N ( 
4 A: 
ur DIR! 

Nr 


yyy 
att 


iN vc 


här 


N 
Ky ht 
Fi 


pet 


uj 
ar 


IN RER Co 
NON ETC A CAGE A Le wis 
4 a 


à 
ari tte 


dedi al 
Am i 


år 
He 
ie 
Wt 


4 
un 
GUN 


PARK 
HYNEK 
Ar) mi 

hen ite 

MONS 

» 


| 

4 

RACE 
it 


iad 
td 


MEILEN H 
DELA 
Bi 


4 
4 


+) à 
\ 


a 


{ ds 


igh 
ae) t 


tl r i 
\ arr 
4 


vr 


ent 
i 
bern 
TAN 


Men: 
neti 
My Sy N 


A) 
RE 

cae erat 

Oey yee 


BR 
TE) 


jt 
Hi 


4} 


iit 


N 
4 


Det 


al 


ny 


4 


if 


Aut 


heil 
hr 


+ à 

Ha 
ii peach 
4 


IS 


het 4! 
Hal 


PURE! 


rh 


STENEN ER ART Vc 
HUA AA L'ART ESS 


D 
( / aA + / 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 


ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIE PAR LA 


SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 


NITTONDE ARGANGEN 


1898 


MED 4 TAFLOR 


SS SSS 


STOCKHOLM 
IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 
1898 


\,1A-20 
1844-99 


+ MOLEHS, 


BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- 
SEN ANGÅENDE RESOR OCH FORRATTNINGAR M. M. 
FÖR 1897 AF FÖRESTÄNDAREN FÖR STATENS 
ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 


Sadana tjänsteresor, som : enligt rekvisition från enskilda per- 
soner eller på uppdrag af Landtbruksstyrelsen årligen pläga före- 
komma, hafva under sistlidne sommar varit tre, eller ungefär lika 
många som de föregående åren, men antalet däraf föranledda 
förrättningsdagar är jämförelsevis ringa. Orsakerna härtill äro 
flera, och bland dem torde böra påpekas följande: För det för- 
sta hafva dess bättre inga vidt utbredda och allvarsammare in- 
sekthärjningar afhörts under året, och för det andra hafva ny- 
byggnader och de första anordningarna vid Statens entomologi- 
ska anstalt kräft en nästan daglig tillsyn, hvarigenom underteck- 
nad ej medgifvits någon längre frånvaro, i landsorten. Hvad sär- 
skildt angår byggnaderna och deras rihredning, är det helt natur- 
ligt, i fråga om en alldeles ny institution, att under arbetets ut- 
förande synpunkter och behof kommit att uppstå, som förut ej 
varit ens påtänkta, men icke dess. mindre måst tillgodoses. 

Genom periodiska meddelanden i många landsortstidningar 
angående skadeinsekter samt tillkännagifvanden om, att hvar och 
en kunde insända prof på sådana samt kostnadsfritt erhålla råd 
mot dem, har en personlig inställelse på stället, där insektskadan 
uppstått, oftast blifvit obehöflig och härigenom hafva äfven kost- 
nader för resor m. m., såväl för statsverket som den enskilde, 
kunnat i de flesta fall undvikas. 


Entomol. Tidskr. Arg. 19, H. 1 (1808). I 


ty 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Ar 1894 inlämnades till Landstinget i Kristianstads län en 
skrifvelse fran mältaren Lars PERSSON i Simrishamn, hvari han 
pastar sig hafva uppfunnit ett ofelbart och ytterst billigt medel 
mot allonborrelarverna. Han föreslår tillika, att medlet matte 
pröfvas i vittnens närvaro à anvisadt äkerfält och erbjuder sig 
att kostnadsfritt infinna sig pa ort och ställe för att utföra expe- 
rimenter. Skrifvelsen afslutas med följande ord: »Utfaller da 
detta, som jag ingalunda betviflar om, till Landstingets ombuds 
belåtenhet, så vågar jag vördsamt anhålla, att Landstinget själf 
måtte vidtaga åtgärder för att icke blott länet utan hela landet 
må komma i åtnjutande af denna min uppfinning, och jag själf 
få den rättmätiga lön, som saken värd är.» Den något origi- 
nella skrifvelsen är utförligare omnämnd 1 min ärsberättelse för 
1894 och äfven intagen i Entomologisk Tidskrift samt »Uppsat- 
ser i praktisk entomologi» för 1895. 

Med anledning af ofvannämnda skrift inlämnade landstings- 
mannen ]JErpa ÖHLSSON i Blästorp till tinget en motion i ämnet 
och hemställde däri, »att Landstinget ville taga skrifvelsen i öfver- 
vägande samt utse en kommitté af 3, högst 5 personer, som dels 
bestämma fältet för och dels närvara vid de experiment, uppfin- 
naren af medlet för ållonborrarnas utrotande lofvat utföra, samt 
under nästa års lopp göra iakttagelser å den kraft och verkan 
medlet åstadkommer och till 1895 års Landsting meddela sina 
rön därom.» Efter ett lifligt meningsutbyte tillsatte Landstinget 
för ändamålet en kommitté, bestående af tre ledamöter, nämli- 
gen JEPPA ÖHLSSON i Blästorp, STEPHAN JÖNSSON i Påarp och 
undertecknad. 

Kommitténs åtgöranden samt resultatet af pröfningen äro 
anförda i dess till Landstinget i Kristianstads län ställda utlå- 
tande, hvilket har följande lydelse: 

Till Kristianstads läns Landsting. 

Undertecknade, som år 1894 blifvit utsedda att å Lands- 
tingets vägnar öfvervaka pröfningen af ett medel mot ållonbor- 
rarna, som mältaren LARS PERSSON i Simrishamn anmält sig hafva 
uppfunnit och uppgifvit vara ofelbart, få härmed afgifva följande 
berättelse angående fullgörandet af detta uppdrag. 

År 1895 den 29 juli sammanträdde vi jämte LARS PERSSON 
uti Eslöf för att öfverlägga rörande de åtgöranden, som å vår 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 3 


sida borde vidtagas. Dä nägon pröfning af medlet ej kunde 
ifrägakomma med mindre, än att larver voro talrika i jorden, 
beslöts att uppskjuta densamma till snarast inträffande härjnings- 
år, d. v. s. 1897, såvida ej gynnsamt tillfälle därtill dessförinnan 
komme att erbjuda sig. Uppmaningar infördes därför i länets 
tidningar både 1895, 96 och 97 till personer, som varsnat ållon- 
borrelarver uti någon större mängd i sina fält, att härom under- 
rätta någondera af oss; men någon påföljd häraf lät sig ej af- 
höras. Först detta år lyckades det att få underrättelse om ett 
ställe, där pröfning kunde försiggå, nämligen vid Sillaröd, en mil 
från Vollsjö station, hvarför sammanträde utsattes att hållas där- 
städes den 14 maj. Vid detta voro af undertecknade närvarande 
J. OHLSSON och STEPHAN JÖNSSON. Sedan LARS PERSSON hem- 
ligen preparerat utsädet, som bestod af korn, besåddes därmed 
en liten åkerareal på tvänne nära hvarandra belägna egendomar, 
nämligen Sillaröd N:o 3 och Molleröd. Närvarande voro, utom 
vi båda nyssnämnda, ägarna till de två egendomarna. 

Enligt Lars PERSSONS utsago skulle det erfordras omkring 
tjugu dagar innan hans medel kunde visa sin fulla verkan, och 
det blef därför nödvändigt, att hålla ett nytt sammanträde för 
en slutlig undersökning af resultatet. Alltså infunno sig af un- 
dertecknade OHLSSON och Lampa i Sillaröd den 19 juni, den 
senare enligt särskildt förordnande af Landtbruksstyrelsen. 

Medelst årder uppkördes några fåror å det först behandlade 
fältet i Sillaröd N:r 3, och anträffades då flera ållonborrelarver, 
de flesta lefvande, ehuru som det tycktes mindre lifliga än van- 
ligt, hvilket möjligen kunde bero därpå, att de befunno sig på 
flera centimeters djup och voro i begrepp att ombyta hud, under 
hvilken period de flesta insektlarver bruka vara tröga i sina rö- 
relser och liksom sjuka. Några af dem voro betydligt större än 
de andra, men kunde dock ej vara sådana, som under denna 
sommar skulle förvandlas till puppor, alldenstund dylika, som 
medtagits till Stockholm, ännu i början af september voro oför- 
ändrade. Möjligen hade dessa tidigare bytt om hud och därefter 
hastigt tilltagit i storlek. 

Den 20 juni undersöktes fältet i Molleröd, och voro larverna 
där liggande. på samma djup och under samma omständigheter 
som i Sillaröd N:o 3. Några af de tillvaratagna dogo och svart- 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


nade visserligen under följande natt, men andra syntes oskadade. 
Af de döda larverna hade sannolikt somliga blifvit tryckta eller 
klämda af äkerredskapen och däraf tagit skada. Under vägen 
från Molleröd till Sillaröd förevisade Lars PERSSON en död larv, 
som var tämligen stel och ej hopfallen samt af en egendomlig 
bläsvart färg. Detta tillskref han verkningarna af sitt medel. 
Äfven i det fält, som gränsade intill det af Lars PERSSON be- 
sådda i Molleröd, anträffades döda larver. Vid medlets anbrin- 
gande i jorden befunno sig larverna tämligen djupt under ytan, 
hvilket naturligtvis borde förminska dess verkan. Man må dock 
komma ihåg, att LARS PERSSON själf bestämt tiden för såväl såd- 
den som efterbesiktningen. 

För att erfara, om medlet möjligen sedermera hade verkat 
sålunda, att det å de af LARS PERSSON besådda åkerstyckena 
växande kornet blef bevaradt mot larvernas angrepp, ombads 
skriftligen landstingsmannen PER SVENSSON 1 Sillaröd, som är 
granne till de båda personer, hos hvilka pröfningen ägt rum, att 
göra en andra efterbesiktning å de båda försöksfälten. Hans 
svar meddelas här 1 något förkortad form. 

Herr Sven LAMPA. 

Det försöksfält à ANDERS NILSSONS 1 Sillaröd ägor, på hvil- 
ket Lars PERSSON användt sitt ällonborregift, har jag under som- 
maren noga iakttagit, och nägon verkan af preparatet har ej synts, 
utan har säväl det stycket som ôfriga delar af äkern mäst skör- 
das till grönfoder, tillfölje af att flera stora fläckar pà cirka 100 
kvadratfamnars yta voro totalt afätna, så att intet enda strå blef 
rotfast kvar, utan kunde med lätthet räfsas tillsamman. Som 
professorn minns, så omsåddes af LARS PERSSON en smal remsa, 
men säden uppnådde där aldrig sin fulla storlek till följe af för 
sen sådd, utan blef denna remsa jämte det öfriga huggen på 
samma gång. Vid i går företagen undersökning visade det sig, 
att rötterna voro illa åtgångna, och de flesta stjälkarna afbitna. 
De larver vi uppgräfde, voro lika välmående där som 1 öfriga 
delar af fältet. Med ett ord sagdt, hafva vi ej märkt någon 
verkan af LARS PERSSONS utrotningsmedel. Det är mycket be- 
dröfligt här på orten med anledning af dessa skadeinsekters när- 
varo, värst äro potatis och andra rotfrukter utsatta, tillfölje af 
den långa växttid de erfordra för att mogna, då däremot säden, 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 5 


som nu är mogen och delvis huggen, lämnar något för mödan, 

oaktadt det blir litet och säden sandig, då rötterna ofta följa 

med vid skörden. Försöksfältet i Molleröd är lika mycket sköf- 

ladt som det vid Sillaröd. Högaktningsfullt 
PER SVENSSON. 

Att omnämnda förhållande vid iakttagande af ållonborrelar- 
verna å försöksfältet på min åker är med verkligheten öfverens- 
stimmande intygas af Sillaröd som ofvan 

ANDERS NILSSON. 

För att få saken än ytterligare utredd, föranstaltades om 
ännu en pröfning af det riksbekanta medlet, och kyrkoherde 
JOSEF ANDERSSON i Färlöf erbjöd sig välvilligt och af intresse 
för saken att bestyra därom, emedan i Färlöfstrakten skulle fin- 
nas larver i tillräcklig myckenhet. Detta anbud blef så mycket 
välkomnare, som kyrkoherde ANDERSSON är fullkomligt kompe- 
tent att utföra de erforderliga undersökningarna, hvarom nedan- 
stående, af honom afgifna berättelse bär vittne. Hans utlåtande 
har följande lydelse: 

Till herr professor S. Lampa, Stockholm. 

Med anledning af Eder skrifvelse den 23 sistlidne juni, 
hvari Ni anmodat mig att kontrollera de ytterligare försök, som 
mältaren Lars PERSSON Onskade göra med ett af honom upp- 
funnet medel till ållonborrelarvernas förgörande, 1 afsikt att få 
utrönt, huruvida medlet icke skulle visa sig mer verksamt vid 
en årstid, då larverna ligga högre upp mot ytan, än förhållandet 
var vid de under försommaren anställda försöken — får jag med- 
dela, att sådana ytterligare försök verkställts i närvaro af mig 
och landtbrukaren PER TUFVESSON i Ölarp, ledamot af Kristian- 
stads läns Landsting, samt redogöra för de hittills vunna re- 
sultaten. 

Försöken hafva anställts på en af LARS PERSSON utsedd 
plats å hemmanet Strö N:o 3 i N. Strö socken. Å en därstä- 
des befintlig åker, som var besådd med vårråg, och där ållon- 
borrelarver ögonskenligen anställde härjning af svåraste slag, 
uttogs en areal af 200 å 300 kvadratmeter för försökets an- 
stöllande. 

Den 14 juli räknades larverna å en yta af en kvadratmeter 
och uppgingo till 52 stycken, hvilka alla, med undantag af två, 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


inträdt i sista larvstadiet; de lago pa ett djup af 5—-8 cm., 
med undantag af en, som lag pa 18 cm. djup. 

Den 15 juli pa morgonen, efter förutgängen klösning, verk- 
ställde Lars PERSSON sitt utsäde (hvarvid dock ingen fick när- 
vara); hälften af fältet besaddes med blandsäd och hälften med 
korn, detta för att kunna ätskilja fältets bäda delar, à hvilka han 
uppgaf sig använda olika metoder. 

Den 22 juli anställde jag en undersökning pä en kv.-meter 
à fältets hvardera halfvor. 

Ä blandsädsfältet anträffades 34 st. larver, alla i sista sta- 
diet och på 4—-6 cm. djup, 2 af dem befunnos vara döda, och 
af dessa var den ena svart, men den andra hade icke synnerli- 
gen förändrats i färgen. 

À kornfältet anträffades 53 st. (af hvilka två ej inträdt i 
sista stadiet), alla belägna pa 4-6 cm. djup; tre af dem voro 
svarta och döda. 

Säden hade à bäda fälten under den vecka, som förflutit 
efter sädden, redan hunnit upp till en längd af 6—7 cm., tack 
vare en gynnsam väderiek och möjligen äfven det af Lars PERS- 
son utsadda medlet. 

Utom de döda larverna päträffades en hel del, som icke 
hade samma friska utseende och vigör som de öfriga, och där- 
för kunde antagas hafva blifvit förgiftade, ehuru medlet ännu 
icke hunnit verka fullständigt på dem. Men det kunde ju också 
antagas, att detta deras tillstånd förorsakats af den rubbning, för 
hvilken de vid fältets klösning utsattes. Och möjlighet fanns ju 
också för, att de döda omkommit af samma anledning. För 
att utröna huru härmed förhöll sig, lät jag vid tillfället klösa 
ett stycke af vårrågsfältet, hvarå LARS PERSSONS medel icke blif- 
vit utsådt. 

Den 29 juli anställdes nya undersökningar å en kvadratme- 
ter af hvardera halfvan med följande resultat: 

Å blandsädsfältet påträffades 29 st., alla högt uppe; 6 af 
dem voro svartnade och döda eller åtminstone halfdöda. 

Å kornfältet funnos 39 st., af hvilka två voro svarta och 
halfdöda. 

Att emellertid dödsorsaken näppeligen kunde vara det ut- 
sådda medlet, framgick af undersökningen å den del af rägfältet, 


LAMPA? BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 7 


som väl klösts, men ej besätts med detta medel. Ä en kvadrat- 
meter därstädes lägo 26 st. larver, af hvilka fyra voro svartnade 
och halfdöda, och det var ätminstone för oss omöjligt att skilja 
dessa senare till beskaffenhet och utseende frän de döda, som 
anträffats i det »förgiftade» fältet. 


Det läg säledes nära till hands att antaga, att de döda lar- 
verna genom själfva klösningen eller den däraf förorsakade rubb- 
ningen tagit skada. Men för att ytterligare förvissa mig härom 
undersökte jag äfven en kv.-meter i den del af värrägsfältet, som, 
hvarken klösts eller besätts med Lars PERSSONS medel, och det 
befanns dä, att af de 44 larver, som där päträffades, voro 3 
döda eller halfdöda samt svartnade, och det var äfven i fråga 
om dessa omöjligt för oss att skilja dessa ifrän de förutnämnda 
döda; en af dem hade förvandlats sà, att endast det svarta, men 
mjuka och våta skinnet återstod. 


\ Sa vidt jag alltså kunnat utröna, är Lars PERSSONS medel 
utan betydelse, och föga hopp finnes, att fortsatta undersökningar 
skola visa ett bättre resultat, om det än icke ligger utom möj- 
lighetens område, att hans »gift» verkar så långsamt, att dess 
rätta verkningar först längre fram visa sig. Det svaghetstillstånd, 
som den 22 juli kunde förmärkas hos en del larver, var åtmin- 
stone icke mera i ögonen fallande vid undersökningen den 29, 
snarare mindre, och synes mig snarast böra tillskrifvas klösnin- 
gen. Jag är emellertid villig att fortsätta undersökningarna, då 
jag väntar att LARS PERSSON, vid sin återkomst påyrkar sådana. 


Den omständigheten att döda eller halfdöda, svartnade lar- 
ver påträffades å alla fälten synes mig emellertid påkalla sär- 
skild uppmärksamhet. Det är ju visserligen icke otänkbart, att 
de döda larver, som funnos å det under sommaren orörda fältet, 
omkommit till följd af skador, som de ådragit sig vid fältets 
bearbetning i våras; härför talar såväl den omständigheten, att 
dessa djur äro så seglifvade, som den, att endast skinnet fanns 
kvar af den ena. Men jag har också tänkt mig möjligheten af, 
att en svampsjukdom eller dylikt här kunde föreligga, som borde 
närmare observeras; (jag anser mig böra nämna, att vi äfven 
funno larver, som uppenbarligen voro angripna af Botrytis Te- 
nella), och för sådan händelse anhåller jag att få vidare anvis- 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


ningar, för sa vidt Ni icke själf vill besöka platsen och anställa 
ytterligare undersökningar. : 

Färlöf den 30 juli 1897. 

JOSEF ANDERSSON. 

Från kyrkoherde J. ANDERSSON har sedermera erhållits ännu 
en skrifvelse af följande innehåll: 

Min förut lämnade redogörelse för de med mältaren LARS 
PERSSONS medel anställda försöken önskar jag nu komplettera 
med följande meddelande: 

Den 5 augusti anställdes ny undersökning i likhet med den, 
som utfördes den 29 juli, men resultatet blef detsamma. Å den 
jord, som besåtts med LARS PERSSONS medel, funnos visserligen 
några svartnade, döda eller halfdöda larver, men sådana anträf- 
fades också och i ungefär samma proportion å den del af åkern, 
hvarå detta medel icke utsåtts, och antalet larver hade hvarken 
ökats eller minskats sedan förra undersökningen. 

LARS PERSSON, som några dagar därefter ankom hit, trodde, 
att medlet, som han förut användt endast på larver 1 ett tidi- 
gare stadium, nu tilltagits i för ringa dosis, och förmenade, att 
resultatet skulle blifva annat, om denna ökades. 

Sedan jag förklarat mig villig att, om så skedde, fortsätta 
undersökningarna, utsadde han den 2 dennes enligt egen upp- 
gift dubbel sats, och den 20 dennes, då medlet enligt hans egen 
utsago borde hafva ofelbart verkat, anställde jag undersökning 
på en kvadratmeter af den sålunda besådda jorden, hvarå an- 
träffades 30 st. ållonborrelarver, af hvilka två voro svartnade 
och halfdöda. 

Icke ens den ökade satsen synes sålunda haft någon verkan, 
och det får väl anses vara af de anställda undersökningarna ove- 
dersägligen bevisadt, att det i fråga varande medlet är alldeles 
betydelselöst, åtminstone i den dosis, som L. PERSSON uppgifvit, 
och i det stadium, hvari larverna befinna sig under tredje året. 

Förekomsten af -svartnade, döda och halfdöda larver anser 
jag fortfarande böra förklaras så, att de skadats genom något af 
de vid sådden eller under undersökningen använda redskapen. 
Jag styrkes så mycket mer i denna förmodan, som jag för ändå- 
målet nu anställt direkta experiment med friska larver. Om man 
kraftigt trycker dem under något härdt föremål, svartna de genast 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 9 


pà det ställe, där de vidrôrts; den svarta färgen utbreder sig 
efter hand öfver hela kroppen, och de dö efter flera eller färre 
dagars förlopp, allt efter skadans beskaffenhet. — I alla händelser är 
det emellertid af de nu gjorda undersökningarna alldeles tydligt, att 
sådana larvers förekomst icke beror på LARS PERSSONS medel. 
Färlöf den 31 augusti 1897. 
JOSEF ANDERSSON. 

Uti bref från d:r W. BERGSÖE 1 Köpenhamn — den man, som 
1 Danmark sysselsatt sig med ållonborrarna under många år och ut- 
rättat mycket i och för deras insamling under svärmningen —- utta- 
las den förmodan, att de ofvan omnämnda, blåsvarta larverna 
dödats af parasiter (Mermes Nigrescens), hvilket ofta är fallet à 
större åkerfält i Danmark. 

Med anledning af hvad sålunda förekommit, kunna under- 
tecknade ej fälla annat omdöme rörande LARS PERSSONS medel 
mot ållonborrelarverna, än att det icke synes motsvara hans egna 
förhoppningar och ej häller kan tillfredsställa allmänhetens for- 
dringar, då detsamma i sitt nuvarande skick hvarken är ofelbart 
eller tillräckligt verksamt vid just de tillfällen, då dess använ- 
dande skulle kunna äga rum. En sådan slutsats hade antagligen 
redan på förhand kunnat göras, utan ringaste uppoffring från 
Landstingets sida, om medlets art och beskaffenhet ej af uppfin- 
naren hemlighållits på sätt som nu skett. Insamling af ållonbor- 
rar under svärmningen synes alltså vara det enda hittills kända 
utrotningsmedel, som af oss för närvarande kan förordas. 

Stockholm i september 1897. 

SVEN LAMPA. 
Föreståndare för Statens 
entomologiska anstalt. 

Uti ofvanstående utlåtande instämma vi till alla delar. 

J. OHLSSON. STEPHAN JÖNSSON. 

Landstingsman. Landstingsman, Bjäre härad. 

Landstingets beslut rörande denna fräga inhämtas i $ 49 
af dess protokoll, som har följande lydelse: 

»Sedan Landstinget vid 1894 ärs möte tillsatt en kommitte, 
bestående af entomologen Sven Lampa, hemmansägaren JEPPA 
OHLSSON i Blästorp och nämndemannen STEPHAN JÖNSSON i På- 
arp, och uppdragit åt denna, att å tid och ställe, hvarom seder- 


Io ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


mera skulle 6fverenskommas, undersöka, huruvida ett af mältaren 
LARS PERSSON 1 Simrishamn föregifvet medel för ällonborrelar- 
vers utrotande uppfyllde sitt ändamål, samt till det landstings- 
möte, som infölle näst efter det undersökningen afslutades, in- 
komma med yttrande i ämnet, så har Landstinget, efter det kom- 
mitterade till detta Landsting inkommit med dylikt yttrande, lagt 
detsamma till handlingarna». 

LARS PERSSONS utrotningsmedel, som ännu ingen mer än 
han själf känner, framhölls dock rätt mycket af sydsvenska tid- 
ningar, och man började till och med visa någon otålighet öfver 
det, som man tyckte, för långa dröjsmålet med dess pröfning. 
Man besinnade ej, att härjningar inträffa blott hvart fjärde år, 
och att undersökningar rörande medlets verkan, skulle vid andra 
tillfällen blifva af noll och intet värde. Andtligen kom dock ett 
sådant år, nämligen 1897, och medlet fick den dom, som mån- 
gen förutsett. Att en pröfning föranstaltades var dock en väl- 
betänkt åtgärd från Landstingets sida, ty utan denna hade in- 
samlingen kunnat komma att lida afbräck, då man på landet i 
allmänhet gärna hyser större förtroende till hemliga botemedel än 
till ett allom bekant, som erfarenheten redan pröfvat. 

Hvad den s. k. uppfinnaren själf beträffar, blir han, som 
jag tror mig kunna antaga, den af sakens utgång mest besvikne, 
då det af alla hans åtgöranden synes, som om han själf hyste 
de bästa förhoppningar om sitt medels ofelbarhet. Hade det 
bestått profvet, skulle dess användbarhet sannolikt blifvit lika 
stor äfven mot många andra skadliga insektlarver. 

Genom en sändning jämte åtföljande skrifvelse från förestån- 
daren för Värmlands läns kemiska laboratorium vid Molkom, herr 
J. A. ANDERSSON, af den 25 oktober erhöllos några nästan full- 
vuxna larver till kastanieborren (Melolontha Hippocastani FABR.), 
och efter hvad det syntes af lika storlek med de största, hvilka 
anträffades i Skåne, och således af samma åldersklass som dessa. 
De hade kommit i dagen vid plöjning af en gräsvall vid Brox- 
vik i Nyeds socken i Värmland och från ett djup af minst 30 
cm. Man fruktade, att de tillhörde den i södra Sverige så illa 
kända ållonborren, och att denna således trängt ända upp i 
nämnda landskap. 

På försommaren hade man funnit massor af flygande kasta- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. I 


nieborrar och i höst fullbildade exemplar i jorden, hvilka skulle 
kommit att flyga nästa år, samt dessutom de nämnda larverna, 
som hösten 1898 borde blifva fullbildade och hvars flygtid alltså 
skulle inträffa 1899. Kastanieborrarnas svärmningar synas således 
ej vara bundna vid vissa år med fyra års mellantid i mellersta 
Sverige, utan inträffa där kanske oftare. Några iakttagelser rö- 
rande detta synas dock ej vara gjorda. Att denna art går gan- 
ska högt upp mot norden har ytterligare bekräftats därigenom, 
att d:r L. TRAFVENFELT hemfört densamma från Ångermanland. 

I en tidningsnotis omnämndes, att ållonborresvärmning ägde 
rum uti Sandhems socken i Falköpingstrakten förliden försom- 
mar. Detta föreföll tämligen tvifvelaktigt, ej för den nya loka- 
lens skull, då ållonborrar sannolikt förr eller senare komma att 
blifva infödingar där i trakten, utan egentligen på grund af flyg- 
året, som ej öfverensstämde med de egentliga svärmningsåren i 
öfriga delar af södra Sverige. För att få visshet om verkliga för- 
hållandet, tillfrågades pastor i Sandhem om saken, och erhölls 
från honom efter någon tid ett välvilligt svar, hvari han säger 
sig hafva anställt efterforskningar och till och med pålyst därom 
i -pastoratets kyrkor, utan att ändock någon anmälan om ällon- 
borresvärmning afhörts. Den enda upplysning, som häraf vanns, 
var den, att en skollärare i Härje annexförsamling under flera 
föregående år iakttagit såväl ållonborrar som deras larver. — 
Åter ett exempel på hur tillförlitliga tidningsnotiser kunna vara, 
då frågan gäller skadeinsekter och deras uppträdande. 


I följd af rekvisition erhöll undertecknad Landtbruksstyrel- 
sens uppdrag att besöka Frösvidahl i Nerike, tillhörigt bruks- 
ägaren G. DIEDRICHS, emedan i därvarande sädesmagasin korn- 
mal (Zzxea Granclla L.) innästlat sig. I bref af den 24 mars 
omnämner herr D., att fjärilarna bruka visa sig, då luften bör- 
‘jar bli varm, och att säden först i slutet af juli märkbart ska- 
das af larvernæ Det är förnämligast råg, som angripes. Han 
tror, att larver inkommit i magasinsbyggnaden med säd från 
kvarnarna för 6 å 7 år sedan. 


12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Resan till Frösvidahl anträddes den 28 juni, sedan under- 
rättelse ankommit, att flygande malar dä börjat uppträda i större 
myckenhet. Magasinet var stort samt de- 
ladt i flera större och mindre sädesbingar 
och loft. Dess tak bestod af träspän, 
utan nägon invandig beklädnad, hvadan 
öfverflöd på gömställen för larver och 


puppor således förefanns, hvarigenom de- 
ras uppsökande och dödande skulle bii 
Fig. 1. Zinea Granella 


IE ett fruktlöst arbete. Att igensmeta alla 
Lın. Fjäril, larv och 


hyetekomn! dessa kryphäl, för att underlätta en full- 
ständigare rengöring, var därför här nästan 
otänkbart. 

Vid besöket 1 magasinet sutto de smä fjärilarna nästan 
öfverallt pa väggarna, men samlade sig isynnerhet uti eller 1 
närheten af fönstergluggarna, där de ganska lätt kunde dödas. 
Rätt mycken säd var för tillfället där magasinerad, och att skydda 
denna mot angrepp syntes mycket svårt, snart sagdt omöjligt. 
Någon bättre utväg kunde således ej föreslås, än att sa fort som 
möjligt förbruka säden, hälst till mjöl, innan larverna hunnit i 
högre grad angripa densamma, hvarefter magasinet borde noga 
rengöras och befrias från alla födoämnen, på det att de möjli- 
gen kvarvarande eller sedermera utkläckta larverna skulle sakna 
sitt lifsuppehälle, och hela generationen dö af svält. Sedan åter- 
stode blott se till, att luckor och dörrar äro tätt tillslutna, så 
att fjärilar ej kunna inkomma utifrån. Där öppningar i tak och 
väggar förekomma, båtar sistnämnda försiktighetsmått föga, så- 
vida äfven de icke tillslutas. I en för öfrigt tät byggnad, böra 
gluggar och fönster förses med ramar, mellan hvilkas sidor tyll 
eller hårduk blifvit utspänd, då sådana lämna ständigt tillträde 
för friska luften, men utestänga fjärilarna. Flitig skyffling bör 
vid hvarje årstid äga rum, och under senhösten och vintern, till 
och med april månads utgång, då fjärilar ej äro i rörelse, böra 
gluggar och fönster stå öppna, ju oftare desto bättre. Vid nya 
magasinsbyggnaders uppförande borde, hvad inredningen beträffar, 
större afseende fästas vid skadeinsekters uppträdande, än hvad 
hittills brukat vara fallet. Sålunda vore välbetänkt, om tak och 
väggar bekläddes invändigt med torra bräder, och om alla sprin- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I 897 = 13 


gor, kvist- eller spikhäl o. d. igenkittades, samt ytorna sedan 
hvitlimmades eller beströkos med någon lämplig färg, dels för 
att underlätta kommande rengöringar, dels för att beröfva 
larverna deras förnämsta tillflyktsorter för öfvervintringen. Fön- 
ster och dörrar böra sluta tätt intill sina karmar, och Opp- 
ningar ej finnas mellan dessa och väggarna, på det att inga 
smådjur skola kunna utifrån intränga. Under fjärilarnas flyg- 
tid böra fönster och luckor som nämndt är utbytas mot hårduksra- 
mar, men från hösten till början af maj, då inga fjärilar flyga om- 
kring, kunna gluggarna stå öppna, utom vid yrväder. Visserligen 
medföra dessa försiktighetsmått kostnader, men det blefve känn- 
barare, om skadeinsekter skulle inkomma och fatta fast fot inom 
magasinsbyggnaden. 

I ett bref af den 8 december omnämner herr DIEDRICHS, 
att han ej vidtagit någon åtgärd mot kornmalen, emedan han i 
somras beslöt sig för att tidigt nästa vår bortflytta all säd från 
magasinet, anseende denna åtgärd vara den bästa, och sedan 
sopa och tvätta väggarna med kopparvitriollösning, samt lufta 
flitigt under sommaren. Med ett utmärkt resultat har denna åt- 
gärd vidtagits af hans bror, J. W. DIEDRICHS på Österhammar i 
Fellingsbro. »Därigenom att jag», säger herr D., »som menin- 
gen var, ej kunde hålla min spannmål till augusti månad, anser 
jag mig i följd af prisskillnaden hafva förlorat omkring 650 kro- 
nor. Både råg och hvete såldes nämligen i början af juli. Med 
nöje skall jag lämna vidare meddelanden framdeles, om så önskas. 

Detta, hvad storleken angår, så oansenliga skadedjur har i 
år uppträdt på många ställen inom landet, enligt hvad skrifvel- 
ser till mig gifva vid handen, och de förluster det förorsakat 
hafva . varit rätt betydliga. Detta torde ej vara en tillfällighet, 
utan årligen äga rum, fast de aldra flesta angreppen ej blifva 
bekantgjorda. 

Från förvaltaren R. Wripuzz à Vidtskôfle i Skåne erhölls 
underrättelse den 5 juni, att små fjärilar redan då börjat flyga 
omkring i ett alldeles nytt spannmålsmagasin. Såsom skydds- 
medel hade användts carbolineum, hvarmed allt invändigt trä- 
virke blifvit bestruket; men man befarade, att ägg voro lagda 
pa sädeskornen redan innan detta arbete företogs, och att med- 
lets verkan därför skulle bli helt ringa. 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Äfven herr W. lämnade mig godhetsfullt meddelande rörande 
kornmalen vid Vidtsköfle. Han skrifver den 8 december unge- 
fär följande: — -— -— Förlidet år hade vi en del råg liggande 
à ett gammalt magasin öfver sommaren. I detta rägparti upp- 
trädde en del mask, nämligen larver till kornmalen. Orsaken 
till deras närvaro hade vi mycket svärt att utforska, dä spann- 
målen sköttes på samma sätt som förut samt af samma person, 
och luftning å magasinet var lätt att verkställa, enär byggnaden 
ligger fritt. Möjligt är, att fjärilarna eller malen inkommit i 
nedra våningen med ett parti gamla murkna fönster och karmar, 
som uttogos ur slottet under juni—juli sommaren 1895, och 
hvilka i magasinet uppstaplades och där kvarstodo öfver vintern. 
Emellertid förflyttades därvarande rågparti till ett alldeles nytt 
magasin, 1 hvilket vi hafva kvarn, och förmaldes där genast 
till gröpe. — Vi fodra våra hästar här på orten mycket med råg. 

Samtidigt med att vi i fjol flyttade rågen från det gamla 
magasinet, lät jag bestryka alla stolpar, bjälkar och loft på un- 
dersidan med ljus carbolineum. 

En hög råg — några tunnor — fick ligga kvar, för att vi 
skulle vinna erfarenhet om, huruvida den fick någon bismak af 
den elaka lukten från carbolineum, men detta visade sig ej vara 
fallet, hvarför denna sedermera förmaldes till kreatursfoder. 

Först i november månad förlidet år försvunno larverna. 
Emellertid lät jag ej lägga någon spannmål vidare på detta ma- 
gasin förr än in på nyåret i år och lät alla luckor stå öppna 
under flera månaders tid. 

Å det nya magasinet, där vi förmalde det af mask angripna 
rågpartiet, hade tydligtvis en hel del larver krupit omkring och 
förpuppat sig i springor och mellan bräderna i golf och loft, ty 
fram på sommaren i år, i juni och juli, uppträdde där en mängd 
flygande mal, och i augusti började äfven mask uppträda i några 
smärre rågbunkar; men i det gamla, förliden höst med carboli- 
neum bestrukna magasinet förekommo blott några få flygfän. 

Jag lät för den skull, efter som malen uppträdde i mycken- 
het, stryka äfven det nya magasinet invändigt med carbolineum, 
men gjorde nu, vis från föregående år, kuren radikalare, i det 
jag under och efter bestrykningen, som försiggick i juli månad, 
lät tillstänga dörrar, luckor och lufthål, hvarigenom lukten i ma- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 15 


gasinet blef ganska amper. Jag hade också den stora tillfreds- 
ställelsen att få se malarna dö i massor, och hoppas nu vara 
fredad för all framtid för denna ohyra. 

Naturligtvis har någon förlust uppstått, men den kan ej i 
siffror uppgifvas, enär säden begagnades till hvad den var afsedd 
från början, d. v. s. fodersäd. Emellertid har trävirket i det 
gamla magasinet mått synnerligen väl af behandlingen, ty vi äro 
nu alldeles befriade från alla trämaskar, som varit ganska stygga 
där genom det trämjöl, som trängt fram ur de gamla golfbrä- 
derna och bjälkarna. 

Vi försökte med svafling å magasinet, men oaktadt hela 
huset fylldes med svafvelgaser, hade detta ej det ringaste infly- 
tande på djuren. Kan jag stå till tjänst med vidare upplysnin- 
gar, gör jag detta gärna. — — —» 

Det skulle bli både intressant och lärorikt att få erfara ytter- 
ligare bevis för, att carbolineum, utom sina värdefulla egenska- 
per för öfrigt tillika besitter den, att fördrifva och döda korn- 
mal; ty att denna dog i massa efter träets behandling i magasi- 
net med nämnda bestrykningsmedel, kan ej vara något oveder- 
sägligt bevis på dess dödande verkan, alldenstund det skedde 
just vid den tid, då fjärilarna i vanliga fall dö efter fullbordad 
parning och äggläggning. 

För framtiden torde denna enda bestrykning ej häller vara 
tillfyllest, när den starka lukten däraf upphört; ty då kommer 
nog kornmalen att trifvas och föröka sig i byggnaden lika väl 
som någonsin, i fall den af en eller annan orsak skulle finna 
vägen dit. 

Landtbrukaren JoH. NILSSON, Stensäter i Vånga (Östergöt- 
land), skrifver den 27 juli, att hans utmärkta råg angripits af 
larver, och frågar om den ändock kan användas till utsäde, ifall 
den visar sig vara grobar. — Någon risk vid att utså sålunda 
angripen säd kan naturligtvis ej vara för handen, så vida denna 
efter en omsorgsfull harpning visar sig tillräckligt grobar; ty om 
äfven en eller annan larv skulle komma att medfölja till jorden, 
skall den helt säkert därstädes finna sin graf. 

Från grosshandlare JOHN BALKENHAUSEN, Sölvesborg, erhölls 
prof på fjärilar så sent som den 18 september, en årstid då van- 
ligen endast larverna förekomma. Möjligen hade dock dessa 


11 % ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


fjärılar varit förvarade i profrör nägon tid, innan de lämnades 
till mig, fast upplysning harom.ej meddelades. 

Frän Ukna, Nelhammar ı Kalmar län, erhölls genom herr 
W. ÅBERG prof på larver och af dessa skadad råg, likaledes frän 
herr A. SMEDBERG, Borgunda & Dala ı Skaraborgs län, samt 
landtbrukaren TORSÄLL, Logärden, Grästorp 1 samma län, hvil- 
ken lidit genom kornmalen i två år. 

Slutligen bör ett bref från landtbrukarnn J. M. JOHANSSON 
i Viby, Kårarp, adr. Mantorp i Östergötland, äfven kanske något 
omständligare meddelas, i anseende till dess sakliga innehåll. Han 
skrifver nämligen: 

»För omkring sex år sedan märktes några maskätna korn 
bland råg och hvete, äfvensom små klungor af sammanhängande 
sädeskorn å härvarande spannmålsvind. Sedan dess har detta 
tilltagit med hvarje år, så att vi måst upphöra med att förvara 
hvete och råg där. Förlidet år i början af juni syntes en mängd 
små och till färgen grå flygfän svärma omkring, och dessa hafva 
tilltagit, sa att nu i ar väggar, tak m. m. dro fullsatta af dessa 
kryp, som till och med intränga 1 mjöllärar, väggspringor etc. 
Om dagen sitta de mer stilla, men mot kvällen och på natten 
svärma de omkring som myggor och hafva nu visat sig utanpå 
husets väggar äfvensom i andra byggnader. Dä det den 3 juni 
blef sommarvarmt, kommo de fram med ens. 

För 2 à 3 är sedan försöktes att rensopa väggarna och be- 
stryka dem med vitriollösning, men som man ej kunde nä alla 
»kryp in» därmed, sä hade detta ej äsyftad verkan. Vi hafva 
nu försökt att röka ihjäl djuren med svafvel, men detta torde 
nog ej hjälpa tillfyllest». 

Af dessa skrifvelser framgår, att kornmalens härjningar ej 
inskränkt sig till någon viss trakt eller landsdel, utan förekommit 
å vidt skilda områden, åtminstone i södra Sverige. 


Den 6 juli anträddes en resa till lägenheten Skepparviken 
a Vermdön efter rekvisition af innehafvaren, herr J. A. WAHL- 
STRÖM. Under de två förrättningsdagarna observerades därstädes 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I 897. IE 


änyo den sjukdom pä fruktträden, för hvars skull samma ställe 
besöktes 1895, och hvarom nämnes i ärsberättelsen för samma 
ar, à sid. 13. Någon annan åtgärd mot i fråga varande sjukdom 
hade ej vidtagits, än att de torra kvistarna förliden höst blifvit 
afskurna på några träd samt förstörda, och tyckte ägaren sig 
finna, att de sålunda beskurna träden voro mindre angripna i år 
än förut. Min mening var därför, att föranstalta om försök med 
besprutning af bordeauxvätska samt att nu undersöka hvarje träd 
särskildt och anteckna dess tillstånd samt på hösten och nästa 
vår börja behandlingen af några af de mest angripna träden, för 
att se hvad verkan detta i utlandet berömda medel skulle med- 
föra. En provisorisk karta upprättades alltså i två exemplar — 
ett att användas på stället och det andra för entomologiska anstal- 
ten — hvara hvarje träd utmärktes med ett nummer, och an- 
tecknades i en särskild lista dess nuvarande sjukdomsgrad samt 
om det bar frukt eller icke. Mitt förslag blef sedan, att under- 
sökningar, observationer och utrotningsförsök skulle å detta ex- 
perimentalfält anställas under en följd af år. Då ägaren är myc- 
ket mån om sina träd och med egna händer uppdragit dem, 
ser han följaktligen med stort bekymmer sjukdomens framfart och 
åtog sig därför med största beredvillighet, att verkställa försöken 
och därmed fortsätta till något resultat kommer att visa sig. Den 
erforderliga kopparvitriolen utlämnas från entomologiska anstalten, 
hvilken äfven kommer att leda försöken och konstatera verknin- 
garna af medlet. 

Antalet fruktträd å det till observationer upplåtna området 
belöper sig till 46 stycken, och torde här böra omnämnas i hvil- 
ket tillstånd jag fann dem vid besöket. 

Af de fem päronträden voro fyra mycket skadade och sak- 
nade nästan alldeles frukt, men det femte, som är tämligen stort, 
bar rikligt med sådan. 

De 39 äppleträden utgjordes af följande sorter: 

11 Astrakanträd, däribland fem utan namn. Af dessa voro 
tre oskadade, af hvilka ett bar mycken frukt, och det andra sak- 
nade sådan, men det tredje hade ej ens blommat; ett var något 
skadadt och nästan utan frukt, men ett annat, mycket skadadt, 
bar dock frukt. 

De öfriga voro: 

Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 1 (1808). 


D 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


a) Hvit astrakan tvä, af hvilka det ena var nägot skadadt och 
bar nästan ingen frukt, det andra mycket skadadt, men 
hade frukt. 

b) Höstastrakan 3, alla oskadade, men två voro utan och ett 
hade nägon frukt. 

c) Grà astrakan, mycket skadadt. 

14 Rosenhäger voro alla oskadade, men saknade frukt, några 
hade ej haft blommor. 

5 Alexander, alla oskadade, bland hvilka ı litet var utan frukt, 
2 hade tämligen och ı mycken frukt. 

ı Melonäppleträd hade aldrig varit angripet, men bar obetydiigt 
med frukt. 

ı Kungsäppleträd var mycket skadadt, men bar ändock frukt, 
ehuru ej rikligt. 

2 Brunnsäppleträd, ett oskadadt, men utan frukt, och det andra 
mycket skadadt med riklig frukt. 

ı Grägyllenträd, oskadadt. 

4 Hampus, alla oskadade. 

Af malfjärilar (//yponomeuta) var blott ett rosenhägerträd, 
med frukt, skadadt. 

Af frostfjärilar (Cherimatobia Brumata 1.) voro flera träd 
skadade, nämligen: ett rosenhäger med nägon frukt, tvà höstastra- 
kaner med nägon frukt, ett hvitastrakan, ett brunnsäppleträd och 
ett hampus utan, samt ett grägyllenträd med nägon frukt. 

De bäda körsbärsträden voro ännu oskadade. 

Besprutning skulle företagas à ett par angripna träd redan 
i höst med en blandning af 900 gram kopparvitriol och 100 
liter vatten samt sedan äter nästa vär, när knopparna börja svälla, 
och slutligen en tredje gång, med hälften så stark lösning, kort 
före löfsprickningen. Ett par andra träd skulle besprutas först 
nästa vår två gånger och ett tredje par blott en gång. De öfriga 
borde förblifva obehandlade, på det jämförelser skulle kunna gö- 
ras under följande sommar. Det kunde bli af ej ringa betydelse 
för fruktodlingen, om detta medel visade sig verksamt äfven mot 
denna sjukdom, som för närvarande synes hota att taga öfver- 
hand, om ej något kan utfinnas för att bota eller åtminstone 
stäfja densamma. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I 89 7- 19 


Bland öfriga skadeinsekter, hvarom förfrågningar rörande 
namn och botemedel ingått, må här anföras de viktigaste. 

Trädgårdsborren eller Lilla ållonborren (Phyllopertha 
Horticola L.). Numera hörs årligen klagomål öfver denna ällon- 
borres härjningar på hvarjehanda odlade växter. Än är det betor eller 
fruktträdens blad och blommor, än gräsrötterna som angripas. 
Under år 1897 synes den uppträdt allmännare än vanligt, om 
man får döma efter de upplysningar, som inkommit. Där lar- 
verna observeras, tror man vanligen att de härstamma från den 
större ållonborren, och hyser följaktligen farhågor för kommande 
tider, hvilket ej är att förvånas öfver, då bådas larver i ett visst 
stadium likna hvarandra. 

Enligt en underrättelse från föreståndaren för Värmlands läns 
kemiska laboratorium voro vid Broxnäs i Nyeds socken, helt nära 
Molkom i Värmland samt å flera angränsande egendomar lar- 
verna till lilla åilonborren så talrika, att man fann 10—20 eller 
ännu flera sådana per kvadratfot. Å lätt jord, som sluttade mot 
söder, hade de sitt förnämsta tillhåll. Där uppåto de gräsrötterna, 
så att gräset förlorade sitt fäste i jorden, blef brunt och torkade 
bort. Att larverna verkligen tillhörde nyssnämnda art, ådagala- 
des genom det af talrika individer bestående prof, som välvilligt 
sändes. Bland dessa små larver funnos äfven ett par större, an- 
tagligen treåriga kastanieborrelarver samt två fullbildade kastanie- 
borrar, som funnits i jorden uti sina tillärnade vinterkvarter. De 
små larverna befunno sig pa ett djup af 15—-20 cm. men de 
större på 30 cm., och hade de möjligen kommit att öfvervintra 
på detta djup, då de påträffades där så sent på hösten som den 
24 oktober. 

Under maj och juni svärmade ällonborrar mycket talrikt 
(»millionvis») samt uppäto löfven, så att träden stodo alldeles 
bara, och enligt utsago af personer på platsen, voro dessa ska- 
dedjur lika dem, som senare på hösten anträffades i jorden och 
sändes mig till påseende, alltså kastanieborrar. Hvarken någon 
sådan svärmning eller larvhärjning hade, enligt hvad man påstår, 
förut ägt rum i trakten, hvarför det förmodades, att svärmarna 
kommit från annat håll, kanske från Västergötland och alltså passerat . 
Vänern. Hur härmed förhåller sig, torde numera svårligen kunna 
utredas, då hörsagor rörande insekter vanligen äro föga tillför- 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


litliga. Emellertid lär man nog efter två ar fa erfara hvilken 
betydelse för orten den stora svärmningen i våras kommer att 
medföra, emedan larvhärjning dä enligt regeln måste inträffa. 
Har man dessutom lilla ållonborrens larver att bekämpa, så synas 
stora förluster för landtbrukaren där kunna förväntas eller åtmin- 
stone vara högst sannolika. 

Från herr HENRIK CLAUSEN, Hejdeholm ı Malmöhus län, er- 
hölls äfven prof på larver af lilla ållonborren. De anträffades 
pa ett fält, som nästa ar var afsedt för sockerbetor, och bref- 
skrifvaren önskade få veta, om någon fara för betorna kunde 
ifrågakomma med anledning af dessa larvers närvaro i jorden i 
år. I en senare skrifvelse omnämnes saken något utförligare, 
och då innehållet kan vara af något allmännare intresse, tager 
jag mig friheten här lämna ett utdrag däraf. 

Prof på larverna hade äfven sändts till Alnarp, och man 
trodde där, att de härledde sig från den i Skåne och Halland 
allmänna, större allonborren. Om så verkligen varit förhällan- 
det, skulle odling af betor ej kunnat tillrådas för år 1898. För- 
fattaren säger: »Det fält, där de nu uppehålla sig (jag har icke 
funnit dem på de öfriga fälten) var träda 1896, halfva fältet hel- 
träda och den andra delen halfträda, besådd med vickerhafre. I 
september 1896 besåddes hela fältet med råg. Sommaren 1897 
stod rågen vacker på hela fältet, och syntes ingen skillnad mel- 
lan de båda, olika behandlade delarna. Efter ragens skördande 
skumplöjdes fältet och besåddes med hvit senap såsom gröngöds- 
ling för sockerbetor. Senapen kom öfverallt vackert upp, men 
efter hand blef den betydligt sämre på den delen af fältet, som 
varit halfträda, och till min stora förvåning gick senapen nästan 
totalt bert därstädes, då den däremot stod vacker på den andra 
delen. Jag kunde nu förstå, att det var insekter i jorden, som 
förstörde plantorna, och fann genast dessa små larver nästan i 
ytan, nämligen blott på 2—3 cm. djup. 

Då stararna denna tid ovanligt nog befunno sig här 1 stor 
mängd, började jag skumplöja fältet till blott 3 cm. djup och 
ställde så till, att de olika plogarna kördes så långt ifrån hvar- 
andra, att fåglarna icke blefvo skrämda. Fältet besöktes också 
flitigt af dessa, som plockade massor af larver. Efter 14 dagar, 
eller omkring den 3 oktober, förnyades plöjningen, men nu till 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 21 


cirka 5 cm. djup, då jag tyckte mig finna, att larverna hade 
nedgatt så pass långt. Äfven nu fingo vi upp massor af larver, 
dock icke så manga som förra gången, och fåglar plockade fli- 
tigt af dem, men stararna, de bästa plockarna, voro då icke 
mera här. Den 20 november plöjdes fältet djupt, d. v. s. till 
22 cm., för att fà tillräcklig mylla ät betorna, och pä sädant 
djup eller kanske nägot djupare lägo dä larverna, hvarför vi fingo 
upp mänga af dem till ytan, hvilka kräkor, räkor och kajor ploc- 
kade upp ganska flitigt. Piogarna höllos äfven denna gång af- 
lägsnade från hvarandra af samma orsak som förut. Jag tror 
nog, att hönsen skulle göra god nytta, och några torpares höns, 
som hade sitt hemvist helt nära fältet, drefvos dit samt plockade 
larver ifrigt en stund, men blefvo snart mätta. Den nytta ett 
blott ringa antal af dessa djur kan göra blir dock obetydlig å 
ett så stort fält (det omtalade är nämligen 35 tunnland). Till 
våren skall iag sända nytt prof på larverna. 

Jag är mycket glad öfver, att hafva fått veta, att dessa lar- 
ver ej göra skada nästa års sommar, ty fältet skall som sagdt 
är då bära sockerbetor, på hvilken rotfrukt jag i år gjort en för- 
lust om minst tvåtusen kronor, förorsakad af ållonborrelarver». 

Ytterligare undersökningar nästa vår rörande dessa larver 
komma att blifva af stort intresse, emedan då säkra iakttagelser 
kunna göras rörande tiden för deras olika förvandlingsstadier. 
Några tillförlitliga iakttagelser hos oss rörande deras lefnadssätt 
på våren äro så vidt jag vet ännu ej gjorda. 

Randiga sädesknäpparen (Agriotes Lineatus LiN.). An- 
gående detta skadedjur äro kortare eller längre meddelanden 
lämnade i mina till Landtbruksstyrelsen ingifna berättelser för 
åren 1890—96 och i en längre, med figurer försedd uppsats — 
»Sädesknäpparne» — i Entomologisk Tidskrift samt »Uppsatser i 
praktisk entomologi» för 1891, och torde därför ett vidlyftigare 
ordande om detsamma nu vara öfverflödigt. Bref och prof på 
larver hafva sändts från Bubbetorp i Blekinge, där nysatt potatis 
och hafrebrodd angripits, Nelhammar i Kalmar län, på hafre- 
brodden, Djurslöf i Malmöhus län samt Brattfors i Värmland. 
Enligt bref från herr J. A. ANDERSSON, Molkom, voro larverna 
à senare stället samt i trakten vida däromkring så talrika, att 
man kunde uppleta 100 stycken per kvadratmeter af åkern. 


Le) 
N 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Rödklöfvervifveln (Apron Apricans Hest.) tillhör ett myc- 
ket artrikt vifvelsläkte, hvars alla representanter äro af ringa stor- 
lek. Herr PER JACOBSON på Hög- 
tomta i Kalmar län sände prof på 
ofvannämnda vifvelart och omta- 
lar, att hos honom, som odlar klöf- 
verfrö ı större skala, stor förlust 
åstadkommits därigenom, att skade- 
djuret förstört hvarannan rödklöfver- 


blomma. Så har antagligen varit 


Fig. 2. Apion Apricans Hest. fallet mångenstädes, fast man, ian- 
a. Vifvel; b. Larv; c. Klöfver- 
blomma med larv; nat. storl. 


seende till förstörarens ringa stor- 
lek, ej kommit under fund med rätta 
orsaken till förödelsen. Larven lefver i botten af klöfverblom- 
morna och förtär där de omogna fröen. Han är mycket liten, 
tvärskrynklig och tjock samt hvit med gult hufvud. Dess när- 
varo i blommorna kan märkas redan pä afständ, ty dessa blifva 
bruna, liksom svedda längt innan tiden är inne för denna färg- 
förändring i följd af framskriden mognad. Man antager vanli- 
gen, att dessa vissnade blomhufvuden uppstå genom otjänliga 
väderleksförhållanden, brist på humlor och härigenom uppkom- 
men ofullständig befruktning etc., men min tro är, att orsaken 
till denna brist på frö hufvudsakligen får tillskrifvas viflarnas 
närvaro. 

En skicklig jordbrukare i Västergötland påstod för 40 år 
sedan, att man ej borde taga frö af första klöfverskörden, eme- 
dan denna är föga gifvande, utan af den andra. Det är ej osan- 
nolikt, att detta påstående grundar sig på verkliga sakförhållan- 
den, om nämnda viflar förorsakar missväxten på fröet, då deras 
utveckling och lefnadssätt tala härför; ty 1 slutet af juli fram- 
kommer deras andra generation och uppsöker tjänliga platser för 
sin äggläggning, hvartill de nyskördade klöfverfälten ej kunna vara 
inbjudande, då de vid denna tid sakna blommor, hvarför viflarna 
antagligen begifva sig till annat håll. 

Vid den vanliga skördetiden äro larverna fullvuxna och för- 
vandlas till puppor inom blomhufvudena. Om klöfvern skördas 
tidigare än vanligt och hoplägges i högar, så att den tager en 
starkare värme, torde de flesta larverna därigenom blifva dödade. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 23 


Om skalbaggarna utkläckas inuti hö, som är starkt hoppressadt, 
sakna de tillräckligt utrymme för sin utveckling, och deras vin- 
gar blifva skrumpna och odugliga till flykt. Sväraste hindret 
mot att använda andra slättern till frö torde vara de torra efter- 
somrar, som ibland uppstä och hvilka i hög grad hindra äter- 
växten af klöfvern. 

Jordlopporna. Den vanliga, randiga jordloppan (/’kyllo- 
treta Nemorum L.), synes ej hafva gjort så stor skada 
förliden vår som vanligen plägar vara fallet, 
och detta får väl tillskrifvas väderleksförhål- 
landena, hvilka i hög grad befordrade de 
kålartade växternas jämna uppkomst och på- 


skyndade deras tillväxt. Endast från två 
ställen erhölls underrättelse om detta skade- 
djurs uppträdande, nämligen från Norrsund i 
Bohuslän, gencm herr grosshandlaren G. 
SJÖSTEDT, och Wrigstad i Jönköpings län, 
genom herr provinsialläkaren AUG. LINDE- 


GREN. Den sistnämnde fördref jordlopporna b 

Fig. 3. Phyllotreta Nemo- 

rum L. a. Jordloppa; 
b. Skadadt blad. 


medelst kakelugnsaska. 

En annan art, kornjordloppan (PA. Vit- 
tula REDT.), har däremot anställt betydande 
härjning pa kornbrodd à Gotland, särdeles i Vestkinde socken. Un- 
derrättelse härom erhölls genom förvaltaren af bolaget Martebo myrs 
betydande egendomar, herr ALFRED SVENNBERG på Skäggs. Ä sist- 
nämnda ställe var på den gamla, styfvare jorden omkring 110 
tunnland så angripna, att knappast ett grönt strå fanns kvar. 
Enligt brefvet (af den 21 maj) var väderleken under härjningen 
ovanligt kall, nämligen blott + 6 å 7 grader om dagarna och 
med stark frost om nätterna. Att skadedjuren under dessa för- 
halianden kunde uppträda på sådant sätt, ansågs vara i hög grad 
förvånansvärdt. 

Som man vet, öfvervintra jordlopporna i fullt utbildadt till- 
stånd och ligga orörliga under hvarjehanda föremål på marken, 
hvilka lämna dem något skydd mot kyla och blåst; men vid 
första varma solsken uppvakna de, blifva lifliga och äro genast 
färdiga till angrepp på de plantor, som utgöra deras föda. Un- 
der kalia vårar med starkare nattfroster äro dagarna merendels 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


klara, och jordytan uppvärmes sä pass mycket af solsträlarna, ät- 
minstone under nägra timmar vid middagstiden, att de smä dju- 
ren komma 1 rörelse, hvarvid de med glupskhet kasta sig öfver 
de smä och späda kornplantorna, som finnas i grannskapet. Eme- 
dan dessa, i följd af kylan större delen af dygnet, blott långsamt 
och obetydligt kunna öka sin bladmassa, blifva skadedjuren snart i 
stånd att å fältet göra rent hus. Om man vid ett sådant till- 
fälle, innan plantorna hunnit mycket skadas, tidigt en morgon 
medan daggen är kvar eller under rimfrostens smältning, utströr 
öfver fältet något fint pulveriseradt artificiellt gödslingsämne, som 
ej skadar själfva plantorna, borde detta göra god nytta, dels så- 
som fördrifningsmedel mot jordlopporna och dels genom att till. 
föra jorden näringsämnen, hvarigenom plantorna blifva kraftigare 
och bättre kunna motstå fortsatta angrepp. 

Fläckiga sköldbaggen (Cassida Nebulosa L.). I början 
af juli uppträdde larverna till en sköldbagge, möjligen nyss 
nämnda ;art, på bladen af sockerbetorna i Martebo myr, vid 
Skäggs på Gotland. Den kalla våren på ön hade synbarligen 
försenat deras utveckling, då larverna nu visade sig vid ungefär 
samma tid, som de fullbildade sköldbaggarna eljest bruka fram- 
komma. Hur stor skada de åstadkommit är mig obekant, då 
inga vidare underrättelser härom afhördes. 

Nämnda arts larver pläga eljest lefva på svinmålla, hvaref- 
ter de utkläckta skalbaggarna begifva sig till i närheten växande 
betor för att angripa dessa. Tyvärr misslyckades utkläckningen 
af de sända exemplaren, hvarför jag ej med säkerhet kan afgöra, 
om de tillhörde ofvan nämnda eller någon närstående art. 

Appletrads-glasvingen (Sesia Myopiformis Borku.). En 
lıten svärmarefjäril med glaslika fläckar pä vingarna, och hvars 
larver lefva på fruktträd, har iakttagits af kyrkoherde J. ANDERS- 
SON i Färlöf och omnämnes utförligare af honom i »Uppsatser i 
praktisk entomologi» för 1897. Larven uppehåller sig i kräft- 
skadade ställen, uti våta gångar under barken och är ganska 
allmän i trädgårdar i Kristianstadstrakten, ehuru den ej blifvit 
förut observerad!. Puppan är brungul och uttränger till hälften 


? För ett par år sedan hade dock äfven författaren tillfälle att påträffa dylika 
gångar i barken på äppleträd i en trädgård helt nära Färlöfs kyrka, och detta 
i följd däraf, att ett puppskal varsnades på en trädstam, hvilket äfven tillvara- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 25 


genom barkytan samt lämnar sedan fjäril i slutet af juni eller 
början af juli. Puppskalet sitter länge kvar 1 sitt hål, med ena 
hälften utanför barken, och det är då ej svårt att upptäcka hvar 
skadedjuret haft sitt tillhåll. 

Där kräftskador visa sig, böra träden hållas rena och befrias 
från lösa barkstycken, sprickor etc., hvilka lämna fjärilhonorna 
lämpliga ställen för äggens afsättande och underlätta de små lar- 
vernas bemödanden att intränga 1 barken. Den rengjorda och 
slätade stammen besprutas med kalkvatten, hälst blandadt med 
1/2 gram kejsargrönt per liter, eller karbolkalk och vatten, foto- 
genemulsion etc. Redan skadade ställen böra beskäras och sedan 
de döda eller sårade delarna aflägsnats, bestrykas med ympvax 
e. d., så att sår och sprickor tilltäppas, för att om möjligt läkas, 
och på det att fjärilhonorna skola afhållas från att där lägga ägg. 

Bokspinnaren (Dasychira Pudibunda L.). Från herr kam- 
marjunkaren A. TH. GYLLENSKÖLD på Vallen i södra Halland 
erhölls prof på larver af denna spinnarefjäril, och omnämndes i 
ett åtföljande bref, att bokarna å en areal af omkring 400 tunn- 
land, belägen på Hallandsås, äfvensom å andra platser på södra 
sluttningen af åsen inom Skåne, voro alldeles aflöfvade i följd af dessa 
larvers angrepp och oerhörda mängd. De hade visat sig äfven 1896, 
dock icke så talrikt som i år. Afsändaren säger sig hafva funnit 
flera döda larver ibland de lefvande, och af dem, som anlände 
till Stockholm, undergick ingen enda förvandling till puppa, utan 
dogo alla, antingen under vägen eller kort efter framkomsten. 
Detta skulle möjligen kunnat bero därpå, att de ej uthärdade 
transporten, men den omständigheten, att döda och liksom »ut- 
sugna» larver funnits på träden, tycks tyda på, att de varit 
besmittade af någon bakteriesjukdom, och att härjningen alltså 
vore nära sitt slut eller åtminstone hade nått sin kulminations- 
punkt. En undersökning af de härjade träden nästa sommar af 
därtill kompetent person — i likhet med hvad som skedde efter 
tallmätarens och röda tallstekelns härjningar i Nerike 1889—90 
— för att utröna i hur hög grad bokskogen lidit genom det 
senaste angreppet, kunde få stort värde för framtiden, och an- 


togs och ännu finnes kvar i entomologiska anstaltens samlingar; men jag miss- 
tänkte då ej, att det kunde härstamma från ifrågavarande glasvinge, emedan 
denna aldrig förut blifvit anträffad i Sverige. 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


mäldes på den grund förhållandet hos Domänstyrelsen för vid- 
tagande af sådan åtgärd, som kan anses vara lämplig. 
Sädesbroddfiyet (Agrotis Segetum Scuirr.), har på 
eftersommaren uppträdt på många ställen inom landet och gjort 
betydlig skada både på höstsä- 
desbrodd och rotfrukter. För- 
sta brefvet härom var af den 7 


augusti och från herr inspektor 


[U ZA FE EL 
HÄTTEN 


cm THURE ENEROTH 1 Tanums präst- 


‘ie 


= 


i 7 


| Mm i Mi AN 
NC wee K (ME wi à NS 


ANA NS 


gård i Bohuslän. Han klagar 


öfver, att larver, hvilka antag- 
Fig. 4. Agrotis Segetum SCHIFF. larv. ligen tillhörde denna nattfjärilart 

eller möjligen dess nära släk- 
ting, Agrotis Exclamationis L., förstört ett rotfruktsland om 2!/2 
tunnland genom att afäta rof- och kälrotsplantorna. Först under 
den föregäende veckan varsnades skadedjuren, hvilka redan dä 
brefvet skrefs hade förstört större delen af plantorna. De fà af 
dessa, som ännu stodo gröna, voro starkt angripna, och man 
kunde invid hvar och en af dem päträffa från 2—4 stycken 
larver. Brefskrifvaren frågar, om han vågar så höstsäd på det 
angripna fältet. 

Hvad det senare beträffar, kan nägot sädant ej gärna till- 
rädas, men väl att försöka med värsäd, som bör säs sà sent som 
kan vara rädligt. Larverna fortfara nämligen att äta och till- 
växa både i storlek och glupskhet långt in på hösten och skulle 
helt säkert då förstöra höstsädesbrodden totalt. Efter hvad man 
påstår, skola de visserligen den följande våren fortsätta med att 
anställa förödelse å fältet, men denna torde ej kunna bli så far- 
lig, om sädden sker först i sista stund, ty i maj eller se- 
nast i början af juni pläga larverna förvandlas till puppor, som 
ju äro fullkomligt oförmögna att anställa skada. En sen höst- 
plöjning äfvensom vårbruket skola dessutom, i förening med krå- 
kor, råkor, kajor och starar, göra mycket till, för att oroa lar- 
verna och döda en stor mängd af dem. 

Hittills hafva hos oss ej gjorts några för praktiska ändamål 
afsedda och under en följd af år fortsatta observationer angå- 
ende tiden för skadeinsekternas inträdande i sina olika förvand- 
lingsstadier, hvarför undersökningar i detta hänseende måste blifva 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 27 


en af den entomologiska anstaltens första omsorger under en 
längre eller kortare följd af är. 

Den andra skrifvelsen var af den 14 september och från herr 
Aron ANDERSSON 1 Göteborg. I densamma förmäles, att ä bolags- 
egendomen Gräfsnäs i Bierke härad af Älfsborgs län ett cirka 20 tunn- 
lands roffält härjades af ofvannämnda fjärillarver. Muntliga för- 
frägningar hafva dessutom gjorts rörande i fräga varande larver ge- 
nom herr grosshandlaren N. G. SÖRENSEN i Stockholm, samt 
prof därpå erhållits från Torreby gardskontor, sändt den 1 
oktober. 

Prof pä kälrötter, angripna af sädesbroddflyets larver, hafva 
inlämnats frän Fröodlingens fröhandel i Göteborg, genom herr 
direktör J. E. PALMÉR.. Rötterna hade vuxit à egendomen Sigel- 
hult vid Uddevalla och voro mycket skadade. Plantorna bör- 
jade redan tidigt visa sig sjuka, men man tillskref detta den sex 
veckor länga torkan, som trakten led utaf. 

Herr PALMÉR omnämner äfven i sitt bref, att säväl rofvor 
som kälrötter lidit genom angrepp af en snigel, som oftast an- 
träffades 1 håligheter uti nämnda rotfrukter. 

Slökorn- eller axflyet (//adena Basılinca Fa»... Denna 
nattfjärils gulaktiga, med smala, mörka ränder längs ryggen 
försedda larver, lefva af kor- 
nen i sädesaxen och bruka före- 
komma mer eller mindre talrikt 


nästan öfverallt i hvete-, råg-, och 
hafrefälten, men detta oaktadt har 
ej mer än en enda förfrågan rô- Fig. 5. //adena Basilinea F., larv. 
rande detta skadedjur under året 
inkommit. Orsaken härtill torde väl vara den, att larverna ej 
så lätt varseblifvas bland säden på fälten i anseende till deras 
likhet, hvad färgen beträffar, med axen, uti hvilka de inkrypa 
och förstå att väl dölja sig. Vid sädens inkörning falla de från 
kärfvarna ned på loggolfvet, där de sedan krypa omkring och 
kunna lätt märkas, fast man i allmänhet ej fäster sig därvid. 
Honan lägger äggen på sädesaxen i juni eller juli månader 
och efter utkläckningen inkrypa de små larverna mellan axfjällen 
och angripa fruktämnena. Då ett sådant blir urätet, äro blott 
delar af skalet och en hop exkrementer kvar, och larven har 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


öfvergätt till ett annat fruktämne för att förfara med detta på 
enahanda sätt. Sälunda förstör en enda larv det ena kornet 
efter det andra, och skadan kan bli betydlig, om angriparna äro 
talrika. 

Visserligen säga flera författare, att äggen läggas äfven 
på andra gräsarter samt på stjälkar och blad, äfvensom att lar- 
verna sedan lefva af bladen; men detta tarfvar, som jag tror, 
ytterligare bekräftelse, lika väl som det påståendet, att de såsom 
mer vuxna ligga dolda i jordytan om dagen och uppkrypa för 
att äta om nätterna, samt att slutligen de på våren, före inträ- 
dandet 1 puppstadiet, åter uppträda som skadedjur å växternas 
rötter. Kommande observationer hoppas jag skola kunna utreda 
dessa frågor. 

Att utrota larverna, medan de ännu sitta inkrupna och dolda 
i axen, torde väl knappast låta sig göra, utan måste detta ske 
under det de krypa omkring på golfvet i logen. En skyndsam 
tröskning af säden genast efter inbergningen eller än bättre ute 
å fältet, torde bli den verksammaste åtgärden, synnerligast om 
cylindern eller den s. k. tunnan 1 tröskverket hoplägges litet mer 
än vanligen är fallet, på det larverna skola under genomgången 
klämmas till döds. 

En utförligare uppsats rörande detta skadedjur är af d:r Y. 
SJÖSTEDT införd 1 »Uppsatser i praktisk entomologi» samt En- 
tomologisk Tidskrift för ar 1897. 


Kvarnmottet (/phestia Kühmtella ZELL.). Genom herr 
lotskapten E. A. SmirH erhöllos larver af denna i kvarnar, upp- 
lag af mjöl och bröd af hvete synnerligen skadliga, lilla fjäril. 
Den hade innästlat sig i brödförrådet på en af Lotsverkets båtar. 
Om dess uppträdande i Europa och Nordamerika, lefnadssätt 
m. m. är något utförligare omnämndt uti min ärsberättelse till 
Landtbruksstyrelsen för 1894 samt i ofvannämnda arbeten för är 
1895, där äfven figurer af så väl fjäriln som dess olika förvand- 
lingsstadier förekomma. Genom förbiseende har den där fått 
namnet »mjölmalen», hvilket här utbytes mot kvarnmottet, till 
skillnad från en annan småfjäril, Asopia Farinalis, som af ålder 
burit förstnämnda svenska namn. Vill man slutligen fastslå den 
regeln, att Pyralider benämnas »mott» och Tineider »mal», så 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1 89 i. 20 


bör ordet mott finnas i denna fjärils namn, alldenstund den till- 
hör Pyralidernas afdelning. 

Krusbärsägstekeln (Vematus Ribesir Scor.). Beträf- 
fande ett af mig förut okändt medel mot denna stekels skad- 
liga larver eller den s. k. krusbärs- : 
masken, erhölls underrättelse i bref 
från friherrinnan ANNA VON ROSEN 
på Helgeslätt i Östergötland, och 
da det ej bör vara svart att för- 
skaffa sig detsamma, samt någon fara 
ej kan vara för handen vid dess 
användande, vill jag här omnämna 


det, ifall någon skulle vilja på för- 
sök göra bruk däraf. 
Brefskrifvarinnan hade för en Fig. 6. Nematus Ribesii Scor. 
del år sedan läst eller hört sägas, &- Stekel; b. Larv; c. Angripet 
att ett afkok pä stjälkar och ro 
blad af tomater skulle vara ett 
ofelbart medel till att skrämma bort allehanda snyltgäster, om 
det strilades öfver krusbärsbuskarna. Vid dess användande be- 
fanns, att själfva buskarna, som väl kunde fôrutses, ej togo nà- 
gon skada af vätskan, men att larverna synbarligen mådde illa, 
att många af dem dogo och att de återstående snart försvunno 
efter hand. En stor olägenhet medförde dock dekokten, i det 
dess obehagliga tomatsmak meddelades åt bären samt envist 
kvardröjde, oaktadt de öfversköljdes med vatten och voro långt 
ifrån mogna, då operationen försiggick. I stället för att upprepa 
denna, har sedan dess å en plats i trädgården planterats en liten 
tomatoplanta mellan hvar eller hvarannan krusbärsbuske, och inga 
larver hafva visat sig på dessa, oaktadt de funnits talrikt på an- 
dra ställen i samma trädgård. An flera försök i den vägen ut- 
låfvas, på det att medlets verkan må kunna fullständigt konstateras. 
Man vet, att äfven andra växter, såsom pors, tallkvistar 
m. fl., rekommenderats såsom ofelbara medel mot krusbärsstekel- 
larvernas härjningar, och här föreligger ett nytt preservativ, hvars 
verkan dock måste anses tvifvelaktig, innan långt flera försök 
blifvit gjorda. I en större trädgård, där många krusbärsbuskar 
finnas spridda eller i grupper, händer det väl mer sällan, att alla 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


buskarna angripas samma ar, utan sker härjningen vanligast a ett 
eller annat buskparti. Många eller kanske de flesta buskarna 
komma alltså att stå fredade, utan den ringaste åtgärd från äga- 
rens sida, och så hade möjligen fallet varit äfven med dem, man 
sökt på sistnämnda sätt skydda, äfven om intet medel af ifråga- 
varande slag blifvit användt. 

Så långt mot norden som vid Anundsjö i Västernorrlands 
län har denna stekel helt nyligen visat sig kunna lefva och upp- 
träda 1 så stor mängd, att verklig härjning åstadkommits. TI ett 
bref från herr AXEL KJELLIN därsammastädes uppgifves nämligen, 
att alla hans krusbärs- och vinbärsbuskar aflöfvades, strax efter 
sedan bladen utslagit, genom en grå mask, som satte sig ı kan- 
ten af bladen och totalt förstörde desamma ända in till stjälken. 
Försök att fördrifva larverna hade gjorts med sot, kalk, aska 
samt en blandning af såpa, fotogen och vatten. Att dessa me. 
del ej uträtta mycket, har jag själf erfarit. Till ock med foto- 
genblandningen dödar hvarken dessa eller larverna af Zophyrus- 
arterna. Enligt dessa och öfriga upplysningar, som brefskrifvaren 
meddelat, synes det ej vara ringaste tvifvel om, att här varit fråga 
om krusbärssågstekelns larver, så vida de ej kunna företrädas af 
någon närbesläktad, uti Norrland förekommande art. 

Röda tallstekeln (Lophyrus Rufus KLuG.). Om denna 
under senare åren mycket omtalade stekel hafva underrättelser 
inkommit från två håll, nämligen först från disponenten HARALD 
BROLEN vid Nyhammars järnvärk i Dalarna. Med ett prof på 
talikvistar samt på dessa befintliga larver följde ett bref, hvarur 
följande må meddelas. 

Stora trakter af brukets skogar äro decimerade, ty larverna 
uppäta allt grönt å de äldre träden, men de yngre sparas något. 
i det på desamma åtminstone halfva årsskotten få vara i fred. 
Larverna visade sig i slutet af juni. 

Den andra underrättelsen kom från herr A. J. FAHLANDER, 
Hennan i Gefleborgs län, och är daterad den 24 juli. Larverna 
visade sig i ofantlig mängd därstädes, och där de farit fram, 
såge det nästan ut som om skogseld skulle hafva rasat. En för- 
färlig torka rådde, och termometern visade + 25—28 i skug- 
gan. Vid brefvets afsändande hade härjningen något aftagit, och 
här och där på kvistarna syntes döda larver, hvilka voro liksom 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 31 


_ fürtorkade — ett tecken till att härjningen var på väg att upp- 
hôra. Här angrepo larverna förnämligast yngre träd, och ärs- 
skotten sparades. 

Enligt tidningsuppgifter förekom äfven härjning i Nås och 
Leksands socknar i Dalarna, hvaraf synes, att larverna uppträdde 
å ett ganska stort område. 

Fruktbladstekeln (Frzocampa Adumbrata KLuG.). Herr 
G. R. KARLSTRÖM à Fogelsta i Södermanland sände prof på 
blad, behäftade med larver af denna stekel. Dessa omgifva sig 
med ett svartbrunt slem och likna härigenom nästan smä sniglar 
af päronformig skapnad. De skelettera bladen fläckvis à päron-, 
äpple-, körsbärs- och persikoträd och förekomma ärligen nästan 
öfverallt, utan att likväl orsaka synnerlig skada. Emellertid be- 
klagar sig brefskrifvaren mycket öfver skadedjuren och säger, att 
de nu i slutet af juli uppträda så, att han står alldeles hjälplös, 
fastän han sökt att genom upprepade tvättningar med såpvatten 
under vinterns lopp förekomma deras återkomst. Han anhåller 
att genom mig bekomma de medel, jag förliden höst förordade, 
samt lämplig spridare af vätskor. 

Som stekeln lägger äggen på bladen, och larverna sedan de 
blifvit fullvuxna gå ned i jorden för att förvandlas till puppor, 
kunna naturligtvis inga tvättningar under vintern med hvad det 
vara månde hindra förnyade angrepp ett följande år. Bladens 
och de klibbiga larvernas beströning med kalkstoft, hälst osläckt, 
men i helt ringa mängd, äfvensom svafvelpulver, eller besprut- 
ning med kejsargrönt och vatten, tobaksdekokt, prustrotinfusion, 
svafvelkalium (1 del till 500 d. vatten) o. d, skulle däremot an- 
tagligen gjort god nytta. Djupgräfning tidigt om våren under de 
träd, som föregående år varit angripna, kan också vara ett godt 
medel, emedan de i jorden hvilande larverna eller pupporna häri- 
genom komma så djupt ned, att de sedermera utbildade steklarna 
svårligen kunna komma upp till ytan. 

Fritflugan (Oscnis rit L.). Herr PER JACOBSON på 
Högtomta i Norra Tjust härad af Kalmar län omnämner i 
bref af den 18 juni, att hafrebrodden där i trakten och vida 
omkring ända till Skeninge och Vadstena var mycket angri- 
pen af en liten hvit larv, som, enligt beskrifningen på lefnads- 
sättet, ej gärna kunde vara någon annan än efter Slökorn- eller 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Fritflugan. Det är alltså mer än troligt, att denna lilla flugas 
sommargeneration, hvars larver lefva inuti kornen af hafre och 
korn, äfven anställde betydande skada året förut på 
dessa sädesslag, fast ingen då observerade detta på 
annat sätt än möjligen därigenom, att de båda sä- 
desslagen, som man plägar säga, gåfvo mindre i 
skäppan än vanligt. De generationer däremot hvars 
larver uppehålla sig i stjälken och helt nära roten 
på sädesbrodden, märkas vida lättare i följd däraf, 
att dennas öfversta blad gulnar och förtorkar, eme- 


Bir: fe dan de inre delarna förstöras af larven. Det är 
ran GÖR oftast i brodden af höstsäden samt kanske något 
mer sällan af vårsäden, som larverna uppträda på sådant sätt, 
men äfven midt i sommaren kan det ske uti sådan hafre, som 
är sent sådd och ämnad till grönfoder. 

Den 3 juli erhölls genom herr A. CARELL en sändning af 
hafreplantor, som voro omkring 1!/2 fot långa och växta på Vi- 
tensberg i närheten af Gamla Upsala. De voro behäftade med 
någon slags sjukdom, hvilken hade visat sig äfven 1894 å sam- 
ma fält, utan att synas till på den andra i närheten varande 
jorden. Vid undersökning af plantorna befanns, att å deras äld- 
sta skott de nedre bladen voro gulnade, möjligen i följd af mö- 
gel- eller rostsvampars närvaro, men att de öfre syntes friska och 
gröna. De yngsta sidoskotten voro angripna af fritlarver och 
kommo därigenom att gå förlorade. De sända larverna förvand- 
lades till puppor, och dessa lämnade flugor i medio af juli. 

Foderafkastningen skulle äfven i följd af fritlarvernas an- 
grepp antagligen blifva klen. Ägaren ombads att låta hafren à 
någon del af fältet mogna, på det man skulle få se hurudant 
resultatet häraf skulle utfalla, men han har ej låtit höra af sig 
sedan. 

Timotejflugan (Clezgastra Armillata Zeit. el. Flavipes 
MEıG.). Om uppträdandet af larverna till endera eller båda 
dessa flugor erhölls underrättelse jämte prof pä skadad timotej 
från herr hofmarskalken FR. VON STROKIRCH, Strömsberg vid 
Jönköping, samt från herr Joman NILSSON, Stensäter, Vånga sin 
i Östergötland. Den sistnämnde omtalar, att han pa egendomen 
Allonö i Östra Stenby socken invid Bråviken sett ett större foder- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 33 
fält, hvarpa alla timotejax skadats pa det sätt, att smäaxen voro 
delvis förkrympta eller affallna. Invid stjälken hade axen svartnat. 
Något prof erhölls ej, hvarför jag blott förmodar, att skadedjuret 
var ett af de här omnämnda. 

Morotflugan (/sz/a Ros@ Far.) En blott 4 mm. lång fluga, till 
färgen svart, med gula ben och hufvud af 
samma färg. Larven är fotlös, ljusgul och glän- 
sande. Den intränger nedtill i morötterna 
och bildar gångar, som vanligen fortsättas 
uppåt. Dess närvaro märkes lätt däraf, att 
blasten gulnar, hvarefter rötterna dö och 
ruttna i jorden. Då larverna äro fullvuxna, 
lämna de rötterna och nedkrypa 1 jorden 


för att där öfvergå till puppor. De senare 
lämna flugor efter 3—4 veckor, eller öfver- Fig. 8. Psila Rose FABR. 
vintra, om de blifvit bildade på hösten. a. Skadad morot. 
Ett hufvudvillkor för en god rotfrukt- >» Larver. c. Puppa. 
skörd är, som väl hvarje jordbrukare förut vet, att matjorden är 
djup, omsorgsfullt brukad och i god växtkraft, ty afkastningen 
blir eljest dålig, än mer därigenom, att skadeinsekter nästan all- 
tid infinna sig, där nämnda betingelser ej äro för handen. 
Man tror sig hafva funnit, att morotflugorna krypa ned i jorden 
invid plantorna före äggläggningen och hälst göra detta, där 
jordytan nyss blifvit på något sätt rubbad och mer porös. 
Därför föreslås vanligen vältning, samt att varsamhet iakttages 
vid ränsning och gallring, och ati dessa arbeten hälst böra ske 
vid svalt och mulet väder, då flugorna äro mindre i rörelse. 
Gallringen borde dessutom äga rum, antingen då plantorna äro 
blott ett par tum höga, eller ännu hällre, då de blifvit så att 
säga matnyttiga. Hvad som emellertid alltid måste vara att re- 
kommendera är, att varsamt utgallra alla gulnade plantor, lägga 
dem i täta kärl för att sedan på bästa sätt förstöras, medan lar- 
verna ännu befinna sig kvar inuti rötterna. För öfrigt har man 
föreskrifvit att vattna jorden med gasvatten före frösädden; att 
nedharfva gaskalk, som legat i flera månader uti fria luften; att 
beströ plantorna med sot eller torfmull, som uppblandats med 
karbolsyra eller fotogen; att öfvergödsla med flytande spillning, 
sand och paraffin, om möjligt kort före regn; vattning med 9 


Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 1 (1808). 3 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


liter vatten, hvartill blandats 2 vinglas parafinolja, eller en del 
fotogenemulsion i 10—12 delar vatten o. d. 

Hvart och ett af dessa utrotnings- eller skyddsmedel kan 
nog under särskilda förhållanden vara på sin plats och möjligen 
uträtta hvad därmed åsyftas, men blir troligen obegagnadt i fråga 
om större fält, såsom varande både besvärligt och kostsamt. Må 
emellertid jordbrukaren själf vid behof öfverväga och döma hvil- 
ket medel bland de omnämnda, som af honom skulle kunna an- 
vähdas och utföras, åtminstone på försök. Den entomologiska 
anstalten har visserligen äfven till uppgift att pröfva botemedel 
mot insekter, men för att kunna göra detta på ett praktiskt sätt 
fordras insekthärjningar, och sådana inställa sig ej när och hvar 
som hälst, utan förekomma vanligen blott ett och annat år och 
inom vidt skilda områden. Under sådana förhållanden måste 
det vara särdeles önskvärdt, att hvar och en person, som är ut- 
satt för insektangrepp, genast ställer sig ı förbindelse med 
denna anstalt för att först och främst erhålla fingervisnin- 
gar rörande utrotningsmedel och deras användande, samt att 
han sedan genom meddelandet af sina rön sätter anstalten i stånd 
att uppsamla erfarenheterna och göra dem bekanta för allmän- 
heten, de må nu hafva utfallit till belåtenhet eller utan åsyftad 
verkan. På så sätt skulle efter hand kunna sofras ut det verk- 
ligt användbara och nyttiga bland de många recepter på utrot- 
ningsmedel, som för närvarande äro tillgängliga i litteraturen, 
och af hvilka en del synas vara blotta hugskott, som helt och 
hållet sakna stöd af den praktiska erfarenheten. 

Kålflugan (Anthomyia Brassice BeHÉ.). Genom herr 
GOTTFRIED HOFGREN, som i somras besökte nedan nämnda egen- 
dom, erhöll entomologiska anstalten en massa fluglarver samt 
skadade rofvor från gården Umberga, nära Örbyhus i Vendels 
socken af Upsala län. Enligt antagande hörde dessa larver till 
ofvan nämnda flugart, fast detta ej kan säkert afgöras, innan några af 
de talrika puppor blifvit kläckta, som mellan den 23 och 28 augusti 
vid larvernas förvandling uppkommo, och hvilka nu öfvervintra 
i jord uti anstaltens kallrum. Härjningen iakttogs först den 9 
augusti. 

Det härjade fältet utgjordes af ungefär 14 tunnland, och 
härjningen var omkring den 18 augusti så våldsam, att hvarenda rof- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 35 


planta befanns angripen, och mänga af dem till den grad, att 
?/3 af roten var ruttnad. Märkvärdigt nog lärer i hela trakten 
endast nämnda fält, bestående af starkt förmultnad moss- eller 
myrjord, varit märkbart härjadt. 

Det är mycket sannolikt, såvida ej så lyckligt vore, att pup- 
porna i större mängd äro angripna af parasiter — hvilket 
skall visa sig nästa vår — att larver skola komma att härja 
äfven år 1898 och kanske i ännu högre grad, då troligen intet 
gjordes i år för deras utrotande. 

Såsom utrotningsmedei hafva uppgifvits ganska många 
ämnen, af hvilka de flesta endast kunna rekommenderas för 
trädgårdar och små åkerarealer, emedan de skulle blifva allt för 
dyrbara och besvärliga för större fält. Ett föga kostsamt, men 
enligt hvad man påstår verksamt medel, åtminstone då skade- 
djuren uppträda i ringare grad är, att uppdraga de skadade rof- 
vorna ur jorden, medan larverna äro kvar inuti dem, och förstöra 
båda, samt att sedan strö gaskalk, eller sådan blandad med vat- 
ten, eller något annat skarpt ämne, såsom guano, lut, flytande 
spillning, gödselvatten etc. uti de genom rofvornas upptagning 
bildade hålen i jorden. Miss ORMEROD rekommenderar att om 
hösten strö gaskalk på det angripna fältet, för att dymedelst döda 
pupporna. 

Äfven från provinsialläkaren, herr d:r AUG. LINDEGREN, 
Wrigstad, ingick anmälan om, att fluglarver ı hans trädgård gjort 
skada på rötterna af blomkål. Han beströdde på hösten kållan- 
det försöksvis med kalk- och björkaska. 

Kalskinnbaggen (Lurydema Oleraccum L.). Liknar något 
vanliga s. k. bärfisar till skapnaden, men är svart, med stark blå 
eller grön glans, samt har hvita (hanen) eller röda (honan) fläc- 
kar och streck på rygg och täckvingar. Den har just ej varit 
uppmärksammad såsom skadedjur hos oss förr än under de båda 
sista åren. Med sitt sugrör upphämtar den saften förnämli- 
gast ur bladen på kålartade växter och hufvudsallat, hvilka häraf 
kunna lida stor skada. 

Från tre ställen har under det gångna året skriftligen eller 
muntligen klagats öfver skadedjurets uppträdande och däraf upp- 
komna förluster. 

Äfven förlidet år (1896) hade den visat sig i mängd å egen- 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


domen Grällsta ı närheten af Sala, hvarom då underrättelse er- 
hölls genom ställets ägare, herr ANDERS PERS. Han skrifver 
därom ytterligare den 29 sistlidne januari, af hvilket bref ett ut- 
drag lämnades i min föregående årsberättelse å sid. 30. 

Vid Landtbruksakademiens experimentalfält angrepos löfkojor 
af samma skadeinsekt, enligt uppgift från herr direktör E. Linp- 
GREN därstädes. 

Genom herr professor V. B. Wirrrock erhölls ett prof af 
samma djur från herr ingeniör E. SvALANDER, Uddnäs vid Kungs- 
ängen i Upland, och hade det där angripit kälplantor. 

Slutligen må anföras ett utdrag ur bref från herr brukspatron 
AXEL FAGERHOLM a Venzelholm i Jönköpings län angående denna 
insekt. Den varsnades först på ett rofland vid Ryssebo gård, 
där roffröet såddes i början af juli och plantorna uppkommo i 
medlet af samma månad. Vid sistnämnda tid visade sig djuren 
och funnos kvar ännu den 8 augusti, då profvet afsändes. De 
uppträdde från två af fältets sidokanter och drogo sig så små- 
ningom inåt detsamma, och då en planta angripits, sutto insek- 
terna kvar tills hon blifvit helt och hållet uppäten, hvarefter de 
flyttade sig till den närmaste och fortsatte på samma sätt. Sà- 
lunda uppåtos plantorna totalt på en yta af 50 kvadratfamnar. 
À ett pepparrotsland, som liksom roffältet bestod af mossjord 
och var beläget på cirka 5—600 famnar från detta, blefvo plan- 
torna sköflade å en lika stor areal, och framme vid gården, om- 
kring !/3 fjärdingsväg därifrån, visade sig äfven djuren i träd- 
gården. 

Då skadeinsekter uppträda på sådant sätt, att de börja an- 
greppet i någondera kanten af ett fält och sedan sakta avan- 
cera inåt detsamma, blir det ej särdeles svårt att förgöra dem, 
ifall försök göres redan vid angreppets början. Då de däremot 
förekomma spridda öfver allt, blifva svårigheterna större, om ej 
omöjliga att Ofvervinna. I förra fallet kan en besprutning med 
dödande vätskor vara till mycket stor nytta, och ju förr den ut- 
föres, desto lättare blir arbetet. Mot insekter, sådana som den 
ifrågavarande, hvilka medelst sugrör upphämta sin föda, passa ej 
sådana gifter, som stanna blott på bladytan och ej ingå i saften, 
såsom t. ex. kejsargrönt, utan måste då de förstörelsemedel till- 
gripas, som vid direkt beröring med insekten intränga i och 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 37 


tilltäppa dess andhäl, såsom t. ex. fotogenemulsion eller andra, 

mer feta ämnen. 

Man saknar ej andra medel, men dessa gå mer ut på att 
fördrifva än döda insekterna, och lämpa sig därför bäst för träd- 
gårdar och mindre åkerstycken, då hela den af skadeinsekter be- 
sökta arealen måste med dem behandlas. Jag vill dock här om- 
nämna några af dessa fördrifningsmedel, på det att den, som 
kommer att behöfva dylika, må sättas i tillfälle att göra för- 
sök med det han finner lämpligast eller lättast åtkomligt. 

ı. Säpa 225 gram, fint pulveriseradt svafvel 112 gram och sot 
112 gram blandas i ett ämbar med hett vatten, som sedan 
kallt strilas öfver växterna. 

2. Prustrotpulver stoftas öfver växterna, eller beredes en infu- 

sion af 50 gram prustrot och 7—10 liter vatten, som strilas 

öfver dem. 

Naftalinkalkpulver stoftas öfver plantorna. 

1/3 kilo billig tobak eller tobaksaffall lägges i ett ämbar 

vatten och får stå ett par dygn, hvarpå något såpa tillsättes 


ios) 


och infusionen silas, samt är färdig till ôfverstrilning. Ko- 

kas tobaken i vatten, blir vätskan fortare färdig till an- 

vändning. 

Jag fär ej underläta att äfven vid detta tillfälle vidröra en 
sak, som ej nog kan framhällas, nämligen nödvändigheten för 
hvarje landtbrukare och trädgärdsodlare af att anskaffa sig lämp- 
liga strilapparater, dels därför att deras arbete ej sà fullkomligt 
kan utföras af andra redskap och dels emedan de inbespara be- 
tydligt af besprutningsvätskor. Dylika fås genom firmorna CARL 
JACOBSEN i Stockholm och FRENKEL & HEDENBERG i Göteborg, 
och priset är ej högre, än att de af hvem som hälst, som 
är i behof af dem, kunna anskaffas. Med hvarje apparat följer 
en tabell, upptagande de tider af året, då besprutning bör äga 
rum, samt de erforderliga vätskornas beståndsdelar och använd- 
barhet mot olika skadeinsekter. 

Bladlöss (Apis). Från herr grosshandlare GUSTAF Sjö- 
STEDT i Göteborg erhölls upplysning om, att i trädgården à 
hans landtställe Breidablik vid Norresund i Bohuslän fruktträden 
voro mycket besvärade af bladlöss, ‘Tvättning med säpvatten, 
som skett omsorgsfullt och flera gånger, hade ägt rum, men vi- 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


sade sig vara till ingen nytta mot bladlössen; det hade däremot: 
fordrifvit ett annat skadedjur, antagligen en s. k. bladloppa (Psy//a 
Mali Scumivs.), Fotogenemulsion eller 
tobaksdekokt hade troligen gjort åsyftad 
verkan. 

Från herr brukspatron C. G. LÖWEN- 
HIELM i Nora meddelades, att han med 
stor framgång mot bladlöss och blåsfotin- 


gar (Trips) på krukväxter användt öfver- 
sprutning med en infusion af en liter de- 
naturerad sprit och för 25 öre insektpulver, hvilka förut i åtta 
dagar stått blandade i ett korkadt kärl. Mot att använda botten- 
satsen till öfversprutning varnas, då denna visat sig skada väx- 
terna. 

För att befria smärre växter från ohyra rekommenderar han 
deras hastiga neddoppning uti vatten af + 56 graders tempe- 
ratur. En dylik behandling i varmt vatten skulle kunna vara på 
sin plats för att oskadliggöra de insekter, som medfölja t. ex. 
kärnstammar, ympkvistar etc., hvilka införts från andra trädgår- 
dar eller utlandet, innan de användas för sitt ändamål. För att 
detta förfaringssätt skall kunna förordas under alla förhållanden, 
är det dock nödvändigt att göra åtskilliga experiment, så att 
man säkert känner, dels hur stark värme olika växter tåla utan 
att taga skada, dels hur hög denna kan erfordras för att döda 
den eller den insektens ägg eller larver. Det tillkommer den 
entomologiska anstalten i första rummet att göra sådana under- 
sökningar, samt att sedan bekantgöra desamma. 

Stinkslandor (Chrysopa). Uti ett bref till professor J. 
Eriksson, hvilket remitterats till mig, begärdes upplysningar an- 
gäende dessa djur, som under ett par ar ymnigt anträffats 1 en 
ny byggnad. Brefvets författare fruktade nämligen att de kunde 
vara pä nägot sätt skadliga. Som man vet, är detta längt ifrän 
händelsen, dä deras larver lefva af mindre insekter och härigenom 
göra nytta, hvarför de borde åtnjuta allt det skydd, som kan 
åstadkommas. ; 

Flugor. Genom Kongl. Landtbruksakademiens sekreterare 
remitterades till mig ett bref från byggmästaren C. G. HALLSTRÖM 
i Helsingborg, hvari denne tillkännagifver, att han önskar komma 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 39 


ı beröring med akademiens entomolog. Sedan jag underrättat 
honom om, att akademien numera ej har nägon entomolog, utan 
att han kunde vända sig till mig, erhölls ett ytterligare bref af 
den ı7 juni. Däri omtalas, att han i nämnda stad har ett större 
hus, hvari bo endast första klassens familjer, och att till huset 
hör ett stall för tre hästar, som disponeras af en hland hyres- 
gästerna. Vid den närbelägna gödselstaden och på byggnadernas 
väggar hafva under de senare åren förekommit en alldeles otrolig 
mängd flugor, som dessutom inträngt i trappuppgångar, kök och 
åt gården belägna boningsrum, samt härigenom gjort vistandet 
därstädes odrägligt. Då den varma årstiden tillstundar, och det 
kan befaras, att ohyran återkommer, kanske i ännu större mängd 
än förut, måste brefskrifvaren, på det hyresgästerna ej skola blifva 
nödsakade att flytta, söka om möjligt finna någon utväg för att 
bli henne kvitt. I sin nöd vänder han sig nu till mig för att 
få råd och hjälp. 

Ehuru något sådant fall icke förut afhörts, blef det för mig 
tämligen lätt att lämna råd vid detta tillfälle, då det syntes helt na- 
turligt, att flugorna uppstått efter larver, som haft sitt tillhåll i 
gödselstaden. Förnämsta åtgärden borde alltså bestå uti, att al- 
drig låta gödseln under den varmare årstiden ligga kvar längre 
än högst 14 dagar, utan borttransportera den från gården, ju 
längre desto bättre. Om den ej nedplöjes efter hand på åkern, 
bör densamma uppläggas i ordentliga komposter, som öfverallt 
kunna inuti upphettas så fort som möjligt, hvarigenom i gödseln 
befintliga larver och puppor komma att dödas. Vidare tillråddes, 
att så mycket som möjligt undvika att på dagarna hafva fönster, 
dörrar och spjäll öppna, men att insätta hårduksfönster för åstad- 
kommandet af nödvändig luftväxling. Efter gödselns bortförande 
kunde man där denna legat, och medan marken eller golfvet 
ännu är fuktigt, utströ osläckt kalk, aska eller dylikt. I spiltorna 
borde man kanske äfven, om så anses vara behöfligt, förfara på 
samma sätt eller ock där utströ litet karbol-, klor- eller gaskalk. 
Att, som brefskrifvaren föreslår, bestryka väggarna med kalkvat- 
ten, skulle däremot uträtta föga eller intet, då flugorna använda 
dessa hufvudsakligen till hviloplatser. 

På grund af min anmodan att framdeles lämna underrättelse 
om, hvilken verkan det eller de medel, som komme att begagnas, 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


ästadkommit, erhölls ett bref af den 29 december, hvari medde- 
lades följande: Sedan kökspersonalen beordrats att hälla fönster 
och dörrar stängda, upplöstes 1 !/2 kilo cyankalium och 5 kilo 
kopparvitriol i vatten och blandades med kalk, 1 kilo karbolsyra 
och vatten, tills blandningen fätt konsistensen af en tjock välling 
och utgjorde omkring 75 liter. Härmed öfverströkos gödselsta- 
dens alla väggar, taken och väggarna på den närbelägna vagn- 
boden, porten och boningshuset till manshöjd samt för öfrigt 
andra i närheten befintliga föremäl. Den af cement och tegel 
murade gödselstaden hade förut omsorgsfullt befriats från all spill- 
ning och dess golf beströtts med osläckt kalk. Bestrykningsmed- 
let satt kvar förträffligt, och vitriolen hade ej mycket färgat ifrån 
sig. Resultatet af förfaringssättet hade blifvit det bästa som 
kunde önskas, då endast högst få flugor visade sig i år under 
fiygtiden. Om det nu varit medlet eller något annat, som för- 
orsakat detta, vågar brefskrifvaren ej afgöra, men han tror att 
de goda verkningarna böra tillskrifvas det förstnämnda. 

Som man ser sparades hvarken kostnader eller besvär, men 
min åsikt är dock fortfarande denna, att gödselns bortförande 
och möjligen äfven gödselstadens behandling varit de bästa, om 
ej de enda verksamma medlen, och att öfriga åtgöranden troli- 
gen varit obehôfliga. Hvilka arter flugorna tillhörde kunde ej 
afgöras, då intet prof på dem lämnades. Det synes emellertid 
märkvärdigt, att ett sådant uppträdande af flugor ej inträffar oftare, 
då betingelserna därför torde förefinnas på de flesta ställen, så- 
väl 1 många städer som på Jandet. 


Resorna under den gångna sommaren hafva upptagit blott 
12 dagar och orsakerna härtill äro anförda vid början af denna 
berättelse. En och annan tjänsteresa har kunnat afböjas, då ge- 
nom skriftliga upplysningar personlig inställelse på ort och ställe 
gjorts alldeles obehöflig. 

Några nämnvärda insamlingar af skadeinsekter hafva af flera 
skäl ej kunnat äga rum, då lämpliga förvaringsrum för lefvande så- 
dana nästan helt och hållet saknats, utan man har måst inskränka sig 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. AI 


till att mottaga och provisoriskt förvara de sändningar af under- 
sökningsmaterial, som anländt, och hvilka varit rätt mänga. 

Skrifvelserna rörande skadeinsekter och öfriga bref à tjän- 
stens vägnar hafva varit flera än något år förut och utgjorde in 
alles 192 stycken. Bland dessa äro dock inräknade flera tidnings- 
artiklar, utlåtanden till Landtbruksstyrelsen och Entomologiska 
Föreningen, bolaget Desinfektion och enskilda personer, cirkulär 
m. m. Många af de erhållna brefven hafva innehållit förfråg- 
ningar jämte prof på insekter och skadade växtdelar, hvilka för- 
anledt till grundliga undersökningar och vidlyftiga svar. 

Från magister Exzıo REUTER i Helsingfors erhölls en skrif- 
velse med begäran om upplysningar rörande allt, som härstädes 
åtgjorts i och för en entomologisk anstalts upprättande, samt om 
erhållande af kopior af för ändamålet fastställda byggnadsritnin- 
gar, kostnadsförslag, arbetsbeskrifningar m. m, Han hade nänı- 
ligen fätt i uppdrag, att till finska Landtbruksstyrelsen inkomma 
med utredning och förslag till inrättandet af en dylık anstalt 
äfven i Finland. Hans önskan uppfylldes sa godt sig göra lät 
och med glädje, då den praktiska entomologien kan hafva myc- 
ket att vinna, genom att flera sådana institutioner komma till 
stånd inom de nordiska länderna. Hvad ritningar och därtill 
hörande beträffar, afsändes genom härvarande Landtbruksstyrelse 
nödiga kopior till samma myndighet i Finland. 

Till alla kända, praktiskt entomologiska anstalter i Europa 
och Amerika, äfvensom till några enskilda personer hafva sändts 
skrifvelser med törslag till utbyte af publikationer, och äro flera 
välvilliga svar därpå ingångna. Med åtskilliga af dem hade ett 
utbyte redan under flera år ägt rum, och jag får ej underlåta att 
hembära den Entomologiska Föreningen i Stockholm ett upprik- 
tigt tack för dess beredvillighet, att lämna sina med statsbidrag 
utgifna »Uppsatser i praktisk entomologi» till mitt och numera 
anstaltens förfogande för ett sådant ändamål. Denna tillgång på 
bytesmaterial är af stor betydelse, ty den förutan skulle an- 
stalten ej utan större uppoffringar, än den åtminstone för 
närvarande kan bära, kunna förskaffa sig en nödvändig ut- 
ländsk litteratur, af hvilken en del ej ens är tillgänglig i våra 
större bibliotek. 

Angående spridandet bland allmänheten af kunskapen om 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


de för oss viktigaste skadeinsekterna har rätt mycket kunnat göras 
under det förflutna året. Först och främst må dä omnämnas, 
liksom skedde i föregående årsberättelse, den uppsats i folk- 
upplagan af 1897 års almanacka, som af undertecknad författats 
på uppdrag af Vetenskapsakademiens sekreterare. Den innehål- 
ler visserligen, i anseende till det begränsade utrymmet, endast 
kortare beskrifningar ın. m. på ett fåtal skadeinsekter, men de 
viktigaste bland dessa hafva dock upptagits, hvarigenom någon 
kännedom om dem kunnat bibringas en stor del af Sveriges be- 
folkning. 

Genom ett utfärdadt tryckt cirkulär erbjödos de flesta sven- 
ska tidningar, att mot en ringa afgift erhålla omkring fem upp- 
satser rörande de skadligaste insekterna, vid de tider af sommaren, 
då vissa af dessa kunde väntas uppträda. Härigenom skulle den 
tidningsläsande allmänheten om dessa insekter erhålla upp- 
lysningar just vid de tillfällen, då sådana voro mest begär- 
liga och bäst behöfdes. Bland de mellan 2—3 hundra tidnin- 
gar, som 1 Sverige utgifvas, voro dock blott några och trettio 
benägna att ingå på detta förslag och underkasta sig den obe- 
tydliga uppoffringen; men däribland befunno sig några af de mest 
betydande och spridda, och de öfriga voro från olika delar af 
landet, hvarigenom det åsyftade ändamålet likväl ej förfelades. 

Utom dessa båda tillfällen till spridning af kännedomen om 
skadeinsekterna, erbjöds ett tredje, som var mer oväntadt, men 
därför af icke mindre betydelse. Från Skånska frökontoret i 
Malmö erhölls genom herr CARL PERSSON ett erbjudande, att 
för dess frökatalog åstadkomma en uppsats om våra förnäm- 
sta skadeinsekter. Den borde bestå af kortare beskrifningar på 
25 olika arter, jämte omnämnande af deras lefnadssätt och lämp- 
liga utrotningsmedel, alla åtföljda af upplysande träsnitt, hvilket 
icke minst medverkade till uppsatsens lämplighet för allmänheten. 
Föreståndaren för nämnda frökontor visade dessutom den välvil- 
jan att, efter anskaffandet af särskilda kopparfällningar för eget 
behof, förära trägravyrerna till entomologiska anstalten, hvilken 
dyrbara gåfva kommer att förse densamma med ett väl behöfligt 
figurmaterial. 

Det: vore af största vikt för anstaltens verksamhet, om per- 
soner i landsorten ville af intresse för saken ställa sig i närmare 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 43 


samband med densamma. I ett meddelande, som är intaget i 
Entomologisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi», 
sid. 74 för 1897, är denna angelägenhet nägot utförligare om- 
nämnd, men därtill må nu såsom ett förtydligande bifogas, att 
de åtaganden, som däri föreslås, ej må betraktas på det sättet, 
att hvar och en korrespondent skulle fullgöra dem alla; ty vid 
anstalten får man vara tacksam, om blott ett eller ett par af 
dem blifva beaktade af en och samma person. Det om- 
nämnda meddelandet trycktes äfven i form af cirkulär, af hvilket 
några exemplar blifvit utsända, utan att dock bestämda svar sedan 
dess ingått. 

Den rikliga samling af skogsträdplantor, som af Hallands 
läns Hushällningssällskaps skogskommitté exponerades under konst- 
och industriutställningen förliden sommar, förärades till anstalten, 
och var denna gåfva desto mer välkommen, som den fyllde ett 
stort behof af häckplantor m. m. för planteringarna nästa vår. 

Samlingar af skadeinsekter hafva upprättats för Landtbruks- 
styrelsen, Skogsinstitutet samt svenska sågverks- och trävaruex- 
portföreningen. Material till skolsamlingar har insamlats, då till- 
fällen därtill stått till buds. 

Anstaltens boksamling har tillväxt rätt mycket genom byten 
samt gåfvor från såväl in- som utländska författare. Grunden till 
densamma lades redan under år 1896, då på antikvarisk väg 
förvärfvades en mindre samling böcker af praktiskt-entomologiskt 
innehåll, som förut tillhört framlidne lektor J. SPÅNGBERG. Bland 
dem funnos högst värdefulla arbeten af CURTIS, NÖRDLINGER m. fl. 
Alla de tryckalster rörande praktisk entomologi, som af under- 
tecknad genom byte eller på annat sätt erhållits under tiden mel- 
lan 1887 och 1897, äro förärade till anstalten, hvadan denna 
vid dess tjänstemäns tillträde till sina befattningar kom i besitt- 
ning af en ganska försvarlig mängd arbeten, hufvudsakligen be- 
stående af amerikansk litteratur, de flesta i form af separater, 
men äfven några i större volymer, såsom t. ex. Insect Life, 7 
årgångar m. fl. Af särskildt intresse äro de många och gedigna 
arbeten, som utgifvits af miss E. ORMEROD i England, och af 
hvilka de flesta af fôrfattarinnan förärats till undertecknad, hvar- 
igenom äfven de kommit anstalten tillgodo. Deasa böckor äro af 
assistenten ordnade och katalogiserade. Hvad som egentligen 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


för närvarande mest saknas är en del utländska tidskrifter samt 
beskrifvande arbeten, hvilka äro nödvändiga vid skadeinsekters 
bestämmande; men denna brist hoppas jag så småningom skall 
kunna fyllas. 

Den utländska litteraturen har uppmärksammats så långt 
tiden medgifvit, förnämligast genom assistenten, som dessutom 
varit sysselsatt med att på ett ställe sammanföra korta utdrag 
och citat rörande vissa skadeinsekter, till nytta för kommande 
arbeten vid anstalten. Dylika förarbeten, som kunna utföras vid 
lägliga tillfällen, komma synnerligen väl till pass, då frågan blir om 
ett skyndsamt afgifvande af utlåtanden rörande mindre allmänna 
insekter, eller sådana, som ej förut inom landet förekommit. 

Då någon tid därtill varit öfrig, har undertecknad idkat stu- 
dier samt biträdt vid Naturhistoriska riksmuseums entomologiska 
afdelning, och hvad assistenten beträffar, har han varit anställd 
därstädes under de månader af året, då han ej har tjänstgörings- 
skyldighet vid anstalten. 

För såväl Entomologisk Tidskrift som de med statsbidrag 
hugnade »Uppsatser i praktisk entomologi» har undertecknad 
fortfarande varit redaktör och ansvarig utgifvare, dock har häri- 
genom intet intrång skett å den för anstalten erforderliga arbets- 
tiden. 


Efter åtskilliga svårigheter lyckades till sist Landtbrukssty- 
relsen att få en entreprenör, herr arkitekten C. A. OLSSON, som 
åtog sig uppförandet af hufvudbyggnaden till den entomologiska 
anstalten, för den summa, som af Kongl. Maj:t därtill anslagits, 
enligt ett kostnadsförslag, hvilket år 1894 blifvit upprättadt och 
sedermera reviderats. Flera anbud hade visserligen inkommit, 
men alla öfverstego ganska betydligt de medel, som för ända- 
målet voro disponibla. 

Man hade i det längsta hoppats, att de anslagna medlen 
äfven skulle räcka till en enkel liten byggnad med husrum för 
arbetsbiträdet, slöjdkammare och materialbod, men detta visade 
sig absolut omöjligt, emedan arbetspriser och materialier stigit be- 
tydligt under den sista tiden. Vid nogare öfvervägande befanns 
en sådan byggnad likväl vara alldeles nödvändig, om förestån- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 45 


daren skulle kunna vistas vid anstalten ätminstone under som- 
marmänaderna, d. v. s. den tid af året, då de viktigaste arbe- 
tena därstädes ifrägakomma. Någon bostadslägenhet att hyra 
fanns dessutom ej i närheten af anstalten. 

Under närvarande förhållanden, då ingen utsikt förefanns att 
undfå ytterligare statsbidrag till en så beskaffad byggnad, åter- 
stod ej annat, än att söka på enskildt håll anskaffa de erforder- 
liga medlen, och det enklaste sätt att därvid gå tillväga blef, 
att undertecknad på egen risk lät uppföra densamma. Så skedde 
äfven, sedan tillstånd därtill lämnats af Landtbruksstyrelsen. Ar- 
betet började i slutet af juni, den 2 augusti stod byggnaden 
färdig till inflyttning, och kostnaden därför belöpte sig till om- 
kring 2,300 kronor. Härigenom bereddes anstalten en icke obe- 
tydlig fördel, i det att hufvudbyggnadens öfre botten, som förut 
var ärnad till bostäder för assistent och vaktmästare, numera 
kunde så inrättas, att den kom att innehålla 3 medelstora rum 
och kök, hvarigenom en liten, men under närvarande förhållan- 
den fullt tillräcklig bostad bereddes åt föreståndaren, åtminstone 
under den egentliga arbetstiden på platsen. Hvad assistenten 
beträffar, blef härigenom hans bostad visserligen reducerad till 
ett boningsrum på nedra botten, men han har där dessutom det 
mindre laboratoriet såsom arbets- och mottagningsrum. 

Den större byggnaden blef ej färdig förr än i början af 
november, hvarför någon inflyttning dit ej under året ifrågakom. 
Ett och annat kompletteringsarbete, som byggnadsbeskrifningen 
ej upptagit, och följaktligen icke tillkommit entreprenören att ut- 
föra, har sedermera utförts af vaktmästaren, och härigenom blif- 
vit jämförelsevis mindre betungande. Då antagligen en mer de- 
taljerad beskrifning på byggnaderna kommer att något senare i 
tryck återgifvas, lämnar jag dem nu tills vidare och öfvergår till 
de yttre arbeten, som utförts å det till anstalten hörande området. 

Enligt af ingeniör C. E. DAHLMAN upprättad karta, utgöra 
byggnadsplatsen och tillhörande planteringsland följande areal: 


ATOM AL eee eee. eee ee ar 43,45 
Eee RR 4 LUE la » 57,61 
Ang @igh ‘sjostrand: ._. Fe tos eet pa » iso 
O}Styckenustenbackan: = 2a 212 = Be D 2,40 


Summa ar I,04,06 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Ä den s. k. bärgmarken befinner sig en mindre höjd, be- 
växt med ekar och andra trädslag, helt nära stranden af Norra 
Brunnsviken, och här är den större byggnaden belägen. Den 
del af omrädet, som kallas äker samt är ärnad till planterings- 
land och försöksfält, består af myllblandad lera af tämligen 
styf beskaffenhet. Den har förut varit utarrenderad, men betyd- 
ligt vanvärdats, så att på sista åren just ej annat florerat där än 
kvickrot (/rztzcum Repens) och andra ogräs. Under sommaren 
skördades på fältet ett par hästlass hö, nästan uteslutande bestå- 
ende af nämnda växt — detta å ganska god åkerjord så nära 
Stockholm! För att få åtminstone en del af denna jord i sådant 
skick, att den följande år kunde blifva någorlunda tjänlig för de 
växter, som borde därpå odlas, plöjdes densamma och användes 
till sättning af potatis. I anseende till den ihållande torkan, 
som nästan omöjliggjorde bearbetning af så beskaffad jord, fick 
den öfriga marken ligga orörd, tills väderleken fram på hösten 
medgaf plöjning af större delen däraf, hvilken nästa vår kommer 
att behandlas på samma sätt som den förstnämnda. Några plan- 
teringar kunde ej under byggnadstiden utföras, dels i följd af 
jordens torra och hårda beskaffenhet, dels därför, att statsansla- 
get, utgörande 1,500 kronor årligen för anstaltens drift och un- 
derhåll, måste användas till andra ändamål, denna gång bland 
annat till arrendet för området, hvilket utgår med 450 kronor 
årligen. De arbeten, som framför alla andra måste utföras, voro 
dikning i gränserna samt de gamla dikenas igenläggning till 
täckta, planeringar m. m. I anseende till de talrika påhälsnin- 
gar å platsen och i dess närmaste grannskap af personer, som 
isynnerhet om söndagarna utvandra från hufvudstaden för attslå 
sig ned i det gröna, samt dessutom af hvarjehanda löst folk, 
som använder den närbelägna s. k. Ekbacken till uppehållsort 
såväl dagar som nätter under den varmare årstiden, blef det 
nödvändigt att föranstalta om uppsättande af stängsel omkring 
hela området, såväl mot land som sjö. Ett vanligt trästaket hade 
härtill blifvit för dyrt och dessutom kräft årliga reparationer, 
hvarför ı stället användes taggig järnträd, som å den högre be- 
lägna marken fastsattes på stolpar af järnstänger och på den sumpiga 
vid sjön på sådana af trä. Trådarna spändes så nära hvarandra, att 
intet djur af en hunds storlek gärna kan tränga sig emellan dem. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 47 


På platsen liggande lösa stenar användes dels till underlag 
för stängselstolparna, dels till en mindre brygga vid sjöstranden, 
äfvensom till fyllning i de talrika utskärningar, som vågorna där- 
städes åstadkommit. Matjorden undangräfdes å de hufvudgängar, 
som sträcka sig mellan nedkörsvägen, de båda byggningarna 
och sjöstranden, så att de äro färdiga till grusning nästa vår. 

Hvad nästa års ytterarbeten å platsen beträffar, komma dessa 
att först och främst omfatta plantering af häckar på de sidor af 
området, som gränsa intill annans mark. En del granplantor 
härtill finns redan, tack vare Hallands Hushällningssällskaps fri- 
kostighet, och hvad, som kan komma att fattas, är välvilligt ut- 
låfvadt från annat håll. Sedan kommer plantering af fruktträd 
och bärbuskar samt allehanda hos oss växande trädslag, så långt 
omständigheterna medgifva. En liten trädskola måste äfven an- 
läggas, pa det framdeles skall finnas tillgång på fruktträd m. fl. 
af olika åldrar, ifall man vid något tillfälle skulle vilja sätta 
burar öfver fritt växande plantor eller mindre träd. 

En del af jorden kommer att på vanligt sätt indelas uti 
rutor, hvarpå de allra flesta af våra åker- och trädgårdsväxter skola 
uppdragas, för att lämna föda åt de insekter, hvilkas lefnadssätt 
och förvandlingar vid anstalten komma att iakttagas. Under för- 
hoppning att hvarjehanda undersökningsmaterial kommer att sän- 
das från olika delar af landet, blir det nämligen af vikt, att 
hafva de växter nära till hands, som äro behöfliga för de lef- 
vande insekternas uppfödande. Plantor och träd komma dess- | 
utom att användas till försök med besprutningsvätskor, öfvergöds- 
lingsmedel etc. för att fä utrönt till hvilken grad växterna ut- 
härda sådana, utan att taga skada. Här kan alltså ej bli fråga 
om någon mönsterplantering i vanlig mening, då växterna komma 
att utsättas för hvarjehanda experimenter. Hvad som under för- 
sta tiden blir ganska besvärligt och tidsödande, är det myckna 
ogräset, som till hvad pris som hälst måste aflägsnas. 

Hvad särskildt hvetemyggan beträffar, komma nästa sommar 
att utföras vidtomfattande undersökningar rörande dess uppträ- 
dande och utbredning, såvida det lyckas att intressera personer 
i landsorten så mycket härför, att de sända undersökningsmate- 
rial, bestående af hveteax. Meningen vore, att undersöka prof 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


på sådana från samma ställen under en följd af år, för att om 
möjligt få utrönt hur det i verkligheten kan förhålla sig med ett 
periodiskt uppträdande af insekten, hvilket man trott sig hafva 
observerat, äfvensom väderlekens och parasiters inflytande på 
dess aftagande under vissa år, samt slutligen för att söka 
utreda, om någon utsikt finnes för att kunna förutsäga kommande 
härjningar. Som jag åtskilliga gånger förut omnämndt, är det föga 
besvärligt eller kostsamt att anskaffa sådant undersökningsmaterial, 
ty man behöfver blott aftaga utan urval ro nära hvarandra vä- 
xande ax, inlägga dem i ett konvolut; som är så val tillslutet, att 
kornen ej falla ut, och sedan sända detta pa posten som »prof 
utan värde». Länets eller landskapets, närmaste postanstalts och 
ställets namn, äfvensom hvetesortens böra alltid vara pätecknade 
en medföljande papperslapp. Den afsändare, som önskar få 
underrättelse om resultatet af undersökningen, erhåller denna så 
fort ske kan. 

Dylika undersökningar komma äfven att utföras rörande 
korn- och fritflugan, om material kan erhållas. Af kornplantor, 
som af den förstnämnda missbildats, behöfvas flera exemplar, 
men för undersökning af kornax, hvari den sistnämndas larver 
lefva, kan samma antal vara tillräckligt, som uppgifvits i fräga 
om hvetemyggan. 

P. S. Under tryckningen af ofvanstäende berättelse erhölls 
från disponenten ALFR. SVENNBERG genom herr R. WEDIN pa 
Skäggs à Gotland en skrifvelse, hvarur här mä anföras följande 
såsom tillägg till det à sid. 23 anförda om kornjordloppan. 

»Med anledning af jordloppornas härjning pä kornet, ut- 
ströddes på åkern dels chilisalpeter, dels chlorkalium samt van- 
lıg aska, hvilka alla hvar för sig syntes stäfja insekterna i deras 
framfart. I stället för den afätna brodden framkom ny, och skör- 
den lämnade, om ock något nedsatt, dock jämförelsevis godt resultat. 

Fläckiga sköldbaggen (Cassida Nebulosa L.), som uppträdde 
å flera ställen i betfälten, besprutades med kejsargrönt, och gafs 
där delvis en öfvergödning med chilisalpeter, hvilka båda åtgärder 
tycktes göra god nytta.» 


Stockholm i februari 1898. 
Sven Lampa. 


49 


FROSTMÄTAREN ELLER FROSTFJÄRILN 
(CHEIMATOBIA BRUMATA, L.) 


AF 


JOHN PEYRON. : 


DAHLBOM, G., Skandinaviska insekters nytta och skada, 
s. 202, Lund 1837. — HOLMGREN, A, E., De för träd och 
buskar nyttiga och skadliga insekterna, s. 298. Stockholm 1867. 
Densamme, Trädgärdens skadedjur, s. 215, Stockholm 1883. 
— ANDERSSON, . JOSEF, Entom. Tidskr. s. 137, 1891. — 
LAMPA, SVEN, Ärsber. 1890, 1895. — PEYRON, JOHN, Ent. 
Tidskr. o. Uppsatser i prakt. entomologi, s, 51. 1896; 1. c. 
s. 33, 1897. Ent. Tidskr. s. 81. 1807. 


Beskrifning. Ägget är till formen ovalt med ena ändan 
jämnt rundad, den andra, något bredare ändan lätt afplattad. 
Ytan svagt glänsande, vid någon förstoring af ett finkornigt ut- 
seende. Färgen är hos det nylagda ägget ljust grön, men öfver- 
gar efter någon tid till brunrödt. Dess längd är ungefär I mm., 
bredden ungefär 1/2 mm. 

Larven är fullvuxen omkring 25 mm. lång, utan tornar 
eller taggar, och frånsedt några glesa, korta, för obeväpnadt öga 
knappast skönjbara borst, utan behåring: Den är försedd med 
5 par fötter; de tre främre paren, smala och tillspetsade, skiljas 
från de tvänne bakre, gröfre och köttigare, genom de 5 meller- 
sta kroppslederna, som äro fotlösa. Larvernas färg växlar från 
ljusgrönt till svartgrönt. Längs ryggens midt löper en smal, mörk 
längdlinie, och på ömse sidor om densamma finnas trenne jämn- 

Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 1 (1808). 1 4 


50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


löpande, hvitaktiga sädana, af hvilka den ôfversta är tydligast, 
jämn och oafbruten samt af ungefär !/ı mm. bredd. De båda 
öfriga linierna äro smalare, tämligen otydliga och ofta osamman- 
hängande. Andhålen äro grå. 

Puppan är ljusbrun med en tvåklufven tagg i spetsen af 
sista leden; den hvilar i jorden inom en skör, hufvudsakligen at 
jordpartiklar sammansatt hylsa. 

Hanen mäter mellan vingspetsarna ungeför 26 mm. Vin- 
garna äro tunna och bräckliga, de främre till färgen gråbruna, 
vanligen försedda med vågiga tvärband af svartbrun färg. De 
bakre vingarna äro ljusare, gråaktiga och sakna oftast alla teck- 
ningar. Antennerna äro trådformiga. 

Honan saknar utbildade vingar, hvilka ersättas af små, till 
färgen grå- eller grönaktiga, svartfläckiga och borstiga utskott. 
Hon saknar flygförmåga. Kroppen är mörkgrå och mäter i 
längd omkr. 6 mm. Afståndet mellan de åt sidorna utbredda 
vingstumparnas spetsar är omkr. 5 mm. 

Lefnadssätt och förvandlingar. Äggen afsättas af de 
ur jorden uppkrupna honorna under tiden från slutet af septem- 
ber till inemot midten af december. De gömmas i allmänhet 
sorgfälligt 1 barkspringor, under mossa o. d., och äro därför, på 
grund af deras obetydliga storlek ytterst svåra att anträffa. De 
öfvervintra i träden, för att först följande vår kläckas. Kläck- 
ningen inträffar, beroende af väderleken, från midten af april till 
midten af maj, och de nyutkläckta larverna, som hafva en längd 
af omkr. I mm., äta sig omedelbart in i de ännu outvecklade 
bladknopparna, hvilkas inre, mjuka delar de förtära. Ar larver- 
nas antal mycket stort, händer det, att sålunda angripna knop- 
par aldrig komma till utveckling, i det att alla ämnen till de 
blifvande bladen fullständigt förstöras. Synnerligast yngre träd, 
hvars knoppar på sådant sätt angripits, kunna häraf lida mycken 
skada, till och med dö. Oftast hinna dock larverna ej fullstän- 
digt förtära knoppen, utan denna utvecklar på vanligt sätt sitt 
skott, hvilket emellertid redan från början visar tydliga spår efter 
larvernas framfart. Dessa, som under tiden tillvuxit i storlek, 
börja nu sammanspinna de nyutslagna bladen, allt under det att 
de förtära delar af desamma, och om ett tillräckligt stort antal 
larver på skottet förefinnes, blir häraf följden, att detta hastigt 


2 


PEYRON: FROSTMATAREN ELLER FROSTFJARILN. 51 


afvissnar. Aro samtliga skott angripna, kan trädet sälunda i sin 
helhet vissna af, och detta sker ofta med stor hastighet. De 
vissnade, bruna, hopspunna skotten, af hvilka 
fig. 1 gifver en ungefärlig föreställning, kvar- 
sitta sedermera under större delen af som- 
maren. Ett sålunda aflöfvadt träd står van- 
ligen kalt till framemot midten af juli, då 
det börjar utveckla nya blad. — Så full- 
ständigt som ofvan nämnts aflöfvas emeller- 
tid träden sällan förr än mot senare delen 


af den vanligen 5 år räckande härjningsperio- 
den, då larvernas antal hunnit oerhördt för- Fig. 1. 

ökas, och tiden för aflöfvandet infaller härvid 

redan mot slutet af maj. Under härjningsperiodens första är hinna 
däremot larverna icke pa längt när ästadkomma denna skada, 
utan träden utveckla sin grönska och bära frukt, äfven om frost- 
fjärillarver i dem förekomma. Dessas närvaro visar sig emeller- 
tid icke desto mindre ganska tydligt, i det att få blad på sådana 
träd äro oskadade, utan 
förete ett utseende, un- 
gefär sådant, som fig. 
2 anger. Dessutom 
finnas här och hvar 
fullständigt förtorkade 
skott, liknande fig. 1. 
Förhällandet är näm- 
ligen att larverna, se- 
dan de nätt en längd 
af ungefär 10 mm. 
lämna sina väfnader 
för att därefter lefva 
fritt på bladen. Där- 
vid förtära de ej dessa fullständigt, utan lämna oftast ett till 
hälften förtärdt blad för att angripa ett nytt. Emellertid händer 
stundom, att träden äfven på detta sätt kunna fullständigt aflöf- 
vas, om ett större antal larver lefva i desamma. Detta sker då 
vanligen först mot tiden för larvernas fullväxt, sålunda framemot 
midten af juni, och träden få då ett annat utseende än de ofvan 


a 
3 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


nämnda, 1 det att deras skott te sig ungefär så, som fig. 3 visar. 
— Sedan larverna lämnat sina väfnader, lefva de, som nämndt, 
fritt på bladen. Då de ej intaga sin 
föda, sitta de vanligen stilla på des- 
sas undersida i hopböjd ställning och 
vilja icke gärna lämna denna, äfven 
om de oroas. Ofta kan man sålunda 
pa mera storbladiga träd — frost- 
fjärilarna angripa ej endast fruktträ- 
den, utan äfven ett stort antal andra 
löfträd, synnerligast ek, alm, lind och 
lönn — finna dem till ett antal af 5 


eller flera pa hvarje blad. Da de 
Fig. 3. framemot midsommartiden natt sin 
fullväxt, upphöra de att intaga föda, 
begifva sig kort därefter ned ur träden, med tillhjälp af en ur 
deras spinnvartor alstrad silkestrad, hvilken de fästa vid en gren 
och därefter förlänga, tills de na marken. I denna nedkrypa de 
nu till ett djup af omkring 10 cm. och undergå därefter forvand- 
lingen till puppstadiet. I regel nedkrypa larverna 1 jorden ome- 
delbart, utan att först förflytta sig utefter marken nagon nämn- 
värd sträcka, hvilket har stor betydelse för förminskandet af deras 
förmäga att sprida sig. Pupporna hvila sälunda i omedelbart 
grannskap af det träd, i hvilket larverna lefvat. De kvarligga ı 
jorden till slutet af september, då de utvecklas till fullbildade 
fjärilar. De vinglösa honorna uppkrypa nu i samma träd, i hvil- 
ket de som larver uppehållit sig, eller i ett omedelbart intill 
detta befintligt, uppsökas här af de flygande hanarna och afsätta 
efter skedd befruktning sina ägg så, som ofvan nämnts. 
Skydds- och utrotningsmedel. Tvänne sådana finnas, 
det ena afsedt att direkt döda de mer eller mindre utvuxna lar- 
verna, det andra att omöjliggöra äggläggningen ı träden genom 
att hindra honorna att uppkrypa i dessa. Det förra är den pa 
senare tiden mycket använda och i många fall så förträffliga me- 
toden att bespruta träden med ett i vatten uppslammadt giftämne. 
Detta gift — kejsar(»pariser»)grönt — är emellertid tyvärr ännu 
i vårt land mycket svåråtkomligt, och metoden i fråga lider dess- 
utom af den bristen, då det gäller kampen mot frostfjärilarna, 


4 


PEYRON: FROSTMATAREN ELLER FROSTFJÄRILN. 53 


att icke alltid vara fullt säkert verkande. Har man under de 
första aren af en frostfjärilhärjning försummat att sköta träden, 
kan nämligen lätt det ofvan å sid. 50 berörda förhållandet inträffa, 
att knopparna hinna mer eiler mindre fullständigt förstöras före 
sin normala utveckling till skott, och som larverna under denna 
tid lefva inuti knopparna, äro de skyddade för giftets inverkan. 
Har man tillfälle att hvarje år förnyade gånger bespruta träden, 
vinnes emellertid med full säkerhet genom denna metod åsyftadt 
resultat, emedan larverna, sedan de framkommit ur knopparna, 
ofelbart dödas af giftet, och därför någon massförökning af de- 
samma ej kan komma till stånd. Metoden är sålunda i alla hän- 
delser att rekommendera till användning. 

Den andra nämnda metoden torde dock, åtminstone ännu 
så länge, vara att förorda, och detta i synnerhet i de fall, da 
frostfjärilarna redan fått fast fot i träden. Har man nämligen 
under de första åren af en härjningsperiod förbisett larvernas 
närvaro, kan ökningen redan under tredje året ha nått den stor- 
lek, att knopparna hinna svårt angripas, innan de hafva hunnit 
utvecklas till skott. Larverna kunna sedan visserligen dödas med 
gift, men hafva då redan hunnit åstadkomma mer eller mindre 
fullständig förödelse, och ett sålunda angripet träd bär, naturligt 
nog, under det året ingen frukt. Men icke nog därmed. Tal- 
rika iakttagelser gifva vid handen, att ett af frostfjärillarver starkt 
angripet träd, äfven om larverna sedermera fullständigt aflägsnats, 
ej häller följande år äger kraft att frambringa blommor, om ock 
löfverket kan komma att blifva lika rikligt som under normala 
förhållanden. På sådant sätt kunna för ett träd, äfven med lar- 
vernas fullständiga utrotande, tvänne år förloras. Har däremot 
genom förhindrandet af honornas uppvandring i träden ägglägg- 
ningen i tid omöjliggjorts — i detta fall på hösten af andra 
härjningsäret — kunna för trädens fruktsättning dessa båda år 
vinnas. — Tillvägagångssättet härvid är följande. Så nära mar- 
ken som möjligt fästes med bindgarn rundt om stammen en 10 
—ı5 cm. bred remsa af fast men böjligt papper. Denna be- 
strykes därefter med något frostfjärillim, af hvilka i marknaden 
finnas flera slag. Vida öfverträffande alla andra är emellertid 
det »Raupenleim», som fabriceras i Tyskland, och som finnes 
att tillgå hos fröhandlare i Stockholm till ett pris af kr. 1,10 


5 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


per kilo, och nedanstäende beskrifning hänför sig till användan- 

det af denna limsort. Förr såsom skyddsmedel begagnade tjär- 
blandningar äro pà grund af sin osäkra verkan förkastliga. 

Vid anbringandet af limmet till- 

1 2. vägagär man på följande sätt. Man 

; förskaffar sig en spatel af det utseende, 

som fig. 4, 2e anger, och som 1 sin 

5. nedre kant är försedd med en halfcir- 

kelformig utskärning af omkr. 10 mm. 

djup. Denna spatel kan lätt förfärdi- 

gas af t. ex. cigarrlädsträ Med en 

e, annan spatel af den form, som fig. 4, 

2d visar, förser man pappersringen 1 


dess Ofre del med en tjock krans af 
lim och för därefter den förstnämnda 


spateln, med urhälkningen placerad 6f- 
ver limkransen och de raka kanterna tryckta intill pappersrem- 
san, utefter den förra. Urhälkningen genomsläpper dä en till- 
räcklig mängd lim, och resterna af den ursprungliga limkransen, 
som stanna pä spateln, tillvaratagas. Resultatet visas af fig. 4, ıa. 
Med någon Ofning försiggår detta lätt och hastigt. Därefter be- 
stryker man hela den öfriga, med b betecknade delen af pap- 
persringen med ett ungefär 2 mm. tjockt lager af lim och fast- 
binder slutligen rundt om pappersringens nederkant — ej under 
densamma -— en ring af vadd (c å fig.), hvilken är af stor be- 
tydelse, då den dels tillstoppar möjliga kryphål, dels uppsuger 
och bevarar det stundom delvis smältande limmet. Detta håller 
sig, om det blifvit omsorgsfullt anbragt, utan förnyad påstrykning 
vid full verksamhetskraft ända till framemot jultiden, om det an- 
bringats på ringarna under sista dagarna af september, hvilket 
är den rätta tiden för skyddsmedlets användande; sålunda till- 
räckligt länge för att motsvara sitt ändamål. Den tjockare lim- 
kransen kan efter uppvandringens slut afstrykas och tillvaratagas 
för förnyadt bruk. — Sedan man på ofvan anförda sätt anbragt 
skyddsringarna, har man endast att då och då öfverse dem och 
bortskaffa de hanar och möjligen nedblåsta löf, som på dem 
fastnat — i allmänhet taget att, så vidt möjligt är, hålla dem 
rena. 


PEYRON: FROSTMATAREN ELLER FROSTFJÄRILN. 55 


"Ringarna kunna utan olägenhet kvarlämnas på träden till 
påföljande vår, men böra från desamma aflägsnas, innan tiden 
för frostfjäriläggens kläckning inträffar, sålunda senast i mars. 
Särskildt är det af vikt, att vaddringarna borttagas och förstö- 
ras, emedan de efter en uppvandring ofta innehålla stora mäng- 
der af ägg, hvilka, om de skulle komma till kläckning, lätt 
kunde gifva anledning till fara för träden. 

I sammanhang med utrotningsmedlen, torde här vara på sin 
plats att på det varmaste förorda skyddet af stararna, hvilka i 
mycket hög grad bidraga till frostfjärillarvernas utrotande, samt 
anskaffandet för trädgårdens behof af för denna fågelart lämp- 
liga hålkar. 


Den ofvan skildrade arten mycket nära, så till utseende som 
lefnadssätt, står Björkfrostmätaren (Chezmatobia boreata H.). 

Beskrifning. Ägget är något längre och bredare än före- 
gående arts, gröfre punkteradt och i ena ändan starkt afplattadt. 
Nylagdt är det till färgen ljusgrönt, såsom äldre orangeguit. 

Larven är såsom yngre svartgrön med hvitaktiga längd- 
linier och svart hufvud. Fullvuxen mäter den ungefär 30 mm. i 
längd och är till färgen gröngul med å hvardera sidan om midt- 
linien löpande hvitaktiga längdlinier, af hvilka den öfversta är 
jämn och oafbruten, ungefär ı mm. bred, de båda andra sma- 
lare, vanligen mer eller mindre osammanhängande. Hufvudet samt 
de tre främsta fotparen äro bruna — svartaktiga; andhålen svarta. 

Puppan liknar i det närmaste föregående arts och hvilar, 
liksom denna, i jorden. 

Hanen liknar äfven mycket den ofvan beskrifna frostfjärilns 
hane, men är naget större (längden mellan vingspetsarna omkr. 
30 mm.). Till färgen är den vanligen ljusare, framvingarnas 
grundfärg gulgrå och deras våglinier matt bruna; bakvingarna 
äro hvitgrå, något sidenglänsande. 

Honan saknar liksom föregående arts flygförmåga, och vin- 
garna äro förkrympta. De äro dock något kraftigare utvecklade, 
såväl till bredd som längd, och afståndet. mellan de främres spet- 
sar är, då vingarna utbredas åt sidorna, omkr. 10 mm. Båda 
vingparen äro i utkanten försedda med en jämn hårfrans; de 


7 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


främre bära ett bredt, svartaktigt tvärband, de bakre sakna alla 
teckningar och äro enfärgadt ljusgrå. Kroppens längd är unge- 
fär 8 mm. 

Björkfrostmätaren uppträder, ı likhet med den närsläktade 
frostfjäriln, periodvis sasom skadedjur ı större skala, och härj- 
ningsperioderna äro för de bäda arterna af. samma varaktighet. 
Den synes emellertid ej vara fullt så utbredd och allmänt före- 
kommande som frostfjäriln, och större härjningar, orsakade af 
densamma, äro ej så ofta anmärkta. Efter hvad man har sig 
bekant, angriper den företrädesvis björkskogen; för fruktträdgår- 
den har den ännu ej visat sig farlig. Larver af denna art hafva 
dock, om än i enstaka fall, iakttagits såväl på sälg och asp, 
som äfven på äppleträd. Som de båda här berörda skadedjuren 
hittills ej varit till sina artkännetecken särdeles skarpt skilda, är 
det emellertid ingalunda omöjligt, att förväxlingar dem emellan 
kunnat äga rum. Och den möjligheten är ingalunda utesluten, 
att björkfrostmätaren under för densamma gynnsamma förhållan- 
den skulle kunna för fruktträdgården blifva lika fördärfbringande 
som frosttjäriln. 

I anseende till lefnadssätt och utveckling skiljer sig björk- 
frostmätaren endast obetydligt från frostfjäriln. Äggen läggas 
under september—december och kläckas tidigt på våren, samti- 
digt med eller innan björkarnas löfsprickning. Larverna lefva 
ända till sin fullväxt dolda mellan sammanspunna blad, och deras 
närvaro ger sig tillkänna genom det för dem egendomliga sätt, 
hvarpå de sammanspinna dessa. De hopvika nämligen ett blad 
och fästa dettas kanter intill hvarandra och vistas därefter inom 
det så bildade gömslet, tills de förtärt ungefär halfva bladet, 
hvarefter de uppsöka ett nytt, som behandlas på samma sätt. 
Då de uppträda i stor mängd, aflöfva de björkskogen fullständigt. 

Då björkfrostmätaren härjar björkskogen, torde väl sällan 
några utrotningsåtgärder mot densamma kunna ifrågakomma. 
Skulle sådana i vissa fall visa sig af behofvet påkallade — sa- 
som t. ex. då det gäller att skydda mera enstaka stående träd 
— kunna de för frostfjäriln påvisade skyddsmedlen mot denna 
art med samma fördel användas. 


EN FJÄRIL-LARV, SOM VÄLTRAR SIG FRAM 
MED.-SITT..BO. 


Många fjärillarver förfärdiga åt sig, såsom bekant, ett bo af 
främmande ämnen, t. ex. delar af torkade blad, stjälkar och 
fruktskal, hvilka med spinnträdar fästas vid hvarandra, sä att de 
bilda en hylsa, som säcklikt omgifver kroppen, och hvilken lar- 
ven släpar med sig, da den rör sig fram frän ett ställe till ett 
annat och i hvilket den drager sıg in och helt och hället döljer 
sig, da nägon fara hotar. Sälunda träffar man ofta nog äfven 
hos oss dels pa lefvande växter, dels på torra trädstammar, väg- 
gar och gärdsel, dels på marken larver af arter hörande till 
familjerna Psychzdae och Coleophoridae krypande omkring eller 
klättrande, dragande efter sig sina s. k. säckar. 

Af den senare familjen lefva några såsom unga larver mine- 
rande särskilda växters blad, i det de limara sig af dess paren- 
chymmassa och lämna öfverhuden oskadad samt förfärdiga sedan 
sin säck af fragmenter af samma blad och ses sedan på hösten 
draga omkring med denna säck; eller ock lifnära de sig af frön 
och använda de delvis förstörda frukterna till sitt hölje. 

Då man om senhösten sållar löf, mossa eller vissnadt gräs 
eller ock torkad bark, t. ex. för att söka skalbaggar, ser man 
därför ofta sådana små fjärillarver med olika formade, stundom 
ganska besynnerliga säckar vandra och klättra omkring bland det 
utsållade rasket. 

Senaste tisdag, den 2 november, var jag 1 tillfälle att obser- 
vera en liten fjärillarv med sin säck, hvilken dock genom säckens 
byggnad samt framför allt genom larvens besynnerliga beteende 
öfvergår allt hvad jag förr sett i naturen eller hört omtalas. 


I 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Jag hade nämligen gjort en exkursion till trakten af dets. k. 
Hoplax träsk nära Helsingfors, samt därvid enligt min vana denna 
årstid med ifver sällat mossa och löf, särskildt på tufvorna i ett 
grankärr samt barken af nägra vid dess kant stäende torra gra- 


nar, och medfürde det utsällade i en påse för att hemma när- 


, 
mare undersökas. (Då temperaturen är låg och insekterna tröga, 
undgå de lätt uppmärksamhet, men blifva lifligare i sina rörelser, 
då de komma i rumvärme och upptäckas då lätt.) 

Då jag sedan på aftonen utbredde det sållade rasket på ett 
hvitt papper för att närmare granska detsamma, upptäckte jag 
en mycket liten fjärillarv, som rörde sig framåt med sin säck på 
ett högst besynnerligt sätt. 

Boet eller säcken var mycket starkt plattryckt, af en oregel- 
bunden, något päronlik form, omkr. 6 millimeter lång och 4 
mm. bred samt hade en öppning såväl i den bredare som den 
smalare ändan och bestod till större delen af fragmenter af tor- 
kade blad, med tjocka nerver, måhända af Vaccinium myrtillus. 
Detta bo fördes fram af den späda larven på ett högst besynner- 
ligt sätt. Då andra säckdragarlarver röra sig framåt så, att de 
krypa ut ur säcken så långt, att bröstfötterna nå marken, och 
sedan helt enkelt krypa framåt, släpande säcken efter sig, måste 
denna larv utföra en mycket komplicerad rörelse för att slippa fram. 

Han kryper först ut till omkring halfva kroppens längd från 
öppningen i ena ändan af boet, griper sedan fast med »händer 
och tänder» i underlaget, kröker sedan bakkroppen kraftigt uppåt, 
så att hela boet lyftes upp i luften och stjälpes framåt, dels där- 
vid görande en fullständig kullerbytta, så att den sida, som förr 
var uppåt, nu kommer nedåt, dels endast en vridning, dock så 
att i alla fall den ända, som förr var bakåt, nu riktas framåt. 
Ögonblickligen därpå drager larven sig in i boet och vänder sig 
därinnanför om och kryper efter en stund fram från öppningen i 
boets andra ända, samt upprepar så samma manöver som nyss. 
Boet vältras sålunda fram steg för steg, så att ömsom den 
bredare, ömsom den smalare ändan är riktad framåt, och dju- 
ret med sin halfva hropp sticker ut turvis från den breda och 
den smala ändan af boet. 

I början var larven mycket liflig och rörlig, den ena vält- 
ringen följde tätt på den andra, så att jag nästan var frestad att 


2 


SAHLBERG: EN FJÄRILLARV, SOM VÄLTRAR SIG FRAM MED SITT BO. 59 


tro, det inuti boet funnos tvänne larver, hvardera vänd med huf- 
vudet mot sin öppning, hvilka turvis kröpo ut och slängde boet 
ett hvarft, men vid närmare betraktande fann jag lätt, att larven 
icke hade någon bolagsman utan lefde ensam i sitt bo och inuti 
detsamma vände sig för hvarje steg. Efter det den några dagar 
hållits i fångenskap i varmt rum blef den ock allt mer trög, så 
att man kunde få vänta långa stunder innan den visade sig. Jag 
trodde därför att den redan dött eller förpuppat sig inne 1 boet, 
då jag senaste lördag skulle förevisa säcken för Societas pro 
Fauna et Flora fennica. Till min stora fröjd visade det sig 
dock, att så icke var fallet; helt oväntadt sträckte den långsamt 
ut hufvudet, kröp fram och utförde inför hela den lärda societe- 
ten sina akrobatiska rörelser, om ock de numera försiggingo 
något mattare än kort efter det den blifvit funnen. 

| Då tyvärr endast ı exemplar blifvit anträffadt, och så vidt 
jag känner något dylikt fall icke blifvit i den entomologiska 
litteraturen beskrifvet, var jag angelägen om, att icke skada lar- 
ven, utan om möjligt låta den förpuppas och sedan utvecklas 
till zuzago, för att lära känna den fjärilart, som under larvsta- 
diet visar detta egendomliga lefnadssätt. Jag har därför icke 
kunnat 1 detalj undersöka eller beskrifva larven. 

Så vidt i hast dock kunnat ses, är larven till färgen hvit- 
aktig, något tillplattad, icke fullt en millimeter bred samt utsträckt 
något längre än kokongen. Hufvudet är svart, hornartadt, starkt 
glänsande, med skarpa käkar och korta antenner. I framkanten 
är det försedt med långa utstående borst. Hjässan har en djup 
intryckt fåra längs midten, hvilken framtill grenar sig uti tvänne 
finare intryckta linier, som bilda en klyka. Prothorax är ofvan 
täckt af en starkt glänsande, glatt, svart hornplåt, som har for- 
men af en halfcirkel. De tvänne följande segmenten hafva äfven 
ofvan hvar sin hornplåt, men dessa äro ljusare till färgen, bruna, 
och mycket kortare, så att de endast ofullständigt täcka seg- 
menten. De hafva nästan formen af ett cirkelsegment, uppta- 
gande 1/3 af en cirkelperiferi. 

Larven påminner således mycket om larver af Coleophora- 
arter, men är betydligt mindre än de allmännare hos oss före- 
kommande formerna af släktet. 

Man måste fråga sig: Hvad kan orsaken vara till den be- 


3 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


skrifna fjärillarvens så märkvärdiga och från andra larvers så 
afvikande rörelsesätt? Man märker då, att larvhuset är mycket 
ändamålsenligt bygdt. Dess platta form och ytans utseende göra, 
att det svårligen kan upptäckas, då det ligger bland halft för- 
multnade blad, men à andra sidan är detta bo svårt att trans- 
portera, emedan det till följd af sin breda form, hvassa framkant 
och sin skrofliga, af de upphöjda bladnerverna ojämnade yta lätt 
skulle fastna i underlaget, om det släpades längs med detsamma. 
Larven har därför fått förmåga att lyfta hela larvhuset ı luften 
och där svänga detsamma framåt. 

Vi se här åter ett märkvärdigt bevis på naturens ändamåls- 
enliga inrättningar och vi måste väl här med beundran instämma 
i Prınıı ord, da han betraktat insekterna: 

»In his tam parvis atque tam nullis, qvanta vis, qvae ratio, 
qvam inextricabilis perfectio!» 


John Sahlberg. 


$$ ro NI 


Rikstelefon vid Statens entomologiska anstalt. Med 
anledning af skrifvelse fran Landtbruksstyrelsen rörande anbrin- 
gande af telefonledning till anstalten, uti hvilket ärende telegraf- 
styrelsen afgifvit utlätande, har Kongl. Maj:t funnit godt med- 
gifva, att en telefonapparat må genom sistnämnda Styrelses för- 
sorg uppsättas inom Statens entomologiska anstalts byggnad vid 
Frescati och ställas i förbindelse med rikstelefonnätet emot er- 
sättning till telegrafverket för telefonförbindelsens anläggning af 
sex hundra kronor, att af Statskontoret, uppå rekvisition, till 
telegrafstyrelsen utanordnas. 

Apparat och ledningar äro nu färdiga till begagnande, och 
är den förras nummer 19 62. 

Sven Lampa. 


HVAD MENADE LINNÉ MED PAPILIO HYALE:? 


Uti tillägget till sin »Catalogue of Diurnal Lepidoptera» 
samt senare i sin nyss utgifna »Handbook of Lepidoptera» har 
W. F. Kirey upptagit Espers och HÜBNERS gamla åsikt att 
Linnes Æyale skulle vara densamma som senare författares Co- 
lias edusa och ej den art, som nu allmänneligen kallas yale. 

Enär detta påstående synes mig sakna all verklig grund och 
endast är ägnadt att åstadkomma oreda och förbistring, anser jag 
det vara skäl, att i tid utförligt framlägga de grunder, som tala 
emot en sådan tolkning, pa det att ej KIRByS stora auktoritet 
på det synonymiska området må föranleda en och annan förfat- 
tare att följa hans exempel. 

LINNÉS beskrifningar lyda: 

Syst. Nat. ed. 10, p. 469 (1758). — »P. D.alis integerri- 
mis rotundatis flavis; posticis macula fulva, subtus puncto sesqui- 
altero argenteo». — »Habitat in Europa, Africa». 

Fauna Suecica p. 272 (1761). — »Alis integerrimis rotun- 
datis flavis posticis macula fulva; subtus puncto sesquialtero 
argenteo». 

»Habitat in Scania rarissime». 

»Descr. Simillimus Palænoni sed ale magis flavæ. Als 
primores flavæ, apice nigræ nigredine fascia quasi lutea in duas 
partes dissecta. Secundariæ supra in medio puncto seu macula 
ferruginea, cui subtus apposita puncta duo argentea approximata, 
annulo ferrugineo cincta; altero puncto valde parvo. Antennæ 
et margo ciliaris alarum rubra ut in sequente», 

I Systema Nat. ed. 12, p. 764 är beskrifningen lika lydande 
som i edit. 10. 

Uti den i alla tre arbetena likalydande diagnosen passar 
allting utom ordet »flavis» lika bra på edusa som på /yale Aucr. 
Rätta betydelsen af ordet »flavis» är däremot af största vikt för 
den rätta tolkningen af LINNÉS art. För att säkert kunna afgöra 


I 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


hvad LINNÉ menade med uttrycket »fZavus» har jag genomgått 
dagfjärilarna i ro:de upplagan och finner där detta ord användt 
för vingarnas grundfärg hos machaon, antilochus, terpsichore, trite, 
senne, rhamni, hecate, vanille, eribotes och encedon. Hos alla 
dessa med undantag af terpsichore, vanille och encedon, i hvil- 
kas beskrifning LINNÉ sedermera’ framhåller, att grundfärgen är 
»luteus», hafva vingarna en ljust gul (svafvelgul eller citrongul) 
grundfärg. Hos sådana arter däremot, hvilka hafva en rödgul 
(orangegul) grundfärg, finner man densamma betecknad med 
»luteus» eler »fulvus» t. ex. calliope, polymnia, almana, plexip- 
pus. chrysippus, alla Argynnis-arter m. fl. Särdeles upplysande i 
detta fall ar polymnza, om hvilken det heter: »alzs oblongis 
integerrimis luteis, primoribus fascia flava». Polymnia äger 
nämligen rödgula vingar med ett svafvelgult tvärband. 

Det framgår häraf tydligt, att LINNÉ begagnade »ffavus» i 
betydelse af den klargula färgen hos 7 /ammi, men använde ut- 
trycket »/ufeus» eller »fulvus» för en sådan färg, som finnes hos 
edusa. Detta bevisas ytterligare däraf, att han om Colias electo 
(electra) från S. Afrika, som knappt skiljer sig från edusa, säger 
i Cent. Ins. »alis — — luteis» och i Syst. Nat. ed. 12 »ales 
— = fulvis». 

Om vi sedermera Ofverga till beskrifningen 1 Fauna suecica 
så säger LINNÉ där först: »Szmallimus Palenoni, sed ale magis 
flava». Detta tyder Kırpy så, att »magis flave» skulle betyda 
mörkare gula d. v. s. rödgula såsom hos edusa. Denna tolk- 
ning är dock uppenbarligen oriktig, ty »magis flave» betyder 
helt säkert endast »mera gula» d. v. s. mera lifligt svafvelgula, 
hvilket med skäl kan sägas om yale Aucr. (Kirby), hvars 
hanar, då de äro oskadda, hafva en lifligare svafvelgul färg än 
hanarna af paleno. 

KirBY har vidare fästat sig vid uttrycket »nigredine fascia 
quasi lutea in duas partes dissecta», hvilket han synes öfver- 
sätta sålunda: »den svarta färgen med ett gult band, som är 
deladt i två delar» samt tyder på honan af edusa. Rättare synes 
mig otvifvelaktigt vara att öfversätta sålunda: »den svarta färgen 
(i vingspetsen) genom ett gult band delad i två delar». Denna 
öfversättning passar fullkomligt in på hanen af yale Aucr., hos 
hvilken det svarta utkantsbandet ofta är deladt i en inre och en 


2 


AURIVILLIUS: HVAD MENADE LINNE MED PAPILIO HYALE? 63 


yttre del genom de till ett tvärband förenade gula submarginal- 
fläckarna. Hos honan af edusa äro submarginalfläckarna små 
och nästan fria från hvarandra så att LINNÉ helt säkert ej skulle 
betecknat dem med uttrycket »band» (»/ascza»). Egendomligt 
är att submarginalbandet betecknas såsom »Zutea». Detta uttryck 
är det enda i hela beskrifningen, som ej passar fullt bra på 
hyale, men ännu sämre passar uttrycket för honan af cdusa, ty 
då skulle L. hafva beskrifvit den rödgula grundfärgen såsom 
ljusgul (»flavus») och de ljusa kantfläckarne såsom rödgula 
(Zutezs), hvilket synes alldeles orimligt. 

Uppgiften att /yale förekommer i Skåne talar äfven mera 
för fyale AUCT. än för edusa, ty den förra finnes verkligen, 
ehuru sällsynt, såsom inhemsk ı Skåne, hvaremot den senare 
arten aldrig träffats i Sverige annat än i enstaka exemplar, som 
synas hafva under gynsamma år invandrat utifrån. 

LINNÉ uppgifver (1758) såsom fädernesland för “yale äfven 
Afrika. Kırpy drager häraf den slutsatsen, att LINNE först för- 
enat /pale (edusa) och electo såsom en art, men sedan afskilt 
den sydafrikanska såsom egen art. Det är lätt att visa, att äfven 
denna slutsats är oriktig. Då LINNÉ 1758 utgaf tionde upplagan 
af Systema Nature kände han ej, och för öfrigt ej heller någon 
annan i Europa, någon enda fjärilart från Sydafrika. Det var 
först senare, som genom TULLBAGH de första insekterna från 
Caplandet kommo till Europa. 

LINNÉ syftar därföre med sin uppgift om Afrika såsom hem- 
land för yale på Norra Afrika, därifrån han ägde en samling, 
och där /yale Aucr. verkligen förekommer. För öfrigt är det 
i hög grad osannolikt, att LINNÉ först skulle ha beskrifvit edusa 
såsom yale och sedan såsom en skild art uppfört den sydafri- 
kanska e/ecto, hvilken står så nära cdusa, att L. säkerligen aldrig 
skulle fallit på den tanken att skilja dem åt. 

Hvad slutligen beträffar de af LINNÉ anförda författarna och 
figurerna, så höra PETIVERS och ROESELS figurer till edusa, RAJ 
beskrifning sannolikt till Zya/e Aucr., Scoporis och GEOFFROYS 
beskrifningar både till Æyale och edusa, EDWARDS figur till en 
Callidryas-art samt SCHEFFERS till Gonepteryx rhammı. 

Det visar sig således att LINNÉ här, liksom i flera andra fall, 
ej synnerligen noga granskat de af honom anförda figurerna. 


a 
d 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Det är därföre också alldeles orätt, att såsom många författare 
velat göra, lägga större vikt på citaten än på själfva beskrifningen 
och öfriga fakta. Afbildningarna och beskrifningarna af insekter 
voro pa LiNNÉs tid ej synnerligt noggranna, och det är därföre 
naturligt, att LINNE ofta trodde sig böra skrifva mindre olikheter 
mellan de honom föreliggande arterna och afbildningarna på de 
mindre goda afbildningarnas räkning. Han föranleddes därigenom 
ofta att underskatta uppenbara olikheter och sammanförde figurer 
af närstående arter under samma art. 

De anförda figurerna böra därföre endast ı yttersta nödfall 
och då inga andra grunder föreligga, hafva afgörande betydelse. 
I det föregående tror jag mig emellertid tydligen hafva visat, att 
själfva beskrifningen och alla öfriga skäl tala för, att LINNÉ be- 
skrifvit sin /yale efter svafvelgula exemplar öfverensstämmande 
med den form, som hittills af de flesta författare uppfattats så- 
som /yale. 

