besväras af ollonborrelarver, i fall den ej är uppgjord med - fistadt afseende på de efter gifna mellantider återkommande härj- — ningarne; ty det blir väl i alla fall förmånligare att underkasta sig en rubbning i cirkulationen å någon del af jorden, än att låta en kanske lofvande gröda den ena gången efter den andra bli förstörd. Efter att hafva anfört ofvanstående, må det tillåtas mig att här nedan sammanföra de ätgöranden, som enligt mitt formenande äro nödvändiga att vidtaga, såväl från statens som andra all- manna inrättningars sida, hvilkas befattning därmed kan anses LJ nödig och önskvärd. Jag vill då till en början åter påpeka vigten af ett planmäs- sigt och för ändamålet afsedt genomförande af barrträdsplanterin- gar à statens domäner i de för ollonborrehärjningar utsatta om- rådena, äfvensom uti de närgränsande, hvarest lokala förhållanden äro af sådan natur, att det antagligen endast kan vara en tids- fråga, om skadedjuren äfven där skola komma att förr eller senare utbreda sig. Behofvet af statens mellankomst med bidrag till gäldandet af kostnaderna för insamlingen af ollonborrar och deras larver är nu visserligen erkändt såväl af regering som riksdag, all den stund båda enats om att lemna ett sådant, fördeladt på åren 1890, 91 och 92; men detta tillmötesgående torde tyvärr ej blifva tillfyllest- görande, om andra åtgärder icke komma att dessutom vidtagas, och till sådana hör i främsta rummet stiftandet af en lag, liknande den, som i Danmark utgafs den 1 april 1887 för enahanda ända- mål, hvilken närmare bestämmer om statsanslag äfven för fram- tiden och påbjuder obligatorisk insamling från den enskildes sida. En enda insamling kan nämligen ej medföra ett varaktigt godt 2 resultat, äfven om den sker med all möjlig kraft, utan komme A 5 pte \ Ne - = e KA ANS ee en TE : ct UN TS RENE SRE TIR se br RCE, | MU ET aches Ne rol in a SNS LE VA Eg Se SS hele veya, eee Se ee 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. dess verkan att märkbart förnimmas kanske blott under nästföl- jande ollonborregeneration. Den måste oupphörligt upprepas, t först om så sker, kan man hoppas, att skadedjuren skola komma att så småningom minskas till antal, och utgifterna för insamlin- gen i samma mån reduceras. En obligatorisk insamling blir nödvändig, på det okunnig- heten eller sorglösheten hos några icke skall betaga andra hågen därtill eller åstadkomma det beklagliga, hittills tämligen vanliga förhållandet, att ollonborrarne med tämlig ifver efterhållas på det ena omrädet, men lemnas oantastade pä ett annat. = En ganska vigtig rol spelar fOr närvarande den kontanta ersättning, som kommer att lemnas för dödade ollonborrar och larver. Ett önskningsmål vore naturligtvis, att hvar och en jord- brukare, äfvensom alla andra, hvilka genom denna näringsgren hafva sin utkomst, gjorde allt hvad de förmådde för motarbetan- - det af denna landsplaga, utan att fordra någon ersättning af det - allmänna; men så långt hafva vi ännu ej kommit, utan måste från sistnämda håll tills vidare påräknas de drygaste utgifterna för denna sak. Hvad det nyligen beviljade statsanslaget beträffar, « är dess användande så till vida bestämdt, att däraf utlemnas i ersättningar till enskilde, kommuner, hushällningssällskap eller — landsting, så långt sextiotusen kronor härtill förslå, mot att dessa M tillskjuta ett motsvarande belopp; men något fixt pris per liter « eller kilogram för dödade ollonborrar eller larver ar icke pa för- hand fastställdt, oaktadt detta kunde vara af nöden till förekom- 4 mande af möjliga, otillbörligt höga ersättningsanspräk. För af- hjälpandet af denna olägenhet vore det som jag tror särdeles EX ‘önskvärdt, om statens bidrag tillsvidare bestämdes till högst 3 Gre = pr liter eller 18 öre per kilogram för dödade ollonborrar eller 3 deras larver. Skulle statsanslaget befinnas otillräckligt, blir det > väl nödvändigt, att på något sätt bereda utväg till bristens fyl- % lande. Ofvannimda ersättningsbelopp är kanske något högt till- $ taget, men torde vara erforderligt åtminstone att börja med, tills 5 insamlingens nödvändighet blir allmännare insedd, hvarefter det W torde kunna gradvis nedsättas. | Att det äfven tillkommer landstingen inom de af ollonbor- — rarne besvärade linen att, göra uppoffringar för ändamålet, detta — tyckes vara en själfskrifven sak, all den stund hela landet ej velat — 6 # x a a itis à ea LS Me. ai ON or OS TT het | “i, x fi a 4 , N « r LAMPA: BERÂTTELSE TILL K. LANDTBRUKSSTYRELSEN 1890. 39 ‘undandraga sig att tillmötesgå de framställda fordringarne pa understöd. En fjärdedel af kostnaderna för insamlingen synes mig böra kunna påräknas från vederbörande länsrepresentationers … sida. Dessa torde -dessutom böra föranstalta om fridlysning af de djur, som kraftigt bidraga till såväl ollonborrarnes som andra for jordbruket och därmed beslägtade näringar skadliga insekters utrotande. Såsom sådana nyttiga hjälpare anses gräflingen, mull- vaden, råkan, staren, fiskmåsen och, hvarför icke, äfven kråkan. Den nyttigaste af alla torde dock råkan vara, men icke för ty lärer denna fogel ännu i dag uti vissa delar af Skåne skjutas i mängd för kökets behof, en sak, som i nuvarande tid aldrig borde få ega rum. Äfven hushållningssällskapens medverkan torde vara önskvärd samt behöflig, och kunde denna kanske förnämligast bestå uti högsta ledningen och tillsynen af utrotningsarbetet, fördelningen mellan kommunerna af de allmänna understödsmedlen, insamlan- det af statistiska uppgifter rörande olionborrarnes uppträdande och utbredning, samt spridandet af kännedomen om deras lef- nadssätt och mot dem användbara skyddsmedel etc. Hvad slutligen kommunerna angår, blir det naturligtvis deras sak, att i tid besluta om beredandet af medel, icke allenast för gäldandet af egen andel i utgifterna (förslagsvis '/4, utom ersätt- ningen åt dem, som få i uppdrag att emottaga, uppmäta och liqvidera det insamlade), utan äfven att förskottera hvad staten och landstinget komma att tillskjuta, samt att till vederbörande fortast möjligt aflemna redogörelse för insamlingens resultat och kostnaden därför. Dessutom torde kommunalnämderna böra ut- öfva närmaste tillsynen öfver insamlingen, se till att därvid till- går på lämpligaste sätt, samt tillsätta trovärdiga och för saken intresserade personer, kanske minst en inom hvarje rote, som dag- ligen på bestämd tid mottaga och likvidera aflemnade ollonbor- rar, samt däröfver föra noggranna räkenskaper och anteckningar. I Danmark lemnas visserligen ersättning äfven af allmänna medel för ollonborrarnes dödande, men detta arbete bör kunna falla sig billigare, om kommunerna själfve påtaga sig kostnaden därför. Denna borde ej bli stor, om ens någon, ifall verkstäl- Jaren får behålla och använda ollonborrarne. Tillgodogörandet kan ske på många sätt, men det enklaste torde vara att gifva 7 RCE Ry es ng One See LR BR ne FR a ta vn 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. någon del af dem till höns och annat fjäderfä, en annan del, tillsammans med flytande foderämnen, åt svinen, samt att lägga resten hvarftals med dyjord och kalk uti kompost. Om ollon- borrarne torkas, kunna de förvaras en längre tid, för att vid be- hof sönderkrossas och blandas med andra för husdjuren afsedda M födoämnen. Någon nämnvärd skada synas larverna ej i år hafva föror- sakat i de trakter, där de nu voro färdiga att öfvergå till puppor. Visserligen påstod en och annan jordbrukare, att vårsäden lidit något straxt sedan den uppkommit, men härtill torde äfven andra insektlarver, såsom af sädesknäppare m. fl. bidragit. i Hos landtbrukaren A. G. PETTERSSON i Bråten inom Två- åkers socken i Halland fästes min uppmärksamhet på en sak, som möjligen kan förklara ollonborrarnes periodiska aftagande inom en del områden. Där hade nämligen under trädesplöjning anträffats döda larver, hvilka voro uppfyllda af mögelsvampar. Några dylika uppsöktes och afsändes till Kongl. Landtbruksaka- demiens växtfysiolog för att undersökas. Döende larver funnos sedermera på flera ställen, såsom i Östra Karup, Djurröd etc. Till flertalet af de personer, med hvilka jag kom i beröring, som voro villiga att göra observationer rörande ollonborrarnes lefnadssätt, lemnades följande promemoria: 1) Iakttag och anteckna tiden, då larven förvandlas till puppa och då denna kläckes. 2) Om någon mindre svärmning skulle inträffa redan denna höst, bör utrönas hvad det blir af de uppflugna ollon- borrarne, om de para sig och lägga ägg i jorden, där- städes nedkrypa för att öfvervintra, eller om de inom kort dö ofvan jord. 3) Om ollonborrarne öfvervintra djupt nere i jorden eller närmare ytan. 4) Anteckna hvad de olika skiftena bära för växter vid nästa svärmning och hvar ollonborrarne talrikast slå ned. 5) Det djup hvarpa äggen liggas à olika ställen och hur länge det dröjer, innan de kläckas. 6) Väderleken under svärmningen. 7) Tiden, då äggen äro mogna inom honans kropp. Mog- 8 nadstillstandet igenkännes därpå, att deras skal är täm- ligen hardt och färgen ej hvit, utan mer gragulaktig. $) Om några hanar lemna träden för att begifva sig utåt fälten. 9) Om de honor, som efter solnedgången begifva sig till fälten, nedkrypa i jorden och sedan åter uppkomma för att fortsätta att äta och para sig, innan äggen mognat. 10) Om honorna efter äggläggningen uppflyga för att ånyo 4 äta och para sig. 11) Aggens antal i hvarje kull, som påträffas i jorden. 12) Om äggen läggas på mer än ett ställe af en och samma hona. 2 13) Om äggen och det späda ynglet snart dö, ifall de ut- sättas för sol och luft. Vid Oktorp i Slöinge socken hade insamlats betydligt med ollonborrar 1887 och, enligt herr ELIASSONS utsago, blef larv- skadan der 1889 i följd häraf jämförelsevis obetydlig.» Besöket vid Vårgårda, efter rekvisition af godsegaren herr BA. HEYMAN, räckte blott en dag, och ändamålet var att rad- göra om de åtgärder, som kunde och borde vidtagas från kom- “munens och hushållningssällskapets sida, sedan ollonborrarne nu "gjort sitt inträde äfven i Elfsborgs län. Vid Vårgårda hade lar- verna förlidet år så förstört gräsmattorna i den vidsträckta par- ken, att dessa måst med betydlig kostnad uppgräfvas och besås med gräsfrö. Pa genomresan besöktes Floda, där ollonborrarne på senare tiden ej obetydligt skadat åkergrödan. Här kan det bli rätt bekymmersamt, om skadedjuren skulle komma att föröka ‘sig 1 högre grad, ty de talrika löfträden (bland andra äfven bo- ken, som där bildar skog) komma att betydligt försvåra insam- lingen. Härifrån fortsattes resan öfver Göteborg till Halland, dit jag af hushållningssällskapet rekvirerats på sex dagar, för att be- söka de af ollonborrarne mest hemsökta socknarna. Första uppe- hållet gjordes i Fjärås, hvarifrån färden ställdes till Varberg. Här togs skjuts inåt landet och passerades socknarna Lindberg, Hva- _ linge, Stamnared, Skällinge, Rolfstorp, Grimeton, Spannarp, Tva- : 9 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. | åker, Sibbarp, Ljungby, Alfshög, Vessige, Abild, Ärstad, Asi Slöinge, Getinge och Eftra. Härifrån reste jag pa jernvägen till Halmstad och Skedala, där hushällningssällskapets sekreteräre, herr | A. LYTTKENS, var mig till mötes. De i söder belägna socknarna medhunnos ej denna gang, utan gjordes ett kort uppehåll endast i Östra Karup, där jag önskade erhålla en och annan upplysning rörande ollonborrelarvernas uppträdande efter mitt besök därstä- des 1887. a Efter återkomsten fran Skane, reste jag med Kgl. Landt- bruksstyrelsens begifvande till Gotland för att studera Lökflugan, hvilken enligt uppgift skulle uppträda och göra skada därstädes, äfvensom för att söka utröna huruvida Aornflugan, som i ar varit - mycket talrik, kunde komma att nästa år uppträda i sådan mängd, att härjning vore att befara. Genom företagen undersökning blef jag dock snart förvissad om, att någon fara för lökplanteringarna ej förefans för tillfället, åtminstone i den trakt, hvarifrån under rättelsen om skadedjurets närvaro ingått. En del lökplantor voro — visserligen angripna, men själfva upphofvet till skadan kunde vid besöket ej upptäckas. | Redan under förliden sommar inkom skrifvelse från herr FRA BRÖMMER på Bjersjölagård i Skåne, hvaruti omnämdes, att ett slags 3 maskar eller larver uppätit all odlad lök, icke allenast à nämde ~ egendom, utan äfven i trakten deromkring, och detta under fem | ars tid. Att dessa larver härstammade fran Lökflugan (Åntho- myta Antiqua el. Ceparum) kunde ej betviflas, och rigtade jag följaktligen min uppmärksamhet så mycket tiden tillät at detta skadedjur under min vistelse i Skåne denna sommar. Jag fann — därvid, att denna flugas utbredning i detta landskap är gansk - vidsträckt, och att den skada, hon i larvstadiet förorsakar, måst à vara tämligen betydlig. Så t. ex. befanns röd- och hvitlöken vara mycket angripen vid Kristineberg och Gustafsfalt i Färlöfs soc ken och i prestgärden därstädes saknades flugan ej häller, ehur 2 lökplantorna där ledo mindre, kanske i följd däraf, att jag nästan dagligen tvänne gånger medelst håf infångade de exemplar, so i vistades pa löksängarne. Talrikast syntes ifrågavarande fluga före- komma vid Efveröd, ty uti riksdagsmannen Sven NILSSONS tra 4 gard voro de flesta lökplantor redan i medlet af juli förstörda 10 LAMPA: BERATTELSE TILL K. LANDTBRUKSSTYRELSEN 1890. 43 eller angripna. Uti en och samma lök kunde påträffas öfver tjugu larver och af minst tre olika åldrar, äfvensom högar af ” nyss afsatta ägg, vid eller uti de nedersta bladvecken. Efter återkomsten till Stockholm erhöllos flera dylika larver under en excursion i Bellevueparken den 6:te september, hvilka här uppe- höllo sig i purjolök, hvadan skadedjurets förekomst äfven i Stock- holmstrakten är konstaterad. Några andra säkra fyndorter äro mig ej för närvarande bekanta, men kommande forskningar torde LE sprida ljus angående detsammas vidare utbredning öfver ett större _ område. m De larver, som inlades ı en ask, till hälften fyld med jord, nedkröpo i denna och förvandlades dar till puppor, hvilka sedan ~ lemnade flugor. Flera par dylika instängdes uti en glasburk, där “ Jükar planterats, men någon parning eller äggläggning egde ej rum i fångenskapen, oaktadt flugorna lefde i flera veckor. Jag “ hade hoppats, att redan nu kunna lemna en fullständig redogö- relse för detta skadedjurs lefnadssätt, förvandlingar m. m., stödd på egna iakttagelser inom vårt land, men nödgas uppskjuta där- med tills undersökningar kunna ega rum under gynnsammare om- ständigheter. Kornflugan (Chlorops Teniopus). Ett annat hufvudsyfte- mäl med resan till Gotland var, som nämdt är, att söka utreda, om kornflugans uppträdande under innevarande sommar kunde _ uppväcka berättigade farhågor rörande kornodlingen nästkommande ar. Herr M. Larsson pa Skaggs i Vestkinde hade nämligen skriftligen beklagat sig öfver, att larver nu förefunnos i ansenlig …_ myckenhet och hyste fruktan för, att Gotlands vigtigaste sädes- slag i den närmaste framtiden skulle komma att felslå. Det blet — följaktligen ganska angeläget att förskaffa sig upplysningar uti denna sak. Vid närmare undersökning på ort och ställe visade det sig, att ett ovanligt stort procenttal af kornplantorna var angripet, samt därigenom oförmöget att sätta frukt, och de uttalade far- _hagorna för nästkommande skörd voro alltså fullkomligt på sin _ plats. 3 à Fran en fôga stor yta af ett helt nära garden befintligt korn- — fält uppsamlades 170 angripna plantor, hvilka sedermera under- kastades en omsorgsfull granskning. Bland dessa hyste endast 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. fem inom ôfre bladslidan friska puppor, hvilka sedermera lem- | nade fullbildade kornflugor. Alla de öfriga innehöllo antingen _ sådana puppor, som blifvit dödade och beboddes af den vanliga 2 parasiten Coelinius Niger, eller hade larverna förtärts af Piero- maliner, hvilkas puppor ännu funnos qvar. Under sådana för- q hällanden ansåg jag mig kunna tryggt underrätta öns kornodlare © om, att någon större fara för detta sädesslag ej vore att vänta å under nästkommande år. Såsom för mig nya fyndorter för korn- flugan antecknades Sönnarslöfs socken ı Kristianstads län och Vallerstad nära Skeninge i Östergötland. På dessa vidt skiljda M lokaler uppträdde hon i år mycket talrikt, men om förhållandet var enahanda med parasiterna, därom har jag mig intet bekant för närvarande. 4 Hvetemyggan (Cecidomyia Tritici) synes ingenstädes i ar - hafva förekommit i sådan mängd, att större förluster genom henne - åstadkommits, men den för larvernas utveckling särdeles lämpliga sommaren torde förorsaka en ökning till nästa år, om ej ihål- lande torka inträffar vid hvetets blomningstid. Å ett hvetefält vid Skäggs på Gotland förekom hon dock i större mängd, ty vid en undersökning visade det sig, att 20 % af korner voro ska- dade eller i grund förstörda genom larverna. Några nya iaktta- gelser rörande hennes lefnadssätt blef jag icke i tillfälle att göra då Sädesknäpparen (Agriotes Lineatus el. Segetis) har under sommaren som vanligt gjort mycken skada i många trakter. Un- derrättelser härom, jämte exemplar af larven och förfrågningar om utrotningsmedel hafva inkommit från herrar S. F. EHINGER 3 a Torps prestgard (Fränsta), M. Larsson, Skaggs, C: GABRIEL, Onne (Hörup), P. NILsson, Gummestorp (Askeröd), A. OLSSON, M Rolfstorp (Halland), L. ANDERSSON, Skottorp samt fran en egen- - dom i Södermanland. Som vanligt hafva skadorna varit ni barast à lätt jord och pa värsäd efter vall, i den s. k. ätervältan. Fritflugan (Oscinis Frit) gör hvarje ar ganska betydlig, — fastän ej sa lätt märkbar skada 4 kornet. Den har äfven fått namnet Slökornsfluga, emedan dess larver under sommaren vistas iy inuti fruktämnena och uppäta dessa, sa att till sist blott tomma % skalen äterstä. Hennes vintergeneration lefver deremot i larvtill- > ståndet förnämligast uti de späda stjelkarne af sträsädesslagen och | kunna äfven dar anställa förödelse; men vanligtvis ersättas de 12 LAMPA: BERÄTTELSE TILL K. LANDTBRUKSSTYRELSEN 1890. 45 er - skadade skotten genom andra, som senare uppskjuta och komma till fullständig utveckling, om jorden har tillbörlig växtkraft. De x flugor, som framkomma tidigt pa vären, kunna ej invänta den tiden, da kornet gått 1 ax, utan lägga därför sina ägg pa den _ spada sädesbrodd, som kan vara till hands. Det var en sådan | generation, som denna sommar åstadkom en verklig härjning på hafre 4 Gotland, hvarom underrättelse erhölls genom herr Mac- Nus LARSSON. Enligt hans meddelande blef hafren så godt som förstörd å en areal af 30 tunnland i Martebo myr. Uti ett litet” - parti skadade strån, som sändes till mig, kunde ej upptäckas “ någon annan sjukdomsorsak, än ett par fritlarver, och ur en mängd sådana strån, som blifvit inlagda i en larvbur hos herr LARSSON, - framkom en stor myckenhet utbildade fritflugor. å Röda Tallstekeln (Lophyrus Rufus). Då längre fram en utförligare uppsats rörande detta skadedjur förekommer, få vi hän- visa till denna. Videspinnaren (Leucoma Salicis). Larver af denna fjärilart … visade sig i myckenhet under sommaren 1889 à aspar vid Flistad (Berg) i Östergötland, enligt meddelande af med. studeranden A. Hasster. Dylika återkommo där äfven i år, men nu i sådana … skaror, att omkring hundra träd blefvo helt och hållet beröfvade sina blad i följd af deras angrepp. En dylik härjning af samma slags fjärillarver inträffade för flera år sedan å en poppelallé i Färlöfs socken af Kristianstads län, och alla bladen blefvo äfven där "uppätna, men följande år syntes inga larver till, och träden tycktes ej hafva lidit det ringaste genom den föregående härjnin- gen. Någon stor fara för de ofvan nämda asparna torde således 4 ej vara a färde, da det är sannolikt, att parasiter skola förekomma ett förnyadt angrepp. Slökornsfiyet ({adena Basilinea). Denna nattfjäril, hvars larv troligen gör en betydlig skada pa sädesfälten genom att sön- dergnaga och uppäta en mängd korn inuti axen, är, som det vill Synas, föga eller intet uppmärksammad af de författare, som skrifva om skadeinsekter och helt säkert alldeles okänd för våra jord- brukare. Dess utseende både i det utbildade tillståndet och som mlarv, äfvensom den sistnämdes lefnadssätt, äro dock beskrifna _ redan 1778 uti Kgl. Vetenskapsakademiens Handlingar af CLAS BIERKANDER. Denne forskare, synnerligen utmärkt genom sina 13 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. undersökningar af de insekters lefnadssätt, som skada säden, kallar. ” larven »Slöhafremasken», emedan han fann densamma inuti kor- _ nen af detta sädesslag, och beskrifver lefnadssättet sa utförligt, — att knappast något sedermera kunnat tilläggas. Nagra förfrågningar rörande detta skadedjur hafva ej före- kommit, oaktadt däraf orsakade förluster mångenstädes torde, som. nämdt är, vara rätt betydliga. Genom redaktionen af »Nerikes Allehanda» erhöll jag dock denna sommar en notis från »Tid- ning för Skaraborgs län», hvari omnämnes, att vid Vara i Ve- stergötland »ett slags insekter, som vi kalla sniglar(!), ha starkt angripit rågaxet, och går man ut en afton så får man se, att råg- fälten äro nästan öfverlykta med detta gråa djur, som krälar sig: upp på axet, där man finner rätt många utborrade korn». Ehuru denna beskrifning, förutom att kanske vara öfverdrifven, är be- häftad med misstag, kan dock »snigeln» igenkännas såsom varande larven till Slökornsflyet, emedan man, för närvarande åtminstone, ej känner någon nattfjäril hos oss, som i larvtillståndet har ett liknande lefnadssätt. Bönsmygen (Lruchus Rufimanus). Denna skalbagge har många samslägtingar, hvilka, liksom han, alla torde lefva inuti fröna till baljväxter. Nu i fråga varande art, som hittills ej räk- nats till vår insektfauna, har under senare tiden förekommit uti bönor vid Charlottsberg i närheten af Kristianstad. Svarta häst- M bönor inköptes för en längre tid sedan från Skottland af herr — TIND, samt odlades af honom först i Danmark och medfördes för fjorton år sedan till Sverige. Skadedjuren observerades dock ej } förr än för några fa ar sedan, och det är därför oafgjordt hvar- 4 ifrån de härstamma. Nu finnas de emellertid à nyssnämda egen- | dom i Skane. Något försök att utrota dem har ej egt rum, eme- 4 dan larven ej synes angripa själfva groddämnet, utan blott upp- äter den öfriga delen af kärnan, hvarigenom bönorna bibehålla ; sin groningskraft. Ej heller har det visat sig, att de af larver eller skalbaggar bebodda bönorna varit skadliga för kreaturen, 3 da de krossade användts till foder at hästar, eller i helt tillstånd Ps for far och svin. Att de sålunda angripna bönorna likväl ej skola i kunna vara fullgoda till utsäde, ligger i öppen dag, och det är = därför nödigt att noga undersöka säväl bönor som ärter, hvilka importeras fran utlandet, pa det man ma bli viss om, att hafva 14 LAMPA: BERÄTTELSE TILL K. LANDTBRUKSSTYRELSEN 1890. 47 erhållit fullgod vara, och undvika utbredning af hittills för oss 7 främmande skadedjur. Frostfjäriln (Cheimatobia Brumata). Nagra skriftliga kla- 3 gomäl angående denna mätarefjärils framfart à fruktträden hafva visserligen ej afhörts i år; men att larverna förekommit mången- städes, ehuru icke i sådant antal som föregående sommar, detta ; har jag själf iakttagit. Herr inspektor P. OHLSON pa Kristineberg i a € + Kristianstads län meddelar, att han under senhösten försökt det - gamla välkända medlet, som består uti att omlinda trädstammen med styft papper, nedvika dettas öfre kant och undertill bestryka _ det med tjära blandad med olja. Resultatet blef utmärkt, ty pa : ett enda pyramidformigt mindre fruktträd fastnade ej mindre än 240 frostfjärilhonor. Man kan lätt föreställa sig hvilken förödelse på knoppar och blad afkomman efter alla dessa fjärilhonor kun- nat anställa följande vår, ifall de ej blifvit infångade. | Af öfriga, mindre betydande skadedjur, hvarom upplysningar begärts, må här omnämnas: Coccus Nerii, Bladlöss, Nematus = Ribesii, Hyponomeuta Evonymella, Cidaria Funiperata, Ptinus Bidens, Niptus Hololeucus, Gossyparia Ulmi samt en art af . slätmaskarne. Bref och förfrågningar m. m. rörande skadeinsekter, samt exemplar af dylika, hafva föranledt sextiofem svarsskrifvelser, de flesta innehållande upplysningar om de i fråga varande djurens namn, samt uppgifter på hittills kända mot dem verksamma skydds- eller utrotningsmedel. Af föregående årsberättelser finner man, att denna verksamhetsgren år efter år tilltager till sina dimen- sioner, hvilket väl kan förefalla glädjande, då det ger tillkänna ett växande intresse för skadeinsekterna, samt en riktigare upp- fattning af den stora rol de spela i den allmänna och enskilda hushållningen. Skulle det fortfara på samma sätt och andra för- rättningar äfven ökas, hvilket man ej saknar skäl att antaga, torde det blifva nödvändigt ställa så till, att åtminstone en sakkunnig person finge använda hela sin tid på den praktiska entomolo- - gien, om berättigade förväntningar angående hans verksamhet skola kunna någorlunda nöjaktigt uppfyllas. Under årets lopp hafva fyra samlingar af skadeinsekter ut- lemnats till landtbruks- och landtmannaskolor samt en, innehål- - lande diverse insekter, till annat läroverk. ; = =. TER % Mm BE Sy if É CARS ; LV RON TES ER ae 48 “ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. ee En popular afhandling om »vara skadligaste ollonborrar», försedd med en färglagd plansch, har af mig författats samt på statens bekostnad utgifvits, och flera smärre uppsatser angående — skadeinsekter hafva blifvit införda i åtskilliga landsortstidningar. Liksom under föregående år hafva färglagda afbildningar . af skadeinsekter och angripna växtdelar utförts, så ofta tiden sådant medgifvit och lämpligt material anträffats. Sålunda hafva afbildats: skadadt tallskott jämte larv och puppa till Aylurgus | Piniperda; ägg, larver och puppa till Lokflugan (Anthomyia An- tiqua), samt skadade lökar; larver och kokonger till Röda Tall- stekeln (Lophyrus Rufus) samt skadade tallqvistar; lary med detaljritningar till Sädesknäpparen (Agriotes Lineatus) m. fi. Stockholm i december 1890. Sven Lampa. RS SN NOTIS. Sedan Kgl. Maj:t äfven för innevarande år anvisat ett tusen kronor till fortsatt utbredning af kännedomen om de för landt- bruket skadliga insekter m. m., har Kgl. Landtbruksstyrelsen för M samma tid antagit konservatorn Sven LAMPA till statens entomo- # Jog med skyldighet att efter rekvisition och förordnande besöka de af dylika insekter besvärade orter, samt att tillhandagå all- mänheten med upplysningar angående dessa skadedjurs lefnads- sätt och de medel man användt för minskandet af de förluster, 3 som genom dem tillskyndas jordbruket m, fl. näringsgrenar. 49 - OM TALLMÄTARENS (BUPALUS PINIARIUS) UPP- TRADANDE I SYDVESTRA NERIKE UNDER AREN ; 1889— 1890. AF 3 s C. G. HOLMERZ. 2 À ET À Följande meddelande om tallmätarens härjningar à Vissboda skog i Lerbäcks socken och angränsande delar af Grimstens, Kumla och Hardemo härads allmänningar, är grundadt på egna iakttagelser vid ett den 1 juli 1890 företaget besök å nämda oP Ee à, dd ee OS DA i * RER, a hane; 4 densamme med hopslagna vingar; c hona; d agg; e larv; / puppa. > LER 7 allmänningar, samt pa muntliga och skriftliga meddelanden fran - häradsskogvaktaren. N. J. MArp och bruksskogvaktaren A. G. EKBLOM. De angripna skogsbestånden, medelålders och äldre tallskog. “med insprängda granar, växa på torr, mager sandjord, täckt af Bay pnum- -arter, renlaf och bladmossor. Entomol Tidskr. Arg. 12. H. 2 (1891). I 4 à 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 89 ju Första året visade sig fjärilarne i slutet af maj månad och fortsatte svärmningen, som var lifligast vid midsommartiden, till in i juli manad. a Larverna iakttogos först i medlet af september månad, efter 7 hvilken tid den egentliga harjningen började, och utbredde sig sedan omkring 100 fot pr dag, först i sydlig och vestlig riktning | samt längre fram pa hösten at norr och Oster, pa det sätt, att de krépo ned längs stammarne pa träden eller släppte sig ned fran kronorna à de affrätna träden, hvarefter de i den förut nämda riktningen begafvo sig till friska träd. Under dessa vandringar angrepos larverna flitigt af myrorna. A tallarna uppatos så väl de yngre som äldre barren nästan in till bladslidan, sa att träden syntes vara alldeles nakna, kal- ätna; på gran och en angrepos i allmänhet endast barren a de nya skotten. Mot myrlaggarne, där tallbestandet var mer blan- dadt med gran, lemnades träden i fred. Äfven den 15—20-àriga ungskogen lemnades orörd, t. o. m. dar den var omgifven af äldre skog, som blifvit kaläten. Skogsbestanden à fuktig eller lägländt mark förbigingos af fjärilarne vid äggläggningen och angrepos ej häller af larverna under deras vandringar. Nar hôstfrosterna inträdde, kröpo larverna ned under mossan och förpuppade sig endast kring träden, sa långt kronhvalfven sträckte sig. När mossan borttogs, kunde man i den sist angripna trakten finna 40 à 60 puppor pr kvf, under det att sådana före- kommo i obetydlig mängd i den tidigare pa hösten härjade delen af skogen. Andra året började fjärilarne allmänt svärma den 7 juni, således en vecka senare än förra året. Då jag vid besök å trakten, den 1 juli, kommit ungefär \ Ee SEE FT a Da em Aa nn eS PRE EON 500 m. nara den angripna skogen mötte mig de första fjärilarne, — hvilkas antal ökades i geometrisk progression, alt efter som vi närmade oss den del, som senast affrättes under förliden host. — Fjärilarne förekommo ännu i hundratusental, sväfvande i luften - eller sittande å sa val tall som gran i granskapet af den förut härjade trakten, under det att de samtidigt forekommo i ringa antal mellan de affrätna träden, hvilkas barr ännu syntes vara — för litet utvecklade för att locka honorna till äggläggning å de samma. HOLMERZ: OM TALLMATARENS UPPTRADANDEI SYDVESTRA NERIKE. 51 à À infangade fjärilar visade sig, att en del afslutat ägglägg- 1 ningen, att en del ännu höll pa därmed och att ater andra icke börjat densamma. Som vi icke kunde komma at att fånga de A högre upp flygande eller sittande fjärilarne utan endast sådana, som höllo sig närmare marken, fingo vi ett öfvervägande antal _hanar, ungefär 8 gånger så många hanar som honor. Nästan alla ex. som togos på granar voro hanar, under det att flera honor träffades på tallbuskar. Om någon fjäril satte sig på marken öfverfölls han genast af myror, af hvilka minst två syntes erfordras för att öfvervinna en kraftfull fjäril; äfven spindlar angrepo fjärilarne. \ Vid undersökning af marken under mosslagret, i den trakt “som senast härjats, funno vi ända till 3 à 4 lefvande puppor pr kvf. a la ce er Ba nl de sc De under förra äret angripna träden hade sa till vida repat sig, att nya barrknippen börjat sla ut. Dessa voro dock ännu sma, svaga och borstlika samt blefvo ej utvuxna förr än i slutet af juli månad. Vid sistnämda tid hade en del svaga, under- tryckta trad torkat, hvaremot den öfriga skogen syntes kunna repa sig, så vida den förskonades från vidare angrepp, hvilket dock icke blef fallet. Larverna visade sig omkring den 9 sept., men voro då ej mer än halfvuxna. Först längre fram på hösten kunde man à - de glesnade trädkronorna märka deras förödande verksamhet, RS de, darts Le EPS NPR FA som utsträcktes sa väl öfver den förra året härjade trakten som _ Ofver angränsande skog till en sammanlagd areal af omkring 200 hektar. De angtipna bestånden a Vissboda skog voro i höstas så hårdt medfarna, att man ansåg det rådligast att afverka dem under vintern. I skogsliteraturen är tallmätaren föga omnämd, emedan han _ hittills icke varit ansedd såsom synnerligt skadlig. Nu har han dock visat sig vara en farlig fiende, som måste bekämpas med all kraft. & Nägra verksamma utrotningsmedel mot denna insekt äro icke 7 kända eller åtminstone icke beskrifna, hvarför jag tillåter mig. katt, på grund af de iakttagelser öfver hans lefnadssätt, som här — meddelats, föreslå följande skydds- och utrotningsmedel, nämligen: Oo 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. 1:0. Fängdiken. Under sina vandringar kunna larverna lätt afstängas fran de friska träden genom s. k. larvdiken eller fang- — diken, i hvilka de söndertrampas eller dödas pa annat sätt. 3 Dessa diken upptagas mellan den angripna och friska skogen ° uti en upphuggen gata, så att larverna icke från närstående träd - kunna frakta sig öfver diket. Fängdiken, som göras 25 cm, djupa och lika breda, med lodräta väggar, kunna dock endast - användas i lös sandjord, som rasar ned med larven, då han söker klättra upp för den lodräta väggen. 2:0. Det angripna beständets isolering medelst ett för larverna oùfverstigligt stängsel. Dir fangdiken i följd af mar- kens beskaffenhet icke kunna åstadkommas, afstänges larvernas väg medelst 15 cms utskottsbräder eller klufna stockar, som uppresas på kant, den ena efter den andra längs marken och så tätt intill denna, att larverna ej kunna krypa under desamma. Det sålunda uppsatta stängslet bestrykes från öfre kanten till 6 cms bredd med larvlim, som hindrar larverna att krypa öfver detsamma, hvarför de stanna vid dess fot, där de svälta ihjäl. 3:0. Anbringandet af larvlimsringar a träden. Om man ej har bräder eller annat lämpligt virke till det omnämda stängslet, bortrödjas alla undertryckta trad tillika med under- växten pa en 50 m. bred gata i larvernas vag utanför den an- gripna trakten. A denna gata rôdbarkas de kvarstående träden vid brösthöjd rundt kring stammen till 10 cms bredd, hvilken ring sedan bestrykes till 6 cms bredd med larvlim. Larverna, som ej kunna, icke ens försöka att öfverstiga den klibbiga lim- ringen, blifva sittande under den samma, och kunna där lätt dödas med en ristvaga. 4:0. Insamling af pupporna. Da de festa larverna för- puppa sig under mossan vid de träd, i hvilka de vistades, nar de upphörde att äta, är det en jämförelsevis ringa yta, à hvilken insamling behôfver ega rum. ' Storleken af denna yta fås lätt i bestämd, om man stakar en linie från yttre sidan till medel- = punkten af den angripna trakten och sedan å hvar 3 m. i denna 3 ‚linie upptar försöksfläckar utifrån inåt. På de funna puppornas antal i de särskilda försöksfläckarne ser man då lätt, hvar pup- « porna böra insamlas. i 4 _ HOLMERZ: OM TALLMÄTARENS UPPTRÄDANDE I SYDVESTRA NERIKE. 53 Sjalfva insamlingen tillgar pa det sätt, att man pa hösten, sedan larverna förpuppat sig, med en kratta försigtigt afflänger det ôfversta, lefvande mosslagret, som lätt lossnar, rundt kring träden, sa långt kronorna sträcka sig SS! och sedan plockar upp de blottade pupporna. Detta arbete, som kan utföras af kvinnor och barn, fortsättes så långt inpå hösten, som väderleken medger, och börjas ånyo på våren, så snart kälen gått ur marken. I all- mänhet torde denna insamling ej behöfva utföras å mer än ett hundra fot bredt bälte i den härjade traktens utkant. Statsanslag till Ollonborrarnes utrotande. Detta af re- gering och riksdag under vissa vilkor beviljade anslag af sam- manlagdt sextiotusen kronor har, på förslag af Kongl. Landtbruks- styrelsen, af Kongl. Maj:t mot redovisningsskyldighet fördelats mellan sökandena på följande sätt: Hallands läns hushållningssällskap _..._---.--- 24,000 Kristianstads > RAT APN LT ane Rae: 24,000 Malmöhus » ENT 6,000 Kalmar » SÖ AL Arr Sty ee Ra ee 100 Summa kronor 54,100 Äterstoden har blifvit reserverad för att tillhandahällas, ifall flera anmälningar skulle inkomma, och för den insamling, som antagligen kommer att ega rum 1892 uti en liten del af Skane. Grashopporna i Algier. Enligt uppgift i tidningarne skola dessa för norra Afrika synnerligen besvärliga skadedjur nu upp- träda i sådan mängd, att fyra infödingar, som nyligen anlände till Gourdra, kunnat säga sig hafva under en sträcka af femton mil ständigt passerat genom oerhörda gräshoppssvärmar. Stark lifskraft hos fjärilägg. Mr Jon B. Smitt anför i sin berättelse till Förenta Staternas åkerbruksdepartement om sina undersöknigar rörande lefnadssättet hos en i Nord-Amerika, för tranbärsplantorna mycket skadlig fjäril, följande bevis på den förmåga, som dennes ägg besitta, att förblifva vid lif under en längre - tids tillvaro i vatten. 1 förbigående ma kanske omnämnas, att _ tranbärsodling i en del stater, t. ex. i Massachusetts och New _ Jersey, synes bedrifvas på ett bade storartadt och rationelt sätt, “ ty de därtill lämpliga, ofta rätt betydliga kärrmarkerna äro genom oe 5 SA oes ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. diken indelade i rutor, hvilka före vinterns inträdande sättas un- der vatten, som får qvarstanna till följande vår, då det aftappas. Den ifråga varande fjäriln, hvars vetenskapliga namn är Anchy- lopera Vaccintana PACK., uppträder i två generationer årligen, och den senare af dessa lägger äggen på tranbärsplantorna un- der loppet af september månad. Här öfvervintra dessa ägg och kläckas följande vår, sedan vattnet bortgått, efter att under hela vintern hafva befunnit sig 1 detsamma. Larverna dö däremot ganska snart genom dränkning. En fiende till Coloradobaggen. Mr C. BRYANT i Massa- chusetts påstår sig hafva funnit en sådan uti en art 7 rombzidium, hvilken ännu ar 1889 var obeskrifven. Den nytta denna para- sit gör, skulle bestå däruti, att han uppäter äggen efter ofvan- nämde skalbagge. Jus. Life 1889, s. 180. Laemophloeus Alternans Er. och Palorus Depressus i’, uppträdde ar 1882 1 Detroit, Michigan, i sådan mängd uti lador, qvarnar och boningshus, att om ett kärl, innehållande na- got ätbart, kom att därstädes fa sta orördt någon stund, detta snart fylldes med skalbaggar af ofvanskrifna arter. Prof. RILEY, som blef tillfrågad, hur man skulle göra för att bli kvitt denna ohyra, tillstyrkte bruk af kolsvafla, eller att man skulle utsätta insekterna för hetta, om sådant läte sig göra. En af dessa skalbaggar, nämligen Palorus Depressus, som tillhör Tenebrioniderna, förekommer äfven i vårt land, ehuru hit- tills tämligen sällsynt, under barken på träd, förnämligast i södra delarne, ända till Upsala; men har, så vidt man vet, ännu ej hos oss visat sig göra någon förargelse inom hus. Spindlarne och sköldlössen. Mr H. G. HUBBARD har PRET NET EE ee Lu de. dr ETS RG" observerat, att spindlar verksamt bidraga till nämda skadedjurs - utbredning och antager att detta tillgär pa det sätt, att sköld- - luslarverna fästa sig på spindelns kropp och med denna öfver- föras till närstående träd. Uti spindelnästen anträffade Mr H. nämligen ofta en myckenhet sköldlöss, innan någon enda individ kunde upptäckas annanstädes på själfva trädet. Man har iakttagit, att vinterkölden ej dödar sköldlössens | larver, men väl att den fördröjer deras utveckling. SE: 55 = SÄDESKNÄPPARNE*. - WA ! _ a Randiga sadesknäpparen förstorad; 5 densamme i naturlig storlek ; c larven; “4 puppan; e en angripen sädesplanta; / hufvud och käkar och g sista kroppsringen hos larven. = 4 Dessa för vara sädesslag och rotfrukter skadliga skalinsekter åstadkomma årligen för landtbrukaren rätt betydliga förluster, isynnerhet där jorden är af en lätt och torr beskaffenhet. Det dock icke själfva det utbildade djuret eller skalbaggen, som förorsakar skadan, utan dess trädlika, tämligen hårda, glatta och gula larver. Dessa uppehålla sig sommartiden helt nära jord- ytan, men vid kallare väderlek draga de sig djupare ned, för att öfvervintra. > Tre arter sädesknäppare äro hos oss inhemska, och alla kunna anses skadliga, men den mest bekanta af dem är tvifvels- as Föredrag af SVEN LAMPA vid Stockholms läns Kongl. Hushällnings- sällskaps sammankomst den 30 sistlidne januari, I 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. utan den randiga (Agriotes Lineatus L.). Denne, som äfven blifvit kallad Elater Segetis, är till färgen gråbrun, med ljusare ben samt lergula eller rödaktiga strimmor längs skalvingarne. Kroppslängden är omkring 9 mm. Liksom de festa s. k. knäppare har han förmågan att göra ett hopp, om han ligger på ryggen, hvarvid ett knäppande ljud uppkommer, samt att där- under vända sig om i luften, för att sedan nedkomma på fötterna. Larverna lefva minst tre, enligt några uppgifter ända till fem år i jorden, innan de äro färdiga att öfvergå till puppor, och medhinna under denna långa tillvaro att förstöra en mycken- het af växande plantor. I närheten af hufvudet hafva dessa larver sina tre par fötter, och sista kroppsringen afsmalnar starkt bakåt samt slutar i en kort spets. För öfrigt märkes vid basen af nämda kroppsring en liten, rund, mörk fläck eller punkt på hvardera sidan. Kroppens hela längd uppgår till omkring 25 mm., då larven är fullvuxen. Han öfvergår vanligen i juli till puppa, hvarur den fullbildade skalbaggen sedan framkommer i : början af augusti månad. Redan 1779 omnämnes detta skadedjur uti Kongl. Vetenskaps- akademiens Handlingar af LINNÉS lärjunge CLAS BIERKANDER, RES ee eS ee ee ee ifs Sr ee Pe Ue kyrkoherde i Grefbäcks församling i Vestergötland, och vi kunna - ej underlåta att här delvis ordagrant anföra det vigtigaste af hvad — denne utmärkte forskare pa skadeinsekternas område säger om sädes- knäpparen, emedan hans iakttagelser härutinnan äro de noggran- naste, som hos oss kanske hittills blifvit gjorda. »Dessa maskar» — säger han -— »äro äkermäns hälftenbrukare af Hvete, Rag, Korn och Hafre. Efter lang fasta, hafva de var och höst god matlust. Jag har ofta märkt, att en enda mask atbitit 8, 12 till 20 stjelkar på ett ställe. Sanka ställen älska de minst, hvar- för merendels största skadan sker i åkerryggarne.» På en qvadrat- alns yta uppgräfdes å somliga åkrar 4, 6 till 8 stycken. Under trädesåret lefva de af ogräs, hvarför deras tillväxt befordras, om : jorden illa brukas, så att kvickrot och andra ogrässlag fa — öfverhand, och om några dikesrenar med sitt ogräs finnas uti — 4 fältet. För att söka utröna, om larverna kunde lätt dödas - genom att komma i beröring med vissa, starkt luktande ämnen, inlade BIERKANDER några af dem i tekoppar, tillika meë hvitlök, gran- och furubarr, skvattram (Ledum Palustre) eller pors (My- 2 à _ sammast visade sig emellertid sistnämda växt vara, ty denna + 4 Ki 4 LAMPA: SÄDESKNÄPPARNE. 57 rica Gale), Här lefde de kortare eller längre tid, men verk- £ förmädde döda dem inom tva timmars förlopp. Pa grund af dessa försök föreslär nämde författare, att man - skall blanda granbarr, skvattram eller pors i gödseln, och det först nämda skyddsmedlet har, som man val vet, äfven i senare tider af mången blifvit användt och, enligt hvad man trott sig märka, lemnat godt resultat. Härvid må dock ihågkommas, att man på BIERKANDERS tid ej begagnade sig af artificiella vallar, hvarför trädan återkom hvartannat eller högst hvart fjärde år. Nyss nämde forskare rekommenderar dessutom att låta barn efterfölja plogen, för att bortplocka de i fårorna synliga larverna. Han uppger nämligen, att å en åker af 600 fots längd och 56 fots bredd en minderåring en gang uppsamlade 351 knäppare- larver. Ett annat, än mer slående exempel på, hvad en sådan plockning kan uträtta, lemnar den engelske naturforskaren CURTIS i sitt förträffliga arbete »Farm Insects». Han omtalar nämligen, att vid Heathsfields farm en gammal gumma på 17 dagar vid plöjning hopbragte ej mindre än 41,600 larver, och att härige- nom grödan räddades å en areal om fem acres. Samme för- fattare anför äfven, att vid ett tillfälle det korn, som myllats till tre tums djup, förstördes af larver, då däremot sådant, som ej kommit längre ned i jorden än på sin höjd en och en half tum, | - förblef oantastadt. fa Cu © = er ar 3 =e Om sädesbrodden pa våren börjar gulna och visar ett sjuk- ligt utseende, kan detta härröra af flera orsaker, hvarför det blir angeläget att förvissa sig om, hvad det är, som kan vara rätta anledningen därtill. Finner man då, att knäpparelarver angripit sädesrötterna, kan en vältning med en tung vält göra god nytta, synnerligast om en öfvergödning med rapsmjöl eller artificiella gödningsämnen föregått. Rapsmjölet verkar afskräckande för larverna, och de andra gödningsmedlen befordra plantornas ha: Stigare utveckling, hvarigenom de bättre kunna motstå angreppet; men vältningen försvårar skadedjurens rörelser i den därigenom tillpackade jorden. Utsädets stöpning i terpentin, tjära, klor- eller gaskalks- lösning har äfven befunnits fördelaktig, emedan den uppspirande , 2 3 | J BE lye Te a, x dr 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. brodden därigenom brukar för en tid lemnas i fred och hinner — bilda motständskraftiga plantor. Gaskalk och karbolsyrad kalk äro vid mänga tillfällen för- träffliga medel mot skadeinsekter, men om den förstnämde använ- des pa träda, bör den utströs långt fore sadden, pa det luften | ma hinna beröfva honom hans frätande egenskaper. Skola redan besådda fält öfvergödas därmed, måste han förut hafva legat några månader i fria luften, för att ej skada grodd och plantor. Man har i England funnit, att vissa växter afskys af knäp- parelarverna, och att därför en mellanskörd af sådane kan före- bygga ett angrepp på nästföljande säden, ‘Till dessa växter höra förnämligast Veide (/satis Tinctoria) och den hvita senapen (Sz- napis Alba). Dessa odlas just ej hos oss, och några försök därmed hafva så vidt jag vet ej förekommit, men fråga är, om ej den vanliga åkersenapen (Szwapis Arvensis) och vinterrapsen skulle kunna medföra enahanda lyckliga verkan. Osannolikt kan ju detta ej förefalla, och saken kunde lätt pröfvas på det sätt, att dessa växters frön utsåddes på trädan, eller i ringare mängd inblandades i utsädet å de fält, som besväras af ifrågavarande skadedjur. j Att knäpparelarverna ofta göra åverkan på hafre, som såtts andra året efter gräsvall, synes vara en ganska vanlig företeelse. Befinnas angriparne då vara i det närmaste fullvuxna, d. v. s. om deras kroppslängd öfverstiger 20 mm., så är det klart, att de äfven året förut varit till finnandes i samma jord, ehuru de ej blefvo uppmärksammade, emedan den skada de förorsakade var mindre i ögonen fallande. Orsaken härtill kan väl ej gerna vara någon annan än den, att de som yngre behöft mindre af föda, och att denna förnämligast utgjorts af de vid denna tid ej ännu förmultnade gräsrötterna. Vill man nu framställa den frå- gan: på hvilket växtslag hafva dessa larvers mödrar lagt sina ägg, så måste svaret bli, att detta skett uti den föregående gräs- vallen, och detta är kanske oftast fallet, där jorden är indelad i cirkulation. Vore likväl så alltid förhållandet, skulle behand- lingen af trädan, höstutsädets stöpning m. m. vara af ringare vigt i fråga om utrotandet af detta slag af larver; men i de flesta fall torde dock sådane af alla åldrar samtidigt vara tillstädes i samma fält, och det blir därför alltid riktigast, att söka hålla 4 rer sae GS tb cas ate tel ni "oe tule ze D. i, ei: Sem e LAMPA: SADESKNAPPARNE. 59 trädan fullkomligt fri fran ogräs, att val sönderhacka alla torfvor vå … samt hopräfsa ogräsrötterna till torkning, för att sedan kunna » uppbrännas. En grön träda lockar helt visst till sig insekthonor, 6 som äro färdiga att lägga ägg, en ren däremot afskräcker dem, - emedan instinkten säger dem, att där saknas föda för afkomlingarne. > A sådana fält, hvarest knäpparelarver pläga förekomma tal- rikt, borde man årligen undersöka rötterna pa dar befintliga “ växter, isynnerhet när hafre sätts efter vallbrott. Påträffas då så … ymnigt med larver, att missväxt kan befaras under det följande året, så bör fältet trädas, i stället för att ånyo besås med hafre. : Ett flitigt bruk af en tung vält och plogen under tridningen är _ mycket fördelaktigt, isynnerhet under förra hälften af augusti 4 manad, da de fullbildade insekterna dro nyss utkläckta, och deras … skalbetackrfing ännu ar mjuk samt lemnar kroppen föga skydd. Ar marken gräsbunden, bör första pléjningen om möjligt ske pa våren och sa grundt, att gräsrötterna komma i dagen och hastigt förtorka, innan de genom nästa plöjning djupare nedbäddas. Om allt ätbart i jorden förstöres, skola skadedjuren sannolikt om- - komma af svält eller uppäta hvarandra, så tycks åtminstone vara fallet med så väl knäpparnes som ollonborrarnes larver, om man får döma efter försök, som blifvit gjorda i smått. | Att vid lämpliga tillfällen afbränna stubben eller förnan, _ medför vissa fördelar, och den största af dessa torde vara, att % … en myckenhet skadeinsekter samt deras ägg och larver därige- - nom dödas. & I trädgärden ästadkomma knäpparelarverna allt som oftast stor förargelse genom att afbita rötterna pa allehanda plantor eller borra sig in uti rotfrukterna, och man bör därför se till, att alla larver, som vid jordens bearbetning påträffas, blifva _ upplockade och dödade. De kunna infangas i myckenhet, om sOnderskuren potatis eller betor här och där nedmyllas, men blott till det djup, att de täckas af ett tunnt jordlager. En träpinne _ bör förut instickas i hvarje bit, för att tjäna som märke, da lockbetena skola vittjas. Vid denna förrättning, som allt emel- lanåt bör försiggå, borttagas och dödas de larver, som anträffas. Då man vill använda ett medel mot en skadeinsekt, är det … alltid nödvändigt att först taga reda på, till hvilken art den hör, ty eljest blir det så godt som omöjligt att få veta något om dess ; 5 + Fd 21 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. lefnadsvanor, och man kommer alltid att famla i mörkret rörande medlets ändamålsenlighet. Den ena artens lefnadssätt är nämli- gen sällan likt en annans, och larvens iifslangd kan betydligt — variera. Om ett utrotningsmedel skulle begagnas mot en skade- insekt först då dess larver uppnått sin fulla storlek och äro fär- diga att förvandlas till puppor, kan detta visserligen i bästa fall - åstadkomma en förminskning af individantalet under den näst- kommande generationen; men den skada, larverna redan åstad- kommit, är dock ohjälplig. Denna hade dock kanske kunnat undvikas, eller åtminstone minskas, hvad fleråriga larver beträffar, om man redan året före härjningen afvetat deras närvaro och då sökt göra något för att utrota dem. Att t. ex. träda ett falt, som året förut sköflats af larver, hvilka då förvandlades till puppor, skall i de flesta fall blifva till jämförelsevis ringa nytta, åtminstone beträffande utrotandet af samma slag af skadedjur, emedan dessa då hafva sitt tillhåll på andra ställen. Högst få personer torde dock för närvarande själfva kunna utföra härtill erforderliga undersökningar eller draga de riktigaste slutsatserna af sådana. Denna olägenhet är dock numera i någon mån afhjälpt därigenom, att staten lemnar ett bidrag till spridandet af känne- domen om våra för åkerbruket skadliga insekter, hvilket hittills användts på det sätt, att en person årligen härför anställes, och till hvars befattning det äfven hör, att bestämma insända skade- djur, samt angifva de botemedel mot dem, som hittills äro kända. Den andra arten af ifrågavarande skadeinsekter, eller den s. k. mörka sädesknäpparen (Agriotes Obscurus), synes såsom utbildad skalbagge förekomma nästan allmännare än den före- gående, och det är därför troligt, att äfven hans larver göra betydlig skada, ehuru detta likväl ännu är mindre utredt. Han liknar uti mycket sin redan omnämde slägting, men har en mör- kare färg, är ofvanpå kullrigare och vanligen något större, samt saknar ljusare strimmor på täckvingarne. Den tredje i slägtet, som vi kunde kalla den mindre sädes- knäpparen (A. Sputator), är, som namnet antyder, af ringare storlek och har en jämförelsevis längre framkropp än den före- gående. Då denna art äfven förekommer i åkrar och trädgårdar, torde han kunna räknas bland de skadliga insekterna, ehuru hans . lefnadssätt är mindre bekant. Alla i åkerjorden hittills anträffade 6 onu“ os Ta LE 4 : 3 3 4 LAMPA: SADESKNAPPARNE. 