Under sådana förhållanden är det högst olämpligt och be- 
klagligt, att man nu vill försöka att utan klara och otvetydiga 
bevis införa en förvillande namnförändring. 

Synonymien bör alltså blifva: 

r. Colias hyale L. Syst. Nat. ed. 10, p. 469 (1758); 
Fauna Suecica, p. 272 (1761). — Gop. Enc, Meth. 9, p. 99 
(1819). — Boisp. Spec. Gen. Lep. 1, p. 650 (1836) etc. etc. 

palæno ESPER Schm. 1, p. 68, t. 4, f. 2 (1777). — HUBNER 
Europ. Schm. f. 438—9 (1798--1805). — Kéréyz Lewis Disc. 
Law of priority (1872). — Kırey Handb, Lep. 2, p. 215, t. 61, 
1191,02, 11890). 

2. C. electo I. Cent. Ins. p. 21 (1763); Amoen. Acad. 6, 
p. 405 (1763). 

electra Vs Syst. Nat bed: 22) py 764 (1707): 
var. croceus FOURCR. Ent. Paris, 2, p. 250 (1785). 
hyale Esper Schm. 1, p. 71, t. 4, f. 3 (1777). — HÜBNER 
Europ; Schm: f. 329-331 (1798180 

edusa FaBr. Mant. Ins. 2, p. 23 (1787). — Gop. Enc. 
Meth. 9, p. 101 (1819). — Boisp. Spec. Gen. Lep. 1, p. 638 
(88/6), ete etc? 


if 
3). 


Chr. Aurivillius. 


65 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANKOMST À HOTEL PHŒNIX 


DEN 26 FEBRUARI 1898. 


Ordföranden, prof. AURIVILLIUS, meddelade, att sedan sista 
sammankomsten blifvit till medlemmar af Föreningen invalda: 
bokhandlaren O. A. LILJEGREN, Stockholm, grosshandlaren G. 
SJÖSTEDT, Göteborg, fil. kand. E. WAHLGREN, Upsala, och herr 
G. ÅGREN, Kramfors. 

Det hviiande förslaget till sådan ändring af $ 8 i Förenin- 
gens stadgar, att hedersledamöternas af första klassen antal hädan- 
efter skulle vara tio, antogs nu definitivt. Härefter valdes till 
hedersledamöter af nämnda klass, enligt styrelsens förslag, miss 
ELEANOR A. ORMEROD, rädgifvande entomolog vid kongl. Äker- 
brukssällskapet i England, Torrington House, St. Albans, Eng- 
land; L. ©. Howarp, chef för entomologiska afdelningen i För- 
enta Staternas landtbruksdepartement, Washington, D. C.; Monsieur 
J. H. Fapre, Serignan, Vaucluse, Frankrike, och prof. d:r Fr. M. 
BRAUER i Wien. 

Till korresponderande ledamöter invaldes, likaledes pä sty- 
relsens förslag, professorerna JOHN SAHLBERG och O. M. REUTER, 
Helsingfors, prof. J. Rirzema Bos, direktör för Phytopathologiska 
laboratorium W. C. Scholten i Amsterdam, och professor A. S. 
PACKARD, Providence, R. I., Förenta Staterna. 

Revisionsberättelsen (se nedan!) upplästes, och styrelsen be- 
viljades full ansvarsbefrielse, sedan af revisorerna väckt förslag 
beträffande ändrad placering af vissa Föreningens tillgängar för- 
kastats. 

Till medlem af redaktionskommittén utsägs undertecknad. 

Entomol. Tidskr. Ärg. 19, H. 2 (1808). ı 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


Föredraget för aftonen hölls af prof. G. LAGERHEIM och 
behandlade »Nya eller mindre kända fall af mutualistisk symbios 
mellan insekter och svampar». Hittills hade blott trenne säkra 
fall blifvit beskrifna af denna intressanta sammanlefnad — tvänne 
från Amerika, ett från Italien, ett af de förra af KELLERMAN och 
SWINGLE i »First an. rep. of the Kansas agricultural experiment 
station, bot. dep. 1888», det senare af P. BACCARINI, Catania, 
i en afhandling: »Supra un curioso cecidio della Capparis spi- 
nosa». I två af dessa fall var det gallmyggor (Ceczdomyza), i 
det tredje gallkvalster (PAyzoptus), som lefde tillsammans med 
och alltid oskiljaktiga ifrån vissa bestämda svamparter. Insek- 
terna och kvalstren förde med sig svampsporerna, då de fullbil- 
dade kröpo fram ur de uppkomna växtmissbildningarna, och dessa 
sporer kommo sedan samtidigt med insektäggen till nya värd- 
plantor. Långt ifrån att insekterna togo någon skada af svam- 
pen, trifdes de förträffligt i dess sällskap. Svamparna brukade 
utveckla normala fortplantningsorgan, sedan insekterna lämnat 
sina uppväxtställen. Föredraganden höll icke för osannolikt, att 
svampodling af insekterna här förelåge, hälst som kända exempel 
finnas på, att gallmyggor uteslutande lefva af svampsporer. 

Vid slutet af sitt intressanta föredrag anförde prof. LAGER- 
HEIM af honom funna, förut ej iakttagna exempel på, att svamp 
af den från flugor väl bekanta familjen Entomophtoracee äfven 
angrep spindeldjur (Phalangium). 

Efter nämnda föredrag refererade prof. AURIVILLIUS det ny- 
utkomna, på synnerligen värdefulla biologiska iakttagelser rika 
femte bandet af Föreningens nya hedersledamots, d:r FABRES 
verk: »Souvenirs entomologiques». 

Under aftonens lopp ankom, upplästes och besvarades häls- 
ningstelegram från kapten C. GRILL och öfriga föreningsledamöter 
i Göteborg. 


Filip Trybom. 


to 


67 


Revisionsberättelse för är 1897. 


Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den I4 
sistlidne december utsägos att revidera räkenskaperna för är 1897, fä efter 
verkställdt uppdrag afgifva följande berättelse, 

Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: 


Debet. 
LEU TIS SENT BN SO) OP SE RE TER MOR ak OE a FOSS AE ZIG bb 
Inkomster : 
Under aret influtna 294 Arsafgifter för 1897 à 6 kr. ..........----.--- 1,764; — 


Räntor och utdelning a aktier fran A. F. Regnells, P. F. Wahl- 
bergs, Ständiga ledamöters och Oskar Sandahls fonder (491: 12) 


Samipaekassans emma medel (36.425 222 2 ar urn 527: 45 
Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi» ... 1,000: — 
Behallning å sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar.........._. 184: 88 
Sala, separater. mme, un biblieteket 55: "1 7... ut ~oncs 150: — 


Summa Kr. 3,841: 88 


Kredit. 


Utgifter : 
Af 1896 års behållning öfverfördt till Oskar Sandahls fond ........ 200: — 
Framställandet m. m. af årgång 1897 af tidskriften och häftet 7 af 
»Uppsatser i praktisk entomologi» : 


Sättning, tryckning, papper och häftning.......-------------- 1,454: 14 

SAONE Bert le BT LE 490: 42 

Författare- och redaktörsarfvode..........-.---------.----------- 390: 39 2,334: 95 
Utsändning af tidskriften. till in- och utlandet ......--------------------- 240: 59 
UD RSE STG Se Re eee er ET 24: 56 
För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring m, m.) ....-- 434: 47 
Ennesammankomsternar lo. Ur N ete SIREN ee eee eae 74: 05 
DERENIDERSHDEDGIEL 1 een ann ann ET EEE A 60: — 
Ve rn EEE BE NE EL ee BO CNE Eee 96: 60 
LEITERN UCT COIN se ne cob eae ae 376: 66 


Summa Kronor 3,841: 88 


Af Föreningens fyra förutvarande fonder, hvilkas upplupna räntor öfver- 
förts till allmänna kassan, hafva två, nämligen A. F. Regnells fond och P. F. 
Wahlbergs fond under året icke undergätt någon förändring, 

Ständiga ledamöters fond har genom inträdande af en ny ständig ledamot 
ökats med 160 kr. 

Oskar Sandahls fond har vunnit en tillökning af 395 kr., i det att dels 
såsom gäfvor lämnats 50 kr. af sällskapet »Fauna» och 145 kr. af professor 


I 


S. Lamra, dels ock dit öfverförts 200 kr. frän allmänna kassans behällning 
frän 1896. 

Vid Föreningens sammankomst den 27 februari 1897 stiftades af kapten 
CLAES GRILL och professorn SVEN LAMPA genom gäfva af i bankinrättningar 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


insatta medel jämte därä upplupna räntor, tillsammans kr. 221: 30, en ny fond 
med uttryckt önskan, att fonden mätte användas för ett entomologiskt van- 
dringsstipendium, och öfverläts därjämte till Föreningen, i ändamäl att försälj- 
ningsmedlen därför skulle tillgodoföras samma fond, dels af herr GRILL hela 
upplagan af hans värdefulla nyss utkomna arbete »Catalogus Coleopterorum 
Scandinaviæ», dels af herr LAMPA återstående upplagan af hans år 1885 ut- 
gifna »Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera». För- 
eningen fürordnade att fonden skulle benämnas C/aes Grills stipendiefond, och 
skulle, enligt styrelsens beslut, fondens räntor tills vidare tilläggas kapitalet 
intill dess dettas afkastning blefve tillräcklig för ett stipendium. Efter det att 
fonden under äret erhällit ytterligare gäfvomedel, nämligen 100 kr. af direktö- 
ren C. G. HOLMERZ, kr. 36: 70 af kapten CLAES GRILL, 40 kr. af professor 
Sv. LAMPA och 25 kr. af förste fiskeriassistenten F. TRYBOM, samt för sälda 
exemplar af förstnämnda arbete influtit 55 kr., uppgick fonden jämte räntor 
vid årets slut till kr. 490: 45. 


Föreningens egendom utgjorde vid årets början: 


PAP Wahlbergs fonde eee ee ee eee nette 2,000: — 
A. „Es Regnells: fond! is mn Fi EEE 2,000 
Ständiga ledamoters fond 75. 0e RSR Be 2,800: — 
Oskar Sandahls Onde Rn ER ET EBEN 4,089: — 
IBehållning tr allmannar kassanı en 215: 55 


Summa Kr, 11,104: 55 


samt vid ärets slut: 


As. Es Reonells Sfond 2.222 soe wee ee ee ee ae 2,000; — 
Pr-ESaWahlberss "fond 2:22... 22202 Race ie Se ee eee 2,000: — 
Ständiganledamöters,/fond 2 7a IE FR EEE 2,900: — 
Oskar: Sandahls fond, SRE ee a TR NE 4,484: — 
ClaesiGnlis#stipendiefon des re ee 490: 45 
Behalining “1 allmänna ‚kassanı 1 2 Pr ee eee 376: 66 


Summa Kr. 12,251: 11 


Härtill kommer Föreningens i Riksmusei entomologiska afdelning upp- 
ställda och för Föreningens medlemmar tillgängliga dyrbara bibliotek äfvensom 
restupplagor af publikationer, för försäljning afsedda separattryck och en del 
inventarier. 

Den ekonomiska ställningen har sälunda under äret förbättrats med 1,146 
kr. 56 öre, förutom en värdefull ökning i Föreningens bibliotek, ästadkommen 
dels genom bokinköp, dels genom utbyte af entomologiska tryckalster med 
Föreningens korresponderande ledamöter och andra föreningar i utlandet, dels 
ock genom gåfvor. 


KNUTSON & ENELL: REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1897. 69 


Ledamöternas antal var vid 1897 ärs slut: 


Eledersledamöter, na klassen..___.__. 202 200 Sher Etserne 6 
d:o Fr ll RE. ee u a 274 

Ständıoas ledamöter, korporationer--.-- 5 À 
d:o : personer.2.... u er Toy 

Ärsledamöter i Sverige, korporationen u 10 

PerSONÉD Eee rn 259 269 

d:o i Norge, ee. LE OS APE da NOR 10 

d:o i Finland, Da toe oneness a 13 
d:o 15 Danmark 20 tn: essen 5 297 
Korresponderande ledamöter i utlandet.........------------------ II 
Summa 337 


emot 332 vid 1896 ärs slut. 


Af ärsledamöterna i Sverige voro 3 befriade frän ärsafgift, och vid ärets 
slut voro inga resterande afgifter utestäende. 

Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna så med- 
gåfvo, insatta på sparkasseräkning i Stockholms Handelsbank eller på upp- och 
afskrifningsräkning, samt därå upplupna räntor tillgodoförda Föreningen, 

Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda 
uppbördssäkerheten, 2.000 kr. i obligationer, äro förvarade hos Stockholms 
Intecknings-Garanti-Aktiebolag enligt dess bevis. 


Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: 
A. F. Regnells fond: 


2 pref. akter i Söderfors Bruks Aktiebolag -.....--..--.--.----------- 2,000: — 
P. F. Wahlbergs fond: 

2 pref. aktier i Söderfors Bruks Aktiebolag --....---.-.-.---.------.-- 2,000: — 
Ständiga ledamöters fond: 

1 pref. aktie i Söderfors Bruks Aktiebolag .......-------- 1,000: —— 

Pantaktrebanken, depostioit...-._._--..--- 2.00 nn 1,500: — 

Stockholms Inteckn. Gar. Aktiebolags kapitalräkning ... 400: — 2,900: — 
Oskar Sandahls fond: 

Stockholms Inteckn, Gar, Aktiebolags kapitalräkning ... 750: 95 

Pantaktiebanken, deposition. 2..." . 3,600: — 

Stockholms Handelsbank, sparkasseräkning ....-...---.--- 133: 05 4,484: — 


Claes Grills stipendiefond : 
Stockholms Kredit- och Diskontoförenings Sparkassa_ --------------- 490: 45 


Summa Kronor 11,874: 45 

Revisorerna päyrka, att de fem (5) preferensaktier 4 ett tusen (1,000) 

kronor hvardera, som Foreningen äger i Söderfors Bruks Aktiebolag, realiseras, 

och att det därvid erhållna beloppet placeras i räntebärande obligationer eller 
utlånas mot förstklassig säkerhet, 


[977 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Som ett glädjande faktum päpeka vi, att vinsten för räkenskapsäret 1897 
varit större än under nägot af de elfva (11) föregäende ären. 

Räkenskaperna äro förda på ett synnerligt ordentligt och redigt sätt och 
försedda med tillhörande verifikationer, hvarföre vi på grund af verkställd 
granskning hemställa, att full och tacksam ansvarsfrihet måtte beviljas Styrel- 
sen för 1897 års förvaltning af Föreningens angelägenheter. 


Stockholm den 23 februari 1898. 


Knut Knutson. H. G. O. Enell. 


Reseanslag af statsmedel. Af de medel, som årligen 
utgå till personer, hvilka vilja-i utlandet studera till landtbruket 
hörande ämnen, har Kongl. Maj:t, på förslag af Landtbrukssty- 
relsen, tilldelat assistenten vid Statens entomologiska anstalt, fil. 
d:r YNGVE SJÖSTEDT, 1,450 kronor för en resa till Förenta Sta- 
terna och möjligen Canada. Ändamålet för resan är, att vid 
därvarande entomologiska försöksanstalter, särskildt hufvudstatio- 
nen i Washington, taga del af arbetsmetoder, redskap, utrotnings- 
medel, författningar mot införande af skadeinsekter från andra 
länder, särskildt San José-sköldlusen m. m. Resan anträddes 
från härvarande anstalt den 13 april och från Liverpool den 20, 
och anlände resenären lyckligt till Newyork den 30 i samma 
månad. Vistelsen i Nordamerika räckte till den 18 juni och 
återkomsten till Göteborg inträffade den 28. 

Holländska regeringen utsände äfven i våras prof. RITZEMA 
Bos för att studera San José-sköldlusen, enligt meddelande från 
dir L. ©. Howarp, föreståndare för entomologiska centralstatio- 
nen i Washington. Sven Lampa. 


— JO wese 


TEL x PET UE hen I oe RR à oc Ar ee 


ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM 
SCRIPSIT 


EMBR. STRAND. 


Index operum, quae faunam hymenopterologicam 


Norvegiae tractant. 


H. Strom, Beskrivelse over norske insekter. I—V. (Det Throndhjemske Sel- 

skabs Skrifter. III, 1765, IV, 1768 et Det danske Videnskabers Sel- 

skabs Skrivter, III, 1788). 

, Beskrivelse over Eger-Præstegiæld. 1784. 

H. SIEBKE, Beretning om en i sommeren 1850 foretagen entomologisk reise i 

en del af Gudbrandsdalen. (Nyt magasin for naturvidenskab, 7, 1853). 

, Beretning om en i sommeren 1861 foretagen entomologisk reise. (Nyt 

mag. f. naturv. 12, 1863). 

, Entomologiske undersögelser foretagne i sommeren 1865. (Nyt mag. 

f. naturv. 14, 1866). 

, Entomologisk reise gjennem Ringerike, Hallingdal og Valders i som- 

meren 1869. (Nyt mag. f. naturv. 17, 1870). 

, Bidrag til Norges insektfauna. (Nyt mag. f. naturv, 19, 1873). 

, Enumeratio insectorum Norvegicorum. Fasc, V. 1880. 

W. M. SCHÔYEN, Bemerkninger til H. SIEBKE’s »Enumeratio insectorum Nor- 

vegicorum», Fasc, V. Pars I. 1880, 

, Suplement til H. SIEBKE’s »Enumeratio insectorum Norvegicorum, 

Fasc. V. Pars. I». 1887. 

, Bidrag til Gudbrandsdalens og Dovrefjelds insektfauna. (Nyt mag. f. 

naturv, 24, 1879). 

, Beretning om skadeinsekter og plantesygdomme, 1891—96. 

J. SPARRE-SCHNEIDER, En entomologisk udflugt. (Entomologisk Tidskr. 1895). 

, Enumeratio insectorum Norvegicorum, Fasc. V. Pars I. 

Hans Kir, Fortegnelse over nogle for Norges fauna nye arter af phytophage 
hymenoptera. (Ent, Tidskr. 1892). 


I 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Hans Kir, Notitser. (Ent. Tidskr. 1892). 

, Entomologisk reise i det sydlige Norge sommeren 1891. (Ent. Tidskr. 
1893). 

, Fortegnelse over bladhvepse indsamlede i det sydlige Norge i 1893. 
(Ent. Tidskr. 1895). 

J. W. ZETTERSTEDT, Insecta Lapponica. Lipsiae MDCCCXL. 

J. C. FaBricIus, Reise nach Norwegen. Hamburg 1779. 

A. E, HOLMGREN, Om de skandinaviska arterna af Ophionidslägtet Campoplex. 
(Bihang till Vetenskapsakademiens Handlingar I. N:o 2. 1872). 

, Dispositio methodica Zxochorum Scandinaviae. (Akad. Förhandl. 30, 
1873). 

, Dispositio synoptica Mesoleiorum Scandinaviae, (Akad. Förhandl. 13, 
N:o 12. 1876). 

, Ophionidslägtet Aromalon. (Öfv. Vet. Akad. Förh. 1857). 

, Adnotationes ad ichneumonologiam Sveciam. (Ent. Tidskr. 1880). 

, Några anteckningar om parasitstekelfamiljen Crypzidae. (Ent. Tidskr. 
1886). 

, Ichneumonologia Svecica. Holmie MDCCCLXXXX. 

, Försök till uppställning och beskrifning af Sveriges ichneumonider. 
(Kgl. Vet. Akad, Handl. 1855—60). 

CHR. AURIVILLIUS, Svenska gräfsteklar. (Ent. Tidskr. 1886). 

C. G. THOMSON, Skandinaviens proctotruper. (Ofv, Vet, Akad. Förh. 1857 —59). 
, Hymenoptera Scandinaviae, Lund, 


Forkortelser af amternes navne: Ak, = Akershus amt; Sm. = Smaale- 
nenes; J. o. L. = Jarlsberg og Laurvig; Kr. = Kristians; Hed, = Hede- 
marken; Busk. = Buskeruds; Br. = Bratsberg; L. 0. M. = Lister og Man- 
dal; Stav. = Stavanger; S. B. = Söndre Bergenhus; N. B. = Nordre Ber- 
genhus; Roms. = Romsdal; S. T. = Söndre Trondhjem; Ned. = Nedenæs; 
Nord. = Nordland; Tr. = Tromsö; Fin. = Finmarken, 


Le] 


= ss eee ee ee 
in 
Pe 


STRAND; ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 713 


A. HYMENOPTERA PHYTOPHAGA LATR. 


Fam. TENTHREDINIDAE. 


Cimbex Oriv. 


1. ©. lutea Lin. Ak. Hed. Kr. Roms. — 60— 70. 
. ©. violascens THoms. Busk. Hed. — 60—6r. 
3. ©. brevispina THoms. Ak. Hed. Kr. —- 60—62. 


© 


Trichiosoma Leacx. 


. Tr. sorbi Rarzs. Ak. Hed. Fin. — 60—7o. 
. Tr. lucorum Lin, Hed. Kr. Roms. Nord. Tr. Fin. — 60—71. 
6. Tr. vitellinae Lin. Ak. Sm. Hed. Kr. Roms.(?) — 59—63. 


ur À 


Clavellaria Leacu. 


7. Cl. amerinae Lin. Hed. Kr. — 60—62. 


Abia Leacu. 


A. nitens Lin, Ak. Hed. S.B. — 60—61. 
9. A. nigricornis LEACH. Ak. — 60. 
A. fasciata Lin. Ak. Hed: — 60—61. 


Amasis LEACH. 


11. Am. obfusca FaBr. Ak. Busk. Hed. — 60—61. 


Hylotoma Larr. 


32. H. enodis Lin. Ak. Hed. S.B. — 60—62°. 

13. H. ciliaris Lin. Ak. Sm. Hed. Kr. Fin. — 60—7o. 
(cum var. c THOMS.) 

14. H. fuscipes FALL. Busk. Hed. — 60—61. 

15. H. ustulata Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms. Tr. — 
60—69. 


2 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


16. H. rosarum Kiuc. Ak. Hed. Kr. Ned. — 59—61. 
17. H. violacea FABR. Ak. — 60. 

18a. H. pagana LATR. Ak. — 60. 

18b. H. rosae Fas. Busk. Roms. — 60—62. 


Cyphona Dante. 


19. C. geminata Kıuc. Ak. Kr. — 60—62. 


Schizocera Larr. 


20. Sch. melanura KLUG. Ak. — 60. 


Lophyrus Kıuc. 


. pallidus Krug. Ak. — 60. 
hercyniae Harrıc. Ak. — 60. 
. frutetorum Kiuc. Ak. Busk. Ned. — 59—61. 
pini Lin. Ak. J.o.L. Kr. Ned. S.B. — 59—6r. 
(cum var. d THoMs.) 
25. L. rufus Kıuc. Ak. Busk. Hed. Stav. — 59—62. 
26. L. pallipes Fatt. Ak. Ned. — 59—60. 
(cum var. d THOMS.) 
27. L. similis Harrıc. Ned. — 59. 
28. L. eremita THoms. Sm. Ned. — 50. 


N 
N 
Pee 


29. L. nemorum Kruc. Ned. — 59. 


Mesoneura Harrıc. 


30. M. opaca HARTIG. Ak. — 59/2. 


Monoctenus Dante. 


. juniperi Lin. Ak. — 60. 
. obscuratus HARTIG. Ak. — 60. 


St. 


SS 


Cladius Irrıc. 


33. Cl. difformis Panz. Ak. J.o.L. Ned. S.B. — 59-60 : 
34. Cl. viminalis Fatt. Ak. Hed. Kr. S.B. Roms. — 60—63. 
35. Cl. padi Lin. Busk. Hed. Kr. Ned. Roms. — 59—62. 


4 


— 


36. 
37: 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 75 


FE 


Ce WA RAT 22 2 


Leptocerus Harrıc. 


alni Lin. Ak. Sm. Roms. Fin. — 59—70. 


. luridiventris Far. Ak. Busk. Hed. Kr. Ned. — 59—62. 


Nematus Jur. 


De Geeri Kıuc. Kr. Roms. — 62—63. 
septentrionalis Lin. Ak. — 60. 

varus HARTIG. Ak. — 60. 

albipennis Kruc. Ak. Hed. — 60—61. 
appendiculatus Harrıc. Ak. Kr. — 60—62. 


fraxini Harrıc. Kr. Roms. Tr. — 62—70. 
puncticeps THoms. Kr. — 62. 
quercus Harrıc. Tr. Fin. — 69—71. 
pallipes Fatt. Kr. Nord. Tr. — 62—70. 
alpinus THoms. Tr. Fin. — 7o—71. 

. mollis Hartic. Ak. Kr. Tr. — 60— 70. 

. conjugatus Dane. Ak. — 60. 


(cum var. b SIEBKE.) 


„I: 
N, 
„N; 


abietum Harrıc. Ak. Hed. Kr. — 60—62. 
pallidiventris Farr. Ak. Kr. — 60—62. 
Kirbyi Dance. Ak. J.o.L. Busk. Hed. Kr. — 59— 62. 


(cum var. b, g et h THOMS.) 


22222222222222 


. punctulatus Danis. — 58—71. 

. punctipleuris THoms. Fin. — 71. 

. rumicis FALL. — 58—71. 

. crassus Fatt. Hed. — 58—71. 
brachyacanthus THoms. Hed. Kr. — 60—62. 
villosus THoms. Fin. — 70. 
longiserra THoms. Ak. — 60. 
rufescens Harrıc. Ak. Kr. — 60—62. 


striatus Harrıc. Ak. Kr. S.B. Roms. Tr. — 58— 71. 


. scabrivalvis THoms. Kr. — 58—71. 

. Fahraei Danis. Ak. — 60. 

. Dahlbomi THoms. Kr. — 62. 

. viduatus Zerr. Ak. J.o.L. Busk. Kr. Fin. —59—70. 
. Klugii Dantes. S.B. — 58—71. 


5 


99. 


2224222272 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


ventralis Harrıc. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—62". 
luteus Harrıc. J.o.L. Busk. Hed. Kr. — 59—62. 


. inflatus THoms. "Ak. Sm. —- 60-61. 
. ribesii Schr. S.B. N.B. Roms. Nord.? —60—67 (?). 


papillosus DE Grrr. Ak, J.o.L. Kr. — 59--62. 
jugicola THoms. Ak. — 60. 

Zetterstedtii Danız. Ak. Busk. S.B. — 60. 
croceus FALL. J.o.B. Busk; Hed. Kr. Ned. Nord. Fin. 


69.00: 
Bergmanni Danis. Kr. — 61—62. 
brevivalvis THoms. Kr. — 62. 
curtispina THoms. Ak. — 60. 
virescens Harrıc. Ak. J.o.L. Kr. — 59—62. 
aurantiacus Harrıc. Ak. — 60. 
crassulus Danis. Ak. Busk. Hed. Kr. S.B.—60—62. 
parvilabris THoms. Tr. — 70. 
cinereae DE GEER. Ak. Tr. — 60—70. 
Valisnieri Harrıc. Ak. Busk. Kr. S.B. N.B. S.T.— 60—63. 
dolichurus THoms. Kr. — 62, 


> Pp b> 


2 Aire el a eh ee NA 


“ 


pentandrae DE Grrr. Ak. Tr. — 60—70. 


MtealicetifFALL, "Ak.ıKr 60:62 


dochmocerus THoms. Kr. — 62. 

Erichsonii Harrıc. Stav. — 59. 

obductus Harrıc. Sm. — 59—-60. 

humeralis ZETT. Sm. — 59—60. 

acuminatus THoms. Busk. — 60—61. 

pallicereus Harrıc. Busk, — 60—61. 
. salicis THoms. Busk. — 60. 
. salicis-cinereae Rerz. Busk. Stav. S.B. N.B.— 59—62. 
. ischnocerus THoms. Stav. S.B. N.B. — 59—62. 


Athalia Leacu. 


. spinarum FaBr. — 56--62. 
. rosae LIN. J.o.L. S.B. Roms, — 58—62. 


. lugens Kıuc. Ak. — 60. 


© 


Phyllotoma Fatt. 


Ph. vagans FALL. — 


100. 
101. 


102, 


103. 


104. 


105. 
106. 
107. 
108. 
109. 
110. 
LÉT : 
132, 
113. 
BE As 
re 


116. 


TUE 
118. 
110. 
120. 
I21. 
122. 
Na. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 77 


Ph. microcephala KLUG. Busk. — 60. 
Ph. ochropoda THoms. Sm. J.o.L. Ned. — 59—60. 


Coenoneura Tuoms. 
C. Dahlbomi Tuoms. Ak. — 60. 


Fenusa Leacu. 


F. pygmaea Kıuc. Ak. Nord. — 60—6g. 


Cryptocampus Harrıc. 


C. angustus THoms. Sm. — 59. 


Emphytus Kiuc. 


E. cinctus KLUG. Ak. Busk. Hed. Stav. — 59—61. 
E. basalis KLUG. Ak. — 60. 
E. fulvipes Fatt. Nord. Tr. Fin. — 68—70. 
E. rufocinctus DE Greer. Ak, Busk. — 60. 
E. calceatus Kruc. Ak. — 60. > 
E. grossulariae Kiuc. Ak. Busk. Kr. Fin, — 60—71. 
E. carpini Harrıc. Busk. Kr. Nord. — 60—69. 
E. tener Fart. Ak. Busk. Kr. — 60—62. 
E. perla Kıuc. Kr. — 62. 
E. ferruginosus GMEL. Hed. — 60—61. 
E. filiformis Kıuc. Br. — 59. 
Hoplocampa Harrıc. 
H. alpina Zert. Nord. Fin. — 68—70. 
Blennocampa Harrıc. 
B. betuleti Kıuc. Kr. Tr. — 62—69. 
B. nana Kiuc. Ak. Kr. — 60-61”. 
B. fuscipennis FALL. Ak. J.o.L. — 59—60. 
B. funerea KLUG. — 58—71. 
B. ephippium Panz. Busk. — 58—71. 
B. albipes KLUG. Ak. J.o.L. — 59—60. 
B. uncta Kruc. Ak. Kr. — 60-62’, 
i 


78 


124. 
125. 
120. 
TOM 
12/85 
129. 
130. 
1377 


132% 
133% 
134. 
135% 
136. 
737: 


73.0. 
139. 
140. 
141. 


142: 
143. 
144. 
145. 


146. 
147. 


> 


148. 
149. 
150. 


rh 1: 


4444 H + td HH Hee ee 


DNNN DD 


. tenuicornis Kruc. Ak. — 60. 
. fuliginosa Kiuc. Ak. — 60. 


WOW WWW tn 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


. subserrata THoms. Ak. — 60. 

. pusilla Kıuc. Ak. Busk. — 60—61. 
. parvula Kıuc. — 58—71. 
aterrima’ Kiue.. Akt bo 


geniculata Harrıc. Ak. J.o.L. Busk. — 59—61. 


o 


Le 


. cinereipes KLuG. 


Eriocampa Harrıc. 


ovata Lin. Kr. S.B. Roms. 
umbratica KLUG. Ak. — 60. 
annulipes Kruc. Ak. — 60. 


59—63. 


. varipes Kruc. Ak. — 60. 
. atratula THoms. Ak. — 60. 


cinxia THoms. Kr, — 62. 


Poecilosoma Dau tp. 


. pulverata De Geer. Ak. Busk. Kr. S.T.— 60—64. 
‚euttata Anis ART — 260 . 

. submutica THoms. Ak. Busk. Kr. Ned. — 59—61. 
. candidatus FALL. Sm. — 59—60. 


Taxonus Harrıc. 


. agrorum FALL, Ak. — 60. 
. equiseti FALL. Nord. — 58—71. 
. glabratus Fart. Ak. J.o.L. Busk. Hed. — 59—61. 


albipes THoms. Ak. Roms.(?) Nord. — 60—69. 


Selandria Kıuvuc. 


serva FABR. Ak. J.o.L. Hed. — 59—61. 
stramineipes Kruc. Ak. Busk. Hed. — 60—61. 


. temporalis THoms. Ak. Busk. — 60. 


morio Fait. Kr. Roms. — 58—63: 
aperta Harrıc. Ak. Kr. — 60-61. 
annulitarsis THoms. Hed. — 61. 

8 


om ee ND ir 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM, 79 


Strongylogaster Daunte. 


152. S. filicis Kıuc. Ak. — 60. 

153. S. cingulata KLUG. Ak. — 60. 

154. S. delicatula THoms. Nord. 67—69. 

155. S. geniculata THoms. Ak. — 60. 
Pachyprotasis Harric. 

156. P. rapae Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Nord. — 60—69. 

157. P. variegata FALL. Sm. Kr. — 59—62. 

158. P. antennata Kruc. Ak. — 60. 

159. P. laevicollis THoms. Ak. — 60. 

Macrophya Daunte. 

160. M. blanda Kiuc. Ak. — 60. 

161. M. neglecta Kiuc. Ak. J.o.L. — 59—60. 

162. M. 12-punctata Lin. Ak. J.o.L. Busk. Hed. Kr. — 

59—61. 

163. M. rustica Lin. Ak. — 60. 

164. M. ribis Kıuc. Ak. J.o.L. — 59—6o0. 

165. M. albicincta Kiuc. Ak. J.o.L. — s9—6o. 

166. M. albipuncta Farr. Ak. Kr. — 60-61. 

167. M. 4-maculata KLUG. Ak. — 60. 

168. M. punctum-album Lin. Ak. — 60. 

Allantus Jur. 
169. A. scrophulariae Lin. Ak. S.B. — 60. 


170. A. 3-cinetus Kıuc. Ak. — 60. 

171. A. nothus Kıuc. J.o.L. Kr. S.B. Nord. Tr. Fin. — 
58—70. 

172. A. zonula KLUG. Ak. Busk. — 60—61.. 

173. A. 2-fasciatus Kıuc. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—62°. 


Perineura Harrıc. 


174. P. nassate Lin. Ak*Hed. Kr. — 60—62’. 
175. P. brevispina Tnoms. Ak. J.o.L. Busk. Hed. Kr. S.B. 
Nord. — 59—68. 


200. 


201. 
202. 


ot td tg Ho 


Se: 
Al. 


. a: 
AS 


HHHHHHHHHHAHH 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


. sordida Kıuc. Ak. J.o.L. — 58— 71. 
. excisa THoms. Ak. Busk. Kr. — 60—61. 

lateralis FALL. Ak. J.o.L. Busk. Kr. S.B. — 59—61. 
. solitaria SCHRANK. Ak. J.o.L. — 59—60. 

viridis Lin. J.o.L. Kr. Roms. Nord. Tr. — 58—7o. 
. scalaris KLUG. Ak. J.o.L. Hed. Kr. S.B. — 59—62'. 
. punctulata KLUG. Ak. Hed. Kr. Roms. — 60—63. 


Tenthredo Lin. 


bicincta Lin. Ak. — 60. 

mesomela Lin. Ak. J.o.L. Busk. Kr. S.B. Roms. — 
59—63. 

obsoleta Kıuc. Hed. Tr. — 69—70. 

atra, Lin. . Ak. Sm. J.o.L. Busk. Hed: Kr. 5.D. Roms 
Nord. Tr. — 59—70. 

. moniliata Kıuc. Kr.) — 58—71. 

. livida Lin. Ak. Hed. Kr. Roms. Fin. — 60—71. 
fagi Panz. Ak. J.o.L. Busk. S.B. — 59—60. 
colon Kiuc. Hed. — 61. 
limbata Kruc. Ak. — 60. 
balteata Kıuc. Hed. Kr. Nord. — 61—70. 

. rufiventris FaBr. Ak. J.o. L. Hed. Kr. S. B. — 59—62. 
olivacea Kıuc. Kr. — 62. 
ignobilis Kruc. Kr. — 62. 
picta Kruc. Hed.(?) — 62°). 

. lachlaniana Cam, Busk. — 60. 

. dispar KLUG. Sm. Busk. — 59—60. 

-  Eniscia Tuons. 
E. arctica Tuoms. Kr. — 62. 
Synairema Harrıc. 
S. rubi Panz. Br. — 59. 
Dolerus LEACH. 
D. palmatus Kıuc. Ak. Busk. — 60—61. 
D. vestigialis KLUG. Ak. Busk. Hed. — 60—61r. 


10 


STRAND! ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 81 


203. D. gilvipes KLUG. Ak. — 60. 
204. D. timidus Kıuc. Ak. Fin. — 60—70. 
205. D. dubius Kiuc. Kr. — 62-—63. 
206. D. palustris KLuG. Ak. J.o. L. Busk. Kr. — 59—62. 
207. D. pratensis Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms. — 60—63. 
208. D. arcticus THoms. Tr. — 69—70. 
209. D. aericeps THoms. Kr. — 62. 
210. D. gonager THoms. Ak. Busk. — 60. 
211. D. puncticollis THoms. Ak. — 60. 
212. D. liogaster THoms. Ak. Kr. — 60—62. 
213. D. lateritius Kıuc. J.o.L. Kr. — 59—62. 
214. D. antıeus' Kive. "Kr. — 62-67. 
215. D. haematodes Kruc. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—62. 
216. D. niger Lin. Busk. Nord. Tr. Fin. — 60— 71. 
207. 0. conehris, HARTIG: Ak; (Jo. L... Busk.» Hed. Kr. S$. B. 
ear 

218. D. coracinus Kıuc. Ak. — 60. 
219. D. aeneus Hartic. Kr. — 61—-62. 
220. D. elongatus THoms. Kr. Tr. — 61—70. 
221. D. annulipes THoms. Hed. — 60—61. 
222. D. tristis KLUG. Sm. — 60. 
223. D. gessneri ANDRÉ. Busk. — 60. 

Blasticotoma Kruc. 
324.45. Alieeti. Kruc. Ak..— 66. 

Lyda Farr. 

225. L. reticulata Lin. Ak. — 60. 
226. L. erythrocephala Lin. Ak. Fin. — 60—71. 
227. L. flaviceps Retz, Ak. — 60. 
228. L. nemoralis Lin. Ak. J.o.L. Hed. Fin. — 59—70. 
229. L. irrorata DAHLB. Ak. Fin. — 60—70. 
230. L. Falleni Darm. Ak. — 60. 
231. L. betulae Lin. Ak. — 60. 
232. L. sylvatica Lin. Ak. Hed. S.B. — 60. 
233. L. inanis KLUG. Ak. — 60. 
234. L. vafra Lin. Busk. — 60—61. 


Entomol, Tidskr. Årg. 19, H. 2 (1808). fr 6 


242. 


a 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


. L. depressa SCHRANK. Ak. Hed. — 60—61. 
. L. albopicta THoms. Ak. Fin. — 60—70. 
. L. pallipes ZETT. Hed. Kr, Tr. Fin. — 61—71. 


rl: ssuftusa Harte. Ak, SB 60 ie 
“153 balteata ALES RE or a 


Xyela Daim. 


. X. pusilla Darm... Nord. — 69. 


Cephus Farr. 


. C. pallipes KLUG. Ak. — 60. 


C. pilosulus THoms. Ak. Busk. — 60—61. 


Fam. SIRICIDAE. 


Sirex Lin. 


S. spectrum Tin. Ak. Hed. Roms. N.T. — 60—65. 


. 8. juvencus Lin. Ak. Hed. Ned. Tr. Fin. — 59—71. 
. S. melanocerus THoMs. Ak. — 60. 


40. 8. gigas Lin. Ak. Busk Hed) Ned. )S_.B. > Roms. ‚Kine 


247. 


ry 


248. 


249. 
250, 


SO TT 


Xiphydria Larr. 


X. camelus Lin. Busk. Kr. Tr. Fin. — 60—70. 


Il, HYMENOPTERA* ACULEATA,; TATE: 
Fam. APIDAE. 


Bombus Farr. 


B. consobrinus: DAHLE Kr. — 65 02% 

B. hortorum Lin. Nord. Tr. Fin. — 58—71. 

B. distinguendus Morawirz. Ak. Busk. Hed. Kr. Br. 
8.1. — 59-63. 


25,3: 


262. 


263. 


264. 
265. 
266. 


267. 
268. 
. A. vestalis Fourcr. Ak. Hed. Kr. S.B. Ronss. .Nord. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 83 


. B. subterraneus Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. S. B. — 60-62. 
. B. muscorum Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. S.B. Roms. 


S. Ir. — 60-64. 

(cum var. b SIEBKE.) 

B. agrorum Fasr. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms — 60—63. 

(Var. b ad Christianiam, c in alpe Dovre, f in Dovre 
g in Valders, Dovre, Saltdalen et Bossekop.) 


, 


. B. sylvarum Lin. Ak. — 60. 


(cum var. b THOMS.) 


. B. rajellus KirBy. Ak. Hed. Kr. — 60—62. 


(cum var. b THOMS.) 


+B: terrestris Lin. Ak. Hed. Kr. S.B. S:T. Nord. Tr. 


— 60—67. 
(Var. b THoms. ad Christianiam et in alpe Dovre et var. 
c ‘THoms. in Fron Gudbrandsdaliae inventa.) 


. B. hyperboreus ScHönH. Kr. Tr. Fin. — 62—70. 
= Brinıvalıs Dari. | Kr Tr. Fin. — 62-171: | 
ABralpinus Lin. Hedy KroNord. Tr. Fin. — 61—70.. 


(cum var. b DAHLE.) 


. B. soroeensis FaBr. Ak. S.T. — 60—64. 
oS. dapidarius ‘Luv. |Ak/yiBusk; “Hed. Kr. S:B. "Roms: 


SIE 60-64, 

B. pratorum Ui. Ak. Busk! Hed. Kr. Roms. Tr. — 
60—69. 

(Var. b THoms. ad Christianiam observata.) 

B. hypnorum Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. S.T. Nord. Tr. 


— 60—69. 
B. lapponicus Fasr. Kr. Nord. Tr. Fin. — 61—7o. 
B. brevigena THoms. Kr. — 62. 


B. scrimshiranus Kırey. Hed. Kr. L.o.M. Stav. S.B. 
Roms. Nord. Tr. Fin. — 58—71. 


Apathus Newman. 
A. rupestris Fasr. Ak. S.B. Roms. — 60—63. 
A. campestris Panz. Ak. Busk. Hed. — 60—61. 


Tr. — 60—69. 


13 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


270. A. globosus KRIECHB. Ak. — 60. 

(cum var. b THoms.) 
271. A. sylvestris Ler. Hed. Kr. — 61—62. 
272. A. lissonurus THoms. Tr. Fin. — 69—70. 


Megilla Farr. 


273. M. 4-maculata Panz. Ak. Kr. — 60-62. 
274. M. furcata Panz. Kr. — 61—62. 


Eucera Scop. 


275. EB. longicornis Lin. Ak. Ned. — 59 60. 
(cum var. b THoms.) 


Macropis Panz. 
276. M. labiata Paz: Ak: — 60. 


Cilissa Lracu. 


277. ©. haemorhoidalis FABr. Ak. Sm. Busk. — 59—6o. 


Ceratina Larr. 


N 
~I 

00 

© 


"cyanes, Rires „ Nea. 755 50% 


Andrena Farr. 


‚helvola Lin. Ak. S.B. — 60--61. 
‘ varians Rossi. Ak. — 60. 


279. A. hattorphiana Far. Kr. Br. Ned. — 59—62. 
280. A. cetii Schrank. Ak. Ned. — 59—60. 
281. A. albicans MürLL. Ak. Kr. S.B. — 60—62. 
282. A. tibialis KiRBY. Ak. — 60. 
283. A. pilipes Fasr. Ak. — 60. 
284. A. cineraria Lin. Busk. Ak. Sm. Hed. — 59-62. 
285. A. trimmerana Kirey. | Ak. Kr. S.B. — 260 6172 
286. A. nigriceps Kırey. Ak. — 60. 
287. A. fuscipes Kirsy. Ak. — 60. 
288. A. listerella Kırzv. Busk. Ak. Hed. Kr. S. B. — 60—62’. 
289. A. clarkella KirezY. Ak. Nord: Tr... 360 or 

A 

A 


291. 
14 


BR SUV a Pre Coe 
ad 


397- 
308. 


399. 
310. 


BIT, 
212. 
313- 
314. 
315. 
310. 
317. 


419. 


319. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM, 85 


A. fucata SMITH. Ak. — 60. 

A. lapponica ZETT. Ak. Nord. Tr. Fin. — 60—71. 

A. bicolor FaBr. Ak. — 60. 

A. ruficrus Nyt. Ak. — 60. 

A. tarsata NYL. Ak. Kr. S.B. — 60—62. 

A. shawella Kirny. Ak. Kr. — 60—62. 

A. parvula KirBy. Ak. Kr. — 60—61. 

A. nana Kırey. Ak. Kr. — 60—62. 

A. convexiuscula Kırpy. Ak. S.B. — 60—61. 

A. intermedia THoms. Kr. — 61—62, 

A. fulvago Kırey. Ak. — 60. 

A. fulvescens SMITH. Ak. — 60. 

A. pratensis Nyt. Ak. — 6o. 

A. thoracica Fapr. Sm. — 59—60. 

A. proxima KirBv. Stav. — 58-50. 
Panurgus Paxz. 

P. ursinus Kıreyf?). 

P. calcaratus Scop. Ak. Kr. — 60—61. 
Rhophites Spry. 

Rh. dentiventris Nvr. Ak, Busk. — 60. 

Rh. vulgaris SCHENCK. Ak. Busk. — 60—61. 
Hylaeus Farr. 

H. armillatus Nvr. Ak. Busk. — 60. 

H. confusus Nyr. Ak. Ned. — 59—60. 

H. marginatus THoms. Ak. — 60. 

H. pictipes Nyt. Ak. — 60. 

H. communis Nyt. Ak. — 60-61. 

H. annulatus Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. S. T. — 60—64. 

H. brevicornis Nyt. Ak. — 60. 


Halictus Larr. 


H. rubicundus Kırey. Ak. Kr. S.B. — 60—62. 
H. 4-cinctus Fasr. Ned. — 58—59. 
15 


36 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


320. , H. cylindricus Fasr Ak. ‘Sm. Busk> ,HedieiKrs New 


32H. 
222. 
322: 
321. 
Ban. 
220: 
327. 


320. 


WwW 
G2 CTR © © 


WwW WwW Ww 


w WN 
+ + 
u ©) 


342. 
343. 
344. 
345. 
340. 
347: 
348. 
349. 


Co 1 © 


= 


AZAZAZAZAAAAAAAAA” 


S.B. — 59—62. 

H. albipes Farr. Ak. Sm. Hed. Kr. S.B. — 59—62. 
H. laevis Kırpy. Ak. Busk. Kr. S.T. — 60—64. 

H. punctulatus KirBy. Ak. Busk. Hed. — 60-61. 
H. minutus Tuoms. Nord. 

H. flavipes Fapr. Ak. Hed. — 60—61. 

H. leucopus Kirzy. Ak. Ned. S.B. — 58—60o. 

H. morio FaBrR. Ak. — Gon 

H. nitidiusculus KirBy. Ak. — 60. 


Sphecodes Larr. 


. Sph. gibbus Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—62. 
. Sph. subquadratus SmirH. Ak. Hed. — 60--61. 
. Sph. similis Wesm. Ak. Busk. Hed. — 60—61. 


Sph. geoffrellus KirBy. Ak. — 60. 


QQ 2 


Colletes LATR. 


succincta Lin. Kr. Ned. — 58—62. 
daviesana SMITH. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60-62. 
cunicularia Lin. Ak. — 60. 


Nomada Farr. 


solidaginis Kirsy. Ak. — 60. 
marshamella Kirpy. Ak. — 60. 
lineola Kirpy. Ak. Hed. — 60—61. 
rufiventris Kirpy. Ak. — 60. 
5-spinosa THoms. Ak. Sm. — 59—60. 
ruficornis Lin. Ak. Kr. — 60—62. 
glabella THoms. Ak. S.B. Nord. Tr. Fin. — 60 5r. 
. borealis ZETT. Ak. — 60. 
punctiscuta THoms. Sm. — 59—6o. 
villosa THoms. Ak. — 60. 
. obscura ZETT. Ak. — 60. 
minuta Fasr. Ak. Kr. S.B. — 60-61. 
. robertjeotana Panz. Busk. — 6061. 


. obtusifrons Nyt. Ak. Ned.(?) — 58—6o. 


ats] 


ee ‘'e La Bin Fu De EUER a D 


350. 
351. 


352. 


353: 


364. 


367. 


370: 


Syke 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 87 


N. jacobaea Panz. Ak. — 60—62. 
N. armata Herr.-ScHArr. L.o.M. — 58. 


Epeolus Larr. 


E. variegatus Lin. Ak. Kr. — 60—62. 


Anthidium Farr. 


A. manicatum Lin. Ak. Hed. — 60—61. 
A. punctatum Latr. Ak. — 60. 

Megachile Lark. 
M. lagopoda Lin. Ak. Hed. Kr. — 60—62. 
M. willoughbiella KirBy. Ak. Kr. —. 58—71. 
M. circumcincta Kirpy. Ak. Kr. S.B. — 60—62. 
M. centuncularis Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. S.B. — 
60—62. 
M. curvicrus THoms. Kr. — 61-—62. 
M. ligniseca Kırev. Hed. — 61. 

Diphysis Lep. 
Die serratulac Lanz) PART 60-002. 
Osmia Lark. 

O. bicornis Lin. Ak. — 60. 
O. coerulescens Lin. Ak. — 60. 
O. angustula ZETT. Tr..— 69—70. 
©. inermis ZETT. Ak. Hed. — 60-61‘. 
©. nigriventris ZETT. Ak. Fin. — 60—70. 
O. claviventris THoms. Ak. — 60. 
O. tuberculata Nyt. Ak. Kr. — 60—62. 
©. fulviventris LATE. Ak. Hed» Kr. — 60—62 . 
©. bicolor SCHRANCK. Ak. — 60. 


Chelostoma Larr. 
Ch. maxillosa Lin. Ak. Busk. Kr. — 60—62. 


17 


88 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Gyrod roma THoms. 


MC torsomnis EN CARTE a 


Heriades Larr. 


. H. truncorum Kırey. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60-62. 


Stelis Larr. 


. S. aterrima Pınz. Ak. — 60. 


u 


phaeoptera Kırky. Ak. Kr. — 60—62. 


. S. octomaculata SMITH. Ak. — 60. 


Coelioxys LATR. 


conica Lin. Ak. Kr. Ned. — 59—62. 
rufescens LEr. Ak. — 60. 

elongata Ler. Ak. — 60. 

mandibularis Nyt. Ak. Hed. — 60—61. 


ao cie 


Fam. VESPIDAE, 


Vespa Lin. 


. V. crabo Lin. Ak. Sm. — 59—60. 
. V. media DE GEER. Ak. Busk. Hed. Nord. — 60--67. 
. V. saxonica FaBr. Ak. Hed. Kr. Nord. Tr. Fin. — 


60—71. 
(Var. h [norvegica FaBr.] in Finmarkia, in alpe Dovre, 
in Elverum et ad Christianiam capta.) 


V. holsatica Fapr, Ak. Hed. Kr. — 60—62. 

V. vulgaris Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms. — 60—63. 
V. germanica FABR. Ak. — 60. 

V. austriaca Panz. Ak. — 60. 

We 


rufa Lin. Ak. Hed, Kr. S.B. Roms. Nord. — 60—67 


Polistes Larr. 


a 


2-glumis Lin. Ak. Busk. S.B. — 60--61. 
18 


oe i aaa 


390. 


391. 
392. 


393: 
394: 
395: 


396. 


397: 


> 


398. 
399. 
400. 
401. 
402. 
403. 
404. 
405. 
406. 


407. 
408. 
409. 
410. 
AL. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 89 


D. 


Discoelius Lark. 


zonalis Panz. Ak. — 60. 


Eumenes Larr. 


. Goaretata LIN Ak. — 60. 


atricornis Fapr, Ak. Sm. — 59—60. 


Hoplomerus Westw, 


. spinipes Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—62.. 
. laevipes SHUCKARD, Ak, — 60. 
reniformis WEsM. Kr. Ned. — 58—62. 


Lionotus Sauss. 


L. pubescens THoms. Ak. — 60. 


(c 


um var. e THs.) 


IL. tomentosus THoms. Ak. — 60. 


Ancistrocerus Wesn. 


A. callosus THoms, Ak. — 60. 

A. oviventris Wesm. Ak. Kr. S.B. — 60—62. 

A. 3-marginatus ZETT. Ak. — 60. 

A. 3-fasciatus Fapr. Ak, Hed. Kr. — 60—62. 

A. parietinus Lin. Ak. Hed. Kr. Roms. — 60—63. 
A. antilope Panz. Ak. Busk. Hed. Kr. Ned. —58-—62. 
A. parietum Lin. Ak. Sm. Kr. Roms. -— 59-—63. 

A. claripennis THoms. Ak. — 60. 

A. pictipes THoms. Ak. — 60. 


00000 


Odynerus Larr. 


murarius Lin. Ak. S.B. — 60—61. 
crassicornis Panz. Fin. — 70. 

. bifasciatus Lin. Ak. Hed. Kr. Roms. — 60—63. 
elegans Wesm. Ak. — 60. 


angustatus Zerr. Ak. Fin. — 60—70. 
19 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


Fam. MUTILLIDAE. 
Mutilla Lin. 


412. M. europaea Lin. Ak. Sm. — 59—60. 


Smicromyrme Tuoms. 


413. Sm. rufipes LATR. Ak. Sm. — 59—60. 


Fam. SCOLIIDAE. 


Scolia Farr. 
414. Sc. unifasciata CYrRILL. Sm. Ned. — 58-60. 
Myrmosa Larr. 
415. M. melanocephala Fapr. Ak. — 60. 


Methoca Larr. 


416. M. ichneumonides SHuck. Ak. — 60. 


Fam. SABYGIDAE:. 


Sapyga Larr. 


417. 8. clavicornis Lin. Ak. — 60. 
418. S. similis Fase, Ak. NT. ’Fin. 60 70. 
419. S. 5-punctata Fapr. Ak. — 60. 


Fam. TIPHITDAE. 


Tiphia Farr. 


420. T. femorata Fapr. Ak. -— 60. 


20 


421: 
422. 


437- 


438. 
439. 
440. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM, OI 


Fam. POMPILIDAE. 


Ceropales Larr. 


C. maculata Fasr. Ak. J.o.L. Kr. Roms. — 59—63. 
C. variegata Fapr. Ak. — 60. 


Pompilus Larr. 


. P. cinctellus Van D. LIND. Ak. — 60. 
. P. niger Fasr. Ak. Busk. Hed. Kr. S.B. Roms. Nord. 


Tr. Fin. — 60—7o. 

. sericeus SCHIÖDTE, Hed. — 60—61. 

. Spissus ScHIODTE. Ak. — 60. 

. fusco-marginatus (DpMm.) THoms, N. T. Fin. — 64—70. 


. fumipennis DAHLB. Fin. — 70. 
. viaticus Lin. Ak. Sm. J.o.L. Busk. Hed. Kr. — 
59—63. 


P 

P 

RB 
. P. trivialis DAHLB. Sm. J.o.L. Hed. Fin. — 59—71. 
P 

P 


. P. pectinipes VAN D. Linp. Fin. — 70. 


Pogonius Daunte. 


Pe hircanus Rieger abled) "60 Or. 

P. variegatus Lin. Ak. — 60. 

P. bifasciatus Faer. Hed. — 61. 

P. intermedius DaAxLs Kr. — 61—62. 
'Agenia SCHIÔDTE. 

A. punctum VAN D. Lınd. Ak. — 60. 

A. albifrons Dane. Ak. — 60. 


Priocnemis SCHIÔDTE. 
Pr. fuscus Far. Ak. S.B. S.T. — 60—64. 
Pr. notatüs ST. Farc. Ak. S.T. — 60—64. 
Pr. exaltatus Panz. Ak. Sm. — 59—60. 
(Var. nudipes Dem in Værdalia inventa est.) 


21 


441. 


443. 


444. 


445. 


446. 
447. 


> 


448. 
449. 


OISE 
AST. 


452. 
453. 
454. 
455. 
456. 
457: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Calicurgus Panz. 


C. fasciatellus SPIN, Ak. Sm. Hed. — 59—61. 


Fam. SPHEGIDAE. 


Miscus Jur. 


. M. campestris Jur. Ak. Busk: Br. N.B. — 59-61. 


Ammophila Kirzy. 


A. sabulosa Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60-62. 


Psammophila Dante. 


Ps. affinis Kirpy. — ? 
Ps. viatica Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Ned. 59 627 


Fam. PEMPHREDONIDAE. 


Mimesa Snuck. 


M. equestris Far. Ak. Sm. Busk. Hed. — 59 61. 
M. Shuckardi Wesm. Ak. — 60—61. 
M. bicolor Wesm. 
M. Dahlbomi Wesm. Ak. Hed. — 60-61. 

Psen Larr. 
Ps. atratus Panz. Ak. — 60. 
Ps. fuscipennis DAHLE. — ? 

Pemphredon Larr. 

P. unicolor LATR. Ak. Sm. Busk. Hed. Kr. S.T. — 59—64. 
P. lethifer SHUCK. Ak. Busk. Hed. — 60-61. 
P. lugubris Far. Ak. Busk. Hed. Kr. N. T. — 60—64. 
P. montanus Dans. Fin. — 70. 
P. lugens* Dante. Ako Kr 160, 92% 
P. carinatus THoms. Ak. — 60. 


22 


458. 
459. 


460. 
461. 
462. 
463. 


464. 


465. 


466. 


467. 
468. 


469. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 93 


Diodontus Curr. 


D. Dahlbomi Morawirz. Ak. Ned. N.T. — 60—64. 

D: tristis Van D. Lino. Ak. Sm. Hed. — 59—61. 
Passaloecus Scuuck. 

P. corniger SCHUCK. Ak. — 60. 

P, turionum Danis. Ak. Sm. N.T. — 59—64. 

P. gracilis Curr. Ak. Hed. — 60—64. 

P. monilicornis Dauis. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—64. 


Stigmus Jur. 
St. pendulus Panz. Ak. — 60. 


Spilomena Weso. 


Sp. troglodytes Wrsm. Ak. — 60. 


Nitela Larr. 


N. Spinolae Larr. Hed. — 61. 


Fam, ASTATIDAE. 


Astata Larr. 


A. boops SCHRANCK. Ak. — 60. 
A. stigma Panz. J.o.L. — 59—60. 


Fam. LARRIDAE. 


Tachytes Panz. 
T. pectinipes Lin. Kr. — 61—62. 
23 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Fam. NYSSONIDAE. 


Nysson Larr. 


470. N. spinosus Fasr. Ak. Sm. Hed. S.B. S.T. N.T. — 


5964. 
471. N. dimidiatus JUR. Ak. — 60. 
472. N. trimaculatus Rossi. Ak. J.o.L. Ned. — 58—6o. 


Gorytes LEPELL. 
473. G. mystaceus Lin. Ak: Hed. Kr. S.B. N. T. — 60-64. 
474. G. campestris Lin. Ak. J:o.L. Hed. Roms. — 59-63. 
Hoplisus Ler. 


475. H. 4-fasciatus FaBr. Ak. J.o.L. Hed. Kr. Ned. — 
58 02, 
476. H. laticinctus ST. Farc. Ak. — 60. 
Harpactus Saucx. 


477. H. lunatus Dauıe. N.T. — 64. 
478. H. tumidus Panz. Ak. — 60—61. 
Fam. MELLINIDAE. 


Mellinus Larr. 


479. M. arvensis Lin. Ak. Sm. J.o.L. Busk. Hed. Kr. Roms. 


= I 
480. M. sabulosus Fapr. Ak. — 60. 
Fam. CERCERIDAE. 
Cerceris Larr. 
481. C. ornata FaBr. Ak. Busk. Hed. — 60—61, 
482. ©. arenaria Lin. Ak. Busk. Hed. Ned. —-.60—61. 


24 


483. 
484. 


485. 


486. 
487. 


488. 
489. 


490. 


491. 


492. 
493. 
494. 
495. 
496. 
497. 
498. 


499. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 95 
C. truncatula Darts. Ak. Busk. Hed. Ned. — 58—6r. 
C. 5-fasciata Rossi. Ak. — 60. 

Alyson Jur. 
A. Ratzeburgi Danie. Ak. Busk. Kr. N.T. — 6064. 


Fam. TRYPOXYLIDAE. 


Trypoxylon Larr. 


T. figulus Lin. Ak. Hed. Kr. Nord. Fin. — 60—7o0. 
T. clavicerum DAHLB. Ak. Sm. — 59—60. 


Fam. CRABRONIDAE. 


Rhopalum Kirey. 


DR tinigie Bipr, - Hed! N.T. == 61-64. 
Rh. clavipes Lın. Ak. Hed. Roms. N.T. — 60—64. 


Entomognathus Daunte. 
E. brevis Van D. Linp. Ak. Kr. — 60—62". 


Lindenius Lep. 


L. albilabris Fapr. Ak. Busk. Hed. Ned. — 58—-61. 


Crabro Farr. 


Cr. capitosus SHUCK. Ak. — 60. 
Cr. cinxius Danie. Ak. Hed. Kr. N.T. — 60—64. 
Cr. leucostomus LIN. Ak. J.o.L. Busk. Roms. — 59—63. 
Cr. cetratus SHuck. N.T. — 64. 
Cr. melanarius Wesm. Ak. Fin. — 60-70. 
Cr. palmipes Van D. Linp. Ak. Sm. Hed. — 59—61. 
Cr. variuæ LEP. Ak. Sm. J.o.L. Hed. Kr. S.T. Roms. 
a 64% 
Cr. Wesmaeli Van D. LIND. Ak. — 60 

25 


96 


500. 
DOT. 
502. 
523: 
504. 
SEE 
506. 
oT: 
508. 


eis 
510. 


SET. 
512. 


USE 
514. 
aoe 


516. 
517: 
510. 
S10. 
520. 
52% 
522. 


523. 


524. 
525. 
5126: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Cr. anxius Wesm. Ak. N.T. — 60—64. 

Cr. elongatulus Van p. Linn. Ak. Hed. N. T. —- 60—64. 
Cr. serripes Panz. Ak. Sm. Hed. — 59—61. 

Cr. signatus Panz. Ak. Sm. J.o.L. Kr. N. T. — 59—64. 
Cr. vagabundus Panz. Ak. — 60. 

Cr. lapponicus ZETT. Hed. Kr. N.T. Fin. — 60—70. 
Cr. peltarius SCHREB. Ak. Busk. Hed. — 60—61. 

Cr. scutellatus SCHEVEN. Ak. Hed. — 60—61. 

Cr. cribrarius LIN. Ak. Sm. J. o.L. Busk. Hed. Kr. Roms. 


S.'B = 60-644 


Cr. 


spinicollis HERR.-SCHÂFF, Ak. — 60. 


. guttatus VAN D. Linp. Ned. N.T. Fin. — 60—70. 
SdIVves/ ler Ak, — 00% 
. Vagus Lin. Ak. ],0.1L.-Hed. ‘Kr Roms AS Ber 


59.78 


. cavifrons THoms. Ak. Hed. — Go —61. 
*, planifrons THoms. Ak. — 60. 
. chrysostomus Ler. Ak. Sm. Hed. Kr N. I. 


59—64. 


Cr. 


ITS 


4-cinctus FABRR. Ak. Hed. — 60-61. 


. fossorius Lin. Ak. — 60. 

. clypeatus Lin. — ? 

. subterraneus FaBr. Hed. Kr. — 61—62. 

. gonager ST. Farc. Ak. — 60. 

. podagricus Van D. Linp. Busk. Hed. — 60—61. 
. palmarius SCHREB. Ak. — 60. 


Oxybelus Larr. 


1-glumis Lin. Ak. Sm. Kr. — 59—62. 


Fam. CHRYSIDIDAE. 


Omalus Panz. 


auratus Lin. Ak. Hed. Kr. — 60—62. 
coeruleis DE GEER. Ak. Busk. Hed. — 60—62. 


. aeneus Panz. Ak. Hed. — 60—-61. 


26 


i s ts. se ee Fr RA € 
mw. "YA , 


STRAND: ENUMERATIO.HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM, 97 


Elampus Spin. 


527. E. Panzeri FaBr. Kr. — 62. 


Holopyga Daunte. 
528. H. ovata DAHLB Ak. — 60. 


Hedychrum Larr. 


529. H. lucidulum Panz. Ak. Busk. Hed. Ned. — 58—61. 
530. H. integrum Dane. Ak. N.T. — 60—64. 


Chrysis LIN. 


531. Chr. cyanea Lin, Ak. Sm. Hed. — 59—62. 

532. Chr. viridula Lin. Ak. Hed. — 60-—61. 

533. Chr. succincta Fasr. Kr. — 61—62. 

534. Chr. ignita Lin. — 58—71. 

535. Chr. fulgida Lın. Ak. Sm. Kr. S.B. Nord. Tr. Fin. — 


60—70. 
536. Chr. bicolor Danis, N.T. — 64. 
537. Chr. Zetterstedtii DAHLB. Ak. — 60. 


Fam. FORMICIDAE. 


Camponotus Mayr. 
538. C. herculeanus Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms. — 60—63. 
(cum var. ligniperdus LaATR.) 
Formica Livy. 


539. F. rufa Lin. -— 58—70. 

540. F. exsecta Nyt. Hed. Kr. — 61—62. 

sat. F. fusca Lin. Ak. Hed. Kr. Roms. Fin. — 60—70. 
(Var. cinerea Mayr in Lesje Gudbrandsdaliae lecta.) 


Lasius Farr. 


542. L. fuliginosus LATR Ak. — 60. 
Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 2 (1808). 27 


I 


98 


543. 
544. 


545. 


546. 
547: 


548. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 
L. niger Lin. Ak. Busk. Hed. Roms. — 60—-63. 
L: flavus Ds GERR. Ak. Busk. Hed) Kr.’S: T. 69 69. 
Tetramorium Mayr. 


T. caespitum Lin. Ak. — 60—63. 


Leptothorax Mayr. 


L. acervorum Fapr, Ak. Hed. Kr. S. T. Fin, — 60—30". 
L. tuberum Farr. Ak. Hed. Kr. — 60-62". 
(cum var. interruptus Sch.) 


Myrmica Larr. 


M. rufa Lin. 
Var. laevinodis Nyt. Ak. Hed. Kr. S.T. — 60—63.. 
» ruginodis Nvz. Ak. Hed. — 60—61. 
scabrinodis Nyt. Ak. Hed. Kr. — 60—62. 
» rugulosa Nyt. Hed. — 61. 
» sulcinodis NYL. Ak. S.T. — 60—64. 


C. HYMENOPTERA ENTOMOPHAGA LATR. 


Fam. ICHNEUMONIDAE. 


Ichneumon Lin. 


I. multiannulatus Grav. Kr. — 62. 

I. sarcitorius Lin. Hed. Kr. Roms. — 61—63. 

I. luctatorius Lin. Sm. Hed. Kr. Roms. — 59—63 - 
I. gradarius Wesm. Kr. — 62. 

I. raptorius Lin. Hed. Kr. Nord. Fin. — 61— 71. 
I. stigmatorius Zerr. Kr. Tr. — 61—69. 

I. nigritarius Grav. Hed. — 61—62., 

I. lineator Grav. Hed. — 61—62. 

I. molitorius Lin. Busk. Hed. — 60—62. 

I. tricingulatus Grav.(?) Hed. — 61—62. 

I. delirator Lin. Sm. Kr. — 59—62. 


28 


560. 
561. 
562. 
563. 
564. 
565. 
566. 
567. 
568. 
569. 
570. 
ET 
2. 
513: 
574: 
575: 


5717: 


579. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 


HHHHHHHHHHHHHHH HH HH HH HAHA HH HH 


Ber ee ee 


Kwulneratorius Zerr, Kr: —— 62. 

. septentrionalis HOLMGR. Kr. — 62°. 
Thomsoni HOLMGR. Fin, — 69— 71‘. 

. impressor ZETT. Nord. — 67—69. 

. validicornis HoLMGr. Kr. — 62°. 

. memorator Wesm. Kr. — 62°. 

. alpestris HoLmcr. Kr. — 62°. 

’ faunus Grav Kr, — 62. 

. vacillatorius Grav. Kr. — 62‘ 

. nubeculosus HOLMGR, Kr, — 62°. 


. incubitor Farr. 
. profligator FaBr. : 


dentatus FABR. 


. nitidulator ZETT. Nord. — 67—69. 

. lineator Fasr. Busk. Kr. — 60-62‘, 
comitator Lin. Roms. — 62—63. 
leucomelas GMEL. Roms. — 62—63. 

. maculatorius Lin. Roms. — 62—63. 

. pastinacae STRÖM. Roms. — 62-63. 
persvasorius Lin. Busk. — 60—61. 
culpatorius Lin. Busk. Roms. — 59—63. 

. delusor Lin. Busk. — 59—60.. 
tunicatus Strom. Roms. — 62—63. 

. titillator Lin. Kr. Roms. — 62-63. 

. glaucopterus Lin. Roms, — 62—63. 
juniperinus STRÖM. Roms. — 62--63, 


pini Strom. Roms. 62—63. 


. betulae Strom. Roms. — 62—63. 


Amblyteles Wesm. 


crispatorius Lin. Busk. Kr. — 59-62‘, 
amatorius Mutt. Hed. Kr. — 61—62. 
fossorius Grav. Kr. — 62. 

fusorius Lin. Roms. — 62—63. 
alpestris Hotmcr. Fin, — 69—70. 
margineguttatus Grav. Kr. — 62. 
subsericans Grav. Hed. — 61—62. 
funereus Grav.(?) Hed. — 61—62. 


29 


99 


| exe) ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Platylabus Weso. 


506.).Pl. rufus. Wes. Kr. 02 
597. Pl. pedatorius Fapr. Kr. — 62. 


Dicaelotus Wesm. 


598. (D. :jpumilus “Grane Wnt NO ZT 
599. D. morosus Wesm. ‘Kt. 102" 


Colpognathus Weso. 


600. C. celerator GRAV. 


Diadromus Wes. 


601. D. subtilicornis Grav. Kr. — 62. 


Phaeogenes Wesm. 


602. Ph. ophthalmicus Wesm. Kr. — 62. 


Fam. CRYPTIDAE. 


Isocryptus ‘Toms. 


603. I. monticola GRav. 


Linoceras Tascu. 


604. Ll. macrobatus Grav, Hed. .Kr:.— 61—62.. 


Cryptus Farr. 


605. ©. tarsoleucus Grav. Hed. Kr. Nord. — 61—69. 
606. C. viduatorius Grav. Kr. — 62. 

607. ©. moschator Grav. Hed. — 61—62. 

608. C. arrogans Grav. Hed. — 61—62: 

609. C. volubilis Grav. Hed. — 61—62. 

610. ©. ischioleucus Grav. Hed. — 61—62. 

611. ©. ornatus Grav, Hed. — 61—62. 

612. ©. parvulus' (Gray. Kae fin’ 620% 


30 


TESTER 
sg Là ' 


616. 


618. 


626. 


037: 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM, 


AQAA QGQQQ 


a 


in Tg, SO 


SESSSSSEES 


Be 


infumatus THOMs. 

latitarsis THOMS. 

obscuripes ZETT. Fin. — 69—70. 
ocellator Zerr. Nord. — 67—69. 
borealis Zerr. Nord. — 67—69. 


elevatus Zetr. Nord. — 67—69. 
striatellus Zerr. Nord. — 67—69. 
longulus Zerr, Nord. — 67—69. 


* Mesocryptus Tnons. 


. brachycentrus Grav. Hed. — 61—62. 


Pezomachus Grav. 


agilis Grav. Hed, — 61—62. 
nigritulus Zerr. Hed. — 61—62. 
brachypterus Grav. Hed. — 61—62. 
hostilis Grav. Hed, — 6r—-62. 


Stylocryptus Tuoms. 


. brevis. Kr. — 62. 


Fam. TRYPHONIDAE. 


Mesoleptus Grav. 


amoenus Hoimer. Kr. — 62. 

. testaceus Fapr. Hed. — 61—62. 
ruficornis Grav. Hed. — 61—62. 
vulnerstus' ZErr. Hed) Kro Tr — 67-70. 
cingulatus Grav. Hed. — 61—62. 
femoralis Hozmcr. Hed. Kr. — 61—62. 
melanocephalus Grav. Hed. Kr. — 61—62. 

. gracilentus HoLmGr. Kr. — 62, 

. neglectus Hoitmcr, Kr. — 62. 


Euryproctus HoLMGR. 


rufoniger Grav. Kr. — 62, 
arbustorum HOLMGR. — ? 


a 


31 


101 


647. 


648. 


049. 


650. 


651. 
652. 


653. 
654. 
655. 
656. 
057. 
658. 
659. 


Hee ee 


(EOS 


EB 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


atomator GRAV. RT soe 

.nemoralis HouRerR. “Hed, 367 628 

. alpinus HormGr. Hed. — 61—-62. 

. albipes HoLmGr. Hed. — 61—62. 
regenerator Fapr. Hed. — 61—62. 
bicinctus HoLmGRr. Hed. — 61-62. 

Catoglyptus FORSTER. 

. foveolator HoLMGR. Hed. Kr. — 61—62 . 

. fuscicornis GMEL. Hed, Kr. — 61—62. 

. fortipes Grav. Kr. — 62. 

Ctenopelma Ho.mer. 
ruficornis HOLMGR. 

Prionopoda Homer. 
stictica Fapr. 

PeriliSSuS Forster. 

. macropygus Homer. 

Eclytus Hormer. 
ornatus HOLMGR. Kr. — 62. 
Megastylus SCcHÖDTE. 

. eruentator SCHIODTE, Kr. — 62. 

. mediator SCHIÖDTE, 

Mesoleius HoLMGR. 
sanguinicollis Grav. Kr. — 62. 
sylvestris Grav. Kr. — 62. 
fuscicornis GMEL. Kr. — 62. 
aulicus Grav. Hed. — 61-62. 
amabilis Hotmer. Kr. — 62. 
pulverulentus Hormcr. Kr. — 62. 

. gracilicornis HoLMGR. Kr. — 62. 


32 


660. 
661. 
662. 
663. 
664. 
665. 
666. 
667. 


668. 
669. 


670. 
ÖJ. 
672. 
673. 
674. 
675. 
676. 


677. 


678. 


Ss 


STRAND! ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 

sanguinosus HoLMGR. Kr. — 62. 

. luctuosus HOLMGR. Kr. — 62. 
napaeus Hormcr. Kr. — 62. 
nivalis HorLmcr. Kr. — 62. 
insolens Grav. Kr. — 62. 
guttiger HOLMGR. Kr. — 62. 
fraternus HOLMGR. Kr. — 62. 
callidulus HorLmGr. Kr. — 62. 


a 


HHHHHHA 


Trematopygus Hormer. 
discolor HoLmGR. Kr. — 62. 
niger HOLMGR. Kr. — 62. 

Tryphon FaALLÉN. 


elongator Fazr. Hed. Kr. — 61—62. 
rutilator Lin. Hed. — 61—62.. 


consobrinus Hormcr. Hed. — 61—62. 
brunniventris Grav. Hed, — 61—62. 
signator Grav. Hed. — 61—62. 
insectus HozmGr. Hed. Kr. — 61—62. 
fulviventris HoLmcr. Kr. — 62. 


Grypocentrus RUTHE. 
a 


. basalis RUTHE. Kr. — 62. 


Adelognathus Hotmer. 


HAUTE LORMGR RTL 


Euceros Grav. 


egregius HOLMGR. Kr. — 62. 


Polyblastus Hartic. 


varitarsus Grav. Kr. — 62. 
bipustulatus HoLMGR. 
subalpinus HoLmGR. Kr. — 62. 
vetustus HoLmGRr. Kr. — 62, 


33 


103 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Acrotomus Hormer. 


684. A. orbitatorius ScHIöDTE.. Kr. —- 62. 
685. A. lucidulus Grav. Kr. — 62. 
Exenterus Harrıc. 
686. H. lituratorius Lin, Fin. — 69—70. 
687. E. similis HorLmer. Kr. — 62°. 
688. E. gracilis Hotmcr. Kr. — 62. 
689. E. ustulatus Hozmcr. Kr. — 62. 
690. E. pumilus Hormcr. Kr. — 62. 
691. E. limbatellus Ho_mcr, Kr. —- 62. 
692. E, praeustus HoLmGR. Kr. — 62. 
693. E. Dahlbomi HozmGr. Kr. — 62. 
694. E. bimaculatus Hormcr. Kr. — 62. 
Exyston ScHiüpre. 
695. E. cinctulus Grav. Kr. — 62. 


Monoplectron Hormer. 


696. M. zygaenator Hormer, 


Exochus Grav. 


697. E. femoralis GRAV. 4 
698. E. mansuetor GRAV, 

699. E. gravipes Grav. Kr. — 62. 

700. H, tibialis HoLmcr. Kr. — 62. 

701. E. curvator GRAV. 

702. E. congener HoLMGR. Kr. — 62. 
703. E. pallipes HOoLMGR. 


Orthocentrus Grav. 


704. O. affinis ZETT. Kr. Nord. — 62—68. 

705. ©. merula Grav. Nord. Fin. — 67—69. 
Bassus FALLÉN. 

706. B. albosignatus Grav. Fin. — 6y—70 


34 


DEAR PR eee EN EL re CS 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 105 


707. B. multicolor Grav, Kr. — 62. 

708. B. flavolineatus Grav. Kr. — 62. 

709. B. longipes Hotmcr. Kr. — 62. 

710. B. alpinus Hotmer. Kr, — 62. 

711. B. nigritarsus Grav. 

712. B. signatus Grav. 

713. B. obscuripes Hotmcr. Kr. — 62. 

Fam. PIMPLARIAE. 

Coleocentrus Grav. 

714. ©. croceicornis Grav. Kr. — 62. 

Rhyssa Grav. 
715. Rh. persvasoria Grav. Hed. — 61—62. 


716. Rh. alpestris. HoLmor. Kr. — 62. 


Ephialtes Grav. 


717. E. imperator KriecHs. Kr. — 62. 
718. E. tuberculatus Grav. Hed. Kr. — 61—62. 
719. E. tenuiventris Hozmcr. Hed. — 61—62. 
720. EH. mediator Fasr. Kr. — 62. 
721. E. carbonarius Grav. Busk. — 59—61. 
Perithous Homer. 
722. P. varius Grav. Hed. — 62. 
Pimpla Farr. 
723. P. manifestator Lin. Busk. Kr, Roms. — 59—63. 
724. P. instigator Faspr. Hed. Kr. — 61—62. 
725. P. examinator FaBr. Hed. Kr. Roms. — 61—63. 
726. P. arctica Zerr. Hed. Kr. Fin. — 61—70. 
727. P. turionellae Lin. Hed. — 61—62. 
728. P. stercorator Grav. Hed. — 61—62. 
729. P. brevicornis Grav. Kr. — 62. 


35 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


730. P. mandibularis Grav. Kr. — 62. 
731, P. mediator Fasr. Busk. Kr. — 60—62. 
732. P. scanica VILLERS. Busk. — 59—61. 


Thalessa Horınck. 
733. Th. curvipes Grav. Hed. — 61—62. 
Polysphincta Gray. 


734. P. carbonator Grav. Kr. — 62. 
735. P. gracilis Hotmcr. Kr. — 62. 


Glypta Gray. 


736. Gl. mensurator Fasr. Kr. — 62. 

737. Gl. lugubris Ho_mcr. Hed. — 61—62. 
738. Gl. scalaris Grav. Hed. Kr. — 61—62. 
739. Gl. haesitator Grav. Hed. 

740. Gl. teres Grav. Kr. — 62. 


Meniscus SCHIÖDTE. 
. M. catenator Panz. Kr. — 62. 
M. pimplator Zetr. . Kr. — 62. 
Phytodictus Grav. 


743. Ph, rufipes! Horner, Kr! ORM 


Poemenia HoLMGR. 
744.,P. tipularia HorMer. | Kr. —,02% 


Xylonomus Gravy. 


745. ok ater GRAV. Kr. — 202. 
746. &. PilicornisaGrAyn Krge— 762% 


Fam. OPHIONIDAE. 


Ophion Fark. 
747. ©. luteus Lin.. Busk: Hed: Kr. RomsılEing 259-722 
748. O. circumflexus Farr. Busk. Hed. Kr. Roms. N.T.—59—65 . 
6 


[#2] 


Rs a D nt int alt + Ali ARR EE ze 


STRAND. ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 107 


Anomalon Grav. 


749. A. fibulator Grav. Kr. — 62. 


Campoplex Grav. 


750. ©. pugillator Lin. Busk. Hed. Kr. Roms. N. T.-— 59—69. 
751. ©. cultrator Grav. 
752. C. monozonus Forster. Roms. Tr. — 63—70. 
753. ©. eurynotus Hormcr. Tr. — 68—60. 
Cymodusa Ho.mer. 
754. ©. leucocera HOLMGR. Kr. — 62. 
755. C. cruentata Grav. N.T. — 67—69. 


Sagaritis Horner. 


756. S. raptor Zerr. Kr. — 62. 
757. ©. laticollis Homer. Kr. — 62, 


Casinaria Hormcr. 


758. C. ochrostoma Homer. Kr. — 62. 


Limneria HoLMGR. 


759. L. lugubrina HormGr. 
760. L. pedella Hotmcr. Kr. — 62. 
761. L. notata Grav. 
762. L. fulviventris GmeL. Kr. — 62. 
763. L. pagana HOLMGR. 
764. L. erythropyga HoLMGr. 

i. 


auctor Grav. 1 Kr) — 62. 


Pyrachmon Hornck. 


fumipennis ZETT. Kr. — 62. 


LA 


. xoridiformis HoLmcr. Kr. — 62. 


Cremastus Grav. 
768. C. albipennis ZETT. Fin. — 69—70. 
769. ©. spectator Grav. Kr. — 62. 
37 


108 


770. 
771. 


785. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


Atractodes Grav. 


vestalis Curtis. Kr. — 62. 


>> 


. gilvipes HoLMGR. Kr. — 62. 


Mesochorus Grav. 


. strenuus Homer. Kr. — 62. 
. sylvarum CURTIS. 
. testaceus GRAV. 


SSS 


Porizon Grav. 


angustipennis HOLMGR. Kr. 


‚ulm. TU 


agilis HoLmcrk. Kr. — 62. 


Thersilochus HoLMGR. 


„Th.Upygmseus!TErr. Kr. 02. 


Banchus Farr. 


www 


. venator Lin. Hed. — 61—-62. 


Exetastes Grav. 


Fam. EVANIIDAE. 


Foenus Farr. 


Aulacus Jur. 


Au. striator LATR. Fin. — 7o. 


38 


claviventris Grav. Fin. — 62—7o0. 


. volutatorius Lin. Ak. Busk. Roms. — 


60—63. 


) spletwetPAnz. ) Sm.Hed. Kr, HOVA 


. E. laevigator VırLers. Kr. Nord. — 62—69. 


+ P.»assector La. Busk Hear 750.027 
. F. jaculator Lin. Busk. Hed. — 59-61. 


786. 
187: 
788. 
789. 
790. 
791. 
792. 


193- 


794- 
795. 
796. 


797: 


798. 


799. 
800. 


8o1. 
802. 
803. 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 


DO & WW WW 


SSS 


Ch. 


= 


bbbbp 


Fam. BRACONIDAE. 


Bracon Fark. 


initiator FaBr. Kr. — 62. 
denigrator Lin. Ak. Busk. Hed. — 60—61. 
abdominalis ZETT. Fin. — 69—70. 


tibialis Zerr. Nord. — 67—69. 
pussilator ZETT. Tr. — 69—70. 
minutissimus ZETT. Nord. — 67—69. 
pygmaeator ZETT. Nord. — 67—69. 


Aleiodes Wiesn. 


. Gissector NEES. Kr. — 62. 


Microgaster Larr. 


. deprimator Panz. Fin. — 69—70. 
. subcutaneus Lin. Kr. Nord. Fin. — 62—70. 
. globatus Lin. Busk. Kr. — 60—62. 


Chelonus Jur. 


oculator Fasr. Busk. Hed. Kr. — 59—62. 


Microctonus Wesm. 


. vernalis Wesm. Kr. — 62. 


Alysia Larr. 


. manducator Fapr. Kr. Fin. — 62—70. 
. frequentator Zert. Hed. Nord. Tr. — 61—69. 
. nitidulator ZETT. Nord. — 67—69. 
. pectoralis ZETT. Fin. — 69—71. 


pusilla Zetr. Nord. — 67—69. 


109 


TO 


818. 


819. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Fam. PROCTOTRUPIDAE. 


Proctotrupes Larr. 


P. gravidator LIN. 

P. pallipes Jur. Kr. — 62. 
P. niger Panz. Kr. — 62. 
P. ater NEEs. 

12? 


clavipes THOMs. 


Cinetus Hazipay. 


. ©. piciventris THoms. Kr. — 62. 
. ©. flaviventris THoMs. 


Dryinus Larr. 


. D. ruficornis Daim. Fin. — 69—70. 


Ceraphron Jur. 


. ©. frontalis: THoms. Kr. — 62’. 
. ©. pallidus Zerr. Nord. — 67—69. 


Megaspilus Wesrw. 


. M. norvegicus THoms. Kr. — 62. 


Calliceras Ness. 


. ©. bispinosa NEEs. 


Psilus Panz. 


Ps. excisor Zetr. Nord. — 67—69. 


. Ps. fuscus Zetr. Nord. — 67—69. 


Paramesius Westw. 


P. elongatus THoms. 


Entomius HERR.-SCHÂFF. 


E. rugulosus Förster. Kr. — 62. 
40 


a EHEN ted ee hee SA Ale E een 
| 


STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 


Scelio Larr. 
820. S. inermis ZETT. 
Prosacantha Ness. 


821. P. pedestris NEEs. Kr. — 62. 


Amblyaspis Förster. 


822. A. longiventris THoMs. Kr. — 62. 


Isocybus Forster. 


823. I. coxalis THoms. Kr. — 62. 


Platygaster Lark. 


824. P. ruficornis Larr. Kr, — 62. 
825. P. bifracticornis ZETT. ‘Tr. — 69—70. 
826. P. unifracticornis ZETT. Nord. — 67—69. 
827. P, minutus Zeit. Nord. Tr. Ein. .—, 67—71. 
828. PD’ 'eladistor’ ZErT. "Nord. Tr. 2-.967-=76%. 
Fam. PTEROMALIDAE. 
Eurytoma Itrıc. 
829. E. modularis BOHEM. 
830. E. minuta Zerr. Busk. Fin. — 59—70. 
831. E. appendigaster Swen. Nord. — 68—70. 
832. E. guttula Zerr. Nord. Fin. — 68—71. 
Callimomus Tuoms. 
833. C. purpurascens BOHEM. 
Torymus Dar. 
834. T. viridissimus Daim. Kr. Tr. — 62—70. 
835. T. cupratus Bonrm. Kr. — 62. 
Lamprotatus Westw. 
836. L. curvus THoms. Kr. — 62. 


41 


III 


112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Peridesmia Förster. 


837. P. graminicola WALK. 


Pteromalus Swen». 


838. Pt. hirtipes ZETT. «Fin. ——=169.. 

839. Pt. puparum EN „Nord. 6770: 

840. Pt. parvulus ZETT. Fin. — 70. 

841. Pt. gracilicornis ZEIT, Nord. Ar 67 709. 
842. Pt. mandibularis ZETT. Nord. Fin. — 6770: 
843. Pt. palpigerus. ZETT. | Emi 69 70. 


Entedon Daınm. 


844. E. geniculatus ZETT. Fin. — 69—70. 
$45. Hm, albipes ZE Tr Ir. Go 70% 

83406. Bi. longulus. ZErT "Nord: 07-70. 

847. E. pygmaeus ZETT. Fin. — 70. 

$48. E. aethiops ZErT. Nord. Tr. — 069 70. 
849. E. cyanellus Zerr. Nord. Ir, 0070 


Fam. CYNIPIDAE, 


Cynips LIN. 


850, C. tibialis”Zerr. Ale RGO ye” 

851. C. minuta ZETT. Nord. — 67—70. 

852. C. ruficeps ZETT. Fin. — 70. 

853. ©. rosae Lin. Busk. 59—60. 

854. ©. amerinae Jin. Busk. — 59—60. 

855. C. guereus-folii Lin, | Busk Roms. — 750 03% 
856. C. equisetiarvensis STRÖM. Roms. — 62—63. 


Omissa: 


Eriocampa adumbrata KLUG. (Hedemarken et Stavanger). 


— 2 pp I 


42 


113 


RESEBREF. 


Herr M. D:r C. J. E. HAGLUND i Norrköping har välvilligt 
delgifvit redaktionen följande intressanta skrifvelse och medgifvit 
densammas införande i Tidskriften. 


Helsingfors den 22 oktober 1897. 


Käre Broder! 

Då jag nu har en ledig stund, vill jag börja förtälja något 
om mitt görande och låtande under senare år. 

Sommaren 1894 företog jag tillsammans med mina tvänne 
yngre barn en exkursionsresa till Lappmarken, gjorde goda skör- 
dar af Coleoptera i Utsjoki och Enare socknar och började föl- 
jande vinter ifrigt att granska och bestämma min skörd. Jul- 
tiden arbetade jag med Staphyliniderna, men blef afbruten af en 
ledsam ögonåkomma, som ställde mig i overksamhet för flera 
månader. Genom omsorgsfull vård och kraftig kur häfdes det 
onda, men min läkare, prof. WAHLFORS, rådde mig dock att för 
en tid skona mig, undvika allt begagnande af optiska instrument 
samt söka tjänstledighet för följande läseår. Under sommaren 
1895 förbättrades ögonen allt mer, så att jag mot hösten åter 
tog mig friheten att börja samla insekter samt beslöt att ägna 
tjänstledigheten under vintern till en utrikes resa, hvarunder jag 
i södern ville fortsätta samlandet. Med min familj företog jag 
på senhösten färden. Köpenhamn, Berlin och Dresden besöktes 
först, hvarvid jag naturligtvis besökte museer och entomologer 
med privata samlingar, hvilket gaf mig stort nöje, 10 dagar 

Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 2 (1898). 1 8 


114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


vistades vi sedan i Sachsiska Schweiz, gjorde några höstexkur- 
sioner, reste sedan genom Munchen och Innsbruck till trakten 
af Bozen och Riva vid Garda sjö, där vi åter stannade en tid. 
Då jag hade min praktiska fru med, kunde vi ställa allt ekono- 
miskt. Vi foro sedan till Italien, offrade november månad på 
att se en del af dess märkvärdigheter: Bologna, Venedig, Flo- 
rens, Rom och Pompeji. På tredje. klass reste vi hela tiden, 
och dä vi voro 6 personer hade vi det särdeles trefligt. Att 
denna färd genom Italien, särskildt för barnen var angenäm och 
lärorik är naturligt. Frän Brindisi styrdes kosan till Korfu, dit 
vi anlände den 2 december. Vistelsen här var synnerligen ange- 
näm. En härligare vinterstation kan man ej gärna önska sig. 
Omsusad af Medelhafvets varma vindar och stormar samt begju- 
ten af ymniga regnskurar står denna af oliver bevuxna ö grön 
och blomsterprydd äfven under årets kallaste månader, och vill 
du för en gång glömma att vinter finnes, vill du under sjukdom 
söka återvinna hälsa genom att inandas en hälsobringande atmosfer, 
vill du föra ett rätt idylliskt naturlif om vintertid, andas rosens 
och orangeblommans doft under december och januari och under 
allt detta skona din kassa, så finner du 1 Korfu just det du söker. 

Här gjorde jag flitiga exkursioner och rika skördar. Vi bo- 
satte oss i staden, där man fick godt kvarter och lefde synner- 
ligen billigt och bra genom att hålla eget hushåll; och långt 
behöfde man ej gå, förrän man kom till goda exkursionsplatser. 
Ofta vandrade jag dock till en 14 kilometer aflägsen trakt, 
sållade hela dagen ifrigt och hade sedan vid hemkomsten arbete 
för ett par tre dagar med att genomsöka det sållade samt pre- 
parera insekterna. Särdeles intressant var att sålunda under 
januari, då allt i hemlandet betäckes af snö och is, här göra 
rika skördar af Carabicider, Dytiscider, Staphylinider, Anisoto- 
mider, samt i synnerhet af Pselaphider och Scydmænider, men 
äfven Chrysomedider och Hemiptera, både Capsider och Lygæider. 

Vid afresan hemifrån hade jag planerat att göra en längre 
färd till Palestina och Mindre Asien, särskildt Taurusbergen och 
Armenien, men oroligheterna i sistnämnda trakt jämte andra skäl 
föranledde mig att slå ur hågen denna färd, för hvilken jag ur 
Universitetets Sahlbergska fond erhållit ett reseunderstöd, och att 
i stället förlänga vistelsen på Korfu samt med en del af rese- 


2 


SAHLBERG: RESEBREF, 115 


medlen göra en kort rundresa i Levanten. Med min hustru och 
äldre dotter, LAELIA, afreste jag i början af februari till Athen, 
där d:r KRÜPER träffades, samt steg sedan ombord på en öster- 
rikisk ångare, som förde oss förbi Rhodus och Cypern till Beyrut. 
Färden var till följd af det gynnsamma vädret högst angenäm, 
men först vid ankomsten till den »eviga vårens stad», vid foten 
af Libanon, slapp jag ut på exkursion. Här gjordes rika skördar. 
Under barken af en gammal brödfruktträdstubbe vimlade det 
bl. a. af diverse arter Laemophlaeus, Carpophilus w. m. och 
talrika för mig förut okända Carabicider och Staphylinider m. m. 
plockades vid stranden af en flod samt under stenar på torra 
backar. Sedan fortsattes resan genom Jaffa till Jerusalem och 
Jeriko. Ungefär 2 veckor varade vistelsen i det heliga landet, 
där jag begagnade hvarje tillfälle att göra entomologiska exkur- 
sioner. I Jerusalem hade vi oturen att få kall och stormig vä- 
derlek med snöslask under några dagar, men så mycket härrli- 
gare var vistelsen i Jordandalen. Ehuru vi hade februari månad, 
härskade här en dag en riktig tropisk hetta, ja här var så tryc- 
kande: hett, att fruntimren icke ens vågade sig ut midt på dagen. 
Jag gjorde därunder exkursioner samt fann särdeles mycket af 
intresse, såväl af Coleoptera som Hemiptera. Pa den rika ört- 
och buskvegetationen kring Jordan och bäcken Vadi el Ket samt 
vid Elisas källa fanns ett synnerligt mångfaldigt djurlif. Tusen- 
tals fåglar af flera slag, kameleonter, o. s. v. anställde jakt efter 
de ymnigt förekommande insekterna af flera slag. En vandring 
till trakten af Bethlehem och undersökning af de s. k. Salomoni- 
ska dammarna lämnade ett rikt utbyte af vatteninsekter, hvari- 
bland äfven nya arter, och i allmänhet var jag synnerligen nöjd med 
resultatet af exkursionerna i Palestina, ehuru fruktan för att falla 
i de roflystna beduinernas händer naturligtvis något förlamade 
och inskränkte vandringarna. I de af flygsandsfält uppfyllda om- 
gifningarna af Jaffa gjorde jag sedan ett par grundliga exkursio- 
ner, dock emellanåt störd af beduinpojkars stenkastningar, och 
fick därvid en inblick i den intressanta ökenfaunan. Sedan reste 
vi till Port Said och därifrån med järnväg genom Ismaila till 
Kairo. Under en timmes uppehåll på en järnvägsstation i öknen 
tog jag den vackra Anthra 6-gutiata samt de stora märkvärdiga 
Pimeliiderna Prionotheca coronata och Pimelia angulata. X trak- 


3 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


ten af Kairo exkurrerade jag sedan såväl 1 ökenlandet som pa 
Mokattambergen och vid Nilens stränder. I smä intorkande vat- 
tensamlingar fann jag en stor mängd Dytiscider, särskildt sma 
vackert brokiga Azdessus-arter, och vid deras stränder sma Cara- 
bicider, Ochthebius, Staphylinider o. s. v. af stort intresse. Se- 
dan reste vi till Alexandria och så direkte till Korfu. Då vi 
till följd af karantänbestämningar för koleran, som sades härska 
i Egypten, ej fingo landstiga här, fortsatte vi resan till Brindisi, 
där vi en dag fingo vänta på ångbåtslägenhet till Korfu. Denna 
dag begagnade jag till en exkursion i stadens omgifning, hvar- 
vid jag kom till en synnerligen lämplig lokal vid en bäcks ut- 
lopp och där en mycket rik vårskörd belönade min möda. Se- 
dan stannade vi åter en månad på Korfu, där de yngre barnen 
under vår väninnas vård stannat under vår bortovaro, sysselsät- 
tande sig med språkstudier. Nu hade naturen antagit full vår- 
skrud. Exkursionerna blefvo allt intressantare, och nya saker 
anträffades dagligen. Icke blott nästan alla de från Joniska öarna 
på senare tider beskrifna arterna, åtminstone af de grupper, som 
hittills blifvit bestämda, utan ock en mängd Coleoptera, som 
blifvit upptäckta på Cycladerna, Kreta, Eubaea eller Korsica, 
återfunnos här. Af //emiptera, särskildt i vatten lefvande former, 
tog jag ock några stora rariteter.” 

Det var ej utan stor saknad, som vi sedan i början af april 
lämnade Korfu och återvände genom Fiume, Budapest, Wien, 
Prag, Berlin och Stettin. I sistnämnda stad nödgades vi dröja 
en hel vecka, hvilken jag offrade att genomgå och studera de 
Dohrnska samlingarna. 

Efter hemkomsten anhöll jag hos universitetets konsistorium 
att få använda återstoden af mitt resestipendium, hvaraf endast 
1/; ätgätt, till resor utom Europa, till en forskningsresa i Cen- 
tral- Asien. Då detta beviljats, begaf jag mig med min son UNIO 
(14 år gammal) på denna färd. Vi togo först vägen öfver Kau- 
kasus, där vi exkurrerade några dagar uppe på bergsryggen, där 
vägen mellan Vladikavkas och Tiflis går fram, men hade regnig 
väderlek och i allmänhet otur, så att skörden ej blef efter önskan. 
En liten inblick i denna väldiga bergtrakts natur och Coleopter- 
fauna fick jag dock, hvilken lämnat djupa intryck. Sedan foro 
vi till Baku, sågo dess naturmärkvärdigheter, naftakällor, elds- 


4 


SAHLBERG: RESEBREF, KE 


dyrkarnas »eviga eld» m. m. och styrde sedan med ångbåt tvärs 
öfver Kaspiska hafvet och landade den 2c juni vid den lilla 
staden Usun-Ada. Sålunda stodo vi färdiga att företaga våra 
exkursioner genom de brännheta sandöknarna just till midsom- 
martiden. Man hade afrådt oss från att resa denna årstid; mars 
och april månader, sade man, bör en naturforskare färdas här 
för att kunna uthärda hettan, nu vore nästan all vegetation för- 
torkad och bortbränd, och föga kunde man träffa af insekter 
under sådana förhållanden. De välmenta råden att förse sig 
med lifsförnödenheter samt framför allt med dryckesvaror t. ex. 
seltersvatten eller något dylikt, enär man här i Transcaspien ej 
kunde få drickbart och ofarligt vatten, hade vi lämnat helt och 
hållet obeaktade. Här gick ju en järnväg ända till Samarkand 
och människor funnos här ju i mängd, något måtte de väl hafva 
att äta och dricka. En förfärlig hetta, som förorsakade en törst, 
hvarom man ej kan göra sig någon föreställning utan att hafva 
försökt den, fingo vi visst lida under våra exkursioner här. Ter- 
mometern visade ofta i skuggan 52° celsius, och törsten plågade 
oss emellanåt så svårt, att bokstafligen tungan klibbade fast vid 
gommen, så att vi knappt kunde tala med hvarandra, än mindre 
förtära en munsbit af den medtagna vägkosten under våra halfva, 
stundom hela dagen räckande exkursioner. Emellertid var re- 
sultatet af dessa synnerligen godt. En hel mängd arter Co/eo- 
ptera och Hemiptera, vackra, sällsynta och ofta för mig obe- 
kanta, insamlades dagligen. Genast i början togo vi flera exem- 
plar af en vacker varietet af Zerracha euphratica, Cicindela- 
arter o. s. v. Men hvad som isynnerhet intresserade var den 
stora mängd af väldiga och märkvärdiga Tenebrionider, som 
ständigt blefvo värt byte. Vi stannade pä flera ställen vid järn- 
vägslinien mellan Kaspiska hafvet och Samarkand och exkurre- 
rade flitigt, aldrig (naturligtvis) afbrutna af regn, som här som- 
martiden är nägot nästan okändt. Snart insägo vi, att exkursio- 
nerna måste ordnas något annorlunda här än i norden. Den 
starka hettan gör ock, att insekterna mycket hastigt torka, så 
att t. ex. Hemiptera icke kunna hållas döda mer än några timmar 
förr än de prepareras, om man ej vill riskera att bryta ben och 
antenner. 

För att gifva en bild af insektlifvet och våra exkursioner 


5 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


här, vill jag söka skildra nägra exkursionsdagar vid Repetek à 
en sandstepp i det fordna Chanatet Buchara. 

Vi ankomma till järnvägsstationen, inlogera oss i väntsalen, 
som tillika är restaurationsrum. Medhafda filtar, utbredda på 
golfvet eller träbänkar, utgöra våra sängar. Det är middagstid. 
Genast begifva vi oss ut på exkursion. Öfver allt synas flyg- 
sandskullar, där enstaka buskar eller pygmeiska träd af egen- 
domligt utseende, tillhörande Papilionaceernas eller Salsolaceer- 
nas grupp, med sina hårda elastiska blad och grenar, bärande 
sina besynnerliga, för Gkenlifvet organiserade frukter, stå trot- 
sande de orkanartade ökenvindarnas framfart. Endast några små 
tufvor af en Avena-art eller något dylikt står här och där mel- 
lan flygsanden, som är slätsopad såsom snödrifvor efter yrväder 
här 1 norden. Man gär fram, ser icke tecken till lif pà den 
heta sanden. Vi hafva nu vackert och lugnt, begynna ifrigt 
häfva på buskar och finna snart ett rikt fält. Mycket be- 
synnerliga /Zemiptera falla i häfven, och icke mindre märkvär- 
diga uppletas i de fåtaliga, enstaka grästufvorna, som här och 
där växa 1 sanden, Bland dessa mä nämnas en märkvärdig 
Capsid med stort klotrundt hufvud och nållik tagg på scutellum 
(säkert ett nytt släkte), en stor vacker Coreid, märkvärdiga 
Dictyopharide t. ex. Thaumsverga tiarata, o. s. v. Af. skal- 
baggar vackra Buprestider och Curculionider. Men vi måste 
ätervända till värt kvarter för att preparera de bräckliga insek- 
terna, innan de förtorkas i den tropiska hettan. Pä aftonen 
vandra vi äter ut. Dä solen börjar sjunka, och en behaglig 
svalka utbreder sig öfver sandöknen, vaknar ett nytt insektlif, 
De förut så öde flygsandskullarna hvimla nu af stora skalbaggar. 
Många vackra Pimeliider, t. ex. den grannt brokiga Sternodes 
caspius, den vackra Anthia Mannerheimi, löpa omkring sa att 
inom kort sanden blir krusad af deras fotspår. Helt plötsligt 
öfverraskas vi af mörker, den medhafda lyktan antändes, och vi 
få nu börja anställa jakt på nattliga insekter. Den vackra, yt- 
terst snabba, kraftigt byggda Carabiciden Descoptera blir nu 
föremål för vår fångst. Med lyktan utsträckt framför oss söka 
vi den på sanden, men så snart vi bli varse den, flyr den med 
blixtens snabbhet och man måste vara ytterst kvick för att fånga 
den. Men härvid visar sig min pojke vara mycket skicklig, det 

6 


u 


LL RUE sé: di Jake Aa ha ca a ego ey) a 3 nar 3 


SAHLBERG: RESEBREF, 119 


ena exemplaret efter det andra blir hans byte. Det gäller att 
genast med handen slà efter insekten och gripa denna jämte 
handen full med sand. Emellanåt Öfverraskas han af ett giftigt 
stygn, han har på samma sätt gripit en nattlig, vacker Murzlla. 
Äfven träffa vi här på den märkvärdiga Pimeliiden Argyrophana 
deserti med kvastar på tarserna för att sopa undan sanden. 
Sedan utbreda vi ett hvitt lakan, ställa lyktan i midten därpå, 
lägga oss ner och se huru insekter komma flygande och plumsa 
mot lakanet. Coleoptera och Hemiptera af många slag inploc- 
kas i våra flaskor, och med denna fångst fortsätta vi ända tills 
öfver midnatt, då vi, uttröttade, men rikt lastade 'med byte, 
återvända till vårt kvarter. 

Ifrån Samarkand, där ökenregionen tar slut, färdades vi med 
häst ännu omkring 120 mil ända till sjön Issy Kul, nära kine- 
siska gränsen. Vi stannade och exkurrerade på flera ställen inom 
steppregionen och i bergstrakten kring nämnda sjö och staden 
Verni och gjorde rika skördar; bland annat togo vi den stora, 
vackra Polyarthron margelanicum i flera exemplar, Carabus 
Solskyi, C. cicatricosus, C. striatulus, talrika Blaps och Pro- 
sodes-arter, O. S. v. 

Jag kan tyvärr ej utförligare berätta om min skörd, ty helt 
plötsligt afbröts jag i alla mina entomologiska arbeten af samma 
ledsamma ögonåkomma, som jultiden 1894, hvarför äfven, såsom 
du ser, brefvet fortsättes af annan hand. Jag är nu helt och 
hållet förbjuden att skrifva och läsa, ser nästan intet med högra 
Ögat, medicinerar för professor WAHLFORS, hvilken hoppas, att 
åkomman kan botas inom ett par månader. Af mina rika skör- 
dar från Medelhafstrakten och Centralasien har jag hittills be- 
arbetat Carabicidæ, Dytiscide, Gyrinide, Palpicornia, Parnide, 
Heteroceride och Pimelüd@. REITTER har bestämt mina Psela- 
phide och Scydmende, resten är ännu oexaminerad. Jag har 
beslutit öfverlämna mina särskilda grupper till bearbetning at 
utländska specialister. 

Under den långa och vackra hösten gjorde jag tillsammans 
med studenter ifrigt exkursioner i stadens omnejd. Många rari- 
teter funnos därvid, äfven en och annan för vårt land ny art, 
bland annat återfann jag, till min stora fröjd, Lado Felskyı, 
Lemophleus abietis, Anchomenus Mannerheimi. Äfven anträf- 


7 


M, cat) 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


fade jag en högst besynnerlig Microlepidopterlarv, som rör sig 
fram med sin af bladpartiklar förfärdigade säck sälunda, att den 
vältrar säcken Öfverända för hvarje steg, görande en kullerbytta, 
härvid kryper larven ut regelbundet omväxlande frän säckens 
smalare och bredare ända, griper kraftigt fast i underlaget med 
käkar och fötter och vrider kroppen med säcken uppät. Nägot 
sä besynnerligt har jag förr ej sett eller hört omtalas. 

Och nu farväl för denna gäng. Hälsa hjärtligt entomologi- 
ska vännerna i Sverige, främst AURIVILLIUS, LAMPA, GRILL och 
TrRYBOM, om du träffar dem. Mycket trefligt vore att fa höra 
något af dig. 

Din tillgifne vän 


John Sahlberg. 


En svar härjning af Nunnans (Lymantria Monacha i) 
larver har under juli ägt rum a skogarna vid den fyra mil fran 
Norrköping belägna egendomen Wira. Vid ett besök därstädes 
den 26 juli befanns, att nära tusen tunnland ypperlig skog var totalt 
beröfvad sin grönska. Den mest angripna delen däraf måste ned- 
huggas nästa vinter, då dess räddning på annat sätt synes omöj- 
lig. Å skogarna i grannskapet visade sig äfven dylika larver, 
hvadan härjning där torde uppstå nästa år, om icke den nu rå- 
dande våta väderleken därför lägger.hinder i vägen. De larver, 
som därstädes undersöktes, visade sig vara större och friskare, 
än å det härjade området, där brist på föda rådde mot slutet af 
härjningen, och allt tydde på, att bakterier uppstått och angripit 
en stor myckenhet individer. Efter anmälan af saken hos Kongl. 
Domänstyrelsen, har denna gått i författning om att lämplig per- 
son kommer att besöka stället för att göra ytterligare undersök- 
ningar och iakttagelser. 

Sven Lampa. 


I21I 


ENTOMOLOGERNA VID DET 15:pE SKANDINAVISKA 
NATURFORSKAREMÖTET I STOCKHOLM 


DEN 7—12 JULI 1898. 


Aderton är hade förflutit, sedan skandinaviska naturforskare 
sist voro samlade i vår hufvudstad för diskussion af senare re- 
sultat inom skilda grenar af sin vetenskap, för öfverläggning och 
planering af gemensamma arbeten och för att genom personlig 
beröring fackmännen emellan starkare sammanknyta dessa till 
fromma för det gemensamma målet, vetenskapens utveckling. 

Stora och mångfaldiga äro de framsteg, som sedan dess på 
skilda områden kunna spåras; nya och klarare metoder hafva 
kämpat sig fram, och hvarje gren har genom trägna studier styrkts 
i sin utveckling. Åter var nu tiden inne till ett möte, och den 
från Sverige utsända kallelsen vann äfven liflig genklang från de 
skilda länderna. ‘Talrikast af dessa var Danmark representeradt 
med 117 deltagare, Norge hade 56 och Finland 23 representan- 
ter, hvartill komma några tyskar och ryssar. Inalles var del- 
tagarnas antal omkring 528, däraf 324 svenskar. 

Torsdagen den 7 juli öppnades mötet i närvaro af konun- 
gen, kronprinsen och prins Eugen, med tal och föredrag, hvar- 
efter de olika sektionerna sammanträdde för närmare ordnande 
af sina program. De voro följande: sektionen för matematik 
och astronomi, fysik och mekanik, kemi och farmaci, geologi 
och mineralogi, geografi och hydrografi, botanik och fytopaleon- 
tologi, zoologi och zoopaleontologi, antropoiogi och etnologi, 
anatomi och fysiologi, medicin och kirurgi, hygien och medicinsk 
statistik, sålunda 11. Vid den konstituerande sammankomsten 
kände sig entomologerna nog starka att bilda en egen subsektion 


I 


722 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


— detta under sektionen för zoologi och zoopaleontologi — 
hvarmed de iklädde sig ansvaret af föredrag under mötesdagarna 
inom denna specialgren. Detta var den enda subsektion, som 
bildades. Dess bildande föreslogs af prof. AURIVILLIUS, som där- 
vid inbjöd den att hälla sina sammankomster à Riksmusei ento- 
mologiska afdelning. Till ämbetsmän valdes: ordförande d:r F. 
MEINERT (dansk), v. ordf. prof. OÖ. M. REUTER (finsk), sekrete- 
rare d:r YNGVE SJÖSTEDT (svensk). 

I subsektionens törhandlingar deltogo för öfrigt, utom leda- 
ren af dess organisation prof. CHR. AURIVILLIUS, fru: MEINERT 
(Köpenhamn), docent Enzio REUTER med fru (Helsingfors), prof. 
Sven Lampa, lektor C. O. v. Porat, d:r HARALD SCHÖTT, byrå- 
chefen J. MEVES, kassör G. HOFGREN, kapten J. W. KULLBERG 
och andra, 

Vid fredagens sammankomst inledde prof. REUTER diskus- 
sion om entomologiska försöksstationer, en fråga af min- 
dre vetenskaplig men desto större praktisk betydelse. I Sverige 
hade nyligen en sådan anstalt tack vare svenska entomologers 
ihärdiga sträfvanden kommit till stånd, och Finland vore nu 
snart vid samma ståndpunkt, detta efter svenskt mönster. 

I Finland var det, nämnde inledaren, isynnerhet ängsmasken 
(Chareas graminis L.), som varit förödande, och den skada denna 
under sista året anställt anslogs till 5 millioner mark, lågt beräknadt. 
Äfven i Norge hade, enligt SCHÖYEN, under sista året stora härjnin- 
gar förorsakats af samma fjärillarv. Energiska försök att hämma 
dess framfart hade i Finland blifvit gjorda. Först hyste man 
förhoppning att genom parasitsvampar komma den på lifvet, men 
de försök, som därvid anställdes, gåfvo ej åsyftadt resultat. Senare 
experiment hade riktats på användandet af vissa vätskor för be- 
sprutning, hvarvid petroleumemulsion och än mer lysol vid sig 
fäst goda förhoppningar; detta senare hade den stora fördelen 
att vara mycket billigt. Hittills hade härjningarna hållit sig inom 
landets västliga kuststräcka, men utbredde sig nu desamma inåt, 
blefve förlusten än mer betydande. 

Af särskildt intresse vore, vid tal om entomologiska statio- 
ner, utredningen af frågan angående förordningar, som gjorde 
det obligatoriskt att i härjade trakter följa af statsentomolo- 
gen gjorda föreskrifter, ett förhållande som redan existerade såväl 


2 


STs FA! ALU 


SJÔSTEDT: SKANDINAVISKA NATURFORSKAREMOTET. 123 


i Tyskland som än mer i Nordamerikas Förenta Stater, där 
nämnda tjänstemans makt var betydande. I diskussionen del- 
togo prof. LAMPA, prof. AURIVILLIUS, docent REUTER, byråchefen 
MEvES och d:r MEINERT. Prof. LAMPA omnämnde, att gräsma- 
sken härjade äfven hos oss, och att bästa medlet mot den torde 
ligga i jordens skötsel; artificiella medel läte sig svårligen utfö- 
ras i fråga om större vidder. Angående den bekanta parasit- 
svampen Pofrytis tenella hade det visat sig, att den nog under 
vissa förhållanden, i laboratorier o. s. v., varit bra men ej läm- 
nat praktiskt användbart resultat på vidsträcktare områden. Prof. 
AURIVILLIUS betonade såsom den praktiska entomologiens största 
och framtida uppgift att bringa studierna därhän, att förestående 
härjningar redan från början kunde uppdagas och motkämpas och 
därigenom förhindras att komma till verkligt utbrott. 

I ett längre anförande redogjorde docent REUTER för den 
praktiska entomologiens ställning i Finland och för de förbere- 
delser, som där gjorts att möta förestående härjning. I detta 
land står man nämligen nu inför en begynnande härjning af 
gräsmasken och sträfvandena gå ut på, att kväfva den i dess 
linda. Första året är angreppet från ängsmaskarna obetydligt 
och innebär föga fara; under andra året tilltager denna, hvilket 
än mer är fallet det tredje, sista året. Genom detta uppträdande 
kan man emellertid på förhand bereda sig på den förestående 
kampen och vidtaga de åtgärder, som kunna tänkas lämpliga. 
För närvarande vore en person i Finland sysselsatt att studera 
orter, där ängsmasken väntas och därvid anteckna alla påträffade, 
af densamma angripna platser. Det medel, som talaren ansåg 
hafva gifvit bästa resultat mot ängsmasken, var besprutning med 
2 % lysol, som efter 2—3 minuter säkert dödade larverna. 
Lysolen har företräde framför petroleum såväl hvad pris som be- 
kvämligheten vid dess användande vidkommer. Man har sålunda 
i nämnda land på bästa sätt sökt vara beredd på nästa års härj- 
ning. Gifva de påtänkta medlen godt resultat, skola intresse- 
rade personer inbjudas för pröfvandet af metoden # större skala, 
och rapporter om förloppet genom pressen spridas till vidare 
kretsar. | 

Prof. LAMPA ansåg, att talaren slagit in på rätt väg, men 
betonade, att mycket kunde ernås genom odling, enär det visat 


A 


2 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


sig, att larverna ej trifvas, da nya växter säddes pä det upplöjda 
fältet, hvilket docent REUTER äfven medgaf, men därvid erinrade 
om de stora ouppodlade sträckor, som funnes i Finland, på hvilka 
dess entomologer måste tänka, och hvilkas förvandling till åker- 
fält ej låge inom närmaste framtiden. 

Äfven ållonborrarna föranledde en stunds diskussion, hvar- 
vid d:r MEINERT betonade nödvändigheten att ingripa med all- 


var, om man ville komma till nöjaktigt resultat, i annat fall 


, 
kunde man låta saken vara. Att arbeta på ett område, under 
det att närgränsande angripna platser blefve utan skydd, hjälpte 
obetydligt, ty där fostrades i så fall ett tillräckligt antal insekter 
för att åter sprida sig rundt omkring. Hvad ett omedelbart, 
allvarligt uppträdande kan uträtta lämnade tyskarne exempel på, 
då koloradoskalbaggen från Amerika inkommit i landet. Genom 
att genast vidtaga energiska mått och steg blefvo de den kvitt. 
Prof. LAMPA uttalade som en önskvärdhet, att plockning af 
ällonborrar inom angripna omräden skulle blifva obligatorisk, och 
att insamlingen ej borde afbrytas under mindre gifvande svärm- 
ningsär utan fortsättas, och betalningen dä ökas. Rätt goda 
resultat hade genom dessa insamlingar redan ernätts. 

Pà framställning af ordföranden anmodades föreständaren för 
Statens entomologiska anstalt, prof. LAMPA, att gifva förslag till 
uttalande från sektionens sida i anledning af diskussionen om 
bestämmelser för obligatoriskt följande af statsentomologens före- 
skrifter i för härjningar utsatta områden. Detta, som af sektio- 
nen godkändes, hade följande lydelse: 

»Med anledning af ordförandens förslag och de yttranden, 
som under diskussionen af förevarande fråga afgitvits, får sektio- 
nen uttala följande önskningsmål: att lagstadganden rörande hvarje 
jordinnehafvares skyldighet att vid förefallande behof motarbeta 
eller söka förhindra insekthärjningar vore både nyttiga och af 
behofvet påkallade, samt att det borde ligga hvarje härför in- 
tresserad om hjärtat att arbeta för denna sak genom att upplysa 
lagstiftare och allmänhet om dess stora vikt och innebörd.» 

Lördagens föredrag af d:r YNGVE SJÖSTEDT hade till ämne: 
San ose scale, Aspidiotus perniciosus, Nordamerikas mest 
härjande skadeinsekt och var en biologisk och morfologisk 
redogörelse för de viktigaste dragen af detta så beryktade ska- 


4 


MN M Se ey eS ee 


SJÖSTEDT : SKANDINAVISKA NATURFORSKAREMOTET, I 25 


dedjur, grundad pä studier under en nyss afslutad resa i Förenta 
Staterna och Canada. 

För att rätt fatta möjligheten af denna insekts kommande 
farlighet för oss, vore studiet af dess geografiska utbredning och 
dessa områdens klimat och naturförhållanden af påfallande vikt. 
Som resultat af de synnerligen vackra djurgeografiska studier, 
hvilka direktorn för den mammologiska och ornithologiska afdel- 
ningen vid åkerbruksdepartementet i Washington, d:r MERRIAM, 
under en följd af år med noggrannhet utfört, hafva två större 
nordamerikanska zoner kunnat begränses, hvardera med tre under- 
zoner. Den sydligare hufvudzonens nordligaste subzon, som fått 
namnet »transition zon» karaktäriseras genom förekomsten af 
såväl vissa sydligare som vissa nordligare former, djur och väx- 
ter, hvilka här mötas. Då man efter en längre tids studier af 
ifrågavarande skadeinsekt hopsamlat en mängd uppgifter om orter 
för dess härjningar och utprickade dessa på kartan, fann man, 
att dessa platser icke, eller föga, gingo in i nämnda zon, 
utan voro belägna utmed dess gränser eller söder därom. Detta 
förhållande var stundom mycket slående, så t. ex. vid Hud- 
sonfloden, där den sydliga zonen i en lang, smal flik skär 
upp i transition zon — och just i denna följer San Jose scale 
efter. Dess härjande förekomst vid t. ex. Boston, som ligger i 
transition zon, får sin förklaring af denna stads läge vid golf 
strömmen. 

Då redan transition zon visar ett klimat, delvis varmare än 
vårt, med t. ex. vildt växande lönn, valnötsträd och kastanj, 
torde faran för insektens härjande spridning hos oss ej vara 
så stor. Största faran för dess spridning ligger i plantor, ej så 
mycket i frukt, och skulle några åtgärder vidtagas, borde dessa 
i första rummet gälla de förra. Till belysning af föredraget vi- 
sades från resan medförda San Jose scales, dels på kvistar, dels 
inlagda till preparat. 

Under måndagens sammankomst lämnade d:r HARALD SCHÖTT 
meddelande om fyra Collembolaformer från Franz Josephs 
land, anträffade under Jackson-expeditionen, hvilka hade sitt 
_ särskilda intresse såsom de första från nämnda trakt kända insekter. 

De voro: /sotoma cinerea (Nic.) och bidenticulata TULLB., 
Achorutes dubius Tuts. och Jongispinus Tutte. Samtliga 


5 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


hade förut träffats inom arktiskt område; /. cinerea och biden- 
Ziculata vore äfven kända från Jämtlands fjäll. 

D:r MEINERT höll därpå föredrag om larvernas betydelse 
för systematiken. Han genomgick olika insektgrupper, deras 
karaktärer och förvandling, och den vikt som redan nu i syste- 
met vore fäst vid larverna, sa t. ex. bland /ymenoptera med 
dess grupper af parasitiska och växtätande larver, de senare med 
ben, de förra, då de under sitt lif i andra djur ej behöfva så- 
dana, utan ben o. s. v. En egendomlig träbock (Hypocephalus 
armatus) omnämndes och visades därpå af prof. AURIVILLIUS; 
denna insekts plats i systemet vare osäker, så länge man ej 
kände dess larv. Äfven Pelobius Hermanni, en dykare, hade 
varit svar att bringa in i systemet, hvilket först med känne- 
dom om larven lyckats. 

En annan form, Noferus, hade äfven varit mycket svår att 
systematicera; THOMSON hade velat ställa den a parte, bilda för 
densamma en egen afdelning, subtribus Noferzdes under tribus 
Dytiscina. Stort arbete hade därför nedlagts för att få känne- 
dom om larven, men länge hade sökandet efter densamma varit 
lönlöst. Så fann för ett par år sedan en dansk student, JENSEN, 
en lefvande Noferus, som medfördes hem och insläpptes i ett 
akvarium, där den snart iämnade larver. Nu kunde konstateras 
att den har sin plats mellan hydrophilider och haliplider. Vid 
studiet af dytiscidlarverna hade det visat-sig, att släktskapen icke 
var alldeles sådan; den tedde sig hos de utvuxna insekterna, 
hvarför den gamla systematiken något måst ändras. 

De gamle intresserade sig föga för larver, men ERICHSON 
hade tidigt i Wiegmanns Archiv fär Naturgeschichte ägnat dem 
sin uppmärksamhet i och för systematiken. I Danmark hade studiet 
af larverna fått en förträfflig förkämpe i SCHJÖDTE, hvars stora 
arbete öfver coleopterlarver, grundadt på sorgfälliga undersök- 
ningar af ett rikt material, vore af största betydelse. Det var 
emellertid affattadt på latin och i hopträngd form och därför 
svårare att förstå för yngre entomologer. 

Prof. AURIVILLIUS uttalade som ett Önskningsmäl, att syste- 
matiska arbeten utarbetades öfver larver, som möjliggjorde des- 
sas bestämmande. Larvernas betydelse för systematiken vore af 
stor vikt, och närmare släktskap konstaterades ofta genom stu- 

6 


SJÖSTEDT: SKANDINAVISKA NATURFORSKAREMÖTET. 127 


dier af desamma. Sa t. ex. bland fjärilarna, där macrolepido- 
ptera hafva gripfötter, mäicrolepidoptera kransfötter, hvilka ej 
kunde omfatta kvistar o. dyl. Cossus, Sesia o. a., som ända 
till sista tiden stätt bland de förra, hörde emellertid till de se- 
nare. Äfven värtors ställning och antal pä larverna vore af syste- 
matiskt värde. Af prof. REUTER anfördes också exempel i sam- 
ma riktning. Under stenar i vattnet vid kalkklippor på Eng- 
lands, Frankrikes och Spaniens kuster, djupt under ytan hade 
påträffats en hemipter, Aepophilus Bonnairei; först dess larv 
kunde bestämma släktskapen och ställningen i systemet, som 
icke vore närmast hebrider och gerrider, utan närmast antho- 
corider och capsider, Detta exempel var hämtadt från insekter 
med ofullständig förvandling. 

Refererande till prof. AURIVILLI yttrande om fjärillarver be- 
tonade docent REUTER vikten att följa dessas utveckling ända 
från ägget, enär det visat sig, att föga besläktade larver vid ett 
visst stadium genom konvergens kunna likna hvarandra, och att 
man med kännedom om blott detta kan betrakta dem såsom 
mycket närstående. Så vore t. ex. släktena Afatura och Cha- 
raxes ej så besläktade, som en tid antagits. 

Under tisdagens sammankomst lämnade prof. AURIVILLIUS 
en skisserad öfversikt öfver sina vidtomfattande studier af den 
etiopiska dagfjärilfaunan, hvilka han nyligen afslutat i ett till 
akademien inlämnadt större arbete. Den betydelse ett sådant 
arbete, som omfattade hela den etiopiska dagfjärilfaunan med 
dess omkring 1,530 kända arter har för begränsandet af Afrikas 
olika zoologiska subregioner, är lätt att inse. Fyra sådana hade 
uppställts; den första omfattande världsdelens västra delar ägde 
inom sig ensam mer än två tredjedelar af alla de släkten, som 
voro karakteristiska för hela den etiopiska regionen; den andra 
omfattande kontinentens södra, den tredje dess östra delar, den 
fjärde Madagaskar. Belysande exempel på dimorfism företeddes 
liksom äfven serier visande den successiva förändring en art 
under sin vidsträckta utbredning undergår. 

D:r SJÖSTEDT påpekade den stora öfverensstämmelse, som 
rådde mellan det resultat, till hvilket föredraganden vid studiet 
af dagfjärilarna kommit vid begränsningen at det zoologiska 
Västafrika och det, som framgått genom studier af Afrikas fågel- 


7 


oy SR 2 COUT CERTA 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


värld. Dessa bäda sammanstämmande resultat vore en borgen 
för den typiska enhet, som i zoologiskt hänseende karaktärise- 
rade detta stora omräde, och hade sın grund i att detta säsom 
i det hela taget ett skogsland pä alla sidor omgifves af haf, 
öknar eller stepper. Åt samma håll gipgo äfven af lektor 
v. PORAT gjorda studier af Afrikas myriopoder, såsom af denne 
anfördes. 

Härmed voro mötets förhandlingar afslutade, och sedan prof. 
AURIVILLLIUS och docent REUTER uttalat ett tack till ämbetsmän- 
nen, styrdes kosan till Entomologiska Föreningens och Faunas 
mångårige medlem fotografen ROESLER för att genom en gemen- 
sam bild än längre bevara liflig hågkomst från det 15:de Skan- 
dinaviska naturforskaremötets angenäma samarbete. 


Yngve Sjöstedt. 


EINE BISHER UNBEKANNTE TERMITE AUS KAMERUN 


VON 


YNGVE SJÖSTEDT. 


Termes niger n. sp. 

Imago alata: nigra, femoribus tarsisque paulo dilutioribus; antennis 
19-articulatis, anguste albo-annulatis, articulo tertio paulo longiore quam secundo 
et quarto; capite longiore quam lato, medio excavato circulo parvo; inter ocellis 
jugo rotundato humili; ocellis distantibus; prothorace latitudine capitis, semi- 
circulari, medio cavo parvo, antice elevato medio exciso, postice incurvato; 
alis brunnescente-fuscis, venis costalibus paulo obscurioribus, mediana ad sub- 
costam approximata; mediana et submediana alæ anticæ ad basin ale ipsius 
non junctis. Long. c. alis 42, exp. alar. 73, long. ale 34, lat. ale 8,8, 
corp. c. 20 mm. 

Sowohl auf Grund der Grösse, als der schwarzen Farbe des Kopfes und 
des Körpers, welche ganz dieselbe wie beim Kopfe der Soldaten des Zermes 
Lilljeborgi SJösT. (Festschrift für Lilljeborg, Upsala 1896, pag. 269, Taf. XIV) 
ist, halte ich für sehr warscheinlich, dass diese ausgezeichnete Form die Imago 
jener Art sei, wovon bisher nur Soldaten und Arbeiter, aus Kamerun beschrie- 
ben, bekannt sind. Sie ist auch die einzige von jenem Gebiete mitgebrachte 
Termite, die genug gross ist, um Imago der erwähnten Soldaten und Arbeiter 
sein zu können. Vorläufig muss ich doch dieselbe als selbständige Art aufstellen. 


129 


STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 


Sedan svenska riksdagen 1896 under rubriken »anslag till 
befrämjande 1 allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» 
anvisat medel pà ordinarie stat till upprättande och underhäll af 
en entomologisk försöksanstalt, kan man med allt fog säga, att 
den praktiska entomologien i Sverige tagit ett jättesteg framät och 
härigenom kommit i ett lyckligare läge än 1 nâgot annat europeiskt 
land. Det praktiska Amerika hade für länge sedan, med vaken 
blick för den otroliga förlust skadeinsekterna tillfoga landtbruket 
med dess binäringar, inrättat försöksstationer, där medel till härj- 
ningarnas dämpande studeras och sedan kungöras för befolknin- 
gen; men i Europa hade man ännu ej kommit så långt, om jag 
undantager de anstalter man upprättat för mera speciella ända- 
mål, hufvudsakligen för studium och bekämpande af den för vin- 
stockarna så olycksbringande Phylloxeran. Med jubel emottogs 
äfven riksdagens beslut icke blott af den Entomologiska Före- 
ningen, där frågan första gången vid dess ro-àrs-fest den 14 de- 
cember 1889 förts på tal och sedan oupphörligt varit föremål för stu- 
dier och ôfverläggningar, utan äfven af den stora allmänheten, 
som vid skötsel af landtbruk, skog eller trädgård lärt sig inse 
hvilka kolossala förluster hvarje år förorsakades af skadeinsekterna. 

Då Statens entomologiska anstalt, belägen vid Albano invid 
Stockholm, nu blifvit färdigbyggd och organiserad, tro vi, att det 
kan intressera tidskriftens läsare att erhålla litet närmare känne- 
dom om densamma. Vi vilja därföre först lämna en kortfattad 
redogörelse för dess tillkomst samt därefter en beskrifning öfver 
huru den ser ut och huru den är inrättad. 


Entomol, Tidskr. Årg. 19, H. 3—4 (1898). ı 


Wao 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Frågan erhöll, såsom vi ofvan antydt, sitt första uppslag 
den 14 december 1889, då den Entomologiska Föreningen i 
Stockholm firade sin tioåriga tillvaro. En af Föreningens med- 
lemmar framställde då i ett föredrag några önskemål för ento- 
mologien i Sverige. Det första önskemålet, som härvid framställ- 
des, var Ent. Tidskrifts utvidgande med en biologisk afdelning, 
särskildt hvad anginge skadeinsekterna. Föreningen tog äfven 
strax därefter denna fråga om hand och inom kort erhölls af 
staten ett årligt bidrag af 1,000 kronor till utgifvande af en sär- 
skild del af tidskriften: Uppsatser i praktisk entomologi. Här- 
med hade man tagit ett stort steg framåt, men man kunde ju 
ännu hufvudsakligen blott relatera de erfarenhetsrön, som gjorts 
på andra håll och under för oss mer eller mindre afvikande för- 
hållanden. De flesta på sakliga förhållanden grundade uppsatser, 
som kunde inflyta, voro från den af staten anställda och aflönade 
entomologen, numera professorn SVEN LAMPA; men denne klagade 
oupphörligt, att han under sina resor ej hade tillfälle verkställa 
några mera djupgående undersökningar och ej hade en fast an- 
stalt att tillgå, där studierna och försöken kunde mera rationelt 
bedrifvas. 

Vid den ofvannämnda tioårsfesten framställdes äfven bland 
de af föredragaren uttalade önskemålen, huru viktigt i både prak- 
tiskt och vetenskapligt hänseende det vore att få till stånd en 
biologisk anstalt, där uppfödandet af larver och andra till utred- 
ning af insekternas fortplantning, förvandlingar och lefnadsvanor 
erforderliga undersökningar kunde på ett tillfredsställande sätt 
utföras. Med varmaste intresse omfattades den viktiga frågan af 
Föreningens medlemmar, och man kan säga, att sedermera intet 
enda sammanträde hållits, utan att hon i någon form afhandlats 
och diskuterats. Vid Ent. Föreningens högtidsdag den 14 de- 
cember 1890 uppställdes såsom diskussionsämne: »Bör något 
göras för att biologiska undersökningar rörande insekterna, i för- 
sta rummet de skadliga, i vårt land må komma till stånd?» Frå- 
gan inleddes af undertecknad och i den lifliga och sakrika diskus- 
sionen deltogo professorerna ÖSKAR SANDAHL, CHR. AURIVILLIUS, 
CHR. LOVÉN, J. ERIKSSON, statsentomologen SVEN LAMPA, direk- 
tören för skogsinstitutet C. G. HOLMERZ, kanslisekreteraren SIMON 
NORDSTRÖM m. fl. Med öppen blick för de till millioner kronor 


2 


a 


GRILL! STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT, 131 


uppgäende fôrluster, som ärligen tillfogas vära landtbrukare, skogs- 
odlare och trädgärdsskötare genom skadeinsekternas tillskyndande, 
sökte nu Föreningen, dä hon med sina egna alltför anspräkslösa 
tillgångar ju ej kunde realisera sitt så lifligt eftersträfvade ünske- 
mäl, att härför intressera äfven utom Föreningen stäende. Att 
detta ej skulle blifva svårt, låg ju i sakens natur. En biologisk 
station, eller, som man numera började kalla den, en entomolo- 
gisk försöksanstalt, borde kunna åstadkommas för en jämförelse- 
vis ringa årskostnad, och kunde man där utfinna botemedel mot 
endast en enda af våra talrika skadeinsekter, hade man ju kost- 
naden ersatt hundrafaldt. Såsom var att förmoda omfattades sa- 
ken med intresse på vidt skilda håll. Den 16 mars 1893 in- 
sände Östergötlands läns Hushållningssällskap genom sin ordfö- 
rande, landshöfdingen grefve ROBERT DE LA GARDIE, till Kongl. 
Landtbruksakademiens Förvaltningskommitté en skrifvelse, hvari 
hemställdes, att Förvaltningskommittén måtte vidtaga åtgärder för 
inrättandet af en entomologisk försöksstation, hvarest skadeinsek- 
ternas lifsvillkor kunde närmare studeras samt medel för deras 
utrotande pröfvas och utfinnas. Redan den 16 oktober 1893 
ingick Landtbruksakademien med en skrifvelse, undertecknad af 
P. v. EHRENHEIM och contrasignerad af CHRISTIAN LOVÉN, till H. M. 
Konungen, hvari den efter en längre sakrik motivering i under- 
dånighet hemställer, det vid Akademiens experimentalfält måtte 
inrättas en försöksstation för experimentelt studium af skadein- 
sekterna samt af medlen till deras utrotande eller hämmandet af 
deras härjningar, samt föreslår för denna anstalt organisation och 
stat. Stationens skötsel borde anförtros åt en föreståndare, under 
hvilken borde lyda en assistent under 7 månader (april —okto- 
ber) af året samt ett arbetsbiträde. Som det ej var möjligt att 
inrymma institutionen i någon af de å experimentalfältet redan 
befintliga byggnaderna, måste man uppföra en ny sådan och bi- 
fogades, då Akademien ej var i tillfälle att nu framlägga en full- 
ständigt detaljerad plan och kostnadsberäkning för denna bygg- 
nad, en skissritning med approximativ kalkyl, som uppgjorts af 
föredraganden för Akademiens mekaniska afdelning, kaptenen O. 
A. BuscH, med biträde af byggmästaren E. W. RITTER, och 
hvarför kostnaden jämte erforderliga uthus icke skulle komma att 
öfverstiga 10,000 kr. Det begärda anslaget för en gång till in- 


2 
J 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


redning, första uppsättning af instrument och öfriga inventarier 
upptogs till 1,500 kr., och årsanslaget — förutom lön åt före- 
ståndaren af 4,000 kr. med två ålderstillägg om 500 kr. samt 
arfvode åt assistenten af 1,000 kr. —— äfvenledes till 1,500 kr. 
Akademien förbehåller sig att, om det täcktes Kongl. Maj:t att 
i nåder bereda tillgång till ofvan angifna för förslagets förverk- 
ligande nödiga anslag, få inkomma med fullständig ritning och 
kostnadsberäkning för den ifrågasatta byggnaden. 

Med anledning af denna skrifvelse förklarade Kongl. Maj:t 
den 31 oktober samma år, eller 1893, sin nådiga vilja vara, »att 
Landtbruksstyrelsen lämnade Hushällningssällskapens ombud till- 
fälle att vid deras under nästföljande november mänad infallande 
sammanträde i ärendet sig yttra samt med det yttrande, som sä- 
lunda mä varda afgifvet, och eget underdänigt utlätande till Kongl. 
Maj:t inkomma». 

Frågan blef sålunda af Kongl. Maj:t remitterad till Landt- 
bruksstyrelsen. 

Hushållningssällskapens i Stockholm samlade ombud omfat- 
tade den viktiga frågan med lifligaste intresse, och den 14 no- 
vember 1893 inkommo de med en på ombudens vägnar af FRE- 
DRIK HEDERSTIERNA undertecknad och af CARL BENDIX kontra- 
signerad skrifvelse till Konungen, hvari de i underdånighet till- 
styrka inrättandet af en entomologisk försöksanstalt och, med 
instämmande i hvad Landtbruksakademien i frågan anfört, för- 
orda dess förläggande till hennes experimentalfält. Fördelarna 
af detta läge syntes ombuden vara klara och oomtvistliga. I af- 
seende på anstaltens af Landtbruksakademien föreslagna organisa- 
tion, det för byggnaden äskade beloppet och aflöningen till tjän- 
stemännen hade ombuden intet att anmärka. Däremot funno 
ombuden de anslag, som ifrågasatts för anstaltens första utrust- 
ning, med 1,500 kr. för en gång, och för dess drift, likaledes 
1,500 kr. årligen, vara alltför knappt tillmätta, samt föreslå den 
förra summans höjande till 3,000 kr. och den senares till 
1,800 kr. 

Emellertid hade Landtbruksstyrelsen af sin dävarande ento- 
molog, SvEn LAMPA, infordrat ett utlåtande, som denne afgaf 
den 12 december 1893, och hvilket han afslutar med uttalandet 
af en uppriktig önskan om framgång åt förslaget, dä han anser 


4 


Te as dr eT ee ey 


GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 133 


den af Landtbruksakademien och Hushållningssällskapens ombud 
gjorda utredningen vara både grundlig, väl motiverad samt fullt 
enlig med sakförhållandena. 

Äfven den Entomologiska Föreningen, som med det mest 
spända intresse följt den hittills snabba utvecklingen af frågan, 
inkom den 19 december 1893 till Landtbruksstyrelsen med en 
af dess ordförande, professor O. TH. SANDAHL, undertecknad 
skrifvelse, hvari den anhåller att, då det är Föreningen bekant, 
att förslaget nu, sedan yttrande däröfver äfven inhämtats af Hus- 
hällningssällskapens ombud, skulle behandlas af Landibrukssty- 
relsen, det ej måtte anses för ogrannlaga, om Entomologiska För- 
eningen äfven för sin del vågade till Styrelsen inkomma med en 
framställning i ämnet. Varmt förordar Föreningen förslaget och 
hoppas, att denna sak snart skall finna en lösning, som kan 
lända vårt fäderneslands jordbruk till gagn och nytta. 

Den 20 december 1893 inkom Landtbruksstyrelsen med sin 
till Konungen ställda skrifvelse i ämnet, undertecknad af THEO- 
DOR ODELBERG Och HENRIK MAGNET samt kontrasignerad af 
FREDRIK EGERSTRÖM. Med allt större bestämdhet, säger Styrel- 
sen, hafva tid efter annan inom vårt land röster höjts för vid- 
tagande af kraftigare åtgärder i syfte att förekomma de förödel- 
ser, som, i den mån jordbruket tilltagit i intensitet, visat sig i 
allt högre grad hota de odlade växterna, och dymedelst söka 
förebygga de stora förluster, hvaraf eljest landtmannen kommer 
att drabbas. Alltifrån början af sin verksamhet har också Landt- 
bruksstyrelsen haft sin uppmärksamhet fästad å detta förhållande 
och sökt bereda utvägar för vinnande af det viktiga ändamålet. 
Då Landtbruksakademien såsom det vill synas på goda skäl an- 
sett att, om en sådan institution som den nu föreslagna upprät- 
tas, någon särskild entomolog, i likhet med den af Landtbruks- 
styrelsen under senare tider anställda »instruktören för medde- 
lande af upplysningar i fråga om de för tandtbruket skadliga 
insekter» (den i dagligt tal kallade statsentomologen), ej vidare 
behöfver antagas, utan att dennes åligganden skulle kunna full- 
göras af den entomologiska försöksstationen, varder det så myc- 
ket viktigare, att denna anstalt ställes i de praktiska intressenas 
tjänst och från början erhåller den dubbla uppgiften att jämte 
ett grundligt studium af den praktiska entomologien i alla dess 


5 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


delar göra denna vetenskap fruktbärande, dels genom sträfvandet 
att söka utfinna botemedel mot skadliga insekter, dels ock genom 
meddelande af upplysningar och räd ät allmänheten i alla de 
afseenden, som kunna anses ligga inom omrädet för institutio- 
nens verksamhet. Det är också endast under förutsättning, att 
anstalten erhåller denna afgjordt praktiska karaktär, som Landt- 
bruksstyrelsens förbemälde instruktör skulle kunna undvaras och 
Styrelsens öfverhufvud finner sig kunna förorda upprättande af 
en dylik anstalt, som för öfrigt med afseende å dess nära sam- 
manhang med Landtbruksstyrelsens öfriga verksamhet och dess vikt 
för själfva landtbruksnäringen ovilikorligen torde böra ställas under 
Styrelsen ledning och inseende. Det dubbla ändamål, som anstalten 
skulle få, kräfver emellertid ett årligt anslag, som icke utan olägenhet 
skulle kunna sättas lägre än det af Landtbruksakademien föreslagna. 

Då Landtbruksstyrelsen sålunda ej önskade, i likhet med 
hvad alla öfriga, som uttalat sig i ämnet, hafva anstalten ställd 
under Landtbruksakademien, utan under sitt eget öfverinseende, 
kunde hon helt naturligt ej häller förorda dess förläggande till 
Akademiens experimentalfält. Därföre säger Styrelsen äfven vidare 
i sitt utlåtande, att beträffande detaljerna af ifrågavarande förslag, så 
anser sig Landtbruksstyrelsen böra endast erinra att, ehuru många 
skäl tala för ifrågavarande anstalts förläggande till experimentalfältet, 
detta förslag, hvars utförande skulle erfordra uppförandet därstädes af 
en ny byggnad för en beräknad kostnad af 10,000 kronor, synes åtmin- 
stone för närvarande icke böra vinna afseende, enär all erfarenhet 
ännu saknas om bästa sättet för en dylik byggnads uppförande, och 
möjlighet utan tvifvel finnes att få mot ett pris, ej öfverstigande 
500 kronor för år, hyra någon i hufvudstadens omedelbara när- 
het med goda kommunikationer försedd lägenhet, dit en dylik 
anstalt till en början och till dess någon erfarenhet vunnits om de 
fordringar, som böra ställas på den byggnad, där anstalten slut- 
ligen skall inrymmas, kan vara förlagd. 

Då Landtbruksstyrelsen »icke har något vidare att mot för- 
slaget erinra», hemställer Styrelsen på grund af hvad hon anfört 
i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes till nästinstundande 
Riksdag aflåta nådig proposition att Riksdagen, under förutsätt- 
ning att anstalten inrättas på sätt Styrelsen. föreslagit, måtte an- 
visa dels för försöksstationens utgifter ett årligt belopp af 7,000 

6 


ae ee 


| sil 


GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 135 


kronor, hvaraf till föreständaren 4,000 kr. med rätt till tvä älders- 
tillägg hvardera à 500 kr., till assistenten 1,000 kr., samt för 
anstaltens underhäll och drift — hyra för lokal inberäknad —- 
2,000 kr.; dels ock för anskaffande af instrument och ôfriga 
inventarier för en gäng ett belopp af 1,500 kronor. 

Landtbruksstyrelsens utlätande var nog förestafvadt af väl- 
vilja för själfva förslaget, men dels genom dess ovillkorliga for- 
dran att anstalten skulle ställas under hennes Öfverinseende, och 
dels genom den i sista stund från öfriga förslag afvikande idéen 
att tillsvidare inhysa anstalten i en förhyrd lägenhet, kunde Kongl. 
Maj:t omöjligt framkomma med proposition i ämnet till 1894 års 
Riksdag, utan såg sig i stället tvungen att remittera ärendet till 
Landtbruksakademien för vidare behandling. 

Ett år gick sålunda förloradt. Men Landtbruksakademien 
inkom med berömvärdt nit snart med sitt infordrade nya utlå- 
tande, hvilket åtföljdes af en fullständig ritning till försöksstatio- 
nen, uppgjord hvad angår den del af byggnaden, som omfattade 
boningslägenheterna, af arkitekten JOSEPHSON, och hvad som an- 
gick insekthuset och källrarna med dess inredning af underteck- 
nad, med hufvudsaklig ledning af entomologiska stationen. i 
Washington, hvilken anses vara den bäst inrättade af de många, 
som finnas i Amerika, Kostnadssumman för denna byggnad be- 
räknades stiga till 13,000 kronor. Man hoppades nu fullt och 
fast att Regeringen skulle inkomma med proposition i frågan till 
1895 års Riksdag, men när den Kongl. propositionen öfverläm- 
nades, fanns ingenting däri taladt om en entomologisk försöks- 
anstalt. Civilministern hade ej häller nu, till följd af Landtbruks- 
styrelsens afvikande förslag, ansett sig kunna komma fram med 
frågan. Med förtviflan öfver den besvikna förhoppningen, sökte 
nu Entomologiska Föreningen under den korta tid, som återstod 
före motionstidens utgång, att intressera framstående riksdagsmän i 
båda kamrarna att väcka enskilda motioner i ämnet; mindre med 
utsikt att härigenom vid denna Riksdag vinna målet, men hufvud- 
sakligen för att bringa saken till Riksdagens kännedom och här- 
igenom möjligen få igenom frågan vid följande års Riksdag. Med 
beredvillighet frambars äfven motion i ämnet af d:r CARL NY- 
STRÖM 1 första kammaren och af kontraktsprosten O. W. REDE- 
LIUS i den andra. I sitt utlåtande angående dessa båda hvar- 


7 


| D. 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


andra liknande motioner säger Statsutskottet, att som motionä- 
rerna åberopat den utredning i ämnet, hvilken lämnats i motio- 
nerna bifogade yttranden af Landtbruksakademien, Landtbruks- 
styrelsen, Hushållningssällskapens år 1893 församlade ombud 
m. fl, af dessa handlingar framgår, att Landtbruksakademien 
underställt Kongl. Maj:ts pröfning förslag om inrättandet af en 
entomologisk försöksstation vid Akademiens experimentalfält; 
och, enligt hvad utskottet inhämtat, har denna framställning, 
öfver hvilken yttranden af vederbörande myndigheter infordrats, 
ännu icke blifvit inför Kongl. Maj:t föredragen. Vid sådant 
förhållande, och då alltså detta ärende för närvarande är på 
Kongl. Maj:ts pröfning beroende, anser sig utskottet icke böra 
till det väckta förslaget tillstyrka bifall. Såsom det var att för- 
utse, var frågans fall härmed gifvet. Men i andra kammaren 
yttrade kontraktsprosten REDELIUS, att han ingalunda ansåg det 
barn, som nu begrofs, vara ett dödfödt, utan antog att det med 
förstärkta krafter skulle lefva upp igen vid kommande Riksdag. 
Och så blef äfven händelsen. 

I statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag framlägger 
Regeringen förslag till anvisande på ordinarie stat af medel till 
en entomologisk försöksanstalt, hvarjämte departementschefen för- 
klarar att, enär å experimentalfältet icke finnes någon för anstal- 
ten användbar lokal, alltså en ny byggnad behöfver därstädes 
för ändamålet uppföras, och lärer, äfven om kostnaden därför 
icke skulle kunna nedbringas under kostnadsförslagets slutsumma, 
utgiften därför kunna bestridas med för Kongl. Maj:t tillgängliga 
medel; af dylika medel torde ock kostnaden för anstaltens första 
utrustning kunna betäckas. 

I sitt utlåtande säger sig Statsutskottet, som finner viktiga 
skäl tala för att en anstalt af den art, Kongl. Maj:t föreslagit, 
må komma till stånd, emellertid vilja framhålla, att den nytta, 
som därmed kan vinnas, torde vara ı väsentlig mån beroende 
därpå, att anstaltens verksamhet ledes i en verkligt praktisk rikt- 
ning. Ur denna synpunkt och på de skäl, som 1 öfrigt blifvit 
af Landtbruksstyrelsen uti dess i ärendet afgifna utlåtande till 
stöd härför anförda, anser sig utskottet endast under den förut- 
sättning kunna förorda inrättandet af den föreslagna entomologi- 
ska anstalten, att densamma varder ställd under Landtbrukssty- 

8 


all nié er ate bee 


GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 137 


relsen, som sålunda bör öfver dess verksamhet i alla delar utöfva 
inseende. Och till slut hemställer utskottet, att Kongl. Maj:ts 
framställning må på det sätt bifallas, att Riksdagen, för inrättande 
af en under Landtbruksstyrelsen ställd entomologisk anstalt, be- 
viljar till aflöning åt en föreståndare för samma anstalt 4,000 
kronor för år, däraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor 
i tjänstgöringspenningar; till aflöning åt en assistent vid anstalten 
(med tjänstgöring under tiden april—oktober) 1,000 kronor för 
år, samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för år, 
äfvensom medgifver, att föreständarens aflöning efter innehafva- 
rens af beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid af 
fem år, räknadt från och med året näst efter det han blifvit an- 
tagen, må höjas med 500 kronor och efter ytterligare fem års 
enahanda tjänstgöring ånyo höjas med 500 kronor. 

Den 22 februari 1896 förekom frågan i båda Riksdagens 
kamrar och bifölls utan någon nämnvärd diskussion. 

Den för vårt land viktiga frågan om inrättandet af en ento- 
mologisk försöksanstalt var härmed lyckligt löst hvad angår de 
erforderliga penningemedlen. Men ännu återstod tvänne viktiga 
faktorer: att finna lämplig personal och lämplig plats för anstal- 
ten. Den förra frågan löstes ganska lätt, då till föreståndare 
den 29 januari 1897 af Kongl. Maj:t utnämndes Landtbruks- 
styrelsens entomolog, Sven Lampa, hvilken var så godt som 
själfskrifven till platsen och ett par månader därefter förordnades 
till professor; till assistent utsågs af Landtbruksstyrelsen den från 
sin forskningsfärd i Kamerungebitet bekanta forskaren d:r YNGVE 
SJÖSTEDT. 


Sedan jag nu i korta drag skildrat den rätt långa historien 
om huru den entomologiska försöksanstalten, eller som den nu- 
mera kallas: Statens entomologiska anstalt, kommit till, vill jag 
äfven beskrifva huru den ser ut och är inredd. 

Då på framställning af Landtbruksstyrelsen meddelande ingått 
från Landtbruksakademien att lämplig plats för försöksanstaltens 
byggnader numera ej kunde beredas på experimentalfältets om- 
råde, var det till en början ovisst, hvarest anstalten skulle 


9 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


erhålla husrum. Efter flera förslag och många funderingar lycka- 
des det Landtbruksstyrelsen att för behofvet förvärfva en i alla 
afseenden lämplig plats i Stockholms närmaste grannskap, vid 
Albano utmed Brunnsvikens af skuggrika ekar prydda strand och 
i omedelbar närhet till Landtbruksakademiens experimentalfält 
och Bergianska trädgården. Från Engelbrektsgatan eller Stock- 
holms östra station kommer man på några få minuter med elek- 
trisk spårvagn till anhaltstationen Experimentalfältet. Till höger 
ligger nu nämnda fält med sina byggnader, och till vänster leder 
en kort gängstig öfver den s. k. Ekbacken samt en något längre 
körväg från landsvägen fram till den alldeles invid Brunns- 
viken belägna entomologiska anstaltens område. Våra båda 
planscher, framställda efter fotografier, utgångna från atelier 
ROESLER, visa oss en vårbild af anstalten, innan ekarna hunnit 
utveckla sitt skuggande bladverk. Idylliskt ligger den unga in- 
stitutionen, på hvilken vi för framtiden ställa så stora förhopp- 
ningar. Tyvärr synes på ingendera af planscherna den närbe- 
lägna Brunnsvikens klara vattenyta, hvilken i så hög grad bidra- 
ger till anstaltens både nytta och trefnad. 

Låtom oss nu under den välvillige och för sin sak så varmt 
intresserade föreståndarens ledning göra ett besök i byggnaderna, 
därvid först vändande oss till den större (se bifogade planan- 
ordningar). Uppför en mindre yttertrappa komma vi först upp 
på en Öppen veranda, hvars tak uppbäres af pelare. Härifrån 
leder en dörr till vänster ner till källarvåningen, under det en 
dörr rakt fram förer oss in i en tambur, där vi till vänster hafva 
trappan upp till öfre våningen och rakt fram två dörrar, af 
hvilka den vänstra leder till föreståndarens och den högra till 
assistentens arbetsrum. Gå vi genom den förra, komma vi till 
ett stort rum med fyrar fönster, hvaraf tre à den ena längsi- 
dan, utefter hvilken fasta och delvis nedfällbara arbetsbord äro 
anbringade. Midt 1 rummet star ett större arbetsbord och om- 
kring väggarna insekt- och bokskäp, innehällande bland annat 
de af Entomologiska Föreningen till anstalten skänkta SANDAHL- 
SKA och ANKARCRONSKA samlingarna m. m. Vid ingängs- 
dörren sitter den numera oundgängliga telefonen och strax invid 
till höger leder en dörr in till assistentens arbetsrum med sina 
fasta och lösa arbetsbord. Äfven här finna vi utmed väggarna 


10 


ee BER 


ut AE RE de Br UN 7 * ” o- 
‘aie is 


GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 139 


insektskåp samt ett skåp innehållande en samling af de nyttiga 
fåglar, som i Sverige bygga och bo. Från detta rum förer en 
dörr in till assistentens boningsrum. 

Vända vi åter till föreståndarens rum eller det så kallade 
stora laboratoriet, så finna vi på väggen midt för ingångsdörren 
en dörr, som leder direkt ut i insektariet. Har komma vi först 


bord 


Insektkonriet 
= = ae 


Cast 


Hodlru ML 


Ow 
Wosumaunm 


Of 
Oppen - 
111 | 
véranda | | | 
| 


Förestamdarens 


anbetsaum- 


Sora os. 


| 
Ge | 
me Ca mbur)| 


| 
UML veramd 


| seug où] Ship 


ut pä en afsats, hvarifrän en mindre trappa leder till denna 
byggnads lägre belägna golf. Insektariet är genom en vägg af- 
deladt i tvänne rum, af hvilka det första har kamin och är af- 
sedt till varmrum äfven under vintern, hvaremot det andra är 
ämnadt till kallrum. Längs båda rummens med breda fönster 
försedda längväggar löpa fasta bord för insektburar, terrarier 


m. m.; midt i varmrummet stär ett större arbetsbord. I det yttre 


’ 


II 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


rummet, från hvars gafvelvägg en dörr med trappa leder ut i 
det fria, finna vi två i golfvet nedsänkta, murade cement-cister- 
ner fyllda med jord, där man planterar insekternas foderväxter 
och sedan kan studera djurens förvandlingar och lefnadsförhål- 
landen. Invid väggen till insektariets varmrum står här ett skåp 
för kemikalier, utrotningsmedel etc. Från taken i båda rummen 
leda ventilationstrummor ut i fria luften. Golfven i båda dessa 
rum äro cementbelagda. 

Återvända vi till tamburen och begifva oss uppför trappan 
till öfre våningen, komma vi först till en två meter bred täckt 
veranda samt från denna in i tamburen till föreståndarens bo- 
stadsvåning, som helt anspråkslöst består af tre rum, jungfrukam- 
mare och kök. Trefnaden och ett varmt intresse för saken fa 
här ersätta hvad som brister i utrymme. 

Gå vi nu åter ned för trappan samt ut på den öppna ve- 
randan finna vi här, såsom ofvan blifvit omtaladt, nedgången 
till källareväningen. Denna inrymmer först och främst två rum, 
det ena afsedt till s. k. »kläckhus» det andra till vinterförva- 
ringsrum för foderväxter i kruka m. m., samt vidare mat- och 
vedkällare samt kolbox. 

I föreständarens och assistentens arbetsrum, köket en trappa 
upp samt i tamburer och trappuppgängar utgöras väggar och tak 
af hyflade och späntade pärlade bräder, som oljemalats, I bonings- 
rummen äro väggarna klädda med tapeter samt taken spända. 
Alla yttertak äro af plåt. 

Men utom den nu i korta drag beskrifna sjelfva anstalten, 
finnes äfven en mindre byggnad, den s. k. stugan, afsedd till 
bostad för arbetsbiträdet m. m. Stå vi på trappan från insekta- 
riets kallrum, ligger den framför oss snedt till vänster. Lätom 
oss göra ett hastigt besök äfven här. Genom den dörr, som 
synes på den andra af de båda planscherna (se vidare planteck- 
ningen) kommer man genom en mindre förstuga in i en rymlig 
kammare, hvarifrån dörrar leda dels till ett kök, dels till ett slöjd- 
rum, väl behöfligt för förfärdigandet af alla de insektburar och 
andra småsaker, anstalten för sin drift kräfver. Från detta senare 
rum kommer man vidare ut i ett större förrädsrum, hvarifrån en 
dörr äfven leder direkt ut i det fria. 

Till anstaltens område hör äfven på tre sidor om den- 


12 


TV WEINEN Se ee > RN 


GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT, 141 


samma belägna äkerstycken, hvilka, såsom af den främsta planschen 
kan ses, delvis indelats i mindre rutor för olika växtslag, erfor- 
derliga för insekternas underhåll och iakttagande. 

Hela arealen af denna jord utgör 57,61 ar, som förut varit 
en mycket illa häfdad åker, samt 1,5 ar äng och sjöstrand. Det 
mesta däraf, som ej är indeladt i rutor, är numera planteradt med 
fruktträd och bärbuskar samt hvarjehanda park- och skogsträd 
m. m., hvilka förnämligast äro afsedda för experiment med ut- 
rotningsmedel mot skadeinsekter. En mindre trädskola är äfven 
för enahanda ändamål anlagd, hvari trädplantor från 1— 3 års 
ålder ständigt skola finnas att tillgå för att vid behof inplante- 
ras i krukor eller omgifvas af burar, hvari insekters förvandlingar 
och lefnadssätt, på nära håll kunna observeras. 

Hufvudbyggnaden är belägen knappast ett stenkast från 
Brunnsvikens strand på en kulle, hvars areal är 43,45 ar och 
hvarpå växa flera stycken uråldriga samt smärre ekar, tallar, alar 
och aspar, hvilka alla kunnat få kvarstå för att lämna väl be- 
höfligt skydd mot vindar samt skugga och behaglig svalka under 
heta solskensdagar. Till byggnaderna leda nu breda, grusade 
vägar, och på kullen omkring den större byggnaden äro erfor- 
derliga gångar upptagna, hvaribland den ena löper utmed stran- 
den, där en mindre stenbrygga, framdeles afsedd till ångbåst- 
brygga, är anlagd. 

En institution af sådan beskaffenhet som den i fråga varande 
måste naturligtvis vara skyddad mot okynniga människors, hun- 
dars m. fl. djurs tillträde till planteringar m. m., och med 
anledning häraf är hela omrädet omgifvet af ett stängsel af flera 
rader taggig järnträd, utspänd på stolpar af järn eller trä, och 
innanför detta äro nyligen planterade granplantor, som framdeles 
komma att lämna skydd mot behörigas påhälsningar. 

Ritningarna till byggnaderna, hvilka under utförandet under- 
gått behöfliga ändringar, hafva, såsom förut blifvit nämndt, upp- 
gjorts af arkitekten JOSEPHSON och undertecknad. Byggmästare 
har varit arkitekt C. A. OLSSON, grundläggare A. GUSTAFSSON. 
Såsom kontrollant vid arbetet för källare och grund tjänstgjorde 
kostnadsfritt kaptenen J. W. KULLBERG och vid allt det öfriga 
arbetet arkitekten CARL OLINDER. Kostnaden för den stora bygg- 
naden steg till 13,000 kronor. För den mindre byggnaden, hvil- 


13 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


ken likväl redan från början var nödvändig att få till stånd, 
funnos däremot inga medel anvisade, utan har föreståndaren, 
professor SVEN LAMPA, tills vidare tillsläppt den härför erforder- 
liga summan, 2,300 kronor, ur sin egen kassa. 


I korta och hastiga drag har jag nu beskrifvit tillkomst och 
utseende af den försöksanstalt, hvilken år 1889 uppställdes af 
Entomologiska Föreningen såsom ett önskemål och allt sedan af 
henne omfattats med ett det lifligaste intresse, hvarförutan den 
helt säkert åtminstone ännu på länge ej kommit till stånd. Tack 
vare äfven åtskilliga andra institutioners — först och främst 
Landtbruksakademiens — kraftiga ingripande samt sist, men 
ingalunda minst, Riksdagens offervillighet har nu (år 1898) detta 
önskemål blifvit realiseradt och försöksanstalten en verklighet. 
I spetsen för densamma har Regeringen ställt en man, som utan 
meningsskiljaktighet af alla den praktiska entomologiens vänner 
utpekades som dess själfskrifna föreståndare; och vid sidan af 
honom en assistent, hvilken redan inom vetenskapen förskaffat 
sig ett namn och som med nit och intresse i Amerika, tack vare 
svenska statens understöd, vidare utbildat sig för den stora upp- 
gift han ställt som sin lefnads mål. Väl kunna vi därföre med 
förtröstansfullt hopp se anstaltens framtid till mötes, förvissade 
om, att hvad mänskligt vetande och brinnande intresse kunna 
uträtta, här äfven kommer att uträttas. Sic fiat! 


Claes Grill. 


a Oe ree a TIME ee Ze 


4 


LAMPA. NOTISER, 143 


Amerikanskt sätt att insamla och utrota i vatten lef- 
vande insekter. Såsom spaltfyllnad må här meddelas ett kort 
utdrag ur ett anförande, som af nuvarande statsentomologen i 
Förenta Staterna, Mr L. O. Howarp, för några år sedan upp- 
lästes vid ett af »The Association of economic Entomologists» 
hållet årsmöte i staden Rochester, N. Y. Det handlade egent- 
ligen om moskiter, hvilkas utseende och lefnadssätt mycket öfver- 
ensstämmer med våra myggors. 

Moskiternas äfvensom våra myggors larver uppehälla sig, 
som man vet, i sött, hälst stillastående vatten och träffas ofta i 
oerhörd mängd i ganska små vattensamlingar. 

Mr Howarp bebodde en villa i närheten af Newyork en 
sommar uti juli månad. Föregående juni hade varit våt, hvar- 
för vattensamlingar uppstått i villans närhet, och vid dessa upp- 
täcktes snart moskiter, hvarför han fruktade att under vistelsen 
på stället blifva oroad af dessa besvärliga grannar. Då han en 
afton tog en liten vattensamling i skärskådande, hvilken var be- 
lägen å hans eget område, syntes flera moskithonor flygande 
öfver vattenytan, och han beslöt då att göra ett litet experiment. 
Vattnets yta var ej större än 60 kvadratfot och på denna ut- 
hälldes 112 gram fotogen, som hastigt utbredde sig öfver vat- 
tenytan och bildade en mycket tunn hinna. Efter tio dagars 
förlopp undersöktes det sålunda behandlade vattnet och insam- 
lades där ej mindre än 7,400 döda insekter, bland hvilka 370 
voro moskiter, men de öfriga af allehanda slag, t. o. m. dykare 
(Dytiscider). Som fotogenen snart afdunstade, upprepades expe- 
mentet tills myggtiden var förbi. 

Det är naturligtvis endast å vissa lokaler ett sådant utrot- 
ningsmedel kan användas, såsom t. ex. i närheten af bostäder, 
i där befintliga vattensamlingar, hvartill husdjuren ej hafva till- 
träde och hvilka ej uttorka förr, än myggens egentliga ägglägg- 
ningstid är tilländagången. Uti andra vattensamlingar, som hålla 
sig hela året om, utrotas larverna bäst genom inplanterade fisk- 
arter, såsom karpar, lindare, rudor m. fl. 


Vv BRA 


FÄRS för 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Statsanslag till den Entomologiska Föreningen i Stock- 
holm. I likhet med hvad årligen skett allt sedan 1891, har 
Kongl. Maj:t enligt bref af den 31 december 1897 funnit godt 
bevilja Entomologiska Föreningen för utgifvande under år 1898 
af en särskild afdelning af dess tidskrift, innehållande populära 
uppsatser om Sveriges skadeinsekter, ett statsbidrag af ett tusen 
kronor, under villkor dels att nämnda afdelning af tidskriften 
innehåller minst fyra ark jämte plansch, de/s att trehundra exem- 


plar däraf kostnadsfritt öfveriämnas till Kongl. Civildepartementet® 


för att enligt chefens för nämnda departement bestämmande ut- 
delas till hushållningsällskapen i riket, skogsskolorna, landtbruks- 
läroverken med flere, dels att Föreningen låter kostnadsfritt ej 
mindre af trycket uti förberörda afdelning af Föreningens tidskrift 
eller på annat sätt utgifva den af föreståndaren för Statens ento- 
mologiska anstalt för år 1897 till Eder (Landtbruksstyrelsen) af- 
gifna berättelse om anstaltens verksamhet, föreständarens och 
assistentens resor samt Öfriga handlagda arbeten under samma år 
än äfven till Eder (Landtbruksstyrelsen) öfverlämna 500 exemplar 
af den tryckta berättelsen, de/s ock att i fräga varande afdelning 
af tidskriften hålles tillgänglig i bokhandeln till ett pris, ej 6fver- 
stigande ı krona 50 öre för hvarje exemplar. 


För Sverige nya skadedjur. Utom den redan omnämnda 
nunnan hafva ej mindre än två insektarter, hvilka hos oss förut 
visat sig tämligen oskadliga, och den ena af dem ej ens varit 
känd som tillhörande vår fauna, förliden sommar uppträdt på ett 
sätt, som måste uppväcka stora farhågor för framtiden. Dessa 
insekter äro trädgärdsnunnan (ÖOcneria Dispar L.) och korn- 
myggan (Cecidomyia Destructor Say). Den förra har härjat 
inom flera socknar i Smäland och Blekinge och den sistnämnda 
har gjort stor skada à kornäkrarna på Gotland. Kraftiga ätgär- 
der mot dessa skadedjur äro antagligen af nöden, om de ej skola 
taga Ofverhand och tillfoga vårt land oberäkneliga förluster. 

Sven Lampa. 


Ler era WR sh, De Re By 


145 


OVERSIGT OVER DE SKANDINAVISKE ARTER 
AV SLEGTEN EYCOSA TEATR.): 


Av 


EMBR. STRAND. 


Skjönt WESTRINGS » Äraneae Svecicae» jo maa siges at vere 
et aldeles fortrinligt verk, har det dog den mangel, at det ialfald 
for begyndere falder temmelig vanskelig at bestemme efter det, 
da der ikke findes nogen analytiske oversigtstabeller til brug 
ved bestemmelsen. Rigtignok har man nu i THORELLS » Or 
European Spiders» greie og praktiske tabeller, hvorved sleg- 
terne med lethed kan findes, men selv om slegten kjendes, kan 
det jo alligevel ofte være besværligt nok at finde arten, naar 
man har med de artsrigeste slegter at gjôre. En av de, som 
volder mest vanskelighed, er slegten Zycosa, der hos WESTRING 
omfatter hele 32 arter fordelte paa de to grupper Lycosae pro- 
priae og Tarentulae. Denne sidste gruppe skilles jo nu ialminde- 
lighed ud fra slegten Lycosa og fordeles paa slegterne 7arentula 
(Suxp.), Zrochosa (C. Kocu) og Prrata Sunp. Men saa er der 
jo ogsaa siden WESTRINGS tid kommet til en hel del nye arter, 
saa Lycosa sensu strict. teller en 26 skandinaviske arter. Iblandt 
saa mange arter er det ikke altid saa let at orientere sig for 
begynderen, særlig naar arterne er saa indbyrdes lig hverandre og 
distinktionsmerkerne saa subtile som tilfældet er for mange av 
disse arters vedkommende. Derfor vil nogle analytiske oversigts- 
tabeller i det tilfælde netop være paa sin plads og saadanne er 
det jeg herved agter at fremlægge for slegten Lycosa’s vedkommende. 

Entomol. Tidskr. Ärg. 19. H. 3—4 (1898). ı 10 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


De verker, som jeg særlig har benyttet, forsaavidt som jeg 
ikke har havt specimina forhaanden, er fölgende: THORELL: »Re- 
marks on Synonyms of European Spiders», idem: »Recensio 
critica aranearum suecicarum», idem: »Descriptions of Several 
European and North-African Spiders», MENGE: »Preussische Spin- 
nen», BLACKWALL: »Spiders of Great-Britain», OHLERT: »Die 
Araneiden der Prov. Preussen», L. Koch: »Beiträge zur Kennt- 
niss der Arachnidenfauna Galiziens», HAHN und C. Koch: »Die 
Arachniden» og COLLETT: »Oversigt af Norges Araneider», for- 
uden WESTRINGS »Araneae Svecicae». 

De distinktionsmerker, som særlig fremholdes i den nyere 
arachnologi, er som bekjendt foruden fra farve og ydre habitus 
forresten særlig hentede fra genitaliernes form og udseende. I 
det fölgende vil först vises, hvorledes man ved hjælp av farven 
og andre let idienefaldende skjelnemerker kan skille mellem ar- 
terne, selv om vedkommende specimina ikke skulde have ganske 
udviklede kjönsorganer (skjönt bestemmelsen 1 det tilfeelde ofte 
blir tvivisom) og derpaa vil i en ny tabel distinktionsmerkerne 
særlig blive hentede fra genitaliernes bygning og udseende. 


A. Efter farven. 


1. Cephalothorax centralbaand gaar med uforandet bredde 


frem over pars cephalica . . . ue ee 
— — gaar som en tynd streg frem en cophalin 
til el Hk lo ER Ee RE 
= — 'avbrudt "bag Ginene III REIT a ee 
— =~ Mesten udvisket 2). NA Dr MEME TERRES 
2. "Annuleredellekstremiteter ee LI er RT Re 


Ikke ann. ekstrem., men femora mer ie mindre sorte 6 
Venter “ensfarvet.graaagtiein rn RENNAIS 
—  hvidagtig med to brunagtige længdesstriber (P): 

L. riparia C. KocH 1848. 
4. Cephalotorax lateralbaand oplöste i pletter (2): 
L. amentata (CLERCK) 1757. 


Los) 


= kontinuerlige "yh NN eas RR 


TO; 


EL" 


STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 147 


Cephalothorax lateralbaand geminerede av en mörk 
langsgaaende midtstribe, verter lysgraa, længden 
av cephalothorax 2°/4—3 mm, (9): 
L. lugubris WALcK. 1802. 
— — ikke geminerede, venter graabrun, længden av 
cephalothorax 2!/2—2?/3 mm. (9): 
L. pullata (CLERCK) 1757. 
Venter graabrun med lysere punkter og lyst felt ner 


mamillerne: . . . L. cércumeincta CoLLET 1875. 
Zaensauıvetähuidäellersraaastier et ST . 7 
Mares: Hvidagtige (graa- eller gulhvide) lateralbaand 
PA O OPEN EE ET Oe. 8 
» : Gulbrune lateralbaand, der stundom næsten er 
forsvundne; . . . . L. pullata (CLERCK) 1757. 


Feminae: Femora med sorte længdestreger: 

L. bifasciata C. Koch 1848. 

Mares: Sternum sort, fortil paa abdomen en tydelig 
lansetformet fleck: Z. drfasciata C. Koch 1848. 

» : Sternum mörk brun; uden tydelig lansetformet 
flek paa abdomen:. . L. lugubris Warck. 1802. 

Cephalothorax’s centralbaand smalner pludselig av foran 

dorsalgruben, men udvider sig igjen bag bagerste 


Gienrække:.20/,. i eso 0. 10 

— — gaar med jevn badd helt til. bagerste Gien- 
| Ara Wily: ; DRE TAC AU EN 13 
Lateralbaandene hyppigst at i at eue «RE 
—  kontinuerlige: . . . L. pernix THOR. os 


Feminae: Farven væsentlig ER av sort og graat, hele 
dyrets længde 7,5; —g9 mm.: 
L. lignaria (CLERCK) 1757. 
—  Farven væsentlig gulbrunagtig, dyrets lengde 6—7 


ea rar eee THOR: 1856. 
Para SN aaa ara: WE Era ELERER) 1757. 
PA ia for det meste ensfarvede uden pletter eller 

annuli: . . . !Z. Ayperborea THOR. 1870—73. 


— annulerede eller sorte paa femora, ellers lyse . 13 


1 Var, pusilla er lidt mindre end hovedformen og har distinkt makule- 


rede og annulerede palper og ekstremiteter. 


3 


EEE} NA fota 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


13. Mares: Sterkt annulerede ekstremiteter: 
L. riparia C. KocH 1848. 


— Ikke 4nnuleréde ekstremitetér 2°... Ur 
14. Lateralbaandene oplöste i pletter eller endog manglende 15 
==) skehtinuerlare RETTET FL ET 
15. -Feminaes 3 V0 0 Ee norte a TER 1870-732 


Mares: Venter sort med svag graa haarbeklædning, ab- 
domen med enkelte længre, udstaaende haar: 
L. amentata (CLERCK) 1757. 
» + Venter med hvidagtig haarbeklædning, abdomen 
kort, jevnt haaret: . . L. agricola 'THoR. 1856. 
16. Cephalothorax’s \ateralbaand geminerede, smudsiggule 
med indblandet hvidt: ZL. palustris (CLERCK) 1757. 
— — ikke geminerede, rent hvide: 
L. monticola (CLERCK) 1757. 
17. Ekstremiteterne annulerede og makulerede paa femora, 


ellersrätken. ur 115 et EEE ES NES 
—  annulerede ogsaa paa de andre led. . . . . 19 

18. Venter graa (musefarvet), mandiblerne gulrödagtige und- 
tagen paa afer. L. septentrionalis WESTR. 1861. 


— gul (-graa) haaret, mandiblerne lyst begfarvede: 
L. lapponica THOR. 1870—73. 
— som hos /apponzca, mandiblerne sorte, indvendig 
svagt rustfarvede (@), mörk rustfarvede (Q): 
L. atrata THOR. 1870—73. 
19. Mandiblerne rödbrune med sortbrun apex, venter brun- 
gul med hvidagtige haar: 
L. prativaga L. Koch 1870. 
— -ensiarveders ABS ES Mar BD AR ee 
20. Mandiblerne gulgrönagtige, ekstremiteterne ofte ensfar- 
vede med undtagelse av nogle mörke pletter 
ovenpaa, stundom annulerede: 
L. nigriceps THOR. 1856. 
— mörk rustfarvede, s/ernum sort med graahvide 
haar: 21 dA ARE ar EE ER TOR EEE 
— rödbrune, sternum rödbrun med graaagtige haar 
og sortbrune pletter langs randen: 
L. herbigrada Buackw. 1857. 


STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 149 


ou, MEkshrenilelermerenstasrede ne nl fu. 22 
a ee 1. ob ei anne a ya en LG 
— med makulerede femora ellers omtr. ensfarvede, 
mandiblerne rödbrune, abdomen langhaaret: 
L. paludicola (CLERCK) 1757. 
22. Ekstremiteterne sorte, abdomen ovenpaa ensfarvet brun- 


Sont: Cette Jol. ovni) Copter 1375. 
— gulbrun, abdomen oventil og fortil med lysere 
avlang pletiı all son. NE fuluines:Coxierr 1875. 


23. Ekstremiteterne med mörkbrune arzulz, mandiblerne glin- 
sende mörkbrune: . . Z. Thorelli CoLLerT 1875. 

— med hvide azzulz, mandiblerne mörk smudsig- 
les ame MaotnuLrborealrs Sunn: 1833. 


B. Efter formforholde. 


1. Cephalothorax lig patella + tibia paa fjerde benpar . 
—  kortere end patella + tibia paa fjerde benpar 4 
2. Mandiblerne skraat tilbagerettede, underansigtet lodret, 
cephalothorax's \ængde 2,5 mm.: 
L. bifasciata C. Koch 1848. 
— Vinee Bla ae Daran 3 
3a. Mares: 

Bulbus genitalis har paa undersiden en tiltrykt 
proces, rettet skraat fremad og udad; den er kort og 
skjævt tilspidset, temmelig lang: 

L. monticola (CLERCK) 1757. 

Dulbus genitalis paa undersiden med en enkelt til- 
spidset, fuldkommen ret proces, rettet skraat fremad og 
udad; en anden saerdeles kort proces under ydre rand 
av bulbus: L. fulvipes CoLLETT 1875. 

Bulbus genitalis paa undersiden av den opsvulmede 
rödbrune basis med en tydelig enkelt tand; den sedvan- 
lige spina strækker sig skraat fremad og udad, er mörkbrun, 
sammentrykt og seet fra den undre side av bulbus fladtrykt 


5 


150 


b. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


og tiltar svagt og gradvis i bredde fra daszs til midten; 
henimod apex er den svagt tilbageböiet: 

L. paludicola (CLERCK) 1757. 
Feminae : 

Vulva bestaar som hos de fleste arter av et avlangt 
midtparti, der hæver sig en smule frem over sidedelene. 
Dette er i sin forreste del jevnbredt eller fortil ganske 
ubetydelig udvidet og forholdsvis bredt; bagtil udvider 
det sig paa begge sider uregelmæssigt til to flöie med 
stumpe hjörner og har jevnt avrundet eller næsten ret 
grundflade. Sidedelene viser sig paa hver side som et 
halvmaaneformigt felt, der vender sin hulning indad mod 
den övre rand av midtpartiets bagre flüie og kan næsten 
sammenlignes med hankene paa en krukke. Farven er 
graagul, ensfarvet: L. circumcincta COLLETT 1875. 

Vulva bestaar av en area, som er bredere end lang 
og bredere foran end bagtil; i sin forreste del udviser 
den to store triangulære foveer siddende ı temmelig stor 
avstand med sine apzces rettede udover og umiddelbart 
bag dem og noget nærmere sammen to avlange, korte, 
ophöiede dele, som danner en fortsættelse av de bagre 
vinkler eller hjörner av de ovenfor nævnte foveer; mel- 
lem disse to ophöide dele eller costae er en tredje, 
som er nesten trianguler med afer rettet fremad og 
forbundet med mellemrummet mellem foveerne: 

L. prativaga L. Koch 1870. 

Vulva bestaar av en trang lang area eller fure, 
begrændset av en ophôiet kant og avrundet ved sin for- 
reste ende; denne area er bagtil, ner »zma genitahs, 
pludselig udvidet til begge sider og der forsynet med 
en stor fovea: L. paludicola (CLERCK) 1757. 

Vulva bestaar av en temmelig liden, men tydelig 
area, ophôiet særlig bagtil, firkantet, fortil smalere, trun- 
ceret ved basis og med næsten rette sider; apex dob- 
belt avrundet og med ophöiet kant; 1 midten findes 
en longitudinel depression, som er meget grund og 
bred, ofte neppe bemerkbar; bagre hjörner danner smaa 


fremspringende tuberkler: L. monticola (CLERCK) 1757. 


en 


4. 


STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA, 151 


De forreste tibiae med mer end 4 par aculer paa under- 
Sent rte 


un 


— med et ringere antal acu/ez under)... 221.7, 6 
Mares: 
Bulbus genitalıs mangler den almindelige skraat 
udad og fremad rettede spzra (dyrets farve spragiet): 
L. Zignaria (CLERCK) 1857. 
Den sterkt opsvulmede bagre del av dulb. gen. 
bærer paa den undre side to korte processer av sort 
farve; sede fra siden viser disse sig som en enkelt med 
dobbelt, divergerende spidse (farven sort): 
= (ell hove COLLIE 1875. 


Feminae: 

Vulva bestaar av en stor avlang impresseret area, 
næsten flaskeformet; den er sammensat av to næsten lige 
lange dele, hvarav den forreste er smalest, avrundet for- 
til og dybt impresseret, men bagtil hdiere og forsynet 
med to longitudinelle furer; den bagre del er dybere, 
bredere, fortil næsten cirkelformet avrundet, paa siderne 
med fortykkede kanter bagtil ved 7714 genitalis og delt 
i to lige dele av en smal septum; paa begge sider ved 
den bagerste apex av denne septum strækker sig en 
næsten S-formet costa lige til rimma genitalts: 

L. norvegica THOR. 1870— 73. 

Vulva bestaar av en stor, avlang area, som strak- 
ker sig fra vzma genitals næsten til petiolus; den er 
bredest bagtil og delt av en transvers depression 1 to 
dele, av hvilke den förste er paa langs udhulet til en 
longitudinel fure med ophöiede kanter; fortil i den trans- 
verse depression en liden triangulær grube paa hver 
side; den bagre del er bred og höi og delt av en longi- 
tudinel depression i tre store, avrundede tuberkler, som 
neppe er længre end de er brede: 

L. lignaria (CLERCK) 1757- 

Vulva bestaar fortil av en liden, fortil avrundet 
grube, der næsten har form av et nöglehul og er av 
gulagtig farve. Bagenfor denne grube udvider vulva sig 


7 


win à À À i AN 1 2 


152 


7a. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


betydeligt, og danner et bredt, pæreformet felt, ligeledes 
av lys farve, men den störste del av dette felt udfyldes ı 
midten av et noget ophdiet, brunagtigt skjold, der i 
midten har antydning til en sort linje, og som stöder 
umiddelbart op til vulvas bagre grundlinje, der danner 


en næsten ret linje: L. Thorelli CoLLETT 1875. 
Længden av cephalothorax lig eller större end 4 mm.. 7 
Se mindre end ’4 mm: „eu: ee ee Se 
Feminae : 


Vulva bestaar av en stor ophöiet area, som er bredere 
og trunceert bagtil; dens bagre hjörner er avrundede og i 
midten av den bagre kant findes en svag depression. 
Paalangs gjennem hele denne area gaar en bred, avlang 
depression med skarpe kanter; den er sterkt udvidet paa 
midten og ender i et punkt, saa der dannes en figur, 
som har nogen lighed med en korthalset flaske. Denne 
depression er delt av en lang, smal septum, som grad- 
vis tiltar i bredde bagtil og der er forsynet med en svag 
langsgaaende fure; nær den bagre ende av denne sep- 
tum findes paa hver side en tuberkel. Vulva er röd- 
begfarvet, glinsende: L. septentrionalis WESTR. 1861. 
Vulva er stor, bjerteformet med en bred, avlang 
septum, som oventil er flad og fortil kort tilspidset, 
bagtil er den bredere med en liden tuberkel paa hver 
side. Spidsen av den hjerteformede area vender fortil, 
og dens længde er kun ubetydelig stôrre end bredden: 
L. lapponica THOR. 1870—73. 
Vulva bestaar av en stor fovea med ophöiede kan- 
ter, som fortil er skarpe, bagtil avrundede og parallele; 
formen av denne fovea er nærmest lig en firkant med 
det ene av de bagre hjôrner avskaaret. Vulva deles 
av en septum, som gaar paa langs efter midten, denne 
er först smal, derpaa lidt bredere og udvider sig en- 
delig sterkere til en omtrent rombisk figur med trun- 
keret apex (ved rima genitalis): 
L. atrata THOR. 1870—73. 
Vulva bestaar av en fortil smalere, næsten linje- 
formig, area, som bagtil er udvidet til en næsten regel- 
8 


STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 


mæssig femkant med omtrent rette sider, og som ender 
.i en spids. Langs midten löber en svag fure: 


L.ro@rmifex COLLETIT 1875. 


. Mares: 

Bulbus genitalis er ved basis opsvulmet til en stor 
klump, hvis brede og ujevne top fremviser en liden tand 
paa den ydre side; den tilstödende del av bulbus, som 
er adskilt av en depression fra den basale del, er ogsaa 
i spidsen forlænget til en liden tand. Fra midten av 
den indre side av Öuddus udgaar to transverselle, diver- 
gerende lister, av hvilke den bagerste er tyndest; seet 
fra den ydre side av Öduldus, ser det ud som en tand, 


som var klövet i spidsen: Z. septentrionalis WESTR. 1861. 


Bulbus genitalis er ved basis sterkt opsvulmet, men 
mod spidsen pludselig sammentrykt. Fra den opsvul- 
mede del, som udvendig er skraat trunkeret eller emar- 
gineret, udgaar en aculeus; den er först ret, senere knæ- 
bôiet og ogsaa rettet lidt forover og udover, den spidse 
apex lidt tilbagebôiet; en anden, mindre, tyndere, spidsere 
aculeus udgaar fra den indre side av Owlbus, den er 
mere tiltrykt, rettet udad og skjuler sin apex under ba- 
sis av den större aculeus. Ved midten av den ydre kant 
fremviser Ou/bus ogsaa en sort, tilspidset tand: 


L. lapponica THOR. 1870— 173. 


Bulbus genitalis er ved basis ikke sterkt opsvul- 
met, fortil paa tvers og lidt skraat trunkeret og her i 
midten udrandet; fra denne udranding (emargination) 
udgaar en kort, meget sterk spina, som er næsten halv- 
maaneformet og ikke rekker frem til kanten af bulbus; 
den er först rettet fremover, senere udover og lidt til- 
bageböiet; seet bagfra er denne sfzva smalest ved ape.r, 
seet fra den indre side er den lidt smalere vid basis. 
Udenfor og bag denne sfzva er en liden tand, som er 
rettet nedad. Ovenfor den nævnte sfz7a, næsten fra mid- 
ten av Öuldus, udgaar en anden, meget tyndere og kor- 
tere spina, som er rettet nedad og lidt udover og for- 


over böiet: L. atrata TuHor. 1870—73. 


154 


9a. 


10a. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Cephalothorax mindre end 3 mm, langt . . . . . 
-— almindelig lig eller stôrre end 3 mm... . 


Feminae: 

Vulva er liden, rustfarvet, fortil rotunderet, bagtil 
er de avrundede hjörner bredt og jevnt udvidede og her 
ikke transvers konvekse, men plane; siderne er altsaa ikke 
rette, men emargineret bodiede. Vulvas forreste del, som 
er smalere, indeslutter en rummelig /ovea, dens bager- 
ste del er paa begge sider temmelig bredt, men svagt, 


impresseret: L. hyperborea THOR. 1870 —73. 


Vulva bestaar av en stor, transversel area, hvis 
störste del er optaget av to store, næsten triangulære 
foveer, som er begrænsede av en fin kant og fure; de- 
res basis er vendt indover og apzces udover, og de er 
adskilte av en temmelig smal sepfum, som er noget bre- 
dere bagtil og har en tydelig fure paalangs. I de bagre 
hjörner av foveerne paa hver side av enden av denne 


septum findes en lav tuberkel: Z. pullata (CLERCK) 1757. 


. Mares: 


Bulbus genitalis er ved basis paa undersiden op- 
svulmet; denne opsvulmede del er, seet fra siden, for- 
længet til en tyk, subconisk, foroverrettet proces; paa 
dens ydre side findes en liden tand, men den tykke, 
avstumpede sfzza, som hos flere Lycosac (av den saa- 
kaldte moztzcola-gruppe) findes foran denne basaldel, og 
som er rettet forover og udover og særdeles let at se, 


mangler her fuldstendig: Z. /yperborea THOR. 1870—73. 


Bulbus genitalis, som er sort, udsender fra sin 
opsvulmede basaldel, en rödbrun, jevnt avsmalnende 
spina, som er rettet diagonalt ret udover og fremover, ræk- 
ker til kanten av lamina bulbi og er svagt opadböiet. 
Umiddelbart foran denne sfzza og gaaende parallelt 
med den sees en anden sp77a, som er finere, kortere, 
sterkere büiet, samt mörkere og skarpere: 

L. pullata (CLERCK) 17 
Vulva bestaar av en fortil smal, bagtil paa forskjellig 
maade udvidet area, som er rödbrun, sterkt glinsende, 


Io 


- 


À 


7: 


II. 


LEZ 


73. 


14. 


15. 


16. 


STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA, 155 


fordetmeste paa langs indtrykt og fortil begrænset av en 
Premspringende  Dueiwicis). nor 0. PL TFC CROIS 2 
Vulva ikke av oven beskrevne fons es ae ee eae 16 


.Bulbus genitals har paa undersiden en tværliggende, 


kortere eller længre, ved basis med en tand forsynet, 
aldrig i en jevn fin spids udiöbende, men i enden 
mest avrundet eller skraat avstudset del . . . . . 13 
Bulbus genitalis ikke av oven beskrevne form. . 17 
Cephalothorax’s centralbaand er udvidet omkring ryg- 
gruben, foran den indsnöret og bag Ginene atter bre- 
dere, lateralbaandene almindelig oplôste i flekker: 
L. agricola THOR. 1856. 
Cephalothorax’s lateralbaand ikke oplöste i enkelte 
SET, eee ee ies N rl zn TEE BO a wtih 2 
Cephalothorax s \ateralbaand er paa langs gjennemtruk- 
ket av en smal, brun stribe, vulvas area er i den bagre 
halvdel paa begge sider udvidet til en bred, avrundet 
lap, foran bagranden to smaa rundagtige foveer ved 


siden av hinanden: L. palustris (Lin.) 1758. 


Cephalothorax's \ateralbaand uden brun længdestreg, 
centralbaandet av lignende form som hos agricola; 
L. herbigrada BLACKW. 1857. 
Alles targersheieelastige OR. Bess un Wr 14 
Tarserne helt eller for en del sorte: 
L. agricola THOR. 1856. 
Palpernes tibialled sort behaaret: Z. palustris (Lin.) 1758. 
Palpernes tibialled saavelsom spidsen av femoralled- 
det og patellarleddet ovenpaa hvidt behaaret: 
L. herbigrada Buackw. 1857. 
Cephalothoraxs centralbaand avbrudt bag öinene (3die 
el FORS VER OCEAN 22.86 
| J paar em over Pars shit IEEE ALES 17 
Vulva bestaar av en bagtil bredere, svagt ophöiet area, 
temmelig lang; den er brungul av farve med mörkere 
kant bagtil, undt. i midten. Fortii, hvor areaen er noget 
avrundet og bagtil, hvor den er trunkeret, er den forsy- 
net med ophöiet kant; ved de bagre hjörner ligger det 
en eller to smaa gruber paa hver side av den bagtil 


II 


156 


I. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


begrænsende, ophdiede kant. Desuden findes to trans- 
verselle depressioner, en ved forspidsen og en nær den 
bagre kant. I midten av areaen nogle utydelige longi- 
tudinelle furer: L. nigriceps THOR. 1856. 
Vulva bestaar av en lang, smal area, som har no- 
gen lighed med en kort, langhalset flaske, som er svagt 
impresseret, mörk skiddengulagtig, som bagtil ved 774 


genitalis er sterkt udvidet til en avrundet lap paa hver 


side. I dens forreste smale del findes en teglstenfarvet 
longitudinel cos/a, som bagtil svagt udvides og forsynes 
med en svag fure. Den bagre udvidede del er dobbelt 
saa bred som lang, dobbelt saa kort som den forreste 
del og paa begge sider forsynet med en stor tuberkei; 
denne bagerste dels kant er sortagtig, ikke fortykket: 

EL. Eisenn THOR. 1875s 


Cephalothorax's centralbaand gaar som en tynd streg 
fremover pars cephalica, vulva bestaar av en temmelig 
stor area med en stor, grund, næsten üreformet fordyb- 


oenitalis: 


ning paa begge sider ved rima g 


L. pernix THOR. 1870—73. 
Cephalothorax's centralbaand gaar med nogen- 
lunde jevn bredde frem over pars cephalica : 


Vulva bestaa av en stor, buet eller eleveret area, 
begrænset av to mer eller mindre tydelige, lave, ujevne. 
(-formede lister, som er bôüiede fra hinanden og sterkt 
konvergerende bagtil; costae er udvendig begrænsede 
av en stor, grund depression, som er bôüiet paa samme 
maade som de nævnte lister, ved en liden tuberkel bag- 
til deles hver av disse depressioner 1 to andre gru- 
ber, skjönt disse ikke er fuldt adskilte; det av disse fire 
gruber dannede trapezium er bredest fortil: 

L. riparia C. Koch 1848. 

Vulva bestaar av en liden nedtrykt area, som er 
avrundet fortil og trunkeret bagtil, begraenset av paral- 
lele sider og lidet længre end den er bred. Paa begge 
sider: av den Jongitudinelle septum findes en tuberkel, 
hvorved vulvas area deles i fire smaa gruber som sid- 


12 


17. 


18. 


10. 


STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 157 


der næsten i firkant. WVulva mer eller mindre bedækket 
av de omgivende haar: L. amentata (CLERCK) 1757. 
Vulva bestaar av tre mer eller mindre forbundne 


© 
ga 


tydelige foveer, som er stillede i form av et triangel; 
de danner en area, som er meget bredere bagtil, og 
som ved 77/4 genitalis er begrænset av en transversel 
costa, som er udvidet i begge ender fortil. Den smale, 
longitudinelle septum danner med denne costa en figur, 
som ligner en omvendt T: L. lugubris WALCK. 1802. 
Cephalothorax's centralbaand gaar med jevn bredde 
helt frem over pars cephalica; paa under- 
siden av lamina bulbi findes en lang tilspid- 
set, fremad rettet og udover böiet spina, ved 
hvis basis findes en liden tand: 
L. lugubris WALCK. 1802. 
NN oc Sst ects DiniRs 
— — gaar som en tynd streg frem over pars cephalica 19 
Ekstremiteterne meget tydelig annulerede; bulbus genita- 
is i alt væsentlig formet som hos Z. pullata, kun er 
det tversliggende midtstykke noget længre: 


— — avbrudt bag öinene . 


L. prativaga L. Koch 1870. 
Ekstremiteterne neppe eller mindre tydelig annule- 
rede, dulbus under med en temmelig tynd, til et punkt 
jevnt avsmalnende, bôiet noget udover, rettet forover og 

lidt udover: L. nigriceps THOR. 1856. 
Bulbus genitalis er sort og meget liden og har paa un- 
dersiden, foran den opsvulmede basis en sort eller mörk- 
brun spina, som er retted næsten fremad, bôiet udover 
og avsmalnende jevnt til et fint punkt; naar denne spina 
sees fra siden er den ret, ikke böiet opover, ja spid- 

sen er snarere lidt nedadböiet: Z. amentata (CLERCK) 1757. 
Bulbus genitalis er ved basis neppe opsvulmet; 
den almindelige spina er rent usedvanlig lang, brunag- 
tig og udgaar ner den indre rand av du/bus; den er 
rettet fremad og udad og naar udover den ydre side av 
apex av lamina bulbi. Spidsen er böiet temmelig sterkt 
opover. Ved basis av denne spz1a paa dens forreste 
eller indre side er en anden kortere og tyndere spina, 


13 


er, DIR, 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


som er bôüiet opover og næsten skjult av den större spina. 
Paa udsiden av basis av Öulöus findes en liden sort 
tand, som peger nedad: L. riparia C. Kocu 1848. 
Bulbus genitals er ved basis sterkt opsvulmet, ja 
neesten triangelformet; fra denne triangulære del udgaar 
den almindelige spina, som er kort, sterk, opadböiet, 
rettet udad cg forover og naar ikke til kanten av /a- 
mina, dens apex er skraa og avrundet, bred ved basis, 
og udvidet til en nedad og tilbage bôiet tand. Des- 
uden findes henimod midten av den ydre rand en stor 
tand, som er sterk og sammentrykt fra siderne, nærmest 
triangelformet : L. pernix THor. 1870—73. 


Da de fra genitaliernes form hentede distinktionsmerker ofte 
er vanskelige at erkjende, anbefales det at benytte begge tabel- 
ler ved bestemmelsen og efterpaa kontrollere denne ved sam- 
menligning med en fuldsteendig beskrivelse f. eks. hos WESTRING 
eller MENGE. 


14 


159 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS 
GÖTEBORGSKRETS. 


Nägra för den entomologiska vetenskapen intresserade per- 
soner inom Göteborgs samhälle hade den 26 sistlidne februari 
ett mera enskildt sammanträde, hvarvid man öfverenskom, att i 
Göteborg bilda en filial af den stora för hela Sverige gemen- 
samma Entomologiska Föreningen i Stockholm, hvilken genom 
sitt trägna arbete lyckats åstadkomma så mycket gagn för vårt 
fädernesland och hvars ihärdiga sträfvanden man hufvud- 
sakligen har att tacka för den nu färdiga »Statens entomologi- 
ska anstalt> vid Albano. Intresset visade sig vara synnerligen 
lifligt, och man ansåg, att med i Göteborg och omgifvande trakt 
till buds stående krafter man skulle kunna i någon mån bidraga 
till såväl den teoretiska som hufvudsakligen den praktiska ento- 
mologiens vidare utveckling. Ett konstituerande sammanträde 
utlystes till den 23 april å Hotel Phoenix, hvarvid det befanns 
att ej mindre än 22 medlemmar anslutit sig till idéen, som nu 
kunde realiseras. Filialen förklarade sig bildad och antog ofvan 
angifna namn. 

Till ordförande valdes kapten CLAES GRILL, till sekreterare 
banktjänstemannen EMIL SANDIN samt till klubbmästare agrono- 
men J. E. PALMER. 

Sedan en del föreningsangelägenheter afgjorts, förevisade hr 
SANDIN en utsökt vacker och fullständig samling af Ceroglossus- 
arter, ett släkte bland rofbaggarna, egendomligt för Chile, och 
hvars arter utmärka sig för en ovanlig färgprakt. 

Därefter gaf undertecknad, med anledning af en i samma 
dags tidningar synlig notis om ett insektsnöfall i Steiermark, en 
kort redogörelse för hvad man inom vetenskapen har sig bekant 


I 


ER 1 


al ed he do 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


angående dylika företeelser på andra ställen, därvid särskildt 
omnämnande det s. k. maskregnet i Järbo, Gefleborgs län, år 
1894. 

Rektor RINGSELLE från Falkenberg förevisade en samling skal- 
baggar, hvilka förut tillhört framl. professor F. EKMAN, och hvari 
förekom ett ovanligt fall af parning mellan arter ur olika skal- 
baggssläkten, nämligen mellan Donacia obscura GYLL. (hane) och 
Asemum striatum L. (hona). 

Herr SANDIN meddelade ett den 17 samma april månad 
gjordt intressant fynd vid Askimfjorden invid Göteborg af Cafius 
sericeus HOLME, en sällsynt, under uppkastad hafstäng lefvande 
skalbagge, hvilken förut endast blifvit anträffad i Skåne och 
Halland. 

Med anledning af framställda förfrågningar refererade under- 
tecknad det af Gösta MÖLLER under utgifning varande arbetet: 
»Kort beskrifning öfver Skandinaviens Coleoptera», hvaraf sex 
häften med tillhörande planscher utkommit. 

Under aftonens lopp utställdes en synnerligen intressant sam- 
ling af väl utförda ritningar öfver 7rzchopterygide, pygméerna 
bland våra skalbaggar. Dessa ritningar voro utförda af ingeniör 
I. B. Erıcson i Mölndal, hvilken genom en lyckad konstruktion 
af ett mikroskop kunnat afbilda dessa '/s—ı millimeter långa 
djur i omkring hundrafaldig förstoring. 

Sammankomsten afslutades med ett angenämt samkväm. 


Claes Grill. 


161 


BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM 
BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA 


AF 


NILS HOLMGREN. 


Tafl. 3—4. 


Under våren 1898 företog jag en undersökning öfver de 
honliga könsorganen hos Elateriderna med särskild hänsyn till 
bursa copulatrix makroskopiska byggnad. Ehuru af densamma 
ej framgått resultat af sådan natur, att däraf allmänna eller phy- 
logenetiska slutsatser kunna dragas, anser jag dock, att den kan 
vara af ett visst intresse. Såsom af det följande skall framgå, 
har det nämligen visat sig, att inom en till det yttre så homogen 
grupp som Elateriderna utgöra, variationerna hos de honliga 
könsorganen! äro ganska betydande. Och detta var så mycket 
mindre att vänta, som könsorganen väl äro de organ, som, teo- 
retiskt taget, äro minst af alla underkastade variationer på grund 
af yttre orsaker (lefnadssätt, omgifning m. m.). Yttre form och 
näringssystem bero mycket nära af lefnadssätt och näring. Af 
den yttre formen och lefnadssättet beror nervsystemets differen- 
tiering o. s. v. Men könsorganen kunna icke i högre grad tän- 
kas underkastade några yttre omständigheters makt; därför måste 
hos dessa släktkaraktärerna längre kvarstå. På grund häraf torde 
äfven detta lilla arbete kunna få sin användning vid den revision 
af det entomologiska systemet, som väl i en framtid kommer att 
företagas. 


1 Äfven hoskde hanliga könsorganen finnas liknande variationer, men 


dessa hafva ännu ej närmare studerats. 


Entomol. Tidskr. Ärg. 19. H. 3—4 (1898). I LT 


a 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Undersökningen har skett medelst dissektion under lun eller 
mikroskop dels af nyss dödade eller spritlagda djur, dels ock af 
torkade. Dessa senare hafva kokats ı kalilut, hvarvid bursans 
muskel- och epitel-lager hafva upplösts, under det att dess kitin- 
intima bibehållits och antagit den form, som organet i verklig- 
heten äger. Att detta varit fallet, har jag haft tillfälle att kon- 
trollera pä ett tjugutal arter, hvilka jag undersökt pä bäde friskt 
och kalilut-behandladt material. 


Följande arter hafva undersökts: 


Underfam. Agrypnini. 21. Synaptus filiformis FBR. 
1. Adelocera fasciata L. 22. Pheletes Bructeri Fer. 
2. Lacon murinus L. 23. Limonius minutus L. 
24 » nigripes GYLL. 
Underfam. Ludiini. 25: » cylindricus GYLL. 
3. Lactocomus tesselatus L. 26. Athous niger L., PayK. 
4. Selatosomus tmpressus FBR. 27. » vettatus FBR. 
Be >  nigriorms Panz. 28. » hemorrhotdalts Fer. 
6. » melancholicus FBR. 29. » subfuscus MÜLL. 
Mi: > @neus IL. 30. Melanotus castanipes PAYK. 
8. Paranomus costalis PAYK. is 
9. Liotrichus affinis PAYK. Underfam. Elaterini. 
10. » guercus OL. 31. Ælater sanguineus I. 
11. Actentcerus sjelandicus 32: VB PANPACUSHIS CH BR. 
MULL. 33. ‘>  sanguinolentus 
12. Corymbites pectintcornis IL. SCHRANK. 
13. Calostirus castaneus L. 34. »  elongatulus Fer. 
14. » purpureus Popa. 35. » balteatus L. 
15. Sericus brunneus L. 6. Cardiophorus ruficollis L. 
16. Dolopius marginatus L. 7 >»  geramineus SCOP. 


17. Ectinus aterrimus L. 
18. Agriotes sputator IL. 
19. » lineatus IL. 38. Campylus linearis L. 


Underfam. Campylini. 


20, » obscurus L, 


HOLMGREN : BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA, 163 


I följande beskrifning pa dursa copulatrix upptager jag ar- 
terna i den ordning och efter det system, som äterfinnes i G. 
SEIDLITZ: Fauna baltica: Die Käfer. 


Underfam. Agrypnini. 


Sl. Adelocera. 


1. Adelocera fasciata L. (Tafl. 3, fig. 1). Vaginan ar 
tämligen smal och mottager vid sin distala del ovidukten, hvil- 
ken med en kort ränna star i förbindelse med bursan. Denna 
är en enkel, oval, nägot tillplattad säck. Strax ofvan oviduk- 
tens mynningsställe finnas två accessoriska blåsor af körtelartad 
natur. Framom midten af bursan på oviduktsidan mynnar en 
bihangskörtel (g/andula sebacca). Vid bursans mynning på sam- 
ma sida finnes pà insidan en halfring af kitin, tätt besatt med 
korta taggar, och ett stycke därofvan en stor njurformig kitin- 
platta, likaledes starkt besatt med taggar, hvaraf de bakersta äro 
de längsta. Taggarna äro riktade åt vaginalsidan. 


Sko acon: 


2. Lacon murinus L. (Tafl. 3, fig. 2). Durour? har be- 
skrifvit och afbildat de honliga könsorganen hos detta djur, men 
denna beskrifning och afbildning är fullkomligt oriktig. STEIN? 
har riktigt, ehuru ofullständigt, beskrifvit desamma. Därför vill 
jag, oafsedt hvad redan är kändt om bursan hos denna art, be- 
skrifva densamma. Vaginan är framåt betydligt utvidgad, tratt- 
lik. Framtill mottager den ovidukten och dursa copulatrix, 
hvilken med en hals sammanhänger med densamma, Mellan 
oviduktens mynningsställe och denna hals gär en ränna. Bursan, 
som mot spetsen är utplattad, cylindrisk och spiralvriden, är pä 
sin bakre del försedd! med en värtlik tuberkel, i hvars spets 
mynnar en fin, rörlik i spetsen spiralvriden sädesbehällare. I 


? Annales des sciences naturelles IV Ser. Vol. 8. 1857. 
3 STEIN, F., Vergleichende Anatomie der Insecten, Erste Monographie: 
Die wciblichen Geschlechtsorgane der Käfer. Berlin. 1847. 


® 


2 
2 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


den utdragna bursadelens spets mynnar dels en liknande sädes- 
behällare som den nyss beskrifna, dels en bihangskörtel. Bursa- 
spiralens kanter äro på insidan försedda med hvar sin kitinlist, 
besatt med korta taggar. På hvar sida af bursans blåslika dei 
finnes på insidan en liten, likaledes med taggar besatt fläck. 


Underfam. Ludiini. 


SI. Corymbites. 


Undersl. Tactocomus. 


3. Tactocomus tesselatus L. STEIN? har beskrifvit dursa 
copulatrix hos denna insekt. Den bestär af en enkel säck, pà 
hvars sida mynnar en kort, omböjd sädesbehällare. I denna 
mynnar en bihangskörtel. På bursans båda sidor finnes en njur- 
formig taggskifva. För att fullständiga denna beskrifning vill jag 
tillägga, att på bursan finnas två fåror: den ena gående från 
spetsen af bursan ned mot dess taggskifva och den andra från 


motsatt håll. En ränna finnes. 


Undersl. Selatosomus. 


4. Selatosomus impressus FBR. (Tafl. 4, fig. 14). Vagi- 
nan bildar framtill en stor uppsvälld blåsa eller säck, hvilken, 
sedan den mottagit ovidukten, omedelbart öfvergår i bursa copu- 
latrix. Dennas spets är utdragen i en spiralformad sädesbehål- 
lare, som ungefär vid sin midt erhåller en bihangskörtel. Strax 
ofvan oviduktmynningen finnes en kortare, äfven spiralrullad sä- 
desbehållare. Pa gränsen mellan denna och den egentliga bur- 
san presenterar sig på insidan en smal, trekantig kitinplatta, be- 
väpnad med taggar. Att bursan hos denna art kan variera något 
synes af Tafl. 4, fig. 15. Att märka är härvid, att denna figur 
föreställer bursan vid fylldt stadium och att den sålunda är ut- 
spänd. Härpå kan dock ej oviduktens olika läge bero. 

5. Selatosomus nigricornis Panz. (Tafl. 3, fig. 3). Va- 
ginan är jämnsmal. Bursan utgöres af en enkel säck, hvars ena 


ach 


HOLMGREN : BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. 165 


sidodel är bakät utbuktad. Strax ofvan oviduktens mynnings- 
ställe i vaginan finnes pà hvar sida en liten, accessorisk, körtel- 
artad blåsa. På midten af den utbuktade bursasidan finnes en 
uppätböjd, tvä gänger krökt sädesbehällare af obetydlig längd 
och vid bursans spetz en spiralrullad sådan. Strax framom den- 
nas bas inmynnar en bihangskörtel. En ränna, som förenar ovi- 
duktmynningen med bursan, finnes. Hela den utbuktade delen 
af bursan är invändigt klädd med en tjockare kutikula, besatt 
med talrika, smä taggar. 

6. Selatosomus eneus L. (Tafl. 4, fig. 5). STEIN? har 
undersökt denna art med afseende pà de honliga könsorganen 
och kommit till samma resultat soin jag. Den jämnsmala vagi- 
nan fortsättes framät af den föga sig vidgande bursan. Denna 
är försedd med två sädesbehällare i form af knäböjda horn, af 
hvilka det ena är nägot mindre än det andra. 1 den mindre 
sädesbehällaren, som ligger på den sida af bursan, som är mot- 
satt oviduktsidan, mynnar vid dess knä bihangskôrteln. Den 
proximala skänkeln af den större sädesbehällaren är beväpnad 
med korta taggar. Denna taggzon sträcker sig längs sädesbehäl- 
larens bakkant till den egentliga bursan, under det att den längs 
framkanten sträcker sig till dess medianlinie och längs denna 
bakät mot bursans midt. Sälunda bildas à sädesbehällarens 
proximala skänkel en obeväpnad kil. En kort ränna finnes. 

7. Selatosomus melancholicus FBR. (Vafl. 3, fig. 4). Va- 
ginan är såsom hos föregående art jämnsmal och ôfvergär i den. 
likaledes jämnsmala bursan. Pä denna finnas samma slags bihang 
som hos föregäende form. Det, i hvilket bihangskörteln myn- 
nar, är synnerligen litet. Det andra är längre, på två ställen 
omböjdt, betydligt smalare än hos S. @neus. Bursan saknar 
beväpning. En ränna finnes. 


Undersl. Paranomus. 


8. Paranomus costalis PAYK. (Tafl. 3, fig. 5). Vaginan 
är framtill trattlikt utvidgad och ôfvergär i bursan. Denna be- 
stär af en enkel bläsa. I dess spets finnes en vid, cylindrisk 
sädesbehällare. “Vid bursans bas mynnar en spolformig, tämligen 
läng sädesbehällare och vid dennas bas en bihangskörtel. Nära 


pa lc. 


un 


FTF SE dés dl fins 2 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


bihangskörtelns mynnigsställe finnes på bursan en aflång, jämn- 
smal taggskifva med grofva, starka taggar. För öfrigt är bursan 
på insidan fint småtaggig. En ränna finnes. 


Undersl. Liotrichus. 

9. Liotrichus affinis PAYK. (Tafl. 3, fig. 6). Vaginan ar 
aflång, vid, trattlik och fortsättes framåt af bursan. Denna ut- 
göres af en bläsa, som är omböjd bakät ät den sida, som är 
motsatt oviduktsidan. Dess bakätböjda spets utlöper ı en smal 
sädesbehällare, som mottager en bihangskörtel. Strax framom 
denna sädesbehällare finnes en dylik i form af en liten bläsa. 
Oviduktmynningen är med en ränna förenad med bursan. 

to. Liotrichus quercus Ou. (Tafl. 3, fig. 7). Bursan visar 
här en typ, nära Ofverensstimmande med den föregående. Hos 
L. quercus mynnar dock den hos föregående art spetsställda 
sädesbehällaren, som här är 1 spetsen ansvälld, icke såsom en 
direkt fortsättning af bursan, utan vid sidan af den bakåt riktade 
bursaspetsen. I denna sädesbehållares basala del mynnar en bi- 
hangskörtel. På motsatt sida om bursaspetsen mynnar en, lika- 
ledes 1 spetsen ansvälld sädesbehållare. Från oviduktmynningen 
går en ränna framåt till bursan. 


Undersl. Actenicerus. 

11, Actenierus sjaclandicus MöLL. (Tafl. 3, fig. 8). Bur- 
san bestär af en framätstigande del, bildande fortsättning pä den 
smala vaginan, och af en bakätstigande. Framtill äro bursans 
kanter skarpa, och pä dess främre yta ligger invändigt en aflängt 
oval kitinplatta, försedd med inåt riktade taggar. Den bakätsti- 
gande bursaldelen utlöper i en sädesbehällare, som omedelbart 
fortsättes af en bihangskörtel. Pä den vaginala delen af bursan 
finnas ät oviduktsidan tvä stora, runda, accessoriska körtelsäckar, 
hvilka med hvar sin hals mynna strax ofvan ovidukten. Nägon 
ränna i förbindelse med oviduktmynningen kan jag ej finna. Vid 
bursans krök och sträckande sig mot framändan däraf, finnes en 
stor njurformig kitinplatta, besatt med taggar. 


Undersl. Corymbites. 
12. Corymbites pectinicornis IL. (Tafl. 3, fig. 9). Vaginan, 
som till en början är tämligen smal, vidgar sig framåt till en vid 
6 


HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. 167 


tratt, hvilken Ofvergar i bursan. Denna, som utgöres af en blåsa, 
är åt sidan utdragen i en kort sädesbehällare. Nära denna pa 
den ovidukten motsatta sidan mynnar en skaftad, klotformig sä- 
desbehållare, och därbakom en bihangskörtel med tämligen kort 
utförsgång. Från oviduktmynningen löper framåt en ränna. Från 
den proximala delen af vaginatratten, pa oviduktsidan och löpande 
snedt framåt, utgå på insidan en del starkt taggiga kitinlister. 
Mellan dessa är kutikulan äfven taggig, ehuru ej i så hög grad. 


Undersl, Calostirus. 


13. Calostirus castaneus L. (Tafl. 3, fig. 10). Bursan 
utgöres af en baktill hopsnörd blåsa, som Ofvergar i en vidgad, 
trattformig vagina. En bihangskörtel mynnar 1 bursan pa den 
ovidukten motsatta sidan. Frän oviduktens mynningsställe gär 
en ränna framät. 

14. Calostirus purpureus Popa. Denna art ôfverensstäm- 
mer med afseende på bursans byggnad fullständigt med den före- 
gaende, 


SI. Sericus. 


15. Sericus brunneus 1. (Tafl. 4, fig. ı3). Vaginans 
främre del är stor, uppsvälld, bakät pä oviduktsidan nägot utvid- 
gad. Bursan utgöres af en tämligen liten säck, som med en 
hals är förenad med vaginan. På oviduktsidan mynna i bursan 
två klotformiga sädesbehällare med smal utföringsgäng och där 
framom en spetsställd bihangskörtel. En ränna finnes. 


SI. Dolopius. 


16. Dolopius marginatus L. (Tafl. 3, fig. 11). Vaginan 
är upptill tämligen vid och öfvergår direkt i bursan, som utgö- 
res af en liten, enkel säck. Från bursan utgår en grof, spiral- 
vriden sädesbehållare, hvilken nära sin spets upptager en bihangs- 
körtels samlingsrör. På hvar sida af bursan finnes invändigt en 
fläck, besatt med långa taggar. Strax ofvan oviduktens mynning 
finnas två aflångt klubblika, accessoriska körtelsäckar, utgående 


7 


RE Mb td 2 à 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


från samma sida som ovidukten. Dennas mynning är med en 
ränna förbunden med bursan. 


SI. Agriotes. 


Undersl. Betinus. 


17. ÆEctinus aterrimus L. (Tafl. 3, fig. 12). Af detta 
djurs könsorgan lämnar STEIN" en figur, hvilken i allt väsentligt 
är riktig. Bursan består af en bakåt utbuktad säck, som fram- 
till mottager en spiralrullad sädesbehållare, nära hvars spets en 
bihangskörtel mynnar. Strax ofvan oviduktmynningen finnas två 
korta, klubblika, accessoriska körtelsäckar. Å bursans sidor fin- 
nes en njurformig taggskifva. Från bursans ryggsida (d. v. s. den 
sida, som är motsatt oviduktsidan) utgår ett stråk, besatt med 
taggar, hvilket, sträckande sig längs bursaryggen, strax före bur- 
sans framända löper snedt öfver bursasidan till sädesbehållaren, 
hvilken det bekläder ända till bihangskörtelns mynning. Ränna 
finnes. 

Härtill vill jag tillägga, att jag konstaterat tillvaron af ännu 
en sädesbehållare, belägen strax framom den förra på ovidukt- 
sidan. Denna behållare utgöres af en liten, två gånger om- 
böjd tub. Hos de af mig undersökta exemplaren har dessutom 
taggstråket sträckt sig fram till denna behållare, utan att sam- 
manhänga med taggarna på den förra sädesbehållaren. 


Undersl. Agriotes. 


18. Agriotes sputator L. (Tafl. 3, fig. 13). DUFOUR ” be- 
skrifver och afbildar de honliga könsorganen hos Agrzotes gil- 
vellus (auktor mig obekant). Bursan hos denna utgöres enligt 
Durour af en oval, tjock blåsa, markerad af en brun fläck, som 
tyckes tillkännagifva en inre, taggig skifva. Dessutom finnas två 
klubblika blåsor, hvilka mynna gemensamt ofvan ovidukten. Vi- 
dare visar figuren en bihangskörtels spiralrullade utförsgång samt 
en liten tub (sädesbehållare?), belägen framom dennas mynning 
på bursans ryggsida. Bursan hos A. sputator öfverensstäm- 

ble: 


7 Annales des sciences naturelles. Vol. VI. 1 Ser. Paris 1825. 


8 


HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA, 169 


mer i hufvudsak härmed. Hos såväl A. sputator som lineatus 
och odscurus är den ofvan omnämnda tuben en verklig sädes- 
behållare af egendomlig form, Den är u-formigt böjd med ett 
invändigt starkt kitinklädt rör från midten af kröken. Vidare 
är det af Durour® beskrifna samlingsrôret hos A. sputator, 
lineatus och obscurus intet samlingsrör, utan en spiralrullad sä- 
desbehållare, nära hvars spets bihangskörteln mynnar med en lika- 
ledes spiralrullad utförsgång. Hos A. sputator och obscurus 
finnas två taggskifvor, hos A. /zneatus tre, en större och två 
mindre. De ofvan hos A. gzlvellus beskrifna klubblika-säckarna 
återfinnas hos de af mig undersökta formerna och äro af körtel- 
artad natur. 

19. Agriotes lineatus L. (Tafl. 3, fig. 14). De viktigaste 
olikheterna med afseende på bursan mellan denna art och den 
föregående äro redan i sammanhang med denna omnämnda. Där- 
till må läggas, att bursan hos denna art är oval, under det den 
hos den förra är tresidig. 

20. Agrzotes obscurus L. (Tafl. 3, fig. 15). Hvad som 
skiljer denna arts »Begattungsapparat» fran den hos de föregä- 
ende, är det, att vaginan här är starkt ansvälld, trattlik. Bursan 
är äfven böjd bakåt åt den ovidukten motsatta sidan. Härige- 
nom döljes den u-formiga sädesbehällaren. De accessoriska kör- 
telsäckarna äro mindre än hos de föregäende arterna. 


SI. Synaptus. e 


21. Synaptus filiformis Fer. (Tafl. 4, fig. 1). Af denna 
art har jag endast haft ett honexemplar att tillgå, och har detta 
äfven varit tämligen illa medfaret. Därför har jag ej kunnat få 
någon fullständig bild af bursa copulatrix. Sa mycket har dock 
framgått, att från en oval-äggrund bursa utgår ett tämligen groft 
rör (sädesbehållare?). Tyvärr har detta rör endast delvis bibe- 
hållits. Pa den egentliga bursan inmynnar ingen bihangskörtel, 
hvadan man kan antaga, att denna, som väl bör finnas, mynnar 
i den rörformiga säcken. På bursans insida finnas två kitinskif- 
vor, besatta med taggar. Taggar finnas äfven pa den öfriga 
delen af bursans och rörets insidor, ehuru de äro mindre och 


BOIS 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


glesare ställda. Från oviduktmynningen går framåt en hastigt 
sig vidgande ränna. 


Sl. Limonius. 


Undersl. Pheletes. 


22. Pheletes Bructeri Fer. (Tafl. 3, fig. 16). Den smala 
vaginan vidgar sig framät till en tratt, hvilken fortsättes af den 
åt sidan S-formigt böjda bursan. Vid den första bursakröken 
inmynna två klotformiga, accessoriska körtelblåsor. Nära bursa- 
spetsen finnas två sädesbehällare: cn mindre och en större. Vid 
basen af den större mynnar en bihangskörtel. Strax bakom kör- 
telblåsorna finnes på bursans insida ett halfmånformigt parti, för- 
sedt med i rader ordnade taggar. Oviduktens mynningsställe 
har jag ej kunnat iakttaga (och har således ej kunnat bestämma 
gränsen mellan vaginan och bursan); ej häller har jag kunnat 
finna någon ränna. 


Undersl. Limonius. 


23. Limonius minutus L (Taf. 3, fig. 17). Vaginan ut- 
vidgar sig framåt till en aflång tratt, hvilken fortsättes af bur- 
san. Denna består af en rundad, åt den ovidukten motsatta 
sidan utbuktad blåsa. Från den utbuktade delen utgår såsom 
direkt fort$ättning en framåt böjd sädesbehällare, som vid sin 
bas mottager en bihangskörtel. Vid bursans främre kant finnes 
därjämte en kort sädesbehållare. Bursan är invändigt klädd med 
tämligen glest stående, fina taggar. Detsamma är förhållandet 
med vaginans främre del. En ränna finnes. 

24. Limonius nigripes GxLL. (Tafl. 4, fig. 2). Bursans 
form är ungefär densamma som hos föregående art. Bursalbi- 
hangen äro längre. Det framtill på bursan belägna är först 
böjdt bakåt, sedan med sin spets åter framåt. Bursan 
är invändigt obeväpnad. Ränna finnes. 

25. Lomonius — cylindricus a GyıL. (Taille 3, fig: 8): 
Stein? har riktigt beskrifvit dursa copulatrix hos denna art: 
Bursan är bläslik, försedd med tvà rörlika sädesbehällare, hvilka 


2 STEIN lc: 


HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. ET 


i spetsen äro ansvällda. I den bakre mynnar en bihangskörtel. 
Som någon teckning ej finnes hos STEIN, meddelar jag en sådan. 


SI. Athous. 


26. Athous (deflexus THoms.) niger L., Payk. (Tafl. 4, 
fig. 3). Vaginan utvidgar sig framåt till ett trattlikt eller bägar- 
formigt parti, hvilket med en hals Ofvergar i den äggformiga 
- bursan. Denna utlöper i en bihangskörtel och mottager på sin 
sida två klubblika sädesbehällare. På vagznans utvidgade del 
finnes invändigt på hvar sida en afläng taggskifva, på hvilken 
taggarna sitta ordnade i rader. Dessutom finnas, där vaginan 
öfvergär i bursahalsen, två accessoriska (körtel-?)säckar. En 
ränna finnes, - 

27. Athous vittatus Fer. (Tafl. 4, fig. 4a). Vaginan ut. 
vidgar sig framtill något och mottager nära sin spets två små 
accessoriska körtelblåsor. Framom vaginan vidtager bursa copu- 
Jatrix, som har sin spets böjd rätt bakåt. Denna spets öfvergår 
direkt i en bihangskörtel (»glande sébacée»). Framom denna 
mynna två klubblika sädesbehäliare af obetydlig storlek. Från 
bursans framkant till vinkeln mellan dess framåt- och bakåtrik- 
tade del sträcker sig ett trekantigt fält, starkt besatt med stora, 
greniga taggar (Tafl. 4, fig. 4b). 

28. Athous hemorrhoidalis FBR. Bursan hos denna art(?) 
öfverensstämmer i alla afseenden med den hos den föregående. 

29. Athous subfuscus MüLL. (Tafl. 4, fig. 6). Med afse- 
ende på bursans form och allmänna utseende är denna art täm- 
ligen lik de båda föregående. Bursans bakåtriktade spets utgöres 
af en sädesbehållare, vid hvars basala del bihangskörteln myn- 
nar. En andra sädesbehällare saknas. Ränna finnes. 


SI. Melanotus. 


30. Melanotus castanipes PAYK. (Tafl. 4, fig. 7). Vagi- 
nan utvidgar sig framtill till en blåsa, hvilken öfvergår i den 
bläslika åt oviduktsidan långt utdragna bursan. Rundt basen af 
den utdragna delen däraf finnes på dess insida en bred tagg- 
ring. Nära denna utgår från bursan en fin, i spetsen päronlikt 


It 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


ansvälld sädesbehållare. Vidare mottager bursan nära sin spets, 
hvilken funktionerar såsom sädesbehållare, en bihangskörtel. En 


ränna finnes. 


Underfam. Elaterini. 


SI. Elater. 


31. Ælater sanguimeus L. (Tafl. 4, fig. 8). Enligt Du- 
FOUR !" utmärker sig bursan hos denna art genom sin storlek. 
Den är till formen cylindrisk, omböjd bakät. Dess konvexitet 
är markerad genom två longitudinella, parallela rader af stora 
bruna punkter, som tyckas tillkännagifva en inre taggighet. Vid 
bursans spets mynnar bihangskörteln (Durours »arbuscule»). 
Durour har dock ej konstaterat närvaron af en gemensam utförs- 
gång för körtelns delar; ej häller har han funnit några sädes- 
behållare. 

Denna beskrifning äfvensom hans figur öfverensstämma så 
föga med hvad jag funnit, att jag anser det vara nödvändigt att 
här lämna en beskrifning på mina resultat. 

Vaginan, hvilken framtill är starkt ansvälld, öfvergår med 
en hals 1 den bläslika bursan. Denna är åt bursans ryggsida 
utdragen och’ mottager nära sin spets två smala, rörlıka, i än- 
darna ansvällda sädesbehållare. I den bakre af dessa mynnar 
en bihangskörtel. Hvad bursans beväpning beträffar, består denna 
af en mängd spetsiga taggar, belägna dels nära bursaspetsen, dels 
ock vid den densamma motsatta delen af bursan. Ränna finnes. 

32. Ælater preustus Fer. (Tafl. 4, fig. 9). Bursans form 
är densamma som hos föregående art. Dess sidodel utlöper här 
i en kort, något spiralvriden spets. Strax bakom denna spets 
mynna två sädesbehällare i form af rör med klotformig ända. 
Vid bursaspetsen finnes en bihangskörtel. Bursans insida är be- 
väpnad med starka taggar, hvilkas anordning tydligast framgår 
af figuren. 

33. Elater sanguinolentus SCHRANK. (Tafl. 4, fig. 10). 
Bursan liknar de föregåendes. Bursaspetsen är kort, och vid 
4) 10 Annales des sciences naturelles. IV Ser. Vol. 8. 1857. 


12 


HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. 173 


denna spets mynna två sädesbehällare och en bihangskörtel. 
Den väsentligaste olikheten med afseende på bursan hos denna 
art och de föregående ligger i taggarnas anordning. Se figuren! 

34. later elongatulus FBR. Denna art representerar en 
form, som med afseende på bursa copulatrix utseende står myc- 
ket nära Æ. sanguineus. Den viktigaste skillnaden är den, att bi- 
hangskörteln mynnar direkt i bursan. Vidare äro sädesbehålla- 
rens spetsar starkare ansvällda. 

35. later balteatus L. (Tall. 4, fig. 11). Med afse- 
ende pà bursans allmänna utseende är denna art mycket lik de 
föregående Æ/afer-arterna. Sädesbehällarna äro något vridna. 
Taggsystemet är mera kompliceradt än hos de föregående, dock 
ej väsentligt olika. Se figuren! 


Sl. Cardiophorus. 


36. Cardiophorus ruficollis L. (Tafl. 4, fig. 12). Bursan 
utgöres af en ät oviduktsidan böjd säck, vid hvars spets inmynna 
på något afständ från hvarandra dels en lång, på midten något 
insnörd, tämligen vid sädesbehållare, dels en bihangskörtel. Denna 
senares utföringsgång är egendomlig därigenom, att den på sin 
främre sida är försedd med i rad ställda, små, blindt ändande 
grenar, hvilka göra, att utföringsgången får ett sågadt utseende, 
likt det, som STEIN !! afbildar hos Athous hirtus REDpDTB!?, Mel- 
lan dessa bihang på bursan (den nämnda sädesbehållaren och 
bihangskörteln) och närmare det förra finnes på insidan af bur- 
sans sidodel en böjd, tresidig kitinplatta. Dessutom ser man i 
midten af bursan på hvardera sidan en stor, njurformig sådan, 
besatt med taggar. 

37. Cardiophorus gramineus Scop. Denna art öfverensstäm- 
mer med afseende pà bursan fullkomligt med den föregäende. 


Underfam. Campylini. 


SI. Campylus. 
38. Campylus linearis 1. (Tafl. 4, fig. 16). Bursan är 
hos denna art byggd efter en plan, som föga Öfverensstämmer 


= STEIN LC: 
1? Athous hirtus REDTB. = A, porrectus THOMS. 


13 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898, 


med den hos alla de öfriga undersökta Elateriderna: I den jämn- 
smala vaginans förlängning utgär bursan 1 form af ett rör, hvil- 
ket på den ovidukten motsatta sidan mottager en stor, på tvä- 
ren liggande, njurformig blåsa, hvilken endast med en smal hals 
är fäst vid bursan. Direkt från denna senare utgår från dess 
främre del utförsgången för en bihangskörtel. Bursalkroppen 
slutar med en oval bläsa, betydligt mindre än den förut om- 
nämnda. Från basen af denna blåsa utgår en tämligen kort, i 
ändan slutet rör (sädesbehållare?). 


Om vi alltså sammanfatta det ofvan om dursa copulatrix 
hos de undersökta arterna nämnda, finna vi, att denna kan föras 
till följande 14 typer: 

A. Bursan är en mer eller mindre böjd blåsa. 

I. Utan särskilda sädesbehållare. 


a) Med två blindsäckar . . . I Adelocera-typen. 
(Adelocera fasciata). 
b) Utan blindsäckar . . . II Calostirus-typen. 


(Calostirus castaneus och purpureus). 
II. Med en sädesbehällare. 
+. Sädesbehällare ej spiralrullad. 
*) Utan blindsäckar 
a) Bihaugskörtelns utförsgäng ej sågad . 
II Tactocomus-typen. 
(Lactocomus tesselatus). 
b) Bihangskörtelns utförsgäng sägad . ik: 
IV Cardiophorus-typen. 
(Cardiophorus, Athous porrectus). 
##) Med blindsäckar. 
a) Bihangskörtel spetsställd V Actenicerus-typen. 
(Actenicerus sjaelandicus). 
b). Bihangskortel> ef spetsstalld 7.24 202 Se 
VI Athous subfuscus-typen. 
(Athous subfuscus). 
+. Sädesbehällare spiralrullad VII Dolopius-typen. 
(Dolopius marginatus). 


14 


HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. 175 


Ill. Med två sädesbehällare. 
+. Sädesbehällare lika. 
#) Utan blindsäckar. 
a) Sädesbehällare mynna nära hvarandra 
VIII Elater- lenken. 
(Zlater!?, Sericus). 
b) Sädesbehällarna mynna: den ena pä en 
egendomlig spiralvriden del af bursan 
den andra pä den egentliga bursan . 
IX Lacon-typen. 
(Lacon murinus). 
++) Med blindsäckar . X Athous vittatus-typen. 
(Athous niger, hemorrhoidalis och vittatus). 
+}. Sädesbehällare olika. 
ı) Utan blindsäckar. . XI Selatosomus-typen. 
(Selatosomus {und. S. nigricornis), Paranomus, 
Lootrichus, Corymbites, Limonius och Me- 
lanotus). 
2) Med blindsäckar. 
a) Sädesbehällare ej u-formig . 
XII Hetinus- 


(Ectinus aterrimus, Selatosomus 
nigricornis** och er 
b) Sädesbehällare u-formig . LES : 
XII ER typen. 
(Undersl. Agriotes). 
B. Bursan bestående af två runda blåsor, mellan hvilka bi- 


hangskörteln mynnar . . . . XIV Campylus-typen. 
(Campylus linearis). 


!3 Härifrån bildas öfvergång till Se/atosomus-typen genom Zlater san- 
guineus à ena sidan och Liotrichus quercus à den andra. 
4 Bildar öfvergäng till Se/atosomus-typen. 


15 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Förklaring på figurerna. 


Tafl. 3. 

1. Bursa copulatrix hos Adelocera fasciata. 

2% » » » Lacon murinus. 

3% » » » Selatosomus nigricornis. 
4. » » » » melancholicus. 
Se » » » Paranomus costalis. 

6. » » » Liotrichus affinis. 

7e » » » » quercus. 

8. » » » Actenicerus sjaclandicus. 
9. » » » Corymbites pectinicornis, 
10. » » » Calostirus caslaneus. 
II. » » » Dolopius marginatus. 
12. » .» » Æctinus aterrimus. 

13. » » » Agriotes sputator. 

14. » » » » lineatus. 
15. » » » » obscurus. 

16, » » » Pheletes Bructeri. 

TG » » » Limonius minutus. 

18. » » » » cylindricus. 

Tafl. 4. 

1. Bursa copulatrix hos Synaptus filiformis. 

2, » » » Limonius nigripes. 

ae » » » Athous niger. 

4a, » » » » vittatus. 


4b. Taggar från bursalbeväpningen hos Alhous vittatus. 


5. Bursa copulatrix hos Selatosomus æneus. 

6. » » » Athous subfuscus. 

Ws » » » Melanotus castanipes. 

8. » » » Ælater sanguineus. 

9. » » » »  præustlus. 

10. » » » »  sanguinolentus. 
Te » » » »  balteatus. 
12 » » » Cardiophorus ruficollis. 
12. » » » Sericus brunneus. 
14. » » » Selatosomus impressus (tom). 
15. » » » » » (fylld). 
16. » » » Campylus linearis. 


16 


| 
| 
| 
| 


DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA 


VON 


CHR. AURIVILLIUS. 


4. 


Nymphalide. 


51. Euryphene Wilverthi n. sp. — o. Alis supra ob- 
scure brunneo-castaneis signaturis fuscis distinctis omnino ut in 
E. sophus Fasr. et phransa HEW. dispositis ornatis, alis anticis 
summo apice nigro-fuscis absque fascia subapicali pallida; alis 
infra obscure viridibus plus minus cinereo-conspersis signaturis 
ordinariis fuscis in cellulis discoidalibus præditis, alis anticis costa 
ad basin, macula subcostali pone medium in area 6:a punctisque 
3—4 subapicalibus cinereo- vel coerulescente-albidis et fascia ar- 
cuata male definita viridi-fusca ab apice ad marginem posticum 
paullo pone medium ducta ornatis; alis posticis ad marginem 
internum et in area anali coerulescente-cinereis, ocellis submargi- 
nalibus male definitis, — Expans. alar. 51 mill.; long. ale ant. 
28 mill. 

9. Alis supra obscure fusco-brunneis signaturis ordinariis 
fuscis obsoletis aut deletis; area apicali alarum anticarum obscu- 
riore fusco fascia lata pallide flava subapicali a margine costali 
fere ad costam 3:am extensa, punctisque duabus fuscis in areis 
3:a et 4:a ornata, posticis fere unicoloribus linea undata sub- 
marginali annulisque cellulæ discoidalis tantum distinctis; alis 
infra grisescente-viridibus fere ut in mare signatis, at fascia sub- 

! Siehe Ent. Tidskr. 18, p. 213—222 (1897). 

Entomol. Tidskr. Ärg. 19. H. 3—4 (1898). 35 12 


ET REN 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


apicali alarum anticarum lata et extus fascia obliqua arcuata vi- 
ridi in areis 4:a et 5:a determinata. — Expansio alar. 66 mill., 
long. ale ant: 37 mill. 

Congogebiet: Umangi (E. WILVERTH). — Museum Bruxellense. 

Diese Art ist sehr interessant, weil sie die P/antasza-Gruppe 
mit der Sophus-Gruppe eng verbindet. 

Das Männchen unterscheidet sich sofort durch die gelb- 
braune, deutlich gezeichnete Oberseite und durch das Fehlen der 
hellen Subapicalbinde von den Yo von marımımıana, lamina, 
nivaria, phantasia und phantasiella, und von demetra of beson- 
ders durch die Grundfarbe der Oberseite und die graugrünliche, 
nicht lebhaft grasgrüne Unterseite. Hinsichtlich der Grundfarbe 
und der Zeichnung der Oberseite stimmt /. Wailverthi & dage- 
gen fast ganz mit den Jo von E. Severini, sophus, letitia, 
phranza und congolensis überein, weicht aber von allen diesen 
durch die grüne Grundfarbe der Unterseite und von sophus & 
noch dazu durch das Fehlen der Subapicalbinde der Vorderflü- 
gel ab. 

Das Weibchen erinnert durch Flügelform und durch die 
Subapicalbinde der Vorderflügel sehr an die 92 von Æ. Seve- 
vine und /@tıtıa, kann aber von diesen sowie von sophus 2 und 
phransa 9 durch das Fehlen der grünlichen Farbe im Wurzel- 
theil der Oberseite sofort unterschieden werden. Die Weibchen 
von E. maximiniana, flaminia, phantasia, phantastella und de- 
metra haben eine weisse Vorderflügelspitze und können darum 
nicht mit £. Wzlverthi 2 verwechselt werden. Nur Æ. nivaria 
® stimmt in dieser Hinsicht mit dem ® von Æ. Wzlverthi über- 
ein. E. nivarıa @ ist jedoch viel grösser als Æ. Wzlverthi, hat. 
eine viel dunklere Oberseite, auf welcher die dunklen Zeichnun- 
gen kaum wahrnehmbar sind, und eine weisslich grüne Unter- 
seite, auf welcher der dunkelgrüne, durch die gebogene Schräg- 
binde nach innen begrenzte Saumtheil der Vorderfliigel und die 
sehr breite Halbbinde der Hinterflügel sehr scharf hervortreten. 

52. Diestogyna albopunctata n. sp. 0. Alis supra 
fusco-nigris, coeruleo-micantibus signaturis nigris obsoletis, ciliis 
utrinque fuscis, punctis minutis intercostalibus, albis in alis anti- 
cis, flavidis in alis posticis præditis; alis infra obscure fusco- 
brunneis, anticis in cellula discoidali lineis 5 griseis transversis, 

36 


TRI SEE és. 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 179 


curvatis et per paria connexis, paullo pone apicem cellulæ linea 
transversa albida, intus fusco-limitata, inter costas 7:am et 4:am 
subrecta, ad costam 4:am angulata et pone illam paullulum un- 
dulata, ante marginem exteriorem serie completa, subrecta ocel- 
lorum 6—7 distinctorum et albopupillatorum, ad apicem in areis 
6—8 squamis cinereis sat dense conspersis; posticis infra in 
cellula discoidali annulo obsoleto nigro, cinereo-cincto, pone api- 
cem cellule linea tenui transversa nigra, extus cinereo-limitata 
et ad marginem internum basin versus recurva, area basali hac 
linea determinata latiore quam longiore, 11 mill. lata, 6 mill. 
longa, oceilis submarginalibus sat distinctis elongatis, albopupil- 
latis angulum analem versus cinereo-conspersis, area anali tota 


late cinerea. — Expans. alar. 45 mill.; long. ale ant. 25 mill. 
Congogebiet: Umangi und Banana. — E. WILVERTH und 
BusscHopts. — Mus. Bruxellense. 


Nach zwei leider oben stark beschädigten Stücken beschrie- 
ben. Diese düster gefärbte Art weicht von allen anderen mir 
bekannten Arten durch die dunklen, an den Enden der Zwischen- 
aderfalten weisspunktierten Franzen ab. Nach der Unterseite 
steht sie vielleicht der DV. feronza STAUD. am nächsten. 

53. Euryphura aurantiaca n. sp. — qo’. Alis supra fuscis 
signaturis maculisque nigris omnino ut in Æ. plautilla ordinatis 
præditis; alis infra quam in #. plautilla multo pallidioribus, 
aurantiacis signaturis plurimis obsoletis, alis anticis puncto basali, 
annulo irregulari in medio signoque alio dentato ad apicem cel- 
lule discoidalis nec non striga basali in area ı b maculisque 
8—g submarginalibus in areis 1 b—8 distinctis nigris, maculis 
submarginalibus 3—8 intus plus minus albo-aut cinereo-tinctis; 


‚alis posticis annulo singulo nigro in cellula discoidali et in area 


7 annuloque altero elongato ad apicem cellule nigris, signaturis 
aliis brunnescentibus valde obsoletis. — Long. alar. exporr. 
55 mill. 

9. Alis supra brunneo-fuscis, signaturis nigris ornatis; an- 
ticis in cellula discoidali linea flexuosa prope basin, umbra ante 
medium, annulo elongato, irregulari in medio signoque irregulari 
ad apicem nigris, circiter 6 mill. pone apicem cellulæ discoida- 
lis fascia lata fastigiata alba maculis 5 composita et inter costas 
2:am et 7:am extensa et ante marginem serie duplice macularum 


37 


urn. 


ten 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


nigrarum, quarum interiores rotundatæ aut triangulares, exteriores 
autem lineares sunt, maculis interioribus in areis 2—4 intus ma- 
cula subrotundata alba junctis; alis posticis supra fascia media 
valde obsoleta ocellisque submarginalibus obsoletis nigris ornatis, 
his extus linea dentata distincta nigra terminatis; alis infra fere 
ut in mare coloratis et signatis, at colore fundi pallidiore, sig- 
naturis fuscis fasciaque alba alarum anticarum omnino ut supra 
formata distinctis. — Long. alar. exporr. 70 mill. 

Congogebiet: Umangi (WILVERTH). — Museum Bruxellense. 

Obgleich diese Art einen von Æ. plautilla Hew. ganz ver- 
schiedenen Eindruck macht, steht sie jedoch besonders in männ- 
lichem Geschlechte dieser Art so nahe, dass sie nur schwerlich 
durch scharfe Kennzeichen davon zu unterscheiden ist. Die Un- 
terseite ist bei beiden Geschlechtern heller und lebhafter, aber mehr 
eintönig gefärbt und hat viel wenigere und mehr undeutliche 
Zeichnungen. Beim 2 sind die Flügel oben bis zum Saume ein- 
tönig dunkelbraun. Dadurch und durch die Form und Ausdeh- 
nung der weissen Querbinde der Vorderfliigel weicht Æ. auran- 
tica 9 von allen bisher bekannten Weibchenformen von Æ, plau- 
Zilla beträchtlich ab. | 

54. Cymothoe Colmanti n. sp. — gg. Alis supra ochra- 
ceis, anticis ad basin circiter 6 mill. late olivascente-ochraceis, 
apice summo (4 mill. late) margineque tenuissime nigro-fuscis, 
posticis a basi usque ad apicem cellulæ late olivascentibus, deinde 
inter costam 4:am et marginem anticum fascia angusta obsoleta 
olivaceo-fusca et pone medium fascia altera vix distinguenda vel 
omnino obliterata fuscescente, ante marginem linea distincta an- 
gulata nigra et pone hanc lineam plus minus nigro-conspersis; 
alis infra subviolascente fusco-brunneis, linea distincta, transversa 
pone medium, subrecta, fusca in alis anticis, rufa in alis posti- 
cis, signaturis ordinariis modice distinctis. — Long. alar. exporr. 
70 mill. 

2. Alis supra nigro-fuscis, nigrosignatis, anticis paullo pone 
medium fascia recta, angusta (circiter 4 mill. lata) alba, a mar- 
gine antico fere ad angulum posticum ducta ornatis et signaturis 
nigris praeditis, scil. lineis 5 irregularibus transversis in cellula 
discali, lineis duabus angulatis discalibus serieque submarginali 
macularum nigrarum triangularium, intus punctis albis plus minus 


38 


AURIVILLIUS : DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA, 181 


distinctis conjunctarum, margine costali basin versus rufo-brunneo; 
alis posticis macula obsoleta brunnea ad apicem cellulæ, linea 
media recta nigra, serie postme- 
diana macularum nigrarum ob- 
soletarum, serieque submarginali 
punctorum nigrorum præditis, ci- 
his ad apicem alæ niveis: alis 


infra violascente-brunneo et fusco- 
marmoratis linea media transversa 
undata rufa, utrinque late fusco- 
limitata, fascia alba obliqua ala- 
rum anticarum quam supra obso- 
letiore et medio linea transversa 
interrupta, alis posticis pone line- 


am mediam plus minus late cine- 
reo-suffusis angulo anali haud 


Fig. 6. Cymothoe Colmanti 


pallidiore. — Long. alar. exporr. AURIV. ©. 
81 mill. 
Congogebiet: Sassa am oberen Ubangi. — COLMANT. — 


Mus. Bruxellense. 

In beiden Geschlechtern mit €. /urida BUTL. nahe verwandt. 
Das Männchen unterscheidet sich vom & von C. /urida beson- 
ders durch die viel hellere Grundfarbe der Oberseite und durch 
die am Saume nicht verdunkelten oder nur spärlich mit schwar- 
zen Schuppen bestreuten Hinterflügel. Beim 9 ist die weisse Quer- 
binde der Vorderflügel doppelt schmäler als beim Q von C. /u- 
rida BUTL. 


c Lycænidæ. 


55. Pentila umangiana n. sp. — 2. Alis utrinque læte 
ochraceis punctis minutis marginalibus fuscis ad apices costarum,, 
anticis utrinque puncto nigro ad apicem cellulæ discoidalis, infra 
etiam puncto singulo parvo basali in areis 2 et 9; posticis ut- 
rinque puncto nigro ad apicem cellulæ discoidalis et infra punc- 
tis 4 basalibus, in areis 1c, 2, 7 et in cellula discoidali sitis, 
ornatis, infra sparsissime brunneo-striolatis. — Expans. alar. ant. 
34 mill., long. ale ant. rg mill. 


39 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Congogebiet: Umangi. — E. WiLVERTH. — Mus. Bruxel- 
lense. 

Von der nahe verwandten P. paucipunctata KireY durch 
das Fehlen der schwarzen Apicalbinde der Oberseite der Vor- 
derflügel sofort zu unterscheiden. Vielleicht das Weibchen von ?. 
pauctpunctata? 


Pieridæ. 


56. Mylothris dimidiata n. sp. — Jg. Alis anticis supra 
niveis fascia apicali 6—7 mill. lata, usque ad costam 2:am con- 
tinua, macula ad apicem costæ 2:æ, puncto ad apicem costæ 1:2 
lineaque costali aream ıo:am tegente nigris, cellula discoidali 
fere tota areisque 3—9 nec non parte arez 2:æ læte sulphureis, 
infra maculis 8 marginalibus nigris, area sulphurea ut supra extensa, 
at extus pallidiore et basi saturatiore aureo; alis posticis utrinque 
niveis maculis 6 marginalibus nigris, infra ad basin sulphureis 
margineque costali aureo. -— Long. alar. exporr. 55—57 mill. 

Sierra Leona.. — Collectio STAUDINGER. 

Von der nahe verwandten JZ. prömulina BUTLER dadurch 
leicht zu unterscheiden, dass die schwefelgelbe Farbe der Vorder- 
flügeloberseite sich nicht hinter der Mittelzelle in das Feld 1b 
hinein ausdehnt und nicht an der Wurzel dunkler wird, dagegen 
aber die Felder 3°und 4 vollständig und sogar einen Theil des 
Feldes 2 bedeckt, und dadurch dass die Felder 4—7 der Vor- 
derflügelunterseite nicht von grüngelben Längsstrichen durch- 
zogen sind. 

57. Mylothris citrina n. sp. — %. Alis anticis supra 
citrinis apice inter costis 5 et 8 anguste (circiter 4 mill. lato) 
maculisque tribus decrescentibus ad apicem costarum 4—2, prima 
cum fascia apicali fere connexa, nigris, infra aureis costis apice- 
que albescentibus, punctis 7 parvis nigris ad apicem costarum 
2—8; alis posticis supra niveis dimidio anteriore (areis 4—7 
cellulaque discoidali) sulphureo, infra niveis medio vix sulphura- 
scente area 8:a tota aurea, utrinque maculis 6 marginalibus nigris 
ornatis. — Long. alar. exporr. 59 mill. 

Deutsch Ost-Afrika: Bagamoyo. — Coll. STAUDINGER. 


40 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 183 


Diese neue Art ist der JZ. sulphurea Aurıv. äusserst ähn- 
lich, hat aber eine viel kürzere und schmälere schwarze Apical- 
binde der Vorderflügel ganz wie bei den übrigen Arten der 
Agathina-Gruppe. Die gelbe Farbe der Vorderflügel ist etwas 
dunkler als bei sw/phurea und nicht wie bei dieser Art an der 
Wurzel in orangegelb ziehend. 

58. Pieris solilucis BUTLER 9. — Alis tenuiter aut sub- 
tenuiter squamosis, concoloribus, albis, aut flavescente albidis, 
utrinque maculis marginalibus nigris, 9 
trigonis in alis anticis, 7 subrotundatis 
in alis posticis, anticis supra interdum ad 
apicem et ad marginem exteriorem plus 
mirus dense nigrosquamosis; infra anticis 
ad basin plus minus late costaque basali 
posticarum sulphureis aut aurantiacis. — 
Expans. alar, ant. 52—54 mill.; long. 
ale ant. 31 mill. 

Das bisher unbekannte Weibchen von 


Fig. 7. Pieris solilucis 


P. solilucis erinnert an das Q von £. 3 
Lindneri, hat aber keine Submarginalflecke 

der Hinterfliigel und ist oben in der Wurzelhälfte nicht grau 
überzogen. 

59. Papilio plagiatus n. sp. — 9. Alis fuscis, anticis 
utrinque plaga maxima media, margines non attingente, maculis 
6 (in basi arearum 2—6 et in apice cellulæ disc. sitis) compo- 
sita, alba ornatis; posticis supra fascia media lata, marginem 


BUTL. 9. 


anticum versus angustata, bene definita, extus paullulum dentata, 
alba ornatis, infra ad basin late brunneo-flavis, nigrostriatis, stria 
arez 7:2 incrassata et bipartita, deinde fascia alba, extus male 
definita præditis, pone fasciam paullulum nebulosis, fusco-striatis, 
margine exteriore undulato-dentato. — Long. alarum exporr. 83 mill. 

Congogebiet: Sassa am oberen Ubangi. — COLMANT. 

Diese ausgezeichnete Art scheint mir am nächsten mit /. 
cynorta FABR. verwandt zu sein. Vom ® von ?. cynorta unter- 
scheidet sich //agzatus nicht nur durch die ganz verschiedene 
Anordnung der weissen Zeichnungen sondern auch durch das 
Fehlen der weissen Saumflecke der Hinterflügel und des kleinen, 
weissen Spitzenfleckes der Vorderflügel. 


41 


a rg TERN 
| 


184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1808. 


Saturniidæ. 


7 
La 
2 


Decachorda n. gen. 


Antennæ? — Palpi breves, porrecti. — Pedes mediocres; 
tibiæ elongate, apice inermes. — Als anticæ breves, late, apice 
obtusæ, margine anteriore subrecto, exteriore leviter convexo, 
costis 10 præditæ; costa 2 paullo pone medium cellule discoi- 
dalis, costa 3 in medio inter costam 2:am et 4:am egrediens, 
costula transversa inferior tenuis, leviter incurva, costula transv. 
media brevis, costula transv. superior longissima valde obliqua, 
coste 7 et 8 igitur trunco communi e latere antico cellule 
discoidalis, longe ante apicem egredientes, costa 9 brevis e costa 
8 pone ejus medium oritur, coste 10 et 11 omnino desunt, 
costa 12 in marginem anticum non longe ab apice egreditur. — 
Ale posticæ costis 8 præditæ: costæ 2:a et 7:a pone medium 
cellule discoidalis, co$ta 3:a fere in medio inter costas 2:am et 
4:am, costa 6:a a costa 5:a propius quam a costa 7:a egredien- 
tes, costula transv. inferior tenuis, longa, subangulata; margini- 
bus antico et interno rectis aut subrectis, externo leviter convexo. 

Zu dieser Gattung gehört wahrscheinlich auch » Lzcheno- 
pteryx» fulvia DRucE (= pomona WEYMER). Kırpy's Name 
Lasioptila kann nicht, wie BUTLER will, für Pomona angewendet 
werden, denn Kirey gründete seine Gattung auf L. Ansorger, 
welche darum der Typus ist und bleiben muss. 

_ 60. D. rosea n. sp — 92 
Tota rosea, alis supra pone medium 
linea transversa recta flava, circiter 
4 mill. a margine distante solum 
ornatis, hac linea infra obsoleta, 
margine summo etiam flavescente. 


— Expans. alar. 40 mill., long. alæ 

Fig. 8. Decachorda rosea AURIV. 9. 5 
ant. 20 mill, 

Congo: an der Missionsstation Mukimbungu. — Von Herrn 

Missionär W. SJÖHOLM gefangen und dem Riksmuseum in Stock- 


holm zusammen mit mehreren anderen Insekten überliefert. 


42 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 135 
& 


u 

61. Heniocha abyssinica n. sp. — Flavescente-brunnea 
corpore unicolore, alis plus minus dense nigro-conspersis; alis 
anticis supra fascia lata media dense nigroconspersa, utrinque 
linea undulata nigra terminata 
ocellumque brunneum, intus albo- 
conspersum annulisque duobus, 
interiore flavo, exteriore nigro 
cinctum includente, pone fasci- 
am linea albida transversa, area 
basali nigro-conspersa quam fascia 
vix pallidiore, area marginali 
8—9 mill. lata intus nigrocon- 
spersa, alis anticis infra absque 
linea transversa nigra interiore, 
vix nisi in area marginali nigro- 


conspersis; alis posticis utrinque 
ultra medium fere unicoloribus, Fig. 8. /Zeniocha abyssinica AURIV. Q. 
vix nigroconspersis et ocello ut 
in anticis ornatis, deinde linea distincta transversa nigra, cur- 
vata, non autem undata, ab ocello distante et extus fascia alba 
limitata ornatis, area marginali omnino ut in alis anticis nigro- 
conspersa; tibiis rufescentibus, anticis apice mediocriter, inter- 
mediis longissime bi-aculeatis. — Expans. alar. exporr. 85 mill.; 
long. alz ant. 45 mill. 

Abyssinien. — Collectio STAUDINGER. 

Von der nahe verwandten 77. Zerpsichore Maass. durch die 
dunklere Grundfarbe, die schmäleren Saumfelder und die scharfe, 
schwarze Querlinie der Hinterflügel leicht zu unterscheiden. 


Syntomidæ. 


ns | 


62. Metarctia rubrostriata n. sp. — Alba, fronte inter 
antennas, parte scapularum, apice abdominis alisque anticis pal- 
lide ochraceis vel silaceis, antennis, palpis pedibusque infra nigro- 
fuscis (femoribus posticis tamen totis, tibiisque posticis e maxima 
parte albis), segmentis dorsalibus 1 —6 abdominis linea trans- 
versa, in medio interrupta vel subinterrupta, læte rubra ornatis; 


43 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


abdomine utrinque et in medio ventris serie punctorum 4—5 
nigrorum; alis anticis supra costis fere omnibus, linea longitudi- 
nali apice furcata in cellula discoidali nec non striga crassa 
obliqua in area 1b nigris, infra macula apicali nigro-fusca; alis 
posticis unicoloribus albis. 9. — Expans. alar. 58 mill.; long. 
ale ant. 28 mill, ale post. 14 mill: 

Togo. — KR. BÜTINER — Mus. Holmiæ & Mus. Berol. 

Die Fühler haben sehr kurze Kaimzähne. Die Rippen 4 
und 5 der Hinterflügel sind lang gestielt und die Hintertibien 
haben 2 kurze Spornen. Hampson, dessen Monographie der 
Syntomiden von allen Lepidopterologen gewiss mit Sehnsucht 
erwartet wird, scheint geneigt zu sein, die Gattungen Anace, 
Balacra und Metarctia mit einander zu vereinen. Ein solches 
Verfahren mag richtig sein; hinsichtlich des Baues der Fühler 
und der Anordnung der Rippen 4 und 5 der Hinterfligel weichen 
jedoch die Arten so beträchtlich von einander ab, das gewiss 
darnach einige natürliche Gruppen aufgestellt werden können. Die 
Form des Hinterkörpers bietet auch Verschiedenheiten dar, wel- 
che genau untersucht und beachtet werden müssen. Wir besitzen 
mehrere Arten, welche noch unbeschrieben sind, da aber diese 
wahrscheinlich auch in Britisch Museum vertreten sind und von 
Hampson beschrieben werden werden, will ich die Veröffentlichung 
seiner Monographie zuerst abwarten, bevor ich unser Material 
bearbeite. 


44 


CARL DAVID EMANUEL ROTH. 


Till den stamtrupp, som uppsattes genom Entomologiska 
Föreningens första inval i januari 1880, hörde med största rätt 
konservatorn vid Lunds universitets zoologiska institution CARL 
Davıp EMANUEL ROTH. Nu har han fallit såsom en vördad och 
afhållen veteran i entomologiens tjänst. Vi återstående och i 
första hand alla de, som haft den fördelen att vara rekryter 
under hans blida, vänsälla ooh högst lärorika ledning, blicka med 
sorg och saknad på den tomma, svåruppfyllda luckan där framme 
i våra led. 

Konservatorn RorH föddes den 13 augusti 1831 i Köpinge 
prästgård, Kristianstads län. Föräldrarna voro Kongl. hofpredi- 


I 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


kanten, prosten och fil. doktorn CHRISTIAN ROTH samt WILHEL- 
MINA LILLIENCRONA. Efter faderns död 1839 kom den unge 
RoTH till Lund, där han genomgick Vetterska skolan och kate: 
dralskolan samt blef student 1853. Vid universitetet läste han 
sedan på fil. kandidatexamen, men — medellös som han var — 
måste han förskaffa sig sitt uppehälle genom lektioner i zoologi 
och botanik. En obetvinglig håg, särskildt för entomologien, 
drog honom också bort från de reglementerade examensstudierna; 
åren gingo och slutligen tanken på examen med dem. Vid Lunds 
universitet bands RortH emellertid för alltid år 1863, då han 
mottog den honom af prof. WAHLGREN erbiudna konservators- 
platsen. Efter 35 års arbete på denna plats afled konservator 
ROTH den 24 augusti detta år. Såsom offentligt erkännande 
hade han fått mottaga medaljen »illis quorum meruere labores» 
i guld. När sönerna uppväxte, hade konservator RoTH den till- 
fredsställelsen att se sin håg för naturvetenskap delas af dem. 

Ehuru kunnig botanist, framstående fågelkännare och hemma 
1 flera andra grenar af zoologien, var det dock såsom entomo- 
log konservator RorH företrädesvis — och med rätta — vunnit 
anseende. Bland insekterna ägnade han sig mest åt Coleoptera. 
Hans skarpblick, goda iakttagelseförmåga och ovarliga minne 
gjorde honom hastigt till en af våra mera bemärkta artkännare 
inom entomologien, och redan tidigt kom han 1 liflig förbindelse 
med BOHEMAN, ZETTERSTEDT, DAHLBOM, THOMSON och flera andra 
af entomologiens stormän. Såsom exempel på hans iakttagelse- 
förmåga kan nämnas, att han endast inom diptersläktet Zachzna 
fann 11 nya arter, af hvilka en fått bära hans namn. 

Af naturen blygsam och tillbakadragen, var det först 1896, 
som konservator ROTH kom sig för att ens i sitt älsklingsämne, 
entomologi, publicera något af sin rika erfarenhet. Då påbör- 
jade han ett i tvänne häften af denna tidskrift tryckt »Bidrag 
till en bild af Skånes insektfauna». Döden afbröt emellertid 
afhandlingens fortsättande. I början af densamma meddelar för- 
fattaren, att materialet insamlats hufvudsakligen under åren 1850: 
— 1863 men äfven senare, ända till 1891. Betecknande för hans 
blygsamma sinnelag äro följande hans anföranden: »Med en viss 
tvekan är det dock, som jag nu vågar publicera densamma, dels 
emedan jag trott att någon annan, bättre kvalificerad person, 


2 


TRYBOM: CARL DAVID EMANUEL ROTH. 189 


skulle kunnat under tiden framkomma med en liknande uppsats, 
dels» etc. Och han fortsätter: »Emellertid har jag nu omsider 
gifvit vika för de mänga upprepade pästötningar, jag frän flera 
häll fätt, hoppandes att därigenom i nägon, om äfven ringa män 
gagna eller väcka intresse för entomologiska studier hos Skänes 
yngre generationer», 

Konservator RorH kunde glädja sig åt, att han långt förut 
i rikt mått väckt det intresse, han här nämndt. Följeslagarna 
på hans entomologiska exkursioner glömma nog aldrig dessa — 
eller honom själf. Varaktiga och mycket värdefulla minnen har 
han också efterlämnat bland annat i de af honom ordnade och 
bestämda samt till större delen insamlade Coleoptera och andra 
insekter, som nu finnas i Lunds universitets zoologiska museum. 


F. Trybom. 


NOTISER. 


Postexpeditören herr B. VARENIUS har meddelat, att han i 
spillning anträffat ett exemplar af Aphodius Quadrimaculatus L. 
vid Helsingborg. Enligt THOMSON har denna skalbagge ej an- 
träffats i Sverige sedan LinNEs tid. 


Från Finland har den hugnesamma underrättelsen ingått, att 
till den landtbruksfakultet, som nyligen upprättats vid universite- 
tet i Helsingfors, äfven kommer att höra en adjunktur i ento- 
mologi, hvars innehafvare äfven blir statsentomolog. Adjunktu- 
ren är anslagen ledig, och docenten, d:r Enzıo REUTER har tills- 
vidare tillförordnats som statsentomolog. 

Sven Lampa. 


190 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANKOMST Ä HOTEL PHCENIX 


DEN 30 APRIL 1898. 


Vid början af sammankomsten meddelade ordföranden, prof. 
AURIVILLIUS, att följande nya medlemmar blifvit af styrelsen i 
Föreningen invalda sedan sista sammanträdet: redaktionssekrete- 
raren O. LAGERSTEDT, Söderhamn, kand. fil. EMBR. STRAND, 
Kristiania, fördelningsläkaren m. m. A. H. WESTMAN, handlan- 
den H. C. KINDBERG, materialförvaltaren J. RAMBERG, redaktören 
m. m. M. RUBENSON, grosshandlaren S. SJÖSTEDT, intendenten 


m. m. A. STUXBERG och postexpeditören N. J. WIBERG alla 


frän Göteborg. 

Vidare meddelades, att frän den nyvalda hedersledamoten, 
miss E. ORMEROD, ingätt tacksamhetsskrifvelse jämte erbjudande 
att till Föreningen skänka hennes utgifna arbeten i entomologi. 

Pä styrelsens förslag utsägs till vandringsstipendiat för äret 
stud. vid Örebro läroverk A. JANSSON med villkor, att han minst 
två veckor skulle vistas på Gotland. 

En från ordföranden i Föreningens nybildade Göteborgs- 
krets, kapten C. GRILL, ingången skrifvelse upplästes, likaså från 
kapten GRILL anlända hälsningstelegram, hvilka besvarades. Re- 
dogörelser för Göteborgskretsens sammanträden och verksamhet 
komma att intagas i denna tidskrift, och utsågs kapten GRILL 
till medlem af redaktionskommittén. 

Åt styrelsen uppdrogs att som vanligt anordna en vårutflykt 
samt att arbeta för tillkomsten af en särskild entomologisk sek- 
tion vid det tillstundande naturforskaremötet, ifall en sådan sek- 
tion komme att visa sig behöflig och lämplig. 


I 


TRYBOM: ENTOMOL. FOREN, SAMMANKOMST DEN 30 APRIL 1898. 191 


Ordföranden anmälde sedan, att »CLAEs GRILLS fond» af 
undertecknad fått emottaga 25 kronor. 

Hufvudföredraget för aftonen — en synnerligen intressant 
framställning af »generationsväxel hos insekterna» — hölls af 
prof. AURIVILLIUS. Steg för steg skildrades de grader af olikhet, 
som förefinnas mellan skilda generationer hos talrika och till 
många skilda grupper hörande insekter. Till de enklaste före- 
teelserna i detta afseende hade man att räkna årstids- eller sä- 
songdimorfismen — exempelvis hos vissa fjärilar blott bestående 
i färgskillnader. Då olikheten i färg mellan vår- och höstgene- 
rationer t. ex. hos vår vanliga Prerzs napi ej vore synnerligen 
stor, visade sig emellertid skarpt utpräglade färgskillnader före- 
komma hos de under torr- och regnperioderna uppträdande ge- 
nerationerna hos många tropiska fjärilar. Generationer med 
undertill starkt röd- eller gulaktiga, om torra löf påminnande 
vingar tillhörde den förra perioden, då samma arts fjärilar där- 
emot under regnperioden vanligen hade en hvit och klar färg pa 
samma sida af vingarna. 

Härefter redogjorde föredraganden för den betydligt större 
olikhet, som förefinnes under skilda årstider mellan skilda gene- 
rationer af vissa gallsteklar. Här står i fråga varande olikhet i 
sammanhang med partenogenetisk fortplantning hos den ena gene- 
rationen. Olikheten sträcker sig ock till de frambringade gall- 
bildningarna. 

Såsom ett nästa steg skildrades generationsväxeln hos blad- 
lössen. Ännu mera utpräglad generationsväxel förekornmer hos 
vissa gallmyggor, hos hvilka mellan generationer af vingade myg- 
gor uppträder en generation, som stannar på larvstadiet, d. v. s. 
fortplantar sig såsom larver. 

Synnerligen egendomligt vore ett fall af generationsväxel, 
som fransmannen PAUL MARCHAL' beskrifvit i en afhandling: »Le 
cycle évolutif de I Encyrtus fuscicollis (HyMEN.)», intagen i »Bull. 
de la Société Entomologique de France», 23 fevr. 1898. Nämnda 
pteromalid (Encyrtus eller Agemaspis fuscicollis) lägger sina 
små ägg i äggen af fjärilar, hörande till släktet Hyponomeuta. 
Stekeläggen klyfva sig i ett stort antal delar, som hvardera blir 
ett nytt ägg eller embryo. En generation kommer således ej 
längre i utveckling än till äggstadiet. Äfven i detta fall hade 


2 


en 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


det visat sig, att alla genom klyfning af samma ägg uppkomna 
individer komma att tillhöra samma kön. 

Prof. AURIVILLIUS förevisade i Stockholms-trakten från hägg 
och Zvonymus i juni månad insamlade //yponomeuta-larver, hvilka 
voro så godt som uppfyllda med larver af små parasitsteklar, 
tillhörande just denna Agemaspıs-art. 

Härefter förevisade och beskref undertecknad den hos oss 
förut föga uppmärksammade, ganska egendomliga larven af Oxye- 
thira costalis. De yngsta larverna äro af en smärt kroppsform 
och hafva mycket långa, sedan med åldern och med det egen- 
domliga larvhusets tillväxt aftagande borst i spetsen af bakkrop- 
pen. Ifrågavarande larv hade träffats allmän i sjön Nämmen i 
Småland. 

Efter detta meddelande refererade undertecknad stycken ur 
en 1718 af svenske läkaren LINDER utgifven bok: »Om matkar 
och skridfä 1 menniskans kropp». Boken öfverlämnades till För- 
eningens bibliotek. I sammanhang med referatet yttrade sig 
landtbruksinspektör LYTTKENS och doktor AGNER. 

Landtbruksinspektör LYTTKENS redogjorde sedan, efter en 
1762 i Örebro tryckt bok med titel: »Svenska djurens slägte- 
namn på latin och svenska», för de försök, hvilka redan då 
gjordes att skapa korta och koncisa svenska släkt- och artnamn 
på — bland andra djur äfven insekterna. En del efter de latin- 
ska benämningarna bildade namn voro kuriösa nog; så hade af 
det latinska släktnamnet Mister blifvit Hist, af Staphylinus Phyl, 
af Raphida Raffel o. s. v. 

Slutligen förevisade byråchefen MEvES nu på våren i mängd 
ur puppor utkläckta fjärilar af Berberis-tofsmätaren, /wcosmza 
certata, och dess varietet szmplonica. Fijärilarten i fråga lefver 
såsom larv uteslutande på Perberis-blad, dem han sammanvi- 
ker för att där inom gömma sig under dagen. Detta samt 
den utvecklade fjärilns förmåga att dölja sig undan hade kan- 
ske varit anledningen till, att Awcosmza certata hittills hos oss 
blott blifvit funnen i Skåne och på Vermdön, oaktadt han sanno- 
likt äfven finnes i mellanliggande orter. 


Filip Trybom. 


[#3] 


193 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS GÖTEBORGSKRETS’ 
SAMMANTRÄDE À RESTAURANT PHŒNIX 


DEN 8 OKTOBER 1898. 


Sedan ordföranden med nägra ord erinrat om den talrikt 
besökta och i allo angenäma utflykten den 25 sistlidne septem- 
ber till Fjäräs, hvarvid en af deltagarna 1 den vackra bokskogen 
vid sjön Lygnens södra strand lyckades finna den mycket säll- 
synta skalbaggen Mecrosaurus lateralis Grav., öfvergick man 
till aftonens förhandlingar. 

Undertecknad lämnade först nägra biologiska upplysningar 
om skalbaggsläktet Meloc, hufvudsakligen med ledning af J. H. 
FABRE'S upptäckter. : 

Litet hvar känner nog till denna bläa, tumslänga skalbagge, 
som man om vären ser promenera pä solbelysta skogsstigar och 
som påminner om en tjock herre, klädd i en urväxt, högblä frack. 
Allmänt kallas den för »Majbagge» efter den mänad, hvarunder 
den vanligen förekommer säsom fullbildad insekt. Bland alla 
intressanta märkvärdigheter inom insektvärlden, är denna skal- 
bagges utveckling bland de mest egendomliga. Läng tid förflöt 
innan man lyckades lära känna utvecklingen hos den rätt all- 
männa insekten. Redan LINNÉ hade sett dess larver, men tog 
dem för något helt annat och kallade dem Pediculus apis eller 
bilusen, emedan han fann dem inkrupna i hårbeklädnaden hos 
en del bin. Newport kunde likväl påvisa, att detta var Meloö- 
baggens larver i deras yngsta stadium, men först fransmannen 
FABRE var det genom årslånga studier gifvet att skaffa full kän- 
nedom om dessa larvers egendomliga utveckling. 

Entomol. Tidskr, Årg. 19. H. 3—4 (1898). I 13 


REN PR 


194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


Larven lefver som parasit hos ett solitärt bi, i hvars boning 
den intränger och hvars ägg utgör dess första föda, hvarefter den 
förtär den för biets afkomina i boet samlade honungen. Men 
huru lyckas nu denna lilla späda larv krångla sig in i biets bo. 
Jo! Majbaggen lägger sina ägg 1 jorden, särskildt och med om- 
sorg väljande en plats, där detta slags bin hafva sina bon, som 
bestå af en i marken ingräfd smal gång, i hvars botten biet 
samlar honung och, då förrådet anses tillräckligt för dess larv, 
lägger ett enda ägg på honungen samt igenmurar öppningen till 
röret. Majbaggen lägger tre kullar ägg med några dagars mel- 
lanrum. NEWPORT har i en sådan kull räknat 4,218 ägg. I slu- 
tet af maj eller juni kläckas äggen och de små gula larverna 
krypa fram. Myllrande omkring i gräset söka de komma upp i 
någon blomma af samma slag som prästkragen eller kamomill- 
blomman, hvilken de veta att biet besöker för att leta efter ho- 
nung. Här sitta de orörliga tills ett bi kommer och sticker in 
sitt hufvud i en blomöppning. Blixtsnabbt kila de nu upp på 
biet, där de klänga sig fast 1 ryggens hårbeklädnad. Men det 
är bihonan de måste finna. Tyvärr händer oftast, att när de 
små larverna komma fram, endast bihanar finnas, då bihonan 
vanligen först någon vecka senare framkommer. Det är sålunda 
först på bihanarna de taga sitt hemvist, men när honorna börja 
synas, passa de på vid älskogsleken och flytta sig öfver på en 
sådan. 

Lugnt låta de nu den arma honan arbeta med att förfär- 
diga bo och fylla det med honung. Först då allt förråd är fär- 
digsamladt, lägger bihonan sitt ägg, som då ligger och flyter på 
honungen ; men 1 själfva äggläggningsögonblicket passar den lilla 
skälmen på att öfvergifva sin värdinna och placera sig på ägget. 
Bihonan, som ingenting märker, tror allt vara i god ordning samt 
tillmurar öppningen, ej anande, hvilken liten bof hon härbergerat 
vid all minutiös omsorg om sin afkomma. Med sina propor- 
tionsvis kraftiga käkar, med hvilka den förut hållit sig fast vid 
blombladen och biets hårbeklädnad, gnager den nu hål på ägget 
och förtär dess innehåll, därvid omsorgsfullt aktande sig för att 
ramla ned i honungsförrådet, där den ofelbart skulle drunkna. 
Sedan ägget är urätet, använder larven dess skal såsom en båt 
och verkställer där i all sköns ro sin första hudömsning. Från 


2 


GRILL: ENTOMOL, FOREN. GOTEBORGSKRETS SAMMANTR. D, 8 OKT. 195 


sin farkost börjar den sedan äta af honungen och tillväxer nu- 
mera helt hastigt i storlek och kraft. Efter ännu en hudöms- 
ning, som sker under rätt egendomliga förhällanden, förtär den 
resten af det samlade honungsförrädet, hvarunder den uppnär sin 
fulla storlek och gär i puppa, för att följande vär förvandlas till 
var kända Majbagge och, efter att hafva genombrutit boets bräck- 
liga dörr, begifva sig ut pä ströftäg efter make eller maka. 

Men det är ej endast på ofvannämnda bi, Azthophora, som 
den späda Me/oé-larven söker komma för att nå dess bo. Detta 
bi har andra fiender eller parasiter, Melecta och Coelioxys, 
hvilka bruka lägga sina ägg 1 dess bo och, efter att hafva: till- 
intetgjort dess afkomma, ogeneradt njuta af dess samlade förråd. 
Äfven på dessa parasiter kan man få se Meloö-larven söka fästa 
sig, hvarigenom själfva tjufven blir bestulen, och den af Antho- 
phora samlade honungen öfvergår sålunda i tre herrars eller 
rättare damers ägo samt stannar slutligen hos den svagaste af 
dey tre. 

Här kan man med fog säga, att instinkten gränsar till hvad vi 
hos människor kalla förständ. 

Herr EMIL SANDIN höll därefter ett längre sakrikt föredrag 
om »nunnan», Lymantria (Psilura) monacha L., denna fjäril, 
som nu i sommar gjort sig ryktbar genom de härjningar den an- 
ställt i barrskogsbestånd i Södermanland och andra delar af 
Sverige. Föredraganden meddelade detaljer om fjärilns utveck- 
ling samt berättade om en af de våldsammaste förödelser den 
hittills anställt, nämligen i Ostpreussen, där den på några års 
tid ödelade flera tusen tunnland skog. En föreningsmedlem före- 
visade fullbildade fjärilar och larver af »nunnan» äfvensom af 
den närstående s. k. »trädgärdsnunnan», Öcneria dispar L., 
hvilken äfven i år, enligt meddelanden i tidningarna från Sta- 
tens entomologiska anstalt, uppträdt härjande i vårt land. 

Herr HENRIK NILSSON meddelade det intressanta fyndet af 
Vellejus dilatatus FABR., vid Öregrund, det nordligaste ställe i 
Sverige, där den hittills blifvit observerad. 

Undertecknad förevisade en vid Oscarshöjd i närheten af 
Floda tagen gren af ett äppelträd (Grawensteiner), som blifvit 
dödadt af en trädborrare, ZTomzcus dispar FABR. I den sönder- 
klufna trädgrenen kunde man se såväl moder- som yngelgångarna, 


Pr 
2 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


de senare med nyligen färdigbildade insekter, säväl honor som 
de hittills säsom ganska sällsynta ansedda hanarna. Till Oscars- 
höjd hade äppelträdet i fråga erhållits från en egendom 1 när- 
heten af Sörby vid Falköping. 

Såsom en egendomlighet förevisade undertecknad ett stycke 
af en rönn, som växt på toppen af det höga ännu i behåll va- 
rande tornet »Fars hatt» i Bohus' gamla fästningsruin. Rönnen, 
som i genomskärning mätte 17,; cm. hade äfven pa denna sken- 
bart oåtkomliga plats ej kunnat undgå insekters angrepp, ty den 
var inuti angripen af någon större larv, antagligen en Cossus, som 
lämnat tydliga spår efter sig. 

Det beslöts att nästa sammanträde skulle hållas på Ento- 
mologiska Föreningens högtidsdag, den 14 instundande december. 


Claes Grill. 


FÖR SVERIGE NYA COLEOPTERA. 


Af herr EMIL SANDIN Stenus calcaratus SCRiBA. ‘Tagen vid 
Göteborg. 

Af herr LEONARD HAGLUND Dyschara inconspicua AUBE. 
Tagen ı Kalmar. 

Af UNDERTECKNAD Microsaurus elegans 1. B. Erics. Tagen 
å Gunnebo egendom, Vestergötland 1895. Beskrifven i K. K. 
zoologisch-botanische Gesellschaft in Wien, Jahrgang 1897. 

Lesteva punctata Er. Tagen vid Ronneby 1897, !/q. 

Ptenidium levigatum Grim. Tagen i Mölndal 1896—97. 

För några år sedan tog jag vid sjön Lygnens strand (Fjärås) 
bland uppkastad säf Lesteva punctata, hvilken är öfverensstäm- 
mande med d:r THOMSONS beskrifning. Då jag vid Ronneby 
äfven bland torr sdf påträffade en ZesZeva och bestämde den 
efter L. GANGLBAUERS utmärkta arbete fann jag den heta punc- 
tata Er. När jag nu examinerade den förra punctata efter sam- 
ma bok, fick jag den till Lesteva sicula ErR., hvilket namn jag 
återfann i kapten CLAES GRILLS Catalog, där den blifvit uppta- 
gen till sitt rätta namn szcu/a ER. 

Mölndal den 17 april 1898. Isaac B. Ericson. 


soe 


197 


ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANTRÄDE À HOTEL PHCENIX 


DEN 24 SEPTEMBER 1898. 


Vid början af det talrikt besökta sammanträdet meddelade 
ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att Föreningen fått såsom gäfvor 
emottaga, dels litteratur från sina hedersledamöter miss E. OR- 
MEROD i England och prof. A. 5. PACKARD i Förenta Staterna, 
dels tillika med Riksmusei entom. afdelning en samling skalbag- 
gar af f. d. folkskoleinspektören S. G. M. STRÖHM. 

Ordföranden meddelade vidare, att följande af Föreningens 
ledamöter hade sedan sista sammankomsten aflidit: statsrådet, 
prof. E. J. Bonsporrr, Finland, konservatorn vid Lunds univer- 
sitets zoologiska museum C. D. E. RorH, kammarjunkaren, frih. 
G. C. U. CEDERSTRÖM, Lillängsdal på Ingarö samt ingeniör AN- 
TON BOLINDER och doktor Hy. AGNER, Stockholm, I Föreningen 
hade under samma tid invalts hofrättsnotarien ERNST AGNER, 
Växiö, assistenten vid entomologiska afdelningen i Förenta Sta- 
ternas äkerbruksdepartement AUG. Busck, Washington D. C., 
cand. mag. WILL. LUNDBECK, Köpenhamn, lektorn doktor E. G. 
HENNING, Ultuna och jägmästaren Eris NILSSON, Stockholm. De 
bäda sistnämnda voro närvarande och hälsades af ordföranden 
välkomna. 

Aftonens alla tre föredrag behandlade insekter, som äro af 
stor ekonomisk betydelse, antingen för vära husdjur, för äker- 
bruket eller för skogshushällningen. 

Det första föredraget hölls af adjunkten vid veterinärinsti- 
tutet, fil. kand. A. BERGMAN, och rörde sig om »Oestriderna och 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


deras ekonomiska betydelse». Foredraganden redogjorde i för- 
sta hand för styngflugornas biologi — för äggläggningen, äggens 
och larvernas utveckling och förekomst, de sjukdomar och ska- 
dor, som larverna förorsaka, samt botemedlen däremot. Ur det 
innehållsrika föredraget må ı detalj blott nämnas, hurusom icke 
blott olika släkten såsom larver uppehålla sig i skilda organ hos 
värddjuren, utan ock olika arters larver af t. ex. släktet Gastro- 
plalus välja bestämdt skilda platser i hästmagen. Den omstän- 
digheten, att man af släktet Hypoderma, hvartill vårt vanliga 
nötstyng hör, ej sett ägg utanpå värddjuren, och att dess larver 
äro föga kända i deras yngsta utvecklingsstadium, har t. o. m. 
gifvit anledning till en vågad teori om, att äfven dessa styng- 
flugors ägg skulle komma in genom kreaturens mun, från svalget 
och matstrupen vandra in i ryggradskanalen genom kotöppnin- 
garna och därifrån slutligen ut, för att uppnå full storlek i de 
kekanta »bromskulorna» i huden. Om också denna teori svår- 
ligen. vore hållbar, så är det dock ett faktum, att yngre larver 
ofta 1 utlandets slakthus, och äfven en gång i vårt land, blifvit 
funna invid värddjurens ryggmärg. 

Föredraganden hade haft rikliga tillfällen att — bland andra 
arters — studera utvecklingen af den hos renen förekommande 
Cephenomyia trompe, men en art af samma släkte, hvilken fin- 
nes hos älgen, vore ej känd från värt land. En uppmaning 
ställdes till våra jägare och skogstjänstemän, att gifva akt på 
denna äfven som andra styngflugor, hvilkas larver i Sverige kunde 
komma att träffas hos älg, rådjur eller hjortar. . 

Föredraget illustrerades genom synnerligen prydliga och in- 
struktiva preparat och fotografier. 

I den nyssnämnda uppmaningen instämde prof. AURIVILLIUS, 
som yttrade sig i sammanhang med adjunkten BERGMANS föredrag. 

Andra föredraget för aftonen hölls af doktor Y. SJÖSTEDT 
och handlade »Om en ny skadeinsekt på Gotland». 

Man hade först gissat, att det var kornflugan, som åstad- 
kommit de skador på Gotland, hvilka föredraganden den 3 sept. 
kom till Hemse socken för att undersöka. Säden var då redan 
bärgad på de angripna fälten, men skadeinsekten anträffades i 
stor mängd på stubben nere vid stråens bas och befanns utgöra 
den från större delen af kontinenten och England. kända mygg- 


a 
~ 


bc AU eee 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖRENIN. SAMMANTRÄDE D. 24 SEPT. 1898. 199 


arten Cecidomyia destructor Sav. I Nordamerika, där arten 
benämnes »Hessian fly», har densamma uppträdt synnerligen 
talrikt och vidt utbredd samt förorsakat mycket stor skada, syn- 
nerligast på hvete. 
| Vid d:r SjOsreprs besök på Gotland befann sig insekten i 
"förpuppstadiet. Hälften till °/1, ja, på ett inskränkt område, 
efter noggrann undersökning t. o. m. 84 proc. af stråen visade 
sig angripna, ofta afvissnade nere emot rothalsen och nedfallna 
liksom efter en hagelskada. Ju fetare och kraftigare jordmånen 
var, dess mindre skada hade myggan åstadkommit. Fastän hon 
ej förut varit känd från Sverige, måste hon dock funnits tämli- 
gen länge på Gotland. I Norge observerades hon först omkring 
1890. Där, liksom i England, har endast en generation kunnat 
iakttagas om året; troligen uppträder också blott en generation af 
Cecidomyia destructor årligen på Gotland. Undersökningar på- 
gingo vid statens entomologiska anstalt för att utröna detta. 
Därpå beror det nämligen, hvilken årstid man hälst bör vidtaga 
sina åtgärder, för att söka utrota insekten eller åtminstone för 
att hålla den i schack. Säkraste medlet härför bestode i ned- 
plöjning af stubben med s. k. albionplog, hvilken verkade på 
ett djup af åtminstone 14 cm. Undersökningarna vid entomo- 
logiska anstalten hade visat, att åtminstone hittills ingen mygga 
af detta slag hade kunnat arbeta sig upp till jordytan efter ut- 
kläckningen, när puppan legat djupare nedmyllad än 6 cm. 
Denna senare började: arbeta sig uppåt; så kläcktes myggan ut, 
men skedde ej detta tillräckligt nära ytan, nådde insekten aldrig 
upp med lifvet. Plöjningen borde ske, sedan alla larverna öfver- 
gått till puppor, men innan några myggor börjat utkläckas. 
Under det intressanta föredraget förevisade d:r SJÖSTEDT 
såväl Cecidomyia destructor i olika utvecklingsstadier som af 
densamma angripna och skadade kornstånd. 
| Jägmästare J. H. WERMELIN jnledde därefter genom ett 
j längre, sakrikt anförande: » Om nunnans härjning i Söderman- 
land» öfverläggningen öfver denna kanske mest brännande in- 
sektfråga, som någonsin förekommit inom vårt land. 
Föredraganden hade deltagit i den inspektionsresa, som 
byrächefen J. O. AF ZELLEN den 20—25 aug. verkställde till de 
angripna sörmländska skogstrakterna. Redan i juli konstaterade 


a 
a 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


prof. LAMPA, att de dä uppträdande larverna tillhörde nunnan. 
Fjärilns hufvudsakliga svärmningstid inträffade just vid tiden för 
den nämnda inspektionsresan, och en intensiv äggläggning pågick 
då. Mycket ägg lades äfven på kalätna områden. Safterna 
funnes fortfarande kvar i träden, där nunnan härjat under som- 
maren. 

Under föregående år, som varit synnerligen gynnsamt för 
utvecklingen, hade fjäriln åtminstone iakttagits vid Virå. Det 
helt och hållet eller till hälften kalätna skogsområdet kunde, att 
döma af hvad man vid tiden för föredraget hade sig bekant, 
uppskattas till omkring 5,000 hektar, hufvudsakligast på Virå 
bruks, Stafsjö m. fl. egendomars skogar samt Björkviks och Kila 
allmänningar. Härjningen hade emellertid ej inskränkt sig blott 
till Södermanland utan äfven berört norra Östergötland, och det 
vore fara värdt, att hela den del af vårt land, som brukar upp- 
fattas såsom mellersta Sverige, vore infekterad af nunnan. 

Föredraganden redogjorde vidare för hvad man kände om 
nunnans förekomst hos oss före detta år, för hennes uppträdande 
utomlands, för åtgärder, som där vidtagits emot henne, och för 
sådana, som borde kunna komma i fråga att hos oss vidtagas 
till stäfjandet af skadefjärilns framfart. Att vårt kalla klimat 
skulle verksamt skydda våra skogar genom att ödelägga nunnans 
ägg, kunde vi knappast hoppas. Bland medel, som vi hade att 
tillgripa, sattes larvlimmet --- användt på flera sätt — i första 
hand. Särskildt framhölls vikten af att skydda slutna, ännu oan- 
gripna ungskogsbestånd medelst isoleringsbälten, försedda med 
sammanhängande stänger, bestrukna med en limsträng. 

Till slut omnämndes, att Kongl. Domän- och Landtbruks- 
styrelserna gemensamt beslutat söka statsanslag åt en jägmästare, 
hvilken skulle på ort och ställe utomlands inhämta noggranna 
upplysningar om bekämpandet af nunnan och mot hennes -härj- 
ningar vidtagna åtgärder. 

En karta öfver härjningsområdet i Södermanland äfvensom 
nunnan“i olika utvecklingsstadier, några af hennes parasitsteklar 
med mera förevisades. 

I den. långa och uttömmande öfverläggning, som uppstod 
med anledning af jägmästare WERMELINS föredrag, deltogo, för- 
utom föredraganden, generalkonsul J. W. Smitt, lektor ALB. 


4 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN, SAMMANTRÄDE D, 24 SEPT. 1898. 201 


NILSSON, landtbruksinspektôr A. LYTTKENS, byrächeferna J.- Mr- 
ves och O. AF ZELLEN, prof. CH. AURIVILLIUS och undertecknad. 
Lektor Nırsson meddelade, att 3,000 till 67,000 ägg af 
nunnan kunnat räknas pä hvarje gran, och hade äggen enligt 
regel lagts till en höjd af 10 till 12 meter uppe på stammen. 
Fjäriln hade sistförflutna äret funnits i hela härjningsomrädet. 
Det vore nog icke alldeles omöjligt, att den inkommit längt 
bortifrän, t. ex. från Ryssland, men vida sannolikare dock, att 
den länge funnits i trakten samt nu råkat gynnsamma forhallan- 
den för sin massutveckling. Det enda i stort användbara med- 
let mot nunnan vore det i inledningsföredraget nämnda larvlim- 
met, men dä larverna i Södermanland visat sig lefva ganska 
högt ‘upp på granarna, måste de ned för att träffa limringarna 
eller de med lim bestrukna stängerna i isoleringsbältena. Inträf- 
fade ej bläst och regn i tillräcklig grad, vore det mycket lämp- 
ligt, att söka drifva ned larverna medelst rök eller uppsprutadt 
kalkmjöl. 
Lektor NILSSON läfvade att framdeles inom Entom. Före- 
ningen återkomma till sina iakttagelser öfver nunnan. 
Landtbruksinspektör LYTTKENS framhöll, hurusom det gällde 
att tillgripa hvarje medel för att söka stäfja de kommande härj- 
ningar, man ju högst sannolikt hade att vänta af nunnan, och 
att man därför också borde göra försök med öfversprutningar, 
t. ex. med kejsargrönt i vatten. I Amerika hade man ju nått 
tillfredsställande resultat gentemot insekthärjningar i trädgårdar 
genom att spruta detta ämne eller vätskor af flera slag öfver 
träden, dymedelst dödande insekterna, antingen direkt eller ge- 
nom att förgifta deras näring. Åtminstone syntes försök böra 
göras med öfversprutningar till skydd för unga skogsbestånd. 
Byråchefen Merves ansåg, att man redan nu från utlandet 
hade tillräcklig erfarenhet beträffande nunnans bekämpande, och 
att det nu gällde att koncentrera sig på de mest verksamma 
medlen. : Jämte larvlimmet och isoleringen skulle möjligen in- 
ympandet på unga larver af de baciller, hvilka förorsaka »larv- 
pesten», kunna komma att visa sig verksamt. Att nunnan nu 
inkommit från utlandet, vore högst osannolikt. Ett massuppträ- 
dande af insekten kunde uppstå från flera skilda »härdar» Sä 
hade byrachefen MEVvES t. ex. pa ett ställe pa Värmdön träffat, 


5 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


efter ‘utseendet att döma, i trakten kläckta nunnor till sådant 
antal, att ur denna härd stora massor skulle kunnat uppstå un- 
der gynnsamma förhållanden. En härd funnes sannolikt någon- 
städes norr om Stockholm, därifrån de ganska talrika nunnor 
stammat, hvilka träffats vid ett af de mot norr fritt liggande 
stora husen (n:o 54) längst öster ut vid Karlavägen. Herr Ru- 
DOLPHI hade i trakten af Ladugårdsgärdet träffat nunnan för tre 
år tillbaka. 

Byråchefen AF ZELLÉN höll för osannolikt, att man kunde 
na något egentligt resultat genom inympning af baciller eller 
bakterier. Sättet hade ej utomlands medfört åsyftad verkan. 
Man kände ej häller verkliga orsaken till den s. k. »Wipfel- 
seuche», vid hvars uppträdande nunnelarverna massvis begifva 
sig upp i trädtopparna och där dö. Liksom inledaren och före- 
gående talare satte byråchefen AF ZELLÉN största förhoppningen 
till larvlimmet, isoleringsbälten samt rökning och spridning af 
kalkmjöl för att drifva ned larverna under deras ungdom, då de, 
såsom jägmästare WERMELIN påpekat, kunna spinna sig ned me- 
delst trådar. Han ville ej alldeles förkasta öfversprutning med 
vissa vätskor; för en del ungskogsbestånd t. ex. kunde detta för- 
faringssätt möjligen blifva lämpligt. 

Fullt verksamma medel mot nunnan saknades visserligen 
ännu, men allt, hvad göras kunde, måste tillgripas. 

Prof. AURIVILLIUS framhöll, att det just vore de nämnda 
härdarna, som borde angripas, innan nunnan hunnit fà för stor 
spridning. På sådana inskränktare områden kunde radikalare 
medel tillgripas. Härför torde kanske dock särskilda lagstift- 
ningsåtgärder blifva af nöden. 

Byråchefen ar ZELLEN trodde, att det skulle komma att 
möta svårigheter att få sådan lagstiftning till stånd. Med an- 
ledning häraf påpekade byråchefen MEVES, att lagar, riktade mot 
insekthärjningar funnes i Belgien och i Förenta Staterna. Ett 
uttalande för nyttan eller nödvändigheten af sådan lagstiftning 
äfven hos oss kunde vara mycket önskvärdt — för den händelse 
det skulle komma att visa sig' omöjligt att kunna åstadkomma 
enskilda uppgörelser. 

Landtbruksinspektör LYTTKENS påpekade slutligen, hurusom 
r vår riksdag förslag en gång väckts: af prof. V. B. WITTROCK 

6 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 24 SEPT. 1898. 203 


om lag till förhindrande af ogräs-spridning. De nämnda lagstad- 

gandena beträffande insekthärjningar borde ju vara fullt lika viktiga. 
Först omkring kl. 10 e. m. afslutades föreningens sam- 

mankomst. Filip Trybom. 


En liten historia. Omkring år 1889 fann herr I. B. 
Ericson i Mölndal en skalbagge, hvilken han examinerade till 
Monotoma quadrıfoveolata Aust. Emellertid, ej fullt säker på 
sin sak, sände han den till C. G. THOMSON i Lund, hvilken ätersände 
den samma med påstående, att det ej alls vore någon Monotoma, 
utan ett helt annat djur; men som den enligt uppgift var tagen i en 
kvarn, var den antagligen ej inhemsk svensk, utan en importerad 
främling och med anledning häraf brydde han sig ej vidare, om den. 

Ericson, som sålunda fortfarande var i okunnighet om hvad 
det kunde vara för art, sände den till en entomolog i Tyskland, 
hvarifrån den återkom bestämd till Cathartus advena WALTL, 
sålunda en för Sverige ny art. Härom underrättades underteck- 
nad, som då höll på att arbeta på sin Catalogus Coleopterorum, 
1 hvilken fyndorten med ERICSONS namn infördes. 

Flera år efteråt kom emellertid en ny underrättelse från den 
tyska entomologen, att djuret vore orätt bestämdt efter ett ex. i 
hans hufvudsamling, som han nu fått genomsedd och rättad. 
Härom underrättades jag nu genast af ERICSON, men min Cafa- 
Jogus var nu färdigtryckt, och saken stod ej att rätta förr än i 
ett blifvande tillägg. Cathartus advena var emellertid ej mera 
en svensk art. 

En af de första dagarna af oktober förlidet år (1897) refs 
invid Mölndal ett gammalt svinhus. ERICSON, alltid påpasslig, 
skyndade dit för att leta efter skalbaggar. Döm om hans för- 
våning, då han vid hemkomsten började examinera hvad han 
tagit och nu fann, att han verkligen fått fatt pä den verkliga 
Cathartus advena. 

Det egendomliga har sålunda inträffat, att den i min Cafa- 
logus införda Cathartus-arten efter bokens utgifvande pä sä sätt 
varit struken ur svenska faunan och sedan äterfunnen, hvadan 
uppgiften i Catalogus sålunda fortfarande är fullt riktig. 
Göteborg i februari 1898. Claes Grill. 


AN aS >, 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 


ZWEI NEUE TERMITEN AUS DER WESTKÜSTE 
AFRIKAS 


(VORLÄUFIGE MITTEILUNG) 
VON 


YNGVE SJÖSTENDT. 


Termes acanthothorax n. sp. 


Grösserer Soldat: /rothkorax in der Vorderkante mit 
zwei sehr deutlichen, schräg nach oben gerichteten Dornen; Kopf 
herzförmig; die Seiten des Meso- und Metathorax zu Dornen 
ausgezogen. Totallänge S—8,;, Kopf mit Mandibeln 4,5—5, 
Breite des Kopfes 3,5, Mandibeln 1,3, 7 orax 1,5—2 mm. 

Der kleinere Soldat unterscheidet sich von dem anderen 
nicht nur durch die Grösse sondern auch durch die ovale Form 
des Kopfes, die Fontanellpartie hat ein anderes Aussehen, Man- 
dibeln und Oberlippe sind länger und schmäler, Fühler und Pal- 
pen länger; die Fontanellpartie ist sehr eigentümlich, hoch em- 
porgeschoben, auf einem kurzen Schaft breitet sich eine etwas 
breitere ringförmige, mit geraden, abstehenden Haaren besetzte 
Scheibe aus, und vom vorderen Teil derselben geht ein etwas 
nach hinten gerichtetes Horn aus. 


Totallänge 3,3:—4, Kopf mit Mandibeln 1,s—2, Breite des 


Kopfes 0,s—1, Mandibeln o,8—0,, mm. 
Arbeiter: Vorderkante des /Prothorax mit zwei grossen, 
schräg nach oben gerichteten Dornen; die Seitenteile des Meso- 


I 


SJÖSTEDT: ZWEI NEUE TERMITEN AUS D. WESTKÜSTE AFRIKAS, 205 


und Metathorax, besonders die des letzteren, laufen in Spitzen 
aus; Kopf dunkelbraun mit einem breiten, weissen Band von der 
Mitte bis an den Nacken. Länge 4—5 mm. 

Kamerun: Ekundu, 7 V o1, Kitta 12 V gı, coll. SJÖSTEDT. 
Mus. Stockholm. 

Nur Soldaten und Arbeiter sind bisher bekannt. 


Termes Mülleri n. sp. 


Grösserer Soldat: Kopf rotgelb bis braunrot mit schwar- 
zen Mandibeln, nach hinten bedeutend breiter, nach vorn fast 
triangulär verengt; die nach hinten gebogenen Fühler reichen 
über den Nacken. Totallänge 15, rae mit Mandibeln 8, Thorax 
3,5, Fühler 5,5 mm. 

Kleinerer Soldat: Dieser unterscheidet sich von dem grös- 
seren durch dieselben Charaktere wie bei 7. Zz//jeborgi!, dem 
er in seiner allgemeinen Form sehr ähnelt; der Kopf des letz- 
teren ist indessen ganz schwarz, hier dagegen heller oder dunk- 
ler rotbraun mit schwarzen Mandibeln. Auch der grössere Sol- 
dat des 7. Lilljeborgi hat den Kopf ganz schwarz. 

Totallänge 8, Kopf mit Mandibeln 4,1, Fühler 5 mm. 

Arbeiter: Fühler weiss mit 17 Gliedern, das zweite und 
dritte Glied gleich lang; Kopf klein. 

Gabun: Agoncho, 1874, coll. BucHHoLz, Mus. Greifswald 
& Stockholm. 

Nur Soldaten und Arbeiter sind bisher bekannt. 


* Festschrift für LIT.LJEBORG, Upsala 1896, p. 272. 


206 


INNEHÄLL: 


AURIVILLIUS, CHR., Hvad menade LINNÉ med Papilio Hyale? ...... 
, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 4........-..-.------ 
ÉRICSON ISARCHB Nor Sverige myarlCalEoprereiN REBEL EEE 
GRILL, CLAES, Statens entomologiska anstalt. Tafl. I—2 -__________. 
, Entomologiska Föreningens Göteborgskrets .__._..-----._......-.- 
» » Göteborgskrets’ sammanträde ä 
restaurants Phosnix?den 8#oktober Og SM Re a Eee 
„En liten: historia2:.2 22 ae au na en ee 
HOLMGREN, NILS, Bidrag till kännedomen om Dursa copulatrix hos 
elateriderna.,.. Lallua a, se Mo er a ee 
KNUTSON, KNUT & ENELL, H. G. O., Revisionsberättelse för år 1897 
LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående 
resor och förrättningar m. m. för 1897 af föreståndaren för 

Statens sentomologiska anstalt. = EEE ER 


? 


, Reseanslag af Statsmed eles saves RAR RL QUE ee eee 
—____, En svar härjning af Nunnans (Zymantria Monacha 1.) larver 
se ad SES "> Amerikanskt sätt att insamla och utrota i vatten lefvande in- 
SERTÈL à ins 2.222 ee re RES NN 

_____, Statsanslag till den Entomologiska Föreningen i Stockholm 
SSeS Hör Syenlaemyanskadedju rer ee 
, Notiser: Aphodius Quadrimaculatus L, — Statsentomolog i 
Finland 2323. EL ET VE TION ENTRANTS ENTER Te fat 
PEYRON, JOHN, Frostmätaren eller Frostfjäriln (Cheimatobia Brumata IL.) 
SAHLBERG, JOHN, En fjärillarv, som vältrar sig fram med sitt bo __ 
Resebreiifsitt.. En PACE EPA FERNE CREER Er ER ERBE 
SJÖSTEDT, YNGVE, Entomologerna vid det 15:de skandinaviska natur- 
forskaremötet i Stockholm den 7—12 juli 1898 _.......-..-.---- 

, Eine bisher unbekannte Termite aus Kamerun ._.....__...... 

es Zwei neue lermiten aus der Westküste Atrıkas Rte 
STRAND, EMBR., Enumeratio Hymenopterorum norvegicorum __-..------- 
, Oversigt over de skandinaviske arter af Slegten Zycosa 
(LATR.) er er eS ART NEE REEL. 
TRYBOM, FILIP, Entomologiska Föreningens i ee sammankomst 
a hotel Phoenix den 26 en THOSE UV LA MSA SARAS 
CARL DAVID EMANUEL ROTH Ÿ. Med porträtt ......--._-..-- 
Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst à 
hotel Phoenix den 30, april $id OS ER 
Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde à hotel 
Phoenix den 24 september SOSE TER RE N SEE 


» 


IIS 
Te 


204 


145 


190 


197 


‘MOU URI} Yjejsue ByYSsIdojowo}us susje]g 


‘T DEL '$ÖgI ‘Or "Sup pftdespe, ostsopomojug 


19150 URI} Jjejsue eysıdojowojus susyelg 


© HEL 


"SOgT ‘OT "Sup MitYSPLJ oystSojomopusy 


” 


N. Holmgren del. A.Ekblom lith. 


\ 


UL 


\ 


= 
Ö 


W. Schlachter. Stockholm. 


we 


än 


Entomologisk Tidskrift 19. 1898. 


N Holmgren del. A. Ekblom lith. 


W. Schlachter, Stockholm. 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIE PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


TJUGONDE ÄRGÄNGEN 
1899 


MED 7 TAFLOR 


-— — 


STOCKHOLM 
IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 
1899 


RIFUOTE 


Bee Ban ag Son A a a a rn oe = Auer NT 


FUBIOOIOMOTAI IAMAUOL 
AJ AA TIDIG 


MIOHAGOTS A ee aratooe” 


ÖR dome eee ahd, re en ive 


KAIRENAK AOKOGVEL 


seat 


HCLLAZEL, MA 


rg | OHADO re Le 
TRAILER AT E Bash: 


ONE u © 


INNEHÅLL: 


AURIVILLIUS, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika 
______, Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia_._ 
=, Om parasiterna hos Lymantria Monacha I. 2222. sons sena 


BERGES. Sclimetterlingsbuch. “Achte; Auflage: 722... 2. 1. Sid. 
BERGMAN, ARVID, Om oestriderna och deras ekonomiska betydelse. 


, Undersökningar af sjuka larver till löfskogsnunnan (Ocxeria 
SO RER a a ET, 

DYAR, HARRISON, G., A note on african Zzmacodidæe.... 2. 2: 
ENELL, H. G. O. och WERMELIN, J. H., Revisionsberättelse för år 
ES RE te Se A ET a ae ana Ey hr ae 
ERICSON, ISAAC BIRGER, För Skandinavien nya Coleoptera 
GRILL, CLAES, Zomicus dispar FA». 


, Entomologiska Föreningens Göteborgskrets sammanträden 
HAGLUND, C. J. EMIL, Nagra af herr ingeniör P. DUSÉN i Chili och 
Argentina insamlade //emiptera, bestämda af .......--....-...- 
HOLMGREN, NILS, Zur Kenntniss der Begattungstasche der Elateriden, 
zugleich ein Beitrag der Systematik dieser Familie ......... 
LAGERHEIM, G., Beiträge zur Kenntniss der Zoocecidien des Wach- 
holders (Funiperus communis L.). “Vall. 5 


ei , En svampepidemi på bladlöss sommaren 1896 ._..__....-.--- 
LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående 
verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänste- 

mage EPSON m. m, "under, ae" 1898... oc oss ne al Sa 

, Anslag till löfskogsnunnans utrotande __..-.....--.- 

, Nunnan (Lymantria Monacha LAN.) dess utbredning, lefnads- 

sätt, fortplantning och utvecklingsstadier. Tafl. 1..........-- 

Utdrag ur assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt, d:r 
YNGVE SJÖSTEDTS berättelse till Landtbruksstyrelsen rörande 
en under är 1898 med statsanslag företagen resa i Nord- 
amerikas Förenta stater och Canada ete...._..-.......--------- 
NTIC AI GOLPOUT PRED <=. ST RL ee D 
Ytterligare rörande den svenska nunnelitteraturen ....-..-....- 
Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1899 ........- 
Insektsamlingarna vid Statens Entomologiska Anstalt........- 
Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1900 .......-. 
Notis 


80, 


MEVES, J., Svensk litteratur om skogsnunnan (Zywantria Monacha L.). 


Bepidopteroloeiska no ms er Mer enue eee 

Försök med agg och unga larver af nunnan (Zymantria: 
Monacha Tas) eisen ost ee ee INA ee ee 
REUTER, ENZIO, En ny konkurrent till äpplevecklaren ________....._. 
SJÖSTEDT, YNGVE, Eine neue Termite aus Ostafrika 2 
Âllonborrarnas bekämpande inom Kristianstads och norra 

delen al Malmöhus Jan] 800 cs ok Cr anes ASEAS uk 

, Vorläufige Diagnosen einiger afrikanischen T'ermiten......... 


Stadgar och ledamotsförteckning för Entomologiska Föreningen i 
Stockholm; uni TO DO re En ee 
STRAND, EMBR., Et lidet Bidrag til Norges entomologiske Fauna... 


TRYBOM, FıLıp, Bläsfotingar (Physapoder) fran gallbildningar på blad 


[ch 5) pit Gee) eee N NT el os oe 
Entomologiska Föreningens högtidssammanträde 4 hotel 
Phoenixaden m4 december s08 2 EME a SN 
, Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde a 
Grand Restaurant National den 25 februari 1899 ..._____.._. 


‚ Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde a 
Grand Restaurant National den 29 april 1899 ...............- 


, Entomologiska Föreningens sammanträde den 30 september 


, Blasfotingar (Physapoder) såsom skadedjur pa sockerärter ... 
TRÄGÄRDH, Ivar, Ett bidrag till kännedomen om djurlifvet ute på 
Skärem, lo RE RENTE EHE ERDE 
TULLGREN, ALBERT, Bidrag till kännedomen om Sveriges pseudo- 


scorpioner. . La, 167 Mer ee RR en 

, Tillägg till »Bidrag till kännedomen om Sveriges Pseudo- 
SCOTPION ER | S22 seo = Aas Re ee eee RE 
ULLMANN, AXEL C:, Norske fund al (Caleopiena: er Re 
WAHLGREN, EINAR, Beitrag zur Kenntniss der Collembolafauna der 
äusseren, SChanem os eo ee erg ne Re 
WARLOE ER, NVOUSEr CCD Lek MD) Re ae 


2 


BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- 
SEN ANGÅENDE VERKSAMHETEN VID STATENS 
ENTOMOLOGISKA ANSTALT, DESS TJÄNSTE- 
MÄNS RESOR M. M. UNDER ÅR 1898. 


Till följd af de ovanligt höga prisen på materialier och 
arbetskraft, som under sista tiden uppstått, räckte det anslag, 
Kongl. Maj:t lämnat, ej till för det därmed afsedda ändamålet 
så fullständigt, att ej vissa kompletteringsarbeten sedermera måste 
utföras på bekostnad af det anslag, som Staten beviljat till an- 
staltens underhåll och drift. Bland dessa arbeten å själfva bygg- 
naden, som .i år utförts, må omnämnas: omflyttning af ytterdör- 
rarna på så sätt, att de förut befintliga glasdörrarna ändrades till 
innerdörrar och tvänne nya, utan glas, insattes i de förras ställe, _ 
hvarigenom förstugan erhöll dubbla dörrar mot yttre trappan, 
hvilket var af behofvet päkalladt. De i grundmuren befintliga källar- 
gluggarna voro endast försedda med järnluckor, och dessa sä stora, 
att en fullväxt person med lätthet kunde genom dem praktisera 
sig in i källaren, hvilket redan förorsakat stora olägenheter. Där- 
för insattes i gluggarna starka träramar, som fastmurades med 
cement och förseddes med glasrutor eller ståltrådsgaller, detta 
sistnämnda för att kunna moderera temperaturen i källaren samt 
afhålla råttor. Källartrappan förseddes med flera trappsteg af 
tegel och cement, o. s! v. 

En nödvändighetsvara, som alldeles saknades vid anstalten, 
var drickbart vatten, da det i Brunnsviken befintliga ej är af 
sädan beskaffenhet, att det kan inomhus begagnas annat än un- 

Uppsatser i praktisk entomologi 1899. 1 


a ah, ee dit de 


ER PER BE TE EE OT ra 


2 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI, 1899. 


dantagsvis. Omradet lämpar sig tyvärr ej for upptagande af van- 
liga, enklare brunnar. Försök gjordes visserligen pa tvänne stäl- 
len redan förlidet år, men utan önskvärdt resultat, då endast berg, 
men intet vatten påträffades. En djup grop upptogs till sist å 
den lågt belägna marken invid Brunnsviken, och en järnpump 
ditsattes tillsvidare, hvarigenom vatten erhålles, men detta är ej 
af den beskaffenhet, att det kan användas till dricksvatten, utan 
måste sådant fortfarande hämtas fran en källa i närheten af 
Experimentalfältet. 

I följd af Kongl. Maj:ts beslut erhölls telefonförbindelse 
(Rikstelefon n:r 1962) med hufvudstaden och öfriga landsdelar. 

Yttre arbeten a anstaltens område fortsattes, i det platsen 
omkring hufvudbyggnaden planerades och förseddes med gångar, 
hvarvid ganska mycken stensprängning blef nödvändig. Den här 
igenom erhållna stenen användes till anläggning af en bro samt 
väg ned mot Brunnsviken och till uppförande af en terrass vid 
södra ändan af yttre insektariet, hvilket eljest skulle saknat an- 
vändbar förbindelse med den nedanför befintliga gårdsplanen. 
Till grusning af vägar och gångar anskaffades tvänne skutla- 
ster grus. 

Planteringsarbeten begynte så snart väderleken på våren med- 
gaf sådana. De granplantor, som afgiftsfritt erhöllos från Hal- 
lands läns Hushållningssällskaps skogskommitté, användes till häck 
mot den angränsande marken samt utplanterades inom området. 
Af fruktträd planterades 11 st. högstammiga och 14 dvärgträd 
samt 10 päronträd samt af krusbärs- och vinbärsbuskar 25 af 
hvardera. 

Ett mindre stycke af akerjorden bereddes till trädskola, hvars 
ändamäl är, att ständigt hälla till hands ett litet förräd af ett- 
till treåriga trädplantor, lämpliga att insättas 1 krukor och använ- 
das i insektariet, för uppfödning af insekter, samt att ute i 
det fria omgifvas af burar för enahanda ändamål. De härtill 
ej erforderliga plantorna komma framdeles i mån af tillgång 
att utsättas på området, hvarest ännu finnas många därtill lediga 
platser. 

Den del af åkern, som var afsedd för odling af lägre, mer 
örtartade växter, indelades i större och mindre sängar eller rutor, 
med gångar emellan, hvarpå utsåddes frön till bortåt hundra arter 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 3 


och varieteter af sädes-, foder- och köksväxter etc. Bland dessa 
må särskildt framhållas den till insektpulver använda Pyrethrum 
Roseum, hvilken vackra växt kommer att odlas för beredning af 
pulver, dels till anstaltens behof för experiment, dels för att kunna 
i mån af tillgång utlämnas till personer, som önska erhålla ett 
verkligt kraftigt och ej förlegadt medel mot allehanda ohyra. I 
handeln är det i allmänhet blott sällan, man kan erhålla ett kraf- 
tigt insektpulver, då förvaringssättet synes vara i hög grad 
oändamålsenligt. Köper man en mindre portion sädani, utlämnas 
denna nämligen i en papperspåse, där pulvret legat kanske i vec- 
kor, hvarunder det för insekter giftiga ämnet hunnit betydligt 
försvagas. Åtminstone har det händt undertecknad, då insektpul- 
ver köpts hos den firma, som flitigast annonserar om dess äkt- 
het, att det befunnits förlegadt och för sitt ändamål alldeles odug- 
ligt. En så flyktig vara borde ständigt förvarat i hermetiskt till- 
slutna kärl och expedieras direkt från sådana. 

Den till anstalten hörande äkerjorden har till följd af sin 


lerhalt visat sig vara mycket lämplig för hvete och baljväxter, 


ty dessa blefvo frodiga och vackra, oaktadt gödsling ej ägt rum 
på flera år. Genom lång vanskötsel har den dock blifvit allde- 
les uppfylld af ogräs, förnämligast kvickrot (Zriticum Repens), 
hvarigenom det kommer att bli ganska arbetsamt att få den i 
önskvärdt skick. Den del däraf, som nu bar hvarjehanda odlade 
växter, blef dock betydligt förbättrad därigenom, att där odlades 
potatis, som växte frodigt, föregående år. 

I följd af den regniga väderleken under sommaren gingo alla 
utplanterade träd och buskar väl till, och några äppleträd buro till 
och med frukt, hvilkens beskaffenhet gör Experimentalfältets träd- 
gårdsafdelning all heder. 

Undersökningsmaterielen, hvilken att börja med utgjordes af 
de redskap, burkar, burar etc., som af mig förut användts och 
lämnats till anstalten, har under året ansenligt förökats, och en 
god del däraf är förfärdigad på stället. Några dyrbarare red- 
skap hafva ej kunnat anskaffas, emedan tillgängliga medel måst 
användas till de nödvändiga kompletteringsarbetena, såväl inom som 
utom hus. En strilapparat, kallad »success» och försedd med 
bordeauxspridare, inköptes hos FRÆNKEL & HEDENBERG i Göte- 
borg och är så beskaffad, att den kan vid användning nedsättas 


Te tar, eh Ree a a nl. 


4 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI, 1899. 


i hvilket vattenkärl som hälst. En annan strilapparat eller s. k. 
emulsionsspridare», tillverkad hos firman CARL JACOBSEN & C:o 
i Stockholm, och hvilken af mig användts under föregående 
åren, fanns förut. Munstycket är på denna tillverkadt efter ver- 
morelmodellen, och apparaten kan fästas vid slangen af en assu- 
ransspruta. Med båda dessa redskap hafva sprutningsförsök utförts 
mot de skadeinsekter, som uppträdt vid anstalten, och den ena, 
»success», 1 Köping vid utrotandet af myror. 

En stor del af det särskilda anslag om 1,500 kronor, som 
af Kongl. Maj:t lämnats till anstaltens inredning, första uppsätt- 
ning af instrument och öfriga inventarier, har användts till 
cementbeläggning i det ena insektariet och ett materialskap där- 
städes, en frostfri pump af järn till brunnen, samt möbler i de 
båda laboratorierna, bestående af tvänne större, med lådor och 
fack försedda arbetsbord, åtta stolar och ett mindre bord, ett 
större bokskåp samt ett annat skåp till förvaring af nyttiga fåg- 
lar m. m., skänkta af assistenten, Alla dessa möbler äro af ek. 

Af de insektskäp, som skänkts af den Entomologiska För- 
eningen, äro fem upptagna af anstaltens samlingar och placerade 
i de båda laboratorierna. Ett sjätte, som tillhört Landtbruks- 
styrelsen, innehåller de skadeinsekter, som af mig insamlats 
under de föregående är, då jag hade anställning som Styrelsens 
entomolog. 

För att få insektsamlingarna uti sådant skick, att de mot- 
svara anstaltens behof, måste de ordnas om, och en början här- 
med har gjorts hvad angår skalbaggar och fjärilar. De öfriga 
insektordningarna äro ännu blott klent representerade och erfor- 
dra en ansenlig komplettering 1 framtiden. 