61 _knäpparelarver hafva vanligen ansetts tillhöra den randiga sädes- EF knäpparen, emedan man varit okunnig om de kännemärken, — hvarpa de olika arterna kunna i larvtillståndet skiljas från hvar- andra. 5 Innan jag afslutar detta ämne, ma det tillåtas mig, att pa "detta rum och inför denna församling af för jordbruket intresse- _ rade personer, fa framhålla en sak, som pa sista tiden börjat allt 5 mer arbeta sig fram i förgrunden, nämligen behofvet af en för- sdksanstalt, där insekternas förvandlingar och lefnadssätt kunde utan afbrott följas och studeras; ty ju mer man bemödar sig att utröna orsaker och verkningar vid de företeelser, som förekomma vid växtodlingen, ju mer skall man komma att Ofvertygas om … det stora inflytande pa naturens hushållning, som dessa sma och, som det kan tyckas, obetydliga varelser utöfva, och ju allvarli- Å gare man bemödar sig om, att intränga i deras enskildheter, desto flera blifva de spörjsmål, som för närvarande, i brist på omfattande undersökningar, icke kunna nöjaktigt besvaras. I andra länder, i första rummet Nordamerika och Ryssland, har “ man redan insett detta och frikostigt anslagit medel till dylika ennen PR sakkunniga få uteslutande studera : vi ma val hoppas, att den tid ej skall lata lange vänta pa sig, = dä äfven i värt land nägot motsvarigt ma komma till stand. … Kostnaderna för en dylik station borde ej blifva afskräckande, synnerligast vid jämförelse med sädana för andra slag af försöks- SR stationer, emedan vidlyftiga och dyrbara byggnader och appa- = rater icke äro oundgängligen nödvändiga. Nödig bostad för å föreståndaren och hans biträde, ett par försöksrum, en liten väl — belägen jordareal för plantering af våra vanligaste kulturväxter, samt en mindre, årlig summa till inköp och underhåll af materi- alier — se där allt, som, förutom aflöning åt den fåtaliga tjän- + “ stepersonalen, för: närvarande torde vara erforderligt för själfva stationens skötsel, sävida ej anspräken pä dess verksamhet skulle … ställas allt för höga. 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891: En parasit funnen på ollonborrelarver. Ett par dylika larver, som i juni förlidet år uppgräfdes - fran nâgra fa tums djup vid Ostra Karup i Halland och da visade — föga tecken till lif, inlades 1 en bleckdosa, för att sålunda tills © vidare förvaras. Da denna efter några dagars förlopp ater Gppna- — des, befanns, att dess bada innevanare voro nastan uppfyllda med fluglarver, hvilka sedermera den 19 juni förvandlades till puppor. Fluglarverna voro omkring 8 mm. langa, till formen cy- lindriska, men nagot afsmalnande mot hufvudet; detta var i spet- sen liksom lindrigt klufvet och försedt med två sma, tandlika upphöjningar; sista kroppsringen afstôtt, ändytan nästan plan och | rundad, samt försedd med två utstående andrörsmynningar, men saknade märkbara tänder i utkanterna; tuggapparaten svart, kluf- « ven i spetsen. Färgen var gulaktigt gråhvit, och huden på ytan slät; tarmens innehåll lyste igenom och bildade svartaktiga linier på 4:de och de båda sista kroppsringarne. Pupporna voro cylinderformiga, rundade i båda ändar, mörkt « rödbruna, segmenternas sömmar punkterade, och de båda and- rörsmynningarne på sista kroppsringen utstående liksom hos lar- M ven. Kläckningen försiggick omkring den 5:te augusti, och de M utkomna flugorna visade sig vara den såsom larvparasit vanliga Cyrtoneura Stabulans FALL. Hur hade nu dylika flugor kunnat komma i sa nära berö- ring med ollonborrelarverna, att de fått tillfälle pa dem fästa sina ägg? Detta var en fråga, som själfmant framställde sig, men som tyvärr för närvarande ej med säkerhet kan besväras. An- tingen måste det hafva skett vid något tillfälle, då de båda ollon- borrelarverna, kort innan de anträffades, befunnit sig helt och hållet, eller med någon del af kroppen ofvanpå jordytan, hvilket, efter hvad. mången torde bevittnat, någon gång eger rum, eller hade de varit denna så nära, att nog stor förbindelse mellan M larvgången och luften uppkommit, för att tillåta flugorna att ned- M tränga i den förstnämda och i sjelfva jorden uppsöka larverna. 6 Det later visserligen äfven tänka sig, att en flughona passat pa — de infördes i bleckdosan. Detta har jag dock skäl att betvifla, # à A att lägga ägg pa larverna i något obevakadt ögonblick, innan 3 men vågar ej helt och hållet bestrida ett sådant förhållande, då à LAMPA: SKYDDS- OCH UTROTNINGSMEDEL. 63 inga särskildta försigtighetsmått vidtogos, emedan det, som seder- - mera inträffade, ej förutsägs. Ma nu harmed vara hur som helst, sa blir det dock föga sannolikt, att ifrågavarande parasitflugor skola kunna komma att utôfva något märkbart inflytande pa ollonborrarnes förökning, alldenstund flugorna ej torde kunna komma i beröring med deras larver pa annat sätt, än genom en tillfällighet. —— Sr Godt vaderkorn hos insekter. Säsom ett bevis pa lukt- sinnets skärpa hos mistbaggar (Aphodius) anför en Mr MEECH, att da han en mild och lugn dag till häst befann sig i midten - af en mosse af flera engelska mils utsträckning, kommo sadane _ skalbaggar flygande fran den långt aflägsna, fasta marken, för att upp- söka den fran hästen nyss fallna spillningen. /xs. Life 1889, s. 189. Skydds- och utrotningsmedel. Ett enkelt sätt att utrota i bigarden besvärliga ge- _ tingar. Vid det besök förliden sommar, som jag hade förmånen göra hos riksdagsmannen Sven NILSSON i Efveröd, kom jag i tillfälle att bland annat äfven lära en sak, som synes mig särdeles lämplig att genom denna tidskrift framläggas för allmänheten. I hans lilla, utmärkt val hållna trädgård fanns nämligen äfven en _ bibänk, hvars många kupor med sina talrika innebyggare åtnjöto husbondens synnerliga kärlek och omvårdnad. Min uppmärksam- het fästades genast därpå, att under bikupornas fluster hängde öppna glasflaskor, hvilka till någon del voro fyllda med en gul- aktig vätska. Vid förfrågan om ändamålet härmed, gaf värden mig den upplysning, att flaskorna fått sin plats därstädes för att locka till sig getingar, hvilka brukade göra påhelsning i kuporna _ for att röfva honungen eller lemlästa och döda innevänarne, samt att flaskornas innehåll utgjordes af vatten, uppblandadt med ho- nung och någon sprithaltig vätska. Under vistelsen vid Skäggs på Gotland något senare på som- … maren, skulle min värd, herr M. Larsson, slagta ett par bisam- hällen, och befanns då den ena kupan vara nästan helt och hål- let beröfvad såväl honung som bin. Detta tillskrefs de många getingar, som dagligen svärmade omkring bihuset och inträngde i kuporna, där de uppträdde som verkliga röfvare. 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1291. Vi beslôto därför att pröfva det medel, jag lärt känna vid — Efveröd, för att om möjligt skydda de återstående bisamhillena; - men i stället för vanliga flaskor, användes nu ett par glaskärl, — hvilka syntes liksom enkom gjorda för ett sådant ändamål och hvaraf man flerstädes i södra Sverige betjänar sig vid fångst af flugor i boningsrummen. Dessa båda flugfällor fylldes till tredje- 4 delen med en blandning af vatten, honung och något bränvin, « punsch eller konjak, hvarefter de utsattes bredvid kuporna i bi- huset. Detta skedde kl. + tolf på förmiddagen, och redan samma dags afton kunde man ur kärlen upptaga minst 200 stycken ger tingar, som lågo drunknade i vätskan. Dessa dödades sedan genom begjutning med hett vatten, ett nödvändigt försigtighets- mått, emedan de skenbart döda djuren snart uppvakna, ifall de | fa ligga i luften, tills det af dem insupna vattnet bortdunstat. Under därpå följande dag fick ater en ansenlig mängd ge- — tingar släppa lifvet till pa enahanda sätt, och sedermera syntes ~ knappast en enda till på platsen. Märkvärdigt var att se, hur hvar — enda geting flög nästan direkt till glaskärlen och icke till någon « af kuporna, men att bina ej syntes det ringaste bry sig om den söta vätskan. Några andra insekter, undantagandes spyflugor, tycktes ej dela getingarnes smak för detta slag af sötsaker och starkvaror, men dessa flugor gingo därför äfven med lätthet i fällan. De getingar, som på platsen visade sig vara binas kanske värsta fiender, utgjorde hanar till tre arter, nämligen Vespa Media och Germanica (talrikast) samt Vulgarzs (blott högst få). Då jag själf varit i tillfälle att pröfva medlets förträfflighet, kan jag ej underlåta att rekommendera detsamma åt hvar och en, som däraf kan vara i behof. SE Kälflugan (Anthomyia Brassicae) i Nordamerika. Lar- ven angriper där, liksom hos oss, roten pa den vanliga hufvud- kälen, hvarefter plantorna vissna och gulna. Man försökte i Amerika att vattna plantorna med en blandning af ı del kerosin eT RP eV M en re eke Ve ere ge don dm (petroleum) och 9 delar vatten, men denna befanns vara för stark, x ty de dogo däraf. En svagare blandning, bestående af 1 del kerosin « till 12 delar vatten, visade sig däremot såsom ett godt botemedel, ty efter användandet af denna dogo fluglarverna, men plantorna re- pade sig om en kort tid. /ns. Life 1888. 4 RECA N GREEN ax 9 Pen Er? 65 4 NOVA SPECIES BRASILIANA ORDINIS SCORPIONUM A DESCRIPTA A T. THORELL. Fam. Buthoide, Sim. 4 Gen. Ananteris”, n. 2 Cephalothorax antice truncatus, costis carens, dorso librato, ‘non antice proclivi; oculi dorsuales plus duplo longius a margine “postico cephalothoracis quam ab antico margine remoti. 3 Abdominis scuta dorsualia costa longitudinali singula præ- dita; cauda mediocris, postice angustata, segmentis anterioribus fi undique carinatis, segmento 5.° saltem inferius carinato, vesica dente sub aculeo prædita. Sternum parvum, sub-trapezoide, apicem late sub-truncatum versus sensim angustatum. Pectines lamellis fulcientibus (sive fulcris dentium) carentes, “ modo ex duobus ordinibus lamellarum (dorsualium et intermedi- arum) et ex dentibus sat multis compositi. ? Mandibularum digitus immobilis in margine inferiore dente singulo armatus. Dentes laterales digitorum palporum intus seriem simplicem, extus seriem simplicem (vel duplicem) formantes. Hoc genus forma insolita sterni, præsertim vero defectu fulcrorum dentium pectinum ab omnibus mihi cognitis scorpio- nibus adeo differt, ut familia propria pro eo creari posset; quum “vero notis reliquis ad genera nonnulla Buthoidarum, e. gr. /so- _metrum (cum quo etiam armatura digitorum mandibularum plane _ convenit), prope accedit, ab hac familia Ananterin nostram segre- gare nolui. a * à privativum; dyrmpte, fulcrum, i, Entomol, Tidskr. Arg. 12. H. 2 (1891). I 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Typus: A. Balzaniz, n. A. Balzanii, n., opacus, cephalothorace et scutis dorsualibus crasse et dense granulosis, supra nıgricantibus et maculis striisque = sub-impressis levioribus sub-testacets variatis, scutis illis plerisque > magno sub-testaceo utringue notatis: cauda fusco-testacea, seg- mentis posterius inæqualiter nigris vel nigro-maculatis, carinis — superioribus segmentorum anteriorum nigris et sat subtiliter den- ° tatis; palpis pedibusque superius nigro- et testaceo-variatis, pal- | pis gracilibus, brachio et manu vix costatis, digitis ipsa manu parva saltem duplo longioribus. — 9 ad. Long circa 30 millim. Femina ad. — Cephalothorax, segmentis duobus primis caude conjunctis paullo brevior, lateribus rectis anteriora versus non M parum angustatus est, antice truncatus (non emarginatus), angulis « anticis valde oblique truncatis; crasse et dense granulosus est, — sulcis ordinariis et maculis striisque sub-impressis (clarioribus), M quibus variatus est, levibus vel subtilius granulosis. Sulcus or- dinarius medius latus et profundus est, per tuberculum oculorum continuatus et ante id non parum dilatatus sed parum profundus, arcubus supraciliaribus nitidis et serie densa granulorum minorum præditis. In medio, præsertim antice, transversim parum convexus est cephalothorax, versus latera fortius convexo-declivis; dorsum ejus a latere visum rectum est, tuberculo oculorum non multo emi- nenti, ante hoc tuberculum libratum, (non proclive). Spatium inter oculos dorsuales, qui fere triplo longius a margine cephalothoracis postico quam ab antico margine distant, oculi diametro paullo - majus est; oculi tres utriusque lateris in seriem rectam dispositi sunt, posticus eorum reliquis duobus paullo minor. Scuta abdominis dorsualia 2.™—6.™ pone limbum anti- cum costa singula paullo crenulata munita sunt et crasse den- seque granulosa, vitta transversa lata sub-impressa læviore vel levi utrinque prædita, que saltem in posterioribus horum scutorum (ultimo excepto) formam lituræ > habet, angulo intus directo. Scutum 7.™ vestigia costæ medie ostendit et præterea utrinque costas duas pene parallelas dense crenulatas, anteriora versus et 5 paullo foras directas, quarum interior versus apicem in angulum obtusum foras fracta est et pæne ad apicem anticum costs exte- — rioris, foras et anteriora versus, continuata; inter has costas sat dense et crasse paulloque inæqualiter granulosum est. Scuta ven- 2 a THORELL: NOVA SPECIES SCORPIONUM. 67 tralia levia sunt, ultimo excepto, quod costas duas breves hu- miles et sub-crenulatas postice habet ut et vestigia duarum ali- ‘arum magis versus latera scuti sitarum, præterea granulis mino- ribus conspersum. Sfzracu/a parva, angusta, dentibus mediis pectinum multo, fere duplo, breviora. Cauda mediocris; desuper visa latera anterius, saltem ad segm. 5.™, peene parallela habet, dein vero sensim angustata est. Segmenta 1.™—4.™ undique carinata sunt, supra sat late excavata et hic secundum medium granulis parvis sparsa, que aream fere V -formem occupant; etiam in lateribus et subter inter carinas granulis parvis plus minus densis (in segm. 4.° prasertim densis) conspersa sunt hæc segmenta. Carinz eorum superiores alte sunt, dense et sat subtiliter denticulatæ, dente ultimo carinarum dor- sualium reliquis paullo majore; carinæ inferiores humiliores, gra- nulosæ vel crenulatæ. Segm. 1.™ et 2.™ ro carinas perfectas ha- bent, segm. duo insequentia carinas 8 perfectas et, antice, 2 ab- breviatas (laterales medias). Segm. 5.™ circa triplo longius est quam latius, lateribus levissime rotundatis fere a medio ad api- cem sensim paullo angustatum, marginibus superioribus rotundatis; 5 carinas habet, quarum duz superiores, subtiliter crenulatæ, ex- cepto ad basin obsoletæ sunt, tres inferiores vero distinctissimæ etsi tenues, et subtiliter crenulatæ. Supra versus basin granulis paucis parvis sparsum est segm. 5.™, in lateribus minus dense, subter dense et sat subtiliter granulosum (non punctis magnis im- pressis sparsum). Segm. 6." priore multo angustius et non pa- rum brevius est; veszca plus duplo est longior quam latior, segm. 5.° duplo angustior, in parte posteriore apicem versus sensim angustata, subter granulis humilibus sparsa, qua secundum me- dium in duas series vel fascias inæquales disposita sunt. Sub . aculeo dente forti triangulo munita est vesica; aculeus (in nostro exemplo apice abruptus) mediocris longitudinis esse videtur. Sternum potius trapezoide quam sub-triangulum dicendum, -apicem truncatum versus sensim non ita multum angustatum. Par- vum est, plus dimidio, pene duplo angustius quam lobi maxil- lares pedum 2.' paris conjunctim, basi vix vel non duplo latius quam apice, paullo latius basi quam longius, non vel parum lon- gius quam latius apice. Lame genitales convexæ, parum lon: giores quam latiores, forma trianguli cequilateris fere, apice foras 2 2 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. directo, angulis anteriore et posteriore rotundatis. insignes sunt, quod fulcris dentium (lamellis fulcientibus) plane carent: modo duas series lamellarum ostendunt, seriem dorsualium et seriem intermediarum. Lamellæ dorsuales tres sunt, ut in reli- quis formis affinibus, lamellæ intermediz 8, quarum 1. brevior et latior est quam 2%, hæc sat magna et duplo longior quam latior, relique ea non parum minores, pleræque oblonge et gra- datim magnitudine paullo descrescentes, omnes tamen majores (et non tantum pauciores) quam ut fulcra credi possint. Dentes pectinum 16 sunt, primus (basalis) plane eadem forma atque in- sequentes, modo paullo brevior;dentes 13 primi laminis interme- diis affixi sunt, 3 ultimi laminæ dorsuali tertiz (ultima). Lamina illa media, que pectines gerit, semicirculata fere est, postice ro- tundata, antice truncata et, in medio, paullo incisa. Mandibule \æves et nitidæ, digitis brevibus. Dzgztus mo- bilis apice bifidus (furcatus) est, in margine superiore dentibus tribus brevibus preeditus, quorum duo posteriores minuti et bre- vissimi sunt; in margine inferiore duobus dentibus longioribus est armatus. Âigitus zmmobzlzs in margine superiore duos dentes habet, anteriorem sub-conicum, alterum magnum et apice late bi- fidum, in margine inferiore vero dentem sub-conicum singulum. Palpi debiles, cephalothorace modo circa 3'/; longiores. Humerus supra costas duas parallelas subtiliter granulosas habet, inter eas paucis granulis sparsus; postice superius aliam ejusmodi costam ostendit; antice superius serie sub-obliqua denticulorum parvorum inæqualium præditus est, infra vero costa tenui subti- lissime granulosa marginatus. Prachium, quod humero circa di- midio est latius, antice ad longitudinem modice et satis æqualiter convexo-arcuatum est et denticulis nonnullis sparsum, quorum circa 5 superiores, ut 3 inferiores, seriem longitudinalem formant; supra costis caret, hic magis versus basin, antice, serie granulorum præditum, præterea leve. Ipsa manus parva est, humerum lati- tudine circiter æquans, circa dimidio longior quam latior, ad lon- gitudinem extus parum, intus fortiter (quasi gibboso-) convexa; levis est, costis et granulis carens. Dzgz¢z longi, ipsa manu circa — duplo longiores (digitus mobilis manu postica duplo et dimidio longior est), leviter et æqualiter incurvi, teretes, vix evidenter co- stati. Utraque series dentium lateralium aciei digitorum ab apice 4 Pectines eo — à PF a EL THORELL: NOVA SPECIES SCORPIONUM. 69 u UT où fs 4 digiti modo ad medium ejus pertinet, et ex sex dentibus constat: series exterior tamen etiam ex sex parzbus dentium constare diei potest, quum singuli dentes hujus seriei cum dente postico or- dinum denticulorum mediorum par dentium transverse positum formare videatur. Denticuli medii ordinem basalem longissimum rectum et dein, inter series dentium lateralium, ordines breves sub-obliquos quinque formant. Pedes forma in /someiris ordinaria sunt, femoribus superius sat dense et crasse granulosis, tibiis ibidem costis tribus granu- losis præditis et in margine inferiore serie setarum aculeiformium munitis; metatarsi quoque versus basin plus minus granuloso- costati sunt, calcare apicali instructi. Procursus apicalis tarsorum brevis et gracilis est, apice setam gracilem gerens; sub unguiculis apex tarsi muticus est vel modo denticulo minutissimo instructus. Color. — Cephalothorax nigricans, maculis et striis multis obscure testaceis variatus, quæ sub-impressz sunt ed ad maximam partem lzves, partibus nigricantibus vero granulosis. Abdomen supra nigricans quoque, inæqualiter testaceo-marginatum et maculis vittisque sub-testaceis variatum, scutis dorsualibus omnibus utrinque vitta transversa lata leviore sub-testacea signatis, que saltem in posterioribus scutis (ultimo excepto) >-formis est. Subter ab- domen cum sierno, mazıllıs, coxis, laminis genitalibus et pecti- nibus sub-testaceum est. Cauda fusco-testacea et nigro-variata dicenda, segm. 5.° ad maximam partem nigro, segm. 6.° toto fusco-testaceo. Segmenta 1.°™—4.™ fasciam mediam anteriora ver- sus sensim dilatatam, antice abbreviatam et inæqualem supra ostendunt, carinis superioribus nigris quoque; in utroque latere, postice, inzqualiter nigra vel nigro-maculata sunt, et segm. saltem 4." etiam subter, postice, est nigrum; segm. 5.™ basi sive antice late et inæqualiter fusco-testaceum est, præterea pæne totum nigrum. Mandibule testaceæ, nigro-variate. Palpi supra nigri et valde inæqualiter testaceo-variati dicendi, subter, ut pedes ibidem, pæne toti testacei: brachium basi supra plagam magnam testaceam ostendit, que linea longitudinali sub-flexuosa nigra in duas est divisa; manus testacea inæqualiter nigro-lineata et -reticulata est apiceque nigra; digztz obscure testacei basi satis anguste nigri et apice nigricantes sunt. Pedes testaceo- et nigro-variati, basi api- ceque magis testacei, femoribus tibiisque ad maximam partem 5 I 79 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 39 > nigris, illis maculis paucis testaceis notatis, his vitta transversa testacea versus apicem. Trochanteres fasciam nigram antice osten- dunt; metatarsi et tarsorum art. ı.° basi plus minus nigri sunt, 4 Lg. corp. 30 millim. Lg. et lat. cephaloth. paullo plus 37/2, — lat. front. pene 2 millim. Lg. caudæ 17°/4: segm. I lg. 2, lat. paullo plus 2; alt. 2; II lg. 21/4, lat. 2; IV lg. 3; lat. 2; Nas paullo plus 51/2, lat. ad basin pene 2, ad apicem 11/2; VI lg. 41/2 (acul. 11/2), lat. et alt. paullo plus I millim. Palpi 12!/2 millim. longi: hum. lg. 3'/ı, lat. 1; brach. lg. paullo plus 3!/2, lat. paullo plus 11/3; lg. man. cum dig. 41/2, lg. man. paullo plus 11/2, lat. ej. max. circa 1; lg. dig. mob. 31/2 millim. Exemplum singulum femineum, ovis repletum, examinavi, in Brasilia (Matto Grosso) captum et a Cel. Prof. L. Balzan dono mihi datum. Explicatio Tabule. Fig. 1. Ananteris Balzaniz, Thor., prona. » 2. Digiti mandibulæ ejus dextræ, desuper vise. > ARR » » » , a latere inferiore vis. » 4. Digitus immobilis mandibule dextræ, a latere inferiore visus. > 5. Pars anterior lateris inferioris trunci, cum basi extremi- tatum, cet.: a, maxilla; 4, coxa 1.) paris; Öl, lobus maxil- laris pedum 11 paris; c, coxa 2.1 paris; c!, lobus maxil- laris pedum 2. paris; d, coxa 3." paris; 7, sternum; g, lamina genitalis; 4, pecten; z, segmentum ventrale 1.", »"-6: Sternum, cet.:¢, coxa 4.) paris; /, sternum; 2, lamina genitalis. > 7. Pecten dexter: #, laminæ dorsuales; /, laminæ interme- diz; 22, dentes pectinis. » 8. Pecten sinister. | i | = i Ms M u | ‘an \ 4 / F | L777 22 ” GEORG SANDBERG. Den ır:te Februar sidstleden afgik ved Döden en af »En- “tomologiska Föreningens» norske Medlemmer, Sognepreest i söndre “Aurdal GEORG SANDBERG. Saa faatallige som Entomologiens Dyr- kere og Velyndere hidtil har været her i Norge, er det jo gan- 5 ske naturligt, at ethvert Indhug, som Döden gjör i deres Rekker, “af os maa betragtes som et föleligt Tab, — og dette gjælder i - nærværende Tilfælde saa meget mere, som den bortgangne var 3 I 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 89 ie en af de endnu langt ferre Entomologer her hos os, der ikke indskrænkede sig til blot at anlegge en »Samling», men ogsaa forstod at gjöre selvstændige, interessante Iagttagelser saavel i faunistisk som i biologisk Retning, og fremlagde disses Resulta- ter gjennem egne Publikationer baade i dette Tidsskrift og andre Steder. At se en saadan Medarbeider for Entomologiens Frem- | gang og Trivsel i vort Land bortrykket i sin bedste Manddoms- alder maa nödvendigvis hos de faa igjenstaaende Kollegaer efter- i lade et saa meget föleligere Savn. | GEORG SANDBERG blev födt den 30:te Juni 1842 i Arendal, i hvor hans Fader var Postmester (tidligere Löitnant i Marinen). Allerede som Gut viste han en udpræget Forkjærlighed for ento- « mologiske Sysler, og indsendte fra Arendalstrakten, hvor han voxede op, adskillige af sine mærkeligere Insektfund til Univer- sitetsmuseet, deriblandt ogsaa et Exemplar af Scola unifasciata fra Risör, hvilken Art dengang aldrig för var observeret inden Skandinaviens Grændser. Efterat have absolveret Examen artium À 4 Oe a Ze" Se og philosophicum begyndte han först paa det medicinske Studium, men opgav snart igjen dette og gik over til det theologiske. Under sine Studenterdage havde han fra 1864 af ogsaa Ansæt- telse som Löitnant uden fast Lön i Armeen. I 1868 tog hand theologisk Embedsexamen og Aaret efter Examen i Lappisk, hvor- — efter han blev ansat som Timelærer 1 Kristianssund. I 1871 ud- nevntes han til Stiftskapellan i Tromsö og i 1873 til Sogne- prest i Sydvaranger, i hvilken Stilling han forblev til 1883, da han forflyttedes til söndre Aurdal i Valders. Saavel i Kristianssundstrakten som i forskjellige af de ark- tiske Egne, han under sin præstelige Gjerning kom i Berürelse « med, foretog han jevnlig entomologiske Undersögelser og ind- sendte af og til Pröver af sine Fund til Universitetsmuseet, hvor M imidlertid Forholdene dengang ikke var synderlig egnede til at | anspore og yderligere udvikle en saadan Interesse som den en- tomologiske. Og aldeles isoleret, som han deroppe »in ultima Thule» befandt sig, saa langt fjærnet fra alt aandeligt Slægtskab - og Fællesskab i Interesser, uden den fornödne Literatur og An- - ledning til at faa sine indsamlede Specimina bestemte, er det - ikke at undres paa, at Lysten og Iveren for de entomologiske : Sysler efterhaanden begyndte at kjölne endel: Men hvor var - & 2 SCHOYEN: G. SANDBERG T. 73 2 + ikke den gjensidige Glæde og Tilfredshed stor, da Konservator … SCHNEIDER i Tromsö og jeg under vor Finmarksreise Sommeren 1878 i Sydvaranger traf sammen med denne vor Kollega, som “ ingen af os tidligere havde seet eller kjendt, og hvilket trofast Friumvirat til Udforskningen af vor arktiske Regions Lepidopter- fauna dannede vi ikke fra den Stund af! Lysten vaagnede ved - dette personlige Sammentræf med ungdommeligt begeistrede Kol- - legaer med fornyet Styrke hos SANDBERG, og fra nu af samlede - og observerede han Sydvarangers interessante Lepidopterfauna med tiltagende Iver og Fremgang Aar for Aar, — et Arbeide, der var ham selv til ligesaa megen Glæde og Tilfredsstillelse, som det var til Gavn og Nytte for den entomologiske Videnskab. Hvor ofte udtalte han ikke under vor senere flittige Korrespon- dence sin store Glede over dette lykkelige Sammentræf, der igjen havde vakt tillive hos ham denne aandsforfriskende og frem- for alt under saa ensomme og trykkende Omgivelser uvurderlige Interesse, uden hvilken han mente Tilverelsen deroppe gjennem _ saa mange og lange Aar vilde vere blevet ham rent uudholdelig. Og til vor felles Glede og Opmuntring sendte han mig hver Höst efter endt »Saison» en udförlig Beretning om sine -lagtta- gelser og Fund, tilligemed et större Antal Determinanda eller, som han kaldte det, »et Fad Nödder til Knekning». Deriblandt … befandt sig jevnlig de interessanteste Fund, som det vil sees af de til forskjellige Tider publicerede Fortegnelser over Sydvaran- gers eiendommeligt sammensatte Lepidopterfauna. Ikke mindre interessante og fortjenstfulde var hans Iattagelser over forskjellige arktiske Sommerfugles Metamorphoser, der ogsaa er udgivne 1 tysk Bearbeidelse, og som bl. a. Prof. CHR. AURIVILLIUS har be- nyttet i sit Arbeide: »Insektlifvet 1 arktiska lander». Men SANDBERG havde ogsaa ved Siden af sin præstelige Gjerning deroppe i det höie Nord andre Interesser end den en- tomologiske, hvilke dog her kun i al Korthed skal beröres. Un- der sit tolvaarige, næsten stadige Arbeide blandt Finmarkens lap- piske og kvænske Befolkning lagde han sig særlig efter disses Sprog, som han talte med stor Færdighed, og virkede fortrinsvis for Fornorskningen af de fremmede Folkefserd gjennem Folkeskolen, til hvilket Diemed han som Formand i Skolekommissionen bidrog eu at faa istandbragt en Omregulering af Skolevesenet paa 4 3 3 "a 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Grendsen mod Rusland. Sammen med Seminariebestyrer J. i QvIGSTAD udgav han: »Lappiske Eventyr og Folkesagn» (A. CAM- 4 MERMEYERS Forlag, Kristiania, 1887), der er ledsaget af et ser- deles anbefalende Forord af Prof. MOLTKE MOE. 1 Imidlertid stod hans Hu mere og mere, alt som Aarene gik, å efter igjen at komme under sydligere Breddegrader, og det var j derfor med Glæde han i 1883 modtog sin Udnævnelse til Sogne- i prest i söndre Aurdal, Valders, en vakker Fjeldbygd i Hjertet ° af Landet, som ogsaa i entomologisk Henseende lovede det bed- ste. Desverre begyndte imidlertid allerede nu snart efter Flyt- ningen det skjæbnesvangre Onde at udvikle sig, hvis sande Natur först Hösten för hans Död blev erkjendt, nemlig en Svulst i Underlivet, der voldte ham de ulideligste Nervesmerter og Be- sverligheder af forskjellige Slags, og mere og mere undergravede hans heller ikke i Forvejen sterke Helbred. Paa Grund heraf strak ikke Krefterne til at drive Undersögelserne saaledes, som han saa gjerne havde villet, og lange Tider ad Gangen blev han j nödt til at holde sig fuldstendig passiv. Det var under saadanne ' triste Omstændigheder, han bl. a. om sin Tilstand Sommeren 1886 med Vemod skrev mig til: »Jeg har som ”udygtig til al god Gjerning’ maattet indskrænke mig til at tage Solbad nedei - Bagnsgryden™ afvexlende med Furunaalsbad paa Tonsaasens Sa- - torium m. m., men mine entomologiske Lyster har jeg desværre veret nödt til at holde itömme. Stundom kunde jeg dog lig en an- den HAwOoRTH, hvorom COLEMAN forteller i sin ’British Butterflies’, paa sollyse Sommerdage tage Plads paa et Gjerde eller et Stykke oppe i Uren og der timevis forlyste mine Öine i Beskuelsen af mine bevingede Yndlingsskabningers elegante Evolutioner». Som- — meren efter, 1887, da jeg besögte ham i hans Hjem, betandt han sig saavidt bedre, at vii Fællesskab kunde foretage en Reise til den — sydlige Del af Jotunheimen, men desværre under saa höist ugun- stige Veir- og Temperaturforholde, at Udbyttet kun blev magert. Og trods sin lidende Tilstand fortsatte han ogsaa stadigt senere, saavidt Kræfter och Tid tillod det, med Ihærdighed sine Under- sôgelser over Lepidopterne og deres Metamorphoser. Navnlig in- * Selve Bagnsbygden (séndre Aurdal) danner nemlig en grydeformig Fordybning i Fjeldmasserne rundt om. 4 SCHOYEN: G. SANDBERG 7. 75 n ogsaa god Anledning til at anstille Observationer desangaa- ende. Adskillige interessante og tildels baade for Norges og mCrambus biarmicus (en masse), Lita tricolorella o. fl. Og Ud- “klekningsforsog med alpine Sommerfugle drev han ivrigt paa med; baade flere Argynnis- og Anarta-Arter, Plusia diasema, Hercyna Schrankiana og adskillige andre lykkedes det ham at klække fra Larven, medens den mystiske Bombyx arbuscule- Larve heller ikke af ham lod sig bringe videre end til Puppestadiet. Det var hans Agt her i dette Tidsskrift at redegjöre for Resul- “taterne af disse sine Udklækninger, ligesom ogsaa for sine Un- “dersôgelser over Argynnis pales-Varieteter m. v., hvilket imidler- tid Döden, der indfandt sig tidligere end beregnet, hindrede ham i. Hans sidste Arbeide blev derfor det, hvori han redegjör for sine gjentagne Udklekninger af Acronycta euphorbie i dens al- ine Form, og hvorved han kom til det Resultat, at den af mig i 1880 hævdede Opfatning af Forholdet mellem euphorbie og bscura STROM (montivaga-myrice GN.) maa ansees som rigtig, i Modsætning til WALLENGREN, der vil have myrice GN. anseet som egen Art, skilt fra euphordze. SANDBERG var Medlem af »Entomologiska Föreningen» siden 1881. Hans entomologiske Arbeider er fölgende: 1. lagttagelser over arktiske Sommerfugles Metamorphoser, — Entomol. Tidskr.. arg. 4 (1883), Sthm., pag. 9—28, résumé pag. 52—55. 2. Om en Varietet af Argynnis pales S, V. — Entomol. Tidskr., arg. 3 ae Sthm, pag. 129—130, résumé pag. 224. 4 Om en for Norges Fauna og Regio arctica.ny Rhopalocer, — En- Bc. Tidskr., arg. 4 (1883), Sthm, pag. 131—132, résumé pag. 225. A 4. Fortsatte Iagttagelser over arktiske Sommerfugles Metamorphoser. — Sentomol, Tidskr., arg. 5 (1884), Sthm, pag. 139—144, résumé pag. 222. 5. Beobachtungen über Metamorphosen der arktischen Falter. — Berli- ner Entomol, Zeitschr., B. 29 (1885), Berlin, pag. 245—265. 6. Supplement til Sydvarangers Lepidopterfauna. — Entomol. Tidskr., . 6 (1885), Sthm, pag. 187—203, résumé pag. 221--224. 7. Et Tilfeelde af Coleopterlarvers Tilhold i Tarmkanalen hos et Men- eske. — Entomol. Tidskr., årg. 11 (1890), Sthm, pag. 77—80. (Referat af W. Schöyen i Centralblatt für Bakteriologie und Parasitenkunde, B. 8 (1890), a, pag. 182—183.) ar ta ee a a AL i. Mie Sry pe RP ENT Sis fe gies 3 rm 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. a ae 8. Bemærkninger til WALLENGRENS Tydning af Phalena Noctua obscura, Strom. — Forhandl. Vidensk. Selsk. Kr:ania, 1890, N:o 8. 7 pag. å a Som allerede nævnt gik han bort snarere, end han selv og hans nærmeste troede det vilde ske. Han holdt sig hele Tiden trods Sygdommens Plager lige aands- og villiestærk og forrettede sine Kırker sige til Nytaarsdag, da han prædikede for sid ste Gang for sin Menighed. Siden tog Krefterne mere og mere af, til han 3 Uger för sin Död maatte holde Sengen og var meget lidende. Men Aanden var lige sterk og klar, han minde- des sine kjere Venner og Kollegaer, hvem han paa Dédsleiet bad overbragt sin sidste Hilsen, og gik med fuld og klar Be- vidsthed ind i Evigheden, tillidsfuld og lykkelig i sin Kristentro. Han efterlader sig Enke og 7 uforsörgede Born. Fred over den hedengangnes Minde! W. M. Schoyen. 6 it “ SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1890. I Sverige tryckta uppsatser. ADLERZ, G., Om digestionssekretionen jämte några dermed sammanhängande fenomen hos insekter och myriopoder. — Bihang Sv. Vet.-Akad. Handl. B. 16: 4 N:o 2 1890. 51+4 sid. 5 taf. ANDERSSON, J., Bidrag till kännedomen om svenska Makrolepidopterers geo- | grafiska utbredning. — Ent. Tidskr. Arg. 11, sid. 8r—87. - AURIVILLIUS, Chr., Nordens Fjärilar. Haft. 7—8. Stockholm, 1890. 4°. Sid. A 73—128. Tafl. 25— } (Agrotis suecica n. sp.) L , Grönlands Insektfauna. 1. Lepidoptera, Hymenoptera. — Bihang Sv. [a Vet.-Akad. Handl. B. 15: 4 N:o I 1890. 34 sid. 3 taf. , Synonymische Bemerkungen zu den Pachyrrhynchiden. — Ent. Tidskr. Ârg. 11, sid. 88. , Svensk entomologisk litteratur 1889. — Ent. Tidskr. Ârg. 11, sid. 105—107. 4 , Neue Kafer aus Afrika. — Ent. Tidskr. Arg. II, sid. 203—206. Bi-TIDNING, Svensk. Organ för centralföreningen för Sveriges biskötsel. Egnad * åt biskétsel, jordbruk och trädgårdsskötsel m. m. Redaktör och utgif- N vare Hj. Stalhammar. Elfte ärgängen. Goteborg. 1890. 8. GRILL, C., Vespa crabro L. — Ent. Tidskr. Arg. 11, sid, 18. HOLMGREN, EMIL, Minnen fran en lepidopterologisk resa i Jämtland. — Ent. Tidskr. Ärg. II, sid. 211—220. LAMPA, SVEN, Våra Sadifgaste ollonborrar enligt uppdrag af Kongl, Landt- bruksstyrelsen af statens entomolog. Stockholm. 1890. 8°. 8 sid. I col. tafla. , Agrilus pratensis Ratz. — Ent. Tidskr. Arg. ETS ASIN T7 , Annu en myggart funnen i Sala grufvor. — Ent. Tidskr. Arg. II, sid. 89— 94. , Om upprättandet af sa kallade lockplatser vid ollonborrarnes svärm- ning, — Christianstads läns Hushällningssällskaps tidskrift. 7889. Sid. Vv Na 179—181. , Undersökningar rörande hvetemyggans uppträdande i Christianstads län sommaren 1889. — Christianstads läns Hushällningssällskaps tid- skrift. 1890. Sid. 34—36. NILSSON, ALBERT, Växter och myror. - Föredrag vid K. Vet. Akademiens hög- tidsdag den 31 mars 1890. Stockholm. 1890. 12°. 16 sid. _ Peyron, J., Pygera anastomosis L. — Ent. Tidskr. Arg. DE FSI 1303 SANDAHL, O. TH., Argynnis Freja ‘THUNB, — Ent. Tidskr. Årg. 11, sid. 88. D bouche Föreningens i Stockholm sammanträde den 8 mars 1890, den 26 april 1890, den 27 september 1890. — Ent. Tidskr. Ärg. DT; sid. 97—104, 140—141, 207—210. I AS 2 7 eae rss: as RE er =” 14 Pet ER Pen 5 3 6 3 hee er - Av SEN dr . és ig ne CL A 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Yat SANDAHL, O, TH., »Die Raupen der Schmetterlinge Europas von D:r Hofmann», — Ent, Tidskr. Arg. II, sid. 142—144. THEDENIUS, C. G. H., Fangstburkar für ALE — Ent. Tidskr. a 1 fd sid. 95—96. Cha : = THOMSON, C, G., Opuscula Entomologica. Fasc, 14. Lund. 1890. 8°, a 1439—1534. — Innehåller: 42. Cremastus och närstående genera (21 sp., hvaraf 9 n. sp.); 43. Ofversigt af arterna inom slägtet Bassas FABR, (48 sp., hvaraf 16 n. sp.); 44. Bidrag till Sveriges Insektfauna. a) Co- leoptera (4 sp.), b) Hymenoptera (6 sp.). WALLENGREN, H. D. J., Förteckning öfver Trichoptera æquipalpina, som hit. tills blifvit funna pa skandinaviska halfôn. — Ent. Tidskr. âne à 11, sid. I—17. , Skandinaviens Vecklarefjärilar (forts. och slut), — Ent. Tidskr. hog II, sid. 145—194. 4 , Skandinaviens Vecklarefjärilar, beskrifna af H. D. J. Wallengren, Stockholm. 1890. 8°. 138 sid. (särtryck ur Ent. Tidskrift). I utlandet tryckta uppsatser. Hay, B., Secundäre Geschlechtscharaktere bei skandinavischen Acridioden, Wien, Ent. Zeit. 9. 1890, sid. 17—20. od THORELL, T. T., Studi sui ragni malesi e papuani. Parte IV. Ragni dell’ Indo- Malesia, raccolti da O. Beccari, G. Doria, H. Forbes, J. G. H. Kinberg ed altri. Vol. I. Genova 1889—1890. 8°. 421 pg. — Annali del Museo Civico di Storia naturali (2). Vol. 8. , Aracnidi di Nias e di Sumatra; raccolti nel 1886 dal Sign. E. Ma digliani. Genova. 1890. 8°. 106 pg. — Annali del Museo Civico di Storia naturali (2). Vol. 10, p. 1—106. 7 , Diagnoses aranearum aliquot novarum in Indo-Malesia inventarum. | Genova. 1890. 8°. 41 pg. — Annali del Museo Civico di Stori: 3 naturali (2). Vol. 10, p. 132—172. = , Aracnidi di Pinang raccolti nel 1889 dal signori L. Doria e L. Fea. — REN 1890. 8°. 119 pg. — Annali del Museo civico di Storia — naturali (2). Vol. 10, p. 267—383. =| Bihang. Referater af svenska entomologiska arbeten. ie , »ADLERZ, G., Myrmecologiska studier. II. Svenska myror.» — Ent. Nachrichten. 16, p. 77—78. = , HOLMGREN, A. E., Ichneumologia Suecica, III. 1889. — Ent. Nach- — richten, 16, p. 220. B Mc LACHLAN, R., Pastor Wallengrens Classification of Sänds rg Trigheg ie, tera. —— atome alate M. Magazine. Vol. 26, p. 212—214. | 79 4 r er | » i På 2 € NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1890. i 1. I Norge og Sverige trykte Opsatser. £ à BIDENKAP, O., En for Videnskaben ny Dipter. — Entom. Tidskr. Arg. 11. : Stockholm. 1890, p. 199—200. # Bee NDEERG, G., Et tilfælde af Fan Tilhold i Tarmkanalen hos et ecke — Entom. Tidskr. Ärg. , P. 77—80. , Bemærkninger til Wallengrens SR af Phalena Noctua obscura, Ps Strom. — Kr. ania Vidensk. Selsk. Forhandl. 1890. N:o 8, 7 pag. _ SCHNEIDER, J. Sp., St. Hanshaugen. Et lepidopterologisk Minde fra Kristiania. 4 — Entom, Tidskr, Årg. 11, p. 131—138. | SCHÖYEN, W. M., Om Myrerne og deres Samfundsliv. Populære Foredrag. — g Ore-Bibliothek. N:o 92—93. Kristiania. 1890. 12°. 48 pag. i , Norsk entomologisk Litteratur 1889. — Entom. Tidskr. Årg. Ur 107—109. , Fire for Norges Fauna nye Lepidoptera: Orrhodia vau punctatum, Esp. K Nemoria viridata, Lin., Eupithecia nanata, Hb, og Depressaria flavella, ji Ab: — Kr. ania Vid. Selsk. Forh. 1890, Oversigt over Vid. Selsk:s 4 Möder, p. 11. , Nye Bidrag til Norges Lepidopterfauna — Entom. Tidskr. Arg. 11, P. 195—198. , Beskyttelse af Frukttræerne mod Frostmaaleren, — Norsk Havetidende. “u Aarg. 6. Kristiania. 1890, p. 68—7o. , Gulrodfluen, — Norsk Havetidende. Aarg. 6, p. 181—186. , Om Vigtigheden af Undervisning i Insektlære vid vore Landbrugs- ‘ skoler. — Norsk Landmandsblad. Aarg. 9. Kristiania. 1890, p. 291—292. _——-, Om Utöi hos vore Husdyr. — Norsk Landmansblad. Aarg. 9, p 303—304, 314—316, 339—340, 347—348. (Gjengivet i »Tidskrift för Landtmän>, Lund, og i »Landmands-Blade», Kjöbenhavn.) 3 , Skadelig Optreden paa Bygagrene af den mörke Aadselbille (Si/sha # opaca L.). — Norsk Landmandsblad. Aarg. 9, p. 332—335. 5 , Om de for Engene üdelæggende Gräsmarke og Midlerne derimod. — Aftenposten, Kristiania. 1890. N:o 336 & 346. I TERN NEON ee ee > | ot. 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. LR SCHÔYEN, W. M., Om de i Vestre Slidre i höst jagttagne Insektsværme m, — Morgenbladet. Kristiania. 1890. N:o 577. a TIDSKRIFT FOR BISKJÖTSEL. Aarg. 6. Kristiania. 1890. 12 n:r. Redaktör: Harald Hovind. 1 QE Er af fremmede Forfattere. LETOURNEAU, CH., Eienlofashegtehek hos Myrerne. (Ved F. U.). — Naturen, Aarg. 14. Renee 1890, p. 248—252. LUBBOCK, J., Dyrenes formodede Retningssands (i Uddrag). — Naturen. Ang 14, p. 370—376. 2. I Udlandet trykte Opsatser. . ej ScHÖYEN, W. M., Further Notes on Dr. Jordan’s observations on Norwegian rie — Entom. Month. Magazine. Sec. Series—Vol, I (Vol. XXVI). London, 1890, p. 32—34. , »Sandberg, G.: Et Tilfælde af Coleopterlarvers Tilhold i Tarmkanalen hos et Menneske.» — Centralblatt für Bakteriologie und Parasitenkunde, | Jena. B. 8. 1890, p. 182—183. , »Meinert, Fr., Philornis molesta, en paa Fugle snyltende Fée 4 — Centralbl. e Bakt. u. Parasitenk, Jena. B. 8. 1890, p. 274—275. — —, »Meinert, Fr., Larvæ Lucilie sp. in orbita Bufonis’ vulgaris. (Spyflu- — larver i Oiet hos en levende Skrubtudse.» -— Centralbl. f. Bakt. u. Pa- rasitenk. Jena. B. 8. 1890, p. 275—276. _, »Meinert, Fr., Ugimyia-Larven og dens Leie i Silkeormen.» — Cen- tralbl. f. Bakt. u. Parasitenk. Jena. B. 8. 1890, p. 276. 3. Tilleeg. Opsatser af Udlændinge om Norges Insektfauna. CHAMPION, G. C., Notes on the Coleoptera and Lepidoptera (Rhopalocera) of | Norway. — Entom. M. Magazine. Sec. Series — Vol. I (XXVI). Lon~ 7 don, 1890, p. 72—78. | W. M. Schöyen. 81 I FRIEDRICH WILHEL.M MEVES. Pr QI man Den Entomologiska Föreningen i Stockholm drabbades tors- ‘dagen den 9 april d. à. af en svar och smärtsam förlust. Pa aftonen nämda dag träffades nämligen f. d. konservatorn vid Riksmusei zoologiska afdelning FRIEDRICH WILHELM MEVES, plöts- ligt af en häftig hjärnblödning, som inom några fa timmar än- | dade hans in i det yttersta verksamma och åt naturforskning eg- nade lif i en alder af i det närmaste 77 år. Tvä dagar fore — dödsfallet besökte den som med innerlig saknad skrifver dessa Entomol. Tidskr. Årg. 12, H. 2 (1891). I 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. rader senast WILHELM MEVES, som da var sig lik, endast något nedsatt genom ett kroniskt katarralt iidande, som under sista året besvärat honom. Samma dag han dog var han helt glad till | sinnes och sysslade med sina kära fjärilar samt spisade middag © med god matlust och klagade icke öfver något ondt, tills han strax före kl. 7 e. m. öfverfölls af hjernblödningen, blef sanslös M och sedan icke vidare vaknade upp till medvetande, utan slock- i nade stilla ut vid kl. half elfva pä aftonen. 4 WILHELM MEVES var född den 14 april 1814 i Dellingsen, ej långt fran den lilla staden Ahlfeld vid Leine, i hertigdömet Braun- schweig, dar fadren Lupvic MEVES var pastor och gift med AuGusra Liipers. Hagen för naturforskning röjde sig redan tidigt — hos den unga gossen och han fick af fadren, som var en vän af « naturvetenskaperna, sin första handledning i naturens studium. « Följande tilldragelse vittnar härom. Som en 4 års pilt hade 7 WILHELM en dag fått följa sin moder till en aflägsen åker, där hon 1 skulle öfverse pågående upptagning af potatis. Medan modren var | upptagen härmed, fångade den lilla gossen skalbaggar och han hade samlat en hel mängd, bland hvilka flere med guldglänsande vin- & gar, i en liten ask, dä han, för att anträda hemfärden, satte sig 8 upp jämte sin moder i potatisvagnen, i tankarne glädjande sig - åt att få visa fadren de vackra fynd, han gjort. Ödet hade lik- M val beslutit, att han icke skulle fa visa dem. Genom nagon ovar- Få samhet stjälpte vagnen och modren vrickade sin arm ur led. Hon « tänkte dock mindre pa detta än därpå, att hon icke hörde något 2 ljud fran sin gosse, tills ett utrop fran honom med klangen af — den ljufligaste musik träffade hennes öron: »Alla skalbaggarne ~ springa sin vig!» var den enda anmärkning, som den spade na- 4 turforskaren gjorde med anledning af tilldragelsen och den fara han nätt och jämt undgått. »Barnet är mannens fader» heter det ° och i detta lilla drag jag ett helt lif af nitisk naturforskning före- 4 badadt. — Vid elfva ars ålder sköt han med luftbössa allehanda © foglar, hvilka han uppstoppade, men detta nybörjarearbete in fredsställde honom icke, ty den lefvande fogelverlden hade lärt honom att sätta sitt mål inom konserveringskonsten högt, och 4 det förde honom framåt. Fadren dog då WILHELM var blott 13 år gammal, men han. blef då upptagen i morfaderns, Pastor LäDERS hem, också beläget 2 BET BRR: x a te Be ATOS TNT ONU TETE PE 7 ’ wer - ge är DEV er u RS ha 74 $ T 2 SANDAHL: W. MEVES Tf. 83 x i Braunschweig och hos honom erhöll han uppfostran och under- visning, tills han vid 15 års ålder (1829) antogs som elev à apo- ket i Elbengerode am Harz. Efter 5 ars lärokurs aflade han examen såsom »Gehiilfe» eller provisor, samt blef sedan i till- fälle att egna mera tid at sina studier af språk och naturveten- skap. Han var nu lycklig nog, att kunna efter eget val finna anställning à sådana platser, som voro välbelägna för ornitologiska iakttagelser, såsom Miihlhausen i Thiiringen, där han första gån- gen såg Brehms Vaturgeschichte aller Vögel Deutschlands, Ottern- dorf vid Elbes utlopp, hvarifrån han .gjorde utflykter till Helgo- land, Neuwerk o. s. v. samt riktade sin fogelsamling, Heilighafen m. fl. och sist Kiel, där han 1840 inskrefs vid universitetet så- som »Studiosus medicine et rerum naturalium». Han fick snart anställning såsom amanuens vid Anatom. Zoolog. Museet därstädes, hvarmed följde bostad, någon aflöning samt fria föreläsningar och hade här den lyckan, att i den bekante ornitologen Fr. Bore erhålla en lika kunskapsrik lärare, som välvillig gynnare och vän, hvilken gaf honom goda råd och upplysningar, särskildt inom orni- tologien och entomologien. Han ådagalade snart en öfverläg- sen skicklighet, att gifva åt de uppstoppade djur, som han kon- serverade, icke blott en fullkomligt naturtrogen form, utan äfven karakteristiska, lefvande ställningar, allt en följd af trägna iakt- tagelser i den fria lefvande naturen samt af en ovanlig förmåga att uppfatta och i sin inre åskådning troget bibehålla det egna och betydelsefulla för hvarje djur, som kommit inför hans ögon. När sa prof. Cart, JACOB SUNDEVALL, dåvarande intendenten för den del af den Zoologiska afdelningen i Sveriges Riksmuseum, som utgöres af ryggradsdjuren, år 1841 efter en rundresa i Europa - besôkte Kiel, fäste han genast sin uppmärksamhet vid den ovan- ligt framstående förmåga, som WILHELM MEVES redan hunnit åda- galägga såsom en naturtrogen och intelligent konservator, hvar- för han efter hemkomsten till Stockholm å Kgl. Vetenskapsaka- demiens vägnar erbjöd honom den zoologiska konservatorstjensten vid Riksmuseum i Sveriges hufvudstad. Hit kom Meves 1842 och var sedan i 35 år outtröttligt verksam till Museets bästa, tills han 1877 drog sig tillbaka med af Riksdagen beviljad pen- sion, 3000 kr. årligen. Hvad han med sin stora kännedom om dé lefvande djurens former och rörelser åstadkommit i Riksmu- : 3 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. seum, för att sa vidt som möjligt sätta lif äfven i de döda, upp- stoppade djuren, därom vittna mangtaliga exemplar i detta Mu- « seum. Det är också hans förtjenst, att vårt zoologiska Museum > eger hela representativa serier af en mängd fogelarter, visande deras bon med äggen och sedan de dunklädda ungarne, samt — vidare de olika fjäderdrägterna hos olika åldrar och kön samt 4 under olika årstider. Endast genom en dylik fullständig serie — far man en riktig och uttömmande föreställning om en fogelarts beskaffenhet. Detta var det ideal som Meves hade uppställt för sig och hvilket han ville utsträcka till hela det palearktiska om- rådets ornitologi. För att arbeta mot detta mal samt 1 öfrigt rikta Museets zoologiska samlingar, har han företagit många resor M såväl i utlandet, till norra Ryssland, Ural, Schweiz, Frankrike, å Holland, Tyskland o. s. v. som i synnerhet i Sverige till många provinser alltifrån Skåne upp till Lappmarkerna, från hvilka re- sor han hemförde rikhaltiga och dyrbara samlingar till Museet. Resultatet af sina iakttagelser under dessa resor nedlade han i en mängd af honom offentliggjorda uppsatser i Öfversigten af K. i Vetenskapsakademiens Förhandlingar såsom: Om färgförändrin- — gen hos foglar genom och utan ruggning (1854); Till Got. 4 lands Fauna (1856); Till norra Sveriges ornithologi (1358); Om den röda färgen hos Gypaëtus (1860), Bidrag till Fämt- lands ornithologi (1860), Bidrag till Sveriges ornithologi: Resa till Öland och Skåne (1868); Ornithologiska iakttagelser i Nord- vestra Ryssland (1871); Foglar fran Feniseij (1879). I Four- I nal für Ornithologie har han meddelat följande: Drzefliches aus Schweden (1859); Neue Beobachtungen und Untersuchungen ~ über Schwedische Vogel (1861); Druteplätze seltener europäi- scher Vogel (1875) m. fl. I tidskriften Maumannia 1858 finnes af Meves en uppsats: Über die Vögel Gotlands. Särskildt ut- gifna 1 bokform äro följande: Cart J. SUNDEVALLS Versuch einer natürlichen Eintheilung der Vögelclasse, übersetzt und mit Zu- # sätzen versehen von W. MEVES; herausgegeben vom permanenten internationalen Ornithologischen Comité (1866), Leitfaden zum = Präpariren von Vogelbälger (Halle a/S 1882); Die Grösse und Farbe der Augen aller Europäischen Vögel (Halle a/S 1886); U Ornithologische Beobachtungen im Nordwestlichen Russland, \ bearbeitet von E. F. von HOMEIJER. 4 SANDAHL: W. MEVES 7. 