Tjänstemännens resor. 


Resorna 1 tjänsteärenden hafva under sommarens lopp varit 
åtta och gällt Stockholms, Uppsala, Nyköpings, Gotlands, Kal- 
mar och Blekinge län. 

Föreståndaren har besökt följande fyra ställen: 

1. Jersö i Söderbykarls socken af Stockholms län den 21 
juni. Till länets Hushällningssällskaps förvaltningsutskott hade 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 5 


en skrifvelse inkommit med anmälan om, att ällonborrar nyligen 
uppträdt i Norrteljetrakten och särskildt vid Jersö samt Nybyn i Lo- 
härad, hvarigenom man befarade kommande härjningar. Sällska- 
pets sekreterare rekvirerade därför undertecknad hos Landtbruks- 
styrelsen för att undersöka förhållandet på ort och ställe, men 
svärmningstiden var nu redan förbi, och några ållonborrar kunde 
följaktligen ej vidare anträffas. Att de, som visat sig, voro s. k. 
kastanieborrar (Melolontha Hippocastani FABR.) var redan förut 
konstateradt genom prof, som från trakten inskickats. Några 
larver kunde ej häller påvisas, undantagandes en enda, som 
anträffades i en gammal sågspånhög, och befanns tillhöra nos- 
hörningsbaggen (Oryctes Nasicornis L.). Ett nästan lika förhål- 
lande visade sig vid Nybyn i Lohärad. Någon härjning genom 
ållonborrelarver under närmaste tiden synes alltså ej vara att be- 
fara, men att kastanieborrar möjligen kunna komma att uppträda 
på sandmarkerna i trakten någon gång i en framtid, är dock 
ganska möjligt. 

2. Ålberga i Kila och Virå bruk i Björkviks socken af 
Nyköpings län den 25—26 juli. En skrifvelse af den 20 1 
samma månad från konsul G. F. A. ENHÖRNING 1 Norrköping 
till professor J. ERIKSSON à Experimentalfältet, jämte en mindre 
samling fjärillarver remitterades till entomologiska anstalten för 
att besvaras samt för bestämning af larverna. I brefvet omnämn- 
des, att dylika uppträdt i de till Virå bruk hörande skogar, men 
att den r:a juli intet spår fanns af dem, hvaremot de nu tills 
dato förhärjat i det närmaste ett tusen tunnland. De sända lar- 
verna visade sig tillhöra den för barrskogarna ytterst skadliga 
barrskogsnunnan (Lymantria | Psilura\ Monacha TiN.). 

Den 21 juli afsände undertecknad en skrifvelse till Domän- 
styrelsen med anmälan om förhållandet, samt hemställde, att ge- 
nom dess åtgärd läraren i zoologi vid Skogsinstitutet eller annan 
lämplig person måtte sändas till det härjade området för att närmare 
följa och studera detta oväntade och hittills hos oss nästan ena- 
stående insektangrepp. 

Den 23 i nyss nämnda månad infann sig vid anstalten för- 
valtaren G. "SEDERHOLM på Ålberga, beläget nära Vira bruk, 
för att inhämta upplysningar om skadedjurets art och hvad, som 
möjligen kunde göras mot detsamma. Samma dag inlämnade 


6 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. 


han till Landtbruksstyrelsen rekvisition angäende ett besök af 
undertecknad 4 det härjade området såväl vid Alberga som 
Virä bruk. Efter vederbörligt förordnande afreste jag alltsä till 
Älberga den 25 juli. Vid ankomsten dit gjordes en kort exkur- 
sion i den närmast belägna skogen och anträffades därstädes 
ymnigt med larver och puppor på granarna, men fullständigt kal- 
ätna voro träden icke här. 

Följande dag besöktes det en mil frän Älberga belägna Virä 
bruk. Under nästan hela denna väg genomfors skog af delvis 
ypperlig beskaffenhet, och närmare Virå voro tallarna snart sagdt 
skyhöga, dock hade detta ej hindrat nunnelarverna från .att upp- 
stiga ända till topparna, hvilka merändels sågo medtagna, stun- 
dom kalätna ut. Helt nära gården företedde skogen ett ovan- 
ligt utseende, i det alla granar, de flesta tallar och björkar för- 
lorat sin grönska och syntes som förtorkade. Da föda saknats 
uppe i de större träden, hade äfven de undertryckta, äfvensom 
buskar och det på marken växande blåbärsriset utsatts för för- 
ödelsen. Längs de höga tallstammarna kröpo larver uppåt, sida 
vid sida, hvarunder många ramlade ned och blefvo liggande på 
marken. Denna var invid de större träden betäckt med döda 
och i förruttnelse stadda larver, hvaraf asätande fluglarver fingo 
en riklig näring. Under de större granarna låg ett lager af grön- 
aktiga exkrementer, och i de undertryckta småträden funnos tal- 
rikt med puppor och larver. 

Pupporna och de äldsta larverna yoro vid mitt besök i all- 
mänhet stora och friska, emedan de kunnat blifva normalt ut- 
vecklade, all den stund för dem ej saknats tillräcklig föda. Så 
var ej fallet med de mindre larverna, hvilka utgjorde flertalet, ty 
dessa föreföllo magra och slankiga, och om man klämde på dem, 
utkom knappast något fastare tarminnehåll, utan blott en tunn 
vätska. Detta tycktes isynnerhet vara fallet med de larver, som 
vandrade uppåt tallstammarna. Såväl vid Virå som Ålberga in- 
samlades många larver och puppor för att medtagas till entomo- 
logiska anstalten. 

Efter återkomsten från Virå afsändes en ny skrifvelse till Do- 
mänstyrelsen, hvari förut lämnade uppgifter bekräftades, och ånyo 
uttalades den öfvertygelsen, att ett besök, eller ännu hällre en 
tids vistelse inom området af lämplig person, för anställandet af 


— à 


Et 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDIBRUKSSTYRELSEN 1898. 7 


undersökningar, vore på det högsta önskvärdt. Något skriftligt 
meddelande rörande nämnda Styrelses åtgärder med anledning af 
mina båda framställningar har visserligen icke erhållits, men det 
är bekant, att lektorn vid Skogsinstitutet, d:r ALBERT NILSSON, 
förordnades att resa till stället för att undersöka och studera 
härjningen. Det är emellertid skada, att ej sakkunnig person, 
följt densamma ända från början, och åtminstone till dess ägg- 
läggningen försiggått; men detta kan i någon mån hjälpas nästa 
ar, då nytt tillfälle därtill säkerligen ej kommer att saknas. 

Af larver och puppor hade anstalten till sitt förfogande in 
alles 350 stycken, nämligen 33, sända af konsul ENHÖRNING 
och insamlade den 19 juli, 177 från Ålberga och 140 från det 
svårast härjade området å Virå, de båda sistnämnda partierna 
insamlade under min vistelse därstädes den 26 juli. 

Ändamålet med denna samling var, dels att få felfria fjärilar 
till skolsamlingar och för anstaltens eget behof, dels för anstäl- 
landet af iakttagelser, särskildt angående närvaron af parasiter, 
hvaraf möjligen härjningens varaktighet kunde förutses. De tre, 
vid olika tid elier på skilda ställen insamlade partierna af pup- 
por och larver, infördes i hvar sin bur och förseddes med friska 
grankvistar till föda. 

Då anstalten för tillfället ej var beredd på att samtidigt 
mottaga en sådan mängd af larver, som erfordrade större burar 
än dem, som voro lediga, måste de inkvarteras i mindre sådana, 
hvilka i andra fall visat sig fullt tillräckliga, men nu voro nästan 
små. Detta, jämte transporten i trånga -förvaringsrum, förorsa- 
kade många larvers död, innan de öfvergingo till puppor. 

De 33 larver, som sändes från Virå den 20 juli, förvandla- 
des alla, med ett undantag, till puppor. Ur dessa framkommo 
ej mindre än 28 fjärilar, eller 85 %, då blott fyra puppor hade 
dött. Nägra parasiter visade sig ej. 

Af de 177 larver och puppor, undertecknad medförde från 
Älberga den 26 juli, utkläcktes 122 fjärilar, eller 70 %; dess- 
utom blefvo 12, eller 7 %, dödade af fluglarver och 43, 24 %, 
af andra orsaker. Kläckningen försiggick i följande ordning: 
1o:de augusti®6, 11:e 10, 14:de 8, 15:de 25, 20:de 7 samt föl- 
jande dagar 5, 36, 6 och ı9 stycken fjärilar. 

De larver och puppor frän det starkast härjade omrädet 


er ay a, =. IE ET 
4 3 nn ln; 


8 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. 


vid Vira, som hemfördes den 26 juli, utgörande 140 ex., 
lämnade 112, eller 80 %, fjarilar; 10, eller 7 %, dödades af 
fluglarver och 18, 12,9 %, dogo i pupptillstandet. Kläckningen 
forsiggick salunda’:’’ 7:deTaugusti-T G7) g:de tro ct 5109 rc: de 
9.0, 6.9, rite ao} rete 8) 2 4:deo, ' 1'S:de*2omsamitsenareno 
stycken fjärilar. 

Sammansläs resultaten visar det sig, att af de 350 pupporna 
utkläcktes 262, eller 75 %, fjärilar, 22, 6 %, voro dödade af 
fluglarver och 66, 19 %, hade dött, utan att orsaken kunde med 
säkerhet afgöras. Några parasitsteklar utkommo ej ur dessa pup- 
por under äret. Puppor, som insamlades af andra personer, läm- 
nade dock steklar, hvartill orsaken skulle kunna sökas däri, att 
insamlingen skedde senare, dä ett större antal af de svagare och 
angripna larverna hunnit eller voro färdiga att öfvergå i puppor, 
hvilket i allmänhet torde inträffa mindre tidigt i fråga om svält- 
födda eller af parasiter angripna individer. 

Ur ett mindre parti puppor, som voro döda och insamlats vid 
Stafsjö bruksegendom af jägmästaren C. G. RAMSTEDT samt öfver- 
sändts till anstalten för observation, utkommo (den 8 och 22 
oktober) ett par större parasitsteklar. 

Af detta uppfödningsförsök synes framgå, att de tidigast in- 
samlade larverna gåfvo de flesta fjärilarna, samt att de sistnämnda 
voro nog talrika för att härjningens fortfarande under nästa 
år borde vara högst sannolik. De hädanefter farligaste indi- 
viderna torde dock vara sådana, som utbredt sig till angrän- 
sande områden eller redan funnits där i ett mindre antal, då de, 
som hädanefter komma att uppträda uti de kalätna skogarna, 
antagligen där skola i larvstadiet svälta ihjäl. Det vore en stor 
lycka, om bland dem uppträdde en bakteriesjukdom, som seder- 
mera komme att utbreda sig i allt vidare kretsar. 

Mellan de individer, som utkläckts i burarna, förmärktes 
ingen parning, men väl äggläggning i mindre skala på de tomma 
puppskalen. I en större bur insattes granbarkar, och ett par 
nunnefjärilar ditsläpptes, men hvarken parning eller äggläggning 
försiggingo. Samma blef förhållandet äfven med ett andra par, 
och alla dogo efter få dagar. 

Hos fyra honor räknades de i bakkroppen befintliga äggen, 
och utgjorde medeltalet 220. Om alla ägg kommit till utveckling 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 9 


är dock ej säkert, ty flera voro mycket mindre försigkomna än 
de andra. 

Aldrig tillförene har väl en skadeinsekt väckt sådant uppse- 
ende inom landet som barrskogsnunnan genom nuvarande härjning, 
ej ens kornflugan, då hon för några år sedan förstörde ”/3 af korn- 
skörden på Gotland. Äfven tidningspressen tycks i följd af den- 


samma hafva vaknat upp och visat ett intresse, ej allenast för 


nunnor, utan äfven för andra skadeinsekter, som manar godt för 
framtiden. Den entomologiska anstalten har under sitt första 
arbetsår hugnats med talrika uppvaktningar, både personliga och 
genom telefon, af tidningsmän af alla grader, och härom vore ej 
annat än godt att säga, om icke emellanåt förvrängningar af 
uttalade åsikter därigenom förekommit — ett förhållande, som 
ej är sällsynt och torde utgöra en af det moderna reportersyste- 
mets svagaste sidor. 

Då denna nunnehärjning kan bli af ganska stor betydelse 
för vår skogshushållning, torde det vara af intresse att ännu 
något mer uppehålla sig vid densamma; dock utan att ingå när- 
mare på utrotningsätgärder, emedan sådana äro genom Domänsty- 
relsen i större. skala planerade för nästa år, och da en mindre 
broschyr i ämnet antagligen kommer att framdeles publiceras. 

Ett aktstycke, som är mycket upplysande rörande ifrågava- 
rande nunnehärjnings förlopp samt det angripna områdets till- 
stånd kort efter sedan larverna fullbordat sitt förödelseverk, är 
Kon. Befallningshafvandes i Nyköpings län berättelse till Stats- 
rådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet af den 17 augusti, 
sedan platsen besökts af landshöfding F. Bostrom. Jag tager 
mig därför friheten att här anföra det hufvudsakligaste af dess 
innehåll, sådant det af tidningarna återgifvits. Däri omnämnes, 
att larver visade sig först den 3 juli i Jönåkers revir inom Björk- 
viks och Kila socknar af Nyköpings län. När fjäriln inkommit 
till orten är obekant, den iakttogs veterligen ej förra sommaren, 
men antages det, att han där funnits. Inom några dagar efter 
den 3 juli var skogen alldeles full af larver. Efter en månad 
voro omkring 600 tunnland skog af bästa beskaffenhet sköflade å 
Virå bruk. Äfven voro delar af Kila sockens allmänning och 
indragna militiebostället Älbergas skog angripna. Vid landshöf- 
dingens besök företedde skogen en mycket sorglig anblick. Inom 


10 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI, 1899. 


de värst angripna trakterna voro samtliga träd afätna, främst 
granarna, men äfven tallarna. Endast en och annan större tall 
hade i toppen något barr kvar. I sin glupskhet hade skadedju- 
ren äfven afätit blåbärs- och lingonriset på marken. Larverna 
hade redan undergått förpuppning, och vid de i skogen befint- 
liga små vattensamlingarna lågo puppor i sådan mängd, att man 
medelst blott ett enda tag kunde i handen uppfånga massor däraf. 
Vidare omnämnes att exkrementer lågo så tätt, att de betäckte 
marken till flera tums djup omkring träden. Fullbildade fjä- 
rilar funnos i stor myckenhet, hvadan naturligtvis äggläggning 
i stor omfattning äger rum. Farhagorna för förödelsens uppre- 
pande och ytterligare utbredning äro därför stora, hälst det i 
andra länder visat sig, att insektens härjningar fortgått flera år a 
rad och omfattat ofantliga skogsarealer. 

Det vore önskligt, att till ökad kännedom om denna skade- 
insekt, för hvars utrotande eller oskadliggörande inga verksamma 
medel hittills äro kända, dess utveckling och lefnadssätt blefve 
af sakkunnige närmare iakttagna. Endast därigenom torde näm- 
ligen kunna utfinnas på hvad sätt skydd mot densamma kan åt- 
minstone i någon mån beredas. I öfrigt hänvisas till A. E. 
HOLMGRENS arbete om de för träd och buskar skadliga insek- 
terna. 

Ett upprop utfärdades dessutom 1 allmänna kungörelser till 
allmänheten att noga iakttaga och anmärka hvarest fjäriln gått 
fram. Till länsmännen ı de distrikt, hvarest det kan befaras, 
att nunnan uppehåller sig, har särskild anmaning gifvits om un- 
dersökningar i nämnda afseende. Vira besöktes sedermera af 
byrächefen J. O. ar ZELLEN och notarien J. H. WERMELIN samt 
vidare af generaldirektören, grefve A. F. CL:SON WACHTMEISTER och 
byrachefen J. Meves m. fl. Den förstnämnde afgaf en längre 
ämbetsberättelse till Domänstyrelsen om härjningen och medlen 
till dess bekämpande, 

Kon. Befallningshafvandes i Nyköping skrifvelse blef remit- 
terad till Domänstyrelsen i och för yttrandes afgifvande. 

Lektor A. NILSSON. besökte enligt uppdrag äfven området 
och inkom till nyss nämnda Styrelse med berättelse härom. Han 
omnämner, att fullständigt kalätna träd ofelbart duka under, 
hvarför ett fortast möjligt tillgodogörande af virket tillrådes. 


"SYNEN ae 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. TT 


Anser att en med upplysande figurer försedd skrift om nunnan. 
bör utarbetas, m. m. 

Sammanträden mellan Domän- och Landtbruksstyrelserna 
ägde sedermera rum, hvarefter gemensamma utlätanden aflämna- 
des till Civildepartementet. Häri hemställes om bemyndigande 
att sända en skogstjänsteman till Preussen, Bayern och Österrike, 
där nunnehärjningar under senare ären förekommit, för att under 
1—1l/> månader inhämta fullständig praktisk kännedom om där 
vidtagna åtgärder för nunnans bekämpande. Till bestridande af 
utgifterna såväl härför som för redan skedda eller vidare erfor- 
derliga undersökningar söktes ett anslag af 7,000 kronor att stäl- 
las till Domänstyrelsens förfogande. Styrelserna framhålla för 
öfrigt, att innan utredningen angående nunnans förekomst här i 
landet och om ytvidden å de af henne infekterade trakterna hun- 
nit afslutas, anse sig ämbetsverken ej böra framlägga förslag 
till hos oss praktiskt utförbara åtgärder för nunnans bekämpande, 
utan torde de framdeles få inkomma med den hemställan där- 
utinnan, som af omständigheterna föranledes. 

Till att göra den ofvannämnda studieresan förordnade Do- 
mänstyrelsen jägmästaren C. G. TIMBERG. Jägmästaren C. E. 
RAMSTEDT förordnades att bestämma och à karta utmärka de 
områden, hvarå större eller mindre skador förorsakats af nunnan, 
eller där äggläggning ägt rum, och cirkulärskrifvelse rörande sam- 
ma sak utsändes till jägmästarne i närgränsande revir. 

Vid ett senare sammanträde mellan de båda Styrelserna be- 
slöts, att ett ytterligare statsanslag ä 200,000 kronor skulle sökas 
för att sätta Domänstyrelsen i stånd att vidtaga kraftiga åtgärder 
till stäfjandet af nunnans vidare härjningar. 

Angående nunnans utbredning är för närvarande konstate- 
radt, att larverna förekommit i oerhörd mängd, icke allenast vid 
Virå och Ålberga, utan äfven i angränsande skogsparker, såsom 
a Kila sockens allmänning, Stafsjö bruksegendom och vid Dan- 
byholm. Genom tidningarna har det blifvit bekant, att stora 
svärmar af fjärilar visade sig 1 Nyköping natten till den 23 sep- 
tember, kommande västerifrån och sedermera fortsättande österut. 
Dessa hade sannolikt utgått från de härjade trakterna i Söder- 
manland, där utrymmet kanske synts dem för trängt. Ett par 
dagar senare inträffade svärmar äfven i Stockholm, dit de möj- 


12 " UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1890. 


ligen blifvit dragna af gasskenet och elektriska ljuset, samt slogo 
ned pa väggar och i träden i vissa parkanläggningar eller sväf- 
vade omkring lyktorna. Hvarifrän dessa fjärilar kommit blef ej 
till fullo utredt. Att de skulle hafva flugit ända från Nyköpings- 
trakten öfver mellanliggande skogar, synes knappast troligt, nästan 
sannolikare förefaller det då, att de härstammade från granbe- 
stånden 1 Stockholms omgifningar, där de bevisligen funnits redan 
1896, då flera exemplar infångades af J. RUDOLPHI uti den del 
af Djurgården, som kallas Stadshagen. 

Anstaltens vaktmästare utsändes för att söka fjärilarna i Djur- 
gårdens granskogar och insamlade den 17:de augusti 3, den 19:de 
8 och den 2o:de 2 exemplar, de flesta honor — alltså redan in- 
nan svärmarna visade sig i Nyköping och Stockholm, samt den 
25:te 12 hanar och 3 honor, hvilka ertappades vid Lilla Fres- 
cati och Söderbrunn, 1 Körsbärshagen och Kaknässkogen. 

Enligt uppgift af d:r A. LINDEGRÉN anträffades af honom en 
hane i kronodomänen Biskopsbro storskog i Jönköpings län. En 
senare underrättelse förmäler, att stora äggsamlingar upptäckts à 
Lösings och Östkinds allmänningar på Kolmården, hvarföre större 
afverkningar måste ske äfven därstädes. 

Enligt äldre uppgifter har barrskogsnunnan bland fåglarna flera 
fiender, i det äggen förtäras af hackspettar, finkar, kungsfågeln och 
talgoxen. Härtill kan helt säkert läggas öfriga mesarter, träd- 
kryparen och kanske än flera småfåglar. Myrbaggar (C/erus) skola 
äfven förtära äggen. Larverna lära ätas af kråkor, nattskärror, 
göken, nötskrikan samt starar och trastar(?). Omkring 12 arter 
parasiter pästäs lefva i larver och puppor, och man har uppgif- 
vit följande arter: en fluga, Zachina 2-maculata HARTIG, samt 
af parasitsteklar: Telenomus Phalenarum Nees, Trogus 
Tlavatorius Far, Pimpla Examinator Far., Instigator Fap., 
Varicornts Fap., Flavicans Fa». etc. 

Ur de vid anstalten förvarade pupporna framkommo, som förut 
är nämndt, inga steklar, blott nagra större flugpuppor, som ännu 
ej äro utklickta; men ur puppskal, som sändts af jägmästaren 
RAMSTEDT, kommo två steklar och genom byrachefen J. Mrves 
erhölls ett par andra exemplar. Dessa, jämte en hop sma pa- 
rasiter fran andra skadeinsekter, sändes till docenten SIMON 
BENGTSSON i Lund, som är kännare af dylika steklar, da han 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 13 


har läfvat, att kostnadsfritt bestämma dem, som från anstalten 
lämnas till granskning, hvilket löfte var desto kärkomnare, som 
dylika småinsekter icke utan stor tidspillan kunna rätt bestämmas 
af andra än specialister. - De fyra större steklarna, som erhållits 
från nunnepuppor, voro enligt hans utsago en hona af Prmpla 
Examinator FaB., hvilken förut är känd som snyltgäst på nun- 
nans larver, samt en hona och tva hanar af P. Arctica ZETT. 
Det sist nämnda fyndet är särdeles märkligt, då arten tillhör 
norra Sverige samt är en af de största fienderna till gräsflyets 
(Charwas Graminis 1.) larver och vid gräsmaskhärjningar i stor 
myckenhet flyger öfver de fält, där dessa skadedjur uppträda. 
Skulle nunnorna, hvilket dock är föga sannolikt, utbreda sig till de 
norra provinserna, möter dem därstädes således en inhemsk fiende, 
som kan bli af stor betydelse för härjningarnas inskränkande. 

3. Skepparviken å Vermdö den 2 augusti. Som i före- 
gående berättelse omnämnts, hafva fruktträden därstädes, liksom 
på många andra ställen inom vårt land, under flera år varit svårt 
angripna af en parasitsvamp (Monzlia Fructigena) på det sätt, att 
ärsskotten efter fruktsättningen torkat och svartnat. Då denna 
sjukdom kan komma att bli ödesdiger för våra fruktodlare, böra 
omfattande försök göras, för att söka utfinna något verksamt bo- 
temedel däremot. Förlidet år användes besprutningar med bor- 
deauxvätska, men resultatet däraf blef föga tillfredsställande, då 
en del därmed behandlade träd nu voro lika mycket angripna 
som något af de andra. Bättre framgång skall kanske vinnas, 
om besprutningen användes vid andra tider, än hvad hittills på 
försök varit fallet, t. ex. kort före eller efter blomningen. Expe- 
rimenten komma därför att fortsättas, och trädens tillstånd ob- 
serveras samt antecknas à den därför upprättade ritningen och 
tabellen. Emellertid är den observationen gjord, att det förnäm- 
ligast är blommande träd, som angripas, och att de, som ej 
skulle komma att blomma under året, således förblifva jämförel- 
sevis friska: Nästa år kommer att användas ett s. k. koppar- 
socker-kalkpulver, hvilket på andra håll visat sig förmånligare än 
blåstenslösningen, som föregående år blifvit begagnad. 

4. Charlottendal och Gimo bruk i Upland den 9 septem- 
ber. I anledning af att åtskilliga skadeinsekter visat sig å frukt- 
träden på ofvan anförda ställen, inkom rekvisition för besök från 


I4 UPPSATSER 1 PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. 


bergsingeniör P. KJERRULF, hvarefter undertecknad af Landtbruks- 
styrelsen erhöll förordnande att dit afresa. Åtskilliga spår efter 
insektangrepp syntes på bladen i trädgårdarna, utan att det dock 
kunde afgöras, hvilka skadedjuren varit, men en åkomma på 
frukten var däremot ägnad att tilldraga sig synnerlig uppmärk- 
samhet, då den ej förr än i år uppmärksammats i Sverige, icke ens 
inom Europa, ätminstone har intet därom försports. 

Den 13 augusti hade erhållits från friherre A. E. NORDEN- 
SKIÖLD några äpplen, troligen från hans egendom Dalby ö i Sörmland, 
hvilka i ytan hade svartaktiga fläckar, liknande skorf; men vid 
nogare undersökning visade det sig, att dessa fläckar uppkommit 
genom fjärillarver, som i skalet och köttet gjort smala gångar, 
alldeles så, som förhållandet nu var vid Gimo och Charlottendal. 
Något senare, eller den 27 1 samma månad, erhölls äfven genom 
direktör E. LINDGREN dylika från Grönsö nära Enköping. 

Den 5 oktober ankom ett bref från Näsbybyn i Siljansnäs 
socken i Dalarna, hvari omnämnes, att frukten därstädes blifvit 
fördärfvad på enahanda sätt. Slutligen anlände ett längre bref 
rörande samma sak fran skogsplantören G. F. LANTHÉN, Fiholms- 
vik vid Strömsholm i Västmanland, dateradt den 9 oktober, 
hvaraf jag tager mig friheten lämna ett utdrag. Han säger: 
Här finnes i år en mycket liten äppelstickare, som helt och hål- 
let förstört den annars riklig blifvande skörden. Samma mask 
har jag äfven funnit i nästan alla trädgårdar i Mälardalen, där den 
totalt förstört äppleskörden. Larven är 3—5 mm. lång och högst ı 
mm. tjock, har ljus kropp och mörkt hufvud. Moderdjuret känner jag 
ej. I bref från Stockholm finner jag, att äfven där dylik genomäten 
frukt är allmän på torgen. Denna mask, som förstör frukten 
ännu mer än den större arten, har här förut förekommit blott i 
sällsynta fall i enstaka äpplen. Nu finnas flera larver i nästan 


hvarje äpple, och dessa kunna endast användas till svinföda. 


Frukten har haft en ovanlig benägenhet att falla af samt har här 
upptagits och förts till svingården, hvadan större delen af dessa 
larver är förstörd. 

Kandidat JoHn PEYRON, som genom sina iakttagelser rörande 
frostfjäriln m. fl. visat lifligt intresse för skadeinsekter och stor 
iakttagelseförmåga, har äfven på Lidingön observerat dylika lar- 
ver och insamlat flera exemplar, af hvilka några lämnades till 


| 


a A 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 15 


anstalten omkring den 24 oktober för att där ôfvervintra. Han 
lyckades päträffa ett par inspunna larver, den ena i ett kärnhus, 
den andra i en af larven gräfd gäng inuti ett äpple. Det är dock 
ej så alldeles säkert, men dock tämligen sannolikt, att dessa 
hylsor tillhörde ifråga varande art. Kandidat PEYRON beskrifver 
i bref hylsan sålunda: Kokongen är dubbel. Ytterst ett synner- 
ligen prydligt nät af hvita trådar, impregnerade med någon kitt- 
substans, som gör detsamma ganska resistent mot yttre åverkan. 
Innanför nätet finnes en tät, dock något litet genomskimrande, 
spolformig, hvit silkeshylsa, och genom densamma skönjes svagt 
någonting rödt, hvilket möjligen torde härleda sig från larven, 
som gått i vinteride. Möjligen öfvervintrar denna art, 1 likhet 
med den vanliga äpplemasken, inom kokongen för att först pa 


våren förpuppas. 


De skadade äpplen, som erhöllos fran Grönsö, lades pa jord 
i en glasburk, i fall larverna — hvilket ofta är händelsen med 
andra arter — skulle hafva för sed att nedkrypa i jorden för att 
där gå i puppa. Detta var dock, som det sedermera visade sig, 
antagligen ett misstag, emedan de synas föredraga att spinna in 
sig på föremål ofvan jord. Förfarandet hade blifvit ett annat, 
om jag då kännt till den blifvande kokongens byggnad. De 
exemplar, kandidat PEYRON förärade, infördes därför i en burk, 
som hade något jord på botten, samt några skrofliga barkstycken 
därofvanpå. Antalet larver var dock alltför ringa, för att man 
skall kunna hoppas, att efter öfvervintringen erhålla fjärilar. 

Att redan i år få visshet om, till hvilken småfjärilart lar- 
verna höra, syntes dock ogörligt, emedan intet fullbildadt fjäril- 


"exemplar kunde bli utkläckt, och da i den numera vidlyftiga 


europeiska litteraturen rörande skadliga insekter intet förmäles 
om detta skadedjur. Vid genomseende af rapporten till åker- 
bruksdepartementet i Canada för 1897 af entomologen och bota- 
nisten vid dess Central experiment Farm, d:r JAMES FLETCHER, 
fästades min uppmärksamhet vid en notis, som synes lämna en 
ledning vid bestämmandet af ifrågavarande fjärils namn och del- 
vis dess lefnadssätt. I ofvannämnda rapport omtalas nämligen, 
att år 1896 uppträdde i British Columbia en fjärillarv i äpplen 
på enahanda sätt, som nu hos oss i Sverige varit fallet, och för- 
orsakade mycken farhåga genom sin vidsträckta utbredning och 


16 UPPSATSER I PRAKTISK. ENTOMOLOGI, 1899. 


den af honom förorsakade skadan, hvilken var jämförlig med den 
äpplevecklaren (Carpocapsa Pomonella 1.) åstadkommer. 

Våren 1897 lyckades en mr E. A. CArEw GIBSON i Victo- 
ria, äfvensom d:r FLETCHER själf i Ottawa att få fjärilar utkläckta. 
De befunnos vara ‘Tineider, af släktet Argyresthra. Ett exem- 
plar sändes till en specialist, lord WALSINGHAM 1 England, hvil- 
ken förklarade det vara A. Conjugella ZELL., hvars larver i 
Europa lefva i rönnbär, men icke anträffats uti äpplen. Lord 
W. hade: själf fått ett slitet exemplar af fjäriln från Vancouver 
Island. 

En utförligare beskrifning pa fjäriln, jämte afbildningar af 
skadade äpplen, är äfven införd 1 nämnda rapport, och en god 
figur öfver dess vingar återfinnes uti HERRICH SCHEFFERS stora 
arbete öfver Europas fjärilar. Kläckningen inträffade den 20 maj 
och närmast följande dagar, men i Ottawa något senare, nämli- 
gen den 2 och 3 juni, antagligen i följd däraf, att pupporna för- 
varats i källare, hvarifrån. de flyttats. först den 24 maj. Mr 
FLETCHER erhöll båda könen, men någon parning dem emellan 
ägde icke rum, hvarför inga studier rörande utseendet hos äggen 
eller deras läggning kunde försigga. Under 1897 afhördes inga 
klagomål rörande larvernas härjningar i British Columbia, men 
ett och annat enstaka angrepp på äpplen förekom likväl. Frukten 
blef i allmänhet då riklig och af god beskaffenhet, hvilket till 
stor del tillskrifves den omständigheten, att besprutning af träden 
mer allmänt kommit i bruk. 

Ett parti äpplen, ankomna till Stockholm à en mälarbåt un- 
der denna vinter, var så skadadt af larver, att det blef odugligt 
till föda. Jag passade pa och uppköpte flera liter däraf för un- 
dersökningar. Vid sönderskärning af sådana äpplen, påträffades 
i eller nära kärnhuset hvita kokonger. I dessa lågo fjärilpuppor 
samt möjligen larver till en parasit. Värdlarvens förpuppning i 
själfva frukten, som ju är dömd till undergång redan under vin- 
terns lopp, synes föga naturenligt, men parasites därvaro kan vara 
förklarligt nog, då angripna fjärillarver ej torde hafva förmåga att 
praktisera sig ut ur de långa gångarna i äpplena. 

Äfven i Vestergötland har denna härjning öfvergått äpple- 
träden. : 

Af grosshandlare B. FRANKE inlämnades till riksmuseum 


De 


né Wr 


tn ana daté DZ a D Zu 


de u dt 


Ss it tt 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 17 


några ex. af A. Conjugella ZELL., som infängats på äppleträd i 
Stockholmstrakten förliden sommar. 

Det är mycket troligt, att detta skadedjur i är förekommit 
i större delen af värt land och anställt förödelse öfverallt, där 
fruktträd odlas. Dess utbredning torde vara ovanligt vidsträckt 
och kanske omfatta alla länder, där rönn och hägg växa, ifall 
det verkligen är samma art, hvars larver vanligen lefva i rönn- 
bär, och som uppträder, icke allenast i Skandinavien, utan äfven 
i British Columbia i Norra Amerika. I så fall skulle fjäriln ibland 
vara mycket allmän både i Sverige och Finland. När eller hvar 
äggen läggas, är ännu ej med säkerhet utrönt, och det skulle där- 
för bli vanskligt att nu angifva bästa utrotningsmedlet samt rätta tiden 
för användandet af ett sådant. Sannolikt skulle detta kunna bestå 
af kejsargrönt och vatten, som strilades öfver träden kort före eller 
efter äggens afläggning på frukten. Sedan larverna inkrupit i denna, 
äro de oåtkomliga och kunna ej dödas på annat sätt än genom 
fruktens förstöring, medan de ännu äro kvar i sina däri bildade gan- 
gar. Att, i likhet med hvad herr LANTHÉN gjort, flitigt upplocka 
och förstöra fallfrukten blir alltså desto angelägnare, som detta 
förfarande visat sig vara ett godt medel äfven mot äppleveckla- 
rens larver. Hufvudsaken är dock här vid lag att upptäcka ti- 
den för äggläggningen, samt om fjäriln har en eller flera genera- 
tioner om året. Hvad det senare beträffar, synes den långa tid, 
hvarunder larver finnas i frukten, nämligen från augusti till och med 
oktober, gifva stöd åt den förmodan, att tvänne generationer 
skulle årligen förekomma. Sista sommarens ovanligt låga tem- 
peratur kan dock möjligen lämna en antaglig förklaring på härj- 
ningstidens längd. 

Om påståendet är sant, att dessa larver under vanliga för- 
hållanden lefva i rönnbär och att de tillgripa äpplen förnämli- 
gast de år, då bären saknas, så borde naturligtvis härjning åter 
utbryta nästa gång, rönnarna icke lämna frukt, eller kanske är- 
ligen, om djuren efter att hafva blifvit uppfödda med äpplen se- 
dermera skulle finna rönnbären väl sura. Detta är spörsmål, 
som endast kommande observationer kunna tillfredsställande be- 
Svara. Det sanholikaste torde likväl vara, att liknande härjnin- 
gar på fruktträden äfven förut ägt rum under enahanda för- 
hållanden, men att man ej kommit orsaken på spåren, i anseende 
Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 1 (1899.) 2 


RP RS A D a un. ‘1 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


därtill, att ringa eller ingen uppmärksamhet då ägnades åt de 
skadeinsekter, som hemsöka fruktträden. 

Helt nyligen erhöll undertecknad en liten afhandling från 
docenten E. REUTER i Helsingfors rörande denna fjäril och dess 
uppträdande i Finland sistlidne sommar, för att införas i Ento- 
mologisk Tidskrift nästa år. Däri omtalas, att dess härjningar 
varit mycket svåra, kanske ännu väldsammare än hos oss, och 
att förlusterna i följd af dem torde uppgå till flera tiotusenden 
mark. De utrotningsmedel, som föreslås, äro ungefärligen desam- 
ma, som man plägar tillråda mot den större eller vanliga äpple- 
masken, d. v. s. larven till äpplevecklaren. Till däri omnämnda 
iakttagelser rörande ifrågavarande 
skadedjur, far jag nu blott hän- 
visa, för att ej ga forfattaren ı 


forvag. 


Alla rön, som hädanefter komma 
att göras angaende denna skadliga 
fjärils uppträdande, lefnadssätt m. m., 
borde delgifvas allmänheten, eller 
meddelas till Entomologiska anstal- 
ten, för att genom dess försorg be- 


kantgöras. 


i Vidstaende originalfigur, 1, fram- 
Fig. 1. Applebitar, skadade af a Mae : > 
ställer tva äppleskifvor, af hvilka 

larverna. a 
den ena, a, visar skadorna utvän- 


digt och den andra, b, de inre gangarna efter larver. 


Assistenten d:r YNGVE SJOSTEDTS resor voro äfven 4 och öfver 
3 af dem äro särskilda berättelser af honom aflämnade till 
Landtbruksstyrelsen. 

1. Köping. Från kyrkoherde KARL ÖRSTRÖM därstädes 
hade rekvisition hos Landtbruksstyrelsen inlämnats för biträde vid 


utrotandet af myror, hvilka uppehöllo sig på stadens kyrkogård 


Fr u u SE VV SRV | 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 19 


i sådan myckenhet, att de voro till stor förargelse för de kyrko- 
besökande, isynnerhet fruntimren. Som undertecknad var förhin- 
drad att resa, erhöll d:r Sjöstepr förordnande att vidtaga de er- 
forderliga undersökningarna samt lämna biträde och råd. 

Under försök med besprutning af myror med lysolblandning 
— 5 procent a apotek inköpt lysol till 95 proc. vatten -- som 
kort förut gjorts vid entomologiska anstalten, hade det visat sig, 
att djuren däraf i början syntes föga generade, men efter några 
minuter blefvo tröga i sina rörelser samt blott förmådde röra 
spröten och benen, hvarefter de slutligen dogo i följd af den direkta 
beröringen med vätskan; men om en ny besprutning ägde rum, tio 
minuter efter den första, dogo de nästan ögonblickligen. Såsom 
fördrifningsmedel visade sig karbolkalk ganska verksam. 

Vid företagen undersökning den 24 augusti befanns, att i 
fråga varande skadedjur tillhörde den vanliga stackmyran (/or- 
mica Rufa X.). Myrorna vandrade i stor mängd utefter gängar- 
na på kyrkogården äfvensom upp och ned på trädstammarna, vid 
hvilkas fot de gräft gångar i jorden. På ena sidan af kyrkogår- 
den hade de uppfört en större stack ofvanpå en trädstubbe, och 
härifrån utgingo talrika gångar i gräsvallen. 

Första åtgärden blef därför att förstöra själfva härden. Till 
den ändan uppgräfdes stacken, och dess innehåll införpassades i 
en säck. Trädstubben upptogs äfven, och den af myrgängar 
uppfyllda, närmast belägna jorden behandlades på samma sätt, 
hvarefter säckens innehåll aflägsnades från platsen. Sedermera 
blandades jorden i gropen med karbolkalk, och lysollösning spru- 
tades till sist däröfver. Myrvägar och andra ställen, där djuren 
voro samlade, besprutades äfven med nämnda lösning. Då ope- 
rationen ägde rum på dagen, hvarvid många myror voro ute och 
aflägsnade från stacken, måste besprutningen fortsättas. 

Någon underrättelse om slutresultatet har ej sedermera af- 
hörts. Ödeläggandet af en myrstack bör hälst ske om natten 
eller vid kyligt väder, då innevånarna äro församlade däri. Hett 
vatten eller lut kunna i de flesta fall vara lika verksamma som 
lysolblandning; äfvenledes kan man strö osläckt kalk i gropen 
efter den uppgräfda stacken och sedermera slå vatten däröfver. 

2. Gotland, första resan. Utdrag ur berättelsen därom. 
»Sedan jag af Kongl. Landtbruksstyrelsen erhållit uppdrag att fö- 


WENN A! SIRET terre an ole 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


retaga undersökning angäende en skadeinsekt, som af Kon. Be- 
fallningshafvande inom Gotlands län, efter anmälan af kommis- 
sarien E. ENEMAN, där uppgafs hafva anställt skada pa kornfäl- 
ten inom Burs och Stänga socknar i öns södra delar, anträddes 
omedelbart resan till Gotland för att taga närmare kännedom om 
förhällandet. 

Den i kommissarien ENEMANS anmälan gjorda korta beskrif- 
ningen pä skadans beskaffenhet lät nämligen förmoda, att det 
här ej kunde vara fråga om den sedan länge på Gotland period- 
vis härjande »kornflugan», såsom anmälaren förmodat, utan om 
den från Sverige förut okända, men i andra länder, i både gamla 
och nya världen, för sina fördärfliga angrepp på hvete, korn och 
äfven råg illa beryktade s. k. »hessiska flugan», Cecidomyia de- 
structor SAY. 

Den ı september anträddes resan, och den 3 hade jag till- 
fälle att granska kornfält i Burs socken. Det framgick äfven af 
denna första granskning, att skadan härledde sig från nyssnämnda 
insekt, hvars glänsande »puppor» massvis anträffades i den kvar- 
sittande stubben. Säden var nämligen där då redan afskuren. 
Det ena af de skadade fälten, det mest angripna, ägdes af J. 
JACOBSSON i Kärna och var besådt med 4 tunnor korn. Ägaren 
hade observerat angreppet omkring 1:a veckan af juli, när kor- 
net gick i ax, då omkring halfva skörden föll ned, men antagit, 
att skadan var förorsakad af hagel eller starkt regn. En tid där- 
efter var skadan förvärrad, och ansåg J., att numera tre fjärde- 
delar af grödan var förstörd. 

För att få närmare utrönt, huru stor skadan i själfva verket 
var, uppmättes utan val ett stycke på fältet, och en noggrann 
undersökning företogs, hvarvid hvarje strå därinom uppdrogs och 
granskades. Resultatet blef, att af de 521 stånd, som funnos på 
en kvadratalns yta, 435 visade sig behäftade med puppor af ska- 
deinsekten, hvilket utgör 83,49 procent. Den allra största delen 
af dessa stånd var antingen afbruten på det ställe, där larven 
sugit, eller voro stråna där böjda. Nagra voro afbrutna så långt 
ned, att ingenting af strået sågs ofvan jorden, hvarför kornet med 
rötterna måste uppgräfvas. En mindre del af de angripna stån- 
den stod fortfarande upprätt och torde hafva gifvit om än svaga 


<a 


ds Dm … 


dé Eye 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 21 


ax. Jorden pä detta fält var mager, sandig och ganska stenig, 
och kornständen öfver hufvud taget tunna och svaga. 

I närheten af omnämnda fält fanns ett annat, tillhörigt J. 
JOHANSSON, hvilket också, om ej så mycket, lidit af insektens 
angrepp. 

Följande dag ställdes resan till Stånga socken. Här vid 
Ungbåtels var ett R. UDDIN tillhörigt fält svårt härjadt; det var 
3,5 tunnland. Skadan hade observerats i första hälften af juli, 
hvarefter sädesstånden successivt föllo ned. Jorden var här ler- 
mylla, och kornet, som var sådt med maskin, vida kraftigare än 
på det undersökta fältet i Burs socken: På samma sätt som där 
undersöktes alla plantor på en kvadratalns yta. Då angreppet 
här varit olika på skilda delar af fältet, valde jag den del, som 
enligt ägaren skulle hafva varit mest förstörd, för att få en maxi- 
miuppgift. Resultatet blef, att af de 250 stånd, som funnos pa 
angifna yta, 210, eller 84 procent, innehöllo puppor. Stånden 
stodo här således mer en dubbelt så glest, som på föregående 
fält; men voro vida kraftigare. Eget är, att procenttalet af an- 
gripna strån dock var nästan exakt detsamma. En stor skillnad 
ligger dock däri, att i förra fallet allra största antalet af angrip- 
na stånd blifvit förstörda utan att lämna ax, att här däremot en 
stor del af de angripna stånden genom sin kraftiga växt säkerligen 
lämnat nästan fullgoda sådana. 

I Starrlause i Stånga socken voro äfven fälten delvis förstör- 
da. Dock syntes skadan ej vara så genomgående stor, ehuru på 
somliga ställen ej obetydligt blifvit förstördt. Atföljd af ägaren, 
MALMSTRÖM, gjorde jag besök på de olika fälten. Här hade jag 
tillfälle att se, huru skadan ter sig på ännu icke skördade fält. 
De böjda eller afbrutna stråen ligga oregelbundet bland de öfriga 
och gifva det hela ett oordnadt utseende. Det mest angripna 
fältet hade såtts tidigast, den 10 maj, ett annat, som såtts den 
17, var minst skadadt: senare datum på sådd fanns ej. Kornet 
stod i god växtkraft, hvilket betydligt reducerat insekternas här- 
jande förmåga, i det att en del stånd, som vid undersökning be- 
funnos angripna, dock buro friska ax. Fjorton tunnland voro be- 
sådda, och märken var lerjord. På en kvadrataln funnos 185 
stånd, men dessa voro mycket kraftiga, med starkt rotsystem och oftast 
flera skott. Af de 39 däribland skadade (21,08 procent) voro dock 


TI Aa Le ee fat ere: ch a 3 


22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 399. 


ej mer än 22 delvis eller fullt afbrutna, de öfriga hade varit nog 
Starka att icke taga nagon vidare skada. Härvid är emellertid 
att märka, att procenttalet af allt igenom skadade stånd i verk- 
ligheten säkerligen torde varit något större, då tiden ej medgaf. 
att grundligt genomsöka jorden för att medtaga de stånd, hvil- 
kas strån afbrutits i jordytan och således ej utan gräfning kun- 
denses 

Vid Bjerges i Stänga socken var ett fält pa 9 tunnland, till- 
hörigt BERGLUND, angripet. En undersökning visade på en kva- 
drataln 142 ständ, däraf 104, eller 73 procent, besatta med pup- 
por. Af dessa voro 81, eller 57 procent, alldeles fördärfvade, 
delvis eller helt och hallet afbrutna, de öfriga torde hafva läm- 
nat om än försvagade ax. Agaren ansäg, att i rundt tal halfva 
skörden gätt förlorad, och detta blir ungefär förhällandet, om 
man blott räknar de alldeles skadade ständen. 

För att erhålla så fullständig kännedom som möjligt om hur 
stora delar af ön lidit af dessa härjningar, infördes i gotländska 
tidningar ett upprop till landtbrukarna, att till Statens entomolo- 
giska anstalt insända meddelande härom och därvid angifva or- 
ten för härjningen, denna senares ungefärliga utsträckning samt 
den ekonomiska förlust, som de respektive ägarna däraf ansago 
sig hafva lidit: Endast ett svar, från R. WEDIN à Skäggs, har 
inkommit. Denne insände kornstubb, som befanns vara skadad 
till 27 procent, dock ej svart. 

Procenten af skadade plantor a de undersökta ställena var 
33,49; 84; 21,08; 73 och 27, elleri medeltal 57,70 procent, d. v. s: 
öfver halfva skörden. 

En närmare redogörelse öfver denna svära skadeinsekt, som 
härmed gjort sitt intäg inom värt land, torde hafva sitt intresse. 
I sammanhang därmed fär jag dä äfven tillfälle nämna de stu- 
dier, jag pa Gotland kunnat göra samt de försök, som för att 
vinna klarhet i vissa förhållanden, som äro af vikt att känna för 
att med hopp om framgång kunna motarbeta insekten, äro under 
utförande här på anstalten. 

Äggen, som läggas vid vecken på bladens öfversida, gärna 
nedåt strået, äro mycket små, cylindriska, med tillspetsade än- 
dar, glänsande yta och till färgen blekröda. De kläckas efter 4 
dagar. 


és A bé ii 


LAMPA: BERÂTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 23 


Larven är mjuk, slät, glänsande, oval, till färgen i början 
nästan hvit med en svag rödaktig ton, som dock snart förloras 
och ersättes af en blekgrä eller gul skuggning. Kroppen bestär 
af ı2 ringar, har mjukt, föga afsatt, nägot indragbart hufvud och 
mycket rudimentära mundelar. 

Puparian. Ffter en mänad är den vegeterande tiden öf- 
ver, och larven inträder i ett hvilostadium. Det är i detta sta- 
dium insekten är lättast att förgöra. Huden härd- 
nar och antager en mörkt kastanjebrun färg, med 
utseendet at en puppa, under hvilket namn den 
nu också allmänt går. Inom det torra, bruna 
skalet ligger larven i hvila och öfvergår se- 
dermera, några få dagar före kläckningen, till verk- 


lig puppa med ben och vingslidor. Vid kläck- 

ningen framkommer den fullt utbildade insekten, Fi 4 

ig. 2. Angripet 

en gallmygga. och nedböjdt strå 

samt två pupphyl- 

3 sor i ett bladveck. 
mm., något mörkskuggade, håriga och i kanten 


Myggan har en kroppslängd af omkring 


fransade vingar. Honan skiljer sig genom tjockare bakkropp, 
som innehåller äggen och därför är genomlysande rödaktig samt 
i spetsen utlöper i ett äggläggnings- 
rör. Hanen har smalare bakkropp, 
som saknar äggläggningsrör och där- 
för i spetsen är trubbig, spröten äro 
tätare håriga. 

Äggen kläckas som nämndt efter 
4 dagar, och sedan söka sig de små 


larverna väg till själfva strået och stanna 

i bladvecken, där de suga den saft, som Fig. 3. a kornmygga; b larv; 
c ägg, alla förstorade. 

skall nära strået och axet: 

Enligt mina iakttagelser på Gotland är förhållandet med 
»puppan» följande: 

Då pupporna sitta på strået långt ned mot roten och endast 
mera sällan i bladslidorna högre upp, blifva de till allra största 
delen kvar 1 stubben, om säden ej afskäres helt nära marken. 
Det är vanligen mellan roten och första leden, som angreppet 
skett, stundom öfver första eller andra leden. Högre upp träffas 
pupporna sällan. På det ställe, där den sugande larven sitter, blir 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


sträet skadadt och gär delvis eller alldeles af genom regn och 
bläst. Om man därför rycker i ett angripet strä, medföljer delen 
ofvan det skadade stället, under det att den öfriga och roten 
stanna kvar 1 jorden. 

Mot förpuppningen förblir larven antingen där han suttit, 
eller kryper ned bland bladslidorna vid roten. Därvid kan han 
sitta alldeles nere i det gamla kornet, som i förtorkadt tillstånd 
är kvar vid roten, skyddad af dettas skal. Att larverna nedkrypa 
så djupt är emellertid icke det vanliga, ty oftast stanna de inom 
bladslidorna något högre upp. Stundom synes larven hafva för- 
flyttat sig sugande nedåt strået, hvarvid en rännformig fördjupning 
uppstått, däri puppor sedan kunna anträffas. Därvid kan strået så 
frätas upp, att ett hål uppkommer, hvari larven inkryper och 
förpuppar sig. Då pupporna, sa som ofta är fallet, sitta hopade 
innanför de tunna bladslidorna, få dessa ett knutigt utseende. 
Det största: antal puppor jag påträffat tillsammans är 15. De 
sitta så pressade mot hvarandra, att de därigenom erhållit en 
oregelbunden form. Genom att larverna icke skära af strået, 
utan blott suga saften, får detsamma vid det skadade' stället en 
ojämn brottyta. Andra angripare, t. ex. halmstekeln (Cephus 
pygmens 1.) afskära däremot strået alldeles jämnt, som om det 
vore gjordt med stålverktyg. Vid det angripna stället är strået 
något mörkare. 

Utom på odlade sädesslag, såsom korn, hvete och råg, skall 
insekten i fråga hafva anträffats på //o/cus lanatus, timotej (Phle- 
um pratense), kvickrot (/rztıcum repens) samt på amerikanska 
arter af Elymus, Bromus, Agropyrum och Agrostis. Omsorgs- 
fulla experiment, utförda i Illinois N. A., att i burar få sådana 
gräsarter att angripas af larverna, lämnade dock alltid negativa 
resultat. Det synes därför vara endast tillfälligt, att dessa växter 
angripas. Kornmyggan (Ceczdomyra destructor Say) har en vid- 
sträckt utbredning. I Nordamerika, dit den under frihetskriget 
1775— 1783 säges hafva inkommit med hessiska trupper, hvaraf 
den erhållit namnet »Hessian-Fly», dess benämning i amerikanska 
och engelska litteraturen, hade den 1888 spridt sig öfver alla 
hvetedistrikt, utom i N. V. och S. V. År 1886 observerades den 
första gången i England, där den väckte enorm uppmärksamhet. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 25 


Vidare är den känd frän Ryssland och andra europeiska land, 
från Nya Zeeland m. fl. I Norge upptäcktes den 1892. 

En fräga uppställer sig helt naturligt, nämligen denna: 
Hvarifrän har gallmyggan inkommit till Gotland? Att efter ett 
så kort studium af insekten, som där hittills varit möjligt, defini- 
tivt uttala sig i ett så kombineradt spörsmål, hvilket måhända 
aldrig kan få sin lösning, låter sig ej göra. Att den icke in- 
kommit såsom utbildad insekt, torde vara tämligen säkert, utan 
har den med all sannolikhet införts med säd, frön eller måhända 
halm, och detta under puppstadiet. En undersökning, hvarifrån 
sådana saker importeras till Gotland, skulle möjligen gifva någon 
ledning här vid lag. Ett annat förhållande är därvid äfven af 
vikt, nämligen studiet af de parasitsteklar, hvarmed en del puppor 
visat sig vara behäftade. Kännedomen om dessa och hvilket 
lands fauna de tillhöra bör kunna gifva ledning till frågans 
lösning. 

Den viktigaste frågan är dock, om några verksamma medel 
finnas för dess, om ej utrotande, hvilket ju knappast är tänkbart 
med något djur, så åtminstone dess stäfjande inom sådana gränser, 
att den ekonomiskt ej spelar någon rol. Sådana finnas äfven, 
och dessa äro dess bättre af så enkel och lätt utförbar beskaffen- 
het, att hvarje jordbrukare, blott viljan är med, bör kunna följa 
de här lämnade föreskrifterna. Det handlar nämligen icke om 
nya, förut okända metoder, som man har svårt att komma 
sig för med att nyttja, utan det gäller gamla välkända operationer 
af enklaste slag. Jag vill här nämna några af de verksammaste 
sätten. 

Sedan larverna på sensommaren gått i puppor, hvilka, 
som nämndt är, sitta strax vid roten eller ej långt därifrån, sällan 
ofvan första eller andra leden, afskäres säden, innan pupporna 
börja kläckas. De äro då kvar i stubben på åkern. Nu före- 
tages omedelbart en plöjning med en plog hälst af albionstypen, 
hvarvid först stubben skummas af, vändes om och kastas i den 
… Oppna fåran, för att sedan höljas med ett jordlager. Pa det 
oo sättet komma pupporna att begrafvas under det nämnda jordlagret. 

Om detta medel skall blifva fullt verksamt, mäste pupporna 
täckas af ett så mäktigt jordlager, att de ej förmå arbeta sig 
upp i det fria. För att utröna huru tjockt detta jordlager bör 


a 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


vara, äro vid anstalten en mängd puppor inlagda 1 smalare glas- 
kärl af olika höjd, där de ligga täckta af grunda eller djupare 
jordlager. Det största djup, hvarifrån de hittills uppkommit till 
jordytan är 6 cm. Skulle detta fortfarande visa sig vara fallet, 
vore problemet löst, då nämnda plogar kunna gå till ett djup 
af 14—25 cm. 

Det äterstär dä, att genom noggranna iakttagelser bestämma 
rätta tiden för denna plöjning. En efter plöjningen företagen 
vältning är äfven att rekommendera, då jorden däraf pressas 
ihop, hvilket försvårar myggans uppträngande, och uppstaende 
jordkammar bättre komma att fylla mellanliggande fördjupningar, 
och således ett jämnare jordlager kommer att täcka det hela. ! 

Ett nödvändigt villkor är, att plöjningen sker noggrant, så 
att den omvända stubben verkligen blir höljd med erforderlig 
jord. Jorden måste sedan ligga orörd eller endast bearbetas i 
ytan, tills tiden för ifrågavarande generation är öfver. 

Äggen läggas äfven på hösten (om vi hos oss hafva en vinter- 
generation, är dock ännu ej undersökt) på den uppkomna höst- 
sädesbrodden. För att förekomma större skada,är då att iakt- 
taga följande. 

Sadden företages så sent som möjligt på . hösten, så att 
myggorna redan dött, innan brodden skjuter upp. Därvid är 
mycket gynnsamt, att ett par veckor före den egentliga sådden 
besa långa, smala remsor på några ställen af fältet. Sa snart 
brodden här skjuter upp, lägga myggorna där sina ägg, hvarefter 
äggläggningen sedan är öfver, da den egentliga sadden inträffar. 
Dessa med ägg behäftade remsor plöjas djupt efter att, om man 
så vill, hafva afbetats. Om man finner den uppkomna höstsäden 
angripen af dessa larver i större mängd, är en öfvergödsling med 
t. ex. chilisalpeter mycket att förorda. 

Det visade sig vid mina undersökningar, att svag säd var 
häftigt angripen och en mycket stor del af dess strån alldeles 
förstörda, under ‘det att på väl hållen jord, med kraftiga stånd, 
dessa så att säga växt ifrån det onda. Ett stundom ganska stort 
antal puppor kunde där sitta vid roten och i bladslidorna, utan 


‘En grund harfning, efterföljd af sladd eller vält, för att utjämna springor 
och fördjupningar, torde lämpligast ske om våren, så snart jorden därför 
lämpar sig. Sa lee 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 27 


att plantan i sin helhet syntes försvagad. Efter en öfvergödsling 
får plantan kraft att skjuta nya skott från roten, som ersätta de 
af larverna fördärfvade, hvarefter skörden, trots angreppet, kan 
utfalla väl. 

Skulle härjningen vara synnerligen svår, så att större delen 
af plantorna befinnes mycket angripen, är det bäst att upplöja 
åkern och så om. 

Ett medel, som rekommenderats från England, är atbrännan- 
det af kornstubben. Detta kan dock ej användas med t. ex. 
dyjord, som därvid själf kan komma i glöd. Partierna rundt 
omkring fältet kunna dock i så fall först afbrännas, under upp- 
sikt, för eldens begränsning. 

Af vikt är vidare, att efter tröskningen förstöra de puppor, 
som kommit med i halmen från åkern. Vid harpningen följa 
sådana med agnarna, som då måste brännas eller på annat sätt 
förstöras. 

Det torde väl knappast behöfva påpekas nödvändigheten af, 
att vid sådd begagna endast sådant utsäde, som blifvit noggrant 
befriadt från puppor, emedan man ju eljest samtidigt med säden 
utsår de förstörare, som sedermera arbeta pa skördens fördärf. 

Fortsatta undersökningar äro emellertid af nöden, för att få 
klarhet i insektens lefnadsförhällanden hos oss. Särskildt är det 
nu i höst af vikt att lära känna, om någon vintergeneration här 
kommer att utvecklas, som angriper höstsäden. » 

3. Gotland, andra resan. Sammanfattning af berättelsen därom. 
På grund af nyss angifna skäl utverkades hos Landtbruksstyrelsen 
ett nytt förordnande för assistenten att besöka Gotland. Jag 
anser mig kunna här lämna blott en resumé af hans berättelse 
om denna resa. Den ägde rum i oktober, då höstsädesbrodden 
var försigkommen, och det visade sig därunder, att skadedjuret 
hade en långt större utbredning, än man väntat, och spridt sig 
snart sagdt öfver hela Gotland. 

Besök gjordes inom 27 socknar, och undersökningar verk- 
ställdes eller upplysningar inhämtades på 71 ställen. Af dessa 
befunnos icke mindre än 33, eller 74,65 procent, angripna af 
kornmyggan. © 

Följande gifver en öfversikt öfver de besökta platserna, äf- 


= 


On a. oO 2” er 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


vensom öfver den ungefärliga skada, som där anställts af ifräga 
varande mygga. 

»Stänga socken. Ungbätels: delvis 84 proc. skadadt korn. 
— Starrlause: 21 proc. Båda besökta äfven under första resan. 
— Bosarfve: 2,5 tld, ‘/, af skörden förstörd. (Lars THOMASSON). 
— Maldes: 1,5 tld. Långt öfver hälften förstörd. (J. MELIN). — 
Friggsarfve: mer än hälften förstörd. 

Lye socken. Bjerges: 1'/, tunnas utsäde, hälften förstörd. 
(PETTERSSON). — Dals: 3,5 tunnors utsäde, */, förstörd. (F. NILS- 
SON). — Bosarfve: ingen skada observerad. — L. Rone: föga 
skada. 

Garde socken. Hemmor: någon skada observerad. — Häg- 
olds: någon skada ej med säkerhet observerad. — Österby: 2,5 
tld, minst en tredjedel förstörd. (J. ViBERG). — Martens: 3 tld, 
femtio procent förstörda; dito 2,5 tld med varhvete, */, förstörd. 
(STENMARK). 

Etelhems socken. Bjerby: ingen skada. (O. PETTERSSON). 
— Bara myr: 320 tld, ingen skada observerad. — Levide: en- 
ligt uppgift »mycket förstördt». (O. ByORKEGREN). ‘Tanglings: 
ingen skada, (J. HANSSON). 

Hemse socken. Likmede: korngrödan foga skadad. 


Hafdhems socken. St. Almungs: 3 tld, '/, förstörd. (ALB. 


Hansson). — L:a Almungs: '/, skadad (M. Levanper). — Ling- 
vide: föga skada. —— Spenarfve: blott ringa skada bemärkt (J. 
JACOBSSON). Samma förhållande i hela trakten. — Libenarfve: 


ingen skada bemärkt. (P. LARSSON). 

Hablingbo socken. By: ingen skada bemärkt. (K. CHRIST- 
OFFERSSON). — St. Burge: någon skada. (J OLSSON). — Bosart- 
ve: likaledes (JAC. PERSSON), 

Slite socken. Sigleifs: någon skada ej med säkerhet ob- 
serverad. (P. NORRBY). 

Sproge socken. Butvier: kornet delvis nedfallet. (C. Bo- 
LEN). — Urgude: dito. 

Eksta socken. Bopparfve: ingen skada bemärkt (Jac. PET- 
PERSSON). 

Fröjels socken. Kusarfve: ungefär hälften af kornskörden 
förstörd. (L. AHLSTRÔM). — Göstafs: 4,5 tld, hälften af korn- 
skörden förstörd. (P. PETTERSSON). — Bockes: 4—5 tld, omkring 


RS + st 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL IANDTBRUKSSTYRELSEN 1808. 29 


40 proc. förstörda. (J. JACOBSSON). — Puser: 9—ıo tld, pa si- 
na ställen hälften förstörd. 

Roma socken. Timans: ingen skada observerad (HANS 
LUNDBORG). 

Klinte socken. Sicklings: föga skada. — Loggarfve: 
dito. 

Barlingbo socken. Stafva: ej obetydlig skada. — Busarfve: 
ingen skada observerad (J. HANSÉN). 

Endre socken. Endregårda: omkr. 1 tld, */, förstörd. (J. 
Larsson). — Qvie: 3 tld, omkring '/, förstörd. (J. NILSSON). 

Follingbo socken. Gerete: 8 tld, hälften förstörd. (Wimax). 

Hejdeby socken. Tibbles: 7 tld, */, förstörd, hvilket i 
allmänhet var fallet i trakten (J. O. JACOBSSON). 

Fole socken: L:a Fole: 3—4 tld, */, förstörd. (LARSSON). 
Bondarfve: Lika skada. É 

Källunge socken. L:a Tollby: ingen skada med säkerhet 
bemärkt. (PETTERSSON). — Ekeskogs: dito (dito). | 

Bäls socken. Gute: ingen skada observerad. (JACOBSSON). 

Boge socken. Vesters: ganska mycket skadadt i trakten. 

Hejnums socken. Graute: ingen skada. (EKLUND). — Rings: 
omkring hälften af kornskörden förstörd. (O. ANDERSSON). — 
Kyrkebys: hälften förstörd (J. BOBERG, SÖDERSTRÖM). 

Tingstäde socken. Träskvälder: skadan ej med säkerhet 
bemärkt. (E. GRÆHLERT). 


Myrvälder: omkring hälften förstörd. 
(BERGSTRÖM). — Furubjers: ingen skada observerad. (STAHRE). 

Martebo socken. Snaldarfve: omkr. 3/, förstörda. (BJÖRKE- 
GREN). — Mos: ingen skada observerad. (LINDAHL). — Qvie: 3 
tld, nästan hela korngrödan förstörd, endast ro procent oskadad. 
(O. HÖGGREN); ett annat fält om 1,5 tld måste afsläs till foder. 
(O. LARSSON). — Marma: 15 tld, åtminstone 60—70 proc. ska- 
dade. (E. MALMROS). 

Lummelunda socken. Lundbjers: 3 tld, omkring 40 proc. 
förstörda. (O. WaALLIN). — Lummelunda bruk: ingen skada be- 
märkt. 

Stenkyrka socken. Lauhage: omkring 40 proc. förstörda. 
(O. OLsson); samma förhållande uppgafs hos löjtnant LÖWENBERG. 

Vestkinde socken. Klintegärda: 5 tld, */, förstörd. — 
Skaggs i medeltal '/, à 120 tunnland. — Vid öfriga gårdar, sä- 


30 ENTOMOLOGISK @IDSKRIFT I 399. 


som Stora Norrgårda, L:a Norrgårda, Vestkinds, Viis, Boklunds, 
Bläsnungs och Björkome hade man mer och mindre skada af 
kornmyggan under den gångna sommaren. 

Förut nämnda berättelser visa, i hvilket allvarligt stadium 
denna fråga redan nu befinner sig, då oförtydbart framgår, att 
insekten redan nått en sådan utbredning, att den kan sägas hota 
hela Gotlands kornodling. 

Det viktigaste målet för andra resan var emellertid att söka 
få vetskap om, huruvida mer än en generation hos oss förekom- 
mer, och om höstsäden äfven vore utsatt för sköfling. Det visade 
sig emellertid, att någon höst- eller vintergeneration med all 
sannolikhet ej förekommer på Gotland; ty på intet af alla de 
undersökta fälten kunde någon skada iakttagas på den uppkomna 
höstsäden, där larver eller puppor i annat fall skulle hafva på- 
träffats. 

Efter första besöket i början af september iakttogs, att flera 
af de puppor, som medtagits, kläcktes under hemresan, och så 
blef äfven förhållandet med några af dem, som ankommo till 
entomologiska anstalten. Ehuru de där förvarades 1 en stor bur, 
under förhållanden, som möjligast noga öfverensstämde med na- 
turen, samt hade till sitt förfogande nyss uppkommen brodd af 
hvete och råg, märktes ingen äggläggning, utan myggorna dogo 
efter en kort tid. Då sålunda de på hösten utkläckta individerna, 
hvilka voro ett relativt fåtal, icke synas hafva fortplantat sig, och 
följande generation alltså måste komma att utvecklas först 
nästa vår, blir det endast denna generation, man för närva- 
rande har att rikta uppmärksamheten på, i fråga om användandet 
af utrotningsmedel. 

Slutet på den sista reseberättelsen innehåller äfven råd och 
anvisningar hur förfaras bör, för att minska skadedjurens antal: 
men då sådana redan blifvit omnämnda i den första, blir det 
öfverflödigt att här åter upprepa dem. 

Rörande frågan om, hur länge kornmyggan funnits på Gotland 
och där anställt skada, synes det undertecknad sannolikt, att hon 
inkommit dit först under senare åren, och detta på den grund, 
att jag flera somrar, senast 1894, vistats därstädes, utan att själf 
eller genom andra hafva kommit henne på spåren. Att allmän- 
heten ej märker en skadeinsekts närvaro förr, än härjning inträffar, 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. an 


hör ju till regeln, men att ingen pa hela ön förr än nu fäst någon 
uppmärksamhet därvid, om den där varit allmän, detta synes mig 
nästan otroligt. För min del hade jag kornflugan att tänka på 
under mina gotlandsbesök och gjorde därför flitiga undersök- 
ningar à kornfälten, visserligen utan att tänka på kornmyggan, 
som då ej var anträffad i Sverige, men väl på halmstekeln, som 
fäller stråen på ett något liknande sätt, och hvars förekomst jag 
fruktade att kunna bekräfta. Utflykterna gällde företrädesvis 
Vestkinde, men äfven närgränsande socknar, där i år härjningen 
ju varit betydlig. Några spår efter kornmyggor fann jag dock 
aldrig. 

Att hon på Gotland skulle vara inhemsk, är därför för mig 
knappast tänkbart, fast det blir svårt, ja kanske omöjligt, att säga 
när och hvarifrån hon invandrat. Jag känner ej, om kornhalm, korn 
eller agnar någonsin importerats, men tviflar därpå, då hufvud- 
sädet på ön är korn. 

Antagligast synes det därför vara, att puppor införts med 
utsädeskorn, hvaraf ombyte väl ibland torde förekomma på någon 
egendom. Att myggor, med stormar inkommit från omgifvande 
länder är visserligen ej omöjligt, men dock mindre troligt. Hade 
de på så sätt kommit från närmaste fastland, d. v. s. från väster, 
borde djuret finnas äfven på Öland och Sveriges ostkust, hvilket 
dock ännu ej är visadt. 

Skulle skadedjuret ännu ej förekomma på fastlandet, kan 
det dock ganska lätt öfverflyttas dit med det korn, som årligen 
kommer fran Gotland. En ytterst omsorgsfull rengöring af kornet 
bör därför äga rum, innan det afsändes från Gotland, eller ock 
borde det först ligga magasineradt där till frampå sommaren, då 
vinterpupporna kunna anses vara kläckta. Hvad mottagaren be- 
träffar, är det ej af mindre vikt, att han tillser, att varan är full- 
komligt fri från puppor eller ock använder den genast, om den 
är afsedd till malt, samt att de platser, där säden legat före mält- 
ningen, rengöras och soporna brännas upp. Importen under 
sommarmånaderna eller af årsgammalt korn torde ej medföra 
någon fara. Att under närvarande förhållanden använda utsädeskorn 
från Gotland “eller annan af myggan besmittad ort, borde hälst 
icke ifrågakomma, då äfven efter en omsorgsfull harpning en 
eller annan puppa kan finnas kvar bland säden. Det är en stor 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


olycka för Gotland, att detta skadedjur där fått innästla sig, men 
skadan blir ännu större, om det äfven får komma öfver och ut- 
breda sig på fastlandet. 

4. Kalmar och Blekinge län. Den ı augusti erhöll un- 
dertecknad ett bref från tandläkaren L. HAGLUND i Kalmar jämte 
ett par pressade larvskinn, som blifvit sända till redaktionen af 
»Barometern» från Gullabo socken, hvarest dylika larver skulle 
svårligen härja, enligt en notis i tidningen, som det troddes ut- 
gången från församlingens komminister. Häraf föranledda skrif- 
velser, från såväl herr HAGLUND som anstalten till honom med 
begäran om sändning af bestämbara larver samt vidare upplys- 
ningar, lämnades utan afseende. AÄndtligen, den 15 augusti er- 
hölls från kyrkovärden L. ISRAELSSON i Råbäcksmåla, Gullabo, 
en ask, innehållande larver, puppor och ett par fjärilar jämte bref, 
hvari anföres, att de, som bo på stället, säga sig förliden sommar 
(1897) hafva sett dylika, men ej en tusendedel mot i år. Fjäri- 
larna lade ägg, och »skall detta fortgå och de skola förmera 
samt utvidga sig, då blir det en landsplåga ej olikt Egyptens 
gräshoppor på sin tid.. De härja allt grönt, och det enda, som 
dem tycks minst behaga, är potatisblasten» ... af ställen, som de | 
härjade, uppgifvas: Brändahall, Långemåla, Bjurabygget och Rörs- 
mala i Blekinge samt Hästmahult i Gullabo socken af Smäland. 

Det sända profvet var dock i sådant skick, att säker be- 
stämning af arten ej häller denna gång kunde ifrågakomma. Nytt 
prof begärdes alltså. Den 29 augusti erhölls åter en låda med 
ägg, fjärilar och en ännu mjuk larv, dock utan uppgift om af- 
sändarens namn, och dessa larver tillhörde löfskogsnunnan (Öcneria 
Dispar Lin.) Någon visshet om, hvarifrån denna sändning 
kommit, erhölls dock först efter förfrågningar hos kyrkovärden 
ISRAELSSON, som då tillkännagaf, att den härledde sig från det 
härjade stället i Gullabo. I slutet af sitt bref säger han: »Fjä- 
rilarna hafva nu lagt en otalig massa ägg inunder stenar, i sten- 
klyftor, omkring växande träd, i taken och springor på hus, ja, 
på alla ställen, där fjäriln kan krypa, insätter den sig och efter- 
lämnar en väldig massa ägg, jag tror intill hundratal efter hvarje. 
Nu kan det bero, hvad en kommande vinter kan göra, men skola 
alla de ägg, som nu finnas, nästa år få oskadda utbilda sig, då 
förderfva de allt grönt, som kommer att växa 1 deras väg.» 


2 
L 
} 
4 
4 
À 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 33 


För att få närmare reda pa verkliga förhållandet, anhölls 
hos Landtbruksstyrelsen om förordnande för assistenten att besöka 
de uppgifna ställena, och efter erhållande af sådant, afreste han 
den 6 oktober till Råbäcksmåla i Kalmar län och framkom dit 
dagen därpå. Åtföljd af kyrkovärden ISRAELSSON besöktes genast 
det närmast belägna, härjade området och sedermera de öfriga. 
I berättelsen härom anföres bland annat: 

»Öfvergången mellan detta och de omgifvande, oangripna 
sträckorna hade under sommaren varit mycket tydlig, i det att 
de af larverna angripna delarna varit nästan eller alldeles kalätna, 
med ett utseende som om vintern, skarpt afstickande från om- 
gifvande, friska partier. Nu var gränsen ej fullt så lätt att kon- 
statera, då bladverket delvis åter spruckit ut på eftersommaren, 
men vid mer uppmärksam granskning lät gränsen rätt väl be- 
stämma sig. Tydligast gick denna där barrträd stodo, synnerligast 
mindre granar, hvilka delvis eller alldeles kalätits, utan att de 
sedan fått nya barr. Massor af exkrementer, hvaribland en del 
parasitflugpuppor anträffades, bildade ett täckande lager under 
dessa små granar. En halfstor gran hade varit så fullsatt med 
larver, att kronan nästan bildat en rörlig massa. Den var icke 
desto mindre ej så mycket skadad. Strax innanför gränsen af 
härjningen befann sig en stenmur. Här hade larverna i oräkneliga 
massor förpuppat sig, och nästan under hvarenda sten, som vändes 
om, befunno sig färre eller talrikare torra larv- och puppskal, 
samt stora, plattade, blekt brunludna äggsamlingar. 

Under något upplyftade och på den snedt nedåt riktade 
sidan af större stenar lägga honorna hälst sina ägg. Stenmurar 
och spridda stenkummel äro därför de förnämsta platserna för 
äggläggningen. Vidare läggas äggen på trädstammar, mest lågt 
nedåt roten, men äfven högre upp, under lossnande bark på 
gärdesgårdar, där de inrullade barkstyckena kunde vara totalt 
fullproppade af torra larv- och puppskal samt spridda äggsam- 
lingar. 

Larverna hade angripit nästan allt ätbart, som kommit i 
deras väg. Mest härjade voro björkar, granar, äppelträd, aspar, 
viden, enar, tallar (dock föga), ekar, bokar, oxlar samt bläbärsris, 
klöfver och gräs. Då näring af annat slag saknades, angrepos 
slutligen halfgräs. Däremot syntes de föga eller alls icke bry 


Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 1 (1809.) 3 


3 
+ * 
ÖV 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


sig om ask, bjornbärsbuskar, potatisblast och utvuxen säd, hvaraf 
blott en del blad förstördes, icke själfva ständen. Pä ett ställe 
uppgafs däremot, att värrägen blifvit som späd alldeles förstörd 
af larverna, hvilka sutto »ett par tre stycken pä hvartenda ständ». 
Äfven boningshusen hade de ôfversvämmat och vid eldningen 
nedkommit genom skorstenen. 

Under de fyra följande dagarne, 8—11 oktober, fortsattes 
undersökningarna för närmare begränsning af det angripna om- 
rådet. 

Insektens nordligaste härjande utbredning torde i dessa trakter 
befinna sig inom Hästmahult i Gullabo socken. På Topografiska 
corpsens karta öfver Sverige 1870, N:o 11, Karlskronabladet, 
finner man härjningens östligaste gräns vid den linie, som går 
18’ och 5 mm. till vänster från den vinkel, som gränsen mellan 
Småland och Blekinge där gör. Västliga gränsen går ungefär 
från 20' parallelt med den östliga. Det mycket starkt angripna 
området går uppåt till något norr om halfva afståndet mellan 
Blekinges gräns och kartans öfre del, mellan 18'—20', därifrån 
härjningen norr ut blir allt mindre betydande. 

En hufvudhärd befinner sig på den något högre belägna 
platsen strax norr om gränsen, som på kartan betecknas med en 
hvit fläck. Äfven den höjd, Hasakullen, som synes i NO från 
Rörsmåla, var delvis angripen. I trakten kring Rörsmäla och 
Bjurabygget samt mellan dessa ställen hade man visserligen sett 
larverna och kände väl till dem, men ingen härjning hade där 
ägt rum. Under kringströfvandet i dessa delar undersöktes sten- 
högar och stenmurar. Fria från larv- och puppskinn voro de 
visserligen icke, men dessa anträffades icke i sådant antal, att 
de angåfvo insektens förekomst i någon betydligare grad. Emel- 
lertid framgick det af dessa fynd, att fjäriln utbreder sig, ty året 
förut var den där i trakten icke känd. På anförda, svårt an- 
gripna område strax norr om gränsen hade larver under inne- 
varande år uppträdt så ofantligt mycket talrikare än förra året 
— det första hvarunder man lagt vidare märke till desamma — att, 
såsom folket uttryckte sig, väl ingenting kommer att återstå, vare 
sig af gräs eller bladverk, om förökningen nästa år skulle stiga i 
samma grad. Att så kommer att blifva förhållandet, är tyvärr 
utan tvifvel. De oräkneliga massor af ägg, som där befinna sig 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 35 


snart sagdt under hvarje sten i stenmurarna, på hvarje något 
större trädstam, gärdesgårdar etc. komma, om inga åtgärder vid- 
tagas, att nästa år frambringa ödesdigra skaror af glupska larver. 

Från Råbäcksmåla gick resan till Fagerhyltan, Stora Hyltan, 
Bränderås, Brunsmo, Flymen och Brändahall. Vid ingen af dessa 
platser, förutom den sista, syntes någon hafva kännedom om 
larvernas uppträdande, hvaraf synes framgå, att de ej trängt så 
långt åt öster från sitt utvandringscentrum vid Hallasjön. 

Den 10 gjordes en vidsträckt tur från Brändahall kring 
Hallasjön. Omkring tusen fot från nämnda gård åt SO anträffades 
tomma puppskal här och hvar i stenmurarna, under uppkastade 
stenhögar på fälten o. s. v. Någon vidare skada torde larverna 
här dock icke åstadkommit. 

Under vägen därifrån till Kalgårdsmåla anträffades ägg och 
puppskal litet hvarstädes, om icke i större mängd, så dock inga- 
lunda obetydligt. Pa Sven OLSSONS ägor, icke långt fran Kal- 
gårdsmåla och hörande till Brändahall hade larverna under som- 
maren varit mycket härjande och aflöfvat en hel del träd. Äppel- 
och morellträd hade kalätits, och plommonträden voro svårt 
medtagna. Larverna hade framgått i ett omkring 325 fot bredt 
band från Hallasjön, rakt åt öster. Här befann sig åter en 
hufvudhärd. Vid sjön hade de anträffats ända ned till stranden. 

PER ANDERSSON i Kalgårdsmåla hade sett larver massvis 
kring sin gård, där de delvis alldeles aflöfvat träden. Ganska 
talrikt anträffades däromkring torra puppskal och äggsamlingar 
på åker och äng under stenar 0. s. v. Detta var ungefär 500 
fot från byn. 

PER SVENSSON i Kalgårdsmåla by hade sett rätt mycket 
larver. Han trodde, att det varit dessa, som här och hvar bitit 
af axen på hans råg. Äfven han hade sett, att de kommit fran 
sjön åt öster. 

På vägen till Bökegöl anträffades puppor här och hvar, men 
däremot just ingenting vid själfva gården, Vid SVEN ANDERSSONS 
kunde det dock konstateras, att de, ehuru i ringa mängd, under 
sommaren uppträdt. 

I det norr därom liggande Granemåla hade träden i träd- 
gårdarna och på andra ställen delvis alldeles kalätits. Larverna 
hade framträngt i ett omkring 500 fot :bredt band, från väster. 


RR 


6 No TT are LOT PEL RE POs CE i VE es NT HR ee ET 
RN ER | PAR ENS NAS 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


I slutet af juni och 1 juli hade de härjat mest och bland annat 
afätit alla ympar pä äppelträden, utom pä ett, som stod i en 
myrstack. De gingo öfver stora vägen 2—300 fot, hvarefter de 
stannade. På vägen upp till Bjurabygget sågs blott här och hvar 
ett torrt puppskal. 

Vid Bjurabygget hade de härjat svårt. 

Mellan Bjurabygget -och Långemåla anträffades puppskal här 
och hvar, men nedåt kvarnen hade en svår härjning ägt rum 
på ALFRED GUSTAFSSONS, CARL LJUNGS och HANS MANssons 
ägor. Vid kvarnen hade larverna gått öfver, och .en lika svar 
härjning syntes där hafva ägt rum, hvilken af personer på platsen 
antogs hafva sträckt sig äfver 7— 800 tunnland. Ar detta verk- 
liga förhållandet, tycks den vidsträcktaste härden hafva befunnit 
sig här. Den nordligaste punkt på denna sidan om sjön, där 
jag spårade larvernas uppträdande, var MAGNUS PETTERSSONS 
ägor, belägna ungefär midt mellan Ledja, ej långt från Norrsjön, 
och öfre Buggamåla. Vid Erkilsmåla hade ett ringare antal af skade- 
djuren visat sig, men något mer vid Ledja. Vid öfre Bugga- 
måla hade man ej märkt dem, enl. HANS ÖLSSON. N. A. PETTERS- 
SON i Falan hade icke märkt insekterna och kände ej till larverna. 
På AND. ANDERSSONS ägor gjordes undersökningar i stenrös o. d., 
men blott något enda puppskal anträffades. I Kopparmåla kände 
man icke alls till dem, liksom äfven i Krogsmåla. På vägen 
mellan Kopparmåla och Brändahall anträffades inga rester efter 
larver eller puppor. I Krogsmåla kvarn kände man ingenting om 
saken, så äfven på flera ställen, där förfrågningar gjordes i 
Mästaremåla. 

Då emellertid uppgifter icke saknades, att insekten visat sig 
på områden längre åt väster och söder, fortsattes undersöknin- 
garna följande dag. 

Från Brändahall gick resan till det i SSO liggande Hult. 
På vägen dit gjordes upprepade undersökningar, hvarvid torra 
puppskal anträffades obetydligt söder om det ställe, där på an- 
förda karta höjdsiffrorna »336» stå. I en stenmur, tillhörig 
P. M. PETTERSSON, anträffades dock ej så obetydligt med pupp- 
skal. Folket hade sett larver under sommaren här och hvar, 
dock icke i någon vidare mängd, liksom förhållandet varit före- 
gående år. Hos J. ANDERSSONS i Krogsmålahult, strax söder 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898, 37 


om förenämnda ställe, funnos enstaka puppor här och hvar under 
stenar. I Hult hade man icke sett dem. Strax därintill såg jag dock 
enstaka puppskal, och detta var sista lokalen mot söder, där 
några märken efter insekten i fråga kunde påträffas. Vid öfre 
Wad, pa. Nies GUSTAFSSONS” ägor, hade Jarver observerats, dock 
var det »icke rätt godt om dem». ‘Trots rätt noggrant sökande, 
så långt tiden medgaf, kunde jag dock här ej finna spår af dem. 
Under vägen till mellersta Viö gjordes ofta undersökningar utan 
att finna något, och på nämnda plats hade ingen kännedom om 
insekterna. Så var äfven förhållandet under vägen till Mästare- 
måla och vid detta ställe samt vid Tibbamåla, Figgamåla, Kvarna- 
garden, Sillemala och Holmamala. 

Denna senare ort hade särskildt blifvit angifven säsom an- 
gripen, men pä ort och ställe kunde inga upplysningar erhällas, 
som bekräftade detta. Kyrkovärden THORE JÖNSSON, som därvid 
ansågs kunna lämna de bästa underrättelserna, hade ej kännedom 
om några sådana skadedjurs uppträdande i orten. 

Omkring sex minuters väg från öfre Buggamåla till Långe- 
måla började de första fynden af torra puppskal, som åt sist- 
nämnda ställe blefvo allt talrikare. 

Insektens utbredningsomräde sträcker sig således från Hult 
i söder till Granemäla, Rörsmåla och Hasakullen, samt ungefär 
från vinkeln vid gränsen mellan Småland och Blekinge åt 18' 
upp i Hästmahult och därifrån fran 20' söderut, parallelt med 
nämnda uppgående gränslinie till mot »411». Väster om Halla- 
sjön omfattar det sträckan från Erkilsmäla, Ledja vid »363» och 
N. därom vid »380» till Långemåla. 

De mest angripna ställena äro: Stenhuggaretorpet strax norr 
om blekingska gränsen, Långemåla och i samband därmed det 
midt emot på andra sidan Lyckebyån belägna området Bjura- 
bygget, Granemåla och Brändahall. Största längden på det öfver 
hufvud taget angripna området är en mil, största bredden något 
öfver en half mil. Inom denna vida areal är det emellertid blott 
mindre centra, som äro verkligt skadade. 

Utvecklingsstadier. Äggen läggas i grupper och täckas 
helt och hållet af fastklibbade, från honans bakkropp lossnade hår. 
Deras antal, vanligen 200—400, uppgår stundom ända till 600 st. 1 
en sådan grupp, som har utseendet af en luden, grågul eller gulbrun 


Miere 
ee? 


‘ EGET die on + 
vs - 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


upphöjning, fäst pa den skyddade sidan af fritt liggande stenar, 
på barken af trädstammar, gärna nedåt roten, på väggar o. s. s. 
Den allmännaste fyndorten fann jag vara stenmurar och stenkum- 
mel samt gärdesgårdar. Äggen öfvervintra och kläckas på våren” 
efter löfsprickningen. De äro glänsande, hårda och låta, om man 
krossar dem, höra ett knastrande ljud. 

Larven är luden, brungrå till askgrå, gulmarmorerad, med tre 
fina gula linier längs ryggen; ryggens vårtor två på hvarje led, 
de fyra första paren till färgen blåa, de andra röda, alla starkt 
håriga. Hufvudet är gult, svartprickigt, med två långsträckta, 
snedt ställda, svarta fläckar. Längd 50—60 mm. 

Puppan är svartbrun med knippen af rödbruna hår. Längd 
20—35 mm. 

Hanen, som är betydligt mindre än honan, är till färgen 
brun och grå med mörkare, tvärgående, vågiga linier; bakvingarna 
enfärgadt gulbruna. Spröten äro fjäderformiga och vingbredden 
35—50 mm. 

Honan är hvit eller gulhvit, med samma mörka tvärlinier som 
hos hanen, hvilka dock här på den ljusa botten mycket skarpare 
framträda; bakkroppen är i spetsen starkt grågulluden, och dess 
hår fastklibbas sedermera öfver äggsamlingarna. Spröten äro smala 


3o mm. 


och vingbredden 45 

Den ur ägget framkommande lilla larven är till färgen ljus 
och täckt med hvita hår, men efter några få timmar mörknar 
den. ‘Till denna tid sitta larverna oftast kvar ofvanpa eller vid 
äggsamlingen, där de under ogynnsamma förhållanden, dålig väder- 
lek etc. kunna förblifva nästan orörliga under några dagar. Ar 
däremot vädret gynnsamt, sprida de sig och söka sin föda redan 
inom första dygnet. Under de första veckorna sitta de och gnaga 
endast på bladens undersida, men sedan, vanligen innan de nått 
sin halfva utveckling, börja de vandra omkring, och nu kan man 
se dem i oräkneliga skaror tåga fram på vägar, öfver ängar o. s. v. 
De äro egentligast nattdjur, vandra om natten upp i träden och 
äta af bladverket och återvända ned före dagbräckningen. Saknas 
tillräckligt med föda åt de ofta enorma massorna, blifva de mer 
oroliga och söka sin föda hela dygnet om. De kunna uppträda 
i sådana massor, att träden formligen digna af dem, hvarje gren, 
ja blad är fullsatt af dem, och hvarje stra på marken bär en 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 39 


eller flera larver. Frän de tallösa djuren höres under deras ätande 
ett frasande ljud och prasslet af nedfallande exkrementer. 

Honan och hanen äro hvarandra vida olika, ej blott till färg 
och storlek, utan äfven till temperament. Under det hanen är 
en snabb, hflig flygare, är honan mycket trög och flyger oftast 
icke alls. Hon afsätter sina ägg några få timmar efter utkläck- 
ningen, vanligen strax intill där hon framkommit ur puppskalet, 
samt dör därpå snart. Ofta påträffade jag därför döda honor vid 
foten af med ägg besatta trädstammar, under stenar o. s. v., 
stundom i riklig mängd. 

Ej blott under pågående härjning kan insekternas talrika 
förekomst i en trakt konstateras, utan mycket lätt äfven under 
följande höst, vinter och vår, och detta icke blott på de talrika 
ägghoparna, utan äfven, och ännu lättare, på de gamla larv- och 
puppskalen, som i riklig mängd anträffas under stenar, 1 sten- 
murar 0. s. v. inom det angripna området. Dessa larv- och 
puppskal kunna sitta hopgyttrade klumpvis i stor mängd. 

Det är icke så länge sedan denna fjäril, som nu fått en 
sådan härjande utbredning, hos oss ansågs som en sällsynthet. 
WALLENGREN yttrar 1853 om den i sitt arbete öfver Sveriges 
spinnare: »trädgårdsnunnan är en bland Skandinaviens sällsyntaste 
fjärilar» och ännu 1888—gı heter det om den i AURIVILLII 
Nordens fjärilar, att den är »sällsynt». År 1873 iakttogs den i 
Karlskrona, hvarifrån den med säkerhet utbredt sig, af prof. 
LAMPA i ganska stort antal, ?) och i sommar hafva larver sändts 
till anstalten från Kalmar genom tandläkaren L. HAGLUND. I 
det öfriga Europa, särdeles åt södern, är den allmän och finnes 
äfven i N. Afrika samt i Asien till Japan. Till N. Amerika har 
den införts och räknas nu som en bland Förenta Staternas farli- 
gaste skadeinsekter. I Massachusetts har en tillsatt kommitte 
sedan 1892 arbetat för insektens utrotande och därvid haft stora 
summor till sitt förfogande. År 1897 hade dessa stigit till 
150,000 dollars och för 1898 äro 200,000 begärda. Med dessa 
siffror för ögonen böra äfven vi inse, hvad frågan i själfva verket 
gäller, och i tid söka stäfja insektens framfart. 


?) Enl. WALLENGREN upptäcktes den där 1840 af von BORCK och synes 
sedermera varit allmän på platsen. SZ. 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


Att detta är möjligt, torde vara föga tvifvel underkastadt, 
då utrotningen förnämligast är en tids- och penningsak. Den 
omnämnda kommitteens entomolog yttrar: Jag har gjort tal- 
rika och omsorgsfulla undersökningar af arbetet från dess början, 
har sett koloni efter koloni absolut förgöras, några af dem på 
lokaler, där svårigheterna till följd af terrängen syntes oöfverstig- 
liga och så stora, som någonstädes förekomma, och ändock för- 
gjordes insekten fullständigt. — — 

Utrotningskriget koncentreras hufvudsakligen på förstörandet 
af äggen under höst och vår. Detta sker, då äggen till största 
delen läggas nära marken, med tillhjälp af ett slags lampor med 
brusande, stark låga, som riktas på ägghögarna. Ofta äro hela 
stenmurar besatta med oräkneliga massor af ägg. Om desamma 
omgifvas med limmade stänger, kunna ofantliga massor af ny- 
kläckta larver, hvilka då svälta ihjäl där innanför, på detta sätt 
dödas. Vidare användas limringar och i vissa fall besprutningar. 

Om ett utrotningskrig mot den allt mer sig utbredande in- 
sekten skall komma till stånd, måste staten ingripa, då de en- 
skilda ägarna af de angripna skogarna icke kunna väntas på egen 
hand taga itu med frågan. 


Af skadeinsekter, rörande hvilka direkta förfrågningar ingått 
eller hvarom upplysningar af annan orsak lämnats, må här de 
viktigaste omnämnas. I föregående ärsberättelser äro de olika 
skadeinsekterna uppförda efter hvarandra utan någon viss plan, 
men de komma numera att omnämnas under de sädesslag etc., 
hvaraf de lefva och hvilka de skada, hvarigenom någon större 
reda och bättre öfverskådlighet torde vinnas. 


Höstsäden. 


Bland för hvetet skadliga insekter intager hvetemyggan 
(Cecidomyia Tritici KırB.) kanske främsta rummet, da de förluster 
hon åstadkommer emellanåt äro betydliga, fastän allmänheten ej 
ens märker dess närvaro, 1 anseende till hennes ytterliga litenhet. 
För att få en närmare kännedom om den ungefärliga vidden af 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1808. 41 


dessa förluster, offentliggjordes i tidningarna ett upprop till landt- 
brukarna, hvari de uppmanades att till anstalten insända prof pä 
hvete, bestäende af Io ax, som vuxit intill hvarandra, för att 
undersökas. 

Uppropet medförde dock som vanligt föga verkan, undan- 
tagandes i Skäne, där redaktionen af »Landtmannen» särskildt 
understödde detsamma. Frän Malmöhus län erhölls nämligen ej 
mindre än 103 prof från 75 gårdar. Ett någorlunda tillförlitligt 
omdöme om skadedjurets famfarti detta län kan alltså fällas. Antalet af 
förstörda korn varierade mellan 0,7 och 20,59 procent, och medel- 
talet af de 103 profven utgjorde 6,s2 procent, ett sannerligen ej 
ringa tal, då den torra sommaren 1897 betydligt hindrade myg- 
gornas utveckling och förökning, hvarigenom en ansenlig förminsk- 
ning i deras antal da ägde rum. 

Inom de öfriga länen, hvarifrän hveteax erhölls, visade sig 
myggan äfven vara tillstädes, men då profven i allmänhet voro 
jämförelsevis fåtaliga, kan någon tillförlitligare slutsats ej däraf 
dragas. Jag vill dock här anföra undersökningsresultaten, då det 
i alla fall kan vara af något intresse att lära känna dem, och 
öfvergår alltså till 

Kristianstads län, hvarifrån 23 prof erhölls från 14 gårdar. 
Minsta skadan visade sig utgöra 1,69, största 16,73 och medeltalet 
af alla profven 4,57 procent. Skulle man vilja döma efter dessa 
prof, vore skadan här mindre än i Malmöhus län. 

Blekinge län. Härifrån blott 6 prof från 4 gårdar; minsta 
skadan 1,29, största 9,06 och medeltalet blott 3,33 procent. 

Kalmar län. 11 prof från 10 gårdar; minsta skadan 0,30, 
största 29,23 och medeltalet 6,55 procent. 

Värmlands län. 11 prof fran 9 gårdar; minsta skadan 1,54, 
största 29,27 och medeltalet 8,49 procent. 

Visby län. Blott ett enda prof, utvisande 2,49 proc. skadade korn. 

Östergötlands län. Blott tre prof från lika många gårdar. 
Minsta skadan 5,47, största 7,49 och medeltalet 6,36 procent. 

Skaraborgs län. Två prof från en egendom. Medeltal 
förstörda korn 6,41 procent. 

Stockholms län. Ett prof fran Experimentalfältet hade 
3,40, och medeltalet af tre prof från Husby ej mindre än 25,28 
procent angripna korn. 


ted) 
TEE 
d'a 3 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Nyköpings län. Prof erhölls fran blott 4 gardar, däraf tre 
i Kantorpstrakten. I dessa voro 29,0, 22,06 och 30,2s procent 
skadade, och i 2 prof, som togos under min vistelse vid Älberga, 
utgjorde medeltalet af skadade korn 2,22 procent. Fran alla fyra 
blef alltså ett medeltal af ej mindre än 20,89 procent. 

Upsala län. Fem prof från 3 gårdar. Minsta skadan 0,54, 
största 17,60 och medeltalet 7,57 procent. 

Orebro län. Fem prof från 3 gårdar. Minsta skadan 1,15, 
största 7,44 och medeltalet 4,81 procent skadade korn. 

Göteborgs- och Bohuslän. Från en gård a Hisingen 1,10 
procent skadade korn, men i ett prof från Oville och ett annat 
från Qvistrum kunde inga angrepp af mygglarver konstateras. 
Genom dessa prof skulle man kunna tro, att myggan ännu ej 
trängt upp 1 norra Bohuslän, hvilket dessutom förefaller ganska 
sannolikt, all den stund hon ännu ej blifvit iakttagen i Norge. 

Fastän uppmaningen i tidningarna rörande insändande af 
prof denna gang ej på langt när hade en därmed åsyftad verkan, då 
högst få sådana erhöllos från de flesta länen, bör dock saken 
därför ej afstanna, då det vore önskligt, att undersökningarna 
kunde fortsättas, dels för att komma 1 tillfälle att något så när 
bedöma storleken af den skada, som genom hvetemyggans upp- 
trädande ästadkommes under ett år inom hela riket, och dels 
för att genom årliga observationer komma på det klara rörande 
hennes periodiska härjningar och möjligen utreda orsakerna härtill. 
Det först nämnda önskemålet kräfver dock mer arbete, än som 
för närvarande vid anstalten kan åstadkommas, men det skulle 
kunna utföras, om tillfälle lämnades till anställande af extra biträden 
under augusti och september månader. Det sistnämnda önske- 
målet är af ringare omfattning och skulle bäst uppnås, om blott 
ett mindre antal jordbrukare, i olika trakter inom hvart och ett 
af de hveteproducerande länen ville af intresse för saken sända 
prof under en följd af år. Dessa prof borde då tagas 1 hvete- 
fältets midt, hvarigenom ett medeltal af skadade korn komme att 
erhållas. Vid mina talrika undersökningar pa Gotland har det 
nämligen visat sig såsom ganska vanligt, att om ı ena kanten af 
ett större hvetefält en stor myckenhet korn varit angripna af 
mygglarver, vid den motsatta knappast hälften så många kunnat 
anträffas. Detta är lätt förklaradt, ty då de i föregående års 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 43 


hvetefält utkläckta honorna efter öfvervintring och parning begifva 
sig därifrån för att lägga ägg, slå de ned på närmaste hvetebärande 
åker, som kommer i deras väg, och på den 
sida, de först anträffa, hvarefter de efter 
hand sprida sig inåt fältet. 

Att själf undersöka sitt hvete är ej 
särdeles svårt, och kan af hvarje jordbru- 
kare verkställas efter någon öfning. Om de 
fjäll eller agnar, som hafva till ändamål att 
omsluta kornen, i juli månad böjas nedåt 
eller borttagas, märkes lätt, om fruktämnena 
äro angripna; ty i så fall finner man där 
flera eller färre små gula larver, se fig. 4. 
Dessa hafva förorsakat, att fruktämnets till- 


växt upphört, eller bildat ett förkrympt korn. _ 

Äfven sedan larverna öfvergifvit axet ache is ee ach 
b larver i ett fruktställe, 

fallit till marken för att därstädes 6fvervintra, 

kan deras föregäende närvaro miirkas, antingen af de missbildade 

kornen eller därpä, att fruktplatsen är behäftad med mögel istället 

för korn. 

Nägra andra af skadeinsekter förorsakade skador pä hvete 
hafva icke blifvit anmälda under äret. 

Rägbräddden har som vanligt pä sina ställen angripits af 
larverna till sädesknäpparen (Agriotes Lincatus 1.), men den 
regniga väderleken synes hafva reducerat skadan till mindre 
dimensioner än under torrär. Räd mot skadedjuret hafva begärts 
blott från tva håll, nämligen Grangärde i Dalarna och Kiirreberga 
i Kristianstads län. 

En skadeinsekt, som förut ej gifvit anledning till undersök- 
ning, är Aelia Acuminata L., tillhörande skinnbaggarnas ordning: 
I ett bref från herr A. J. von EHRENSTRÖM, Kräklingbo på Gotland, 
omnämnas, att denna insekt under tre års tid gjort stor skada 
ä en större rågåker, belägen vid sjöstranden, där jorden är 
mager och består af mylla, blandad med grus och sten. Djuren 
brukade sitta 5—6 på hvarje ax, hvilka sedan hvitna och torka. 
— Medelst sinwsugsnabel suga de ut näringssaften hos agnar 
och fruktämnen. 

Något annat fördrifningsmedel än insekternas infångande med 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


häf, kunde för närvarande knappast tillrädas, och denna operation 
borde ej möta stora svärigheter, dä djuren hafva en„längd af 
11 mm. och följaktligen äro tämligen stora. 

Fran herr HENRIK LEMAN, Salaholm, Sörby, erhölls ett par 
ragax, som i toppen af borsten hade fästade små rundade hylsor 
af en grå- eller gulaktig väfnad, tydligen kokonger efter larven 
till en skalbagge. För något år sedan insändes äfven dylika 
kokonger, och ur dem framkommo exemplar af en snytbagge 
(Phytonomus Rumicis X.). Ur de sist sända hafva ej några 
insekter utkommit. 

Någon skada på den växande säden åstadkommes antagligen 
icke genom dessa insekter, då de egentligen lefva pa ogräsen 1 
åkern och såsom larver krypa uppåt rågstråen endast för att på 


axen spinna de hylsor, hvari de förpuppa sig. 


Vårsäden. 


Om kornmyggans härjningar på Gotland, hvarom en utförli- 
gare redogörelse redan lämnats, ej medtagas 1 räkningen, tycks 
kornet under det förflutna året hafva varit föga utsatt för allvar- 
sammare insektangrepp, om man får döma efter de fåtaliga för- 
fragningar, som till anstalten inkommit. 

Från kontraktsprosten D. E. WANNBERG i Tegneby församling, 
Oroust, af Göteborgs- och Bohuslän, erhölls en skrifvelse, hvari 
anföres, att inom nämnda socken det sexradiga kornet, som där 
är hufvudsädet och sås omväxlande med hästbönor, föregående 
år varit i sådan grad angripet af en insekt, att på många åker- 
fält utsädet ej ens återvanns. Dess förekomst hade ej förut iakt- 
tagits, hvadan stor förskräckelse utbredt sig bland allmänheten. 
Af det tvåradiga kornet blef blott föga skadadt. Vid tröskningen 
af angripet korn hade det så godt som yrat flugor, som utvecklats 
1 kornstabbarna. 

Efter hvad som vidare framgick ur brefvet, var har 
fråga om fritflugan (Oscimis Frit L.), hvars ena generation i 
larvstadiet lefver inuti kornen och förtär kärnan. För att erhälla 
full visshet härom, begärdes prof på skadadt korn förra sommaren, 


men något sådant hördes ej utaf. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 45 


Botemedel mot denna lilla fluga äro ej lätt funna eller ut- 
forbara, emedan hon förrökas mycket starkt, kanske under flera 
generationer, af hvilka en i larvstadiet har sitt tillhåll uti höst- 
sädesbrodden och där öfvervintrar. Det är ej första gången den 
erfarenheten gjorts, att det tvåradiga kornet angripes i mycket 
mindre grad än det sexradiga. Att utbyta det senare mot det 
förra skulle därför kunna tillrådas. Om aftröskningen kan ske 
så tidigt, att flugpupporna ännu äro okläckta kvar uti axen, 
komma många af dem att dödas under arbetet. Kontraktsprosten 
WANNBERG har sedermera tillfrågats, om några åtgärder vidtagits 
och i så fall hvilka, men svar har ej inkommit. 

Ännu bättre synes förhållandet varit med hafren, då blott 
en enda förfrågan rörande detta sädesslag ingått, nämligen 
från Grangärde i Dalarna. En större hafreåker vid egendomen 
Roskänge därstädes var i så hög grad uppfylld med sädesknäp- 
parelarver, att sädesbrodden uppkom blott på vissa fläckar. Om 
larverna förstört utsädeskornen i jorden, är grödans räddning 
otänkbar, ty då hjälpa hvarken öfvergödslingar eller andra åt- 
gärder, såvida ej omsådd och utsädets föregående betning i giftiga 
vätskor kan äga rum. 

Ett sålunda härjadt fält bör grundligt trädas och under tiden 
hållas fritt från ogräs. Att vid körningar å trädan låta barn 
upplocka och döda larverna lönar sig nog bättre, än man skulle 
tro, emedan dessa lefva tre år i jorden och följaktligen kunna 
skada eller förstöra ett par efter hvarandra följande grödor. 

I sammanhang härmed torde böra omnämnas, att vid ento- 
mologiska anstalten potatisen i ar var så angripen af knäppare- 
larver, att vid upptagningen nästan hvarenda rotknöl hade flera 
hål och gångar efter dem, och en del var knappast duglig till 
föda. Jorden hade endast blifvit plöjd en gång efter att hafva 
burit gräs — eller rättare ogräs — hvaribland knäpparehonorna 
funnit en särdeles lämplig jordmån för äggafläggningen. Den 
person, som verkställde skörden, fick tillsägelse att upplocka 
larverna å en plats, där de syntes talrikast, och fångsten å ett 
par kappland blef inom några timmar omkring 600, de flesta 
tvååriga larver, hvilka alla lefvande förvaras för kommande under- 
sökningar. 


KOR au a 0 


hope 2x € L A TRE 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 
Baljväxterna. 


Vid anstalten gjordes ätskilliga försök med besprutningar af 
växter, som voro behäftade med bladlöss, däribland äfven bond- 
bönor och ärter. Därunder visade sig fotogenemulsionen såsom 
den bästa, 1 så fall, att själfva växten därigenom ej tog någon 
skada. Den tillagades sålunda: 25 gram hvaltransapa (hemförd 
från amerika af assistenten — vanlig grön såpa kan äfven an- 
vändas) upplöstes i o,; liter hett vatten, hvarefter en liter fotogen 
tillsattes, och blandningen fick passera genom assuranssprutan 
flera gånger, tills den fick mjölkfärg och egenskaper af emulsion. 
Vid användandet tillblandades ytterligare ro delar vatten. 

Åtskilliga bönstånd voro i toppen fullsatta med bladlöss 
(Aphis faba Scor.), och då emulsionen strilats däröfver, voro 
inom en minut alla djuren döda. De kvarsittande döda bladlössen 
kunna, om man så vill, lätt bortspolas genom besprutning med 
vatten. 

Afven gjordes dylika försök med vatten, hvari blandats 2 
procent af å apotek inköpt lysol, och resultatet blef äfven då det 
bästa. Några växter visade sig dock mer ömtåliga för vätskan, 
andra däremot mindre, och uthärdade ända till en 4 procentig 
blandning utan att taga skada, t. ex. kälplantor. Bonor och 
ärtor blefvo däremot svartfläckiga pa bladen, men plantorna dogo 
dock icke. 


Rotfrukterna m. fl. 


Det gynnsamma växtvädret under försommaren var antagligen 
en af orsakerna till, att blott en enda förfrägan rörande jord- 
loppor inkom. De små uppsatser, som emellanåt infördes i 
åtskilliga landsortstidningar, voro dock troligen äfven en anledning 
härtill, emedan de gjorde en del spörsmål obehöfliga. 

En af anstaltens korrespondenter i landsorten, provinsial- 
läkaren A. LINDEGRÉN, Vrigstad, omnämner i ett af sina bref, 
att han funnit björkaska vara ett ganska verksamt medel mot 
jordloppor. Han säger: »Man kan riktigt se hur de små djuren, 
eljest lifliga, då askan strös öfver näringsväxterna, synas liksom 


À |‘ Aes . LA oe eee eee ee en SES 
la k 
. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 47 


förlamade, mista rörelseförmägan och blifva på platsen, därest de 
ej genast genom ett raskt skutt sätta sig 1 säkerhet. Rädisor och 
nyss utsatta plantor af diverse kålarter tycka de särskildt om, 
och vid ett utrotningsförsök omgaf jag källandet med en vall af 
aska, för att liksom stänga in dem och betaga dem reträtten, 
och jag blef dem snart kvitt.» 

Vid anstalten förekommo äfven jordloppor, som talrikt höllo 
till på rofplantor. En och en half säng med sådana voro nästan 
spolierade, när skadan märktes, men återstoden strilades med 
fotogenemulsion, då jordlopporna dödades eller flydde för den 
starka fotogenlukten. De arter, som visade sig och dödades, voro 
Phyllotreta Nemorum ., Undulata Kurscx., Sinuata STEPH. 
och Afra Far. Öfverstrilningar såväl mot nämnda djur som 
mot andra insekter verkställdes genom assistenten. Ur hans an- 
teckningar härom kommer mer att anföras längre fram. 

Från d:r LINDEGRÉN erhölls prof på potatis, uti hvilken 
funnos åtskilliga hål och gångar, hvari anträffades ett par exem- 
plar af en tusenfoting, Zulus Luscus MEINERT., och förmodade 
afsändaren, att denna förorsakat skadan. Det syntes dock sanno- 
likare, att hålen voro gjorda af knäpparelarver och sedan tagits 
i besittning af tusenfotingarna, som däri funno husrum och kanske 
föda af potatisens safter och fasta delar. Dessa djur tycka om 
fuktighet och förekomma talrikast under regniga somrar. 

I föregående årsberättelse omnämndes, att vid gården Um- 
berga i närheten af Örbyhus i Uppland en mängd fluglarver alldeles 
förstörde rofvorna å omkring 14 tunnland. En myckenhet larver 
aflämnades till anstalten 1897 af herr G. HOFGREN och förvand- 
lades till puppor mellan den 23 och 28 augusti, hvilka alla 
öfvervintrade. 

Vid den varmare årstidens inträdande i år infördes pupporna 
uti flera olika kärl, tillika med den mossjord, hvari larverna be- 
funnit sig vid ankomsten. 

I ett mindre glaskärl med jord inlades på olika djup, dock 
ej öfver 6,; cm., en myckenhet puppor, som började kläckas den 
15 maj, hvilket fortfor ända till slutet af juni. Under första 
hälften af denna tid framkommo nästan endast hanar, men där- 
efter så godt som uteslutande honor. 

För att söka få utrönt, om pupporna kläcktes och de ut- 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


komna flugorna kunde arbeta sig upp till ytan äfven från större 
djup, förfärdigades flera olika höga kärl, bestående af fyra täm- 
ligen smala glasskifvor, som hopsattes i fyrkant medelst små ı 
vinkel böjda bitar af bleck, och sedan fastsattes på träfötter samt 
fylldes med jord. Resultatet blef följande: 

N:o 1. 29 puppor lagda i jorden pa ett djup af 7 cm. 
Deras kläckning inträffade under följande dagar: maj 14:e 1, 
Julia ere ce 118er zieiroWVochrsihilligenndengezreirger 
ligare = most flugor: 

N:o 2. 38 puppor pa ro em. djup: > Maj 5er, juise 
8, 13:de 14, 18:de 5, summa 28 flugor. 

N:0:i3.) 38 Puppor-päreftdjup (af merero Den nern: 
25% 28e AT NARE NJUT Dykes Gere Hr, mene Eee 
stycken flugor. 

N:o. 4: 42 \'Puppori:pä.. 20, ‘cm: "djup: mDentrre. Jule mzee 
Byewo:ewr eller blottirostyckentlusor: 

I ett annat kärl inlades So puppor, ej djupare än 3—4 cm. 
Dessa härstammade fran larver, som vistats i rötterna af blomkal, 
och voro sända af d:r A. LINDEGREN i Vrigstad. Kläckningen 
försiggick har a följande dagar: juni 22:a 1, juli 4:e 5, 7:e 14, 
S:e 7, 13:6 19,/15:e44 och 27e 13, efter tilsammnas\6eyhugor 
En puppa var död och 4 behäftade med parasiter. 

Som af ofvanstaende synes, lämnade ej alla pupporna flugor, 
isynnerhet de, som lago på 20 cm. djup, Om man finge döma 
efter endast detta experiment, skulle det uträtta föga till flugornas 
utrotande att nedplöja pupporna, såvida detta icke kan ske till 
betydligt! djup. I det karl, där de lago djupast, d. v. s. 20 cm., 
kläcktes visserligen blott omkring en fjärdedel af dem, och följ- 
aktligen borde tre fjärdedelar af de puppor, som efter en till- 
räckligt grundlig plöjning komme att ligga i jorden à fältet pa 
samma djup, ga under. Härvid är dock att märka, att pupporna 
ej ligga i jordytan, utan mer eller mindre långt under densamma, 
och att deras läge efter en 20 cm. djup plöjning i själfva verket 
blir grundare, hvarigenom dennas verkan betydligt förminskas. 
Undersökningens resultat blef alltså föga uppmuntrande. 

För att närmare studera flugornas äggläggning m. m., in- 
släpptes ett par af dem i olika burar. Burarna ställdes ofvanpå 
jord i trälädor, hvaruti inplanterats en kälrotsplanta i hvardera. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 49 


Nägon parning eller äggläggning varsnades ej, men i en af burarna 
anträffades den 27 juli 25 ägg, hvilka liknade kornflugans och 
voro cylindriska, något afsmalnande mot ändarna, hvita till färgen 
samt försedda med fina, längsgående refflor. Fem af dem voro 
afsatta vid roten på plantans stjälk, och de öfriga på jorden-strax 
invid. Vid undersökning af roten, befanns denna inuti skadad, 
antagligen genom larverna. 

I en annan bur insläpptes många flugor, de flesta hanar, 
emedan tillgången på honor då ännu var ringa, men parning 
eller äggläggning syntes ej försiggå, och plantornas rötter befunnos 
sedermera friska. 

För att utföra experimentet i större skala och mer naturen- 
ligt, inplanterades i den ena af anstaltens cementbassänger flera 
kålplantor och öfvertäcktes med en större bur, för tillfället för- 
färdigad af träribbor och tyll. Den 18 juli insläpptes här 16 par 
flugor, som till föda erhöllo honungsvatten. Ett par kummin- 
plantor med blommor insattes äfven för sädant ändamäl och 
besöktes flitigt af flugorna. Nägon parning observerades ej häller 
här, fastän flugorna lefde tills in i september. Dä plantorna 
sedermera granskades, befunnos alla oskadade, hvadan nägra larver 
ej förefunnits, oaktadt det, mänskligt att se, inrättats på bästa 
sätt för djurens välbefinnande. Häraf synes, att vissa, ibland 
kanske nästan oöfvervinneliga, svårigheter kunna vara förknippade 
med undersökningar rörande en del insekters förvandlingar, och 
att dylika försök måste göras om och om igen, kanske många 
gånger, innan man kan få tillfredsställande svar på vissa frågor. 

De enda lärdomar, som af dessa försök inhämtades, voro 
alltså följande. 1) att det djup, hvarpå pupporna ligga i mat- 
jorden, har mindre betydelse under vanliga förhållanden. 2) om 
sättet för äggläggningen samt 3) att ej mer än en generation 
synes förekomma, fastän BoucHÉ m. fl. uppgifva, att flera sådana 
äga rum. Flugans namn är Anthomyia Brassice BoucHÉ. 

Någon härjning i Örbyhustrakten har ej vidare afhörts. De 
ur pupporna utkomna parasiterna voro, enligt docent S. BENGTSSON, 
Eucoila S-toma ”I'HOMS. 

Morotflugan (Psila Rose Fas.) anställde betydlig skada 
ä ett fält på Experimentalfältet sistlidne sommar, och rikligt under- 
sökningsmaterial erhölls följaktligen därifrån. Då en något ut- 

Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 1 (1809.) 4 


REST AE SSA 


hye + 
E 


Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIET 1899. 


on 


fürligare redogörelse för denna fluga, beledsagad af figur, är 
lämnad i den föregående årsberättelsen, får jag nu inskränka mig 
till att hänvisa till denna. 

Kälskinnbaggen (Zurydema Oleraceum 1). Om detta 
för kål, rofvor, löfkojor m. fl. stundom ganska skadliga djur | 
meddelades likaledes i ärsberättelsen för 1897 en utförligare 
framställning, och jag vill därför här blott anföra, hvad som 
rörande detsamma blifvit åtgjordt vid anstalten detta år. 

På de uppkomna rofplantorna m. fl. visade sig en stor mängd 
af dessa skinnbaggar, såväl fullbildade som i larvstadiet. Pa 
dessa strilades meddelst den nyligen inköpta »successprutan » 
2 procent lysol och vatten, hvilken blandning visade sig väl svag, 
hvarför lysolen ökades till högst fyra procent. Efter strilningen 
dogo de flesta djuren, en del nästan ögonblickligen, men andra 
voro mer seglifvade, och detta oberoende af deras storlek. Efter 
3—10 minuter var dock största delen död, men enstaka exem- 
plar dogo först efter en half timmas förlopp.  Tvänne sprutningar 


torde behöfvas med en mellantid af 3<—710 minuter. 


Timotej och andra grässlag. 

z 
Fran herr C. G. NORDENANCKAR, Fliseryd, Ruda, erhölls prof 
på timotej, hvarpa axen voro delvis skadade. Detta hade föror- 
sakats genom små gula larver till timotejflugan Cleigastra 
Flavipes Fair. el. armillata ZertTt.). Skadedjuren vistas inuti 
öfre bladslidan, där de angripa axet. innan detta skjuter ut. 
De falla sedermera till jorden, hvari de förpuppa sig och öfver- 
vintra. Enligt det profvet åtföljande brefvet var timotejen växt 
på en torrlagd mad, och då omkring So procent af axen voro 
skadade, kunde den ej användas till fröskörd. En något utförli- 
gare redogörelse för denna flugas lefnadssätt m. m. är införd i 
min arsberiittelse för 1892. Afven från Agnhammars bruk, Grums, 
ingick underrättelse om en liknande härjning. . Enda tänkbara 
utrotningsmedlet vore, att afslå timotejen, innan axen framkommit, 

medan larverna ännu äro blott halfvuxna. 
Klagomål rörande angrepp på gräset hafva afhörts från flera 
håll, såsom Gysinge bruk i Gefleborgs län, där larver till kastanie- 


LAMPA; BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 51 


borren (Melolontha Hippocastani F.) härjade a en gräsbevuxen 
sandmark. ‘ 

Lilla ällonborren (Phyllopertha Horticola 1..) har äfven gjort 
skada på flera ställen, såsom t. ex. vid Kinna i Marks härad af 
Älfsborgs län, där larverna förstörde en gräsmatta i trädgården. 
En berättelse af mer allmänt intresse om dess uppträdande er- 
hölls från herr AXEL SUNDBERG, Barksäter, Katrineholm, hvarför 
jag tager mig friheten därur anföra följande: »Samtidigt sänder 
jag några skalbaggar, tagna ur en till millioner uppgående svärm, 
som i går (d. 29 juni) f. m. kl. 9 helt plötsligt uppenbarade sig 
pa den nyss gödslade trädesåkern. Hur dessa skalbaggar kommit 
dit, såg ingen. På en gång observerades, att det krälade af dessa 
djur öfver hela tegen (2 t:nd). Emellanåt lyfte de sig några fot 
öfver marken och flögo så fram och åter. Då folket återkom till 
fältet efter middagen, hade djuren begifvit sig in på en vid trädan 
liggande hafreåker, men tycktes där ej göra någon skada. Däremot 
observerades på en bredvid fältet växande hallonbuske en del 
skalbaggar, som äto upp bladen, med undantag af nerverna, så 
att de blefvo skelettartade. Intressant vore att veta hvilka dessa 
äro och om man har något att frukta af dem för jordbruket.» 

Djuren voro lilla ållonborren och hade antingen utkläckts i 
akern, eller ditkommit från någon närbelägen sandig ängsmark. 
Det sista är antagligast, ty om de utkläckts i åkern, skulle 
larverna hafva härjat säden därstädes året förut, hvarom intet 
nämnes i brefvet. 

I arsberättelsen för 1897 omnämndes, att vid Broxvik i 
Nyeds socken af Värmland larver till lilla ållonborren uppträdde 
i stor mängd, samt att de den 24 oktober samma år befunno 
sig på 15—10 cm. djup i jorden. Äfven i år har underrättelse 
om dem erhållits genom agronomen J. A. ANDERSSON, f6restan- 
dare för frökontrollanstalten vid Molkom. De visade sig först 
1893 eller 1894 och hafva sedan dess ansenligt tilltagit i antal, 
så att de förlidet år gjorde betydlig skada à gräs och hafre. 
Deras förnämsta tillhåll tycktes dock vara en af lös jord bestå- 
ende backe i fältets närhet. Den 14 september lago de pa ett 
djup af 4—5 em. 

I år har larvantalet varit mindre, och detta tillskrifves dels 
väderleken, dels höstplöjning och plockning. »Det senare arbetet 


NEE ME ee a 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


hade enligt jordinnehafvarens utsago väckt mycket löje hos gran- 
narna, men nu skratta de så lagom, då äfven de fått påhälsning 
af de objudna gästerna. Emellertid förefinnas de i så stort antal 
ännu, att fara föreligger, i all synnerhet som de spridt sig ej 
blott till alla gårdar i Broxnäs, utan äfven till en annan bys 
ägor, nämligen Gaperud, som ligger skild därifrån af en skog på 
!/s km. längd. Mannen påstår sig hafva sett den fullbildade 
insekten hvarje år, men i ringa antal tills i fjol, då den förekom 

i stor myckenhet, som jag förut relaterat. Da förstördes löfträden 
ganska mycket under svärmningen, och en sådan hade ägt rum 
äfven i år. Nämnda person säger: Då de först framkommo ur 
marken — det var pa en klöfvervall — voro de så manga, att 
kreaturen undveko dem och ej kunde äta. Snart flögo de, och 
då lät det som när man tröskar. De försvunno emellertid fort 

i år, utan att göra någon nämnvärd skada på träden.» Varning 
mot ällonborrarna har gifvits, och »har anbefallts lämplig bear- 
betning af fälten, uppsamlig af larver och de fullbildade insekterna 
samt befordrandet af ökningen af insektätande fåglar.» Slutligen 
anhäller brefskrifvaren att fa veta, om man ej där pa orten kan 
bli delaktig af det statsanslag, som kommer de sydligaste länen 
till nytta för insamling af allonborrar. 

Hvad detta beträffar, borde väl knappast någon skillnad 
mellan arterna af vara s. k. ällonborrar ifragakomma, då de upp- 
träda 1 sådan mängd, att härjning befaras eller är för handen. 
På begäran lämnades ett intyg om de såsom prof sända larvernas 
namn m. m., för att ätfölja en tillämnad motion till Hushållnings- 
sällskapet, i afsikt att genom dess medverkan undfa statsanslag. 

En underrättelse, som är ägnad att ingifva stora farhågor 
för närvarande inom den ort, hvarifrån den erhölls, var den, att 
gräsmasken (Chareas Graminis L.) åter börjat uppträda, denna » 
gång i Jämtland. Landtbrukaren Fr. ÖSTERBERG à Längäskans 
säger härom i ett bref af den 27 sistlidne juni, »den håller 
nu på att förstöra nästan all gräsväxt här omkring. Den härjade 
strax det blef grönt på marken i våras och har fortfarit därmed 
så, att det nu är stora gärden, som äro alldeles hvita.» 

Som häraf synes, har härjningen redan fått en sådan ut- 
sträckning, att dess hämmande torde blifva omöjlig, hvarför man 
troligen har att år 1899 befara än större förluster. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 53 


Här föreligger åter ett bevis pa bristen af iakttagelseformaga 
och förtänksamhet hos en del af våra landtmän, då man ej varse- 
blir en skadeinsekts närvaro förr, än ängsmarken af densamma 
är på väg att alldeles ödeläggas. Det är nämligen utom allt 
tvifvel, att redan 1897 gräsmask funnits i orten och borde hafva 
kunnat observeras. Då hade man haft större hopp om, att med 
framgång motarbeta densamma medelst gräsmarkens upplöjning, 
larvernas infängande uti gropar och diken, öfverstrilning med 
blandningar af kejsargrönt eller lysol och vatten, vältning, tåtel- 
tufvornas uppbränning etc. à de mindre områden, hvarpå skade- 
djuren då uppehöllo sig och förökades: Nu torde man knappast 
kunna göra annat än, att genom upptagande af diken mota lar- 
verna vid deras vandringar samt afvakta naturens ingripande 
genom framkallandet af parasiter och svamp- eller bakteriesjuk- 
domar. 

Från landtbrukaren PER JONSSON i Brötan, Hallaryds socken 
af Kronobergs län, erhölls underrättelse om, att maskar förstörde 
ragbrodden under hösten på nämnda ställe. Prof medföljde, 
hvilket gaf vid handen, att här var fråga om harkranklarver. 
De tillhörde likväl ej den vanliga harkranken (/7pula Oleracea L.), 
utan ett par andra arter, hvilkas namn ej kunna uppgifvas, innan 
larvernas sista förvandling ägt rum, hvilket jag hoppas skall ske 
till nästa sommar. Som vanligt aftecknades larverna, 


Fruktträd och bärbuskar. 


Af herr J. F. KYLANDER 1 Alingsås gjordes förfrågningar 
rörande flickhorniga löfvifveln (Phylobius Maculicornis Gx1..), 
emedan denna gjort mycken skada på hans unga träd. Sålunda 
angrepos och förstördes bladen på hasselbuskar, rönnar, björkar 
och päronträd. Närstående lindar, hagtorn, granar, vin-, krusbärs- 
och hallonbuskar fingo däremot vara i fred. Från Uddevalla 
klagades likaledes öfver detta skadedjur äfvensom äpplelöfvifveln 
WR. Pyri LE). 

Såsom  utrotningsmedel rekommenderar HOLMGREN i sin 
»Trädgärdens skadedjur» nedskakning och uppsamling af viflarna 
pa utbredda dukar, hvilket nog kan gä för sig, dä det är fräga 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


om små träd. Härtill kan läggas ett nymodigare medel, nämligen 
besprutning med kejsargrönt, !/> gram till en liter vatten. 

Genom trädgärdsmästaren C. A. ADOLFSON, Kastenhof, Lerum 
i Alfsborgs län, erhölls ett prof, bestående af flera kvistar från 
morellträd, hvilkas knoppar invändigt förstörts af små larver. 
Dessa härstammade troligen från stenfruktvecklaren (Penthina 
Pruniana He.) eller möjligen följande art. Någon fjäril erhölls 
ej. Denna träffas mest på slänbuskar. 

Knoppvecklaren (Penthina Variegana Hn. = Cynos- 
batella Hein. L.?) Ett af de små äppleträd, som i våras ut- 
planterades vid anstalten, hade några blommor, och dessa skada- 
des på så sätt, att bladen först blefvo brunfläckiga och sedan 
vissnade. Äfven outslagna knoppar voro inuti sönderätna och 
dödade. Den 10 juni anträffades i en sådan knopp en liten 
fjärillarv, som hade följande utseende: 

Fötter 16, de sex främre svarta; kroppen 12 mm. lång, 
smutsigt gröngra, liksom oljig och beströdd med värtlika 
punkter, som äro glänsande svarta, jämförelsevis stora och 
försedda hvardera med ett hår af ljus färg; på 2:a och 3:e 
segmenten ligga dessa punkter i en tvärrad, men à de öfriga 
bildas af fyra sådana en trapezformig figur, hvars främre 
hörn stå närmare hvarandra än de bakre; hufvud och hals- 
sköld glänsande svarta, och analplåten brunaktig; segmenten 
hafva i sidorna två på tvären ställda, svarta punkter och 
en sådan öfver hvarje fotpar. Rörelserna mycket lifliga. 

Puppan är svartbrun, bakkroppen mer rödaktig, och 
dess segment, utom det sista, försedda med tva tvärrader 
af krökta och spetsiga taggar; spetsen har i ändan ett par 
korta, krokiga borst, samt två eller tre dylika i de förras 
närhet. j ' 
För att om möjligt fa denna larv att lefva och underga sina 

kommande förvandlingar, sattes den pa ett ändskott af ett fritt 
växande äppleträd, öfver hvilket skott sedermera träddes en med 
snörband i den öppna ändan försedd tyllpåse. Här madde larven 
förträffligt och förvandlades till puppa den 20 juni. 

Fjäriln utkom den ı juli och befanns vara ofvan nämnda 
vecklare, hvars larver enligt HEINEMANN äfven lefva pa slanbuskar. 
Äggen läggas troligen i juli och på vinterknopparna samt kläckas 


JR 0 ee COR ee 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 55 


tidigt följande var. Larven kan göra mycken skada, ifall han 
uppträder i mängd, ty toppskotten förstöras, och kvistarna blifva 
sedan missbildade. 

Krusbärsmottet (Zophodia Convolutella HB.) visade sig 
"mycket fördärflig för krusbären i trädgården vid kyrkoherdegärden 
i Arvika, och tillräddes att förstöra de angripna bären, medan 
larverna befunno sig kvar uti dem. 

Frostfjäriln (Cheimatobra Brumata L.) har som vanligt 
gjort skada pa fruktträden mängenstädes, men man ma kunna 
hoppas, att de mänga upplysningar om densammas utrotande, 
som införts i tidningar och tidskrifter, skola göra sitt till, att 
den hädanefter skall bli mindre förlustbringande än förut. Särskildt 
får jag nu hänvisa till en uppsats af kandidat J. PEYRON, med 
plansch, som införts i »Uppsater i praktisk entomologi» för år 
1898 och uttömmande behandlar detta ämne. 

En säckdragaremal (Coleophora Nigricella STEPH.) upp- 
trädde ymnigt på bladen af äpplteräd (gravensteiner) vid Siarö i 
Stockholms skärgård. Prof erhölls genom herr R. EKMAN, hvilken 
tillika sände flera andra larver till uppfödning. Larven väfver 
en ciggarrformig hylsa, hvari han vistas och hvilken medföljer, 
då han kryper på bladen. Fjärilar framkommo ur hylsorna den 
13, 15, 16, 20 och 22 juli. Den skada, dessa larver förorsaka, 
synés vara ringa eller ingen. 

Krusbärsägstekeln (Nematus Rıbesau Scor.). Jägmästaren 
O. G. NorpÄck, Strand, Arvika, skrifver, att hos honom voro 
krusbärsbladen 1 slutet af maj 1897 så ymnigt besatta med ägg, 
att han ansåg det fruktlöst att försöka bortplocka dem. »Jag 
dröjde därför tills larverna framkommit och röjde sin tillvaro 
genom ätna blad, men innan de spridt sig gafs en dusch af 
kejsargrönt och vatten på de härjade ställena, och fortsattes här- 
med så snart nya kolonier visade sig, hvarefter jag blef dem 
kvitt.» . Som i handeln förekomma två slag af kejsargrönt, af 
hvilka det ena är giftfritt och följaktligen overksamt, måste man 
se till, att den giftiga sorten användes. 

Råd mot dessa stekellarver lämnades till apotekaren G. R. 
NORDGREN, Stockholm, A. E. TÖRNQUIST, Arholma, m. fl. 

Päronbladstekeln (Zrzocampa Adumbrata Kıuc). Denna 
stekels smä, klibbiga, snigelliknande larver visa sig ofta pa päron- 


Reo ER A 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


och körsbärsträdens blad, på hvilka de afäta öfverhuden och de 
gröna, köttiga inre delarna, så att blott nerverna och huden på 
undersidan blifva kvar. I allmänhet skadas träden härigenom 
blott obetydligt, men ibland kan en verklig härjning förekomma. 
Så har händelsen varit i trädgårdar vid Kalmar, hvarom ingeniör 
STEN SIEFVERT skrifver den 7 sistlidne oktober. Hans bref är 
hufvudsakligen af följande innehåll: »Pä eftersommaren 1893 
observerades första gången denna löfätare, som endast angriper 
päronträd, och då i så stor mängd, att träden blefvo aflöfvade 
från den 25 augusti, hvarefter frukten ej utvecklades och blef 
oduglig. Totalt aflöfvades hos mig 40 päronträd, hvarförutom 
en mängd andra delvis afåtos. Jag undersökte ortens trädgårdar, 
och funnos skadedjuren i alla mer eller mindre talrikt, men de 
hade ej förr observerats af trädgårdsmästarne. 

Jag försökte besprutning med svaga lysollösningar, som ej 
visade någon verkan mer än på ett och annat djur. Starka 
blandningar döda nog, men jag vågade ej använda sådana. Afven 
1894 års skörd var tillintetgjord. Sedan dess hafva de visat sig 
hvarje år i ringa mängd och ej åstadkommit nämnvärd skada. 
I år hafva de uppträdt i ökadt antal, hvarför jag befarar, att 
åter tvänne år utan skörd stå för dörren, om ej ett medel finnes 
till deras oskadliggörande. — Endast i min lilla trädgård räk- 
nade jag förlusten å päron dessa nämnda två år till omkring 
300 kronor.» 

I årsberättelsen för 1897 uppgifvas följande utrotningsmedel: 
Beströning af bladen med kalkmjöl eller svafvelpulver, besprutning 
med svafvelkalium (1:500 delar vatten), tobaksdekokt m. m. 

Plommonsägstekeln (Hoplocampa Fulvwornis Kıus). 
Prof och förfrägningar rörande denna stekel hafva erhällits frän 
ryttmästaren J. H. BERG von LINDE, Tjörnarp i Kristianstads län. 
Han omnämner, att dylika maskar funnits i plommonen under 
de tre senare ären, särskildt det innevarande, dä knappast en 
enda sädan frukt varit utan mask. Det träd, hvarifrän profvet 
tagits, besprutades före blomningen med kejsargrönt, utan att 
nägon verkan häraf visade sig. — Förmodligen skedde besprut- 
ningen för tidigt, eller ock var färgstoftet af det icke giftiga 
slaget, ty medlet borde eljest hafva hjälpt här lika väl, som dä 
det användes mot äpplevecklaren. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 57 


Från kyrkoherde J. ANDERSSON i Färlöf sändes några exem- 
plar steklar till påseende, hvilkas larver likaledes lefvat i plommon, 
och hos honom blifvit utkläckta. 

Från doktor L. G. DovErrie i Sköfde sändes en samling 
päronkart den 7 juli, hvilken plockats bland en myckenhet sådan, 
som nedfallit från träden. Kartarna voro delvis svartnade och 
urhålkade af mygglarver. Att afgöra hvilken myggart de tillhörde 
var för tillfället omöjligt, emedan minst två arter gallmyggor 
(Cecidomyia Nigra MEiG. och Pyricola NÖRDL.) samt två sorg- 
myggor (Sezara Piri SCHMIEDB. och Schmiedbergeri KOLL.) lefva 
ungefärligen på enahanda sätt. Då dessa ej äro upptagna i 
HOLMGRENS >» Trädgårdens skadedjur», den enda uppslagsbok 
på svenska vi äga, torde här något böra anföras om lefnads- 
sättet hos en af dem, nämligen Scara Nigra MeiG., hvilken vi 
skulle kunna kalla svarta päronsorgmyggan. 

Denna framkommer enligt SCHMIEDBERGER på våren och 
lägger medelst det långa äggläggningsröret sina ägg inuti de ännu 
ej utvecklade päronblommorna. Äggen kläckas efter omkring 
fyra dagar, innan blommorna slagit ut, och de späda larverna 
äta sig genast in i fruktämnet samt framtränga slutligen till det . 
under bildning varande kärnhuset, där de förblifva under fem 
veckor och äta af fruktens inre delar. Efter denna tid krypa de 
antingen ut och nedfalla eller, kanske det vanligaste, följa med 
frukten till marken. Sedan krypa de ned i jorden och förpuppas 
där längre fram på hösten. De fullbildade myggorna utkomma 
först följande vår. I sålunda skadad päronkart finner man dock 
vanligen larver af ett par eller flera af de på detta sätt lefvande 
arterna. 

För flera år sedan fann jag så beskaffad päronkart vid Färlöf 
i Skåne, medan larverna ännu voro kvar, men lyckades ej följa 
de återstående förvandlingarna och såg ej den fullbildade myg- 
gan, emedan lämpligt vinterförvaringsrum då saknades. 

Hvad utrotningsmedel beträffar, synes det, af det nyss anförda 
lefnadssättet, vara gifvet, att dessa ej kunna bestå i öfverstrilningar, 
då både ägg och larver ständigt äro häremot skyddade. Det 
enda tänkbara wore alltså nedskakning af de angripna frukterna 
samt deras snara upplockning och förstöring. Omgräfning och 
tillpackning af jorden under träden samt påströning af. gaskalk 


ann a 


Le) ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


eller andra skarpa och starkt luktande ämnen tidigt om varen, 
innan myggorna börjat utkläckas, skulle nog göra nytta. 

Bladléss. Hur svårt det en och annan gang är; att 
befria ett fruktträd från bladlöss, kan man erfara genom ett bref 
af den 18 februari 1898 fran jägmästaren O. G. NORBÄCK 1 
Arvika. Han säger nämligen däri: »Under den torra och varma 
sommaren 1897 hade bladlössen förökat sig i ovanlig grad. På 
ett litet nyplanteradt äppleträd hade de satt ägg, så att skotten 
sågo ut, som om de vore bestänkta med poleradt krut. Då jag 
beskar trädet, brändes alla de afskurna skotten med äggen på, 
och de kvarvarande skrapades bort så fullständigt jag kunde, 
hvarefter trädet borstades med kopparvitriollösning, ro gram per 
liter (1 proc. lösning), men det oaktadt framkommo i maj blad- 
löss och sutto gröttjockt på de späda skotten Da duschades 
med fotogenemulsion, men nya visade sig snart och blefvo 
duschade med tobaks- eller rättare snusdekokt (4o—50 gram 
snusskofvor per liter vatten) hvaraf de ändtligen dogo. Förmod- 
ligen hade det funnits ägg på flera ställen, ty rätt som det var 
uppträdde djuren än på det ena och än på det andra trädet, 
och ehuru de genom flitig duschning, än med fotogenemulsion, 
än med tobaksdekokt, nog decimerades, uppträdde de efter någon 
vecka återigen o. s. v., ända till frosten tog vid.» 

Att besprutning mot bladlöss på försommaren måste ske mer 
än en gång är en känd sak, ty de dödas egentligen ej genom 
vätskor, som icke komma i direkt beröring med deras kropp. 
Om således vid första besprutningen ägg ännu finnas kvar okläckta, 
dödas dessa vanligen ej, utan lämna inom kort lefvande individer, 
hvilka ej tagit någon skada i följd af den föregående besprut- 
ningen, utan måste en ny företagas för att döda dem. 

I ett senare bref af den 20 april 1898, omtalar herr NORBÄCK, 
att ett utrotningsmedel, som kallas parasital, af honom fran 
Tyskland inköpts och försökts mot bladlöss. Det skall bestå af 
destillationsprodukter ur nikotinrik tobak och vitsordas af en 
mängd af Tysklands växtodlare. Han köpte 6 flaskor, hvardera 
om 1/5 liter, som hemma på platsen stodo honom i 5 kr. eller 
$3 Ore per styck, men i Tyskland kostade blott 45 öre flaskan. 

Så snart de ankommit blåste jag med en medföljande spridare 
vätskan stoftfint öfver 3 vfviga Chrysanthemum och 2 pelargonier. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 59 


En mindre behaglig lukt spred sig i rummet, och en gas, som 
kom mig att hosta starkt, tycktes uppstå, men efter några ögon- 
blick var hostan borta. Växterna lämnades en timma och be- 
sprutades sedan med friskt vatten. Nu voro de fullständigt rena 
och fria frän bladlöss, ı stället för att de förut voro alldeles 
belamrade med dylika, och efter en vecka söktes förgäfves efter 
någon ännu lefvande individ. Det syntes vara ett ypperligt ämne, 
och troligen dogo de af gasen, så att äfven de, som ej kommo 
i direkt beröring med vätskan, ströko med. Växterna ledo ej i 
minsta mån af duschningen. Skada blott, att det är så dyrt, att 
man ej kan använda det i det fria.» 

Förfrågningar rörande fördrifning af bladlöss ingingo från 
Hedenlunda i Sörmland, Våmhus i Kopparbergs och 'Taflesund i 
Västerbottens län. | 

Efter den för dessa djur så särdeles tjänliga väderleken 1897 
skulle de sannolikt blifvit mycket besvärliga 1898, om sommaren 
då ej varit våt och emellanåt jämförelsevis kall. 

Äfven sköldlöss hafva varit föremål för skriftväxling under 
året. Den art, som synes allmännast förekomma i våra trädgårdar, 
kallas på engelska »mussel scale» eller »oister-shell scale», emedan 
dess sköld påminnner om skalet till ett slags mussla. Af samma 
anledning skulle man kunna kalla henne pa svenska »mussel- 
sköldlusen» i brist på bättre namn. Latinska namnet är Myti- 
laspis Pomorum BOoucHE. Pa grenar och kvistar, synnerligast af 
äppleträd, finner man ibland de sma, smala, kommaformiga, 
vanligen något krökta sköldarna, hvilka till färgen likna barken, 
hvarpå de sitta. De afsmalna småningom mot den ena och till- 
taga i bredd mot den andra ändan. I den förra är den ursprung- 
liga, rostfärgade skölden belägen. Stundom sitta dessa sköldar 
så tätt intill hvarandra, att knappast något af barken blir synligt. 
Honan befinner sig under skölden och lägger där omkring 50 
eller ännu flera aflångt rundade ägg, hvarefter hon dör på stället. 
Äggen kläckas i maj eller juni, hvaretter de små larverna lifligt 
krypa omkring på barken, men efter några dagar suga de sig 
fast och bilda öfver sig skölden, som sedermera tillväxer. 

Såsom utrotningsmedel användes öfverstrykning med såplödder, 
för att göra skalen mjuka, sedan borstning med styf borste eller 
skrapning med slö knif för att lösgöra och aflägsna dem. Seg 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18909. 


lera blandas med vatten till mälarfärgs tjocklek, och till hvarje 
liter däraf blandas o,5 kilo pulveriseradt svafvel, hvarmed trädet 
bestrykes. Då leran torkat, bestrykes trädet en gång till. Efter 
r4 dagar skola sköldlössen vara döda och bortfalla sedan tillika 
med leran. 

Ett annat bestrykningsmedel består af ı kilo såpa, o,; kilo 
svafvelpulver och 65 liter vatten. Bästa tiden för djurens dödande 
torde dock vara, då larverna utkommit ur äggen eller strax efter 
sedan de bildat små sköldar. Besprutning med såpvatten och fotogen- 
emulsion dödar dem hastigt: Man har i Amerika under vintern 
eller sent på hösten bestrukit de angripna träden med fotogen, 
koltjära eller beckolja, och det påstås att dessa medel hafva visat sig 
ändamålsenliga samt att de ej skadat träden. 

Om detta skadedjur hafva förfrågningar ingått från Arvika 
(jägm. O. G. NorpÄck), Göteborg (d:r O. CARLANDER) och Dalby 
ö i Sörmland (baron A. E. NORDENSKIÖLD). 

Päronbladkvalstret (Phytoptus Pyri NALEPA). Prof pa 
detta besynnerliga, för blotta ögat nästan omärkbara djur har 
sändts genom herr M. P. ANDERSEN 1 Jönköping. Det uppträder 
på päronblad, och dess närvaro märkes på små knöllika upp- 
svällningar, något liknande vårtor, som i början äro gula eller 
röda, men sedan svartna. Pa bladets undersida kan pa dessa 
utväxter varseblifvas ett litet hål, hvarigenom de cylindriska, med 
fyra ben i främre ändan försedda små djuren krypa ut och in. 
De skola finnas redan i knopparna på våren och där lägga äggen, 
hvarefter ynglet bildar nya knölar på bladen, så att dessa till 
sist ej kunna fullgöra sina funktioner. 

Aro djuren fåtaliga, kunna de hållas inom tillbörliga gränser 
genom de skadade bladens afplockning och förstöring; eljest 
gifvas kvistarna i mars månad en besprutning med fotogenemul- 
sion, som utspädts med 3—7 delar vatten. 


Diverse skadeinsekter etc. 


Kornmalen (Zzzrea Granella L.) har som vanligt uppträdt 
i spannmälsbodar, på flera ställen, såsom t. ex. i Stora Tuna i 
Dalarna och Gäfvetorp i Kronobergs län. Spannmälsvifveln 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 61 


(Calandra Granaria 1.) likaledes, vid Fridlefstad i Blekinge 
samt Göteborgs bryggeri. — Pä förstnämnda ställe inskränkte 
viflarna sig ej till spannmälsmagasinet, där de huserat i tre är, 
utan inträngde äfven i bonings- och visthus och angrepo mjöl- 
och brödvarorna därstädes. 

En mängd s. k. Vattenloppor (Daphnia Pulex L.) sändes 
i en butelj med vatten fran folkskoleläraren J. ALB. LJUNGSTRÖM 
i Sparlösa socken af Skaraborgs län. Djuren uppträdde talrikt 
uti den brunn, hvarest skolbarnen hämtade sitt dricksvatten, och 
ästadkommo både olägenheter och fôrargelse. Det var i synnerhet 
vid eller efter regn de visade sig, men, emellanät tycktes de vara 
försvunna. Råd och mängahanda upplysningar begärdes i brefvet. 
För att kunna föreslå något botemedel, måste experiment ske 
vid anstalten, och det första, som försöktes, syntes gifva goda 
förhoppningar om framgång. En del af de små, nästan genom- 
skinliga djuren infördes i en glasburk med vatten, hvari tillsattes 
litet: salt, "blott sa pass mycket, att vattnet fick litet saltsmak. 
Efter några timmar voro alla djuren döda. 

Följaktligen kunde nu föreslås att kasta så pass mycket 
salt i brunnen, att vattnet blef salthaltigt och följande dag ösa 
eller pumpa det därifrån. Hur saken aflopp i praktiken, är dock 
för mig obekant, då uppmaningen att därom underrätta, som 
vanligt, ej blef efterkommen. 

Flera andra insekter sändes till påseende under förmodan 
att vara skadliga, några af dem voro dock 
nyttiga, såsom t. ex. florsländor. 

Ärtsmygen (Bruchus Pisi L.). Från 
t. f. föreståndaren för kemiska stationen i €) 
Hernösand, herr C. O. APELGREN, erhölls ett CL” 
bref af den 8 oktober 1898 med begäran 
om utlätande rörande ett medföljande prof 
på ärter, som voro angripna af en skalbagge. b 
Profvet var uttaget den 7 från ett parti SOP) 


ärter, utgörande 25 säckar och levererade 


till grosshandlaren C. J. Isakson i Hernö- if 
Fig. 5. Artsmygen (Dr, Pisi 
Eh à > TE L.) a. Skalbaggen först. 
SAHM 1 Königsberg. Vid undersökningen |, 


sand af herrar RIcH:D HEUMANN & RIEBEN- 


Larv först. och i nat. 
af detsamma befanns, att 5 procent däraf storlek, c. Skadad ärta. 


EEE 
DT 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


voro bebodda af lefvande ärtsmygar. Utlåtande lämnades, men 
till hvad ätgärd det föranledde känner jag ej. 

Den 26 september hade med skonerten Alf inkommit till 
Sundsvall 350 balar ärter äfven fran Königsberg, hvilka voro 
skadade. Med anledning häraf fann sig tullkammaren föranläten 
att ingä till Kongl. Tullstyrelsen med förfrägan, om nägon ätgärd 
borde vidtagas, då ifrågavarande skeppslast skulle innehålla I 
procent skalbaggar, hvilka, om ärterna komme att användas som 
utsäde, enligt tullkammarens åsikt, skulle kunna fa en allmän 
spridning inom landet och därigenom förorsaka stor skada. 
Generaltullstyrelsen hänvände sig till Landtbruksstyrelsen, som i 
sin ordning infordrade utlåtande från entomologiska anstalten. 

Artsmygens lefnadssätt och förvandlingar äro sådana, att en 
exportörs vanliga påstående, att skalbaggarna inkommit i skadade 
ärter, först sedan dessa lämnat afsändningsorten, är orimligt, då 
de alltid medfölja dem från produktionsplatsen. Det är hvarken 
visadt eller bevisadt, att detta skadedjur fortplantar sig hos oss, 
särskildt i Norrland. Om så voro fallet, skulle det troligen för 
längesedan blifvit inhemskt i Sverige, dit tyska eller kanske ryska 
ärter årligen inkomma, af hvilka åtminstone något parti helt säkert 
är besmittadt af detta skadedjur. Flera andra Druchus-arter in- 
komma äfven med utländska frön, men att någon af dessa ackli- 
matiserats och blifvit ett farligt skadedjur för oss har, så vidt 
jag vet, ännu ej förekommit. 

En -gång för flera år sedan hände verkligen, att en jord- 
brukare i Kristianstadstrakten tog ett litet parti hästbönor från 
Danmark, hvilka voro behäftade med bönsmygar (Bruchus rufi- 
manus Bou.), och dessa hafva sedan fortlefvat generation efter 
generation på platsen. De hafva dock ej, så vidt man vet, ut- 
bredt sig inom närmaste ort, och skulle antagligen försvunnit från 
stället, om ej bönorna såtts år efter år. Detta har dock varit 
fallet med en insekt, som ej flyttats längre från sin födelseort än 
kanske mellan Seland i Danmark och Skåne. 

Att med dessa förhållanden för ögonen förorda införselför- 
bud mot en nödvändighetsvara vore, enligt mitt förmenande, väl 
mycket vagadt. En annan fråga var, om af ärtsmygen angripna 
ärter kunde anses lämpliga till människoföda. I motsatt fall 
borde de af sundhetspolisen tagas i beslag eller till försäljning 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1808. 03 


förbjudas. Detta framhölls af mig äfven i ett genmäle till en 
Stockholmstidning, som i en notis framställde mitt utlåtande på 
ett skeft sätt. 

Fn tidning förmälde den 26 oktober att Generaltullstyrel- 
sen förklarat, att enligt dess uppfattning hälsovårdsnämnden i 
Sundsvall hade rätt att på eget ansvar förbjuda införandet af det 
af ärtvifveln skadade parti ärter, som nyligen importerats från 
Königsberg. I följd häraf blef den sista ärtsändningen, hvilken 
den 18 oktober anlände till Sundsvall, beslagtagen. Detta parti 
innehöll 300 säckar ärter, hvaraf 8—18 procent sades vara 
skadade. 

Om införsel af ärter och bönor ej kan eller bör förbjudas, 
borde dock så mycket i saken göras, att importörer blefve ålagda, 
att under kontroll uttaga prof, om t. ex. ett kilo, af varan och 
aflämna detta till undersökning hos därtill kompetent person eller 
vid entomologiska anstalten, hvars intyg om beskaffenheten måste 
företes, innan tullkammare, hälsovärdsnämnd eller polis tilläte 
dess lossning eller förande i handel. Härigenom borde allmän- 
heten blifva förskonad från att mot sin vilja få en del af sin 
föda förorenad genom insekter. 

San José sköldlusen (Aspzdiotus Pernictosus Cousr.). 
Detta på frukt- och andra löfträd lefvande skadedjur, se fig. 6, 
har väckt ett ovanligt stort uppseende inom Europa under nu 
gångna år, och jag anser mig därför böra i korthet omnämna 
orsaken härtill samt hvad mig blifvit bekant rörande de åtgärder 
mot detsamma, som hittills i vår världsdel blifvit vidtagna. 

De genom åkerbruksdepartementet i Nordamerikas Förenta 
Stater offentliggjorda fakta rörande denna skadeinsekts hastiga 
utbredning, öfver snart sagdt hela Unionen, samt de oerhörda 
förluster den förorsakat, föranledde Institutet för växtfysiologi och 
växtskydd vid landtbrukshögskolan i Berlin att föranstalta om 
undersökningar af från Amerika importerad frukt. Den 29 janu- 
ari detta år påträffade d:r FRANK, professor vid nämnda högskola, 
sköldlöss på päron, som från Kalifornien anländt till frihamnen 
i Hamburg. Djuren voro talrika, lefvande och fortplantnings- 
dugliga, och med tillhjälp af material från Amerika kunde fullt 
konstateras, att de voro ända in i de minsta detaljer indentiska 
med San José sköldlusen. 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


Efter denna upptäckt skyndade tyska förbundsrädet att be- 
sluta om åtgärder för hindrandet af sköldlusens införande i 
Tyskland, och en förordning härom underskrefs af Tyska Kejsaren 
den 5 februari 1898. a 

Uti denna förordning förbjudes tills vidare införande fran 
Amerika af lefvande växter och friska affall fran dylika, samt 
vidare fat, lädor och sädana materialier, som användts för in- 
packning eller förvaring af dessa varor. Detsamma gäller sänd- 
ningar af färsk frukt eller fruktaffall från Amerika, liksom inpack- 


Fig. 6. San Jose sköldlusen (Aspidiotus Perniciosus COMST.). 


Angripet päron; barkstycke med hanar och honor af sköldlusen. 


ningsmateriel, om, vid å ankomstorten företagen undersökning, 
närvaron af San José sköldlusen på varan eller inpacknings- 
materielen konstateras. Detta gäller likväl ej sådana varor, som 
komma med fartyg, men ej 1 land föras. 

Rikskanslären har dock makt att från detta förbud låta 
undantag ske och i så fall att förordna om tillbörliga säkerhets- 
atgärder. 

Med anledning häraf utfärdade staden Hamburgs Senat den 
30 oktober 1898 en kungörelse beträffande undersökning af 


en Ze 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 65 


amerikansk frukt, med hänsyn till San Jose sköldlusens möjliga 
närvaro. Senaten pakallar uppmärksamheten på ofvan nämnda 
kejserliga förordning och tillkännagifver, att efter den 15 novem- 
ber år 1898 all till Hamburg ankommande eller till under- 
sökning anmäld färsk amerikansk frukt skall föras till en särskild, 
för ändamålet uppbyggd hamnpaviljong vid Hansahöft, hvarest en 
undersökningsstation är inrättad. På någon annan plats får icke 
amerikansk frukt lossas. Utom de vanliga hamnumgälderna skall 
en ringa ersättning för användandet af paviljongen etc. af frukt- 
emottagaren lämnas. 

Äfven i Frankrike har regeringen utfärdat ett dekret af den 
r december 1898, hvilket innehåller ungefär samma bestämmelser 
som den tyska förordningen; likaså har det skett i Holland. 

De förenade rikenas beskickning i Berlin, konsulaten 1 Hamburg, 
Havre och Amsterdam hafva visat stort intresse för saken och 
ofördröjligen inrapporterat till Kongl: Utrikesdepartementet eller 
kommerskollegium allt hvad, som för San José sköldlusens ute- 
stängande ätgjorts inom ifrågavarande länder. 

I Sverige hafva, så vidt mig är bekant, ännu inga andra ät- 
gärder vidtagits med anledning af de inkomna rapporterna från ut- 
landet, än att dessa remitterats till Tullstyrelsen och Kommers- 
kollegium samt Landtbruksakademien, hvilken senares skogs- och 
trädgårdsafdelnings sakkunskap i entomologiska frågor synes hafva 
tagits i anspråk och antagligen åstadkommit, att saken för när- 
varande har lagts åsido. 

Äfven undertecknad erhöll en påstötning från kommerskol- 
legium att yttra sig i ämnet. Att denna sköldlus skulle i Sverige, 
i fall hon på ett eller annat sätt blir införd, kunna trifvas och 
fortplanta sig i sådan grad, att hon blefve farlig för våra träd- 
gårdar, ansåg jag mig för närvarande icke kunna med bestämdhet 
afgöra, och vågar påstå, att ingen annan kan det heller. Enligt 
erfarenheter i Nordamerika skall skadedjuret ej trifvas väl i sådana 
områden, som hafva fuktiga och mindre varma somrar, hvilka 
ju ej äro sällsynta i Sverige, ej heller har det i förstnämnda 
världsdel trängt så långt upp i norr, som vårt land är beläget, 
och detta kan ju ingifva någon förhoppning om, att faran för 
dess acklimatisering åtminstone ej är så stor hos oss som i de 
söder om Östersjön belägna länderna. 

Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 1 (1809.) 


un 


FRIST DIRT RTE 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Hvad beträffar införsel af trädplantor eller frıska delar däraf, 
ansäg jag mig böra framhälla, att sädana ofta visat sig vara 
orsaken till främmande skadeinsekters och svampars införande 
frän ett land till ett annat. Att dylika därför borde underkastas 
åtminstone någon kontroll, innan de utplanterades eller på annat 
sätt användes inom landet, förefaller mig helt naturligt, och man 
har äfven på sista tiden förordat detta på flera håll. 

Förbud mot införandet af färsk frukt från Amerika, för att 
därigenom hindra José sköldlusens spridning i Sverige, torde vara 
mindre behöfligt, då hennes utbredning på sådant sätt ej gärna 
kan försiggå, ej heller några bevis härför ännu kunnat framläggas. 
Denna åsikt har sedermera bekräftats, hvarom mera här nedan. 

Då denna fråga kom på tal i våras, skref jag genast till 
d:r SJÖSTEDT, som då befann sig på en studieresa i Förenta Staterna, 
och anmodade honom att taga reda på allt, som kunde röra 
denna skadeinsekt, såsom dess lefnadssätt m. m. Hans erfaren- 
heter äro omnämnda i den berättelse om resan, som af honom 
inlämnats till Landtbruksstyrelsen, och kommer att införas ı 
Entomologisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi» för 
ar 1899. 

Ungefär samtidigt med d:r SJÖSTEDT vistades, på uppdrag 
af holländska regeringen, direktören för phytopatologiska institutet 
i Amsterdam, prof. J. Rirzema Bos, i Fôrenta Staterna för att 
studera San Josesköldlusen och de åtgärder, man där vidtagit 
mot detta skadedjur. Af hans reseberättelse har jag genom 
kommerskollegii valvilja fatt taga del, och kan i följd häraf an- 
föra slutorden i densamma. De lyda sålunda 1 öfversättning: 
»Jag slutar med att upprepa, att det synes mig Önskvärdt, att 
införsel af färsk frukt fran Amerika ej längre varder förbjuden, 
men att tills vidare vara gränser ma slutas för träd, buskar, 
sticklingar m. m. fran Amerika, tills regeringen öfvergätt till 
stiftandet af en permanent phytopatologisk institution. Ju forr 
en sadan institution kommer till stand, desto bättre.» 