85 | Då WILHELM MEVES efter sitt afskedstagande från Zoologiska Museets konservatorstjenst fann, att han till följd af ogynnsamma för- hållanden icke kunde vidare med framgång arbeta på förverkligan- det af sitt ofvannämda sköna ideal af en palæarktisk fogelsam- ling i fullständiga representativa serier, så uppstod hos honom tanken, att en samling af palearktiska fjärilar i viss mån kunde ersätta honom förlusten af sitt förra arbete i vetenskapens tjenst. Han skrifver härom själf i ett ofullbordadt testamente: »Med nytt mod började jag att såväl samla själf i Sverige, Schweiz och Tyskland, som ock tillbyta mig och inköpa hithörande fjärilar, med den påföljd, att en ganska stor, systematiskt ordnad samling åstadkommits, som för närvarande förvaras i 168 lådor i sex skåp. Då denna samling torde innehålla rika vetenskapliga skat- ter, testamenterar jag, att densamma jämte tillhörande skåp skall, efter mitt frånfälle, i det skick den då befinnes, tillfalla entomo- logiska afdelningen af Zoologiska Riksmuseum i Stockholm, under EEE ET ES TEE Oe DAMES EE DR W WERE den förutsättningen, att min plan, att samlingen endast mä inne- halla de inom nämnda område förekommande fjärilar, gillas och samlingen såsom sådan i framtiden ytterligare förökas». Denna af Meves under senare åren sammanbragta samling af palearktiska fjärilar är säkerligen den rikaste och vackraste, som någon enskild egt här i norden. Arterna äro oftast repre- senterade genom stora serier af individer, visande afvikelser i form, färg och storlek, allt inom vissa gränser, från artens huf- SOLER EIS SAN PI ee We Ny 4 vudform. Samlingen är sålunda ytterst instruktiv och har i ve- tenskapligt hänseende ett stort, mycket stort värde, och det är därför så mycket mer glädjande, att Meves förklarat sin yttersta vilja vara, att fjärilsamlingen skall öfverlemnas till Riksmusei En- tomologiska afdelning, en bestämmelse, som man har all anled- ning att hoppas skall ga i fullbordan. Under sina många resor i Sverige försummade han aldrig PEE NE TP TR EN entomologien, om ock denna vetenskap först under senaste halft- . ” annat årtionde mera uteslutande blef föremål för hans forsknings- ifver. Då Entomologiska Föreningen i Stockholm stiftades 1879 in- gick W. MEvEs som suppleant i den nybildade Föreningens styrelse Vi, NN Spe tee As och blef snart Föreningens ständiga ledamot samt invaldes efter Ds & lektor HOLMGRENS död såsom ordinarie ledamot i Styrelsen. Han 2 “var en trägen och trogen deltagare i Föreningens arbeten och 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. förevisade under sammankomsterna mycket ofta intressanta fjärils- arter i hela serier. I Entomologisk tidskrift (1884) meddelade han en uppsats: »Mindre bekanta eller för Sverige nya natt- fjärilar» (21 arter). q Följande data och fakta ur W. Meves lif må ytterligare har | anföras. Han blef svensk medborgare 1865. Ar 1867 tilldela- des honom Vasaordens riddartecken. Han kallades till heders- — ledamot i Föreningen Småfoglarnes vänner 1870 och i Linnea — 1888 samt i sällskapet Fauna 1887. Han blef arbetande leda- * mot i Konung Carl XV:s jagtklubb 1868. Invaldes i sällskapet — Idun 1862, var medlem af Naturvetenskapliga Foreningen i Stockholm och af Deutsche Ornithologische Gesellschaft samt « af åtskilliga andra sällskap och föreningar. 4 Han gifte sig 1844 med IDA Lappe, en dotter af skalden : KARL LaAPPE. Fru MEVES var rikt poëtiskt begäfvad och är be- römd såsom en ovanligt lycklig öfversättarinna af bland annat - Runebergs Kung Fjalar samt flera andra svenska poetiska arbe- « ten. Hon afled ett ar före Meves efter en mångårig sjuklighet, « hvarunder hon med outtröttlig ömhet vårdades af sin åldrige make. WILHELM MEVES var en vänsäll man. Hans stilla, anspråks- Ss lösa väsen drog vänner till honom och man höll af den vänlige ° gubben med det yfviga gräsprängda håret och stora skägget. Man | ; kände att han hade, såsom talaren vid hans begrafning yttrade: - »ein treues Hers». Han lemnar saknad efter sig i vännernas M krets och lemnar likaså ett stort tomrum i Entomologiska För- % eningen och Sällskapet Fauna, dar han trifdes sa val i likstämda 2 vänners lag. Han sörjes närmast af adoptiv- och systersonen % Byråchefen i kongl. Domänstyrelsen JuLıus MEves och hans fru — samt syster, spräklärarinnan fröken BERTHA SEELHORST. Frid öfver den bortgängne forskarens minne, som länge skall 3 lefva! 3 87 LARVBURAR AF GLAS. TAFLAN 5 A, Det i och för sig intressanta uppfödandet af larver vinner Okadt intresse och värde, om man är i tillfälle att under tiden noggrant observera dem, hvilket icke låter sig göra, när de för- varas i trälådor, som till större eller mindre del äro öfvertäckta med tyll e. dyl. De prydliga och trefliga glascylindrarne upp- _ fylla alla önskningar i detta afseende, men synas icke alltid möj- liggöra nödig luftvexling och falla sig också något dyra, åtmin- stone om man vill hafva ett större antal. Den à bifogade taflan 5 “ under A afbildade buren torde ega glascylindrarnes vigtigaste + företräden, men vara fri från deras olägenheter. i A 4 visar buren i färdigt skick. Den består af fyra lika _ stora, rektangelformiga glasskifvor af t. ex. 12 cm. bredd och … 30 cm. höjd, hvilken storlek icke kan mycket Ofverskridas, om 2 buren skall hafva den nödiga fastheten, men naturligtvis är det = ingenting som hindrar att göra den mindre. Glasskifvorna sam- ‘manhallas upptill såväl som nedtill genom 8 st. hörnbleck, hvilkas > utseende visas af A 3. Ehuru de lätt nog böra kunna utan vi- dare anvisning tillverkas af hvem som helst, ma dock följande … härom meddelas. : Af tunnt bleck utklipper man fyrkantiga stycken af ungefar den storlek, som fig. A 1 utvisar, och förser dessa med en ut- I skärning, som visas af samma figur, och som lämpligast sträcker = sig något förbi midtlinien ab. Bleckbitarne sammanböjas vidare _ längsät denna midtlinie (ig. A 2), och denna böjning bör ske à omkring ett stycke tämligen grof jernträd (gröfre än glasets tjock- a lek), pa det att böjningen ma blifva rundad och blecket der- 5 igenom komma att fjädra sig. Lämpligt är att härefter med en ; hoftang sammanklämma bleckstycket omedelbart framför jern- tråden, emedan det annars icke tillräckligt häftar vid glaset. Sedan man så borttagit jernträden och ytterligare böjt bleck- stycket i rät vinkel längsät linien cd (hvilket bör ske öfver en Sos ET EE FOR CU REC à PR Rs) à =v de: ay FA 7 < wen 4 PES Bi Ses E A . roe bok 1 M er a: “ LA 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. | ie skarpare kant) samt något vidgat sjelfva Gppningarne, pa det att glasskifvorna ma ga lätt in, har hörnblecket det utseende, som fig. A 3 utvisar och är färdigt till användande. 4 Sammansättningen af buren kan till en början kanske före- falla litet krånglig, men någon öfning gifver äfven här snart fär- dighet, och om hörnblecken blott äro någorlunda afpassade efter glasets tjocklek, kan man rätt kraftigt hamra på dem för att få dem pa sin plats, utan att riskera att glasskifvorna gå sönder. Upptill förses burarne naturligtvis med en betäckning af tyll e. dyl. Har man mycket små larver, är det alltid nödvändigt att låta burarne stå på ett lager af sand eller jord, emedan de nedre hörnblecken gerna vålla, att burarne icke fullständigt ansluta sig till ett fast underlag. Då dessa burar kunna hastigt söndertagas och hopsättas samt de särskilda beständsdelarne lätt kunna nedpackas utan att M skrymma, äro de mycket lämpliga att föra med sig vid resor. Priset är billigt. På grund af egen erfarenhet kan förf. in- tyga, att den kontanta utgiften för en medelstor bur icke öfver- stiger 25 Öre,. om man är i tillfälle att sjelf skära glaset och tillreda hörnblecken. J. A. LJUSFALLA FOR FJARILFANGST. TAFLAN 5 B. Såsom bekant utöfvar ett starkt ljussken en mäktig drag- ningskraft på somliga fjärilar, och en del arter kunna svårligen fångas i någon större mängd, om man icke lockar fram dem - t. ex. genom en i ett fönster ställd lampa eller genom en lykta « ute i det fria. I längden blir det dock tröttande att härtill an- vända aftnarne och en del af nätterna, hvarför det naturligtvis | bör vara Önskvärdt att kunna anordna en apparat, som kvar- “ håller fjärilarne till morgonen, sedan den genom ett ljussken dra- M git dem till sig. I tyska entornologiska tidskrifter saknas icke M beskrifningar på sådana apparater, men de hafva alla synts förf. vara alltför invecklade för att kunna vinna allmännare använd- M PR Ra AS Ma ye hee LJUSFALLA FOR FJARILFANGST. 89 x ‘ning. Den tanke, som legat till grund för dem, har emellertid edt honom att konstruera en rätt enkel »fjärilfälla», som be- funnits ganska ändamålsenlig, hvarför här en beskrifning (se taflan E. B) meddelas till tjenst för andra, som hafva lust att försöka riv - detta fängstsätt. je ; Till ljuskälla använder förf. en vanlig vagnslykta, som med 4 ett intensivt ljussken förenar den fördelen att ljuset kastas at tvänne hall. Af tunna bräder förfärdigas ett par fyrkantiga, tratt- 5 formiga hufvar, hvilkas inre, mindre öppningar afpassas efter d lyktglasens storlek, och hvilkas större öppningar lämpligen göras à omkring 35 cm. i kvadrat. I dessa hufvar skola nu fjärilarne & fängas, ditlockade af ljusskenet. För att kvarhälla dem anbringas E i den större öppningen en annan af fyra glasskifvor (B 4) bildad 3 lägre tratt, hvars större öppning afpassas efter den större Öpp- “ ningen pa trähufven, och hvars mindre öppning icke far vara "större, än att den nätt och jämt lemnar tillträde för de fjärilar, som man kan hoppas fånga. Är trähufvens större öppning 35 cm. i kvadrat, far sidan hk ungefär samma längd; for gz blir 4 em. da ett passande mått, och glasskifvans höjd blir 18,5 cm. For att af dessa fyra glasskifvor bilda ett sammanhängande helt, förenas fogarne med smala gummibestrukna tyllremsor. Glas- tratten fasthalles pa sin plats genom ett par utanför dess 6fre : x A och nedre kanter anbragta stift eller skrufvar, hvilka jämte glas- — tratten böra kunna lätt uttagas, så att man kan komma åt de innanför varande fjärilarne. Sedan glastratten insatts på sin plats, 2 har apparaten framifrän det utseende, som visas af Bı. Figuren B 2 visar en genomskärning, der bb angifva glastrattens sidor. Dä dessa hafva en lutning inät, komma fjärilarne snart längsät _ desamma till och genom den mindre öppningen, men hafva i regeln svårt att, råka tillbaka. For att ännu mera försvåra deras rymningsförsök, har förf. funnit det lämpligt att mellan lyktan och glastratten anbringa en lutande glasskifva (B 2 a), ofvanför hvilken lemnas en öppning på ett par centimeters bredd, genom x hvilken en del fjärilar praktiserar sig in i det pä sädant sätt se bildade inre fängelset. Den senare skifvans form utvisas afB 3; i Öfverensstämmelse med de förut angifna måtten kan df göras 7 22 cm., ce 17 cm. och höjden 18,5 cm. — Till apparatens fär- — diga skick hör naturligtvis äfven, att de båda pa alldeles lika go ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. sätt inrättade trähufvarne fästas vid hvarandra, att någon anord- ning göres för lyktans fastsättande samt att det hela förses med! 3 å 4 ben, som kunna hålla apparaten på en eller ett par me- ters höjd öfver marken. - =: Af stor vigt tror förf. det vara, att ljuset räcker ela nat- ten. Och detta först och främst af det skal, att åtminstone som- liga fjärilar till skada för sig sjelfva och andra ställa till ett fasligt bråk, så snart de komma i mörker. Och vidare lyckas många att vid dagsljusets inbrott fly undan, om deras fängelse förut under någon tid varit mörkt, hvaremot de hålla sig stilla, om lyktans ljus så småningom aflöses af solljuset. På detta sätt slipper man också ifrån allt krångel med de bedöfningsmedel, ° hvilkas anbringande i apparaten föreslås af tyska författare, men hvilkas ändamålsenlighet torde vara ganska tvifvelaktig. | Vara ljusa sommarnätter duga naturligtvis icke f6r detta 4 fängstsätt, som bäst torde lyckas under augusti och september månader. Stundom har det för förf. varit mycket gifvande; skör- den har sålunda en och annan gång uppgått ända till 30 å 40 © st. mest mätare- och smäfjärilar. Men ibland har mödan varit förgäfves. Ofverhufvud gäller om detta fängstsätt detsamma, som om fångst med lockmat, nämligen att det är ganska oberäkne- ligt. Det har dock åtminstone den fördelen, att vara bekvämt, — sedan man blott en gang fått apparaten i ordning. JAG f MODELL TILL SPÄNNBRÄDEN. TAFLAN 5 C. e = Fig. C à taflan 5 afbildar ett spännbräde af enklaste kon- struktion, som dock möjliggör detsammas afpassande för fjärilar - af olika storlekar. Spännbrädets stomme utgöres af tvänne träklossar, hvilkas — tvärgenomskärningsytor utvisas af C 2 (vinkeln bör dock kanske - NY METOD FOR FJARILFANGST. gt ara mer trubbig, än hvad ritningen ger vid handen). De för- nas (såsom ses af C 1) medelst ett par skrufvar, som helt ge- så stora borrhål, att klossen utan svårighet kan skjutas fram och — tillbaka i skrufvarnes riktning utan att hindras af dessa. I mel- Janrummet mellan klossarne anbringas för fjärilarnes uppstickande en remsa af den form, som fig. C 3 angifver (urhalkningarne äro, såsom lätt torde inses, gjorda för skrufvarnes skull); filt af den sort, som hattmakare använda, är härtill lämpligast, men i nödfall kan man äfven använda klädesremsor, tunna torfskifvor Te. dyl. Ytterligare måste man förse sig med ett antal papp- remsor af större och mindre tjocklek, men alla af samma form och storlek som filtremsan. Genom att på hvardera sidan om denna lägga en eller flere af pappremsorna kan man åt rännan gifva den bredd man önskar och sålunda på några ögonblick lämpa spännbrädet efter storleken af de fjärilar, som skola upp- _Spännas. Man löper med dessa spännbräden ingen fara att stöta till de af filten skyddade nälspetsarne, något som vid vanliga spänn- bräden endast med stor försigtighet kan undgas. : Framför dessa sistnämnda hafva de äfven den fördelen, att de, nar de efter en tids begagnande blifvit mindre användbara genom de många nål- ear oe eT gg FOR “stingen, lätt kunna tagas i sär och genom afputsning med en hyfvel göras såsom nya. Att de äro något tyngre an de van- ligen använda, betyder föga, da de naturligtvis böra göras af ett lätt trädslag (balsampoppel och pyramidpoppel äro särdeles » limpliga) och hallas vid mattlig längd. J.-A. NY METOD FOR FJÄRILFÄNGST: Under min vistelse vid VY. fiskläge sistlidne sommar kom jag genom vakenheten hos min värd, en fiskare, själfva mid- -sommarsdagen pa aftonen i besittning af ett exemplar utaf All- ue LR 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. = männa Trädôdaren (Cossus Cossus L.), som fångades eller rättare fångade sig sjelf på ett sätt, som hittills torde vara utan like i » vetenskapens annaler». - Fjärilen hade nämligen lyckats prak- tisera sig in i en ålryssja (ålhomma), ett fiskredskap, hvilket, såsom torde vara bekant, är försedt med en afsmalnande ingång, . som den fångade fisken ej kan återfinna. I likhet med manga olyckskamrater af ålslägtet hade denna stackars fjäril påträffa den förrädiska ingången och måtte hafva funnit den inbjudande, ty snart hade äfven han låtit locka sig i förderfvet. Ett väl- digt »brummande», hvarmed han gaf luft åt sitt missnöje öfver de felslagna beräkningarne, påskyndade endast den undergång, som väl äfven annars varit oundviklig, ty det gaf anledning att misstänka att där var »etwas zu verdienen» i den gamla ryssjan, och jag kunde för kuriositetens skull icke underlåta att förflytta fången i min fångstburk, ehuru han under sina förtviflade be- frielseförsök blifvit illa åtgången. På det ingen må misstänka mig för att servera en »fiskarehistoria», bör jag kanske uttryck- ligen nämna, att ryssjan vid tillfället naturligtvis låg på torra « landbacken. 4 Saken är ju en obetydlighet, men äfven sådana kunna stun- dom gifva en sens moral. Och denna skulle i ifrågavarande fall kunna uttryckas så: en fjärilsamlare bör hafva ögon och öron öppna åt alla håll eller, som man säger, söka både likt och olikt. Januari 1891. | J. A, + m. > HER, 93 % -ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM : SAMMANKOMST DEN 28 FEBRUARI 1891. E Denna första ordinarie sammankomst under ar 1891 hölls A hotel Phoenix lördagen den 28 februari. Ordföranden anmälde för de församlade ledamöterna, att döden pa det nya året redan bortryckt icke mindre än 4 af Föreningens ledamöter, nämligen: “provinsialläkaren i Lojo distrikt 1 Finland med. dr J. M. ar _TENGSTROM, en berömd kännare i synnerhet af »Småfjärilarne» (Microlepidoptera). Han afled i början af januari d. å., och en dödsruna öfver den bortgångne entomologen torde komma att i- tidskriften införas. Vidare 1 Sverige: lektorn vid Malmö läro- verk, den med klassisk lärdom utrustade berömde matematikern och astronomen samt inom naturvetenskaperna, i synnerhet ento- nologien, mångkunnige I. L. STENBERG, som afled den 14 febr., ‘och den nyligen examinerade apotekaren J. F. Ta. LILIENBERG (d. 21 febr.) samt slutligen, den 26 febr., den vid lifvet och dess lidanden trötte hofjägmästaren C. FOLLIN. Följande nya ledamöter anmäldes: på förslag af kyrkoherden JOSEF ANDERSSON i Färlöf pos- “sessionaten hr Cart BORGSTRÖM (Rosentorp, Oppmanna, Kristian- “stads län) och landtbrakaren hr Nits OLsson (V. Olinge, Vanäs, I ristianstads län) samt, enligt förslag af kand. Emit HOLMGREN, fil. kand. hr PEHR STRÖMMAN (Göteborgs nation, Upsala). =. ‘Till ledamöter i den vid förra sammanträdet beslutade komi- tén med uppdrag att utreda och afgifva förslag, huru en ento- mologisk-biologisk försöksanstalt, särskildt för iakttagelser rörande ‘Skadeinsekter, skulle kunna i vårt land, likasom mängenstädes i utlandet, Kv bäst och billigast upprättas, utsågos: föreståndaren för I ES Fgh ely ay ST erg ED 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Landtbruksakademiens växtpatologiska anstalt prof. JAKOB ERIKS- SON, direktören för Skogsinstitutet C. G. G. HOLMERZ, löjtnanten - CLaÉs GRILL samt föreningens sekreterare prof. CHR. AURIVILLIUS. och dess ordförande prof. O. SANDAHL. Ordföranden anmälde, att föreningen mot vissa vilkor hug- nats med ett statsanslag af 1,000 kr. för år 1891 till utgifvande af en särskild afdelning i tidskriften, innehållande populära upp- satser om skadeinsekter, för att bland allmänheten alltmera söka utbreda kunskapen om dessa djur. I sammanhang härmed till- kännagafs, att konservatorn Sv. LAMPA numera såsom ansvarig ingått i redaktionen af Entomologisk tidskrift, af hvilken — :a häftet af 12:e årgången vid sammankomsten utdelades. Sedan de ekonomiska angelägenheterna afslutats, höll prof. CHR. AURIVILLIUS föredrag »om de sekundära könskarakterernas systematiska betydelse» och framhöll därunder, att dessa känne-= märken svårligen kunde användas till större slägtens indelning 1 grupper, men väl Baye an a ee: arterna samt | arter. ; Konservator LAMPA meddelade underrättelse om den skada, som arterna af skalbaggsslägtet Bruchus, under larvtillstandet, « göra å vara såväl vilda som odlade ärtväxter. Han förevisade 4 Boh.), som 4 en egendom i Skane gjort stor skada à dar odlade — s. k. skotska hästbönor, hvilka voro inkomna fran Danmark, där - de länge odlats. Hr Lampa visade en af kyrkoherde ANDERSSON i Färlöf upp- funnen mycket praktisk och lätt transporterad s. k. larvbur, till k larvers uppfödande. En ritning till denna praktiska larvbur samt : beskrifning af densamma skulle i tidskriften införas. : Direktör Hormerz redogjorde i ett sakrikt och särdeles in- 5 tressant föredrag för den förstörande härjning å 400 tunnland, mest tallskog, som larverna af en fjäril, Tallmätaren (Bupalus — piniarius), under senaste åren anstält 1 en trakt af Nerike. Härj- ningen hade nu upprepats 2 ar à rad, och i följd däraf var en stor mängd träd utgången. Utom tailen hade äfven gran ja äf ven enens toppskott angripits. På grund af gjorda iakttagelser” föreslog hr HorMerz flere tillvägagåenden; hvilka borde kunna i 2 (TOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST D. 28 FEBR. 1891. 95 grad inskränka och förekomma vidare härjningar af denna ıdefjäril. Föredraget skulle ingå i tidskriften. Byråchefen J. Meves förevisade intressanta serier af stora (Hibernia defoliaria), sistlidne oktober funnen i å lindar i Hagaparken. De yttersta varieteterna i de 3 ccierna voro sa olika hvarandra, att man Jatt skulle varit frestad att anse dem som särskilda arter. Oskar Th. Sandahl. 4 THECLA RUBI L. Thecla rubi, en af vara allmännaste dagfjärilar och en af de tidigaste, som förekommer i skogarne, är, då den befinner sig i phvila, lätt igenkänlig pa vingarnes gröna undersida. Larven lärer, enligt WALLENGREN, lefva pa Rubus frutico- SUS, björnbärsbusken, och fjäriln kallas med anledning däraf Björn- bärs Snabbvingen. Professor AURIVILLIUS omnämner uti sitt ar- bete »Nordens Fjärilar», att larven lefver på Genista och andra - ärtväxter. À Att larven träffas pa dessa växter har nog sin riktighet, men matt hvarken Aubus fruticosus eller Genista, hvilken senare ej förekommer här i Stockholmstrakten, kan vara dess hufvudnäring, _ därom har jag sistlidne sommar haft tillfälle att öfvertyga mig. a Under mitt vistande pa ön Kungshatt i Mälaren fann jag under bläbärstiden pa mina exkursioner, när slaghafven användes, ofta små grönaktiga, gråsuggslika larver bland blåbärsriset, men fäste mig till en början ej så mycket dervid, emedan jag i hastig- heten antog, att dessa voro fluglarver. Vid närmare efterseende trodde jag mig dock böra antaga, tt det var någon Zycæna-larv. Sedan min uppmärksamhet blif- 96 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. växt dén vistades, samt fann honom alltid mer och mindre | I É krupen uti blåbären, hvilka han formligt åt ur, det ena efter det andra. Under den tid, då blåbären ännu voro omogna, träffades den mer sällan, likväl fann jag äfven då små larver sittande på bären. Längre fram kunde man knappt träffa några mer all- manna larver och de förekommo aldrig pa annat sätt in inkrupna i bläbären. Förgäfves sökte jag att fa se dem äta bläbärs- blad, men fann därvid den sällsynta larven af Laszocampa zlict- folia L., som med god smak fürtärde bläbärsbladen, men aldrig | rorde frukten. ; Uti Hügners arbete öfver larver finnes Zhecla rubi afbildad dels på Helianthemum vulgare, men äfven på Empetrum nigrum (kråkbär) och som denna senare växt finnes på samma trakter som bläbären, antyder detta, att larven troligen är en bärätare på icke allenast Myrtillusarter utan äfven andra bärsorter. ; Då fjäriln för omkring 14 dagar sedan utkläcktes, erhöll jag bland andra ett exemplar med ett tydligt gröngrått bredt band på öfversidan af bakvingarne samt äfven en ljus fläck på fram- vingarne. Denna aberration är ej upptagen uti STAUDINGERS kata- log eller i något annat arbete, som jag rådfrågat, och är troligen förut ej känd. Exemplaret är aflemnadt till Riksmusei Entom. afdelning. \ Stockholm den 25 April 1891. Gottfried Hofgren. NOTIS. Med anledning af en i de dagliga tidningarne synlig notis, ~ att herrar SANDIN och WIBERG i Göteborgstrakten anträffat flere — exemplar af den sällsynta skalbaggen Zeugophora Turneri kan jag upplysa, att riksmusei entomologiska afdelning eger ett svenskt exemplar, som redan 1886 togs vid Skenninge af Dir H. NEREN 7 och af honom godhetsfullt üfverlemnats till riksmuseum. Chr. A. 97 NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA VON CHR. AURIVILLIUS. Li a 11. Coelodon? prionoides n. sp. Elongatus, fusco-brunneus, elytris obscure castaneis; corpore subtus, capite prothoraceque dense breviter pilosis, elytris pedi- busque subsericeo pubescentibus; prothorace modice transverso, la- teribus subrectis, supra parum inzequali; elytris modice convexis, subcylindricis, latitudine basali fere triplo longioribus obsolete tricostatis, subtilissime coriaceis et dense subtiliter punctulatis, apice conjunctim obtuse rotundatis, inermibus; pedibus brevibus, femoribus tibiisque paullum compressis, inermibus. 2. — Long. corporis 42 m.m.; lat. ad. humeros 12". Patria: Damara (De Vylder). — Museum Holmiense. Diese eigenthiimliche Art, welche einem Prionide aus der Gruppe der Aegosomiden oder der Monodesmiden recht ähn- lich ist, gehört ohne Zweifel zu den ächten Cerambyciden und ist mit den Gattungen Zaurotagus und Coelodon nahe verwandt. * Se Entomologisk Tidskrift Ärg. 8. 1887 p. 191—197. Obs. Zuoplia argenteomaculata Auriv. 1. c. = Lamia pulchellator Westw., que in catalogo Gemming. et Harold, ad genus atocera [!] relata est, ubi eam quærere mihi in mentem non incidit. Cnf. Gahan An. N. Hist. (6) 1. p. 277 et Ritsema Notes Leyden Museum 9. p. 219 note; 10 p. 198. Entomol. Tidskr. Arg. 12. H. 2 (1891). 15 7 en RT DEL 5 SEA EID he 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1291. Wahrscheinlich bildet sie den Typus einer neuen Gattung; so lange aber der & nicht bekannt ist, erscheint es mir nicht rath- « sam eine neue Gattung aufzustellen. Der Kopf ist mässig gross, schwarzbraun, runzelig, gelbhaarig und hat eine deutliche, zwischen den Augen und den Fühlern sehr tiefe Mittelfurche. Der Stirnquadrat ist tief eingesenkt und - undeutlich begrenzt. Der Vorderrand des grossen Clypeus ist deutlich verdickt (wie aufgehoben), schwach crenulirt und in der Mitte stark gebogen, so dass der Epistom beinahe ganz bedeckt M wird. Die Oberlippe ist von dichtgestellten gelben Haaren bei- nahe völlig bedeckt. Die Mandibeln sind kurz und sehr dick, schwarz, grob punktiert und behaart, nur die eingebogene Spitze ist glänzend glatt und nackt. Die Antennen sind ungefähr 26" — lang und reichen kaum über die Hälfte der Decken; das erste — Glied ist kurz und dick, an der Spitze deutlich dicker, das dritte wenigstens halbmal länger als das erste, das vierte kür- ~ zer als das erste, das fünfte so lang als erste und die folgenden beinahe so lang als das dritte; die Gleider 3—6 sind einfach, am Ende kaum verdickt, 7—ıo sind etwas zusammengedruckt und haben am Ende die aüssere Ecke zahnartig ausgezogen. Die Augen sind grob facettirt, mässig tief ausgerandet; die viel grös- sere untere Hälfte erreicht nicht den Vorderrand der Fühlergruben. Das Halsschild etwas breiter als lang mit kaum ausgebuch- teten Seiten, schwarzbraun mit dichter und kurzer Behaarung; « die Oberfläche ziemlich gleichmässig gewölbt etwas uneben aber ohne solche Querrunzeln wie bei Zaurotagus Klugi, in der Mitte mit einer undeutlichen kreuzformigen Erhabenheit; in den Seiten nahe dem Vorderrande steht ein stumpfes, wenig vortretendes Höckerchen. Die Flügeldecken sind dunkel kastanienbraun, mit dünnem Toment bekleidet, von der quer abgestutzten Basis bis zur ab- gerundeten Spitze beinahe gleich breit, jede mit drei nur in der » Mitte deutlichen Längsrippen. Die Unterseite rothbraun, fein punktiert; Prosternum etwas dunkler, schwärzlich. Die Vorderhüften aussen wenig eckig vor- tretend, hinten ganz geschlossen. Das Prosternum hinten stark — niedergebogen ohne Beule. Die Füsse linear, deren drittes Glied — nicht breiter, eher etwas schmäler als die vorhergehenden. 16 2 ER Na EE TA <<” ar PT de De TA AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 99 is 12. Haplopsebium nigricorne n. sp. = Haplopsebium n. gen. Caput breve, latum, pone oculos | paullulum angustatum, genis brevibus. — Oculi convexi, subovati, subintegri, pone antennas levissime tantum emarginati. — Palpo- rum articulus apicalis subcylindricus, truncatus. — Antennæ corpore breviores (femina?) subserratæ articulo tertio quam 4:0 et seqventibus breviore, scapo obconico, apice integro. -— Pro- thorax subcylindricus, lateribus inermis. -— Scutellum parvum, apice obtusum. — Elytra abbreviata, metathoracem parum supe- rantia, apice dehiscentia, ad basin utrinque pone humeros costata. — Abdomen segmentis 5 normalibus compositum; segmentum _ primum reliqvis multo longius. — Femora incrassato-clavata, po- steriora petiolata, abdomine multo breviora. — Tibiæ posticæ elongate, apicem versus incrassatæ et compressæ. — Tarsi parvi, breves, postici tibiis quadruplo breviores. Diese neue Gattung ist mit Psedzum und Macropsebium nahe verwandt, ist aber von diesen und iibrigen Gattungen der Psebiidz durch die sehr schwach ausgerandeten Augen, das kurze dritte Glied der Fühler und die gekeulten Schenkel sofort zu unterscheiden. Wenn das einzige mir vorliegende Stück ein Q ist, so vermisst man bei dieser Gattung auch die tiefe Endgrube an der Bauchseite des Hinterleibes. H. nigricorne n. sp. Flavo-testaceum, subsericeo-pubescens; ‚apice mandibularum, oculis, articulis 3—11 antennarum, tibiisque posticis basi excepta nigris; tarsis posticis obscure brunneis; an- tennis apicem articuli 1! abdominis vix superantibus, ab articulo 6° subserratis et leviter compressis; capite dense punctato, opaco; prothorace nitidiore, latitudine vix longiore, basi apiceque paullu- lum angustato; elytris dense, at subtilissime punctulatis singulis apice angustatis et obtuse rotundatis; pedibus setoso-punctatis. — Long. corp. 11°’; lat. max. ad humeros 2°”. Patria: Gabun, Africa occ. — Typus. Museum Holmiense. 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. 13. Eucharassus? Nisseri n. sp. Fig. ie Cylindricus, subtus virescens, supra subviolascenti-niger ely- trorum dimidia fere parte basali aurea, femoribus basi flavescen- | tibus, tibiis tarsisque brunneo-nigris; capite modice exserto, rude punctato, fronte omnino verticali, utrinque prope oculos carinata, — profunde impressa, medio area parva nitida impunctata, at transversim striata; prothorace cylindrico, latitudine paullo longiore, intra basin et apicem constricto, medio rugoso-inæquali; elytris cylindricis, lateribus medio vix perspicue emarginatis, supra paullum planatis, singulis apice obtuse rotundatis, parce punctu- latis et pubescentibus. 9. — Long corporis 18'", lat. max. ad humeros 4”. Patria: Columbia (Nisser) — Museum Holmiense. Diese eigenthiimliche Art erscheint mir durch ihren Körperbau in der Mitte zwi- schen Zzssosodes Bares und Zucharassus BATES* zu stehen. Durch tief gefurchte Füh- Fig. 1. Æucharassus? erglieder, stark hervorstehende Vorder- und ERNEST Nisseri AURIV. Q. 3 A 5 Mittelhüften und durch den zweimal zu- sammengeschnürten Prothorax stimmt unsere Art mit Zucharas- sus dispar Bates überein, durch das eiförmige Endglied der Palpen, die beinahe gleichbreiten Flügeldecken, die an der Basis mehr haarigen Fühler und durch den ganzen Habitus und à Farbenkleid weicht sie von Zucharassus ab und ähnelt dem — Lissozodes basalis WHITE. 3 Das Legerohr ist bei unsereın Stücke ausgestreckt und die à Spitze des verlängerten Hinterleibes niedergebogen; das Pygidium M dürfte jedoch auch bei normalem Zustande des Hinterleibes # nn kaum vollständig von den Flügeldecken bedeckt sein. Die 5 ersten Fühlerglieder sind beiderseits, das 6:te und M 7:te nur unten behaart; die 4 letzten dagegen beinahe ganz nackt. * Mr. C. J. Gahan hat die Güte gehabt meine Art mit dem Typus von à Lissozodes in British Museum zu vergleichen und hat meine Aufmerksamkeit x auf die Gattung Zueharassus BATES gelenkt. 3 18 AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. IOI Die Bauchseite des Hinterleibes ist wie bei den Xystrocera- Arten und einigen anderen Cerambyciden grubig-gerunzelt, ein Verhältniss, das wohl vom Eintrocknen abhängig ist. 14. Cosmoplatus peruvianus n. sp. Fig. i2. Cosmoplatus N. Gen. (Paristemiidæ). — Caput subquadratum genis modice elongatis. — Mandibule valide, apice acute in- curve. — Palpi breves, equilongi articulo ultimo obconico, paul- lulum compresso. — Oculi profunde emarginati, tenue granulati. Antennæ corpore sesqui longiores, r1-articulate; articulus r:us obconico-clavatus, articuli 2—6 subtus longe et densissime fasciculato-fimbriati, 4:us 3:10, 5:0 et 6:0 inter se æqualibus paullo brevior; articuli 3—6 crassiores, carinati et subcom- pressi, sequentes tenues, cylindrici et obso- letius carinati, ultimus valde elongato-acumi- natus, 7—9 apice extus spina brevi armati. — Prothorax basi qvam apice multo latior lateribus arcuatis et obtuse marginatis, basi bisinuatus et medio obtusissime lobatus angulis Rip AN hanes posticis retro productis, subdepressis apice vianus AURIV. subacuto paullulum elevato. — Scutellum apice rotundatum. — Elytra basi prothorace haud latiora, parum convexa, subparallela, apice obtuse conjunctim rotundata, supra æqualia, in ipso latere costa ab humero exeunte munita, margine breviter setoso-fimbriata. — Prosternum inter coxas angustum, coxarum marginem posticum haud attingens. — Mesosternum subplanum, inter coxas latum, apice truncatum. — Abdomen segmentis 5 compositum; segmenta 1—4 subæqualia, 5:um brevius, apice rotundato-truncatum; processus intercoxalis triangularis. —- Acetabula antica postice late aperta. — Coxe antice extus valde angulate, subtransversæ, intermediz extus angulatæ; posticz transverse, separate. — Femora paullum compressa; postica segmentum tertium abdominis haud superantia. — Tibiæ extus carinate. — Tarsorum articuli 1—3 subæquales, 19 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. infra spongiosi, 4:us obconicus, apice paullulum depressus. — - Corpus undique pubescens. 4 Genus singulare acetabulis anticis extus apertis coxisque igitur extus valde angulatis nec non elytris supra æqualibus, non costatis facillime ab omnibus mihi cognitis generibus Paristemii- 1 darum distinguendum. Wenn mann diesen Käfer nach Lacordaires Uebersicht der Familien examinirt, kommt mann nothwendig zu den Schluss, dass er unter den Compsoceriden zu suchen ware. Von den Compsoceriden ist Cosmoplatus jedoch durch die gleich langen Palpen, das breite Prothorax und den ganzen Habitus so ver- schieden, dass er mit ihnen kaum zu vereinen ist. In dieser Hinsicht stimmt er viel besser mit den Paristemiiden Lacordai- res überein und mag am besten in dieser Familie stehen. C. peruvianus n. sp. Ferrugineo-ochraceus, pubescens; mandibulis, capite supra inter oculos, antennis, elytris pone me- dium, abdomine, femoribus posticis, tibiis (basi excepta) tarsisque nigris vel nigro-brunneis; elytris setoso-punctatis. — Long. cor- poris kor, lat. ad humeros 5°”. Patria: Peru; Amazon super. (A. D:o Standinger acqvisitus). — Museum Holmiense. Die schwarze Farbe der Fliigeldecken geht in der Mitte viel linger vorwärts als an der Naht und an den Rändern und geht allmählich ohne scharfe Grenze in die ockergelbe Farbe iiber. 15. Ozodera callidioides Dur. . Fig, :3: Mas. Brunneo-niger; antennis (apicibus ar- ticulorum 1—9 nigris exceptis), dimidia parte apicali elytrorum nec non basi femorum ferru- gineis; corpore infra et margine apicali et basali prothoracis dense, basi elytrorum sparsius lute- scente-pilosis; antennis 11-articulatis, corpore plus sesqui longioribus; prothorace supra in- æquali utrinque antice area opaca, transversa, — } densissime granulato-punctata, præterea subniti- Fig. 3. Ozodera cal- > AR 3 : + lidioides Dur. 9. do, sparsim punctato, medio impressionibus dua- — 20 i oc ” i= LE AR Er AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 103 _ bus carina transversa separatis instructo. — Long. corporis 26'”, lat. max. ad humeros 8’. Die Yo der Ozodera-Arten waren bisher nicht bekannt oder wenigstens nicht beschrieben und darum habe ich diesen beschrie- ben und abgebildet. Er gehört mit Sicherheit zu einem Weib, welches aus demselben Gegend (Columbien) stammt und das ich als ©. callidioides Dur. identifiiert habe. Das Q ist einfarbig lederbraun mit etwas bleicheren Flügeldecken; die vorderen Sei- ten des Halsschildes sind weniger dicht punktirt, als beim &, die dichtere Punktierung aber ist an den Seiten hinterwärts beinahe ' bis zur Basis ausgebreitet. Das 2 misst nur 20”. 16. Monohammus lunifer n. sp. Fig. 4. Fuscus, pube cervina undique dense tectus; elytris macula subpentagona scutellari, vitta lata obliqua in margine mox pone humeros incipiente et versus medium suture directa, sed suturam non attingente, maculam autem concolorem obliquam, a mar- gine exteriore prope apicem exeuntem fere tangente nec non vitta brevi suturali prope apicem sita nigris ornatis et (basi excepta) setis brevibus nigris obsitis; antennis corpore nonnihil drevzorz- bus, articulis 3:0 et 4:0 æque longis; tuber- culis antennarum erectis, subcontiguis, sulco angusto profundo separatis; prothorace basi apiceque transversim bistriato, medio valde gyroso-inæquali; elytris levibus, omnino non granulatis, apice obtuse rotundatis, inermi- bus; segmento ultimo abdominis apice trun- 1 s [144 cato et piloso. 9 — Long. corporis 30 > pig. 4 Monokammus lunifer AURIV. ©. — lat. max. ad humeros fere 10°”. unifer (0) Patria: Gold Coast, Guinea. — Museum Holmiense. Diese Art ist durch die kärzen Antennen, deren drittes Glied nicht länger als das vierte ist, und durch die mehr aufrechten und genäherten Fiihlerwurzeln von den typischen Monohammus- 21 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Arten sofort zu unterscheiden. In der Zeichnung kommt sie dem Monoh. Thomsoni CHEVR. am nächsten und erinnert an die Le- prodera-Arten, von denen sie jedoch durch das einfache Mesoster- | num und die innen nicht gehöckerten Vordertibien abweicht. 17. Agnia pulchra n. sp. Virescente-atro-coerulea, maculis fasciisque sulphureo-lanugi- nosis ornata; vittis tribus latis frontis, subcontiguis genasque te- gentibus, vitta brevi pone oculos alteraque angusta verticis, la- teribus, basi et vitta dorsali prothoracis, scutello, elytrorum fascia transversa obliqua ante medium, ’altera angustiore pone medium, macula singula anteapicali nec non macula utrinque pone hume- ros sulphureis; pectore abdomineque fere totis sulphureo-lanugi- nosis; pedibus articulisque 3—4 antennarum tenuissime pallido pubescentibus; prothoracis disco sparsim punctulato et prope sul- cum transversum posticum serie punctorum aliquot profunde im- pressorum; elytris nitidis ad basin rude punctatis et granulatis, posterius minus profunde punctatis. — Long. corporis 16'", lat. max, Öre. ; Patria: Manilla. — Museum Holmiense. Diese von THOREY an unseres Museum als »Unicum» iiber- gesandte Art ist mit A. casta Newm. und clara Newm. nahe verwandt, aber durch die weit mehr ausgebreitete, schwefelgelbe Behaarung, welche auf den Flügeldecken zwei vollständige Querbinden bildet, unterschieden. ı8. Prosopocera inermis n. sp. Brunnea, undique griseo-pubescens, elytris maculis flave- scenti-griseo-lanuginosis, in fascias duas fere conglomeratis varie- gatis; corpore infra densius pubescente; fronte tuberculis duobus parvis infra connatis instructa; genis longis quam lobo inferiore oculorum vix brevioribus; antennarum articulis 3—6 paullum in- crassatis, subtus dense brevissime ciliatis; prothorace cylindrico, transverso, basi apiceque profunde transversim bistriato, supra vix i unge, nées u ne ee conspicue punctato, lateraliter omnino inermi; elytris elongatis, — 22 i +f AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 105 _ subeylindrieis, basi recte truncatis, apice conjunctim obtuse ro- _tundatis, undique sat dense fortiter punctatis, basi paullo profun- dius punctatis, sed vix scabris, brunneis, apice infuscatis, pedibus » punctulatis, æqualiter pubescentibus. — Long. corp. 15'", lat. "max. ad humeros 4,5''. Patria: Svakop fluvius, Africae merid. (J. WAHLBERG). — Museum Holmiense. Ungeachtet des unbewaffneten Halsschildes gehört diese Art ohne Zweifel in die Gattung Prosopocera und ist mit P. De- geert FAurR.' und P. Dejeani GAHAN nahe verwandt. Das be- schriebene Stück scheint ein © zu sein, hat aber das Stirnhorn nur durch zwei kleine Höckerchen angedeutet. 19. Anybostetha Wahlbergi n. sp. Fig: 6. Elongata, cylindrica, brunnea, undique pube densa cinerea tecta; margine oculorum, macula frontali inter antennas, maculis 5 rotundatis, in seriem transversam medianam locatis prothoracis, nec non maculis 5 (una ba- sali in medio inter humerum et scutellum, una nigro-pupillata mox ante medium, una versus apicem et 2 lateralibus ante medium, plus mi- nus connexis) in singulo elytro, maculaque epi- sternorum mesothoracis ochraceo-lanuginosis; ocu- - lis magnis, lobo eorum inferiore subquadrato, quam genis brevibus plus quadruplo longiore, fronte inter oculos subplana; prothorace omnino inermi, apice quam basi paullo latiore, margine Fig. 5. Anybostetha - 5 x : A Wahlberg? Aurıv. apicali medio paullulum cuculliformi-producto; intra apicem transversim uni-, intra basin bi-sulcato; elytris ad humeros granuloso-punctatis, deinde obsolete punctulatis, apice ob- tuse rotundatis; femoribus posticis segmentum secundum abdomi- ' Monohammus Degeeri FÂHR. ist eine Prosopocera und wahrscheinlich mit P. aspersa GAHAN (Tr. Ent. Soc. 1890 p. 314) identisch. Die beiden Ty- pen Fähræus sind Weibchen, Gahans Beschreibung des Mannes passt doch ziemlich gut. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. nis vix superantia; antennis corpore paullo longioribus, pubescen- tibus, haud ciliatis. — Long. corporis 18'", lat. max., ad hu- meros, 4,5". | x Patria: N’Gami lacus, Africa merid. (J. Wahlberg). — Mu- seum Holmiense. å Ich kenne nicht den Typus der Gattung Anybostetha ; nach QuE- i DENFELDTS !) Beschreibung kann unsere Art doch wahrscheinlich in — diese Gattung gestellt werden. Die Gattung Anybostheta ist mit Alphitopola THOMSON und Zalatida FAur. sehr nahe verwandt, « wenn aber A. saperdoides dieselbe Bildung der Augen wie A. BS Wahlbergi hat, so kann mann die Gattung von allen anderen ; Prosopoceriden durch die grossen Augen und die in Folge davon « sehr kurzen Backen unterscheiden. E Diese und die vohergehende Art gehörten unter den vielen — interessanten Sachen, welche der beriihmte schwedische Naturfor- 4 scher und Reisende J. WAHLBERG auf seiner letzten, leider so traurig abgebrochene Reise im Damaralande einsammelte. ; 20. Marmylaris Buckleyi. PASCOE. Fig. 6. Diese eigenthümliche Form ist an viele Sammlungen von Graf MANNERHEIM ® unter dem handschriftlichen Namen von Dorcomorpha subcaudata versandt. Die Gattung Marmylarıs ist von LACORDAIRE - nicht erwähnt und wenn Mr GAHAN nicht — die Güte gehabt hätte mein Figur mit den Exemplaren in British Museum zu vergleichen, hatte ich die Art kaum iden- i tifiieren können. Marmylaris verbinden durch Habitus und Körperbau die Nipho- - niden sehr eng mit den Parmeniden und L Fig. 6. Marmylaris Buckleyi PASCOE. bietet ein Beispiel von den grossen Schwie- > à rigkeiten in der Systematik der Cerambyciden. ÿ i 1) Berliner Ent. Zeitschr. B, 32. 1888, p. 201—202. 24 107 ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST DEN 25 APRIL 1891. Föreningen samlades såsom vanligt à Hôtel Phoenix, med Prof. O. SANDAHL såsom ordförande, som meddelade att pa för- slag af hrr R. ROESLER och G. HOFGREN till ledamot af förenin- gen invalts Fotografen Hr ERNST ROESLER, Stockholm, hvilken jämte öfriga närvarande ledamöter af ordföranden helsades väl- kommen. Sedan protokollet för föregående sammankomst blifvit upp- läst och godkändt, erinrade ordföranden om den stora och smärt- samma förlust, som Entornologiska föreningen, särskildt dess sty- -relse, gjort genom den plötsliga bortgången af föreningens och styrelsens medlem, den af alla, som närmare kände honom, vör- dade och afhallne f. d. konservatorn vid riksmuseets zoologiska afdelning F. W. MEVES, som genom ett slaganfall bortrycktes torsdagen den 9 april. Ordföranden anförde några drag och data ur den bortgångne vännens lif och en något utförligare minnes- “tuna öfver WILHELM Meves skulle i Entomol. Tidskrift införas (se detta häfte sid 81). | Ytterligare en medlem hade föreningen genom döden för- lorat, i det jägmästaren 1 Burträsks revir af Vesterbottens län P. F. M. von WEDDERKOP den 17 april afled i en alder af 46 ar. Derefter upplästes revisorernes berättelse om förvaltningen af 1890 ars angelägenheter och beviljades styrelsen den af revi- “sorerna tillstyrkta ansvarsfriheten för nämda ar. (Revisionsbe- rattelsen ar införd har nedan.) _ Professor AURIVILLIUS höll sedan ett med taflor illustreradt längre föredrag om fkonsteklarne, hvilka förete högst egendom- liga former och förhållanden. De vilda fikonträden frambringa inuti sina underliga blom- ställningar, hvilka just utgöra hvad vi kalla fikon, endast han- blommor och gallblommor, då däremot i de odlade fikonen en- : £ ab 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. dast honblommor förekomma. En liten parasitstekel af Pteroma- linernas grupp, Dlastophaga grossorum GRav., kryper in i frukt- samlingen (fikonet) och lägger ett ägg i hvarje åtkomlig gallblomma hos det vilda fikonträdet, hvarigenom fröämnet förstöres och fruktämnet — enligt nyare påståenden — omvandlas till ett slags gallbildning. Härigenom påskyndas fikonets mognad och han- blommornas utveckling. Ur de vilda fikonen, som innehålla — hanblommor, kläckas honsteklar, som tränga ut genom dess — mynning just vid tiden för honblommornas utveckling i de odlade — fikonen och begifva sig till dessa samt — såsom Linné redan © omtalar — öfverföra frömjöl fran hanblommorna till honblom- - morna. Utan en dylik symbios mellan steklarne och fikonen 4 skulle icke några fröämnen hos de sist nämda någonsin kunna - blifva befruktade. Att stekelbesöket afser befruktning af hon- blommorna framgår äfven deraf, att ämnen till fikon, som icke | blifvit befruktade, efter regeln icke vidare utvecklas, utan vissna och falla af. Emellertid har i tidernas längd hos det odlade” fikonet utvecklats förmåga att gifva mogna fikon, äfven då inga befruktande steklar finnas till hands, men alla fröämnen äro hos sådana fikon outvecklade och således icke grobara. Under- sökningar af andra arter af det stora slägtet Ficus hafva visat, att analoga förhållanden sannolikt ega rum hos alla de mer än goo arterna, och det är antagligt, att hvarje art har sin särskilda 4 Mee symbiotiska stekel. Har — liksom pa sa manga hall — utbreder sig ett stort falt for forskning. | N Hr HOFGREN demonstrerade en hittills icke iakttagen varietet — af den lilla vackra gröna hallonsnabbvingen, Thecla Rubi. (Se sid. 95). : Dir S. NORDSTRÖM framstälde, med anledning af en i en Stockholmstidning förlidet ar införd »Föreläsning om myggor», den frågan, om det endast vore mygghonorna och icke hanarne, — som vore blodsugare. Han framlade en intressant historik öfver 5 asigterna angående denna fråga hos sa väl äldre som: nyare för- = fattare, hvarigenom ädagalades, att meningarne varit och äro mycket vexlande äfven hos de förnämsta auktorer. Hr NorD- _ STRÖM hade förliden sommar förgäfves sökt på experimentel väg 8 lösa frågan, helt enkelt emedan han icke påträffat några mygg- hanar, hvilka lätt igenkännas på sina prydliga »kammade» eller à FORENINGENS SAMMANKOMST D. 25 APRIL 1891. 109 fjäderlika pannspröt. Ett lifligt meningsutbyte utspann sig om denna fråga, men ingen af de närvarande hade erfarenhet om, att - mygghanar sugit blod. De bestämda uppgifterna fran flere äfven nyare håll, att icke ensamt mygghonorna äro blodtörstiga, mana till närmare undersökning af denna fråga. 2 Hr J. Meves förevisade ett nykläckt exemplar fran Bohus- län af den inom Sverige hittills endast i Skane funna Temiocampa _stabilis. Han hade äfven genom kläckning erhållit den sällsynta “ Acronycta alnı, af en larv som icke lefde på al, utan på asp. Hr C. Gritt förevisade och rekommenderade på goda grun- der den nyligen fullständigt utkomna andra upplagan af den för- träffiga Fauna Baltica af Seiprirz, behandlande pa ett utmärkt sätt äfven Sveriges skalbaggar. Revisionsberättelse för ar 1890. Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsägos att revidera räkenskaperna för år 1890, fa efter verk- stäldt uppdrag afgifva följande berättelse. A. F. Regnells fond och P. F. Wahlbergs fond, hvarifrån räntorna öfver- förts till Allmänna kassan, hade under året icke vunnit någon förökning samt utgjorde hvardera 2.000 kronor. Ständiga Ledamöters fond, hvarifrån räntan äfven öfverförts till Allmänna kassan, hade under året vunnit en förökning af 100 kr., i det att Friherre Carl De Geer af Leufsta inträdt såsom ständig ledamot. Den utgjorde vid årets slut 1.400 kronor. Oskar Sandahls fond, hvarifrån räntan likaledes öfverförts till Allmänna kassan, hade under året genom gåfva från sällskapet Fauna m. fl. vunnit en förökning af 51 kr. 55 öre och utgjorde vid årets slut 2,500 kronor. Af det sagda framgår, att de fyra förenämnda fonderna vid årets slut tillsammans utgjorde 7.900 kronor, Ställningen i Allmänna kassan utvisas af följande öfversigt: Behällning vid årets början Inkomster : Under året influtna årsafgifter: DÉCORS DRE EUR UE ent ee 6: — TOLEDO Pen ee nn er TS 6: — EDR SO EEE ln. Tee 2 24: — ZL TE TO) Eee BR ar 1.386: — \ Ber nial. 10lfrands:- 2... .- 6: 89 1.428: 89 Transport kr, 2.642: 16 700: 02 we FR ES J10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Transport kr. 2.642: 16 Räntor fran förenämnde 4 fonder samt '/2 års ränta a före I juli influtna arsafgifter ...------........- Behallning 4 försälda exemplar af tidskriften ...... Försålda separater ur biblioteket................-..-.--- > exemplar af Grills ordbok_...........----.-- Mor vantions pis thdskriften: rs 2 ren ieee ese Summa kr. 2.642: Kredit. Utgifter : For framstillandet af häftet V af årgången 1889 af tidskriften: Tryckning, papper och häftning .......--.--.-------. 359: 68 För framstillandet af årgången 1890 af tidskriften: Tryckning, papper och häftning........- 969: 73 Illustrationer...._......... RE 184: 50 1.154: 23 Utsändning af tidskriften till in- och utlandet ......- 106: 69 Kör#sammankomsterna er em ee a 55: — Bokinköp for.ibprblioteket 2 2a za Sr Ber Ber 73: 60 Inbiudninp@at.bocker = UE nern ee ae NG Prakter, transporter "m, Mm. ‚one er 29: 33 ArvoderullSdıstributoren ze sno. ns eee ee 50 — 1.871: 538 Behällning vid årets slut Summa kr, 2.642: 16 Antalet ledamöter utgjorde den 14 sistlidne december 286, hvaraf 242 betalande, hvadan årsafgifternas belopp enligt denna beräkning uppgår till 1.452 kronor. : 1 Till "behållning vid årets slut höra äfven, ehuru ej af oss inräknade i föregående räkenskapsöfversigt, ett mindre antal resterande årsafgifter, restupp- : lagan af tidskriften och Grills ordbok samt för försäljning afsedda, men ännu ej realiserade separater ur biblioteket. : Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits M vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoller — derom antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhö- « rande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkstäld gransk- — ning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet x for dess förvaltning under år 1890. Därjämte fa vi, på grund af tagen känne- - dom om styrelsens verksamhet, med synnerligt nöje framhålla, hurusom för- 3 eningens arbetschef och styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och upp- : offrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter. : | Stockholm den 23 April 1891. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. yralis glaucinalis 3 farinalis coparia dubitalis > mercurella | urrhypara urticata otys porphyralis » octomaculata = > aurata > purpuralis >» cespitalis » furcalis k à » runalis D ° pandalis urycreon verticalis ionea forficalis Orobena extimalis Hydrocampa stagnata = + * » nymphæata Cataclysta lemnata -Crambus pascuellus \ > alienellus a > dumetellus = : i » mytilellus > margaritellus € => selasellus 5 > culmellus - > chrysonuchellus 2 Crambus hortuellus $ » perlellus … Ephestia elutella | Aphomia colonella "Galleria mellonella = vrs LITE “Simacthis fabriciana hacodia caudana Teras comparanum > ferruganum » Schallerianum » holmianum Tortrix ribeana » heparana » podana » musculana » rosana > inopiana > Forsterana >» viridana >» viburnana » Loeflingiana » Conwayana » Bergmanniana Lophoderus ministranus Amphysa Grotiana > gnomana Ablabia argentana Sciaphila Wahlbomiana Conchylis hamana » cruentana Coccyx rutilana » Hartmanniana >» dubitana > Smeathmanniana | > Kindermanniana > nana Penthina salicella > semifasciana > capreana > cynosbatella > pruniana Euchromia mygindana > striana > Branderiana I TLE Sericoris antiquana > arcuella > Schultziana » olivana » Ljungiana » rivulana » hercyniana > bipunctana Aspis Uddmanniana Aphelia lanceolana Rhophobota nzvana Phoxopteryx biarenana > letana » uncella » unguicella » Mitterbacheriana » tineana » myrtillana » lundana » apicella Pædisca Solandriana » roborana > tetraquetrana > tripunctana » Penkleriana » tedella » nisella » campoliliana » hypericana » Hohenwarhiana Steganoptycha ramella 2 incarnana » Ratzeburgiana » pygmæana Grapholitha cosmophorana > dorsana » populana 112 'Grapholitha compositella Carpocapsa pomonella Strophosoma Rhediella Dighrorampha petiverella > plumbana Solenobia lichenella Lypusa maurella Scardia boleti Blabophanes rusticellus Tinea corticella » picarella » granella > ignicomella » misella » spretella » pellionella » lapella Lampronia rubiella Incurvaria muscatella » Oehlmanniella > rupella Nemophora Swammerda- mella Nemophora pilella » pilulella » metaxella Adela Degeerella Ochsenheimeria vacculella Acrolepia cariosella Hyponomeuta padella Swammerdamia oxyacan- thella Prays fraxinellus Argyresthia pruniella » retinella » gemmella » pygmeella « Goedartella » Brockeella » arceuthina ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Cedestis gysseleniella Plutella porrectella » cruciferarum » annulatella Cerostoma radiatellum scabrellum » xylostellum Orhotelia sparganiella Depressaria arenella » applana » angelicella > pimpinella badiella » olerella Gelechia rhombella » ericetella > virgella Thb. Bryotropha terrella Teleia Mouffetella Lin. Nannodia Hermannella Chelaria Hiibnerella Ergatis ericinella Anacampis lingulella Anacampis anthyllidella Tachyptilia populella Brachycrossata cinerella Cladodes dimidiella Pleurota bicostella Hypercallia citrinalis Scop. Harpella forficella Scop. Oecophora stipella » minutella Pancalia Leuwenhoekella Endrosis lacteella Glyphipteryx Bergstræsse- rella Glyphipteryx Haworthana » equitella Gracilaria alchimiella » stigmatella » falconipenrella Mellerud i Febr. 1891. » aureatella » Sparmannella .Micropteryx semipurpt- \ N rella Gracilaria elongella — > tringipennella » syringella > auroguttella Coleophora Frischella » serratella » vulnerariæ — Chauliodus ch&rophylius Butalis potentillæ » cheenopodiella Batrachedra præangusta — Elachista gleichenella > albifrontella Lithocolletis alniella » Kleemannella — » pastorella » roboris Tischeria Ekebladella Bj. Bucculatrix cidarella = » frangulella Opostega salicella » reliquella Micropteryx calthella Cnemidophorus rhododac* tylus i Platyptilia gonodactyla € Mimeseoptilus serotineus 8 > Sterophorus monodactylu Leioptilus sd Ä » osteodactylus Alucita hexadactyla L. J. Fredberg. 113 HVETEMYGGAN, CECIDOMYIA (DIPLOSIS) PRIGICT Kira. AF SVEN LAMPA. (Taflan 6.) Tipula Tritici Kirey: Transactions of the Linnean Society, vol. IV, 230—40 (1797); 1. cit. vol. V, g6—112 (1800); Curtis: Journ. of Roy. Agric. Soc. of England 1845; Fircn: The Wheat- fly, Albany 1845; Noxious: Insects of the State of New-York, Albany 1856; M. C. Bazin: Notice sur un insecte qui a causé les plus grands ravages dans nos derniers récoltes de blé sur pied, 1846; Dir BaLTHASAR WAGNER in Fulda: Diplosis tritici Kirpy etc, Stettin. ent. Zeitung, sid. 65, 169, (1866.) Beskrifning. Rödaktigt gul, bakkropp och ben ljusare, ryggen mörkare och mer brunaktig, Ögonen svarta, hopstötande på pannan. Vingarne något längre än kroppen, i spetsen run- dade, vattenklara, men i viss dager skiftande i flera färger, kan- terna harfransade; andra längsribban förenar sig med framkants- ribban tätt bakom vingspetsen. — Mer sällan träffar man bland hvetet exemplar, som hafva vingfransar och alla pannsprötsleder i behåll. Hanen. Pannspröten en half gång till så långa som krop- pen, svartaktiga; rotlederna två, gulaktiga, den första mot basen smalare, den andra kulformig; de öfriga lederna runda, skaftade, till antalet 24, hvar och en försedd med tvänne rader kransformigt ställda hår, af hvilka de vid basen äro längre, något böjda, de främre räta, kortare och gröfre. Bakkroppen består af 9 ringar, den sista försedd med tvänne inåt böjda klaffar, hvilkas spetsar Entomol. Tidskr. Årg. 12, H. 3—4 (1891). I 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 89 T. äro cylinderformiga, något afsmalnande mot spetsen. Längd 0,9—1 mm. Honan. Pannspröten blott 2 så långa som kroppen, rot- lederna nästan af lika form som hanens, de öfriga till antalet 12, cylindriska, skaftade och något hopsnörda vid midten, den innersta nästan dubbelt så lång som de öfriga, hvilka äro sins- emellan lika och försedda med tvänne rader kransformigt ställda, nästan lika långa har; den yttersta med en smalare, kort för- längning i spetsen liksom hos hanen. Nionde bakkroppsringen är smal och innesluter det harfina äggläggningsröret; båda kunna utsträckas till kroppens dubbla längd. Längd, då ägg- läggningsröret är indraget, 1,5—71,6 mm. Larven. Citrongul, valsformig, afsmalnande mot hufvudet och fullvuxen omkring 2 mm. lång. Sista kroppsringen kan upp- tagas i en bugt på den föregående och har baktill fyra tapp- formiga utväxter, af hvilka de två mellersta äro minst; på sidorna befinna sig å 3:e, 6:e—12:e ringarne ett litet utskott nära främre kanten af hvarje ring, hvilket ej angifves å figuren, emedan det blir märkbart först vid en starkare förstoring. Larven undergår flera, enligt WAGNER 5—6 hudömsningar. Huden är vanligen glatt då han lemnar axet, men blir sedan öfversållad med sma spetsiga korn, hvilka blifva synliga vid 150 gångers förstoring. Efter sista ombytet är huden besatt med fjällika plättar, hvarige- nom larvens sidor synas vara liksom sågtandade. Puppan. Citrongul, de två sista kroppsringarne blekare, ryggen mer brunaktig, likaså andrören vid framkroppens främre kant. De yttre kroppsdelarne hos den fullbildade insekten äro hos puppan tämligen framträdande och skönjbara. Honpuppans längd är 1,6 mm., tredje benparets slidor 1 jämförelse med bak- kroppen kortare än hos hanpuppan, och sista kroppsringen utan bihang i spetsen. Hanpuppan är 1,3 mm. lang och dess nionde eller sista kroppsring i spetsen försedd med två trubbiga tappar, motsvarande analklaffarne hos det utbildade djuret. Utbredning. Denna gallmygga har redan i snart hundra år varit känd i England samt där, oaktadt sin ringa storlek, uppträdt emellanåt såsom den fruktansvärdaste snart sagdt bland alla skadeinsekter. Verkningarne af hennes larvers närvaro i hveteaxen lära, efter hvad man påstår, blifvit anmärkta långt 2 LAMPA: HVETEMYGGAN. II5 förut, men det synes hafva varit en person vid namn CHRISTOPHER GULLET, som först observerat själfva larverna i hveteaxen, hvarom upplyses i ett bref i »Philosophical Transactions» af är 1771. Sedan dess lär intet blifvit bekantgjordt rörande dem förrän 1796, denna gang genom MarsHAM, som infor Linneanska säll skapet i London tillkännagaf, att en farmer i Hertfordshire vid namn Lone dä hade varseblifvit dylika. MArsHAM be- skrifver dem tämligen tydligt och omnämner till och med deras förmåga att hoppa, äfvensom att de af dem angripna hvetekornen blifva skrumpna. Marwick skall hafva funnit sådana larver äf- ven i småaxen pa Avena Fatua och sir JOSEPH BANKS afbildade dem, tillika med hveteax och korn, hvilka figurer sedermera an- vändes af JoHN CURTIS; men ingen af ofvannämda personer, med undantag af den sist anförda, synes haft någon kännedom om själfva myggorna. År 1797 meddelade .Kirsy till nyssnämda sällskap under- rättelser, icke allenast om hvetemyggan, som han kallade 77pula Tritici, utan äfven rörande tre arter af dess parasiter, nämligen Ichneumon Inserens, Tipulae och Penetrans. Han försäkrar tillika, att nämda ar knappast kunde uppletas ett enda hveteax, hvari ej åtminstone några blommor voro angripna, och trodde sig hafva funnit puppor, fastän sådana voro mycket sällsynta. Senare undersökningar hafva dock gifvit vid handen, att dessa ej voro verkliga puppor, utan larver, som något sammandragit sig inom sin hinnartade och genomskinliga ytterhud, för att i detta tillstånd tillbringa vintern. Efter att hafva inlagt larver i ett glas, till hälften fyldt med jord, lyckades det Kirpy till sist att få hvete- myggor utkläckta. Det dröjde sedermera ej längre än till den 3 juni 1798, innan nyssnämde berömde naturforskare på hvete- fälten fann myggorna, och han beskrifver sedermera såväl dessa som deras lefnadssätt under svärmningen. Under en därpå följande tid, ända till år 1827, måtte den skada myggan åstadkom i England varit af föga betydenhet, emedan inga underrättelser härom föreligga; men nyss nämda år låter hon åter tala om sig, denna gång genom GORRIE, som uppskattar de förluster hon då förorsakade inom blott några få. grefskap i Skottland till 20,000 pund St., till 30,000 pund 1828 och 36,000 året därpå. BELL säger rörande hennes fram- 2 I 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. fart i Pertshire, »ännu ett år eller två, och hvetemyggan skall göra två tredjedelar af jordbrukarne bankrutt». Så kom åter en tidrymd af omkring ett fjerdedels sekel, hvarunder skadedjuret väckte föga uppmärksamhet i England. Det är ej bekant vid hvilken tidpunkt hvetemyggan började uppträda i Frankrike, men första underrättelsen om henne lem- nas där genom D:r Herpin i Metz, hvars observationer skola datera sig från 1842, och M. C. Bazin skref sedermera en mono- grafi öfver henne, som åtföljdes af vackra figurer. Den första notis om hennes förekomst i Tyskland meddelas i årgången för 1860 af Stettin. ent. Zeitung, hvari omförmä- les, att hon då visat sig i stor mängd 1 hvetefälten vid Königs- berg. B. WAGNER anträffade henne i Fulda 1865 och tror, att hon funnits både där och annanstädes i Tyskland redan långt förut, fast ingen kommit att observera henne. Om vår hvetemygga och den, som uppträder i norra Ame- rika, äro en och samma eller skiljda arter, synes ännu vara oaf- gjordt, men de flesta entomologer, som sysselsatt sig med dem, antaga det förstnämda. I Förenta Staterna blef hon uppmärk- sammad redan 1820 1 West Vermont, enligt JEWETT, men BUEL anser att det skedde något senare, eller 1828, då hon var all- män uti de till Nedra Canada gränsande delarne af nämde stat. Härifrån utbredde hon sig i alla rigtningar öfver en stor del af Canada och samtliga de östra unionsstaterna. 1830 iakttog man henne i staten New-York och två år senare blef hon där så talrik, att man allmänt ôfvergaf hveteodlingen under en tid, enligt hvad berättas i »Cultivator» och »New England Farmer». Från bör- jan af 1860-talet till 1883 gjorde hon likväl ingen märkbar skada i N. Amerika, men sistnämda år härjade hon på Prince Edwards Island i Canada. Fastän iakttagelserna rörande detta skadedjurs uppträdande öfver hufvud taget äro ganska bristfälliga, tror sig dock D:r Asa FitcH kunna antaga, att det visar sig i mängd periodvis, med omkring tjugufem års mellantid. När hvetemyggan först uppträdde i Sverige är icke heller säkert bekant, lika litet lär det nu kunna afgöras, om hon under en jämförelsevis senare tid dit invandrat söder ifrån eller varit inhemsk lika länge som hvetet. Den förstnärnda åsigten hyste författaren ända till för kort tid sedan, och detta på den grund 4 LAMPA: HVETEMYGGAN. TANT att två sådana utmärkta dipterologer som J. W. ZETTERSTEDT och P. F. WAHLBERG icke upptäckte henne. A. E. HOLMGREN hade ej heller erhållit något säkert bevis för hennes förekomst hos oss förrän på åttiotalet, oaktadt han en lång följd af år samlade två- vingar på olika trakter och på senare tiden emellanåt sysselsatte sig med skadeinsekter. De båda parasiter på larverna, som KirBy upptäckte och WAGNER utförligare beskrifvit, tyckas ej heller hittills varit kända såsom tillhörande vår fauna. Helt nyli- gen kom jag dock på andra tankar genom ett välvilligt medde- lande från professor H. von Post, hvaraf inhemtades, att denne flitige iakttagare, särskildt hvad angår åkerns skadeinsekter, redan på 1830-talet fann hvetemyggans larver på Vikbolandet i Oster- götland och sedermera under flera år i större eller mindre myc- kenhet uti norra delen af nämda landskap, i Södermanland och Vestmanland samt senare äfven i Upsalatrakten. Själfva myg- gorna upptäckte icke heller han till en början, utan först på 1870-talet. År 1868 påträffades larver vid Klintebys på Got- land af MAGNUS LARSSON och då i sådan mängd, att han upp- skattade den där på stället genom dem åstadkomna förlusten till 3 af hela hvetegrödan. Han hyste på grund häraf stora farhå- gor för, att odlingen af detta sädesslag, åtminstone under någon tid, ej vidare skulle löna sig på ön. Sedan dess hafva larverna af honom iakttagits alla år, dock aldrig i sådan myckenhet, som då han första gången anträffade dem. Under min vistelse på Gotland 1887 visade sig hvete- myggorna där i stor mängd och samma var förhållandet äfven året därpå; men 1889 egde en återgång rum i följd af den då rådande långvariga torkan på våren. Något regn föll ej där un- der tiden från snösmältningen till den 18 juni, och detta förhål- Jande hindrade larvernas förvandling till puppor i rätt tid, samt deras uppstigande från de några centimeter under jordytan be- lagna vinterqvarteren. Följden häraf visade sig sedermera vid hvetets blomning, ty då kunde ingen hvetemygga utan ihärdigt sökande upptäckas bland detta sädesslag på åkrarne. Sedan år 1887 hafva undersökningar af hvete från flera trakter egt rum, och det har visat sig, att skadedjuret uppträder, icke allenast inom redan nämda landskap, utan äfven i Skåne, Halland, Vestergötland och Nerike, och sannolikt torde vara, att 5 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. det är tillfinnandes numera öfverallt i vårt land, dar hvete odlas, hvilket nog kommande undersökningar en gång skola bekräfta. Förvandlingar och lefnadssätt. Dessa kände redan Kirsy till en del, men den, som lemnat de utförligaste underrättelserna härom, stödda på egna och noggranna iakttagelser, torde vara D:r BALTHASAR WAGNER 1 Fulda, hvilken skrifvit en utmärkt af- handling, som har till öfverskrift: Diplosis Tritici KirBy etc., i Stettin. entom. Zeitung för ar 1866; honom tillkommer äf- ven förtjensten af att hafva funnit och beskrifvit den verkliga puppan, hvilken ingen föregående författare synes hafva känt. Det är förnämligast ur detta arbete, som jag tagit mig friheten hemta ett och annat, sedan en del däraf genom egna iakttagelser blifvit kontrolleradt. Tiden för myggornas framkomst rättar sig naturligtvis efter den högre eller lägre medeltemperaturen hos jordytan under vå- ren och förra delen af sommaren, och inträffar således senare, där denna är kallare, i följd af lokalens nordligare belägenhet, större höjd öfver hafvet eller andra omständigheter, och betingas således af enahanda orsaker, som hveteaxens tidigare eller se- nare frambrytande. Sålunda inträffar äggläggningen i Tyskland redan i början af juni, då den hos oss ej ofta torde ega rum förrän vid midsommar eller de första därpå följande dagarne. Såväl 1887 som året därpå började honorna visa sig bland hvetet på Gotland den 25 juni, just då axen sköto fram ur bladslidorna, och förstnämda år tycktes äggläggningen räcka blott några dagar, eller till i början af juli, emedan väderleken under tiden var särdeles gynsam. Uppstår afbrott genom mellankommande kylig blåst eller regn, 'kan den dock räcka längre, hvilket var fallet 1888, då svärmningen upphörde först den 17:de juli. De flesta utländska författare pasta, att äggläggningstiden varar i 5—6 vec- kor, hvilket jag för min del betviflar eller anser höra till undan- tagen och då endast vara beroende pa en högst ogynsam vä- derlek. | I Tyskland skola larverna äfven angripa ragen, hvilket säges inträffa, om honorna äro färdiga till äggläggning redan innan hveteaxen framkommit; men om rågens fruktsättning då skulle vara för långt framskriden, påstår man, att de vända sig till qvickroten. Hos oss torde förhållandet kanske vara något annor- 6 LAMPA: HVETEMYGGAN. 119 lunda, ty enligt prof. v. Post, anträffas blott undantagsvis ett eller annat exemplar bland rag, och detta har hittills äfven varit min egen erfarenhet. Parningen försiggår vanligen om förmiddagen, kort efter myggornas utkläckning, bland säden eller gräset å samma fält, där larverna vistats den föregående sommaren och i jorden till- bringat vintern, och här träffas således båda könen, då däremot på äggläggningsplatserna endast honor förekomma. Efter be- fruktningen skynda honorna vid lämpligt väder till närmaste för äggläggning tjänliga plats, men hanarne stanna kvar och upprepa kopulationen med ännu kvarvarande honor. Vid regnväder sitta myggorna stilla på undersidan af de nedersta bladen och andra mer skyddade ställen, likaså midt på dagarne vid solsken. Man ser då blott något enstaka exemplar flyga mellan plantorna helt nära marken. Då vädret är vackert, börja honorna efter fyratiden på efter- middagen att så småningom flytta sig uppåt mot axen och kloc- kan omkring åtta på aftonen äro de flesta i rörelse, samt ifrigt sysselsatta med att lägga ägg; men mot natten draga sig många af dem åter nedåt marken. Kırpy säger, att äggläggningen ej fortgår under natten, men WAGNER och v. Post påstå motsatsen, och troligen hafva de båda sistnämda rätt, emedan man lätt för- biser myggorna då det är skumt, i anseende till deras ytterliga litenhet. Under mulen himmel plägar äggläggningen pågå nästan hela dagen, fast ej med samma ifver som under vackra aftnar. De år, då myggorna äro talrika, kan man, medan äggläggningen som flitigast pågår, varseblifva individer samtidigt på nästan hvarje ax, ja, ibland ända till 14 stycken på ett enda sådant. Med tillhjälp af det långt utskjutna, hårfina äggläggningsröret in- för honan äggen mellan blomfjällen, genomborrar (enl. WAGNER) antingen det inre eller yttre af dem, beroende på hur nära små- axen sitta intill hvarandra, och afsätter på dess inre, invikta kant 3—10 ägg uti en klump. För att få den långa äggläggnings- apparaten in mellan fjällen, måste bakkroppen krökas, så att den bildar en uppåt rigtad båge. Djuret flyttar sig allt emellanåt och undersöker det ena fruktstället efter det andra, men om det afsätter ägg i ett eller flera af dem är icke med visshet kändt, ej heller äggens antal hos hvarje individ; ty anställandet af ob- 7 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1801. servationer angäende detta môter stora svarigheter i anseende till djurets bräcklighet och högst oansenliga storlek. Äggen äro o, mm, långa och 0,05 mm. tjocka, till färgen gråaktiga och något genomskinliga, samt få inom ett par dagar ett finkornigt utseende och vid midten en gul fläck. De sitta fästade intill hvarandra eller sammanhänga medelst korta skaft. På det gula stället öfvergår innehållet snart i en blåsig, cellar- tad massa, hvilken under embryots fortgående utveckling alltmer tillväxer, tills den efter ungefärligen en veckas förlopp intager hela ägget; men ett par dagar före kläckningen blir dess struktur otydlig. Huru lang tid det erfordras innan äggen kläckas är ej säkert bekant, men enligt WAGNERS observation synes den ej uppgå till mer än 10 dagar, kanske endast till 8, detta likväl beroende af väderleken. Den späda larvens vandring från kläckningsstället till frukt- ämnet går ganska långsamt, ty därtill kan erfordras flera timmar. På hvart och ett angripet fruktämne finner man vanligen 6—12 larver, men på Gotland såg jag ett sådant, som hade 35 och ett annat, som hyste ända till 44 dylika; men ofta träffas där blott en till tre stycken, och det tycks ej erfordras mer än en enda för att hindra fruktämnets normala utveckling. Att ett så litet antal larver ofta anträffas på ett ställe, synes dock antyda, att en och samma hona lägger ägg 1 flera blommor; men om 15—20 eller ännu flera larver äro tillsammans, förutsätter detta, att två eller flera honor lagt ägg i samma blomma. Såsom stöd för detta antagande må anföras den omständigheten, att lar- verna då oftast äro olika stora och följaktligen ej af samma ålder. Under växandet förändra larverna färg, ty nyutkläckta äro de nästan färglösa, glaslika och öfvergå sedan i halmgult, grön- aktigt-, citron- eller höggult. Kırpy antog att de lefva af frö- mjölet och därigenom förhindra befruktningen, men Fircu och andra anse, att sa är fallet endast till en början. WAGNER är af annan mening och tror att de förtära den mjölklika saften i fruktämnet. För min del sluter jag mig helt och hållet till den sistnämda åsigten, ty först och främst har blommans befruktning redan egt rum innan larverna äro utkläckta, och pollenkornen kunna sannolikt icke upptagas genom deras sugapparat, hvartill 8 LAMPA: HVETEMYGGAN. 121 kommer att man anträffar fruktämnen, som äro missbildade eller knappast hafva uppnått hälften af normala storleken i följd däraf, att de varit angripna af blott en enda eller ett par larver, hvilka ej förmått förtära all näringssaften. Då larverna blifvit större, kan deras närvaro oftast märkas äfven utanpå axet, emedan deras färg lyser igenom blomfjällen såsom en gulaktig fläck, men en dylik kan äfven uppstå genom närvaron af agnrost (Puccinia Straminis). De angripna små- axen äro dessutom tryckta intill axspindeln och få därigenom en mer uppåtrigtad ställning än de friska och fullmatade. Larverna qvarstanna i axen och lefva på fruktämnenas be- kostnad, tills de äro fullvuxna; men alla blifva ej detta samtidigt, emedan äggläggningen kan hafva räckt i veckor, om ogynsamt väder förorsakat afbrott. Vid torr väderlek skola larverna, enligt WAG- NER, qvarstanna i axen ända tills regn inträffar, emedan instink- ten säger dem, att jordytan i uttorkadt tillstånd blir omöjlig att genomtränga, samt emedan vattnet mellan blomfjällen underlättar deras vandring från fruktfästet till axets yttersida. Från ax, som blifvit satta i vatten, har jag dock märkt, att larverna försvunnit, men har återfunnit dem i det undertill befintliga vattnet, hvaraf framgår, att de kunna lemna axen, äfven utan att dessa äro våta. Om en fullvuxen larv lägges på ett bord, fäster han vanli- gen snart sugapparaten vid detsammas yta, för analändan framåt mot hufvudet, så att kroppen bildar en båge, hvarefter framdelen hastigt sträckes i höjden och djuret gör ett hopp af ända till tio centimeters höjd och minst samma längd. Det är denna för- måga att hoppa, som underlättar flyttningen från axen till mar- ken. Då larven uppnått jorden, nedkryper han däri till ett djup af från två till tolf cm. och tillbringar här den kallare årstiden. Som han föredrager att vistas uti fuktig jord, går han så vidt ske kan ned så djupt, att sådan ständigt omgifver honom. Vid torka aflägsnar han sig följaktligen från jordytan, och närmar sig henne åter efter regn. Under vintern ligger han djupast, men uppstiger så småningom på våren, tills han vid förpuppningen befinner sig i själfva jordbrynet. Sa är förloppet, enligt Wac- NER, under larvens vistelse i jorden, men denna författares iakt- tagelser äro till alla delar riktiga kanske endast under gynsamma väderleksförhållanden; ty mina egna, vid vistelsen på Gotland 9 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 29 I 1889, öfverensstämma ej helt och hållet med hans, men detta får troligen tillskrifvas den omständigheten, att där herrskade sagda ar som namdt är en oafbruten torka, hvarunder jordytan ~ slutligen låg till flera tums djup torr nästan som aska, vid den tid, då förpuppningen skulle ega rum. För att förvissa mig om tiden, då larverna hos oss öfvergå till puppor, samt hur länge pupptillståndet räcker, uppmättes vid egendomen Skäggs en qvadratfots yta å ett fält, som året förut burit hvete, hvilket mycket skadats af hvetemygglarver, och från denna borttogs upprepade gånger ett jordlager af en tums djup, ända tills hvarken larver eller puppor vidare därstädes anträffa- des. Den 4 juni undersöktes det öfversta, en tum mäktiga jord- lagret, och hittades däri tre larver, af hvilka den ena var myc- ket liflig och flitigt arbetade med att frigöra sig från det på ett ställe skadade, hinnaktiga och vattenklara omhöljet. De öfriga två voro orörliga, men qvicknade till, då de legat en stund på fuktig jord. Den 5:te skedde samma operation med näst under liggande jordlager, och där påträffades en torkad och stel larv samt en puppa, som lifligt svängde med bakkroppen. Larven var dock blott skenbart död, ty han svällde ut och började snart röra sig, sedan jag drupit på honom en droppe vatten. Nästa dag kom turen till det tredje lagret, detta beläget på ett djup af mellan 3 och 4 tum, men oaktadt där ännu fanns någon fuktig- het qvar, kunde nu blott en enda plattklämd puppa uppletas. Djupare ned påträffades hvarken larver eller puppor, hvarför un- dersökningen upphörde; men frånsett annat ställe upptogs den 8:de ett en tums jordlager och detta innehöll ej mindre än fem puppor, hvilka alla lades i ‘en ask och begrafdes under ett 3 cm. mäktigt lager af lös jord. Detta skedde för att se, om pupporna eller de utkläckta myggorna skulle kunna arbeta sig upp till ytan fran ett sådant djup. Nagra myggor erhöllos ej från dessa fem puppor, utan de dogo allesamman. Den 10:de in- samlades åter sju puppor från jordytan och ett par af: dem hade hufvud och vingslidor bruna, ett tecken till att kläckningen snart förestod, men alla dogo, oaktadt de blifvit lagda ofvanpå fuktig jord. Orsaken härtill är mig obekant, men möjligen hade de ej tålt vid den vid jordens upptagning och undersökning oundvik- liga rubbningen och tryckningen af de omgifvande jordpartiklarne. 10 LAMPA: HVETEMYGGAN. 123 Undersökningen af jord från andra ställen fortgingo dagligen till och med den 18 juni, men gåfvo helt olika resultat, ty ena gån- gen anträffades hvarken larver eller puppor, en annan blott de förstnämda, hvilka vanligtvis voro torra. Först den 3 juli erhölls ur en af försöksaskarne en lefvande hvetemygga, men denna förblef ock den enda, fastän rätt manga puppor blifvit tillvaratagna. Hade lämpliga och nog stora försökskärl stått till buds, skulle resultatet troligen blifvit bättre och lemnat nöjakti- gare svar på de frågor, som föranledt experimenten. Af dessa, om än ofullkomliga undersökningar, framgår likväl, att den uthållande torkan högst väsentligt bidragit till hindrandet af myggornas utveckling; ty om denna uteblifvit skulle icke tor- kade larver påträffats ett par tum under jordytan, ej heller pup- por på sådant djup, utan alla larver hade kunnat arbeta sig upp till den rätta platsen, för att undergå sin förvandling. Efter regnet den 18:de juni öfvergingo sannolikt manga qvarvarande larver. till puppor, men dessa hunno. ej lemna äggläggande myg- gor förr än långt efter hvetets blomning, då detta ej vidare ge- nom dem kunde lida någon skada. De puppor, som vid rätta tiden förefunnos, men lågo ett par centimeter eller mer under jordytan, gingo antagligen under, eller ock själfva myggorna, om dessa blefvo utkläckta. : Puppans kläckning sker vid dagsljus och tillgår, enligt WAG- NER på följande sätt: hon ligger vid detta tillfälle på ryggen och kröker bakkroppen uppåt upprepade gånger i ett par minuters tid, hvarefter huden brister sönder längs ryggen. Härpå lägger hon sig under några ögonblick på sidan för att hvila ut efter an- strängningen, men fortsätter sedermera arbetet med att befria sig fran det yttre omhôljet, hvilket snart försiggår medelst benens tillhjälp, sedan dessa och framkroppen en gång blifvit frigjorda. Nu återstår för det späda djuret blott att uppsöka en skuggig plats på någon planta för att där afvakta vingarnes fullständiga utveckling. Skada. Att de förluster, denna lilla insekt under vissa år förorsakar landtbruket, ibland äro ganska betydliga, är redan om- nämdt, men jag vill dock här lemna några upplysningar därom, som grunda sig pa hos oss gjorda undersökningar. Dessa hafva likväl ej sträckt sig till hela den del af vårt land, där II 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. hvete odlas, och äro ej heller utförda under en längre följd af år, hvarför uppgifter af större omfattning nu icke kunna lemnas i brist på erforderligt material. De landskap, från hvilka hvete hittills blifvit af mig undersökt, äro nämligen endast Gotland, Upland och Skåne, förnämligast Kristianstads län, och skedde detta 1888 i de båda förstnämda och året därpå i det senare, samt slutligen Nerike, Öster- och Vestergötland år 1891. Profven bestodo vanligen af tio hveteax, som vuxit bredvid hvarandra. På Gotland erhölls sådana från elfva gårdar, de flesta belägna på öns norra del, och medeltalet af de genom mygglarverna ska- dade kornen utgjorde 11,45 procent. Värst utsatt af alla dessa egendomar var dock Skaggs 1 Vestkinde, där jag vistades vid tiden för undersökningen. Denna skedde därför något grundli- gare hvad beträffar denna egendom, i det att därstädes alla ax afskuros från en qvadratfots yta på två särskilda ställen, hvaraf det ena befann sig så nära larvernas vinterqvarter och myggornas parningsplats, att blott en väg skiljde det från densamma, och det andra på motsatta sidan af det ganska stora hvetefältet. På det förstnämda stället växte 65 ax, inne- hållande 932 fruktämnen, af hvilka 197, eller 21,13 procent, voro förstörda af larver, och på det längst bort belägna, där hvetet var betydligt sämre, växte blott 47, som innehöllo till- sammans 872 ämnen till korn, och bland dessa endast 85, eller 9,75 procent angripna. Man kunde således antaga, att i medel- tal 15,4 procent af skörden skulle blifva förstörda i följd af hvete- myggans närvaro. Hvetefältet var af så betydlig vidd, att afkastningen uppskattades af ägaren till minst 300 tunnor, hvarför skadedjurets andel i grödan torde uppgått till omkring 46 tun- nor, och hans förlust således till minst femhundra kronor, be- räknadt efter dåvarande låga priser. Än värre stod det dock till i Upland, om man får döma efter de hveteprof, som erhöllos från Enköpingstrakten, ty 1 elfva dylika utgjorde medeltalet odugliga korn 29,27 procent. Ett af dessa, hvars växtställe ej närmare uppgafs, visade sig ovanligt hårdt angripet, ty procenttalet af genom mygglarver odugliggjorda korn var hos detta 38,06, men dessutom voro 22 procent angripna af sot, eller tillsammans omkring 59 procent förstörda korn. Vid Gimo bruk i norra Upland var förhållan- 12 LAMPA: HVETEMYGGAN. 125 det föga bättre, da ett prof därifrån, bestående för öfrigt af mycket vackert hvete, innehöll 22,52 procent förstörda fruktäm- nen. Vid Kongl. Landtbruksakademiens experimentalfält var skadan mindre betydande, dä den hos varieteten Squarehead be- löpte sig till 8,74 och hos kubbhvetet till blott 7,87 procent. Värhvetet syntes vara alldeles oberördt af larverna, hvilket man ju kunde förmoda, dä detta blommar senare än hösthvetet. Pa Eknö i Roslagen, helt nära Furusund, undersöktes hvetet a tvä närbelägna gärdar, och voro vid den ena 38, vid den andra 29,72 procent af kornen angripna. Till det sistnämda talet kan dess- utom läggas 7,43 procent, som blifvit inkräktade af hveteälar. Undersökningarne i Skane egde rum 1889 och omfattade 49 prof frän olika egendomar, de flesta dock belägna norr om Kristianstad. Medeltalet af skadade eller felslagna korn uti dessa prof utgjorde blott 4,87 procent, och detta antyder visserligen, att betydligare förluster dä ej inträftade för hvarje enskild egendom; men tillimpadt 4 ett större omräde, blir dess betydelse ansenlig nog. Man ma dessutom lägga märke till, att undersökningarna egde rum samma år, da torkan, åtminstone pa andra orter, be- tydligt reducerat hvetemyggans antal och på samma gång de genom henne uppkomna förlusterna. Dessa voro vid Skäggs på Gotland då så godt som inga, vid Gimo bruk blott 4,32 procent, mot 22,52 föregående år, och vid Eknö endast 9, mot 38 procent. Under innevarande år hafva hittills (i början af september) undersökts enstaka hveteprof från följande landskap och egendo- mar: Vallerstad i Östergötland (5,0: procent genom mygglarver skadade eller helt och hållet förstörda korn); Blomberg i Vester- götland, kubbhvete (blott 1,4 procent); Almnäs i trakten af Hjo, fem prof, nämligen: 1—3) Probsteierhvete (10,76, 3,40 och 3,48 procent), 4) danskt hvete (3,6 procent) samt 5) varhvete, hvari inga korn anträffades, som kunde misstänkas vara skadade ge- nom mygglarver; Mörby, Kilsmo i Nerike, kubbhvete (6,20 procent), Fogelbrolandet å Vermdö i Roslagen (5,47 procent), samt Gimo bruk i Upland (3,:7 procent). Detta ringa procent- tal af skadade fruktämnen torde äfven nu få tillskrifvas den ihållande torkan i mellersta Sverige under detta års försommar. En mer omfattande undersökning har egt rum af de många hvete- varieteter, som uppdragits vid den växtfysiologiska anstalten à 13 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Landtbruksakademiens experimentalfält, da prof togos fran ej mindre än 61 af därvarande försöksrutor. Dessa hade alla blif- vit samtidigt besådda, hvarigenom ingen annan inverkan på blom- ningstiden gerna kunde hafva egt rum än den, som torde få till- skrifvas de skiljda varieteternas förmåga att mer eller mindre hastigt utveckla sig. Ändamålet med denna undersökning var för det första att utröna hur stor procent af hvetet, som där på stället, genom hvetemyggans mellankomst gått förlorad och som 1 någon mån måste inverka på skörderesultatet; samt för det an- dra att om möjligt utforska, om djuret föredrager vissa hvete- varieteter framför andra. Resultatet af undersökningen visade i första rummet, att de af ifrågavarande skadedjur angripna kornen utgjorde i medeltal 5,,¢ procent, ett jämförelsevis ringa antal, hvilket förhållande antagligen härrörde af samma orsak, som förut angifvits. Hvad det andra spörjsmälet beträffar, kan man knappast päräkna något pålitligt svar därpå förrän iakt- tagelser under flera år blifvit upprepade, såväl rörande de olika hveteslagens blomningstid som andra omständigheter. De varieteter, som . visade sig vara mest angripna, voro Aleph-, Fenton- och ÆCoimbra-hvete, ty de skadade fruktämnena hos dessa utgjorde fran 14,4: ända till 17,85 procent, minst angripna voro Lys glasset hvede och Michigan bronce hvete, då dessa hade endast 0,93 och 0,8 procent skadade korn. De öfriga slagen voro mer eller mindre angripna, till och med de svart- fjälliga, kubbhvetena och den utomordentligt stela spelten hade ingalunda undgått fienden. Såsom ett bevis därför, att larvernas närvaro i större eller mindre mängd här torde betingats af andra orsaker, än de olika hvetevarieteternas tilldragningskraft eller motståndsförmåga, må omnämnas, att då två från hvarandra skiljda rutor voro besådda med en och samma varietet, procent- talet af skadade korn kunde visa sig vara nära tre gånger större på den ena än den andra. Sa var t. ex. förhållandet! med Bestehorns Dividenderhvetet, da af detta voro pa en ruta blott 2,08 procent skadade, men pa en annan, som var belägen ett stycke därifrån, ända till 8,20 procent. Någon märkbar skillnad hvad skadan beträffar tycktes ej förefinnas mellan de senast ut- vecklade axen, hvari fruktämnena ännu ej voro mer än halfma- 14 LAMPA: HVETEMYGGAN. 127 tade, och de mest försigkomna, dir kornen vid undersökningen nästan hade uppnått sin fulla mognad. Utrotningsmedel. Dessa behandlas kanske utförligast af amerikanaren FITCH, men några af dem han föreslår torde knap- past hafva någon praktisk betydelse. Så tillråder han t. ex. att röka med svafvel öfver hvetefälten, emedan svafvelrök visat sig verksam mot moskiter, och att beströ axen med aska eller pulveriserad kalk, medan de äro fuktiga af dagg eller regn. Att dessa medels användande kan vara till någon nytta är väl möjligt, men de skulle säkerligen blifva af helt ringa verkan och nästan outförbara i en större skala. Under min vistelse på Skaggs a Gotland 1887, da hvetemyggorna svärmade där i oer- hörd mängd, företog sig herr M. Larsson pa min uppmaning att a ett stycke af hvetefältet först Ofverspruta axen med vatten och sedan bestrô dem med kalkstoft, men detta visade ingen verkan, ty myggorna tycktes där vara lika talrika kort efter som före opera- tionen, och någon minskning 1 larvantalet förmärktes sedermera icke heller pa nämda ställe. Da jag förmodade, att lukten af tjära skulle fördrifva myggorna, försökte vi äfven med att draga nytjärade tåg öfver axen å en liten del af fältet; men om detta till en början generade myggorna och gjorde dem något yra i hufvudet, tycktes sådant dock ej vara händelsen följande afton, ty då voro de därstädes åter lika talrikt församlade bland stråna, och ägg- läggningen försiggick som vanligt, hvadan resultatet blef högst tvifvelaktigt. Pa uppmaning af lektor A. E. HOLMGREN hade herr LARSSON något år förut uppsatt käppar i en rad vid den kanten af hvetefältet, hvarifrån vinden kom och vid dessa fästat och sedan antändt svaflade tygbitar och dylikt, hvarvid röken med vinden spreds vida omkring; men enligt den sistnämdes på- stående kunde man se myggorna »dansa muntert omkring» och fortsätta sin förrättning till och med där röken som tätast drog fram. Äfven WAGNER anser dylika utrotningsmedel utan nytta och varnar med rätta mot att tillråda allmänheten sådana åtgö- randen, som utfunderats på teoretisk väg, innan det genom för- sök blifvit ådagalagdt, att de verkligen äro gagneliga och ut- förbara. Man har äfven föreslagit att genom en tidigare eller senare sådd åstadkomma ändringar af den vanliga tiden för axskjutnin- - 15 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. gen, så att denna komme att försiggä antingen före eller efter myggornas svirmning och äggläggning. Om det kan lata sig göra, att genom tidig sådd fa hvetet i blomning redan innan myggorna äro färdiga att lägga ägg, lär ej, 1 brist på nö- diga observationer, för närvarande kunna afgöras; dock synes så- dant föga troligt, då djuren vanligen redan i början af juni visa sig där larverna öfvervintrat, och parningen genast efter utkläck- ningen försiggår. Att en sen sådd skall kunna åstadkomma blomningens fördröjande i sådan grad, att denna skulle inträffa först sedan myggorna försvunnit, synes mig ännu osannolikare, synnerligast å de orter där höstfrosterna inträffa tidigt och sådden därigenom ej gerna kan länge uppskjutas, då man sett, att ägg- läggningen genom ogynsam väderlek kan utdragas i veckor, Att det fält hvarpå hvetet börjar blomma, då de flesta honorna äro färdiga till äggläggning, skall i första rummet af dem besökas, det må ju förefalla helt naturligt, äfvensom att ett annat i sam- ma trakt, där axen blomma någon vecka senare, kan mer eller mindre undgå hemsökelse; men om - alla hveteodlare inom ett område ville så senare för att undgå härjning, så skulle helt visst endast det hvete, som växte mest aflägset från larvernas vinter- kvarter, blifva det minst angripna. Att förstöra ägg och larver lärer väl ej kunna försiggå, utan att så sker äfven med hvetet, det återstår därför ej annat än att bevittna hur de objudna gästerna fråssa på och fördärfva vårt ädlaste stråsädesslag. Det torde nämligen vara blott två perio- der af skadedjurets lif, under hvilka något väsentligt kan göras för minskandet af dess antal, och dessa äro äggläggnings- eller svärmningstiden och puppstadiet. Att under svärmningen medelst håf infånga och sedan döda hvetemyggorna är ett företag, som nog lär förefalla mången out- förbart eller rent af barnsligt. Dock har det framkastats redan af WAGNER, men med det tillägg, att ett sådant utrotningssätt kan komma till allmänt utförande och bli verksamt först da hvarje landtman lärt sig inse insekternas stora inflytande på kulturväxterna och är beredd att göra allt hvad han kan för att motverka eller tillintetgöra deras angrepp. Så långt har man kommit i Tyskland i detta hänseende, att hvarje person där en- ligt lag är skyldig att borttaga och förstöra larvkolonier från sina 16 LAMPA: HVETEMYGGAN. 129 fruktträd. W. anser, att af enahanda skäl något borde stadgas äfven rörande hvetemyggorna och deras vederlikar, samt föreslår, att man, hvad de förstnämda beträffar, vid första vetskap om deras uppträdande inom ett distrikt, skall flera aftnar å rad, då hvetet är färdigt att skjuta ax, rigta uppmärksamheten på såväl råg- som hvetefälten, för att, så snart myggorna visa sig, därom underrätta myndigheterna, hvilka då fortast möjligt skola genom kungörelser förordna, att yngre personer, under uppsigt af äldre, utsändas, för att medelst lämpliga håfvar insamla skadedjuren. Pojkars mordlust mot smärre lefvande varelser skulle här vid lag komma väl till pass, och om en dylik jagt allmänt omfattades och blefve väl ordnad, borde myggornas antal kunna därige- 4 nom till den grad förminskas, 7” att deras inverkan pa skörden blefve nästan omärklig. För att blifva fullt öfver- tygad om, att nägot eftersträf- vansvärdt resultat kunde ernäs genom hvetemyggornas insam- ling, och komma i tillfälle att praktiskt bevisa dess värde, hvil- ket jag för egen del aldrig be- tviflat, samt för att fä ett ungefär- i | ligt begrepp om det antal indivi- lh der, som under en större svärm- ning pläga uppehålla sig pa en viss areal, företogo vi oss att 1888 vid Skaggs anställa en profhafning, hvars förlopp här nedan skall något utförligare omnämnas. Herr LARSSON fürfärdigade för ändamålet en håf, hvars utseende närstående figur utvisar. Håf- öppningen bildades genom en afläng, af rotting bestående ring om 8o cms längd, och skaftet bestod af något lätt träslag, samt var 125 cm. långt. Säckens öfre del utgjordes af tunnt och starkt tyg, hvars ena kant fastsyddes rundt omkring ringen, och den undre delen, eller själfva kilen, af ett starkt men fint tyg, som var nog glest att lemna luften genomgång. Detta redskap hade kanske bordt vara ännu en meter längre, hvarigenom en större yta kunnat med detsamma öfverfaras pa en viss tid. Samma Entomol. Tidskr, Arg. 12. H. 3—4. (1891.) 17 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. dag hafven blef färdig, begafvo vi oss ut vid solnedgången till hvetefältet och uppmätte däraf med famnstake en remsa af en aker invid landsvägen om 60 kv.-famnars ytinnehall, hvarpa ar- betet började. Häfven fördes så pass högt, att blott själfva axen af honom berördes, och det uppmätta åkerstycket öfverfors på två minuter; men för att åtkomma de längre ned sittande eller flygande myggorna, verkställdes genast en andra håfning på samma ställe, och nu fördes håfven så nära jordytan, som under då varande förhållanden kunde ske, och härtill åtgick äfven två minuter. Fangsten blef i sanning ansenlig, ty efter en senare anstäld, besvärlig granskning af densamma, befanns, att vid för- sta håfningen erhållits 7,700 och vid den andra 3,500, eller till- sammans 11,200 individer, alla honor, som arbetat på att sprida förderf åt kanske minst tre gånger så många hvetekorn. Om håfningen vidare fortsatts, skulle således genom en enda person kunnat insamlas minst 290,000 hvetemyggor på en tid af 1 timma, 44 minuter, eller ungefärligen den tidrymd, då arbetet på aftonen med största fördel kan utföras. Vill man vidare uträkna hur stor qvantitet hvete alla dessa myggors afkomma kunnat för- störa, så lär nog snart inses, att insamlingen bör väl löna sig redan samma år den utföres, men troligen ännu bättre under ett kommande, genom den stora minskningen af den då framträdande myggenerationen. Det andra skedet 1 hvetemyggans utvecklingsperiod, då man med förhoppning om framgång kan göra något för hennes utro- tande, torde vara puppstadiet. Detta inträffar hos oss i vanliga fall under den första veckan i juni och räcker till midten af månaden eller kanske längre, om väderleken är kall eller torr. Att öfvertyga sig om, huruvida förpuppningen egt rum eller ej, blir ganska lätt, då larverna varit talrika, ty uti det öfversta jordlagret eller själfva ytan ertappas snart de små, gula pupporna, hvilkas ben och vingslidor utanpå huden äro märkbara. Då man förvissat sig om, att pupporna äro tillstädes, kunna många af dem dödas eller oskad- liggöras, om de medelst en djupare plöjning begrafvas i jorden. Då tiltan omstjelpes kunna de flesta puppor, bräckliga som de äro, ej uthärda den hårda tryckningen, och de öfriga torde knap- past kunna arbeta sig upp till ytan, hvarken såsom puppor eller nyss utkläckta myggor. Om därför skadedjuren i någon trakt 18 LAMPA: HVETEMYGGAN. 131 skulle genom stark förökning blifva allt for förlustbringande, borde hvetet fa sin plats i omloppet nist före trädan, pa det att plöj- ning i rätt tid skall kunna företagas; men det är da ej nog om en eller annan jordbrukare ställer sig detta rad till efterrättelse, ty alla, som odla hvete, måste göra sammaledes, om någon verk- lig nytta däraf skall uppstå. Att nedplöja larverna, som man äfven sett förordas, torde däremot gagna till föga, emedan dessa, i följd af deras kroppsytas beskaffenhet under den tid de ligga i jorden, med tämlig lätthet kunna åter förflytta sig till ytan. Det är just ej ovanligt att en och annan larv stannar qvar i axet ända tills hvetet tröskas, och agnarne böra därför ej utkastas på marken eller gödselhögen, såvida man ej, i likhet med professor HENSLOW, anbringat fina såll i rensningsmaskinen, som skilja agnar och larver ifrån hvarandra. Det torde dock oftast vara larverna till röda hvetemyggan, Diplosis Aurantiaca WAGNER, som anträffas i axen vid mognadstiden. Fiender. Flera äro dess bättre de smainsekter, som hvar i sin stad arbeta på utrotandet af hvetemyggorna. Honorna till tre arter beskrefvos och afbildades redan af KirBY, och CURTIS omnämner dem utförligare i sitt förträffliga arbete »Farm Insects» ; men ingen af dessa författare synes hafva erhållit dem direkte ur myggpuppor, utan hafva fångat dem på hveteaxen. WAGNER anför af denna orsak blott två arter parasiter, hvilka han själf sett utkomma ur hvetemyggans ägg eller puppor och hvars ur- sprung han således känner. Till deras tjänst, som möjligen in- tressera sig för dessa ytterst små steklar så pass mycket, att de önska närmare känna dem, vill jag här anföra det hufvudsakliga af hans beskrifningar, da dessa för de flesta torde vara mindre lätt tillgängliga. Isostasius Inserens Kirs. — /chneumon Inserens KirBYy: Trans. Linn. Soc. Lond. V, sid. 107 (1800), tab. 4, f. 4—7 Q. — ? Platygaster Punctiger Nees: Hymenopt. Monogr. Vol. II, s. 307, 6. — Zsostasius Punctiger Forrsr. Hymenopt. Stud. ms. tro. — B. WAGNER: Stett. ent. Zng 1866, s. 178, Taf. III, f. 23—25. Beskrifning. Kroppen robust, 1 mm. lang, korpsvart, glän- sande, isynnerhet på bakkroppen. Pannspröten grofva, tiole- dade, brutna, och med utstående behåring, första leden nästan 19 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. lika lång som strängen, klubblik och något krökt, den andra omvändt äggformig, strängen bestående af fyra mindre, och klubban af fyra större leder. Basallederna passa noga in i sneda fördjupningar på ansigtet. Punktögonen stå i en triangel, de två vid basen närmare det tredje än ögonkanten. De rost- bruna käkarne med två starka tänder i spetsen. Hufvud och mellankropp finkorniga, korthåriga, den sistnämdes midtelfält glatt. Parapsidfärorna tydliga, scutellen hvälfd och baktill run- dad. Vingarne vattenklara, med tämligen långa hår i kanterna, men kortare på membranen. Framvingarnes längd $ af krop- pens, deras största bredd öfver spets-tredjedelen, subcostalrib- ban rät och genomlöpande inre tredjedelen af vingen, samt slutande i en svart, punktformig utvidgning. Bakvingarne myc- ket mindre och utan ribbor. Benen svartbruna, lårens klubblika del svart, och skenbenen med en tagg i spetsen. Bakkroppen lancettformig, nästan oskaftad, första ringen helt kort, den andra stor och ofvantill utvidgad bakåt till en naken och glatt sköld, som upptager 3 af ryggsidan; de bakersta tre ringarne små och tillsammans af lika längd med den första. . På undersidan äro sex ringar märkbara. Benens behåring tät och måttligt lång, den på bakkroppen framtill och baktill tunn och lång. Hanen. Pannsprötens tredje led mycket liten och rundad, de tre följande större, samt lika stora sinsemellan; klubbans tre första leder af nästan samma längd, men ändleden lika lång som de två föregående tillhopa och kägelformig. Honan. Pannsprötens tredje led något större än de tre följande, klubbans sista led afrundad i spetsen, kortare än de två föregående tillsammantagna. Det långt utsträckbara äggläggnings- röret utgående från bakkroppens spets. ; Vistas på hveteaxen samtidigt med hvetemyggorna. Man tror att dess ägg införas direkt uti hvetemyggornas ägg. Under svärmningen på Gotland 1887 fångades en myckenhet af särdeles små parasitsteklar (Proctotruper) på hveteaxen, då man häfvade hvetemyggor, och af dem tillvaratogos några exemplar. Dessa sändes kort därpå till d:r G. F. MÖLLER i Trelleborg för att bestämmas, Han trodde dem vara /»ostemma Opacum, THoMs., förmodligen af det skäl, att de, bland alla arter THOMSON upptagit, mest liknade hanen till den nyssnämda. Under tryckningen af denna uppsats företog jag mig att närmare granska mina exemplar och fann då ge- nast, att de alldeles icke tillhörde slägtet /ostemma i inskränktare mening, 20 LAMPA: HVETEMYGGAN. 133 utan ett annat, som FOERSTER grundat och kallat Zsostasius, hvilket hittills ej haft någon känd representant i vår Fauna, KirBy beskref redan ar 1800 en parasit, funnen under enahanda förhållanden, hvilken han kallade /chneumon Anserens, men beskrifningen är mycket knapphändig och figurerna dåliga. För min del tror jag dock, att han hade för sig honor till samma art, som FOERSTER kallat /sostasius Punctiger, och som jag anträffade pa Gotland, hvarför jag an- ser att KIRBYS namn bör bibehållas, åtminstone tills någon annan art anträffas, som bättre öfverensstämmer med hans figurer. NEES V. ESENBECK beskref en art under namn af Platygaster Puncetiger, hvilken benämning FOERSTER använ- der, men den förstnämdes beskrifning på antenner och mesonotum är af den beskaffenhet, att man därpå blir föga klok, men måste antaga, att bådas arter ej hafva mycket gemensamt med hvarandra. FOERSTERS beskrifning passar nästan fullkomligt in på mina Gotlandsexemplar, likaså WAGNERS, dock af- viker dennes figur öfver honans antenner i så fall, att dess tre första leder äro lika stora, då hos mina exemplar den innersta är minst och de öfriga så små- ningom något bredare. Det må tills vidare förhålla sig huru som helst, med afseende på rätta artnamnet, så mycket är dock säkert, att parasiten från Got- Jand tillhör slägtet Zsoszasius och hittills är okänd såsom svensk. Leptacis Tipulae Kirs. — /chneumon Tipulae KirBy: @irans. Linn. Soc. Lond. IV, s. 232 (1798); 1. c. V, s. 108 (1800), tab. 4, f. 8—g; WALKER: Ent. Mag. Vol. III, s. 220; FOERSTER: Hym. Stud. II, s. 113; WAGNER: Stett. ent. Zng 1866 e150, Taf. Ill, f. 26—27. Beskrifning. Kroppen knappast 1 mm. lang, svart och glänsande. Pannspröten brutna, smala, mjukhäriga, sa långa som > af kroppen, första leden svagt böjd, gulbrun, de följande mörkbruna; andra leden omvändt äggformig, de fyra följande cylindriska, den andra i ordningen af dessa mer än en och en half gång till så läng som den föregående, den tredje och fjärde kortare; klubbans sista led aflångt äggformig. Punktögonen stora, stående i en nästan rät linea. Hufvudet knöllikt, parapsiderna starkt framträdande. Mellanryggen med kort, tät, tilltryckt och hvit behåring, som utbreder sig till första bakkroppsringen. Vin- gre Le än kroppen, och subcostalribban bildande en rät linea, som ge- nomlöper vingens första tredjedel och upphör, utan att bilda nä- garne vattenklara och något metallskimrande, de främre län gon utvidgning i spetsen. Scutellen vågrät, kägelformig och ut- löpande i en lång, gulbrun tagg. Benen gulbruna, de utvidgade delarne af lår och skenben mörkare, de sistnämda försedda med en tagg i spetsen. Bakkroppen något plattad, 1:a ringen bildar ett tämligen långt och tjockt skaft; bakom 2:a ringens stora rygg- 21 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. sköld befinna sig tre ganska små ringar, hvilkas utstående sido- kanter gifva skifvan en rundare form; på undersidan sex tydliga ringar. Det korta äggläggningsröret vanligen indraget. Liksom den föregående | träffas denna parasit på hveteaxen, dock ej vid tiden för myggornas svärmning, utan först då deras larver äro utkläckta. Finner han sådana, kryper han in till dem och lägger ett ägg i hvarje larv. Bland hvetet finner man endast honor, emedan de ännu okända hanarna troligen kvarblifva vid eller i närheten af myggornas vinterkvarter, där parningen an- tagligen egt rum. Stekelhonorna äro sysselsatta med äggläggnin- gen både dag och natt, och de tjänster, dessa små och obetyd- liga varelser göra, äro ovärderliga, emedan utan deras mellan- komst knappast ett enda hvetekorn skulle komma till utveckling. Enligt FitcH är den i Amerika förekommande finkarten Fringilla Tristis Lin. en bland de verksammare fienderna till hvetemyggan, och WAGNER föreslår därför, att man borde till Europa införa och där söka acklimatisera denna nyttiga fogel. Vid Eknö såg jag grönfinkar (Fringilla Chloris Lin.) besöka en hveteåker, där mygglarver voro talrika, och dessa foglar voro kanske där för larvernas skull, hvilket jag likväl då ej var i stånd att afgöra. Innan denna uppsats afslutas får jag ej underlåta, att upp- mana våra hveteodlare att hvarje år med uppmärksamhet iakt- taga hvetemyggans uppträdande, för att ej öfverraskas af härj- ningar, hvarunder stora förluster blifva oundvikliga. Att genom undersökning själf förvissa sig om larvernas närvaro är sa lätt och enkelt, att det kan ske af hvem som helst; ty under sin vistelse i axen blifva de genast synliga, om blom- fjällen eller agnarna vikas tillbaka, sa att fruktämnet blir blottadt. Äfven sedermera, då larverna lemnat denna bostad, äro spåren efter dem ej svåra att upptäcka, ty där de uppehållit? sig, är antingen fruktämnet missbildadt eller oftare helt och hållet felslaget, så att blott de förtorkade och vanligen af mögel grön- aktiga blomdelarne intaga dess plats. Man kan knappast be- höfva att med noggrannhet undersöka mer än ett prof om tio ax, som vuxit bredvid hvarandra, för att få ett ungefärligt be- begrepp om, hur stor procent af hvetet, som är förstörd på den del af fältet, dar profvet blifvit taget. Utslaget blir dock till- 22 LAMPA: HVETEMYGGAN. 135 forlitligare, om prof tagas fran flera ställen, åtminstone två, näm- ligen ett från den del af fältet, som befinner sig närmast myg- gornas kläckningsplats, och det andra längst bort därifrån. Om sådana undersökningar gjordes hvarje år, och resultaten, äfven- som väderleksförhållandena under hvetets växttid, antecknades, skulle snart en bättre kännedom om hvetemyggans periodiska uppträdande och orsakerna därtill helt säkert vinnas. mx nm mA 5 = © SOE OS ae ae SPP Förklaring öfver taflan. Hvetemygga, hona, förstorad. Basen af hanens pannspröt. Basen af honans pannspröt. Yttre könsapparaten hos hanen, Ett knippe ägg, betydligt förstorade. Larv. Densamme i vinterstadiet. a) Puppans ryggsida, 6) undersidan, c) profil. Blomfjall med ett knippe ägg. Hveteblomma med larver. Blomfjäll och missbildadt fruktämne. Ett annat, där fruktämnet blifvit förstördt, och blomdelarne sedan angri- pits af mögelsvamp. 23 NOTIS! Ollonborreinsamlingen 1891. Några officiella uppgifter angående resultatet af ollonborrekriget i Halland och Skåne un- der innevarande år hafva ännu (i början af oktober) ej afhörts, hvilket måste tillskrifvas en del kommunalstyrelsers långsamhet vid skötandet af sina allmänna angelägenheter. Att indraga, granska och hopsumera sina förtroendemäns utgiftslistor, häröfver uppsätta protokoll samt insända afskrift däraf till hushållningssällskapets förvaltningsutskott, bör dock, som det kan tyckas, ej erfordra synnerligt lång tid. I Halland synes man likväl hafva gått något raskare till väga än i Skåne, ty en notis i Hallandsposten för den 18 septem- ber upplyser oss om, att i detta landskap insamlats 282,036 liter ollonborrar, för hvilka skall utbetalas 17,351,08 kronor, hvar- till kommunerna bidraga med 4,663,6 och hushällningssällskapet med 4,229,16. Statens bidrag blir således blott 8,458,32 kronor, d. v. s. föga mer än en tredjedel af de förslagsvis anslagna 24,000 kronor. Ar 1887 insamlades därstädes 17,127,25 k.-fot ollonborrar, for hvilka utbetaltes af kommuner och hushällningssällskap 1 före- ning 27,303,6 kronor, oaktadt arbetet da ej bedrefs med samma ifver, och svärmningstiden var kortare än i ar. Häraf torde man vara berättigad draga den slutsats, att nästföregående insamling, tillika med ett senare uppträdande af parasitsvampar, uträttat betydligt till förminskandet af skadedjurens antal. Matte man likväl nu ej anse sig hafva uppfyllt all rättfärdighet äfven för framtiden, utan rusta sig om möjligt ännu bättre mot härefter kommande svärmningar, så kunna vi hafva anledning hoppas, att svårare ollonborrehärjningar komma att tillhöra en förfluten tid. SE 137 NAGRA RAD ANGAENDE FROSTFJARILENS INSAMLANDE. Som ins. vid sina försök att utrota frostfjärilen (Chezmatobza brumata L.) ur sin trädgård tyckt sig finna, att de anvisningar, som för ändamålet gifvas i handböcker för trädgärdsodlare m. m., icke i allo uppfylla sin bestämmelse, har han trott sig kunna göra någon nytta med att fasta uppmärksamheten pa ett par punkter, som det är af stor vigt att iakttaga, om icke ändamå- let skall förfelas, och han gör det sa mycket hellre, som han träffat personer, hvilka ansett sig hafva förgäfves användt de me- toder, som rekommenderats, och som gifvit dessa skulden för hvad, som dock endast berott på deras eget felaktiga förfarande. Det ena stycket, hvaruti ofta felas, är att man icke vidtager sina åtgärder z ràtt tid. Man har t. ex. sett uppgifvas, att fjä- rilen uppträder i oktober, och anser sig hafva uppfyllt allan rätt- färdighet, om man under denna månad bestryker sina fruktträds stammar. Men då denna såväl som andra fjärilars utkläckning är beroende på temperaturen m. m., blir kläckningstiden olika under olika år, och rättar man sig endast efter almanackan, kan man därför lätt blifva lurad. Enda rätta sättet att få reda på tiden för fjärilens framkomst är att på höstaftnarne vid och straxt efter skymningen med lykta undersöka de trädstammar, som man vet eller misstänker vara hotade. En sådan undersökning be- höfver ej företagas förr än vid den tid på hösten, då tempera- turen närmar sig till fryspunkten. Det uppgifves att fjärilen i mellersta Sverige visar sig redan i midten af september. Ins. kan ej af egen erfarenhet yttra sig härom, men här i sydligaste delen af vårt land brukar den ej framkomma förr än i oktober, hvilket naturligtvis beror på att nattfrosterna här inträffa senare. Vigtigt är emellertid att från början väl passa upp, ty några aft- I 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. nars försummelse kan lätt göra att alla senare ansträngningar misslyckas. Såsom vanligt bland fjärilarne uppträda hanarne först, och de äro ej svåra att finna sittande på, eller flygande omkring stammarne. Sa snart man kommit underfund med, att hanarne äro utkläckta, måste man ofördröjligen vidtaga sina åtgärder för honornas fångande, ty dessa börja komma de närmast följande aftnarne. Man må icke, då det är blåsigt eller eljest ruskigt väder, anse det onödigt att göra undersökning, ty frostfjärilarne kunna då, såsom ins. flere gånger iakttagit, vara i fullt så liflig rörelse som under vackrare aftnar. — Men liksom det är ange- läget att börja infångandet i rätt tid, så är det också nödvändigt att /ortsätta det ända till slutet, en regel, mot hvilken det emel- lertid ofta felas. Det händer att frostfjärilarne försvinna för några dagar, om det inträffar ett omslag i väderleken, som ej faller dem i smaken. Däraf bör man ej låta förleda sig till att inställa sin fångst för året i den tanken. att fjärilens uppträdande är slut; det kan mycket väl hända, att det värsta återstår. Så är det här i Skåne icke alldeles sällsynt att påträffa frostfjärilen in i december månad. Det andra stycket, i hvilket äfven felas, rör sättet for in- fångandet. Ins. håller sig här uteslutande till den vanligaste metoden, nämligen att genom någon klibbig vätska hindra ho- norna från att krypa uppåt stammarne, ty att man icke (såsom dock uppgifves) kan ens någorlunda fullständigt vinna sitt mål genom att omgifva stammen med korta utstående halmstrån o. dyl., bör väl a priori vara klart för en hvar, som sett med hvilken talang dessa fjärilhonor klättra. Vanligen rekommende- ras tjära, antingen enbart eller med tillsats af tran, för att hindra att den för snart stelnar. Ins. vill ej förneka att en blandning af tjära och tran £az användas med rätt godt resultat, men pa samma gång vågar han bestämdt påstå, att detta medel är ganska osäkert, och mången har helt visst att häruti söka orsaken till att han, trots sina ansträngningar, ej blifvit kvitt de besvärliga maskarne pa fruktträden. Att en sådan blandning skulle kunna hålla sig effektiv under en eller ett par veckor, såsom ins. sett påstås, måtte vara gripet ur luften. Ins. har åtminstone ej kunnat förekomma, att den inom det första dygnet stelnat så mycket på ytan, att den ej kunnat tjenstgöra såsom ett verksamt skydds- 2 ANDERSSON: FROSTFJARILENS INSAMLANDE. 139 medel mot frostfjärilhonorna, som ärc utrustade med sa långa och starka ben, att de endast af mycket klibbiga medel lata sig fånga. Ett förträffligt sådant hafva vi emellertid uti det s. k. brumatalimmet, som numera tillverkas äfven här i Sverige.” Men ehuru detta lemnar alla tjärblandningar långt bakom sig, så är det dock radligast att under fångsttiden dagligen Ofverse träden, dels för att sönderkrossa de honor, som fångats, dels för att borttaga de hanar, som äfvenledes fastnat och lätt kunna bilda bryggor öfver limbältet, om de få hopa sig, och dels slutligen äfven för att här och där påstryka nytt lim. Detta sista är ett tålamodspröfvande arbete, ty brumatalimmet är mycket trögfly- tande, och endast med en ovanligt styf borste eller kanske ännu bättre med en träpinne lyckas man utbreda det. Ins. har funnit det enklast och ändamålsenligast att härvid gå så till väga, att en 4 à 5 tum bred remsa af asfaltpapp (takpapp) fastspikas om- kring stammen på ı eller högst 13 fots höjd från marken, hvar- vid möjligen befintliga öppningar mellan remsan och trädet väl tillstoppas med mossa, samt att sedan rundt omkring på remsan anbringas en ring af brumatalim till 4 eller ı tums bredd. (Att af papp bilda en upp- och nedvänd tratt, som bestrykes på un- dersidan, låter nog bra 1 teorien, men medför mycket besvär såväl vid uppsättandet som vid den dagliga tillsynen.) Halles denna ring i vederbörligt skick, är det alldeles omöjligt för frostfjärilhonorna att komma öfver densamma. Min granne insp. P. OHLSON à Kristineberg, hvilken 1 lik- het med mig med utmärkt framgång användt brumatalim på nu angifna sätt, har fästat min uppmärksamhet på en omständighet, som lätt kan vålla, att de åtgärder man vidtager visa sig frukt- lösa. Han fann nämligen, att några honor praktiserat sig upp i ett fruktträd medelst en vinbärsbuske, som nådde upp till trädets undre grenar. Och det är därför äfven angeläget, att man tillser, att de trädkronor, som skola skyddas, icke genom buskar eller andra föremål af hvad slag som helst stå i beröring med marken. + Vi torde här böra påpeka den annons, som är införd på omslaget, emedan däruti angifves, hvar detta lim numera kan erhållas. Å etiketten till de flaskor, hvari det utlemnas, finnas ganska naturtrogna afbildningar af frostfjärilens såväl hane som hona, till tjenst för dem, som icke förut känna deras utseende. Red 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Slutligen vill jag äfven nämna, att insp. ÖHLSON försökt att pa en och annan glatt och jemn stam stryka brumatalimmet pa själfva stammen. Detta sätt är naturligtvis det aldra vigaste, nar blott stammens yta gör det användbart, och de farhågor, man kunde hysa, att trädet skulle taga skada däraf, har insp. O. fun- nit ogrundade. Däremot afråder han från att på sådant sätt an- vända blandning af tjära och tran, ty ett experiment, som han gjorde i den vägen, visade sig medföra skada för trädet. Färlöf 1 aug. 1891. Josef Andersson. En landtbruksentomolog har man numera äfven i Norge funnit vara behôflig, i det Stortinget beviljat ett tills vidare personligt anslag af ett tusen kronor årligen till konservatorn V. M. SCHÖYEN, under vilkor att han mottager och undersöker in- sända prof på skadeinsekter, samt angifver medel till sådana insekters bekämpande, besöker af dem härjade orter och med- delar råd till förminskandet af skadan och förebyggandet af dess förnyelse; undersöker och lemnar upplysningar om de för kultur- växterna skadliga parasitsvamparne, samt afgifver årsberättelse till landtbruksdirektören, innehållande redogörelse för nämda in- sekters och svampars uppträdande, och de förluster de under årets lopp förorsakat. Denna berättelse skall åtföljas af tecknin- gar och beskrifningar. Som man ser, blir det för entomologen ingen brist på ålig- ganden, hvilka, om de skola tagas på fullt allvar, torde kräfva ett arbete, fullt tillräckligt åtminstone för en persons hela tid och förmåga. Åtgärden får väl därför betraktas blott som ett första steg, som snart nog kommer att tagas fullt ut, då allmän- heten börjat inse fördelarne af att ega och hemta råd af en sak- kunnig person, om åkrar eller planteringar hemsökas af skadein- sekter, hvilka på det hela taget torde vara deras värsta fiender. Äfven i Danmark är man betänkt på att anställa en landt- bruksentomolog, men där synes meningen vara att genast bereda denne en anständig bergning, hvarigenom han kan bli i tillfälle att uteslutande egna sig åt sitt mångsidiga och maktpåliggande kall. 141 SMARRE UPPSATSER. Pogonocherus Hispidus Lin. Den 10 juli 1889 befann jag mig vid stranden af Räbelöfssjön, ej långt fran Kristianstad, och kunde da ej underlåta att göra ett kort besök vid Tomarp, bekant för sina i stor skala anlagda fruktträdgärdar. Bland an- dra obetydligare skador, för hvilka träden dir voro utsatta, be- stod en däri, att yttersta delen af en päronkvist var förtorkad. Då densamme afbröts, befanns dess inre eller märgen vara borta, men inne i den ihåliga gången syntes en liten gulhvit puppa, tillhörande en skalbaggsart af långhorningarnes familj. I samma kvist befunno sig ytterligare fyra dylika puppor och ur dessa framkommo sedermera på hösten exemplar af ofvanskrifne art. Upptäckten var visserligen icke ny, ty SCHIÖDTE beskrifver larven och afbildar dess hufvud etc. uti Nat. Tidskrift för 1875, s. 428 och 448 samt säger: »Habit. in ramis Pyri Mali». Aphodius Fimetarius LiN., misstänkt att vara en skade- insekt. Under ett uppehåll i V. Wram i Skane 1890 företogs af mig den 12 juli en utflygt till det utmärkt natursköna godset Maltes- holm, tillhörigt Kristianstads läns hôfding, grefve M. G. DE LA GARDIE. Som egaren ej var hemma vid tillfället, återstod för mig endast att göra ett besök i trädgården och dar uppsöka trädgärdsmästaren, för att möjligen af honom erhålla någon un- derrättelse om i orten förekommande skadeinsekter. Under resor och vandringar på landsbygden har jag gjort den erfarenheten, att de bästa upplysningarne om dylika insekter vanligen erhållas genom trädgårdsmästarne, emedan dessa i allmänhet hysa ett lif- ligare intresse för allt, som rör både växter och djur. Deras sysselsättning ute i det fria bland träd oeh örter, hvilkas utveck- I 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. ling de så godt som dagligen följa, lemnar dem de bästa. tillfäl- len att äfven varseblifva och fundera öfver insektlifvet, samt iakt- taga de skador, som insekterna åstadkomma. Trädgårdsmästaren vid Maltesholm hade dock för tillfället ej att förtälja om, eller uppvisa någon annan åverkan, förorsakad af insekter, än den som skett å persiljesängar, där plantorna fläck- vis gulnat, hvilket sannolikt förorsakats af larver. Da sjuka plan- tor uppgräfdes visade det sig, att rötterna voro delvis skadade eller afbitna, och om den omkring dem befintliga jorden under- söktes, påträffades såväl larver som puppor, hvilka voro förvil- lande lika ollonborrarnes, fast mycket mindre än dessa. Då någon loup ej medfördes kunde en nogrannare undersökning af larvernas käkar (mandibler) ei ske, hvarför jag förmodade att de möjligen kunde vara afkomlingar af lilla trädgårdsborren (Phyllopertha Horticola L.). Fyndet tillvaratogs emellertid, aftecknades och förvarades i en dosa fylld med jord. Fram på hösten framtogs dosan, och då upptäcktes däri ett par fullbildade skalbaggar, hvilka till min förvåning likväl ej voro trädgårdsborrar, utan den vanligaste af gödselbillerna, Aphodius Fimetarius, hvilken om våren träffas öfverallt ute på marken, där kreatursspillning före- finnes. Om det i verkligheten varit dess larver eller någon an- nan insekts, som skadat persiljerötterna, kan nu ej afgöras. Jag har emellertid velat omnämna saken, på det att densamma må framdeles kunna bli bättre utredd, då uppmärksamheten en gång blifvit fästad därpå. Den lemnar ju dessutom ett exempel på, huru lätt det kan vara att begå misstag, då det är fråga om att bestämma vissa insekter uti deras första utvecklingsstadier. Mjölmottet (Åsopia Farinalis LAN). Detta mott, som an- setts som skadedjur inom hus, synes numera fått en vidsträckt utbredning, alldenstund det skall förekomma icke blott öfver hela Europa, Förenta Staterna, Sydafrika, Nya Skottland, på Madeira m. fl. st., utan äfven i Sydaustralien, där det varit kändt ända sedan 1854. Ins. Life 1889, s. 194. Trädgärdsnunnan (Ocneria Dispar Lin.) och dess para- siter. Denna spinnarefjäril förekommer som man vet flerstädes i Europa, men har, så vidt vi känna, ej visat sig inom Sverige pa 2 SMÄRRE UPPSATSER. 143 något annat ställe än vid Karlskrona. I Japan är han funnen 1883 vid Sapporo af prof. V. P. Brooks, och i Förenta staterna har han på senare tiden äfven blifvit hemmastadd. Dess in- vandring dit lärer ha skett på ett något ovanligt sätt, som kan förtjäna att här omnämnas. En Mir L. TROUVELET i Massachusetts sysselsatte sig med uppfödande af flera slag af silkesproducerande larver och för- skaffade sig för omkring 20 år sedan exemplar äfven af denna fjärilart för sagda ändamål. Några af dessa hade på ett eller annat sätt lyckats få sin frihet och fortplantade sig sedermera år efter år, men deras förökning och spridning synes till en början hafva försiggått tämligen långsamt, då under tiden inga exemplar funno vägen till amerikanska samlingar. Men sommaren 1889 tilldrog sig dock denna fjäril en stor uppmärksamhet, och många tidningar upptogo i sina spalter underrättelser om honom. Pro- fessor FERNALD vid agrikulturanstalten i Amhurst beskref honom i de särskilda förvandlingsstadierna och föreslog, att man skulle bespruta alla för angrepp utsatta träd ett par eller tre år å rad med parisergrönt (4 kilo på 700 liter vatten), kort efter det lar- verna på våren utkrupit ur äggen. I Europa hålles denna fjärils förökning inom tillbörliga grän- ser genom dess många fiender, likväl härjade larverna betydligt å korkekarne i södra Frankrike år 1817, och 1878 blefvo träden på promenadplatserna i Lyon nästan förstörda. 1889 anstälde samma slag af larver stor skada å träden i zoologiska trädgården i Berlin, och framstående entomologer voro af den åsigten, att detta skadedjur skulle under gynsamma förhållanden kunna upp- träda lika förödande som coloradobaggen, emedan det förökar sig starkt och kan lefva på mångahanda slag af plantor. I Amerika har man ännu ej funnit några parasiter på lar- ven, och han kan därför där blifva mycket farligare; men i Eu- ropa äro dessa som nämdt är ovanligt många hvad arterna beträffar. RATZEBURG kände redan elfva arter tillhörande parasitsteklarne och sju af flugslägtet Zachina. M:r L. O. HOwARD, förste assistent vid entomologiska försöksstationen i Ithaca, staten New-York, har efter europeiska källor upprättat en förteckning öfver de parasitsteklar, som under sina första stadier lefva i trädgårds- nunnans ägg eller larver, och upptager 14 arter. Vi vilja med a fe] 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. stöd af denna förteckning här uppräkna dem, då det kan vara af intresse att erfara hvilka de äro: | Pimpla Flavicans Ratz. Apanteles Glomeratus Lin. > Instigator GRAV. > Fulvipes Hari. Pezomachus Hortensis Grav. Microgaster (2) Liparidis Ratz. (Hyperparasit?) Limneria Difformis GRAV. > Pubescens Ratz, Hemiteles Fulvipes GRAV. Eurytoma Abrotant Panz. Mesochorus Pectoralis Ratz. Eupelmus Bifasciatus GIRAUD. > Gracilis BRISCHKE. (I äggen.) » Splendidulus GRAV. Följande arter hafva äfven erhållits ur fjärilpupporna, men äro antagligen hyperparasiter: Microgaster Tibialis NEEs. Apanteles Difficilis NEES. » Calceatus Hau. » Melanoscelus Ratz. » Tenebrosus \WESMAEL. » Solitarius Ratz. Pteromalus Halidayanus RATz. » Pint HARTIG. » Boucheanus Ratz. Phaedon Cochleariae Fas. såsom skadeinsekt. Enligt bref fran herr H. U. Puitipson, Mörby & Kilsmo skall denna lilla skalbagge i ar sedan medlet af juni hafva forekommit 1 oer- hörd mängd pa ett roffält om atta tunlands areal och dar totalt förstört rofvorna. Först afats blasten och sedan det inre af själfva rotknölarne tills endast skalet återstod. Här föreligger således åter en allvarsam härjning genom en insekt, som, så vidt kändt är, aldrig förut uppträdt på ett sådant sätt. Sa: 145 ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR FRAN FJALLNAS I HARJEDALEN AF CLAES GRILL. Efter att hela våren hafva gått och funderat på att tillbringa sommaren vid foten af Anjeskutan i Jämtland, ändrade jag helt hastigt plan och beslöt att i stället slå ned mina bopålar i Härje- dalen vid det helt nära riksgränsen belägna Fjällnäs. Manga skäl talade för ett besök i denna trakt; dels hade, åtminstone mig veterligt, ännu ingen entomolog ströfvat omkring i dessa obygder, och dels var jag säker om att vid Fjällnäs, där sedan några år ett mindre högfjälls-sanatorium var inrättadt, finna ett i allo godt logis. Min afsigt var att anträda resan så snart un- derrättelse ingått att snösmältningen börjat, — hvilket jag antog skulle ske i början af juni — för att kunna få blicka in i insektlifvet däruppe anda från början. Egentligen var det min mening att studera skalbaggarne, men jag hade äfven föresatt mig att taga allt hvad jag kunde af fjärilar, för att söka få en så pass fullständig förteckning, som på en sommar läte sig göra, öfver hvad som stod att finna af dessa båda ordningar. Jag var förberedd på, att jag hvarken skulle finna någon stor mängd arter, ej heller någon större rikedom på individer af nå- gon särskildt art. Hela resultatet af min öfver två månader långa vistelse vid Fjällnäs inskränker sig ock till endast omkr. 150 arter skalbaggar samt omkr. 50 arter macrolepidoptera, för- utom några småfjärilar och enstaka individer ur andra ordningar. Emellertid tror jag det möjligen kan vara af något intresse att gifva en skildring af trakten och hvad jag där funnit, då den ju kan tjena till bas för efterföljande forskare i denna herrliga nejd, som nog kommer att locka beundrare af en storslagen na- tur till sig, då den blir mera känd. Ett särskildt intresse med Entomol. Tidskr. Årg. 12, H. 3—4 (1891). I 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. afseende på insekternas geografiska utbredning har min vistelse vid Fjällnäs så till vida, att jag där funnit flera arter, en del förut ej tagna så sydligt, en del ej funna så långt i norr. Då detta nedskrifves har jag ännu ej hunnit granska mina skalbaggar, men genom ett välvilligt tillmötesgående af statsentomologen SVEN LAMPA har jag med hans bistånd genomgått och bestämt de hem- förda macrolepidoptera, hvara i slutet af uppsatsen en förteckning finnes intagen. I ett tillägg till denna lilla skildring skall jag framdeles lemna en förteckning på de hemförda skalbaggarne samt framlägga några resultat af de biologiska iakttagelser jag på platsen gjorde. Början af juni månad hade i mellersta Sverige ingen värme att bjuda på. Jag hade hoppats kunna anträda min färd till Härjedalen omkring den 6 eller 8, men underrättelser från Fjäll- näs sade mig, att snö och köld då ännu voro efterhängsna gäster diruppe. Längre än till den 12 juni kunde jag emellertid ej stäfja min reslust, ehuru det var med en viss tvekan jag packade min kappsäck för att anträda färden till dessa högt belägna fjäll- trakter. Mycket behöfver just ej en entomolog föra med sig un- der vanliga fall, men här var målet en trakt, hvarifrån jag hade 5 mil till närmaste apotek. Jag måste därför föra med mig allt hvad som kunde behöfvas af glasburkar, flaskor, profrör, sprit ete. Af de i Entomologisk Tidskrift för innevarande år, sidan 87, af kyrkoherden J. ANDERSSON beskrifna larvburarne förde jag några stycken med mig, och fann dem synnerligen praktiska, då de lätt kunna söndertagas och medföras utan att taga mycket utrymme i anspråk. Genom vänlig bemedling fick jag mig från Upsala tillsänd en större fångstbur för att taga fjärilar nattetid. Den var stor och tung att medföra, men står nu qvar vid Fjällnäs till efterkommande fjärilfängares fria disposition. Om man nu vidare till utrustningen lägger en hop spännbräden, cyankalium- flaskor, nålar, etc., så finner man att packningen ej blef så liten. Såsom varande den kortaste togs vägen öfver Gefle, Storlien och Trondhjem till Röraas, hvarifrån man har goda fem mil att åka på skjutskärra, innan man kommer fram till Fjällnäs. Någon 2 a a clé A : GRILL: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR FRAN FJALLNAS. 147 utförlig beskrifning pa den vackra vägen genom Norrland vill jag ej gifva, utan hänvisar till P. Öpmanns lifliga skildring af sin färd, och instämmer fullkomligt i de rad till efterföljande »rund- resare» han gifver. Af dessa rad framgår, att när man kom- mer till Kilafors bör man uppmärksamt se at höger, där Ljus- nans vackra elfdal utbreder sig för ens ögon. Framkommen till Ljusdal superar man och kan sedan lugnt sofva anda fram till Bräcke; men här måste man vakna, ty nu har man pa sin venstra sida Refsundssjön, hvarefter man färdas längs den ännu vackrare Anvikssjôn. Att härefter sofva är omöjligt, ty nu kom- mer Storsjön med Frösön, och sedan kilar tåget in i den vackra dalgång, där Ragundaelfven vältrar fram sin vattenmassa, med Åreskutan i norr och Oviksfjällen i söder. Vid Dufeds station steg jag ur, och det skulle jag vilja rada en hvar att gora, dels for att litet pusta ut efter 24 timmars järnvägsresa, dels för att göra en afstickare till Tännforsen, som i sanning är värd en visit. Man tar in pa det s. k. hotellet alldeles invid järnvägsstationen, där man finner det bade bra och billigt. Som man kommer till Dufed kl. 4/211 f. m. — Stockholm lemnar man föregående dag El. 10: fm. är bast att genast äta frukost och därefter begifva sig af. Den öfver en och en half mil långa vägen är vacker och båtfärden öfver Nornsjön angenäm. Slutligen efter några minuters promenad är man framme vid det väldiga fallet. Ah! — — — Efter omkring fyra å fem timmars bortovaro är man åter vid Dufed, och nu kan jag försäkra att middagen smakar. Är man ej för trött och vädret är vackert, så råder jag till att på aftonen bestiga Mulfjället; men stanna ej vid den lilla turist- hyddan, som bönderna i trakten fört upp, utan fortsätt ännu nå- gra minuter att vandra uppåt och du skall rikligen belönas för din möda. Man sofver så godt efter en sådan där liten fjällpro- menad. Dagen därpå fortsätter man järnvägsfärden öfver Storlien till Trondhjem genom ofta ödsliga fjälltrakter, tills man kommer ned i den vackra Merakersdalen. Vid stationen Hell får man sigte på Trondhjemsfjorden, och fram på eftermiddagen är man framme i Trondhjem. Färden från Trondhjem till Röraas är bland de vackraste man kan tänka sig. På sista delen af vägen kommer man dock upp på en ödslig högslätt, och här ligger den lilla staden Röraas, 3 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. kanske den fulast och Gdsligast belägna i hela Europa. Hos »stationsmästaren» far man ett godt logis, och tidigt följande morgon fortsätter man med skjuts till Fjällnäs. Den lätta norska karriolen, på hvilken man likväl har rätt kinkigt att placera sitt bagage, för den resande, utan att påminna om våra svenska »rapphönors» förfärliga skakning, raskt och angenämt till målet. Ett litet äfventyr hade jag på färden sedan jag passerat den för- sta gästgifvaregården. Det brakade och fnyste i skogen, och strax efter kom en flock renar springande öfver vägen framför oss. Hästen blef rädd och sökte sätta af i sken, men några goda tag i tömmarne stäfjade hans framfart. Vägen är mycket god, men någon liflig trafik har den ej att bjuda på. Jag kan ej minnas, att jag mötte mer än en enda åkande på den 5 mil långa sträckan från Röraas till Fjällnäs. En och annan fjäll-lemmel, som kilade undan ı busksnären, var den enda lefvande varelse man annars såg. Efter att hafva fär- dats öfver fyra mil fick man plötsligt se en omkring 25 m. bred rågång, som sträckte sig åt höger och venster tvärs öfver vägen. Det var riksgränsen, och midt i rågången invid vägen står äfven en prydlig sten med de förgylda svenska och norska riksvapnen. Omsider fick man syn på sjön Malmagen, utefter hvars strand vägen förde, och ungefär vid den långsträckta sjöns midt ligger Fjällnäs. En liten udde springer här ut i sjön och på denna ligger gården, på tre sidor omkransad af fjällsjöns klara vatten. Redan det första intrycket säger en, att här skall man komma att trifvas. Den glada värden kommer fryntligt emot den resande och önskar honom ett hjärtligt välkommen. Man visas till sitt rum, beläget antingen i den stora tvåvåningsbyggnaden, eller i någon af de två små rödmålade, trefliga flyglarne. En ny större byggnad, belägen på andra sidan landsvägen, har man denna sommar varit sysselsatt att uppföra. Rummen äro ej block- stora, och det kan man svårligen vänta sig, ty vi befinna oss högt öfver barrträdsregionen, och hvar enda timmerstock har måst transporteras milslånga vägar. Sjön Malmagen ligger 755 meter eller mer än 2,500 fot öfver hafvet, och sålunda 162 meter eller mer än 500 fot högre än Storlien, beläget på 593 meters höjd. Man ser ej heller till ett enda barrträd i närheten af Fjällnäs, 4 eee _ GRILL: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR FRAN FJÄLLNÄS. 149 utan nödgas resa mer än en och en half mil nedåt Funäsdalen, innan något sådant påträffas. Fjällnäs ligger, som jag sade, på en i sjön Malmagen ut- skjutande udde. I norr har man en långsträckt höjd, som ömsom sakta, ömsom brantare förer uppåt och är tätt beklädd med lummiga björkar. När man kommer upp för denna höjd, utbreder sig för ens öga en milsvid högslätt, med väldiga myrar, där en- dast dvärgbjörken och den låga videbusken trifvas. Midt öfver sjön resa sig högre fjäll, klädda med löfskog vid foten, men med kala toppar. Vid sjöns östra ända ligger Hamrafjället, hvarifrån man har en storartad utsigt öfver en mängd snöhöljda storgub- bar, belagna pa större eller mindre afstand. I norr ser man Helagsfjallet och Syltopparna, 1 sydost det omkring 8 mil af- lagsna Sonfjället; och i söder kan man vid klart vader upptäcka Städjan i Dalarna. Ofverallt i fjällen lag vid min ankomst i midten af juni fullt med snö, och alldeles invid Fjällnäs qvarlago ännu såsom minnesmärken fran den förflutna vintern meterhöga drifvor. Det är eget med denna fjällsnö, som qvarligger fram på sommaren: man kan ga ändä intill den utan att känna någon kyla, och invid den bortsmältande snökanten framtitta små blom- mor, visserligen litet bleka och modstulna, men drifvan behöfver endast smälta undan en half meter, och de få sin fulla fägring. Den 15 juni inträdde ett omslag i väderleken och från en kall och ruskig vår hade man nu med ens öfver 20 varmt i skuggan. Björkarne stodo vid denna tid svarta och otrefliga som den vresiga fjällbjörken plägar vara i sin vinterskrud, men redan den 20 såg man en grön skiftning öfverallt. Något insektlif stod ännu ej att upptäcka, endast under stenar o. d. kunde man hitta en och annan skalbagge. Midsommaraftonen såg jag för första. gången en och annan Guophos Sordaria THNBG., hvar- jämte en nykläckt Zrebra Lappona Esp. föll i mina händer. Men den dagen hade vi 27° varmt i skuggan och björkarne voro nu redan betäckta med tämligen stora blad. Det går fort med utvecklingen i fjällen, när sommarsolen en gång väl fått herra- väldet. Midsommaraftonen förfärdigade vi, 1 stället för att resa »majstång», en två meter hög snögubbe med väldiga knäfvel- borrar och stort pipskägg. Under det arbetet härmed pågick på e. m. visade termometern + 23 i skuggan. Det dröjde ej heller 5 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 39 Tr länge förr än solen rakat skägget af vär midsommargubbe, som nu företedde en ömklig figur. Med undantag af omkring en half- timma lyste solen klar hela midsommarnatten. Vid ett besök i fjällen följande dag svärmade de ofvannämnda båda fjärilarterna omkring i stora massor, men också endast dessa. Den 26 juni sag jag för första gången en Anarta Me- lanopa ‘THNBG., men lyckades ej fånga den. Ett par dagar där- efter förekommo de temligen talrikt ofvanför trädgränsen, men voro synnerligen besvärliga att fånga. De sitta vanligen vid middagstiden och sola sig på stenar eller från mossa fria ställen, men äro vakna och skygga. Innan man hunnit dem inom räck- håll med håfven flyga de upp, surra omkring som en fluga och gömma sig behändigt i markens skrymslor eller i mossan. Huf- vudformen af Anarta Melanopa och aberrationen Wiström LPA förekommo tillsammans ungefär lika talrikt. Vid mina besök i fjällen för att söka komma åt dessa fjärilar, liksom äfven seder- mera, biträddes jag ifrigt af pastor C. HULTGREN, en af gästerna vid Fjällnäs. Först i början af juli kan man säga att insektlifvet kom i full fart. Redan de första dagarna af månaden såg man flera Argynnis-arter, såsom Euphrosyne L., jämte var. Fingal Hest, Pales-varieteterna Lapponica STGR. och Arszlache Esp. m. fl. svirma omkring. Ett enda ex. af Argynnis Frigga THNBG. lyckades jag fånga pa toppen af det höga Hamrafjället. Har gjorde jag samma dag en annan god fångst i Biston Lapponarius B, hvilken enligt Lampas Förteckning öfver Skand:s och Finl:s macrolepidoptera förut ej 1 Sverige är tagen sydligare än i nord- liga delen af Lappland. I medio af juli fick jag under en aftonpromenad just som solen höll pa att ga ned se Hepialus Fusco-nebulosus DE GEER talrikt svärma öfver en lågt belägen äng. Förgäfves sökte jag att följande aftnar vid samma tid få fatt på något ex. af den- samma. Hepialus Humuli L. förekom tämligen talrikt,. och ofta nog sägos hanarna svärma i massa kring en rätt hög trädtopp. Först vid denna tid framkommo de få Lycena-arter jag fann under min vistelse vid Fjällnäs, nämligen Argyrognomon var. Aegidion Meissner, Optilete var. Cyparissus HB. och Pheretes Hs. Den sistnämnda höll sig endast till de högre belägna trak- 6 GRILL: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR FRAN FJALLNAS. 151 terna, i allmänhet ofvanför trädgränsen. De båda öfriga flögo i ymnighet kring pilbuskarna utefter landsvägen nere vid sjön. Så snart man kom något upp på höjderna svärmade Pygmaena fusca THNBG. 1 massa kring pilbuskarna, och man behöfde en- dast slå ett slag med håtven i dem för att få åtminstone något exemplar. Denna och Erebia Lappona voro de man mest påträffade. Längre fram, eller mot slutet af månaden, uppträdde Argynnis-arterna i väldig massa och i en hel hop nyanseringar. För öfrigt var det hela tiden magert med individer af en och samma art. I björkskogen flögo dock rätt talrikt flera Cidarzia- arter, hvaraf Montanata var. Lapponica STGR gch i synner- het Zersata He. äro att anteckna. Gömd i det höga gräset fann jag ett och annat ex. af Nemeophila Plantaginis L. samt en gang aberrationen /Æ/ospita SCHIFF. med sina hvita bakvingar, försedda med svarta fläckar. Öfverallt på de platser, där något gräs frodades, fladdrade Polyommatus Hippothoé var. Stieberi GERH., hvaraf jag fångade ett par ex. med en rätt egendomlig färgskiftning; den vanliga röda färgen hade nämligen öfvergått i en gulaktig med en viss metallglans. På en myr utmed vägen mot Norge, ej långt från Fjällnäs, lyckades jag fånga Zygena Exulans Hocu. ET REINER, hvilken egentligen hör hemma 1 Alperna och Pyreneerna och hos oss förut endast är anträffad i Dalarnas fjällmarker af C. G. ANDERS- SON. Pa samma myr fann jag jämte nyssnämnda hufvudform den bland Sveriges fjäll mera vanliga variteteten Vanadis DALM. I de sumpiga trakterna på andra sidan Malmagen anträffades Sy- richtus Centaureæ Rer. I medlet af Augusti lyckades jag fånga Dyschorista Suspecta HB., hvilken egentligen tillhör de sydliga landskapen. Vid samma tid tog jag äfven en fjäril, som tämligen typiskt uppfyller fordringarna på hufvudformen af Argynnis Pa- Jes SCHIFF., då den saknar de svarta fläckarne pa framvingens un- dersida, hvilka utmärka STAUDINGERS varietet Lapponica. I Norge är denna form enligt SPARRE-SCHNEIDER tagen i den södra och mellersta delen. Redan i början af min vistelse vid Fjällnäs hängde jag ut äppelkransar samt utsatte den medförda fångstburen på ett, som jag ansåg, lämpligt ställe. Men fjärilarne häruppe måtte ej varit vana vid så fin och beqvämt atkomlig mat, ty fångsten blef 7 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. ytterst klen. På mina äppelkransar, hvilka jag träget ströfvade omkring och tittade på om aftnarne och nätterna under hela ti- den jag var däruppe, men i synnerhet mot slutet då något mör- ker verkligen inträffade, fick jag endast några få exemplar af Mamestra Dentina Esp. och Agrotis Occulta L. På ett ställe hade en äppelkrans af en händelse kommit att hänga midt öfver en större sten, på hvilken några droppar af vätskan nedfallit. Här fann jag sent på aftonen några Carabus Glabratus PAYK. i god sämja dela det söta fyndet med en Charaeas Graminis L. var. Zricuspis Esp., hvilket var det enda ex. jag fann af denna från förflutnas sommaren i de nordliga orterna så mycket omtalade fjäril, hvars larv är den beryktade gräsmasken. I fångstburen fick jag under hela tiden ej en enda fjäril. Buren föreföll mig sinnrikt hopkommen, och jag hade ställt stora förhoppningar på densamma. Några flugor och en mängd mygg hade nog letat sig upp genom hålen till det egentliga fångst- rummet, men om jag släppte in en med håfven fångad fjäril i buren, kunde det nog hända, att den lät narra sig att smaka på de i burens midt upphängda Jäckerheterna och därefter något vimmelkantig promenerade uppför tyllen, som utgjorde burens väggar. Men när den kom upp till det mörka hålet, hvarigenom den måste krypa för att jag skulle vara nöjd, studsade den, an- såg tydligen att det var något för dystert och vände helt be- skedligt om, hvarefter den efter något sökande alltid fann ut- gången och flög sin väg. Upprepade försök gåfvo mig samma resultat. Jag vet visserligen, att burar af samma konstruktion på annat håll och i annan mans hand lemnat goda resultat; men jag undrar om ej fjärilarne skulle lättare lockas att krypa in i det öfre fångstrummet, ifall äfven dess tak, liksom väggarne, vore af tyll och ej, såsom nu var förhållandet, af trä. Att jag miss- lyckades så totalt var måhända mitt eget fel, allrahelst som jag ej förut användt detta fångstsätt; men nog tycktes mig, att jag till punkt och pricka följde de anvisningar jag erhöll af afsändaren. Emellertid qvarstår buren, såsom jag redan sagt, till fri disposi- tion för de entomologer, som komma till denna trakt och vilja begagna densamma. Af larver var föga att taga denna sommar. Våren hade varit kall, och föregående sommar synnerligen olämplig för fjäri- 8 if J GRILL: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR FRAN FJALLNAS. 153 larne, da det enligt utsago pa platsen regnat hvarenda dag. Ett par gånger fann jag — ena gången pa dvärgbjörk, den andra pa en lag videbuske — larvkolonier, som jag antog vara Bombyx Lanestris L. var. Aavasakse TEicH., men jag lycxades ej, oak- tadt all omvårdnad, fostra upp larverna, ända tills de skulle spinna in sig. Jag fick dem att üfverlefva en 3 à 4 hudömsningar, men sedan dogo de ohjalpligen. Som jag ej är fullt säker pa att det var denna art, har jag ej tagit upp den pa den lilla förtecknin- gen öfver mina fynd i slutet af uppsatsen. Jag vill blott härmed antyda för efterföljare, att en Dombyx-art och helt säkert manga rara saker ännu sta att fånga 1 dessa herrliga fjälltrakter, innan en förteckning blir fullständig. Bland de larver, som jag lycka- des uppfôda, sa att de hunno full utveckling, var en liten löf- mask, som i stor mängd förekom pa björkarna invid Fjällnäs omkring midten af juli. Den var grön med en ljusare grön rand pa hvardera sidan, belägen strax under spiracula, och därofvanför tvenne tradfina ljusgröna ränder tätt invid hvarandra. Pa hvarje ryggsegment funnos fyra trapeziumformigt placerade ljusgröna punkter, 1 hvars midt satt ett kort svart borst. De larver jag tog den 12 juli började redan den 15 gai puppa. Först i slutet af augusti framkommo har i Stockholm fjärilarne, som befunnos vara Czdaria Nebulata Tunsc (= Dilutata Bxu.), hvilken förut ar tagen såväl i södra Sverige som i Dalarnas fjällmarker af C. G. ANDERSSON. Under en vandring pa det nära Fjällnäs belägna Hamra- fjället sag jag flera gräshoppor med prydliga röda tibier och fläckiga larben hoppa omkring pa den endast här och där med dvärgbjörk eller en förkrympt pilbuske bevuxna marken. Som de hade mycket korta vingar — endast en tredjedel så långa som bakkroppen — antog jag först att det var puppor, som voro ute och förlustade sig, tills jag upptäckte ett par in copula, då de genast fingo vandra ner i cyankaliumburken. De befunnos sedermera vara den s. k. »fjällgräshoppan» Pesotettix Frigidus BoHEMAN, om hvilken J. B. v. Borck säger i sin »Skandinaviens Rätvingade Insekters Natural-Historia», pag. 91; »att för känne- domen om denna märkvärdiga gräshoppa, som synes vara en ut- märkande tillhörighet för de nordiska fjälltrakterna, har veten- skapen att tacka prof. BoHEMAN, som under sin vetenskapliga 9 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. À resa år 1844 uti Lappland, upptäckte båda könen pa ett fjäll uti Qvickjock, 3,000 fot öfver hafsytan. Pa samma sterila och À torra lokal blefvo de sedan följande året för andra gången ob- serverade i mängd af prof. WAHLBERG och mag. ANDERSSON. Äf- ven i Norge pa Dovrefjäll är den funnen af hr KLINGEMAN.» Den förekom på Hamrafjället likasom på högslätten ofvanför Fjällnäs ganska talrikt. | Vid besök i ett af lapplägren 1 grannskapet ville jag fånga ett ex. af det s. k. »renstynget» Oestrus Tarandi L. och begaf mig därför in bland den af hundratals djur bestående renhjorden, som för tillfället höll pa att mjölkas. Da lapparna upptäckte min sysselsättning blefvo de intresserade och inom ett par ögon- blick voro lappfamiljens samtliga medlemmar i färd med att fånga renstyng, hvari de egde en otrolig färdighet. De förklarade äf- ven, att de under soliga dagar kunde plocka hundratals styng för att lindra de arma djurens oro. Utom det egentliga renstynget förekom äfven Oestrus Trompe MODEER. i ungefär samma mängd på renarna. De microlepidoptera jag medförde från Fjällnäs hafva, i lik- het med skalbaggarne, ännu ej af brist på tid hunnit blifva be- stämda. På samma gång jag i ett följande häfte af tidskriften hoppas kunna gifva en förteckning öfver dessa, vill jag litet när- mare redogöra för utvecklingen af tre arter skalbaggar, som jag lyckades uppföda från larv till imago, och af hvilka åtminstone två antagligen ej närmare blifvit observerade i larvstadiet, näm- ligen Thanatophilus Lapponicus Hrest., Lina Alpina ZeıT. och Gonioctena Pallida L. Emellertid lemnar jag på följande sida en förteckning öfver de macrolepidoptera jag fångade under min vistelse vid Fjällnäs. GRILL: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR FRAN FJALLNAS. 155 FÖRTECKNING OF VER MACROLEPIDOPTERA TAGNA VID FJALLNAS I HÄRJEDALEN 1891. De inom parentes befintliga landskapsnamnen angifva hvarest arten förut inom Sverige blifvit tagen enligt S. Lampas »För- teckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera» ; + betyder att arten förut blifvit tagen såväl norr som sö- der om Härjedalen, men ej i detta landskap. En ‘* betyder att arten förut ej blifvit tagen så sydligt. th ok ck 10 DE » » » » > u » » nordligt. + Polyommatus Hippothoé L. var. Stieberi GERH. (Boh., Jmtl., Lapl.) Lycaena Argyrognomon BERGST. var. Aegidion MEISSN. (Norra delen.) » Optilete KNocH. var. Cyparissus Hs. (Lapl.). » Pheretes He. (Hrjd.). Vanessa Urticæ L. (Hela Skandinavien). * Argynnis Aphirape He. var. Ossianus Hp. (Hls., Jmtl., Lapl.). » Selene Scuirr. var. Hela Str. (Hls., Jmtl., Lapl.). st » Euphrosyne L. (Sk.—Norrb.). » » var. Fingal Hs. (Dir.—Lapl.). » Pales ScHirr. Tämligen typisk. Es » > var. Lapponica Srcr. (Dlr., Hls., Jmtl., Lapl.). » > var. Arsilache Esp. (ÖL, Sm., Vestm.— Lapl.). » Frigga Tanec. (Dir, His.—Lapl.). Erebia Lappona Esp. (Nordv. delens fjalltr., Dir.—Lapl.). = » » var. Pollux Esp. (Jmtl., Lapl.). 2 » Ligea L. var. Adyte He. (Hls., Jmtl.). Boat ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 89 ile ‘ Syrichtus Centaureae Rer. (Hls., Jmtl., Lapl.). Hesperia Comma L. (Hela Skandinavien). » » var. Catena STGR. (Lapl.). Zygaena Exulans HocH. et Reiner (Tagen i Dalarna af C. G. ANDERSSON, men tillhör egent- ligen Alperna och Pyreneerna). » > var. Vanadis Darm. (Jmtl.—Lapl.). Nemeophila Plantaginis L. (Sk.—Lapl.). > > ab. Hospita Scuirr. (Jmtl.: Are- skutan). Hepialus Humuli L. (Sk.—Vestm., Upl., Jmtl.). > Fusco-nebulosus DE Geer (Hall, VG., OG., Jmtl., Lapl.). Phymatopus Hecta L. (Sk.—Jmtl.). Agrotis Occulta L. (Sk.—Norrb., Lapl.). Charaeas Graminis L. var. Tricuspis Esp. (I de nordliga landskapen). Mamestra Dentina Esp. (Sk.—Lapl.). Dyschorista Suspecta Hr. (Sm.—Hls.). Cleoceris Viminalis F. (Sk.—Lapl.). Anarta Cordigera ‘THNBG. (Vestm.—Lapl., Gotl.). » Melaleuca Tunsc, (Dir., Lapl.). » Melanopa THNBG. (Dir.—-Lapl.). » > ab. Wiströmi Lra. (Jmtl.). Herminia Tentacularia L. (Hela Skandinavien). Acidalia Fumata Srrx. (Hela Skandinavien). * Biston Lapponarius B. (Nordligaste delen af Lapl.). Gnophos Sordaria Tunsc. (OG.—-Lapl.). Psodos Coracina Esp. (Hrjd.—Lapl.). Pygmaena Fusca Tunsc. (Upl., Dir.—Lap!.). Lygris Populata L. (Hela Skandinavien). Cidaria Munitata He. (Upl.—Lap!.). » Incursata He. (Dir.—Lapl.). » Montanata BKH. var. Lapponica STGR. (Jmtl.— Lapl.). > Suffumata He. (Upl., Hls., Lapl.). > Nebulata Tunec. (Sk.—Upl., Dir:s fjälltrakter). » Caesiata LANG. (Sm., VG,--Lapl.). 12 on ee Re tu GRILL: ENTOMOLOGISKA ANTEGKNINGAR FRAN FJALLNAS. 157 Cidaria Hastata I. var. Subhastata Norck. (Dlr.—Lapl.). » Affinitata Stern. (Sk.—Lapl.). = » > var. Turbaria Srpu. (Dir. Jmtl., Lapl.). » Adaequata Bxu. (Boh., ÖG.—Lapl.). » Albulata Scuirr. (Hela Skandinavien). REX » Tersata Hs. (Sk.