Atskilliga förfrägningar rörande insekter inom hus, for skogen 
skadliga etc., äfvensom 14 dylika angaende parasitsvampar m. m. 
hafva dessutom inkommit och besvarats. 

Vid inrättandet af en för landet ny institution blir det alltid 
en stor fördel att kunna göra sig till godo erfarenheterna 1 de 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 67 


länder, där dylika en längre tid funnits och verkat. För den 
skull gjordes försök att komma i ätnjutande af ett reseunderstöd 
redan innan byggnaden vid anstalten stod färdig till inredning. 
Något anslag kunde dock ej fås förr än detta år, vid fördelnin- 
gen af de statsmedel, som på förslag af Landtbruksstyrelsen ut- 
delades till personer för studerandet af landtbruk m. m. i utlan- 
det. Af dessa medel erhöll assistenter dir Y. SJÖSTEDT, 1450 
kronor för att under minst en mänad vistas i Nordamerika och 
studera förhällandena vid en del af därvarande entomologiska 
försöksstationer. Afresan frän anstalten ägde rum den 13 april 
och äterkomsten den 30 juni. Berättelsen till Landtbruksstyrelsen 
om resan kommer att intagas i Entomologiska Föreningens båda 
publikationer för 1899. 

Insamlingar af insekter för anstaltens eget behof äfvensom 
till skol- och skadedjursamlingar hafva gjorts så ofta tiden med- 
gifvit, och för undersökning insända insekter, larver och skadade 
växtdelar hafva preparerats för samlingarna. 

Boksamlingen har betydligt ökats, dels genom inköp och 
dels genom byten med utländska samfund och entomologiska 
anstalter. För att kunna ingå i dessa byten, har Den Entomo- 
logiska Föreningen i Stockholm välvilligt ställt sina öfverblifna 
exemplar af »Uppsatser i praktisk entomologi» till anstaltens för- 
fogande. Utan denna gåfva skulle boksamlingen blott helt obetyd- 
ligt kunna tillväxa, hvarför anstalten äfven i detta afseende stannar 
1 stor förbindelse till Föreningen. 

Den utländska litteraturen har som vanligt uppmärksammats 
så långt tiden medgifvit. 

Skrifvelserna å tjänstens vägnar hafva sedan förlidet år till- 
tagit i högst betydligt antal, och utgjorde enligt diarieboken ej 
mindre än 395. Häri inbegripas utlåtanden till myndigheter, 
cirkulär, intyg, tidningsartiklar etc. De flesta ingångna bref hafva 
berört skadeinsekter samt varit åtföljda af prof, och bland de 


afsända hafva många innehållit resultaten af undersökningar af 


hveteprof. Till omkring 25 olika tidningar hafva lämnats fem 
stycken uppsatser rörande de vanligaste skadeinsekterna, och har 
särskildt tillsetts, att dessa kunnat offentliggöras just vid den tid, 
då de däri behandlade insekterna bruka göra största skadan, och 
när medel mot dem böra användas. 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Grunden till anstaltens insektsamlingar lades 1807 genom 
den storartade gäfva, som dä lämnades af Entomologiska Före- 
ningen. Den bestod först och främst af framlidna statsrådet 
O. I. FAnrer rikhaltiga och af honom själf bestämda samling af 
nästan uteslutande skalbaggar, jämte tillhörande skåp, samt de 
båda skåp, innehållande en myckenhet, 1 södra Sverige af regi- 
strator ANCKARKRONA insamlade skalbaggar och ett mindre antal 
fjärilar, som af professor O. Th. SANDAHL inköpts och skänkts 
till Föreningen. Den sistnämndes egna samlingar jämte 3 skåp 
hade öfverlämnats till Föreningen genom hans efterlefvande arf- 
vingar. Härtill kom aflidne fältläkaren EDGRENS samling samt 
mindre sådana, hopbrakta af kassör GOTTFRIED HOFGREN, ingeniör 
I. B. Ericsson i Mölndal m. fl. Föreningens nordiska Macro- 
lepidoptera, insamlade på flera håll, voro preparerade och ordnade 
af kandidat JOHN PEYRON, som därpå nedlagt ej obetydligt arbete. 
Härtill hade han dessutom lämnat en del fjärilar samt en vacker 
samling af säkert bestämda, uppblåsta larver, och några af deras 
parasiter. : 

Skalbaggarna äro talrikast representerade, och deras ordnande 
påbörjades för flera år sedan af undertecknad, som dock snart 
måste afbryta detta arbete. 

Ett betydande material finnes alltså redan vid anstalten och 
skall efter hand ordnas för att uppfylla dess behof. Men detta 
kommer att kräfva mycket arbete och kan endast långsamt fortgå, 
då endast s. k. lediga stunder därtill kunna anslås. 

En del för vårsådden behöfliga sädes- och fröslag förärades 
dels genom direktör O. STJERNQUIST 1 Stockholm och dels af 
Fröodlingens fröhandel ı Göteborg genom direktör J. E. PALMER 
därstädes. ; 

Då fullt lämplig jord till cisternerna i yttre insektariet Ep 
trakten kunde erhällas, blef denna olägenhet tills vidare afhjälpt 
genom kyrkoherde J. ANDERSSON i Färlöf, som sände 200 kilo 
ypperlig sandjord. 

Denaturerad sprit för en längre tid samt frän Nordamerika 
hemförda skadeinsekter hafva förärats af assisstenten, och kassör 
G. HOFGREN har skänkt tvänne väl behöfliga och värdefulla ar- 
beten, nämligen Sveriges handelskalender och STIELERS stora atlas. 

Den ı3 juni besöktes anstaltens omräde af en större flock 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 69 


starar, savil unga som gamla. Anledningen härtill var, att där, 
liksom å det öfriga Djurgärdsomrädet, ekarna nu som mänget år 
förut härjades af larverna till gröna ekvecklaren (Zortrir 
Viridana IL). Angreppet var dock ej så häftigt denna gång, 
ty alla träden blefvo icke helt och hållet kalätna. Den skada, 
dessa larver förorsaka, är dock jämförelsevis ringa, då omkring 
14 dagar efter härjningens upphörande nya blad tillkomma, så 
att trädkronorna åter blifva gröna. De härjade ekarnas utseende 
före denna nya löfsprickning är dock allt annat än behagligt. 
Det är visserligen ej omöjligt att genom besprutningar förekomma 
dylika härjningar, men i fråga om så stora träd som gamla ekar, 
blefve kostnaden härför större, än att någon skulle vilja under- 
kasta sig densamma. 

Stararna infunno sig dagligen under mer än en veckas tid, 
ända tills larverna förpuppat sig, och plockade tusentals af dem, 
men sedan visade de sig ej mera. Någon påfallande nytta gjorde 
fåglarna dock knappast, då millioner puppor blefvo kvar, och 
tillräckligt med fjärilar framkommo, för att orsaka härjning äfven 
nästa sommar. Om rikligt med starholkar uppsattes, skulle för- 
hållandet kanske bli ett annat. De ihåliga träden, hvartill stararna 
nu äro hänvisade för att bygga sina bon, minskas årligen och 
måste ersättas genom konstgjorda bon, såvida ej starar och andra 
insektätande fåglar skola aftaga i myckenhet, i stället för att, 
som önskligt vore, allt mer förökas 

I Stockholms omgifningar torde i träden uppsatta holkar 
tyvärr ej få vara i fred för okynnigt folk. Vid anstalten upp- 
sattes nio stycken fägelhälkar i träden närmast byggnaden före- 
gående vinter. De hade framtill en lucka på gångjärn, för att 
lätt kunna undersökas invändigt, i fall man på så sätt ville söka 
förvissa sig om, hvarmed fågelföräldrarna födde sina ungar. Alla 
hålkarna blefvo bebodda af talgoxar, rödstjärtar, svarta och hvita 
flugsnappare samt pilfinkar. Nagra morgnar a rad voro alla 
hålkluckorna öppnade på vid gafvel, och fåglarna flögo oroligt 
omkring, utan att våga sig in förr, än luckorna blifvit åter till- 
stängda. Man trodde först, att det varit okynniga pojkar, som 
på natten utfört denna illbragd, men sedan luckorna spikats 
fast, öppnades de ej vidare. Kråkor besökte ofta gårdsplanen 
under våren och fingo vara i fred, emedan de ej syntes göra 


_ hoo: + ch « + LATE UT UN) CRE PEN EE Oa ren ce EAN 


70 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1899. 


något ondt, utan snarare tvärtom, då de flitigt uppsökte och bort- 
förde hvarjehanda utkastadt afskräde. Ett par skator fingo äfven 
i ro bygga sitt näste i en stor slånbuske helt nära byggnaden, 
och här uppföddes äfven ungarna, utan att jag någonsin obser- 
verade, att småfåglarna blefvo på minsta sätt oroade af de gamla. 
Det är emellertid troligt, att antingen dessa skator eller kråkorna 
voro väldsverkarna à fägelhälkarna, fast det skedde så tidigt om 
morgnarna, att ingen observerade det. Jag fann det alltså 
klokast att hädanefter hålla kråkfåglarna på afstånd och hemtog 
ammunition för deras såväl som gråsparfvarnas räkning. 

Bland våra småfåglar anses de allra flesta vara nyttiga däri- 
genom, att de förtära insekter; men hvilka dessa sistnämnda äro, 
uppgifves nästan aldrig, då inga undersökningar 1 sådan riktning 
synas blifvit gjorda. Om man skall kunna göra dylika erfordras 
likväl rikligt material, och för att få sådant utfärdades uppmaning 
i fera tidningar till därför intresserade personer att sända antin- 
gen faglar, eller deras kräfva ı bränvin eller sprit, för att vid 
anstalten undersökas. Den enda person, som haft vänligheten 
öfverlämna undersökningsmaterial af ifrågavarande slag, ar kon- 
servatorn vid Stockholms högskola C. O. ROTH. För öfrigt hafva 
några kråkor, som skjutits vid anstalten, tillvaratagits, men någon 
undersökning af det lilla material, som är att tillgå, kommer ej 
att ske förr än under följande vinter. 

I likhet med föregående år har undertecknad varit redaktör 
och ansvarig utgifvare för Entomologisk Tidskrift samt » Uppsatser 
i praktisk entomologi» och därvid haft tillfälle att bidraga till, att 
sistnämnda gren af entomologien blifvit vederbörligen tillgodosedd. 

Under den del af året, då undertecknad vistats i Stockholm, 
har vid lediga tillfällen arbetats ä Riksmusei entomologiska afdel- 
ning med ordnandet af dess samling af skandinaviska mätare- 
fjärilar m. m. Likaledes har assistenten haft sin verksamhet 
därstädes under de .månader af året, då han ej är skyldig tjänst- 
göra vid anstalten. 


Sven Lampa. 


EN NY KONKURRENT TILL APPLEVECKLAREN 


AF 


ENZIO REUTER. 


De skador, som förorsakas à äpplen genom angrepp af larven 
till den vanliga äpplevecklaren (Carpocapsa pomonella 1.) kunna 
som bekant vara rätt betydande och medföra ofta en icke ringa 
ekonomisk förlust för fruktodlaren. Lyckligtvis kan man dock 
numera genom Ofversprutning af äppleträden med i vatten upp- 


slammadt parisergront — om detta medel blott användes i rätt 
tid och på rätt sätt! — rädda en god del af fruktskörden undan 


denna skadeinsekts härjningar. 

Sedan man väl utfunnit verksamma medel att bekämpa 
nämnda besvärliga fiende, hafva emellertid under senaste tider 
andra insekter begynt ansätta äpplefrukterna; hvad, som gått fritt 
för äpplevecklarens angrepp, har i stället fallit offer för dessa 
nya fienders förstörelseverk. 

I en uppsats i Entomologisk Tidskrift 1897 omnämner sålunda 
kyrkoherde Joser ANDERSSON ett angrepp af en stekelart, äpple- 
sagstekeln (Hoplocampa testudinea KLuG.), hvilkens lefnadssätt under 
larvstadiet synes rätt mycket likna den vanliga äpplevecklarens. 

Sistförflutna sommar hafva äpplena i Finland i synnerligen 
stor utsträckning fördärfvats af en annan liten insektlarv. De af 
densamma angripna äpplefrukterna kunna lätt skiljas från sådana, 
som skadats af äpplevecklarens larver. 

Denna senare äter sig som bekant kort efter äppleträdens 
blomning vid den bägarlika fördjupningen mellan blomdelarna in 
i den helt unga karten och uppehåller sig sedan nästan uteslutande 
1 trakten af kärnhuset, förtärande kärnorna, samt gör 1 regeln 


! På grund af att i Finland i några särskilda fall, till följd af uraktläten- 
het att iakttaga alla förhållningsregler eller till följd af att falsk vara erhållits 
från utländska firmor — äppleträdens löfverk skadats vid besprutning med 
parisergrönt, må uttryckligen betonas nödvändigheten af att strängt efterfölja 
meddelade föreskrifter — framför allt att icke använda starkare sats än 5 gr. 
till en liter vatten, att icke spruta för rikligt, att i hvarje fall tillsätta kalk 
(tre gånger så mycket som parisergrönt), samt att försäkra sig om erhällan- 


det af äkta och rent parisergrönt. 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


en enda, rak och tämligen vid gäng till äpplets sida; mynningen 
af denna gäng är vanligen fylld af den enstaka larvens exkre- 
menter och fasthäftas ofta vid angränsande blad. 

Ehuruväl äfven sålunda angripna äpplen anträffades i år 
likasom hvarje annat år, voro dock de allra flesta äpplen 
denna sommar skadade på ett helt annat sätt. De företedde 
vanligen flera, ofta ett mycket stort antal — jag har på ett enda 
äpple räknat ända till 70 — små rundade och mestadels mer 
eller mindre starkt hopskrumpnade bruna fläckar, hvilka vid 
närmare påseende visade sig innehålla ett eller flera fina hål. 
Dessa fortsätta sig inåt äpplet i en mängd smala, senare på 
sommaren mer eller mindre starkt brunfärgade gångar, hvilka 
oregelbundet slingra sig och ofta genomkorsa äpplet i alla rikt- 
ningar samt ställvis utvidga sig till små håligheter, och ofta 
innehålla larvernas finkorniga uttömningar. Då sådana gångar 
förekomma 1 större antal, blir frukten ofta rätt starkt förkrympt 
och 1 hvarje fall skadad 1 mycket högre grad än genom angrepp 
af äpplevecklarens larv, ja, ofta nog fullkomligt obrukbar till 
hvarje ändamål. 

På yttre sidan om nämnda gangars mynningar i de brun- 
färgade fläckarna förekommo under medlet af sommaren klara 
utstående klibbiga bläsor, efter all sannolikhet framkallade af ur 
äpplet genom de fina hålen utsipprande safter — hvilka blåsor 
senare på sommaren torkade ihop till små hvitaktiga beläggnin- 
gar å de bruna fläckarna. Dessa blåsor synas vara rätt karak- 
täristiska för denna »äpplepest», så att man redan på grund af 
desammas förekomst med tämligen stor säkerhet kan sluta sig till 
arten af denna sjukdom. 

Om sålunda angripna - äpplen under medlet af sommaren 
genomskuros, kunde det ofta vara förenadt med icke ringa svårig- 
het att i desamma upptäcka några larver. De ifrågavarande 
gångarna äro vid denna tidpunkt ytterst fina och hafva ännu ej 
hunnit blifva brunfärgade. Själfva larverna äro ännu mycket små 
och till färgen hvitaktigt gula, så att de väsentligen endast genom 
det mörkfärgade hufvudet, den äfvenledes nästan svarta nack- 
skölden och det ungefär lika mörka abdominalsegmentet märkbart 
skilja sig från äpplets köttiga massa. Senare blifva larverna 
smutsigt gråhvita med en något grönaktig anstrykning samt er- _ 


2 


REUTER: EN NY KONKURRENT TILL ÄPPLEVECKLAREN. 73 


halla efter sista hudömsningen en svagt köttfärgad skiftning, 
hvilken synes starkast kort före förpuppningen. 

Under sensommaren och hösten kunna sälunda larverna bade 
till följd af sin förändrade färg och mera betydande storlek lätt 
iakttagas i de först ljust, sedan tämligen mörkt brunfärgade och 
äfvenledes märkbart vidare gångarna. I en och samma frukt 
förekommo vanligen — i motsats till förhållandet med äppleveck- 
laren — flera larver; ı åtskilliga äpplen anträffades 10—15, ja, 
en gång räknades i ett skäligen litet äpple ända till 25 stycken. 

Dessa larver, hvilka i fullvuxet tillstånd äro knappast hälften 
så stora som äpplevecklarens larv och dessutom skilja sig från 
denna genom sin mot hvardera ändan starkare afsmalnande kropps- 
form, tillhöra likaledes en fjäril. Ännu har jag ej haft tillfälle 
att få imago utkläckt, beroende detta därpå, att densamma ej 
framkommer förrän nästa vår; men det kan dock knappast råda 
tvifvel därom, att sagda larver tillhöra en liten tineid, Argyresthia 
conjugella ZELL.,, en af våra allmännaste mikrolepidopterer och 
utbredd öfver hela landet. 

Från medlet af september begynte larverna mera allmänt 
lämna äpplena för att förbereda sig till förpuppningen. ‘Till detta 
ändamål sänka de sig medelst en spinntråd ned till marken eller 
helt enkelt utkrypa från nedfallna eller inhöstade frukter samt 
söka sig en undanskymd plats, där de spinna omkring sig en 
tämligen fast och tät, hvit, aflångt oval kokong. Många larver 
synas emellertid ganska länge kvarblifva i äpplena. Sålunda 
har ingeniör D. W. ar GRUBBENS i Mustiala i bref meddelat 
mig, att han ännu sa sent som efter medlet af oktober — 
sålunda efter den härstädes inträffade vinterlika väderleken — 
i ett på trädet kvarsittande äpple funnit lefvande larver; i andra 
samtidigt undersökta frukter hade djuren däremot dött. Någon 
gång sker förvandlingen till puppa inne i själfva frukten; vid 
genomskärandet af ett äpple i slutet af september anträffade jag 
nämligen en kokong, fastspunnen å insidan af kärnhusets ena ända. 

Ifrägavarande larf har hos oss förut i allmänhet icke varit 
känd som snyltgäst i äpplen. Jag har blott någon enda gång 
och då i enstaka exemplar funnit densamma i detta fruktslag. 
Enligt skriftligt meddelande af medicine licentiaten C. G. BREMER 
har han emellertid på Kapellstrands egendom i Pargas socken 


a 


- 2 


LB. 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


redan i mänga är funnit frukterna af ett gammalt äppelträd hvarje 
sommar vara besvärade af dessa larver, men aldrig i den ut- 
sträckning som i är. Afven nägra andra gamla träd uppgifvas 
förut hafva lidit af samma snyltgäst ett eller annat är, ympade 
träd däremot ej förr än detta år. 

Senaste sommar har denna insekt emellertid helt plötsligt 
och i enorma massor kastat sig öfver äpplen öfveralt i vårt land, 
där detta fruktslag odlas. Ja, i de allra flesta trädgårdar har 
äppleskörden blifvit till största delen fullkomligt fördärfvad, hvilket 
innebär en förlust af flera tiotusental mark. 

Huru nu förklara detta plötsliga, epidemiska uppträdande 
af en förut så godt som okänd fiende till äpplefrukten? Svaret 
lyder: Orsaken till denna »äpplepest» är den i ar rådande 
bristen på rönnbär. 

Saken förhåller sig nämligen så, att sagda fjärils larver under 
normala förhållanden lefva i rönnbär och understundom äfven i 
häggbär. De två senaste åren och isynnerhet i fjol buro rönnarna 
i vårt land alldeles ovanligt riklig frukt, hvarigenom denna fjäril- 
art erbjöds osedvanligt gynnsamma lefnadskonjunkturer, något som 
återigen var ägnadt att i hög grad befordra artens förökning. I 
själfva verket svärmade denna lilla fjäril såväl senaste år som 
nu i var i päfallande stora massor. I ar har emellertid rön- 
narnas och mestadels äfven häggarnas fruktsättning af 
en eller annan orsak öfverallt i landet felslagit. 

De i massor flygande äggläggande fjärilarna blefvo salunda 
ej i tillfälle att sörja för sin afkommas sedvanliga uppehälle i 
rönnbär: De blefvo nödsakade att gripa till en annan utväg. 
Instinktivt kastade de sig öfver äppleträden, som bekant ett med 
rönnen nära besläktadt trädslag. Applekartarna erbjödo rikligare 
näring än rönnbären; medan dessa i regeln hysa endast en larv, 
kunna flera sådana få tillräcklig föda i ett enda äpple och därför 
anträffas ofta ett stort antal larver i samma frukt. 

Det må nämnas, att de rönnbär, jag efter ifrigt letande på 
flere tiotal träd lyckades upptäcka, visade sig delvis hopskrumpna 
och svartnade samt innehöllo alldeles liknande larver som de, 
hvilka nu grasserade i äpplena. Afven må framhållas, att enligt 
uppgift af herr guvernören öfver Äbo och Björneborgs län, general- 
major V. VON KRAEMER, ett parti rönnbär, plockade invid Abo 


4 


REUTER: EN NY KONKURRENT TILL ÄPPLEVECKLAREN. 75 


stad hösten 1897 för att användas i hushället, innehöllo en stor 
myckenhet sädana larver. Och direktorn för Mustiala landtbruks- 
och mejeriinstitut, dir G. GROTENFELT, har skriftligen meddelat 
mig, att flera personer i Mustiala omnejd senaste är observerat, 
att rönnbären voro svarta och icke begärliga för fäglarna.» 

Det nu anförda är ett eklatant exempel på, att det redan 
förut stora antalet skadeinsekter genom en tillfällighet kan än 
ytterligare ökas. Återstår nu att se, om denna nya fiende skall 
åteggå till sitt gamla födoämne rönnbären eller om den fattat 
en sådan smak för äpplen, att den blir en bestående snyltgäst i 
dessa. I detta fall blefve den sannerligen betydligt besvärligare 
än äpplevecklarens larv. 

Rätt märkligt är, att ifrågavarande art förut veterligen aldrig 
uppträdt som skadedjur på äpple i Europa. År 1896 hemsöktes 
däremot äpplena i British Columbia (Canada) likaledes helt ovän- 
tadt af samma art, hvilken året därpå och — enligt skriftligt 
meddelande af den kanadensiske statsentomologen J. FLETCHER — 


äfven nu senast förflutna sommar uppträdde härjande därstädes 


I år uppgifvas äfven plommonen ä en del orter i British Columbia 
hafva blifvit angripna af samma insekt. Med hänsyn härtill kan, 
såsom äfven " FLETCHER i nämnda bref framhåller, det faktum 
vara af ett icke ringa intresse, att ifrågavarande larver hos oss 
äfven någon gång lefva i häggbär. 

Före år 1896 torde angrepp af denna insekt på äpplen äfven 
i Amerika hafva varit okända. Däremot lefver arten ifråga i 
Canada under normala förhållanden i bären af ett därstädes vildt 
växande trädslag af samma släkte som vår rönn, nämligen Sorbus 
rivularis. 

Då denna fjärilart icke hittils påkallat någon särskild upp- 
märksamhet å fruktodlarens eller entomologernas sida, äro dess 
tidigaste lefnadsförhållanden och därmed i samband stående om- 
ständigheter — såsom tiden och platsen för äggens afsättande, 
tiden för larvernas utkläckande ur äggen, deras allra första uppe- 


hållsort m. m. ännu i hufvudsak obekanta. Kännedomen just 


härom är emellertid klarligen af ytterst stor betydelse för ett 
rationelt och framgångsrikt bekämpande af denna insekt. Hafva 
larverna en gång ätit sig in i äpplena, äro de naturligtvis ej 
mera åtkomliga. 


PA 


PNR TS pe ESR ON T a ees 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


På grund af särskilda i British Columbia gjorda förmodanden 
har den kanadensiske statsentomologen mot denna, liksom mot 
äpplevecklarens larv förordat besprutning med parisergrönt. 

Da nu emellertid, åtminstone för så vidt erfarenheten i vårt 
land ger vid handen, den här omhandlade artens svärmningstid och 
i enlighet härmed äfven äggläggningen samt larvernas allra första 
uppträdande, i regeln torde infalla icke obetydligt senare, eller i 
hvarje händelse försiggå under en mycket längre tidrymd, än fallet 
är med motsvarande förhållande hos äpplevecklaren, så inses lätt, 
att en om våren eller tidigt om sommaren särskild och mot 
äpplevecklarens larver verkställd öfversprutning af träden icke skall 
kunna vara nog effektiv eller tillfyllest emot denna nya fiende. 
Detta så mycket mindre under år, sådana som det förevarande, 
då täta regnskurar snart nog bortsköljt giftämnet från blad och kartar. 

För att en sådan besprutning skall medföra asyftad verkan 
— förutsatt att denna metod öfverhufvud är lämplig gentemot 
ifrågavarande insekt — torde den böra verkställas icke blott 
vid den för den vanliga »äpplemasken» afsedda tiden (kort efter 
äppleträdens blomning och sedan åter 8—14 dagar därefter) 
utan dessutom ännu ytterligare ett par gånger, med kanske en 
eller möjligen ett par veckors mellanrum. I betraktande af, att 
dessa larver synas från de mest olika håll intränga i äpplet är 
måhända tillika en mera allsidig besprutning af träden nödvändig. 
Detta är allt frågor, hvilka ännu vänta på sin utredning. 

Emellertid kunna äfven andra åtgärder vidtagas, ägnade att 
i någon mån sätta en hämsko för denna nya skadeinsekts epide- 
miska uppträdande i en framtid, åtgärder, hvilka delvis äfven 
afse att bekämpa den vanliga äpplevecklaren och därför tämligen 
allmänt iakttagas: omedelbart upplockande (i säckar eller täta 
kärl) af nedfallna äpplen, hvilka användas så, att i dem befintliga 
larver förgöras; anbringande af limringar eller af tätt slutande 
gördlar af lumpor, hö eller halm omkring äppleträdens stammar; 
renskrapning och bestrykning af stammen och de gröfre grenarna 
med kalkmjölk, jämte en tillsats af grönsåpa; omgräfvande af jor- 
den under äppleträden under senhösten eller i april till ett djup 
af ett par decimeter, hvarefter jorden härdt tillpackas; förgörande 
af i förrådsrum anträffade larver och i kokonger hvilande puppor. 


NÅGRA AF HERR INGENIÖR P. DUSEN I CHILI OCH 
ARGENTINA INSAMLADE HEMIPTERA, BESTÄMDA 


AF 


C.:J. Emiz AAGLUND. 


J 


Herr Ingeniör P. DUSÉN, en af deltagarna i den Svenska 
Expeditionen till Magellansländerna åren 1895—-97, besökte pa 
äterresan i slutet af 1896 och början af 1897 en del af Chili 
och Argentina för att därstädes göra naturvetenskapliga iakttagel- 
ser och insamlingar. Genom Herr Prof. CHR. AURIVILLIUS’ väl- 
vilja har jag blifvit satt i tillfälle att undersöka och bestämma 
de få hemförda Hemiptererna. Den lilla samlingen innehåller 
endast 7 fullt utvecklade arter, men dessutom en del larver och 
nymfer, hvilka, med den kännedom af dessa trakters Hemipter- 
fauna, vi för närvarande äga, icke kunna bestämmas. Åtminstone 
trenne af dessa ej fullt utbildade arter tillhöra med full säkerhet 
andra än de här uppräknade arterna; en är en larv af någon 
Salda-art. 

Ehuru samlingen sålunda är ganska obetydlig, innehåller den 
dock, såvidt jag kunnat utröna, 2 för vetenskapen nya arter. 
Dessutom erbjuder hvarje bidrag till kännedomen om dessa djurs . 
utbredning, huru obetydligt det än kan synas, alltid något af 
intresse. 

De insamlade arterna äro: 

Nezara apicicornis SPIN. 1 9. Chili, Santiago !0/s 06. 
Planois bimaculata SiIcN. 3 SS, 2 29. Chili, Rio Aysén. 
Ditomotarsus Gayi SPIN. 4 SI, 3 PG. — — 


) 


Imbrius chilensis n. sp. 2 99. —, utan speciel lokal. 


” ÅN 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Hammatocerus Gay? SPIN. 1 g. Argentina, Ensenada. 
Miris, Dohrni Star. 7 29. Chili, Rio Aysen. Febr. 97: 
Aphrophora Dusema.p.ı 9,129. —. 


Imbrius chilensis, HAGI. n. sp. Testaceus, capite, parte 
anteriore pronoti, scutello, basi, fascia indistincta media et mar- 
gine apicali corii nec non sternis magis ferrugineis; linea levigata 
media partis anterioris pronoti, maculis supracoxalibus et angulo. 
apicali externo metasterni pallidis; articulo ultimo antennarum et 
unguibus + infuscatis. 2. Long. c. membr. circ, 4 millim. 

Imbrio ferruginoso STÅL similis et affinis, paululum major, 
præsertim latior, punctura paulo subtiliore et multo remotiore, 
præsertim pronoti, distinctus. Mesopleuræ interdum macula nigra 
notatæ, interdum immaculate. Inter /schnorhynchum Vies. et 
Imbrium STÅL fere medius. /rmbrius ab /schnorhyncho me judice 
parum distinctus: orificiis in lobum non productis forsitan optime 


dignotus. 


Aphrophora Duséni Hacı. n. sp. Viridis æ, virescenti- 
testacea 9, fortiter punctata, litura subbasali longitudinali, macula 
minuta costali ante medium, fascia media lata apiceque tegminum 
fuscis; litura basali fascia media fere conjuncta; parte costali 
fasciæ medie tegminum, segmentis ventralibus medio et segmento 
genitali apud marem nec non unguibus nigris; signaturis apud 
marem solito more distinctioribus quam apud feminam 8. 
Lone. 8:6, Os 8..millkm:. 

Caput latum, obtusum, parum rotundato-productum,  ver- 
tice non carinato. Habitu et magnitudine A. quadrinotatæ 
Say similis et affinis, paulo latior, capite latiore, minus producto, 
vertice non carinato et punctura multo fortiore ac remotiore mox 


distincta. 


bo 


GRILL! TOMICUS DISPAR. 79 


Tomicus dispar FABR. på äppleträd. Den 30 juni 1898 var 
jag på besök hos apotekaren THEDENIUS på hans vackra landställe 
invid Floda järnvägsstation, ej långt i nordost från Göteborg. 
Samtalet kom snart in på skadeinsekterna, och THEDENIUS om- 
talade, att han i sin trädgård hade ett äppleträd, hvilket dött ut, 
och hvars torkade stam bar tydliga spår af att hafva blifvit hem- 
sökt af någon Scolytid. Trädet undersöktes, och befanns på såväl 
stam som grenar en oändlig mängd små borrhål. Jag rådde 
honom att genast nedsåga och uppbränna detsamma, för att hindra 
vidare spridning af de obehagliga gästerna, hvilka de nu än 
månde vara. Så skedde äfven, men jag räddade undan och förde 
med mig några grenar för att söka taga reda på, hvilket skade- 
djur det månde vara. Vid hemkomsten söndersågade jag en af 
grenarna samt fann då, att det var en vedborrare, som anordnat 
flerarmade gångar, bestående af ingångsrör samt moder- och 
yngelgångar. Snart fann jag äfven ett par honor af Zomzcus 
dispar FABR. samt i yngelgångarna både larver och puppor. 
Några mindre grenar lades i en glasburk för vidare studium. En 
dag i augusti upptäckte jag ett par hanar, hvilka ej äro stort 
mer än hälften så långa som honorna, försiktigt promenera om- 
kring på mina grenar. Oaktadt i hvarje ingångsrör syntes bak- 
kroppen af en hona, lyckades jag likväl ej få se något intimare 
närmande de båda könen emellan. 

insekten, hvilken hos oss i Sverige hittills ansetts nästan 
som en raritet, uppträdde här i stor mängd. I sitt utmärkta arbete 
»De Danske Barkbiller», utkommet 1898, omtalar E. A. LÖVENDAL 
huru denna insekt på många ställen åstadkommit stor skada på 
såväl ek som bok och fruktträd. Djuret kan, säger han, under 
vissa förhållanden få en icke ringa ekonomisk betydelse, och på 
trakter, där det uppträder talrikt, bör man aflägsna alla friska 
stubbar och i stället utlägga fangstmaterial. Härtill användas 
grenar eller stycken af ek- eller bokstammar, som nedgräfvas 
med ena ändan i jorden, då de hålla sig fuktiga en längre tid. 
Man .bör utsätta detta fängstmaterial i april och förnya det hvar 
3—4 vecka intill slutet af september. I synnerhet i slutet af juli 
samt under augusti och september är det af vikt att observera 
fångstmaterialet, då parning alltid sker i augusti. 


Claes Grill. 


UND LENS EEE 


80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


NOTISER. 


Asclera sanguimicollis F. har jeg fundet i Dröbak paa 
blomster af Prunus Padus; kun 1 ex. 

Semiadalia notata LaıcH. findes ganske almindelig i og 
omkring Gjövik. I Gritts catalog opföres ikke den sidste og 
den förstnevynte kun for Danmark. De to arter turde derför 
være nye for Skandinavien. 


H. Warloe. 


BERGES SCHMETTERLINGSBUCH. 
8:E UPPLAGAN MED 50 TAFLOR I FARGTRYCK OCH CIRKA 1300 AFBILDNINGAR, 

Denna allmänt kända och värderade fjärilbok utgifves nu 1 
ny upplaga af d:r JUL. HOFFMAN, Stuttgart, Verlag für Natur- 
kunde, och i 14 häften à 1,50 Mark. 

Hvem känner ej BERGES Schmetterlingsbuch, hvars högst 
ansedda namn varit kändt i mer än ett halft ärhundrade, och 
som för naturvännen, dock främst för fjärilsamlare, gjort sig 
oumbärlig för sitt rikhaltiga och tillförlitliga innehåll. I denna 
S:de upplaga är texten alltigenom lämpad efter nutidens fordrin- 
gar och betydligt tillökad. 

De helt och hållet nya afbildningarna äro, genom använ- 
dandet af fotografi och finaste färgtryck så beundransvärdt natur- 
troget utförda, och fjärilar, larver, puppor samt näringsplantor så 
naturligt grupperade, att man tror sig hafva djuren lifslefvande 
framför sig. Det bepröfvade verket skall i sin nuvarande, vackra 
dräkt helt säkert tillvinna sig många nya, äfvensom äldre vänners 
bevågenhet. 

Redaktionen. 


På framställning af Kongl. Maj:t har riksdagen med sällspord 
enighet beviljat ett anslag af 10,000 kronor för att ställas till 
Landtbruksstyrelsens disposition för ätgärders vidtagande rörande 
utrotandet af löfskogsnunnan (Öcneria Dispar Lin.) i Blekinge 


och södra Smäland. 
Sven Lampa. 


4 


a j 
ee er a "Ti 


NUNNAN 
(LYMANTRIA MONACHA Lın.) 


DESS UTBREDNING, LEFNADSSATT, FORTPLANTNING 
OCH UTVECKLINGSSTADIER M. M. 


AF 


SVEN LAMPA, 


Hat er: 


Det kan måhända synas öfverflödigt, att en ny uppsats rö- 
rande nunnan sä snart framlägges, dä helt nyligen ej mindre än 
tre vackert utstyrda afhandlingar i ämnet blifvit tillgängliga i 
bokbandeln, nämligen: Nunnan (Liparis Monacha), öfversättning 
af H. NORDENADLER; Om Nunnan, hennes lefnadssätt och skade- 
görelse i skogarna samt om medlen för hennes förgörande af J. 
H. WERMELIN, samt Skadeinsekten Nunnan (Liparis Monacha) af 
ALFRED VON ESSEN. Viktiga skäl för utgifvandet af ännu en 
uppsats finnas dock. För det första var denna af Entomologisk 
Tidskrifts redaktion beslutad och «delvis förberedd, redan 
innan dess föregångare lämnat pressen; vidare skulle den bestå 
af en mycket kortfattad text jämte en färglagd tafla, framstäl- 
lande nunnan efter naturen och i sina olika utvecklingsstadier, samt 
slutligen, i betraktande af det viktiga ändamålet, att bland den 
större allmänheten sprida kännedom om det farliga skadedjurets 
utseende m. m., skulle den utlämnas till så lågt pris (i parti högst 
30 öre), att den lämpade sig för inköp och utdelning i större 
skala genom Hushällningssällskapen, skogsägare m. fl. 

På grund af det låga boklådspriset borde den för öfrigt 
kunna utan nämnvärd uppoffring inköpas af nästan hvilken som 
hälst. Den har således ett annat omfång och en annan uppgift 
än de ofvan nämnda afhandlingarna. 

För att ej onödigtvis öka omfånget, innehåller föreliggande 
uppsats inga långa beskrifningar på skadedjuret, då den väl ut- 
förda taflan bör göra sådana onödiga, ej häller utförliga redogö- 
relser för dess "uppträdande i andra länder. Samma är förhållan- 
det med utrotningssätten, då dessa i stort sedt äro af den be- 
skaffenhet, att de svårligen af enskild person kunna utföras, utan 


Entomol. Tidskr. Ärg. 20, H. 2—3 (1809.) I 6 


K } VAT PT 


82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


måste planläggas af vederbörande myndighet och understödas 
genom Statens mellankomst. Hufvudsyftet med denna uppsats 
är alltså, att sätta hvarje jordägare och skogsman i tillfälle 
att i tid upptäcka den farliga fienden för att kunna anmäla. 
dess närvaro hos Domänstyrelsen eller Entomologiska anstalten. 
För undvikande af misstag böra dock hälst exemplar af miss- 
tänkta djur medsändas för att undersökas. 


Nunnan (/ymantria Monacha L.). 
Beskrifning. 


Fjäriln. Kroppen hvit med svarta fläckar, bakkroppen mer 
eller mindre rosenröd, med en rad svarta fläckar ofvan och tvär- 
band af samma färg pä undersidan. Framvingarna hvita med 
fyra skarptandade, svarta tvärlinier, som i framkanten bilda fläc- 
kar; bakvingarna grå, i utkanten ljusare med svarta eller grå 
fläckar. Hanen, fig. 2, har på pannspröten två rader långa 
kamtänder och en hårtofs i bakkroppens spets. Vingbredd om- 
kring 40 mm. Honan, fig. 1, har tandade pannspröt, bakkrop- 
pen längre, tjockare, mer röd och bakåt afsmalnande samt för- 
sedd med ett äggläggningsrör. Båda könen variera till färgen 
och äro någon gång nästan svarta, fig. 3, o. Ägget rundt, 
något tillplattadt och ofvan försedt med en liten fördjupning. I 
början är det nästan rosenfärgadt, sedan brunt och slutligen några 
dagar före kläckningen hvitaktigt med pärlemorglans. Fig. 1 och 6. 

Larven, fig. 4, har 8 par fötter och är vid framkomsten ur 
ägget 4—5 mm. lång, gul, med svart hufvud och långhårig, men 
blir snart nästan svart. Fullvuxen är han brungul- eller grön- 
aktigt grå, marmorerad med mörkbrunt och svart; längs öfver- 
sidan löpa fyra rader blåaktiga vårtor, 4 i en tvärrad på hvarje 
kroppsring, hvilka äro försedda med svarta, grynliknande upphöj- 
ningar samt svarta och ljusa hår; de båda yttre radernas vårtor 
sitta på knölliknande upphöjningar, af hvilka de på första kropps- 
ringen äro mest utstående och något framåtriktade; på ıı:te rin- 
gen sitta i en tvärrad 6 aflånga, bakåt riktade knölar. På första 
kroppsringens öfversida är en sammetssvart fläck, som bakåt fort- 
sättes af en bred och tydlig rygglinie, som på 7:de—g:de kropps- 
ringarna är afbruten genom en lång, nästan hvit fläck; rygglinien 
omgifves af mer eller mindre hvitt på 3:e och ır:te ringarna. 
Längd, fullvuxen, bortåt 50 mm. 


2 


LAMPA: NUNNAN. 83 


Puppan, fig. 5, är i början grönaktig, sedermera röd- eller 
svartbrun med bronsglans; den har i synnerhet på öfre sidan gul- 
eller rödaktiga flockar af korta hår och i bakre ändan en täm- 
ligen tjock, trubbig och refflad spets, som är försedd med flera 
korta och krökta hakar baktill. Hon är merendels fästad i bark- 
springor eller på kvistar medelst några få silkestrådar. 

Larvens exkrementer, fig. 7, äro trinda och i ändarna 
tvärt afhuggna, samt hafva pä sidorna fem tämligen djupa refflor. 
Till färgen äro de i början gröna, men blekna snart och blifva 
slutligen gulbruna. Larvernas närvaro märkes lätt genom exkre- 
menterna på marken, hvilken vid större härjningar kan vara till 
flera centimeters djup betäckt af dem under de större träden. 


Utbredning och skada. 


Nunnan förekommer i nästan hela Europa ända till Upsalas 
polhöjd, fastän sällsynt så långt mot norr. Vid vissa tillfällen 
har hon uppträdt i så oerhörd myckenhet, att ofantliga skogs- 
trakter sköflats, och förlusterna däraf kunnat räknas i milliontals 
kronor. En intressant beskrifning på hennes härjningar i Ost- 
preussen, Lithauen och Polen 1853—1863 kan läsas'i A. E. 
HOLMGRENS arbete: »De för träd och buskar nyttiga och skadliga 
insekterna». Äfven i Danmark inträffade en nunnehärjning 1848 
—-49, men den: blef af kortare varaktighet och fick en jämförelse- 
vis ringa utsträckning. 

I Sverige har man hittills varit tämligen förskonad för dy- 
lika härjningar, dä en mindre sädan, som uppgifves hafva ägt 
rum i Roslagen 1831 eller 32, synes hafva haft blott en ringare 
utbredning och snart upphörde. I Skåne hafva visserligen så godt 
som årligen ett och annat exemplar af nunnan kunnat uppletas, 
men äfven där betraktas hon som en tämligen sällsynt fjäril. 

Det var därför en fullkomlig öfverraskning, då till entomo- 
logiska anstalten förliden sommar anlände en samling nunnelarver 
från Virå bruk i Södermanland, skickad af konsul G. F. A. 
ENHÖRNING i Norrköping, jämte en skrifvelse, hvari omnämndes, 
att bortåt tusen tunnland äldre och vacker skog höll på att i 
grund förstöras af nämnda djur. Alla tecken tydde på, att detta 
blott var en början till större förödelser. 

Af WERMELINS uppsats inhämtas, att vid den undersökning 
rörande härjning och äggläggning, som sedermera föranstaltades 
af Domänstyrelsen, det infekterade området befanns utgöra 
8,909 har, däraf 325 voro totalt kalätna, 479 blott till hälften 
samt 8,105 har mer eller mindre äggbelagda. Å sistnämnda 
areal vore 1,989 har belagda med i medeltal mer än 1,500, 
1,702 med 500 till 1,500 samt 4,414 med mindre än 500 ägg 


2 
2 


wa’ eid na oe Nee. Et de et AS 


RAR, LR. 1 NES 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


pr träd. Af detta område ligga 7,196 har i Södermanlands och 
1,713 i Östergötlands län. Häraf utgöras 5,738 har af enskilda 
och 3,170 af allmänna skogar, hufvudsakligen häradsallmänningar. 

En så vidt utbredd äggläggning måste framkalla de största 
farhågor för, att hela detta område skall i år bli sköfladt, om 
icke kraftiga åtgärder, i förening med nunnans naturliga fiender, 
förmå minska förödelsen. Men ej nog härmed, om utbredningen 
af skadedjuret kommer att vidare fortgå på samma sätt, hvad 
har man då att vänta de närmast följande åren? Man saknar 
visserligen ej exempel på, att en nunnehärjning kan upphöra lik- 
som af sig själf efter ett par års tillvaro, men man vet äfven af 
erfarenhet, att den kan hålla ut i flera år, så som skedde i östra 
Europa 1853—63, då hundratusentals hektar skog sköflades. 

Af ofvanstående framgår, att hvad som kan göras, såväl af 
enskilda skogsägare som från det allmännas sida för en nunne- 
härjnings minskande eller begränsning, ej får underlåtas, om upp- 
offringarna äfven skulle blifva stora, då våra skogars bevarande 
är af så ofantlig vikt för landet. 

Granen och tallen repa sig aldrig efter att hafva blifvit full- 
komligt kalätna, men löfträden dödas ej, då nya blad snart åter 
framkomma. Yngre, nyplanterade löfträd dö dock ofta efter att 
en gång hafva kalätits. 


Förvandlingar och lefnadssätt. 


Äggen öfvervintra på träden och lida ej af köld eller hastiga 
temperaturväxlingar. De kläckas 1 maj, tidigare eller senare, 
allt efter vårens beskaffenhet, och blifva, som nämndt är, några 
dagar förut hvitaktiga med pärlemorglans. Man kan alltså på 
färgen se, om kläckningen är nära förestående. De nyss utkläckta, 
i början gula, sedan svarta larverna äro mycket små och sitta 
de första dagarna i mindre grupper tillsamman på kläckplatsen, 
där de bilda så kallade larvspeglar, fig. 1. De mörkna fort, 
och då är det tämligen lätt att upptäcka och döda dem, om de ej 
sitta högt upp på trädstammarna. Efter högst fem dagar skiljas 
de åt och vandra till närmaste gröna kvistar för att till en bör- 
jan äta af de spädaste barren. Tills de äro halfvuxna hafva de 
förmågan att spinna trådar, hvarmedelst de, om de blifva på ett 
eller annat sätt oroade eller föda saknas, kunna sänka sig nedåt till 
lägre belägna kvistar eller till marken. Af starkare blåst föras 
de långa stycken hängande i trådarna, men äfven om dessa skulle 
brista, kunna de på så sätt spridas till närbelägna samt äfven 
tämligen aflägsna skogsbestånd. Som vuxna skola de emellanåt 
falla eller gå ned från träden, för att uppehålla sig på marken, 
men snart åter uppklättra. Det är för den skull limringar kunna 


4 


LAMPA: NUNNAN. 85 


vara af nytta, emedan de förhindra äteruppstigandet. De öfver- 
gifva äfven kalätna träd för att söka upp friska, men företaga ej 
så långa vandringar som en del andra fjärillarver. 


De trädslag, som af larverna angripas, äro först och främst 
granen, därefter tallen, boken, björken och eken; lönn, asp, al 
och lind m. fl. blifva mer eller mindre skonade, och asken skall 
gå alldeles fri. Nedfallna larver hålla gärna til godo med lingon- 
och blåbärsriset på marken. 


Larvens växttid skall räcka 1 9—ıo veckor, hvarunder han 
fyra gånger ömsar hud. De olika förvandlingstiderna äro hos oss 
hittills ej tillräckligt observerade, men inträffa antagligen något 
senare, än som uppgifves i tyska arbeten. 

Äggens kläckning iakttogs ej 1898, hvarför tidpunkten därför 
ej kan uppgifvas. Om larvens växttid vore hos oss densamma 
som i Tyskland, så skulle, då förpuppningen inträffade i slutet 
af juli vid Virå, äggen kläckts i midten af maj. Den 7:e augusti 
började fjärilar utkläckas och detta fortfor nästan till. månadens 
slut. Hanarna framkommo före honorna. Under varmare somrar 
torde dock alla förvandlingarna försiggå tidigare. Först den 3:e 
juli märktes larverna i skogen vid Virå, samtidigt med att gran- 
barren märkbart glesnade. 

Efter fjärilarnas utkläckning äger parningen snart rum, och 
honan börjar kort därefter att lägga ägg, hvarmed fortfares ett 
par dagar eller kanske längre. Äggen läggas på trädstammarna, 
vanligen omkring manshöjd, men vid stark härjning äfven mycket 
högre upp, under kanterna af utstående barkflisor eller i springor, 
i mossa och lafvar. En hona kan lägga 200 ägg el. t. o. m. flera. 

Hanen är mycket lifligare och rörligare än honan och flyger 
omkring för att uppsöka henne på trädstammarna, där hon van- 
ligen sitter stilla. Dock händer understundom, då en större svärm- 
ning pågår, att stora hopar af båda könen öfvergifva sin födelse- 
ort och begifva sig ut på vandring. Härpå hade vi exempel 
1898, då i slutet af augusti stora nunnesvärmar besökte Nyköping 
och till och med Stockholm. Dessa voro antagligen sådana, som 
ville uppsöka nya platser, där deras afkomma ej skulle sakna 
tillräckligt med föda samt blifva mindre utsatt för angrepp af 
parasiter. Att de slogo sig ned i städerna berodde helt naturligt 
därpå, att det starka ljusskenet drog dem dit. 

Enligt HOLMGREN skola larverna, medan de äro mycket små, . 
först uppäta fjällen på tallens årsskott och sedan det inre af 
själfva skotten, så att dessa bortvissna, Detta torde dock böra 
närmare undersökas. Larverna angripa vanligen först den under- 
sta delen af trädkronan och draga sig sedan uppåt toppen. Pä 
underväxten åter, dit de nedfallit, angripes toppen först. Löfträ- 
dens blad angripas från skaftet och inåt bladskifvan, hvarefter 


5 


Ro. 


86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


återstoden faller till marken. Granens barr uppätas vanligen helt 
och hållet och å de yngsta skotten först, men tallens afbitas, 
hvarefter spetsarna få bortfalla. Ett torkadt träds kvistar afbrytas 
lätt, men de af nunnelarverna kalätna bibehålla sin seghet någon 


tid efter härjningen. 


6 Fiender. 


Dessa torde bland däggdjuren vara räfven, gräflingen och 
flädermössen. Bland fåglar, som uppäta äggen, uppgifvas af tyska 
författare hackspettar, kungsfågeln, talgoxen och öfriga mesarter, 
trädkryparen, nötväckan och finkar. Larverna skola förtäras af 
kråkan, nötskrikan, göken, nattskärran m. fl. Hur härmed för- 
häller sig, torde dock ännu vara otillräckligt undersökt. Omkring 
12 parasitarter, en fluga och resten steklar, uppgifvas lefva 1 
larver och puppor, samt förorsaka deras död, och det är dessa 
snyltgäster, som i förening med bakterier eller mögelsvampar ästad- 
komma sä stor förödelse bland nunnelarverna mot slutet af en 
härjning, att densamma helt plötsligt upphör. 

Vid entomologiska anstalten utkläcktes ur där förvarade pup- 
por redan hösten 1898 två arter parasitsteklar, nämligen Pimpla 
Examinator, FAB. och P. Arctica ZETT., den sistnämnda förut 
känd som parasit på gräsmasken (Chareas Graminis Lin.) och 
ibland mycket allmän i Norrland. Manga parasiter framkomma 
dock ur pupporna först kommande vår, såsom händelsen varit vid 
anstalten. Åtskilliga larver till en fluga (Zachina) utkommo 
dessutom ur nunnepupporna och bildade förliden eftersommar 
tunnliknande puppor, hvilka öfvervintrade som sådana, hvadan arten 
ej ännu kunnat bestämmas. Vi hafva dock anledning hoppas, att 
denna sommar fera arter och individer skola inställa sig. De 
små fluglarver, som anträffades invid träden bland döda nunne- 
larver, voro sannolikt sådana som lefva i döda djur. 

Då larverna hopa sig till klumpar 1 trädtopparna, anser man 
denna s. k. toppsjuka uppkommen genom bakterier, och att härj- 
ningens upphörande är snart förestående. 


Utrotningsmedlen. 


For forebyggandet af härjningar är första villkoret, att 2 god 
Zid upptäcka skadedjurets närvaro. Det är därför en mycket 
viktig sak, att hvar och en, som äger eller ofta vistas i skog, 
igenkänner skadedjuret i dess olika utvecklingstillstånd, för att 
kunna genast underrätta vederbörande myndighet om dess närvaro 
och möjligen vidtaga egna åtgärder mot detsamma. Sådana be- 
mödanden af enskilda behöfva ej blifva overksamma, men må ej 


- 


Le) 


PT PER 
| 


ah oi; alt: L'ANNÉE RE LOTS A 


LAMPA: NUNNAN. 87 


göras på måfå, hvilket ju kan undvikas, då numera sakkunniga 
rådgifvare genom Domänstyrelsens försorg komma att gå allmän- 
heten till handa i denna sak. 

Det är otvifvelaktigt, att nunnan, som hittills hos oss betrak- 
tats som en sällsynt fjäril, endast under särdeles gynsamma för- 
hållanden kunnat förökas i så oerhörd grad, som nyligen skett i 
Södermanland. Den måste dock under några år hafva funnits 
där förut, i början kanske blott på ett ganska inskränkt område. 
Om detta i tid upptäckts, och lämpliga åtgärder då vidtagits, skulle 
härjningen möjligen kunnat förekommas med jämförelsevis små 
kostnader. 


Att genom direkta åtgärder rädda en större barrskog, om en 
svår härjning fått därstädes utbryta, är nästan otänkbart. Hvad 
som vid ett sådant tillfälle torde kunna göras är, att följande 
vinter nedhugga alla granar och tillgodogöra virket, innan det 
hinner försämras genom att torka på rot eller angripas af andra 
"insekter, som alltid infinna sig, där barrträden lidit någon skada. 
Mindre angripna tallar kunna möjligen kvarlämnas till fröträd, 
om de förses med limringar under larvtiden. Genom planmässiga 
åtgärder kan en myckenhet larver förgöras genom svält, hvari- 
genom skadedjurets spridning motarbetas intill den tidpunkten 
inträffar, då dess naturliga fiender få öfvertaget. 


Alla försiktighetsmått böra vidtagas, på det att skadedjuren 
ej må utbreda sig till angränsande områden. Genom undersök- 
ningar af träden kan lätt utrönas, hvar den mest äggbelagda 
härden är belägen, äfvensom hvar äggen blifva färre och till 
sist upphöra att finnas. Här inom böra alla sjukliga granar af- 
verkas. och bortföras samt underskogen nedhuggas och brännas, 
hvarjämte isoleringslinier upphuggas. I fräga om smä härdar kan 
insamling och förstöring af äggen under den kalla ärstiden samt 
dödande af fjärilar och larvspeglar rekommenderas. 

Medelst ringar af s. k. larvlim hindras larverna frän att 
uppstiga i träden, dä de af en eller annan orsak en gäng ned- 
kommit till marken. För att söka minska möjligheten för dem 
att gå öfver till angränsande områden, upphuggas gator, af ända 
till 40 meters bredd ifall träden äro höga på den angripna 
delen. Dessa uthuggningar rensas från buskar och ris och förses 
med en rad af brädbakar, klufna stockar etc., på hvilka limsträn- 
gar anbringas, hvaröfver larverna ej kunna passera. Där markens 
beskaffenhet sådant tillåter, kunna 30 cm. breda och lika djupa 
diken göra samma nytta, om fångsthål af 20 cm. djup upptagas 
i deras botten. I dessa hål nedfalla larverna och kunna där lätt 
dödas. Ungskogsbeständ, som gränsa intill äldre och angripna, 
äfvensom upplag af virke från de senare böra äfven isoleras på 
ofvan anförda sätt, där så anses nödigt. Såväl limsträngar som 


7 


EP Om en ER 


88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 
\ 


diken böra ofta visiteras, dels för att reparera uppkomna felaktig- 
heter, dels för larvernas dödande. Det är en högst viktig sak, 
att limmet är af bästa kvalitet, så att det ej bildar hinna i ytan 
eller rinner till marken vid starkt solsken. 

Slutligen vilja vi åter framhålla nödvändigheten af, att de 
larver eller fjärilar, som anträffas och misstänkas tillhöra nunnan, 
genast, med uppgift om fyndort och utbredning, sändas till 
entomologiska anstalten, Albano, Domänstyrelsen i Stockholm 
eller jägmästaren ”TIMBERG, Stafsjö; men de måste omsorgsfullt 
inläggas 1 askar, larverna i mossa och fjärilarna mellan bomull, 
för att ej under transporten fördärfvas. 

Då skadedjurets närvaro konstaterats, bör detta så fort ske 
kan anmälas hos Domänstyrelsen. 

Till sist torde böra nämnas några ord rörande de små skal- 
baggar, som pläga infinna sig kort efter en nunnehärjning för att 
angripa de skadade träden, hvarefter dessa blifva mindre värde- 
fulla till virke. Barkborrarna (Zomzcus) torde bland dessa vara 
de allmännaste, därnäst märgborrar (Hylurgus), dvärgborrar (Cryp- 
Zurgus) m. fl. Dessa och deras larver bilda talrika gångar under 
barken eller i veden, och deras närvaro märkes lätt genom de 
små runda hål, som de borrat genom barkens yta. Hvilka arter 
af dem, som komma att göra största skadan efter våra nunne- 
härjningar, kan dock nu ej säkert uppgifvas, då erfarenheten därom 
ännu hos oss är ringa. Rörande medlen mot dem torde det 
kraftigaste bestå uti att nedhugga och i rätt tid barka de ska- 
dade träden. Råd i detta afseende kunna erhållas hos närmast 
boende skogstjänsteman. 


Förklaring öfver taflan. 


1 Barkstycke med en hona af nunnan; till höger om henne 
två äggsamlingar, i den öfre äro äggen färdiga till kläckning, till 
vänster en larvspegel och en fastspunnen puppa; 2 hane; 3 mörk 
varietet; 4 larver; 5 puppa, fastspunnen på ett granskott: allt i 


naturlig storlek; 6 ägg, förstoradt, och 7 exkrementer, nat. storlek. 


[02] 


89 


UTDRAG UR ASSISTENTEN VID STATENS ENTO- 
MOLOGISKA ANSTALT D:R YNGVE SJÖSTEDTS 
BERÂTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 


RÖRANDE EN UNDER ÄR 1898 MED STATSANSLAG FÖRETAGEN 
RESA I NORDAMERIKAS FÔRENTA STATER OCH CANADA 
FÔR ATT STUDERA DÄRVARANDE PRAKTISKT 
ENTOMOLOGISKA STATIONER. 


»Den 20 april anträddes resan från Göteborg med ångaren 
Orlando till Grimsby, hvarifrän den omedelbart fortsattes öfver 
England till Liverpool, där Cunardliniens präktiga bät »Lucania» 
låg färdig att afgå. Efter en god sjöresa framkommo vi den 30 
till New York, och redan samma dag kunde jag, trots den läng- 
samma förtullningen, afresa till min första bestämmelseort, Was- 
hington. 

Med lifligt intresse betraktades under denna färd det passe- 
rande landskapet och dess vegetation, ty på dennas utveckling be- 
rodde, om rätta tidpunkten blifvit vald för de studier, som när- 
mast förelågo. Själfva landet är här flackt, liknande en torrlagd 
sumpmark. Blott föga grönska visade sig här och där; visserli- 
gen voro gräsmattorna friska och företedde för det härvid sedan 
länge ovana ögat en tilltalande anblick, men träden voro föga 
eller icke utslagna, och jag började frukta att för tidigt hafva 
anträdt resan. 

Med öfverraskande hastighet förvandlades emellertid landska- 
pets utseende med hvarje timma tåget ilade fram mot söder, och 
snart befunno vi oss omgifna af rikligt blommande fruktträd, böl- 


I 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


jande löfverk och blomsterprydda gräsmattor, allt tecken på en 
långt mera framskriden utveckling, och med tillfredsställelse kunde 
jag vid framkomsten konstatera, att tidpunkten var just den gynn- 
sammaste. 

Då första dagen var söndag, och Akerbruksdepartementet 
stängdt, användes tiden till närmare orientering i staden. Washing- 
ton är visserligen icke storartad, men ovanligt välbyggd och 
ståtlig, med breda boulevarder, vackra, ehuru icke så stora hus, 
praktfulla parker med präktiga statyer, öppen med här och 
hvar sig resande monumentala konstbyggnader, förnämst af dessa 
det kolossala Kapitolium med dess beundransvärda bibliotek, hvilka 
utgöra stadens centrum, hvarifrån de stora avenyerna utstråla. 

En nästan tropisk hetta rådde redan nu den ı maj. Par- 
kerna stodo 1 sin vackraste vårskrud, och talrika insekter voro i 
rörelse bland blommor och löf. Parkvegetationen företedde emel- 
lertid en öfverraskande öfverensstämmelse med den hos oss. Mån- 
genstädes stodo visserligen träd och buskar af främmande utse- 
ende, men det hela gaf med sina kastanjer, lindar, popplar, sy- 
rener, almar, körsbärsträd o. s. v. ett välbekant intryck. Än 
mer bidrogo härtill gräsmattorna med sina Poa-arter, Anthoxan- 
thum, Taraxacum, Rumex acetosella, Trifolium pratense, incar- 
natum, hybridum, Geranium, Potentilla-arter 0. s. v. 

Vid mitt besök på Akerbruksdepartementet följande dag, 
hvilken vackra byggnad, uppförd af rödt tegel, är belägen strax 
intill det beryktade Smithsonian Institution, U. S. National Mu- 
seum, i en synnerligen vacker, väl hållen park, var chefen för 
den entomologiska afdelningen, Entomologiska Föreningens he- 
dersledamot, d:r HOWARD tyvärr bortrest, men jag rönte ett väl- 
villigt mottagande af hans förste assistent, mr MARLATT, genom 
hvilken jag gjorde bekantskap med de öfriga vid afdelningen, 
herrar PERGANDE, Busck och BENTON. Åtföljd af mr Busck, som 
sedermera med aldrig tröttnande tillmötesgående och vänskap un- 
der hela min vistelse vid departementet lämnade mig alla önskade 
upplysningar, gjorde jag därpå en rond i etablissementet. Då mr 
BuscK pa sin del hade studiet af till institutionen inkommet lef- 
vande material, biologiska observationer, var det denna afdelning, 
som först fängslade min uppmärksamhet. 

Den entomologiska afdelningens egentliga arbetslokaler äro 


2 


a el 


SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 91 


inrymda i ett mindre, från själfva departementet skildt, men ome- 
delbart intill beläget tegelhus. 

På ena sidan af detta utgår det glashus, där de biologiska 
observationerna anställas... Hela taket var af glas och ganska 
starkt sluttande... På hela den åt solen vända sidan voro ru- 
torna bestrukna med hvit oljefärg för att dämpa ljuset, och en- 
dast öfversta rutraden, som för öfrigt med ett praktiskt maskineri 
lätt kunde öppnas och slutas, förblef fullt fri... Äfven de neder- 
sta, vertikalt ställda sidofönstren kunde öppnas och slutas med 
samma maskineri som de öfversta. 

Framför hufvudbyggnaden af The Department of Agriculture 
utbredde sig en synnerligen väl hållen större plantering, med grup- 
per af blommor, löf- och barrträd i vacker omväxling. Midtde- 
larna upptogos hufvudsakligast af blomstergrupper, under det att 
kortsidorna mer bekläddes af buskar och mindre träd... 

Årsanslaget till Departementet sista året, slutande 30 juni 
1897, var för det hela 2,448,532 dollars. Af denna summa de- 
lades 720,000 doll. lika mellan de 48 staternas försöksstationer. 
»Wheather Bureau» erhöll från ofvanstående summa icke mindre 
än 883,772 doll; »Bureau of Animal Industri» 650,000; inköp 
och utdelning af värdefulla sädesslag, växter och ympar uppgick 
till 150,000; utgifter för samlande af åkerbruksstatistik 110,000 
doll. Återstoden fördelades mellan de andra afdelningarna. 

Den entomologiska afdelningen erhåller 27,500 doll. Om- 
kring 2,400 personer tjänstgöra i Departementet, hvaraf halfva 
antalet i rent vetenskapliga ämnen. Omkring 70 procent af hela 
den anslagna summan utgår till vetenskapliga syften. 

Icke fullt halfva antalet af tjänstemännen vistas i Washington. 
De på andra ställen bosatta äro meteorologer, inspektörer af födo- 
ämnen, tjänstemän vid karantäner, agenter 0. s. v. 

En god modell af vid den entomologiska afdelningen an- 
vända kläckburar är den i Smith. Instit. U. S. N. Mus. Bull. 39, 
part F, p. 113 afbildade. Hela det lösa bottenpartiet är utaf 
hvitmäladt bleck. Den undre delen af dettas väggar är perfo- 
rerad för att läta luften tränga in genom den i rummet va- 
rande fuktiga «sanden. Burens trästomme är stadigt, af 20 mm. 
tjockt, fast trä, och tre sidor äro försedda med inifrän insatta 
rutor. Sidan midt emot dörren är af fin stälträdsväf lik- 


2 
2 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


som äfven taket. Detta senare är tungt och ligger löst med 
en nedskjutande fals. Väfven är där liksom på sidan päspikad 
utifrån med invikna, jämna kanter. Höjden från marken om- 
kring 60 cm. 

Vid studiet af i jord lefvande larver såsom knäppare o. dyl. 
betjänar man sig med fördel af en låda, hvars kortsidor äro af 
trä med infalsade glasrutor, hvilka utgöra lådans långsidor, bil- 
dande mellan sig ett omkring 6 cms rum, som fylles med jord, 
hvari växter för larvernas näring planteras. Utanför glasrutorna 
finnas uppdragbara zinkskifvor, som nedskjutas för att ej ljuset 
skall oroa insekterna. Vid observationerna uppdragas dessa plå- 
tar. För att bevara fuktigheten i jorden kunna kortsidorna göras 
af oglaserade tegelskifvor med utanför liggande vattendränkt mossa, 
som efter hand afger fuktighet till jorden. 

Den i burarna inlagda sanden eller jorden bör genom upp- 
hettning steriliseras för lättare förhindrande af mögelbildning och 
för att döda däri befintliga ägg och larver af diverse smärre djur. 
Äfven är det lämpligt att sikta den genom en tämligen grof sikt 
för borttagande af rötter och stenar. 

En del till stationen insända föremål äro ofta af mer bety- 
dande storlek, såsom stycken af stammar o. dyl., och de däri 
varande skadedjuren af flera slag, utbildande sig på vidt skilda 
tider. Vid observationer öfver dessa inläggas stamdelarna i större, 
låga trälådor med en afflyttbar öfre del af spänd, fin gas. Alla 
här framkommande insekter, som således i mer eller mindre grad 
äro skadedjur på i fråga varande växt, tillvaratagas i den mån 
de kläckas samt bestämmas. 

Man kan därvid lämpligen uppställa dessa till en samling 
för sig under rubrik skadeinsekter på nämnda växt, hvilken sam- 
ling vidare kan kompletteras vid förnyade kläckningar från sam- 
ma växt. På detta sätt erhålles slutligen en fullständig öfversikt 
öfver alla denna växts skadeinsekter, kompletterad af anteckningar 
öfver deras rel. skadlighet, mängd, biologi o. s. v. 

Af största vikt var, att vid Departementets entomologiska 
afdelning taga närmare kännedom om de insektfördrifvande me- 
del, som mest användas, det sätt hvarpå de beredas och de 
redskap, som vid arbetet användas. Af alla insekticider för be- 
sprutning af bladverket och den unga, framkommande frukten 


4 


SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 93 


har parisergrönt fortfarande den afgjordt största användningen och 
förbrukas därför i ofantliga kvantiteter i Förenta Staterna, där 
det öfverallt lätt erhålles. Vid beredning af den vid besprut- 
ning använda lösningen blandas i en burk lika volymer pariser- 
grönt och nysläckt kalk af bästa kvalité, båda såsom pulver, 
50+50 gram; något af den härtill bestämda vattenvolymen, 
100 liter, tillsättes, hvarpå burken noga skakas. Den del af 
pulvret, som håller sig stoftfint uppslammadt, afhälles i vatten- 
behållaren, nytt vatten päfylles i burken, som åter skakas o. s. v., 
till dess allt pulvret befinner sig fint fördeladt, uppslammadt i 
den tillmätta vattenmängden. Till hvarje liter vatten sättes så- 
ledes o,5 gram parisergrönt och lika mycket kalk. Lösningen 
silas gärna genom en fin metallväf för aflägsnandet af alla små 
korn, som eljest oupphörligt under arbetet tilltäppa de fina sprut- 
hålen och därigenom vålla mycken tidspillan. 

Äfven den pulveriserade roten af Veratrum viride rekom- 
menderas för dylikt ändamäl. Den dr dyrare och användes där- 
for endast i mindre skala, da priset ej spelar nagon sa stor ral, 
verkar pa insekterna som parisergrönt, är för människan mindre 
farlig än detta arsenikhaltiga färgstoft, men är, tagen 1 större 
doser, äfven för människan ett dödande gift. Den har visat sig 
mest effektiv mot bladskärande steklar, Tenthredinider, och an- 
vändes som torrt pulver, med fördel uppblandadt med 5—10 
delar mjöl, och siktas öfver växterna eller bläses öfver dem med 
en pust. Bästa tiden för användandet af detta pulver är morgon 
och afton, då växterna äro fuktiga af dagg. Pulvret kan äfven 
uppblandas med vatten för besprutning. 

För besprutning af mjuka, sugande insekter har, som bekant, 
fotogenemulsion stor användning. Beredningen af denna tillgår 
på följande sätt: I en panna uppkokas vatten (t. ex. 1 liter), 
däri lägges i bitar skuren tranhaltig tvål, s. k. »Whale oil soap» 
(50 gram), som snart smälter i det kokande vattnet. När detta 
skett, hälles lösningen i en hink med (2 liter) fotogen och bear- 
betas med en spruta kraftigt under 5—1o minuter på så sätt, 
att slangens mynning hålles ned i vätskan, som under pumpnin- 
gen snart antager en mjölkhvit färg... Den spädes vid begagnan- 
det med omkring 10 volymer vatten. 

Ett mot San José-sköldlusen, liksom äfven i andra fall myc- 


5 


Mit 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1809. 


ket användt medel är cyanvätgas, framställd af cyankalium och 
svafvelsyra, hvarvid den besmittade växten under operationen öf- 
verhöljes med ett tält eller segel. Sedan detta medelst linor och 
ställningar kastats öfver den växt, som skall behandlas, insättes 
ett upptill afsmalnande porslinskärl, lämpligen en handkanna, 
innehällande ra svafvelsyra af lika vikt med cyankaliet och 
till lika volym utspädd med vatten. Dä allt är färdigt och kär- 
let placeradt innanför tältet, nedkastas cyankaliet i detsamma och 
tältet drages noga för. Nu börjar genast en liflig utveckling af 
giftig cyanvätgas, som man ytterst noga får akta sig för att in- 
andas. Efter 40—45 minuter kan tältet borttagas, hvarvid man 
noga tar sig i akt för den utkommande gasen. Hos oss kan 
denna metod vara af stor nytta vid desinfektion af importerade 
växter. Operationen utföres lätt 1 ett tätt rum, eller lämpligare 
i ett skåp af det utseende, som på laboratorier användes för 
insättandet af skålar o. dyl. under kemiska processer, som 
framkalla farliga eller illa luktande gaser, blott en tätt slutande 
lucka finnes upptill i skåpet, hvilken vid operationens slut kan 
öppnas för aflägsnandet af gasen, innan man åter öppnar skåpet 
för att uttaga de desinficierade föremålen. 

En mycket stor användning, antingen enbart upplöst i vat- 
ten eller såsom beståndsdel i petroleumemulsion, har »Whale 
oil soap», ett tranhaltigt, tjockflytande eller stundom mer kon- 
denseradt, tvålliknande ämne. Af detta finnas emellertid flera 
slag af olika värde såsom insekticider. Det bästa anses vara 
»N:o 3» och erhålles från Jas. Goop, Philadelphia, Pa. An- 
vändt enbart, upplöst i vatten (1 kilogr. i 4 liter vatten), på- 
sprutas det, då lösningen ännu är tämligen varm. Det är myc- 
ket verksamt mot sköldlöss och bladlöss. Flera andra ämnen 
användas dessutom, såsom man äfven finner af från Departemen- 
tet utgifna rapporter. Dessa torde dock ej alla lämpligen här 
omnämnas. De anförda äro de viktigaste, de i stor skala an- 
vända, hvilka jag under resan hade tillfälle att se i bruk. 

För besprutningar finnes numera ett stort antal af präktiga 
redskap. Några framstående firmor i denna branche äro: The 
Deming Company, Salem, Ohio; The Goulds Manufacturing Co, 
Seneca Falls, N. Y.; W. & B. Douglas, Middletown, Conn., 85 
and 87 John Street, New York City; Morrill & Morley, Benton 

6 


SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 95 


Harbor, Mich., alla i Förenta Staterna. Deras illustrerade kata- 
loger upptaga frän mindre, enklare och billigare maskiner till 
stora, komplicerade. För besprutning med parisergrönt i träd 
användes mycket Goulds »Pomona», afbildad i nämnda firmas 
katalog fig. 1100. Det är en kraftig pump. Den portativa 
apparaten »The Success Knapsack Sprayer» (fig. 675 i Dem. 
Comp. katalog, se noten följande sida) föreföll särdeles bekväm 
och användes vid besprutning med bordeauxvätska. En annan 
lätt transportabel apparat »The Gem» är afbildad, fig. 650, i sam- 
ma katalog. Med denna kunna ganska höga träd besprutas, säsom 
jag en af de första dagarna under vistelsen i Washington var i 
tillfälle att se, då de i parken utanför Departementet stående al- 
marna besprutades till skydd mot den lilla skalbaggen Galerucella 
/uteola MöLrL. Tunnan fylldes med vätska, som flitigt omrördes 
under pumpningen för att hålla det tunga färgstoftet väl uppslam- 
madt i vattnet. De med bamburör stödda slangarna fördes utan- 
för och emellan bladverket, ett fint duggregn fuktade snart det- 
samma — och apparaten var färdig att föras till nästa träd. På 
smäckra, lätt flyttbara stegar kunde man nå upp och grundligt 
bespruta ganska höga träd. Det är vid sprutning med pariser- 
grönt af stor vikt att väl filtrera lösningen, så att icke större 
korn finnas, som då tilltäppa de fina hålen i spridarna, därvid 
förorsakande stort besvär och tidspillan, i det att för hvarje 
gång hela pumpningen måste afstanna. En sådan besprutning 
kräfver ej mycket mer arbete än vanliga vattningar af gräsmat- 
tor, hvilka, såsom en helt naturlig sak, under ihållande torka hos 
oss företagas kanske under veckor dag efter dag. Någon eller 
några besprutningar, sådana som den nämnda, skulle skydda våra 
planteringar och trädgårdar från den skada, som bladätande in- 
sekter och deras larver anställa på bladverket och blommor samt 
skydda den framkommande frukten.! 

En liten mycket präktig apparat är »The Success Kerosene 
Sprayer», hvarmed petroleumemulsion, om ock ej af fullt så 
verksamt slag som den, hvari Whale oil soap ingår som be- 
ståndsdel, omedelbart framställes. I midten befinner sig en foto- 


1 De båda sistnämnda apparaterna hafva nu inköpts för Statens entomo- 


logiska anstalt. 


06 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


genbehållare, utomkring denna vatten. Med en enkel mekanism 
kan mängden af fotogen, d. v. s. emulsionens styrka under arbe- 
tet regleras. Om vattnet emellertid förut uppblandas med Whale 
oil soap, torde resultatet blifva detsamma som vid användandet 
af den förut omtalade emulsionen. Denna emulsion duger emel- 
lertid icke att förvara såsom den särskildt beredda, emedan efter 
en kort stund vattnet och oljan skiljas. Fördelen ligger emellertid 
i den snabbhet, hvarmed tillredningen går, samt regleringen af 


styrkan under arbetet.? 


De bästa spridarna äro »Vermorel», fig. ı och »Cyclone», 
fig. 2. Synnerligast den senare ästadkommer ett ytterst fint 
duschregn. 

En viktig uppgift under resan var vidare att för entomolo- 


? Denna pump med spridare, som i Amerika kallas »The success Ke- 
rosene Sprayer», är framställd genom fig. 649 i den pä engelska affattade 
priskuranten från »Deming Company», Salem, Ohio, N. A. och tillhandahälles 
genom Herrar Frænckel & Hedenberg i Göteborg, hvilken firma har dylika 


apparater och spridare af flera slag pä lager eller anskaffar dem efter rekvisition. 


Se 


NT ee CRE 


SJÖSTEDT: BERÂTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 97 


giska anstaltens bibliotek söka så fullständigt som möjligt förskaffa 
entomologisk litteratur från de olika staternas försöksstationer. 
Sadan utdelas i hvarje stat fritt till alla där boende för saken 
intresserade personer, hvilka insända sina adresser till vederbö- 
rande stationer. Sedermera kunna äfven utomstående institutioner 
och enskilda förvärfva exemplar. Genom välvilligt tillmötesgå- 
ende af första assistenten, mr MARLATT, erhölls allt, hvaraf ännu 
exemplar förefunnos af de vid Åkerbruksdepartementets i Washing- 
ton entomologiska afdelning utgifna publikationerna. Som mr 
MARLATT emellertid blott kunde förfoga öfver sådan litteratur, 
som utgått från nämnda departement, men ej hade befattning med 
publikationerna från de särskilda staternas stationer, vände jag 
mig i och för denna sak till direktorn för dessa, mr A. C. TRUE 
i Washington, hvilken godhetsfullt föranstaltade, att ett cirkulär 
afsändes till samtliga experimentstationer i Förenta Staterna med 
anhållan, att till Statens Entomologiska Anstalt, Albano, sända 
exemplar af alla de från dem utgifna publikationer, hvaraf ännu 
separat förefunnos, samt anteckna anstalten för erhållande af samt- 
liga deras kommande skrifter. 

Den, som någon tid stått i litteraturförbindelse med Åker- 
bruksdepartementet i Washington, har utan tvifvel erfarit den svå- 
righeten, som förefinnes, att få en samlad öfverblick öfver de en- 
tomologiska publikationer, som efter hand utgått därifrån. Dessa 
äro nämligen utgifna dels såsom själfständiga arbeten, dels ingå- 
ende såsom delar i årsrapporter, dels bildande en tid fortsatta 
serier, hvilka kunna afbrytas och fortsättas under ändradt namn 
eller uppdelas i speciella delar, hvarvid svårighet uppstår att följa 
sammanhanget». 

Ur redogörelsen för Departementets publikationer anföres 
här endast följande, såsom varande af mer allmänt intresse. Se- 
dan 1895 tryckes den vidtomfattande »Annual report of the 
Secretary of Agriculture» i tvänne band, af hvilka det senare 
innefattar äfven entomologens rapport. Därom innehåller rese- 
berättelsen följande : » Denna vackra, väl inbundna publikation, Year- 
book, omfattande icke mindre än 600—700 sidor och talrika väl 
utförda planscher, utdelad fritt i icke mindre än en half million 
exemplar, är i sanning en heder för sitt land och visar, med hvil- 
ken vaken blick de praktiska amerikanarna följa dessa frågor, 

Entomol. Tidskr, Årg. 20. H. 2—3 (1899). 9 7 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


och hvilka summor de äro beredda att offra, dä det gäller äker- 
brukets befrämjande». 

Härefter omnämnes arbetsordningen vid försöksstationen samt 
lämnas en förteckning på där anställda många specialisters olika. 
göromål, hvilket är af mer speciellt intresse. 

Därpå följer en förteckning öfver de amerikanska skadein- 
sekter, som från Departementet och U. S. National Museum er- 
hållits såsom gåfva till Anstalten härstädes, af hvilka dock, ty- 
värr, många togo skada under transporten. Enligt vänligt löfte 
kommer denna värdefulla samling längre fram att än mer kom- 
pletteras. 

»Af intresse var äfven att följa de ornithologiska arbeten, 
som i praktiskt syfte utfördes vid Departementet, och hvilka huf- 
vudsakligen gingo ut på undersökning af de olika arternas föda, 
deras maginnehåll. Från skilda håll af landet insändas af intres- 
serade personer i sprit inlagda, bestämda fagelmagar: dessa eti- 
ketteras, sorteras i olika kärl och gömmas, till dess ett tillräckligt 
antal erhållits för undersökning. 

Delarna bestämmas till sin grupp, endast de i ett eller annat 
afseende mer anmärkningsvärda till arten. Då samtliga magar så 
blifvit undersökta, hopsummeras allt under de olika grupperna, 
och man ser huru många procent af de olika slagen i fråga va- 
rande art i genomsnitt förtärt. Som lätt inses, är icke en fågel 
nyttig endast därför, att han förtär insekter, utan det beror på, 
till hvilka slag han hufvudsakligen håller sig. Om det sålunda 
konstateras, att en art hufvudsakligen lefver af t. ex. steklar, som 
äro parasiter på skadliga insekter, så är det så långt ifrån, att 
en sådan art bör skyddas, att dess antal i stället mest möjligt 
bör reduceras. För att underlätta bestämningen förefanns på De- 
partementets ornithologiska afdelning en särskild samling med 
vanligare insekter, liksom äfven en profrörsamling med allmänna. 
fröslag. 

I Maryland, ej långt från Washington, finnes en entomolo- 
gisk station, som enligt d:r HOWARD vore värd ett besök, hvar- 
för jag, försedd med ett rekommendationsbref från denne till 
experimentstationens entomolog, mr W. JOHNSON, strax före 
min afresa från Washington, åtföljd af mr BENTON begaf mig 
dit. Resan gick med Baltimore-Ohio KR. R. till College Park, 


10 


MU nt Se | 


SJÖSTEDT: BERÂTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 99 


där stationen är belägen. Den är förbunden med äkerbruksskola. 
Redan under resan hade jag nöjet att i kupen sammanträffa med 
föreständaren, som med största tillmötesgäende lämnade upplys- 
ningar om stationen och dess verksamhet. Vid framkomsten hade 
jag tillfälle att under entomologens ledning bese de olika loka- 
lerna, den under uppställning varande samlingen af skadeinsekter, 
de redskap, som här användes o. s. v. 

Särskildt anställdes experiment med cyanväte, för att visa, 
huru man här uppförde tälten vid operationen. De tält, 
som här brukades, voro af olika storlek. I stället för två 
stänger med upptill löpande trissor för upphalning af tälten till 
stängernas spets, såsom bruket varit i Washington, användes här, 
och som det tycktes med lika fördel, en stång till hvarje tält. 
Denna ställdes intill trädet på den sida, hvaråt seglet eller tältet 
skulle dragas, böjdes därpå så, att den kom i cirka 45 graders 
vinkel, och då med öfra delen in i löfverkets öfversta parti. 
Därpå bands repet, som gled i den i stångens öfversta del sit- 
tande trissan, fast i duken, hvilken upphissades, hvarpå stången 
medelst en i dess öfta del fäst lina böjdes upp och därpå än vi- 
dare tillbaka, hvarvid duken drogs öfver trädet. Det är gif 
vet, att då ett så tungt segel hvilar på detta, en del mindre gre- 
nar brytas af, och kronan blir, om ej allt för illa medfarén, dock 
ingalunda oskadad. I en praktiskt anlagd trädgård spelar emel- 
lertid den tilltufsning, träden för en vanligen kortare tid fått, icke 
någon rål. Tältet är af stark segelväf, för att ej slitas sönder 
af grenarna, samt väl oljadt, för att ej genomsläppa gasen. Huru 
cyanvätet framställes är på annat ställe anfördt. 

På åkrarna, där potatisen just framkommit, visade sig kolo- 
radoskalbaggen (Doryphora decemlineata) ganska allmän, dock 
icke i förödande mängd. På bladens undersida sutto här och 
hvar de lätt i ögonen fallande orangegula äggen i grupper, och 
där höllo sig äfven skalbaggarna hälst; dock sågos de äfven sitta 
på bladens öfversida. För koloradoskalbaggen användes nu all- 
mänt parisergrönt, som i torrt tillstånd strös öfver plantorna, an- 
tingen med handen eller medelst pustar, eller sprutas öfver dem. 

Såväl under vistelsen på ort och ställe som äfven sedermera 
erhöllos publikationer, som utgått från stationen, så att Entomo- 
logiska Anstalten nu har en i det närmaste komplett serie af dessa. 


II 


100 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Sedan jag inhämtat de upplysningar, som voro förenliga 
med resans plan, afreste jag från Washington efter tre veckors 
vistelse därstädes. På samma gång det är mig en kär plikt att 
uttala min tacksamhet för det vänliga bemötande, jag vid Depar- 
tementet under denna tid fick röna, för det stora tillmötesgående, 
hvarmed alla underrättelser i det ena eller andra afseendet läm- 
nades och för de värdefulla gåfvor af litteratur och insekter, som 
för Entomologiska Anstaltens räkning blefvö öfverlämnade, vill jag 
särskildt härvid nämna chefen för entomologiska afdelningen, d:r 
HOWARD, som med största välvilja och intresse lämnade värdefulla 
råd och upplysningar; förste assistenten, mr MARLATT, genom hvil- 
ken litteraturen erhölls; assistenten mr PERGANDE, som meddelade 
värdefulla uppgifter om San José scale samt om cocciders pre- 
parering; assistenten mr BENTON, som lämnade dylika uppgifter 
om Departementets organisation; assistenten mr BuscK, som dag- 
ligen med utmärkt vänskap gaf alla önskade upplysningar, i 
ordning ställde de samlingar af skadeinsekter, som medförts för 
Entomologiska Anstalten, och som jag till allra största delen har att 
tacka för den samling af öfver ett par tusen nordamerikanska 
insekter, som vid hemkomsten kunnat öfverlämnas till Riksmuseets 
entomologiska afdelning i Stockholm; mr TRUE, genom hvilken 
litteratur från experimentstationerna erhölls; kuratorn vid U. 
S. Nat. Mus., mr ASHMEAD, som ôfverlämnat en samling steklar 
med bon; chefen för mammologiska och ornithologiska afdelnin- 
gen, d:r MERRIAM; assistenten vid ornithologiska afdelningen, d:r 
FISCHER, mr Hicks, dir Dyar och d:r Cook, hvilka alla i ett 
eller annat afseende underlättat mitt arbete vid Departementet. 

Den experimentstation, jag närmast hade för afsikt att be- 
söka, var Ithaca i Staten New York, där Cornells universitet är 
förlagdt. Resan går, sedan man passerat Harrisburg och floden 
Susquehanna, till större delen fram genom dalar mellan Allegha- 
nybergens tallösa höjder. Landet är ända till mot Ithaca och 
delvis ännu där mycket kuperadt; ås efter ås följer, skilda genom 
dalar, i hvilkas botten ofta större eller mindre strömmar forsa, 
utmed hvilkas sidor järnvägen buktar sig fram, följande deras 
ständiga slingringar. Stundom äro dalarna smala, då de stupande, 
hufvudsakligen med smäväxt ek, Quercus alba, och spridda barrträd 
beväxta höjderna brant skjuta upp på båda sidor, på andra ställen 


12 


u ei te eee a Te ye Er te 


SJOSTEDT: BERATTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. IOI 


bredare, sluttningarna längre och mer odlade. Det är en i 
det hela mycket välbekant anblick ett sadant landskap med sina 
potatis- och hvetefiilt, sina gra gärdesgärdar o. s. v. af samma 
slag, som hos oss, erbjuder. 

Gräsvallarna med sina Poa-arter, Triticum, Anthoxanthum, 
Geranium (trol. selvatecum), Rumex acetosella, potentillor, mask- 
rosor m. m. bidraga äfven och i väsentlig man att framkalla 
denna välbekanta vy. Här och där ser man dock inhemska for- 
mer af främmande utseende blanda sig med den öfriga vegetatio- 
nen. Ju mer resan gick mot norr, desto mindre kuperadt blef 
landet; de förut branta höjderna försvunno och efterträddes af 
lägre, bredare, och de mellanliggande dalarna tilltogo i vidd. 
Hela landets förutsättning för odling blef därför större, och jord- 
brukarna hade äfven här i vida högre grad betjänat sig af den 
vidsträckta ytan. 

Staden Ithaca ligger vid södra spetsen af en 40 eng. mil 
lång och mycket smal sjö, Cayuga, i en större dal mellan ej 
obetydliga åsar, hvilka äfven delvis äro bebyggda, synnerligast 
den östra, på hvars öfre del Cornells universitet äfvensom experi- 
mentstationen äro belägna. 

Strax efter ankomsten gjorde jag under prof. COMSTOCKS 
välvilliga ledning besök vid den entomologiska stationen och 
universitetets entomologiska laboratorium. Den förra bestod af 
trenne mindre rum och ett glashus af samma utseende som det 
i Washington, där prof. Comstock förut varit. Samma slags 
kläckburar användes äfven här. En del mindre sådana utgjordes 
af breda, nedåt utvidgade lampglas, öfverspända med tyll och 
delvis nedtryckta i jorden. 

För i vatten lefvande larver, som vid förpuppningen gå upp 
i fuktig jord, hade en glasbur inrättats med afsikt att få pupporna 
att ej ligga för vått. Halfva den jämnbreda glasskälen, vinkel- 
rätt sedt, var fylld med småsten, hvarpå ett sandlager låg ut- 
bredt. Den vertikala skiljeväggen nådde ända upp till sandens 
yta, som var belägen lägre än kärlets öfre kant. Från vattnet 
vandrade nu larverna på den skrofliga mellanväggen upp till san- 
den, där de vid olika djup nådde olika fuktighet. 

Såsom af stationens publikationer synes, äro större delen af 
figurerna framställda efter fotografier. Vid fotografering af mi- 


13 


noe) = ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


kroskopiska preparat användes Leız kamera, hvarmed mycket 
goda afbildningar af genomskinliga preparat tagas. Dä jag ön- 
skade se sprutningen efter olika metoder, blef jag af prof. Com- 
STOCK ledsagad till den botaniska afdelningen, som fätt detta ar- 
bete pa sin lott. Eljest har, så vidt jag sett, alltid den entomo- 
logiska afdelningen haft detta aliggande. 

Af mr GouLp vid hortikulturafdelningen lämnades mig med 
största tillmötesgående upplysningar om deras sprutningsmetoder. 
Hufvudsakligast användes bordeauxvätska, hvaraf stora kvantiteter 
tillreddes i en tunna eller ett kar. Lösningen af kopparsulfat 
neutraliserades med kalkvälling, till dess att en däri slagen lös- 
ning af blodlutsalt — några droppar — icke längre lämnade 
någon brunröd fällning. I stället för att stödjas af bamburör fast- 
skrufvades slangarna, då de höjdes upp till bladverket, vid kopparrör. 
Afven den nämnda apparaten att bära på ryggen användes här. 

I planteringarna hade just för ett par dagar sedan sista be- 
sprutningen företagits (?/s) och ännu bar löfverket på träd och 
buskar tydliga spår af den fasttorkade blandningen. 2—3 be- 
sprutningar, beroende på hur svårt växterna varit angripna före- 
gående år, plägade här användas. 

Om svamparna förut varit svåra sker första sprutningen tidigt 
på våren, då knopparna svälla. Den andra företages just före 
blommornas öppnande. Vid denna liksom vid följande användes 
parisergrönt i lösningen, bordeauxvätska, vid den första endast 
lösning af kopparsulfat. Den tredje sprutningen sker sedan blom- 
morna fallit af och karten något växt ut. Första besprutningen, 
med endast kopparsulfat, behöfves ej, om svamparna ej svårt 
angripit träden föregående ar. 

Nu var äpplekarten så utväxt, att det i spetsen sittande 
fodret vikit sig tillsammans; det är medan detta ännu bildar en 
öppen bägare, som den sista besprutningen skall ske. 

Under ledning af direktorn, prof. ROBERTS, besågs därpå en 
del åkerbruksredskap, anläggningar af flera slag, hönsgärdar o. s. v. 
af stort intresse. Att närmare ingå på redogörelse öfver detta, 
ligger emellertid ej inom ramen af denna berättelse»... 

»Den 3 juni lämnade jag Ithaca för att besöka den andra, 
större, inom Staten New York liggande experimentstationen, Ge- 
neva. Denna station ligger dock icke 1 staden, utan 1,5 engel- 


14 


SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 103 


ska mil utanför. Stationen bestär af flera byggnader, men 
fär inom kort ytterligare en större, som sades blifva färdig till 
samma höst. Utom de 15,000 doll. från guvernementet erhåller 
stationen i sin helhet omkring 50,000 doll. per år från Staten 
New York. År 1897 erhölls 41,000 doll. för uppförandet af det 
nya huset. Detta skall innehålla arbetsrum för en hortikultör, 
entomolog, växtpatolog och bakteriolog samt för föreståndaren 
för mejeriet. Det nuvarande insektariet skall delas mellan växt- 
patologen och entomologen. Posterna för växtpatologi och 
mejeri äro nya. En särskild underafdelning af Genevas sta- 
tion finnes på Long Island, nära New York, där helt annan jord- 
mån finnes och andra klimatiska förhållanden. Det är mest köks- 
växter, som där odlas; denna station har 8,060 doll. per år, 
förestås af en entomolog och har inga egna publikationer, utan 
redogörelserna därifrån inflyta i Genevas»... 

» Till tidningarna inom staten sändas tryckta uppsatser för 
införande af allmännyttiga, till åkerbruket hörande saker. Dessa 
affattas i två former, en mera utförlig och en kortare, blott inné- 
hållande de viktigaste punkterna. Det står sedan de resp. redak- 
törerna fritt att efter utrymme intaga den ena eller andra. De 
sändas till omkring 100 tidningar. Genom bibliotekarien, mr 
Hatt, erhölls för Entomologiska Anstalten af alla de publikatio- 
ner, som ännu funnos. 

I insektariet, som helt och hället var af glas, utom nedtill 
cirka 4 fot, där det var bygdt af tegel och delvis af annan sten 
och där cirka 3 fot breda, med växter besatta bord stodo, fun- 
nos nägra mycket stora burar af en egen modell. De voro om- 
kring 5 fot höga af i ramar fäst, tämligen fin järnträdsväf. Hela 
den tunga buren kunde med en i en trissa löpande lina lyftas 
upp. Botten var cirka en fot under marken, men buren föll ej 
ned längre än till en utmed golfytan belägen ram. I sådana 
burar kunna rätt stora växter insättas. 

En af plommonträdens värsta fiender är här en curculionid 
(Conotrachelus nenuphar). För att skydda sig mot denna använ- 
des följande apparat: På en lätt vagn var en stor af hvit väf gjord 
uppsamlare, i. form af en upp och nedvänd paraply, fäst. Från 
pereferien till centrum var pa ett ställe en omkring fotbred öpp- 
ning. Vagnen inköres nu, så att stammen kommer genom denna 


15 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


öppning in mot medelpunkten. Vid centrum är ett större hål 
och därunder en uppsamlare af plåt. Då apparaten körts in, så 
att stammen står strax vid dess midt, stötes på stam och grenar 
med en mjukbeslagen, i spetsen med en knapp försedd stång, 
hvarvid skalbaggarna, tillika med en del larver o. d. nedfalla på. 
duken, hvarifrån de nedsopas i behållaren för att sedermera oskad- 
liggöras. Det ligger i sakens natur, att frukten efter så omsorgs- 
full skötsel af träden skall blifva vacker, och lämnar äfven denna. 
försöksträdgård, enligt uppgift, från yttre skador synnerligen fri 
frukt. 

De sprutmaskiner, jag hittills sett i verksamhet, voro alla 
sådana, som sköttes för hand. För att få se en af de större med 
ånga drifna apparater, som användas, for jag i sällskap med hor- 
tikultören mr BEACH ut till en 8 engelska mil från Geneva lig- 
gande farm, hvars ägare bedref trädgårdsskötsel i något större 
skala. Ägaren, mr WILSON, var nog vänlig att, oaktadt maski- 
nen för tillfället ej var i bruk, låta framtaga, uppelda och ordna 
den samt med hästar köra den omkring i farmen, där en del träd 
besprutades. Apparaten, som kostade 200 doll., kördes med två 
hästar, samt sköttes af tre man, två vid slangarna och en vid 
hästarna. Den ena af de två slangarna slutade med en dubbel 
»vermorel», den andra med en »bordeaux»liknande spridare, som: 
gaf en massivare, längre upp i kronorna gående stråle. De båda 
sprutarne hade plats på en ställning för att nå högre upp. Ehuru 
farmen var ganska liten, ansåg ägaren det med sin stora fördel 
förenadt att inköpa en så dyrbar apparat och erlägga öfriga ut- 
gifter vid begagnandet, summor, som han lätt fick åter genom 
de förhöjda prisen på den därefter erhållna vackra frukten. 

Utom till direktören, prof. JORDAN, star jag i tacksamhets- 
skuld till hortikultören, mr BEACH, synnerligast, samt till mr 
Love, d:r van SLYKE och mr Haut för lämnade upplysningar vid 
denna station. 

Frän Geneva fortsattes därefter resan öfver Niagarafallen in 
i Canada till Akerbruksdepartementet i Ottawa, landets hufvudstad, 
dit jag framkom den 6 juni. 

Vid ankomsten till Departementet, en större i gulaktig sten 
uppförd byggnad vid en af stadens förnämsta gator, fick jag när- 
mare underrättelse om »Experiment Farm», som var belägen 

16 


ERLERNEN“ dan à ME al ae, ee he 


SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 105 


utanfôr staden. Med elektrisk väg kommer man i dess närhet, 
hvarefter man har 15 minuters väg fram till stationen. 

Dä jag hufvudsakligast intresserade mig för den entomologi- 
ska afdelningen, vände jag mig till d:r FLETCHER, som dock fö- 
restår äfven den botaniska. Något särskildt insektarium fanns 
icke här, utan försöksburarna stodo i d:r FLETCHERS rum. 

Genom direktorns, mr SAUNDERS, tillmötesgående erhölls af 
all den hittills från stationen publicerade litteraturen. En del af 
denna var slut på stationen, men serierna kompletterades från en 
liten af direktorn reserverad samling»... 

»Som denna station icke hade något af mera intresse att stu- 
dera, fortsattes resan följande dag öfver Montreal till Albany. Här 
finnes icke någon experimentstation, utan åkerbruksdepartementet 
för State New York, hvarunder experimentstationerna i Ithaca och 
Geneva subordinera, är här förlagdt. Värdefulla publikationer er- 
höllos från sekreteraren samt löfte om alla kommande. 

På grund af de underrättelser jag erhöll i Geneva, att en 
mindre under densamma subordinerande station funnes på Long 
Island vid Jamaica nära New York, beslöt jag vid framkom- 
sten till denna några dagar före »Campanias» afgång till Europa 
att använda tiden till ett besök vid denna lilla station. Orsaken 
till dess anläggning är, att jordmånen på denna ö är så olik med 
den vid Geneva och Ithaca, och man önskat få utförda en del 
experiment just på sådan jord och sådant klimat, som där är rå- 
dande. Det är hufvudsakligen grönsaker, som där odlas. Sta- 
tionen är förlagd i en hyrd lokal, några särskilda experimentfar- 
mer finnas icke, utan farmerna rundt omkring besökas för expe- 
rimenten. Ön är flack och sandig och, som det ville synas, under 
sommaren tryckande het; den är äfven delvis sumpig. Den lig- 
ger vid Hudsonflodens mynning; från New York kommer man på 
ångfärja till Long Island City och därifrån med järnväg till 
Jamaica. 

Ännu äterstodo två dagar, innan »Campania» skulle afeä, 
och da jag mycket önskat träffa d:r JouHn B. SMITH, föreståndaren 
för entomologiska stationen i New Brunswick, N. Y., känd som 
en mycket framstående praktisk entomolog, afreste jag dit den 16 
juni på Pennsylvania R. R. C. 

Vid framkomsten till New Brunswick visade det sig emel- 


17 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


lertid rätt svärt att fà tag i experimentstationen. Slutligen un- 
derrättad att den läg utanfôr staden, begaf jag mig dit, men fick 
där veta, att d:r SMITH ej var pä stationen, utan troligen i sta- 
den, där han bodde. Terrängen vid farmen var flack och stenig, 
sandig och varm. Jorden var rödaktig, ofta ganska skarpt. Ty- 
värr kunde jag icke denna dag träffa d:r SMITH, som var i Phi- 
ladelphia. 

Följande dag ätervände jag därför till New Brunswick vid 
samma tid, efter att på morgonen ha mottagit och till ångaren ned- 
fört lådor och paketer innehållande litteratur och insekter, sända 
från Departementen i Washington och Albany. 

Landet är som antydt tämligen flackt, närmast New York 
delvis sumpigt, längre ner blir det mer kuperadt och betäckes 
rikare af vackra löfskogar, skilda genom fält och trädgårdar. 
Trakten är närmast New York tätt bebyggd, glesnar sedan så 
småningom. Det är en rätt egen anblick dessa spridda hus för- 
läna, hvilkas tak och väggar för det mesta äro upptagna af bra- 
skande annonser. Vegetationen vid fälten liknar den hos oss 
med Equisetum, Chrysanthemum, Rumex-arter, Plantago major, 
Trifolium pratense, repens o. a. 

Jag hade nu nöjet att fa träffa d:r SMITH, med hvilken 
jag gjorde ett besök ı det entomologiska laboratoriet. Anstal- 
ten, som är 18 ar gammal, har ett underhall af 12,000 dollars 
utom de 15,000 fran Departementet. I hvarje ars »report» in- 
föras reglementen och bestämmelser, som gälla stationen; 18 re- 
ports äro salunda publicerade och dessa tryckas pa statstryckeriet 
och betalas af staten. Bulletinerna utgå i 17,000 exemplar och 
portot dr fritt endast for de tryckta publikationerna, ej for bref och 
paket, som betalas af stationen. I laboratoriet fanns en vackert 
uppsatt samling af biologiska insektgrupper. Efter ett par tim- 
mars besök anträddes äterfärden till New York och följande dag, 
den 18 juni, fortsattes resan öfver hafvet. Den 2 juli kunde jag 
äter inträda i tjänstgöring vid Statens Entomologiska Anstalt.» 


wie 


107 


ETT BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM DJURLIFVET 
UTE PÄ SKÄREN. 


EN ZOOLOGISK UTFLYKT TILL UTKLIPPORNA. 


AF 


Jvar TRÂGÂRDH. 


Under en segelfärd längs Sveriges kuster från Göteborg till 
Hernösand, som i juni och juli mänader 1898 företogs af fyra 
yngre upsalazoologer, däribland undertecknad, hade jag tagit till 
min uppgift att studera djurlifvet ute pa de yttersta skären. 

Det hade ursprungligen varit min afsikt att endast undersöka 
de minsta, längst ut liggande och af kulturen alldeles oberörda 
skären. Att göra ett så noggrannt urval, att endast dylika, för 
mitt ändamål fullt lämpliga lokaler blefvo undersökta, visade sig 
emellertid omöjligt. Då dessutom under färden tidsutdräkt måste 
undvikas, samt väder och vind ej sällan voro ogynnsamma, blef 
följden den, att många lokaler, som det varit synnerligen önsk- 
värdt att få undersöka, måste förbigås, under det andra på grund 
af den knappt tillmätta tiden ej hunno fullständigt undersökas. 
Därjämte kommo äfven några andra lokaler, som på grund af 
sin storlek m. fl. förhållanden voro för mitt ändamål mindre lämp- 
liga, likväl att undersökas. 

Dä emellertid en af dessa senare, Utklipporna, dock torde 
erbjuda något af intresse, i synnerhet som vår kännedom om 
djurlifvet i våra skärgårdar ännu kan anses vara mycket ofull- 
ständig, har det synts mig lämpligt att göra den till föremål för 
denna lilla uppsats, ehuru den skildring af djurlifvet därstädes, 
som jag kan gifva, naturligtvis ej kan göra anspråk på någon 


I 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


större fullständighet, da min vistelse pä denna lokal blott räckte 
en half dag. 

Utklipporna äro en liten samling af smä, läga skär, belägna 
2,3 mil söder om Karlskrona och 8 km. SSV om Utlängan, 
närmaste ö i Blekinge skärgård. På det södra af de två största 
skären är en fyr, som byggdes 1840 och sammanhänger med en 
äldre fästningsbyggnad. Enligt uppgift af fyrmästaren hafva Ut- 
klipporna länge varit bebodda. För närvarande äro där bosatta 
tre familjer. Af husdjur finnas blott en ko, får samt ankor. 

På hufvudskäret, som har mycket sparsam vegetation, finnes 
en liten trädgårdstäppa, omgärdad af en stenmur. 

Det andra skäret, som ligger mera skyddadt, har på de cen- 
trala delarna en rätt rik vegetation och är delvis besådd med gräs 
för boskapen. 

De högsta punkterna på skären ligga omkring 5 m. öfver 
hafvet. Vid stormar öfverspolas hufvudskäret af vågorna så högt, 
att skummet stänker ända upp- till toppen af det 30 m. höga 
fyrtornet. 

Af skären undersöktes de två större samt ett mindre. 

Pa det norra skäret blefvo endast vattensamlingarna under- 
sökta, enär inga redskap för håfning 1 gräset blifvit medförda. 
En sötvattensamling, uppfylld af multnande växtdelar och belä- 
gen i en sumpig sänka ungefär midt på skäret, befanns hysa 
ett rikt insektlif, hvarjämte 774407 punctatus förekom i stor myc- 
kenhet. Där påträffades i mängd såväl zmagznes som larver af 
följande skalbaggar: Hydroporus planus, H. pubescens, Gauro- 
dytes uliginosus, Hydrobius fuscipes och Philydrus maritimus 
samt mera sparsamt Znochrus bicolor och Parnus auriculatus. 
Dessutom funnos talrikt CAzronomus, Corisa- och Calopteryx- 
larver. 

Det södra skäret hade, som ofvan nämndes, en mycket spar- 
sammare vegetation; hela den södra delen saknade all växtlighet. 
Här päträffades under stenar följande skalbaggar: 

Carabus granulatus, Feronia nigrita, Harpalus tardus, 
H. seriepunctatus, Amara lucida, Corymbites @neus; dessutom 
en fjärilpuppa samt två larver: en större staphylinidlarv samt en 
noctuidlarv. 

Vidare hittades Coccinella septempunctata, Malachius br- 


2 


TRÄGÄRDH: DJURLIFVET UTE PÄ SKÄREN. 109 


pustulatus, Cantharis-arter, Cynegetis impustulatus (1 ex.) samt 
Apion sp. 

I kreaturspillning förekommo Aphodius fossor, A. ater, 
Spheridium scarabæoides, Cercyon unipunctatum samt C. quis- 
guilium. 

Af myror hittades tva arter, hvilka tyvärr ej blifvit bestämda; 
bada arterna uppträdde talrikt. 

Spindlar tillhörande familjerna Zycoside, Drossid@ och 
Theridiidæ funnos i mängd, likaså gråsuggor, hvilka företräd- 
des af Öniscus murarius. 

Myriopoderna, hvilka i likhet med gråsuggorna förekommo 
talrikast vid stenmuren omkring trädgårdstäppan, representerades 
af Geophilus ferrugineus och Polyxenus lagurus. Oligochzter 
voro vanliga. 

Under bäddar af ruttnad tång på västra stranden af skäret 
fanns ett myllrande, rikt djurlif; talrika oligochæter, tjocka, fro- 
diga fluglarver och puppor, tillhörande åtminstone fyra arter, lar- 
ver och fullvuxna individer af den under ruttnad tång vanliga 
staphyliniden Cafius xantholoma samt Gamasus crassus KRAM. 
och G. crassipes L., bäda i stor mängd. 

På skäret funnos inga sötvattensamlingar, men väl gölar med 
mer eller mindre bräckt vatten i fördjupningar och remnor i klip- 
pan, särskildt på den södra stranden. Af dessa undersöktes en 
större, med fin sandbotten, som genom en djup, mycket smal 
spricka stod i förbindelse med hafvet. Utom Gasterosteus acu- 
leatus i olika utvecklingsstadier samt de i denna del af Östersjön 
vanligast förekommande molluskerna Paludinella baltica, Cardi- 
um edule m. fl. hittades endast Chironomus-larver, ehuru i jäm- 
förelsevis ringa antal; i de mindre gölarna förekommo dessa där- 
emot i oerhörd mängd. Bottnen i hvarje göl var helt och hållet 
klädd af de rör, som de af slam och algpartiklar förfärdiga åt 
sig som tillflyktsorter. 

Enligt fyrmästarens uppgift besvärades man särskildt vid 
lugnt väder i hög grad af mygg uti fyrtornet, något som vi 
voro i tillfälle att konstatera vid ett besök i detsamma; vid hvarje 
andetag man tog bokstafligen fylldes näsa och mun utaf myggor, 
som i hundratusental funnos i tornet. 

Uti den ofvan nämnda större saltvattensamlingen hade egen- 


2 
J 


110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 899. 


domligt nog Zrzfon på flera ställen lagt sina ägg uti långa, pärl- 
bandlika rader. Inga fullvuxna individer observerades, ej häller 
några larver, förutom ett par små förkrympta exemplar, som seder- 
mera påträffades uti det hemförda och konserverade materialet. 
Huruvida man får tillskrifva saltvattnets ogynnsamma inverkan 
denna omständighet eller ej, är naturligtvis omöjligt att afgöra!. 
Märkvärdigt är 1 alla fall, att äggen lagts i saltvatten, under det 
att inga påträffades i sötvattensamlingen på det norra skäret, 
där Zrzton hade sitt tillhåll. Man ser ju uppgifvet i litteraturen, 
att batrachier ej förmå uthärda minsta salthalt i vattnet. 

Förutom de båda större skären undersöktes ett litet skär, 
det s. k. Degerhufvudet, som låg vid pass 100 m. söder om 
hufvudskäret. 

På norra sidan af detsamma fanns 1 en väl skyddad skrefva 
en vegetation af Szlene, Sedum och gräs. Här fanns en efter 
förhållandena mycket rik fauna, bestående af spindlar, gråsuggor 
och myriopoder, tillhörande samma arter, som de förut från huf- 
vudskiret omnämnda. Af skalbaggar hittades Agrzotes lineatus 
(med larver), Malachius bipustulatus, Patrobus atrorufus STRÖM, 
Amara fulva, Amara sp. samt Corticaria sp. Acariderna re- 
presenterades af en Rhyncholophus samt af Bdella arctica Yuo- 
RELL, som kröp omkring öfverallt pa klipporna. Under lafvarna 
påträffades Chelifer Scheffert. 

I en liten vattensamling vimlade det af Chironomus-larver, 
under det att ytan var betäckt af podurider. På stranden hop- 
pade ett par exemplar af den lilla flugan Scatella stagnalıs. 

På de båda större skären och särskildt vid stenmuren på 
det södra påträffades icke mindre än 11 arter landsnäckor, hvilka 
min följeslagare, fil. kand. E. NORDENSKIÖLD, haft godheten att 
bestämma. De äro följande: Vitrina pellucida Mörr., Hyalina 
cellaria Mörir., Helix costata Mörr. (allmän), HA. pulchella 
Mbt. (allmän), H. hortensis MüıL., H. fruticum Miır., Pupa 
muscorum MüLL. (allmän), Balea perversa L. (allmän), Clausi- 
lia bidentata STR. samt en Limax. 

Dä, säsom ofvan nämndes, Utklipporna sedan läng tid till- 


1 Det kanske borde omnämnas, att en mindre del af äggen voro angripna 


af en Saprolegniacé. 


TRÄGÄRDH: DJURLIFVET UTE PÄ SKÄREN. TE 


baka varit bebodda, är det klart, att denna omständighet utöfvat 
ett stort inflytande pä faunans sammansättning. I synnerhet dä 
byggnadsmaterial, jord till trädgärdstäppan, foder ät boskapen 
o. d. förts öfver från fastlandet, hafva naturligtvis en hel del 
ovingade former lätt kunnat medfölja. 

På så sätt hafva helt säkert landmolluskerna, hvilka ju före- 
kommo i en förvånansvärdt stor rikedom på arter, samt dagg- 
maskar, gråsuggor, myriopoder, podurider, spindlar och acarider 
transporterats öfver. Hvad särskildt beträffar gräsuggorna och 
spindlarna kunna de dessutom lätt komma öfver som gratispassa- 
gerare vid färden ut till skären. Jag erinrar mig, att vi vid 
flera tillfällen fingo spindlar med i båten, då vi för att besöka 
mindre lätt tillgängliga skär lånade smärre segelbåtar, som legat 
uppdragna på land. 

På samma sätt måste man väl äfven förklara förekomsten 
af vattenödlor; dock synas batrachier ute på skären ej vara en 
så alldeles sällsynt företeelse. I en sötvattensamling på ett skär 
i Lilla Nassa skärgård långt ute i Stockholms skärgård påträffa- 
des nästan fullvuxna groddjurslarver. Skäret var likväl så otill- 
gängligt, att det var förenadt med ganska stor svårighet att landa 
där. Likaledes påträffades nästan fullvuxna groddjurslaver i en 
sötvattensamling på Tjärfven, ett isoleradt skär, 4,500 m. NNV 
om Söderarms fyr, utanför Norrtälje. I dessa senare fall har 
man svårt att tänka sig, att transporten förmedlats af människor. 

Hvad skalbaggarna angår är det svårt att säga, huru stor 
rål människan spelat vid deras öfverförande, och det är endast i 
två fall man kan spåra hennes inflytande, nämligen i fråga om 
Carabus granulatus och Cynegetis impustulatus, hvilka båda 
hafva förkrympta flygvingar. Det ojämförligt största antalet af 
dem, som påträffades, voro bevingade och kunna lätt blifvit 
vinddrifna ut till skären. Detta gäller särskildt om Coccinella 
septempunctata och Cantharis-arterna, af hvilka enstaka indivi- 
der ofta påträffas ute på skären. Malachius bipustulatus synes 
vara en rätt vanlig företeelse äfven i de yttre delarna af skär- 
gården. Så t. ex. anträffades denna skalbagge i oerhörda mas- 
sor ute på ett litet isoleradt skär i Västerviks skärgård, beläget 
3 km. utanför närmaste ö åt fastlandet till. Då skäret hade en 
rätt rik vegetation af Matricaria och Cochlearia, som vid denna 


5 


Dis. 


112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


tidpunkt stodo i blomning, synes det ej vara orimligt att antaga, 
att djuren, vägledda af sitt luktsinne, hittat vägen ditut, i syn- 
nerhet som det är alldeles otänkbart, att de skulle kunnat ge- 
nomgå sin utveckling ute på skäret. 

Hvad slutligen acariderna | beträffar, synas dessa hafva stora 
spridningsmöjligheter, och en noggrannare undersökning skulle 
helt säkert gifvit ett rikt utbyte af framför allt oribatider. 

Sådana hafva nämligen, i likhet med bdelliderna, visat sig 
vara en snart sagdt konstant företeelse ute på skären, huru iso- 
lerade dessa än må ligga. Utaf de 26 skär, som jag hittills haft 
tillfälle att undersöka, har det endast varit tre, på hvilka inga 


bdellider funnits (oribatider funnos dock på två af dem), och . 


dessa skär voro så låga, att vågorna äfven vid ej särdeles hög 
sjö alldeles öfverspolade dem. 


Postexpeditören B. VARENIUS meddelar, att han funnit Phy//o- 
dius Oblongus L. rätt talrikt vid Helsingborg och Lund. Arten 
uppgifves visserligen af THOMSON i »Skand. Coleopt.» såsom tvif- 
velaktig för vår fauna, men i den senare utkomna GRILLS » Cata- 
logus» lär man dock känna flera fyndorter, näml. i Skåne, Halland 
och Västergötland samt äfven, att THOMSON sedan hans arbete 
utgafs själf anträffat den vid Helsingborg. Samma meddelare 
omnämner dessutom förekomsten af den rara och ståtliga Cerambyx 
Cerdo L. = Heros Scor., THoms. vid Vegeholm i Skåne. 


Prov. läkaren A. G. HELENIUS, Haapavesi, Finland, omnäm- 
ner till red. följande fynd: 

Nebria Gyllenhali var. Balbi Bon. af stud. B. Poppius i 
Syd-Varanger. 

Cartodere Filum Aust af magister H. LINDBERG hösten 
1898 i Helsingfors (importerad med frukter från S:t Croix). 

Bythinus Nodicornis Aust i Haapavesi hösten 1898 af d:r 
HELENIUS. D Le 


113 


BEITRÄGE ZUR KENNTNISS DER ZOOCECIDIEN DES 
WACHHOLDERS (FUNIPERUS COMMUNIS L.) 


VON 


G. LAGERHEIM. 


(Tafel: 5.) 


Die Anzahl der an Coniferen beobachteten Phytoptocecidien 
ist eine sehr beschränkte. Am meisten bekannt dürften die mehr- 
jährigen Rindengallen sein, welche an den Zweigen von Pinus 
silvestris L. als lokale Anschwellungen durch Hypertrophie des 
Rindengewebes von Phytoptus Pini Naw. verursacht werden’. 
Dasselbe Cecidium ist von Tuomas” an Pinus montana MILL. 
(P. Pumilio Hxe.) in den Tiroler Alpen gefunden und von ihm 
eingehend beschrieben worden. 

Seltener dürfte das weniger augenfällige Acrocecidium auf 
Taxus baccata L. sein, welches als eine Deformation der Knospen 
sich zeigt und von Phytoptus psilaspis Nav. verursacht wird. 
Auf Funiperus wurde erst neulich ein Phytoptocecidium entdeckt. 
In der Umgebung von Tregnago und bei Rive di Campofontana 
(Prov. Verona) fand MassaLonco® eine von Phytoptus quadrt- 


= 


! Abgebildet in C. MASSALONGO, Acarocecidii nella Flora Veronese. 
Ulteriori osservazioni ed aggiunte, p. 478, tav. VIII, fig. 4—6 (Nuov. Giorn. 
Botan. Ital., vol. XXIII, no, 3, 1891). 

? Fr. THOMAS, Beiträge zur Kenntniss der in den Alpen vorkommen- 
den Phytoptocecidien, p. 62 (Mitteil. d. Botan, ‘Ver. f. Gesamtthüringen, Bd, 
IV, 1885). 

3 C, MASSALONGO, Intorno ad un nuovo tipo di Phytopto-cecidio del 
Funiperus communis L., pag. 460 (Nuov, Giorn. botan. Italian., Vol. XXII, 
1890); Acarocecidii nella Flora Veronese, p. 91, tav. II, fig. 11---16 (l. c. 
Vol. XXIII, 1891). 

Entomol. Tidskr. Arg. 20. H. 2—3 (1899). I 8 


lo 7 i” me 
; 


114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


setus ‘THOM. verursachte Deformation der Beeren. Ungefähr gleich- 
zeitig wurde dasselbe Cecidium von CANESTRINI* in Venedig, 
Trientiner Gebiet angetroffen. An anderen Orten ist dieses Ceci- 
dium so viel ich weiss nicht beobachtet worden. Vielleicht ist 
dasselbe jedoch nicht so selten, sondern nur wegen seiner Un- 
scheinbarkeit übersehen worden. Darauf deutet der Umstand, 
dass ich genanntes Cecidium im vorigen Sommer sowohl bei 
Stockholm als auch bei Mariehamn (Aland) fand. An beiden 
Orten scheint es allerdings selten zu sein, denn es wurde nur 
an je einem Wachholderstrauch vorgefunden — bei Stockholm in 
einem sumpfigen ‘Tannenwald zwischen Saltsjöbaden und Vargards- 
viken, bei Mariehamn in einer schattigen Felsenschlucht am »Ut- 
sigtsberget» — obgleich ich wohl einige hundert Sträucher unter- 
suchte. Auch MassALonco scheint das Cecidium an einer schat- 
tigen Localität (»in un bosco») gefunden zu haben. 

Die vollständig ausgebildeten Cecidien (Taf. 5, Fig. ı, 2) 
sind den normalen Beerenzapfen so ähnlich, dass man erst beim 
genaueren Zusehen die Deformirung wahrnimmt. Während die 
normalen Beerenzapfen sehr oft eiförmig oder oval sind, haben 
die von Phytoptus befallenen immer eine kugelige, oft etwas ab- 
geplattete Gestalt. Die Fruchtblätter der normalen Beerenzapfen 
sind bekanntlich mit einander, auch an der Spitze, vollständig 
verwachsen. Bei den Cecidien ist dies nicht der Fall, hier blei- 
ben die Fruchtblatter am Scheitel des Beerenzapfens frei und 
lassen zwischen sich eine trianguläre Oeffnung, aus welcher die 
drei Samen hervorsehen®. Dieses Offenbleiben der Zapfenschup- 
pen wird durch die Hypertrophie des Fruchtfleisches bedingt. Die 
Samen scheinen nicht verändert zu werden; wenigstens konnte ich 
nicht die von MassarLonGo® hervorgehobene Verschiedenheit zwi- 
schen Samen in normalen und Samen in deformirten Beeren- 
zapfen constatiren. Die Samen der letzteren enthielten ein gut 
entwickeltes Embryo. 

4 G. CANESTRINI, Ricerche intorno di fitoptidi, p. 22, tav. VIe ns 
(Atti soc. Veneto-Trentina, vol. XII, fasc. 1. 1891). 

5 Nicht zu verwechseln mit diesem Cecidium sind die Beerenzapfen von 
7. communis L. v. thyiocarpa Asch. et Graebn., welche normal offene Beeren- 


zapfen hat. 
$ Acarocec. n. Fl. Veron, tay. Il, fig. 13— 16. 


2 


LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS, II5 


Veranlasst wurde das Wiederauffinden dieses interessanten 
Cecidiums durch eine Entdeckung, die ich am 22 Mai 1898 auf 
dem Frühjahrsausflug des Stockholmer Studentenvereins nach Karls- 
häll auf Lidingön unweit Stockholm machte. Der Wald besteht 
hier aus einem Gemisch von Tannen und Fichten, in deren Schat- 
ten zahlreiche Wachholdersträucher wachsen. Als ich diese an 
einem sumpffgen Standort untersuchte, um Material von den all- 
bekannten Kiekbeeren zu erhalten, fand ich ganz unerwartet fast 
an jedem Strauch ein Phytoptocecidium an den Blättern. Um 
die Verbreitung des Cecidiums festzustellen, wurde auf allen mei- 
nen Excursionen im selbigen Sommer nach demselben eifrig ge- 
sucht, und in der That glückte es mir, es an noch zwei Locali- 
täten aufzufinden. An vielen Orten kam es allerdings nicht vor, 
z. B. bei Nacka und Klubbensborg in der Nähe von Stockholm, 
wo ich eine sehr grosse Anzahl Wachholdersträucher darauf ver- 
geblich untersuchte; die Nährpflanze wuchs hier nur an trockenen 
Localitäten. Nach vielem vergeblichen Suchen fand ich an einer 
sumpfigen Stelle im Nadelwald zwischen Saltsjöbaden und Var- 
gärdsviken bei Stockholm einen Strauch, welcher das gesuchte 
Pleurocecidium trug und an einem ganz ähnlichen Standort fand 
ich es reichlich und schön entwickelt im August bei Mariehamn 
auf Åland. Schliesslich fand ich das Cecidium am 14 Mai dieses 
Jahres, reichlich und schön entwickelt im Walde bei Svartsjö am 
Mälarsee, auch an diesem Ort in der Nähe eines Sumpfes. Meine 
Erfahrung geht demnach dahin, dass man nur in sumpfigen Wäl- 
dern nach dem Cecidium mit Aussicht auf Erfolg suchen kann. 

Ehe ich auf eine nähere Beschreibung des Cecidiums eingehe, 
möchte ich zur Orientirung mit einigen Worten an den Bau der 
Blätter des Wachholders erinnern. 

Die Blätter stehen in dreizähligen alternirenden Quirlen und 
sind von ihren Kissen scharf getrennt, eingelenkt. Durch die 
grossen, durch schmale Rinnen von einander getrennten, Blatt- 
kissen mit ihren längslaufenden hervorragenden Harzgängen er- 
scheinen die jüngeren Zweige dreikantig. Die Blattkissen werden 
schon in der zweiten Vegetationsperiode durch Korkbildung von 
der Axe getrennt und fallen ab, während die Nadel noch vier 


7 Vergl. J. BEHRENS, Uber die anatomischen Beziehungen zwischen Blatt 
und Rinde der Coniferen, p. 23 ‘Inaug. Diss. Kiel, 1886). 


a 
I 


oe 


© 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


und mehr Jahre lebendig an der Axe bleiben. An der oberen 
Seite tragen sie da, wo sie den Stengel berühren, eine kleine 
hellgrüne Wulst, die oft etwas schief 
und an der einen Blattkante höher 
als an der anderen ist (Fig. 3). 
An der Unterseite ist diese Wulst 
nicht oder nur wenig angedeutet. 
An beiden Seiten des Insertions- 


punkts liegen an der Unterseite 
kleine mikroskopische, wenigzellige 
Epidermis-Wülste (Fig. A), welche 
beim Herabdrücken des Blattes 
zusammenstossen und wohl dazu 
beitragen, das Zerreissen des Ge- 
lenks zu verhindern. An der Ober- 
seite ist nur eine ganz kleine Epi- 
dermiswulst vorhanden, die zwi- 
schen der grossen Basalwulst und 
dem Gelenk liegt. Die Axe trägt 
hier keine Epidermiswulst wie das 


Fig. B. 


Kissen unterhalb der Blattspreite: 
dagegen besteht hier das subepidermale Gewebe aus dickwandi- 
gen, verhältnissmässig englumigen Zellen. Dieses mechanische 
Gewebe fehlt unterhalb des Gefässbündels, wo es von dünnwan- 
digem Parenchym ersetzt wird. 

In Betreff der Anatomie des übrigen Theils des Blattes ver- 
weise ich auf die ausführlichen Mittheilungen von VArLLoT°® und 
v. WETTSTEIN ? und werde hier nur das Mesophyll und die Epi- 


8 J. VALLOT, Le JYuniperus phoenicea a forme spiculaire, p. 331 (Journ. 
d. Botanique, II, 1888). 

IR. v. WETTSTEIN, Uber die Verwerthung anatomischer Merkmale zur 
Erkennung hybrider Pflanzen, p. 17, Taf. II, Fig. 3 (Sitzungsb. d. Kais. 
Akad. d. Wissensch. Bd. XCVI, Abth. I, 1887, Wien 1888). 

WETTSTEIN, der Wachholdernadeln aus Siebenbürgen, Ungarn, Galizien, 
Croatien, Steiermark, Krain, Nieder-Österreich, Tirol, Schweden, Russland und 
Griechenland anatomisch untersuchte, fand den Bau derselben sehr constant 
gleich (1. c., p. 18. Nur die Ausbildung des Hypoderms zeigte Abänder- 
ungen. An den aus dem Süden Europas stammenden Exemplaren fand sich 
eine schwächere Ausbildung des mittleren hypodermalen Bündels, dagegen 


4 


LAGERHEIM : ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. a 


dermis besprechen. Der Bau desselben ist am besten an einem 
medianen Längsschnitt zu sehen. Das Schwammparenchym in der 
Mitte der Blattoberseite besteht aus kurzen der Epidermis dicht 
anliegenden Zellen, die durch grössere Aufnahmezellen mit den 


eine Verstärkung des Kanten-Hypoderms. An Exemplaren aus Upsala fehlte 
häufig das Hypoderm-Bündel an der Blattoberseite. 

In Bezug auf das Hypoderm scheint jedoch der Blattbau mehr variabel 
zu sein, als von v. WETTSTEIN angenommen wird. 

An dem von VALLOT (I. c., Fig. 1) abgebildeten Blatt überzieht das 
aus einer Schicht Zellen bestehende, am Harzgang unterbrochene Hypoderm 
nur die beiden äusseren Neuntel der Oberseite, an deren Mitte ein hypoder- 
maler Strang fehlt. BONNIER (Les variations de la structure chez les mêmes 
espèces in Assoc. franc. pour l'avancem. des sciences, 20:e sess., Marseille 
1891, Part. II) hat ausserdem nachgewiesen, dass das Blatt von JYuniperus 
communis bedeutende Structurveränderungen aufweisen kann, welche sogar 
künstlich hervorgerufen werden können. 

Ich selbst habe Nadeln aus 15 Standorten in Schweden, Finnland, Dä- 
nemark, Deutschland und den Vereinigten Staaten untersucht und folgende Va- 
riationen in der Anordnung des Hypoderms beobachtet. 


Schweden: 

Upsala (leg. ALBERG): Hypoderm unter dem Harzgang unterbrochen, 
von ihm durch 2 Lagen grosser chlorophyllreicher Zellen weit getrennt, an 
der Mitte der Oberseite fehlend. 

Frescati bei Stockholm (leg. WILLE) und Vestanby in Nerike (leg. Fors- 
BERG): Hypoderm die ganze Unterseite überziehend bis an den Harzgang 
reichend, an der Mitte der Oberseite fehlend. 

Liljeholmen (leg. FORSBERG) und Zidingön (leg. ipse) bei Stockholm; 
Hypoderm die ganze Unterseite überziehend, vom Harzgang durch 1—2 Zell- 
lagen getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend. 

Klubbensborg bei Stockholm (leg. ipse): Hypoderm die ganze Unterseite 
überziehend, vom Harzgang durch 2 Lagen grosser Zellen getrennt, an der 
Mitte der Oberseite fehlend. 

Lindarängen (leg. HESSELMAN) nd Saltsjöbaden (leg. ipse) bei Stockholm: 
Hypoderm die ganze Unterseite überziehend, vom Harzgang durch eine Zell- 
lage getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend oder aus einer Reihe von 
2—5 Zellen bestehend. 

Umgebung von Stockholm; Hypoderm die ganze Unterseite überziehend, 
durch 2—3 Lagen grosser Zellen vom Harzgang weit getrennt, an der Ober- 
seite oft unterbrochen, in der Mitte derselben fehlend. 

Borgholm, „Öland (leg. GREVILLIUS): Hypoderm die ganze Unterseite 
überziehend, bis an den Harzgang reichend oder von ihm durch eine Zell - 
lage getrennt, an der Oberseite oft unterbrochen oder an der einen Seite 
fehlend, an der Mitte derselben fehlend oder aus ein paar Zellen bestehend, 


5 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


inneren grösseren Zellen und durch diese mit der Parenchymscheide 
des Gefässbündels und des Transfusionsgewebes verbunden sind. 
Es entstehen auf diese Weise dichotomisch verzweigte Zellreihen, 


Finnland: 

Mariehamn (leg. ipse): Hypoderm die ganze Unterseite überziehend, vom 
Harzgang durch eine Zelllage getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend. 

Dänemark: 

Möens Klint (leg. MORTENSEN): Hypoderm an der Unterseite am Harz- 
gang unterbrochen, an der Mitte der Oberseite aus einer Reihe von 7—11 
Zellen bestehend. 

Furesöens Östkant (leg. MORTENSEN): Hypoderm an der Unterseite am 
Harzgang unterbrochen und von ihm durch eine Zell-lage getrennt, an der 
Mitte der Oberseite fehlend. 

Deutschland: 

/sarauen bei München (leg. ALLESCHER): Hypoderm die ganze Unter- 
seite überziehend vom Harzgang durch eine Zell-lage getrennt, an der Ober- 
seite oft unterbrochen, an der Mitte derselben fehlend oder aus einigen ge- 
trennten Zellen bestehend. 

Vereinigte Staaten: 

Quincy, Mass. (leg. SEYMOUR): Hypoderm an der Unterseite am Harz- 
gang unterbrochen, an der Mitte der Oberseite fehlend. i 

Sämmtliche Angaben beziehen sich auf das Stück zwischen dem unteren 
Drittel und der Mitte älterer Blätter (vergl. v. WETTSTEIN, 1. c. p. 8). 

Es dürfte aus diesen Beispielen hervorgehen, das die Ausbildung des 
Hypoderms sehr variabel ist. Sehr veränderlich ist ferner die Dicke des Hy- 
poderms sowohl an den Seiten als an den Ecken des Querschnittes, Dasselbe 
lässt sich sagen von den Bastfasern, die unter dem Cribraltheil des Gefäss- 
bündels liegen, deren Grösse, Anordnung und Anzahl sehr wechselnd ist. 
Schliesslich scheint auch die Weite des Harzganges sehr zu variiren. Ich will 
noch hinzufügen, dass die Blattanatomie der 7. communis L. f nana (WILLD.) 
HN. sehr wechselnd zu sein scheint und erachte deshalb die Heranziehung 
obenerwähnter anatomischer Blattcharactere zur Begründung mehrerer Arten 
und Formen von JYuniperus communis L. für verfehlt. 

Vergl. übrigens J. ERB, Ueber den Werth der Blattanatomie zur Cha- 
rakterisirung von Famiperus communis L., 7. nana WILLD, und 7. intermedia 
SCHNR. (Ber. d. Schweizer. botan. Gesellsch., Heft. VII, 1897). Durch Un- 
tersuchung zahlreichen Materiales constatirt ERB, dass sowohl 7. communis 
als 7. nana im anatomischen Aufbau ihrer Blätter so variabel sind, dass sich 
die Unterschiede völlig verwischen. Er ist daher der Meinung, dass 7. nana 
von YZ. communis nicht als Art getrennt werden kann; ebensowenig kann 7. 
intermedia als Zwischenform hybriden Charakters betrachtet werden. Trotz- 
dem giebt ERB die Möglichkeit zu, dass in anderen Gegenden die Trennung 
der drei obengenannten Formen schärfer ist; (nach Referat in Beih. z. Botan. 
Centralbl., Bd. VIII, H. ı, 1898). 


LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. IIO 


die sehr grosse Intercellularräume zwischen sich lassen. An der 
Stelle wo die basale Blattwulst ihren Anfang nimmt nähern sich 
die Zellreihen, und die Zellen erscheinen in die Länge gezogen 
(Fig. C). Noch weiter nach der Mitte der Wulst sind die Zell- 
reihen so dicht an einander gepresst, dass die Intercellularräume 
fast verschwinden. Der grösste Theil der Wulst wird gewöhnlich 
von sehr langen, chlorophyllarmen Zellen eingenommen, welche 
den stark vergrösserten Aufnahmezellen entsprechen. Die sub- 
epidermalen Zellen ändern in der Basalwulst ihre Gestalt weniger 
und theilen sich durch radiale und 
tangentiale Wände. Die Epidermis- 
zellen der Wulst sind in tangentia- 
ler Richtung oft stark verlängert. 
Ihre Aussenwand, wie jene der Epi- 
dermiszellen der übrigen Blattspreite, 
enthält äusserst zahlreiche winzige 
Kryställchen; in der Nähe des Ge- 
lenks fehlen sie.  Spaltôffnungen 
kommen niemals auf der Basalwulst rip. (0: 


vor. Das Hypoderm des Blattran- 
des setzt sich auch in die Wulst an entsprechender Stelle fort. 

Vergleichen wir ein von ?yfoptus befallenes Blatt mit einem 
normalen, so beobachten wir folgende Differenzen. 

Die Thierchen greifen nur die jungen Jahressprosse an. Die 
Zahl und Lage der Gallen ist an verschiedenen Sprossen verschie- 
den; bald sind die untersten Blätter, bald, und zwar am gewöhn- 
lichsten, sind die mittleren Blätter, bald sind die obersten Blätter 
des Sprosses deformirt, Verhältnisse, die wahrscheinlich von dem 
Entwicklungszustand des Sprosses und der Invasionszeit abhängen. 
Im Allgemeinen scheinen die Milben nicht den Spross im Knospen- 
zustand anzugreifen, sondern erst wenn der Spross etwas aus- 
gewachsen ist, worauf die jungen Blätter an der Spitze desselben 
angegriffen werden. Der Spross kann darauf normal weiter- 
wachsen; nach einiger Zeit stehen dann die Cecidien am mittle- 
ren Theil des Sprosses. Dieser Angriff der Sprossspitze kann 
sich wiederholen, woraus ein Spross resultirt, der mehrere Gallen 
trägt, von normalen Internodien und Blättern von einander ge- 
trennt. Fast immer sind die Internodien des angegriffenen Spross- 


7 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


theiles sehr verkürzt, sodass die Blätter dicht an einander zu 
stehen kommen (T. 5, Fig. 4). 

Die Milben halten sich nur an der Basis des freien Blatt- 
theils auf und bewirken hier durch ihr Saugen eine starke An- 
schwellung der basalen Blattwulst und an dem ihr gegenüber lie- 
genden Theil des Kissens des nächstobern Blattes. Nur diese 
Theile und der angrenzende Theil der Nadel werden durch die 
Thiere deformirt, auf den übrigen Theil der Nadel üben sie kei- 
nen deformirenden Einfluss aus. Zwischen diesen beiden An- 
schwellungen bleibt ein schmaler Raum, in welchem die Milben 
sich aufhalten und ihre Eier legen. Im Gegensatz zu den Bee- 
renzapfencecidien, welche mehrjährig sind, scheint dieses Blattce- 
cidium nur zweijährig zu sein. Leider kann ich nicht bestimmt 
angeben, zu welcher Jahreszeit die Cecidien anfangen abzusterben, 
da ich nicht Gelegenheit gehabt habe, die Gallen während aller 
Jahreszeiten zu untersuchen. Vielleicht sterben die Gallen im 
Vorsommer, nach der Ueberwinterung, ab. Die vohrjährigen, 
die ich im Mai dieses Jahres bei Svartsjö untersuchte, enthielten 
zwar zahlreiche Phytopten, waren aber schon etwas gebräunt. 

An der Hand der Figuren 3, 4, C, D wollen wir zunächst 
die normale Blattwulst mit der hypertrophirten vergleichen. Es 
fällt gleich in die Augen, dass letztere bedeutend grösser und 
auch etwas heller gefärbt ist als erstere. In Betreff der Aussen- 
wand der Epidermis ist zu bemerken, das jene der deformierten 
Wulst weniger reich an Körnchen zu sein scheint als die der nor- 
malen Wulst. Die Epidermiszellen sind oft nicht oder nur wenig 
verändert, oder aber sind sie kürzer und dicker. Am meisten 
scheint das innere Gewebe der Wulst durch den Angriff des Pa- 
rasiten zu leiden. Die Zellen desselben theilen sich und vergrös- 
sern sich erheblich. Die Vergrösserung der Zellen ist nicht gleich- 
mässig; im Inneren der hypertrophirten Wulst beobachtet man 
nämlich zwischen den grossen, zum Theil inhaltsleeren Zellen 
vereinzelte Zellen oder Gruppen von einigen Zellen, die viel klei- 
ner und inhaltsreicher und mehr rundlich als die übrigen sind. 
Aus den vergrösserten Zellen verschwindet allmählich der Zellin- 
halt während die Wände sich in Falten legen (vergl. Fig. D, bei 
welcher in die mit Inhalt versehenen Zellen die Zellkerne, zum 
Theil schematisch, eingezeichnet worden sind). 

S 


LAGERHEIM : ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. 121 


Ganz dieselben Vorgänge der Vergrösserung und der Ent- 
leerung der inneren Zellen, während die Epidermiszellen weniger 
verändert erscheinen, beobachtet man in dem der Basalwulst nahe lie- 
genden Theil der freien Blattspreite sowie in der der Basalwulst 
an der Unterseite des Blattes entsprechenden Blattpartie und im 
Blattkissen. Wie oben (S. 116) erwähnt ist die basale Wulst an 
der Unterseite des Blattes gewöhnlich nur durch ein paar kleine 
aus Epidermiszellen hervorgegangene Höcker (Fig. A.) vertreten. 


NISSE 
(Q U 


on 
Dash 
QE 


Fig. D. 


Der seitens der Phytopten ausgegangene-Reiz veranlasst eine sehr 
lebhafte Theilung der Zellen dieser Epidermishöcker, sodass sie ganz 
erheblich grösser werden (Fig. B.); ihre Zellen sind reicht an Inhalt 
und bleiben klein. Ganz dieselbe Wucherung zeigen die Epidermis- 
höcker am obersten Theil des Blattkissens, dessen innere Zellen die- 
selbe Vergrösserung und Entleerung wie die der Blattwulst zeigen. 

In der cecidiologischen Litteratur finden sich mehrere An- 
gaben über Doppelcecidien vor, die durch Zusammenwirken von 
zwei verschiedenen Cecidozoen entstanden sind. So erwähnt z. 


9 


= 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


B. THOMAS !” eine revolutive Blattrandrollung von Dartsza alpina 
L., die durch Phytoptus, zuweilen in Gesellschaft mit einer Ceci- 
domyide, verursacht wird, und eine Btithen — und Blattdeforma- 
tion von Veronica saxatilis Jacg., ebenfalls durch Phytoptus 
hervorgerufen, die durch gleichzeitige Einwirkung einer Gallmücke 
complicirt wird. Ein Zusammenleben zweierlei Cecidozoen war 
schon früher für Gallen an Veronica Chamedrys L. bekannt 
und ist nachher von TRaAIL !! constatirt worden. (Gallen, in wel- 
chen Gallmückenlarven und Phytoptiden zusammen leben, sind 
allerdings nicht immer für »Diplocecidien» anzusehen, denn es 
giebt Gallmückenlarven, welche sich von Phytoptus nähren !?.) 
Als neues Beispiel von einem Doppelcecidium kann ich eine Galle 
erwähnen, die der Phytoptide, welche die oben beschriebene Blatt- 
deformation der Funtperus communis I. verursacht, und Hor- 
momyia juniperina IL. ihre Enstehung verdankt. 

In Schweden kommen wenigsten drei äusserlich ganz ver- 
schiedene Kiekbeeren auf Farzperus communis L. vor. Sie kön- 
nen aus 6 oder 3 Nadeln gebildet sein. Die um Stockholm 
häufigste Form ist in Fig. 5 auf Taf. 5 abgebildet worden. Die 
Larve (Hormomyza juniperina \|L.) WINN.) lebt zwischen den drei 
inneren, kleinen (bis 7 Mm. langen), schmalen (1—1,5 Mm. brei- 
ten), geraden, dicht an einander schliessenden Nadeln. Diese 
werden umgeben von drei viel längeren und breiteren Nadeln, 
deren Spitzen nach aussen gebogen sind. Der oft sehr gut aus- 
gebildete Stiel des kelchähnlichen Cecidiums ist aus den mit 
einander verwachsenen Blattkissen gebildet, gegen welche die 
deformirten Blattspreiten nicht abgegliedert sind. Am Grunde 
des Cecidiums stehen einige kleine Hochblätter, auf welchen nach 
unten normale Nadeln folgen. 

Eine Kiekbeere von ganz anderem Aussehen brachte mir vor 
einigen Tagen Herr Cand. H. HESSELMAN von Lindarängen bei 
Stockholm. Die mitgebrachten Zweige waren damit ganz über- 


I! I, THOMAS, Seldener Phytoptocecidien, p. 299, 306 (Verhandl.d.k. 
k. Zoolog.-botan. Gesellsch. in Wien, Jahrg. 1886). 

“J. TRAIL, The Galls of Norway, p. 210 (Transact. of the Botan. Soc., 
vol. XVII, Edinburgh 1889). 

© Ew. H. RÜBSAAMEN, Cecidomyidenstudien I, p. 263 (Entomolog. 
Nachricht., Jahrg. XXI, no. 17, 1895). 


10 


LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. 123 


sähet. Auch diese Form besteht aus sechs deformirten Nadeln. 
Die drei inneren sind jenen des vorigen Cecidiums ähnlich, nur 
etwas kleiner. Die sie umgebenden sind aber ganz verschieden. 
Ihre sehr dicke und breite Basis verjüngt sich in eine lange ge- 
rade Spitze (etwas mehr als ein Drittel so lang wie das ganze 
Blatt), die der entsprechenden Spitze einer normalen Nadel durchaus 
ähnlich sieht. An der Basis sind die drei äusseren Blätter nicht 
mit einander verwachsen. Das spitze, ausgezogen pyramidenförmige 
Cecidium ist niemals gestielt und trägt am Grunde keine kleinen 
Hochblätter wie das vorige Cecidium, sondern wird direkt von 
drei normalen Nadeln umgeben. Die Blattkissen der drei äusser- 
sten Cecidium-Blätter sind sehr verkürzt und gegen die Blattspreite 
abgegliedert. Auch bedeutende anatomische Differenzen sind vor- 
handen. Die drei äusseren Blätter der vorigen Galle sind unter 
anderem durch ihren Reichthum an mechanischem Gewebe aus- 
gezeichnet, in der Form eines kräftig ausgebildeten Hypoderms, 
eines dicken Sclerenchymfaserbündels oberhalb des Gefässbündels 
und zahlreicher im Mesophyll zerstreuten Sclereiden. In der vor- 
liegenden Galle ist das Hypoderm nur schwach (schwächer als in 
den normalen Nadeln) ausgebildet, und die übrigen mechanischen 
Elemente fehlen gänzlich. Dasselbe Cecidium beobachtete ich im 
Mai dieses Jahres bei Svartsjö am Mälarsee auf der Frühjahrs- 
excursion der Stockholmer botanischen Gesellschaft. 

Vermuthlich wird dieses Cecidium von einer von der Erzeu- 
gerin der vorigen Galle verschiedenen Cecidomyide bewohnt. 

Derselbe Wachholder trug in grosser Menge noch ein zweites 
Dipterocecidium, welches von den beiden vorigen besonders da- 
durch, dass es nur aus drei Nadeln gebildet war, sehr abwich. 
Die ungefähr 4 Mm. langen Nadeln, welche die Larvenkammer 
bilden, sind fest an einander geschlossen und ähneln den drei 
inneren Nadeln des vorigen Cecidiums sehr. Sie sind von drei 
Nadeln umgeben, welche von den normalen weder im Aussehen 
noch in ihrer Stellung nicht oder nur durch geringere Grösse 
abweichen. Vielleicht ist diese Galle mit dem von RÜBSAAMEN !? 
als Galle c bezeichneten Cecidium auf 7. communis identisch. 


‘8 Ew. H. RÜBSAAMEN, Ueber Gallmücken und Gallen aus der Umge- 
bung von Siegen, p. 64 (Berlin. entom., Zeitschr. XXXIII, 1889). 


II 


Br. 


a Air 


VT Rey Br ER NT ae we pk ET VIRE 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


An demselben Strauch kamen auch einige Gallen vor, welche, 
wie es mir scheint, als Uebergangsformen zwischen den beiden 
typisch ausgebildeten sechs — und dreiblätterigen Gallen anzu- 
sprechen sind 1. 

Schliesslich erhielt ich von Herrn Assistent G. E. FORSBERG 
ein Dipterocecidium auf Funiperus communis L., von ihm bei 
Liljeholmen in der Nähe von Stockholm gesammelt, welches dem 
von THoMas! auf Funiperus Sabina IL. entdeckten Cecidium 
sehr ähnlich war. 

Näher auf diese verschiedenen Wachholdergallen einzugehen, 
halte ich für unnötig, da von mehr berufener Seite eine einge- 
hende Studie über dieselben, hoffentlich in nächster Zeit, erschei- 
nen wird. 

Das erstgenannte kelchförmige Cecidium war auch bei Marie- 
hamn sehr häufig und hier fand ich solche, an deren Bildung 
auch die nadeldeformirende Phytoptide theilnahm. Wie ein Ver- 
gleich der Figuren 5 und 6 auf Taf. 5 zeigt, erhält das Ceci- 
dium durch den vereinigten Angriff der Cecidomyide und der 
Phytoptide ein von dem »normalen» Dipterocecidium sehr abwei- 
chendes Aussehen. Zunächst ist die Farbe des Doppelcecidiums 
bedeutend bleicher grün. Ferner sind alle Theile, auch die drei inne- 
ren Nadeln, sehr verkürzt und verbreitert im Vergleich zu jenen 
der »normalen» Gallen. Die drei äusseren Nadeln sind an der 
Basis bedeutend verdickt und an der Aussenseite stark runzelig. 
Diesen makroskopischen Verschiedenheiten entsprechen mikrosko- 
pische. Die zahlreichen Sclereiden, welche im Mesophyll des 
»normalen» Gallenblattes vorhanden sind, fehlen in dem von Phy- 
toptus modificirten gänzlich. In diesem ist ferner das Hypoderm 
viel schwächer ausgebildet als in jenen, und der Harzgang ist 
verkümmert. Die Mesophylizellen zeigen ganz dieselben Verän- 
derungen wie in der von Phytoptus befallenen Basalwulst der 
normalen Nadeln. In Bezug auf die schwache Ausbildung mecha- 
nischer Elemente nähert sich demnach dieses Doppelcecidium dem 


1 Vergl. auch G. HIERONYMUS, Beiträge zur Kenntniss der europäischen 
Zoocecidien und der Verbreitung derselben, p. 97 (Schles. Gesellsch. f. vaterl. 
Cultur, Jahresb. 68, Ergänzungsh., 1890). 

5 Fr. THOMAS, Alpine Mückengallen, p. 373, Taf. VII, Fig. 11, 12 
(Verhandl. d. k. k. zoolog.-botan. Gesellsch. in Wien, Jahrg. 1892). 


12 


LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. 125 


oben beschriebenen sechsblätterigen Cecidium aus Lindarängen. 
Es ist übrigens nicht ganz unmöglich, dass letzteres nicht der 
Gallmückenlarve allein sondern zum Theil einer Phytoptide seine 
Entstehung verdankt. Zwischen den inneren und den äusseren 
Nadeln der Galle fand ich nämlich (im März) sehr oft mehrere 
gelblich gefärbte Phytopten; oft waren jedoch keine vorhanden. 
Es hatte den Anschein, als ob sie dort einen Schlupfwinkel auf- 
gesucht hatten um zu überwintern. An dem Strauch waren sonst 
keine Deformationen zu beobachten, die auf Phytoptocecidien zu- 
rückzuführen ‘wären. Wenn die erwähnten Phytopten sich nicht 
an der Entstehung der Kiekbeeren betheiligten, gehörten sie ver- 
muthlich einer frei herumstreifenden Art an, welche im Diptero- 
cecidium iiberwinterte; die letztere Alternative halte ich für die 
wahrscheinlichste. 

Botanisches Institut der Universität Stockholm, März 1899. 


126 

Fig. 1, 
Fig. 3. 
Fig. 4 
Ron: 
Fig. 6. 
Fig. A. 
Fig. B. 
life (© 
Fig. D. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Erklärung der Abbildungen. 


Funiperus communis I. 


Tarıd: 


Zwei von Phytoptus quadrisetus THOM. deformirte Beerenzapfen, 
von oben gesehen, dreimal vergrössert. 
Zwei Sprosse, von welchen der linke einen schwachen Angriff von 
einer Phytoptide zeigt; schwach vergrössert. 
Von einer Phytoptide stark deformirte Sprosse; schwach vergrössert. 
Cecidium von Hormomyia juniperina (L.) WINN.; schwach vergrössert. 


Dasselbe von einer Phytoptide complieirt; schwach vergrössert. 


Textfiguren. 


Epidermishöcker an der Unterseite einer normalen Nadel; Zellkerne 
zum Theil schematisch eingezeichnet. 

Epidermishöcker an der Unterseite einer von einer Phytoptide defor- 
mirten Nadel; Vergrösserung wie in Fig. A; Zellkerne wie in Fig. A. 
Längsschnitt durch die basale Blattwulst einer normalen Nadel; 
Zellkerne zum Theil schematisch eingezeichnet. 

Längsschnitt durch die basale Blattwulst einer von einer Phytoptide 
deformirten Nadel; dieselbe Vergrösserung wie in Fig. C; Zellkerne 


wie in Fig. C. 


14 


EN SVAMPEPIDEMI PÅ BLADLÖSS SOMMAREN 1896. 


AF 


G. LAGERHEIM. — 


Sommaren 1896 var som bekant flerstädes 1 södra Sverige 
utmärkt af en ovanligt lang period af torka och hetta. Följden 
häraf var, att bladlössen förökade sig i oerhörd grad och mängen- 
städes i trädgärdarna anställde stor skada, ett förhällande, som 
jag hade tillfälle att konstatera både på Öland (Borgholm) och i 
Skåne (Pilshult vid Helsingborg). 

I synnerhet på det senare stället förorsakade bladlössen icke 
obetydliga förluster. Flera sängar med bondbönor voro totalt 
förstörda. I hög grad angripna voro dessutom sockerbetorna och 
vinbärsbuskarna. Af vilda växter visade sig särskildt Chenopo- 
dium album tätt besatt med svarta bladlöss. 

Redan i juli kunde man iakttaga enstaka bladlöss, lätt igen- 
kännliga på sin uppsvällda, missfärgade abdomen, som blifvit dö- 
dade af svamp. När väderleken blef fuktigare uppträdde svam- 
pen epidemiskt och dödade allt talrikare bladlöss, så att i augusti 
bondbönornas stänglar och hvitbetbladens undersida voro betäckta 
med bladlôsslik. Epidemien uppträdde sa förhärjande, att endast 
ett mycket ringa antal bladlöss undkom med lifvet. 

De svampar, som förorsakade den stora manspillan bland 
bladlössen, tillhörde båda släktet Zmpusa. 

Den ena arten, Æ. Aphidis Horrm., angrep i synnerhet 
gröna bladléss,.som lefde på följande växter: 

Capsella Bursa Pastoris (L.) MOENCH. 

Chenopodium album L. 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1890. 


Gnaphalium supinum I. 

Matricaria inodora 1. 

Mentha arvensis L. 

Potentilla anserina 1. 

Ranunculus repens L. 

Ribes rubrum L. 

Senecio vulgaris L. 

Sonchus asper L. 

Den andra arten, Æ. Fresenti Nowak., angrep företrädesvis 
svarta bladlöss, lefvande pa följande växter: 

Beta vulgaris L. 

Chenopodium album L. 

Matricaria modora IL. 

Rumex obtusifolius I. 

Lussilago Farfara 1. 

Vicia Faba L. 

Den förra arten karaktäriseras af sina äggformade eller 
elliptiska, färglösa konidier, den senare har nästan klotrunda, rök- 
färgade konidier, hvilka vid groningen utväxa till en läng, mycket 
smal hyf, i hvilkens spets en äggformig eller oval sekundärkonidie 
afsnöres. Äfven i andra hänseenden representera de båda ar- 
terna olika typer af släktet Empusa. Hos arterna hörande till 
samma grupp som £. Aphidis uppstå zygoterna ur ledade hyfer, 
då däremot zygoterna hos £. Fresenzz uppkomma genom kopu- 
lation af tvänne fria klotrunda celler!. 


! På grund häraf har THAXTER (The Entomophthoreæ of the United 
States, p. 152 in Mem. Boston Soc. Nat. Hist. vol. IV) för denna och en när- 
stående art bildat undersläktet 7riplosporium. Mycket sannolikt är, att detta 
subgenus kommer att upphöjas till genus; i så fall bör detta släkte kallas 
Neozygites WITL., ett namn som har prioritet före 77z#/osporium THAXT. I 
Archiv fir mikroskopische Anatomie, Bd. 24, 1885, pag. 599, tab. XXVII, B 
har nämligen E. WITLACZIL beskrifvit ett nytt gregarinsläkte, Meozygites, som 
lefver i bladlöss. Som redan GIARD (Note sur deux types remarquables d’En- 
tomophthorées, Empusa Fresenii Now. et Basidiobolus ranarum EID., suivie 
de la description de quelques especes nouvelles, Comptes rend. d. séances d. 
l. Soc. d. Biologie 1888; Sur quelques types remarquables de champignons 
entomophytes, p. 212, Bull. scientif. d. 1. France et d. 1. Belgique, ser. III, 
année 2, 1889) har pävisat, är denna s. k. gregarin intet annat än de kopu- 


lerande cellerna af Empusa Fresenii Now. 


2 


LAGERHEIM: EN SVAMPEPIDEMI PÄ BLADLÖSS SOMMAREN 1896. 129 


De af svampen. angripna bladlössen innehöllo inga zygoter 
eller klamydoter, endast konidiealstrande hyfelement. Endast en 
gang påträffade jag en på Myosotis sittande bladlus, som innehöll 
talrıka runda hvilceller, hvilka att döma af de sparsamt iakttagna 
konidierna hörde till Zmpusa Planchoniana (Cornu) THAXT.? 

Är väderleken gynnsam, dröjer det vanligen icke länge, förr 
än andra svampar sla sig ner på de af Empusa-arterna dödade 
bladlössen och fullborda förstörelseverket. Utom massor af jäst- 
celler af olika slag anträffade jag på bladlössliken talrika bruna 
hyfer och konidier tillhörande Hyphomyceter af släktena C/ado- 
sporium och Zumago?’. Det var i synnerhet de af Empusa 
Freseni dödade bladlössen, som voro betäckta af nämnda sapro- - 
fyters hyfer och konidier. 

Förutom Æ. Aphidis, E. Planchoniana och E, Fresenii 
kunna äfven andra arter af samma släkte döda bladlöss. I sin 
ofvan anförda monografi af de nordamerikanska Entomophthore- 
erna nämner THAXTER följande arter, som lefva på bladlöss: 

E. lageniformis Tuaxt. (bladlöss på Betula populifolia). 

E. occidentalis THAXT. ( » » » » ) 

E. spherosperma (FRES.) THAXT. 

I Skandinavien synas pä Aphideer lefvande Entomophthoreer 
vara mindre vanliga, och ett epidemiskt uppträdande af nämnda 
svampar tycks endast en gäng förut vara där iakttaget. I sin 
öfversikt af de i Danmark pä insekter uppträdande parasitsvam- 
parna uppför Rosrrup* ingen Entomophthoré på bladlöss, men 
senare? uppgifver han, att han från Odense mottagit sjuka gurk- 
plantor, som voro angripna af bladlöss, hvilka i sin ordning till 
största delen voro dödade af Æ. Aphidis. 

Själf har jag mångfaldiga gånger förgäfves sökt efter sådana; 


? Äfven denna art kan uppträda epidemiskt på bladlöss (på rosor, bond- 
bönor, Yucca, liljor, Chrysanthemum), såsom MATTIROLO nyligen visat (O. 
MATTIROLO, Sulla comparsa in Italia della Extomophthora Planchoniana COR- 
NU, p. 199 i Malpighia anno XII, 1898). 

3 Cladosporium Aphidis THÜM. En närstående saprofytisk svamp är högst 
sannolikt den af GIARD (Sur quelq. typ. rem., p. 217, pl. V. fig. 1—6) på 
döda exemplar af Zeptophyes punctatissima Bosc funna Polyrhizium Leptophyei 
GIARD. . 

* Vidensk. Meddel. fra den naturh. Foren. i Kjôbenhavn 1893. 