—Vestml., Upl.). Claes Grill. NOTIS. Galeruca Xanthomelæna, SCHRANK, fann jag förliden som- mar vid Gimo bruk i Upland pa en buske invid dammen. I GYLLENHALS Insecta Suecica, 1813, uppgifves att den: »habitat in foliis Ulmi, in Suecia Australi, rarius»; men sedermera har den ej, savidt jag vet, anträffats, och detta synes så mycket mer sannolikt som THOMSON uppger i sin »Skandinaviens Insekter: Coleoptera» 1885, att det är osäkert om den finnes i Sverige. Den skiljes vid första paseendet lätt fran sina samslägtingar ge- nom att den har tre svarta flickar pa thorax samt en ratt bred Och skarpt markerad langsgaende svart strimma, belägen strax inom eiytras sidokant. Dessutom hafva elytra nära scutellen ett kort svart streck, som dock stundom kan saknas, samt äro på sin undre sida glänsande svarta. EHE 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. SKYDDS- OCH UTROTNINGSMEDEL. Bohvete som skyddsmedel mot »fällmask». En ameri- kansk landtbrukare har under femton ars praktik funnit, att om bohveteplantor nedplöjas a ett fält, den kommande grödan be- varas mot angrepp af nämda skadedjur. Ar 1888 visade sig detta tydligast, ty pa den del af fältet, dir medlet användes, visade sig inga skadeinsekter, men a den andra delen däremot blef säden totalt förstörd. Hos grannarne voro larverna äfven talrika, ty där hade inga sådana mått och steg blifvit tagna. Ins Aie. 1005, 5:5. Mot jordloppor. Under vistelsen i Halland 1887 hôrde jag flera personer beklaga sig öfver, att de nyss uppkomna rot- kålsplantorna blifvit nästan totalt förstörda af dessa små skade- insekter. Vid ett besök på Qvibille hos riksdagsmannen HOLM märkte jag dock, att i hans trädgård plantsängarne befunno sig i ett utmärkt skick, i det kålrotsplantorna där växte frodiga och hade en frisk och mörkgrön färg. Då trädgärdsmästaren tillfrà- gades om orsaken till detta i orten något ovanliga förhållande, lemnade han den upplysningen, att allt berodde därpå, att plan- torna vattnats med en svagare lut af sot, aska och vatten. Apotekaren H. THEDENIUS har skyddat plantor mot samma slag af ohyra genom att beströ dem med sågspån, som blandats med något kreosot eller karbolsyra. Sätt att fördrifva väggohyra. Samme man har äfven funnit såsom säkert utrotningsmedel för vägglöss i boningsrum, om dessa nytapetseras och blysocker tillsättes det därvid begag- nade klistret. Ett annat medel skall bestå däruti, att man tilltäpper alla springor, som lemna luften genomgång, och sedan två eller tre gånger efter hvarandra uppfyller rummet med svafvelrôk. Ju längre man kan få denna att kvarstanna, desto bättre. Myror lära, enligt en persons utsago, som själf användt medlet, kunna bortdrifvas från boningsrum medelst karbolsyra eller karbolsyrad kalk, som utströs på de platser, där de hafva sitt tillhåll. De Zu Mit Zu 159 EN HISTORIA OM EN BISVARM. Man laser emellanåt om, hur bisvärmar sla sig ned pa de mest egendomliga platser, och jag kan, såsom ett nytt exempel härpå, anföra följande händelse, som jag kom att bevittna forliden sommar. Själfva midsommardagen pa eftermiddagen, da mjölk- ningen som bäst pågick, märktes plötsligt ett ovanligt lif bland korna, som nyss förut helt lugnt betat å ett klöfverfält, där de voro tjudrade. Att något ovanligt var å färde syntes genast, icke allenast på oron hos kreaturen, utan äfven på den fullstän- diga villervalla, som rådde bland den mjölkande kvinspersonalen. Hunnen närmare hörde jag en gäll röst, som skrek: »se på den hvita kon hur hon besar!» Denna ko, som en gång utmärkts med första priset på ett landtbruksmöte, snodde nu omkring sin tjuderpåle med samma fart som en fullblodshäst vid en kapplöp- ning, men var knappast igenkänlig, ty hennes skinande hvita hud tycktes öfversållad med mörka fläckar. En större sådan af mör- kare färg kunde tydligt urskiljas, då hon under sin karrier för ett ögonblick vände venstra sidan mot mig, men var snart för- svunnen. Då ryktaren hunnit lösgöra det stackars kreaturet, lemnade det med oförminskad fart rännarebanan, med, som han påstod, tacksamheten afmålad i sina ögon. Gåtan blef snart löst, ty den stora svarta fläck, som lyste och försvann på djurets venstra sida, befanns hafva bestått af en biklunga, som genom de häftiga rörelserna slungats ned till marken, där den sedan höll sig stilla och småningom samlade till sig svärmens öfriga med- lemmar. Då kon infångats syntes hon ej hafva lidit det ringaste men genom sina obehagliga »bisittare». Vi skyndade naturligt- vis att anskaffa en halmkupa för svärmen, som hastigt och lustigt införpassades i denna för honom lämpligare bostad, där han ännu befinner sig 1 högönsklig välmåga. Kristineberg 1 aug. 1891. P. E. Ohlson. 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. NOTISER. Ett par nya fyndorter för tvenne svenska mätarefjärilar, Acz- dalia Bisetata Hurn. och Phorodesma Pustulata Huen., förtjäna kanske att påpekas för fullständigandet af kännedomen om dessa icke så allmänna arters spridning. Den förra, förut funnen på några ställen i södra delarne af landet, dock icke på Öland, anträffade jag därstädes i medio af juli detta år i trakten af Borgholm. Den senare, inom Sverige förut endast påträffad i Skåne och på Öland, fann jag i början af juli på Ekbacken å Lidingön nära Stockholm; ett enda exemplar af arten anträffades i skymningen på en öppen ängsmark. På sistnämda ställe har jag äfven förliden sommar fångat en mycket sällsynt Noczua, Agrotis Fennica TauscH. Lokalen är ej alldeles ny, emedan arten förut visat sig i Upland, dock så sällan och i så enstaka fall, att omnämnandet af dess anträffande säkerligen har sitt intressé. Stockholm i oktober 1891. John Peyron. Resande svenska naturforskare. I slutet af sistlidne september afreste studeranden vid Stockholms högskola, friherre AXEL KLINCKOWSTRÖM till Surinam i Sydamerika för att studera dess djurvärld samt göra insamlingar af naturalier för härvarande museers räkning. Vistelsen i det aflägsna landet lärer komma att räcka till nästa vår, och är det herr K's afsigt att därunder äfven sysselsätta sig med insekter, En annan långväga resande, docenten vid Upsala akademi d:r KARL W. S. AURIVILLIUS, återkom till Stockholm den 18 no- vember efter att hafva besökt Java och Sumatra m. fl. öar i Ostindien. Hans verksamhet omfattade förnämligast lägre hafs- djur, men åtskilliga i nämda länder förekommande prydliga fjä- rilar och andra insekter hafva dock måst göra hafskrypen säll- skap på resan hit för att beundras af härvarande insektvänner. SET 161 RESEBREF fran Kandidat Y. SJÖSTEDT. * Itoki faktori 27 febr. 1891. Det ar nu mer än två månader, sedan jag beträdde Afrikas jord. Tiden tycks därför vara val långt framskriden för den första rapportens aflemnande, men den långsamma förbindelse, som eger rum mellan hufvudfaktoriet och härvarande faktori har varit enda orsaken till detta dröjsmål; med undantag af ett bud, som kom strax sedan jag kommit hit till Itoki, hvilket var den 1 jan., hafva vi ej på hela denna tid haft någon förbindelse med den civili- serade verlden. I korta drag får jag kanske först lemna en liten skildring af resan. Den första nov. ångade vi under det herrligaste väder ned för Elbe, men endast för en kort tid fingo vi glädja oss åt en så behaglig resa, ty så snart vi utkommit på Nordsjön, fri- skade vinden i allt mer, hvilket i Eng. kanalen öfvergick till stark blåst. Till all otur hade vi hela resan i släp efter vår båt en rätt stor ångbåt, hvilken var oss till stort hinder och tvang oss sakta af till half maskin och mindre, så fort vinden tog i. De linor, hvarmed den var fästad, brusto i stormen; vi måste därför in till Plymouth i England, där reparation blef verkstäld, hvilket fördröjde oss mer än en dag. Under ständig motvind styrde vi nedåt Biscaya, där vi fingo utstå sådan sjö, att kapten sade sig sällan hafva haft så svår resa. Försenade mer än en + Genom professor Aurivillius hafva vi satts i tillfälle att här införa utdrag af några till honom från kand. SJÖSTEDT (jfr. sid. 27) ankomna bref och aro öfvertygade om, att tidskriftens läsare med nöje skola taga kännedom om deras innehåll. Redaktionen. Entomol. Tidskr. Årg. 12. H. 3—4. (1891). I II 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. vecka nådde vi Madeira. Hela följande tiden var angenäm. Vi fingo under det klaraste vader beundra den nära 4,000 meter höga, snöbetäckta Pic de Teneriffe, genomströfva Gorèes gator, dir vi för första gången sago oss omgifna af svarta ullhufvuden, hvilket da i hög grad hade nyhetens behag, samt utmed hela kusten bese de mest växlande scenerier. Den ojämförligt prakt- fullaste af dessa var den vid inloppet mellan Fernando Po och fastlandet med dess skyhöga, glittrande bergsspetsar. Blott under en liten stund lyckades vi få se själfva Kamerunpiken, som van- ligen omsvepes af moln. Allt mer tilltager nu värmen och pressar svetten massvis från våra kroppar. Vårt hopp att snart komma fram gäckas af kaptens idé att först ga till Kamerunstäderna, hvilket tog 3—4 dagar. Då vi ankrat utanför Bibundi kom herr WALDAU om bord och förde oss 1 land, där vi hälsades välkomna af hr KNUTSON. Efter att hafva ordnat mina saker börjades små exkursioner, hvilka dock gåfvo rätt medelmåttigt resultat. Enligt hrr KNUTSONS och WALDAUS Önskan samlades några dagar senare alla svenskarne i Bonge, för att där gemensamt fira julen. Seende att i Bibundi ej fans mycket för mig att uträtta, medtog jag mina saker och fortsatte efter julen resan till Itoki, för att där vara hos min kamrat från skolan, som förestår detsamma. Emellertid blef han sänd till ett annat ställe att uppbygga ett nytt faktori, och stan- nade jag därför kvar där jag var, till dess detta skulle blifva färdigt. För att nu öfvergå till de zool. förhållandena, finner jag djur- världen åtminstone här ej motsvara, hvad jag i ett så sydligt land väntat. Lika ifrigt som hemma måste man söka efter hvarje insekt, och skörden blir kanske dock trots god vilja ej såsom man skulle önska. Egendomlig är den ödslighet, man öfver allt möter i dammar, bäckar och andra mindre vattensamlingar, knappt ett lif står till att se där med undantag af en och annan på ytan löpande Hydrometra eller Hydrophilus. Inga crustaceer eller några sådana smådjur har jag sett ett spår af, utan är vattnet, som om det vore steriliseradt. Ännu kan jag därför ej uppfylla prof. Lovens Önskan att hemsända jordklimpar tagna på botten af ut- torkade, djurrika vattensamlingar. Den största omsorgen har jag egnat larverna och deras upp- 2 SJOSTEDT: RESEBREF. 163 födande, och resultatet häraf har blifvit rätt tillfredsställande. Något öfver 40 arter äro kläckta, hvaraf 14 finnas fullständigt i larv, puppa och fjäril. Då en enstaka larv påträffas, får jag nöja mig med att så noggrant som möjligt beskrifva den och sedan för sam- lingen tillvarataga puppan, som i de flesta fall är rätt användbar, samt fjärilen. Kan jag med visshet konstatera en larvs närings- växt, inlägges ett exemplar af denna i sprit, för att sedan om möjligt bestämmas. Att föra räkning öfver hvarje djur, som inlägges, skulle draga för lång, onödig tid: öfver skalbaggar och fjärilar för jag dock sedan den första januari en bok, som nu visar siffrorna 870 och 1,012, det förra för fjärilar, det senare för skalbaggar. Af myrio- poder, orthopterer och hymenopterer äro äfven en god del in- samlade. Att göra något slags kalkyl, huru länge det deponerade kapi- talet kan räcka, låter sig svårligen här göras, då jag ofta ej kan bestämma, huru mycket folk jag ett par dagar senare kan be- höfva. Emellertid synes ingen svårighet, att det räcker ett år, ty ännu har jag ej förbrukat mer än 30—4o kr. En pojke, som bär flaskor o. s. v., är det enda jag regelbundet haft, hvarjämte jag vid behof af kanot tagit en eller två »kruboys» att paddla. Nu får jag dock snart taga en sådan till daglig hjälp, då mina exkursioner måste utsträckas. För ett par dagar sedan fick jag bref från KNUTSON, däri han erhjuder mig medfölja sig på en 2— 3 dagars marsch uppåt ett berg; detta blir mycket intressant och som jag hoppas gifvande. Marschen upp till Kamerunberget skola vi om möjligt företaga 1 oktober, då vädret för vistelsen däruppe är lämpligast; äfven nu vore bra tid, men äro vi ännu för litet »afrikanska», för att våga oss ut på denna svåra färd. — JUNGNER har jag ej träffat sedan i julas; han lefver i Bibundi, som han ej vill lemna; inåt landet vill han ej gå. Om ett par dagar reser jag till Kitto, som ligger rätt högt, och blir där till faktoriet i N'dian är färdigt. På vägen dit pas- serar jag Ekundu, där jag stannar några dagar för att undersöka mangroveträsken. Om cirka en månad kommer första sändningen. 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Kitto faktori 29 april 1891. I mitt förra bref lemnade jag en ungefärlig redogörelse öfver de i Itoki gjorda insamlingarne med några dithörande frågor och uttalade mitt beslut att därifrån flytta öfver till Kitto, där jag äfven sedan två månader bott. Den nya plats, jag således valt, är hvad naturen beträffar ej så inbjudande som den förra; genom ett långt, smalt »creek», på båda sidor begränsadt af mangroveskog, längre inåt ersatt af raphiapalmer, som tätt skuggande böja sig öfver vattnet, bildande liksom en tunnel, går färden för att framkomma till denna ensliga plats. Den starkt kuperade marken höjer sig tämligen tvärt strax vid vattenytan, och på denna sluttning har firman anlagt fak- toriet. ‘Tat skog med svårgenomtränglig »busch» beherskar hela landskapet och endast ett litet område närmast kring bonings- huset lemnar en solig öppen terräng. Härifrån sträcker sig inåt Kitto stad en efter härvarande förhållanden god samt ljus väg; min bästa jagtplats. Från denna har jag vidare gjort exkursioner till kringliggande plantager, där de nedfälda träden lemnat ofta rätt goda skördar, i synnerhet af skalbaggar. Äfven här kan den entomologiska faunan sägas vara ej syn- nerligen rik, beroende på det begränsade fria området. De i skogen lefvande fjärilarne äro svåråtkomliga, 1 det de hålla till bland de höga trädens kronor och högre löfverk, hvarifrån de mer sällan sänka sig ned. Skalbaggar ha under denna tid varit mindre talrika, liksom i allmänhet hela faunan varit fattigare; i synnerhet var djurlifvet i början och medlet af mars dåligt eller så godt som intet; undantag härifrån bilda orthopterer och hemi- pterer, som äfven under denna tid voro allmänna; dessa äro, i syn- nerhet stritarne, skogens musikanter, som vid hvarje timme dag och natt låta sina egendomliga, monotona läten ljuda; dessa äro stundom sa intensiva, att de, hörda pa nära hall, komma en att spritta till; en del af dem har jag lange förväxlat med fagelljud. Att upptäcka den högstämmiga skrikhalsen är däremot en svårare sak, ty det är nästan omöjligt att kunna hora, hvarifrån lätet kommer eller ens närmelsevis bestämma djurets sittplats; bäst går detta emellertid det ögonblick det upphör. Sländor är rätt godt om. Hymenopterer äro ej talrika, samma med Dipterer. Thy- 4 > nare - SJÖSTEDT: RESEBREF. 165 sanura tror jag vara talrika, ehuru jag hittills ej så mycket sysslat med dem; tänker göra detta vid regntiden, då annat ej fins att få. Myriopoder har jag inhöstat rätt mycket af; de äro talrika, ehuru jag fruktar, att det just ej är så många olika arter; de. mindre for- merna har jag egnat stor uppmärksamhet. Den gångna sista tiden har varit fattig på larver; ibland har ej en enda funnits i bu- rarne. De bästa månaderna i detta afseende äro enl. d:r PREUSS, som legat på en station ej långt från Bonge, där vi julade, juni juli, augusti och september. Han beskrifver mars och april som dåliga för insekter, således får jag ännu hoppas på bättre tider! Uppblåsta larver vilja härute af fukten gärna mjukna upp och buckla sig; detta tror jag emellertid hemma lätt kan upphjälpas genom en omblåsning. Jag har därför på de flesta kvarlemnat ett stycke af strået, för att möjliggöra detta. Alla nummer på så väl larver som fjärilar torde på det noggrannaste bevaras, så att ingen förväxling eger rum; de ha sin motsvarighet i mina anteck- ningar, hvilka i så fall blefve värdelösa. Förteckning på det med herr KNUTSON afsända bifogas. — Slutligen några ord om kli- matet. Detta är i Kitto rätt ohälsosamt, hvilket man äfven lätt kan tänka måste vara fallet till följd af läget. Den förre före- ståndaren fördes döende härifrån för ett par veckor sedan, och den nye har redan haft ett par febrar. Själf är jag nyss upp- kommen från en sådan, som i en vecka fängslat mig; den var mycket svår och medförde stort men för mig, i det den hindrade min resa till N'dian, det nya ställe jag ämnar besöka, som då var bestämd att göras med Knutson, Först om tre veckor gar nästa båt dit. Ekundu N'deme 1891. Innan jag afreser till N'dian, hvilket sker i morgon bittida, ville jag lemna några meddelanden om sista tidens skörd i Kitto, samt huru jag tänkt använda de närmast förestående månaderna. Regntiden är nu snart inne och har redan bebådat sin an- komst genom ofta påkommande skurar, som sista tiden på det alra obehagligaste afbrutit mina exkursioner; under det vackraste väder har jag om morgonen kunnat tåga ut för att sedan i språng- 5 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. marsch och genomblöt nödgas vända om till faktoriet. Detta oaktadt har faunan sista tiden ej varit fattig, hvilket visas däraf, att jag på den korta tid, som förflutit, sedan KNUTSON reste, redan kunnat fylla fem teburkar med fjärilar, hvarunder de öfriga grup- perna ej heller blifvit försummade. Da solen, varm och brän- nande, sticker fram mellan skurarne, börjar ett rätt rörligt lif i »buschen»; stora, praktfulla, för mig förut obekanta fjärilar, ha härunder blifvit mitt byte och lemnat välkomna bidrag till sam- lingarnes komplettering; jag var också för några dagar sedan nog lycklig att midt inne i skogen påträffa en utmärkt fångstplats; detta var en tämligen från »busch» och lianer fri och solig plats under ett stort träd; hela marken var beströdd med nedfallna frukter, som spredo en behaglig, söt lukt kring hela omgifningen. Också tycktes det vara ett fjärilarnes eldorado, en älsklingsplats, från hvilken de ej under alla de dagar, jag ännu hade att kvar- stanna och härunder på det hätskaste förföljde dem, ville lata : sig fördrifvas. — Nattfjärilar ha under sista tiden visat sig mer än någonsin förut. Sländor voro fortfarande allmänna och gåfvo några nya arter. Hymenopterer voro ej just allmänna. Efter mycken svårighet har det nu ändtligen lyckats mig fa ett exem- plar af de stora (c. 2-tums) cicador, som jag så ofta hör, utan att vara i stånd att fånga; den musik, den i håfven utförde, var så öronslitande gäll, att det faktisk alldeles »slog lock» för öronen. Färgen är prydlig och vingarne prunka i guldgult, brunt och glas- färg. För öfrigt har jag nu en tid mer arbetat med de förut kanske väl mycket försummade spindlarne och häraf inlagt åtmin- stone något tusental, om ej mer. Nya arter bland myriopoder är det ondt om; samma och samma sådana ses hvarje dag utan om- växling. Ett par ofantliga Phrynus (sp.?), ytterst fruktade af de svarte för sina bett, och hvilka mina följeslagaıe knappast kunde förmås att hjälpa mig få fast i, äro också värda att omnämnas; de sutto under ett ofantligt barkstycke och voro rätt lifliga. Reser nu till N'dian för att stanna öfver regntiden hos min vän LINNELL, som nog pa allt sätt kommer att understödja mig, och i den traktens zoologiskt alldeles jungfruliga områden hoppas jag på många fina och intressanta fynd. | q A 1 "re Te à sfr EE SJÖSTEDT: RESEBREF. 167 N'dian 23 juni 1891. I mitt sista bref, som afsändes fran Ekundu, innan jag an- trädde resan till N'dian, lemnade jag en kort redogörelse för de under sista tiden i Kitto gjorda insamlingarne. Sedan jag efter en angenäm resa framkommit till den nya platsen, gjorde jag genast en undersökning af terrängen och faunan, men fann den senare vara nästan identisk med den i Kitto. En väsentlig skill- nad spåras dock, nämligen större rikedom på fjärilar och därtill på stora, praktfulla sådana. Sa t. ex. har jag fått flera stycken Pap. Zalmoxis, många fina Charaxes och slutligen en stor Pap. Anti- machus og; dessa synas då och då likt tornsvalor sväfva öfver en i floden uppskjutande sandbank; detta endast under de allra he- taste stunderna vid middagstiden. Oroade styra de genast uppåt och sväfva bort öfver skogens kronor likt fåglar. I den täta, fuktiga »buschen», som här öfver allt dominerar, trifs ej någon yppigare djurvärld. Dag från dag ser man samma former, endast sparsamt några nya. Dock är härvid att märka, att den närva- rande tiden, torrtidens slut, är den mest ogynsamma för alla in- sekter. Då jag under dåliga skördar gått omkring i trakten någon vecka, beslöt jag att pröfva lyckan och söka tränga in 1 landet några dagsmarscher till gräslandet, som sades börja där. Med sex man företog jag färden genom helt föga kända trakter; på de sista platserna tror jag mig varit den första hvite, så vida ej hr WALDAU under sin sista marsch kommit fram dit, något som jag ännu icke vet. Målet för resan var Itoki Na N'Golo, dit jag fram- kom på fjärde qvällen. Detta var den eländigaste by, man kun- nat tänka, snuskig och vedervärdig på alla sätt; husen voro öfver- smetade med — kogödsel i st. f. med lera, en stark odör af detta uppfylde hela stället. Här stannade jag i två dagar; min oro var att insjukna i detta pesthål, ty det hade varit förfärligt. Då insektlifvet nu är i slummer, fick jag visserligen inga massor af djur, men dock en hel del, som jag tror, intressanta former. Intet gräsland sågs till, men däremot öppen, gles skog. Pa åt- tonde dagen var jag åter från den intressanta färden. — Tio te- burkar äro fylda med fjärilar och sländor; skalbaggar har nu en tid ej varit så godt om, men ett par kaffeburkar och några små bleckdosor äro dock inpackade. 7 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Ett troligen mycket intressant fynd är en massa sma runda termitbon, som jag påträffat i jorden. De äro ungefär af ett min- dre äggs storlek, klotformiga, bygda af lerjord i en mängd vec- kade blad, nästan som murklor. De olika bona, som träffas på några tums afstånd från hvarandra, stå genom gångar, som i alla riktningar genomkorsa jorden, i förbindelse med hvarandra. Allt tillhopa är sålunda en koloni, där hvarje boll visserligen tycks vara ett helt för sig, ehuru den vidare kommunicerar med de öfriga. De voro utbredda på en rätt stor yta och lågo blott några tum ned. Omkring ett dussin äro inlagda. — De stora fjärilar, hvaraf jag fångat en ansenlig mängd, svärma isynnerhet under middagstiden omkring vid flodstranden, där båtarne lägga intill, och slå ned på sanden och slammet. Bästa fångstsättet är att först utlägga några döda exemplar i en hög, så fort en ny kommer sväfvande och ser dessa häjdar han sig, kretsar ett par slag omkring dem och slår därpå ned; nu måste håfven hastigt och varsamt kastas öfver honom, ty i nästa ögonblick lyfter han åter och gifver sig. i väg. De som så fångas äro nästan alla hanar; härtill hörande honor ses sparsamt 1 skogen. Landt- mollusker har jag påträffat 1 rätt stor mängd, däremot är intet att finna i vattensamlingarne, synnerligast sedan det starka regnet börjat. Som jag visst nämde hade jag tänkt stanna kvar hos LIN- NELL Öfver regntiden, men då han om ett par dagar lemnar N'dian för att sköta firmans nya affär på Fernando Po, reser äfven jag härifrån, och ger mig upp till Bonge, som efter all beräkning bör blifva den i allt bästa fångstplatsen. Landet är här mer öppet, djurlifvet rikare och skogen lättare att undersöka. Bibundi 5 aug. 1891. Samlingarne hafva under denna sista tid så godt som legat nere och tillökningen är högst obetydlig. Vi hafva nämligen nu regntid och en regntid med så intensivt ihållande nederbörd, att det går långt öfver det normala. Under den sista månaden har här i Bibundi icke varit en enda klar dag, såvidt jag kan erinra mig; 8 SJOSTEDT: RESEBREF. 169 dagar och nätter störtar regnet genom luften i strömmar och detta eviga plaskande verkar äfven nedslående på humöret. Det enda, som jag får, är litet snäckor, som mina pojkar samla, samt en och annan fågel, som jag lyckats skjuta i de närmaste träden. — En obehaglig båtfärd, som jag för några dagar sedan gjorde, höll på att kosta lifvet. Sedan någon vecka hade vi dagligen väntat pa en svensk skuta, som skulle hitkomma med trälast; slutligen hade vi nöjet att en morgon se en båt med hvit besätt- ning ro in från hafvet; det var kapten och några matroser från båten, som låg för ankar ett stycke ut. Sedan de en stund språkat, mest om affärer, skulle de återvända om bord och frå- gade, om vi ej hade lust att fara med. Herr LINNELL och jag satte oss i och voro snart därute. Kvällen förut hade jag legat i lindrig feber och trodde nu denna vara öfver, men efter en stund kände jag sådana frosskakningar, att jag bad kapten bli förd i land. Emellertid var folket ovant med bränningarne, och då vi voro midt i dessa, kommer en väldig våg bakifrån, brusar skummande öfver båten och nästa ögonblick lågo vi alla begrafna under den väldiga vattenmassan. Hur långt jag egentligen var nere i djupet, vet jag ej, endast det, att det behöfdes en lang, kvalfull stund innan jag, ombonad med dubbla kappor, kommit upp till ytan. Nu började kampen för räddningen, och snart var jag framme vid den med kölen uppåtvända båten och klänger mig fast däri, fyra matroser lågo rundt omkring mig. Af dessa kunde endast en simma, och denne beslöt sig genast för att söka simma genom bränningarne i land. Två grepo tag i mig och hvarken böner eller något annat kunde förmå dem att släppa, »vi kunna ej simma» var deras enda svar. Sedan jag så fått tag i kölen, grepo äfven de andra tag däri, men, som vi alla voro på en sida, rullade båten rundt omkring, och åter voro vi i vå- gorna. Så gick det tre, fyra gånger tills båten slutligen vände sig på köl; ehuru den låg ett stycke under vatten, bar den oss dock, och nu var blott fråga om att kunna behålla den i detta läge; sedan vi kommit i den, höllo vi oss i midten, så att den icke stjälpte, under det den ena vågen efter den andra spolade öfver våra hufvuden. Innan vi kommit i detta lyckliga läge, hade redan en man gått i djupet; jag såg hans gulblå ansigte och stela blick just innan han försvann. Den, som summit, uppnådde land. 9 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Han var fran Stockholm, där han sade sig fått pris vid simupp- visning. Om en stund kom en bat ut och tog oss i land. Föl- jande kväll flöt liket upp pa stranden. Sedan vi fått det i land pa vårt område, bars det in i ett magasin, dar en kista hopspi- kades. Liket var oigenkänligf till följd af de förfärliga slag, det fått ee à ii i ansiktet mot klipporna. Dagen därpå var begrafning; kistan M täcktes med palmblad, en vacker krans med hvita liljor prydde ‘ den för öfrigt, och under ljudet af stora klockan fördes den öfver M floden, där den nedsattes i grafven, som gjorts i skogen strax © ofvanför det ställe, där den döda kroppen flutit i land. Enligt vår kyrkas bruk förrättade jag jordfästningen i närvaro af d:r JUNGNER, hrr LINNELL och ÅLANDER samt en massa svarta. Hvilka säll- samma värf kan man ej här få fylla! Med nästa båt skall jag söka komma upp till Bonge; floden är dock rysligt hög nu, (stigit 18 fot), så att det nog ej blir så lätt. Bonge d. 15 sept. 1891. Med en herr FRANKENBERG afsände jag fran Bibundi en del saker, hvilka jag hoppas hafva jämte brefvet framkommit. Tiden började där nere mot slutet blifva lång, men då jag hörde, att hela farmen i Bonge stod under vatten, och floden nästan var ofarbar, fans intet val; jag fick stanna där jag var, utan att kunna uträtta det minsta, ty knappt en stund var fri från regn. Så kom en dag Bonges faktoriföreståndare i följd af sjuklighet ned till Bibundi och omtalade, att några vackra dagar där redan varit, vattnet i farmen hade betydligt sjunkit, och en färd uppför floden borde ej blifva allt för svår. Om en vecka skulle lilla ångbåten gå till Ekundu, och tänkte jag först följa med den, men då jag hörde, att den skulle repareras och endast à + - | i lyckligaste fall blefve i ordning till sagda tid, bestämde jag mig för att ga med en roddbåt, som öfver hafvet skulle till Ekundu med proviant. Jag hade redan en gang förut gjort en © sådan färd och föresatt mig att aldrig göra om den, da den för det första är mycket riskabel, om blast skulle uppstå; dels äfven 10 ,; SJÖSTEDT: RESEBREF. 171 ytterligt obekväm och långsam; förra resan tog mer än ett dygn. Det obehagliga äfventyret i bränningarne var äfven i friskt minne. Men här voro fördelarne för stora, jag komme att vinna 10—12 dagar, ty vid Ekundu väntade en kanot att direkt föra provianten till Bonge; när nästa så stora kanot skulle uppskickas, att jag kunde medfå mina i Matuttu liggande saker, kunde ingen veta. Denna gång hade jag tur, det vackraste väder, vi på månader haft, strålade på den för afresan bestämda morgonen. Färden öfver hafvet gick lyckligt och bra och redan mot midnatt samma dag voro vi, tack vare starkt medvatten, framme i Ekundu. Så bär det af följande f. m. under tämligen klar himmel. Färden gar först i »creeks», begränsade af den enformiga mangroveskogen. Djurlifvet var fattigt, ingenting sågs, ingenting hördes mer än en och annan fågel. Kungsfiskarnes (Halcyon cinerifrens) gnäggande läten afbröto då och då tystnaden. Ruggiga och fula, våta af de fina duggskurar, som emellanåt insvepte allt i en dyster slöja, sutto ett par gamhafsörnar (Gypolierax angolensis) på några en- staka, torra grenar. Aporna voro äfven tysta. Öfver vattenytan var mer lif; flockar af drillsnippor (dct. typ), ibland på flera tjog flögo framför oss stycke för stycke; knappast ett läte hördes från dessa eljest så högljudda fåglar, allt var tyst och förstämdt. Så nådde vi i skymningen Matuttu; ett par hus af raphiapalmens blad, stående midt i gyttjan, högar af ebenholz och palmkärnor — se där allt, hvad man här ser. Egentligen skulle vi farit vidare, men då »headman» sade sig ansvara för att nå Bonge följande kväll, äfven om vi lade oss här i st. f. i ett längre uppför floden liggande bush-hus, lät jag bära mig i land och gick snart till hvila på ett par kärnsäckar; sof så godt till följande daggryning, då vi åter satte oss i fart. Hela natten svårt regn, som kom floden att svälla och strömma med rasande fart. Lyckligen slutade regnet af mot dagen. Nu kunde man ändtligen se sig omkring. En klar sol göt öfver den storslagna vegetation, som bekransar Memes stränder, ett haf af ljus. Högkroniga bomulls- trad, palmer och klängande växter, alla tycktes täfla att insupa de lifvande stralarne, täfla att frässande utbreda sina böljande löfverk mot sol och ljus. Timme efter timme förgick, utan att jag kunde se mig mitt eller finna tiden för lang, oaktadt den sakta fart, hvarmed kanoten sköt fram. Med solen blef äfven II 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 39 I. djurlifvet rörligt, det är dock egentligen fågelvärlden, man under ar en sådan färd far njuta af. En krokodil hade jag redan sändt & en kula, där han låg uppkrupen på en vid flodkanten lig- gande stock; han tumlade ned, om lefvande eller död vet jag. ej, ty han sjönk genast och bortfördes af den hvirflande ström- men. Från den ena strandens trädkronor till den andras fara bro- kiga hornskator (Buceros albotibialis) under buktande flygt. Med några snabba vingslag, vanligen åtföljda af fågelns knarrande, starka läte, skjuta de ofta flera tillsammans fram, utspänna sam- tidigt vingar och stjärt, glida så några ögonblick genom luften, allt mer sjunkande och höja sig åter under upprepade skrik. Allt går så taktmässigt, alla följas så noga, att man från första ögon- blicken fäster sig vid den egendomliga gruppen. Från en klunga slingerväxter hörs hjälmfogelns (Corythaix mertanus) kräklika rop. Om detta ej är vidare trefligt att lyssna till, så är dock själfva fågeln, skimrande i stålblått, grönt och purpur så mycket mer tilltalande, en ståtlig prydnad för det vackra sceneriet. Blad- gröna dufvor (Zreron calvus) synas här och där skjuta fram i större eller mindre flockar och slå ned biand löfverket; här äro de genom sin färg så absolut skyddade, att de gäcka äfven det mest vana 6ga vid sökandet, såvida de förhålla sig stilla. Jag har ibland sett hela flockar slå ned i en mindre krona och stått långa stunder under trädet utan att kunna upptäcka ez, förr än de kanske på en gång med klatschande vingslag, under buller och bråk gett sig i väg. — Färden gick långsamt och trögt mot det starkt strömmande vattnet. Fram på e. m. skulle de svarta i land och äta, »headman» underrättade mig nu, att det var omöjligt att hinna fram; jag erinrade honom om, hvad jag sagt kvällen förut, och att det blefve hans »palaver», samt att vi måste fara hela natten utan hvila. Skymningen var nu inne; allt mörkare blef det i den täta skogen, allt häftigare strömmen. TI en timme hade de väl paddlat i djupa natten, då alla ropade, att de hvärken sågo land eller vatten; ginge kanoten i kvaf i mörkret kunde de ej hjälpa det, de ville icke längre ha ansvaret. Ja, här var intet annat att göra, än att surra fast kanoten vid en stam och afbida dagen. En filt svepte jag kring mig och lade mig på ett par trälådor. Molnen hade något skingrat sig och gifvit mig förhopp- 12 à es Fr 4 SJOSTEDT: RESEBREF. 173 ning att slippa undan en blöta. Men »falsa spes»! Jag hade väl sofvit någon timme, da jag väcktes af ett smattrande regn. Filten är redan genomvat och obehagliga rännilar löpa utmed hela krop- pen. Nu var det bra! Genomvät fick jag tillbringa natten, sit- tande med en dålig negerparaply öfver hufvudet; den kalla flod- luften kom mig att ordentligt frysa det var en lang natt! Fram pa f. m. var jag framme; sedan jag försett mig med litet tort och ätit en smula, gick jag att bese det s. k. »annexet», min blifvande bostad, ett mindre nyss uppfördt hus, hvari man förut bott, under den tid, det nu färdiga boningshuset af stålplåt var under uppförande. Det ligger något hundra steg fran bo- ningshuset och faktoriet, således ur vägen för handelsvimlet. En treflig veranda med bord lampa sig utmärkt till plats för larv- burarne. Längst fram i rummet är skrifbordet, där jag i detta nu sitter, belamradt med flaskor, rör, böcker och askar; vid fün- stret ett mindre bord för uppblåsning och konservering. Rundt kring väggarne stå, utom den med nät omhängda sängen, koffertar och lådor, hvilka, då de ej behöfva stå på hvarandra, äro lätt åt- komliga. Här regerar jag således ensam och kommer därför sä- kert att trifvas godt. Måtte äfven naturen ha finfina saker att bjuda på. | Jag skulle nu ungefär kunna uppgifva de samlingar, som ligga redo att afsändas. Fjärilar (samt litet andra djur, steklar 0. Ss. v.) fylla 11 teburkar; skalbaggar: en kaffeburk, 2 kakao- burkar och tre halfstora bleckaskar, 60 glasrör med hvarje- handa insekter, larver o. dyl., 35 mindre sortens glasburkar, en del opodeldokflaskor och större flaskor, konvolut med div. in- sekter samt snäckor i sprit och rensade skal, dessutom uppblåsta larver. Dessa äro för öfrigt rätt otacksamma; ty hur väl jag söker sluta till de dosor de förvaras i, mjukna och krympa de alltid något. Om jag en kväll blåst upp ett par och, som jag tycker rätt passabelt, äro de redan följande morgon icke mer de samma i utseende. Dock hoppas jag de på nytt må kunna blåsas upp hemma och sedan blifva dugliga. De exkursioner, jag redan gjort, visa att insektlifvet ännu slumrar. Larver upptaga dock alla burarne för tillfället, blott de vilja lefva. Af en stor natt- fjäril har jag inhöstat närmare hundra larver, hvilka alla dagarne förpuppat sig så, att botten af två burar till hela deras yta täc- 5 13 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. kes däraf. I en annan hänga ett sextiotal puppor pa trådar; ? de äro omspunna af taggiga kokonger, och larverna voro ända till. ro cm. långa. Manga sådana dro uppblasta, en del ligger i sprit. Ett par 2 tum länga och ofantligt tjocka mullvads- syrsor, sådana jag förut aldrig sett, fick jag fOr några dagar sedan. Den första med grosshandlaren KNUTSON hemsända samlin- gen framkom till riksmuseum i juli månad och innehöll en hel del former af stort intresse. Ännu har ej alltsamman blifvit full- ständigt prepareradt, men bland mer anmärkningsvärda former må här omnämnas några exemplar af den sällsynta och högst egendomliga Hemzmerus Talpoides WALK., hvilken något liknar en kakerlacka, men, enligt kand. SJÖSTEDT, lefver parasitiskt à däggdjur; flere olika arter af termiter jämte ett bo af en art, som bygger 1 träd; några rofsteklar jämte deras bon och larver samt uppblåsta larver och puppor till en mängd fjärilarter, bland hvilka här må nämnas: Åcrea Zetes, Pharsalus och Vinidia; Panglima gloriosa BUTLER samt flere andra Bombycider. Dessutom inne- håller samlingen en stor mingd skalbaggar, dock mest mindre former, saint talrika arter af gräshoppor, sländor och skinnbaggar. När alla samlingarna hemkommit, skall så småningom ôfver dem utgifvas fullständiga förteckningar med beskrifning af de nya arterna. Christopher Aurivillius. 14 175 EN FOR SKANDINAVIEN NY ALUCITA. AF W. M. SCHOYEN. Hverken i nogen af de skandinaviske Lande eller i Finland har der, saavidt mig bekjendt, hidtil været observeret mere end en eneste A/uczfa-Art, nemlig den velbekjendte A. hexadactyla L., der undergaar sin Udvikling i Blomsterne af forskjellige Lo- nicera-Arter (L. caprifolium, xylosteum og periclymenum). I afvigte Sommer lykkedes det mig imidlertid at opdrive en til fra det sydlige Norge, nemlig A. dodecadactyla He., som jeg derfor herved vil anbefale til Eftersögning ogsaa paa andre Steder, da det vel neppe kan slaa feil, at den ved fortsatte Undersögel- ser vil vise sig at forekomme paa passende Lokaliteter baade 1 Sverige og 1 andre Trakter af det sydlige Norge end der, hvor jeg 1 Sommer fandt den. Det var under et Besög 1 Skien ved den dersteds iaar af- holdte Landbrugsudstilling, at jeg paa en Exkursion den 27:de Juni i Byens nærmeste Omegn blev opmærksom paa en Busk af Lonicera xylosteum, der voxede paa en Bjergrabbe indimellem diverse andet Krat, og som havde flere af de unge grönne Aars- skud eiendommeligt opsvulmede eller tenformigt fortykkede. Da jeg aldrig för havde observeret denne Foreteelse, som tydeligvis maatte skyldes en i Skuddenes indre Marvrör levende Insekt- larve, tog jeg endel slige Skud med mig hjem, for at forsöge at faa udklekket Larven. Ved at undersöge i Literaturen kom jeg snart til det Resultat, at jeg her havde med den fôrnævnte No- vitet for Skandinaviens Fauna at gjöre, noget som da ogsaa paa- I 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. folgende August Maaned bekræftede sig, idet jeg fik udklækket - nogle Exemplarer af A. dodecadactyla He. Da Lonicera xylosteum synes at vere den eneste kjendte Neeringsplante for denne Arts Larve, er det altsaa paa Steder, hvor den voxer, at man maa eftersôge Arten. Og dette Sken lettest ved paa Forsommeren at have sin Opmærksomhed hen- vendt paa, om de unge grönne Skud af disse Buske viser de ovenfor omtalte karakteristiske, tenformige Opsvulmninger, der let falder i Oinene, saa meget mere som de ogsaa faar en blegere Farve end de övrige Skud og derved faar et sygeligt Udseende. Naar slige Skud indsamles paa et ikke altfor tidligt Stadium og opbevares paa passende Maade, er det ikke forbundet med nogen Vankeligshed at faa Sommerfuglen udklækket. GAFVOR TILL FORENINGENS INSEKTSAMLING. Af herr kassören EMIL SANDIN i Göteborg har lemnats föl- jande sällsyntare Coleoptera: Bembidium Lunatum Durr., Gôte- borg; Sienelophus Flavicallis Srurm., Lerum, Vestergötland; Amara Municipalis Durr., Göteb.; Hydroporus 12-pustulatus Fasr, Släp, Halland; Xantus Conspersus GYIL., norra Hallands skärgård; Zrachodes Hispidus, Lin, Särö, Hall.; Zrirhinus Festucae Herest., Åhs, Halland; Anthicus Sellatus Hest och Zeugophora Turneri POwEr., Göteb. SE u fe oh, JOHAN MARTIN JAKOB ar TENGSTROM. Likasom Sverige och Norge har äfven Finland under det förgångna året sett en af sina främsta fjärilforskare bäddas i jor- dens kalla sköte. Veteranen bland Finlands lepidopterologer, provinsialläkaren i Lojo JOHAN MARTIN AF TENGSTRÖM utandades sin sista suck julnatten 1890 vid nyss fyllda 69 års ålder. Entomol. Tidskr. Årg. 12. H. 3—4. (1891.) I 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Vi fullgöra endast en gärd af aktning och tacksamhet mot den aflidne, då vi på uppmaning af tidskriftens redaktion gå att här i korta drag teckna denne för hvarje vän af den fosterländ- ska naturforskningen kärvordne mans lif och verksamhet. JOHAN MARTIN JAKOB AF TENGSTRÖM föddes i Åbo den 10 november 1821 såsom äldste sonen till dåvarande musei inspek- tor, sedermera professorn i zoologi och botanik JOHAN MAGNUS AF TENGSTRÖM, hvilken var son till den i Finlands häfder väl- kände biskop JAKOB TENGSTRÖM och hans maka ANNA KRISTINA CALOANDER. Hans moder HEDVIG Gustava Pryvz skall i rakt nedstigande led hafva härstammat från vår store reformator MAR- TIN LUTHER genom hans yngsta dotter MARGARETHE, gift med preussiska landtradet von KUHNHEIM. Dennes dotterdotters dot- ter MARGARETHA BUGENHAGEN blef gift med JocHim WITTFOT, en handlande i Liibeck, hvilken flyttade öfver till Åbo och dog där- städes 1677. Från honom härstammade i fjärde led på mödernet: apotekaren i Åbo Lars HENRIK VON MELL, som var morfader till den nu aflidne TENGSTRÖMS moder. Det var säkert tanken på dessa höga anor, som föranledde föräldrarne att åt sin äldste son, som föddes just på MARTIN LUTHERS dag, gifva hans store stamfaders dopnamn. TENGSTRÖMS födelseår 1821 är eljest bemärkelsevärdt i den finska naturforskningens historia. Tio dagar förr än han sag da- gens ljus, den ı november, stiftades »Sällskapet Pro Fauna et Flora fennica», hvilket haft så stort inflytande på undersökningen af fosterlandets natur, och icke många veckor senare föddes en bland Finlands främsta naturforskare WILLIAM NYLANDER. Att JOHAN MARTIN redan från yngre år af sin fader blifvit intresserad för naturens studium är själffallet, och troligen kan man ock härleda hans sedermera så starka förkärlek för fjärilarne redan från spädaste gossåren, då han ännu vistades i Åbo. Han hade nämligen därstädes en nära släkting, den sedermera för sina stora patriotiska donationer kände packhusinspektoren LARS CALOANDER, hvilken hade en synnerligt praktfull fjärilsamling, och man kan väl antaga, att denna icke kunde fela att göra intryck 2 SAHLBERG: J. M. J. AF TENGSTROM Tf. 179 pa den liflige gossens sinne vid hans besök hos »morbror LASSE >, som han sedermera älskade kalla honom. Men efter Åbo brand flyttade föräldrarna år 1827 till Hel- singfors, där gossen i hemmet åtnjöt privatundervisning af en in- formator ända tills han inskrefs såsom student vid universitetet den 28 mars 1839. En lycklig omständighet gjorde, att han genast under sina första studentår blef i tillfälle att göra en i högsta grad lärorik forskningsresa. På våren 1840 infann sig hos hans fader den kände botanisten RUPRECHT från Petersburg och begärde anvis- ning på någon student, som idkat botaniska studier och vore villig att blifva honom följaktig och tjäna såsom tolk på en bo- tanisk resa genom den finska och åländska skärgården. Då före- läsningarna vid universitetet redan voro slutade, och den akade- miska ungdomen skingrad, så att någon lämpligare icke i hast kunde fås, föreslog professor TENGSTRÖM sin son JANNE till följe- slagare, och kort därefter seglade de åstad. Från denna resa åter- vände TENGSTRÖM med en god skörd af botaniska insikter och samlingar samt manga oförgätliga minnen. Likasom af en slump fördes de resande tillsammans med flere ifriga naturforskare, om hvilkas tillvaro hvarken den ene eller den andre förut haft någon aning. Efter återkomsten hängaf sig TENGSTRÖM med stor ifver åt sina naturhistoriska studier, hvilka han började under ledning af dåvarande professorn i ekonomi och naturhistoria CARL REINHOLD SAHLBERG, hvilken hade ovanlig förmåga att intressera sina kolle- gianter för sitt älsklingsämne entomologien. Snart fick han ock en synnerligen begafvad, skarpsynt och ifrig studiekamrat, med hvilken han slöt ett intimt kamratskap, nämligen den redan nämde WILLIAM NYLANDER, hvilken liksom TENGSTRÖM då med lifligaste intresse hängaf sig åt studiet af sitt fäderneslands in- sektfauna. Under somrarne genomströfvade de hvar på sitt håll, oftast med understöd af sällskapet pro Fauna et Flora fennica, skilda delar af Finland och återvände om hösten rikt lastade med iakt- tagelser och samlingar, samt började sedan med hängifvenhet att vetenskapligt bearbeta sitt material. TENGSTRÖM reste sålunda genom Åland, Tavastland, Karelen och Österbotten, delvis i säll- = I 180 _ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. skap med sin nära anförvant, den sedermera sa ryktbar vordne språkforskaren och fosterlandsvännen MATHIAS ALEXANDER CASTRÉN. Redan ar 1843 valdes TENGsTROM af sällskapet pro F. et Fl. fennica till intendent för Lepzdoptera och 2 ar senare ut- nämdes han till amanuens vid zoologiska museum, hvarefter han kunde mera helt egna sig at de finska fjärilarne, och ar 1847 ut- gaf han sitt förstlingsarbete: Bidrag till Finlands fjarilfauna. Detta verk, som utgör en ganska förtjänstfull öfversikt af vårt lands småfjärilar, med beskrifning på mer än 40 nya arter, hvaraf dock några äro upptäckta och beskrifna af W. NYLANDER, ingår i första häftet af Notiser ur pro F. et Fl. fennica förhandlingar, samma häfte, 1 hvilket äfven NYLANDER offentliggör sina förnäm- sta arbeten på entomologiens fält. Kort därpå måste TENGSTRÖM för en tid lemna all syssel- sättning med sina kärvordna fjärilar. För att skaffa sig lefvebröd började han, likasom äfven hans vän W. NYLANDER, att studera medicin. Vi hafva nu kommit till de i Finlands kulturhistoria så be- märkelsevärda aren 1845—1849, de stora forskningsresornas pe- riod, då mer än en af landets mera begafvade söner på en längre tid lemnade fosterjorden för att i främmande länder söka de vises sten. Först utgick M. A. CASTRÉN att i Sibiriens vida ödemar- ker uppsöka finska folkets vagga. G. A. WALLIN företog sina djärfva och på äfventyr rika forskningsresor 1 Orientens öknar, och R. F. SAHLBERG trängde in i det inre af Brasiliens urskogar för entomologiska forskningar och insamlingar, sedan han 10 år tidigare under 8 dagars ströftåg vid Rio Janeiro i förbifarten på sin resa till Sitka och Sibirien fått en föreställning om detta lands rika och praktfulla insektvärld. Äfven hos den unge TENGSTRÖM väcktes reslusten, och ett gynnsamt tillfälle att tillfredsställa densamma erbjöd sig snart. I tidningarne ingick en annons af en sjökapten BÖCKERMAN från Jakobstad, att han hade för afsigt att med ett kofferdifartyg företaga en världsomsegling och erbjöd åt någon ung medicinare, att kostnadsfritt följa med, mot vilkor att under färden handhafva läkarevården på fartyget. TENGSTRÖM, som året förut blifvit 4 SAHLBERG: J. M. J. AF TENGSTROM Tf. 181 kirurgie kandidat, sökte och erhöll tjänsten och begaf sig ar 1848 astad, utrustad med ett resestipendium fran universitetet. Kosan ställdes först öfver Sverige, Danmark, Hamburg och Berlin till Nordamerika, hvarest ett kortare uppehall skedde, och sedan till Java, där den tropiska vegetationen i all sin storsla- genhet utbredde sig för den unge naturforskarens häpnande blic- kar. Vistelsen har varade ej länge, men i alla fall fick TENG- STRÖM tillfälle att inhôsta en rätt vacker samling af fjärilar, och däribland äfven flera för vetenskapen nya former. Efter 16 må- naders bortovaro återkom TENGSTRÖM till hemlandet med oför- gätliga minnen och noga förda dagboksanteckningar öfver hvad han sett och upplefvat under resan. ir Bland de för framtiden mest fruktbärande episoder under denna färd var dock besöket hos dåtidens främste lepidoptero- log, professor ZELLER i Glogau, med hvilken TENGSTRÖM redan ett par år förut trädt i vetenskaplig brefväxling. Han plägade säga, att han under några få exkursioner tillsammans med denne mästare inhemtat mera för sin framtida utveckling än eljest under flera är. Han kunde blifva riktigt 1 extas da han beskref ZEL- LERS sätt att gå tillväga under sina microlepidopterologiska ex- kursioner. Man kan ock säga, att vi till stor del hafva att tacka den lifliga brefväxling, som sedermera uppstod mellan dem, för resultaten af TENGSTRÖMS lepidopterologiska verksamhet. Lycklig den yngling, som har en så trofast, hjälpsam och tillmötesgående vän till sitt vetenskapliga stöd! Redan i januari 1847 skref han till TENGSTRÖM: »Es freut mich dass in fernen Norden zwei* Entomologen auftreten, von denen sich etwas wesentliches fiir die Förderung der Lepidopterologie erwarten lässt. Darum will ich nach Kräften thun, was Sie in Ihren Leistungen fördern kann, und es wird mich freuen, wenn ich recht oft von Ihnen in An- spruch genommen werde, da ich darin die sicherste Biirgschaft für die Fortschritt zu den bezeichneten Zeile zu erkennen glaube.» TENGSTROM var ej heller trög att begagna sig af ‘denna så vän- ligt erbjudna hjälp. Men efter återkomsten till hemmet hade TENGSTRÖMS ställ- ning betydligt förändrats. Vi förbigå här de bedröfliga omstän- * Den andre, som här åsyftades, var utan tvifvel W. NYLANDER. 5 LA 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. digheter, som tvungo hans fader att redan vid 53 års alder taga afsked fran sin profession samt de bittra strider, som sedan för- des angående äterbesättandet af hans tjänst, likasom några ar förut om adjunkturen i zoologi och botanik, af hvilka TENGSTRÖM ge- nom sin nara ställning till NyLANDRARNE icke kunde undgå att blifva djupt berörd. Alltnog, han längtade efter att blifva karl för sig själf och att äta sitt eget bröd, samt började, sedan han först hållit ett, om ett öppet öga för naturen och mer än vanlig inblick uti växtgeografien vittnande offentligt föredrag om naturen på Java”, att forcera sina medicinska studier. Efter att hafva af- lagt kirurgie magisterexamen 1851 utnämdes han, sedan han en kortare tid tjänstgjort såsom läkare i Lovisa och Nystad, till tjänstförrättande provinsialläkare i Kexholm den 5 juli samma år, och flyttade dit för en lång tid. Då WILLIAM NYLANDER år 1849 begaf sig på sin långa stu- dieresa till Frankrike, skall han hafva yttrat till den nyss ut- nämda professorn 1 zoologi och botanik ALEXANDER VON NORD- MAN: »Sie werden sehen, dass wenn TENGSTRÖM einmal die prak- tische Bahn eines Artzes anfängt, so wird er die Naturgeschichte in die Rumpelkammer werfen», och TENGSTRÖM själf hade under sitt besök hos ZELLER yttrat for honom ungefär samma farhågor beträffande NYLANDER. Till stor lycka för den finska naturforsk- ningen visade det sig snart, att båda dessa pessimistiska spå- domar kommo på skam. NYLANDER lemnade visserligen snart in- sekterna, till stor sorg och saknad för hans entomologiska vän- ner och beundrare, hvilka redan i hans första publikationer sågo gryende anlag till en vetenskaplig förmåga, som med tiden kunde göra honom till en entomolog af främsta rang; men han slog sig i stället med så mycket större ifver och framgång på botanikens studium. Man kan därför nu säga, att den som känner honom endast såsom entomolog, huru stort inflytande han än haft på in- sektkunskapen i flera länder, han känner endast en ringa del af hans oförgätliga förtjänster såsom naturforskare. * Offentliggjordt i » Litterära Soireer i Helsingfors under hösten 1849», PI 27 re. SAHLBERG: J. M. J. AF TENGSTROM 7. 