5 Mykologiske Meddelelser (V), p. 203 (Botan, Tidskr. Bd. 19, 1895). 


Entomol, Tidskr. Årg. 20. H. 2—3 (1899). 3 9 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


då och dä har jag funnit enstaka bladlöss angripna af Empusa 
Aphidis, men ett epidemiskt uppträdande konstaterade jag endast 
sommaren 1896. Redan förut hafva bladlöss-epidemier, föror- 
sakade af denna art, blifvit iakttagna. Så säger exempelvis THAX- 
TER: »It was first called to my notice by Dr. GEORGE DIMMOCK 
who noticed it in a greenhouse in Cambrigde during the winter 
of 1886. In this situation it acted as a decided check to the 
multiplication of the aphides, yet did not spread with sufficient 
rapidity to render »smoking» in the greenhouse unnecessary. At 
Kittery I have found it on numerous genera of aphides and espe- 
cially destructive to the forms which injure the hop. In one 
case I observed a large hop vine some twenty feet high comple- 
tely covered with aphides which were killed off by this fungus 
in about two weeks; the affected hosts being fastened to the un- 
der sides of the leaves, and to the younger shoots in vast num- 
bers». Detsamma är äfven fallet med Zmpusa Freseniz, om 
hvilken THAXTER® säger: »The destruction of colonies of Aphzs 
by E. Fresenii seems to be the rule rather than the exception, 
and it is at least of very common occurence.» 

Af öfriga parasitsvampar, som angripa bladlöss, är särskildt 
Verticillium Aphidis Rostr. värd att omnämnas, eftersom den 
kan förorsaka epidemi. Om denna svamps uppträdande 1 Dan- 
mark säger Rostrup’: »I Maj 1884 bemeerkede jeg i Væxthuse i 
Rosenborg Have, at de talrike Bladlus, som plagede en del Exem- 
plarer af Achyranthes, pludselig döde i stor Maalestok. Blad- 
lusene sade fest tiltrykte til Bladene, med udspilede Lemmer og 
bedækkede med en hvidlig Skimmel, der bestod af leddede Hy- 
fer med kransstillede (3—4) Grene, som i Enden bar en enkelt 
eller flere kjædestillede aflange Konidier... Sygdommen hos de 
ovenomtalte Bladlus paa Ackyranthes viste sig meget smitsom; 
jeg anbragte Blade med friske Bladlus, taget fra et andet sted, 
sammen med nogle af Svampen angrepne, döde Bladlus, i et 
stort Glas; Dyrene bleve Dagen efter meget urolige, döde efter 
to Dages Forlöb og vare alle den tredie Dag beklædte med 
Svampen.» 

Sannolikt finnes denna svamp äfven annanstädes. Då Ver- 

PSC pas 176. 

7 Vidensk. Meddel. 1. c. p. 94. 


oe Fala, 
h 


LAGERHEIM: EN SVAMPEPIDEMI PÅ BLADLÖSS SOMMAREN 1896. 131 


ticillium i flera hänseenden mycket liknar /sarza, låter svampen 
förmodligen lätt odla sig på konstgjorda näringssubstrat, antag- 
ligen på desamma, som visat sig lämpliga för /sarza®, så att 
man utan svårighet skulle kunna erhålla konidier i större mängd. 
Det vore skäl att försöka att med dessa konidier, uppslammade 
i vatten eller svag näringslösning”, genom öfversprutning förgöra 
bladlöss. Härtill lämpar sig denna svamp kanske bättre än nå- 
gon af de ofvannämnda Æywpusa-arterna, som nog icke äro så 
lätta att odla som Werticillium. Men äfven med Empusa-arterna 
vore det skäl att göra infektionsförsök. Jag tänker mig dessa 
försök anställda på följande sätt. Påträffar man en bladluskoloni, 
i hvilken af Empusa dödade individer finnas, flyttas denna jämte 
näringsväxten i en glasburk eller dylikt med vatten på bottnen; 
bladluskolonien öfversprutas med vatten medelst en refraicheur 
och glasburken korkas eller tilltäckes på annat sätt. I den af 
fuktighet mättade luft, som på detta sätt åstadkommes, utvecklar 
svampen massor af konidier, hvilka bortslungas och infektera förut 
friska bladloss. När ett större antal bladlöss blifvit dräpta af 
svampen och konidier blifvit bildade i riklig mängd, fylles glas- 
burken med vatten, som väl omskakas för att i detsamma upp- 
slamma svampens konidier. Detta vatten användes sedan till 
öfversprutning af de växter, som lida af bladlöss. För att un- 
derlätta svampens spridande bland bladlössen är det sannolikt 
nödvändigt att vid torr väderlek då och då öfverspruta växterna 
med vatten och sålunda åstadkomma den för konidiernas rikliga 
utveckling nödiga fuktiga luften. För växter, som icke tåla öf- 
versprutning med fotogenemulsion, lysol eller parasitol!? och vid 
tillfällen, där dessa medels obehagliga lukt lägger hinder i vägen 


8 I Revue de Viticulture, t. I, Paris 1894 har C. SAUVAGEAU (La des- 
truction des vers blancs) utförligt redogjort för hur man pä enklaste sätt od- 
lar /saria densa (Botrytis tenella) på kokt potatis; se äfven C. GRILL, /saria 
densa (LINK) FRIES. Parasitsvamp hos vanliga ollonborren (AZelolontha vul- 
garis L,) (Uppsats. i prakt. entomol. 4, 1894). 

? Lämpliga näringsvätskor äro enligt G. DELACROIX, Le hanneton et sa 
larve (Journ. d’agriculture pratique, 1891, Paris), plommon- eller russindekokt 
och kalfbuljong. 

10 Se Sven LAMPA, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen etc., p. 
46, 58 (Entom, Tidskr. 1899). 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


för deras användande, torde det kanske vara skäl att försöka det 
af mig föreslagna sättet att fördrifva bladlössen!!, 


Im vorstehenden Aufsatz schildert Verf. ein epidemisches 
Auftreten von Empusa Aphidis und E. Fresenit auf Blattläusen, 
die verschiedene Pflanzen (vergl. p. 127, 128) im Sommer 1896 
in Schonen zerstörten. X. Planchoniana wurde nur sehr spärlich 
angetroffen. Verf. schlägt vor, mit Reinculturen von Vertzezllium 
Aphidis Rostr. sowie mit den beiden Zmpusa-Arten Blattläuse 
zu vertilgen und giebt an wie derartige Infectionsversuche anzu- 
stellen wären. 

Stockholms Högskolas botaniska institut, juni 1899. 


11 Äfven sköldlöss angripas och dödas af svampar hörande till släktet 
Empusa och flera Askomycetsläkten såsom Aschersonia, Torrubiella etc, Ett 
epidemiskt nppträdande af dessa svampar bland sköldlössen är upprepade 
gänger iakttaget. Sälunda observerade jag t. ex. i skogen vid Puente de 
Chimbo (Ecuador, prov. Chimborazo) ett mycket stort antal sköldlöss (tillhö- 
rande en art, som lefde på undersidan af läderartade blad), som voro dödade 
af en vackert mönjeröd Pyrenomycet, och något liknande har WEBBER iaktta- 
git i Florida, där den för apelsin- och citronträden skadliga Aleyrodes Citri 
dödades af en dylik svamp. Nyligen har ZIMMERMANN pa Java funnit, att en 
därstädes skadlig grön sköldlus dödades af en epidemiskt uppträdande para- 
sitsvamp. 

För några dagar sedan påträffade jag vid Porla en sköldlusliknande in- 
sekt (en psyllid?) lefvande på bladen af Alchemilla vulgaris, som var dödad 
af en förut i Sverige ej iakttagen Æwpusa-art. I saknad af all hithörande 
litteratur är det mig för ögonblicket omöjligt att närmare angifva, hvilken art 
det är frågan om. 

Öfverhufvud är Entomophthoreernas utbredning i Skandinavien så godt 
som okänd, För att kunna lämna bidrag till denna luckas fyllande vore för- 
fattaren af dessa rader tacksam för studiematerial, bestående af insekter af alla 
ordningar dödade af svamp. 

Porla d. 16 juli 1899. 


133 


OM OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA 
BETYDELSE 


AF 


ARVID BERGMAN. 


(Tafl. 2—4.) 


Oestridæ, styngflugorna!, utgöra en liten flugfamilj, som 
utmärkes däraf, att dess samtliga arter under larvstadiet lefva sa- 
som parasiter i näsan och dess bihålor, i svalget, i tarmkanalen 
eller under huden hos vissa däggdjur. Familjens viktigaste känne- 
tecken äro för öfrigt, att antennerna, som äro korta, treledade 
och insänkta i pannan, hafva ett antennborst, hvilket är fästadt 
på utsidan af tredje ledens bas. Vingens angularfält är kort. 
Munnen saknar sugrör eller har endast ett rudimentärt sådant. 

Genom de på husdjuren lefvande larverna och på grund af 
värddjurens egendomliga beteende vid flugornas äggläggning hafva 
oestriderna redan i äldsta tider blifvit uppmärksammade. Det är 
också en rikhaltig litteratur, som behandlar dem. BRAUER upp- 
tar i sin monografi öfver oestriderna, utgifven 1863, en litteratur- 


1 I dagligt tal torde namnen »brömsar» och »sting» eller »styng» använ- 
das omväxlande om 7abanide och Oestride. LINNÉ använder båda namnen 
om oestriderna (K. Vetenskapsakad. handl. 1739). MODEER kallar dem styng- 
flugor (Ibid. 1786), ett namn, som tydligen härleder sig frän den felaktiga 
föreställningen, att de släkten, hvars larver lefva under huden, genom ett styng 
med äggläggningsröret föra in äggen dit. Äfven THOMSON upptar i sin lilla 
handbok uti entomologi namnet brömsar für Z'abanidæ och styng für Oestride. 
Med tanke pä mundelarnas beskaffenhet vore den motsatta benämningen rik- 
tigare. 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


förteckning med omkring 250 nummer. Ehuru styngen voro 
kända redan af ARISTOTELES och VIRGILIUS, blefvo de först af 
Repı i början af 1700-talet något närmare undersökta. Det var 
särskildt fårstyngets utveckling han klargjorde. Några år senare 
beskref VALISNERI imagon af nötkreatursstynget. Han var också 
den förste, som betecknade Gastrophilus-larverna såsom fluglar- 
ver: förut hade man trott dem vara intestinalmaskar. REAUMUR 
beskref och afbildade de flesta af husdjurens oestrider. Genom 
LINNÉ lärde man känna renstyngen, Hypoderma tarandi och 
Cephenomyia Trompe. Af den största betydelse för kännedomen 
om Gastrophilus-larvernas vandringar och i allmänhet om styn- 
gens lefnadssätt äro den engelske veterinärens, BRACY CLARK, 
arbeten, hvarför han med rätta anses som skaparen af oestrider- 
nas naturhistoria. För deras systematik åter är LATREILLE af 
betydelse. Monografier öfver familjen hafva skrifvits af SCHWAB, 
Jory, Numan och Braver. Jory har gjort talrika anatomiska 
undersökningar af såväl larver som zmagznes, och NuMAN är den 
förste, som gör en antydan om Gastrophilus-larvernas hudöms- 
ningar. BRAUERS bekanta arbete, Monografie der Oestriden, utgör 
grundvalen för var nuvarande kiinnedom om familjen i fräga. Pa 
ett synnerligen utmärkt sätt har han där bearbetat det rika ma- 
terial, som fanns, har fullständigat vår kunskap genom en hel 
del egna undersökningar, har lämnat goda artbeskrifningar och 
planscher samt en till 1863 fullständig litteraturförteckning. De 
viktigare uppsatserna i ämnet, som sedan skrifvits, får jag tillfälle 
att i det följande omnämna. Årligen finner man uti tidskrifter i 
human- eller veterinärmedicin flera notiser om sjukdomsfall, för- 
orsakade af larver tillhörande denna familj. 

Imagines hafva robust kropp med i allmänhet riklig härbe- 
klädnad och äro ofta humlelika. Hufvudet är stort; utom de båda 
facett-ögonen finnas i pannan trenne punktögon. En del släkten 
lägga ägg, andra föda lefvande ungar. De yttre honliga genzta- 
fia hos de ovipara släktena bestå af äggläggningsrör, som antin- 
gen ej kunna indragas utan äro slagna under kroppen (Gastro- 
philus), eller äro sammanskjutbara såsom kikare (Hypoderma). 
De vivipara släktena åter hafva den yttre delen af skidan om- 
stjälpbar. Flugorna lefva endast en kort tid, några dagar till ett 
par veckor, och taga ej till sig någon näring. De flyga i all- 


2 


BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 135 


mänhet blott vid middagstiden på soliga dagar och visa sig sär- 
skildt vid fortplantning och äggläggning utomordentligt lifliga och 
energiska. 

Antalet ägg eller larver, som en hona kan producera, är 
ganska stort, omkring 500. De äggläggande släktena tyckas hafva 
den största afkomman. Ägget är hos dessa försedt med ett fast 
skal, ofta med ett lock (Gastrophilus) och i bakre polen med ett 
bihang, medelst hvilket det klibbas fast vid huden eller håren på 
värddjuret. Hos de vivipara släktena (Oestrus, Cephenomyia) 
äro äggen tunnskaliga och svagt böjda. 

Något kännetecken, som skiljer oestridlarverna från alla andra 
fluglarver finnes ej. Som en gemensam egenskap kan man an- 
föra deras parasitism. De höra till sådana dipterlarver, som 
sakna ett afsatt hufvud. Segmenteringen är nämligen bibehållen 
äfven i främre ändan. Kroppen består af 11 segment. Det för- 
sta eller hufvudringen är sammansatt af två (tydligast på larver 
tillhörande släktet Cephenomyia). Huden är försedd med taggar, 
tornvårtor (BRAUER), vid basen mjuka med en hård kitinspets för- 
sedda papiller. Yttre andningsorgan äro två par. Det främre 
paret ligger mellan första och andra segmentet och utgöres af 
sma punktlika, brunaktiga s/zgmata. Det bakre paret finnes pa 
sista kroppsringen och består hos nyfödda Gastrophilus- och 
Cephenomyia-larver af indragbara tracheer, hos öfriga oestridlar- 
ver af stigmaplattor, som äro byggda efter tvänne typer. De 
flesta släkten hafva halfmänformiga, mer eller mindre mörkt bruna 
kitinplattor, som äro porösa, släta eller radiärt fårade. På me- 
diala sidan af hvardera plattan finnes ett tunnare ställe, hvilket ter 
sig som en mörkare punkt eller ring, den s. k. falska stigmaöpp- 
ningen, i hvars periferi hufvudtrachéen fäster vid plattan. T. 4, f. 3. 
Gastrophilus- och Dermatobia-larverna hafva njurformiga bakre 
stigmaplattor (t. 3, f. 4), hos larven i sista stadiet hvardera för- 
sedd med 3 jämnlöpande, bågböjda vulster, som äro tvärstrimmiga 
och utåt begränsas af en tunn kitinmembran, i hvilken det finnes 
springor för kommunikationen med yttre luften. Awws är liten 
och ligger under stigmaplattorna på sista ringen. De yttre mun- 
delarna äro meller hos Gastrophilus 2 par käkar, af hvilka de 
större, böjda, kallas munhakar. Kring svalget finnes alltid ett 
kitinstöd, bestående af 2, framtill genom en tvärstaf förbundna 


2 
2 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


och skarpare begränsade, baktill mera tunna och utbredda längs- 
stafvar. Munhakarna stå genom en led i förbindelse med detta 
oesophageal-stöd. T. 4, f. 4. Hos Hypoderma-larverna undergå de 
yttre mundelarna en regressiv metamorfos. Den utvecklade larven 
saknar käkar. Öfver mundelarna finnes ett par mjuka med ı 
eller 2 oceller försedda papiller, antenner. Larven lefver om- 
kring 10 månader och utvecklar sig de första 6—7 månaderna 
långsamt, sedan raskt. På det ställe, där han befinner sig, retar 
han till inflammation och afsöndring utaf sjukliga produkter, af 
hvilka han närer sig, Larven byter 2 gånger om hud. Man kan 
således urskilja 3 stadier i hans utveckling. Mot slutet af tredje 
stadiet blir han vanligen mörkare till färgen och lämnar till sist 
värden för att förpuppas. 

En del arter borra vid förpuppningen ned sig i jorden 
(Gastrophilus, Oestrus), andra göra det ej, utan undergå sina 
forvandlingar på marken under gräset (Hypoderma). Förpupp- 
ningen är i själfva verket en tredje hudömsning, i det att larv- 
huden lossnar rundt om den egentliga, med en tunn hud försedda 
puppan, men den afstötes ej och står genom 4 trachéer i förbin- 
delse med densamma (Gastrophilus-pupporna hafva blott de 
främre trachéöppningarna kvar, och dessa ligga i spetsen på ett 
par små horn). Den kvarsittande larvhuden sammandrar sig mer 
eller mindre, blir hård, spröd och svartbrun. Puppan hvilar 20 
dagar till 8 veckor, beroende på väderleken. Kläckningen för- 
siggår vanligen om morgnarna. Den främre delen, motsvarande 
larvens 4 första segment, spränges då af i form utaf tvänne lock, 
ett dorsalt och ett ventralt (Gastrophzlus), eller blott det ventrala 
locket faller af (Hypoderma), eller blott det dorsala (Oestrus). 
Själfva sprängningen utföra häststyngen med hjälp af en utaf vät- 
ska fylld pannblåsa, som kränges ut genom en springa i pannan 
och sedan den fungerat, snart drar sig tillhopa och torkar. 

En del oestridsläkten parasitera blott på djur tillhörande 
vissa familjer t. ex. släktet Cephenomyia blott på hjortdjur; 
andra släkten åter lefva som larver på djur tillhörande vidt skilda 
familjer, t. ex. Dermatobia på hund, nöt, häst och människa. Det 
är tydligtvis i allmänhet imagon, som bestämmer värden åt sin 
afkomma, men det finnes ock exempel på, att däggdjur själfva 


DE 


gifvit anledning till invasion af larver. Sä har man funnit lar- 


4 


va Tt aoe m6: 2 
4 
* 


BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 137 


ver af Gastrophilus egui i magen på hundar och hyenor. Dessa 
hafva sannolikt genom att förtära mage eller exkrement af häst 
upptagit larverna; om dessa sedan kunna bli fullt utvecklade, vet 
man ej. De olika oestridsläktena hafva sina bestämda organ hos 
värddjuret, där larven parasiterar, och man känner ej två arter af ett 
släkte, som lefva i olika organ. Så finna vi Hypoderma, Dermato- 
bia och Cuturebra såsom larver i subkutana bindvifven; Cephalo- 
myiæ och Oestrus i näs- och pannhälorna, Pharyngomyza och Ce- 
phenomyia i näshålan och svalget samt Gastrophilus i tarmkanalen. 

BRAUER uppgifver i sin monografi — hvilken jag i föregå- 
ende öfversikt hufvudsakligen följt — att. oestrider förekomma i 
alla världsdelar utom Australien. Sannolikt hafva dock genom 
importen dit af hästar och nötkreatur äfven dessas styngarter 
blifvit införda. Någon bestämd uppgift om förhållandet förelig- 
ger ej. Hypoderma och Oestrus skola finnas i alla de öfriga 
fyra världsdelarna, Cephenomyia i Europa och Amerika och 
Gastrophilus ursprungligen blott i gamla världen, men har sedan 
blifvit införd till Amerika. 

Släktet Gastrophilus LeacH?, häststyngen, utgöres af me- 
delstora eller små arter, som skiljas från andra genom att vin- 
gen saknar tvärnerv i spetsen. Fjärde längsnerven löper näm- 
ligen ut till vingkanten. Vingfjällen äro små. Honorna äro all- 
tid större än hanarna. I Sverige förekomma fyra arter: G. equi 
Fer., nasalıs L., hemorrhoidalis L. och pecorum FBR. G.egui 
skiljes lätt från de öfriga arterna genom ett mörkare tvärband och 
två mörka punkter på hvar vinge. T. 3, f. 1. Vid obduktionerna 
à Veterinärinstitutet hafva larver af de två förstnämnda anträffats 
mycket ofta, af hemorrhoidalis nägon enstaka gang, af pecorum 
hittills aldrig, för så vidt jag vet. Enligt tillgängliga uppgifter 
förekommer G. Aamorrhoidalis i södra och mellersta Sverige; 
G. equi och nasalis äro allmänna öfver hela landet, något säll- 
syntare dock i dess nordliga delar. ZETTERSTEDT uppgifver om 
G. equi, att den är allmän söderifrån uppåt Nerike och Upland, 
»deinde rarescit, et in provinciis magis borealibus non nisi parce 
occurrit». I K. Vetenskapsakademiens entomologiska samlingar 
finnes imagonyaf G. h@morrhoidalis endast från Skane och at 


? För synonymerna se BRAUERS ofvannämnda afhandling. 


5 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


G. pecorum frän Lappland och Gotland. Den arten tyckes sä- 
ledes, om än sällsynt (BOHEMAN), vara utbredd öfver hela landet. 
I Danmark är G. pecorum ater den art, man vanligast finner 
såsom larv, då däremot G. eguz och hemorrhoidalis fångas of- 
tare såsom 7/agines *. 

Honorna till dessa arter lägga sina ägg på hästar. De flyga 
därvid sakta omkring det djur, de utvalt, hålla stilla ett ögon- 
blick, då de funnit ett lämpligt ställe, flyga så plötsligt bort och 
lämna kvar ett ägg. Denna manöver upprepas, och en hona 
kan afsätta mer än ett halft tusen ägg på en häst. Ägget är 
klibbigt och fäster sig därför lätt på ett hårstrå, där det torkar 
så väl fast, att det endast med svårighet låter sig aflägsnas med 
ryktborste. Äggen af G. egui och nasalis äro hvita, af G. he- 
morrhoidalis nch pecorum nästan svarta till färgen. På den fria 
ändan finnes en liten öppning, micropylen. Denna del faller 
som nämndt af såsom ett lock, då larven skall krypa ut. Skalet 
visar en vacker skulptur, hos G. pecorum af nätformigt förenade 
linier (Boas), hos G. eguz af tvärlinier. Det är naturligtvis mest 
på djur, hvilka gått på bete, som man finner äggen. Pä de hä- 
star, hvilka uppvisas på Veterinärinstitutets kliniker — mest Stock- 
holmsdjur — äro de därför ej så synnerligen vanliga. Talrikast 
har jag funnit dem i augusti och september månader, men ända 
in i medio af oktober, t. ex. föregående år, träffades ägg, som 
innehöllo lefvande larver. Det har uteslutande varit ägg af G. 
egui, jag träffat. T. 2, f. 1. Dessa aro omkring 1 mm. långa 
och genom sin hvita färg lätta att se, där de sitta ofta mycket 
tätt intill hvarandra, mest på insidan af frambenen eller på bo- 
garna, i allmänhet tyckes det på sådana ställen, som hästen har 
lätt att nå med tungan. G. hemorrhoidalis lägger sina ägg pa 
läpparna och läpphåren, hvilket förorsakar klåda, så att hästarna 
gnida munnen mot frambenen, mot träd eller hvad de kunna 
komma öfver. 

Om 4—5 dagar eller mera, beroende på väderleken, är den 
unga larven färdig att krypa ut. Med sina taggkransar kryper 
han sedan omkring på hästens hud, orsakar klåda, och förmår 


3 Boas, J. E. V., Hestebremserne, Tidskrift for Veterinærer. 2:den 
Reekke, B. 21.:p..1. 1891. 


BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 139 


så hästen att slicka honom i sig. Mera sällan torde han själf 
kunna vandra in i munnen. Härifrån har han sedan lätt för att 
komma ned i magen eller duodenum, där han fäster sig för att 
vidare utvecklas. Att många larver skola gå under på vandrin- 
gen (den må nu ske aktivt eller passivt) från huden till magen, 
är tydligt. Antalet tomma Gastrophilus-igg pa en häst är ofta 
flera gånger större än antalet larver, han hyser. / 

I första stadiet af sin utveckling har larven 12 segment. 
Han är bredast vid 4—6 ringen. Pä det främsta segmentet har 
han små böjda, mörka taggar, som sitta i 6 kransar. De främ- 
sta taggarna äro störst och dölja de små munhakarna. På de 9 
följande segmenten finnas framtill 2—3 rader af alternerande 
taggar. Sista ringen har 2 indragbara trachéer. Ofta träffar 
man sådana larver färdigbildade inuti äggen. T. 3, f. 2. Han 
växer så till, och taggarna på första ringen komma att sitta 
längre isär, samtidigt blir han äfven bredare baktill (Boas be- 
skrifver detta som ett särskildt stadium). Det andra stadiet träf- 
far man ä svalgets eller magens slemhinna i oktober, november 
och december månader. Larven är nu från några mm. till I 
cm. lång. Bakdelen har blifvit ännu bredare. De bakre stigma- 
plattorna äro lika dem hos den vuxna larven, men hafva blott 
2 längsspringor hvardera. Tolfte ringen är förkortad och mot- 
svarar de läppar, som i nästa stadium skydda s/zgmata. Genom 
en ny hudömsning inträder han i sitt sista stadium, består då af 
elfva tydliga leder, af hvilka den första är smalast. Bredden till- 
tar till den femte leden, är så ungefär lika till sista, som åter 
är något smalare. Stigmaplattorna på sista ringen skyddas af 2 
rörliga hudflikar, bildande en öfver- och en underläpp. På den 
något framåtböjda hufvudringen märkas 2 stora, krökta munha- 
kar och 2 mindre, raka käkar dem emellan. Emellan dessa se- 
nare ligger munöppningen och öfver hakarna synas antennerna. 
ig, Er 

Man kan nu skilja de olika arternas larver från hvarandra. 
G. nasalis är gulhvit och har enkla taggrader. De andra äro 
mera röda och hafva dubbla rader af alternerande taggar. G. 
hemorrhoidalis. har taggarna i båda raderna ungefär lika 
stora, till skillnad från de båda öfriga arterna, som hafva den 
främre radens taggar störst. Af dessa saknar G. egu? taggar 


7 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


à ryggsidan fran det nionde segmentet bakät, G. pecorum redan 
frän det sjette. 

I allmänhet förekomma de olika arternas larver på bestämda 
ställen. Sa träffar man G. nasalis mest i duodenum nära py- 
lorus, de andra arterna i själfva magsäcken. G. egui är oftast 
fasthakad i den hvita cutana slemhinna, som bekläder den vän- 
stra öfre afdelningen af magsäcken, helt nära dess gräns till den 
egentliga körtelslemhinnan. 

På 10 månader ungefär äro larverna fullt utvecklade; de 
lossna då från slemhinnan och afgå med tarminnehållet, mesta- 
dels under juni och juli månader. G. h@morrhoidalis och pe- 
corum bruka dock, innan de lämna värddjuret, fästa sig en kort 
tid i den bakre delen af ändtarmen. Larven af G. ha@morrhoz- 
dalis antager där en grönaktig färg. 

Egendomligt är, såsom Boas anmärker, att finna ett luftan- 
dande djur i magsäcken på ett annat. Hästen sväljer emellertid 
ned ganska stora kvantiteter luft med fodret, och larvens bakre 
stigmaplattor äro genom de omtalade läpparna skyddade från att 
tilltäppas. De kunna t. o. m. fullt afstängas, och larven lefver 
ändå länge utan att kväfvas. NUMAN har sett dem lefva 7 dygn 
i 14 % sprit, således utan att uppta någon luft under denna tid. 

Den skada de kunna åstadkomma är af olika art. Man 
kan lätt inse, att hästarna kunna ädraga sig mången gang gan- 
ska allvarliga skador under försöken att skydda sig, då G. he- 
morrhoidalis lägger sina ägg på deras läppar. Under invandrin- 
gen kunna larverna fästa sig på olika ställen. Själf har jag sett 
dem sitta pa en karierad kindtand, som blifvit uttagen. Ofta 
fastna de på gomseglet eller i svalgets bakre del. Så länge de 
äro små, föranleda de där blott en lindrig inflammation. Om 
de emellertid sitta kvar längre och blifvit större, gifva de anled- 
ning till samma förändringar som i magen; slemhinnan blir för- 
tjockad, försedd med hål, inflammationen blir häftigare, djuret 
får svårt att svälja, och döden kan följa. Stundom har den kom- 
mit genom kväfning, då någon larv lossnat och råkat komma in 
i larynx. I magen gifva larverna alltid anledning till de s. k. 
gastrophilus-erosionerna. Hvarhälst en larv någon längre tid varit 
förankrad, uppstår ett af en vall begränsadt, rundt hål i slem- 
hinnan eller genom den in i submucosan. Omgifvande partier 

8 


ee. ee ; y 
¥ 


BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 141 


äro i början starkt röda, och fördjupningen innehäller grahvitt var. 
Slemhinnesären läkas emellertid lätt, sedan larverna afgätt. Det 
är ocksà ytterst sällan, det kan pävisas, att hästen lidit nägot 
men af dessa parasiter, ej ens dä de funnits till ett antal af flera 
hundra, ja, öfver tusen (Numan). Förr trodde man ocksä, att 
de voro alldeles oskadliga eller t. o. m. nyttiga, da de skulle 
befordra peristaltiken. Flera fall finnas dock refererade, dä de 
gifvit anledning till traumatisk maginflammation med magblöd- 
ning eller abscessbildning mellan magens hinnor, eller de hafva 
genomborrat magväggen och orsakat djurets död i bukhinnein- 
flammation. Undantagsvis förirra de sig till hjärnan, till mjälten 
eller urinblåsan. G. hemorrhoidalis och pecorum, som en tid 
fästa i ändtarmen, kunna förorsaka inflammation där. 

Någon behandling mot Gastrophilus-larver torde ytterst säl- 
lan vara behöflig. De äro för öfrigt så seglifvade, att ett medel, 
som kan fördrifva dem, nog också dödar hästen. Deras kitin- 
hud är nämligen synnerligen ogenomtränglig, hvilket ju också är 
nödvändigt för att skydda dem emot magsaften. Enligt PERRON- 
cıro och Bossot skola de lefva i ren benzin 15 timmar, i ren 
kreosot 25 minuter, i I : 1000 sublimatlösning 24 timmar o. s. v. 
Det bästa medel att fördrifva larverna med skall enligt deras 
uppgift vara kolsvafla, hvaraf de utan skada gifvit åt åsna ända 
till 40 gram invärtes i gelatinkapslar. Viktigare är emellertid, 
att genom en omsorgsfull hudskötsel äggen och de unga larverna 
kunna aflägsnas och på så sätt en invasion förhindras. 

Släktet //ypoderma LATREILLE har tydligen fått sitt namn 
af, att larverna lefva under värddjurens hud. Det innefattar täm- 
ligen stora, med långa ben försedda arter, hvars larver parasitera 
mest på idislare, såväl Cawvicornia som Cervicornia, samt på djur 
tillhörande hästsläktet. De i Sverige allmänna arterna äro nöt- 
kreatursstynget eller krokhumlan, H. dovzs DE GEER, t. 3, f. 5, 
som förekommer öfver hela landet och igenkännes på sina rökiga 
vingar, samt renstynget, //. tarandi L. Vidare torde här före- 
komma: H. Diana Braver på kronhjort och rådjur samt 7. 
Act@on BRAUER på kronhjort. En annan art, /7. /ineata VILLERS, 
är som Zmago känd bland annat fran Norge och kan således 


+ Archiv für wissenschaftl. und prakt. Thierheilkunde. Bd. XXI. pag. 
161. 1895. 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


môjligen finnas här. Det är just denna art, som enligt CURTICE 
är det i Amerika vanliga nötkreatursstynget. I Zoographia 
Rosso-Asiatica säger sig PALLAS hafva funnit stora //ypoderma- 
larver på älg, hvilka man tilläfventyrs skulle kunna anträffa äfven 
i Sverige. I april månad detta år erhöll jag från Nyköpings- 
trakten en Hypoderma-larv, som funnits i subcutan abscess på en . 
häst. Då den blott var i andra utvecklingsstadiet, kunde ej när- 
mare bestämmas, hvilken art den tillhör. 

Allmänt bekant är det sätt, hvarpå nötkreaturen bete sig, 
då på en het sommardag »krokhumlan kommer» för att lägga 
sina ägg, huru de förskrämda sätta svansarna i vädret och rusa 
i väg för att om möjligt få skydd i skog eller uti vatten. Redan 
VIRGILIUS omtalar i sin Georgzca, hur nötkreaturen bete sig, da 
de »kesa». Äfven renen lär blifva ängslig och slå med fram- 
benen, när hans plägoande nalkas (LINNÉ). Kronhjorten åter 
skall förhålla sig lugn (BRAUER). Man får emellertid ej tro det 
vara fullt bevisadt, att det just är Hypoderma bovis, som så 
sätter skräck i nötkreaturen. Helt nyligen meddelar en Mr W. 
Sim,” att han lyckats kläcka ut nötkreatursstynget ur puppa, och 
att han hållit flugan intill öronen på både äldre nötkreatur och 
kalfvar, utan att dessa på minsta sätt visat någon oro vid dess 
surrande. Han anser därför det ej vara Hypoderma- utan Ta- 
banus-arter, som skrämma dem, så mycket mera som man väl 
ofta har sett sådana förfölja nötkreaturen vid deras flykt, men 
sällan någon //ypoderma. Själfva äggläggningen kan ej häller 
gifva anledning till någon smärta, möjligen någon klåda, hvilken 
knappast är tillfyllest för att förklara en sådan skräck. 

Märkvärdigt är, att ingen lär hafva sett ett Hypoderma-ägg 
sittande på värddjuret, och ändock är det genom sitt fasta skal 
och sitt bihang i bakre polen tydligen afsedt att fästas på huden 
eller håren. Den första perioden i larvernas lif är höljd i dun- 
kel. Man har ansett, att de unga larverna på hösten bana sig väg 
genom huden in i sxbcutis och att de där utvecklas vidare. Ka- 
nalen i huden sluter sig, och larven lefver nu utan förbindelse 
med yttre luften. Detta är möjligt endast i det första stadiet, 


5 MEEK, ALEXANDER, The Ox Hypoderma or Warble Fly an Account 
of the Observations of an Aberdeenshire Farmer (Mr. W. Sım). The Vete- 
rinarian, p. 134; 1898. 

Io 


ri 


BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 143 


dä larvhuden ännu är tunn och kan tjänstgöra vid respirationen. 
Larven har ej häller några taggar i detta stadium, hvarför den omgif- 
vande väfnaden högst obetydligt reagerar mot den främmande krop- 
pen. Med den första hudömsningen blir förhållandet ett annat. Larv- 
huden får talrika taggar, och den omgifvande väfnaden reagerar ge- 
nom bindväfs nybildning, larven inkapslas, men samtidigt sker äfven 
genom sönderfall inifrån ett genombrott af yttre väggen. Man 
finner sålunda framåt våren, tidigast i februari och mars, små 
upphöjningar af huden på ryggen hos nötkreaturen. På hvardera 
af dessa upphöjningar synes ett litet rundt hål, i hvilket man ser 
de bakre stigmaplattorna af en larv. Detta är de s. k. »bröms- 
bulorna», hvilka allt mera tilltaga i storlek, tills de blifvit om- 
kring valnötstora.° De hafva karakter af kalla abscesser och af- 
söndra från sin inre yta var, hvilket dels tjänar larven till näring, 
dels flyter ut och sammanklibbar håren i grannskapet. Kapseln 
är trång och på dess inre vägg finner man aftrycket af den in- 
uti liggande larven. Ofta påträffas blödningar uti väfnaden i om- 
gifningarna. Hyfoderma-larverna äro i tredje stadiet äggrunda, 
med den främre ändan smalare. Käkar saknas. Taggarna äro 
betydligt färre till antalet på öfver- än undersidan (skillnad från 
undersläktet Oedemagena). Larvens gulbruna färg öfvergär så smä- 
ningom i svartbrun, när han är färdig att lämna värden för att 
förpuppas. Den tomma bindväfssäcken fylles i allmänhet mycket 
snart af granulationsväfnad. Under sista stadiet af sin utveck- 
ling hafva larverna hätska fiender uti en del fåglar, såsom starar 
och ärlor. 

På tal om de unga larverna säger BRAUER i sin monografi: 
»Diese auf ihrer ersten Wanderung zu überraschen, ist die Auf- 
gabe zukünftiger Untersucher». Är 1887 iakttog HINRICHSEN™ 
uti fettväfnaden mellan ferzost och dura mater uti ryggradska- 
nalen hos nötkreatur 8—13 mm. långa, 1—2 mm, breda, glatta, 
genomskinliga, cylindriska larver. Han öfvertygade sig om, att 
det var första stadiet af larverna till nötkreatursstynget, som han 


5 Flera gånger hafva utaf SCHÖYEN, SPRING, JOSEPH, VOLKEL, BRITTEN 
m. fl. larver af /. bovis träffats under huden på människor. Äfven på häst 
har man funnit dem. 

7 HINRICHSEN, Ueber einen Parasiten im Rückenmarkscanal des Rindes. 
Archiv für wissensch. u. prakt. Thierheilk. p. 219. 1888. 


II 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


träffat, och antog, utan att kunna bevisa det, att äggen komma 
in uti nötkreaturens tarmkanal, och att de unga larverna därifrän 
vandra ut till ryggradskanalen och huden. Vanligast fann han 
larverna uti ryggradskanalen under tiden december—mars hos 
40 % af djur, som gatt pa bete. Nagra tecken till sjukdom hade 
djuren ej visat. Ett stöd för sin invandringsteori vann han, da 
en amerikansk veterinär, Currice,* meddelade, att han under 
senhösten anträffat larver af det amerikanska nötkreatursstynget, 
FH. lineata, uti oesophagus. 1 februari försvunno de därifrån 
och träffades sedan subkutant pä ryggen och bröstet. 

Oberoende af de båda föregående upptäckte HORNE? i Kri- 
stiania //ypoderma-larver flerstädes uti ryggradskanalen, mest i 
ländtrakten, och alltid i fettet utom duran, hvilket var grågrönt 
och gelatinöst. Nagra kliniska symptom funnos ej, just emedan 
larverna hade sin plats i fettväfnaden. Vidare fann han från 
ryggraden utgående grågröna larvgångar, hvilka gingo dels ut till 
huden, dels äfven ut efter refbenen ned mot bröstbenet. Han 
påträffade larver äfven i njurfettet, i njurarna, i ryggmuskulaturen, 
i lymfkörtlar och subpleuralt i intercostalrummen. HORNE upp- 
fattar detta första stadium af larvens lif som ett vanderstadium 
till skillnad fran det senare hvilostadiet under huden. Larven 
skulle tränga genom huden och vidare in i ryggradskanalen och 
därvid stundom förirra sig till ofvan nämnda organ, men slut- 
ligen åter söka sig ut till huden för att där på kändt sätt afsluta 
sin utveckling. 

NEUMAN!? som närmare undersökt de spinala larverna, för- 
klarar dem 1 hög grad likna BRAUERS beskrifning af första stadiet 
utaf H. Diana, men att de tydliga främre stigmaplattorna saknas. 
Han tror liksom HORNE, att larverna invandra genom huden till 
ryggradskanalen och därifrån ut till huden igen i de senare sta- 
dierna. 


Uti slakthuset i Kiel företogo RusErR och KLEPP under- 

> CURTICE, C., The biology of the cattle tick. Journal of comp. med. 
PS313..2 1891. 

° HORNE, H., Bremselarver i Rygmarvs-kanalen og Kjödet hos Oxen. 
Norska veterinärtidskriften p. 33. 1894. 

!0 NEUMAN, G. Ueber wandernde //ypoderma-larven. Revue vétér. mai 
1895. Ref. Zeitschr. f. Fleischb. u. Milchhyg. Bd. VI, p. 130. 


I2 


BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 145 


sökningar för att om möjligt få bevis för HINRICHSENS teori!!. 
De kunde därvid flera gånger påträffa ända till 20 och flera 
larver i epidurala fettet uti ryggraden och, hvad som var ovän- 
tadt, de funno dem äfven i stort antal i oesophagus mellan 
slemhinnan och muscularis. Vidare konstaterades, att bröstpor- 
tionen af oesophagus nära dess öfvergång i bukhålan var starkt 
ansvälld. Sällan träffades larven bakom diaphragma. De skulle 
således genomborra oesophagus' muskulatur i bröstportionen, ar- 
beta sig uppåt genom den mediastinala fettväfnaden till kotpela- 
ren, sedan följa utefter nerver och kärl genom intervertebralhålen 
in i ryggradskanalen; här stanna de en tid och gå därefter ut 
samma väg till swôcutis. Utefter nu beskrifna väg hafva de 
funnit gulgröna ödem och äfven parasiterna själfva. 

Förekomsten af larverna i oesophagus har sedan af flera 
konstaterats, t. ex. af JENSEN, SCHNEIDEMÜHL och KOOREVAAR. 
KOOREVAAR!? införde under huden på en hund först 11 och åtta 
dagar senare 15 larver, som han tagit ur ryggradskanalen på nöt- 
kreatur. Fjorton dagar därefter dödades hunden, och larverna 
aterfunnos då i de mest skilda delar af kroppen i subcutis, i 
bukhålan, i psoasmuskulaturen, i njurar, mjälte, oesophagus o. s. v. 
En annan gång införde han 20 sådana larver från epidurala 
fettet under huden på en get. Om en tid fanns under huden 5 
styngbulor af det vanliga utseendet. Larverna fingo utveckla sig, 
och af pupporna erhölls Hypoderma bovis. Beviset var således 
lämnadt för, att de i nötkreaturens ryggrad befintliga larverna 
verkligen äro larver af Hypoderma bovis och att de på jämfö- 
relsevis kort tid kunna vandra långa sträckor. — SCHNEIDEMÜHL!? 
uttalar som sin åsikt, att äggen eller larverna upptagas af bo- 
skapen dels från huden, dels från marken med fodret, och att 
larverna från svalget tränga in uti oesophagus’ submucösa bind- 
väf, krypa i denna bakåt till grannskapet af diaphragma för att där 


11 Ruser. Zur Entwickelungsgeschichte der Oestrus-larven. Zeitschr. f. 
Fleischb. u. Milchhyg. Bd. VI; H. 7, p. 127. 1896. 
» 42 KOOREVAAR. De larvetoostand van Hyfoderma bovis, Tijdschrift der 
Nederl. Dierkundige Vereeniging. 2:de Ser. DI. V. Afl. 1. 1896. 

13 SCHNEIDEMÜHL. Neueres zur Entwickelungsgeschichte der Bremsen- 
larven des Rindes. Centralbl. f. Bakteriologie, Parasitenkunde u, Infektions- 
krankheiten. p. 752. 1897. 


Entomol. Tidskr. Ärg. 20. H, 2—3 (1809). 13 10 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


genomborra #uscularis och vandra vidare såsom ofvan är nämndt. 
Denna åsikt biträdes äfven af KooREvaarl#, som dock tillägger, 
att de kunna perforera oesophagus-muskulaturen redan i hals- 
delen, och att de larver, som om våren finnas kvar i oesophagus, 
vandra direkt till huden utan att stanna i ryggradskanalen. Deras 
storlek och mörka färg skulle tyda därpå. Han lämnar äfven 
ett schema öfver larvernas vistelseort under olika tider af året. 
Larver af styngflugor, som svärma 1 juni, träffas: 
juni—september i oesophagus; 
september—januari 1 ryggradskanalen: 
januari—maj subkutant. 
Larver af styngflugor, som svärma senare, ända till septem- 
ber, finnas: 
oktober—december i oesophagus; 


december—april 1 ryggradskanalen: 
april—augusti subkutant. 

Att larver af Hypoderma bovis i det första stadiet talrikt 
forekomma i oesophagus och 1 det epidurala fettet uti ryggrads- 
kanalen, är säledes fullt bevisadt, och det ar ju da äfven sanno- 
likt, att invandringen sker sa, som RUSER, SCHNEIDEMUHL och 
KOOREVAAR framställa den, huru egendomlig den än matte före- 
falla. Det är emellertid endast ett fätal, som haft tillfälle iakt- 
taga larverna på dessa ställen. I Sverige har blott en gjort det 
(ROSTRÖM, se nedan!), och detta får ju sin förklaring, då man 
erinrar sig, att vi ej hafva slakthus här, och att dessa undersök- 
ningar blifva allt för tidsödande, om de skola utföras annan- 
städes, så mycket mer som man måste undersöka strax efter 
slakten, innan fettet i ryggradskanalen stelnat och döljer larverna. 
Ett faktum, som något tyckes tala för den gamla åsikten, att 
invandringen sker genom huden, är, att man finner de flesta 
styngbulorna på djur med fin hud, hvilken således är lättare att 
genomtränga. 

De ekonomiska förluster, nötkreatursstynget ger anledning 
till, äro högst betydande. Kreaturens kött- och mjölkproduktion 
nedsättes, om de hysa något större antal styngbulor. Deras slakt- 
värde minskas, då ej så sällan stycken af ryggmuskulaturen måste 

14 KOOREVAAR. Hypoderma bovis und ihre jüngsten Larven. Centralbl. 


f. Bakteriol., Parasitenk. u. Infektionskrankh, p. 888. 1898. 
14 


BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 147 


bortskäras på grund af syltlika, ödematösa infiltrationer, hvilka 
från subcutis och panniculus adiposus kunna sträcka sig in i 
intermuskulära bindväfven. Genom de många hålen i den värde- 
fullaste delen af huden sjunker denna i pris. Tydligt är äfven, 
att larverna kunna göra skada, om de från epidurala fettet komma 
in i ryggmärgen. Ett sådant fall från Sverige refererar LIND- 
Qvıst uti Tidskrift för veterinärmedicin (p. 148, 1895). I rygg- 
märgen på en oxe, hvilken lidit af lamhet i bakdelen, hade Ro- 
STRÖM funnit flera omkring 15 mm. långa Hypoderma-larver, 
hvilka varit orsak till sjukdomen. 

För att hindra styngflugornas äggläggning har man föreslagit, 
att, innan nötkreaturen släppas på bete, bestryka deras rygg med 
illaluktande ämnen, såsom creolin eller tjära. Bättre torde då 
vara att, såsom i Skåne lär vara brukligt, förse dem med ett 
lätt täcke. Är antalet styngbulor mycket stort på ett djur, är 
det skäl i att aflägsna ilarverna. Detta sker enklast genom att 
klämma ut dem med fingrarna. Äro de emellertid yngre och 
kitinhuden tunn, måste man först vidga öppningen med en knif, 
då de eljest lätt gå sönder och kunna gifva anledning till abscess, 
om någon del stannar kvar. Fullt effektiv blir denna behand- 
lingsmetod, om t. ex. i en svårt hemsökt trakt alla djurägare 
öfverenskomma att på våren strax före betestiden undersöka alla 
sina djur samt aflägsna och förstöra alla larver, som påträffas. 

Hypoderma (Ocdemagena LATREILLE) tarandi L. ger an- 
ledning till liknande bildningar i huden pä renarna. Styngbu- 
lorna såväl som larverna heta på lappska kurbme eller kuorbma 
(Zuorsma i Lule lappmark); imagon kallas patta-paske!. Förra 
våren hade jag tillfälle att något studera denna art på 5 renar, 
som i januari inköpts till Veterinärinstitutet. Hvardera hade 
mellan 200 och 300 larver, hvilka sutto på ryggen och länden 
samt öfre delen af bröst- och bukväggarna, så tätt, som t. 2, 
f. 2 visar. Larven skiljer sig från de andra Hypoderma-arternas 
genom att taggarna äro ungefär lika fördelade på rygg- och buk- 
sidan. T. 4, f. 1. I slutet af maj och början af juni voro de full- 
mogna, och puppor anträffades sedan talrikt på marken under det 
nedtrampade fodret. T. 3, f. 6. Puppan hvilade omkring en 


15 v, DÜBEN, G. Om Lappland och lapparne, p. 84, 1873. 
15 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


månad och öppnade sig såsom //yperma puppor i allmänhet, genom 
att det ventrala locket föll af. — Larven i första stadiet är okänd. 
Af stort intresse vore det att studera huru han invandrar, hvil- 
ket ej bör vara svårt att påvisa, dels emedan hvarje ren hyser 
ett mycket stort antal larver, dels äfven emedan slakten af renar 
just sker i september och oktober (köttet är då bäst och hålen 
i skinnet läkta) på en tid, som sannolikt är synnerligen lämplig 
för en sådan undersökning. 

Det Linnéanska namnet Oestrus, som ursprungligen omfattade 
hela familjen, har af MEIGEN blifvit bibehållet för ett enda släkte, 
af hvilket vi i Sverige (södra och mellersta delen) blott hafva en 
art, färstynget, Oe. ovis L. T. 3, f. 7. Det dr en.liten, svart mar- 
morerad, silfverglänsande, nästan naken fluga med korta, svaga 
ben och stora, svängkolfvarna täckande vingfjäll. — Hon svärmar 
i juli—september. Då den befruktade honan närmar sig fåren, 
blifva de skrämda, springa undan och söka skydda sig genom 
att hålla näsan mot marken. Så snart larverna blifvit afsatta 
kring fårets näsborrar, skakar det hufvudet och gnider näsan mot 
marken eller frambenen. Men klådan försvinner snart, och man 
märker sedan under tre fjärdedels år just ej några af larverna 
förorsakade sjukdomssymptom hos djuret. Under tiden hafva de 
genom näshålan vandrat in i pann- och käkhålorna och där nått 
sin mognad. Det första stadiet af larvens utveckling är ej kändt. 
I det tredje stadiet liknar han rätt mycket närstående släkten 
(Pharyngomyia och Cephenomyza). Han är nämligen på dor- 
sala sidan hvälfd, på den ventrala platt. Den sista ringen är 
kort och "består af en dorsal tvärhuggen del, som har en vulstig 
kant och uppbär stigmaplattorna, samt en ventral del, som bildar 
ett bakät rikadt utskott, paskjutaren. Af käkar finnes blott ett 
par. Från nämnda släkten skiljer han sig, genom att den bakre 
ändan är ungefär lika bred som den främre. Antennerna äro 
vid basen vidt skilda och de falska stigmaöppningarna ligga helt 
inneslutna i de bakre stigmaplattorna, hvilka äro femkantiga med 
afrundade hörn. 

I mars, april och maj månader utvandra de fullmogna lar- 
verna, nosmaskarna, och gifva då anledning till den sjukdom, 
som går under namn af »nyssjuka hos får». Fåren skaka hufvudet, 
nysa och rifva näsan mot fasta föremål, så att den blir sårig, och 

16 


BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 149 


ej sällan svullnar hela hufvudet. Ur näsan flyter ett ofta blodigt 
slem. Härtill kommer tärflöde, förorsakadt af inflammation i 
ögats bindehinna, samt i svära fall hjärnstöranden, säsom svin- 
delanfall, kramp och tvängsrörelser, hvarvid döden kan följa pä 
4—8 dagar. Slemhinnan i näsan och dess bihälor visar sig da 
starkt inflammerad, ofta brandig, och hjärnhinnorna äro hyper- 
ämiska. Sällan päträffar man larverna i själfva hjärnan, i sval- 
get, struphufvudet eller luftröret. Sjukdomen är ej att förväxla 
med kringsjuka hos fär, som ju är förorsakad af ett dynt, Coe- 
nurus cerebralis. 

För att skydda fären för invasion af stynglarver böra de, 
under den tid färstynget svärmar, hällas inne den varma delen 
af dagen. Af vikt är äfven, att man förstör alla larver och pup- 
por, man kan anträffa. Någon behandling af själfva sjukdomen 
är sällan indicerad. Den skulle bestä i att bläsa in nägot pul- 
ver, som kan reta till nysning, i näsan (prustrot, snus), men här- 
igenom kan man tydligen endast aflägsna de unga larverna, som 
ännu finnas i näshälan. Hafva de redan kommit in uti pann- och 
käkhälorna, äterstär blott att efter föregäende trepanation plocka 
bort dem med pincett. 

En tämligen likartad biologi hafva de bäda närstäende släk- 
tena Pharyngomyia SCHINER och Cephenomyia LATREILLE, med 
den skillnaden likväl, att dessa lefva 1 svalget 1 stället för 1 nä- 
sans bihalor. Af det förstnämnda finnes blott en känd art, PA. 
picta MEIGEN, som är utmärkt genom sin framskjutande panna 
och sin sparsamma härbeklädnad. Larven lefver pä kronhjort 
och är skild frän följande släkte genom att antennerna vid basen 
sitta något fran hvarandra. 

Cephenomyia-arterna åter hafva härbeklädnaden synnerligen 
tät. Bland dem är C. 7rompe L. den i Sverige allmännaste. 
Namnet har den fått efter sitt lappska namn, Zrompi. Larven 
åter heter i Lappland sadkem (sarkem i Lule lappmark!®). Den 
lefver i näshälan och svalget p& renen. — Afven denna fanns 
i stort antal pa de ofvannämnda renarna. — For sa vidt jag 
kunnat finna, är den lika litet som puppan förr beskrifven. De 
forekommo till ett antal af 25—50 i hvardera af de tre renar, 


16 v, DÜBEN, G. Om Lappland och lapparne. p. 49, 1873. 
17 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


jag obducerade. I den öfre delen af bakre svalgväggen hade de 
fullvuxna larverna fäst sig och föranledt en ganska häftig inflam- 
mation. Slemhinnan var mörkt röd och förtjockad. Nägra hade 
efter renens död krupit ned 1 oesophagus, trachean och lungan. 
I näshälan fann jag larver i alla utvecklingsstadier, egendomligt 
nog, dä obduktionerna företogos sä sent som i april mänad. Det 
var i näsmusslorna de flesta funnos, och de hade här äfvenledes 
orsakat inflammation och pä vissa ställen, där de fullvuxna lar- 
verna sutto, verkliga häl i slemhinnan. De kliniska symptomen 
voro obetydliga. Djuren skakade pä hufvudet, frustade nägon 
gang och hade ringgradigt näsflöde. 

Larven liknar de öfriga Cephenomyza-arternas larver. I 
första stadiet (1—3 mm.) är han tämligen jämnbred. Det främ- 
sta segmentet är smalast. De efterföljande blifva så småningom 
bredare till det femte, hvarefter de åter smalna af till det sista. 
Den undre sidan är plan, den öfre något hvälfd. Han är ge- 
nomskinlig och på buksidan försedd med talrika, i tvärrader sit- 
tande, borstlika taggar, hvilka vid svagare förstoring gifva honom 
ett randigt utseende. På sista ringen bildas liksom en krona af 
i spetsen något krökta taggar. Några indragbara trachéer har 
jag ej funnit. Oesophagealstödet och munhakarna äro väl ut- 
vecklade. T. 4, f. 4. Öfver munhakarna synas de båda an- 
tennerna. 

I andra stadiet har larven fått tydliga främre och bakre 
stigmata. Taggarna äro små, ungefär lika ordnade som efter 
den sista hudömsningen, först färglösa, senare ljust bruna, hvilken 
färg tidigast framträder på de främre segmentens taggar. Kroppen 
är i början något bredare framtill än i föregående stadium, men 
blir så småningom åter mera jämnbred, valsformig med starkt 
hvälfd ryggsida och närmar sig då allt mera till utseendet det 
följande, tredje stadiet. T. 4, f. 2. Under detta når larven en 
längd af 28—33 mm. och en bredd af 8 mm. på sjette eller 
sjunde ringen. Från denna aftar bredden högst obetydligt framåt 
— hufvudringen är dock smalare än de andra — något hastigare 
bakåt. De bakre ringarna äro längre än de främre. Buksidan 
är mera hvälfd än förut. Hufvudringen är skild i två afdelnin- 
gar genom en rundt omkring gående fåra, i hvilken små taggar 
hafva plats. På den främre afdelningen sitta munhakarna, som 

18 


iss HT 


BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. I5T 


mellan sig hafva en kägelformig öfverläpp. Ventralt om denna 
är en insänkning uti huden, munöppningen, och därunder en 
med talrika små taggar försedd underläpp. Öfver munhakarna sitta 
de båda kägelformiga, mjuka, vid basen sammanstötande och 
hvardera med två ljusbruna oceller försedda antennerna. På båda 
sidorna af hufvudringen finnas trenne halfklotformiga, nakna vul- 
ster, hvilka på dorsalsidan skiljas af ett nästan kvadratiskt (skill- 
nad från C. stimulator) fält, hjässfältet. Framför detta finnes 
en genom en fåra delad tvärvulst. De punktlika främre stigmata 
ligga på sidorna mellan första och andra ringen. Från dessa 
löpa tvänne horisontela fåror bakåt till midten af fjärde ringen. 
Det är de s. k. lock-fårorna, som utmärka den linie, utefter hvil- 
ken locket öppnar sig, då puppan spränges. Andra till och med 
tiohde segmenten äro hvarandra tämligen lika, försedda framtill 
med flera rader ungefär lika stora taggar, talrikare på buk- än 
på ryggsidan. Antalet rader på ryggsidan i midtellinien är van- 
ligen 2—3 på andra leden, 3—4 pa den tredje, 4—5 pa den 
fjärde, 5 på den femte t. o. m. åttonde, 4 på den nionde och 
inga på den tionde. På buksidan äro de 2 (mera lateralt 3) på 
andra leden, 4—5 pä tredje, 6 på fjärde, 7 på femte, 8 på 
sjette t. o. m. nionde samt 4 på tionde leden. Från fjärde t. o. m. 
nionde ringen finnes baktill på sidorna en rad något större taggar. 
Den tionde ringen är den längsta; den elfte är tämligen kort och 
byggd liksom hos släktet Oes/rus med en dorsal, tvärt afskuren 
del och ett ventralt utskott, påskjutaren. T. 4, f. 3. Det senare är 
på sin uppåtriktade yta försedt med 4 små papiller och bakom 
dessa med en rad taggar. På den allra bakersta delen af på- 
skjutaren finnas talrika, tämligen stora taggar, hvilka äro svagt 
böjda i spetsen, tydligen för att bättre tjänstgöra vid larvens rö- 
relse. Stigmaplattorna ligga på den dorsala delens bakre yta. 
De äro halfmänformiga, något vågiga i den konvexa randen. Pa 
den konkava randen synes trachéfästet som en ljusare ring, hvil- 
ken dock hos äldre larver blir mörk, nästan svart, och svår att 
se. Stigmaplattornas mediala ränder äro jämnlöpande (skillnad 
från C. rufibarbis). Den fullmogna larven är tigrerad med små, 
runda, svartbruna fläckar, mest på hjässfältet samt på de båda 

' Sista ringarna. 
Vid förpuppningen drager sig larven starkt tillhopa, mun- 


19 


152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


hakarna dragas in, likaså paskjutaren till största delen. Den 
dorsala afdelningen af sista leden framträder som en tydlig kant. 
Ryggsidan är svagt konkav, buksidan konvex. Längden är 17 
—18 mm. och största bredden 8 mm. T. 4, f. 5. Puppornas 
färg är svartbrun. De träffades pa marken under det nedtram- 
pade fodret. 

I Sverige torde med all sannolikhet finnas trenne andra ar- 
ter till detta släkte: C. rufbarbis MEIGEN, som parasiterar på 
kronhjort, C. stimulator CLARK på rådjur och C. Ulrichit Bra- 
UER pa älg. Om dessa har jag ej funnit nägra iakttagelser fran 
vårt land publicerade. Det första och andra larvstadiet af C. 
Ulrichtt aro ej kinda och torde kunna anträffas vid de årliga 
älgjakterna pa hösten. 

Vid denna korta redogörelse för våra svenska oestrider har 
jag särskildt fäst mig vid ett stadium af deras utveckling, larv- 
stadiet, under hvilket de kunna bereda oss åtskilliga ekonomiska 
förluster genom sina attentat mot våra husdjurs och vårt ädlare 
villebråds hälsa och lif. I andra världsdelar finnas talrika arter 
till denna familj. Antiloperna, kamelen, noshörningen och ele- 
fanten hafva hvar sina. Amerika har tre egna släkten: Cuturebra 
CLARK, Dermatobia BRAUER och Rogenhofera BRAUER. En art 
af dessa, Cuturebra emasculator Fircn., lefver såsom larv i scro- 
tum af en jordekorre (Zamzas Lysteri), som han således kast- 
rerar; andra såsom Dermatobia noxialis Goupor och D. cyant- 
ventris MACQUART lefva under huden på människan. Men alla 
dessa äro ganska ofullständigt kinda; än är det en 7420, an 
en larv, som blifvit beskrifven. Här har ı ännu högre grad än 
beträffande våra europeiska arter svårigheterna varit påtagliga, 
då det gällt att lära känna hela utvecklingskedjan och biologien 
af djur, hvilka lefva som periodiska parasiter. 


EN ei 


BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 153 


Figurförklaring till taflorna 2—4!". 


Taflan 2. 
Fig. 1. Gastrophilus equi FBR. Hudstycke af häst med ägg sittande på 
hären. 3/,. 
» 2. Hypoderma tarandi L. Styngbulor i renhud, !j,. 


Taflan 3. 
> I. Gastrophilus equi FBR. Imago. 
> 2 > > Ett ägg med utkrypande larv. *°/,. 
3 » > Larv i tredje utvecklingsstadiet. */,. 
4 » nasalis (L.) SCHINER. Larvens bakre stigmaplat- 
12 
tor. “/. 
5. Hypoderma bovis DE GEER. J/mago. 
10, » tarandi L. Puppan. ?/. 


» 7. Oestrus ovis L. Imago. 


Taflan 4. 


» 1. Hypoderma tarandi L. Larver i tredje utvecklingsstadiet. °/,. 

2. Cephenomyia Trompe L. Larven i tredje utvecklingsstadiet, sedd 
från buksidan. °/,. 

3. > > Larvens sista ring, sedd bakifrån. °/,. 

ae » > Munhakar och oesophagealstéd af lar- 

ven i första utvecklingsstadiet. 7°°/,. 


ae > » Puppan sedd från ryggen och sidan. */,. 


Larverna i slutet af tredje utvecklingsstadiet. 


I. Larven med 2 käkpar: ett par böjda munhakar och ett par smärre raka 
käkar dem emellan. Stigmata på sista ringen ligga i en håla, som ge- 
nom en tvärspalt mynnar utåt. Lefva i tarmkanalen hos häst och åsna. 

Gastrophilus LEACH, 
A, Gulhvit. Taggrader enkla, G. nasalis L. 
B. Rédaktig. Dubbla rader af alternerande taggar. 

1. Taggar saknas på ryggen från 6:te segmentet bakåt. 
G. pecorum FBR. 
2, Taggar saknas på ryggen från g:de segmentet bakåt. Den 

främre radens taggar betydligt större än den bakre radens. 

G. equi FBR. 

Taggar saknas på ryggen från 9:de segmentet bakåt. Båda 


Oe 


radernas taggar ungefär lika stora, G. hemorrhoidalis L. 


17 Fotografierna hafva godhetsfullt utförts af prof. vid Veterinärinstitutet 
J. LUNDGREN, med undantag af Taflan 2 och Fig, 4 4 Taflan 4, hvilka dro tagna 
af förf. Teckningarna äro af artisten A. EKBLOM, 


21 


Bar. 


154 
WE 


III. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 399. 


Käkar saknas. Stigmata på sista ringen äro fria. Lefva under huden. 
A. Betydligt färre taggar på öfversidan än på den undre. 

Hypoderma LATR. 

1. Bakre stigmaplattor punkterade, med radiära fåror i den vulstiga 

randen. Lefver på nötkreatur. à H. bovis DE GEER, 

2, Bakre stigmaplattor glatta med tydliga radiära fåror. JLefver 

på kronhjort och rådjur. FH. Diana BRAUER. 


Bakre stigmaplattor med punktformiga fördjupningar, men utan 


[ep] 


radiära färor. Lefver pä kronhjort. HA. Acteon BRAUER. 
B. Taggar ungefär lika fördelade pä öfver- och undersidan. Lefver 

pà ren. Oedemagena LATR. Oe. farandi L. 
Larven med 1 käkpar, munhakar. Stigmata pa sista ringen äro fria. 
A. Antenner vid basen vidt skilda. 

I, Falska stigmaöppningarna ligga helt inneslutna i de bakre stig- 
maplattorna. Bakre kroppsändan bredare än den främre. Lefva 
i näsan och dess bihålor hos får. Oestrus L. Oe. ovis L. 
Falska stigmaöppningarna vid de bakre stigmaplattornas inre 


nN 


rand. Bakre kroppsändan smalare än den frimre, Lefver i 
näshälan och svalget hos kronhjort. 

Pharyngomyia SCHINER. Ph. ficta MG. 

B. Antenner vid basen sammanstötande. Bakre kroppsändan smalare 


än den främre. Lefva i näshålan och svalget. 


I. Hjässfältet nästan kvadratiskt. Cephenomyia LATR. 
a. Bakre stigmaplattornas mediala ränder ventralt divergerande. 
Lefver pä kronhjort. C. rufibarbis MG. 


b. Bakre stigmaplattornas mediala ränder parallela. 
* Bakre stigmaplattor plana. Päskjutarens öfre sida utan 
papiller. (Tab. IX Fig. 7 ai BRAUERS monografi). Lef- 
Ulrichit BRAUER. 


+ 


ver pà älg. Œ 

** Bakre stigmaplattor i kanten nägot vâgiga. Päskjutaren 
med 4 smä papiller pä öfre ytan. Lefver pä ren. 

C. Trompe 1. 


2. Hijässfältet rektangulärt. Lefver på rådjur. C. stimulator CLK. 


Flugorna fullt utbildade (enl. BRAUER). 


4:de längsnerven rak. Gastrophilus LEACH. 
I. Vingar brunaktiga, liksom rökiga med ett gråaktigt midtelband och 
gråaktig spets. Svartbrun med messinggula samt här och hvar 
svarta hår. Längd 13—16 mm. G. pecorum FBR. 


Vingar glasklara med ett gråaktigt tvärband och två gråa punkter i 


we 


spetsen. : Abdomen rostgul med mörka fläckar. L. 13—16 mm. 
G. equi FBR. 


Vingar glasklara. Ryggsköldens främre del grä-, den bakre svart- 


G2 


22 


BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 155 


hârig. Abdomen vid basen beklädd med hvita, i midten med svarta 
och i spetsen med rödgula hår. L. 10—12 mm. 
G. hemorrhoidalis L. 
4. Vingar glasklara. Ryggskölden rödgrä eller hvit med eller utan ett 
mörkare tvärband. Aödomenr beklädd vid basen med hvita, i midten 
med svarta och i spetsen med röda hår, (eller midtelpartiet af ab- 
domen rödhärigt, eller spetsen gulhårig). L. 12—13 mm. 
G.. nasalis L, 
II. 4:de längsnerven böjer sig upp mot den tredje. 
A. Antenngrop genom en list fullständigt delad i tvänne fack. De 
bakersta benen längre än de öfriga. Stora, täthäriga arter. 
I. Bakbenens tibier tjockare på midten. Hypoderma Latr. 
a. Spetsen af abdomen beklädd med gula hår. 
+ Abdomen på öfre sidan vid basen och spetsen beklädd 
med messinggula, för öfrigt med svarta här. L. 10 mm. 
H. Diana BRAUER. 
** Abdomen pa öfre sidan silfverskimrande, vid basen be- 
klädd med länga, hvitgula, i spetsen med korta, guldgula 
bar’? 10’ 0m. H. Acteon BRAUER. 
b. Spetsen af abdomen (5:te och följande segmenten) beklädd 
med rödgula här. Pä tredje och fjärde segmentet äro hä- 


ren svarta och på andra segmentet långa, gulaktiga, L. 15 
—17 mm. H. bovis DE GEER. 


2. Tibierna cylindriska, raka. Abdomens första segment gul-, de 
öfriga rödhäriga. L. 15—18 mm. 
Oedemagena LATR. Oe. tarandi L. 
B. Antenngropen är ofullständigt delad, Benen ungefär lika länga. 
1. Nästan naken, marmorerad med gulhvitt och svart. L. 10— 
12 mm. Oestrus L. Oe. ovis L. 
2. Nästan naken, försedd med korta borst. Silfverskäckig. Sku- 
tellen mörkbrun och svart. L. 13—-14 mm, 
Pharyngomyia SCHINER. Ph. picta MG. 
Tät- och finhåriga arter. Cephenomyia LATR. 
a. Skägg, rödt. L. 16—17 mm. C. rufibarbis MG. 
b. Skägg, gult eller grätt. 


Ga 


* Laren pa utsidan med gula har. 
@ Abdomen pa ôfversidan gulhärig med röda har pa 
2:dra—3:dje segmentets laterala del. L. 15 mm. 
C. stimulator CLK, 
BB Abdomen pa öfversidan gul- och svarthärig med svarta 
har pä 2:dra—3:dje segmentets laterala del. L. 14 
—15 mm. C. Trompe L. 
++ Lâren svarthariga. L. 16—17 mm. 
C, Ulrichii BRAUER. 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


EINE NEUE: TERMITE: AUS iOSTARPRIKA 


VON 


YNGVE SJOSTEDT. 


Termes goliath n. sp. 


Imago alata: 7. bellicoso SMEATH. simillima sed obscurior, 
magnitudine valde majore, tibiis obscurioribus quam femoribus 
distinguenda. 

Long. cvalis 48, exp. alar. 88, long. alee40) ‚lat. aler re, 
corp. €. cap..22 ‚mm. 


Die grösste bisher bekannte afrikanische Termite. 

Ahnelt fast völlig 7. dellicosus ist aber bedeutend grösser 
und gröber, mit viel längeren Flügeln. Die Schienen dunkler als 
die Schenkel. Nacken mit vier mehr oder weniger deutlich her- 
vortretenden dunklen Striemen. 


Grösserer Soldat: Vom selben typischen Aussehen wie 
der des dellzcosus, ist aber viel grösser und durchaus viel dunkler. 
Auch hier kann man, wie bei der beschriebenen Imago, auf Spi- 
ritus-Exemplaren dunklere Striemen auf dem Kopf sehen, die auf 
getrockneten Individuen bisweilen kaum zu erkennen sind. Die 
Thorakalschilder grösser als bei dellzcosus und besonders Pro- 
thorax an den Seiten breiter abgerundet. Die Fühler reichen 
nach hinten gebogen meistens an den Nacken. 

Totallänge 18—20, Kopf mit Mandibeln 10— ı1, Mandibeln 
3,8—4 mm. 

Kleinerer Soldat: Ahnelt sehr dem des de//zcosus ist aber 
etwas grösser und dunkler gefärbt, die Fühler sind länger und 
reichen nach hinten gebogen an den Hinterrand des Prothorax. 

Totallänge 11—13, Kopf mit Mandibeln 6,5, Mandibeln 
2,» —3 mm. 

Grösserer Arbeiter: Ist kaum vom dem des delliosus 
zu unterscheiden, ist jedoch ein wening grösser und dunkler ge- 
färbt, mit etwas längeren Fühlern. 

Länge 10—11, Breite des Kopfes 2,8—3 mm. 

Fundorte. Ostafrika: Dar-es-Salaam,’ coll. STUHLMANN, Mus. 
Berlin & Stockholm. 

Madschame, Kilimandscharo, coll. T. PAESLER, Mus. Berlin 
& Stockholm. 

M’karamo, Massai, Mus. Berlin. 


157 


SVENSK LITTERATUR OM SKOGSNUNNAN. 


(Liparis monacha 1.) 


J. H. WERMELIN: »Om Nunnan, hennes lefnadssätt och 
skadegörelse i skogarne samt om medlen för hennes forgo- 
rande». Stockholm 1899. Pris 1 kr. 

Denna afhandling, utarbetad på Domänstyrelsens uppdrag af 
jägmästaren och ledamoten af Entomologiska Föreningen J. H. 
WERMELIN, innehåller pa 1!/2 tryckark en kort uppgift om insek- 
tens framfart i andra länder, en äfven på egen åskådning grun- 
dad skildring af den nu i Södermanland och Östergötland pågå- 
ende svåra härjningen, samt vidare en beskrifning öfver insektens 
utseende i dess särskilda stadier, öfver dess utveckling, lefnads- 
sätt och härjningar. Slutligen redogöres för dem af de många 
mot nunnan försökta åtgärder, som enligt gjorda rön visat sig 
äga praktisk betydelse, därvid behörig hänsyn tagits till förhål- 
landen och utförbarhet i vårt land. Förutom flera uti texten 
införda afbildningar prydes arbetet med en illustration! förestäl- 
lande ett härjadt och med fjärilar besatt skogsparti, samt en ori- 
ginaltafla visande insekten i dess olika utvecklingsstadier. — Be- 
skrifningen af den vuxna larven är kanske ej fullt korrekt, då 
den omnämner röda håriga vårtor jämte de blå (s. 8), ett förlåt- 
ligt fel, ty det återfinnes till och med i rent vetenskapliga arbe- 
ten; dessutom hålla vi före, att trädens limning bör, så vidt möj- 
ligt, vara afslutad redan vid midten af maj i stället för, enligt 
förf:ns åsikt, ingången af juni (s. 19). Emellertid kan denna 
med omsorg och sakkunskap författade broschyr rekommenderas 
åt enhvar, som är eller kan blifva i tillfälle att deltaga i kampen 
mot denna landsplåga, eller som eljest hyser intresse för frågan. 

1 Ur H. NitscHE: Die Nonne, Wien 1892. 


I 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


H. NORDENADLER: »Nunnan (Liparis monacha) öfversätt- 
ming». Stockholm 1899. P. A. NORSTEDT & SÔNERS förlag. 
Cia 2, arkay TIS FRERE 

Denna framställning af munnans lif och anvisning till dess 
utrotande är en »fri öfversättning» från tyskan af en afhandling, 
utgifven år 1891 på uppdrag af Bäjerska statsmyndigheter med 
anledning af då pågående härjning i Bäjerns skogar. Också är 
vid öfversättningen fogad samma färgtrycksplansch, som återfinnes : 
hos originalet. — Vi vilja icke alltför mycket fästa oss vid, att 
öfversättarens brister i språkkunskap stundom spelat honom för- 
argliga spratt, eller att öfversättningens frihet gifvit rum för så- 
dana, åtminstone för hvarje kännare eller t. o. m. dilettant i ento- 
mologi högeligen öfverraskande påståenden, som t. ex. att »pup- 
pan spinner in sig sjelf»; men hvad värre är, öfversättaren har 
varit synnerligen olycklig 1 valet af original, enär detta sist-. 
nämnda, utgifvet innan tillräcklig erfarenhet vunnits i striden mot 
nunnan, föreslår en del ytterst kostsamma och därjämte, såsom 
man sedermera funnit, fullkomligt värdelösa åtgärder, såsom in- 
samling af ägg, limning högt uppe i träden m. m. Den sonm 
följer dessa råd torde nog komma att efteråt ångra sig. Därtill 
kommer naturligtvis, att våra förhållanden lägga hinder i vägen 
för åtskilligt, som i Bäjern kunnat vara användbart. Afhandlin- 
gen är tyvärr, 1 korthet sagdt, en alltför fri öfversättning af ett 
föräldradt, hos oss föga användbart material. 


ALFRED VON ESSEN: Skadeinsekten Nunnan (Liparis mo- 
nacha). Stockholm 1899. 11/4 ark. Pris 60 Gre. 

Denna likaledes med illustrationer försedda afhandling grun- 
dar sig enligt företalet på de erfarenheter förf. själf samlat under 
sin vistelse i Bäjern härjningsåret 1890, tillika med hvad han 
sedermera kunnat utröna af större vikt rörande insekten. Omiss- 
känneligt visar förf:ns lifliga skildring af en större nunnehärjning 
och hans bemödande att lämpa förslagen till åtgärder efter våra 
förhållanden, att han mer än herr NORDENADLER behärskar sitt 
ämne, men ej häller han har kunnat frigöra sig från den 1 Bä- 
jern utförda, men sedermera opraktisk befunna limningen af trä- 
den på 5—6 meters höjd; och för att a vissa platser utrota 
äggen förordar han, att på stående träd afskrapa den yttre barken 


2 


Ale PES SUR ( 


MEVES: SVENSK LITTERATUR OM SKOGSNUNNAN. 159 


sa högt man kan med tjänliga redskap — en fullkomligt onyttig 
ätgärd, ty de pa marken nedskrapade äggen kläckas lika bra 
som de pä stammen kvarsittande, och enhvar, som sökt under 
nageln krossa nunnans ägg, inser, att det yttre väldet vid skrap- 
ningen icke kan göra dem nägon nämnvärd skada. 

J. Meves. 


YTTERLIGARE RÖRANDE DEN SVENSKA 
NUNNELITTERATUREN. 


Sedan förestäende recensioner kommit redaktionen tillhanda 
har ännu ett litet arbete om nunnan blifvit tryckt, hvilket för full- 
ständighetens skull ma här omnämnas. Det är den 8 trycksidor 
starka uppsatsen: Nunnan (Zymantria Monacha 1.), dess utbred- 
ning, lefnadssätt, fortplantning och utvecklingsstadier m. m., som 
ätföljes af en färglagd tafla, naturtroget och konstnärligt utförd af 
artisten A. EKBLOM. Pä det att uppsatsen skulle kunna spridas 
bland allmänheten 1 större skala, är priset per exemplar satt sä 
lågt som ansågs möjligt, eller till 30 öre i parti och 45 öre i 
bokhandeln, hvilket endast kunde ske därigenom, att Entomologiska 
Föreningen bekostade sättning af texten samt ritning och gravering 
af taflan. Härigenom sattes Hushållningssällskapen och enskilda 
skogsägare i tillfälle, att utan synnerlig uppoffring inköpa och 
utdela erforderligt antal exemplar inom sina områden. 

Subskriptionen gick nästan öfver förväntan väl, då hittills 
858 exemplar utlämnats till enskilda personer och 6,435 till 
Hushållningssällskapen, eller tillsammaus 7,203 ex. (Åtta Hushåll- 
ningssällskap hafva ännu ej besvarat erbjudandet.) 800 ex. äro 
utlämnade i bokhandeln. Uppsatsen är äfven införd i Entomo- 
logisk Tidskrift samt »Uppsatser i praktisk entomologi», hvari- 


3 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


genom dess spridning ännu mer ökats. Skulle efterfrågan ytter- 
ligare äga rum, kan en ny upplaga när som hälst uppläggas. 
Genom denna för våra förhållanden mindre vanliga spridning 
af ifråga varande uppsats, äfvensom genom de tre förut utkomna 
broschyrerna, borde kännedomen om den ytterst skadliga nunnan 
blifva så allmän, att dess uppträdande hädanefter kan observeras 
i god tid, medan verksamma åtgärder mot densamma utan allt 
för stora uppoffringar kunna vidtagas. 
Sven Lampa. 


Statsanslag till Entomologiska Föreningen. Föreningens 
underdåniga anhållan, att äfven för år 1899 komma i åtnjutande 
af ett statsanslag af 1000 kronor för utgifvande af en särskild 
afdelning af dess tidskrift, innehållande populära uppsatser om 
Sveriges skadeinsekter, har af Kongl. Maj:t, enligt skrifvelse af 
den 30 december 1898, blifvit beviljad under följande villkor: 
»dels att nämnda afdelning af tidskriften innehåller minst fyra 
ark jämte plansch, dels att tre hundra exemplar däraf kostnads- 
fritt öfverlämnas till Kongl. Civildepartementet . för att, enligt 
chefens för nämnda departement bestämmande, utdelas till Hus- 
hållningssällskapen i riket, skogsskolorna, landtbruksläroverken med 
flere, dels att föreningen låter kostnadsfritt ej mindre af trycket 
uti förberörda afdelning af föreningens tidskrift eller på annat 
sätt utgifva den af föreståndaren för statens entomologiska anstalt 
för år 1898 till Eder (Landtbruksstyrelsen) afgifna berättelse om 
anstaltens verksamhet, föreståndarens och assistentens resor samt 
öfriga handlagda arbeten under samma år än äfven till Eder 
öfverlämna fem hundra exemplar af den tryckta berättelsen, 
dels ock att ifrågavarande afdelning af tidskriften hålles till- 
gänglig i bokhandeln till ett pris, ej öfverstigande 1 krona 50 öre 
för hvarje exemplar.» 


Sven Lampa. 


DT ne) We Aa LR En 


161 


BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES 
PSEUDOSCORPIONER 


AF 


ALBERT JULLGREN. 


. Tafl. 6—7. 


I värt lands arachnologiska litteratur saknas ännu en full- 
ständig sammanställning af till denna grupp hörande former. De 
få uppgifter, vi äga, härröra samtliga ifrån äldre författare och 
torde väl alla gälla en och samma art, Chelifer cancroides L. 
Den förste, som synes ha närmare observerat dessa djur, torde 
vara CLERCK, som uti sitt förträffliga arbete, »Svenska Spindlar 
uti sina hufvudslägter indelte etc.» Sthlm 1757,p. 150, talar om 
»de så kallade Två-Ögde spindlar». Han synes vara öfvertygad 
om, att dessa djur, som från de egentliga spindlarna skilja sig 
»tydeligare än höken från hönan», ej äro spindeldjur, anför sina 
skäl för detta påstående samt lämnar på PI. 6, tafl. 10, fig. I 
och 2 en god bild af en dylik tvåögd spindel, en tydlig pseudo- 
scorpion. LINNÉ upptager sedermera uti »Fauna Suecica» ed. 2, 
Sthlm 1761, p. 480 under gruppen /#secta aptera en hithörande 
form, Acarus cancroides (tydligen den ofvan nämnda Chelifer can- 
croides L.) samt hänvisar till CLERCKS figurer. Om artens förekomst 
säger han: »habitat in domibus diu clausis, nec aëri expositis, 
ut et in cistis et cellulis». Några år senare finner man i CHARLES 
DE GEERS stora verk »Memoirs pour servir à l’histoire des In- 
sectes», T. 7, p. 355, samma form omnämnd, noggrant afbil- 
dad (pl. 19, fig. 14 och ı5) samt utförligt beskrifven. Han 

Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 2—3 (1899). I Il 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


kallar den Chelifer europæus, »Faux scorpion d'Europe», till 
skillnad från en annan art, som han kände från Amerika. Sitt 
material hade han samlat vid Leufsta (Upland). Sedan denna 
tid har jag ej kunnat finna någon uppgift, som speciellt hänför 
sig till svenska former. 

Vid studiet af svenska spindeldjur har jag äfven sysselsatt 
mig något med denna grupp, och då jag dels genom herrar pro- : 
fessorer CHR. AURIVILLIUS’ och T. TULLBERGS vänlighet blifvit 1 
tillfälle undersöka såväl riksmuseets som härvarande zoologiska 
museums samlingar, dels material godhetsfullt lämnats mig af 
yngre upsalazoologer, samt då jag själf varit i tillfälle insamla 
några arter, vill jag redan nu lämna en redogörelse för de for- 
mer jag känner, i hopp att framdeles kunna förvärfva nya bidrag 
till kännedomen om denna intressanta djurgrupps förekomst i Sve- 
rige. In alles har jag funnit 10 arter, däraf en t. v. osäker, hö- 
rande till Sveriges fauna. I våra grannland Danmark och Norge 
känner man ungefär lika många. H. J. HANSEN upptager uti 
sitt arbete »Arthrogastra Danica»! p. 530 10 säkra och 2 
mindre säkra arter, EDV. ELLINGSEN uti »Norske pseudoscorpio- 
ner»? 9 säkra arter. Af dessa äro, som synes af öfversikten, 4 
gemensamma för alla tre länderna, 5 uteslutande funna i Dan- 
mark, 4 uteslutande i Norge och 2 uteslutande i Sverige, och in 
alles känner man från dessa land 19 arter. 

För att göra denna lilla uppsats något mera praktiskt frukt- 
bringande, upptager jag äfven Norges och Danmarks arter, men 
lämnar för dessa blott kortfattade beskrifningar, då de ju förut 
så vidlyftigt och förträffligt behandlats i ELLINGSENS och HAN- 
SENS respektive arbeten. 


Viktigare litteratur. 


L. Kocu, Ubersichtliche Darstellung der europäischen Cher- 
netiden (Pseudoscorpione). Nürnberg 1873. 

Euc. Simon, Les Arachnides de France. T. 7. Paris 1879. 

Tömösvary Öpön, Pseudoscorpiones faunæ Hungaricæ (uti 
Mathematikai es Termeszettudomänyi Közlemeyck, Budapest, 1883). 

1 Naturhist. Tidskrift (SCHIODTE) 3 R. 14 Bd. Kj:bhn 1884. 

? Forhandl. i Videnskabs-Selskabet i Christiania, Aar 1896. 


2 


RT AE 


TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 163 


J. CANESTRINI, Chernetides italici (i Ant. Berlese, Acari, 
Miriapodi e Scorpioni italiani). 1885. 

H. J. Hansen, da c. 

Epv. ELLINGSEN, 1. c. 

H. HAGEN, Synopsis pseudoscorpionidum synonymica (Soc. 
of Nat. Hist. Boston. B. 13, 1869—71). 


Öfversikt 
af Sveriges, Norges och Danmarks pseudoscorpioner. 

Bias 
3 ® =, 
Chehfer canerosdes: LANNE! a NENNEN aga | + 
» BERFFSSUSTE. Rich Sen eee de! | + 
» SCENER Ce ROC nt eta akon + | + 
» SUV OEE EL SIMON Lo an. C7 + 

» Ave NTOMOETARVS al nn + 
» PICLENS SOC TRAIN CR ro oko en. + 

ZURRERS CE COTON TES cer ER RE 

> scorpioides FERMANN...-_....----2.------| “+ + 

» DAA FALUNS SB SIMON... 07, 1 =. |. + + 
» Mader. RO nr CLR, 2 a 
» camicoinies FABRICIUS 2322 2. | | 

» montigenus E. S., var. nigrimanus E. FE. — 

MAD Las ee I ee a 

» madres: E. ELLINGSEN: ER 2e -F 
Cheiridium museorum LEACH ......--..---------2.| + + 
(FRV PS bass |: Hansen ae eg ee + 
Obisium muscorum LEACH 2... + + | + 

BAGUE AE KOCH ae... + 
» tetygchelatus PREYSSLER ==... | + |, + |, + 
Summa | 10 9 12 


© 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Pseudoscorpiones LATREILLE 1817. 


Öfversikt af familjer och släkten. 


I. Chelicerernas rörliga finger med ga/ea Fam. I. Cheliferidæ. 
A. Alla benparen försedda med tro- 


chantiner, sex-ledade . . . . Subfam. ı. Cheliferine. 
Gen. Chelifer. 

a. Ögon finnas, tva MN Subpen. (Chehyen. 

ps Scaknas” 2" eA. onsen: are 


B. De bada första benparen sakna 
trochantiner2._. _ 7 Subfam 7 Gaczvpinas 
a. Ögon 2, abdominalsegment 10 Gen. Cheiridium. 
b. A, » 11 Gen. Garypus. 
II. Chelicerernas rörliga finger utan ga/ea Fam. II. Obisiidæ. 
A. Cephalothorax jämnbred; pal- 
pernas fingrar krökta Gen. Obisium. 
B. » smalare baktill; 
palpernas fingrar raka . . . Gen. Chthonius. 


Fam. I. Cheliferidæ Hacen 1870. 


Kroppen oftast platt. Cephalothorax parabolisk, baktill bred 
och tvär, mer eller mindre kornig — chagrinerad —, genom 
tvänne på tvären gående mer eller mindre tydliga fåror delad i 
tre afdelningar. Ögonen äro till antalet två, fyra eller saknas 
(såsom hos undersläktet Chernes). Chelicerernas rörliga finger 
nära spetsen försedt med ett utskott — ga/ea —, som i spetsen 
och nedom oftast är mer eller mindre klufvet eller sägadt. Ad- 
domen rundad — oval, på ryggsidan försedd med en mer eller 
mindre tydlig längsfåra och liksom kroppens öfriga delar för- 
sedd med hår af olikartad beskaffenhet. Benen äro 5—6-leda- 
de, i senare fallet försedda med trochantiner®. ‘Tarserna äro 
alltid ı-ledade. 


3 Trochantin kallas en liten led, belägen mellan #ochanter «och femur, 


4 


tué Mami tel NE AS RNCS 


TULLGREN: BIDR. T. KANNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 165 


Under namnet Chelrferide sammanfattar E. SIMON uti »Les 
Arachnides de France» T. 7, p. 18 grupperna Cheliferine, Ga- 
rypine och Obisiinæ. HAGEN gör däremot med rätta en skarp 
skillnad mellan de båda grupperna Cheliferide och Obisude. 
Ty redan själfva adztus visar, att man har att göra med tvänne 
inom sig homogena grupper. Särskildt är att märka den väsent- 
liga olikheten i cephalotorax’ yttre byggnad. 


Subfam. 1. Cheliferinæ E. Sımon 1870. 


Gen. 1. Chelifer GEOFFROY 1763. 


.* 1763. Chelifer GEorrroy, Hist. Ins., I. 
LOUE » MENGE, Ueber Scheerenspinnen. 
1855. Chernes MENGE, ib. 
1873. Chelifer L. Koch, Uebersichtl. Darst. Eur. 
Chernetiden. 
1873. Chernes L. KocH, ib. 
1879. Chelifer E. Sımon, Les Arachn. de France. 


Cephalothorax baktill tvär, framtill afrundad, föga längre än 
bred. Den främre tvärfäran oftast mera markerad, den bakre 
hos vissa arter nästan utplanad. Ögon två eller saknas, sitta 
framtill på cephalothorax nära pedipalpernas bas. Abdomen be- 
står af 11 segment, hvaraf åtminstone de tio främsta delas af 
en längs ryggen gående fåra. Ben 6-ledade, således med tro- 
chantiner. 

Släktet Chelifer GEOFFR. omfattar tvänne af många förfat- 
tare såsom hufvudsläkten anförda undersläkten: Chelifer GEOFFR. 
och Chernes MENGE. Bland senare årens författare hålla bl. a. 
TÖMÖSVARY och Epv. ELLINGSEN fortfarande mycket på deras rätt 
som hufvudsläkten, den senare dock, som det synes, med en viss re- 
servation. Då släktskillnaderna likväl äro af en sådan beskaffenhet, 
att de enligt min mening aldrig kunna sägas vara absolut konstanta, 
såsom t. ex. när- eller frånvaron af ögon, sammanför jag de 


* Jag anför blott viktigare synonymer. 


5 


166 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 899. 


båda grupperna i likhet med SIMON, HANSEN m. fl. till ett släkte. 
Däremot kunna de likväl göra anspråk pa att bilda goda suöb- 
genera och äro af mycken betydelse vid hithörande formers be- 


stämning. 


Öfversikt af Sveriges, Norges och Danmarks arter. 


I. Ögon tydliga, två, s. g. Chelifer GEOFFR. 


NG 


Tarsernas klor väpnade med en stark tand. 
a. Cephalothorax med talrika större korn. Femur oskaf- 
tadt. Tibians inre kontur rak. 
Ch. cancroides L. 
b. DID med fä större korn. Femur tydligt 
skaftadt. Tibians inre kontur konvex. 
Ch. adepressus iG. Ke 
Tarsernas klor oväpnade. 
a. Femur otydligt skaftadt. Har enkla. 
| Ch. Schefferi C. K. 
b. » tydligt skaftadt. Har merendels klubblika. 
Ch. subruber ¥. S. 


II. Ogon saknas, s. g. Chernes MENGE. 


A. 


Alla här enkla — sägade. 
a. Trochanter pa utsidan (= baksidan) med två knö- 
lat 24085 s'nlaras AN GV RCE ren 
b. » pa utsidan (= baksidan) med en knöl. 
Ch. nodosus SCHRANCK. 
Kroppen ätminstone delvis beklädd med klubblika här. 
a. Pedipalper med mer eller mindre enkla, sägade här. 
Digiti kortare än manus. 
Ch. cyrneus L. K. 
b. »  försedda med klubblika här. Dagetz 
merendels af samma längd som eller längre än 
MANUS. 
+. Pedipalpernas hôftled (cova) med klubblika hår. 
ı. Pedipalpernas här längre än ledskaftets dia- 
meter. Galea älghornlikt flikad. 
Ch. scorpioides HERM. 


A jme, eee 


TULLGREN: BIDR. T. KANNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 167 


2. Pedipalpernas här kortare. Galea smalare, 
sägad. 

a. Cephalotorax’ båda tvärfäror nästan raka. 
Abdomens längsfära delar 
ej) uı:te som. 

Ch. phaleratus E. S. 

B. » bada längsfäror böjda, den 

frimre bakat, den bakre framat. Abdo- 

mens längsfära delar 11:te segm. framtill. 

Ch. Wideri C. K. 

++. Pedipalpernas hôftled med enkla eller sågade har. 

1. Zzbia och manus med enbart klubblika har. 

Ch. cimicoides Farr. 

2. » » » pa ut- och undersidan med 
enkla eller sägade här. 

a. Galea smal med härlika tänder. 

+. Cephalotorax’ tvärfäror tydliga, nästan 
raka; Zrochanter lika 
lång som bred. 
Ch. montigenus E. S. 
var. nigrimanus E. ELL. 


ie » bakre fära otydlig, i 
midten bakåt vinklig; trochanter läng- 
ze ans Dre dö in MER CAT ap 


BP. Galea mycket bred, inre kanten försedd 
med två stora tänder. Ch. minutus E. ELL. 


1. Chelifer cancroides LINNÉ 1761. 
(Tail Ihe. 2.) 
Syn. 1873. Chelifer granulatus L. Koch, 1. c. 

Abdomen äggrund, mycket plattad, matt. Cephalothorax gul- 
aktigt rödbrun. Ryggsegmenten gulbruna-brungröna med mörkare 
fläckar i tvänne längsrader. Mellanrummen (oftast föga synl.) 
ljusare. Längsfäran ej ljusare. Pedipalper ljust gulbruna. Ben 
ljusbruna. 

Cephalotorax’ båda tvärfäror tydliga, den bakre djupast. Båda 
nästan raka. Fint och regelbundet kornig med (särskildt på 

7 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


sidorna) talrıka större korn, som stundom kunna saknas. Spar- 
samt beklädd med mycket korta, klubblika här. 

Abdominalsegmenten pa ryggsidan fint korniga, sparsamt 
beklädda med i tvärrader ställda, mycket korta, klubblika här. 
Ögon tvä, tydliga. 

Galea i och nedom spetsen delad i några få grenar (2 à 3). 

Pedipalper mycket långa, gracila. Zrochanter (II) längre än 
bred, äggformig. eur (III) mycket långt, mot spetsen svagt 
vidgadt, utan tydligt skaft. Tibian (IV) lång, yttre konturen mot 
spetsen böjd, den inre rak. Manus (Va) aflångt oval — n. cy- 
lindrisk. Dzgzt! (Vb) svagt krökta. Pedipalpernas leder (II— 
Va) sparsamt beklädda med korta, klubblika — trubbiga här. 
Alla leder korniga, led II groft och nägot ojämnt, de öfriga fint 
och regelbundet. 


II III IV Va Vb 
Ledernas längd ___ 0,40 mm. 1,52 mm, i mm, 0,8 mm. 0,76--0,82 mm. 
» bredd .._ 0.22 » 0,20 ) 0,20 » 0,36 - » 


Tarsernas klor nedom spetsen väpnade med en stark tand. 
L. 3,4—3,6 mm. 

Af denna art har jag undersökt ett exemplar i Upsala, funnet 
pa en vind af kand. N. LINDGREN, tre som tillhöra Riksmuseet, 
ett fran Gotland och tva fran Stockholm samt slutligen ett, taget 
af prof. LiLLJEBORG i Upsala. Detta sistnämnda exemplar saknar 
alldeles de gröfre kornen på cephalothorax, mäter 3,6 mm. samt 
är till färgen mycket ljusare än de andra. 

I Norge är arten blott funnen i få exemplar inomhus, 1 
Danmark är den allmännare. Finnes för öfrigt i hela Europa. 


/2. Chelifer depressus C. KocH 1843. 


Cephalothorax finkornig med några få större korn. De båda tvärfärorna 
tydliga, den bakre djupast. Abdomenr mycket platt, liksom cephalothorax be- 
klädd med korta hår. Två tydliga ögon. Galea delad i talrika, täml. långa 
grenar. Pedipalper långa, ungefär af samma groflek som hos föreg. art. Fe- 
mur tydligt skaftadt, till följd af yttre konturens böjning nära basen mycket 
förtjockadt. Tibians inre kontur konvex. Pedipalperna med spridda hår, lik- 
nande dem på kroppens öfriga delar. Klor n. spetsen väpnade med en stark 
fand. föl. sex "mm. 

Denna art, som synes vara nära besläktad med Ch. Schefferi C. KOCH, 


8 


TEENS: ae es Er Ne ai y 


TULLGREN : BIDR. T. KANNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 169 


hör till de mera tvifvelaktiga. C. KocH® hade, när han beskref den, hvarken 
kännedom om lefvande exemplar eller om dess hemland. L. KocH® för 
den under rubriken »zweifelhafte oder unbekannte Arten». Enl. SIMON”? 
är den »tres-douteux». H. J. HANSEN? har lämnat den bästa beskrifningen 
och säger om artens förekomst i Danmark: »Af denne mærkelige Art besidder 
Museet fra ældre Tid en halv Snees Exemplarer med Angivelsen »Dania», 
uden at nogen nærmere Bestemmelse af Findestedet kjendes, Maaske er det 
en infört Art, thi et Individ er taget i et Skib paa Kjöbenhavns Rhed i en 
Riisladning fra Ostindien (BUDDE-LUND).» 


3. Chelifer Schefferi C. Koch 1843. 
(Tafl. I, fig. 2—5.) 


Syn. 1879. Chelifer De Geert E. Sm., Arachn. d. Fr. T. 7. 


Aflängt oval, föga glänsande — matt. Cephalothorax mörkt 
brun. Ryggsköldarna bruna, med mörkare fläckar, ordnade i 
tvänne längsgående rader. Mellanrummen ljusare, olivfärgade. 
Pedipalper mörkbruna — svartbruna. Ben ljusbruna. 

Cephalotorax’ båda tvärfäror tydliga, den bakre i midten 
bakåtböjd, fint och jämnt kornig, med korta, enkla hår. 

Abdominalsegmenten på ryggsidan mycket fint korniga, de- 
lade genom en tämligen svag längsfåra, försedda med korta, 
enkla hår. 

Ögon två, tydliga. Galea i och nedom spetsen delad i 
flera (stund. 5) grenar. 

Pedipalper täml. långa. Zrochanter kort oval; femur smä- 
ningom utvidgadt med på utsidan svagt krökt, på insidan rak 
kontur; Zz6za långsträckt oval med inåt och utåt konvex kontur; 
manus oval; digiti svagt krökta. Alla lederna fint korniga, be- 
klädda med enkla har, som utom på azgztz äro mycket korta. 


II III IV Va Vb 
eerie 0,20 mm. O,z2 mm, O,o mm, O,0 mm, 0,36 mm, 
» bredd 


Ledernas längd 


Seek 0,18 » 0,2 } 0,22 » 0,28 D 


Klor oväpnade. L. c. 3,5 mm. 


5 Die Arachniden, Bd 10. p. 57. 
EME CS DET 
ak PRE u AG 
ole Gr PL 540: 


ns 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


Af denna art har jag haft ett rikhaltigt material, insamladt 
af kand. Ivar TRÄGÄRDH under en zoologisk skärexpedition 1898 
längs Sveriges ostkust. Pä flera af de undersökta skären anträf- 
fade han nämligen nästan alltid under klippornas laftäcke, och i 
ingalunda obetydlig individmängd, denna art. Då jag ej sett 
några former från fastlandet, och då uppgifterna om artens före- 
komst annanstädes i Europa i allmänhet peka på maritima områ- 
den, synes det mig vara tydligt, att man har att göra med en form, 
som särskildt tillpassat sig för det ofta sväruthärdliga ö- eller 
kustklimatet. Lokalerna äro följande: 

Degerhufvudet, vid Utklipporna, 2 dryga mil S. om Karls- 
krona. 

Skär vid Säfsund, S. om Trosa, ”6/6, 99 med äggkokong 
och unga individer. 

Lilla Nassa skärgård i Stockholms yttre skärgård, °/7, QQ 
med äggkokong. 

Kalkskär, ytterst bland Svenska Högarna i Stockholms skär- 
gård. 

Skär vid Runmarö i Stockholms skärgård, nära Dalarö, ?/7, 
P® med äggkokong. 

Tjärfven, isoleradt skär NV. om Söderarms fyr i Norrtelje 
skärgård, 17/7. 

Tihällan, strax S. om Agö ı Helsinglands skärgärd, mice 

Fullvuxna individer tillsammans med ungar och agg anträf- 
fades således redan i slutet af juni och början af juli. Anga- 
ende tiden för äggläggningen säger Simon: »Les femelles portent 
leurs œufs à la fin d’aoüt». 

I Danmark är arten funnen endast i tvä exemplar: i Nykö- 
ping och vid Skagen. Är funnen flerstädes i Europa. 


4. Chelifer subruber E. SIMON 1870. 


Cephalothorax likartadt och fint kornig, beklädd med korta, klubblika 
här; de bäda tvärfärorna lika tydliga, raka. Abdominalsegmenten fint korniga, 
med tvärrader af klubblika hår. Två tydliga ögon. Galea delad i flera korta 
grenar. Pedipalper tämligen grofva; /femur svagt skaftadt, därefter starkt för- 
tjockadt; #bia smal, gradvis utvidgad från skaftet. Pedipalperna beklädda med 
korta, trubbiga hår, stundom svagt klubblika, särskildt på ledernas insida. 


Klor oväpnade. L. c. 3 mm. 


Io 


TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. L'7 1 


Om denna art säger H. J. HANSEN?: Denne Art er sikkerlig indfört 
ved Skibsfarten og vil vistnok vise sig at vere kosmopolitisk», Känd bl, a. 
frän Frankrike och Ungern. 


5. Chelifer Chyzeri TÖMÖSVARY 1883. 


Cephalothorax fint kornig, glänsande, med enkla här. Den bakre tvärfä- 
ran otydligt markerad, båda vanl. raka. Abdomen omkring tre gånger så 
lång som bred. Hela kroppen oftast beklädd med enkla, odelade hår, stundom, 
ofta på palpernas främre sida, med enkla, i spetsen svagt tandade hår. Glän- 
sande. Ögon saknas. Galea sågad. Pedipalper rödglänsande; #ochanter pa 
utsidan försedd med två skarpt åtskilda knölar. Digiti ungefär lika långa 
som manus, L. c. 3 mm. 

Enligt ELLINGSEN!? funnen i Norge vid Dröbak och Kragerö. Förut 


funnen på flera lokaler i Ungern. 


6. Chelifer nodosus SCHRANCK 1803. 


Syn. 1873. Chernes Reussii L. Koch. 


Cephalothorax fint kornig, liksom kroppens öfriga delar beklädd af korta, 
enkla, cylindriska har. Den främre tvärfäran mycket tydligare än den bakre. 
Abdomens längsfära delar äfven 11:te segmentet framtill. Ögon saknas. Galea 
treflikig. Pedipalper rödglänsande; #rochanter på utsidan med en enda skarpt 
markerad knöl. Digiti ungefär af samma längd som manus, L. c. 2,5 mm, 

Enligt HANSEN funnen i riklig mängd under gångbräder på drifbänkar 
i trädgårdar i Köpenhamn. Funnen dessutom i Tyskland, Schweiz, Italien, 
Frankrike och Holland. 


7. Chelifer cyrneus L. KocH 1873. 
(Pati. 1, tig. 6.) 


Abdomen aflangt oval, nästan cylindrisk, platt. Cephalo- 
thorax mörkt gulbrun. Ryggsköldar mycket mörkt rödbruna. 
Mellanrummen och längsfåran ljusgula. _Pedipalper rödbruna — 
mörkröda. Ben gulbruna. 

Cephalothorax längre än bred, framtill bredt afrundad, fint 
kornig, nägot glänsande, sparsamt beklädd med mycket korta 


Il 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


klubblika här. De bäda tvärfärorna tydligt markerade, den främre 
i midten med en framät, den bakre med en bakät riktad vinkel. 

Ryggsegmenten mycket fint korniga, med undantag af det 
sista delade af en fin längsfära, hvarje med en i bakre kanten 


ställd tvärrad korta, svagt klubblika enkla, trubbiga här. Buk- 
sköldarnas har enkla. Ögon saknas. Galea 4-delad. 
Pedipalper längre än kroppen, mycket robusta. Cora fin- 
kornig, glänsande, sparsamt beklädd med korta, enkla, trubbiga 
har. Trochanter längre än bred, på båda sidor starkt konvex, 
groft kornig. Femur kort skaftadt, mycket tjockt, inre konturen 
nästan rak, yttre svagt konvex. Zzbia längre än bred, snedt 
oval, på båda sidor starkt konvex. Manus mycket bred, ägg- 
formig, mycket längre än de korta, krökta digztz. Alla leder 
starkt glänsande, korniga, beklädda af tämligen långa, enkla — 


svagt sågade hår. 


II III IV Va Vb 
Eedernas anodes == 0,44 mm. O,2 mm. O0, mm. O,88 mm. 0,64 mm 
» pred ds sera? 0,32 D O,40 D 0,48 D O,72 » 


3enen med enkla har. Klor oväpnade. L. c. 3,2 mm. 

Till denna art hör — sävidt jag kan förstå — fyra exem- 
plar, tillhörande Riksmuseet, ett utan angifven lokal, samt frän 
Jämtland, Dalarne och Upland hvardera ett exemplar. I öfrigt 
är arten känd från Frankrike (incl. Corsica) och Ungern. 


3. Chelifer scorpioides HERMANN 1804. 
(Tafl. I, fig. 7—8.) 


Abdomen aflangt oval — cylindrisk, platt. Hela djuret 
matt. Pedipalper svagt glänsande. Cephalothorax brungul. Rygg- 
sköldar och pedipalper bruna. Ben ljusbruna. 

Cephalothorax framtill afrundad. Sidorna mycket svagt kon- 
vexa, nästan parallela, bakkanten rak. Fint kornig, beklädd med 
korta, klubblika här. Bäda tvärfärorna väl markerade, den främre 
framätböjd (konvex bakät), i midten med en framät riktad, mer 
eller mindre tydlig vinkel. 

Ryggsköldar, med undantag af den sista, delade af längs- 


I2 


en Py EE, Förl 


TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 173 


fåran, fint korniga, i bakkanten med tämligen långa, svagt 
klubbliknande hår. Buksköldarnas hår enkla. Ögon saknas. 
Galea rikligt grenad, liknande ett älghorn. 

Pedipalper tämligen korta. Coxa beklädd med korta, klubb- 
lika hår. Zrochanter skaftad, nästan äggformig, bakre konturen 
starkare konvex, särskildt på framsidan beklädd med tämligen 
långa, klubblika har. Æemur skaftadt, bakre konturen konvex, 
främre framtill inbuktad, något afsmalnande mot spetsen. 77zéza 
längre än bred, på utsidan svagt, på insidan starkare konvex, 
liksom femur och manus beklädd på insidan med klubblika, på 
utsidan med mestadels enkla — sågade har. Manus äggformig, 


bredare än tibian och af samma längd som drgatz. 


II III IV Va Vb 
Ledernas längd..... EA | 0,25 mm. O,sr mm. Ojo mm. O,40 mm. O,42 MM. 
> 2 , 14 
» bredd = 2 O,16 » 0,20 » Oz) 0,28 » 


Ben med enkla och klubblika här. Klor oväpnade. L. 
2,2-1,e mm. 

Af denna art har jag undersökt exemplar fran Söderfors 
(Upland) och Belteberga (Skåne), samlade af professor T. TULLBERG. 

Arten är allmän i Danmark, Tyskland och Ungern. 


9. Chelifer phaleratus E. Sımon 1879. 
(Tafl. I, fig. 0.) 


Abdomen aflängt oval. Kroppen föga glänsande. Cephalo- 
thorax brungul. Ryggsköldar ljust brungula. Pedipalper bruna. 
Ben ljust gulbruna. 

Cephalotorax’ båda tvärfäror tydliga, den främre bildar i 
midten en. mycket svag vinkel, den bakre rak. Fint och jämnt 
kornig, beklädd af korta klubblika hår. 

Abdominalsegmenten på ryggsidan fint korniga. Längsfäran 
tydlig, delar ej sista segmentet. Hvarje segment med en tvärrad 
korta, klubblika hår. Ögon saknas. Galea »sägad». 

Pedipalper tämligen tjocka, ungefär af kroppens längd. Cora 
tätt besatt af mycket korta, klubblika hår. Zrochanter rundad, 
något längre än bred. Femur tydligt skaftadt, mot spetsen ej 


13 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


utvidgadt, yttre konturen konvex, inre rak. 7Z76za mycket lang, 
ungefär af femurs längd, mer än 2 gånger så lång som bred, båda 
konturerna konvexa. Manus äggformig, bredare än tibian. Dzgztz 
ej längre än manus. Pedipalpernas leder, II--Va, beklädda af 
klubblika och sågade hår längs insidan, af sågade längs utsidan. 


IT Ill IV Va Vb 
Bedemasnläaned = = 0,26 mm. 0,72 mm, 0,68 mm. O,6o mm. O,o mm. 
» predd om. rte O,24 DD O,24 D O,26 » 0,36 » 


ses 235 mm: 

Till denna art för jag ett Riksmuseet tillhörigt exemplar 
fran Stockholm. 

ELLINGSEN har vid Kragerö 1 Norge funnit ett exemplar, 
som han tror vara identiskt med denna art. I öfrigt ar arten. 


funnen i Frankrike. 


10. Chelifer Wideri C. KocH 1843. 


Cephalotorax’ andra tvärfära mindre djup, framätböjd (#rocurva), den främre 
bakätböjd (recurva). Abdomens 11:te segment framtill deladt af längsfäran. 
Ryggsköldarna liksom cephalothorax fint korniga och beklädda med korta, 
klubblika hår. Ögon saknas. Ga/ea treflikig. Pedipalpernas klubblika hår 
mycket korta. Digit? af samma längd som manus. L. c. 2,5 mm, 

Enl. HANSEN funnen i myrstackar pä ett par ställen i Danmark. Dess- 
utom känd frän Tyskland och Ungern. 


11. Chelifer cimicoides FABRICIUS 1793. 
(Tail tig: ere) 


Syn. 1793. Scorpio cimicoides FaBr. Ent. Syst. T. II(!) p. 436. 
1837. Chelifer Panzeri C. KocH, Arachniden, T. X, p. 44. 
1.378: » Hahmi Lé Kock aie! ps 12: 

Oval — rundad abdomen, mycket platt, föga glänsande. 

Cephalothorax röd — gulbrun. Ryggsköldar bruna — gulbruna, 


med mörkare fläckar i tvänne längsrader. Mellanrummen och 
särskildt midtfäran ljusare. Buksidan blekare. Pedipalper nägot 
mörkare bruna. Ben brunaktiga. Cephalothorax fint och jämnt 


14 


pra din wi N Boe 


TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 175 


kornig med korta klubblika här, de bäda tvärfärorna tydliga, midt- 
öfver nästan raka. Abdominalsegmenten på ryggsidan mycket 
fint korniga, med undantag af det sista delade af en täml. bred, 
skarpt markerad längsfåra, beklädda af korta, starkt klubblika 
hår. Ögon otydliga eller saknas alldeles. Galea delad i 3 à 4 
täml. långa grenar. 

Pedipalper täml. långa och tjocka. Trochanter nästan rund. 
Femur tjockt, på utsidan konvext, insidans yttre hälft svagt kon- 
kav. Tibians yttre kontur svagt, dess inre starkt konvex. Manus 
äggformig. Alla lederna fint korniga, svagt — starkt glänsande, 
II—Va, beklädda med klubblika hår. 


| II III IV Va Vb 
Ledernas längd._.......... 0,28 mm. 0,64 mm. 0,60 mm, 0,56 mm. 0,44 mm. 
» bbredd vest se. O,24 D O,24 D O,26 » 0,40» 


Klor oväpnade. L. c. 2,7 mm. 

Af denna art har jag själf funnit exemplar under bark pä 
gamla stubbar i närheten af Upsala. 1 Riksmuseets samlingar 
finnas exemplar fran Upland, Stockholm, Östergötland och Skâne!!. 

I Danmark är arten mycket allmän, ofta funnen i myrstac- 
kar, hönsbalar o. dyl. I Norge och annanstädes i Europa är 
den likaledes mycket allmän. 


12. Chelifer montigenus E. SIMON 1879. 


var. migrimanus EDV. ELLINGSEN 1896. 


Cephalotorax’ båda tvärfäror skarpt markerade, nästan raka. Ryggsköl- 
darna med korta, klubblika hår, buksköldarna med enkla hår. Kroppen föga 
glänsande, kornig. Ögon saknas. Galea med några få hårlika tänder. Pedi- 
dalper brunröda, manus nästan svart. Femurs inre kontur nästan rak. Digiti 
af samma längd eller längre än manus. Pedipalper, med undantag af digiti 
och undersidan, beklädda med korta,' kraftiga, klubblika hår. L. c. 2.5 mm, 

Enligt ELLINGSEN funnen i flera exemplar vid Kragerö. Hufvudarten, 
som saknar den utprägladt mörka färgen på handen, är känd från Frankrike. 


11 I de Thunbergska samlingarna, tillhörande Upsala zoologiska mu- 
seum, finnes under namnet Caxcroides L. en form, som troligen hör till 
> 
denna art, 


15 


176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


13. Chelifer n. sp? 
(Tal. T, hs, ta 12.) 


Kroppen föga glänsande. Abdomen aflängt oval. Cephalo- 
thorax brungul. Ryggsköldar ljust brungula; mellanrummen och 
midtfäran mycket ljusa. Pedipalper ljust brunröda. Ben gul- 
aktiga. | 

Cephalothorax framtill nästan tvär, sidorna svagt insvängda, 
bakkanten rak, fint kornig, besatt med korta klubblika här. Den 
främre tvärfäran tydligt markerad, mot sidorna framåt böjd (pro- 
curva), den bakre otydlig, i midten starkt bakåt böjd, belägen 
närmare cephalotorax’ bakkant än främre tvärfäran. 

Ryggsköldarna mycket fint korniga, med undantag af det 
sista delade genom en tydlig längsfåra, bakre kanten med en rad 
korta, klubblika hår, som tilltaga något i längd mot sista seg- 
mentet. Detta med långa enkla har. Buksköldarna med enkla 
hår. Ögon saknas alldeles. Galea i spetsen klufven i två små 
tänder, på sidorna med några täml. långa, tagglika tänder. 

Pedipalper ungefär af kroppens längd. Coxa svagt glän- 
sande, fint kornig, särskildt i kanten, med odelade eller svagt 
sågade har. 7rochanter längre än bred, inre konturen svagt, 
yttre starkt, nästan knöligt konvex, särskildt på öfver- och insi- 
dan tätt besatt med kraftiga, klubblika har. femur tydligt skaf- 
tadt, mot spetsen lindrigt afsmalnande, mer än 3 gånger så långt 
som tjockt; yttre konturen svagt konvex, inre nästan rak, fram- 
till svagt svängd; fint kornig, på insidan och öfversidan sparsamt 
besatt med klubblika hår, på utsidan rikligt med sågade — full- 
komligt enkla hår, som tilltaga i längd mot ledens spets. Zzbia 
snedt oval, på insidan med klubblika, på utsidan med enkla hår. 
Manus ungefär 11/3 så bred som tibian, äggformig, på utsidan 
med enkla har. Dzgztr böjda, något kortare än manus. 


II III IV Va Vb 
Ledernas längd. tr O,24 MM. O,o mm. O,40 mm. 0,46 mm. O,4o mm. 
» bredd are 0,16 ) 0,16 » 018 » O,24 D 


Benen pä framsidan beklädda med kraftiga, klubblika här. 
Klor oväpnade. L. 2,04 mm. : 
16 


Ba: ene a RAN 


TULLGREN: BIDR. T. KANNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 277 


Af denna art har jag blott förfogat öfver ett enda exemplar, 
funnet i början af juni 1898 af fil. kand. E. WAHLGREN under 
mossa i en hage nära Horns kungsgård å norra Öland. 

Vid en granskning af de i SIMONS fauna anförda arterna 
finner man lätt, att denna art bör vara täml. nära släkt med 
särskildt Ch. montigenus E. S. och cimicoides FABR. Att den 
ej kan vara identisk med den sistnämnda arten är alldeles tyd- 
ligt, däremot har jag tyckt mig finna betydligt större öfverens-. 
stämmelse med den förra. Bland afvikelserna vill jag särskildt 
framhålla, att den bakre tvärfåran på cephalothorax är mycket 
otydlig (alldeles osynlig, om djuret är fuktigt) samt visar sig vara 
i midten tämligen starkt bakätböjd. Såväl SIMON som ELLING- 
SEN, hvilken senast undersökt Ch. montigenus, framhålla, att de 
båda tvärfärorna äro mycket tydliga och nästan raka (»ne for- 
ment pas d'angle au milieu», SIMON). Vidare är trochanter oval, 
längre än bred, dä den hos montigenus är nästan rund. Däigiti 
äro något kortare än manus, under det att de hos montigenus 
äro lika långa som eller längre än manus. 


14. Chelifer minutus Env. ELLINGSEN 1896. 


Cephalotorax’ båda tvärfäror skarpt markerade. Addomen blekt brunröd, 
föga glänsande, kroppen kornig, på ryggsidan med korta klubblika hår, buk- 
sidans segment med enkla hår. Ögon saknas. Ga/ea mycket bred, inre kan- 
ten med två mycket stora tänder. Pedipalperna på insidan med klubblika 
hår, på utsidan med långa, odelade hår, mellan hvilka pa femur finnas några 
få klubblika, L. c. ı mm. 

Ett enda exemplar funnet af ELLINGSEN vid Fredrikstad i Norge. 


Subfam. 2. Garypinæ E. Sımon 1879. 


Gen. 2. Cheiridium MENGE 1855. 


Syn. 1817. Chelifer LeacH, Zool. Misc. III. 
1855» Cheiridium M&NnGE, Uber Scheerensp. 
1873. » Ly. Roce, ke. 
1879. Chiridium E. Simon, Les Arachn. de France. 
Entomol, Tidskr. Ärg. 20, H. 2—3 (1899). 17 12 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Cephalothorax ungefär af samma längd som bredd, framtill 
afrundad, täml. smal, bakåt starkt utvidgad. En enda transver- 
sell fära!?, som alltid är tydlig och ganska djup. Framför denna 
är cephalothorax utvidgadt knölig mot sidorna; dessa knölar myc- 
ket groft korniga. Ögon saknas. Abdomen består af 10 seg- 
ment, alla delade af en tydlig längsfåra. De båda första ben- 
paren 5-ledade, de båda sista 6-ledade, således med trochantiner. 

Hit hör endast en enda nordisk art. 


Cheiridium museorum LEACH 1817. 
(Tafl. II, fig. 1—3.) 


Hela djuret till färgen ljusbrunt. Addomen något blekare, 
oval — rund, mycket platt. 

Cephalothorax fint kornig, starkare längs sidorna, särskildt 
framför tvärfåran, beklädd framtill af några få, mycket korta, 
enkla och krökta hår. 

Abdominalsegmenten nätformigt korniga, särskildt de sista, 
med få korta och enkla hår. Ögon saknas alldeles. Galea en- 
kel, tagglik. 

Pedipalper ungefär af kroppens längd. Zrochanter ungefär 
lika lång som bred; främre konturen starkt konvex, bakre starkt 
knölig, groft kornig. Zemur tydligt skaftadt med nästan parallela 
konturer. 7701a gradvis utvidgad, oval. Manus oval, af sam- 
ma längd som digzti. Alla leder glest besatta med korta, enkla 


och krökta hår. 


IT III IV Va Vb 
Ledernas längd............ O,ı2 mm. O,40 mm, 0,28 mm. O,4 mm. O,24 mm, 
» bredd ser Bro) 0,8 =» 0,10)» O;14 D 


Klor oväpnade EL Me rss" mm: 


1? I likhet med SIMON och HANSEN anser jag att blott en fåra finnes. 
Visserligen har jag iakttagit en mycket svag fördjupning midt öfver cephalo- 
torax' bakre hälft, men denna synes mig ej vara af sådan art, att man i lik- 
het med TÖMÖSVARY kan tala om »cephalothorace sulcis duobus transversis in 
tres partes distinctas diviso» (1. c. p. 210). 


18 


TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 179 


Funnen af professor T. TULLBERG pa Gotland vid Otarfve. 
Är i Danmark funnen pä ätskilliga ställen, i allmänhet inomhus. 
Okänd t. v. i Norge. Utbredd öfver hela Europa. 


Gen. 3. Garypus L. Koch 1873. 


Cephalothorax bred, mot spetsen afsmalnande, framtill utdragen, med en 
längsfära och en à tvä tvärfäror. — Addomen bestär af 11 segment, hvaraf 
de 8 eller 10 främsta delas af en längsfära. — Ögon fyra. 

I Danmark har H. J. HANSEN!? funnit en art tillhörande detta märk- 
värdiga släkte. 


Garypus latus H. J. HANSEN 1885. 


Cephalothorax bredare än lång, groft kornig, med korta tenformiga har 
(>fusiformibus»). Första tvärfäran djup, belägen strax bakom midten af cephalo- 
thorax; den andra nästan tre gånger närmare bakkanten, mindre djup. Abdo- 
men platt, bredd och längd ungefär lika. De åtta främre segmenten delade 
af en längsfåra, starkt korniga med korta, krökta hår. Galea lång, 3-flikig. 
Pedipalper långa och gracila. Trochanter föga längre än bred, nästan cylin- 
drisk. Femur cirka 5 gånger längre än bredt, från skaftet svagt tilltjocknande. 
Tibia 1/, kortare, af samma form som hos Ch. cancroides; inre konturen rak. 
Manus nästan cylindrisk; digiti 1/, kortare, svagt krökta. Alla leder svagt 
korniga, besatta med tenformiga, korta och täml. tjocka hår. L. 2,r mm. 

Funnen enl. HANSEN på ett par ställen i Danmark, 


Fam. II. Obisiidæ HAGEN 1870. 


Kroppen mer eller mindre cylindrisk, glänsande och besatt 
med enkla här. Cephalothorax ungefär rektangulär med parallela 
eller bakåt svagt konvergerande sidokonturer. Tvärfäror saknas 
alldeles. Ögonen äro till antalet fyra, två eller saknas. Cheli- 
cerernas rörliga finger utan galea, men merendels försedt med 
ett litet knölformigt utskott. Abdomen långsträckt cylindrisk, 
utan längsfara.s Benen äro 6- à 7-ledade. Tarserna 2- à 3-ledade. 


13 Zoologia Danica, Spindeldyr p. 115, tafl, VII, fig. 5; 1. c. p. 550. 
19 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Gen. 4. Obisium ILLIGER 1798. 


Cephalothorax nästan cylindrisk, sidokonturerna nästan paral- 
lela. Ögon fyra, två nära hvarandra på hvardera sidan. Pedi- 
palpernas fingrar krökta. De båda främre benparens tarser 3- 
ledade, de bakre 2-ledade. 


Obisium muscorum LEACH 1817. 
(Tafl. II, fig. 4—9.) 


Syn. 1834. Chelifer corticalis Haun, Ar. II. 
1843. Obistum muscorum C. Koch, Arachn. X. 
1843. » tenellum C. Koch, 1. c. 
1873. » muscorum L. Koch, I. c. 


Kroppen längsträckt, cylindrisk, starkt glänsande, slät. Ce- 
phalothorax och ryggsköldarna i allmänhet mörkt brunaktiga— 
gulbruna. Pedipalper gulbruna. Ben blekgula. Cephalothorax 
ungefär af samma längd som basens bredd, beklädd med nägra 
fa täml. långa hår. Ryggsköldar 11, beklädda af i tvärrader 
glest ställda hår. 

Ögon två på hvarje sida, tätt sittande, ungefär en diameter 
långt från cephalotorax' framkant. Chelicerernas rörliga finger 
vanl. med en liten rund knöl nära spetsen. Pedipalperna unge- 
fär af kroppens längd, glänsande. Zrochanter på baksidan för- 
sedd med en rätt svagt utvecklad knöl. Femur jämntjockt; inre 
konturen konkav, konvex, konkav; yttre konvex, konkav, kon- 
vex. Tibians yttre kontur täml. starkt, dess inre svagt konvex 
— nästan rak. Manus äggformig, kortare an digztı, som äro 
täml. starkt krökta. Lederna III—Va på insidan med långa, 
på utsidan med korta hår. 


II III IV Va Vb 
Wedernasslaned. er re 0,24 mm. 0,72 mm, 0,48 mm. O,56 mm, 0,80 mm. 


» bredd! 2.2020: 20 0,16 )» 0,20 » 0,38 D 


PACE; nm. 
Denna art har jag själf insamlat i riklig mängd under mossa 
i en hage nära Horns kungsgärd à norra Oland. I Upsala zoo- 


20 


TULLGREN: BIDR. T. KÂNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 181 


logiska museums samlingar finnas exemplar, insamlade af prof. 
LILLJEBORG i Ronneby och V. Wram (Skåne) samt af prof. TULL- 
BERG i Skåne och Bohuslän. Arten är allmän i Norge, Danmark 
och flerstädes i det öfriga Europa. 


Gen. 5. Chthonius C. KocH 1843. 


Cephalotorax’ framkant bredare än bakkanten. Ögon fyra. 
Pedipalpernas fingrar raka. Alla tarser 2-ledade. 


1. Chthonius Rayi L. Koch 1873. 


Cephalothorax föga längre än framkantens bredd. Ögon fyra, afständet 
dem emellan längre än deras diameter, Chelicerernas rörliga finger med en 
obetydlig knöl. Pedipalperna föga längre än kroppen. Femurs inre kontur 
nästan rak, dess yttre mot ledens spets utbuktad, konvex. Digit ända till 
dubbelt så långa som manus, L. c. 2 mm. 

Enl. ELLINGSEN funnen vid Kragerö i Norge. Är dessutom känd från 
flera ställen i öfriga Europa. 


2. Chthonius tetrachelatus PREYSSLER 1790. 
(Tafl. II, fig. 10— 14.) 


Syn. 1873. Chthonius trombidioides L. Koch, 1. c. 


Kroppen starkt glänsande, slät. Cephalothorax och rygg- 
sköldar ljust bruna. Pedipalper gulbruna; manus och digiti röd- 
aktigt gulbruna. 

Cephalothorax nästan kvadratisk, bakåt afsmalnande med svagt 
konvexa sidokonturer, sparsamt beklädd med täml. korta, enkla 
hår. Ryggsköldar 11, med glest ställda, korta och enkla hår. 

Ögon två på hvarje sida; afståndet dem emellan lika med 
diametern. Chelicerernas rörliga finger med en starkt utvecklad 
knöl. Pedipalperna något kortare eller föga längre än kroppen. 
Trochanter kort, med böjd framkant. /emur mycket långt, jämn- 
tjockt, insidan med täml. långa, utsidan med några få korta hår. 
Tibia böjd, gradvis utvidgad. Manus äggformig, smal, på ut- 
sidan mot det fasta fingrets bas starkt intryckt. Digit något 
längre än manus, nästan raka. 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


IT III IV Va Vb 
Ledernastlänsd= 2 ss O,12 mm, 0,60 mm. O,20 mm. O,32 mm, 0,48 mm, 
» bred dis LL OO 2) O,r2 » 0,10)» 0,16 » 


LC tg mm. 

Arten förekommer talrikt pa blomkrukor i Upsala botaniska 
trädgårds varmväxthus. Riksmuseet äger exemplar från Stock- 
holm och Upland. TI härvarande zool. museum finnas exemplar, 
insamlade af prof. TULLBERG från lokalerna Malm, Otarfve och 
Hoburgen (alla på Gotland). 

Finnes för öfrigt i Norge, Danmark samt flerstädes i öfriga 
Europa. 


Upsala, ?/5 1899. 


Figurförklaring. 
Tafl. I. 

Fig. 1. Chelifer cancroides, pedipalp. 
» 2. » Sch ef eri. 
es » » , pedipalp. 
yA » » , chelicer, g galea. 
» 5 » » , tarsens yttersta del med klor och vidhäftningsapparat. 
DO: »  cyrreus, pedipalp. 
DIN »  scorpioides, pedipalp. 
9 » » , galea. 
YO: »  phaleratus, pedipalp. 
D 200: »  cimicoides, pedipalp. 
BEUTE, » mn. sp.?, pedipalp. 
DER Lee » » , g galea. 

Tafl. II. 

Fig. 1. Cheiridium museorum. 
yy 2% » » , pedipalp. 
) nee » » , g galea. 
» 4. Obisium muscorum, 
DAS : » » , chelicerens bäda fingrar. 
DO: » » , pedipalpens leder II—Va. 
D 79 » » , chela (= pedipalpens manus + digiti). 
» 10. Chthonius tetrachelatus. 
Deh TI: » » , chelicer. 
». 12. » » , chela (frân sidan). 
We Le » » , D  (ofvanifrän). 
Dr. » » , pedipalpens leder II—IV. 


TE 


22 


183 


BEITRAG ZUR KENNTNISS DER COLLEMBOLA- 
FAUNA DER ÄUSSEREN SCHÄREN. 


VON 


EINAR WAHLGREN. 


Im Sommer 1898 unternahmen vier jüngere Uppsala-zoolo- 
gen, die Herren EK. NORDENSKIÖLD, I. TRAGARDH, R. HäGG und 
Hy. Wyk, mit der bohuslänischen Yacht »Daga» eine Fahrt die 
schwedische Küste von Gothenburg bis Hernösand entlang. Herr 
TrAGARDH hatte wärend dieser Expedition die Absicht die Zu- 
sammensetzung der Fauna auf den äussersten, kleinsten, jüngsten, 
von der Kultur am meisten unberührten Schären zu studieren und 
in welcher Reihe die Thierwelt von diesen Schären Besitz nehme, 
auszuforschen. Unter den Sammlungen, die dabei gemacht wur- 
den, war auch eine ziemlich grosse Anzahl Collembolen, die von 
Herrn TRÄGÄRDH gütigst zu meiner Verfügung gestellt worden 
sind. Um so viel lieber habe ich mich dem Studium dieser 
Collembolen gewidmet, weil die biologischen Notizen von diesen 
kleinen Insekten in der auf diesem Gebiete erschienenen Literatur 
im allgemeinen sehr spärlich und kurz sind, indem man fast aus- 
schliesslich ihre Systematik behandelt hat. Die Aufsätze REUTERS 
und SCHÔTTS über das Vorkommen der Collembolen auf Eis und 
Schnee ausgenommen, giebt es, wenigstens was nordische Collem- 
bolen anbelangt, keine Zusammenstellung von Arten die unter 
gleichen Lokalverhältnissen leben. 

Eine Zusammenstellung von den Collembolen der äusseren 
Schären hat ausserdem und zwar dadurch Interesse, dass sie die 
sonderbare Fähigkeit dieser Thiere an den kargsten Orten und 


I 


184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


unter den knappsten Lebensumständen auszuhalten beweisst; sie 
wird auch die Ansicht bestätigen — was ihre wenn auch sehr 
unvollständig gekannte geografische Verbreitung uns schon gelehrt 
hat — dass die Verbreitungsfähigkeit dieser Thiere, wenigstens 
einer Mehrzahl Arten, fast unbegrenzt zu sein scheint. ks 

Sämmtlichen hier unten erwähnten Lokalen ist die weit von 
der Küste entfernte, fast immer isolierte Lage gemeinsam, sie 
sind alle ganz kleine, niedrige und daher von geologischem Ge- 
sichtspunkte aus betrachtet verhältnissmässig junge Schären, bei 
sturmigem Wetter von den Wellen überspült oder wenigstens 
bespritzt zu werden ausgesetzt, so dass man auf ihren höchsten 
Stellen vielmals Salzwasseransammlungen findet. Ihre Vegetation 
ist meistens sehr spärlich, oft nur aus etwas Gras in den Felsen- 
schluchten, zuweilen nur von einem dünnen Algen- oder Flechten- 
anflog bestehend. Man findet da keine freien Steinblöcke oder 
Holzstücke, unter welchen die Collembolen würden Schutz finden 
können, und in den meisten Fällen muss mit grosser Wahrschein- 
lichkeit angenommen werden, dass sie von jedem Kultureinfluss 
unberührt sind, da ja kein Grund für Fischer oder Jäger sie zu 
besuchen sich erdenken lässt und. weil es ausserdem gewöhnlich 
keine leichte Sache ist an derartigen Klippen zu landen. 

Die Angaben über das Vorkommen der Collembolen auf 
Felsenschären von hier oben angegebenen Eigenschaften sind in 
unserer Literatur äussert gering an der Zahl. In der Monographie 
von SCHÔTT! über palæarktische Collembolen kommen allerdings 
einige Fundortangaben hinsichtlich der Schären an der Küste Bo- 
husläns vor, aber wie weit diese mit den hier beabsichtigten zu 
vergleichen sind ist schwer zu sagen. ADLERZ* aber spricht von 
dem Vorhandensein der Collembolen auf derartigen Schären; doch 
reduzieren sich seine Angaben auf solche wie die folgenden: 
»flera hoppstjertar», »nägra svarta Podurider» etc., von einer 
kleinen Insel unter den Schären Medelpads sagt er sie »härberge- 
rade små svartblä Podurider (sannolikt Achorutes viaticus)». 
Die einzige Art, die ADLERZ mit Bestimmtheit erwähnt, ist Cy- 


1 H. SCHÔTT, Zur Systematik und Verbreitung palæarktischer Collem- 
bola. —- Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1893. 

? G. ADLERZ, I hvilken ordning tager djurvärlden en ur hafvet upp- 
dykande 6 i besittning? — Entomol, Tidskr. 1893. 


2 


WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 185 


phoderus albinus, die doch kaum auf recht kleinen Schären zu 
leben scheint. 

Die hier unten angegebenen Längemasse sind mir von dem 
Herrn TRÂGÂRDH mitgetheilt, die grösseren sind auf den Karten 
des Generalstabs ermessen, die kleineren auf der Stelle annähernd 
verangeschlagt worden. Alle Masse sind nur ungefähr. 

Von unserer westlichen Küste wurden Collembolen nur an 
einem Fundorte gesammelt, nämlich 

Skrifvareklippan vor der Stadt Varberg. Die kleine Insel 
ist 1/2 Km. lang, etwas über 200 M. breit. Entfernung von der 
Küste c. 1000 M. Nördlich von derselben, und zwar sehr nahe 
bei, liegt eine grössere Insel, Getterön, die von einer schmalen 
Meerenge vom Festland getrennt ist. Ziemlich reiche Vegetation. 
Hier nur 

Anurida maritima LABOULBENE. Ein Individuum hatte das 
Postantennalorgan, wenigstens auf der einen Seite mit 9 Höckern 
versehen, während es sonst in der Regel 7 bis 8 sind. Diese 
Art ist vorher in Schweden von SCHÔTT nur »auf einer Klippe 
im Väderöfjord, Eggren benannt», gefunden. 

Auf den Schären der Ostsee wurden Collembolen an in Allem 
15 Lokalen gefunden. 

1) Degerhufvudet. Die südlichste Insel bei Utklipporna, 
c. 2 Meilen südlich von Karlskrona gelegen. In den Felsenrissen 
wuchsen Sz/ene, Sedum acre und Gras. Auf der vor den Wellen 
am besten geschützten Seite der Insel, wo die Insektenfauna sonst 
ziemlich reich war, fand man 

Anurophorus laricis NICOLET. 

2) Damman (Dieses und die zwei nächsten Fundorte sind 
unter den Schären vor Västervik gelegen). Höchste Stelle etwa 
2 M.: 5,6 Km. vom Festlande, 4 Km. von irgend einer grösseren 
Insel, 2,7 Km. von der nächsten Felseninsel entfernt. Länge c. 
55 Schritt, Breite 30 Schritt. Die Vegetation bestand nur aus 
Algen in den Wasseransammlungen, die auch auf der höchste 
Stelle der Insel salziges Wasser enthielten. I den Felsenrissen 
fand man 

Achorutes_viatıcus TULLBERG. 

3) Brunskär. Entfernung vom Festlande 6 Km., von der 
nächsten grösseren Insel (Björkskär) 3 Km. Höhe etwa 4 M. Ve- 


a 
I 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


getation: Matricaria inodora, Cochlearia, Spergularia und Gras. 
An den Graswurzeln fanden sich zahlreiche Collembolen: 
lsotoma viridis BOURLET f. principalis und 

Îsotoma viridis BOURLET f. riparıa NICOLET nebst deut- 
lichen Ubergangsformen zwischen diesen Varietäten. Ein Exem- 
plar sah durch seine Zeichnung der von Novaja Semlja bekann- 
ten f. cincta TULLBERG sehr ähnlich, doch waren die hellen Ringe 
nicht gerade so breit. 

Xenylla humicola (FABR.) TULLBERG. Diese Art ist nie vor- 
her in Schweden gefunden worden. Eigenthümlich genug erwähnt 
SCHÖTT sie gar nicht in seiner oben erwähnten Monographie, 
obgleich sie schon im Jahre 1876 von TuLLBERG? von Beeren 
Island, Grönland und Novaja Semlja erwähnt wurde. Später ist 
sie von REUTER in Finnland und von SCHÄFFER in Deutschland 
eingesammelt worden. REUTER* sagt, er wäre der Selbständig- 
keit der Art sehr ungewiss, weil die Länge der Gabel nicht un- 
bedeutend wechselte, wodurch sie in A, maritima TULLBERG 
übergehen würde. SCHÄFFER? macht auch die Bemerkung, dass 
die Form der Analdornen und der Analpapillen kein ganz zuver- 
lässliches Kennzeichen zwischen den beiden Arten biete. Aus 
den von TULLBERG wie auch von REUTER gemachten Zeichnungen 
von der Gabel, scheint es aber hervorzugehen, dass X. humzcola 
die Mucrones von den Dentes vollständig abgegliedert hat, 
während die Mucrones von À. marztima nicht von den Dentes 
abgegliedert sind. Diese Thatsache, die zuerst von SCHÄFFER 
betont worden ist, scheint auch mir das beste Unterscheidungs- 
zeichen zwischen den beiden Arten zu sein und durch die zahl- 
reichen Exemplare der beiden Arten, die ich von in Allem 8 
Fundorten zu examinieren gehabt habe, bin ich von dem Werthe 
dieser Verschiedenheit als Artkennzeichen überzeugt worden. 
Bemerkenswerth ist, dass ich nur an zwei Fundorten die beiden 
Arten zusammen gefunden habe. 


3 T. TULLRERG, Collembola borealia. — Ofvers. Sv. Vet.-Akad. Förh, 
1876. 

* O. M. REUTER, Aßterygogenea fennica. — Acta Soc. Fauna et Flora 
Fenn. 1895. 

5 C. SCHÄFFER, Die Collembola der Umgebung von Hamburg und be- 
nachbarter Gebiete. Hamburg 1896. 


WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 187 


4) Idö bänkar. Insel I. Idö bänkar sind einige Inseln 
noch weiter von der Küste als die vorigen gelegen, c. 7,6 Km. 
vom Festlande, 4,4 Km. von der nächsten grossen Insel (Björkö), 
1,3 Km. von Brunskär entfernt. Insel I, die grösste von diesen 
Inseln, hatte eine Höhe von c. 4 M., ihre Länge betrug 150 M. 
und die Breite 100 M. Die Vegetation bestand aus spärlich in 
den Klüften vorkommenden Sedum acre, Spergularia und. Gras. 
Hier fanden sich 

Xenylla humicola TULLBERG und 

Anurida tullbergi Scuorr. Diese ist früher nur einmal in 
Schweden gefunden worden und zwar von SCHÜTT im nördlichen 
Uppland bei Löfsta in einem kleineren Gewässer. Am Meeresufer 
ist sie vorher in Finnland aufgewiesen worden. 

5) Idö bänkar. Insel II. Eine noch kleinere Insel nahe 
der vorigen. Hier nur 

Tsotoma viridis BOURLET f. principalis. 

6) Häfringe. Insel I. (Diese und die folgende Insel sind 
unter den Schären Östergötlands vor der Mündung Brävikens 
gelegen. 200 M. südlich von der Hauptinsel, c. 2 M. hoch, 
etwa von derselben Grösse als Dämman. Hier nur 

Tsotoma viridis BOURLET f. principalrs. 

7) Häfringe. Insel II. Östra Skälen. Etwa 2500 M. 
östlich von der Hauptinsel; Länge 200 M.; Breite 50 M.; Höhe 
4—5 M. Auf geschützten Stellen spärliche Vegetation von 
Cochlearia, Sagina, Gras und Flechten. Hier 

Xenylla humicola TULLBERG. 

8) Ornön. Unter den Schären vor Stockholm. Eine kleine 
Insel an der Mündung des Varnäsfjärds, etwa ein Km. von der 
Hauptinsel. Länge 15 M., Breite 10 M., Höhe ı M. In einer 
Felsenschlucht gab es üppige Vegetation von Cochlearza und Gras. 
Unter losen Steinen: 

Xenylla humicola 'TULLBERG, 

Xenylla maritima TULLBERG und 

Sira buskii Lurrock. Ob diese Art vorher am Meeresufer 
angetroffen worden ist, ist mir unbekannt, wenigstens habe ich 
in der Literatur keine Angaben darüber gefunden. 

9) Lilla Nassa skärgärd. Eine kleine Felseninsel c. 8 M. 
hoch, 100 M. lang, 50 M. breit mit spärlicher Vegetation von 


5 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Cochlearia und Sagina; auf den höchsten Theilen Flechten reich- 
lich vorhanden. Sowohl unter diesen wie in den feuchten mit 
Erde gefüllten Schluchten lebten 

Tsotoma viridis BOURLET f. principalis, 

Xenylla humtcola 'TULLBERG, 

Anurophorus laricis NICOLET. 


ı0) Stora Nassa skärgärd. Fine kleine Insel nahe am 
Ankerplatz, !/2 M. hoch, Durchschnitt etwa 4 M. Unter einem 
Steine, der offenbar von Menschen dahin geschleppt worden war, 
wurde 

Nenylla maritima ‘YULLBERG angetroffen. 

11) Svenska högarna (eine am offenen Meere vor Stock- 
holm, etwa 40 Km. von der nächsten Landspitze des Fest- 
landes gelegene, isolierte Inselgruppe). Skär I. Kleines Felsen- 
eiland 100 M. von der Hauptinsel, !/2 M. hoch, 6 M. lang, 2 
m. breit. Keine Vegetation. In den Schluchten fand man doch 

Xenylla maritima TULLBERG und 

Xenylla humicola 'TULLBERG. 


12) Svenska hôgarna. Skär IJ. Kalkskär. Das nörd- 
lichste der Schären Svenska högarna. Ein bischen über 12 M. 
hoch, 200 M. lang, 50 M. breit. Uppige Vegetation von Ma- 
tricaria inodora, Tanacetum, Angelica litoralis, Lythrum, Plan- 
tago major, Calamagrostis u. A. Hier nur 

Anurophorus laricis NICOLET. 


13) Stockhoimen. (Unter den Schären Upplands.) Eine 
kleine, 1/2 M. hohe, von umgebenden Klippen geschützte Insel. 
Unter einer Rasenplagge 

Nenylla maritima TULLBERG. 

14) Tjärfven. Ein isoliertes Felseneiland c. 4500 M. NNV. 
von Söderarms Leuchtthurm vor Norrtälje gelegen. Etwa ıoM. 
hoch, 200 M. lang. Ausser einigen kleinen schwarzen Poduri- 
den (oder Aphoruriden), die durch einen Unglücksfall unbestimm- 
bar geworden sind, traf man hier 2 Ex. von 

Stra buskii LUBBOCK. 

15) Lilla Tihällen. 700 M. südlich von Ago und 8 Km. 
von der Kiiste Helsinglands. Eine ziemlich ansehnliche aber 
niedrige Insel mit Blöcken und Steinen. Ziemlich reichliche 

6 


WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 189 


Vegetation von Âatricaria inodora, Vicia cracca, Galium 
palustre, Elymus, Valeriana u. A. Unter Flechten wurde 

Entomobrya lanuginosa NICOLET angetroffen. Nur ein ein- 
ziges Individuum, das allerdings die grünliche Grundfarbe, welche 
das einzige Unterscheidungszeichen zwischen dieser Art und Zxto- 
mobrya nivalis L. f. tmmaculata SCHAFFER ist, entbehrte oder 
sie wenigstens nur mit sehr gutem Willen sichtbar hatte, aber aus 
der Beschaffenheit des Fundortes und der totalen Abwesenheit 
von Æntomobrya nivalis auf den übrigen Schären schliesse ich, 
dass dieses Individuum als ein Exemplar der gesagten Art anzu- 
sehen ist, um so viel mehr weil SCHÄFFER angiebt, dass der Un- 
terschied bezüglich der Grundfarbe wenigstens bei konservierten 
Exemplaren häufig einem im Stiche lässt. Diese Art ist vorher in 
Schweden nur auf Dalarö von REUTER gefunden. 

/sotoma viridis BOURLET, ein junges Individuum, 

Anurophorus laricis NICOLET. 

Ein Tableau der hier erwähnten Arten und Fundorte würde 
folgendes Aussehen haben: 


‚IH 
3 FA (REC | On 
SHS Als A ES 5 
exa | .| . = | S| Sl. LE 
te lalele#l] sea | BES FE a Se = 
= VF al:s!|Si a] o wo)?! S| 8/5) 
WIS g [ns lå | | on! 1° ao lr ees 
ov 1218 /2 Slelal| Mis sl Sial 2) Sis ie 
SlE|E/SlS [8 lå lE ÖS | 28 a leis ele 
>105E Ole ls = a en 
Sue |Alol als] ZA MIO || 
wu} vo rg |; ey | . = 
2210 T = . ;| 5 dp] 
750 lar TMS Aln|® 
À > 
n 
| 
SLT 4 PES ES on, — = 


Entomobrya lanuginosa __..-- 


SOON DPI nn ee — 


Xenylla maritima .......-.--- 


» PUT COV ae 2: —|— 
Anurophorus laricis.. ....----- = 


ANA TILEY Ol Ns ar = 


» MAFIA 2 2... — 


Diese Angaben von dem Vorkommen der Collembolaarten 
auf den äusseren Schären können natürlich keine Ansprüche auf 
Vollständigkeit machen, dazu sind die besuchten Inseln gar zu 
gering an der Zahl und die Leichtigkeit, mit welcher man auch 


7 


190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


bei sehr genauem Suchen diese winzigen Insekten übersieht, gar 
zu gross. Auch war es natürlich unmöglich die grösseren Inseln, 
z. B. Skrifvareklippan, mit einer nur annäherungsweise so grossen 
Aufmerksamkeit als die kleinen zu durchsuchen, welche so gründ- 
lich, wie es gerade möglich war, untersucht wurden. Weil die 
Collembolen gewöhnlich kolonienweise vorkamen und alle Indi- 
viduen nicht eingesammelt werden konnten, ist es ja möglich, 
dass einige Arten, die ja mit blossen Augen angesehen sehr 
ähnlich sind, übersehen wurden. 

Dieser Unvollständigkeit ungeachtet glaube ich doch aus 
dieser kleinen Verzeichnung einige Schlüsse ziehen zu können. 

Es fällt gleich auf, dass die Familie Swznthuridæ gar nicht 
repräsentiert ist. Dieses wird wohl darauf beruhen, dass die 
Sminthuriden für ihre Nahrung üppigere Weiden nöthig haben 
als die, welche die Schären bieten können; ferner sind diese 
Sminthuriden, wenn auch einige Syznthurus-arten weit verbreitet 
sind, die am wenigsten abgehärteten Collembolen. Dafür spricht 
auch die Thatsache, dass keine Sminthuridenart unter der Schnee- 
fauna gefunden ist; damit stimmt auch die unbedeutende Rolle, 
welche die Sminthuriden in den arktischen Gegenden spielen, 
überein, auf Spitzbergen z. B. ist die Familie nur von einer ein- 
zigen Art repräsentiert, während die drei übrigen Familien 16 
Vertreter haben. 

Die übrigen drei Familien, Entomobryide, Poduridæ und 
Aphoruride sind jede von drei Arten vertreten, was in Anbetracht 
der Grösse der Entomobryidenfamilie im Vergleich mit den zwei 
Anderen für diese ein bedeutend höheres Prozent heisst. Das 
Vorhandensein von Entomobryiden scheint auch ganz sporadisch 
zu sein ausser betreffs /sotoma viridis, die ja auf allerlei Loka- 
len der zwei nördlichen thiergeografischen Regionen vorkommt. 
Man kann daher mit gutem Fug sagen, dass nebst dieser Art 
die beiden einander sehr nahestehenden Familien Poduride und 
Aphoruride die Hauptmasse der Collembolafauna der äusseren 
Schären bilden. Nebst den Isotominen sind die Arten dieser 
zwei Familien die kräftigsten Collembolen, welche auch die auf 
Schnee und Eis lebende Collembolafauna der temperierten Län- 
der rekrutieren und die grosse Mehrzahl der in den hochark- 
tischen Regionen vorkommenden Collembolen ausmachen. Sie 

8 


WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHAREN. IOI 


enthalten auch die Arten, welche die weiteste Verbreitung 
haben. 

Dem obigen Tableau nach zu urtheilen scheint die Gattung 
Xenylla auf den äusseren Schären zu dominieren. Zu meinem 
Erstaunen fand ich, dass die sonst überall und an allerlei Fund- 
orten aufgewiesene Achorutes viaticus nur an einer einzigen der 
16 untersuchten Inseln angetroffen wurde. Bemerkenswerth ist 
auch, dass alle blinden Arten nicht nur der auf grösseren Inseln 
unter den Schären gefundene Cyphoderus albinus sondern auch 
die sonst zo gewöhnlichen Aphorura-arten in der Kollektion ent- 
bert werden. Dies muss natürlich auf die Abwesenheit von losen 
Steinen oder Holzstücken, unter welchen sie Schutz finden könn- 
ten, wie auch von humusreicher Erde ankommen. Betreffs Cy- 
phoderus spielen hier wohl auch seine myrmikophilen Gewohnhei- 
ten eine Rolle. 

Was das Vorkommen der verschiedenen Collembolen auf 
verschiedenen Arten von Schären anbelangt, glaube ich dass man 
nur in einem einzigen Falle irgend einen Schluss ziehen kann 
und zwar hinsichtlich Azurzda maritima. Während man nur diese 
Art auf Skrifvareklippan antraf, konnte man sie auf keiner von 
den an der Küste der Ostsee gelegenen Inseln, die von der Ex- 
pedition untersucht wurden, finden. Sie scheint für dass Meer 
eine besondere Vorliebe zu haben. SCHÔTT bemerkte wie sie in 
grossen Schaaren nach einem Bach mit salzigem Wasser, der sich 
nach dem Sturm in den Felsenhöhlungen gebildet hatte, begab. 
»Am Ufer angelangt, gingen sie ohne Zaudern aufs Wasser und 
bald war die Oberfläche desselben ebenso von diesen kleinen 
Wesen belebt wie das ungebende Gestein» (ScHörr). Vielleicht 
ist sie auch an dem Ufer eines wirklich salzigen Meeres durch 
ihre Nahrung, wenn diese, wie LABOULBENE behauptet, aus Mol- 
lusken besteht, gebunden. An der Ostseeküste und in Süsswasser 
scheint Anurida tullbergi Anurida maritima zu ersetzen. Aus 
der Thatsache, dass keine anderen Arten auf den Schären der 
westlichen Küste angetroffen wurden, kann natürlich kein Schluss 
gezogen werden, weil ja nur eine Insel und diese nur unvoll- 
ständig untersueht wurde. 

Eine Frage, die man gleich an sich stellt, wenn man die 
Liste der ziemlich zahlreichen Collembolen, welche die äusseren 


9 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Schären beleben, ansieht, ist diese: wie ist es diesen kleinen, 
flügellosen, unter Erde und Moos lebenden Geschöpfen nur mög- 
lich einen Weg nach diesen oft Meilen von der Küste entfernten, 
vom weiten Meere umgebenen, von jeder Kultur unberührten, 
kleinen Inseln zu finden? Offenbar hängt diese Frage von der 
rein lokalen Verbreitungsfähigkeit sehr nahe mit der fast wunder- 
vollen weiten geografischen Verbreitung der Collembolen zu- 
sammen. 

Was unsere Schärencollembolen angeht, bin ich der Ansicht, 
dass das Meer selbst — vorausgesetzt dass Menschen nicht mit- 
wirken — den Transport vom Festlande nach den Schären und 
zwischen diesen besorgt. Ich glaube, dass Holzstücke, Stöcke 
oder Halme dabei von sehr geringer oder gar keiner Bedeutung 
sind, denn auch davon abgesehen, dass derartige Gegenstände 
von einiger Grösse nur schwerlich auf den glatten Felsenplatten 
können liegen bleiben (auch fand man auf den untersuchten 
Inseln sehr selten derartiges Treibgut) glaube ich, dass die Col- 
lembolen keine Rettungsmittel nöthig haben; auch würden sie 
kaum unter den rollenden Wellen oder in den zischenden Brand- 
ungen von irgend einem Werthe sein. Bekanntlich scheuen die 
Collembolen in der Regel gar nicht Süsswasser; dies scheint sogar 
das rechte Element mancher zu sein. Sie besitzen durch ihre 
Körperbekleidung die Fähigkeit das Wasser von sich abzuhalten, 
eine 'Thatsache von welcher jeder, der sie in Formalinlösung oder 
schwachem Spiritus zu conservieren versucht hat, unangenehme 
Erfahrung gehabt hat. Viele Arten scheinen auch nicht Salz- 
wasser, sogar nicht die salzigen Wellen Skageraks zu fürchten. 
SCHÖTT sagt, er habe ausser Anurzda maritima auch Achorutes 
viaficus mehrfach in Bohuslän beim Schöpfen im Meer ange- 
troffen. Vor Ljusne wurde von der »Daga»-expedition ebenso 
ein lebendiges Exemplar von Anurzda tullbergi im Wasser etwa 
1 Km, vom Ufer und in einer kleinen Bucht bei Tihällen ein In- 
dividuum von Azurophorus laricis (ob auch dieses lebendig war, 
wurde nicht aufgezeichnet) angetroffen. Es lässt sich leicht den- 
ken, dass die Wellen, wenn sie an dem Tang reissen und an die 
Felsenschluchten spülen, sehr leicht diese kleinen Insekten fort- 
schwemmen um sie später anderswo ans Land zu spülen oder sie 
in der borstigen niedrigen Vegetation der Schären zurückzulassen. 


10 


WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 193 


Besonders kann man verstehen, dass im Frühling angeschwol- 
lene Flüsse von Wiesen und Feldern grosse Mengen von Thieren 
ins Meer hinausführen um dort von den Wellen an die verschie- 
denen Schären geworfen zu werden. Dass die Collembolen ein 
grosses Prozent bilden von dem, was die Flüsse im Frühling ins 
Meer führen, ist schon seit lange bekannt, ich will nur als Beispiel 
anführen, dass ADLERZ in einer Treibanhäufung in einem von 
Frühlingshochwasser angeschwollenen Graben 190 Exemplare (4 
Arten) Collembolen unter 1,288 Insektenexemplaren fand. 

Dass auch andere Faktoren als der Wassertransport bei der 
Verbreitung der Collembolen über die Schären in Betracht ge- 
nommen werden müssen, will ich gar nicht verleugnen, obgleich 
ich diesen für den wichtigsten halte. 

Besonders kann ich nicht lassen hier eine Vermuthung aus- 
zusprechen, obgleich ich keinen positiven Beweis anzuführen 
habe, aber weil Beobachtungen über hier berührte Verhältnisse 
von grossem Interesse sein würden, die Vermuthung nämlich, 
dass die Verbreitung der Collembolen auch von Vögeln be- 
sorgt werden kann. Was auch einiger Massen für eine solche 
Vermuthung spricht, ist das zahlreiche Vorhandensein von. Col- 
lembolen in Mövennesten auf Beeren Eiland und Spitzbergen. 
Auch in den Nesten anderer Vögel sind Collembolen gefunden 
worden, z. B. Extomobrya annulata in einem Buchfinkenneste 
(MoniEz). Wie es sich mit den Nester unserer Seevögel verhält, 
habe ich noch nicht Gelegenheit zu untersuchen gehabt. Man 
braucht sich ja keinen Parasitismus zu denken, nur dass die 
Collembolen, wenn sie im Neste in grosser Anzahl vorhanden 
sind, in das Gefieder des brütenden Vogels, wo sie, ganz klein 
wie sie sind, leicht auch bei langen Fahrten geschützt sind, hin- 
einkriechen. 


Entomol. Tidskr. Ärg. 20, H. 2—3 (1899). II 2 


194 


BLÄSFOTINGAR (PHYSAPODER) FRÄN GALLBILD- 
NINGAR PÄ BLAD AF ASP 


AF 


FILIP TRYBOM. 


"(Meddelande vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 29 April 1899). 


I denna tidskrifts ı7:de årgång (1896), sid. 87 och föl- 
jande har jag lämnat några notiser om sammanlefnaden mellan 
Thrips salicaria UzeL och Cecidomyia-larver. Under somma- 
ren 1898 gjorde jag en nägot liknande iakttagelse, som jag trott 
mig böra här meddela. 

Redan för flera är sedan träffade prof. CHR. AURIVILLIUS 
en Phloeothrips-art ganska talrik i gallknölar pa aspblad. Fynd- 
orten var angifven till Valmar, hvilket jag felaktigt läste som 
Kalmar. Säväl i trakten af Kalmar som litet hvarstädes, där 
jag reste fram, undersökte jag förgäfves väl tusental af gallbildnin- 
gar pa aspblad; först den 22—24 augusti 1898 lyckades jag 
finna den i fråga varande Phlocothrips-arten och då vid sjön 
Erken i Upland. Det nämnda Valmar ligger i Häfverö socken, 
således också i östra Upland. 

För ortens skull var följaktligen fyndet icke alls anmärk- 
ningsvärdt, men, jag blef genom detsamma fullt öfvertygad om, 
att bläsfotingen i fråga icke blott tillfälligt uppehöll sig i gall- 
knölarna utan hade utvecklats där. Jag träffade nämligen jämte 
fullt utvecklade individer äfven puppor. Högst sannolikt hade 
äggen lagts och larverna kläckts samt utvecklats i gallknölarna. 

Dessa (som förevisades) sutto icke endast på bladskaften 
utan ock, fast mindre vanligt, på bladskifvorna. I omkring 100 


I 


TRYBOM: BLÄSFOTINGAR FRÄN GALLBILDNINGAR PÄ BLAD AF ASP. 195 


undersökta gallknölar funnos ej flera än 7 individer af ?//0c0- 
thrips-arten — 2 honor, 2 hanar och 3 puppor. Prof. AURI- 
VILLIUS hade träffat densamma mycket talrikare den 22 juli och 
25 augusti, men blott utvecklade individer (zZmnagines). 