183 Hvad ater TENGSTRÖM beträffar, sa sag det en tid verkligen mörkt ut med hans verksamhet såsom entomolog, hvilket äfven bragte hans vän och gynnare ZELLER i stort missmod och be- kymmer. Då denne ända sedan han personligen träffade honom i Glogau på åratal icke erhållit några underrättelser från sin så varmt omhuldade discipel i norden, började han frukta för det värsta. »Wird der arme Freund doch nicht einen Riickfall zu ‚erleiden gehabt haben, der ihn an entomologischer Beschäftigung hindert. Ich zerbrach mir über die Ursache vielfach den Kopf» ‘0. s. v. skref han hösten 1850 till NYLANDER, ängslig Ofver att icke fä svar pä sina bref. Den, som dock gjorde allt sitt till, för att hindra TENGSTRÖM att under sin vistelse i Kexholm försjunka i vetenskaplig overk- samhet, var NORDMAN. Redan fran yngre aren hade han varit lifligt intresserad af entomologien, och under sitt mangskiftande lif samt sina talrika resor i södra Ryssland och Caukasiens bergs- trakter hade han med förkärlek egnat uppmärksamhet at fjari- larne, särskildt macrolepidoptera, och af dem sammanbragt en rätt ansenlig samling. Han hade ock under sin mångåriga vi- stelse i utlandet gjort bekantskap med flera framstående forskare på detta område. | Aterkommen till hemlandet hängaf han sig ifrigt at planen, ett åstadkomma en faunistisk förteckning öfver alla Finlands fjä- rilar, samt insåg klart, att TENGSTRÖM var den rätte mannen att hjälpa honom häruti; och fran ar 1852 började han ordentligt bestorma honom med bref härom. Han föreslog, att de gemen- ‚samt skulle utarbeta detta opus, hvarvid arbetet skulle sa förde- las, att han själf skulle öfvertaga macrolepidoptera, TENGSTRÖM microlepidoptera, hvarefter de efter ömsesidig granskning skulle under gemensamt namn utgifva arbetet i sin helhet. Han sände honom litteratur, berättade flitigt om hvad han inhemtat fran ut- landet i lepidopterologiskt hänseende, som han ansåg kunna in- tressera TENGSTROM, sände tätt och ofta notiser om fynd, som han själf och hans son ARTUR eller andra gjort i eget land, och försökte på allt sätt väcka och underhålla intresset. Det dröjde icke heller länge innan TENGSTRÖM med ny hän- förelse upptog sina ungdomsstudier. Måhända bidrog äfven här- till i någon mån den förbättring i TENGSTRÖMS ekonomiska ställ- 7 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. ning, som inträffade några år efter hans förflyttning till Kexholm. År 1855 gifte han sig med KAROLINA WILHELMINA DORRENDORFF, dotter till apotekar DORRENDORFF från S:t Petersburg, hvilken hade ett landtgods ej långt från Kexholm. Denna älskliga och djupt religiösa kvinna, som ville lefva helt och hållet för att göra andra lyckliga, och som spridde tröst och glädje bland alla, med hvilka hon kom 1 beröring, medförde äfven till boet en icke ringa förmögenhet. TENGSTRÖM kunde därför nu offra äfven något för sin vetenskap och började företaga exkursionsresor i omnejderna samt långt utom landets östra gräns. Denna tid var en resa i dessa trakter ofta förenad med faror och svårigheter till följd af befolkningens okunnighet, miss- tänksamhet och vidskeplighet. Sålunda fick TENGSTRÖM en gång, misstänkt för att förorsaka boskapspest, då han ertappades*natte- tid smetande honung på trädstammarne, bekväma sig till att midt under natten smyga sig bort och fly från trakten, för att rädda. sitt lif, då han händelsevis hade fått kännedom om, att en sam- mansvärjning mellan en del af byns befolkning ingåtts i afsigt att följande morgon omringa hans bostad för att gripa och dräpa. honom. Uti Onega Karelens vidsträckta skogar, myrar och yppiga lundar, där vegetationen på milslånga sträckor fått stå oberörd af odlarens ingrepp, fann TENGSTRÖM en oväntadt rik och intres- sant fjärilfauna. Här mötas nordens och söderns, österns och västerns former, så att man från samma exkursion kunde medföra arter, som man varit van att se endast från Lappmarkerna och sådana, som förut inom Skandinavien blifvit funna endast i dess . sydligaste provinser. Dessa exkursionsresor blefvo därför lika mycket fruktbärande för vetenskapen, som för TENGSTRÖMS sam- ling, hvilken genom en liflig bytesförbindelse med utländska lepi- dopterologer helt hastigt väsentligen förkofrades. Da TENG- STRÖM dessutom hade lyckan, att uti dåvarande apotekaren, seder- mera forstmästaren och statsrådet ALEXANDER GiiNTHER 1 Petro- savodsk, vinna en synnerligen ifrig och energisk medhjilpare, blef ryska Karelen snart nog en bland de i lepidopterologiskt hän- seende bäst kända delar af norra Europa. Men en fjärilforskare kan ej vinna stora resultat genom att endast infånga fjärilarne under deras fullbildade tillstånd, han 8 lh. a SAHLBERG: J. M. J. AF TENGSTROM 7. 185 måste äfven studera dem under deras utveckling och förvandlin- gar. Vikten häraf hade TENGSTRÖM redan tidigt insett och under sin vistelse i- Kexholm började han i stor skala insamla och upp- föda fjärillarver. Om höstarna gjorde han ofta, då han hade le- dighet för sin praktik, dels med båt till Wuoksens frodiga hol- mar, dels med häst till aflägsnare delar af södra Karelen, sär- skilda larvexkursioner, hvarvid han vanligen åtföljdes af en dräng, som han särskildt inöfvat till sitt biträde; och från de närmast staden belägna egendomliga flygsandskullarna med sin magra vegetation af Zhymus serpyllum, Empetrum nigrun o. d. fram- letade han ständigt nya larver, som sedan lemnade honom man- gen förut okänd och oväntad fjäril. J I hans hem såg man honom ock ständigt omgifven af larv- burar eller i krukor planterade växter, på hvilka hans skydds- lingar i all frihet gingo på bete tills de voro färdiga att krypa i jorden eller förpuppa sig, då de inflyttades i kläckningsburen, därifrån de i sinom tid kröpo fram i fullfärdig fjärilgestalt, fröj- dande sin omtänksamme vårdare. Under dessa kära sysselsättningar drabbades TENGSTRÖM af en smärtsam förlust. Efter 8 års lyckligt äktenskap lemnade hans kära hustru KAROLINA detta jordiska och sin djupt sörjande make, sedan hon skänkt honom 4 döttrar, hvilka sålunda blefvo moder- lösa i späd ålder. Papilio Lina! så lödo de korta, af en lepi- dopterolog så lätt förstådda trösteord, hvarmed en aflägsen vän uttryckte sitt djupa deltagande uti sin kollegas sorg. Men TENGSTRÖM verkade icke allenast direkte för utredan- det af vårt lands insektfauna, utan äfven och i synnerhet under 1860- och 1870-talet, indirekte genom den uppmuntran och hjälp han lemnade andra yngre forskare. Såg han hos någon ett gry- ende intresse för fjärilarne eller för insekter i allmänhet, gjorde han allt för att underhålla och utveckla detsamma. Han erbjöd sig att lämna hjälp vid bestämmandet af den insamlade skörden och gaf sig möda, att i utförliga bref gifva nybörjarne noga in- struktioner om fångstsätt, -preparering m. m. samt att göra dem uppmärksamma på former, som voro af särskildt intresse; och då någon ung. entomolog var i begrepp att företaga någon exkur- 9 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. sionsresa, kunde han vara säker på, att få emottaga bref af TENG- STRÖM med enträgna uppmaningar, att under resan »icke glömma fjärilarne». + Om TENGSTRÖM sålunda frånvarande förmådde hos ungdo-: men upplifva intresset för lepidopterologiska studier och forsk- ningar, så kunde han göra detta i ännu vida högre grad genom personligt umgänge med dem. Hvarje ung naturforskare, som sträckte sin resa Österut, begagnade nog tillfället att besöka Kex- holmsdoktorn, af hvilken han alltid kunde räkna på att blifva på det gästvänligaste emottagen. Det var verkligen ett nöje att för honom framlägga en låda fjärilar, som man insamlat. »Det var ett intressant fynd» — »men se nu på den där Gelechian, den känner jag rakt icke, och denna Zortrix, jag tror säkert att den är ny, jag sänder genast ett exemplar till. ZELLER, hvar i all världen har du funnit den» o. s. v. voro utrop, hvarmed gransk- ningen ständigt afbröts till samlarens stora fröjd och uppmuntran, och sällan skildes man från honom, utan att hafva hufvudet fullt med planer om nya exkursionsresor. TENGSTRÖMS uppmuntran inskränkte sig ingalunda till endast tomma ord, ty han var ofta äfven färdig att gifva materielt un- derstöd för forskningsresor till aflägsnare delar af fosterlandet. »Låt intet hindra dig», skrifver han bl. a. till en ung forskare, »från den tilltänkta resan, allra minst den ekonomiska sidan. För min del deltager jag gärna med en liten summa, emot löfte att få behålla något af dina fjärildubbletter. Så länge man är ung och ledig må man gärna flacka omkring, nog kommer det en tid. då man ej slipper ur fläcken såsom jag nu.» Och man kunde vara säker på, att han sedan på det liberalaste sätt infriade sina löften. Här kan tilläggas, att TENGSTRÖM äfven och icke minst lemnade denna uppmuntran och hjälp åt sonen till den man, till hvars förmån hans gode vän FREDRIK NYLANDER vid besättandet af adjunkturen i naturhistoria vid universitetet blef förbigången, och därigenom tvangs att afbryta sina med så stor ifver och framgång påbörjade botaniska studier. Under nästan hela den tid TENGSTRÖM vistades i Kexholm afsändes ständigt till honom från Helsingfors museum till bestäm- ning fjärilar, ofta insamlade af ovana och okunniga exkurrenter, och med beundransvärdt tålamod granskade han noga och för- 10 SAHLBERG: J. M. J. AF TENGSTROM 7. 187 sökte bestämma de ofta utslitna och nästan oigenkänliga sma- fjärilarne, upptecknande fyndorterna för framtida behof samt gjorde sig äfven mödan att spänna de exemplar, han ansåg förtjäna for- varas i universitetets finska samling. Sålunda var han, om ock frånvarande, pa sätt och vis att betraktas såsom intendent för denna samling, hvilken han ock sökte att på det liberalaste för- öka med exemplar af egna fynd. Vi hafva redan nämt om NORDMANS plan att tillsammans med TENGSTRÖM utgifva en faunistisk förteckning öfver Finlands fjärilar. Oaktadt han under flera år i sina bref ständigt återkom _ till detta ämne och redan år 1857 talade om saken, såsom om förteckningen varit nästan tryckfärdig, samt några år senare t. o. m. anmälde den till publikation för finska vetenskaps-societeten, fick han ej under sitt lif se denna sin älsklingsplan förverkligad. Or- saken härtill bör dock ej sökas i någon tröghet à TENGSTRÖMS sida, utan kanske främst i hans obenägenhet, att i detta arbete taga NORDMAN till medarbetare. Denne vidtberömde och mång- sidige naturforskare utmärkte sig nämligen mera för sin ifver och sitt lifliga intresse för vetenskapen, än för samvetsgrannhet i sina uppgifter och en kritisk noggrannhet i detaljer. Många fynd trodde han sig minnas från sin ungdomstid och ville äfven, utan att hafva exemplar att uppvisa, införa dem i faunan. I hans bref till TENGSTRÖM ingår också mer än en mer eller mindre positiv uppgift, hvars tillförlitlighet man måste betvifla. Så skrifver han t. ex. » Wie ein Traum erinnere ich mich vor etwa 30 Jahren die Euprepia pulchra* in Kymmene gefangen zu haben; auch steckt in der Henningschen Samiung ein Exemplar, welches ich als das friiher meinige zu erkennen glaube, aber gewiss bin ich doch nicht, indem ein Local-Zeichen leider fehlt.» TENGSTROM var däremot ytterst kritisk; han lade stor vigt vid fjärilarnes riktiga bestämning, och det som syntes honom tvif- velaktigt sändes flitigt för kontrollering till specialister i utlandet, främst till ZELLER, men äfven ofta till STAUDINGER, ERSCHOFF m. fl. På grund häraf var ock ett samarbete mellan de tvänne lepidopterologerna nästan omöjligt, och först efter NORDMANS död utgaf TENGSTRÖM ensam det tilltänkta arbetet under titel: = Deiopeia pulchella LIN. II 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. »Catalogus Lepidopterorum Faunz Fennicae praecursorius» och offentliggjorde det, ej 1 finska vetenskapssocietetens skrifter, utan i »Notiser ur sällskapets pro Fauna et Flora fennica Fôrhand- lingar», ıo:de häftet. Detta arbete är af synnerlig stor vikt, for kännedomen af nordens fjärilfauna ej minst, och har därigenom, att det gifvit impulsen för så mången ung man till förnyade ifriga forskningar, 1 afsikt att komplettera kännedomen om denna del af den finska faunan. | År 1865 gifte-sig TENGSTRÖM för andra gången, nu med MARIA AMALIA KELDAN, som var en kusin till hans första hustru och hvilken blef honom en öm maka för senare delen af hans lif samt födde honom en son och en dotter. För att få en angenämare sommarbostad för sin familj ar- renderade TENGSTRÖM en liten obebodd holme i Wuoksen, be- nämnd Wasikansaari, och uppförde där at sig en enkel villa. Här anlade han med stora kostnader en vacker trädgård och använde mången ledig stund till att plantera och ansa de fruktträd, som han införskrifvit fran aflägsna orter. Härunder uppstod hos ho- nom en allt mer växande lust för denna sysselsättning, hvilken till slut hotade att helt och hållet uppsluka hans intresse för fjä- rilarne. Till en del berodde detta dock äfven därpå, att trakten kring Kexholm redan var så utforskad, att den icke mera lem- nade honom synnerligen mycket nytt af intresse, och att hans läkarebefattning numera hindrade alla längre: utfärder. Man kunde därför också hoppas, att kärleken till hans ung- domsstudier åter skulle väckas till lif, då han år 1879 utnäm- des till provinsialläkare i Lojo och förflyttades till en ny trakt af fosterlandet, hvilken utmärkte sig genom sin herrliga natur och var belägen just på gränsen mellan tvänne naturhistoriska pro- vinser: Nyland och Egentliga Finland. Denna förhoppning gick dock tyvärr ej 1 fullbordan. Visserligen gjorde han de första somrarna ännu några exkursioner, särskildt till de af ädla träd- slag bevuxna holmarna i Lojo sjö, men då skördarna ej utföllo efter förhoppning, och hans tid alltmer togs 1 anspråk af hans läkarebefattning, isynnerhet sedan han blifvit förordnad att jämte sin förra tjänst handhafva militärläkarevården vid ett här förlagdt 12 a ee ee ee ee SAHLBERG: J. M. J. AF TENGSTROM Y. 189 reservkompani, fürlamades hans entomologiska intressen allt mer och mer. Han köpte sig sedan ett mindre hemman, Mongola, invid den natursköna Lojosjön, och dä han fann platsen synnerligen gynsam för fruktodling, började han ännu pa sin ålders höst med ungdomlig ifver anlägga en storartad trädgård, samt planterade dit. mellan 2- och 300 fruktträd, hemtade från olika trakter, sär- skildt i afsigt att försöka för vårt land acklimatisera ädlare äppel- och päronsorter. På en ganska kort tid lyckades han ock upp- bringa anläggningen till ett så mönstergildt skick, att det är svårt att finna déss like i hela landet. | Under TENGSTRÖMS vistelse i Lojo besöktes han ofta nog af unga lepidopterologer, hvilka stundom kommo långa vägar för att se hans samling samt genom jämförelse bestämma sina egna fynd, och härunder visade den gamle mannen ännu sitt förra tillmötes- gående, sin hjälpsamhet samt sitt gamla intresse för nordens fauna; men småningom blef det för honom omöjligt att själf granska de till honom sända determinanda, ty hans synförmåga försvagades mer och mer, och de tre sista aren af sitt lif var han blind pa högra ögat, en åkomma, hvilken han trodde sig hafva ådragit sig genom ovanan att läsa, liggande vid lampsken långt in på aft- narna. Den 2 oktober 1890 insjuknade han uti en tärande sjuk- dom, som småningom öfvergick till ledbrand uti foten, och efter de svåraste plågor, hvarunder han till det sista ömt vårdades af sin trogna maka, afsomnade han julnatten den 25 december 1890. TENGSTRÔM hade ett lifligt temperament, var af ett anspråks- löst och öppet väsende, blid och vänfast samt högt värderad af dem, som stodo honom nära. Han var af en reslig gestalt, hade en kraftfull kroppsbyggnad och en ståtlig hållning samt en mörk ansiktshy, emot hvilken det på hans ålderdom silfverhvita håret och det långa, tvådelta skägget bjärt framstodo. Såsom bevis på det anseende han af sina fackmän åtnjöt må nämnas, att han blifvit kallad till medlem i flera vetenskap- liga föreningar, såväl i utlandet som inom eget land, bl. a. fin- ska vetenskapssocieteten, uti hvilken han invaldes redan år 1870. Hans efterlemnade fjärilsamling, som innehåller omkr. 3,500 europeiska arter, och i synnerhet är rik på säkert bestämda Mz- 13 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. crolepidoptera, hvaribland manga af typiskt värde, har blifvit hembjuden Finlands universitet till inlösen. Fran trycket har TENGSTROM utgifvit: 1. Bidrag till Finlands Fjärilfauna. — Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora fennica förhandlingar. - Hft. 1, 1847, p. 69 — 164. 2. En kort naturskildring af Java. — Litterära Soireer i Hel- singfors under hösten 1849, p. 27. 3. Geometridæ, Crambidæ et Pyralidæ Faunæ fennicæ. — No- tiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora fennica förhandl. Hit. 4, 1859, P. 145—-154. 4. Anmälningar och tillägg till Finlands smäfjärilfauna. — |. c. pus 220: 5. Strödda anteckningar. 1-4. — 1. c. Hft. 6, 186%, p. 37a 170 6. Ein neuer Crambus aus dem nördlichen Russland. — Hore Soc. Entomol. Rossice T. 3, 1865, p. 49—52, t. 2, f. I, 2. 7. Catalogus Lepidopterorum Faunæ Fennicæ præcursorius. -— Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora fennica förhandl. Hft. 10, 1869, p. 287--370; 1 karta. John Sahlberg. 14 191 NYA NORDISKA COLLEMBOLA. BESKRIFNA AF HARALD SCHÖTT. Dä jag f. n. är sysselsatt med ett större arbete öfver hög- nordiska Collembola, hvilkets tryckning torde taga en längre tid i anspråk, har jag för prioritetens betryggande ansett lämpligt att till denna tidskrift insända ett förelöpande meddelande i form af diagnoser öfver tvenne af de viktigaste nya former, jag under mina studier inom gruppen anträffat. Fam. Lipuride. Gen. Tetracanthella n. gen. | Tetracanthella pilosa, Andsegment med spine anales. Pili clavati in segmentis api- calibus stipati, in ceteris dispersi. Ocelli 16, quorum 8 in utroque la- tere capitis, in maculis nigris positi. Antenne capite breviores, quadriarti- culate, articulo quarto omnium lon- gissimo. Instrumenta cibaria ordi- naria. Organum postantennale fere ellipticum,paullum compressum adest. Spine anales quattuor, quarum qua in apice segmenti abdominalis ul- timi majores. Furcula brevis, manu- brio dentes longitudine fere æquante, mucronibus breve lanceolatis. Tibiæ pilis clavatis quattuor, quorum unus in medio tibiæ affixus, ceteris longior et retro directus. Unguiculus inferior adest. Long. 2 mm. I 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. 1. Tetracanthella pilosa n. sp. Ccerulea, albidopilosa. Denna egendomliga Lipurid anträffades första gången i Norge af Med. d:r L. ScHLEGEL. Sedermera har jag funnit tvenne in- divider i Bohuslän samt likaledes tvenne i Jämtland. Gen. Anurida LABOULBENE. Anurida Tullbergi n. sp. © 050 0009 0050010910 :009 9 99052 0,9 0822900099 0 d00 07e 200072 RACE Organa postantennalia irregularia. Tumores utriusque organi 24—28. Ocelli 10. Long. 2—2,5 mm, Val karaktäriserad genom postanten- nalorganens bildning. Jag har funnit denna form i en min- dre sötvattenssamling vid Löfsta i norra Upland. Äfven fran Finland har jag be- kommit en individ genom herr professor Anurida Tullbergi. Postantennalorgan och oceller. O. M. REUTER. VERZEICHNISS EINER VOM HERRN FRITZ THEORIN AUS GABUN UND DEM GEBIETE DES CAMERUNFLUSSES HEIMGEBRACHTEN SCHMETTERLINGS- SAMMLUNG. VON CHR. AURIVILLIUS. In Rhopalocera. Schon im zweiten Jahrgang dieser Zeitschrift (p. 38) lieferte ich ein Verzeichniss einiger Schmetterlinge, welche Herr Fr. THEO- RIN in Gabun gesammelt hatte. Später hat derselbe noch zwei kleinere Sammlungen aus Gabun und eine bedeutende, aus tiber 2000 Stiicke bestehende Sendung aus Camerun heimgeschickt, Die letztgenannte Sammlung stammt vom Gebiete des Camerunflusses und ist an den Ufern des Hauptarmes von der Meereskiiste bis ungefähr dreissig Kilometer den Fluss hinauf gesammelt. Herrn Dr O. STAUDINGER, welcher mir gütigst Aufklärung über einige zweifelhafte Preczs- und Cymothoe-Arten gab, sage ich meinen herzlichen Dank. Fam. Nymphalide. Subf. Danaine. 1, Danais (Tirumala) petiverana Doust. Hew. Gen. Diurn. Rep psgz ts uz ft). I: (1847) Camerun. 2. Danais (Limnas) Chrysippus L. Syst. Nat. Ed. X. p. 471 (1758). Gabun. var. Alcippus, Cram. Pap. Exot. IL t. r27 fö E. F. (1779). Camerun. ‘ Entomol. Tidskr. Arg. 12, H. 3—4 (1891). 1 13 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Amauris (Nebroda) Echeria STtoLL. Suppl. Cram. p. 135 t. 29 f. 2, 2 b (1791). — TRIMEN Trans. Linn. Soc. Lon- don 26. 1. Aelg: Camerun. ~ TRIMEN sagt in seiner vorziiglichen Arbeit »South Afri- can Butterflies» Vol. 1 p. 59, dass das einzige Stiick dieser Art, welches er aus dem tropischen Theil Afrikas gesehen hatte, ein in der Färbung etwas abweichendes Exemplar aus Fernando Po war. Die von THEORIN aus dem Gebiete, des Camerunflusses mitgebrachten Stiicke stimmen mit den oben citirten Figuren gut überein und gehören somit der Stamm- form an. A. Steckert Kuew (B. E. Z. 33. p. 393) ist von der westafrikanischen Form nur wenig verschieden. ! Amauris Damocles Beauv. Ins. Afr. et Amer. p. 239, t. 6 f. 3 a,b. — Enceladus Brown. Ill. Zool. p. 18 t. 9 (1776) (non LINNÉ). — A. psyttalea PLoETz Stettin. E. Z. 41 1880 Pp. 189. Gabun, Gebiet des Camerunflusses, Amauris gabunica Aurıv. Ent. Tidskrift Årg. 2. 1981 D,,39 Gabun. Amauris Hecate BUTL. Proc. Z. Soc. 1866 Pp. 44. — niavius 1), Hew. Gen, D, Lep. t. 11,1 2. Gabun; Camerun. Amauris inferna Buri. Proc. Z. Soc. 1871 p. 79; Lep. Exot n. 8681: 33, 7.72. Camerun. Amaurisdif ficilis n. sp. Alis nigris, albo-maculatis, ciliis albopunctatis; anticis fere ut in A. zuferna BUTL. maculatis, sed macula cellule discoidalis majore et basin propius lo- cata, macula cellule tertiz quam maculis inter se fere æqua- libus et rectangulis cellularum 4:2 et 5:2 multo minore, macula interiore cellule 2:æ magna subrotundata postice a costa 2:a determinata, cellulis ıb et 2:a macula singula sat magna marginali; posticis fere a basi usque ad apicem cel- lulæ discoidalis albo-vitreis, marginem interiorem versus sub- ' A. albomaculata BUTL. halte ich wie auch Moore besonders wegen des grösseren und ganz anders geformten Filzfleckes des Mannes für eine gute Art. 2 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 195 ochraceis, extus late nigris supra maculis duabus, subtus ma- culis numerosis marginalibus albis, cellula 7:a subtus usque ad exitum costz 7:2 brunneo-repleta, cellulis 4—6 basi albo- vitreis; margine exteriore alarum posticarum inæquali, sub- dentato, ad costam 4:am distinctius subangulato-producto. — Long. alarum exporr. 80". co. Macula sericea alarum posticarum a margine postico spatio quam longitudine ipsius maculæ plus triplo breviore separata. Gabun. À Mit A. inferna BuTL. am nächsten verwandt, aber durch den viel grösseren Fleck in der Mittelzelle der Vorderflügel, welcher sich so weit gegen die Wurzel erstreckt, dass er von der vorwärts ausgezogenen Rippe 2 tangirt würde und durch den viel grösseren und schärfer begrenzten weissen Discus der Hinterflügel verschieden. Die mit A. Damocles Brauv. und A. ÆEgialia Cram. verwandten Arten der Gattung Amau- ris können auf folgende Weise eingetheilt werden: A. Die Flügelfranzen einfarbig, ganz ungescheckt. Der Saum der Hinterfliigel stark gebogen, beinahe ganzrandig. Der Fleck in Zelle 3 der Vorderfliigel immer grösser als je- der der Flecke in den Zellen 4 und 5 und gewöhnlich auch grösser als beide zusammen. Die Flecke in Zelle 4 und 5 der Vorderfliigel sind beide gegen die Wurzel gleich lang ausgedehnt und oft auch gerade abgeschnitten. A. Damocles Bravy. A. Gabunica Auriv. B. Die Flügelfranzen wenigstens an den Hinterflügeln deutlich weissfleckig. Der Saum der Hinterflügel gewellt oder stumpfzähnig. Der Fleck in Zelle 3 der Vorderflügel klei- ner oder wenigstens nicht grösser als jeder der Flecke in den Zellen 4 und 5. a. Zelle ı b der Vorderflügel nur mit einem kleinen Saum- fleck und ganz ohne Fleck an der Rippe 2. Der grosse Fleck in Zelle 2 der Vorderfliigel berührt oft nicht den Fleck der Mittelzelle. + Die Rippe 2 würde nicht, wenn man sie vorwärts auszöge, den Fleck in der Mittelzelle berühren. Der 2 PP} 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Fleck in Zelle 4 liegt ganz oder beinahe ganz nach aussen vom Flecke in Zelle 5. 1. Der helle Discus der Hinterfliigel wenigstens bis zum Ende der Mittelzelle ausgedehnt. a'. Discus der Hinterfliigel gelblich weiss, nach aussen undeutlich begrenzt und kaum iiber die Spitze der Mittelzelle ausgedehnt. Die Zelle 7 auf der Unterseite der Hinterfliigel bräunlich gelb, wenig dunkler als die hel- lere Mittelzelle. A. Egialea Cram. ! a". Discus der Hinterfiügel bis zum Innenrande rein weiss, bis iiber die Spitze der Mittel- zelle ausgedehnt und gegen die dunkle Farbe des Aussenrandes scharf begrenzt. Zelle 7 auf der Unterseite der Hinterfliigel zum grössten Theil rein weiss, nur an der Wur- zel schmal braun. A. Dannfelti n. sp.” 2. Der helle Fleck der Hinterflügel klein, höchstens bis zum Anfang der Rippen 2 und 5 ausgedehnt, gewöhnlich nur den inneren Theil der Mittel- zelle und einen kleinen Theil der Zellen 5 und 6 bedeckend. Zelle 7 der Unterseite der Hinter- flügel bis zum Ausgang der Rippe 7 dunkel- braun, dann mit einem kleinen, rundlichen, weis- sen Fleck. — Filzfleck des 7 ungefähr 4 mm. vom Saume entfernt. | A. inferna Butt. ** > Die Rippe 2 der Vorderfliigel würde, wenn man sie nach innen auszöge, den Fleck der Mittelzelle be- ' Es möchte schwierig sein zu entscheiden, ob Cramers Figur :zu dieser oder zu der folgenden Art gehört. TRIMEN scheint diese Art vor sich gehabt zu haben (S. African Butterfl. p. 58) und ich folge ihm in seiner Deutung von Cramers Figur. Uebrige Auctoren schweigen ganz über die Kennzeichen von ÆEgialea CRAM. | ? Vom Lieutenant M. Dannfelt im Congo-Gebiete entdeckt. Flügelspan- nung 70 mm. AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 197 rühren oder durchschneiden. Die Flecke in Zelle 4 und 5 sind gross und länglich und berühren ein- ander längs der Rippe 5 wenigstens mit ihrer hal- ben Lange. Saum der Hinterfliigel auf Rippe 4 deut- lich geeckt. — Filzfleck des X nur: 3 millim. vom Saume entfernt. A. difficilis Aur. 9. Zelle 1b der Vorderfliigel längs der Rippe 2 mit einem kleineren oder grösseren weissen Fleck, der dem grossen Flecke der Zelle 2 sich eng anschliesst. Der grosse Fleck in Zelle 2 der Vorderfliigel ist nur durch die hintere Mittelrippe vom Flecke der Mittelzelle getrennt. * Der. weisse Basalfleck der Hinterflügel ist klein und erstreckt sich wenig über die Mitte des Mittelzelle. Die Hinterflügel unten an der Mitte des Vorderran- des mit zwei weissen, hinter einander gestellten Flec- ken in den Zellen 6 und 7. Der Fleck in Zelle 1b der Vorderflügel klein und schmal, die Rippe 1 niemals erreichend; der Fleck in Zelle 2 den Innen- winkel der Zelle niemals erreichend; Zelle 6 in ih- rem inneren Theil ungefleckt oder nur mit einem kleinen weissen Punkt. A. hecate Butt. Die weisse Farbe der Hinterfliigel weit iiber die Mit- telzelle ausgedehnt und iiberall scharf begrenzt, den Innenrand jedoch nur ganz nahe der Wurzel errei- chend; Zelle 7 unten beinahe ganz weiss. Der Fleck in Zelle 1b der Vorderfliigel sehr gross, die Rippe 1 erreichend oder fast erreichend; der Fleck der Zelle 2 bis zum Anfang der Rippe 2 ausgedehnt; Zelle 6 mit einem weissen Flecke, welcher zusam- men mit den Flecken der Zellen 4 und 5 eine weisse Querbinde bildet. A. Ochlea Bois». A. Nossima WARD. Von übrigen beschriebenen, aber mir in Natur unbekann- ten Arten ist A. Zartarea Mas. vielleicht mit A. gabunica Aur. identisch; MABILLE vergleicht jedoch seine Varietät mit 5 Io. TIG 12. 13: 14. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Egialea Cram. und nicht mit Damocles Brauv. (Psyttalea PLorrz). A. bulbifera SMITH möchte nur eine Varietät von A. Damocles Beauv. sein. Das Reichsmuseum besitzt ein Stück aus Gabun, auf welches Smiths Beschreibung gut passt, ausgenommen dass »the bulb-shaped spot» in Zelle 3 und nicht »between the second discoidal nervule and the first median nervule» (= Zelle 4) steht. A. semzvitrea MAB. ist kaum als beschrieben anzusehen, wenn Mabille’s Anga- be richtig ist, unterscheidet sie sich jedoch durch die Lage des äusseren Mittelfleckes in Zelle 3 ganz von allen anderen Arten der Gattung. A. Ayalites BurL. ist mir leider un- bekannt; sie kann jedoch weder mit Dannfelti noch mit difficilis identisch sein, denn diese Arten haben nicht wie Ochlea und hyalites einen weissen Fleck in Zelle 6, wel- cher sich mit den Flecken in Zelle 4 und 5 zu einer Quer- binde vereinigt. Aus Butlers Beschreibung geht nicht hervor, ob Ayalites in meine Abtheilung Ba oder Bf zu stellen ist. Dasselbe gilt auch von A. Hanningtont BUTLER. Amauris Niavius L. Syst. Nat. Ed. X (1758) p. 470 n. 76. — CLERCK Icones Ins. I. t. 32 f. 2 (1764). Camerun. Amauris (Cadytis) Vashti BUTLER. Cist. Ent. 1. p. I (1869): — Lepid. Exot. 1. t: 21 f. 1. Gabun; Camerun. Subfam. Satyrine. Gnophodes Parmeno Doug. Hew. Gen. Diurn. Lep. p. 68.1.0188: Camerun. Gnophodes Chelys Far. Ent. Syst. III:ı p. 80 n. 249 (1793). — Morpena BUTLER Cat. Satyr. B. M. p. 7 n. 2 (1868). Camerun. Melanitis Leda L. Syst. Nat. Ed. 12. (1767) p: 773 n. 151. mit den Varietäten. Gabun; Camerun. Bicyclus Italus Hewirson. Exot. Butt. Idiomorphus f. 1—3 (1865). Gabun; Camerun. — AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 199 15. Mycalesis vulgaris BUTLER. Cat. Satyridæ B. Mus. p. 130 moe t SP 2, Gabun. | 16. Mycalesis Martius Fagr. Ent. Syst. II:ı p. 219. — M. Sanaos Hew. Exot. Butterfl. Mycalesis t. 8 f. 51, 52. Gabun; Camerun. 17. Mycalesis Elionas Hewırson Exot. Butterfl. Mycalesis t. ey cole ee Camerun. 18, Mycalesis technatis Hewırson Exot. Butterfl. Mycalesis & Idiomorphus f. 67. Camerun. 19. Mycalesis Sandace Hewirson Exot. Butterfl. Mycalesis & Idiomorphus f. 65. Gabun; Camerun. 20. Mycalesis tænias Hewitson Exot. Butterfl. Mycalesis & Idiomorphus f. 66. Camerun. 21. Mycalesis Resaces Hewırson Exot. Butterfl. Mycalesis treo 7, 52 Camerun. 22. Mycalesis Asochis Hewirson Exot. Butterfl. Mycalesis t. 7 f 46, 47. Camerun. 23. Mycalesis sp. Camerun. Diese Art ist wahrscheinlich JZ. angulosa Butt. 24. Mycalesis sp. Camerun. Eine ausgezeichnete Art, die vielleicht neu ist, die ich aber nicht nach dem einzigen vorhandenen Stücke beschrie- ben will. 25. Mycalesis sciathis Hewirson Exot. Butterfl. Mycalesis t. Sieb. Bin 508 Camerun. 26. Ypthima Asterope KLUG Symbolæ Physicæ t. 29 f. 11, 14. Gabun; Camerun. 200 Ye 28. 29. 30. 81, 32, 33- 34. 35: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Elymnias Phegea FaBr. Ent. Syst. IIL:1 p. 132 n. 407. (1793). — DONOVAN Ihs. India t. 31 f. 1. Camerun. Elymnias Bammakoo Westw. Gen. D. Lep. p. 405 t. 68.4.8: Gabun; Camerun. Subfam. Acræinc. Acrea Admatha Hew. Exot. Butterfl. Acræa t. 3 f. 16,17 (1865). Camerun. Acrea Zetes L. Syst. Nat. Ed. X. 1758 p. 487 n. 184. — CLERK Icones Ins. II t. 42 f. 1. Gabun; Camerun; 9’, ©. Acrea Acara Hew. Exot. Butterfl. Acræa t. 3 f. 19, 20, (1865). — Trimen S. Afr. Butterfl. 1 p. 159. — A. caffra FELD. Reise Novara Lep. p. 369 t. 46 f. 10, xx. 1 Ex. aus Camerun, welches sich von der siidafrikani- schen Form nur durch den von der dunklen Grundfarbe in zwei Fleckenreihen (3 + 3) getheilten Apikalfleck der Vor- derfliigel underscheidet. Acræa Pharsalus Warp. Ent. M. Mag. 8. 1871 p. 81; »Lep.. Africana p. 8 t: 6 f. 7, 8.» — Dewirz sVerh i Akad. 4122, p. 177 (1879). Camerun 2,2. Acræa perenna Dover. Hew. Gen. D. Lep. t. 19 f. 4 (1848). — Polydectes Warp. Ent. M. Mag. 8. 1871 p. 81. Camerun; Jg. Acræa Egina Cram. Pap. Exot. I. p. 64. t. 39 f. F. G. Gabun; ©. Acræa Abdera Hew. Exot. Butterfl. Acræa t. 1 f. 1, 2. Camerun; &, €. ' Beim Durchgehen der beschriebenen, afrikanischen Acræen habe ich olgende, wichtigere Synonymen bemerkt: Acræa Satis WARD 1871 (= corona STAUD. 1885); Acræa Rogersi HEWITSON 1873 (= Æhmckei DEWITZ 1889); Acrea insignis DISTANT 1880 (= Duxtoni HEW. (non BUTL,) 1877 = Palbina OBERTH. 1888); Acræa zonata HEWITSON 1877 (= Makupa SMITH 1889). 8 36. 37: AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 201 Das bisher unbekannte Weib unterscheidet sich vom & recht bedeutend. Die Fliigel sind oben nicht roth sondern ziegelroth oder eher gelbbräunlich und die röthliche Farbe ist auf den Vorderfliigeln mehr ausgebreitet und wird nach aussen von einer hellgelblichen Querbinde in den Zellen 3—6 begrenzt; nach innen geht diese Querbinde allmählich ohne scharfe Grenze in die gelbbraune Farbe tiber. Die schwarzen Flecken sind kleiner und die drei Flecken in den Zellen 3-—5, welche beim & die rothe Farbe nach aussen begren- zen, liegen hier im Uebergange zwischen der gelbbraunen Farbe und der gelblichen Querbinde. Die schwarze Saum- binde der Hinterflügel hat undeutliche gelbliche Flecken. Unten sind die Flügel ganz wie beim © gezeichnet, aus- genommen dass die gelbliche Querbinde der Vorderflügel, welche beim © nur sehr schwach angedeutet ist, hier deut- lich durchscheint. Die Farben sind jedoch viel bleicher und die Hinterfliigel haben eine schmutzgelbliche Grundfarbe ; die Saumflecken sind grösser, die Flecken aber zwischen den schwarzen Rippen nach innen von der Saumbinde sind klein und gelblich und die rothen Flecken zwischen den schwarzen Punkten matter als beim g. Acræa Abadima Risse D. Ent. Zeitschr. Lepid. 1889 p. 182 ema fe oe Camerun. Diese erst neulich von C. Risse in Dresden beschrie- bene Art gehört in Trimens Gruppe 4 (S. Afr. Butterflies p. 132) und ist mit Acrea natalica Boisp. nahe verwandt, sofort aber durch die oben sehr schmale, schwarze Saum- binde der Hinterfliigel zu unterscheiden. In Ribbe’s Figur sind die Flügel bis zur Wurzel rothbraun; bei allen den (6) von THEORIN gesammelten Stücken ist aber die Flügelwurzel schwarz und die schwarze Farbe hat beinahe dieselbe Aus- breitung wie bei A. natalica Boisp. In der Beschreibung sagt RIBBE jedoch »Flügelwurzel schwarz». RIBBE giebt für seine Art keinen näheren Fundort an. Acræa Serena Fapr. Syst. Ent. p. 461 n. 76. (1775). — Eponina, 9 Cramer Pap. Exot. III t. 268 C, D. (1732). Gabun, Camerun. 202 38. 39: 40. AT. 44. 45. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Acræa Bonasia Farr. Syst. Ent. p. 464 n. 96. 1775). — Eponina of CRAMER Pap. Exot. III t. 268 A, B. (1782). Gabun. Aus Fabricius’ Beschreibung geht ganz sicher hervor, dass seine Donasia gar nicht, wie Kirsy und die meisten anderen Verfasser nach ihm annehmen, dieselbe Art wie A. cynthius DRURY, sondern dagegen, wie auch Trimen! durch den Typus in »the Banksian collection» bestätigt fand, die A. Eponina Cram. 9 ist. Acrea Vinidia Hew. Ent. M. Mag. 11. 1874 p. 130; Exot... Butteril; "Acrea jt.) 77. 45,40, Camerun. Acræa Cynthius Drury Ill. Exot. Ins. III. 1782. p. 52 t. 37 ENS 6, Camerun. Acræa Lycoa Gop. Enc. Meth. IX p. 239 n. 27. Camerun. Acræa Cydonia Warp. Ent. M. Mag. X 1873 p. 50. Camerun. Acræa Epæa CRAMER Pap. Exot. III t. 230 f. B, C. (1779). Camerun. Acræa epiprotea BUTLER Cist. Ent. I. p. 210 (1874). — Eurita Hew. Exot. Butt. Acræa t. 5 f. 20. J Camerun. Acræa Eurita CRAMER Pap. Exot. III. p. 69 t. 233 f. A B. (1779). Gabun, Camerun. Wenigstens drei verschiedene Formen, die ich jedoch nicht mit den von Drury, HEwITSON und FELDER abgebil- deten oder mit den von BUTLER beschriebenen identifiieren kann. Die Formen dieser Gruppe scheinen mir konstant aber sehr viele zu sein und es ist nicht rathsam neue zu beschreiben, wenn mann nicht eine gründliche Revision aller bekanten Formen vornehmen kann. ' S. Afr, Butterfl. Ip. 174 note 1. 10 46. 47: 48. 49. 50. Bin. 52. 53: 54. 55: AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 203 Subfam. Vymphalne. Lachnoptera Iole Fasr. Spec. Ins. II p. 78. — Dovust. Hew. Gen. D. Lep. t. 22 f. 2. — HOLLAND Tr. Amer. Ent. Soc. 13. p. 326 t. 9 f. 2. — Laodice Cram. Pap. Exot. II files IE, BF. Camerun. Atella Columbina Cram. Pap. Exot. III t. 258 f. A, B (1782). — Zurytis Doust. Hew. Gen. D. Lep. p. 167 t. Bar fis, Gabun. Hypanartia Delius Drury. Ill. Exot. Ins, III. t. 14 f. 5, 6. (1782). — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 37. Gabun; Camerun. Das ©, welches von GODART unter den Namen Van. Demonica beschrieben ist, weicht durch bedeutendere Grösse, bleichere, mehr rothgelbe Grundfarbe und den zwischen den Rippen 4 und 7 rothgelben, von einer schwarzen Linie getheilten Saum der Hinterflügel ab. Pyrameis cardui L. Syst. Nat. Ed. X p. 475 n. 107. (1758). Camerun. Junonia Clelia Cram. Pap. Exot. It. 21 f. E, F. -— Tri- MEN §. Afr. Butt, 1 p. 214. — Oenone L. Mus. Lud. Uhr. prera(nec Syst: Nat. Ed.-X:p..473): Camerun. Precis Sophia Fasr. Ent. Syst. IIL:r p. 248 (1793). — Donovan Ins. Ind. t. 36 f. 3. — TRIMEN S. Afr. Butt. I pP. 220. Gabun; Camerun. Precis Terea Drury. Ill. Exot. Ins. II t. 18 f. 3, 4. Gabun; Camerun. Precis Octavia Cramer. Pap. Exot. II t. 135 f. B, C (1779). — TRIMEN S. Afr. Butt. I p. 220. Camerun. Precis Pelarga Fasr. Syst. Ent. p. 513 n. 296 (1775). Camerun. Precis sinuata PLÔTZz. Stettin. E. Z. 41. 1880 p. 477. Camerun. IT 204 56. 57> 58. 59: 60. 63. 64. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Bei der Hauptform von szuata sind die Vorderflügel hinter der scharfen, lang ausgezogenen Spitze sehr tief aus- gebuchtet und der dunklere Basaltheil ist auf der Unter- seite durch eine schwarzbraune, scharf hervortretende, in die Schwanzspitze auslaufende Linie von der tief gelbbraunen Querbinde begrenzt und der Saum der Hinterfliigel hat keine weisse Möndchen oder Striche. Var. Pelargoides n. var. — Spitze der Vorderflügel kür- zer und breiter (wie bei Xowara Warp und Pelarga FABR.). Querbinde unten heller und deutlicher, nach innen von einer weniger hervortretenden, gegen den Innennand der Hinter- flügel gerichteten Linie begrenzt. Saum mit einer doppelten Reihe von weisslichen Striche und Möndchen. Precis Ethyra FEISTHAMEL An. Ent. Fr. (2) 8.1850 p. 250. — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 38. Gabun; Camerun. Salamis Anacardii L. Syst. Nat. Ed. X p. 467 n. 56 (1758). = CLERCK Icones Ins. rar. II. t. 28 f. 3. Camerun. Kallima Rumia Westw. Gen. D. Lep. p. 325 t. 52 f. 2. (1850). Gabun; Camerun. Eurytela Dryope Cram. Pap. Exot. It. 78 f. E. FE, Camerun. Eurytela Ethosea Drury. Ill. Exot. Ins. II. t. 37 f. 3, 4. -— Dewirz Nov. Acta Acad. Nat. Cur. 50. t. 17 f. 1 Camerun. Eurytela Ophione Cram. Pap. Exot. II t. 114 f. E. FE. Gabun; Camerun. Ergolis Enotrea Cram. Pap. Exot. IV t. 236 f. A, B. Camerun. Hypanis Ilithyia Drury Ill. Exot. Ins. I t. 17 f. 1, 2. Camerun. . Crenis Boisduvali WALLENGR. Lep. Rhop. Caffr. p. 30 n. 2 (1851). — Trimen SMAfr Butt. a ps ene ct. nie, 2 Camerun. Nur ein einziger X. Diese Art wurde bisher, so weit mir bekannt ist, nicht aus dem tropischen Theil Afrika’s 12 65. 66. 67. 68. 69. 70. Ar: 72. AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 205 erwahnt. Das Stiick aus Camerun stimmt in allen Theilen mlt den von, WAHLBERG aus Siid-Afrika mitgebrachten Exem- plaren gut iiberein. Die Unterseite der Hinterfliigel ist sehr scharf gezeichnet und die Grundfarbe auf beiden Seiten der Aagenflecken-Binde weisslich. Crenis occidentalium MABILLE Bull. Soc. Zool. Fr. 1. 1876 p. 275; An. E. Fr. (6) 6. Bull. p. 117. — vadımonis DRUCE Ent. M. Mag. 14. 1878. p. 226. — Azbbez DEwirz Nov. Meta’ Acad: Nat) Eur. 41:2 1879 pP. 1961.26 fr 3. Gabun; Camerun. Diese Art wird allgemein Vadimonis benannt; dieser Name muss aber dem älteren occzdentalium Mab. weichen. Eben so ist es wenig bekannt, dass Crenzs Pechueli Dewirz (1879) = rosa Hew (1877) ist (vergl. TRIMEN S. Afr. Butt. III p. 403). Das sehr seltene Q ist grösser (circ. 60 mm.), hat eine breitere, mehr grauliche Saumbinde der Hinterflügel, welche sich auch auf die Vorderfliigel fortsetzt, und einen rothen Schrägstrich in der Mittelzelle der Vorderflügel. Crenis Amulia Cram. Pap. Exot. IL t. 180 f. C. Gabun; Camerun. Cyrestis camillus FABR. Spec. Ins. II p. 11. — Pantheus Drury 111..BExot. Ins. HI t; 6 f. 4: Camerun. Hypolimnas Misippus L. Syst. Nat. Ed. X. p. 767 n. 118 (1758). — Cramer Pap. Exot. Ip. 44 t. 28 £ B. C. Gabun; Camerun. Hypolimnas Salmacis Drury lll. Exot. Ins. II t. 8 f. x, 2. (1773). Camerun. Hypolimnas Dinarcha Hewitson Exot. Butt. Diadema t. 2 172 — DISTANT Pr Z. Soe. 1879 p: 604. Camerun. Hypolimnas dubius BEauv. Ins. Afr. Amer. p. 238 t. 6 f. 2a, 2b. (1805). Gabun; Camerun. Hypolimnas Anthedon Dover. Ann. N. H. (1) 16. 1845. PES vr GEN D; Lep. t 37% "3. Camerun. 13 206 13: 74. 75: 76. 11: 78. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Euxanthe Eurinome CRAMER Pap. Exot. I t. 70 A. (1775) 9; —. DousL. Hew.. Gen; D: Lep. ts 38/6 to (1850) for. Camerun. Euxanthe Trajanus Warp. Ent. M. Mag. 8 1871 p. 36.; »Afr. Lep. p. 10 t. 8 f. 3, 4 — Schatze Sraup. Exot. Schmett. I. p. 140 t. 48. 1. Camerun; 1. Q. Das vorliegende Weib unterscheidet sich vom & dadurch, dass die Flecken rein weiss sind, dass die innere Querbinde der Vorderfliigel nur einen kleinen Fleck in der Mittel- zelle hat, dass der weisse Discus der Hinterfliigel grösser und auch auf der Unterseite vorhanden ist und dadurch dass die Hinterfliigel auf beiden seiten zwei Reihen von Submar- ginalflecken haben. -Uebrigens hat es die gewöhnliche Flü- gelform der Euxanthe-Weibchen und kommt in Farbe und Zeichnung dem von SMITH und Kirgy abgebildeten Weibchen von Æ. Tiberius sehr nahe, Warp sagt (I. c.) »Q. Does not differ materially from the male» und hat also kein Q gesehen. Pseudacrea Semire CRAMER Pap. Exot. III. t. 194 f. B, C. Camerun. Pseudacræa Lucretia CRAMER Pap. Exot. I. t. 45 f. C, D. (1775). Camerun. Pseudacrea Eurytus L. Syst. Nat. Ed. X. 1758. p. 487 n. 180. — CLERCK Icones Ins. II t. 31 f. 4. — AURWIL- LIUS Lep. Mus. Lud. Ulr. p. 39. —? Hewirson Exot. Butt. Diademart 3 1) u: Camerun; 1 Q. Stimmt mit dem noch in Upsala aufbewahrten und von Clerck abgebildeten Typexemplar LINNÉ's genau tiberein; et- was breiter ist nur die Subapicalbinde der Vorderfliigel. In Hewirsons Figur sind die Hinterfliigel oben an der Basis weiss, nicht röthlich, wie bei LINNÉ's Form; in allem übrigen stimmt sie mit der Linneischen Form gut überein, Pseudacrea Hirce Drury lll. Exot. Ins. III. p. 37 t. 28 f. 2. (1782). — Zurytus Hewitson Exot. Butt. Diadema t. 3 f. ro. Camerun; ı ©. 14 ne AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 207 19. 80. Das vorliegende ® stimmt mit Drury’s und HEWITSONS Figuren, welche wahrscheinlich Männer vorstellen, recht gut überein; die rothgelbe Farbe ist jedoch etwas mehr ausgebreitet. Sowohl die SS, wie die QQ scheinen mir nicht nur durch die Farbe, sondern auch durch den mehr als doppelt schmäleren, braunen Saum der Hinterflügel von Eurytus L. verschieden zu sein. Pseudacrea striata BurLer Cist. Ent. 1. 1873 p. 215. — Hewitson Exot. Butt. Diadema t. 3 f. 2. Camerun: ı 9. Pseudacrea Ruhama Hewirson Ent. M. Mag. 9 1872. p. 84. Camerun; x, 1 ©. Hewitson hat nur den & beschrieben. Wahscheinlich gehört doch das vorliegende ® zu seiner Art. Diese Art und die nahe verwandte Ps. metaplanema BUTLER (= Eury- tus Hew. Diadema t. 3 f. 8) unterscheiden sich von den anderen durch die gegen den Hinterwinkel gerichtete Quer- binde der Vorderflügel. Pseudacræa Theorini n. sp. Alis anticis utrinque fuscis, supra ad marginem posticum brunnescentibus punctis 7 or- dinariis nigris; posticis rufo-brunneis costis, striis inter costis, margine postico punctisque circiter 9 baseos nigris. &. Alis anticis brevioribus et angustioribus fascia parva, oblijua, maculis 2— 3 in cellulis 3? et 4? locatis, flavescentibus composita ornatis, intra et pone fasciam nigricantibus. — 60'” 2. Alis anticis latioribus et obtusioribus fascia subapicali flava multo latiore maculis 4 in cellulis 3—6 sitis compo- sita — 81". Eamerun: 1 of, Li ©: Die Hinterfliigel sind beinahe ganz wie bei Ps. meta- plenema Butt. gezeichnet und gefärbt. Die Querbinde der Vorderflügel ist aber ganz wie bei Zuryzus L. gegen die Mitte des Aussenrandes gerichtet, ist beim & zu zwei kleinen Flecken reducirt, beim © ungefähr so breit wie bei Zurytus 2 und Hirce 2. Da die Geschlechter dieser und der vorhergehen- den Arten unter einander nahe übereinstimmen, glaube ich, dass wir mit verschiedenen Arten und nicht mit einer einzigen, vielgestaltigen Art zu thun haben. 15 208 82. 83. 84. 85. 86. OM 88. 89. 90. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Neptis Melicerta Drury Ill. Ex. Ins. I 1773 t. 19 f. 3, 4. Camerun. Neptis Nicoteles Hewirson Ent. M. Mag. 10. 1874 p. 206. Camerun. Neptis Nicomedes HEWITSON Ent. M, Mag. 10. 1874 p. 205. Camerun. Neptis Agatha Cramer Pap. Exot. IV t. 327 f. A. B. 1780. Camerun. Neptis Nysiades Hewirson Exot. Butt. Neptis t. 1 f. 3, 4. Gabun. Neptis Nemetes Hewitson Exot. Butt. Neptis t. 1 f. 1, 2, Camerun. Pseudoneptis coenobita Fagr. Ent. Syst. Ill:1 p. 247 (1793). — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 50. Gabun; Camerun. Catuna Crithea Drury Ill. Exot. Ins. II t. 16 f. 5, 6. — CRAMER’ Pap. “Exot. TES SCA Camerun. Catuna angustatum FELDER Reise Novara Lep. p. 425 n. 671. — Crithea STAUDINGER Exot Schmett. t. 50. Gabun; Camerun. Diese beiden Arten sind einander sehr ähnlich und wer- den oft mit einander verwechselt. Wenn man sie näher vergleicht, findet man jedoch viele gute Unterschiede und ich zweifle gar nicht daran, dass sie gute Arten sind. Die gelbliche Längslinie, welche ganz nahe an der Basis vom Hinterrande der Vorderflügel ausgeht, läuft bei C7zthea bis zur Rippe 4 oder wenigstens bis zur Rippe 3, ist gerade, mit der Mediana gleichlaufend und begrenzt in jeder der Zellen ib, 2 und 3 nach aussen einen runden, schwarzen Fleck. Bei angustatum ist sie dagegen gebogen und streckt sich nur bis zur Rippe 2 und nur in Zelle 2 findet sich ein runder, schwarzer Fleck an der Mediana, wogegen die Flecke in den Zellen ı b und 3 verschwunden sind. Nach aussen von der eben besprochenen Linie steht bei Crzthea in Zelle 2 ein grosser, dreieckiger, wohl begrenzter Fleck wogegen bei angustatum die Grundfarbe hier grau oder schwarzgrau ist ohne Spur des schwarzen Fleckes. Die 16 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 209 schwarzen Submarginalflecke der Zellen 2 und 3 der Vor- derflügel sind bei Cyzthea kleiner und abgerundet, bei ay- gustatum aber viel grösser, mehr oder weniger dreieckig und nach aussen von einer geraden, gelblichen Linie begrenzt. Die Unterseite der Hinterflügel ist beim & von Crithea deutlich gezeichnet, beim von angustatum dagegen ein- farbig, bleichgelb; bei den QQ ist sie stets deutlich gezeich- net; die innere dunkle Begrenzung der grossen (oft undeut- lichen) Augenflecken in den Zellen 1b—3 bildet aber bei Crithea eine fast gerade Linie und ist dagegen bei angusta- Zum von deutlichen Bogen zusammengesetzt. 91. Cynandra Opis Drury Ill. Exot. Ins. II. t. 18 f. 5, 6. Cana —— Aver Drury J) ¢ Op. 49 t: 36,8. 1, 2. (1732). —<~ STOLE suppl, Cram.) t..27 f. 3, 3 B. Camerun. Dieser Art muss der ältere Name Ofzs beibehalten werden. 92. Aterica Veronica CRAMER Pap. Exot. IV t. 325 f. C, D. (1780), Camerun. 93. Aterica Tadema HEWwITSON Exot. Butt. Aterica & Harma f. 10— 12. Camerun. 94. Aterica Galene Brown Nouv. Ill. de Zool. p. 94 t. 37 (1776). — Cupavia CRAMER Pap. Exot. III t. 193-f. E. F. (1779). — STAUDINGER Exot. Schmett. p. 151. t. 52. Camerun. 95. Aterica Atossa Hewirson Exot. Butt. Euryphene t. 3 f. 1, 2. — Amaxia Hew. 1. c. t. 6 f. 8, 9. Camerun. Amaxia ist offenbar der Y' von Afossa. 96. Euryphene Elpinice Hewtrson Ent. M. Mag. 6. 1869 p. 97: Exot. Butt. Euryphene t. 8 f. 34, 35°9. — Smita & Kirsy Rhop. Exot. Euryphene t. 1 f. 5, 6 o% — Goodit HOLLAND Tr. Amer. Ent. Soc. 13. 1886 p. 329 t. 8 f. 1 œ. Gabun; ı ©. 97. Euryphene Gambiæ Feisty. Ann. Ent. Fr. (2) 8. 1850 p. ir Gr 2. Camerun. 98. Euryphene Mandinga FELDER Wien. Ent. Mon. 4. 1860 p. Entomol. Tidskr. Arg. 12, H. 3—4 (1891), 17 14 99. Too. IOI. I O2. 103. 104. 105. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1801. 108 n. 67. — Zonara BUTLER Proc. Zool. Soc. 1871 p. SL: ep. Exot, Ip. Te de hg, e. Camerun. Euryphene Oxione Hewırson Exot. Butt. Euryphene t. 5 text. 1866; t. 8 f. 36, 37. of. — Dewitz Berlin. Ent. Z. OR WE TR RD. Camerun. Euryphene Tentyris Hewirson Exot. Butt. Euryphene t. Ratan ze: Camerun. Euryphene Camarensis Warp Ent. M. Mag. 8. 1871 P. 35; >» Air. Wepid. py 1271.90 NS 0, Camerun. Euryphene Mardania [Fagr. Ent. syst. III: p. 249 n. 776.| — BUTLER. Lep. Exot. t. 28 f. 5, 6. — Cocalia STAUDINGER. Exot. Schmett. p. 148 t. 52. Gabun; Camerun. Euryphene Guineensis FELDER Reise Novara Lep. III js Elgon 1685: Camerun. Nur ein einziger æ, welcher vom æ der E. Mardanıa besonders durch die bis zur Spitze violettbraunen Vorder- flügel und die nur angedeutete ockergelbe Querbinde ab- weicht. Wenn Felders Guineensis nicht identisch mit But- lers (und Fabricius?) Mardania ist, so möchte sie diese Art sein. Euryphene Sophus Far. Ent. syst. III: 1793 p. 46. — Dover. Hew. Gen. Diurm Lep. t. 43 f. 4. — STAUDIN- GER Exot. }Schimett;sp. 415 41.052. Camerun. Euryphene Eliensis Hewirson Exot. Butt. Euryphene t. Of. eRe 224, Camerun. 1 ©, welches mit Hewitson’s oben angeführten Figuren zeimlich gut stimmt. Der Discus der Hinterfliigel ist jedoch nicht gelblich und die Grundfarbe der Unterseite etwas mehr ockergelblich. 18 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 211 106. Euryphene Lesbonax Hewirson Exot. Butt. Euryphene 107. 108. 109. IIO. EVENTS PE 2. EY. 114. 1 116. D: Wabi. UNG? Camerun. Die Subapicalbinde der Vorderflügel ist bei den vor- liegenden Yo gelblich, nicht grün wie in Hewitsons Figur und beim ® weiss und viel breiter, Euryphene Phantasiella Staup. var. Phantasina STAUD. DME Ze Bep.nson pL ITS. Camerun. Euryphene Comus Warp Ent. M. Mag. 8 p. 82 (1871); ala Be: ps re 10. f. pry 2: Gabun; Camerun. Euryphene (Euryphura) Plautilla Hrwırson Exot. Butt. Burypbene ti 3.f. 14; 15. Camerun. Hamanumida Dædalus Fase. Syst. Ent. p. 482 (1785). — Straub. Exot. Schmett t. 52. — meleagris CRAMER Pap. Exot t 6002. As B. (1775). Camerun. Euphedra Cutteri HEWITSON Exot. Butt. Romaleosoma t. 3 f. 13—15 (1865). Euphedra Eleus Dr. Ill. Exot. Ins. III t. 12 f. 1, 2 (1782). Camerun. Euphedra Ruspina Hew. Exot. Butt. Romaleosoma t. 2 f. 6, 7. — STAUDINGER Exot. Schmett. t. sr. Gabun; Camerun. Euphædra Rezia HeEwirson Exot. Butt. Romaleosoma t. 4 PGs 18: Camerun. Euphedra Ravola Hewitson Exot. Butt. Romaleosoma teak 79-20. Gabun; Camerun. Euphedra Ceres FaBr. Syst. Ent. p. 504 (1775). — Lucille Cramer Pap. Exot. II t. 156 f. A, C (1777). Camerun. Euphedra aureola Kırey An. N. H. (6) 3. 