Att bläsfotingen åstadkommit gallknölarna,- kunde icke gärna 
förutsättas. Icke häller kunde detta, såsom prof. AURIVILLIUS 
bestyrkt, antagas om de små stekellarver, som något talrikare 
förekommo i gallbildningarna. En stekelpuppa (af en pteroma- 
lid) träffades där också. Sannolikt hade de frambragts af en 
gallmygglarv, hvaraf en större och en mindre individ ännu fun- 
nos kvar i en jämförelsevis yngre och saftigare, men dock syn- 
barligen fullbildad gallknöl. 

Alla de knölar, hvari blasfotingar träffades, voro sa pass 
gamla, att de tubformiga öppningar, genom hvilka myggor san- 
nolikt gått ut, voro mer eller mindre svartnade. 

Förutom Phdloeothrips-arten hade också en annan bläsfoting 
utvecklats i de nämnda gallknölarna. Där träffades nämligen 
också en hona af den Physopus-(Thrips-)art, för hvilken doktor 
UzEL upptagit Haribays namn w/mufoliorum, jämte en puppa, 
som helt visst tillhörde samma art. Honan 'hade närmast den 
färgteckning, som UZEL anfört för den af honom beskrifna varie- 
teten #zcolor. 

Om mygglarverna varit orsaken till gallbildningarna, så kunna 
stekellarverna — såsom prof. AURIVILLIUS också ansett sannolikt 
—- mycket väl varit parasiter på dessa. Några dödade mygg- 
larver, eller lämningar af sådana, träffades emellertid ej. Men 
hvaraf hade bläsfotinglarverna lefvat? Denna fråga var ju omöj- 
ligt att lämna ett bestämdt svar på, då inga larver voro för han- 
den. Jag tror mig dock i sammanhang med detta böra påminna om, 
att de förut nämnda larverna af 7hrips salicaria lefde af vege- 
tabilisk näring. Den i Europa af J. Bouts, i Amerika af THEO. PER- 
GANDE m. fl. iakttagna omständigheten, att några blåsfotingar i ett 
bland 
andra — Cecidomyza-larver, är 4 andra sidan emellertid också väl 


eller annat stadium äro karnivorer, och att de skulle angripa 


värd att beakta. OSTEN SACKEN har på ett ställe anfört om 
liknande fall — — — »att gallbildningar, som förorsakats af 
den Cecidomyta-artade Lasioptera vitis, delvis ofta uppsökas af 
talrika Z/hrips, sedan häligheterna öfvergifvits af deras ursprung- 


2 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


liga bebyggare». WaLsH fann i gallknölar, som frambragts af 
någon Cecidomyta, bade larver och zmagines af Thrips (bläs- 
fotingar) och uppfödde de förra till fullt utbildade insekter 1 ett 
glas, dir »intet annat förekom än gallbildningarna», förutom lar- 
verna. Med dessa bada senare observationer och slutsatser stäm- 
ma de, jag själf varit i tillfälle göra, bäst Ofverens, och säkert 
synes mig vara, att man ej behöfver tillgripa antagandet, att de 
i gallknölar lefvande blasfotingarna äro karnivorer; de bade kunna 
föda sig, och föda sig där enligt regeln af vegetabilisk näring. 
Om eller när de angripa andra insekter, synas de göra detta 
endast, så att säga, i nödfall, hvilket också prof. H. OsBoRN är 
böjd att antaga. Jag hänvisar i detta afseende till hans upp- 
sats: »The food habits of the Z/hripide» i »Insect life», vol. I 
(1888), no 5, sid. 142. Ur denna uppsats hafva ock de har 
anförda uppgifterna af ÖSTEN SACKEN och WALSH hämtats. 

Den här berörda P/hloeothrips-arten har jag förut, fast med 
någon tvekan, hänfört till JABLONOWSKIS efter en enda individ 
beskrifna art crasszpes. Denna åsikt tror jag mig fortfarande 
böra bibehålla, oaktadt öfverensstämmelser också finnas med 
UzeLs art Zygothrips minuta. Huruvida dessa båda hvarandra 
närstående arter verkligen böra betraktas såsom skiljda, förefaller 
mig ännu osäkert. Att Phlocothrips crassipes hos JABLONOWSKI 
(fig. c) kommit att få åttonde antennleden ovanligt bred, en 
bland de af UzerL framhällna skillnaderna, beror sannolikt blott 
på, att antennerna setts från sidan. I allmänhet är nämligen 
denna led hos Phlocothrips (släktet taget i vidsträckt bemär- 
kelse) tillplattad från sida till sida; så ock hos den af mig här 
behandlade arten. Hos Phloeothrips statices t. ex. är åttonde 
antennleden ofta nästan dubbelt så bred, om den ses från sidan, 
som sedd ofvanifrån. 


105) 


19,7 


ZUR KENNTNISS DER BEGATTUNGSTASCHE DER 
ELATERIDEN, ZUGLEICH EIN BEITRAG DER 
SYSTEMATIK DIESER FAMILIE. 


VORLÄUFIGE MITTHEILUNG 


VON 


NILS HOLMGREN. 


Da ich meine Untersuchungen über die Begattungstasche 
der Elateriden auf einige Zeit unterbrechen muss, theile ich hier 
die Resultate mit, wozu ich schon gekommen bin. 


Allgemeines. 


Aus diesen Untersuchungen geht hervor, dass die Begattungs- 
tasche nebst Anhängen derselben bedeutend in ihrer Form va- 
rürt!. Eines ist jedoch für alle die untersuchten Formen gemein- 
sam, das Vorhandensein einer tubulösen, stark verzweigten An- 
hangsdrüse, die entweder direkt in die Begattungstasche oder in 
einen Samenbehälter mündet. Dieser ist von einem mehr oder 
weniger specializierten Theil der Begattungstasche gebildet. Ubri- 
gens münden zuweilen in die Begattungstasche ein bis zwei Paar 
s. g. »accessorische Drüsenschläuche» (STEIN ?). Die Begattungs- 
tasche ist im Allgemeinen auf der Innenseite mit Chitin-Stacheln 


1 Siehe auch: Entomologisk Tidskr. 1898. Seite 161— 176. 
> STEIN, F., Vergleichende Anatomie und Physiologie der Insecten. 
Berlin 1847. 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


oder Falten versehen. Die Stacheln sind entweder auf gewissen 
Zonen oder Scheiben concentriert oder sie sind diffus über die 
Innenseite ausgebreitet. Von der Oviductenmündung geht eine 
vorwärts gerichtete Rinne aus. 

Die Scheide ist gewöhnlich vorwärts ein wenig erweitert. 
Sie ist bisweilen an der Innenseite mit verschieden geordneten 
Stacheln bewaffnet. Dies ist ôfterst der Fall, wenn die Scheide 
erweitert ist. 

Die Legeröhre ist von zwei verschiedenen Typen. Theils 
haben sie Sternorhabditen* nebst langen Apophysen, theils ent- 
behren sie Sternorhabditen, sind aber mit kurzen Apophysen ver- 
sehen. Der erste Typus ist der gewöhnlichste. 

Eine wahre Cloak kommt bei den meisten Formen vor, fehlt 


aber bei anderen. 


Specielles, 


Tribus Agrypnidæ. 


Typen der Begattungstasche: 
I. Adelocera pennata-Typus: A. pennata, fasciata, con- 
spersa, atomaria, Optaleus cribratus. 
II. Adelocera mexicana-T.: A. mexicana. 
Schlussfolgerung: Optaleus cribratus ist mit Adelocera ' 
pennata näher verwandt als dieser mit Adelocera mexicana. 
Dies geht aus einer Zusammenstellung sowohl ihrer Begattungs- 
taschen als auch ihrer ganzen äusseren Organisation hervor. 
III. Lacon-i.: Lacon mamillatus, murinus u. a. Pyropho- 
rus-Arten (Glyphonyx). 
Die Begattungstaschen bei Lacon und Pyrophorus stimmen 
im Bauplan vollkommen überein, die äusseren Organe abe sind 
einander so unähnlich, dass ich ohne mehr eingehende Stu- 
dien nicht wage ein Urtheil über ihre Zusammenhörigkeit aus- 


zusprechen, 


3 Die Terminologie ist nach LACAZE-DUTHIERS: Ann. d. sc. nat. 1853. 


TTO: 


D 


HOLMGREN : Z. KENNTN. D. BEGATTUNGSTASCHE D. ELATERIDEN. 199 


Tribus Melanactidæ, 


IV. Melanactes-T.: Melanactes puncticollis (? Melanotus- 
Arten). 

Der Bau der Begattungstasche stimmt bei Melanactes und 
Melanotus in vieler Hinsicht überein, jedoch nicht hinreichend 
um einige Schlüsse daraus ziehen zu können. Melanotus, glaube 
ich, ist eine sehr natürliche Gattung. 


Tribus Hemirhipide. 


V. Alaus-T.: Alaus myops, oculatus, senegalensis, Chal- 
colepidius viridipilis, zonatus, porcatus, Fabricii etz. 
Schlussfolgerung: Die Gattung Alaus ist mit Chalcolepidıus 
nahe verwandt. Dies schliesse ich aus dem im Detail überein- 
stimmenden Bau der Begattungstaschen und der äusseren Cha- 
ractere. ÆAlaus hat wohl mehr von den Characteren der Vor- 
fahren behalten als Chalcolepidius. Chalcolepidius hat, was die 
Begattungstasche betrifft, nichts mit Sewzofus gemein. Ich schlage 
daher vor, dass Chalcolepidius zu den Hemirhipiden übergeführt 
wird, (wenn überhaupt die Eintheilung in Tribus im Sinne Can- 
DEZE’s* beibehalten werden kann). 
VI. Hemirhipus-T.: Hemirhipus fascicularis. 
Die Begattungstasche stimmt nicht mit der des Alaus’ 
überein. 


Tribus Chalcolepidiæ. 


VII. Semiotus-T.: 1. Semiotus imperialis, intermedius u. a.; 
2. S. ligneus; 3. S. convexicollis. 
Der Semiotus-Typus N:o ı umfasst Arten von zwei verschie- 
denen Gruppen des Semzotus. N:o 2 und N:o 3 representieren 
zwei anderen Sectionen dieser Gattung. 


4 CANDÈZE: Monographie des Elaterides. Liege 1857— 1863. T. 1. 


3 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Von den Oxynopteriden und Tetralobiden habe ich keine 
Species untersucht. 


Tribus Elateridæ vere’. 


VIII. Psephus-T.: 1. Psephus collaris; Crepidius cunei- 
formis u. a.; 2. Crepidius pubescens u. a.; Dicrepi- 
dius ramicornis. 

Schlussfolgerung: Psephus, Crepidius und Dicrepidius be- 
kunden ihre nahe Verwandtschaft sowohl durch die Übereinstim- 
mung im Bursalbauplane als auch in den äusseren Eigenschaften. 

IX. Monocrepidius-T.: 1. Monocrepidius abbreviatus; 2. 
M. lividus. 
X. Zolus-T.: 1. Æolus dorsalis; 2. Æolus sp. 

N:o ı und N:o 2 sind dadurch scharf von einander getrennt, 
dass die Legeröhre bei N:o 2 mit Sternorhabditen und langen 
Apophysen ausgerüstet ist, während sie bei N:o ı Sternorhab- 
diten entbehrt und nur kürze Apophysen besitzt. 

XI. Elater-T.: Elater-Gattung. 

Die Gattung Zlater, glaube ich, ist homogen zusammenge- 
setzt. Die Begattungstasche warlirt sehr wenig. 

XII. Megapentes-!.: Megapentes stigmosus. 

XII. Pomachilius-T.: Pomachilius sp. 

XIV. Cryptohypnus-!.: Cryptohypnus rivularius. 

XV. Œdostetus-T.: Œdostetus femoralis. 

XVI. Cardiophorus-T.: ı. C. sexguttatus u. a.; C. rufipes; 
2. C. ruficollis u. s. w. 

Nach F. STEIN” hat Athous porrectus eine Begattungstasche, 
die mit derjenigen der Cardiophorus-Arten übereinstimmt. Dass 
er sich bei der Artbestimmung geirrt hat, wird dadurch wahr- 
scheinlich, dass ich bei dem wahren A/hous porrectus eine gar 
nicht Cardiophorus-ähnliche Begattungstasche gefunden habe. 
XVII. Athous subfuscus-T.: 1. A. subfuscus; 2. A. vitta- 

tus, hemorrhoidalis. 


5 CANDEZE: Elatérides vrais. 1. c. 
8 STEIN 1. c. 


HOLMGREN: Z, KENNTN. D. BEGATTUNGSTASCHE D. ELATERIDEN. 201 


XVII. Athous niger-!.: Athous niger, rufus, undulatus, 
porrectus; Asaphes morio und memnonius. 
Schlussfolgerung: Athous und Asaphes sind einander sehr 
nahe verwandt, was sowohl aus ihren äusseren Kennzeichen als 
aus ihrem Bursalbau hervorgeht. Sie stimmen mit einander so 
vollkommen überein, dass ich es für berechtigt halte die Asaphes 
morio und memnonius zu Athous unter den Namen Athous mo- 
rio und memmnonius zu überführen. 
XIX. Corymbites castaneus’-T.: C. castaneus und pur- 


pureus. 
xx. » tesselatus°-T.: C. tesselatus, bipustu- 
latus, hieroglyphicus u. a. 
XI. » impressus”-T.: C. impressus, nigri- 
cornis. 
XXI. » æneus !°-T.: C. æneus, melancholicus, 
cruciatus, latus u. a. 
XXI. » costalis !!-T.: C. costalis. 
XXIV. » cinctus!?-T.: C. cinctus. 
XXV. » sjælandicus -T.: C. sjælandicus. 
XX VI. » resplendens-T.: C. resplendens. 
XXVIL. » pectinicornis’*-T.: C. pectinicornis, 
cupreus, Heyeri, zneicollis. | 
XXVIII. » serraticornis!’”-T.: C. serraticornis. 
XXIX. » volitans-T.: C. volitans, spinosus, 


affinis, quercus; Limonius parvulus, minutus, cy- 
lindricus, nigripes. 

Schlussfolgerung: Sowohl wegen des Baues der Begattungs- 
tasche als durch die Übereinstimmung äusserer Organe ist die 
Gattung Zzmonius mit Corymbites volitans, spinosus, affinis 
und gxercus nahe verwandt. 


= Calostirus castaneus L. 

= Tactocomus tesselatus L. 

Selatosomus impressus FBR. 

= Selatosomus æneus L. 

= Paranomus costalis PAYK. 

= Hypoganus cinctus PAYK. 

= Actenteerus sjælandicus MÜLL. 

= Corymbites pectinicornis L. 
Orithales serraticornis PAYK. 


5 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1399. 


Die Eintheilung der Gattung Corymbites in Untergattungen 
ist sehr mangelhaft. 1:0 Es sind nur eine kleine Anzahl Arten 
in besondere Untergattungen untergebracht. 2:0 Die Untergat- 
tungen sind heterogen zusammengesetzt. Dies ist vor Allem der 
Fall mit dem System KıiEsENWETTER'sS!®. Auch die Eintheilung, 
welche von SeıpLırz!?T befolgt ist, leidet an demselben Gebrechen. 
So finde ich, dass die Untergattung Se/atosomus heterogen ist. 
Die æxeus-latus-Gruppe hat nichts mit der Impressus-nigricornis- 
Gruppe gemein. Der vorigen Gruppe schlage ich, (wenn Über- 
haupt eine Sybgenus-Eintheilung beizubehalten ist), den Namen 
Diacanthus vor, die andere mag ihren alten Namen behalten. 

XXX. Limonius-T.: L. canus. 
XXXI. Pheletes-T.: Limonius (Pheletes) Bructeri. 
XXXI. Cardiorhinus-T.: C. plagiatus. 
XXXII. Ludius-T.: L. ferrugineus, L. attenuatus. 
XXXIV. Probothrium-T.: Probothrium velutinum, Ludius 
texanus. 

Schlussfolgerung: Die Bursalcharactere von Probothrium und 
Ludus texanus stimmen wie auch die äusseren Merkmale nahe 
überein. 

Ich kann desshalb die schon vorher von CANDEZE!? ver- 
muthete Verwandtschaft bestätigen. 

XXXV. Agriotes obscurus-T.: A. obscurus, lineatus, spu- 
tator, ustulatus u. a. 


XXX VI. » limosus-T.: A. limosus, oblongicollis. 
SOROS Ville ) aterrimus'”-T.: A. aterrimus, fucosus. 
XXX VIII. » marginatus ”’-T.: Dolopius marginatus. 


XXXIX. Ectinus-T.: E. Theseus. 
XL. Sericosomus”!-T.: Sericus brunneus. 
(XLI. Ctenonychus””-T.: Ct. filiformis). 
XLU. Adrastus-T.: A. pallens. 


16 Naturgesch. d. Ins. Deutschl. IV, p. 278. 

17 G. SEIDLITZ: Fauna Baltica: Die Käfer. Königsberg 1891. 
18 \CANDEZE sl. gc: 

19 = Ectinus aterrimus L. 

20 — Dolopius marginatus L. 

De Serien SMS CEL. 

22 — Syraptus ESCH. 


HOLMGREN: Z. KENNTN. D. BEGATTUNGSTASCHE D. ELATERIDEN. 203 


XLIII. Campylus-T.: C. linearis. 

Dies sind in grösster Kürze die hauptsächlichsten Befunde 
meiner Untersuchungen. Dieselben bieten somit keine genealo- 
gischen Ergebnisse, wohl aber ein reichhaltiges empirisches Ma- 
terial für den zukünftigen Aufbau einer Genealogie der Elateri- 
den dar. Immerhin lassen sich aus meinen Untersuchungen schon 
jetzt untenstehende Folgerungen ziehen: 

1:0. Die gegenwärtige systematische Aufstellung der Elate- 
riden ist durchaus nicht naturgemäss. . 

2:0. Es ist nöthig, dass man bei der Systematik auch auf 
die inneren Charactere Rücksicht nimmt. 

3:0. Die Begattungstasche der Elateriden ist ein für die 
Systematik sehr verwendbares Organ **. 


?3 Siehe Entomol. Tidskr. 1898. Seite 162. 


204 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDS- 
SAMMANTRÄDE À HOTEL PHŒNIX 


DEN 14 DECEMBER 1898. 


Sedan protokollet frän närmast föregäende sammanträde 
upplästs och godkänts, meddelade prof. S. LAMPA, som 1 början 
af sammanträdet förde ordet, att styrelsen efter september-sam- 
mankomsten i Föreningen invalt följande nya ledamöter: general- 
direktören m. m. grefve FR. WACHTMEISTER, Stockholm, konser- 
vatorn G. KIHLÉN, Göteborg, häradshöfdingen G. M. BAARNHIELM, 
Kongelf, postexpeditören J. BLAvIER Stockholm, stationsinspektoren 
J. Vıpen, Nol och jägmästaren C. G. Timperc, Stockholm. 

Generaldirektören grefve WACHTMEISTER, som hade inträdt 
såsom ständig ledamot, hälsades af ordföranden såsom för första 
gången närvarande i Föreningen. 

Af förutvarande ledamöter hade apotekaren J. A. BRUN i 
maj aflidit, hvilket nu anmäldes. 

Vidare anmälde ordföranden, att reseberättelse inkommit från 
årets vandringsstipendiat, stud. ANTON JANSSON. 

Hälsningstelegram anlände från Föreningens Göteborgskrets, 
som samtidigt a Hotel Phenix i Göteborg firade årsdagen af 
Föreningens stiftelse. Detta telegram upplästes och besvarades. 

Ordföranden meddelade, att sällskapet FAUNA äfven detta 
år skänkt 50 kronor till O. SANDAHLS fond. 

Vid härefter företagna val af styrelsemedlemmar för närmaste 
tvänne år återvaldes de afgäende, nämligen prof. CHR. AURIVILLIUS 
till ordförande, direktör G. HOLMERZ till medlem och landtbruks- 
inspektör A. LYTTKENS till suppleant i styrelsen. 


I 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMANTRÄDE 1808. 205 


Till revisorer blefvo likaledes ätervalda apotekaren H. G. 
O. ENELL och notarien i Domänstyrelsen, jägmästare J. H. WERMELIN 
samt till revisorssuppleant grosshandlaren K. V. A. Knurson. 
Till klubbmästare utsags anyo konservator C. O. RoTH. 

Första föredraget för aftonen hölls af prof. S. LAMPA: »Om 
en för äpplen skadlig malfjäril». Då detta intressanta föredrag 
redan har influtit i Entomologisk Tidskrift. refereras det ej nu. 
I öfverläggningen, som uppstod med anledning af detsamma, 
deltogo, förutom föredraganden, direktör A. G. PIHL, prof. AURI- 
VILLIUS och direktör -S. A. von Post. Prof. AURIVILLIUS päpe- 
kade, att det vore ovanligt, att en insekt såsom denna ôfverginge 
från en växt till en annan, att densamma möjligen komme att 
blifva stadigvarande på äpplena, och att den vore långt skad- 
ligare än vanliga äpplevecklaren. En orsak till rönnbärens för 
tidiga affallande och skrumpnande vore en af talaren för några 
år sedan upptäckt liten larv, möjligen till en stekel (Pteromalid), 
som lefde inuti fröen, utan att man på dessas yttre kunde märka 
någon skada. Pa prof. AURIVILLIUS' förfrågan, huruvida Argy- 
resthia-larver i år visat sig sydligare i Sverige, svarade dir. von 
Post, att den helt visst åtminstone uppträdt i Södermanland och 
norra Östergötland. | 

Utom de af E. REUTER förslagna medel mot skadefjäriln 
rekommenderade prof. LAMPA ôfversprutning med kejsargrönt i 
vatten; dock måste man förut närmare lära känna äggläggnin- 
gen m. m. 

Härefter höll doktor Y. SJÖSTEDT föredrag om sina »fort- 
satta undersökningar om kornmyggans härjningar pa Gotland.» ! 

»Dessa undersökningar hade två hufvudsyften, dels att 
närmare lära känna denna för vårt land nya skadeinsekts utbred- 
ning, dels att söka utreda, om — såsom i Norra Amerika och 
andra länder — mer än en generation under året förekommer 
af densamma. Undersökningarna hade nu visat, att kornmyggan 
är spridd öfver större delen af ön i ofantliga mängder; 27 socknar 
hade besökts och undersökning verkställts på icke mindre än 
71 ställen, hvaraf 53 eller 74,65 % visat sig i mer eller mindre 
hög grad hafva lidit af kornmyggans angrepp. 


* Följande referat af föredraget är benäget lämnadt till undertecknad af 
doktor SJÖSTEDT. 


206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Nägon senhöstgeneration torde däremot icke finnas, ty pä 
intet af alla de undersökta fälten hade nägon skada iakttagits 
pa den uppkomna höstsäden, hvarpä larver eller puppor i så fall 
nu skulle päträffats. Ett ytterligare stöd för denna äsikt finnes 
i det förhållandet, att hvetet nästan alltid stått oskadadt, blott 
i ett enda fall hade sådant varit angripet, och detta befanns då 
vara värhvete. Under det första besöket på ön, i början af sep- 
tember, iakttogs, att några puppor utkläcktes under resan, och en 
del myggor framkommo äfven på Entomologiska Anstalten vid 
Albano, dit kornstubb medfördes, hvilken var besatt med puppor. 
Ehuru de förvarades i burar under förhållanden, som möjligast 
noga öfverensstämde med naturen och omkring sig till förfogande 
hade nyss uppkommen brodd af flera slag, förekom ingen ägg- 
läggning, utan myggorna dogo efter en kort tid. Redan detta 
tydde på, att ingen ny generation torde förekomma, något som 
de på ort och ställe nu företagna undersökningarna ytterligare 
styrkt. 

Såsom medel mot denna insekt vore den förut omnämnda 
nedplöjningen af sädesstubben att förorda, hvilken måste ske på 
hösten eller tidigt på våren, innan myggorna ännu utkläckts.» 

Byråchefen J. MEvES förevisade härefter några egendomliga 
missbildningar och färgaberrationer hos Arctza caja och Zygaena 
meliloti var. Stentsii, fynden gjorda pa Vermdön 1898. Ett i 
fångenskap utkläckt exemplar af den förra hade hvitgula fram- 
och gula bakvingar, hvilkas eljest djupt svartbruna fläckar endast 
voro svagt antydda genom brunaktiga skuggningar. Aberratio- 
nerna af den senare fjäriln voro tre och utmärkte sig — den 
ena genom 6 i stället för 5 röda fläckar på framvingarna, den 
andra genom röda längsstreck på bakkroppens sidor och den tredje 
genom att hafva det sista abdominalsegmentet rödt på under- 
sidan. 

Slutligen anmälde och förevisade byrachefen MEvEs E. A. 
LOVENDALS för skogsmän och entomologer intressanta arbete: 
»De danske Barkbiller og deres Betydning for Skov- og Have- 
bruget. » 

I sammanhang härmed redogjorde byrächefen MEves för för- 
sök, som han sista sommaren gjort på experimentell väg för att 
konstatera, huruvida barkborrarna vore den primära eller blott 


5 
2 


ar ee 


ENTOMOLOGISKA FORENINGENS HOGTIDSSAMMANTRADE 1898. 207 


den sekundära orsaken till barrträdens utdöende. Försöken hade 
utförts med Zomzcus chalcographus, enär T. typographus ej 
kunnat erhällas i lämplig tid i förhällande till svärmningen. Hanar 
och honor hade insatts i med hål genomborrade bleckaskar, 
hvilkas öppna sida tätt applicerades till barken på yngre granar, 
dels friska, dels brutna af föregående vinters snö. Det visade 
sig efter en tid bestämdt, att inga angrepp skett på de förra, 
men i de förut skadade träden hade skalbaggarna ätit sig in, 
gjort gångar och lagt ägg. 

Föredraganden ansåg ej sina försök tillräckliga, utan upp- 
manade till fortsatta sådana i samma riktning, möjligen med 
variation i detaljerna och synnerligen i orter där »grantorkan 
förekomme. Möjligen kunde barkborrarna, när de uppträdde i 
synnerligen stor mängd, och då de på ett eller annat sätt skadade 
träden ej räckte till, upprepa sina anfall på de friska, tills dessa 
ej' längre hade förmåga att skydda sig meddelst tillräcklig käd- 
afsöndring. 

I sammanhang med detta intressanta anförande utspann sig 
en lång och liflig öfverläggning mellan föredraganden, dir. VON 
Post, landtbruksinspektören LYTTKENS, jägmästaren BREMBERG 
och prof. AURIVILLIUS, hvaraf bestyrktes, att barkborrarna hos 
oss enligt regeln blott angripa förut pä ett eller annat sätt ska- 
dade träd, men att experiment, sådana som byrächefen MEVES 
utfört, vore mycket viktiga och borde fortsättas. Dir. von Post 
meddelade, att det ı Södermanland nästan uteslutande vore 
Tomicus-arten chalcographus, som förekomme, att den infinner 
sig så fort grantorkan uppträdt, att den svärmar kring i mängd 
de första varmare vårdagarna eller redan i mars, att vissa sjuka, 
såsom med »innanröta» försedda granar sällan angrepos af bark- 
borrar o. s. v. Landtbruksinspektören LYTTKENS framhöll, att 
efter den svåra novemberorkanen i början af 1870-talet alla rot- 
ryckta eller skadade barrträd i hans hemort i Halland starkt 
angrepos af barkborrar, men att dessa insekter, sedan de af dem 
angripna träden efter omkring 10 år samtliga voro förstörda eller 
använda, också togo slut, utan att hafva anfallit friska träd. 
Jägmästaren BREMBERG hade i Lappmarkerna aldrig sett andra än 
förut sjuka träd angripna af barkborrar; möjligen kunde dock 
på mycket mager mark växande träd, som blifvit mindre kådfulla 


4 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


och mera kraftlösa, angripas. På prof. AurıviLLıus’ fråga, om 
det brukade inträffa, att skadade barrträd äter repade sig, dä de 
ej angrepos af barkborrar, upplyste byrachefen MEveEs, jägmästaren 
BREMBERG och dir. von Post, att sådana träd rätt ofta frisknade 
till, utan att nämnda insekter infunno sig och utförde sitt för- 
störande arbete. 


Filip Trybom. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANTRÄDE Ä GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 25 FEBR. 1899. 


Vid början af sammanträdet tillkännagaf ordföranden, prof. 
AURIVILLIUS, att styrelsen sedan sammankomsten i december in- 
valt följande nya medlemmar i Föreningen: veterinären E. ARE- 
NANDER, landtbrukaren A. G. GULLANDER, litteratören A. PLATIN 
och doktor P. NEUMAN i Göteborg, kommunalordföranden G. 
JACOBSSON, Örgryte, godsägaren A. CARLSTEN, Kungälf, löjtnan- 
ten grefve R. F. MÖRNER, Herrljunga, grosshandlarna R. FRANCKE 
och ©. FRANCKE, tjänstemannen i järnvägsstyrelsen H. ÖBERG, 
intendenten öfver Kongl. Djurgärden, jägmästare F. EDELSTAM, 
fil. kand. N. HOLMGREN och doktor ALFRED SVENSSON i Stock- 
holm. Doktor Svensson var närvarande och hälsades af ordfö- 
randen välkommen i Föreningen. 

Sedan sista sammanträdet hade Föreningen genom döden 
förlorat sina medlemmar v. kommissionslandtmätaren B. RICHTER 
Norberg, och kand. Auris WESTERLUND, Finland. 


I 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÂDE D. 25 FEBR. 1899. 209 


Härefter föredrogs revisionsberättelsen för 1898, och bevilja- 
des styrelsen full ansvarsbefrielse. Af behällningen för äret öfver- 
lämnades: 450 kr. till O. SANDAHLS fond och 250 kr. till Grill- 
ska stipendiefonden, hvilken genom detta tillskott och en gäfva frân 
en Föreningens medlem under aftonen växte till jämnt 1,000 kronor. 

Afven för 1899 anslogos 60 kr. till ett entomologiskt van- 
dringsstipendium. 

Aftonens egentliga förhandlingar inleddes med en redogörelse 
af. byrächefen- J. Meves: för de »försök med ägg och larver af 
nunnan (Pszlura monacha 1..)», som han under vintern utfört. 
Äggen voro tagna i sept. förra året inom kalätet område 4 Vira 
skog i Södermanland och förvarades sedan under hösten å en vind, 
där temperaturen någon gång torde hafva. nedgätt till — 10". 
En del ägg intogs i boningsrum den 8 januari, och af dem pla- 
cerades 15 st. för tortyr i ett profrür. Tortyren, som varade 18 
dagar, tillgick så, att äggen 11 gånger utsattes för skarpa tem- 
peraturväxlingar, i det att de ömsom hängdes utanför fönstret 
vid därvarande termometer, ömsom upphettades eller torkades 
ofvanför en järnkamin, där temperaturen höll sig mellan + 24 
och + 29. Ute hade de, såsom naturligt var, haft variabel 
temperatur — mellan töväder och — 15. Härigenom hade häf- 
tiga, oförmedlade växlingar på ända till 35 graders temperatur- 
skillnad kunnat åstadkommas. Ingen förmildrande fuktighet till- 
fördes äggen. Deras utseende förblef oförändradt. Från den 26 
jan. fingo. de jämn rumstemperatur, omkring + 17, och litet 
fuktighet, och den 7 febr. samt påföljande dagar utkläcktes 12 
lifskraftiga- larver. 

Af ett dygn gamla larver utsattes 5 st. i glasrör från + 17 
graders rumsvärme omedelbart till — 2° utanför fönstret, kvar- 
blefvo där under natten, intogos stelfrusna morgonen därpå och 
blefvo åter lifliga efter !/2 timmes upptining. De utsattes dagen 
därpå i-— 10, fingo middagssol på glasröret, intogos stela på 
eftermiddagen, och efter 2 timmar kvicknade 3 af de 5 larverna 
vid samt sägo kraftiga och lifliga ut. 

Kunna äggen tåla vid plötsliga temperaturförändringar på 
35 och larverna 10 graders frost efter 17 graders viirme,. torde 
allt hopp om vårt klimats förstörande inverkan på äggen och 
om larvernas tillintetgörande genom vårfroster böra uppgifvas. 

Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 2—3 (1899). 2 14 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


I sammanhang med det anförda redogjorde byrächefen ME- 
vES vidare för de åtgärder, som vidtagits, och de förslag, som 
framställts af offentliga myndigheter samt inom Riksdagen och 
dess statsutskott till nunnans bekämpande. 

Med anledning af dessa anföranden yttrade sig kapten KuLr- 
BERG, direktör HOLMERZ, landtbruksinspektör LYTTKENS och prof. 
AURIVILLIUS. 

Härefter höll prof. AURIVILLIUS ett med synnerligt intresse 
åhördt föredrag »Om den etiopiska dagfjärilfaunan». Då före- 
draganden har en stor afhandling öfver samma ämne med titeln 
»Rhopalocera A:thiopica» under tryckning i Kongl. Vetenskaps- 
akademiens handlingar, band 31, n:o 1, torde blott följande korta 
sammanfattning af föredraget här behöfva meddelas. 

Den afrikanska dagfjärilfaunan behandlades hufvudsakligast i 
geografiskt afseende. Af världsdelens 128 släkten och 1,611 arter 
dagfjärilar äro ej mindre än respektive 86 och 1,578 egendom- 
liga för densamma. Ofriga släkten och arter visa största gemen- 
samheten med Sydasiens. Tvänne af de afrikanska släktena sam- 
manfalla i det allra närmaste med sydamerikanska, en omstän- 
dighet, som i djurgeografiskt afseende är mycket egendomlig och 
möjligen skulle kunna förklaras på så sätt, att det i en — äfven 
geologiskt taladt — mycket aflägsen tid funnits en sydlig land- 
förbindelse mellan de båda världsdelarna. Inom Afrika med 
Madagaskar särskiljas fyra skilda utbredningsområden för dagfjä- 
rilarna. De speciellt afrikanska hafva sitt centrum, med ej färre 
än 760, uteslutande där förekommande arter, i den mellersta 
västra, mest regnrika delen af kontinenten. Egendomligt nog 
breder sig det ostafrikanska området kring det västra både i norr, 
öster och sydost. 

Förutom i stor skala utförda planscher och tabeller förevi- 
sades också fjärilar, hvilka utgjorde synnerligen slående exempel 
pa arstidsdimorfism. Generationer af samma fjäril, som upp- 
trädde i den torra och den regniga årstiden, voro så vidt olika, 
att man näppeligen skulle kunnat anse dem tillhöra samma art, 
om icke den ena generationen blifvit utkläckt ur den andras ägg. 

Slutligen visades också mycket egendomliga exempel på »mi- 
micry» eller härmning. Fjärilar, som äro långt skilda från hvar- 
andra i systemet, antaga liknande färgteckning, hvilket tydts så- 


3 


ENELL & WERMELIN! REVISIONSBERÄTTELSE FOR ÅR 1898. 211 


som »skyddande förklädnad», men också mycket väl kunde be- 
ro blott pä en parallelt gäende utveckling. 

Efter föredraget frambars Föreningens tacksamhet till före- 
draganden af kapten KULLBERG. 

Till slut meddelade fil. kand. G. A. RINGSELLE ett: nytt 
fynd af den i Sverige så ytterst sällsynta skalbaggen Tropzderes 
(Enedreutes) undulatus Panz. = Edgren FÄHREUS, i samman- 
hang hvarmed yttrade sig prof. AURIVILLIUS. 


Filip Trybom. 


Revisionsberättelse för är 1898. 


Undertecknade, vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sist- 
lidne december utsedda att revidera räkenskaperna för år 1898, få efter verk- 
stäldt uppdrag afgifva följande berättelse. 

Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: » 


Debet. 
Beh Atay ran Bor. een nn DL EL 376: 66 
Inkomster: 
ingore 3007 Arsafeiften for, AUS ar Öv Er. SEN TN ea 1,800: — 
Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi» ... 1,000: — 


Räntor och utdelning à aktier fran A. F. REGNELLS, P. F. WAHL- 
BERGS, Ständiga ledaméters och OSKAR SANDAHLS fonder 


(535: 95) samt à kassans egna medel (42: 06) _....-.--..-....-. 578: OI 
Behällning 4 sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar ......... 171: 04 
sentier urübiblioteket. 2... ne 150: — 


Summa kronor 4,075: 71 


Kredit. 
Utgifter: 
Af 1897 års behållning öfverfördt till OSKAR SANDAHLS fond ...... 350: —- 
Framställandet m. m. af årgång 1898 af tidskriften och häftet 8 af 
»Uppsztsen 1. Maktisk (Gatan lo ic Fee se 2,035: 93 
Utsändning af tidskriften till in- och utlandet .......-. .-. --------------- 224: 60 


Transport 2,610: 53 


212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Transport 2,610: 53 


UppbôrdsKostnader 0 ea ee 2 eee eee N 25: 72 
För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring m. m.)__.__. 306: 75 
Hor sammankomsterna ter RE sean see Be os 8 EEE 1258 
Wandrinessupenditm stor skolune don Pre BE NER 61: 89 
Inventarier A Beet Yee ed oo tee eh ht a eed 2 TUE 19: — 
DIvGrse oN estate Mi aT pan hE ne Eee u ee ne 72:055 
Behällnine:; til Tog ste 8 Wr ee er en 816: 69 


Summa kronor 4,075: 71 


Af Föreningens fem fonder hafva två, nämligen A, F. REGNELLS fond 
och P. F. WAHLBERGS fond, under året ej undergått någon förändring. 

Ständiga Ledamöters fond har genom inträdande af en ny ständig leda- 
mot ökats med 100 kronor. 

ÖSKAR SANDAHLS fond har vunnit en tillökning af kronor 456: 25, i 
det att dels såsom gåfvor lämnats 50 kr. af sällskapet Fauna och kr. 56: 25 
af professor S. LAMPA, dels ock dit öfverförts 350 kronor från allmänna kas- 
sans behållning från 1897. \ 

Räntorna frän dessa fonder hafva tillgodoförts allmänna kassan. 

CLAES GRILLS är 1897 nybildade stipendiefond har ökats dels genom 
gäfvor frän kapten CL. GRILL, 50 kr., och frän d;r F. TRYBOM, 65 kr., dels 
genom försäljningsmedel för GRILLS »Catalogus Coleopterorum> och LAMPAS 
» Förteckning öfver Macrolepidoptera» m. m. kr. 83: 15, och dels genom fon- 
dens egna räntor kr. 25: 77, eller tillsammans med kr. 223: 92. 


Föreningens egendom utgjorde vid ärets början: 


AMF MREGNELLS Sonde Ira nt re ER NR ER 2,000: — 
Peak a WAHDBER GS ON gr cn le a ek ee N EEE 2,000: — 
Standiga Whedamoters: MON eee EEE 2,900: — 
OSKARESANDAHLS tO G22 oe oe. er EEE 4,484: — 
CAES AIGRILES Ssttpendretomdes N BEI ss tee ees eee ne 490: 45 
Behallning i gallmanmamkassanye rer ee 376: 66 


samt vid arets slut: 


AVES (REGNERUS Honda te eet eee eee ae ae ee ee TE EN 2,000: — 
PL ES SW-AHEBRR GS fond: eue Shr nls ooh en ae 2,000: — 
Standiva Juedamuoters@fomd re 2. soe ee ee ee 3.000; — 
OSKAR “SAND ABIES So mc Fra ee RE RE 4,940: 25 
CUAES (GRILLS Stipendiefond 2 EP Er ER TAT 
Behallnine 1 1allmäanna kassan Sed. se ee EEE 816: 69 © 


Summa kronor 13,471: 31 


Hartill kommer Föreningens i Riksmusei entomologiska afdelning upp- 
ställda och för Föreningens medlemmar tillgängliga dyrbara bibliotek äfven- 
som restupplagor af publikationer, för försäljning afsedda separattryck och en 
del inventarier. 


ENELL & WERMELIN: REVISIONSBERATTELSE FOR ÅR 1898. 213 


Den ekonomiska ställningen har sälunda under äret förbättrats med 
1,220 kr. 20 öre, förutom en värdefull ökning i Föreningens bibliotek, ästad- 
kommen dels genom bokinköp, dels ock genom utbyte af entomologiska tryck- 
alster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra föreningar i 


utlandet. 
Ledamôternas antal var vid utgången af år 1898 enligt matrikeln: 

Hédersledamoter, tra klassenı -__.2 CE 2.22 ne Io 
D:o 2ramklassenty RUE RU u Ale 
Korresponderande ledamöter i utlandet .........------.-------- 14 

Ständiga Ledamöter, korporationer .........- tae aL. 4 4 
D:o Personen 7.0. - 22. 0.2. ceas se 17 21 

Ärsledamöter i Sverige, korporationer .............-. 10 

D:o do DCUSOM Gia ee SE 261 271 

D:o i Norge, (Gla eer ET II 

D:o 1 Finland, OPER EIERN Ze 12 

D:o Danmark MON NE LE 6 
D:o IMoktiganutlauder dio a een = I 301 
Summa 348 


emot 337 vid 1897 ärs slut. 

Af ärsledamöterna i Sverige voro 2 befriade frän ärsafgift, och vid ärets 
slut voro 3 resterande ärsafgifter utestäende. 

Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna så med- 
gåfvo, insatta på sparkasseräkning i Stockholms Handelsbank eller på upp- 
och afskrifningsräkning, samt därå upplupna räntor tillgodoförda kassan. 

Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda 
uppbördssäkerheten 2,000 kr. i obligationer, äro i öppet förvar hos Stockholms 
Intecknings-garanti-aktiebolag enligt dess oss företedda bevis. 

Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: 

A. F. REGNELLS fond: 


2 pref, :aktier i Söderfors Bruks Aktiebolag ....--....---.---2---------- 2,000: — 
P. F. WAHLBERGS fond: 

20 pret, aktier, 1 Soderfors) Bruks Aktiebolag nu. 210003, — 
Ständiga Ledamöters fond: 

1 pref. aktie i Söderfors Bruks Aktiebolag ....-..-..----- 1,000: — 

Pantakticbanken,)depositions!1 212: boasts ace sere. a lf 1,500: — 

Stockholms Inteckn.-gar.-Aktiebolags kapitalräkning...... 500: — 3,000: — 
OSKAR SANDAHLS fond: 

Pantaktiebanken, deposition...... A ee 3,600: — 

Stockholms Inteckn.-gar.-Aktiebolags kapitalräkning...... 1,207: 81 

Stockholms Handelsbanks sparkasseräkning .......-.------ 132: 44 4,940: 25 


CLAES GRILLS stipendiefond : 
Aktiebolaget Stockholms Diskontobanks sparkasseräkning 624: 37 
Stockholms Handelsbanks sparkasseräkning .........--.--- 90: — 714: 37 


Se nn a 


Summa kronor 12,654: 62 


ur 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Vinsten för räkenskapsåret 1898 har varit jämförelsevis betydlig och 
större än föregående årets. 

Räkenskaperna äro förda på ett synnerligen ordentligt och redigt sätt 
samt försedda med tillhörande verifikationer; och få vi därföre på grund af 
verkställd granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja Styrelsen 
full och tacksam ansvarsfrihet för 1898 års förvaltning af Föreningens ange- 


lägenheter. 


Stockholm den 16 februari 1899. 


H. G. O. Enell. J. H. Wermelin. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 29 APRIL 1899. 


Ordföranden, prof. AURIVILLIUS, meddelade strax efter sam- 
manträdets öppnande, att styrelsen sedan sista sammankomsten 
invalt följande nya medlemmar i Föreningen: ingeniör OLOF 
RODHE, Stockholm, grosshandlarna CARL HARBECK, Partilled och 
EDUARD FRANCKE, Stockholm, assistenten vid Skogsinstitutet, jäg- 
mästare E. G. FAHLCRANTZ och forstmästaren K. J. EHNBERG 
från Finland. 

Såsom för första gången närvarande hälsades assistenten 
FAHLCRANTZ och fil. kand. N. HOLMGREN af ordföranden väl- 
komna i Föreningen. 

Till det entomologiska vandringsstipendiet å 60 kr. hade 
detta år ej mindre än åtta sökande från sjette och sjunde klas- 
serna i sju olika läroverk anmält sig. Stipendiet tilldelades SvEN 
SYLVÉN i Ofre sjunde klassen af Skara läroverk. 

Första föredraget för aftonen hölls af kand. N. HOLMGREN 
och handlade »Om Dursa copulatrix hos Elateriderna». Huf- 


I 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D, 29 APRIL 1899. 215 


vudinnehället i detta föredrag ingär i denna tidskrift à sid. 197 
under titel »Zur Kenntniss der Begattungstasche der Elateriden, 
zugleich ein Beitrag der Systematik dieser Familie. Vorläufige 
Mittheilung von Nits HOLMGREN». Föredraget belystes af rik- 
haltiga teckningar och planscher, hvilka kand. HOLMGREN själf 
hade ritat. 

I sammanhang med detta föredrag yttrade sig professorerna 
LAGERHEIM och AURIVILLIUS. Kand. HOLMGREN hade nämnt, 
hurusom Dursa copulatrix genom kokning i stark kalilut kunnat 
befrias frän intorkade muskler och andra väfnader, hvarigenom 
användandet äfven af torra insekter för undersökningarna möjlig- 
gjorts. Prof. LAGERHEIM framhöll, att mjölksyra är mycket an- 
vändbar i botaniskt afseende för torra preparat samt möjligen 
också kunde nyttjas för samma ändamål som kaliluten vid be- 
handling af insekter. 

Undertecknad lämnade härefter ett meddelande »Om bläs- 
fotingars (physapoders) förekomst inuti gallbildningar på aspblad». 
I sammanhang med detta anförande, som återfinnes på annat 
ställe i denna tidskrift, nämligen å sid. 194, yttrade sig pro- 
fessorerna AURIVILLIUS och LAGERHEIM. Den senare hade funnit 
blåsfotingar, hvilka visserligen icke åstadkommit gallbildningar, 
men dock hopbuktningar på blad af Sze/laria. 

Professor G. LAGERHEIM höll sedan föredrag »Om en af 
svamp 1896 förorsakad epidemi på bladlöss». Under detta års 
torra sommar hade föredraganden vistats på Öland och i Helsing- 
borgstrakten samt iakttagit, att bladlöss på åtskilliga ställen totalt 
förstört bondbönor, sockerbetor och flera andra växter. Emel- 
lertid hade tvänne svamparter — Æmpusa aphidis och Fresenii 
— börjat uppträda på bladlössen, och när regnigare väderlek 
uppstod, spriddes dessa svampar hastigt samt utödade skade- 
insekterna i fråga. Någon svampepidemi på bladlöss hade ej 
förut blifvit iakttagen i vårt land men väl upprepade gånger 
utomlands. 

Prof. LAGERHEIM kom därefter in på frågan, huruvida man 
skulle kunna odla svampar och använda dem till förgörande af 
bladlöss. Härtill borde kanske den af Rosrrup i Danmark upp- 
täckta svampen Verticillium aphidis bäst lämpa sig, ity att 
denna visat sig mycket litt kunna odlas pa konstgjorda närings- 


2 


216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


, 


lösningar och var -mycket smittosam. Den hade dock hittills 
blott en gång blifvit funnen. 

Att man hittills misslyckats i sina försök att förgöra Nun- 
nan, medelst infektion af bakterier, svampar. eller andra para- 
siter, trodde föredraganden möjligen kunna bero på, att man ej 
lyckats träffa de rätta arterna. Föredraget är infördt i Entom. 
Tidskrift, Årg. 20, sid. 127 (1899). 

Byråchefen J. MEvEs refererade slutligen ur arbetet: »Die 
Nonnenraupe und ihre Bakterien» af A. METZGER och N. J. 
MÜLLER de mest intressanta iakttagelserna om Nunnans utveck- 
ling, bakteriesjukdomar o. s. v. Försöken att med konst infek- 
tera nunnelarverna hade blott lämnat otillfredsställande resultat. 
Beträffande dessa larvers vana att uppäta äggskalen, så hade 
byråchefen MEVES iakttagit, att det ej blott vore de yngsta, utan 
äfven något äldre och redan mörka larver, som gjorde detta. 

Prof. LAMPA yttrade sig med anledning af det sista anfö- 
randet. Särskildt omnämnde han, att den af honom och Ento- 
mologiska Föreningen utgifna uppsatsen om Nunnan nu om några 
dagar utkomme i bokhandeln och till rekvirenterna. Af 12 hus- 
hällningssällskap med flera prenumeranter hade redan nära 5,600 
exemplar påtingats. 

Under sammanträdet uppdrogs åt ordföranden, sekreteraren 
och klubbmästaren att, om så komme att lämpa sig, anordna en 
varutflykt under maj eller början af juni. Ofvannämnda utflykt 
ägde sedan rum den 6 juni och ställdes på inbjudan af professor 
LAMPA till Statens Entomologiska Anstalt vid Albano. Efter att 
med stort intresse hafva besett anstalten och tagit del af de ar- 
beten, som där pågingo, fingo deltagarna i utflykten njuta af före- 
ståndarens gästfrihet. Utflykten afslutades på den närbelägna 
Stallmästaregärden. 


Filip Trybom. 


[ep] 


217 


ALLONBORRARNAS BEKÄMPANDE INOM KRISTIAN- 
STADS OCH NORRA DELEN AF MALMÖHUS LÄN 


1899. 


Sedan arbetet mot trädgärdsnunnan inom Blekinge och Kal- 
mar lin den 13 maj for varen blifvit afslutadt, och skrifvelse in- 
gått om resans fortsättande till Kristianstads län, där allonborre- 
svärmning i år väntades utbryta, afreste jag samma dag från 
Spjutsbygd till Karlskrona för att följande morgon fortsätta till 
Kristianstad. Af Hushällningssällskapets sekreterare, lektor WaHL- 
STEDT, mottogs nirmare meddelande om de platser, som enligt 
Sällskapets önskan i första hand borde besökas, och 1 öfverens- 
stämmelse härmed skedde utfärden följande morgon till Wä i 
Gärds härad. Väderleken var tämligen sval, torr och något blä- 
sig, hvarför endast spridda ållonborrar ännu visat sig. 

I Wä erfor jag, att man misströstade om ett verksamt bi- 
stånd i insamlingsarbetet från befolkningens sida, dels enär under 
föregående svärmning, 1895, det af kommunen fastställda bidraget 
redan efter få dagar tagit slut, hvarefter ingen inlösen af ållon- 
borrar mer ägde rum, utom för en mindre, af Hushållningssäll- 
skapet beviljad summa, dels enär priset per liter sänkts från 8 
till 5 öre. 

Då emellertid för i fråga varande arbete skolbarn lämpa sig 
mycket väl, vände jag mig till församlingens pastor, LUNDH, för 
att söka utverka, att dessa genom att under morgontimmarna er- 
hålla ledighet från skolan blefve satta i tillfälle att deltaga i in- 
samlingen, en anhållan, som vid skolrådets sammanträde samma 
dag äfven blef beviljad. 

För närmare organisation af insamlingsarbetet på orten upp- 
söktes vidare kommunalnämndens ordf., ANDERS ÅKESSON, hvil- 
ken anmodade mig att deltaga i en just förestående kommu- 
nalstämma. Sedan inför denna, på ordf:s anhällan, en plan för 
arbetets ordnande framställts, och vikten af ett kraftigt ingripande 
under de förestående svärmningsveckorna betonats, då på detta 
berodde, i hvad mån de massor af äggmogna honor, som nu stodo 
i begrepp att i jorden nedlägga sin fördärfbringande afkomma, 
skulle reduceras, beslöt stämman, som med välvilja uttalade sig 


I 


218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


1 frâgan, att utse 8 personer, som inom olika orter skulle emot- 
taga, notera och betala de insamlade ällonborrarna, hvartill en 
obegränsad summa förut blifvit anslagen. | 

Följande dag fortsattes resan, hvarvid dels af Hushällnings- 
sällskapets sekreterare angifna orter inom länet besöktes, dels 
andra, som isynnerhet af kyrkoherde Joser ANDERSSON i Färlöf, 
hvilken med kändt intresse följt denna fråga, angifvits såsom 
ållonborrehärdar. Öfriga under resan besökta platser äro: Ö. Wram, 
Tollarp i V. Wram, Borrestad, Vidtsköfle, Efveröd, Ugerup, Kö- 
pinge, Skepparslöf, Uddarp, Träne, Ifvetofta och den därintill 
liggande Ifon, Färlöf, Önnestad, Strö, Fjelkestad, Räbelöf, Kiaby, 
Oppmanna, Förslöf, Grefvie, Segelstorp, V. Karup, Päarp och Bä- 
stad samt Krapperup och Brunnby i Malmöhus län, dit rekvisition 
telegrafiskt ingätt frän baron GYLLENSTIERNA. 

Pà alla platser, där anhällan om ledighet för skolbarnen för 
dessas deltagande i insamlingsarbetet framställdes, blef denna med 
tillmötesgående beviljad. 

Den arbetskraft, som härigenom kom företaget till godo, är 
ganska beaktansvärd, då t. ex. endast inom V. Wrams kommun 
med dess sju skolor omkring 450 barn sålunda ställdes till förfo- 
gande för insamling af ållonborrar under svärmningstiden. Vid alla 
de ställen, där man väntade ållonborrarnas svärmning, hade medel, 
antingen en fix summa, som emellertid äfven till en del kunde 
få öfverstigas, eller en obegränsad sådan anslagits. Undantag 
härifrån gjorde Oppmanna, där, trots ansträngningar från kom.- 
ordf. och andra landtbrukare, till följd af motstånd från en del 
»bildade» inom kommunen, beviljandet af nödiga medel ej kunnat 
genomdrifvas. Äfven i Österslöf skulle förhållandet vara dylikt. 

I allmänhet vill det synas, som om ållonborrarnas antal i år 
ej skulle blifva synnerligen stort, men energiska insamlingar kunna 
dock gifva en hög slutsiffra. Ehuru resan skedde under tid, 
då svärmningen vanligen är i full gång, sågos just ingenstädes 
några vidare massor. Att föregående insamlingar härvid varit af 
stor betydelse, torde väl vara utan tvifvel och betonades äfven 
af kom.-ordf. i Förslöf och Grefvie. 

Af Hushållningssällskapens berättelser kommer att framgå, hvil- 
ket resultat årets insamlingar lämnat. Yngve Sjöstedt. 


219 


LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER 


AF 


y. MEVEs. 


Syrichtus malvae ].. ab. Taras Meic., som i Lampas ka- 
talog (1885) uppgifves vara funnen i Karelen (Finland) och i 
Danmark, har jag i tvä han-exemplar tagit pa Väddö, Stock- 
holms skärgärd, i juni 1890. Den skiljer sig märkbart fran huf- 
vudformen därigenom, att de hvita fläckarna pa framvingarnas 
öfversida äro stora och sammanflytande. 

Anthrocera (Zygæna) melilote Esp. Denna vackra fjäril, 
som enligt AURIVILLI handbok: »Nordens fjärilar» (1891) före- 
kommer i Danmark och södra Sverige till Stockholm och Väst- 
manland, finnes ej sällsynt pa fuktiga ängar a Vermdon. 
Vid Velamsund lyckades jag ätskilliga ganger päträffa den, sa 
vidt jag vet, ej hos oss funna varieteten Stentziz FR., som ut- 
märker sig därigenom, att bakkroppen prydes af ett rödt tvär- 
band af samma färg som bakvingarnas grundfärg. I juli manad 
åren 1896-—1898 togos bade hanar och honor; a de senare är 
det röda bandet vanligen mest utprägladt. Stundom funnos exem- 
plar, där bandet endast var helt svagt antydt, sälunda bildande 
öfvergängen till hufvudformen. Varieteten angifves i STAUDINGERS 
katalog förekomma i Armenien och Alpernas dalar. — I sam- 
manhang härmed torde jag fa fästa uppmärksamheten pa ett yp- 
perligt artkännetecken hos hanen, nämligen ett par gula här- 
tofsar, som sitta en ofvanför hvardera analklaffen, vanligen dolda, 
men framträdande mycket tydligt, sa snart man pa vanligt sätt 
med en pincett klämmer bakkroppen för att fa fram klaffarna. 


I 


220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


Det är ju, såsom bekant, eljest rätt svårt att angifva absoluta, 
ej blott relativa kännetecken för vissa arter af detta släkte. — 
En 9, hufvudformen, som togs den 14 juli 1896, hade vänstra 
framvingen tecknad nästan som Anthr. scabiosae SCHEV., i det 
att de röda fläckarna 2 och 5 sammanflyta; den högra fram- 
vingen är däremot normal. Någon hybrid form kan exemplaret 
svårligen vara, ty scabrosae har jag aldrig funnit där på trakten. 

Arctia Caja L. Den 26 juli 1898 utkläcktes i bur efter 
en larv, som genast efter dess intagande började inspinna sig, en 
högst besynnerlig 9, till färgen helt olik den vanliga formen. 
Grundfärgen är nämligen på framvingarna ljusgul och på bak- 
vingarna matt rödaktigt gul, och därpå stå enstaka ljusbruna 
skuggfläckar, svagt antydande hufvudformens brunsvarta och blå- 
svarta teckningar. Hufvud och mellankropp äro ofvan olivbruna, 
bakkroppen af samma färg som bakvingarna. 

Stauropus fagi L. Af denna sällsynta insekt hittades vid 
Velamsund år 1897 en larv, som väl förpuppade sig, men ej 
afgaf imago. 1898 togs ytterligare- en larv, som sattes tillsam- 
mans med en larv af Acronycta alni, enär båda förtärde asplöf. 
Snart observerade jag likväl en päfallande oro hos den senare, 
och iakttog dä, huru /ag7 sysslade med att afbita alnz-larvens 
klubblika hår, fastän där: fanns riklig bladföda. De skildes da 
naturligtvis åt, och båda förpuppade sig i sinom tid. Adz-pup- 
pan gaf fjäril, men fagz är åtminstone ännu (hösten 1899) ej 
utkläckt. 

Agrotis castanea Esp. uppgifver AURIVILLIUS vara dittills 
funnen endast i Danmark, på Dalarö samt vid Kristiania. Två 
honor, tillhörande var. neglecta Hts. eller snarare var. laevis 
Haw., enär grundfärgen är rödaktigt grå, togos vid Velamsund 
i augusti 1896 och 1897, hvarförutom 1896 fångades ytterligare 
en väl bibehållen, ovanligt färgad hona, sotsvart med otydliga 
teckningar. — Arten lär ock vara funnen vid Erstavik af jäg- 
mästaren WERMELIN. 

Catocala promissa Esp. Af denna präktiga fjäril, som en- 
ligt AURIVILLIUS förekommer sällsynt i Danmark, Skäne och Hal- 
land, erhöllos mellan den 23 juli och 16 augusti ären 1897 och 
1898 ej mindre än sex exemplar, hälften af hvartdera könet, på 
äpplebete. — Den af bemälde författare till gruppindelning an- 


2 


MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA. NOTISER. 221 


vända Karaktären för vissa (Cafocala-arter, nämligen den s. k. 
afsnörda fläckens förening eller icke med yttre mellanfältet genom 
en öppen kanal torde ej alltid vara. konstant,. ty ett af. mina 
promissa-exemplar har kanal, de ôfriga icke. — Arten har äfven 
tagits vid Borgholm redan ar 1881 af W. Meves. 

Drephos nothum His., är enligt AURIVILLIUS sällsynt fun- 
nen på Fyen, i Östergötland, Helsingland och Luleå lappmark 
samt i södra Norge; jag erhöll: den 1899 utkläckt efter larv, 
tagen vid Velamsund föregående sommar. 

Pellonia vibicaria CLERCK. En ovanlig aberration, &, togs 
vid Velamsund den 24 juni 1897; i stället för att framvingens 
röda midtlinie borde bilda en båge långt utanför diskfläcken, går 
den i rak linie tvärs öfver sagda fläck. 

Af Halia clathrata L. ab. cancellaria HB., som skiljer sig 
från hufvudformen därigenom, att vingarnas på gulhvit grund stå- 
ende tvärlinier äro smala och icke sammanflyta med hvarandra, 
fångades en ® vid Velamsund den 1 juli 1896. En besynnerlig, 
mig veterligen ej förut beskrifven aberration, &, af H. clathrata 
från Helsingland erhöll jag af herr RUDOLPHI; vingarna äro sot- 
svarta, utan andra teckningar än å framvingen 4 små hvita fläc- 
kar nära utkanten samt à bakvingen 6 små hvita fläckar och 
punkter; fransarne svart- och hvitfläckiga liksom på hufvudformen. 
Denna egendomliga form bildar således en rak motsats till den 
ljusa ab. cancellaria. 

Eucosmia certata He. uppgifver AURIVILLILS vara sällsynt, 
dittills funnen endast i Färlöf i Skäne af kyrkoherden J. ANDERS- 
son. Vid Velamsund och Kilsviken pä Vermdön har jag allt- 
sedan 1896 ärligen funnit dess larver pä berberisbuskar, fläckvis 
1 rätt stort antal och med lätthet lyckats uppdraga mänga fjärilar 
af dem. Arten är möjligen ej så sällsynt, som man tror, men 
genom sitt lefnadssätt undandrager den sig uppmärksamheten. 
Endast undantagsvis har jag observerat den rätt stora: fjäriln i 
rörelse, och larven — som man finner i juni — har en särskild 
förmåga att dölja sig, i det att den om dagen sitter stilla emel- 
lan ett par med trådar fast förbundna blad, så att icke ens en 
häftig skakning af kvistarna förmår larven att falla ned, och 
lämnar sitt gömställe först vid skymningens inbrott för att äta. 
Puppan öfvervintrar på marken under mossa och dylikt. — Bland 


3 


222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


ar 1898 utkläckta exemplar erhöll jag äfven & och @ af den 
mörka varieteten szmplontca WACKERZAPP. 

Af den mycket sällsynta Czdarza firmata HB. — enligt 
AURIVILLIUS inom Skandinavien förut funnen endast vid Kristiania 
och, af 'THEDENIUS, vid Stockholm — lyckades jag den 24 augu- 
sti 1896 fa en vacker &A vid Velamsund. Möjligen gör artens : 
stora likhet med (zd. varzata v. obeliscata att den lätt forbises. 
Den igenkännes dock vid närmare betraktande pa saknaden af 
snedstreck 1 vingspetsen och, 1 fraga om hanen, pa de kammade 
antennerna. 


FORSOK MED AGG OCH UNGA LARVER AF NUNNAN 
(LYMANTRIA MONACHA L). 


1898 ars höst erhölls ett antal ägg af nunnan fran Vira i 
Södermanland, centrum för nunnehärjningen. Sedan de förvarats 
på vinden, där temperaturen stundom nedgick till — 10 à 12 
C., intogos 15 st. den 8 januari 1899 från — 6°, inlades i ett 
preparatrör med bomullspropp, placerades i 4 timmar ofvanför 
en kamin i + 26, sattes därefter utanför fönstret öfver natten, 
då temperaturen nedgick till -— 6,5, fingo följande dag under 8 
timmar njuta + 29 öfver kaminen, kommo så för natten ome- 
delbart i — 4°, som sedermera sjönk till — 7, intogos följande 
morgon och förblefvo 11/2 dygn i + 26 à 29, utsattes åter den 
rr januari om kvällen och förblefvo till den 16 januari i en tempe- 
ratur mellan töväder med stundom sol och — 11,5, flyttades så 
omedelbart från — 6° till + 24, o. s. v. med ömsom köld och 
ömsom värme ända till den 26 januari, då de från — 11,5 in- 
togos till vanlig rumsvärme, omkring + 17, hvarest de fingo 
vara i fred. Den 7 februari kröpo krya larver ur samtliga äggen! 


4 


MEVES: FÖRSÖK MED ÄGG OCH LARVER AF NUNNAN, 223 


När larverna voro 1—2 dygn gamla, utsattes 5 st. uti ett 
preparatrör i 2 öfver natten; intagna följande morgon kryade de 
i början alldeles stela och orörliga larverna till sig igen. Bjudna 
på omkring — 9 nattfrost, lämnade blott 2 af de 5 det jordiska 
lifvet. 

Af hårda vintrar och vårfroster torde man således ej kunna 
förvänta - någon betydligare decimering af nunnan, hälst som in: 
sekter i allmänhet pläga vara ömtåligare för plötsliga temperatur- 
skiftningar än för ihållande, om än skarp köld. 

J. Meves. 


INSEKTSAMLINGARNA VID STATENS 
ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 


Redan förut hafva dessa samlingar i tidskriften blifvit om- 
nämnda och hur grunden till dem blifvit lagd genom Entomo- 
logiska Föreningens frikostighet. Då Anstaltens upprättande med 
allvar kom på tal, antogs visserligen, att insektsamlingar vid 
denna institution vore mindre behöfliga, alldenstund Riksmuseets 
vid behof kunde anlitas. Under somrarna, då de flesta om ej 
alla insektprof inkomma för att bestämmas, och insändarna van- 
ligen önska genast erhålla begärda upplysningar därom, skulle 
dock svårigheter ofta kunna uppstå, ifall man emellanåt nödga- 
des resa in till Stockholm för att få profven jämförda med säkert 
bestämda exemplar. Olägenheterna häraf skulle naturligtvis blifva 
störst efter ombyte af tjänstemän, då ingen entomolog nu för tiden 
torde vara så hemmastadd med alla insektordningar, att han kan 
i hast bestämma hvilken insekt som hälst, utan att anlita sam- 
lingar. Om dessa finnas på stället, blir arbetet ojämförligt lättare 
och mycket mindre tidsödande. Intresserade personer, som be- 
söka anstalten, önska merendels att få se en och annan skade- 


3 


224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


insekt; och vid sådana tillfällen vore det mindre lämpligt, att 
nödgas visa dem till Riksmuseets entomologiska afdelning, som 
ju ej kan när som hälst stå öppen för allmänheten. 

Vid Anstalten måste alltså alla tillfällen, som härtill kunna 
anslås, användas till bestämmande och ordnande af de insekter, 
som redan förefinnas samt till anskaffande af flera. Coleoptera 
och Lepidoptera blifva efter sammansläendet af FÄHREI, ANKAR- 
KRONAS, SANDAHLS m. fl. samt komplettering ur undertecknads 
samlingar ganska väl representerade, men af öfriga insektordnin- 
gar finnes ännu blott obetydligt. 

De personer i vårt land, som under ungdomsåren samlat 
insekter af sist antydda ordningar och önska, att dessa skola 
komma till nytta samt så godt sig göra låter förvaras och vårdas, 
kunna nu få denna önskan uppfylld genom att förära dem till 
anstalten, hvarest de med tacksamhet mottagas. Då utrymmet 
därstädes är tämligen inskränkt, kunna dit skänkta samlingar lik- 
väl ej för all framtid bibehållas i sitt ursprungliga skick, utan 
måste sammanslås med dem, som redan finnas på stället eller 
framdeles erhållas. Etiketter med gifvarens namn komma dock 
alltid att fästas vid nålarna för att erinra om honom. Om 
en större samling skulle öfverlämnas inom den närmaste tiden, 
komme denna att utgöra själfva stommen till anstaltens och där- 
igenom blifva bibehållen för framtiden i något så när samma till- 
stånd, hvari den befann sig vid öfverlämnandet, samt än vidare 
kompletteras. Illa hopkomna och sedermera missvårdade insekt- 
samlingar kunna dock ej mottagas under någon förbindelse. 

Då jag ej sällan hört personer vara bekymrade öfver sin 
kära insektsamlings tillkommande öden, har jag ej kunnat under- 
låta att offentliggöra ofvanstående tillkännagifvande, hvilket jag hop- 
pas skall vara välkommet åtminstone för någon af våra insekt- 
älskare och samlare. 

Statens Entomologiska Anstalt i september 1899. 

Sven Lampa. 


AST CELL LL 


225 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 


DEN 30 SEPTEMBER 1890. 


Ordföranden, prof. AURIVILLIUS, inledde sammankomsten med 
att hälsa intendenten öfver K. Djurgården, jägmästaren F. EpeL- 
STAM välkommen, såsom för första gången närvarande, och med- 
delade därefter, att bland Föreningens medlemmar sedan vår- 
sammanträdet aflidit bruksägaren A. WANGDAHL och skogsför- 
valtaren G. N. TiDÉN. Öfver vår nyligen aflidne, mycket fram- 
stående entomolog, adjunkten C. G. THOMSON i Lund, föredrog 
ordföranden sedan en kort dödsruna; en utförligare sådan kom- 
mer att införas i Entomologiska Föreningens tidskrift. Adjunkten 
THOMSONS skalbaggesamling hade redan sålts till utländsk man. 
Nu framhölls den stora önskvärdheten af, att medel på ett eller 
annat sätt måtte beredas till inköp af stekelsamlingen, så att 
denna, hvilken innehölle en stor mängd typexemplar, ej minst 
af de för den praktiska entomologien synnerligen betydelsefulla 
parasitsteklarna, växtsteklarna m. fl, komme att stanna inom 
Sverige. 

Sedan sista sammankomsten hade styrelsen till medlemmar 
af Föreningen invalt läroverksadjunkterna d:r H. DAHLSTEIN och 
K. LÖFGREN samt jägmästaren K. G. W. PETTERSSON. 

Pä förslag af styrelsen beslöt Föreningen att till ett pris af 
1,000 kr. inköpa d:r EMIL HAGLUNDS på dyrbara och svärät- 
komliga planschverk rika samling af fjärillitteratur. 

Första föredraget för aftonen hölls af doktor Y. SJÖSTEDT 
och handlade om »Kampen mot Löfskogsnunnan, äfven kallad 
Trädgärdsnunnan (Ocxeria dispar 1.)». 

Entomol. Tidskr. Arg. 20, H. 4 (1899). ı 15 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


På uppdrag af K. Landtbruksstyrelsen hade d:r SJÖSTEDT 
första gången besökt det inom södra Småland och norra Blekinge 
belägna område, hvarest Löfskogsnunnan åstadkommit skada, för 
att utröna detta områdes utsträckning och vidtaga andra förbe- 
redande åtgärder. Området sträckte sig omkring ı mil i längd 
och en half i bredd. Som bekant anslogos därefter 10,000 kr. 
af statsmedel för ifrågavarande insekts bekämpande. Dir Sjö- 
STEDT fick af K. Landtbruksstyrelsen förordnande att anordna 
och leda arbetet. Så fort snösmältningen ägt rum, pröfvade 
han å ort och ställe olika utrotningsmedel och metoder. Fram- 
för allt var det af vikt att angripa äggen, hvilka i hopar af 
300 till 350 (i medeltal) funnos enormt talrika på stenar. Bäst 
och billigast visade det sig vara att bestryka ägghoparna med 
stenkolstjära (Black varnish), hvaraf äggen säkert förstördes. 

Det egentliga arbetet — med 88 å 150 man — börjades 
ej förr än omkring en tredjedel af april månad förflutit. Omrä- 
det är synnerligen stenbundet och rikt på stenhägnader, hvilka 
särskildt utgjorde härdar för de lagda trädgårdsnunneäggen. FEj 
mindre än 36,000 meter sådana stenmurar undersöktes, och där 
så ansågs nödigt, omgäfvos de och marken närmast intill af 
med larvlim bestrukna läkter, hvilka det längre fram visade sig, 
att larverna ej kunna krypa öfver på vägen till träden. 

På sommaren gjordes sedan den glädjande iakttagelsen, att 
antalet larver, hvilka utkläckts ur ägg, som under våren ej kun- 
nat iakttagas eller åtkommas, var jämförelsevis helt ringa. När 
larverna vuxit ut till lämplig storlek, genomgicks åter hela om- 
rådet. Skogen å detsamma är icke gammal. När man slog på 
träden med störar, hade detta den verkan, att larverna föllo 
ned. De uppsamlades på utspända lakan och dödades. Vid mera 
framskriden utveckling draga de sig ned under stenar, ofta gan- 
ska djupt i marken. 

De första larverna utkläcktes i slutet af april, men allmän 
blef utkläckningen först i och med löfsprickningens inträdande 
fram i maj. Hos larverna kunde 4 utvecklingsstadier lätt ur- 
skiljas, hvilka af d:r SJÖSTEDT beskrefvos. 

Resultatet af »kampen mot Löfskogsnunnan» kunde med allt 
skäl sägas hafva utfallit gynnsamt. En bidragande orsak härtill 
voro de på fjärilns larver uppträdande parasiterna, bestående af 


> 
= 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 30 SEPT. 1899. 227 


steklar och flugor. Hade löfskogsnunneäggen ostördt fatt kläc- 
kas, skulle de uppkomna larverna helt sannolikt blifvit så till- 
räckliga för de befintliga parasiterna, att dessas inverkan knap- 
past kunnat märkas, men nu blef förhållandet ett annat. Para- 
siterna, som fingo vara i fred, medan fjärilns ägg — och sedan 
larver — massvis dödades, blefvo öfvermäktiga. 

Under och efter det intressanta föredraget förevisade d:r 
SJÖSTEDT »biologiska grupper» af Löfskogsnunnans alla utveck- 
lingsstadier och af dess parasiter samt fotografier och kartor. 

I sammanhang med detta föredrag yttrade sig professorerna 
AURIVILLIUS och LAMPA, byråchefen MEVES, kapten KULLBERG 
och landtbruksinspektör LYTTKENS. 

Byråchefen MEves lyckönskade d:r SJÖSTEDT att hafva 
nått ett så godt resultat, som skett. Prof. LAMPA framhöll under 
allmän tillslutning den stora betydelsen af, att åtminstone öfver- 
skottet af årets statsanslag under kommande år finge, om så be- 
höfdes, användas till fortsättande af den så lyckligt utkämpade 
förföljelsen mot Löfskogsnunnan. Nya härdar kunna nämligen 
komma att påträffas, och vid de gamla kunde ju liksom en efter- 
släckning behöfvas, på det att härjningarna ej måtte ånyo 
blossa upp. 

Adjunkten vid veterinärinstitutet A. BERGMAN redogjorde 
härefter för några undersökningar och försök, som han efter upp- 
maning af professor LAMPA utfört med baciller från ett par sjuka 
larver af Löfskogsnunnan. 

Kulturer af bacillerna förevisades, och tillvägagängssättet 
omtalades. En af bacillerna — den talrikaste och som högst 
sannolikt förorsakat sjukdomen hos larverna — beskrefs särskildt. 
Då inga löfskogsnunnelarver vidare funnos till hands, lämnade 
prof. LAMPA några larver af Nunnan (Lymantria Monacha L.), 
och för dessa visade sig ifrågavarande bacill vara patogen; den 
ena larven, som ej var färdig att förpuppa sig, dog snart nog 
efter att hafva förtärt granbarr, som öfversprutats med bacillkul- 
turen, utspädd med steriliseradt vatten. Pa t. ex. kälfjärillarver hade 
bacillen, som att vänta var, icke utöfvat någon märkbar inverkan. 

I sammanhang med denna redogörelse yttrade sig prof. 
LAMPA, som också tackade adjunkten BERGMAN för de utförda 


undersökningarna. 


228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


Undertecknad meddelade sedan, att bläsfotingar (PAysa- 
poder) under förliden sommar i massor uppträdt och gjort 
skada på sockerärter. Så hade föredraganden af adjunkten 
BERGMAN blifvit gjord uppmärksam på nämnda små insekters 
härjningar på socker- och märgärter 1 Veterinärinstitutets träd- 
gård. Ärterna voro där skadade i så hög grad, att intet 
annat återstod, än att upprycka och förstöra dem tillika med 
skadedjuren. Föredraganden hade funnit, hurusom larverna i alla 
utvecklingsstadier angrepe de späda bladen, ärtbaljorna och blom- 
knopparna. I de senare träffades också de utvecklade insekterna 
talrikast. Larverna åto bort en del af det gröna parenkymet i 
bladen, hvarefter ärtståndens tillväxt i hög grad hämmades. På 
samma sätt skadades de fåtaliga baljorna till det yttre; ljusa fläc- 
kar uppstodo, åtföljda, liksom på de smärre bladen, af en för- 
krympning. I blomknopparna skadades fruktämnen och ståndare, 
hvarefter deformering eller rent af förvissning inträdde. Puppor 
hade omöjligen kunnat upptäckas, men däremot träffades märken, 
som utvisade, att äggen åtminstone delvis blifvit lagda vid basen 
af femte till tionde bladparens stipler, nedifrån räknadt. Bläs- 
foting-arten Physopus robusta Uzer hade här gjort största skadan, 
om också ett par mindre arter i utveckladt tillstånd förekommo på 
sockerärterna. Ett par veckor längre fram på sommaren eller i 
medlet af augusti hade föredraganden i Östergötland funnit lik- 
nande, om ej fullt så svåra skador på sockerärter. Där var det 
andra arter af samma insektgrupp, som gjort största skadan. 

Skadade sockerärter äfvensom bläsfotingarna förevisades. 
Adjunkten BERGMAN visade en fotografi af skadad ärtbalja, och 
prof. LAMPA meddelade att han genom experiment öfvertygat sig 
om, att ingen annan insekt än blåsfotinglarver åstadkommit de 
anmärkta skadorna i baljorna. Afven vid Experimentalfältet hade 
ifrågavarande härjning varit ansenlig. 

Kandidat Nits HOLMGREN redogjorde därefter för sina un- 
dersökningar öfver genitalapparatens byggnad hos insektfamiljerna 
Fulgoride, Fasside och Cercopide samt förevisade teckningar 
häröfver. Hos en art — 7 hammotettix mixta — hade det inom 
hela djurvärlden mycket egendomliga förhållandet iakttagits, att 
äggstockarna förenats genom en »brygga», oaktadt äggledarna 
voro fullständigt skilda. ; 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 30 SEPT. 1899. 229 


I sammanhang härmed yttrade sig prof. AURIVILLIUS. 

Landtbruksinspektér A. LYTTIKENS förevisade hveteprof, som 
han för tre år sedan erhållit från Egypten, och hvari ur nästan 
hvartenda korn en liten snytbagge, som af prof. AURIVILLIUS 
förklarades för en Calandra-art, utkrupit. 

Byråchefen Mrves omnämnde, att till K. Domänstyrelsen 
insändts tvänne exemplar af Nunnan från Skutskär, hvilket nu vore 
den nordligaste ort inom vårt land, där denna skadeinsekt träf- 
fats. Oaktadt mycket letande hade inga flera individer kunnat hit- 
tas. Prof. AURIVILLIUS omtalade, att ett exemplar af samma in- 
sekt i augusti träffats på Singö i Roslagen. 

Doktor C. NYSTRÖM framhöll den stora rål, insekterna spela 
såsom spridare af sjukdomar, särskildt nu i fråga om mjältbrand, 
och hänledde Entomologiska Föreningens uppmärksamhet till de 
viktiga problem, som i dessa afseenden funnes att utreda. Prof. 
AURIVILLIUS betonade ytterligare dessa förhållanden och påminde 
om ett meddelande, som nyligen gått genom tidningspressen om 
myggor, hvilka i London antagits hafva införts dit med träkubb 
från Australien, och hvilka förorsakat mycket svåra bulnader hos 
personer, som blifvit stungna. Högst sannolikt hade dock bul- 
naderna förorsakats af en inhemsk engelsk mygga. Redan under 
tiden för prof. O. SANDAHLS praktik hade här på Kungsholmen 
en till släktet Anopheles hörande myggart förorsakat svåra bul- 
nader, kanske emedan den fört med sig någon giftsmitta. 

I sammanhang härmed yttrade sig ytterligare doktor C. Ny- 
STRÖM och doktor H. NORDENSTRÖM. 

Prof. AURIVILLIUS meddelade härefter, att en utförligare rese- 
berättelse ingått från årets vandringsstipendiat, studeranden NILS 
SYLVÉN, och anförde därur några intressanta fynd af insekter. I 
sammanhang härmed meddelade doktor NORDENSTRÖM ett insekt- 
fynd från Öland, och prof. LAMPA omtalade, att en larv af Dödskalle- 
fjäriln under sommaren hållits fångad vid Entomologiska Anstal- 
ten, samt att det kunnat bekräftas, att denna larv gifver egen- 
domliga ljud ifrån sig. 

Till och med efter intagen supé fortsattes aftonens mycket 
lifliga ôfverläggningar; de slutade först efter midnatt. Direktör 
G. HOLMERZ redogjorde nämligen då för vissa af sina under 
sommaren gjorda iakttagelser öfver resultaten af Nunnans bekäm- 


5 


230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


pande. Larverna hade visat sig äga mycket stor förmäga att 
hålla sig kvar pa granarna, t. ex. när dessa fälldes, hvilket för- 
minskade den med limningarna kring träden åsyftade verkan. 
Mycket viktigt vore att hugga ned och afbarka samt bränna 
barken af träden på de mest angripna. områdena o. s. v. Byrà- 
chefen Mrves och prof. AURIVILLIUS instämde visserligen i att 
nedhugga starkt äggbelagda granar, men framhöllo a andra sidan, 
att anbringandet af limningarna à träden uträttar långt mera, än 
af direktör HOLMERZ anförande syntes framgå, Ett stort antal 
larver hade kunnat anträffas nedanför nämnda ringar utan att 
förmå öfverskrida dem, och fjärilns utbredning hade hämmats; 
atgärderna med limningarna och andra vidtagna matt och steg 
kunde anses medfört, bland annat, att parasiterna nu lättare 
borde rå på det i alla fall mycket ringare larvantalet, än som 
eljest skulle skett. 

Till den viktiga frågan om Nunnans bekämpande torde 
Entomologiska Föreningen återkomma, då denna efter inkomna 
utförligare berättelser framdeles kan mera allsidigt och noggrannt 


bedömas. 


Filip Trybom. 


| LH wan? ee 
» 


231 


A NOTE ON AFRICAN LIMACODIDAE. 
BY 


HARRISON G. DYAR, 
U. S. National Museum, Washington D. C., U. S. A. 


In the eighteenth volume of the Entomologisk Tidskrift, p. 
221. Prof. AURIVILLIUS describes a genus of Lzmacodidae as 
Haplomiresa. ‘The genus is an interesting one from its peculiar 
venation and belongs to the strange group of African Limaco- 
dids in which the tendency to coalescence of the two rows of 
pectinations of the male antennae appears, culminating in such 
forms as Barza KarscH and PBarilla Dvar!, where the antennae 
are unipectinate. However, Prof. AURIVILLIUS’ generic term must 
fall before Profatota Hot. which was published earlier. Dr 
HOLLAND did not give the venation, but an examination of his 
type shows it to be the same as that given for Haplomtresa. 
The following synonymy will obtain: 


1 Barilla gen. nov. Differs essentially from Daria KARSCH in having 
but two spurs on the hind tibiae. Male antennae shortly singly pectinate. 
Palpi porrect, third joint dependent, distinct, the palpus about one and a half 
times the length of head. Head rather prominent. Fore wings with 12 veins, 
2 to 5 separate, 7 to 9 stalked, 11 straight, fork of discal vein long and 
closed by a cross#vein. Hind wings with 8 veins, 6 and 7 from a point, 8 
anastomosing with cell near base. Type, Miresa transversata HOLLAND, Ent. 


news, IV, 104. x 


232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Genus Prolatoia HOLLAND. 


Prolatoia HOLLAND, Ent. News, IV, 107 (1893). 

Haplomiresa Aurivizius, Ent. Tidsk. XVIII, 221 (1898). 

Male, antennae bipectinated to the tip; female, simple. 
Palpi long, about two and a half times as long as head, obli- 
quely ascending, third joint slender, long. Hind tibiae with four 
long spurs. Fore wings with 11 veins, none stalkad; hind wings 
with 8 veins, 6 and 7 from a point or stalked, 8 anastomosing 
with cell toward base. 

Species: pertleuce HoLL., Sjöstedti Avr. 


233 


DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA 
| VON 
CHRISTOPHER JAURIVILLIUS. 


=. 


Arctiidæ. 


Die Gattungen der Arctiinen sind unter sich sehr nahe ver- 
wandt und können nur mit Schwierigkeit scharf unterschieden 
werden. Bisher wurden die æthiopischen Formen dieser Unter- 
familie auf sehr viele, zum Theil für die Fauna dieses Gebietes 
ganz fremde Gattungen vertheilt. Viele dieser Gattungen sind 
völlig unhaltbar. Um meine Auffassung der Gattungen klar dar- 
zulegen gebe ich hier eine Uebersicht derselben, soweit sie mir 
genau bekannt sind!. 


Uebersicht der æthiopischen Arctiinen-Gattungen. 


I. Die Rippe 3 der Vorderflügel entspringt nahe an der Rippe 
4 aus der Hinterecke der Mittelzelle. 
A. Die Rippe ıo der Vorderflügel entspringt hinter der Spitze 
der Mittelzelle aus dem Stiele der Rippen 7—g. Die 
Vorderflügel desshalb stets ohne Anhangszelle. 


1 Die Gattungen Adrallia (> = Spilosoma), Anaphela, Binna (? = Spi- 
losoma), Daphenura, Metaculasta und Sciatta konnte ich nicht hinreichend 
untersuchen. 


Callioratis gehört nicht den Arctiiden, sondern den Geometriden oder 
den Lymantriiden an. 


Callicereon ist sicher eine Eulengattung. 


45 


‘ 


4 


234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


a. Die Hinterschienen mit 4 Sporen. Die Vorderschienen 
unbewaffnet. 1. Spzlosoma STEPH.” 

- 8. Die Hinterschienen nur mit 2 Sporen. 
Der Scheitel und die Vorderschienen unbewaffnet. 
a. Die Rippe ıo der Vorderflügel entspringt viel 
näher an der Spitze der Mittelzelle als an der 

Rippe 7. 2. Creatonotus HÜEN. 

b. Die Rippe 10 der Vorderfiügel entspringt in der 

Mitte zwischen der Spitze der Mittelzelle und 

der Rippe 7 oder näher an der letzteren. 

1. Die Vorderflügel langgestreckt. Die Palpen 
kurz, die Stirn nicht oder nur wenig über- 
ragend. 3. Paralacydes n. nom.” 

2. Die Vorderflügel gross und breit. Die Pal- 
pen länger, die Stirn ziemlich weit überragend. 

5. Parachelonia n. gen." 
++ Der Scheitel unmittelbar hinter den Fühlern mit 
einer erhabenen Querliste. Die Vorderschienen an 
der Spitze mit zwei kräftigen Dornen. 

4. Acantharctia n. gen. 
B. Die Rippe ıo der Vorderflügel entspringt fast immer vor 
der Spitze der Mittelzelle und ist entweder ganz frei oder 
vereinigt sich gewöhnlich direkt oder durch die aus ihr 
entspringende Rippe 9 mit der Rippe 8 und bildet da- 
durch eine geschlossene Anhangszelle. Sehr selten ent- 
springt die Rippe 10 aus der Spitze selbst der Mittelzelle. 

a. Die Hinterschienen mit 4 Sporen. 
N. Die Vorderschienen normal gebildet, unbewaffnet. 

+ Die Rippe 6 der Vorderflügel unmittelbar aus 
der Mittelzelle. 

+. Die ODC der Vorderflügel fehlt oder ist 
kurz und steht senkrecht oder nur wenig 


schief. 
? Von dieser Gattung kann ich Aldenus WALK., Æpilacydes BUTL., Zyral- 
penus BUTL., Zeucaloa BUTL. und Spilaretia BUTL. nicht unterscheiden. 

3 Statt Menas HÜBN. (= Zutenia WALLENGR. = Caligula AURIV.), 
welche Namen schon verbraucht sind. Zacydes HÜBN. hat vier Sporen an den 
Hintertibien. 

* Typus: Chelonia rubriceps MAB, aus Madagascar. 


46 


ee. TE 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 235 


0. Die Beine sind nicht langhaarig. 
\. Die Rippen 4 und 5 der Hinter- 
flügel nicht gestielt. 
+. Die Anhangszelle der Vorder- 
flügel fehlt oder ist schmal 
und lang. 

ı. Die Hinterflügel gross mit 

abgerundeter Spitze. 
a. Die Vorderflügel breit. 

Die Stirn ohne Haar- 

pinsel. 

a’. Die Anhangszelle der 
Vorderflügel sehr lang 
und schmal, lineär, die 
Rippe : 7. aus ihrer 
Aussenseite _ entsen- 
dend. Die Sporen kurz. 

6. Amphicallia n. gen.” 
b'.Die Anhangszelle der 
Vorderflügel ziemlich 
kurz, fast triangulär. 

Die Sporen lang. 
7. Rhamdophora WALLENGR. 
b. Die Vorderflügel lang 
und schmal. Die Stirn 
jederseits mit einem kur- 

sen Haarpinsel. 

18. Zhgma Hüsn.® 
2. Die Hinterflügel verhält- 
nissmässig klein (sie sind nur 
wenig länger als die Hälfte 
der Vorderflügel) und mit 


> Typus: Callimorpha bellatrix DALM. A genere Callimorpha differt 
areola radiali alarum anticarum. valde elongata, costam 7:am e latere exteriore 
emittens et costa 8 alarum posticarum multo longius cum trunco communi an- 
teriore conjuncta, » 

$ HAMPSON stellt diese Gattung zu den Lithosiinen; durch die dicklei- 
bigen afrikanischen Arten passt sie. jedoch viel besser unter die Arctiinen. 


47 


bas. 


236 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


scharfer Spitze. Die Vor- 
derflügel langgestreckt. Die 
Mittelzelle der Hinterflügel 
ist sehr lang und reicht 
weit über die Flügelmitte 
hinaus. 
11. Pelochyta Hüsn. 
+. Die Anhangszelle der Vor- 
derflügel ist breit, aber sehr 
kurz, querliegend. 
8. Grammarctia n. gen." 
(WW. Die Rippen 4 und 5 der Hinter- 
flügel gestielt. 12. Maxia Kırpy. 
00. Die Schenkel und Schienen langhaarig. 
1. Der Saum der Vorderflügel kürzer 
als der Hinterrand, an der Rippe 
4 winkelig gebrochen. Die Hin- 
terflügel normal. 
16. Bathmochtha KARSCH. 
2. Der Saum der Vorderflügel wenig- 
stens so lang wie der Hinterrand, 
gleichmässig gebogen. Die Hin- 
terflügel verhältnissmässig kurz und 
klein. 20. Epicausis Butu.® 
++. Die ODC der Vorderflügel ist lang und 
sehr schief gestellt; die Rippe 6 entspringt 
darum fast in der Mitte zwischen der Rippe 
5 und der Spitze der Mittelzelle. 
14. Stenarctia n. gen. 
Die Rippe 6 der Vorderflügel kommt aus der 
Anhangszelle. Die Rippe 5 der Hinterflügel 
weit von der Rippe 4 getrennt. 


© Typus: Setina bilinea WALK. Siehe unten p. 243. 
3 Bei Æpicausis ist die Rippe 8 der Hinterflügel fast nur in einem Punkte 


nahe an der Wurzel mit der vorderen Mittelrippe verschmolzen. Sie wäre 


darum nach HAMPSON eine Noctuide. Mir scheint es aber ganz unmöglich 


eine solche Form wie Æpicausis unter die Noctuiden zu stellen. Eher glaube 


ich, dass wir es hier mit einem neuen Familientypus zu thun haben. 


48 


mou ‘at. = ‘14e. Pa Le ra? 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN. AUS AFRIKA. 237 


1. Die Stirn schwach konvex, unbewaffnet. 

Die Rippen 6 und 7 der Hinterflügel lang 

gestielt. Die Rippe 5 der Hinterflügel nor- 

t mal. 17. Carpostalagma KARSCH.” 


to 


Die Stirn mit hornigen Erhabenheiten be- 

waffnet. Die Rippen 6 und 7 der Hinter- 

flügel nur sehr kurz gestielt: Die Rippe 5 

der Hinterfliigel sehr schwach, fast nur durch 
eine Falte angedeutet. 

19. Diaphone Hten.'° 

MN. Die Vorderschienen an der Spitze mit 1—2 ge- 

kriimmten Dornen. 9. Euprepia Ocus."' 

8. Die Hinterschienen nur mit Endsporen. Die Vorder- 

schienen an der Spitze mit zwei gekrümmten Dornen 

bewaffnet. 10. Dionychopus H. ScH.!” 

II. Die Rippe 3 der Vorderflügel entspringt weit vor dem Hin- 

terwinkel der Mittelzelle, gewöhnlich fast in der Mitte zwi- 

schen den Rippen 2 und 4. 

a. Die Rippe 11 der Vorderflügel entspringt aus der Spitze 

der Mittelzelle oder gewöhnlich hinter der Spitze aus dem 

Stiele der Rippen 7—10. Die ODC der Vorderflügel ist sehr 

kurz und die Rippe 6 darum ganz in der Nähe der Zellen- 

spitze ausgehend. 13. Caryatis Hüsn. 


To 


Die Rippe 11 der Vorderflügel geht frei aus dem Vorder- 


3 Vielleicht eher eine Lithosiine. KARSCH führt Carpostalagma zu den 
Noctuiden, wahrscheinlich weil die Rippe S der Hinterflügel schon aus dem 
ersten Drittel der Mittelzelle entspringt. Aus demselben Grunde aber konnte 
mann Callimorpha dominula und guadripunctaria als Eulen betrachten. Die 
Thatsache ist, dass bisher niemand einen stichhaltigen Unterschied zwischen 
den Arctiiden und den Noctuiden angeben konnte. 

10 Diaphone konnte vielleicht besser unter die Agaristiden (vergl. Ent. 
Tidskr. 13, p. 183) eingereiht werden. 

Ich habe die æthiopischen Arten geomeirica OBERTH. und Zilioti 
BUTL. nicht untersuchen können; vermuthe aber, dass sie mit pudica Esp. 
congenerisch sind. 

1? Mit Dionychopus fällt Teracotona BUTL. völlig zusammen. KIRBY will 
für Dionychopus HÖBNER's Namen Ahodogastria brauchen. Ahodogastria ist 
aber nach meiner Ansicht nur eine Synonyme von Pelochyta HUBN. HAMPSON 
vereinigt Dionychopus mit Creatonotus (Fauna Ind, Moths 2. p. 26), eine An- 
ordnung, welche sicher unnatürlich ist. 


49 


238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


rande der Mittelzelle aus. Die ODC der Vorderflügel ist 
sehr lang und die Rippe 6 entspringt darum fast in der 


Mitte zwischen der Rippe 5 und der Zellenspitze. 
15. Zarache WALK. 


Hier folgt ein alphabetisches Verzeichniss der beschriebenen, 
æthiopischen Arten. Die Gattungen und Arten, die mir nicht 
oder ungenügend bekannt sind, werden mit ° bezeichnet. 


"Adrallia WALK. — °bipunctata WALK. (ist eine Arctiide und 
keine Limacodide). 

Acantharctia AURIV. — nivea AURIV. — vittata AURIV. 

Amphicalla Avriv. — bellatrix Daim. — zncomparabilis MAB. 
— °pactolicus Buti. — °7helwalli Druce (sebra Roc.). 
—— °hgris BUTL. 

"Anaphela War. — °stellata GuER. 

"Dathmochta KarscH. — °albtlunulata Karscu. 

"Dinna WALK. — “penticillata Wax. (? = Spilosoma lutescens 
WALK. var.). 

Carpostalagma KARscH. — viridis PLOTZ. 

Caryatis Hien. — hersilia Druce. — °holoclera KARSCH. — 
phileta Drury. 

Creatonotus Hüpn. — leucanioides HoLL. — punctivitta WALK. 

Daphenura Buri. — ‘fasciata BUTL. — °minuscula BUTL. 

Diaphone Hüsn. — eumela Cram. — lampra Karscu. 

Dionychopus H. ScH. — amasis Cram. — ?°clara HoLL. — 
debilis Fern. — erythronota Boisp. — rhodoph@a WALK. 


— submacula Wark. (roseata BuTL.) mit var. obscura WALK. 


(ratalica MOSCHL.). 


Fligma Hien. — duplicata Aurıv. — hypsoides WALK. — 
letepicta OBERTH. — "malgassıca ROTHSCH. 

Lpicausts Butt. — Smithi Mas. 

Luprepia Ochs. — °Ellioti Burt. — °geometrica OBERTH. 

Grammarctia AURIV. — bilinea WALK. 

Maxia Kırey. — sfrigilata SAALM. 


13 Nach HOLLAND (Psyche 6 p. 397) fällt Zarache mit Casphalia WAL- 
KER zusammen, Unser Museum besitz nicht Casphalia flavicollis WALK. und 


ich kann darum diese Angabe nicht kontrolliren. 


50 


ae BET TC) 7 | 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 239 


"Metaculasta Burst. — °dives Butt. 

Parachelonia AURIV. — rubriceps Maß. 

Paralacydes Aurıv. — arborifera Buri. — gracilis BuTL. (1898). 
—- marginalis WALK. (ramivitta WALK.). — scapulosa WAL- 
LENGR. — "Smith Hour. (1897). — vocula StoLL. — Wal- 
lengrent AURIV. 

Pelochyta Htsx. — A. Caput et thorax supra nivea: bubo WALK. 
‘lupia DrucE. — nigroapicalis AURIV. — nivaria WEYM. 


(? = lupia DR). — phedra Wrym. — rufifemur WALK. 

B. Caput et thorax supra obscura, flavicantia—brunnea: 
‘fennia DRUCE. — madagascariensis BoIsD. (BAURI MÖSCHL.). 
— °mauritia CRAM. — syntomina BUTL. — vidua Cram. 
— vitrea PLÔTZ. — °vetripennis BLANCH. 


Rhanidophora WALLENGR. — °agrippa DRUCE (1899). — cincti- 


gutta WALK. (AURIV.). — phedonia Cram. 


°*Sctotta WALK. — °inconcisa WALK. 
Spilosoma STEPH. — °Abbotti Hort. — adspersum Mas. — 


arabicum Hames. — aurantiacum Horr. (S' multiscriptum 
Horr.). — drfurca Wak. — °Colini MaB. — curvilinea 
Wark. — ‘dissimile Dist. — eugraphicum WALK. — eu- 
proctina AURIV. — flavum WALLENGR. (madagascariense 
BUTL.). —- zunotatum WALK. — "mvestigatorum KARSCH. 
— linea WALK. (strigatum WALLENGR.). — lineata WALK. 
(album WALLENGR.;, Puella DRUCE). — "lemniscatum Disv. 
— lucidum Druce (? = flavum WALLENGR.). — /utescens 
WALK. (mundatum Waık.; screabile WALLENGR.) mit var. 
scita WALK. (List. 31 p. 298). —- maculosum Cram. (@guale 
Wark.; eyralpenus PLOTZ.). — °melanimon Mas. — mela- 
nogastrum Hou. — °Moloneyi Druce. — nigricosta HOLL. 
(? scortillum WALLENGR.) — Punctulatum WALLENGR. (aurt- 
cinctum BUTL. 1897). — purum BUTL. — radiosum DRUCE. 
— °ravum DrucE. — °KRobleti Mas. — °sctoanum OBERTH. 
— scortillum WALLENGR. — °simulans Buti. — testaceum 
WALK. — “trifasciatum Hour. — ”trivitta WaLK. — Walkeri 
n. nom. (sczfa WALK. List. 31 p. 302). — °vettatum DRUCE. 


Stenarctia Aur. — quadripunctata AURW. 
Zarache WALK. — extranea WALK. (9 herpa DRUCE.). 


ra 
FOR 


SI 


240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Von ganz unsicherer, generischer Stellung sind: »Aloa» 
bivittata BUTL. (1808); »Arctia» galactina Mar. (»yeux herissés 
de poils noirs»); »Antheua» angustipennis WALK. und »Arctia 
bicolor» Mas. 


63. Spilosoma Sjôstedti n. sp. — Flavicante-albidum (>) aut 
cervinum (2); dorso abdominis luteo, trifariam nigro macu- 
lato; fronte toto, macula verticis, punctis duobus collaris, 
binis tegularum, apice et latere exteriore palporum, macula 
magna in coxis anticis, pedibus anticis totis, geniculis, tibiis 
intermediis extus apice summo excepto, tarsis intermediis 
totis, macula in medio tibiarum posticarum, apice tarsorum 
posticorum plagisque magnis irregularibus alarum anticarum, 
costis pallidis divisis et saltim in femina linea distincta pal- 
lida cinctis, nigro-fuscis; ventre utrinque serie macularum 
nigrarum; alis anticis plagis (vel maculis) 4 costalibus unaque 
ad marginem posticum serieque marginali macularum 5 inter- 
costalium ornatis, plaga costali 4:a maxima, e maculis 8, 
in areis 2—6, ro—ı2 et in cellula discoidali positis, com- 


posita et cum maculis 4 parvis ad costam 2:am plus minus 


connexis. — Long. alar. exporr. 33—40 mm. 
Kamerun. — Y. Sjöstepr. — Mus. Holmiæ. 
64. Spilosoma euproctina n. sp. — Fig. 10. — of. Nivea 


segmentis 2—6 dorsalibus abdominis aurantiacis, 
puncto singulo nigro ornatis, margine postico colla- 
ris leviter flavicante, ramis antennarum, palpis ex- 


tus, coxis anticis, linea tibiarum anteriorum, macula 


apicali tibiarum posticarum, calcaribus tarsisque 
Fig. 10. Sfilo- supra nigris aut fuscis; alis utrinque unicoloribus 


soma euproctina - : = A : £ 
nivels, antıcıs supra puncto minuto nigro ad basin 


aa areæ 3:2, posticis infra puncto discali nigro. — 
Long. alar. exporr. 23 mm. 
Loko am Niger-Flusse (P. STAUDINGER). — Coll. STAU- 
DINGER. 
65. Rhanidophora phedonia Cr. Unter diesem Namen sind 
bisher zwei sehr ähnliche, aber sicher verschiedene Arten 


vereinigt worden. WALKER giebt in Trans. Ent. Soc. Lon- 


52 


AURIVILLIUS. DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 241 


don (3) ı p. 77 die Unterschiede der beiden Formen ziem- 
lich genau an, betrachtet aber dieselben als Geschlechter 
einer Art, die er czrctigutta nennt. Das & entspricht phe- 
donia Cr., für das 2 behalte ich WALKERS Namen cznctz- 
gutta. Die Unterschiede und Synonymen gehen aus der 
folgenden Uebersicht hervor. 

A. Palporum articulus ultimus articulo secundo plus duplo 
brevior, latitudine vix longior, apice truncatus. Genua, 
tarsi, tibiæ anteriores tote, posticæ apice nigra, albo- 
conspersa vel alboannulata. Ale anticæ supra grise- 
scentes, linea submarginali destitute maculis exterioribus 
sepissime contiguis. 

1. Rh. phedonta Cram. Pap. Exot. 4 p. 110, t; 347 
f. C. (1781). — WALLENGR. Sv. Vet. Akad. Handl. 
5:4, P. 48, ex parte (1865). 

cenctigutta co WALKER Tr. E. Soc. Lond. (3) 
1, p.. 77 (1862). 

B. Palporum articulus ultimus articulo secundo haud vel 
vix brevior, latitudine plus triplo longior, apice oblique 
acuminatus. Pedes flavicantes; tarsi nec non tibiæ et 
coxæ anticæ extus infuscata, non autem alboconspersa. 
Ale anticæ supra brunneo-flavide, linea dentata sub- 
marginali pallida plus minus distincta ornate maculis 
exterioribus sæpissime distantibus. 

2. Rh. cinctigutta WALKER Tr. E. Soc. London (3) 1 
p. 77 $ (1862). 

phedonia WALLENGR. Sv. Vet. Akad. Handl. 
5:4, p. 48, ex parte (1865). 

eburneigutta FELDER Reise Novar. Lep. t. 100 
f. 26 (1868). 

Von beiden Arten liegen mir SS und QQ vor. Es ist 

sehr bemerkungswerth, dass zwei so ähnliche Arten so ganz 


, 


verschiedene Palpen besitzen. 


4, Acantharctia nov. gen. 


Palpi breves, porrecti, frontem vix superantes. — Antennæ 
maris longe, femin& breviter bipectinate. — Vertex pone anten- 
Entomol, Tidskr. Ärg. 20, H. 4 (1899). 53 16 


242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


nas carınula elevata transversa, bilobata armatus. — Coxæ anticæ 

magnæ, valde incrassatæ: tibiæ anticæ apice uncis duobus inæ- 

qualibus armatæ; tibiæ posticæ tantum calcarıbus 2 instructe. 

— Abdomen alas posticas haud vel vix superans. — Alæ tenues, 

subtenuiter squamosæ: anticæ angustæ, elongate. —-- Costæ fere 

omnino ut in genere Spz/osoma dispositæ, at costa to alar. ant. 

sæpe ad apicem cellulæ magis approximata et costæ 6:a. et 7:a 

alar. post. breviter petiolatæ. 

Typus: Acantharctia nivea Avr. 

66. Acantharctia nivea n. sp. — Nivea; fronte, pectore, pe- 
dibus e maxima parte abdomineque flavescentibus, hoc seg- 
mentorum margine postico fasciaque laterali fuscis; tarsis, 
tibiis apiceque palporum extus infuscatis; alis unicoloribus, 


immaculatis, niveis. — Long. alar. exporr. 29—36 mm. 
Congo (DANNFELT). — 4 do, 1 2. — Mus. Holmiæ. 
67. Acantharctia vittata n. sp. — Pallide flavicans, fronte, 


abdomine margineque costali alarum posticarum 
infra saturatioribus, flavis; pectore pedibusque 
(femoribus supra flavis exceptis) fuscis; abdo- 
mine supra fasciis 6—-7 transversis, plus minus 


latis nigris, serie laterali punctorum nigrorum, 
Fig. 11. Acantharctia vittisque duabus ventralibus plus minus latis 
vittata AURIV. fuscis ornato: thorace interdum supra vitta media 
fusca; alis utrinque inter costas vittis valde 

variabilibus, plus minus latis, nigrofuscis instructis, 7 in areis 
1b—7 alarum anticarum, vitta areæ 5:æ per cellulam usque 


ad basin prolongata, 1—8 in alis postieis. — Long. alar. 
exporr. 38—39 mill. 
Natal: Weenen. — Mus. Holmiæ. — 1 &, 1 ©. 
Betschuana Land. — Coll. STAUDINGER. — I gg. 


Wenn alle die dunklen Streifen der Flügel entwickelt 
sind, sehen die Flügel schwärzlich aus und haben nur die 
Rippen und der Vorder- und Hinterrand hellgelb. 

68. Pelochyta nigroapicalis n. sp. -— 9. Nivea, corpore infra 
dense flavescente-suffuso, dorso abdominis, pedibus, articulo 
basali antennarum, margine postico capitis palpisque rubris, 
palporum articulis apice nigris, capite thoraceque supra punc- 
tis nigris (fronte et vertice singulo), collari 4, tegulis 4,:meso 


54 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 243 


noto postice 2, scutelloque 
2) ornatis, tibiis tarsisque an- 
terioribus supra fuscolineatis; 
alis utrinque albis, subdia- 
phanis, anticis supra ad basın 
nigro-bipunctatis, utrinque 
margine ipso costali angustis- 


sime, apice late (usque ad 
originem coste 7:2), margine- Fig. 12. Pelochyta nigroapicalis 
que exteriore minus late irre- AURIV. 
gulariter nigro-fuscis, infra 
etiam margine postico late (fere ad plicam aréæ 1b) infuscatis ; 
alis posticis ad marginem interiorem flavescentibus, apice 
utrinque fuscis. — Long. alar. exporr. 58 mm. 

Kamerun: Barombi Station (PREUSS). — Coll. STAUDINGER. 


4 


= Grammarctia n. gen. 


Palpi breves, graciles, porrecti vel paullo adscendentes, fron- 
tem vix superantes, articulo ultimo minuto. — Frons lata, tumi- 
diuscula. — Antennæ maris brevissime ciliato-serrate,  feminz 
simplices. — Pedes sat longi, adpresse squamosi; tibiæ anticæ 
apice inermes, posticæ calcaribus 4 longis armatæ. — Coste ala- 
rum anticarum 12; costa 2:a paullo pone medium lateris postici 
cellule, 3:a, 4:a et 5:a prope angulum posticum cellule distincte 
separate, 6:a mox pone angulum anticum cellule, 7:a e latere 
exteriore areole radialis mox pone apicem cellule discoidalis 
egrediuntur; costa to:a e latere antico cellulz discoidalis longe 
ante apicem cellule oritur et mox costam g:am emittit, qua se 
deinde cum costa 8:a conjungit areolam radialem latam transver- 


sam formans: costa 11 libera e cellula discoidali. —- Alæ dense 
squamosæ. —- Corpus squamosum. — Abdomen alas posticas vix 
superans. 


Typus: Sezma bilinea Wark. List 31, p. 237 (1864). 
BUTLER führt Ödzlınea zu der ganz verschiedenen nordameri- 
kanischen Gattung Sezrarctia. 


55 


244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Stenarctia nov. gen. 


Palpi mediocres, porrecti, frontem admodum superantes arti- 
culo secundo longo, apice paullulum dilatato, articulo tertio mi- 
nuto, obtuso. — Antennæ maris bipectinatæ. — Tibie anticæ 
apice inermes, posticæ calcaribus 4 longis armatæ. — Thorax et 
abdomen pilosa. — Abdomen valde elongatum, alas posticas 
dimidio fere superans. — Alæ sat dense squamos&; anticæ bre- 
ves, sed sat angustæ, apice obtusz; posticæ late. — Coste ala- 
rum anticarum 12: costa 2 basi curvata pone medium lateris 
postici cellule discoidalis, costæ 3—5 valde approximate ex an- 
gulo postico cellule, costa 6:a fere in medio inter costam 5:am 
et apicem cellule (costula enim transversa superior (ODC) valde 
elongata et obliqua est), costæ 7—9 trunco communi ex apice 
cellule, costæ ıo et ıı liberæ e latere antico cellule oriuntur. 
— Coste alarum posticarum 8: costa 3:a ex angulo postico 
cellule, costæ 4 et 5 breviter petiolate, costæ 6 et 7 ex codem 
puncto oriuntur; costa 8:a usque ad medium cellulæ discoidalis 
cum trunco anteriore confusa. 


69. Stenarctia quadripunctata n, sp. — Fusco-grisea, tronte 
e maxima parte nigro, ad basin 
antennarum rubro-penicillato, 
margine postico capitis rubro, 
collari nigro-bimaculato, pedibus 
pallidis nigrostriatis, coxis anti- 


cis basi rubro-hirtis; abdomine 
Fig. 13. Stenarctia quadripunctata Reese Cmts queen 
eh ie maculato, seriebus nempe dorsa- 

libus duabus, lateralibus duabus 

et ventrali unica macularum majorum ornato, apice fasciculo 
magno rubro instructo; alis anticis fusco-griseis, ad basin 
marginis interioris obscurioribus fuscis, pone medium fascia 
transversa fusca, obsoleta, ima basi punctis 2 minutis nigris 

et ad medium marginis antici maculis 4 nigris, quarum 

2 majores costales, 2 minores in cellula discoidali; alis 


56 


fa 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 245 


70. 


TE. 


posticis pallide flavescentibus, apice et ad marginem exte- 


rıorem late leviter infuscatis. — Long. alar. exporr. 32 mm. 
Ogowe. — Coll. STAUDINGER. 


Ein zweites Stück aus Kuilu ist viel dunkler, hat schwarz- 
braune Hinterflügel und rothen Hinterleib. 


Fam. Syntomidæ. 

& 
Dysauxes subfenestrata n. sp. — Aurantiaca; antennis, 
capite inter et paullo pone antennas, thorace supra (macula 
media aurantiaca excepta), serie dorsali punctorum abdomi- 
nis fasciaque subapicali abdominis nigris; alis anticis nigris 
macula irregulari ad basin costæ aurantiaca maculisque 4 
albido-flavescentibus subpellucidis; prima ad medium margi- 
nis dorsalis antice cellulam discoidalem attingente, secunda 
minore subquadrata in cellula discoidali paullo ante apicem, 
tertia rotundata inter costas 3:am et 5:am, quarta parva 
subapicali inter costas 6:am et 8:am + g:am; alis posticis 
aurantiacis margine exteriore irregulariter anguste nigro; pe- 
dibus unicoloribus flavis. Long. alar. exporr. 26 mm. 

Madagascar. — 2 29. — Museum Hamburg et Holmiæ. 

Mit D. lucia OBERTH. nahe verwandt, durch die Lage 
des dritten, hellen Fleckes der Vorderflügel leicht zu unter- 
scheiden. 


Fam. Lasiocampidæ. 


Opisthodontia dentata n. sp. — Cervino-grisea alis anticis 
grisescentibus ad marginem posticum late (usque ad costam 
tertiam) rufo-fulvis puncto minuto discocellulari lineisque 
duobus transversis undulatis parum conspicuis, nigricantibus : 
alis posticis nigro-fuscis ima basi margineque interno rufe- 
scentibus, pone medium lineis duabus obsoletissimis trans- 
versis nigris; alis infra ut supra coloratis areis pallidis 
paullo magis extensis: ciliis omnibus læte brunneo-rufis; 


57 


Fig. 


I 


No 


ioe) 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 
margine alarum anticarum irre- 
gulariter dentato. .f! — Ex- 
pans. alar. 49 mm. 
Gabun. — Museum Ham- 
burg. 


Im Geäder stimmt diese 
Art, wie die Abbildung zeigt, 
14. Opisthodontia dentata AURIV. sehr nahe mit O. Dannfeltı 
Aur. überein. Ganz wie bei 
dieser ist die Falte des Feldes ı b der Vorderflügel zu einer 
fast vollständigen Rippe entwickelt. Der grösste Unterschied 
zwischen ©. Dannfelti und dentata liegt in den bei dentata 
am Saume unregelmässig gezähnelten Vorderflügeln, während 
diese bei jener Art ganzrandig sind. Auch die Hinterflügel 
sind am Vorderrande nicht so sanft gebogen wie bei Dann- 
felti sondern treten in der Mitte etwas eckig hervor. 
Gonometa niveoplaga n. sp. — 2. Obscure fusco-brunnea: 
alis anticis apice subacute productis, marginem versus paul- 
lulo pallidioribus fasciis transversis tribus obsoletis ferrugineis 
indistincte nigro-marginatis, prima ante medium subrecta, 
secunda mox pone medium ad costam sextam angulata, 
tertia obliqua submarginali fastigiata, infra brunneo-fuscis ad 
basin marginis postici late niveo suffusis; alis posticis apice 
subangulato productis utrinque niveis margine antico (6 mm.) 
et postico (9—ı2 mm.) latissime brunneo-fuscis, margine 
ipso costali tenuissime niveo. — Expans. alar. 115 mm. 

Gabun. — Museum Hamburg. 
Stimmt im Rippenbau völlig mit G. postica WALK. überein. 


Saturniide. - 


Goodia impar (n. sp.?) — Ferruginea vertice et collari late 

cinereis fasciculis ad basin antennarum, genubus, maculisque 

tarsorum albidis; pedibus nigrofuscis ; antennis lutescentibus; 

abdomine supra apicem versus obscuriore fusco-brunneo; alis 

anticis apice valde falcato-productis angulo postico recto, 

obscure rufo-brunneis parte apicali late cinerascente, ante 
58 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN . NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 247 


medium lineis duabus irregularıbus 
transversis, ad costam et ad mar- 
ginem internum valde appropin- 
quatis, in. medio autem separatis 
cinereis, costa pone medium ma- 
culis duabus brunneis ornata, ma- 
cula exteriore triangulari, majore, 


subapicali, ad apicem cellulæ discoi- 
dalis punctis quatuor minutis vitreis Fig. 15. Goodia impar 
brunneo-cinctis, uno ad angulum AURIV, 
posticum, tribus prope angulum an- 
-teriorem cellule sitis; alis .posticis supra fere unicoloribus 
obscure ferrugineis margine exteriore pallidiore subviolascente 
areaque subanali fulva, ad apicem cellule discoidalis punctis 
4 vitreis, fusco cinctis ornatis; alis infra æqualiter subviola- 
scente fusco-ferrugineis margine ipso clare ferrugineo, anticis 
plaga ad apicem cellule, in qua puncta vitrea, maculaque 
parva prope apicem ochraceis. — Expans. alar. 61 mm. 
Kamerun: Nyongwe Fluss. :— Museum Hamburg. 
Durch Flügelform und Zeichnungsanlagen stimmt diese 
Art mit den iibrigen schon bekannten Arten der Gattung 
Goodia genau überein. Ungeachtet der sehr grossen Ver- 
schiedenheiten in Flügelform, in der Bildung des Saumes, 
in. der Entwickelung der Glasflecken : und in der Färbung 
bin ich sehr geneigt zu glauben, dass Goodia zmpar nur 
das & von meiner Holocera? mirabilis‘* ist, welche Art 
in derselben Lokalität und wahrscheinlich gleichzeitig ge- 
fangen wurde. Jedenfalls ist mezrabz/zs Aur. sicher als das Q 
‘irgendeiner Goodia-Art und nicht als Vertreter einer neuen 
Gattung zu betrachten. Bisher sind von der Gattung Goodia 


nur Männchen beschrieben worden. 


Zygænidæ. 


74. Arichalca viridifasciata n. sp..-— Nigra, plus minus cha- 
lybeo-micans, palpis, eoxis anticis tibiisque posticis* dense 
4 Ent. Tidskrift 16, p. 120 (1895). = (Carnegia mirabilis HOLLAND 
Ent. News 7, p. 134 tab. 6. 1896. 


59 


248 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


coccineo hirsutis, his basi croceis; capite thoraceque supra 
squamis viridi-micantibus dense vestitis: alis anticis supra 
maculis aut fasciis transversis 7-—8 læte viridi-aureis vel 
viridibus ornatis, infra unicoloribus chalybeo-nigris; alis posti- 
eis utrinque unicoloribus chalybeo-nigris; segmentis abdomi- 
nis apice plus minus squamis coeruleis ornatis. — Expans. 
alar. 25—30 mm. 

Kamerun (SJÖSTEDT), Gabun. — Museum Holmiæ: Mu- 
seum Hamburg. Coll. Sraup. 

Es verwundert mich, dass diese in den Sammlungen 
ziemlich verbreitete Art nicht schon beschrieben wurde. Im 
Geäder weicht sie von A. melanopyga WALLENGR. nur da- 
durch ab, dass die Rippen 6 und 7 der Hinterfliigel von 
einander getrennt ausgehen. BUTLER vereinigt Arzchalca mit 
Arniocera Hoprr. und behauptet sogar, dass A. me/anopyga 
mit Armiocera aurigutta Hoprr. identisch ist. Wenn aber 
Hoprrers Beschreibung der Gattung Arzzocera richtig ist, 
sind die Rippen 8 und 9 der Vorderflügel bei Arsmzocera 
gestielt, während sie dagegen bei Arzchalca ganz frei ver- 
laufen. Die Abbildung von A. aurigutfa weicht durch die 
Zahl und Anordnung der gelben Flecken der Vorderflügel 
ganz beträchtlich von allen unseren Stücken von melanopyga ab. 

Pompostola (HÖBN.) WALK. stimmt im Rippenbau völlig 
mit Arzchalca überein, hat aber viel längere Palpen, KIRBY 
will für Pompostola den Namen Charidea Darm. brauchen. 
Charidea wurde von DALMAN statt Glaucoprs FABr , welcher 
Name schon in der Zoologie verbraucht war, vorgeschlagen. 
Der Typus von Caridea muss demnach derselbe, wie der- 
jenige von G/aucopis FABR. sein. In der Beschreibung von 
Glaucopis sagt aber Fasrıcıus »Die Fühler borstenformig, 
gekrümmt», was gar nicht auf #yparchus CRAM. passt. Die- 
ses Beispiel zeigt noch einmal, zu welchem Unsinn eine rein 
mechanische Feststellung der Gattungstypen führen kann. 


Limacodidæ. 


Prof. Karscu hat das Verdienst zuerst versucht zu haben 1° 
15 Entomol. Nachr. 22, p. 261—285 (1896); 25, p. 129—144 (1899). 


60 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 249 


die afrikanischen Limacodiden-Gattungen scharf zu begrenzen. 
Einige Gattungen sind ihm indessen leider unbekannt geblieben 
und die Gattungen aus Madagaskar hat er nicht in Betracht 
gezogen. 

Ich halte es für meine Pflicht diese Gelegenheit zu benutzen 
um die in unserem Museum aufbewahrten Gattungstypen näher 
zu beschreiben und auch einige anderen Bemerkungen zu machen. 


Adrallia WALK. ist, wie ich mich durch Untersuchung des 
Typus in Brit. Museum überzeugt habe, eine Arctiiden-Gattung 
und fällt wahrscheinlich sogar mit Spzlosoma zusammen. 


Apluda WALLENGR. Als Typus dieser Gattung muss plebeja 
WALLENGR. betrachtet werden. Wenn man diese Art nach Hamr- 
sons Uebersicht der ostindischen Gattungen examinirt, kommt 
man auf Contheyla WALK., nach 
KarscH's Uebersicht aber auf Cfe- 
nolita. Von Contheyla unterschei- 
det sich Apluda sofort durch die 
männlichen Fühler, welche von der 
Wurzel bis etwas über die Mitte 
hinaus mit mässig langen, nach aus- 


sen an Länge nach und nach ab- Fig. 16. Apluda plebeja 
nehmenden, einfachen Kammzähnen WALLENGR, 
besetzt sind. Bei Cenolita (wenig- 
stens bei C7. argyrobapta KARSCH) haben die Fühler breitere, 
ungleich gegabelte Kammzähne, welche sich fast bis zur Fühler- 
spitze erstrechen. Bei plebeja haben die Vordertibien einen Sil- 
berfleck an der Spitze und die Vordertarsen kleine Silberpunkte 
am Ende der Glieder ganz wie bei Czenolita. KarscH liefert 
keine Beschreibung des Rippenbaues von CZenolita. So weit ich 
aber nach Cf. argyrobapta beurtheilen kann stimmt Ctenolita 
auch darin völlig mit Apluda überein. Bei Ap/uda plebeja ist 
der Hinterkörper kurz und erreicht nicht oder kaum den Anal- 
winkel der Hinterflügel. Bei CZenolsta ist der Hinterkörper län- 
ger und dadurch allein scheint mir diese Gattung von Ap/uda 
unterschieden werden zu können. 

KarscH benutzt die Silberflecke der Vorderbeine um die 
Gattungen Cfenolita und Cfenocompa von anderen Gattungen zu 


OI 


250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


trennen. Dieses kann zwar ein vorzügliches Hilfskennzeichen sein 
um die Gattungen zu unterscheiden, kann aber nicht als ein 
genügendes Kennzeichen betrachtet werden um zwei Arten, die 
sonst mit einander in allen morphologischen Merkmalen überein- 
stimmen, generisch zu trennen. Es ist darum erforderlich zu zeigen, 
dass diese Gattungen auch durch andere Kennzeichen von den 
übrigen unterschieden werden können. 

Zu Apluda stellte WALLENGREN auch eine andere Art znvi- 
tabilis WALLENGR. Von dieser ist mir nur das ® bekannt, wenn 
aber szmzl7s Dist., wie durch die Zeichnung sehr wahrscheinlich 
gemacht wird, mit zuwz/abılıs congenerisch ist, hat das & anders 
gebildete Fühler, welche im ersten Drittel mit zwei Reihen. lan- 
ger Kamzähne versehen sind. Für diese beiden Arten schlage 
ich die neue Gattung Parapluda vor. 

Parapluda kommt der Gattung /’arasa sehr nahe, scheint 
aber davon durch die lang gestielten Rippen 6 und 7 der Hin- 
terflügel und durch die nur mit Endspornen versehenen Hinter- 
schienen unterschieden werden zu können. 

Asteria Karsch fällt wahrscheinlich mit Somara WALK. 
und A. cretacea KARSCH mit Somara canescens WALK. zusammen. 

Coenobasis KarscH. Zu dieser Gattung gehört auch Pa- 
rasa fulvicorpus Hames. (1896) aus Aden. 

75. Coenobasis argentilinea n. sp. — Pallide viridis, fronte, 
palpis, sterno, pedibus abdomineque flavescentibus, femoribus 
supra læte flavis, tibiis tarsisque fuscomaculatis, extus viridi- 
hirtis: articulis 2—4 abdominis supra flavo-fasciculatis; alıs 
anticis supra viridibus, vitta argentea costam medianam se- 
quente et apicem cellulæ discoidalis, non autem basin attin- 
gente punctisque marginalibus nigris ad apices costarum or- 
natis, infra pallidioribus ad. basin et costam flavicantibus; 
alis posticis utrinque niveis, vix virescentibus punctis mar- 
ginalibus nigris, infra ad basin flavicantibus. X. — Long. 
alar. exporr..27 mm. 

Damaraland: Svakop fluvius. — J. WAHLBERG. — Mur 

seum Holmiæ. i i 

Cosuma Wark. — Bei allen sechs Stücken von C. rugosa, 
die ich untersucht habe, finde ich die Rippe 8 der Hinterflügel 
durch eine kurze, schief gestellte Querrippe mit der Vorderrand- 


62 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 251 


rippe der Zelle vereinigt. Diese Querrippe ist beim Q etwas 
länger und deutlicher als beim & und wurde offenbar von KARSCH 
übersehen. Dasselbe gilt auch von der Gattung Khypteira Hour. 
Die ganze Abtheilung 6 in KarscH Uebersicht der Gattungen 
fällt demnach als unbegründet weg. Die Fühler haben beim © 
etwa bis zur Mitte zwei Reihen von Kammzähnen, dann aber nur 
eine Reihe von allmählig kürzeren Kammzähnen. Cosuma cine- 
rea HoLL., welche sicher mit Nafada undina DRUCE zusammen- 
fällt, . scheint mir am besten in die Gattung Cosuma zu passen. 
KarscH führt zie zu der Gattung Zryphaxr. Ob und wie 
Tryphax von Cosuma zu trennen ist, kann ich ohne den 
Typus (7. vigoratus) zu kennen nicht entscheiden. In KARCSH's 
Uebersicht hat sich offenbar ein Fehler eingeschlichen, denn in 
ro liest man: »Fühler beim Y -— — -— mit zwei Reihen zur 
Spitze hin an Länge nach und nach abnehmender Kammzähne» 
in 14 aber, welche eine Unterabtheilung von 10 ist, steht: 
»Fühler mit einer Reihe beim œ mässig langer, zur Spitze hin 
an Länge nach und nach abnehmender — — — Kammzähne». 

Crothæma Butter. — Diese Gattung gehört wohl sicher 
nicht zu den Limacodiden. Ihre richtige Stellung ist mir jedoch 
gar nicht klar. Die Rippe 8 der Hinterflügel verläuft ganz frei 
nahe am Vorderrande der Zelle und nähert sich hinter der Spitze 
der Mittelzelle sehr wenig der Rippe 7 um dann wieder zu diver- 
giren. Die Rippen 6 und 7 der Hinterflügel gehen getrennt aus 
und verlaufen ziemlich parallel. Wenn Crofhæma eine Lima- 
codide ist, muss sie darum in die Nähe von 7@da gestellt wer- 
den. Die Beine sind alle anliegend beschuppt und die Hinter- 
schienen haben 4 lange Spornen. 

Ectropa WALLENGR. gehört zu. den Chrysopolomiden (siehe 
unten). ‚Warum Kirpy, welcher sonst ganz unhaltbare Gattungen 
beibehält, diese Gattung sowie 7@da mit Parasa vereinigt, ist 
mir völlig unerklärlich. 

Gavara Wark. — Mit dieser Gattung ist Pletura War- 
LENGR. identisch, denn Pletura squamosa WALLENGR. (Wien. E. 
Mon. 4, p. 45) ist = G. velutina Wax. In Vet. Akad. Handl. 
(2) 5:4 beschrieb WALLENGREN später auch eine Form, die er 
als das X von sguamosa betrachtete. Dieses æ, dessen Typus 
ich in unserem Museum leider nicht wiederfinden konnte (viel- 


03 


252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


leicht ist das Stück in WALLENGRENS Sammlung geblieben), muss 
sicher einer anderen Gattung angehören, denn das Stück, welches 
WALLENGREN als ® betrachtete, ist thatsächlich ein &A und die 
Gavara-æ haben einfache Fühler. /eterolepis leprosa FELDER 
stellt wahrscheinlich auch nur Gavara velutina dar, obgleich die 
Abbildung sehr roh ist. Heterolepis sparsa Pıörz ist eine Ple- 
gapteryx und demnach keine Limacodide. 

Latoia Gurr. — Den Typus dieser Gattung kenne ich leider 
nicht. /. nana Hoir., viridifascia Horr. und picta WALK. 
stimmen mit /arasa überein. Für Z. albipuncta Ho... muss 
ohne Zweifel eine neue Gattung errichtet werden. Da mir aber 
nur ein ® vorliegt, muss ich die Begründung der Gattung der 
Zukunft überlassen. Z. 2ntermissa WALK. 2 (non 9%‘) ist wahr- 
scheinlich = Parasa johannes Dist. 

Parasa Moore. — P. Karschi Dyar (= valida KARSCH) 
scheint nach der Beschreibung kaum von ?. urda verschieden 
zu sein. P. pallida Moscuv. stimmt im Rippenbau mit Parasa 
genau iiberein. Die folgenden zwei Arten scheinen neu zu sein. 
76. Parasa princeps n. sp. — Infra castaneo-brunnea, alis 

anticis ad marginem posticum late aureis, posticis ad mar- 

ginem internum flavescentibus, capite supra cum macula 
supero-media frontis et thorace supra viridibus; alis anticis 
supra læte viridibus macula parva basali, a costa late sepa- 
rata fasciaque lata marginali brunneis, macula basali antice 

a costa mediana terminata, sed ad basin costæ submedianæ 

distincte dentata, in area 1 b+ 1 c sat longe obtuse producta 

et fusco-marginata, fascia marginali in areis 2—4 intus late 
obtuse et fere usque ad basin areæ 4:æ producta, ante et 
pone hunc processum late emarginata, aream 8:am tamen 
totam implente et ad costam 7:am dentata, ad marginem 
inter costas 1b et 5 plus minus late infuscata; alis posticis 
et abdomine supra late aureo-flavis, illis ad marginem brun- 
nescentibus; ciliis utrinque brunneis. œ. — Long. alar. ex- 
porr. 51 mm. | 

Ogowe. — Coll. STAUDINGER. 

Diese Art ist offenbar mit P. szmalis FELD., welche Art 
auch in S. Afrika, vorkommt, nahe verwandt, ist aber viel 
grösser und hat eine breitere nach innen mehr geschwungene 


64 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 253 


Saumbinde. Diese Binde ist an der Rippe ıb 4 mm., an 
der Rippe 4 8 mm. und an der Rippe 8 5 mm. breit. Der 
Wurzelfleck ist an der Mediana 5 mm. breit. 

77.” Parasa trapezoidea n. sp. X. — Corpore infra, antennis, 
palpis, pedibus, lateribus et apice frontis nec non apice 
abdominis obscure castaneis; capite et thorace supra viridi- 
bus, abdomine apice excepto pallide flavo; alis anticis supra 
brunneis fascia transversa media, 3,5; —4 mm. lata læte 
viridi, intus omnino recte et oblique terminata, extus ad 
costas 2:am et 7:am convexa et ad costam 4:am leviter 
emarginata, area brunnea basali ad costam fere duplo latiore 
quam ad marginem interiorem, medium marginis costalis fere 
attingente, infra virescente aureis margine costali anguste, 
exteriore late castaneo; alis posticis supra flavescentibus ad 
marginem brunnescentibus, infra etiam ad costam brunneis: 
ciliis omnibus utrinque brunneis. — Long. alar. exporr. 
20—31 mm. 

Kamerun. — SJÖSTEDT. -— Museum Holmiæ. 

Nach 6 ganz ähnlichen Männchen. Das 2 ist mir un- 
bekannt. Die Fühler sind nur im ersten Drittel zweireihig 
gekämmt, alsdann fast einfach, nur sehr kurz sägezähnig. 
Paryphanta KarscH. — /. acides Druce (An. N. H. (7) 

3, Pp. 474. 1899) stimmt nach der Beschreibung völlig mit Vz- 

phadolepis auricincta BuTL. überein. Wie aber dieselbe Art in 

so ganz verschiedene Gattungen gestellt werden konnte, ist mir 
unerklärlich. 

Semyra Wark. — Für die von HOLLAND zu dieser Gattung 
gestellte Art (/#eata How.) muss eine neue Gattung errichtet 
werden. 


Semyrilla n. gen. . 


Antennæ maris fere usque ad apicem bipectinate; rami pec- 
tinis apicem versus sensim breviores; feminæ simplices. — Palpi 
valde elongati, recurvati, altitudinem verticis fere superantes; arti- 
eulus secundus longissimus oculos superans, adpresse squamosus, 
tertius secundo brevior, elongatus, compresso-conicus, apice sub- 
plumosus. — Pedes usque ad apices tarsorum densissime hirsuti; 

65 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


tibie posticæ calcarıbus 4 armatæ. — Abdomen alas posticas 
fere dimidio superans. — Alæ elongatæ, subangustæ. — Coste 
alarum anticarum 12: costa 3:a a 4:a propius quam a 2:a oriens, 
4:a et 5:a fere ex eodem puncto, 5:a et 6:a late separate costula 
transversa inter eas haud discernenda, at furcula brevi costæ cel- 
lulam dividentis conjunctæ: costa 7:a e medio petioli costarum 
S:e et gie: costa g:a fere in apicem ale egrediens; ıo:a libera 
paullo ante apicem cellule discoidahs; r1:a recta, ut in genere 
Delorhachis KARSCH ad costam 12:am arcte adpressa, area ıı:a 
igitur angustissima. — Costæ alarum posticarum 8: costa 8:a a 
basi libera, marginem anticum cellulæ usque ad ultra medium 
cellulæ approximata et ad medium cum cellula costula obliqua 
connexa, costæ 6:a et 7:a ex eodem puncto vel breviter petiolatæ. 

Von Hadraphe Karsch und Zernorrhyncha Howw. unter- 
scheidet sich Semyrzlla durch die bogenförmig aufsteigenden, 
nicht gerade hervorgestreckten Palpen. In dieser Hinsicht scheint 
sie mit Scofznochroa BUTL. übereinzustimmen, da aber Scotino- 
chroa im Rippenbau mit Cosuma übereinstimmt, muss Semyrzlla 
sicher von Scofinochroa verschieden sein. 

Zu HOLLANDS Beschreibung der typischen Art ist hinzufü- 
gen: Die Fühler an der Wurzel mit einem schneeweissen Punkte. 

Susica Wark. — Von S. confusa WALK. liegt mir ein Y' 
aus Sierra Leona vor. Die Rippen 7 und ıo gehen wie auch 
der lange Stiel der Rippen 8 und 9 der Vorderflügel gerade aus 
demselben Punkte, der Spitze der Mittelzelle aus. Nach Hamp- 
son gehört demnach diese Art nicht zu Szszca sondern eher zu 
Natada, Wie Fühler sind fasst bis zum letzten Drittel lang zwei- 
reihig gekämmt, alsdann aber einreihig sägezähnig. Die Rippe 
3 der Hinterflügel trennt sich von der Wurzel aus allmählig von 
der Mittelzelle, ist aber bei dem vorliegenden Stücke (ob immer?) 
durch zwei, von einander breit getrennten, feinen, schiefen Quer- 
rippen mit dem Vorderrande der Zelle vereinigt. Nach KARSCH's 
Uebersicht wäre confusa vielleicht eine Hz/zpoda. Wenn es sich 
zeigen wird, dass sie nicht mit Hzilipoda übereinstimmt, muss für 
sie eine neue Gattung errichtet werden. 

Tæda WALLENGR. — Zu dieser Gattung führe ich auch die 
folgende kleine, niedliche Art, welche, wie die Abbildung zeigt, 
im Rippenbau nur sehr wenig von 7. ætitis abweicht. Die 

66 


Re 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 255 


wichtigsten Unterschiede sind, dass die Rippe 7 der Vorderflügel 

aus demselben Punkte wie der Stiel von 8+9 entspringt und 

dass die Rippe 8 der Hinterflügel durch eine kleine Querrippe 
mit dem Vorderrande der Zelle vereinigt ist. Der Lappen am 

Hinterrande der Vorderflügel ist grösser als bei etitis. 

78. Tæda pusilla n. sp. — Flavescens, pedibus anticis, lateri- 
bus frontis, collari et thorace 
supra obscurioribus brunnescen- 
tibus: alis anticis supra cervinis 
ante lobum marginis postici 


macula maxima trapezoidea, ar- 
gentea, irregulariter brunneo- \ 


cincta, umbra fuscente recta, WW 


ab apice maculæ argenteæ ver- Fig. ‘17. Tieeda pusilla AURIV. 
sus ale apicem directa serieque 

curvata punctorum fuscorum, umbram extus terminante no- 
tatis, infra pallidioribus umbra fusca tantum conspicua; alis 
posticis utrinque pallide flavescentibus, supra medio paullu- 
lum infuscatis; ciliis latis pallidis, in alis anticis apice brun- 
nescentibus, in alis posticis tantum prope angulum analem 
apice obscurioribus. X. — Long. alar. exporr. 24 mm. 


Kap Kolonie. — DE VYLpER. — Museum Holmiæ. 


Lepidorytis n. gen. 


Antennæ maris usque ad apicem longe biseriatim pectinatæ. 
— Palpi sat elongati, frontem dimidio articuli secundi superantes, 
porrecti, squamosi; articulus tertiys conicus, dimidio secundi vix 
brevior, subnutans. — Pedes adpresse squamosi; tibiæ extus tan- 
tum leviter pilosæ, posticæ calcaribus 4 longis instructæ. — Als 
breviusculæ, sublatæ: anticæ seriebus transversis squamarum eleva- 
tarum ornate. — Coste alarum anticarum 12: coste 4:a et 5:a 
valde approximate orientes; costa 6:a omnino in medio inter 
costas 5:am et 7:am; costa 7:a libera ex angulo antico; costæ 
8:a et g:a longe petiolate, g:a in apicem egrediens; costa ro. 
libera paullo ante apicem cellule; costa ır:a subrecta et a ız:a 
sat late separata. — Coste alarum posticarum 8: costæ 2—5 

67 


256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


solito in hac familia modo dispositæ; costæ 6:a et 7:a longe 

petiolate; costa 8:a longo spatio cum costa anteriore cellule 

conjuncta. — Cilæ alarum longe. 

79. Lepidorytis sulcata n. sp. — ©. Brunneo-flavescens; fronte, 
palpisque supra albidis; thorace supra pallido, brunneo-vario; 
pedibus brunneis albo-annulatis; alis infra unicoloribus sub- 
aureo flavo-brunneis serie obsoleta marginali maculis pallidis 
composita; anticis supra flavo-albidis, seriebus transversis, 
circiter 12, brunnescentibus, squamis elevatis formatis, mar- 
ginem costalem haud attingentibus maculisque nonnullis (præ- 
sertim ad basin, in cellula discoidali et ad apicem) brun- 
neis ornatis; alis posticis supra flavescentibus, ad marginem 
exteriorem pallidioribus. — Long. alarum exporr. 24 mm. 

Deutsch Ost-Afrika: Lindi. — Collectio STAUDINGER. 


Durch die Folgende Zusammenstellung dürften die Gattungen 
der æthiopischen Limacodiden leichter unterschieden werden kön- 
nen. Eine vollständige Uebersicht kann ich gegenwärtig nicht 
geben. Die Gattungen, welche ich selbst nicht untersucht habe, 
sind mit ° bezeichnet. 

I. Costæ 6 et 7 alarum posticarum costula transversa separatæ 
exeuntes, parallele. 


Taeda WALLENGR. — °Phlebodicha Karscu. — (Crothæma BUT1.). 


II. Costæ 6 et 7 alarum posticarum ex eodem puncto aut petio- 
late, divergentes. 
A. Costa ır:a alarum anticarum recta. 
a. Coste 8:a et g:a alarum anticarum in unam conjunct&®; 
costæ alarum anticarum igitur tantum II. 
Prolatoia Hour. (= Haplomiresa AUR.). 
ß. Coste 8:a et o:a alarum anticarum furcam petiolatam 
formantes: cost alarum anticarum 12. 
Palpi valde elongati. 
¥. Palpi recti, porrecti aut: pendentes. 


°Hadraphe KarscH. — °Letnorhyncha Hou. 
\§. Palpi recurvati, falciformes. 
Semyrilla Aurıv. — °Scotinochroa BUTL. 


68 


—— 


a 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA, 257 


2 


++ Palpi mediocres, porrecti aut leviter adscendentes. 

§. Antennæ maris saltem ad basin biseriatim pe- 
ctinatæ. 

1. Antennæ maris usque ad apicem biseriatim 


pectinatæ. 

Brachia KarscH. — Chrysamma KARSCH. 
— °Hegetor Karscu. — Lepidorytis Aurıw. 
— Prosternidia Saatm. — ?°Sporetoleprs 
KARSCH. 


2. Antenne maris apice simplices aut uniseri- 
atim pectinate vel dentate. 
a. Ale postice maris apice producte et 
pone apicem emarginate. 
°Andrallochroma KARSCH. — ?°’Eccopa 
KarscH.!6 — °Parnia MaB.!ö 
b. Ale posticæ maris æqualiter rotundatæ, 
apice obtusæ!. 
Coenobasis KARSCH. — Cosuma Wat- 
KER. — Ctenocompa KarscH. — Delo- 
rhachis KARSCH. — °Gephyrophora 
KarscH. — ?°//ilipoda KarscH. — °La- 
toia GukR. — °Miresa WALK. — Omo- 
cena KarsCH.!® — Parapluda Avurıy. 
—  Parasa Moore. — °Paryphanta 
KarsCH. — Phorma KARSCH. 2° Ptr- 
lura Horr. — Rhyptetrra Horn. — So- 
mara WALK. (Asterza Karscu.), — ”Stro- 
ter KarscHh, — °I/ryphax Karscu. 
$$. Antennæ maris usque a basi uniseriatim lamel- 


late aut dentatæ. 


16 Die Bildung der Fühler des & ist für diese Gattungen nicht angegeben. 

17 Die vielen Gattungen in dieser Abtheilung sind theilweise sehr nahe 
verwandt und erfordern noch genau geprüft zu werden. 

18 Zu Omocena führe ich auch Anzabe micacea BUTL. aus Madagascar, 
welche keine 7%osea (Anzabe) ist. Sie hat kurze Palpen, welche die Stirn 
kaum überragen; die Rippe 10 der Vorderfl. entspringt fast aus der Mitte des 
Sticles von 8+9 und die Rippe 7 frei aus der Zellenspitze. Die Rippe 8 
der Hinterflügel anastomosirt vor der Mitte mit dem Vorderrande der Zelle 
und die Rippen 6 und 7 gehen aus demselben Punkte aus. 

Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 4 (1899). 69 24 


258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Apluda WALLENGR. — Paria Karscn. — Da- 
villa Dyar. — Ctenolita KarscH. — ??°/nous 
WALK. 
###%. Palpi minuti, obsoleti. 
°Micraphe KARSCH. 
B. Costa ıı:a alarum anticarum ab initio costam 12:am ver 
sus incurvata. 
a. Antennæ maris ad basin biseriatim pectinatæ. 
Heterolepis KARSCH. 
ß. Antennæ maris simplices. 
Gavara Wa.x. — ÂMacrosemyra Butt. — 
°Lembopteris Butt. — °Niphadolepis KARSCH. 
Obs. Ich habe hieroben die Bildung der männlichen Fühler 
als vortreffliches Hilfskennzeichen benutzt, bin aber, wie auch 
HAMPSON, darum nicht geneigt Gattungen einzig und allein auf 
Kennzeichen des einen Geschlechtes zu gründen. 


Fam. Chrysopolomidæ. 


Zu dieser Familie gehört auch Zrfropa WALLENGR., welche sich, wie die 
Abbildung zeigt, von Chrvsopoloma sofort 
durch die geeckten Flügel unterscheidet. 

Die Zahl der zu dieser Familie ge- 
hörigen Arten vermehrt sich schnell. Dr- 
STANT beschreibt soeben zwei neue Arten 
aus Transvaal (An. N. H. (7) 4, p. 362) 
und hier folgt die Beschreibung einer klei- 
nen neuen Art aus Gabun, 

80. Chrysopoloma roseofasci- 
ata n. sp. — Tota pallide lutescens, infra 


pallidior, palpis extus tibiisque anticis antice 


Fig, 18. L£ctropa ancilis 
WALLENGR. 


infuscatis; alis utrinque paullo ante medium 
fascia communi brunnescente, roseotincta 
divisis, area basali præsertim in alis posticis plns minus roseo-tincta, in alis 
anticis puncto elongato ad apicem cellulæ nigro, in posticis squamis perpaucis 
nigris ornata, area marginali costis distincte flavidis divisa; ciliis omnibus latis 
flavidis; antennis pallidis. co. — Long. alar. exporr. 23—24 mm. 

Gabun et Kuilu. — Coll. STAUDINGER. 

Die Rippe 10 der Vorderflügel entspringt vor der Spitze der Mittelzelle 
und die Rippe 8 der Hinterflügel ist eine kurze Strecke mit der Vorderrands- 


rippe der Zelle verschmolzen, 


— rn 


70 


259 


NEUE ODER WENIG BEKANNTE COLEOPTERA 
LONGICORNIA. 


VON 


CHR. AURIVILLIUS. 


Or 


42. Tetroplon caudatum n. gen. et sp. 
| ES oe 


Tetroplon n. gen. Ibidionidarum. — A generibus Æ/exoplon 
et Gnomidolon præsertim differt scapo antennarum breviore tibiis- 
que intermediis et posticis singulis apice spina 
longa externa armatis. 

T. caudatum n. sp. — Elongatum, angu- 
stum, rubrum, nitidum; capite, antennarum arti- 
culis 1—3, dimidio apicali femorum anticorum 
et intermediorum, parte basali tibiarum, seg- 
mentisque 2—5 totis apiceque segmenti primi 
abdominis nigris; elytrorum dimidio apicali 
coeruleo: antennarum articulis 4—11, femori- 
bus posticis totis, basi femorum anteriorum 


apiceque tibiarum testaceis; tarsis plus minus 
infuscatis; prothorace elongato, cylindrico, niti- Fig. 13, 7eiroplen 
dissimo, supra vix inæquali, prope basin con- CHANNEL RUN. 
stricto; elytris profunde seriatim punctatis, apicem versus sensim 


angustatis et singulis in spinam acutam productis, omnino non 


1 Siehe Entomol. Tidskr. 18. p. 241—248. 1897. 
SI 


“a 


260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


truncatis, in medio partis rubri basalis linea parva elevata, trans- 
versa, albida, nec suturam nec marginem attingente ornatis; pec- 
tore tenue albido-sericeo. — Long. corporis 10 mm., lat ad hu- 
meros 2 mm. 

Brasilien: St. Catharina. — Museum Holmiæ. 


43. Tetroplon Sahlbergi n. sp. 
Fig. 14. 


Obscure brunneum, pilis erectis pallidis vestitum, capite protho- 
race articulisque duobus primis antennarum nigris ; 
femoribus, dimidio apicali tibiarum et plus dimidio 
basali elytrorum rufis, hoc vitta media abbreviata et 
fascia transversa postica pallidis ornato; scapo 
antennarum brevi, leviter curvato, subpyriformi, 
quam articulo 3:0 multo breviore; tuberculis an- 
tenniferis apice breviter spinosis; prothorace elon- 
gato cylindrico, quali, nitidissimo, ante basin 
leviter constricto: scutello apice rotundato, albo- 
sericeo; elytris basi subseriatim punctulatis, 
apice sublævibus, truncatis et bispinosis, spina 


suturali brevi, dentiformi: pectore tenue albo- 
Fig. 14. Zééroplon sericeo. — Long. corporis 10o—-12 mm., lat. 
Sahlbergi AURIV. 

ad humeros 2—2,3 mm. 


Brasilia: Rio Janeiro (F. SAHLBERG). — Museum Holmiæ. 


44. Hexoplon eximium n. sp. 


Brunneo-nigrum, nitidum, pedibus (coxis), trochanteribus, basi 
tibiarum nigris tarsisque infuscatis exceptis) elytrisque (tertia parte 
apicali nigra excepta) rufis; antennis fusco-brunneis scapo sub- 
cylindrico dilutiore, rufo-brunneo, articulis 3—10 sulcatis et cari- 
natis; prothorace elongato, cylindrico, supra medio leviter con- 
vexo, basi apiceque leviter constricto; scutello apice obtuse rotun- 
dato cylindrico; elytris nitidissimis, ante medium leviter seriatim 
punctulatis, apice suboblique truncatis et extus spina longa arma- 


52 


AURIVILLIUS: NEUE ODER WENIG BEKANNTE COL. LONGICORNIA. 261 


tis; femoribus intermediis apice spina longa interna et dente ob- 
tuso externo armatis, posticis apice longe bispinosis, spinis sub- 
æqualibus vel externa paullo longiore; sterno leviter albo-sericeo: 
corpore toto pilis erectis obsito. — Long. corporis 15—17 mm., 
lat. ad humeros 3,5; —4 mm. 

Brasilia: Santa Rita. — Augusti 1850. F. SAHLBERG. — 
Museum Holmiæ & Collectio SAHLBERG. 


45. Hexoplon consanguineum n. sp. 


Speciei præcedenti valde affine vix differt nisi prothorace 
paullo minus cylindrico et parte rufa basali elytrorum breviore 
dimidium elytrorum parum superante, fortiter seriatim punctata 
macula singula elongata media albescente ornata et fascia obliqua 
albescente a parte apicali separata. Variat tibiis posticis totis 


nigris. — Long. corporis 11—15 mm., latitud. ad humeros 3— 
3,5 mm. 

Brasilia: Minas Geraes; Rio Janeiro; Boa Sorta. — F. SAHL- 
BERG. — Collectio Sahlberg & Museum Holmiæ. 


46. Hexoplon longispina n. sp. 


Nigrum, nitidum, antennarum articulis 5—11 nec non apice 
articuli 3:11 et 4:1 brunneis; pedibus anticis et intermediis totis 
flavo-brunneis; pectore, segmento primo abdominis, ima basi fe- 
morum - posticorum tibiis tarsisque posticis rufo-brunneis; elytris 
rufis apice late nigricantibus, ante medium macula singula albe- 
scente ornatis et prope partem obscuram apicalem obsolete palli- 
dioribus, supra in medio prope suturam impressione profunda 
longitudinali instructis, apice truncatis et utrinque extus longe 
unispinosis; femoribus intermediis apice spina longissima interna 
rufa, posticis longissima externa nigra armatis; scutello et pectore 
albosericeis. — Long. corporis 9—ıo mm., latitud. ad humeros 
2— 2,3 mm. 

Brasilia: Petropolis. — Januari, Februari. F. SAHLBERG. — 
Collectio Sahlberg & Museum Holmiæ. 


53 


D 
ion 
to 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 899. 


47. Hexoplon nigritarse n. sp. 


Capite, prothorace (macula parva obsoleta discali rufescente 
excepta), scapo antennarum, apice femorum, tibiis, tarsis, dimidio 
apicali elytrorum abdomineque nigris vel fuscis; antennis brun- 
neis, sulcatis; femoribus (apice excepto) et dimidio basali elytro- 
rum testaceis; mesosterno et metasterno brunneis; elytris in parte 
basali fortiter seriatim punctatis, macula singula elongata albe- 
scente in medio ornatis et fascia obliqua, angusta ante partem 
apicalem ornatis; femoribus intermediis apice spina longa interna, 
posticis apice spinis duabus longis, externa paullo longiore arma- 
tis. — Long. corporis to mm., lat. ap humeros 2,3 mm. 

Brasilia: Espiritu Santo. — Museum Holmie. 


48. Hexoplon cruciatum n. sp. 


Brunneo-fuscum, pilosum, antennis, pedibus, humeris sutura- 
que elytrorum paullo pallidioribus, brunneis; elytris ante medium 
striga subeburnea obliqua et in medio fascia lineari communi, 
ad suturam versus scutellum assurgente, marginem autem haud 
attingente albescentibus ornatis, a basi ultra medium fortiter seria- 
tim punctatis, apice sublævibus truncatis et bispinosis, spina sutu- 
rali multo breviore; femoribus intermediis apice spina singula 
interna, posticis spinis duabus, externa fere duplo longiore arma- 
tis. — Long. corporis 10 mm., lat. ad humeros 2,3 mm. 

Brasilia: Rio Janeiro. — Museum Holmie. 


49. Hexoplon Reinhardti n. sp. 
Fig. 15. 


Ferrugineum capite, prothorace, articulis duobus basalibus 
antennarum, parte basali tibiarum tarsisque nigris aut brunneo- 
fuscis; elytrorum dimidio basali pallide testaceo, macula elongata 
albescente in medio ornato et a parte brunnea apicali fascia 


54 


re = OL OS PT a oe ut 


AURIVILLIUS: NEUE ODER WENIG BEKANNTE COL. LONGICORNIA. 263 


transversa albescente separato, femoribus apice- 
que tibiarum  ferrugineo-testaceis: prothorace 
haud cylindrico, pone medium leviter tumido 
et ante basin profunde strangulato, dorso sub- 
deplanato, nitido, levi, leviter sparsim punctu- 
lato: scutello flavo-albido sericeo; elytris ante 
medium ad suturam longitudinaliter impressis, 
et seriatim punctatis, apicem versus sublævibus, 
apice truncatis et extus longe unispinosis, angulo 
suturali paullulum producto; femoribus subline- 
arıbus intermediis apice intus unispinosis, posti- 
cis apice bispinosis spina exteriore longiore; 


pectore albosericeo; abdomine brunneo, nitido. 

= 3 & is 3 ALS S a 
Long. corporis 12 mm., lat. ad humero Fe wa Peruplah 

SE 0: Reinhardti AURIV. 
Brasilien: Lagoa Santa (REINHARDT). — 


Mus. Havniæ. i; 

Dem H. juno THoms. ähnlich, aber durch den breiteren, 
etwas flachgedrückten Halsschild und die grösserere Ausdehnung 
des braunen Apicaltheiles der Flügeldecken leicht zu unterscheiden. 


50. -Hexoplon armatum n. sp. 
Fig. 16. 


Totum pallide ferrugineum, metasterno an- 
tice utrinque infuscato, mesosterno argenteo- 
sericeo; prothorace convexo, cylindrico, ante 
basin constricto, subsericeo-opaco, margine an- 
tico et postico brunnescente, dorso linea media 
fusca antice abbreviata; scutello albosericeo: 
elytris lineis tribus transversis communibus, 
fusco-brunneis,prirna paullo ante medium ad su- 
turam angulata, secunda pone medium, tertia pro- 
pe apicem apice usque ad lineam tertiam pal- 


lido, albescente; segmentis abdominalibus apice 
Fig. 16. Hexoplon brunneis; femoribus sublinearibus, intermediis 
armatum AURIV. apice spina interna mediocri, posticis spinis 


55 


2040 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


duabus apicalibus, externa longiore, armatis; scapo antennarum 
extus prope apicem spina acuta armato; antennarum articulis 
3—7 leviter sulcatis, 3:0 quam 4:0 multo longiore, 4:0— 11:0 
aque longis. — Long. corporis to mm., lat. ad humeros 2,5 mm. 
Brasilien: Minas Geraes (REINHARDT). — Museum Haynie. 
Von allen mir bekannten Arten durch den scharfen Dorn 
des Fiihlerschaftes verschieden. 


51. Glyptoscapus cicatricosus n. gen. et sp. 


Evo sue: 
Glyptoscapus n. gen. Ibidionidarum. — Genz breves. — 
Oculi mediocriter emarginati lobo superiore parvo. — Tuberculi 
antenniferi depressi obtusi. — Antennz corpore multo longiores, 


tenues, filiformes; scapus leviter curvatus, apicem versus paullulum 
incrassatus, apice cicatricosus, cicatricula carina elevata clausa: 
articulus tertius elongatus, omnino teres (nec sulcatus nec cari- 
natus) quarto fere duplo longior; articuli 4:us—rr:us æquales. 
— Prothorax elongatus, cylindricus. -— Femora elongata, sub- 
linearia, intermedia apice spina longa externa et brevissima interna, 
postica spina longa externa et brevi interna armata, hæc apicem 
elytrorum vix superantia. 

Diese Gattung ist am nächsten mit Hexo- 
plon verwandt, unterscheidet sich aber davon 
und von allen übrigen Gattungen der Ibidioni- 
den durch die grosse Narbe am Ende des er- 
sten Fühlergliedes. 

Glyptoscapus cicatricosus n. sp. — Brun- 
neo-flavus antennis (scapo excepto) pedibusque 
multo pallidioribus, elytris macula magna late- 
rali ante medium, fascia obliqua transversa pone 
medium et summo apice flavo-albidis; prothorace 


; nitidissimo, supra medio leviter convexo; scu- 
Fig. 17% Glyptoscapus 


BY: tello albo-sericeo; elytris apice truncatis spina 
cicatricosus AURIV. 


longa externa, ad suturam autem vix dentatis, 
subseriatim punctulatis, apice fere levibus; prosterno inter coxas, 
56 


AURIVILLIUS: NEUE ODER WENIG BEKANNTE COL. LONGICORNIA. 265 


mesosterno lateribusque metasterni albo-sericeis. — Long. corpo- 
ris to mm., lat. ad humeros fere 2 mm. 

Brasilia. — F. SAHLBERG. — Museum Holmiæ & Coll. Sahl- 
berg. 


52. Ibidion (Tropidion) eburnigerum n. sp. 


Brunneo-rubrum, nitidissimum, capite opaco, punctato, nigro: 
antennis elongatis basi nigris, apicem versus brunnescentibus, arti- 
culis 3—7 distincte carinatis; prothorace cylindrico, capite dimi- 
dio longiore, supra inæquali nigro, hinc inde obscure rubro, infra 
rubro vittis duabus albosericeis ante coxas; scutello tenuissime 
griseo-pubescenti; elytris basi brunneo rubris, deinde atris maculis 
4 elevatis eburneis, duabus ante medium, ovatis, a sutura distan- 
tibus, duabus paullo pone medium obliquis, suturam fere attin- 
gentibus, apice truncatis et extus spinosis; pedibus fusco-nigris, 
tarsis brunneis et clava elongata femorum rubro-picea; femoribus 
apice obtuse bidentatis; corpore infra leviter albosericeo, rufo. 
— Long. corporis 15 mm., lat. ad humeros 3 mm. 

Guiana (LANSBERG). — Mus. Havniæ. 

Eine durch die vier erhabenen hellgelben Flecken und die 
rothe Wurzel der Fliigeldecken sehr ausgezeichnete Art. 


N 


PA) 


266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Fr. Berge’s 


Schmetterlingsbuch 


bearbeitet von 
H. von Heinemann. 
Achte Auflage. 


Durchgesehen und ergänzt von Dr. W. Steudel und Dr. Jul. Hoffmann. 
50 Farbendruck-Tafeln mit ca. 1500 Abbildungen. 
Preis: Elegant kart. M. 21. In Leinwand geb. M. 24. 


Das Werk besteht aus zwei wesentlichen Teilen, nämlich: t) dem ein- 
leitenden und 2) dem speziellen. 

Der einleitende Teil beginnt mit der allgemeinen Naturge- 
schichte der Schmetterlinge und behandelt das Leben, die Entwickelung, 
die Metamorphosen und die Verbreitung der Schmetterlinge. — Ausführlich 
werden sodann sämtliche für den Sammler wichtige Dinge: Einsammeln 
von Raupen, Puppen und Schmetterlingen, — Raupenzucht, — 
Puppenaufbewahrung, — Töten, Spannen und Aufbewahren der 
Schmetterlinge u. s w. beschrieben. 

Im speziellen Teil sind alle europäischen Schmetterlinge (mit Aus- 
nahme der Kleinschmetterlinge — Mikrolepidopteren) unter Angabe der Hei- 
mat aufgeführt. Die in Mitteleuropa heimischen Arten sind sämtlich be- 
schrieben, meistens auch deren Raupe; ferner sind Angaben über die Nah- 
rungspflanzen der letzteren und über die Erscheinungszeit der Falter angefügt. 
— Die Zahl der beschriebenen Arten beträgt ca. 1500, von denen ca, 870 
abgebildet sind. Dazu kommen noch die Abbildungen zahlreicher Raupen 
und der von ihnen bevorzugten Futterpflanzen. — 

Das Berge’sche Schmetterlingsbuch, dessen erste Auflage im Jahr 
1842, also vor nunmehr 57 Jahren erschienen ist, darf sich rühmen, das erste 
gewesen zu sein, welches dazu beigetragen hat, der Schmetterlingskunde in 
Deutschland nach und nach viele Tausende von Liebhabern zuzuführen und 
namentlich auch bei der Jugend den Sinn für das Beobachten und Sammeln 
der Schmetterlinge zu wecken. Nachdem sich nun das beliebte Buch durch 
nahezu 6 Jahrzehnte seinen guten Ruf gewahrt und 7 Auflagen erlebt hat, — 
ein rühmlicher Erfolg, der nur sehr wenigen Büchern zuteil wird — betrach- 
tete es die Verlagshandlung als eine Ehrenpflicht, der Ausstattung der nunmehr 
erscheinenden achten Auflage die allergrösste Sorgfalt zu widmen und die 
Tafeln unter Anwendung von Photographie und meisterhaftem Farbendruck 
ganz neu und in solcher Vollendung herzustellen, wie sie bis jetzt wohl 
kaum von einem andern, für weitere Kreise bestimmten und so überaus billi- 
gen Schmetterlingsbuch erreicht worden ist. 

Die fachwissenschaftliche Presse hat diese neue Auflage einstimmig aufs 
günstigste beurteilt; ausserdem sind der Verlagshandlung von seiten bekannter 
Autoritäten, wie Dr. ©. STAUDINGER in Dresden, Dr. VON HEYDEN in Frank- 
furt a. M., ERNST HEYNE in Leipzig u. A. ehrende Anerkennungsschreiben 
zugekommen, welche ihr den erfreulichen Beweis lieferten, dass die grosse 
Sorgfalt und die bedeutenden Opfer, welche bei dieser Auflage namentlich 
auch den neuen Abbildungen zugewandt wurden, bei Sachverständigen unge- 
teilte Würdigung und Wertschätzung gefunden haben. 


Verlag für Naturkunde 


Stuttgart, 1899. JUL. HOFFMANN 


267 


BLÄSFOTINGAR (PHYSAPODER) SASOM SKADE- 
DJUR PÅ SOCKERÄRTER. 


AF 


HINAB TRYBOM. 


(Meddelande vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 30 sept. 1899). 


I senare delen af juni månad sommaren 1899 fick jag af 
adjunkten vid Veterinärinstitutet i Stockholm A. BERGMAN under 
rättelse om, att sockerärterna (Prsum sativum) i institutets träd- 
gård voro mycket starkt angripna af en blåsfoting, hvilken läm- 
nades mig både i larvstadiet och såsom fullt utvecklad. Insekten 
i fråga var tagen den 25 juli. Den 28 i samma månad hade 
jag tillfälle att tillsammans med adjunkt BERGMAN på ort och ställe 
noggrannare undersöka de skadade ärterna. Hvad jag då iakttog, 
var följande: 

Dessa ärter, tillsammans upptagande ett rätt vidsträckt om- 
råde af trädgården, utgjordes dels af lågstammiga sockerärter, 
dels af ett slags högstammiga märgspritärter, som trädgärdssköta- 
ren kallade stenärter. De förra voro mest skadade; dock voro 
äfven skadorna på »stenärterna» så stora, att det ansågs lämp- 
ligast att upprycka och undanrödja hvarje ärtstånd. För att så 
mycket som möjligt förekomma härjning af blåsfotingarna under 
kommande år, nedgräfdes de uppryckta ärtplantorna i en kom- 
posthög, där trädgårdsskötaren antog, att insekterna skulle förgås, 
utan att kunna arbeta sig upp-i dagen. 

Enligt honom hade samma slags skador iakttagits äfven de 
närmast föregående åren, då sockerärter voro odlade på andra 


I 


268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


sängar» i Veterinärinstitutets trädgård, fast icke på långt när i 

den omfattning som vid denna sommars härjning. Omkring den 
ı juli hade han i år först börjat iakttaga den nu talrikast upp- 
trädande blåsfotingarten, hvilken emellertid redan då var ganska 
talrik. Endast fullt utvecklade individer (zmagznes) syntes vid 
nämnda tid: dock är det icke uteslutet, att smärre larver också 
förekommo. Ärtstånden sades vid nämnda tid varit omkring en 
tredjedel så höga som fullt utvuxna vid normal tillväxt. De blad, 
i hvilka jag, såsom längre fram anföres, träffade märken af phy- 
sapodägg, böra 1 öfverensstämmelse härmed varit späda vid tiden, 
då trädgårdsskötaren först iakttog förekomsten af en åtminstone 
något så när stor mängd fullt utvecklade djur. 

Den 28 juli ansåg han, att ärtständens tillväxt ı det hela 
upphört, och att de då knappast uppnått mer än hälften af sin 
vanliga höjd såsom fullvuxna. Ofre delen af ärtständen hade ett 
förkrympt och liksom hoptorkadt utseende. Vid de flesta gren- 
spetsarna kommo de spädare bladen och blommorna att sitta i 
tätare gyttring än vanligt. I nästan hvarje sådan gyttring, bestå- 
ende af blommor, hylle- och späda örtblad eller också blott af 
örtblad, träffades 10 till 40, ja ända till 50 blåsfotinglarver, oftast 
från helt små till fullvuxna eller nära fullvuxna. I unga, hop- 
vikna, blott 11/2 till 3 cm. långa örtblad sutto ofta 3 till ro, 
sällan mer än halfvuxna larver. De utvecklade individerna höllo 
sig företrädesvis till blommorna; 5—ıo till 20 individer före- 
kommo i de festa blommorna. I de hopvikna örtbladen voro 
de längt fätaligare, oftast träffades där endast larver. 

Liksom t. ex. larverna af Zrmothrips bruka göra i blad- 
slidorna af flera gräsarter, så hade här i fråga varande larver 
förstört den inre gröna väfnaden i en del af småbladen, oftast ut emot 
bladspetsen och närmare medelnerven. TI ett blott 15 mm. långt 
blad kunde t. ex. en fläck af 4 mm:s bredd och längd vara be- 
röfvad större delen af sitt gröna innehåll pa ett större blad af 4 à 5 
centimeters längd kunde motsvarande »thripsfläck» vara 10 mm. 
lang och 5 à 8 mm. bred — detta vanligen; långt större »thrips- 
fläckar» förekommo ock talrikt. Sedan småbladen nått en längd 
af 3 cm., tycktes de icke längre angripas af larverna —— ej vara 
späda och mjuka nog för dessa. Verkan af angreppen yttrar sig 
så, att bladen på de angripna ställena, och äfven vidare ikring, 


2 


TRYBOM: BLÄSFOTINGAR SÄSOM SKADEDJUR PÄ SOCKERÄRTER. 260 


skrumpna, blifva liksom svedda och ofta efter en tid bilda grunda, 
skälformiga inbuktningar, där larverna sitta eller suttit. Pä ı 
cm. länga och äfven kortare smäblad, vid hvilken storlek de ännu 
alltid voro hopvikna och sittande i hvarandras närhet liksom i 
knopp, märktes sällan eller aldrig, att nägot bladgrönt (klorofyli) 
var bortätet. Pa sädana blad sutto larverna oftast och ato 
nere vid basen af stiplerna. Här liksom nere vid basen af frukt- 
ämnena i blomknoppar träffade jag de spädaste larverna. Pä unga 
blad af ı till 3 centimeters längd voro, som sagdt, större och 
mindre larver blandade om hvarandra. När de väl komma 1 rö- 
relse, äro de redan säsom unga ganska lifliga — förflytta sig lätt. 

Jag har visserligen icke sett larver, ej häller fullt utbildade 
djur äta på fruktämnena eller eljest i blomman, men att de så 
gjorde, tager jag för gifvet, liksom att det var en följd af deras 
angrepp, att talrika blommor, kanske de flesta, ej kommo till 
full utveckling, utan t. o. m. redan som halfvuxna voro skrumpna, 
mer eller mindre förtorkade och ofta färdiga att falla af. I en 
späd blomma med ståndare, stift och märke oregelbundet inrul- 
lade sutto ett par honor af 7hrizps physopus L. på stiftet. 

En del baljor utvecklades; somliga af dessa hade den 28 
juli natt sin fulla längd eller nära densamma, och de längst 
komna ärterna voro bortåt halfvuxna. Visserligen voro dessa 
tunna och små, men inuti baljorna funnos ej spår af blåsfotingar 
(utom i de fall, hvilka här strax nedan nämnas). Så mycket 
märkbarare voro skadorna och »thripsfläckarna» utanpå baljorna. 
Nästan utan undantag sutto ett par till 10, ja ofta ända till 20 
larver, sällan under medelstorlek, å hvarje balja, än på deras 
båda sidor, vanligast dock blott på den ena. Det mera ytligt 
liggande cellinnehållet var bortätet än på spridda, aflånga (af 1 å 2 
cm. längd), än på större, sammanhängande och mera jämnt ut- 
bredda fläckar. Nämnda fläckar antaga snart ett torkadt och 
skrumpet, ljust eller hvitskimrande utseende, och baljorna blifva 


krumböjda än mer än mindre, än på ett, än på ett annat 
sätt. En balja af normalt utseende var (den 28 juli) nästan 
omöjlig att uppleta på de i fråga varande ärtlanden i Veterinär- 
institutets trädgård. 

Fyra dagar senare, då ärtstånden redan hade blifvit bort- 


förda ur själfva trädgården undersökte jag ett mindre ärtland, 


270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1809. 


utanför och omkring 150 meter aflägset frän denna och skildt 
från honom genom höga häckar. Märgspritärterna voro här föga, 
men sockerärterna däremot nästan lika mycket skadade, som nyss 
förut beskrifvits. Emellertid synes blåsfotingarna å de senast un- 
dersökta ärtstånden haft något mer hjälp af andra insekter vid 
förstörelsearbetet än inne i själfva trädgården. Ur många baljor 
hade nu ärtvecklarelarver (tillhörande 7Zoréricina, släktet Gra- 
pholitha) gätt ut, och genom de häl, dessa ästadkommit, hade 
en och annan bläsfoting — säväl larver som fullt utbildade — 
praktiserat sig in. Den skada, de sedan möjligen kunde ästad- 
komma inne 1 baljorna, hade dock här sannolikt blott ringa 
betydelse 1 ekonomiskt afseende. 

Af andra insekter än blåsfotingar träffades vidare på ärtstån- 
den vid Veterinärinstitutet några få bladlöss och små unga larver 
af ett ärtfly (en Mamestra-art). Äldre blad voro i ganska stort 
omfång angripna, antagligen af dipterlarver; den inre bladväfna- 
den var alldeles bortäten på skarpt begränsade fläckar, dock utan 
att nerver eller öfverhud voro borta. Mellan de båda halfvorna 
af späda, ı till 2 cm. långa, fortfarande hopvikna småblad, träf- 
fade jag några få smärre, omkring 2 mm. långa dipterlarver, all- 
tid blott en i hvarje blad. Dessa hade icke ätit sig in i bladen. 
Deras munhakar utvisade, att de ej vore gallmyggelarver. 

Att det var blåsfotingar och ingen af de andra här nämnda 
insekterna, som förorsakat de stora skadorna på ärtstånden, är 
fullt säkert. Såsom fiender till skadeinsekterna uppträdde ett par 
små parasitstekelarter (af fam. Chalcidide) jämte tvänne arter 
jämförelsevis stora acarider, ingen dock i större mängd. 

De beskrifna skadorna å ärterna vid Veterinärinstitutet kunde 
med allt skäl sägas vara förorsakade af en enda blåsfotingart, en 
jämförelsevis storväxt och lätt bestämbar, hvilken af doktor H. 
UZEL i hans stora monografi blifvit kallad Physopus robusta. 
Båda könen hafva af honom träffats i flera slags blommor under 
juni månad i Böhmen. I Stockholm var hanen vid tiden för 
mina undersökningar jämförelsevis sällsynt; bland ett hundratal 
honor fann jag blott en. Larverna, som äro ganska karakteristi- 
ska, beskrifvas här längre fram. 

Att Thrips physopus 1. förekom i ärtblommorna, tror jag 
mig redan nämnt. Allt som allt fann jag dock där af denna 


4 


TRYBOM: BLÄSFOTINGAR SÄSOM SKADEDJUR PÄ SOCKERÄRTER. 271 


endast 5 honor och ı hane. Något talrikare var där 7hrzps 
communis Uzeı. Af denna förhöllo sig hanarna i antal till ho- 
norna som ett till två. Denna art hör till de mest kritiska bland 
physapoderna. Möjligen komma gränserna mellan den och när- 
mast stående, af UzEL beskrifna art eller arter, i en framtid att 
bortfalla eller visa sig böra utstakas på nya sätt. Blott 2 af det 
dussin individer, jag träffade à sockerärterna, voro fullt typiska. 
Alla de andra hade blott 3 borst på yttre hälften af framvingar- 
nas bakre disknerv. Slutligen må nämnas, att också tvänne honor 
af Physopus atrata (HaripaY) hittades i sockerärtblommorna. 
Förgäfves sökte jag finna någon puppa af Physopus robusta. 
Af de andra tre arterna träffades icke ens larver på socker- 
ärterna. Mitt letande efter äggen blef däremot icke alldeles utan 
resultat. I femte t. o. m. tionde stipelparet, nedifrån räknadt, 
syntes närmare stiplernas bas 5—ıo, ja, ända till 50 »ägghäl» 
i ett stipelblad, och detta i de flesta stipler. Några ägg funnos 
visserligen icke kvar, men de små, ovala hål, d. v. s. ljusa, blad- 
grönt beröfvade fläckar, där jag antog, att äggen legat, liknade all- 
deles samma slags fläckar efter Limothrips-ägg hos gräsen. Dessa 
stipler hade högst sannolikt varit späda och, jag må så säga, 
lämpliga för de i början af juli uppträdande honorna af Physo- 
pus robusta att lägga ägg uti. I de vid tiden för mina under- 
sökningar späda stipler och småblad, på hvilka de yngsta lar- 
verna då företrädesvis funnos, skulle man ju ock kunnat vänta 
sig att finna samma slags »ägghål». Men oaktadt mycket letande 
träffade jag där endast några få sådana hål. Att dessa hål här- 
bergerat blåsfotingägg, kunde jag i viss mån kontrollera genom 
den observation, som här längre fram anföres från Östergötland. 
Huruvida de i slutet af juli så ytterst talrika, stora larverna 
af Physopus robusta voro desamma, som kläckts ur äggen nere i 
femte till tionde stipelparen, eller om de där utkläckta larverna vid 
nämnda tid redan voro förvandlade till fullbildade djur, äro frå- 
gor, som jag ej tilltror mig med säkerhet kunna afgöra. Att 
döma af den tillväxt, som den 28 juli intagna larver hade till 
den 3 augusti, då jag på grund af resa ej längre kunde gifva 
akt på dem, ssyntes det förra antagandet ingalunda osannolikt. 
Men hvar hade då de i slutet af juli talrika, fullbildade djur, för 
så vidt de ej kvarlefde sedan första dagarna i juli, utkläckts och 


5 


272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


lefvat närmast efter utkläckningen ur äggen? Att inga puppor 
träffades, hvilket man ju skulle kunnat vänta, ifall fullt utbildade 
djur då efter hand höllo på att framkomma, kunde ju emeller- 
tid bero på, att förpuppningen skedde t. ex. någonstädes i mar- 
ken. Anmärkningsvärdt var, att icke blott stora och små larver 
förekommo vid nämnda tid, utan också ganska talrika af mellan- 
storlek. 

Förutom på sockerärter, märgspritärterna inbegripna, träffa- 
des Physopus robusta blott på åkerärter (Pisum arvense), som 
växte ett stycke aflägset från de förra. På åkerärterna var den 
dock fåtalig, inga larver af den och inga »thripsskador» kunde 
där förmärkas. Helt nära sockerärtlandet funnos land med bönor 
(Phaseolus), hvilka för tillfället stodo i mycket rik blomning. 
Här kunde inga nämnvärda insektskador märkas, och af blåsfo- 
tingar träffades inga andra i bönblommorna än de nämnda 7hrips 
physopus och communis (endast fullbildade). 'Talrika andra balj- 
växter, såsom Vzera villosa, Onobrychis sativa, Medicago sativa, 
Trifolium incarnatum och hybridum samt Lupinus luteus hyste, 
liksom bönorna, ZArzps communis i blommorna eller blomgytt- 
ringarna. Talrikast var emellertid denna 7 %rzps-art i blommorna 
af Euphorbia esula och Heracleum (giganteum?). Larver, som 
talrikt anträffades i äldre Heracleum-blommor, tillhörde sannolikt 
en annan, sig där uppehällande Z7/hrips-art. 

Det visade sig sålunda, att Physopus robusta särskildt lefde 
på sockerärterna, och att öfriga blåsfotingar, som träffades på 
dem vid Veterinärinstitutet, hade sitt egentliga tillhåll på andra 
växter. 

I medlet af augusti undersökte jag sockerärter pa ett och 
annat ställe vid Östergötlands östersjökust; sa t. ex. den 13 vid 
Korsnäs i S:t Anna socken. Artständen voro fullvuxna, de nor- 
malt utvecklade baljorna hade i det närmaste mogna ärter. Emel- 
lertid voro de allra flesta baljorna äfven här skadade af insekter. 
Artvecklarelarver hade varit talrikare än vid Stockholm; de hade 
gjort ungefär lika stor skada som bläsfotingarna. Dipterlarver 
hittade jag ej på sockerärterna vid Korsnäs; bladlöss blott i helt 
ringa antal. En och annan liten stekel (Chalcidid) uppehöll sig 
inuti de af ärtvecklarelarverna lämnade baljorna. 

De skador, blåsfotingarna åstadkommit, voro af samma slag 


6 


TRYBOM: BLÄSFOTINGAR SÅSOM SKADEDJUR PÅ SOCKERÄRTER. 273 


som vid Veterinärinstitutet 1 Stockholm: i det hela dock ej sä 
svära som där. Mänga ärtständ voro vid Korsnäs föga berörda 
af dessa insekter. Men baljor, med det yttre gröna cellinnehållet 
bortätet af physapod-larver till halfva, ja, nästan hela utsidans ut- 
sträckning och i hög grad krummade, förekommo t, o. m, talrikare 
än i Stockholm. Det märktes t. o. m. på själfva baljorna, att 
de varit angripna af en annan eller 'andra physapod-arters larver. 

I sent utvecklade ärtblommor vid Korsnäs träffades fullbil- 
dade exemplar af Physopus atrata (HALIDAY) och den art, som 
jag nu tills vidare och af här längre fram angifna skäl benämner 
vulgatissima UzEr, jämte Thrips communis Uzen. Vid den 
framskridna utveckling, ärtstånden nu här ägde, hade mängden 
af både fullbildade och larver lämnat dem. Den förstnämnda 
arten förekom ytterst talrik (fullbildade) i blommor af Stachys 
palustris, som växte i sockerätlanden. Om de utvecklats på 
sockerärterna, eller om de från Stachys mera tillfälligt kommit 
att besöka dessa, är ju dock svårt att afgöra. De båda sist- 
nämnda bläsfotingarterna uppehöllo sig, förutom i blommor, äfven 
på spädare sockerärtblad, och, där dessa sutto mera hopgytt- 
rade, lefde en larv i ganska stort antal och af olika storlekar. 
Huruvida han tillhörde Physopus- eller 7hrips-arten, tilltror jag 
mig emellertid ej att afgöra, kanske funnos larver af dem båda. 
Samma larv eller larver voro talrika inuti en och annan af de bal- 
jor, på hvilka utkrupna vecklare-larver gjort hål. Äfven insidan 
af dessa baljor och vissa ärter hade angripits af blåsfotinglarven. 
De senare hade fläckvis samma utseende som af Phloeothrips- 
larver angripna hvetekorn. 

I en del småblad af omkring 15 millimeters längd, hopvikna 
och redan något angripna af små larver samt på vanligt sätt 
skrumpna, funnos icke blott hål efter bläsfotingägg utan äfven 
ett och annat ägg fortfarande kvar. Blad af nämnda beskaffen- 
het träffades, i hvilka t. o. m. intet ägg ännu kläckts. I hvarje små- 
blad utgjorde äggens eller äggens och de redan tomma »ägghålens» 
sammanlagda antal 8 till 20. Äggen voro omkring o,» mm. långa. 
Längre ned på ärtständen kunde jag ej uppleta märken efter ägg. 
De nedre stiplerna, hvilka vid Veterinärinstitutet visade sig äga sådana 
märken, voro vid Korsnäs allt för torra och skrumpna, för att märkena 
skulle kunnat med bestämdhet påvisas, eller rent af affallna. 


Entomol. Tidskr, arg. 20, H. 4 (1899). 7 18 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


D 
+ 
ing 


Vid Entomologiska Föreningens sammanträde förevisades sa- 
vil de här nämnda bläsfotingarna som ärtstand, särskildt baljor 
med de beskrifna skadorna. 

Adjunkt A. BERGMAN förevisade en fotografi af skadad ärt- 
"balja med päsittande larver af Physopus robusta, och professor 


S. LAMPA meddelade, att han genom direkt experiment — genom 
att sätta blåsfotinglarver på oskadade, yngre ärtbaljor — funnit 


bekräftelse på, att dessa och ingen annan insekt gjort skadorna. 
Afven vid Experimentalfältet invid Stockholm hade, enligt prof. 
LAMPA, den här beskrifna härjningen på sockerärter varit ansen- 
lig. Jag antager, att också där Physopus robusta varit den skyl- 
diga arten. 

Efter meddelande från mig om omöjligheten att träffa pup- 
por, hade prof. Lampa sökt finna eller uppdraga sådana, men 


utan att lyckas. 


Larverna af Physopus robusta hafva hittills varit okända, 
hvarföre jag anser mig böra lämna följande beskrifning öfver dem. 

Grundfärgen är hos de mindre, gragulaktig, ofta med grön- 
aktig skiftning. Fran det de blifvit omkring halfvuxna, antaga 
de en svagt gulröd, ända till köttröd färg. De tva sista seg- 
menten äro bruna, det vill säga försedda med starkare kitinise- 
radt skal. Hos yngre larver når dock denna färg och chitinise- 
ring ej alltid öfver hela näst sista segmentet. Ögonen äro också 
(blott med undantag hos en del, helt unga larver) mörka, likaså 
munkäglan vid spetsen; hos äldre äga ofta också benen en mör- 
kåre färgton på midten. 

Tills larverna blifva något mer än halfvuxna, äro de i vissa 
afseenden utprägladt olika de större och äldre. ‘Tredje antenn- 
leden är hos de förra klockformad och jämförelsevis kort, hos de 
senare mera utdragen. Fjärde, 5 och 6 lederna, de båda sist- 
nämnda ill utseendet motsvarande »griffeln» hos zmagznes, äro: 
tydligt afsatta fran hvarandra hos äldre, ej så hos yngre larver. 
För att tydliggöra antennledernas proportionella längd meddelas 
följande uppställning såsom exempel: 

8 


TRYBOM: BLASFOTINGAR SÅSOM SKADEDJUR PÅ SOCKERÄRTER. 275 


I:a 2 3 4 5 6 lederna 
Hos en yngre larv: Längd i mm. 0,013 0.026 0,040 0.065 0.022 0.033 


» » äldre » » » 0.040 0.0456 0.072 0.092 0.029 0,043 


Hos de yngre larverna är tredje ledens längd knappast märk- 
bart större än dess största tvärdiameter, hos äldre i det allra när- 
maste dubbelt så stor, och i det hela äro antennlederna betyd- 
ligt längre i förhållande till tjockleken hos äldre än hos yngre 
larver. Tredje leden har hos alla larverna, inberäknadt den vid 
spetsen, 5, fjärde 7 kragformiga veck eller afsatser. Mellan den 
6 och 7 af dessa kragar sitter vid utsidan af sistnämnda led 
ett tjockt borst. 

Men den största skillnaden mellan äldre och yngre larver 
finner man på de båda sista segmenten. Hos äldre har näst sista 
segmentet ' på ryggsidan mot bakkanten tvänne mycket tjocka, 
något böjda, vid spetsen afstympade taggar; på sista segmentet 
finnas dylika, men tillspetsade taggar — båda paren ungefär hälf- 
ten så långa som segmentens längd. Alla dessa taggar leda mot 
upphöjda, grofva ledpannor. Hos de yngre larverna motsvaras 
taggarna af vanliga, dock förkortade och aftrubbade borst, hvilka 
äro kortast på näst sista segmentet. Den kamtandade bakkanten 
å detta segment är oftast något utvikt. 

Hufvudets längd är bortåt dubbelt så lång som dess bredd 
och omkring lika med längden af prothorax, ej fullt hälften af 
meso- eller metathorax sammanlagda längd. Maxillarpalpernas 
trenne, dock sällan ens hos utvuxna larver fullt afsatta leder 
hafva ungefär samma längd sins emellan. Labialperna, som van- 
ligt något böjda, äro något längre, men ej ens så tjocka som 
maxillarpalpernas yttre led. 

Då de båda sista, starkt kitiniserade segmenten tillväxa min- 
dre fort än de andra, får kroppen hos äldre larver bakåt ett till- 
spetsadt utseende. Det näst sista segmentet är ofta blott hälften 
så bredt som det närmast föregående. 

Att döma af de larver, jag sett, byter arten såsom larv hud 
åtminstone två gånger, alldenstund jag både bland de här yngre 
benämnda och bland de öfriga iakttagit många, som voro nära 
att byta, dock, utan att de äldre varit färdiga att förpuppas. De 
största larverna voro 1,5 till 1,8 mm.; de som voro färdiga byta 
hud, men dock i det närmaste hade samma utseende som 


9 


276 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


de äldsta, 1,1 à 1,3 mm. länga. Om det är vid första eller ett 
annat hudombyte 1 ordningen, som larverna ändra utseende, kan 
jag ej säkert afgöra. Emellertid hafva de minsta, jag sett fär- 
diga att byta hud, varit omkring o,s och de minsta af alla, jag 


träffat, mellan o,4 och 0,5 mm. 


I det föregående har jag sagt, att jag tills vidare upptog 
en Physopus-art under benämningen vulgatissima UzEr. Detta 
fordrar en förklaring. 

Haripays beskrifning af ZUrzps vulgatissima är så vidsträckt, 
att den inom sig rymmer flera arter. Han hade, när han gaf 
namnet, citerat en af DE GEER omnämnd och afbildad art. Då 
jag 1895 1 Entomologisk ‘Tidskrift beskref en af nämnda arter 
under namn af zutonsa, fäste jag också genom angifvande af 
några hufvudkarakterer namnet wvulgatissima vid en annan, som 
igenkänts af prof. O. M. REUTER och i hans senast utkomna ar- 
bete: » 7 Aysanoptera fennica» (»Acta Soc. pro fauna et flora 
fennica», XVII, 1899, n:o 2) sid. 53, såsom mig synes med rätta, 
identifierats med UZELS art Physopus pallipennis. Jag hade triif- 
fat denna så allmänt och äfven så tidigt på våren, att jag tog 
för gifvet, att HALIDAY menat den med sin beskrifning öfver 
vulgatissima. Då nu den. min uppsats, hvari nämnda beskrifningar 
förekommo, t. o. m. är omnämnd i d:r Uzers förträffliga arbete 
och således kom ut af trycket före detta, torde det icke kunna 
undvikas, att den af honom beskrifna arten palflipennis i stället 
kommer att kallas wvulgatissima. Det har icke häller undgått 
honom, att den förra skulle kunna blifva uppfattad som den senare 
(jämför noten å sidan 111 i hans stora arbete). Och häraf föl- 
jer, att den art, dir Uzeı kallat vulgatissima, icke gärna kan 
komma att behålla detta namn. é 

Prof. REUTER anser min art zxfonsa vara densamma, för 
hvilken d:r UZEL upptagit namnet wvulgatissima. Själf är jag 
för närvarande dock oviss om, huruvida dessa äro fullt identiska. 
Tyvärr kände jag ej d:r UZELS verk, då jag beskref zntonsa. 
Hade jag vetat, att han såsom arter skiljde de former åt, hvilka 
han gifvit namnen Zenuzcornis och vulgatissima, skulle detta gif- 
vit mig anledning att på mitt från många och sins emellan aflägsna 


10 


TRYBOM: BLÄSFOTINGAR SÄSOM SKADEDJUR PÄ SOCKERÄRTER. 277 


orter insamlade material närmare, för så vidt jag kunnat, granska hall- 
barheten af de karakterer, på grund af hvilka d:r UZEL ätskiljt de 
båda i fråga varande arterna. För tillfället tillåter ej tiden mig en 
sådan granskning. Emellertid synes mig det ena af de båda skilje- 
märken, som han i sin »Schlüssel zum Bestimmen der Art» an- 
fört, eller 5 antennledens dunkla färg hos Zenuzcorms icke hafva 
tillräcklig betydelse; han säger ock om wvulgatissima, att 5 leden 
undantagsvis äfven hos den är »gänzlich dunkler getrübt». Den 
andra där för /enuzcornrs upptagna karakteren, eller att dess an- 
tenner äro »auffallend dünn» synes mig variera, dock kan jag 
icke förneka, att denna karaktär kan äga afsevärd betydelse. I 
den utförligare beskrifningen af de båda arterna anför d:r UzZEL, 
att de hafva hufvudet bakåt »bedeutend verengt». I min sam- 
ling finnes 'en del individer, pa hvilka detta slår in, så de från 
sockerärter sommaren 1899 tagna, andra, hos hvilka hufvudets 
afsmalnande bakåt är föga märkbar. Det senare synes stå i sam- 
manhang med en längre form på hufvudet: »Kopf etwa so breit 
wie lang», som d:r UZEL anför om fenuzcornis, det förra med ett 
kortare hufvud: »Kopf mehr breit als lang», som han säger om 
vulgatissima. Prof. REUTER nämner också endast för vulgatis- 
szma, att hufvudet afsmalnar bakåt. Möjligen kan dess form 
jämte antennernas olika groflek berättiga artskilnad mellan Uzers 
Physopus vulgatissima och tenuicornis. Beskrifningen pa min 
zntonsa skulle med afseende på hufvudet närmast träffa tenuicornis. 

Af den orsak, att min beskrifning pa zntonsa icke tillräck- 
ligt framhåller, huruvida med den menas den ena eller den andra 
af UZELS här senast nämnda båda arter, kan namnet Zntorsa 
komma att få falla bort, i fall denna och Zenuzcornis framdeles 
komma att bestå såsom skilda arter. Ett nytt namn far då gif- 
vas den art, d:r UZEL kallat vulgatissima. 

Liksom prof. REUTER anser jag ej, att benens färg hos å 
ena sidan den af mig beskrifna arten zu/onsa och a andra d:r 
Uzers vulgatissima och tenuicornis bör föranleda någon artskill- 
nad. Variation äger äfven i detta afseende rum, dock kanske ej i 
så hög grad som i fråga om antennernas färg, hvilken d:r UZEL också 
ej häller tillmätt någon för artskillnaden mellan hans och HALIDAYS 
vulgatissima afgörande betydelse. 

oe SEL AED? Wr 


II 


278 


VORLÄUFIGE DIAGNOSEN EINIGER AFRIKANISCHEN TERMITEN 


von YNGVE SJÖSTEDT. 


Termes spiniger n. sp. 

Grösserer Soldat: Prothorax viereckig, nach vorn breiter, mit aus- 
gehöhlten, zugespitzten Vorderecken; Vorderrand desselben mit zwei langen, 
geraden Dornen; Kopf etwas länger als breit, mit ein wenig gebogenen Sei- 
ten; Totallänge 7, Kopf mit Mandibeln 4 mm. 

Kleinerer Soldat: sehr klein mit langen Beinen und Fühlern; Kopf 
von oben gesehen oval, nach vorn ein wenig breiter, die Oberseite stark ge- 
wölbt; Prothorax vorn. mit zwei Dornen. Totallänge 5, Kopf mit Mandibeln 
2,4 mm. 

Grösserer Arbeiter: Prothorax vorn mit zwei langen Dornen; Fühler 
21-gliedrig, das 3. Glied am kleinsten. Länge 5, Breite des Kopfes 1,8 mm. 

Kleinerer Arbeiter: Länge 4, Breite des Kopfes I mm. 

Fundort. Kongo: Umangi, Sept.—Noy. 1896, coll. E. WILVERT, 
Mus. Bruxelles & Stockholm. 

Bildet mit 7. militaris HAGEN und 7° acanthothorax SJÖST. eine be- 
sondere Gattung, Acanthotermes. 


“Termes gratus n. sp. 

Geflügelte Imago: ähnelt sehr 7. vitrialatus SIÖST., ist aber kleiner 
und die Flügel sind sehr deutlich dunkel schattirt; Spannweite 65—70, Linge 
mit Flügeln 35—38, Länge und Breite der Flügel resp. 29—32 und 8—8;;, 
Körper mit Kopf 19 mm. 

Fundort. Togo: Misahöhe, 8. April 94, coll. E. BAUMANN, Mus. Ber- 
lin & Stockholm. 


“Eutermes baculi n. sp. 

Soldat: beide Mandibeln stabförmig, etwa gleich, mit feiner einwärts 
gebogener Spitze; Vorderrand des Prothorax ein wenig ausgerandet; Stirn stärker 
ausgezogen als bei der folgenden Art; Kopf mit Mandibeln 3,3 mm. 

Arbeiter: Fühler 14-gliedrig, das 2. Glied so lang als das 3. und 4. 
zusammen; Körper langgestreckt, dünn, weich und durchleuchtend; Vorder- 
rand des Prothorax in der Mitte nicht ausgeschnitten; Kopf sehr klein, 0,7— 
0,5 mm. breit, hellgelb. 

Fundort. Kamerun: Ekundu, 28. Febr. 1891, coll. SJÖSTEDT, Mus. Sthlm. 


“ Eutermes hospes n. sp. 

Soldat: sehr ähnlich dem der vorhergehenden Art, aber kleiner, Pro- 
thorax am Vorderrand nicht ausgerandet; Stirn schwächer ausgezogen; Kopf 
mit Mandibeln 2,6 mm. 

Arbeiter: ähnelt dem des £. baculi. 

Fundort. Kamerun: Bonge, October 1891, coll. SJÖSTEDT, Mus. Stockholm. 


7 Hodotermes Aurivillii n. sp. 

Soldat: Kopf braunrot, nach vorn dunkel schattirt und ganz wenig 
verengt; Totallänge 11—14, Kopf mit Mandibeln 5,5—7, Kopfbreite 3,5 —4 mm. 

Grösserer Arbeiter: Kopf glänzend rotbraun; Fühler 29—32-glied- 
rig; Länge 8—11, Breite des Kopfes bis 3,8 mm. 

Kleinerer Arbeiter: Länge 7—9, Breite des Kopfes 2—2,2 mm. 

Fundort. W. Capland: Darling, Juli 1883, coll. Dr. BACHMANN, Mus. 
Berlin & Stockholm. 


Calotermes cryptops n. sp. 

Soldat: ähnehlt sehr dem des C. Voeltskowi WASM., unterscheidet sich 
aber unter anderem dadurch, dass das 2. und 3. Fühlerglied etwa gleich lang 
sind, während bei C. Voeltzkowi das 2. viel kleiner als das 3. erscheint. To- 
tallänge 11—12, Kopf mit Mandibeln 6,2 mm. 

Fundort: Ituri-Fähro, 26. Aug. 91, coll. STUHLMANN, Mus. Berlin. 


a lo — 


OM PARASITERNA HOS ZYMANTRIA MONACHA L. 


AF 


CHR. AURIVILLIUS. 


Så «väl under hösten 1898 som under innevarande sommar 


hafva från det af »nunnan» härjade området vid Virå i Söder- 


manland ett större antal parasiter blifvit tillvaratagna af profes- 


sor 5. LAMPA samt af jägmästarne J. H. WERMELIN och C. E. 


RAMSTEDT. Sedan detta material till mig öfverlämnats för att be- 


stämmas, ber jag att här få lämna en förteckning öfver detsamma. 


A. Hymenoptera. 


Ichneumon nigritorius (Grav. Blott en enda hane, som 
tillhör var. @//10ps GRAV. 

Pimpla instigator Fapr. Blott 3 ex. (RAMSTEDT). 
Pimpla examinator Farr. ‘Talrika ex., alla utkläckta ur 
puppor under hösten. RAMSTEDT iakttog den *4/7 99 en hona 
af denna art läggande ägg i en nunnepuppa, och WERMELIN 
fann den */s 99 en annan hona sysselsatt pa samma sätt, 
men fann i den anstuckna puppan en stor fluglarv. 
Pimpla arctica Zrrr. Äfven denna art är utkläckt i tal- 
rika exemplar ur nunnepuppor, såväl på hösten 1898 som 
äfven pa våren 1899 ur ôfvervintrande puppor (LAMPA). 
RAMSTEDT har den !8/; och ?7/7.99 sett honan: stickande 
nunnepuppor. 

Pimpla brassicariæ Popa (= rufata Horner.) 1 g, 


I 


280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


3 PP utkläckta i april och maj 1899 ur öfvervintrande 
puppor (Lampa). 1 © tagen i det fria vid Vira *”/6 99 
(WERMELIN). 

6. Pimpla quadridentata THoms. Af denna hittills föga kända 
art hafva 2 Go och 1 Qi maj 1899 utkläckts ur öfver 
vintrade puppor (LAMPA). 

7. Pimpla didyma Grav. Denna sällsynta art, af hvilken 
HOLMGREN endast kände en 9, tagen i Skåne af WALLEN- 
GREN och som alldeles saknas i THOMSONS arbeten, har à 
Entomologiska Anstalten i april och maj 1899 utkläckts i 
flera exemplar (3 SS, 7 29) ur öfvervintrade nunnepuppor. 

8. Theronia flavicans FaBr. I Q hösten 1899 (RAMSTEDT). 
Af denna sällsynta art kände HOLMGREN endast hanen, och 
Riksmuseum ägde förut ej häller någon hona. 

9. Apanteles sp. En art med skilda och fria hvita kokonger, 


som endast visar sig helt sparsamt förekommande. 


Bland ofvanstäende parasitsteklar synas för närvarande en- 
dast tvänne, Prmpla examinator och arctica, uppträda i sådan 
mängd, att de kunna hafva någon betydelse för hämmandet af 
»nunnans» härjningar. Då emellertid just dessa båda arter till 
stor del synas utkläckas redan på hösten, framställer sig den frå- 
gan, huruvida de sedan lefva ända till slutet af juli följande år 
för att då lägga sina ägg i nunnans puppor eller under mellan- 
tiden utbilda en andra generation hos någon annan fjärilart. 
Denna fråga har en mycket stor praktisk betydelse, ty om Pimpla- 
arterna behöfva en mellanliggande vårgeneration, blir höstgene- 
rationens individantal alldeles beroende af denna och dess värd, 
så att man ingalunda har någon säkerhet för, att höstgeneratio- 
nen år efter år skall: kunna ökas på bekostnad af nunnan, hvil- 
ket vore fallet, ifall de på hvarandra följande Pzmp/a-generatio- 
nerna endast behöfde hålla sig till nunnan. 

Att Pimpla-arterna endast angripa nunnans puppor synes 
utom af de direkta iakttagelserna äfven framgå däraf, att ingen 
enda sådan parasitstekel erhölls från de 1,400 larver, som under 
senaste sommar af hrr WERMELIN och RAMSTEDT uppföddes inomhus. 


2 


AURIVILLIUS: OM PARASITERNA HOS LYMANTRIA MONACHA. 287 


B. Diptera. 


10. Tachina fasciata Farr. Flera exemplar utkläckta hösten 
1899 (RAMSTEDT). 


Obs! Under juni månad 1899 visade sig Zachina grandıs 
Zevt. och 7udis FALL. mycket allmänna inom det område söder 
om Vira, som 1898 kalätits af nunnan. Da emellertid ännu 
intet exemplar af dessa arter blifvit utkläckt ur nunnans larver 
eller puppor, vågar jag ej anföra dessa såsom parasiter på nun- 
nan. Möjligen komma de att erhällas ur de manga parasitflug- 
puppor, som nu Ofvervintra. 


FOR SKANDINAVIEN NYA COLEOPTERA. 


Heterocerus Motschulskyi REICHE, tagen vid Trondhjem af 
d:r B. LysHoLm. 

Dyschara inconspicua Aug !, ur sallgods från AD. von Posr, 
As i Södermanland och vid Alingsäs af undertecknad. 

Mycetodrepa formosa Kraarz, vid Gunnebo, Västerg. af 
undert. 

Demosoma filiformis Revrs., vid Fjärås i Hall. af undert. 

Ocalea rivularis Mix, vid Trondhjem af d:r B. LYSHOLM. 

Coprothassa consanguinea EpPELSH., vid Fjärås i Hall. 
af undert. 

Acrotona parens Murs. & Rey, vid Askloster i Hall. af 
undert. 

Acrotona fuscipes Herr, vid Lagklarebäck nära Mölndal 
af undert. 


1 Förut tagen vid Kalmar af L. HAGLUND, Red:s anm. 


NN 
& ~ 
D 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Datomicra hodierna Swarr, vid Askloster i Hall. af undert. 
D. hodierna är en själfständig art och fär ej förväxlas med 2. 
zoster@ THOMSON. 

Datomicra cribrata KRAATZ, ett ex. ur sallgods från Ap. 
von Post, As, Södermanland. 

Dimetrota marcida Er.’, vid Fjärås i Hall. af undert. 

Dimetrota livida Murs. & Rev, vid Fjärås i Hall. af undert. 

Dimetrota putrida KrAATZ, vid Gunnebo i Västerg. af undert. 

Laogluta oblonga Er., vid Lagklarebäck nära Mölndal i 
Västerg. af undert. Denna art är troligen här ı Sverige ofta 
tagen och har fått gälla for Z. mztrdula KRAATZ, men som jag 
tagit bada arterna, äro dessa för mig lätt ätskilda. 

Atheta coriaria KRAATZ, vid Lagklarebäck af undert. 

Microdota subtilis SCRIBA, enstaka ex. vid Lagklarebäck, 
Gunnebo, Alingsås, Fjärås och Askloster af undert. 

Meotica indocilis HEER, vid Lagklarebäck af undert. 

Metaxya terminalis Grav., vid Fjärås invid sjön Lygnern 
af undert. 

Disopora longicollis Murs. & Rey, vid Lagklarebäck af 
undert. 

Brachyusa concolor Er., vid Trondhjem af d:r B. LYSHOLM. 

Furyusa optabılıs Herr, vid Ronneby af undert. 

Myllaena gracilicornis Fair”, vid Fjärås af undert. 

Myllacna infuscata Kraarz, vid Fjärås af undert. 

Baptolinus longiceps Yauvsı, vid Råda och Mölndal i 
Västerg. af EMIL SANDIN och undert. 

Astenus pulchellus Heer, ur sallgods fran Ap. VON Post, 
As i Södermanl. samt vid Lagklarebäck i Västerg. och Fjäras 1 
Hall. af undert. 

Ptomaphagus sericatus CHAUD., ett „ex. vid Kalmar af 
HAGLUND. 

Undertecknad, som under nagra ar varit sysselsatt med un- 
dersökningar angående våra Trichopterygider, hufvudsakligen släk- 
tena Prolium och Ptenzdium, har från flera trakter genom vän- 
ner erhållit sållgods eller s. k. smolk, hvari jag funnit många 


> Förut tagen vid Dröbak i Norge af A. C. ULLMANN. 
5 på Jeederen och i Ryfylke i Norge af T. HELLIESEN. 
Red:s anm 


to 


ERICSON: FÜR SKANDINAVIEN NYA COLEOPTERA. 283 


rätt egendomliga former och 6fvergangar arterna emellan. Äfven 
Bya arter hafva härvid anträffats. Så t. ex. 1 smolk från d:r 
HELENIUS i Haapavesi, Finland, samt från d:r LYSHOLM i Trond- 
hjem har jag funnit ett par arter, nära besläktade med Pralzum 
Kuntsei Heer, men den mikroskopiska undersökningen visar, att 
de dro fran denna skilda arter. Herr L. HAGLUND i Kalmar 
har sändt en del Ptenidier, närstående P. pusillum GYLL. = 
apıcale Er., och äfven här visar mikroskopet, att en ny art 
föreligger. Litteraturen öfver dessa smådjur lämnar mycket öfrigt 
att önska. Det bästa af mig kända arbete förefaller vara » Zrzcho- 
ptervgia af A. MATTHEW», men ej häller detta synes mig fullt 
tillfredsställande. Med anledning häraf har jag påbörjat en revi- 
dering af denna grupp och har härvid genom konstruktion af 
ett mikroskop lyckats astadkomma en hittills okänd grad af för- 
storing, hvarigenom många nya artkännetecken framträdt. Då 
Custos vid naturh. museum 1 Wien, L. GANGLBAUR, i smickrande 
ordalag uttalat sig om mina hittills gjorda rön, vågar jag vända 
mig till de entomologer, som i sina samlingar hafva Trichopte- 
rygider, med en anhållan att godhetsfullt ställa dessa till mitt 
förfogande för någon 'kortare tid, hvarefter jag skall återsända 
djuren omsorgsfullt bestämda. 
Mölndal i juni 1899. 
Isaac B. Ericson. 


Statsanslag till Entomologiska Föreningen. Kongl. 
Maj:t har tilldelat Foreningen ett anslag af ett tusen kronor för 
år 1900, för att sätta henne i stånd att fortfarande utgifva en 
särskild afdelning af sin tidskrift, innehållande populära uppsatser 
om våra skadeinsekter. Utgifvandet af tionde årgången af »Upp- 
satser 1 praktisk entomologi» är sålunda betryggadt, och måtte 
bidrag, bestående af iakttagelser rörande skadeinsekters uppträ- 
dande och lefnadssätt samt verkningarna af försökta utrotnings- 
medel m. m. ofta lämnas red. af intresserade personer, på det 
att denna publikation må kunna allt bättre uppfylla sin bestäm- 
melse. Sven Lampa. 


to 
(ere) 
> 


UNDERSÖKNINGAR AF SJUKA .LARVER TILL LÖF- 
SKOGSNUNNAN (OCNERIA DISPAR L.). 


I medio af augusti månad d. a. erhöll jag per telefon för- 
frågan fran prof. LAMPA, om jag ville ätaga mig att göra bakte- 
riologisk undersökning à nägra larver af Löfskogsnunnan. Nästan 
alla larverna utaf denna fjäril, som funnos ı en af burarna vid 
Entomologiska Anstalten, hade nämligen angripits af en sjukdom. 
Då jag genom vikariat hade min tid fullt upptagen, var jag just 
ej villig att åtaga mig en sådan undersökning, som, om den skall 
gifva något praktiskt resultat, säkert måste fortgå under flera ar, 
men jag lofvade göra hvad jag kunde, tills en för sådant arbete 
bättre kvalificerad person kunde erhållas. Jag erhöll alltså pa 
begäran från prof. Lampa en död och en sjuk larv utaf Löfskogs- 
nunnan den 18 augusti. 

Den döda larven undersöktes först. Hären sveddes af, och den 
öppnades med sterila instrument. Innehållet var en grabrun, half- 
flytande massa med en frän lukt, något påminnande om tang, 
som länge legat uppkastad på strand. I täckglaspreparat från 
denna massa påträffades bakterier i stor mängd, hufvudsakligen. 
dock af 2 slag, nämligen två stafvar af mycket olika storlek. Den 
mindre af dessa, som hade en , längd af 1,2—2,4 w och en 
bredd af o,6 yw, var bredast midt pa och något smalare at de 
afrundade ändarna. Den förekom i mångdubbelt större antal än 
de öfriga. Från innehållet uti larven gjordes äfven spridnings- 
kulturer a sned agar. Sedan dessa fatt stå uti vanlig rumstem- 
peratur :24 timmar, kunde man se, att de innehöllo 2 slags kolo- 
nier, hvaraf de ojämförligt talrikaste, voro gråaktiga, halfge- 
nomskinliga, de andra gula och ogenomskinliga. De grå kolo- 
merna bestodo af stafvar, 1,1—1,6  länga och o,s yw breda. 


= 


BERGMAN: UNDERS, AF LARVER TILL LOFSKOGSNUNNAN. 285 


De gula kolonierna innehöllo stafvar, som voro betydligt större. 
På grund af det större antalet grå kolonier förmodade jag, 
att de . smärre bacillerna voro orsak till larvens sjukdom. 
Jag gjorde sedan stickkulturer frän dessa kolonier uti agar, där 
de växte bäde i sticket och pa ytan, uti agar tillsatt med gly- 
cerin, där de växte likaledes bäde i sticket och pa ytan under 
bildningar af gasbläsor samt i gelatin, där det äfven bildades 
gasbläsor. Bacillerna växte här som en gra hinna pa ytan, men 
äfven uti sticket och efter en längre -tids förvaring smälte gela- 
tinet. 

Den andra larven, som lefde ännu, men som tydligen var 
sjuk, behandlades på samma sätt. Sedan håren afbränts, öpp- 
nades den med sterila instrument. Innehållet var af normal 
färg, grönaktigt. Täckglaspreparat därifrån innehöllo fa staf- 
var. Plattkulturer från detsamma visade här liksom fran förega- 
ende larv samma 2 slags kolonier, med den skillnad likväl, att 
antalet kolonier var betydligt mindre än i plattkulturen från före- 
gaende larv, och att de grå halfgenomskinliga kolonierna voro 
proportionsvis ännu talrikare än de gula. Här kunde det ej vara 
tvekan om hvilken af de 2 bakterierna, som gaf anledning till 
sjukdomen. Från de grå kolonierna gjordes, såsom vid föregå- 
ende försök, kulturer uti olika substrat. 

De smärre stafvarna växte utmärkt uti gelatin, agar, glycerin- 
agar — gaserna som producerades här innehöllo svafvelväte, hvil- 
ket påvisades med blyacetat. — De växte vidare i buljong, som 
grumlades, och allra bäst på potatis, efter 2 dygn såsom grahvita, 
något glänsande upphöjningar och om 5 dygn som brunaktigt 
grå massor. Bacillerna tycktes på potatisen vara något bredare 
än på de andra substraten. (o,s 2.) 

Den 21 augusti erhöll jag. från prof. LAMPA tre friska lar- 
ver af Nunnan (Lymantria Monacha 1..), for att jag skulle kunna 
anställa några ympningar. Nagra friska larver af Löfskogsnunnan 
stodo ej att få. Två af nunnelarverna voro emellertid nära att för- 
puppas, den tredje åter var yngre. Jag ympade dem på följande 
sätt: En tre dygn gammal potatiskultur af de baciller, jag ren- 
odlat från Löfskogsnunnans larver, blandades med sterilt vatten, 
och denna blandning sprutades öfver de grankvistar, nunnelarverna 
hade att äta. De två äldre larverna förpuppades följande dag 


2 


286 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


och utvecklades till fjärilar efter laga tid, den yngre larven, som 
åt at barren, var följande dag sjuk och dog efter 2 dagar. Platt- 
kulturer från denna larv innehöllo nästan uteslutande kolonier af 
den bacill, hvarmed jag ympat. Samma dag ympades på samma 
sätt med potatiskultur 15 larver utaf kälfjäriln (Pieris Brassica 
L.). Alla öfverlefde och utvecklades normalt, för så vidt de ej 
föllo offer för parasitsteklar. Äfven ympades samma dag ett par 
hvita möss subcutant med stora massor utaf potatiskulturen, utan 
att det bekom dem något. 

Den bacill, jag sålunda fann talrikare än de andra uti så-. 
väl den sjuka som den döda larven af Löfskogsnunnan, och 
hvilken jag anser varit orsak till deras sjukdom, har som sagdt en 
längd af omkring 1,1—2,4 y och en bredd af 0,5 —o,s 4. Den ar 
något bredare midt på och afsmalnar mot de afrundade ändarna. 
Den är färgbar med vanliga bakteriefärgningsmedel såsom gen- 
tianaviolett, fuchsin och methylenblätt äfven enl. Gram. Den växer 
uti gelatin och glycerinagar under utveckling af gaser, som inne- 
halla H?S. Gelatinet smältes efter längre tid. I stickkulturer 
växer den bade 1 sticket och pa ytan. Jag har vidare odlat den 
i buljong och på potatis, på hvilket senare substrat den tyckes 
trifvas bäst. 

Den är vid utfodring patogen för larver af nunnan (Lymantria 
Monacha) men ej för larver af kälfjäriln (Prerzs Brassice) och, 
hvilket ju var att vänta, ej ens vid subcutan ympning patogen 
för hvita möss. Flera för nunnans larver patogena bakterier äro 
förut kända, ehuru i allmänhet tämligen ofullständigt. Jag har 
ej haft tillfälle att något närmare sätta mig in i den litteratur, 
som behandlar detta ämne, hvarför jag ej kan afgöra, om den 
bacill, jag här omnämnt, är identisk med någon af dessa. Min 
lilla undersökning afbröt jag nämligen mycket snart, sedan jag 
fått veta, att materialet af annan person skulle fa en grund- 
ligare bearbetning. ; A. Bergman. 


OU) 


a eure Tae ‘ae 


ET LIDET BIDRAG TIL NORGES ENTOMOLOGISKE 
FAUNA. 


AV 


EMBR, STRAND. 


Paa flere reiser, som jeg i löbet av förlöbne sommer med 
offentlig understöttelse har havt anledning til at foreta væsentlig 
for at studere Norges arachnidefauna, har jeg ogsaa lelighedsvis 
samlet insekter. Den störste del av det saaledes tilveiebragte 
materiale har jeg overladt specialister til bearbeidelse; av -hemi- 
ptera, aculeate hymenoptera og orthoptera var dog mine sam- 
linger saa ubetydelige, da jeg havde lagt mindst vind paa disse 
grupper, at jeg ikke vilde sende det til nogen anden, men be- 
stemte mig til selv at bearbeide det. Skjönt mit materiale som 
sagt kun var ringe og ingen serlig interessante fund er gjorte, 
kunde det dog kanske alligevel vere umagen verdt at offentlig- 
gjôre disse, da de for störste delen skriver sig fra egne, som hid- 
til aldrig har været undersögte av entomologer. 

I midten av mai besögtes Kongsberg, hvor jeg dels sam- 
lede i den nærmeste omegn, dels i det ikke saa langt derfra be- 
liggende dalföre Johndalen. Skjént veiret under mit ophold paa 
sidstnævnte sted var alt andet end heldigt, idet det endog sneede 
og forresten var surt og regntykt hele tiden, hadde jeg dog alli- 
gevel adskilligt udbytte av opholdet, specielt i arachnologisk hen- 
seende, da der i omegnen fandtes en mængde halvraadne gran- 
stubber, under hvis bark fandtes en hel del drassider, specielt av 
slegten Graphosa. Her gjordes ogsaa det meget morsomme fund 
av et eksemplar av den siden BOHEMANS dage inden Norges 


I 


288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


grenser vistnok ikke fundne Aradus brevicollis FAL. Skjönt 
jeg intet eksemplar har havt til sammenligning er dog denne art 
saa karakteristisk ved sine awwu/1 paa ekstremiteterne, at nogen 
forveksling ikke godt kan tænkes. 

I slutten av mai reiste jeg til Holmestrand, efterat jeg efter 
tilbagekomsten fra Kongsberg hadde samlet lidt i Kristiania om- 
egn. Foruden i Holmestrands nærmeste omegn samledes paa de 
i nærheden liggende Ger Bjerköen og Langöen, samt paa et par 
andre lokaliteter inden Botne prestegjeld. Derfra reiste jeg til 
Sande, hvorfra jeg den 4de juni returnerede til Kristiania. I 
3otne toges bl. a. Sphecodes similis WESM. og Centrotus cor- 
nutus I., i Sande Halictus cylindricus FABR. 

Fra ste til 7de juni var jeg i Ödemark i Smaalenene, hvor 
særlig omegnen av et i naturhistorisk henseende meget interessant 
vand, Gjölsjöen nær Böen skydsstasjon, undersögtes og i midten av 
juni reiste jeg til Nordland, hvor jeg opholdt mig til ud august 
maaned og i denne tid bereiste öerne Dönna og Lökta, lidt av 
Vefsen, særlig i omegnen av skydsstasjonen Klovimoen, samt en 
större del av Hatfjelddalen og egnene ved Rösvandets sydlige 
del. Hatfjelddalens to sidedalförer Susendalen og Skarmodalen 
undersögtes ligeledes. Desvarre var det ustanselige regnveir, som 
i sommer hjemsögte den nordlige del av landet, til meget stor 
hinder for indsamlingen; i de to maaneder jeg opholdt mig ı Hat- 
fjelddalen var det næsten ikke en eneste ganske regnfri dag. 

Foruden hvad jeg selv har samlet har jeg medtaget ı for- 
tegnelsen endel arter fra Lier og Fredrikstad, som jeg har faaet 
av hr. student A. WoLtLEB.ER. Paa förstnevnte sted samlede han 
i septbr. 1898. 

Det væsentligste av den benyttede literatur er: THOMSON: 
Skandinaviens hymenoptera, DAHLBOM: Hymenoptera Europaea, 
SERVILLE: Histoire natureile des Insectes Orthoptères, FISCHER: 
Orthoptera Europaca, FIEBER: Die europ. Hemiptera, FLOR: 
Die Rhynchoten Livlands, DoucLas and Scott: The British 
Hemiptera I., FALLÉN: Hemiptera sveciae samt BRAUER und 
Low: Neuroptera austriaca. 

De fundne arter er fölgende: 


wv 


STRAND: ET LIDET BIDRAG TIL NORGES ENTOMOLOGISKE FAUNA. 289 


A. Hymenoptera. 


Apis mellifica L. Odemark. 

Flalictus laevis Kırev. I Sandnessjüen (Alstenö, Nordland) sam- 
ledes paa en dagstid 8 ekspl., saa arten vistnok ikke var 
sjeldsynt der. — Eet par ind. fra Rösvands omegn. 

Hf. cylindricus Fawr. Sande. 

A. flavipes Fasr. Lyngör (1897). 

Sphecodes similis WEsm. Botne. 

Nomada 5-spinosa Tous. Klovimoen (Vefsen). 

Vespa media DE GEER. Klovimoen. 

V. saxonita Far. Botne, Lökta. I, norvegica Farr. fra Rös- 
vandet og Aal. 

I”. rufa L. Kongsberg. 

V. vulgaris L. Sande, Aal (Hallingdal). 


B. Orthoptera. 


Platta lapponica L. Klovimoen og Hatfjelddalen. 

Forficula minor X. Av denne sjeldne art et ekspl. fra Fredrik- 
stads omegn. 

Locusta viridissima 1... Lier. 

Pezotettix frigidus Bou. Er foruden en 7e/tzr den eneste fra 
Nordland medbragte græshoppe-art. Den var ikke sjelden 
paa fjeldene i Hatfjelddalen. Saaledes toges paa Sandskar- 
fjeldet (ca. 1,300 m. höit) ””/7 flere subadulte individer, 
der noksaa muntert hopped om like i nærheden av sne- 
fonner. 

Stenobothrus rufus 1. Tier. 

S. albo-marginatus D. G. Unicum fra Lier. Eksemplaret er 
bestemt ved sammenligning med et i universitetsmuseet væ- 
rende eksemplar, der er tat paa Hvalöerne av hr C. A. 
HANSON og av ham foræret museet under ovenanförte navn. 

S. vıridulus T. Lier. 

S. variabilis Fier. Lier. 

Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 4 (1899). 3 19 


>90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


Stetheophyma grossum IL. Tier. 
Tettix bipunctata L. Et unicum fra Skarmodalen (Hatf.). 
7. subulata L. Odemark. 


Libellula quadrimaculata 1. Gjélsjsen i Odemark. 
Jleschna juncea L.  Hatfjelddalen (**/s). 

‚le. borealis Zert. D:o d:o. | 

Leucorrhinia dubia V. D. Lınp. Hatfj. og Odemark 
Cordulia aenea 1. Meget talrig ved Gjölsjöen. 
Calopteryx virgo L. D:o. 


C. Hemiptera. 


Pentatoma juniperina L. Odemark, Botne, Kongsberg. 
Dolycoris baccarum 1. Vier og Botne. 
Palomena dissimilis L. Lyngor (1897). 
Eurydema oleracea L. Lier, Botne, Kristiania. 
Neottiglossa inflexa WLFrF. Fredrikstad. 
Thyreocorts scarabæoides L. Kristiania. 
Acanthosoma hemorrhoidale 1. Botne. 
Elasmostethus dentatus D. G. Botne, Lier. 
Clinocoris griseus L. Sande og Botne. 
Syromastes marginatus L. Kongsberg. 
Rhopalus crassicornis L. Lier. 

Nysius thymt WULFF. Hyppig i Hatfjelddalen. 
Cymus glandicolor Haus. Lier og Odemark. 
Ligyrocorts luchsiz BAR. Hatfjelddalen. 


Scolopostethus affinis SCHILL. 3 ekspl. fra Hatfjelddalen og et 
fra Sande. Ekspl. fra Sande stemmer ikke ganske med 
typiske affinis, forsaavidt som de bagre femora mangler 
den svarte ring i spidsen. Det stemmer i saa henseende 
med 5. adjunctus Douc. & Sc., men avviger fra denne i 
antennernes og abdomens farve, der fuldstændig stemmer 
med FIEBERS beskrivelse av affinis. Da imidlertid adjunc- 
Zus mul. kun er en varietet av affinzs (STÅL hadde för be- 
skrevet formen adjunctus som var. b av affinis) maa mit 


4 


- TR RS ee Kra Mid 1" a Ae 
u: à FRE À 
ce 
| 


STRAND: ET LIDET BIDRAG TIL NORGES ENTOMOLOGISKE FAUNA. 291 


ekspl. vistnok rettest betegnes som S. affinis ScHiLL. — 
Eksemplarerne fra Hatfjelddalen er typiske affinzs. 

Gastrodes abietis X. Aal 6/19 98 (under bark). 

G. ferrugineus 1. Botne. 

Trapesonotus anorus FLorR. Kongsberg. 

Stygnocoris sabulosus ScHirL. Hatfjelddalen. 

Pachymerus pint XL. Botne, Lökta, Sandnessjöen, Hatfjelddalen 

x og Klovimoen. 

Aradus brevicollis Farr. Unicum fra Kongsberg. 

A. corticalis L. Hatfjelddalen og Botne. 

A. betulae L. Kongsberg. 

Nabis*flavo-margmatus ScHoLız. Rôsvand og Skarmodalen. 

.V. rugosus L. Lier og Sande. 

Mirts calcaratus Fair. Lier, Odemark og Sande. 

MW holsatus Fasr. Hatfjelddalen, Botne, Sande, Klovimoen 
og Lier. 

Pycnopterna striata L. Hatfjelddalen. 

Lygus pratensis IL. (FLor). Lier, Botne, Sande og Sandnes- 
sjöen. 

L. contaminatus Farr. Hatfjelddalen, Rösvand. 

L. rubricatus FALL. Aal */12 98 under bark. 

Plesiocoris rugicollis FALL. Hatfjelddalen, Rösvand samt svensk 
Skarmodalen. 

Orthothylus nassatus FABR. Hatfjelddalen. 

Chlamydatus ambulans Fatt. Unicum fra Dalen i Hatfjeld- 
dalen 1/7. 

Litocorts ericetorum FALL. Lier. 

Rhopalotomus ater L. Lier. 

Calocoris fulvomaculatus D. G. Hyppig i Hatfjelddalen. 

Apocremnus ambiguus FALL. Overmaade hyppig i Hatfjeldda- 
len (Rösvand, Skarmodalen, Dalen, Sandskarfjeldet o. fl. st.). 

Agalliastes pulicarius FALL. Hatfjelddalen. 

Monalocoris filicis LL. Botne og Sande. 

Plagiognathus viridulus Fatt. Hyppig i Hatfjelddalen. 

P. arbustorum FABR. D:o. 

Reduvius anmulatus L. Kongsberg. 

Salda orthochila Fixe. Hatfjelddalen, Rösvandsholmen. 

S. saltatoria L. Odemark, Kongsberg, Rösvandsholmen. 


5 


292 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


S. Zittoralis 1. (DovsL. & Sc.). Rösvand. 

S. riparia FABR. Hatfjelddalen og svensk Skarmodalen. 

Anthocoris nemorum 1. Odemark, Botne, Sande, Klovimoen og 
Hatfjelddalen. 

Nepa cinerea L. Lier. 

Notonecta lutea Mir. Lier. 

Philacnus spumarius I. Lier, Sandnessjöen, Hatfjelddalen og 
Rösvand. 

Centrotus cornutus IL.  Botne. 

Tettigonia viridis L. Lier (hyppig!). 

Pediopsis flavicollis 1. Hyppig i Hattjelddalen. 

Euacanthus interruptus 1. Sandnessjöen. 

Cixius nervosus L. Hatfjelddalen, Rösvand og Klovimoen. 


Kristiania novbr. 1800. 


NOTIOPHILUS LATICOLLIS:CHAUD lL. NORGE: 


I en avhandling av Dr. K. Perri: »Ueber den Stand der 
Coleopterenfauna der Umgebung Schässburgs» 1 » Verhandlungen 
und Mittheilungen des Siebenbürgischen Vereins für Naturwissen- 
schaften in Hermannstadt» (1891), skrives i en anmerkning fölgende: 

»Zwei aus Norwegen stammende Exemplare, welche mir als 
Notiophilus palustris zugesendet wurden, zeigen die feineren 
Punktstreifen, ebeneren Zwischenräume, vollkommen parallelen 
Stirnstreifen des iV. /atzcollis und stimmen auch in der Grösse 
und in allem übrigen mehr mit /atzcollis als mit palustris; auch 
die Chagrienierung der Zwischenräume der seitlichen Punktstreifen 
auf den Flügeldecken ist erkennbar, wenn auch etwas schwächer, 
so dass ich versucht bin, sie zu /aticollis zu stellen». 

Saa vidt Dr. PETRI. Jeg overlader det til coleopterologer 
av faget at finde ud, om J. /atzcollıs virkelig hörer med til 
Skandinaviens fauna eller ikke. 

Kristiania ‘/12 00. Embr. Strand. 


I 


NORSKE FUND AF COLEOPTERA. 
AF 


Overlærer AXEL €, ULLMANN Christiansand. 


I Hr. Kaptein GRILLS fortreffelige katalog har nordiske kole- 
opterister faaet et udmerket hjælpemiddel til faunistiske studier. 
Med fuld ret gaar Hr. GRILL 1 sin fortale ud fra, at grunden til, 
at Norge i 1896 opviser indtil 1000 arter færre end hvert af de 
övrige nordiske lande, er den, at studiet af insekterne har havt 
faa dyrkere i vort land. Med sin store udstrekning i Nord og 
Syd og sine rigt afvexlende lokaliteter vil Norge udentvivl komme 
de andre lande paa siden, saasnart det bliver fuldstændigere un- 
dersögt. Imidlertid kan jo nye bidrag til faunaen og til afgrands- 
ningen af arternes norske omraade bekvemt offentliggjöres gjen- 
nem Entomologisk Tidskrift som tilleg til Hr. GRILLS katalog. 

Det var dette, jeg vilde forsöge, saavidt jeg har noget nyt 
at meddele. En og anden biologisk iagttagelse lader jeg löbe 
ind med. 


Cicindela campestris L. Under den varme og lange som- 
mer 1897 iagttog jeg anden generation af denne carnivor, som 
ellers er saa typisk for de förste dage af forsommeren. Det var 
ved Christiansand den 25:de August paa klipper i solstegen. 

Cicindela sylvatica L. Hverken ved Kragerö eller Chri- 
stiansand gaar denne art helt ud til havet, uden ganske undta- 
gelsesvis. Men en mils vei inde i landet optræder den begge 


I 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


steder. — Paa de sandige bredder af Totakvand i Thelemarken 
har jeg taget en lysere, brunlig varietet. 

Nebria Gyllenhali Scan. Denne arts norske udbredelse 
setter GRILL mellem Nordkap og Modum. Frk. I. RYTTER har 
medbragt exemplarer fra den russiske Murmankyst, Adjunkt Epy. 
ELLINGSEN fra Laxelven i Finmarken. Den er udbredt og almin- 
delig söndenfjelds ned til Christiansands omegn, men gaar ikke 
helt ud til havet. Den findes saaledes ikke omkring staden 
Christiansand; men reiser man f. ex. et par stationer op ad 
Sætersdalsbanen, opdager man den saa at sige paa alle stenede 
vandkanter, 

Varieteten 7wfescens STROM, har ELLINGSEN taget ved Lax- 
elv og jeg paa Haukelid og Ulshaug ı Hardanger. Ved Selje- 
stad mellem Röldal og Odde mödes denne form og den normale. 

Metabletus truncatellus 1. Som eneste norske findested 
nævnes hos GRILL Gudbrandsdalen; men ELLINGSEN har fundet 
den ved Fredrikstad og paa ‘Tjom6 og jeg ved Kragerö, paa 
Jomfruland og i Siljord. Omkring Christiansand er den almin- 
delig, ligeledes omkring Kragerö. Meningen er maaske, at dyret 
findes i Norge op til Gudbrandsdalen. 

Dromius angustus Bruiié, Denne for Skandinavien nye 
art tog jeg ved Kragerö i 1896 og ved Christiansand 4 Juni 
1897, hver gang kun ı exemplar med haav i flugten. 6 Juli 
1897 blev endnu ı exemplar taget ved Christiansand af Student 
F. VALEUR, 

Fra sidste halvdel af Februar, naar trerödderne blottes for 
sne, og ud igjennem maanederne Marts og April kan man ved 
Krager6 og Christiansand, under barken af trærüdder, stadig 
finde: Dromius agilis F., fenestratus F. og quadrimaculatus L., 
ı regelen alle 3 arter sammen. Men kun en gang har jeg, 6:te 
Juni, seet sidstnævnte art springe livlig omkring paa blomstrende 
hagtorn. 

Dromius guadrinotatus Pz. er tagen ved Fredrikstad af Adjunkt 
ELLINGSEN og af Lærer TIDEMAND RUUD, Sidstnævnte fandt 
dyret nytaarsdag 1894 krybende paa aaben snebar mark. 

Trechus discus F. funden ved Fredrikstad af ELLINGSEN. 

Tachypus flavipes IL. har ELLINGSEN taget ved Laxelv i 
Porsanger. 


to 


ULLMANN: NORSKE FUND AF COLEOPTERA. 295 


Bembidium lapponicum ‘Tu. Almindelig paa sandörene ved 
Laxelvens munding (ELLINGSEN). 

Bembidium Hastiit SAH1B. har jeg medbragt fra Espedalen. 

Bembidium femoratum STURM. ELLINGSEN har fundet den 
ved Fredrikstad og jeg ved Christiansand, men spredt. 

Poecilus cupreus L. Forekommer ikke sjelden i Christian- 
sands omegn; men ved Kragerö har jeg i löbet af 23 aar ikke 
kunnet finde et eneste eksemplar. Dr B. LysHoLM bemerker 
(Vidensk. Selsk, Skrifter V. 1896), at det ikke forholder sig saa, 
at den er funden ved Trondhjem. 

Pterostichus vitreus Dej. Funden af mig i Rauland i Thele- 
marken. Arten overskrider altsaa i Norge endog 60:de bredde- 
grad mod syd. 

Molops terricola F. kommer vist til at udgaa af Norges 
fauna. Den findes ikke i Christiania Universitets-Musæums Sam- 
ling, 1 hvilken dog SIEBKES fund er indlemmede. 

Amara convexiuscula MsH. Forekommer paa öen Jomfru- 
land ved Kragerö. 

Amara apricaria Pk. Findes almindelig ved Christiansand 
og er af mig samlet mange -steder söndenfjelds, af ELLINGSEN i 
Romsdalen og af LysHuoLm ved Trondhjem. Jeg skulde nærmest 
tro, at angivelsen hos GRILL af dens forekomst i Norge: » Var- 
anger 70 » er feilskrift for: »Norge til Varanger». 

Amara patricia Durr. har jeg fundet i et enkelt exemplar 
ved Kragerö og i et andet ved Brevik. 

Amara convexior STPH. Kragerö. 

Amara nitida STURM. Kragerö og Christiansand. 

Amara luntcollis SCHDTE. Som foregaaende. 

Calathus fuscus F. Af ELLINGSEN er den medbragt fra 
Espedalen. Den er efter Dr. LYSHOLM ikke funden. ved 'I'rond- 
hjem. 

Lemostenus terricola Hest. I kjældere i Christiansand. 

Olisthopus rotundatus Px. er efter min erfaring et sjeldent 
dyr, som det kun en enkelt gang har lykkedes mig at komme 
over i Christiansands omegn paa tör, varm skovbund. 

Anchomenus obscurus Hest. Til de hos GRILL anförte finde- 
steder kan jeg föle: Kragerö og Christiansand. Desuden har Hr 
WARLOE fundet den ved Dröbak og Dr. SÖLSBERG ved Larvik. 


2 
> 


296 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Europhilus piceus L. Flere findesteder er: Christiansand 
og Röldal. Ved Fredrikstad er den tagen af ELLINGSEN og Stu- 
dent A. WOLLEBÆK. 

Ophonus puncticollis PR. er tagen af mig ved Kragerö. 

Ophonus griseus Pz. ved Grimstad af Skolebestyrer TRÂEN. 

Anisodactylus binotatus F. Varieteten spurcaticornis Dej. 
har jeg kommet over ved Brevik og ved Christiansand. 

Harpalus fuliginosus Durr. findes ved Christiansand. 

Acupalpus flavicollis STURM, tagen af mig ved Kragerö. 

Chlacnius tristis SCHALL. Det af GRILL omtalte fund ved 
Kragerö af denne art bestod i et enkelt hunexemplar paa fugtig 


eng de Mai. 


NOTIS. 


Efter underdänig hemställan fran Landtbruksstyrelsen har 
Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref af den 8 december 1899, funnit 
sodt medgifva, att af de medel, som blifvit ställda till Styrelsens 
förfogande för åtgärder till utrotandet af Löfskogsnunnan (Ocne- 
ria Dispar 1.) dels ett belopp af 330 kronor 98 öre må använ- 
das till gäldande af kostnaderna för tryckning af den redogörelse 
för utrotningsarbetet, som assistenten vid Entomologiska Anstal- 
ten, dir Y. Sjöstept, till Landtbruksstyrelsen afgifvit; dels att 
300 kronor må utbetalas till S. såsom godtgörelse för fullgöran- 
det af det honom lämnade uppdrag rörande ifrågavarande utrot- 
ningsarbete samt för redogörelsens affattande. 

Sven Lampa. 


sos a Dan Ah a Ae 
£ : 


N 
© 
1 


TILLÄGG TILL »BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM 
SVERIGES PSEUDOSCORPIONER ». 


AF 


ALBERT JULLGREN, 


H. J. Hansens uppsats 1 »Entomologiske Meddelelser ud- 
givne af Entomologisk Forening ved Fr. MEINERT, 4 Bd.» med 
titeln »Organs and Characters in different orders of Arachnide» 
p. 137 innehäller vissa synnerligen viktiga morfologiska fakta 
redan förut publicerade i Naturhist. Tidskr. Kj:bhn 1884 —, 
hvilka synas undgätt nästan alla, som bearbetat denna lilla djur- 
grupp. Afven jag förbisäg dem vid nedskrifvandet af min upp- 
sats 1 förrra häftet af denna tidskrift. I anslutning till HANSENS 
asikter far öfversikten af systemet följande lydelse: 


Chelonethi ‘l'Hor. (Pseudoscorpiones LATR.). 


I. Kroppen mer eller min- 

dre plattad. Små chelice- 

rer. Serrulan! utefter hela 

sin längd fästad vid cheli- 
cerernas rörliga finger Subordo 1. Panctenodactyli Bazan. 

A. De båda första benpa- 

rens femora odelade 

eller med en basal 


trochantin . . . . Fam. 1. Cheliferidæ. 
1 Serrula = kamlikt organ pa chelicerernas rörliga finger. 
I 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1809. 


a. Femora utan tro- 
chantiner S. F. ı. Cheiridinæ. 
Gen. Chetridium. 
b. » med » Ss. F. 2. Cheliferinæ. 
Gen. Chelifer. 
B.De bada första ben- 
parens femora delade 
ı en längre basal och 
en kortare tibial del Fam. 2. Garypidæ. 
Gen. Garypus. 
II. Kroppen n. cylindrisk. 
Stora chelicerer. Serru- 
lan upptill fri . . Subordo 2. Emictenodactyli BALZAN. 
A, De båda främre ben- 
parens tarser 2-ledade Fam. 1. Obisiidæ. 
Gen. Odzszum. 
B. » » » ı-ledade Fam. 2. Chthoniidæ. 
Gen. Chthontus. 


Hufvudskillnaden mellan detta och det i min uppsats publi- 
cerade systemet ligger uti placerandet af släktet Chezrzdium. 
Man har nämligen ansett, dels att denna form endast har 10 
abdominalsegment, och dels har man orätt uppfattat femora på 
de båda främre benparen. HANSEN har emellertid i nämnda 
arbeten påvisat, att det äfven hos detta släkte finnes 11 segment, 
och detta kan man lätt öfvertyga sig om, om man ser djuret rätt 
bakifrån, då det elfte segmentet framträder i form af en liten fin, 
odelad list. Beträffande femoras byggnad hos respektive släkten 
framhåller HANSEN, att man bör anse det hos Chezridium vara 
odeladt, hos Chelifer deladt i trochantin och femur, hos Gary- 
pus deladt i pars basalis och pars tibialis, af hvilka den senare 
är kortast. Till följd af denna uppfattning, som utan tvifvel är 
riktig, blir släktet Chezrzdium uppryckt i systemet, och öfversik- 
ten af familjer och släkten bör därför ha det ofvan anförda ut- 
seendet. 


Ups. 4 dec. 1899. 


299 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS GÖTEBORGS- 
KRETS SAMMANTRÄDEN. 


DEN 14 DECEMBER 1898. 


Ordföranden erinrade om, att denna dag vore den Entomo- 
logiska Föreningens högtidsdag, samt att nitton är förflutit sedan 
Föreningen stiftades 1 Stockholm pa initiativ af numera aflidne 
prof. O. TH. SANDAHL. Af de framstående entomologer, som 
bildade Föreningens första styrelse, lefva och kvarstä ännu pro- 
fessorerna CHR. AURIVILLIUS och SVEN LAMPA. Om den för ento- 
mologien välsignelsebringande verksamhet, som Föreningen under 
de gängna ären utvecklat, vittna Entomologisk Tidskrifts 19 digra 
och innehällsrika band samt Statens Entomologiska Anstalt, hvil- 
ken tillkommit pa Föreningens initiativ och genom dess ihärdiga 
sträfvanden. Frän ordföranden för hufvudföreningen i Stockholm, 
prof. CHR. AURIVILLIUS, samt från Gôteborgskretsens i följd af 
hinder frånvarande medlemmar ankomna hälsningstelegram upp- 
lästes. 

Härefter skred man till val af styrelse för det kommande 
äret, hvarvid de förutvarande enhälligt ätervaldes, nämligen till 
ordförande kapten Crars GRILL, till sekreterare banktjänsteman- 
nen EMIL SANDIN och till klubbmästare agronomen J. E. PALMER. 

Pa förslag af redaktör M. RUBENSON beslöts, att medlem- 
marna skulle äga rättighet att till sammankomsterna inbjuda in- 
tresserade personer, hvilka ej tillhörde Föreningen. 

Föredrag hölls sedermera af undertecknad: Om Statens Ento- 
mologiska Anstalt vid Albano, hvarvid genomgicks Anstaltens för- 
historia, tillkomst och ändamål. 

Med anledning af den ärtlast, som ı höst inkommit till 
Sundsvall från Königsberg, och hvari den s. k. ärtvifveln, Dru- 
chus Prst L., förekom i mängd, beskref disponenten I. B. Erıc- 
son fran Mölndal denna skadeinsekts utvecklingshistoria samt 
förevisade prof på ärterna från Sundsvall. Herr ERICSON om- 
nämnde, att han redan för ett tiotal är sedan anträffat denna 
insekt på sockerärter vid Mölndal, samt framhöll, att den af 
THOMSON beskrifna Bruchus Pisi L. vore identisk med Bruchus 
rufimanus SCH» >, hvilken senare herr E. SANDIN förra året 
erhållit i flera ex. från mellersta Skåne. 


300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1599. 
SAMMANTRÄDET DEN 24 MARS 1899. 


Sedan ordföranden hälsat de talrikt närvarande ledamöterna 
och förklarat sammanträdet öppnadt, fortsatte herr EMIL SANDIN 
sin föredragsserie: »Om insektlifvet i våra bostäder», hvarvid han 
denna gång uppehöll sig vid husflugan, köttflugan och myggan. 
Föredraget gaf anledning till diskussion, hvarvid fördelningsläka- 
ren, d:r Apr. WESTMAN, med exempel belyste huru myggorna 
varit verksamma befordrare af malaria-baciller, och kapten GRILL 
omtalade, att ryska läkare enligt deras erfarenhet ansågo flugorna 
farliga såsom öfverförare af tyfoid-bacillen. 

Herr C. H. "ÖSTRAND från Borås delgaf i ett längre och 
synnerligen intressant föredrag, hämtadt ur utländska källor, en 
mängd rön angående insekternas luktförmåga och visade att denna 
förmåga torde vara särdeles starkt utvecklad inom vissa grupper. 

Då Riksdagen i dagarna beviljat ett anslag af 175,000 kr. 
till bekämpande af skogsnunnans härjningar 1 Södermanland och 
Östergötland, redogjorde undertecknad för denna fjärils biologi- 
ska förhållanden, hvarvid varmt rekommenderades ett nyligen af 
jägmästaren J. H. WERMELIN utgifvet arbete: Samma rekom- 
mendation kunde ej lämnas åt en broschyr öfver »nunnan», ut- 
gifven af e. o. jägmästaren H. NORDENADLER, hvilket arbete vore 
grundadt på äldre, delvis felaktiga iakttagelser från nunnehärj- 
ningen 1891 1 Bayern. 

Herr E. "SANDIN uppläste ur den tyska »Insekten-Börse » 
nagra för de svenska entomologerna nedsättande reflektioner af 
H. FRUHSTORFER om LINNE’sS samlingar i — Upsala, hvarvid 
den förhoppning uttalades, att däri gjorda påståenden måtte fran 
kompetent håll i Upsala bemötas och gendrifvas. 


SAMMANTRÄDET DEN 29 APRIL 1899. 

Herr GUNNAR BLOMGREN höll ett intressant och lärorikt 
föredrag om kornmyggan (Cecidomyia destructor Say.), skildrade 
hennes utveckling, lefnadssätt och skadegörande förmäga samt 
nämnde i korta drag hvad frän olika häll blifvit föreslaget för 
att stäfja hennes härjningar. 

Undertecknad redogjorde för ällonborrens biologi samt gat 
en historisk framställning om hvad man hade sig bekant om dess 
härjningar från forna tider. 


Claes Grill. 


to 


Årg. 20. 1899. Taf. 2. 


° 


Entomologisk Tidskrift. 


Entomologisk Tidskrift. Ärg. 20. 1899. Tafl. 3. 


Entomologisk Tidskrift. Ärg. 20. 1899. Taf. 4. 


ve Sea 0 
= ‘ rv 
ear! 

pe ÄR AN ety . 


Mer 
IE — aly 
= À V 
dir Wie x 
mn! 


h 


1899.= Tal. 3. 


Arg. 20. 


a 


Entomologisk Tidskrift. 


Leh Dund's en del. 


Gallbildningar pä en. 


ar a | ey 

PET IR 

i fe da a eg | 
tsk PS 


«2 
£ OK N 5 
re 4 
ou: > > L 
N hy 


nn ae Oe er es eS 
| i pe ns 


“ 


0 ely 


rn 


à 
+ 
> 


20.1899. 


je 


ck Tidskeift 


nologi 


W Schlachter, Stockholm. 


 A.Tullgren del. 


STADGAR 


OCH 


LEDAMOTSFORTECKNING 
FOR a 


ENTOMOLOGISKA FORENINGEN 


I STOCKHOLM 


JUNI 1899 


STOCKHOLM 1899 
IDUNS KUNGL, HOFBOKTRYCKERI 


CT TING 
hist 


SATAOIWTOM AGI 


dl que Em 


1 ARE Panny | 1 


STADGAR FÖR DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 
lr STOCKHOLM. 
Antagna den 14 december 1879, med ändringar och tillägg af den 4 


mars 1882, den 24 februari 1883, den 27 februari 1886, den 23 
februari 1889 och den 11 mars 1893. 


G re 
Den Entomologiska Föreningens uppgift är att efter bästa för- 
maga söka främja det entomologiska studiet i vart land samt att 
astadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vänner 
och gynnare. 


Sr 

Föreningen häller ordinarie sammankomst den sista lördagen 
i februari, april och september. Dessutom hålles sammankomst 
den 14 december, ärsdagen af Föreningens stiftande, samt under 
maj mänad à dag, som särskildt bestämmes vid en föregäende 
sammankomst, hälst i samband med en utflykt i Stockholms om- 
gifningar, Dock vare styrelsen obetaget, att då omständigheterna 
så föranleda, bestämma andra dagar för sammankomsterna. 


S 3. 

Föreningens angelägenheter handhafvas af en bland Förenin- 
gens medlemmar vald styrelse, bestående af ordförande, sekreterare 
samt tre andra ledamöter, hvilka, tillika med två suppleanter, på 
sista sammankomsten under året med sluten omröstning och me- 
delst enkel pluralitet väljas för en tid af två år sålunda, att ena 
året sekreteraren äfvensom, första gången efter lottning, två andra 
ledamöter och en suppleant, samt påföljande året ordföranden, 
en annan ledamot och en suppleant (nämligen de som icke valts 
aret förut) i sin tur afgå och val till fyllande af deras platser 
förrättas. De afgående kunna återväljas. 

Styrelsens ordförande och sekreterare äro tillika Föreningens. 

Afgår styrelseledamot eller suppleant under det första af de 
två år, för hvilka han blifvit vald, inväljes å Föreningens näst- 
påföljande decembersammankomst efterträdare för blott det åter- 
stående året. 

Vid uppkommen ledighet, intill dess val ägt rum, och vid 
tillfälligt förfall sinträda för ordföranden och sekreteraren annan 
ledamot och för annan ledamot suppleant. 

Styrelsen utser kassaförvaltare. 


II ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Styrelsen äger icke att fatta beslut med mindre, än att tre 
ledamöter äro närvarande. Viktigare ärenden underställas Före- 
ningens beslut. 


§ 4. 

Mom. a. Till Föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot 
vid arets början en ärsafgift af ser kronor. 

Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämnd »Ständiga 
ledamöters fond», erlägger ett hundra kronor, är fran ärsafgift 
befriad. Denna fond skall särskildt bokföras, och endast räntan 
af densamma till Föreningens utgifter användas. 


§ 5. 


For granskning af Föreningens räkenskaper utses vid ärets 
sista sammankomst två revisorer och en revisorssuppleant. 


NEO: 
Vid sammankomsterna böra föredrag hållas och kortare med- 
delanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom insekt- 
världen lämnas, hvarjämte entomologisk litteratur refereras. 


S 7. 

Foreningen utgifver en Entomologisk Tidskrift, hvars redak- 
tör och ansvarige utgifvare af styrelsen utses och entledigas. Tid- 
skriften bör utkomma i tvångfria häften (önskningsvis fyra häften 
om året, om tre ark i hvartdera) och utdelas kostnadsfritt till 
hvarje ledamot, som erlagt årsafgiften. Skulle redaktören finna 
en för tidskriften ämnad artikel för ändamålet olämplig, under- 
ställes densamma styrelsens ompröfning, och skall dess beslut 
lända till efterrättelse. 


§ 8. 


Till ledamot af Föreningen antages af styrelsen, efter skrift- 
ligt förslag af nägon Föreningens medlem, in- eller utländsk per- 
son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomo- 
giens studium. På framställdt förslag af styrelsen kallar Förenin- 
gen hedersledamöter af första och andra klassen. De förra skola 
vara flo. 


Ÿ 9. 


Öfver Föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras 
matrikel. 


\ ro. 


Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas på december- 
sammankomsten och afgöras på nästa års första sammankomst. 


4 


III 


DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS ISTOCKHOLM 
LEDAMÖTER I JUNI 1890. 


Styrelse. 


Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Intendent vid Riks- 
musei Entom. Afdeln., Kgl. Vet. Akademien, Stockholm. Invald i 
styrelsen 1879. Ordförande. 

Trybom, Arvid Filip, F. L., Statens ı:ste Fiskeriassistent, Karlavägen 
41, Stockholm. Inv. 1892. Sekreterare. 

Lampa, Sven, Professor, Föreständare för Statens Entomologiska Anstalt, 
Albano. Inv. 1879. Tidskriftens redaktör. 

Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byrächef ı Kgl. 
Domänstyrelsen, Observatoriegatan 8, Stockholm. Inv. 1886. Kassa- 
förvaltare. 

Holmerz, Conrad Georg Gottfrid, Direktör vid Kgl. Skogsinstitutet, 
Stockholm. Inv. 1891. 

Lyttkens, August, Landtbruksinspektör i Kgl. Landtbruksstyrelsen, Linné- 
gatan 15, Stockholm. Inv. 1894. Suppleant. ‘ 

Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Tegnérgatan 34, Stockholm. Inv. 
1897. Suppleant. 


Distributör för tidskriften. 


Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Riksmusei Entom. Afdeln., Stock- 
holm. 1880. 


Hedersledamöter. 


Af 1:a klassen, 
Brauer, Friedrich, Professor, Custos am Kais. naturh. Hofmuseum, 
Wien, Österrike. Invald 82. Hedersl. 98. 
Fabre, Jules Henri, M. D., Insektbiolog, Serignan, Departementet Vau- 
cluse, Frankrike. 98. 
Howard, Leland O., Chef för Entom. Afdeln. i Förenta Staternas Landt- 
bruksdepartement, Washington, D. C., U. S. A. 98. 


Te Rabat ET a a an 


IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 


Lilljeborg, Wilhelm, M. o. F. D., Professor Emeritus, Jarnbrogatan 26, 
Wipsala: sons Gl N89. 

Meinert, Fredrik Wilhelm August, F. D., Inspektor v. Zool. Museum, 
Kong Georgs Vei 19 F, Köpenhamn. 80. H. 1. 94. 

Ormerod, Eleanor A., Miss, Landtbruksentomolog F. E. S., Torrington 
House, Holywell Hill, St. Albans, Herts, England. 98. 

Seidlitz, Georg von, F. D., Schwindstrasse 27, München, Bayern. 95. 

Selys-Longchamps, Edmond de, Baron, Boulevard de la Sauvenière 32, 
Liege, Belgien. 92. 

Staudinger, Otto, F. D., Villa Sphinx, Friedrich Auguststrasse 5, Blase- 
witz, Dresden, Sachsen. 82. H. 1. 93. 

Thorell, Tord Tamerlan Theodor, F. D., Professor, Helsingborg. 380. 
EIS: 


Af 2:dra klassen. 


Sandahl, Jenny, Professorska, Stockholm. 94. 
Wahlberg, Anna Sophia, Fröken, Stockholm. 94. 


Korresponderande Ledamöter. 


Bang Haas, Andreas, Köpman, Blasewitz, Dresden, Sachsen. 80. 

Berg, Carlos, Professor, Director del Museo de Historia Natural, Bue- 
nos Ayres, Argentina, S. Amerika. 82. 

Bolivar, Ignacio, Professor, Paseo de Recoletos 20, Madrid, Spanien. 82. 

Brunner vo. Wattenwyl, Carl, K. K. Ministerial-Rath, Handelsministerium, 
Wien IV. 82. 

Distant, William Lucas, Esq., Highfield, Upper Warlingham, Surrey 
England. 82. 

Gestro, Rafaëllo, Doctor, Museo Civico di Storia Naturale, Genova, 
Italien. 82. 

Horvath, Geza von, Doctor, Director der Zool. Abtheilung des National 
Museums, Budapest, Ungarn. 82. 

M Lachlan, Robert, Esq., Westview 23, Clarendon Road, Lewisham, Lon- 
don’ Sih: 782: 

Mayr, Gustav, Professor, Hauptstrasse 75, Wien. 82. 

Packard, A. S., Professor, Providence R. I., U. S., America. 98. 


Reuter, Odo Morannal, F. D. e. o. Professor 1 Zoologi, Helsingfors, 
Finland. §8o. 

Ritzema Bos, J., Doctor Philos., Professor, Roemer Visscherstraat 3, 
Amsterdam. 98. 

Sahlberg, John Reinhold, F. D. e. o. Professor i Entomologi, Helsing- 
fors. So. 

Saunders, Edward, Esq., St. Ann’s, Mount Hermor, Woking, Surrey, 
England. 82. 


LEDAMOTSFORTECKNING. Vv 


Ständiga Ledamöter. 


Korporationer. 


Elfsborgs Läns Norra Hushållnings Sällskap, Venersborg. 93. 
Gotlands Läns Hushållnings Sällskap, Visby. 92. 

Norrbottens Läns Hushållnings Sällskap, Luleå. 93. 

Örebro Läns Hushållnings Sällskap, Örebro. 93. 


Enskilda Personer. 


Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Intendent (Se sty- 
relsen), Stockholm. 79. St. 1. 83. 

Cronvall, Johannes Magnus, Tjänsteman i Bolaget Svea, Göteborg. 96. 

De Geer af Leufsta, Carl Louis Emanuel, Friherre, Leufsta, Tobo. 
(Üps:, 1.) 90; 

Dusen, Karl Fredrik, F. D., Lektor, Kalmar. 89. 

Enell, Henrik Gustaf Olof, Apotekare, Apoteket Örnen, Stockholm. 80. 
Siig LÖS 

Ericson, Isak Birger, Fabriksverkmästare, Mölndal. 86. St. 1. 95. 

Grill, Claes Erik, Kapten, Fortifikationsbefälhafvare i Göteborg o. på 
Karlstens fästning, Göteborg. 86. St. I. 89. 

Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör (Se styrelsen), Stockholm. 80. 
Ste 1.184. 

Lampa, Sven, Professor, Statens Entomologiska Anstalt (Se styrelsen), 
Albano. 79. St. 1. 83. 

Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byrächef ı Kgl. 
Domänstyrelsen, Stockholm. 80. St. I. 91. 

Platen, Cart Ludvig Gustaf von, Friherre, Stockholm. 94. St. 1, 96. 

Quennerstedt, August Wilhelm, F. D., Professor, f. d. Rektor vid Lunds 
Universitet. 95. 

Rothstein, Carl Fredrik von, Direktör, Stockholm. 82. St. I. 92. 

Sjöström, David, Notarie, Stockholm. 96. 

Stjernquist, Olof, Direktör, Sekreterare i Stockholms Läns Hushällnings 
Sällskap, Stockholm. 92. St. 1. 95. 

Theorin, Fritz G., Grosshandlare, Deutsche Westafrikanische Handels- 
gesellschaft, Bergstrasse 9, Hamburg. 82. St. 1. 83. 

Wachtmeister, Axel Fredrik Cl:son, Grefve, Generaldirektör i Kgl. Do- 
mänstyrelsen, Kabinettskammarherre, Stockholm. 98. 


Ordinarie ledamöter i Sverige, Norge, Danmark 
och Finland. 
Korporationer. 
Allmänna Svenska Utsädesföreningen, Svalöf (Malm. 1). 92. 
Blekinge Läns Hushållnings Sällskap, Karlskrona. 93. 
Göteborgs och Bohus Läns Hushållnings Sällskap. Göteborg. 92. 
Kalmar Läns Södra Hushållnings Sällskap. Kalmar. 93. 


VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Kronobergs Läns Hushällnings Sällskap, Vexjö. 92. 
Stockholms Läns Hushällnings Sällskap, Stockholm. 92. 
Värmlands Läns Hushällnings Sällskap, Karlstad. 92. 
Västernorrlands Läns Hushällnings Sällskap, Hernösand. 92. 
Västmanlands Läns Hushällnings Sällskap, Västeräs. 92. 
Östergötlands Läns Hushällnings Sällskap, Linköping. 93. 


Enskilda personer boende i Stockholm. 


Adelsköld, Claës Adolf, Major i Kgl. Väg- och Vattenbyggnads-korpsen. 86. 

Aronzon, Axel Konrad, Bokbindaremästare. 97. 

Berg, Fredrik Wilhelm, Öfverjägmästare. 84. 

Bergman, Arvid Mathias, F. K., Adjunkt vid Veterinärinstitutet. 92. 

Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik, Generalmajor, Kammarherre, Led. 
af 1:a Kam., f. d. Envoyé och Utrikesminister. 91. 

Blaviér, Johannes, Postexpeditör. 98. 

Boheman, Ernst Carl Henning, M. L., Laborator vid Kgl. Karolinska 
Med. Kir. Institutet. 86. 

Bohman, Johan Emil, Jagmastare. 83. 

Boström, Eric Gustaf, Statsminister, Excellens. 93. 

Brandel, Carl Henrik, Kamrerare. 85. 

Carlgren, Oskar Henrik, F. D., Docent vid Stockholms Högskola. 88. 

Carlsson, Sture Constantin, M. L., Stadsdistriktslakare. 97. 

Cumlin, Anton, Bokhandlare. 97. 

Edelstam, Frits Fabian, Jagmastare, Intendent. 99. 

Ekblom, Axel Richard, Artist. 92. 

Eriksson, Jakob, F. D., Professor, Experimentalfaltet, Albano. 380. 

Fagerberg, Axel, M. K. 94. 

Forssell, Gunnar Vidar, Xylograf. 92. 

Fougberg, Carl Maria Fale Bure, Kgl. Rantmastare. 93. 

Francke, Eduard, Grosshandlare. 99. 

Francke, Johan Robert, Grosshandlare. 99. 

Francke, Otto, Grosshandlare. 99. 

Franke, Bernhard, Grosshandlare. 91. 

Fris, Gösta A., Ingeniör, Disponent. 91. 

Geete, Oskar Henrik Adolf, Uppbördskommissarie. 93. 

Gernandt, Christian Laurentius, Bokförläggare. 92. 

Hamilton, Hugo Erik Gustaf, Grefve, v. Häradshöfding, Öfverdirektör i 
Kgl. Patent- och Registreringsverket. 95. 

Hedström, Carl, Grosshandlare (firma J. D. Grönstedt & C:o). 92. 

Hedström, Oskar Herman, F. L. Geologiska byrän. 89. 

Holm, John, F. D. 97. 

Holmerz, Conrad Georg Gottfrid, Direktör vid Kgl. Skogsinstitutet (Se 
styrelsen). So. 

Holmgren, Emil Algot, M. D. 86. 

Holmgren, Nils Frithiof, F. K., Stockholms Högskola. 90. 


LEDAMOTSFÖRTECKNING. VII 


Holmqvist, Carl, Bruksägare. 92. 

Häggström, Carl, M. L., Direktör och Öfverläkare. 93. 

Höglund, Otto Magnus, F. D., Grosshandlare, Led. 2:a Kam. 809. 

Josephson, Axel, Agent. 94. 

Kinberg, Eduard Gustaf, Byrächef i Kgl. Domänstyrelsen. 83. 

Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor. 8o. 

Kjellin, Carl Gustaf, Farm. K. 91. 

Klintberg, Ludvig Ferdinand af, Revisor. 98. 

Knutson, Knut Wilhelm August, Grosshandlare. 89. 

Kramer, Jules Henri, F. L., Schweizisk Konsul. 85. 

Kristow, Viktor, M. K. 95. 

Kullberg, Johan Wohlrad, Kapten i Kgl. Vag- och Vattenbyggnads- 
korpsen. 85. 


Lagerheim, Nils Gustaf, F. D., Professor vid Stockholms Högskola. 96. 

Liljegren, Otto Alfred, Bokhandlare. 98. 

Lindman, Carl Axel Magnus, F. D., Lektor. 87. 

Loven, Otto Christian, M. D., Professor, Sekreterare i Kgl. Landtbruks- 
Akademien, Led. 2:a Kam. 80. 

Lundell, Peter Magnus, F. K., Läroverkskollega. 97. 

Lyttkens, August, Landtbruksinspektör i Kgl. Landtbruksstyrelsen (Se 
styrelsen). 93. 


Maas, Paul, Konsulatsekreterare. 95. 

Munthe, Carl David Ludvig Wilhelm W:son, Öfverstelöjtnant. 83. 

Nilsson, Lars Albert, F. D., Lektor vid Kgl. Skogsinstitutet. 90. 

Nilson, Johan Elis, e. Jagmastare. 98. 

Nordenskiöld, Adolf Erik Nils, Friherre, F. D., Professor, Intendent. 80. 

Nordenson, Eric Vilhelm, M. D. 95. 

Nordström, Simon Erik Theodor, F. D., Kanslisekreterare. 80. 

Nyberg, Josef Bernhard Henning, Xylograf. 97. 

Nystrôm, Carl Ludvig Hippolit, M. o. F. D., Led. ı:sta Kam. 84. 

Odelberg, Albrecht Theodor, Öfverdirektör och Chef för Kgl. Landtbruks- 
styrelsen. 83. 

Pihl, Axel Gustaf Direktör. 80. 

Reuterskiöld, Bror Ernst Gerhard Casimir, Apotekare. 95. 

" Ringselle, Gustaf Alfred, F. K. 92. 

Rodhe, Olof, Ingeniör. 99. 

Roesler, Ernst, Fotograf. 91. 

Roth, Carl Oscar, Konservator vid Stockholms Högskola. 91. 

Schillberg, Axel Jakob, Apotekare. 89. 

Schuldheis, Wilhelm, Grosshandlare (firma J. D. Grönstedt & C:o). 91. 

Sjöstedt, Bror Yngve, F. D., Assistent vid Statens Entomologiska An- 
stalt, Albano. 389. 

Smitt, Johan Wilhelm, Generalkonsul. 80. 

Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Läroverkskollega. 80, 

Ström, Israel Ludvig, 1:ste Hofjägmästare, Djursborg. 83. 


wei, 


VIII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1800. 


Svensson, Andreas Theodor Alfred, F. D., Laroverksadjunkt. 99. 

Tamm, Claes Oscar Sebastian, Domänintendent. 91. 

Trybom, Arvid Filip, F. L., Statens 1:ste Fiskeriassistent (Se styrelsen). 80. 

Wachtmeister, Axel Fredrik, Grefve, Öfverstekammarherre. 83. 

Varenius, Anders August, Jagmastare, Revisor i Kgl. Domänstyrelsen. 81, 

Wermelin, Johan Henrik, Jagmastare, Notarie i Kgl. Domänstyrelsen. 81. 

Wibom, Otto, Stud. vid Stockholms Högskola. 96. , 

Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor, Intendent, Bergielund, Al- 
bano. 80. 

Zellen, Johan Olof af, Byrächef i Kgl. Domänstyrelsen. 83. 

Öberg, Hugo L., Tjänsteman i Järnvägsstyrelsen. 99. 

Öhrström, Carl Adolf, e. Jagmastare. 96. 

Öhrwall, Carl Johan Emil, M. L. 97. 

Österberg, Johan August, Folkskollärare, Lilla Frescati, Albano. 85. 


Boende i landsorten. 


Adelswärd, Axel Theodor, Friherre, Bergsingeniör, Disponent, Ätvida- 
berg. 96. 

Adler2, “Ernst, E. D., "Lektor, Örebro. 95. 

Adlerz, Gottfrid Agathon, F. D., Lektor, Sundsvall. 8o. 

Agner, Ernst Theodor Vitalis, Landskontorist, Hofrättsnotarie, Vexjö. 98. 

d’ Albedyhll, Christer Henrik Filip Maximilian, Friherre, Jagmastare, 
Vexjö. 96. 

Ammitzböll, Ivar Fredrik Christian, M. L., Bat. läk., Lasarettsläkare, 
Kristianstad. So. 

Andersson, Johan Leander, Direktör, Krokfors, Korsnäs (Kpbg. 1.) 94. 

Andersson, Josef, Kyrkoherde, Färlöf (Krist. 1.) 87. 

Aréen, Edvard Gustaf, M. L., Lasarettsläkare, Borgholm (Kalm. 1.). 80. 

Arenander, Eric Emanuel, Veterinär, Göteborg. 98. 

Arnell, Hampus Wilhelm, F. D., Lektor. Gefle. 95. 

Asklund, Carl Georg, Apotekare, Julita, As (Sdml. L). 96. 

Aurivillius, Carl Vilhelm Samuel, F. D., Docent, Upsala. 380. 

Barnekow, Louis Casimir Fabian Ernst, Friherre, Godsägare, Örbyhus 
(Ups: 1.):.4°80. 

Bengtsson, Simon Fredrik, F. D., Docent, Lund. 95. 

Bergendal, David, F. D., e. 0. Professor, Lund. 95. 

Berggren, Johannes Emil, Landtbruksingeniör, Neder-Lulea (Nbt.1.). 91. 

Berglund, N., Kattarp (Malm. 1). 97. 

Bielke, Pauline Ernestine Fouché, Grefvinna, född d’Otrante, Sturefors, 
Linköping. 93. 

Björkbom, Thure Hjalmar, M. L., Stadsläkare, Piteå. 83. 

Blomgren, Gunnar E., Tandläkare, Borås (Elfsb. 1.). 97. 

Boberg, Sven Magnus, Apotekare, Ämäl (Elfsb. 1.). 86. 

Bonde, Carl Gotthard, Friherre, Jur. Stud., Upsala. 95. 

Bremberg, Frans Oscar, Jagmastare, Led. ı:sta Kam., Skellefteå. 83. 


LEDAMOTSFÖRTECKNING. IX 


Brorström, Carl Jacob Walfrid, Jägmästare, Engelholm. 84. 

Brummer, Johan Magnus Reinhold, Kammarherre, Fröllinge, Getinge 
(Hall. L). 94. 

Brundin, Gustaf Ragnar Waldemar, Postexpeditör, Borlänge (Kpbgs 1.). 97. 

Bäärnhielm, Georg Mauritz, Häradshöfding, Kungelf (Gbgs 1.). 98. 

Carpelan, Gustaf Theodor, Apotekare. Tranås (Jkpg. 1). 80. 

Cavalli, Bror Gustaf Julius, Apotekare, Sköfde. 87. 

Dahlstein, Herman, F. D., Läroverkskollega, Sköfde. 99. 


Ehnbom, Carl Fredrik Laurentius, Jägmästare, Immeln (Krist. 1). 96. 

Ekman, Carl Edvard, Brukspatron, Finspong (Östg. 1.). 91. 

Elfstrand, Per Fredrik, Jagmästare, Karlstad. 84. 

Fahlerantz, Erik Gustaf, Assistent vid Kgl. Skogsinstitutet, Upsala. 99. 

Falck, Johan Torsten Leonard, M. L., Bat. Läk., Stadsläkare, Kristian- 
stad. 84. 

Flach, Axel Wilhelm, Sekreterare i Allm. Sv. Utsädesfören. och Mal- 
möhus läns Hushällningssällskap, Red. af Landtmannen, Svalöf 
(Krist. L). ‘or. ; 

Fleetwood, Carl Edvard, Friherre, Jagmastare, Lundby, Rasbo (Ups. 1.). 86. 

Fredberg, Lars Johan, Veterinär, Mellerud (Elfsb. 1). 89. 

Frögren, Carl Emil Abraham, Apotekare, Tumba (Stockh. L). 91. 

Fährceus, Icar, Jägmästare, Nyköping. 86. 

Graff, Hans Magnus Theodor, Apotekare, Karlskoga kyrkoby (Oreb. 1.). 83. 

Granstedt, Carl Johan Edvard, Konservator, Engelholm. 89. 

Grape, Eric Adolf, M. D., Stadsläkare, Gefle. 84. 

Groth, Ernst Fredrik, Öfverjägmästare, Östersund. 84. 

Gullander, A. G., Landtbrukare, Göteborg. 98. 

Gunnarsson, Nils, Landtbrukare, Kattarp (Malm. 1.). 93. 

Gyllenkrok, Carl Axel Fredrik, Öfverjägmästare, Engelholm. 96. 

Hackwitz, Gustaf Olof David von, F. K., Adjunkt, Venersborg. 80. 

Haglund, Carl Johan Emil, M. D., Nobynäs, Frinnaryd (Jkpgs 1). 80. 

Haglund, Leonard, Tandläkare, Kalmar. 91. 

Hahr, Anders Wilhelm Theodor, Öfverjägmästare, Domänintendent, 
Västeräs. 84. 

Haij, Julius Bernhard, F. D., Lektor, Vexjö. 8o. 

Hammar, Scen, F. K., Föreståndare för kemiska stationen, Skara. 95. 

Hamnström, Johan Fredrik Magnus, Direktör, Skara. 91. 

Harbeck, Carl, Grosshandlare, Partilled. 99. 

Hasselblad, Carl Fredrik, Disponent, Direktör, Sprängsviken (Vstnrl. 1.). 98. 

Hellström, Anders Magnus, Öfverjägmästare, Umeå (Vstbn. 1.). 89. 

Henning, Ernst Johan, F. D., Lektor vid Ultuna Landtbruksinstitut, 
Upsala. 98. 

Herlitz, Carl Wilhelm Niklas, Possessionat, Halfreda, Visby. 83. 

Hollgren, Carl Axel, Jagmastare, Halmstad. 83. 

Hultgren, Johan Albert, v. Häradshöfding, Auditör, Örebro. 80. 

Hök, Adolph Fredric, Possessionat, Forsnäs, Flen (Sdml. 1). 96. 


x ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Jacobsson, Georg, Kommunalordförande, Örgryte, Göteborg. 98. 

Johansson, Carl Emil, Apotekare, Strängnäs. 86. 

Johansson, Carl Hans, F. D., Lektor, Västerås. 80. 

Jonsson, Johan Wilhelm, F. L., Skolföreständare, Käfversta, Pälsboda 
(Öreb. 1.). 80. 

Jungner, Carl, Inspektor, Umberga, Örbyhus (Ups. 1.). 97. 

Jägerskiôld, Axel Krister Edvard Leonard, F. D., Docent, Upsala. 86. 

Kihlen, Gustaf, Konservator, Göteborg. 98. 

Kindberg, H. C., Grosshandlare (firma Fröodlingens Fröhandel), Göte- 
borg. 98. 

Kjellerstedt, Axel Fredrik, Öfverjägmästare, Fjäl (Vstrnl. 1.). 89. 

Kjellin, Daniel, Kommissionslandtmätare, Ämäl. 84. 

Kjellström, Mauritz Herman, Apotekare, Ramsele (Vstrnl. 1.). 87. 

Kjerrulf, Peter, Bergsingeniör, Gimo. 84. 

Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Museum, Upsala. So. 

Kopp, Anders Frithiof, Jagmastare, Gislaved (Jkpg. 1). 84. 

Källström, Anders Ernst Theodor, Apotekare, Eskilstuna. 83. 

Lagerstedt, Oscar, Redaktionssekreterare, Söderhamn. 98. 

Larsson, Magnus, Possessionat, Ackkärn Nässundet (Vrml. l.). 83. 

Lindahl, Wilhelm Nils Andreas, F. D., v. Häradshöfding, Auditör, Karls- 
krona. 82. 

Lindegren, Johan Fredrik August, M. L., Provinsialläkare, Vrigstad 
(pes) 2197. 

Lind, August Ludvig, Kassör i Skånes Ensk. Bank, Kristianstad. 87. 

Ljungström, Ernst Leopold, F. D., Docent, Lund. 94. 

Lovén, Fredrik, F. D., Skogschef, Jagmastare, Uddeholm (Vrml. 1.). 80. 

Lundberg, Fredrik, F. D., Adjunkt, Strängnäs. 80. 

Lundberg, J. Bernhard, Komminister, Elgaräs (Skarab. 1). 80. 

Lundberg, C. W., Förvaltare, Tuna, Åby (Östg. L). 88. 

Lundell, Johan August, F. D., Professor, Upsala. 91. 

Lönnberg, Axel Johan Einar, F. D., Docent, Upsala. 90. 

Miillern, Fredrik Otto, Apotekare, Södertelje. 83. 

Möller, Adolf Peter von, Godsägare, Led. ı:sta Kam., Skottorp (Hall. 
IC). one 

Mörner, Robert Fredrik, Grefve, Löjtnant, Herrljunga (Elfsb. 1). 99. 

Nathorst, John Louis, Direktör vid Norra Kalmar läns landtbruksskola, 
Troserum, Eds bruk (Kalm. 1.). 91. 

Nauman, Johan Leonard, M. L., Provinsialläkare, Hörby (Malm.l.). 92. 

Neren, Carl Harald, M. L., Regementsläkare, Skeninge. 80. 

Neuman, Carl Julius, F. D., Rektor, Borås, 80. 

Neuman, Per Gottfrid, M. L., Bataljonsläkare, Göteborg. 99. 

Nilsson, Henrik Gottfrid Elof, Bankbokhällare, Göteborg. 91. 

Nordenskjöld, Signe Adelaide Virginia Maria, Fru, Virkvarn, Oskars- 
hamn. 92 

Nordenström, Henning, M. L., Provinsialläkare, Linköping. 8o. 


LEDAMOTSFORTECKNING, ' XI 


Nordin, Alban Emanuel, Kontrollör i Tullverket, Göteborg. 84. 

Noréen, Carl Gustaf, Jagmästare, Halmstad. 84. 

Ohlson, Nils Conon, Kapten vid Kgl. 2:dra Göta Art. Regm., Jönkö- 
ping. 90. 

Ohlsson, P. E., Landtbrukare, Kristineberg, Färlöf (Krist. 1.). 87. 

Palmer, J. E., Direktör, Göteborg. 92. 

Pauli, James Mauritz, Jägmästare, Lärare vid Ultuna landtbruksinstitut, 
Upsala. 93. 

Persson, Gustaf, Förvaltare. Stora Herrestad, Ystad. 92. 

Persson, John, Apotekare, Hessleholm (Krist. 1.). 89. 

Peterson, Ludvig Emilius, Postexpeditör, Göteborg. 91. 

Peyron, John Adam, M. K., Upsala. 89. 

Platin, Adolf, Litteratör, Göteborg. 98. 

Porat, Carl Oskar von, F. D., Lektor, Jönköping. 80. 

Porat, Ernst Fredrik August von, Jagmästare, Sekreterare i Hall. Hus- 
hälln. Sällskap, Halmstad. 94. 

Post, Hampus Adolf von, F. D., Professor, Upsala. 380. 

Post, Stafs Adolf von, Godsförvaltare, Äsgärd, Äs (Sdml. 1.). 95. 

Ramberg, Johan Jakob, Förrädsförvaltare vid Statens Järnvägar, Göte- 
borg. 98. 

Redelius, Otto Wilhelm, Kontraktsprost, Led. 2:dra Kam., Hallingeberg 
(salmesle)s 92: 

Redlund, Otto Frans Oscar, Direktör, Husby, Stockholm. 95. 

Reuterskiöld, Carl Axel Fredrik, Brukspatron, Norrgarn, Knutby (Stock- 
holms 1.). 92. 

Reuterskiöld, Carl Leonard, Kabinettskammarherre, Gimo (Ups. 1.). 91. 

Roman, Per Abraham, F. Stud., Upsala. 97. 

Rosen, Anna Euphrosyne von, Friherrinna, Helgeslätt, Sya (Östg. L.). 93. 

Rubenson, Mauritz, Redaktör, Göteborg. 98. 

Salmonsson, John, Poststationsföreständare, Alanäset (Jmtl. 1.). 92. 

Sandgren, August, Länsträdgärdsmästare, Västervik. 95. 

Sandin, J. Emil, Bankbokhällare (Skand. Kreditaktiebolaget), Göte- 
borg. 82. 

Schött, Harald Gerhard, F. D., Adjunkt, Linköping. 89. 

Seth, Karl Adam Theodor, Konservator, Upsala. 86. 

Sjöberg, Nils, Öfverjägmästare, Luleå. 91. 

Sjöblom, Magnus August, M. L., Provinsialläkare, Hernösand. 93. 

Sjögréen, Carl Magnus, Skogsinspektör, Jägmästare, Svanhals (Östg. 1.). 80. 

Sjöstedt, Gustaf, Grosshandlare, Göteborg. 98. 

Sjöstedt, Sten, Grosshandlare, Göteborg. 98. 

Sparre af Söfdeborg, Nils Gustaf Alexander, Grefve, Kammarherre, 
Talman i ı:sta Kam., Mariedal, Lundsbrunn (Skarab. 1.). 91. 

Steinmetz, Herman, Landtbruksingeniör, Göteborg. 91, 

Strömman, Per Hugo, F. D., Sköfde. 91. 

Stuxberg, Anton Julius, F. D., Intendent vid Museum, Göteborg. 80. 


XI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 


Tamm, Hugo Petrus Percival, Brukspatron, Led. ı:sta Kam., Fänö, 
Grillby (Ups. L). 91. 

Tedin, Hans, F. K., Svalöf (Malm. 1.). 87. 

Thedenius, Carl Gustaf Hugo, Apotekare, Apoteket Enhörningen, Göte- 
borg. So. 

Thormählen, ©. C., Grosshandlare, Göteborg. 91. 

Thott, Tage Alexis Otto, Grefve, Hofjägmästare, Skabersjö (Malm. 1.). 80. 

Tiberg, H. W., Grufdisponent, Langbanshyttan (Vrml. 1.). 92. 

Tidén, Gottfrid Nicolaus, Skogsförvaltare, Björna (Vstn. 1). 96. 

Tigerhielm, Fredrik Wilhelm, Öfverjägmästare, Gefle. 89. 

Timberg, Carl Georg, e. Jagmastare, Stafsjö (Sdml. 1.). 98. 

Tottie, Carl Gustaf, Landtbrukare, Alby, Skyttorp (Ups. L). 85. 

Trafvenfelt, Reinhold Ludvig, M. L., Bat. Läkare, Liden (Vstn. 1.). 81. 

Trolander, Anders Sebastian, Apotekare, Vara (Skarab. l.). 82. 

Trägårdh, Ivar Oskar Herman, F. Stud., Upsala. 97. 

Tullberg, Tycho, F. D., Professor, Upsala. So. 

Tullgren, Hugo Albert, F. K., Bibliotekarie, Upsala. 97. 

Ulriksen, Fredrik, Direktör, Alnarp, Äkarp (Malm, 1.). 81. 

Wahlgren, Einar Otto, F. K., Upsala. 98. 

Wahlstedt, Lars Johan, F. D., Lektor, Sekr. i Kristianstads läns Hush. 
Sällskap, Kristianstad. 84. 

Varenius, Benjamin, Postexpeditör, Helsingborg. 82. 

Westberg, Claes Gottfried Hugo, Jägmästare, Föreståndare för Ombergs 
skogsskola, Alvastra. 95. 

Westerlund, Carl Agardh, F. D., Ronneby. 80. 

Westerlund, Ernst Otto Theodor, M. L., Regementsläkare, Enköping. 80. 

Westerlund, John Fredrik Agardh, Apotekare, Luleå. 90. 2 

Westerlund, Per Otto, Jägmästare, Storbacken, Jockmock (Norrb.].). 91. 

Westman, Abraham Henrik, M. L., Fördelningsläkare, Göteborg. 98. 

Wiberg, Nils Johan, Postexpeditör, Göteborg. 91. 

Wickman, Johan Edvard Joachim, Jagmastare, Strängnäs. 84. 

Widén, Johan, Stationsföreständare, Nol station (Elfsb. 1.). 98. 

Wijkström, Oskar, F. K., Kollega, Lidköping. 81. 

Wilner, Olof P:son, Apotekare, Kalmar. 92. 

Wiman, Carl Gustaf, Jagmästare, Kungsör. 84. 

Winslow, Andreas Peter, F. D., Adjunkt, Göteborg. 80. 

Agren, Gottfried, Tjänsteman vid Kramfors Aktie Bolag, Göteborg. 98. 

Agren, Hugo Andreas, F. Stud., Lund. 87. 

Örtenblad, Veit Thorsten, Jägmästare, Sollefteå. 34. 

Örtengren, C. Helmer, Helmershus, Ekestad (Krist. 1.). 95. 

Östrand, Carl Hjalmar, Byräassistent, Göteborg. 95. 


Norska Ledamöter. 


Huitfeldt-Kaas, Valentin Wilhelm Hartvig, Konservator, Kristiania. 90. 
Kier, Hans, Cand. Philos., Kristiania. 88. 


LEDAMOTSFÖRTECKNING. XIII 


Lysholm, B., Med. Dr., Trondhjem. 97. 


Münster, Thomas, Bergskandidat, Kongsberg. 84. 

Schöyen, Wilhelm Maribo, Statsentomolog, Kristiania. 80. 

Sparre Schneider, Hans Jacob, Konservator vid Zool. Museum, Tromsô. 80. 

Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Zool. Museum, Trondhjem. 81. 

Strand, Embr., Cand. Philos, Kristiania. 98. 

Ullman, Axel C., Overlærer, Christiansand, 86, 

Warloe, Hans, Skolbestyrer, Dröbak. 89. 

Wessel, Anders Bredal, Distriktslege, Kirkenæs, Sydvaranger, Ost Finn- 
marken. 93. 


Danska Ledamöter. 


Budde-Lund, Gustav, Kand., Köpman, Köpenhamn. 80. 
Hansen, H. J., F. D., Assistent, Köpenhamn. 80. 

Lundbeck, Vilhelm, Kand., Köpenhamn. 98. 

Lövendal, Emil Adolph, Konservator, Gravör, Köpenhamn. 90. 
Rostrup, O., Kand., Dansk Frökontroll, Köpenhamn. 95. 
Sörensen, William, F. D., Zool. Museum, Köpenhamn. 80. 


Finska Ledamöter. 


Bergroth, Ernst Evald, M. L., Stadsläkare, Tammerfors. 80. 
Bonsdorff, Adolph von, Friherre, F. Mag., Skolrektor, Helsingfors. 82. 
Ehnberg, K. J., Kand., Forstmästare, Soanlaks, Sordavala. 99. 
Helenius, A. G., M. D., Prov.-läkare, Haapavesi. 98. 

Hellström, Fredrik Elifas, M. L., Stadsläkare, Gamla Karleby. 86. 
Hisinger, Edvard Victor Eugen, Friherre, F. D., Fagervik, Karis. 81. 
Palmen, Johan Axel, Friherre, F. D., Professor 1 Zoologi, Helsingfors. 80. 
Poppius, Alfred, F. D., Lektor, Äbo. 88. 

Reuter, Enzio Raphaël, F. D., Statsentomolog, Helsingfors. 90. 
Sandman, J. Albert, F. Mag., Fiskeriinspektörsadjoint, Helsingfors. 97. 
Wasastjerna, Björn Rudolph, Hofrätts-Auskultant, Helsingfors. 82. 


Utländska Ledamöter. 


Busck, August, Assistent, U. S. Dep. Agric. Div. of Entomology, Washing- 
ton, D.C, 98. 


4 En os 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 


och verkat hafva nya ledamöter till nedan uppgifna antal fö rx 


a= 


hvart och ett ar blifvit invalda: 
sr 1879 — 2 1880 “ler: 188t 44 9. Tees — 20; 1883 __ 
— 15; 1884 — 17; 1885 — 5; 1886 — 5: 1887 ee 
2 1888 — 4; 1886 — 17; 1890 — 8; 1891 BO TIN 
26; 1803 — 17; 11894 — 10; 1895 -—— 207) OG 12 


2 Bo, 15.1808 35. N. 
Ex För närvarande räknar Föreningen 85 ärsledamöter i Stock- — 
a holm, 187 i landsorten, 11 i Norge, 6 i Danmark, 11 i Finland 


och 1 i utlandet. 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
a PUBLIÉ PAR LA" | 


Res “STOCKHOLM 
DUNS KUNGL, et SRE 


az Meee uppsatser as vare sig praktiskt | aie 2 = 


a med tacksamhet "och införas. i den ordning. de 


tionen inkomma. Redaktionen utgöres. af en af sty sen 
redaktionskoïmitté, som består af följande” tre ‘ledam t 

Chr. ‚Aurivillius, ie en sapere ie 
“holm. ene oe 


Se 5 cane pr årgång; om minst 10 ae a på en 
hålles 20 % rabatt. Medlem - af Föreningen, 'som Öns 
plettéra_ sitt exemplar af Tidskriften, erhåller en bet betydlig. 


i ligare” rabatt. Lösa häften säljas ej, men af ‚en “del af dei 
Ne, En intagna uppsatserna finnas ännu separater” 


>> Lett) Epis af 273: Ore per Sida an ES Be 
AT - Föreningens ledamöter erhålla, sedan. ärsafgiften 
ee sig gratis tillsind. Om denna afgift ej redan 
sändes första eller andra häftet för året. under postfôrs Ki 


OD > © ee erde ER le, vid. see af fgiften 


EN er Es 7 1 is, RL a 


En LT 


ne OE * aet 


"finnas till salu: = . —= 


Alfabetiskt Pesisier till. Ent: Tidskrift, arg. I1—10, 
| (1880— 1889). Fr N 
 Taflorna ı —8 till årg. 4 (1883) öfver Insekter. från 
"Novaja -Semtia ; för medlemmar i Ent. ‘Fören.. 

Di:o för allmanheten™_..-___. 
Uppsatser i praktisk entomologi, med rte ut- 
ae -af Ent. Föreningen-t Stockholm: 

. (1894). en RG nee es: : 


SEE. (1892). > > » -(Komflugan). <>... 
a: (1893). - » pa CS (Gräsflyet) Des 
24. (1894) =» => » (Rapsbaggen m. fl.) 
GTS 7 > >» » (Skinnarbaggar, 
6.680612, 1.8 ». (Jordloppor)-.:...... 
gr (1897). » $ » (Krust bdrssagsteklar) 


= HOLMGREN, A. E & AURWILLIUS, Cur, Insecta in. 
7 ipsulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 
soitectass- Tabulis.8..@nems "AM es 
LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och 
Finlands Macr DE PeGOpP TETAS SE A 
_ GRILL; "CLAES, Entomol. Latinsk-Svensk Ordbok . 
——— Förteckning -öfver Skandinaviens; Danmarks 
och Finlands. Coleoptera, "Två delar, häftad 
För ledamôter i Entomologiska Forchjugen ar 
"Exemplar tryckta på endast ena sidan, afsedda 
till etikettering, eller interfolierade, 1,20 Kerr 
Reuter, O. M., Finlands och den Skandinaviska 
-„halföns; Hemiptera” Heteroptera, I. 2-7 


Hos Entomologisier Föreningen. i Stockholm : 


ao “Coleoptera finnas till ons ‘hos 


-B. GARENIUS. - 


Ze Adress: Helsingborg. Postexpeditör. 


~ Torfskifvor à 5 öre pr st, om minst [OO tagas, 
_eljest 6 öre.- Insektnälar à 30 öre per hundra samt 


= skandinaviska _ Macrolepedoptera hos SVEN 
Albano; - | 


” Auervazım, = Brad menade LINNÉ den Papilio pale) 


rättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen an 


resor ER | og ın. m. 38 1897 af föreständären Tor 


Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen | 


fort som möjligt därom underrätta redaktionen eller distri | 


= 


| Utgitvet den 25 april, 1898. 


EA SAKENS NN Ae) 8 13 VEN ee LA ph frn 
ER SE FOO E04 


1898 Häft. 2 


EN TOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 
AF 


‘* ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIE PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


STOCKHOLM 
IDUNS KUNGL; HOFBOKTRYCKERI 
1898 


kommer att under 1898 af Entomologiska Föreningen i Ste k 
holm utgifvas efter samma plan som hittills och vill bemöda sig 
"om att, så långt omständigheterna medgifva, äfven tillgodose den 
praktiska entomologiens kraf pa ett organ i vårt land. Alla lämp- 
liga uppsatser af vare sig praktiskt eller vetenskapligt innehäl : 
‘mottagas med tacksämhet och införas i den ordning de till redak- if 
tionen inkomma. Redaktionen utgöres af en af styrelsen utsedd. 
redaktionskommitté, som består af följande tre ledamöter: | 
Chr. Aurivillius, professor. Thin, Stock 
holm. 
Sven Lampa, professor, föreståndare för statens entomo- 
logiska anstalt, redaktör och ansvarig utgifvare. Albano. — 
Claes Grill, Kapten, Göteborg. 
Filip Trybom, F. d:r, Sibyllegatan 57, Stockholm. | 
För tidskriften afsedda manuskript kunna insändas till nägon- : 
dera af ledamöterna i redaktionskommitten. Stafningssättet rättas 
efter Sv. Akad. nya ordlistas mera areas stafning. 
| Annonser à omslaget betalas af ledamöter med 10 kr. för hel, 
5 kr. för half sida och 20 öre för rad; för stående annonser erlägges 
25 % af ofvanstäende pris för hvarje gång de ånyo NR 
införas. ee 
Äldre ärgängar af tidskriften ER tillgängliga för ett pris. 
af 5 kronor pr ärgäng; om minst 10 ärg. tagas på en gång er 
hålles 20 % rabatt. Man af FOR som aie kom 


ligare rabatt. Lösa häften säljas ei, men ‘af en del af de i nd 
skriften intagna uppsatserna finnas ännu separater till salu efte 


ett pris af 2—3 Gre per sida. 


tidskriften sig gratis tillsänd. Om denna afgift ej redan erlagts, 
Sinnen. ta eller andra Bader ‘à äret under Re 


kr.) 10 af de äldre årgångarna gratis, 


vaja Semi I för medlemmar i Ent. Fören.... 
ME Past PSS Ne. us ELLE 


Med gd tafla a 
| > fy ee Neh ge 
9 (Grasflyet) 2: 
~ (Rapsbaggen m. #) 
_ (Skinnarbaggar) ..2. 
»» (Jordloppor) 2. 
| à (Krusbärssägsteklar) A 
UAE E. & AURIVILLIUS, Cur., Insecta in — 
lis Waigatsch et Novaja Semlia anno 2878 
+  Tabulis. 8° æneis 
VEN, Förteckning öfver Sharan eng: och j 
lands Macrolepidoptera 


yy 


À 


> Fö Steckalng “other: Skandinaviens, Danmarks 
tant ee Finlands Coleoptera. "Två delar, häftad - rt 
För ledamöter i: ‘Entomologiska Foreningen: re +4 
_ Exemplar tryckta pa endast ena sidan, afsedda 
oe till etikettering, eller interfolierade, 1,20 kr. dyrare. 
_O. M,, Finlands och den SAS 


Coleoptera finnas till sal EAS u BE 
"Om. WARENIUS. 


PERS FIRE Helsingborg. dt à 


= st 6 öre. | Insektnålar å 30 öre hg hundra hos ur 


a 


PIS LOI hh INNERALT 


17 y S 4 4 
Tun rn fain oa a a 


KNUTSON, KNUTy&. ENELL Nu CA 0: ; Révisionsberättelse for ar 1897 Sid, 67 


LAMPA, SVEN, Härjning af Nehnans EUER EN DEAR Ent ey aa 
, Reseanslag af wiley as Cie ue Peete) PARLE he "RME Re. LER yt 
React nee Joun, Resebref :. xi. PSE CRC A SU EEE NER SEVRES EN 
SJÖSTEDT, "YNGVE, he vid. det 15: :de skandinaviska natur“ Re € 
forskaremötet i Stockholm "den 7—12 juli 1898 2 » 120 RARE 
, Eine bisher unbekannte -Termite aus Kamerun! oss STAR! N 128 ES ; 
a EMBR., Enumeratio, Hymenopterorum norvegicorum 12° ENTE 
TRYBOM, ee Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst |» 
dar ä hotel te ‚den 26 ebruart 1808 LUI e SO EERO IN 65 
inane N a REN 
Set — | 
3 3 5 N 
Föreningens N ee Byråchefen: J Mise ‘a 
es BER RES Domänstyrelsen. - i of 
BR RER ER 5 
F4 op | 
» Tidskriftens distributor: Hr G. Hongken | SERRES 
ee Be ‘Vet. Akad., Stockholm. : =. it; TERN 


Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att så 
fort som a möjligt därom underrätta‘ redaktionen ‘eller distributören. | 


+ 


en. 


Utgifvet den 2 3 augusti 1898. 


Bea tar, 18987. PH 9-4 


ENTOMOLOGISK > 
TIDSKRIFT 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


[ 


\ 
\ 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIE PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


STOCKHÖLM 
_ IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 
1898 


Chr. Aurivillius, professor. Vetenskapsak 


A 7 
Fr « 


a Grill, ane Code 
a a Fr, Karlavägen an Stockholm. 


kh ae = ire årgångar af tidskriften finnas tillgängliga för « > 
af ey kronor pr årgång; om minst 10. årg. tagas på en 
hålles. 20 Ze. rabatt. Medlem af Föreningen, som ör ar EK 
“ plettera sitt exemplar af Tidskriften, aay én betydlig ytter- 
ca _ligare rabatt. id- 
rasen intaga uppsatserna. finnas ne 


eo tidskriften sig -gratis tillsänd. Om ion afgift ej redan r 
= tes första eller andra häftet för året” re er tt 


Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm 


Alfabetiskt te till Ent. 


(1880— 18809) 
Taflorna 1 —8 till årg. 4 (1883) öfver insekter från 
Novaja Semlia: för medlemmar i Ent. Fôüren. 


- D:o, för allmänheten 


fans till salu: 


Tidskrift, arg. I—10, 


Uppsatser i praktisk entomologi, med statsbidrag ut- 


gifna af Ent. Föreningen i Stockholm: 
Med färglagd tafla (Hvetemyggan)...... 


Pr TOOL). 
. (1892). 
: (1893). 
(1894). 
(1895). 
(1896). 
(1897). 
(1898). 


QU). ©) 


ow © Ur HR 


> 


» 


» 


» 


» 


» 


> 


» 


2 


» 


» 


» 


(Kornflugan).......- x 
(Gräsäyet) ie js 
(Rapsbaggen- m. fl.) 
(Skinnarbaggar) --- 
(Jordloppor)___-..--- 
(Krusbärssägsteklar) 
(Frostfjärilar samt 2 


taflor AE JTOROBFARET af entom. anstalten) 
HOLMGREN, A, E. & "AURIVILLIUS, Cur., Insecta in 


a 


collecta. 
LAMPA, SVEN, 


Finlands Macrolepidoptera 


GRILL, CLAES, 
Teg 


-+ Förteckning öfver 


Tabulis 8 æneis 


insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 


Förteckning -öfver Skandinaviens och 


Entomol. 


Latinsk-Svensk Ordbok RN 


och Finlands Coleoptera. 
För ledamöter i Entomologiska Föreningen -.. 


Skandinaviens, Danmarks 
Två delar; häftad - 


Exemplar tryckta på endast ena sidan, afsedda 
tilLetikettering, eller interfolierade, 1,20 kr, dyrare. 
Reuter, O. M, 


Finlands och den’ Skandinaviska 
halfôns Hemzpltera Heteroptera. 1. 


Torfskifvor à 
eljest 6 öre. #nsektnälar a 30 öre per hundra hos: 


SvEn LAMPA, Entomologiska anstalten, 


SR OfE:pE"St., 


Kr. 


N 


co 


N 


N D 19) LS] N 
One Sr ETS Ce Cry > Ori Cr 


N N 


N 
U1 


= 


Albano. 


om minst 100 tagas, 


INNEHÅLL: ‘ 


AURIVILLIUS, CHR., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika, 4.... Sid. 


ERICSON, Isaac Bi, För Sverige nya Coleoßtera............. ne nn 
GRILL, CLAES, Statens entomologiska anstalt. Taf. 1-2. 
, Entomologiska Föreningens Göteborgskrets ............... ee 


; » 1x5 Br sammanträde a 
restaurant Phoenix den 8 plone: of pet SE Sä ARE STE VD ESSEN 
Ein -Irlen historialy ie ARE pal ee SN A Te BE Fa 


HOLMGREN, Nırs, Bidrag till kännedomen om Dursa topulatrix hos 
it TER AS a A ae a SE 

LAMPA, SVEN, Amerikanskt sätt att insamla och utrota 1 vatten lef- 
ee Insekten set sea N Sn a MN ere ? 
, Statsanslag till den Entomologiska Föreningen i Stockholm 


, För Sverige nya skadedjur .__:......- I AL ee SEES PEN SE 
, Notiser: Aphodius SORE imaculatus L. — _ Statsentomolog is 
; inland era ER SALT SR SEN EN BR 


SJÖSTEDT, YNGVE, ZWei neue Termiten /aus der Westküste Afrikas 
STRAND, EMBR., Oversigt over de skandinaviske arter af Slegten Zy- 
COB (LABEL SES ES N Er N ee ER SS 
TRYBOM, FILIP, CARL DAVID EMANUEL ROTH +.. Med-porträtt ... 
; Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst & 
hotel Phoenix den 30 april 1898 2... SS 
, Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde à hotel 
Phoenix den 24 september 1898 #17 SE SN 


) 


a REN 


i | 


À 


” 


Föreningens kassaförvaltare: Byråchefen J: MEvEs, 


Kongl: Domänstyrelsen. ; 


Tidskriftens distributör: Hr G. HOFGREN; 
Adress: Kongl, Vet. Akad., Stockholm. 


Utgifvet den 14 december 1898. 


Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att sà | 
fort som möjligt därom underrätta redaktionen eller distributören. 


177 
196 


145 
187. 


Vea 


Haft. 1 - 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 
AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


| JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
2 PUBLIÉ PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


SS 


i’ STOCKHOLM 
IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 
1899 


"FEB 19 1900, } 


Latina Muss é 


ige uppsatser a vare sig praktiskt eller a 
mottagas med tacksamhet och införas i den ordning d 
‚tionen inkomma. Redaktionen, utgöres ak en ae ‘st 


“Chr. Aurivillius, professor. 
“holm, | : 
- Sven Lampa, Hofessan er för 
ik anstalt, redaktôr och ansvarig utgifvare. 
Olaes Grill, Be a = 


För tidskriften alsedda. a a insä 


NS dera af ledamöterna 1 redaktionskommittén. 


ett pris af Es öre per de ; 2 
Föreningens ledamöter rite sedan | 


kon 10 af de äldre ELBE gratis. 


Fes Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm 


== Re Re finnas till salu: 
Alfabetiskt Register till Eat Tidskrift, arg. 1—10, Ji 
(1880— 1880) SRE IN Spec AC SBS ur SE re Kr. 1: — 
torse 1 —8 till arg. 4 (1883) öfver insekter från i 
'Novaja Semlia: for medlemmar i Ent. Féren..... » 2: — 
bo: fOr nannten ete ee es 7 » gr 


Uppsatser i "praktisk entomologi, med statsbidrag ut- 
c gifna af Ent. Föreningen i Stockholm. Hvarje 
= II årgång 1:25, med följande färglagda taflor: 
„0.00. 1. Hvetemyggan, 2. Kornflugan, 3. Gräsflyet, 
- 4. Rapsbaggen m. fl., 5. Skinnarbaggen, 6. Jord- 
loppor, 7. Krusbärssägsteklar, 8. Frostfjärilar 

samt 2 taflor öfver entom. anstalten; — ; 
~ HOLMGREN, A..E. & AURIVILLIUS, CHR., Insecta in 
~.  .insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno Bia 


es coilectas<“Labulis, 8-mneis: 22-2 ee >» Bi — 
ee LAMPA, Sven, Förteckning öfver SKARA Daven och 

FANTA CET Macrolepidoptera Be US ak he > E550 

“Grit, CLAES, Entomol. Latinsk-Svensk Ordbok ..., » 2: = 

ec Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks | 

‚och Finlands Coleoptera. 'Tvä delar, Häftad = »- 8: — 

For ledamôter 1 Entomologiska Föreningen ...  » .6: — 


Exemplar tryckta pà endast ena sidan, afsedda 

till etikettering,.eller interfolierade, 1,20 kr.dyrare. 
REUTER, O. M,, Finlands och den Skandinaviska 
= - halfüns Hemibdiera Heter chere RSR ARRET » 

EBS ae “Die Munifesna der hoh. Academie der Wissenschalei 
zu Wien ermöglichte mir die Rückkehr nach Madagascar und den 
= Wiederbeginn meiner Reisen. 
LR Ich bin bereit, Naturalien aller Art zu beschaffen gegen 
" mässige Entschädigung und ställe sie in Auswahlsendungen zur 
Sa Verfügung. . (Bei Muster ohne Wert postfrei.) 
ee Anfragen: erbitte: auf. PDoppelkarte, : Tauschen: kann ich 
> leider nicht: + 
ee Der madagässische Krieg hat mich schwer geschädigt; da- 
gegen sind durch ihn kolossale Länderstrecken zugänglich ge- 
- = worden, welche früher kein Weisser betreten. konnte. Meine 
Aufgabe wird es sein, sie zu ciwchforschen. 
Görrespodanice française. 


ta 
| 


= ‘F. SIKORA 


Fort. Dauphin; Madagascar, via Marseille. 


INNEHÅLL: 


GRILL, CLAES, Zomicus dispar FAB. Ë 
HAGLUND, C. J, EMIL, Några af herr ingeniör P. DUSÉN i Chile och 
Argentina insamlade Hemiptera : 
LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angaende 
verksamheten vid statens entomologiska anstalt, dess embets- 
mäns resor m: m. under år 1898 


Be a PR SE D > I 

, Anslag till utrotande af lüfskogsnunnan_::: > 80 5 : 
Notiser:: WARLOE, IE, För Skand.. nya; skalbaggar 2 moe » .80 
BERGB>S,: Schinetterlimesbuch 22-45 ett rt rete EE TERRE » 80 
REUTER, ENZIO, En ny konkurrent till äpplevecklaren ..._._............ > Fa 


Torfskifvor à 5 öre pr st., om minst 100 tagas, — 
eljest 6 öre. Insektnälar à 30 öre per hundra hos 


SvEN Lampa, Entomologiska anstalten, Albano. 


Coleoptera finnas till salu hos B. Varentus, Post- = 
expeditör. Adress: Helsingborg. 


Föreningens kassaförvaltare: Byråchefen J. Meves. 
Kongl. Domänstyrelsen. 


Tidskriftens distributör: Hr G. HOFGREN. 
Adress: Kongl. Vet. Akad., Stockholm. 


Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att så  … 
fort som möjligt därom underrätta redaktionen eller distributören. 


— + — 


Utgifvet den 22 mars 1899. — 


N > TOR 


ns, 2 


à yh” h 
$ RT et ‘ 
2 Warme A 3 CR ee 


Et 
„ass 


A RR £ IN ar Mer, Re: SA SARA DEEE de 
| ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 


raat) | SR ARS 


| JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 0 
else, PUBÉRÉ PARA EN AUS 


: j Var | Ty ted 

Be 
SONIA FRS NT 
NYE peck U, = 


Bar: nae - STOCKHOLM 


FP oh RASE DR ae re 
| [DUNS KUNGL, HOFBOKTRYCKERI 


Sra the OO: the À Na | as 


, ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT _ 


kommer att under 1899 af Entomologiska Föreningen i Stock- 


24% SA 
TREA OP TR 


holm utgifvas efter samma plan som hittills och vill bemöda sig 


om att, så långt omständigheterna medgifva, äfven tillgodose den 

praktiska entomologiens kraf på ett organ i vårt land. Alla lämp- i 
liga uppsatser af vare sig praktiskt eller vetenskapligt innehäll 
mottagas med tacksamhet och införas i den ordning de till redak- 
tionen inkomma. Redaktionen utgöres af en af styrelsen utsedd te 
redaktionskommitte, som bestär af följande: tre ledamöter: — 2 
| Chr. Aurivillius, professor. Vetenskapsakademien, Stock- 
holm. | 


Sven Lampa, professor, föreståndare för Statens Error a 


logiska Anstalt, redaktör och ansvarig utgifvare. - Albano. 
Claes Grill, Kapten, Göteborg. ve 

Filip Trybom, F. D:r, Karlavägen 41, Stockholm. 

För tidskriften afsedda manuskript kunna insändas till nägon- 


dera af ledamöterna i redaktionskommitten. Stafningssättet rättas 


efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning. | 

Annonser à omslaget betalas af ledamöter med 10 kr. för hel, 
5 kr. för half sida och 20 öre för rad; för stående annonser erlägges 
ARA är ofvanstående pris för ER gång de ånyo under året - 
införas. ; 

Äldre årgångar af tidskriften finnas tillgängliga för ett ane 
af 5 kronor pr årgång, om minst 10 arg. tagas på en gang er- 
hålles 20 % rabatt. Medlem af Föreningen, som önskar kom- 
plettera sitt exemplar af Tidskriften; erhåller en betydlig ytter- 
ligare rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del af de i tid- 
skriften intagna uppsatserna finnas ännu separater till salu efter 
ett pris af 2—3 Ore per sida. | 

Föreningens ledamöter erhälla, sedan ärsafgiften blifvit erlagd, 
tidskriften sig gratis tillsind. Om denna afgift ej redan erlagts, — 
sändes första eller andra häftet för året under postförskott. = 

Ständig ledamot erhåller vid erläggandet af afgiften (100 


+ 


kr.) 10 afıde äldre årgångarna gratis. 


Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm 
finnas till salu: 


Alfabetiskt Register till Ent. Tidskrift, arg. 1—10, 


(1880— 1880) RTE ER EEE Kr. 1: — 
Taflorna 1 —8 till årg: 4 (1883) öfver hösten från 

Novaja Semlia: för medlemmar 1 Ent. Fören.. » 21 — 
Ts Aatlmanheten cr: AS Oo atts ea. » 4: — 


| Uppsatser i praktisk entomologi, med statsbidrag ut- 
| gifna af Ent. Föreningen i Stockholm. Hvarje 
årgång à 1: 25. Med följande färglagda taflor: 
Årg. 1. Hvetemyggan, 2. Kornflugan, 3. Gräsflyet, 
4. Rapsbaggen m. fl., 5. Skinnarbaggen, 6. Jord- 
loppor, 7. Krusbärsägsteklar, 8. Frostfjärilar 
samt 2 taflor öfver entom. anstalten, 9. Nunnan. 
en A. E. & AURIVILLIUS, CHR. Insecta in 
insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 


colleeta. 0 (PabulissG scenes. a Sr Los! — 

LAMPA, Sven, Förteckning öfver Skandinaviens och EN 7h 

fhinlands Marroleptdoptera. LEE in ee % TO 

, Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med entafla, » —:45 

Gru, Crags, Entomol. Latinsk-Svensk Ordbok ... » 2: — 
| Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks 

och Finlands Coleoptera. Tva delar, häftad 22.00, 8: — 

För ledamöter 1 Entomologiska Féreaiagen Sea GER 


Exemplar tryckta pa endast ena sidan, afsedda 
‘till etikettering eller interfolierade, 1,20 kr.dyrare. 
REUTER, O, M., Finlands och den Skandinaviska 
halfôns Hemiptera Heteroptera, 1. » 2: — 


P. T. Die Munifizenz der hoh. Academie der Wissenschaften 
zu Wien ermöglichte mir die Rückkehr nach Madagascar und den 
Wiederbeginn meiner Reisen. 
mässige Entschädigung und stelle sie in Auswahlsendungen zur 
Verfügung. (Bei Muster ohne Wert postfrei.) 

Anfragen erbitte auf Doppelkarte. Tauschen kann ich 
leider nicht. | 

Der madagassische Krieg hat mich schwer geschädigt; da- 
gegen sind durch ihn kolossale Länderstrecken zugänglich ge- 
worden, welche früher kein Weisser betreten konnte. Meine 
Aufgabe wird es sein, sie zu durchforschen. 

Correspondance française, 

F. SIKORA 


Fort Dauphin, Madagascar, via Marseille. 


Ich bin bereit, Naturalien aller Art zu beschaffen gegen | 


INNEHÅLL: 


BERGMAN, ARVID, Om oestriderna och deras ekonomiska betydelse, _ 


(Med 3 fällor) ince ial ses iT his REC NA ES 


ENELL, H, G,; O. och WERMELIN, J. H,, Revisionsberättelse för. år. 


898. ...\ MAS HEAR BED U PRE OR Sra SPR ME SONT TER SSL SL RS M 
HOLMGREN, NILS, Zur AE der Bepatimdetäsche der Eläteriden 
LAGERHEIM, G., Beiträge zur Kenntniss der Zoocecidien des Wach- 

holders (Funiperus communis 1L.). (Med en tafla) 2: 


, En svampepidemi på bladlöss sommaren 1896 ............... 7 


LAMPA, SVEN, Nunnan (Lymantria Monacha.L.). (Med en tafla) .-- 


SA INOUSET WIN Yar Ly GOMER ES a ee See MR j 


, Ytterligare rörande den svenska nunnelitteraturen ............ 


2 


, Lepidopterologiska notiser ._....... ................... BEER 
, Försök med ägg och unga larver af nunnan (Zymantria 


LU One Met) cf 8 SIL Dar A SEEN ; 
SJÖSTEDT, YNGVE, Eine neue Termite aus Dés yeep ioe ALE tae bee 


, Allonborrarnas bekämpande inom Kristianstads och Malmô-. 


vis Lean Er SOO a 2: Nay eels ea a ARS NER Ter ESTER ER pe 


ptadgar och. ledamotstouteckning < rm te es ee UE : 
TRAGARDH, Ivar, Ett bidrag till kännedomen om djurlifvet ute pa 


Skaren wh See EEE DL Se ES oe eee eee een ee 
TRYBOM, Fırıp, Blasfotingar (?Aysapoder) fran gallbildningar pa blad 
BE NAS PS Er URL ER SOE eRe St Seas 


, Entomologiska Föreningens högtidssammanträde 4 hotel 


Phoenix den 14 december 1898 ne ey tn Ta 
, Entomologiska Föreningens i Stockholin sammanträde den 
25 febraaia Dogg EN are) ST Sees NÉ a aaa 
, Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde den 


29 april MORI PER RE EEE EA NST ILI TE 


TULLGREN, ALBERT, Bidrag till kännedomen om Sveriges pseudo- 7 


seorpioneri. (Med 2 tallon) a. Rss eee ee 
Utdrag ur assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt, d:r YNGVE 


SJÖSTEDTS berättelse till Ländtbruksstyrelsen rörande en resa” 


i Nordamerikas Förenta Stater och Canada 1898 .._.......... 


WAHLGREN, EINAR, Beitrag zur Kenntniss der Collembolafauna der 


äusseren Schären SER Ste aA BETREIBEN CORNERO a hears 


"Föreningens kassaförvaltare: Byråchefen J. Meves. 3 


ae Domänstyrelsen. 


Tidskriftens distributör; Hr G. en 
Adress: Kongl, Vet, Akad,, Stockholm. 


Statsanslag till Entomologiska Föreningen 222222 
An EL Insektssmlinparnz vid Sintens Eatomologiéka Anstalt 212. > 
Mevus, J., Svensk litteratur om Skogsnunnan ......... EEE GP ne 


Eedamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att si 
fort. som möjligt därom underrätta redaktionen eller distributören. 


"Utgifvet den 26 september 1899. 


Årg. 20 1899 Häft. 4 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIEVEN 
AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 


SOCIÉTÉ N À STOCKHOLM 


=" 
ss an dase 


(FEB 19 1900, 


x Va tion a Muse 7 


STOCKHOLM 
IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 
1900 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 


kommer att under 1900 af Entomologiska Föreningen 1 Stock- 
holm utgifvas efter samma plan som hittills och vill bemöda sig 
om att, så långt omständigheterna medgifva, äfven tillgodose den 
praktiska entomologiens kraf på ett organ i vårt land: Alla lämp- 


liga uppsatser af vare sig praktiskt eller vetenskapligt innehäll 
mottagas med tacksamhet och införas i den ordning de till redak- 
‚tionen inkomma. Redaktionen utgöres af en af styrelsen utsedd : 


redaktionskommitte, som består af följande fyra ledamGter: . 
Chr. Aurivillius, professor. Vetenskapsakademien, Stock- 
holm. | 


Sven Lampa, professor, föreståndare för Statens Entomo- 


logiska Anstalt, redaktör och ansvarig utgifvare. Albano. 

Claes Grill, Kapten, Göteborg. 

Filip Trybom, F. D:r, Karlavägen 41, Stockholm. 

För tidskriften afsedda manuskript kunna insändas till någon- 
dera af ledamöterna i redaktionskommittén. Stafningssättet rättas 
efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning. 

Annonser å omslaget betalas af ledamöter med 10 kr. för hel, 
5 kr. för half sida och 20 öre för rad; för stående annonser erlägges. 
25 % af ofvanstäende pris för hvarje gång de ånyo under året 
införas. 


Äldre årgångar af tidskriften finnas tillgängliga för ett pris — 


af 5 kronor pr årgång; om minst ro årg. tagas-pä en gang er- 
hålles 20 % rabatt. Medlem af Föreningen, som önskar kom- 
plettera sitt exemplar af Tidskriften, erhåller en betydlig ytter- 
ligare rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del af de i tid- 


skriften intagna uppsatserna finnas ännu separater till salu efter — 


ett pris af 2—3 Gre per sida. 
Föreningens ledamöter erhålla, sedan årsafgiften blifvit erlagd, 


tidskriften sig gratis tillsänd. Om denna afgift ej redan erlagts, 


sändes första eller andra häftet för året under postförskott. 
Ständig ledamot erhåller vid erläggandet af afgiften (100 
kr.) 10 af de äldre årgångarna gratis. 


nen Zinn oh 


_ Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm 


finnas till salu: 


Alfabetiskt Register till Ent. Tidskrift, arg. 1—10, 
= (2886-1889) Te N, 
Taflorna 1 —8 till arg. 4 (1883) öfver insekter fran 
Novaja Semlia: för medlemmar i Ent. Fören.... 
Brrorfor-almanheten see PNR EE PE TT NS 
; Uppsatser i praktisk entomologi, med statsbidrag ut- 
gifna af Ent. Foreningen i Stockholm. Hvarje 
årgång à 1:25. Med följande färglagda taflor: 

ie. 1, Hvetemyggan, 2. Kornflugan, 3. Gräsflyet, 

4. Rapsbaggen m. fl., 5. Skinnarbaggen, 6. Jord- 
loppor, 7. Krusbärsägsteklar, 8. Frostfjärilar 
samt 2 taflor öfver entom. anstalten, 9. Nunnan. 
HoicREn, A. E: & AURIVILLIUS, Cine. Insecta in 
‘insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 
COMeera at BADUNS ar DaMCIS a N EU 
LAMPA, Sven, Förteckning öfver Skandinaviens: och 
… Finlands Macrolepidoptera ..............2..2...... 

+ ———, Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med en tafla 
GRILL, CLAES, Entomol. Latinsk-Svensk Ordbok :-.. 
-- — Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks 
och Finlands Coleoptera. Två delar, häftad -. 

För ledamöter i Entomologiska Föreningen ... 
Exemplar tryckta på endast ena sidan, afsedda 

till etikettering, eller interfolierade, 1,20 kr. dyrare. 
REUTER, O. M. Finlands och den Skandinaviska 
-halfôns Hemiptera Heteroptera, I 


» 


» 


Torfskifvor a 5 öre pr st., om minst 100 tagas, 


eljest 6 Gre. Insektnälar à 30 Gre per hundra hos 


Sven Lampa, Entomologiska Anstalten, Albano. 


Coleoptera finnas till salu hos B. VARENIUS, Post- 


expeditör. Adress: Helsingborg. 


INNEHÅLL: 


5 ext v 


AURIVILLIUS, CHR., Diagnosen neuer /Lepidopteren aus Afrika 


, Neue oder wenig bekannte Coléoptera Longicornia 


, Om parasiterna hos Zymantria Monacha |. 


BERGE’S Schmetterlingsbuch. Achte Auflage 
BErGMAN, ARVID, Undersökningar af sjuka larver till Lofskogsnun- 
DYAR, HARRISON: GA note. on afrıcan -Zumacodlide se re 


ERICSON, ISAAK BIRGER, För Skandinavien nya Coleoptera 


nan (Ocneria dispar 1.) 


GRILL, CLAES, Entomologiska Föreningens Göteborgskrets samman- 
träden 


ANOS 


September Lg. Kr sea ER RAR RE GE EURE 

Le Blasfotingar (Physapoder) sasom skadedjur pä sockerärter 

TULLGREN, ALBERT, Tillägg till »Bidrag till kännedomen om Sve 

“riges Pseudoscorpioner 

ULLMANN, AXEL Ci, Norske’ fund’ af Coleoptera 
U Å i 


N ne Be tae pol aie ols et 


Föreningens kassaförvaltare: Byråchefen J. Meves. 


Kongl. Domänstyrelsen. 


Tidskriftens distributör: Hr G. HOFGREN. 


Adress; Kongl, Vet. Akad., Stockholm. 


r 


Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att sä 
fort som möjligt därom underrätta redaktionen eller distributören. 


Utgifvet den 23 januari 1000. 


5 
NA 
fd 


6 | LE 
im 
" 


CON 


ne 
ji ‘ 
| | l'A 


er