1889 p. 246? Camerun; 3 do. Kirby’s Beschreibung von awreola passt ziemlich gut 19 212 118. 119. 120. I2I. 122. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. auf die vorliegenden Stücke: die Costa der Hinterflügel ist aber unten an der Wurzel ziegelroth (KIRBY sagt »deeper orange») und Zelle 7 in der Mitte weisslich. Wenn unsere Art nicht aureola KIRBY ist, so ist sie sicher eine neue mit Ravola und Ceres nahe verwandte Art. Euphædra Pholus Horven Tijd. Nat. Gesch. 7 1840 p. 206 USM TA ub, Gabun; Camerun. Euphedra Themis HÜBNER Samml. Exot. Schmett, I. (1806—1816) t. 60. Camerun. Euphædra Xypete Hewirson Exot. Butt. Remaleosoma t. 2 f. 8—10, — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 51. Gabun; Camerun. Euphedra Lakuma Butler Trans. Ent. Soc. 1870 p. 123; Lep. Exot. t. 21 f. 2. — ? Harpalyce var. fasciata STAUD. Exot. Schmett. p. 150. Camerun. Euphædra spatiosa Mamie Bull. Soc. Zool. Fr. 1. 1876 P: 3248: Gabun; Camerun. Die grösste Art der Gattung (die 22 haben eine Flügel- spannung von 92"—100"); sie ist mit Zosznga Hew. und Fohnstont Buti. sehr nahe verwandt. Zosinga ist mir in Natur unbekannt, von Johnston! aber besitzt unser Mu- seum ein Stück aus Camerun, welches von Kand. Y. SJö- STEDT bei Bonge gefangen wurde und mit SMITH & KIRBY'S Figur (Rhop. Exot. Part 8 Euphædra t. 1 f. 3, 4) genau übereinstimmt. Von dieser Johnston? unterscheidet sich spatiosa dadurch, dass die gelbe Querbinde der Vorder- flügel etwas kürzer ist und sich nicht oder kaum bis zur Rippe 3 erstreckt, dass diese Querbinde auf der Unterseite nur schwach angedeutet und ganz ohne schwarze innere Be- grenzung ist, dass die Unterseite der Hinterfliigel ohne weisse Querbinde ist und endlich dadurch dass die Mittelzelle nur einen tief schwarzen Punkt fiihrt. Bei den mir vor- liegenden Weibern von spatiosa findet sich oben :.ein blauer Anflug am Hinterrande der Vorderflügel; der Vorderrand 20 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 213 126. 128. 129. 130: aber ist von der Wurzel bis zur gelben Querbinde blau- schillernd. Auch bei Fornston! ® ist der blaue Fleck des Hinterrandes nicht immer anwesend. Cymothoé Lucasii Doum. Rev. Zool. 1859 p. 261 t. 10 f. 2 9. — Distant Proc. Zool. Soc. 1879 p. 797 t. 24 200. Gabun; Camerun. Cymothoé Beckeri Herr. ScH. Exot. Schmett. f. 81 9 (1852--1858) — Lheodota Hewirson Exot. Butt. Harma Be Ee Riese ah. of". Gabun; Camerun. Cymothoé Oemilius Doum. Rev. Zool. 1859 p. 260 t. 10 f. 1 9. — Hemeresta Hewirson Exot. Butt. Harma t. peus 202) Camerun. Cymothoé Theobene Dover. Hew. Gen. Diurn. Lep. t. 40 f. 3. — Hoprrer Peters Reise Zocl. 5 p. 389 t. 24 f. I—4. Camerun. Cymothoé Ehmckei Dewitz Berl. Ent. Zeit. 30. 1886 p. 302 t. 7. f. 3, 4 ©. — Aralus MaBizze An. E. Fr. (6) HON Lado 22 1. EEE. Camerun. Cymothoé Cænis Drury Ill. Exot. Ins. IL t. 19 f. 1, 2 © (1773) — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 52 ©, 9. — Althea CRAMER Pap: Exot. II t. 89 f. E. F. (1776). Gabun; Camerun. Amphicede Cram. stellt ein o und ohne Zweifel eine verschiedene Art dar. Cymothoé Capella Warp. Ent. M. Mag. 8. p. 119 (1871); FATT Lep:) p. ura: t. er ft. 113,2 GAME 2.0, BQ Ich habe die Figuren in Warps African Lepidoptera nicht gesehen und weiss darum nicht, ob das Weib bekannt ist; dasselbe hat auch oben eine deutliche, braune Querbinde, welche am Vorderrande der Vorderfliigel von einem grossen weissen, dreieckigen Flecke nach innen begrenzt ist. Cymothoé coccinata Herwirson Exot. Butt. Harma t. 6 21 214 198% 134. Dein. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. f. 24— 26. — Sangaris HEWITSON I. c. Aterica & Harma f. 14. — Sangaris STAUDINGER Exot. Schmett. p. 151. Lome Camerun. , 9. Cymothoë Preussi STAUDINGER Stettin. E. Z. 50. 1889 p. 412. — SMITH & Kırpy Rhop. Exot. Cymothoë t. I f. 6—8. Camerun. om to EP: Cymothoé Doralice Hewirson Exot. Butt. Euryphene t. fet. 1S. (ROD 19, 20). Camerun. 2 9. Diese Art gehört ebenso wohl wie Achlys Hoprr., Chalcis FELD. und die folgende Art in die Gattung Cy- mothoé. Die beiden vorliegenden Stiicke sind Weiber, stimmen aber mit HEWITSONS fig. 18 gut iiberein. Diese Figur stellt also entweder auch ein 9 dar oder die Ge- schlechter sind einander ähnlich. Cymothoé Lisidora, n. sp. — Doralice Hewrrson Exot. Butt. Kuryphene t. 4 f. 19, 20: Camerun. 1 ©. Das vorliegende Stück stimmt mit HEWITSONS oben angeführten Figuren gut überein. Wenn man aber nicht annehmen will, dass das 2 von Doralice sehr dimorph wäre, so müssen wir dieses ® als eine verschiedene Art betrachten. Die Unterseite ist jener von ©. chalcis FELD. so äusserst ähnlich, dass ich beide ohne Bedenken für eine Art erklärt haben würde, wenn nicht das einzige mir vor- liegende, mit Felders Beschreibung ganz übereinstimmende Stück von Chalcis auch ein 2 wäre. Charaxes Pollux CRAMER Pap. Exot. I. t. 38 f. E, F. (1775). — Camulus Drury Ill. Exot. Ins. III t. 30. — Castor Fasr., Gop., DONOVAN. Camerun. Charaxes Castor CRAMER Pap. Exot. It. 27 f. CG. D. (1775). — Trimen 8. Afr. Butt. I. p. 338. — Pollux Lucas Lep. Exot. t. 62 f. 1; FEISTHAMEL An. Ent. Fr. 1850 p. BISIE hits MOT Oil. Camerun. 22 EEE AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 215 136. 7 138. 139. 140. I41. 143. Charaxes Brutus CRAMER Pap. Exot. III t. 241 f. E, F. (1779). Camerun. Charaxes Lucretius CRAMER Pap. Exot. It. 82 f. E, F. (1775): Gamerun. 2. Charaxes Cynthia BUTLER Proc. Zool. Soc. 1865 p. 626 t. 36 f. 3. 9. — ? Lysianassa WEstwoon Thesaur. Oxoniens. Poem era 3, 4-(1874). Camerun. 1 Q. Das vorliegende © stimmt auf die Unterseite viel besser mit BUTLERS Figur des & als mit Westwoops Lyszanassa überein: die Wurzelhälfte beider Flügel ist nämlich eintönig graubraun mit braunen Zeichnungen und ohne die gelbgrünen Binder, welche in WESTwooDs Figur so grell hervortreten; oben sind die Flügel beinahe wie in WEstwoops Figur ge- zeichnet, haben aber dunklere, schwarzbraune Wurzelhälfte und rein weisse Mittelbinde. Auch ist der Schwanzanhang an Rippe 2 viel kürzer als bei Lyszanassa. Charaxes Ephyra Gopart Enc. Meth. IX p. 355 (1823) ©. Gabun; Camerun. Charaxes Etesipe Goparr Enc. Meth. IX p. 355 (1823). — I BUTLER Trans. Ent: Soc. 1869 p. 273 t. 5 f. 5,06. Gabun. Charaxes Tiridates Cramer Pap. Exot. II t. 161 f. A, B, (1777). — STAUDINGER Exot. Schm. t. 59. Camerun. ©, 9. Charaxes Amelie DOUMERIL. — Tafl. 3 f. 1. synans DOoum ‚Rev. Zool. 1861. p. r7r ty, Sö f, Fs oe — Hewirson Exot. Butt. Charaxes t. 5 f. 20, 21. 9. — regius AURIV. Ent. Tidskr. 10. 1889 p. 191. Camerun. I g. Charaxes Mycerina Goparr Enc. Meth. IX p. 369. — Lucas Lep. Exot. t. 65 f. 2. 7. — Doust. Hew. Gen. Diurn. Lep. t/ 53 f. 2.’ ho. — STAUDINGER D. E. Z. Lep. 1391 Parse 2. Camerun. 216 144. 145. 146. 147. 148. 149. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Charaxes Nesiope Hewirson Exot. Butt. Nymphalis t. 1 1, 5, 0. Camerun: IM of. Charaxes smaragdalis BUTLER Proc. Zool. Soc. 1865 t. 36 EE Yes Dep Exeot: Mt. Ge fa: Camerun. 1 Q. Monura Zingha Cramer Pap. Exot. II t. 315 f. B, C (1780). — MaBıLLE Bull. Soc. Zool. Fr. 1. 1876 p. 280. — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 58. — Berenice Drury HIPC Exot sins. Ut, ie ere es (eee): Camerun. I ©. Palla Decius Cramer Pap. Exot. II t. 114 f. A, B. © (1777). — Drury Ill. Exot. Ins. t. 6 f. 1, 2. of. Camerun. Palla Varanes Cramer Pap. Exot. II t. 160 f. D. E. (1777). — Vologeses MABILLE Bull. Soc. Zool. Fr. I 1876 n'1260: Gabun; Camerun. Diese Art kommt in zwei Formen, welche vielleicht verschiedene Arten sind, vor. Die eine — leider doch eben die von CRAMER zuerst abgebildete Hauptform — wurde von MABILLE Vologeses genannt und I. c. gut be- schrieben; die andere, welche sich besonders durch die grunlichweisse, nicht scharf begrenzte Wurzel der Flügel, durch die kürzeren Schwänze der Hinterflügel und die gegen den Vorderrand deutlich gebrochene Querlinie auf der Unterseite der Vorderflügel unterscheidet, nenne ich: Var fulvescens n. var. — Varanes Drury Ill. Exot. ins. UU Ae, Yorn Er, er Camerun. , ©. Subfam. Lzbytheine. Libythea Labdaca Westwoop (Gen. D. Lep. p. 413 t. pS mt 02 Camerun. 24 nal AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 217 150. EST. E52. 154. Fam. Lemoniide. Abisara Talantus n. sp. — 7antalus Hewırson Exot. Butt. Dodona Sospita f. 14, 15 (1866) (non Zantalus Hew. Sespita t..2f, 1). Gameriun: I ir ©. Der Mann stimmt mit den oben angefiihrten Figuren gut überein; das Weib ist auf der Unterseite ganz wie der o gezeichnet, ausser dass der weissliche Costalfleck der Hinterfliigel verschwunden ist; oben fehlen die blauen Ma- keln, die Vorderfliigel haben aber ganz wie unten drei schmale, weissliche Querbinden, von denen die äusserste aus dem Augenfleck entspringt. Die Flügelform des A und des ® ist ganz dieselbe. Dass diese beiden Thiere eine und dieselbe Art sind, scheint mir ganz sicher, wenn dem so ist, muss das zuerst von HEWITSON unter dem Namen Tantalus (Exot. Butt. Sospita t. 1 f. 1 1861) abgebildete Weib eine verschiedene Art sein. Abisara Herwigii Dewırz D. E. Zeit. 30. 1886 p. 429 eal.) Ee (farm eran ir: Obs! Adzsara Geryon Sraup. Exot. Schmett. p. 239 t. 88 (1888) und Dewırz Ent. Nachr. 15 p. 105 t. 1 f. 3, 4 ist ohne Zweifel dieselbe Art wie Ad. Rogers?! DRUCE Bat. NT Mae. (ns. 1873) Pp. (ror. Fam. Lycænidæ. Tingra Hewitsonii Kirsy An. N. H. (5) 19. 1887 p. 364- — tropicalis Hew. Exot. Butt. Pentila & Liptena f. 1. Camerun. À Liptena Acræa Dover. Hew. Gen. D. Lep. t. 77 f. 6. (1852). — SmirH & Kirëy Rhop. Exot. Afr. Lycæn. t. 1 miss. 67: Camerun. Liptena sanguinea PLOrz Stett. E. Z. 41. 1880 p. 198. — Smirx & Kirsy Rhop. Exot. Afr. Lycæn. t. 1 f. 3, 4 (non 1, 2). Camerun. 25 218 155. 156. 157. 158. 159. 160. 161. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Pseuderesia Isca Herwitson Exot. Butt. Pentila & Lip- tena t. 2 £. 14, M61(T872) Camerun. Larinopoda Libyssa Hewirson Exot. Butt. Pentila & Liptena st, 19.15, © (9807). Camerun. Teriomima Erastus Hewirson Exot. Butt. Pieris t. 8 f. 54. Camerun, Allotinus similis Kırey An. N. H. (6) 4. 1890 p. 282. — SMITH & KirBy Rhop. Exot. Afr. Lycæn. p. 49 t. 12 ÉTAT BOL): Gabun. Hewitsonia Boisduvali HEWITSON. — Tafl. 3 f. 3. Q. Synon. Corydon Poisduvali Hew. Ill. D. Lep. Suppl. PER Camerun. 1 ©. Das wahre Weib dieser Art war bisher unbekannt oder wenigstens nicht beschrieben; es stimmt auf der Unterseite mit dem o gut überein. Das von Hewirson abgebildete Weib hat aber eine ganz anders gezeichnete Unterseite der Hinterfliigel und muss das 2 einer dritten Art, die ich Flew. similis nenne, sein. Hewitsonia Kirbyi Dewirz. — Tafl. 3 f. 2. ©. Synon. Azrbyi Dewirz Nov. Acta Ac. Nat. Cur. 41:2 1879 p. 207 t. 26 f. 17 ©. — Preussi STAUDINGER D. E. Zeit. liep., 2800 4.033. 75 2601, pk sO us. Camerungebirge (LINNELL). Auch von dieser Art war das ® bisher unbekannt; ich liefere darum eine Figur desselben. Von den Weibern der beiden anderen Arten unterscheidet es sich auf der Ober- seite dadurch, dass der gelbe Fleck am Hinterwinkel der Vorderflügel in Zelle 2 und nicht in Zelle ıb steht. Auf der Unterseite ist Kirbyi der Hew. similis viel ähnlicher als FH. Boisduvalı. Epitola Urania Kırey An. N. H. (5) 19. 1887 p. 441. — SMITH & Kirsy Rhop. Exot. P. 7 1889. Afr. Lyccen. P: 328 1.70%, 0, 22, Camerun. 1 Jg. 26 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 219 162. 163. 165. 166. 168. 170: LT: Epitola Cercene Hewırson Ent. M. Mag. 19. 1873 p. 150. — fll. D. Lep. Suppl. 'p. zo t1> f. 9120: Camerun. Iolaus Eurisus Cramer Pap. Exot. III t. 221 f. D, E. (1779) ©. — Hew. Ill. D. Lep. Suppl. t. 4 f. 31, 32 ©. — Fichus FaBr. Spec: Ins. II p. rr2 (1782). Camerun. Hypolycæna Philippus Fasr. Ent. syst. 3:1 (1793) p. 283. — Hew. Ill. D. Lep. p. 50 t. 22 f. 15, 16. — Örejus Hoprr. Peters Reise Mosamb. Ins. p. 401 t. 25 f 10, 11. Camerun. Hypolycæna? Faunus Drury Ill. Exot. Ins. II t. 1 £. 4, 5 (8773). — CRAMER Pap. Exot. 1 t: 39 BC. (1775). — Hesiodus Bravv. Ins. Afr. et Amer. p. 262 t. 7 f. 5—7. Camerun. Hypolycæna? Antifaunus Doug. Hew. Gen. D. Lep. t. 46. £1 (2852) —— Hew. Ill. Dt Lepirp. sn. Camerun. Hypolycæna? Lebona Hew. Ill. D. Lep. p. 51 (1865). — Antifaunus Hew. 1. c. t. 23 f. 28, 20. Camerun. Hypolycæna? Bellina PLÔTz Stett. E. Z. 41. 1880 p. 200. Camerun. ı Q. Prötz beschreibt nur den ©. Nach der Beschreibung zu urtheilen ist es jedoch wahrscheinlich, dass das mir vorliegende, leider etwas beschädigte Weib zu seiner Art hort. Lycenesthes Larydas Cramer Pap. Exot. III t. 282 f. eo)" How. lll. D., bep..p. 222 t. 92 fs 40,97 —— — Trimen $. Afr. Butt. IL p. 96. — Kersten! GERST. Van der, Deckens Reise »3:2.p. 373.-t. 15 fa 5. Camerun. Cupido punctatus Dewirz Nov. Acta Ac. N. Cur, 41:2 HONOM Da 205 ta 26. fy IS: Camerun. Cupido Cyara Hew. Exot. Butt. Lycæna f. 9, 10 (1876). Camerun. 27 220 ara, 17 3% 12758 Wa 7h 179. 180. TOITS 182. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Cupido Lingeus Cramer Pap. Exot. IV t. 379 f. F. G. (1781). — Trimen S. Afr. Butt. 2 p. 66. Camerun. Cupido Moriqua WALLENGREN Sv. Vet. Akad. Handl. 2:4 1857p: :39.— 'IRIMEN 8. Afr. Butt..2 sp. 75.0 eis se 5 a. -— benigna MÖSCHLER Verh. z. bot. Ges. Wien 1883 Pie BEL NN I Gabun. (Congo: DANNFELT.) Cupido Micylus Cramer Pap. Exot. III t. 282 f. F. G. (1780). Camerun. Cupido Cissus Gopartr Enc. Meth. IX p. 683 (1823) — GEYER in HÜBNER Zutr. Samml. Exot. Schm. p. 7 f. 811 — 812. — TRIMEN S. Afr. Butt. 2 p. 31. Camerun. Cupido Asopus Hoprrer Monatsb. Preuss. Akad. Wiss. 1855 p. 642; Peters Reise ‘Mossamb. Ins: p, 420?f. 26h 13—15. — Trimen S. Afr. Butt. 2 p. 16. Camerun. Fam. Papilionide. Subfam. Prerzne. Pseudopontia paradoxa FELDER Pet. Nouv. Ent. nio 8 1869; n:0 24 p. 95 fig. 1870. — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 16. — calabarica Prötz Stettin. Ent. Z. 31. 1870 p. 348 t. 2 f. 1a—f. Gabun. Pontia Alcesta CRAMER Pap. Exot. IV t. 379 f. A. 1781. Gabun. Terias Zoe Horrrer Monatsb. Ak. Wiss. Berlin 1855 p. 640; Peters Reise Mosamb. Ins. p.560 1.723 i 2o,) mee — Tirmen S. Afr. Butt. 3 p. 16. Camerun. Terias senegalensis Boisp. Spec. Gen. I p. 672. Gabun; Camerun. Terias solifera BuTLEK An. N. H. (4) 15. 1875 p. 399. Gabun; Camerun. Mylothris camerunica n. sp. 28 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 221 &. Alis supra niveis costa apiceque anticarum et margine posticarum nigris; anticis infra niveis, basi sulphu- reis apiceque omnino ut supra nigris; posticis infra dilute sulphureis margine lato nigro cellulæ apicem haud attingente. wa SAN « 2. Alis anticis albidis basi margineque costali late infuscatis apice et margine exteriore nigris intus obsolete terminatis: posticis supra dimidia parte basali griseo-albida, fusco pulverosa, dimidia apicali nigra; anticis infra fere ut supra coloratis basi sulphurea, posticis parte basali dilute sulphurea, apicali nigra. — 48”. Camerting 7 9,28 Diese Art steht der M. CAloris Fapr. sehr nahe; da aber beide Geschlechter in derselben Richtung von Chloris abweichen, halte ich sie für eine gute Art. Von Chloris ist sie durch die hell schwefelgelbe, an der Wurzel gar nicht orangegefärbte Unterseite, die oben nach innen undeutlich begrenzte, schwarze Spitze der Vorderflügel und durch die auf beiden Seiten weit schmälere, schwarze Saumbinde der Hinterflügel verschieden. Diese Saumbinde ist beim & oben an der Rippe 2 nur 3,5 mm. breit, unten ist sie ungefähr 7" breit und erreicht bei weitem nicht die Spitze der Mittel- zelle; beim 9 ist sie oben und unten genau gleich breit und erreicht eben die Spitze der Mittelzelle. Mylothris Poppea Cramer Pap. Exot. t. 110 f. D. (1777). — Dewitz Nov. Acta Acad. Nat. Cur. 41:2 1879 p. 184 El Pe hrs MOscHLER Verh. z. bot. .Ges. Wien 33. 1883 p. 274. Camerun. © var. Spica Möschter Verh. z. bot. Ges. Wien 33. 1883 p. 277. — Khodope Donov. Nat. Rep. 3 t. 86. Camerun. Mylothris sp. Camerun N Lo vx 9; Mit Poppea nahe verwandt; aber mit zusammenhängen- der, schwarzer Saumbinde der Hinterflügel. Das 2 ist oben durch braune Atomen sehr verdunkelt und hat unten ocker- gelbe Hinterfliigel. Ich bin nicht ganz sicher, dass die 29 i 222 185. 186. 187. 188. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Geschlechter zusammengehören und will darum die Art nicht ordentlich beschreiben.! Phrissura Rhodope Farr. Syst. Ent. p. 473 (1775). — Dewitz Nov. Acta Ac. Nat. Cur. 41:2 1879 p. 183 t. 25 f. 12. — M6scHLER Verh. z. bot. Ges. 33. 1883 p. 240. Gabun; Camerun. à Glutophrissa Saba Far. Spec. Ins. II p. 46 (1781). — Epaphia CRAMER Pap. Exot. III t. 207 f. D. E. (1779) 9. — Matuta DoveL. An. N. H. 20 p. 64 (1847). S — TRIMEN D. AIT, ‚Butt. 3 .D. 24.0) Camerun. ©, ©. Pieris Cebron Warp Ent. M. Mag. 8. 1871 p. 59; »Afr. CD AD Sata I ig 2 Camerun. 1 Q. Pieris Paroreia HEWITSON Trans. Ent. Soc. London 1869 Per Gabun; Camerun. 4 ©, 1 Q. Die gg stimmen vollkommen mit HeEwiTsons Be- schreibung überein. Das © ist meines Wissens bisher nicht beschrieben. Es hat hell orangegelbe Vorderfliigel und silberweisse, unten längs dem Vorderrande breit gelb an- geflogene Hinterflügel (beinahe ganz wie bei M. Poppea Cr. var. Spica MÖSCHLER — Ähodope Donov.). Die schwarze Spitze und der Saum der Vorderflügel ist weit schmäler als beim &A und hat keine helle Flecke; die äusseren Saum- flecke der Hinterfliigel sind weit grösser als beim g&, die inneren aber etwas kleiner und der oberste (in Zelle 7) fehit: unten haben die Vorderfliigel am Vorderrande zwei kleine, schwarze Flecke in den Zellen 6 und 7. Die Flügelspannung ist 60 m. m. 1 Die folgende Art kann ich nirgends beschrieben finden: Mylothris Knuts- soni n, sp. 9. Alis anticis supra disco albis marginibus omnibus (apice latissime) nigris; posticis supa ochraceo-flavis punctis 5 minutis marginlaibus et maculis 2 apicalibus (ad exitum costarum 6 & 7) nigris; anticis subtus albis apice flavescentibus colore nigro paginæ superioris parum translucente; posticis infra flavis punctis minutis marginalibus nigris. — 51’. — Camerun; vom Herrn K. Knutsson mitgetheilt. AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 223 189. 190. BOT. 102: 194. 195. 197. 198. Eronia Argia FaBr. Syst. Ent. p. 470 (1775). — Lucas Lep. Exot, t. 32 f. 3. — Sraup, Ex, Schmett, ti 27. ' Gabun; Camerun. Catopsilia florella FABR. Syst. Ent. p. 479 (1775). — TRIMEN S. Afr. Butt. 3. p. 185. Gabun; Camerun. Teracolus Evippe L. Mus. L. Ulr. p. 229 (1764). — CrercK, Icones: Ins: ti 40 fy, 5% Camerun. Subfam. Papilionine. Druryia Antimachus Drury Ill. Exot. Ins. III. t. ı (1782). — Auriv. Ent. Tidskr. 2. 1881 p. 41—44. — STAUDINGER Bret schmeth, py 20 ty 1. Gabun; Camerun. Papilio (Ornithoptera?) Zalmoxis Hewirson Exot. Butt. Papilio t. 6 f. 18. — Sraup. Exot. Schmett. t. 7. Gabun; Camerun. Papilio Leonidas FABr. Ent. Syst. III:1 p. 35 (1793). — STAUDINGER Exot. Schmett. t. 6. — Szmzlis CRAMER Pap. Brot t...9. fs By Cy (5775): Camerun. ‘Papilio Tynderæus Far. Ent. Syst. Ill:1 p. 35 (1793). — Donovan Nat. Rep. 3. t. 83. Gabun. Papilio Theorini Auriv. Ent. Tidskr. 2 1881 p. 45. Gabun; Camerun. Den wahren P. Latreillanus Gop. haben wir nur aus Sierra Leona. Papilio Ucalegon Hewirson Exot. Butt. Papilio t. 7 f. 19 (1865). — Sraup. Exot. Schmett. p. 10. Gabun; Camerun. Aile vorliegende Stücke gehören der Hauptform an. Die Varietit Ucalegonides StauD. (1. c. t. 6) tritt jedoch schon bei Boma an der Miindung des Congo auf. Papilio auriger BUTLER. — Tafl. 2 f. 1. Synon. Papilio auriger BUTLER Ent. M. Mag. 13 2 31 224 199. 200. 201. 202. 207. 204. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. 1877 p. 57. — Harpagon SMirH An. N. H. (6) 5. 1890 Da. SA Gabun. I oO. Sirus Beschreibung von Harpagon stimmt mit dem vorliegenden Stücke gut überein; seine Art möchte darum nichts anders als aurzger BUTL. sein. Papilio Cypreofila BurLter Ent. M. Mag. 5. 1868 p. 60. — Zenobia Donov. Nat. Rep. 5 t. 179. — Lucas Lep. ExOtwt.wo4 44,40: Camerun. Papilio Zenobia FABR. Syst. Ent. p. 503 (1775). — Messa- dina ‘STOLL Suppl. Cram. t. 26 i 2, ob. Camerun. In Trans. Ent. Soc. London 1872 p. 97 eitirt WEST- woop Fabricius’ Beschreibung von Zenobia in Ent. Syst. III:1 p. 37 (1793) und kommt dadurch zu dem Schluss, dass Zenobia FABR. = Cypreofila Buti. sei. Die älteste Be: schreibung von Zenobia, die FABRICIUS in seiner Syst. Ent. 1775 geliefert hat, zeigt jedoch unzweideutig, dass BUT- LERS Deutung richtig ist. Papilio Demoleus L. Mus. L. Ulr. p. 214 (1764). — CRAMER Pap, Exot. If] t.231 6 A, B. Papilio Menestheus Drury Ill. Exot. Ins. II t. 9 f. 1, 2 (1773). Gabun; Camerun.. 2 ©, 1 Q. Papilio Hesperus Westw. Arc. Nat. 1 t. 48 (1843). — STAUD. Exot. Schmett. t. 7. Camerun. Papilio Dardanus Brown New Ill. of Zool. p. 52 t. 22 (1776) ©. — Merope Cramer Pap. Exot. II t. 151 fi A, B. (cauda deficiente) (1777); t. 378 f. D. E. (1781) of. ® (r:e Form) A/zppocoon Fagr. Ent. Syst. II:1 p. 38; Hewirson Exot. Butt. Papilio t. 12 f. 38. — Nravivs CRAMER Pap. Exot. t. 230 f. A. — Merope Staup Exot. Schmett. t'a Q (zite Form). Æippocoon Hewirson Exot. Butt. Papilio t. 12 f. 40. Camerun. Viele Yo’ und beide Formen des Q, 32 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 225 205. Papilio Bromius Dover. An. N. H. 16. 1845 Pp. 176. — 206. 207. 208. 209. Gray Gat. Lep. Ins. B: M. ©. p, 26 & 61 f. 2. Gabun; Camerun. Papilio Nireus L. Syst. Nat. Ed. X. p. 464 (1758). — CLERCK Icones Ins, II. t. 30 f. 1 9. — Drury Ill. Exot. Ins. ta tir, e2 of. .— StTaup: Exot. Schmetts it 7. Gabun; Camerun. Papilio Antheus CRAMER Pap. Exot. III t. 234 f. B, C (1779). — Eimer Artb. u. Verwandt. d. Schmett. p. 226 ts 4 20 39 TRIMEN S. Afr. Butt. 3. ps 205. Gabun; Camerun. Papilio Policenes Cramer Pap. Exot. I t. 37 f. A, B. (1775). — Scipio Beauv. Ins. Afr. et Amer. p. 70 t. 2 f. 1. — Sraup. Exot. Schmett. t. 7. — Ermer Artb. u. Verwandt. d. Schmett. p. 220 t. 4 f. 2. — Trimen S. Atr> Butt. 3° pa 207. Gabun; Camerun. Var. nigrescens EIMER Artb. u. Verwandt. d. Schmett. p. 223. (1889). Camerun ; Fo. Diese interessante Varietät oder Unterart ist haupt- sächlich durch die mehr ausgebreitete, rein schwarze Grund- farbe und die dadurch weit kleineren oder theilweise fehlen- den griinen Flecke ausgezeichnet. Sie ist jedoch keines- wegs nur eine melanistische Form von /olzcenes, denn sie hat oben in Zelle 3 der Hinterfliigel stets einen länglichen, bald grösseren, bald kleineren, grünen Fleck, welcher der Hauptform fehlt und der nur durch die schwarzen Rip- pen von den grossen Flecken in der Zelle 2 und in der Mittelzelle getrennt ist. Der Fleck in der Mittelzelle reicht mit seinem hinteren Ende länger saumwärts als bei der Hauptform. Fam. Hesperidæ. Die Gattungsnamen sind in dieser Familie leider nur als provisorisch zu betrachten. Ismene Iphis Drury Ill. Exot. Ins. If t. 15 f. 3, 4. (1773). Gabun; Camerun. Entomol. Tidskr. Arg. 12. H. 3—4. (1891.) 33 15 226 210, ZI 212. Bis, 214. 215. 216. 207. 219. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Ismene Chalybe Westw. in. DouzL. Hew. Gen. Diurn. Lep. t. 79 f. 2. — Pixæ Donov. Nat. Repos. 5. t. 165. —'Pror Stettin. ENZ 45 pP. 65 mas: Camerun. Ismene Forestan CRAMER Pap. Exot. IV t. 391 f. E. EF. (1782). Prörz Stettin E. Z. 45 p. 64. Camerun. Tanyptena Laufella Hewirson Exot. Butt. Hesperia t. 3 f.. 28—30. — Prörz Stettin E. Z. 43. 1882 p. 321. Camerun. Carystus Xanthias Magie An. E. Belg. 35. 1891 Bull. pi 127. Camerun. Proteides Xanthargyra MAaABILLE An. E. Belg. 34. 1891 Bull: P: 72} Camerun. Diese Art muss mit 77. Leonora PLOTz sehr nahe ver- wandt sein und ist vielleicht mit ihr identisch. Proteides sp. Camerun. Eine prachtvolle mit P. ditissimus Mab. zweifelsohne nahe verwandte Art. Da MABILLES Beschreibung aber nicht völlig passt, wage ich die Art nicht mit der seinigen zu vereinen. Proteides Cerymica Hewirson ,Exot. Butt. Hesperia t. 24.28, 2143867). Camerun. Plesioneura Cænira Hewirson Exot. Butt. Hesperia t. 2 LE RCA GT): Camerun. Pamphila Cylinda Hewirson An. N. H. (4) 18. 1876. P. 449. Camerun. Pamphila statira? MABILLE An. E. Belg. 35 1891 Bull. p. 180. Camerun. Ich bin nicht ganz sicher dass die vorliegende Art wirklich MABILLES s/atira ist. ‘ 34 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 227 220. 221, 222, 223. 22’. 228% 226. Pamphile Lodra PLÔTz Stettin. E. Z. 40. 1879 p. 355; 44 P. 45. Camerun. Pamphila pulvina PLOrz Stettin. E. Z. 40. 1879 p. 353; 43 P- 316. Gabun; Camerun. Hypoleucis ophiusa Hewitrson Exot. Butt. Hesperia t. 5* f, 46—48, — MABILLE An. E, Belg. 35. 1891. Bull. p. 69. Gabun; Camerun. Pardaleodes Edipus CRAMER Pap. Exot. IV t 366 f. E, F. Camerun. Apaustus Phocion Fasr. Spec. Ins. II p. 138 (1781). — Pror@sstettins He. 2. 45.1884 p. 152. Camerun. Apaustus Aburæ PLÔTzZ Stettin E. Z. 40. 1879 p. 359; 45. P- 153. Gabun. Hesperia Ploetzi n. nom. — Spio Prörz Mith. nat. Ver. Vor-Pommern 15. 1884 p. 21 (non Sfzo L.). Camerun. [#2] UL 228 Fig. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Erklarung der Abbildungen. Tafel 1. Acanthosphinx Güssfeldtii Dewirz var. gigas n. var. Panglima gloriosa BUTLER. Mila hebraica n. gen. et n. sp. (Agaristidæ) — Camerun. Tafel: 2: Papilio auriger Butt. Pirga mirabilis n. gen. et n. sp. (Nychthemeridæ). — Gabun. Lasiocampa Theorin n. sp. — Gabun. Gastropacha gabunica n. sp. — Gabun. Anaphe parva n. sp. — Gabun. Tarel 3: Charaxes Amelie Doum. g. Hewitsonia Kirbyt DEwirz 29. » Boisduvaliz HEwIiTSON. ©. #2] fo) 229 ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM HOSTSAMMANKOMST DEN 10 OKTOBER 1891. Entomologiska föreningen hade sin första ordinarie samman- komst för hösten à Hôtel Phcenix lördagen den ro oktober, hvar- vid ledamöterna voro talrikt församlade. Ordföranden, professor O. SANDAHL, anmälde inväljandet a följande nya ledamöter: professor J. G. EDGREN, grosshandlaren B. FRANKE, docenten J. AF KLERCKER och konservatorn C. O. RoTH, alla bosatta i Stockholm, samt provinsialläkaren 1 Vrig- stad d:r J. F. A. LINDEGRÉN, hvarjämte såsom utländsk ledamot blifvit invald professor C. V. RILEY, entomolog vid »United States Department of Agriculture, Division of Entomology» i Washington, N. Amerika. RILEY har visat särdeles varmt in- tresse fOr föreningens verksamhet. Ordföranden egnade därefter några saknadens ord åt två under sommaren aflidna medlemmar af föreningen, nämligen he- dersledamoten, fältläkaren och riddaren d:r P. A. EDGREN samt tandläkaren AUG. DAHLIN. ‘Den förre skänkte vid sitt guldbröllop, 1886, sina insektsamlingar till föreningen, och hans dödsbo har nu ökat föreningens tacksamhetsskuld genom förärandet af ett större antal entomologiska arbeten af DALMAN, DAHLBOM, GYL- LENHAL, PAYKULL, SCHÖNHERR, THUNBERG, ZETTERSTEDT m. fl., för hvilken värderika gåfva ordföranden uttalade föreningens stora tacksamhet. Den i de närmaste dagarne utkommande samlingen af po- pulära Uppsatser i praktisk entomologi, utgifven af föreningen med understöd af allmänna medel, förevisades. I 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Därefter höll professor CHR. AURIVILLIUS ett längre föredrag »Om insekternas mundelar», hvarunder han redogjorde för de åsikter, som rörande dessa delars bildning och utveckling gjort sig gällande alltifrån SAVIGNY (1816) intill våra dagar, då ME:- NERT framställde .en teori om mundelarnes utveckling, särskildt hos de med sugmun försedda tvåvingade insekterna, hvilken af- viker från den förut rådande åsikten, att insekternas mundelar alltid voro homologa med de 3 paren extremiteter, hvilka finnas å insekternas mellankropp. Professor AURIVILLIUS förevisade i sam- manhang härmed ett af kand. SjosrepT hemsändt exemplar af He- mimerus talpoides WALK., som tydligen företer 4 par mundelar. Konservator Sv. Lamra förevisade en ny skadeinsekt, Phe- don cochlearie LATR., som à en egendom i Kilsmo i Nerike alldeles förstört hela rofskörden à ett äkerfält af 8 tunnlands vidd”. En annan skalbagge, en högst intressant form, af de s. k. snytbaggarnes grupp, Phyfonomus Polygoni SCHÖNK., hade uppträdt såsom larv bland vårråg med flera vårsäden och förpuppat sig i små genomskinliga kokonger, fästa å axens borst. Professor AURIVIL- LIUS anmärkte, att denna skalbagges larv lefver, alldeles såsom fjärillarver bruka, i fria luften och icke inuti växtdelar, såsom snytbaggslarver eljest vanligen göra. Konservator LAMPA förevi- sade de båda skalbaggarne. Löjtnant C. Gritt hade a Hamrafjället på gränsen mellan Härjedalen och Norge, på 4,000 fots höjd öfver hafvet funnit en mängd svarta larver, hvilka sedan bildade hvita puppor och ur hvilka i sinom tid framkommo alldeles svarta skalbaggar, Zrana- tophilus lapponicus Leacn. Herr LAMPA anmärkte, att en annan skalbagge, Adimonia Tanaceti Lin., visade samma ombyte af färg hos larv, puppa och skalbagge. D:r C. Nystrom hade iakttagit en stor grön gräshoppa, som tycktes vara lidande på något sätt och företedde en sjuklig färgförändring af en fläck å ena sidan af bak-kroppen. Då hon blifvit dödad och närmare undersöktes, brast redan vid lindrig vidröring det anmärkta sjukliga stället, och ur bakkroppen ut- trängde 8 bruna, glänsande, 7—8 mm. långa puppor, sannolikt af någon fluga, som lyckats att praktisera sina ägg in i gräs- * Se sid. 144. ENTOMOL. FORENINGENS HOSTSAMMANKOMST D. 10 OKT. 1891. 231 hoppan. Genom en tillfällighet gingo pupporna förlorade, sa att deras art icke kunde närmare bestämmas. Det anmärktes, att det är tämligen sällsynt att finna fullbildade insekter anstuckna af parasiter. Prof. SANDAHL omtalade en iakttagelse, gjord å Östra Stä- ket på Vermdön, rörande en skinnbagge (Picromerus bidens L.), som anföll och dödade en larv af Hallonspinnaren (Gastropacha Rubr INT ‚(Se,sid. 232). Byråchefen J.. Meves meddelade slutligen ett slags lekfullt sätt att gå till väga, som två senapsfjärilar företagit sig. Det var en hane och en hona, som sutto vända mot hvarandra med uppslagna vingar. Hanen hade sträckt ut sin sugtunga, och med denna beströk han, rörande hufvudet åt sidorna, honans vingar, hvilka hvarje gång, de berördes af sugtungan, fäldes ned, och ge- nast slogos upprätt igen. De höllo på med denna, så att säga, smekning en god stund, men flögo sedan sin väg. Oskar Th. Sandahl. BITPTERATUR: Danmarks större Sommerfugle (Macrolepidoptera). Sy- stematisk beskrevne af V. Strom. H. IV. Kjöbenhavn, LEH- MANN & STAGES Forlag 1891. — Det arbete, som under ofvan- stående titel är under utgifning i Köpenhamn, är synnerligen för- tjänstfullt och val värdt Entomologernas, särskildt Lepidoptero- logernas uppmärksamhet. Af detsamma har i rask följd de 5 första häftena utkommit och afslutningen (utgörande 1 eller 2 häften) väntas ofördröjligen eller till jul, enligt subskriptionsin- bjudningen. Så snart arbetet i sin helhet utkommit, skall det samma blifva utförligare anmäldt i Entomologisk 'Tidskrift, än hvad nu är lämpligt och möjligt. OAS: 232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. HEMIPTEREN PICROMERUS BIDENS Lin. UPP- TRÄDANDE SÅSOM LARVDÖDARE. à! En dag i början af september d. à. (1891) påträffades à en gräsvall à Östra Stäket på Vermdün af en liten gosse, AXEL RaAPPE, en skinnbagge, som angripit en larv, hvilka lemnades till mig. Skinnbaggen befanns vara /ucromerus bidens Lin., och den nära nog fullvuxna larven tillhörde den vid O. Stäket talrikt förekommande hallonspinnaren (Bombyx (Gastropacha) Rubt Lin.. Skinnbaggen hade sitt sugrör instucket i munnen eller rättare 1 svalget pa larven, som med sina käkar med all kraft men förgäfves bearbetade sin fiendes hårda sugsnabel. Om skinnbaggen oroades drog han sig alltid baklänges och släpade sitt rof med sig. Den nu beskrifna ställningen bibehölls hela den dagen, fyndet blifvit gjordt, men följande morgon var für- hallandet så till vida ändradt, att skinnbaggen dragit ut sitt sug- ror ur larvens mun och i stillet stuckit in det ungefär pa mid- ten af larvens venstra sida. Larven var nu död samt hängde slapp och dubbelviken ned fran skinnbaggens sugrör, när denna retirerade baklänges uppför väggarne af den ask, hvari djuren voro inneslutna. Under ett dygn fortsatte skinnbaggen att suga must ur larven på den punkt, som nyss nämdes, och följande morgon befans skinnbaggen hafva sänkt in sin snabel på grän- sen mellan tredje och sista fjärdedelen af larvens kropp, som nu sjunkit betydligt tillsamman. Emellertid fortfor skinnbaggen ännu ett dygn att suga i sig innehållet i larvkroppen, men därefter syntes densamma vara uttömd på allt hvad, som var för skinn- baggen njutbart, emedan han sedermera icke brydde sig det rin- gaste om den dödade larven. Det är visserligen icke obekant", att denna hemipter icke blott : suger växtsafter utan äfven angriper döda insekter och larver, men jag har trott, att denna lilla iakttagelse dét oaktadt icke skulle sakna allt intresse, hvarför jag här meddelat densamma. * Se Ent, Tidskr. Årg. 4. 1883 sid. 133. Oskar Th. Sandahl. ag PER ADOLF EDGREN. Året 1891 har för Entomologiska Föreningen varit ödesdigert i mer än ett afseende. Förluster hafva drabbat föreningen i ovanlig mängd genom dödens härjande ingrepp bland medlem- marne. För icke längesedan finna vi 1 Entomologisk Tidskrift intagna något utförligare skildringar af de plötsligt bortryckte och djupt saknade kära medlemmarne WILHELM MEVES och GEORG SANDBERG, hvilkas lifsgerning så kraftigt befrämjat entomologien i Norden. Nu har återigen ett för föreningen smärtsamt döds- fall inträffat, 1 det att dess hedersledamot, f. d. fältläkaren, d:r PER ADOLF EDGREN den 3 juli d. å. afled här i Stockholm i en ålder af nära 89 och ett halft år, den äldste bland föreningens medlemmar och senior i Sveriges läkarekår. De yttre dragen af denne vördade mans lif äro i korthet följande. Han föddes den 7 febr. 1802 i Åmål, där fadern var postmästare. Efter genomgångna skolstudier blef han student i Upsala 1820, Med. Fil. Kand. 1823, Medicine Kandidat 1827 och redan året därpå Med. Licentiat, samt aflade efter fullgjorda tjänstgöringar på klinikerna i Stockholm kir. magister-examen 1830 och promoverades 1835 till Medicine Doktor. Han blef t. f. bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente 1828 och var äf- ven förordnad som extra provinsialläkare i Skaraborgs län med station i Sköfde, där han slog ned sina bopålar, tills han 1867 flyttade till Stockholm, sedan han erhållit sökt afsked med pension från sin regementsläkaretjänst vid Vestgöta regemente och från sin sedan 1866 innehafda fältläkarebefattning. Han var riddare af Kgl. Nordstjärne- och Vasaorden, blef 1885 promoverad till I 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. Medicine Jubeldoktor i Upsala och hälsades i Svenska Läkare- sällskapet s. à. såsom mer än 5o-ärig medlem af detta sällskap, i hvilket han invaldes 1834. Under en 40-àrig högt uppburen och förtjänstfull verksamhet som läkare inom Skaraborgs län, förnämligast i trakten kring Sköfde, egnade han den tid, som kunde blifva öfrig från trägna praktiska göromål, åt studiet af insektvärlden, hvilken i Sköfdes omgifningar a sluttningarne af det natursköna siluriska berget Billingen var rik och omskiftande. Till kamrater à de entomo- logiska utflykterna hade han mycket ofta två män, hvilkas namn stå oförgängligt inristade 1 den entomologiska vetenskapens an- naler, och de männen voro CARL JOHAN SCHÖNHERR samt LEO- NARD GyLLENHAL, hvilka hade sina hemvist inom ett par mils afstånd från Sköfde och ofta, isynnerhet SCHÖNHERR, besökte EDGREN i hans vackra, angenäma hem. Mellan SCHÖNHERR och EDGREN utvecklade sig ett särdeles varmt vänskapsförhållande, som på många sätt tog sig uttryck och hvarpå följande skämt- samma verser äro ett exempel. Då EDGREN fyllde 44 år, den 7 febr. 1846, Öfverraskades han af SCHÖNHERR med gåfvan af ett insektskåp med många rara »krik» uti och åtföljdt af följande egenhändiga tillegnan: » Till Herr Doctor P. A. EDGREN!> »Du flug-despot och mygg-förderfvare! Hvad tjusning nu ditt vilda hjerta känner, Da uti dessa kräk Du dina framklor spänner! Ack, rys Tyrann! Ditt straff med bäfvan se! Vet, jag med trolldomskonst skall kräken äterlifva, Och dä uti din säng Du djupast somnad är, Sa skola de med kraft på din lekamen klifva Och göra dig besatt besvär!» »Men blif ej rädd! För Dig jag konsten glömmer Och till en gäfva blott jag dessa ät Dig ger. Hvar gang Du nu pa dem uti din samling ser Helt visst Du den, dem skänkt, uti ditt minne gömmer.» C. J. SCHONHERR. to SANDAHL: PER ADOLF EDGREN 7. 20315 De många entomologiska högtidsstunder i natursköna trak- ter, som dessa tre männen hade omväxlande hos SCHÖNHERR på Sparresäter, hos GYLLENHAL å Höberg eller hos EDGREN i Sköfde, hade till följd, att denna del af Vestergötland blef ganska nog- grant undersökt i entomologiskt hänseende. EDGREN insamlade härunder isynnerhet skalbaggar och fjärilar, och hans namn blef af SCHÖNHERR förevigadt, därigenom att en insekt bland de Linneanska Curculio-arterna och af Anthribidernas familj, förut beskrifven under namnet Anthribus undulatus, af SCHONHERR omdöptes till Zropzderes Edgrent. Den verksamhet EDGREN utvecklade inom entomologien var uteslutande samlarens. Han har icke deltagit i vetenskapens utvecklingsarbete med några undersökningar eller vidlyftigare skrifter, men blef känd såsom varm naturvän och praktisk entomolog samt inkallades på den grund i »Der entomologische Verein zu Stettin» samt 1880 1 den nyss grundade Entomologiska Föreningen i Stockholm, hvars he- dersledamot ‚af andra klassen han blef 1886. Den 16 september nyssnämda år firade EDGREN sitt guldbröllop med ULRIKA SOFIA GRENANDER och skänkte då till Entomologiska Föreningen sina insektsamlingar, omfattande de flesta ordningar, men isynnerhet skalbaggar och fjärilar från in- och utlandet, förvarade i 2 dub- belskåp, af hvilka det ena var den ofvannämda födelsedagsgåfvan af SCHÖNHERR. I Entomologisk Tidskrift, årg. 4 (1883), H. 1, har E. under rubriken »Entomologiska notiser» meddelat en längre förteckning öfver fyndorter, mest i Sköfdetrakten, för sällsyntare skalbaggar, hvilka han själf funnit. I Sköfde Tidning för 1863 finnes af E, en uppsats om Podura nivalis och till undertecknads zoologiskt- medicinska studie: »Om insekters förekomst i den menskliga organismen» har E. meddelat ett fall af uppkräkta fluglarver hos en hofjunkare H., som behandlades af E. För öfrigt har E. i flera medicinska och andra tidskrifter samt i de allmänna tid- ningarne offentliggjort en stor mängd uppsatser, dels egna iakt- tagelser, dels öfversättningar, anmälanden och recensioner samt äfven en hel del inlägg i dagens frågor, äfvensom skönlitterära berättelser och skaldestycken, — i sanning en mångsidig författare- verksamhet. PER ADOLF EDGREN var en ovanligt vänsäll och fridsäll 2 2 236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. man, med det blidaste väsen, och helt visst hade han ingen enda ovän. De sista åren af sin långa lefnad måste han till följd af ett struplidande hålla sig inne i sitt hem, där han ömt vårdades af maka och son, hvilka närmast sakna den älsklige åldringen. Frid öfver hans minne! OTIS SKYDDS- OCH UTROTNINGSMEDEL: Sätt att fördrifva larverna till Stickelbärssågaren (Nematus Ventricosus). En M:r Fior i Charleston, N. Amerika, öfverströdde buskar, som voro angripna af sådana larver, med en blandning af 2 delar släckt kalk och en del tobakspulver, erhal- let fran en cigarrfabrik. Skadedjuren dogo däraf efter blott en enda behandling. Ins. Life 1888, sid. 17. > Ett annat medel anfördes för en tid sedan i en svensk tid- ning och mä här omnämnas. »Mina vinbärs- och krusbärsbuskar hemsöktes ärligen af larver, skrifver en tysk trädgärdsmästare, hvilka gjorde dem alldeles kala. Alla medel jag försökte här- emot tjänade till föga eller intet. Da rådde mig en gammal trädgårdsmästare att upplösa 140 gram alun i varmt vatten, blanda detta med 20 liter vatten och ofta. öfverspruta buskarne därmed. Sedan jag gjort detta 2 gånger, ha alla larverna for- svunnit. Äfven mot andra larver har jag användt samma medel med lika godt resultat, likaså mot bladlöss, som angrepo mina äppleträd; vid detta tillfälle använde jag dock en kraftigare träd- gardsspruta. Det lider intet tvifvel, att detta lika enkla som verksamma medel med samma framgång kan användas mot an- nan växtohyra. Det är fullkomligt oskadligt för växterna.» 5.43; LOE 'Y4003S PIN USOT TY SIpueuzsg “WIL 39 Wp WOIQHE M PPS PIV ASNT EVE SPueuseg UL 19 US WoTqAT y r | =] ‘6 IPL 'T68T ‘Or SIV UYSPL], HSI0fOWOIuUH #ntomologisk Thdskritt Ary 22. 1891 Tart A.Ekblom delin. et sculp. CRE i LAS LAS dot J 4 i Entomologisk Tidskrift Årg. 12.1891. Tafl. 4. W. Kulezynski delin; A.Ekblom lith. Gernandts B.A.B.Litogr. Afd. Stockh ZEB ES, BADAAN Tl, THOR. el. DVET ampa V I L D Å Ce Entomologisk Tidskrift Arg. 19. 1891 Tafl. 6 Cure i! a Al ~ 4 mT Sven Lampa del. Gernandts B.A.B.Litogr. Afd, Stockt 2. OMOLOGISK — s- f ” UTGIFVEN JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR FAR KE STOCKHOLM GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1890 . A Ts "tionen inkomma. i tidskriften intagna uppsatserna finnas ännu separater ‘till Redaktionen nu mera af x Si sen utsedd redaktionskomite, som bestär af följande tre leda . Ta Sandahl, Peotesspty Vasagatan 8, Stockhol ER holm, helst insändas till någondera af de-i Stockholm boende | terna i Rene i Re | 25 % af ofvanstaende pris för vane ging de anyo införas. Äldre Argagar af aida finnas tillgangliga. for ett hâlles 20 % pate Lösa häften säljas e ej; men af en ge de efter ett pris af 2—3 Gre per sida. FRAN sr Föreningens ledamöter erhälla, sedan ärsafgiften BER er _tidskriften sig gratis tillsänd. Om denna ej redan erlagts, - des första eller andra häftet for 1890 under postförskott. Ständig ledamot, som vid erläggandet af afgiften (ie Jo} beställer minst 10 af de äldre ärgängarne, erhåller 8 ats | gratis. ; eier, som ändrat adress, uppmanas VÄNNER PFOMOLOCISEg TIDSKRIFT UTGIFVEN —s a JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA | SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCK ROEM N STOCKHOL M GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1890 \ Coleoptera finnas till salu hos i Societas onto : aS Organ fir den- internationalen Entomologen- Verein. = ©.) Mitgliedsbeitrag jährlich 10 Francs. Da | Journa are bringt 1 nur Originalartikeln in deutscher und franzö | und Coleoptera behandelnd, nebst einem Ins ae anhang, Wweleher. wo Mitglieder für alle. auf Kaui Ne pierre Raden. "Mitgliedern kostenfrei franco zu : Letztere, bald die hoe von 400 erreichend, sil sind zu richten an eS FRITZ. RUHL. ; os Be EN = os: kand naviske og andre CROP % > i “stort: + Udvalg köld hes Undertegnede i gode, sikkert bestemte & og med nöjagtig Lokalitetsangivelse forsynede Exemplarer til | -Halvdelen af de sædvanlige (Staudingerske) Priser. Desideratliste ; - bedes snarest insendt til fes | W. M. SCHÖYEN, Konservator. Kristiania, Oskars Gade 33 Ul. & a Be india af tjockt, helhvitt glas, att använda vid uppfödning af larver och omnämnda af Herr Professor Cu. AURIVILLIUS uti »Nordens fjärilar» p. XXIV, "kunna hädanefter erhållas hos undertecknad till följande | priser: | N:o 1 höjd 40 ctmeter; diamet. 15 ctmeter a kr. 3: 30, \ No 2 > 30 > » FO > 3. É 1280: | N:o 3 > 20 » » 8 EET > vier 10, N:o A 2 SER » Wi oe de POS No 5 >> 15 > RE 6 » à » 0:60, bss ER C. G. H. THEDENIUS. | : Apotekare. > Stortorget N:o 16, Stockholm. Coleoptera finnas till salu hos | i eee | B. MARENIUS. ? BIN Postexpeditör, + 2 _ Adress: Helsingborg: = = är | WALLENGREN, H. i; 1 Skandinkvlens Vecklarefjärilar (förts) - INNEHÅLL: SCHÖVEN, W. M. Nye Bidrag til Norges Lepidopterfauna -......-..- = Gäfvor till Entomologiska föreningens bibliotek år 1889 -----.--- ÿ BIDENKAP, O,, En for Videnskaben ny Dipter ......... BUN. REUTER, ENzIo, Nya fjärilaberrationer Br Eee We Se EI dE AURIVILLIUS, CHR., Neue Käfer aus Afrika…. Bese SANDAHL, O. Ta: Entomologiska föreningens i Stockholm samman- komst den 27 sept. ..... REN EN ERSTER INN LS ie HOLMGREN, E., Minnen frän en rd resa i i Jam mtland ern - a FH N ) er Eas Lee = > Utgifvet den 80 december 1890. — Haft. 4 NTOMOLOGISK _ TIDSKRIFT AF = 7 CC ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE -PUBLIE PAR LA i = SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM: < STOCKHOLM GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1890 . 2 0. Th- Sandahl, thteoe Vasagatan 8, Sto TER > Chr. Aurivillius, professor, Vetenskaps a: a holm. a aes | “i x in S. Lampa, Tandrbruksstyrelsoas. entomolog, rae utgifväres Lösa häften Das = ch. men ar en del fd Fr : gratis. : Nes Even = es Se Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänl - fort som möjligt därom underrätta redaktionen eller di -man har Stör Studies att vara Författaren "tacksam för all den hehe pa detta RT — — — lindrar af tjockt, helhvitt glas, att använda vid ing af larver och omnamnda af Herr Professor Aurmwirıvs uti »Nordens fjärilar» p. XX hädanefter erhållas hos undertecknad till följande z a RE zZ > | js 1: 06, og > - 6 » > Q: 60, CG. G. H. THEDENIUS. Apotekare. ; Stortorget N:o 16, Stockbolm. x = Beate “pr TRS SPARRE J., St. Hanshaugen, Et lepläopterologiskt minde + TE TE be ae PEYRON, PE Note ey SS LÄR OE OS Nr "SANDAHL, OSKAR TH., Entomologiska Föreningens iStockholm samman- komst den 26 april 1890 RARE ee cae a. = SANDAHL, Oskar TH., Die Raupen der Schmetterlinge Europas ' von Dr Ernst HOFMANN. Hoffmansche Verlagshandlung (A. Bleil). — lane Stuttgart ME RIT UE nl: u aod 2 ee E » =» : fy aw à =} EX | 7 are RESUMES | =" Not ies SCHNEIDER, J. SPARRE, La faune lépidoptère de res i + x 2 il = 1 Fe Z SS > Shy + I eg" e Be oe ; t < u a \ hi = | A / = Tidskriftens distributör: Hr @. Hofgr : adress: Kongl. Vet. Akad,, Stockholm. = + = A a : Utgifvet den BT. september 1890. 3 UTGIFVEN = 3 ® AF ae _ ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM RNAL ENTOMOLOGIQUE Be JOU _ SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM PUBLIÉ PAR LA - ~ EE — MATE > 2 = > N, — De | = m LLA ie FER \ En er Ne DTE <= 4 x az es ofl Pa Re RÉ STOCKHOLM Jee Ex a GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG a: 1891 soley 3ER SÅN PE TT ENTOMOLOGISK TIDSKRI ki ee kraf pà ett Ha i-vart ae „Alla liga on af vare sig pean eller Ko Xx SS # holm. Me Pe . RE | ER a 8. os oo. cate lak Fe ansvarig. utgifvare: Vetenskapsakademien, Stockholm. : a Bi _ For tidskriften afsedda manuskript kunna insä dera af ledamöterna i redaktionskomitén, — 3 6 Annonser a ANSE betalas oe: 10 kr. for ae sida, | i 134 af We kronor pr årgång; om "minst 10 arg. tagas pa Halles, 20 2 abe - Lösa häften ee ej, men ae a 2 Ständig ledamot, som vid erliggandet af efeiften | | -beställer minst 10 af de äldre- ärgängarne, erhäller 8. "gratis. > Ledamöter, som ändrat adress, MOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM je. =, JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA = OCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM - STOCKHOLM _ GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG es 1891 Te ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT x _ ern att under Fin af pricy Föreningen : = Saale. Ses kräl på ett organ i värt ide Be se uppsatser. af vare sig praktiskt er vetenskapligt holm. 8. Lampa, landtbruksstyrelsens entomolog, redaki Ör ug He ete ee Stockholm. dera af ledamöterna i redaktionskomitén. Staningsster 1 efter Sv. Akad. anys ordlistas mera avancerade Sele for half sida och 20 öre be rad: för stående annonser e 25 % af ofvanstaende pris for haare gäng de änyo införas. “= Aldre årgångar af tidskriften finnas tillgängliga för ett af 5 kronor pr årgång; om minst 10 årg. tagas på en gå! hålles 20 % rabatt. Lösa häften säljas ej, men af-en del af de i tidskriften intagna uppsatserna finnas ännu separater till. efter ett ‘pas af 2—3 öre wae sida. ; tidskriften sig als tillsänd. Om denna ej redan erlag, des första eller andra häftet för 1892 under postförskott. ; pores ledamot, som bak: erläggandet af ENE gratis. SS = Fo Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen : fort som möjligt därom: HEAR redaktionen. eller distrib ES RENT r 2 u: \ À . Skydda Fruktträden i tid. Under de första frostnätterna kryper den vinglösa frostfjäriln upp i fruktträden och lägger ägg. Brumatalim, som strykes på pappremsor, hvilka fästas omkring fruktträdstarnmarne pa senhösten, fångar fjäriln och skyd- dar träden fran de tusentals larver, som följande var skulle för- störa blad och blommor. Brumatalim fas à 75 öre per flaska på nästan alla apo- tek och hos de flesta välförsedda diversehandlare i Sverige samt i parti hos | A. P. Sjöberg, Malmö. Hos entomologiska föreningen finnes till salu: Alfabetiskt: Register till. Entomologisk Tidskrift årg. -I—1I0, 1880—1889 ES) I Rn UC Kör oe Taflorna 1—8 till arg. 4 (1883) öfver insekter fran Novaja Semlia; för medlemmar __._........ 2.— for allmänheten | Entomol. Latinsk-Svensk Ordbok af CLAES GRILL 2.— Peer i praktisk entomologi, med statsbidrag utgifna af ent. föreningen i Stockholm I. Med aan SEE A REES et un à 1.25 Coleoptera finnas till Shi hos B. ZARENIUS. Postexpeditör. Adress: Helsingborg. Fe Sy > Sec | LS | Laura, sv, Hvetemyggan Cecidomyia (Diplosis) 7 ritici x 4 , Ollonborreinsamlingen 1891 1... ... par) ER J., Nagra rad. angäende frostfjä ärilens insamlande En landtbruksentomolpg. À | NORGE TEE RE PET SES Hs LAMPA, Sv., Smärre uppsatser RTE ER 128 7 GRILL, Cay: Entomologftke Wkecknioger från Fjällnäs i Ha ärjedala , Notis, ‚Galeruca Xanthomelaena SGH. eee er Sv., Skydds- och utrotningsmedel ....... Bere _ OHLSON, P. E., En historia om en bisyärm ae PEYRoN, J., Ett par nya fyndorter för tvenne svenska mätarefjärile LAMPA, Sv., Resande svenska naturforskare _.......-..-.-.-.------- . SJ6STEDT, N, lesebret oss, oe pee Soa Sige ee en CHR., Kandidat Sjöstedts första sändning en M., En for Skandinavien ny Alweita Lapa, SV Gäfvor till Föreningens instltssmtling =. SAHLBERG, Ja J- M. J. af Tengström 7... = ScxôrT, H., Nya nordiska ER SEE RD I! | À Auamntios, Cur., Verzeichniss einer vom Herrn FRITZ THEORIN — : SER aus Cab und dem Gebiete des Camerunflusses heimgebrachten Schmetterlingssammlung..........- Peer EE à SANDAHL, O. Tu., Entom. Foren. i Stockholm höstsammankomst - 10 okt. 1891 = —, Litteratur: Danmarks större sommerfugle....... x 1 “à CN RER Hemipteren Picromerus bidens L. såsom larvdödare.. , Per Adolf Edgren Fu a iris ey Peer EEE abe FN S., Skydds- och utrotningsmedel: Sätt att fördrifva larve till Stickelbärssägaren (Vematus Ventricosus) a eee oe > PER Pate a PRE MAS Utgifvet Ben 14 december 1891. Ç Td May Ye ew bi hii TR | N ju Ber | N "4 ire Lu - MAY 1961 ) 0 mg Im im |